I. Mk When br NON rr Vv EE AOL MA AN NSOPRAE Ln ä FEED Kra , Riskorer est, 3 Vg NS jÅ NR ; Sa MU KATA Ft Ne SK ma Seal : AT st $ d A Ne $irdres NER föker SR NONSSVAG FÖRAS - FRUN SARK SR å . för LA SAGA NR SN Lä 3 Å ri Ne Rova SA NÅR SS STORES UTDELAS = RA RAN. 3 får SJ | ; OSSE My le » - - vå war PN Zz SN AA RSA Aa SAS eo RE nns Raby SR Rö SES [5 + - bi Ria ST ARE SAERNA eh FSS a NES SSR fa an ISAR ; RR RR å rd betet ade BRN ST SRS ag Y AE AIF IA fa og AS rage så pie Z SG PAA Deg rdtrca a (XV, KE bet fd ståt Er AR FIRA RAR 2 z NR sekr Så KV Sas = för FA BD SN rd DEE AR ih de a I Snr JP AR VR - ev ped fö FRASER [re 00 vp FERRAN a yt fpl 0 PE RN BIT 05 met AA Sr bt << 6 ra 4 fr Vg FA AE LOSER Fr SR Se förs ple | Ed se / , : d , K F $ ERE : KR 5 ; Y i KANN kh 4 så : ES SS Tag se . , ct Frogn e bus una 4 r 10) av i 24 MP ÅR + - K ” - Vg vå MR DA 0 se 3 / 5 , Å fen 6 RA or 06 Ae SAR 1 få ABA a vf rer sf RER FU ARA DNE g , a p , + , 1 , J x j vv, AJ ' SN a d VV fr Se! A es ue a AE Å rö ; . Var 2-5 + bot gt é T Näe AG Pr rre Fal re ERE a: Ka . AV - Å ; i o:>.$ SA SHIOENS Ät ER rr RR dig i rer Sr k ynka ss 4 av dv FAR 6 2 610 -igsked Aisefd Len vina ve Pa (3 22 sd i Soo så sa på Ange i 4 i E - , Arr 3 , ob NI p ACER : 5 hj LLA feg Hg FEAR ee N oh 7 å - b Svar pd vå É RN SO : rät | i 4 a . RÖRS SÅ ä . ; d $ 5 KH d ( sj i G ATA BRG ART fs ER er Pop FN , NA Ne SERA . 4 Å AA ; rak tr Free War ; ERS fö re : Ra vg, é 3 v td 4 + ö be Få Fr pare i, ' får t » DICK CEO EET ria de $ LKK 3. ENA Fr KÖRA HR fer hose 2 LIV RADAR Cen g 6 AE R SÅ neue br RT ÄNETA br ONA BIN POE RER ÄR AL FÖR IFE PEOPIE FOR EDVECATION FÖRTSETENEE LIBRARY OF THE AMERICAN MUSEUM OF NATURAL HISTORY RT KONGLIGA SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS SEN DC EN GAR. NY FÖLJD. (D+ IREONDE BANDET MADEN 4 L'BRARYsE Op > 8): 1871. STOCKHOLM, 1871—72. P. AA NORSTEDT & SÖNER, a Å KONGL. BOKTRYCKARE. SEN av DA bo mn ve 12. 1ISE INNEHÅLL STE ETONDE "BANDET: Försök att theoretiskt bestämma krutets verkan i kanoner; af FAB. WREDE. Med 8 Om Arsenikens sulfurer och deras föreningar; af L. F. NILSON Theori för algebraiska eqvationers rötter; af C. F. E. BJÖRLING. Med 3 taflor .......... Enumeratio Hemipterorum. Bidrag till en förteckning öfver alla hittills kända Hemip- tera, jemte systematiska meddelanden. 2:dra afdelningen; af C. STAL Om afsöndringen af växtslem uti knopparne hos familjen Polygonex Iuss.; af P. G. hänsyn till Sverige och dess provinciela olikheter; af FR. TH. BERG. Med 3 taflor Description d'un météorographe erégistreur imprimeur construit aux frais du Gouverne- ment Suedois par ÅA. G. THEORELL. Avec 3 planches Bidrag till kännedomen af Grönlands Laminarieer och Fucaceer; af J. G. AGARDH On ammoniacal Platinum Bases; by P. T. CLEVE. ..nssnssmnmsn00a Sveriges bodunmder, besknritna af I. TULLBERG. Med 12 täflOr.............«s.ososvsssessossononns Floridan Bryozoa, collected by Count L. F. DE POURTALES, described by F. A. SMITT. Part I... With 5 plates : Jordmagnetiska bestämningar 1 Sverige- under åren 1869—1871; af ROoB. THALÉN. Med 2 taflor. Observationer öfver jordmagnetiska horizontalintensiteten och inklinationen inom Vester- botten och Lappland; af L. ÅA. FORSSMAN . 1-- 42. 1— 85. 1— 353. 1—159. 1— 39. 1— 40. 1— 10. 1— 31. 1—107 1— 70. 1— 20. 1— 80. 1— 26. FIT T ef rd vv er äär i AR iJ Ke d La Eri SAR Kål Ag RT ie JF AA 9 IT AES 3 LE Ti LOT sö Ar a ; a ve KH sän ie FOR KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR Bandet 10. N FÖRSÖK ATT THEORETISKT BESTÄMMA KRUTETS VERKAN I KANONER. FAB. WREDE. MED 5 TAFLOR. TILL KONGL. VET.-AKAD. INLEMNAD DEN 9 JANUARI 1871. STOCKHOLM, 1871. P. A. NORSTEDT & SÖNER, KONGL. BOKTRYCKARE & - . b ÖN RR ln >: Jr MAR BMBIRLAR Av AVES SG ADA Vv atävaaa AMMAR Taste TIA ORO wir SAUVOK AR LT VER HNV Ar 2 moln MIKISLLE: tf KOTIR WENT aa - | i at | iv RE Rn ” Ms ursävar &€ Add UA RIKV MER EOTET VIRKE 18 Å Lb |] Lä 2 Avd | (CN 31 4 VTA Et MIOHAUVEE Känn de & PRATESÖR AN så F v AM dT Lä Lara 3 : ; , I sednare tider har man under benämningen Indre Balistik sammanfattat alla, så väl theoretiska som experimentela undersökningar, hvilka hafva till föremål att utreda lagarna för krutets verkan i kanoner. Men ehuru benämningen är ny, så är detta icke fallet med sjelfva ämnet. Den theoretiska delen af detsamma har blifvit bearbetad af DANIEL BERNOUILLI, ROBINS, EULER, LOMBARD, HUTTON och LAGRANGE, samt sednast af generalerna P1ioBERT och de JONQUuIERES m. fl. Icke desto mindre nödgas man erkänna att problemet ännu är långt ifrån att kunna sägas vara löst; och hufvudsakliga anled- ningen dertill är den att det, strängt taladt, är olösligt, enär det ovilkorligen måste leda till differential-eqvationer som ej kunna integreras. PIoBERT, som onekligen är den som hittills bragt frågan närmast sin lösning, har sökt att kringgå denna svårighet genom införande af vissa hypotheser och speciella antaganden. I det försök till pro- blemets behandling som här nedan skall framställas, har jag gått en alldeles motsatt väg, enär jag, från första början, uppgifvit alla anspråk på att annorlunda än genom approximation kunna integrera de förekommande differential-uttrycken, men deremot vinnlagt mig om att göra dessa så sanna och så fria från alla hypothetiska inbland- ningar som möjligt. I 1. Relationen mellan krutgasens täthet och pression. Första vilkoret för att kunna beräkna krutets verkan i en kanon, är att känna relationen mellan gasens täthet och pression, hvilken relation måste grundas på till- förlitliga, direkta försök, enär theoretiska beräkningar i detta hänseende, stödda på den kännedom vi, rörande gasernas natur, hämtat från förhållanden som ligga inom vår van- liga erfarenhetskrets, icke äga tillämpning på sådana som ligga så långt utanför den- samma som de hvilka ega rum vid krutets förbränning. Bland de försök som i detta hänseende blifvit anställda, förtjena de som 1793 verkställdes af RUMFORD onekligen att nämnas i första rummet; och ehuru dessa försök finnas beskrifna i nästan alla något utförliga läroböcker i artilleri, anser jag mig dock, för sammanhangets skuld, här böra . lemna en kort redogörelse för deras anordning och resultat. Den väsendtligaste delen af den apparat RUMFORD begagnade till dessa försök, finnes afbildad, i hälften af rätta storleken, i fig. 1, Tafl. 1. A föreställer genomskäringen af en liten mörsare af smidt jern, uppställd i vertikal ställning på ett underlag B af kanonmetall, hvilket hvilar på en skifva C af smidt jern. Hela denna apparat upp- ställdes under försöken på en planhuggen sten, som uppbars af en, sex fot under jordytan 4 FAB. WREDE, nedgående, murad grund. Mörsarens kanal, som hade + tums kaliber, var nedtill för- längd med en helt fin kanal af 0,07 tums diameter, hvilken fortsattes till nära ändan af en från mörsarens botten utgående konisk tapp. Denna sistnämnde inrättning hade till ändamål att kunna antända krutladdningen i mörsaren, utan att behöfva förse denna med fänghål, och hvilket verkställdes derigenom att en jernkula £, som var försedd med en efter den koniska tappen passande urhålkning, först uppvärmdes till rödglödg- ning och derefter anbragtes å tappen på sätt som figuren närmare utvisar. Den upp- hettade då denna inom några få ögonblick tillräckligt att antända de i den fina kana- lens nedra ända liggande krutkornen. För att så noga som möjligt innestänga den bildade krutgasen, tilltäpptes mörsarens mynning först med en noga passande, i talg indränkt, plugg af sulläder, hvilken intrycktes ända till dess att dess öfre yta kom i jemnhöjd med mörsarens mynningsplan. Derefter betäcktes detta med en rund skifva af tunnare, taljadt läder, på hvilken lades en halfsfer D af härdadt stål, som belastades med vigter. F, F beteckna 2 af 3:ne små cylindriska tappar, som voro inskrufvade i mörsaren för att bestämma halfsferens läge å densamma. Denna tillställning visade sig så fullkomligt uppfylla sitt ändamål, att icke ringaste spår af gas utträngde ur mör- saren, så vida de pålagda vigterna voro tillräckliga att motstå gastrycket. Den lilla mörsaren, hvars båda kanaler, noggrannt fyllda ända upp till läderproppen kunde till sammans rymma 25,641 gran krut, laddades under försöken med olika laddningar, ut- görande 1, 2, 3 ända till 18 gran. Med hvarje sådan laddning omgjordes försöken ända till dess att man funnit en viss belastning, som jemt och nätt kunde märkbart upplyftas af krutgasen utan att lemna något af denna tillfälle att utströmma. Då be- lastningen icke var tillräcklig att hindra gasens utströmmande, skedde detta med stark knall, liknande ett pistolskott. Var deremot den pålagda vigten tillräcklig att hindra utströmningen, förmärktes vid explosionen endast ett svagt knastrande ljud, som RUM- FORD jemför med det som uppkommer då ett glasrör afbrytes. Om belastningen var så stor att den kunde af krutgasen jemt och nätt upplyftas, men dock ej så högt att någon gas kunde utströmma, förmärktes, omedelbart efter det förut omnämnda kna- strande ljudet, ett annat af helt olika slag, och som tydligen förorsakades af den nära nog omärkligt upplyftade vigtens nedfallande på mörsarens mynningsplan. De omedelbara resultaten af dessa försök sammanfattas i nedanstående tabell. | Krut- | Tyngd som | Beräknadt Krut- = | Tyngd som | Beräknadt | | laddning. blifvit lyftad.| — tryck. laddning. blifvit lyftad. tryck. | Gran. 5: | Atmosferer. Gran. | &. | Atmosferer. | | ll SS Allan — KTRS ON ; | d 5, | 77 | 10 1387 = | 1884 2 134 | 182 | jip 1634 2219 3 212 228 12ah re 189536 | 4285 I 281 382 I 13 |. 2422 3283 2 3 561 || 14 | 2951 4008 6 5304 685 || 15 3477 4722 7 dar I 811 | 16 | 5220 7090 8 857 | 1164 | 18 | 8081 10977 9 11400 1551 FÖRSÖK ATT THEORETISKT BESTÄMMA KRUTETS VERKAN I KANONER. 2 Om en kroklinea uppritas med de använda laddningarna såsom abscissor och de beräk- nade tryckningarne såsom ordinator, så visar visserligen denna kroklinea mindre irregu- lariteter, härrörande från oundvikliga observationsfel; men ända till 15 grans laddning äro dessa irregulariteter så små, att de från försöken härledda konstruktionspunkterna blott obetydligt afvika från en kontinuerlig kroklinea. Hvad resultaten af de tvänne högsta laddningarna beträffar, så afvika de betydligare från den kontinuerliga krok- linien, hvarföre de af RuMForp blifvit uteslutna vid den af honom verkställda beräk- ningen öfver försökens resultat. Dessa angifvas med stor noggrannhet intill 15 gorans laddning af följande, af RUMFORD uppställda interpolations-formel, nemligen: = i SAT rv! + 0,004 z hvaruti y betecknar tryckningen, uttryckt af atmosferer, beräknade till 15 & avoirdu- pois på en engelsk qvadrattum, och +, krutladdningen 1 tusendedelar af den som mör- saren jemnt kunde rymma. För att göra denna formel användbar för beräkningar, måste man transformera den så att den angifver gasens pression 1 funktion af dess täthet, i stället för af ladd- ningens volums förhållande till mörsarens. Men härvid råkar man i villrådighet rörande det sätt på hvilket tätheten i närvarande fall bör bestämmas. De vid krutets förbrän- ning uppkommande produkterne bestå, som bekant, dels af permanenta gaser, dels af sådana ämnen som, åtminstone under vanliga förhållanden, äro i fast form. Huruvida och till hvilken grad detta äfven eger rum vid den ytterst höga temperatur som upp- kommer under krutets förbränning, är ej med säkerhet kändt; och derpå beror natur- ligtvis i hög grad tätheten hos den under förbränningsfenomenet bildade gasen. RUMFORD antager, och PioBERT lika med honom, att hela krutmassan öfvergår i gasform och att krutslammet först under gasens afsvalning afsätter sig i fast form. Han stöder detta antagande på det vid försöken iakttagna faktum att mörsaren, vid alla de till- fällen då den pålagda vigten upplyftades och gasen fick utströmma, saknade nästan alla spår af residuum, hvaremot den i motsatt fall till stor del befanns vara fylld af en nära stenhård massa, som så fast vidhäftade synnerligast de delar af kanalens inre yta der gasens afkylning bäst syntes befordras, att det behöfdes verkligt våld att derifrån lösbryta densamma. Dessa omständigheter synas mig väl icke ensamt i och för sig vara bevisande, emedan krutslammet, äfven om det alltid varit 1 fast form, dock måste hafva 1 bildningsögonblicket befunnit sig i ytterst fint fördeladt tillstånd och således måste hafva mekaniskt åtföljt gasen då denna fått fritt från mörsaren utströmma. Men deremot finnas andra omständigheter som synas mig 1 hög grad böra tala för det gjorda antagandet. Krutslammet består dels af svafvelkalium, dels af kolsyradt kal och andra kalisalter. Att salterna i allmänhet äro mer eller mindre flygtiga, bevisas bland annat derutaf att nästan alla sådana gifva tydliga reaktioner för spektroskopet, till och med då de upphettas i en vanlig gaslåga, hvilket icke skulle vara fallet derest ej en del af desamma skulle förflygtigas; och hvad som blott till en ringa grad eger rum vid så låga temperaturgrader som under sistnämnda förhållanden, synes mig tro- ligen fullständigt böra försiggå under intlytande af den ytterst höga temperatur som efter all sannolikhet uppkommer under krutets förbränning. Hrr BUNSEN och SCHISCH- 6 FAB. WREDE, KOFF uppgifva, i sin afhandling, ”Chemische Theori des Schisspulvers”, att en, på en hårfin platinatråd smält kula af krutslammet fullständigt, men helt långsamt, förflygtigas då den upphettas i en vätgaslåga; men då krutförbränningstemperaturen af dem blifvit uppskattad till endast helt obetydligt högre än den som 1 vätgaslågan äger rum, och då förflygtigandet skett utan kokning och endast småningom genom afdunstning från ytan, så antaga de att krutslammet visserligen, åtminstone till en del, kan befinna sig i gastillstånd under förbränningsögonblicket, men att den af densamma bildade gasen icke märkbart kan bidraga till förökande af krutgasens tension. Då författarne, efter min öfvertygelse, uppskattat krutets förbränningstemperatur betydligt för lågt, och då här dessutom icke är fråga om till hvad grad krutslammets förvandling till gas ökar pressionen, utan blott om huruvida en sådan förvandling ägt rum eller ej, och då slutligen den höga förbränningstemperaturen får verka på slammet då det befinner sig, icke i form af en smält massa, utan såsom ett ytterst fint fördeladt stoft, så synes mig det af dem åberopade försöket nära nog till visshet ådagalägga att krutslammet verk- ligen befunnit sig i gasform. Formeln för beräknandet af gasens täthet bör således helt enkelt antagas till - der £ betecknar laddningens vigt och v kanalens volum. PIoBERT, som fullständigt diskuterat RuMForps försök, har blifvit ledd till följande transformation af hans allmänna formel, nemligen: EGR SENAT SN SK deruti p betecknar krutgasens pression, uttryckt i kilogrammer på en qvadrat-centi- meters yta, samt 9 dess täthet, jemförd med vattnets. Utur ProBErts arbete har jag, till begagnande vid alla i denna uppsatts förekommande beräkningar, lånat följande tabell. Tab. I. Krutgasens presion, uttryckt i kilogrammer på en qvadrat-centimeters yta. I | | Täthet. | 0,00. 0,10. 0,20. 0:30, sy brer Dad: 0,50. 060. | | . | | | | 0,00 | 0 213 531 1012 1736. | . 2818. | v4494 ÖDLA Brut Bra IG OR 1826 | 2952 | 4622 MUTA vå SSA VOSS GD 1134 19104 RESOR RANN 0,08 I Vinesgn OMaE ov FIG Tros? BNP 5041 0,04 6, Å fUNLNS20 700 1267 2118 117) 1U8886017 |. 52641] 0,05 | 97 NN I AN Ae EE 2993 | 3543 | 5495 008--1-194 nålBiornle BS i 1411 | 2383 BORA ur ST 007 | 141 4922 847 1488 | 2447 3875 | 5984 [EL 10:08: a la 164 OS |A ende RESO 1567 | 2566 | 4051 | 6244 [RRIN 09 | Fibre INKL GRANN ElTG rek LR SAANS ORO es ED beg 4934 6514 $ 2. Krutets förbränning. För att utreda huru stor del af kanonens laddning som hunnit att vid en viss tid förbrinna, måste tvänne särskilda omständigheter tagas 1 betraktande, nemligen dels den successivt genom laddningen fortgående antändningen af de särskilda krut- kornen, dels hvart och ett af dessas successiva förbränning. Förnuftsslut och försök FÖRSÖK ATT THEORETISKT BESTÄMMA KRUTETS VERKAN I KANONER. 7 öfverensstämma deruti att både antändningen och förbränningen fortgå med konstanta, af hvarandra oberoende hastigheter. Hvad först beträffar förbränningen af ett särskildt krutkorn och bestämmandet af den del af detsamma som efter förloppet af en viss tid hunnit förbrinna, så måste detta i hufvudsaklig mån bero af krutkornets form. Om vi till en början antaga att ett krutkorn af volumen ÅA har formen af en sfer, en kub, eller i allmänhet en sådan figur som bibehåller sig likformig under” det att lika tjocka lager från dess yta borttagas, så inser man lätt att, då krutkornets hela förbränningstid betecknas med 7, dess volum efter förloppet af tiden t måste hafva förminskats till A(1— SP och att följaktligen den förbrända delen af kornet vid samma tid måste vara 4 (1 — (1 — LE Om en mängd sådana krutkorn, hvilkas sammanlagda vigt kallas L, samtidigt antändas, så måste följaktligen den vid tiden t uppbrända krusqvantiteten uppgår ietilladZ01==(1 —+)) Detta förutsätter emedlertid att alla kornen skola vara lika stora, hvilket åter sällan eller aldrig är fallet med krut som förekommer till prak- tiskt användande. Ett sådant krut består vanligen af en blandning af större och mindre korn; men dessas storlek befinner sig dock alltid inom vissa gränsor, bestämda deri- genom att, vid krutets tillverkning, de finaste och de gröfsta kornen blifvit frånskiljda genom sorteringssåll, försedda med hål af bestämd diameter. Vid beräknandet af den förbrända qvantiteten af ett sådant krut har man ingen annan utväg än den att be- trakta krutet såsom bestående af lika stora korn, af samtliga kornens medelstorlek. För att undersöka huru mycket den på detta sätt beräknade förbrända krutqvantiteten kan skilja sig från den som verkligen skulle ega rum hos blandningen, vill jag antaga att denna består af tvänne lika stora vigtsdelar, hvardera innehållande korn af sins emellar lika diameter, men att kornen i den ena hälften hafva dubbelt sä stor diameter som i den andra. Om de mindre kornens förbränningstid kallas 7 och de störres 7” så måste 7" vara lika med 27. Denna blandning bör då beräknas så som om den be- stode af sins emellan lika stora korn, hvilkas förbränningstid vore T'==—35-. Jag börjar då med att, efter den gifna formeln, beräkna de förbrända. krutqvantiteterna, så väl af den finare som den gröfre krutsorten, svarande mot alla tiondedelarne af T”, och tager medium af de för båda krutsorterna erhållna resultaten, då dessa media komma att uttrycka de verkligen förbrända krutqvantiteterna hos blandningen. Der- efter beräknar jag efter samma formel de mot samma tider svarande förbrända krut- qvantiteterna hos den finierade medelkrutsorten med lika stora korn. Resultaten af en sådan beräkning finnas sammanförda i nedanstående tabell. | Den förbända | | i | Den förbrända ' krutqvantiteten | krutqvantiteten | Dif. == ge af bland- af medel- af bland- af medel- | | ningen. | krutet. | | ningen. | krutet. | Vid tiden £=0,17" | 0293 | 0271 |—0,022]| Vid tiden £=0,6T7" | 0917 | 0,986 | + 0,019 | boer svinn 0,2 T' OHL 1088 ROR3rsnne 077" | 0,94 | -0,973 | +0,0291 | tg 0,3 7" 0,680 | 0,657 |—0,023|| » » 0,8 T” 0,968 | 0,992 | + 0,024 | » 0,4 T” 0,796 | 0,784 |— 0,012 »IR » 0,9 7” 1 0,984 0,999 | + 0,015 AL OST 1] 05691 0;875: | + 0,006|- > > » 1.0.7" | 0,994 | 1,000 | + 0006 NS FAB: WREDE, Af denna tabell synes det att den nu ifrågavarande approximationsberäkningen visserligen gifver något felaktiga resultat, i början för små och mot slutet för stora; men att felen dock ej äro nog stora att medföra betydligare olägenheter. Häraf finna vi säledes att man, utan att begå några anmärkningsvärda fel, kan betrakta ett, inom vissa gränsor, ojemnt krut, såsom en jemnkornig medelsort. För att med så stor noggrannhet som möjligt bestämma medelkornstorleken af ett visst krut, bör man räkna antalet korn som förekomma uti afvägda portioner af detsamma och derigenom först bestämma medelvigten af krutkornen, hvarefter medelstorleken lätt beräknas, då krutets egentliga vigt är bekant. Om krutkornen icke hafva den form som här ofvan blifvit förutsatt, så kan be- räkningen af deras förbränning icke verkställas efter den uppgifna formeln. Sådant skulle vara fallet med krutkorn hvilkas längd- bredd- och tjockleks dimensioner vore olika hvarandra. Men då krutkornens form är känd, kan krutets förbränning lätt beräknas, och det erhållna resultatet, som måste vara en viss funktion af t, kan då i t r . , allmänhet betecknas med L(1-— 49 =) då £L betecknar den ursprungliga krutqvantiteten och + den del af densamma som vid tiden t finnes oförbränd. För att bestämma det inflytande som den successiva antändningen utöfvar på ladd- ningens förbränning, vilja vi till en början antaga att den börjar 1 en enda punkt och derifrån utgår med konstant hastighet, hvaraf således måste följa att, efterhand, koncentriska lager blifva antända, hvilkas storlek beror, dels af kanalens form, dels af tiden som förflutit sedan antändningens början. Antager man nu att antändningshastigheten är H, ytan af ett vid tiden t antändt lager är S, och krutets specifika vigt är y, så antändes under det derefter följande tidsmomentet dt en krutqvantitet som är SyHdt. Men dessförinnan hafva alla de lager som ligga mom afsåndet Ht från antändningspunkten blifvit antända, och hvart och ett af dem har då brunnit under en tid som är lika med. skilnaden emellan t och den tid t' vid hvilken det blifvit antändt. Den af sistnämnde lager upp- brunna krutqvantiteten måste då vara SyH(1 — & (= ar, och den af hela krutladd- ningen vid tiden t uppbrunna qvantiteten, som vi vilja kalla 4 blir då: (å Y t—u ' a=HyfSA rö fe Om vi med I! beteckna afståndet från antändningspunkten till det krutlager som är mest från densamma aflägset, samt med 7 den tid som förflyter till dess att antändningen upphunnit detta lager, i hvilket fall 7 således kommer att beteckna hela laddningens antändningstid, så är ! = HT och således H = 2; och genom införande af detta värde på H i ofvanstående formel, erhåller densamma följande, för gränsbestämningen lämp- ligare form, nemligen: q= yr fs (1 — Pp (ES Nae Denna integrals gränsor böra nu bestämmas så att den första delen af densamma, eller fe y | Sdt' kommer att uttrycka vigten af den del af laddningen som inora tiden t blifvit I I FÖRSÖK ATT THEORETISKT BESTÄMMA KRUTETS VERKAN I KANONER. 9 antänd, och att den sednare eller 7) sq (Far uttrycker vigten af hvad som af de en gång antända krutkornen qvarstår oförbrändt vid tiden t. Den förstnämnde inte- gralens nedra gräns måste alltid vara noll och den öfre i allmänhet t, ända intill Tr, hvilken den ej kan öfverstiga, enär hela laddningen vid sistnämnde tid är antänd. Den sednare integralen måste alltid inskränkas inom den brinnande delen af laddningen, hvarföre gränsen för densamma måste vara den tid då det tidigast antända, ännu brinnande lagret blef antändt. Vid öfre gränsen för denna integral blir t—t' således 0 ända till dess att tiden upphunnit hela laddningens antändningstid 7, hvarefter den blir t+—7T, enär under sistnämnde tidsintervall inga nya lager funnits att antända. Vid den nedra gränsen blir t—t' =+t ända intill 7, som den ej kan öfverskrida. Om antändningen, såsom här ofvan blifvit förutsatt, sker i en enda punkt, så blifva de samtidigt antända lagren delar af sferiska ytor och komma, i den mån antändningen fortgår framåt kanalen, allt mer och mer att närma sig till att blifva plana och vinkelräta mot kärnlinien; och detta närmande ökas ännu mer då, såsom vanligen är förhållandet, antändningen verkställes med antändningsrör, hvilkas kraftiga eldstråle i sjelfva verket antänder en betydligare yta af laddningens bakre del, 1 stället för en enda punkt af densamma. Man torde derföre icke begå något särdeles inflytelserikt fel om man, för räkningens betydliga förenklande, antager att laddningens hela bakre ändyta ögonblick- ligen antändes och att antändningen derifrån fortgår i plana och vertikala lager, hvilka då alla, under förutsättning af att kanalen är cylindrisk, blifva lika stora och lika med laddningens genomskärningsarea. Om vi kalla denna ÅA, så blir, under detta antagande, den hittills såsom variabel betraktade S konstant och lika med A, och kan således flyttas utom integraltecknet. Men lA uttrycker laddningens volum och således ylA dess vigt, som vi vilja kalla L. Vi kunna följaktligen sätta uttrycket å den förbrända krut- qvantiteten under följande förenklade form: Sa ENE Om vi vidare antaga q=2Lz, då z kommer att uttrycka den del af hela laddningen som vid tiden t hunnit förbrinna, så blir: NG AN 22 få = lär hvilket uttryck numera utan svårighet kan beräknas för hvilka godtyckligt antagna värden å 7 och t som heldst. a 3 = Y e o s oo t Å 3 Om krutkornen äro sferiska, kubiska eller i allmänhet sådana för hvilka 9 += ( > så blir: OT HS IDAdE & OCH. dseptfobl ok on skrsenbe | za få (1 (1—+)) mellanne ock 2 Oomyc <>) deel IR SEN gZ 27(0— I ) (lar 7)) inellann/ och Kei om testet. HIA MA rst gat 12 GÖTT SONG Ao fela ANSE TARA EN z=1 1-1 ES =) K. Vet. Akad. Handl. Band. 10. N:o 1. 2 10 FAB. WREDE, Efter dessa formler har nedanstående tabell blifvit beräknad för hvar tiondedel af 7". De värden som motsvara de mellanliggande tjugondedelarne kunna lätt, om de behöfvas, bestämmas genom interpolation.” Tab. 2. Den vid tiden — T förbrända krutqvantiteten z 10 se | 0,0. (05 RR SR RAS RS 1.0.0] | | | | 1 | 0271 | 0,140 | 0070 | 0,047 | 0,085 | 0.028 ! 0023 | 0,020 | 0,018 | 0,016 | 0,014 | 2 | 0488 | 0884 | 0262 | 0175 | 0181 | 0105 | 0087 | 0,075 | 0065 | 0,058 | 0,052 3 | 0,657 | 0,576 | '0,480 | '0,;367 | 0275 | 0220 | 0183 |FO157 | 0138 | O122 | 0,10 4 | 0784-| 0724 | 0,650 | 0561 | 0.456 | 0365 | 0304 | 0261 | -0,228-) 0208 | 0182 5 | 0,875 | 0882 I 0,7781| O,71I1l | 0,629 |: 0531.) 0443 -|..0,3801|- 0,3382 | 0295 |. 0,266. | 6 | 0,986 | 0,908 | 0870 | 0821 | 0,760 | 0,685 | 0.594 | 0509 | 0445 | 0396 | 0856 7 | 0973 | 0,956 | 0,932 | 0,899 | 0855 | 0,799 | 0,730 | 0,646 | 0565 | 0502 | 0,452 | | 8 | 0,992 | 0,984 0,970 | 0,949 0.920 0,881 | 0,830 | 0,767 | 0,688 | 0.611 | 0,550 | I --9--1-0,999 |-0,996 | 0,990 | 0,979 | 0.961 | 0.985 | 0,900 | 0,854 | 0,795 | 0.722 | 0,650 | | -10 | 1.000 | 1,000 | -0,998 | 0,998 | 0984 | 0,969 | 0,946 |'0,914 | 0,872 | 0,818 | 0,750 | lisanr a 1,000 | 0.999 |-0,995 | -0,987 | 0,974 | 0.954 | 0,925 | 0,886 | 0836 | TREA | 1,000 | 0,999 | 0.996. | 0,989 | -0,978 | 0,959 | 0,934 | -0,898 | SYRE | | | 1.000 | 0.999 | 0,997 |. 0,991 | -0,981 | 0,964 |. 0,940 AS | 1--1,000 | 0,999 | 0,997 | 0,992 | 0,983 | 0,968 15 | | | | | 1,000 | 0.999 |-0,997 | 0.993 | 0,984 | lögn | | | |-1,000 | 0.999 | 0,998 | 0,994 ARA | | 1;000114"0;999: GIN |l8 | | | | | 11.000 | -0,999 | Eg | | | | | 1.000: | $ 3. Allmänt uttryck för krutgasens täthet. Om L betecknar laddningens vigt » Zz — den del af densamma som vid tiden t hunnit förbrinna; » V — volumen af krutkammaren eller den del af kanalen som vid rörelsens början finnes mellan projektilen och kanalbottnen; » 4 — kanalens genomskärningsarea; » X — den väg projektilen vid tiden t hunnit beskrifva; » Y — den väg kanonen vid samma tid hunnit rekylera; 0 krutgasensioen » KK — krutets tätheter i förhållande till vattnets samt » y — vigten af volumsenheten vatten, så blir: 2 9 = mF08 7 34 LA V+ A(X+ P) K) (1—2) " Krutets förbränning har blifvit fullständigt afhandlad af ProBert. Hvad som derom här anföres kan derföre icke vara annat än ett upprepande af hvad han förut meddelat, ehuru under en något olika form. FÖRSÖK ATT THEORETISKT BESTÄMMA KRUTETS VERKAN I KANONER. 11 Detta värde på 9 mäste naturligtvis vara oberoende af de enheter uti hvilka de deruti förekommande längdemått och vigter blifvit uttryckta. För att förenkla och generalisera detsamma kan man derföre förvandla det så att alla längdemått blifva ut- tryckta i kaliber, och till enhet för alla vigter antaga den af en sfer, hvars diameter är lika med kalibern, och hvars täthet är 7,5 gånger vattnets. Om vi för detta ändamål antaga att: C betecknar kalibern, c — laddningens vigt i förhållande till ofvannämnde sfer, samt att ar kaliber” och MV =y" kaliber, 'så blir: Jo le r 6 20? M sr » o : (Dar = IC, då LC är längden af krutkammaren betraktad såsom cylinder, samt ” 20? ' EEETIN ES (eft NO Om dessa värden införas i det ofvan uppgifna uttrycket på 49, så ser man att ppå J | alla termer i så väl täljaren som nämnaren komma att innehålla zC” såsom faktor, och att denna således öfverallt kan utelemnas; man finner då att: 2. TjÖCK g= lor B(U4:0i NANA 2) För att ytterligare förenkla detta uttryck kan man i detsamma utbyta y mot dess värde, uttryckt i x. För detta ändamål antaga vi att projektilens och hela det reky- lerande systemets vigter, uttryckta i den ofvannämnda sferens såsom enhet, äro b och B. Vi hafva nu således ett system af 3 kroppar, B, b och c, om hvilket man vet, dels att det ursprungligen befunnit sig i hvila, dels att det uteslutande åverkas af indre krafter och att följaktligen hela systemets tyngdpunkt under de särskilda delarnes rörelse måste förblifva i hvila. Men detta måste ovilkorligen förutsätta att summan af de produkter som fås då hvarje särskild dels vigt multipliceras med dess egen förflytt- ning skall vara noll. 8 har förflyttat sig bakåt stycket y, och b framåt x. Hvad c beträffar så kunna vi åtminstone approximativt antaga att densamma finnes jemnt för- delad mellan stötbottnen och projektilens baksida och att dess tyngdpunkt således be- finner sig midtemellan dessa. Dess bakre sida har flyttat sig bakåt y och dess främre ända har flyttat sig framåt z; dess tyngdpunkt har följaktligen flyttat sig framåt C—79 K AIG » 5 v—-3Y LANG . stycket —. Till följe häraf hafva vi således — By Fc 235” + br =0o, och följaktligen b+1c STL . b + 3c cn Å s SS y= Basel eller med tillräcklig noggrannhet y=—H-'x, enär 3c är mycket liten i jem- förelse med 8. Vi erhålla då slutligen: 2 44962 G= STR — - b+14ec 2000 al(U-H(l + = Xx — 2): UH tom DT a Då projektilens vigt i allmänhet är mycket liten i jemförelse med hela det reky- lerande systemets, så blir 8 ett mycket litet tal, sällan uppgående till 0,01, hvarföre dess utelemnande endast skulle medföra en obetydlig oriktighet i formeln. Krutets absoluta täthet är i allmänhet mycket nära lika med 2. Af dessa båda anledningar har jag till begagnande antagit följande förenklade, visserligen icke fullt riktiga, men tillräckligt 2 ING di TUSEN approximativa uttryck: 12 FAB. WREDE, S 4. Allmänt uttryck för accelerationen. Om man med p betecknar krutgasens tryckning i kilogrammer på qvadratcenti- metern, så blir p 1 allmänhet en funktion af 6, och således en implicit af t och z. Men denna tryckning kan ej till hela sitt belopp verka på projektilen under annat vilkor än att denna sednare befinner sig i hvila, d. v. s. vid rörelsens första början. Har projektilen hunnit förvärfva en hastighet vu, så mäste den på densamma verkande tryckningen vara jemnt så mycket mindre än p som den, hvilken erfordras för att framdrifva krutgasen i det bakom projektilen uppkommande förökade rummet. Om p' betecknar det tryck som verkligen utöfvas på projektilen, så måste denna med samma tryck verka tillbaka på gasen, och således trycket p— p' vara det som framdrifver gasen med hastigheten u. I detta fall veta vi att u måste vara fallhastigheten för höjden af den gaskolonn hvars vigt är p--p' och hvars bas är en qvadratcentimeter, och hvilken höjd således måste vara - Men då en kubikdecimeter af gasen väger & kilogrammer, så väger kubikmetern 1000 6 kilogrammer och en kolonn af en meters höjd och en qvadrat-centimeters genomskärningsarea 13, kilogram. Följaktligen blir . 5 d 10 Oo : Lo) (spön. 'o fy ae bu? 3 Ia AME J : sönd tlfölona a - Pp P=10' 27 hvaraf fås pp =p 3o,. Vid Stockholms” latitud är g=9,818 meter, och E 3 a oleklie - a aå 2 od = således 209 =196,36. Men då 59, alltid måste blifva liten i jemförelse med p', så måste omkring 2 procent af densamma kunna betraktas såsom varande utan all märk- bar inflytelse, hvarföre vi, för beräkningarnes betydliga underlättande, kunna antaga 209 = 200, och således DE 9 Pisskftitag Denna tryckning utgör nu den enda kraft som verkar på projektilen, så vida man ej vill taga med i beräkningen det motstånd den röner af atmosferiska luften. Det är emedlertid lätt att öfvertyga sig om att detta motstånd, äfven för den största hastighet som kan förekomma, blir en sådan obetydlighet i jemförelse med p' att intet afseende behöfver göras å detsamma. Om man med A betecknar projektilens genomskärningsarea, (som vi i allmänhet antaga lika med kanalens), uttryckt i qvadrat-centimeter, och W antages vara projek- tilens vigt, så blir det allmänna uttrycket på accelerationen: du ( soöhv då w I: - c 0? j - 3 53 Men A är lika med +, då C antages vara kalibern, uttryckt i centimeter; och 200 W blir, enligt våra hittills antagna beteckningar, lika med b gånger den såsom enhet ; 200 . Hö : EO LC - A . 2 — 200 antagna sferens vigt, och följaktligen W== 50,0075 + blir således F+-00075 — 0? och följaktligen: du Hu?) 2009 är ön) be Detta uttryck gäller dock endast för slätborrade kanoner; för räfflade måste en modi- fikation af formeln ega rum till följe af räfflingens inflytande. För att bestämma detta vilja vi antaga att AB (fig. 2 Tafl. 1) betecknar kanonens kärnlinea, AC (= BD= BE=r), FÖRSÖK ATT THEORETISKT BESTÄMMA /KRUTETS VERKAN I KANONER. 3 kanalens radie, CE en räffla som gör med den med kärnlinien parallela linien CD vin- kelen v. Vi antaga vidare att AF(= BG = BH =a) är projektilens tröghetsradie, till följe hvaraf vi kunna betrakta projektilens hela massa såsom koncentrerad i F och beskrifvande vägen FH, under det att dess medelpunkt går från A till 5. Vi hafva då: DE= CD tg vs, HG = FG > tev och FA =FG 'V 1+=5tgv Om vi nu med d stighets tillväxt utefter AB, så blir dz = du V 1 + Ste v. Om P betecknar den kraft med hvilken krutet verkar att framdrifva projektilen i kärnliniens riktning, så kommer styrknappen C att vinkelrätt mot räfilan utöfva tryckningen P sinv, och den deraf förorsakade friktionen i riktningen £C blir då Pf sinv, när man med f betecknar friktions-koefficienten. Den del af sistnämde kraft som verkar parallelt med kärnlinien blir då Pf=3 = Pftgv, och följaktligen hela den kraft som verkar å projektilen i kärnliniens riktning, P(1—/ftg v). Den kom- posant som verkar i riktningen FH och som således är den som omedelbart fram- drifver massan i denna riktning blir P(1— ftgv) cos HFG = P(1—-ftev) —L for / beteckna massans hastighetstillväxt utefter linien FH, och med du projektilens ha- = e : äs . . : : 3 1—-;tev a EE . es Accelerationen 1 nämde riktning blir således OSTRON. och då här i stället för 6 1 IR si tg? rv = de DIP (V-— fig ov) dz insättes dess förut funna värde, så blir = - M( 14 te?0) å Räflingens hela inflytande reducerar sig således till detsamma som en förökning af projektilens massa i förhållandet a? a 1- 7tg v 1+-tg'v :1. Om man antager b'=h.— —, så blir följaktligen det för räffingens in- TER: TA flytande korrigerade uttrycket för accelerationen: 21 2004 0-2) som icke skiljer sig från det förut meddelade i något annat hänseende än att 6 blifvit utbytt mot b'. I det föregående hafva vi antagit projektilens diameter lika med kalibern. Om man vill göra afseende på spelrummet, och kallar projektilens diameter D, så måste ofvanstående uttryck multipliceras med = 5. Approzximativ integrering af accelerations-uttrycket. För att af de i föregående tvänne $$ meddelade allmänna uttrycken på krutgasens täthet och accelerationen härleda de mot vissa värden på t svarande värdena på p, u : d 2 K 2 Pos och x, utbyter jag 4 mot =, samt antager A= och t== TY, der T, såsom förut, be- tecknar den tid, som erfordras för ett krutkorns förbränning. Härigenom fås: 8,27 | 2009 T pA nn | sVVg Au, = (pa 200 | be N 14 FAB. WREDE, Detta uttryck förutsätter då att p, 9 och u kunna antagas såsom konstanta under det lilla tidsögonblicket = hvartill åter skulle erfordras ett så stort värde på N, att den 20 successiva beräkningen skulle blifva ytterst arbetsam och tidsödande. Men Vv kan anta- gas betydligt större, om man inskränker sig till att förutsätta p, 9 och u såsom en- formigt till- eller aftagande under detsamma, d. v. s. om man 1 formeln, i stället för dessa qvantiteter, insätter deras medelvärden vid tidsögonblickets början och slut. Om man vidare antager att I betecknar krutmassans förbränningshastighet, uttryckt i centi- : SAK meter på sekunden, samt att krutkornens medeldiameter är =, d. v. s. att m krutkorns- ” diametrar tillsammantagna äro lika med kalibern, så kan man sätta Nena Med Zn . € Å Rå , a | Pn dT VU OT TR w, np ur, — 1 1009 iakttagande häraf, får man: du == Er TE SON Då Ju, är känd, hvilket förutsätter att alla föregående Zu äro kända, så är äfven u, bestämd såsom HJdu,. Emedan vi förutsatt att v kan antagas vara jemnt tilltagande under tiden Åt, så mäste tillväxten 1 projektilens väg under samma tid kunna uttryckas Unt Un—I1 medier It; och då det förut antagna värdet på Z4t häri insättes, så blir: AXE == (= E 2 = 5 C 3 meter. För att få AX uttryckt i kaliber i stället för 1 meter, måste det derå uppgifna värdet divideras med kalibern, uttryckt i meter, d. v. s. med 0,01C, enär C är kalibern ut- tryckt i centimeter. Man får således: A UntTUn—1 100 ZOE NG srtornr 2 2hmN Den i dessa formler ingående qvantiteten N kan bestämmas godtyckligt, under förutsättning att den ej antages för liten; men den bör ej heller bestämmas större än behöfligt är, emedan arbetet vid formlernas beräknande derigenom skulle betydligt för- ökas. Erfarenheten har visat mig att tillräcklig noggranhet och fullständighet i beräk- ningarnes resultater ernås om N i allmänhet antages till 10, och jag har derföre i den i $ 2 förekommande tabellen 2 uppgifvit värdena på z för hvar tiondedel af 7. I grann- skapet af pressionens maximum blir det dock oftast nödvändigt att utsträcka beräk- ningen äfven till tjugondedelarna af 7; men de deremot svarande värdena på z kunna då lätt bestämmas genom interpolation. Deremot kan man vanligen, vid rörelsens början och sedan pressionens maximum blifvit passeradt, inskränka beräkningen till hvarannan och slutligen till hvar fjerde tiondedel af 7. Genom antagandet N=10, få nu slutligen samtliga för beräkningen erforderliga formler följande förenklade form, nemligen: "de 7,5CEn / k - (1) Ö, = 801 + Cn)—- 7,50(1—2n) 2 2 0 REN (dd rent MIRA OVE Fe Er at (EE AE oo (2) ZIUnr = 2 - 2 2.200 I b'hm org | SB Tr SED rar aa ge ar SRA FESTA RN da 3) la Gr ( 2 ör ( FÖRSÖK ATT THEORETISKT BESTÄMMA KRUTETS VERKAN I KANONER. 15 I dessa formler förekomma ännu tvänne obestämda qvantiteter, nemligen för- bränningshastigheten 4 och antändningshastigheten, af hvilken antändningstiden 7, och således äfven z är beroende. Bestämmandet af dessa båda hastigheters storlek kommer att utgöra föremålet för en särskild $ längre fram. Den egentliga beräkningen af de här ofvan uppgifna allmänna formlerna för 6,, Au, och Az, måste nu verkställas successivt, genom att i desamma efter hvarandra sätta 1, 2, 3 o. s. v. 1 stället för n. För att redogöra för huru jag härvid i allmänhet går till väga, vill jag antaga att beräkningen framskridit ända till och med tiden YT, d.v.s. att jag antager såsom redan bekanta qvantiteterna 64, :, P.—1, 24 (TIS UTTA RED Az, i och £, + För att nu bestämma samma qvantiteter, svarande mot tiden 0 så måste man börja med att bestämma 64,. Härvid möter man dock den svårigheten att den i formeln för 9, ingående qvantiteten xr, ännu ej är känd, hvarföre ett åtmin- stone approximativt värde å densamma måste bestämmas, innan värdet på 4, kan erhållas. För detta. ändamål, erindrar, jag först att <, måste vara lika med 2, it 4, rt Pe, af hvilka de tvänne första äro kända, hvarföre endast dr, behöfver approximativt be- stämmas. Af det föregående inse vi att Zz, måste vara i det närmaste proportionel mot u, och att följaktligen Ax, måste vara i det närmaste proportionel mot Zu,. Men denna sistnämnde är i det närmaste proportionel mot p,, hvaraf åter följer att Ax i allmänhet måste stiga eller falla i ungefär samma förhållande som p. I rörelsens början, då p är i starkt stigande, och då således p, är betydligt större än p, 1 så måste der- före Är, vara betydligt större än Zz, Då p upphunnit till grannskapet af sitt maximum, blir p, nära lika med p,-:, hvarföre Zz, då kan antagas ungefär lika med Iz, a. Så snart p öfverskridit sitt maximum, går det i starkt fallande, hvarföre Az, då måste vara betydligt mindre än Az, Om. man i allmänhet antager 2, = Z,-17l Az, rt ys, så får man, för bestämmandet af y, följande reglor: Vid rörelsens början (för n=2) tages y mycket stor, vanligen = 6 och således 2» till omkring 8.z. Derefter minskas y successivt, till dess att den vid pressionens maximum blir = 1, hvarefter den ytterligare minskas till i, 3 och derunder. Med någon uppmärksamhet och vana, kan på detta sätt x, temligen nära på förhand bestämmas; men den upp- gifna regeln kan dock icke i allmänhet leda till annat än en första approximation. Man bör derföre, hvarje gång det slutliga värdet på z, blifvit bestämdt, jemföra det- samma med dess förut antagna approximativa värde, och om då någon anmärknings- värd olikhet förefinnes mellan dem, hvilket oftast torde blifva fallet, bör beräkningen af 4, ånyo verkställas med användande af det korrigerade x,. Sedan 6, blifvit beräknadt och p, derefter, med tillhjelp af tabellen 1 i [ 1, blifvit bestämdt, verkställes beräkningen af Au,, hvarvid åter möter den svårigheten att u, ännu ej är känd. Man måste då för densamma bestämma ett approximativt värde, hvilket tillgår på alldeles samma sätt som förut rörande x, blifvit beskrifvet, nemligen att man först i ällmänhet antager u,=u, i t y'dZu, 1, och derefter bestämmer y' efter alldeles samma regel som förut blifvit uppgifven rörande bestämmandet af y. Sedan Au, blifvit beräknadt, bestämmas u,, dz, och z, utan någon slags svårighet. 16 FAB. WREDE, $ 6. Allmänna slutsatser som kunna dragas af formlerna för &,, du, och A4x,. Då i dessa formler icke någon qvantitet förekommer som synes vara beroende af kanonens kaliber, så kunde man ledas till den slutsats att de vore af densamma i alla afseenden fullt oberoende. Denna slutsats är dock icke fullt berättigad innan man in- gått i en undersökning om huruvida detsamma kan anses vara fallet med den i formeln för 9 ingående qvantiteten z, hvilken, såsom wvi förut sett, icke allenast beror aft utan äfven af antändningstiden T, som åter beror af antändningshastigheten. De flesta för- fattare antaga att antändningshastigheten är konstant, d. v. s. oberoende af krutkornens storlek; och för ett sådant antagande talar onekligen den omständigheten, att mellan- rummen mellan krutkornen, genom hvilka den brinnande gasen måste framtränga för att antända dessa, tillsammantagna utgöra en lika stor del af laddningens volum, om kornen äro större eller mindre. PI1OoBERT har visserligen, af försök anställda genom förbränning af krut, upplagdt i långa öppna rännor, trott sig böra sluta att antändningshastigheten är något större för finare krut än för gröfre, nemligen ungefär proportionel mot 4:de roten ur krutkornens diameter. Men resultaten af dessa försök synas mig icke vara bevisande för hvad som skall inträffa under de fullkomligt olika förhållanden som ega rum vid krutets förbränning i kanoner, der den brinnande gasen uteslutande måste bana sig väg genom krutkornens mellanrum. Det är nemligen högst sannolikt att antändningshastigheten i den öppna rännan till betydlig del beror af eldens fortplant- ning längs den öfra fria ytan af krutmassan; och denna fortplantning måste tydligen försiggå något lättare då krutkornen äro små än då de äro stora, emedan de förra sammanlagda erbjuda en större antändningsyta än de sednare. Af dessa anledningar anser jag det vara högst sannolikt att, för alla sådana slags krutsorter som vanligen användas vid kanoner, antändningshastigheten är oberoende af krutkornens absoluta storlek. I sådant fall måste antändningstiden 7 blifva proportionel mot laddningens längd och således, vid likformiga laddningar, proportionel mot kalibern. Hvad för- bränningstiden 7 af ett särskildt krutkorn beträffar, så veta vi att densamma kan ut- C o o a : o tryckas med och att den således, då m förblifver densamma, måste vara propor- tionel mot kalibern. Men då både t och 7 äro proportionela mot kalibern, så måste > och följaktligen äfven z vara af densamma fullt oberoende. Under nu ifrågavarande förutsättning finner man således att formlerna för 6, du och Zz verkligen äro i alla afseenden fullkomligt oberoende af kalibern, hvaraf man åter kan draga följande all- männa och i praktiskt afseende ganska vigtiga slutsats, nemligen att: Om ur olika stora, men likformiga, kanoner skjutas likformiga projektiler med likformiga laddningar, till hvilka begagnas krut, hvars korns diametrar äro proportionela mot kalibern, så blifva hastigheterna och pressionerna alldeles desamma i båda kanonerna, på samma i kaliber bestämda afstaänd från kanalbottnarne. Härvid torde man kunna göra den anmärkning att gasen 1 de smärre kanonerna kommer i beröring med en, relativt till dess massa, större afkylande yta än i de större, och att den derföre synes böra blifva starkare afkyld i de förra än i de sednare. Men FÖRSÖK ATT THEORETISKT BESTÄMMA KRUTETS VERKAN I KANONER. 1574 jag erinrar häremot att den mängd värme som frånröfvas en varm kropp genom dess beröring med en kallare icke ensamt beror af beröringsytans storlek, utan äfven af den tid under hvilken beröringen fortfar, hvilken åter här måste vara proportionel mot kanalens längd och således äfven mot kalibern, enär kanonerna förutsättas vara lik- formiga. Då nu beröringsytan är proportionel mot qvadraten på kalibern, så måste således den bortröfvade värmeqvantiteten, lika väl som gasens massa, vara proportionel mot kuben på kalibern, och följaktligen gasens afkylning vara af densamma fullkomligt oberoende. Den ofvan anförda slutsatsen tyckes vid första påseendet stå 1 rak strid mot det allmänt kända och fullkomligen bekräftade faktum, att initialhastigheter och pressioner blifva betydligt större vid större kanoner än vid smärre, då båda skjutas med likformiga projektiler och laddningar. För att förklara detta faktum har man i allmänhet antagit att temperaturen vid större krutmassors förbränning skulle blifva högre än vid mindres, hvilket antagande åter alldeles strider mot de åsigter som i det föregående blifvit framställda och enligt hvilka krutgasens pression, och följaktligen äfven dess temperatur, uteslutande är beroende af dess täthet, d. v. s. af den förbrända krutqvantitetens för- hållande till det rum hvaruti den utvecklade gasen får utvidga sig, och ej af dess absoluta storlek. Den verkliga orsaken till ofvan åberopade faktum visar sig omedel- bart vid betraktandet af formlerna för Ju, och 4z,. Den anförda erfarenhetssatsen förutsätter att, vid båda slagen kanoner, samma krutsort blifvit begagnad, hvarföre den i formlerna förekommande qvantiteten m blir betydligt större för de större kanonerna än för de mindre. Hvilket betydligt inflytande som detta utöfvar på de beräknade värdena å pressioner och hastigheter inses lätt, och kommer dessutom att till siffran bestämmas vid de jemförelseberäkningar som i det följande skola anföras. Den enda rätta förklaringen hvarföre gröfre kanoner visat sig gifva större hastigheter och pres- sioner än mindre, då båda blifvit skjutna med likformiga projektiler och laddningar, synes mig derföre vara den, att till de förra blifvit användt ett relativt finkornigare krut än till de sednare. I 7. Bestämmande af förbrännings- och antändningshastigheterna. ProBErt har försökt att bestämma förbränningshastigheten derigenom att han iakttog den tid som erfordrades för förbränningen af en krutstång af 36 centimeters längd och af omkring 6 qvadratcentimeters genomskärningsarea, och hvars sidoytor voro bestrukna med olja för att förhindra eldens fortplantning längs efter dem. Han fann dervid att stången förbrändes på 29,2 sekunder, och slöt deraf att krutets förbrännings- 36 29,2 hastigheten af olika slags krutmassa stod i omvändt förhållande till tätheten, och kom dessutom till den slutsats, att pressionen och temperaturen hos den bildade gasen hade ett ganska ringa inflytande på densamma. ÖTTo, som anställt dylika försök, har i af- seende å förbränningshastigheten hos en fritt stående krutstång, äfvensom å dess be- roende af tätheten, kommit till ungefär samma resultat som PIoBERT; men i afseende K. Vet. Akad. Handl. Band. 10. N:o 1. 3 hastighet skulle vara eller 1,233 centimeter. Han fann derjemte att förbrännings- 18 FAB. WREDE, å hastighetens beroende af pressionen skiljer han sig deremot betydligt från PIoBERTS åsigter. Han fann nemligen att förbränningshastigheten förökades ganska betydligt då förbränningen verkställdes 1 ett slutet, blott med en mindre öppning försedt rum, under hvilka omständigheter den bildade gasen tvingades att utöfva en betydligare tryckning å den brinnande stången, och han drager deraf den slutsats att förbränningen i kanonen äger rum red betydligt större hastighet än den PIoBERT antagit. För denna åsigt talar den omständigheten att om, såsom PIoBERT förutsatt, förbränningshastigheten icke skulle vara större än omkring 1 och + centimeter i sekunden, så skulle ett vanligt krutkorn af omkring 1,5 millimeters diameter behöfva 0,06 sekund att förbrinna; och då, enligt verkställda försök, kulan 1 en 12&:dig kanon icke behöfver mer än 0,006 sekund för att genomlöpa hela kanallängden, så skulle blott en liten del af de först antända krutkornen, och ännu mindre af de sednare antända, hinna att förbrinna innan kulan lemnade mynningen. Häraf synes derföre böra följa att de ofvan omnämnda försöken icke kunna lemna oss någon ledning för bedömandet af den förbränningshastighet som verkligen äger rum 1 kanoner. Samma förhållande kan äfven sägas äga rum med de försök som blifvit gjorda att omedelbart bestämma antändningshastigheten. Om man från verkställda försök skall kunna härleda verkligen tillförlitliga värden på de tvänne ifrågavarande hastigheterna, så måste dessa försök vara anställda under förhållanden som äro fullt jemförliga med dem som verkligen ega rum i kanoner, d. v. s. att de måste verkställas genom skjutning med kanoner, med användande af vanlig laddning och vanliga projektiler. Detta synes visserligen böra komma att möta betydliga svårig- heter; men jag skall dock i det följande söka visa att det kan låta sig göra vida lättare än man vid första påseendet torde föreställa sig. Bland de hittills anställda försök som haft till föremål att bestämma de pressioner och hastigheter som vid skjutning med kanoner motsvara bestämda, af kulan genomlupna, vägstycken i kanonloppet, synas mig de som i början af 50:talet verkställdes i Preussen under dåvarande major Neu- manns ledning, böra i första rummet omnämnas. Resultaten af dessa simnrikt uttänkta och omsorgsfullt utförda försök finnas anförda i »Revue de Technologie Militaire». Det är derifrån jag hemtat de uppgifter som skola tjena mig till grund för det försök att bestämma krutets förbrännings- och antändningshastigheter som här nedan skall anföras; och har jag härtill, bland de särskildta försöken, utvalt dem som blifvit anställda med en 128:dig kanon, som sköts med 33 &:s laddning, uti icke förlängd kardus, och hvilkas resultat finnas uppgifna i den å pag. 52 af 2:a volumen meddelade tabell. Dessa för- sök lemna materialier för beräknandet af de mot vissa vägstycken svarande pressioner och hastigheter, och en sådan beräkning har äfven af preussiska försökskommissionen blifvit verkställd. Men då denna beräkning i flera väsendtliga hänseenden varit grundad på helt andra förutsättningar än de hvilka jag i det föregående framställt, så hafva de omedelbara resultaten af densamma icke kunnat begagnas för det af mig afsedda ända- målet, hvarföre jag funnit mig nödsakad att verkställa en ny sådan, i öfverensstämmelse med de af mig såsom riktiga ansedda grunder. Det sätt pa hvilket jag vid denna förnyade beräkning gått till väga, jemte de anmärkningar jag ansett mig böra göra vid den som hittills blifvit verkställd, komma att fullständigt anföras i följande $. För närvarande inskränker jag mig till att visa huru de af mig erhållna resultaten FÖRÖK ATT THEORETISKT BESTÄMMA KRUTETS VERKAN I KANONER. 19 blifvit begagnade för ett approximativt bestämmande af förbrännings- och antändnings- hastigheterna. Jag började med att upprita tvänne kurvor, hvilkas abscissor voro de i kaliber bestämda vägstyckena och hvilkas ordinator voro motsvarande pressioner och hastigheter. Dessa kurvor finnas uppdragna å Tafl. II. Derefter insattes, i de allmänna formlerna (1), (2) och (3) af $ 5, de värden på l, c och b som motsvarade uppgifterna öfver för- söken. För desse formlers fullständiga beredande återstod då blott att bestämma de trenne qvantiteterna h, m och + För detta ändamål erinrar jag först att de tvänne förstnämnda af dessa aldrig förekomma annorlunda än multiplicerade med hvarandra, hvarföre man till en början kan betrakta deras produkt, him, såsom en enda qvantitet. För denna qvantitet, äfvensom för +, antog jag nu fullkomligt godtyckliga värden, d. v. s. att jag i formlerna, i stället för Im, införde ett godtyckligt bestämdt siffertal, och äfvenle- des godtyckligt till begagnande utvalde någon viss kolumn i Tab. 2 af $ 2. De sålunda be- redda formlerna beräknades derefter fullständigt efter de i $ 5 uppgifna föreskrifterna, och beräkningen lemnade då till resultat en serie af mot hvarandra svarande pressioner, hastig- heter och väglängder, som gåfvo elementer för uppritande af nya kurvor. Dessa båda kurvor, som af lätt förklarliga skäl icke kunde vara öfverensstämmande med de förut uppritade, jemfördes dock sorgfälligt med desamma. Om det dervid visade sig att t. ex. de båda nya kurvorna i allmänhet lågo öfver de äldre, så utvisade detta att värdet på hm blifvit antaget för högt. Visade det sig derjemte att t. ex. den punkt der pressio- nens maximum inträffar låg närmare kanalens botten på de nya kurvorna än på de äldre, och tillika att den nya hastighetskurvans ordinator i början hastigare och mot slutet långsammare tillväxte än den äldres, så bevisade detta att det antagna värdet på + varit för litet. Med ledning af denna jemförelse antogos nu nya värden på him och > hvarefter en förnyad beräkning af formlerna verkställdes, och de erhållna resul- taten begagnades till uppritande af nya pressions- och hastighetskurvor. Dessa nya kurvor, som nu måste ligga betydligt närmare de äldre kurvorna än de förra, jemfördes med desamma, och gåfvo dervid ledning för bestämmandet af nya förbättrade värden på Jun och + som begagnades på samma sätt som förut. Detta förfarande fortsattes ända till dess att man slutligen erhållit pressions- och hastighetskurvor, hvilka, så nog: som möjligt, öfverensstämde med dem som blifvit härledda från de preussiska försöken. Sedan man på detta sätt bestämt det värde på hm som närmast satisfierar försöken, och derjemte känner krutkornens medelstorlek och kalibern och derutaf kan bestämma värdet på m, så kan man omedelbart deraf härleda värdet på h. I det föregående har . . . hå C = a . pr blifvit visadt att T är = == Om man med 4 betecknar laddningens längd, uttryckt i kaliber, och med H den hastighet, uttryckt i meter, hvarmed antändningen fortplan- POE z ; o : -- AC FSE TARA SR Mi N : EA SJ 2 ef tas längs densamma, så blir 7 = rm hvaraf ng SEdannbe äkningen angif T vit det värde på + som närmast satisfierar försöken, och detta således kan antagas . pm SIsom bekantikuner man Jd — =E 20 FAB. WREDE, De värden på um och +, för hvilka resultaten af de verkställda beräkningarne syntes närmast öfverensstämma med dem af de preussiska försöken, voro hm = 2000 och += 0,6. Dels för att visa huru pass noggrannt denna öfverensstämmelse egde rum, dels för att, fullständigare än hittills kunnat ske, redogöra för det sätt hvarpå jag vid be- räkningarnas verkställande går till väga, anföres här nedan hela den slutliga beräkningen. Kanonens kaliber var... 4,54 pr. tum eller 11,874 centimeter. Kulans- diameter. »ie. st Akon HD » 11,560 d:0o Kulans vigt med spegeln 12,4 » & eller 5,800 kilogram. Kaddningensvigt osten BN 1,637 d:0o Krutkammarens längd eller I = 1,567 kaliber. Häraf bestämmes nu, enligt förut meddelade reglor: b = 0,882, (UNT = =0,948 samt den konstanta kofficienten i form. (2) eller ören som jag i allmänhet kallar K, till 0,053 och den konstanta kofficienten i form (3) eller = som jag vill beteckna med K', till Genom insättandet af dessa värden blifva formlerna (1), (2) och (3) 2.1,867 .z gj, Era HER RANE, AME L86T- (1-2) Pp, r Pn I 9, LE aa I un 1 DR ec fb == A= Tirare nina id rer ARSar ann JÖRSSKOch MI ML (un + Un — 1) 1 Iz, = 2 400 Sjelfva beräkningen verkställes i enlighet med följande schema, hvars kolumners rubriker icke torde behöfva någon annan förklaring än den att g betecknar värdet af 2 n n—!I 0 +0nx—1 ur + uU korrektionstermen och | ] hela den inom parentesen i form. (2) befint- 2 2.200 liga qvantiteten. FÖRSÖK ATT THEORETISKT BESTÄMMA KRUTETS VERKAN I KANONER. 21 Preussiska Kanonen. = an hm = 2000. SEE 06: K =0,053 5 1 K= 300 SA RE FLER SA n. | An. | Pn: RNE 4 Fö | Un. | Un AGN Tn- rd | | | | | dl) lg OSTI Er ÄR KR EE SR ER 15 | 0002 | 0002 — 200 | ORO IERSL | AA FIKA AA | nr er 6 a EO a 0:03 0015 100167 | 3 | 0204 | 547 359 mallar W830r Jun 20:61 hlun29:I 401048) 70:063 |140,060-- 408 039 men id Sy) (7401, 28921] 689 1 0.123 | 0186] 0.185 | 5 | 0335 | 1243 | 1091 14 | 1077 | 571 | 1260 | 02438 | 0429 | 0.425 | 5,5 | 0,345 | 1303 1273 36 | 1237 | 828 | 1588 | 0178 | 0607 | 0,600 6 | 0346 | 1310 | — 1307 P4 | 1253 | 332 | 1920 | 0213 | 0820 | 0820 6,5 | 0,339 | 1260 1285 | 73 | 1212 | 321 | 2241 | 0260 | 1080 | 1,075 7-1 0328.) 11867)” 223 des | 29,9 | 254,0 | 0296 | 1,376 | 1,375 8 | 0292 | 966 1076 [123 | 953 | 505 | 3045 | 0697 | 2073 | 2044 | 10 | 0221 | 616 791 | 136,1 655 | 69,4 | 3739 | 1698 | 3.766 | 3800 | 12 07 | 426 521 152 | 369 | 391 | 4180 | 15965 | 5731 | 5700 | 16 | 0108 | 234 330 130 | 200 | 424 | 4554 | 4387 | 10.068 10.00 20 | 0076 | 154 194 100 94 | 189 | 4743 | 4,644 | 14.712 I 14,90 Man börjar nu med att bestämma 49, med begagnande af kolumnen 0,6 i Tab. 2 $ 2 för bestämmandet af z, samt med antagande af z=o0, hvarefter p, bestämmes af Tab. 1 $1, och alla kolumnerna ifyllas enligt anvisningen i deras rubriker. Något q kan icke före- komma förr än hastigheten hunnit uppgå till omkring 20 meter. I enlighet med de i $ 5 meddelade reglor bestämmes sedan, rad efter rad, det sannolikaste approximativa värdet på z,, och detta införes nu i schemats sista kolumn, hvarefter 0,, Pa 03 Sh Vi beräknas; och då slutligen värdet på z, erhållits och i sin kolum blifvit infördt, jem- föres det med sitt förut antagna approximativa värde. Om då någon anmärkningsvärd skilnad finnes dem emellan, måste nytt approximeradt värde antagas och räkningen omgöras. De prickade kroklinierna å Tafl. II äro konstruerade efter resultaten af dessa beräkningar. Vid deras jemförande med de på samma tafla uppritade kurvor, som blifvit härledda från de preussiska försöken, finner man att de icke så noga öfverens- stämma med dessa sednare som önskligt varit; men man finner derjemte att man ej, genom antagande af andra värden å hm och +, kunnat ernå en större öfverensstäm- melse. Ty om man, i ändamål att minska de i allmänhet för stora beräknade hastighe- terna, hade antagit ett mindre värde på hm, så skulle de redan nu för små beräknade pressionerna hafva blifvit ännu mindre; och om man, för att bringa de båda pressions- kurvornas raximipunkter närmare samma läge relativt till kanalbottnen, antagit ett större värde på 7 så skulle de beräknade pressionerna, särdeles deras maximivärde, 22 FAB. WREDE, hafva ytterligare förminskats, utan att hastigheterna derigenom erhållit någon anmärk- ningsvärd förminskning. I en följande $ skall jag försöka att utreda den sannolika orsaken till den här ofvan anmärkta bristen på öfverensstämmelse mellan beräkning och försök, och nödgas nu åtröja mig med att antaga såsom approximativa värden på T T hum och + de i beräkningen använda, nemligen hm = 2000 och += 0,6. För att härifrån härleda det sannolika värdet på Ah, måste man känna de använda krutkornens medel- storlek; och i brist af annan upplysning derom, har jag måst inskränka mig till den i preussiska artillerihandboken meddelade uppgiften, att preussiska styckekrutet sorteras med såll, i hvilka hålen hafva 0,026 och 0,046 tums diameter. Af denna anledning ; ; 0,046 + 0,026 NT ; . har jag antagit krutkornens medelstorlek vara ===>" eller 0,036 tum; och då kali- S ; : I . FIRE AE 2000 bern är 4,54 tum, så skulle således m vara sn eller 125. Deraf fås då Ah — ar AG UUVab är centimeter. Efter den förut meddelade formeln för H får man: 1,57 . 4000 ES (Ömeter 60 $ 8. Beräkning af de preussiska försöken. Dessa försök voro anordnade på följande sätt. På kanonens högra sida inborra- des, tvärt igenom godset, på omkring 3 tum från kanalens botten, ett cylindriskt hål, hvars medellinea var parallel med tappaxeln. Sedan detta hål blifvit gängadt, inskruf- rades i detsamma en tapp af gjutstål, genomborrad längs efter sin axel af en full- komligt cylindrisk kanal af 0,295 preussiska tums diameter och 5,5 preussiska tums längd. Sedan kanonen på vanligt sätt blifvit laddad, infördes 1 den lilla kanalen pro- jektiler af olika vigter, hvilka vid skottlossningen utskjötos mot en på 12 fots afstånd uppställd balistisk pendel. Nödiga försigtighetsmått voro noggrannt iakttagna för att förekomma all annan inverkan på pendeln än projektilernas anslag mot densamma, hvarigenom åstadkoms att deras rörelseqvantiteter, i det ögonblick de träffade pendeln, så noggrannt som möjligt angåfvos af denna. Medeltalen af 5 på detta sätt för hvarje projektil erhållna rörelseqvantiteter reducerades derefter, med afseende å luftens mot- stånd, till dem som egt rum då projektilen lemnade den lilla kanalens mynning, hvar- efter de, sålunda reducerade, betraktades såsom de, från försöken omedelbart härledda observations-qvantiteterna. Såsom projektiler i den lilla kanalen begagnades noggrannt svarfvade gjutståls-cylindrar af 0,29 tums diameter och olika längder, hvilka sednare bestämdes så, att den minsta projektilen erhöll en vigt af omkring 0,4 preussiska lod, och att de derefter i ordningen följande 8 blefvo i en ungefärligen aritmetisk pro- gresion tyngre. Utom dessa 9 projektiler begagnades 3 tyngre, hvilkas vigtdifferencer voro omkring 6 lod. För att undvika en alltför stor längd å de tyngre projektilerna, försågos de med hufvuden af gjutstål. Vid projektilernas imförande iakttogs noga att deras indre ändar alltid befunno sig på 5,5 tums afstånd från kanalens mynning, så att alla hade fullkomligt samma väg att genomlöpa under krutkraftens inverkan. De tider som de särskilda projektilerna behöfde använda för att genomlöpa den lilla kanalen berodde nu helt och hållet af deras vigter, och motsvarade således olika delar af kanon- kulans väg i kanalen. FÖRSÖK ATT THEORETISKT BESTÄMMA KRUTETS VERKAN I KANONER. 23 För att visa huru försökens omedelbara resultat blifvit af den preussiska kommis- sionen beräknade, vilja vi antaga, att: M, Ma ......- Ma betecknar projektilernas massor, Valt trå V, deras förvärfvade hastigheter, fr GE tr deritkanalen tillbragta,tiderna, NE RN Red ståleylindrarnas genomskärningsarea och AED Mss ga den lilla kanalens längd eller 5,5 tum. Man börjar nu med att taga samtidigt i betraktande tvänne hvarandra i ord- ningen omedelbart följande cylindrar m,-, och m,. Då båda dessa cylindrars baser haft samma väg att genomlöpa 1 kanalen, så måste t, hafva varit längre än t, , hvaraf följer att m, genomlöpt, under tiden t,—,, en väg s, som måste vara mindre än 42. Men då krutgasens verkan på m, under tiden t,., måste hafva varit identiskt den- samma som på m, i under samma tid, så följer deraf att så väl de hastigheter de båda cylindrarne efter tiden t, , hunnit förvärfva som de vägar de då genomlupit, måste vara inverse proportionela mot deras massor; så att om vi med v, beteckna den hastighet som m, då förvärfvat, så blir: Vä As Ur AS Mam hvaraf Mn —1 a Fn a AO En a ee seeks tagna ade sö sea sad inga edennst ÅR) Mn —1 Å Sa nin FRA BER ER 2 IEEE ET FYNAR USY EET ITS . (621) Efter förloppet af tiden t, 1, qvarblifver m, ännu i kanalen under tiden t, —t, i Om denna sednare tidsimtervall är mycket liten, så kan den på cylindern under den- samma verkande variabla pressionen p' på ytmåttets enhet ersättas med dess medel- värde under samma tid Pi, som då kan betraktas såsom konstant, och cylinderns rö- relse under samma tid följaktligen antagas såsom enformigt tilltagande. Från de all- männa lagarne för denna slags rörelse härledas då lätt följande uttryck, nemligen: 20). — sn) 2 för nd = i I OEM roses rn To org RE SNENNISE RA (20) Va, —v m DAS töm k2RO INTAR RER GE RAG AASE, 1 TE FORERN TY ÖREN CD P, Non FS Én - I d ( Om man i detta sednare uttryck 1 stället för t, —t, 1 införer dess genom det föregående bestämda värde, samt i det sålunda förändrade uttrycket, i stället för s, och v, insätter deras förut bestämda värden, så får man, efter vederbörliga reduktioner och förkortningar: | Erde (Pa Va SSE RE TI UERERNRAK ERNIE LISE ER (055) ERE I Detta värde på P, uttrycker nu onekligen det verkliga på cylindern utöfvade medeltrycket. under tiden t, —t..,; men dock endast under den förutsättning att pendeln felfritt angifvit de båda observations-qvantiteterna V,m, och V, im, i. Äro deremot dessa behäftade med observationsfel, hvilket väl alltid måste antagas vara fallet, så inses lätt af formeln att P,; derigenom blir mycket osäkert angifvet, och att denna omständighet ensam kan vara tillräcklig att förklara de i de beräknade resul- taten anmärkta oregelbundenheterna i de uppgifna pressionerna, och hvilka man hittills sökt härleda från helt andra orsaker. För att närmare ådagalägga detta, antager jag 24 FAB. WREDE, att V.m, och V,im,-rs äro de verkliga rörelseqvantiteterna och V,m, + d och V, im, i+0 de af pendeln angifna, samt att 'P) är den till följe häraf oriktigt beräknade pressionen. Man får då: 1 (Vamn + 0)? (CATE nee DNE 2a) mn mn —1 1167 pv AEG 1 Om de betecknade qvadraterna utvecklas, och formeln för öfrigt underkastas vederbörliga reduktioner och förkortningar, så kommer man lätt till följande uttryck, nämligen: N - 20 I Hö & | lpodldnag Båt Et SKR Fr a BA SS E NT JE s( ae Vnamn + Va Ce ) De yttre gränsorna för oriktigheten i det beräknade trycket äro då ERPLd = Fa Fa 3 Vamn VV, In och således så mycket större ju närmare m, och m, :i ligga intill hvarandra, d. v. s. ju noggrannare man från början velat göra resultatet. Man ser häraf att gasens pres- sion icke med någon tillförlitlighet kan af den angifna formeln bestämmas, åtminstone ej förr än felen i observationsresultaten på ett eller annat sätt blifvit utjemnade. Om man till en början antager att krutkraften på ett fullkomligen identiskt sätt verkat på cylindern och kulan, så är det lätt att från de omedelbart erhållna observa- tionsqvantiteterna härleda såväl den sednares hastighet som den väg hon upphunnit vid de tider då cylindrarne lemnat den lilla kanalens mynning. Om vi för detta ändamål kalla: u, den hastighet kulan hunnit förvärfva vid tiden t,, z, den väg hon då upphunnit, 4 kulans största genomskärnings-area, JA dess massa, och p' det på ytmåttets enhet af båda projektilerna verkande gastrycket, så blir: mn Vi=2" | p'dt Och fun = | p'dt. Häraf erhålles då: I nu ifrågavarande fall måste de vägar de båda projektilerna vid samma tider hunnit genomlöpa förhålla sig till hvarandra såsom hastigheterna, och således: 4 5 AA mn Gp SAS SN = FE hvaraf 1 Ly GAN VOR MA Mona RDR ERK ENS EE USER SN Ks ner ren ya. 200) RN Efter dessa formler beräknades hastigheter och väglängder af kommissionen, som dock förutsåg att de skulle leda till för stora värden. Detta visade sig äfven tydligt, enär den hastighet som kulan enligt beräkning borde hafva då hon lemnade mynningen upp- gick till 1805 fot, då den i sjelfva verket, uppmätt med elektriskt kronoskop, icke uppgick till mer än 1500 fot; och den väglängd hon då enligt beräkning borde hafva tillryggalagt uppgick till 80 tum, ehuru den verkliga kanallängden icke var mer än 67 FÖRSÖK ATT THEORETISKT BESTÄMMA KRUTETS VERKAN IT KANONER. 25 tum. Alla beräknade hastigheter och väglängder reducerades derföre i förhållandet 1805 : 1500, hvarefter de, sålunda reducerade, antogos såsom beräkningens slutliga resultat. Ryska General-Majoren Mayewsky har, i en i Revue de Technologie Militaire, 2:a delen, införd afhandling fullständigt utvecklat eqvationerna för kulans rörelse i en kanon, och derefter användt dessa eqvationer för en förnyad beräkning af de preussiska försöken. Men han har grundat denna utveckling på en af P1IoBERT framställd hypothes, som synes mig vara, icke allenast tvifvelaktig, utan äfven bevisligen oriktig. PIOBERT antager nemligen att tätheten inom de olika gaslagren är olika och att i följe deraf gasen ej med hela sin, af medeltätheten bestämda pression trycker på kulan. Denna sist- nämnda slutsats är obestridligen riktig; men den härledes af P1oBErRT från en, i min tanka oriktig theoretisk förutsättning. Denna är i korthet följande. Det till kulan närmast belägna gaslagret har endast dennas massa att sätta i rörelse; men ett längre tillbaka beläget lager af gasen har icke allenast kulan, utan derjemte äfven hela den framföre liggande gasmassan att undanskjuta, och dess täthet måste af denna orsak vara större. Denna åsigt, fullständigt i alla sina detaljer af Mayewsky utvecklad, leder till den slutsats, att om man med p betecknar gasens pression och med p' det tryck som verkar på kulan, så blir: pr — konst. p- Den här förekommande konstanten är uppgifven såsom en ganska sammansatt funktion af laddningens, kulans och kanonens vigter samt af kulans diameters förhål- lande till kalibern. Enligt denna slutsats skulle då der olika fördelningen af tätheten inom gasmassan vara fullkomligt oberoende af kulans rörelse; och en obestridlig konse- qvens deraf är således att den oförändrad skulle ega rum äfven då kulan vore i hvila. Men 1 detta sistnämnde fall finnes ingen upptänklig orsak hvarföre gastrycket skulle vara mindre mot kulan än mot öfriga orörliga ytor inom hvilka gasen är innesluten, hvarföre en hypothes som kan leda till ett sådant antagande synes mig vara fullkomligt förkastlig. Enligt min åsigt måste det förminskade trycket på kulan helt och hållet vara beroende af dennas hastighet, och jag har äfven i $ 4 sökt visa att detta beroende kan uttryckas med: a D TEKN nA Af det föregående synes att Mayewsky's sätt att beräkna försöken i hufvud- saken öfverensstämmer med det af kommissionen begagnade, nemligen deruti att de omedelbart beräknade hastigheterna reduceras med en konstant faktor; och den egentliga skilnaden består deruti att den ifrågavarande faktorn i ena fallet bestämmes empiriskt och i det andra på grund af theoretiska förutsättningar. Sedan jag här ofvan anfört de anmärkningar jag ansett kunna göras mot de preussiska försökens hittills verkställda beräkningar, skall jag i korthet framställa huru jag vid en förnyad beräkning af desamma gått till väga. Jag börjar med att ur formlerna (6) och (7) beräkna de hastigheter u;, kulan skulle hafva förvärfvat, och de väglängder £, hon skulle hafva uppnått vid tiderna t,, K. Vet. Akad. Handl. Band. 10. N:o 1. k 4 26 FAB. WREDE, så vida gasen verkat identiskt lika på kulan och cylindern. För att utjemna de fel i u, som härröra från de oundvikliga observationsfelen, uppritar jag derefter en krok- linea, hvars abscissor äro &x, och ordinator u;. Denna kroklinea visar då, så vida så stor skala blifvit begagnad, att enkla meter derå äro märkbara, ganska tydliga irregu- lariteter, som icke kunna härröra från annat än observationsfel, enär u, ovilkorligen måste vara en kontinuerlig funktion af x;. En ny, kontinuerlig kroklinea uppritas nu som så litet som möjligt skiljer sig från den förut uppritade irreguliera; och denna nya kroklineas ordinator bestämma då de utjemnade hastigheter u,, som vid beräk- ningens fortsättande komma att användas. Med tillhjelp af dessa nya värden på hastigheterna, bestämmes gastrycket på följande sätt. er uttrycker då den tillväxt i lefvande kraft som uppkommit under det att kulan flyttat sig styeket zx, — Xx, Denna tillväxt måste vara lika med det under samma tid förrättade mekaniska arbetet, hvilket åter, under förutsättning af att z, — £,.1 är nog litet för att man kan vara berättigad betrakta medeltrycket P3 såsom konstant, är Ar Pilo, är; man bar följakoligen: M(u,” - wo ) ; . js SS 7 APil(ce, — ar) och således: ETEN: ANG För PE ER ANAR SER EE LÄ (8) < ch 202, — Za) Detta uttryck är alldeles analogt med det förut under (5) meddelade och skulle derföre vara underkastadt samma anmärkningar som detta, så vida ej de deri före- kommande hastigheterna blifvit utjemnade innan de begagnades. Från de korrigerade värdena på hastigheterna härledas lätt följande uttryck på de använda tiderna, nämligen: AR Ed a JA at ARNES denn (9) Éw,, är U, ET De genom formeln (8) bestämda FP, utvisa de medeltryck som, under förutsätt- ningen af identiskt lika tryck på kulan och cylindern, skulle hafva ägt rum under det kulan flyttar sig från x, + lill z,. För att från dessa härleda de tryck som motsvara Z-r och x,, d. v. s. de tryck som under samma förutsättning skulle egt rum i de ögonblick då kulan upphunnit dessa väglängder, förfar jag på följande sätt. På en rät linea ax (fig. 3 Tafl. T) afsättas, i en tillräckligt stor skala, styckena ab', ab", ab” o. s. v. lika med &x', 2, 23; 0. 8. Vv. Från punkterna b', b" o. s. v. uppritas vinkelräta linier, på hvilka LIN Id afsättas b'c', bc" o. s. v. lika med de beräknade medeltrycken Pi, Pi o. s. v. hvarefter rektanglarna ab'e'd, bb"e"d o. s. v. fullbordas. Hvar och en af dessa rektanglars areor måste då komma att uttrycka det mekaniska arbete P,.(z, — 2,1) som blifvit utöfvadt å ytmåttets enhet under det vägen x, — 2, 1 beskrifvits. Den kroklinea, hvars ordi- nator skola uttrycka de pressioner p, som motsvara vägarna x,, måste då tydligen vara dragen på ett sådant sätt att arean som uppkommer mellan densamma och motsvarande delar x, — zz, 1 af abscissaxeln, alltid blir lika med den å samma del stående rekt- FÖRSÖK ATT THEORETISKT BESTÄMMA KRUTETS VERKAN I KANONER. 20 ” om” angeln. De af denna kroklinea afskurna styckena h'e', be" o. s. v. komma då tydligen att bestämma de sökta pressionerna. Om alla mått och vigter äro bestämda enligt metersystemet, och om p uttrycker det verkliga gastrycket, så blir, i enlighet med de grunder som i $ 4 blifvit anförda: (å ÅA € Bu Un = VU (pr aoc)dt och 0 ov? Van le 200) dt. mn Om det förra af dessa uttryck multipliceras med 2 = och det sednare med —, samt derefter det sednare subtraheras från det förra, så blir: gå ? M mn SD O(u? — VV?) H ut V.=— SE Of Divideras nu denna expression med 2, och erinrar man sig derjemte att enligt (6) A? ve V, är det värde på kulans hastighet som erhålles under förutsättning af att gasen FÅ verkat identiskt lika på cylindern och kulan, och hvilken vi betecknat med u,, så blir Af” o(u? — V?) Un = Un — V 00 dl vv 0 Men enligt (6) är EEE :u: Om detta värde insättes under integralen och om n man der utbyter u” mot dess approximativa värde u” så blir: , M2a? X (En bw? a Un =Urn 1 — a I 00 dt: ANNE ev 0 Jemföres nu denna reduktionsformel med den af preussiska kommissionen begagnade Une Jo så inses lätt hvilken högst betydlig skilnad som finnes dem emellan. I rörelsens början M?a? IA Mm, större än 1, och således u, större än u, 1 stället för då m, är mycket liten, blir att vara i ett konstant förhållande mindre än densamma; deremot inträffar den hufvud- sakliga reduktionen af u, mot rörelsens sednare del, då m, är större, qvantiteten inom parentesen närmar sig till ett, och u blir betydlig. Att u, vid rörelsens början måste blifva större än u, inses lätt deraf att den lilla cylinderns hastighet då blir betydligt större än kulans, hvaremot förhållandet blir omvändt längre fram, då tunga cylindrar användas och kulan hunnit förvärfva en betydligare hastighet. För att reducera värdena på p,, som blifvit bestämda under förutsättning af gasens identiskt lika verkan på kulan och cylindrarna, till de verkliga gastrycken p,, införa vi i (10) i stället för u, dess värde = srfo'd och jemföra derefter det sålunda förändrade uttrycket: 28 FAB. WREDE, Hö A ryck M?a? "Bu AN un = a). Pp dt a (ff Am? se sö0d med det förut framställda a = |. AN —-|” Cd), hvaraf erhålles: b, "On tan : Mea bu? Ad (DE | DG a 00 Om denna expression differentieras 1 afseende å t, så får man: FR DE SR de RE DD Am? 200 n som då är den sökta reduktionsformeln. För de framställda expressionernas numeriska beräknande fordras nu icke mer de än att bestämma |” 0 di, som vi för korthetens skull vilja beteckna med y,. gy? Detta uttryck: y,= soodt kan nu approximativt bestämmas genom successivt & "H) beräknande af: U Z Äg, NE n SR nt (4. NA) SERENA AE. (12) 200 hvaruti u,, Uni, t., Och t,.s, äro kända och 6, och 9, , bestämmas af Tab. 1 ($ 1) såsom de mot de kända pressionerna pa och Pp, rs svarande tätheterna. De reducerade värdena på x, bestämmas slutligen genom successivt beräknande af uttrycket: on Er Un Vid beräkningen af formlerna (6) och (10), erhölls såsom slutligt resultat, att den hastighet hvarmed kulan skulle hafva lemnat mynningen, derest gasen verkat lika på kulan och cylindern, uppgick till 571 meter, och att hon, under de omständigheter som i sjelfva verket egt rum, vid samma tid borde hafva haft en hastighet af 455 meter. Kronoskopet hade, såsom förut blifvit nämndt, angifvit den verkliga sluthastigheten till 1500 fot eller i det närmaste 471 meter. Den lilla difference af 16 meter eller något öfver 3 procent som sålunda förefinnes mellan de beräknade och omedelbart uppmätta sluthastigheterna antyder att den genom (10) åstadkomna reduktionen varit för stor, eller 116 meter i stället för 100 meter; och ett sådant förhållande kunde äfven a priori förutses, enär man en : | ; d B(u?—V> : varit nödsakad att i korrektionstermen a SE dt, i stället för u införa dess approxi- 0 mativa och alltid något för stora värde wu'. För att korrigera de härigenom uppkommande felen, hafva slutligen alla de be- räknade värdena på denna korrektionsterm blifvit multiplicerade med den konstanta 100 faktorn TR FÖRSÖK ATT THEORETISKT BESTÄMMA KRUTETS VERKAN I KANONER. 29 Alla resultaten af den verkställda nya beräkningen af de preussiska försöken finnas sammanfattade i härhos bifogade tabell. Resultaten af den förnyade beräkningen af de preussiska försöken med en 124:dig kanon, 33 pr. ä:s laddning. | Å | Korrek- | z, Tel j Korrek- | n. Ur Ua IR a Un | i kalib. | IEA a rn Pa fa | | | | 0.00 1 79 ös ra 80 | 0,295 491 | 740 | + 147 | 887 | 0432 | 201 129 129 |+ 41 183 | 0579 950 | 1150 (IR35 285 0685 | 3.uj ds 179 | + 3) 182 | 0860 | 1310 | 1350 | 128! 1478 | 0870 a UNG 215 lc |, 216 1,114 | 1887 | 1810 | 1051) 1415 | 1009 Sr 249 249 1048 1,415 | 1245 | 1190 | 82 | 1272 | 1153 GR be 61 2 05 26910 | Eeva ee 080 | OT) 50 | 1266 | NELajEs00) lrs09rui:= BIDR) SI299 2,176 969 | 900 | 37! 9387 | 1468 | SN EET 364 |— 20/| 344 3,223 | 785 | 680 | 24 | 704 | 1833 | IOGT FIRAR |— 29 | 373 | 4310 | 623 550 13 | 563 | 2159 | 10 | 487 | 490 | — 571 483 | 8119 411 340 | 4 344 | 3323 | 11457 546 540 |— 79] 461 | 11,694 294 230 | 15): 23 bu 2 N56e 57tafl7 1001 4712) 15.892 | 178 160 | 0) 160 | 5286 | I 9. Sannolika orsaken till den i 7 anmärkta bristen på öfverensstämmelse mellan beräkningar och försök. Om man jemför de båda pressionskurvorna på Tafl. II, så finner man att den egentliga olikheten dem emellan består deruti att de preussiska försöken angifva större pressioner 1 förhållande till hastigheterna än som efter beräkningarne borde ega rum, särdeles 1 grannskapet af pressionernas maximum. För att söka utröna den sannolika orsaken härtill, vill jag till förnyad närmare granskning upptaga den formel i $ 8 på hvilken pressionernas bestämmande hufvudsakligen beror, nemligen formeln (5). Denna formel skulle onekligen fullständigt angifva den pression som verkligen egt rum på den lilla cylindern, såvida de rena observationsqvantiteter genom hvilka den uteslutande finnes uttryckt, eller de förutsättningar under hvilka de blifvit använda, vore fullt riktiga. Här kan naturligtvis icke vara fråga om de tillfälliga observationsfel som möjligen egt rum vid rörelsemomenternas bestämmande, utan endast huruvida någon permanent källa till fel förefinnes; och en sådan upptäckes verkligen vid ett närmare betraktande af formeln. Denna förutsätter ovilkorligen att all verkan af krutgasen på cylindern skall fullständigt hafva upphört i det ögonblick då denna lemnar den lila kanalens mynning; men att detta i sjelfva verket icke kan inträffa, inses lätteligen. Då cylindern lemnar kanalen, utströmmar gasen ur denna, oeh fortfar ännu utanföre mynningen att verka på cylinderu och öka dess hastighet. Det verkliga förhållandet blir således alldeles sådant som om krutgasen skulle verka på cylindern under en längre väg än kanalens längd, hvarföre man, för att finna pressionens verkliga värde, borde i 30 FAB. WREDE, stället för 2 insätta en qvantitet 4— 2, der 5 måste vara så mycket större, ju större den utströmmande gasens pression, och ju lättare cylindern är, och således störst i grannskapet af pressionens maximum. För att förklara den skilnad som i detta ögon- blick egt rum mellan observationer och beräkningar, måste man antaga att krutgasens verkan på cylindern, sedan denna lemnat mynningen, skulle motsvara en förlängning af kanalen, uppgående till omkring en half tum; och detta antagande innefattar visser- ligen ej någon orimlighet. För bestämmandet af den qvantitet vi betecknat med £, lemna försöken inga materialier. Vi finna således att den metod som ligger till grund för de preussiska försöken, obestridligen är behäftad med ett fel, som angifver pressio- nerna större än de borde vara, särdeles i grannskapet af deras maximum, och att detta fel ej kan undanrödjas förr än man lyckats utfinna ett annat sätt att bestämma cylin- drarnas hastighet i det ögonblick de lemna den lilla kanalens mynning, än det som hittills blifvit användt. I 10. Praktiskt användande af de meddelade allmänna formlerna. Innan jag meddelar resultaten af de beräkningar af ifrågavarande formler jag verkställt, hufvudsakligen för att framställa några exempel å metodens användande för praktiska ändamål, anser jag mig böra förutskicka några anmärkningar rörande de fordringar man billigtvis kan uppställa å desamma. De i dessa formler ingående kon- stanter hvila hufvudsakligen på resultaten af RUMFORDS försök; och ehuru stort för- troende dessa förtjena, kunna de dock icke vara fullt gällande för andra krutsorter än dem som äro fullkomligt identiska med den som af RUMForRp begagnades. Då emeller- tid erfarenheten visar att olika länders krut kunna hafva sins emellan ganska betydliga individuela olikheter, så är det tydligt att de absoluta resultaten af formlernas beräk- nande icke kunna vara fullt gällande för dem alla, och således ej annorlunda än approxi- mativt kunna angifva de pressioner och hastigheter som i verkligheten skulle komma att ega rum. Men deremot bör man bestämdt kunna påräkna att relationen mellan de under olika omständigheter beräknade qvantiteterna skall vara den rätta, och att således lagarne för deras beroende af dessa omständigheter derigenom kunna angifvas. Bland de många för praktiken vigtiga frågor som i detta afseende kunna framställas, har jag inskränkt mig till följande, nemligen: Att bestämma pressioners och hastigheters beroende af: 1:o. Krutkornens storlek; 2:0. Projektilernas vigter; 3:o. Laddningens storlek, och 4:o. Krutkammarens storlek, d. v. s. volumen af det rum som vid rörelsens början intages af laddningen och den utbildade gasen. Härtill erfordras nu blott att i formlerna insätta olika, godtyckligt antagna värden på m, b, c och l, och att sinsemellan jemföra de genom beräkningarna erhållna resultaten. För att göra dessa omedelbart jemförliga med dem som dels redan erhållits dels fram- deles komma att erhållas af nu här pågående försök med den kanon som hufvudsak- ligen är afsedd till pansarbrytare, nemligen en efter fransk modell konstruerad kanon FÖRSÖK ATT THEORETISKT BESTÄMMA KRUTETS VERKAN I KANONER. 31 af 24 centimeters kaliber, så hafva de ofvannämnda qvantiteterna blifvit bestämda i närmaste öfverensstämmelse med dem som dels varit begagnade, dels äro vid försökens fortsättande afsedda att framdeles användas. På dessa skäl hafva m, b, c och I blifvit bestämda efter nedanstående grunder. Till begagnande vid försöken äro afsedda följande krutsorter, nemligen: Vanligt svenskt styckekrut, hvars kornstorlek i medeltal kan antagas till + svensk decimallinia eller till omkring 1,5 m.m. och dessutom samma sort krut med en konstorlek af 1, 3 och 5 linier, i det närmaste motsvarande 3, 9 och 15 m.m. Då kalibern är 24 centimeter eller 80,832 svenska decimallinier, så blir således det mot den förstnämnda krutsorten svarande värdet på m = se 161,664 som antagits till 162. För de öfriga krutsorterna blir m följaktligen 81, 27 och 16,2. Till försöken har begagnats en spetskula af 144,4 kilograms medelvigt. Om man beräknar vigten af en jernkula af 54 centimters diameter och med antagande af täthetan hos jernet till 7,5 så finner man densamma 54,28 kilogram. Enligt de i det föregående antagna be- 144,4 54,28 eller stämmelser skulle således det för denna spetskula gällande värdet på b vara 2,654. Den begagnade spetskulan väger lika mycket som 3 vanliga spelrumskulor, enär en sådan kan antagas väga omkring 48 kilogram. Af denna anledning hafva vid beräkningarne följande olika värden blifvit antagna för b, nemligen 3,539, 2,654, 1,770 och 0,885, svarande med 4, 3, 2 och 1 vanliga spelrumskulors vigt. | De vid försöken använda laddningarne voro 24 och 20 kilogram, utgörande 3 och > af spelrumskulans vigt, hvartill lagts 16, 12 och 8 kilogram, utgörande 3, 1 och + kulevigt. De mot dessa laddningar svarande värdena på c hafva följaktligen varit: 0,442; 0,368; 0,294; 0,221 och 0,147. I den allmänna redogörelsen för sättet att för speciella fall bestämma de i formlerne ingående konstanterne, återstår nu endast hvad som rör qvan- titeten +, eller förhållandet mellan de tider som erfordras för hela laddningens antänd- ning och ett särskildt krutkorns fullständiga förbränning, hvilket förhållande bestämmer valet af den kolumn i Tab. 2 ($ 2) som vid beräkningen skall begagnas. TI enlighet . >, . - C > - -- med de antagna beteckningssätten, blir krutkornets diameter = centimeter och förbrän- ningshastigheten h centimeter, hvaraf följer att METE om AH betecknar antändnings- hastigheten, uttryckt i meter, och 4 laddningens längd, uttryckt i kaliber, och således ndra CL 100. H T H00-H I I 7 har blifvit visadt att de preussiska försöken bäst satisfieras genom antagande af h=16 centimeter och H=105 meter. För en krutladdning af 20 kilogram i den ifrågavarande kanonen, och således svarande mot c=0,368, kan 4 antagas till 1,75 2532 62 = = 0,86, som i det följande blifvit 4C samma längd uttryckt i centimeter, så blir: 7T= Häraf fås således kaliber; och om half-linies-krut begagnas, TR 0500 antaget till 0,8.7) För ett annat värde på m och en annan laddning c, blir då i allmänhet: CS me Fer UNS PETE 0,368 ”) Detta antagande, som skulle förutsätta en antändningshastighet af omkring 112 meter i stället för 105, har tillkommit genom ett förbiseende. Men det oriktiga i detsamma har iutet menligt inflytande, då endast relativa bestämmelser åsyftas. d2 FAB. WREDE, Innan jag i följande $$ meddelar resultaten af de verkställda beräkningarne, be- gagnar jag detta tillfälle att uttrycka min tacksamhet till Löjtnanterna WENDEL och VON STOCKENSTRÖM för det verksamma biträde de lemnat mig vid det ganska arbet- samma och tidsödande utförandet af desamma. Vv 11. Pressioners och hastigheters beroende af krutkornens storlek. Taflan II lemnar en grafisk framställning af resultaten af de beräkningar som blifvit gjorda i ändamål att bestämma pressioners och hastigheters beroende af krut- kornens storlek. För alla dessa beräkningar hafva laddningarnes vigt anslagits till > kulvigt, motsvarande c=0,368, och projektilernas vigt till 3 kulevigter, motsvarande b=2,654, samt Il, eller krutkammarens längd till 2,25 kaliber. Krutkornens storlek hafva deremot antagits olika, nemligen svarande mot m= 162, 81, 27 och 16,2. Det för alla beräkningarne gemensamma uttrycket på tätheten har således varit: 2: 25108Gn 0= = OA deruti z, bestämts efter den kolumn af Tab. 2 ($ 2) som betingats af de mot olika m svarande värdena på 5 De här förekommande pressions-kurvorna visa till hvilken ofantlig grad pressionernas maxima äro beroende af kornens storlek. Så se vi t. ex. att pressionens maximum för det finkornigaste krutet uppgår till 2912 kilogram på qvadrateentimetern, då den deremot för det grofkornigaste icke uppgår till mer än 738, eller till omkring + af det förra. Orsaken till det stora inflytande som kornstor- leken i detta hänseende utöfvar, är lätt insedd; men för att ännu tydligare åskådlig- göra densamma, anföras följande från beräkningarnes detaljer hämtade bestämmelser. Af dessa synes nemligen att, för den gröfsta krutsorten, icke mer än 0,832 eller om- kring & af laddningen hunnit förbrinna innan kulan lemnat mynningen, och att lika stor del af laddningen för de öfriga krutsorterna uppbrunnit vid de ställen som å de sär- skilda kurvorna blifvit utmärkt genom tecknet W. Vi se nu häraf att, för den finaste krutsorten, lika mycket krut hunnit förbrinna, och således lika mycket gas bildats innan projektilen hunnit framskrida + kaliber från sitt ursprungliga läge, som för den gröfsta krutsorten, under hela den tid projektilen befinner sig i kanalen. På de kurvor som svara mot de tvänne finaste krutsorterna finnas dessutom med tecknet P utmärkta de ställen der hela krutladdningen hunnit förbrinna. Punkten ÖP; utmärker då tydligen det ställe der de båda nu ifrågavarande pressionskurvorna borde sammanfalla med hvarandra, ehuru de redan dess förinnan ligga hvarandra så nära att det varit omöjligt att å ritningen visa dem åtskiljda. Tecknet P kan ej förekomma på de mot de tvänne gröfre krutsorterna svarande kurvorna, enär för ingendera af dessa, laddningarne hinna fullt förbrinna innan projektilen lemnar mynningen. Af de på ritningen afbildade hastighetskurvorna finna vi att äfven hastigheterna äro underkastade ett högst betydligt inflytande af krutkornens storlek, ehuru ej fullt så stort som pressionerna. Om vi jemföra de sluthastigheter som erhållits med de krutsorter för hvilka m är 162 och 27, hvilka såsom förut är nämndt, vid den svenska 24-centimeters-kanonen motsvara det vanliga styckekrutet af 3 linea och 3-liniers-krutet, FÖRSÖK ATT THEORETISKT BESTÄMMA KRUTETS VERKAN I KANONER. 30 så finna vi att dessa hastigheter förhålla sig till hvarandra såsom 390 :306=1: 0,78. Vid med dessa krutsorter verkställda försök med 24-centimeters-kanonen, hafva hastig- heterna visat sig stå till hvarandra i förhållandet 1:0,66, och således ännu ofördel- aktigare för den gröfre krutsorten. Denna skiljaktighet förklaras dock lätt af den vid dessa försök gjorda iakttagelsen att en ganska märkbar mängd af de gröfre krutkornen blifvit utkastade på den framföre kanonen liggande snöbetäckta marken utan att någon- sin hafva varit antända, hvilket sannolikt härrört af en genom tillverkningssättet åstad- kommen, för antändningen ofördelaktig hårdhet af kornens yta. Då denna omständig- het tages i behörigt betraktande, synas dessa försök ganska nära öfverensstämma med beräkningarna. Men dessa sednare bekräftas nästan fullkomligt af andra försök som är 1864 verkställdes med en 39,63 tums (28,6 centimeter) slätborrad kanon, hvarvid förhållandet mellan de hastigheter som erhöllos med vanligt krut och treliniers krut uppgick: för 10 &:s laddning till 0,78, )» 20 F:S » » OM » 30 TN » » MU » 40 &:s Då ». EOATO, eller 1 medeltal » 0,76. Deremot afvika de högst betydligt från resultaten af flera på andra ställen verk- ställda försök, som gifvit hastigheterna nära lika stora för det grofkorniga som för det finkorniga krutet; men detta synes omöjligen kunna förklaras annorlunda än genom antagande att de grofva kornen i dessa fall genom gastrycket blifvit sönderkrossade och att det grofkorniga krutet derigenom blifvit förvandladt till finkornigt. Detta antagande öfvergår nära nog till fullkomlig visshet genom åtskilliga andra försök, af hvilka här endast följande må anföras. I Österrike erhölls, med en 8 tums (21 ""”') kanon, 89 kilogr. projektil och 10,08 kilogr. laddning: Af grofkornigt krut, beredt af sammanpressad, fint pulveriserad krutsats, en hastighet af 189,2 meter, och Af lika grofkornigt krut, beredt af sammanpressade, något anfuktade krutkorn, en hastighet af 312 meter. I Belgien erhölls med en 22” kanon, 123 kilogr. projektilvigt och med 21 kilogr. s. k. prismatiskt krut, hastigheten 395,5 met. samt med 23 kilogr. grofkornigt (13 a 16 ””') krut » 305; -» Båda dessa krutsorter voro förfärdigade af kornkrut. I Frankrike erhölls deremot ej öfver 200 met. hastighet med prismatiskt krut, som var förfärdigadt af pulveriserad krutsats. Häraf synes nu tydligen att vid alla de tillfällen då ett sådant grofkornigt krut begagnats som varit förfärdigadt af finpulveriserad sats, och der kornen derföre erhållit den fasthet att de kunnat emotstå gastrycket, blott obetydliga hastigheter erhållits, hvaremot ganska betydliga hastigheter kunnat åstadkommas af grofkornigt krut, för- färdigadt af kornkrut, der sammanhålligheten varit så svag, att de grofva kornen af gastrycket blifvit sönderkrossade och förvandlade till mindre. K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 1. d 534 FAB. WREDE, I 12. Pressioners och hastigheters beroende af projektilvigten. Resultaten af de beräkningar som blifvit verkställda för att utröna inflytandet af projektilvigten på pressionen och hastigheten finnas grafiskt framställda på Tafl. IV. För alla beräkningarna har antagits laddningens vigt till + kulevigt, motsvarande c=0,368, krutkammarens längd I till 2,25 kaliber, och krutkornens diameter till kaliber, motsvarande m=162. Projektilvigterne hafva deremot antagits olika, nemligen till 1, 2, 3 och 4 kulevigter, svarande mot b= 0,885, 1,770; 2,654 och 3,539. Det för alla beräkningarne gemensamma uttrycket på tätheten har således här, likasom i före- SENCRE ) deruti z blifvit bestämdt efter kolumnen 0,8 i Tab. 2. gående $, varit: 0=-=75 3 a Vid jemförande af de här förekommande pressions-kurvorna finner man att pressio- nernas maxima mycket nära äro proportionela mot qvadratrötterna ur projektilvigterna. Vi finna nemligen dessa maxima: för 1 kulevigt = 1675 som divideradt med V1 blir = 1675, » I » = 2 » » » Vv 2 NG SIE » 3 » == 20530 » » » NES = 1694, A snall 233095 » uk CA wI=1648, medium = 1674. Hvad sluthastigheterna beträffar, så kan ej en lika enkel relation för dem framställas som för pressionerna, bland annat derföre att förhållandet mellan dem för- ändras med kanallängderna, och troligen äfven med laddningarnas, krutkornens och krutkammarens storlek. Om man emedlertid skulle vilja försöka att för det här be- räknade fallet bestämma en sådan approximativ relation, och derföre antager att sluthastigheterna u' vore = kh ="? der b betecknar projektilvigten, bestämd i vanliga kulevigter, så finner man att 4 för de olika projektilvigterna varierar mellan 0,25 och 0,30 med ett medelvärde för alla fyra projektilerna af omkring 0,29, och att interpola- tionsformeln för detta medelvärde skulle blifva u'=538b-"". Beräknas härefter uv' för 1, 2, 3 och 4 kulevigter, så får man: för 1 kulevigt u'=538, beräkningen ger 538, fel 0. »uF2 » =T440; l AS OM ETHD 3 » =B9M » » 390, » + I. » 4 » ==360, » Wilu852, SF 8 Man finner häraf att exponenten — 0,29 temligen nära återger de för nu ifråga- varande fall beräknade hastigheterna. Men, deraf får man dock, såsom förut blifvit anmärkt, icke draga den slutsats att samma exponent i allmänhet uttrycker relationen mellan hastigheten och projektilvigten. Så mycket kan emedlertid häraf slutas att nu ifrågavarande exponent, beräknad för hvilket fall som helst, alltid måste" blifva mindre än 0,5, och att således produkten af projektilvigterna och hastigheternas qvadrater, och följaktligen äfven projektilernas lefvande kraft, alltid för samma laddning måste blifva större för större projektilvigter än för mindre; men denna slutsats kan man äfven på andra grunder å priori leda sig. till. FÖRSÖK ATT THEORETISKT BESTÄMMA KRUTETS VERKAN I KANONER. 30 $ 31. Pressioners och hastigheters beroende af laddningens vigt. Taflorna V och VI framställa resultaten af de beräkningar som blifvit gjorda i ändamål att bestämma inflytandet af laddningens storlek, under förutsättning af att krutkammaren göres proportionel mot laddningen. Det första som härvid ådrager sig uppmärksamheten är, dels att så väl pressioner som hastigheter i början af rörelsen äro större för de små laddningarne än för de större, dels att pressionernas maxima blifva nära desamma för alla laddningarna, dock alltid något större för de smärre ladd- ningarna än för de större. Den förstnämnda omständigheten kan a priori inses vara en följd af de gjorda förutsättningarne. Det är nemligen tydligt att, då vi förutsatt att antändningen af laddningen sker i dennas bakre lager och derifrån fortgår med konstant hastighet framåt, så måste, ända till det ögonblick då den mindre af tvänne olika laddningar hunnit blifva fullt antänd, allt hvad som rör krutets förbränning för- siggå på fullkomligt lika sätt i båda laddningarna, och således alldeles lika stora qvan- titeter gas bildas af båda. Men då den mindre laddningen är innesluten i ett mindre rum än den större, så måste det af densamma förorsakade gastrycket, och således äfven hastigheten, blifva större. Så snart den mindre laddningen blifvit fullt antänd, fortgår, i den större, antändning af nya krutlager, hvarföre gasbildningen der numera sker i en vida större progression än i den mindre, hvaraf åter måste följa att gastrycket, som till en början var betydligt mindre för den större laddningen än för den mindre, förökas för den förra, ännu sedan det börjat att förminskas för den sednare. Så mycket kan a priori inses; men att de slutliga maxima skola blifva nära lika för båda laddningarne, kan endast genom beräkningarne ådagaläggas. För att undersöka om denna sednare om- ständighet kan betraktas såsom en allmänt gällande regel, hafva beräkningar anställts för tvänne olika projektilvigter, nemligen för 3 kulevigter, (Tafl. V) och för 1 kulevigt (Tafil. VI) hvilka båda synas bekräfta densamma. I båda dessa fall stå laddningarne 1 ett konstant förhållande till krutkamrarnes volum, och man kan deraf hemta anledning till den fråga huruvida ej såsom en allmän approximativ regel kan antagas att pressio- nernas maxima äro proportionela mot laddningarnes förhållande till de rum uti hvilka de ursprungligen varit inneslutna. För att undersöka detta hafva de beräkningar blifvit verkställda, hvilkas resultat finnnas framställda på Tafl. VII. I stället för att antaga krutkammarens volum proportionel mot laddningen, har här det alldeles motsatta fallet blifvit förutsatt, nemligen att nämde volum bibehålles oförändrad densamma för alla laddningarne. Om den supponerade approximativa regeln vore riktig, borde nu de beräk- nade maximipressionerna vara proportionela mot laddningarna; men en granskning af resul- taten visar att de tilltaga i ett något större förhållande än dessa. Intetdera af de fall vi för de anställda beräkningarne förutsatt, nemligen att krutkammarens volum antingen skulle blifva oförändrad under det att laddningarne förändras, eller ock att den skulle förändras i samma förhållande som dessa, förefaller väl emedlertid någonsin i praktiken. Det vanligast förekom- mande fallet torde vara, att det af sjelfva laddningen icke upptagna rummet af krutkammaren bibehålles oförändradt, så att denna förökas med volumen af den tillökade laddningen. Detta fall, för hvilket sel ligger mellan de båda förra, för hvilka a och FE 1, men betydligt närmare intill det första. Af denna anledning synes man kunna 36 FAB. WREDE, med för praktiken tillräckligt approximativ noggrannhet antaga, att, inom vanligen förekommande gränsor, pressionernas maxima äro proportionela mot laddningarnes förhållande till krutkamrarnes volumer, eller att: pma=k.> Hvad hastigheterna beträffar, så kan icke någon allmän enkel relation uppställas dem emellan, enär de äro beroende, icke allenast af laddningarne, utan äfven af krut- kamrarne, kanallängderna och projektilvigtens absoluta storlek. Atskilliga försök hafva emedlertid blifvit anställda i ändamål att utröna en sådan relation, och man har deraf trott sig kunna draga det resultat, att hastigheterna skulle vara proportionela mot sz . | 0,5 . . v qvadratrötterna ur laddningarne, d. v. s. 2 = (>) Vid granskning af Tafl. V finner . v > 10,36 ror ( ec NO, e pd RN man i medeltal = (5) , och af Tafl. VII deremot A = (5) ', der exponenten till 5 är nära dubbelt så stor som i förra fallet. Häraf inses nu lätt att, vid de anställda för- c+k £TN4 7 [VIVECA BIRKA SEE ök dr lr söken, värdet på k i uttrycket += >=; tillfälligtvis har kunnat vara sådant, att den ifrågavarande exponenten i medeltal blifvit 0,5, utan att man deraf kan vara berättigad att draga några allmänt gällande slutsatser. ”Tafl. VI, der den antagna projektilvigten är betydligt mindre, och således laddningarne relativt till densamma betydligt större, 6 Uu fe N0,25 a R ger 1 medeltal = lö) ; och dessutom synes af samma Tafla att hastigheterna, som till en början växa ganska betydligt med förökade laddningar, ända till + kulevigts laddning, för ännu större laddningar blott helt obetydligt tillväxa. $ 14. Den på kanonen utöfvade sprängningsverkan. Det skadliga inflytande som krutgasen utöfvar eller kan utöfva på kanonen, bör betraktas i trenne olika hänseenden, nemligen för det första dess sträfvande att spränga sönder kanonens väggar, för det andra dess småningom verkande urbränning af kanalens yta, och slutligen dess verkan på kammarladdningsinrättningen, der sådan finnes. De tvänne sistnämde verkningarne bero tydligen nästan uteslutande af pressionens maximum, och således, enligt hvad i föregående $ blifvit visadt, af krutladdningens förhållande till det rum hvaruti den finnes innesluten, men ej omedelbart af dess absoluta storlek. De kunna således betydligt förminskas genom förökande af krutkammarens längd. Med gasens förmåga att sönderspränga kanonens väggar förhåller det sig deremot annorlunda; ty eljest skulle man enligt $ 13 komma till det tydligen orimliga resultat att en mindre laddning skulle utöfva en något starkare sprängverkan än en större, om båda vore inneslutna i krutkammare hvilkas volumer vore proportionela mot laddningarnes vigter. Om vi, såsom förut, med p beteckna gastrycket på en qvadratcentimeter, med l! krut- kammarens längd och med x kulans mot p svarande väg, så blir hela det på kanalens väggar utöfvade trycket, som vi vilja kalla P, proportionelt mot p(! + z). Tänka vi oss nu kanonen afskuren af tvänne, mot kärnlinien vinkelräta plan, hvaraf det ena går genom kammarens botten och det andra vid projektilens baksida, så bildas dem emellan en cylindrisk ring, hvars inre yta kommer att uppbära hela det till kanonens spräng- ning verkande gastrycket, eller P. Om nu, till en början, den ifrågavarande cylindriska FÖRSÖK ATT THEORETISKT BESTÄMMA KRUTETS VERKAN I KANONER. 317 ringen tänkes vara utan allt sammanhang med öfriga delar af kanonen, så blir dess förmåga att ensam emotstå sprängningen proportionel mot dess längd eller l + x; och följaktligen måste i detta fall den å ringen utöfvade sprängningsverkan, jemförd med ringens egen förmåga att motstå densamma, vara proportionel mot p. Det fall vi här förutsatt, nemligen att den ifrågavarande ringen skulle vara utan sammanhang med öfriga delar af kanonen, är emedlertid långt ifrån det som i sjelfva verket eger rum. Detta sammanhang är tvärtom af sådan betydenhet att, enligt hvad erfarenheten vid alla sprängningar utvisar, stora stycken af kanonen lösryckas, som äro betydligt längre än det stycke af kanalen på hvilket gasen efter all sannolikhet i sjelfva sprängnings- ögonblicket omedelbart verkar. Erfarenheten visar derjemte att sprängstyckenas storlek och form hufvudsakligen bestämmas af pjesens konstruktion, hvaraf man åter bör kunna sluta att sprängningen egentligen beror af hela storleken af den sprängande kraften, d. v. s. af det största totaltrycket Puax och ej af den större eller mindre yta af kanalen på hvilken det varit fördeladt. Pax är alltid något större än pmax (l + £,) då z, betecknar det mot pmax SVarande värdet på z, men kan dock approximativt antagas vara propor- tionelt mot denna qvantitet; och då vi af Taflorna V och VI se att x, växer med I och att I! + x, i det närmaste kan antagas vara proportionelt mot l, så skulle deraf blifva en följd att P,.., och således laddningens sprängningsverkan, som vi vilja kalla S, kan antagas vara proportionel mot pmxl. I föregående $ hafva vi antagit pmax oh d. v. s. mot ce. Man synes derföre kunna approximativt antaga att den å kanonen utöf- vara proportionel mot 7, hvaraf åter följer att S skulle vara proportionel mot 7 vade sprängningsverkan är proportionel mot laddningens vigt. Af $ 12 hafva vi sett att pressionens maximum i allmänhet kan antagas vara proportionelt mot qvadratroten ur projektilens vigt. Genom dessa båda satsers samman- ställande kommer man slutligen till det resultat att den å kanonen utöfvade spräng- ningsverkan kan antagas vara proportionel mot produkten af laddningens vigt och qvadratroten ur projektilvigten, det vill säga att S=ke Vb. J 14. Inflytandet af krutkornens form. Då de beräkningar som i det föregående blifvit meddelade haft till hufvudsakligt ända- mål att förtydliga den af mig föreslagna beräkningsmetodens användande, och ej egentligen att söka utreda vissa, för artillerivetenskapen vigtiga speciela frågor, så har vid desamma endast förutsatts så väl begagnandet af krut, hvars korn haft sferisk eller dermed ana- log form, som användandet af vanligt laddningssätt, der laddningen antagits vara inne- sluten i karduser af samma diameter som kanalen. Vill man använda metoden för andra krutsorter eller för andra låddningssätt, såsom t. ex. med förlängda karduser med minskad diameter, så måste man först, enligt de i $ 2 meddelade allmänna grun- der, beräkna derefter lämpade värden på den qvantitet vi kallat z, hvilken uttrycker huru stor del af krutladdningen som vid en viss tid hunnit förbrinna; och sedan detta skett, verkställes den öfriga delen af beräkningen på samma sätt som förut blifvit visadt. Jag vill emedlertid, såsom ett ytterligare förtydligande häraf, anföra en beräkning öfver kol FAB. WREDE, inflytandet af en särskild krutkornsform som, åa priori betraktad, synes böra medföra åtskilliga fördelar. I $ 11 har blifvit visadt till hvilken hög grad pressionernas maximum minskas då krutkornens storlek ökas; och den hufvudsakliga orsaken dertill är tydligen den att det finkornigare krutet erbjuder en större antändningsyta än det grofkorniga, och att följaktligen, i de första ögonblicken efter antändningen, en större mängd gas måste bildas af det förra än af det sednare. Samma $ visar derjemte att det grofkorniga krutet gifver betydligt mindre hastigheter än det finkorniga, hvilket åter väsendtligen beror deraf, att det förras korn hafva en betydligt längre förbränningstid än det sed- nares. En fördelaktig förändring af krutkornens form skulle följaktligen vara den som bidrager att minska antändningsytan, utan att föröka förbränningstiden; och dessa för- delar skulle onekligen vinnas genom användande af det slags krut som jag vill benämna kak-krut, emedan de särskilda kornen i detsamma hafva formen af en kaka eller skifva, hvars dimensioner i tvänne riktningar äro betydligt större än i den tredje, under för- utsättning af att detta slags korn, likasom de sferiska, kunna antagas ögonblickligen antändas öfver hela sin yta. För att bestämma inflytandet af en sålunda förändrad kornform, vill jag antaga att & betecknar kakans tjocklek, och att denna i öfrigt har formen af en qvadrat, hvars sida är uk. Kakans ursprungliga volum blir då (uk)k eller uw'k. Om man, såsom förut, betecknar krutmassans förbränningshastighet med 4 och kakans hela förbrännings- tid med 7, så blir £=>2hAT. Efter förloppet af tiden t blir kakans volum reducerad till (IE 200) 20) SAN a) A- im kop (+) då el) likasom i $ 2 betecknar den del af kornet som vid tiden t återstår oförbränd. Man får följaktligen: ut+?2 Du I vå 1 Åd t t å pl) =1- Fa 7 JR ER VD ev TT I I 2 har blifvit visadt att z är lika med skilnaden emellan de båda integralerna lg SNES - - gå S . Ve - -|dt och | pl), hvardera bestämd inom sina särskilda behöriga gränsor. Om intregrationen verkställes, och gränsbestämningen sker efter de i $ 2 för densamma uppgifna reglor, så blir: Mellan 0 och tT ut? & PAN! 8 1 ” ÄTA RAD NATT ABA FRA Mellan t och T oMu+2 2—0(0— 1) 2u+1 BA FORD 1 9 (= TE z 2u AUTan Bu? iT? 4u? 17? Mellan T och ee T NA fra a OEM T)E 2u +1 1 EE (— TD) 1 lin (Cl ZE T 2u | dr 1 3n? TÅ ämne tä? Efter dessa formler kan nu värdet på z bestämmas för hvilka godtyckligt antagna värden som helst på u, T och t. Det är tydligt att fördelarna af den förändrade korn- formen skulle, theoretiskt betraktade, blifva så mycket större, ju större u antages, d. v. s. ju större kakans längd- och bredd-dimensioner äro i jemförelse med hennes tjocklek; FÖRSÖK ATT THEORETISKT BESTÄMMA KRUTETS VERKAN I KANONER. 0239 men praktiken sätter dock härför en snart upphunnen gräns. Utom det att alltför stora kakor sannolikt skulle vid skottlossningen sönderbrytas till smärre, så har man att befara den ännu större olägenheten af desamma, att de sannolikt skulle i kardu- serna ordna sig med de flata ytorna liggande tätt på hvarandra, och derigenom för- hindra eller försvåra dessas antändande. Af dessa anledningar har jag i följande be- räkningar icke vågat sätta u högre än till 4. Kroklinerna 1 på Tafl. VIII framställa resultatet af en beräkning öfver kak-krut, der u blifvit antaget till 4 och öfriga omständigheter enligt uppgifterna å taflan. De prickade linierna å samma tafla framställa resultatet af beräkningen för kornkrut, hvars korn hafva lika stor diameter som kakans tjocklek, och under för öfrigt lika omstän- digheter som kakkrutet. Dessa sednare äro alldeles desamma som kroklinierna 2 på Tafl. II, hvilka motsvara 20 kilogr. laddning af 1 linies krut i den svenska 24-centi- meters-kanonen. Vid jemförande af dessa kroklinier finner man att maximi-pressionen för kakkrutet ej uppgår till fullt 3 af den för kornkrutet; men man ser derjemte att sluthastigheten för det förstnämnda är betydligt mindre än för det sednare. Det låga trycket hos kakkrutet synes dock berättiga till laddningens förökande, hvarföre jag verkställt en ny beräkning, under förutsättning af en med + ökad laddning, hvarvid krutkammarens volum, bestämd genom Il, blifvit förökad med volumen af det tillagda krutet. Resultatet af denna beräkning finnes framställd i de med 2 märkta kroklinierna. Man ser af dessa linier att kakkrutet, med den förökade laddningen, gifver en något, men obetydligt större hastighet än kornkrutet, och att pressionens maximum det oak- tadt för det förstnämda icke uppgår till mer än 74 procent af det för det sednare. Detta resultat synes således vara särdeles fördelaktigt; men de skenbara fördelarna af detsamma minskas dock högst betydligt, då man gör afseende på de anmärkningar som i föregående $ blifvit framställda, och enligt hvilka den på kanonen utöfvade spräng- ningsverkan bör bedömas hufvudsakligen efter det största totaltrycket. Om man med P i allmänhet betecknar totaltrycket, svarande mot x och p, så har i föregående $ blifvit visadt att P blir proportionelt mot (!l + -x)p, och att sistnämde qvantitet således kan sättas lika med KP. För att beståmma det största värdet på KP, så väl för kornkrutet som för kakkrutet i nu förevarande fall, hafva från Tafl. VIII blifvit uttagna värdena på z och p, svarande mot hvarje femtedels kaliber, räknadt från det ställe der py... inträffar, och dessa hafva derefter här nedan blifvit sammanförda. Kornkrutet. Kak-krutet. CE = EE - | & p l+9e. | KP. x p les LLEKP 0,6 | 2220 | 2,85 | 6327 1,0 | 1640 | 3,583 | 5876 08 | 2170 | 305 | 6588 12 | 1620 | 3783 | 6128 1.0 | 2050 |. 325 | 6763 14 | 1590 | 3983 | 6383 1,2 | 1900 | 345 | 6555 | 16 | 1550 | 4183 | 6484 | 1.8 | 1500 | 4383 | 6575 | | 20 | 1450 | 4583 | 6645 | | 22 | 1360 4,783 | 6575 40 FAB. WREDE, Man ser häraf att största värdet på KP uppgår till 6763 för kornkrutet och till 6645 för kak-krutet, hvilka tal med en sådan obetydlighet afvika från hvarandra att man nära nog kan anse dem vara lika stora, enär de icke med fullt 0,9 procent öfver- eller understiga deras gemensamma medium. Om man med kornformsförändringen egentligen åsyftat att förminska krutladdningens sprängningsverkan på kanonen, så synas fördelarne af densamma här således reducera sig till så godt som intet. d Detta oväntade förhållande ger mig starka anledningar att misstänka att man sannolikt skulle komma till samma resultat om man på samma sätt ville jemföra alla de olika slags krutsorter som hittills blifvit föreslagna och försökta i afsigt att minska den på kanonen uppkommande sprängningsverkan, nemligen: 1:o att krutsorter som i afseende å kornens storlek och form äro olika kunna, da de användas i lika stora laddningar, gifva i hög grad olika maximipressioner; men att de sorter som synas vara mindre ansträngande, alltid gifva mindre hastigheter, och 2:o att om laddningarne ändras så att samma hastigheter erhållas, så fortfara icke desto mindre de, såsom minst ansträngande ansedda sorterna att gifva mindre maximi- pressioner; men att de af alla sorterna uppkommande totaltrycken helt obetydligt skilja sig från hvarandra, och att de hufvudsakliga fördelarne således åtminstone blifva högst betydligt mindre än dem man väntat sig. Det skulle onekligen vara af ganska stort intresse att verkställa dylika beräkningar; men då dessa skulle blifva ganska vidlyftiga, har jag ej med desamma velat belasta denna, redan nog långa afhandling. Då emed- lertid händelsen gör att en af de redan förut verkställda och anförda beräkningarne lämpar sig till en sådan slags jemförelse som här åsyftas, så anser jag mig böra dertill begagna densamma. A Tafl. V finna vi att den derå upptagna hastighetskurvan 2 ger sluthastigheten 370 meter och således samma hastighet som den prickade linien å Taf. VIII. Vi hafva här således tvänne olika krutsorter, använda i så stora laddningar att de gifva samma sluthastigheter, och de synas således i nu ifrågavarande hänseende kunna jemföras med hvarandra. Anmärkas måste dock att de båda här ifrågavarande fallen icke äro fullt jemförliga med hvarandra, enär kammarens längd I! icke blifvit bestämd efter samma grunder för båda; men jemförelsen dem emellan bör dock kunna tjena till en någorlunda god ledning för omdömet. Då det, i anseende till den å Tafl. V upptagna pressionskurvans spetsiga form i grannskapet af pressionens maximum, skulle vara svårt att från ritningen med tillräcklig noggrannhet hämta de för beräk- ningen erforderliga data, så hafva dessa blifvit tagna omedelbart ur sjelfva beräknings- protokollet, hvaraf ett utdrag här nedan meddelas. na Marat fl BTR. I ; n | | | | I | 0.70 | 0,398 | 3008 2,198 | 6612 0.75 | 0521 | 2994 | 2351 | 7039 0,80 | 0,665 | 2925 | 2465 | 7210 0.85 | 1015 | 2702 | 2680 | 7106 FÖRSÖK ATT THEORETISKT BESTÄMMA KRUTETS VERKAN I KANONER. 41 Största värdet på KP uppgår således till 7210, som visserligen något, men dock ej mer än med 6,6 procent öfverstiger det för kornkrutet å Tafil. VIII. Detta resultat synes mig särdeles egnadt att öka sannolikheten af den här ofvan framkastade förmo- dan, i synnerhet då man gör afseende å de förut anmärkta olika förutsättningar som legat till grund för de tvänne olika fallens beräknande. För att närmare åskådliggöra jemförelsen mellan de trenne erhållna resultaten, sammanföra vi dem här nedan, hvarvid vi, för redighetens skull, hänföra dem till den svenska 24-centimeters-kanonen. Man finner då att man med denna kanon skulle erhålla sanuna hastigheter med: 16 kilogr. 3 lineas krut, som gifva pmax = 3008 och Punx =7210. 20 kilogr. 1 lineas krut, som gifva pmax = 2220 och Pn = 6763. 25 kilogr. kak-krut, som gifva pmax = 1640 och Pi = 6645. Medium 6873. För att med dessa trenne krutsorter erhålla samma hastighet, måste man således af desamma begagna krutladdningar som stå till hvarandra i förhållandet 16:20:25, hvilka åstadkomma maximipressioner som stå till hvarandra i förhållandet 3008:2220:1640 och icke destomindre gifva de alla nära nog eller inom några få procent lika stora totaltryck. Ehuru jag i det föregående sökt ådagalägga att den af laddningen utöfvade sprängningsverkan hufvudsakligen beror af totaltrycket, så vill jag dock ingalunda be- strida vigten af sjelfva maximitryckets förminskande. Ett stort maximitryck, i och för sig betraktadt, bidrager onekligen till att småningom förminska kanonens hållfasthet, och sålunda medelbarligen till dess söndersprängande efter ett längre fortsatt begagnande. K. Vet. Akad. Handl. Band. 10. N:o 1. 6 15. INNEHÅLL Sid. Relationen mellan krutgasens täthet. och presstomEe Far CaeeE Eg AEA AA 3. Krutets förbränning ::5...4136..4 RS ersesensnbåt ess OM HIF RAP. cg KE SRSE ESA fe one or SR EEA SE ASSA SRS 6. Allmänt. uttryck (för I Krutgasens fätheb mums sco ssd sense yres ste ns Sed ee lsr Sär ere Sa EA AE RR 10. Allmänt uttryck. för: accelerationen. ii:d.sb.stkbkbbs ke VR RER SATTE STAT SAN Nn 12. Approximativ integrering: af accelerations-Wttryckebt HäL:=.. ses eti ES EN 18: Allmänna slutsatser som kunna dragas af formlerna för 8,, AU och ÅdLnsslek.didithildda isfri 16. Bestämmande af förbrännings=!och antändningshastighetermar 455-44 Star ee IE Beräkning af. de preussiska MörsökeD un... woe-cpscsssessspecbes sasse sera Se sees rss AE ET RANN 22: Sannolik orsak till den i $ 7 anmärkta bristen på öfverensstämmelse mellan beräkningar och försök 29. Praktiskt: användande /afl/de meddelade: allmänna formlerna sty utefter 30. Pressioners! och Hastigheters: beroende vafikrutkornens istonNlek oi rateea 32. Pressioners) och: hastigheters beroende af :;projektilvigteni tt: Mesa timret Eee 34. Pressioners och hastigheters beroende af laddningens storlek = 0.env. sr SYTSERAN ELR ISM nt ke ER TERRAN 39. Den på kanonen: utöfvade rsprängnimgsverkale ds sa ss ass ses sas Rae SET ERS 36. Inflytandet. af krutkornens, formas Vs SDR sr Bes ark one est songs sr ASS rena EEE ESA Sie kongl. Vetensk. Akad. Handlingar; Bd.10 N27 Wrede, Kkrutets verkan i kanoner, Tatl.I . «Vt AA veJ SN NR SYV vm edan, Amra bk MER as EEE == RN RENEE ERE RF ERASERSEEENA—NNREREERR R— Få nn - AU Mvänlaeg Hara 3 AI QY DS Cl ut El el Lt Ol 6 S ör SEE SS AE EE aa EE osare Fe ar SE era t Wrede, krutets verkan i kanoner, Tati. 0001 | | og | RNE SE ARE KR KSR KS SR KA = : 0011 007! ; | 410067 0077 0083 ER 0061 0091 [9047 (0081 0061 000 207 0017 008 AN 090€E 0045 270008 | I | op | = 0092 b ERE | | | | Kongl. Vetensk. Akad. Handlingar, Bd.10, NO MH -— 1 1 I LEE I II | 90-£ YO OO0T- UY JD pUuphPup Lapun Uopduns SJoYDYSDUY UYIO-SUOISSJAAd APDUYNPLIJ "TT UPHOSAOJ DIYSISSNIAÅ op ADY PPPIDY UVA SJOYDYSPY MYIO-SUOISSILJ CuUIIYSYS TY - SåUumMPUrRJUue YO — SÅUNTUPIQSTO pure unur1s a > MS VGER WoW. > [FAR i NE | vå dig md ME kän ETTOR | | | Pe SEN NR NN fa a | Hvwyre - "ER d je | L vv Sell VÄL YR MA atv 02 | Hat Art d Yes (vå w vind N | 4 nuv - tå - w : | | T 4" X vn ' vy || nDnr fö . d 4 | i rå | Vv < ö v Zz | kh | 14 i « ” i d gå L pd Lä dm nun = 4 - - FAN i i > Ad N v LIQQPYFEL ul he £ (AL I OA Ol ot KOR EA 8 sf Z i : FT ly £ Å z OO ke | N I NN 001 S k > N t 008 S | 00€ N | I 007 SR | S (MA FR 0098 N | | | 2009 i | 004 S | NN I ÅS I | 008 : | 006 S 00C-——— SÅ | 0001 0011 | | O0EI | | 0081 TR. | | | | | t (0011 I I o0oe—Ar 0 dr Ad EE fa a a Es ERS FERREIRA SE 0091 | | | | | 10091 I I TP OOLI | tq I 0081 | | N | | 10061 S I I - ALE ENE NE 1 HE (ESA 1 (ERS OA FA f [EES [ESR (ON LEA dn a 1 ee a LE LÄ JA EN | 5 007 NINA t t at AS FE (ff a (EN ES 0. ra EL ill po GEN REN SN ene ES 110002 SN | | S 0018 S | 0077 d | | | Gt 3 | | 00£€ | ! | | | 3 I | (0017 | | I | | | | | 3 do NS EL [EEE big SE EE al! 1 TEA be FS (ES ING SO ned FIS KO DORA VEN LE Une] [enl 0 Re bat 10] 1 Ihr PRE [lar FR UAE bee AA SE 1 1 a) [Le äre al bat] le | inn = | 22W 005 Tr T ' t | åa Ne =E FR 10097 I | 0092 < I | | : $ t 0O0LE Sy | | ä | t i 0087 SS | I | I | å | | | HH | a 110062 KAR SE! (SE BET (55 JE (AJ ARA TA CAT [0 10 FR TORA AA AA FA AA I ÅRA JG ÅA TEA ERA RN) a EEE ma Fe tebnypo000r PUUnwGQLOJ UIGUUPPD] DJIY LIP DPS 12P uDNI2J2g öd PUuunsQuwoJ Uuburupppg I 2 op OMQVIEP INUPINIQ K 070 0= E4t0- 80'0=- 291-UW 2100- 89800 - £0'0 - kö=Us"e LIQUDY ST =7 4000-= 98700 = 40 = 8=W TT cp Hu) 8980 = 2 2000: E4100 = 8g0=$ — T9-UW NV — (Lomy summodg gp) 4997 =Q fv oo — — — ——— AA LÄ]— — — ——É--— — .z > —— >? ? 9] «IZWttt!ll=ntTc»L tt, H n»,HMmoaodhz7>>vyM td VR VAR FILÖT d Nee FO | Å ATT a NEN vegenflnrosåk Mavi FånvelEE Snr || | 4 i $ || RN i i una I - ; So , b' | I nn re ES IK Bugs ————LLL L — / i i AR nd Fann NE cv i) Fn / | ; rr ns i / / NET pa än ne J | TN NR i | OM fm a i SS - EN kör / if ; É —— - Na, , | Ittåler rn = Nr ) i a RR. - NN ; / CITE TR D / d " ” rn i I [1 esterna RR , - Re Na | RR. - v X a - mi 1 2 = f MN. z | & - NY - X, Ir Ubu = "ön, kh Y mr i 4 = RR dä hå Få | UD = I É a X Li LI QUQYPY ol hl El öl då Ol 6 8 Z ss NS 4 £ CA t O S | | | S | | | | I | | 001 S | | | | - | | 007 S | | N I | | 008 8 | | | I | | | 0077 N IK I I | IN | N APS TR NOESRSTETEEERESSFERESSSSeaS-S SST an RT 1009 X I I I | I 'H N | | | TS 009 s | | RN | 004 I NS Xx ; | 008 ÅN | | | | | 006 | fl] =) | | | i | & 007 | NNE LSS NN SIE ÄRR RSR AR aa SRS SRS TR 0001 IS | | I I | | | | | 0011 IG 2 I | | | | 002! | I | i | | | I | | | 00£1 | i i I | | | | | | | 10041! | | | | 008 | ; | | 009) | I I | I I I H | | | | 0091 I | | .. I | I | | Er | 001 - | | I | i I I I I Al | | | | | ed | 0081 | | | | | ( | | | I i | 10061 I | | | | I I 4 | S (7) (7 [iv finn ns före ror fö (Sf (OA i (a (or ra fa [sf [fa [RS (Äl örn fa (Ri (a a In fa [i = see fa fä 10008 bod I I — ch I c I I JV | | | | | 100128 N I I 00CC (& I I 6 I N I T | | ) (0087 ÅN é NS | N I 0042 NEC EA fr ge gr KS EEK KE! KE SER! TOR KR FR UR ERA AE KRK ER + Ae ESR EN SEA SRA 0097 I N | & NS 009 S | | 00LZ |S I I N t | t 008T N | å | | 0067 4 EN | | EE EE — Hen dl Ses ss SS Ne 1131 1) bt I] rf Il flag IHE [5 [a LE ES LS ba KE EVE (| a) JET 0008 2000 = Yy o01£ £0100= (RR: k CET CK fcr-=) 'Jruunsquoj uhbunuppp) Jo 69 Jap INVIS Pp tPUNINIG I EMOD fr RRENO) ANGE ER 20-4$ 008€ MUMUNAQLOJ UShURUPPDP] DJAY LIP IJDIS 12P LDUYIJIG P 100 0= / sp Ut OoMkt= C91 =W 008C GMO M — (PImysuouppds i) S880-Q rt 8980-20 'ud743upmppflosd Je 9Ppuvosg SsIVJJYSUSTY YO SIIUOISSJTT TI $ NneE mA (vv y ot ÖNS 2 IRA men Say Hr SYRRA I (Wong FAL TIKLA "MALL SJÄLEN f (LINE 2 i Ly ni r i 5 VE SN (då N | > - [LÄN up I rn (ag i vt dd u - | : rå NA ; Lear 1 ÅL ul (4 Wrede, Krdas verkan ? hanone, I lensk. Akad. Handlingar bd 10, NI. a Kongl. I LO QUIST Gl 001 008 00 LW 009 4l El C/ då Ol I 002 008 00 009 009 | 902 | 008 006 O00É | 0071 I ooer 0081 O0MI 0081 0091 00K! 0081 0061 0002 0012 0082 0082 00ME 009t 10098 UlERA 008E 006E 000€ £60- OLZ= sp Fo UH 0= 0 K 80 KARA öp ke 89r0EE £9'0 087 = FN £ = 4620=0 $0-4 SE=) ”myupds 4=10r0-0 TI 2000=,M E4100 = Y 291 =W (sormriupde £) 40974 'uvmåmuuppej 100 e[Y4ONTOdoxd 08 JUTNUPYILD] BP 151A Suddumuppej Je IpudotIag StIJIYSNYSPY YQvO SIVUOISSJTJ] FJ 'S Mn val I 1) rote LICTENE LIQUDYET vå £ ör ln Or 6 s Ål 9 SG 4 e C / 0 = ES ARR = SE NEN N | S | | 001 NN ÅmrrdRR EN I N - | | 00c J S 008 I 001 Sd N 00 l00€ S z 009 KR Ii SS | | 001 SS qv 008 NI I N I IN | 006 NN I I 00 i | 000! | | 0011 I I | 002! | | 0081 | | 0071 008 0091 | 0091 I | 0011! | | 0081 | | 0061 N 0078-— = 000c S | 0012 I | =E 0077 S | |J | | 0087 | | I I | N I I 3 I c | 0042 8 | | FE jun EAA JE äl 009 N I I 3 | £ 0098 u | : 0013 | | | ; 8 | I | | 0082 NN HH I | 0062 X | | RS | [I .! LENE NET ENA En ES te en ha Ok [EA SERA RR FER ER HOP 0006 8'0-4 EC 8980-20 KH '200'0=- N '29'0=5 '081=1 46T'0=2 8 '62740'0- MN 0 '0-4 RO rT0=0 C91—- Ut '€'0-£ -"06'0=7 VakOo=0 VT — VPDPpECSe0-=0 'oue.Sunupper 10ur elouontodoxd ov VIA Yquue] ep 131A SUVSunPpr] Je IPuvoOLVgq STVJJYBYSPY YO SIVUOISSJIJ "ET 'S AV Vv ao MARG PV RER LYTTEG INSE - . NG Y i he i ME OA laher MARE i tål ! I donyt | fobi Å 14 AUEL 'avnl une SE Kr Me SÅ fl ns | ÄT UR Lär | [1 VC: - öv NYA Ka | 7 In ' (4 IE or Ny j Lin Tv 1 ö t I ANU Ad | . VER Feå') be vy AM SÅd lod ; A sjö W IN - ' SV MR | TN An i KUL. 2 SM TRE J I i LIQIYDY CI då Cl el I" 0! 6 S / 9 Ca 4 CA / 0 N Tila fana T IE fn (EN f fena = T T T fr | T I 3 | | | NS | | | | | 001 S | | | | | | | SN I | | | | | 008 S | | | | S | t | | | 1008 < I I I I I S I | 00 > I I å 001 - ; | t ISS RS S t CSE 008 NS I NN S | | 009 < | 3 | 008 : | 008 X 8 N NN N åÅ -— 006 0078-—- Nn Sn ne na : 3 NR En - = 0001 GERE Im Y | | 00 I + | | I | Il] I | 0081 I I 0081 0041 SSE | 5 006 FE EE bg fr AF ONA RESA KRA EEK TIA ES ERNA AR — 10091 | | | Å 0091 er | I Co OO | 0081 | | 0061 S UJ SSR NR | TT I I ha [ [55 fn jen om TE ER Ta a ( TS TR [EE [ASS Fa (r 9 KT NE 5 PT fe fr [= Pe Fas FS SS fs SN ES L - 10007 - | 1 I NW JV NE 0012 N | less oe N I SN | I 0087 N esSe | | | t 00£T SS I IN | 004 N 3 | NEN I NH 00f SON EN NN SE RR OS REN ONS ANSE — — — LK fo — 100968 NS I T En S | 0097 3 | S | | 00 8 S - t | | 0087 SI S fa t 0067 om » - -— — NE INANESAErR ESA SA eS l del Hepp 000 2000 = y 60-46 (TA E) car 0-0 KH 'E410'0=Y '80=$ (iP 4) 8900-20 et Re 90-35 ( Pp £) 460 =0 "& To= UU 't0=4L (”myupdg sr) RE0=-20 I (my uppdse Ej 4098 = Q "PEIPUBI0JO SANLUVA UVIEUNURNMD] PP SIA SuVåuuppel Je IPuVOLVY STVJIUYSYSPY YO SJUVISSJIIJ] FJ 'S Wrede, Krutets verkan i kanoner, Tall VIII. Kongl Vetensk. Akad. Handlingar, Bd.10, NI. AIJIWOOS LIQUYDY Gt ål tu Or 6 > NM OO 001 007 008 001 007 00 007 009 009 0064 008 006 0001 0011 0081! 00€£! 0071 004 0091 0091 OOLI 0081! 0061 0007 0017 0077 0087 00656 T 0098 009€ 002 008c 006c PLOUATOA YO '094'0= 20 T FR 8900-02 "T PNLYADA 89£0=2 Muquioy ——=—=— Mee uvgvur ISA0OMUVf L "4000 =,Yy '928T00 =Y 'T8=1UW H9T=Q 000€ KÖR ONA arms kar b. envåRt MA = | = I | va TEN | på | LI RV SBL . -— nd | I I I i | UN — SE RR KR Sa nn I n BA | OR WU je - es RA Mo st + RR I | | [ A , ; LÄ I ST SIS Ny - pf "au Ny > JA NÄ Nu Fi - STR sf STA j fö a Fd FNOEN é 4 FR NEN i ff ww N ft Åt NON dd hå & dd ad p ät jf" tt sat i I po Be X | hag uu ” oh få | t rn Vi [ 11 va | Ia || vg (Lag HH Li Lie SN Ne HW Å TN V nn 4 | X N q i LR 4 ; I , I I t nä KONGL SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FYR SONIE SON: TILL KONGL. VET.-AKAD. INLEMNAD DEN 9 JANUARI SIT. STOCKHOLM, 1871. P.; ÅA. NOESTEDT & SÖNER, KONGL. BOETRYCKARE Bandet OC No 2 FÖRENINGAR — CR RR ala PANDA AR AMT RNA UED TONVE NG MIEErEE - t | MORI SR inAUraet vw vart GENMAJZV IAKSAr TA JöR08. IJIT -. Ita I JOTENSTONTE HarDE hå TANPEROR K 4 vd fe. ske å E röda för närmare ett halft århundrade sedan finna vi arsenikens svafvelföreningar och deras salter hafva utgjort föremål för en undersökning af BERZELIUS '), som nedlagt resultaterna derutaf i det arbete, hvarmed han ådagalade tillvaron af hela den stora klass af salter, hvilka han kallade svafvelsalter, då de med svafvel såsom amfid befunnos vara fullkomligt analoga med förut bekanta syresalter. Denna undersökning var riktad på uppvisandet af nämnda salters existens och allmänna karaktärer, så att de mera detaljerade uppgifter, som finnas vidfogade, endast afse att utgöra nödigt stöd för riktigheten af de allmänna resultater, till hvilka han kommit. Sjelf säger sig också BeRrzELIUS ”) då hafva undersökt många af de 120 svafvelsalter, hvilka han gjort till föremål för behandling, »endast ytterst flygtigt, emedan detaljerna af dessa kroppars kännedom ännu intressera så obetydligt emot kunskapen om dessa kroppar 1 allmänhet.» Förutom den af ålder bekanta arseniksvaflighetens svafvelsalter undersöktes den vid denna tidpunkt nyss upptäckta arsenikens högsta svafvelbindningsgrads eller arsenik- svaflans, vidare anser han sig hafva skäl att antaga tillvaron af hvad han kallar under- arseniksvafliga salter, i hvilka arsenikbisulfuren eller den redan af de gamle kända realgarn intog svaflans plats, hvarjemte undersökningen dessutom riktade vetenskapen med två dittills obekanta svafvelföreningar af arsenik, nemligen As'S ”) och AsS"”. Dessa hafva ådragit sig uppmärksamhet tillfölje af sin ovanliga sammansättningsart och man har betraktat dem med ett visst misstroende, hvilket föranledde KönrnN att söka få frå- gan om deras berättigade eller oberättigade existens afgjord, hvarvid svaret blef nega- tivt, men af skäl, som nedanför skola anföras, torde man icke kunna tillmäta hans undersökning, som dessutom medförde ännu en tredje svafvelarsenik utan motsvarig syreförening ÅAsS", rätt till ett afgörande votum i frågan. Hvad åter de underarsenik- svafliga svafvelsalterna beträffar, så torde man med fog kunna påstå, att BERZELIUS näppeligen har anfört tillräckliga stöd för antagandet att arsenikbisulfuren kan upp- träda såsom svafla, osannolikt redan derigenom att han visar det densamma sönder- faller vid behandling med svafvelkalium under afskiljande af svart svafvelarsenik ASS. Om två andra reaktioner, hvarvid underarseniksvafliga salter likaledes skulle bildas, 1) Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar 1821. s. 60. »Om de svafvelbundna alkaliernas sammansätt- ning»; Ibid. 1825 s. 232 »Om svafvelsalter». ?) Arsberättelse om framstegen i Physik och Chemi 1826. s. 193. 3) I det följande använda beteckningssätt refererar sig till vattenformeln HO, då H=1. Vid beräkning af analyserna hafva de i FREsSENH Anleitung zur qvantitativen chemischen Analyse 5:te Aufl. 1866 förekom- mande eqvivalenttal blifvit begagnade. 4 HR: ES NITISONG torde äfvenväl samma anmärkning kunna göras; åtminstone har han ej vidfogat några analytiska data, som visa deras uppkomst vid concentrering utaf arseniksvafliga svafvel- alkaliers vattenlösningar och vid lösning af arseniksvaflighet uti en kokande concen- trerad sodalösning. Arseniksvaflighetens och arseniksvaflans salter har han visserligen studerat, men som nyss nämndes helt flygtigt; och af det stora antal, han framställt, är endast en försvinnande liten andel analytiskt undersökt. CroÉz har dessutom genom vätesvaflas inverkan på arseniksyradt kali erhållit en helt annan produkt än BERZE- rivs, hvilket kan förtjena att anmärkas, alldenstund den sistnämnde synes företrädesvis hafva begagnat denna metod för erhållande af arseniksvaflans salter. Allt hvad den kemiska literaturen förutom här anförda arbeten har att uppvisa rörande vårt ämne inskränker sig för det mesta till korta notiser, som vanligen röra sig omkring arsenikens påvisande uti medikolegala fall eller s. k. arsenikprof. Det outredda skick, hvaruti sålunda åtskilliga frågor rörande arsenikens svafvel- föreningar och deras salter befunnit sig, har föranledt mig att i någon mån söka af- hjelpa denna brist. För resultaterna af de försök, jag 1 denna riktning anställt, går jag nu att redogöra och härvid skall, så vidt det är möjligt, den ordning följas, att hvarje svafvelbindningsgrad behandlas serskildt, och gör jag dervid början med: OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. 5 I. "ARSENIKBISULFUR AsS”. Den mängd af benämningar — arsenikbisulfid, arseniksulfid, arseniksubsulfur, ar- seniksulfur, underarseniksvaflighet — som kommit denna äfven i naturen som mineralet realgar förekommande förening till del, visar att man ingalunda varit ense om tolk- ningen utaf dess natur. Så tyder ju namnet underarseniksvaflighet enligt antagen nomenklatur derpå, att densamma är af elektronegativ art, en egenskap, som åter för- nekas, när man kallar densamma subsulfur, hvarigenom dess natur af indifferent kropp gifves tillkänna. För dess framställning med konst äro flera metoder angifna. Enligt BERZELIUS ”) kan den erhållas såväl genom sammansmältning af elementerna uti passande vigts- förhållanden som ock genom upphettning af arseniksyrlighet och svafvel uti ett vanligt destillationskärl till den mängd, som anges genom reaktionsformeln 2AsO+7S4)=2AsS'+3507, hvarvid sålunda en del svafvel tjenar som reduktionsmedel och bisulfur återstår, hvilken »genom destillation erhålles fullkomligt rem». — För att enligt denna metod erhålla föreningen sammanref jag arseniksyrlighet och svafvel i de genom ofvan stående formel angifna vigtsförhållanden, upphettade blandningen först uti en kolf och sedermera uti en med lera beslagen retort i Luhmes ugn, hvarvid ett fullkomligt amorft, glasigt destillat erhölls af klar rubinröd färg, hvilket utan lemning löste sig uti kalilut. Redan härigenom visade det sig sålunda icke hålla någon arsenikbisulfur och en qvantitativ svafvelbestämning utföll så, att 0.6322 gr. efter oxidation med rökande salpetersyra lemnade 1.9775 gr. svafvelsyrad baryt, motsvarande en svafvelhalt af 0.2715 gr. eller 42.94 procent. Detta höga tal vinner derigenom sin förklaring, att vid nyss anförda, i ganska stor skala företagna, destillationsförsök en hel mängd arseniksyrlighet förflygtigades utan att lida inverkan af svaflet. Denna svafvelrika produkt sammanrefs nu med en för bildning af bisulfur passande mängd arseniksyrlighet och blandningen destillerades åter i Luhmes ugn. Produkten hade äfven efter upprepad destillation i kolsyreatmosfer alldeles samma utseende som den förut erhållna; den var till och med i mycket tjocka stycken fullt genomskinlig med den allra klaraste rubinröda färg, hård och spröd, svårflygtig så att den stelnade uti retorthalsen, men den löste sig i alkali under afsats af en brun flockig fällning; en bestämning å svafvelhalten gaf följande värden: !) Lehrbuch der Chemie 5:te Auflage Leipzig 1856. 2:ter Bd S. 268. 2) På anf. st. står 5S, uppenbarligen genom tryckfel. 6 Un RU NTIESOÖN, 0.7085 gr. lemnade, behandladt på samma sätt som 1 nyss anförda fall, 1.94 gr. svafvel- syrad baryt motsvarande 0.2664 gr. svafvel eller i procent af den invägda mängden 37,60, en svafvelhalt, som ligger emellan arsenikbisulfur och arseniksvaflighet, hvilkas formler AsS” och AsS” fordra den förra 29.91 den senare 39.02 procent. Som bekant har HAUSMANN ') funnit att äfven en ringa inblandning utaf arsenik- svaflighet är nog att hindra arsenikbisulfuren att följa sin så utpreglade kristallisations- tendens. Den erhållna produkten var ett sådant rubinrödt arsenikglas och då jag ej genom fera följande försök var 1 stånd att på det af BErzEuius angifna sättet erhålla annat än glasiga produkter af än rubinröd än mörkare färgnyancer ”), hvilkas svafvel- halt icke var lägre men väl oftast högre än 36 procent, så skulle jag hafva misströstat om att på denna väg lyckas erhålla en ren arsenikbisulfur, synnerligen som han på annat ställe ”) anger sig hafva erhållit densamma genom upphettning utaf arseniksyrlig- het med svafvel, men under tillsats af kolpulver, såframt min uppmärksamhet icke blifvit fästad vid en under flera bland de anställda försöken, då hettan i retorthalsen icke var alltför stark, afsatt rödgul kristallinisk produkt i bladformiga gyttringar, som under mikroskopet visade sig vara sammansatta af ofta mycket väl utbildade, glän- sande kristaller af prismatisk habitus med pyramidytor af samma ordning samt deras kanter afstympade utaf prisma och pyramid af annan ordning jemte basiska planet. Vid behandling med alkali lemnade de en svartbrun olöslig återstod och utgjordes så- lunda af arsenikbisulfur, hvilket ej heller motsades af formen, som allt för väl lät bringa sig i öfverensstämmelse med den för naturlig realgar uppgifna. Härigenom blef jag föranledd att verkställa försök i mindre skala och på sådant sätt att det kunde förekommas, att någondera af blandningens beståndsdelar, vare sig arseniksyrligheten eller svaflet, bortginge utan att hafva agerat på hvarandra, och så att luften var fullkomligt utesluten, hvilket allt i en vanlig destillationsapparat svår- ligen läte sig göras, Till den ändan utdrogs ett hårdsmält glasrör af lämplig kaliber på fera ställen, så att ett antal kulor bildades med förträngningar emellan hvar och en; i rörets ena ända inlades derpå 3.95 or. arseniksyrlighet till ett mycket fint pulver sammanrifven med 2.234 gr. svafvel, hvarpå luften utdrefs genom en torr kolsyreström, som sedermera med måttlig hastighet fick stryka genom röret under hela tiden upp- hettningen varade. Genom att nu leda gasströmen än från ena än från andra ändan af röret tvungos den smältande massans beståndsdelar att utan förlust, eller åtmin- stone på mycket små qvantiteter när, agera på hvarandra. Svafvelsyrlighet utveck- lades under hela operationen. I dess början var massan mycket trögsmält och svår- flygtig, i fast form glasig, rubinröd, genomskinlig, 1 smält tillstånd svart till svartbrun, i gasform egde den chlorgasens bekanta färg; men så småningom blef den allt lättare smältbar och antog temligen lätt gasform för lågan af en Bunsens brännare, hvilken förändring var åtföljd af en annan: från att vara glasig och fullkomligt amorf antog 1) Annalen der Chemie und Pharmacie LXXIV S. 198 (1850) »Bemerkungen iber Arsenige Säure, Realgar und Auripigment.» ?) Anm. Vid en destillation erhölls en alldeles svart, speglande, glasig retortåterstod, i mycket tunna kanter genomlysande med brunröd färg, hvari svafvel ingick till 37.79 och arsenik till 62.09 proc. ”) Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar 1825 s. 297. OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. Cd den nemligen alltmer och mer en ganska grofkristallinisk gestalt vid stelnandet och färgen blef nästan cinnober-röd. Dock kunde icke alltsammans bringas att undergå en sådan förändring, ehuru upphettningen fortsattes omkring 7 timmar, hvarunder massan destillerades från den ena kulan till den andra vid pass 25 gånger. Emellertid erhölls den ojemförligt största qvantiteten uti detta kristalliniska tillstånd och då den var vida lättsmältare och flygtigare än den glasiga, rubinröda produkten, var det ingen svårighet underkastadt att temligen noggrant afskilja dem från hvarandra. Den kri- stalliserade föreningen visade till kalihydrat bisulfurens karakteristiska reaktion i det en svart olöslig fällning dervid uppkom och redan dess utseende gaf till känna att det var denna produkt, som hade bildats. Ett serdeles vackert och mycket grofkristalli- niskt stycke underkastades följande analytiska bestämmelser: 0.3105 gr. oxiderades med rökande salpetersyra och den svagt sura lösningen fälldes med chlorbarium; precipitatet vägde 1.0795 gr. =0.1483 or. svafvel; filtratet derifrån befriades från öfverskjutande fällningsmedel genom svafvelsyra och från salpetersyra genom afdunst- ning till torrhet i vattenbad, hvarpå arseniken bestämdes såsom arseniksyrad ammon.- talk, som torkad vid 105” vägde 0.s965 gr. =0.354 gr. arsenik. Om dessa erhållna värden beräknas i procent af den invägda föreningens mängd, så utgöra de Svatvel. spa Juba | 3. B20.05 JATSEn INS AELDOr. OD IE 69.34 hvilka otvetydigt ange föreningen vara bisulfur, hvars formel ÅsS” fordrar SNC os ossossnarene 29.91 AT.SEINE, kl ba. (Öv sreskrebdnn 70.09 TEST U: Produkten var sålunda nära nog ren arsenikbisulfur; förlusten vid analysen förklaras genom en liten halt af arseniksyrlighet, som ännu ej hunnit sönderdelas genom svafets oxidering. Af detta försök framgår emellertid till fullo att den af BErZzELius uppgifna me- toden för bisulfurens framställning eger sitt fullkomliga berättigande, om den ock icke gerna låter använda sig i stort eller kan blifva af någon praktisk betydelse, ty dertill saknar densamma den väsendtliga fördel, en annan metod eger, att vara lätt och ha- stigt utförbar. Under de destillationsförsök, för hvilka jag härofvan redogjort, tyckte jag mig ett par gånger observera en svartaktig afsats uti rörets förträngningar, ett förhållande som kunde tydas derhän, att arsenik blifvit reducerad och afsatt sig som metallspegel. Till följd af inblandadt gult sublimat kunde det dock ej med något sken af säkerhet afgöras, om så verkligen var händelsen och det var mig så mycket mera tvifvelaktigt som jag hade mig bekant att FournErt ') under alldeles samma omständigheter, som här funnos för handen, d. v. s. vid sammansmältning af realgar och arseniksyrlighet, icke lyckats erhålla reducerad metall. Iakttagelsen af den nyss nämnda metallspegel-lika af- 1) Journal fär praktische Chemie II 8. 267. (1834) »Uber die Schwefelmetalle und Ubersicht einiger Resultate ihrer hättenmännischen Behandlung». 8 LIME NIHSONS satsen föranledde mig dock att repetera hans försök och jag utförde det under alldeles samma förhållanden, för hvilka jag ofvan redogjort vid framställningen utaf arsenik- bisulfur ur arseniksyrlighet och svafvel. I röret inlades fint sammanrifna arsenik- syrlighet och bisulfur i ett vigtsförhållande, som öfverensstämmer med hvad formeln 3AsS+4AsO”=7As+6S0” | kräfver. Under upphettningen, hvarigenom blandningen drefs från ena kulan till den andra i röret och hvarvid svafvelsyrlighet ständigt bildades, visade sig snart en svart omisskännlig arsenikspegel och det dröjde ej serdeles länge innan för blotta ögat tyd- liga kristaller af arsenik började afsätta sig uti rörets minst upphettade delar, lätt igenkännliga genom metallens egendomliga färg. Vid de båda försök jag anställde sprungo glasrören sönder, hvarför destillationen icke kunde fortsättas så länge, att någon serdeles anmärkningsvärd qvantitet arsenik på detta sätt kunde afskiljas; dock erhölls så pass mycket att reaktionen var fullt bevisad och de erhållna kristallerna vi- sade sig vid förstoring ega arsenikens rena färg och glänsande ytor och voro väl utbildade. Den inverkan, arsenikens syre- och svafvelföreningar (jag talar här i allmänhet, ty det synes vara likgiltigt, hvilka man väljer, blott de blandas i vederbörliga förhål- landen) sålunda utöfva på hvarandra vid upphettning, har sin fullkomliga analogi i den blyets motsvarande föreningar visa, en inverkan, som så lyckligt funnit användning vid blyets metallurgiska framställning. Att den reduktion till metallisk arsenik, jag i här ifrågavarande fall funnit försiggå, icke kan få någon praktisk betydelse ligger i sakens natur. Såsom förut är anmärkt, utvecklades svafvelsyrlighet vid destillationsförsöken med arseniksyrlighet och svafvel eller realgar under hela tiden upphettningen varade. Detta förhållande syntes mig tyda på tillvaron utaf oxysulfurer utaf arsenik, hvilka först ge- nom ihärdig upphettning kunna bringas att sönderfalla genom syrets förening med svafvel, men redan af framställningssättet vore omöjligheten att erhålla sådana för- eningar af bestämd atomistisk sammansättning ögonskenlig. Redan FOoURNET ') trodde sig ega anledning antaga tillvaron af en sådan oxysulfur. Vid rostning utaf blandad svafvel- och arsenik-kis erhöll han nemligen, utom andra produkter, en genom sin orangegula färg och fullkomliga genomskinlighet utmärkt kropp, hvaraf, efter förnyad destillation, 1 retorten återstod ett gummiguttalikt ämne utan spår af fri arseniksyrlig- het, hvilket han är böjd för att tolka såsom ett oxysulfuret. Men som det genom be- handling med vatten förlorade sitt sammanhang och arseniksyrlighet utlöstes under det ett gult pulver stannade olöst, så ansåg han att det icke torde erbjuda tillräckligt be- stående karaktärer för att anses som en förening. Äfven HAUSMANN ?) synes lemna oafgjordt, huruvida någon sådan förening existerar. Han anför att arseniksyrligheten i båda modifikationerna upptar svafvelarsenik i hetta, och yttrar dervid att denna pro- dukt torde böra anses som en blandning utaf båda föreningarna; men längre ner der- emot nämner han tydligen ett arsenikglas såsom »eine Verbindung von Arseniger-Saire und Schwefelarsenik». !) Anfördt ställe S. 268 2) Anfördt ställe 8. 199. OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. 9 För att till denna fråga lemna någon upplysning har jag företagit qvantitativa bestämningar å de produkter, jag vid här ofvan anförda destillationsförsök erhållit vid sidan af arsenik och arsenikbisulfur. Vid försöken att ur arseniksyrlighet och bisulfur reducera metallen erhöll jag temligen lättsmälta, opaka, alldeles amorfa, hårda, glasiga produkter af karneolartad färg. Af dessa analyserades två prof, det ena 1) taget då destillationen varat ungefär hälften så lång tid som då det andra 2) togs, i hvilket se- nare fall tydliga arsenik-kristaller redan hade afsatt sig. 1) 0.51 gr. lemnade efter förutgången syrsättning med rökande salpetersyra 0.9445 gr. svafvelsyrad baryt =0.1297 gr. svafvel och 0.9315 gr. arseniksyrad ammon.-talk =0.3677 gr. arsenik eller på 100 delar 25.43 svafvel och 72.10 arsenik. 2) 0.497 gr. lemnade på samma sätt 0.309 gr. svafvelsyrad baryt =0.111 gr. svafvel och 0.94 gr. arseniksyrad ammon.-talk =0.371 gr. arsenik, d. v. s. 22.35 proc. svafvel och 74.69 proc. arsenik. Dessa sålunda erhållna värden, jemförda med realgarns sammansättning, visa att svafvelhalten minskas under det arsenikhalten ökas med destillationens långvarighet. Den ingående mängden arseniksyrlighet synes i båda fallen hafva varit ungefär den samma, då syrehalten eller förlusten i analyserna icke varierar på mera än 0.5 procent. Om man också icke torde vara berättigad att påstå det syre- och svafvelföreningen i dessa glasiga produkter voro kemiskt förenade med hvarandra, så kan man åtminstone härigenom vinna bekräftelse på den af HaAUSMANN ') uttalade förmodan att en ringa inblandning utaf arseniksyrlighet är nog för att hindra arsenikbisulfur från att antaga kristallinisk textur, ett förhållande, som äfven, enligt hvad förut är nämndt, är en följd utaf inblandad arseniksvaflighet. Det rubinröda glas, som erhölls jemte arsenikbisulfur, då jag framställde denna utur arseniksyrlighet och svafvel genom upphettning, kunde, att döma efter de upp- gifter HAUSMANN ”) härutinnan lemnat, med säkerhet anses såsom en sammansmält bland- ning utaf arsenikbisulfur och arseniksvaflighet, men som han lemnat den frågan öppen, huruvida ett sådant rödt arsenikglas tillika innehåller arseniksyrlighet, då det bildats under sådana omständigheter att den deruti skulle kunna förefinnas, så ansåg jag mig böra analytiskt undersöka denna produkt, hvaruti arseniksyrlighet, såsom af framställ- ningssättet är klart, alltför väl skulle kunna förefinnas. 0.2815 gr. oxiderades med rökande salpetersyra och lemnade 0.71 gr. svafvelsyrad baryt =0.0975 gr. svafvel; ur filtratet derifrån erhölls, efter barytöfverskottets aflägsnande, en fällning af arseniksyrad ammon.-talk, som torkad vid 105” C. vägde 0.4685 gr. =0.1849 gr. arsenik; glaset höll således 34.64 proc. svafvel och 65.68 » arsenik hvadan någon arseniksyrlighet deruti icke förefanns; förmodligen hade en ringa del af denna ryckts med kolsyreströmen vid destillationsförsöket och sålunda undgått att 1) Anfördt ställe S. 198. 2) Anfördt ställe S. 198. K. Vet. Akad. Handl «B. 10. N:o 2. 20 10 L. F. NILSON, verka på den ringa mängd arsenikglas, som icke kunde öfverföras till kristalliserad ar- senikbisulfur; af omkring 6 gr. arseniksyrlighet och svafvel, som härvid enligt föregå- ende användes, erhölls endast den mängd arsenikglas, som förbrukades till analysen eller omkring 5 procent. Enligt hvad i det föregående är visadt, var det förenadt med svårigheter att be- reda arsenikbisulfur i någon större qvantitet genom destillation utaf svafvel med arse- niksyrlighet; vid de försök, som verkställdes i ett vanligt destillationskärl, erhöllos röda arsenikrubinglas, hvilka jag använde till framställning utaf arsenikbisulfur genom till- sats af arsenik i smältning. Härvid frigjordes en hel mängd värme, massan blef mycket mera lättflytande och lättare flygtig; stelnad hade den skiljt sig i två väl begränsade lager, ett öfre kristalliniskt gulrödt a) och ett undre glasigt rubinrödt b), hvilka utan svårighet läto mekaniskt skilja sig från hvarandra. Den kristalliniska produkten under- kastades förnyad destillation, som afbröts förr än hela massan hade öfverdestillerat, dervid en efter afsvalning glasig, lefverbrun, opak retortåterstod c) förefanns, genom- dragen af några få rubinröda strimmor. I dessa med a), b) och c) betecknade produk- ter bestämdes svafvelhalten, hvarvid 0.548 gr. af a) lemnade 1.1545 gr. svafvelsyrad baryt, motsvarande 0.1585 gr. eller 28.92 proc. svafvel; 0.516 gr. af b) gaf 1.43 gr. svafvelsyrad baryt motsvarande 0.1982 gr. eller 38.37 procent svafvel; 0.4358 gr. af cec) lemnade 1.169 gr. svafvelsyrad baryt, motsvarande 0.1605 gr. eller 36.83 proc. svafvel, allt efter förutgången syrsättning med rökande salpetersyra, hvarjemte arsenikhalten i c) bestämdes, dervid 0.4445 or. lemnade 0.7045 or. arseniksyrad ammon.-talk =0.2781 or. arsenik eller 62.56 proc. [ol = &S Oo Produkterna voro sålunda en något för svafvelfattig arsenikbisulfur (a), arsenik- svaflighet smittad af bisulfur (b) och arseniksvaflighet sammansmält med större mängd bisulfur (ce). Att bisulfuren höll mindre svafvel än formeln AsS” fordrade (=29,91 proc.) förklarades tillräckligt derigenom, att luften vid dess destillation ej varit utesluten, hvarigenom förorsakats en inblandning af arseniksyrlighet. Genom destillation i kol- syreatmosfer trodde jag mig kunna aflägsna denna inblandning. Försöket utfördes och af destillatet lemnade 1) 0.532 gr. efter syrsättning med rökande salpetersyra 1.087 gr. svafvelsyrad baryt =0.1493 gr. svafvel 2) 0.536 gr. på samma sätt 0.95 gr. arseniksyrad ammon.-talk, motsvarande 0.375 gr. arse- nik, värden, som uttryckta i procent blifva ArSSn Ikeas Tpefks RRe 09096 RONNE AA OT RAR EL KOR INO SES OT 28.04, under det att formeln ÅsS” fordrar FATT S GJÖNKG oscar (FÖRR FREI SER 70.09 Val vel dgr 3 29.91 107 100.00. OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. 11 Svafvelhalten hade sålunda blifvit än lägre, och skälet härtill ligger naturligtvis deruti att, i enlighet med hvad i det föregående är visadt, en del svafvel med för- handenvarande syre gått bort under form af svafvelsyrlighet; förlusten i analysen här- ledde sig naturligtvis från ingående syrehalt, som sålunda icke på detta sätt lät aflägsna sig. För att befria bisulfuren från denna förorening, beslöt jag derföre att destillera den- samma i en ström af vätgas, under antagande att endast arseniksyrligheten i detta fall skulle reduceras till metall, hvarifrån arsenikbisulfuren sedermera såsom vida lättare flygtig skulle kunna afdestilleras. Redan vid denna operations början fästade det min uppmärksamhet, att destillatet antog ett helt annat utseende än förut. Det hade nem- ligen icke mera qvar sin kristalliniska textur, var genomlysande, glasigt, mycket hårdt, blef vid rifning mycket elektriskt och färgen var snarlik det rubinröda arsenikglasets. Förvaradt i luft undergick det snart en förändring, ungefärligen motsvarande den, som glasiga arseniksyrligheten lider; det blef nemligen opakt från pereferin mot centrum och gulaktigt, snarlikt gummi-gutta. I retorthalsen hade under destillationen afsatt sig en obetydlig, svart, metallglänsande spegel, som jag naturligtvis ansåg härröra från redu- cerad arseniksyrlighet. Men huru förklara destillationsproduktens förändrade utseende? Utan tvifvel hade någon reaktion egt rum äfven mellan arsenikbisulfuren och vätgasen, ehuruväl jag ingenstädes har kunnat finna en uppgift rörande ett sådant förhållande och jag styrktes i min förmodan, att de skulle vara utan inverkan på hvarandra genom en uppgift af H. Rosr, som jag här nedan närmare skall beröra. Under försöket hade jag råkat antända den bortströmande vätgasen och observerade visserligen att den brann med blåaktig låga och att dervid bildades svafvelsyrlighet, men jag trodde att denna härrörde från små qvantiteter svafvelarsenik, som rycktes med gasströmen; också afsatte sig gula fläckar på porslin, som hölls in i lågan. Emellertid visade en analys af de- stillationsprodukten, att den hade förlorat en ansenlig mängd svafvel under operationen, ty 0.4475 gr. derutaf lemnade endast 0.863 gr. svafvelsyrad baryt, motsvarande 0.1185 gr. eller 26.48 procent svafvel och 0.436 gr. gaf 0.811 gr. arseniksyrad ammon.-talk, motsva- rande 0.3201 gr. eller 73.42 procent arsenik "). Vid granskning af destillationsapparaten fann jag uti den delen af retorthalsen, som nådde inom förlaget, med hvilket den var förenad genom ett lutum af gips, åt- skilliga temligen stora kristaller af arsenikens form och utseende. Det var sålunda re- dan härutaf ovedersägligt att reduktion egt rum utaf svafvelföreningen vid dess glödg- ning i vätgasatmosferen. För att sätta detta förhållande utom allt tvifvel repeterade jag försöket med användande af den vid ofvan nämnda destillation erhållna svafvel- fattiga arsenikbisulfuren och ställde dervid reduktions-retorten så, att ingenting öfver- destillerade, utan att allt som kondenserades uti retortens öfre delar åter rann till- baka, för att oupphörligen ånya antaga gasform och sålunda åverkas af en jemn, ej för häftig vätgasström. Bortgående gas nedleddes från förlaget uti en lösning af ätticksy- rad blyoxid, som genast fälldes med svart färg och hvari fällningen blef allt ymnigare; tydligen gaf sig också lukt af vätesvafla tillkänna hos den bortgående gasen. I retor- 1) Af detta förhållande framgår att arsenikbisulfur äfven genom förlust af svafvel eller, hvilket blir detsamma, genom inblandning af arsenik förlorar sin kristallisationstendens liksom fallet är äfven genom inblandadt högre sulfuretum eller syre. 12 d L. F. NILSON, tens hals afsatte sig snart, alldeles som vid föregående försök, ett svart speglande ämne af alldeles samma utseende som den arsenikspegel, man erhåller vid BERZELIUS-MARSH arsenikprof, och innan kort fann jag att i apparatens kallare delar hade afsatt sig stora, utmärkt vackra kristaller af arsenik, som med för denna metall egendomlig färg och glans framträdde, så snart något ställe på retortens sidor uppvärmdes, så att det dem eljest öfvertäckande lagret af svafvelarsenik förflygtigades. Slutligen, efter 4 åa 5 timmars destillation, återstod endast arsenikmetall och på denna tid hade jag uti en liten reduktionsretort af hårdsmält glas erhållit omkring 10 gr. deraf, som efter förnyad destillation i vätgas pröfvades på svafvelhalt genom oxidation med rökande salpetersyra och vattenlösningens försättande med barytsalt, hvarvid densamma höll sig fullkomligt klar äfven då den fått stå en tid. Den sålunda erhållna metallen var följaktligen full- komligt svafvelfri och reduktionen hade försiggått fullständigt. Dessa försök hafva sålunda till fullo konstaterat arsenikbisulfurens reducerbarhet vid upphettning med vätgas. Jag har äfven varit i tillfälle att genom försök öfvertyga mig om, att öfriga svafvelföreningar af arsenik visa enahanda förhållande under samma om- ständigheter; dock försiggår svaflighetens och isynnerhet svaflans reduktion vida trö- gare och svårare än händelsen är med bisulfuren. Att endast vätesvafla härvid bort- år visade sig vid anställd undersökning utaf den svarta fällning, som den bortgående asen åstadkom i blysaltlösning, hvilken fällning icke innehöll ens det ringaste spår af arsenik, hvarom jag öfvertygade mig genom 1 BErRZELIUS-MARSH'SKA apparaten anställda prof. Såsom jag nyss ofvanför nämnt, stärktes jag 1 min förmodan att vätgas vid glöd- ning icke skulle utöfva någon inverkan på svafvelarsenik genom en uppgift utaf H. RosE, som visserligen icke berör denna fråga direkte, men hvarur man med fulla skäl kan draga en sådan slutsats. BErzerius ') uppgaf nemligen redan 1828 en metod, hvarige- nom all arsenik utan förlust kunde erhållas direkte ur svafvelarsenik och som bestod deruti, att svafvelarseniken sammanrifven med kolsyradt natron glödgades uti ett lämp- ligt glasrör, hvarigenom han ledde en modererad ström af torr vätgas. Förklaringen lydde så, att äfven det bildade arseniksvaflade saltet sönderföll och vätesvafladt svafvel- natrium återstod. Om metoden säger BERZELIUS, att »arseniken i metallform och igen- kännlig till sina egenskaper kan sålunda framställas ur ovägbara smulor af svafvel- arsenik». Emot en sådan åsigt om den sönderdelning, som vid denna reaktion eger rum, uttalade sig H. Rose ”) 1853. På grund af anställda försök kommer han till den öfvertygelsen att »arseniksvafla AsS'”, då den är förenad med en alkalisk svafvelmetall, icke förändras vid glödning i en ström af vätgas, ty i arsenikens alkaliska svafvelsalter angripes icke svafvelarseniken af vätgas vid högre temperatur. Smältes nemligen arse- niksvaflighet AsS” med en blandning utaf svafvel och kolsyradt kali-natron i ett kulrör i vätgasström, så förflygtigas blott det öfverskjutande svaflet och den bortgående vät- gasen är så fri från arsenik och arsenikväte, att den antänd icke afsätter arsenikfläckar på hvitt porslin». a 1) Årsberättelse om framstegen i Physik och Chemi 1828. s. 126. 2) Annalen der Physik und Chemi Bd. XC S. 567. OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. 13 Med kännedom härom och då inga andra uppgifter föreligga i ifrågavarande ämne, ansåg jag att äfven fri svafvelarsenik vore oföränderlig i glödgning med vätgas och det var på grund af en sådan öfvertygelse som jag företog mig, att söka frigöra erhållen syrehaltig arsenikbisulfur från denna förorening på sätt, jag ofvanför nämnt. Men då härutaf ett helt oväntadt och motsatt resultat blef följden, så manade ett sådant förhållande mig att undersöka, om ej H. Roses meningsskiljaktighet från BErzZELn upp- fattning af arseniksvafladt svafvelalkalis förhållande till glödande vätgas vore grundad på ett misstag. Att vätesvafladt svafvelnatrium dervid erhölles som rest, syntes mig i ingen mån osannolikare än att af arseniksyradt natron erhållits såsom återstod natron- hydrat enl. SoUBEIRAN under arsenikens totala reduktion ”"). Uti ett rör, så beskaffadt som FRESENIUS ”) rekommenderar till användning vid BErZELIUS-MARSH'SKA arsenikprofvet, inlades en verkligt ovägbar smula af en kristall utaf arseniksvafladt svafvelnatrium 3NaS.AsS+15HO och sedan luften blifvit undan- trängd genom den modererade vätgasström, som leddes derigenom, upphettades först lindrigt till utdrifvande utaf saltets kristallvatten, derpå häftigare, hvarvid erhölls ett gult sublimat (svafvel?), som utjagades ur röret och, då återstoden ånyo upphettades, framträdde i rörets förträngning en den allra tydligaste arsenikspegel, man gerna kan önska sig. Jag har flera gånger repeterat detta försök, utan att någon olikhet i de vunna resultaterna kunnat förmärkas, hvarutaf sålunda bevisas, att H. Roses sedermera i alla läroböcker upptagna undersökning varit i något hänseende felaktig. Måhända har han arbetat med för stor qvantitet vid för låg och för kort upphettning eller dy- likt och derigenom kommit att förbise den reduktion af arsenik, som härvid försiggår och som BerzeLuivs fullkomligt riktigt uppgifvit inträffa. Sedan jag enligt föregående medelst vätgas lyckats befria arsenikbisulfuren från syrehalt, men derigenom äfven gjort förlust af svafvel, erhöll jag ändtligen en fullkom- ligt ren bisulfur genom att i kolsyreström sammansmälta denna svafvelfattigare produkt med lämplig mängd svafvel. Utom de båda metoder, af hvilka jag sålunda begagnat mig för att erhålla arse- nikbisulfur, finnes ännu en tredje uppgifven, härrörande från SENARMONT ”), som påstår sig hafva erhållit densamma genom upphettning utaf arseniksvaflighet med surt kolsy- radt natron uti ett tillslutet glasrör, ett sätt, som han äfven användt för erhållande af kristalliserad arsenikbisulfur utaf pulverformig. Ett sådant framställningssätt är alldeles oförenligt med de försök H. Rosz '”) anställt öfver arseniksvaflighetens för- hållande till kolsyradt alkali i glödning, hvarvid han visat att endast arsenik förflyg- tigas och arseniksvafladt och arseniksyradt salt tillika bildas, ett förhållande, som han anser vara så karakteristiskt och säkert, att han säger sig ej känna något annat, hvar- igenom svafligheten bättre kan qvalitativt skiljas från svaflan än detta. Enda olikheten i SENARMONTS och RosEsS försök är, som jag kan finna, den, att den förre användt surt !) GMELIN Handbuch der Chemie 4te Auflage Bd II. S. 720. ?) Anleitung zur qvalitativen chemischen Analyse 12te Auflage 1866. S. 177. ) Annales de chemie et de physique (3) XXXII p. 129. Annalen der Chemie und Pharmacei LXXX S. 218. (1851). 2) Annalen der Physik und Chemie XC. 8. 566. 14 L. F. NILSON, kolsyradt natron i slutet rör, den senare kolsyradt natronkali, en olikhet, som ej kan vara af något inflytande. Emellertid föranledde mig SENARMONTS uppgift att verkställa ett par försök under alldeles samma omständigheter, hans försök företagits, och jag hade dervid tillfälle öfvertyga mig om riktigheten af H. Roses iakttagelser. I det knä- böjda rörets öfre del afsatte sig de allra omisskännligaste arsenikkristaller och något annat sublimat kunde ej spåras. Till försöken begagnade jag en blandning af sura kolsyrade alkalier, som ger en lättsmältare fluss än ensamt natronsaltet. Slutligen har jag att anföra ett förut ej bekant sätt, hvarigenom arsenikbisulfu- ren kan lätt erhållas på våta vägen och 1 en form, som var mig serdeles välkommen, då densamma synnerligen väl egnade sig för de försök öfver dess förhållande till alkali, till hvilka jag straxt skall öfvergå. Som bekant ansåg sig Brerzenuvs ') hafva erhållit underarseniksvafligt svafvelsalt, då han i kokning löste arseniksvaflighet i kolsyradt alkali, i form af en efter vätskans filtrering och afsvalning afsatt brun voluminös fällning. Företages denna reaktion, så erhålles på angifvet sätt en sådan brun afsats, till hvilken jag, äfvensom till de öfriga produkter, som härvid bildas, skall återkomma vid redogörelsen för arseniksvaflighetens föreningar. Om arseniksvafligheten så småningom sättes till den kokande koncentre- rade lösningen af det kolsyrade alkalit, så löses den icke fullständigt, utan ett tungt, kristalliniskt, bjert rödgult pulver utfaller och tilltager i mängd med mängden af till- satt arseniksvaflighet, lösningen färgas genast gul, kolsyran utdrifves och tillika bortgår en gas, som fäller blysalt med svart färg. Den rödgula fällningen måste snart från- skiljas lösningen, för att kokningen skall kunna fortsättas, emedan den stöter häftigt. När den ej mera är varm, är dess färg ljusare, gul; den är olöslig i vatten, kolsyradt natron och ammoniak; urtvättad med vatten afger den ingenting åt chlorvätesyra; vid upphettning 1 ett fint glasrör smälter den till en röd vätska, som vid afsvalning stelnar kristalliniskt, upphettad i luft förhåller den sig sammalunda och förbrinner vid stegrad hetta utan att lemna den ringaste återstod. Vid 100? lider den ingen annan förändring än att färgen blir mörkare, rödgul. Pressad mellan sugpapper och torkad öfver svafvel- syra lider den ingen förlust vid 1007. Vid behandling med rökande salpetersyra för- siggår en så liflig syrsättning att eldfenomen visar sig; lösningen håller svafvelsyra och arseniksyra. Kalilut löser den med gul, natronlut med purpurfärg, men lösningarna dekoloreras inom få ögonblick och afsätta en svart till svartbrun olöslig tung fällning; lös- ningen innehåller arseniksyrligt och arseniksvafligt salt, ty efter tillsats af salpetersyrad silfveroxid i öfverskott och det afskiljda svafvelsilfrets aflägsnande erhålles, efter förut- gången neutralisation med ammoniak, ur den genom salpetersyra surgjorda lösningen en gul fällning. Alla dessa reaktioner visade tillräckligt, att föreningen i fråga var arsenikbisulfur; till förklaringen öfver detta bildningssätt skall jag återkomma längre ner och anföra den i sammanhang med redogörelsen för de öfriga produkter, som beledsaga dess upp- komst, hvarvid jag äfven blir i tillfälle att upptaga den frågan till behandling, huru- vida arsenikbisulfuren bildar några salter. 1) Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar 1825. s. 295. OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. 15 Att arsenikbisulfuren, som härvid erhölls, var ren, framgick af bestämning af deri ingående arsenik- och svafvelhalt, hvarvid efter förutgången torkning vid 100” följande värden erhöllos: 1) 0.5065 gr. lemnade efter syrsättning med rökande salpetersyra 1.o87 gr. svafvel- syrad baryt =0.1492 gr. svafvel. 2) 0.507 gr. gaf på samma sätt 1.1215 gr. barytsalt =0.154 gr. svafvel. 3) 0.745 gr. gaf 1.306 gr. arseniksyrad ammon.-talk =0.5155 gr. arsenik. 4) 0.389 gr. gaf 0.8525 gr. svafvelsyrad baryt =0.117 gr. svafvel och 0.6895 gr. arsenik- syrad ammon.-talk =0.2722 or. arsenik. Beräknade i procent af de invägda mängderna blifva dessa värden ie 2 Så 4. SEN RAS Kr 30.37 — 30.09 FÄTS ETIK oops : — - 69.32 69.97 under det formeln ÅsS” fordrar: VALVE RR e.a AAA ATT [EES RUE 29.91 AT SCTUKIPS SSP fe ElAr. (RIE SR OR te. ULRRS. 70.09 107 :100.00 Den tvefallda svafvelarsenikens mest karakteristiska egenskap består utan tvifvel 1 den reaktion, densamma visar till alkaliernas hydrater. BERZELIUS ') iakttog först, att lösning härvid inträder under afsöndring af ett svartbrunt olösligt pulver, torkadt lik- nande blysuperoxid, hvilket han fann innehålla 96.56 proc. arsenik och 3.44 proc. svafvel och tillfölje deraf ansåg vara en förening af formeln AsS'S, som benämndes svart svafvel- arsenik. Omsättningen vid dess bildning förklarade BERZELIUS ”) så, att arseniksyrligt kali och underarseniksvafligt svafvelkalium derjemte skulle erhållas enligt formeln: 50ÅsS+44KO=11KO,AsO”+33KS,AsS+As'S. Mot en sådan uppfattning af reaktionen vid bisulfurens sönderdelning med alkali har KönnN ?) framställt den grundade anmärkningen, att den enligt denna formel be- räknade mängd af svart svafvelarsenik, som rätteligen borde erhållas, är ansenligt mycket ringare än den vid försök utfaller, ty man erhåller enligt KÖHN från 25 ända till 40 proc. ”) af den använda bisulfurens vigt olöst och en så ringa qvot som den be- räknade, 8.7 proc., lyckades han ej bekomma. Vidare visar KÖöÖHEN ”), att lösningen icke innehåller underarseniksvafligt salt, ty efter dess sönderdelning med chlorvätesyra och den afskiljda svafvelarsenikens lösning i ammoniak fällde silfversalt först svafvelsilfver och sedermera vid tillsats af salpeter- syra gul arseniksyrlig silfveroxid. "Till följe häraf anser han, att den rätta sönder- delningsformeln härvid är: JAS S = 2ASS +Ås, !) Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar 1825. s. 297. ?) Lehrbuch der Chemie 5:te Auflage 1856. Bd. 2. S. 268. 3) Archiv der Pharmacie (2) Bd. LXXI, S. 1 (1852). ') BeErzern försök lemnade af 52 gr. realgar 22 gr. olöst eller 42,30 proc.; anfördt ställe s. 297. 5) Anfördt ställe 8. 2. 16 L:i EF NILSON ; enligt hvilken sålunda skulle bildas metallisk arsenik och arseniksvaflighet, hvilken se- nare med alkalit gifver arseniksvafligt och arseniksyrligt salt. Men de försök, han an- ställt, för att bevisa denna sin åsigt, harmoniera serdeles illa dermed. Först och främst blir det oförklarligt, att försöken allesammans lemnat vida större olöst rest, såsom nyss är nämndt från 25 ända till 40 proc. af realgarns vigt, under det omsättningsformeln fordrar endast 23.36 proc., ty att söka förklaringen härtill uti den möjliga förhanden- varon af en utaf Berzeuivs angifven underarseniksvaflighetens förening med 1, 2 eller 3 at. svafvelkalium '), synes mig alldeles oberättigadt, då denne senare löses i alkali med samma fenomener som realgar enligt BErzentius ”). Men icke blott i afseende på mängden utaf olöst återstod hafva Körns försök lemnat i hög grad varierande resulta- ter, utan detta är äfven händelsen med dennas halt af svafvel, som vid fyra qvanti- tativa bestämningar utföll så, att på 1 at. svafvel skulle komma ungefär 8, 5.4, 4 och 3 at. arsenik ”); vid två qvalitativa försök erhölls efter oxidation med salpetersyra en lösning, som i ena fallet grumlades af chlorbarium, i det andra deremot höll sig klar. Under sådana förhållanden och då man derjemte sväfvar i ovisshet om den metod, han användt vid bestämmande af den olösta återstodens vigt, då endast dess svafvelhalt, men ej den deri ingående arseniken, blifvit till qvantiteten bestämd, då ingen under- sökning öfver den af honom använda naturliga realgarns renhet blifvit gjord, då luf- tens oxiderande inverkan ej synes hafva kommit i betraktande, ehuruväl härutinnan och i den varma alkalilösningens inverkan på fint fördelad arsenik enligt mitt förme- nande kunde hafva sökts närmaste anledningen till de vexlande resultaterna, enär enligt Vv. BONSDORFF '), som bekant, arsenik redan under lufthaltigt vatten öfvergår till arsenik- syrlighet (och att benägenheten härför skall befordras genom närvaro af alkali är ögon- skenligt); då man sålunda med ett ord sväfvar i okunnighet om den grad af noggrann- het och omsorg, hvarmed Köun verkställt sina försök, så synes man på grund af dem ej vara berättigad, att utmönstra BErzern s. k. svarta svafvelarsenik från de kemiska föreningarnes antal. Allt detta gaf mig anledning att ånyo upptaga denna fråga till en undersökning, som medförde följande resultater. Under förutsättning att omsättningen vid arsenikbisulfurens upphettning med ko- kande alkali försiggick enligt KöRNs ofvan nämnda reaktionsformel så, att arsenik af- skiljes, sökte jag först afgöra, huruvida dennas mängd verkligen varierade så som han uppgifver. Härtill användes en konstgjord, på torra vägen erhållen, pulveriserad och slammad arsenikbisulfur, om hvars renhet jag enligt föregående analytiskt hade öfver- tygat mig. 1) 1.112 gr. sådan arsenikbisulfur behandlades med kalilut af 1.30 sp. v., en concen- trationsgrad, som äfyen för alla följande försök begagnades. Redan i köld färgades bisul- furen brun och snart blef återstoden nästan svart. Efter några timmars upphettning vid liflig kokning afskildes den genom fitrering från lösningen, som var färgad svagt 1) Könn, anfördt ställe S. 3. 2) Anfördt ställe s. 296. 3) Anfördt ställe S. 4. 2) Annalen der Physik und Chemie XXXII $S.-573. (1834). OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. 17 gulbrun, och efter urtvättning med urkokadt vatten oxiderades den jemte filtrum med rökande salpetersyra och slutligen med chlorsyradt kali och chlorvätesyra; öfverskottet af syra aflägsnades genom afdunstning till torrhet i vattenbad, arseniksyran reducerades derpå med svafvelsyrlighet och efter reduktionsmedlets fullständiga aflägsnande genom upphettning fälldes lösningen med vätesvafla. Den härvid erhållna arseniksvafligheten vägde 0.47 gr. efter torkning vid 100”, motsvarande 0.2543 gr. arsenik eller 22,87 proc. af invägd arsenikbisulfur. Af den alkaliska lösningen fälldes ett prof med chlorvätesyra; den erhållna gula svafvelarseniken urtvättades och löstes (fullständigt och lätt) i ammoniak, försattes med salpetersyrad silfveroxid och efter det afskiljda svafvelsilfrets aflägsnande föll vid tillsats af salpetersyra en ljusgul fällning, hvarigenom jag erhöll bekräftelse på KönrnNs iakttagelse '), att i lösningen ingen arsenikbisulfur såsom sådan ingick. — Då återstoden af den svagt gulbruna alkaliska lösningen öfverlemnades åt sig sjelf i luften, affärgades den innan kort, under det att en obetydlig svart fällning afsatte sig. Vid ett annat på samma sätt utfördt försök erhölls af 2) 1.128 gr. arsenikbisulfur en olöst återstod, som lemnade en fällning utaf arse- niksyrad ammon.-talk, efter torkning vid 105” vägande 0.6895 gr. motsvarande 0.2722 gr. arsenik eller 24.13 proc. af invägda qvantiteten arsenikbisulfur. Medium af båda försöken ger ett värde på olöst arsenik af 23.50 proc., som nä- stan fullkomligt öfverensstämmer med hvad formeln 3AsS'=2AsS'+As fordrar eller 23.36 proc. Upphettningen hade härvid icke varit serdeles långvarig. 3) Vid ett tredje försök användes 1.1335 gr. arsenikbisulfur och kokningen fick fortgå under en flera gånger längre tidrymd än i båda förra försöken. Den härvid er- hållna olösta återstoden var alldeles svart och lemnade efter fullständig urtvättning och syrsättning med rökande salpetersyra en lösning, som i kokning visserligen icke genast grumlades af chlorbarium, men efter en kort stund inträdde en obetydlig fällning. Den af alkalit upptagna arseniken bestämdes genom fällning med chlorvätesyra och vätesvafla (det senare emedan vätesvafla bortgick vid lösningens försättning med syran), den erhållna arseniksvafligheten togs på vägdt filtrum, torkades vid 100” och vägde då 0.993 gr. motsvarande 0.6055 gr. arsenik eller 53.42 proc. af använda arsenikbisulfurens vigt och då denna håller 70.09 procent arsenik, så följer häraf att endast 16.67 procent deraf stannat olöst och att mängden af det olösta sålunda betydligt aftager med upp- hettningens långvarighet. 4) Ungefär samma resultat gaf 1.1554 gr. arsenikbisulfur, likaledes efter längre upp- hettning. Att äfven den härvid bekomna olösta återstoden var svafvelhaltig, derom förvissade jag mig efter dess lösning i rökande salpetersyra, ty vätskan opaliserade snart, ehuru ytterst svagt, med chlorbarium; alkalit hade härvid utlöst 0.6134 gr. arse- nik, bestämd såsom 1.006 gr. arseniksvaflighet på samma sätt som i föregående försök, eller 53.09 proc. af den invägda arsenikbisulfurens vigt; följaktligen hade endast 17.00 proc. arsenik stannat olöst. Se 3 15 EK. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 2. 3 18 Fi L) NILSON) Till alla nu anförda reaktionsförsök har en kristalliserad arsenikbisulfur användts efter förutgången pulverisering och slamning. I det föregående är nämndt, att genom arseniksvaflighets lösning i kolsyradt alkali erhållits en fullkomligt ren arsenikbisulfur, som genom sitt ytterst fint fördelade tillstånd var serdeles lämplig för försök öfver dess sönderdelning med alkali. Till följande reaktionsförsök har en sådan blifvit an- vänd. Härvid har jag sökt att alldeles undgå möjliga fel genom luftens oxiderande inflytande icke blott vid upphettningen, som äfven i likhet med alla föregående försök företogs uti en af en tätt slutande platinaskål betäckt platinadegel, hvari vätskan hölls i liflig kokning, utan äfven vid den olösta återstodens urtvättning, som skedde med fullkomligt urkokadt, luftfritt, varmt vatten i en atmosfer af kolsyra. Uti en ofvantill med en öppning försedd glasklocka, nedtill lufttätt sluten till en glasplatta, hade jag nemligen med en kautschukpropp infästat en liten glaspipett, som nådde nästan ner till en uti den med kolsyra fyllda klockan ställd tratt, i hvars filtrum den olösta åter- stoden så hastigt som möjligt öfverfördes 1 luften. Tvättningen försiggick nu derige- nom att pipetten fylldes med vatten, som så småningom rann ner genom dess fint ut- dragna spets. 5) 0.7205 gr. arsenikbisulfur, upphettad med kalilut under 5 timmar, lemnade så- lunda en återstod, som jemte filtrum oxiderades med rökande salpetersyra; efter syre- öfverskottets aflägsnande genom upphettning i vattenbad fälldes arseniken såsom arse- niksyrad ammon.-talk, som efter förutgången torkning vägde 0.4335 gr., motsvarande 0.1711 gr. arsenik eller 23.75 procent af invägd arsenikbisulfur. Den utaf alkalit lösta svafvelqvantiteten bestämdes efter oxidation med chlor såsom svafvelsyrad baryt, som vägde 1.519 gr., motsvarande 0.2086 gr. svafvel eller 28.95 proc. af den använda arsenik- bisulfurens vigt. Dennas hela svafvelhalt var 0.2154 gr.; sålunda höll den olösta åter- stoden 0.1711 gr. arsenik och 0.0068 gr. svafvel, d. ä. i procent uttryckt 96,18 arsenik och 3,82 svafvel. 6) 0.657 gr. på våta vägen framställd bisulfur kokades med kalilut under 8 tim- mar; behandlad på samma sätt som i försök 5) gaf det olösta 0.36 gr. arseniksyrad ammon.-talk, motsvarande 0.142 gr. arsenik eller 21.48 proc. af invägdt material. Al- kalit hade upptagit 0.1908 gr. svafvel, ty efter inledning af chlor erhölls 1.389 gr. svafvel- syrad baryt; i procent uttryckt utgör detta svafvel 29.04 af förbrukad svafvelarsenik, som innehöll 0.1964 gr. svafvel. Af alkalit oangripna återstoden bestod sålunda i detta försök af 0.121 gr. arsenik och 0.0056 gr. svafvel, en sammansättning som fullkomligt öfverensstämmer med resultatet af försök 5), ty i procent beräknad är dess arsenikhalt 26.2 och svafvelhalten 3.79. Här bestämdes äfven den 1 lösningen gångna arseniken, som efter aflägsnande ur lösningen af barytöfverskottet genom svafvelsyra och salpeter- syra genom afdunstning till torrhet vid 100”, fälldes såsom arseniksyrad ammon.-talk, hvilken vederbörligen torkad vägde 0.7995 gr., som motsvarar 0.3156 gr. arsenik eller 48.01 proc. af den invägda arsenikbisulfuren. Som synes uppgår summan utaf den olösta och den af alkalit upptagna arseniken till 69.52 proc. af arsenikbisulfurens vigt och då denna håller 70.09 proc. deraf, så är skillnaden ej större, än att den kan skrifvas på den ofull- komliga bestämningsmetodens räkning. Beräknas åter huru mycket arsenik skulle kunna bindas af det i lösningen ingångna svaflet 0.1908 gr. under form af arseniksvaflighet, och OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. 19 såsom sådan har det ju blifvit upptaget, så befinnes den utgöra endast 0.2981 gr. eller 45.37 procent af den sönderdelade arsenikbisulfurens vigt. Skillnaden mellan den beräknade och funna arsenikmängden, 2.67 proc., kan naturligtvis endast härröra deraf, att alkalit utlöst arsenik under form af arseniksyrlighet. Ökas den erhållna olösta återstodens arsenikhalt härmed, får man ett tal 24.17, som ganska nära öfverensstämmer med i förra försöket 5) funna arsenikhalten eller 23.74 hos det olösta. Härutaf framgår så- lunda klarligen, att alkalit icke nöjer sig med att sönderdela arsenikbisulfuren i ar- seniksvaflighet och arsenik, utan att äfven denna senare genom längre fortsatt inverkan angripes, och då denna lösning försiggår utan förlust af arsenik (såsom arsenikväte), så kan den väl ej gå för sig på annat sätt än genom vattensönderdelning och vätgas- utveckling, då luftens syre var utestängdt genom vattenånga, som fyllde kärlet, hvari reaktionen företogs. En här ofvan (försök 1)) anförd omständighet synes dock enligt mitt förmenande tyda derpå, att arsenikens lösning möjligen äfven kan försiggå på ka- lits bekostnad, så att arsenikkalium bildas. Häri finner jag nemligen en förklaring på den affärgning, som den gulbruna, från olösta återstoden afskilda, alkaliska lösningen snart wumndergick uti luften, naturligtvis genom det bruna arsenikkaliums syrsättning. Ett sådant antagande vinner äfven stöd genom SOouBEIRANS ') bekanta iakttagelse öfver arsenikens förhållande i smältning med alkalihydrat, då han ådagalagt att arseniksyrligt salt bildas jemte brunfärgad arsenikalkalimetall. Genom anställda försök har jag öfver- tygat mig om, att alkaliernas vattenlösningar vid upphettning utöfva samma inverkan på arsenik. De företogos med fint fördelad metall uti en liten glaskolf, hvarur luften utdrefs genom en vätgasström, som med måttlig hastighet fick stryka genom apparaten under hela den tid, försöken varade. Bortgående gas leddes efter förutgången torkning genom ett glasrör, som hölls glödande, men ehuru upphettningen varade flera timmar kunde något spår af arsenikspegel ej förmärkas; den alkaliska vätskan blef starkt gul- brun, men affärgades småningom i luften och efter öfvermättning med chlorvätesyra fällde vätesvafla derur en ymmig gul fällning. Att mängden af olöst återstod sålunda aftager med upphettningens tidsutdrägt framstår ännu tydligare af efterföljande båda försök: 7) 0.513 gr. arsenikbisulfur lemnade efter 18 timmars kokning med kalilut en olöst återstod, hvari 0.08185 gr. arsenik förefanns, ty den lemnade deremot svarande 0.2073 gr. arseniksyrad ammon.-talk; lösningen höll 0.1531 gr. svafvel, som motsvarar 1.115 gr. svafvelsyrad baryt, hvilken derur fälldes efter oxidation med chlor. Beräknas dessa värden i procent af använd arsenikbisulfur, så utgör arseniken 15.90 och svaflet 29.73. Sålunda befann sig arsenikbisulfurens hela svafvelhalt på 0.18 proc. när [29.91—29.73] i lösningen, men deremot hade det olöstas mängd ansenligen förminskats. Det håller så- lunda på 0.08185 gr. arsenik endast 0.00088 gr. svafvel, d. ä. i procent 98,94 arsenik och 1.06 svafvel. En ännu mindre mängd olöst återstod men ansenligt svafvelhaltigare er- hölls genom försöket 8) 0.5155 gr. slammad tvefalld svafvelarsenik af den, som erhållits på torra vägen, upphettades under 24 timmar i liflig kokning med alkali. I den olösta återstoden be- 1) Annales de Chemie et de Physique T. XLIII p. 407. 20 F. L. NILSON, stämdes såväl svafvel som arsenik. Svafvelsyrade baryten vägde 0.0465= 0.00639 gr. svafvel, arseniksyrade ammon.-talken 0.1515 gr. =0.0598 gr. arsenik, hvadan sammansättningen i procent uttryckt blir svafvel 9.65 och arsenik 90.35 och olösta arseniken hade nedgått ända till 11.60 proc. af den invägda arsenikbisulfurens vigt. Ur de siffror, jag sålunda erhållit vid dessa åtta serskilda försök, anser jag mig vara berättigad att draga den slutsats, att omsättningen vid arsenikbisulfurens behand- ling med alkalihydrat verkligen försiggår enligt den af KönnN uppställda reaktionsfor- meln 3AsS'=2AsS+As, alldenstund nemligen fyra bland dessa försök, 1), 2), 5) och 6), under hvilka allesammans reaktionen varat ungefär lika länge, gifvit värden i olöst ar- senik, som helt obetydligt variera å ömse sidor omkring det af formeln fordrade. Att densamma så envist fasthåller svafvel och att halten derutaf vexlar ända från 9.65 proc. till 1.10 proc. i de qvantitativa och till nästan endast omärkliga spår vid de qvalitativa försöken, visar endast att arsenikbisulfuren är ytterst svår att fullständigt dekomponera med alkali och jag skulle vilja jemföra en sådan svårighet med den i det föregående uppvisade, att genom upphettning fullständigt omsätta en blandning utaf svafvel med arseniksyrlighet uti svafvelsyrlighet och arsenikbisulfur eller utaf arseniksyrlighet och arsenikbisulfur uti svafvelsyrlighet och metall. Tvifvelsutan utöfvar också arsenikbisul- furens kristalliniska natur sitt inflytande på återstodens sammansättning, då en inre oangripen kärna alltför väl låter tänka sig vara anledningen till den varierande svafvel- halten, såsom KöHEN ') redan anmärkt. Som af det föregående synes, är det endast två försök, 5) och 6), som närma sig det af BeErzerius erhållna resultatet; 1 försöket 7) förhåller sig i den olösta återstoden Ås : S=1.311 : 0.066 och i 8) =1.205 : 0.603, ett förhållande, som skulle leda till de mindre sannolika formlerna As”S och ASS. Med stöd af ofvanstående och derjemte på grund af den s. k. svarta svafvelarseni- kens ovanliga och ensam stående sammansättningsart tvekar jag icke att anse den- samma endast såsom en tillfällig blandning af arsenik med arsenikbisulfur. En färgförändring, som arsenikbisulfur undergår isynnerhet då densamma i pulver- formigt tillstånd får vara i beröring med luften vare sig i torrt tillstånd eller under vatten, tilldrog sig min synnerliga uppmärksamhet. Från att vara alltigenom tegelröd, blir den nemligen på ytan ljusgul och antar samma gula färg, som utmärker arsenik- svafligheten. Färgförändringen kunde också alltför väl vara förorsakad just af denna svafvelförenings bildning genom luftens syrsättande inverkan, ty 3AsS'+30=2As$? +Ås 0” och detta var så mycket antagligare som arsenikbisulfuren endast ytligt förändrade sin färg, under det deremot de undre för luften mera oåtkomliga lagren bibehöllo sig tegelröda. Det var nu ingen svårighet underkastadt att afgöra, om så verkligen vore förhållandet. Ty på våta vägen nyss erhållen arsenikbisulfur är komplett oföränderlig uti en kokande, måttligt concentrerad lösning utaf kolsyradt natron, enär en sådan lös- ning äfven efter långvarig kokning icke vid öfvermättning med chlorvätesyra afsätter det allraringaste spår af svafvelarsenik, hvilket ock utaf arsenikbisulfurens bildnings- sätt enligt det föregående torde vara fullt klart. Vore nu deremot den nämnda färg- 1) Anfördt ställe 8. 2. OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. 21 förändringen, som isynnerhet sådan på våta vägen bekommen arsenikbisulfur i luften un- dergår, verkligen beroende på luftens oxiderande inverkan, så borde både den bildade arseniksvafligheten och arseniksyrligheten under kolsyrans utdrifvande upptagas af ko- kande sodalösning, som försatt med chlorvätesyra då komme att ge fällning af arsenik- svaflighet, hvars mängd genom inledning af vätesvafla borde tilltaga; likaledes skulle vid den förändrade arsenikbisulfurens behandling med utspädd chlorvätesyra arseniksyrlighet extraheras och denna lösning fällas af vätesvafla och den med chlorvätesyra behandlade bisulfuren vid kokning med kolsyradt natron ge en lösning, hvarur af syror fälldes svafvelarsenik. Vid de försök, jag anställde med arsenikbisulfur af olika beredningssätt, som i pulverformigt tillstånd en längre tid varit utsatt för luften dels i torr form och dels under vatten (slammad), visade det sig att dessa förutsättningar voro fullkomligt enliga med verkliga förhållandet. Alla de nämnda reaktionerna erhöllos. Till och med grofkristallinisk och i stora stycken i slutna glaskärl förvarad arsenikbisulfur visade sig icke hafva undgått denna luftens sträfvan, att omvandla den uti arseniksvaflighet och arseniksyrlighet; äfven den hade betäckt sig på ytan med ett vackert ljusgult pulver och styckena hade blifvit bräckliga, så att de mycket lätt sönderföllo vid minsta brytning. Jag kan ej undgå att sätta ett sådant förhållande i samband med realgarns och auripigmentets förekomst i naturen. Som bekant är, finner man dem merendels på samma ställen och under samma förhållanden tillsammans ') och en stuff realgar inne- håller, såsom BERZELIUS ”) anmärkt, alltid inblandad fri arseniksyrlighet, som kan ut- dragas med vatten eller utspädd saltsyra och efter all sannolikhet förekommer der äfven alltid auripigment. Detta förhållande förer otvunget till den åsigten, att auripig- mentet är en sekundär produkt, bildad genom luftens inverkan på realgar, ett anta- gande, som vinner i sannolikhet, om man erinrar sig att det förra förekommer i långt mindre qvantiteter i naturen än den senare och den, såsom nyss nämndes, alltid för- handenvarande arseniksyrligheten utgör ett ojäfaktigt vittnesbörd derom. QVENSTEDTS ”) anmärkning att stuffer af realgar sönderfalla i solljuset efter längre tid till pulver, finner nu sin naturliga orsak i den oxidation, som, enligt hvad i det föregående är vi- sadt, så småningom försiggår i luften med pulverformig arseniksvaflighet och arsenik- syrlighet som slutprodukter. Som bekant har H. Rosr ”) genom inverkan af chlor på vissa svafvelmetaller er- hållit serdeles intressanta kristalliserande föreningar, hvaruti den förut obekanta och som fri icke existerande svafvelsuperchloruren SCI ingår; föreningarna SneP+2SCYP, TiC€P+2SCP och SbCP+3SCP äro af honom framställda, och senare har WEBER ”?) er- hållit AVCP+SCY. Arseniksvaflighet gaf emellertid ingen motsvarande förening, men som slutprodukt erhölls en förening af formeln AsCP+3SCI, under form af en rödbrun vätska, hvari svaflet sålunda ingick såsom svafvelchlorid. Anledningen till en sådan af- !) QvenstEDT. Handbuch der Mineralogi 2:te Auflage S. 700. A. ERDMANN. Lärobok i Mineralogi 2 Upplagan s. 216. 2?) ScHWEIGGERS Journal XXII. 8. 274. 3) Anfördt ställe S. 701. 2) Annalen der Physik und Chemie Bd XLII S. 517 (1837). 5) Annalen der Physik und Chemie Bd CIV 8. 421 (1852). 292 F.D, ÖN TIRSION, vikelse anser Rose ligga deruti, att SEP endast förmår förena sig med metallernas hög- sta chlorföreningar och någon AsCP är icke bekant. Äfven arsenikbisulfur ger med chlor enligt Rosr”) en i början gulaktig vätska, som genom absorption af chlor blir brun. Jag företog mig en undersökning af de pro- dukter, som härvid bildas och kom dervid till följande resultater. Äfven i stora stycken lider arsenikbisulfur en serdeles häftig inverkan af chlor- gas, vid liflig ström ända derhän att eldfenomen visar sig och temperaturen höjes der- vid, så att en svagt gulfärgad vätska destillerar, under det arsenikbisulfuren så små- ningom flyter sönder; får chlor inverka i öfverskott erhålles en rödbrun vätska. Sättes till denna senare produkt mera arsenikbisulfur, så dekoloreras den snart under afskiljande af en gul fällning; vid uppvärmning försvinner denna fällning och en svagt gulfärgad vätska öfverdestillerar vid 134” med lemning af en klibbig, genomskinlig, gulbrun retort- återstod. Sedan allt vid nämnda värmegrad flygtigt fått öfverdestillera, stegrades tem- peraturen till 255” och då afsatte sig i retorthalsen gula, oljeartade droppar, som snart stelnade till prismatiska kristaller af svafvelgul färg, som vid upphettning lätt smälte till en bernstensgul vätska, hvilken åter vid stegrad hetta blef brunfärgad och derpå öfvergick till gas. Denna destillationsprodukt, som trögt löstes af rökande salpetersyra och dermed gaf en lösning, som höll svafvelsyra men ej chlor och endast ett ringa spår af arseniksyra, och som äfven nästan fullständigt löstes i kolsvafla och utan lemning i kalilut, hvilken senare lösning med chlorvätesyra gaf en hvit fällning under ut- veckling af svafvelsyrlighet och vätesvafla, utgjordes sålunda af ett utaf svafvelarsenik smittadt svafvel. Dess svafvelhalt bestämdes efter lösning 1 rökande salpetersyra, dervid 1) 0.4722 gr. lemnade 3.4 gr. svafvelsyrad baryt =0.i724 gr. svafvel eller 100.04 procent. 2) 0.2805 gr. gaf 2.043 gr. svafvelsyrad baryt =0.2806 gr. svafvel eller 100.03 proc: 3) 0.3767 gr. gaf blott ovägbara spår af arsenik under form af arseniksyrad am- mon.-talk. Den svagt gula vätska, som öfverdestillerade i reaktionens början och då ett öfverskott af arsenikbisulfur sattes till den rödbruna, lät, rektificerad genom förnyad de- stillation, då den blef nästan vattenklar, blanda sig med en mindre qvantitet vatten, men vid tillsats af mera vatten inträdde sönderdelning, så att under afgifvande af chlor- vätegas ett hvitt pulver af mikroskopiska, i chlorvätesyra fullkomligt lösliga, oktaedriska kristaller utföll och ur denna lösning fällde vätesvafla genast gul arseniksvaflighet. Pro- dukten var sålunda arseniksuperchlorur, dock ej ren, ty efter behandling med rökande salpetersyra erhölls med chlorbarium en fällning af svafvelsyrad baryt. Genom frak- tionerad destillation vid omkring 120? lemnade den en fullkomligt svafvelfri produkt, af hvilken 0.592 gr. lemmade 1,4 gr. chlorsilfver =0.34614 gr. chlor eller 58.47 proc., under det ar- seniksuperchlorurens formel AsCP kräfver 58.65 procent. 1) Anfördt ställe S. 546. OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. 23 Sålunda hade följden af arsenikbisulfurens sönderdelning med chlor blifvit å ena sidan ett så godt som arsenikfritt svafvel och å andra sidan en fullkomligt ren chlor- arsenik. Då chlor sålunda ur svafvelarsenik utlöser arseniken med lemning af svafvel, torde man kunna med framgång använda ett sådant förfaringssätt, att ur ett arsenikhaltigt svafvel erhålla ett arsenikfritt. Försöket visar också") att, om chlorsvafvel försättes med arsenikbisulfur, så ut- faller svafvel och chlorarsenik går i lösningen; och sålunda eger svafvelarsenik en lik- nande förmåga att sönderdela chlorsvafvel som STEIMCKE ”) visat vara händelsen med metallen sjelf. Jag hade ingalunda väntat mig ett sådant resultat som det förestående, ty, med kännedom om den af RosE uppgifna, ofvan omnämnda föreningen af AsOP+3SC1, ansåg jag att denna rimligtvis borde hafva bildats och blott + af arseniken bortgått såsom chlorarsenik (3AsS”+901= As CP+3SCl)+As Cl”), men försöket visade att den fullstän- digt går bort under denna form. Ett sådant förhållande kom mig att tvifla på exi- stensen af RosEs nyss nämnda förening och af det följande framgår äfven, att den ut- gjorde endast en mekanisk blandning af chlorarsenik och chlorsvafvel, som, om chlor till full mättning får verka på arseniksvaflighet, ju nödvändigt skulle kunna låta ut- trycka sig genom en formel sådan som As CP+3SCI, liksom man på samma sätt af realgar måste erhålla AsCP+2SCI och af arseniksvafla AsCP+5SO€1. En sådan djupt rödbrun vätska, som erhålles då chlor får till full mättning verka på arsenikbisulfur, har samma utseende som svafvelchlorid SC1 och eger äfven dess lukt och öfriga egenskaper. Jag underkastade en sådan vätska destillation vid +60—70? i chlorström, för att alltid ega svaflet närvarande såsom den vid denna temperatur flyg- tiga svafvelchloriden SEI eller för att förhindra densamma att sönderfalla i fri chlor och svafvelsemichlorur. Härvid afdestillerade en djupt rödbrun vätska och retortåter- stoden blef allt ljusare färgad. Temperaturen stegrades sedermera till vattnets kok- punkt och det då erhållna destillatet togs serskildt. Slutligen qvarblef på detta sätt i retorten en ljust gulfärgad vätska. Denna sistnämnda utgjordes af nästan ren chlor- arsenik, ty 0.3752 gr. lemnade efter oxidation med rökande salpetersyra endast 0.014 gr. svafvelsyrad baryt =0.00192 gr. svafvel eller 0.05 proc. svafvel, som motsvarar en halt utaf S€1 af 0.16 procent. Det vid 60—70? erhållna destillatet höll 20.4 proc., svafvel ty 0.3788 gr. gaf på samma sätt 0.5628 gr. svafvelsyrad baryt =0.0773 gr. svafvel. Af den vid 100” öfverdestillerade vätskan lemnade 0.5291 gr. 0.3275 gr. svafvelsyrad baryt =0.045 gr. svafvel eller 8,50 proc. af användt material. Då nu formeln AsCP +3S€1 fordrar 14.29 proc. svafvel och formeln SCI1 31.09, så visar sig häraf, att första destillatet utgjordes af en utaf chlorarsenik förorenad svafvel- 1) i full öfverensstämmelse med BAUDRIMONTS försök, som lemnade chlorarsenik och svafvel utaf svafvelsemi- chlorur och arseniktrisulfid 3S?€1+AsS?=As€1”+9 S. (Comptes rendus T. LXIV. p 368). ?) Enligt Ottos Lehrb. der Chemie 4:te Aufl. I. 8. 733. 24 Fer Ls, NITS ÖNS chlorid, det andra af en utaf svafvelechlorid orenad chlorarsenik och att retortåterstoden var en chlorarsenik, som endast var smittad utaf chlorsvafvel. Chlor utöfvar på arseniksvaflighet alldeles enahanda inverkan, som på arsenik- bisulfur; dock är reaktionen vida mindre energisk, äfven om man använder svafvel- föreningen i mycket fint pulver. Snart nog begynner från retorten, hvari den blifvit inlagd, att öfverdestillera en svagt gulfärgad vätska och 1 retorten syntes det tydligen att arseniksvafligheten sönderdelades så, att svafvel afskildes, hvilket kunde märkas ge- nom det senares vida ljusare färg. När chlor fått verka till full mättning, erhålles den af RosrE beskrifna rödbruna vätska, som jag underkastade fraktionerad destillation vid 100” och dervid förhöll den sig analogt med den motsvarande produkten af arsenik- bisulfur. I retorten återstod en svagt gulfärgad vätska och som destillat hade bildats en rödbrun af svafvelchloridens utseende. 0.323 gr. af retortåterstoden lemnade 0.7508 gr. chlorsilfver =0.18563 gr. chlor eller 57.47 proc. under det chlorarseniken fordrar 58.65 proc. 0.337 gr. af det rödbruna destillatet gaf efter oxidation med rökande saltpetersyra en fällning af 0.485 gr. safvelsyrad baryt =0.0575 gr. svafvel eller 17.06 proc. Då nu formeln As CP+3SC1] fordrar 14.29 proc. och SC1I 31.09 proc. svafvel, så utgjordes destillationsprodukten af blandad chlorarsenik och svafvelehlorid, och låter cj uttrycka sig genom någon bestämd formel. Af förutstående försök vill det sålunda synas som man ej vore berättigad, att anse det någon sådan förening existerar mellan chlorarsenik och svafvelehlorid, som den af Rose uppgifna As CP+3SC1. OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. 25 II... ARSENIKTRISULFID AsS”. Bekant från äldsta tider tillbaka såsom nativt auripigment, blef denna svafvelför- ening till sin natur af svafla först känd genom den undersökning af BERZELIUS, som ofvan- för ofta blifvit citerad. Det är ock honom vi uteslutande ha att tacka för kännedomen om dess föreningar med svafvelbaser, men såsom jag redan förut haft tillfälle att nämna och af skäl, som jemväl tillförene blifvit påpekade, afsåg han med sin under- sökning ingalunda att lemna en detaljerad framställning öfver dess föreningsförhållan- den, hvaraf också följden blef den, att, såvidt jag kan finna, endast tre af dess salter blifvit af honom analytiskt undersökta, nemligen calcium-,”) koppar- och silfversaltet ”). Såväl med anledning af detta som ock på grund deraf, att anställda försök öfver arseniksvafligheteus förhållande till en concentrerad kokande lösning af kolsyradt al- kali, hvilka i det föregående redan blifvit till en del berörda, och till hvilka jag straxt skall återkomma, gåfvo mig helt andra resultater än dem, BERZELIUS ansett sig kunna ur sina draga, fann jag mig föranlåten att underkasta arseniksvaflighetens föreningar en revision. Att jag dervid uteslutande lagt hand vid alkaliernas och alkaliska jord- arternas salter, har sin grund deruti, att dessa såsom lösliga måste erbjuda det största intresset. Till alla här beskrifna försök har en arseniksvaflighet blifvit använd, som er- hållits genom dekomposition med vätesvafla utaf en varm lösning af arseniksyrlighet i utspädd chlorvätesyra, utan att likväl fällningen fått blifva fullständig. Under sådana omständigheter erhålles, som bekant, föreningen fullkomligt ren. FÖRSÖK ÖFVER ARSENIKSVAFLIGHETENS FÖRHÅLLANDE TILL KOKANDE KOLSYRADE ALKALIER. I det föregående har blifvit anfördt, att arsenikbisulfur utfaller, då en concen- trerad och kokande lösning af kolsyradt alkali mättas med arseniksvaflighet och de analytiska data, som bekräfta detta, äro förut jemväl meddelade. Nu skall jag öfvergå till redogörelsen för den inverkan i sin helhet, dessa agentier utöfva på hvarandra och dervid göra början med dess 1) Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar 1825 s. 288. 2) Dersammastädes 1821. s. 124. K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 2. 4 20 LION NS (ONS 1. FÖRHÅLLANDE TILL KOLSYRADT NATRON. ; = Då arseniksvaflighet löses uti sodalut vid kokningstemperatur, så är den bortgå- ende kolsyran blandad med vätesvafla, hvilket kan märkas redan genom lukten och otve- tydigt ådagaläggas derigenom, att gasen genast svärtar ett med blysaltlösning fuktadt papper. Den i form af ett bjert rödgult, kristalliniskt och tungt pulver härvid ut- fallande arsenikbisulfuren måste oupphörligen aflägsnas ur lösningen, då denna ej låter sig fullständigt mättas med arseniksvaflighet under dess qvarvaro, emedan stötning hin- drar eller försvårar vätskans kokning. Den sålunda erhållna lösningen har samma ut- seende som en concentrerad lösning af neutralt chromsyradt kali och afsätter vid af- svalning en voluminös, brun, amorf fällning. Det var förenadt med svårighet att er- hålla denna fällning befriad från vidhängande moderlut; med vatten kunde den nem- ligen ej afsköljas, emedan den derutaf förändrades så, att en blodröd gelatinös massa erhölls, ej heller lät den utpressa sig mellan sugpapper, enär den klibbade sig vid det- samma, men genom att lägga den mellan linne röjdes denna olägenhet ur vägen. På detta sätt erhölls en lefverbrun massa, som lät rifva sig till ett pulver af något ljusare färg. I detta tillstånd har föreningen förlorat egenskapen att med vatten ge ett blod- rödt coagulum och den löser sig nu med svårighet och ofullständigt af vatten. Be- handlades den med chlorvätesyra, så utvecklades vätesvafla, utan att föreningens ut- seende dock i ringaste mån förändrades, äfven efter serdeles långvarig inverkan; vid upphettning med chlorvätesyra fortfar vätesvafle-utvecklingen och färgen öfvergår små- ningom från rödbrun till gul. Ett sålunda under 10 timmar behandladt prof lemnade en rent gul, något flockig, tung återstod, som efter urtvättning med vatten och tork- ning likväl vid glödgning på porslin i öppen luft gaf en hvit, eldfast återstod. Den sura lösningen innehöll arseniksyrlighet, ty med vätesvafla erhölls genast derur en ringa gul fällning. Det lyckades sålunda icke, att med chlorvätesyra fullständigt sönderdela för- eningen eller dermed extrahera förhanden varande natrium. Analysen af saltet verk- ställdes derföre resultater: genom dess lösning uti rökande salpetersyra och medförde följande 1) 0.5212 gr. af den på ofvan anförda sätt torkade föreningen gaf härvid 1.3762 gr. svafvelsyrad baryt =0.189 gr. svafvel. 2) 0.321 gr. lemnade likaledes 1.381 gr. svafvelsyrad baryt eller 0.1896 gr. svafvel. 3) 0.5387 gr. gaf efter syreöfverskottets aflägsnande en fällning af arseniksyrad ammon.-talk, som efter torkning vägde 0.6372 gr. =0.2513 gr. arsenik. 4) 0.5554 or. af föreningen lemnade vid samma behandling 0.6454 gr. arseniksyrad ammon.-talk, som motsvarar en arsenikhalt af 0.23548 ot 5) 0.6175 gr. gaf efter förutgången reduktion af arseniksyran medelst svafvelsyr- lighet och arsenikens fullständiga utfällning genom vätesvafla i filtratet derifrån 0.084 gr. svafvelsyradt natron =0.0272 or. natrium. 6) 0.6267 or. af saltet gaf efter sistnämnda behandlingssätt 0.0857 gr. svafvelsyradt natron, motsvarande 0.0278 gr. natrium. 7) 0.326 gr. salt glödgades uti ett hårdsmält glasrör, sådant som begagnas vid or- ganiska förbränningsanalyser, tillsammans med chromsyrad blyoxid; framför förbrännings- OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGA R. Sd medlet hade röret blifvit fylldt med en blandning af vattenfritt kolsyradt natron och chlorsyradt kali, för att förekomma det den bildade arseniksyrligheten skulle förflygtigas, hvilket eljest blef händelsen. Den härvid utdrifna vattenhalten hos saltet upptogs på vanligt sätt i chlorcalcium, hvars vigt tilltog med 0.047 gr. 8) 0.4693 gr. lemnade, på nyssnämnda sätt behandladt, en vigtstillökning hos chlor- calcium af 0.0665 gr. Beräknade i procent utaf de till dessa bestämningar förbrukade vigtsmängderna af saltet, blifva dessa värden: 1 2. Ör 4. a 6. (få St 2 so MYSEN AS SNR a or PE -— — — 4.40 4.43 = LR JANE on sor tsPRRTRA SEE SINE EAA SARI = — 46.69 45.88 SS = RE ar [SJR FESTA ER EN na 36.26 36.39 == — SY AL 12:00) "AE NAN Brera RY NE | oo — = —— 2 ERS TATA 14.17 och leda till formeln NasS. 3AsS”+8HO, som fordrar IST 90 AN ARA VGA TAR SPI SE EA 4.79 SA SA SE SAT, ET a At 2 DEAN RA TIN 46.88 KOST SRV AA Fl GÖ RE TE IEEE vt 33.33 STÖRA Tr BIL TIP SRA SIDE TR 15.00 480 100.00 Dessa erhållna värden öfverensstämma förträffligt med formeln utom hvad svafvel- halten beträffar, som gifvit omkring 3 proc. för högt utslag. Orsaken härtill ligger utan tvifvel uti en inblandning af arseniksvafla, hvilken, såsom af det följande torde framgå, härvid är alltför möjlig. Det sätt, hvarpå föreningen befriats från vidhängande ämnen torde heller icke skäligen gifva förhoppning om noggrannare resultater, än de här meddelade; att densamma höll en ringa smitta af arseniksyrlighet är redan ofvan- för nämndt. Dessutom torde redogörelsen för ett under samma omständigheter erhållet kristalliseradt (och derföre rent) salt af kalium af samma sammansättningsart sätta det utom allt tvifvel, att här ifrågavarande förening verkligen eger ofvannämnda kon- stitution. Den amorfa, kermeslika fällning, som utfaller ur en afsvalnande lösning af i kok- ning med arseniksvaflighet mättadt kolsyradt natron, utgöres följaktligen af ett surt arseniksvafligt salt, som, enligt hvad i det föregående blifvit anmärkt, erbjuder den serdeles anmärkningsvärda egendomligheten, att ej låta fullständigt dekomponera sig med chlorvätesyra, ej ens genom ihållande kokning, en egenskap, som vi längre fram skola finna vara delad af analoga föreningarna utaf svafvelkalium och svafvelammonium och flera andra. Såvidt mig är bekant, har endast en enda iakttagelse i denna riktning tillförene blifvit gjord, men den gäller likväl endast arseniksvaflad svafvelzink. Enligt enskildt meddelande till BErzerius ') har nemligen WÖHLER funnit att »om zinkoxid och arseniksyra befinna sig tillsamman i en sur lösning i en mineralsyra, så utfälles, huru 1) Årsberättelse om framstegen i Kemi och Mineralogi 1841 3. 114. 928 Lo FE. NILSON, stort öfverskottet af syra än må vara, hela zinkhalten, om arseniksyran är tillräcklig, i form af ett gult pulver, som är Zn$S.AsS”. Om deremot arseniksyran förut med svafvelsyrlighet reduceras till arseniksyrlighet, så faller endast arseniksvaflighet utan in- blandning af svafvelzink». Då Woöurers iakttagelse sålunda icke låter tillämpa sig ens på arseniksvaflig svafvelzink, så framstå de omnämnda salternas egendomliga förhållande till chlorvätesyra 1 så mycket bjertare dager, alldenstund svafvelbaserna deri icke blott dekomponeras af chlorvätesyra, utan ju till och med lösas af vatten. Som bekant är, ansåg BERZELIUS ') att det bruna kermeslika salt, hvarom här är fråga, vore en förening af bisulfuren med svafvelnatrium, utan att något analytiskt un- derlag blifvit lemnadt som stöd för en sådan åsigt. Visserligen skulle det kunna synas som den af honom ”) anmärkta reaktionen till alkali, deri den »löses med samma feno- men som realgar» d. v. s. under afskiljande af en svartbrun fällning, vore ett sådant stöd, men Brrzpuovus ”) har sjelf visat att arseniksvaflighet vid upphettning med concen- trerad alkali-lut ger samma reaktion, ett förhållande, hvartill jag i det följande blir i tillfälle att återkomma. Då nu af det närmast föregående är ådagalagdt, att ifråga- varande salt ingalunda innehåller arsenikbisulfur, utan utgöres af ett arseniksvafligt salt, då tillika förut blifvit visadt, att någon förening mellan bisulfuren och svafvelalkali icke erhålles vid dess behandling med alkali och af det följande torde framgå, att någon så- dan ej erhålles på öfriga utaf BeErzerivs uppgifna vägar, hvarpå den skulle bildas, t. ex. vid concentrering af arseniksvafliga svafvelalkaliers vattenlösningar eller vid deras be- handling med alkohol, då slutligen BErzeLnun ”) uppgift att »underarseniksvafligt svafvel- kalium erhålles om arseniksvafligt svafvelkalium smältes med mera arsenik», måste falla inför H. Rosrs ”) undersökning öfver arseniksvaflighetens förhållande vid smältning till- sammans med kolsyradt alkali, hvarvid, som bekant, de ursprungligen bildade arsenik- svafliga och arseniksyrliga salterna under förflygtigande af arsenik öfvergå 1 arsenik- svaflade och arseniksyrade, så torde man vara berättigad att derur draga den slutsats, att arsenikbisulfuren icke ingår några föreningar. MHärför talar också i hög grad det redan af BERZELIUS ”) anmärkta faktum, att, då »bisulfuren digereras med svafvelkalium, sönderdelas den och ger ett svartbrunt pulver af i minimum svafvelbunden arsenik» eller, enligt hvad jag i det föregående visat, riktigare metallisk arsenik; för att kunna uppträda som elektronegativ svafvelförening måste densamma nemligen upptaga hälften så mycket svafvel, som den förut innehåller eller öfvergå till arseniksvaflighet och denna högre svafvelbindning försiggår under afskiljande af metall. Ett annat stöd för den åsigten, att arsenikbisulfuren ej kan uppträda som sulfid, finner jag jemväl uti den, i det föregående omnämnda, reaktion, der densamma utföll i fritt tillstånd, ehuruväl till- gång till svafvelmetall fanns förhanden i lösningen, hvarmed densamma, i händelse den dertill varit mägtig, bort eller kunnat förena sig. 5 Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar 1825 s. 295. 2) Anfördt ställe s. 296. 3) Anfördt ställe s. 284. 1) Anfördt ställe s. 295. ”) Annalen der Physik und Chemie XC. 8. 565 6) Anfördt ställe s. 295. OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. 20 På grund af hvad här blifvit anfördt och med stöd af hvad rörande denna fråga vidare här nedan kommer att meddelas är jag af den åsigten, att arsenikbisulfuren är att anse som fullkomligt saknande förmåga att bilda salter; namnet underarseniksvaflighet, som blifvit densamma tilldeladt, torde derför böra försvinna ur den vetenskapliga nomenklaturen. I stället för att låta arseniksvaflighetens lösning uti det kolsyrade natronet, efter afskiljande af utfallen arsenikbisulfur, få afsvalna, såsom händelsen var vid de förut här refererade försöken, utsattes densamma under en längre tid för en temperatur af vid pass +70”—80”. Under dessa förhållanden erhölls innan kort på kärlets botten och bräddar en gulbrun skorpa, sammansatt af små, hårda, bollformiga kristallgytt- ringar, i hvilka dock de serskilda mikroskopiska kristallindividernas form omöjligen lät sig bestämmas. Uti alkaliska vätskor, äfven ammoniak, löser sig denna produkt vid vanlig temperatur fullständigt till en gul vätska, hvilken, med chlorvätesyra försatt, af- skiljer en gul, flockig fällning. Denna utgöres af arseniksvaflighet, ty efter lösning i ammoniak ger den med salpetersyrad silfveroxid svafvelsilfver och vid neutralisation med salpetersyra af det härifrån befriade filtratet en gul fällning. Upphettad på porslin i öppen luft smälter den först till en mörk vätska och förbrinner derpå, efterlemnande en obetydlig hvit, eldfast återstod. Till vatten afger föreningen ingenting äfven vid upphettning; vid kokning med chlorvätesyra fås tydlig vätesvaflereaktion på blysalt. Pulver smutsgult. Till följd af dessa reaktionsförhållanden ansåg jag, att den erhållna produkten utgjordes utaf det nyss beskrifna saltet NaS.34sS'+8HO, som under de för- hållanden, det bildats, bragts att antaga kristallinisk habitus. Att dock så icke var händelsen, framgick af följande analytiska bestämmelser, till hvilka ett material blifvit användt, sådant det erhölls efter afsköljning med vatten, utpressning mellan sugpapper och torkning vid 100?, vid hvilken temperatur det ej lider någon förändring. 1) 0.590 gr. oxiderades med rökande salpetersyra, den ännu svagt sura lösningen fälldes med ehlorbarium, den erhållna svafvelsyrade baryten vägde 1.692 gr., motsva- rande 0.2324 gr. svafvel. Efter barytöfverskottets aflägsnande ur filtratet från denna ge- nom svafvelsyra och arseniksyrans reduktion med svafvelsyrlighet samt öfverskottets af reduktionsmedlet utjagande genom upphettning, fälldes derur med vätesvafla 0.581 gr. arseniksvaflighet =0.3343 gr. arsenik och ur fitratet derifrån erhölls 0.012 gr. svafvel- syradt natron =0.0039 gr. natrium. 2) 0.688 gr. gaf på enahanda sätt behandladt 1.96 gr. svafvelsyrad baryt = )0.2692 gr. svafvel, 0.677 gr. arseniksvaflighet =0.4129 gr. arsenik och 0.014 gr. svafvelsyradt na- tron =0.0045 gr. natrium. I procent af de invägda vigtsmängderna blifva dessa värden: IG 2. NJC EST SEN (CE ÖR 0.65 FAS ske: BOMMEN et succe 00500 SNART PR PERSIA Tee 39.09 9 9.83 99.74 30 LR. NIGSON, Då den natriumhalt, dessa analyser visa, är af serdeles ringa betydenhet, så torde densamma tvifvelsutan böra anses som blott förorening, hvadan den kristalliniska pro- dukten utgjordes utaf arseniksvaflighet, hvars formel ASS” fordrar FÅS AR (fo TN Sa SN SETS 60.98 SON ERE REN VAR ar NE 39.02 123 100.00 Till alldeles samma resultat förde bestämningar å en sednare erhållen afsats ur samma lösning; den var af en renare och vackrare rödbrun färg och ännu tydligare kristallinisk än den förra. , 3) 0.4835 gr. af densamma gaf enligt nyss nämnda förfarande 1.3825 gr. svafvel- syrad baryt =0.1898 gr. svafvel och arseniksyran fälldes ur filtratet derifrån, efter baryt- öfverskottets och salpetersyrans aflägsnande, såsom arseniksyrad ammon.-talk, som vägde 0.7355 gr. =0.2903 gr. arsenik. 4) 0.5105 gr. lemnade på samma sätt 1.4555 gr. svafvelsyrad baryt =0.1999 gr. svafvel och 0.7755 gr. arseniksyrad ammon.-talk =0.3061 gr. arsenik, hvilka värden i procent utgöra J AR ÄSL IE AN O0:04-5 ENN 59.96 fo REP RES SOSFS NASSER 39.16 Na (förlust), &.0.Zuv-3=-00 oe 0.88 100.00 100.00 Till ett försök, om den ringa halten af svafvelnatrium läte sig fullständigt af- lägsnas med kokande chlorvätesyra, användes omkring 1 gr. vid 100? torkadt material, som hölls i kokning med stark syra under mer än 12 timmar. Dess utseende hade härigenom icke undergått någon förändring; aftvättadt med vatten tills detta icka vi- dare opaliserade med salpetersyrad silfveroxid och torkadt, lemnade det fortfarande vid upphettning på porslin i öppen luft en hvit, eldfast återstod, hvars vattenlösning starkt grumlades af chlorbarium. Sålunda synes den ringa alkalihalten icke låta utdraga sig på detta sätt. Skulle man, i olikhet med hvad här blifvit gjordt, vara böjd för att anse, det svafvelnatrium tillfölje af den envishet, hvarmed det qvarhålles, vore med arseniksvaflig- heten kemiskt förenad till ett svafvelsalt, så skulle man erhålla en så föga antaglig sammansättningsart derutaf, som den formeln Na S.30AsS” anger, hvilken fordrar ST RN VÄDER I RR SS (05 30Ås PASO TA ia 60.3: OMS! vaotrcsn LABOR 39.04 3729 100.00 OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. dd hvarmed, som synes, de ofvan anförda analytiska bestämmelserna öfverensstämma. Men då en sådan förening är minst sagdt föga sannolik, så torde ifrågavarande produkt få anses som arseniksvaflighet, som sålunda på detta sätt med konst låter erhålla sig kri- stalliserad. Den obetydliga fremmande inblandningen, hvilken antagligen ingår såsom det här förut anmärkta saltet NaS.3AsS”, torde ej böra väcka några betänkligheter mot en sådan åsigt, då kändt är, huru energiskt vissa ämnen qvarhålla föroreningar; härvid behöfver jag endast erinra om omöjligheten att ur fälld svafvelsyrad baryt genom tvätt- ning aflägsna salpetersyrad baryt eller chlorbarium, ehuru dessa senare äro ganska lätt lösliga salter i och för sig. MSåvidt jag har mig bekant har tillförene annan kristalli- serad arseniksvaflighet än det nativa auripigmentet icke varit känd. Afdunstas åter den genom kolsyrade natronets mättning med arseniksvaflighet er- hållna gula lösningen ända derhän, att den, naturligtvis efter förutgånget frånskiljande af utfälld arsenikbisulfur, vid afsvalning stelnar, så erhålles en lefverbrun, fast och hård massa, utan tecken till kristallisation. Öfverlemnas den nu åt sig sjelf i luften, så drö- jer det vanligen ej serdeles länge innan flera kristalliserande produkter såväl vid kan- terna närmast kärlväggarna som inuti sjelfva massan anskjuta, nemligen en i serdeles vackert granatröda, en annan 1 svagt gula, en tredje 1 alldeles ofärgade islika, och en fjerde i små mjölkhvita kristaller. Af dessa skall jag först redogöra för det granatröda saltet, hvilket jag äfven några gånger i små qvantiteter erhållit afsatt ur en lösning af arseniksvaflighet i kolsyradt natron, som under vissa omständigheter (förmodligen då densamma ej blifvit fullständigt mättad dermed) förmår hålla sig fullt klar, utan att afsätta det bruna kermeslika saltet, som vanligen visar sig. Det kristalliserar uti ser- deles vackra, regelbundet sexsidiga taflor eller korta prismer, som ofta nog äro af gan- ska stora dimensioner och vanligen sammanvuxna sinsemellan och med de andra sam- tidigt afsatta salterna till större gyttringar. Från den amorfa, lefverbruna massan kunna de befrias genom mekanisk rengöring och jag har slutligen användt afsköljning med vatten, hvari de äro serdeles svårlösliga; vattnet färgas emellertid gult och grumlas snart af en flockig gul fällning, som genast erhålles vid kokning, hvadan de ej utan sönderdelning synas deraf kunna upptagas. Emedan den lefverbruna, amorfa massan, som naturligt- vis ingenting annat är än det här förut beskrifna sura arseniksvafliga saltet, med vat- ten bildar ett blodrödt coagulum, så är det förenadt med svårigheter och besvär att fullständigt befria kristallerna härifrån; flera gånger upprepad afsköljning fick dock göra tillfyllest. Så behandladt bibehåller saltet vid förvaring icke sin vackra röda färg, utan blir gult på ytan, antagligen genom vattenförlust, men genom behandling med kolsy- radt natron framträder den ursprungliga färgen ånyo. Det har ej kunnat renas genom förnyad kristallisation, då något lösningsmedel, hvarur det oförändradt afsätter sig, icke är mig bekant. Det löser sig i alkaliska vätskor; med chlorvätesyra behandladt lider det sönderdelning och lemnar en vackert gulfärgad tung återstod olöst. Dennas lös- ning i ammoniak ger med salpetersyrad silfveroxid efter svafvelsilfrets afskiljande vid tillsats af salpetersyra en gul fällning. Till efterföljande bestämmelser användes ett med vatten noggrannt afsköljdt och derpå mellan sugpapper pressadt salt, hvarutaf efter syrsättning med rökande sal- petersyra 32 LARS NOLSOÖN 1) 0.668 gr. gaf 1.265 gr. svafvelsyrad baryt =0.1736 gr. svafvel. 2) 0.6935 gr. gaf 1.3285 gr. svafvelsyrad baryt =0.1823 gr. svafvel. 3) 0.7204 gr. gaf efter arseniksyrans reduktion med svafvelsyrlighet och fällning med vätesvafla i filtratet från svafvelarseniken 0.1453 gr. svafvelsyradt natron =0).0471 gr. natrium. / 4) 0.722 gr. lemnade sammalunda 0.142 gr. svafvelsyradt natron =0.0v46 gr. natrium. 5) 0.603 gr. gaf efter salpetersyrans aflägsnande en fällning af arseniksyrad ammon.- talk, som vägde 0.6848 gr. =0.2703 gr. arsenik. 6) 0.599 gr. lemnade på samma sätt 0.6883 gr. arseniksyrad ammon.-talk =0.2717 gr. arsenik. 7) 0.602> gr. underkastades förbränning med chromsyrad blyoxid uti ett glasrör, som framför förbränningsmedlet blifvit fylldt med en blandning af vattenfritt kolsyradt natron och chlorsyradt kali; det utdrifna vattnet upptogs i chlorcalcium, som visade en vigtstillökning af 0.1115 gr. 8) 0.505 gr. salt gaf efter samma behandling en vattenhalt af 0.095 gr. 9) 3.359 gr. med utspädd chlorvätesyra kokadt salt lemnade en olöst gul återstod, som efter torkning vid 100” vägde 2.571 gr., som utgör 76.54 proc. af den invägda salt- qvantiteten, och ur lösningen erhölls 0.6345 gr. svafvelsyradt natron =0.2055 gr. natrium, sedan först en der befintlig ringa halt af arseniksyrlighet blifvit aflägsnad med väte- svafla. 10) 4.944 gr. salt lemnade efter samma behandling en olöst återstod af 3.s385 gr., som utgör 77.64 proc. af invägdt salt, och 0.935 gr. svafvelsyradt natron =0.3043 gr. na- trium, efter det förut ur lösningen blifvit fälld 0.1545 gr. arseniksvaflighet =0.0947 gr. arsenik eller 1.91 proc. af det förbrukade saltets vigtsmängd. 11) 0.4275 gr. utaf den genom saltets behandling med kokande chlorvätesyra erhållna gula föreningen, torkad vid 100”, gaf löst i rökande salpetersyra 1.0225 gr. svafvelsyrad baryt =0.1404 gr. svafvel. å 12) 0.434 gr. af samma förening lemnade 1.113 gr. svafvelsyrad baryt =0.1528 gr. svafvel. 13) 0.352 gr. af nämnda förening gaf efter lösning i rökande salpetersyra och öfverskottets af denna senare aflägsnande 0.4815 gr. arseniksyrad ammon.-talk =0.19 gr. arsenik. 14) 0.4232 gr. af samma förening lemnade 0.582 gr. arseniksyrad ammon.-talk eller 0.2297 gr. arsenik. Beräknas de sålunda erhållna värdena i procent af de invägda saltqvantiteterna, så utgöra de 1 2 SÅ 4, De 6. Te 8. SSR 0 2 BREES ENS ge a of — - O:54 O:37 = = — — nn -6.120KONG SER bad og löss TR BAMSE KANEL an — eo EAA SITA DES — — — — OJAN EE godo 26.00 26.29 — — — — — — — — 20 ENSE FR At -— 2 = == == — 18.50 18.79 = = Procentiska sammansättningen åter utaf den vid försöken 9) och 10) erhållna de- kompositionsprodukten med chlorvätesyra leder till formeln OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. 30 ÅÄSSiOR Procenthalten är: 4 Funnet medium enl. försöken beräknad efter formeln TR REDS ed AlSEen boda. OOSHRII RAR Hosgps Lb dan PET 54.12 SS ASK Hele rar ESR FSC FI BO 20100 SEE. GRs AN STYR SN I 0 (förläst)é 139 100.00 100.00 Förlusten kan naturligtvis ingenting annat vara än syre, då saltets sönderdelning med chlorvätesyra varit fullständig och enligt försöken 9) och 10) hela natriumhalten fanns i lösningen. Den erhållna sönderdelningsprodukten utgöres följaktligen utaf en ny oxysulfid af arsenik, hvilken är af så mycket större intresse, som densamma, i olikhet med den förut bekanta af CLoEz') upptäckta AsS'O”, som jag skulle vilja kalla disulfo-arsenik- syra, låter isolera sig, då den sednare deremot vid försök att frigöra den ur dess kali- salt, det enda bekanta, genast sönderfaller. Sammansättningen af den nya oxysulfiden, som jag kallar trisulfo-arseniksyra, an- ger den här i fråga varande föreningen vara dess natronsalt, som med stöd häraf och på grund af öfriga analytiska data är sammansatt enligt formeln NaO . 2AASSO)+7HO., som fordrar ET ARE ER 213 RAA STAR ARN FROM Za KE de or LAN Deterion LA HON SER Elaka, ÖAR RS SPANA 40.32 FINS SA ER SURT SR REKA BAR Tkr VAS 8 TRRSE ot UC RROaRoT a SEETR 215581 Dn TERES EIA (1) RAR Sr SERA SURTE LENE 10.75 (hel = nt ses Snr Ag (a SRA staka Ib 16.94 SU2 100.00 Vid en jemförelse mellan dessa beräknade och de funna värdena finner man, att en tillräckligt noggrann öfverensstämmelse eger rum dem emellan, utom hvad den funna arsenikhalten beträffar, hvilken utfallit flera procent högre, än formeln kräfver. Denna differens vinner sin förklaring dels genom den här ofvan anmärkta halt af arsenik, som säkerligen till vida mer än 2 proc. förorenade saltet såsom arseniksyrlighet (hvilket fram- går derutaf att vätesvafla ur extractet med chlorvätesyra genast fällde arseniksvaflighet); dels torde den också vara beroende på en smitta utaf det amorfa saltet NaS.34sS”, hvarifrån det, såsom förut är anfördt, var förenadt med svårighet att fullständigt be- fria detsamma. Att något svafvelsalt förorenade det trisulfo-arseniksyrade natronet vi- sade sig också derutaf att vätesvafla i märkbara qvantiteter utvecklades, då detsamma sönderdelades med kokande chlorvätesyra. Utaf de meddelade analytiska försöken 9) och 10), jemförda med 11) och 12), visar sig, att den dekompositionsprodukt, hvilken härvid erhålles, eller trisulfo-arseniksyran innehåller allt det svafvel, som ingått uti saltet en- 1) Annales de Chemie et de Physique (3) XIII. p. 44. K. Vet. Akad. Handl, B. 10. N:o 2. d 34 LJ NI ESONG ligt bestämningarna 1) och 2). Att saltet måste hafva hållit en inblandning af arsenik- syrlighet bevisas äfven genom en beräkning öfver saltets och den deraf erhållna fria syrans arsenikhalt; försöken 9) och 10) lemnade nemligen resp. 76.54 och 77.64 proc. fri syra, som enligt 13) och 14) egde en arsenikhalt af i medium 54.12 proc. Beräk- nadt på odekomponeradt salt ge dessa talvärden en arsenikhalt hos detsamma utaf resp. 41.42 och 42.01 proc., tal som vida närmare öfverensstämma med formelns fordran, än de som erhållits vid de direkta arsenikbestämningarna å saltet, hvilka i medium äro 45.08 proc. Att emellertid endast 1.91 proc. arsenik enligt försök 10) kunde ur chlorväte- syrelösningen utfällas genom vätesvafla, beror naturligen derpå, att en stor del under den långvariga upphettningen förflygtigats såsom chlorarsenik. Hvad här nu blifvit anfördt torde vara tillräckligt, för att göra det mer än sanno- likt, att föreningen i fråga verkligen utgöres utaf trisulfo-arseniksyradt natron, ehuru- väl de meddelade arsenikbestämningarna kunna lemna åtskilligt öfrigt att önska med afseende på den beräknade sammansättningen. Dessutom skall den på motsvarande sätt erhållna oxysulfiden af kali, ehurn icke af samma sammansättning, lemna ännu ett stöd härför Omöjligheten att erhålla saltet omkristalliseradt lade äfven hinder i vägen, att på detta sätt erhålla en renare produkt. I den förmodan att föroreningarna före- trädesvis borde angripas utaf kolsyradt natron, behandlade jag saltet, gulnadt som det var efter förvaring i luften, med en ljum lösning häraf; dess granatröda färg återkom snart och då de å så behandladt salt verkställda bestämmelserna goifvit i någon mån vackrare resultater, så meddelas de här: 1) 1.356 gr. lemnade en i saltsyra olöst återstod af 0,999 gr., motsvarande 73.67 proc. af invägdt material och i filtratet härifrån erhölls 0.263 gr. svafvelsyradt natron =0.0852 gr. eller 6,28 proc. natrium. 2) 0.4382 gr. af den i förra försöket bekomna oxysulfiden lemnade, syrsatt med rökande salpetersyra, 1.1 gr. svafvelsyrad baryt =0.1511 gr. eller 34.44 proc. svafvel och i filtratet derifrån efter baryt- och syre-öfverskottets aflägsnande 0.628 gr. arseniksyrad ammon.-talk, som håller 0.2474 gr. eller 56.46 proc. arsenik. 3) 0.518 or. af samma trisulfo-arseniksyra lemnade på enahanda sätt 1.32 gr. r. arseniksyrad ammon.- svafvelsyrad baryt =0.1814 eller 35.02 proc. svafvel och 0.7375 g talk =0.2911 gr. eller 56.19 proc. arsenik. Beräknade på osönderdeladt salt ge dessa värden resp. 41.59 och 41.39 proc. ar- senik och resp. 25.37 och 25.78 proc. svafvel. En direkt svafvelbestämning gaf 26.35 proc. Mängden utaf vid sönderdelning med chlorvätesyra erhållen fri oxysulfid hade, som synes, nedgått med några procent och öfverensstämmer temligen väl med hvad den an- gifna formeln för saltet fordrar, nemligen 74.73 proc.; den fria syrans svafvelhalt hade förblifvit densamma under det arsenikhalten i någon mån höjt sig. Det mest afgörande beviset, som kunnat erhållas derför, att den granatröda pro- dukten eger här antagen konstitution, hade utan tvifvel varit, om, genom den fria oxysulfidens förening med andra oxider, andra salter af denna syra kunnat erhållas; på en sådan synthes har jag visserligen också varit betänkt, men de icke serdeles stora qvantiteter, hvari densamma erhållits, äro förbrukade till de analytiska undersöknin- OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. 35 garna och detta har hindrat mig från fullfölljande af en sådan afsigt, hvilken jag dock i närmaste framtiden torde bli satt i tillfälle att utföra. Jemte detta granatröda salt afsatte sig, såsom förr är nämndt, en annan”) för- ening utaf svagt gul färg och diamantglans i väl utbildade monokliniska prismer; de lösas lätt i vatten, som antar alkalisk reaktion och chlorvätesyra fäller ur denna lös- ning en gul flockig förening, hvilken, såsom utaf silfversaltets bekanta reaktion — brun fällning — till dess lösning i ammoniak visade sig, utgjordes af arseniksvafla. Till efterföljande bestämmelser urplockades och renades saltet mycket omsorgsfullt och tor- kades genom utpressning mellan sugpapper samt oxiderades derpå med rökande sal- petersyra. | 1) 0.403 gr. salt lemnade härvid 0.8845 gr. svafvelsyrad baryt =0.1215 or. svafvel. 2) 0.38 gr. salt lemnade 0.8545 gr. svafvelsyrad baryt =0.1174 gr. svafvel. 3) 0.445 gr. salt fälldes, efter salpetersyrans aflägsnande och arseniksyrans reduk- tion med svafvelsyrlighet och dennas utjagande 'genom upphettning, medelst vätesvafla, hvarigenom 0.12 gr. vid 100? torkad arseniksvaflighet erhölls, hvilken innehåller 0.0732 gr. arsenik. I fitratet från denna erhölls 0.2205 gr. svafvelsyradt natron =0.0714 gr. natrium. 4) 0.4025 gr. lemnade likaledes 0.2155 gr. svafvelsyradt natron =0.0698 gr. natrium; arsenikbestämningen gick förlorad. 5) 0.307 gr. salt, som i fint pulverformigt tillstånd sattes att torka öfver svafvel- syra, förlorade härvid 0.1015 gr. af sin vigt. I procent utgöra dessa värden: 1 Z d- 4. 5 VS AST ARN ACA = — fig 123 17.36 — FARS ERNA ES ET 17.66 = — I RRETVANENT RME 30.15 30.90 == = — EFORUM Ae AR KR SIA — SS — 32.06 som ange föreningens formel vara NAS. ASS: 15EO, hvilken fordrar SN RV pre AR RN TA (CO MESEN BOSE SR SOETA 16.95 FAS NNES Free Snr oe VÄSK BRN CERT BD FA See 18.43 (SS 3 rad AAGE KRT EN 280 ortutön 31.45 [5ELOP 6 a orda tebrtood 135 Sö 407 100.00 Det erhållna saltet var följaktligen det bekanta arseniksvaflade svafvelnatrium, hvilket sålunda, i strid med hvad förut är angifvet ”), förlorar allt kristallvatten redan 1 luftfylldt rum öfver svafvelsyra. 1y'8e s. 31. ?) Kongl. Vetensk.-Akademiens Handlingar 1825. s. 268. Berzenivs Lehrbuch der Chemie 5:te Auflage 1856. B: III. S: 264. 360 LUP NIESON, Förutom trisulfo-arseniksyradt natron och arseniksvafladt svafvelnatrium innehöllo de kristallgyttringar, hvarom här är fråga, jemväl ett tredje salt ") uti små hvita, åt än- darna hastigt afsmalnande och i grupper sammanvuxna kristaller. Afspoladt med kallt vatten, hvaraf det trögt löses, upptages det lätt af kokande under liflig gasutveckling; till chlorvätesyra förhåller det sig äfvenså och den erhållna lösningen blir af vätesvafla oförändrad och vid öfvermättning med ammoniak erhålles ej heller med talksalt någon fällning. Föreningen utgjordes sålunda med stöd af dessa reaktioner utaf surt kolsy- radt natron. Från den amorfa bruna massan utvittrade slutligen ett salt i ofärgade, islika, luftbeständiga och i vatten lätt lösliga kristaller. Chlorvätesyra fällde ej deras vatten- lösning, som reagerade svagt alkaliskt, men med salpetersyrad silfveroxid erhölls en brun fällning. Renadt genom kristallisation ur vatten och utpressadt mellan sugpapper, gaf det vid analys följande värden å sina beståndsdelar 1) 0.4775 gr. salt lemnade efter reduktion med svafvelsyrlighet och fällning med vätesvafla ur filtratet från svafvelarseniken 0.2195 gr. svafvelsyradt natron eller 0.0958 gr. natron. Efter syrsättning med rökande salpetersyra lemnade arseniksvafligheten 0.292 gr. arseniksyrad ammon.-talk =0.1767 gr. arseniksyra. 2) 0.309 gr. salt förlorade vid 100? 0.205 gr. af sin vigt och vid 200” äfvensom efter glödgning ytterligare 0.015 gr. Dessa värden, som 1 procent uttryckta äro: 1. 2 NRO blef rn INS TA FUEL DEREN 20.06 = SOL ere ko ARE BR VA ET ERT La AL 37.00 — EO (förlustvidfT009EEEEEEE oo 40.27 HO (förlust vid glödgning).......... ad 2.95 öfverensstämma med formeln 2NaO . HO . AsO”+14HO, hvilken fordrar INA oresliegn se NTE (20 RAR 415 03 DD SN 19.37 ASO SEEN ARA Sh [OS ss NS RENEE FANER 20.86 FEQ 7 (0 ASS) re rse sorg NR JAR EES 2.88 TAFEOS (kris) )9 od 2 ÖRE Sr EL 2 05 JD 100.00 Som produkter vid arseniksvaflighetens lösning uti en concentrerad, kokande lös- ning af kolsyradt natron uppträda sålunda: fri kolsyra, vätesvafla, arsenikbisulfur AsS”, surt arseniksvafligt svafvelnatrium Nas. 3AsS'+8HO, trisulfo-arseniksyradt natron NaO. 2AASS'O”)+7HO, arseniksvafladt svafvelnatrium 3NaS. AsS”+15HO, s. k. »neutralt» arse- niksyradt natron 2NaO.HO.AsO”+14HO, och surt kolsyradt natron NaO. HO. 200”, af hvilka produkter alla utom de gasformiga och det sist nämnda saltet äro analyserade. 1) 8e s. 31. OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. 37 Aterstår nu att med några ord söka ge en förklaring öfver den omsättning, som ger upphof till så mångfaldiga ämnen. Tillförene ") har jag redan omnämnt H. Rosrs' bekanta rön, att arseniksvaflighet vid glödning med kolsyradt alkali ger arseniksvafladt och arseniksyradt salt under ar- senikmetalls frigörande och till en sådan sönderdelning har han bifogat den förklaring, att den är förorsakad utaf de lägre arsenikföreningarnas sträfvan eller kanske rättare arsenikens egen sträfvan att öfvergå till sina högsta svafvel- och syre-bindningsgrader. En sådan sträfvan eger den, synes det, också på våta vägen behandlad med kolsyrad alkali uti ifrågavarande förening, fastän den yttrar sig på ett i någon mån modifieradt sätt och det är densamma man måste tillskrifva bildningen af ofvan uppräknade pro- dukter. Sålunda förmår arseniksvafligheten icke vid lösning uti kolsyradt natron öfvergå till svafla under fällning af arsenik, utan svafvelbindning försiggår under afsättning af den lägre svafvelföreningen arsenikbisulfur och kan försiggå på detta sätt, alldenstund denna senare, hvilket förut är anmärkt, af denna lösning lemnas alldeles oangripen. Omsättningen torde ega rum enligt reaktionsformeln JAS — JÅSS +ÅsSS”, men kan ej fortgå huru långt som helst, emedan arsenikbisulfur, enligt försök, som jag anställt, visat sig kunna upptagas af en kokande lösning af arseniksvafladt svafvel- natrium under bildning af arseniksvafligt salt. En annan anledning till arsenikbisulfu- rens utfällning och på samma gång till vätesvaflas frigörande ligger tvifvelsutan uti uppkomsten af den trisulfo-arseniksyrade föreningen, som kan härleda sig från omsätt- ningen: 6ASS”+NaO . CO+4HO=NaO . AUASsSO)+4AsS+4HS+CO?, hvarigenom följaktligen arsenikbisulfur och vätesvafla bildas på grund af ofvan nämnda sträfvan hos arseniken, som här tillfredsställes genom oxysulfidens uppkomst. — Bild- ningen af det på arseniksvaflighet så rika saltet NaS. 3AsS” synes väl helt naturligt kunna förklaras derigenom, att lösningen blifvit öfvermättad med arseniksvaflighet; men en sådan förklaring, så antaglig den än låter, behöfver ingalunda tillgripas och är dessutom oriktig, ty den motsäges genom förhandenvaron utaf det sura kolsyrade na- tronet. Den riktiga tydningen ligger säkerligen i ett annat faktum. Genom ett med en lösning, som håller saltet KS. AsS”, anstäldt kokningsförsök, hvilket i det följande kommer att refereras ”), har jag under vätesvaflas frigörande erhållit ett kristalliseradt salt af samma sammansättning, som det nyss nämnda natriumsaltet, eller KS. 3AsS”, som efter all sannolikhet bildats under vattensönderdelning enligt formeln: 4KS, ASS +6HO=KS. 34sS'+3KO . AsO+6EHS, till stöd hvarför kan anföras att lösningen efter dess bildning reagerade skarpt alka- liskt. Det är alltför antagligt att en motsvarande omsättning egt rum för bildning af det analoga natriumsaltet. Härigenom blir äfven en annan källa för vätesvaflans bild- ning lagd till den förut omnämnda. — Hvad åter uppkomsten af det iakttagna arsenik- syrade natronsaltet 2NaO . HO. AsO?” vidkommer, så torde den icke kräfva annat anta- gande än att det ursprungliga och genom nyss ofvan anförda reaktion bildade arsenik- 1) Se s. 12 och 28. 2) Ses: AG. 38 La EE: NILSON + syrliga saltet uti den starkt alkaliska lösningen genom vattnets sönderdelning, och så- ledes under frigöring af vätgas, omsättes till arseniksyradt salt, såframt man ej vill anse, att detta salt är en produkt af luftens oxiderande inflytande, då, såsom kändt är, enligt undersökningar af FRESENIUS '), KESSLER ”), LupwiG och MAC DONNELL ”), CROFT "') o. a., arseniksyrliga salter under beröring med luft förvandlas i arseniksyrade. Men då ett sådant upptagande af syre endast försiggår i högst ringa mån enligt de nämnda författarnas sammanstämmande uppgifter, så synes den icke göra tillfyllest för att för- klara tillvaron af det uti ganska stora qvantiteter erhållna arseniksyrade natronet, utan orsaken till dess bildning torde derföre vara att söka uti något annat förhållande och tvifvelsutan då uti det nyss påpekade. — Vidkommande slutligen det anmärkta sura kolsyrade natronet, så är dess bildning så sjelfklar, att några ord derpå icke behöfva spillas. 2. ARSENIKSVAFLIGHETENS FÖRHÅLLANDE TILL KOKANDE KOLSYRADT KALI. o Den omsättning, som försiggår, då en kokande, concentrerad lösning af kolsyradt kali mättas med arseniksvaflighet, erbjuder en, om ock ej alldeles, fullständig analogi med den här nu beskrifna. Härvid utvecklas jemte kolsyra också vätesvafla under det arsenikbisulfur utfaller. Mättad med arseniksvaflighet och genom filtrering befriad från den fällda bisulfuren, stelnar lösningen vid afsvalning till en ljusgul, något i grönt stötande, ganska fast, amorf massa. En del af denna produkt öfverlemnades nu åt sig sjelf i luften och snart nog visade sig på dess yta, på ställen der denna blifvit ojemn genom skrapning med en glasstaf, små bjerta, röda punkter, hvilka förstorade visade sig såsom klotformiga kristallgyttringar. Efter förloppet af ett par månader hade alltsammans öfvergått till en vattenklar lösning och deri funnos liggande en hel mängd af dessa bollformiga, röda kroppar, hvilka lätt erhöllos rena genom afsköljning med kallt vatten, hvaraf de an- gripas föga, men dock i någon mån, ty detsamma opaliserar alltjemt. Föreningen sy- nes härvid lida någon sönderdelning, hvarom färgen på ytan, som blir gulgrå, också bär vittne, och vid upphettning fås märkbar vätesvafleutveckling. Upphettad i öppen luft på porslin smälter densamma till en mörk massa, som sedan förbrinner med lem- ning af en eldfast hvit återstod. Chlorvätesyra angriper saltet föga, dock utvecklas vätesvafla, isynnerhet vid kokning, och ur lösningen erhålles med vätesvafla en ringa mängd arseniksvaflighet. Kalilut löser föreningen i köld under gulfärgning, kokas lös- ningen, så utfaller ett svartbrunt ämne, alldeles som då arsenikbisulfur löses af alkali. Kolsyradt natron löser saltet med lätthet under kolsyreutveckling. De analytiska data jag har att meddela å denna förening, sådan den erhölls ge- nom afsköljning med vatten och urpressning mellan sugpapper, äro följande: 1) 0.718 gr. salt lemnade efter lösning i rökande salpetersyra 1.s627 gr. svafvel- syrad baryt =0.2558 gr. svafvel. 1) Annalen der Chemie und Pharmacie XOCIII. S. 384. ?) Annalen der Physik und Chemie OCXIII. S. 140. 3) Journal fär praktieche Chemie LXXIX. 8. 502. 2) Chemical Gazette 1858. p. 121 OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. 39 2) 0.6688 gr. salt gaf på samma sätt 1.762 gr. svafvelsyrad baryt —=0.242 gr. svafvel. 3) 0.7272 gr. salt gaf vid samma behandling efter afdunstning till torrhet vid 100? 0.9371 gr. arseniksyrad ammon.-talk, motsvarande 0.3699 gr. arsenik. 4) 0.7191 gr. salt lemnade likaledes 0.9218 gr. arseniksyrad ammon.-talk, som inne- håller 0.3639 gr. arsenik. 5) 0.7185 gr. gaf, löst i rökande salpetersyra och reduceradt med svafvelsyrlighet, efter behandling med vätesvafla i filtratet från svafvelarseniken 0.1196 gr. svafvelsyradt kali =0.0537 gr. kalium. 6) 0.7171 gr. på enahanda sätt behandladt salt lemnade 0.us gr. svafvelsyradt kali =0.053 gr. kalium. 7) 0.57 gr. salt glödgades med chromsyrad blyoxid i ett glasrör, som framför bly- saltet var fylldt med en blandning af vattenfritt kolsyradt natron och chlorsyradt kali, för att upptaga bildad arseniksyrlighet, och det härigenom utdrifna vattnet upptogs på vanligt sätt i chlorcalcium, som visade en vigtstillökning af 0.0225 gr. 8) 0.4 gr. salt visade sig vid samma behandling innehålla 0.0145 gr. vatten. 9) 1.5139 gr. salt kokades en längre tid med ganska stark chlorvätesyra, hvarvid utveckling af vätesvafla iakttogs, utan att saltets utseende förändrades. Lösningen höll en ringa mängd genom vätesvafla fällbar arsenik, följaktligen i form af arseniksyrlighet. Efter dennas aflägsnande bestämdes det utdragna alkaliet som svafvelsyradt kali, hvilket vägde endast 0.078 gr. =0.035 gr. kalium, som utgör 2.31 proc. af den använda salt- qvantiteten. Saltets procentiska sammansättning, såvidt den framgår ur dessa fakta, blir föl- jande: 118 2. J. 4. ös 6. 1. ÖS: 5 len range oe Tr > FE — 1.48 1.39 — — ASTERLEL AI dt oo = 0 ET SIN — — — -— OSAELIAAE ES BN 35.62 36.20 = — = == — = — fa SONERA EE — da — => le SL LÖK hvaraf formeln KS. 3As9”+2HO, som fordrar Kite. TLA TA få SMS ÖSTE yes KR så a BER UYN 8284 SAS HIERTA Le 2 JD EOVE LE Fet l la bdo 50.89 KOSESE TSE SSR De HO OKOE ERE lade taL EN 36.19 ZEEO ctr I[NSTORNE SMR törn RAL 4.08 442.1 100.00 Då föreningen sålunda utgöres af ett arseniksvafligt salt, så torde dess ofvan an- märkta reaktionsförhållande till alkali i värme väcka någon förundran, alldenstund det ju är en arsenikbisulfurens utmärkande egenskap, att härvid afsätta en brun fällning. Härvid behöfver endast den erinran göras, att en concentrerad och kokande alkali-lut måste lösa arseniksvaflighet under samma omsättning, som inträder vid dess lösning i kolsyradt salt, d. v. s. under bildning af arseniksvafladt salt förmedelst afsats af bisul- 40 Es FE. NILSON, fur, och om så är händelsen, då utgör ju den mörka fällningen en sekundär produkt, uppkommen genom alkalits inverkan på bisulfuren, som härvid bildas blott för att i nästa ögonblick sönderfalla i arseniksvaflighet och arsenik. TI utspädd eller kall kalilut löser sig deremot arseniksvaflighet utan lemning. BERZELIUS ') har anmärkt att ett så- dant brunt pulver, hvilket han höll före att vara AS'S, afsätter sig vid lösningens kok- ning och det desto lättare och ymnigare ju mera concentrerad vätskan är. Att saltet i fråga icke innehåller bisulfur, derom kan ej någon tvekan uppstå redan genom dess angifna löslighet i kolsyradt natron, hvilket lemnar denna förening oantastad. Af försöket 9) framgår att detta salt med det på motsvarande sätt erhållna och analogt sammansatta natriumsaltet delar egenskapen, att ofullständigt dekomponeras af chlorvätesyra, då ej fullt en tredjedel af alkalihalten dermed kunde utdragas, ehuru sy- ran fått inverka ganska länge. Det vill synas som om ett salt, ännu rikare på arsenik- svaflighet än det här i fråga varande, trotsade allt angrepp af denna syra. En annan del utaf ofvannämnda gröngula amorfa massa behandlade jag med al- kohol, tvättade den upprepade gånger på filtrum dermed och lät den sedermera stå med alkohol uti ett tillslutet kärl. Efter någon tids förlopp märktes på kärlets sidor små ofärgade spetsiga kristaller och efter en längre tid hade den amorfa massan på kärlets botten undergått en märkbar förändring. Utaf densamma syntes ingenting vi- dare till, den hade nemligen fullständigt öfvergått uti dessa kristaller, som egde all- deles samma utseende som CrLorz' disulfo-arseniksyrade kali, hvilket jag just samtidigt erhållit enligt hans beredningsmetod. Det erhållna saltet egde också alla dettas ut- märkande reaktioner: tröglöst i kallt vatten upptogs det lättare vid uppvärmning, men då icke utan sönderdelning, tv lösningen opaliserade härvid nästan ögonblickligen; vattenlösningen gaf med ätticksyrad blyoxid en hvit fällning, som svartnade innan kort; med chlorvätesyra afsatte såväl saltet som dess vattenlösning en gul fällning, ur lös- ningen fällde salpetersyrad silfveroxid ett brunt precipitat; efter lösning i alkali och tillsats af silfversalt erhölls arseniksyrans bekanta reaktion. Luftbeständigt förlorade det ej heller öfver svafvelsyra i vigt, vid upphettning gulnade det under vattenförlust. Analysens resultater äro följande: 1) 0.509 gr. mellan sugpapper pressadt salt sönderdelades med chlorvätesyra, fälldes med vätesvafla, filtrerades; i filtratet bestämdes kalihalten såsom svafvelsyradt salt, hvil- ket vägde 0.2235 gr. =0.1209 gr. kali. Den genom vätesvaflan erhållna fällningen lem- nade efter oxidation med rökande salpetersyra 0.4815 gr. arseniksyrad ammon.-talk = 0.1901 gr. arsenik. 2) 0.513 gr. salt gaf vid nämnda behandling 0.0224 gr. svafvelsyradt kali =0.1211 gr. kali och 0.485 gr. arseniksyrad ammon.-talk =0.1914 gr. arsenik. 3) 0.509 gr. salt, löst i rökande salpetersyra, lemnade 0.6555 gr. svafvelsyrad baryt =0.09 gr. svafvel. i 4) 0.52 gr. salt gaf likaså 0.665 gr. svafvelsyrad baryt, motsvarande 0.913 gr. svafvel. 1) Kongl. Vetensk.-Akademiens Handlingar 1825. s. 284. OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. 41 5) 0.639 gr. aftog ej i vigt vid 100”, men vid 150?” utgjorde förlusten 0.054; saltet var då gult. 6) 0.5305 gr. förlorade efter upphettning till 15 I procent: - SET EOA TEAM 1” 0.0493 gr. af sin vigt. 18 2 3 4, 5 6 KO 2323 = — Ef AS. MEESE — -— — SA gud — -— 17.68 17.352 — an HÖsrreo VR Ht — = — 8.45 9.33 hvarutaf låter beräkna sig formeln KO .AsS'O'+2HO, som fordrar FET Knas -OLUer MÄTA UR SR ana 24.02 2AYD För ESR RETT ARA EOS El LAR TREE KINA LE 38.24 245) (kär ERL AS VS TUR SINE SORT SNES SEI EE RAERnr 16.32 SOME rt IG. ULL Ht FAVOR RINNA. Kr Mllrlgler. 12.24 STELOMN. folket Brud ver ISSN TESEN YO IVT ESS SIN GES 196.1 100.00 Saltet utgjordes följaktligen utaf Crorz disulfo-arseniksyrade kali, blott i ringa mån orent af svafvel. Att detsamma, i likhet med hvad förut blifvit antaget rörande det trisulfo-arseniksyrade natronets bildning under analoga förhållanden, kan anses hafva uppkommit genom det kolsyrade kalits och vattens förenade inverkan på arseniksvaflig- het under fällning af arsenikbisulfur och utveckling af vätesvafla, behöfver knappt näm- nas äfvensom att sönderdelningsformeln kan tecknas: 3ASsS+KO . CO+3HO=KO0 . AsSO'+2AsS'+3HS+CO"”. Närvaron af detta salt i den vätska, som erhölls, då den ursprungliga gula, amorfa produkten fick stå 1 luften har jag äfven iakttagit; det afsatte sig derur i ringa mängd, sedan det röda arseniksvafliga kalisaltet blifvit derifrån afskiljdt. Derjemte ansköt ett annat ofärgadt salt i tunna, men stora, fettglänsande skiflika kristaller, som lösta i vatten, hvaraf de temligen lätt upptagas, med chlorvätesyra ej gåfvo någon fällning, men väl en liflig gasutveckling, som ock erhölls vid upphettning med vatten; af väte- svafla fälldes ej den af chlorväte sura lösningen och ej heller höll saltet arseniksyra, utan utgjordes med stöd af dessa reaktioner utaf surt kolsyradt kali, hvarpå bekräftelse till fullo erhölls genom ett glödgningsförsök, hvarvid 0.3045 gr. genom pressning mellan sugpapper torkadt salt aftog i vigt med 0.1565 gr. eller 31.02 proc., under det att formeln KOCH CO fordrar en vigtsförlust i vatten och kolsyra af 31 proc. vid glödgning. Den lösning, hvarutur dessa salter utkristalliserade, innehöll derjemte arsenik- svafladt och arseniksyradt salt, ty genom chlorvätesyra fälldes en gul svafvelarsenik, som efter upplösning i ammoniak vid behandling med silfversalt i filtratet från svafvelsilfret K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 2. 6 42 TIURO NIES ON) gaf en brun fällning; filtratet från svaflan åter gaf, efter öfvermättning med ammoniak, med svafvelsyrad talk en ymnig hvit fällning af arseniksyrad ammon.-talk. Genom arseniksvaflighets lösning i kolsyradt kali, hvarvid som produkter erhöllos kolsyra, vätesvafla, arsenikbisulfur AsS”, arseniksvafligt svafvelkalium KS. 34sS+2HO0, disulfo-arseniksyradt kali KO. AsS'O'+2HO, arseniksvafladt svafvelkalium, arseniksyradt kali och surt kolsyradt kali KO.HO .2CO0", föregår sålunda en omsättning, som är fullt analog med den i det föregående uppvisade ämnes-omsättning, som eger rum vid dess inverkan på kolsyradt natron, endast med det undantag att disulfo-arseniksyradt kali här uppträder som motsvarighet till det salt af trisulfo-arseniksyra, som vid den senare reaktionen genereras. Efter redogörelsen för de produkter, hvilka arseniksvafligheten sålunda gifvit vid lösning uti en kokande concentrerad lösning af kolsyradt alkali, skall jag nu öfvergå till en framställning af denna svafvelförenings salter, hvilka de nyss beskrifna reaktio- nerna gåfvo mig en ökad anledning att egna en närmare uppmärksamhet, hvartill jag redan utaf det mindre utredda skick, frågan blifvit lemnad af BErzeuius, kännt mig manad. OM ARSENIKENS SULEURER OCH DERAS FÖRENINGAR. 43 ARSENIKSVAFLIGA SALTER. Efterföljande undersökning har endast omfattat de arseniksvafliga salterna utaf al- kalierna och alkaliska jordarterna. Vid deras framställande har jag utgått från de vätesvaflade salterna. Behandlas dessa med arseniktrisulfid, så utdrifves vätesvaflan med häftighet atom för atom, om mättningen företages vid luftens närvaro och den gula lösningen kommer följaktligen att innehålla ett salt af allmänna formeln RS. AsS', som vid afdunstning afsätter sig i fast form. Det ligger för öppen dag, att det, för att ett sådant resultat skall kunna ernås, är alldeles oundgängligt att använda ett vätesvafladt salt, som icke förut varit utsatt för luft, eller med andra ord, som är fullkomligt fritt från supersulfureta utaf metallen, alldenstund eljest ett arseniksvafladt salt tillika bildas. Att resultatet jemväl blir detta, om mera vätesvafladt salt tillsättes en lösning, hvari saltet RS.AsS” förefinnes, för den händelse den lemnas i beröring med luft, är också ögonskenligt, ty t. ex. Nas. ASS +2NaS, HS+20=3NaS. AsS+2HO. Försättes deremot en med arseniksvaflighet vid lufttillträde mättad lösning af vätesvafladt salt med en lika stor eller dubbelt så stor volym utaf samma vätesvaflade saltlösning och bringas den derpå omedelbarligen i lufttomt rum, så utdrifves under luftpumpens recipient all vätesvafla och salter erhållas, synes det, regelrätt af mättnings- förhållandena 2RS.AsS' och 3RS.AsS”, ofta nog serdeles väl kristalliserade och nå- gongång af utmärkta färger. Att detta dock icke gäller om alkalierna, skall nedanför ådagaläggas; af dem synas nemligen inga andra arseniksvafliga salter kunna framställas 1 fast form än sådana, som hålla en atom af hvardera beståndsdelen. Vid tillsats af mera svafvelmetall till en sådan lösning erhålles nemligen ett arseniksvafladt svafvel- alkali och arsenikmetall frigöres. Detta undantagsförhållande har tvifvelsutan sin grund uti samma, här ofvan redan påpekade, sträfvan hos arseniken att svafvelbinda sig till högsta möjliga grad under derför gynnsamma omständigheter, som vi i det föregående sett föranleda arseniksvaflighetens öfvergång till svafla under samtidig bildning af bi- sulfur. I nu ifrågavarande fall kan naturligtvis svaflingen ingalunda försiggå på detta sätt, alldenstund ju bisulfuren af svafvelalkali, som här är i öfverskott närvarande, sön- derdelas i arseniksvaflighet och arsenik. Hvad vätesvafladt svafvelammonium beträffar, så visar detsamma ett eget förhållande i det nemligen att ett med här ofvan anmärkta för- eningarna KS. 3AsS” och NaS.3ÅsS” analogt sammansatt salt erhålles under alla om- ständigheter, vare sig lösningen är jemnt mättad med svafvelarsenik, eller det väte- svaflade saltet finns närvarande till 2 eller 3 atomer. 44 L. IF. NILSON, Den under luftpumpens recipient försiggående utvecklingen af svafvelväte befordrar i sin mån framställningen af salterna med flera atomer af de alkaliska jordarternas svafvelmetaller, hvilken ej erbjuder synnerlig svårighet, såframt ett fullkomligt rent vätesvafladt salt användes och föreningen får anskjuta, utan att vara utsatt för luftens inverkan. A. ARSENIKSVAFLIGT SVAFVELKALIUM. 1. Då en lösning utaf vätesvafladt svafvelkalium eller enkel svafvelmetall mättas med arseniksvaflighet, fås en gulfärgad vätska, som, afdunstad vare sig frivilligt eller under exsiccator öfver svafvelsyra och kalihydrat”) eller i lufttomt rum, redan inom några ögonblick begynner afsätta en voluminös, rödbrun fällning. Så länge denna ännu är fuktig af moderluten ger den vid beröring med vatten en blodröd, gelatinös massa, hvilken af detta lösningsmedel med svårighet upptages; men, efter det den blifvit filtrerad och urpressad i mellan sugpapper lagdt linne — vid papper häftar den fast — löses den icke mer derutaf fullständigt och coagulerar ej heller dermed. a. Afdunstad till fullkomlig torrhet i lufttomt rum lemnar den med arsenik- svaflighet mättade lösningen ett amorft salt af bjert röd färg, som af vatten icke åter” fullständigt kan bringas 1 lösning, ej heller blir det blodrödt i beröring dermed. Vid upphettning med chlorvätesyra angripes föreningen serdeles långsamt; vätesvafla bort- går härvid, men det dröjer ganska länge innan den olösta återstoden antagit arsenik- svaflighetens rent gula färg. Analysen å detta salt, som i luften icke lider någon för- ändring, förde till följande resultater genom sönderdelning med kokande chlorvätesyra; materialet dertill hade fått intorka till konstant vigt öfver svafvelsyra i lufttomt rum. i) 0.4125 gr. lemnade 0.226 gr. vid 100” på vägdt filtrum torkad arseniksvaflighet och ur lösningen erhölls 0.1635 gr. svafvelsyradt kali =0.1034 gr. svafvelkalium. 2) 0.4 gr. salt gaf 0.2255 gr. arseniksvaflighet och 0.163 gr. svafvelsyradt kali =0.1031 gr. svafvelkalium. I procent af de invägda saltqvantiteterna äro dessa värden: Jle 20 FOS ten Run earn IA C2D006:185 rr EE 25.14 Fa SST SNS ESTSNT TIKOT TS SIDE HAST seten EEE 55.00 ; EKOR (förlust) 20215-- ll 19.s6 100.00 100.00 hvarutaf formeln för sammansättningen härledes vara KS. AsS'+5HO, hvilken formel fordrar 1) Vid alla afdunstningar, der vätesvafla kunnat bortgå ur en lösning, har jemte svafvelsyra som hygrosko- piskt medel blifvit begagnadt kalihydrat, för att derigenom binda svafvelvätet och förhindra dess inverkan på concentrerade syran till bildning af svafvelsyrlighet; hvilket bär en gång för alla anmärkt, gör ett upp- repande deraf i hvarje serskildt fall öfverflödigt. OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. 45 I EERO la RN ET. DRA dos doebasssras ended 24.70 ANG ST NE SRA ERS 123.0 55.13 120) Atal SLR HSE AEA AND JA & YTAN SEED 20.17 2231 100.00 Saltets anmärkta förhållande till chlorvätesyra häntyder derpå, att en förening med större halt af trisulfid bildas, som erbjuder detta agens ett större motstånd; till- varon af det förut anförda saltet, som i så hög grad besitter egenskapen att trotsa dess angrepp, ger stöd åt ett sådant antagande. Då vatten icke förmår fullständigt bringa Frettibgen 1 lösning, så torde också härvid någonting analogt föregå. ip ") var ME den meningen, att den amorfa, bruna fällning, som afsätter sig ur en med arseniktrisulfid mättad lösning af svafvelkalium, och som i beröring med vatten blir blodröd, utgjordes af en förening mellan bisulfuren och svafvelkalium. Att detta ej är händelsen framgick utaf den så godt sig göra lät från moderlut utpressade föreningens förhållande till alkali; den löses nemligen deraf redan vid vanlig temperatur utan nning och den alkaliska lösningen ger vid behandling med ilorvätesyta en gul Nu Nelarsönik, hvars ammoniakaliska lösnings reaktion till silfversalt ådagalade att det var arseniksvaflighet, som ingick i det irl sa valde ämnet. b. För att afgöra, huruvida den gelatinösa blodröda förening, som uppkommer då saltet KS. As, ännu ej fullkomligt urtorkadt, får komma i beröring med vatten, eger någon bestämd och annan sammansättning än nämnda salt, behandlade jag detta med vatten och afskilde medelst filtrering den blodröda massan från lösningen; denna senare lemnade snart vid frivillig afdunstning en fällning af samma färg och utseende som amorf arseniksvaflighet och intorkades öfver svafvelsyra fullständigt. I detta till- stånd underkastades densamma följande analytiska bestämmelser: 1) 0.4765 gr. lemnade, löst i rökande salpetersyra, 1.058 gr. svafvelsyrad baryt =0.1453 gr. svafvel; filtratet derifrån reducerades med svafvelsyrlighet och, sedan öfver- skottet af denna och barytsaltet blifvit aflägsnadt, föll för vätesvafla 0.2475 gr. arsenik- svaflighet =0.1309 gr. arsenik och i lösningen fanns derpå 0.2465 gr. svafvelsyradt kali =0.1106 gr. kalium. 2) a 4795 gr. salt lemnade på samma sätt 1.0635 gr. svafvelsyrad baryt =0.146 gr. svafvel, 0.2455 gr. arseniksvaflighet motsvarande 0.1497 gr. arsenik och 0.2535 gr. svafvel- syradt kali =0.1138 gr. kalium. I procent blir detta: 15693 288 KENRRSSSN RENINN IN SEI DE oa SEEN FRAS RS NAN RE 23.73 SATS Elon na Am änn tra LD ra R RER fl JO dan ag His STRASSE FERREIRA SAÖELID AL 4 rt bade RA SEEN 30.45 EFÖN(förlustjargars. ATG ACRISE. ra En 14.60 100.00 100.00 då formeln 1) Anfördt ställe s. 296. 46 L.SESNIHSON, 3KS.2A4sS+8HO fordrar SKIN I GE RESETA TERE a Lan 24.27 7 DÄTSIEIR 0) hå boden been 1:50:0. 20 SR 31:04 TSJREIO SET BOR SKÅN Bere I [2:57 NERE RR IAN GO Den Ne 29.79 SEO (RNE RT 14.90 483.3 100.00 Af en sådan sammansättningsart hos det salt, som utlöstes genom vatten ur för- eningen KS. AsS', följer naturligtvis att det blodröda gelatinet är ett på sulfid rikare salt och sönderdelningen försiggår enklast enligt formeln 4KS, AsS=3KS. 2ASsS'+KS. 2AsS, som, ifall den är sann, anger det blodröda ämnet innehålla dubbelt så mycket svaflig- het som det ursprungliga saltet. Ett stöd för sannolikheten härutaf lemnar en analogt sammansatt förening af svafvelnatrium, som nedanför skall omnämnas, hvilken också med vatten bildar en likartad blodröd kropp. Men å andra sidan visar sig också af det följande, att det ges ett arseniksvafligt svafvelnatrium af formeln Nas. AsS', som utan sönderdelning ger en sådan blodröd förening med vatten. Tvifvelsutan torde det derföre existera flera föreningar på olika mättningsstadier, för hvilka alla denna egen- skap är gemensam. c. Iakttagelsen att en vattenlösning, som innehåller saltet KS. AsS', vid kokning afgaf vätesvafla i ganska anmärkningsvärda qvantitetcer, föranledde mig att söka få den frågan, hvarpå detta kunde bero, besvarad genom ett försök. För detta ändamål upp- hettades en temligen concentrerad lösning utaf vätesvafladt svafvelkalium, som blifvit mättad med arseniksvaflighet; reaktionen företogs i en liten glaskolf under sådana för- hållanden, att luften var så vidt möjligt utesluten och afdunstande vatten ersattes med annat urkokadt och luftfritt. Efter flera dygns förlopp (utvecklingen af vätesvafla på- gick hela tiden 1 så märkbara qvantiteter att den gaf sig tydligen tillkänna redan ge- nom lukten) hade en vackert rödbrun skorpa afsatt sig på kärlets botten och sidor, hvilken för blotta ögat syntes sammansatt af klotformiga kristallgyttringar, som, sönder- tryckta, vid förstoring syntes bestå af små hopvuxna mikroskopiska kristaller af tydlig prismatisk habitus. En gång afsatt ur lösningen var det omöjligt att genom stegrad hetta eller tillsats af mera vatten ånyo bringa föreningen 1 flytande form. I kokning med chlorvätesyra afger den vätesvafla, men är derutaf serdeles svårangriplig, ty å ena sidan blir dess utseende så godt som oförändradt och å andra sidan visade det sig, att den eldfasta återstod, som den, äfven efter långvarig upphettning med denna syra, vid glödgning i öppen luft lemnar, var efter ögonmått att döma föga mindre, än då saltet såsom sådant underkastades denna behandling. Ett qvantitativt försök utföll så, att 0.8835 gr. salt, som hållits upphettadt med chlorvätesyra i 24 timmar, lemnade i lösnin- gen 0.o587 gr. svafvelsyradt kali =0.02635 gr. kalium eller 2,98 proc. Då saltet enligt nedan meddelade analys innehåller 8,11 proc. kalium, så befinnes härigenom endast om- kring tredjedelen af detsamma vara utdragen, alldeles som händelsen var vid det på sid. 39 refererade försöket med här ifrågavarande förening, erhållen på annat sätt. Den OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. 47 af chlorväte sura lösningen höll en liten qvantitet af vätesvafla fällbar arsenik. Kalilut löste saltet under gulfärgning, och vid upphettning under afskiljande af ett svartbrunt precipitat; alkaliska lösningen, fälld med chlorvätesyra, ger en svafvelarsenik, som ge- nom sin reaktion till silfversalt i sin ammoniakaliska lösning visade sig vara trisulfid. För analysen afsköljdes föreningen med vatten, hvaraf den föga eller alls icke an- gripes, torkades genom pressning mellan sugpapper och behandlades derpå med rökande salpetersyra. 1) 0.487 gr. lemnade härvid efter reduktion medelst svafvelsyrlighet, sedan öfver- skottet af denna blifvit aflägsnad, genom fällning med vätesvafla svafvelarsenik, som ef- ter syrsättning med rökande salpetersyra gaf 0.61 gr. arseniksyrad ammon.-talk, mot- svarande 0.234 gr. arsenik. I filtratet från svafvelarseniken erhölls 0.088 gr. svafvelsy- radt kali =0.0395 gr. kalium. 2) 0.35238 gr. lemnade sammaledes 0.661? gr. arseniksyrad ammon.-talk =0.261 or. arsenik och 0.0947 or. svafvelsyradt kali =0.0425 gr. kalium. 3) 0.5343 or. salt lemnade 1.423 gr. svafvelsyrad baryt eller 0.1954 gr. svafvel. 4) 0.3177 gr. salt lemnade 0.8475 gr. svafvelsyrad baryt, motsvarande 0.164 gr. svafvel. 5) 0.473 gr. salt glödgades tillsammans med chromsyrad blyoxid i ett glasrör, som, till förekommande af bildad arseniksyrlighets förflygtigande, framtill blifvit fylldt med vattenfritt kolsyradt natron och chlorsyradt kali; saltets vattenhalt, som upptogs i chlorcalcium, visade sig härvid genom dettas vigtstillökning utgöra 0.0143 gr. Beräknade på 100 delar salt blifva dessa tal: 13 2 Öc 4. De IS SR LEN ESA: UR SN 8.11 8.11 — — = ATSU Non RRE a 49.98 49.85 = = äl Sa LR = — 36.57 136.603 — HO . = - — —— 2.43 under det att formeln fordrar FOR Ren. Ira pine EC ait ARE EN RR At SA Se 8.84 SIR ERA SE SEE 2 EE EA nn Aa a 50.89 INU NS) SNI YA 160.0 36.19 2 ONES RR STÖN ARTNR 4.08 4492.1 100.00 Lösningen, hvarur detta salt anskjutit, var ännu gulfärgad, reagerade skarpt al- kaliskt, afsatte genom salpetersyrad silfveroxid jemte svafvelsilfver en ymnig gul fäll- ning af arseniksyrlig silfveroxid och grumlades af en hvit amorf fällning (svafvel?), då densamma en längre tid stått åt sig sjelf öfverlemnad i en tillkorkad-kolf. Att här ifrågavarande förening kan anses hafva uppkommit enligt formeln 4KS, AsSH+6HO=EKS. 34sS+3KO . As O'+6HS 48 La Po NIT SON, har redan förut ') blifvit anfördt, liksom att uti denna omsättning förklaring har vun- nits öfver samma salts bildning ur en med arseniksvaflighet mättad, concentrerad lös- ning af kolsyradt kali. 2. Om en med arseniksvaflighet mättad alldeles nyss beredd och således ren lösning af vätesvafladt svafvelkalium försättes med dubbla volymen af samma väte- svaflade saltlösning och derpå omedelbarligen bringas under luftpumpens recipient, så bortgår vid luftförtunningen all vätesvafla och en gul vätska erhålles, som håller sig fullkomligt klar ända tills dess vid syrupsconsistens ett salt börjar anskjuta, då den samtidigt fäller ett svartbrunt ämne, hvilket, aftvättadt med vatten, kokades med al- kali; men denna alkaliska vätska fälldes ej vid öfvermättning med chlorvätesyra, hvadan den erhållna mörka afsatsen utgjordes af arsenik. Saltet åter ansköt i serdeles långa, fyrsidiga kristaller med snedt afstympade ändar, sannolikt tillhörande rhombiska syste- met; det var svagt gulfärgadt, löstes med yttersta lätthet i vatten och flöt inom några ögonblick sönder i luften. Vattenlösningen lemnade med salpetersyrad silfveroxid för- satt i filtratet från svafvelsilfret endast en gul fällning, en reaktion ”), som förledde mig att anse saltet innehålla arseniksvaflighet; men genom sönderdelning med chlorvätesyra erhållen svafvelarsenik gaf vid tösning i ammoniak svaflans bekanta reaktion med silfversalt. Torkadt genom pressning mellan sugpapper analyserades saltet genom syrsättning med rökande salpetersyra. 0.5145 gr. lemnade härvid 1.437 gr. svafvelsyrad baryt =0.1973 gr. svafvel, 0.1825 gr. arse- niksvaflighet =0.1113 gr. arsenik och 0.3815 gr. svafvelsyradt kali =0.1713 gr. kalium. I procent: funnet beräknadt enligt formeln 3KS.AsS+2HO FER RESER IE 3 (Sd PRE KLAN 2 ORKA SL [El Brr ON ST SA AS Te VIL SEB [16 3 VERSA RANN 73 [RN ES RSA (STB AN EA SR Arn 2047 SEN. se, BRA 128 SSA RE NES ST 1280 ERA 37.84 HO: (förlust) ä:sst6 a Se uran Pm 6 SR TN a sfär nos ÖAR 100.00 338.3 100.00 Det behöfver knappast anmärkas att de lägre värdena å kalium och arsenik, som analysen gifvit, äro beroende utaf saltets ytterst deliqvescenta natur, som också föror- sakat ett ansenligt öfverskott i vattenhalten emot hvad formeln fordrar. Omsättningen vid saltets bildning kan åskådliggöras genom formeln: 5(3KS . AsST=30(3KS. As S)+2As+6KS.; det i lösning befintliga arseniksvafliga saltet synes sålunda icke kunna bringas att af- sätta sig i fast form, utan att en sådan sönderdelning inträffar. Arseniksvafladt svafvelkalium har jag också erhållit utkristalliseradt ur en lösning af med arseniksvaflighet mättadt svafvelkalium, som blifvit försatt med dubbla mäng- den svafvelkalium, och detta utan att någon fällning af metall dervid förekom. Men DISersid: 37: ?) Härtill skall jag återkomma under arseniksvaflan. OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. 49 då afdunstningen skedde under en vanlig exsiccator, förklaras detta förhållande derige- nom att luften icke varit utestängd. 3. Något försök öfver KS. AsS' förhållande till en at. KS.HS har jag icke att meddela. Antagligen måste dock här liksom i föregående fall en omsättning in- träda till bildning af arseniksvafladt salt och fri arsenik, då svafvelkalium finns förhan- den i en qvantitet, som är mer än tillräcklig derför, ty 5(2KS . As S)=38(3KS. As S)+2As+KS. B. ARSENIKSVAFLIGT SVAFVELNATRIUM. 1. a. Svafvelnatrium eller vätesvafladt svafvelnatrium ger vid mättning med ar- seniktrisulfid en gul lösning, som afdunstad till fullkomlig torrhet i lufttomt rum lem- nar ett smutsbrunt, amorft salt, hvilket både i detta skick och, då det ej är fullt torrt, med vatten bildar en blodröd gelatinös massa. Det angripes trögt af chlorvätesyra, men sönderdelningen blir likväl vid långvarig upphettning dermed fullständig. Analysen gaf på detta sätt följande utslag: 1) 0.399 gr. salt lemnade 0.2853 gr. arseniksvaflighet och 0.171 gr. svafvelsyradt na- tron =0.0939 gr. natrium. 2) 0.3635 gr. salt gaf 0.2605 gr. arseniksvaflighet och 0.154 gr. svafvelsyradt natron, motsvarande 0.0854 gr. natrium. Saltets procentiska sammansättning blir följaktligen, med vattenhalten såsom förlust: je 2. VAS «AD Ar ASL AREAN ANN oc SEE ERSR REN 23.49 ASS KKR DA (RS ÖAR ooo sas igd rie FRE er (ÖN at ERE EO TR RNE a RA An dess 4.85 100.00 100.00 under det att formeln Nas. AsS+ HO fordrar SSE NOJS ERS. SRISEUL ML BERIAA å DING) Str So EAS AR ST & ESAIAS EA AE I JENS RAR PNL ENE fl AG DENS BU SER 10 HN UR 71.93 ER (ÖF ER sa 3) KSSS PSBEN EEE RE Id.26 7 100.00 b. Då den klara gula lösning, som erhålles vid vätesvafladt svafvelnatriums mätt-: ning med arseniktrisulfid och genom hvilkens fullständiga intorkning nyss beskrifna salt bildats, sättes till afdunstning vare sig vid eller utan lufttillträde, så grumlas den inom få ögonblick utaf en rödbrun, amorf och voluminös fällning, som alltmer och mer till- tager i mängd. Frånskild medelst filtrering och pressad i mellan sugpapper lagdt linne lemnade den en svartbrun massa, som lät rifva sig till pulver af något ljusare färg, hvilket ytterligare urpressadt mellan suzpapper gaf material till efterföljande analys. K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 2. ( 50 L: ES NILSONS Äfven sålunda torkad bibehåller den egenskapen att med vatten ge ett blodrödt coagu- lum, hvilket den, ännu fuktig utaf moderluten, vida lättare bildar. Den från detta ge- latinösa ämne affiltrerade lösningen har ungefär samma orangeröda färg som en något utspädd lösning af surt chromsyradt kal. Af en stor mängd vatten löses den blodröda föreningen med samma färg; alkohol utfäller härur en flockig kropp af jernoxidhydrats utseende, då det faller ur en utspädd lösning; med chlorvätesyra erhålles en gulbrun fällning; kokad blir den orangeröda vätskan ögonblickligen rent gul och afsätter med chlorvätesyra en rent gul svafvelarsenik. Analysen utaf nyss nämnda bruna, amorfa fällning, torkad på angifvet sätt, verk- ställdes genom sönderdelning med varm chlorvätesyra, som serdeles långsamt destru- erar föreningen; fällningen håller sig ganska länge brun, men antar så småningom allt- mer och mer en rent gul färg. 0.542 gr. lemnade sålunda 0.3987- or. arseniksvaflighet och 0.078 gr. chlornatrium =0.052 gr. svafvelnatrium, värden, som beräknade på 100 delar salt, då vattnet är taget som förlust, blifva: DAS bone da rdr Sö atod ses MINER SR SN gör SA EA NURASE MANS ENA 9J.59 KSS JURA NSL, BAL AS at Aden gr en Åre sag 73.56 = 26 SETS SAF ED ERS TS ra SAN STA, da, Må od 16.85 ö 100.00 och häntyda på formeln hvilken fordrar Nas .. ; SSE BRN ARR 11.530 DÅ SIS Tee SEND FRESK EIA DAGER Eos 07 fra IN 72.56 GEERS SR de saa ga 15.94 339 100.00 Vid den stora svårighet, hvarmed föreningen sönderdelas utaf kokande chlorväte- syra, är det alltför sannolikt att ännu någon liten del odekomponeradt salt förorenade den vägda arseniksvafligheten; härigenom förklaras det öfverskott af denna och det underskott i svafvelnatrium, analysen gifvit emot hvad den beräknade sammansättningen kräfver. Tillgången på material medgaf ej att med användande af annan method re- petera analysen. På grund af hvad här blifvit anfördt och med detta sedt i sammanhang med hvad förut är sagdt om motsvarande förening af kalium ”) vill det derföre synas som om en med arseniksvaflighet mättad lösning af svafvelnatrium, hvilken intorkad ger saltet NaS. AsS”, skulle hafva egenskapen att sönderfalla i 4NaS, AsS=NaS. 24sS+3NaS. 2AsS?, — NH— LL brun amorf fällning vid hvilken omsättning den sistnämnda föreningen blifvit antagen i analogi med hvad vid motsvarande kaliumsalt förut är visadt. Dh Se sid. 46. OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. 31 ce. Vid upphettning utaf en med arseniktrisulfid mättad lösning af vätesvafladt svafvelnatrium afges svafvelväte; för att möjligen kunna bli i tillfälle att studera de produkter, som härvid bildas, lät jag upphettningen vara under en längre tiderymd och under samma omständigheter, hvilka förut äro anförda rörande kokningsförsöket med KS. AsS". Sålunda erhölls en rödbrun lösning, som då den sattes öfver svafvel- syra till afdunstning, straxt afsatte en smutsbrun, amorf fällning, hvarpå lösningen blef vida ljusare till färgen. Ur densamma befanns efter en tid hafva anskjutit dels röda, sexsidiga taflor och dels svagt gulfärgade, mikroskopiska prismer; att döma utaf kristaill- formen och utseendet för öfrigt utgjordes de förra af trisulfo-arseniksyradt natron och de senare af arseniksvafladt svafvelnatrium, men såväl de ringa qvantiteterna derutaf som ock det tillstånd, hvari de erhöllos blandade med den amorfa kroppen, aflägsnade all tanke på att analytiskt konstatera deras sammansättning. Detta blef jag deremot i tillfälle till hvad den amorfa föreningen beträffar. Med vatten gelatinerade densamma blodröd och vid kokning dermed erhölls en blodröd lösning, hvilken filtrerad snart ånyo coagulerade. Efter fullständig intorkning öfver svafvelsyra förmådde dock vatten ej vidare fullständigt lösa densamma. I detta tillstånd gaf den vid analys följande värden: 1) 0.466 gr. lemnade, oxideradt med rökande salpetersyra 1.102 gr. svafvelsyrad ba- ryt =0.1514 gr. svafvel, 0.314 gr. arseniksvaflighet =0.1915 gr. arsenik och 0.1805 gr. svafvelsyradt natron =0.0585 gr. natrium. 2) 0.469 gr. gaf 1.1195 gr. svafvelsyrad baryt =0.1537 gr. svafvel, 0.3145 gr. arsenik- svaflighet =0.1918 gr. arsenik och 0.1865 gr. svafvelsyradt natron =0.0604 gr. natrium. I procent, med vatten som förlust: T: 2 Nar star liernnea IK265 Säte Baa sl else net NR MÅ ölrrer Siren osm Hä AA 0 ER Arn bt a Åre ork 40.9 Sp fgnnkofblataed VARE) I act 2ap ARN. 1 -NS REST MI NEN SATT HÖ ermetgulertrsi MIO s longer 13.45 100.00 100.600 under det att formeln NaS. AsS+3HO fordrar 25 vt VANA OUT (OR Rn (ESS ENA ISIN 23 EN Ner RAR RN (ÖVRE a een Ag 39.69 SIE Benet rss oa BRA 25. (DE bra ÄRE NEN RR ST ER (0) Rn aa RS Gora MTRL AÖNTN DRA ENN By Ar [Ag 189 100.00 2. Då dubbla qvantiteten vätesvafladt svafvelnatrium sattes till en med arsenik- svaflighet mättad lösning af detta salt, så utföll vid dess afdunstning i lufttomt rum inom några ögonblick en svartbrun, amorf kropp — arsenik ") —, efter hvilkens af- 5 Det torde förtjena anmärkas att härvid en så stark temperatursänkning inträffade, att det afdunstande vatt- net frös till is på yttre kärlväggarna. 52 LPO NIH SON, skiljande lösningen afsatte små korta, ogenomskinliga kristaller, som mycket lätt upp- togos utaf vatten. Till analys användes saltet efter pressning mellan sugpapper; den gaf följande värden: 1) 0.8655 or. lemnade vid sönderdelning genom kokande chlorvätesyra 0.319 gr. vid 90 —95” torkad arseniksvafla =0.154 gr. arsenik och 0.3675 gr. chlornatrium =0.1446 gr. natrium. 2) 0.4785 gr. lemnade oxideradt med rökande salpetersyra 1.036 gr. svafvelsyrad baryt =0.1423 gr. svafvel. Saltets procentiska sammansättning blir sålunda: IG 25 NV EU St ao SR SS NP KN [PORTA BSR Foieorå BARSK LEN = ASTRA (NNPSER SA NINE SINA 1 NN MP MAGER AR oa RER LL — NOJ ä RE SER SERA NER (ÄRR PEPE Lid förs ler She IS (Ao SNS Ar Bf schon KR JAS 20.74 under det att den härutaf beräknade formeln 3NaS.AsS+18HO fordrar ONA RR ESR [255 JUR NENEER TEE SRS L 15.90 KNESSET LES BI0 SI (05 a FAROR BN RS AUTRAN > NR (TSG ENN FÖRRA oe le roa EN BSR KITE SIR LEA . 29.49 INST AN BEE [DUN os aan få BL RR KLAR DUIS 434 100.00 Det härvid anskjutna, luftbeständiga saltet var sålunda arseniksvafladt svafvel- natrium med en annan vattenhalt än de under vanliga omständigheter erhållna kri- stallerna af saltet, hvilka hålla 15 at. vatten. Det är tydligen samma salt, som BER- ZELIUS ') angifver sig hafva bekommit i form af hvita, ogenomskinliga oktaedrar med rhombisk bas vid en under fryspunkten inträffande kristallisation. Som det till ana- lysen använda saltet ej blifvit renadt genom omkristallisering och afsatt sig utur en på svafvelnatrium rik lösning, så förklaras härigenom den omständigheten att natriumbe- stämningen utfallit något för hög. 3. Arseniksvafladt svafvelnatrium, kristalliseradt i monokliniska prismer och så- lunda med den vanligare vattenhalten af 15 at., har jag äfven erhållit, då till saltlös- ningen, som innehåller Nas. AsS', sattes en lika stor qvantitet svafvelnatrium. Först erhölls detta salt i serdeles väl utbildade kristaller vid lösningens afdunstning öfver svafvelsyra i luftfylldt rum, derpå utföll ett amorft salt och på brädderna visade sig äfven röda sexsidiga taflor, sannolikt utaf trisulfo-arseniksyradt natron. !) Anfördt ställe s. 269. or ww OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. C.. ARSENIKSVAFLIGT SVAFVELAMMONIUM. Till vätesvafladt svafvelammonium visar arseniksvafligheten det egna förhållande, att samma röda kristalliniska produkt bildas vare sig dess lösning blifvit jemnt mättad med trisulfiden eller vätesvafladt svafvelammonium tillsättes till 2 eller 3 atomer för varje atom af sulfiden, såsom af efterföljande undersökning skall framgå. hvarje at f sulfiden, sås f efterföljande undersökning skall framg 1. En lösning af vätesvaflade saltet, mättad med arseniksvaflighet, afsätter vid frivillig afdunstning iluften ur den gula vätskan en gul fällning utaf trisulfidens utseende. nar ir afsatsen bjert rödgul, af ungefär samma färg som bisulfuren, då den fälles Snart bl fsat bjert rödgul, af ungef färg bisulf , då den fäll på våta vägen; vid förstoring visade den sig vara en homogen samling af klotformiga kristallgyttningar, fullkomligt liknande det här förut anmärkta saltet KS. 3A4sS'+2HO Föreningen löses af kalilut under utveckling af ammoniak (chlorvätesyra fäller ur denna lösning gul svafvelarsenik); vid upphettning dermed bildas en mörk fällning; den upptages äfven af ammoniak, isynnerhet lätt i värme; mot kokande chlorvätesyra erbjuder den ett starkt motstånd, vätesvafla afgår visserligen i små qvantiteter men dess vackra, bjert röda färg blir oförändrad. Vatten lemnar saltet oantastadt. Till utrönande af dess sammansättning företogos å saltet, torkadt genom press- ning mellan sugpapper, följande DOSt Nina 1) 0.439 gr. lemnade efter oxidation Nad rökande salpetersyra 1.1485 gor. svafvel syrad baryt =0.1577 gr. svafvel och 0.5895 gr. arseniksyrad ammon.-talk =0.2326 gr. arsenik. 2) 0.5145 gr. salt gaf 1.3635 gr. svafvelsyrad baryt =0.1873 gr. svafvel och 0.6835 gr. Bok ad ammon.-talk =0.27 gor. arsenik. Då ofvan nämnda lösning aldenstades i lufttomt rum erhölls en produkt af samma utseende och egenskaper; deta lemnade 3) 0.5335 gr. 1.3895 gr. svafvelsyrad baryt =0.1908 gr. svafvel och 0.6965 gr. arsenik- syrad ammon.-talk =0.2749 gr. arsenik. 4) 0.45 gor. 1.111 gr. svafvelsyrad baryt =0.1526 gr. svafvel och 0.545 gr. arsenik- syrad ammon.-talk =0.2137 gr. arsenik. 5) 0.9335 gr. glödgades med natronkalk och den härigenom utdrifna ammoniaken bestämdes enligt WARRENTRAPP-WILL'S metod såsom salmiak, hvilken vägde 0.1155 gr. =0.0367 or. ammoniak. 6) 0.5145 gr. salt förlorade, satt öfver svafvelsyra, 0.0205 gr. af sin vigt =3.98 proc. Beräknas de sålunda erhållna värdena i procent, så utgöra de: 10 2. 3. 4. d. INCE RARE VER on ers — = SE = 303 FÄEST ar BIO or PORN 52.98 Ä2.48 ä1.53 149 oo — (oja ke. LEK! NING APA 35.922 30.40 35.76 ÖT — under det att formeln NEH'S. 3AsS+4HO fordrar 54 L.ABANIE SON, NEF 00080 rang n Tfn db borg ARA d.:87 = RRENO SS SAR AN Se 1: negdt EEE NEED 0.23 BYE TARA NSLE TAR LAT SEE 1 22 DA ret: SARA KURSEN RA 51.25 TÖS Port Res RE 1:60) äasnesr rr es RNE NA 20.45 AET Örn no EE 30 rr RARE BAN 8.20 439 100.00 Af saltets vattenhalt, hvarå ingen direkt bestämning föreligger, bortgår enligt för- sök 6) 3,98 proc. eller jemnt hälften; föreningens utseende lider dervid ingen förändring, måhända blef färgen ännu bjertare röd. 2. Försättes den med arseniksvaflighet mättade lösningen af nyss färdigberedt vätesvafladt svafvelammonium med lika mycket af detta salt, som den förut innehåller, så utdrifves derur vid luftförtunning under luftpumpens recipient all vätesvafla och den gula lösningen förhåller sig alldeles såsom nyss ofvan blifvit anmärkt. Det dervid be- komna röda saltet oxiderades, efter torkning, med rökande salpetersyra och gaf följande resultat: 1) 0.594 gr. lemnade 1.5085 gr. svafvelsyrad baryt ==0.2072 gr. svafvel och 0.7375 gr. arseniksyrad ammon.-talk =0.2911 gr. arsenik. 2) 0.43 gr. salt gaf 1.0965 gr. svafvelsyrad baryt =0.1504 gr. svafvel och 0.5495 gr. arseniksyrad ammon.-talk =0.217 gr. arsenik. 3) 0.8445 gr. lemnade vid glödgning med natronkalk 0.1025 gr. salmiak =0.0326 gr. ammoniak. I procent: 1 2: 2 SE a NE AE RA KRA GAA Ve UA I RES — — 3.86 SÅFS BIT LEE JOD Res MIRROR INTE SE RINNA 49.01 50ar SEAN SR FENA KR SAR SENSE BRT rn a 1 34.88 22.00 == värden, som häntyda på ofvan anförda formel. 3. Till samma resultat förde ett försök, hvarvid dubbelt så mycket vätesvafladt svafvelammonium användes som 1 förra fallet; produkten analyserades: 1) 0.4885 gr. lemnade 1.328 gr. svafvelsyrad baryt =0.1814 gr. svafvel och 0.63 gr. arseniksyrad ammon.-talk =0.2487 gr. arsenik. i 2) 0.4195 gr. gaf 1.152 gr. svafvelsyrad baryt =0.1582 gr. svafvel och 0.582 gr. ar- seniksyrad ammon.-talk =0.23 gr. arsenik. 3) 1.0615 gr. salt lemnade 0.1485 gr. salmiak =0.0472 gr. ammoniak. I procent: 1 25 Je EEE oo ar se Ef KYSS SEA SENS = — 4.54 22 GRANN CR EINES RR Se TR seb dos 50.91 HA — (2) SER UREP örn FIRAR 2 0 MR SUIS 35.19 = De under 1, 2 och 3 nämnda lösningarna afdunstades samtidigt öfver svafvel- syra och kalihydrat i lufttomt rum. Bräddarna å svafvelsyre-kärlet beklädde sig här- under ymnigt med ett ofärgadt salt, som vid upphettning med alkali afgaf rikligt am- "OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. 55 moniak; detta svafvelsyrade salt hade naturligtvis uppkommit af fördunstande svafvel- ammonium. Sedan det röda saltet afsatt sig erhölls genom moderlutens intorkning en obetyd- lig, stråligt kristallinisk, gul massa, som löses af varmt vatten och med chlorvätesyra derur afskiljer svafvelarsenik, men jag har saknat tillfälle att egna den en närmare under- sökning. D. ARSENIKSVAFLIGT SVAFVELBARIUM. 1. a. Vätesvafladt svafvelbarium löser arseniksvaflighet under liflig gasutveck- ling; efter mättning dermed erhålles en klar gulfärgad vätska, som vid afdunstning öfver svafvelsyra i luftfylldt rum snart nog börjar afsätta en gulbrun flockig fällning och in- torkar slutligen till en mörkt rödbrun, glänsande massa, som ger ett gulbrunt pulver och ofullständigt löses af vatten. Analysen, hvartill användes ett till konstant vigt öfver svafvelsyra i lufttomt rum torkadt material, gaf följande resultat: 1) 0.516 gr. lemnade efter lösning uti rökande salpetersyra 0.269 gr. svafvelsyrad baryt =0.1931 gr. svafvelbarium och 0.4265 gr. arseniksyrad ammon.-talk =0.2763 gr. arseniksvaflighet. 2) 0.5595 gr. gaf 0.2905 gr. svafvelsyrad baryt =0.2107 gr. svafvelbarium och 0.467 gr. arseniksyrad ammon.-talk =0.3023 gr. arseniksvaflighet. Om förlusten vid analysen är vatten, så blir saltets procentiska sammansättning: 1 2 BASAR JK 08 UTI SAST MLS. fe SLA TITTIIRER 37.65 SÄ SNSE LAT AR 08003 SONARA AT SU ID 54.03 HÖ bsdöv. ru Ae AI RE REN AG JAR LIA 8:31 100.00 100.000 under det att formeln BaS. AsS+2HO fordrar Bats a ggn a SATSER TA en ENA ST .47 ÅSS” er BOR STOR NR BEA FD A5A HONAN ade rn 206 EST TPNINN AININGE BITA 7.99 225.5 100.00 b. Ett försök att analysera saltet, hvarvid detsamma under flera timmar kokades med chlorvätesyra för att åvägabringa sönderdelning, gaf följande resultat: 1) 0.423 gr. lemnade 0.186> gr. svafvelsyrad baryt =0.1353 gr. svafvelbarium eller 31.98 proc. ur chlorvätesyrelösningen; bestämningen af olösta återstodens mängd gick förlorad, men vid glödgning i öppen luft lemnade den en temligen ansenlig eldfast återstod. 2) 0.3155 gr. salt lemnade på samma sätt 0.1395 gr. svafvelsyrad baryt =0.1012 gr. svafvelbarium eller 32.07 proc. och 0.1865 gr. vid 100? torkad olöst återstod eller 59.11 proc. 56 LAR NTESON,; Härutaf vill det synas som om ett salt existerade, hvilket i chlorvätesyra är olös- ligt och utaf de meddelade data låter dess sammansättning lätt beräkna sig. Då det ode- komponerade saltet håller 37.73 proc. svafvelbarium och genom kokning med chlorvätesyra endast kunnat utdragas 32.03 proc., så måste skillnaden 5.70 proc. finnas hos de af chlorväte- syra oangripna 39.11 proc.; detta sistnämnda består sålunda, beräknadt på 100 delar utaf ENS ooossöras sg FREE RUE 3 (57 LINE ERS ATK SARA Lä or a RRD 9.64 ÅS OSA ee SEN 152 BR RNE SE SN SE ENE En RR 90.36 HO 100.00 hvarutaf härledes formeln som fordrar DB ANS ET ker TES RIEN GÅ THEN SE ETERN Mera 10.27. ÖJA SINE oh HEL SLR (ÄGNS TIGERS. SYNEN sep Ulner SN BCLEE 822.5 100.00 ce. Sättes en med arseniksvaflighet jemnt mättad lösning af vätesvafladt svafvel- barium att afdunsta i lufttomt rum, så betäcker den sig genast med en brun glänsande hinna och intorkar snart till en mörkgrön, bräcklig, amorf, hård massa, som ger ett vackert grönt pulver. Den eger förmodligen, på vattenhalten när, samma sammansätt- ning med det under 1 a beskrifna saltet; någon analys deraf har jag ej att meddela. 2. a. Försatt med lika mycket vätesvafladt svafvelbarium, den förut håller, af- sätter den under 1 anförda lösningen i lufttomt rum under afgifvande af vätesvaflan en smutsigt grågrön amorf fällning, som genom filtrering och aftvättning med vatten, deraf den trögt löses, och slutligen genom urpressning mellan sugpapper befriades från moder- lut. Torkad på detta sätt gaf den efter syrsättning med rökande salpetersyra vid ana- lys följande värden på sina beståndsdelar: 1) 0.558 gr. lemnade 0.3835 gr. svafvelsyrad baryt =0.2255 gr. barium och 0.0527 gr. svafvel; i filtratet från denna svafvelsyrade baryt erhölls ytterligare 0.537 gr. sådan ==0.0737 gr. svafvel och slutligen i filtratet derifrån 0.3175 gr. arseniksyrad ammon.-talk =0.1253 or. arsenik. : 2) 0.5675 gr. gaf sammalunda 0.3895 gr. svafvelsyrad baryt =—=0.229 gr. barium och 0.0535 gr. svafvel; derpå ytterligare 0.547 gr. svafvelsyrad baryt =0.0751 gr. svafvel samt slutligen 0.323 gr. arseniksyrad ammon.-talk =0.1275 or. arsenik. I procent, med vatten som förlust: 1 2 Bab. £ 189 RAD KL a GRE DAR AAA ORT LADE ANSE B 40.33 FALSE TS SORG SN SO PIERRE A USES: b EN er; AR Rv 22.45 lad ENE TAR RASA EINE [LEE FIG SET UR Ba te 22.66 EIA IERarD. 10 TANGO TEN RTR EAE KA TI RE få Te fa ber bör - 100.00 100.00 under det att formeln: OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. 57 2BaS. AsS'+5HO fordrar E 20 slitrowep see se HEINE AES YIETS VN SINE RE 40.65 FA STar nl onarmålsderes (LORR g dekor dolt drsrrnes 220505 SGT Fog SEEN SRS IBIS ENN PÅ SÖS ob ÖR eds DÖLTA HERO Codegs la fån gran. Allens ossnnrlletanst os 13.36 Ja 100.00 b. Om denna grågröna förening får ligga någon tid i moderluten, så antar den en serdeles vacker indigoblå färg, hvilken bibehåller sig efter aftvättning med vatten, deraf den med svårighet synes lösas, och pressning mellan papper; torr skiftar den vid gnidning i violett och liknar äfven derutinnan indigo; 1 luften blir den 1 torrt tillstånd oförändrad. Får den deremot intorka jemte moderluten, så öfvergår färgen i luften till hvit eller gulhvit och en kristalliserande produkt erhålles '). Torkad genom pressning mellan sugpapper analyserades den på samma sätt som a., hvarvid 1) 0.3135 gr. lemnade först 0.3545 gr. svafvelsyrad baryt =0.2084 gr. barium och 0.0487 gr. svafvel, derpå vidare 0.5135 gr. svafvelsyrad baryt =0.0705 gr. svafvel, och slutligen 0.294 gr. arseniksyrad ammon.-talk =0.116 gr. arsenik. 2) 0.5015 gr. lemnade först 0.349 gr. svafvelsyrad baryt =0.2052 gr. barium och 0.0479 gr. svafvel, derpå 0.5065 gr. samma salt =0.0696 gr. svafvel och slutligen 0.2895 gr. arseniksyrad ammon.-talk =0.1143 gr. arsenik. Beräknas dessa värden i procent: ilÉ 2 ISO er rr SE A0ESSa Ane Re 40.91 VÅSNY Rel iggRArr 2 PE VER J ARR Le SEP LERA 2070 (SRA a PADI 4 RES PEN SEDER ARN 23.4 FÖ(förlust)g = HGT SIENA LR SSE BEN oc 19.87 100.00 100.00 så visar det sig, att äfven denna blå förening eger sammansättningen - 2BaS.A4sS'+5HO. c. Vid kokning af här ifrågavarande lösning, hvarur ofvanstående salt förut er- hållits, bekläda sig kärlbräddarna genast med en vackert rödbrun förening i små qvan- titeter; afhälld derifrån ger den vid fortsatt upphettning en utaf nålformiga, strålfor- migt sammanvuxna, mikroskopiska kristaller bestående fällning; svårlöslig 1 vatten, af- tvättades den dermed och lemnade pressad mellan sugpapper följande analytiska data efter syrsättning med rökande salpetersyra: 1) 0.505 gr. lemnade dervid först 0.43 gr. svafvelsyrad baryt =0.2428 gr. barium och 0.0567 gr. svafvel; ur den derifrån erhållna lösning fälldes ytterligare 0.387 gr. svafvel- syrad baryt ==0.0532 gr. svafvel och derpå erhölls i filtratet 0.2525 gr. arseniksyrad am- mon.-talk =0.0998 gr. arsenik. 1) Förmodligen den nedanför 3. b. anförda. K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 2. 8 58 | Li! BO NILSON; 2) 0.477 gr. gaf sammaledes 03915 gr. svafvelsyrad baryt =0.2302 gr. barium och 0.:38 gr. svafvel, derpå ytterligare 0.354 gr. svafvelsyrad baryt =0.0486 gr. svafvel och slutligen 0.2455 gr. arseniksyrad ammon.-talk =0.0966 gr. arsenik. 3) 0.341 gr. salt lemnade, då hela svafvelsyrehalten i lösningen på en gång fäll- des 0.54 gr. svafvelsyrad baryt =0.0747 gr. svafvel. | I procent är detta, kristallvatten beräknadt som förlust: IG 2. 3. [DK lb TABS SEE ÅBO od esads ss ASS — AST LASS fn MONO sosse snn ste (0 Sf AREAN ENARE -— Suede ler 24 Vägar än a 2) ATS N. TErarSANEAEN ee 21.90 ERÖMAAAEEN TORSKAR ARNE IMOLTOTLST SPI EVANR — Formeln för saltet skulle kunna blifva följande 6 3BaS. AsS+2BaS.AsS+6HO, hvilken formel fordrar SU RE SR NENENE OT SÄG FREE BC DRA SRA er 47.4 FST ETTER SSE sr KRO rrgorborrgr AR 20:76 JUSTIA fra Tid QSO a AES EEE FORN 24.36 GER VALÖ oe SPP TENTA T.AT (22:55 ; 100.00 men utom det att svafvel- och vattenhalten här betänkligt differera, så fordrar denna formel att efter oxidation med rökande salpetersyra den dervid erhållna svafvelsyrade barytens mängd skall förhålla sig till den ur lösningen sedermera fällda =5 :6, under det analysen gifvit ett förhållande dem emellan =9:8. Då de båda beståndsdelarna af antagna dubbelsaltet, såsom nedanför visas, existera hvar för sig, så torde likväl den beräknade formeln hafva någon sannolikhet för sig och saltet synes icke hafva varit fullkomligt fritt från inblandningar. Det är med tvekan, jag meddelat ofvanstående data och deraf följande uppfattning, då jag ej varit i tillfälle att, såsom jag skulle ön- skat, undersöka denna förening. Fr. d. Sedan nu anförda salt i värme afsatt sig, erhölls ännu en liten qvantitet der- utaf efter lösningens afsvalning och ur densamma ansköt sedermera ett salt i mycket stora, diamantglänsande, luftbeständiga, svagt gulfärgade, sannolikt monokliniska pris- mer i kombination med pyramidytor och planpar. | Torkadt genom pressning mellan sugpapper, analyserades detta salt genom oxida- tion med rökande salpetersyra. 1) 0.504 gr. lemnade härvid utfälld 0.3725 gr. svafvelsyrad baryt —0.2194 gr. barium och 0.0512 gr. svafvel och ur lösningen fälldes derpå 0.6205 gr. af samma salt =0.0851 gr. svafvel. Arsenikbestämningen ur filtratet derifrån gick vid torkningen förlorad. — 2) 0.4735 gr. gaf olöst 0.351 gr. svafvelsyrad baryt =0.2064 gr. barium och 0.0482 gr. svafvel; ur lösningen erhölls 0.5625 gr. svafvelsyrad baryt =0.0772 gr. svafvel. : Ar- senikbestämningen = föregående. OM ARSENIKENS SULFURER: :OCH DERAS FÖRENINGAR. 50) Vid en jemförelse mellån den svafvelsalt hos saltet, som varit förenad med barium, och arsenikens svafvelhalt, sådana de framgå ur analysen, visar sig att den förra för- håller "sig till den senare =5:8. Härutaf beräknar sig formeln 2BaS. AsS+3BaS.AsS+8HO, som fordrar NEG SES SME SENSE SANS EI BAJATA TT SVEROER, SSE SE Eele SESERSN INN 44.34 TON ARTE SSA 5 OFÖR Aa rt nte då nen 19.42 TIS 20 SKOR RNSA Rate e 26.92 SEO R TN At ft AN (RAYS BEE ATS FINNE TEN I 9.32 (CRT 100.00 under det att saltets procentiska sammansättning enligt analysen är hvad barium- och svafvelhalten beträffar i 2 Baisse SA SYN AES ANrR Roseanna fv ADM (5) RE AA BN a RR a SE JA (ET rada RE md tak G srt ond 26.37 Genom arseniksvaflas lösning uti vätesvafladt svafvelbarium har jag erhållit ett med det här i fråga varande identiskt salt, hvars arsenikhalt bestämts till 19.46 proc., till hvilket jag längre ner återkommer. öd. d- Försatt med dubbla mängden vätesvafladt svafvelbarium Skiljer den un- der 1. angifna lösningen, efter det svafvelväte i lufttomt rum blifvit utdrifvet, först en grågrön fällning (identisk med den under 2. a. anförda, ty den höll 41.05 proc. barium och 23.07 proc. svafvel.); sedan denna blifvit frånskiljd genom filtrering, betäckte sig ytan af lösningen med svagt gula, åt ändarne svärdformigt tillspetsade och ofta tvärt afskurna platta prismer, som i luften snart blefvo bruna. Tröglösta i kallt vatten blefvo de vid upphettning dermed blodröda, men löstes slutligen fullständigt. Urpressadt från moderlut mellan sugpapper analyserades saltet genom oxidation med rökande sal- petersyra. 0:3085 gr. salt — den enda qvantitet jag af detta salt erhållit fullkomligt rent — lemnade efter lösningen i syran och dess afrökning vid 100” 0.219 gr. svafvelsyrad ba- ryt olöst =0.0301 gr. svafvel och 0.1287 gr. barium; ur lösningen fälldes 0.221 gr. svafvel- syrad baryt =0.0303 gr. svafvel. Då den vid oxidationen omedelbart erhållna svafvelsyrade barytens mängd är lika stor med den sedermera ur lösningen fällda, så måste lika mycket svafvel i saltet hafva varit förenadt med barium som med arsenik; häraf formeln 3BaS . AsS+14HO0, med hvilken de erhållna värdena väl öfverensstämma. Beräknadt enligt formeln. Funnet 3 ADA 205580 fo NN ta (VTI STAT 41.71 AS eng CO Or BRA 12 ROAT TEARS = GON NO: AARR SIST TEE SNR 19.58 14HO .. 1260-20 AR 25.08 — 5025 V 100.00 . 60 D. FÖ NIDSONS b. Senare afsatte sig ur samma lösning stora monokliniska prismer med basplan och + hemidoma, med streckning snedt tvärsöfver och diamantglans. Saltet var af svagt gul färg och luftbeständigt; svårlöst i kallt vatten, blef det rödt vid upphettning dermed. Analysen å mellan sugpapper torkadt salt lemnade af 1) 0.344 gr., vid syrsättning i rökande salpetersyra, olöst 0.1903 gr. svafvelsyrad baryt =0.112 gr. barium och 0.0262 gr. svafvel; ur filtratet fälldes 0.2765 gr. svafvelsyrad baryt =0.038 gr. svafvel. 2) 0.4675 gr., sönderdeladt med varm chlorvätesyra, 0.136 gr. arseniksvaflighet =0.0829 gr. arsenik och 0.053 gr. svafvel, och ur lösningen erhölls 0.25 gr. svafvelsyrad baryt =0.147 gr. barium och 0.0343 gr, svafvel. Beräknadt 1 procent, med vatten som förlust: IG 200 BARE hats SN ERAN 32 85 ANSATT NR Sö KN AES ARR EA NEO Std 1. oe AR Vr NR NR bea BRONS ere Dag MÅR 17373 RES RESET ER NEX PINNE 18:60:10 201 ratt gl 18.70 EO ARA 212 SORAN Na SAR 213 hvarutaf formeln 100.00 som fordrar Fd] 5 VBR AE FIRE LR NA (DG 3 solen bär S210 FT URN LOPARA KRT SER MIL RR (UEER HO såg ANN 17.56 SOM rr bergtasa BON ara ora VINN AAA 18.73 [SEKO er Po gugr er 135 rena edt ae 31.61 427 100.00 E. ARSENIKSVAFLIGT SVAFVELSTRONTIUM. 1. Lemnas en med arseniksvaflighet mättad lösning utaf vätesvafladt svafvel- strontium att afdunsta öfver svafvelsyra, så förhåller den sig härvid såsom nämndt är om barium, men den afsatta amorfa fällningen är af betydligt ljusare färg och intorkad lemnar den en glänsande orangegul massa, som ofullständigt löses af vatten. Chlor- vätesyra dekomponerar den fullständigt och på detta sätt utröntes sammansättningen af det i lufttomt rum torkade saltet: 0.435 gr. salt lemnade härvid 0.2605 gr. arseniksvaflighet och 0.1945 gr. svafvelsyrad stron- tian =0.1267 gr. svafvelstrontium. Härutaf formeln 2(SrS. 4s8sS)+5EO, enligt hvilken beräknas i procent funnet SRS se I 85 ES OT OR Rs FÅS 1 1 Ta 0 RR 29.12 FÅBS” soknr FAG 0 MAN TTR 15300 [ITE A AA BENNET 59.89 HERON A50 0 PR KOH Ene 10.99 (förlust) 410.5 100.00 100.00 OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. 61 2. Då den med arseniksvaflighet jemnt mättade lösningen försattes med lika mycket vätesvafladt svafvelstrontium och vätesvaflan vid luftförtunningen blifvit utjagad, så afsatte sig snart derutur stora, gula kristaller af samma form och egenskaper som bariumsaltet: 2BaS.AsS'+15HO; det visade också dermed en analog sammansättning, som bestämdes å mellan papper pressadt salt, hvarvid: 1) 0.602 gr. lemnade, syrsatt med rökande salpetersyra, omedelbarligen 0.2885 gr. svafvelsyrad strontian =0.1376 gr. strontium och 0.0503 gr. svafvel; ur lösningen erhölls 0.5505 gr. svafvelsyrad baryt =0.0756 gr. svafvel. 2) 0.713 gr. lemnade vid sönderdelning med chlorvätesyra i värme 0.234 gr. arse- niksvaflighet =0.1427. gr. arsenik och 0.0913 gr. svafvel samt 0.3433 gr. svafvelsyrad stron- tian =0.1638 gr. strontium och 0.06 gr. svafvel. Beräknade i procent af förbrukadt salt utgöra de sålunda funna värdena, med vatten som förlust i analysen: i: Fä (SJIET DR REN ETSI 22.86 ONT ÅS LE IA JR and nd LA ISARI SSALITER GER JUR 20.01 SARAS LABNEN ST RADDA. JT 2 (EG or AARN. RLRAT AR 0 HÄ REL OR PA LAT 2100 ERO LEKA TRI Ud Ae AM NSLEA Set UI HANOI Ra Fia ERS] 30.82 100.00 hvilket förer till formeln 2SrS . AsS+15HO, hvilken fordrar ST. related balb arereeg 87.5 23.18 FÅS EE Pond Nena Le CEO, PYENOIATSLE: MNSTTST IEEE 19.86 SIS FESTA PIE JE ERE AR, 1 SOME Fy sa NEG EERO Rn a OL a an da daans unen SD SMS 100.00 3. Samma salt ansköt äfven utur lösningen 1, när den blifvit försatt med dubbla mängden vätesvafladt salt, ty 1) 0.5535 gr. lemnade vid sönderdelning medelst chlorvätesyra 0.1793 gr. arsenik- svaflighet =0.1095 gr. arsenik och 0.07 gr. svafvel, och 0.275 gr. svafvelsyrad strontian =0.1311 gr. strontium och 0.0479 gr. svafvel. 2) 0.3385 gr. gaf, behandladt med rökande salpetersyra, omedelbarligen 0.1715 gr. svafvelsyrad strontian =0.0818 gr. strontium och 0.0299 gr. svafvel och ur lösningen fäll- des 0.3355 gr. svafvelsyrad baryt =0.046 gr. svafvel. Beräknadt i procent: 10 2 SP SMER. sa ÖRNASN 20 NRERNLB NEVER 29:82 ASKAN LO UR £a UCS gen DEN KO EES. SIREN SONEN = SKANE. ake. AN I ERT Fa Er CEN ja SRS HAS EA JET ERÖR(förlust)....m.. OS, ALE Arendt = 100.00 62 LL. uF NEHSON, visar resultatet en noggrann öfverensstämmelse med ofvanskrifna formel. Saltet 2SrS.AsS+15HO visar sålunda samma benägenhet som det analoga ba- rium-saltet att utkristallisera, äfven när lösningen håller öfverskott på svafvelbas. Om detta är föranledt derigenom att ett ännu mera basiskt salt bildas i lösningen, såsom händelsen är med nedan anförda calciumsalt, har jag icke varit i tillfälle ett erfara. Då lösningen fick intorka, observerade jag emellertid, att ett salt afsatt sig i samma kristallform som det under 3. a. anförda bariumsaltet och antagligen utgjordes det af en dermed analog förening, som dock ej erhölls tillräckligt ren för analys. F. ARSENIKSVAFLIGT SVAFVELCALCIUM. 1. a. Får en med arseniksvaflighet mättad lösning af vätesvafladt svafvelcalcium intorka öfver svafvelsyra i luftfylldt rum, så erhålles en brun, bräcklig, glänsande massa, och under afdunstningen faller derur en amorf, brun, voluminös kropp på samma sätt som i liknande fall förut blifvit nämndt. Försiggår deremot afdunstningen uti lufttomt rum, så håller sig lösningen, som är rent gulfärgad, fullkomligt klar ända tills den vid långt drifven concentration stelnar till en kristallkaka af sidenglänsande, svagt gula, sammanfiltade, fina men långa pris- matiska kristaller, som, om de ej äro fullt uttorkade i lufttomt rum, genast blifva bruna i beröring med luften, men torra äro de luftbeständiga; det löses i vatten med lemning af ett brunt flockigt ämne "), som ej heller kokande vatten förmår upptaga. Till analysen användes ett ej fullständigt öfver svafvelsyra torkadt material, som pressades mellan sugpapper och sönderdelado 4 genom ihållande upphettning med chlor- vätesyra, deraf dekompositionen blef total. DO om: gaf 0.333 gr. arseniksvaflighet och 0.2 gr. svafvelsyrad kalk =0.1059 gr. svafvelcaleium. = 2) 0.7325 gr. gaf 0.346 gr. svafvelarsenik och 0.2045 gr. svafvelsyrad kalk =0.1083 gr. svafvelcalcium. AN ve 3) Att den härvid erhållna arseniksvafligheten var ren visade sig utaf 0.5015 gr. deraf, som löst i rökande salpetersyra fonade 1.4405 gr. svafvelsyrad baryt =0.1978 gr. svafvel eller 39,44 proc., då dess. formel fordrar 39.02 procent. På grund häraf blir saltets sammansättning, med vatten beräknadt som förlust, följande: 7 1 JE SETS ROR. RE CREME a 14.78 ASKS pet RR SS 7 ÖT REN SI SSR ESSEN SS, en 47.23 HÖ send RDR DA erat RN: 37.99 S 100.00 : 100.00 under att den härutaf härledda formeln CaS . AsS+11HO 1) Se nedan pb. OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. 63 fordrar ÖFTSRTEEV TARA TE TEES STAR ÄN. 13.95 ASKS te il 23 47.67 FIERONSO kd sIoks RE do EL 2 SSE EVR . 38.38 258 100.00 Detta salt är det enda kristalliserade, jag erhållit utaf denna sammansättnings- art och det erbjuder tillfölje häraf ett synnerligt intresse. Måhända är dess här funna vattenhalt icke den riktiga, då saltets egenskap att färga sig brunt i beröring med luf- ten tvifvelsutan är beroende på absorption af vatten ur densamma och det i sådant till- stånd blifvit analyseradt. b. Ofvanför har redan blifvit anmärkt, att detta salt ofullständigt upptages af vatten. Då detta är händelsen icke blott med arseniksvaflig svafvelcalcium utan jemväl gäller om öfriga af mig undersökta salter utaf allmänna formeln RS. AsS', så föran- leddes jag att häråt rikta någon uppmärksamhet och valde nu ifrågavarande förening till denna undersökning. Som sagdt är, lemnar detsamma vid behandling med kallt vatten en amorf, brun, flockig förening olöst. Efter densammas tvättning på filtrum, pressning mellan sug- papper och torkning öfver svafvelsyra till konstant vigt inträdde analyserades den. Härvid var det min afsigt att åstadkomma sönderdelning genom kokning med chlor- vätesyra, men då jag fann, att densamma icke härigenom försiggick fullständigt, så lö- stes det ännu odekomponerade i ammoniak och sönderdelades derpå med chlorvätesyra 1 värme. På sådant sätt erhölls af 0.7095 gr. 0.55905 gr. arseniksvaflighet och i filtratet derifrån 0.076 gr. svafvelsyrad kalk 0.0402 gr. svafvelcaleium. i Dessa värden tala för att föreningen är sammansatt enligt formeln CasS . 4AsS”+10HO0. 3eräknad procenthalt: funnen: (BER SJR 3 QR SEAT RES FSA sar ÅAR 5.67 ANSSE IR AJ RRINS UTAE ER ATA SBI ennen af menas. MO S0 NOEN GME GOES esse NR i SA Tf dns EN RR RR 15.47 (förlust) 618 100.090 100.00 Afgjordt är härmed att saltet CaS.AsS+11(2)HO genom vatten undergår en sönderdelning med lemning af en på arseniksvaflighet vida rikare förening. Om dennå alltid eller företrädesvis utgöres af en sådan utaf ofvan anförda sammansättning, deråt har jag ej varit i tillfälle att rikta någon undersökning; tvifvelsmål skulle äfven kunna uppstå derom, huruvida den undersökta olösta kroppen verkligen är en kemisk för- ening och om dess genom analysen ådagalagda öfverensstämmelse med formeln icke blott vore en tillfällighet. En sådan tvekan torde, i någon mån åtminstone, häfvas derigenom, att kokande vatten äfven åstadkommer ifrågavarande salts sönderdelning med lemning utaf en förening, som också visar sig ega en sådan god öfverensstämmelse med en kemisk formel. 64 T.ATANIE SON, c. Vid dess kokning med vatten återstår nemligen en ringa mängd olöst, hvilket eger färg och utseende utaf arseniksvaflighet. I vatten, hvarmed föreningen aftvättades, löser den sig 1 någon mån, isynnerhet vid upphettning och ur denna lösning utfaller den åter med samma utseende efter någon tid. Mot chlorvätesyra erbjuder den ett serdeles energiskt motstånd och sönderdelningen synes svårligen kunna bli fullständig; analysen verkställdes derföre under samma omständigheter, som för det bruna saltet re- dan blifvit anförda; det dertill begagnade materialet hade förut blifvit torkadt vid 100? och håller sålunda vatten, som ej vid denna temperatur bortgår. 0.609 gr. lemnade 0.5475 gr. arseniksvaflighet och 0.033 gr. svafvelsyrad kalk =0.0175 gr. svafvelcalcium, hvilket i procent uttryckt blir (07 4 EAA br 1) ST Br SANN SA LTT OD LA Lå AR rann - 180EBS ASSIST ren ss LUIS ELSE 807 PITE ER RN EUIE IN STEKER INN AND NER 89.90 FFÖ: (förlust) "SE Sei Rre Raon AA Tag La EA fr 100.00 då enligt formeln CaS . JAS+10HO den beräknade procenthalten visar sig sålunda: (ÖT Nor mA OP OAIRET EE TIMES 2.92 GASSIELA ES IL BA 6 LO rr rs ARA SKAL LANE fann 89.78 FOEFÖT Ng ve ARSA NRA ES (0 åsa Ler AR SRA aa ed Lr 7.30 233 100.00 2. Den med arseniksvaflighet mättade lösningen af vätesvafladt svafvelcaleium lemnar, försatt med lika mycket svafvelbasis, vid afdunstning i lufttomt rum en efflo- rescerande, hvitaktig, smörartad massa, som först blir brun och sedan vid torkning ånyo hvit; på kärlets botten fanns en kristalliserad förening, efter utseendet att döma förmodligen densamma, till hvilken jag nu öfvergår. 3. Den erhölls utur en lösning, hvari på hvarje atom sulfid förefanns 3 atomer svafvelbasis och ansköt vid afdunstning i lufttomt rum uti långa, tunna, böjliga, fyr- sidiga, hvita prismer med stark perlemoglans, hvilka i luften hålla sig oförändrade och äro högst tröglösta såväl i kallt som varmt vatten. Kristallisationen ser, så länge den finns i lösningen, serdeles rikhaltig ut, men svinner tillsammans uttagen derifrån; jag har serskilda gånger erhållit endast hvad till analysen blifvit förbrukadt och det oak- tadt syntes en lösning på omkring 20c.c. af kristallerna rikligen uppfylld. Torkadt genom pressning mellan sugpapper, sönderdelades saltet med utspädd chlorvätesyra i värme, hvilket lätt försiggår, hvarvid 1) 0.4045 gr. lemnade 0.o81 gr. arseniksvaflighet och 0.322 gr. svafvelsyrad kalk =0.1704 gr. svafvelealeium. 2) 0.2714 gr. lemnade 0.0533 gr. arseniksvaflighet och 0.2156 gr. svafvelsyrad kalk =0.1141 gr. svafvelcalcium. Uttryckta i procent äro dessa värden: (rr) in OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. i 2 (ÖfE NET EEG ARS SARS ADM 42.04 FÅ SSR INA SER as 2 (ER ar ne Aa Ra 19.64 ERÖR (förlust)... oc SS 38.32 100.00 100.00 Saltets sammansättning uttryckes följaktligen genom formeln 7CaS. AsS+25HO, hvilken fordrar ÖMSE TNG SILGÅENA 2 ENS FRE TIA FORS OTRS LAN 42.00 FÄTSKO pe Iee- FRRYR flere [RISSTIIE Ra KE | ENT. SE 20.50 HERON Ae ERS R22ONEKIR = redd lade igt 37.50 600 100.00 Detta genom sin höga bashalt serdeles anmärkningsvärda och väl karakteriserade salt har påtagligen uppkommit ur den nämnda lösningen genom samtidig bildning af det under 1. a. här ofvan anförda salt, ty 3(30a8 . AsS)=7CaS. AsS+20a5, ASS”. Den i lösningen länge försiggående kristallisationen har 1 dess senare stadier icke blifvit undersökt, så att jag icke varit i tillfälle att bekräfta det här gjorda antagandets riktighet. | Det utaf Berzeuvs ') erhållna saltet 3CaS.AsS'+15HO, som i hvita kristaller utfälldes ur en lösning medelst alkohol, synes sålunda på det här använda framställ- ningssättet icke kunna bildas. G. ARSENIKSVAFLIGT SVAFVELMAGNESIUM. 1. Med arseniksvaflighet ger svafvelmagnesium vid här använda förfaringssätt en gul lösning, som vid afdunstning förhåller sig likt de föregående; intorkad ger den en brun, bräcklig massa, som håller sig oförändrad i luften och torkad öfver svafvel- syra i lufttomt rum eger sammansättningen Mg5S.AsS+5HO; 1) 0.355 gr. lemnade nemligen vid sönderdelning med kokande chlorvätesyra 0.531 gr. arseniksvaflighet och 0.279 gr. svafvelsyrad talk =0.1302 gr. svafvelmagnesium. 2) 0.6545 gr. gaf 0.42 gr. arseniksvaflighet, men magnesium-bestämningen gick förlorad. I procent: I 2 Most SR Rn 152 Ne RATOS Sn — BÄ SHS SL ORER JR Lona BA (12 TVI ra. NE SR I a SR a 62.95 EN RRD SN RER SF AIR REAR — 100.00 1) Anfördt ställe s. 288. K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 2. 66 LF. NILSON, under det att angifna formeln fordrar NS fer SA ANEE 200 OR TAR BAN RON 14.28 ASK symeR ERE oe TIS 62.76 5HO HAD Fer Aes sy, UEARRNUEN 22.96 196 100.00 2. Till öfverskott af vätesvafladt salt förhåller sig den med arseniksvaflighet mättade lösningen derutaf på ett med förut omnämnda analogt sätt; vätesvafla ut- drifves i lufttomt rum och den gula lösningen, som innehåller 2 at. MgS på 1 at. AsS” afsätter en kristallinisk fällning, hvilken, intorkad under luftpumpens recipient öfver svafvelsyra, dekomponerades med chlorvätesyra och gaf dervid af 0.98 gr. 0.492 gr. arseniksvaflighet och 0.4685 gr. svafvelsyrad talk =0.2186 gr. svafvel- magnesium. I: procent: M Of Nog toes slem RSA near deN sealsa se JEN NSNSRANEN 22.31 ÅS ög dute sted od Tr sorts et AAA NONEAR AKTIER ANNE 50.20 EFÖ:S(FÖTLUIST) 27 er EL SARAS SR NIER SRA 27.49 100-00 då formeln 2Mg5S . AsS'+8HO fordrar TVI SSE sr dre NA NNE TÅ SNES RR Ae 20534 ÅS os SE BE 2 AR Sr Ne dr VR 49.00 STL OBS EE SR ENE (PA ERNER SÅ free ER a 0 SGD 251 100.00 Saltet var otydligt kristalliniskt, gult och tröglöst i både kallt och varmt vatten. 3. Vid tillsats af dubbla qvantiteten vätesvafladt svafvelmagnesium till den förut med arseniksvaflighet mättade lösningen, afsatte sig snart en kristallinisk fällning, som var af något renare gul färg än den nyss nämnda, men för öfrigt förhöll sig som denna. Torkadt öfver svafvelsyra i lufttomt rum gaf saltet vid sönderdelning med chlorvätesyra af 1.002 gr. 0.4215 gr. arseniksvaflighet =42.07 proc. och 0.613 gr. svafvelsyrad talk =0.3 gr. svafvelmagnesium eller 29.94 proc. under det formeln 3MgS. AsS+9HO fordrar STD OS Jägaren Joen Ae for SETS SA Or SR RR nn 29.17 AT SIOPNES SR sot 1 28- tro RIVER SALAS 42.70 9HO ... (oj RE arr Ur a 28.13 288 100.00 OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. 67 Vid en öfverblick af arseniksvaflighetens föreningsförhållanden, sådana de framgå ur föregående undersökning, faller det i ögonen, att dess affinitet under vanliga om- ständigheter yttrar sig på ett helt annat sätt än i lufttomt rum; då i förra fallet sal- ter af formeln RS. As”. uppkomma vid dess inverkan på vätesvaflade salter, så måste trisulfiden härvidlag vara eqvivalent med vätesvaflan, under det att den i senare fallet är lika gällande med 2 eller flera atomer af denna svafla. Vidare är trisulfidens rym- liga mättningskapacitet serdeles anmärkningsvärd. Den synes vara utrustad med en ser- deles utpreglad förmåga att å ena sidan bilda mycket basrika och å andra sidan mycket sura svafvelsalter; extremerna utgöras af de undersökta föreningarna 7CaS .AsS'+25HO och CaS:. JAsS+10HO, eller, om endast mera utmärkta och bestämda föreningar tagas med i räkningen, så blir det senare membrum företrädt utaf salterna RS. 3As$', der R=K och Am., och emellan dessa ytterligheter ger den salter utaf de mest varierande mättningsförhållanden. De visa samtligen nästan utan undantag en stor grad af be- ständighet i fast form och isynnerhet hafva salterna 2RS.AsS+15HO erhållits i utmärkt vackra kristaller. Flera sura salter gifvas, som af chlorvätesyra ej lida fullständig sönderdelning, isynnerhet är detta händelsen med de nyss anförda, röda, kristalliserade föreningarna af svafvelkalium och svafvelammonium. På grund såväl af åtskilliga naturliga föreningar, såsom Pyrargyrit, Xanthokon, som ock Berzern kalksalt 3CaS.AsS'+15HO, har man betraktat arseniksvafligheten så- som en trebasisk svafla; tillvaron utaf ett salt, sådant som det utmärkt väl kristallise- rande 7CaS.AsS'+25HO torde måhända komma att verka en rubbning af en sådan åsigt, då det ju bildats under sådana omständigheter, att svaflan kunnat tillfredsställa sin föreningssträfvan såsom trebasisk. Men att ingå i en närmare pröfning af denna fråga ligger utom planen för denna undersökning, hvarföre jag nu öfvergår till 68 LU UFS NIULISON; III. ARSENIKPENTASULFID, AsS”. Med anledning derutaf att vätesvafla icke genast åstadkommer någon fällning uti en lösning af arseniksyra, såsom fallet är med arseniksyrligheten, var man till en bör- jan af den åsigt, att någon deremot svarande svafvelförening af arsenik icke funnes. Så yttrar BErzELius ') 1824 rörande denna fråga: »det synes ej existera någon arseniksyran motsvarande förening mellan arsenik och svafvel, ty en lösning af arseniksyra fälles ej af vätesvafla och om fuktig arseniksyra i fast form utsättes för vätesvafla, så sönder- delas visserligen syran, men det synes som om produkten endast vore en mekanisk blandning af svafvel och svafvelarsenik [AsS”], som löses i ammoniak med lemning af svafveb. Följande år visade dock Prarr ”), att, derest vätesvaflans inverkan icke för hastigt afbrytes, en gul fällning verkligen erhålles och vid långvarig inledning af gasen fann han lösningen arsenikfri. På grund derutaf att den så vunna svafvelarseniken vid ringa uppvärmning fullständigt löstes uti ammoniak och med stöd af ett verkställdt analytiskt försök, som angaf föreningen bestå af omkring 50 proc. af hvardera bestånds- delen, fann PraArr sig öfvertygad derom att den produkt, han erhållit, utgjordes utaf arseniksvafla. Det är förmodligen denna uppgift, som gjort att BErRzELIusS s. å. ändrat sin mening, då han säger: ”) »arseniksvafla bildas, då arseniksyra i någorlunda concentre- rad upplösning sönderdelas af svafvelbunden vätgas, men sönderdelningen går vida trö- gare än af arseniksyrlighet», en mening som ännu qvarstår i sista upplagan af hans Iehrbuch der Chemie. Senare hafva likväl WACKENRODER och LUDWIG ”) ådagalagt att BERZELII ursprung- liga uppfattning utaf den sönderdelning, vätesvafla utöfvar på arseniksyra, är den enda sanna och H. Roses”) 1859 utförda undersökning i frågan har tjenat som ytterligare bekräftelse derpå; han fann nemligen att reaktionen härvid försiggår enligt formlerna: As O”+2HS=AsO”+2S+2HO, As O+3HS=AsSsS+3HO, att sålunda den fällning, som först uppkommer, utgöres af svafvel, endast i ringa mån blandadt med svafvelarsenik, att, efter dettas affiltrering, båda arsenikens oxidations- grader kunna i lösningen påvisas, att denna, ytterligare behandlad med vätesvafla un- der en kortare tid, ger en svafvelarsenik, som i glödgning med kolsyradt alkali afsätter metallspegel — följaktligen AsS” — och att den från trisulfiden befriade vätskan utaf 1) Lehrbuch der Chemie 1824 Bd. 2. S. 141. 2) SCHWEIGGERS .Journal fär Chemie und Physik N. F. XV. S. 95 (1825). 3) »Om svafvelsalter» i Kongl. Vetensk.-Akademiens Handlingar 1825. ss. 257. 1) Archiv der Pharmacie 2:te Reihe Bd. 97. s9S. 32. 5) Aunalen der Physik und Chemie CVII. SS. 189. 4 OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. 69 vätesvafla ånyo grumlades utaf svafvel, att man följaktligen genom en ändamålsenligt afpassad inverkan af vätesvafla än kan erhålla rent svafvel, än arseniksvaflighet som resultat. Tillfölje häraf fann sig dock RoszE icke blott föranledd, att antaga ifrågavarande reaktion ega sitt sanna uttryck uti ofvanskrifna formler, utan förleddes derjemte att förneka, det arsenikpentasulfiden öfverhufvud existerar i isoleradt tillstånd. Han ut- talar nemligen sin åsigt vara den, att denna svafla, så utmärkta salter den än bildar, likväl genast sönderfaller 1 trisulfid och fritt svafvel så snart den ur föreningarna frigöres genom en syra och finner den sålunda vara underkastad en sönderdelning analog med den, undersvafvelsyrligheten under liknande omständigheter lider. Fucns ') har slutligen, på samma gång han för jemförelses skull underkastade vätesvaflans inverkan på en arseniksyrelösning en sorgfällig granskning, som ledde till med Roses fullkomligt enahanda resultater, egnat frågan om arseniksvaflans existens i fritt tillstånd en undersökning, hvarutaf framgick att den produkt, som erhålles genom destruktion utaf saltet 3NaS. As$S+15HO medelst chlorvätesyra, verkligen utgjordes utaf denna sulfid, enär kolsvafla ur densamma icke utlöste någonting och dess lösning uti ammoniak, hvaraf den lätt och fullständigt upptogs, med silfversolution lemnade endast arseniksyrans reaktion. Härmed var det sålunda afgjordt, att denna svafvelförening verkligen kunde er- hållas 1 fritt tillstånd. Den svafla, som blifvit förbrukad till de i det följande refererade försök, har jag framställt genom arseniksvafladt svafvelnatriums dekomposition med chlorvätesyra. Detta salt åter har vunnits genom motsvarande syresalts behandling med svafvelväte. Den inverkan, hvarigenom svafvelsaltet här genereras, försiggår likväl ytterst långsamt och vätesvaflans inledning måste underhållas en så lång tid, att det utaf FRESENIUS ”) re- kommenderade framställningssättet genom 3(NaS. HS)+2AsS'+3NaO, HO+2S, otvifvelaktigt förtjenar företräde såsom vida hastigare till målet förande än BERZELII metod, isynnerhet vid saltets framställning i någon betydligare qvantitet. Ur en större mängd af detta salt beredde jag mig, som sagdt är, svaflan genom utspädda lösningens försättande med chlorvätesyra: till följe af härvid bortgående större mängd svafvelväte, företog jag dekompositionen i fria luften och vid detta tillfälle rådde en ganska sträng köld. Sulfiden som erhölls, var af en betydligt ljusare färgton än arseniksvaflighet, nästan svafvelgul. Vid dess tvättning med vatten fästade det min uppmärksamhet, att detta genast opaliserade, såsom af svafvel. Efter förutgången tvätt- ning och torkning vid 80” befanns det att densamma ofullständigt löste sig uti ammo- niak och vid ett försök öfver dess löslighetsförhållande uti kolsyradt alkali i värme, erhölls under utveckling af kolsyra och vätesvafla, en djupt rödbrun vätska, som vid afsvalning ljusnade under fällning af svafvel, hvilket derutur sedermera oupphörligen afsattes, och slutligen erhölls ett kristalliserande salt, som med chlorvätesyra utveck- 9 Zeitschrift för analytische Chemie I. SS. 189. ?) Zeitschrift för analytisehe Chemie I. 8. 192. 70 LI FI NILSON; lade svafvelsyrlighet och fällde ett gult precipitat, förorenadt som det var af svafvel- salt. Dessa företeelser kunde endast derigenom förklaras, att den vid försöket använda sulfiden varit oren af svafvel, hvilket förorsakat bildning utaf ett supersulfuretum med kalium, hvarur vid luftens inverkan svafvel utföll under det samtidigt ett undersvafvel- syrligt salt uppkom. Pentasulfidens halt utaf fritt svafvel åter kunde ej härledas ur annan orsak, än att densamma ursprungligen utfallit i förening med vätesvafla, såsom ett sulfhydrat, genom hvars småningom försiggående sönderdelning den ofvanrnämnda opaliseringen vid tvättningen vinner en förklaring, alldenstund detta, såsom lufthaltigt, borde utöfva en oxiderande inverkan på sulfhydratet, hvilket sedermera 1 beröring med luften vid torkning lidit en fullständig, eller så godt som fullständig sönderdelning. Detta allt föranledde mig att å den på ofvan anförda sätt beredda och torkade svaflans beståndsdelar anställa en qvantitativ undersökning. 1) 0.65 gr. derutaf lemnade, löst i rökande salpetersyra, efter dennas afrökning vid 100? 0.6055 gr. arseniksyrad ammon.-talk, motsvarande 0.239 gr. arsenik. 2) 0.461 gr. gaf sammaledes 2.1175 gr. svafvelsyrad baryt, motsvarande en svafvel- halt utaf 0.2908 gr. Beräknade på hundra delar blifva dessa värden: 36.77 73 TJRENECD ERNER, TE SR a fe ADS TAR EP SE STR Re = 62.87 AN ND) S NLA Si SVEN LTR EINE 62:87 Ts RNA 6 3.93 99.64 < Förhållandet mellan vigtsmängderna af svafvel och arsenik är sålunda noggrannt det, som angifves genom formeln AsS”. Härutaf blir det tydligt, att allt eller åtmin- stone i det allra närmaste allt svafvel, som förefanns uti det dekomponerade saltet 3NaS.AsS” erhållits i fällningen; kolsvafla utdrog ur densamma ansenliga qvantiteter svafvel, men oaktadt den en längre tid stått uti 80” varm luft visade den sig ännu hålla osönderdelad vätesvafla. Detta framgår nemligen af ett försök, hvarvid 0.624 gr. af den torra svafvelarseniken, då den under två dygn låg under en lösning utaf chlorcadmium, efter urtvättning och torkning vid 90—95? tills konstant vigt in- trädde, hade tilltagit i vigt med 0.0584 gr. En sådan vigtstillökning synes mig nemligen ingalunda på andra vilkor kunna erhållas, än att det hos svafvelföreningen ännu förhandenvarande svafvelvätet omsatte sig med cadmiumsaltet, så att arseniksvaflad svafvelcadmium bildades. Det torde sålunda svårligen kunna förnekas, att vid sönderdelningen här i fråga ett sulfhydrat 3HS.AsS” blifvit fälldt, hvilket dels under tvättning med det lufthaltiga vattnets och dels genom beröring med luftens syre gifvit en blandning af AsS+3S. Denna svafvelvätets förening med en så stark sulfid som arseniksvaflan är så mycket mera anmärkningsvärd som vi hitintills endast egt ett enda exempel på sådana i theo- retiskt hänseende synnerligen intressanta föreningar uti ZEISES bekanta sulfhydrat af kolsvafla. Redan BeErzeuius synes hafva iakttagit dess tillvaro, ty han säger tydligen i sin afhandling »om svafvelsalter» s. 264: »Jag har någon anledning att förmoda att vid detta tillfälle (arseniksvaflade salters sönderdelning med utspädd saltsyra) något väte- OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR el svafla fälles med arseniksvaflan, men det har aldrig lyckats mig att få dem förenade till en egen kropp, på sätt ZEISK visat att vätesvafla och kolsvafla kunna förenas.» Förestående redogörelse har nu visat, att hans förmodan var grundad på en riktig iakttagelse. Den har jemväl lemnat ett exempel till de många förut bekanta på väte- svaflans analogi med vattnet i sina föreningar. Då svafvelväte sålunda kunnat ingå förening med en så utpreglad svafla som arsenikpentasulfiden, så torde man med stör- sta skäl kunna förvänta, det sura svafvelsalter skola kunna erhållas, deruti svafvelväte såsom svafvelbasis företräder den rol, basiska vattnet spelar i de sura syresalterna, blott att uppmärksamheten blir riktad åt detta håll. Genom i köld skeende sönderdelning af arseniksvafladt salt erhålles sålunda ingen ren produkt och mina försök att rena den härigenom vunna svafvelhaltiga pentasulfiden kröntes icke med framgång, ty kolsvafla extraherade ganska trögt svafvel och genom lösning i kolsyrad ammoniumoxid kunde jag, oaktadt den repeterade gånger derutaf fick upptagas, icke erhålla den i så rent tillstånd, att den sedermera utan återstod lö- stes af detta salt. Vill man erhålla en fullkomligt ren arseniksvafla, så måste dekompositionen utaf svafvelsaltets utspädda lösning med chlorvätesyra ske vid kokning och upphettningen måste härvid fortsättas en längre tid bortåt. Sulfiden fasthåller nemligen envist något svafvel- väte; ett af blysaltlösning fuktigt papper svärtas till bevis härpå, då det kommer i be- röring med vattenångorna, äfven om vätskan hållits i kokning mer än en timma efter det fällningen försiggått och en sålunda under mer än dubbelt så lång tid behandlad svafla visade sig, fullständigt tvättad och laggd på sugpapper i öppen luft till tork- ning, innehålla vätesvafla, alldenstund en med blysalt fuktad pappersremsa, som upp- hängdes tätt öfver utan att likväl få komma 1 beröring med densamma, inom några minuter gaf mer än tydlig vätesvafle-reaktion. BERZELIUS ') har anmärkt att »det i allmänhet alltid händt honom, att arsenik- svafla lemnat något svafvel olöst, då den upptages af vätesvaflade salter» och anser att »detta svafvel kan likväl vara fälldt ur dessa, emedan de af luftens åtkomst blifvit parti- elt sönderdelade, hvilket man omöjligen kan förekomma». Jag har ofta egt tillfälle att bekräfta riktigheten af denna iakttagelse, och då en lösning utaf vätesvafladt salt, som varit utom allt tillfälle att komma i beröring med luft, likväl ögonblickligen grumlas af en hvit fällning, då arseniksvafla af den upptages uti det renaste tillstånd, den af mig kunnat erhållas, så synes, på grund af hvad förut blifvit anfördt, den förmodan ligga nära till hands att detta faktum kan vara beroende på en liten qvantitet svafvel- väte, som vid arseniksvaflans beredning ännu ej blifvit genom kokning med öfverskott af chlorvätesyra derur fullständigt utdrifven och hvarutaf sedermera genom luftens in- flytelse bildats fritt svafvel och vatten. FLÖCKIGERS ”) iakttagelse att ur 3NaS . AsS+15HO med ätticksyra afskiljd sulfid vid lösning uti ammoniak bland andra produkter äfven ger undersvafvelsyrligt salt, kan naturligtvis, efter hvad här blifvit sagdt, icke vara beroende på någonting annat, än 1) Anfördt ställe s. 272. ' 2?) WiLL. Jahresbericht äber die Fortschritte der Chemie etc 1863. 8. 232. 12 EE FS NIITIS:ON , att han opererat med en utaf fritt svafvel förorenad arseniksvafla, hvilket är så mycket antagligare som den förmodligen vid vanlig temperatur blifvit utfälld. För att erhålla en under iakttagande af här förut nämnda försigtighetsmått be- redd pentasulfid befriad från hygroskopiskt vatten, torkades densamma, i och för ana- lys derutaf, i luftbad vid 100?; dess vigt blef dock härigenom icke konstant utan aftog oupphörligen och det befanns slutligen, att densamma vid denna temperatur undergått syrsättning och öfvertäckt sig med kristalliserad arseniksyrlighet både i oktaedrar och prismer; efter kokning med chlorvätesyra föll ur denna lösning för vätesvafla genast en ymnig gul fällning. Att hettan i luftbadet, (som var försedt med en BuNnsEss regulator) icke öfverskridit det angifna gradtalet, derom är jag förvissad, då urglaset, som inne- höll sulfiden, var placeradt på kork och termometern som angaf temperaturen äfven- ledes med sin nedre ända hvilade på samma slags underlag; dessutom erhölls på arse- niksvaflighet, som samtidigt torkades, lätteligen konstant vigt, hvaraf synes framgå att svaflan AsS” lättare rostar än svafligheten AsS”. Dock har jag flera gånger varit i till- fälle att erfara, att äfven den senare vid långvarigare torkning, t. ex. under en hel natt, vid nämnda temperatur undergår syrsättning och derutaf har följden också blifvit att fera i det föregående meddelade analyser gifvit något låga värden i arsenik och arseniksvaflighet. Nyss är anfördt, att vid svafvelarsenikens sålunda försiggående långsamma rost- ning vid 100? arseniksyrlighet uppträdt i båda sina kristallformer; denna iakttagelse är ingalunda enstaka, utan jag har flera gånger observerat densamma i både oktaedriska och prismatiska kristaller afsatt, den ena invid den andra, på det täckande urglasets undre sida. Härutaf synes sålunda följa, att temperaturen, vid hvilken kristallisationen försiggår, icke har någonting att skaffa med arseniksyrlighetens dimorfa natur, såsom fallet onekligen synes vara med det dimorfa svaflet. Äfvenledes torde båda formernas bildning under anförda omständigheter utgöra ett talande bevis för riktigheten af SCHEURER-KESTNERS ') förmodan, att en långsam kristallisation uti en atmosfer af svafvel- syrlighet utgör ett betingande vilkor för att arseniksyrligheten skall afsätta sig pris- matisk, en förmodan, som han framställt med anledning utaf fyndet af denna form i ett rör, som ledde en utaf arsenikhaltig kis beredd svafvelsyrlighet in uti en svafvelsyre- kammare. Deremot synes den åsigt, för hvilken DeEBRAY ”) gjort sig till förkämpe, att nemligen en högre temperatur (400”) är väsendtligen nödvändig för dess bildning, då enligt honom vid en lägre endast oktaedrisk skulle afsätta sig, härigenom vara bevisad mindre sannolik. Då jag genom en qvantitativ bestämning önskade pröfva den beredda arsenik- svaflans renhet, men ej kunde erhålla den torr genom upphettning till 100”, så sökte jag befria densamma från vatten i lufttomt rum öfver svafvelsyra; det befanns dock att sulfiden höll vatten, som dymedelst ej lät aflägsna sig. Undersökningen af den, tills kontant vigt erhölls, sålunda behandlade svaflan gaf nemligen följande utslag: 1) Bulletin Soc. Chim. (2) X. 444. 2?) Compt. rend. LVIII, p. 1209. Annalen der Chemie und Pharmacie, Suppl. II. S. 250. OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. Ua 1) 0.6105 gr. gaf efter lösning i rökande salpetersyra, sedan öfverskottet af oxidationsmedlet blifvit aflägsnadt, 0.7125 gr. arseniksyrad ammon.-talk, som motsvarar 0.2812 gr. arsenik. 2) 0.5435 gr. lemnade likaså 1.9525 gr. svafvelsyrad baryt, som innehåller 0.2681 gr. svafvel. I procent utaf använda svaflan äro dessa värden: SATSER SERIE SE BAR 2 EA ÖRON AN, SE, rea | =i(0' 614 | Sa. stodrat.gulgreen 49.34 f |A =3 084 | Börlustrsar. Leos 2 4.60 100.060 Om förlusten är vatten, och den kan ej annat vara, så leda de erhållna värdena till formeln HO. AsS”, som fordrar SÄS SYREANPIRS TION SES YTAN (fö late dr LÄR 45.73 SSP dret dr SKARAN SN 3 ÖFPRAT ANSER NER See a 48.78 EROS AREAN ANA BRUAE DN CIRPSSEERN SANS UR RARE RR Re 5.49 164 100.00 För att kontrollera, om det erhållna resultatet var riktigt, verkställdes ännu en analys å svafla, som icke blott fick torka öfver svafvelsyra i lufttomt rum tills den vi- sade konstant vigt, hvilket snart inträffar, utan derutöfver i flera dygn, då den likväl ännu vägde lika mycket: 1) 0.5105 gr. lemnade 0.5945 gr. arseniksyrad ammon.-talk, motsvarande 0.2347 gr. arsenik. 2) 0.4625 gr. gaf 1.1275 gr. svafvelsyrad baryt eller 0.2235 gr. svafvel, värden, som beräknade i procent, visa en noggrann öfverensstämmelse med dem, for- meln fordrar: FÅ: ST FANAN REN BR MSE MK ARR RR UR ODARNN RAD 07 FS TENN SEE SEOKSREE MUSSE TUAERN BURN SIA NEII AS? UTSRNAN I I TR OJ BROTRI2A01 48.32 Er (ÖNA CIORET BRN PRE sifon fre Cu HBT dl Dö 100.00 Det vill härutaf synas som om svaflan, då den går förlustig om det svafvelväte, i förening hvarmed den enligt föregående först utfaller, i stället upptager vatten och dermed bildar ett hydrat i likhet med hvad förut kändt är med afseende på en eller annan svafvelmetall t. ex Zn$S.HO ') och den förmodan torde vara mer än sannolik, att flera tunga metallers svafvelföreningar ursprungligen fällas såsom sulfhydrater, ehuru- väl dessa, såsom mindre beständiga och tillfölje deraf föga tillgängliga för undersökning, hitintills blifvit så godt som alldeles förbisedda. . !) Se FRESENIUS: Anleitung zur qvant. chem. Analyse 1866. S. 139. K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 2. 10 174 La Bo NIUHSON, Den vattenhaltiga arsenikpentasulfid, som man sålunda erhåller vid sönderdelning utaf en kokande lösning af arseniksvafladt svafvelnatrium, kan befrias från sitt vatten genom torkning i luftbad vid 90—95”, hvilken temperatur den uthärdar utan att för- ändras. Då äfven arseniktrisulfiden, såsom redan blifvit nämndt, genom långvarigare upphettning vid 100” småningom oxideras, så torde det vara lämpligast att, äfven när det gäller dess torkning, hettan i luftbadet icke får öfverstiga 95”. Till alla försök, för hvilka det följande är en redogörelse, har samma svafla, som gifvit material till nyss anförda analytiska data, blifvit använd och i det fall, der arse- niken blifvit bestämd under denna form, har densamma torkats på vägdt filtrum vid den angifna temperaturgraden. Arseniksvafla löser sig uti kokande kolsyradt alkali; då härvid utom kolsyra till- lika vätesvafla bortgår, så föregårsomsättningen tvifvelutan enligt formeln: 5NaO, CO+2AsS+3HO=3NaS . AsS+2NaO. HO. AsO”+2HS+5CO"; ur den gula lösningen afsätter sig vid afsvalning snart en brandgul fällning och seder- mera en hvitaktig af svafvels utseende. Äfven arseniksyradt alkali löser svaflan, ehuru ofullständigt och som det härvid var att antaga det oxysulfidsalt skulle kunna uppkomma, utförde jag ett par försök. Får en kokande lösning af kalisalt, beredd genom att försätta en varm solution af ar- seniksyra med kolsy adt salt så länge någon kolsyra utdrefs, upptaga så mycket penta- sulfid, den förmår, så återstår en ansenlig mängd svafvel olöst. Den härifrån affiltrerade lösningen opaliserar länge af fint fördeladt svafvel, reagerar alkaliskt och afsätter efter afdunstning en ringa mängd långsträckta, åt ena ändan spjutfornugt tillspetsade, åt an- dra snedt åt båda sidor afstympade, fyrsidiga, ofärgade kristaller, som vanligen äro sammanvuxna uti strålformiga grupper. Tröglöst i kallt, upptages detta salt lättare af varmt vatten, men i senare fallet under opalisering; vattenlösningen ger med silfversalt en svart fällning och i filtratet från denna vid tillsats af ammoniak ett gult precipitat; med ätticksyrad blyoxid erhålles en hvit fällning, som småningom mörknar och slut- ligen blir svart, hvilket genast inträffar vid upphettning; med chlorvätesyra opaliserar lösningen såsom af svafvel och vätesvafla åstadkommer derpå en gul flockig fällning. Den erhållna föreningen visade således till reagentier det disulfo-arseniksyrade kalits karakteristiska egenskaper och följande analytiska bestämningar visa, att den verk- ligen utgjordes af detta salt: 1) 0.4975 gr. mellan sugpapper pressadt salt lemnade efter sönderdelning med chlor- vätesyra och arsenikens fullständiga utfällning med svafvelväte 0.28 gr. svafvelsyradt kali, motsvarande 0.1179 gr. kali. 2) 0.668 gr. salt lemnade efter syrsättning med rökande salpetersyra 0.7875 gr. svafvelsyrad baryt, motsvarande 0.1082 gr. svafvel, och 0.635 gr. arseniksyrad ammon.- talk =0.248 gr. arsenik. I procent är detta: OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. Lö beräknadt enligt formeln funnet: KO . AsS'Ö'+2HO KA nn PREV (1 MARS SR KREON KO Ingår ATA orsa AD Aha JES SNI SO KSFRE E ÅS LORD frys DS Seann 6:00 ST NMS AE RN SIT NEAR 16.32 BOR SEN FENRIR FET 12.24 EO SO dosen MS [964 100.00 Lösningen hvarutur detta salt anskjutit öfvergick vid längre drifven concentration till en mjölkhvit fast massa. De produkter, som beledsaga dess bildning på ifråga va- rande sätt, hafva icke blifvit undersökta, men det frigjorda svaflet synes tyda derpå, att pentasulfiden vid lösning uti det arseniksyrade alkalit lider en destruktion, säsom jag har anledning att förmoda, till bildning af arseniktrisulfid och fritt svafvel, alldenstund utur dess lösning 1 arseniksyradt natron, som försiggår under samma fenomener, här för kalisaltet redan äro uppgifna, denna svafvelarsenik vid afsvalning utföll i form af en brandgul amorf fällning, som vid upphettning i luften förbrinner utan lemning och, torkad öfver svafvelsyra, gaf 38.09 proc. svafvel. Äfven en annan omständighet synes vittna om, att arseniksvaflan lätt sönder- faller på angifna sätt. Tillförene har här redan blifvit anmärkt, att om en vattenlös- ning af saltet 3NaS.AsS+15HO försättes med silfversolution, så erhåller man en svart fällning, efter hvars afskiljande vätskan vid neutralisation med ammoniak ger ett rent gult precipitat af arseniksyrlig silfveroxid. Det var detta reaktionsförhållande, som kom mig att tro, det den kristallisation, som erhölls ur en lösning, hvari på hvarje atom Ass” fanns 3 atomer svafvelalkali för handen, utgjordes utaf arseniksvafligt salt. Som bekant är, förhåller sig nemligen en ammoniakalisk lösning af arseniksvaflighet på detta sätt, under det att en sådan utaf arseniksvafla visar arseniksyrans karakteristiska reak- tion i den bruna fällning, som under liknande förhållanden bildas. Det var då helt naturligt, att jag betjenade mig af denna olikhet, för att undersöka, hvilkendera svafvel- arseniken saltet innehöll, alldenstund nemligen ingenting annat kunde förmodas, än att samma utslag skulle erhållas, lösningsmedlet för svafvelarseniken måtte nu vara ammoniak eller svafvelalkali. Så är dock ej fallet; arseniksvafla löst i ammoniak ger arseniksyrad silfveroxid, arseniksvafla löst såsom natriumsalt ger en gul fällning af arseniksyrlig silfveroxid. Den fria svaflan svärtas ögonblickligen vid öfvergjutning med en någor- lunda concentrerad lösning af salpetersyrad silfveroxid och filtratet lemnar genom neu- tralisering med ammoniak en rent gul arseniksyrlig silfveroxid, men något brunt arse- niksyradt salt visade sig alls icke, vare sig vätskan neutraliserades med ammoniak eller med salpetersyra. Vid extrahering med kolsvafla lemnade den svarta återstoden — svafvelsilfret —, efter förutgången urtvättning med vatten och till sist alkohol, en li- ten qvantitet svafvel. Man skulle härigenom känna sig frestad att antaga, det den fria svaflan, i enlighet med H. Rosrs förut omnämnda åsigt, verkligen endast består utaf en med 2S blandad AsS', såframt nemligen ej dels Fucns ådagalagt att densamma existerar i isoleradt tillstånd och dels dess saltlösning, såsom nyss är nämndt, äfvenväl förhölle sig sammalunda till silfversolution. 16 EL UESONEIRSO NG De förhållanden, som här blifvit vidrörda, synas gifva vid handen, att arsenik- svaflan håller 2 utaf sina 5 svafvelatomer mindre starkt bundna, tillfölje hvaraf den visar en stor benägenhet att sönderfalla uti arseniktrisulfid och fritt svafvel. Ehuruväl jag icke med säkerhet kan afgöra, huruvida det svafvel som kolsvaflan utdrog ur svafvelsilfret, härrörde från en sådan sönderdelning af arsenikpentasulfiden vid behand- ling med silfversalt, alldenstund äfven ur den oförändrade svaflan med samma medel något svafvel kunde extraheras ”), så torde det dock vara sannolikt att ifrågavarande reaktion har sin grund härutinnan, åtminstone synes den härigenom få en serdeles en- kel förklaring. Ännu ett faktum, som talar för ett sådant antagande, synes ligga deri, att arse- niksvafla vid lösning uti vätesvafladt salt ger ett dubbelsalt af arseniksvafla och arsenik- svaflighet såsom längre ner skall visas. Att arseniksvafladt svafvelnatrium vid kokning löser bisulfur under bildning af arseniksvafligt salt, har jag redan förut varit i tillfälle att omnämna. De salter, till hvilkas beskrifning jag nu skall öfvergå, hafva med ett och annat undantag erhållits genom svaflans lösning uti vätesvaflade salter, hvilken försiggår un- der stormande utveckling af svafvelväte och derjemte alltid under afsats af fritt svafvel. Att arseniksvafligt svafvelalkali vid närvaro af svafvelalkali till mer än 1 atom öfvergår till arseniksvafladt salt under det arsenikmetall frigöres, har redan i det före- gående blifvit påpekadt. a. Endast på sist nämnda sätt har jag erhållit arseniksvafladt svafvelkalium af sammansättningen 3KS.A4sS'+2HO uti långa, fyrsidiga, ytterst deliqvescenta prismer ”). Det kan dock tagas för alldeles afgjordt, att detta salt jemväl kan erhållas genom det vätesvaflade saltets mättning med arseniksvafla, då b. arseniksvafladt svafvelnatrium på detta sätt erhålles, som vanligt väl kristalli- seradt i stora, gula, monokliniska prismer af sammansättningen E 3NaS. AsS+15HO. A det sålunda erhållna saltet, som otvetydigt genom sin form visade sig ega denna sammansättning, har jag endast företagit en svafvelbestämning, som utföll så att: 0.506 gr. mellan sugpapper pressadt material efter oxidation med rökande salpetersyra gaf 1.1263 or. svafvelsyrad baryt, motsvarande 0.1549 gr. svafvel eller 30.61 proc., under det dess formel fordrar 31.45 procent. Samma salter erhöllos också ”), då arseniksvaflighet upptogs af en kokande con- centrerad soda- eller pottaske-lut. Ett salt”) af formeln 3NaS. AsS+18HO erhölls derigenom att en lösning, inne- hållande 3NaS.AsS” sönderföll uti fri arsenik och arseniksvafladt salt vid afdunstning uti lufttomt rum. 1) Att detta var händelsen synes ge ännu ett stöd för hvad förut blifvit antaget rörande arseniksvaflans benä- genhet att energiskt qvarhålla svafvelväte, då den fälles ur sina salter. 2) Se sid. 48. 3) Se sid. 35 och 45: 1) Se sid. 52. OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. TY ce. Då en lösning af nyss beredt vätesvafladt svafvelammonium försättes med ar- seniksvafla, så erhålles under afsats af svafvel en gul lösning, hvilken slutligen i luft- tomt rum öfver svafvelsyra intorkade till ett glänsande, gult, amorft residuum, hvilket åter kan bringas i lösning af vatten. Torkadt under luftpumpens recipient tills kon- stant vigt erhölls gaf det vid analys följande värden: 1. 0.6003 gr. lemnade efter syrsättning med rökande salpetersyra 2.212 or. svafvel- syrad baryt =0.3038 gr. svafvel. 2) 0.814 gr. salt gaf vid sönderdelning med kokande chlorvätesyra 0.5875 gr. arse- niksvafla =0.2843 gr. arsenik och 0.326 gr. salmiak =0.1098 gr. ammonium. I procent: EMS > togs rr da ERA BI ån rä kr bg BORA ERNA ARA 34.92 (SER D EES SYNAEERIROREAER ALB -ARRARA SA KSL CR RR SBL BAASTED BA JTI att 1 - 50.59 99.00 under det att formeln 5AmS. 3As$”, som äfven kan tecknas 34ms8.AsS+2(Ams.AsS) fordrar SAMI HKS. nen Hl SLOTT EST Ks BYTS AR UT 14.17 DA: sa ll ätandet DD RR It 30.43 208--RNS 220) ne Fr SV STREET 50.40 639 100.00 d. En conecentrerad lösning af vätesvafladt svafvelbarium afsätter vid mättning med arseniksvafla straxt en fällning af ganska stora, svårlösliga, svagt gulaktiga, glas- glänsande, längs-streckade, prismatiska kristaller, hvilka efter afsköljning med vatten och urpressning från moderlut, löstes uti varmt vatten och omkristalliserades. Analysen å detta salt, pressadt mellan sugpapper, verkställdes genom oxidation med rökande sal- petersyra, hvarefter 1) 0.3075 gr. omedelbarligen lemnade olöst 0.3765 gr. svafvelsyrad baryt =0.2214 gr. barium och 0.0517 gr. svafvel; ur det härifrån befriade filtratet fällde chlorbarium ytter- ligare 0.6235 gr. svafvelsyrad baryt =0.0856 gr. svafvel och slutligen erhölls 0.2475 gr. arseniksyrad ammon.-talk =0.0977 gr. arsenik. 2) 0.509 gr. salt lemnade likaså 0.3775 gr. olöst svafvelsyrad baryt =0.222 gr. ba- rium och 0.0518 gr. svafvel; med chlorbarium erhölls ur lösningen 0.626 gr. sv rd baryt =0.086 gr. svafvel och 0.251 gr. arseniksyrad ammon.-talk =0.0991 gr. arsenik. I procent, med vatten som förlust: 1. 2 [SALTER AEA ob SYRA ARE Ål DSNGNpSENT IG pr båd AL npeena 43.61 FÅ See NR FER a (HÖJER NES EEE FANER na va 19.47 SPnb at Mig skrnrne 2 ÖDMA Fr RE RAR nde 27.07 EKO M Pnekleras. der TÖ0SE Rep blend 9.85 18 LE NIE SON, under det att formeln 3BaS . AsS+2BaS. AsS+8HO fordrar 5BarutrQ lm be 7 AGREE SONEN ST | 44.33 SÄS fö RANA 150.000 612 UTEBSINNS 19.42 I ASAT TIESA LITTERA Dn 208.012 AI KRATER 19319 IN 26.92 SEFÖRERI ET a ÅS (62.5 RARE SEE FR AES rd bode 9.33 UTA 100.00 Den omedelbart efter oxidationen erhållna svafvelsyrade barytens mängd förhåller sig till den utur lösningen erhållna 53:8 och detta kräfver med nödvändighet ofvan- stående formel, hvari saltet 2BaS.AsS” antagits ingå på grund af sin stora benägenhet att kristallisera; detta salt synes också vara isomorft med här ifrågavarande dubbelsalt. Att detta senare är identiskt med den förening, som erhölls ') vid kokning af en lös- ning, som höll 2BaS.AsS” framgår af de öfverensstämmande analytiska detaljerna och att dess bildning af arseniksvafla icke kan försiggå utan afsats af svafvel, är sjelfklart. e. Då vätesvafladt svafvelstrontium mättas med arseniksvafla, så erhålles, efter det afsatta svaflets frånskiljande en gul lösning, som vid afdunstning uti lufttomt rum slutligen stelnar till en gul, stråligt kristallinisk massa. Saltet upptages med temligen stor lätthet och fullständigt af vatten. Analysen verkställdes på samma sätt som å motsvarande bariumsalt. 1) 0.4325 gr. gaf efter oxidationen 0.3025 gr. svafvelsyrad strontian olöst =0.1442 gor. strontium och 0.0528 gr. svafvel; ur lösningen föll för chlorbarium 0.64 gr. svafvel- syrad baryt =0.0879 gr. svafvel, och 0.251 gr. arseniksyrad ammon.-talk =0.0991 gr. arsenik. 2) 0.5255 gr. lemnade omedelbarligen 0.367 gr. svafvelsyrad strontian =0.175 gr. strontium och 0.064 gr. svafvel och ur lösningen fälldes 0.808 gr. svafvelsyrad baryt =0.1109 or. svafvel, samt 0.3045 gr. arseniksyrad ammon.-talk =0.1202 gr. arsenik. Dessa värden blifva 1 procent: 16 21 Fö ERE ANSATT TR KR ME FF VIRA ER: OR TI ER TE TE 33.30 ÅT rslr on krd sd een NE PIPE NNK ES VS ER Va tänt Hå SYSTER Å1 2287 SE. Myt al Eee ODDS LIGAN hans RT Jd:28 HO (förlust) tt ok eb 20711 innebar lor 10.55 100.00 100 00 och förhållandet mellan det vid strontium och arseniken bundna svaflet visar att saltet har en analog sammansättningsart med nyss anförda bariumsalt, nemligen 3Sr8. AsS+2SrS. AsS+8HO, hvilken formel fordrar 1) Se sid. 58. d. OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. 19 SIE AED 2875 DT. RH ene POR FNS Vr ren rn or ER 0E00T sger ana FREE > MD ISRN ER 0) 81 00) ac TER äo0os son sedessd dill sreresden 32.06 SEO ne TROS ARE Be NE ras 11.10 648.735 11 100100 f. Får vätesvafladt svafvelcalcium efter mättning med arsenikpentasulfid afdunsta i lufttomt rum öfver svafvelsyra, så stelnar slutligen den gula lösningen till en stråligt kristallinisk, gul kaka. Detta salt löser sig med lätthet och fullständigt i vatten. Tor- kadt tills konstant vigt erhölls, lemnade det vid sönderdelning med chlorvätesyrai kokning af 1) 0.6385 gr. 0.331 gr. arseniksvafla och 0.371 gr. svafvelsyrad kalk =0.1964 gr. svafvelcalcium. 2) 0.576 gr. gaf 0.298 gr. arseniksvafla och 0.339 gr. svafvelsyrad kalk =0.1794 gr. svafvelcalcium. Beräknadt på 100 delar är detta: 105 2. (ERS, Sen TR REN SNÖ g (CR BA SKANE NE. VESA 31.14 ERNA "BS SORREA ANN AB 1 ERNER RARE RNE 51.74 FÖR(förlasb) ärr UrdRE0 RE SR Re tår 7 NGA 100.00 100.00 Formeln för saltet blir med stöd häraf 5CaS .2AsYS+12HO, som fordrar Ca. RES ÖPOR SA AST footer 30.10 FEAISSEEN SR NEDRE RME a ROSS SFAER As. Kykl 51.84 TEE OR TISEANTIE EEE 1 OST SE RON RS Nad 18.06 598 100.00 Vid afdunstning öfver svafvelsyra uti luftfylldt rum utaf en lösning, som inne- höll saltet CaS.AsS” med dertill satt dubbelt så stor qvantitet CaS.HS, som tjenat till det förras framställning, afsatte sig när vätskan hunnit syrupsstadga stora, svagt gula rhomboedrar. Efter det de blifvit befriade från moderlut löstes de i vatten, som upptager saltet med största lätthet och sattes till omkristallisation öfver svafvelsyra, men derur ansköt det ej åter i samma form, utan lösningen stelnade slutligen till en nästan hvit strålig kristallkaka. Efter pressning mellan sugpapper lemnade saltet vid sönderdelning med chlorvätesyra i kokning följande värden: 1) 0.6945 gr. lemnade 0.234 gr. svafvelarsenik och 0.3275 gr. svafvelsyrad kalk =0.1733 gr. seafvelcalcium. 2) 0.6505 gr. lemnade 0.224 svafvelcealcium. gr. svafvelarsenik och 0.306 gr. svafvelsyrad kalk =0.162 Svafvelarseniken gaf i sin ammoniakaliska lösning arseniksvaflans reaktion; under- skottet deraf i analysen förklaras derigenom att den torkats vid något för hög tempe- ratur, hvarigenom oxidation inträdde, 80 ä PULS NILS ONS De erhållna värdena blifva i procent: JU Z25 (SANS SS IFSer BN SÅ TER ASEA FA; SEINE RANN ETeRENERANEE 24.90 2 UN hr MAR aAa. SL DOU60 YTAN. AA TYSEN STEROIDER 34.43 EO (förlust) .....c. AN 368 NB CTR SIREN 40.67 100.00 100.00 Saltets formel är 3Ca$S . AsS+20HO, hvilken fordrar 3 07 Fo ENAS TR AE 108 elkruysditogte.. om. 24.38 SÅS RA ra SANNE NUR! Köl RN RSS or na 24.99 20EO vera se LL I BOT ERS ITNE Cr UA 40.63 SAD 100.00 Då detta salt bildats under afdunstning vid luftens tillträde, så är det klart, att det har dess syre att tacka för sin uppkomst. g. I vätesvafladt svafvelmagnesium löser sig arseniksvaflan och den gula lös- ningen förhåller sig alldeles såsom de förut här vidrörda. Det gula kristalliniska saltet är mycket lättlösligt i vatten. Analysen deraf gaf utaf i 1) 0.551 gr. efter oxidation med rökande salpetersyra 1.284 gr. svafvelsyrad baryt =0.1763 gr. svafvel. 2) 0.605 gr. vid sönderdelning med chlorvätesyra 0.2635 gr. arseniksvafla =0.1275 gr. arsenik och 0.136 gr. svafvel och 0.27 gr. svafvelsyrad talk =0.054 gr. magnesium och 0.072 gr. svafvel. I procent: beräknadt efter formeln funnet medium SMgS . 24sS+30HO. NDS RR TNE (SJU PSN sERA BORSTA 3.34 Ås 21:07 FS AL 150 20.83 Dif hatet DOM ddesbt 240. 33.33 HO (förlust) ...... FOBI rst 200 irl bag 37.50 100.00 720 100.00 OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. 21 IV. ÖFRIGA UPPGIFNA SVAFVELFÖRENINGAR AF ARSENIK: ASS, ASS” ASS, Hvad först den s. k. svarta svafvelarseniken As'S vidkommer, så torde af hvad derom i det föregående ') blifvit anfördt tillräckligt framgå, att densamma endast utgör en tillfällig blandning af arsenik och svafvelarsenik. Berzeuos har äfven erhållit en mycket svafvelrik förening AsS" ”), bäst och i största mängd, då han löste arseniksvaflighet uti alkoholisk hepar, hvarvid 3-basiskt arseniksvafladt salt utföll och efter spritlösningens partiela afdunstning det ifrågava- rande ämnet vid återstodens afsvalning i riklig mängd genomdrog densamma. Det höll alltid små qvantiteter af svafvelalkali, hvilket af honom utdrogs med chlorvätesyra, innan analysen derå verkställdes. Detta var naturligen beroende deraf, att det arsenik- svaflade saltet icke alldeles fullständigt utföll, utan i ringa mängd befann sig i lösnin- gen jemte öfverskjutande svafvel, hvilket måste förefinnas, alldenstund INA FÅS S=3NaS.. AsS+108, hvadan efter lösningsmedlets förminskning företrädesvis svafvel, smittadt af arsenik- svafladt salt, måste utkristallisera. Det är på grund häraf, jag drager den slutsatsen att ifrågavarande svafvelrika förening af arsenik, sådan densamma efter behandling tt ifråg d fvelrika f g af k, sådan d fter behandling med chlorvätesyra af BErzerius undersöktes, endast var ett af en obetydlig mängd arsenik- svafla förorenadt svafvel. Slutligen har KöEnN ”) trott sig ega skäl till antagande af en förening sådan som ASS", erhållen på ett sätt, som torde trotsa hvarje repetition. Såsom kriterium på dess egenskap af sjelfständig förening anför han, att kolsvafla derur ej utdrager något svafvel, men detta eger ej den ringaste betydelse såsom sådant sålänge ej visadt är, att , e J d J Lo) Å svafvel ej uti ämnet ingår i den modifikation, som är olöslig uti kolsvafla, hvilket allt- förväl i detta fall kan vara händelsen. Det torde sålunda vara mer än sannolikt, att Körns svafvelförening äfven är en blandning af svafvel och arseniksvafa. År det nu anförda grundadt, så existera inga andra arseniksulfurer än bisulfuren, tri- och pentasulfiden. 1) Se sidd. 15—20. ?) Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar 1825. s. 262. 3) Anfördt ställe. K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 2 18! 82 F.N ITISONS RESULTATERNA, SOM FRAMGÅ UR DET FÖREGÅENDE, ÄRO I KORTHET SAMMANSTÄLLDA: 1. Arsenikbisulfur låter visserligen erhålla sig genom upphettning af arsenik- syrlighet och svafvel (BErzeLuius) uti ett med formeln 2A4s O'+7S=2As$'+3S0” öfverens- stämmande vigtsförhållande, men upphettningen måste då företagas under sådana omstän- digheter, att någon förlust af arseniksyrlighet icke uppkommer. TI ett vanligt destilla- tionskärl företagen, förflygtigas arseniksyrlighet och rubinröda glas med högre svafvel- halt erhållas. 2. Vid närvaro af mera arseniksyrlighet än här blifvit angifvet, inverkar denna på den bildade arsenikbisulfuren så, att svafvelsyrlighet och metall genereras: 3Ås S+44s O=6SO"+7As, i full analogi med hvad om blyoxid och svafvelbly förut är kändt. 3. Arsenikbisulfuren, som i rent tillstånd alltid är kristallinisk, blir glasig vid inblandning vare sig utaf högre svafvelförening eller arseniksyrlighet eller arsenik. 4. Vid glödning i vätgas-atmosfer reduceras såväl bisulfuren som de högre svafvelföreningarna till metallisk arsenik under samtidig bildning af svafvelväte. 5. Äfven arsenikens svafvelsalter af alkalier sönderdelas under nyss anförda om- ständigheter så, att arsenik blir frigjord, i full öfverensstämmelse med hvad BERZELIUS redan 1828 uppgaf. 6. SENARMONTS iakttagelse af arsenikbisulfurens bildning vid glödning af med kolsyradt alkali blandad arseniksvaflighet bekräftades ej genom anställda försök. 7. Denna svafvelarsenik låter deremot lätt erhålla sig på våta vägen fullkomligt ren i form af ett kristalliniskt pulver, som utfaller, då arseniksvaflighet löses uti en concentrerad och kokande lösning af kolsyradt alkali (se vidare 15). 8. Arsenikbisulfur oxideras i luften så, att arseniksyrlighet och arseniksvaflighet bildas 34s$+30=2A4sS+4s0”. Härigenom är den nativa realgarns halt af arsenik- syrlighet förorsakad och dess benägenhet att vittra sönder vid förvaring i luften är jemväl härpå beroende. 9. Berzernu svarta svafvelarsenik ASS existerar ej på annat sätt, än som en till- fällig blandning af svafvelarsenik och arsenikmetall. 10. Arsenikbisulfur sönderdelas vid upphettning med alkalilut: 3As S=2AsS+4s. 11. I kokande alkaliska vätskor syrsättes arsenik så, att arseniksyrligt salt jemte arsenikfri vätgas och arsenikalkali uppkommer. OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. 83 12. Då chlor agerar så på svafvelarsenik, att chlorarsenik bildas och svafvel fri- göres, så torde genom detta medel ett arsenikhaltigt svafvel kunna renas. 13. H. Roses förening mellan chlorarsenik och svafvelchlorid existerar ej annat än som mekaniska blandningar. 14. Arsenikbisulfuren måste alldeles frånkännas den honom af BErzeuus tillagda förmågan att bilda salter. Namnet underarseniksvaflighet till följe häraf obrukbart. 15. Då arseniktrisulfid löses i kokande kolsyradt natron, så erhålles till pro- dukter: kolsyra, vätesvafla, 4s$S', NaS.34sS'+8HO, NaO.2AsS0”+7HO, 3NaS.AsS? +15HO, 2NaO . HO. AsO”+14HO och surt kolsyradt natron. Omsättningen är förorsa- kad utaf arsenikens benägenhet att öfvergå i sitt högsta mättningsstadium. 16. Kolsyradt. kali ger vid mättning med arseniksvaflighet analoga föreningar utom det att disulfoarseniksyradt kali KO .AsSO'+2HO här uppträder som motsvarighet till det trisulfoarseniksyrade natronet NaO.2AsS'O'+7HO0, hvars förut obekanta oxy- sulfid låter isolera sig utan att sönderfalla. 17. Arseniksvaflighet kan med konst erhållas kristalliserad; den afsätter sig nem- ligen i tydligt kristalliniskt tillstånd utur en med arseniksvaflighet mättad lösning af kolsyradt alkali, om denna en längre tid får stå i 70—80” värme. 18. Mättas ett vätesvafladt salt med arseniksvaflighet under vanliga förhållanden, så bildas salter af formeln RS. As”, af hvilka endast ett CaS.AsS+11HO erhållits kristalliseradt. Vid behandling med vatten sönderdelas de så, att sura olösliga salter bildas; sådana äro t. ex. NaS.2AsS+6HBO, CaS.44sS+10HO och CaS.9AsS+10HO. Vid kokning af saltets KS .AsS+5HO vattenlösning erhölls ett surt kristalliseradt salt KS. 34sYS+2HO under utveckling af vätesvafla. Detta och alla öfriga sura salter sön- derdelas ytterst trögt och ofullständigt af chlorvätesyra. — I lufttomt rum förmår arsenik- svafligheten utdrifva mera vätesvafla, så att de mera basiska salterna 2RS.AsS' och 3RS.AsS” dervid bildas. Detta gäller dock ej hvad alkalierna angår, ty af dem bil- das, såsnart mer än 1 atom svafvelmetall är förhanden för hvarje atom af trisulfiden, arseniksvafladt salt under afsats af fri arsenik, och vätesvafladt svafvelammonium ger under alla förhållanden endast saltet Am$S.3A4sYS+4HO0. Uti en lösning, som håller 3CaS.AsS” afsätter sig ett så basiskt salt som 7CaS.AsYS+25HO, väl kristalliseradt, under det att ur motsvarande lösningar af barium och strontium företrädesvis salterna 2RS.AsS+15HO synas vilja anskjuta. 19. I köld fälld ur sina salter ger arseniksvaflan ett sulfhydrat 3HS.AsS?”, hvarur svafvelvätet först genom långvarig kokning med öfverskott af syra låter aflägsna sig; på detta sätt håller sulfiden vatten, som ej förloras vid torkning öfver svafvelsyra i lufttomt rum och eger då sammansättningen HO . AsS”. 20. Tillfölje häraf kommer en i köld fälld och i luften torkad svafla, att bli för- orenad utaf fritt svafvel och detta är anledningen till FLÖCKIGERS observation, att den med ammoniak ger undersvafvelsyrligt salt; äfvenså är detta orsaken till det redan af BERZELIUS påpekade faktum, att svafvel faller vid pentasulfidens lösning i vätesvafladt salt, 21. men det ges ock en annan anledning härtill uti dess egenskap att med BaS.HS. och SrS.HS bilda dubbelsalter utaf arseniksvafla och arseniksvaflighet och 54 L. F. NILSON, 22. arsenikpentasulfidens benägenhet att lätt sönderfalla uti ÅsS+2S framgår äfvenså utur dess och dess salters reaktion till salpetersyrad silfveroxid, i det att lös- ningen härvid innehåller endast arseniksyrlighet, ingalunda arseniksyra. 23. Afven svaflans förhållande till arseniksyradt alkali, deri den löses under fri- göring af svafvel, synes bevisa att 2 atomer af dess svafvel äro lösare bundna. Ur kali-saltet har jag härvid erhållit disulfoarseniksyradt kali och natronsaltet afsatte ar- seniktrisulfid. 24. Arseniksvafla uthärdar ej upphettning till 100” i luften utan att undergå oxidation; den kan deremot torkas vid 95” utan att lida någon förändring. Äfven ar- seniksvafligheten visar samma förhållande. 25. Då vid svafvelarsenikens långsamt försiggående rostning vid 100? arsenik- syrlighet afsätter sig i båda sina kristallformer, så torde DEBRAYS åsigt, att den pris- matiska endast anskjuter vid en vida högre temperatur, vara oriktig, hvaremot SCHEURER KESTNERS förmodan, att svafvelsyrlighet härvid spelar någon framstående rol, vinner i sannolikhet. 26. Vid mättning af vätesvaflade salter med arseniksvafla synas endast undan- tagsvis salter af formeln 3R5S , AsS” kunna erhållas, då dels sådana af sammansättningen 5RS. 24sY? och SRS. 34s9 och dels dubbelsalterna 3RS. AsS+2RS.AsS+8HO utaf barium och strontium härigenom bildas. Deremot synas de först nämnda föreningarna erhållas om arseniksvafliga saltet RS.AsS” försatt med 2RS.HS afdunstas vid luftens närvaro, hvarvid det arseniksvaflade saltet genereras på grund af dess oxiderande in- flytelse, såsom händelsen är med det på detta sätt vunna saltet 3CaS.AsS+20HO0. 27. BerzeLnun förening AsS"” torde i likhet med Körns AsS" endast vara till- fälliga blandningar af svafvel och arseniksvafa. Följande svafvelsalter hafva blifvit undersökta: 1. KS. ASsSH+5EHO. 2. 3KS.2AsYS+8HO. 3. KS. 34sY'+2HO0. 4. 3KS.AsYS+2HO. 5. KO .AsS'O'+2HO. 6. NaS.AsS+HO. 7. NaS.24sS+6EHO0. 8. NaS.34sY'+8HO. 9. NaS.AsS+15HO. 10. NaS.AsJ+18HO. 11. NaOQO. AsSO'+7HO. 12. AmS.3A4sY+4HO. 13. JAmS.3AsS”. 14. BaS.6AsS”. 15. BaS.AsY+5HO (brunt). 16. BaS.AsY'+xHO (grönt): 17. 2BaS.AsS'+5HO: (grönt). 18: 9 20. 2. 22. 23. 24. 20. 26. 2 28. 29. 30. J 32. 33. 34. 309. Till sist är det mig en kär pligt att omnämna, det denna undersöknin OM ARSENIKENS SULFURER OCH DERAS FÖRENINGAR. 2BaS. AsS4+5HO (blått). 2BaS . AsS+15HO. 5BaS. 2AsS+6HO (?). 3BaS. AsY+14HO. 3BaS. AsYS+2BaS. AsS'+8HO. 2ASr8. AsS)+5HO. 2SrS. 4sY'+15H0O0. 3SrS. As$+29rS. AsS+8HO. CaS . AsS+10HO. CaS .4As$S+10HO. CaS. 9AsS'+10HO. T7CaS. AsS”+25EHO. 5CaS. 24sS+12HO0. 3CaS.AsYS+20HO. MgS . AsS+5HO. 2MgS . 4sS+8HO. 3MgS. 4sS+9HO0. 5MgS . 24sS'+30HO. 85 g, som blifvit föranledd af Herr Professor L. F. SVANBERG, jemväl blifvit utförd å det Upsala uni- versitets laboratorium, som är ställdt under hans tillsyn. K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 2 12 - - 4 2 SUKTA MIO SN CITE a I 4 LI | - R NR 9 tll FANN trä Ar eve EE UMOR SR oh vd SIA a SYRE nfiulAD HM ned TOR JAKO TI tila Fly wa LAG (LE LU i fr i vin bi SUFLLe (FR NYn AON SA LR V LM Ad Jat | ; Ivyellt! ”ädd Abe BUR WW OM alil ; HEART: U KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGA! Bandet 10. FELEORIT FÖR ALGEBRAISKA EQVATIONERS RÖTTER TILL CIRA EI BJÖRLING JR. MED TRE TAFLOR. KONGL. VET.-AKAD. INLEMNAD DEN 28 FEBRUARI 1871. STOCKHOLM, 1871. NORSTEDT & SÖNER, BOR TRYCKARE Ps, sÅ:s KONGL. M p ue Å ; CRRUNSTANV VK Jan ee ö å - K [I HOHHT på | + I ri I l b - Å vd i ” id | TN vv et Md i 190 er/t IOVKH ALE pe 1 TEN f [ NY ij I j n sid € nuv 4 Ja 4 a ee År uppvisa ett samband mellan en algebraisk eqvations koöfficienter och rötter — se der uppgiften för en sådan theori, som vår titel angifver. Men ett dylikt samband kan vara af olika beskaffenhet; det kan i följd deraf också uttryckas på olika sätt. Matematiken eger, som hvar man vet, ett särskildt språk, ett beteckningssystem, som bereder utväg att på kort och exakt sätt uttrycka dess sanningar. Men denna stora fördel kan missbrukas: man kan qväfva sanningen med formler. Kanske erbjuder vetenskapens historia mer än ett exempel derpå; kanske har man rätt i att, åtminstone till stor del, tillskrifva just detta förhållande den obenägenhet, den stora allmänheten visar för att tillegna sig denna vetenskaps upptäckter. Af detta medel, detta teckenspråk, har man gjort särdeles vidsträckt användning för att uttrycka en generel eqvations rötter förmedelst eller, såsom det kallas, i funk- tioner af dess koöfficienter. Som bekant är, har försöket hittills lyckats så långt som till och med femte gradens eqvationer. Och det kan ej falla någon in att vilja för- neka värdet af dessa upptäckter, af hvilka en med skäl räknas för ett bland de största, om ej det största, framsteg, Matematiken gjort i nyaste tider. Huru lång eller huru kort väg ännu återstår till målet, är deremot en fråga, angående hvilken meningarne torde vara delade; säkert är, att man ej är framme. Dessa upptäckter äro utomordent- ligt dyrbara skatter, men i viss mening — skrinlagda. Ett sådant uttryck torde behöfva både förklaras och motiveras. Vi mena dermed för det första, att ifrågavarande formler ej lämpa sig rätt väl för praktiken, det vill naturligtvis här säga: för numerisk beräkning af en framställd eqvations reella rötter. Ingen matematiker lärer väl, till exempel för solution af en fjerde-grads-eqvation, gifva TSCHIRNHAUSENS eller någon annan generel metod företräde framför den vanliga appro- ximations-metoden; ett sådant val skulle, åtminstone vid de aldra flesta fall, röja betyd- lig brist på erfarenhet. Hvad femte-grads-eqvationen beträffar, så kräfver redan bort- skaffandet af vissa dess termer, hvilket, som bekant, är en förberedande åtgärd för den generella metodens användning derpå, vida mera tid och arbete än sjelfva beräkningen af rötternas värden förmedelst approximations-metod. Dock anse vi ej detta för det vigtigaste, som ifrågavarande formler lemna öfrigt att önska. Mera betydande är den omständigheten, att de ej heller lämpa sig väl för hvad man kallar »diskussion» i vidsträcktaste mening, det är för afgörandet af, på hvad sätt en generel eqvations rötters variation är beroende af dess koöfficienters. Ett försök i just denna rigtning är det föreliggande arbetet. Vi hafva nemligen för oss uppställt problemet att finna, huruledes en eqvations rotpunkter röra sig 1 planet, då man låter någon eller några af dess koöfficienter, och framför allt dess sista term, variera. I huru 4 C: FE; B. BJÖRLING, vidsträckt eller inskränkt omfattning vi för öfrigt tagit detta problem, hvars fullstän- diga solution väl tvifvelsutan ligger längre bort, än vetenskapen någonsin kan komma,- visar sig tillräckligt af det följande. Här må blott nämnas, att ehuru vår metod utan synnerlig svårighet torde kunna utsträckas till eqvationer med komplexa koöfficienter, vi dock inskränkt oss till dem med reella, dels för att undvika allt för stor vid- lyftighet, dels emedan detta sednare slag af eqvationer bilda en både vidsträckt och noga begränsad klass, som väl är förtjent af särskild undersökning. Solutionen af ofvannämnda problem innefattar, åtminstone efter det sätt, hvarpå vi här tagit detsamma, tvenne särskilda momenter, nemligen för det första bestämman- det af de banor eller vägar, rotpunkterna följa, då man låter någon af eqvationens koöfficienter variera, för det andra bestämmandet af de trakter af vägen, der de, för vissa värden på koöfficienten, befinna sig. Väg-systemet eller — för att begagna ett modernt uttryck — »väg-nätet» kan tvifvelsutan väljas af åtskilliga slag; för vår del anse vi det fördelaktigast att dertill taga de kurvor, för hvilka vi af skäl, som i det följande skola visa sig, föreslagit benämningen »komplexa primär-kurvor», det vill säga de, hvilkas eqvation är Uj Y? art K 4 "ry K 6 Fä ONE SG der f(x) betyder en algebraisk, rationel och hel funktion, eller hvilka tillika med zs-axeln representera 1 polar-koordinater eqvationen ar” sin npi-F br” 7” sin.(n — 1) p ter” sin (n —2)p a orcssr dr gr: sin 2p sk ism pi 0 der a,b, c,s:...g,; kh betyda reella” konstanter: 0, Har man väl lyckats konstruera den komplexa primär-kurvan till en gifven eqva- tion, så erhålles svaret på frågans sednare del utan svårighet. Kroklinien består nem- ligen, om man undantager de enskilda fall, då multipel-punkt förekommer, af n—1 skilda grenar af två olika slag. Vi benämna de ena transversal-, de andra lateral-grenar. På hvar och en af de sednare finnes alltid en rotpunkt, på hvar och en af de förra antingen tvd eller ingen. Denna sanning utgjorde sjelfva grundsatsen i ett af oss ut- gifvet föregående arbete i denna väg, »Sur la Séparation des Racines d'équations algé- briques» (Nova Acta Reg. Soc. Sc. Ups. Ser. III), hvarest vi af densamma gjorde användning på åtskilliga eqvationer, utan att likväl uppgifva någon allmän metod för konstruktionen af deras komplexa primär-kurvor, hvilken, såsom i det följande skall visa sig, utgör just den svårare delen af problemet. Synektiska Funktioners Differentialer. Se Antagom till en början, att u och z äro tvenne reella variabler, förbundna genom relationen (1) WE file): THEORI FÖR ALGEBRAISKA EQVATIONERS RÖTTER. J Om vi här göra z komplex, sättande (2) 2=2 + yi, der z och y betyda reella qvantiteter, samt i den imaginära enheten, så blir äfven u komplex. Vi sätta (3) u=X—+ Yi, der X och Y betyda tvenne reella funktioner af x och y. Funktionen u, på detta sätt definierad, är monogen '). Vi antaga här också allt- jemt, att den är synektisk. Vi föreställa oss z och y såsom de rätvinkliga koordinaterna för en punkt zi ett plan; X och Y såsom koordinaterna för en annan punkt u i samma plan. Vi benämna en punkt hvilkensomhelst i planet reel eller komplex, allteftersom den är belägen på x-axeln eller ej. Då punkten z rör sig utefter en kurva, beskrifver punkten u en motsvarande. Vi benämna den förra den primära, den sednare den sekundära. Vidare sätta vi dy Ch Å (4) 25 a Åg Å; & och A äro följaktligen de vinklar, som de båda kurvornas tangenter bilda med x-axeln. Sätta vi nu (5) CESAR der X' och Y' betyda tvenne reella funktioner af xz och y, så erhålles af relationen (6) du (E)d2 eller (7) dX -FidY = (X' + Vi) (de + idy) de båda följande (8) HN li LT (9) dv=" YlazEr dy, hvilka bilda utgångspunkten för våra vidare undersökningar. SED Genom att dividera (1,9) med (1,8) erhålles dö (1) är Fldec Xldyl KX Tar ax — Kas Vä or) Y. dy dj 2 vär eller, på orund at (1,4) och (1,5), (2) tg AS = tgl(p +), hvilken formel kan skrifvas (3) A—e'a = GQ + ln. (I helt tal eller noll). 1) Se t. ex. Bror et Bouvauer, Théorie d. Fonctions doublement périodiques; pag. 10. 6 O.IFESE. BJÖRLING, Genom att qvadrera och addera (1,8) och (1, 9) erhålles, efter en enkel reduktion, (4) dX FdY =(X” + V”) (de + dy") eller, om vi sätta (5) ERE ar ZI USA HR a i = erg då s och S betyda de båda kurvornas båglängder, räknade från någon viss punkt, (6) 0 De båda formlerna (3) och (6) kunna sålunda uttryckas i ord: Derivatans argument är vinkeln mellan de båda kurvornas tangenter; Derivatans modyl är uttrycket för den hastighet, hvarmed den beroende variabeln rör sig på sin kurva, då den oberoende variabelns hastighet är konstant och antages till enhet. Af dessa satser torde måhända lika vidsträckt användning kunna göras som af den välbekanta om derivatans af reella funktioner geometriska betydelse. För att ej afvika från vårt ämne måste vi emedlertid här inskränka oss till framställandet af några enkla korollarier, af hvilka ett och annat kommer att åberopas i det följande. Om derivatan beskrifver en, genom origo gående, rät linie, så bilda de båda kur- vornas tangenter i motsvarande punkter konstant vinkel med hvarandra. Om derivatan beskrifver en cirkel med origo till medelpunkt, så rör sig den beroende variabeln med konstant hastighet. Om derwwatan befinner sig + en punkt på x- eller y-axeln, så äro de båda kurvor- nas tangenter parallela eller vinkelräta, respektive. Om derivatan går genom origo, stär den beroende variabeln stilla. I detta sista fall har vanligen den ena af kurvorna en singulier punkt. Dessa fyra satser kunna omvändas, hvilket deremot ej är fallet med den följande. Om den beroende variabeln rör sig utefter en rät linie, kan den ej vända, utan att derivatan blir noll. Vi öfvergå nu till uppsökandet af uttryck för differentialerna af högre ordningar af funktionerna X och Y, analoga med de i formlerna (1,8) och (1,9) för differentia- lerna af första ordningen framställda. Härvid förutsätta vi alltjemt, att icke blott sjelfva funktionen f(e), utan ock alla dess derivator äro synektiska '). Alltså kunna vi sätta (1) f0D=9 eller om vi antaga (2) 2) == X(m) + Veg der naturligtvis med X”” och Y'” förstås tvenne reella funktioner af x och y, 7 (m) rm): — dmX + idmY (3) At + J vr (dr + idy)ym , 1) Det är i sjelfva verket bevisadt, att om en funktion är synektisk, så är dess derivata det äfven. Set. ex. Briot et Bouvauer, Th. d. Fonct. doubl. périod.; pag. 34. THEORI FÖR ALGEBRAISKA EQVATIONERS RÖTTER. T hvaraf erhålles (4) AX Tid = (XP Y”J (de + idy)”. Tillägga vi nu s och « samma betydelse som i föregående paragrafer, så är (5) de=="dsicosia,' dy "ds sin &, och formeln (4) kan skrifvas (6) d”X + id" Y = (XF YN (cos « + i sin «)” ds” eller, på grund af Morivres theorem, (0) AX + id” Y = (X” + Yi) (cos ma ++i sin ma) ds”, som i sig innefattar de båda (8) dr = (XOcws8s me — XY sim me) ds”, (9) d”Y = (X” sin ma + Y” cos ma) ds”, hvilka för det följande blifva af stor vigt. Komplexa Primär-kurvor. SA Vi förstå i det följande med u eller f(z) en algebraisk, rationel och hel funktion af n:te graden, der koefficienten för 2" är positiv, och de öfriga reella, korteligen (1) a Fb bet dess: + ge + he + bk. (a > 0) Denna funktion är uppenbarligen, likasom alla dess derivator, synektisk. Sätta vi 1 denna expression 2) AP så antager den formen (3) X + Yi, der (4) Ed Gr CR a er Re (5) FED KO OT Införa vi deremot re” 1 stället för Zz, så blir (6) X = ar" cos np + br” —' cos (n — 1)p + er” ”” cos (n — 2)p F->ercr + gr” cos 2p + hr cos p + k, (7) Y = ar" sin np + br” =" sin (n — 1)p + er” =? sin (n — 2)p — ++ ++ -- + gr” sin 2p + hr sin p. Alla punkter i planet, hvilkas koordinater satisfiera de båda eqvationerna (8) == 0, benämna vi rotpunkter till eqvationen f(e) = 0. Satisfiera en punkts koordinater icke blott systemet (8), utan äfven (9) NAVjyeipp" (10) X'=Pm=0 8 CAJPYIE: ABJÖRTAING,) och så vidare till och med (11) FI Y(m—!) 22 0 men deremot icke (12) PXGln) =S Ym ch 0, benämna vi den en m-faldig rotpunkt till eqv. f(2) = 0. Om nu variabeln. z rör sig utefter den kurva, hvars eqvation är (13) = 05 eller, såsom vi äfven skrifva den, (14) CR y) = 0, det vill säga, 1 rätvinkliga koordinater (15) ylf (2) — SO +FÄ0 — Ef (2) +] =0, och i polar-koordinater (16) ar” sin np + br” =" sin (n—1) p + er” =” sin (n—2) pF: ::- + gr? sin 2p + Ar sin p=0, så är u alltid = X, följaktligen reel. Således är i detta fall x-axeln den sekundära kurvan, (15) eller (16) den primära. Denna sednare innehåller uppenbarligen alla rot- punkterna. Då, under variabelns z rörelse utefter primär-kurvan, u inträffar 1 origo, befinner sig den förra i en rotpunkt. En viss båglängd af primär-kurvan innehåller ett jemnt (inber. noll) eller udda antal rotpunkter, allteftersom mot dess ändpunkter svara u-valö- rer af samma eller motsatta tecken. Af eqvationen (15) följa omedelbart några egenskaper hos primär-kurvan, nemligen: Den är symmetrisk i anseende till x-axeln; Den är oberoende af konstanten &, hvilken vi i det följande benämna eqvationens fl) = 0 parameter. Den är beroende af konstanten h, hvilken vi benämna kurvans parameter; Den består af två delar: 1) x-axeln, 2) den kurva, hvars eqvation är (17) Fä nn Äl Cr mv AAC) lr Al Cm md = korteligen (18) KZ 0 eller” Kr==105 vi benämna denna sednare den komplexa primär-kurvan, eller helt enkelt K-kurvan. $ 5. Eqvationen (4, 16) visar, att »r blir i allmänhet oändligt stor för sin np = 0, Ad. V. SAÖL (il) np = + ln, (I helt tal eller noll) eller (2) Sn Detta gifver anledning till den förmodan, att vår primär-kurva har n rätliniga asymptoter, af hvilka tvenne närliggande alltid bilda vinkeln > med hvarandra. Att så THEORI FÖR ALGEBRAISKA EQVATIONERS RÖTTER. 9 verkligen är förhållandet, kunna vi öfvertyga oss om genom att undersöka polar-sub- tangenten = hvars uttryck blir, på grund af (4, 16), (3) nar? sin np + (n — 1) dyr —1 sin (n — 1) p + (nn — 2) err —? sin (n — 2) p +-...... + 297? sin 2p + hr sin p narr —1 cos np + (2 — 1) bryr —? cos (n — 1) p + (n — 2) err —3 cos (n — 2) p + ...... + 2g7 cos 2p + h cos p : Ur samma eqvation erhåller man ock KÖRarTsin np = boris sin (fn Wp eris sin(n— 2) = esse gr" sin2p — hr sio:p, eller agn Sn fp nr ROT Tar SIN (np mer! sin (n-—2)pI— ec — ngr sin2p—nhr sin p; följaktligen kan (3) skrifvas (6) bre —Ysin (nr — 1) p + 2cern—? sin (n — 2) p + -....- + (n — 2) gr? sin 2p + (n — 1) hr sin p narr —1 cos np + (n — 1) byn —2 cos (n — 1) p +...... + 297 cos 2p + h cos p , . . MT hvilket blir, för r = & och p== ? BR c (7) a detta är således afståndet från origo till den asymptot, hvars vinkel mot x-axeln är 27. Abscissan för samma asymptots intersektionspunkt med x-axeln är alltså — =- I denna punkt skära alla asymptoterna x-axeln. De bilda följaktligen en stjerna med 2n strålar, hvars midtpunkt är den nämnde skärningspunkten. ««-axeln är emedlertid blott så till vida att räkna dit, som den sjelf är beståndsdel af kurvan. För b =0 är origo asymptot-stjernans midtpunkt. Vi beteckna i det följande de ofvanför z-axeln belägna asymptot-strålarne, i ord- ning från höger till venster, med A, B,C,D,....; de motsvarande symmetriska, nedan- för samma axel belägna, med A, B',C', D',...... Af formeln (4, 6) följer då, att om z aflägsnar sig oändligt långt från origo, föl- jande en gren af kurvan, hvars tillhörande asymptot-stråle är A,(, £,...., eller i all- mänhet af udda ordningsnummer (4 eller A' räknad för den första), tenderar X eller u mot — 2; men deremot mot + 2, om strålen är B,D,F,...., eller i allmänhet af jemn ordningsnummer. SG Låt z, y vara koordinaterna för en punkt af primär-kurvan; xc + 4z, yt dy koordinaterna för en punkt hvilkensomhelst i närheten af den förre. Emedan funktio- nen Y är kontinuerlig, så har man, på grund af TAYLORS theorem och emedan Y(x,y) ar (07 m=n (0) Yl(z + Az, y + 4y) =S (4 2 + 4y a) Y) då vi här, likasom i det följande, begagna det symboliska uttrycket (2) (Ar RNE 3 K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 3. 2 10 OK ARE. BJÖRIING, såsom likabetydande med m [AR Y m mA dmY 07 (US ER 2 dh Y k (3) Az (RA ) + Sö Az ÅAy (FT) + STOR Az Åy (= —2 ge) + - m As md dm Y RA [EK if 9 Ad Ay (2) = ÅJy lä d betecknande med ra te FR 4 () (äcl Sa” föl Vana) Na RNE de respektiva partiella derivatorna. Eftersom A4z och Zy kunna tagas huru små som helst, så kan tecknet för Y(xv + Az, y + dy) göras beroende af dr ANGE (5) 42 (7) + 4v (DT) Antaga vi nu, att punkten (x + Zz, y + Jy) är belägen på kurvans normal, så är ; Ar (di AC (6) 42 (5) = 4y (TE) och expressionen (5) kan skrifvas Vi särskilja nu trenne fall: 1:o. Hvarken (2) eller (Gl =105 Expressionen (7) vexlar tecken på samma gång som Az. Följaktligen gör Y(z +F Az, y + Ay) det äfven, det vill säga att på ena sidan om kurvan ligga sådana punkter, för hvilka funktionen Y(x,y) är positiv, med ett ord positiva punkter, på den andra sidan negativa. De förra bilda tillsammans ett positivt fält, de sednare ett nega- tivt. Kurvan aåtskiljer alltså tvenne fält af motsatta tecken. , a CANE dry — 2:o. Antingen (2) eller (ör) = Kurvans normal är då parallel med endera af koordinat-axlarne. Genom en vridning af axel-systemet, som hvarken förändrar funktionens Y(z,y) gradtal eller dess egenskap af kontinuitet, kan man reducera detta fall till det föregående, samt bevisa på samma sätt som der, att kurvan atskiljer tvenne fält af motsatta tecken. ] AN (TEN J:0: (7) ZI (GE) 0. Punkten (z,y) är då singulier. Vi skola närmare granska denna händelse i föl- jande paragraf. SET Vi gå nu att undersöka beskaffenheten af primär-kurvans singuliera punkter, ute- slutande dock från vår undersökning inflexions-punkterna. Vilkoret för, att en punkt S af kurvan skall vara singulier, är, som bekant, att dess koordinater zx, y satisfiera systemet (1) (a) == THEORI FÖR ALGEBRAISKA EQVATIONERS RÖTTER. ILE Vi antaga, att x och y äfven satisfiera systemerna : 2 2v PRV 2 las) lang) = (an) = 0 3 3 ag 2 - (7) - (a) Tr Gar ES = 0 och så vidare till och med (2) = (a ga (ör = 0 men deremot icke systemet FR RN Ern a) 0. Låt z + 4x, y + 4Zy vara koordinaterna för en punkt af kurvan i närheten af SS. Den Taylorska serie-utvecklingen af expressionen Y(z + Az,y + Jy) gifver då (6) (42 2 + Ay ST FT ati l42 + sy i) Y+ RANN Sätta vi nu (7) Age IuGOSU, AY = Jysin v, så kan (6), efter förkortning re R”, skrifvas (8) (cos v- UgaT UT z) Y+EM= der med M förstås en qvantitet, som åtminstone icke blir - då BR tenderar mot noll. Hvarje värde på v mellan 0 och 27, som, för ett visst uppgifvet värde på R, satisfierar eqvationen (8), angifver en intersektionspunkt mellan primär-kurvan och den cirkel, som uppritas med S till centrum och R&B till radie. Då BR tenderar mot noll, är naturligtvis dy ALSPdgt (9) lim 77 HER vd eller, som är detsamma, (10) lämäte vo & och eqvationen (8) blir vid PRE TKR (11) (cos «7 ee — a sin & — sl Vu==105 hvilken också kan skrifvas 1 Ym da 5 dy Z ) Tr 12 (deg dy adl (12) Fa AN kortligen dm Y (13) dsm 0, eller, på grund af (3, 9), (14) X” sin ma + Y"” cos ma = 0, som gifver Y(m) (15) tg MN = STA eller, om man sätter F(m) (16) Ta me 12 CI FLER BJÖRLING; helt enkelt (187) tg me = tg mp, samt följaktligen (18) me = mp + ln, (1 helt tal eller noll) eller slutligen (19) a=p+>=. Således har primär-kurvan i punkten S m tangenter, af hvilka två närliggande all- tid bilda vinkeln = med hvarandra. Emedan expressionen i (8) tenderar mot (20) Xsin me + Y'”” cos me, vid indefinit aftagande BR, kan denna qvantitet tagas nog liten, för att tecknet för den förstnämnda expressionen må, i hvarje uppgifvet fall, kunna göras beroende af (20), samt att således wv-rötterna mellan 0 och 27 till eqvationen (8) må blifva lika många som och skilja sig huru litet som helst från de motsvarande e-rötterna till eqv. (14). Således är den singuliera punkten S en m-faldig multipel-punkt. Den är äfven en (m— 1)-faldig rotpunkt till eqvationen f'(e) = 0. Ty på grund af formlerna (1)—(5) måste dess koordinater göra de m-— 1 första differentialerna af Y lika med noll för hvarje värde på «, således äfven på grund af (3,9) satisfiera eqvations-systemerna (21) AUEL 0 (22) 00305 och så vidare till och med 23) NAR PE VAT =10) men deremot icke systemet (24) RE =" Denna sista sats kan uppenbarligen omvändas. Ligger en (m — 1)-faldig rotpunkt till eqvationen f(2=) =0 på primär-kurvan, så är den en m-faldig multipel-punkt. $ 8. Innan vi gå vidare, måste vi framställa tvenne lånesatser. Lemma I. I en eqvation. (1) ax” be oeeen + ge + H=0 af udda grad, hvars alla koöffeienter äro reella, och den första positiv, kan man alltid tilldela konstanten H en negativ valör, tillräckligt numeriskt stor, för att eqvationen må hafva en enda reel rot, hvilken är positiv; samt en positiv valör, tillräckligt stor, för att eqvationen må hafva en enda reel rot, hvilken är negativ. Dessa rötters numeriska valö- rer växa i oändlighet på samma gång som konstantens. Lemma II. I en eqvation. (2) ag” tb” teen +Fge FH = 0 af jemn grad, hvars alla koöfficienter äro reella, och den första positiv, kan man alltid tilldela konstanten H en negativ valör, tillräckligt numeriskt stor, för att eqvationen må THEORI FÖR ALGEBRAISKA EQVATIONERS RÖTTER. 3 hafva blott tvenne reella rötter, af hvilka den ena är positiv, den andra negativ; samt en positiv valör, tillräckligt stor, för att eqvationen ej må hafva någon reel rot. De båda förstnämnda rötternas numeriska valörer växa i oändlighet på samma gång som konstantens. För att inse sanningen af dessa båda satser behöfver man blott erinra sig be- skaffenheten af de kurvor, som representera i rätvinkliga koordinater eqvationerna (3) ysagl" Tibet of aren gat H och (4) y = ag” Fb” een + ge + H; samt att man, genom att öka eller minska konstanten ÄH, ej förändrar dessa kurvors form, utan endast flyttar z-axeln nedåt eller uppåt parallelt med sig sjelf. AJ 2 För undvikande af onödig vidlyftighet antaga vi alltjemt i det följande, att den framställda eqvationen (1) f(e) = 0 blifvit befriad från sin andra term, så att dess form är (2) a Fb Rest een + ge Fleet k = 0. (a > 0). Då är origo asymptot-stjernans midtpunkt ($ 5). Radii vectores till den komplexa primär-kurvans intersektionspunkter med en rät linie, som går genom origo och bildar vinkeln p med x-axeln, äro de reella rötterna tilll eqvationen (3) ar” —” sim np -F br” =? sin (n— 2) p + er” = "sin (n— 3) p + ee + gr sin 2p + h sin p= 0. Vi antaga till en början, att n är jemnt. Inom intervallet XA, det vill säga för RN är sin np positiv. Alltså kan man, på grund af Lemma I, tilldela konstanten A en negativ valör, tillräckligt nume- riskt stor, för att eqvationen (3) må hafva en enda reel rot, hvilken är positiv; det vill säga, att hvilken uppgifven stråle som helst mellan X och 4A skär kurvan, men blott i en punkt. Inom intervallet AB, det vill säga för RA är sin np negativ. Vi ändra tecken för eqvationens (3) alla termer; koöfficienten för r”—" blir då positiv, och den konstanta termen af motsatt tecken mot hb. Man kan då, på grund af Lemma I, till- dela konstanten Ah en negativ valör, tillräckligt numeriskt stor, för att eqvationen (3) må hafva en enda reel rot, hvilken är negativ; det vill säga, att strålarne mellan A och B icke skära kurvan, men väl deras förlängningar i vertikal-intervallet, hvar och en dock blott i en punkt. Genom upprepande af dessa slutledningar för hvarje intervall finner man, att åt kurvans parameter kan tilldelas en negativ valör, tillräckligt numeriskt stor, för att kur- van må erhålla det utseende, som fig. 1 utvisar för n = 4, fig. 32 för n = 6, och fig. 42 för n = 8; det vill säga, att den består af en gren, som skär den positiva x-axeln och har strålarne A och A' till asymptoter, samt af n— 2 andra, symmetriskt belägna grenar, af hvilka hvar och en har till asymptoter en stråle af jemn ordningsnummer (B,D,F,...) samt dess nästföljande. 14 GERE: BJÖRLING, På samma sätt bevisas med stöd af Lemma I, att, om » är jemnt, kan åt kurvans parameter tilldelas en positiv valör, tillräckligt stor, för att kurvan må erhålla det utseende, som fig. 7 ut- visar för n = 4, fig. 41 för n = 6, och fig. 60 för n = 8; det vill säga, att den består af en gren, som skär den negativa x-axeln och har dess båda angränsande strålar till asymptoter, samt af n — 2 andra, syminetriskt belägna grenar, af hvilka hvar och en har till asymptoter en stråle af udda ordningsnummer (A,(C, £,.....) samt dess näst- följande; samt med stöd af Lemma II, att, om n är udda, kan åt kurvans parameter tilldelas en negativ valör, tillräckligt numeriskt stor, för att kurvan må erhålla det utse- ende, som fig. 11 utvisar för n = 5, det vill säga, att den består af tvenne grenar, som skära hvarsin hälft af x-axeln och hafva dess angränsande strålar till asymptoter, samt af n— 3 andra, symmetriskt belägna grenar, af hvilka hvar och en har till asymptoter en stråle af jemn ordningsnummer (B, D,F,.....) samt dess nästföljande; och en positiv valör, tillräckligt stor, för att kurvan må erhålla det utseende, som fig. 20 utvisar för n = 5, det vill säga, att den består af n —1 grenar, af hvilka ingen skär x-axeln, men hvar och en har till asymptoter en stråle af udda ordnings- nummer (ÅA, (C, E,.....) samt dess nästföljande. EO Vi benämna 1 det följande den form af kurva, som fig. 1 utvisar för 2» = 4, fig. 11 för n = 5, fis S2tör n = 6, och fig. 42 för n = 8, det vill säga den, som den komplexa primär-kurvan an- tager, då dess parameter växer indefinit åt det negativa hållet, den nedre gränsformen; samt den form, som fig. 7 utvisar för n = 4, fig. 20 för n ="5, fig. 41 för n=6, och fig. 60 för n = 8, det vill säga den, som den komplexa primär-kurvan antager, då dess parameter växer indefinit åt det positiva hållet, den öfre gränsformen. Vi benämna ock en gren af kurvan, som ej skär x-axeln och som har till asymp- toter tvenne strålar, den ena af jemn, den andra af udda ordnings-nummer, en lateral- gren. På grund af symmetrien förekomma de alltid parvis. En hvar betecknas med samma bokstäfver som dess tillhörande strålar. Exempel: BC och BC i fig. 1, 2; BC, BC, DE och D'E i fig. 32—34; BC, BC; DE; D'E, FG och FG:ihg:42ockH5 Deremot benämna vi en gren af kurvan, som skär x-axeln i en punkt och har till asymptoter tvenne symmetriskt belägna strålar, en transversal-gren. Hvarje sådan betecknas med samma bokstäfver som dess tillhörande strålar. Exempel: AA och DD' 1 fig. 11—16; AA', FF och GC i fig. 45—54. Då n är jemnt, består således den komplexa primär-kurvans såväl nedre som öfre gränsform af en transversal- och n — 2 lateral-grenar. Då n är udda, består deremot den komplexa primär-kurvans nedre gränsform af 2 transversal- och n — 3 lateral-grenar; samt öfre gränsform af n — 1 lateral-grenar. Då parametern h växer kontinuerligt från — 9 till + &, förändrar sig kurvan kontinuerligt från den nedre till den öfre gränsformen. THEOÖRI FÖR ALGEBRAISKA EQVATIONERS RÖTTER. 15 Sl Da kurvans parameter h är oändligt stor och negativ, äro de fält, som omgifvas af lateral-grenar, positiva '); det, som innehåller origo, är negativt. Då deremot para- metern är oändligt stor och positiv, äro lateral-fälten negativa, central-fältet positivt. Under det parametern 4 växer oupphörligt, minskas de negativa fälten, ökas de positiva. Men det kan aldrig hända, att ett nytt positivt fält bildar sig inuti ett nega- tivt. Ty i sådan händelse skulle det begynna antingen med en punkt eller med en linie. Det förra fallet skulle gifva en isolerad punkt; det andra en gren, omgifven å ömse sidor af negativa fält. Båda äro omöjliga. Under det att de positiva fälten tillväxa, kan det hända, att tvenne af dem råkas. Antag, att sådant sker för h = uy 1 punkten a (fig. I), hvilken följaktligen blir en dubbel- punkt. Då 4 derefter vuxit med en oändligt liten qvantitet, finnes denna 4 multipel-punkt ej mer; de båda positiva fälten hafva sammansmält till "AN ett; de negativa, som råkades 1 punkten a, hafva nu blifvit trängda isär + (fig. II). EET Men det kan aldrig hända, att tvenne positiva fält råkas på en gång + i flere än en punkt, vare sig att desse punkter äro oändligt många och sammanhängande i en linie, eller att de äro skilda. Ty det förra fallet = = skulle gifva en gren, omgifven å ömse sidor af positiva fält; det andra föranleda uppkomsten af en eller flere slutna kurvor, omgifvande negativa er falt, hvilka under parameterns fortgående tillväxt skulle sammankrympa till isolerade punkter. Båda äro omöjliga. Icke heller kan det inträffa, att tvenne positiva fält, hvilka redan förenat sig på ett ställe, råkas äfven på ett annat. Ty derigenom skulle en sluten kurva, omgifvande ett negativt fält, uppkomma, hvilket, enligt hvad nyss blifvit visadt, är omöjligt. Deremot kan det hända, att flere än två positiva fält på en gång sammanträffa 1 samma punkt. Fig. III och IV utvisa förloppet i den händelse, att de sammanträffande fältens antal är tre. I sådant fall uppkommer tydligen en tre-dubbel punkt, och i allmänhet en multipel- FÅS TE punkt, hvars ordningsnummer är lika med antalet af de positiva fält, som Ne / sammanträffa. Ligger emedlertid en på detta sätt uppkommen m-faldig - a Å ä S . c + punkt af K-kurvan på «-axeln, så blir den uppenbarligen en (m +1)-faldig a punkt af primär-kurvan. + Fig. IV. $ 12: Då tvenne positiva fält råkas och sammansmälta, måste detta ske på något af följande' fyra sätt. 1. Tvenne på samma sida om x-axeln belägna lateral-grenar, omgifvande positiva fält, sammanträffa. Resultatet af föreningen blir uppenbarligen två nya lateral-grenar. HSorno 24 ös 63: 1) Vi begagna här och i det följande benämningen positiva och negativa fält med ständigt afseende på funk- tionen K. 16 OS FÖ EE. BJÖRLING, 2. Tvenne på hvarsin sida om x-axeln belägna lateral-grenar råkas. I följd af symmetrien måste den på detta sätt uppkomna multipel-punkten ligga på x-axeln. Resultatet af föreningen blir tvenne transversal-grenar. Ex. fig. 2—4; fig. 13—15; fig. 43—45. 3. En lateral- och en transversal-gren råkas. Resultatet af föreningen blir tvenne dylika grenar, ehuru på annat sätt belägna. Ex. fig. 8—10; fig. 34—36; fig. 37—39. 4. Tvenne transversal-grenar råkas. Detta måste ske i en punkt på x-axeln, ty eljest skulle en sluten kurva, omgifvande negativt fält, uppkomma, hvilket är omöjligt. Resultatet blir ett par lateral-grenar. Ex. fig. 16—18; 22—24; fig. 52—54. Vid och genom tvenne positiva fälts förening uppkommer således icke något an- nat slag af grenar än de båda förut beskrifna; icke heller förändras grenarnes antal. På samma sätt bevisas utan svårighet, att vid flere än tvenne fälts förening kan detta ej heller inträffa. Lika litet kan det ske, under det de positiva fälten tillväxa utan att råkas. Följaktligen består den komplexa primär-kurvan endast af transversal- och late- ral-grenar, tillsammans n-— 1, utom i de undantagsfall, då multipel-punkt förekommer. $ 13. En reel och enkel rotpunkt till eqvationen f'(£) = 0 är en dubbel-punkt af primär- kurvan. Den ena af de derigenom gående grenarne är naturligtvis x-axeln; den andra en transversal-gren, såframt den ej går till en multipel-punkt. ”Transversal-grenens tangent är alltså vinkelrät mot x-axeln i skärningspunkten. Äro 2m rötter till eqvationen f(e) = 0 komplexa, de öfriga n — 2m— 1 reella och olika, består alltså den komplexa primär-kurvan af 2m lateral- och n — 2m — 1 transversal-grenar, såframt ej multipel-punkt förekommer. En reel och (m — 1)-faldig rotpunkt till eqvationen f'(e) = 0 är en m-faldig punkt af primär-kurvan, ehuru naturligtvis blott en (m — 1)- faldig punkt af dess komplexa del. ING I sin nedre gränsform innesluter den komplexa primär-kurvan n — 1 positiva fält, 1 sin öfre ett enda. Om, under parameterns kontinuerliga tillväxt från —=— till + 2, de positiva fälten sammansmälta två och två i sönder, så inträffa, eftersom vid hvarje sådan före- ning fältens antal minskas med ett, i det hela n— 2 sådana föreningar. Således har kurvan i detta fall, under sin ombildning från nedre till öfre gränsformen, n — 2 (dubbla) multipel-punkter. Mot hvarje multipel-punkt svarar ett visst värde på kurvans parameter. Deremot kan kurvan, för ett dylikt värde på parametern, ega två multipel-punkter — såsom alltid händelsen är, då dessa punkter äro komplexa — och äfven flere. Alltså gifves det högst n — 2 värden på h, för hvilka kurvan kan ega multipel-punkt. Om tre positiva fält på en gång sammansmälta, så uppkommer en tredubbel punkt, och fältens antal minskas med två. Således motsvarar en tredubbel punkt två dubbla. THEORI FÖR ALGEBRAISKA EQVATIONERS RÖTTER. bg I allmänhet motsvarar en m-faldig punkt »m — 1 dubbla, så att, om kurvan har en dylik punkt, minskas antalet af dess multipel-punkter med m—- 2, och det gifves där RösSti uret a (ME 2) = = Mm värden på kt, för hvilka multipel-punkt kan före- komma. Koordinaterna x och y för en multipel-punkt måste satisfiera såväl den komplexa primär-kurvans eqvation (1) ENA NE NK EET EN som ock dess båda deriverade eqvationer, af hvilka den ena är (2) f(x) 1.6 Sf (z) > Sf) Kv GE) = TID AN 0; den andra kan skrifvas (3) ys) — och således uppdelas i de tvenne 2 ED fran] (4) y=0 och (5) a GE HÄN dne Gör man y = 0 i eqv. (2), så blir denna (6) ee = Om således alla de n — 2 rötterna till denna sista eqvation äro reella, så äro kurvans alla multipel-punkter det äfven. Om blott m rötter till (6) äro reella, så äro af multipel-punkterna m reella och n— m — 2 komplexa, såvida nemligen de alla äro dubbla; eljest minskas det ena eller båda dessa tal, på sätt här ofvan visats. De komplexa multipel-punkternas koordinater måste satisfiera eqvationerna (2) och (5). Dessa bilda tillhopa ett system, hvilket vi benämna 2E-systemet. Rotpunkternas Platser. SLiLSE Vi förutsätta i denna paragraf och den följande, att K-kurvan ej har någon mul- tipel-punkt. Antagom till en början, att alla de n— 1 rötterna till eqvationen f'(£) = 0 äro reella och olika. Vi beteckna dem, i ordning från höger till venster, med 0;> 02> 03> +-+- oc OS EET K-kurvan består af n — 1 transversal-grenar, af hvilka den första, AA', skär z- axeln i punkten 0. Om f(0.) är > 0, finnes uppenbarligen en enda rotpunkt till eqv. fl) =0 på hvardera hälften af denna gren. Ty u eller X tenderar mot —<& vid hvardera af dess båda ändar, denna variabel kan ej vända, utan att f'(£) genomgår origo, och har således blott ett maximum, f(0,), under det z genomlöper hela grenen. K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 3. 3 18 CC AR. OB. BJÖRLING Ju mindre f(0,) blir, desto mer närma sig dessa båda rotpunkter till punkten 0,, och för f(0,) = 0 sammanfalla de båda dermed, så att z = 0; blir en dubbel rot till eqvi! fila) =10: Ar deremot f(0,) <0, finnes uppenbarligen ingen rotpunkt på grenen AA". Der- emot ligger då en sådan på x-axeln till höger om 0;, ty u tenderar mot + o vid än- dan af denna axel. En annan dylik finnes mellan 0, och 0., såframt nemligen f(0s) är >0. Blir deremot f(0.:) = 0, så förenar sig denna sistnämnda rotpunkt med en annan, från venster kommande, till en dubbel rot i 0, Slutligen, för f(02) <0, aflägsna sig dessa båda rotpunkter från hvarandra, följande hvarsin hälft af den transversal-gren, BB', som genomgår 02. För hvarje annan transversal-gren kan samma slutledning upprepas, och resultatet uttryckas sålunda: Om alla de n — 1 rötterna till den deriverade eqvationen äro reella och olika, består K-kurvan af n — 1 transversal-grenar; Om vidare alla de värden på fl2), som motsvara den deriverade eqvationens rot- punkter af udda ordningsnummer, äro negativa, och de, som motsvara rotpunkter af jemn, positiva, så äro alla rötterna till eqv. fl(2) = 0 reella och till sina lägen alternerande med den deriverade eqvationens; Om fl) blir noll i en af den deriverade eqvationens rotpunkter, så förena sig tvenne rötter till eqv. fl(2) = 0 derstädes till en dubbel; För hvarje positivt värde på fle), som motsvarar en rotpunkt af udda ordnings- nummer till den deriverade eqvationen, och för hvarje negativt, som motsvarar en rotpunkt af jemn, är en komplex rotpunkt till eqv. f(2) =0 belägen på hvardera hälften af den transversal-gren, som genomgår ifrågavarande rotpunkt till den deriverade eqvationen. Är frågan endast om de reella rötternas antal och platser, kan resultatet uttryc- kas helt enkelt sålunda: Om alla rötterna till eqv. f'(£e) = 0 äro reella och olika, så äro rötterna till f(2)=0 det äfven, såframt funktionens fl(2) alla maxima äro positiva, och minima negativa. För hvarje maximum eller minimum, som är =0, blifva tvenne rötter lika. För hvarje posi- twvt mininvum eller negativt maximum blifva tvenne rötter komplexa. SA Vi antaga nu, att 2m rötter till eqv. f(2) = 0 äro komplexa, samt de öfriga n=— 2m— 1 reella och olika. K-kurvan består då af m par lateral- och nEFr200ke: tt transversal-grenar. På hvarje lateral-gren finnes en enda rotpunkt till eqv. f(2e) = 0. Ty, eftersom den ena af dess tillhörande asymptot-strålar är af jemn, den andra af udda ordnings- nummer, så måste X eller u tendera mot + 2 vid dess ena ända, mot — 2 vid den andra; denna variabel kan ej vända, under det z genomlöper hela grenen, och har så- ledes derunder hvarken maximum eller minimum. Genom en hvar af den deriverade eqvationens reella rotpunkter går en transver- sal-gren. De bland dessa grenar, hvilkas intersektionspunkter med x-axeln äro af udda ordningsnummer, hafva äfven asymptot-strålar af dylik nummer, och tvärtom. Följakt- THEORI FÖR ALGEBRAISKA EQVATIONERS RÖTTER. IG) ligen kunna de öfriga n — 2m rotpunkternas till eqv. f(e) = 0 platser bestämmas genom en slutledning, lika med den i föregående paragraf använda, och vi uppställa följande sats: Om 2m rötter till den deriverade eqvationen äro komplexa, samt de öfriga reella och olika, består K-kurvan af 2m lateral- och n— 2m — 1 transversal-grenar; Pa hvar och en af de förra finnes alltid en enda rotpunkt; Om vidare alla de värden på fle), som motsvara den deriverade eqvationens reella rotpunkter af udda ordningsnummer, äro negativa, och de, som motsvara rotpunkter af jemn, positiva, så äro de öfriga n — 2m rötterna till eqv. fl2) = 0 reella och till sina lä- gen alternerande med den deriverade eqvationens; Om f(e) blir noll i en af den deriverade eqvationens reella rotpunkter, så förena sig tvenne rötter till eqv. fl(e) = 0 derstädes till en dubbel; För hvarje positivt värde på fl), som motsvarar en reel rotpunkt af udda ord- ningsnummer till den deriverade eqvationen, och för hvarje negativt, som motsvarar en rot- punkt af jemn, är en komplex rotpunkt till eqv. fl) = 0 belägen på hvardera hälften af den transversal-gren, som genomgår ifrågavarande rotpunkt till den deriverade eqvationen. Är frågan endast om de reella rötternas antal och platser, kan resultatet uttryckas helt enkelt sålunda: Öm 2m rötter till eqv. f'(e) = 0 äro komplexa, samt de öfriga reella och olika, så äro alltid åtminstone 2m rötter till fl(z) = 0 komplexa. De öfriga n— 2m äro reella och olika, såframt funktionens fl2) alla maxima äro positiva, och minima negativa. För hvarje maximum eller minimum, som är = 0, blifva tvenne rötter lika. För hvarje positivt mini- mum eller negatiwt maximum blifva tvenne rötter komplexa. Af dessa satser framgår uppenbart, att en eqvations komplexa rötter i allmänhet äro af tvenne olika slag. De enas tillvaro beror på den deriverade eqvationens kom- plexa rötter; de äro lika många som dessa sednare; de äro belägna på lateral-grenar, och deras antal förändras ej, huru man än låter eqvationens parameter variera. Vi föreslå på grund häraf för dem benämningen deriverade komplexa rötter. De andra deremot, hvilka vi vilja kalla egna komplexa rötter, bero deremot af denna parameters värde; genom att förändra detsamma kan man godtyckligt öka eller minska deras antal inom vissa gränser; de äro belägna på transversal-grenar. TA Antagom nu, att primär-kurvan har en m-faldig multipel-punkt S. Vi säga, att i den sammanträffa 2m halfgrenar af kurvan. Dess koordinater x och y satisfiera eqva- tions-systemerna (1) X=Y =0, (2) EL och så vidare till och med (3) X(m—1) — yYyrm—D) — 0 men deremot icke systemet (4) NEN NAD) Vi skola nu undersöka tecknet för det inkrement, som funktionen X eller, såsom vi kunna skrifva den, X(x,y) erhåller, då z utgår från S, följande någon gren af kurvan. 20 CER. BJÖRLING) På grund af såväl formlerna (1)—(4), som ock (3, 8) måste punktens S koordinater göra de m-—1 första differentialerna af X lika med noll för hvarje värde på &« och således satisfiera eqvations-systemerna dX (RA (5) FR deA (1224 (KR G (6) KE San och så vidare till och med = dm—1X dm—1X RAN gå dm—1X SS dm—1X fån) (0) (GT) PT (=D) FR Va NAR (3 a) PE (G=) ät 0, men deremot icke systemet 5 dmX dmX ER dmX dmX (8) (2) - (=) a = (Ga äs) = a (EF) 0. Låta vi då x + 4z, y + 4y betyda koordinaterna för en punkt af primär-kurvan i närheten af S, så erhålles på grund af TAYLors theorem (9) X(e + Aa, y + 49) — Xla, g) = + (da dr + dy dr) K+ m+1 tan Az iz + 4y av) NCErST SN ; eller, om vi sätta (10) SA NA dyr VISinv, (11) X(x FI, y + A4y) — Xx, y) = äre os v 3 + sin v SS) X+FRBN der med N förstås en qvantitet, som åtminstone icke blir oändlig, då R tenderar mot noll. Man kan uppenbarligen göra R nog litet, för att feblanet för eqvationens (11) venstra membrum, det vill säga det ifrågavarande inkrementet, må blifva detsamma som koäöfficientens för =S i det högra. På samma sätt som i'$ 7 kunna vi visa, att denna koöfficient tenderar, vid indefinit aftagande BR, mot dm X (12) dsm eller (13) XO cos ma — YMsin me, samt att således inkrementets tecken kan göras beroende af (13). Den vinkel £, som tangenten till en gren af kurvan i punkten S bildar med z- axeln, skall, på grund af (7,16), satisfiera eqvationen ”(m) (14) UR ND = SS ur hvilken man erhåller (15) YmM = — sin mpB NE + (TE XR — COS mp V (CE + (BO således kan expressionen (13) skrifvas (16) cos mt — 0) VOR + (YO), hvilken qvantitet, om i stället för &« successivt insättes (17) AN REA BRL; LR ; för hvarje gång vexlar tecken. Alltså finner man, att THEORI FÖR ALGEBRAISKA EQVATIONERS RÖTTER. 21 om z utgår från multipel-punkten, följande tvenne konsekutiva grenar af kurvan, så växer X eller u utefter den ena grenen, aftager utefter den andra. AJ 18. På grund häraf inses nu lätt sanningen af följande sats: Om u eller X är = 0 i en m-faldig multipel-punkt af den primära kurvan, så är densamme en m-faldig rotpunkt till eqv. fe) = 0. Blir u>0 i samma punkt, så kommer en enkel rotpunkt till samma eqvation på hvarannan af de i punkten sammanträffande 2m halfgrenarne. Blir u<0 dersammastädes, så kommer en enkel rotpunkt på hvar och en af de öfriga half-grenarne. Ligger multipel-punkten S på x-axeln, tillhöra endast m — 1 grenar K-kurvan, ty s-axeln sjelf är den m:te. Är då m udda = 21 + )1, så är klart, att, om X eller u växer utefter den från S utgående positiva x-axel-rigtningen, måste den aftaga utefter den negativa, och tvärtom. Således kan, i händelse X ej är = 0 i S, ej mer än en af de ifrågavarande 2l—+ 1 rotpunkterna ligga på x-axeln, d. v. s. vara reel, och vi erhålla följande korollarium af föregående sats: En 2l-faldig reel rot z= 0 till eqv. f'(2) = 0 minskar antalet af eqvationens f(z) =0 reella rötter med 2, såframt icke flo) är =0, då 0 är en (2l + 1)-faldig rot till eqv. 0. Är deremot m jemnt = 2l, så är klart, att, om X eller u växer utefter den från S utgående positiva x-axel-rigtningen, måste den äfven växa utefter den negativa, och tvärtom. I förra fallet har u i S ett reelt minimum, i sednare fallet ett reelt maximum. Således måste, i händelse X ej är =0 i S, antingen två eller ingen af de ifrågavarande 2l rotpunkterna ligga på x-axeln, d. v. s. vara reella, och vi erhålla följande andra korollarium af föregående sats: En (2l— 1)-faldig reel rot z = 0 till eqv. f'(2) = 0 minskar antalet af eqvationens fle) = 0 reella rötter med 21— 2, om flo) är ett positivt maximum eller negativt minimum, och med 2l, om flo) är ett negativt maximum eller positivt minimum; är deremot f(0) = 0, så är 0 en 2l-faldig rot till eqv. flz) = 00. Tillämpning på Numeriska Eqvationer. I MO Atskiljandet af rotpunkterna till en framställd eqvation (1) fe) = a Fb Fe Hornen + ge + he + bk = 0, (a > 0) äfvensom bestämmandet af de olika platser, som dessa punkter successivt intaga, under det eqvationens parameter k växer kontinuerligt från — 0 till + 2, består af tvenne momenter, nemligen: 1) konstruktionen af den komplexa primär-kurvan, och 2) bestäm- mandet af funktionens f(z) valörer för åtskilliga punkter af densamma. Det förra momentet innebär den egentliga svårigheten. 22 Cl FUB. BJÖRTDHING, För verkställandet af konstruktionen beräknar man först de reella rötterna till den deriverade eqvationen (2) FD som är af (n — l):sta graden; vi beteckna dessa rotpunkter, i ordning från höger till venster, med 013 Gar O3pRreRer dock utelemna vi här, likasom i andra dylika händelser, indices, om de ej äro nödvändiga. Ifrågavarande rotpunkter äro AK-kurvans intersektions-punkter med x-axeln; deras antal är lika med kurvans transversal-grenars. Derefter bestämmer man kurvans intersektions-punkter med asymptot-strålarne. Dessa punkters radii vectores äro reella rötter till eqvationer af (n — 3):dje graden. Vi beteckna dessa eqvationer, hvilka erhållas ur kurvans polar-eqvation genom att för- korta med r samt insätta i stället för p strålens A, B,(C(,.... argument, med A(r) = 0, B(r) = 0, C(r) = 0, ...., respektive. Likaledes beteckna vi strålens A intersektions- punkter, i ordning från origo, äfvensom deras radii vectores, med Oro ag ANN strålens £B med 01, 202503 och så vidare. I ganska många fall, och isynnerhet då eqvationens gradtal ej öfverstiger 5, äro, såsom följande exempel ådagalägga, kännedomen om dessa rotpunkter tillräcklig för utförandet af den komplexa primär-kurvans konstruktion. Skulle någon tvetydighet återstå, kan den i allmänhet lätt häfvas genom enkla artificier, för hvilka dock natur- ligtvis ingen generel regel kan uppställas. Men i hvarje fall vinnes alltid i sista instan- sen full visshet om kurvans form, genom att, på sätt vi i följande afdelning skola visa, undersöka de förändringar, den undergår, då man låter dess parameter variera. Bestämmandet af funktionens f(2) värden i punkterna 0» 02> 03> «««- angifver så- väl antalet och läget af den framställda eqvationens (1) reella rotpunkter, som ock på hvilka transversal-grenar dess komplexa äro belägna. På hvarje lateral-gren ligger, som bekant, alltid en enda rotpunkt. Bestämmandet af samma funktions värden i asymptot-strålarnes intersektions- punkter angifver slutligen, inom hvilka intervaller den framställda eqvationens komplexa rotpunkter äro belägna. Vi beteckna funktionens f(e) valörer i punkterna 01> 02> O3> +>-.s> med (0:)> (92), (03); soensn 5 Ar, Aey As DE (GONE (GAGN) ETEN och så vidare. K-kurvans komplexa multipel-punkter, betraktade såsom rotpunkter till den deri- verade eqvationen, beteckna vi med SO SPg SKA bords funktionens f(e) valörer i samma punkter med (051)6- (535 (SK sn THEORI FÖR ALGEBRAISKA EQVATIONERS RÖTTER. 23 $ 20. Ex. 1. Att finna rotpunkternas till eqvationen OST 08 EE 0 platser för olika värden på parametern k. Den deriverade eqvationen fed 22 0 0 har fyra reella rötter, nemligen 0, = | 2,59773; 02 = + 1,31955; 03 = — 1; 04 = — 291728; följaktligen består K-kurvan af fyra transversal-grenar. Af samma skäl kan vår eqva- tion ej hafva några deriverade komplexa rötter. Ur den primära kurvans eqvation r? sin 5p — lär” sin 3p + är” sin 2p + 50r sin p + & = 0 erhålles 27 BL rr 7 AR SINN 27. EE ör sin — a 50 sin A(r) = — 157” sin ; + är B(r) = — 15 samt följaktligen = HBG = 1 Alltså kan kurvan ej hafva någon annan form, än den fig. 16 utvisar. Substitution gifver (0) = fr 1893; (03) =" 445219; (03) = &— 31: (0,) = k + 57,806; (a) = k + 77,734; (d) = k — 55,451; och således kan man genom följande högst enkla slutledning finna rotpunkternas platser. Då k är <=— 77,734, äro alla sex substitutions-resultaterna negativa. Emedan /f(e) är negativ i o,, men positiv längre åt höger på x-axeln, måste en reel rotpunkt ligga till öden om 09;. Emedan HG) är negativ 1 a, men blir förr eller sednare positiv, om man följer transversal-grenen BP' uppåt, så ligger en komplex rotpunkt på denna gren i inter- vallet 456. En dermed symmetrisk ligger naturligtvis nedanför x-axeln. Emedan f(e) är negativ i 0,, men blir förr eller sednare positiv, om man följer transversal-grenen DDN' uppåt, så ligger en komplex rotpunkt på denna gren 1 inter- vallet DX. En dermed symmetrisk en nedanför x-axeln. Dermed äro alla fem rotpunkternas platser bestämda för k<— 7T7,734. Då k& blir = — 77,734, är (a) = 0. Således ligger då en rotpunkt i a, uppenbar- ligen densamme, som förut var belägen i intervallet AR Då k ytterligare växer, flyttar sig samme rotpunkt in i intervallet XA, alltjemt följande grenen BB" Det fullständiga resultatet af den på samma sätt fortsatta diskussionen innehålles i följande 24 Ci AE SIE: BJÖRLING) Tabell I. | Komplexa Rötters Platser. Reella | Vilkor. Rötters | Reella Rötters Platser. RR u” Ti este | Grenar. | Intervaller. | | | — lasa Sik ; ER [USS SNI RESET ST EN ov | BB! ODIN AB MID Tsar I NES ENE IE Lo BB LADDA DX' — 57,806 > k > — T1,134 i NE a a RAR SE og ocg Ör TA BB DD'| XA DX k = — 517,806 BÖN | digOR = dopet Or ra BB' | XA — 44019 — KK i> =LDIS0B | 3 fier r04 7 NOS RR Op rd BB' lr KA k=— 44,219 | 5(2) Igar Oka lg OB rar OR KON A | — 18,978 > k > — 44,219 | 5 | Zig: 1047: "igt lOR ig 00 OAS k = — 18,973 5(29 | Nga OD. lig LÖgR ig, 2 MEON j i SBI SS NS Ga AR VA AGNE AA (LEA k= + 31 32) | I, Q T4=03=73 4A' XA 21 55,451 > > Oo lt [Ef LG AA CC |CGA DR k=>-+ 55451 | il LL ÖROA AA CC" XA d ko 95,45 IL RR RR AN oc XA- GD Med en sådan beteckning, som 3(2) i andra kolumnen, uttrycka vi, att eqvationen har 3 reella rötter, af hvilka två äro lika. 2. Ex. 2. Ått på samma sätt undersöka eqvationen fe) = 2 + 152 Fö + 5020 + k = 0. Den deriverade eqvationen tt 92 + 22 + 10 = 0 har ingen reel rot. Den komplexa primär-kurvan består således af två par lateral- grenar, såframt multipel-punkt ej förefinnes. Den framställda eqvationen har två par deriverade komplexa rötter. Ur den primära kurvans eqvation r” sin 5p + lör? sin 3p + 57” sin 2p + 507 sin p = 0 erhålles bi 240500 54, Cu r2bL0N68E Häraf kan man blott sluta till, att kurvan måste hafva någon af de former, som fig. 24—26 utvisa. Att i sjelfva verket den första af dem här är den rätta, kan natur- ligtvis på åtskilliga sätt visas, lättast dock måhända på det i $ 30 här nedan angifna. Substitution gifver (b) = k— 78,425; (c) = k + 23,077. THEORI FÖR ALGEBRAISKA EQVATIONERS RÖTTER. Tabell II. Komplexa Rötters Platser. Reella | Vilkor. Rötters | Reella Rötters Platser. TEA Ern ojter E Antal. Grenar. Intervaller. | | 93077 > k i 0, + | BC, AD BC, CD FER ONE [InTIBO- AD BC, c | Öl=>6 SS = 23077 1 0, 3 | BC, AD (BC) | k= 0 il 0=1 BC, AD (BO)? | | + 78,425 > k > 0 1 r, 0 BC, AD (BOY | k = + 7T8,425 1 r, 0 BOY SAD 0, IBG | SNES 1 r, 0 | BO, AD ABIUBC Med beteckningen (BC) i sista kolumnen utmärka vi, att två rotpunkter ligga i intervallet BC. NI02E Ex 3. f() = 22 + 32 + bk = 0. Den deriverade eqvationen 3 + 22 har blott en reel rot, nemligen - 32 + 32 = 0 följaktligen består K-kurvan af en transversal- och två par lateral-grenar, såframt mul- tipel-punkt ej förefinnes. Man erhåller vidare pr Emedan, såsom man lätt kan öfvertyga sig, transversal-grenen är belägen till venster om y-axeln, måste kurvan hafva den form, fig. 37 utvisar, såframt icke denna sistnämnda gren är förbunden med lateral-grenarne DE, D'E genom multipel-punkter. Att det sednare dock ej är händelsen. kan man lätt visa, t. ex. på grund deraf, att till venster om y-axeln kunna dragas räta linier, parallela dermed, utan att råka kurvan. Substitution gifver (0) = £; (b) = £ ++ 28,392; (d) = k + 7,607. Tabell III. I I I I I dr IT3205. Reella Egna Komplexa Rötter. Deriverade Komplexa Rötter. | LG Ne Reella Rötters | Vilkor. Rötters | Platser | = |EE=ESEEE = | Antal. | | Grenar. Intervaller. Grenar. Intervaller. — 28,392 > k 2 RE = 5 AB, DE BC, CD VN 28,392 2 FAROR — — AB, DE b, CD HEbOd Ek > 28,392 2 Kas HOS RA = = AB, DE AB, CD a 7T,607 2 iF lie Sr == oo AB, DE AB: d OSK>S— 7T,607 2 AL GA — — AB, DE AB, DE ==) 2(2) NE — AB, DE AB DE | (SN) 0 CC" CD AB, DE AB, DE K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 3. = 26 CP AO: BIJÖRIAING) $ 23. Ex. 4. f(e) = 152? — 3642" + 4202 + 17502" — 36402? + 25202 — 7202 + k = 0. Den deriverade eqvationen har sju reella rötter, nemligen 0, = + 2,89301; 02 = + 2,08017; 03 = + 0,68543; 04 = ++ 0,53752; 05 = + 0,28310; Og DI MAGA NN FÖRE Ad 2070 följaktligen består K-kurvan af sju transversal-grenar. Man finner vidare av = 0,27967; de = 0,55497; as = 0,95110; As = 2,55733; bi = 0,28621; ba = 0,68385; bg = 1,883893 cr = 0,32582; co = 1,10030; d = 0,43986: oe = O,86441; g = 2,83552; alltså har kurvan den form, fig. 52 utvisar. Substitution gifver (0)=4— 1229,81; (0.) => + 1535,18; (03) =& — 68,932; (0,)=k — 67 ,965; (05) =k-— 72,636; (oc) =k + 39121,1; (0) =& — 232841; (a) =k — 77,284; (as) =& — 59,520; (as) =k — 163,825; (a) =k—+ 13630,9; (0,) =k — 97,681; (b)=k + 48,5533 (b:)=& — 10460,0; (c:)=&k — 161,5043 (c:) =k + 2156,08; (d) =k — 419,212; (e)=k— 3564,66; (g)=>A + 148525. j I | || I | | THEORI FÖR ALGEBRAISKA EQVATIONERS RÖTTER. Tabell IV. 27 på | Komplexa Rötters Platser. Vilkor. 25 | Reella Rötters Platser. = = | 2 | | Grenar. | Intervaller. å | | — 148525 >k 2 Rate nea Ro KEANE ton KBR DD PE VfB CD, Få (2 = IRS SLA Ga Nr SIN SRS HELE EN LR KE ör TA | BBDD' PE AB, CD, I ENS re 148525 1120 | FAO LIG BI0AA ICA Öp Nn BB', DD', FF AB, OD, GX fe SJK NAR) AROR Fy Of gbg Of ”ä BB, DD! AB, CD == TESTAS a fa (0 ST RE LA RAR OS TR a) Ara V RR VISS [DAR BB', DD' AB, CD EDI SGS0TINEE |G Odo, Tao! Öga NörÖg, non snnser benens nen na sne 4 BRL | av OD | melnöps EE I13630:0) 4 rar Om Tas Obs TögOl rs sresersnetensnn snnsen rr (Öre IBRD NA CD fe 2UDOTUSNET Ita Org lg Og KENO es oceesirt need ER Og BB", DD' DA, c3 — 1535,18 >&£>— 2156,08 | 4 | FRA Or, PRN1ORA Psi Fl anner is kedrriras Rr NE op Ti BRYDD! XA, BC k=— 1535,18 | 6(2) | HSO IDE Mer OR LEE Ka 030 DD BC — 48,553 >A& > — 1535,18 | 6 les Oma. fl Og NesOR ösa Or Tar 0, 14 DD | BC =— 48,553 6 Vf Vg Ög Ng Ogre Oartar On Far Og DD' ba + 59,520 >k>— 48,5533 6 SO I Ob gester Og ka RO för ÖRA DD AB k=> 59,520 6 T8, 072 77 06 NörQgrrrerer snar 03273 025 72 Oy Nr DD' > + 67,965 >k > + 59,520 6 FösrO. 190 fer (ökrilten, Ueg UR HORA DD [XA EE 609650 [B(2) Ila Or fran Oka lan Oss lp 04= 74; Das Lax Oas Kos O4s Fa Se —— + 68,952 >£>—+ 67,965 | 8 78» O7> Ty Ob T6r05rg Där 408573 020 Tr Od TÅ gör . 0 kt 68,952 |8(2) | Te Om 7 Om Teg” TOS T30R ör Oi Ti | NU ae LA + 72,636 >k > + 68,952 6 far Ua Tes Oe Igel O50 Ts Og renen sng Tar OLA | [804 I[XA k=-+ 72,636 '6(2)| 7, Op Tp 0: = TUS = BeSarte, Bor sö Ösd Op. 1 CC [XA AE UU AA PTE FE SS NEAR UTN AD SAKEN Or (EN ES RN CC", EE' (XAX k=>--+ 717,284 7: RSA EEE Nr EE PE To ae ROSES: ERE FONT NN EL a (DAR VA CC", EE' KA, a, å GS 0 SfE RA | AT fen Om län ÖB sosendennner snnnnvisne snar (öl Ve [RA CC", EEF' XA, AB k=+ 97,631 4 (SSE G EE EST SRS SAR 1 SA ARE Vt a COLE XA4, by Mr 0 SSE |A le Om Tr Ög srsnerie rea de loser aria — Of ål an ON Ta OM, EE! [XA4; BC | k=>—+ 161504 4 KE KOR Og RASET: JAVA 095 Fas Og CC", EE' [X4, ec It163,825 > 161504 | 4 | re Om Ta 06 Öar Far Orla CC", EE' XA, OD i k=>— 163,825 4 För Orr Tas ÖR: dörrn een sr O33 för Ota 24 CC", EF' | as, CD en 163,825 | AT | fen Og Jan ON nassar nn ne Gb öka Kl CC", EE' | AB, CD far LIT Al | Fans e0gesnrtr nn erg OMd TarkOr CC", EF' AB, d äl lggo sak SS 410 AT Ten Oan Th Ög -iucsusnsoosssseren söners Oas För OL TA CC", EE' AB, DE | k="F 1229,s1 AZ) Oför för Og. soon ar sa FAST ISIITENE 0 CC", EE' AB, DE = 3064,66 >k>++ 1229,81 2 (FET Mie be SR SSR ABS ASSE de 9.5. 8 SENER MDLARR AEA AA", CO, EE! (ANA BIDE (EE ee | Er SU a AS a AA DE SA a SE RE ANN VAA CC! ER (XA, AB, e TR SORTS 130050 61 ta | elr Orr äsr Og un) veden rese unn dogl)sk ont ra AALNCG EB XÅ, AB, EF MER NE RFA [TS (0 FaR Ennen Sr SARA AS AA. AA', CO", EE' XA,b, EF SRS BIE 104600 12 Tar Orr Tar SORT SENSE rr ISIN ara RANA ÅA, 00, BE XA, BO, EF ff a 2320ALN 22) 0 AA rg Ae dogs AA', CO', EE' XAy BO BE SSE pd LON LA] Sr orrt Ey Sug jen SSA SSEONE TREA TA FRIN TS NI ERE AA', CC', EE', GG! XA;BC, EF; (GX' 28 CO KP.AE. BJÖRLING, $ 24. Ex. 5. 2—22-E=0. Den deriverade eqvationen sg 0 s gifver 0, = 0,85499; 02 = 03 = 04 = 05 == Ö. K-kurvan har alltså en fyrdubbel punkt 1 origo. Emedan den äfven har en trans- versal-gren AA', inga intersektions-punkter finnas på asymptot-strålarne, och tangenterna Ö ; Ö | khan . s Hl DIC OgTEL ÅT till de i origo sammanträffande grenarne skola bilda vinklarne BÖRS med x-axeln, så måste dessa grenar ligga i intervallerna AB, CD, DE och FG, samt hafva till asymptoter strålarne £B, C, D och G, respektive... Således har kurvan det utseende, fig. 64 angifver. Substitution gifver (0) = &£— 0,17132; — (02) = (03). = (0) = (05) = k. Tabell V. | SE | Komplexa Rötters Platser. | Vilkor. He | Reella Rötters Platser. | ; | ; : | Grenar. Intervaller. I - | | | 0 >k | 22 | För ida NS Nr OS RATE ev | OB OD.EF | AB, DE,EF k=0 1 6(5) 76 =05 ="5 = 04 =", = 03 =7"3= 03-73; 01, 7 | EF | Di r0dase ke |D äs sr MT NA ratar, BS TES ÄLGEN 2 NONE [SN OG ARS ENL OG NRA GD ET, FG| k>-+ 0,17132 | 22) | öser seeernnnsnner Ka=04 = | OC, EF,0G, CD, EF,FG| = SL EN(0 16 Lr el RLOL | ens oa sn Rada BaO asn sr Sunt SpA AA Satsa NaSA SNS |44',06, EF,06|XA, CD, EF, FG| (25. Ex: 67 fe) SA 20 0: Den deriverade eqvationen gifver + 0,84089; 02 = 03 = 04 0. os] Den komplexa primär-kurvans eqvation 20 FAT y + 140 yt — 20 Fe =0 visar, att kurvan innehåller såsom beståndsdelar strålarne B, D och F. Efter division med 2(y' — £') återstår som qvot 200 120 ar hvadan man finner, att kurvan måste hafva den form, fig. 72 utvisar. Utom den tre- dubbla punkten i origo har den således äfven ett par komplexa dubbel-punkter, nemligen = + 0,84089 Substitution gifver (=== 075; NE THEORI FÖR ALGEBRAISKA EQVATIONERS RÖTTER. 20 Tabell VI. E ver Sö TR äl NEO & Komplexa Rötters Platser. | | Vilkor. 25 Reella Rötters Platser. TR RR ; Zz | Grenar. | Intervaller. | - | | 0 >k [EN Aros CR SEA AN En AST STRAR SG Er KE a UD SKE RE DA = 0 | 6(4) | Tr 05 Ts = 04 == 03 =13= 02 =73 045 IN | D | D | + 0,25 >£> 0 [ARA [gr OSA LS Oh es dreoss fer böke kad BA ROAD | (CD) ((D)) | k=- 0,25 AUC) bg 0 == BR SE sla beer ble a a f=01="4 1 (6S)) | ((:S)) k>+ 0,23 (0 P|-Ssr Seb bru SEGT ASA ÄN RR RARE Re AA', CS, SE, G6' | XA, CD, DE, 6X' | Med beteckningen ((D)) uttrycka vi, att tvenne rotpunkter ligga på linien D; med ((S)), att de förena sig i S. Tillämpning på Numeriska Eqvationers Komplexa Primiär-kurvor. $ 26. Konstruktionen af den komplexa primär-kurvan till en framställd eqvation (1) fe) = 02" Fb Fe renen + ge +Fhz + bk = 0, (CEO) äfvensom bestämmandet af de olika former, den successivt antager, under det dess parameter h växer kontinuerligt från — 2: till 4, består af tvenne momenter, nem- ligen: 1) uppsökandet af dess multipel-punkter och tangerings-punkter med asymptot- stjernans strålar och 2) bestämmandet af funktionens K värden i dessa punkter. Det förra momentet innebär den egentliga svårigheten. För verkställandet af konstruktionen beräknar man först de reella rötterna till den andra deriverade eqvationen (2) Täta 0 som är af (n — 2):dra graden; vi beteckna dessa rotpunkter, 1 ordning från höger till venster, med ; (3) ör, 103 SONNS AA. ; de äro kurvans reella multipel-punkter. Äro alla rötterna till eqv. (2) reella, så har kurvan inga komplexa multipel- punkter. I motsatt fall har man, för att finna dessa sednare, att bilda 2- systemet ? mv yt pv (4) frn =0, I amn SYNA BA R (5) a (DE RR ale Kv oj samt beräkna de reella systemer af värden på x och y, som satisfiera detsamma. Hvarje sådant system ger en komplex multipel-punkt. Vi beteckna dem med 2, 2, X5, .....- Eqvationen (4) är af graden n — 2 i x, och af graden n—2 SF Le -— fjemnt. 1 allteftersom n är : | 2 | udda. 50 CAFIR: BJÖRLING, Eqvationen (5) är af graden n — 3 i 2, och af graden n—4 = n— 3 zJ Alltså blir, åtminstone enligt regeln '), efter elimination af y' 2-systemets resul- tänt. afugraden <=E22=39) NR ATret jemnt. i y', allteftersom n är To udda. AL Derefter bestämmer man kurvans tangerings-punkter med asymptot-strålarne. Emedan en tangerings-punkt är en sådan, i hvilken åtminstone två intersektions-punk- ter förena sig till en, och dessa sednares radii vectores äro de reella rötterna till de eqvationer, vi här ofvan betecknat med (6) Ar = 0 -B(0E OCR OA så äro tangerings-punkternas radii vectores just de reella mångfaldiga rötter, som eqva- tionerna (6) kunna hafva, under det parametern Ah varierar; de erhållas alltså ur eqva- tionerna (CM) ADROO ERE j hvilka äro af (n — 4):de graden. Vi beteckna strålens A tangerings-punkter, i ordning från origo, äfvensom deras radii vectores med strålens £ med och så vidare. För att afgöra, på hvilkendera sidan om asymptot-strålen kurvan vid tangeringen dK är belägen, undersöka vi tecknet för derivatan (är) i den ifrågavarande tangerings- punkten. Är det positivt, så växer funktionen K derstädes på samma gång som argu- mentet p; är det negativt, så är förhållandet motsatt. I båda fallen kan man alltså med lätthet afgöra, på hvilkendera sidan om asymptot-strålen det positiva fältet är beläget. | Bestämmandet af funktionens K värden i multipel-punkterna angifver såväl de värden på parametern h, för hvilka kurvan kan hafva dylika punkter, som ock antalet positiva fält, som den, för hvilket värde som helst på h, innesluter. Bestämmandet af samma funktions värden i asymptot-strålarnes tangerings-punkter angifver såväl de värden på parametern Ah, för hvilka kurvan tangerar dessa strålar, som ock dess läge i anseende till dem för hvilket värde som helst på h. Vi beteckna funktionens K valörer i punkterna of, Oj 030. sd med H(o,)!s (oYNOC), KR ; » 2 2 PI 6 ole ov » (Ca (225; (2 a Sisleivlelg oe , » CN Ge OS see 2 EEC) (CNS (CN ee SÖ och så vidare. 1) Se t. ex. SALMON, Algebra d. linearen Transformationen. Deutsch bearb. von FIEDLER. Pag. 58. THEORI FÖR ALGEBRAISKA EQVATIONERS RÖTTER. 31 ND SP Som man finner, är det endast 2-systemets solution, som kan förorsaka någon egentlig svårighet. De vidlyftiga räkningar, som stundom dertill erfordras, kan man emedlertid ganska ofta genom åtskilliga artificier undvika. Bland dessa anföra vi här endast ett, dels emedan detta kommer att i det följande användas, dels emedan det grundar sig på ett theorem, som redan i och för sig är af stor vigt. Detta theorem lyder sålunda: Då K-kurvans till eqvationen flz) = 0 parameter växer indefinit at det negativa eller positiva hället, måste alltid den deriverade eqvationens komplexa rotpunkter till sist komma att ligga i sådana fält, der funktionen K är negativ eller positiv, respektive. Antaga vi nemligen, såsom förut, (1) fe) =a2 Fb Fet perenn + ge + he + bk, (a 0) så måste den deriverade eqvationens rotpunkters koordinater satisfiera eqvations-systemet (2) nar"—"' cos (n — 1)p + (n— 2)br” =” cos (n— 3)p + (n — 3)er" =" cos (n— 4)p + ++: + + 297 cos pt h = 0, (3) nar" —' sin (n — l)p + (n — 2)67r"-? sin (n — 3)p +F (n— 3)er”—” sin (n— 4)p + :-:e.: — + 2gr sin p = 0. Asymptot-stjernan till den kurva, som representerar eqvationen (3), har 2(n — 1) strålar, af hvilka tvenne närliggande alltid bilda vinkeln med hvarandra. Då 4 växer indefinit åt det negativa hållet, aflägsna sig den deriverade eqvatio- nens komplexa rotpunkter indefinit från origo. följande grenar af kurvan (3), hvilkas asymptot-stråles vinkel mot x-axeln är (m helt tal, ej noll) följaktligen kan Ah alltid tagas tillräckligt numeriskt stort, för att en dylik rotpunkts, hvilken som helst, argument p må afvika huru litet som helst från detta sistnämnda värde, och således cos (n — 1)p huru litet som helst från cos 2mz eller 1. Följaktligen kan eqv. (2), hvilken vi ju ren kunna skrifva (4) na cos(n = Tp + (n — NE cos = SP rn + 2-5 cosp + = =104 sättas under formen - M (5) öre 0 då med Id och M förstås tvenne reella qvantiteter, af hvilka den förra tenderar mot noll, och den sednare åtminstone icke blir oändligt stor, då h och r växa indefinit. Går man nu öfver till limes, erhålles af ködinrg (6) Rå mo 0. Vi skola nu undersöka det tecken som HAR AR K eller = nn —1 Sin RP A= 9 SINA (PAN AE , sin 2p (7) LL sin p EE br sin p SS TI sin p FF h antager för ifrågavarande h, r och p. Emedan r alltid är positivt, har denna funktion samma tecken som sin 2p örsin (REP AR sd g sin 2p (8) a sin p SE ne sin p Sr + 7n—2 sin p är Th —'A 52 OLAFA BR. (BJÖRLING) hvilken, eftersom 3 2mnz (9) Paf uppenbarligen kan skrifvas N | (10) GUTAR FEAR ——? då med & och N förstås reella qvantiteter, af hvilka den förra tenderar mot noll, och den sednare åtminstone icke blir oändligt stor, då 4 och r växa indefinit. Går man nu öfver till limes, blir (10) (11) a + lim > det är, på grund af (6), (12) (ma, som uppenbarligen är negativ. Dermed är förra delen af theoremet bevisad. Då deremot h växer indefinit åt det positiva hållet, aflägsna sig den deriverade eqvationens komplexa rotpunkter indefinit från origo, följande grenar af kurvan (3), hvilkas asymptot-stråles vinkel mot x-axeln är (Cr (m helt tal, ej noll) SER följaktligen kan A alltid tagas tillräckligt stort, för att en dylik rotpunkts, hvilken som helst, argument p må afvika huru litet som helst från detta sistnämnda värde, och så- ledes cos (n — 1l)p huru litet som helst från cos (2m— 1)n eller — 1. Följaktligen kan eqvationen (2) sättas under formen i | M N (13) — na(l + d) Få tan = 0, då med d och M förstås samma slags qvantiteter som här ofvan. Går man nu öfver till limes, erhålles af (13) (14) oe Silly =; Vi skola nu undersöka det tecken, som funktionen (8) antager för ifrågavarande h, r och p. Eftersom - (2m — Dan sin = 2n—1 RE (15) (21 ar == 1, sin 2—1 kan densamma uppenbarligen skrifvas (16) KL Är sd dr då med & och N förstås samma slags qvantiteter som här ofvan. Går man nu öfver till limes, blir (16) (10) glimmar 00) det är, på grund af (14), (18) (MET INN som uppenbarligen är positiv. Dermed är äfven sednare delen af theoremet bevisad. THEORI FÖR ALGEBRAISKA EQVATIONERS RÖTTER, 30 $ 28. Det är i sjelfva verket eqvationens f'(2) = 0 deriverade komplexa rotpunkter, hvilka, vid sin öfvergång från negativt till positivt fält, bilda K-kurvans komplexa multipel-punkter. Ty antagom, att eqv. f”(2)=0 har m komplexa rötter, och således eqv. f'(2)=0 lika många deriverade komplexa, samt att K-kurvans alla komplexa multipel-punkter äro dubbla och följaktligen till antalet m. Enhvar af eqvationens f'(£) =0 deriverade komplexa rotpunkter måste, under det h växer från — < till +— <<, åtminstone en gång passera K-kurvan för att kunna öfvergå från negativt till positivt fält. Vid hvarje sådan öfvergång uppkommer en multipel-punkt i K-kurvan, och denne måste vara komplex, ty den ifrågavarande rotpunkten träffar under sin rörelse aldrig «x-axeln. Ingen af de ifrågavarande komplexa rotpunkterna kan passera K-kurvan mer än en gång, ty derigenom skulle denna kurva, under parameterns h växande, komma att hafva flere än m komplexa multipel-punkter. Antagom vidare, under i öfrigt samma förutsättningar som nyss, att ett par af K-kur- vans komplexa multipel-punkter äro m'-faldiga, de öfriga m — 2m' + 2 dubbla. De förra äro, som bekant, (m'— 1)-faldiga rotpunkter till eqv. f(2)=0; vid passagen genom desamma öfvergå 2m'— 2 af denna eqvations deriverade komplexa rotpunkter från ne- gativt till positivt fält. Ty i annat fall, äfvensom 1 händelse någon eller några af eqva- tionens f'(£)=0 öfriga m — 2m'+ 2 deriverade komplexa rotpunkter passerade K-kur- van mer än en gång, skulle denna kurva, under parameterns Ah växande, komma att hafva flere än m — 2m' + 4 komplexa multipel-punkter. På samma sätt bevisas satsen, om flere än två af K-kurvans komplexa multipel- punkter hafva högre ordnings-nummer än två. Tillämpningen af dessa satser är nu i korthet följande: Om man vid K-kurvans konstruktion ej afser en noggrann bestämning af komplexa multipel-punkters lägen och motsvarande värden på parametern, utan endast vill veta, huru många positiva fält kurvan, för ett visst värde H på parametern, innesluter, eller, med andra ord, huru många komplexa multipel-punkter den, för h = H, redan haft, så kan denna kunskap vinnas genom att undersöka, huru många och hvilka af eqvationens f(2) =0 deriverade komplexa rotpunkter ligga 1 positivt fält. Som det alltså ofta blir för vårt ändamål af vigt att kunna åtminstone approximativt beräkna eqvationers komplexa rötter, hafva vi i en Not vid slutet fram- ställt en sådan metod, användbar i de händelser, då dessa rötters antal ej öfverstiger fyra. $ 29. Ex. 1. Att finna den komplexa primär-kurvans till eqvationen fe) =2—152 Få the tk=0 former för olika värden på parametern h. Den andra deriverade eqvationen 222 — 9Jz + 1 = 0 K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 3. d 34 ÖJJUPISE. BJÖRMINGS har tre reella rötter, nemligen 0, = + 2,063415; 09 = + 0,111418; 03 = — 2,174834; följaktligen äro kurvans alla multipel-punkter reella. Emedan man har A(r) = — 1ö5r? sin 5 För sin” 3 +h sin 3? B(r) = — lör? sin = 5 + 5r sin 27 = +h sin 7» så erhålles genom FER A'(r) = — 307 sin 27 2 Hasan B(r)= —=30rsn 5 55 sin 5 följaktligen blifva IRS VÄ EG I den förra är (TT) positiv, i den sednare negativ. Fru substitution erhålles (0,) = A — 80,322; (0,) = Ah + 0,5563; (03) = — 122,733; (0) = 0,67413 (Y)= h—O0j25755 - grund och med ledning af nu funna värden kan den begärda konstruktionen sålunda verkställas. Då h växer indefinit åt det negativa hållet, antager kurvan den nedre gränsfor- men, mos Då h varierar i motsatt rigtning, flytta sig kurvans intersektions-punkter med strålarne B och C, hvilka punkters radii vectores äro reella rötter till eqv. B(r) = v, uppenbarligen allt närmare origo, och kurvan har, intilldess h blir = — 0,6741, det ut- seende, fig. 12 visar. För h = — 0,6741 är (&) = 0, således tangerar kurvan strålen A, och det på venstra sidan, eftersom (5) här är positiv. Lig. Lo. dp 5 För h = — 0,5563 är deremot (0) = 0. En multipel-punkt bildas således på z- axeln genom förening af de båda lateral-grenarne BC och B'C', hvilka under parame- terns fortsatta tillväxt öfvergå till tvenne transversal-grenar BB' och CC". Fig. 14, 15. Det fullständiga resultatet af den på samma sätt fortsatta diskussionen innehålles i följande THEORI FÖR ALGEBRAISKA EQVATIONERS RÖTTER. dJ Tabell VII. E Lateral- Se Intersektions- | Är Vilkor. Transversal-Grenar. | Grenar. I | PE | VS | Figur. | | Plats. | Grenar. | Id EEE le sö MD TB Mp AG SJR SEA. ar Li (T-BTÖR ETS ERE SR ET RA peta 0 1 DD' 570: RJ RA 12, FRIES Ar b, c 4 12 | RE 0: 6 AT RV AA NN IDDE BO aeasn | svsbrssnnsns 0 4 13 El0nsesr => — 06141 ov... AVANT. DD' 1 EE ae sa Rn ar b, c 4 dr === (010563 Tan NA AAA afran of SD | dddasen SYN 94 | BO:BG ov c 4—3 14 OO >h>— 0,5563 .......... VAAN BB CC) DD | BE ESR [ACES arb, e 3 15 | [== OPERA ra dare AVARSRBIBIE IG GEST age ers eaten a RR dr a, OCC | 3 — |A UP NA ERE NART UBBE GG De tyvte? ; SERNER TLA ad HER a, GNdERLSE di | |5=" HOP GASER MM ANSBBES COR DD Arla rg non äl AA end yn — [ERs0ag0 Sk 0,25, ou...vsrn 2 Ne CCR KA Se LSE a al 38 16 | fe 80322 ser [NPFS NVS: CET DD! | 205006 006 on) NERE a d | BA 174 Rs Sms B0,;skor all | MATA, AL 00 DB) ABiRe |A a glloj2” | 18 | ji AN 20 el sa RE ESAIAS ST INET SEE AB GEDDA la din 9 | fö 12204S ooo [AT oc SE I ABSKADR sososo | ocssernsstna a Ti ERA | Fil EE AG hå SAB AGS SEN SAARINEN NNSORS SOROS | EA oe (CD 0 | bran | An SE I | NE ran NS | 1 20 Beträffande denna tabell anmärka vi följande. I tredje kolumnen utsättes blott den ena lateral-grenen af hvarje par. I femte kolumnen upptagas för hvarje multipel-punkt de grenar, genom hvilkas förening den uppkommit. I sjette kolumnen utmärka de latinska bokstäfverna skärnings-, de grekiska tan- gerings-punkter. De förras exponenter angifva antalet skärnings-punkter på den ifråga- varande strålen. För h = 0 passera två skärningspunkter genom origo, hvilket på behörigt ställe är angifvet. $ 30. Ex. 2. Ått konstruera den komplexa primär-kurvan till eqvationen fe) = 2 -+F 152 + 52 + he + k = 0. Den andra deriverade eqvationen 2 FI H1 = har blott en reel rot, nemligen o=— 0,110808; följaktligen äro af multipel-punkterna blott en reel, och ett par komplexa. För att finna dessa sednare bilda vi 2-systemet, som blir 20 + IJx F 1 = 2xy', 5(20 a 2, 36 CA RYCR:ABJFÖRDING, och genom elimination af y” gifver 8xr' + 6x — 1 = 0, hvadan man erhåller 2S= 0,161092 + 2;762201 7. Ur eqvationerna RN Sas B(r) = 157? sin 5 + ör sin 27 5 FÅ sin 27 erhålles genom derivering A'(r) = 30r sin 2 5 + 5 sin? 2 B'(r) = 30r sin 27 5 + 5 sin 27 följaktligen blifva EN NEN [UU I den förra är so negativ, i den sednare positiv. Genom substitution erhålles (0) = A — 0,55480; (XT) = h — 553431; (P) = h + 0,25751; (d) = Ah — O,67417. Tabell VIII. ] I I I I ; | Multipel-Punkter. VR EE | | Vilkor. Transversal-Grenar. Far | ed na Figur. | Plats. | Grenar. | | T] N I | lim h=— 0 sounsnnnnnnnna AA, DD io ERE ere ARR öl rar Og | 1 | SNB Rh VA VE ROR AA, DD BEA NS fr la Fia lege 2 h=— 0,25751 ....... HAVE ak bd Ko FYCe torg a, B d 4 | — | OSA 0 RsTSTA AX, DD Be Urea FEAT a, Bk RE EE RE (ff ES CSE Tf AA, DD | JEBeR VS ESS nan | &0 qeuthER | Fu055480[5>h Or | AA DAD INN [DUST GARNA VI Def före sen | bry Gr CR KS 22 | ===> 0,5 548 00 oe] re NS SE SAS RSRNEENIENEE | BC | Gc | AA', DD' b eo 2Rw)| 4-3 23 | + O6TAT SSR ES 01058 0-3 ostron SENSE RRS SA ES FEL SR 0 EES fans SE De = ESS MT Fk Re SR ne a AD. EBES [PAR | b, cd 3 — | = 0 Ke för EX I My 25 lir AE SSAARAN [ISA AEESTAR TS RR pla SAT | 24D; BO | ercscs fom ONE 3 24 | AE ARS SAN, [ARS ERE RANN FASER | = | 4D, BC | b, c 310 RUSE OST a NER ae ARS SEINE NE AB, CD | SEA RES Sa | b, c J 26 Tr RS RE borg rdr fi IR DE LÖR lt 0 MBE GD ba Mias 24 1 | 20 | $ 31. Ex. 3. fe) = FH — 22 + 32 + he + k = 0. Den andra deriverade eqvationen BA OA fal har ingen reel rot. Således äro alla multipel-punkterna komplexa. För att finna dem bilda vi 2-systemet, hvars resultant i z blir 3202 + 48x' + 322 — 327 — 1 = 0, THEORI FÖR ALGEBRAISKA EQVATIONERS RÖTTER. och ur hvilket erhålles NA 04485761 EE NO, 545118 2, 2, = — 0,384094 + 1,089626 4. På grund af likheterna AlRj= Velsinbt 2r son sins ri sin: B(r) = — 7? sin = + 3r sin 3 + h sin 3> CO) = = I EA erhålles vidare samt genom substitution (2) = Ah + 1,7165; (25) = Ah — 1,8163; (bf) =h + 2; (7) =Ah; (d)=h— 2; hvarjemte man slutligen finner, att (5) är positiv i P, negativ i d. 31 Tabell IX. I Multipel-Puukter. Vilkor. RS Fe 5 oo i Intersektions-Punkter. Positiva Figur. i | Plats. Grenar. Palt. | | Tun: fer 00) ocean AA | BODE ERAN YST 5 32 = ÖSTRAN [AEA EN EB GULDEN a dfn earn dantt a, co d 5 33 | = OLAS SERENA AA BEND Sd RE NA a, 8. 3 CV 5 = AGS S>h > VV ossnsesrrnsn 4 4 EE (RR ARD rn a acsseaernnnssrna | ÖS Bg d 5 34 | EE GG 4 on saansdegsigs DENA ene Bs rå 5-3 | 35 | OAS — 11165 .o.ssossn CC" RS. I osteeen liters | eo d 3 36 | [= (0 NNE 00 ABDE foten Sr-0ER AR 00) d 3 37 = MEn SSR p GG [CAB IDE on. RER b, de) 3 = NT SNGS: oycen css ll asset | AB 2 co'4 me b, die 1 38 JE OSS Se Sh SN a BEAR ABRED ala HD b, d?, e 1 = RER korsen BR. | ABL GD |oser ARTS b, date st 1489 SONEN EE' UB GD AA SEN b, e 1 40 Je tf /(OO sne rn EE' ZE ID. | RE REST 1 41 SBR Ex. 4. f(e)=152— 3642" + 4202 + 17502 — 36402 + 25202 + hz + k = 0. Den andra deriverade eqvationen har sex reella rötter, nemligen 0, = + 2,61803; 0. = 1,64574; 03 = + 0,61803; 0, = + 0,38196; 0; =— 1,61803; 05 = 3,64574; följaktligen äro kurvans alla multipel-punkter reella. 38 C:APJB: BOÖRTING På grund af likheterna A(r) = — 3647” sin + + 420r' sin I 3 > + 17507 — 36407? Bie > + 25207 sin I + h sin 5» B(r)= — 364r"— 420r' sin 7 — 3640r? sin 3 + 2520r + h sin 7» C(r) = — 3647? sin 7 — 420r' sin 5 — 1750r” + 36407? sin 3 + 2520r sin 7 + 4 sin = D(r)= — 420r'+ AE h erhålles vidare 0 = 0,39902; A= 0,78530; 3 = 2,112935 Pr MABI pa =" 1,499753 Ok E0 ; &= 0,50003; = 2,09120; samt genom substitution (0,) = h — 4841,1; (05) = h + 2882,1; (05) = h + 709,88; (0,) = h + 749,07; (05) = h — 31266; (0) = h + 247645; (0) = Ah + 768,24; 3 =h + 636,67; (a) = h + 5628,1; (f,)) = h + 862,82; (P3) = Ah — 1061,46; (y) = Ah + 1378,01; (Öl ; (8 =Ah — 352,78; (nm) = h — 438698; hvarjemte man slutligen finner, att ( SA är POSItIV I, Ay Aso Pio do 5 negativ i &, Pa, RÖTTER: RS a u 9 THEORI FÖR ALGEBRAISKA EQVATIONE + Tabell XX. | | Multipel-punkter. | Antal | | Vilkor. | Transversal-grenar. | Lateral-grenar. ET —— Intersektions-punkter. | Positiva | Figur. | | | Plats. Grenar. | Fält. | | lim h=— 00 vv ZEN 0 SR ont er CEO, DELEG ESR RER I ER INN ST ESR dl FER ET (RAA dns Ra IBG DEE | EE FA SEN < (e b, AR g 7 3 | hi SÄNDADA | BAL HR a Bb odbervid rs de ra bn sta BC, DE | ac | EG, PO b, dd He gl 7-6 |FAA 2ETB628N Sh Sn JAUGADEN. |A Aeon dne der en FP. 66! |.B0, DAL — |. MORE b, äh Ge 4 60 45 | kf = BO2SMER. ÅA drf nen pet FF, G6' | BC, DE (FS (E Bre Ca, b, d, &, 9 6 46 = 2880,1 Sh BORG fy |A rest srpigernn sr serngrl ee FER GG! | BC, DE | SIST | REA | a?, b, UAe, g 6 | — A= WL | Ann SS 0 HR (EC DE ö, | BO, B'C FR RNE ="[3(8,01 SNES 28801 | RAL BB IROGT FF, 66" | DES" I |A az FD, he 4 5 | 48 hu SG, 0. AA BIBBAGOT EELIGGA — DRA Meles. & lib,gr dy sö och AS = — 862,82 —H818:0G. | LA BBC oonnåens FP, GG" | DES — Set] sa 20 RNE fe; g He = = (SKATTEN a RE SS fa BBS ER RIGG DE sn lshA || Söners (18 na lö c?, d, e q 5 49 — 768,24 >h>— 86282. | AA', BB', 00 svd KROG DE ag | NE FE G g ö - | hes (0824, |. AA, BB 00 ossrvngskosn tt EF, GG" DE a [Ars CA FSE SR SG g 5 50 = NAS on =S =S SR GB, 945. AA SBIBRE GO. onooe Er RE, GR DE es Lene bu a 10 GR a oc g Bö Ae REN 749,00 FAAR BiBISOC vores EKG G GL satser 0 | DEDE! äv Pioserre sd. a el 4. I BEAR BT = 0 SN 49,07... | AA', BB!, OC', DD', EE', FF, GG' | oo UR | ek | Dyr at, 02, EGR er g 4 52 | KE] 700,88... SA BIBLE ons I EENGGN | rn fast 008 DO | ES VN ARG 9. |AESSE 58 | —1 636;61 >h >= 709,88 . AA BiBlensvnnan BEER GGL | CD föl nd Er AS atv. KID IG de 9 3 = | P4 (630,66. SALA ABIBLS sd EE', FF, GG' | CD NE As. Me (OE F g 3 24 ÖFSNSS — 680,60. | AA, BB! Foosesnsn Na EBE', FP, GG" | CD EN Ey &, FIP: IC, oe; g 3 = (BE A= Odds SAG, BBS ss EB, ER,GG | OCD | nod | dr sa SNARARE a, Bär Le 0, 6; gy 3 = [SEK SB2e8 NS Ol... |A, BBS onda nen se BE', FF, 6G | ÖDE Car | | a, ba Kö er f, g 3 5 | = IBS EAAE BB konst BEER; G6 OD | Sd ENSE JG | a, b2 oc, & fr gå 3 aa [EE 0618 >H > SDL) RAA BB orons EE', FP, G6' OCD | oc (AE (NA br oc, arr DANES = hu 1001 46 BA, Bier seen EE', FF, 66" OD | Sr REA | a, Br C, fr GOA RS 54 "ECARAla, SRS 106146. (SAK, BB! Sonen sn EE', FP, 66' OD LES | ST a, c, fp R 3 — | he ABANA BB eo ön TB!, FF, GG OCD Oj | Åk, BB! a, c, RNE | ES [ERS 12668 = RS ABANA ae dant nor ER SE EE', FF', G6' | AB, OD | re V| Nr RN a, c, fp gl 2 56 | h=22EL066v na G6' | AB, CD | or | BB, EF | & c, fog 21 | 57 | + 48698 >> -+ 31266 .... | IR SRA SET AR SA OR BRN SA Aa GL | AB; GDF | öra | teen | a, C; dor 1 I ll — | EEE BIT a FRE — ys NAT SR NEG GEL SAB) OD ER Lå E fn TE SS | jEStje 48608 5. IS. RA ERE EA ot ERE 6G' | AB, OD, EF | SR ig. [56 KT GE é 1 59 | lim, f0===Erbo0E rek. Bönen n 20 ENE ARE NRA GG AB; ODER | |) Ren EE FOA ANOR 1 60 40 ÖL INLIENV BJÖRLING, SSD Ex. 5 f0=2 2 Fl = 0. Man har här (== 00 följaktligen satisfieras den andra deriverade eqvationen af 0, — 070949 03=05-—104-0) samt af tvenne komplexa rötter. K-kurvan har således ett par komplexa multipel- punkter, för beräkningen af hvilkas koordinater, äfvensom af det motsvarande värdet på kurvans parameter, låt vara /,, man efter regeln har att bilda och upplösa en eqva- tion af 15:de graden. Men derest man, såsom nu är händelsen, ej afser ett noggrannt bestämmande af dessa qvantiteter, utan endast kurvans konstruktion, kan man, såsom härnedan skall visas, förmedelst den i $ 28 beskrifna metoden, bespara sig denna vid- lyftiga räkning. Man finner vidare A(r)=— rr" sin - +hsin 5; Br)= or sin +hsin; C(r) a r' sin = + h sin = D(r) = r? + I samt följaktligen WEEDS (0 Substitution gifver (0) =S AA 055420703 (OC) (OER För h = 0 har eqvationen f'(2) = 0 blott ett par komplexa rötter, nemligen 3 MES + 2 sin 3) Substitution 1 funktionen K visar, att de äro belägna i positivt fält. Följaktligen måste /u vara < 0. Återstår att bestämma punktens 2 grenar. En blick på fig. 61 visar, att de måste vara DE och FG, ty för h<0 kunna inga andra råkas. Uppenbarligen måste ock & vara belägen i intervallet EF. Tabell XI. Multipel-Punkter. a | ÅA ntal Vilkor. Transversal-Grenar. | — Dateral-Grenar. SRA | Positiva / Figur. | | ; unkter. Fält. | | Plats. Grenar. | I I i | | lim h = — 0 ..... FP (Re AN RA | skör BOSE ENSEGT ag sse6 |renrsssanenn RENEE AR | 7 | 42 | | RE SU ds ack enas sg] | KAD ARTEN FRA IE BO, DE GE oo ere EN BRO en 7 1 SN | Nf resseskenss [96157 LERA RAA RAR sk Sp (a nd BONN SON DERE b,e, &, 7—5 | 62 OLSEN | ARA Sa SA RA BOSDE BR Ar RR bye" Bf | 63 RE | Ad | BE | o, | SBC EDA 0 52 | 64 — NS elen noja sjal | LL ene röra nr |ESESg Sp Tangonngs bea u 2 B'C', D'G | | för 0,54207T => JU > ÖESrRes Fl LU NS IS HANN EES Nansens CD, IH FNS a d g 2 65 | 7 ==u-J (015 ASONN Ras [616 OD) BE co | AN IBBIG > dog FS 054200 Mr GG) AB; CDTRERRN AA | bg le ä& gg) 1 67 lim. å = 200 nils ke GQ ABF ODR RR GF | Root 1 E) 560 THEORI FÖR ALGEBRAISKA EQVATIONERS RÖTTER. 41 SV 34. Ex 6: f2)=2 eter ARD Man har (EE ME följaktligen satisfieras eqvationen f”(2)=0 af 0, = + 0,68037; && = 063 = 0; 0, = — 068037 ; samt ett par komplexa rötter. För bestämmandet af de båda komplexa multipel-punk- terna gå vi till väga på samma sätt som 1 föregående exempel. Vidare erhålles A(r) = — r? + Ah sin 5 B(N="äSsin C(r) r? — h sin = D(r) == pe samt följaktligen = =05 hvarjemte inses, att för I = 0 utgöra sjelfva strålarne B, D och F beståndsdelar af kurvan. Substitution gifver nu (CN 0 719805-—(03)—= 0;5-— (04) =-/=-05719893-—- (02) = (J)="-he För h = 0 har eqv. f'((£) = 0 blott ett par komplexa rötter, nemligen 4 I+ SS, RS d»| - Dessa ligga på y-axeln, således på sjelfva kurvan, som följaktligen har för h = 0 ett par komplexa dubbelpunkter. Konstruktionen utfaller följaktligen så, som följande tabell med tillhörande figu- rer utvisar. Vi hafva här tillagt tvenne figurer, nemligen för I = + d (en mycket liten qvantitet), för att visa öfvergången från de krokiga linierna till de räta B, D och FI. Tabell XII. i IN | Multipel-Punkter. | kibgond Antal | Vilkor. TransversaleGrenar. | Tateral-Grenar: AAA PE Nere Nigura | Plats. Grenar. SEN | [flirn, fn EA 717: (SR RER HEBO,DELKG sc (AR en ran Sples ersös Zz 42 ÖNS. dshedisnsppresns 1 EN rot Sr NNE MORES BOMDENEGN a elen sesbressns | Så fyllig gen (EES jö == free NE SEBOIDEL LÅNG (EG, BGN. 6 gr IRTE6R | 69 (0) SVS = (Ela PE NGG)| <<. BG, DENA. langd [ER c g 6 70 NEO ae | AA FF,G6 | BO DE Densäre | Se gal GM | di =E AA ESA SR GE ade se ET ge mk 0 6—2 | 72 | | SSM ALAIN BIBI. AGGNPEEA (GA BNE SN Un |FERRRT IR Nat TRA | a e 2 73 SFRÖREISBO ES hr ÖN leaden va | AVD BB ned GENRE (CI) DN Aha Må ar fs a e 2 74 | fö == EN aa AE GE Pra GD ALS [OT RA ANBRBI | a e | 2—1 | 75 | fö SS SE RA GG (ABNGD TER tel fest vv ita e 76 | [Nan = SA RR GG) AB, OD, EK... [DR | EES UORERIES EE: PRE 1 60 | EK: Vet. Akad; Handl; B; 10: N:o 3. 6 42 CA FOR: BJÖRLING, Tillämpning på Generella Eqvationer. $ 85. Eqvationen af 3:dje graden. Vi skrifva den under formen fe)= 2 8-0 Den andra deriverade eqvationen har en reel rot, nemligen oo = 0. Eqvationerna A(r) = B(r) = — 3h sin = gifva inga tangeringspunkter. Emedan (60) = — 3h, blir schemat för K-kurvan, som naturligtvis är en hyperbel, helt enkelt följande Tabell XIII. Multipel-punkt. Tr 1- Lateral- | Antal Vilkor. TANSvErsa | Positiva Grenar. Grenar. Fält Plats. Grenar. jä I BYE 20 0 BROR EIS RETT ARE SV ce CER era RIS a nee sa AA! BB OM sms öre NR EE Agda REN 2 | I DN OS 0 ANN SN SDR SS UA RE SN TA, TR TE | ngtrtfos Sa SRA SA Sao cout a OBEST ana [0 AA BB! 2—1 I 0 ÄRE OTO ARNE RNA äg STIPE RER BS RAA AG ER «ARD så ASEA Nn a i ADB lapis rr 16 | I. Den deriverade eqvationen f'(£) = 0 eller AZ N=0) har de reella rötterna sn | = + VI 02 Substitution gifver NS KEN (02) I ff) =0 gifver och genom substitution erhålles (0) = (03) = k. III. f(2) =0 har ingen reel rot. THEORI FÖR ALGEBRAISKA Rotpunkternas platser uppgifvas i följande Tabell XIV. EQVATIONERS RÖTTER. 43 Egna Kompl. Rötter. Deriver. Kompl. Rötter. K-kurvan har då tvenne komplexa multipel-punkter, nemligen WELLS 25 0 ND hvarjemte man erhåller CNE Reella Vilkor. Rötters Reella Rötters Platser. = Antal. - Grenar. Intervaller. Grenar. Intervaller. | (0) RV ho>k 1 Of Fi BB' BX' — --— k==— 2h VA 3 (2) 0 Tan 0 —— = — - — SV ie>k > 2h V hl... ooo: 2 LF TOR dö Of STA — — == = k=T 20 VR) 32 | 7 2 7 =01 = — == = == = SARI VÄDRET 10) BE AA XA AR ME 0 0 rna 1 san Or B B SS = (OC =E0 TERESE BOSS NG) ra =0 = 17 0 ="4 —— ES Et RE / Da | ENSE 1 Nasd VR Og reckoret 1 1 — — | | IR 0 | fr RNE ODT NOISE NOTOR ÄTA ES TIO YDN SER OT TDETSTETS AB | AB SE30. Eqvationen af 4:de graden. Ela on öga ke ant 0: Här är fD=122—9); A(r) = — b6gr + h sin 5, Br) =h. Vi särskilja tre fall. NOR, Då är 6, (06,) SR gå EEG 02 (02) | | I.:-g = 0: = (VIA AON (CD): Ina gr>r0. 44 CARJB. (BJÖRLING) Tabell XV. | | | Multipel-punkter. Antal - ANWa . Lateral- | | Intersekt.- | Positi Tirar | Vilkor. Transversal-Grenar. (SES ' punkter. i g | | | | Plats. | Grenar. I | 1190: | TN 1 too AR AE KP URtasRes Re Fö JöJ ÖR tam ennen gen. 3 d = 18Y MM gr = rt Am R Ers Eran rese] AES AA BONE NAR EEA c 3 2 == PSV g TEN BA ng ET SRA USE gena o, | BC, BC e.|| 18=2 ANS 0 SSM SE YVI snninsssas dras) AA BB SON TEE RENSA SE AE c 2 4 | fi ÖL or sota Sascha | AA ÄGBIB AG GIN RE IEA RIS | IR Ar OS 5 ESA SR r FÖrkasoor osa SN AAVBB IGEN Va sor |-a 5 KSR a 20 | (ER ST re ro ÅT ÖR ro ue ång kaos (SG ESSEN ö | A£, BB! fa 2—1 | 6 fr STETTIN G ägas es SEE SSE ETSESIN [6/6 ds RENA [SRA a SA Rea | a TTT Tim bf 00 deals seen AR | RS AN CC) B(r) = l0gr” sin + + 15h sin =; p=btK=03 (CEN Vi särskilja tre fall. 0 Då är TV 0 (0) = (0:) = 15(h 0) (03) == 15h. ag 0 0, = 03 = 063 = 05; (0,) = (03) = (03) = 15h. Mg 0 o=0; = +iV--5; I : s EF 5g”) (0) = 15h; (5) = 150h — 3) Tabell XVI. Multipel-punkter. | Atal : | a Lateral- | Intersekt.- | P sitiva | Figur Vilkor. | Transversal-Grenar. Grenar | r RE osiuva | Tigar. srenar. = | | | punkter. | Fält. | Plats. Grenar. I | I 0: | | INRE GOA: dagar ASSR FAT LURA SA RER DD' ER RAR RSS EE LR mossen dere 11 LER RN Ro oda Es d de seas see na VALE prak DD BC IEEE as AS SE) DRAG 12 2 fö === (log TIESRNGE F| JIE I HR SOSRES. 23 07 0 PERSER NOA BC, B'C' | 0 4—3 217 Er SHS VRENA [RADAR RIB ANG ORD sr Ilssenst || soner sc Å NG al 3 28 | AA', BB' 4. fö = ARI) Sr, | br sat OA (LE, SORAN os NT | Je 2 | | non es Sk RE 1) RON JOSA TA ARR Set NINE (ba SSA VS oc OC, DD'fj |A dl! 3—1 & 15. ME GERE SAS en Sed kyssar sker obe RES SEN (6 0 Ur rt ES | CAB, GD) Men |NEESE RNA a a I — | I | [fira 10 =" So SES TIA [öar AE RN ABNOD! I äns PE Se MINNAS 1 20 Ir 0 | il (0 een SIENA JV AASE TIA. DD BC | Bores TIA TEEN Åh EON 4 2. [0 =00 5005 ar a (ER 0 MR re 0 Bee OA EN ae E [Pp Sas vsk dy RIS HD 00 JD VV ANN ANKAN ICKE ER (8 ON SE RE SNR 1 20 PAM II. g<0. | | | [EE 00) seenrbjnsonsgsn Issa AA kk DD (REG (åren flodens SETT | 4 11 il (0 Ser ANA OTTAR ARA RESET DD (BC AAA a dl) 4 30 2 RT BERTAN GETA DD > 0 4—3 | 31 2 ESRI | AD, BC Pärta Ir orre SEE | 2 I 4 h - SOSSARNA RR |ÄRSSE Vater hs de tear SSL RE EA 13 SS | 4D, BG | BB eo | LT] — I I An? I 5 ”SCEVSERSSEFSATIEN HSE! oa AB, CD — de 1 26 ir fö LE RT ENE SAN IRF BETER TN So NER IR TN il 20 | U 46 G:A EIB. BJÖRLING) Vi öfvergå nu till bestämmandet af rotpunkternas platser, hvarvid vi dock, för undvikande af allt för stor vidlyftighet, inskränka oss, i afseeende på de deriverade komplexa rotpunkterna, till att angifva endast grenar, ej immtervaller; en inskränkning, hvilken vi med så mycket större fog här kunna tillåta oss, som man med kännedom om de grenar, på hvilka ifrågavarande rotpunkter äro belägna, kan utan svårighet »se- parera» dem. För korthets skull använda vi äfven i det följande beteckningarne (1), (2), (3), (4) (0:), (092); (03), (04) i stället för respektive. IP 0 Uäve=105 : — (1 a = j | = 2V9 + Vg —h; : | = k + 4(8h — 4 —gVg — I) Vg + Vg —h. Ne ARD 0 = EV SE = 40 Os äs DA = 84 Veg NERE (4) g 9 EU O === Os —————— ) = SER - | = 2V9 — Vg —L. j an VINGEN äl 0 (Gl 6 gVg =) Vg + Vg —h; å 2 OR TSG SM =" FE 4(3h = + gVg = h) Vg där Vg SN (a) GM =k>+ 5 [Og NG V5)1 EE (Vördl)A Beträffande dessa substitutions-resultaters relativa storlek må följande märkas. Eftersom (1) och (3) äro minima, (2) och (4) maxima, måste man alltid hafva (1)-=H2)= G=: Beteckna vi nu ett sådant olikhets-förhållande som till exempel (1) < (2) < (3) < (4) (1) BIE så är uppenbart, att af de 24 permutationer, som kunna åstadkommas af ifrågavarande fyra substitutions-resultater, äro på sin höjd fem möjliga, nemligen helt enkelt med THEORKR FÖR ALGEBRAISKA EQVATIONERS RÖTTER. 47 (AB (4, (1; Br), (2), (3).-(T), (2); (4); (3); (1), (0 (2); (3), (4), (1), (2). Men emedan man också har (1) + (4) = (2) + (3), samt följaktligen (DE (3), på samma gång som (4) = 7 on) = , så bortfalla äfven den andra och den tredje af dessa fem permutationer, och endast tre återstå, till hvilka vi lägga tvenne fall af likhet: REON IA) (1=08) (B)="04) (3), 00), (4); (2), CAG) (AR BIT LEA RE Vi anmärka i förbigående, att dessa fem fall motsvara respektive de fem posi- tionerna: sg SR 0 IA = 4q', 20 = ML = Ag INNE OG = Ol = De såsom man lätt kan verifiera. Emedan man också alltid har (EH (DENS (SVAN äfvensom och följaktligen > - cå 1)2(a (a) = (4), på samma gång som (1)= (0), så äro uppenbarligen endast följande sju positioner möjliga i afseende på de ifrågava- rande sex substitutions-resultaternas relativa storlek: 1) (OST de 2 RR Ila 1), 2) CER CIN = 3) (a NG CCI TA (2); 4) (leka INGEN NO 5) (dB Ah NR (a), 6) (d).1 (3) AV=04),> (2), (a), 7) (BT DTE) (a). För att underlätta öfversigten af hithörande tabell hafva vi i en särskild kolumn upptagit den eller de positioners ordningsnummer, som motsvara hvarje särskildt fall. 48 ÖF KRLUE: BJÖRLING, 4. h=9gq (TD 4 3g (V5 —1) == OP z = = = hä ör | AE Vg; a d V Zz (DEN ) VIE 6 Ad ag? få STanE AES =" (26 SA NDS - =E - (13 + 9V5) V3g (V5 — 1). TTVENE En rotpunkt på hvar och en af de fyra lateral-grenarne. I. g=0. =: 01 | 2 ; Ch | S = + V— Ah; = k + 12h Y—h. 02 | (2) J Tabellen densamma som för I. 1. = OM 0 03 Osleg Oc (DEC (OT dal UNO En rotpunkt på hvar och en af de fyra lateral-grenarne. Mg =0. 0: ol FE NPT 6 sme SA RAA RE (GL NA AS da +Vg+ | ER d=V ARE 3 | = K+ 4380 — gi — 9g Vg —- Ah) Vg -- Vg — h; (CI ber 3 fägE ELlonG V5) ys =D. = et fan [407 — 9k(8 — VAN R 25107 0. = 02 = 0; (1) = (2) = k. ds SS = =0. En rotpunkt på hvar och en af de fyra lateral-grenarne. og? Ar Te 1 0 Dy ING sö NE Ag Hy? A FE Då h SR EN 5) En rotpunkt på hvar och en af de fyra lateral-grenarne. 49 RÖTTER: EQVATIONERS BRAISKA u ALGE THEORI FÖR = dd 00) FN RA RA NE FORRERA ES Rn "0 (P) (v) () (€) '0> (2) (1) | S—I se ar TT SORRY TEE oe EURO OT (SnG Kan PER 0 (Pp) '0> (») (8) (6) (P) (DN) | I än Der] HIT ORTOSER FE OP) '0=/() "0 > (2) (€) (2) (T) I da Ung; | VX | II lg dö essens För CA vy « (€) (p) EG | | 0 Ne = | 0 ru =0 = 0 Ku —"0 =" | (6 AG) 10 < (2) 0> (EMP 0-0 = "(2 F SS = RE === 0 ER 0 = 0 =" (BIG) TE SOMNA = 9 == | = SN 0 SI RESET ÖR GA 0 < (v) (P) (&) 0>(w) =E) = (1) P = | ne SN fl SNOOK PA NR G a Re 0 (OEM ND ER G = | —, — her SkO Re O tf fö = fet FO RE | OG | 0 MO I=O0M-NE (ee | et == SPeeKENE Se RER GORE USS Ao Pi AA (en See "0< (POS (GOTM VER) | = | SS = === = KO = 0 RO OR Ar mja öste I (GGR | 0 (v) (&) (P) '0 > (6) (v) '0 = (TT) G ne = SS 0 ASO RES ROT ERA BO nr O dr TA EGET 0 (P) (v) (&) '0> (€) () (1) | GT | | W-SUE Tr SR I 1069) FX | 20 FF | ÄTS ERS (GMT REN FÖ IE DA TOY IIS HAD TD ILLA I tå sg [ | RER SEE REF EE 4 St nn tra å 0 (P) (2 = ES XA äv | AA HI 1 tå bis oe age ninja un lego se ujpin v Ojp a viR.vim a KB B.BG. a Bviv BCln vn + BAK DA | I sloselöjniw.s 0 0 3:5 offers fö byn mio Kl otn VYNIE oja Ve Ln/a . 0> (F G et SR - 35 16 SSG a SS rs EA Aa R Ira RE | one aan NN EEE) OT SA uv S FH UV cg sorertare srt RARE fy— vö — 94 (2) ec TOT OST Tar r FETT SVA FYEYT VN fig KIEN LI fa UI (0 (F) '0> (2 (DN da = a | (060) | 2 ÖN FOR Se OR CA ERS RS OSAR MI — | äv TT 10) NOA BR a a DENNE De E | NO KO VER NESD | = | | | | OEM 24 | XA Ad [14 lö tess sne | I | söreertetene nes nerer ver ennnn röran nr Ane font 0 > (2) (1) = or EN vx | P0 NERE ade AR SR NNE od rn NRP EUR TNE | tons heneraonnn NN korsen | ps esaniai a ARR Nere leg sö 00) fp (i Bort nine dnr N kr neon be jAJ Ria R ön | (2) c | 0 (D) oo 2 | öre ense | lyan lö = 0 RÖ SB serna en Nere | (2) € | EE. BES SE 0<(0 =D AR 2 1 AIG LOR BETET ia fee BLI LT STA | IR egt cr dT ER EM ERETE TA RR) 4 tö «Tj 4) Ej eresrrer rr rr KRA & | RIKA EE fd NS (0) 0 FS | DES | EN "IVUJIL) "IVA UT | "IPUNRLD A | É ZE TN 1 nå "taS)R[T SOC TIIY | = 2 | "TOX[LA 23 2 2PpuIIALAT "199904 vxorjdwoy vusg 3 = SR S | 2 TIAX I1242L B. Akad. Handl. K. Vet. BJÖRLING, FE. E. (65 50 Fr AD a” VX 29 (ER | oe tesen eran ene ee vel ene oh vn Ao 0 <8y | RR orerar ong 0 < (v) (T) (€) (p) LÖS — v VX 29 fa SR EEE ETERN Vv To OJ 0 < (v) (T) (£) "0 = (p) poem, SN XA VX 29 SFF | ortrnssse sasse ene denne een a seek eten nana ) 9 | | enes sees 0 < (v) (7) (€) '0 > (p) ah ade xXxA av ad IT Tp Peer ve nenesed Sr AdSense po före seem 0 => L)MLOBL NS SR XxA Dp dad IA Fö EU (rise jaaa anlade ja Ale ere are delade hela a sale ARS po | öres teskeesneerenrsen 0=/(v) 0 > (7) (€) (p) | — RR xc vx aa IT (EE ESA RARE EER HA ES ARA AS SRA ERE RAA po fees 0 <(v) 9 > (7) (6) (p) | — BA Xx VX | aa pp fees Op rss sBanbu nrg po fees 0< (v) (7) O> (e) (v) | — CA Vx py löses U= ===) (de fre remmen 0<(w)(T) '9= "(0 '0> (Pp) | — re xA Aa UN) fs Vf vass Bada LL (€)g8 | oe 0<(v) 9=/1) 9>(e) (v) | — 'LS=V4 'P FE xA VX | aa pp löses Tj feg Börsen po ofeeeeeeeeeseee 0 < (v) (2) (1) 0 > (p) (€) (p) , sat saa [9 69) 10)4) FF o.8 616/5 be 0 ujö/blelale(ajGjSla ARI å;dialBla;ja:e antag: bleln'a/el4 RjBInla!0.siojalginje Fö «2 IT OROLIG OLD OLNLUVUE OCR ONE TE 0 4 (v) (P) (&) (€) (7) (p) 21 AE p FX 29 py fees HÖRS of oeeeeeseeee "0<(v)(F) COM '9="0) | 1-8 EN xXA VX 29 [ERE | SN rss Näe sa i ölen aja nn Po «(W) 1—8 PE XA av AA J9 [ga HÄlSJEDeTo St0cubepposos SIN TBDAE FYR SISLsRNdE po j oe see = 03> (v) (+) (€) (€) (1) (v) FT pg XA Aa AT Ly GGUSY bospr ora veta duns nera ON SErgERS BAREN SOS Lo ofeeeeeseeeee "0 =(v) 9 > (Pp) (&) () (MN) () | 1—e SA I xA vx | ad AT [öns GI) Bsdanbbas bdo EENe bas nAASS BABS NGE Es ANSER OSS poor 0< (v) (9 >(p) (&) (&) (DV) | 2—8 Mr. xd ad INU följ RT Ö ENSE SED GS rr n bese (de free 0<(w) 9="1) '0 > (Pp) (0) (v) L För lxA aa Un CGI) Frkd Nr AE IN Seg ENSSNsAOg gard (de free 0<(v) '9=1(2) '0> ($) (I) (Å (m) | 1—6 | Arr | a9 29 ly— lö Bg trreseiserererererrerirne rer ner Py << (ST | Rn 0 < (P) (v) (&) (2) (v) 0 =/(T) I 63 D 29 (CSN OAS deSRSNsNSsnaseE 8 (ge free 0 < (ov) (p) (&) (&) '0=(D =) - ker XA 99 ly=— lf söreeeeener seen rs rrn rn vÖr 9 (ölen 0 < (v) (F) (€) (€) '0="(1) '0 > (p) e era Ir Id Kp CHG) ses nles sjusselss Ssjs(öeta res Fr NGE07 (öre RE 0 = (Pp) '0 > (v) (2) (8) (v) (T) I dn. 5 II TAS CI AES onkel ==) (de fre 0=1(0) '9 =p) 0 > (Q) (0) (MT) (v) - BS I VX II 0 Cl sererrrereeer ere rer r rr rr rna VN ÄG NSL (2) SN 0 (v) '(0 = (p) 0 > (2) (€) (D) (p) e = vx AVN RN SE ORT 0 (SR ERE 0 (2) (8) (7) '0=(P) '0>(e) (2) | —L SEN VX (pp lessen fy fö — Fy — V (de | rememeeen 0 < (v) (2) (F) I '0 = (e) 0 > (v) GG Sad aq PRIS one EGO SEIN CB (sell siare nestls ng (Sr Nn 0 < (v) (2) 0 =S (p) (D (e) (v) LG ye a 0) RTR) SoA ESS Br fo «ej ge fee 0 < (P) (v) (&) (€) (v) '0 > (1) 1 fear p 29 Vy dö Bj BY rrrerererrerenen rena vo cd CHAR benens 0 < (F) (v) (&) (€) '0 = (Pp) '0 > (T) I | "endags "I9[[BAT9JUJ | "10u9115) 3 | Se | radon | "2989e[d S199004 B[994 2 "TOX[A 2E PBIVALLA (T 199904 exofdwoy eu3g 3 = É ö > 2 'THIAX I[2421 Je Sumuyrsjuog 31 THEORI FÖR ALGEBRAISKA EQVATIONERS RÖTTER. HAX 192421, Je Surupesuog as gg Veeeeseceeee ÅKE osten Card fäder pöoo| esset OS Ed | sanltrtrnsrdl sS V sn NR nn SRA SI FER SSE ET ONS EN ((9) BOET SSE TORA ra dr) MIR STN AR rn FÖRR AT TYS OT KORS AGA EUR JISr. NÄASOBANE NO DATA tkr NO | I | ö(0l6; 0,5 (oLSS 0,6] S ör sa are (0,4 BN ie 0 Jae) a/s Lo) 4 MÄRTA] a RTR) SY a la ATK a BLA a na (5) PRE | DN 'p | | 209 AT a9 | da Kö. SEIN Ginesfe sie lelnätenin ella) 6ie LJ a le AR nea etefe SEA NL dkas)A) a ARA AS I [ÄRTPSER, DSS EAA SEE a RA EA 0 > (1) re 2 av FR oecers rr PPK RR KRA Th «Bj ojöje.o/8iöion ONE biBTK(E/n nl0 ne Br BK i 0:0:076'0 :s(o18.»/vlv Kin/ alias oo. t a/k/ Dj (0jnin| ale, Dio BYNTAr N/e, brÄJK/ ARK AR mLsjeLe 0 <(T) TS AT fee see AES Va Pg = Gig, GÖ RE jäses ANS sat Br (6) | roten =O | 0=2 8 | 24 | a9 da [FAR ESD SEO OC SED Sub TORN von VN YO SAHSSA IS RE SAG I |D SSD O or un AGT INR RIS FASS V NISGAN 0 > (2) (2) (T) (v) JD 24 | pv Ad ( dö soc -on fBjneRR RR EBR KR BRROPPRP PCR PPS PR RR RK I secret vvEKPRER BRC PRB PR KO = (p) '(0> (2) (1) (v) = 2 Ian da RE TE SRA ar SENS RN a po Of öeeeeeeesseeees 0< (0) 9 > (2) (vw) | — 28 gav BE a RN ÖL döp senses ss [| eerrrrsdänasenn änn se snara 0 < (Pp) (2) (T) (0) | — 24 ov LANE RR fö CE sar dealnres oense ee fo | ense ra svngge ve nan sel 0 < (p) (2) (1) = (v) MR Ad VX | VV | TRY saianis barr Ta åA Tj oCBgrrrer eerrrresrerrrersrernns | Jr || Dre sr RR Nr 0 < (v) (&) (1) '0 > (v) AN TA ES a TD | For RES dör tj borta ngtR Es NR | (8 free UKN EL SNC OJ | Te trrereasenneen | tern nsen sinnen sann Il Bj Crane viser rr rr Ke | (ge | reeeeeeeeeeeee 0 < (vp) (&) 0 = (1) '0 > (v) ge OT | reersereserdarran | sersearesekn stina nen Ly, BOr ög NOEN sense rasten | go | tunes sedeeesenererennnse 0< (2) (2 0 > (1) (v) | — | SET | 069 INT SC a I a d |UER REF nara sleten eb ra SL a fer TEE 1 [ESSER EN NNE ANN -UNDR: ESS ue vr 0 SA EA 9 9 VN EEMEERRTNENNNNNRNNNNNNERNN yo «8 | To | rtenesress ae nrenne sar se NE enn de salegn 0< (1) | OR Ce SA — FU VOTE 0 Fo VORE 37 (GGR rna ee ne 0O=MI SR | 0=7 8 | | 0=56 "I | "IPUdID '19[[PATauUT | "I8U919g 5 i | 285 SAENou aa 'tos)e[d SOM TDI | BE "TON[TA | SAN exoldwuoy EN | ES5 PETAT "199904 vxojdwoy rudg | SE | | Bön nn a v DE () s [cs] E. BJÖRLING, Not. Approximativ beräkning af numeriska eqvationers komplexa rötter, då deras antal ej öfverstiger fyra. Låt den framställda eqvationen af n:te graden q(2) = 0 hafva 1 till koöfficient för 2” och noll för 22—1, 1) Eqvationen har två komplexa rötter. Vi beteckna dem med x + uti och sätta (1) TEE UR. Låt go betyda summan af eqvationens q(2) =0 reella rötter, p deras produkt, och a vara eqvationens konstanta term. Då är, på grund af det kända sambandet mellan en algebraisk eqvations rötter och koéfficienter, (2) SEO 0) (3) PR = (— 1) a, ur hvilket system de obekanta med lätthet beräknas. 2) Eqvationen har fyra komplexa rötter. Vi beteckna dess reella rötter med a, b, c, ....... gJ; komplexa =» » RT Utd YLVA Vidare sätta vi (4) 4 AR dö samt bestämma A ur vilkors-eqvationen (5) Gå Fö Celia selen + g = —- 4h. Genom insättning af t + h 1 stället för z i qä(2) = 0 erhålles (6) ph) + ty (hh) + > (CEN ES 0 Rae + 3 FN UID GT (GIS (ÖT = 900) 0 eller, om vi skrifva termerna i motsatt ordning, (0) tr Font KPA FR isens sa + It + M=0, då nemligen (8) KE UTN ph; M= ph). TES Denna eqvation (7) har n — 4 reella rötter, nemligen a—h, b—h, c—Rh, ....... g —h, hvilka vi beteckna med 2 ör SR (EEG tupl-rE (Ch samt två par komplexa, nemligen kortligen San Dö 0 LER Äfven sätta vi (9) Söt us = Ry NOS Eftersom summan af alla rötterna till eqv. (7) skall vara = — nh, så är (10) A FiBi+ Clio se + G + 25 + 27 = — nh, eller, som är detsamma, (11) at+bt+e+t....... + g—(n — 4)h + 25 + 2n = — nh, hvaraf erhålles, på grund af (5), (12) Ser 0 Eftersom summan af de två-lediga produkterna af alla rötterna till eqv. (7) skall vara = K, så er- hålles, om vi beteckna summan af de na — 4 reella rötterna till (7) med oj, tvä-lediga produkterna af samma rötter med 63, THEORI FÖR ALGEBRAISKA EQVATIONERS RÖTTER. 5 (13) REEUS EIA SA RE FY 0 K, det är, på grund af (12), (14) R + S+ 4ön = K— 03. Eftersom produkten af alla rötterna till eqv. (7) skall vara = (— 1)" M, så erhålles, om vi beteckna produkten af de n — 4 reella rötterna med P, (135) PRS = (— 1)" M, eller | M (16) FS = (= 1)? P Eftersom summan af de (n— 1)-lediga produkterna af alla rötterna till eqv. (7) skall vara = (—1)"—!L, så erhålles, om vi beteckna summan af de n — 4 reella rötternas inversa värden med 2, il 1 1 1 EDS (17) PRS|Z + Fra ran tantra) DL eller, på grund af (16), (18) SR a Ur eqvationerna (12), (14), (18) och (16), hvilka vi för korthets skull skrifva sålunda: (19) Sn =0, (20) RB + S + 4ön = a, (21) SSR =, 22) RS kunna nu de fyra qvantiteterna £, n», R och S beräknas på följande sätt. På grund af (19) kunna (20) och (21) skrifvas (23) R + S=0a0 + 47n?, (24) INS = hvaraf erhålles (25) Ro ä le HU i (20) Ed. och häraf åter, genom insättning i (22), 22 ET RA eller (28) 167! + Ban! + (a? — 4y)n? — b? = 0. Denna eqvation har uppenbarligen åtminstone en positiv 2»”-rot. Den har ock blott en sådan. Detta är sjelfklart i den händelse, att « är > 0. Är deremot « < 0, så behöfver man blott bevisa, auter var < 4y. Och att så verkligen förhåller sig, inses lätt deraf, att, på grund af (20) och (22), (29) oa —4y är =1680N? + BöN(R + S) + (BR — S)?, att vidare detta sednare membrum blir genom uppdelning (30) (KENEEER SERNER SN SNR EIS EON ES). samt att af dessa båda faktorer den sednare uppenbarligen är negativ, den förra deremot positiv, alldenstund 2 som ock V RS är > num. val. En. Betecknas då den positiva 27?-roten till (28) med »r?, så äro & och 7 = hvarsin af de båda a såväl hvarefter BR och S beräknas ur (25) och (26). UCKIVet Akkad: Ean: BB 105 Nios: 8 k = MIPVTÖR RT s ERE ONE Ur N RATE - ifA na KROK OPT ar HR UPN TIIKAN 4 > OAL - ET OR EA vå I | he aren UR jr tafvnsäbolgt - ie val sarsvabb smitare NRA p I ERA (Pa er IN Britta sfMNNN uf valg " VN ina [C fn 4 CT åa end - - ee dd ONE MH | ”N din & 4 gg de (Fr NAR tv FE A I ( q h tb MR te i ue Ld rna i be HH [d - | 0 é Poe = Kr öN an ” då bh nl -- Hon ns. VIF GEA vad. fiol ÖRE « Bö - h Hdod TT vo budar ) 2 mh Sr GA vB ung TIN | | VT TT | ja AL Å N nus me ALL EEE dräv Mi LE j NOS Ra” LT i (8 svnmatelapn Ives OM FE ERROR PE ra EN år ma VAN an vå vn FR Rn pv EDO UVI NR NR ka Hd ss Fv rim (SUM pr e Koné&1. Vetensk. Akad: Handlingar, Bd.X,NE3: Björling, Al$. eqvationers rötter, Tafl I B B A X FN 5; BB? Fig5 C B A Xx Ar C B' FigA2 C B ÅA Xx k Cr : Fig.19 [44 Te - z. A Xx ER ec Br Song. Verensk. Akad. Handlingar, Bd. X,N23. ee Björling, Alg. egvationers rötter, Tafl. Il = = CR D' Fig.50 JAN + pr TA AR SK 6 . é > = Så - 4 LÄ - v YA | I | SÅ FT LU 4 än | d f J - SJR i 3 N fr j | ' - J Å L y 6 Nr I | | j KX A LJ | i 3 fu i NN På Lv ne Fr Ål (ör. R N FA 4 Kongl. Vetensk. Akad. Handlingar, BA.X,N23. Björling, Al&. eqvationers zötter, Tafl. Il I 0 d ja a RN a KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 10. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. BIDRAG TILL EN FÖRTECKNING ÖFVER ALLA HITTILLS KÄNDA HEMIPTERA, JEMTE SYSTEMATISKA MEDDELANDEN AF TILL KONGL. VET.-AKAD. INLEMNAD DEN 12 APRIL 1871. STOCKHOLM, 1872. Pl ÅA. NORSTEDT & SÖN ER, KONGL: BOKTRYCKARE. 4 OF ASMAN 1. P. corticata Drury. — Cimer corticatus Drury, IM. II. p. 76. pl 40. f. 2: (1773). — Phlea cassidoides St. F. et S., Enc. X. p. 111. 1. (1825); GvuéEr., Ic. Ins. pl. 55. f. 5. (1838). — Paracoris para: doxus Hann, W. I. II. p. 93. f. 178. (1834). — Phleocoris corticatus BuRM., Handb. II. 1. p. 371. 1. (1835). — Phleocoris paradozxus BurmM., Handb. II. 1. p. 372. 2. (1835). — Phlea corticalis BLANcH., Hist. III. p. 114. pl. 3. f. 3. (1840). — Phlea corticata A. et S., Hist. p. 117. 1. pl. 5. f. 7. (1843); Darr., Lists lp: 149. 1. (1843). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) 2. P. subquadrata Sein. — Phlea subquadrata SPIN., Ess. p. 276. 3. (1837); Dair., List. I. p. 149. 2. (1851). Patria: Brasilia. aa. Scutello longo, corio longitudine equali; frenis medium scutelli haud attingentibus; lateribus ca- pitis bisinuatis; jugis apice intus in lobum productis; rostro apicem abdominis subattingente vel superante. 3. P. longirostris Spin. — Phlea longirostris SPin., Ess. p. 276. 2. (1837); DaurL., List. I. p. 149. 3. (1851). — Phlea paradoxza A.rtS., Hist. p. 118. 2. pl. 5. f. 8. (1843). excel. syn. HAHN. et BURM. Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) Subf. Discocephalina STÅL. DRYPTOCEPHALA LaP. — Dryptocephala LaP., Ess. p. 56. (1832); A.etS., Hist. p. 118. (1843); FreB., Rhynch. p. 8. (1851); StåL, O. V. A. F. 1867. p. 499. — Storthia PErTy, Del. p. 215: (1854)5 HÖSS WII TSvir pA ta(d8e a. Thoracis marginibus lateralibus integris, angulis anticis ceque longe ac vel longius quam lobis anteocularibus capitis antrorsum productis, apice rotundatis et inermibus:; corpore superne minus dense punctato; alis decoloribus. 1. D. Brullei Lar. — Dryptocephala Brullei LaArP., Ess. p. 56. (1832); BurmM., Handb. II. 1. p. 371. 1. (1835); BuancH., Hist. III. -p. 150. 1... (1840); A. et'S., Hist. p. 119. 1. (1843); EreB., Rbynchyp. dOMAS (1851); DaLurL., List. I. p. 148. 1. (1851). — Storthia livida Perry, Del. p. 168. t. 33. f. 13. (1834). — Dry- ptocephala livida F1EB., Rhyrch. p. 8. (1851). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) | Articulus secundus antennarum tertio paullo longior. Caput ante oculos distincte prominulos distincte sub- rectangulariter emarginatum, lobis anteocularibus minus latis, latitudine variantibus, apice nunc subacuminatis, nune subrotundatis. 2. D. latiloba Står. — Precedenti statura, colore puncturaque simillima et maxime affinis, differt oculis levissime prominulis, lobis capitis, presertim anteocularibus, latioribus, his apice nunc rotundatis, nunc in angu- lum terminatis, nec non articulo secundo antennarum tertio subbreviore. 2. Long. 151, Lat. thor. 9 mill. Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) aa. Thoracis marginibus lateralibus anticis plus minus distincte erosis, interdum dentatis; corpore superne densius punctato; oculis distincte prominentibus; capite ante oculos distincte angulato-emarginato; alis infuscatis. b. Marginibus lateralibus anticis thoracis plus minus distincte, interdum obsoletissime erosis; angulis apicalibus segmentorum abdominis leviter vel levissime prominulis; segmento anali maris posteruvus retuso, margine apicali versus angulos apicales productos lobulo obtuso instructo. 3. D. punctata A.etS. — Dryptocephala punctata A.etS., Hist. p. 119. 2. (1843); FrEB., Rhynch. p. 11. 7. (1851). — Dryptocephala dentata F1eB., Rhynch. p. 9. 2. (1851). — Dryptocephala divergens VOoLrr., Versl. Ak. Amst., Nat. ser. 2. II. p. 178. (1868) sec: ex. typ. Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 4. D. obtusiceps Står. — Przecedenti statura, punetura coloreque simillima, differt tantum jugis latiori- bus, contiguis, apice ipso levissime hiscentibus, apice obtusis et conjunctim obtusissime rotundatis, marginibusque lateralibus thoracis obsoletissime erosulis. 9. Long. 11, Lat. thor, 73 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) 5. D. livida H.S. — Storthia livida H.S., W. I. VII p. 42. f. 718. (1844) excl. syn. — Dryptocephala lurida ER. in ScHoMB., Reis. II. p. 609. (1848). -— Dryptocephala truncata F1EB., Rhynch. p. 9. 3. (1851). Patria: Columbia; Guiana. bb. Marginibus lateralibus thoracis acute dentatis: angulis apicalibus segmentorum abdominis in den- tem magnum acutum productis; segmento anali maris postice in medio lobulis duobus instructo. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 5 6. D. spinosa Marr. — Dryptocephala spinosa MaYr, Verh. z.-b. Ges. Wien. XIV. p. 907. (1864); Reis. Nov. Hem. p. 41. f. 5. (1866). Patria: Brasilia. (Mus. Vindob.) 7. D. dentifrons LarTrR. — Pentatoma dentifrons LATR. in HUuMB., Obs. zool. I. p. 265. XXX. pl. 17. f. 8. (1811); Germ., Mag. I. 2. p. 117. 30. (1815). Patria: Peru. 8. D. asperula Perty. — Storthia asperula PErtY, Del. p. 216. (1834). " Patria: Brasilia? 9. D. cydnoides Perry. — Storthia cydnoides Perry, Del. p. 216. (1834). — Dryptocephala? (Storthia) cydnoides F1IEB., Rhynch. p. 10. 6. (1851). Patria: Brasilia? DISCOCEPHALA Lar. vår (832); Ae 55 EHistapl22. (1843); STiL,; ÖVA -HET867: p-r499. UtInet 3203-(1861). Discocephala LaPr., Ess. p. 5 — Platycarenus F1EB., Eur. H. p Subg. Discocephala Lar. STAD, IH Fabr. I: ps 17. (1868): 1. D. (Discocephala) marmorea Lar. — Discocephala marmorea LaP., Ess. p. 57. pl. 54. f. 5. (1832); FS ATEist pol23, 10 (1843); HIS. W. I VIL p. 40. f 717. (1844); DAL, Dist: I. p. 146. 1. (1851); FiEB., Rhynch. p. 31. 5. (1851). — Sciocoris marmoreus BuURM., Handb. II. 1. p. 373. 1. (1835); BLAncH., Hist. Wp bd. 1. (1840). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.). Subg. Colpocarena STAL. STÅL, H. Fabr. I. p. 17. (1868). 2. D. (Colpocarena) complanata Burm. — Sciocoris complanatus BurM., Handb. II 1. p. 373. 2. (1835). =— Discocephala complanata DaLrr., List. I. p. 147. 2. (1851); FieB., Rhynch. p. 32. 6. (1851); H.S., W. I. IX. p. 324. (1853). Patria: Brasilia, Para. Subg. Platycarenus FIEB. STAT, EL. PabE Öp 8 HKL868): a. Årticulo secundo antennarum brevium brevi, cum tertio connato, articulo primo multo breviore; capite ad aculos distinete obtuse lobato, ante lobum distinctissime sinuato; thorace antrorum leviter angu- stato, margine antico utrimque pone oculos leviter retrorsum vergentes oblique truncato, marginibus latera- libus minutissime et obsoletissime denticulatis. 3. D. (Platycarenus) umbraculata FABrR. — Cydnus umbraculatus FABR., S. R. p. 186. 10. (1803). — Sciocoris umbraculatus Burm., Handb. II. 1. p. 373. 3. (1835); BrancH., Hist. III. p. 151. 2. (1840). — Sci- - ocoris lusitanicus H. S., Nom. I. p. 55. (1835). — Halys lusitanicus H. S. in PAnz., Faun. Germ. 114. 7. (sec. F1EB.) — Discocephala umbraculata A. et S., Hist. p. 123. 2. (1843); Fi1eEB., Rhynch. p. 33. 8. (1851); StÅL., H. Fabr. I. p. 17. 1. (1868) (excl. syn. DaALL.) — Discocephala conspersipes STÅL, Rio H. I. p. 14. 2. (1860). — Platycarenus umbraculatus F1eB., Eur. H. p. 326. 1. (1861). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.); Para; Cayenna; Europa, Lusitania. aa. Antennis longioribus, articulis secundo et primo fere ceque longis vel secundo primo longiore; capite ad oculos haud vel leviter ampliato, margine prope oculos haud vel quam in divisione precedente minus profunde sinuato; thorace antrorsum distinctius angustato, marginibus lateralibus inermibus. b. Thorace intra marginem anticum haud vel obtusissime impresso, hoc margine haud elevato. ce. Capite margine prope oculos distincte sinuato, pone sinum distincte rotundato-ampliato, parte ante sinus sita angustiuscula; thorace oangulis lateralibus obtusis, haud truncatis, marginibus lateralibus punctis fortioribus instructis; scutello angulis basalibus imis nigris vel nigro-punctatis, et preterea linea transversa obliqua pallida, interdum subcallosa, impunetata notatis; mesosterno vittaque ventris nigris; corit margine exteriore basin versus remotius et magis acervatim punctato. 6 CE USAs; 4. D. (Platycarenus) notulata Står. — Discocephala notulata Står, Stett. E. Z. XXIII. p. 96. 50. (1862): H. Rabr: Ip, 18: TA(L868): Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 5. D. (Platycarenus) humilis H. S. — Discocephala humilis H. S., W. I. VIL p. 39. f. 716. (1844); FiEB., Rhynch. p. 30. 3. (1851); StåL, H. Fabr. I. p. 18. 6. (18638). Pairia: Nova Granada. (Mus. Holm.) Hec species D. notulate est maxime affinis, differt capite, uti videtur, paullo latiore, thorace posterius paullo angustiore, antrorsum minus angustato, medio transversim subimpresso, marginibus lateralibus anticis distinete rotundatis. Mas segmento ventrali ultimo basi in medio antrorsum in angulum acutum, medium ventris haud attingen- tem, sensim producto, segmento penultimo basi medio obtuse rotundato. ce. Capite margine prope oculos levissime sinuato, pone sinus ad oculos obtusissime rotundato, parte capitis ante sinus sita latiore quam in divisione a; thorace angulis lateralibus apice truncatis vel subsinuato- truncatis, marginibus impunctatis vel quam disco haud fortius punctatis; scutello margine basali Uineolis quinque levigatis interdum obsoletis notato, marginibus lateralibus basi lineola longitudinali levigata, sub- callosa, pallida instructis; mesosterno ventreque disco concoloribus; femoribus basin versus impictis; lateribus corporis subtus parce ferrugineo-punctatis. 6. D. (Platycarenus) clypeata Står. — Thoracis marginibus lateralibus margineque exteriore corii toto punctatis; scutello apice macula minutissima laevigata pallida notato; macula parva lavigata discoidali corii ob- longa, subobliqua. 9. Long. 8, Lat. 4 mill. Discocephala clypeata STAL, Stett. EB. Z. XNXIII. p. 96. 51. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 7. D. (Platycarenus) marginella StåL. — Marginibus lateralibus thoracis margineque exteriore corii basin versus impunctatis; scutello apice macula parva laevigata distituto; macula parva lavigata discoidali corii sub- rotundata. A. 2. Long. 9, Lat. 5 mill. FA. Segmento ventrali ultimo basi medio in angulum acutum, medium ventris attingentem, sensim antrorsum producto, segmento penultimo basi medio rotundato-producto. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Przacedenti statura, colore puneturaque simillima, notis allatis distincta. bb. Thorace prope marginem anticum distincte impresso, hoc margine levigato vel subtiliter punctulato. 8. D. (Platycarenus) vicina Sian. — Discocephala vicina SIGN., An. S. E. Fr. sér. 2. IX. p. 332. 3. (1851); StÅL, H. Fabr. I. p. 18. 9. (1868). — Discocephala ce&nosa STÅL, Rio H. I. p. 15. 4. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) In mare hujus speciei segmenta duo ultima ventralia basi in angulum acutum sunt producta. 9. D. (Platycarenus) polita SiGn. — Discocephala polita SIiGN., An. S. E. Fr. sér. 2. IX. p. 333. 4. pl. 10. f. 7. (1851); Står, H. Fabr. I. p. 18. 10. (1868). Patria: Brasilia, Bahia. (Mus. Holm.) Subg. Ischnopelta STAL. STÅL, IH. Fabr. I p. l8(0e6Sy 10. D. (Ischnopelta) scutellata Stan. — Discocephala scutellata SIGN, An. S. E. Fr. sér. 2. IX. p. 334. 6. (1851); SrtåL, H. Fabr. I. p. 18. 4. (1868). — Discocephala ovata SIGN., Am. S. E. Fr. sér. 2. IX: p; 3340: (1851); Står, Hl) Fabr. IT! p. 18:73: (1868)! Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.); Venezuela. 11. D. nubila DatnL. — Discocephala nubila DaAur., List. I. p. 147. 4. (1851). Patria: Brasilia. 12. D. latifrons Dai. — Discocephala latifrons DALL., List. I. p. 147. 5. (1851). Patria ignota. 13. D. Kollarii FiEB. — Discocephala Kollar F1EB., Rhynch. p. 30. 2. (1851). Patria: Brasilia. 14. D. rugulosa FirB. — Discocephala rugulosa FIEB., Rhynch. p. 30. 4. (1851). Patria: Brasilia. 15. D. oblonga FirB. — Discocephala oblonga F1EB., Rhynch. p. 32. 7. (1851). Patria: Brasilia. D. scutellate affinis videtur, sed capite secundum FIEBER ad oculos denticulo armato. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. t PHCEACIA STÅL. StTin Stett: EL ANKI Ip. 974 not” (862); Ö. VIAVE. 1867: p: 499. 1. P, lineaticeps Står. — Discocephala lineaticeps StTåL, Rio H. I. p. 15. 3. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Antenn&e flavo-testaceza, articulis tribus basalibus nigro-punctatis, quarto et quinto nigris, illo basi testaceo, hoc basin versus flavescente. Caput parte anteoculari nigro-punctata, parte interiore jugorum et tylo laevigatis, illis prope marginem interiorem, hujus marginibus lateralibus punctis in lineam longitudinalem acervatis nigris notatis; parte intraoculari levi, anterius linea transversa nigro-punctata, ad ocellos abbreviata, instructa, hac linea faselam angustam interruptam subcallosam levem postice terminante. Scutellum apice subemarginatum. Se- gmentum ventrale sextum immaculatum. 2. P. gibba FreB. — Discocephala gibba F1EB., Rhynch. p. 29. 1. (1851). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm) In exemplo, quod ad hanc speciem refero, linea vel fascia lavigata capitis est multo minus distineta quam in specie precedente. Scutellum apice integrum, marginibus lateralibus, uti in P. lineaticipite, ante medium si- nuatis. Antenne fusco-testacex, pone medium pallidiores, articulo ultimo basin versus flavescente. CATAURANX SPIN: Garaulack SPIN. Fbssupi 339 (183705 DaALDL. ist sE pr 196:-(1851); Står. OM VivA. Pr1867. -p--500. — Hypata STåL, Rio H. I. p. 15. (1860). 1. C. eximius Står. — Cataulaz macraspis SPIN., Ess. p. 339. (1837) excl. syn.; DaLur., List. I. p. 269. 1:(1851) excl. syn. plutim. — Hypata ezximia STåL, Rio H I. p. 16. 1. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Caput parte intraoculari parte media scutelli paullo angustiore. Corium extus lineis duabus intramargi- nalibus densissime nigro-punctatis instructum, inter has lineas lzeviusculum vel parce nigro-punctulatum. Antennze articulis secundo et tertio aeque longis. 2. OC. subvittatus Wark. — Cataular subvittatus WALK., Cat. Het. III. p. 565. (1868). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Precedenti simillimus, differt praesertim capite latiore et breviore, angulis lateralibus (=posticis sec. WALKER) thoracis distinctioribus, apice vix rotundatis, (rotundatis sec. WALKER), scutello a basi versus medium magis angustato, pone medium igitur angustiore, hemelytrisque prope marginem exteriorem sat dense punctatis. Mas membrana nonnihil abbreviata, apice subsinuato-truncata, angulis apicalibus segmenti abdominis sexti acutis, segmento ventrali sexto apice per totam latitudinem sat profunde, medio obtuse, sinuato, basi medio in angulum acutum antrorsum sensim producto, segmento anali apice profunde lateque retuso-sinuato, stylis trifur- cis, lobis lateralibus angustioribus et brevioribus, lobo medio depresso, longiore, foliaceo, oblongo. DINOCORIS BUuRM. Pinocoris p. BuRM., kHandb. II 1. p. 363. (1835); H: S., W. I. TIL. p: 65. (1836). — Empicoris p. SPIN Ess. p. 282. (1837). — Cataular A. et S., Hist. p. 111. (1843), nec SPIN. Mecistorhinus DALL., List. 1. p 152 et 162. (1851); STtåL, ÖN VEU 1867. p. 301. — Antiteuchus DALL., List. I. p. 152 et 163. (1851) SRA OÖAN:cA: F. 1867. p. 501. Subg. Dinocoris BURrw. Scutellum apicem abdominis attingens, apice sat angustatum, lateribus ante medium sinuatis frenis medium scutelli haud attingentibus. Corium scutello longitudine 2xquale. 1. D. (Dinocoris) macraspis Periy. — Pentatoma macraspis PErtyr, Del. p. 166. t. 33. f. 7. (1834) — Dinocoris macraspis Burm., Handb. II. 1. p. 364. 2. (1835); H.S., W. I. ITIL f. 279. (1836). — Dinocoris annulatus H. S., W. I. III. p. 66. (1836). — Cataulax macraspis A.etS., Hist. p. 112. 1. (1843) excl. syn SPIN. — AÅntiteuchus annulatus DALL., List. I. p. 163. 1. (1851). Patria: Brasilia; Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) 2. D. (Dinocoris) variegatus Darr. — Antiteuchus variegatus DaALrL., List. I. p. 163. 2. (1851). Patria: Brasilia, Para. Subg. Mecistorhinus Da. Scutellum abdomine corioque brevius, apice rotundatum vel in angulum obtusum vel subrectum terminatum. 8 CIESTAT) a. Corpore leviter convexo; scutello antice leviter vel levisstme convexo; membrana tota obscura vel in angulo basali interiore, qui ab apice scutelli tegitur, quam apicem versus obscuriore. — MECISTO- RHINUS DALL. b. Articulo secundo antennarum articulo primo breviore. ec. Thorace antice intra marginem anticum leviusculum et subelevatum impresso; metastethii margine postico punctato, ruga levi destituto. d. Corpore minore, minus convexo; capite breviore; articulo secundo antennarum articulo primo nvulto breviore. 3. D. (Mecistorhinus) tripterus FaABr. — Cimez tripterus FABR., Mant. II. p. 294. 144. (1787); GMEL., S. N. I. 4. p. 2151. 300. (1788); FaABr., E. S. IV. p. 116..139: (1794). — Edessa triptera , FABR; SCR. p: 153. 36. (1803). — Cataulaxr apicalis ER. in ScHomMB., Reis. III. p. 609. (1848). — Antiteuchus tripterus STÅL, EH: Fabr. I, p. 19: 3. (1868). Patria: Brasilia borealis; Surinam. (Mus. Holm.); Cayvenna. 4. D. (Mecistorhinus) sepulcralis FaBr. — dessa sepulcralis FABR., S. R. p. 152. 30. (1803). — Antiteuchus luctuosus STÅL, O. V. A. F. 1855. p. 182. 1; I. c. 1856.p. 58. 1. — Antiteuchus sepulcralis STÅL, H. Fabr. I. p. 18. 1: (1868): =— Stort, bunsst, 94 Patria: Guiana; Nova Granada. (Mus. Holm.) Species maxime variabilis, nunc flavescens, fusco-ferrugineo-punctata, nunc ferruginea, a praecedente xgre distinguenda, forte haud distincta; specimina e Nova Granada reportata ventre utrimque vitta nigra, extus in omnibus segmentis obtuse angulato-ampliata, gaudent. Venter ad marginem interiorem spiraculorum et in ese- gmentis omnibus versus marginem lateralem macula minutissima flavescente laexvi notatus. dd. Corpore majore, magis convexo; capite longiore; articulo secundo antennarum articulo primo paullo breviore. 5. D. (Mecistorhinus) melanoleucus Westw. — Dinidor melanoleucus Westw. in Hope, Cat. I. p. 24. (1837). — Empicoris Renggerii AH. S., W. I. VII p. 45. f. 733. (1844). — Antiteuchus melanoleucus DALL., List. I. p. 164. 5. (1851). — Antiteuchus nigricornis StåL, Rio H. I. p. 18. 1. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Quoad colores et pieturam valde variat, nunc niger vel piceus, superne parce flavescente-conspersus, nunc flavescens, supra nigro-varius, pedibus plus minus flavescente-variegatis tibiisque late ferrugineo-annulatis, disco pectoris ventrisque flavescentibus. 6. D. (Mecistorhinus) piceus P. B. —? Pentatoma picea P. B., Ins. p. 148. Hém. pl. 10. f. 3. (1805). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) Praecedenti maxime affinis, corpore toto nigro, supra fortiter punctato, antennis nigris, basi apiceque imis articuli quarti, basi ima apiceque articuli quinti flavo-ferrugineis. Pedes exempli Musei Holmiensis desunt. De synonymia BrEauvorsir dubium adest; magnitudo speciei illius auctoris cum hac specie melius quadrat quam cum D. sepulcrali. ee. Thorace antice punctato, intra marginem anticum non nisi obtusissime obsoletissimeque impresso; metastethio bast ruga levi callosa marginali transversa instructo; macula prope angulos basales scutelli Havescente, lcevi, rotundata, sat magna. 7. D. (Mecistorhinus) guttato-punctatus FaABrR. — HEdessa guttato-punctata FABR., S. R. p. 152. 29. (1803). — Antiteuchus griseus DALL., List. I. p. 165. 7. (1851). — Antiteuchus guttato-punctatus STÅL, H. Fabr. I. p. 18. 2. (1868). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.); Guiana. bb. Antennarum articulo secundo primo longiore; rostro longitudine variabili. — (MBCISTORHINUS DALL). e. Capite breviore; articulo primo antennarum apicem capitis equante; metastethio in angulis posti- cis macula levi subcallosa flavescente notato; rostro breviore. 8. D. (Mecistorhinus) marmoratus Er. — Cataulax marmoratus ER. in ScHomB., Reis. III. p. 609. (1848) sec. ex. typ. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.); Guiana. ee. Capite longiore; articulo primo antennarum apicem capitis haud attingente; metastethio in angu- lis posticis macula callosa flavescente destituto; rostro longiore, ultra medium ventris extenso. 9. D. (Mecistorhinus) obscurus DaLL. — Antiteuchus? obscurus DALL., List. I. p. 165. 8. (1851). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 10. D. (Mecistorhinus) Josephi Står. — Antiteuchus Josephi StåL, Eug. resa. Ins. p. 224. 11. (1859). Patria: Insula Sancti Josephi maris pacifici in sinu Panamano, (Mus. Holm.) ENUMERATIO HEMIPTEROR UM. 5) aa. Corpore sat convexo; scutello antice distincte convexo, interdum obtuse gibboso; membrana ob- scura, angulo basali, qui a scutello tegitur, pallidiore. — ANTITEUCHUS DALL. 11. D. (Mecistorhinus) mixtus FaBr. — Cimex mirztus FABR., Mant. II. p. 294. 143. (1787); GMEL., SN. I: 4. p. 2151. 299. (1788); FaABR., BE. S. IV. p. 115. 137. (1794). — FEdessa mizta FABR., S. R. Pp. 153. 34. (1803). — Antiteuchus mixtus STåL, H. Fabr. I. p. 19. 4. (1868). — SrtoLr, Pun. f. 173. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.); Cayenna. 12. D. (Mecistorhinus) variolosus WEstw. — Dinidor variolosus WEstw. in Hope, Cat. I. p- 250 (1830): — Antiteuchus variolosus DALL., List. I. p. 164. 4. (1851). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) A precedente vix distinctus. 13. D. marmoreus SPin. — Empicoris marmoreus SPIN., Ess. p. 203. (1837). Patria: Brasilia. 14. D. tessellatus WEstw. — Dinidor tessellatus WEstw. in Hopre, Cat. I. p. 24. (1837). Patria: Brasilia. 15. D. punctiger Westw. — Dinidor punctiger WEstw. in Horze, Cat. I. p. 25. (1837). — Antiteuchus punctiger DaiL., List. I. p. 164. 3. (1851). Patria: Guiana; Venezuela. 16. D. unicolor Westw. — Dinidor unicolor WEstw. in HoprE, Cat. I. p. 25. (1837). — Antiteuchus | Piceus DaLL., List. I. p. 165. 6. (1851). Patria: Guiana. 17. D. rufescens Dani. — Mecistorhinus rufescens DauL., List. I. p. 163. 1. pl. 4. f£. 5. (1851). Patria: Brasilia, Para. MACROTHYREUS FieB. F1EB., Rhynch. p. 33. (1851). 1. M. annulicornis FirB. — Macrothyreus annulicornis F1EB., Rhynch. p. 34. 1. (1851). Patria: Brasilia. ABLAPTUS STAL. SråL, An. 8. E. Fr. sér. 4. IV. p. 49. (1864); Ö. V. A. F. 1867. p. 501. 1. ÅA. amazonus SrtåL. -— Ablaptus amazonus STÅL, An. S. E. Fr. sér. 4. IV. p. 49. 1. (1864). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) SYMPIEZORHYNCHUS SPIN. Synmpiezorhinchus SPIN., Ess. p. 284. (1837); DaLrr., List. I. p. 151. (1851). --- Rachava A. et. S., Hist. p. 114. (1843). — Sympiezorhynchus STÅL, O. V. A. F. 1867. p. 500. 1. S. tristis SPIN. — Sympiezorhinchus tristis SPIN., Ess. p. 286. (1837). — Rachava orbicularis A. et S., Hist. p. 115. 1. pl-12. f. 13. (1843). — Sympiezorhynchus tristis H. S., W. I. VII. p. 47. (1844); STÅL, An. Baner. sår. 4. IV. p. 52. 1. (1864); Patria: Brasilia. (Mus. Holm.); Cayenna. 2. $S. punctipes DALL. — Sympiezorhinchus ? punctipes DALL., List. I. p. 159. 1. pl. 4. f. 2. (1851). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Prsecedenti similis, thorace antice latiore, angulis anticis acutioribus, magis extrorsum productis, marginibus lateralibus anticis igitur magis sinuatis preesertim differt. AGACLITUS STAL. STAR FAN. IS E IERfseör 4. TV. p: 507 (1864); (ÖV VV. Ar FUr867: p. 501 1. A. dromedarius Står. — Agaclitus dromedarius STÅL, An. S. BE. Fr. sér. 4. IV. p. 50. 1. (1864). — STOLL, Pun. f. 95. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Tuberculum scutelli nimis altum delineavit STOLLIUS. 2. ÅA. Fallenii Står. — Agaclitus Fallenii STåL, An. S. tb. Fr. sér. 4. IV. p. 51. 2. (1864). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 4, 10 OM SE AR ABASCANTUS STAL. STÅL, An. S. E. Fr. sér. 4. IV. p: 51. (1864). 1. ÅA. lobatus StåL. — Abascantus lobatus STÅL, An. S. E. Fr. sér. 4. IV. p. 352. 1. (1864). Patria: Brasilia borealis, Tapajoz. EURYSTETHUS MAaYzR. MaYR, Verh. z.-b. Ges. Wien. XIV. p. 907. (1864); Reise Nov. Hem. p. 38. (1866). ”) 1. E. nigro-punctatus Mayr. — HFurystethus nigropunctatus MaYr, Verh. z.-b. Ges. Wien. XIV. p. 908. (1864); Reise Nov. Hem. p. 40. f. 4. (1866). Patria: Brasilia. (Mus. Vien.) ATCIRPUS STAT: Srår, Ö. V. A. F. 1867. p. 500. 1. ÅA. reticulatus Står. — Coriplatus reticulatus STÅL, An. S. E. Fr. sér. 4. IV. p. 48. 1. (1864). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) CORIPLATUS WHITE. Coriplatus Wurz, Tr. E. S: Lond. III. p. 90. (1842); DaArL., List. I. p. 152. (1851); STAT, OMVEFASRRE 1867. p. 500. — Sachana A. et S., Hist. p. 116. (1843). 1. C. depressus Wuritz. — Coriplatus depressus WHitE, Tr. EB. S. Lond. III. p. 90. pl. 7. f. 3. (1842); DarL., List. I. p. 160. 1. (1851). — Sachana depressa A.etS., Hist. p. 116. 1. (1843). Patria: Columbia. (Mus. Holm.); Guiana. PELIDNOCORIS STAL. STÅL, Ö. V. ALE: 1867: ps 0 1. P. Stålii Hacr. — Pelidnocoris Stålii HaGr., Stett. E. Z. XXIX. p. 150. 1. (1868). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) EMPICORIS Hann. Dinidor Subg. Dinidor Lar., Ess. p. 64. (1832) nec LarrR. — Empicoris Hann, W. I. II. p. 55. (1834). — Dinocoris p. BuRM., Handb. II: 1. p. 363. (1835). — Dinocoris StåL, O. V. A. F. 1867. p. 501. — Dinidor A. et S., Hist. p. 110. (1843); Darr., List. I. pc 151. (1851). nec LaTR. — Bryelica WALK., Cat. et. Lig p- 547. (1868). a. ÄAntennis quadriarticulatis, articulo secundo omnium longissimo: angulis lateralibus thoracis plus minus prominulis. — EMPICORIS HAHN. b. Corpore angustiore; capite thorace vix breviore; punctis lateris superioris totius wqualibus, thorace scutelloque anterius haud rugosis, hujus parte basali levissime convexa. 1. E. lineatus Darr. — Dinidor lineatus DaALL., Tr. E. S. Lond. ser. 2. II. p. 11. pl 1: £040(T852): — Dinidor strigatus WaAaLK., Cat. Het. III. p. 542. (1868). Patria: Brasilia. (Mus. Vien.); Para. bb. Corpore latiore; capite thorace distincte breviore; thorace scutelloque anterius fortiter rugoso- punctatis, quam hemelytris fortius punctatis; parte basali scutelli plus minus aibbosa. +) In conspectu generum (Öfv. Vet. Ak. Förh 1867. p. 500) lege et adde: 13(12) Capite ante oculos utrimque lobo instructo, ante lobum sinuato, dein subampliato, apice rotundato, jugis tylo multo longi- oribus et ante hunc contiguis; ocellis inter se quam ab oculis paullo longius remotis; thorace pone medium tuberculis quat- tuor, interdum obtusissimis et obsoletissimis, in seriem transversam positis, instructo, apice pone caput late sinuato, angulis anticis dente, ultra oculos extrorsum producto, armatis; sulco ab orificiis dueto sat longo. a. 'Tuberculis antenniferis ante lobum anteocularem longum capitis a supero distinguendis; thoracis marginibus lateralibus anti- cis dente magno ante medium armatis et posterius ante angulos laterales lobo, interdum longo et acuminato, praeditis; ventre late obtuseque sinuato. b. Parte anteoculari capitis longiore quam latiore, etc; sceutello basi obtuse bituberculato. — Coriplatus WHITE. bb. Parte anteoculari capit's fere acque longa ac lata, etc: scutello basi medio in tuberculum majusculum elevato. — Alcippus STÅL. aa. Tuberculis antenniferis ante lobum anteocularem parvum capitis h ud distinguendis; thoracis marginibus lateralibus anticis lobis dentiformibus destitutis: scutello basi bigibboso, — Eurystethus MAYR. ENUMERA TIO! HEMIPTERORUM. til ce. Scutello apice planiusculo; thoracis marginibus lateralibus anticis medio haud vel levissime sinu- atis, angulis lateralibus leviter prominulis. 2. E. variolosus Lin. — Cimez variolosus LiN., S. N. ed. 12. I. 2. p. 721. 47. (1767); DE GEER, Mém. III. p. 328. 1. pl. 34. 1. (1773); Gorze, E. B. II. p. 199. 47. (1778). — Empicoris variolosus HARN, W. I. Il. p. 56. f. 146. (1834). — Empicoris cariosus ER. in ScHomMB., Reis. III. p. 609. (1834). Patria: Guiana. (Mus. Holm.) In hac specie tibix sunt obsolete fusco-bifasciata, tarsi toti flavescentes et anguli laterales thoracis subden tato-prominuli. 3. E. antennatus Darr. — Dinidor antennatus DALL., List. I. p. 166. 2. (1851). — StoLrr, Pun. f. 290. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Przecedenti maxime affinis, angulis lateralibus thoracis paullo minus prominulis connexivoque fasciis distinctis fusco-ferrugineis ornato differt. | 4. E. peregrinator Lin. — Cimex peregrinator Lin., M. L. U. p. 173. 7. (1764); S. N. ed. 12. I. 2. RvoA0I (1767); Gorzr, HB. B. IL-p. 196. 40. (1778). — Cimez Histrio Lis., S. N. ed. 12. I: 2. p. 717. 12. (1767); GMEL., S. N. I: 4. p. 2133. 12. 1788). — Empicoris peregrinator STÅL, Berl. E. Z. X. p. 155. 1. (1866). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Heec species a precedentibus duabus divergit magnitudine säepius minore, fasciis nigris marginalibus abdo- minis distinctissimis, pedibus distinctissime nigro-annulatis, annulo subapicali femorum superne interrupto, colore nigro antennarum magis extenso, articuloque apicali tarsorum apicem versus nigro. In exemplo masculino E. peregrinatoris, quod descripsit LINN2UsS, pars flavescens scutelli et hemelytrorum fere ommnino lzevis, punctis destituta, margines laterales antici thoracis recti, anguli laterales obtusiusculi, levis- sime prominuli. 5. E. maculatus Lar. — Halys variolosa FABR , S. R. p. 182. 7. (1803). — Dinidor maculatus LaAP., Ess. pop: 55. fö 1: (1832); ÅA. et S., Hist. p. 111. 1. (1843). excel. syn. SToLLI. — Dinocoris maculatus. BURM., Handb. II. 1. p. 363. 1. (1835), excel. syn. StoLrri; StÅL, H. Fabr. I. p. 20. 1. (1868). — Dinidor variolosus ars elist. I. p. 166: 1. (1851). exel. syn. Lin. et SToLL. — Empicoris maculatus H.S., W. I. VII. p. 44. f. 719. (1844). excl. syn. STOLL. Patria: Brasilia. ee. Lateribus apicis scutelli late reflexis; thoracis marginibus lateralibus anticis pone medium distincte sinuatis, angulis lateralibus distincte prominentibus. 6. E. corrosus H.S. — Empicoris corrosus H.S., W. I. VII. p. 46. f. 732. (1844). — Dinidor corrosus arm: List. I. p. 166. 3. (1851). Patria ignota. (Mus. Holm.); Paraguay; Columbia. Figura ScH+FFERI nimis lata. In exemplo Musei Holmiensis juga ante tylum sunt contigua, caput apice igitur integrum. aa. ÄÅAntennis quinquearticulatis, articulis secundo et tertio connatis, illo primo nonnihil longiore et tertio nonniluil breviore; angulis lateralibus thoracis haud prominulis, apice imo subrotundatis. — BRYELICA WALK. 7. E. ramosus Wazrk. — Bryelica ramosa WALK... Cat. Het. III. p. 547. (1868). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) & EE. gibbus Dair. — Dinidor gibbus DALL., Tr. E. S. Lond. ser. 2. II. p. 18. pl. 1. f. 7. (1852) Patria: Brasilia. ONCODOCHILUS FizeB. FreB., Rhynch. p. 11. (1851); Står, Ö. V. A. F. 1867. p. 523. 1. O. aradiformis H. S. — Sciocoris aradiformis H. S., W. I. V. p. 71. f. 516. (1839). — Oncodochilus aradiformis F1iEB., Rhynch. p. 11. 1. (1851). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 2. O. patruelis Står. — Oncodochilus patruelis StåL, Rio H. I. p. 16. 2. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Precedenti valde affinis, differt capitis dente anteoculari acutiore, jugis apice minus obtusis, angulis late- ralibus thoracis profundius sinuatis, scutello posteriora versus latiore, marginibus lateralibus ante medium multo obsoletius sinuatis, subrectis, lobuloque pallido calloso marginali segmentorum abdominis quam angulis apicalibus paullo magis prominulo. Antenna pallide, articulis secundo apice, tertio basin versus, quarto basi et prope apicem, quinto fere toto fuscis, hujus annulo subbasali pallido. Segmentum anale maris apice sat profunde subretuso-sinuatum. 2 CY STAM, GLYPHUCHUS STÅL. Står, Rio H. I. p. 16. (1860); Ö. V. A. F. 1867. p. 523. 1. G. sculpturatus StåL. — Glyphuchus sculpturatus STÅL, Rio I. p. 17. 1. (1860). Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Obs. Genera Oncodochilus et Glyphuchus a Discocephalinis reliquis divergunt labro crassiore, curvato, buc- culis medio altioribus, hinc antrorsum et retrorsum sensim humilioribus, a latere visis obtuse rotundatis. ATSAPETE TP USPDATE: DATT.; Last. Ip: 160:-(T85Ly. 1. A. rufitarsis Darin. — Alathetus rufitarsis DALL., List. I. p. 161. 1. pl. 4. f. 3. (1851). Patria: Jamaica. Subf. Pentatomina STAL MACROPYGIUM SPIN. Macropygium ”) SPIN., Ess. p. 287: (1837); Dan: List: I. p. 150: (1851); "Står; OO: VARSE EEISOKENpDE 523. — ÖOszyrhinus A. et S., Hist. p. 113. (1843). 1. M. reticulare FaBrR. — Cimerx reticularis FABR., S. R. p. 170. 85. (1803). — Macropygium atrum SPIN., Ess. p. 288. (1837); H. S., W. I. VII p. 48: (1844); Dairn., List. I. p. 158: 1: (18501 == Rentatoma bifida WEstw., in Hoprzr, Cat. I. p. 43. (1837). — Ozyrhinus subsulcatus A.et S., Hist. p. 113: 1 pl dRrfaR: (1843). — Macropygium subsulcatum Darr., List. I. p. 158. 2. (1851). — Macropygium spinol&e STÅL, Rio. H. I. p. 18. 1. (1860). — Macropygium reticulare STÅL, H. Fabr. I. p. 23.1. (1868). Patria: Brasilia, Rio Janeiro; Nova Granada, Bogota, Remedios; Mexico. (Mus. Holm.) Surinam. Heec species variat colore pedum, qui nunc ferruginei et immaculati sunt, nunc fusco vel nigro-conspersi, nunc fere toti fusco-ferruginei. Articulus tertius antennarum secundo triplo vel fere triplo longior, apud marem quam apud feminam crassior, articuli primus et secundus simul sumti articulo tertio paullo longiores. SCHZEFFERELLA SPIN. SPIN., Gen. artr. p. 128. (1852); Står, Ö. V. ÅA. F. 1867. p. 523. 1. $S. incisa H.S. — Cimez incisus H.S., W. I. IV. p. 93. f. 434. (1839). — Ochlerus incisus H.S., W. [. VII p. 64. (1844). — Macropygium incisum DALL., List. I. p. 159. 3. (1851). — Scheferella litigiosa SPIs., Gen. vartr. ps 1285 (1852); Patria: Brasilia, Minas Geraés. (Mus. Holm.) ”) Genera Macropygio et Ochlero affinia his notis distinguuntur: 1(4). Marginibus lateralibus capitis basi ad oculos in dentem prominulis, ante dentem distinctissime sinuatis; jugis tylo longio- ribus; ocellis pone lineam inter basin oculorum ductam positis; articulis secundo et tertio antennarum paullo incrassatis. 2(3). Angnlis lateralibus thoracis obsoletissime emarginatis; capite brevi, ante oculos profunde sinuato, dente anteoculari acuto; marginibus lateralibus apicis scutelli haud reflexis; venis membransa haud anastomosantibus, liberis. — Macropygium SPIS. 3(2). Anvgulis lateralibus thoracis acutiuscule distinctissimeque emarginatis; capite longiore, ante oculos minus profunde sinuato, dente anteoculari obtuso; marginibus lateralibus apicis scutelli reflexis; venis membranga anastomosantibus. — Schefferella SPIN. 4(1). Marginibus lateralibus capitis basi ad oculos inermibus, totis rectis vel postice leviter sinuatis; articulis secundo et tertio antennarum haud incrassatis; venis membrange liberis. 5(6). Scutello apicem abdominis attingente, apice lato, rotundato, versus medium coarctato; tylo jugis longiore; corpore oblongo- ovato. (sec. DALLAS.). — Moncus STÅL. 6(5). Scutello abdomine multo breviore; corpore ovato; angulis lateralibus thoracis saepissime, semper tamen obtuse vel obtusis- sime, emarginatis. 7(12). Jugis et tylo longitudine subacqualibus, vel jugis tylo paullo longioribus et ante tylum hiscentibus. (11). Anvgulis anticis thoracis acutis vel in dentem parvum prominulis; bucculis antice quam medio altioribus: artieulo secundo antennarum primo haud vel paullo breviore, articulo primo apicem capitis distinete superante; buccnlis antice angulatis vel dentatis, antice quam medio altioribus vel his locis seque altis. MHA10). Angulis anticis thoracis antrorsum haud productis, dente extrorsum et interdum leviter antrorsum vergente armatis. — Ochlerus SPIN. 10(9). Angulis anticis thoracis sensim acuminatis, antrorsum vergentibus et productis. — Melanodermus STÅL. 11(8). Angnlis anticis thoracis processu longo, curvato, obtuso, basi antrorsum, dein extrorsum vergente, armato, margine antico toto distincte elevato, marginibus lateralibus anticis anterius distinctissime rotundatis; scutello apice angusto, marginibus lateralibus apicis subreflexis; bucculis antice quam medio humilioribus, anterius dente parvo armatis; antennarum articulo primo apicem capitis aquante, secundo primo paullo longiore; ocellis ab oculis retrorsum remotis. Lincus STÅL. 12.7). Jugis tylo longioribus, ante tylum contiguis, apice interdum hiscentibus; articulo primo antennarum apicem capitis supe- rante, articulo secundo primo multo breviore; scutello apice angustiusculo, marginibus lateralibus apicis paullo reflexis; ocellis ab oculis retrorsum remotis. — Phereclus STÅL. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 13 MONCUS STÅL. STAG Ör VÅ CAR BYSIS67. po 24. 1. M. obscurus DaLnL. — Ochlerus obscurus DALL., List. I. p. 157. 3. (1851). Patria: Brasilia. OCHLERUS SPIN. SPIN., Ess. p. 294. (1837); DALL., List. I. p. 150. (1851); Står, O. V. A. F. 1867. p. 524. — Menipha Waern. Hist. p. 112: (1843). 1. O. marginatus FABR. — Cimex marginatus FABR., S. R. p. 171. 86. (1803). — Ochlerus cinctus SPIN., Haspar295 (1837); DALL., List. I. p. 156: 1: (1851). — Cimerx flavicinetus H. S., W. I. IV. p. 94. f. 435. 83 Menipha brunneg A. et S:, Hist. p. 113. 1. pl. 12. f. 1. (1843). — Ochlerus flavocinctus H. 8., W. I. VIL p. 64. (1844). — Ochlerus coriaceus H.S., W. I. VII p. 64. f. 734. (1844). — Ochlerus lutosus H. S., WEISS VIL op. 65. f. 735. (1844). — Ochlerus' circumcinetus' STÅL, Rio H. I. p. 17. 1. (1860). — Ochlerus marginatus STÅL, H. Fabr. I. p. 23. 1. (1868). Patria: Brasilia, Rio Janeiro, Para; Surinam. (Mus. Holm.); Columbia. Juga et tylus longitudine subzeequalia vel illa apice levissime prominula. Ocelli ad oculos appropinquati et fere in linea ficta inter basin oculorum ducta positi. Margines laterales capitis basin versus recti, medio levis- sime sinuati. Scutellum pone medium latum; frenis medium scutelli attingentibus. Articulus secundus anten- narum primo longitudine subequalis, tertio distincte brevior, tertius longitudine variabilis. Variat marginibus lateralibus capitis et thoracis concoloribus vel flavescentibus, limbo abdominis concolore, flavescente, vel maculis flavescentibus aut ferrugineis notato. 2. Ö. sordidus H. S. — Ochlerus sordidus H. 8., W. I. VII. p- 65360. (1844); DAL. Hist. I p. 156. 2. (1851). -- Ochlerus cerdo ER. in ScHoMB., Reis. III. p. 609. (1848). Patria: Surinam. (Mus. Holm.) A precedente differt capitis marginibus lateralibus posterius obtuse sinuatis, jugis longioribus, ante tylum distinete productis, hiscentibus, articulo primo antennarum apicem jugorum sequante, nec superante, ocellis ab oculis retrorsum remotis, scutello posterius angustiore, lateribus pone medium, nec in medio sinuatis, frenis ultra medium scutelli extensis, bucenulis anterius minus elevatis. Antenna, maris saltem, articulis secundo et tertio eque longis gaudent. MELANODERMUS STÅL. STAT KOMVERALEEN 1807. Pp. DoÅ. a. Antennis longioribus, agracilioribus, articulis primo et secundo longitudine subequalibus, quarto et quinto wque longis vel hoc illo paullo longiore; scutello posterius lato, medio vel fere ante medium utrimque sinuato; punetura hemelytrorum minus distincta; urticulo ultimo tarsorum posticorum, saltem apud feminas, depresso, superne concaviusculo; angulis apicalibus segmentorum abdominis distincte acutiusculeque pro- minulis. 1. M. circummaculatus Står. — Ochlerus circum-maculatus STÅL, Rio H. I. p. 17. 2. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Juga apice levissime prominula. Antenna articulo quarto tertio paullo longiore et quinto nonnihil breviore. Thorax marginibus lateralibus anticis medio obtuse sinuatis. Scutellum lateribus paullo ante medium sinuatis, parte pone sinus sita sensim subangustata, frenis medium scutelli haud attingentibus, corpore opaco. 2. M. tartareus Står. — Ochlerus tartareus STÅL, Stett. BE. Z. XXIII. p. 98. 54. (1862). Patria: Mexico; Columbia? (Mus. Holm.) Pracedente multo minor, jugis tyloque aque longis, illis obtusis, antennarum articulis tertio et quarto seque longis, quinto quarto vix vel paullo longiore, marginibus lateralibus anticis thoracis subrectis vel ante medium obsoletissime sinuatis, scutello medio utrimque sinuato, lateribus partis pone sinus sitae anterius parallelis, corpo- reque nitidulo divergit. aa. ÄÅAntennis minus longis, crassioribus, articulo secundo primo distincte breviore, tertio et quarto eque longis, quinto quarto distincte nonnihil longiore; scutello posterius angustiusculo, lateribus pone medium si- mnuatis, frenis paullo ultra medium scutelli extensis; angulis apicalibus segmentorum abdominis haud vel vix prominulis; articulo apicali tarsorum posticorum (marium ? saltem) convexo, superne non nisi obsoletissime deplanato ; punctura hemelytrorum distinctissima. 14 GES TAN, 3. M. picipes StåL. — Ovatus, nigro-piceus, nitidus: angulis imis anticis thoracis, macula marginali me- dia segmentorum abdominis, rostro pedibusque dilute piceis; antennarum articulo quinto basin versus pallide fla- vescente. Am? Long. 9, Lat. 5 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) M. tartareo similis, antennis brevioribus et crassioribus, scutello posterius angustiore, thorace minus convexo puneturaque hemelytrorum mox distinguendus. Caput lateribus posterius ante oculos sinuatis, ante sinus subpa- rallelis, tylo apice levissime prominulo, obtuso, jugis obtusis; ruguloso-punctulatum, tylo posterius maculaque parva ante ocellos leviusculis. Rostrum fere ad apicem segmenti ventralis ultimi extensum. Thorax et hemelytra sat dense fortiterque punctata, ille rugosus, marginibus lateralibus anticis rectis, angustissime distincte reflexis, angulis lateralibus integris. Scutellum medio remotius, latera versus densius fortiter punctatum, parte apicali subtilius punctata. Hemelytra inter puncta callis raris obsoletis pallescentibus conspersa, macula minutissima discoidali flavescente vix distinguenda. Pectus remote fortiuscule punctatum. Venter obsolete pallido-conspersus, remote punctulatus, punctis seta brevi instructis. Segmentum anale exempli descripti deficiens. LINCUS STÅL. StåL, Ö. V. A. F. 1867. p: 524. 1. L. erythrospilus Står. — Pentatoma rufospilota WEsrw. in Hopr, Cat. I. p. 44. (1837). — Ochlerus rufospilotus DALL., List. I. p. 157. 4. (1851). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.); Guiana; Columbia. PHERECLUS STAL. Srår, Stett. HB. Z. XXI. p. 98. (1862); O. V. ÅA. E. 1867. p. o24. 1. P. punctatus DaiL. — ÖOchlerus ? punctatus DALL., List. I. p. 157. 5. (1851). Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) 2. P. Pluto Står. — Phereclus Pluto StåL, Stett. E. Z. XXIII. p. 98. not. (1862). Patria: Nova Granada, Antioquia. (Mus. Holm.) Precedente minor, supra fortius rugoso-punctatus, capite apice angustiore, jugis paullo longioribus, ante ty- lum totis contiguis, apice haud hiscentibus, articulo antennarum tertio multo longiore et quarto multo brevi- ore differt. AUDINETELLA SPIN. SPIN., Gen. artr. p. 1203 (1852). 1. A. bipunctata Seis. — Audinetella bipunctata SPIN., Gen. artr. p. 128. (1852). Patria: Cayenna. ; CARACIA STÅL. Corpus subelongatum, paullo depressum, superne planiusculum, subtus convexum. Caput subex- sertum, thorace dimidio angustius, ante oculos utrimque lobo acuto dentiformi subreflexo armatum, ante hunc lobum subito profunde sinuatum, dein angustum et sensim angustatum, marginibus lateralibus acutiusculis, reflexis; jugis tylo multo longioribus, hiscentibus, acuminatis, apice nonnihil recurvis, apicem versus in margine exteriore denticulo acuto armatis; bucculis percurrentibus, anterius rotundatis, retror sum sensim subdivergentibus et altitudine erescentibus. Ocelli haud longe ab oculis et pone lineam inter horum basin ducendam positi. Antenn: corpore circiter dimidio breviores, remote pilos2, articulo primo crassiusculo, apicem versus graciliore, apicem jugorum subrequante, articulo secundo brevissimo, primo plus dimidio breviore et cum tertio connato, tertio et quarto subxqualibus, quinto illis paullo longiore. Rostrum graciliusculum, remote pilosum, coxas intermedias subattingens, articulo primo ad basin buccularum extenso, secundo apicalibus duobus ad unum longitudine subequali, his equalibus. Tho- rax apice pone caput inter oculos truncatus, subhorizontalis, apice nonnihil declivis, antrorsum leviter angustatus, marginibus lateralibus obtusis, angulis ipsis anticis haud prominulis, parte laterali anteri- ore in lobum longiusculum, angustum, depressum, vix ultra oculos antrorsum prominulum, producta: margine basali subsinuato, angulis posticis obtusissimis, rotundatis, angulis lateralibus haud prominulis. Scutellum thorace nonnihil longius, medium ventris haud attingens, retrorsum angustatum, posterius angustiusculum, apice obtuse rotundatum; frenis per duas tertias partes scutelli extensis. Hemelytra ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 15 parallela; corii margine apicali subrecto, vix rotundato; membrana venis sex instructa. Prosternum sulco, posterius acuminato, instructum. Mesosternum ruga depressa latiuscula longitudinali prze- ditum. Metasternum vix elevatum. Orificia in auriculum suboblongum, subdepressum, extensa. Ab- domen basi thoracis latitudine zequaale, lateribus parallelis, posterius leviter rotundato-angustatum; incisuris ventralibus totis subrectis, medio vix curvatis; segmento ventrali secundo in medio planius- culo, parte plana triangulari; segmento sexto, apud feminam saltem, posterius subtruncato, angulis apicalibus subrectis, apice subrotundatis. Pedes mediocres, remote setosi: femoribus przesertim basin versus compressis, anticis subtus prope apicem in latere anteriore dente armatis; tibiis superne obtuse suleatis, in marginibus snperioribus spinulosis, anticis in latere posteriore, posterioribus in latere an- teriore superne apicem versus obsolete subampliatis; articulo primo tarsorum posticorum articulis duo- bus apicalibus ad unum longitudine subequali. Genus insigne, incerti loci systematici, forte optime prope Macropygium et affina locandum. 1. C. sexdens Står. — Picea, nitidula; basi articuli quinti antennarum, macula parva obsoleta pone medium disci corii, rostro, coxis, trochanteribus, femoribus basin versus, tibilis intermediis ante medium, posteri- oribus fere a basi ultra medium, vittaque lata indeterminata laterali disei ventris piceo-flavescentibus. 9. Long. 16, Lat. 5 mill. Patria: Venezuela. (Coll. SIGNORET). Caput distincte punetatum. Thorax, scutellum et hemelytra fortiuscule et minus dense punctata; thorax an- terius et in lobis anterioribus densius et subruguloso-punctatus, medio rugis nonnullis transversis et pone me- dium ruga longitudinali instructus. Pectus remote punctatum, area evaporativa opaca, rugosa. Venter remote et minus fortiter punctatus, disco lrevis. PODOPS Lar. iRodopsk LAP.; SS. Pp. de. (1832); DAL. Dist. Ip. 02. (1851). Subg. Amaurochrous STAL. Scotinopharu StTåL, Ö. V. A. F. 1867. p. 523. Thorax angulis anticis in dentem acutum productis, marginibus lateralibus anticis sinuatis, pro- cessu laterali posteriore apice rotundato. 1. P. (Amaurochrous) dubius P. B. — Scutellera dubia P. B., Ins. p. 33. Hém. pl. 5. f. 6. (1805). Patria: Cuba, San Domingo. Processu laterali thoracis longiore a sequeute diversus. 2. P. (Amaurochrous) cinctipes Sar. — Tetyra cinctipes SAY, Am. ent. III. pl. 43. (1828); Compl. wr. I. pu 94. pl. 43. f. 4. (1859). — Podops dubius GERM., Zeitschr. I. p. 64. 2. (1839); H.S., W. I. V. p. 44. f. FU9R330); DALL., List. I. p. 52. 2. (1851). Patria: America borealis, Wisconsin, Illinois, New Jersey. (Mus. Holm.) ONCOZYGIA STÅL. Corpus anguste ovale. Caput thorace vix brevius, lateribus obtuse sinuatis, anterius et ad oculos fere xque latum, convexiusculum, jugis tumidis, convexis, apice rotundatis, ante tylum subtumidum productis et contiguis; tuberculis antenniferis obtusiusculis, ultra latera capitis paullo prominulis; sulco rostrali sat profundo, bucculis anterius levissime, posterius nonnihil magis elevatis. Antenne breves, articulo secundo apicem capitis xequante, articulis quattuor basalibus longitudine subequalibus, quinto longiore, incrassato, fusiformi. Rostrum coxas intermedias subattingens, articulo primo basin buccul- arum haud attingente. Thorax antrorsum valde angustatus, medio transversim obtuse impressus, ante angulos laterales dente acuto extrorsum vergente armatus, marginibus lateralibus anterius in lobum rotundatum, margine spinosulum, ampliatis. Scutellum apicem abdominis attingens, anterius utrimque oblique transversim impressum, lateribus basi parallelis, dein levissime subampliatis, apice semicircu- lariter rotundato, frenis brevissimis. Sterna nec sulcata, nec carinata. Pedes mediocres, setulosi; tibiis superne planis. Structura capitis a Podope divergens et ad Aspidestrophum appropinquans, ab hoc genere statura angustiore, capite longiore et angustiore, lobo spinuloso anteriore laterali thoracis, angulis apicalibus segmentorum ventris tuberculo prominulo destitutis et ceteris differt. 16 OF SIAT 1. O. clavicornis StÅL. — Nigra, minus dense distincte punctata, remote griseo-sericeo- subtomentosa, disco ventris nudo; articulis secundo, tertio et quarto antennarum piceis, apice pallidis; rostro tarsisque piceo-flave- scentibus; tibiis in ferrugineum obsolete vergentibus. 9. Long. 5, Lat. 23 mill. Patria: America borealis, Texas. (Mus. Holm.) BROCHYMENA A. et S. AC et S:, Hist. p. 106. (1843); Sman; Of MIC ASPSHS6NIp: 20: a. ÅAngulis lateralibus thoracis vix vel leviter prominulis, tumescentibus, rectis vel acutiusculis, anterius inermibus vel sepissime crenulatis aut denticulatis; scutello in angulis basalibus impressione elongata margi- nali vel pone callwm angulorum illorum impressione fortiter punetata instructo, parte apicali proportiona- liter latiuscula. b. Thorace marginibus lateralibus anticis pone sinum integris vel inermibus, ante sinum rotundatis, callosis, leviusculis et obtuse dentatis; scutello ad angulos basales lWeviusculo, hac parte levi intus serie sub- obliqua punctorum acervatorum, extus impresstone marginali longitudinali continua fortiter nigro-punctata terminata; margine costali basin versus Ievigato. 1. B. myops StåL. — Halys quadripustulata H.9S., W. I. VIL p. 57. f. 729. (1844). excel. syn. Patria: America borealis, New Orleans; Mexico. (Mus. Holm). bb. Thorace usque ad margines ipsos laterales anticos puwnctato; scutello ad angulos basales ipsos im- pressos macula oblonga vel lineola subobliqua callosa pallida instructo, pone hanc lineam impressione nigro- punctata, cum impressione angulorum basalivim haud vel rarissime coherente, instructo:; maculis duabus cal- losis disci thoracis sepius obsoletioribus quam in divisione praecedente vel deficientibus; marginibus laterali- bus anticis thoracis posterius versus angulos laterales plerumque distincte crenulatis vel denticulatis; margine costali hemelytrorum basin versus sapissime punctato. ec. Jugis tylo longioribus ; articulo antennarum secundo tertio breviore. 2. B. quadripustulata FaBr. — Cimex 4pustulatus FABR., S. Ent. p. 704. 39. (1775); Gozrzr, E. B. II. p. 238. 8. (1778); FABR., Spec. II. p. 347. 55. (1781); Mant. II. p. 285. 64. (1787); E: SIIVSpYtOo0DItame (1794). — Cimex quadripustulatus GMEL., S. N. I: 4. p. 2140. 209. (1788). — Halys 4 pustulata FABR., S. R. p- 182. 9. (1803). — Halys serrata P. B., Ins. p. 187. Hem. pl. 11. f. 8. (1805). — Halys' pupilatae FECeSES W. I. IV. p. 104. f. 453. (1839) et 1. ec. VII. p. 58. (1844). — Brochymena serrata A.,et; S:;, Hist pi LOT (1843); Darrn., List. I: p. 188::3. (1851). excel. syn. FEABR. et WOLFE. Patria: America borealis, Wisconsin. (Mus. Holm.) Verba FaABRrRICIL »Precedente (C. annulato) paullo minor, clypeus fissus» melius spectant ad hanc speciem quam ad B. quadripustulatam H. S.; exempla feminina tamen adsunt B. annulate magnitudine sequalia, sed juga semper longius producta quam in B. annulata, cujus clypeus emarginatus, nec fissus, a PABRICIO describitur. Articulum secundum antennarum tertio longitudine sequalem vel fere longiorem descripsit HERRICH SCHAFFER; in exemplis Musei Holmiensis articulus secundus est tertio distinete brevior; in exemplo unico tamen est articu- lus secundus antennee dextrae tertio paullo lougior. Tibize posteriores latissime pallido-annulata, annulo superne macula nigra notato, quamobrem tibia biannu- late videntur. Juga tylo multo longiora. Maculée callosee disci thoracis et angulorum scutelli plus minus distinctae. 3. B. annulata FABR. — Cimex annulatus FABR., S. Ent. p. 704. 38. (1775); Gozrzr, BE. B. II p. 238. 7. (1778); FABR., Spec. II. p. 347. 54. (1781); Mant. II. p. 285. 63. (1787); GMEL3 Sö No L:a4prrRR3 920 (1788); BE. S; IV. p. 100: 80. (1794). — Halys annulata FABR., S. R. p. 182: 8. (1803); H.STOWSERviNs p. 57. f. 728. 1844). — Halys serrata Worrr, Ice. V. p. 184. f. 178. (1811) excl. syn. Patria: America borealis, Carolina meridionalis. (Mus. Holm.) Praecedenti maxime affinis, jugis apice minus productis, apicem tyli leviter superantibus, sinu jugorum minus longe ab apice remoto, marginibus lateralibus thoracis ante sinum distinctius rotundatis, fasciis connexivi nullis vel obsoletioribus, rostro nonnihil longiore et apicem segmenti tertii ventris attingente vel subsuperante, ventre toto obscuro vel disco minore pallescente instructo prasertim differt. Annulus tibiarum posteriorum nunc impictus, nunc superne macula nigra ornatus. Specimina plura e Texas divergunt ab exemplis Carolinis magnitudine sapius majore, rostro paullo breviore, medium segmenti ventralis tertiil tantum attingente, ruga scutelli distinctiore, margine abdominis toto anguste pallido, nec tantum in medio segmentorum macula angusta pallida notato, margineque costali basin versus minus dense punctato, laviusculo; an species distincta ? B. marginella STÅL. 4. B. obscura H. 8. — Halys obscura H. S8., W. I. V. p. 68. f. 513. (1839) et 1. c. VII. p. 59. (1844). Patria: Mexico, Oaxaca. (Mus. Holm.) nn EA RA nn EE a a a SET EE IT Pas (RAN ENUMERATIO HEMIPTERORUM. I Precedentibus duabus maxime affinis, differt ab ambabus thoracis marginibus lateralibus anticis ante sinum dentibus paucioribus armatis, pone sinum versus angulos laterales distincte nonnihil productos distinctius rotun- datis, a B. quadripustulata, cum qua forma capitis quadrat, preterea differt tylo jugis vix breviore, a B. annu- lata sinu laterali jugorum longius retrorsum sita et capite ante illos sinus magis producto et minus subito an- gustato. Segmentum anale maris apice late rotundato-sinuatum, in medio sinus levissime rotundato-prominulum. ec. Jugis tyloque mwque longis; articulis secundo et tertio antennarum wque longis vel illo hoc paullo longiore. 5. B. cariosa Står. — Nigricans, supra grisea, imzeequaliter distinctissime nigro-punctata, punctis fortioribus in thorace scutelloque intermixtis; articulis tribus basalibus rostri, trochanteribus, basi annuloque maculari sub- apicali femorum nec non annulo lato tibiarum sordide flavo-albidis, hoc annulo superne nigro-maculato. 9. Long. 17, Lat. 83 mill. Patria: Texas. (Mus. Holm.) Przacedentibus tribus statura, puncetura picturaque maxime affinis, differt forma capitis, qua eadem est ac in B. obscura, jugis tyloque tamen aque longis, longitudine articulorum secundi et tertii antennarum hemelytrisque hic illic minus dense punctatis et igitur, uti videtur, pallido-marmoratis. Fascixe segmentorum connexivi et maculae marginales ventris griseo-flavescentes. Rostrum apicem segmenti tertii ventris attingens vel subsuperans. Discus ventris vix pallescens. Segmentum anale maris apice late sinuatum, postice in medio levissime et quam in spe- ciebus preecedentibus multo minus late subretusum. aa. Angulis lateralibus thoracis in processum brevem subtruncatum, distincte dentatum productis; scu- tello ad margines laterales prope angulos basales leviter impresso et ibidem punctato, punctis his tamen quam punctis reliquis scutelli haud fortioribus, parte apicali proportionaliter paullo angustiore quam in divisione a; tibus superne prope basin et apicem fascia angusta pallida sepissime ornatis. 6. B. arborea Say. — Pentatoma arborea SAY, Journ. Ac. Phil. IV. p. 311. 1. (1825); Compl. writ. II. p. Ha 859). — Halys .erosa H. 5., W. I. V. ps 70. £1.515. (1539) et. .l: c. VIL. p. 56. (1844). — Brochy- mena arborea DALL., List. I. p. 188. 1. (1851). Patria: Texas. (Mus. Holm.) - 17. B. hedula Står. — Brochymena hedula StåL, Stett. E. Z. XXIII. p. 99. 57. (1862). Patria: Mexico, Oaxaca. (Mus. Holm.) Przecedenti maxime affinis, differe videtur jugis et tylo zeque longis, tibiis anticis prasertim apicem versus crassioribus et ibidem superne subdilatatis, nec non basi articulorum omnium antennarum pallida. 8. B. Poeyi Guvkr. — Pentatoma (Brochymena) Poeyi GUER. in SaGRrRaA, Hist. de Cuba. Ins. p. 365. pl. 13: fi 1. (1857). — Brochymena Poeyi Står, Berl. E. Z. X. p. 156. 1. (1866). Patria: Cuba. (Mus. Holm.) Pars fere dimidia basalis articulorum omnium antennarum pallida. Juga tylo distinete nonnihil longiora, hiscentia. Corpus pallidius quam in speciebus duabus pracedentibus, sternis concoloribus vel in ferrugineum le- viter vergentibus, nec nigris. 9. B. carolinensis WEstw. — MHalys carolinensis WEstw. in Horze, Cat. I. p. 22. (1837). — Brochymena carolinensis DALL., List. I. p. 189. 4. (1851). Patria: Carolina. Ad B. annulatam verisimiliter referenda. 10. B. Harrisii Unter. — Brochymena Harrisii Unter, Proc. Bost. S. N. H. Febr. 1871. Patria: Carolina meridionalis. A B. annulata certe haud distinguenda. Obs. Halys lineolata H. S., W. I. V. p. 69. f. 514. (1839) et 1. ce. VIL p. 58. (1844) eadem est ac Apateticus Halys DALL. MECIDEA DaLL. Mecidea- DALL., List. I. p. 139. (1851); Står, H. afr. I. p. 132. (1864). — Cerataulax SIiGN., ADS EH. fräser. 02. IX. p. 335. (1851). In hoc genere venter anterius utrimque prope spiracula vitta transversim dense strigosa, per segmenta tria basalia extensa, est instructus. ; 1. M. longula Står. — Mecidea longula Står, Ö. V. A. F. 1854. p. 233. 2: 1. c. 1856. p. 57. 2. Patria: Texas; Insula Sancti Bartholomei. (Mus. Holm.) K. Vet. Akad. Handl. Band. 10. N:o 4, 3 18 CISA TD AELIA FABR. FABR., 5. R. p. 188. (1803); F1EB., Eur. H. p. 82 et 250. (1861). 1: ÅA. americana DAII., ast: Lp. 2230 13 (1850): Patria: America borealis. NEOTTIGLOSSA KirBY. Pentatoma, Subg. Neottiglossa KIRBY in RICHARDS., Faun. bor. am. IV. p. 276. (1837). — Aelioides DoHrnN, Stett. E. Z. XXI. p. 101. (1860). — Platysolen F1EB., Eur. H. p- 82 et 353: (1861). Aeliodes. MursJbant Pentat. p. 142. (1866). Subg. Neottiglossa KIirRBY. Caput lateribus intra margines minus tumescentibus instructum, a supero visum ad oculos haud subinciso-coaretatum, usque ab oculis subsensim rotundato-angustatum:; vitta posteriore, interdum etiam tylo minus dense punctatis, pallidis, subceallosis. Buccule pallide. Orificia extrorsum in rugam obsoletam continuata. 1. N. (Neottiglossa) undata Sav. — Pentatoma undata Sax, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ- [. p. 319. 17. (1859). — Pentatoma (Neottiglossa) trilineata KiIrBY in RICHARDS., Faun. bor. am. IV. p. 276 3. pl. 6. f. 6. (1837). Patria: America borcalis, Wisconsin, NewYork. (Mus. Holm.) N. inflexe simillima, linea media pallida capitis, thoracis et scutelli distinetiore, macula callosa angulorum basalium scutelli majore, elongata, differt; vix distincta. Subg. Melanostoma STAL. Caput lateribus intra margines valde tumidis instructum, a supero visum ad oculos subinciso- coarctatum, prope oculos subampliatum, ubique xque dense punctatum, vitta pallescente destitutum. Bucculx concolores, nigre. Segmentum secundum ventris medio haud impressum. Orificia extus in rugam distinetam continuata. Oeculi transversi. 2. N. (Melanostoma) sulcifrons STÅL. — Subcupreo-nigra, supra subtusque sat dense distinctissimeque punctata, parte dimidia posteriore thoracis, antrorsum ramum emittente, lateribus scutelli pone frena nec non corio fusco-griseis, nigro-punctatis; marginibus lateralibus anticis thoracis, macula oblonga parva angulorum basalium scutelli marginibusque lateralibus angustis abdominis albidis, callosis, nitidis, levibus; membrana griseo- hyalina; jugis longitrorsum obtuse impressis. &S. P9. Long. 43, Lat. 24 mill. Patria: Texas. (Mus. Holm.) Statura puncturaque cum congenericis sat bene congruens, NN. inflexa nonnihil minor et angustior, struetura capitis puncturaque fortiore presertim divergens. Caput ante medium magis deflexum et subdepressum, ibidem magis angustatum, tylo toto leviter elevato, jugis intus longitrorsum obtuse impressis; parte intramarginali late- rali tumida sensim transversim convexa; bucculis rectis, posteriora versus sensim altioribus. Thorax interdum linea longitudinali subtilissima lzeviuscula notatus. Scutellum corio paullo longius, ante medium utrimque leviter sinuatum, dein retrorsum sensim leviter angustatum. Pedes pallide testaceo-flavescentes, femoribus interdum fere in medio vel paullo pone medium utrimque lineola fusca notatis. 2 3. N. (Melanostoma) cavifrons. Står. — Aenesceute vel subcupreo-nigra, supra subtusque sat dense di- stinctissimeque punctata, parte exteriore corii, interdum etiam thorace posterius et marginibus lateralibus scutelli pone medium fusco-grisescentibus; lineola angulorum basalium scutelli, marginibus lateralibus anticis thoracis margimibusque lateralibus abdominis eburneis, callosis, levibus: pedibus pallide testaceo-flavescentibus; capite con- caviusculo. AS. 9. Long. 41—5, Lat. 23—3 mill. Patria: America borealis, Texas. (Mus. Holm.) Preecedenti simillima, paullo major et latior, structura capitis diversa. Caput parte anteoculari concaviu- scula, pilosa, ante medium utrimque rotundato-angustata; tylo depresso; jugis planis; parte laterali tumida sub- depressa, extus ad margines laterales subsuleata; bucculis obtuse rotundatis, fere in medio altissimis. COSMOPEPLA STÅL. STÅL, Ös V. An Bo 18600 p-oRör 1. OC. carnifex FaBr. — Cimex carnifer FABR., BE. S. suppl. p. 535. 162—3. (1798); Coa., Ill. IL p: 81. tab. 19. f. 3. (1801); PABR., S. R. p. 117. 113: (1803). — Fysarcoris carnifex EARN, WII IRCpoRlane f. 198. (1834); DaLrL., List. I. p. 225. 3. (1851). — Pentatoma carnifex KIRBY in RicHARDS., Faun. bor. am. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 19 INA AA(L85N HS WAT VIE p- 1938 (1844) => Cosmopepla carnifer Stån, H. Fabr) I. ps. 1. (1868). Patria: America borealis, NewYork, Wisconsin, Texas. (Mus. Holm.) 2...C. decorata Hann. — Eysarcoris: decoratus HaARnN, W. I. II. p 117. f. 198. (1834); Darnr., List. I. p. 225. 1. (1851). — Pentatoma decorata ER S3 pvENERVI pir 96: (1844); Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 3. OC. cruciaria Står. — Cierulescente-nigra, nitida, remote punctata; marginibus lateralibus anticis, fascia media vittaque percurrentibus thoracis, limbo posteriore scutelli, margine exteriore corii basin versus limboque laterali et apicali ventris flavescentibus, laevigatis. 2. Long. 6. Lat. 43 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) C. decorate maxime affinis et simillima, differt colore magis nitido, punctura, preaesertim in hemelytris, ma- gis remota, thoraceque vitta flava notato. 4. C. conspicillaris Danz. — Eysarcoris conspicillaris DaLL., List. I. p. 225. 2. (1851). Patria: Mexico. (Mus. Holm.); California. MORMIDEA A. et S. NOM orudes AN etuS. ist) p. dad (343) STAL: Ö. Vv: AL Eorl867. pa BL Subg. Melanochila STAL. Caput anterius sat deflexum, nigrum, bucculis concoloribus. Thorax ante medium fascia angusta abbreviata callosa instructus, angulis anticis denticulo extrorsum vergente destitutis.. Venter margini- bus lateralibus subeallosis, angulis apicalibus segmentorum, exceptis angulis segmenti sexti marium, haud prominulis. 1. M. (Melanochila) iugens FaBrR. — Cimexz lugens FaABR., S. Ent. p. 716. 98. (1775); Gozrzr, E. B. Wp 4826: (1778); FABR., Spec: II p. 360. 133: (1781); Mant. II: p. 297. 174. (1787); GMer., S. N. I: FR SNN32 1 (788); FABR: E SK IVIpe 125: 175: (1794); HS] W. Tf V.p. 66. f. 510. (1839). — Cimez albipes FABR., E. S. suppl. p. 935. 162—3. (1798); S. R. p. 177. 114. (1803). — Cydnus lugens FABR., FR LST 12 (1803); WorrF, Ie. V. p: 186. f 180: (1811).:— Cönez gamma FABR., Si R. Indop. 7. (1803); — Pentatoma punctipes P. B., Ins. p. 113. Hém. pl. 8. f. 6. (1805); Sar, Journ. Ac. N. Sc. Philad. WEp: 313. 4. (1525); Compl. wrt. II. p. 241. 4. (1859). — Pentatoma gamma Sarv, New. Harm. Ind.: Dec 831; Compl. writ. I. p. 322. 22. (1859). — Pentatoma lugens H. S., W. I. VIL p. 96. (1844); DaLL., List. Np: 248. 39. (1851). Mormidea lugens StTåL, Stett. BE. Z. XXIII. p. 103. 73. (1862). Patria: Ameriea borealis, Wisconsin, NewYork, Carolina meridionalis, Texas. (Mus. Holm.): Mexico. Subg. Mormidea ÅA. et 5. Caput anterius haud vel leviter deflexum, bucculis pallidis, interdum nigro-punctatis. Thorax ruga transversa continua ante medium destitutus, angulis anticis denticulo extrorsum vergente armatis. Venter angulis apicalibus segmentorum sepissime distincte prominulis. a. Scutello basi utrimque macula magna callosa vel intra margines laterales anterius linea vel vitta callosa, swpissime flavescente, notato. b. Scutello in angulis basalibus macula magna callosa Ievigata mnitida notato. 2. M. (Mormidea) collaris Daur. — Mormidea collaris Datur., List. I. p. 211. 3. (1851). Patria: Mexico; Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Variat angulis lateralibus thoracis paullo prominulis, subacutis, vel in spinam acutissimam extrorsum productis. bb. Scutello intra margines laterales anterius linea vel vitta callosa, lavigata, nitida, frenis scepissime longitudine equali, instructo, hac vitta basi sepius ampliata. e. Linea callosa intramarginali scutelli frenis longitudine subequali. 3. M. (Mormidea) ypsilon Lis. — Cimexz ypsilon TAaN., S. N. ed. 12. I: 2. p. 720. 32. (1767); FABR., EIEnp 703: 34 (1775); Gorze, EB. B. II. p. 194. 32. (1778); FABR., Spec. II: p. 346. 49. (1781); Mantsalsip. 285057. (1787)sGMEL:, IS N:oIa 4 pr 2188:82. (1788);! FABR E: SIV. p. 98. 72. (1794); Np 2 (1803); Trent, Hist ed. 2. IV. p. 269. (1813); II. S., Wo IoIV. p20:0f 7368. (1839). — Cimex ypsilon-eneus DE GREER, Mém. III. p. 332. 6. pl. 34. f. 7 et 8. (1773). — Pentatoma ypsilon Sr. F. et S., Enc. X. p. 56. 16. (1825); H.S., W. I. VIL pi 95. (1844). — Mormidea ypsilon A. et S., Hist. p. 135. WU 845); DAL: sListy Ia 211: 1::(1851);Srån; Hi: Fabr I: po27. 2. (1860): = Srtorr, Pun. f. 217 et 220: Patria: Brasilia, Rio Janeiro, Santa Catharina, Minas Geraés; Nova Granada. (Mus. Holm.) 20 CMSPIADBS Variat angulis lateralibus thoracis acutiusculis, minus prominulis, vel in spinam acutissimam gracilem productis. 4. M. (Mormidea) albisignis Står. — Pallide flavescente-albida, nitida, pronoto, scutello hemelytrisque subaeneo-nigris; supra tota distinete punetata; marginibus lateralibus anticis maculisque duabus ante medium disci thoracis, macula parva basali media, vitta angusta intramarginali laterali, anterius dilatata, anterius medium posita, apiceque scutelli, macula discoidali pone medium sita margineque costali anterius corii eburneis, callosis, levibus, nitidis; membrana alisque vitreis; capite pectoreque fusco-punctatis, hoc nebulis tribus lateralibus fuseis notato, callo medio laterum mesostethii levigato; ventre latera versus parce punctato, ad latera disci vitta pallidiore or- nato, angulis apicalibus segmentorum acute prominulis; pedibus nigro-conspersis; antennis fuscis, articulo basali nec non basi articulorum duorum apicalium pallidis; angnulis lateralibus thoracis in spinam acutissimam extror- sum extensis. 9. Long. 6, Lat. 3 mill. Patria: Cuba. (Mus. Holm.) Pracedenti maxime affinis, minor, tylo quam jugis haud remotius punctato, marginibus lateralibus anticis thoracis distinctius callosis, ejusdem maculis discoidalibus, que in M. ypsilone interdum deficiunt, majoribus, seutello inter vittas callosas anteriores et apicem pallidum toto nigricante differt. Articuli antennarum secundus et tertius aeque longi. Valvula anales laterales feming in dentem acutissimum extensae. 5. M. (Mormidea) poecila DaLL. — Mormidea poecila DALL., List. I. p. 213. 8. (1851). — Stour, Pun. f. 118. Patria: America meridionalis. (Mus. Holm.); America borealis, sec. DALLAS; Surinam. sec. STOLL. 6. M. (Mormidea) angustata Står. — Mormidea angustata STÅL, Stett. E. Z. XXIII. p. 102. 69. (1862). Patria: Mexico. 7. M. (Mormidea) pictiventris StåL. — Mormidea pictiventris STAL, Stett. E. Z. XXIII. p. 103. 72. (1862)- Patria: Mexico; Cuba; Nova Granada. (Mus. Holm.) 8. M. (Mormidea) croceipes H. S. — Pentatoma croceipes H. S., W. I. VII p. 97. f. 759. (1844). — Mormidea ugleopus DALL., List. I. p. 212. 5. (1851). — Mormidea croceipes DAu., List. I. p. 213. 6 (1851). — Mormidea spiculigera Står, Rio H. I. p. 21. 3. (1860). — Mormidea compta WaLkK., Cat. Het. II. p. 225. 24. (1860. — STOLL, Pun: fo, L43. Patria: Brasilia, Rio Janeiro, Minas Geraés. (Mus. Holm.) Variat angulis lateralibus thoracis minus prominnlis et apice subrotundatis vel in spinam acutissimam sat longe productis. ec. Linea laterali callosa scutelli frenis multo breviore. 9. M. (Mormidea) speciosa HacGL. — Mormidea speciosa HaGL., Stett. EB. Z. XXIX. p. 155. 1. (1868). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) 10. M. (Mormidea) metallica SrvåL. -— Aeneo-nigra, interdum subezeruleo-induta, subtus cum pedibus, rostro, marginibus lateralibus anticis maculisque duabus minutis anticis thoracis, macula minutissima basali media, linea intramarginali laterali anteriore margineque apicali scutelli, margine exteriore corii basin versus nec non limbo exteriore retrorsum sensim latiore connexivi pallide sordide flavescens; antennis nigris, articulo primo sub- tus, quarto ima basi et dimidio basali articuli -quinti flavescentibus; membrana fusca, utrimque macula oblonga marginali pallescente; dorso abdominis, lateribus partis inferioris capitis, mesosterno, metasterno, vitta latissima laterali pectoris, per magnam partem laterum ventris convtinuata, licet hic angustiore et minus distincta, plaga discoidali maxima retrorsum angustata ventris, a basi fere ad apicem extensa, maculis parvis femorum tibiarum- que nec non tarsis pone medium nigris. Af. 9. Long. 73, Lat. 4 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Statura M. speciose, cui similis. Supra dense distineteque punctata. Margines laterales antiei et maculae dux anticee thoracis, linea lateralis anterior et margo apicalis scutelli lavigati, callosi. Articuli secundus et tertius antennarum fere eque longi vel ille hoc paullo brevior. Thorax marginibus lateralibus anticis subrectis, integris, angulis lateralibus vix prominulis, apice rotundatis. HLatera partis inferioris capitis et pectoris nec non vitta lateralis ventris distinete punctata. Discus ventris lzevigatus. Anguli apicales segmentorum ventris leviter acutiuscule prominuli. Segmentum anale maris apice in medio leviter retuso-sinuatum. Valvulze anales laterales feminze apice obtusce angulatae. Margo posterior imus thoracis interdum flavescit. aa. Scutello in angulis basalibus maeula minuta callosa, scpius pallescente, notato, vel macula destituto. 11. M. (Mormidea) notulata H. 8. — Pentatoma notulatum H.S., W. I. VII p; 100:7f3 765 (1844) Mormidea notulata DALL., List. I. p. 213. 7. (1851). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 12. M. (Mormidea) discoidea Dani. — Rhaphigaster discoideus DALr., List. I. p. 290. 47. (1851). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) M. notulate maxime affinis, major, angulis lateralibus thoracis minus prominulis, apice rotundatis, parte apicali albida scutelli breviore, parte interiore nigra convexivi ad incisuras extrorsum ad marginem exteriorem producta, pectore fortius nigro-puncetato et latera versus nigro-maculato, ventris vitta media latissima, vitta late- rali nigro-punctata longitudine variabili, presertim differt. EN IST SEAT Vä USE Nr NA ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 21 13. M. (Mormidea) hamulata Står. — Mormidea hamulata Står, Rio H. I. p. 21. 5. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro; Nova Granada. (Mus. Holm.) 14. M. (Mormidea) fusca Står. — Prsecedenti simillima et maxime affinis, differt capite anterius paullo latiore, spiraculis fuscis vel nigris, maculaque media segmentorum ventris tota nigra, nec anterius macula palle- scente notata. S. 9. Long. 9, Lat. 41 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) 15. M. (Mormidea) cornicollis STÅL. Mormidea cornicollis StTåL, Rio H. I. 21. 6. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 16. M. (Mormidea) angulosa Står. — M. cornicolli similis et valde affinis, differt angulis lateralibus thoracis nonnihil minus productis, extrorsum vergentibus, subtus haud nisi apice ipso nigris, pectore et lateribus ventris minus fortiter nigro-punctatis, maculis mediis ventris in vittam confluentibus, spiraculis fuscis femoribus- que in testaceum vergentibus. 9. Long. 9, Lat. hem. 42 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) 17. M. (Mormidea) notulifera Står. — Mormidea notulifera STåL, Rio H. I. p. 21. 4. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 18. M. (Mormidea) sordidula Står. -— Pallide griseo-flavescens, supra cum pectore sat dense distincteque fusco-ferrugineo-punctata, punctis in pectore hic illic acervatis, acetabulis angulisque posticis metastethii remotius punctatis; marginibus angustis lateralibus anticis maculisque minutis duabus ante medium thoracis, maculis par- vis tribus basalibus margineque apicali scutelli, macula parva pone medium disci corii nec non macula parva elongata media laterum mesostethii pallidis, lavigatis, callosis; dorso abdominis connexivoque nigris, hujus se- gmentis extus totis, licet antice posticeque angustius, flavescentibus; membrana griseo-hyalina; antennarum articu- lis duobus apicalibus fuscis, basi pallidis; ventre toto, licet in medio parcius et subtilius, ferrugineo-punctato, vitta utrimque erosa media nigra, vitta laterali anteriore nigro-punctata; sternis nigris. SA. 2. Long. 543—6, Lat. 31—33 mill. Patria: Texas. (Mus. Holm.) Statura M. notulifere et pictiventris, quoad colores et punceturam ad hanc valde appropinquans, scutello vitta laterali callosa ante medium distituto mox distinguenda. OCaput totum punctatum, subtus fuscum, bucculis pallidis. Articulus secundus antennarum tertio paullo brevior. Thorax angulis lateralibus levissime prominulis, apice rotundatis, marginibus lateralibus anticis medio leviter sinuatis. Anguli apicales segmentorum abdominis subrecti, levissime prominuli. Segmentum ånale maris convexum, apice haud productum, intra marginem apica- lem utrimque transversim impressum. Valvulze anales laterales femina haud productae. Pedes remote nigro- conspers:e. 19. M. (Mormidea) grisescens Står. — Supra flavescente-grisea, sat distincte nigro-punctata, subtus cum pedibus pallide griseo-flavescens, capite pectoreque distincte, ventre nonnihil subtilius pallide fusco-punctatis, pedibus remote mnigro-conspersis; marginibus angustis lateralibus anticis, maculis duabus parvis ante medium lineaque longitudinali obsoleta thoracis, maculis tribus parvis basalibus apiceque scutelli nec non macula parva pone medium corii levigatis; antennis, dorso abdominis, connexivo, mesosterno, metasterno nec non macula me- dia segmenti ultimi ventris spiraculisque nigris; articulo primo nec non basi articulorum trium apicalium anten- narum, macula elongata marginali segmentorum connexivi et carina mesosterni griseo-flavescentibus; membrana fusca; alis sordide hyalinis, apice infuscatis. AS. 2. Long. 7, Lat. 4 mill. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Precedenti similis, sed major, subtus subtilius et multo dilutius punctata, colore antennarum, apice toto nec margine apicali scutelli pallescente, forma segmenti analis maris et ceteris distincta. Articulus antennarum se- cundus tertio paullo brevior. Segmentum anale maris apice paullo productum et rotundato-truncatum, prope apicem transversim subimpressum. 20. M. inermis Danz. — Mormidea inermis DALL., List. I. p. 211. 2. (1851). Patria: Honduras. 21. M. maculata DairL. — Mormidea maculata DaLL., List. I. p. 212. 4. (1851). Patria: Columbia. 22. M. prominula Dair. — Mormidea prominula DALL., List. I. p. 213. 9. (1851). Patria: Columbia. 23. M. geographica FaBrk. — Cimex geographicus FABR., S. R. p. 27. 1. (1803). — Mormidea geogra- pilice, STAL, H. Fabr. I. p. 27. 1. (1868). Patria: America meridionalis. 24. M. geographica Gvter. — Pentatoma (Mormidea) geographica Gubr. in SaGraA, Hist. de Cuba. Ins. p. 369. (1857). Patria: Cuba. 22 Go SkRAN, 25. M. Cubrosa DarrL. — Pentatoma Cubrosa DaALL., List. I. p. 247. 36. (1851). Patria: Jamaica. OEBALUS STAL. SmåL, Stett. BD. 4. KNM. p. 102: (1862);-0; VERA TBS KHUrps 2 a. Spiraculis maculaque parva anguli apicalis coru mnigris; angulis lateralibus thoracis in spinam oblique antrorsum vergentem extensis. 1. O. pugnax FaBr. — Cimex pugnax FaBR., S. Ent. p. 704. 41. (1775); -GozezeE, E. B. II. p. 238. 10. (1778); FABR., Spec. II. p. 348. 57. (1781); Mant. II. p. 285. 66. (1787); GMEL., 5. N. I: 40pr21Cc0 211. (1788); FABR., PB. S. IV. p. 100. 83. (1794); S. RB. p. 161. 32. (1803). — Cimez typhoeus FABRSN FRE p- 162. 34. (1803). — Pentatoma orthacantha P. B., Ins. p. 130. Hém. pl. 9. f. 9. (1805). — Cimexz typhaeus WorrFF, Ice. V. p. 180. f. 174. (1811). — Pentatoma augur SAY, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. I. p- 313. 2. (1859). — Cimex vitripennis Burm., Handb. II: 1. p. 367. 9. (1835). — Mormidea typhoeus DALL., List. I. p. 216. 16. (1851). excl. syn. H. SCH=FFERI, que ad Durmiam hedulam est referenda. —- Pentatoma (Mormidea) typhoeus GUBRR. in SaGraA, Hist. de Cuba. Inus. p. 370. (1857). — Ocbalus Typhoeus StåL, H. Fabr. I. Pr2041. (1868): Patria: America borealis, Texas, Carolina meridionalis; Mexico: Nova Granada; Insulz Indie occidentalis. (Mus. Holm.) aa. Spiraculis pallidis, concoloribus, raro fuscis; angulis lateralibus thoracis extrorsum vergentibus; angulo apicali corit immaculato. 2. O. ypsilon griseus DE GeErr. — Cimex ypsilon griseus DE GEER, Mém. III. p. 333. 7. pl. 34. f. 9. (1773). — Cimez litteratus GMEL., S. N. I: 4. p. 2148. 284. (1788). — Cimex inscriptus FABR., S: R. p. 159: 22. (1803). -— Oebalus Ypsilon griseus STÅL, H. Fabr. I. p. 28. 2. (1868). — StoLL, Pun. f. 144. Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) > 3. O. rufescens HaGL. — Oebalus rufescens HaGL., Stett. EB. Z. XXIX. p. 155. 1. (1868). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Segmentum anale maris apice medio retuso-sinuatum. 4. O. insularis Står. — Pallide subferrugineo-flavescens, supra cum pectore lateribusque ventris ferrugineo- puncetatus: angulis lateralibus thoracis levissime prominulis, subrectis, posterius subsinuatis, apice imo rotundatis: scutelli apice et interdum vitta angusta laterali anteriore, nec non macula pone medium corii lxevigatis; pedibus remote nigro-conspersis; macula parva partium pectoris prope acetabula nigra; spiraculis interdum fuscis. &. Y. Long. 8, Lat. 4 mill. A. Segmento anali apice medio in lobum semicircularem ampliato. Patria: Cuba. (Mus. Holm.) Colore puneturaque precedentibus simillimus. OO. rufescente paullo major et longior, angulis lateralibus spina nigra destitutis, maculis callosis disci thoracis nullis, pictura scutelli fere omnino deleta, connexivi se? gmentis basi et intus ferrugineis, antennis concoloribus et forma segmenti analis maris differt. Tibia anticae subtiliter, intermedia subtilissime sulcatie. Membrana et ale subdecolores. PORTETUSISTAT: STÅL, Stett. DH. 4, XI. pr L434(1861); OMNVIFASER SSA e0: 1. P. luctans Står. — Poriptus luctans StåL, Stett. EB. Z. XXI. pr 156. LA(LS6L): Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) BUCEROCORIS MAYR. é Poriptus, Subg. Bucerocoris MAYR, Verh. z.-b. Ges. Wien. XVI. p. 363. (1866); Reise Nov. Hem. p. 52. (1866). Hoc genus differt a Poripto corpore minus depresso, thorace anterius magis declivi, antennis longi- oribus, articulo secundo apicem capitis subsuperante, articulo primo rostri bucculas postice paullo superante, prosterno et mesosterno minus distinete sulcatis, regione orificiorum haud transversim undulato-rugosa, se- gmento ventrali ultimo feminze postice paullo producto et obtusissime rotundato, valvulis analibus feminze appro- pingquatis, conjunctim processum acute triangularum formantibus, lateralibus sese invicem tangentibus et medias tegentibus. 1. B. excellens Mayr. — Poriptus excellens Mayr, Verh. z.-b. Ges. Wien. XVI. p. 363. (1866); Reise Nov. Hem. p. 52. f. 9. (1866). Patria: Brasilia. (Mus. Vien.) et ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 2 5 SIBARIA SrTåL. Corpus obovatum, subtus sat convexum. Caput parvum, thorace multo brevius, triangulare, ante oculos sensim angustatum, apice rotundatum, tylo et jugis xque longis; bucculis modice elevatis, percurrentibus. Oculi majusculi. Ocelli prope oculos siti. Rostrum breviusculum, coxas intermedias attingens, articulo primo bucculas postice xquante, articulo secundo apicalibus duobus simul sumtis longitudine xquali. Antenne longiuscule, articulo primo apicem capitis subsuperante. Thorax ante- rius sat declivis, angulis anticis extus in denticulum prominulis, marginibus lateralibus anticis obtu- sissimis, transversim convexis, subcallosis, transversim obsolete rugosis. Scutellum retrorsum valde angustatum, frenis ultra medium extensis. Corii margo exterior basin versus concolor, punctatus, haud callosus. Mesosternum distincte ecarinatum. Orificia auriculata, auriculo transverso. Femora apicem versus utrimque spinosa. Tibix superne anguste sulcate. Latera ventris et pectoris maculis lxvibus callosis notata. Hoc genus ad Mormideam appropinquat, sed differt capite antrorsum magis angustato, oculis majoribus, fe- moribus spinosis, tibliis distincte sulcatis, corii margine exteriore basi haud calloso; ab Huchisto et affinibus differt marginibus lateralibus thoracis obtusissimis, transversim rugosis. 1. S. armata DazrL. — Mormidea armata DALL., List. I. p. 215. 14. (1851). Patria: Brasilia borealis; Nova Granada. (Mus. Holm.) GALEDANTA AA. et S. A Vet S-, Hist. p. 136. (1843); STÅL, Ö. V. ÅA. F. 1867. p. 527. 1. G. myops FaBr. — Cimez myops FABR., S. R. p. 155. 1. (1803). — Galedanta myops Står, H. Fabr. parR6. 1. (1868). Patria: Guyana. 2. G. bituberculata A. et S. — Galedanta bituberculata A. et S., Hist. p. 136. 1. (1843). — Brochymena untcolor, H.:S., W. I. IX. p. 327. (1853). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) AGROECUS Dar. DATE, Listyila ps I93,et 199. (1851); Smån, ÖL V. A. PF. .1867. p. 528. 1. ÅA. griseus DALL. — Agroecus griseus DALL., List. I. p. 199. 1: pl. 7. f. 4. (1851). Patria: Brasilia; Nova Granada. (Mus. Holm.); Guyana. 2. ÅA. luridus DarL. — Aygroecus luridus DaALL., List. I. p. 200. 2. (1851). Patria: Brasilia. i EUSCEISTUS DAL. WFuschistus DATL., List. I. p. 193 et 201. (1851); STåL, Ö. VR ErT86T. p. 528. — Lycipta STÅL, Rio, IH. II p. 58: (1862). a. Marginibus lateralibus anticis thoracis erenatis vel dentatis, sepissime sinuatis. — Spec. 1—31. b. Apice capitis inter juga et tylum inciso, tylo acuminato, jugis longiore; thorace disco ante medium I . 2 Y , så i 3 maculis duabus minutissimis, levibus, spe callosis, pallidis notato. — LYCIPTA STÅL. ce. Thoracis angulis lateralibus in cornu sat validwm, sensim gracilescens, extrorsum et distincte an- trorsum vergens, extensis; segmento anali maris apice obtusissime bisinuato, inter sinus obtusissime rotundato. 1. E. cornutus Dazrr. — Euschistus cornutus DALL., List. I. p. 201. 1. (1851). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 2. E. picticornis Står. — Griseo-flavescens, supra subtusque totus nigro-punctatus, supra maculis parvis pallidis lzevibus, subcallosis remote conspersus; antennarum articulis duobus basalibus nigro-punctatis, reliquis nigris, basi pallidis; scutello apice pallide sordide flavescente; pedibus nigro-conspersis. A. Long. 9, Lat. 5 mill. Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) BE. cornuto e& triangulatori maxime affinis, ab illo pictura apicis scutelli, ab hoc colore antennarum distinctus. 3. E. triangulator H.S. — Cimez triangulator H.S., W. I. VI. p. 95. f. 667. (1842). Patria: Brasilia, Rio Janeiro, San Paolo. (Mus. Holm.) 24 Cr SIMA, ec. Thoracis angulis lateralibus acutis, extrorsum nonnilil prominulis. 4. E. illotus Svår. — Huschistus illotus STÅL, Rio H. I. p. 19. 3. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Apex scutelli fuscus, margine laterali albicante, laevi, subcalloso, subreflexo. Segmentum anale maris apice subtruncatum vel sinuato-truncatum, subreflexum, angulis apicalibus rotundatis. 5. E. oribrarius StåL. — Priecedenti maxime affinis, differt tantum scutelli parte apicali nonnihil latiore, apice concolore, margine apicis laterali nec lavigato, nec reflexo, nec non segmento anali maris apice obtusissime bisinuato. &. Long. 91, Lat. 53 mill. Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) bb. Tylo apice obtuso; impressione angulorum basalium scutelli sepius minus distincta. d. Thorace ante medium disci maculis duabus minutissimis, levibus, scepissime callosis, albidis, in- terdum cwgre distinguendis, notato. — Spec. 6—16. e. Angulis lateralibus thoracis valde productis, margine postico subcalloso, Alavescente; segmento anali maris apice trisinuato, sinu medio latiore; dorso abdominis nmgro. 6. E. quadripunctatus Står. — Fuschistus quadripunetatus STÅL, Rio H. I. p. 20. 6. (1860). Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 7. E. verrucifer StåL. — Padweus verrucifer Står, Stett. E. Z. XXIII. p. 101. 64. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Heec species, que forma capitis, buccularum et rostri cum Padweo congruit, tibis distincte sulcatis ab illo genere divergit et ad Fuschistum melius forte refertur. ee. ÅAngulis lateralibus thoracis postice nec nisi angustissime pallidis, nec callosis; dorso abdominis eroceo vel rufescente. f. Thorace toto vel ante medium obscure ceneo vel wnescente-fusco, denticulis marginum lateralium concoloribus. g. Angulis lateralibus thoracis late productis, apice truncatis vel rotundatis; segmento analt mariwm milu cognitorum apice medio profunde vel profundissume sinuato. 8. E. latus Dairr. — Tropicoris latus DALL., Tr. E. 8. Lond. New ser. II. p. 12. pl. 1. i. 5. (1852): — FEuschistus alaticollis StåtL, Rio H. I. p. 20. 4. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Segmentum anale maris apice utrimque truncatum, medio sat profunde sinuatum, sinu fundo truncato. 9. E. anticus StåL. — HFuschistus anticus StåL, Rio H. I. p. 20. 5. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Segmentum anale maris apice medio profundissime sinuato, sinu fundo arcuato, parte apicali laterali lobata, apice subdentata. 10. E. inermis Mayr. — HFuschistus inermis Mayr, Verh. z.-b. Ges. Wien. XIV. p. 910. (1864); Reise Nova Hems ip. 02: 1: Li (1806): Patria: Brasilia. (Mus. Vien.) 11. E. fallax Mayr. — Zuschistus fallav Mayr, Verh. z.-b. Ges. Wien. XIV. p. 910. (1864); Reise Nov. Hem. p. 03. tf 12:-(M566): Patria: Brasilia. (Mus. Vien.) Ha du species ad £. anticum maxime appropinquant, angulis thoracis minus productis, apice rotundatis divergunt. Mares mihi ignoti. gg. Angulis lateralibus thoracis sensim acuminatis, productis. 12. E. acutus DarL. — Fuschistus acutus DAuL., List. I. p. 202. 2. (1851). Patria: Nova Granada; Surinam. (Mus. Holm.); Brasilia. ff. Thoracis marginibus lateralibus anticis denticulis pallidis armatis. 13. E. convergens H.S. — Cimexz convergens H. S., W. I. VI. p. 94. f. 665. (1842). — Pentatoma con- vergens H.S., W. I. VII. p. 95. (1844). — Fuschistus convergens DaurL., List. I. p. 203. 4. (1851). — Euschistus roripes STÅL, Rio H. I. p. 20. 7. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm). Segmentum anale maris pone medium utrimque transversim obtuse impressum, apice medio obtuse sinuatum. Femora inermia. 14. E. trilobus Srår. — Pallide sordide flavescens, supra griseo-flavescens, sat dense nigro-punctulatus, thorace scutelloque maculis parvis obsoletis levibus conspersis, illo ante medium callis duobus parvis flavescen- tibus notato, hoc basi maculis parvis tribus vel quinque distinctioribus notato; corio obsolete fusco-reticulato; ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 20 abdomine dorso croceo; connexivo nigro, segmentis medio flavescente-fasciatis; pectore lateribusque ventris pallide punctulatis, illo maculis quattuor minutis nigris notato; articulo quinto antennarum reliquis paullo obscuriore, basi pallido; membrana infuscata; pedibus remote minuteque nigro-conspersis, femoribus prope apicem utrimque spinosis. &. 2. Long. 8, Lat. 5 mill. &. Segmento anali apice sat profunde bisinuato, trilobo, lobo medio angustiore, apice subtruncato, lobis lateralibus apice obtuse sinuatis. Patria: Brasilia, Minas Geraés. (Mus. Holm.) PB. convergenti simillimus et maxime affinis, colore antennarum, capite thoraceque anterius (an semper?) mi- nus obscuris, angulis lateralibus thoracis minus latis et sepe acutioribus, femoribus spinosis ut et praesertim forma insigni segmenti analis maris distinctissimus. Articuli secundus et tertius antennarum longitudine varia- biles, nunc 2xque longi, nunc secundus tertio brevior. 15. E. bilobus Står. — Precedentibus duobus, presertim EZ. trilobo valde affinis, differt ab ambobus an- gulis lateralibus thoracis apice sensim rotundatis formaque segmenti analis maris. SA. Long. 8, Lat. 5 mill. FS. Segmento anali apice medio late et sat profunde sinuato, parte laterali apicali producta apice obtuse sinuata. Patria: Brasilia, Minas Geraöés. (Mus. Holm.) Antenne pallidae, articulo secundo tertio paullo breviore. Femora subtus prope apicem utrimque spinosa. Color exempli deseripti pallidior quam in speciebus pracedentibus, angulis lateralibus thoracis rufescentibus; verisimiliter specimen immaturum. 16. E. tauricornis Svår. — Pallide sordide flavescens, supra remote nigro-punctatus, subtus dilute pun- ctatus; articulis duobus ultimis antennarum, basi excepta, fascia basali et apicali segmentorum connexivi, maculis quattuor punctiformibus laterum pectoris, angulis basalibus et apicalibus segmentorum ventris, spiraculis, maculis- que parvis sparsis pedum nigris; angulis lateralibus thoracis acutis, longe productis, anterius nigris; apice scu- telli pallido, parce diluteque punctato. 9. Long. 9, Lat. 43 mill. Patria: Uruguay. (Mus. Holm.) Statura fere E. triangulatoris et ei similis. Juga apice rotundata, tylo distincte nonnihil longiora, distantia. ”Tubercula antennifera basi superne nigro-maculata. Thorax disco aute medium callis parvis duobus albicantibus notatus, parte apicali fasciaque indistincta inter angulos laterales ducta distinctius et densius nigro-punctatis, angulis lateralibus valde productis, sensim acuminatis, extrorsum, leviter sursum et antrorsum vergentibus, mar- ginibus lateralibus anticis denticulis inzequalibus pallidis instructis. Scutellum basi maculis duabus lateribusque pone medium densius nigro-punctatis. Membrana grisea, fusco-venosa. Ale infuscate. Dorsum abdominis cro- ceum. Femora inermia. dd. Thorace ante medium disci maculis callosis duabus punctiformibus destituto. h. Femoribus anterioribus subtus prope apicem utrimque spinostis. 17. E. armipes Står. — Pallide ferrugineo-flavescens, supra obscure ferrugineus et sat dense punctatus; marginibus lateralibus anticis totis thoracis nec non margine imo exteriore corii ultra medium flavescentibus; membrana alisque fuscescentibus; dörso abdominis sordide rufo-testaceo; connexivo nigro, segmentorum margini- bus imis basali, apicali et exteriore, nec non macula media transversa exteriore flavescentibus. 9. Long. 10, Lat. 6 mill. Patria: Brasilia, Minas Geraés. (Mus. Holm.) Species insignis, colore, forma magis ovali marginibusque. lateralibus anticis rectis a reliquis congenericis divergens. Caput nigro-punctatum, sensim subsinuato-angustatum, jugis et tylo zxeque longis, apice rotundatis. Antenna articuio secundo tertio tertia parte breviore. Thorax anteriora versus et preesertim intra margines laterales anticos mnigro-punctatus, angulis lateralibus levissime prominulis, rectis, marginibus lateralibus anticis serratis, posterius integris. Pectus distincte diluteque punctatum, hic illic levigatum. Venter dilute punctula- tus, medio laevis. Pedes impicti. hb. Femoribus anterioribus inermibus; prostethio in angulis anticis macula minutissima nigra sm- pissime notato. 1. ÅAntennis totis vel saltem articulis tribus basalibus pallidis, impictis vel obsoletissime fusco-punctu- latis; membrana grisea vel leviter infuscata. — Spec. 18—31. k. Margine imo .abdominis nec calloso, nec distinete pallescente, convexivi segmentis medio macula pallida, marginem exteriorem tangente, notatis vel extus pallidis; thorace posterius vix vel leviter convexo; ventris segmentis apice maculis parvis levigatis destitutis. — Spec. 18—30. 1. Membrana normaliter distinete fusco-conspersa; dorso abdominis nigro, in exemplis nuper exclusis interdum flavescente; segmento anali maris apice latissime obtusissimeque rotundato vel rotundato-truncato, K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 4. åt 26 GI STA, medio interdum levissime lateque sinuato, parte apicali depressa, retrorsum producta; species boreali- americane. — Spec. 18—23. — EUSsSCHISTI proprii. m. Margine ventris tin incisuris vel ad incisuras macula minuta nigra notato. 18. E. fissilis UHLER. — Dicereus euschistoides VorL., Versl. Ak. Amst. Nat. ser. 2. II. p. 180. 24. (1868). sec. ex. typ. — HFuschistus fissilis UHLER, Proc. Bost. S. N. H. Febr. 1871. Patria: America borealis, Wisconsin, New Jersey. (Mus. Holm.) Juga tylo multo longiora, hiscentia, sensim angustata, apice imo rotundata. Hemelytra abdomini latitudine equalia. Puncta quattuor lateralia nigra pectoris sapissime deficientia, macula parva nigra angulorum anticorum prostethii distincta. Venter disco immaculatus, segmentorum angulis imis basalibus et apicalibus mnigris, quod interdum 2egre perspicitur. Ale ultra medium obsolete imfuscatae. 19. E. servus Sarv. — Pentatoma serva Sarv, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. I. p. 314. 5. (1859). Patria: America borealis, Carolina meridionalis, New Orleans, Texas. (Mus. Holm.) Przeecedenti valde affinis, jugis brevioribus, tylum levissime superantibus, lateribus abdominis ultra hemelytra nonnihil prominulis alisque totis leviter infuscatis differt. 20. E. tristigmus Sav. — Pentatoma tristigma SAY, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. I. p. 314. 4. (1859); H. S., W. I. VIL p. 95 et 101. f. 767. (1844). — Cimex, pyrrhocerus, H. S.:; WII VII Pa 638. (1842). — Fuschistus luridus DALL., List. I. p. 207. 17. pl. 7. f. 6. (1851). — Euschistus tristigma DALL., List. I. p. 207. 18. (1851). Patria: America borealis, Wisconsim, New Jersey, Texas. (Mus. Holm.) Typus generis Luschisti. Anguli laterales thoracis variant plus minus prominuli, rotundati vel rectanguli, vel (in exemplis e Texas) magis prominentes et plus minus acuminati. Thorax fascia media indistineta pallidiore minus dense punctata maculisque duabus parvis discoidalibus ante medium sitis interdum notatus. Articuli duo ultimi antennarum nune concolores, nunc fusci vel nigri et basi tantum rufescentes. Segmenta ventris plurima vel duo ultima vel ultimum solum macula nigra variabili notata. 21. E. impictiventris StåL. — Praecedenti maxime affinis et ejusdem exemplis angulis lateralibus thoracis acutis instructis simillimus, differt tantum magnitudine majore, tylo apice imo levissime elevato vel reflexo, ven- tris segmentis medio impictis angulisque imis obsolete nigris. A. 2. Long. 12, Lat. 7 mill. Patria: Texas. (Mus. Holm.) Exempla immatura dorso abdominis flavescente gaudent. mm. Margine ventris immaculato, angulis segmentorum impictis, concoloribus. 22. E. variolarius P. B. — Pentatoma variolaria P. B., Ius. p. 149. pl. 10. f. 6. (1805). — Pentatoma punctipes SaAyv, Journ. Ac. Phil. IV. p. 314. 5. (1824); Compl. writ. II. p. 241. 5. (1859). — Cimerx ictericus H. S., W. I. VI. p. 71. f. 639. (1842). excl syn. — Pentatoma "icterica I. S:> W. I VIE PpP-I953tEStö Cimex: sordidus H. S., W. I. VI. p. 70. f. 637. (1842). — Pentatoma sordida H. S.; W. TVISpr95r(TS8T40 — Huschistus punctipes DAurL., List I. p. 207. 16. (1851). Patria: America borealis, New Jersey, Texas. (Mus. Holm.) Segmentum anale maris basi macula nigra notatum. Figura 637 SCHAFFERI est nimis lata, angulisque thoracis nimis obtusis delineata. 23. E. ictericus Lin. — Cimez ictericus LiN., Cent. ins. p. 16. 41. (1763); Amceen. VI. p. 399. 41. (1763); S.N. ed. 12. I:2. p. 719: 25. (1767); PABR., S: Eicp. 702. 27: (1775); "Gorze, BB: IKpET92 RISET) FABR., Spec. II. p. 345. 40. (1781); Mant. II. p. 284: 47. (1787); GMEL., S. N. I: 4; p. 2136. 25: (17885 FABR., E. S. IV. p. 95. 61. (1794); S. R. p. 157. 11. (1803); — Pentatoma rubro-fusca P:'B:; InsIpy lsd: Hém. pl. 11. f. 3. (1805). — Fuschistus cognatus DaLL., List. I. p. 204. 10. (1851). Patria: America borealis, New Jersey, Wisconsin. (Mus. Holm.) E. variolario simillimus, thorace inter angulos laterales ruga laviuscula instructo, alis ultra medium fuscis segmentoque anali maris immaculato differt. Spiracula seepe anguste nigro-marginata. HU. Membrana maculis parvis fuscis sparsis destituta; dorso abdominis sepissime croceo vel rufescente, raro fusco vel nigro. n. Thorace inter angulos laterales fascia angusta inequali lceviuscula, subceallosa, instructo. 24. E. rugifer StåL. — Griseo- vel subferrugineo-flavescens, supra distincte nigro-punctulatus et maculis parvis obsoletis lxvibus conspersus, subtus dilute, in pectore distincte, in ventre obsoletius punctatus; dorso abdominis connexivoque nigris, hujus segmentis medio macula magna, marginem exteriorem attingente, et apice macula parva media sordide flavescentibus notatis; membrana lurida, venis obscurioribus, furcatis et interdum hie illic anastomosantibus; alis fuscescentibus. SA. 9. Long. 10—12, Lat. 6—7 mill. SA. Segmento anali apice late sinuato; angulis anticis segmenti sexti subacutis, retrorsum leviter productis. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 2 Statura EZ. bifibuli, cui similis, sed major, thorace fascia subcallosa instructo differt. Articulus secundus antennarum tertio paullo brevior. Thorax punctis his illic densius acervatis instructus, marginibus lateralibus an- ticis distinete denticulatis, angulis lateralibus acutis, extrorsum productis, antrorsum vix vergentibus. Pectus prope acetabula macula punctiformi nigra, prostethium in angulis anticis macula simili notata. Pedes obsolete fusco-punctulati. Anguli imi segmentorum ventris nigri. nn. Thorace inter angulos laterales fascia pallescente, minus dense punctata interdum instructo, hac fascia numquam callosa; dorso abdominis sepissime croceo. 0. ÄAntennis totis concoloribus vel apicem versus subinfuscatis; angulis thoracis lateralibus distinctis, semper prominulis, sepissime acute productis. Pp. Articulo primo rostri apicem buccularum attingente vel subsuperante. Species hujus divisionis inter se simillime sunt. Differentie specifice utrumque sexum respicientes verbis 2egerrime exprimenda; mares tamen facilius et certius distinguuntur forma segmenti analis. 25. E. bifibulus P. B. — Pentatoma bifibula P. B., Ins. p. 148. Hém. pl. 10. f. 5. (1805). — Euschistus pallipes DALL., List. I. p. 204. 8. (1851). — Fuschistus bifibula DALL., List. I. p. 204. 9. (1851). Patria: Cuba; Mexico; Honduras; Nova Granada. (Mus. Holm.) Segmentum anale maris apice late obtuseque sinuatum, angulis apicalibus rotundatis. Specimina duo e Nova Granada divergunt dorso abdominis nigro-fusco, angulis lateralibus thoracis apice imo subrotundatis et subrecurvis, speciem distinetam vix formant. Specimina masculina e Nova Granada mihi haud obvia. 26. E. orenator FaBr. — Cimer crenator FaABR., E. S. IV. p. 101. 87. (1794); S. R. p. 162. 38. (1803). = Pentatoma obscura P. B., Ins. p. 149. Hém. pl. 10. f. 7 et 9. (1805). — Pentatoma pustulata P. B., Ins. pp, 185. Hém. pl. 11. f. 2. (1805). — Fuschistus obscurus DALL., List. I. p. 208. 19. (1851). — Pentatoma (Mormidea) obscura GUER. in SaGra, Hist. de Cuba. Ins. p. 366. (1857). — Pentatoma (Mormidea) pustulata GUER. in SAGRA, Hist. de Cuba. Ins. p. 368. (1857). — Euschistus Crenator Står, H. Fabr. I. p. 26. 2. (1868). Patria: Texas; Mexico; Nova Granada. (Mus. Holm.); Cuba; San Domingo. Segmentum anale maris apice obtusiuscule rotundatum, medio plerumque leviter sinuatum. Species valde variabilis, angulis lateralibus thoracis nunc leviter prominentibus, nunc in spinam acutam, apice plus minus gracilem, extrorsum vergentem, interdum fuscam vel nigricantem, productis. Dorsum abdomi- nis croceum vel nigricans. Pedes minute remoteque mnigro-conspersi vel impicti. Ale decolores vel leviter infuscatae. 27. E. trisinuatus Står. — Pracedenti maxime affinis, differt capite, uti videtur, paullo longiore, angulis acutis thoracis extrorsum et distincte antrorsum vergentibus, ventre distinctius punctato, segmento ultimo ven- trali, interdum segmentis plurimis linea fusca media notatis, et praesertim forma insigni segmenti analis maris. ELt: Long. 10. Lat. 5. mill. S. Segmento anali apice trisimuato, sinu medio parvo, simubus lateralibus latioribus, obliquis; inter sinus adsunt denticuli duo rectanguli. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) 28. E. heros FaBR. — Cimex Heros FABR., E. S. Suppl. p. 532. 63—4. (1798); S. R. p. 161. 33. (1803). möbuschistus -apicalis:. DALL., List. I. p.. 203. 5. (1851). — Fuschistus Heros StåL, H. Fabr. I. p. 26. 1. (1868). Patria: Brasilia, Bahia. (Mus. Holm.); Cayenna. pp. ÅArticulo primo rostri apicem buccularum haud attingente; antennis breviusculis. 29. E. rufimanus Står. — Griseo-flavescens, supra pectoreque distinete nigro-punctatus; ventre ferruginco- punctulato, basi vittaque indistincta laterali disci nigro-punctatis; pedibus parce fusco-conspersis, tibiis apicce tarsisque leviter rufescentibus; tylo apice in angulum vix acutum prominulo; thorace marginibus lateralibus ob- tusis, obtuse denticulatis, angulis lateralibus acutis, extrorsum et leviter antrorsum productis; scutello apice la- tiusculo, ibidem pallido-marginato; membrana grisea, fusco-venosa; alis decoloribus; dorso abdominis fusco; con- nexivo testaceo, extus ad incisuras nigro-maculato: angulis basalibus segmentorum ventris nigris. 9. Long. 8: Lat. 5 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Speciebus divisionis p valde affinis, antennis brevioribus, rufescentibus, tylo in angulum subprominulo, marginibus lateralibus thoracis obtusioribus, scutello apice paullo latiore, in angulis basalibus callo parvo pallido distineto notato, articulo primo rostri breviore, bucculisque apice magis subito abbreviatis differt. Quoad staturam ad E. bifibulum appropinquat. 00. Antennarwn articulis tribus basalibus nigro-punctatis, duobus ultimis nigris, basi pallidis; angulis lateralibus thoracis obtuse rotundatis, viz prominulis. 28 CM STAT, 30. E. spurculus Står. — Euschistus (Lycipta) spurculus Svår, Stett. B. Z. XXIII. p. 100. 58. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) kk. Margine imo abdominis subcalloso, pallescente; connexivo intra marginem pallidum anguste nigri- cante; thorace posterius sat convexo; ventris segmentis apice maculis parvis lcevigatis notatis. 31. E. comptus Waixk. — ? Puschistus comptus WaLK., Cat. Het. III. p. 550. (1868). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Segmentum anale maris apice sinu magno et sat profundo instructum. iu. Åntennis articulis tribus basalibus nigro-conspersis, his ommibus vel primo saltem extus nigris vel linea nigra notatis; membrana obscure fusca, margine imo basali leviter pallescente. 32. E. biformis Står. — Huschistus biformis STÅL, Stett. E. Z. XXIII. p. 100. 61. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Color exemplorum bene conservatorum est griseo-flavescens, interdum in ferruginecum leviter vergens. aa. Marginibus lateralibus anticis thoracis rectis, inermibus, integris. 33. E. integer Står. — Pallidissime griseo-flavescens, supra distincte et subacervatim nigro-punctatus; marginibus lateralibus anticis thoracis angustissime levissimeque reflexis, ab apice retrorsum ultra medium palli- dis, impunctatis; scutello apice pallido, laviusculo; membrana alisque leviter infuscatis; angulis basalibus et api- calibus imis segmentorum ventris, dorso abdominis connexivoque nigris, hujus segmentis fascia media flavescente notatis. 2. Long. 10, Lat. 6 mill. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Structura marginum lateralium thoracis a reliquis congenericis divergit; optime forte ad proprium genus referendus. Tylus juga subsuperans. Antenne articulis tribus basalibus minute nigro-punctatis, secundo tertio paullo breviore, quarto fusco, basi subferrugineo, quinto —? Thorax angulis lateralibus vix prominulis, obtuse ro- tundato-subangulatis. Pectus dilute distincteque punetatum, maculis lateralibus quinque punctiformibus nigris, una inter has in angulis anticis prostethii, notatum. Latera ventris obsolete dilute puncetulata. Femora parce nigro-conspersa. 34. E. thoracicus DairrL. — HFuschistus thoracicus DALL., List. I. p. 202. 3. (1851). Patria ignota. 35. E. crassus Daun. — Huschistus crassus DALL., List. I. p. 205. 11. (1851). Patria: Florida orientalis, St. Johns Bluff. 36. E. rubiginosus DarrL. — Euschistus rubiginosus DALL., List. I. p. 206. 13. (1851). Patria: Brasilia. 37. E. proximus DainrL. — Euschistus prozimus DALL., List. I. p- 208. 20:1(T851): Patria: Columbia. 38. E. atrox Westw. — Pentatoma atrox WEstw. in Hoprr, Cat. I. p- 40. (1837). Patria: America seqvinoctialis. 39. E. crocipes WEstw. — Pentatoma crocipes WEsTW. in Hope, Cat. I. p. 40. (1837). Patria: Insula Sancti Vincentii. 40. E, strenuus StåL. — Huschistus strenwus SvåL, Stett. B. Z. XXIII. p- 100. 62. (1862): Patria: Mexico. BERECYNTHUS STÅL. STÅL, Stett. ID. 2, XXIIIp. 101 (T862); OMNIA Bi f86Kerp. sou 1. B. delirator FaBr. — Cimex delirator FABR., B. 8. IV. p. 103. 92. (1794); SIR: p: 164. 45 (1803): — Cimerx hastator FaABrR. E. S. Suppl. p. 532. 92—-3. (1798); S. R. p. 164. 46. (1803). — Prooxys crenatus A. et 5., Hist. p. 140. 3. (1843). — Pentatoma spiniceps H.S., W. I. VII p. 106. f. 772. (1844). — Prozys hastator DALL., List. I. p. 210. 2. (1851). — Prozxys spiniceps Dairn., List. I. p. 210. 4. (1851). — Bere- cynthus Delirator StåL, H. Fabr. I. p. 26. 1. (1868). — Prozxys rhododactylus Vorrn., Versl. Ak. Amst. Nat. ser. Z..II ps lS0-(1868). sec. ex. typ. Patria: Mexico; Nova Granada; Venezuela; Surimam. (Mus. Holm). Longitudo articulorum secundi et tertii antennarum variat. DICHELOPS SPIN. Dichelops SPis., Ess. p. 299. (1837); Står, Ö. V. A. F. 1867. p. 527. — Zalega ÅA. et S:; Hist: polodk (1543). — Diplozys p. A. et S., Hist. p. 138. (1843). — Dicereus DALL., List. I. p. 208: (1851). ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 29 1. D. punctatus SPin. — Dichelops punctatus SPIN., Ess. pRI00(S3N HISS WE VI p: 12 (1844) Patria: Brasilia, San Leopoldo. 2. D. furcifrons A. etS. — Zalega furcifrons A. et. S., Hist. p. 139. 1. (1843). Patria: Cayenna, Brasilia. (Mus. Holm.) 3. D. leucostigmus Darin. — Dicereus leucostigma Darr., List. I. p. 209. 2. (1851), Patria: Brasilia borealis, Para. 4. D. furcatus FABR. — Cimex furcatus FABR., S. Ent. p. 705. 44. (1775); Gozrze, E. B. IL p. 239. 13. WENT S)SE FARR., Spec. II. p;r348: 60: (1781); Mant. IL. p: 285: 69. (1787); GmMeL., S. N. I: 4. p. 2140. 214. (K786); FarrR., HB. S. IV. p. 102. 88. (1794); Halys furcata FABR., S. R. p. 182. 10. (1803). — Diplozys lineola A. et S., Hist. p. 138. 4. (1843). — Dichelops furcata MaYrR, Reis. Nov. Hem. p. 51. (1866). Patria: Monte Video, Buenos Ayres. (Mus. Holm.) 5. D. melacanthus Dair. — Dicereus melacanthus DALL., List. I. p. 208. 1. pl. 8 f. 1. (1851). Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.); Venezuela. 6. D. transversalis H.S. — Cimez dimidiatus H.S., W. I. VI. p. 65. (1842). — Cimex transversalis H. S., W. I. VI. f£. 630 [nec 629] (1842). — Dichelops transversalis Mayr, Reis. Nov. Hem. p. 52. (1856). Patria: Brasilia. PADZEUS STAL. Små, IStett4 EI ZUXKNIIENp. 107 (1862)5sÖ!L ViPrAL EL 18674p.528: 1. P. irroratus H.S. — Cimez irroratus 9 H.S., W. I. IV. p- 19. f. 367. (1839). — Pentatoma irroratum H. S., W. I. VII. p. 94. (1844). — Mormidea irrorata DALL., List. I. p. 215. 15. (1851). — Padeus irroratus STAT, Stett. Bb. Z. XXIII. p. 101. 63. (1862). — Mormidea vidua Vorr., Versl. Ak. Amst. Nat. ser. 2. II. p. 180: 26. (1868). sec. ex. typ. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 2. P. trivittatus Står. — Cimer irroratus A H. S., W. I. IV. p. 20. (1839). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Differt a praecedente margine exteriore corii basin versus, margine exteriore connexivi corporeque subtus pallide sordide flavescentibus, hoc nigro-trivittato. PROXYS SPIN. Proxys SPIN., Ess. p. 325. (1837); STÅL, ÖL IASE TS L807. p. 927. — Proozys A. et S., Hist. p. 139. (1843). 1. P. albo-punctulatus P. B. — Pentatoma albo-punctulata P. B., Ins. p. 130. Hém. pl. 9. f. 8. (1805). — Cimez victor H. S., W. I. IV. p. 21. f. 369. (1839). — Pentatoma victor H. S., W. I. VII. p. 94. (1844). MPOLL,; Pun. f. 159 et 230. Patria: Brasilia, Rio Janeiro, Bahia. (Mus. Holm.) Pedes pallidi, nigro-conspersi, femoribus tibiisque totis concoloribus. 2. P. viotor FABR. — Cimerx victor FABR., S. Ent. p. 705. 45. (1775); GozrzeE, E. B. II. p. 239. 14. PETIT S)FERAER., Spec. IL p. 348. 62. (1781); Mant: II: p. 285. 71: (1787); Gmer., S. N. I:4. p: 2140. 216. TS S)SEERABER., D. SI IVIp> 103. 91. (1794); SIRIp. 164: 44; (1803). — Prozys' Victor StåL, H. Fabr. I. p. 250 1. (1868). Patria: Nova Granada. (Mus. Holm.); Insulze India occidentalis; Brasilia. sec. FABRICIUM. Pedes pallidi, nigro-conspersi, femoribus posticis apice nigris. 3. P. obtusicornis Står. — P. Victori maxime affinis, differt angulis apicalibus segmenti sexti abdominis minus productis cornubusque angulorum lateralium nonnihil brevioribus, apice obtusis, rotundatis vel in angulum rectum vel acutiusculum, subrecurvum, terminatis. &A. 2. Long. 11, Exp. corn. thor. 64—7, Lat. hem. 5 mill. Patria: Nova Granada. (Mus. Holm.) 4. P. punctulatus P. B. — Halys? punctulata P. B., Ins. p. 188. Hém. pl. 11. f£ 9. (1805). — Cimex victor WorFF, Ic. V. p. 181. 175. f. 175. (1811). — Pentatoma tenebrosa Sax, New Harm. Ind. Jan. 1832; Compl. writ. I. p. 304. 2. (1859). — Proozys victor A. et 8., Hist. p. 140. 1. (1843). — Proozys delirator A.et S., Hist. p. 140. 2. pl. 3. f. 7. (1843). — Pentatoma (Proozxys) punctulata GuvkrR. in SAGRA, Hist. de Cuba. Ins. p. 370. (1857). — Prooxys brevispinus GUubR. in SaAGraA, Hist. de Cuba. Ins. p. 371. (1857). — Prozys geniculata STÅL, Stett. BP. Z. XXIII. p. 102. 67. (1862). Patria: Cuba; Texas; Mexico. (Mus. Holm.) Femora omnia et tibie apice nigra, illa immaculata vel maculis minutis rarissimis nigris conspersa. + 30 CM STAT, MECOCEPHALA Daun. . IDATL.,, Inst: Ip. 808 1. M. acuminata DacrL. — Mecocephala acuminata DALL., List. I. p. 180. 1. pl. 6. f. 3. (1851). Patria: Uruguay. (Mus. Holm.) TIBRACA SrTåÅL. Står, Rio H. I. p. 18. (1860); Ö. V. A. F. 1867. p. 526. 1. T. limbativentris Står. — Tibraca limbativentris STÅL, Rio H. 1. p. 19. 1. (1860). Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 2. T. fusca HaGL. — Tibraca fusca HaGL., Stett. E. Z. XXIX. p. 151. 1. (1868). Patria ignota. (Mus. Holm.) Praecedenti similis, capite longiore, thorace scutelloque subrugoso-punctatis, margineque angusto abdominis pallido differt. OGMOCORIS MAYR. Marr, Verh. z.-b. Ges. Wien. XIV. p. 908. (1864); Reis. Nov. Hem. p. 34. (1866). — Ansa WALK., Cat. Het) TIL. p-548: (1868). 1. 0. hypomelas BurmM. — Atelocerus hypomelas Burm., Handb. II: 1. p. 362. 2. (1835); H. S., W. I. VII. p. 50. (1844). — Ansa distineta WALK., Cat. Het. III. p. 548. 1. (1868). Patria: Brasilia. (Mus. Vien.) COENUS Da. DATL:, List. I. p. 194 etr230: (1851); STAT, ÖVIRAE DIGG p- 526. 1. OC. delius Sav. — Pentatoma delia Say, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. I. p. 320. 18. (1859). — Hymenarcys weruginosa A.etS., Hist. p. 125. 2. (1843). — Coenus tarsalis Darr., List. I. p. 230. pl. 8. f. 6. (1851). — Coenus punctatissimus VOoLL., Versl. Ak. Amst. ser. 2. II. p. 183. 41. (1868). Patria: America borealis, New York, New Jersey, Pennsylvania, Illinois. (Mus. Holm.) HYMENARCYS A. et S. A. et. S, Hist. p. 124. (1843); STÅL, ÖNNSVTALEE LES 6id p. 526. a. Lateribus capitis ante medium parallelis; thorace prope margines laterales anticos obtuse impresso, his marginibus rectis vel subrectis, obtusiusculis. 1. H. equalis Sar. — Pentatoma equalis Sar, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. I. p. 319. 15. (1859). — Cimez dentatus H.S., W. I. V. p. 64. f. 507. (1839). — Pentatoma Bozura DaLL., List. I. p. 244: 29. (1851). Patria: America borealis, Texas. (Mus. Holm.) Articuli secundus et tertius antennarum longitudine zxquales. Caput apice rotundatum, integrum, tylo sub- prominulo. Scutellum apice latitudine mediocre. Vence membrane simplices, haud anastomosantes, parallela. 2. H. reticulata Srår. — Ovalis vel ovata, dilute griseo-flavescens, tota fusco-punctata, ventre subtilius punctato; capite apice leviter biemarginato, tylo et jugis zeque longis, illo remotius et subtilius punctato; an- tennis fusco-punctulatis, articulo quarto apice quintoque toto nigris; scutello apice latiusculo; macula parva pone medium disei corii laevigata: dorso abdominis nigro: ventre vitta laterali distinctius nigro-punctata, macula parva ”) Genera Mecocephala, Tibraca et Ogmocoris, quse capite longo vel longiusculo, transversim distinete convexo, bucculis basin capitis attingentibus, rostro longo vel longissimo, articulo secundo distinctissime compresso, ultra medium sensim ampliato, arti- culis duobus apicalibus simul sumtis breviore, scutello in angulis basalibus impressione distincta notato, metastethii angu- lis posticis vel limbo exteriore horum angulorum lavigatis, antennis breviusculis, articulo secundo primo breviore, apicem capitis haud superante, interdum haud attingente, sunt insignia, hoc modo distingnuntur: 1(2). Capite thorace paullo longiore, tylo apice latiore; marginibus lateralibus capitis et thoracis anguste leviterque reflexis, in- tegris; ventre distincte sulcato; rostro longissimo. — Mecocephala DALL. 21). Capite thorace paullo breviore vel ejusdem longitudine, tylo apicem versus haud ampliato; marginibus lateralibus thoracis haud reflexis; rostro minus longo. 3(4). Marginibus lateralibus anticis thoracis integris; angulis segmentorum abdominis haud vel vix prominulis, obtusis; segmento anali marium truncato, medio levissime producto, parte producta obtuse sinuata; ventre sulco distincto. — Tibraca STÅL. 4(3). Marginibus lateralibus thoracis denticulatis;. angulis segmentorum abdominis distincte prominulis; segmento anali marium apice obtuse rotundato, medio in dentem prominulo; ventre levissime obtuseque sulcato. — Ogmocoris MAYR. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. ål angulorum apicalium angulisque ipsis basalibus segmentorum nec non spiraculis nigris; pedibus nigro-punctulatis, tibiis apice tarsisque infuscatis. S. P9. Long. 8—10, Lat. 43—6 mill. SS. Segmento anali apice nonnihil explanato et obtuse rotundato. Patria: Mexico, Oaxaca. (Mus. Holm.) Precedente nonnihil major, tylo et jugis aeque longis vel illo his subbrevioribus, capite apice leviter biemar- ginato, scutello apice latiore, membrana reticulata divergit. Articuli antennarum secundus et tertius variant zaeque longi vel ille hoc brevior. aa. Capite ante medium sensim leviter angustato; marginibus lateralibus anticis thoracis leviter rotun- datis, subexplanatis. 3. H. nervosa Sav. — Pentatoma nervosa Say, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. I. p. 321. 20. (1859). — Pentatoma Pennsylvanie WEstw. in Hope, Cat. I. p. 35. (1837). — Hymenarcys perpunctata A. et S.; Hist. p. 124. 1. (1843). Patria: America borealis, New York, New Jersey, Carolina meridionalis, Texas. (Mus. Holm.) MENECLES STÅL. STAL, Ö. V. A. F. 1867. p. 527. 1. M. insertus Say. — Pentatoma inserta Say, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. I. p. 317. 11. (1859). Patria: America borealis, Pennsylvania, Illinois. (Mus. Holm.); Missouri, Arkansas. OENOPIA SrTåL. SPATT ÖS VECKA CE 1864. p., 529. Tylus leviter elevatus, linearis. Juga antrorsum haud convergentia. Articuli antennarum secundus et tertius eque longi vel ille hoc paullo brevior. 1. O. unidentata SPin. — Pentatoma unidentatum SPIN. in Gay, Hist. de Chile. Zool. VII. p- 134. 4. Hem: Jam. 1. f. 4. (1852); Sicn., An. 8. E. Fr. sér. 4. III. p. 546. 16. (1864). Patria: Chile. (Coll. SIGNORET.) Scutellum lateribus ante medium sinuatis. Segmentum anale maris obtuse subtectiforme, longitrorsum obtuse subearinatum, apice sat late rectangulariter sinuatum. 2. O. punctaria Står. — Pentatoma punctaria STÅL, Bug. resa. Ins. p. 226. 16. (1859). Patria: Buenos Ayres. (Mus. Holm.) Secutellum lateribus ante medium sinuatis. Segmentum anale maris apice sinu semicirculari instructum, transversim sensim convexum, haud tectiforme. 3. O. pallidula Står. — Pallide sordide flavescens, supra ferrugineo-punctata, pectore subacervatim nigro- punctato, ventre dilute punctato, vitta laterali nigro-punctata; dorso abdominis, maculis parvis posticis segmen- torum duorum basalium lineaque longitudinali segmenti sexti ventris nigris; antennis dilute ferrugineis, apicem versus obscurioribus; marginibus lateralibus anticis thoracis posterius leviter rotundatis; pedibus parce fusco- ferrugineo-conspersis. 9. Long. 8, Lat. 5 mill. Patria: Buenos Ayres. (Mus. Holm.) Preecedentibus valde affinis, statura paullo latiore puneturaque dorsi dilute ferruginea differt. Acledre bonariensi simillima, notis genericis picturaque ventris divergens. MELPIA SrTåAL. STÅ, TÖSKNVERA SE SS0TE p. 329. Tylus haud elevatus. Juga antrorsum plus minus convergentia, apice interdum contigua. Articulus secun- dus antennarum articulo tertio multo brevior. a. Jugis sensim distincte convergentibus; marginibus lateralibus anticis thoracis rectis; scutello apice minus lato, frenis ultra medium scutelli extensis; angulis apicalibus segmentorum abdominis viz prominulis. 1. M. sternalis Står. — Melpia sternalis StåL, Berl. E. Z. XIII. p. 229. 1. (1869). Patria: La Plata. (Mus. Holm.) 2. M. inermis Står. — Precedenti simillima, differt tantum marginibus lateralibus thoracis inermibus, ante medium obsoletissime obtuseque suberenatis, antennis paullo longioribus et gracilioribus, articulis duobus ultimis apicem versus in ferrugineum obsolete vergentibus, capite paullo breviore, marginibus basi ad oculos in angulum obtusum obsolete prominulis, jugis et tylo zaque longis, illis apice haud contiguis, sensim leviter con- DL CA SP ÅL, vergentibus, margineque postico segmenti analis maris denticulis obsoletis duobus mediis destituto. A. Long. $, Lat 43 mill. SA. Segmento anali apice late obtuseque sinuato. Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) aa. Capite apice biemarginato, jugis et tylo cweque longis; jugis antrorsum levissime convergentibus; marginibus lateralibus anticis thoracis distincte sinuatis, ante sinuwm acute denticulatis; scutello pone medium latiusculo, frenis medium scutelli attingentibus; angulis apicalibus segmentorum aldominis distincte prominu- lis, subtus tumescentibus; angulis lateralibus thoracis in dentem acutiorem prominulis. 3. M. sinuata StåL. — Precedentibus maxime affinis, antennis paullo longioribus et notis allatis diversa. Q. Long. 9, Lat. 43 mill. Patria: Brasilia meridionalis, Santa Catharima. (Mus. Holm.) Specimen descriptum est totum mnigrum, verisimiliter varietas. Specimina certe adsunt griseo-flavescentia, fusco-punctata, uti species precedentes picturata. ACLEDRA SIGN. SIGN., An. S. E. Fr. sér. 4. III. p. 547. (1864); STAL, ÖJ VIA ESS ON. p- 528. a. Corpore pallido; scutello apice angusto vel angustiusculo, margine apicali haud vel minus distincte lcevigato. b. Jugis tylo longioribus, antrorsum convergentibus et apice sepissime contiguis. 1. A. Kinbergii SvåL. — Pentatoma Kinbergi STÅL, Eug. resa. Ios. p. 225. 14. (1859). Patria: Monte Video; Buenos Ayres. (Mus. Holm.) 2. ÅA. fraterna StåL. — Pentatoma fraterna STÅL, Eug. resa. Ins. p. 225. 15. (1859). — Acledra reflexa SIGN., An. S. E. Fr, sér. 4. III. p. 947. pl. 12. f£. 13. (1864). Patria: Monte Vadee. (Mus. Holm.) Chile. 3. A. modesta StåL. — Pentatoma modesta STÅL, Eug. resa. Ins. p. 224. 13. (1859). Patria: Buenos Ayres. (Mus. Holm.) bb. Jugis et tylo fere weque longis, illis apice haud convergentibus. 4. ÅA. albo-costata Spin. — Pentatoma albo-costatum SPIN. in Gar, Hist. de Chile. Zool. VII p. 132. 2. Hem. lam. 1. f. 2. (1852); Sicn., An. S. E. Fr. sér. 4. IIL p. 546. 14. (1864). Patria: Chile. (Mus. Holm.) 5. AA. dimidiaticollis SPin. — Pentatoma dimidiaticollis SP1s. in Gay, Hist. de Chile. Zool. VII p. 133. 3... Hem. lam .tilkif.13. (1852); SIGN... An: SIE: Eruser, 0 II pp 46 io (dS6D: Patria: Chile. (Mus. Holm.) 6. A. bonariensis StåL. — Pentatoma bonariensis StåL, Eug. resa. Ins. p. 227. 19. (1859). Patria: Buenos Ayres. (Mus. Holm.) aa. Corpore superne infuscuto, subtus niyro et pallido-UUmbato: scutello apice latiusculo, margine api- cali distinete levigato. lard 7. A. hematopa SPin. — Pentatoma hematopus SPIN. in Gar, Hist. de Chile. Zool. VII p. 136. 5. Hem. lam. 1. f. 5. (1852). — Pentatoma hematopus SIGN., An. S. EB. Fr. sér. 4. III. p. 547. 17. (1864). Patria: Chile. (Mus. Holm.) RÖRA UHLER. UHLER, Pr. Bj SSX Pl IITp: 363. (1863). 1. P. podopioides UuLErR. — RE podopioides UHLER, Pr. E. S. Phil. II. p. 364. (1863). Patria: California. (Mus. Holm.) LIODERMA UHLER UELER, "Pr: BostuS. NI Hy Febrode7i: Subg. Lioderma UuLER. Thorax marginibus lateralibus anticis haud reflexis. Articuli secundus et tertius antennarum longitudine subzequales. Articulus tertius rostri articulo quarto longior. | 1. L. (Lioderma) saucia Sav. — Pentatoma saucia Say, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. I. Z S18:112. (1859): Patria: America borealis. New Jersey. (Mus. Holm.); Virginia, Florida. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 30 Subg. Rhytidolomia STAL. Thorax marginibus lateralibus anticis imis reflexis. Articulus secundus antennarum articulo ter- tio longior. Rostrum pone coxas posticas extensum, articulis secundo et tertio eque longis, quarto tertio breviore. 2. L. (Rhytidolomia) senilis Say. — Pentatoma senilis Say, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. I. p. 316. 8. (1859). — Pentatoma oblonga WEstW. in Hope, Cat. I. p. 37. (1837). — Pentatoma grisea DALL., nststl: ps 246. 33. (1851). Patria: America borealis, New Jersey. (Mus. Holm.) 3. L. (Rhytidolomia) Belfragii Står. — Ovalis, olivacea, supra pectoreque distincte punctata, ventre aci- culato-punctato, vitta media levi; antennis, excepto articulo primo, limbo laterali partis apicalis scutelli, margine exteriore corii pone medium, dorso abdominis, connexivo intus impressioneque longitudinali laterali prostethii nigris; membrana alisque sordide hyalinis, illius angulo basali interiore fusco; tarsis fuscis: segmento ultimo dorsi abdominis fasciis duabus medio interruptis olivaceis notato. SA. Long. 13, Lat. 74 mill. JA. Segmento anali apice obtusissime sinuato, ad apicem transversim leviter retuso. Patria: America borealis, Illinois. (Mus. Holm.) Przacedenti affinis, differt statura breviore et latiore, capite breviore, angulis lateralibus thoracis obtusius rotundatis picturaque scutelli et corii. Vitta scutelli obsolete pallescens. Subg. Chlorochroa STAL. Thorax marginibus lateralibus anticis imis reflexis. Articulus secundus antennarum articulo tertio longior. Rostrum pone coxas posticas haud extensum, articulo secundo tertio multo longiore, articulis duobus apicalibus eque longis. 4. L. (Chlorochroa) ligata Say. -— Pentatoma ligata Say, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. J. p. Ner SSF ETC, Ihird rep. op. 711100. (1859).— Cimez rufocinetus H. S., W. I. IV. p. 94. f. 436. (1839). — Pentatoma marginalis WaLK., Cat. Het. II. p. 285. 34. (1867). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 5. L. (Chlorochroa) Uhleri Står. — Ovalis, lete olivaceo-virescens, distinete punctata, vitta ventris lavi; articulis tribus ultimis et interdum apice articuli secundi antennarum, apice rostri dorsoque abdominis nigris, hoc apice viridi; membrana decolore; alis levissime infuscatis, apice decoloribus, vena principali nigra; marginibus lateralibus anticis thoracis, apice imo maculaque parva callosa angulorum basalium scutelli, margine exteriore corii basin versus margineque abdominis pallide olivaceo-flavescentibus; tarsis interdum infuscatis. &S. 29. Long 13, Lat. 73 mill. &. Segmento anali apice leviter lateque rotundato-producto. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) P. ligate affinis, notis allatis distincta. 6. L. (Chlorochroa) Sayi Står. — Ovalis, dilute viridis, subtus pallidior, superne pectoreque sat dense distineteque punctata, ventre subtilius punctato; antennis nigris, articulo basali virescente; limbo laterali antico thoracis, limbo costali thoracis, apice scutelli, margine abdominis, coxis, trochanteribus femoribusque basin versus pallide sordide flavescentibus; callis rugulisque parvis sparsis, in thorace scutelloque obsoletis, in corio distin- etioribus, nec non maculis tribus lxvigatis subcallosis basalibus scutelli viridi-albicantibus; membrana alisque decoloribus; marginibus imis lateralibus anticis thoracis et margine imo abdominis lutescentibus; tarsis apicem versus fuscis. 2. Long. 11, Lat. 63 mill. Patria: California. (Mus. Holm.) Precedenti affinis, notis allatis formaque angustiore divergens. CARPOCORIS Kor. Kor., Mel. IV. p. 45. (1856); MuLrs, Pun. Pent. p. 237. (1866). Subg. Antheminia Murs. Munxs., Pun. Pent. p. 238. (1866). 1. C. (Antheminia) lynx FaBr. — Cimex Lynz FABR., E. S. p. 110. 118. (1794). — Carpocoris lynx MuzLs., Pun. Pent. p. 254. 5. (1866). Patria: California. (Coll. MAYR.) Exemplum "americanum, quod vidi unicum, divergit ab exemplis europeis mihi cognitis corpore pallidiore, punctis nigris destituto, spiraculis concoloribus, nec fuscis, membranze angulo basali concolore, nec fusco, capite 1) K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 4. 34 | CA STAG: antrorsum paullo minus angustato, jugis et tylo aeque longis, illis haud convergentibus, parte dimidia anteriore scutelli minus tumescente parteque dimidia posteriore paullo angustiore. In exemplis europeis variant juga apicem tyli plus minus superantia, nunc apicem versus levissime conver- gentia, nunc ante tylum contigua. TRICHOPEPLA STåL. Står, Ö. V. A. F. 1867. p. 528. 1. T. semivittata Sar. — Pentatoma semivittata SAY, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. I. p. 322. 21. (1859). — Pentatoma semivittatum H. S., W. I. VII. p. 93 et 101. f£. 766. (1844). — Pentatoma pilipes DaALL., List. I. p. 247. 37. (1851). Patria: America borealis, New Jersey, Texas. (Mus. Holm.) Mas ventre inter spiracula et marginem vitta griseo-pilosa segmentoque anali apice late angulato-emarginato et utrimque ad angulos apicales sinu parvo angulato instructo gaudet. 2. T. atricornis SrtåL. — Precedenti maxime affinis, differt statura paullo latiore, capite apicem versus minus angustato, membrana obscuriore, connexivo nigro, extus flavescente-marginato, tarsis antennisque nigris, harum articulo tantum basali pallido. 2. Long. 8, Lat. 5 mill. Patria: America borealis, Wisconsin, Illinois. (Mus. Holm.) Variat vittis nigro-punctatis lateris inferioris corporis distinctissimis vel obsoletissimis. PERIBALUS Murs. MuLs., Pun. Pent. p. 237 et 262. (1866). 1. P. limbolarius StåL. — Pallide sordide flavescens, supra in griseum vergens et nigro-punctatus; anten- nis ferrugineis, articulis duobus ultimis nigris, penultimo basi ferrugineo; dorso abdominis, connexivo maculisque tribus punctiformibus pectoris ad acetabula unaque ad medium margimis antici mesostethil nigris; marginibus lateralibus anticis thoracis, apice scutelli, margine costali corii basin versus margineque exteriore comnexivi pallide sordide flavesceutibus, lzevibus; membrana fuscescente; femoribus minute nigro-conspersis. &S. 2. Long. 7—38, Lat. 41—5 mill. &A. Segmento anali valde declivi, prope apicem transversim subretuso, apice latissime angulato-emarginato, medio profundius emarginato, angulis apicalibus paullo productis, apice rotundatis. Patria: America borealis, Illinois, New York, Texas, Mexico. (Mus. Holm.) P. vernali affinis, antennis connexivoque alio modo pictis, capite nonnihil minore, angulis lateralibus thora- cis haud prominulis, marginibus lateralibus anticis thoracis totis pallidis et lzevibus, frenis paullo longioribus mox distinguendus. Articulus secundus antennarum tertio longitudine sequalis. Pectus et venter punctis nigris vel decoloribus instructa. Venter disco remotissime punctatus. Frena paullo pone medium scutelli extensa. THYANTA STAL. STAL, Mo Hf IS po oosr(r862); ÖLET AR TESKLSGNE p. 529. a. Erenis ultra medium scutelli extensis: urticulo secundo antennarum articulo tertio haud vel paullo Jongiore. 1. T. perditor FaBr. — Cimex perditor FABR., EB. S. IV. p. 102. 90. (1794); S. R. p- 163. 42. (1803). - Pentatoma fascifera P. B., Ins. p. 150. Hem. pl. 10. f. 8. (1805). — Pentatoma collaris WEstw. in Horz, Cat. I. p. 40. (1837). -— Cimex transversalis H. S., W. I. VI. p. 66. (1842). — Cimez dimidiatus H: S.:, W3 I. VI. f. 629 [nec 630] (1842). — Pentatoma Dimidiatum H. 8., W. I. VILI p. 94. (1844). — Puschistus perditor DaLL., List. I. p. 206. 12. (1851). — Pentatoma (Mormidea) perditor GUÉR. in SaGrRA, Hist. de Cuba. Ins. p. 367. (1857). — Fuschistus fasciatus WALK., Cat. Het. II. p. 245. 12. (1867). — FEuschistus adjunctor WaLK., Cat. Het. II. p. 249. 39. (1867). — Thyanta Perditor STÅL, H. Fabr. I. p. 29. 1. (1868). Patria: Mexico; Texas; Columbia. (Mus. Holm.); Insulae Indiz occidentalis. Species maxime varians, virescens vel griseo-flavescens, punctis concoloribus vel fuscis; angulis lateralibus thoracis acutis, levissime prominulis, vel valde prominulis et in spinam acutissimam leviter antrorsum vergentem productis; vitta capitis fasclaque thoracis ferrugineis interdum deficientibus; apice scutelli interdum rufescente; membrana impicta vel fusco-conspersa; dorso abdominis concolore vel nigro-pieto; margine ahdominis concolore vel croceo, interdum minute nigro-maculato; segmentis ventris pone spiracula, que concolora sunt, sapissime macula punctiformi nigra notatis. Articuli secundus et tertius antennarum longitudine paullo variabiles. 2. T. custator FaABr. — Cimex custator FABR., S. R. p. 164. 43. (1803). — Pentatoma calceata SAY, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. I. p. 320. 19. (1859). — Pentatoma custator H. S.; W. T- VIINp! 96 et 106. f. 771. (1844); Daur., List. I. p. 251. 46. (1851). In ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 3 Patria: America borealis, New York, Illinois, Tenessee, Texas. (Mus. Holm). Przecedenti maxime affinis et eodem modo varians, vix distincta. 3. T. pallido-virens Står. — Pentatoma pallido-virens STÅL, Eug. resa. Ins. p. 227. 18. (1859). Patria: California. (Mus. Holm.) An a precedentibus distincta? 4. T. testacea Darr. — Pentatoma testacea DALL., List. I. p. 250. 43. (1851). Patria: Insula Sancti Bartholomei. (Mus. Holm.); America meridionalis. 5. T. patruelis Står. — Pentatoma patruelis STÅL, Eug. resa. Ins. p. 226. 17. (1859). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 6. T. teniola Darr. — Pentatoma teniola DarL., List. I. p. 250. 44. (1851). Patria: Insula Indize occidentalis; California; Puna. (Mus. Holm.) i aa. Frenis ad vel via ultra medium scutelli extensis; articulo secundo antennarum articulo tertio multo longiore ; capite ante medium latiusculo. 7. T. rugulosa Say. — Pentatoma rugulosa SAY, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. I. p. 319. 26-(18359). Patria: Texas: Cuba. (Mus. Holm.) 8. T. maculata FaBrR. — Cimer maculatus FABR., S. Ent. p. 704. 40. (1775); GozrzE, E. B. II. p. 238. Ha(dT8); FABR., Spec. II. p. 347. 56. (1781); Mant. II. p. 285. 65. (1787); GmMeL., S. N. I: 4. p. 2140. 210-(1788); FaABR., HE. S. IV. p. 100: 82. (1794); S. R. p. 161. 31. (1803). — Thyanta maculata STAL, H. Habrs I. pp. 29. 2. (1868). Patria: America. OM: casta Står — Thyanta casta Står, Stett. B. Z. XXIII. p. 104. 76. (1862). Patria: Mexico. 10. T. juvenca Står. — Thyanta juvenca STAL, Stett. BE. Z. XXIII. p. 104. nota. (1862). Patria: Chile. Obs. Pentatoma inconspicua DALL. et obsoleta Dart. ad Thyantam verisimiliter sunt referendze. CHLOROCORIS SPIN. (KRlorocOorIsESPIN. Hiss. p. 285. (1837); DATL., List. I, p. 151: (1851); Står, O: V. A. E.1867. p. 525. =— Thelima A. et S.. Hist. p. 107. (1843). a. ÅAntennis gracilioribus, articulis quattuor ultimis apice vel apicem versus nigris, secundo et tertio extus nigris vel nigro-lineatis; abdomine lato, subtus vix vel leviter convexo; rostro longo; segmento dorsali ultimo feminw apice medio sinuato et in dentes duos producto. — CHLOROCORIS SPIN. 1. C. depressus FaABrE. — Halys depressa FABR., S. R. p. 182. 6. (1803). —- Chlorocoris depressus STÅL, H.: Fabr. I. p. 23. 1. (1868). — Chlorocoris roseus VOLL., Versl. Ak. Amst. Nat. ser. 2. IL p. 178. 16. (1268). Patria: Nova Granada. (Mus. Holm.); Guiana. 2. C. complanatus GuvEr. — Pentatoma complanata GuErR., Voy. Coq. Ins. p. 167. Hém. pl. 2. f. 15. (1830). — Chlorocoris Tau SPIN., Ess. p. 289. (1837), H. S., W. I. VII. p. 49. (1844). —- Cimex deplanatus IESSIWI I VI: p; 68. £2.633: (1842). — Thelima complanata A. et S., Fist. p. 107. 1: (1843). — Chloro- coris complanatus DaALL., List. I. p. 167. 1. (1851). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Variat antennarum articulis secundo et tertio seque longis vel secundo tertio breviore; spinis angulorum lateralium thoracis impictis vel postice linea nigra notatis, segmentis connexivi impictis vel apice extus lineola transversa nigra ornatis. 3. C. atrispinus Står. — Chlorocoris atrispinus STÅL, Stett. E. Z. XXIII. p. 99. 56. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) aa. ÅAntennis minus gracilibus, pictura nigra destitutis: abdomine minus lato, subtus modice convexo, segmento dorsali ultimo feminarum apice obtusissime sinuato vel subtruncato; rostro breviore. — MONOCHRO- CERUS STÅL. 4. C. rufispinus Daur. — Chlorocoris rufispinus DALL., List. I. p. 167. 1. (1851). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) | Variat articulo secundo antennarum tertio breviore vel longiore corioque macula parva sanguinea notato vel destituto. 5. C. rubescens WarKk. — Chlorocoris rubescens WaALK., Cat. Het. III. p. 543. (1868). — Chlorocoris rufopictus WaALK., Cat. Het. III. p. 544. (1868). 26 OLRSMA 1, Patria: Mexico. (Mus. Holm.) A pracedente vix differt. Variat angulis lateralibus thoracis plus minus acuminatis et productis. Segmenta connexivi extus tota vel ad partem sanguineo-marginata, apice prope angulum exteriorem macula parva nigra notata. 6. C. subrugosus SrtåL. — Sordide virescens; supra dense distincteque, subtus remotius punctatus; mem- brana alisque decoloribus; jugis tylo paullo longioribus, sensim convergentibus, apice obtusiusculis et contiguis; marginibus lateralibus anticis thoracis, margine exteriore corii basin versus margineque angusto abdominis sor- dide flavescentibus; connexivi segmentis apice prope angulum exteriorem macula parva nigra notatis; rostro ba- sin ventris attingente; ventre sulco destituto, vitta media lavigata. Q. Long. 15, Lat. Skäm: 9. Segmento dorsali ultimo apice subrotundato-truncato. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Pracedentibus duobus affinis, jugis apice contiguis, thorace transversim subrugpso, apice angulorum latera- lium thoracis graciliore, thorace intra margines laterales anticos angulisque lateralibus nigro-punctato, ventre haud sulcato, distinete punctato, angulo apicali corii minus producto, antennisque brevioribus, capiti, thoraci et dimi- dio scutelli longitudine 2equalibus presertim differt. Articulus secundus antennarum articulo tertio distincte brevior. 7. CO. distinetus Sin. — Chlorocoris distinetus SIGn., An. S. E. Fr. sér. 2. IX. p. 330. 3. pl. 10. f. 2. (1851). Patria: Mexico. LOXA Aret 5. A. et S., Hist. p. 137. (1843); Daur., List. I. p. 193. (1851); Står, Ö. V. A. F. 1867. p. 525. 1. LE. flavicollis Drury. — Cinex flavicollis Drury, I. II. p. 67. pl. 36. f. 4. (1773). — Cimex albicollis FABR., Spec. II. p. 347. 51. (1781); Mant. II. p. 285. 59. (1787). GMer., S. N. I: 4: ps 21385 202-(WMSS)H FABR., BE. S. IV. p. 98. 75. (1794); S. R: p. 160: 26. (1803); HMS WE VI p. 6800 68400St00 Pentatoma wiridis .P.B., Ins. p. 111. Hém. pl. 8. f. 1. (1805). — Loza flavicollis A. et 5:35 Mistepitlarenis pl. 3. f. 3. (1843); DaLrL., List. I. p. 198. 1. (1851). — Loxa virescens A. et S., Hist. p. 137. 2. (1843). — Pentatoma albicolle H. S., W. I. VILI p. 94. (1844). — StorLr, Pun. f. 196, 198 et 200. Patria: Surinam; Brasilia, Rio Janeiro; Cuba. (Mus. Holm.) 2. ÅL: affinis DAL. — Kozxa ajjemis DATE: Dist. I ps LISE (MSN: Patria: Para. 3. DL. curvidens Mayr. -— Loxa curvidens Mayr, Verh. z.-b. Ges. Wien. XIV. p- 909. (1864); Reis. Nov. Hem. p. 50. f. 8. (1866). Patria: Brasilia. (Mus. Vien.) Caput quam in AL. flavicolli distinctius punctatum. Rostrum fere ad apicem segmenti secundi ventris ex- tensum, hoc segmento medio longitrorsum impresso. Venter remote distineteque punctatus, medio lzxevigatus; incisura quarta maris medio obtusissime rotundato-subangulata, quinta obtuse angulata, segmentis ultimis, pree- sertim ultimo, quam in &L. favicolli medio multo minus antrorsum productis. Segmentum anale maris apice late obtuseque angulato-emarginatum. 4. LL. rectidens Mayr. — Loza curvidens var. rectidens MAyr, Reis. Nov. Hem. p. 51. (1866). Patria: Brasilia. (Mus. Vien.) Secundum exemplum masculinum typicum heec species a precedente differre videtur ventre impunetato se- gmentoque secundo medio haud impresso. 5. ÅL. luteipennis Wesww. — Pentatoma luteipennis Wesrw. in Hopp, Cat. I. p. 40. (1837). Patria: Brasilia. 6. L. hematica H. S. — Cimex hematicus H. S., W. I. VI: p. 70: f£ 636. (1842); ER: Ber: Hatten p- 115. (1843). — Pentatomau haematicum H. 8. W. I. VII. p. 94. (1844). Patria: Brasilia. CHLOROPEPLA SrTåL. StåL, Ö. V. A. F. 1867. p. 525. 1. C. vigens SrtåL. — Loza vigens StåL, Rio H. I. p. 19. 2. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 31 FECELIA STÅL. Chloropeple affine genus, differt sulco ab orificiis ducto brevi, subito abbreviato, margineque apicali corii et hujus angulo apicali valde rotundatis. ”) 1. F. minor Vorr. — Loxza minor VoLn., Versl. Ak. Amst. Nat. ser. 2. II. p. 179. 22. (1868). Patria: Porto Rico. (Mus. Lugdun.) Statura fere Chloropepla vigentis. Caput subtiliter, thorax, scutellum et hemelytra distincte punctata, pun- ctis fundo subfuscis. Juga tylo vix longiora. Antenna longa, articulo primo apicem capitis aquante, articulo secundo longo, tertio paullo longiore, tertio et quarto aeque longis. Rostrum apicem segmenti tertii ventris subsuperans. Thorax, scutellum et hemelytra callis parvis flavescentibus nonnullis conspersa. Membrana basin versus parce aerugineo-conspersa. Latera metastethii rugulis nonnullis pallidis instructa. Venter lateribus late flavescente-rugosus. Segmenta duo ultima ventris maris uti in Chloropepla vigenti formata, penultimum antice medio rotundatum, ultimum obtuse angulatum; segmentum anale maris apice obtusangulariter retuso-emarginatum, inter medium et latera sensim rotundatum. MURGANTIA STAL. Står, Stett. B. Z. XXIII. p. 105. (1862); Ö. V. A. F. 1867. p. 529. a. Åntennis longis; thorace prope marginem anticum punctato, hoc margine haud vel vix elevato: cor- pore subtus flavescente, maculis lateralibus ceruleis vel violaceis. b. Scutello in angulis basalibus macula flavescente vel albicante destituto. 1. M. tessellata A. et S. — Pentatoma tessellata A. et S., Hist. p. 130. 2. pl. 3. f. 5. (1843). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Variat thorace vitta obliqua laterali fasciaque pone medium posita flavescente ornato vel his signis destituto ; corio interdum prope marginem lateralem linea flavescente notato. Pentatoma varicolor WEsTW. (in Hope, Cat.) ad hanc speciem forte est referenda. 2. M. bifasoiata H. S. — Pentatoma bifasciatum H. S., W. I. III. p. 96. f. 321. (1836). — Pentatoma trifasciata Westw. in Horze, Cat. I. p. 37. (1837). — Strachia bifasciata Dair., List. I. p. 263. 17. (1851). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) bb. Scutello in angulis basalibus macula flavescente vel albicante notato. 3. M. munda Daun. — Strachia munda DaLL., List. I. p. 264. 19. (1851); Står, Stett. E. Z. XXIIL p. Tel 17. (1861). Patria: Mexico. (Mus. Holm.); Columbia. aa. ÅAntennis brevibus: thorace ad marginem anticum punctis obsoletis serie positis instructo, margine ipso calloso, elevato; corpore subtus nigro, maculis albidis et croceis in series dispositis ornato. 4. M. histrionica Hann. Strachia histrionica HAN, W. I. II. p. 116. f. 196. (1834); Danr., List. I. p. 263. 15. (1851). Patria: Mexico: Texas, Louisiana. (Mus. Holm.) 5. M. violascens WeEsiw. — Pentatoma violascens Westw. in Hope, Cat. 1. p. 34. (1837). — Strachia violascens DALL., List. I. p. 263. 18. (1851). — Strachia concinna Dain., List. I. p. 265. 20. (1851). Patria: Jamaica; Brasilia? AROCERA SPIN. Arocera SPIN., Ess. p. 316. (1837); STÅL, Ö. V. A. FE. 1867. p. 529. -— Ocedosoma A. et S., Hist. p. 128. (1843) a. Capite anterius longitrorsum concavo, jugis reflexis: articulo primo antennaruwm apicem capitis su- perante. — ÅROCERA SPIN. = ÖOEDOSOMA A. et S. ”) Genera Chlorocoris, Loxa, Chloropepla et Fecelia, quse in partibus pectoris plaga magna laterali lavigata sunt pradita, hoc modo inter se distinguuntur. 1(2). FPemoribus apice inermibus; anvgulis apicalibus segmenti sexti abdominis marium apice in spinam vel dentem gracilem haud prodnetis. — Chlorocoris SPIN. 201). Femoribus apice dentatis; angulis apicalibus segmenti sexti marium in dentem acutum vel spinam productis. 3(4). Capite rugis vel lineis obsoletis laeviusculis longitudinalibus instructo; segmento secundo ventris interdum impresso. Loza A. et S. 4(3). Capite rugis vel lineis lavibus destituto; segmentis secundo et tertio ventris medio impressis. 56). Suleo ab orificiis dueto brevi, subito abbreviatot corio apice valde rotundato. — Fecelia STÅL. 6(5). Sulto ab orificiis ducto in rugam longam subtilem continuato; corio apice leviter rotundato. — Chloropepla STAL. 38 CH STAT, 1. ÅA. acroleuca Perry. — Pentatoma acroleucum Perry, Del. p. 168. pl. 38. f. 11. (1834). — Cimezx acroleucus BurM., Handb. II: 1. p. 366. 6. (1835). -— Arocera aurantiaca SPIN., Ess. p. 318. (1837), H. S., W. I. VII. p. 90. (1844). — Pentatoma wquinoctialis WEsTWw. in Horze, Cat. I. p. 33. (1837). — Ooedosoma acroleucum A. et S., Hist. p. 128. 1. (1843). — Strachia acroleuca DaALL., List. I. p. 263. 16. (1843). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) aa. Capite anterius haud concavo, jugis haud reflexis; articulo primo antennarum apicem capitis haud vel viz superante. — EUOPTA STÅL. b. Thorace leviusculo vel remote punctulato. c. Capite anterius flavo vel testaceo, posterius nigro. 2. ÅA. spectabilis Drury. — Ciner spectabilis Drury, IM. de p- 65. pl. 46. f. 4. (1782). — Strachia ? spectabilis DaLL., List. I. p. 266. 22. (1851). — Strachia generosa STÅL, Ö. V. A. F. 1854. p. 233. 2. Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 3. ÅA. melanopyga StåL. — Strachia melanopyga STÅL, O. V. A. F. 1858. p. 487. 1. — Arocera mela- nopyga STÅL, Stett. E. Z. XXIII. p. 107. 85. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 4. ÅA. crucigera HaGL. — Arocera crucigera HaGL., Stett. E. Z. XXIX. p. 157. 1. (1868): — Stor, BUD: fas Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Capite majore tyloque jugis sublongiore a pracedentibus duabus divergit. ce. Capite superne toto nigro vel testaceo. R 5. ÅA. nigro-rubra Dani. — Strachia ? nigrorubra DALL., List. I. p. 267. 24. (1851). — Strachia quadri- punctata SIGN., An. S. E. Er. sér. 2. IX. p. 337. 1. pl 101 f £M(nSDLy Patria: Columbia. (Mus. Holm.) bb. Thorace, scutello hemelytrisque distincte et sat dense punctulatis. 6. A. splendens BuaAncu. — Pentatoma splendens BLAncH. Hist. p. 148. 5. (1841); D'OrB., Dict. Atlas. Hém. pl. 4. f. 5. (1849). — Pentatoma ? splendida Dazzr., Läst. I, pr 2060: 98. (1851). — Pentatoma principalis SråL, Ö. V. A. F. 1855. p. 182. 1; 1 c. 1856. pr 58. 1. — Arocera principalis STÅL, Stett. HZ5RXOCINme 107. 84. (1862). — Arocera splendens STÅL, Stett. E. Z. XXIII. p. 107. nota. (1862). Patria: Columbia; Mexico. (Mus. Holm.) Variat colore aneo in ferrugineum vergente. 7. ÅA. rufo-notata StåL. — Avrocera rufo-notata STÅL, Stett. E. Z. XXII. p. 140. 7. (1861). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 8. ÅA. rufo-limbata Står. — Nigra vel subzaneo-nigra; marginibus antico et lateralibus anticis thoracis, margine costali basin versus, limbo laterali' prostethii, acetabulis, maculis duabus segmentorum duorum ultimorum dorsi abdominis, connexivo ventreque rufo-testaceis, hujus vitta laterali nec non margine inzequali basali segmen- torum nigris; membrana alisque fuscis. 9. Long. 18. Lat. 11 mill. Patria: Brasilia meridionalis, Sancta Garkalne (Mus. Holm.) Pracedentibus duabus valde affinis, alio modo picta. 9. A. rufifrons Daur. — Strachia ? rufifrons DALL., List. I.-.p. 267. 23. (1851). Patria: Brasilia. EPIPEDUS SPIN. SPIN., Ess. p. 314. (1837); DaALr., List. I. p. 195: (1851). 1. E. histrio Spin. — Epipedus histrio SPIn., Ess. p. 315. (1837); Daur., List. I. p. 256. 1. (1851). Patria: Brasilia. RUNIBIA STÅL. STÅL, /Stett.. BD. 4. XKII. pp. 140:.(1861);- ÖFSVa Ar IRIES Orta 9. a. Corpore superne nigro, limbo rufo vel flavescente; capite nigro. 1. RB. discoidea FaBr. — Cimez discoideus FABR., Mant. II. p. 295. 159. (1787); E. S. IV. p. 119. 154. (1794); S. R. p. 174. 100. (18038). — Arocera circumcineta SIGN., An. 8. E. Er. sér. 2. IX. p. 339. 2. pl. 10: f. 6. (1851). — RFunibia discoidea STAL, H. Fabr. I..p. 30. 1. (1868). Patria: Brasilia. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 39 2. R. cireumducta Står. — Strachia circumducta STåL, O. V. A. F. 1854. p. 233. 3. et 1. ce. 1856. p. 60. 4. Patria: Brasilia. (Mus. Holm.): Å Limbus rufus hujus speciei est angustior quam in specie precedente. Vix distincta species. aa. Corpore croceo vel rufescente, superne nigro-maculato. b. Capite croceo vel rufescente, vitta vel maculis nigris; connexivo nigro-maculato. 3. R. perspicua FaBr. — Cimez perspicuus FABR., E. S. Suppl. p. 533. 104—5. (1796); Burm., Handb. Eee 30016: (1835); IE SS Wi II IV: p. 91:f 429: (1839). — Edessa perspicua FABR., 8. R. psridd. 21. (1803). — Pentatoma perspicua A. et S., Hist. p. 130. 1. pl. 3. f. 4. (1843). — Pentatoma ? perspicua Dare list I. p. 255. 56. (1851). Patria: Insula Sancti Thomeae Indie occidentalis. (Mus. Holm.) 4. RB. proxima Daun. — Pentatoma ? prozima DALL., List. I. p. 255. 57. (1851). Patria: Jamaica. (Mus. Holm.) 5. R. decorata Dair. — Strachia ? decorata DaLL., List. I. p. 266. 21. (1851). Patria: Cayenna. (Mus. Holm.) bb. Capite nigro; connexivo maculis nigris destituto. 6. R. euopta WaLE. — Strachia euopta WaLKk., Cat. Het. II. p. 320. 36. (1867). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) VULSIREA SPIN. SPIN.; Ess. p. 300. (1837); DALL., List. I. p. 196. (1851); STÅL, ÖVA SREL867. p. 531. a. Thorace cornuto. 1. V. insignis BrancH. — Hdessa insignis BLancH., Hist. p. 144. 3. (1841). — Vulsirea liturata DALL., Tist. I. p. 273. 7. (1851). — Taurocerus cinctus H.S., W. I. IX. p. 316. f. 1001. (1853). — Vulsirea insignis STÅL, Stett. E. Z. XXIII. p. 108. 89. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 2. NV. variegata Drury. — Cimex variegatus Drury, Il. II. p. 72. pl. 38. f. 4. (1773). — Cimex validus DrRurxY, I. III. p. 64. pl 45. f. 6. (1782); Burm., Handb: II: 1. p. 365. 4. (1835). -— Cimez tarandus FABR., B. S. IV. p. 93. 53. (1794). — Edessa tarandus FABR., S. R. p. 147. 9. (1803). — Vulsirea ? variegata DALL., Wistsrop. 273. 6. (1851). Patria: Jamaica. aa. Ångulis lateralibus thoracis levissime prominulis. 3. V. violacea FABR. — Cimez violaceus FABR., S. R. p. 167. 63. (1803); H.S., W. I. IV. p. 89. f. 425. (1839). -—- Rhaphigaster abdominalis WEsww. in Horze, Cat. I. p. 32. (1837). — Vulsirea violacea Står, Fabr äprala 1. (1868). — Stort, Pun. f. 133. Marios uValsiren TauNOrL., WVersl. Ak. Amst. Nat. ser. 2. IL. p: 186. 56. (1868) sec. ex. typ: Var. ce. — Vulsirea Ancora SPIN, Bsstpr3or (LST); Ar CetiST Hist. p. 1492. (1843);- EH: ST War MNEpsE2: (1845); DaALL., List. I. p. 272: 2. (1851). Var. d. — Vulsirea nigro-rubra SPIN., Ess. p. 351. 2. (1837); A. et S., Hist. p. 143. 1. (1843); DaL., List. I. p. 271. 1. (1851). — Strachia ponderosa STAL, Ö. Vv TN SA p. 233. 1. — Pentatoma ( Vulsirea) nigrorubra GUEÉR. in SAGRA, Hist. de Cuba. Ins. p. 372. (1857). Patria: Insula Indie occidentalis; Brasilia borealis. (Mus. Holm.); Mexico. Valde variabilis. Thorax, scutellum et pectus nunc tota nigro-violacea, nunc plus minus rufo vel flave scente-picta. PHARYPIA STAL. ekarypia STAL, Stett. DB. Z. XXIII p. 139. (1861); Ö. V. Å. FE. 1867. p. 530. — Ptilarmus STÅL, Stett. E. 4. XXIL p. 139. (1861). a. Thorace scutelloque densius et subtilius punctatis, illo antice levi, intra marginem anticum angu- ste calloso-elevatum serie punctorum instructo, marginibus lateralibus anticis totis anguste distincteque re- Hezxis; scutello apice in angulum, apice imo rotundatum, terminato; ventre obtuse lateque carinato. — DICHROPEPLA STAL. 1. P. gracilirostris Står. — Pharypia gracilirostris STÅL, An. S. E. Fr. sér. 4. IV. p. 53. 1. (1864). Patria: Brasilia. Bahia. (Mus. Holm.) 2. P. generosa StåL. — Pharypia generosa STÅL, An. S. E. Fr. sér. 4. IV. p. 93. 2. (1864). Patria: Cayenna. (Mus. Holm.) 40 CSA D; aa. Thorace scutelloque anterius punctis remotis magnis conspersis, illo intra marginem apicalem haud vel levissime elevatum seriatim fortiter punctato; scutello apice sensim rotundato. b. Marginibus lateralibus anticis thoracis rectis, anguste distincteque reflexis; ventre obtusissime carinato. — PHARYPIA STÅL. Pr 3. P. pulchella Drury. — Cimex pulchellus Drury, Il. III p. 67. pl. 46. f. 8. (1782). — Cimex con- centricus BURM., Handb. II: 1. p. 365. 5. (1835). — Vulsirea pulchella DaAtL., List. I. p. 272. 4. (1851). — Vulsirea formosa DALL., List. I. p. 272. 5. (1851).1— Stort, Pun.!f. 130 et 42. Patria: Mexico; Brasilia borealis. (Mus. Holm.); Columbia, Venezuela. bb. Marginibus lateralibus anticis thoracis haud vel obsoletissime reflexis, levissime rotundatis; ventre carina destituto. — PTILARMUS STÅL. 4. P. nitidiventris Står. — Ptilarmus nitidiventris STåL, Stett. PB. Z. XXIII. p. 140. 1. (1861). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 5. P. fasciata HacL. — Ptilarmus fasciatus HaGL., Stett. EB. Z. XXIX. p. 156. 1. (1868). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) NEZARA A. et S. Nezara A. et S., Hist. p. 143. (1843); Står, Ö. V. A. FE. 1867. p. 530. — Rhaphigaster DALL., j List. I. Pp. 274 (1851): a. Corpore superne cwnescente- fusco, maculis parvis subcallosis pallidis consperso; margine antico toto thoracis calloso ; dorso abdominis violaceo; ventre carina destituto, tuberculo basali obtusissimo.— PELLAA STÅL. 1. N. sticticea Dairr. — Rhaphigaster sticticus DALL., List. I. p. 281. 22. (1851). Patria: Mexico. (Mus. Holm.); Columbia, Guiana. aa. Corpore superne varicolore, maculis pallidis callosis destituto: margine antico thoracis haud vel tantum ad partem calloso; dorso abdominis toto vel magnam ad partem flavescente aut virescente. b. Antennis totis vel maximam ad partem geniculis tarsisque nigris; sulco ab orificiis ducto in rugam longam sensim angustatam continuato; membrana magnam ad partem fusca vel fusco-picta. cec. Connexivo viridi vel flavescente, immaculato; thorace, scutello hemelytrisque maculis vel rugulis parvis levigatis, albicantibus destitutis; marginibus lateralibus anticis thoracis haud vel viz explanatis et reflexis. d. Thorace anterius levi, intra marginem anticum subcallosum seriatim punctato; capite parce punctato. 2. N. marginalis H. S. — Pentatoma marginale H. S, W. I. III. p. 95. f. 320. (1836). — Pentatoma nitida WestTW., in Hope, Cat. I. 33. (1837). — Rhaphigaster marginalis H. S.,. W. I. VIII. p. 6. (1845); DaALL. Fast! Kp IRS So: Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) dd. Thorace capiteque dense punctatis, illius margine antico haud calloso. k 3. N. nigritarsis Står. — Ovalis, supra dense punctata, viridis, subtus cum pedibus pallide virescens; limbo capitis, limbo laterali antico thoracis et laterali scutelli, margine costali basin versus nec non limbo ab- dominis pallide olivaceo-flavescentibus; membrana nigro-fusca, angulo basali interiore limboque latissimo posteriore decoloribus; antennis, apice femorum, basi apiceque tibiarum, tarsis rostroque apicem versus nigris; alis sordide hyalinis, apicem versus infuscatis; dorso abdominis croceo; rostro paullo pone segmentum ventris secundum ex- tenso; pectore punctulato; ventre aciculato, latera versus punctulato, vitta media lavigata, spina basali acuta, brevi, medium coxarum posticarum attingente. &. Long. 1343, Lat. 73 mill. STOLL, Pun. f. 134 SF. Segmento anali brevi, apice latissime sinuato, medio inciso. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) 4. N. geniculata Darr. — Rhaphigaster geniculatus DALL., List. I. p. 279. 13. (1851). — Rhaphigaster obscuricornis STÅL, Rio H. I. p. 22. 1. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Gallia, sec. DALLAS. cc. Connexzivo nigro-maculato; thorace, scutello hemelytrisque maculis levibus subcallosis pallescentibus conspersis; marginibus lateralibus anticis thoracis distincte nonnilil explanatis et reflexis. 5. N. Rogenhoferi SråL. — Ovalis, olivaceo-virescens, supra distinete punctulata, thorace, scutello et drzesertim hemelytris maculis levibus subcallosis pallidis conspersis, scutello basi maculis duabus apiceque sor- ENUMERATIO HEMIPTERORUM. Aj dide flavo-albidis, minus distincte punctatis: margine capitis, marginibus lateralibus anticis thoracis, connexivo, ”lateribus dorsi abdominis, limbo laterali prostethii nec non maculis semicircularibus marginalibus ventris pallide croceis; antennis, maculis duabus ante medium disci marginibusque lateralibus anticis thoracis pone medium, limbo basali et apicali segmentorum connexivi, angulis apicalibus et basalibus segmentorum ventris, spiraculis, geniculis, apice imo tibiarum, tarsis, rostro apicem versus, lineola laterali partium pectoris limboque laterali pro- stethii posterius nigris; membrana grisescente, angulo basali interiore maculaque vel lineola ante medium vena- rum fuscis; spina basali ventris brevissima. A. Long. 12, Lat. 7 mill. JF. Segmento anali apice latissime sinuato, medio inciso. Patria: Brasilia, Rio Negro. (Mus. Vien.) Species insignis. Articulus secundus antennarum tertio paullo brevior, articuli ultimi exempli descripti mutili. Thorax marginibus lateralibus anterius leviter rotundatis. Pectus minus dense punctulatum. Venter ob- solete punctatus, disco lateribusque anguste lzvibus. bb. Antennis raro fusco-virescentibus vel fere nigris, sepissime (in vivis semper?) virescentibus, ar- Uculis tribus ultimis interdum apice vel apicem versus nigris vel fuscis. e. Sulco ab orificiis ducto subito abbreviato, in rugam haud continuato. — NEZARA Å. et S. 6. N. viridula Lin. — Pentatoma smaragdula L. Dur., Rech. p. 157. 4. (1833). — Nezara smaragdula ÅA. et S., Hist. p. 144. 1. (1843); FiEB., Eur. H. p. 330. 1. (1861). — Nezara approxzimata REIcHE et FAIRM., Voy. Abyss. Ent. p. 443. 1. (1847). — Rhaphigaster prasinus DaLL., List. I. p. 274. 2. (1851). — Pentatoma (Nezara) smaragdula GUER. in SaGra. Hist. Cuba. Ins. p. 373. (1857). — Nezara viridula Står, H. afr. I. petd3 2 (1864); Hi Habr: Ip 31, 15(1868).— Nezara prasina Murs., Pun. Pent. p. 295. 3. (1866) excl. syn. LIN. Var. a. — Cimezi smaragdulus: FABR., S. Emnt. p. 711. 69. (1775); Gorzz, E. B. II. p. 246. 9. (1778); FABR., Spec. II. p. 354. 99. (1781); Mant. II. p. 292. 126. (1787); GMeL., Syst. I: 4. p. 2153. 312. (1788); REST IVA p. 109: 114. (1794); Worirr; Ie: II: p: 56::533,£ 53: (1801); FABR.,; S. R. p: 167. 61. (1803). — Cimex spirans FABR., E. S. Suppl. p. 533. 114—5. (1798); S. R. p. 167. 62. (1803). — Cimex viridissimus WOLFF, Ic. II. p. 55. 52. f. 52. (1801). — Pentatoma unicolor WEstTW. in HopPrz, Cat. I. p. 38. (1837). — Pentatoma subsericea WEstw, in Horzr, Cat. I. p. 38. (1837). — Pentatoma Leei WESTW. in HoPE, Cat. I. p. 38. (1837). — Pentatoma tripunctigera WEsTW. in HoPrzE, Cat. I. p. 38. (1837). — Pentatoma pro- gima WESTW. in HoprzE, Cat. I. p. 38. (1837). — Pentatoma chinensis WESsTW. in HoPrzE, Cat. I. p. 38. (1837). — Pentatoma chloris Wrstiw. in Hoprpzr, Cat. I. p. 38. (1837). — Pentatoma propinqua WEstw. in Hope, Cat, I. p. 39. (1837). — RKhaphigaster Smaragdulus Kor., Mel. IV. p. 55. 182. (1846). — Pentatoma plicaticollis Lvc., Expl. Alg. Ins. p. 87. 126. Hém. pl. 3. f. 9. (1549). — Rhaphigaster subsericeus DALL., List. I. p. 275. (1851). Var. b. — Cimexz torquatus FABR., S. Ent. p. 710. 65. (1775); GozezE, BE. B. II. p. 245. 8. (1778); FABR., Böärc CIlp3o3. 3. (1781); Mant: II; ps 291: 119: (1787); GmMen, Ss NI: 4. po 2150: 290. (1788); FABR., WES IV: p. 108: 107. (1794); S. R. p. 166. 56. (1803). — Pentatoma jflavicollis P. B:, Ins. p. 185. (1805). — Pentatoma flavicornis P. B., Ins. Hém. pl. 11. f. 4. (1805). — Rhaphigaster torquatus H.S., W. I. IV. p. OO. 447. (1839). Var. c. — Cimez viridulus LiN., S. N. ed. 10: I. p. 444. 28. (1758); M. L. U. p. 172. 6. (1764); 8. N. DARE: 2: p. 121. 39: (1767); FABR:, S. Ent. p. 710. 66. (1775); GorzeE, PB. B. II. p. 196. 39. (1778); SRS ESpec. IL p.-3v4. 95. (1781); Mant: II. p. 291. 122. (1787); GMmeL., S. N. I: 4. p. 2150. 39. (1788); BABR., BE. S. IV. p. 109. 110. (1794); S. R. p. 166. 57. (1803). — Cimex hemichloris GERM. in SILB., Rev. Np. 166. 94. (1837). — Rhaphigaster orbus Står, O. V. A. F. 1853. p. 221. 1. Patria: Texas; Cuba. (Mus. Holm.); Europa et Asia meridionales, Africa, Australia. Color viridis interdum in virescente-carneum vergit. ee. Sulco ab orificus ducto in rugam longam sensim evanescentem continuato. — Å CROSTERNUM IRTEB. f. Angulis lateralibus thoracis apice rotundatis, haud prominulis. g. Spina basali ventris brevi, ante coxas posticas haud extensa. h. Corpore superne remote punctato. 7. N. viridans Står. — Rhaphigaster viridans Står, Eug. resa. Ins. p. 228. 21. (1859). Patria: Callao; Panama; Insul&e Galapagos. (Mus. Holm.) hh. Corpore superne dense punctato. ”) 1. Angulis apicalibus segmentorum connexivi nigris vel macula parva nigra notatis. ”) Species hujus divisionis simillima sunt et segerrime distinguuntur. K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:0 4. 6 42 OM SR AMT, 8. N. pennsylvanica Dr GEER. — Cimex viridis pensylvanicus DE GEErR, Mém. III. p. 330. 4. pl. 34. 5. (1773). — Pentatoma pensylvanica P. B., Ins. p. 186. pl. 11. f. 5. (1805). — Pentatoma abrupta Sar, New. Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. I. p. 317. 10: (1859). Patria: America borealis, Pennsylvania. (Mus. Holm.); Georgia. Plurimis hujus divisionis latior, capite antennisque brevioribus marginibusque lateralibus anticis thoracis pa- ullo rotundatis differt. Spina basalis ventris brevissima, tuberculum compressum, autrorsum haud productum, simulans. 9. N. hilaris Sav. — Pentatoma hilaris Say, New Harm. Ind. Dec. 1831 et Jan. 1832; Compl. writ. I. p- 304 et 316. 9. (1859). — Bhaphigaster Sarpinus DaALL., List. I. p. 276. 4. (1851). Patria: America borealis, Illinois, Carolina meridionalis, Texas. (Mus. Holm.) 10. N. marginata P. B. — Pentatoma marginata P. B., Ins. p. 147. Hém. pl. 10. f. 1. (1805). — Nezara marginata A. et S., Hist. p. 145. 2. (1843). — Rhaphigaster spirans DaALL., List. I. p. 280. 17. (1851). — Pentatoma (Nezara) marginata GUBR. in SAGRA, Hist. Cuba. Ins. p. 374. (1857). — Nezara jurgiosa STåL, Stett. IEA AKI Ap. 106-81. (1862): Patria: Cuba; Mexico; Nova Granada. (Mus. Holm.) N hilari maxime affinis, spina basali ventris nonnihil longiore staturaque paullo breviore differt. 11. N. leta Står. — Rhaphigaster letus STÅL, Bug. resa. Ins. p. 228. 22. (1859). Patria: Puna. (Mus. Holm.) Precedentibus maxime affinis. Thorax disco anterius maculis duabus minutissimis nigris notatus. Spina ventris brevissima, tuberculum compressum obtusiusculum, antrorsum vix prominulum, simulans. 12. N. apicicornis Sei. — Pentatoma apicicornis SPIN. im Gar, Hist. Chile. Zool. VIL p. 131. 1. lam. 1. f. 1. (1852). — Nezara apicicornis SIGN., An. S. E. Fr. sér. 4. III. p. 548. 20. (1864). Patria: Chile. (Mus. Holm.) Dorsum abdominis basi maculaque maxima discoidali anteriore nigris. iu. Segmentis connexivi margine apicali toto vel magnam ad partem anguste nigro: venis membrane fuscis vel fusco-lineolatis. 13. N. herbida Står. — Rhaphigaster herbidus STÅL, Eug. resa. Ins. p. 229. 23. (1859). Patria: Buenos Ayres. (Mus. Holm.) 14. N. impicticornis Står. — Ovalis, virescens, corpore ommi apiceque scutelli pallidissime flavescente-lim- batis; spina ventris brevi, tuberculum compressum antrorsum vix prominulum simulante; dorso abdominis palli- dissime sordide flavescente; lineis transversis connexivi, angulis imis apicalibus segmentorum ventris nec non macula tuberculorum antenniferorum nigris. &A. 9. Long. 103-—13, Lat. 61—7 mill. Patria: Nova Granada. Bogota. (Mus. Holm.) Pracedenti maxime affinis, in omnibus nonnihil angustior spinaque ventris multo breviore differt. 15. N. bipunctula Står. — Prwecedentibus maxime affinis; thorace anterius maculis minutissimis duabus vel quattuor nigris notato; spiraculis interdum fuscis; spina ventris distincte producta. &. 2. Long. 11—133, Hat: 7-8 mill: Patria: Bahia. (Mus. Holm.) Przeecedentibus maxime affinis, quoad latitudinem corporis et longitudinem spinze basali ventris inter ambas media. gg. Spina basali ventris longa, inter vel ante coxas intermedias producta. 16. N. difficilis Står. — Rhaphigaster difficilis STÅL, Rio H. I. p. 23. 5. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.). Scutellum exempli descripti basi ad angulos macula parva obsoleta pallescente notatum. Caput breve. Pars apicalis scutelli latiuscula. Margines laterales thoracis subrotundati. 17. N. obstinata Står. — Rhaphigaster obstinatus STÅL, Rio H. I. p. 23: 6. (1860). Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Przecedenti valde affinis, paullo angustior, capite longiore, scutello apice angustiore, connexivo subtilius pun- ctato, marginibus lateralibus anticis thoracis rectis differt. 18. N. nap&ea SrtåL. — Virescens, supra sat dense punctata, scutello apice lxevigato, pallescerte; antennis fusco-viridibus vel, articulo primo excepto, nigricantibus; macula tuberculorum antenniferorum apiceque imo an- gulorum segmentorum abdominis nigris; abdominis dorso dilute sordide suberoceo; connexivo virescente, subtili- ter punctato, limbo lxevi; spina ventris medium coxarum intermediarum attingente. 9. Long. 133, Lat. 8 mill. Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) Preecedentibus maxime affinis, statura N. obstinate, scutello apice lxvigato, apiceque imo angulorum se- gmentorum abdominis vix perspicue nigro differt. Membrana vitrea. Ala sordide hyalinze, apice vitrex. Limbus lateralis anticus thoracis lsevis. ff. Angulis lateralibus thoracis acutissimis, extrorsum productis. = Leg | ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 43 19. N. armigera Står. — Rhaphigaster armiger STåL, Eug. resa. Ins. p. 229. 24. (1859). Patria: Buenos Ayres. (Mus. Holm.) 20. N. marginata Dair. — Rhaphigaster marginatus DAUL., List. I. 277. 8. (1851). excl. syn. Patria: Brasilia, Columbia. ; Ad divisionem hh referenda. 21. N. Runaspis Dart. — Rhaphigaster Runaspis DaLL., List. I. p. 280. 18. (1851). Patria: Guayaquil. 22. N. Sparnius Daun. — Rhaphigaster Sparnius DaLL., List. I. p. 280. 19. (1856). Patria: Jamaica. BANASA STÅL. Banasa STÅL, Rio H. I. p. 24. (1860). — Nezara p. STÅL, ÖL VA. FIIT867. p. 930. — Atomosira UHLER, Proc. Bost. S. N. H. Febr. 1871. a. Jugis totis distantibus; capite posterius vittis duabus brevibus, angustis, appropinquatis, levibus in- structo vel magnam ad purtem lwvi. b. Angulis apicalibus segmenti ultimi abdominis apice imo leviter acuminatis, angulis segmentorum reliquorum acutiuscule subprominulis; tibiis teretibus vel subteretibus, superne non nisi leviter sulcatis vel planiusculis, plerumque sulco destitutis; scutello in angulis basalibus macula majuscula levigata pallida de- stituto. — BANASA STÅL. ce. ÅAngulis lateralibus thoracis in cornu breve eaxtrorsum productis. 1. B. bucera Står. — Rhaphigaster bucerus STÅL, Rio H. I. p. 23. 7. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) ec. Angulis lateralibus thoracis haud vel leviter promimnulis. 2. B. varians Står. — Rhaphigaster dimidiatus Står, Rio H. I. p. 22. 2. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm). Quoad colores valde variabilis. 3. B. induta Står. — Banasa induta StTåL, Rio H. I. p. 24. 1. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Przecedenti maxime affinis, differt capite densius punctato. 4. B. albo-apicata Står. — Rhaphigaster albi-apicatus STåL, Rio H. I. p. 22. 3. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro; Nova Granada; Honduras; (Mus. Holm.) Variat dorso abdominis violaceo vel violaceo-sanguineo vel sanguineo. 5. B. dimidiata Say. — Pentatoma dimidiata Say, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. I. p. 318. 14. (1859). Patria: America borealis, NewYork. (Mus. Holm.) bb. Angulis apicalibus segmenti ultimi abdominis obtusiusculis, apice haud acuminatis, angulis segmen- torum reliquorum haud vel obsoletissime prominulis ; tibis superne totis sulcatis vel planis. — ATOMOSIRA UHuLER. d. Scutello in angulis basalibus macula parva leviuscula pallida notato; membrana fusco-picta. 6. B. Packardii Står. — Ferruginea, nitida, superne remotissime nigro-punctata; capite thoraceque ante- rius hic illic in pallide viridi-olivaceum vergentibus; hemelytris olivaceo-flavescentibus, extus ferrugineis; macula angulorum basalium scutelli, maculis pectoris nonnullis, maculis marginalibus maculisque in series quinque posi- tis ventris olivaceo-virescentibus; abdomine dorso violaceo-ferrugineo; membrana sordide hyalina, macula anguli basalis interioris vittulaque partis exterioris fuscis. 9. Long. 11, Lat. 64 mill. Patria: Carolina borealis. (Mus. Holm.) Species quoad colores verisimiliter valde varians, punctura dorsi remotissima maxime insignis. Caput quam thorax paullo densius et subtilius punetatum. Thorax intra marginem anticum levem et vix callosum seriatim sat dense punctatus, ad margines laterales anticos subdepressus. Scutellum remotissime, ad medium marginum lateraliam densius punctatum, apice levi, pallido-marginato. Pars olivaceo-flavescens hemelytrorum punctis hic illie in lineolas vel maculas congregatis instructa, hic illic omnino Jaevigata; pars marginalis ferruginea punctis concoloribus instructa. Pectus minus dense distineteque punctatum. Latera ventris remote punctulata. Articulus secundus antennarum tertio tertia parte brevior. Segmentum secundum ventris basi medio levissime tuberculatum. 44 CN SMÅ: 7. B. sordida UnreEr. — Pallide subolivaceo-flavescens, superne subinfuscata, supra sat dense distincteque, subtus remotius nigro-punctata; macula parva basali angulorum basalium apiceque scutelli, marginibus imis lateralibus anticis thoracis margineque imo costali ultra medium pallidis, lzevibus; membrana sordide hyalina, macula anguli basalis interioris vittulaque partis exterioris fuscis; dorso abdominis fusco-violaceo; ventris margine in incisuris macula minutissima nigra notato; macula laterali parva mesostethil et metastethil maculisque versus latera ventris in seriem dispositis fuscis. 9. Long. 10, Lat. 6 mill. Atomosira sordida UHLER, Proc. Bost. S. N. H. Febr. 1871. Patria: America borealis, Maryland. (Mus. Holm.) Pracedenti valde affinis, punctura fortiore et multo densiore, coloreque diversa. Tylus apice subimpressus. Antenna exempli descripti mutilae. dd. Scutello in angulis basalibus macula majuscula Ievigata subeallosa notato; membrana vitrea, impicta. 8. B. euchlora Står. — Dilute viridis, nitida, distinete et minus dense, in ventre subtilius punctata, hujus vitta media laevi; maculis duabus apicalibus thoracis, ad angulos apicales positis, macula angulorum basa- lium et limbo apicali scutelli maculaque media laterum mesostethii albicantibus, lavibus, subcallosis; membrana alisque vitreis, impictis. &. 9. Long. 9, Lat. 53 mill. S. Segmento anak brevi, apice latissime obtuseque angulato-emarginato. Patria: America borealis, Texas, Carolina meridionalis. (Mus. Holm.) Species pulcherrima, virescens, hic illic obscurior, punctura dorsi inzequali, hic illic densiore, linea obsoleta per thoracem et dimidium anticum scutelli ducta lxvigata, disco corii maculis parvis lxevigatis consperso et pone medium macula majore levi, subcallosa, oblonga notato, his maculis sepe viridi-albicantibus, et ceteris maxime insignis. Articulus secundus antennarum tertio distinete nonnihil brevior. Macula media laterum metastethii, macula marginales nec non macule discoidales ventris in series tres vel quinque disposite obsolete albicantes: Tibie superne planiusculae. Segmentum ventris secundum medio anterius obtusissime subtuberculatum. aa. Jugis apice convergentibus et contiguis; capite vittis posticis levibus destituto, toto punctato. 9. B. pectoralis Står. — Rhaphigaster pectoralis StTåL, Rio H. I. p. 23. 4. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 10. B. irata FABrR. — Cimez iratus FABR., Mant. II. p. 292. 130. (1787); W. S. IV. p. 111. 120. (1794); S. R. p. 168. 70. (1803). — Banasa irata STÅL, H. Fabr. I. p. 32. 1. (1868). a Patria: Cayenna. 11. B. discolor DAL. — Rhaphigaster discolor DALL., List. I. p. 289. 45. (1851). Patria: Columbia. 12. B. antica Datrr. — Rhaphigaster anticus DALL., List. I. p- 283. 26. (1851). Patria ignota. 13. B. Catinus Dair. — Rhaphigaster Catinus DALL., List. I. p. 282. 25. (1851). Patria: America borealis. PALLANTIA STAL. Står, Stett. E. Z. XXIII. p. 106. (1862). 1. P. macula Darin. — Rhaphigaster macula DALL., List. I. p. 284. 32. (1851). — Banasa discifera STÅL, Rio H. I: p; 242. (1860): Patria: Brasilia, Rio Janeiro; Mexico. (Mus. Holm.) PIEZODORUS FieB. Piezodorus F1iEB., Eur. H. p. 78 et 329. (1861). —Nezara p. Står, H. afr. I. p. 192. (1864); Ö. V. ÅN EI1867Ip: 030. a. Corpore pallide virescente, puncetis concoloribus; apice elavi concolore. 1. P. herbaceus Står. — Obovatus, pallide virescens, supra pectoreque distincte et minus dense puncta” tus; plaga laterali opaca pectoris impunctata, subrugosa; lateribus ventris remote distincteque punctatis; mem” brana alisque vitreis, carina mesosterni distincta, antice haud producta; ventre segmento secundo basi medio tuberculo distincto, antrorsum haud producte, armato; tibiis teretibus, sulco destitutis; marginibus imis lateralibus anticis thoracis margineque costali basin versus flavo-albidis, lxeviusculis; articulo secundo antennarum tertio paullo breviore. 9. Long. 11, Lat. 61 mill. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 45 Patria: Insula Sancti Thome. (Mus. Holm.) Colore virescente a congenericis divergit. Caput breve. Speciebus viridibus MNezare similis, sed pallidior, quam plurime illius generis remotius et distinetius punctatus, tibiis sulco destitutis, teretibus, mox ab illis distinctus. aa. Corpore pallide flavescente, superne remote fusco-punctulato; apice imo clavi nigricante vel fusco, 2. P. Guildinii WEstw. — Rhaphigaster Guildinii WEstw. in Hoprzr, Cat. I. p. 31. (1837); Daurr., List. I. p. 283. 28. (1851). Patria: Cuba. (Mus. Holm). P. rubro-fasciato similis, sed major, paullo longior. . THOREYELLA SPI1n. Thoreyella SPIn., Gen. artr. p. 119. (1852). — Uditta StåL, Rio H. I. p. 23. (1860); ÖVA RIL86T: p- d31. 1. T. brasiliensis Sen. — Thoreyella brasiliensis SPIn., Gen. artr. p. 120. (1852). — BRhaphigaster acutus H:S., W. I. IX. p. 318. (1853). — Ugditta impicta Står. Rio H. I. p. 24. 1. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro, Minas Geraés. (Mus. Holm.) AEGIUS DAL. Åegius DALL., List. I. p. 196 et 268. (1851); Står, Ö. V. A. F. 1867. p. 531. — Myota SPIn., Gen. artr. p- 110. (1852). 1. ÅA. &reus H. S. — Cimex oreus H. S., W. I. VI. p. 69. f. 635. (1842). — Pentatoma ereum H. S., W. I. VIL p. 94. (1844). — Aegius ereus DaLL., List. I. p. 269. 1. pl. 9. f. 4. (1851). — Myota Buquetii SPIN., Gen. artr. p. 112. (1832). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) PLACOCORIS MAYR. Marr, Verh. z.-b. Ges. Wien. XIV. p. 913. (1864); Reis. Nov. Hem. p. 70. (1866). 1. P,. viridis Mayr. — Placocoris viridis MaAyr, Verh. z.-b. Ges. Wien. XIV. p. 914. (1864); Reis. Nov. Hem. ip. 73. f. 13. (1866). Patria: Brasilia. (Mus. Vien.) TIBILIS STAL. Srår, Rio H. I. p. 26. (1860); Ö. V. A. F. 1867. p. 531. 1. T. subconspersa Står. — Tibilis subconspersa Står, Rio H. I. p. 27. 1. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 2. T. obsoleta H. 8. — dessa obsoleta H. S., W. I. IV. p. 82. f. 413. (1839). Patria: Brasilia. SERDIA SrTåÅL. SKA URION EL. dop. 25-1(1860);'Ö: Vi AE 18670 p. Sad. a. Capite antrorsum angustato, apice inciso, jugis plus minus hiscentibus; disco ventris extus prope spiracula haud calloso. 1. S. apioicornis Står. — Serdia apicicornis STåL, Rio H. I. p. 25. 1. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Scutellum apice utrimque subreflexum et macula parva nigra notatum. Anguli apicales segmentorum abdo- minis acuti, prominuli. 2. S. limbatipennis Står. — Serdia limbatipennis STåL, Rio H. I. p. 26. 3. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Scutellum apice lateribus haud reflexum. Anguli apicales segmentorum abdominis levissime prominuli. Venter disco remote, lateribus dense punctatus. 3. S. inspersipes Står. — Serdia inspersipes STÅL, Rio H. I. p. 26. 4. (1851). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 46 OS KSIRA EN, Margines laterales thoracis imi reflexi, pallidi, impunctati. Scutellum marginibus lateralibus apicis levissime reflexis. Venter disco remotius et distinctius, lateribus densius et subtilius punctatus. aa. Capite ante oculos distincte sinuato, lateribus ante sinus parallelis, apice lato, latissime rotundato; ventris disco remotissime punctato, extus prope stigmata serie macularum, extus distinctarum, intus sensim evanescentium, callosarum, terminato. 4. S. calligera Står. — Serdia calligera STÅL, Rio H. I. p. 26. 2. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) PHINEUS STÅL. : SrÅL, Stett. E. 4. XXIII. p. 97. (1862); Ö. V. A. F. 1867. p. 530. 1. P. fusco-punctatus Står. — Phineus fusco-punctatus STÅL, Stett. EB. Z. XXIII. p. 97. 52. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) MODICIA STÅL. Corpus obovatum, subtus modice convexum, nitidum. Caput ante oculos sensim subsinuato- angustatum, apice obtuse rotundatum, tylo jugis sublongiore; tuberculis antennigeris inermibus, a supero magnam ad partem distinguendis; bucculis percurrentibus, leviter elevatis. Ocelli inter se quam ab oculis triplo longius distantes. Rostrum basin ventris subattingens, articulo primo basin buccularum attingente, articulo secundo tertio vix longiore, quarto tertio nonnihil breviore. Antenne long&e, articulo primo apicem capitis xquante, secundo longissimo, tertio plus duplo longiore, tertio primo paullo longiore, apicalibus duobus subequalibus, secundo subbrevioribus. Thorax margine antico imo lrxvigato, vix calloso, marginibus lateralibus anticis obtusis, callosis, leviter sinuatis, angu- lis lateralibus extrorsum nonnihil productis. Scutellum apice mediocriter latum, parte apicali sensim angustata; frenis nonnihil pone medium scutelli extensis. Vene membrane simplices. Mesosternum obtusissime, vix perspicue carinatum. Orificia extus in rugam breviusculam, sensim angusta- tam, subito abbreviatam continuata. Anguli apicales segmentorum abdominis in denticulam acutum prominuli. Segmentum secundum ventris basi spina validiuscula, brevi, ante coxas posticas haud extensa, armatum. Femora apice superne in angulum prominula, postica apicem versus subtus ut- rimque spinulis armata, in mare nonnihil incrassata et distinctius spinosa. Tibix superne obsoletis- sime sulcatze. Generibus precedentibus affine, longitudine articuli secundi antennarum longarum distinctum; staturae Mormidee. 1. M. sexlineata Står. — Pallide sordide flavescens, supra sat dense distincteque nigro-punctata, punctis capitis in lineas sex longitudinales acervatis; thorace marginibus lateralibus lineaque transversa antica lavibus, punctis in lineolas irregulares transversas dispositis; maculis parvis tribus transversis basalibus, interdum etiam macula parva media marginum lateralium lzvigatis; dorso abdominis dilute croceo; membrana infuscata, angulo basali interiore obscuriore; alis levissime infuscatis; pectore ventreque remote, hujus disco remotissime nigro- punctatis; macula irregulari laterali pectoris glauco-nigra, opaca; margine ventris impunctato, angulis apicalibus segmentorum macula nigricante mnotatis; pedibus nigro-conspersis; antennis articulis duobus ultimis ferrugineis. ok Pe: Long. 11 Tati (6T mi: &. Segmento anali apice medio sat profunde sinuato, lateribus apicis subdilatatis, margine dense ciliatis. Patria: Cuba. (Mus. Holm.) : Corium prope marginem exteriorem et ad suturam clavi linea longitudinali et pone medium disei macula parva levigatis notatum. TAUROCERUS A. et S. A. et 8., Hist. p. 151. (1843); Står, Ö. V. A. F. 1867. p. 531. a. Apice cornuwm thoracis nigro; scutello apice utrimque Havescente-marginato. 1. T. Achilles Står. — Taurocerus Achilles Står, Stett. E. Z. XXIII p. 108. 92. (1862). Patria: Mexico. 2. T. divergens WaLK. — Taurocerus edessoides A. et S., Hist. p. 151. 1. (1843). — Taurocerus divergens WaLK., Cat. Het. II. p. 392. 4. (1867). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) v ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 47 aa. Cornubus thoracis apice fulvis vel ferrugineis et distincte recurvis. 3. T. Hector Står. — Taurocerus Hector StåL, Stett. E. Z. XXIII. p. 108. 93. (1862). Patria: Mexico; Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) 4. T. edessoides Spin. — Arvelius edessoides SPIN., Ess. p. 347. 1. (1837). Patria: Brasilia. ARVELIUS SPIN. SPIN. Hess. p. 44. (1837); A. et S., Hist. p. 150. (1843); StåL, Ö. V. A. F. 1867. p. 531. 1. A. albo-punctatus DE GErrR. — Cimex albo-punctatus DE GErrR, Mém. III. p. 331. 5. pl 34. f. 6. (1775); Gozrze, E. B. II. p. 243. 36. (1778). — Cimez gladiator FABR., S. Ent. p. 705. 43. (1775); GOoEzE, Rae 239. 12: (1778); FABR., Spec. II. p. 348. 59. (1781); Mant. II. p. 285. 68. (1787); GmMer., S. Erp 2140:7 213: (1778); FABR., BE. SI IV. p. 101: 85: (1794); S. R. p. 162: 36. (1808). — Cimez leucostictos GMEL., S. N. I: 4. p. 2148. 282. (1788). — Pentatoma gladiator P. B., Ins. p. 127. Hém. pl. 9. f. 1. (1805); St. F. et 8... Enc. X. p. 56. (1825). — Acanthosoma gladiator BurM., Handb. II: 1. 359. 1. (1835); BLaAncH., Hist. III. p. 146. 1. (1840); H. S., W. I. VIIL p. 5. (1848). — Acanthosoma luteicornis WEsTWw. in HorspCat lp. 30. (1837). — Arvelius gladiator SPIN., Ess. p. 346. (1837); H. S., W. I. V. p. 104. f. 557 ENN0(L839). — ÄArvekus albopunctatus A. et S., Hist. p. 150. 1. (1843); DaALL., List. I. p. 302. 1. (1851). — Pentatoma (Arvelius) albopunctata GUÉR. in SaGra, Hist. Cuba. Ins. p. 374. (1857). — Stort, Pun. f. 12. Patria: Brasilia, Rio Janeiro; Nova Granada; Mexico; Cuba. (Mus. Holm.) Variat antennis pictura nigra destitutis. EUOPLITUS A. et S. Å. et S., Hist. p. 153. (1843); Står, Ö: V. A. EF. 1867. p. 432. 1. E. laciniatus SPin. — Arvelius laciniatus SPIn., Ess. p. 347. (1837); H. S., W. I. V. p. 103. f. 555. et 556. (1839). — Halys humeralis WEstw. in Hoprzr, Cat. I. p. 21. (1837). — Fuoplitus laciniatus A. et S., Elistep.: 153. 1. (1843). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) PHARNUS STÅL. STAT KOVTAEAR TS0T. ip. 1530. 1. P. inoonspicuus H. S. — Edessa inconspicua H. S., W. I. V. p. 102. f. 553. (1839). Patria: Cuba. (Mus. Holm.) Thorax angulis lateralibus distincte nonnihil prominulis. Anguli apicales segmentorum abdominis distin- ctissime prominentes. Sulcus ab orificiis ductus in rugam sensim angustatam transiens, hac ruga longe versus latera pectoris extensa. Rostrum medium ventris attingens. 2. P. variegatus Guvtr. — Pentatoma (Mecistorhinus) variegatus GURR. in SaAGRA, Hist. Cuba. Ims. p. 553. (1857). Patria: Cuba. (Mus. Holm.) Precedenti maxime affinis, angulis thoracis minus prominulis, sulco ab orificiis ducto sat longo, subito abbreviato, in rugam haud continuato, rostro longissimo, apicem abdominis attingente vel superante divergit. PHAL/ZECUS STÅL. STÅL, Stett. BE. Z. XXIII. p. 98. nota. (1862). Caput parvum. Bucculze retrorsum sensim altitudine decrescentes. Prosternum longitrorsum obtuse carinato- elevatum. Carina valida mesostermi antice compressa et inter coxas anticas paullo producta. Sulcus ab ori- ficiis ductus longus, sensim evanescens, marginibus callosis. Tibia superne leviter sulcate. Tarsi biarti- culati? 1. P. pustulatus DE Geer. — Cimex pustulatus DE GEErR, Mém. III. p. 329. 2. pl. 34. f. 2. (1778); GwuEL., S. N. I: 4. p. 2148. 281. (1788). — Pentatoma pustulatus TIGny, Hist. ed. 2. IV. p. 293. (1813). — Macropygium flavopustulatum Står, Ö. V. A. F. 1855. p. 182. 1. Patria ignota, verisimiliter Surinam. (Mus. Holm.) 48 CSKA, LOPADUSA STAL. STÅL, Rio HÄ IT p.s25: (1860); ÖR VASER BGN p. 531. 1. ÅL. augur StåL. — Lopodusa augur StåL, Rio H. I. p. 25. 1. (1860). - BOTHROCORIS MaAYz. Brachystethus Subg. Bothrocoris Mayr, Reis. Nov. Hem. p. 68. (1866). — Big ARS STÅL, Ös VI ATERN 1867: p. d32. 1. B. quinquedendatus Srein. — Brachystethus quinquedentatus SPIs., Ess. p. 344. 2. (1837); H. S., W. I. VIII. p. 3: f. 790. (1845); DALL., List: I ps 3370. (1851): Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) BRACHYSTETHUS Lar. Edessa Subg. Brachystethus LAP., Ess. p. 63. (1832). — Brachystethus Står, Ö. V. A. F. 1867. p. 532. a. Corpore superne maculis magnis rufis destituto; marginibus lateralibus thoracis et ventris, margine costali basin versus maculaque parva discoidali corii flavescentibus vel rufescentibus. b. Metastermi tuberculo antice haud altiore, apice longitrorsum impresso et leviter declivi, articulo quarto antennarum haud compresso ; lateribus scutelli ante medium dense punctatis. 1. B. geniculatus FaABrR. — Cimer geniculatus FABR., Mant. II. p. 293. 142. (1787); E. S. IV. p. 115. 136. (1796). Edessa geniculata FABR., S. R. p. 153. 32. (1803). — Brachystethus marginatus LaP., Ess. p. 63. (1832); SPIn., Ess. p. 343. 1. (1837); A. et S., Hist. p. 161. 1. (1843); Dary., List. I. p. 336. 1. (1851). — HEdessa circumscripta BuRrM., Handb. II: 1. p. 356. 11. (1835). — Brachystethus circumscriptus H. S., W.TI. VIII. p. 2. f. 789. (1845); Darr., List. I. p. 336. 2. (1851). — Brachystethus geniculatus Står, H. Fabr. I pr 38 LuG303): Patria: Cayenna; Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Colore antennarum pedumque variabilis. bb. Tuberculo metasterni anterius altiore, apice subito declivi, parte declivi retusa: articulo quarto antennarum distincte compresso et utrimque sulcato; scutello punctis raris consperso. 2. B. cribrum FaBr. — Cimer cribrum FABR., Spec. II. p. 357. 116. (1781); Mant. II. p. 294. 151. (1787); GmEL., S. N. I: 4. p. 2152. 304. (1788); FABRrR., E. S. IV. p. 117. 146. (1796). = "Bäaessakeribnamn FABR., S. R. p. 154. 39. (1803); Burm., Handb. II: 1. p. 356. 12. (1835). — Brachystethus cribrum A. et S.; Hist. p. 161. 2. (1843); H. S., W. I. VIII. p. 1. f. 788. (1845); Darr., List. I. p. 337. 3; (1851D):-- Sto0m Puns ft 18: Å Patria: Cayenna; Surinam; Nova Granada. (Mus. Holm). 3. B. vicinus Sicn. — Brachystethus vicinus SIGN., An. S. E. Fr. sér. 2. IX. p. 344. 3. (1851). Patria: Nova Granada, (Mus. Holm.); Brasilia. aa. Uorpore nigro, supra maculis magnis rufis ornato, limbo concolore. 4. B. rubro-maculatus Daiir. — Brachystethus rubromaculatus DALL., List. I. p. 337. 4. (1851); SIGN. An. S. E. Fr. sér. 2. IX. p. 345. 5. (1851). — Brachystethus sexmaculatus H. S., W. I. IX. p. 310. f. 1010:(1855)1 Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 5. B. Signoretii Står. — Brachystethus geniculatus SIGN., An. S. E. Fr. sér. 2. IX. p. 345. 4. (1851). Patria: La Guayra. PEROMATUS A. et S. A. et S., Hist. p. 156. (1843); Står, Ö. V. A. F. 1867. p. 532. a. Sulco ab orificiis ducto breviusculo, in rugam subtilem longam extrorsum continuato. 1. P. notatus Burm. — Edessa notata Burm., Handb. II: 1. p. 354. 1. (1835); H. S., W. I. IV. p. 17. f. 363. (1839) et VII. p. 126. (1844). — Peromatus notatus A. et S., Hist. p. 156. 1. (1843); DaLL., List p. 318. 1. (1851); Hacn., Stett. E. Z. XXIX. p. 161. 2. (1868). Patria: Brasilia, Minas Geraös. (Mus. Holm.) 2. P. validus DarL. — Peromatus validus DALL., List. I. p. 131852: (1851). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 49 3. P. robustus HacGL. — Peromatus robustus HaGL., Stett. E. Z. XXIX. p. 161. 1. (1868). Patria: Mexico, Vera Cruz. (Mus. Holm.) aa. Sulco ab orificiis ducto breviusculo, sensim angustato, subito abbreviato, in rugam haud con- tinuato. 4. P. nodifer WeEstw. — Hdessa nodifera WEstw. in Horze, Cat. I. p. 28. (1837), Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) EDESSA FABR. Edessa p. FABR., S. R. p. 145. (1803). — Edessa A. et S., Hist. p. 158. (1843); DaLur., List. I. p. 317. (1851); Står, O. V. A. F. 1867. p. 532. — Pentatoma Subg. Ascra Sar, New Harm. Ind. Jan. 1832; Compl. WiitELop. 304. (1859). -— Dorypleura A. et S., Hist. p. 157. (1843). — Hypozys A. et S., Hist. p. 157. (1843). — Pygoda A. et S., Hist. p. 159. (1843). — Aceratodes A. et S., Hist. p. 160. (1843). a. ÅAngulis lateralibus thoracis in cornu longisstmum, apice acutum extensis, angulis apicalibus sc- ymenti sexti abdominis longissime productis, acutissimis; articulo secundo antennarum tertio longiore. b. Thorace ante medium fascia flavescente ornato, margine antico calloso-elevato: capite punctis in series positis destituto. — DORYPLEURA Å. et S. 1. E. bubalus Sr. F. et S. — Pentatoma Bubalus Sr. F. et S., Enc. X. p. 54. 8. (1825). — Edessa tra- eata DURM., Handb. II: 1. p. 355. 5. (1835). — Dorypleura bubalus A. et S., Hist. p. 157. 1. (1843). — Edessa longispina WaLiK., Cat. Het. III. p. 431. 90. (1868). — SrtoLL, Pun. f. 253. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.); Cayenna. Antenna flavo-testacex vel testacex, interdum sat obscura, articulo secundo tertio paullo longiore. Caput impunctatum, disco ad tylum transversim rugosum, parte anteoculari fere xeque longa ac ad oculos lata, margi- nibus lateralibus distincte sinuatis. Thorace ante fasciam flavescentem olivaceus, cornubus angulorum lateralium interdum posterius obsoletissime transversim rugosis, basin versus posterius interdum macula parva testacea no- tatis. Dorsum abdominis viridi-eneum. Metasternum anterius sulco profundo, inter vel fere pone partem pos- ticam coxarum intermediarum incipiente, instructum, cornubus anticis compressis, apice obtusis et subincrassatis, subrectis, leviter divergentibus. Lineze transverse fusce pectoris ventrisque interdum oblitterata. Pedes lineis fuscis destituti. Margo imus costalis ante medium lineaque corii prope marginem illum plus minus distincte flavescentes. 2. E. Thunbergii Står. — Przecedenti coloribus, statura puncturaque simillima, differt tantum dorso abdo- minis violaceo-testaceo, (an interdum seneo?), angulis apicalibus segmenti sexti abdominis in spinam paullo bre- viorem, superne concolorem, nec nigram, productis, et prasertim metasterno haud sulcato, cornubus anticis bre- vioribus, obtusioribus, nonnihil magis divaricatis. 2. Long. 17, Lat. hem. 8, Exp. corn. thor. 163 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) 3. E. cornuta Dair. — Edessa cornuta DALL., List. I. p. 319. 1. (1851). excl. syn. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Precedentibus similis, capite breviore, ad partem distincetissime punctato, antennis, piectura pectoris ventris- que nec non lineis pedum nigris, cornubus thoracis longioribus, validioribus et acutioribus, apice scutelli minus acuminato, corio intra marginem costalem vitta flavescente ornato, metasterno anterius haud sulcato, cornubus anticis sensim acuminatis, rectangulariter divaricatis, articulo secundo antennarum longiore divergit. Segmentum anale maris medio subdepressum. apice obtusangulariter late emarginatum, margine apicali latera versus sensim rotundato. bb. Thorace fascia flavescente destituto, margine antico levi, haud calloso-elevato, margine basali for- lus smnuato:; capite longitrorsum nmigro-lineato, lineis distincte punctatis. 4. E. hamata Wairk. — dessa hamata WaLK., Cat. Het. III. p. 432. 91. (1868). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Cornua antica metasterni longissima, parallela, coxas anticas attingentia. aa. Angulis lateralibus thoracis interdum cornutis, cornubus tamen sepius minus longis et raro acu- minatis; angulis apicalibus segmenti sexti abdominis in spinam longiusculam raro productis, hac spina semper latiore et minus gracili quam in divisione precedente. e. Angulis lateralibus thoracis cornutis, cornubus soepisstme longis vel longiusculis, totis vel apicem versus cylindricis vel apice inerussatis et recurvis, raro depressis vel subdepressis, in hoc casuw apice trun- catis. — "Spec. 5—26. Epzrssa FABR., ÅA. et 8. K. Vet Akad. Handl. B. 10. N:o 4. d 50 CM STAT d. Cornubus thoracis validis, latis, depressis, apice sinuato-truncatis. 5. E. laticornis Står. — Plus minus dilute olivaceo-flavescens, nitida, ferrugineo-punctata; antennis pedi- busque pallescentibus, illarum articulis duobus apicalibus exceptis, nigro-punctatis; hemelytris densius et subtilius fusco-ferrugineo-punctatis, venis pallidis, levigatis; membrana obscure cupreo-fusca; alis fuscescentibus; dorso ab- dominis nigro, fascia postica segmentorum sordide flavescente. AP. 9. Long. 22, Lat. hem. 12, Exp. corn. thor. 21 mill. SS. Segmento anali apice medio subsemicirculariter sinuato, parte apicali laterali producta subsinuato-trun- ata, angulis posticis paullo prominulis; angulis apicalibus segmenti sexti abdominis acutis, pone segmentum anale modice productis. Q. Valvulis analibus lateralibus apice productis et acuminatis, pone angulos posticos segmenti sexti abdo- minis paullo productis. Patria: Mexico, Vera Cruz. (Mus. Holm.) Forma thoracis ab omnibus mihi cognitis congeneribus divergens. Caput productum, prope margines laterales punctis vel rugulis nonnullis instructum, posterius punctis in series quattuor longitudinales positis praditum, parte anteoculari subzaquilatera. Antenna sat longe, articulis secundo et tertio longitudine subaqualibus. Tho rax - remote distineteque punctatus, anterius lxeviusculus et punctis subtilibus raris conspersus, margine apicali subealloso, marginibus lateralibus anticis obtusis, ante medium transversim rugosis, cornubus lateralibus latis, depressis, apice truncatis, parte truncata posterius simuata. Scutellum remote punctatum, apice acutum. Pro- stethium posterius et cornua subtus punctata. Metasternum cornubus apicalibus leviter divarieatis, oblique subdepressis, apice obtusis. Venter latera versus obsoletissime aciculatus. dd. Cornubus thoracis swpius minus latis, apice haud truncatis. e. Cornubus thoracis cylindricis, apice inecrassato-reflexis, subtus ad apicem tuberculo instructis, ab antico visws apice smudatis. 6. E. cervus FABR. — Cimex cervus FABR., Mant. II. p. 283. 40. (1787); GMEL., S. NI I:4 pr 21550 188. (1788); FaABR., EB. S. IV. p. 91. 49. (1794). — Cimez viridis 'DoN., Ins. Ind. Hem. pl. 8. £. 1: (180095 sec. DALLAS. — Edessa cervus FABR., S. R. p. 146. 2. vd "BOR, Handb. II: 1. p. 354. 3. (1835); H. S., WII IMSp. 1910f:13667 (18395 BTANCH ESt: IIENpes LAR: (1840); DALCL., List. I. p. 320: 2. (1851) = STOLL, Pun: ff 199. Patria: Brasilia, Rio Janeiro; Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Typus generis Edessm FABR. Segmentum anale maris apice medio subsemicirculariter sinuatum, lateribus obtusissime sinuatum, angulis posticis paullo productis. Cornua metasterni leviter divaricata, obtusa. In exemplo e Nova Granada reportato cornua thoracis sunt apice superne maxime tumida, in tuberculum magnum elevata. ee. Cornubus thoracis apice inferne tuberculo destitutis. f. Scutello corioque mwque longis, illius parte pone frena sita parte anteriore distinctissime longiore, sensum vel subsensim acuminata, fremnis breviusculis, distinctissime ante medium scutelli abbreviatis; cornubus metastermi nonnilul divaricatis, apice oblique truncato-obtusatis et extus productis; linea undata laterali ven- iris fusca vel migricante. [nd 7. E. costalis Svår. — Pallide olivaceo-flavescens, nitida; cornubus thoracis hemelytrisque obscure ferru- gineis, vena intracostali margineque costali corii pallide flavescentibus; membrana fusca; alis fuscescentibus; dorso abdominis lineaque transversa partium pectoris nigris; macula irregulari opaca laterali pectoris glauco- ferruginea; linea media lineaque laterali undata ad spiracula posita ventris fuscis, obsoletis. &A. Long. 19, Lat. hem. 10, Exp: corn. thor. 17 ml. SS. Segmento anali apice truncato, medio subrectangulariter emarginato, lateribus haud sinuato; angulis api- calibus segmenti sexti longiuscule productis, acutis, leviter extrorsum curvatis. Batra Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Caput basi medio punctulis nonnullis obsoletis instructo, jugis medio trausversim subrugosis, vix punctatis. Antenna ad partem mutile, articulo tertio secundo distinete nonnihil longiore. Thorax remote distineteque punctatus, prope apicem lavis, intra marginem anticum punctatus, cornubus lateralibus longis, levissime antror- sum vergentibus, cylindricis, obtusis, apice paullo incrassatis et obsolete recurvis, remotissime punctatis, apice kevibus, posterius obsolete transversim rugosis, subtus apicem versus nonnihil excavatis. Scutellum anterius re- mote distinctissimeque, lateribus densius et subtilius punetatum, apice concaviusculum et laxvigatum, frenis viXx plus quam tertiam partem longitudinis ocupantibus. Hemelytra dense punctulata, vena intracostali et margine costali parallelis. Prostethium et metastethium posterius punetata. Abdomen, saltem apud marem, hemelytris vix latius, angustum, angulis apicalibus segmentorum levissime acute prominulis; ventre lzevi, lateribus obsolete aciculatis. EN ENUMERATIO HEMIPTERORUM. ÖN 8. E. taurina Står. — Hdessa taurina STAL, Stett. E. Z. XXIII. p. 109. 95. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Cornua thoracis apice subtus nonnihil depressa et concaviuscula. 9. E. arabs Lin. — Olivaceo-flavescens; cornubus thoracis magnam ad partem nigris; hemelytris ferrugi- neo-fuscis, venis margineque costali olivaceo-flavescentibus; membrana subeupreo-fusca; abdomine dorso subvio- laceo-nigro; alis infuscatis; linea transversa interiore laterum prostethii et mesostethii, macula parva apicali media nec non lineola longitudinali laterali pone spiracula ventris fuscis; macula opaca laterali pectoris fusco-glauca. gt Long. 17, Lat. hem. 9, Exp. corn. thor: 13 mill. 4 JA. Segmento anali apicem versus haud ampliato, apice truncato et medio sinu lato, late obtusangulari, in- structo; angulis apicalibus segmenti sexti abdominis sensim acuminatis, pone segmentum anale longe productis. Wigan nrao SLU: SI Noted:vdTON Tp: 442: 6: (17598)5 MI LU: p. 16872: (1764); S: N. ed. 12: I: 2. 61767); Gmer., S. N. IA. p; 2132. 9. (1788). — Cimez Arabs FABR., S. Ent. p. 700. 21. (1775); Hörn B) IL p. 186. 9. (1778); FABR., Spec. II. p. 344. 32. (1781); Mant. II. p. 183. 37. (1787); E. HIKVsNp- 91: 46. (1794). — Cimer Antilope FABR., E. S. Suppl. p. 531. 50—1. (1796); Coe., Ill. I. p. 36. t090 ff 8. (1799). — Tetyra Arabs TaABR., S. R. p. 144. 78. (1803). — Edessa Antilope FABR., S. R. Pp. FA ErrS03)5 BurM., Handb. II: 1: p. 354. 2. (1835); DaALr., List. I. p. 321. 5. (1851). Patria: Para, sec. BURM., Insulae Americe, sec. FABR. E. obscuricorni simillima et quoad staturam et puneturam ab illa specie haud divergens, facillime tamen distinguitur scutello longiore, magis acuminato, frenis ante medium scutelli abbreviatis, forma cornuum metasterni angulisque apicalibus segmenti sexti abdominis unicoloribus, nec intus nigro vel ferrugineo-limbatis. Antennie exempli typici mutile. Cornua lateralia thoracis cylindrica. extrorsum vergentia, apice leviter recurva, nec in- erassata, marginibus lateralibus posticis thoracis vix longiora, inferne apicem versus convexa. Margines laterales postici thoracis versus angulos posticos subsinuati; hi anguli igitur minus obtusi apparent quam in E. obscuri- corni. Scutellum fere ut in E. costali formatum, sed pone frena angustius, fere pone apicem corii productum, acutissimum, sinu laterali distincetissime ante medium sito, parte pone frena jacente subsensim acuminata; frenis paullo plus quam tertiam partem laterum scutelli occupantibus. Metasternum uti in speciebus duabus prece- dentibus. Lineole laterales segmentorum ventris in lineam contimuam undatam interdum verisimiliter confluunt. F Exemplum typicum LinN+I1, quod in Museo Upsaliensi asservatur, descripsi. ff. Frenis ad vel fere ad medium scutelli abbreviatis; cornubus thoracis apice inferne haud excavatis. g. Cornubus thoracis longis, rectis, cylindricis, levissime antrorswm vergentibus, apice rotundatis, ibi- dem nec incrassatis, nec recurvis, dimidio marginis basalis thoracis longitudine subequalibus vel paullo longioribus. 10. E. cylindricornis Står. — Olivaceo-testacea, subtus cum pedibus pallide olivaceo-flavescens, his ob- scurioribus; cornubus thoracis nigris; hemelytris obscure ferrugineis, venis omnibus lzavibus, elevatis, flavescentibus; membrana obscure cupreo-fusca; alis fuscis: dorso abdominis sordide subviolaceo-ferrugineo; connexivo olivaceco; macula laterali opaca pectoris glauco-fusco. 9. Long. 23, Lat. hem. 13, Exp. corn. thor. 20 mill. 2. Valvulis analibus apice acuminatis, lateralibus distincte acuteque productis, intermediis prominulis. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Caput iongiusculum, nonnihil productum, jugis transversim rugosis, hic illic subpunctatis. Thorax remote et fortiter punctatus, punctis subtilibus interspersis, ad marginem anticum punctatus; marginibus lateralibus an- ticis transversim rugosis; cornubus lateralibus dimidio margine basali thoracis vix longioribus. Scutellum ante medium fortiter, pone medium subtilius punctatum, apicem versus rotundato-angustatum, apice acutum. Hemelytra dense punctulata. Connexivum leve, versus marginem exteriorem acervatim punctatum. Prostethium pone me- dium serie irregulari transversa punctorum instructum, pone hanc parce punctatum. Macula lateralis nitida meta- stethii majuscula, subrotundata, extus subceallosa. Metasterni cornua paullo divaricata, apice subincrassata, obtusa. Venter levis, incisuris margineque imo fuscis. Antenn exempli descripti mutile. Tibia sulcatae. 11. E. flavinervis Står. — Pracedenti maxime affinis et simillima, differt capite breviore, apice minus producto, parte anteoculari distincte breviore quam basi latiore, cornubus thoracis paullo brevioribus, ventris vitta media femoribusque nigricantibus, valvulis analibus lateralibus feminze brevioribus, obtusangulis, apice imo sub- macronatis, intermediis ultra segmentum dorsale anale haud prominulis. 2. Long. 20, Lat. hem. 1143, Exp. corn. thor. 17 mill. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Antennarum articulus secundus tertio paullo brevior. 12. E. antennata Står. —- Pallide olivaceo-flavescens, nitida; antennis, articulo basali excepto, nec non dimidio apicali cornuum thoracis nigris; lineola exteriore articuli primi antennarum fusco; membrane cupreco- fusca. 9. Long. 21, Lat. hem. 11, Exp. corn. thor. 18 mill. 2. Valvulis analibus lateralibus in dentem acutum productis, intermediis acutis, sat prominulis. Patria: Surinam. (Mus. Holm.) 52 CHSTA DD: Statura precedentium duarum. Caput impunctatum, ad tylum utrimque obsolete rugosum. Antenne articulo secundo tertio paullo longiore. Thorax parce distineteque punctatus, ad marginem anticum callosum serie puncto- rum instructus, prope margines laterales anticos obsolete impressus, his marginibus transversim leviter rugosis; cornubus lateralibus dimidio marginis basalis thoracis sublongioribus. Scutellum remote, latera versus non- nihil densius, distinete punctatum, apice laeve, modice acuminatum, in medio longitrorsum obtuse subrugoso- elevatum. Hemelytra dense punctulata, venis levibus, ramo venee intracostalis obsoleta. Connexivum parce punctatum, segmentis bilmpressis. Pectus fere omnino impunctatum, macula levi nitida laterali metastethii ovali, majuscula. Cornua metasterni nonnihil divaricata, apice rotundata Anguli segmentorum abdominis leviter acute prominuli, anguli segmenti ultimi acuti, modice producti, quam valvuli anales laterales paullo minus pro- minuli. Tibia superne planiusculae, haud sulcatze. gg. Cornubus thoracis apice incrassatis vel recurvis vel posterius prope apicem sinuatis. h. Cornubus thoracis minus latis et minus crassis. — Spec. 13—24. i. Thorace anterius fascia flavescente, in purtem antrorsum vergentem cornwwm lateralium extensa, prope horum apicem abbreviata, ornato. 13. E. pictiventris Står. -- Olivaceo-virescens, subtus castanea; hemetytris obscure ferrugineis; fascia thoracis, venis margineque costali hemelytrorum, fasciis et maculis pectoris ventrisque flavescentibus; antennis pedibusque ferrugineo-flavescentibus; membrana cupreo-fusca; alis fuscis; dorso abdominis subviolaceo-fusco; cor- nubus thoracis apicem versus nigris. &A. Long. 17, Lat. hem. 10, Exp. corn. thor. 14 mill. SF. Segmento anali apice medio sat profunde rotundato-sinuato parte laterali vel lobis lateralibus apice ob- tuse et suboblique sinuatis, angulo apicali interiore horum loborum quam exteriore magis retrorsum prominulo; angulis apicalibus segmenti ultimi abdominis acutis, modice productis, pone segmentum anale paullo prominulis. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Species pulchra, statura fere specierum Peromati, sed minor. Caput impunctatum, jugis transversim rugosis, margine exteriore calloso. Antenne articulo secundo tertio paullo longiore vel longitudine subaquali. Thorax remote distincteque punctatus, anterius laevis, margine antico calloso, cornubus breviusculis, extrorsum vergenti- bus, apice posterius nonnihil incerassatis et subrecurvis, apice et anterius levibus. Scutellum remote punctatum, apice leve et sat acuminatum, ibidem in flavum vergens. Hemelytra dense punctulata. Connexivum olivaceo- virescens, punctatum, macula media segmentorum leevi, subeallosa, pallescente. Pectus fasciis pluribus flavescen- tibus notatum; prostethio posterius punctato; macula laterali lzevi nitida metastethii parviuscula, medio flave- scente. Venter latera versus aciculatus, segmentis basi fascia abbreviata, in maculas quattuor transversas saepius dissoluta, fasciola media laterum, macula, in qua posita sunt spiracula, macula parva oblique pone spiracula maculaque margimali majore, ad basin quam ad apicem magis appropinquata, flavescentibus ornatis; segmento anali flavo-bimaculato. Cornua metasterni nonnihil divaricata, apice obtusa. iu. Thorace fascia flavescente destituto. k. Hemelytris prope basin macula flavescente notutis: macula laterali levi metastethii magna, callosa, convexa. 14. E. vitulus FaBr. — Edessa Vitulus FABR., S. R. p. 146. 3. (1803); Står, H: Fabr. E p. 35. £ (1868). Patria: Guiana. 15. E. biguttata Står. — Preecedenti maxime affinis, differt articulo secundo antennarum articulo tertio nonnihil longiore maculaque antica hemelytrum majore, latiore, ovali, in clavum extensa. SA. Long. 22, Lat. hem. 12, Exp. corn. thor. 17 mill. STOLL, PUND. RI. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Segmentum anale maris apice medio profunde rotundato-sinuatum; lobis apicalibus apice obtuse sinuatis. kk. Hemelytris macula antica flavescente destitutis. I. Cornubus thoracis longioribus, extrorsum vel paullo antrorsum vergentibus. 16. E. obscura DauL. — Edessa obscura DAL, List. I. p. 325. 13. (1851). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) 17. E. peronea Daii. — dessa peronea DALL.. List. I. p. 321. 6. (1851). — Edessa albidicornis Står, OS NIATERIRI800AP. 185. 1. et lic TS56T po OL Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 18. E. arietina Står. — dessa arietina Srår, Stett. E. Z. XXIII. p. 110. 96. (1862). Patria: Mexico; Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Variat colore olivaceo in castaneum vel nigro-castaneum verso. Segmentum anale maris apice medio angulato- sinuatum, ad simnum leviter rotundatum, dein versus angulos laterales oblique productos truncatum vel subsinuatum. 19. E. hedina SvtåL. — dessa hedina StåL, Stett. RB. Z. XXIII. p. 112. 99. (1862). Patria: Mexico, Vera Cruz. (Mus. Holm.) ENE RÅARE EO AR ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 53 Segmentum anale maris apice medio profunde rotundato-sinuatum, utrimque late lobatum, lobis apice sinuato- truncatis. 20. E. obscuricornis StåL. -— Hdessa obscuricornis STÅL, Rio H. I. p. 27. 2. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm). Metasternum maris apice truncatum et in parte versus mesosternum vergente profunde retusum, feminze apice obtusissime furcatum, ibidem quam apud marem latius. Segmentum anale maris apice medio profunde rotundato-sinuatum, lateribus apicis truncatis. 21. E. flavida. Westw. — Edessa flavida WEsiw. in Horze, Oat. I. p. 28. (1837). — HFdessa simplex SEWA p. 1033 f. 554. (1859); DaArrn., List. I. p. 326. 15. (1851): Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Maculza thoracis, quas depinxit HERRICH SCHAFFER, rarissime adsunt. Dorsum abdominis nigrum, lateribus interdum anguste testaceis. U. Cornubus thoracis brevibus, recurvis; marginibus lateralibus anticis thoracis usque ad apicem cor- nuum distinctissime retrorsum divergentibus. m. ÅAngulis apicalibus et basalibus segmentorum ventris et connexivi concoloribus. 22. E. olivacea Står. — HKdessa olivacea Står, Stett. E. Z. XXIII. p. 111. 98. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) mm. Ångulis apicalibus et basalibus segmentorum ventris et connexivi discoloribus, nigris:; connexivo interdum nigro-fascioto. 23. E. suturata Darr. — Edessa suturata DaALL., List. I. p. 324. 11. (1851). Patria: Brasilia borealis; Nova Granada. (Mus. Holm.) 24. E. Fallenii Står. — Olivaceo-virescens, nitida, subtus cum pedibus olivaceo-lutescens; antennis ferru- gineo-flavescentibus, articulo secundo tertio breviore; membrana alisque fuscis; dorso abdominis subviolaceo-fusco, hic illic obsolete senescente; connexivo limboque ventris flavo-albidis, angulis apicalibus et basalibus segmentorum connexivi et ventris, lineis transversis quinque pectoris, incisuris lineaque laterali impressa ventris nigris. eri? flong. 18, Lat. hem. 91, Exp. corn. thor. 12 mill. FS. Segmento anali apice medio obtuse rotundato-sinuato, lateribus oblique truncatis. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Statura precedentis, minor, angulis apicalibus segmentorum abdominis minus prominulis, pictura limbi abdo- minis longitudineque articuli secundi antennarum differt. Cornua metasterni nonnihil curvato-divaricata, apice truncata. hh. Cornubus thoracis brevibus, latis. 25. E. nigricornis Står. — dessa nigricornis STÅL, Stett. EB. Z. XXIII. p. 110. 96. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 26. E. obtusa Darr. — Edessa obtusa DALL., List. I. p. 323. 9. (1851). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) ce. Thoracis angulis lateralibus inermibus vel cornutis, cornubus sepissime minus longis, sensim angu- statis vel acuminatis, plerumque sensim recurvis. n. Cornubus thoracis extrorsum et paullo antrorsum vergentibus, rectis. 27. E. rugifera Står. — Dilute subolivaceo-flavescens, nitida, subtus connexivoque pallidior; dorso abdo- minis olivaceo-testaceo, vitta media pallidiore; capite nigro-quadrilineato; cornubus thoracis obscure ferrugineis; segmento ultimo connexivi pone medium nigro. 9. Long. 133, Lat. 7, Exp. corn. thor. 10 mill. ?-. Angulis apicalibus segmenti ultimi femina ultra valvulas anales nonnihil productis. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Species singularis. Thorax, scutellum et hemelytra fusco-punctulata. Caput lave, lineis quattuor longitu- dinalibus levibus, parce punctulatis, notatum. Antenne longissime, articulo secundo tertio distincte breviore. Thorax anterius plaga normali levi et pone hanc ruga transversa levigata instructus, margine antico calloso, pone hunc marginem serie punctorum; marginibus lateralibus anticis obtusis, transversim rugosis; cornubus late- ralibus sat longis, sensim gracilescentibus, marginibus lateralibus posticis thoracis longitudine subaequalibus. Scu- tellum apice leve, apicem versus longitrorsum impressum, breviusculum, segmentum dorsale penultimum vix attingens; frenis nonnihil pone medium scutelli extensis. Venze hemelytrorum lzeves, pallide. Membrana dilute subcupreo-olivacea. Ale infuscate. Prostethium posterius remote punctatum. Metasternum apice subtruncatum et retuso-furcatum. Venter laevis. Tibiae non nisi levissime subsulcate. nn. Cornubus thoracis, qwum adsint, plus minus recurvis, marginibus thoracis lateralibus anticis usque ad angulos laterales vel apicem cornuum retrorsum divergentibus. DÅ ÖTTSDRAT 3 o. Cornubus thoracis latis, depressis, anterius rotundatis, apice angulwm via acutvim formantibus: ven- tre distinete punctato. 28. E. leucogramma Perry. — Pentatoma leucogrammum PrErtry, Del. p. 167. t. 33. f. 9. (1834). — Edessa maculata DaALL., List. I. p. 322. 8. (1851). | Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) Segmentum anale maris apice trisinuatum, sinu medio profundo, angulis apicalibus productis, divaricatis. 29. E. Sahlbergii Står. — Dilute viridi-olivacea, nitida, supra subtusque remote distincteque fusco-ferru- gineo-punctata, hemelytris densius et subtilius punctatis; membrana 2nescente-fusca; alis fuscescentibus; dorso abdominis nigro, macula postica pallescente; plaga opaca rugosa laterali pectoris glauco-fusca; macula levi nitida laterali metastethii parviuscula, convexa, callosa; ambitu spiraculorum late pallescente et laxvigato; pedibus obso- lete fusco-conspersis. 9. Long. 163, Lat. 9, Exp. corn. thor. 11 mill. Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Pracedente latior, remotius punctata, angulis lateralibus thoracis minus productis, parte producta apicem versus magis sensim angustata, tota concolore, scutello apice minus acuminato, hemelytris extus magis rotunda- tis, venis obsoletis instructis, preesertim distincta. Antenne pallide, articulo secundo tertio breviore. Cornua metasterni curvato-divaricata, apice truncata. 00. Cornubus thoracis, quum adsint, plerumque graciltusculis, haud vel levissime depressis, sensim angustatis. 63. (06 Angulis lateralibus thoracis cornutis vel prominulis; lateribus ventris raro punctatis. — Spec. 30—55. r. Thorace densius punctato, lineis transversis viridibus destituto: cornubus metasterni haud vel leviter p: Pedibus rarissime nigro-punctatis, ventre in hoc casu impunctato. — Spec. 30 divaricatis; frenis plerumque ad vel fere ad medium scutelli extensis. — Spec. 30—53. s. Cornubus thoracis longitudine variabilibus, marginibus lateralibus posticis tamen nmwmquam plus guam dimidio brevioribus. — Spec. 30—37. 30. E. serrata Lin. — Olivaceo-virescens, nitida, subtus cum connexivo antennisque flavescens, his basin versus testaceis; hemelytris fusco-ferrugineis, in seneo-fuscum vergentibus, venis sordide flavescentibus, lavibus; alis fuscis; dorso abdominis obscure violaceo; cornubus thoracis, fasciis connexivi, basin et apicem segmentorum occupantibus, fasciis angustis duabus prostethii et mesostethil nec non una metastethii, vitta angusta interdum obsoleta media, fasciis angustis percurrentibus, incisuras occupantibus, vittaque laterali, intus in segmentis ommni- bus ramum emittente, ventris, nec non pedibus obscure castaneis vel nigris; ambitu spiraculorum pallido. 9. Long. 21; Lat. 11, Exp. corn. thor.: 16: mil. 9. Valvulis analibus acutis, lateralibus sat productis; angulis apicalibus segmenti abdominis ultimi quam valvulis illis minus longe retrorsum productis. Cimez serratus LIiN., S. N. ed. 10. I. p. 442. 7. (1758); M. L. U. ps 169. 3. (1764)5- StNSEd 206 2. .p. 17. 10. (1767); GorzE, E. B. IL pi 186. 10: (1778); GMEL> S. NI dA4Np. 2132-t0stSS Patria: Cayenna. (Mus. Holm.) Exemplum typicum LINNAI, in Museo Upsaliensi asservatum, examinavi. Scutello acutissimo, pone frena sensim acuminato, a sequentibus hujus divisionis divergens. Ad E. dolicho- ceram, wmihi ignotam speciem, forte appropinquat, divergit autem, secundum figuram 208 SToLLir, cornubus tho- racis multo brevioribus, recurvis. Caput impunctatum, jugis obsolete transversim rugosis. Thorax et scutellum remote punctata, ille anterius lavis, margine antico calloso, pone oculos puncetulato; marginibus lateralibus an- ticis levissime sinuatis, obtusis, anterius transversim rugosis; cornubus lateralibus validis, marginibus lateralibus posticis paullo longioribus, levissime recurvis, sensim angustatis, apicem versus levibus. Scutellum posterius concaviusculum, apice läeve; frenis medium scutelli attingentibus. Hemelytra dense punctulata. Subtus lxevis, prostethio posterius parce punctato. Macula magna opaca lateralis pectoris glauco-castanea. Macula lateralis levis flavescens metastethii suboblique subtransversa. Metasternum utrimque castaneo-vittatum, cornubus apicali- bus curvato-divergentibus, apicem versus crassioribus, obtusis. HLatera ventris castanea, in segmentis omnibus macula sat magna flavescente, marginem lateralem attingente, ornata. 31. E. reticulata DaLL. — Edessa reticulata DAL, List. I. p. 325. 14. (1851). Patria: Mexico, Vera Cruz. (Mus. Holm.) . 32. E. nigrispina Daun. — Edessa nigrispina DAu., List. I. p. 326. 16. (1851). — Edessa Bos STåL, OTMIACEF 18551 pilsSoetel ed 856p: 62: Patria: Honduras; Mexico. (Mus. Holm.) 33. E. bonasia Står. — HE. nigrispine maxime affinis et simillima, differt magnitudine majore, articulis antennarum secundo et tertio aeque longis vel illo hoc paullo longiore, cornubus thoracis nonnihil brevioribus, ENUMERA TIO HEMIPTERORUM. Ja sensim magis angustatis, scutello pone medium latiore, apice minus acuto, dorso abdominis olivaceo-viridi, late- ribus opacis, testaceis vel fusco-testaceis, corpore subtus impicto vel lineis transversis obsoletis virescentibus notatv, cornubus metasterni crassioribus, minus divaricatis, angulis segmenti ultimi abdominis paullo longius productis, ut et forma segmenti analis maris. Af. Long. 17, Lat. hem. 10, Exp. corn. thor. 13 mill. JF. Segmento anali sensim subangustato, apice truncato, medio obtusiuscule rotundato-sinuato, angulis api- ealibus subrectis, apice rotundatis. Patria: Mexico, Vera Cruz. (Mus. Holm.) 34. E. fuscispina Står. — Precedentibus duabus, presertim FE. nigrispine simillima, differt ab hac an- tennarum articulis secundo et tertio longitudine subziequalibus, cornubus thoracis paullo brevioribus, subrectis, vix recurvis, gracilioribus, sensim angustatis, dorso abdominis nigricante, vitta media flavescente notato, cornubus metasterni validioribus, apicem versus crassioribus, apice oblique truncatis et leviter retusis, ut et forma segmenti analis maris. A. Long. 13, Lat. hem. 7, Exp. corn. thor. 9 mill. S. Segmento anali apice haud ampliato, medio sat late rotundato-sinuato, utrimque truncato. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) 35. E. inconspicua Daur. — HEdessa inconspicua DALL., List. I. p. 327. 18. (1851). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.); Cayenna. 36. E. socutellata H. S. — dessa scutellata H. S., W. I. V. p. 101. f. 552. (1839). — Fdessa lurida Wamstrlnst. I op. 328. 22. (1851). — StornrL, Pun. f. 148. Patria: Cayenna; Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Species quoad colores maxime variabilis. Caput plus minus distinete punctatum. Macula media segmento- rum connexivi lavis. Cornua metasterni levissime divergentia, apice sensim convexo-declivia et rotundata. Ven- tris latera puncetata. Segmentum anale maris apicem versus ampliatum, medio sinu subsemicirculari instructum, parte laterali apice obtusissime sinuata, angulis apicalibus acutiusculis. 37. E. limbolaria Står. — Olivaceo-testacea, subtus cum pedibus olivaceo-flavescens, nitida; hemelytris castaneis; marginibus lateralibus scutelli venisque hemelytrorum lavigatis, pallide flavescentibus; membrana fusca; linea transversa laterali prostethii, lineis abbreviatis transversis lateralibus mesostethii, limbo basali, utrimque abbreviato et medio interrupto, segmentorum ventris nec non dorso abdominis violaceis. 9. Long. 15, Lat. thor. 10, Lat. hem. 8 mill. Patria ignota. (Mus. Lugdun.) Species forma thoracis et scutelli, nec non hujus marginibus lateralibus lavibus, pallidis, insignis et ab om- nibus mihi cognitis congenericis divergens. Antenne articulo secundo tertio tertia parte breviore, articulis duobus ultimis rutilis in exemplo descripto. Caput läevigatum. Thorax parce distincteque punctatus, basi et anterius levis, margine antico calloso, angulis lateralibus sensim angustatis, extrorsum productis, parte producta marginibus lateralibus posticis nonnihil breviore, nec recurva, nec posterius sinuata, marginibus lateralibus anticis obtusis, subrectis, ante medium obsoletissime sinuatis. Scutellum parce distincteque, lateribus densius et nonnihil subti- lius puncetatum, frenis paullo plus quam tertiam partem basalem scutelli occupantibus, parte pone frena sita primum sensim, dein apice magis angustata, apice concaviuscula et longitrorsum subrugosa, angulo apicali acuto. Hemelytra dense punctulata. Prostethium posterius et mesostethium antice parce punctata. Macula opaca late- ralis pectoris violaceo-glauca. Venter lzevis, angulis apicalibus segmentorum leviter prominulis. ss. Angulis lateralibus thoracis leviter prominulis, marginibus lateralibus posticis plus dimidio brevi- oribus. t. Angulis apicalibus segmenti ultimi feminarum gvam valvulis analibus minus longe retrorsum pro- ductis. — HYPOXYS ÅA. et S. 38. E. quadridens FaBr. — dessa quadridens FABR., S. R. p. 148. 13. (1803); Darr., List. I. p. 329. (Sö); STAL, H. Pabr. I p. 36. 4. (1868). — StorL, Pun. f. 137 et tab. 25. f. B. Var: b: — Pentatoma luteicormis ST. F. et 8., Emce. X. p. 55. 10. (1825); DarL., List. I. p. 329. 23. (1851). — Edessa Scheferi Hann, W. I. II. p. 127. f. 207. (1834). — Hypozys quadridens A. et S., Hist. p. 157. 1. (1843). Var. b. — HEdessa brunnipes p. FABR., S. R. p. 148. 12. (1803). Patria: Brasilia borealis; Cayenna; Nova Granada. (Mus. Holm.) Quoad colores valde varians. Thorax inter angulos laterales fascia nigra ssepissime notatus, his angulis nigris vel concoloribus. Dorsum abdominis flavescens vel violaceo-testaceum, lateribus interdum nigris. Con- nexivum nigro-fasciatum vel impictum. Articulus secundus antennarum tertio multo longior. 39. E. consobrina Står. — dessa consobrina STÅL, Rio H. I. p. 27. 4. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) E. quadridenti simillima, differt angulis lateralibus thoracis paullo obtusioribus et minus prominulis, thorace ad marginem anticum callosum acervatim punctato, nec leviusculo nec serie punctorum instructo, articulo an- 56 GESKINAT tennarum secundo tertio paullo breviore, cornubus metasterni magis divergentibus, brevioribus, latioribus, apice latis et obtusissimis. Dorsum abdominis flavescens, lateribus nigro-maculatis. Mas mihi ignotus. 40. E. obscuripennis StåL. — dessa obscuripennis STÅL, Rio H. I. p. 28. 5. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) E. consobrine maxime affinis, differt articulis secundo et tertio antennarum :eque longis, quod tamen forte variat, cornubusque metasterni minus latis, apice anguste rotundatis. Dorsum abdominis nitidum, obscure vio- laceum, vitta media flavescente. Macula posterior membrance pallescens. 41. E. soabriventris StåL. — Fdessa scabriventris STÅL, Rio H. I. p. 28. 9. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 6 Antennarum = articulus secundus tertio nonnihil brevior. Thorax intra marginem anticum acervato-seriatim punctatus, margine hoc parce punctulato, haud calloso; angulis lateralibus nonnihil prominentibus. Scutellum apice subacutum. Cornua metasterni longiuscula, recta, levissime divaricata, apice subconvergentia et paullo an- gustata. Dorsum abdominis obscure subferrugineum, segmentis apice sordide flavescentibus. Maculzx parva dur densius punctate segmentorum connexivi fusca. Segmentum anale maris apicem versus haud ampliatum, apice truncatum, medio latiuscule rotundato-sinuatum. 42. E. aulacosterna StåL. — Olivaceo-flavescens, supra interdum subincarnata, distinete punctata; ventre leviusculo vel lateribus parce punctulatis; thoracis angulis lateralibus subrectis, leviter prominulis, marginibus lateralibus anticis leviter reflexis; limbo costali corii parce fortiterque punctato; metasterno longitrorsum exca- vato, cornubus anticis longiusculis, rectis, levissime divaricatis, apice subangustatis; rostro longo, basin ventris attingente; dorso abdominis hemelytrisque subtus incarnatis; membrana alisque fuscis. S. 2. Long. 17.—19, Lat. hem. 9—10, Lat. thor. 10—11 mill. S. Segmento anali apicem versus haud ampliato, apice truncato et medio late rotundato-sinuato: angulis segmenti abdominis ultimi pone segmentum anale vix prominulis. Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) E. scabriventri similis, angulis lateralibus thoracis minus prominulis et notis insignibus supra allatis distin- ctissima; structura metasterni rostroque longo a reliquis congeneribus mihi cognitis divergens. Articuli secundus et tertius antennarum fere 2eque longi, paullo variabiles. 43. E. junix Står. — Edessa juniz STÅL, Stett. E. Z. XXIII. p. 114. 106. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Cornua metastermi levissime divaricata, apice subangustata. Segmentum anale maris apice medio sat late et profunde rotundato-sinuatum, lobis lateralibus apice truncatis. 44. E. stolida Lis. — Cimer stolidus LiN., S. N. ed. 10. I. p. 442. 8. (1758); M. 1: Up rlrONEN (1764); S. N. ed. 12. I: 2. p. 717. 11. (1767); FABR., S. Ent. p; 701. 22: (1775); GorzE, EBSISSpiten 11. (1778); FABR., Spec. II. p. 344. 33. (1781); Mant. II. p. 283. 38: (1787); GMer., S: N: 13 40pI 2198 11. (1788); FABR., E. S. IV. p; 91. 47. (1794): —= Tetyra stolida FABR., S. RB. p. 145 790(TSO5N Patria: India, sec. LIiN., verisimiliter Surinam. (Mus. Ups.) Exemplum masculinum typicum Linne, im Museo Upsaliensi asservatum, antennis destitutum examinavi. E. affini DALL.. maxime affinis et simillima, differt tantum ab illa specie magnitudine paullo minore, angulis lateralibus thoracis nonnihil minus prominulis et paullo magis declivibus, parte dimidia apicali scutelli paullo angustiore, angulis apicalibus segmenti sexti abdominis paullo acutioribus, et sinu apicali medio segmenti analis maris latiore. 45. E. affinis DauL. — HEdessa affinis DALL., List. I. p. 332. 33. (1851). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Dorsum abdominis nigrum vel violaceo-nigrum, segmentis duobus ultimis macula media flavescente notatis. Cornua metasterni distincte divaricata, apice obtuse rotundata. 46. E. vinula Står. — Edessa vinula SrTåL, Stett. B. Z. XXIII. p. 115. 108. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Cornua metasterni compressa, nonnihil subcurvato-divaricata. 47. E. rixosa SrtåL. — dessa rizosa Står, Stett. EB. Z. XXIII. p. 116: 1105 (T862) Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Cornua metasterni modice divaricata, apice subangustata. Segmentum anale maris apice medio sat profunde et late sinuatum, latera versus leviter sinuatum, angulis apicalibus subprominulis. 48. E. puncticornis SråL. — Edessa puncticornis STÅL, Stett. BE. Z. XXIII. p. 115. 107. (1862). Patria: Mexico, Oaxaca. (Mus. Holm.) In exemplo, quod ad hanc speciem refero, anguli laterales thoracis sunt posterius nigri, hemelytra conco- lora et pedes anteriores minute fusco-conspersi. Dorsum abdominis concolor. Angulus basalis membrang palli- dus. Cornua metasterni compressa, graciliuscula, sensim angustata, curvato-divaricata. Tibia superne sulco destituta. Dorsum abdominis concolor vel testaceum. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. Hi 49. E. icterica Hann. — dessa icterica Hann, W. I. II. p. 126. f. 206. (1834); Daur., List. I. p. 332. 31. (1851). — Edessa hematopoda BurRM., Handb. II: 1. p. 355. 8. (1835). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 50. E. puncticeps Står. — HKdessa puncticeps STÅL, Stett. E. Z. XXIII. p- 117. nota. (1862). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) Cornua metasterni longa, levissime divaricata, apice subconvergentia et acuminata. Apex femorum nigro- limbatus. i; 51. E. patricia StåL. — Edessa patricia StåL, Stett. E. Z. XXIII. p. 114. 104. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Cornua metasterni recta, leviter divaricata, apice anguste rotundata. tt. ÅAngulis apicalibus segmenti ultimi abdominis ultra anum productis. — PYGODA A. et S. 52. E. polita St. FARG. et SErRvV. — Pentatoma polita St. F. et. S., Enc. X. p. 54. 9. (1825). — Edessa Mose Bura., Handb. II: 1. p. 355. 7. (1835). — Pygoda polita A. et S., Hist. p. 159. 1. (1848). — Edessa moarDATE:, List. I. p. 330. 27. (1851): — Stornr, Pun. f. 128 et 174. Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 53. E. irrorata DaLnrL. — Hdessa irrorata DALL., List. I. p. 331. 28. (1851). Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Femina mihi ignota. Propter magnam affinitatem cum preacedente in hac divisione locata. rr. Thorace lcevi, posterius punctis raris consperso, lineis transversis tribus virescentibus notato, linea media interdum punctata; cornubus metasterni valde divaricatis; frenis medium scutelli vixz attingentibus. 54. E. lineigera Står. — Edessa lineigera STÅL, Stett. E. Z. XXIII. p. 113. 103. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 55. E. lineata Står. — dessa lineata STÅL, Stett. BE. Z. XXIII. p. 113. nota. (1862). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) qq. Angulis lateralibus thoracis haud vel viz prominulis, obtusis vel rotundatis; ventre punctato. — u. Scutello apice concolore, punctato. — ACERATODES A. et S. 56. E. rufo-marginata DE GEER. — Cimex rufo-marginatus DE GEER, Mém. III. p. 320. 3. pl. 34. f. 3. (1173). — Cimex cruentus FABR., S. Ent. p. 713. 78. (1775); Gozzz, E. B. II. p. 247. 16. (1778); FABR., Spec. WEp306109. (1781); Mant. II. p. 293. 141. (1787); Gmer., S. N. I: 4. p. 2151. 297. (1788); FaABzr., BE. S. Wp: 15: 135: (1794). — Edessa cruentar FABR., S: R. p. 153. 31. (1803); Hann, W. I. II. p. 125. f. 205. SS); BurM., Handb. II: 1. p. 355. 9. (1835); BraAnct., Hist. III. p. 144. 5. Hém. pl. 7. f. 1. (1840). — Pentatoma furcata P. B., Ins. p. 46. Hém. pl. 6. f. 1 et 2. (1805). — Pentatoma cruenta Sr. F. et S., Enc. ep. 55. 11. (1825). — Aceratodes cruentus A. et S., Hist. p. 160. 1. (1843); Darr., List. I. p. 334. 1. (1851). — Aceratodes discolor DarL., List. I. p. 334. 2. (1851). — Srtourr, Pun. f. 113 et 193. Voribs — STOL, Pun. f. 42: Var. ce. — Aceratodes marginalis DaALL., List. I. p. 335. 5. (1851). — Aceratodes albomarginatus STÅL, Ö. V. A. F. 1855. p. 183. 2. et 1. ce. 1856. p. 62. 2. — Aceratodes flavomarginatus StåL, O. V. A. EF. 1855. pansaö et lc. 1856: p. 63. 3. Var. d. — Aceratodes flavovirens STÅL, Ö. V. A. F. 1855. p. 183. 1. et 1. c. 1856 p. 62. 1. Patria: Buenos Ayres; Monte Video; Brasilia; Surinam; Nova Granada; Mexico. (Mus. Holm.) Species coloribus maxime varians, favescens, virescens, olivacea vel subfusco-olivacea, scwpe pallido vel rufo-marginata. Metasternum anterius longitrorsum concavum, cornubus compressis, plus minus curvato-divari- catis. Articuli secundus et tertius antennarum longitudine variant. 57. E. fulvicornis FABrR. — Edessa fulvicornis FABR., S. R. p. 152. 28. (1803). — Aceratodes fulvicornis SmTSpEL Fabr. I p. 37. 6. (1868). Patria: Guyana. 58. E. ovalis StåL. — Olivaceo-flavescens; dorso abdominis dilute fusco-testaceo; corpore supra, pectore ad partem lateribusque ventris fortiuscule punctatis; hemelytris densius et subtilius punctatis, limbo costali re- motius et distinctius punctato; capite punctis obsoletis in series quattuor dispositis instructo, marginibus latera- libus levissime sinuatis; metasterno anterius leviter sulcato, ante medium compresso, cornubus brevibus, com- pressis, leviter divergentibus, apice angustatis; sulco ab orificiis ducto in medio laterum metastethii subito ab- breviato, nec' in rugam subtilem extrorsum longe continuato; membrana griseo-hyalina; alis leviter infuscatis. &. Long. 15, Lat. thor. 8 mill. Patria: Brasilia. (Mus. Vien.) E. ceruente maxime affinis et similis, notis allatis abdomineque apice nonnihil magis angustato differt. K. Vet. Akad. Handl. Band. 10. N:o 4. 8 58 CNSPAT 59. E. meditabunda FasBr. — Cimer meditabundus FABR., E. S. IV. p. 113. 129. (1794); Coa., Il. p. 81. t. 19. f. 4. (1801); FaABR., $S; R. p. 169. 78. (1803). — Cinez glaucescens FABR., EB. S: suppl. pr 2306 156—7. (1796); S. R. 175. 104. (1803). — Edessa meditabunda H. S., W. I. VII. p. 127. f. 773. (1844); Står, H. Fabr. 1. p. 37. 7. (1868). — Pentatoma (Aceratodes) meditabunda Guvkr. in SaGra, Hist. de Cuba. Ins. p. 377. (1857). É Patria: Buenos Ayres; Rio Janeiro. (Mus. Holm.); Cuba. 60. E. fulvipes Darin. — Aceratodes fulvipes DALL., List. I. p. 335. 6. (1851). Var. b. — Aceratodes costalis STÅL, Eug. resa. Ins. p. 231. 29. (1859). Patria: Brasilia, Rio Janeiro; Bolivia; Nova Granada. (Mus. Holm.) Coloribus valde varians, carneo-flavescens vel nigra. uu. Scutello apice flavescente, parte flavescente antice emarginata, levigata vel parce punectulata, — ASCRA SAY. k 61. E. bifida Sar. —- Pentatoma bifida Say, New Harm. Ind. Jan. 1832. p. 7. 1; Compl. writ. I. p. 303: 1. (1859). — Edessa albirenis H. S., W. I. VII. p. 127. f. 774. (1844). — Aceratodes albirenis p. DAtL., List. [. p. 336. 8. (1851). — Pentatoma (Aceratodes) cornuta GUPR. in SaGRA, Hist. de Cuba. Ins. p. 376. (1857). Patria: Texas. (Mus. Holm.); Carolina. Thorace convexiore a sequentibus differre videtur. Thorax et scutellum ante medium parce punctata, hujus parte apicali lata. 62. E. corculum Er. Edessa cornuta BurM., Handb. II: 1. p. 356. 10. (1835). — dessa corculum Er. in ScHonMB., Reis. III. p. 610. (1848). — Aceratodes sigillatus WaLK., Cat. Het. III. p. 452. 4. (1868). Patria: Brasilia, Bahia; Mexico. (Mus. Holm.); Para; Guiana. 63. E. albicors StåL. — Aceratodes cordifer WaLK., Cat. Het. III. p. 452. 5. (1868). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Scutello apicem versus angustiore et ante medium densius punctato, parte costali corii nigro-punctata, a priecedentibus divergens. pPp- Pedibus distincte nigro-conspersis:; ventre punctato; ruga ab orificeuis ducta breviuscula. v. Angulis lateralibus thoracis rotundatis, haud prominulis. 64. E. conspersa StåL. — Subobovata, olivaceo-flavescens, nigro-punctata, thorace pectoreque maculis parvis dilute olivaceo-virescentibus ssepissime conspersis: alis infuscatis; dorso abdominis sordide croceo vel rufe- scente, lateribus interdum fusco-maculatis; cornubus metasterni plus minus divaricatis, sensim subangustatis. SF. 9. Long. 12—14, Lat. thor. et hem. 61—38 mill. S. Segmento anali apicem versus haud ampliato, apice truncato et medio obtuse rotundato-sinuato:; angulis segmenti sexti abdominis quam segmento anali minus longe prominulis. Patria: Mexico, Oaxaca. (Mus. Holm.) Subtus cum capite thoraceque remote punectata, scutellum et priesertim hemelytra densius punctata. An- tenunae articulis tribus vel duobus basalibus fusco-punctulatis, duobus ultimis säepe rufescentibus, secundo tertio nonnihil breviore, variabili. Thorax ad marginem anticum densius et subtilius punctatus, margine antico pone verticem leviter elevato, punctulato; marginibus lateralibus anticis rectis. Scutellum fere ut in E. rufo-marginata formatum; frenis ad medium vel vix pone medium scutelli extensis. Dorsum abdominis interdum nigrescit. Spira- cula interdum in macula fusco-olivacea posita, ad marginem anticum callosa. Connexivum dense punetulatum, segmentis medio macula parva lavigata, seepe callosa, notatis. 65. E. Westringii StåL. — Precedenti maxime affinis et simillima, differt tantum corpore magis ovali, thorace paullo angustiore, articulo secundo antennarum paullo longiore, scutelli parte pone frena sita breviore et angu- stiore, frenis distincte pone frena extensis, cornubusque metasterni magis compressis, subparallelis, vix divari- catis. 9. Long. 13, Lat. 7 mill. Patria: Mexico, Oaxaca. (Mus. Holm.) vv. Angulis lateralibus thoracis paullo prominulis, apice minus rotuwndatis. 66. E. picticornis StåL. — Obovata, dilute olivaceo-flavescens; hemelytris sordide incarnatis; membrana fuscescente, angulo basali interiore pallido; articulis duobus apicalibus antennarum, dorso abdominis, macula ba- sali et apicali segmentorum connexivi, punctis pedum et articulorum basalium antennarum nigris; articulis an- tennarum duobus apicalibus basi fulvis; corpore subtus fusco vel nigricante, marginibus lateralibus prostethii et postico metastethii, apice cornuum metasterni maculisque marginalibus ventris olivaceo-flavescentibus. A. Q. Long. 10 --113, Lat. thor. 6—7 mill. SA. Segmento anali apice medio obtuse, latera versus obtusissime rotundato-sinuato; angulis segmenti sexti segmentum anale xequantibus vel subsuperautibus. Patria: Mexico, Oaxaca. (Mus. IIölm.) EINIU MERA TIO HEMIP TERORU Mi: Dö) EB. puneticormi haud dissimilis. Parce distincteque punctata, hemelytris densius et paullo subtilius punctatis. Antennarum articulus secundus tertio nonnihil brevior. Thorax anterius levigatus, margine antico subcalloso: angulis lateralibus apice sepissime fuscis vel nigris. Frena medium scutelli vix superantia, parte posteriore an- gustiuscula, apice rotundata. Cornua metasterni compressa, vix divaricata. Connexivum leve, maculis parce punctatis. 67. E. mexicana SrtåL. — Pallide olivaceo-flavescens vel virescens, remote fusco-punctata, hemelytris densius punctatis, disco nebula oblonga fuscescente notatis; membrana alisque infuscatis; dorso abdominis nigro; articulis tribus basalibus antennarum pedibusgue nigro-punctatis. S. P2. Long. 103—12, Lat. thor. 6—7 mill. &A. Segmento anali apice truncato, medio sinu subrectangulo instructo; angulis segmenti sexti abdominis pone segmentum anale paullo productis. Patria: Mexico, Oaxaca. (Mus. Holm.) Przcedenti affinis, alio modo picta, thorace scutelloque densius punctatis, punctis fuscis vel nigris, nec pallidis vel concoloribus, thorace linea läevigata media instructo, angulis lateralibus paullo minus prominulis differt. Tibia sulco destitutze. 68. E. punctiventris Svår. — Subovalis, pallide olivaceo-virescens, sat fortiter remoteque dilute punctata hemelytris subtilius, vix autem densius nigro-punctatis; membrana leviter, «alis levissime infuscatis; dorso abdo- minis pallide olivaceo-flavescente, posterius maculis duabus oblongis nigris ornato; articulis duobus vel tribus basalibus antennarum pedibusque nigro-punctulatis. AS. 2. Long. 11, Lat. thor. 6 mill. SA. Segmento anali apice subtruncato, medio latissime obtusissimeque sinuato; angulis posticis segmenti sexti abdominis apicem segmenti analis zequantibus. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Przecedentibus duabus affinis, thorace, scutello ventreque fortius punctatis, nec non pictura dorsi abdominis distinguenda. Margo anticus thoracis punctatus. Cornua metasterni valde compressa, vix curvato-divaricata. Tibia sulco destitutze. 69: ”'E. nigridens FaABrR. — Edessa nigridens FABR., S. R. p. 148. 11. (1803); Står, H. Fabr. I. p. 35. 2. (1868). Patria: Guiana. 70. E. sexdens FaBrR. — Edessa sexdens FABR., S. R. p. 148. 10. (1803); Svår, H. Fabr. I. p. 36. HiStaguns p. 102. 8. (1840). — Prionotus serratus BLANCH., Hist. III. Hém. pl. 2. f. 2. (1840). — Prionotus: cristatus A. et. 5., Fist. p. 357. 1. (1843); — STOLL, Pun. f, 6: Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Lobus posticus thoracis crista summa tuberculis duodecim vel quattuordecim instructa, antice haud producta, marginibus lateralibus posticis ad angulos laterales distinete ampliatis vel obtuse sublobatis, spinis duabus api- calibus partis posterioris product brevioribus, pone tuberculum posticum criste haud vel leviter productis. Femora antica apice soape ferruginea.- Margo abdominis inter segmenta tertium et quartum distinete obtu- sangulariter sinuatus. Color rostri antennarumque variabilis. 3. P. gallus StåL. — Obscure ferrugincus vel ferrugineo-nigricans, flavescente-griseo-sericeus; femoribus nigris; apice femorum anticorum, tibiis tarsisque dilute ferrugineis, tibiis posterioribus basi nigris; crista lobi postici thoracis minus alta, antice paullo producta, tuberculis novem vel undecim instructa, marginibus lateralibus posticis prope angulos laterales distincte obtuse rotundatis, spinis posticis obtusis, brevibus, pone tuberculum posticum criste vix prominulis; marginibus abdominis inter segmenta tertium et quartum subintegris. A. 2. Long. 25—33, Lat. thor;: 7—9 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Pracedenti maxime affinis, notis allatis distinctus. aa. Thoracis lobo postico criste loco ruga longitudinali instructo. 4. P. depressicollis Står. — Prionotus depressicollis StåL, O. V. A. F. 1859. p. 196, 3. Patria: Mexico. HARPACTOR Lar. Harpactor, Subg. Harpactor Lar., Ess. p. 8. (1832). — Sthienera SPIs., Ess. p. 117. (1837); Står, ÖV A. F. 1859. p. 196. — Piezopleura A. et S., Hist. p. 362. (1843). — Harpactor Står, H. afr. III. p. 47. (1865). ENUMERATIO HEMIPTERORUM. få Subg. Harpactor Lar. a. Tuberculis angulorum anticorum thoracis antice truncatis vel obtuse sinuatis, inermibus; lobo antico thoracis posterius in medio bispinoso vel bituberculato. b. Lobo antico thoracis posterius spinis vel tuberculis duobus validis armato. 1. H. (Harpactor) angulosus St. FArG. et SERvV. — Reduvius angulosus St. F. et S., Enc. X. p. 277. 16. (1825). — Arilus angulatus Burm., Handb. II: 1. p. 229. 3. (1835); Hann, W. I. III. p. 21. (1835). — Arilus quadratus Hann, W. I. III. f. 245. (1835). — Piezopleura angulosa A. et S., Hist. p. 362. 1. (1843). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Lobus posticus thoracis posterius trituberculatus, tuberculo intermedio parvo, interdum vix ullo, tuberculis lateralibus conicis, angulis lateralibus ante sinum in spinam obtusam extrorsum productis. Abdomen valde an- gulato-ampliatum, marginibus segmentorum prope apicem dente armatis. 2. H. (Harpactor) distinguendus Står. — Sthienera distinguenda Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 196. 3. Patria: Brasilia. (Mus. Berol.) Lobus posticus thoracis obtusissime obsoletissimeque trituberculatus, angulis lateralibus apice emarginatis, ante emarginaturam haud productis. Abdomen quam in praecedente minus et obtuse angulato-ampliatum, mar- gine segmentorum laterali prope apicem levissime rotundato-prominulo. bb. Lobo antico thoracis tuberculis duobus conicis parviusculis armato, lobo postico posterius plus mi- nus distincte trituberculato, angulis lateralibus in spinam obtusam productis, pone spinam subsinuatis; abdo- mine utrimque rotundato-ampliato, margine laterali seqmentorum prope apicem obsoletissime rotundato- prominulo. 3. H. (Harpactor) rhombeus Er. — Åvrilus (Piezop!eura) rhombeus ER. in ScHomB., Reis. III. p. 614. (1848). Patria: Guiana. (Mus. Berol.); Mexico. (Mus. Holm.) aa. Tuberculis angulorum anticorum thoracis apice spinis duabus crassis conicis armatis, lobo antico posterius tuberculis quattuor, apice medio tuberculo valde elevato, breviter subconicis armato, preterea ante medium utrimque tuberculis duobus parvis instructo. 4. H. (Harpactor) tuberculosus StåL. — AH. anguloso simillimus, armatura lobi antici thoracis, segmentis abdominis tertio et quarto utrimque conjunctim in lobum brevem, basi anterius sinuatum, productis, jugis apice libere prominulis coloreque obscuriore, fusco differt. ”. Long. 18, Lat. hem. 5 mill. Patria: Brasilia? (Mus. Berol.) Subg. Erbessus STAL. Articulus primus antennarum gracilis. Impressio longitudinalis lobi antici thoracis stricturam haud attingens, ab illa strictura ruga transversa separata. Scutellum breve, transversum, obtusum. 5. H. (Erbessus) validus Står. — Harpactor validus STÅL, An. S. E. Fr. sér. 4. III. p. 30. 1. (1863). Patria: Brasilia borealis, Tapayoz. (Mus. Holm.) 6. H. (Erbessus) grossus StåL. — Harpactor grossus STÅL, An. S. E. Fr. sér. 4. III. p. 31. 2. (1863) Patria: Brasilia borealis. MONTINA A. et S. Montina A. et S., Hist. p. 363. (1843); STAL, ÖN FA R859. ParLI6F EH afri II pr A8T865) Pleogaster STÅL, O. V. A. F. 1859. p. 196. (nec A. et S.). — Aristippus STÅL, H. afr. 1II. p. 48. (1865). Subg. Montina A. et 5. a. Segmentis abdominis tertio, quarto et quinto utrimque in lobum rotundatum productis. 1. M. (Montina) sinuosa St. FARG. et SErv. — Reduvius sinuosus St. F. et S., Enc. X. p. 277. 17. (1825). = Montina sinuosa A. et S., Hist. p. 363. 1. (1843). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) 2. M. (Montina) lobata Står. — Montina lobata Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 197. 2. Patria: Brasilia, Bahia. (Mus. Holm.) aa. Segmentis abdominis tertio, quarto et quinto extus obtuse rotundatis, haud lobatis. 3. M. (Montina) nigripes Står. — Montina nigripes Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 197. 3. Patria: Brasilia, Bahia. K. Vet. Akad. Handl. B. 10: N:o 4. 10 74 GISTA D: 4. M. (Montina) scutellaris Står. — Montina scutellaris StåL, Ö. V. A. EF. 1859. p. TOT Patria: Costa Rica. Subg. Aristippus STAL. a. Lobo antico thoracis posterius tuberculis duobus subconicis instructo, 5. M. (Aristippus) ruficornis FaABrR. — Zelus ruficornis FABR., S. R. p. 285. 16. (1803). — Aristippus ruficornis STÅL, H. Fabr. I. p. 99. 1. (1868). Patria: America meridionalis, Guiana. 6. M. (Aristippus) fenestrata Står. — Aristippus fenestratus StråL, Ö. V. A. F. 1866. p. 299. 1; H. Fabr. [pr Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) 7. M. (Aristippus) testaoea Står. — Ploeogaster testaceus STÅL, O. V. A. F. 1859. p. 197. 2. — Ari- stippus testaceus STÅL, H. Fabr. I. p. 99. (1868). Patria: Brasilia. 8. M. (Aristippus) distineta Står. — Ploeogaster distinctus Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 198.4. — Ari stippus distinctus STÅL, H. Fabr. I. p. 99. (1868). Patria: Cayenna. (Mus. Holm.) aa. Tuberculis lobi antici thoracis apicem versus cylindricis vel subtumidis, obtusis. 9. M. (Aristippus) confusa Står. — Ploeogaster confusus Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 198. 3. — Ari- stippus confusus STÅL, H. Fabr. I. p. 99. (1868). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) 10. M. (Aristippus) fumosa StåL. — Aristippus fumosus STÅL, Ö. V. A. F. 1866. p- 300: 2; Hj Babil Fp O(TS6S) Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) CIDORTIA AA. et S. A. et S., Hist. p. 356. (1843). 1. C. flava A. et S. — Cidoria flava A. et S.; Hist. p. 356. 1. pl. 12. f. 15. (1843). Patria: Cayenna. PLOEOGASTER A. et S. Ploeogaster p. A. et 8., Hist. p. 363. (1843). — Passaleutus A. et S. Hist. p. 371. (1843); Står, Am. S: E. Fr. sér. 4. IV. p. 57. (1864). — Aricosus StåL, O. V. A. F. 1859. p. 196. — Ploeogaster Står, H. afr: III. p. 48. (1865). FORSS N Subg. Aricosus STAL. STÅL, H. Fabr. I. p. 98. (1868). 1. P. (Aricosus) curvipes StåL. — Aricosus curvipes STÅL, ÖR VALEN 850: PALIST Patria: Brasilia. 2. P. (Aricosus) lividus Står. — Aricosus lividus StåL, Rio H. II. p. 61. 1. (1862). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) P. curvipedi maxime affinis, differt corio, abdomine tibiisque concoloribus, angulis lateralibus lobi postici thoracis profundius emarginatis, spinaque ante emarginaturam acutiore et paullo longiore. 3. P. (Aricosus) Fabricii Står. — Ploeogaster (Aricosus) Fabricii StåL, H. Fabr. I. p. 98. nota. (1868). — SToLL, Pun. f. 154. Patria: America meridionalis. Subg. Ploeogaster A. et 5. 4. P. (Ploeogaster) elevatus FaBr. — Zelus elevatus FABR., S. R. p. 289. 29. (1803). SråL, O. V. A. F. 1859. p. 198. 3. — Ploeogaster elevatus StåL, H. Fabr. I. p. 98. 1. (1868). Patria: Surinam? (Mus. Holm.) Lobus angulorum posticorum thoracis in hac specie magis productus, longior quam in reliquis speciebus subgeneris. 5. P. (Ploeogaster) acantharis Worrr. — Reduvius acantharis Worrr, Ice. III. p. 121. 115. f. 115. (1802). excl. syn. Patria: India occidentalis. Åricosus cliens ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 15 Precedenti maxime affinis videtur. Secundum Worrr lobus anticus thoracis spinis quattuor erectis armatus, femora omnia apice tibieque basi nigre sunt. In congeneribus lobus ille thoracis posterius tuberculis altis duobus erectis et preterea in angulis anticis tuberculo subceonico extrorsum vergente armatus. 6. P. (Ploeogaster) mammosus A. et S. — Ploeogaster mammosus A. et S., Hist. p. 364. 1. (1843); Står, RA SAB: Fr.séra 4: IV: prd7a 1: (1864): Patria: Cayenna. 7. P, (Ploeogaster) socius Står. — Aricosus socius STÅL, O. V. A. F. 1859. p. 198. 2. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Subg. Passaleutus ÅA. et S. Pedibus longioribus abdomineque, saltem apud mares, angusto a subgeneribus precedentibus divergit: 8. P. (Passaleutus) geniculatus St. F. et S. — Reduvius geniculatus St. F. et S., Enc. X. p. 277. 19. (1825). — Passaleutus geniculatus A. et S., Hist. p. 371. 1. (1843); Står, An. S. E. sér. 4. IV. p. 57. 1. 864); Berl. BE. Z;: X. p. 383. 1: (1866). Patria: America meridionalis. (Coll. SIGNORET). Articulus primus antennarum capite thoraceque simul sumtis nonnihil brevior. Thorax spinis angulorum lateralium lobi postici extrorsum et leviter retrorsum sursumque vergentibus, marginibus lateralibus anticis lobi ejusdem levissime rotundatis, obsolete subcerenulatis. Margines laterales segmentorum secundi et tertii abdominis ad apicem haud prominuli. Segmenta ventralia secundum, tertium, quartum, quintum et sextum basi in medio laterum macula parva impressa fusca notata. Long. corp. 16, Long. cum hem. 20 mill. 9. P. (Passaleutus) longicornis Står. — Pallide croceus, apice femorum anteriorum, femoribus posticis nec non basi tibiarum nigro-fuscis; lobo postico thoracis punctulato; antennis leviter infuscatis, articulo primo pallido-biannulato. A". Long. corp. 13, Long. cum hem. 16, Lat. 33 mill. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) P. geniculato simillimus, minor, femoribus posticis totis nigricantibus, articulo primo rostri, uti videtur, paullo longiore, articulo primo antennarum capite thoraceque simul sumtis nonnihil longiore, spinis angulorum lateralium lobi postici thoracis extrorsum, vix sursum, minime retrorsum vergentibus, marginibus lateralibus an- ticis lobi ejusdem rectis, integris, marginibus lateralibus segmentorum secundi et tertii abdominis ad apicem in denticulum obtusiusculum prominulis ventreque immaculato differt. Spin&e angulorum lateralium thoracis longeae, marginibus lateralibus posticis paullo breviores, acutze, graciles. 10. P. stramineus H. S. — Arilus stramineus H. S., W. I. VI. p. 92. f. 663. (1842). - Patria ignota. ISOCONDYLUS A. et S. A. et S., Hist. p. 369. (1843); Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 196; H. afr. lIL p. 49. (1865). 1. I. elongatus Sr. F. et S. — Reduvius elongatus St. F. et S., Enc. X. p. 278. 20. (1825). — Isocon- dylus elongatus A. et S., Hist. p. 369. 1. (1843). — Arilus pungens H.S., W. I. VIII. p. 37. f. 814. (1848). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) HEZA ”) A. et 8. Anet S., Hist. p. 374; (1843); STÅL, ÖFMEKASERE 18505 p. 196; H. afr. III. p. 48. (1865) a. Lobo antico thoruacis posterius bispinoso vel alte bituberculato; abdomine ultra medium sensim non- nilul ampliato vel lateribus subparallelis instructo. b. Articulo primo rostri articulis duobus apicalibus simul sumtis distincte longiore. HELESpRiInxX STAR — . Heza. sphing. STAL, An. .S. By Fr ssér. 4. III. p. 31. 1. (1863); H. Fabr. I. p. 3 9 100. 1. (1868). Patria: Brasilia borealis, Ega. (Mus. Holm.) FS. Articulus primus antennarum capite, thorace scutelloque simul sumtis nonnihil longior. Tubercula an- . . . SP 4 . . 2q 5 . gulorum anticorum thoracis anterius oblique sinuata, antice in tuberculum parvum, extus in tuberculum majus spiniforme prominula. Margines laterales antici lobi postici thoracis transversim rugulosi, a supero vist mi- = Å SG : ÄN : nute obtuseque crenulati. Abdomen angustum, retrorsum vix ampliatum, angulis posticis segmenti primi spinula , . . .” . . . ) Genera Isocondylus et Heza angulo apicali corii longe angusteque producto, inter aream membrana posticam et marginem costa- lem subangustato vel ibidem marginibus parallelis instructo, ad Ricollam. Myocorem et genera affinia appropinquant. 16 OCKSA, distinctissima erecta, angulis segmentorum secundi et tertii denticulo parvo obtuso armatis, segmento ultimo pri- mum leviter, dein pone medium magis angustato, pone segmentum anale producto, apice angusto et obtuse sinuato; segmento anali apice in spinam abiente. Long. 21. Lat. 5 mill. bb. AÅArticulo primo rostri articulis duobus apicalibus simul sumtis breviore vel longitudine subequali. ec. Segmento abdominis primo solo in angulis apicalibus spinula vel denticulo, interduwm minutissimo, obtusissimo et wgre distinguendo, armato. d. Articulo primo antennarum capite thoraceque svmul suwmtis vix vel paullo longiore. 2. H. binotata Sr. F. et S. — Reduvius binotatus St. F. et S., Enc. X. p. 277. 18. (1825). — Heza binotata A. et S., Hist. p. 370. 1. (1843); Står, H. Fabr. I po. 1005-22: (1868). Patria: Brasilia. 3. H. insignis Står. — Heza insignis Står, O. V. A. F. 1859. p; 198. 1; H. Fabr I: p: 100:03-(28650 Patria: Brasilia. 4. H. ventralis Svår. — Testaceo-flavescens, remote pilosa; hemelytris fusco-testaceis; membrana sordide hyalina, fusco-venosa; macula parva angulorum anticorum lobi postici thoracis, apice scutelli, macula anteriore mesosterni, macula antica mesostethil prope coxas anticas, nec non macula in angulis posticis mesostethii dense flavescente-albido-sericeis; disco maximo ventris, proesertim latera versus, albido-mucoreo, hac parte mucorea spi- racula haud attingente, in segmento singulo posterius sinuata vel angustata. 9. Long. 22, Lat. hem. 41 mill. P?. Abdomine hemelytris latiore, nonnihil dilatato, apice rotundato, integro. Patria ignota. (Mus. Holm.) Preecedentibus duabus valde affinis. Caput pone antennas spinis duabus erectis mediocribus armatum. Rostri articulus primus duobus apicalibus ad unum longitudine subaequalis. Thorax lobo antico posterius spinis duabus erectis, obtusis, subceylindricis, spinis capitis longitudine subaqualibus armato, tuberculis angulorum anticorum extus breviter subconico-prominulis; lobo postico spinis quattuor, spinis lobi antici saltem duplo longioribus, armato; marginibus lateralibus anticis integris, obtusissimis. Scutellum disco subtuberculatum. Segmenta ven- tralia pone spiracula in sinu partis mucorese macula pallescente notata, parte mucorea anterius latera versus lineola longitudinali denudata fusca instructa. dd. AÅrticulo primo antennarum capite, thorace scutelloque simul sumtis longitudine wquali vel longiore: pedibus posterioribus plus minus distincte olivaceo-virescentibus; abdomine marium angusto, sublineari, apice rotundato, integro. 5. H. octospinosa FaBr. — Zelus 8spinosus FABR., S. R. p. 289. 30. (1803). — Zelus macilentus BURM.> Handb. II: 1. p. 225. 2. (1835). — Heza macilenta Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 199. 3; H. Fabr fopton 1 et 100. 4. (1868). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.); Para. 6. H. similis Står. — Heza similis StåL, Ö. V. A. FE. 1859. p. 199: 45 H.; Fabr: LyYPpILODIS (1868). Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) cc. Segmentis abdominis ommnibus vel anterioribus in angulis posticis spina vel spinula, interdum mi- nmnutissima, armatis. e. Lobo antico thoracis spinis duabus magnis vel majusculis armato: apice abdominis, apud mares ”") saltem, truncato vel sinuato. f. Articulo primo rostri articulis duobus apicalibus sinvul sumtis longitudine subequali; capite thora- ceque ceque longis; annulis duobus articuli prini antennarum pallidis. 7. H. sericans Står. — Heza sericans StåL, Ö. V. A. F. 1859. p. 199. 6; H. Fabr. I. p. 100. 6. (1868): Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) SA. Segmenta abdominis primum, secundum et tertium in angulis apicalibus spinula armata, segmenta quartum et quintum angulo apicali obtuse subprominulo; segmentum apicale retrorsum sensim rotundato-angu- statum, apice in lobos duos rectangulares productum, inter lobos obtusiuscule sinuatum.! 8. H. oculata Står. — Heza oculata StåL, Ö. V. A. F. 1859. p. 200. 7; H. Fabr. I. p. 10077: (TS65K Patria: Cameta. ff. Articulo primo rostri articulis duobus apicalibus ad wnmwn paullo breviore; annulis duobus apiceque articuli primi antennarum pallidis; capite thorace breviore. 9. H. multiannulata Står. — Heza multiannulata StTåL, Rio H. I. p. 78. 2. (1860); H. Fabr. I. p. 100. 8. (1868). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) ") Femina specierum plurimarum hujus generis mihi ignotse sunt. - ENUMERATIO HEMIPTERORUM. ( Abdomen maris usque ad apicem segmenti penultimi sensim paullo ampliatum, angulis apicalibus segmen- torum omnium spina longiuscula armatis, segmento ultimo retrorsum sensim nonnihil angustato, postice late subtruncato. ee. JDobo antico thoracis posterius spinulis duabus obtusis armato; jugis apice prominulis. 10. H. pulchripes Står. — Heza pulchripes Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 199. 5; H. Fabr. I. p- 100: 9. (1868). Patria: Porto Rico. aa. Lobo antico thoracis posterius inermi. Prosterno antice obtuso, haud producto. h. ÅAngulis apicalibus segmenti primi abdominis spinula armatis. 11. H. annulicornis Står. — Pallide testaceo-flavescens, griseo-pilosa et parce sericea, capite interdum fusco; annulis duobus vel tribus articuli primi, annulo latissimo articuli secundi articuloque tertio antennarum basi pallidis; femoribus apice obscurioribus; spinis thoracis basi fuscis; limbo abdominis pallescente, segmentis hujus limbi ante medium margineque apicali, saltem in parte dorsali, fuscis vel testaceis. S. 2. Long. 15—17, Lat. hem. 3—34 mill. Patria: Mexico, Vera Cruz; Texas. (Mus. Holm.) Statura H. multiannulate, cui haud dissimilis. Articulus primus antennarum capite thoraceque simul sumtis nonnihil longior. Caput thorace paullo brevius vel longitudine subsaquale, antice spinis duabus mediocribus ar- matum. Thorax strictura rugis duabus, in lobum posticum nonnihil extensis, interrupta, hoc lobo spinis quat- tuor, spinis capitis duplo longioribus, armato. Margo costalis interdum fuscescit. Membrana et ale pallide sordide subvinacea vel sordide hyaline. Mesostethium ad margines laterales macula vel maculis albido-sericeis notatum. Abdomen utriusque sexus retrorsum sensim paullo ampliatum, apice rotundatum. In exemplo masculino texano spine capitis et thoracis breviores quam in exemplo feminino mexicano, caput etiam paullo brevius videtur. hh. Angulis segmentorum qwinque anteriorum åbdominis spina longiuscula armatis, 20CH: acantharis LIN: — Cimez Acantharis Lin, S. N. ed. 12. I: 2. p. 720. 38. (1767). Patria: Cuba. (Mus. Holm.); Jamaica. gg. Prosterno antice angulariter producto: segmentis ommnibus abdominis in angulis apicalibus spinosis, spina segmenti quarti validissima, segmento dorsali ultimo femine apice truncato. 13. H. clavata Gver. — Zelus clavatus GUER. in SaGrRaA, Hist. de Cuba. Ins. p. 412. pl. 13. f. 13. (1857). Heza clavata StåL, H. Fabr. I. p. 100. 10. (1868). Patria: Cuba. (Mus. Holm.) 14: H. ferox SråL. — Heza ferox STÅL, An. S. E. Fr. sér. 4. III. p. 31. 2. (1863). Patria: Brasilia borealis. 15. H. punctigera H. S. — Zelus punctiger H. S., W. I. IX. p. 121. (1835). Patria ignota. RICOLLA STAL. STAT FO VV INARNTB590 per SO; ÖRSVEEAER: 1866: p. 292. 1. RB. quadrispinosa Lis. — Cimex 4-spinosus LIN., S. N. ed. 12. I: 2. p. 720. 37. (1767); DE GEBER, 37 pl, 35. f. 7. (1773); FABR., S. Ent. p. 710. 63. (1775); Gorzr, RB: B. IL p. 185. 37. iir S)ErSpec. II. p. 353. 91. (1781); Mant. II. p. 290. 115. (1787); — Lygeus 4-spinosus FABR., E. S. IV. p. 144. 34. (1794) — Reduvius coronatus FABR., BE. S. Suppl. p. 545. 53—4. (1796): — Alydus 4-spinosus IRABR., 9. R. p. 251. 13. (1803). — Zelus coronatus FABR., S. R. p. 289. 31. (1803); BurmM., Handb. II: 1. p. 225. 3. (1835); H. S., W. I. VIII. p. 89. f. 858. (1848). — Zelus rufescens GRAY, in GRIFF., An. kingd. XV. p. 244. pl. 97. f. 2. (1832). — Zelus quadrispinosus A. et S., Hist. p. 373. 1. (1843). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.); Cayenna. 2. R. nigripes Står. — Rufescens, spinis totis capitis thoracisque concoloribus; antennis, angulo apicali corii, femoribus, tibiis tarsisque nigris. &S. Long. 17, Lat. 3 mill. | FS. Segmentis quinque anterioribus abdominis in angulis apicalibus spinosis, sexto inermi; oculis sat prominulis. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) äl R. quadrispinose maxime affinis, oculis magis prominulis, capite a latere viso posterius paullo graciliore, spinis capitis et thoracis totis concoloribus vel apicem versus pallescentibus, pedibusque, uti videtur, longioribus « divergit. 78 CE IUSINA LDL; 3. R. pallidinervis Står. — Ricolla pallidinervis Står, O. V. A. F. 1859. p. 367. 2. Patria: Caraccas. 4. R. simillima Står. — RBicolla simillima Står, O. V. A. F. 1859. p. 367. 3. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) HYGROMYSTES STÅL. Doldina Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 368; 1 c. 1866. p. 292. — Hygromystes Står, Rio H. I. p. 75. (1860); Ö. V. A. F. 1866. p. 292. Subg. Doldina STAL. 1. H. (Doldina) bicarinatus Står. — Doldina bicarinata Står, Ö. V. A. F. 1866. p. 296. 1. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) 2. H. (Doldina) oarinulatus Står. — Doldina carinulata Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 368. 1. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Differt a precedente spinis capitis et thoracis brevioribus, lobo postico thoracis anterius carinis quattuor longitudinalibus et in marginibus lateralibus anticis anterius carina obtusa instructo, segmentisque tantum tribus anticis abdominis in angulis posticis spinula armatis. Subg. Hygromystes STAL. 3. H. (Hygromystes) lautus Står. — Hygromystes lautus STÅL, Rio H. I. p. 75. 1. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeirc. (Mus. Holm.) Przecedentibus major. Spine capitis parve. Thorax lobo postico anterius carinis obtusis duabus, per stri- eturam extensis, instructo, inermi. Segmenta duo basalia abdominis in angulis apicalibus spinula armata. Spinae apicales femorum breves. ATRACHELUS A. et S. ÅA. et. S., Hist. p. 374. (1843); Står, Ö. V. A. F. 1864. p. 293. 1. ÅA. crassicornis Burm. — Zelus crassicornis Burm., Handb. II: 1. p. 225. 1. (1835). Patria: Buenos Ayres. (Mus. Holm.); Monte Video. 2. ÅA. cinereus FaABR. — Reduvius cinereus FABR., BE. S. Suppl. p. 545. 48—9. (1796). — Zelus cinereus FABR., S. R. p. 287. 24. (1803). — Atrachelus heterogeneus A. et S., Hist. p. 374: 1. pl; 7. f54. (1843): Patria: America borealis, Texas. (Mus. Holm); Philadelphia. 3. ÅA. curvidens Sion. — Åtrachelus curvidens SIGN., An. S. E. Fr. sér. 4. III. p. 580. 121. (1864). Patria: Chile. PHOROBURA STÅL. STÅL, Öv VA. IE. d8595 p:r368. etoly cr 18660 p, 293: 1. P. rustica StåL. — Phorobura rustica Ståtn, Ö. V. A. E. 1859. p. 368. 3. Patria: Brasilia. (Mus. Berol.) Spinee capitis breves, quarta parti articuli primi rostri longitudine subaquales. Abdominis segmenta quin- que anteriora in angulis apicalibus spina, in segmentis anterioribus brevi, armata. &- 2. P. ignobilis Står. — Phorobura ignobilis Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 368. 2. Patria: Pernambucco. (Mus. Berol.) Spin&e capitis quarta parte articuli primi rostri vix longiores. Anguli apicales segmentorum primi, secundi et tertii abdominis vix prominuli, segmenti quarti levissime obtuseque prominuli, quinti et texti in dentem acu- tum sat magnum sensim producti. Y. 3. P. fusca StåL. — P. rusticé simillima, spinis capitis articulo primo rostri circiter dimidio brevioribus, angulis apicalibus segmentorum abdominis primi, secundi et tertii inermibus, segmenti quarti spinula parva, se- gmenti quinti spina longiore armatis, capite subtus concolore, nec pallide sordide flavescente, vittaque pallida ventris angustiore differt. A. Long. 113, Lat. 13 mill. AA. Abdomine lineari, segmento ultimo posterius rotundato, inermi; articulo tertio antennarum levissime imerassato. Patria: Carthagena America meridionalis. (Mus. Holm.) ENUMERA TIO HEMIPTERORUM. (2) ROCCONOTA STÅL. Sir, O. V. CA. FE. 1859. p. 370; et 1. c. 1866. p- 293. a. Lobo postico thoracis spinis tuberculisve destituto; capite pone antennas tuberculis duobus parvis, interdum obtusissimis et obsoletissimis, instructo. 1. R. subannulata Står. — Hiranetis subannulata STtTåL, Rio H. I. p. 77. 9. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Thorax lobo antico tuberculis destituto; angulis lateralibus lobi postici inermibus, subtruncatis. Anguli apicales segmenti primi abdominis spinula armati, segmentorum reliquorum inermes. 2. R. simulans Står. — Hiranetis simulans STÅL, Rio H. I. p. 77. 10. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Thorax lobo antico posterius tuberculis duobus minutissimis, zegre perspiciendis armato; angulis lateralibus lobi posticei denticulo obtuso armatis. Anguli apicales segmenti. abdominis primi spina distincta, segmentorum secundi et tertii dente parvo obtuso armati. aa. Lobo postico thoracis disco posterius spinis duabus vel tuberculis duobus instructo. b. Segmentis anterioribus abdominis in angulis apicalibus spinula vel denticulo armatis. 3. R. sextuberculata Står. — Rocconota sextuberculata Står, Ö. V A. F. 1859. IEA a Patria: Brasilia. (Mus. Berol.) Caput anterius tuberculis duobus parvis armatum. Thorax lobo antico posterius tuberculis duobus minutis instructo, lobo postico posterius tuberculis duobus parvis instructo, angulis lateralibus spina parva obtusa arma- tis. Segmenta abdominis primum, secundum et tertium in angulis apicalibus denticulo armata. 4. R. sexdentata Står. — Rocconota sexdentata Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 370. 2. Patria: Columbia. (Mus. Berol.) Caput spinis duabus longiusculis armatum. Thorax lobo antico posterius tuberculis duobus parvis acutiu- sculis instructo; lobo postico posterius spinis duabus minoribus retrorsum nutantibus et in angulis lateralibus spina longiore armato. Anguli apicales segmentorum primi, secundi et tertii abdominis spinula armati, anguli segmenti quarti levissime prominuli. 3. R. octispina StåL. — Rocconota octospina STåL, Stett. E. Z. XXIII. p. 448. 297. (1862). Patria: Mexico. (Coll. SIGNORET.) bb. Segmentis abdominis inermibus. 6. R. tuberculigera Står. — Repipta tuberculigera STAL, Stett. E. Z. XXIII p. 447. 294. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) FITCHIA SrTåL. STAT, ÖNA AUF I1859.p-1370; 1; c. 1866. p. 293. a. Thorace inermi. 1. F. nigro-vittata Står. -—— Fitchia aptera StåL, O. V. AA: F. 1859. p. 371. 1. — Fitchia nigro-vittata fninAO. Vv. AC CF. 1866: p. 296. 1. Patria: America borealis, Carolina meridionalis, New Jersey, Texas. aa. Thorace spinoso. 2. F. spinosula Står. — Pallide griseo-flavescens, grisio-pilosa; vittis tribus ventris, media angustissima, lateralibus per latera metastethil et mesöstelki extensis, nigris; lobo postico thoracis quadrispinoso; emot grisea, fusco-venosa. 9. Long. 12, Lat. 23 mill. Patria: America borealis, Texas. (Mic Holm.) Precedenti simillima, statura nonnihil angustiore et in omnibus partibus corporis nonnihil longiore, lobo postico thoracis disco posterius spinis duabus brevibus et in angulis lateralibus spina sursum et interdum paullo introrsum vergente armato, areisque membrane angustioribus distincta. LINDUS STÅL. STÅR, Rio I. II. på 61: (1862); ÖMVOCA CE. 1866. p. 294: 1. L. Sahlbergi Står. — Zelus Sahlbergi STåL, Rio H. I. p. 78. 8. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm). CORCIA SrTäÄL. Sån, ÖVAT: 18590 pr 368: 1. C. columbica Står. — Corcia columbica STÅL, Ö. V. A. EF. 1859. p. 369. 1 Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) 80 ÖST AL, 2. OC. capitata Står. — Corcia capitata Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 369. 2. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) 3. OC. sexdens FaBr. — Zelus 6dens PABR., S. R. p. 287. 25. (1803). — Repipta sexdens StåL, H, Fabr. I. p. 102. 1. (1868). Patria: Guiana. 4. OC. spinosa FaBr. — Zelus spinosus FABR., S. R. p. 290. 36. (1803). — Repipta spinosa StåL, H. Fabr: Ip. f022r(1868) Patria: Guiana. REPIPTA STAT: SråL, Ö. V. A. F. 1859. p. 369; 1. c. 1866. p. 293. 1. R. fuscipes StåL. — Isocondylus fuscipes StåL, Ö. V. A. F. 1855. p. 189. 1. — Repipta fuscipes STÅL, Stett. BE. Z. XXIII. p. 446. 290. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 2. R. taurus FaBrk. — Zelus taurus FABR., S. R. p. 291. 39. (1803). — Zelus lineatus A. et S., Hist. p. 373. 2. (1843). — Repipta Taurus STAL, Stett. BE. Z. XXIII. p. 446. 291. (1862). Patria: Mexico; Texas. (Mus. Holm.) 3. R. flavicans A. et S. — Zelus flavicans A. et S., Hist. p. 374. 3. (1843). — Zelus lateralis H. S., W. I; IX: p. 120: (1853). — Zelus ochraceus El SÅ WEIITIXIP-LRIT (1855): Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.); Cayenna. . 4. ÅR. nigro-notata Står. — Repipta nigro-notata StåL, Stett. E. Z. XXIII. p. 447. 292. (1862). Patria: Mexico. 5. R. fusco-spinosa StÅåL. — Repipta fusco-spinosa STÅL, O. V. A. FE. 1859. p. 369. 4. Patria: Brasilia. 6. R. fusco-marginata Står. — Repipta fusco-marginata Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 369. 5. Patria: Brasilia. 7. R. antica Står. — Zelus anticus StåL, Rio H. I. p. 78. 4. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Segmenta omnia abdominis inermia. 8. R. lepidula Svår. — Repipta lepidula Står, Ö. V. A. F. 1866. p. 296. 1. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Segmenta omnia abdominis inermia. 9. R. coccinea H. 8. — Zelus coccineus H. S., W. I. IX. p. 120. (1853). Patria: Brasilia. 10. RB. obscuripes Står. — Zelus obscuripes STåL, Rio H. I. p. 77. 2. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro, Minas Geraés. (Mus. Holm.) 11. R. varipes H. S. — Zelus varipes H. S., W. I. IX. p. 121. (1853). Patria: Brasilia. CASTOLUS STAL. Castolus StåL, Ö. V. A. F. 1858. p. 447; 1. c. 1866. p. 294. — Spinda Står, Ö. V. A. F. 18591 p. 37150 rer 1866. p. 294. Subg. Spinda STAL. 1. C. (Spinda) spissicornis Svår. — Hiranetis spissicornis STAL, Rio H. I. pat: BaTBO60: Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Anguli laterales lobi postici thoracis apud marem subprominuli, apud feminam obtuse subdentati. 2. .C. (Spinda) subinermis Står. — Repipta subinermis SvåL, Stett. E. Z. XXIII. p. 447. 295. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 3. C. (Spinda) trinotatus Står. — Spinda trinotata StåL, Ö. V. A. F. 1866. p. 297. 1. Patria: Mexico, Vera Cruz. (Mus. Holm.) ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 81 Subg. Castolus STÅL. 4. C. (Castolus) plagiaticollis Står. — Castolus plagiaticollis Står, ÖT VIA RUHSSS p. 447. 1. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 5. OC. (Castolus) multicinetus Står. — Niger, remote breviterque pilosus; lobo antico thoracis, scutello, parte laterali prostethii, corio, macula media segmenti ultimi ventris anoque croceis; limbis lateralibus et postico lobi postici thoracis, nec non fascia media segmentorum quinque posteriorum ventris fasciisque lateralibus dorsi abdominis sordide flavescente-albidis; disco oblongo anguloque apicali corii nigricantibus; membrana alisque fu: scescentibus. 9. Long. 13, Lat. 3 mill. Q. Abdomine utrimque nonnihil rotundato-ampliato; articulo tertio antennarum haud incrassato; hemelytris apicem abdominis levissime superantibus. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Statura precedentis, coloribus capiteque pone antennas tuberculo minutissimo, obtusissimo, vix distinguendo predito diversus. Articulus primus antennarum thorace paullo longior. 6. OC. (Castolus) fusco-apicatus StåL. — Hiranetis fusco-apicata STÅL, Rio H. I. p. 76. 5. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Pallide flavescens, pilosulus; antennis, capite, articulo primo rostri, tuberculis angulorum anticorum loboque postico thoracis, basi clavi et corii, hujus etiam angulo apicali, maculis lateralibus pectoris ventrisque, annulis latis duobus femorum, tibiis tarsisque nigris; spinis, macula parva inter spinas, macula parva ad oculos, lineola pone medium nec non latere inferiore capitis, marginibus antico et posteriore lobi postici thoracis flavescentibus: membrana posterius fusca; spinis capitis longiusculis. 2 GRAPTOCLEPTES STÅL. Graptocleptes Står, Ö. V. A. F. 1866. p. 294. — Amaurosphodrus p. Står, Ö. V. A. F. 1866. p. 295. a. Hemelytris pedibusque magnam ad partem flavescentibus; spinis capitis mediocribus. 1. G. flavidatus Står. — MHiranetis flavidata StåL, Rio H. I. p. 76. 3. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Flavescens; antennis, apice spinarum capitis, vitta angusta abbreviata ante medium marginis exterioris corii, vena postica membrane, annulo medio apiceque femorum posticorum, annulis tribus minus distinctis tibiarum anteriorum, tibiis posticis tarsisque nigris; annulis duobus vel uno tibiarum posticarum flavescentibus; annulo obsoleto prope apicem femorum anteriorum fusco. Caput subtus nec convexum, nec nisi remotissime pilosulum. Pedes graciles. 2. G. fasciatus FABR. — Reduvius fasciatus FABR., Mant. II. p. 313. 43. (1787); E. S. IV. p. 207. 50. (1794). — Cimer z2onalis GMEL., S. N. I: 4. p. 2196. 553. (1788). — Zelus fasciatus FABR., S. R. p. 288. 27. (1803). — Myocoris gracilis BuRmM., Tr. E. S. Lond. II: 2. p. 106. 6. pl. 11. f. 5. (1838). — Grapto- cleptes fasciatus STÅL, H. Fabr. I. p. 103. 1. (1868). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.); Cayenna; Bahia. 3. G. cingulatus StåL. — Flavescens, remote pilosulus; antennis, capite, articulo primo et basi ipsa ar- ticuli secundi rostri, thorace, fascia lata media hemelytrorum, per basin membrane et partem adjacentem corii ducta, parte vix dimidia apicali membrane, pectore, lateribus segmentorum apicalium abdominis, ano, coxis trochanteribusque posterioribus, parte vix dimidia basali femorum interdiorum, basi ima femorum posticorum, tibiis posterioribus tarsisque nigris; basi capitis et articuli primi rostri, thorace posterius, basi ima parteque tertia apicali tibiarum intermediarum flavescentibus; alis vinaceis, fascia media fusca. 9. Long. cum hem. 15, Lat. 3 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) G. fasciato simillimus, magnitudine nonnihil majore, capite subtus convexiore et densius pilosulo, collo brevi flavescente, pedibus anterioribus crassioribus, articulo secundo rostri basi subeurvato mox diversus. aa. Hemelytris nigricantibus vel fusco-testaceis. b. Corio apice vel prope apicem pallescente vel croceo. ce. Angulo apicali corii pone basin arem posterioris membrane pallide sordide flavescente. 4. ÅG. gastricus Står. — Hiranetis gastrica Står, Rio H. I. p. 76. 4. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Niger; hemelytris pedibusque fusco-testaceis; angulo apicali corii pallide sordide flavescente; membrana infuscata, fascia latissima pallidiore; annulis duobus vel tribus femorum, annulis obsoletis duobus tibiarum po- sticarum et una tibiarum anteriorum pallidis; abdomine sanguineo, apice nigro. Caput subtus haud convexum, pilis rarissimis obsitum. Oculi maris valde prominuli. Pedes graciles. K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 4. 11 82 CASA; ce. Corio apicem versus ad aream posteriorem membrane fascia lata flavescente vel crocea notato. 5. G. hematogaster StåL. — Hiranetis hematogastra STÅL, Rio H. I. p. 77. 6. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Caput subtus haud convexum, parce obsoleteque pilosulum; spinis brevibus. Oculi maris valde prominuli. Pedes graciles. 6. &G. bicolor Burm. — Myocoris bicolor BurmM., Tr. E. S. Lond. II: 2. p. 107. 8. (1838). Var: b. — Pallidior: å FEuagoras nigricornis STÅL, O. V. A. F. 1855. p. 189. 2. Patria: Brasilia, Rio Janeiro, Minas Geraés. (Mus. Holm.) Praecedenti similis, antennis pedibusque brevioribus, his crassioribus, capite subtus convexiusculo et densius pilosulo, capite sexuum conformi, oculis maris minus et in utroque sexus zaque prominulis, tuberculis angulorum anticorum thoracis obtusioribus mox distinguendus. Spine capitis brevissime, tuberculiformes. bb. Corio toto nigricante. 7. ÅG. sanguineiventris StåL. — Hiranetis sanguineiventris Står, Stett. EB. Z. XXIII. p. 448. 298. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Caput subtus distinete convexum, disco dense pilosulum, ante medium pallide flavescens. Tubercula angu- lorum anticorum thoracis acuta. Pedes graciles. 8. ÅG. personatus BurMm. — Myocoris personatus Burm., Tr. BE. S. Lond. II: 2. p. 106. 5. (1838). Patria: Para. Caput subtus leviter convexum et dense pilosulum. Anguli antici thoracis acute tuberculati. Oo AMAUROSPHODRUS SrTåAL. Amaurosphodrus p. StåL, Ö. V. A. F. 1866. p. 295. Quoad formam capitis et pedum hoc genus ad Hiranetem appropinquat, pedibus tamen brevioribus capiteque spinis duabus longioribus antrorsum curvato-nutantibus armato instructum. 1. ÅA. albo-annulatus Står. — Zelus albo-annulatus StTåL, Ö. V. A. EF. 1855. p. 189. 1. — Amaurospho- drus' albo-annulatus STÅL, O: VI IAN ET 1866. pc 2097: I Patria: Nova Granada, Bogota, Remedios. (Mus. Holm.) 2. ÅA. dama Burma. — Myocoris dama Burwm., Tr. E. 8. Lond. II: 2. p. 105. 4. (1838). Patria: Para. (Mus. Berol.) HIRANETIS SPIN. SPIN., Ess. p. 112. (1837); StåL, Ö. V. A. F. 1866. p. 294. 1. H. membranacea SPin. — Hiranetis membranacea SPIN., Ess. p. 113. (1837). — Myocoris barbipes BurmM., Tr. E. S. Lond. II: 2. p. 107. 10. (1838). — Myocoris membranaceus H. S., W. I. VIIL p. 43. f. STI (1848). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.); Rio Janeiro. Caput pone antennas tuberculo parvo subconico armatum. Lobus posticus thoracis impressione longitudinali lata, anterius distincta, retrorsum sensim evanescente, anterius utrimque ruga longitudinali, in lobum anticum nonnihil continuata, terminata instructus. Area posterior membrane longa, extus distincte sinuata. Femora posteriora basi subtus remotissime pilosula; an denudata in exemplo unico examinato. Scutellum apice acutum. 2. H. braconiformis Burm. — Myocoris braconiformis BurM., Handb. II: 1. p. 226. 2. (1835); Try S. Lond. II: 2: p. 107: 9. (1838) = Stort, Pun. f. (AY Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Caput pone antennas tuberculo parvo obsoletiusculo armatum. Thorax lobo postico medio nec impresso nec depresso. Scutellum apice ipso subrotundato. Area posterior membrana minus longa, margine exteriore sub- recto. Trochanteres et femora subtus basin versus dense pilosula. Articulus secundus rostri subcurvus. 3. H. pompilodes Burm. — Myocoris pompilodes Burm., Tr. E. S. Lond. II: 2. p. 106. 7. (1838). Patria: Cameta. (Mus. Berol.) H. braconiformi maxime affinis, vix differt nisi thorace, excepto margine basali, nigro, coxis et trochan- teribus nec non basi femorum anteriorum flavescentibus, nec nigris. 4. H. atra Står. — Nigra, nigro-pilosula, capite, lobo antico thoracis, trochanteribus et femoribus subtus basin versus densius pilosis; abdomine ante medium sanguineo; annulo medio femorum posteriorum parteque ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 83 superiore femorum anticorum, basi excepta, pallide sordide flavescentibus; tuberculis capitis acutis, subspinifor- mibus. 9. Long. cum tegm. 22, Lat. 33 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) H. braconiformi maxime MLS aliter coloratus, tuberculis capitis paullo altioribus et acutioribus, articuloque secundo rostri recto vel subrecto instructus. MYOCORIS BuRru. Myocoris p. BURM., Handb. II: 1. p. 226. (1835); Tr. E. S. Lond. II: 2. p. 104. (1838). — Myocoris Sri, CO. V. AV F. 1866. p. 294. a. Angulis lateralibus thoracis spina vel dente acuto armatis.” 1. M. nigriceps Burm. — Myocoris nigriceps BurM., Handb. II: 1. p. 226. 1. (1835); Tr. E. 8. Lond. Erp. 105. 2. (1838). Patria: Bahia. (Mus. Berol.) Articulus primus rostri basi niger. 2. M. tipuliformis Burm. — Myocoris tipuliformis BurM., Tr. E. S. Lond. II: 2. p. 105. 3. (1838). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Precedenti maxime affinis et simillimus, articulo primo rostri toto nigro differt. aa. ÄÅAngulis lateralibus thoracis inermibus, rotundatis. 3. M. nugax StåL. — Flavo-testaceus; capite, basi excepta, antennis, apice femorum, tibiis tarsisque posticis nigris; abdomine aurantiaco; corio basin versus anguloque apicali, membrana, apice abdominis geniculisque anterioribus fuscis; membrane fascia latissima vinacea; annulo medio femorum posteriorum et basi posticorum dilute fuscis; alis vinaceis, pone medium fusco-fasciatis; spinis capitis brevibus; lobo postico thoracis haud im- presso, angulis lateralibus haud prominulis. 2. Long. cum hem. 16, Lat. 23 mill. Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) M. tipuliformi simillimus, collo capitis paullo breviore, spinis capitis brevibus angulisque lateralibus thoracis inermibus diversus. g COSMONYTTUS STÅL. Står, Ö. V. A. FF: 1866. p. 295. 1. C. ichneumoneus FaBr. — Zelus ichneumoneus FABR., S. R. p. 286. 19. (1803). — Cosmonyttus ich- neumoneus STÅL, H. Fabr. I. p. 103. 1. (1868). Patria: Surinam. (Mus. Holm.) Caput gibbum, dense pilosum, spinis longiusculis, antrorsum nutantibus, curvatis, divaricatis. ACANTHISCIUM A. et S. A. et S., Hist. p. 366. (1843); Står, Ö. V. A. F. 1866. p. 293. 1. A. maculatum A. et 8. — Acanthiscium maculatum Står, Ö. V. A. F. 1866. p. 297. 1. Var. flavipenne. — Flavescens; antennis, capite, basi excepta, rostro, dimidio apicali membrane, apice fe- morum, tibiis, tarsis, interdum etiam annulo femorum posticorum maculaque marginali media abdominis nigris; alis vinaceis, apice fuscis. 9Q. Acanthiscium maculatum A. et S., Hist. des Hém. p. 367. 1. (1843). Var. maculicolle. — Varietati flavipenni simile, sed lobo antico maculaque discoidali lobi postici thoracis, nec non prostethio anterius nigris. Q. Var. plagiatum. — Flavescens vel eroceum; capite, antennis, rostro, fascia latissima corlii, membrana, basi excepta, pedibusque nigricantibus, femoribus posterioribus flavo-annulatis; alis vinaceis, apice fuscis. &. Var. fusco-pictum. — Var. maculicolli simile, sed disco loborum thoracis corioque nigricantibus, hoc basi apiceque sordide flavescente. 9. Var. dimidiatum. — Nigrum; articulo primo antennarum, basi apiceque exceptis, hemelytris, abdomine pedi- busque posterioribus sordide flavescentibus; hemelytris basi fuscis; membrana sordide hyalina, venis limboque fuscis. 2Q. a Acanthiscium dimidiatum Står, Ö. V. A. EF. 1859. p. 376. 1. — StoLur, Pun. f. 216. Var. seminigrum. — Var. dimidiato simile, sed corio livido, abdomine pedibusque posterioribus in cinnaba- rinum vergentibus, membrana fusco-violacea; alis vinaceis, apice fuscis. Q. Var. semiflavum. — Nigrum, capite, rostri articulo primo, thorace, scutello, prostethio pedibusque anticis fere totis flavescentibus; ls fuscis. Y. Var. flaviceps. — Nigrum; capite, articulo primo rostri femoribusque anticis flavescentibus; alis fuscis. &. Var. thoracicum. — Nigrum; thorace testaceo; alis fuscis; femoribus interdum obsolete pallido-annulatis. &-. 84 ÖFsSKNAN Var. nigrum. — Nigrum totum. 2 Patria: Brasilia borealis; Surinam. (Mus. Holm.) 2. A. Haglundi Står. — Acanthiscium Haglundi StTåL, O. V. A. F. 1866. p. 297. 2. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) DEBILIA STÅL. Står, Ö. V. A, F. 1859. p. 375; 1. c. 1866. p. 295. 1. D. ciliata FaBr. — Zelus ciliatus FABR., S. R. p. 290. 35. (1803). — Debilia longicornis MayYr, Verh. z.-b. Ges. Wien. XV. p. 441. (1865). — Debilia ciliata H. Fabr. I. p. 104. 1. (1868). Patria: Guiana. 2. D. pilicornis Står. — Zelus pilicornis Står, Rio H. I. p. 78. 8. (1868). Patria: Brasilia, Rio Janeiro, Minas Geraés. (Mus. Holm.) Articulus primus antennarum capite, thorace scutelloque simul sumtis paullo longior. Fascia pone medium sita et angulus apicalis corii fusci. Anguli apicales segmentorum omnium abdominis longiusculi spinosi. 3. D. fusciventris Står. — Dilute sanguinea, spinis thoracis, clavo ante medium nec non abdomine (an fortuito in exemplo descripto), excepto segmento anali, nigricantibus; femoribus posterioribus ultra medium in flavescentem vergentibus; articulo primo antennarum corpore dimidio paullo longiore; angulis apicalibus segmen- torum abdominis primi, secundi et tertil spinula armatis, segmentorum quarti et quinti levissime prominulis, segmenti sexti spina longiuscula et gracili armatis. A. Long. 13, Lat. hem. 2 mill. Debilia fusciventris STAL, OO. V. AA: P:-1859. p; 3790. I. Patria: Brasilia? (Mus. Berol.) 4. D. longa Står. — Zelus longus StåL, Rio H. I. p. 78. 6. (1860). Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) D. pilicorni sivmillima, spinis segmenti abdominis sexti minutissimis, segmentisque tertio, quarto quintoque inermibus differt. 5. D. macra StåL. — Zelus macer STåL, Rio H. I. p. 78. 5. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Pracedenti maxime affinis, articulo primo antennarum longiore, capite, thorace clavoque simul sumtis lon- gitudine subequali differre videtur. In exemplo unico typico masculino abdomen est magnam ad partem destructum; segmenta saltem quattuor anteriora abdominis, uti mihi videtur, spina armata. Caput maris parte postoculari pone medium gracili, cylindrica; oculis valde prominulis. Femora antica graciliora quam apud species pracedentes in Museo Holmiensi asservatas, quarum femina tantum mihi cognite sunt. Articulus primus antennarum secundum sexum longitudine forte variat. 6. D. inermis Marr. — Debilia inermis MaYr, Verh. z.-b. Ges. Wien. XV. p. 441. (1865); Reise Nov. Fem: p. 161 fr4A0S(1866): Patria: Brasilia. PIRNONOTA STÅL. Srår, Ö. V. A. F. 1859. p. 369; et 1. c. 1866. p. 293. 1. P. convexicollis Står. — Pirnonota convexicollis STÅL, O. V. A. F. 1859. p. 370. 1. Patria: Brasilia, Rio Janeiro. NOTOCYRTUS BURN. Notocyrtus BuURM., Handb. II: 1. p. 227. (1835); StÅL, ÖMVICAL IRL 866, p. 296. — Saccoderes SPIN., Ess. p. 114. (1837); A. et S., Hist. p. 380. (1843). Subg. Homalocyphus STAL. STÅL, H. Fabr. Ip. 105. (1868). 1. N. (Homalocyphus) tripus Står. — Notocyrtus tripus Står, Ö. V. A. F. 1859 p. 371. 1. Patria: Cameta. Subg. Notocyrtus BURM. STÅL, H. Fabr. I. p. 105. (1868): 2. N. (Notocyrtus) clavipes FaBr. — Reduvius clavipes FABR., S. R. p. 276. 45. (1803). — Notocyrtus clavipes 'BuUrRM., Handb. II: 1. p. 227. 1. (1835); Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 372. 4; H. Fabr. I. p. 104: 12865) Patria: Brasilia. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 85 3. N. (Notocyrtus) cinctiventris StirL. — Notocyrtus cinctiventris STAL, Ö. V. A. EF. 1859. Pp: 'd2. d3 Hem. Fabr. I. p. 105. 3. (1868). Patria: Brasilia. Subg. Cystingonotus STAL. Står, H. Fabr. I. p. 105. (1868). 4. N. (Cystingonotus) fornicatus FaABrR. — Reduvius fornicatus FABR., BE. S. IV. p. 208. 53. (1794) — Zelus fornicatus FABR., S. R. p. 289. 32. (1803). — Saccoderes trinotatus Costa, An. mus. zool. II. p. 140. t. 2. f. 1. (1864). — Notocyrtus fornicatus STÅL, H. Fabr. I. p. 105. 5. (1868). Patria: Cayenna. 5. N. (Cystingonotus) triareatus Står. — MNotocyrtus triareatus StTåL, O. V. A. F. 1859. p. 371. 2; H. Habr: oi. op. 105. 6. (1868). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.); Surinam. 6. N. (Cystingonotus) depressus Står. — Nigricans, brevissime pilosulus, tibiis longius pilosis; annulis duobus obsoletis articuli primi antennarum, rostro, disco inferiore, parte dimidia anteriore lineaque laterali trans- versa pone oculos, inferne retrorsum ducta, capitis, annulo femorum, tibiis posterioribus apice tarsisque posteri- oribus ferrugineo-flavescentibus; femoribus in ferrugineum vergentibus; thorace modice depresso. 9. Long. corp. 14; Long. cum. hem. 16, Lat. thor. 5 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Species magna, forma thoracis tibiisque posticis valde incrassatis insignis. Caput ovale, superne inter ocu- los distincte transversim elevatus, subtus versus basin tumidum et basi subito coarctatum; spinis pone antennas sitis brevibus. obtusis, tuberculis subceonicis similibus. Thorax lobo postico depresso, ante angulos laterales ob- tuse rotundatos antrorsum sensim subsinuato-angustato, pone angulos eosdem subrotundato-angustato, dorso pone medium transversim fortiter impresso; parte ante impressionem sita antrorsum subdeclivi, pone medium et latera versus concaviuscula, antice obtuse rotundata et ibidem in medio sinuata; parte pone impressionem illam trans- versam posita convexiuscula, retrorsum sensim declivi, postice angustata, parte angustata producta, haud de- pressa, apice obtuse rotundata. Pedes validi, crassi; femoribus anticis posterioribus vix crassioribus; tibiis anticis nonnihil curvatis, versus medium sensim subincrassatis; tibiis intermediis distincte incrassatis, basi et apicem versus gracilioribus; tibiis posticis a basi ultra medium sensim valde incrassatis, parte quarta apicali gracili, parte incrassata nonnihil compressa, utrimque concaviuscula. 7. N. (Cystingonotus) camelus Står. — Notocyrtus Camelus StåL, Ö. V. A. F. 1859. p. 372. 3; H. Fabr. I. p. 105. 4. (1868). — Saccoderes vesiculosa p. A. et S., Hist. pl. 7. f. 2. (1843). Patria: Surinam. (Mus. Holm.); Cameta. 8. N. (Cystingonotus) foveatus Står. — Dilute sordide flavescens; antennis, linea laterali rostri, capite, nodo antico fasciaque antica nodi postici lobi postici thoracis, pectore, fascia lata prope apicem tibiarum ante- riorum parteque fere tota incerassata tibiarum posticarum nigricantibus; annulo articuli primi antennarum, parte dimidia anteriore superiore, latere inferiore fasciaque laterali postoculari, inferne recurva et producta capitis, nec non margine posteriore pleurorum flavescentibus; annulis duobus obsoletis femorum testaceis. A. Long. 9, Lat. tHOr. 24, Lat. 2 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Statura fere N. triareati, capite tamen breviore, tibiis posticis magis incrassatis loboque postico thoracis alio modo impresso. Caput crassitsculum, breviusculum, superne inter oculos distincte transversim elevatum, parte elevata fusca; spinis anticis brevibus, crassis, obtusis, erectis, parte elevata intraoculari paullo humilioribus. Lobus posticus thoracis a medio antrorsum et retrorsum subsinuato-angustatus, antice obtuse rotundatus, an- trorsum levissime productus, ante medium transversim sat fortiter impressus, ante impressionem convexus, pone impressionem primum convexus, dein subsubito depressus, parte depressa angusta, superne longitrorsum sat for- titer impressa; angulis lateralibus rotundatis. Femora omnia fere zaeque crassa. Tibia antice leviter curvatae, haud incrassatae, intermedia versus medium sensim leviter, posticae versus medium valde incrassate, parte incras- sata compressa. Hemelytra apicem abdominis paullo superantia. Subg. Ceratocyphus STAL. STÅL, HM Faro pi 106. (1868). 9. N. (Ceratocyphus) dorsalis Gray. — RBeduvius dorsalis GRAY, in GRIFF., An. kingd. XV. p. 243. pl. Sf 2: (1832). Patria: Carthagena. Hec species et quattuor sequentes maxime affines sunt et vix diverse. 86 Ö:wSTÅAL; 10. N. (Ceratocyphus) vesiculosus PrErty. — Reduvius vesiculosus Perry, Del. p. 173. tab. 34. f. 11. (1834). — MNotocyrtus vesiculosus STÅL, H. Fabr. I. p. 106. 7. (1868). Patria: Brasilia borealis. 11. N. (Ceratocyphus) flavo-lineatus Står. — Notocyrtus flavolineatus Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 373. 6; H. Fabr. I. p. 106: 8. (1868): Patria: Brasilia, Para. 12. N. (Ceratocyphus) consimilis Står. — Notocyrtus consimilis StåL, Ö. V. A. F. 1859. p. 373. 7; H, Fabr. I. p. 106. 9. (1868). Patria: Bolivia. 13. N. (Ceratocyphus) pulvinatus Står. — Notocyrtus pulvinatus Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 373. 8; H. Eabr. Ip; 1069-1868): Patria: Brasilia, Para. 14. N. (Ceratocyphus) dromedarius Står. — Notocyrtus Dromedarius STÅL, Stett. E. Z. XXIII. p. 449. SOL: (I862); H: Fabr. Ip. 1063 10: (1868). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 15. N. (Ceratocyphus) gibbus FaBr. — Reduvius gibbus FABR., S. R. p. 276. 48. (1803). — Saccoderes vesiculosa p. A. et S., Hist. p. 381. 2. descript. (1843) excel. syn. — Notocyrtus gibbus Står, H. Fabr. 1. p. 105. 2-et 11065 11 (K86D): Patria: Brasilia, Cayenna. (Mus. Holm.) Subg. Saccoderes SPIN. StÅL, H. Fabr. I. p. 106. (1868). 16. N. (Saccoderes) fungosus Står. — Notocyrtus fungosus STÅL, Ö. V. A. F. 1859. p. 373. 10; H. Fabr: I. p; 106: 13: (1868). Patria: Bahia. 17. N. (Saccoderes) inflatus Perry. — RBeduvius inflatus PErtY, Del. p. 174. t. 34. f. 12. (1834). - Saccoderes sexfoveolatus SPIN., Ess. p. 116. (1837). — Saccoderes inflata A. et S., Hist. p. 380. 1. pl. 7. f. 1. (1843). — Notocyrtus inflatus StåL, H. Fabr. I. p. 106. 14. (1868). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Subg. Coelocyrtus STAL. STÅL, H. Fabr. I. p. 106. (1868). 18. N. (Celocyrtus) excavatus StåL. — Saccoderes excavatus STÅL, O. V. A. F. 1854. p. 238. 1. — Notocyrtus excavatus StåL, H. Fabr. I. p. 106. 15. (1868). Patria: Brasilia, Minas Geraés. (Mus. Holm.) 19. N. (Celocyrtus) Wallengrenii StåL. — Pallide sordide flavescens; antennis, linea abbreviata laterali rostri, lineola transversa obliqua intraoculari utrimque ad oculos, parte superiore pone ocellos sita lineaque late- rali inferiore pone oculos ducta capitis, dorso lobi postici thoracis, maculis magris lateralibus pectoris, fasciaque angusta abbreviata et medio interrupta segmentorum ventris nigris; annulo articuli primi antennarum pallido. 8. Long. 93, Long. cum hem. 11, Lat. thor. 33, Lat. hem. 2 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Statura formaque partium omnium MN. erxcavato simillimus, lobo postico thoracis dorso tamen haud excavato, qui character e descriptione subgenerica est delendus. Caput longiusculum et graciliusculum; spinis erectis, mediocribus, gracilibus. Spinza angulorum apicalium lobi antici thoracis spinis capitis crassiores, iisdem longitu- dine 2equales. Lobus posticus thoracis dorso convexiusculus, ante angulos laterales paullo productos et apice rotundatos sinuatus, dein compressus, angustatus, anterius obtuse rotundatus et obsoletissime longitrorsum impres- sus; pone angulos laterales retrorsum valde angustatus, postice paullo productus, posterius sensim oblique sat declivis, parte declivi haud impressa. MHemelytra apicem abdominis nonnihil superantia. Femora omnia 2eque crassa, graciliuscula. Tibia anticaee levissime curvate; intermedixe basin versus sensim obsoletissime incrassate; posticx ante medium leviter incrassatae. MILYAS STÅL. Srår, Rio H. II.:p. 61: (1862): 0: APR TS6EApTL05 a. Lobo antico thoracis spimnis erectis octo longis, lobo postico spinulis numerosis armatis; apice scu- telli angusto. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 81 1. M. punctipes A. et S. — Sinea punctipes A. et S., Hist. p. 376. 3. (1843) sec. ex. typ. Patria: Mexico. (Mus. Holm.); Cayenna, sec. A. et S. Sequentibus duobus similis, armatura thoracis mox distinguendus. aa. ÅÄLobis thoracis spimnis erectis destitutis. b. Apice scutelli late, interdum latissime foliaceo; apice vel annulo apicem fere ipsum articuli primi antennarum occupante albido. 2. M. cinctus FaBr. — Reduvius cinctus FABR., Gen. p. 302. 5—6. (1776); Spec. II. p. 379. 10. (1778); RS 105: (1787); BI SIV: p. 199: 20. (1794); Si R. p. 272. 29. 1803). — Cimex precinctus RTR SEEN. 1:04. p. 21987 565. (1788). — Harpactor cinctus H. S., W. I. VIII p. 83. f. 853. (1848). — Milyas cinctus StåL, H. Fabr. I. p. 106. 1. (1868). Patria: America borealis, Illinois, Ohio, Texas. (Mus. Holm.) 3. M. zebra Står. — Milyas Zebra StåL, Stett. E. Z. XXIII. p. 448. 299. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Precedenti simillimus, articulo primo antennarum annulis quattuor flavo-albidis ornato mox distinctus. bb Apice scutelli anguste producto, depresso; articulo primo antennarum apice nigro. 4. M. ornaticeps Står. — Hiranetis ornaticeps STÅL, Rio H. I. p. 77. 7. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Precedentibus duobus similis, statura nonnibil angustiore, articulo primo antennarum longiore, pallido-bi- annulato, rostro annulis nigris destituto, capite graciliore, superne inter et ante antennas immaculato, macula laterali ad oculos maculaque inter ocellos positis flavo-albidis minutissimis, obsoletis, pedibus pallidius fusco- annulatis et longioribus mox distinguendus. COSMOCLOPIUS STÅL. Står, Ö. V. A. F. 1866. p. 296. a. Antennis gracilioribus, articulo primo basin versus haud vel obsoletissime incrassato, apice annulis- que duobus pallidis ornato. 1. OC. nigro-annulatus StåL. — Harpactor nigro-annulatus STåL, Rio H. I. p. 74. 1. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Caput a latere visum pone ocellos retrorsum subsensim gracilescens. 2. C. annulosus StåL. — Statura, colore picturaque prsecedenti simillimus, capite a latere viso pone ocel- los ubique xeque crasso, basi subito coarctato. A. 2. Long. 111—13, Lat. 23—3 mill. Patria: Brasilia, Sancta Catharina. (Mus. Holm.) aa. ÅAntenmis minus gracilibus, articulo primo inerassato, apicem versus sensim graciescente, nigro, apice concolore, interdum annulo pallescente ornato. 3. OC. pecilus H. S. — Harpactor pecilus H. S., W. I. VII. p. 85. f. 854. (1848). Patria: Brasilia, Cassapava. (Mus. Holm.); Paraguay. PYRRHOSPHODRUS SrTåL. SPA, ÖVAR SR 8065 pr 2905: 1. P. militaris Svår. — Pyrrhosphodrus militaris StåL, Ö. V. A. F. 1866. p. 298. 1. Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) Caput pone antennas tuberculo altissimo distinctissimo armatum. Articulus primus antennarum capite tho- raceque simul sumtis nonnihil brevior. Scutellum nigrum, apice vel ruga longitudinali posteriore flavescente vel testacea. Membrana fusco-violacea, in basi arearum seepius pallidior. Pictura pedum paullo variat. 2. P. amazonus StåL. — Pyrrhosphodrus amazonus Står, Ö. V. A. F. 1866. p. 298. 2. Var. b. — Colore rufo in flavescentem verso; parte apicali nigra femorum tibiisque flavescente-annulatis. Patria: Brasilia borealis; var. b: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) P. militari maxime affinis, differt tuberculis capitis minoribus et obsoletis, articulo primo antennarum paullo longiore, capiti et thoraci simul sumtis longitudine subzaquali, scutello flavescente vel rufescente, basi et apice nigro, membrana infuscata, in basi arearum obscure fusca. AMBASTUS STÅL. Corpus magnum, oblongo-ovatum, pilosum. Caput elongatum, thorace nonnihil longius, ante et pone oculos sensim gracilescens, inerme, partibus anteoculari et postoculari longitudine subequalibus; 885 CISTAT parte ocellos ferente parteque anteoculari &que altis. Rostrum articulo primo parte anteoculari capi- tis longitudine subequali, articulo secundo primo circiter duplo longiore. Antenne mediocres, arti- culo primo capiti et dimidio thoraci simul sumtis longitudine subequali. Thorax ante medium di- stinctissime constrictus, lobo antico convexiusculo, longitrorsum impresso, angulis anticis tuberculatis; lobo postico lobo antico circiter duplo latiore, disco posteriora versus sensim convexiusculo et prope basin tuberculo obtuso medio instructo, prope angulos laterales impresso, angulis lateralibus rotun- datis, haud prominulis, marginibus lateralibus posticis inter angulos posticos et impressionem angu- lorum lateralium leviter reflexis, margine postico reflexo, recto vel subsinuato, angulis posticis obtusis, haud productis. Scutellum obtuse triangulare, apice haud productum. Postscutellum pone scutellum obtuse prominulum. Hemelytra apicem abdominis paullo superantia; angulo apicali corii sensim angustato, medium membrane attingente; areis membrane fere xque latis, posteriore paullo pone apicem corii extensa. Latera mesostethii antice tuberculo destituta. Abdomen hemelytris paullo (S) vel multo (2) latius, margine exteriore segmentorum intermediorum posterius nonnihil rotundato-am- pliato. Pedes mediocres, graciles, femoribus anticis haud vel vix incrassatis; tibiis rectis, gracilibus: tarsis mediocribus, triarticulatis. A Pyrrhosphodro divergit capite longiore, inermi, thorace tuberculo posteriore medio instructo, structura rostri, apice scutelli haud producto et pedibus gracilioribus. 1. A. villosus Står. — Niger, longe griseo-pilosus, thoracis lobo antico pectoreque densius pilosis; heme- lytris, abdomine fere toto (SP) vel fasciis ejus marginalibus (9) griseo-flavescentibus; corii venis et umbra discoi- dali fuscis; membrana alisque sordide hyalimis, illa fusco-venosa. A. 9. Long. 22—24, Lat. 5 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) ZELUS FABR. Zelus p. FABR. S. R. p. 281. (1803). — FEuagoras p. BurRM., Handb. II: 1. p. 226. (1835); A. etu55 Hist. p. 368. (1843). — Diplodus A. et S., Hist. p. 370. (1843); Står, O. V. A. E. 1866: p; 2965 Em STÅL, Stett. E. Z. XXIII p. 148. (1861); Ö. V. A. F. 1866. p. 296. — Zelus, Subg. Pindus STÅL, Stett.sm-e XXIII pp. 494 (1862)- = "Findus STAL TÖVSVIPASHESKIS 69 NpErR00A Subg. Zelus FABR. a. UCorpore nigro-picto; antenmis pedibusque nigris. b. Captiie toto nigro. 1. Z. (Zelus) errans FaABrR. — Zelus errans FABR., 8. R. p. 282. 4. (1803); Står, H.. Fabr. I. p. 108: 2. (1868). — Zelus cursitans FABR., S. R. p. 284. 10. (1803) excl. syn. STOLLII. Patria: America meridionalis. (Mus. Holm.); Guiana. 2. Z. (Zelus) vagans FaBr. — Zelus vagans FABR., S. R. p. 284. 11. (1803); Står, H. Fabr. I. p- 1085 3.(LBOS): Patria: Guiana. bb. Capite toto vel saltem subtus flavescente, rufescente vel ferrugineo”). 3. Z. (Zelus) mactans Står. — Zelus mactans StåL, Stett. E. Z. XXII. p. 148. 1. (1861). Patria: Cuba. (Mus. Holm.) Articulus primus antennarum capite thoraceque simul sumtis distimete nonnihil longior. Pedes toti nigri, annulis destituti. Abdomen fasciis nigris destitutum. 4. Z. (Zelus) bilobus Say. — Zelus bilobus Sav, New Harm. Ind. Jan. 1832. p. 12; Compl. writ. I. p. 306. (1859). Patria: America borealis, Texas, Carolina meridionalis. (Mus. Holm.) Caput rufescens, pone medium interdum nigro-bilineatum. Antenne articulo primo capite thoraceque simul sumtis nonnihil longiore. Caput quam in speciebus affinibus sequentibus, uti videtur, gracilius et longius, parte postoculari, preasertim a latere visa, graciliore et sublongiore. Scutellum in exemplis quinque a me examinatis tolum rufescens. Pectus, coxae et trochanteres omnes rufescentia. Abdomen fasciis nigris destitutum. Femora et tibia nigra, annulis pallidis destitute. Coxe et trochanteres rufescentes. 5. Z. (Zelus) longipes Lis. — Cimex longipes LIN., S. N. ed. 12. I: 2. p. 724. 65. (1767); FABR., S' Ent. p. 728. 163. (1775); Spec. II. p. 377. 233. (1781); Mant. II. p. 308. 302. (1787); GMer., SUNSEaEN p. 2197. 65. (1788). — Reduvius longipes FABR., S. Ent. p. 730. 4. (1775); Spec. II. p. 378. 6-(I7510 ”) Pars capitis inferior ferruginea vel rufescens interdum est adeo obscura, ut fere nigra appareat. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 89 Mant. II. p. 309. 8. (1787); B. Si IV: ps 196. 9 (1796). — Cimex macropus GMEL, S. N. I: p. 2193. 533. (1788). — Gerris longipes FABR., E. S. IV. p. 191. 16. (1796). — Emesa longipes FABR., S. R. p:r20302. (1803). — Zelus longipes FABR., S. R. p. 283. 6. (1803). Patria: Insula S. Thome, sec. LIN. ; Insule Americe, sec. FABR. GK. (£elus) rubidus St: Es etoS. — Reduvius. rubidusi St. F. et S., Enc. X. p. 278. 23. (1825). — FEuagoras rubidus A. et S., Hist. p. 368. 1. (1843). — Puagoras speciosus H. S.. W. I. VIII. pubarna (nec 817). (1848) excl. syn. Patria: Cuba. (Mus. Holm.); San Domingo. Specimina duo a me examinata cum deseriptionibus auctorum citatorum optime congruunt. Caput croceum, tylo, lineis vel vittis duabus posterioribus nigris. Antennarum articulus primus et femora omnia annulis duobus, tibia posteriores annulo uno pallido ornate. Venter fasciis nigris ornatus vel destitutus. Trochanteres nigri. Cox&e mnigre vel ad partem crocexX. Scutellum nigrum, apice croceum. Articulus primus anutennarum capite thoraceque simul sumtis paullo longior. Heec species verisimiliter ad Z. longipedem IAN. est referenda. 7. Z. (Zelus) speciosus Burm. — Zelus longipes Står, Stett. E. Z. XXIII. p. 449. 302. (1862). Var. a. — Euagoras speciosus BuURM., Handb. II: 1. p. 227. 3. (1835). — Reduvius (Euagoras) rubidus GUER. in SAGRA, Hist. de Cuba. Ins. p. 411. (1857). Waribd — I Euagoras. tricolor H.-S:, WII. VIIL; p3 145. f. 817. (1848). Var. ce. — STOoLL, Pun. f. 258. Patria: Mexico; Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Ad Z. rubidum maxime appropinquat, articulo tamen primo antennarum speciminum numerosorum, quae examinavi, paullo breviore, capiti thoracique simul sumtis longitudine subzquali vel iisdem breviore, differre videtur. Variat valde, presertim quoad picturam hemelytrorum. Rostrum interdum totum nigrum. Latera thoracis se- pissime croceo-limbata. Scutellum nigrum, apice imo rarissime croceo. Hemelytra variant flavescentia vel crocea tota; disco communi nigro ornata (E. speciosus BURM. = rubidus GUÉER.); nigra, parte basali fasciaque latissima eroceis notata (ZE. tricolor H. S.); basi ima fasciaque angusta crocea (SToLL, f. 258); vel tota nigra. Venter semper nigro-fasciatus. Pedes varietatum ommnium vel plurimarum variant annulis pallidis notati vel destituti. Coxe nigrae, antice sepe ad partem crocex. Trochanteres nigri. 8. Z. (Zelus) iopterus Pertr. — Reduvius iopterus PErtr, Del. p. 145. t. 34. f. 15. (1834). Patria: Rio Negro. 9. Z. (Zelus) means FaBr. — Zelus means FAErR., S. R. p. 282. 3. (1803); Står, H. Fabr. I. p. 107. 1. (1868). Patria: Guiana. 10. Z. (Zelus) trimaculicollis Står. — Euagoras trimaculicollis Svår, O. V. A. F. 1855. p. 189. 1. — kiklustirimaculicollis STAL, O. V. A. FE. 1866. p. 298. 1. Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) Abdomine toto nigro insignis. Articulus primus antennarum capite et thorace simul sumtis vix longior. aa. Corpore toto, antennis, rostro pedibusque pallidis. 11. Z. (Zelus) pallens H. S. — Fuayoras pallens H. S., W. I. VIII p. 46. f. 819. (1848). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) Specimen, quod ad hanc speciem refero, a sequentibus speciebus divergit pedibus, presertim femoribus an- ticis, crassioribus. Caput a latere visum ubique seque crassum, parte postoculari a supero visa retrorsum sensim gracilescente. Femora antica posticis distincte longiora. Caput in figura SCH=EFFERI certe est incorrecte delineatum; mnulla mihi cognita est species generis, in qua tubercula antennifera adeo longe sunt prominula. 12. Z. (Zelus) plebejus Står. — Fuagoras plebejus STtåL, Rio H. I. p. 74. 3. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 7 Quoad crassitiem femorum heec species inter precedentem et duas sequentes medium tenet. Caput uti in precedente. Articulus primus antennarum capite thoraceque simul sumtis sublongior. Femora antica et postica Xque longa. Articulus tertius antennarum maris leviter incrassatus. 13. Z. (Zelus) prolixus Står. — Fuagoras prolizus Står, Rio H. I. p. 74. 1. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm). Precedentibus in omnibus gracilior. Caput uti in precedentibus. Articulus primus antennarum thorace capiteque simul sumtis distincte nonnihil longior. Femora antica gracilia, posticis sublongiora. 14. Z. (Zelus) modestus Står. — Euagoras modestus Står, Rio H. I. p. 74. 2. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 4. 12 90 CM STALS Praecedenti similis. Capite a supero viso pone oculos retrorsum magis gracilescente, a latere viso sensim paullo angustato, a precedentibus divergens. Articulus primus antennarum capite thoraceque simul sumtis paullo longior, tertius apud marem obsolete incrassatus. Pedes graciles, femoribus anticis et posticis zxeque longis. 15. Z. (Zelus) cervicalis Står — Angustus, pallide testaceo-flavescens, remote pilosulus, thorace, scutello hemelytrisque infuscatis, margine laterali thoracis et hemelytrorum pallescente; dorso abdominis in sanguineum vergente; linea laterali partis anteocularis capitis inter antennas et oculos ducta, parte postoculari superne, nec non maculis lateralibus ventris, duabus vel tribus in singulo segmento, nigris; linea longitudinali percurrente media lineolaque laterali antica partis postocularis nigre capitis testaceo-flavescentibus. S. 9. Long. 11—14, Lat. 13—2 mill. Patria: America borealis, Carolina meridionalis, Texas; Mexico. (Mus. Holm.) Precedentibus valde affinis, illis major capiteque paullo longiore diversus. Caput a latere visum ubique 2eque crassum, parte postoculari a supero visa retrorsum leviter gracilescente, parte anteoculari paullo longiore. Antenna articulo primo capite thoraceque simul sumtis longitudine subaequali. Tubercula angulorum apicalium thoracis distinctissima. Pedes graciles, femoribus anticis levissime incrassatis, posticis longitudine zequalibus. Subg. Diplodus A. et S.”) 16. Z. (Diplodus) armillatus Sr. F. et S. — Beduvius armillatus Sr. F. et S., Enc. X. p. 278. 21. (1825). — Diplodus armillatus A. et S.; Hist. p. 370. 1. (1843). — Arilus aurantiacus: H.-S:; WII VIIEIp=S50H 809. (1848). Patria: Brasilia. 17. Z. (Diplodus) brasiliensis St. F. et S. — Reduvius brasiliensis St. F. et S., Enc. X. p. 278. 22. (1825) — Diplodus brasiliensis A. et S., Hist. p. 370. 2. (1843). — Arilus guttifer: H. S:5 W. I: VILSE Pp: 30H0SX0: (1848). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) In hac specie conjunxi varietates ille, quarum rostrum, articulus primus antennarum et pedes tota nigra sunt. Pictura lobi postici thoracis et hemelytrorum valde variat. 18. Z. (Diplodus) conjungens Står. — Diplodus conjungens StåL, Rio H. I. p. 75. 2. (1860). 3 Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 19. Z. (Diplodus) Janus Står. —-- Zelus Janus SrtTåL, Stett. EB. Z. XXIII. p. 452. 309. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 20. Z. (Diplodus) litigiosus Står. — Zelus litigiosus STÅL, Stett. E. Z. XXTII. p. 453. 310. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 21. Z. (Diplodus) ruficeps Står. — Zelus ruficeps StTåL, Stett. E. Z. XXIII. p. 453. 311. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 22. Z. (Diplodus) leucogrammus Perry. — Reduvius leucogrammus PErty, Del. p. 174. t. 34. f. 14. (1834) Patria: Brasilia borealis. 23. Z. (Diplodus) chameleon StåL. — Varicolor, pilosulus, capite, antennis, rostro, scutello pedibusque nigris; lobo postico thoracis ruguloso-puncetulato, spina angulorum lateralium distinctissima; hemelytris pone apicem abdominis, prasertim apud marem, nonnibil productis. A. 9. Long. 14—15, Lat. 3—33 mill. SA. Articulo tertio antennarum paullo inerassato; abdomine lineari. 2. Articulo tertio antennarum simplici; abdomine nonnihil ampliato. - nn ena äg a TVENNE 4 Var. niger. — Niger; annulo, interdum deficiente, femorum tibiarumque nec non linea longitudinali media ventris pallide flavescentibus. &. Var. marginellus. — Niger; margine posteriore thoracis, macula pectoris ad coxas posteriores, annulis du- obus femorum posteriorum, uno femorum anticorum tibiarumque nec non linea ventris flavo-albidis. &. Var. thoracicus. — Niger; lobo postico thoracis flavo-testaceo; annulo interdum deficiente femorum tibia- rumque nec non linea ventris flavo-albidis. &. Var. maculicollis. — Niger; maculis tribus anticis lobi postici thoracis, jugis, margine lineaque ventris, annulo femorum tibiarumque rufo-testaceis. 9. Var. rubricosus. — Rufo-testaceus; capite, rostro, antennis, lobo antico thoracis, scutello, pectore, abdomine pedibusque nigris; jugis, macula parva postoculari laterali capitis, limbo abdominis, vitta ventris, saepe etiam annulo femorum tibiarumque testaceis. &Y. Var. fasciativentris. — Varietati precedenti similis, sed latere inferiore, jugis, maculis duabus intraocularibus lineaque posteriore capitis, pectore ventreque rufo-testaceis, his nigro-fasciatis. 9. 7) Species Zeli, proesertim subg. Diplodi, inter se maxime affines et sepe maxime variabiles segerrime distinguuntur; complures in- descriptas continet Museum Regium Holmiense. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 91 Var. cingulatus. — Varietati precedenti similis, sed lobo antico thoracis pone medium anguloque apicali corii nigris. 9. Var. lemniscatus. — Niger; jugis, lineis duabus intraocularibus, linea posteriore nec non latere inferiore capitis, fascia antica limboque posteriore lobi postici thoracis, margine omni corii, pectore annulisque pedum flavo-albidis; limbo abdominis ventreque testaceis, hoc nigro-fasciato. 9. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Species pulchra, valde varians. Caput thorace distincte nonnihil brevius, parte postoculari a supero visa sensim gracilescente, a latere visa retrorsum haud vel vix angustata, basi subsubito coarctata. Articulus primus antennarum capite thoraceque simul sumtis paullo brevior vel longitudine vix zaqualis. Membrana et ale fusce. Pedes graciles, femoribus anticis et posticis aeque longis, illis vix incrassatis, basin versus paullo crassioribus. 24. Z. (Diplodus) exsanguis StåL. — Zelus exsanguis STÅL, Stett. E. Z. XXIII. p. 452. 308. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 25. Z. (Diplodus) luridus Står. — Zelus luridus StåL, Stett. E. Z. XXIII. p. 452. nota. (1862). Patria: America borealis, Carolina. (Mus. Holm.) 26. Z. (Diplodus) sphegeus FaBr. — Zelus sphegeus FABR., S. R. p. 287. 22. (1803). — Diplodus sphe- geus STÅL, H. Fabr. I. p. 109. 1: (1868). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) 27. Z. (Diplodus) nigrispinus H. S. — Zuagoras nigrispinus H. S., W. I. VIII p. 47. f. 816. (18438). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 28. Z. (Diplodus) obscuridorsis Står. — Diplodus obscuridorsis StåL, Rio H. I. p. 75. 5. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Caput thoraci longitudine subzequale, parte postoculari a supero vel a latere visa retrorsum sensim distincte gracilescente. Articulus primus antennarum capite thoraceque simul sumtis vix longior. Pedes graciles, femori- bus anticis et posticis xeque longis. 29. Z. (Diplodus) subfasciatus Står. — Diplodus subfasciatus STåL, Rio H. I. p. 75. 7. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Precedenti similis, angustior. Capitis pars postocularis a latere visa non nisi pone medium retrorsum pa- ullo gracilescens. Articulus primus antennarum capite thoraceque simul sumtis distinete nonnihil longior. Pedes graciles, longi, femoribus anticis posticis sublongioribus. 30. Z. (Diplodus) grassans Står. — Zelus grassans STÅL, Stett. E. Z. XXIII. p. 450. 303. (1862). Patria: Mexico. 31. Z. (Diplodus) nugax Står. — Zelus nugar STÅL, Stett. E. Z. XXIII. p. 450. 304. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 32. Z. (Diplodus) mimus Står. — Zelus mimus SrtåL, Stett. E. Z. XXIII. p. 451. 305. (1862). Patria: Mexico. 33. Z. (Diplodus) umbratilis Svår. — Zelus umbratilis StTåL, Stett. E. Z. XXIII. p. 451. 306. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 34. Z. (Diplodus) ambulans Står. — Zelus ambulans StåL, Stett. E. Z. XXIII. p. 451. 307. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 35. Z. (Diplodus) cognatus Costa. — Diplodus cognatus Costa, Ann. mus. zool. II. p. 81. (1864). Patria: Mexico. 36. Z. (Diplodus) Renardii Kor. — Zelus Renardii Kor., Mel. VI. p. 42. t. 3. f. 2. (1857). Patria: California. 37. Z. (Diplodus) subimpressus Står. — Testaceo-flavescens, pilosulus, angustus; apice imo articulorum primi et secundi antennarum fusco; geniculis et hemelytris incarnatis, his intus membranaceis, angulo postico corii angusto, ad aream posteriorem membrana coarctato; membrana alisque infuscatis, harum vena antica ultra medium dorsoque abdominis sanguineis; linea laterali capitis fusca. 9. Long. 13, Lat. 2 mill. Patria: Cuba. (Mus. Holm.) Precedentibus angustior, quoad staturam et colores Z. cervicali similis, thorace paullo longiore et angulis ejusdem lateralibus spinula distineta armatis mox distinctus. Caput et thorax longitudine subzeequalia, illius parte postoculari parte anteoculari paullo longiore, a supero vel a latere visa retrorsum gracilescente. Thorax longior quam latior, lobo postico medio et ad latera longitrorsum subimpresso, marginibus lateralibus obtuse leviterque carinatis. Hemelytra apicem abdominis paullo superantia. Pedes graciles, longi, femoribus anticis posticis sublongioribus, illis leviter incrassatis. Articulus primus antennarum capiti thoracique simul sumtis lon- gitudine subzaequalis. 38. Z. (Diplodus) pedestris FaBr. — Zelus pedestris FABR., S. R. p. 288. 26. (1805). — Diplodus pe- destris STÅL, H. Fabr. I. p. 109. 2. (1868). Patria: Guiana. 92 CI uSMA FH), 39. Z. (Diplodus) dispar FaABRrR. — Zelus dispar FABR., S. R. p. 291. 37. 1803). — Diplodus dispar StåL, H. Fabr. Il p. 109: 3: (1868): Patria: Guiana. 40. Z. (Diplodus) erythrocephalus FaBr. — Zelus erythrocephalus FABR., S. R. p. 283. 5. (1803). — Euagoras erythrocephalus BuURM., Handb. II: 1. p. 227. 2. (1835). — Zelus erytrocephalus BrAncH., Hist. III. p. 101. 6. (1840). — Diplodus erythrocephalus StåL, H. Fabr. I. p. 110. 4. (1868). Patria: Nova Granada. (Mus. Holm.); Guiana. 41. Z. (Diplodus) versicolor H. S. — Fuagoras versicolor H. S., W. I. VIII p. 46. f. 820. (1848). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 42. Z. (Diplodus) laticornis H. S. — Fuagoras laticornis H. S., W. I. IX. p. 123. t. 103. f. C. (1853). Patria: Brasilia. 43. Z. (Diplodus) annulosus Står. — Diplodus annulosus STÅL, ÖJ VIFTAR EIS 66: Pa 20 Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Species magna, angusta, capite, articulo primo antennarum pedibusque longis, angulisque posticis thoracis retrorsum obtuse rotundato-prominulis insignis. 44. Z. (Diplodus) plagiatus SiGn. — Diplodus plagiatus SIGN., An. S. E. Ir. sér. 4. II. p. 584. 135. (1862). Patria: Peru, Jurimaguas. Statura fere Z. versicoloris, lobo postico thoracis quam in illa specie paullo longiore, ruguloso-punctulato. Apex scutelli in spinam parvam erectam obtusam prominens. Articulus primus antennarum capite thoraceque simul sumtis sublongior. 45. Z. (Diplodus) varius H. S. — Fuagoras varius H. S., W. I. IX. p. 122. (1853). Patria ignota. Subg. Pindus STAL. 46. Z. (Pindus) vittaticeps Står. — Pindus vittaticeps STÅL, Ö. V. A. F. 1866. p. 299. 1. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) 47. Z. (Pindus) tetracanthus Står. — Zelus tetracanthus STÅL, Stett. E. Z. XXIII. p. 454. 312. (1862). Patria: Mexico. 48. Z. phalangium FaBr. — Reduvius phalangium FaABR:, BE. S. IV. p. 196. 10. (1794). — Zelus pha- langium FABR., S. R. p. 283. 9. (1803). Patria: Insulaxe Americe. ISCHNOCLOPIUS STÅL. STÅL, H Faprs Lp 06 (1868) 1. I. festinans FaBr. — Zelus festinans FABR., S. R. p. 281. 1. (1803). — Ischnoclopius festinans STÅL, El: oBabr. TIP: LOVE TESS): Patria: Guiana. SAVA A. et S. AD et Si Elisti pi org (843). 1. S. tuberculata Gray. — RBeduvius tuberculatus GRAY in GRIFF., An. kingd. XV. p. 244. pl. 91. f. 3. (1832). — Sava coronata A. et S., Hist. Pp. Sd T(843). Patria: Cayenna. Subf. Apiomerina STÅL. CONSPECTUS GENERUM. 1(20). Capite porrecto, ante oculos interdum paullo decurvo, subtus inermi, parte ocellos ferente haud vel raro elevata; ocellis maxime distantibus; antennis simplicibus, articulo primo api- cem capitis superante. 2(5). Capite gracili, a latere viso leviter curvato, parte postoculari parte anteoculari multo longi- ore; sulco longitudinali lobi antici thoracis stricturam thoracis attingente, angulis anticis di- stincte tuberculatis; scutello triangulari, 2quilatero, apice interdum producto, parte apicali pone discum tumescentem carimato; pedibus longis, graciliusculis, femoribus omnibus xque 3(4). 4(3). 5(2). 6(17). 7(16). 8(11). 9(10). 10(9). 11(8). 12(15). 13(14). 14(13). 15(12). 16(7). 17(6). ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 93 cerassis, tibiis anticis compressis, tibiis anterioribus apice pro receptione tarsorum foveola vel sulco nullo vel minus distincto instructis; antennis longis, articulo primo apicem capitis longe superante, corpore subelongato. Antennis minus gracilibus; capite thoraceque xeque longis; tibiis intermediis apice distincte incurvis. — Heniartes SPIN. Antennis gracilibus; capite thorace longiore; tibiis intermediis apice haud incurvis. — Ågrio- cleptes STÅL. Capite sxepissime crasso vel minus gracili, a latere viso haud vel vix curvato, parte posto- culari parte anteoculari raro multo longiore; sulco vel impressione longitudinali lobi antici thoracis structuram rarissime attingente; angulis anticis thoracis sxpissime tuberculo destitu- tis vel obtusissime tuberculatis. Tibiis posterioribus pro receptione tarsorum fovea vel sulco destitutis; tarsis posterioribus eque vel fere xque longis, longiusculis; parte prostethii acetabula antica formante ultra la- tera lobi antici thoracis a supero visi prominula; scutello sxpissime triangulari et rectangulo. Articulo basali antennarum capite breviore, articulo secundo primo longiore vel longitudine subequali; tuberculis antenniferis distantibus; impressione lobi antici stricturam thoracis haud attingente. Capitis parte postoculari parte anteoculari circiter duplo longiore, gracili; articulis primo et secundo antennarum longitudine subequalibus; hemelytris apicem abdominis multo supe- rantibus. Capite thoraceque xque longis, illo inter oculos vix concavo, pone antennas utrimque obtuse tuberculato; oculis modice prominulis; scutello apice distinete angulato, rectangulo;” femori- bus anticis posticis paullo brevioribus; tibiis anticis levissime incrassatis, apice subgracili- oribus. — Manicocoris STÅL. Capite thorace breviore, illo inter oculos concaviusculo, pone antennas non nisi obsoletissime subtuberculato; oculis valde prominulis; scutello transverso, obtuso, apice rotundato; femori- bus anticis et posticis eque longis; tibiis anticis dense pilosis, pone medium subincrassatis. — Calliclopius STÅL. Capite pone antennas tuberculato, parte postoculari parte anteoculari haud vel nonnihil lon- giore, crassiusculo vel minus gracili. Capite oblongo vel subelongato, thorace nonnihil breviore; articulis antennarum primo et secundo longitudine subzequalibus, illo apicem versus vix incrassato. Pedibus sat longis, femoribus anticis femoribus posticis distinete nonnihil longioribus, poste- rioribus ante medium paullo incerassatis; angulis anticis thoracis spina crassiuscula porrecta armatis. — Amauroclopius STÅL. Pedibus brevioribus, mediocribus, femoribus anticis et posticis xque longis, posterioribus basin versus haud incrassatis; angulis anticis thoracis tuberculo distineto obtuso instructis. — Beharus A. et S. Capite ovali, thorace multo breviore; antennis brevibus, articulo primo incrassato, basin ver- sus graciliore, brevi, articulo secundo primo circiter duplo longiore; pedibus mediocribus, femoribus anticis et posticis xque longis; angulis anticis thoracis tuberculo conico armatis. — Ponerobia A. et S. Articulo basali antennarum longo, capite multo longiore, articulo secundo primo multo bre- viore; capite parvo, anguste ovali, thorace multo breviore, tuberculis antenniferis contiguis vel subcontiguis; impressione longitudinali lobi antici stricturam thoracis attingente. — Mi- crauchenus A. et S. Tibiis anticis et intermediis pro receptione tarsorum anteriorum brevium sulco distincto in- structis; acetabulis anticis ultra latera lobi antici thoracis haud vel raro levissime prominulis; scutello apice obtuse rotundato; angulis anticis thoracis vix vel obtuse tuberculatis. 94 CX STÄD, å 18(19). Partibus postoculari et anteoculari capitis longitudine subequalibus vel illa hac paullo lon- giore; articulo primo rostri parte anteoculari capitis paullo breviore. — Apiomerus HAHN. 19(18). Parte postoculari capitis parte anteoculari circiter duplo longiore; articulo primo rostri parti anteoculari capitis longitudine subequali vel fere longiore; tibiis longe et minus dense pilo- sis, anterioribus subsensim curvatis, leviter incrassatis; scutello postice subdepresso. — Agri- ocoris STÅL. 20(1). Capite distinete nutante, subtus prope basin tuberculo spiniformi armato, partibus anteoculari et postoculari longitudine subequalibus, parte ocellos ferente leviter elevata; ocellis modice et quam oculis paullo minus distantibus: antennis brevibus, articulis tertio et quarto ampli- atis, compressis, primo apicem capitis subattingente. — Sphodrolestes STAL. HENIARTES BSPIN. Heniartes SPIn., Ess. p. 109. (1837); STÅL, OEVEEA ER 866: p. 247. — Trichoscelis A. et S., Histopi 393. (843). a. DLateribus dorsi lobi antici thoracis convexis, tuberculo medio destitutis. 1. H. productus Står. — Heniartes productus Står, Ö. V. A. F. 1866. 248. 1. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) / 2. H. flavicans FaABrR. — Reduvius flavicans FABR., E. 8. Suppl. p. 544. 12—13. (1796); S: R. p. 269: 16. (1803). -— RBeduvius serripes FABR., S. R. p. 273. 34. (1803). — Reduvius Stollä St. F. et S., Enc. X. p- 276. 12. (1825). — Åpiomerus Stollii Burm., Handb. II: 1. p- 232. 7. (1835). — Trichoscelis Stollä A. et'5' Hist. p. 353. 1. (1843). — Heniartes flavicans StåL, H. Fabr. I. p. 116. 1. (1868). — StoLrL, Pun. f. 153 et 227. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.); Cayenna. aa. Lateribus convexis lobi antici thoracis medio tuberculo parvo instructis. 3. -H. annulatus SPin. — Heniartes annulatus SPIN., Ess. p. 111. 1. (1837); H. S., W. I. VIII p. 79.f. 849. (1848). Patria: Brasilia. 4. H. erythromerus Spin. — Heniartes erythromerus SPIN., Ess. p. 111. 2. (1837); H. S., W. I. VILL p. 78. f. 848. (1848). Patria: Brasilia, Minas Geraés. (Mus. Holm.) 5. H. coccineus Perry. — Reduvius coccineus PErtyr, Del. p. 174. t. 34. f. 13. (1834). Patria: Brasilia, Rio Negro. AGRIOCLEPTES STAL. STAL, (ÖMNVIIATRE 1866: pero 1. ÅA. albo-conspersus StåL. — Harpactor albosparsus StåL, Ö. V. A. F. 1854. p. 238. 1. — Agrio- cleptes albo-conspersus STÅL, O. V. A. F. 1866. p. 248. 1. Patria: Brasilia, Minas Geraés. (Mus. Holm.) MANICOCORIS STÅL. StÅL, Ö. V. A. F. 1866. p. 247; H. Fabr. I. p. 114. (1868). i 1. M. rufipes FaBrR. — RBeduvius rufipes FABR., Mant. II. p. 309. 10: (1787); =E. S- EVE p- LITEN (1794); S. R. p. 270. 19. (1803); St. F. et S., Enc: X. p. 276. 11. (1825). — Cimex erythropus' GMELLNS N. I: 4. p. 2197. 561. (1788). — Reduvius lunatus FABR., S. R. p. 274. 39. (1803). excel. syn. STOLLIL a Apiomerus (Beharus) lunatus Er. in ScHomB., Reis. Guian. III. p. 613. (1848). — Apiomerus capucinus H. S., W. I. VIII p. 76. f. 846. (1848). — Manicocoris rufipes STÅL, H. Fabr. I. p. 114. 1. (1868). Patria: Surinam. (Mus. Holm.); Cayenna. CALLICLOPIUS STAL. STÅL, EH. Fabr. oIop. flv (868): 1. OC. nigripes Lin. — Cimez nigripes LiIN., S. N. ed. 12. I: 2. p. 7380. 100. (1767); GmEL., SI NY 4. p. 2199. 100. (1788). — Cimex hirtipes DE GEER, Mém. III. p. 344. 20. pl. 35. f. 1—3. (1773). — Cimex ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 95 spherico-collaris GoEzE, E. B. II. p. 282. 41. (1778). — Reduvius nigripes FABR., Spec. II. p. 380. 14. FST: Mant. Ip. 311: 21. (1787); EB, S. IV: op. 200. 26. (1794); S. R. pi 274. 37. (1803); Ticny, Hist. ed. 2. IV. p. 308. (1813). — Reduvius crinipes FABR., S. R. p. 273. 36. (1803). — Zelus longimanus FABR., SJR. p. 282. 2. (1803). — Callicloptus nigripes StåL, H. Fabr. I. p. 115. 1. (1868). — Stort, Pun. f. 86. Var. albipennis. — Corio sordide albido, basi anguloque apicali nigris; membrana tota nigro-fusca. &. Patria: Surinam; var. Brasilia borealis. (Mus. Holm.) AMAUROCLOPIUS SrTåL. Står, H. Fabr. I. p. 114. (1868). 1. ÅA. bispinus Står. — Niger. nitidus; articulo basali rostri, lineola transversa obliqua, medium venze membranam et corium separantis occupante, parte apicali femorum, tibiis anticis basin versus, tibiis tarsisque posterioribus, dorso abdominis, limbo excepto, macula transversa marginali ad basin segmentorum abdominis nec non segmento anali maris rufo-testaceis. A. Long. 23, Lat. 7 mill. Patria: Cayenna. (Coll. SIGNORET.) Specimen unicum denudatum vidimus. Ponerobie bipustulate sat similis, capite, antennis pedibusque, pree- sertim pedibus anticis longioribus, abdomineque latiore, ultra latera hemelytrorum prominente, utrimque distincte rotundato, mox distinctus. Segmentum anale maris apice in processum brevem, apice acute bilobum, productum, lobis vix divaricatis. BEHARUS A. et 8. Aer Si; Hist. p. 302. (1843); STÅL, HH. Fabr. I. p. 114: (1868). 1. B. cylindripes FaBrR. — Reduvius cylindripes FABR., S. R. p. 275. 43. (1803). — RBeduvius lunatus Smeköet S., Enc. X. p. 276. 14. (1825). excl. syn. FABR. — Beharus lunatus A. et S., Hist. p. 353. 1. (1843). exel. syn. FABR. et BurM. — Apiomerus (Beharus) vulneratus ER. in ScHomB., Reis. Guian. III. p. 613. (1848). — SrtoLrL, Pun. f. 91. Patria: Surinam. (Mus. Holm.); Cayenna. PONEROBIA A. et S. IANHet IS. Elist p. 904. (1843); Står, Hi Fabrolöp: 114:4(1868): 1. P. bipustulata FaBr. — RBeduvius 2pustulatus FABR., Spec. 1I. p. 379. 8. (1781); Mant. II. p. 310. menNST); CE: SAM: p. 197. 14:-(1794); "SIR. p. 270: 20. (1803). Cimex binotatus GMEL., S. N. I: 4, p. 2197. 562. (1788). — Cimexz superbus GMEL., S. N. I: 4. p. 2200. 685. (1788) ”). — Apiomerus cylindripes BurM:; Handb.: II: 1. p. 231. 2. (1835). — Ponerobia rubronotata A. et S., Hist. p. 354. 1. (1843). — Pone- robia bipustulata STÅL., H. Fabr. I. p. 113. 1. (1868). — StorLr, Pun. f. 256. Patria: Cayenna. (Mus. Holm.) MICRAUCHENUS A. et S. IASKetE SKA Hist. ps 200 (1943); STALS OM Vv. AL Pl 18606: p. 247. 1. M. lineola FaBrR. — Reduvius lineola FABR., Mant. II. p. 311. 24. (1787); E. S. IV. p. 201. 29. (1794); S. R. p. 276. 46. (1803). — Cimex Rohri Gmer., S. N. I: 4. p. 2199. 573. (1788). — BReduvius morbillosus FABR., S. R. p. 275. 44. (1803). — Apiomerus morbillosus BURM., Handb. II: 1. p. 231. 1. (1835); SSW. I. VI. p- 104. f. 674. (1842). — Micrauchenus lineola A. et S., Hist. p. 354. 1. (1843). — Micra- uchenus Lineola STÅL, H. Fabr. I. p. 113. 1. (1868). Var. discifer. — Disco magno hemelytrorum, magnam partem corii et marginem basalem membrane occu- pante, sanguineo. Y. Patria: Cayvenna, Surinam; var. Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) APIOMERUS Hann, Lar. Apiomerus HAHN, W. I. I. p. 29. (1831) sine descr.; Lar., Ess. p. 82. (1832). A. et S., Hist. p. 351. (1843). Står, O. V. A. FE. 1866. p. 247. — Herega A. et S., Hist. p. 354. (1843). — Dichrobdallus STÅL, H: Fabr. I. p. 116. (1868). — Callibdallus Står, H. Fabr. I. p. 117. (1868). a. Segmento anali marium apice bispinoso vel processu, sepissime brevissimo, apice bispinoso vel late subtruncato vel subemarginato armato; impressionibus lobi antici thoracis swepissime distinctis. (Sp. 1—-19). ”) Maseum Leskeanum haud vidi. I6 CI STAT, b. Lobo postico thoracis levi. (Sp. 1—17.) c. Segmento dorsali ultimo feminar um apice lobis duobus magnis, basi coarctatis, dein subito analt atis "), instructo; segmento anali marium apicem versus et apice dulatato, apice spinis duabus distantibus, divaricatis, stylo nullo communi suffultis, armato. — APIOMERUS HAHN. 25 d. Lobis analibus feminarum magnis, orbicularibus, basi valde coarctatis, segmento dorsali ultineta an- guste vel angustissime affixis, sepissime testaceis, flavescentibus vel ad partem sanguineis. 1. A. pilipes FaABr. — Reduvius pilipes FABR., Mant. II. p. 309. 7. (1787); E. S. IV. p. 195. 8. (1794); S. R. p. 268. 12. (1803). — RBeduvius hirtipes FABR., op IL. p. 311. 22. (1787)57 E. S. DVI pP201660m (1794); S. R. p. 274. 38. (1803). — Cimez" pilipes' GMEL., SI N. I:4p: 2197.:559: (1788).= "Cimer unicolor GMEL., S-IN, dT: 45 pr 2199. 571: (1788)== Aptomerus AR BURM., Handb. IT: 1. p. 231:4:(1835)5 ANeuSN Hist.i pr 352. 3. (1843); StåL, H. Fabr. I. p. 116: 1. (1868): — Apiomerus integer; IH. :S:s: WT NEMI (1848). STOLL, Pun: £-90: Pains Cayenna; Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) | Varietatem nigram hujus speciei (A. hirtipedem FABR.) cum ÅA. nigrilobo certe confundunt auctores. ÅA. hirtipes FABR. (e Cayenna) potius ad A. pilipedem quam ad A. nigrilobum, qui Brasiliam mediam et rmeridiona- lem inhabitat, refertur. - Maxime variat. Lobus posticus thoracis, corium, pedes nec non segmentum anale et segmentum dorsale ultimum maris vel nigra, vel tota vel ad partem flavescentia. 2. ÅA. elatus Står. — Apiomerus elatus STÅL, Stett. E. Z. XXIII. p. 454. 313. (1862). Patria: Honduras, Mexico. (Mus. Holm.) An a praecedente distincetus? 3. A. Proteus StåL. — Apiomerus flavipennis Står, Ö. V. A. F. 1855. p. 188. — Apiomerus ochro- pterus StÅL, Ö. V. A. F. 1866. p. 249. 1. Patria: Nova Granada, Bogota, Antioquia. (Mus. Holm.) Praecedentibus maxime affinis, differt magnitudine fMinore, capite superne posterius a latere viso convexiore, et paullo crassiore. Maxime variabilis. Antennee, lobus posticus thoracis hemelytraque flavescentia, fusca ve nigricantia. Segmentum anale et segmentum dorsale ultimum maris posterius flavescentia, interdum in sangui- neum vergentia. Pedes saepius nigri, femoribus posticis apice tibiisque posticis rarius flavescentibus. : dd. Lobis analibus feminarum subtransversis, paullo obliquis, intus quam extus magis dilatatis, basi minus coarctatis, segmento dorsali ultimo late affixis. 4. ÅA. nigrilobus Står. — Apiomerus hirtipes HAuHnN., W. I. I. p. 29. f. 19. (1831); Burm., Handb. II: . Pp. 281..3. (1835); BLANCH., Hist. III. p: 103: 2: (1840); A.set S;, Hist: 35111. (1843); EES SNWwAsnne p. 74. (1848). ; Patria: Brasilia, Rio Janeiro, Minas Geraés. (Mus. Holm.) f Mas mihi ignotus. Lobi anales feminzge semper nigri. Margo angulorum posticorum thoracis concolor, haud pallescens. In exemplo uno geniculi postici flavi sunt. Margo abdominis dense pilosulus, in incisuris nudus, igitur, uti videtur, ad incisuras emarginatus, sed re vera integer, quod in exemplis denudatis facile observatur. 5. ÅA. geniculatus Er. — Apiomerus geniculatus ER. in ScHomB., Reis. Guiana. III. p. 613. (1848). — Apiomerus incisus H. S., W. I. VIII. p. 74. (1848). Patria: Cayenna; Surinam; Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Pracedentibus maxime affinis. Segmentum anale maris quam in speciebus divisionis d apicem versus u- trimque minus ampliatum, apice igitur paullo angustius et magis rotundatum. Lobi anales feminge testacei vel subsanguinei, in unico exemplo nigri. Margo angulorum posticorum thoracis obsolete pallescens vel flavescens. Specimina, qui ad hanc speciem refero, variant pedibus totis nigris, geniculis testaceis, pedibus vel tibiis posticis testaceis vel flavescentibus; abdomine marium seplus sordide flavescente vel in sanguineum vergente. Vena, que areas membrane separat, basi seepe pallescit. cc. Segmento dorsali ultimo feminarum mili cognitarum raro lobis instructo, his tune brevissimis vel sensim angustatis, nec basi coarctatis. e. Lobis segmenti dorsalis ultimi feminarum, quum adsint, brevissimis, obtusis, haud vel levissi decurvis. (Sp. 0—13). f. Marginibus lateralibus posticis thoracis rectis vel levissime sinuatis. g. Segmento anali marium apice spinis duabus, interdum stylo communi brevi suffultis, armato. ") Feminas pro mares habuit HERRICH-SCHEFFER. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 97 4 6. ÅA. nigricollis Står. — Apiomerus nigricollis Står, Rio H. I. p. 72. 3. (1860); Ö. V. AL EL 1866. p. 200. 3. Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Caput subtus prope basin obtusissime subtuberculatum. Segmentum anale maris spinis duabus stylo angu- stissimo brevissimoque suffultis armatum. Segmentum dorsale ultimum feminze apice truncatum, angulis apicalibus in lobum brevem, obtuse rotundatum vel subsemicircularem prominulis. Variat femoribus tibiisque nigris, femoribus anterioribus tantum, uti semper in hac specie, subtus flavescen- tibus, vel femoribus totis sordide flavescentibus. Exemplum masculinum thorace toto, hemelytris pedibusque fere totis nigris ad hanc speciem refero; hoc exemplum AA. nigrilobo simillimum est 7. ÅA. flavipennis H. S. — Apiomerus flavipennis H. S., W. I. VIII. p. 75. f. 844. (1848). Patria: Brasilia, Rio Janeiro, Santa Catharina. (Mus. Holm). Acetabula, coxe et trochanteres pedum anticorum, interdum etiam femora anteriora subtus testaceo-flave- scentia. Hemelytra seepissime cinnamomea vel fusca. Segmentum anale maris apice late subproductum et spinis duabus armatum. Segmentum ultimum dorsale feminge apice subtruncatum, medio obtusissime subrotundatum, angulis haud productis. Exemplum femininum lobo postico thoracis, hemelytris geniculisque cinnamomeo-flavescentibus ornatum, spe- ciminibus quibusdam ÅA. nigricollis simillimum, nec non specimen femininum nigrum, ÅA. nigrilobo simillimum, ad hanc speciem refero. 8. ÅA. subpiceus StåL. — Apiomerus subpiceus STåL, Stett. E. Z. XXIII. p. 454. 314. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Segmentum anale rotundato-subtruncatum, angulis posticis obtuse rotundatis. Valvula analis postica sub- triangularis, obtusangula. 9. ÅA. mestus StåL. — Apiomerus mestus STÅL, Stett. E. Z. XXIII. p. 455. 315. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) S ; Segmentum dorsale ultimum feminsa posterius obtuse rotundatum. Valvula analis postica transversa, utrim- que angulatim ampliata. 10. ÅA. venosus SrtåL. — Niger, nigro-pilosus, pectore pallido-piloso; antennis piceo-flavescentibus, articulo quarto basin versus fusco; venis hemelytrorum, margine antico acetabulorum anticorum, coxis anticis ad partem, trochanteribus anticis, femoribus anterioribus basi subtus, maculis parvis lateralibus ventris serie positis, incisu- risque abdominis ad margines laterales sordide dilute flavescentibus; membrana decolore, basi nigricante, venis basi flavescentibus. A. 9. Long. 15—19, Long. cum. hem. 17—21, Lat. 3—6 mill. S. Segmento anali apice nec producto, nec stylato, spinis duabus divaricatis armato; ventre parce piloso. 9. Segmento dorsali ultimo apice obtuse subrotundato; ventre”) dense piloso; tibiis posticis ”) pone medi- um in latere interiore per spatium breve densissime pilosis. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) gg. Segmento anali maris apice processu angusto, apice subampliato, truncato vel subsinuato, ad apicem late subsulcato vel impresso, ar mato. 11. ÅA. lanipes FaBr. — Reduvius lanipes FTABR., S. R. p. 274. 40. (1803); St. F. et S.. Enc. X. p. 276. 131825). -— Apiomerus lanipes A. et S., Hist. p. 352. 2. (1843); StåL., H. Fabr. I. p. 117. 2. (1868). -— Apiomerus lanius STÅL, O. V. A. F. 1855. p. 188. 1. Patria: Nova Granada, Bogota; Cayenna; Brasilia, Rio Janeiro, Minas Geraés. (Mus. Holm.) Segmentum dorsale ultimum feminae apice obsolete subsinuatum. ff. Marginibus lateralibus posticis thoracis pone angulos laterales profunde sinuatis. 12. ÅA. apicalis Burm. — Apiomerus apicalis BurM., Handb. II: 1. p. 232. 5. (1835). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Exemplum unicum femininum vidi. Segmentum dorsale ultimum apice obtuse subrotundatum vel subrotun- 3 I dato-truncatum. 13. ÅA. emarginatus Står. — Varicolor; capite, rostro, antennis, scutello, mesostethio et metastethio mni- gris; membrana tota fusca. SA. P2. Long. 121—16, Long. cum hem. 14—218, Lat. 4—6 mill. A. Segmento anall apice spinis duabus leviter divaricatis, stylo communi brevi subtransverso suffultis, armato. i 2. Segmento dorsali ultimo lobis destituto, posterius subtruncato, angulis posticis obtuse rotundatis, haud deflexis. s Se : : ) Uti in feminis Apiomerorum omnium. K. Vet. Akad. Handl. B. 10: N:o 4. 13 98 CISA Var. a. — Sordide flavescens; dorso abdominis, pedibus posterioribus, exceptis geniculis, tibiisque ir basi excepta, nigris; femoribus anticis ultra medium testaceis; ventre fusco-flavescente. &S. 9. Var. b. — Varietati a similis, sed pedibus posterioribus totis nigris. Q. Var. c. — Varietati a similis, sed pedibus nigris, geniculis ipsis omnibus femoribusque anticis subtus flavo- testaceis. &. Var. d. — Varietati a similis, sed hemelytris fuscis ventreque nigro. &S-. : Var. e. — Varietati d similis, sed lobo antico thoracis nigro. &-. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Hc species, quXx quoad picturam ÅA. nigricolli simulat, A. apicali est maxime affinis, differt membrana tota fusca, capiteque, uti mihi videtur, superne posterius magis convexo et subtus ad collum leviter tumescente. ee. Angulis posticis seqmenti dorsalis ultimi feminarum in lobum valde decurvum productis; scutello posterius distincte depresso; lobo antico thoracis medio impresso, praeterea impressionibus distinctis destituto. = HEREGA ÅA. et S. j 14. ÅA. crassipes FABR. — Reduvius crassipes FABR., S. R. p. 273. 35. (1803); Sav, Am. ent. II. pl. 31. 4. (1825); Compl. writ. I. p. 72. pl. 31. f. 4. (1859). — Beduvius linitaris Sarv, New. Harm. Ind. Dec tl8316 Compl. writ. I. p. 355. 1. (1859). — Herega rubrolimbata A. et S., Hist. p. 354. 1. (1843). — Apiomerus erassipes STÅL, IH. Fabr: I. Pp. fi: 9. (1868): Patria: America borealis, LE NewOrleans. (Mus. Holm.) Marem haud vidi. Lobi segmenti dorsalis ultimi feminre sat magni, oblique triangulares, apice rotundati, fere &que longi ac basi lati. 15. ÅA. spissipes Sav. — RBeduvius spissipes Say, Am. ent. II. pl. 31. (1825); Compl. wrii. I. p. 72. pl Jil far (LSDD). Patria: America borealis, Texas; Mexico. (Mus. Holm.) A precedente vix distinctus. ” 16. ÅA. flaviventris H. S. — Apiomerus flaviventris H. S., W. I. VIIL p. 77. f. 847. (1868). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) A pracedentibus differre videtur capite pone oculos paullo crassiore. Specimen abdomine vitellino, incisuris nigris, quale ab HERRICH-SCHAFFER descriptum est, haud vidi. Variat thorace nigro, marginibus lateralibus posticis tantum pallescentibus, hemelytrisque fuscis. 17. ÅA. pictipes H. S. — Apiomerus pictipes H. S., W. I. VI | p. 79. f. 843. (1868). Patria: Mexico; Nova Granada, Bogota, Cartagena. (Mus. Holm.) Statura ÅA. spissipedis, cwi similis, differt lobis segmenti dorsalis ultimi femina multo brevioribus, transver- sis, brevissimis, obtusissimis. bb. Lobo postico thoracis subtiliter ruguloso vel alutaceo. 18. A. rubro-cinctus H. S. — Apiomerus rubrocinetus H. S., W. I. VIIL p. 76. f. 845. (1848). Var. b. — Apiomerus guttato-venosus Står, Rio H. I. p. 73. 4. (1860). Var. ec. -- Apiomerus geniculatus StTåL, Rio H. I. p. 73. 6. (1860). Var: d. — Apiomerus: nigripes. STAL, Mo HM. I Pp. do. 3. (1860). Var. e. — Apiomerus rufipes STÅL, Rio H. I. p. 73. 9. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Species maxime variars. Segmentum anale maris in margine apicali spinis duabus distantibus, divaricatis armatum, segmento eidem specierum divisionis ce simillimum. Segmentum dorsale ultimum feminee posterius sensim obtuse rotundatum. 19. ÅA. circummaculatus StåL. — Apiomerus circummaculatus STÅL, Rio H. I. p. 73. 5. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Proecedenti maxime affinis, parte postoculari capitis crassiore, spinis apicalibus segmenti analis maris minus distantibus, segmentoque dorsali ultimo feminee apice subtruncato differt. Verisimiliter valde variat. aa. Segmento anali marium apice spina unica longa, apice integra, sepius acuminata, armato; lobo postico thoracis lwvigato; impressionibus lobi antici thoracis, excepta impressione media, nullis vel obsoletis. bh. Tibiis intermediis apice leviter vel levissime curvatis. — DICHROBDALLUS STAL. SOK AS bicoloripes STÅL. — Apiomerus bicoloripes STÅL, ÖV VALAR BIEL85S: p. 444. 1. (Q). Patria: Surinam, (Coll. A. DoHRN). Feminam tantum vidi. Niger, nigropilosus, nitidus, corio, basi et angulo apicali exceptis, femoribus, tibils tarsisque posterioribus nec non abdomine sordide flavescentibus, hoc in subsanguineum vergente; articulis' terti quartoque antennarum fusco-flavescentibus, in vivis verisimiliter flavescentibus vel croceis. Articulus secundus an- tennarum primo nonnihil brevior. Segmentum dorsale ultimum femina apice medio angustiuscule truncatum, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 29 - ulis posticis in lobum brevissimum, transversum, obtuse rotundatum prominulis. Tibia anteriores minus crassatzae. : 21. ÅA. amazonus Står. — Niger, nitidus, nigro-pilosus; macula parva basali aree anterioris membrane, is anticis intus, trochanteribus femoribusque antösnbus basin versus subtus, geniculis posterioribus segmen- que anali maris pallide flavescentibus; basi scutelli, macula transversa antica mesopleurorum et metapleurorum o-mucoreis; maculis prosterni flavescente-mucoreis. >. Long. corp. 17, Long. cum. hem. 20. Lat. 6 mill. S. Segmento anali apice spina sensim gracilescente armato. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) - An varietas precedentis, cum quo quoad formas partium optime congruit? Articuli duo basales antennarum mpli descripti tantum restant. 22. ÅA. lituratus Står. — Niger, nitidus, nigro-pilosus; margine imo angulorum posticorum thoracis, ma- prosterni, coxis, trochanteribus femoribusque ”anterioribus subtus ad majorem vel minorem partem, pallide ide Hscentibus; litura hemelytrorum, partem mediam vense membranam et corium separantis et partes acentes venarum corii et membrane occupante, abdomine, apice femorum posteriorum tibiis tarsisque posteri- testaceis vel flavo-testaceis; hemelytris apicem abdominis nonnihil superantibus. &. 89. Long. corp. 20— Long. cum hem. 22—25, Lat. 64—38 mill. 5 SF. Segmento anali apice spina, a basi ad medium sensim angustata, dein lineari, armato. 9. Segmento dorsali ultimo abdominis apice truncato, angulis posticis in lobum minus obtuse rotundatum, obliquum, transversum prominentibus. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.). Far. a. — Femoribus posterioribus apicem versus, tibiis tarsisque posterioribus flavo-testaceis. I. Q. Var. b. — Varietati a similis, sed femoribus anticis apice tibiisque anticis basi flavo-testaceis. &. Far. ce. — Varietati a similis, sed femoribus posterioribus fere totis fasciaque subapicali femorum anticorum lavo-testaceis. I. Precedentibus maxime affinis, major, oculis magis distantibus, retrorsum levissime convergentibus, articulis mo et secundo longitudine subaqualibus, vel potius primo secundo subbreviore, hemelytris nonnihil minus gis, pedibus robustioribus differt. Venter interdum ad partem fuscescens. Beharo cylindripedi primo intuito milis. ih. Tibus intermediis apice valde curvatiss. — CALLIBDALLUS STÅL. 23. A. nitidicollis Står. — Niger, nitidus, remote, in tibiis anticis densius nigro-pilosus; abdomine, fe- ribus tibiisque posterioribus flavescentibus vel testaceis, flavescente-pilosis. SA. 2. Long. corp. 17, Long. cum 20, Lat. 6 mill. FS. Segmento anali spina, tota gracili et lineari, apice obtusa, armato. —Q. Segmento dorsali ultimo apice subtruncato, angulis posticis obtusis, vix prominulis, rotundatis. Var. nigripennis. — Hemelytris totis nigris. &. Var. discopterus. — Corio croceo, basi, angulo apicali margineque exteriore nigris. &S. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Statura praecedentium. A reliquis mihi cognitis Apiomeris divergit tibiis intermediis apice magis incurvis. Venter interdum nigrescit. 24. ÅA. membranaceus GmeL. — Cimer membranaceus GMEr., 8. N. I: 4. p 220Q. 684. (1788). Patria ignota. 25. ÅA. erythromelas BLAncH. -— Apiomerus erythromelas BLANCH. in D'ORB., Voy. Amér. Ins. p. 218. 759 pe29É: 5. (1843). Patria: Bolivia, Chiquitos. 26. ÅA. sanguineo-maculatus BLAncH. — Apiomerus sanguineo-maculatus BLANCH in D'ÖRB., Voy. Amér. Ins. Hel960. pl. 29. f. 6. (1843). Patria: Bolivia, Chiquitos. 27. A. Burmeisteri GvEr. — Reduvius (Apiomerus) Burmeisteri GuvER. in SAGRA, Hist. Cuba. Ins. p- (1857). Patria: Cuba. d AGRIOCORIS STÅL. Står, Ö. V. ÅA. F. 1866. p. 247. a. ÄÅngulis posticis thoracis retrorsum prominulis vel lobatis. 1. ÅA. curvipes Sicn. — Heniartes curvipes SIGN., An. S. E. Fr. sér. 4. II. p. 584. 14. pl. 15. f. 6. (1862). — Stor, Pun prog HöPatria: Peru. 100 OLAUS AT; Species duse simillime hujus divisionis in Museo Holmiensi asservantur; alia e Brasilia boreali angulis posticis thoracis in lobum subsemicircularem productis, altera e Nova Granada angulis eisdem obtuse rotundato- prominulis. Una inter has species A. fasciata appellanda, cui autem nomen curvipedis attribuendum, docebit tantum examinatio exempli typici SIGNORETIL. aa. Angqgulis posticis thoracis obtusis, rotundatis, haud productis. 2. ÅA. flavipes FaBr. — Reduvius flavipes FaBrR., S. R. p. 277. 49. (1803). — Aygriocoris flavipes STÅL, HöRabr kop. 5868): Patria: Surinam. (Mus. Holm.) SPHODROLESTES SrTåÅL. STÅL, Ön Vo, AL El 866: pr LAS. 1. S. vittaticollis Svår. — Sphodrolestes vittaticollis Står, Ö. V. A. F. 1866. p. 248. 1. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm). Segmentum ventrale ultimum feminee apice obtusissime subrotundatum, margine laterali posterius subdeflexo. Subf. Hammatocerina STAL. HAMMATOCERUS Burmw. Hammacerus LaAP., Ess. p. 79. (1832). — Hammatocerus BurM., Handb. II: 1. p. 235. (1835); A. et Sj; Hist. p. 345. (1843); SrAL, IH. atrö Ill op: 102:-(2865): a. Corio clavoque ad partem, swpissime maximam ad partem, sordide albidis vel flavo-albidis; ventre marium in segmentis secundo et tertio macula magna discoidali densissime pilosa instructo:; femoribus ante- rioribus apice utrimque spina armatis. b. Pedibus totis nigris. 1. H. conspicillaris Drury. — Cimex conspicillaris Drury, Il. III p. 64. pl. 45. f. 8. (1782). — Ham- macerus conspicillaris LAP., Ess. p. 79. (1832). — Hammatocerus conspicillaris Burm., Handb. II: 1. p. 236. 2. (1835); BrancH., Hist. III. p. 105. 2. (1840); A. et S., Hist. p. 346. 2. (1843). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.); Cayenna. 2. H. luctuosus StåL. — Hammatocerus luctuosus STÅL, Ö. V. A. F. 1854. p- 237. 1; Stett. El: ANING p. 455. 318. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm). bb. Femoribus ommnibus vel saltem posticis basin versus rufis. 3. H. purcis Drury. — Cimexz Purcis Drury, II. III. p. 63. pl. 45. f. 4. (1782). — Hammatocerus nychthemerus BurmM., Handb. II: 1. p. 236. 1. (1835). — Hammatocerus furcis BLANCH., Hist. III. p. 105. 1. (1840); A. et S., Hist. p. 346. 1. (1843). Patria: America borealis, Carolina meridionalis, Texas. (Mus. Holm.) 4. H. cinctipes Står. — Hammatocerus cinctipes STÅL, ÖVAR 858: p. 443. 1. — Hammatocerus mixtus Costa, Ann. mus. zool. II. p. 80. (1864). Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) aa. Hemelytris totis nigris vel macula albida notatis; ventre maris maculis pilosis destitutis; femoribus anterioribus apicem versus spinis nonnullis armatis. 5. H. Gayi Spin. — Hammacerus Gayi SPIn. in Gar, Hist. Chile. Zool. VII. p. 211. 1. (1852); SIGN. An. S. E. Fr. sér. 4. III. p. 579. 118. (1864). — Hammatocerus chilensis Står, O. V. A. F. 1858. p. 443. 2 Patria: Chile. (Mus. Holm.) HOMALOCORIS PERrRTY. Platycoris Perry, Del. p. 175. (1834). — Homalocoris PErty, Del. p. 216. (1834); Står, H. afr. III på 102. (1865). 1. H. varius Pertyr. — Platycoris varia Perry, Del. p. 175. t. 34. f. 16. (1834). Patria: Brasilia, Provineia Piauhiensis. 2. H. annulipes SvtåL. — Cethera annulipes STÅL, Ö. V. A. F. 1854. | ESR Patria: Nova Granada, Remedios, Bogota. (Mus. Holm.) Lobus posticus thoracis maculis parvis pallidis destitutus. OClavus niger, pone medium macula pallide testa- ; ceo-flavescente notatus. Corium testaceo flavescens, in medio maculis tribus, una ad marginem costalem, duabus ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 101 in parte interiore sitis, his inter se maculam pallidam relinquentibus, nec non macula in angulo apicali nigris. Pars basalis nigricans membrane immaculata, venis tantum basi pallidis. Pracedenti simillimus. 3. H,. maculicollis Står. — Niger, supra cum femoribus lateribusque pectoris granulis setigeris asper; maculis duabus sat magnis loborum thoracis in vittas duas confluentibus, nec non parte coriacea hemelytrorum sordide testaceo-flavescentibus, maculis duabus, una basali, altera nonnihil pone medium sita, nec non apice imo elavi, maculaque majuscula media corii, hujus marginem costalem tangente, nigris; membrana apice pallescente, angulo basali interiore maculaque transversa subtriangulari basali griseis; maculis quadratis marginalibus abdo- minis testaceo-flavescentibus. A. Long. 12, Lat. 3 mill. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Praecedentibus paullo major et longior, corpore aspero, scutello apice integro et concaviusculo, femoribus subtus minus distincte et apice tantum spinosis, femoribus posticis gracilioribus, longioribus, picturaque diversus. 4. H. minutus Marr. — Hammatocerus minutus MAYR, Verh. z.-b. Ges. Wien. XV. p. 439. (1865). Patria ignota Subf. Ectrichodiina STAL. k CONSPECTUS GENERUM. 1(6). Capite crasso, ovato, parte postoculari brevi; articulo primo rostri articulo secundo longitudine equali vel subequali, parti anteoculari capitis longitudine subequali vel paullo breviore; arti- culo primo antennarum apicem capitis multo superante, articulo secundo primo numquam plus quam dimidio longiore. 2(5). Lobo antico thoracis posterius vel pone medium distinete impresso; articulo ultimo tarsorum posticorum articulis duobus basalibus simul sumtis longitudine xquali vel fere longiore. 3(4). Antennis quadriarticulatis. — Zirta STAL. 4(3). Antennis articulis septem vel octo compositis. — Mindarus STÅL. 5(2). Impressione longitudinali lobi antici thoracis percurrente vel subpercurrente, anteriora versus interdum subtili; antennis octo-articulatis. — HFectrichodia ST. FARG. et SERV. 6(1). Capite gracili, longo, parte postoculari longa, retrorsum sensim gracilescente, in collum sensim transiente; articulo primo rostri articulis duobus ultimis simul sumtis longiore, gracili, ad vel pone marginem posticum oculorum extenso; articulo primo antennarum brevi, articulo secundo primo duplo vel fere duplo longiore. — Pothea A. et S. ZIRTA STÅL. SATA OVEPASE HIT 85 9.Ep- L765 EH. af. IE p. 102. (1865)- 1. Z. hirticornis FaABrR. — Reduvius hirticornis FABR., E. S. suppl. p. 544. 11—12. (1798). S. R. p. 269: 15. (1803); Coa., Ill. II. p. 84. pl 19. f. 12. (1801). — Reduvius analis P. B., Ins. p. 64. Hém. pl. 2. f. 4. (1805). — Ectrychotes hirticornis Burm., Handb. II: 1. p. 238. 1. (1835). — Ectrichodia lurticornis A. et S., flistp. 344. 1. (1843). — Zirta hirticornis STÅL, O. V. A; FF. 1859. p. 176. 1; H. Fabr. I. p. 118. 1. (1868). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.); Cayenna. MINDARUS STÅL. Mindarus Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 179; H. afr. III. p. 102. (1865). — Darara Står, Ö. V. A. F. 1859. po LSI TEN af IE pi 1025 (1865)! 1. M. discus Burm. — Ectrychotes discus BURM., Handb. II: 1. p. 238. 3. (1835). — Storr, Pun. f. 139. Patria: Surinam. (Mus. Holm).; Bahia. 2. M. hematodes BruancH. — Ectrichodia rematodes BLANCH. in D'ÖRBIGN. Voy. Amér. VI. 2. p. 219. H62. (1843). Patria: Bolivia, Chiquitos. 3. M. trux Står. — Mindarus truz StåL, Ö. V. A. F. 1859. p. 179. 2. Patria: Brasilia. 4. M. rubro-venosus StåL. — Hcetrichodia rubro-venosa StåL, Rio H. I. p. 72. 1. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro, Minas Geraés. (Mus. Holm.) 102 ÖN STÄD, 5. M. albo-annulatus Står. — HEctrichodia albo-annulata Står, Rio H. I. p. 72. 2. (1860). AA. Capite minus crasso, minus convexo, parte anteoculari utrimque sulcata, spatio intraoculari angustiore. oculis majoribus, magis prominulis. 9. Capite convexiore, crassiore, parte anteoculari sulco laterali destituta, parte postoculari tumida, ntraoculari latiore, oculis minus prominulis; hemelytris nonnihil abbreviatis. Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) «ö Praecedenti maxime affinis, antennis basin versus testaceis, scutello, rostro pedibusque totis rufo-testaceis mox distinguenda. 6. M. notatus SrårL. — Mindarus notatus Står, Ö. V. A. PF. 1859. p- rSOM3: Patria: Caraccas. ; 7. M. fraternus Står. — Mindarus fraternus STÅL, O. V. A. F. 1859. p. 180. 4. Patria: Brasilia. | 8. M. sanguinosus SrtåL. — Niger; articulis ultimis vel penultimis antennarum sordide flavo-albidis; lobo postico thoracis, parte coriacea hemelytrorum, abdominis limbo, superne in parte anteriore segmentorum introrsum dilatato, fascia abbreviata basali segmentorum ventralium, maculis duabus vel fascia abbreviata segmentorum dor- salium anoque rufo-testaceis; membrana ochracea, basi fusca: tarsis sordide flavo-testaceis, apice infuscatis. 9. Long. 2, Lat. 8 mil: Patria: Brasilia borealis; Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Preecedentibus duobus valde affinis videtur. Statura M. rubro-venosi, oculis tamen magis prominentibus, parte postoculari a supero visa haud tumida, parte inferiore basi utrimque minus tumida divergit. Femora an- teriora sat incrassata, apud feminam saltem subtus basin versus macula ovali vel rotundata ochracea, granulata instructa. Fossa tibiarum anteriorum spongiosa circiter tertiam vel vix tertiam partem tibiarum occupans. An- tenna octoarticulatce. Exemplum brasiliense hemelytris abbreviatis, scutello tantum duplo longioribus, thorace angustiore, lobo antico lato et lobo postico vix angustiore, tumido, femoribus anterioribus magis incrassatis fossaque spongiosa tibiarum anteriorum longiore gaudet. - - 9. M. circumductus StåL. — Mindarus circumductus StTåL, O. V. A. F. 1859. p. 180. 5. —? Ectrychotes tricolor EF-S: WW: I: VILL pi 38238 LR): Patria: Brasilia. 10. M. basalis Står. — Darara basalis Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 181. 1. Patria: Surinam. q 11. M. ruber A. et S. — Ectrichodia rubra A. et S., Hist. p. 344. 2. pl. 7. f. 7. (1843). — Darazca geniculata STAL, O. V. A. FE. 1859. p. 181. 2. Patria: Brasilia, Bahia. (Mus. Holm.) ; 12. M. nigripes Står. — Daraza nigripes Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 182. 3. Patria: La Plata. (Mus. Holm.) Monte Video. ECTRICHODIA &Sr7T. FARG. et SERV. Reduvius Subg. Ectrichodia p. St. F. et S8., Enc. X. p. 279. (1825). — Rhiginia Står, Ö. V. A. PI. 1859. pp 185) Hi afra TIP p: 102 A(LS65): a. Lobo antico thoracis verrucoso-rugoso: tylo basin versus plus minus distinete compresso-elevato. b. Lobo postico thoracis rugoso, marginibus lateralibus posticis depressis vel callosis, angulis posticis distinctis, obtusis, paullo pronunulis; dorso abdominis punctato. 1. E. lateralis St. FArRG. et SErv. — Reduvius lateralis St. F. et S., Enc. X. p. 279. 30. (1825). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 2. E. amazona StåL. — Rhiginia amazona StåL, Ö. V. A. F. 1866. p. 302. 2. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) bb. Lobo postico thoracis levigato, antice longitrorsum rugoso, marginibus lateralibus posticis nec de- "pressis, nec calloso-elevatis, angulis posticis obtuse rotundatis, deletis; dorso abdominis transversim strigoso,. posterius ruguloso. ; 3. E. immarginata Svår. — Rhiginia immarginata Står, Ö. V. A. F. 1866. p. 302. 1. Patria: Quito. (Mus. Holm.) aa. Lobo antico thoracis lwvigato, raro latera versus impressionibus obsoletissimis Uineiformibus in- structo. c. Mesosterno disco longitrorsum paullo elevato, parte elevata depressa, interdum concaviuscula; caj pone oculos minus subito angustato; pedibus totis vel magnam ad partem niqgris; impressione longitudin ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 103 lobi postici thoracis retrorsum longe extensa, sensim subtiliore, impressionibus ipsa instructa; tibiis posticis rectis. 4. E. ceruciata Say. — Petalocheirus eruciatus Sax, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. I. p. 358. 1. (1859). — Ectrychotes bicolor H. S., W. I. VIII p. 53. f. 822. (1848). Patria: America borealis, Texas, Carolina meridionalis. (Mus. Holm.); Indiana, Missouri, Georgia. Venter maris variat totus flavescens vel rufescens, vel vitta laterali nigra ornatus, segmento anali semper nigro; venter feminzee niger, limbo flavescente vel rufescente, disco concolore vel flavescente. 5. E. cinctiventris Står. — Nigra; capite superne, pronoto, basi hemelytrorum, disco dorsali limboque ab- dominis, interdum etiam disco vel maculis discoidalibus ventris suberoceis; basi venarum nec non margine basali membranza versus angulum basalem exteriorem in croceum vergentibus. A. 9. Long. 18—20, Lat. 5—6 mill. JF. Antennis totis sat dense et longe pilosis; capite superne in medio longitrorsum distincte trisulcato, ibi- dem planiusculo, subtus et pone oculos minus tumido. 2. Antennis remote pilosis, basin versus glabris; capite superne in medio convexiusculo, sulco medio obsole- tissimo, sulcis lateralibus distinctis, parte postoculari et inferiore sat tumidis. : Patria: America borealis, Texas. (Mus. Holm.) Precedenti affinis, major, pictura, parte postoculari capitis paullo breviore, oculis maris magis prominulis, — capite feming subtus et postice magis tumido divergit. Thorax impressione eruciformi plus minus distincte nigra, maculis duabus disei in vel pone impressionem transversam limboque postico nigris. ”Tylus obtuse eleva- otus. Tuberculum ocellos ferens totum vel postice nigrum. Ale fuscescentes. 6. E. ruficollis Står. — Rhiginia crudelis Står, Stett. HB. Z. XXIII. p. 455. 319. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 7. E. crucifera StåL. — Nigra; maculis duabus intraocularibus capitis tuberculoque ocellos ferente sor- dide flavescentibus; pronoto et basi hemelytrorum rufo-testaceis, illius lobo antico in flavescentem vergente, im- pressione cruciformi nigra; alis fuscescentibus; venis intermediis membrane basi, margineque basali inter illas fusco-rufescentibus. S. 2. Long. 15, Lat 434 mill. FS. Antennis totis sat dense et longe pilosis; capite minus tumido, superne in medio planiusculo et trisulco; oculis magis prominulis; abdomine rufescente, segmento anali nigro. P. Antennis breviter et remote pilosis, basin versus nudis; capite magis tumido, superne in medio tumido et obsolete trisulco; oculis minus prominulis; abdomine nigro, limbo et parte dorsali basin versus sordide flavescen- tibus vel rufescentibus; hemelytris pone medium abdominis vix extensis. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Praecedenti maxime affinis, pictura capitis, impressione cruciformi thoracis nigra, tyloque nonnihil magis ele- vato differt. Lobus posticus thoracis interdum subrugosus. Väs ec. Mesosterno carinis duabus subparallelis sat elevatis instructo; capite pone oculos magis subito coar- — tctato; impressione lobi postici thoracis medium lobi haud vel viz attingente, posterius haud subtiliore; pedibus : pallide testaceo-flavescentibus, tibiis posticis leviter curvatis. Å 8. E. spurca StåL. — HEctrichodia spurca StårL, Rio H: I. p. 72. 3. (1860). ge Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) ö Antenna exempli unici magnam ad partem mutilxe. Anguli postici segmentorum abdominis leviter infuscati. RACELDA SIGN. SIGN. CAD. D:D Prosers 4 Ik p. vd: (1864): Hoc genus ab HKoectrichodia vix est distinguendum, divergit tantum femoribus gracilioribus, anterioribus vix incrassatis, forte etiam numero articulorum antennarum, qua in exemplo unico nostro mutila sunt. 4 1. R. alternans Sicn. — Racelda alternans SIGN., An. S. E. Fr. sér. 4. III. p. 579. 119. pl. 11. f. 6; a et b (1864). Patria: Chile. (Mus. Holm.) POTHEA A. et S. A: et. S., Hist. p. 344. (1843); Står, H. afr. III. p. 102. (1865). a. Hemelytris totis nigris, margine costali basi raro flavescente; tuberculo ocellos ferente plerumque distincte elevato. b.. Lobo postico pronoti, vel pronoto toto, plerumque etiam capite fere toto scutelloque corallinis: angulis posticis thoracis distinete dilatatis, retrorsum nonnihil productis: tylo marium in medio dentato. 104 CH STAT 1. P. ventralis St. F. et S. — Beduvius ventralis St. F. et S.. Enc. X. p. 280. 31. (1825). — Pothea AJ (9 < dj ventralis A. et S., Hist. p. 345. 1. (1843). Patria: Cayenna, Surinam. (Mus. Holm.) 2. P. Haglundii Står. -— Nigra; capite, bucculis et basi exceptis, pronoto, scutello abdomineque coralli- nis vel sanguineis; impressione transversa thoracis, disco impresso scutelli, fasciis incisurarum abdominis, in ventre extrorsum ampliatis et prope margines abbreviatis, nec non segmento anali maris nigris. AS. Long. 17, Lat. 5 mill. A. Antennis totis dense pilosis; tylo dente acuto sat elevato armato. Patria ignota. (Mus. Holm.) P. ventrali simillima, capitis parte postoculari nonnihil breviore, capite toto igitur proportionaliter breviore, thoraci longitudine vix sequali, impressione transversa thoracis distinctius rugosa, dente tyli majore distinctissima. Articulus primus antennarum apicem capitis paullo superans, parte anteoculari capitis longitudine subsequalis. Dorsum abdominis ad margines laterales punctatum. 3. P. dichroa Står. — Pothea dichroa STÅL, An. S. E. Fr. sér. 4. IV. p. 59. 2. (1864). Patria: Brasilia. (Coll. SIGNORE”!.) Statura precedentium, proesertim P. ventralis, capite graciliore, angulis posticis thoracis minus prominulis, limbo abdominis nigro, hujus dorso disco corallino, et ceteris divergit. bb. Capite, thorace scutelloque nigris vel nigro-cweneis: angulis posticis thoracis levissime prominulis; tylo inermi. ce. Capite thorace longiore, toto nigro; articulo primo antenmurum apicem capitis vix superante; mar- gine costali corii toto concolore: tuberculo ocellos ferente obtusissimo, levisstme elevato. 4. P. lugens FaBr. — Reduvius lugens FABR., S. R. p. 269. 13. (1803). — Pothea lugens StåL, H. Fabr. Tap TORN ESGS Patria: Surinam; Brasilia borealis; Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) cc. Capite thoraceque longitudine subequalibus, illins fascia inter partem anteriorem oculorum tylogue posterius, nec non margine costali hemelytrorum basin versus flavo-testaceis. 5. P. enescens StåL. — Pothea enescens STÅL H. Fabr. I. p. 119. (1868). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) aa. Hemelytris fuscis vel fusco-testaceis, venis pallescentibus: tylo maris inermi; tuberculo ocellos fe- rente obtusissimo, parte intraoenlari humiliore; femoribus anterioribus pone medium a latere visis superne distincte sinuatis. 6. P. &neo-nitens SrtåL. — Pothea cneo-nitens STÅL. An. S. E. Fr. sér. 4. IV. p- 59. 1. (1864). Patria: America borealis. (Coll. SIGNORET.) Statura graciliore a pracedentibus divergit. Caput gracile, parte postoculari longa, collo longo, cylindrico. In America boreali vix occurrit. 7. P. frontalis St. F. et S. — RBeduvius frontalis St. EF. et S., Ene. X. p. 280. 32. (1825). — Pothea frontalis A. et S., Hist. p. 345. 2. (1843). Patria: Cayenna. 8. P. venosa StÅL. — Pothea venosa STÅL, O. V. A. F. 1859. p. 185. 4. Patria: Brasilia. Subf. Piratina STAL. CONSPECTUS GENERUM. 4 1(8). Coxis anticis longioribus, longe pone marginem posticum prosterni productis: capite ante ocellos transversim impresso; coxis posterioribus paullo distantibus; areola interiore membrane pone medium sensim vel subsensim angustata. 203). Tibiis intermediis fossa spongiosa destitutis; capite longo, porrecto, collo tuberculo laterali destituto; pedibus posticis breviusculis; fossa tibiarum anticarum tertiam vel vix dimidiam partem tibiarum occupante. — Sirthenea SPIN. 3(2). Tibiis intermediis fossa spongiosa instructis; capite minus longo, nutante, collo tuberculo I terali instructo; pedibus posticis longioribus; angulis anticis thoracis tuberculatis. 4(7). Sulco laterali metapleurorum ad margines anticum et lateralem valde appropinquato, curvato; femoribus anticis basi minus subito incrassatis: lamina fosse spongiose tibiarum anticarum minus longa. : ; J ENUMERA TIO HEMIPTERORUM. 105 5(6). Tibiis anterioribus totis a basi sensim leviter incrassatis, fossis spongiosis elongatis, longis vel longissimis; limbo abdominis discolore, flavescente vel maculis flavescentibus notato: heme- lytris flavo vel albido-pictis. — Rasahus A. et S. 6(5). Tibiis anterioribus versus partem circiter tertiam apicalem sensim distincte incrassatis, hac parte fossam spongiosam ovalem ferente, a latere visa apicem versus sensim angustata; limbo abdominis concolore; hemelytris nigris, impictis. — Melanolestes STAL. 7(4). Suleo metapleurorum recto, a margine laterali remoto; femoribus anticis valde et basi subito incerassatis; lamina apicali fosse spongiose tibiarum anticarum longa, hac fossa ovali, vix quartam partem tibiarum occupante; tylo elevato. — Tydides STÅL. 8(1). Coxis anticis brevioribus, pone marginem posticum prosterni haud vel leviter prominulis; ca- pite ante ocellos impressione transversa distincta destituto: area interiore membrane posterius sensim vel subsensim angustata. 9(10). Corpore angusto; capitis partibus anteoculari et postoculari longitudine subequalibus, hac tu- mida, posterius subito angustata, collo utrimque tuberculato; marginibus lateralibus thoracis carina destitutis; pedibus posterioribus levissime distantibus; fossa spongiosa haud dimidium tibiarum anteriorum occupante; metasterno posterius rotundato. — Phorus STAL. 10(9). Corpore minus angusto, depresso; capite pone oculos subito coarctato, parte anteoculari parte postoculari multo longiore, collo tuberculis lateralibus destituto; marginibus lateralibus lobi antici thoracis obtuse carinatis; pedibus posterioribus modice distantibus; fossis spongiosis haud dimidium tibiarum anticarum, sextam vel quintam partem tibiarum intermediarum occu- pantibus; metasterno postice truncato; metapleuris transversim rugosis et interdum parce gra- nulatis. — Thymbreus STÅL. SIRTHENEA SPIN. Sirthenea SPIN., Ess. p. 100. (1837); STÅL, Ö. V. A. F. 1866. p- 250. — Rasahus p. A. et S., Hist. p. 325. (1843). a. Capite toto vel maximam ad partem loboque antico thoracis nigris. 10 S: stria FABR. — Reduvius stria FABR., E. S. IV. p. 201. 30. (1794); S. R. p. 276. 47. (1803). — Pirates: roseus FH. S.:, W. 1: VIIL p. 62. f. 830. (1848). sSirthenea Stria STÅL, H. Fabr. I. p. 120. 1. (1868). Patria: Surinam; Brasilia. (Mus. Holm.) Venter variat disco magnitudine variabili flavescente vel flavescente-maculato, limbo flavescente vel flavo- maculato. 2. S. oarinata FABR. — Reduvius carinatus FABR., E. S. Suppl. p. 545. 36—7. (1798); S. R. p. 275. Hr6rS05); Coe... Ill. II p. 42: t. 10. f 15. (1803); ST. EF. et S., Enc. X. p. 278. 24. (182 5)- — Peirates Ccarinatus SERV., Ån. sc. nat. XXIII. p. 221. 10. (1830). — BRasahus carinatus A. et 8, Hist. p. 326. 1. (1843). — Sirthenea carinata StTåL, H. Fabr. I. p. 120. 2. (1868). Patria: America borealis, New Orleans. (Mus. Holm.); Carolina. aa. Capite toto vel maximam ad partem loboque untico thoracis flavescentibus. 3. S. flavipes Står. — Rasahus flavipes Står, Ö. V. A. F. 1855. p. 187. 1. — Sirthenea flavipes STA ÖVAR: 1866. p. 252..2. Patria: Brasilia. (Mus. Holm.): Insula philippinee. S. Cummingi DoHRN divergit a S. flavipede rostro graciliore, articulo secundo a basi versus medium sensim gracilescente, dein ubique seque crasso, nec usque ad apicem sensim gracilescente. 4. $S. amazona StåL. — Sirthenea amazona STÅL, Ö. V. A. F. 1866. p. 252. 3. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) RASAHUS A. et S. Rasahus p. A. et S., Hist. p. 325. (1843). — Macrosandalus StåL, Ö. V. A. F. 1866. p. 251. — Spho- drocoris Står, Ö. V. A. F. 1866. p: 251. a. Corxis anticis fere totis vel apice flavescentibus; membrana in medio vel pone medium disci macula rotundata vel ovali Havese ente, apicem numquam attingente, ornata; articulo tertio tarsorum posticorum arti- K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 4. 14 106 CISA; culo seceundo vel basalibus duobus sinmul swmntis breviore; fossa spongiosa saltem duas tertias partes tibiarum MACROSANDALUS STAL. = CALLISPHODRUS p. ") STAL, olim. unticarmn occupante. b. Tibis posticis tarsts posticis circiter duplo longioribus: capite tegminibusque ad costam haud seri- ceis: membrana macula discoidali media flavescente, apicem areolc erxterioris, haud attingente, ornata. i 1. R. hamatus FaBr. — Reduvius hamatus FABR., Spec. II. p. 381. 20. (1781); Mant. II. p. 312. 31. (1787); BE. S. IV. p. 203: 37. (1794); S. R. p. 278::58: (1803): = Cimez uncinatus "Ger; IS: NI T:-rAmi 2200. 580. (1788). — RBeduvius mutillarius FABR., S. R. p. 280. 67. (1803). — Pirates mutillarius H. S.; W. I. VIII. p. 61. f. 829. (1848). — Callisphodrus mutillarius StåL, O. V. A. F. 1866. p. 258. 5. — Callisphodrus hamatus STÅL, H. Fabr. I. p. 121. 1. (1868). — Storr, Pun. f. 163. Patria: Brasilia, Bahia, Minas Geraés. (Mus. Holm.) Clavus niger, margine scutellari posterius flavescente. 2. R. biguttatus Say. — Petalochirus biguttatus Sarv, New Harm. Ind. Jan. 1832; Compl. writ. I. p. 307. (1859). Var. bi. — Pedibus fere totis vel magnam ad partem fuscis vel nigris. Reduvius (Pirates) mutillarius GUBPR. in SAGRA, Hist. Cuba. Ins. p. 410. (1857) excl. syn. Patria: Mexico, Texas; var. b. Cuba. (Mus. Holm.) Pars dimidia vel plus quam dimidia apicalis clavi et vitta latitudine variabilis corii, ad suturam clavi posita, testaceo-flavescentes. 3. R. thoracicus SrvåL. — Niger, nitidus; antennis, rostro, lobo postico thoracis, limbo abdominis, coxis apicem versus, femoribus, tibils tarsisque favo-testaceis, femoribus anticis basin versus sepe fuscis vel nigris; clavo, excepta macula media nigra, vitta corii ad suturam clavi, limboque costali ultra medium, nec non ma- cula rotundata discoidali membranzae testaceo-flavescentibus; membrana apice macula interdum obsoleta pallescente notata; limbo flavescente abdominis saeepe nigro-maculato. A. 9. Long. 18, Lat. 44 mill. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Przecedenti maxime affinis, colore rostri et lobi postici thoracis distinctus; forte varietas. Exempla sex vidi. Lobus posticus thoracis antice granulatus. bb. Tibiis posticis tarsis posticis plus duplo longioribus; capite superne ante ocellos densissime, corio ad costam remote sericeis; membrana anterius arcu transverso et pone medium macula rotundata flavescen- tibus notata, hac macula ad vel pone apicem areolem exterioris extensa: thorace opaco vel subopaco. 4. R. arciger StåL. — Pirates arcuiger StTåL, Stett. BE. Z. XXIII. p. 457. (1862). Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) 3. R. arcitenens Står. — Niger, parce fusco-pilosus; capite superne densissime, hemelytris versus margi- nem costalem et segmentis ventris posteriora versus remote flavescente-griseo-sericeis; basi articuli primi anten- narum, eclavo pone medium, vitta coril ad suturam clavi, fascia arcuata utrimque angustata versus basin mem- branre, apice coxarum. basi trochanterum, basi femorum posteriorum maculisque quadratis marginalibus abdominis sordide flavo-albidis; macula magna rotundata pone medium membrana sordide crocea; alis sordide albidis. &S-. Long. 14, Lat. 4 mill. Patria: Brasilia, Minas Geraés. (Mus. Holm.) Precedenti simillimus et maxime affinis, differt corio ad suturam clavi vitta usque ad basin extensa albi- cante ornato, macula membranse suberocea, loboque antico thoracis haud flavescente-griseo-sericeo, an denudato? aa. Uowxis anticis totis nigris: tibiis posticis tarsis posticis plus duplo longioribus, horum articulo api- cali articulis duobus basalibus haud vel vit breviore; fossa spongiosa vix duas tertias partes, interdwm vix dimidiuwm tibrarum anticarum occupante; capite sexuum subconformi, oculis marium quam feminarwmn viz magis prominulis, nec majoribus, per latera tota capitis haud extensis. ce. Thorace nigro, nitido, lobo postico levigato vel anterins ruguloso-granulato, marginibus lateralibus obtuse distincte carinatis; fossa spongiosa plus quam dimidium vel fere duas tertias partes tibiarum antica- rum occupantibus. — RASAHUS p. ÅA. et S. = MACROSANDALUS STAL olim. 6. R. albo-maculatus Marr. — Pirates albomaculatus MAYrR, Verh. z.-b. Ges. Wien. XV. p. 438. (1865); Reis. Nov. Hem. p. 154. f. 42. (1866). — Macrosandalus albo-maculatus Står, O. V. A. F. 1866. p. 259. 1. Patria: Brasilia borealis; Nova Granada, Bogota; Mexico. (Mus. Holm.) Caput inter oculos lavigatum, anterius prope antennas tuberculo obtusissimo granulato instructum, granulis estigeris. ”) Callisphodri veri divergunt areola interiore membran: apice oblique truncata, medio et apice zxeque lata, marginibus pone me- dium parallelis metasternoque posterius subimpresso, apice medio truncato vel subsinnuato. ENUMERA TIO HEMIPTERORUM. 107 7. R. sulcicollis Serv. — Peirates sulcicollis SErRv., An. sc. nat. XXIII. p. 219. 7. (1831). — Rasahus sulcicollis A. et S., Hist. p. 326. 2. (1843). — Pirates spheginus H. S., W. I. VIII. p. 61. f. 828. (1848). — Macrosandalus sulcicollis Står, O. V. A. EF. 1866. p. 259. 2. Patria: Mexico. (Mus. Holm.); Brasilia, Cayenna. ce. Thorace in eneum vel ceruleum vergente, opaco vel subopaco, lobo postico toto vel magnam ad par- tem granulato. — SPHODROCORIS STAL. d. Thoracis lobo antico subsulcato, sulcis gramnulatis, lobo postico toto granulato, marginibus lateralibus obtusissime obsoleteque carinatis; fossa spongiosa plus quam dinudium tibiarum anticarum occupante. 8. R. guttatipennis Står. — Pirates guttatipennis STAL, Stett. E. Z. XXIII. p. 457. 329. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 9. BR. flavo-vittatus Står. — Niger, remotissime setosus; thorace subceeruleo-nigro; vitta hemelytrorum, elavum fere totum et partem interiorem corii occupante, versus apicem membrane ducta, nec non limbo abdo- minis lutescentibus; apice articuli secundi antennarum, macula subbasali superiore femorum posteriorum tarsisque flavo-testaceis; articulo apicali rostri flavo-piceo. 2. Long. 12, Lat. 3 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Precedenti quoad staturam et formam partium maxime affinis, differt pictura hemelytrerum. dd. Thoracis loto antico levigato, sulcis destituto, posterius in medio tantum longitrorsum impresso:; lobo postico posterius gramulis destituto, marginibus lateralibus lobi antici carina destitutis; fossa spongiosa vix dimidium tibiarum onticarwn occupante. 10. R. maculipennis Sr. F. et S. — Reduvius maculipennis Sr. F. et S.. Enc. X. p. 276. 10. (1825). — Peirates maculipennis SErRV., An. sc. nat. XXIII. :p. 219. 8. (1831). — Pirates maculipennis A. et S., Hist. p. 325. 4. (1843). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 11. R: scutellaris FABrR. — Reduvius scutellaris FABR., Mant. II. p. 313. 42. (1787); E. S. IV. p. 207. Hom(1794); S. R. p. 279. 64. (18038). — Cimer scuwtatus: GMEL., S. N. I: 4. p. 2196. 552. (1788). -— Pirates myrmecinus ER. in ScHomMB., Reis. Guiana. III. p. 613. (1848). — Macrosandalus scutellaris StåL, H. Fabr. I. md21. 1. (1868). Patria: Cayenna, Guyana. MELANOLESTES NSrTAL. Ö. VEN: PIT866 po 251 a. Parte intraoculari capitis oculis magnis a supero visis latitudine wquali vel angustiore; alis sordide albido-hyalinis. 1. M. morio Er. — Pirates morio ER. in ScHomMB., Reis. Guian. III. p. 613. (1848). Patria: Surinam. (Mus. Holm.) Oculi maris quam feminze majores, supra subtusque magis appropinquati. inferne latiores. 2. M. picinus Står. — Niger; alis sordide subalbido-hyalinis; tarsis ferrugineis:; thorace subnitido, tuber- culo angulorum apicalium obtuse subceonico, obliquo. &A. Long. 21, Lat. 6 mill. SA. Capitis parte intraoculari oculis a supero visis paullo angustiore; oculis a latere visis per magnam partem laterum capitis extensis, spatio intraoculari inferiore spatio superiore circiter duplo latiore. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Congeneribus simillimus, presertim M. morioni valde affinis, differt magnitudine majore, oculis maris mino- ribus, per latera tota capitis haud extensis, spatio intraoculari inferiore igitur multo latiore, capite inter antennas minus depresso, subtus sensim convexo. Scutellum in spinam productum. aa. Parte intraoculari captitis oculis a supero visis distincte nonmmilhil latiore; alis infuscatis "). S.A M: picipes. H. S: — Pirates: picipes,; H. S., W. I.; VIII p: 62. f. 831. (1848). Var. b. — Abdomine rufo-ferrugineo, segmento anall nigro. &. Pirates abdominalis H. S., W. I. VIII. p. 63. f. 832. (1848). Patria: America borealis, Texas, Carolina meridionalis. (Mus. Holm.) Variat hemelytris alisque valde abbreviatis. 4. M. picicornis Står. -- Rasahus picicornis STÅL, Rio H. I. p. 69. 1. (1860). — Melanolestes picicornis STARTÖ VAL Ba 1866:5p- 259143: " Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) NM Z SEINE Svan TE < sars ) An etiam in M. picicorni, cujus formam solam brachypteram vidi? 108 1 Gu STAL), TYDIDES STAL. STAN, HLbaf MI. p. Tis (865) ÖS ASERERIS66 porto gi T. rufus Serv. — Peirates rufus SErRv., An. sc. nat. XXIII. p. 218. 6. (1831). — Reduvius brachi- atus. PErRTY, Del. ip. 173. to 34. £ 10. (1834). — Pirates rufus.A. et.S,, Hist p. 325. 3. (1843): Patria: Brasilia; Mexico. (Mus. Holm.); Cayenna. PIORUS STAT, Spån, Stett: HB. 4: XXIII: ps 458. (1862); EH. afr. IL, po 113..(1865); 01.V-sANH-sd 8666 p-. 251. (6 P. femoratus DE GEER. — Cimex femoratus DE GEErR, Mém. III. p. 346. 21. pl. 35. f. 4. (1773); Gozrzz, BE. B. II: p. 270. 88. (1778); ReErtz., G.: et sp. DE. G. p. 87. 431. (1783). — CimezvarcudtusfGMEL. KN: Nio: elap! 2181-455: (1788). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.); Surinam. 16 THYMBREUS STAL. Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 185; H. afr. 1II. p. 112. (1865); Ö. V. Av 1866.p. 2505 T. pyrrhopterus Står. — Opinus pyrrhopterus STÅL, Rio H. I. p. 72. 1. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 2. T. crocinopterus Står. — Thymbreus crocinopterus STAL, Stett. E. Z. XXIII. p. 457. 326. (1862). Patria. Mexico. (Mus. Holm.) 21 2, (1862). T. ocellatus Sian. — Pachynomus ocellatus SIGN., An. 8. E. Er. sér. 4. II: p. 583-127 of f50 005 24 Pp Pp Patria: Peru. 1(10). Subf. Acanthaspidina STAL. CONSPECTUS GENERUM. Capite porrecto, longo, a latere viso recto vel apicem versus subrecurvo, posterius crassiore et convexo; rostro recto, gracili vel minus crasso, articulo saltem basali latus inferius capitis tangente: antennis in lateribus capitis insertis, loco insertionis ab oculis remoto, sepe valde remoto: ocellis valde distantibus, interdum quam oculis magis distantibus: prosterno late sulcato, versus marginem anticum sensim declivi; abdomine sat ampliato: ventre carina de- stituto; pedibus gracilibus, posterioribus nonnihil distantibus. femoribus anterioribus vix vel paullo incrassatis, posticis breviusculis: fossa spongiosa tibiarum minutissima vel nulla; cor- pore plus minus depresso. Antennis ab oculis longe vel longissime remotis. Antennis prope apicem capitis et circiter triplo longius ab oculis quam ab apice capitis in- sertis; capite thorace longiore; articulis rostri primo et tertio brevibus, fere xque longis, ar- ticulo secundo longissimo, primo fere quadruplo longiore. — Rhodnius STAL. Antennis vario modo insertis, ab apice capitis remotis, ab oculis quam ab apice capitis in- terdum paullo longius distantibus. Thoracis lobo antico disco bispinoso, angulis lateralibus lobi postici in spinam acutam sen- sim abientibus; scutello apice in spinam acutam longam subreflexam producto; antennis pa- ullo longius ab oculis quam ab apice capitis insertis, articulo primo apicem capitis attin- gente vel subattingente; rostri articulo primo articulo secundo paullo breviore. — Eratyrus STÅL. Lobo antico thoracis interdum tuberculato, numquam acute spinoso, angulis lateralibus lobj postici rotundatis; scutello apice in spinam obtusam producto. Corpore breviter piloso; thorace distinete constricto, angulis lateralibus lobi postici paullo prominulis, lobo antico quadrituberculato, tuberculis mediis altis, conicis. — Meccus STÅL. Corpore glabro; thorace utrimque sinuato, haud vel vix constrieto, lobo antico interdum tu- berculis parvis instructo, angulis lateralibus lobi postici haud prominulis. — Conorhinus ILAP. 902). 10(1). 11(14). 12(13), 13(12). 14(11). 15(28). 16(27). 17(26). 18(23). 19(22). 20(21). 21(20). 22(19). 23(18). 24(25). 25(24). 26(17). 27(16). 28(15). ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 109 Antennis prope oculos insertis, ab apice capitis quam ab oculis circiter triplo vel quadruplo longius remotis. — Lamus STAL. Capite apice plus minus deflexo: rostro toto a capite distante: antennis ad oculos insertis vel ad oculos valde appropinquatis, in parte superiore laterali capitis insertis; ocellis minus distan- tibus; prosterno subhorizontali. sepissime elevato, tumido, minus late sulcato et antice subito declivi, raro depresso et late excavato. Capite brevi, ante oculos subito maxime deflexo, parte anteoculari brevissima; tuberculis an- tenniferis productis, libere prominulis; oculis maximis; abdomine sat ampliato; pedibus gra- cilibus, breviusculis, posterioribus modice distantibus, femoribus anterioribus haud incrassatis, fossa spongiosa tibiarum anteriorum minutissima. Tuberculis antenniferis apice extus spinula armatis; rostri articulo secundo longissimo, tertio circiter quintuplo longiore; prosterno sulcato et postice in processum gracilem longum sul- catum producto. — Spheridops AÅ. et S. Tuberculis antenniferis inermibus; rostri articulo secundo tertio paullo longiore: prosterno late excavato, postice obtusissime rotundato. — Veseris STAL. Capite ante oculos producto; tuberculis antenniferis brevibus, haud vel levissime productis. Femoribus superne inermibus; prosterno serie laterali denticulorum setigerorum destituto. Capitis parte anteoculari a latere visa sensim angustata vel subangustata, superne in medio longitrorsum haud elevata, parte postoculari sensim vel subsensim angustata et in collum sensim vel subsensim transiente. Capite inter antennas spina destituto, parte postoculari parte anteoculari breviore vel longi- tudine xquali; lobis thoracis xque longis vel postico antico paullo longiore: tibiis anticis rectis vel apice levissime incurvis. Lobo antico thoracis spinoso vel tuberculato; scutello apice vel prope apicem spina erecta vel nutante armato vel apice in spinam plus minus recurvam producto: femoribus apice sub- tus inermibus. Capite subtus inermi. Oculis stylatis; articulo secundo antennarum primo paullo longiore; scutello triangulari, apice acuto, spina erecta discoidali armato. — Macrophthalmus ILaAP. Oculis sessilibus; articulo secundo antennarum primo fere duplo vel plus duplo longiore. — Spiniger BURM. Capite subtus spinis obtusis nonnullis armato; tibiis anticis fossa spongiosa destitutis. — Hoplogenius STAL. å Lobo antico thoracis inermi; apice scutelli spinoso-producto. Oculis mediocribus, subtus sat distantibus; femoribus apice imo subtus utrimque dente parvo armatis. — Leogorrus STAL. Oculis maximis, subtus subceontiguis vel maxime appropinquatis: femoribus apice subtus iner- mibus. — Opsicoetus KLUG. Capite inter antennas spina sat longa antrorsunmr nutante armato, parte postoculari parte an- teoculari paullo longiore:; lobo postico thoracis lobo antico multo breviore; tibiis anticis apice distincete incurvis et ultra insertionem tarsorum nonnihil productis, subtus utrimque dense denticulatis; fossis spongiosis nullis. — Vescia STAL. Capite ovato, subtus convexo parte anteoculari superne longitrorsum elevata, a latere visa superne rotundato-elevata et antice maxime declivi, parte postoculari superne tumescente; articulo secundo antennarum primo nonnihil longiore: pedibus brevibus; corpore toto sat dense piloso. — Microcleptes STAL. Capite subtus prosternoque utrimque ad suleum dentibus obtusis setigeris serie positis ar- matis; capite ovali vel subovato, parte postoculari plus minus tumescente, postice subito angustata; areis membrane breviusculis; pedibus brevibus, femoribus anterioribus saltem subtus spinosis, anticis incrassatis; tibiis anterioribus fossa spongiosa destitutis, anticis sub- 110 OM STADRI tus utrimque dense denticulatis; antennis brevibus, articulo secundo primo nonnihil lon- giore; marginibus lateralibus posticis thoracis ante basin hemelytrorum depressis. 29(30). Thoracis marginibus lateralibus posticis subdilatatis et ad angulos basales scutelli subpromi- nulis, lobo antico rugis longitudinalibus tuberculatis instructo; parte coriacea hemelytrorum subtruneata; membrana a corio distincta, area interiore ante apicem clavi antrorsum haud extensa; trochanteribus anticis subtus spina validiuscula armatis. — MNalata STAL. 30(29). ”Thoracis marginibus lateralibus posticis nec dilatatis, nec ad angulos scutelli prominulis, in marginem postieum sensim transientibus, lobo antico rugis destituto, tuberculis parvis setige- ris remote consperso; parte coriacea hemelytrorum angusta, cum membrana maxima, intus versus basin hemelytrorum longe extensa, subconfusa, membrane area interiore longe ante aream exteriorem producta:; trochanteribus anticis spina valida destitutis. — Microlestria STAL. RHODNIUS STÅL. SråL, Berl. EB: Z: IL: ps 104. (1859);0EHR Pabitl: pTR3 Knota((T868). 1. R. prolixus Står. — Rhodnius prolizus StåL, Berl. BE. Z. III. p. 104. 1. (1859). Patria: Cayenna. (Mus. Holm.); La Guayra. 2. R. nasutus StåL. — Rhodnius nasutus STÅL, Berl. BE. Z. III. p. 105. 2. (1859). Patria: Siara. 3. R. pictipes Står. — Sordide testaceo-flavescens, fusco-conspersus; capite infuscato, vitta angusta per- currente, inter et pone oculos ampliato, linea longitudinali laterali pone oculos maculaque inferiore subbasali testaceo-flavescentibus; maculis lobi antici thoracis, impressionibus scutelli, maculis marginalibus abdominis, fe- moribus, annulo ante medium apiceque tibiarum, tarsis, rostro, articulo ultimo excepto, antennarum articulo basali fere toto, secundo apicem versus, tertio prope basin nigris. 2. Long. 21 Lat. thor. 43, Lat. abd. 8 mill. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Congeneribus statura et sculptura maxime affinis; BE. prolizo similis, colore antennarum, rostri pedumque, lobo postico thoracis loco vittarum nigrarum nigro- -COnsperso, corio praesertim ad venas impictas irregulariter confluenter fusco-consperso differt. Membrana fusco- grisescens, areis medio parce pallido-variis. Abdomen dorso obscurius sordide testaceo-flavescens, ab connexivum in segmentis omnibus macula parva pallida notatum, con- nexivi segmentis ante medium nigris, parte nigra retrorsum ramos duos abbreviatos emittente: ventre pectoreque fusco-variegatis, illo disco utrimque serie macularum fuscarum, margine nigro-maculato. Pectus pone coxas nigro- vittatum. Femora nigra, maculis parvis flavo-testaceis, subconfluentibus conspersa. ERATYRUS STÅL. STAL, Berl. PE. 4. II p. 103. (1859); Hi Habri top l23- note C36S) 1. E. mucronatus StåL. — Fratyrus mucronatus Står, Berl. BE. Z. III. p. 103. 1. (1859). Patria: Demerary. 2. E. cuspidatus StåL. — Fratyrus cuspidatus Står, Berl. E. Z. III. p. 103. 2. (1859) Patria: Columbia. MECCUS STÅL. STÅL, Berl. PD. 4. TI ps 105859); EEC Rap: fp Ross 65): 1. M. phyllosomus Burm. — Conorhinus phyllosoma Burm., Handb. II: 1. p. 246. 3. (1835). — Meccus phyllosoma StåL, Berl. E. Z. III. p. 105. 1. (1859). Patria: Mexico. 5 2. M. mexicanus H. S. — Conorhinus mexicanus H. S., W. I. VIII. p. 71. f. 3839 et 840. (1848). Patria: Mexico. 3. M. pallidipennis Står. — Niger, nigro-pilosus; articulis duobus apicalibus antennarum, clavo pone me- dium, corio limboque basali extrorsum angustato membrange lividis, corii margine exteriore basi anguloque api- cali nigris; abdomine maculis marginalibus transversis, introrsum angustatis, subtriangularibus, apicem segmento- rum connexivi occupantibus, flavo-testaceis; rostro piceo articulo apicali pallidiore. &A. Long. 30, Lat. then 63, Lat. abd. 13 mill. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) ENUMERATIO HEMIP TERORUM. NE Pictura hemelytrorum a precedentibus mox distinguendus. Antenna in medio laterum partis anteocularis capitis insertae, articulo primo apicem capitis attingente. Rostrum articulo primo paullo pone locum insertionis antennarum extenso, articulo secundo primo vix duplo longiore. Thorax lobo antico disco anterius tuberculis duabus altis, conicis, et in medio laterum tuberculo minore, minus alto armato, angulis anticis in tuberculum conieum prominentibus: lobo postico obsolete rugoso, anterius obtuse bicarimato, angulis lateralibus apice rotun- datis, haud prominentibus. Hemelytra apicem abdominis subattingentia. Femora anteriora subtus apicem versus tuberceulis minutissimis duobus instructa, haud incerassata. Tibixe fossa spongiosa destitutze. CONORHINUS LaPr. Triatoma LAP., Ess. p. 11. (1832). — Conorhinus LaP., Ess. p. 78. (1832); Står, Berl. E. Z. III. p. 106. ISS»: Fabr. I. p. 123. (1868). 1. OC. rubro-fasciatus DE GEErR. — Cimex rubro-fasciatus DE GEER, Mém. III. p. 349. 24. pl. 35. f. 12. Hits) GOrRZr, I: Bb; Ip. 270. 89. (1778); RETzZ, G. et sp. p. 87. 434. (1783). — Beduvius Gigas FABR., aiatep. (29:01. (1775): Spec: II p. 371. 1. (1781). — Reduvius gigas FABR., Mant. II. p. 309. 1. (1787); BS KanVER p: 193: 1. (1794); SR. p: 267. 3. (1803): — Cimerx erythrozonias Ger, S. N. I: 4. p. 2181. 456. (1788). — Cimez gigas GMEL., S. N. I: 4. p. 2195. 544. (1788). — Conorhinus gigas BURM., Handb. II Wpar246, 1. (1835); BLAnck., Hist. III p. 108: 2. (1840); H. S., W. I. VIII p. 72. f. 841 et 842. (1848). == Conorhinus rubrofasciatus A. et S., Hist. p. 384. 1. pl. 8. f. 2. (1843). — Conorhinus rubro-fasciatus STÅL, RENA SITTA p: 110611. (1859); Hjafr; II ps 142. .1. (1865); H. Fabr. I. p. 123. 1. (1868). — Cono- Karmus stäl SIGN., An. S. BE: Fr: sér: 3. VIII ps 967. 184. (1861). — Storr Pun. :f. 85. Patria: Brasilia; Insule India occidentalis. (Mus. Holm.) Hec species etiam varias partes Africa et Asixe inhabitat. 2. C. variegatus Drury. — Cimer variegatus Drury. IN. I. p. 109. pl. 45. f. 5. (1770). — Cimex cla- viger GMEL.. S. N. I: 4. p. 2179. 441. (1788). — Conorhinus lecticularius STåL, BA BASAL pa LÖT 2 (1859). — Conorhinus lenticularius StåL, H. Fabr. I. p. 124. 3. (1868). Patria: America borealis, Texas. (Mus. Holm.); Insula Antigua. 3. OC. sanguisugus Lec. — Conorhinus sanguisuga Trc., Pr. Ac. Phil. VIL p. 404. (1855). — Conorhinus fateralis: STÅL, Berl. E. Z. IIl. p. 107. 3. (1859); H. Fabr. 1. p. 124. 4. (1868). Patria: America borealis, Texas. (Mus. Holm.); Georgia. 4. C. maculatus Er. — Conorhinus maculatus ER. in ScHomB., Reis. Guian. III. p. 614. (1848); Strå, HEI p. 108: 5. (1859); H. Fabr. I. p. 123. 1. (1868). Patria: Guiana. 5. C. vitticeps Står. — Conorhinus vitticeps StåL, Berl. E. Z. III. p. 109. 6. (1859); H. Fabr. I. p. Wed 12: (1868). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. 6. C. recurvus StåL. — Conorhinus recurvus StåL, H. Fabr. I. p. 124. 5. (1868). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) 7. OC. dimidiatus Larr. — Reduvius dimidiatus LATR. in HumMB., Rec. d'obs. p. 223. pl. 15. f. 11. — Conorhinus dimidiatus STÅL, Berl. E. Z. III. p. 110. 7. (1859); H. Fabr. I. p. 124. 6. (1868). Patria: Costa Rica; Mexico; Guayaquil. (Mus. Holm.) 8. C. maculipennis StåL. — Conorhinus maculipennis STåL, Berl. EB. Z. III. p. 111. 8. (1859); H. Fabr. INNpa 124. 7. (1868). Patria: Mexico. 9. C. Gersteckeri SvåL. — Conorhinus Gersteckeri STAL, Berl. B. Z. III p. 111. 9. (1859); H. Fabr: I p. 124. 8. (1868). Patria: Texas. 10. CC. nigro-maculatus Står. — Conorhinus variegatus Står, Berl. BE. Z. II. p. 113. 11. (1859); H. Häbr. of op. 124. 13: (1868). Patria: La Guayra. 11. C. sordidus Står. — Conorhinus sordidus StåtL, Berl. E. Z. III. pul08k4 (1859); FM Rabri LIP: 124. 14 (1868). Patria: Brasilia. 12. C. venosus Srår. — Niger, glaber, ventre pedibusque breviter pilosis; capite pedibusque obscure ferrugineis, illo superne pone medium lineis longitudinalibus duabus posterius abbreviatis nigris notato; maculis nonnullis obsoletis tuberculisque angulorum apicalium lobi antici, marginibus lateralibus vittisque angustis lobi postici thoracis, apice scutelli, macula prope basin clavi, venis fere totis, lineola oblique longitudinali media ad Nil2 GISDATE), marginem exteriorem nec non margine exteriore coril, venis membrane fasciisque connexivi, basin et apicem se- gmentorum occupantibus, flavo-ferrugineis. 9. Long. 22, Lat. thor. 5, Lat. abd. 9 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Heec species quoad longitudinem articuli primi antennarum ad duas preecedentes appropinquat et ad divisi- onem bb (vide Hem. Fabr.) generis est referenda. Caput gracile, thorace distincte nonnihil longius, poster ante ocellos convexum, parte postoculari retrorsum sensim änguptätat Anteunze nornihil pone medium partis anteocularis capitis insertae, articulo primo parte capitis ante antennas producta multo breviore. Rostrum arti- culis primo et tertio longitudine subequalibus, illo parte capitis ante antennas producta multo breviore, articulo secundo primo circiter quadruplo longiore. Thorax lobo antico anterius tuberculis duobus parvis obtnsd in- structo, lateribus tuberculo destitutis; lobo postico ruguloso, carimis duabus obtusis, divergentibus, pone medium evanescentibus instructo. Pedes breviusculi, femoribus anterioribus vix incrassatis, subtus apicem versus spinulis parvis pluribus armatis, posticis prope apicem bispinulosis. Pygidium feminze triangulare, aequilaterum, segmento dorsali primo subtruncato. | 13. C. Renggeri H. S. — Conorhinus Renggeri H. S., W. I. VIIL p. 71. f. 838. (1848); Står, Berl. Hl Z. TII. p. 112. 10. (1859). — Conorhinus sex-tuberculatus SPIN. 107 GAY Hist oh Zool. VII.-p. 218. 1. (18520 — Conorrhinus infestans PHiL., Reis. Atac. p. 173. 1. (1860). — Conorhinus sextuberculatus STåL, H. Fabr. I. p- 124. 11. (1868). / Patria: Buenos Ayres; Valparaiso. (Mus. Holm.) «& 14. C. rubro-varius BLAncH. — UConorhinus rubrovarius BLANCH. in D'ORB., Voy. dans VAmér. VE p.- 219: 761. pl. 29. f. 7. (1843). — Conorhinus phyllosoma H. S., W. I. VIII. p. 70. f. 837. (1848). — Conorhinus rubro-varius STÅL, Berl. E. Z: III. p. 113. 12. (1859); H: Fabr! I. p. 124. 9. (1868). Patria: Uruguay; Monte Video. (Mus. Holm.) In hac specie et proecedente pygidium femine est obtusum, segmento dorsali basali apice late sinuato. 15. OC. rubro-niger Står. — Conorhinus rubro-niger Står, Berl. E. Z. III. p. 114. 13. (1859); H. Fabr. I. p. 124. 10. (1868). Patria: Brasilia meridionalis. 16. C. cirecummaculatus STÅL. — Conorhinus circummaculatus STÅL, Berl. E. Z. III. p. 114. 14. (1859) H: Fabr. I. p. 124187 (1868): Patria: Buenos Ayres. ' 17. OC. octotuberculatus PHir. — Conorrhinus octotuberculatus PHiL., Reis. Atac. p. 173. 2. (1860). Patria: Atacama. 18. C. Paulseni Puir. — Conorrhinus Paulseni PHir., Reis. Atac. p. 174. 3. (1860). Patria: Atacama. 19. C. gracilipes PuirL. — Conorrhinus gracilipes Purir., Reis. Atac. p. 174. 4. (1860). Patria: Chile, Pan de azucar. Hee tres species secundum larvas vel pupas sunt descriptae. LAMUS STÅL. Står, Berl. B. 4. III p. 115. (1859); H. Fabr. I. p. 123. (1868). 1. L. megistus Burm. — (Conorhinus megistus BURM., Handb. II: 1. p. 246. 2. (1835); BLAncu., Hist III. p. 108. 1 (1840). — Lamus megistus Står, Berl. E. Z. III. p. 115. 1. (1859). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) 2. DL. geniculatus Larr. — Reduvius geniculatus LATR. in HumB. Rec. d'obs. p. 225. XIL pl 15. f. 12 — Conorhinus lutulentus ER. in ScHomMB., Reis. Guian. III. p. 614. (1848). — Lamus geniculatus STÅL, Be IB. Ip 162: (1859). Patria: Guiana; Venezuela; Brasilia; Peru. f i BELMINUS STAL. STÅL, Berl. E. Z. III. p. 102. (1859); H. Fabr. I. p. 123. (1868). 1. B. rugulosus StåL. — Belminus rugulosus StåL, Berl. E. Z. III. p. 102. 1. (1859). i Patria: Columbia. AS ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 113 SPHZERIDOPS A. et S. IACKenL Sist... p. SoL. (1843); STAL, H. afr. IT. p. 121. (1865). 1. S. amenus Sr. F. et S. — Reduvius amenus St. F. et. S., Enc. X. p. 275. 9. (1825). — Spheridops amenus A. et S., Hist. p. 382. 1. pl. 8. f. 1. (1843). Patria: Brasilia, Minas Geraés. (Mus. Holm.) VESERIS STÅL. STAL, Hlafro lp ot21A (1865). 1. V. rugosicollis StåL. — Spheridops rugosicollis STÅL, Rio H. I. p. 60. 1. (1862). — Spheridops inermis MaYR, Verh. z.-b. Ges. Wien. XV. p. 438. (1865); Reise Nov. Hem. p. 150. f. 39. (1866). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Figura 234 StoLLui ad hanc speciem forte est referenda. MACROPHTHALMUS Lar. Macrophthalmus LaAP., Ess. p. 11. (1832). — Macrops Burm., Handb. II: 1. p. 232. (1835); A. et S. Hist. p. 347. (1843); StåL, H. afr. III. p. 121. (1865). 1. M. pallens Lar. — Macrophthalmus pallens Lar., Ess. p. 11. (1832). — Macrops pallens BURM., Handb., NanNDpA233. 1. (1835); BLANcH., Hist. II. p. 103. (1840); A. et S., Hist. p. 348. 1. (1843); H. S.:; W. I VIII. p. 68. f. 836. (1848). Patria: Brasilia, Rio Janeiro; Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) 2. M. histrionicus Står. — Macrops histrionicus STåL, Stett. E. Z. XXIIL p. 456. 320. (1862). Patria: Mexico, Vera Cruz; Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) SPINIGER BUuRrwM. Spiniger Burm., Handb. II: 1. p. 234. (1835); A. et S., Hist. p. 334. (1843); Står, H. afr. III. p. 122. (1865). — Acrocoris Hann, W. I. III. p. 22. (1835). DIvISIO PRIMA. Acidoparius STÅL. Gene apice intus in angulum acutum prominulxe. Oculi magni, per latera tota capitis transver- sim extensi. Thorax lobo antico spinis duabus longis discoidalibus tuberculoque laterali parvo ar- mato; angulis lateralibus lobi postici spina longa instructis. Scutellum spina apicali erecta longissima armatum. Femora anteriora subtus spinis distinctis destituta, basin versus sepissime spinulis vel granulis minutissimis acutiusculis instructa. Tibie antice subtus inermes. Segmentum secundum ventris saltem basin versus carimatum. 1. S. festivus StåL. — Spiniger festivus StTåL, Stett. E. Z. XX. p. 399. 17. (1859); Berl. E. XIII. pr 232. 6. (1869). — Spiniger maculatus SIGN, An. S. E. Fr. sér. 4. II. p. 584. 13. pl. 15. f. 5. (80) Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.); Peru. 2. S. spinidorsis Gray. — Reduvius spinidorsis Gray in GRIFF., An. kingd. XV. p. 244. pl. 91. f. 1. 832); STÅL, Stett. HB. Z. XX. p. 403. 1. (1859). Spiniger fHavispinus STÅL, Stett. BE. NA IXEXEp: 140055: (1859); Berl. E. Z. XIII. p. 232. 7. (1869). — Spiniger flavipennis MaAyr, Verh. z.-b. Ges. Wien. XV. p. 439 (1865). — SToLL, Pun. f. 121. Patria: Surinam; Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Spine thoracis tote lutescentes. Ale fusce, area parteque adjacente exteriore ochraceis. 3. S. obscuripennis Står. — Niger, opacus, ventre subceruleo-nigro, nitido; spinis thoracis basin versu, spinaque scutelli apice sordide flavescentibus; vitta obsoleta posteriore clavi, parte interiore corii, membrana apice are maculaque pone aream alarum fusco-ochraceis. 9. Long. 28, Lat. 6 mill. Patria: America meridionalis, Surinam? (Mus. Holm.) Precedenti maxime affinis, colore spinarum thoracis hemelytrorumque diversus. Articulus secundus anten- narum verisimiliter fulvus, mutilus in exemplo descripto. 4. S. nigripennis Står. — Niger, opacus, ventre ceeruleo-nigro, nitido; articulo secundo antennarum fulvo, basi nigro; spinis lobi antici thoracis, apice excepto, spinis angulorum lateralium basin versus et apice, nec non K. Vet. Akad. Handl. Band. 10. N:o 4. 15 114 OMKSIMA 1) spina scutelli sordide flavescentibus; vena exteriore corii medio nec non venis duabus interioribus membranze basi obsolete fusco-fulvescentibus; alis immaculatis vel ad medium marginis exterioris macula obsoleta subochracea notatis. >. 9. Long. 24-—26, Lat. 5 mill. AA. Oculis quam apud feminam paullo majoribus et inferne paullo magis appropinquatis. pe Patria: Surinam. (Mus. Holm.) pe Precedentibus duobus maxime affinis, colore hemelytrorum mox distinguendus; an varietas? Div1isS1o SECUNDA. Micracidius STAL. Gene apice intus acute, prominule. Thorax lobo antico disco tuberculis duobus interdum ob- soletis et utrimque tuberculo laterali distineto instructo: angulis lateralibus lobi postici acute promi- nentibus. Scutellum spina brevi vel tuberculo conico armatum. Femora anteriora subtus inermia, antica basi minute granulata. 5. S. nitidiventris Står. — Spiniger nitidiventris STÅL, Stett. E. Z. XX. p. 396. 3. (1859); Berl. E. Z. ATINp: 231..4. (1869): Patria: Brasilia. j 6. S. angularis Står. — Spiniger angularis STÅL, Stett. EB. Z. XX. p. 396. 4. (1859); Berl. E. Z. XIIL p. 231. 5. (1869). Patria: Brasilia. DIVvISIO TERTIA. Spiniger BURM. Gene apice obtuse. Thorax lobo antico tuberculis quattuor conicis armato: angulis lateralibus lobi postici spina brevi armatis. Scutellum disco spina brevi armatum. Venter marium mihi cogni- torum usque ad apicem segmenti quinti carinatus, feminarum in segmentis duobus vel tribus basali- bus carina instructus. Femora anteriora subtus spinulis parvis armata. Tibie antice subtus utrim- que denticulate. Oeculi parvi, minus prominuli, a latere visi per-partem lateralem inferiorem capitis haud extensi. 7. $S. ater St. F. et. S. — RBeduvius ater St. F. et S., Enc. X. p. 274. 3. (1825); BLAncH., Hist. 15 p. 104. 3. (1840). Spiniger ater Burm., Handb. II: 1. p. 234. 1. (1835); A. et S., Hist. p. 335. 1. (1843); STÅL, Stett.. I. Z. AX. pp. 300. 1: (1859); Berlib. Ze KOmMIpE 2312 (Se Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 8. S. opaciventris StåL. — Spiniger opaciventris STÅL, Stett. EB. Z. XX. p. 395. 2. (1859); Berl. E. Z. XIII. p. 231. .3..(1869). Patria: Brasilia. Divis1o QUARTA. Acrocoris HAHN. Genze apice obtuse. Thorax spinis tuberculisque varie magnitudinis armatus. Scutellum apice spina plerumque erecta armatum. Venter marium plerumque longe ultra medium, ad vel fere ad apicem segmenti quinti carinatus. Oculi plerumque magni et per latera tota capitis transversim extensi. a. Angulis lateralibus thoracie rectis, acuminatis vel spinosis. b. Angulis lateralibus thoracis spina armatis, lobo antico disco spinis duabus vel tuberculis altis coni- cis instructo. cec. Lobo antico thoracis tuberculis quattuor conicis, fere que altis, instructo; parte intraoculari capitis ad oculos tuberculo parvo obsoleto instructo; oculis parviusculis. 9. S. luteo-guttatus Står. — Spiniger luteoguttatus Står, Ö. V. A. F. 1854. p. 237. 1; Stett. B. Z. XX. P2 0310: (1859 Bia KIILp- 23 RA(L860 Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) ec. Lobo antico thoracis disco spinis duabus et utrimque spina breviore vel tuberculo parvo, raro de- Jiciente, armato; parte intraoculari capitis ad oculos rarissime tuberculato; oculis swpissime magnis. d. femoribus anticis subtus inermibus vel parce obsoletissimeque spinulosis. ENUMERA TIO HEMIPTERORUM. 115 10. S. femoralis Står. — Spiniger femoralis Står, O. V. A. F. 1854. p. 237. .3; Eug. resa. Ins. p. Bkred5A (1859); Stett. Bb. ANXNX. p..398.411. (1859); Berl sö Z., XII p:-232-110 (1869): Patria: La Plata; Uruguay. (Mus. Holm.) Pars intraocularis capitis ad oculos tuberculo minutissimo obsoleto interdum instructa. 11. S. fraternus Står. — Spiniger fraternus STAL, Stett. E. Z. XX. p. 398. 12. (1859); Berl. E. Z. Np: 233. 12: (1869): Patria: Buenos Ayres. 12. S. fulvicrus StåL. — Niger, opacus, remote nigro-pilosus, ventre nitido; articulo secundo antennarum tibiisque fulvis, illius apice imo, harum basi apiceque imis nigris; alis fuscis, ante medium sordide flavescen- tibus. 2. Long. 18, Lat. 4 mill. Q Segmento secundo ventris saltem basin versus carinato. Patria ignota, forte Brasilia meridionalis. (Mus. Holm.) Statura pracedentium duorum; S. femorali quoad formam thoracis et scutelli, longitudinem et crassitiem spinarum simillimus, divergit colore articuli primi antennarum hemelytrorumque, oculis minoribus, hemelytrisque longioribus. Caput ad oculos tuberculo parvo setigero instructum. Oculi parvi, a latere visi paullo plus quam dimidium latitudinis laterum capitis occupantes. Thorax lobo antico disco spinis duabus minus longis, crassi- usculis et utrimque tuberculo distineto acutiusculo, angulis lateralibus lobi postici spina mediocri, extrorsum ct leviter sursum et retrorsum vergente armatis; lobo postico in impressionibus longitudinalibus transversim ru- goso. Spina scutelli longiuscula, retrorsum nutante. Femora anteriora inermia. Tibiz antice subtus inermes. Fosse spongiosa paullo plus quam tertiam partem tibiarum anticarum, vix plus quam quartam partem tibiarum intermediarum occupantes. 13. S. ochripennis Står. — dSpiniger ochripennis STÅL, O. V. A. F. 1854. p. 237. 2; Berl. E. Z. XIII. p. 232. 8. (1869). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) Quoad staturam, longitudinem spinarum pedumque sequentibus quinque maxime affinis, fossa spongiosa tibiarum anteriorum longiore praesertim divergens. Pronotum obscure fusco-testaceum, spinis apicem versus le- viter pallescentibus. Tibize basi obscure fusco-testacer. 14. L. truculentus Står. — Spiniger truculentus STÅL, Rio H. I. p. 70. 3. (1860); Berl. E. Z. XUI. p R32:49. (1869). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. IIolm.) 15. S. sororius STÅL. — Spiniger sororius STÅL, Stett. E. Z. XX. p. 397. 10. (1859); Berl. E. Z, XII. pr 232. 10. (1869) Patria: Brasilia. 16. S. luteispinus Står. — Spiniger luteispinus STAL, Stett. E. Z. XX. p. 397. 8. (1859); Berl. E. Z. WII p- 233. 13. (1869). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. 17. S. sordidipennis Står. — Spiniger sordidipennis STÅL, Stett. EB. Z. XX. p. 397. 9. (1859); Berl E. Z. XIII. p. 233. 14. (1869). Patria: Brasilia. 18. S. tibialis Står. — Spiniger tibialis Står, Rio H. I. p. 70. 2. (1860); Berl. E. Z. XIII. p. 233: 251869). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 19. S. albispinus Er. — Spiniger albispinus ER. in ScHoMB., Reis. Guian. III. p. 613. (1848); Står, BITEER Re pZ Xp. 400: 19. (1859); Berl: E. Z. XIII. p. 233. 16. (1869). Patria: Guiana; Bahia. 20. S. thoracicus ST. F. et S. — Reduvius thoracicus St. F. et S., Enc. X. p. 275. 4. (1825). — Spi- niger thoracicus BURM., Handb. II: 1. p. 234. 4. (1835); StåL, Stett. EB. Z. XX. p. 397. 7. (1859); Berl. E. KIRKE Ep. 233. 17: (1869). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 21. S. limbatus St. F. et S. — Reduvius limbatus St. F. et S., Enc. X. p. 275. 5. (1825); BLANCH., Hist.- III. p. 104. 4. (1840). — Spiniger limbatus Burm., Handb. II: 1. p. 234. 2. (1835); Haun, W. TASENT: ro n(835); ÅA et S., Hist. p. 330. 2. (1843); StÅL, Stett. BH XXIp. 398013. (1859); Berl. BZ: KIM. p. 233. 18. (1869). — Acrocoris circumeinctus Hann, W. I. III. f. 246. (1835). Patria: Brasilia; Mexico. (Mus. Holm.) Exempla mexicana lobo postico thoracis luteo, antice fascia abbreviata nigra notato, gaudent. 22. S. coxalis Står. — dSpiniger cozalis StåL, Stett. EB. Z. XX. p. 398. 14. (1859); Berl. E. Z. XIII. pr233. 19. (1869). Patria: Brasilia. 116 CI SMÅTT) 23. SS. annuliger Står. — Spiniger annuliger Står, Stett. BE. Z. XX. p. 399. 15. (1859); Berl. E. Z. XIII. p. 233. 20. (1869): — Spiniger annulifer STAL, Rio H. I. p. 71. 9. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 24. S. simulans Står. — Spiniger simulans STIL, Stett. E. Z. XX. p. 399. 16. (1859); Berl. E. Z. XIII. Pp. 230. 21. (LB69) Patria: Brasilia, Bahia. dd. Femoribus anterioribus spinis distinctis armatis; tibis anticis subtus utrimque minute denticulatis. e. Lobo antico thoracis tuberculo laterali destituto. 25. S. mundus StåL. — Spiniger mundus Står, Stett. E. Z. XX. p. 400. 20. (1859); Berl. E. Z. XII. p. 234. 29. (1869). Patria: Venezuela. 26. S. formosus SrtåL. — Niger, parce pilosus; capitis parte superiore ante ocellos vittaque inferiore, rostro, spinis maculaque angusta laterali lobi antici nec non fascia media spinisque lobi postiei thoracis, spina scutelli, macula rotundata parva pone medium ad marginem exteriorem corii sita, fascia laterali basali prostethii, maculis duabus lateralibus mesostethii, macula laterali metastethii, sternis, excepta fascia prosterni, acetabulis, abdomine pedibusque sordide flavescentibus; apice imo femorum posticorum tarsorumque anteriorum, tibiis pos- ticis tarsisque posticis nigris; membrana fascia media pallide griseo-flavescente ornata, pone fasciam fuscescente; alis vinaceis; abdomine apice nigricante; ventre latera versus maculis tribus fuscis. AS. Long. 15, Lat. 3 mill. A. Ventre carima, usque in basin segmenti quinti extensa, instructo. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Oculi magni, in medio laterum capitis siti. Thorax spinis sat longis armatus, lobo postico-ruguloso, an terius carinis duabus brevibus divergentibus obtusis instructo. Spina scutelli erecta, sat longa. MHemelytra api- cem abdominis superantia. Femora anteriora gracilia, antica subtus spinulis compluribus parvis et pone medium spinis nonnullis distinctioribus, intermedia pone medium spinulis nonnullis armata. Margo abdominis inermis. 27. $S. amazonus StåL. — Spiniger amazonus StåL, Ö. V. A. F. 1866. p. 300. 2; Berl. E. Z. XII. p. 234:130. (1869). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm). 28. S. pyrrhomelas StåL. — Spiniger pyrrhomelas StTåL, O. V. A. F. 1866. p. 300. 1; Berl. E. Z. XIII. p. 234. 28. (1869). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm). ee. Lobo antico thoracis spinula vel tuberculo laterali plerumque distinetissimo armato:; angulis apica- libus segmentorum plurimorum abdominis apud mares mihi cognitos spinula armatis, angulis segmenti basalis femimarum spinula instructis. 29. S. melanochrus StåL. — Croceus; macula transversa capitis pone ocellos, spinis thoracis, basi ex” cepta, maculis duabus anterioribus lobi postici thoracis, hemelytris, excepta fascia lata media, parte apicali fe” morum omnium annuloque lato medio femorum posticorum, basi apiceque tibiarum saltem anteriorum, nigris; antennis fusco-flavescentibus, articulo basali apicem versus nigricante. 9. Long. 18, Lat 4 mill. Patria ignota. (Coll. SIGNORET). Statura formaque partium sequentibus simillimus, pictura tuberculoque laterali lobi antici thoracis minutis- simo et obsoletissimo differt. Venter feminze fere ultra medium segmenti quinti carinatus, segmento sexto (an fortiuto in exemplo descripto?) fusco. Pars apicalis nigra femorum anteriorum annulo obsoleto pallido notata. Spina scutelli mutila in exemplo descripto. 30. $S. eburneus Sr. F. et 8. — Reduvius eburneus ST. F. et S., Enc. X. p. 275. 7. (1825). — Spiniger eburneus BurmM., Handb. II: 1. p. 234. 3. (1835); A. et S., Hist. p. 335. 3. pl. 6. f. 7. (1843); H. ,S5 WEE VIII. p. 65. f. 833. (1848); Svår, Stett. BD. Z. XX. p. 401. 21. (1859); Berl. E. Z.: XII. p: 234. 220569 Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 31. S. nigro-spinosus StåL. — Spiniger nigro-spinosus STåL, Rio H. I. p. 70. 6. (1860); Berl. BE. 4. XIII. p. 234.233. (1869). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 32. $S. miniaceus MaYyr. Spiniger miniaceus MaYr, Verh. z.-b. Ges. Wien. XV. p. 439. (1865); Reis. Nov. Hem. p. "153. f. 41. (1866). Patria: Brasilia. 33. S. obscuricornis STÅL. BY CZ XIII: op. 234724: (1869): Patria: Brasilia. Spiniger obscuricornis STÅL, Stett. E. Z. XX. p. 401. 22. (1859); Berl ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 17 34. S. rufescens StåL. — Spiniger rufescens STÅL, Stett. B. Z. XX. p. 401. 23. (1859); Berl. E. Z. XIII. p. 234. 25. (1869). — Spiniger obscuricornis STÅL, Rio H. I. p. 71. 7. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 35. S. tricolor St. F. et S. — Reduvius tricolor St. F. et S., Enc. X. p. 275. 6. (1825). — dSpiniger Wlavovarius H. S., W. I. VIII p. 65. f. 834. (1848). — Spiniger tricolor STåL, Stett. E. Z. XX. p. 401. 24. (1859); Berl. E. Z. p. 234. 26. (1869). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) bb. Angulis lateralibus lobi postici thoracis spina destitutis, lobo antico disco bituberculato; spina scu- telli brevi, levissime nutante. f. Lobo antico thoracis tuberculo laterali destituto; femoribus anterioribus subtus spinis compluribus parvis et nonnullis majoribus armatis. 36. S. flavo-fasciatus Står. — Spiniger flavo-fasciatus STÅL, Stett E. Z. XX. p. 402. 25. (1859); Rio np 13. (1860); Berl. EB: Z. XIII. p. 234. 27. (1869). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.); Bahia. ff. Lobo antico thoracis tuberculo parvo laterali interdum valde absoleto instructo: femoribus anteri- oribus subtus spinulis parvis armatis. 37. S. stillatipennis Står. — Spiniger stillatipennis STåL, Stett. BE. Z. XX. p. 402. 26. (1859) ”); Berl. BE. Z. XIII. p. 234. 31. (1869). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) 38. S. affinis Står. — Spiniger affinis STÅL, Stett. B. Z. XX. p. 402. 27. (1859); Berl. E. Z. XIII. p. 234. 32. (1869). Patria: Brasilia. 39. S. ruficollis Står. — Niger, parce pilosus; capite subtus genisque, articulo primo rostri prothoraceque rufo-testaceis, hujus lobo postico macula oblonga media nigra notato; macula parva basali clavi, limbo lato ex- teriore antice posticeque latiore corii nec non macula transversa basali extrorsum angustata basali membranze sordide flavescentibus; angulis lateralibus lobi postici thoracis limboque abdominis concoloribus. &. Long. 15, Lat. 3 mill. FS. Ventre ante medium carinato. Patria: Brasilia? (Mus. Holm.) Precedentibus duobus maxime affinis, colore hemelytrorum mox distinctus. 40. S. scutellaris Står. — Spiniger scutellaris STåL, Stett. B. Z. XX. p. 403. 28. (1859); Berl. E. Z. XII. p. 234. 33. (1869). — Spiniger tristillatus Står, Rio H. I. p. 71. 12. (1860); Berl. E. Z. XIII. p. 234. 34. (1869). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm) aa. ÄÅngulis lateralibus thoracis rotundatis, inermibus. 41. S. bicolor Står. — Spiniger bicolor StåL, Stett. E. Z. XX. p. 396. 6. (1859); Berl. E. Z. XLI. p. 234. 35. (1869). Patria: Brasilia. D1IviS1I0o QUINTA. Juga alte elevata. Gene apice obtusx. Thorax lobo antico disco tuberculis vel spinis brevibus armato, angulis lobi postici acute productis. Spina apicalis scutelli nonnihil reflexa. Pedes breviusculi; femoribus anterioribus subtus spinulosis; fossa spongiosa tibiarum anteriorum parva; articulo apicali tarsorum posticorum articulis duobus basalibus simul sumtis longitudine subequali. 42. S. rubro-pictus H. S. — Platymeris rubropieta H. S., W. I. VIII. p. 31. f. 806. (1848). — Spiniger rubro-pictus STÅL, Berl. E. Z. XIII. p- 235. 36. (1869). Patria: Cayenna. (Coll. SIGNORET.); Brasilia. 43. S. Steinii Står. — Spiniger Steini StåL, Stett. E. Z. XX. p. 403. 29. (1859). — Spiniger Steinii Sri öBerl. Bb. .Z. XI. p. 235. 37. (1869). Patria: Brasilia. 44. S. lineatus Sr. F. et S. — Reduvius lineatus St. F. et 8., Enc. X. p. 275. 8. (1825); Står, Stett. Upkr ED.0.€ p- 403. 3. (1859.) ”) In descriptione lege: capite subtus et anterius (nec antennis). 118 CASA; Patria: Cayenna. Ad S. festivum forte referendus vel eidem affinis. j 45. S. miltosomus BraAncH. — Reduvius miltosoma BLancH. in pD'ÖRB., Voy. Amér. VI. 2. p. 218. 757. pl. 29. f. 3. (1843); STAL, Stett.. EB. Z. XX. p. 403::2.. (1859). Patria: Bolivia, Santa Cruz. 46. S. brunneus MaAYRr. Nov. Hem. p. 182. f. 40. (1866). Patria: Brasilia. Ad SS. tibialem et sordidipennem valde appropinquare videtur. 47. $S. alcides Står. — dSpiniger Alcides Står, An. S. E Fr. sér. 4. III. p. 56. 1. (1863). Patria: Brasilia borealis. HOPLOGENIUS STÅL. i Corpus nonnihil elongatum. Caput oblongum. Thorace nonnihil brevius, superne remote granu- latum, subtus utrimque ante et pone oculos tuberculo spiniformi setigero instructum; jugis in tuber- culum elevatis; parte ocellos ferente elevata. Oeculi magni, valde prominuli, per latera tota capitis transversim extensa. Antenne mediocres, articulo primo capite breviore, hujus apicem tamen multo superante, articulo secundo primo plus duplo longiore. Rostrum validiusculum, articulo primo parti anteoculari capitis longitudine subequali, secundo primo fere plus dimidio longiore, tertio primo pa- ullo breviore. Thorax paullo ante medium distincete constrictus, lobo antico inxquali, remote granu- lato et spinuloso, apice depresso, angulis anticis in tuberculum conicum prominulis: lobo postico den- sissime granulato, inermi, angulis lateralibus rectis, paullo prominulis. Scutellum apice spina brevi erecta armatum, lateribus basi tuberculo instructis. Hemelytra apicem abdominis attingentia. Pro- sternum obtuse sulcatum, anterius utrimque spina porrecta mediocri, ipsa spinis tribus vel una tantum armata, preditum. Metasternum carinatum. Abdomen hemelytris paullo latius, ventris segmento se- cundo, apud feminas saltem, carinato. Pedes longi, graciles, femoribus anterioribus subtus per totam longitudinem dense spinulosis, spinis nonnullis majoribus intermixtis, femoribus anticis nonnihil in- crassatis, apicem versus sensim gracilescentibus; trochanteribus anticis apice subtus spina armatis; ti- bis anterioribus subtus utrimque spinis gracilibus setiformibus dense armatis, fossa spongiosa desti- tutis; coxis anticis sat longis, antice basin versus spinosis; tarsis longiusculis. 4 Spinigero proximum genus, capite subtus spinoso, coxis anticis longioribus tibiisque anticis fossa spongiosa destitutis distinctum. 1. H. obsoletus BrancH. — Reduvius obsoletus BLANCH. in D'ORB., Voy. Amér. VI. 2. p. 218. 758. pl 20. 14. (1843): Patria: Patagonia. (Coll. SIGNORET.) LEOGORRUS STÅL. STÅL, Stett. E. Z. XX. p. 404. (1859); H. Fabr. I. p. 125. not. (1868). a. Capite longiore, a latere viso posterius minus convexo; oculis minoribus; impressione transversa th racis in medio dimidii lateralis nec impressa nec ruga interrupta, prope impressionem longitudinalem deleta. 1. L. formicarius FABrR. — Reduvius formicarius FABR., S. R. p. 280. 66. (1803). — Platymeris formi- caria BurM., Handb. Il: 1. p. 233. 3. (1835); H. S., W. I. VIII. p. 33. f. 808. (1848). — Leogorrus' formi- Carius) STAL, El. Fabr. I potf254 13868): Patria: Cayenna; Surinam. (Mus. Holm.) ' aa. Capite plerumque breviore et posterius convexiore; oculis moajoribus; dimidio laterali impressionis transverse thoracis rugis duabus interrupta, ad impressionem longitudinalem mediam obsoletiore, semper ta- men ibidem distinguenda. b. Venis membrane pallidis et pallido-marginatis. 2. DL. litura FABR. — Reduvius litura FABR., Mant. II. p. 310. 17. (1787); E. S. IV. p. 199. 22. (1794); S. R. p. 272. 31. (18038). — Cimer cayennensis GMEL., S. N. I: 4..p. 2198. 567. (1788). — Platymerisi myts mecodes H. S., W. I. VIII. p. 32. f. 807. (1848). — BReduvius (Platymerus) myrmecodes GUukRrR. in SAGRA, Hist. Cuba. Ins. p. 410. (1857). — Leogorrus litura StåL, H. Fabr. I. p. 126. 2. (1868). Patria: Brasilia, Rio Janeiro, Minas Geraös; Nova Granada, Bogota: Mexico. (Mus. Holm.); Cuba. övr >> a ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 119 bb. Venis membrane concoloribus. ce. Membrana basi maculis flavescentibus notata. d. Antennis, rostro pedibusque totis dilute piceis vel flavo-piceis. 3. L. ochropus Srår. — Acanthaspis ochropus STåL, O. V. A. F. 1855. p. 188. 4. Patria: Brasilia, Minas Geraés, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) H&ec species quoad staturam et formam capitis ad L. formicarium appropinquat. Venter segmento basali et interdum basi segmenti secundi carinatis, incisura prima transversim rugosa. Mas mihi ignotus. 4. L. pallipes Står. — Piceus, remote pilosus; antennis, rostro pedibusque dilute piceis vel flavescente- piceis; macula majuscula communi hemelytrorum, partem dimidiam posticam clavi et partes adjacentes corii mem- branzgeque occupante, angulo apicali corii, maculis tribus basalibus, margine imo basali ad angulum apicalem corii, linea ad venam exteriorem, nec non limbo interiore basin versus maculaque oblonga obsoletiore are in- terioris membrane flavescente-griseis; alis sordide hyalinis, apicem versus obsolete subinfuscatis; incisuris quattuor anterioribus ventris versus medium rugulis transversis instructis. 9. Long. 11, Lat. 3 mill. Patria: Brasilia, Minas Geraés, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Pracedenti simillimus, minor, capite breviore, posterius convexiore, oculis majoribus, per latera tota vel fere tota capitis extensis, incisuris plurimis ventris rugulosis, membrana in area interiore macula oblonga margineque interiore pallescentibus differt. Fossa spongiosa circiter quartam partem tibiarum anteriorum occupans. dd. Antennis, rostro pedibusque nigro-piceis, tarsis flavo-piceis. 5. DL. venator Står. — Leogorrus venator Står, Stett. E. Z. XXIII. p. 456. 323. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) ce. Parte fere dimidia vel saltem tertia basali membrane flavescente. 6. DL. picturatus Står. — Niger, setulosus; clavo posterius, macula anguli interioris anguloque apicali corii nec non parte anteriore membranza sordide flavescentibus; tarsis flavo-piceis. A. 9. Long. 11, Lat. 35 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Congeneribus plurimis, praesertim LL. pallipedi et venatori valde affinis, differt pictura membrane, ventre per totam longitudinem distincte carinato, insisurisque quattuor anterioribus versus medium distinctissime transversim rugulosis. Ale ante medium obsolete sordide flavescentes, pone medium infuscatze. VESCIA STÅL. STÅL, H. afr. III. p. 123. (1865). 1. V. spicula Står. — Vescia spicula Står, Berl. E. Z. X. p. 166. 1. (1866). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Pars postocularis capitis parte anteoculari paullo longior, superne convexiuscula, retrorsum sensim angustata, antice ad oculos subceoarctata. Lobus anticus thoracis impressione longitudinali anterius subtili instructus, po- stice tuberculis parvis quattuor, lateralibus acutiusculis, et anterius tuberculis parvis duobus instructus, lobus po- sticus postice spinis duabus brevibus armatus, spina angulorum lateralium illis paullo longiore. Femora antica inerassata, apicem versus graciliora, subtus pilosa et utrimque spinulosa. OPSIC(CETUS KLUuG. Opsicetus KLuG, Symb. ph. II. (1830); Står, H. afr. III. p. 138. (1865). — Reduvius BuRM., Handb. II: p254 (1835); A. et S:, Hist. p. 337. (1843). 1. O. pungens LEc. — Reduvius pungens Lec., Pr. Ac. Phil. VII p. 404. (1855). Patria: America borealis, Georgia. MICROCLEPTES STAL. Står, Ö. V. A. F. 1866. p. 240. 1. M. biannulipes Står. — Opsicetus biannulipes MONTR. et SIGN., An. S. E. Fr. sér. 4.1. p. 69. 36. (1861). Patria: Cuba. (Mus. Holm.) Hec species etiam Indiam occidentalem et insulas quasdam maris pacifici inhabitat. NATLATA STÅL; SMALT MARIO klok Le PI VN (LBO0)5FER saft llIn, prel23.. (1865). a. KRostro pedibusque griseo-flavescentibus, nigro-annulatis. 120 - GCEASINAIE., 1. N. aspera StåL. — NMNalata aspera StåL, Rio H. I. p. 79. 1. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 2. N. setulosa Står. — Nalata setulosa StÅL, Stett. E. Z. XXIII. p. 456. 324. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Preecedenti valde affinis, differt femoribus posterioribus apice tibiisque posterioribus basi nec non p coriacea hemelytrorum nigricantibus, hac prope marginem exteriorem macula obsoleta pallescente notata. aa. Rostro pedibusque pallide flavescente-cinnamomeis, annulis obscurioribus ornatis. 3. N. fuscipennis Står. — Nalata fuscipennis STåL, Rio H. I. p. 80. 2. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro; Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) 4. N. rudis StåL. — Nalata rudis Står, Stett. E. Z. XXIII. p. 457. 325. (1862). ä ' Patria: Mexico. s MICROLESTRIA STÅL. Hoc genus ad MNalatam maxime appropinquat, differt notis in conspectu generum allatis. 1. M. plebeja Står. — MNalata plebeju Står, Rio H. I. p. 80. 3. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 2. M. fuscicollis Står. — MNalata fuscicollis StåL, Rio H. I. p. 80. 4. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Subf. Salyavatina STAL. SALYAVATA A. et S. A. et S., Hist. p. 349. (1843); Står, H. afr. III. p. 144. (1865). 1. S. variegata A. et S. — Salyavata variegata A. et S., Hist. p. 350. pl. 6. f. 6. (1843). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.); Cayenna. Subf. Stenopodina STÅL. PNIRONTIS STÅL. Pnirontis Står, Ö. V. A. FE. 1859. p. 381; H. Fabr. I. p. 126. (1868) ”"). — Centromelus F1EB., Eur. Hem p. 42 et 151. (1861). Subg. Pnirontis STAL. 1. P. (Pnirontis) scutellaris Står. — Pnirontis scutellaris Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 382..1;5 HH: Fab Tp 28: (1865): Patria: Brasilia. Subg. Centromelus FiEB. 2. P. (Centromelus) languida StåL. — Pnirontis languida STÅL, Ö: VIA RL850: p. 382. 2, H. Fab pr 2368): Patria: America borealis, Texas. (Mus. Holm.); Carolina; Brasilia. 3. P. (Centromelus) tabida Står. — Pnirontis tabida Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 382. 3; H. Fabr. p. 129. 3. (1868). Patria: Brasilia. 4. P. (Centromelus) pallescens Står. — Pnirontis pallescens STÅL, O. V. A. F. 1859. p. 382. 4; H. abr. I. p. 129. 4. (1868). Patria: Brasilia. 5. P. (Centromelus) infirma Står. — Pnirontis infirma STAL, Ö. V. A. F. 1859. p. 382. 5; H. Habrgls 129. 5. (1868). Patria: Cuba. (Mus. Holm.); Carolina; Brasilia borealis. | b ”) Obs. Pnirontis et Pygolampis marginibus lateralibus inferioribus partis anteocularis capitis in carinam vel rugam deorsum ve tem elevatis, gaudent, hac ruga vel carina interdum spinis deorsum vergentibus armata; pars anteocularis capitis igitur plus nus excavata apparet. In generibus americanis reliquis pars anteocularis capitis subtus planiuscula vel transversim convexa, oculos interdum in generibus quibusdam (Gnathobleda, Ctenotrachelo) denticulis minutissimis segre distinguendis, in marginibus teralibus serie positis, instructa. B ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 121 6. P. (Centromelus) serripes FaBr. — Gerris SETIPESTIRABRS NS: (RIS Lpa 261: Ha (MS03) SK Pro j (Centromelus) serripes StåL, H. Fabr. I. p. 126. 1 et 129. 6. (1868). d i | z 2 lade Patria: Guiana. 7. P. (Centromelus) Ståli Marr. — Centromelus Ståli Mayr, Verh. z.-b. Ges. XV 437. (1865); Rei Nov. Hem. p. 147. (1866). p. 437. ( NEIL else Patria: Brasilia. 8. P. (Centromelus) spinosissima Kor. — Pygolampis spinosissima Kor., Mel. VI. p. 515 2055-0850). — Centromelus spinosissimus FIEB., Eur. H. p. 151. 1. (1861). Patria: Caucasia, sec. KOLENATI. PYGOLAMPIS Germ. WASKetr S., Hist. p. 391. (1843); FrEB., Kur. H. p- 150: (1861); StåL, H. Fabr. I. p- 126. (1868). a. Capite, thorace, scutello venisque hemelyirorum dense griseo-sericeis; antennis brevibus, articulo primo parti anteoculari capitis longitudine submequali; femoribus anticis sat inecrassatis; parte anteoculari capitis subtus utrimque distincte spinosa. 1. P. sericea Står. — Pygolampis sericea StåL, Ö. V. A. F. 1859. p- 380. 5. Patria: America borealis, Pennsylvania. (Mus. Berol.) Ad Corpore superne parce sericeo; antennis longioribus, articulo primo parte anteoculari captitis longi- ore; femoribus anticis minus incrassatis; parte anteoculari capitis subtus utrumque distincte spinosa. 306. (1859). — Pygolampis fuscipennis STÅL, Ö. V. A. F. 1859. p. 379. 4. — Pygolampis pectoralis UHLER, frbost. 5. NN: H. Febr. 1871: Patria: America borealis, Texas. (Mus. Holm.); Carolina; Cuba? 3. P. spurca Står. — Pygolampis spurca Står, Ö. V. A. F. 1859. pEr2093: Patria: Surinam. 2. P. pectoralis Say. — Reduvius pectoralis Say, New Harm. Ind. Jan. 1832. p. 11; Compl. writ. I. P- GNATHOBLEDA STAL. StåL, Ö. V. A. F. 1859. p. 308; H. Fabr. I. p. 126. (1868) '). a. Pedibus pallidis, pictura fusca destitutis; corpore graciliore. 1. G. fraudulenta Står. — Gnathobleda fraudulenta Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 380. 1. Patria: Surinam. (Coll. A. DOoHRN.) Caput subtus utrimque pone oculos spinis crassis quinque, duabus vel tribus prope oculos, reliquis lon- gius posterius positis, subinzequalibus, simplicibus, armatum; partis anteocularis lateribus vix tumescentibus. Thorax paullo longior quam latior, vitta media, angusta, percurrente, posterius subdilatata, notatus, preterea im- pietus. Maculae duzse parve hemelytrorum, una in apice areolée discoidalis, altera fere in medio ares posterioris membrane posita, fusce. Femora postica femina apicem abdominis subattingentia. aa. Tibiis anterioribus fusco-biannulatis; corpore minus gracili. 2. G. litigiosa Står. — Gnathobleda ”litigiosa STÅL, Stett. EB. Z. XXIII. p. 442. 280. (1862). = Patria: Mexico. (Mus. Holm.) &A. Quoad formam capitis haec species ad praecedentem appropinquat. Caput subtlus utrimque pone oculos spinis nonnullis armatum, spina una prope oculos posita apice dichotoma, spinis reliquis, circiter tribus, longius posterius sitis, simplicibus, interdum basi contiguis. Thorax fere brevior quam basi latior, linea longitudinali media percurrente, lineis duabus longitudinalibus posticis, autrorsum sensim convergentibus et evanescentibus, nec non macula parva in angulis lateralibus fuscis. Pictura hemelytrorum uti in specie precedente. sed obsole- tior. Femora anteriora obsolete fusco-varia, postica apice fusca. apud marem apicem abdominis subsuperantia. Abdomen maris postice sensim angustatum, apice anguste rotundatum, integrum. 3. G. tumidula Står. — Pracedenti maxime affinis et simillima, differt tantum capite paullo crassiore, "parte anteoculari a supero visa utrimque distinete tumescente et rotundata, thorace posteriora versus angustiore, uti videtur fere longiore quam postice latiore, pictura fusca posteriore obsoleta, vitta percurrente media tantum distinceta, femoribusque anticis nonnihil crassioribus. S. 2. Long. 111—143, Lat. 2—23 mill. SFS. Apice abdominis rotundato; femoribus posticis apicem abdominis paullo superantibus. ”) Gnathobledu, Sastrapada, Harpagochares et Staccia femoribus subtus duplice serie spinosis gaudent. 16 K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 4. 122 GLASMAL: 2. Apice abdominis sensim acuminato, valvulis analibus conjunctim acute productis; femoribus posticis api- cem abdominis haud attingentibus. | Patria: America borealis, Texas; Cuba. (Mus. Holm.) CTENOTRACHELUS STÅL. STÅL, H. Fabr. I. p. 127. (1868). 1. C. macilentus Står. — Pallide griseo-flavescens, obsolete griseo-sericeus; femoribus anticis obsoletissime fusco-variegatis; corio extus obsolete fusco-consperso, vena eclavum et corium separante fusco-maculata; membrana pallidissime fuscescente, minute pallido-conspersa, macula parva media areol exterioris, linea media mesosterni, metasterni et ventris, nec non linea laterali mesostethii et metastethii ad coxas fuscis. &. Long. 16, Lat. 13 SA. Abdominis lateribus parallelis, segmento dorsali ultimo acutangulariter emarginato, angulis posticis lobos triangulares acutos formantibus. SS Pälna: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Statura Harpagocharis spinulicipitis, cui similis, capite breviore, thorace posterius angustiore, pedibus poste- rioribus brevioribus et ceteris tamen mox distinguendus. Caput parte anteoculari subtus utrimque ante ocu serie spinularum obtusarum setigerarum, nonnihil EörOrsmgn vergentium, armata; parte postoculari subtus in d spinulis in series duas positis armata, margine posteriore superiore latera versus spinulis setigeris instructo, n dio inermi, ibidem mnec spinoso nec tuberculato. Articulus primus antennarum capite fere dimidio brevior. Thorax capite fere plus duplo longior, a basi antrorsum sensim angustatus, haud constrietus, lineis lineolisque nonnullis' longitudinalibus denudatis instructus. Hemelytra pone segmentum quintum abdominis vix extensa. Acetabula antica ultra latera thoracis nonnihil prominula, thorax igitur a supero visus anterius nonnihil ampli atus. Pedes setosi; femoribus anticis subtus spinulis numerosis, in seriem simplicem, prope basin duplicem, di- spositis armatis. Unguiculi antieci longiusculi, basin versus contigui. STENOPODA Lar. LaAP.. Ess. p. 26. (1832); A. et S:, Hist. p. 3200. (1843); SrAL, Hl Habr: 1 p: 127: 10868) 1. S. culiciformis FaBr. — Cimerx culiciformis FaBR., S. Ent. p. 728. 162. (1775); GorzeE, E. B. IL p 212: 9. (UNLO)S PABR., SPEC: LL Ip. od0: 23 INS: Manb. II. p. 308. 299: (1787); GMEL., 5: NYC 2193. 530. (1788). — Gerris culiciformis FABR., BE. S. IV. p. 189. 7. (1794); SRK. ps 262: 75 (15050 Stenopoda cinerea LaP., Ess. p. 26. pl. 52. f. 2. (1832); Burm., Handb. II: 1. p. 244. 1. (1835); BLANCH; Hist. III. p. 107. 2. (1840); A. et S., Hist. p. 390. 1. pl. 7. f. 8. (1843); GuvER. in SAGRA, FHist..Cubargmu p. 412. (1857). — Stenopoda culiciformis STÅL, H. Fabr. I. p. 129. 1. (1868). Patria: America borealis, Texas; Cuba. (Mus. Holm.) ; 2. $S. cana Står. — Stenopoda cinerea H. S., W. I. VIII. p. 91. f. 859. (1848). — Stenopoda cana STÅ OM VAS TEL1I859:,P-3844 Patria: Brasilia, Minas Geraés. (Mus. Holm.) 3. S. subinermis StåL. — Stenopoda subinermis STÅL, Ö. V. A. F. 1859. p. 384. 2 Patria: Columbia. PNOHIRMUS STÅL. STAL, FÖL IV. AP d8595 pr384; 0 Ekykabrodypa 197. (1868). 1. PP. violentus Står. — Pnohirmus violentus STÅL, Ö. V. A. F. 1859. p. 384. 1. Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Berol.) Caput et thorax zeque longa. Caput antice inter antennas tuberculis duobus parvis, antrorsum subpro nulis instructum, parte postoculari retrorsum distincte gracilescente, subtus inermi, basi superne obsolete bitu berculata. Articulus primus antennarum capiti longitudine zequalis. Thorax posterius tuberculis destitutus, an- gulis lateralibus rotundatis, haud prominulis, angulis anticis obtusis, convexis, paullo elevatis. Ä 2. PP. spinifer Står. — Fusco-griseus, griseo-sericeus; rostro, antennis pedibusque griseo-flavescentibus; ticulo apicali rostri coxisque posticis fuscis; femoribus apicem versus obsolete infuscatis, anticis obsolete fusco- lineatis; fasciis duabus or una SuDbasalt altera ante medium posita, tibiarum anteriorum fuscescentibu S. 9. Long. 171, Lat. tbor. 2, Lat. abd. 3 mill. fe Patria: Surinam. VR Holm.) . = Statura fere specierum generis Pygolampidis, sed capite longiore instructus. Caput, saltem in exemplo de- scripto subaptero, thorace nonnihil longius, antice inter antennas spinis duabus, antrorsum nutantibus, armatum, parte postoculari retrorsum levissime gracilescente, subtus utrimque prope basin spinis nonnullis obtusis setige S armata, superne basi obtuse bituberculata; tuberculis antenniferis extus tuberculo parvo spiniformi, apice setigero ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 123 instructis. Articulus primus antennarum capite fere tertia parte brevior. Thorax longe pone medium transver- sim obtuse impressus, postice tuberculis duobus acutiusculis armatus, angulis anticis spina armatis, angulis late- ralibus in spinam brevem prominulis; parte ante impressionem posteriorem sita convexiuscula, lineis longitudi- nalibus denudatis instructa, ad medium marginum lateralium tuberculo parvo armata. Hemelytra abbreviata, scutello nonnihil longiora. APRONIUS STÅL. STAL, I afr. II på fö0(T865);1EN Fabr. I. p. 127. (1868). ALA. rapax STÅL. — Apronius rapax STÅL, Berl. E. Z. X. p. 167. 1. (1866). Patria: Brasilia, Minas Geraés. (Mus. Holm.) RHYPAROCLOPIUS SrTåÅL. Oncocephalus A. et S., Hist. p. 386. (1843). nec KLuG. — Mitornus STAL, H. afr. III. p. 150. (1865). — Rhyparoclopius StåL, H. Fabr. I. p. 127. (1868). 1. R. desiccatus A. et S. — Oncocephalus desiccatus A. et S., Hist. p. 387. 1. (1843). — MNitornus de- siccatus STAL, Berl. E. Z. X. p. 167. 1. (1866). Patria: Cayenna. 2. RB. annulirostris Står. — Fuscus vel subferrugineo-fuscus, griseo-sericeo-subtomentosus et remote fusco- setosus; annulo prope basin articuli primi antennarum, annulo articuli secundi rostri, macula acetabulorum ante- riorum, dorso abdominis, tibiis tarsisque griseo-ferrugineis; hemelytris totis fuscis et dense minuteque griseo- conspersis; femoribus ferrugineo-variis; tibiis anterioribus fusco-variis, basi, apice fasciaque ante medium distinctius fföseis. &'- Long. 17, Lat. thor. 4, Lat. abd. 6 mill. SA. Segmento ultimo abdominis nonnihil producto, retrorsum sensim valde angustato, prope, apicem sub- ampliato, apice truncato et medio levissime emarginato, lateribus posterius sinuatis. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Precedenti valde affinis videtur. Membrane area exterior ad medium marginis exterioris macula obscurius fusca, pallido-irrorata, notata. Margo exterior segmentorum primi, secundi, tertii, quarti et quinti abdominis apice obtuse rotundato-ampliatus. Tibia anticae paullo compresse. Abdomen usque ad apicem segmenti quarti sensim ampliatum, dein angustatum. Venter ferrugineo-variegatus. PODORMUS SrTåL. STAL, Oc VA, E- d85090 pe. 3855, H. Fabr. I. p. 127. (1868). 1 1. P. granulatus Står. — Podormus granulatus STåL, Ö. V. A. FE. Patria: Brasilia. NITORNUS STÅL. Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 385; H. Fabr. I. p. 128. (1868). 1. N. lobulatus Står. — MNitornus lobulatus Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 385. 1. Patria: Pernambucco. SPILALONIUS STAL. STÅL, HA Fabr: dj pn128(1868): 1. S. geniculatus Står. — Pallide griseo-flavescens, subnudus, pedibus remote pilosis; antennis fere totis, pictura capitis, thoracis, hemelytrorum pedumque nigris. AS. Long. 14, Lat. 3 mill. FS. Parte capitis ocellos ferente valde elevata; oculis maximis, valde prominulis, in latere inferiore capitis maxime appropingquatis; antennis, articulo primo excepto, pilosis; segmento dorsali ultimo abdominis apice me- dio sinuato. Patria: America borealis, Texas. (Mus. Holm.) Statura Narvesi carolinensis, a quo differt presertim pedibus nigro-pictis femoribusque anticis crassioribus. Antennarum articulus primus basi pallidus, parte anteoculari capitis paullo longior. Rostrum pone medium et interdum articulo primo nigrum. Linexe nonnullxe partis anteocularis nec non partes laterales et superior partis postocularis capitis nigre. Thorax vittis vel lineis nonnullis lobi antici nec non lobo postico fere toto nigri- cantibus vel fuscis, angulis anticis tuberculo acute conico armatis, angulis lateralibus acutis, in exemplo unico apice rotundatis, lobo antico posterius tuberculo parvo Jlaterali armato, lobo postico anterius carinis obsoletis obtusis duabus instructo. Scutellum nigrum, apice imo interdum pallido. Hemelytra apicem abdominis attin- 124 gentia, pallide fuscescentia, minute pallido-variegata et conspersa, macula areolaex discoidalis maculaque subelon- gata media area exterioris membrane nigricantibus. culae parvae marginales abdominis nigrae. gitudinales sex disposita ventris fuscescentes. Femora apicem versus, fascia latissima femorum posticorum, basis tibiarum ommnium, apex et annulus fere medius tibiarum anteriorum nigri; femora antica versus medium fusco- variegata. UN? JA. Parte capitis ocellos ferente valde elevata; oculis maximis, valde prominulis, in latere inferiore capitis maxime appropingquavis; antennis totis pilosis; segmento dorsali altimo apice medio sinuato. Q. Parte capitis ocellos ferente minus elevata; oculis minoribus et minus prominulis, in latere inferiore ca- pitis minus apicem versus longius pilosis. Patria: Anguli laterales thoracis variant acuti vel apice rotundati. duobus subceonicis, retrorsum vergentibus, armata. 1. D. Patria: IAS HA AHabe Patria: INS: Patria: DJS: Patria: 4. S. Patria: I EL Patria: LO: 3. (1859). Patria: Talkb; Hö Fabr. dd: Patria: CI STÅLS Maculze nonnulla elongata laterales pectoris nigra. Ma Macula oblongie, seepius obsoletae, interdum deficientes, in series lon- EA NARVESUS STÅL. Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 384; H. Fabr. I. p. 128. (1868). carolinensis SråL. — Narvesus carolinensis StåL, Ö. V. A. FE. 1859. pe380 b i Ö - 5 a i ssaka a appropinquatis; antennis articulo primo et articulo secundo ultra medium parce brevissimeque pilosis, America borealis, Texas. (Mus. Holm.); Carolina. fö Pars postocularis capitis posterius tuberculis DIADITUS STÅL. Står, Ö. V. A. F. 1859. p. 383; H. Fabr. I. p. 128. (1868). semicolon StåL. — Diaditus Semicolon StåL, Ö. V. A. F. 1859. Prod Monte Video. (Mus. Holm.) Subf. Saicina STAL. SATIGA Al et Se AT et 5; Hist: ps odd. ((SAJYI HM ARabralps 1298 mot(S68): recurvata FABR. — Zelus recurvatus FABR., S. R. p. 286. 17. (1803). — Saica recurvata STÅL Pp: 129. LTM36B) . Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.); Guiana. rubeila A. et S. — Saica rubella A. et S., Hist. p. 372. 1. (1843). Cayenna. fuscipes StåL. — dSaica fuscipes STÅL, Stett. BE. Z. XXIII. p- 441. 277. (1862). Mexico. tibialis StåL. — Saica tibialis Står, Stett. BP. Z. XXIII. p. 441. 278. (1862). Mexico. (Mus. Holm.) TAGALIS STÅL. STAL, Mo IH. fp. 26:-(1860); IE Rab rp 300. (865): inornata StåL. — Tagalis inornata Står, Rio H. I. p. 76. 1. (1860). Brasilia, Rio Janeirc. (Mus. Holm.) ONCEROTRACHELUS STÅL. STAT I IRaor Tp. 30 TOT E(TS6S): | acuminatus Say. — RBeduvius acuminatus Say, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. wr. I. p. 356. America borealis, New Jersey, Carolina meridionalis. (Mus. Holm.) Subf. Bactrodina STAL. BACTRODES STÅL. STÅL, Rio H. I. p. 80. (1860). femoratus FABR. — Zelus femoratus FABR., S. R. p. 291. 38. (1803). — Bactrodes femoratus STÅL p. 130. 1. (1868). Guiana. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 125 2. B. biannulatus Står. — Bactrodes biannulatus StåL, Rio H. I. p. 80. 1. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) A precedente vix diversus. 3. B. spinulosus Står. — Bactrodes spinulosus STåL, Stett. E. Z. XXIII. p. 442. 279. (1862). Patria: Mexico. d Subf. Plceariina STÅL. STENOLEMUS SIGN. SIGN., An. S. E. Fr. sér. 3. VI. p. 251. (1858); DoHrn, Tin. fenv. Vv. pp: 90: (1863): 1. S. spiniventris SiGn. — Stenolemus spiniventris SIGN., An. S. E. Fr. sér. 3. VI. p. 253. pl. 6. f. 1—3. (1858); DoHrN, Lin. ent. XV. p. 51. 1. (1863). Patria: Mexico. WESTERMANNIA DouRrn. DoHzrn, Lin. ent. XIV. p. 251. (1860) et XV. p. 46. (1863). 1. W. difficilis Domrzrs. — Westermannia difficilis DoHrkN, Lin. ent. XIV. p. 251. 1. (1860) et XV. p. 7 (1863). Patria: Columbia. 2. W. tenerrima DoHrs. — Westermannia tenerrima DOoHrNS, Lin. ent. XIV. p. 251. 2. (1860), et XV. p. 48. 2. (1863). Patria: Porto Rico. 3. W. annulata Doursn. — Westermannia annulata DoHRnN, Lin. ent. XIV. p. 251. 3. (1860) et XV. p. He. (1863). Patria: Mexico. MALACOPUS STÅL. STÅL, Rio H. I. p. 80. (1860); Domrn, Lin. ent. XV. p. 53. (1863). 1. M. cellularis Står. — Malacopus cellularis StåL, Rio H. I. p. 81. 1. (1860); Dourn, Lin. ent. XV. p. 54. 1. (1863). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Subf. Emesina STÅL. CONSPECTUS GENERUM. 1(4). Corpore maxime elongato; capite oblongo vel paullo elongato, cum oculis mediocribus thoracis antico haud latiore, parte postoculari a supero visa retrorsum sensim angustata, a latere visa ab infero retrorsum angustata. 2(3). Capite thoraceque levibus; tarsis anticis rigidis, articulis tribus connatis compositis, biungui- culatis. — Emesa FABR. 3(2). Capite thoraceque granulatis; tarsis anticis uniarticulatis et uniunguiculatis. — Ghilianella SPIN. 4(1). Corpore minus elongato; capite subovali vel subovato. 5(6). Femoribus anticis nonnihil ante medium spina longa armatis, parte tertia basali ante spinam illam sita inermi vel subinermi, partibus duabus tertiis apicalibus distinete denseque biseriatim spinosis; capite anterius inter antennas dente vel tuberculo antrorsum prominulo armato, tylo apice producto, parte postoculari retrorsum haud vel leviter angustata; oculis parvis, rotunda- tis, haud plus quam dimidium laterum capitis occupantibus; tibiis anticis subtus denticulatis; tarsis anticis uniarticulatis; tibiis et tarsis anticis simul sumtis femoribus brevioribus, ad vel vix ultra spinam magnam femorum extendendis; trochanteribus anticis inermibus. — Barce STÅL. 6(5). Femoribus anticis basi plus minus distinete curvatis, subtus per totam longitudinem spinosis vel rigide setosis, serie spinarum exteriore percurrente, serie interiore prope basin abbreviata et leviter sursum curvata: trochanteribus anticis subtus spina vel seta sepissime armatis: tarsis anticis articulis tribus connatis compositis, rigidis. 126 CI STALS 7(8). Oculis parvis, minus prominulis, a latere visis haud plus quam dimidiam vel fere tertiam par- tem latitudinis lateralis capitis occupantibus; corpore: aptero; prothorace posterius abbreviato, apicem solum mesothoracis tegente. — Cerascopus HEiNEK. 8(7). Oculis magnis, valde prominulis, a latere visis latera tota capitis occupantibus; corpore alato; prothorace posterius producto, mesothoracem tegente; capite subtus inermi. ") — Luteva DOHEN. EMESA FABR. Emesa p. FABR., S. R. p. 263. (1803); Domrn, Lin. ent. XIV. p. 215. (1860). — Emesa A. et S., Hist. p. 393. (1843); StåL, Ö. V. A. F. 1862. p. 504; Ö. V. A. FE. 1870. p. 704. not. 1. E. precatoria FABrR. — Emesa precatorius FABR., S. R. p. 263. 4. (1803). — Emesa precatoria DoHEN, Lin. ent. XIV. p. 233. 17 et p. 254. (1860); Står, H. Fabr. I. p. 131. 1. (1868): Patria: Guiana. ; 2. E. longipes DE GEER. — Cimex longipes DE GEErR, Mém. III. p. 352. 26. pl. 35. f. 16 et 17. (1773). — Ploiaria brevipennis SA, Am. Ent. III. pl. 47. (1828); Compl. writ. I. p. 106. pl. 47. (1859). — Emesa filum GRAY in GriIFF., An. kingd. XV. p. 244. pl. 97. f. 3. (1832). — Emesa pia A. et S., Hist. .p. 394025 (184393 HA SA War DC Pp 114. f. 937. (1853): DouHrn, Lin. ent. XIV. p. 231. (1860). — Emesa longipes DouHrN, Lin. ent. XIV. p. 221. 4. (1860); UHLERr, Pr. Bost. S. N. H. Febr. 1871. Patria: America borealis, Texas, Pennsylvania. (Mus. Holm.) Tibia postica albidre, prope basin annulo fusco notatae! 3. E. brevipennis Dourn. — Emesa brevipennis DOoHEN, Lin. ent. XIV. p. 220. 3. (1860). Patria: America borealis, Georgia. 4. E, affinis Dourzn. — Emesa affinis DoHRN, Lin. ent. XIV. p. 222. 5. (1860). Patria: Columbia. GHILIANELLA SPIN. Emesa BurmM., Handb. II: 1. p. 223. (1835). — Ghilianella SPIN., Gén. artr. p. 142. (1852); DOoHrn, Lin. ent. XIV. p..236. (1860); Står, O. V. A. F. 1862. p. 504 '); O. V. A. F..- 1870. p. 704. not. — emesa P- DoHRN, Lin. ent. XIV. p. 236. (1860). p 1. G. filiventris SPin. — Emesa precatorius FABR., S. R. p. 264. larva. (1803). — Emesa precatoria BURM., Handb. II: 1. p. 223. 1. (1835). — Ghilianella filiventris SPIN., Gen. artr. p. 143. (1852); DouHrnN, Lin. ent. AIVISpP 2300 (1860): Patria: Brasilia borealis. 2. G. Spinolg& Domen. — Ghilianella Spinole DoHrn, Lin. ent. XIV. p. 238. 2. (1860). Patria: Brasilia borealis. 3. G. ignorata DotrnNn. — Ghilianella ignorata DoHRNS, Lin. ent. XIV. p. 238. 3. (1860). Patria: Brasilia; Venezuela; La Guayra. 4. G. Gersteckeri DoHEn. — Emesa Gersteckeri DoRRN, Lin. ent. XIV. p. 223. 6. (1860). Patria: Taiti. 5. ÅG. varicornis Domrn. — Emesa varicornis DoHrN, Lin. ent. XIV. p. 226. 8. (1860). Patria: Porto Rico. 6. G. imbecilla Donrn. — Emesa imbecilla DOHRN, Lin. ent. XIV. p. 228. 11. (1860). Patria: Brasilia borealis. i 7. G. analis DoHrn. — Emesa analis DoHRN, Lin. ent. XIV. p. 229. 12. (1860). Patria: Surimam. 8. G. Bethei Dourn. — Glilianella Bethei DOHRN, Lin. ent. XV. p. 68. (1863). Patria: Bogota. 9. G. tenera Doursn. — Ghilianella tenera DOoHRN, Lin. ent. XV. p- 70. (1863). Patria ignota. 10. G. Signoreti Dourn. — Emesa Signoreti DORrRN, Lin. ent. XIV: p. 227. 9. (1860). Patria: Jamaica. ”) In Tinna et Ortithunga, quse ad Lutevam appropingquant, caput subtus utrimque spinis vel setis tribus armatum. '”) In descriptione lege: his ante (nec pone) medium spina magna armatis. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 12 11. G. brasiliensis DonrRn. — Emesa brasiliensis DoHrEN, Lin. ent. XIV. p. 227. 10. (1860). Patria: Brasilia. 12. G. Servillei Sen. — Emesa Servillei SPIs., Ess. p. 90. (1837); DouHrn, Lin. ent. XIV. p. 233. (1860). Patria: Brasilia. BARCE STåäL. Står, H. afr. III. p. 163. (1865). ”) 1. B. annulipes StåL. — Barce annulipes STÅL, Berl. BE. Z. X. p. 168. 1. (1866). Patria: America borealis, Wisconsin. (Mus. Holm.) Scutellum exempli unici Musei Holmiensis acu percussum, destructum; an spinosum”? CERASCOPUS HEINEK. Cerascopus HEINEK., Zool. Journ. V. p. 36. (1830); Står, H. afr. III. p. 163. (1865). — Emesodema SPIN., Ess. p. 87. (1837); Domrn, Lin. ent. XIV. p. 246. (1860). 1. C. Fairmairei DourN. — Emesodema Fairmairei DoHRN, Lin. ent. XIV. p. 248. 2. (1860). Patria: India occidentalis. 2. C. Dohrni Siten. — Emesella Dohrni SIGN., An. S. E. Fr. sér. 4. III. p. 587. 4. (1864). Patria: Chile. (Coll. SIGNORET). A C. domestico differt haec species magnitudine minore, capite prothoraceque latioribus et brevioribus, illo a supero viso pone oculos utrimque magis rotundato, a latere viso basi apiceque minus angustato, subtus haud gibboso, femoribus anticis subtus spinis nonnullis longis armatis, trochanteribus anticis subtus spina gracillima, setiformi, basi crassiuscula, instructis. LUTEVA DourNn. DOHRN, Lin. ent. XIV. p. 242. (1860). 1. ÅL. macrophthalma Dotrn. — Luteva macrophthalmus DoHrnN, Lin. ent. XIV. p. 244. 3. t. 1. f. 23. 24. (1860). Patria: Mexico, Vera Cruz. (Mus. Holm.); Brasilia, Columbia. 2. LÅ. Gundlachi Dotrs. — Luteva Gundlachi DoHrN, Lin. ent. XIV. p. 244. 2. t. 1. f. 19. (1860). Patria: Cuba. 3. L. carolina H. S. — Emesodema Carolina H. S., W. I. IX. p- 115. f. 936. (1853); Dourn, Lin. ent. XIV. p. (1860). Patria: America borealis, Carolina. EMESELLA DouRrn. DOoHRN, Lin. ent. XIV. p. 239. (1860). 1. E. nebulosa DomrN. — Emesella nebulosa DoHRN, Lin. ent. XIV. p- 239. 1. (1860). Patria: Bolivia. PALACUS DouRrn. DoHRrN, Lin. ent. XV. p. 74. (1863). 1. P. cubensis Dourn. — Palacus cubensis DoHrn, Lin. ent. XV. p. 75. (1863). Patria: Cuba. 2. P. pallidus Gver. — Ploiaria pallida Gukr., Ic. Ins. p. 350. pl. 56. f. 19. (1838). Patria: Cuba. DELIASTES DOouRN. DoHRrN, Lin. ent. XV. p. 75. (1863). 1. D. reticulatus Domrsn. — Deliastes reticulatus DoHRN, Lin. ent. XV. p. 76. (1863). Patria: Cuba. ”) Genus Carambis StåL (H. afr. IIL. p. 163) formam apteram vel haud rite explicatam Barces forte constituit. Animalcula non- nulla ad Carambem referenda ex America boreali misit Cel. BELFRAGE. 128 Cr STAT SPECIES INCERTI GENERIS. 1. Reduvius pustula FaBrR., S, R. p. 267. 4. (1803). Patria: Surinam. 2. Zelus quadrispinosus FaBr. — Reduvius 4spinosus FABR., EB. S. IV. p. 206. 48. (1794). — Zelu 4spinosus FaABR., S. R. p. 287. 23. (1803). q Patria: Cayenna. Ad RBepiptam forte referendus. 3. Reduvius ventralis Sar, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. I. p. 355. 2. (1859). Patria: America borealis, Missouri. 4. Myocoris rubrithorax A. et S., Hist. p. 372. 1. (1843). Patria: Cayenna. 5. Euagoras pallescens H. S., W. I. IX. p. 123. (1853). Patria: Brasilia. Articulus primus rostri articulo secundo longior. 6. Arilus spiniceps BLAncH. in D'ORB., Voy. Amér. p. 218. 756. pl. 29. f. 2. (1843). Patria: Bolivia. 7. Arilus armaticollis BrancH. in Gar, Hist. Chile. Zool. VII. p. 222. 1. (1852); SIiGn., An. S. E. Fr sér. 4. III. p. 580. 120. (1864). Patria: Chile. 8. Zelus cursitans BrancH., Hist. III. p. 101. 3. (1840). Patria: Brasilia. 9. Zelus ichneumoneus BrancH., Hist. III. p. 101. 4. (1840). Patria: Brasilia. 10. Ploiaria fraterna SAY, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. I. p. 358. 1. (1859). Patria: New Orleans. 11. Ploiaria errabunda Sarv, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. I. p. 359. 2. (1859). — Ploiaric maculata Haip., Pr. Ac. Phil. III. p. 151. (1847); Am. Journ. ser. 2. IX. p. 108. (1850): — ”Plearia enn bunda UVuHLER, Pr. Bost. S. N. H. Febr. 1871. | Patria: Pennsylvania. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 129 ADDENDA Et RECTIFICANDA. POLYTES STAL. 3. P. tigrinus Vornr. — Pachycoris tigrinus Voir., Versl. Ak. Amst. ser. 2. II. p. 176. 9. (1868) sec. ex. typ. — Polytes lineosus STÅL, Enum. I. p. 8. 3. (1870). In exemplo a VOLLENHOVEN descripto maculze aene&e scutelli et hemelytra maculis minutis lineolisque trans- versis flavescentibus sunt notata, maculze scutelli acervos macularum parvarum senearum simulantes. PERILLUS STÅL. 6. P. bioculatus FaBr. — Cimer bioculatus FABR., S. Ent. p. 715. 90. (1775); Gozrze, E. B. II. p. 248. Han(478); FABR., Spec. IL p. 358. 123. (1781); Mant. IL p. 295. 160. (1787); GmerL., S. N. I: 4: p. 2157. 328. (1788); FABR., E. S. IV. p. 120. 157. (1794); S. R. p. 175. 105. (1803). — Pentatoma clanda Say, Journ. Ac. Philad. IV. p. 313. 2. (1825); Compl. writ. II. p. 240. 2. (1859). Patria: Missouri. Species mihi ignota, tantum propter distributionem coloris et modum picture ad Perillum relata. Descriptio FABRICH cum descriptione Savy1i, presertim cum desecriptione varietatis b speciei, optime quadrat. JALLA HAREN. 5. J. Herrichii Kor. — Jalla Herrichii Kor., Mel. IV. p. 35. 160. t. 15. f. 33. (1846). — Jalla Herrichi FiEB., Eur. H. p. 346. 1. (1861). Patria: Russia meridionalis. PEATYNOPUS AA: et S Acanthomera PERR. et MONTE., An. S. Linn. Lyon. ser. 2. XI. p. 225. (1865). > Platynopus melacanthus Boisp. a PERROUD et MONTROUZIER ad Åcanthomeram refertur. ”) PODISUS H. S. 2. P. (Apateticus) lineolatus H. S. — Halys lineolata H. S., W. I. V. p. 69. f. 514. (1839). — Podisus (Apateticus) Halys StåtL, Enum. 1. p. 49. 2. (1870). 7. P. (Podisus) bifidus Lar. — dessa bifida LAP. in SILB., Rev. I. p. 36. (1833). — Podisus ( Podisus) nigrispinus STÅL, Enum. I. p. 50. 7. (1870). ALLOCOTUS Marr. Hoc genus, quod nuper accepi, a subfamilia Asopinorum removendum et inter Halyina, prope Alphenorem, locandum. Segmenta duo basalia ventris latera versus prope spiracula transversim rugosa. ACIDOSTERNA STÅL. Corpus subovale. Caput parvum, triangulare, apice rotundatum, marginibus lateralibus reflexis. Oculi mediocres. Rostrum coxas intermedias attingens, articulo secundo compresso, articulis duobus apicalibus simul sumtis longitudine xquali. Antenne graciliuscule, articulo primo apicem capitis Tquante, articulo secundo primo plus triplo longiore, articulis reliquis — ? Thorax postice ante scu- tellum obtusissime rotundatum, retrorsum vix productum, ad marginem anticum elevatum impressus, marginibus lateralibus anticis rotundatis, paullo dilatatis et latiuscule reflexis, angulis lateralibus pa- ullo prominulis, posterius subsinuatis. Scutellum breve, subequilaterum, pone frena anguste brevi- terque productum, apice rotundatum. Hemelytra abdomine nonnihil angustiora, margine apicali corii ”) Acanthidium cinetum Monrtr. (Ann. S. Linn. Lyon. ser. 2. V. p. 252) ad subfamiliam Asopinorum forte est referendum. K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 4. 17 130 GF STAT, magnam ad partem recto, angulo apicali rotundato, margine costali pone partem tertiam basalem an- gulum obtusum formante, parte illa basali reflexa. Membrana areolis basalibus venas emittentibus instructa. Prosternum longitrorsum impressum. Mesosternum rugis duabus, suleum inceludentibus, in- structum. Metasternum elevatum, utrimque inter pedes posteriores angulatum, antice in processum sensim acuminatum, a mesosterno distantem, paullo ante medium mesosterni extensum, productum, basi sinuatum. Abdomen maris ante medium latissimum, ibidem utrimque rotundatum, dein retrorsum sensim angustatum, angulis apicalibus segmentorum, exceptis illis segmenti primi, subacutis et promi- nentibus, angulis segmenti sexti magis productis et acuminatis; segmento secundo ventris medio ele- vato, prominulo et metasternum tangente. Pedes mediocres, femoribus posterioribus prope apicem subtus utrimque spinula armatis, haud incrassatis; tibis superne sulcatis. Hypenche affine genus, oculis minoribus, marginibus antico et lateralibus thoracis reflexis vel elevatis, basi thoracis vix producto, apice scutelli rotundato, margine costali corii anterius angulato, metasterno minus longe producto differt ”). 1. ÅA. nitida Svår. — Pallide sordide flavescens, nitida, superne pallide subceastaneo-flavescens; macula an- gulorum basalium scutelli, hemelytris, excepto margine costali anterius, macula parva mesopleurorum et magna metapleurorum, horum etiam limbo postico, segmento sexto connexivi, basi excepta, nec non angulis posticis segmenti sexti ventris castaneis; alis membranaque obscure vinaceis; dorso abdominis sordide croceo. &A. Long. 195 Lat. lo &. Segmento anali retrorsum ampliato, apice obtusissime rotundato, in medio levissime sinuato et ad sinum utrimque subproducto; angulis posticis segmenti sexti abdominis paullo pone segmentum anale prominulis, illo segmento postice segmento anali duplo latiore. Patria: Malacca. (Coll. SIGNORET.) Caput leve, posterius in medio rugulosum. Thorax remote punctatus, punctis hic illie lineolis subimpressis transversis conjunctis, marginibus reflexis lavibus. Scutellum punctis raris conspersum, maculis basalibus densius punctatis. Hemelytra remote, posterius remotius punctata. Pectus hic illic rugosum et punctis remotis con- spersum. Venter dense punctulatus, carina obtusissima media limboque laterali laevigatis. CYCLOGASTER Westw. Subg. Liph&emus STAL. Mesosternum carina valida, posterius lata, antrorsum sensim angustata, ubique xque alta, antice inter coxas anticas prominula, instructum. Metasternum elevatum, convexiusculum, carima mesosterni vix altius, sexangulare, anterius quam posterius magis angustatum, apice ante coxas intermedias pa- ullo productum, truncatum et basin carinx mesosterni tegens, hac carina tamen haud altius, basi ob- tusangulariter emarginatum, angulis lateralibus extrorsum nonnihil productis. Segmentum secundum ventris basi medio elevatum et productum, parte producta metasternum tangente et antice obtuse rotundata. 2. OC. (Liphemus) exsanguis StåL. — Olivaceo-flavescens, sat dense punctatus; antennarum articulis se- cundo et tertio zeque latis, vix depressis, illo hoc vix longiore, marginibus lateralibus anticis thoracis nom nisi anterius obsoletissime et vix perspicue crenulatis, subrectis vel levissime rotundatis; femoribus subtus sulco de- stitutis; tibiis superne anguste sulcatis. 9. Long. 21, Lat. thor. 11, Lat. abd. 13 mill. 2. Abdomine thorace paullo latiore, pone medium usque ad apicem sensim rotundato-angustato, segmento dorsali anali posterius obtuse rotundato et medio levissime sinuato. Patria: Ypanema in provineia San Paolo Brasilie. (Mus. Vien.) C. pallido minor, capite distinetius triangulari, marginibus lateralibus anticis thoracis minus explanatis et vix rotundatis, abdomine angustiore et notis supra allatis differt. Articulus quartus antennarum exempli de- ser'pti mutilus. BYRSODEPSUS STÅL. Corpus anguste ovale vel suboblongum, supra leviter, subtus valde convexum. Caput thorace dimidio brevius, medio utrimque sinuato-coarctatum, pone sinus utrimque leviter rotundatum, ibidem ”) In Hem. afr. I. p. 225 dde: 2827). Processu metasterni a mesosterno distante; capite parviusculo. a. Processu metasterni longo, ante coxas anticas extenso, ete. — Hypencha A. et S. aa. Processu metasterni brevi, coxas anticas haud attingente, ete. — Acidosterna STÅL. öv ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 131 nec spinosum nec tumidum; jugis longis, ante tylum angustum contiguis, convexiusculis, apicem ver- sus planiusculis, apice oblique rotundato-subtruncatis, antice leviter hiscentibus; impressione longitu- dinali, posterius extrorsum curvata, ante ocellos sita. Thorax antrorsum sensim angustatus, COnvexus, ante medium transversim Jleviter impressus, dimidio latior quam longior, anterius tuberculo destitutus, marginibus lateralibus anticis rectis, obtuse crenatis, angulis lateralibus obtuse rotundatis, vix promi- nulis, angulis posticis paullo dilatatis, obtuse rotundatis, marginibus lateralibus posticis leviter sinu- atis. Scutellum thorace multo brevius, medio quam basi fere dimidio angustius, parte dimidia api- cali quam in Megymeno angustiore, apice obtuse rotundata. Corium scutello longius, apice obtuse rotundatum. Membrana basi areis tribus vel quattuor, venas furcatas, disco plus minus anastomosan- tibus, instructa. Mesosternum profunde sulcatum, marginibus sulei convexis, haud rugoso-elevatis. Metasternum majusculum, sexangulare, 2xque latum ac longum, basi apiceque obtusissime sinuatum. Margo abdominis obsoletissime subtiliterque erosulus, angulis apicalibus segmentorum leviter promi- nulis. Femora apicem versus subtus utrimque spina majuscula, antica preterea in latere anteriore, posteriora in latere posteriore spina parva armata. Megymeno affine genus et quoad formam buccularum et rostri nec non situm ocellorum cum illo congruens, notis in descriptione allatis distinetum. 1. B,. coriarius StåL. — Nigro-piceus, supra lateribusque pectoris et ventris sat dense distincteque pun- ctulatus; thorace transversim ruguloso; scutello posterius ruga subtili longitudinali, antrorsum obsoletissime con- tinuata, etiam in thorace distinguenda, nec non rugulis nonnullis lateralibus; rostro, acetabulis, disco ventris, sepe etiam maculis parvis obsoletis sparsis thoracis et apicis scutelli, macula parva distinctiore basali scutelli, maculisque versus latera ventris pallescentibus; pectore ventreque ad margines laterales materie quadam grisea delibutis; articulo secundo antennarum capite nonnihil longiore, depresso, sublineari, articulo primo apicem capi- fskvix attingente. 9. Long. 19, Lat. thor, 8, Lat. abd. 9 mill. Q. Tibiis posticis paullo dilatatis, intus planis. Patria: Silhet. (Mus. Leyden. et Coll. SIGNORET.) Antenna exempli deseripti ad partem mutilze. PERANTHUS STÅL. In synonymia lege: Meropachys virescens ER. (nec integer). M ) S J ; NEMATOPUS LaATR. 1. N. indus Lis. — Cimex analis THUNB., N. ins. sp. II. p. 39. (1783). ACANTHOCERUS P. B. 1. A. (Acanthocerus) orucifer P. B. -—- Lygmwus pius DRAPIEZ, An. sc. ph. Brux. IV. p 353. 61. pl. 68. f. 5. (1820). ZOREVA A. et S. 3. Z. divisa SiIcn. — Zoreva divisa SIGN., An. S. E. Fr. sér. 4. II. p. 580. (1862). — Zoreva vicina STÅL, Enum. I. p. 148. 3. (1870). PYRRHOCORIS Far. 2. P. marginatus Kor. — Pyrrhocoris sibiricus A. KuscH., Hore S. E. Ross. IV. p. 98. (1867). 3. P. Fieberi A. KuscH. — Pyrrhocoris Fieberi A. KuscH, Hore S. BE. Ross. IV. p. 97. t. 2. f. 1. (1867). Patria: Sibiria. 132 INDEX PARTIUM PRIME ET SECUND.AE. ABASCANTUS. [OD USA KS seres RNA sats 2:10 ABLAPTUS. LANT 82 O TY Byn öl dart ar on ES ER SSA 2:9 ACANONICUS FET ÄT 36 js sa Sa EE elle SSL 1:198 TATICOLNISNG Sas es cross SSSEK SPE ARE 1:197 ACANTHASPIS OCKEOP UF ss ARSA INS NINE 2:119. ACANTHIA. 18 GT TO ARS oa AEA ef RR 1:220 ACANTHISCIUM. GUN ÅR UTN red srfere rare Söke ny kllalarn sie 2:83. IETA ST UD CIN: Salsa sernsgenilsn nekas isens 2:84. ÅN CU ABU anser efele teff el fars tele ETT RE 2:83. ACANTHOBOLUS ...... 1:36 ACANTHOCEPHALA. CJ FA fee orre ANAR Sr FN ARA On Re ÅS 1:150 AT SUSPIP CS bjässe sek ENE 1:152. SPÅCRIAS er s6s sjunisjejna sets an sele asks ER 1:152. DICOLOTAP CS: si eeldAss sees ned FeteeER T:15a: DISPINA ers sers sjöns ng ae fee as 1:152. GOT COLOR teer ss EAS ÅS stas SANNE 1:151. CODSODBINAR 45. era se RE SSR oo 1:152. (GS INDTE ma IE GORE SER ES ER RE 1:150 (JENS RRSR ED arne SRS SATSAR AG il:15A FÖTT ONA UGN or os ss ön sd rå se RR SO 1:150. SIENA So STAR SE Sf SAR SR AR BS 1:152, PRANUIO SK fajt brorsas een ses . 1:151 ÅA LIP ERA sorstersn idee slidan NET ÖNS : INU CA EE (OKT Sr GG SA SEE SR ASKA GER 11 (IRAN DA NOEN LAR ÅR SR AAA SEN Aa nigricans PALENSISAS Se skiss SS FRE DLEUTTÖL CAFE lade dne ene rr scutellata SUTALA sasse ss seine s[£le/0]a älalå, sla) ö le BLe.stelnie] Ses. bjtele terminalis UDICOION: DART. s so ere ssk Erples nisse 1:152. UU GOTO TA VVE ST NV offer ENSE EL SR 1:152. ACANTHOCERUS. CIAVIP Crete ölereler5 slejais östers (are se a SEPT 1:145. Ce el UGLY AI rr SRA RA BRA dara rv (FSNAT SSE SPEL SKErASNAr ran aoN Nannen 1:145. JODA PNP es fot see NN 2 SARA SR 1:144. Havovirens CIISKINÅ: 20E0ULO SUS mer ors refer a, ANS ARA SE SR AE 21024 NAR NS AR ELR Sr LSS OS bUbereula lus: rose. so TEES ACANTHOLOMA. GENI CUT NAC ere REAR KAENESNA CYUCIA VÄN TAG da ja nde bs AS ERA TIL IESIR KI LToA ar fr VERA ENE BE BAT ET TARO ER a Ta tera lisN EA vägs: creed BRO REN [UGCTC ONTVES orsa oja eo fela oa rs fer ER BERT RAS Heb UWlOSA: sees seas se ass ACERATODES. albomarginatus GlDYRENMIS or sasse EK COR CTI os Nos IEEE cornuta 0080 MLS ense tra eTe ler La Tee AA EA MAA CI: WCNBWUB 4 alol00 oe sinjs al8 besjefale) ee äisls NEN Se ERE (18 CO LOT Rjna or TRANS RA rr favomarginatus JUlviCOMmNS SATAN RAS [JOD 850 sn Lane anser) AR MÄN GUNAlNEST sf asks seed ala sk fu ja SL sigillatus ... Wolfii UM PlIVCU 3: ssd keba dogs TIN U (IS PIMOB Ao er ale ask ds RR a ESS SEXEPULOSA (NEN Sp > velar bVs TER tabida nitida cincticornis CIN CLIP ES) se 450 ssaRNTA RN ser nigricornis rustica ACINOCORIS. CANS oe (outer Ne Ref sina FIN cornutus TUNNA CUS os can a cd nja s ns LAK RISE haematopa Kinbergill.:d.. sd. fkodeekt MOdeESbasfss ss sttsklebirnk POLERA (ess nns Ir En dr no RSS >: 2 ACOCOoPUS. VEerruCifer'. csocesscecessrv SEE 1 ACROCORIS. CiT CUMCINCIUS: =/s «15.0 = >se pe ones ESSSDES VELCUSs 705510 vs sieje 00.0 a ln)a LD SR IRS ÄIMETICANA : cs secss stress csr conspicua . Me LATO LUCC As ee mekare st RER NAS ALS ie sera tra) ts srls lera AE AÅELIOIDES. ......v.n 2 ÅA ESCHINES. bucculentäs:.:.:s.s..s. sms. dromedarius . ........... Fällenil:; -.:ssesssdsssse sas s 2: PIPUDCLAUA: «ss soc ora sä non sn SERERE EE AGERRUS. TEMÄPES . isses vrresekensssn de 2 SE AGONOSOMA. OLCOLOT «orm. sea en see Sr sekt AAA dichroum flavolineatum Havipes...... quadriguttatum Reichii ... PRAT LIN er ler lek slsr sena are Sale Biel BREES EET Ars ör oto See (Jr) ease ale ora RO NVINE Tee eler era olla säja ia rn a VR ÅGRIOCLEPTES. ST TTECETTh ee SES AA ÅGRIOCORIS. FRA an ae aja a eos 8 00 öjf n öleöa EA RR a a s oesersnsenes does KEREESER oll: ccs griseus luridus affinis apicalis äter ... erenulatus eruentus curtulus dentatus diversipes eurinus histrio ERA oo def de oder rred sr ieee tenn 1:215 RGnDCepROlUS v.c...oosjen up dr oron er ra 1:210 BRT ETS So see oas e cedjeje a sluss nejea a äiöJe 1:214 EE ctteees ser reoere [:212 Rae oso eeesetenreseass 1:212 KREnA TE SE AA oense sorena 1:214 Fr slets stkotefästern io Sue fel 1:214 RA oa mete o ds en fesoö ue ee er 1:210 FRA a rd deres lies bee ole ole nea a 1:213 KA GTO AS ooo oeesesrrsssoeserserer derna 1:241 MUGATISPINOSUS oosssssssrecroekererr rerna 2 QUINQUESPINOSUS mo.oosseeoreerernr rear a 1:214 te ert oessee ses vari 1:212 RR a ddedeteveerees as 19 FT a ooo tomas verde see sa 1:215 2 NE ABs RASERNA 1:214 CMT 18 å7e dee REA 1:211 FREE (FOR oro tm sen essens msnr a on RUn 1:213 ARE SA ee eeskeusoeresersans er IB LD ÅlArSgeRoe res SARS EAA Io RES oe meon senses ans MAT BEER assets dr rsee der set retur 1:210. RAR a eeeeleeevrssrerssee ears 1:215 AMACOSIA. 0 RE RE NESPEFS RE RESER TANDE 1:84. ichnewmoniformis ENUMERATIO HEMIPTERORUM. AMAUROCHROUS. 2:15 AMAUROCLOPIUS. DTS PLUS fer rs ltr ANN SAT sa Jösses sade 2:95 AMAUROSPHODRUS. SUDOSNINALAGUS «ss. sec senses ler keane 2:82. TATA bor Er ERA lor SN AE Sk oralel) erna 2:82. AMAURUS. ÖREVTEO TIS EN SS der let seeing ers 1:86. UL JE EALEN HABARSARBOBAS NARE HOLE SASANDRARANSS 1:87: OTEL AU BT RerAS AEb SEN RrNR 1:88. SEAN MEL AR Sed Ono Sole sf AA SNS NANNA NYE SJIZNLO SIGSR TE Sa Lee selen es elejsfelåner serna 1:87 AMBASTUS. NULL BUSS TP SEAN SYKE Sn ble SA ALA VGA 2:88. AMBLYOMIA [DTTAS CIA TG re E Ino Ee ASS ASRSR SNR es oa RE 1:172 AMISSUS. TRE RR sr Rn Sn Rn ar caraf ar Sa 1:70 AMYOTEA (IPL RS OSS agg knä JÖRG BD RA AE 1:56. I YRID ES sense de SE REG 1:56; 1:230 ANASA SEILAD BA EA sjö cor AS EET eos s seal 1:196. AST RE S T AN Ae fas a neg les 1:190. BPACAIISS far os SSE NTIE Bs ad arton 1:192. HOS SO NAN tat Sn so na bi ölen 1:192. BOIS TO TNE SR Se erfJästeje aja art aloe s AS ki 1:191 capaneodes | COTISN ETS UNS Aarre SEN CORMUSR. ve oa eles oe erele COSUALING sar sl enl ee denticulata (6 bl (EA Nr ee es in Snr Sd RES UÄNCET ARR Seb esset a kåren ena ne RN AÖNSTY ENA SK benhesnseng tenke. erg RN SUSCAN fö stroke kat Ne Pot Bei frn oc ARS Lar [eb aTEh ESA SEN ENSE SIG Sa impictipes AVI AO Bra re TNA lens a ss SAR able sera UZ5] 2ITS URRE ER IE Es Arn EN ES san eler JUDTCO IBG br tr röret st SKÅNE LAH CUT CEN even ke SER CARS vs maculiventris LUK LLE LS BASE SALo ör tot oc 8 ORSA AAA Du He TU) TTG OTIS 2 oe a oa so SG 2 TI SUIP ES je SAST rår len 1:196 IOMEIN BEN Egporprr BOSS PSA ES AD AN EAA 1:193 ODLIGUA ons viser RTR ns 1:197 ODBCIUN AN trot KR SR a SKE Ba (orsa ve 1:197 DTE CEC OTIS sr jo IFE fa Slöja ee elek eagaaa SEAN 1:191 ruficornis 1:194. scorbutica San (: spiniceps Sj terminalis 1:192. trilineata . 1:190. BRTSVISIN So de a RR 1189: [UA GL Era dra Sf start NA rn a 1:190 VAT CO TIS bed kranen se RS vafe aa € a 1:191 RANA br ETRADE RE RE Sa Om 0 1:195 ANISOSCELIS AH [HITNIB OjöN ee BEN Joen BALEN En fee ja SR 1:15 GUDEN CLUSTER Fa oket er nte R NEN 1:1 SlIPEST kos scr se SÄNGAR Far ÅS saline (1Å ÖL TEL ARS Sr SR SSE PISA ST 0 : annulipes .. : bilineata :16 chilensis :16 (CUN GL USS «cs (stela sne ene IgE :16 COMPTESSIPES oeesnnssslsann sales 1:149 COIN JES 0) san EE se erg Graeff SARA 1:161 COBCRLUSI Ke Goron nns ägo vat RA 1:165 CAESSTC ÖMNNES VA r nr eder M arstofsye AE 1:166 ECE 0E SR EN os assessors 1:150. CISCOLO NNE EE PRS- se ora sf elle Sno ER 1:159 GRUS ägsansgssOsSTRSEES SAS ANS SARA ses 1:171 ULSOYTIANO a fr (SWAGS ördgssssS Sa SAR SARA 1:162. MGSCECG CRNIRST INS: «0 dossk ns besen olen I 1:166. SfE SKILO SUS rr RN NE etta ge 1:170: NEIL OT: KL AG SR or oe Raa a eföyd afeje fälten ae 1:151. NJUGVTDE SA lelskg «isjo ser esta sin ble ffa e ölen Spa 1:169. MUCDISCUTE NATO os se SNS SEE As et lla na MÄVOLIM CN Cs esse ses se rad LOTTE C & 2 a AE SR SA SA or arga FROST ALS G RR SI SEANgAR CNE SONERA fulvicornis gonagra .... hemorrhoidalis . bymeniphera UNNA ECE föras ar sosorslsl ala aj Sa räd si arsjern See la DER ren inconspicuus SD MYSER os Ser BR SAR AE EA ASEAS infumatus latifolia UTN AS I or or ERE RSS GO KAS SAGE ee marginella minor REF TTKTS nr SAFE SERA SOS SO LIRE KARE oppositus .. phyllopus .. pulverulentus -. GUAM CO LES roade ene randen eccne ANS rubricatus ruficrus SONYA are srs lasa lsjusgrs sana arr elf nn scutellaris SS ENANEL ALIS a R an a m a s a sexmaculata. Stollii SUTAMS muse dennn thoracicus tibialis distineta bipunetatus Boerhavizae Coquebertii AISCIÉET. 5. snor discoidalis histrionicus INGEN I edgess örn DEDE AC bagbE SYABÖ SARS nigripes TAI STO CIU CIA GT FSS SS SNS reflexus russus 1534 ANTITEUCHUS. COURT US ers esset en eo sl res Et 2 GÖLSPUS Essilors gain star STERN 2:8. GUlALOPUNCEAUS. our serna osa ea oe one nn 2:8. JOSEPRU:S eler ser dekl she elr SEE 2:8. Tik CROSS US kos ngr sed ade e ANA 2:8. MelanoleuCU8 .....ssseesererrerne rise aa 2:8. (ik A NE HR BASE SER SAN EL SARS EE an arlon so 2:9. NÄGBRLCONNIS, ia: sjöns sej sis nte elals) Än LS 2:8. ODSCUPUS: rossa vassle on Errsnår sr ERS 2:8. PICEUSL sena gear nnsnsskrtre a 2:9. (DAP ÄR ES SOLB SBN dsR VOUS] Ls SBENSIT 2:9. SEP UlCHANS: sv «000 dosan easter ee 2:8. UR UDEN USE: mona sla Yale es ess ers Nr SK TET 2:8. VONLEG AUEL Pessllan elelr ostens Tr RA ae 2:7 VOMNTO LO SUN sier sjal der sonia ses sla sen 2:9. APATETICUS ERE NS SNS ENE SEE St SORerBE Don 1:49. APIDAURUS BONSPELSUSS vc: ar sonat ses EE ene 1:210. APIOMERUS SINA O MUS Kogijete se sleek lass ce) sele 2:99. BJC SEINE tell sr fare fel skad a af SRF 2:97. BiEOIOTAPES fasa elersie ara sa re E sk Es Sole 2:98. BUTDTE1S te oa stl öster ss SS SS ECE LAR 2:99. CD UCKNES esse ss SERNER AE LES RANE 2:94. CIECUINIMA CWA UNS bj: ss ses tll 2:98. CIASSIP OSS ere slag Hesa sel R SS fAla le SATS ek 2:98. CYLIN AT OS Dressed esse es 2:95. BIRSTA es 6 SRA se LANGE SRS SER 2:96. EM AT DINA (US: sy ges see RR Sd 2:97. OTYG OM EIA I: den serot ASSALS Er ses 2:99. HaVAPS NDS EN Sas eri sist eelesleilssis rail r 2:97. ICD ID ERNIS:N DS DAT dan visan jens sek 2:96. HE VIVST GILS CS rr AE SER ARS 2:98. PB EMICWACUS SIR 2 ss de NaN a ASS EE 2:96. GENICULALUS STÄD on nos cesser ses ser srt 2:98. guttatovenosus 2:98. FÖLNOTIA 52 sä EE es Tele ars Ia VSjE SJ äs sa, sadeln UNLLCG CITERA bsr byekafejatele 8Ya:slnjofelalslera a Ya a Steen gle AE TATTP OS sa ars jaga fos es SÄS ANTI UA OF RSS SRS SIE BERN Boc SO KISS OLD ÅYCUT SDU öre MSE ee sis are ei fe la sjal USE FaR SSA SEE SbNANRKG membranaceus - I OS TU SVS se saa Ae mA SA SN effe Se 2:97. morbillosus nigricollis nigrilobus ELON ED CI oe eroleiers js arsa Sbaföreiar dar als later ds Sjal jo [fela nitidicollis (OCILN OP CEN US ogelasa ob eb bör kiela ssp klas 2:96. PICHPÖSL. sgseasesnsesa Seas else NLA 2:98. VET RSS SR URNA SN A NN Sr na SE 2:96. BRO 06 USA la ra ET SERIE AA 2:96. TT LUG (ÖT (UN ERA pra ägo ANNA SagAN Ern 2:98. FIN JöR ESR SEIN ads a bones kaja fösta sa 2:98. sanguineomaculalus...............+.sre- 2:99. CU ED TEE odfan Naga ISO SSR SE REAR 2:98. IS EO VURPA TES Af Sie gå fujadararöre Sale a a ejals 2:94. SUDPICEUSI 551 sås iu vaka rs oj flö sejejasias 2:97. VBQ OS UI Lag: sr vgl elen ERT SAST SA 2:97. VULNER AlUS” valen (sann iss klas less ble see RR 2:95. APLOSTERNA. (UN 08 CENN8I Ava fuse seten nte a SKR EKRAR 1:78. APOECILUS ......... 1:49 C. ISTA L; APRONIUS. 14:19). Sk RI er rs SR a NR SN 2:123 (FRA TKO DARE AKA o SA SAR ANSSDA OSS SÅRGASS ACUSUNGUlUS = trbvskbassrdd sr dre affinis DALL BE fs GUERRE orders leser le ANA ELR STI ANGgUStalUs —meseeseseeses essensen rr 1:140. OMNNVALS va or tard oe SINNE Sa (ere Rs SR RS 1:127. ÖTUNNICOTNIS" ost e ven Neletslvs UNS sög fe öeseine 1:134 CACALA LOL sfetL pss sr SE aA RE AA 1:137. dilatatus lineolatus [ÅT DRAS Arg HEB Pberg DG BSLNAD GAH ANDAR [DIES AG [SR NR Ra sa SAR LG Dar GA SOA VULCUST vc plelelsrae le äre fer tera reket see Tjaa Sets FSE MVULCUS a böra 5 (oe fe Na Sr KSR åk a sla bffen SS IVGSLORL ve Kf SERA FU RP LR sak As cld NUDPIGiNOSUSKs ss 0 ska led åjee leo laleler ET ski las 1:138. SCRUPUIO SUST ver re baser kass Sn 1:134. SCWSALIS" 2 seföj ere NTA KR PET ess 1:138. SGU WSA SU RME I spe snel sees 1:138. SYUAUSHEN "SS oss saa sats sans ale 1:138. ETTAN GUNNE moms: be öl sj lel TS ARENOCORIS. CHIlENSIS, 6 sco das EE RRL NErNe sa rrel 1:228. ARHAPHE. CAT OLIN Agora RER RAN TSE 1:98. ARHYSSUST «Re 1:228 ARICOSUS. CLECNUS klen fras TINAS SeN Ne fear sele lr NAR SSA 2:74 CUBRVIPES) roses asisaleislelela sel sales ss SKA 2:74. MER ASK SOROS AR a Sko bd NDS SST 2:74. [KISTA AT SMR RA SS Ne SSA RASA ASS GR STO 2:74. 30 CTUSY, maa VAR sf ANS ASA SA SENSE 2:15. ARILUS. ON GJUlAVUS are ssd sg Nords SSR 2:13. ONM ACO UCS Nr Seas sd se Nr SN AS 2:128. CUT LURELO CU SIS sas EEE 2:90. JULVEfCNN ra ssk ses base seende Ner 2:90. PURGENSI vh lsåeek vinnaur s vägg ee 2:15 FULABILUS. mgrgrst espn SAN Ers 2:78 rhombeus serratus spiniceps BOLMAIDIG Lees ass sars FNS SÄTRA ES (CDYN/ ALS USS ET os laa fees Hessle stadga ls SINE OUSTINCEUS 22 a oöls ne sjålelnles safes cjole BE AARTES fenestratus JÄLMO SUS ye sar sesje0n öre ae seek ele enls ELEN NUJICONNIS sera sia omg nn genes seas is SRA LESLOCEUSN OM sviser co velns ESD endera je RS SRER (JL ÅA ERE RSA IRAN GADS TAS NAO G TSG OPUCKE UC sas sr ejer sörja FR RE ARTE SfR As SENS CRUCNSIS. Fed a.s ros ne ss ES AS NES SARA COLON MLM 21 ars afea Riese jr Jas RS FS SL RATE COTMRUIA — maren aid d ess ala feklee sej HANG o (6/5 lea el custos OL UNDA viss sor seas kr «ARS ee sn emarginata fuscescens geometrica modesta nigrispina obscura pacifica pallens pallipes PatruUelis' svs made sense rr PUhClAlUM occs rss gg seb SARAS Schellembergi sessss.s.-smec ss rss s RE S0NALAA 6682 ss on en rnene es i NEEREE spinidens spinosa tabida CiIPCUMCINCA aa a «10 «oj Sn cs ic etn nas NANAK CTUCISERA sa ense ser nnrRAEE MelaNOPYGA...sssos soi om one scenens SSE NISLOTUDEA: «25 sosse tres principalis TUFSLONS:e sas acid NASA rufolimbata. rufonotata... spectabilis... SPE ALUS ss evon se fee si ös aint sl RER ARVELIUS. albopunetatUs. =, -53 5 USES EAESS01AC8:55 0 215100 vinjfat a mein ARN GlAÄiUlOT + ova sv vge ön sn «TR RE RE RA la CinialUS ss snadess AASE HANN ALOMALIUST: a os oo a ole 0.0in inv a rie SSE RA hit tiPeS5sns sas ac soon Sk se SS SSE ÅSCRA Sar. ASCRA STÅL. TAÖTA Ars ooo ca ae före a ae Kor el ERE 2: ASTARCHA. DI gridOr81S:ss. ds åke sr ses SEE ANMUP Su va sec scn se snen NN AT GJUS 88 syra lo ain sins rn 05 enl n ANT 5 UTMIGEN äcea oo evejs rr ven isön een MASSA 1:4: Bernsteinii OidENSs. «one annica CULENS rs oa refer orkar lelern SSRK CATTI CRss via äte ns nea Ch AUYD BUS aveie mora ee ininjer5]r non så SSI ÅS CRT OPUETUS ses 500 er sr v na sär SES PRE ChTYSOPTUSINUS ses. «sar c er con se NAN ChTYSOPLET US scvs ss arna s cc vc cr ner DESSERT COCCHGUSIN « öjs sv ol vie cr sena be SARAS COBETULCUSs es o.sa code nlersiefes sa RSS CONJVUENSS i avses oefes0s.nin natojörn blan san CONJÖTMAS vac ove 0 eine En STRESS SAR cruciatus CTUCNÖUS ;; « «ove sven sne nes rf ri SE rhodomelas. — erica fÄBNEse es eler ena HERNUCIEN ss. cision on 2 MÄNNÖLOEreerN uRprt otva UE BU PLEDRE SOLO decastigma...... Ra oas nosen sale ss sej FRAN a So dt de es ec seten sö entre FR oo elle aja åtala) öre AREA Ae a lasse sj old ns figuratus TE eran RS EEE SEA 1:54. RR ones es sosse ån sanna 57. RA Sa feg uar ene one 1:36. RR eersessrass erna 1:36. 1:47. ERE rs secs esi nata rn av l:AB RR morsa ans so då rer sf nr 1:21. RR a oo ads dart nerna if nere 1:59 RR bare städers få sen 1:57 leucocephalus... mac 1:38 a a oe oa ae ss dh ma ale bea ve 0 1:43. er rliiseseensea 1:48. FEAT Ra la afelafblala ala are oe Rae a Sa 35. RDS to dvs neder sena 1:56; 1:230 mensor moOestus.. ER a or ia cfejarehajer oe te nja Ra Se sn see slölslelas ora ser ochrocyaneus . praecipuus....... punctatus ....... pyrophilus........ se TURER SE GR AE SE AE RA salamandra ........ SANGUiNipPEes .......vs semiviolaceus ....... sta (er eeesteierereernnrse rea Fr rr SR Sa se ae s.eta sele ove MIGErQlUS:........... ÅSPONGOPUS. FA Red rd edrisr ser at ånolds 1:82. ARR reset seseletseseresa amelhystinus HFKURDE0S:. ...v. sco; so ene NESS HÖRS..os ccs or or or KORInNenSIS.....cs.o.o.s.s. ER a tat rrdee ser ora FRE a Eng SK ess se nerna depressicornis KRNDIlabiU........osos ss soo > [ERULlr OCEeTUS ............... femoralis fuscus limbatus.... Eno SD Ekborg JRR RESER RASR BEER AS aa a oudd dass sens dörr 1:85. marginatus..... -mysticus RR PR SA rd Så tr nepalensis.... nubilus ENUMERATIO HEMIPTERORUM. ochreus WESTW | PEUEHCIIS AST DE OM SNES Fen tå reg fdr SL: SS TIEELETSSKSSA FRE SRe ON Se ERA Ae rå pen RER KET GS re SAS TES MN TEST E A TA AR at rotundatus Sa SINNO TER GIS sr n ssk ns ss STATE O Tr a Rn Rn mad else SEP LETA TS rea a Ed a EE SE felen BTCCIFOLLU SES RE RENEE SRA SR RR NNR EAA egyptium GNU SÅSER Sä ör ec Ba sober Söner apterum.. . COPY EPn ser sosse | Coqueberti.. . (ce ba 830 iks bare FSS ANS er Arr e JRANNAISSR smög Inna Koeninqgii madagascariensis IFOR EC ETS MS NSD REN ERP Sako stn sek [IE RC OI2SE oa a lnlgs ts Nn slrens mv stylophthalmum subapterum ATELIDES. centrolineatus hypomelas HH 2E TN ATA CIS TANYA rast ine ju tee olle raleslarelals sea 12 0US ars saa sense 1ugens La... rubroornatus... SUNCALUNALUS ASA psp re ee el eo Srjele se 0 sjegelae SOT GA MATEN ENN säd rea HANN CINLET ET SEE Aa ARE 5 oss el jorshslats sd 2:7 crassicornis curvideus......... 2:7 HELEID 0 EN EUS AA ANA ISAASE ANNA SES SARS SE 2:7 AUDINETELLA. DI PUB CIS VAR vasa ven stt din Sd 2:14. AUDINE'TTA. GASTA BBR RASEN, SEE ONSER 1:45. ' AUFEIUS. impressicollis Besckii Beskii (GEO (Ara sla Serene = sälerje er es fö eje,e ee lel alejen)s ae Lee (TOM ESA EN SSV sn rd sander NR Gomesii BURM NISTIPENNIG:.s foto ser sed sas SN ke a 0 OMLVACEUS ers sne elaeje oe loreieae ee (en AR DEE PBL CLLNUS sesrrarerls ers ska äelsis arsa pafa RO CRY Urs sioreiakelaa sjolk ef slea kloja esse ei ser are ELISA AE TUCUSK Ser ers TUgulosus ....... sexpunctatus... UN CO LON 565 es elerejesate las öra slarv RET longitudinalis DIARY ACO SEA 00 se ententen Hee rn FETYL ONA UU SIS ep else tele fedrs) örn je fa lejon eleta SPIN ULO SUS 2655 sötast etsle agn talets a SLR BACTRODOSOMA. PARA SlUME 6 eeh es kanns seen j vinulus. BAGAGE ser ar ARA a år EN ale) er a (SNS GPS CNJ[EI sees lera äre sjeua sla öjäläls ole 6 sjöläjäjs tel (1120 (EN io SEE BARE SORG SSE S RASEN RANK Oona HSN ÖN CHLION AE ss Er sept as TNG ra TTN induta.... irata.... BACKAT ALE bre sa SR 2 oc eos NA PeCiOLaAllS:nag. sas da aaddsn sås så sånn ONAA OT Er aan mn fur AA SA VÄSKA EN VARLIT STF ou ÅS TRIST Sala ER STNU PEST: = s8eselasleee je kjneejersinieelejelf a a erenulatus ÖT EMATGAN SSR reed Foo SNI SETLULAVUSE: - es ords SPRSBSRSSPBASNSC ASEAS BEBAUS. DUN GI 91 Fans se Seals jess nea 2:61. BEHARUS. GVIITUÄTAP EÅ ers EL sleek sjön ses else ens 2:95. ASAT LETS Nr Se AN Pr End do RAR AS 2:95. BELMINUS. TU PUL OSU BEAN sosse ss Assa 2:112. BERECYNTHUS. U EIAEAUOT SSE bee Erde else G AS Näe ej jet 2:28. BLAUDUS. TUMCONNIS => «ss cc ccs SSE fas SIT AA 2:62. BopDETRIA. BRG NOR OTO S 65, sickrite fernissa ee SleknssemfsA chrysochlora... indecora..... SCRLGMLAT IS Eos avlöst ans UNS ra See BOTHROCORIS. quinquedentatus .......... SOROS POST 2:48. 136 BRACHYSTETHUS. CiTCUMSCYiPlUuS ....ssssseeren enten d ören tt CELDNUN sc seg ls sr serve se Hel ALAA geniculatus F...ssssseseseseennenenen nen geniculatus SIGN.....seessesesseeesennn Mar ginaluUs.......-sssssessenseneensnnnnnnt quinquedentalus .........sssseesessennnent rubromaculatus.........-ssseessererrennn SexMACUlAUS.ss.sserrseserer sne ren n ont nnnt SIGN OrSbil. ss. «sosse selkkbleler ec ste nn VI CIDUS:s.s 30 secs seejes ss sek le RAN Er ATV A ÖRse «sige a slere sjolajsjs,s a elen ieletele,e [ILS SGD ORC AV ester sjöslelelefala, sten iejeta sioleias te ll SRA CAPIO SMER EE ERS ssu essGNeskrsn ATT CATOJIN SNI, ss ccs sele öjersfa se njejeleldjöla krej öl 15 EET fal AR RR de Gr SRA SER Fan SR ANA GSRNLEG TENSTA SI so io otejereiö ar sleealylej ee jeans STARTAR MYOPSis. s0da css arte sn sens AER ODSCULA. 3.0 sv 0 0055 Sö Eje oeirkse ker se ASSR IP 00000 os elbil elen al el8 Fini AS AF ARE SIA quadripustulata......ssseeeeeseee SEPT OLA. oa soniusslelssrle a jsjön aAa es Ar INSATT UNICO LÖP ov äan re Barns stör ök ass ER salsa TUMNOS 0 ova sd oiäsföra svejs oi et KVA Bjorn SRK AR BUCEROCORIS. GX CO ÖJASE 5 Asger sel las CaaRlejöie re ele (TE BSLlS BURTINUS. NObAlipenNis ....sersersersnes annen tn rn CO TT ENA ISS cells kl Fe fl SEN blele ef sl ids eli TON GIL OSS + a este sanna enas le Nr CALLIBDALLUS oss CALLICLOPIUS. NIgripeS.......seessoer ennen ren nr nn ennen CALLISPHODRUS. ROMA USES Ts on SS dass laser nes avsjs Selle SYVUEL LIG UNS o doser ns sina bjsa äss Sells alster CAMIRUS. FC OJU CUS:ioraraarsrndb ere leran anfe)e 6) SNR FSS IEe rss ANS js impressicollis.........sssssesserersenennnt CAMPTISCHIUM. (AC FERRAN SRA Ser Bs VARS RA Ar SPYNOSUM «ess 5 ce re Hök Ken ne nt KJ RRNe r NIgTiCOTNÅS s..sssesosnre ns sön ös senere skr ka DEC(ONRAS sa «sar noen seine se RER BUU CCUS 200 s)' ee ee salsa sjal bla aja ee) (ej oe bjejale i (YO Url brer SE NG B URLS NE NNANDLAL GS CANIVULED BS 55 es vjelia.ö sie /a 5 Jak reroj5.a 0 SJS FEASje SÄS SLET CP TC0 CIS seas.) 0 sjalen as slets 0 JES SSE TSE el Ae AES BRG UlbAl Ass. oi a rie pals aln sl sla HR en LSE VNASI SE 2:48. 2:48. 2:48. 2:48. 2:48. 2:48. 2:48. 2:48. 2:48. 2:48. 2:16. 2:17. PR 2:17. 2:17. PG 2:16. 2:16. 2:17. 2:16. 2:16. 2:23. 2. 2:22. 1:214. ra SLE 1:46. ÖFASKYATL: CER ER Aer ss KKR RS fy NaN 1:44. PRRYSOP STA: 24.0 sens äss rn ge A AS 1:43. CYAN ACAN ÖNA ss ssss0 nes eler 1:42. EC ONALM = Fer K de Es ue ess sis SAN discolor... :41. figUrAlA ses. e nonan ere r nn nns rst etan ARFA 5 favirostris 1:44. FURCEN AGA «23570 20 6 oejerdn.5n je elejeralnje SAS SINA : GTONÅiSs.serer sens rönen san sten nen nn FNS :48. BYTER. soo sjerniare nn be ej ss An KARNA FESTA :43. GUN AAC sö. ss sidste ssk es RNA 1:52. JAVANA ssd sees 2 cider dare 1:42. Mar ginellQ.........sesssssossnennntnenn ana 1:44. MANON ACA ss s,s 0 ninin ee ls|ala.s isla Slo] ai ie siäjsls sis Sof 1:46. MUNTALES CENS >. e,0 = vo ended sne elejeln ler Ra 1:44. MÄNS orre sagda Feta NS ses LT 1:41; 1:229 phymatopterQ...........ssssssanennenennnna 1:48. plebeja [AS TUFÉCIC OTI-s 25 ren sel SV sla se /SES Isle slekeloleistals 3 MALTA DIS: esse bss ej sleek ELSE : HOT far DALEN ers saeeksep as sasse salsa 1:44. Folofiä. CURR serber senere ss sa sens 1:44. CAPANEUS. JAXG HN JA G9S20c Rare SER st Ted As EAA RE EST 1:136. SUTICILA HUS: 55 ros elen elfel seja LE fal sj ers in LS 1:136. INU LLISPIDUS: =:t ass ermssse ena san ses 1:136 OÄ108UI rer se senere nee Sf slaljefe sel Tre 1:137 TUDIOTO b8 US er ss bre seklers lsjolalel sej 1:137. SPUNCUSL seen ass trias ia sn SE sv TOTLLCU Ser ste s a rr ER Na se IST REN 1:137 vates d VONTP AS ve” orders Ae NS serb da eje3/eje el nisl 1:135. CAPSUS. NUNVUS- Poe so ere sfslnle relele os elel ale ble is ninn als les 1:120 MVYNVLSI Dessa nassar sisrslelst sil 1:121 OCK ANUS ses sn solade t Sr ER Selar else 1:124. SUCCMCÖUST oc uar ns sn oki sees nr nn elle 1:94. CARACIA. SOK ACS sons 50 efr relsen ss so 2:15. CARAMBIS........... 2:127. CARPIA PUNCIO GRs. bo smanlaln sonater NN TMING CARPOCORIS. YIT as seas) bl keiepiss Slelsis Ekeisklee fasas 2:33 CARPONA. AMPlICONIS se. ac 00 nose ser nånn ons 1:74 AMYOGL na arsereenla a en sh Holslejs nisl ee ole nnA JETA. AN GUlA Is ronne egna reses 1:74. FUDES VAS ora sor RSA se SA RN strl ej a sla Se 1:74 imperialis CASTOLUS: fuscoapicabUS.....sss«+-s0-+>saknses RR 2:81. IMULGICINC ÖUS 1.2 sinn or nsnjn telnr kel SR 2:81. plagiaticOllis .........ss8s-sss++-esnnm> 2:81. SPISSICOLNIS 5 4. + so ccs oc ren se 2:80 SUDINEKMIS 555: - 25.6 59ee slulssssr Sen SSR 2:80. Urin Ota llUS.. orget serbiska See elr 2:80. CATAULAX. TAPICANS sessiss sn Rare sie BASE 2:8. EXKIM TU a sö. ter kollade bre) err bes, nfe jä seists fre EÄSkAe ET 2:71. ANTCT USP vals = ro asketer NN FINNAS: denn 2:7. MALM O VALUE de 25 0 ov vejöeinla sinar nin SDR ATS 2:8. SUD VILLE BUS eo vara sao nr ae köteera Hats o ERS ENT RS fal 2:71. CATORHINTHA. (HALL (SERENA SEE RE ERE a dn MENÄICA: ss. > ooo oci is e rele bonne min ns | YT ISRN AR Se mn nn PENN ÅR. lungan ses ss enn SSE ; SELECLOT "vo. AC SEEK ES AR ERES ÖEX ONA oa oe RSA sele ale Selle RSA Bo COLE sne sar ör kirra er FEGAR CAZIRA. CHITOPUETA ass2 öar sec ino ba cin STAD ing strumosa.... UWICEL ACA: se ov so senere seen verrucosa A. et S verrucosa VOLL::5..:ec:sero- ce EEEEEN verrucosa WESTW CEBRENIS. Cen trolineata;:..::-.:.-s:.recccrncs ses SRA CIaVICOLDIS 4. sr. «css oc csr RSA COLORBUA sr eso seriens ser se eRRE TODUSbI 07 or a cmng riken sr nns RARE tuberculata apicicornis CHRTIILLOX 2 es var bese ej vs SENSE SEC so da bol bs es 6 0 arenor SEEN phyllocCnemisn.......ssssienesn ena son ense SCPUPUUS av ss > ola r penn main nn SENARES UMÖTINUS: vs ace rv osn0s0 sr scn ens SSA CERMATULUS. NASAS u. oo sooooeercr rean anna vr SVSRREERENE 1 CETHERA. annulipes ..s..sssss—n sn RN SER CHARIESTERUS. ab dOMinalis.. .... sms s-tnrsse er RSESEN albiventris BURM albiventris GUÉR sa BO EU DA LOT ov. osm öv 5 öre visare nitro SATS ERE BIN AUUS rer ste löd sffelefrn sla / ef SS SNS RIE "fASCUAGUS «vs « oieias1e)elalee we sie lsTinn ana BraCiliCOrNiS:. ss .--.+- «++ sven sas sets SN GL ACHISA ace vvs erg ei AS RES marginalis ..........sssse+-s000> 5008 FSS ä ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 137 SHONEN UR Mig: bog bt ekt svans 1:179. GR ns amslösla nes :63. GlAMA OT 222053 NS00 NTA dant raenn 2:47. ; candelabrum........ glaucescens capensis ruber..... : : GJ ONAGN OSS 50550 came ås ja senere CNRS fan nsitaanäesieln nn Star JL ALOT ETS sök ger er TASSAR A AS carnifexz FABR. hematicus carnifez FABR. hemorrhous CEC AN DN Se föjafakeja SES I harpagon Cayennensis ......... sr 2118. BOD OL ÖN: f rn ShA TI BAT FRE AR (22 UMD ÄRE acar ott sot nssoPrsrcEgS EES NS AEG (CER ATI AG FE SAS RR NT KL An 0 CITES Se ssagr grn arsa se NASN CiliGlMSs-as. oc cingulatus RIP EED CSE ss sosse saras e Ae claviger HERBST EA hispidus..... CERN EN ärar mars ser arr histrio...... CIO ANUS ia ena dn >. 2:16. QUGANISPINOSUS =: ae =E rss ene dop enienn ne 2:71. GUTE den babotnnsoRanESEENO SANNA SEB ONES SNS 1:27. BELL CULAAN ES I None flera re a os EE SSA SS me 22: rubiginosus rubrobalteatus ........... OKUED FR OOTN CUUS sara asia äles ålarsälörnia aln js öl el sjö PRUDT Of AS CEALUS sr a sö väsen äs rn SRA Sjsja RE IEBJUG OL ls TR a sees jen jag. see Fe va sjä Lia jls la lSi le Uk [O GUN CRUUS: ar ora lele öres Rn afro one rufomarginatus ELI UTV ASG RRNAER Plcg Aa sr Iå NBD NNS der bAKDES sanclus......... sanguinipes Sänguinolemtus ..........sssssssresrrsnrna SBONDUNCUS: «+ 10wsjö0:015 5 ble or sjejerfe rr RER FCER SUS ora farsjölslejaje [le usl50 Se. via bo I SI ess ee ei SCCPUNCEAHUS: s7essa vis ser le a SS TeJSR afojeje ale AS SVINEIVATS Fot felsiee(orrekers alele (el als qase ora SLS LER s a smaragdulus BOR AIÄUS kvoten ses selen a forsesrerre ges AS SPECLA DIS": 5 sister Vesa sr er ss sphericocollaris SPINIC CNS osa sguspe en des Ser Ness ass NS SPIRONES vies je eos jla le nee Half ae Lek siojöjnelsg Sö splendidulus SVIGMW ie ser enes Stolidus: ........e..- succinctus superbus 140 EN SUNNOSUST Elers sken bor Ske RA 1:AL8: KR AREA NAR 1:119. superstitiosus 'THUNB. surinamensis 08 ITTNIGS. ok ers aa nte ES Ae SARA tipuloides torquatus BOTA UGN SEN ns are ljs åiclr oja a SSE KE transversalis transversalis triangulator trilineatus ÖPÄPLOTUS, sösrensepsöese ens skedet KE URDU CUULENUS om 0 sl nte BEG SSE a EN Sd 1:28. EDEN US arne oj sn men ö a SS a SA SE 2:22. umbhrosus VISOR born Sole lorn en sö ee SRA RENSA 2:106. UNMOO LOSS ero ne ne ate gå RR örsreestfs NE 2:96. CHUSMÅ Ty (SSL oe RANA RARE SAS PRE SAS ALE 1:64. TAJT (IEEE SE AA BER RA 2:39. BIG OP NÄR Sasser 5 un järn vega le eaarr ss KVAR od 1:110. variegalus, DRURY :s.s--cse-ssssona dl 2:39. UCRIeGAluS ÖRURT occasvgrader tös bee 2:111. OMR KO SUS roma sara se sedda RER VT Ia 1 käforl BAR SNRA SEE SER SER ASSA EE 2:64. | VICFONI Kron sera nes agg ön AA ANA 2:29. BICLD RS ENS 5 ro fate SANNA AS TAD LATA 2:29. UTGE OT VO LER dö ss rrgästnelsrsler les 2:29. VRAM GRUS va Siste Brr ÖRAT 1:84. VIOLA CEUS vs ov mr syren ss säden KT 2:39. CTS EE STEGE ASEAS gr LE 2:50. | viridis pennsylvanicus................++ 2:42. | VINTUES SYVQUS (ey 5/01 ölea sa def ee TAN OJH TATA RISE EE See SR SRA SER VÄLPUPEMQTS! a fören ssd KRKA YPSUDN- = use ann ypsilon aeneus...... ypsilon griseus. ... 2 ORRLES ag gr a ASTA STAT AS VA ODSCIL US) jet örsren saa RR SARA rst EE VIULLCB PST teras isen seas le es TRES SS ARI ORD ENNUA ES sö, 2 send Sa Rh ISARAN TASSAR PAVONWV Ar sn srr andra sdgr ns se ERS S CLAVIGRALLA. KC GRUT O IN ars oss alls la ee tela sleek ST SRNE 1:228. (EDTA [Lr ASSR RER SR SE RER SR SS 1:199. NEGBODUN CALA. sc. sö be, bene Cs SARS 1:198. DUSCRI rss Se Is jfr jer is ee ss ske SS Ae 1:198. [25 AOL ERNER ARR I So RN a REA SG 1:199. CNEMOMIS. SCUfRL. os rnnsokes rs NssK es eg RELSEN 1:206. COBITALA, 5.500 s s5js rs ejer a RR 1:206. (0 (0) ba SR RSA UR Fr RA esse a 1:206. BIACIUAS 5 enes ssh EEG ELR SES 1:206. PAIlCNS or ror sank SSE SS RR AAA 1:206. CNEMYRTUS. (HTT AEA skr SR fr se KO 1:139 FCLAPLUI, coca seskan kens rs rr rea EIS SS 1:139 COENUS. AOlkUS: 3. svcrsr riket aren RA 2:30. PUNCEANSSIMUS «se dosa agn ene rr 2:30. AT SENS soaep tr de ör RNE ISS kr AR 2:30. | COCHRUS........... 1:208 COELOCYRTUS ....... 2:68. COLLATIA. OM ALE LOAUSN- ob ysse his ss ss Sses SSA rESE 1:199. COLPOCARENA ==. 2:5 COLPOPROCTUS 1:81. COLPOTHYREUS. HaRVÖlNSA NAS r see sie ske sor Ne RS 1:31. COMPEROCORIS. CINIGIA GIS 255 srt srae ej RAR Er I en [9-1 CONORHINUS. cireummaculatus dimidiatus. Gerstzeckeri gigas gracilipes infestans lateralis lenticularius . lutulentus maculatus maculipennis. ............ MrCGISLIS i om osa gnre oi SER MELICANUS vossererererr snar nigromaculatus .......... OCCOCUDerCUIAtUS! ooo ELER PaUISeni 2 roder enda 0 ANN phyllosoma BURM. ssssssssesranaa plyllosoma "El; SI IE LECITYDE, ooo ste ses AE SAN RENEÖke torr os res mrrege gens rubrofasciatus. TUDLODIGET oo oe doo ords es NN TUbLOVERIUS ss. sc sc sensorer SN 2 SANGULSUGA ma reale res tre rare se se bes pesåE SANZUISU SUS -s:: ccs dör: ser drasnas AN SEXluUbDerCulalUS ... ....--vc-oonsonne FaR SOTdidus; :. ...-3- sr [910027 RNA SRA SERA SE LE bes dos variegatus DRURY Variegalus. STAD. ......o. sco sser ed VENOSUS «sr cv ens son Ark ERERT ES ae RA VILbICOPS. 2> osm nsmin ani Unna se RE ÖTEVIGOTNNE jo seen even ss FSS AS SS SEE HIA TT SSE ES BSS SAR ES an > (NSlPiÖ vatesesessenses se sr NA scenicum VINVUlUNNR, > oc scrrr pss öre nsnr en : FÖSUPTD oc oc on ses vsse es intermedius VEN HA ARR NR AN a St maculatus.. rubescens .. SCUPTA. «a oder oc acer er rer ER COPTOCHILUS. ferrupineUs:.....s.«s.vrvönsons ASSA capitata COIUIADICS: Toro vassa orca oe Sale SS SÄ FEXUBNS: SAN a sem se SPLIOSA ys cin ec vissa a a nr EE CORECORIS. CiNNGMOMEUS. >» :sresraonsncnsovr ken COREOCORIS . GfJINNS nt sten vn see ejer än ms nns AT ET slö et de EE EEE 0 FN KEPS .rses0nsr rr TE deeer SOS DEL OT E SEDEN TE ÄT bacbr pA ES DEREN EEE REEREE EES ST FR lea adess ne 1:147. ra a ad asessaden es HÖR 1:192 a malda ana å ans 1:173. rr a a oda DÅ 1:191 RR se ananas åke 1:137 ara en löss asasss ad 1:204 TE rock öste ENE RDEEURRASER SAR 1:145 FR a oo doo sana sie seja ej SNES 1:174 ER soo esleresseirer sön ossere 1:172 NGN ET. oo sec c 0 cc a APA rs & RE 1:124 RT OO a lenedaa es 1:199 FR I MA de ie adderas 1:198 a a oa leare da adnas 1:147 diffusus : dorsiger - elongator E fölaceus p. ST. EF. ET Ssscn........ 1:158 Mulkaceus p. ST. F. ET S............. 1:159 Re ee ere es sis rassel sate ga 1:145 0 UD tsk se ORSA SER SENS oc KLSIVIA, HS... oc s cesenlengsg Sa SNRA ASC 1:173. [ERE AAA SAR REN o IE aln le sla seen 1:220 ROR KRA EE Sr an ARR One DA JEN: MIRAART SOTAUNS:e. oo oo ocooosear rar er ar earn 1:168 02 Id tba RESER SA REAN ARSA 1:132 ne a ena elsee. ss aca 1:222 0 enda ag ERE RASER ER 1:224. Sera ee nanna en FEVER 1:124 Fn a a nr de a mRNA ole oe sma 1:170 arr EES SUERESNSBENS SNES RENSA Ske RR TREA sas RR RÖK Da NED 1:183 RR a ae allelen inses 1:189 FER Be fre anande 1:191 rt or RANE RR EEE 1:198 Tenn RESTEN 1:189 MRRRERS ass ocs an soneoeorenecee > RS 1:192 gr EES SERNER 1:176. TE tes ASEA RP EN 1:176. nn oo er dana je osa ja je 1:138. AR a sed örfpägs Eb. .oce cc 2:10. [Ada ma öde s sale os s6e 06 oe ena ae lar 2:10. CORISTENIA. Helen SSR ERE NISSENT 127 CORIZUS. MITAFuS -....s.sccco0 SEC RS ERE MRR 1:225. RE SERA TONOTIU ass aurantiacus. KROREMANIL .............. KESLA too esessesesr fenestratus. rr a ass edevdbaed 0 EEE BÄRAS (ER Smöra ss sosse sö berber lineativentris lineatoventris . a soressavssslesarers SRS CT macnliventris................. STA sscsa, Å:22AG RRRSGICONUS os. vn ove eensrn ssol2e8. FRURRNEINN SE ok tr et SE konen nosen 1:224. NA Sod svösars rep on AR 1:223. DTE SE SR TT 1:225 ENUMERATIO HEMIPTERORUM NÖVEBNOBACONSIS:: 44.540 0 sd rendera derra PALVICOFNIS Ess ss renas rNNordsnar a PICHIPEN 09000 sår Songs sk PI ORUSN 53 35 0hr dd vain rele NA DROTMINIS sA 250055 0 50/0 dörr PURE DOSE os 0rsod As Nee punctipennis PENCUVEN HSN 5940 40 0900 ANANAS | quadrilineatus et EORUSKUS:s 295002 | SERBER fedtrodos KN rubescens..... (At rf kela JEN EEE FE EENEPE PERL KA 2 Dr STA tre stiger obe EES UPPEUE DELA SIE RSAESS ASEA FL : UT: AT) UTE SER RES ENE ESSENS : WEHUERNS 240 onrt 00160 s RADAR : IH EN Uska avd denn tr 1:224 CORYNOMERUS. BEVARA noe a mr Njet JR Sen 1:129. CORYSSORHAPHIS. (UTE FETA TEE SR ES EE SENAP 1:38. | leucocephalus........... 1:37. | CORYZOPLATUS. [UMD KT ENISK 0, VOL I SBR rn borra -01:209. FH DOIUSUS IN: -VafVick rn kiennere nare SG 1:209. CORYZORHAPHIS. CAXATE DÄR 65 dass sla dare sind a rr Kavsk AR 1:38. (DT OKI pt AA SR EA SA AE SENS 1:38. Herr CE p RalA ok bor base seen RS 1:87. SYTETELG SRA ASA GENE SAR SA RESER LEN ED 1:38. COSMOCLOPIUS. | ar BTLORUSE: 35: Aa bade 0 OR Nr NN PNL 2:87 | «nigröannulabOus;. :::s.ss «ss srbeddsnndn 2:87. | POCCHUSN GA febr ss tera råa skat RIAA 2:87. | COSMONYLTUS. TCHNOUMONEUS- = ärtor d denna sana 2:83. COSMOPEPLA RTL EI en YRAN rabies HR DESSA Ka SSE 2:18 COHSPICIIBRIS: 04 4243 458 04 hed HAr ARD vie FAT 2:19. OEHOIA EIA SN SANNE kala RA a rer or nr ra VER 2:19. (bl dela NORS SETT SEDE ce be EEE SSE SEE . 2:19 | CRATHIS. TOUPRE OBE: = nas oad sar näs anning 1:14. CRINOCERUS. ONUDS ller sti seden RA SVT Snr 1:144 acridwides BURM. ...ssssssssrseesnnn aa 1:130. OMAR OLA ESA Eks ess o de add va söka sr nr 1:130 CIN Che sed ra rd sp dere rkAre Förs snn 1:144 TRH ARNS SANNE SIDA Lr rara SSR 1:144. TA LA DT eU SEE SES EESEPEELENSELAELERER, SE 1:145 1 GLO AL ÖN sk orr spent skatter so SVS 1:145. EENARTCUS PE SS LAS Rd ass a RE 1:146 (IRS LIN SNRA EE a else please balen a else 1:145 FOO RUUS Ta sa fee AR SR RR alra öela fas lad 1:144 [116 (ol FSE EEE EEE EPS ILS E BS RU SRA ERS SENSE 1:146 SNS ALU 30 dr ANSTSNASRATRSNRNT 1:146 NRUDSOD RIALUI Isla de TNA 1:146 [st (ri ll DorDe SES SER ENEASESEEE FESTER TT 1:143 SIFO GEN IN US ser Är NAN Slet lNelt Te 1:146 MEON EN O SUS SANS ars SKORNA 1:176 KR SKKAR SSE ok EE RANA Kfo te ror ka ra Rn NR 1:145 139 ENG UC UlUS arna ASA L GASA AR 1:143. LUDEELCULAMUS 5 753 400003 sind ns sA kens 1:144. CTENOTRACHELUS. IA CHEN USE aan ngar sr 2:122. CURTIUS. TNATETUAIS:ea 250 00250 ast ee le SORAN 1:143 CYCLOGASTER. exsanguis . 2:130 PElId US ör so RISE NLRA IB CYCLOPELTA. SJUTTC TAS oe SENT ARR BLA SE NV LAKE Rad 1:80. IICKDNS ALE NN Sr IA I LA. AE 1:79 ODSCUTA Ges ras ga NNE RFA SjI an AA 1:80 DALNUEN I:s: «5 oc oo okok D SAST asarna dns 1:83. SEC E ROTEN NA VR SENS EA OVAN nys 1:85. VÄTTERN oe TRE RrS SELL TAR REIN AA SN 1:80 [TINTA CU ACS: es lasten lönn seen 1:80. SIT Se TS SA Rae NS OEI SR 1:81 CYDAMUS. BUSPELIIPÖS sive s0nenksn skena Sn KÖmEralIS:rs src st gibest sort stt FEN 1:227. PICULEG PO:tkerse ester ts deer esse AA 1:216 CRISPI NOSUS 2nttoann ds ffenee HEI Sen ONA 1:216 CYDNUS. (UTE KET ASEA RE FET re NLA NIER SAS ETEE 2:19. FRUN CC I LUB orerar an lalele stela sa se sla RNA 2:5 CYLINDROCNEMA. Planen: osa sstgng ARTTLTA SÅ ena san 2:63 CYRTOCORIS......... 2:3 CYSTINGONOTUS ...... 2:85 DALCANTHA UTA TA GE oc sn ot ERKE I SST rn delnsrea 1:76 JAGET DD CS ra gegen Aras sackaros NS GSN 1:76. SI [AL TIRG (SVE lea deres eo dr sind ss YNDees RA Syd: (RET SA SAME AAA SEN SDR SERA BE Le 1:76. San eler HANG AV: or ses sne seja ord 1:75. FVT AA TERS TENN Eg Ag SARA Ar 0 1:76 SÅG LAR Sara fat mk nara dd are 1:76 FREST00 0 0 (User ov des rea Nå us RER NN 1:76 DALCERA. J ÖT EON ES RARE NS Ar JAKE MINER DE . 1:149 DARAXA. (IST KAT AR ÄRE BN Es REFER RENSA AEA 2:102. GENICBLOLA. = = 20 seb pers SKE åre sas ana 2:102. GA KAS Se act SR SE AER FÄRS GEES 2:102. DARMISTUS STWDRILULA HUS: sens csd fen vn es eirsistan bee 1:217 DASYCORIS. TLIEIC OTIS 255. sne rsie e Eset IE 1:219 DEBILIA. CINAGR: sann SN, RSRRR EA FE ERA ON 2:84. SUSCIVON DIS er Inu tenstbecboltiaon tes ka 2:84. 140 FÖDER nee lans presse snuset ERE longicornis IEEE deg aOSADOdAd BASEN N SA ORALANTINANA CENENA US HT or VANAN äad:S RANN KS ARDEN ETT alatus BURM alatus H. S. (IXILSRO SL ENSE RK EEKS ERE RE EEE P IAS 0 BA [UNT KSS RT Ro RR EE fn rm Sr RA ANKAS 0 DIR CA bUSEAGS Hsu elbs er arbe SSRK 1:160 DOG 0TANUS: :s..ss ANEA AEDIE Naos 1:160. CUMCM CO ULTS) sa s.å slöt Sea ajrsna siefe are aina) se 1:159. COMPIESSIN GS, säxsss sens sng 1:149. COCO [ONS RS TN ög dr Sea e Seffle sr l:151. FISOOLONI SEN svek tinfs sne TAN 1:159. (SNETSTLT Spis F NE RN ASS SS a re I RAG 1:155. CGI RETAS ENAS EEE ODDS SÅNA 1:160. NAO TLA CO US Suisse ST SS 1:158. FIGLE OTO Lao GI FORGOT TITT KENN SG 1:153. Tje Eno SSE EN LAN SR ER URL AON åNA 1:159. SUN IK US rs fö siren re äjersernfa krej rejar ste SÅ ls 1:151. DIADITUS. (3 10 (0 SR ERE SAGA RS 2:124, DIARIPTUS Bexacanthus Fine tan PES mener 1:128. NI SLI SNS IF: orijstsferndsterses estrelas olet 1:128. FURCA AB: 55:05 50 EEE rr NASN TRNSA NIAN SULCAUUS cejols one stela cis eines lö SRA : CITCULALIS oe oe oe vore ere Ste ole dentipes.........- Drewseni Cumingii GAVAL oe srse snecarenrsenpsr EEE see å impluviatus..;........:s.s avsnnobkosp ot PUNCRVENIPTS i oas sa r80m0ninnins sr JR DOLDINA. å ÖiCUNINALA vore res rer ere oe en SEASA brå CATWUWIACA vor onatnie vems seen R SNES 5 DORYCORIS. PLONZCUS: > .sscc per pbe bee kis FRE fUSCONUST og ccs oss s a REN RASA sval DORYPLEURA. FRE en ors oss ro estrar cydnoides RAA SE Te Op Säg elle van enar divergens RA aa nea a livida FIEB livida H. S RR ense ere as ns HENICEPS so. sco ssösneesna Rn rasa e ooo ss ora NR 07 T IT a ceor os EEE SAS SANNA 5. 0 EID ss RSNAN SARA RAA Fr 2:4. DYSDERCUS. [Arn Tror de nga se ner erna 1:123 TTT få ENS SARA RAS TR pipa Rea ords res scars serna 1:122:. RES VESSR SNS Nea dana s TAL Rae e ocareseresnrr rss r 1:121 RR od eds same se söle ne 1:119 CI gofdee RA REK AE SINA 1:121 AR a a a sans sjro sens 1:118 Rn a oa meis a njet oaser Så 1:124 FR a AN EAA. ee «one 1:118. (rr oo utefs s sne ere ända 1:119. rn eeeeessklue stram na a NS. RE aa osa sedesasseaes var 1:120. MUD MarginalusL.:..losss.rereorser ene nr 1:108. MUSCOMACUldlUS sn. sossar rr rs rrr rn rnnn nn bar 1:124. BROTT hoidalis: ;..s....s..05 sea vnr rn 1:119 a fe a SSE SARAS SEEN Ta RAS resas sssesns nassar 1:120 ER dadansassensasnn er 1:120. SE UNI oc teor R RNSER SSA 1:119. Höpeningi ........... SERGE 1:119. rn a a a seas ansa 55 1:28. 0 IUPTE pöeES SS SSE ERE VIKS 1:124. FR or rå oas esse ense ng 1:120 KERRERECLALNS. oss vc sas ng earn nar ora RN 1:118 rer SER AES SA EES SEE SA NAA 1:218 RA ae asus ER 1:121 0 HED rioberogd RSS RR EN SET Far a er temssnssrsonduvrrså (ERE 0 IDE benet RR AS SEE RE SE FRAS Ao iasas ssd nger orena kål 1:118. RS oa eesrssereserTö: ar ons as 1:12. KRRKELOTRElAS, si css oceore ven anno rer nen rar 1:123. RR reds söroreseds öres vn ÅekdT. RNE s a sc dd så vera dr ENE 1:108 FRA ara sö sele er söa oe senses 109 FR RR reses sree ssp eral stR 1:123 THE essens ARR EN SEPA SIE 1:12 Ar äss sen oss NS 1:123. ARR R Aeon nord eorsesen pers sersk 1122. BEN DRLS aa onorsasrersesspössses nns då 1:118. re a Saar deskopsses sonens UTEN MES NUI08US rörs so öres nns eds dnr rer 1118. suturellus thoracicus .. Thunbergi puberulus distinetus erythromelas ENUMERATIO HEMIPTERORUM. BEALINCORNIST sus oESA ER soses nde vs 1:105. NÖCSKAI TISKA esse löser btjans nano AA 1:106. TRETORN IG Sd SS ASSR SAR SARA RAK 1:105. ODSCUKUS:= 1 soo c ot ARA oe na 1:106. OPNENAlIMTCUS) sösesssecpiss bussens rr 1:106 TEL CTR RSA SRA Bee Bed Enda Jå dh oe 1:105. BO DAGER nn RR og seat da ÅR 1:105 SEM INT SEN sne seas sager en des 1:105 ECTRICHODIA. GUD RNKNVIS UA LO S S ek rssre a slele esse Aa oe 2 AMAZONA 455 = si. cinctiventris GRTCIAL ANPEEE fas sd rose SÅNNA CTUCKOLAN ss veto a föl SNETT Saarraa JERDKAL GI ES 555 NR Er Eee AS NE os MIRA TE Sä SA seder rotera Perra le a foels Sksjö ÄPOTIN AD OEI STAN: Ses reses jsreleslle fs les ng 2:102. KATE TLS rr sr mr a a OA Sör fa Sj sa 2:102 ILKG OL SVs LS Er mdr sd so Ra sea 2:103 JT DA RR Nr NA ör AL Cr EA SE REA 2:102 ARR (RE DD 18 OS GM dy lake ejer rat ie salar a re tro jAA 2:101 BS JÄTLNG re era oe ra offers (dess alba «sjal eka 2:103 ECTRYCHOTES ÖTCD CO Ta sera see RAD SS ERNA ber Ala SSE 2:103. GL SCIESE reor LE SRS ATS lr 2:101. TYEniaG Oas SKAR RSA SRA BARER age 2:101. CRED (KORS DERE TER EE ERP E FER SP EV BARA ERE 2:102. EDESSA ARA ÖMINALNS! 205 een ges dies dor s 2:60 ETT os Sr for SA re EE SR SARS 2:56. PTCOLS NA: ego s/s stR ARR RR anor bes 2:58. VAN BSI 2 33 sus ssdes sas ae 2:60. GF UOLATCO TING Feer ee LA on Sd 2:52. BLOM ENSE oas REN NAT osar aaes 2:58. (FUL STUN AAAS nEnEEDEE BAR AA PARE ERA AER AS 1:Q53 Ela (2 bs Li sr oa rs ER SNS SRSKEGE 2:51. CANRLOPE MIABR ugds pas bas nan 2:51. (FYLKE = Nga TIS AA 2:59. BT DENTA El Kr SEEN BANAR ra NN pita ag TA 2:51. SITTER UTA TS EKRAR KOREA TREE Må hd 07 SRS 2:52. ANLACOSLETNA A:s smet slö ensure n infek een 2:56. böjda TAP: sa... ANER ass 2:129. bifida SAY DIOLUS UA ense rear ae DIS OTRS SS Seka re efekt Ne BOTA ST DER SENT SASLIRRE OLES Ak 0 vad Re NR (0 SETS AS ÄR a RE Ner bar FYRA PARAR brevicornis ÖT KNETNZ ER sla se lars pel SRS Aa lea s sea SÄL CEPL AR GS edda ER oo sea NS Fe Safe rat 2:60. CAPNREOLA s. sog III FA RR arsrsenn 2:61. CATO BA pe RE SER ER er vän Sa Ed 2:60. (ENSUCDNETE kast srasthagasaner sd 2:60. LI DATE dT SENT ERA ers SöS SNARARE 2:50. Ci CUmSs Cr ipta MARINA eos esse sena 2:48. COAT soc siren svt delar ka JIA 2:60. FONSPBIINGE oro recoee dre r di svor eder SN 55 COHSP ELSA spreds eebrnrelkr es sele elba 2:58. COTAMIP ES senere ert brer rerna 2:60. COSEUININNTES sr onere burde cekE SN drre ed 2:58. ODLAS EA everbenr ber sect ease 2:60. CORMULA BD UBMEeos osar osanse Ess pers 2:58. COMIU BIG DAT Tors olen sie aerelis een 2:49. COTKO SAAB dra FST AE Ar AG 2:60 COR (ALIS bogen afro et TNE RA 2:50. CRED TUND. tosse steeen neta 2:48. ERE GE UR NN NA Sr Sena Fa ERA I a a 2:61. CPUENT AS ss. SE AI MRI GTI FENA a ad a 2:57 GYLIRATCODRNISE obs eofelelel elelr lad 2:51 (fs ev sor BES GSE EEK SOLAS FIS SSOS SON 2:59. CLEGMIS Fe oe snsr sr ss irrar sees an UNG ILG TAN a aa es Se ste ts RAS Fr SEA flavinervis fulvicornis KULVIPeS Nee ere svjsnsrge ou EUSEISPIN GSE. seck bErs bott isee R DIG SES Ses ein sKLLE EEE Re JETICUlAL Ba spe soc ssk ere olje ve grandispina BLOSSA SVA EP beses RK EEEEa Nesser GUNALOPUNCEALA ssa.s 0 sena snask selen ann ln 2:8. haedina hamata EL ULES gon ra ASSA SETS GTRS NSGAGNA icterica inconspicuå H. S. SÄSE GIVES NR fed elle slu ökas ajöss 2 ul 2: INCONSPICUA DATD: ok sebeorieesr ns sn 2:5 2 2 TEROLA LIN GES a ears ense sr 2 jurgiosa lateralis . laticornis | Gin Elton öns pv Dbp FORD ESNPEENSBASREG DNE JencOgrTÄMMA, 3:s:sne satin eg ben ngade HIRO 12 TI es or vd art Ses aSe RN fe SENS Iineatar OTAMT-mssnssset sne Rs lineata WESTW. ............«. IINeIPCTA os sse ss nsclssks srt Loxdalii f NOA — Es Ss SN S AA STACK LISE fal elek area le lelesare ste) sjö. fela e SVera ä ela trefal SLE macula Meriane mexicana - IDINIA VA sg) ste 00 Fel bl sfefden SRS SN Mosfesrs a mizta NEO CR LON SENS an SSE sla; Slater era are släffe jä) ä(e)a slejäjei IAS nervosa nigricornis nigridens F NGT TAENS EUS NE oskar HI STISPIOA.. 2ded eb seeks es NSL ere nodifera UID gär Beror brtNEsccosLt JortondyornucenAa obscura FABR obscura DALL obscuricornis obsenripennis OD SD KEEL SSR NS AE tee (NN) bddEs Rorprd ÖRE NYSSLVYNYILUEN AES > JG Er oseoroed NO UdUNSLIEARPES EE ISVADEE Tier brons res SE tPurdtSr bor DERES RASER PUBYUIAS > ska 2 senere ANN NECRCIA. cos o rise silent sl NRA PROD EWR 3 sasse perspicua 142 PHESNICOPUS der src dörr der re PLOULCOLDIG) 4 das soda sedan r NANNA pietiventris piperitia POLA scctsrsen anses rss AR paracellens pudibunda pudica PUDCECEPS = s5s5 a05nns ns ns puncticornis....... punctiventris quadridens TECULVA: «34.354 56 8/95 Ars srt säden Ers re0ICUlAtA :::: scr: ri sor örr er sBåsnaNe Rs: rixosa rubens FURCOLDISS: 25 nerna sne sälg Ke SR TUfOMAF LINAN 553 5a36ssssesn enes bee sr nr rugifera Sahlbergii SCADIIVENLEIS 3 så sss een seen area fela aa Schefferi. . seutellata $ EDSEL OT: MUST joreiefetsiejele 0 ale biafa ola fa SIS SJ Sls je iofs SVEA serrata IL. SET TOLO Es: Dö efstefraisfelslefels hele sfefraferelele SOX OMI +). 5 sjsrlerafelelele slefeleiesle sfeislee et eteja a 5 SVNTUD UCD stall Ieltaletaflelsi er esfe esi lsteielel lo stel sr ke el STOIAA fettet tetele alster eft te rela le Tael oe suturata tarandus TO TUBIIN AN sfetstelejela blejlefstela tale letat Eee elef sl latt SERUTD er RIU Asse severe dessert EHOTACICA! +.ssissles einen sr rs trabeata transversalis triangularis triptera YVACCB sd rs doses ESA SST DSA sr VOTCICOLOP = sved ene ssnn ne Westringii vicina viduata vinula ... vitellina VIÖULUS ene dd oder SINNETS NRA (CHL LTE md AN SN RESO PETS SFAM SRS AAGE BG INPSTIKA (OT ST ee vtejol elen el a ielsle s/s Slo felS Tero TJ PTE ere ge ut jälern ss AISA ae SST Ar sig suleicornis EMBOLOSTERNA. URURUSS > > 00 a stål lo ge USA ge TA ALIS. 7v ass ofesrersiersirn fon ARE SJELTONTUS INTET fer a RA ffa ara ere ee fa af fotat aff je Gersteckeri........ Slö15!slasfel olla als slofee a frejöe a imbecilla 2 1ONg1pes. DOG res ers ls blilslel Sable allels LONgiDES) FABR oss ccs es ess (DEAL saa efejell el eviklelelele sne er efsa eta aa a blo lake ES ÄN precatoria F. NGC OTTAT BD URM. sel /oelrle sele ls tl EINE DT ECULOTIUS! Kortoccesserse es sk Servillei GJ STAT, STONON CU Lose dojan MLS NF öns mor VARM 2:126- LEA SST KeA SSR RE AR GÖR ESR SSAA PA 2:126 EMESELLA. TD OSA vs anse NE NTA dere sta SA 2:127 TEDUIOSA In ords oder de såds eden ses ISA 2:127. EMESODEMA. CUO ViN ora sleek Sells GEL 2:127 FUirmäre ssk ddsddd SET oon eefken 2:127 EMPEDOCLES. ONUTCOLNISA Ses" ss sees ae ks ys 1:152. EMPICORIS. ANLeNDATUS 220 Fö As Aces so de ra EAS NS 2:11 CON TOSUSN sb SES esk Nga AR tele la COLTO SUS SV fars ee Sa KE KARE REA EN SNES Vb BID DUS > efekt l sa Ef f re GA AROR 2:11. UYTTE UTSE se ef fe RA SAGE ARR 2:10. IN ACULIA GUI Ae fer KL lae SUITES ER REAR ERA 2:11. PeregIINA GON: sys cells sielas ELAN > sv äl TAM OIUI oss abs föp se bulle Sells aloe SNS 2:11. ReENGGJEN Us os ss dold sng sög dass oeelnre 2:8. VäTIOLOSUS reg ee oso ee et Se SG ale NSL hjele 2:11. ENCEDONIA. MY ACA TC 25 AASE SNES SSE 1:187 ENCOSTERNUM. ID ElegOT UCL Assos seine es 1:78. EPHYNES. IhBEVICO]I18 EE oso ek nee Glee SSA SN SE 1:16. EPIPEDUS. HISUELÖ t sys ara 0:00 0 era BA se sr AA RANN 2:38. ERATYRUS. CUSPAAA0US: > 375500 ene IT 2:110. INTCTONAUUB as ges se ent ee REL AS 2:110. ERBESSUS .......... 2:13. ERETMOPHORA. PEO CONBA 2140 ei telsle ss bes Boer 1:228. ERGA 40 520 /VUWC usa sov Ane bef Ne nysl dte ö1öse ns TS NS 1:61. EUAGONA. MD TONA orre ler fe Elers a SE 1 rf EUAGORAS. E1:0 UN OCEP RUMUBI ses ra snskenr sne seven 2:92. VELLCOTNNS:5.e 45.510 6:0, 8 80,6. 0a 6 0 Ersta modestus :89. nigrispinus PE 0 UNCNS SKEN Seb Se bee bURKE da 2:89. DD UNTOS CENS: uner sh RAN es biERnseNk RES ARANSER 2:128 plebejus ....... NT FE NT LE ös 2800 prolizus 2:89. FUDPAUE sur raratera fa KJS At TR rak 2:89. 8p60CK05US: BD URIN at rker seeks one 2:89. SVECLOSUS sr EL Ne = rk sånn BSS RANA 2:89. PRIDOLOVY Er NR SA Åsen SERNER SER SKER ER RER ANOS UPM ACUNOO UID Haren aan io ifle BR TR KAR ta off 2:89. DT VLS ff lera ljar bef ala fofafeela afktaf TA Ta fee ER RR 2:92. VENSICOLOT ft ole ars NAR KA EKRAR SE NRNRR 2:92. EUBULE. farinosa . BOULP IA > os 5e «scen gs arbe SAR scutellata.....tsu BÖLTALOL > a ole rre gl ev rer SEA trilineata £rOSSIPES vis lolersnse sea elsjas sect ars VAÄ0SE ooo earl bes je e Ra LR RE ERAN SILELNABGUS. «5 öre dets te a äns ses RT EURYOPHTHALMUS. PUNCKCONIS! — ov «555 söner) säs NU) ENNTS? e-< > 210514 5 0 mord ISA EURYPLEURA. bicornis EURYSTETHUS. nigropunctatus EUSCHISTUS. aCULUS um vises sitter SjeTRI Ae RE GÄjURClOT sens mpseskeee CIGG OL arvererererarnr01öt0r0te1 oto foA SN armipes ....... er : AUTOR. 27:00 5s0srNAKRRAARA EE a PRE BUDA ee ser 2 120 eta RANE 2 DYRDULUSEE sosse ARN 4 bifO TMS 05 sd ASEA RR 2 Hilö DOS 506-50 ovrnresgss tv COGNRUUS ue isar sin see narr SR comptus ...... E CÖNVELGENS arme -ninenfsesssk se Bee GORIUGUS: (6152 rad sdvoNn ASAT (CEaSSUSL «sees CESNaLlOr: 5:00 CEIDTATLUS 2ö 440 vv CIOCIPES us sned vs fallax impictiventris .. INDELNING re ved cr ck ör NESSER INLEGOD Urcres socker bor VEKe NES 1a0US. .. svs RESET få (UNAUS ses ce css ri ra SA VENRRS siree (0 ÖVSCUTUS + iv evss sö dene kår SR perditor PICUICOTNIS He seess seneste Nessa vesksE PEOLIMUS 4ös:s esse sco srvgrersceennte ? PuUnClipes .........ssswses SA Ke sons 2 quadripuncetatus ....... oy sa SSE VONTNCS dv reruss sövnes nr srs NNE es rubiginosus TU MANUS «sosse Se NEKA PURI vscorrierd SES 20 SELVUS: «ova 5 best eetRR ERAN ASS AE AE IH hed TOGS ERS AS SL 8 3 BERSENn 2:28. TTT cren SREERER SPIRE EEE ENE 2:28. TTT no RA AES RER RSS 2:25. 107 I ETS SRASSET dr CE de KORS NAS AAREE 2:28. a es ses 2:23. TE cos CKEE SR EENANE KE KNM EEE 2:24 RR a oa sees 2:27. TTG scfeRosgerrs SNRA ES NL BAREREE 2:26. 0 IFTLUE DB ocosostR ORSA AEA SNES 2:26 PR RE UB ost sese seder öl ser rr rna 2:26. TE SKE ATERN SNI 2:24 EUscoPUS. [re ere esse snor rn se na lnelnr 1:106 EUSTHENES. Reste sla n ven öre 1:71; 1281 Rn raise esevsss 505 iver gör 1:71. RR Rn a ease sesssd sonia 1:231 rr oo assesrirerupsererdas ne 1:232 ER a iKdrA >öere sless vas saa 1:72 Minor ....... "cn RR AE SRS LA 1:71; 1:231 FREE ETEN 2 ee rara oa oe ser 5 1:72; 1:232 oa da dee senor 76 ER FET RR oe söves son teras r 1:72; 1:232. fKENana EM. 8. ssocloccoccecss 1:71; 1:230. FER VOL «3 ss oc 5 a sfoeiee ce öfeln op blslera 1:232. EUTHOCHTHA. EYSARCORIS. ne ee ar ses sele ne seres een 2:18. KONSPicilOriS oossseeseersrenrrr enn renar 2:19 EAA oeleedesser ÖRE SASEO NN 2:19 Fn a AN ne rer rä deres 1:33 FECELIA minor 2:37 FIBRENUS. Fa aa er rosen sar gamer SA 1:96. FIObigCOllS oo.o.......>so> EVEN . 1:96, FICANA. RER SA a seen SE FITCHIA. ERNA a Ae linser es ee or nigrovittata Al ideansöesocses nn ua FLAVIUS. lineaticornis RER AAA SE aloe 1:125 ETT ran se EST NN 1:125 FULICOPUS. RUN nr ner pr son nr sens Ads SE (Ae GALEDANTA. CCD 2se0söpasbondaden resas 2:23 PRESES LRTS 26 Aarre trea 2:23. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. GERRIS. OUITOf OPMIS-= = «55 55: ns ser erat Så Vas ons ta 2:122. ffOEMIS a: :tissnsss snor sager ALE 1:218 FORGIPES ac ess: VR SNS e 0 SEI ie ner rea 2:89. TU REIGORNIS:N br enn.sprkdser bor suelasarees 1:218 SEERYICSN 0655 soc AR RER sara anala 2:121 ETT GG (I SE AR DE NE SAO 1;s1s analis Bethei ... : brasiliensis 2: filiventris 2: Gersteckeri 2:12 ignorata 2: Fitna (030 IfA grn be re askar 6 RAA bod PAR SERVALIeIN, tr saen säs es äSlse AN Son 2:127 SIEHOT Close sger sek ee REDS SSP LITGLBOT oc ER SER SAS sf er bene STR 6: BEHBKA RP ORKA OREL SLE TIL UA bi enat fe RA 2:126. MHBICDEINNY SEE EE Rene SA sej Sorsele OA . 2:126: GILVA. VAGN SE ee mac ENE LE sen sr 1:38. GLYPHUCHUS. SCEINLOTALUS- Möss oso ges ansa oc sun snel 2:12. GLYPSUS. COHSPICUNS +1 5 5: fövs seklers bur ert 1:47 LUSCISPIUNSN 56052 vo sa nose ngr een 1:47 FAVANVGS sas KN VRMORMOTIT ns 1:42. LISA Nå be fn og EE SR SR PAA KO EE 1:47. IN GESVU SRA Is0 IRRINS SSA ESS es 1:47. DIEKV ENN. KE SAE Rocca 1:47. VIS esse SA RS EEE ORSA 1:48. GNATHOBLEDA. i fa Tf TER (UL LÄRD NR Eg! Rb AR AAA JR MARENIRE 2:121. HTT (2) fn me SSE SS OSSE SSA öra fuUMmidula. > sd ssd 2:121 IBDETO: sö:ssokee fore rubromaculata fe8sellata .........-.. GONIELYTRUM. circuliventre............... Andresii angulatus GPRS, soc. KEN AE dilatatus dorsiger dubius ODlIG USA 6.36 0/0 sh Hl hh BR Fel ca orofaf ste puncticornis rugator . tristis TIFERROTD or fasa esset ses Snr sej GRAMMOPOECILUS. angustatus flavicornis .. GRAPTOCLEPTES. LTT (DS SG Sr SFR SK ARNE MARE DEAN Se Al 2:82 CITE ULALUS: oro se eler farsas a ses skele 2:81 TÄSCTA LUSEP os ns SES See NA Or ARR 2:81 MAVIOA (US jön sar rer ro se 2:81 BASPEICUS Mass ser sa EN FASER 2:81. HEIN ALOBRSLOR i. save se Se ER - 2:82 DELSOTABUSREN ere) sr 05 e äte) saft es fe haf EA 2:82. FAN ZGUINELVEN ÖIS 55 fa de sat dass 2:82. HaALYS VV EB nt oe RE öde des se 2:16 (RETRO ALT SSL GT SSEESER SRA 2:17 OPEN rs ERS INSE a tösen ora ror 2:35 EROSA sossar ARA TSAR 2:17. JUR ONRTI CI UUS NS von als orsa ss dee bj SE 1:31. SURGERY Sera ja sla safe fä Raa sjele elle fe sä ISjaj sa) Sr 2:29. UP ER ALIS omr seösö? Rss SS SST IA 2:47. [ILS KLAN ARA ne C NEN SRS N SA IA SAL DIAO 2:17; 2:129. ViRS NI CUS a se ert vå NESSLE SONG 2:5 OD SCIWI (Ely star sele EN Bra ALS sata ee 2:16. PUNECUSLALMN elakare sele löjolelasie svin sne ER 2:29. DUPULAGE: 3. 520550 RASA bs = 26. Quadsipustulata. Bs... susse 2:16. quadripustulata H. Su..............s 2 LG. SERN ALTER ER DI SVA EO 2:16. SNRA AE INV.OBRRS sösdessese bene dånar 2:16. VEM OSV =S ARTNR NN dr 2:11. HAMMACERUS. CREDIT KAT TS oo Elen OSTEN EES 2:100 (C/4I LX SRS SRS UT ENN BI Art BR INNE 2:100 chilensis cinctipes conspicillaris furcis (FRV NE EE Sr SSA luetuosus minutus . z (IS I Sr EE SRA RAR NE 2:100. MORSE MErUS: mosssrsesvinneenss sn sera 2:100 AR ran a ena a oa Se NGA RAS NAS 2:100. HAPLOSTERNA. DEIEGONS UGL Leder se dnr 1:78. VILGIT SIS LIA rer hl dd feb fasors ere 1:78 AT TÄRTRSN TE ISS Sn 1:220. apicatus 1:221. CIN CIN ST8 anse sj NR STA ease Der 1:220. COS Hoa der AN NN 1:220. GE GTARUSNESE 2todejelieebl AE STNSE Seed 1:221. FF ATOT CULUSN S5005. 0 ssh fed selsfe ense 1:221. TI ATL OT UNS re ka re sfej la bTSe Ls stef Isie eleteel 1:220. IMINOE vovsrsssns söt SK AKRA. 1:220. nebulosus 1:220. VFL SINA TAN CE ASUS esse slofe.rse oi ÄÄANDSE 1:220. prolixus 1:22. TAJYNITN GRUS "1 2e se ere ae eregiefälaola säs 1:220. TPSAEERH LIDER PR re fa le ere ole of sto inT ons LAS Ls 1:220. SÖKA GUT see oms ojds eo vejoje)ls sleisTe sej NENETs lea 1:220. DUNGEONS: «uccas ov eie eran sjal EON RAR Än 1:220. HARPACTOR. ANT UIOSUS 227 een STAN co ee LASS 2:73. CIN CLU SMA 2 sia fed INS alefeta totala sive AL BT. AISVINGUCN AUT Asa del selen lor se a 2:73. BTOSIUS I KLAS bl RASER Jr Ts (el js eh a 2:13. 144 NigrOANNUlACUS; <. cs sr spis etes re sr a 2:87. 2006 CURT steak su psletsrel else ej ell 2:87. rhombeus.... Ra SPINYP CEN 2ajsre le slerataisre sTöre le SJS fAS cle)sn ss ANSE SUDARIN AUG > srotelere rn 0, tlola (slöa are olle slöa ejer BES NRA tuberculosus VALLA SF ns snöre sars fer a oslo fe je) fenan sea as 10) EM STOUS: ine ne isla letar sen elbil sie tetslrin le ble lelelseres IAN (6 ENN SN Nn Re AS RR TS AR VN rig ADD UA CU SPS SAS Jycd tr se SAD DARE CUNVYD CSR er fafn is ref a le ale au jaflsrsl es slslpsiela OLVULKOIN CLUB) 5555 sken ES SN 2:94. HIRVICKNSE FER steak eder a EEE ER ANSE 2:94. [PIG AUC OL STER e b elelr se f abs aerial tee 2:94. HEREGA. TUDTOUMDALA esse sne ss salsa jer ere SERNER 2:98. HETEROPUS. CIYBPUYSOPCENISN «sb seven SEE ses SS NSS Sa 1:43. UTE D UNGT ans rs ere AS KASS RS SKANNSR 1:41. NY EUA GOTObIVIS Nys NE BARR NERE EN 1:40. HETEROSCELIS I CR (Ya era SÄS RAR SRA 1:31. DINOLA UD seen eeh Bs ers sn ER CASA SAO (CIRV SUG ca ee EEE AR JAR Sen a PRAO SA RA ör lag ddar sne eaNdar dare N Arte RAS VOL COUET Oss SSA See octospinosa OCUIATA SC: srpissoke pulchripes PUCH SKAM S ee ssd ar es RS R Asea PB SETLCAEIS VESA Naser esse ER ep es Nl 2:16. similis .. CAN songs das SNRNRAAS SAR SSDAr NE NSEA RS 2:15. SULR SV RE Se SA je fal eva a ba mersyd,t Sisters ES SUGIT OTO NERE SME FOR TDA (E Eh Ch ala aslelee fuscoapicata GJ ASTPTC AT og sla sion sjal arab ejer eleiejöla else are forne a sl sla hematogastra membranacea OT:IEAMCEN I. a 0.0 söner sleje s tales, SLS STA TS SE POmpilodeg: arpa ststs nes sanguineiventris SVING ANNE” sinar olesA Dieseln Hj ls seg ja SER SPLSSLCOTNUS «avser gel sense ik KRARSEE SUV BNRIVULANA «a ove > re nbriornlö sl ln f na R SS 2:19. ETERN 1:139. CISDAL; HIRILCUS. CIASBIPESTS seek sä see oc bl esgek Sera Bee 1:126. BTRLUNS SE oense rö Balsleiaja se pj ärbjafö le SSA 1:126. VALLOLOS UB: = ej. so TREE As scsfesend 1:126. HOLHYMENIA. (ORHAN SNRA ABA AL SAN NReSB Lst 1:157. HOLYMENIA. CISVIR OLA qv sekn ss seas dölsstde RG TIS URLO 7 oso ls S Sfer RS SS intermedia TUDESCENS Ass ses SA SCENICA svs sep sr FNDNRNLlSSNASSNSALOSÄRANSSRSOERKANS SNS TS (FLEN, FSS SAR GASGSA TARGA AANSGST grammicus DOCRDUTu SIASEN TE STESS SSReSSAE eASenRA Proteus . HOMALOCORIS. SN DNUUIPLS 5: ss 018 sejslosjälesjelses jaaa ass 2:100. IN AC ULLCO LTS af EE RR OR SSE 2:101. DIN HUS 260 cen sees ESS SEA ISA 2:101. VÄLIUS? vd dren ss adl ser PR RR Sa sr 2:100. HOMALOCYPHUS ...... 2:84. HOMOEOCERUS. divenrsicOTNiS! «...s.....0esisaeskne rens ont 1:208. HOPLOGENIUS. ODSO1CtUS: 25250 on scn sees SES ERAr Es ALLS HoPLOXYS. COETULCUS: 4: so set NG ee ER 1:36. HYALYMENUS. (EN FE GUST sosse sen RJ SELL Era (SIS SLE AUDIUS-: = ereeene NTE det nis slSlel BLACUISPINUS. doc sera ccs abe c yen idee ichneumoniformis . ............ Tim baby en bris ses ses. ee TS TON S1SPIDUST oc sprut ste s Ae MElan0OcCePhRalUS oas eos ene ses ns sin se PUNG ICE PI = sr tejets sill orba ek slets sele oslo) Bia NAND Bbsensnsogso NN ILIITNISINIYÄÄNON STINIA LUIS) Ns cl See REL NE RNE sa TALIATUS 0050 0c0 NR NERANENS anse VESPIUOLMIS, s.6os soc bss sne ag benen HYGROMYSTES. DIC ALIN AGS: > be cl) 0 skleros 2:78: CATINTA (US adelns onns esse FEN 2:78. TOT DUS Ro bön sne se ge ed ks SEK SKEN 2:78. HYMENARCYS. 6 QUIST an nan nere seen et 2:30. (BPRUGUI OST” ss 01e ös bjers bese dee NE sier sl sR 2:30. MOLVORM issn dras birsandistnnnesr RA 2:31. (PETPUNCEA CA oss 206 esk sees es 2:31. TE LlCUlAGA «00 vc es NSSNE elelr See 2:30. HYMENIPHERA ....... 1:144. HYMENOPHORA. CTU CI EN Ce ris sva sier SSR] ys rt le SS 1:144. BRUNA Fe sd hörda bön a Sans RNE : BPICAIIS:2 2 620 500 ons sköte RSS UUCIEDSA der er oasen RER OPOKAIMACR oda ooo ss ss LOGIK 2 Taras BAS SS HYPERBIUS. genicnlatus JIE: säs. QUAdTideNS. oovsesesenssrsrper ss HYPSELONOTUS. C/O oa a se Noras säs ej e sASETA annulatus fasciatus 2 FÖRVOSE TA Mä sei AA AR INTELTUP USA = st sa se viola jan rajon linB8 0. oem er a ale EE BP SSA NANA lineaticollis ]iNGatUS: oc.csecsssnrn men sj ans AES pulchellus.....ss 51spetnsg bars LASER punctiventris "MEn SCIYPVUST ses sees skalar EISjil striatulus subterpunctatus thoraCiCcUS -....:ss-ssms ccs ARS VEROSUS so ss eva dep srceseser enn heemeatoloma st s:rrgtsrrp ÖrSsvs Ses lateralis cc. «cm esse nere ODSCULG ov vc ee mete sonia VS AS rr PECIOLAS: «sc oem cn nande sr SEE pyrrholoma sanguinolenta nigriventris TUDLICOSA: 5. «ce seerererosnnne RiSPIAE svs sc vester vass retse AAA festinang: ..:..«... HH SArerk ak sl ora see ISOCONDYLUS. GIÖRTALUS = sv.» vvs trners aker RA css JUSCUDES mcceran ser svens bsr EN = JUNIA. AUBRUS ej votes = SE src NE sen |:15 LAGARIA. K. Vet. Akad. Handl. B. 10. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. PICUEALUS:: >. scn NTE ec a rann 2:119. MEN NIDEA: be LER se sena brer sne öre rena 2:119. LEPTOCORIS. (NEKAS EE OT Få dn Ra OAS DANN 1:227 JERISALO LO MEG ska SKER SE IN sota a 1:226. (HONTTI ETS SO DR SES se ARA ön ra 1:226 LEPTOCORISA. Gf [SEN Tele bäga as dns SER OR BERddRS JES i[:ors. GOICULA Öns sose bR veENSSs sele ggG 1:217. MENAT fr Se Aer 1 ÅRE by AAA 1:218. TpKlordes. JAG eb Dioooeovss here ctebisngs 1:oHis. tipuloides DALL .........sstsoesso02> Sa SN LEPTOGLOSSUS. (RUT CTNKOSIKS Noas asera Ao stela rele sie sla ÅNNA 1:161. (5 [TYGET SRAE A SAPA REA KA SEE AE SSE 1:162. BALL USA Söp A ss se E söder rr OS 1:161. FÄTIGNSISA OS ag ssp gr ole ör er KATE 1:164. FIG UTISKSE UEsedÄS 1:164. CONSPErSUS.- ss orre cec r LANG, GALEN USKES dopat eek sng sad MAR 1:165. crassicornis 1:166. dilaticollis 1:161. fasciatus 1:166. fraternus 1:166. fulvicornis Ar BRG gonagra 1:165. harpagon 1:165. TU PIGHPOINIST srrössgcrCerbesaskskerernee 1:163. TI PIGFU SN sen delse Sr ols ae SSE SRS 1:164. TUBE få def se Sr SA RE EEE a sleöCeieie 1:166. IHSORUS FRAs ... 1:164. macrophyllus NGA, OPPOSEIUSN «ss =sissasar oo 1163. PAY PUSS sa - sed ss Sass klö dere ds äfe 1:161. GU FUPICOLIS sf oo oi vasa NS 1:164. SISTA BPR co 000000 or SINNE er 1:163. VOTUIUS 7 oro snaps sc Renee 1:162. ZIG USER a öar sa BSS siden dels vr 1:162. LEPTOLOBUS. HVIUE KA VAN re a Rae ASS os des DAN 1:38. LEPTOPHTHALMUS. fUSCOMACUIALUS: <.ssses nestor ever e kenje ss 1:124. LEPTOSCELIS. NVSRLE LAN CB etag al SR RS SJS SISTER Sr Il 1:171. DIPUS GULA TRE «os äkiges gareristige sen sne 1:XeT. cyanea divisa (ETT RESAS TEE GEN ARSA SA GION OG AUOR IR arör yej a HAS Neej brer nej el re (AE IDRE Sr BASF ARE SNR SG TASCILLerA. = I PLIA RM ETARIS AN rr JUSTUDS Crase tesen please a daner es enes RR SJUNDE orerar broar ser er FRE Bel Flolelejen (CHA EL EE GOES SSE SES rr SETS SSA BK ULUDIL SN os als se ebieia oas braräjle gjöre be slejele TESNORTIOM” a css jer SKAP FARAN SE REMOTTROUS ss. ssessssna sense ss Uf UMRAM aren ess se FIRE rskr VN GUON mede RES Sk ss SR SEA (NL TNTATSE SER Bel SVA SSE FRA MOT GIREN Ae risals eön sales ns FR TICTID CS (boaa sole ssnitelg vs eos Arns EA lg nige OUT CN Ce a cert SEN Rn BRT Salsa [ENG ASS De aA SSE eS SA SEESSNAN Ol Ra sara 15 sr se fe slet SNS EN Seele ekes.s.bs PULCRENA fars oa ss AN de dd NS 1:170. VUDROPECEE ET sms reser FINE REN dSRE 1:170: SBTTA UU rn NAR A dat con äss 1:168. 1) Ler 0) Ko), SA RR RR reed SR JA & SSR ONA 1:168. VENBRALTSEA Fd ses Sr NT RR LAS EN 1:171 LINCUS OIVÄRTOS PIUS SS ENS Urs 2:14. LINDUS NADIBEr STAS ERNA ee 2:79. LIODERMA. ICIKTAP TNA desk Es sasse i ssd das SAN 2330 ligata saucia 1 SVIN RIIS =0 Ä Tea Sh le e lölpra sfär sia dial a VE senilis 2:33. 1 JE (a ER SEEN 3 Ver 4 ak ar RAR A 2:33. LIORHYSSUS......... 1:222. LIPHAEMUS ....... 2:130 LOBOTHYREUS. lobatus..... NA rg NN SA RANA a 1:14. LOoHITA. PLATTA ISEESRRSEE Rene p FY TRA ERT ar SEFRA AR 1:98. HOT SISSINTSN Sker k ct NA ERE TENN 00 värd 1:98. LOPADUSA. SLE TEES SSR EE RSS AS AAA AS 2:48 LOoxA RUE LATA ES fd a rd ov ef a RESAS Lo Ae EA 2:36. TC UISVE CI 5 Sara NRA 2:36 HAVICO LAS Soo sas erles oss sons SARAS 2:36. TISETNN ATC AIR Aa ARR as PR AE Tr EA 2:36. JUCETP EMINS (Slug svens any 2:36. ' MUS Bög ne SFR TRA RE oa NKERTS 2:37. YCPAIA SNIA Ao snön adsl A ee 2:36 DRG TÄS rm sa NA sdllat le ASSA SAS 2:36. (LÄTTA LR ÖR ot SE SE SSR SS RNA ESR SA 2:36. LUCULLIA. HAVOVILLALA: 5 c/o vester sana 1:153 incarnatus VLT ETEN a or crf or ÅR RR md me (UH EDGE NE NE 13 20 5 AE RESER Gundlachi macrophthalma FÄRG STE TA TS HS ER SYST er SS ER fee fee fald ja t3 er rufocinctus FT DTOS Tfn r SO TE Ir ER APS ASO EEDERER dne SA FÖRTYEEL GIL SSE 25 ole ferefeln dej e ble sp aa ja, kel sjal d else oa pe triangulum VATLC OLOL sats da Sd ee ANS LAS annulosa ..... SAST R MOUSE ERAN FETA 146 BJUD WG serna s YIT NYAST 1:116. BUDLC ONES Er clas Asiens DE SAN 1:110. GlbOJAS CIAlUS: vrrs scn re sldkk sense sekt 1:101. OMG OM ENVS2S: 00 sea ERS ee EEEE 1:111. annulus apterus GV GJ UR me de set sf IE SE SNRA SSESSSSKEE AUClUS ir vas oc oi 00 batatas biclavatus........ (STILL ser ND AORANS NS BO GRRAEV TP bergen cs RSS SSR SR SAVANN CE CVIS REN SE EE IN SSE a a CONTENT Nn SR Ses Sasha ss änns CUNUG UA OUS NE ne nee nn a RNTR INS (UNEIDL GS DO RR NOGA Sordin ORSA NOG Compressicornis COMPNES EYES ease oder SR COQUeDEL armenier Se felj as Sn sis s) lea OO CURIVED Morse) ejs es iereteraje sla ere! ae else (TRE CRASSUS elr s äss sgn NE bj CRERULALUS I ör cjsee Se RENAR er eelde CR UPTACUS a skona le IS VESTRE TS KAS EE CIUCIY CI Nr olsen Re cruentus FABR. cruentus FABR. :..:s.sssscs EMS LUIS ee re Sets YTAN Ses e s ESP Arr srejdletsa Are sat Elsa LE jE SErS SR ess CLAS TEEN er rsarsk TR Tojs tele störs Tefal teer ST AE SENS NASN ESA FAR SRS OSRD SKARS dd SOMFORALUS: metgrla Sus sales as eek ateist SER MCSMVUS I ärar ole ös bss nNGRjh NR SRRG ER SSE SJUDO2CONNVESE ov fargnsl eb felen sale kle ISA Peefe la AN MOLEDE EUS Ek). f RER Kefes lerek flak sf bar OMS TE NO fsk fos sele lenses ak fuscipennis (GJ AVIST ohEeesn» Sken Neske öste nt ek ED DUST annes EA sea SÅS GORE SA GUCOAL OP mar tes farfars” fars få sie nlelra ale BIS NE gonagra UPON US a 55 00 6108 desk ANSER Ser SEE JUNE ENS US ver rp edore ever ön ene ker be öre BARG [6 (ATEA KN I RE SERA AE SE EG REM ANACUS: se 22 I desde selen harpagon hyalinus incubitor kermesinus [KO BIE LU see este LATE ENS SNES RS 1:119. (HETTA) IS EG SSR Ekon org AA SNR NASN 1:204. (U06G (PeO Ffa ER SA oe föfa sele delas 1:202. C. STAL) Ph UR KOULS ee vo RATTA FANA Rao OK 1:131. DRYIUGD US oron ss Rs TRSS er mere KSS 1:161. DTS Ne mo mr SR ee fler dl e al KlEje Sjeleisia.s se 2:131. VIS EAT ALA Es fl JR rr 1:176. UL TNISPINOSUS eek klse ki eek ses bast 2:77. QUiNngUeSsPiNOSUS serserrerseeerreren rasens 1:2HAS UDI GUI OS US Toots sen sris ene sä fe ere EL 10 ruficeps ruficollis ... 5 (74 CUUST sas mjöl le)skal bla sf era SL es) ae fa)ere js) el elsj vel LELe SONGUMCUS m essosesar sr A SAS SE ENE SONGUINO LEN VU esse ses ESS AN 1:92 SCA RUD ör rear säs la ANSE SS SARS SAS Ara ad 1:97. Sehlanbusckt. s:csasss sosse os SAN SEE 1:100. SEM AUG ease NS TRANS ASTSISSIA SKANE ER 1:95. SIAM buosatn res RNE AR 1:223. SMU ULUS an svs NEA ST TESERN SKÖR slik 1:211. STO DIS CHA taste see see Tale ejer effe RE 1:100. SÖNLOLUTUS se sa SST a ER EVAS ef LR SANS 1:201. SUP CWNCVUS mrs ers £1a SRA ee re NASN 1:95. SUPENRSVUTO SUSL ss sa ses ERE EEEN SEO leg SULUN ALLS fee Y ARSA KT RAEN AS 1:122: Typheus : VARTCOTIVS: 1 ee 7 sa År RE dE SS SA SRS 1:110. VONOSUS Vontarje sjö sens te Njel önjeje le EE 1:201. VLOLAECUS: 15 6r0r3 aj ste NE SE Re OBS 1:124. WOOALAPKUANUS: ar vc ven slöt nn beses dejt sjö jn SR 1:124. DTAROROMELAS acer ms sola ses SS EEE 1:95 LYRAMORPHA. (ål 7: SRA NRA SERENA Ge 1 ec 1:62. FET ke kr RARE FI Sas AS To TIO SSA 1:61. OSAR svor hon bee E EERO BSRR UL SESLEe 1:61. IWOLeEn OVISS ohh rebels Esks 1:62 LYRNESSUS. GeniCWIA0US |. ss cs seprpeses ssevses rr il: MACHTHIMA. CEUCIS OLA s5 skr eseng se ia fen sele ner SST 1:146. IN EKICAND des sekr RE elen see ATA feNUICOTNIS- «ss ASEA NRER rasen 1:147 MACRAULAX. BID UNG EAU SYRA ss ers ESSER 1:4. $PESUEST manne röras arter AES EDEN: SIR SSNNG 1:4. MACROCERAIA. 1 AA LA NS GS OLAS ve, 1:98. MACROCEROEA. LOTYQLCOTMNSL spis eines ass lr ssles klar es essr 1:98. MACROPHTHALMUS. [18 (iEXOTA CU Sea syo nd res ee a se re AE 2:113. Je l0 (Ya Nr ra NN SoS 2:113. MACROPS. RUSUPLONICUS ar ga gsydyssNRS NISSN 2:113. POWER fots degss TNT IN TESSAN 2:113. MACROPYGIUM. CL NILN & aeise n se BOR ER Se SR 2:12. [CV ODUSTULELUNM a sas vsk nin jen leo 2:47. 218 OS UN nada ters en leran bereda STR ATA ERA 2:12. NÖLICHI ATG 150 49 Sele afs ble leisle o s fi jejrs la 2:12. SPIWNOLE" förf clec e beg ass e SNSN s ARSA 2:12. SUOSULCUCUNN oda virir con slö s eler o NN SSR 2:12. MACRORHAPHIS. Te PROSB ss 2 we srsjejensenek ae RE OPUS tens a en es ene SEAN rr nia oa MACROSANDALUS. albomaculatus ss 4scbhdlbbksot. SCWCUNAS- ever becker Sör sr SULCUCOLNS r oore end Les r se RE fuscoclavata longicornis Pperfida :ss2ssre2:" stonna SNS ASSA MAMURIUS. Ny MOPSUS= Ior solen se sjots rele Vas NR Jöns MANICOCORIS. EUÄPCS: > sor as seden ss SARA VALT 2 MARGUS. ÄiStinCbUs.: «ss snereresn tre ars il SraptoösternUs ...sss.sess- ses oc sioblskeneS Z UMPUAENS: ove an oc sen esns sel Här - di inconspicuus . ve IDOTMATLUS 4 3 «6.5 se 55ioneen Fre AE nervosopunctatus nigropunctatus .... ... 5 ODBCUTABLOT acer vers tese es SES ObSCUPUS)” «ss sneotrssrs verse 5 Er pallescens pallipes . pectoralis sinuaticollis... SiNUALOCOlS: ser «ove ser nns css i NIGLICOTNIS "1153 40:e 5 3.066 sic esja ön] SetSjsis SR SETULIDOIUS >. svs - 5erosesnsn sr ss stR AUDILET. «. 50.000 0:00 öl es aja NISSE MECCUS. IM CLICANUS sv svoted oprsss kk RS Er sr pallidipennis .......... bellas URGSA Elg PRYllOSÖMUS II:s. ss eos sssk SSK AERE SE SER MECIDEA. JONGUG: sssseseses dorsösneST Seg fesove MECISTORHINUS. TUJCSCENS:s ino) io 2 nh SSA PRAK variegatus ......... Hob saa so RAA MECOCEPHALA. MEGALOTOMUS ...... 1:214. MEGYMENUM. afjfine Boisp.. affine MONTR. & ERT rädd and dosae skeva hå TE mee oa oees session då erenatum ........ CuprTeum ....... dentatum...... gracilicorne 0 se centsseso RARE AAA ERE fr rt oeå loselöererets 1:87. (ER Rn Ra Mn reed sessst etsas parallelum quadratum RESER. fraternus:. ss... ss. sr RO Så SENSE NIE RE 2 HSTGA GO APA fe re sele elelr RS REP Es NICE ESTARS as se Sej Ses ansa 2:102 1 OUT fr RR SR EA Rs SR SR PRE 2:102 TMA ESR RAS St Anda Stoffes safir sfejefs fee - 2:102 TUDLOVENOSUS reses scr s sne rr es is Öd BENEN O SUB sR es snel elee sne re 2:102. TrWER = Fö unken BE PA la MINEUS. STLT ST CS) son an rele cje s ör sei ee SE SA ge Spinolze variabilis SÖNLUN CR (GV de do dlloae ale nose ser Ne 2:46. MoOLCHINA. COMPTESSICOLNIS Sek erid spak seeks 1:130. granulata 1:131. EO PO sus 1:130 Linneei 1:130 SPUR Serafens säs SÅ 1:130. 148 MONcUs. ODSCULUS! 24 bh nog sk äfens aa ee RE 2:13. MONOCHROCERUS. ... 2:35. MONTINA. TÖDA UA Ior ORSA ERE 2:73. NI SKIP EST bre sosse se seen rese BUR TUNCOTNISKO NA: shoes as skr sA SN teer Ner 2:74. scutellaris STANILO SA SET es ers eld SETS Nee SA SSA 2:73. AGLC OPUS Tess ole sjeleisiswejele anlag ss s je ss albisignis.s...ds PIREN AN GUlOSA A:s 257 fore reg sn ver ret BN OUSTYÖD rer rise senses ee eielelslaja Isjejsle se lalsjale PIECE sie rese IE LV Este fs re sf aa reses isja ts ialf ale COLA TIS Ser nr ELAINE SEN CON & AY Neesalssjels ole lslslelete late s ojel ses tre) fafs]sra lea Vela COTNICONNS)A.« «scr des croceipes cubrosa discoidea.... SUSON ER rr es an ngANANA Se0graphica Es sissrsss sees sstsssess es ess geographica GVvÉRrR BTISESCONS heja blog nen slelae je stel sle see åa HAM TLA jefsfrere ars jag Nell KLEN sreteleletalarslalele STL ETATIIS FEN 5 eat kats To fejan fs LE TSAR lugens notulata........ MO GULILELA: 75 5 ce ersla Va bref pers je s ease ET PICELVENULIS 5 420 sA Ber senfeve sla RS POCCIUA 5535 bock vetas NASA T FET S TAN TEA PLOMIMUNIAN Auer bla lets nin Jons PINS 2:21. SOTALAW IV /4f0 s/s ag 5 bfele olede eleslalnetsa forslas NR 2:21: SP ECIOSA NAN sekret ne nr Ag de spiculigerå typhoeus ....... ÖUAUA.. ekke VIP SI OM HEEN blef felet ffs öo ket elsf ls a less lat fal MoOZENA. BCSTUN ÄG Höper torde 1:135. SETT SIS förrn TNA SE 3 RA 1:135. DTBTICOLIIS ga: fe ss sales sv ne Nere ena 1:135. SETUPULOSR I 55 s TANNER Esso see sa ol 1:134. SPINTCNUS 14 sö1e ss sn ses flere sker RN 1:134. VEN LAlIS5 2. v-esserc ss eNARE esk nes sr ere 1:184. MUCANUM. canalieulatum maculigerum patibulum........ URRGUGNSOV 0 ah ev Unas Se KsRA bokat Ht eR Re OSSIAN MURGANTIA. bifasciata MUR TDIOTIICA .s'5 6 sus kisses öknar RN SYS munda tessellata violascens phymatophora barbipes bicolor braconiformis AAMA. oklejnlerste sö. ön se oja SKER LEE bea Slels sen gracilis OT EMVON NLA CUSTa e5erele sill sl SL tlteLejalblels DIS II SLICSP II ses sl sslel sl jnelsla sisle sjal ste TITS BASE personatus....... pompilodes ...... PUOTUNROT AD se 5 peel ne] BR bä [slssLS SIE Gi PULIFOTINIS Ve ös ctr ons rbnrsoien ssk bes MYODOCHA. VPUlOLACS ke nojnnse nn snigel sars 1:218. MYODOCHUS. bipUlOTUES mic vc sn ssjoleersre nice jä) SENS SJS BET 1:218. MYOTA. Buqueli.......s salsa es Se KN SES SEEN 2:45. NABIS. ÖV EIN ANTUS Sf ejer RS SR 2:72. NALATA. ASPLNA s, svr7e snö eps ses ole NSL beses Nr 2:120. YUSCICONNS oem oro st Tesen SEN Slet 2:120. SUSCIPSNNIS.:- san ros ease ss 2:120. LEG) ARA arr ARNES ere a NEN Spela 2:120 TUAIIG stra 5 ERS) ehh ARE flefe ls le SALAS 2:120. SEUULO SÅR ARN eds fe bG ERT TR AA fer RNE 2:120 NAMACUS ATT UNIC OTIS: BS fe ere Ej LJ Sr RE 1:186. PLOMINUIUS Frjocles br skin elss kiss kisses 7 1:1:86. $rADSVINGA US ock are sjecjsien Bose ne une 1:186. NARNIA. TEM ORAL fe ole SR SAF Ae Afa fs Sj eie R 1:166 DEUITCICORNIS sele lsje se lan slele IST LESS 1:166 NARVESUS. CAXOIIN SNS1G: 4 se ters lar fkl eelelente fe RIND 2:124 NATALICOLA. DelegOr UCL svesatespsn inser sarge re UR NEMATOPUS. =. FEN G1CEUSE «31556 ryss RE SR ASKR KR AE 1:142. BMAZO MUS: vs 2 si6)556r ee erjes lens SSL else eri 1:142, ORG USCANUS: svs s 545 Orea kolelen tee ses 1:140. ChalybeUs ...... svs v > 1:142 GiUAFUTUS Per ek ee cake 2 EEG WS så Aires sn RS RR SA RSS MJ ASCEA0O CO ULS!A5ra snar sleek NR RIER Älsa a fasciatus sak FANS orensssns SI Na SG ÄMM VT Je Bf tea To RTR RAA nigroannulatus ............. : obscurus punctiger TUÄCTUS. > srt sosensnr ra abs AAA rufoscutellatus SPINACKUS ESKO ventralis cavifrons 20 SUlCIÉFONS:. : ss 53 o550 533 AR AAA AAA trilineata undata bippnetola, t;.. st sosse sr ditberls ös sesssnrs geniculata ..... . soi ' herbida; ss:ssss sv. some snor AR 2:4' HälAPTS aac safe jorn le saseaA IMPiCticOrNiS ss:ssss= ss. ERE JUPYlOSA-. vrsn a ae ö er rer ers kn RA JET 188 $0 5 sr one a ARE RANE SER 2 MAT FINAIS:-: soc acc ccs ocan SLS marginata DALL -...s.--s-sesse AN marginata P. B NAPPAT ens c näe soc ks BIGPIGATSIS... og. 3 030 ESere ODSPINALA ee un ta obtsorreinn pennsylvanica .......:ss:ssosssssees ee DN ASA eler en mes sne sen Rn Rogenhoferi .... RUDASPIS 5:54 5 00en ene nns EE SMATAJ AUC Sc 55 ss 00a sans ker : NIROVECUS. CIA VIE 1 cs sken sk ss ns savann i NITORNUS. UPSVCCAUUS > s ca cs ser ss 10 bUIa US: +. or se renen RE SA NoOPALIS. SULCAUA IE CONYD UC ATS no sot ESS de Tree SS NG COTNLC US ae osar jen je SKE ställda NS (ABIR HOT I BR GSSRA SEON GSR SSE SSA deplanatus TONA OMS sen R SANS SRA KRT SSA AA ala dissociatus ELMS finds VÄ CKI GEES ana see 0 slev rejsjss sa 06 0 Kralersn nr SARS CENNS. sc senere ein FjUKOR CDC LUST arr grejen SoS SER ASA fADONNEALUS mo oc S NE Aasen rensar (UTE FUS IAS nande seden AM sKser vesen 16) VIEN) € SIA ord fe ferej Oe LR Sjäs erefetal se alerla fs GJ UCKL ON ct åa svenne Najs aan äns ÄRAN fEGDR GC SYS rse efte let a Ness sö re 8 saN AN sl TUNN Ca ar sun HINNS ao Sa snar :8. BÄR S a Er a a rr ör at ja brå over a jo 1:192 VR TER a nr nas era sl ss slleler sj ASA 5 1 TT AO AR Ra AR SEA SN DSP 1:16 VBDICENE CU STU er Rek sf Ste Ae Sn 1:9 VEGOD LET US akte dömes er Se NANA RN ADS 1:10. NE ES rn SS SR AAA SRS orenat 1:13. BENE CO [ORC EES RN eler SEA ERAN ls sluts lola eler 15 Linnei lobatus luminosus DÅ AGP UI SIÄUBIL so gasa ojejskölsiaeiöla nidlelern sker ER NIEEDIEG (YTV SY Kr nets ra teten SSI 1:13. NE DMLO SUS ns sinus sa bs Sass 1:11. nitens il Obliquus. ...... Seve sover re ennkne 1:15. obscuratus Hr ODSCUTUS ...srrera 1:8. Parvulus ........ 1:14. PUNG a sr RES 1:5. TIDER FSA SE GARAGE RAAA SKANE SERAEEES NEN ESE 150 PÖPOSUS. vesoso sn FRIES 1:A 7. PUMA bs FT see N ease SLS ses IA punctatissimus. DATLL.......-«ss«ssyssies 1:9. punctatissimus GERM............s-seess USTA: QUOT OC CEUS sve an iviclnre]e LSI lale 6/8 lBj 0 ln LEE 1:14. SCROUSDO CLS Sc sd ot or Ene NESSER 1:6. scurrilis [ST Uls gosHENSSUEBENS tigrinus .. TOPICS Er ssa ser RR AA bj Sr EET RIND VANRTADUIS "EL Del scelere dek so RR ERSR ES 1:9. VArIAOUS PIN Lb ses ek rekles ers I Bia ANTOG ALUS fr oe 1 stnejoSelela lojal lea is olen JEN0R SAM VARD ERS MSS USS AE 1:38. VING ALUSP No Tne lat solat] enad Sass Ekeler ee 1:13. | ET a tt SA rA SSR SSR Eee EE IR UR en Re en rr SSR VA 1:95 PACHYLIS. OCUFANGUlUS a r1s4ö 0 res nere 1:132 UBU ET NE Rote re anse ENSE SA RAA - 1:128 DIP UNC ba 0 US corps lead sc eek sa SL 1:132. UTGE SA NSNSNSESPRSKINA 6 SARAS SER Ds FK ASSA. (1 23 KY ANPON Ane 1:132 GNOGSUSE Tkr stuss slycke rst ser 1:133 I 3 (SORIN AAA NSASAR SRRSAR AA ORSAKA GAD SSG 1:132. RELENOP Use ses snusk ielee reses bie 1:133. IE Te BN SRA DR RR AE Sr 1:130 Ta bLC OTIS bar resas VERA SDs t Eee 1:131. TI 13 O SUS forsar srt IR ASL e GT aloe RET 1:132 IRHASFAO TIS prtktotrtv beses ee 1:131 TUJULAN SLS) rf säreke sklejsls LINS le crsslelsle ele a SET 1:131 SÖDIA DU SEG: bell TR fest [us Te fe TA RTAS 1:132. FÖNVIC OLNISE oc args ske Bors fs saA SÄ 1:132 PACHYMERIA. GRMNIE AN fer sr sk ONE ANNE SAEECR ALA 1:127 NJC US, ses coon ENE RERA T-Jos fell bl IA: ÖNTONG UNNI rea sjön en ers a js 0 Bee issföliTnnn I:1e PACHYNOMUS. O CENT SA sla ser ASSA LE ena 2:108 PADAUS. IT TOPA UNS: överse fars SAS TA SA SRA LENE 2:29 STIVIGGA GU: mee SNES SN ES SANS 2:29 VENNUCYET =. sömå sa sees sele sen Vr Ds DANS 2:24 PALACUS. BUD CH III sv sjesse Se (deSE Dyssel RS 25. HÖNA DD GLLTO US: ess nöja a Sf slät sa läs 5 Ess OS 2:12. PALLANTIA. TYS C UL As kn ver frn säja le er IAN aAa REA 2:44. PAUTOCHLORA. VISE ER åa sla fö step kel ale KÅT fS jla SR 1:65. PARACORIS. DOT UCODUS ss skenar SSE rer bs va 2:4 PARYPHES. OM AOULS 22355 nero sr 1:207 CBSAT CU: sin deep er sl ae snerRN ARNES 1:204 ALUDOlECUS! så oc mdr NR SEGRA TN ISOMUS Mrs SE sr LL NN bröts GÅ Sed sa SSE RR 1:206 AUCKIIS:- 25/50 bef len SR R ASAT FAS 1:205. M.CNEBLNOGUS = sas sön snitt ks ter Ne 1:156 OFASERA FÖRÖLVIIS 715 :3 sc sing dok ASEA SE eder 1:204. flavicollis GTACUIS: secs sne orsak Eee sa humeralis imperialis 128 BUS en röje sele ola j sl AASE SEE ANNE SR ES Ed a NR PD OMCINS:ua säs asrn a/s sak ein.e fee b Sf bf nj6j 05/0. åR SE PREMBEUS Er asn se sjuk repetera TERAIS issn socekennrsn esset TULOBCUTSIA ÖMT se ber ker ol olen lens : SYMEUO SUSTka = LSE bekant brefnå bys SENS Se SULUNCNIUS = ora + 9. sier klase be bre Arelelb abb, f6. bilar tibialis tricolor Whitei geniculatus .......... RR EA 2:15. PEIRATES. CUNYN AU CUS förs] sasje 5otolb Se]a Te elek sf SS STI maculipennis . .... SUlCiCOUS: 54 ss 00/ela ran SA lbnayss f(t fe PILIDNOCORIS TSL ta le bla AR ANETTE RE ]a te NR 2:10. PELAAoseese 2:40. PELTAGOPUS. TUAVO MON JINUACUSI SN fore sister see 1:84. PENDULINUS. OPM APUS srsp add FFNS 1:178. DTS ENA bUS sa nnds ds sansa Ks sesjafa a AR 1:131. DHAN BAS "ass nord NS ere SNRA SKAL ns. ÖP UNCOAL US seas sons NR 1:132. fö (döle Cen Go O SEB Le ND FEEL EAEE SE Tas JROSEUS: soya 06 NSe el s ÄRT TTT 1:31. QUEST UN EA UE:s IA Aer) eNR sr 1:128. 8PU0 EUS rss sg ar FANSEN 1:179. slriadlus............ PoE SEEER da 1:132. PENTATOMA. abrupta ...... Sslse SSE SELIN Isis as NS 2:42. CENROTEUCWN ora aa ussn ocker br ss S EAS 2:38. BOKAS sor da säck NRA ss vs ER SENS SAS 2:30. BJUVNO CHA IS:N se Ston] o les ses is ale SSE 2:38. (ENG UAN EE SST esse ble Sas sila las Ted mek NER SEE albicolle. ... albocostatum . albopunctulata ANCROPAGO sia « so csksnsien SNI SUCNSIS: «vereser tertic ey enisejs el a ee enn UPUCIGO PNG: sög ole No lSS este sr ds bese sta ejöl ie NÄR OT:00B60 sonas RNE de ss KISSE EN ASE 2:17. (ON OG Bie rss sir na njsalNels GU es sis sla Sdp AROR [ÅKE AAC NR ENA NRA EA DA as Se ÖTfABCIUVUN ersisanr ns, Seka sens ssk el OTID UC soc A nde ser AS SERA EEE SJUS (ÄV DG (ENS groktSRekA PAEe 8 2. JR RA SER 2:58. bifida WESTW. . bison CMLCEALA oc rrrer order sen SE NN ERE see CANON ta bon sova i oerr ers er STAS CONMMJET: + er ssernes arne nntros rare en är QLS CROFTS: NEN chlorocephala ........... RR sa 2:64. CRILENSL: semeinns ep neineste er SRA d CONVET JENS: ov avasosnar tror rr rer enn crxoceipes: Hi; Ns.sc..cesarcersor ene crocipes WESTW - CrUeRta EL moms ser arne rena sr RREE CUBEOR =v «analen rise nare ss SS CYNUCA? oe car r skenar sr RER ÄeECORULA «a» = sr pour sn oe deli0: sor ö0rate on error böja 0 RARE MOYMD onsdagar dim didlö SAN oleesesssnea UM OSA vie, noten element EMATGURALA csn sosse sas renner ANSSSSSESN (TY IA r NNE GSS SANS GB SSRPLNES AGP IA re Fabricii SAC sms m malen eken man Sj FOG föfvasnee örnen a einänes nr ; MSC CTO sö ansa sa sonens 2:34. JlAViCOlliS mess sme annen nns EE 2:41. MAVICOTMIS. masse esse JAALENIEA "Rss s ss SEE SJUNG AA > vaser sken fe [ek 7 05 07 NS ES SARA RTR BA geographica glOdOON vs vss0s anser öres nns grandispinum Väs äns ocj orolin non GRBBLIU vöre,e recenserar AE hEmaCUN morrn ere sn eiste ennen jon AE hematopus Harrisii LES SAGTS ANDAS SEE oc. ser TOLBT TC As pre a lanln 22 ar Ära a nen nin SEA INCONSPECIA. «ss «ac sås Se bup sök rn SSA NR ERE IRCONSPICUA — vv > ec bees sag inserta INO RU UNTS morron FY KilDEr gi scrsusvesnen ssk ee TRÄD ON DNSIS om sans syns leucogramnvum ligata lugens LÖVPSGUNT = så lsn ses Kemer Seg ock TULGICONNIS 2-4 «sis a0ma soner orget sak DUDELD ENNNS sö cr son osar esse macraspis ... marginale: EH. Su.cvecussak rev son en | manginalis? WEDEM AI OEAAC SINE 2:3 marginalis. WWESTWsi.sdissesse so Be |; FRNRR NGE sele ee sr svea ven 2:42, Cr fran EE ASS AR SEEREN SES SATSEN 2:58. melacanthum... FREE (RSS ER I År a le fela a slefaleafa(elaf ala lalefals ole IFM REON (bee tele a a ålollalalela olalsle «= oa sla oe r a rr MOS ars ns ls aa åa sees ene narr rea FAROR b Reels sann oelsle v elelele one nn BIGLOPIOLA0EM es... .e ere rer re rer rer nns RUAG oasen rn rn notulatum Nn a oe a se sseser sees 2:33. FA oas öesegserprpter «cn 2:27. RR oo se ser essens osdrs nr 2:65. RR er oe oujes es sisten ene 2:22. FR aa mas äee ae seine sla 8 slejé sv + Er 2:64. RAR AT a aå äs senses dne 2:35. PER ssa oder ses sov sd serade re nr 2:64. 3 goter ös FERSLSED DEER 2:35. OLE oc SNRA SRRRARAR ARSA Se: pensylvanica 2:42. Pennsylvanie.. 2:31. Raa aa oas sens ne ale sno ver 2:34. rr near ease nes asp ere nr 2:39. RKO Re see ereeveer er ia nin ec eden 1:48. BUDdlopler As. .::.s.risseisesr ars nar sea 1:48. FR ers oa valen ne ser . 2:65. ER Ronna rna 2:34. PERU ELAN een sn sonen va ala fr en en ra I Aja plicaticollis.. 2:41. MB Poey:......... Pe FA oa root rivas r splef a rv edan 0 2:57. RR e Seen Soros see rene sn ons o rie örn 0 cr 2:38. FSE Na bo esse tesssssfrde rerna 2:41. iproxuna DALL........... . 2:39. prozima WESTW 2:41. re ne a mousse. vada 1:24. ra a ae et ae sälen årens sen öå ör ör 2:31. RS or radee kn descr 1:33. 4 TALES ESR SERENA SR Sr 2:19. RENEE SRS AN oo eos salsa se sen sd ann FA 2:26. RR mosade mole pe eiejöre mio a 2:29. en a a sa ove, sej ro evajejes va 1:44 RER RR maa o ed ere sjejojo i nara a ÅT 2:27 MN GdAs, CIGNY ooommseseses ons snan så 2:47. MERIEDnaCUldiO, soccosere es srrn saras nn rå Ten: rubrofusca :26. rufospilata ... rugulosa ...... sanguinipes a a moa as) sjö själ sr5rsdel a jä scabricorne Schellembergi FT da sale else öser Ta öns RR oe St mössen än es septemdecimmaculata öl FRE anser a Wlemaragdula. ............. BEOrOdO.....ososossososor rs Nr a rara tet iniesleieatilsiir PTANICEDS 6. sossar 8 Cerdriseserrrnren FAN maa ens diö se ds tsepödt er er tra X FREE KA SRS Sr et Ananas sd tf 0 TA oder or FEAR FREGE ENNCEA ssu ssresserss senor oso ro sön rer 2:41. ra a bor ädre ref sei skts siderert ie 2:35. AR leave er 1:63. 20 DIT ord ERE ARA 2:29. FR RR a mRNA are esk sl Sn bee be 2:37. (237 Mil inodgonnsdor tg OSAR PERSA 2:35. NEG SKER SAUNA EN rät ss es AA 2:37. trilineata ........ tripunctigera . (EISNOMA......vseserer a Typhoeus ENUMERATIO HEMIPTERORUM. VAG Cl EEE KRK SER ENTRE KEN PR et nn te den 2:18. UNiCOlor ,............. Ey NCR RENEE LETA ERA 2:41 TS ORTSA UMEA UT og NR SENARE RA 2:31 PETE OL OTTAR SEN Sets åsa nine 2:64. VAiegdia GUERRE Nreske bonne sen 2: VAN EGALDOKTRBY sor esses ste ssd spe dp 32 VONTO (OTO a sas ess LISE En Je ds dee sne ee 2:26 verrucosa : VILUD Ile ör orsa ins jö)jege ka Hö NAR ed (Se Ulla] sär älels ejönjel base VIOLA GEA sees bnrs äs eler Mere As teelss svea a Saale violascens I VILL TS ft SRS RR SL SS Se utg rele fel sla sele areas nets vitrea.... IATA Crase OG ESERSORS NA AE RESANSSAAS IM) STL Of ase nia stora at orört sj e eb ar ale sine TON SICOTNIS:s ssp 4 föfgsr Eprga skåra ord ve 1:126 VITEIGONS: pa se EK erh Reds elr ins enn 1:126 PERIBALUS. INA OLATINS" 5 Sok AT SEELENELERELRA AR GE AR 2:34 PERILLUS. CI CUM CIN CUUS's sy (55 ds /e föraE EM a aa 5 lö 015 anjöleTee 1:32. (Cain por Ärd-neo nd 1:32. RAP OUI 64 « 1sfej0aS kn rd 1:82. BIO GHLADUS 30 arsle ke GT öda rseN a 2:129. BPLETAT ANS NS 25/5 sa sens ledsen RAYS 1:32; VÄTE LTS es se sedan elen Sissel sn eder 1: PEROMATUS. TIO TEET Eos RR baser ske seals ske 2:49. DO UATES oc KARO KL SOK RECO E KÄLPYERA ALE KÖ 2:48. LODUSWUSAE= ar ste ned sb vcsnne ölad se se beer 2:49 ELIG YR as pen gren NERD BOET ASA 2:48 biguttatus cruciatus GÖRTOMIVIL GLES ua sker le sa nee å Slo jb Br se je 1:155. EAT HUD bosrhere sas st tl obbboRnSR DARRAR 3 1:155. SONET WINE sense users lNerl Ak bensen sl 1:156. (FEV [AL LR fer RATE SERA ARS 1:156. CIS SYD CSES li TE sl SA Anal ss allel ai 1:155 (PIDDE Tk A AGS ANS er RASAR RRD 1:155 ONS ANS sive sb sl Reno Rs ca sena 1:156 (AME RITTER SYNAR SAGER RNA 1:155 ClEG ANS rk lstern Se TRES Ge säja oli. 1:155 SAS CNSNS: monsesenepmersnnansnp sörjena ens 1:156 för bunabtUus:....-tsdse se SNOK RR SE 1:155 GUD U ED cos ess N RSA sE ess ee sees se Ag 1:156 MEG ERNER ANS 1:156. SEG NEAL verser SNS SN jess kras ES a sn 1:155 bROTACICNS Ls. ,. cons KR RR SERERE OS IRA 1:155 PETALOTOMA. UNTCO LON 0ös see sera AE ock adeln 1:158 PHALZCUS. 17 NEN oss sno SRA ESS MARKS NS OAS 2:47 PHARNUS. INEOTSPICUUSS Se sed ee Sense als 2:47. VALIOB SUN SAL NASSA Så SAR IE se 2:47. PHARYPIA. FASCIAATE CEST EE HOK KR CURE Aes BAR 2:40. 8 ON ELOSA ers os ojoj n TE Så INS OR 2:39. STACIHITOSbL1S: re. dude renare 2:39. TI IGLATV CE IUDL IS te kl see esta EAA a NAS 2:40. PULCHENA 5000 0cc be bereCk is cis seen SNS 2:40. PHERECLUS. PITE O Sea me a ajg SA fed aret EE Mr ER RU SEAN 2:14 PUMCIETAS Ne oe SANS a SAS ssk 2:14 PHIDIPPUS. TINA DAUU SE ss are ae on ss 1:126 PHINEUS. HOSCOP UNC UATTSES Ens NE RASA 2:46 PHLAEA. CGESTAÄO ACSI sr sr Na äg 2:4. PHLOEA COR CRUS) clear ee slela er slel ora arleh EAT 2:4. COTNICA LÄNGS roa se es erat lt a ASEA 2:4. JO ETTOSNYIS LES boer reses BIN 2:4. GNAGER eder ssske oe börs KAN SER Ser 2:4. SUDgQUadräta .s.bobebeeddeekrs fer. she 2:4. PHLOEOCORIS GORT AMUSEETN SANTE RER Ne Sör Als Sr An SEA 2:4. TARA OD USS Ses äss ds Yes sake 2:4. PHOEACIA. BIDPASRs ver (oss seten 2:7. Jin e80ICOPSS sco seenssretinest dress CN PHORBANTA. VADIKDIL19: Sm essk släta SNS sa sne SEA 2:62. PHOROBURA. TILA GRE sle]ers [öl elölele sej seals skalas oi ANDENS TETD BITTE NG Soffa a sås ed aret je area Je sjal p 2:78 TIAS GLO ANS db b de S RA sjal EI als afe a 2:78 PHORUS. FEM OFTA TUS" 2e2s5 550 edges sanning RN 2:108 PHTHIA. CYAN GA syo erne eek s rel ASSUR AN 1:170 UECOTALA NN NER a ess bena e kens ere REN 1:170 BJ(TS0ILO 306 or SENS self Belo isl ste Bs Isle ESS 1:170 TEE RAA se red RTR ARR sj AS 1:169 OT VA MRF rarre ers ata åse Blas lots leve: [LSJ leja leta 1:170 DÅD [Se saa A SR SRS SE EE RASA BAREN STR 1:170 pulchellars senses. SRS LASE BAN SEIN 1:170 VEnLLAlS) access ect SR ANA senses 1:171 PHYLLALEOCNEMIS. JAN G Ull es nas einerd ap Jose eb oR sne 1:154 PHYLLOCHEIRUS ...... 131 PHYLLOCHIRUS. VER ICESN, dose dsr oops roles eter el 1:31. ISETPIULCT sö 2 vi ekeatae ee el eo VETE 1:31. PHYMATOCORIS. ÖRTSN SIS: 6 os Å Se ears e nte 2:65. 152 PHYSOMERUS. [290 € ALTO CO UIS are nie nia Slo fe Se SARS ERA OKfYUNES I sla safes ne me öken 6 aj er SR SE ASSR albofasciata DTLAIISTT FE 005 ee ejor else fe TT biguttata -....... ste E bimaculata :99. cincticollis : ET ERNOCEP NALLAR sr sa se sasse lssls SR 1:101 famelica å FÖSVIVD ES sas st BER ATSU DAT ARE fimbriata : gutta : REMmornhOid ANS... cbisst SINN nn sc a ola 00 5 1:104 KO TA SÅ fe een NA a SSR tf As EVER ES 1:100 SMUOTECOS Ass veden el FRE SS ES seen 1:103 SCHIAN DUSCH fe. söe es ES segel 1:100 PICROMERUS. (0 KITE RNE or NRA NEN SRA Ae 1:46. COIBJO TIDS osa ennen ASKAN KR ROR RN 1:46. FUAVWOSUTUM: 23 + 53553 505555 nRr sa ser 1:44. fuscoamnulafus -,::s.ssiosngessss tens önne 1:46. nignidens. FLEB:,:ss.s: sscassnes i soteld 1:46. nigridens MULS. ...... 1:46. SPUMNÄCNIAss 55 55050 Ne sk FER sng se se os 1:45. PIEZODERA. NED 18 GR ef RS ARAN BA TAR HINES SOA TR 1:117 PiIEZODORUS. GUMMAN Ae plass fler sets ER 2:45. NIKE (HANENS RANE SS LA SL SSNN DANSA SANASOEA 2:44. PIEZOGASTER. OLD OO TAL USE serna ee IS SER SERA 1:138 scutellaris OM GULD 5 Re se effe ste NS fa fe (sök JK jaa Sj fa Lea ARILD UND E Mg VARANS AE KS TLA EA ERS SA PIEZOSTERNUM CALL TU Eee Er ESS ASL 1:63. EXCBMCTIS AE a ee NS SE Fre AE AR ASLAN Eee 1:64. mucronatum AÅ. et S.m.sssosssssersr sr 1:64. mucronatum DALL ..............s.s.s2> 1:63 SMD TLA UPN oe oss a TE NS ERAN 1:64. eIHUNDÖLSL ur esc ses sa dan syr 1:64. PINDUS. VINGALICEN Se 532 de ske le sjöle belnle tesen ss [este 2:92: PINTHAUS. BAN SUINIPES 4.4: ars obgsk ska ses 1:46. PIRATES. Ad OMM BES esle a ERE SS Abo Sek 2:107. albomaculatus. ........ SANT sr 2:106. AP TULGEN I (gon bög esi ESSENS eh lens 2:106 GUCALiPENMS ar resa aber L TER der EES 2:107 MUCULP EMS ss earn ca SV FASER ES 2:107 MOTTO: "bro ene 18 öser Ti RNTAAN 2:107. MULUCAN IE: Fö seeders ekar seas a ASSA 2:106. munllarius .GVÉEB. ....:sc escort 2:106 MYNMECUVUS Vr + OfefI LST a fefeb Bf Ner ee 2:107 AAA NA Sam RESTER SEAN FSOAR ORSA « 2:107 rOseus rufus . IEEE ARE AN AR BE SP ERSTA SR pagana PlebejA =: sosse ITS hen seten TUI VLCA 25 51075 5 (be) Er AEA SA SANERAS SS HD CO TDIN ALIS ee ess RS RSA circumductus FOLTACPA GUI oa if RN el ola ts skr Rss osa PAElA0USH: seneste ks NS se kassen spinosus vexillarius SPINICEPS a 3nn das sia les ere le mja PLATYCARENUS. umbraculatus varia PLATYDIUS. subpurpurasceus PLATYGASTER. mar ginatus formicaria PUONROPICWA. ec. ss snssisnns ssd esk R ENN PLATYMERUS. MYTMECORLS 25450 sEer seas sen els sne Se CU ETUDNN mrnjörninrer ellen 0 IDE KE Se RET ELLE RAA CONspersus . COCO NA BUD: 5 2 ap10s c ejsökej lt ip lea RER 1:39. melanoleucus BURKAR LANE ären iee blägslkneRr öte Sue PUbrOGUN ANUS. :. 7 se vrcs söners gerne RR sanguinipes splendidulus TagallCns -jsscstevessrsertere re O THÖMSOVÄL TSE. vise erssn snor ere roses VUPIUSE: «gegles ears nns espresson 5 PLATYNOTUS. EJYPUCUS « « «vsk ldee 5 « 000 Wern 5 ri re RE UPUBTNIG ojes Elen sele le ös joje sele nja Le NR NET SE UMIOUG som one ras irrar RA sor Se PLATYPLEURUS ...... PLATYSOLEN. tot. SeEMIlNNEAlUS > «cr cessekocsr ros rbnee Ia PLISTHENES. MIeTIADö0 a coon esse sne sjöns SE DS PLOEARIA. ErTAVUNAM =rocecseose ennen SSA SSE PLOEOGASTER. acan flärd... cccccines set orre CONfUSUS ........ CUBVIPES: es. -c AiSUiNCCUS: «a co oce ra sr a seb RE elevatts so...cvsce. sr. ove ven EE EabriCil. so.sscsc ca cojelo0 ee er SERA SENICUlATUS ss. css scr oön sn TivVidTS: oe aa a sel Sole «borra sö longicornis PLOTARIA. ÖTEVIDENNS ocsererner as keke FELEN Rr errabunda....... fPatlerDE.s...»s.« MACWLALA 1 va 5.510 ;0) 00.5 sinjö visjof je NN DORA rdr erfa röj Renar PLUNENTIS. N POLOSUS:sse rose sesern rens RR SR ss PNIRONTIS. JangUida s «ss > sosserkssrt rt SN pallescens....... SELNUPES 6.cn ove spinosissima.... STällttensen Re PNOHIRMUS. (TER gens a RES SEED ESA ATS 2:122. FER saras öar Soros sistalersjstaje,ejale 2122. Poprisus. aculissimus ............ PERESER MR OMS ABL 1:53. 0 EUHOD sc degen dansar DESS SAR PARREREN 0 TTT rr öBR SNS ORO RER RAS SK Ar RA eiessreresrer Are bracteatus chilensis Cloelia ..... congrex cornutus crassimargo 0 THESE ERA distinetus TEE mott AERERER BENRNEAA BIANUIS. ... +. - + Gundlachii marginiventris THOGOSuS ............os ERE eos seen 0 TOTAL Er SE SEAN nigrolimbatus obscurus rn a Rae ecererlesianeses pallipes DALL 1:54. EE lä RES ENEE REEENEEN EESENA 1:34. ERA EIA SR fran NE SA RA oder vana 1:52. PERS SEEN SERA 1:49. rostralis SR aa sees ssess sordidus spinosus strigipes Enander RENSA RER EEE Thetis... RR eder eerdsr ie ers ventralis vittipennis cinctipes dubius gibbus .... laceratus PODORMUS. TT TEA oe oe SFREE EAA RA . 2:123 POECILOCORIS. CT BL UOR, dosan ANAR SERNER ERE 1:6. POLYPOECILUS ...... 1:26 POLYTES. NERE LIGE ba tra none feyera brer orerar SAMS ids lineosws obscurus ... tigrinus. ... velutinus RAN TOBRATVIEL a 2:95. BE ra NR AN RS 2:95. bipustulata rubronotata K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 4. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. PORIPTUS. EEECM NSL NPR RER ET LER Kap rf fm rn 2:22. luetans BETE OMID ETISK «or ror SoK Ser HSN 2:104. 2enescens (3 NETTLES RE NEN RESER FTSE frontalis Haglundii JOS EISKN taroasearnn syrran MERO SA Sssa SA NIF TINANAN Spar ventralis PRASUS. IACAENA (US: -. sasson ar rlrfds en sea 2:64. PRIONOGASTER. FEB I HIV rodde ss dd tres dar seeders 1:77. PRCSKIN OO GA. si ii nnd base dnerd sn DNA 1:77 PRIONOSOMA. POddPIOIAeS avs stssdnsgnsd genen 2:32. PRIONOTUS. GARUIA MRS csn sons Anse So LRSR a 2:72. (ENAS IEI EE 2 SR de RN by KSR NA 2:12. HEPTERSICONTSTNS ASSR SEA ERE en gren 2:12. PTE SAN DES RES BERN a AG RN 2:72 SLI RENSAS SES a a ale ae ciö.s, reise ere öY innen ora 2:72 PROOXYS. (RNE NES am er seja vasa als rg KA 2:29. CALCNUEN LSE mo a ms Sas SR 2:28. LO MPRIN ON ora ernder sne RN 2:29. BTCLAR AE sr GUN a dass rask sd 2:29. PROTENOR. IB EIfTaR Piss ss AA RNE ESA TNE van aas Id PRrRoxYs Alho PunCEOAlUS = sco secs nan sen fKr 2:29. TEARS SA res srsNor ner skr Ra 2:29. TER ER CO en soner Sseru gone cert Sar vr NRA 2:28. ODPEUSICORNIS. oc c:svuposrne con ve Från Ht 2:29. PRDStalAfUuS:. sw: vscEk ae dona NE rhododactylus .... s STITNRTE 25 SAS AS SETS SN An SN SÅ O [OA as TR ra SR SE NS AA SRS de PsEUDARADUS........ 1:86 PsEUDOPHLOEUS. NMYBPECUS:s säs er srnskenen annet BAI 1 PTILARMUS. JTECLSCUSN Er Deseissånrere senere kor RE 2:40. IRAS KILA (ÅR AR RER ÖRA R Or SRS 2:40. PYCANUM. amethystinum 008 WIND COLE NAS ERNA RENAR SNR PER a INTAS Amyoti ne 74. VAN GASEN EA see sein sienna sisjlsstelsirisae) Tse T:74. JASPIA SUNT, särar see nes el 1:75. VITSDERRO LG ne es sra RS see es sd rer ae 1:74. nigromarginatum ponderosum......... PLENOS UM Morse ssk sng ses Sa ce NUDER SS (DO [AE DR SRS Eg PA a frn BETR ES Zz serrata fuscipennis PE CER TAI rm asks nS uusede SOTICC AN sense skiss ryss enar gsde sne spinosissima SPUNCR eden sr senses sven er ra kalk acutus minax TUE KI AR be cbr dad örn RSA APR LEA subrugosus FÄNTIRE VEN dad don ds add ANAR HL CT STA 5 sr Sr a ANA AAA ER zonatus . ARN EUIIIS ke Hör tor S ESP a NSN SN ANADNS analis apterus..... bicolor .... calmariensis.. CI EEe 2 SER SARAS RE NA (ATI OS IELPNE SeAD AAA GRAND ASSR SL EnEREET clavimanus Coqueberti ... discoidalis ELONG ANUS va siiejeisls sele a solens len seen nes TÖTKE] EIA ERE JÄSER BRN OSA NER yutta UC CS ae are sjal le, ae ajara sla siesa else ÄRssn nal on sATNE 1:116. EO PING ZE or vupnigsa sade saras RN 1:09: [UGCIS oas seine söner rne marginatus DANI LAT orosososkotEBSJNSNESONRERKE NIA FÄR GAR SSE NS EE OD LOTUAL SENS je rasa stUgsjsjslasto sie NAN R OP SNNUCBSA moves states eler Se re slas sla Tel sis ia Afa ana AE TU: ÖL ES res lese sleenlejusjanse bed poecilus ..... DPYCRROMElAS. vs sme scn nr eesn nn quadriplagiatus rubiginosus ruficollis .... sanguineus Schlangenbuschii SGUCEN CTS Herse Ses i elfel stejl eli 0)e sel nee e)e sn sibiricus SOUETNEST SNRA SSA ISA sutur alis SUL TI EU LUUS spor eajo a, sola sjere eler in eieleiaio [SA 1:123. PYRRHOCOSMIA ...... 1:20. PYRRHOPEPLUS. Carduelis ......... 29. Nr PSA NARE: 1:115. 154 PYRRHOSPHODRUS. AINAZONUS 555520 sor rens NSD 2:87. TATT GÖ LS As dena 5 Se SSA Are EAA 2:87. bicolor OVSCUN ON varje sis bes fee a SARS SEE 1:226. FINS TEN EganoSAGnBAD ENAS RNS SALA EASNAgDA 2:103. OROLOULANISA "a aroa elevs NT ls ta olet sislafalelnlst 2:9. AP OM ACVLA GIS earnsjtere sie lelrsstakerere rele) 0 ELIAS 2:106. UCI ÖT Va effe fa sas NSI arcitenens biguttatus carinatus MUAV20 CSE save stildga sker Särnrr 2:105. AV ONTIGR 08 oats SfE SSE 2:107. guttatipennis HATA 6USE ( Yassas eg FINNS REP ee ESS maculipennis CRED MINDS = S FAS NE RIS Take ls felsl är Vels scutellaris SULCIC O1I1S7 55). a sörjer ee TND Nadal ie UTA CIC US 171 arsjera sys Mere Safer acantharis acuminatus amoenus (FOT AGE LÄRT BE SUSAASNSANSHASRSSNETSAS angulosus armillatus (UU CNNNEN Ss0 sie 0 sa niejelslnn risks OYDUWSPUUANUS tes selen else ll else seals el jöjel 2:95. (DEER 0 VI TROS NB SNRBuNRASNA SAL NAANAAS Hane 2:108. ÖT SVENS TG sekr sla letefelefsta ste ef aleter ease ÄV Eee ee TA 2:90. carinatus CM CCUS Neo bese ar SNS cinereus clavipes . CoCccineus (FEN RIE CAG EGR SARSA OAS ARGDSASGORSANGANSEG 2:17. (BREAST TID RNE SAM AN SAS oc 2:98. (BC CK TRA SR KSS SETS äs LäS 2:95. (ENSE KRT KSR ARR RE SSR SDL SSG 2:95. (CURLE CREME CORE STR KR RAS SE ER ER SA ESA 2:70. dimidiatus .... elongatus ..... fåäsciatus...... flavicans ...... SUCVUP EB, oven rnsn ere jösses formicarius fornicatus fl: OTEOMS! aa 4 GTa BER R NS Es geniculatus LATR. geniculatus: ST. EF. ET Sös.ssocsocvens 2:15. GEES SEAN sa faratos] sa 8ras (6 reset IST Ef 2:86. (EG AB releaser sr) sne RER SERA bjö o jr nan eo JUO UAE SSE SST TS TESS Ser GIV JU CL US el reala beten lels lins leljel se sees lei UOP BEING: am slosjasieien se Sisela vsk is alle ei efl see UPN ES In snor apr se op olle laieleinlale SIE) AAA UOGERA (US öa == oc nål ale a SAL ee äLslagejs jo) a AASE leucoyrammus [RATID GAS Pro äns lei åa sele Lans ENLIEE fje kle [RKO MUS p oters förste isla e isje sele Ielslsjalsjs ran [Ub OM Blas esk isla bleka ella lONgiP esi. == suger EG SY 2:88. Vis CNS usel eran ere fe Sekel sell Tele Lala LÄN OEUS MIR ST Losers ESS isle ei slets Ile slslersll maculipennis MACOS ONMYA is sis dbjele se Aelelrsaa sj sf selen ee morbillosus .. UPTUd Mr EN Fass octybodgdcsdebodstodnsses 2:106. mautillarius GUPR 2:106. NYYTMECOAES: org ss der sh se dela deja le sal a 2:118. OBSOLElUSI ae 00 ei50l ens WONERO IT orBonRRHASsraRSnaounsEBEAINYSJONELL 2:95. novenarius 2:12. pectoralis phalangium YAN or dardsssoonsvRgNsrTPEdTsdESEERASESS DUM JES sc ref la esasr]stafejs siatslelnslelsjelekefers a jS)el (USTAKUCD ee ]sre jaja sialele nee sjäjs,sl este [ske TSNG IS [SI SR UA ARISPUNOSUB sel le niojisle se lo kläs 2:128. raptatorius 2:71. UD TMS brefar 56 elen esse RR SRS ers elöielee bless ls fä ejle scutellaris SERBRÄLUS! ve ses sas serripes SexSPinosus SYUVUO SUS mja du nle es I Byss sle ja eela spinidorsis SPES SYD GS rferr rea ss la js le sjal lea) TS [alla allt Lal as eller SEOUL. mye rnisisistelerejsjöjn sfele Sjal jie jelejiafelaelein flavicans fuscipes fUICOMATEINALA 6) so oc esnnsepis sasse Oe 2:80. TUSCOSPINOSA-CE-Lernerr ess ESSER ES 2:80. Je pUIG 55 cufsr sms sån se Seb nns RET 2:80. nigronotata obscuripes . SEB UCNE evening sera sreefb efeje je. esse sas SP UVOSO 5 0:518 ojösjeja leje/81515) 515 le jsleI rel ne fejls slå SUDYPEPMÅS) (6 i0.0/sislelols] sleep Senlers ale oja ole lA) BRUTUS ENG ofetestelelea sejee sn SSL sne VUDERCUIIGET Asa o serss esk ss SES 2:19. V UNDP CE as näe seten NNE 2:80. RHACOGNATHUS. americanus puncetatus RHAPHIGASTER. ad OMAN GES! «<> a s5n ön rskr RA GCUPWS” =5 en orre ALDO APICANUS = ce ns eri: ejenlet jlelesis Ar TI ÖNULCUS vrcses säs ns sö EEE RER les vistas ORMIGET oc macen ae sec ÖUCENUS aréo somm o skr ea ee C OVMS. Sia s Seieteo Sej) a/aa te) eja lö opera] see CBJ JLCANES er va sak slet ss själ je else EE dimidiatus discoidens MECOLOT os. ar blir anser geniculatus GULA or sn sed Ene Rer:DidUuS mssaesroe sea sten eek nens SNS MACW sv ö.a sn 5r0ä må ef aker ASS ER mar ginalis marginatus MENSOT dessa a sn 205 a era mrs SETS RREEKEN NEgleClus” =. ses sed sen nir RENEE OD3CUTICOTNMIS —e.> oc unclear SEE ENE O ORDUS” oaser ens inses ts in elaelnnr Ir DPECLOR AS «ss sm soils nnisöln Sej SSE prasinus Runaspis Sarpinus SMATAGAUlUS :6c oo» «annes rien be Sparnius SPIPMUS ke vas sjleis olsen 5otefole lens enaREE sticticus LOTQUAlUS morerna nes sel ee sn in ra annS SAS VIPTÄANS 60/55 000) sörjer non nn mc jaa ETS SENS ENN RHIGINIA. OMNAAONA iv elelr olen ani ens ]e)n nr SNESRSSESEE CNWUGCNS sv' sar0 = 5jå€ sin sjesn)e ETS MMA JUNAA. = aojein ov i ö0la ss a 805 lals Blale Sole 3 RHINUCHUS. UCCIVIS = a 2å börs aförelalalera ara Eira slags BIE RASAR NOSUlUS a 105 dov sele erna lena SNETT LE Tje TEE NAIFUTUS: i 5 > 505 «cis s/5 ale sine s/s js Ses SSL TAR PICK POS ar 0 cs ec 00 05 rr 2:110. PEOIXUS 150 0006 0 sne ejer sve SRA 2:110. RHOMBOGASTER. 0 lulens” ocsscere res öra sken 1:135. lUgen8!] vecerrrrsprrna ser triss RNE SEESEN PCC CS 0 ojn nyans) mete [sp] ale SSR ESSEN SCUlAlUS ocmoseosssersse rr rr r sr RR RER RHYPAROCLOPIUS. annulirostris . AesICCALUS. . s. - ce om » on son nes s/s SSE RICOLLA. FREE SS LR kos A one see ra DEN 2:77 ORON OGVAS. ser selen n eos res renen 2:78 MRREnaSpiNOSA osgussss sssor sees rn rann 2:77. To ITEET dä gt NRANEREA AE 2:78 FRA md soner asien sömnen SÅS 2:19. HENHTONiALA. o.csc scr rr > > Ja sextuberculata inn 2:90. SNIA ee csn a 2:19 FNS TH IRA a ons sena asia sön seen sa RIO HIBErCUlIPOrA......soocoo0ror core Aer 2:79 RoscIcI1sS. FE a sasse vas see senere a 1:109 RR oadssnrle ne seen nr ber 1:108 HIRNplagiatus: «....c...se0e0 ror on 1:108 RUNIBIA. ERIKA sl prisstepssa dig enes scen 2:39. ETT 2 dess AE SEIE ERNER KORK SRSANER 2:39 RR ora r sr suns sr rosa nr 2:38. euopta 39. FR a a aa olen äls ä jaleisjeraj0röjä0rå je 0 2:39. RR a oo a dns sjöjsrian es neej 2:39. RUsSCOBA. BR EID entiT ES, oo somm e minen mn oralt Fb rf 2:63. SACCODERES. aa oc ebilbe de dess ers sea a ra a sosiesisnlsisa .e NN sezfoveolatus ....... nn AR or drös dre SE NTE an se nan ne sins sele aa re a rea FR RATE a Sr lärs jakar [se5 ar ning sne ne SACHANA. RA a oder ge os Bane 2:10 SAGOTYLUS. 2 TM EJNEE sesss stR 1:143 SAGUNTUS. FRE a est gdden stadd 1:139 SAICA. FR a rm ärad ag sad 2:124 RR nn na ao oas fon sSssjerdass a ber 2:124 a a ea as sansa fll delar 2.124 RR a oa eaa den yba sng ses 2:124 abdominalis - Baraquinii . TT TRE SE SVEN REA ESA Fr or sas seder FRE S SEN bana 2 ET BE eg Serner SEE SRA SIENA SALICA. Fer 5 SNR gr Arr ARN NE 1:64. SALYAVATA. PRESES seas rrgorers RNA 2:120 ENUMERATIO HEMIPTERORUM. SAVA. CER OIL KAA ES NERIFAN Ag KARA VE Hen re bre se 0 2:92 UD ERE UA Ua fr Er EO 2:92. SAVIUS. CRT TE br NS rr era sf SE anar a 1:208 UTVETSICORNIS! sons ess ses snus Aelg 1:208. RITTER SAR GRS ER SET. Jäs SN BASEN 1:208 SCAMURIUS STO UTIS Lögg ok AEA AE hs oa ae 1:207. GONE ISNA I serber eg Ej nas 3207: (EI KR AT RS RNA RDI 1:208. EAP EO SLS orre stR fresk bereds 1:208. LAGSTIISIAE ra rm brer ala Jäla ia ja fe SNR 1:207. SCANTIUS. 2 EI ÄLLUS Ars tgsk ee eat el telsrete ordf SI fe or 1:116. KULT ACUS sjcsstokorof los Ak efetete cr SINN I BR UNO NSbe Ik sd aArerge RNDM IEA SPD LELUS värk sck Soppor verde ROR Aa SCHAFFERELLA. TT CISHR on SE SIN LV eat ten range de gom MEH DVEN 2:12 BTR GTTS Wer sades SPL ARR PEKAR 2:12 SCIOCORIS. (FI EKEPE ELR AR pr SE SAS 211. CONPBNOM ALU: == vener, ven senreNR 2:5. lusitanicus :5. mMarmoreus Da umbraculatus 15. eneifrons TID TA bälte syren iver rerna Sviten a SLAS BN SORTER ERP ER seen Sol ierdissilsre faserna COTÄLG ERA nerna CretdCed. ........ öre arsfosjejsrersrere decemguttata BECDIOSA rer ardennern 5 VAC IUI (ERF ANS MS AS SE bars ÅR Ål oa a råder ERA SEGER AR ARE 2 Le Dr dessa RYTER O CEN RANE sm ao sees san ein ma ala sr Sn 1:23 [TT SL EAS (EE rr Sr Sr TA RS SER Fabricii hebraica irrorata VON ES As sosse nebulosa FRRNENES RR rr eb fareförrå a sd sej rr NM 137e I GO LEN RE sj ae NAS sele snoken TG: OCK CY ANEM sepe sedel sele IEC DEUS Arns NAS Rae ee 1:19. 70 CE RES SINN Örn ra ae rs Slag sko 1:11. SNVTA AG MSC SEKT TNA Baa de 1:22. | VIA UnelAtA LAT Ts | SEPHINA. erythromelzsena HO JUTLO SA IAr sees senafeierrere GunGla Chu fö ssss. nn II DAGS, sg: mas RO MNEE anses 1:177 ATA COA Var Åsrer rele d Ner etorestörslsinta eran ARN TATTULA GE Noreen SS KK FSL RR SL EI a PODELAr etekases ans sms ne se Tea TIESUL EES San re Nag SARA NLA GALAN An SERDIA. SPLCIC ORNIS fasas sd erdsAnsRRISNAA 2:45. CRD BEER jäs sortens jga FER Ra 2:46. INSPELSIP ES Asse vafan de lägen å SR TÄNDA UIP OILNIS) ys russjeinion nn etnisjeren nn coturniz discolor ferruginea testacea armata SINDALA. granuligera .......... FISKAS SENS COTONA LA. 0 III Ra 280 ELER TA TRA NRA Atea OR ara TATE NA RS a I GARIE 6 €9 pla a Sofo ds Ae Sole jasmin) ys sie TITLE OT rare ere ee TAN Me RS före sib elere.a multispinosa FPUNTEVUP CSI as leo eeefa false Afa afeferete nes TAPTOTI AN de Fosfor snett RAR FN SNINFNavcodsgeodson + Höspgsnsrnd SPIOIP CSE orsesboerösree Sega sel see SINOPLA. TG AO SÅR Aas da sys Shaker JNTIDTE KÖ LÄS ert bt ner Bran csr E EN SL IENET CO Tar AEN OUR 1 SKON SAN SURA Bye LER ae VITSVA DINA 4tslgs sn sse ok G CET IT OR Maps SN adj Ner SER eg SR SNIPLOA. ODSOLSLA = = Errjen nia ene Me SEs SALS Bern Sea SPARTOCERA. FULL CISA Ol) br ejer ora bs 05 RNA 2 ARS Ät ok ON Data LASS usage ess SRA RATE å brevicornis cinnamomea UTESOUS RR ASS ae RR ee SN Meg A LSE FET ET ELR rar Er RER Så Rae es Ef ale SIS GR slsjelkeste sent PORER OSSE RSUS on GEN rr el a teisjöteelegslSjagesnas delar totks ledsna FU LENI sober serscosoNdsspropsborsros BRANUlÄ (I sas 99 57 etnnsa tr sons YR lativentris . IFO ESV Larsa ein/sstnen a Te slak TA NAS US e NS FIUÖCN Tsar sssgss SSR SYSTERS ASL RÖRS UNS quadricollis TU CUNR ÄÄ Högra SRS Hyr i HO TI TO BI RI RI DI PI RI HI dz - HKEGpRPArHKH OH K -—- 3 - = 0 - -—J 2:62 2:62. 156 Sötbellatäö =. SANN 1:176 ENUNEA AN soc avs erfor vn sö ale se teten RASTER 1:176. SPARTOCERUS [20 CBA RE POR He sd na SANS a. Sgt DLC OT GIT AEA KE RR mas RER ER SES AA Ile BUN a GULA NUSA a area dala se Sea RAS EA NAS 1:177 CUNUGINOM GU or sla see lean Se es ske NET 1:174 CORE USs o ra ere SE SS ESR SER ENE 1:175 erythkromelas. så. ts le srsnesnes Gr GFENCULALUBI, soc se ocrcerce er soolsesns ns 1:174 WNCENINGATUS 25 0/00 vor vie ere ejer Ej ås ne 1:173 VOL EPT US fra så Sr sr Sea (AGE SNR Eer AA ASEA 1:174 laticornis 1:197 (KET SrtoBgsn LABS ESG NESSER EBANNKOSKAG : (DUSCUNOLUSE: bes slese see aln ske Fole Uäj elelr 1:176 TUDTCWIAUS ET Vera se ro see ars ANSE TENS SCULEVLALUS snar van ÅAR SA are öns oseje 1:176 SETIGULANUS "4 vie 0 se bössor esi ÄTS 1:174 subfulvus ......... ELLE sd delen Asir Teese 1:174 SPATHOPHORA IDTCIAV OUR RS ktep Vere er sp elev seja Säkra IEI 1:128 TÄTA D TO SAVA sf inre easf tale lehs LE Ve fee re eta OR ANSE 1:129 SPHARIDOPS. HIN ON AS: Eee (s ers nellt ERE SR 2:113 218 ONITLLS äre ga SST ST 5 ASSR Ah BAREN SE 2:113 MUGD SIC OTUS or stekbede er seen ryser 2:113 SPHICTYRTUS. BLONT ST SER rek kt ler 6 a ES re Re RAA 1:203. CEESATC US ses stef sf OLA FU BRN Cr tf rren rf S ARE L AR ARE SÅ fasciatus . intermedius pervicax pretiosus sumtuosus NA VIA ce) rs Ar VAS KÄPP Sr AS SE SPHODROLESTES. NA fa COS rss se 2:100. SPHYROCORIS. ODITG TIS PSA fa SE Seen FNS ASUS 1:15. PUNG 1 6ILUS Fara elefanter ll E SSE Sn IG SPILALONIUS. BE GW ACUTE RESET SN see NNE 2:123 SPILOPLEURA......... 1:151. SPINDA FANLNEC BOLG DUE a eek re ANS KA SKOR Rb 2 RE IAN SA 2:80. (2) 330 DA i ER RR dt retas SR SR ÄR AR AS RS GIDISPINUSK: SA non iblnes kän isar ST GT (LOSE jot kok fr AR SPEER BRI ER bon, amazonus.... SNS ULALIG: kioösfr vel svs klas SA RS SER OANIVULEJ ET oe do 3 sr sörve Rs RR TUI SER ”cfelelelnrö ff KAS Ess ELR NN BUENA «fo öietalertetasf sf ERNER RK NR ARVET IDTCOLOL ser ctsjete raster se ee sE E[ef cafe ra REA DDUNA BUS: «odaterad ser sttelertrsjöja lera) RANE (c/05 07 | TREE SERGE SE SN SNS NANA EbUENOUS:E: 2 ock Voks kt een soon Ae 2:116 2 (00 NT Base eg AA SA Vä NAR MAR 2:115. MEJLA ra 6 FS AES Er SR RN 2:113 ACID DD EINE SA sits vises sn SNES SEELE 2:113 S/UGOISPINUS arr reke tr ee du ssns ne 2:113 HRYOTASCIALUS 5 vo ep jee Ses r eng se 2:117 LIUCU OM GAIS be reor re an kf sol SER 2:117. ELR TEINU SN ANS rt bero KR SSR KE SA NN 2:115 TOTT OST SHS: rn see bfals or ARSA SEE 2:116 FULVA CRUUS iver oki åe ge skrdese as lagie letsR 2:115. TIM DA LU Sea car on REKLAMARE 2:115. TINA UUSI k sot krk res Sr EIA a Sr AE 2:117. dULGISPIDUS + 2 + 10 55 Iblkr ses bek enhet kent 2:115 TU bRO GU bb TUB bålen ants mes LER ERNER 2:114 AT UGUTAGUS = 55 sera see keno ss BAG RA 2:113 MEIANO CHEWUS: 52 = s/s ej de seas esse 2:116 I INTA COUS EE. 5r Föorgike ns selsers sa oe RE REA 2:116 MI COSOMUS: «> sosse LENAS SA sees os 2:118 TATA UBS FE fö eler RR AS RE AS RN 2:116 TUBELPCNNIS) cs cover se oe ense nere 2:113 TISLOSPINOSUS. 5-0 orskår sevuser AE EERER 2:116 DILIAIVCN (LS; oc, «oc sector bs Ns TN 2:114. ODSCUTICOBNIS TS sars se ee 2:116 O0SCUNICOT NS! & os obe S SFS SAR ene 2:117 OBSCUTIP SITS ss basfakta se R RR SSLE 2:113 ochripennis E opaciventris pyrrhomelas rubropictus LULEIC SNI IEA ole sebbe esp ess es El TUE OLLI ret ss SS el SIST SSA : BOLLEN ÄTIS Sören bra Na SATSAR INRE I : STINA 3 sy SN af elelr ste ER TARAS 2:116 sordidipennis : SOT OLLUSNAS HE a oe feje KS TRafrer RT VN : SPINIÄOrSIS:. ss ARSENAL skdn 2:113 [SÅRET [AVG [RA SARV je SR LEAR SL RS SE RE a : stillatipennis 2& thoracicus........ FREE SR LE NERE SAGE ESA BIBLIS NGE Siberenep ses ekbisesk ask SE se SE tricolor tristillatus .. truculentus SPONGOPODIUM.. ..... 1:81. STACHYOCNEMUS. SPICHI18RT: ELER ARA RN RE FRE AT 1:215. STALUPTUS. IN ATLANDISTA ss rar bok ebeRTsts ER SERENA 1:180. STENOCEPHALUS. TNSULANII vag ger r org res SAARNAK SR ERS NERE 1:218: STENOMACRA. CITONSKNEN RAS 0 age es sg Del fre ters n 1:98. Lin Da tLp CNTUSK.:ccpiop ss sej kilde: on leje se 1:98. MATGIN OUR. ask sssdenjare SENS 1:98. FIORPNAP dosssd tje es ek En NA 1:97. STENOLEMUS. SPINLVENEDIS oss koklssensonskintesies sma 2:125. STENOPHYLLOPUS. FFV ODINDLUS se soo ka es SUSAR säs RR AR Ja 1:134. STENOPODA. ORDRAR EE es snett 2:122. OMIOTEA KAL 1OG SKE eco eiolselssine vette RJ 2:122. cinerea LaP.. culociformig............ ort SIDINBIMIS: > >== ss oceree bes A NL 22 STENOSCELIDRA. FEN CICONG:-1s- «512 äole cin ere Se AAA albovarlia.:......43 QACUSOR DiCOLONIPES. orskpocesne sep tE LEE HIS EOLODICA kor sc ske ss ERNA SERA T ADIPLUM sn p0 15 6 Irbojakels ES i STHIENERA. AiSliNGJUCNAA. oo anne vse moje vin oc se STICTAULAX. circumsepta ........... ocsnmer xo STICTOCNEMUS INÄECOTA on anespor rer bntk ror RE SNEEN STUMAUA os okkkeretrske ke ee RE RR a STIRETROSOMA. CiINCUM OAL Ar; oense sees sn aASRS ART erythrocephalunm........=ssere ss ooeed p- STIRETRUS. aDdOMInalis ss: scvockes «veten FSE : AMSHOLA GO: ve'e1o1ajete15t0/5rs1rr ske tefosk AE sen atricapillus bidens CRTULCUS + «syna Pets RE RESER CROlYDEUS. vänja ma anis slog si SR EEE LS CINCHET US) = ecco se snre sa coccineus FE: SÅ ......-«- sus 1:2 COTISOTS) se 5ö 0 vo nio la SNR NTSfjorfe AES SN erucifer custos ÄeCASlUgMA. «= = a «ror set ork börs cs decemguttatus Diane dumosus erythrocephalus .... eupus FiMONTALUS om os s41d0 050 se faen RE flavipes K flavomaculatus floridanus............: gibbus laticornis .......- vöje anå re RAN latipes loratus IYVITOABI Ae forna der ös alone oe SEN 5; MAC UKACOTNIS «ao seven ease ses ras SER nigritarsis . ornatus . personatus PUNCIAUS ooo vs ao solo 0 > oja er sa sin quinquepunctatus......:.sss...s--=>sa TUbromaculalus ......ss.ssesersossa TUNCEPS:.. sc sme Ve SNR SAS EE SA TU OSUI, oc erfbr ss korr ee septemguttatus .......... j SMETASÅUIUS. : sssvdeckensk ser oe NARE So ENUMERATIO HEMIPTERORUM. SYRTIS SXT na RE ES eo rr S SN SR SRSSEEN OT 1:220. TAGALIS KR OST AGE ae ERT La AR Rag 2:124. TARPEIUS. BY. CVA CO BILIS PAT boet er ef a na 1:158. Achilles . CINCUUS: -....o. j divergens ....... Scb s susar SRA 2:46. €dess01de3. ÅA. Ob Slap boose onosscknn 2:46. EAESNLOIdeS” SPINS, > .sese sno con oe aejerdisla 2:47. LETS CLOrr m a RR säd SS 2:47. BILES CEN) sayrertorejersare breast rn otet RAA CINCUCEPS) srgssr melsrnrr AE AR SE AS CIO BIG sb sr or åf Ae NN CONGREP myr seine Irfjrele stl aska sea rr crassimargo distinela —..........es So doc DEREN fuscescens . ONES 50 ss asseslalae a tele ilj saa je RA VILLE [KO OR INS ee sb rela k ita Ira TS EIS 1:56. FH hn ANN SRA SAN SRA AN 1:50. FRE ARSA fasa ass avse 1:32. TESSARATOMA Afzelii MR SS 2 se Re RE 1:68. ÄRR sedda Suns as ya 1:67. (TALE (OAS ORSA EP SE SEE ARE SRA 1:75. GÖTENE SSR orre Sod äsa dee nd 1:68. (UAE VE ffAREEPERAn SG GNSE SNS SIS SNRA 1:74. canaliculate =. > ...... ES IE RE 1:65. ENUM ENSTIr kö ef äs f NG so 1:68. COUSP OSA 5. 100900 sd dr Arr EN 1:67 (AE sd I TA SSE SEE ENSE AE 1:66 (IT ÄR ASL jL oa NE RE ARE NRA AA 1:63 KJECDT GO TEST bor lande bereds ue 1:62. SER AETEN des 0 Ts Ro SENSE REA 1:67 LOTTE 1COLINYS So sor sn se bs salsa se Ferneld a 1:66. malaya :67. TEST MÖR sas So a RA ATEN SAR 1:67. Te RN Rån on Sas Slas 1:68. O880) CPMEN(A «. sc IRA Åsne sdenekea 1:68. OSPAR LOPLEN UN ämm or errener FÄR sa AN 1:62. PAPUIOSA Vs ue gsssena rk Bs ss sng 1:67. ECE omr sar ses sjöar äs Rag leon, sine åar 1:68. 30 0205 EO NN a as FSE REAR mA Se föc dekor I legfala SJ ÖNTIET GUL: "Kyssa SNS Nad SNÄRJA 1:67. TESSERATOMA. 2 RAI Nea BN SRS SÄ SCA ERA AR ER 1:68. apicalis........ SKREV SSE NAR SON 1:68. CONSPEN SM ss 505 sörssnnitns ne eshtRi erg 1:67. (FIFA ALAS SS AR REDAS AAA SR SR ARD OA eelsslas ae oasleå Ba dear lr SV APAREE UR ala nleteler inn ons PENOST BIS (ös: res secragsks ss Va sel 1:67. PapOsA.DUBRM:. 2etse cnssse sön papillosa A. et S. [LTD [AA SVR SE ERNA SE AREA Ar OS 6 CU ALLGMES: aa aldeles nyare dee ön del Snr njen 2 ÖR SKETT TR Re ESR MANA 1:68 COAST SN a NASAs ae blele s jarl Na ne 1:61 TETYRA. Off: "sanna FANN IS ag re N ond srt 1:16. SREPNAl Ar sr sann LEE RE ER PES AANER 1:18. GRADE ar töarspl riter aresseresnrne SBN bipunctata...=.-s.sss ds chrysorrhoea cinctipes coccinea Diana Fabricii farcta GRANT As grammica WOLFF. illustris . WNONELA sc SPELEN Dos stona 1:10. marmorata ...... US SSE ANAR SR [CON [DOE TEE Er SES SEA SEAN AE 1:5. MN EJEGEES 0 0 BRASS AR RE ER ES :5. SeTPURClAUE «;..-sBdsddkl ller senere sor ISA SLETKATR Goa SN SSR RETA RR SARA 2:56. Wolfii ENADE ÄT fe re NAKEN 1:132. (2 ocg T TIN SEA PV BI SEN 1:132. BROSSUSE aspen SR ALE Saar sn 1:133. HETERO PUSS sor usd sa gä so SR AE 1:132. COMPLANALA >> > sg FRE RT eos send 2:35. THEOGNIS. angustifolium CI ENNSTSN one leelejn vjapiet apa EPs delete (278) BIM: 2YDES Sure ere SNR else er sJäjefsleke E [fa fase [SES fr CXCELUCIIS) & Selene seerekys ele be er slalsar ss ssk NJESCEC USES: I:S SE SN ANS Sr JASCIiOlalus =: 33093,: $TbogTsrdne sr FÖREG CRT rss a een NISSAN TNA impictus . MEANS är los bese] Se fersrersj erfa) se Is SE LES (NI P06US sonas sd se see Ass 1 EINE EN Ussva sas kiek RAN Selar sent SCRUD CSKA AS SRS af Ssjsler stal sia srels fell 1:163. SCRINLUSII PEN svaret annes sabel cl 1:163. vexilatus. << ARTO En 1:163. THERANELIS. BUREN AS SANS ts be a FOSS RULE TEN fr NERE ferruginea . V22140 OTID GMMES ky ac ble is La sekt ens 1:93. VI DUAL de or selelös le sa Sena se ae 1:97. casta - CUSIAtOE: «.... uven EEE RSS SE da 2:34. JUVERCA =. sas AA ESO TT I ergo de 2:35. 158 MACWANS Hn:kra des LIKET LTR PAldOVIFGNS Sus ss ses nl PADUClST oifsjes ease pissar nyss PERAM OR erdsnes sens ess lan kr TUSURIOSA) 73 frajajn essens TOGMIOlA as sjöstad susen Ceoseoosstorerr rr RR RR RR RR RR THYMBREUS. CLOCWNOPUCUS? ass s1s1s sista elsjjai seja. seja sjal sis le (YST KY tb Tj RESAS SPN RAR STAR a Oe Or PYLEDOPELUS! e5s0-0005 sn gra ocklde sa THYMETUS. OCKTOPTERUS 5s5ss asca00enine ner sen nas ks TIBILIS. (010): K0d (ÄT ren Se Er AA FSE FANG KR LS SUDCONSPELSA: iescleensr Fcktds annan ae se TIBRACA. 1 1 fler: RSA AREA Sr SARA ER ELSA SAAB AD TTTOD BULVEI ÖPISN: ks t rt esse le TIRIDATES. INSTICANUS 45 fo sy dejdeln jön NN AAGTE TUDTO CIN CHUS. voor le el See des RE ss IS TIVARBUS. SYPYUALUS: s8sGn rss Tagen SNS SAS SINA LÄTPSAVUS = os vs 4 nara Ke Nelse Sole )516islels ein TOLLIUS. (STARS ort ao R AP eda Braga d a ANNAT TROCHELIUM PLC OTOTa ssd NTE And SIENA NTE SES TANNER FEM OR UlC Näe ds sse sel NES Sr FRLVID ESP os MKA ET NS ER BOR SORAN fNLATG FRNRTSSS ORSA ETS LONA ELSRSSA ERIATDOMA Las. oc TRICHOPEPLA. BUPLCOLININN ov) .145 ola R SER Sek eka ses SAL S CINIVIGGA UA tent enl et Eee sres SOS TRICHOSCELIS. NEO UT rä ease see SRA AS Mets ee je RE TRICHOTHYREUS. VIUVLCOPS = 6 05 seeda ngn Assa TROILUS. LUPIAUS ss ser NTE Ne fear oe ejer TROPICORIS. LA0US:=a5n a sen ARE SEE RER SS selsse sr TYDIDES. KUTUT söonrn este e ee RAR a MSS TYLOSPILUS.. 2:35. 2:35. 2:35. 2:34. 2:35. 2:35. 2:35. 2:108. 2:108. 2:108. 1:153. 2:30. [As 1:49. 2:24. 2:108. . 1:52. PASHADS TYNACANTHA. CIDCIACOPEES ss es bllsjerssenPielse steker lens el MADSTN ADD "i sclod fasa dess fojsel sl lea laje Jaja pulchricornis VIP ICEA = se oss sjele istelsk bb EL ls] seja) Sisj sis JAA SPICULA = ola rs se ga EID: Er eka ere TUSOSICO]S): or oorerretertocereke se spe CAN UDTO TN ffs lr se a Sr ENA UN COLA 1oran8 eljnejölslesielar obe Taj) ejo als SRS SL FOVMUO SA ue srötala sögs sön a eltlajejale sia jäla Bs als ses JO S1EDN1G 3 00 ste lars leia sl sjajels Äl slajefslalele Lala lea (Iis Rr0 BR öR BAS agSRr ass ad säNBADNJRANLGORBAN TYG ROT UDI AN (Sr etselsis le) JL) es [ls ökas a Eee) PUVCNELE: va g/d es NI s RE SE AES ere CNN e a SETS [SS erolslsl stel Skofele sn Se Sjelsjslelelefejeltt VÄLIOGMA vsb violacea 00 0efeskkeckh oss dsdssjgfgrsssgs JURCYN ONS serie viöje las afe kela KIs eredeja le FSE AlOOSNIVUNE US ks res senare rese RES HM DU VI tees 0 oss förs olne r AS RER AN NUlOSUSE sec beses re ST RS GUNNON EUS re ad NaN JET TT VS TER ELSA CICV (US brer slsels iofs ö)öle Elna no SR Sej js Sjö)e ISTER COCCVMNCUS oc 2leisle ser sjö) jele)ö,ö era fal es äleja ra le]alels js sale CO STYLUS rf letesleisiel sjase wlaisfels sju eft flalels sjolarsla COMJUNGONS) +resrelassln asks sees sl lksegleles CON ON UVUS ks sa slejele 6 lelaalnlas)sla 2 INLEjsIA else LS BISSID TA UISPRR (EN dA susse se sn SEA ÖNTANS ön brkee snoken nee Bess SR IV ANUS Mest so (ejesere jänkare ETS TS eTYUhrOCePhaluS, «5: .sss-sksr pas se EXSANGULS sas 5/e./jeöneseele vener AN fAECIAMS: ”o oferiaja ve osa! lelale ne lsnj esi SS FOMOPAGUS- vv sense ere vv se see rek FESUNANE. sorsdsddesek desks NsEN SANN HADTCOMS. a oas sr sf stege ln FOTMCAVUS: "ess! 050656 se sens jöjelajej nej grassans DUST 25 e ale e elof ste bete oja IANA ickneuwmoneus Bl; so.ooosesasscs=s steeen iCkNeEUmoOneWSI Es ser svenne seen sas SN iopterus lateralis” moss. semi Söe db Ren 1atlCOLNS ss: s.sc sme sy RE 1enCOgraMMUS:. ses sc eco s 0 lena SEE TIJNE ANS VEN me S a ss ER "Sets jore tesen TR lifi810808) s.s.ms»n.sa söners LORgUNOUS: vevan sasieoejejor is soi : 1ONIPpes: Älg. esse ena csr a AN 2:88. longipes STAL. oso scrse rss LOMNGUS! ss so es enes TUTIAÄUS Eos .or50 00 000 öda sina SS FN macer means mimus TALL GEL a (heres0s,a.51 8 infojeläla flank Jaja] je ODSCUTIA OKSIS 4 uejsstso jer olle la FSS EEEE ODSCUNIPES. son setsnsstesenr sn OCK ACEUS 2 101010 själTnin 0j5aise enar ejer AE OCÉOSPINOSUS ss sas seejsnisinrnin sn INST PALCBIE u x.c jo 6/6 0 sie öjetseö see Pedeskri8'-ss.. we. «ss s0a0's scan NS PRBIAnSiQM .. sc sc ole oc sc mecke a eR EES PULC ONS oe aa 5 10 6 önlo'e 65! 5/sn ar oi E RS PläglAUTUS) 2e/0 ce alnfe 18 ale 5le je lane AREA Plebejus" 4: .s. «Sid tU PLOIIZUS os ö ses sea ssses er se RER ERS EEE DUNICEGJET a mon pinne, rn ör pinne brere rek RR Quadrispinosus” Ti. ....=-«scccseete te 2 GUAATISPINOSUS” Fe oomesem ses ssk EEE 2:128. TECUPYVAVUSs/5 e/s 5610 8510. s sla lsieinis) si al elaka si RA 2:124. Renardi | TUDICUS 67 ses veten fr VUJEECENS KR oja fra tnrjoe sleek RIS f ISTER TUÄCEPS: socters sc a efefelelafelors)e erfelee sf ee To AE TUJCOPMS rat00i5/6151010'5/e)0 sfalerefea/ TITS SäRUD EP GE mn erees anor SETPAIUS! ohlson «sie alsle. a blele letat sla njslar else BIR SEXUCNI asjeteje 0 sele slerslaraa Tejo Tale] AE SPECIOSUS 466540 s/s bol setrssRREEN SPHCZCUS: sus sej css sk SPUNOSUS! ovcnis rie oil ben see NR GRASS ERREREE SUDLASCIANUS s/e-0'15/ sfefe/efefrn in ofele otal RE SUbiMPreSSUS' uses. ss sees nja SAS VOUNIEST Sem alsrersjjaiesa.a syssla ss SNRA VÄZSNS ss scnine seen sr ejer NISSE VAPW CS om menn RASER varius annvulata BURM annulata SIGN. consobrina ENUMERATIO HEMIPTERORUM. MEAN JINGNI re sec Eks RR 1:32; VFROKD NINE Ssd se bo SE se 1:36. PUNCEAEA Tees rirsNesjasin AFA Ms 1:33. SP LEMAEA MT 5-clalsspinejslei selen ms sfae ere effe 1:32. ZIRTA BINNICOLNIS 1652 ssk sociala fe selen 2:101. ZOPHOÉSSA. (C0J IHE) äsSpr SSc Igo SARAS GRAN JL N SRA DE 1:17. TETPEESSICOLUS 556 r sosse ses se Tr: TOC GAS ref SA a ER ejäle a etjorer ja 1:17. POTOSM sfjys0ss sefnöstees selen en esse SN 1:17 SO CIA TEN syre RS SoS ef Nr AN 1:17 ZOREVA AMMA LÖT Nesta sodnsek An GEES SNES 1:147 CEB UIP OS AS rss sades ONS UNNA 1:147 (150 Tf ro RR SN RE SS ESR SE Mr ST SET ER rr SS ANA AR ASKR SEK SNS GORA NAR 1:147. TIM MACUIICOLISE sc ske ble sele elsja niel aelela 1:148. TOD TLA bä or dre ef SNR fn flera j RS Er 1:148. SPIR HCL store bsn seeda sens Aseas 1:148. VICKAN STAN ob eko esse oasen he 1:147. VICE OS TÄT sont sla lele de bs dl 1:148; 2:131. + La fe ' oe IT ol OTTAR NYA svalkash sälvil KSTITA rillönilenags IA tetartol FL SR kan | [ äre KIT HD NLA [1 NI ATTAN 4 ' FRÖ NON — 2 — Då yvae nstknmmnå + NAS "ovh LJ ag slrindtyld sole eillootukyrag siorse i; LJ KONGL SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 10. N:o 5 OM AFSÖNDRINGEN AF VÄXTSLEM UTI KNOPPARNA HOS FAMILJEN POLYGONEA. JUNSN, BAG ESR ER ORTN: MED EN TAFLA. TILL KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIEN INLEMNAD DEN 12 APRIL 1871. STOCKHOLM, 1872. P. AA. NORSUWEDT & SÖNER KONG 3OKTRYCKARE : KV G / ty | YF j I "u vm - WL TANKEN BRASAN | å - OTTO VMTIINFAS BOR k D: vi funno, att en stor mängd harz afsöndras uti bladknopparna hos ÅAlnus glutinosa W. och ) Före HANSTEIN har ingen haft kännedom om detta, så att säga, handgripliga slemsecret, om vi undantaga I. ÅGARDEH (om växternas stipler, pag. 80—81, anm.) och P. FR. SANDÉEN (Morphologiska iakttagelser öfver bladknopparna hos några Polygonese, Lund 1865, pag. 9). Dessa hafva dock blott omnämnt secre- tets förekomst, men alldeles icke beskrifvit de organer, som utbilda detsamma. 3) Under detta namn, som, atergifvet på svenska, är detsamma som hoplimmare, sammanfattar HANSTEIN de secernerande trichomerna uti dessa och andra växters knoppar. Sjelfva secretet benämnes af honom bla- stocolla, knopplim. 4 P. G. E. THEORIN, Ett jemförande studium af afsöndringsorganernas byggnad och beskaffenhet såsom yngre och äldre bör leda till upplysningar om sättet för blastocollans') bildning, och om det sätt, hvarpå detta knoppens secret ingriper i Polygoneernas lifsverksamhet. Bidrag till dessa frågors besvarande kunna äfvenledes erhållas, om man söker utröna den skil- nad, som finnes emellan dessa organer, då de förekomma uti knoppar, som visserligen tillhöra samma individ men äro af olika ålder, eller finnas på olika delar af detsamma; om man jemför med afseende på form och byggnad de afsöndringsorganer och isyn- nerhet de colleterer, som anträffas hos olika arters knoppar; om man iakttager be- skaffenheten och mängden af den blastocolla, som finnes dels uti xquivalenta knoppar hos olika arter, dels uti samma arts olika knoppar; samt om man undersöker de förän- dringar, som vexlande årstider och andra skiftande, yttre förhållanden kunna åstad- komma uti en och samma knopps blastocolla. Vi skola i det följande rörande slem- afsöndringen uti knopparna hos fam. Polygone2e redogöra för undersökningar, anstälda från ofvannämnda synpunkter. För öfversigtlighets skull vilja vi på följande sätt indela vårt ämne. Först skola vi beskrifva afsöndringsorganerna. Derpå redogöra vi för sjelfva afsöndringen, hvarvid vi komma att behandla: a. blastocollan, b. härden för och materialet till dess bildning och c. sättet för dess öfverförande till förvaringsrummen. Till slut skola vi söka gifva några antydningar om denna företeelses förhållande till ifrågavarande växters lifsverksamhet.””) ORGANERNA FÖR SLEMAFSÖNDRINGEN. P. FR. SANDÉEN ”) har visat, att först efter 3 år en blombärande, med förlängda stängelleder försedd stam hinner utbildas ur de knoppar, som hos örtartade Polygoneer anläggas på den underjordiska stammen, eller utväxa från de delar, hvilka 1 mer eller mindre outveckladt skick uppkomma ur de först anlagda knopparna; riktigheten häraf kunna vi genom egna iakttagelser bevittna. Första året tarfvar knoppen företrädesvis skydd och låter den inneslutna stamdelen obetydligt förlängas, så att alla blad, som till höra en sådan knopp, äro lågblad,”') hvilka nästan uteslutande bestå af slidor, medan deras skaft, skifvor och ochreor antingen blifva förkrympta eller alldeles saknas. Nästa vegetationsperiod förlänges stammen till en liten, underjordisk gren, som stundom bär namn af stipes och utbildar verkliga, öfver jordytan uppskjutande blad, hvilkas alla delar bekomma normal form och storlek. Dessa blad skola till sin stams utveckling och nya rötters bildande bereda näringsämnen, hvilka dock hafva till sitt hufvudsakliga ändamål att, samlade i öfvervintrande delar, användas under följande vegetationsperiod. Nu utbildas ur knopparna, som finnas på den omtalta stipes, blombärande axlar, som nedtill hafva verkliga stjelkblad men längre ifrån rothalsen sådana, som äro af allt mer utpräglad högblads-natur, der ochrean nästan ensam utväxer, under det att alla de öfriga delarna icke utbildas. 1) Jemför Anm. 3 på föreg. sida. 2) För sammanhangets skull kommer någongång i en afdelning det att omnämnas, som rätteligen hör till en annan. SNDCor Pag 28 :) Namnen låg- och högblad äro bildade af SANDEEN och öfvers. från A. BraAuns Niederblätter och Hochblätter. OM AFSÖNDRINGEN AF VÄXTSLEM HOS FAM. POLYGONEZ JUSS. 5 Förekommer deremot knoppen på en ofvan jordytan befintlig, örtartad stamdel står dess första och yttersta blad på samma metamorphos-grad, som det blad eger hvilket i sin axill uppammat denna knopp. Hos alla Polygoneer äro således knoppens bladdelar än verkliga blad än delvis eller alla låg- eller högblad. Eger det förstnämnda förhållandet rum, är ock knoppens sammansättning till sina grunddrag öfverallt densamma. Det är nemligen det yttersta, oftast bortvissnade bladets ochrea, som omsluter det närmast inre bladet tillsammans med alla de öfriga, hvilka höra till samma knopp, och af hvilka hvardera dessutom är skyddadt af en särskilt ochrea, som tillhör det närmast yttre bladet. ") Nästan alla arters knoppdelar hysa colleterer”); bladen äro försedda med vanliga glandler, ochreornas inåtvända sidor uppbära mer långsträckta trichomer, som äro än hår- än bandlika. Vi kalla dem bandlika här”) för att uti ett namn kunna samman- fatta alla de olika former, hvarunder dessa trichomer uppträda i olikartade knoppar. Att emellertid colleterer allmänt förekomma hos dessa växters knoppar, framgår deraf, att, fastän vi underkastat knopparna hos flere än 30 Polygoneer en fullständigare analys, vi uti knopparna hos alla dessa växter, som tillhöra 11 olika slägten och hafva sitt hemvist i vidt skilda trakter af jorden, funnit de omnämnda colletererna, utom hos Koenigia islandica,") hvilken dock undersökts i torkadt och mer än tillbörligt utveckladt tillstånd. I motsats till den öfverensstämmelse, som nu omtalats ega rum emellan knopparna hos olika arter, kan man ock dem emellan anmärka olikheter. Dessa bestå uti bladens vernation, ochreans byggnad och sättet för dess öppnande. Formen hos de bandlike håren kan väl också blifva en annan på samma gång, som slägtena, men synes dock snarare vara underkastad förändringar, allteftersom växten är en- eller flerårig, har svaga eller starka rötter, små och torra eller stora och slemrika knoppar. Vi skola nu söka att på det sätt gruppera de undersökta växterna, att de föras tillsammans, som ega likadana bandlika hår, samt, om möjligt, samma byggnad och anordning af knoppens öfriga delar. Härvid börja vi med de växter, hos hvilka de svällande rotbladsknopparna äro slemrikast, och ställa dem sist, som hafva de torraste knopparna. Genom denna indel- ning komma vi att först beskrifva de korta och regelbundna håren och derefter dem, som äro mer utdragna. Samma ordning komma vi att följa, då redogörelse skall lemnas för en och samma arts olika knoppar. Rumex crispus L: samtidigt beskrifva vi knoppar och afsöndringsorganer hos alla fleråriga, svenska Rumex-arter, af hvilka obtusifolius L., Hydrolapathum Huds., Hippola- !) För att vinna en mer noggrann kännedom om dessa växters knoppar hänvisa vi till SANDEÉENS omnämnda arbete. ?) HANstEIN gifver dem också namnet ”Zotten”, så att för honom zotten och colleterer blifva liktydiga be- grepp. Vi kunna ej undertrycka den meningen, att för de slemafsöndrande öfverhudsbihang, som uppträda i knoppar, hårludd är ett mer passande namn, än colleterer, men att, om harz afsöndras i knoppen, det senare har företräde. För att undvika förvirring låta vi emellertid alla trichomer, som förekomma i knoppar, hvarest blastocolla bildas, betecknas med collectiv-namnet colleterer. ?) Härtill foga vi den anmärkningen, att, då vi gifva bladens colleterer det särskilta namnet glandler och ochreornas namnet bandlika hår, vi härmed blott afse formen och ej de förrättningar, dessa växtdelar utöfva. ') Torkadt exemplar från Finnmarken. 6 P. A6.1BN DEIBORIN, pathum F., mazimus Schreb., domesticus Hn.') undersökts på ett mer noggrannt sätt. Hit föra vi Rumex Patientia”) och Emex spinosa Cambess.”) Om än bladknopparna finnas på skilda ställen hos växten, kunna dock följande omständigheter sägas vara gemensamma för nästan alla dem, ur hvilka örtblad utväxa. Bladets kanter äro i knoppläget bakåt inrullade. Innanför hvarandra förekomma i samma knopp många olika, så att säga, små-knoppar,"') med hvilket uttryck vi afse ett inrulladt blad, som är höljdt af ochrean till det närmast yttre bladet. Hvarje små-knopp ligger tryckt emot den rännformiga fördjupningen på bladskaftets öfre sida. Den gemensamma knoppen har formen af en långt utdragen kon; samma utseende har ock hvarje små-knopp, men höjden af dessa senare koner aftager hastigt ifrån den 2:dra eller 3:dje små-knoppen,”) utifrån räknadt, mot knoppens midt. För vinnande af större reda uti vår framställning skola vi ej tillsammans beskrifva afsöndringsorganer, som förekomma i knoppar, hvilka äro af olika ålder och finnas på skilda växtdelar, utan öfvergå till att granska hvar för sig olikartade knoppar och växtdelar, deras colleterer och blastocolla. l:o. Knoppar, från hvilka en rotbladssamling eller en blombärande stam snart kommer eller håller på att utväxa. Dessa knoppar, som under vintern äro skyddade af qvarsittande, vissnade blad- slidor, lemna snart dessa höljen efter sig, då vid vårens inbrott lifsverksamheten åter- uppväckes 1 knoppen. De små-knoppar, af hvilka denne är sammansatt, förstoras nem- ligen allt mer, så att den yttersta ochrean omsider brister sönder i spetsen, hvarvid större och mindre delar af det blad, som här är inneslutet, blifva fria och bladets kan- ter vecklas upp; härefter finna vi ochrean en tid qvarsittande vid skaftets bas. De öfriga bladen, hvart och ett i sin ordning, förhålla sig på samma sätt. in del af det slem, som under knoppstadiet till stor mängd fyllde rummet mellan bladet och ochrean, medföljer bladet, som frigöres, men torkar i luften, innan skifvan hunnit utbredas och sönderstyckas, allteftersom detta försiggår, hvarefter det lätt faller bort. Skulle en ringa del slem qvarstanna på det utbredda bladet, torde det kunna bidraga till att göra bladets yta glänsande. : Ochreor, som finnas i knoppar af nu skildrade beskaffenhet, hafva uti sitt första, meristem-artade tillstånd ett likformigt och protoplasma-artadt cellinnehåll. Mycket tidigt, innan ochreans olika cell-lager hunnit differentieras, uppträda uti protoplasman genom- skinliga rum, som äro uppfyllda med en klar vätska och under orcheans tillväxt mer och mer förstoras. Uti den 5:te eller 6:te små-knoppen utgöres ochreans fria, hinnlika del af 3 olika cell-lager, af hvilka hvartdera är bildadt af enkla, till hvarandra stötande celler. Det ') Undersökningsmaterial till denna och föregående arter har bekommits af exemplar, som växt vilda vid Göteborg. 2?) De undersökta exemplaren hafva odlats vid Göteborg. ”) Herba; de undersökta växterna hafva varit torkade exemplar, insamlade i Algier. 9 Om ej något annat särskilt anmärkes, begagna vi ordet knopp i den förstnämnda betydelsen, eller mena dermed alla af det yttersta lågbladet eller den yttersta ochrean omslutna delar. 5) Då vi framdeles begagna uttrycket den 2:dra, 3:dje o. s. v. små-knoppen, bladet, ochrean, mena vi alltid, att detta är räknadt från knoppens yta, om ej annat uttryckligen säges. i OM AFSÖNDRINGEN AF VÄXTSLEM HOS FAM. POLYGONAEE JUSS. 7 inre lagret eller det, som begränsar det slemuppfyllda rummet, har långsträckta celler, hvilka med sina tillspetsade ändar skjuta in emellan hvarandra. Dessa celler ega, straxt efter lagrens differentiering, blott ett ringa, synbart innehåll, som bildar en smal, slem- mig kant på cellmembranens inre sida, medan hela det återstående cellrummet upptages af den förstnämnda vätskan, hvilken af absolut'alkohol förändras till en smågrynig massa eller till trådar, som sträcka sig från cellens ena sida till den andra. Uti de delar af dessa cellers membraner, som äro vända mot det slemuppfylda rummet, hafva vi ej kunnat upptäcka några blåsor'). Det yttre lagret består äfvenledes af långsträckta celler, som hafva tvära bottnar och förutnämnda, synbara innehåll, hvilket dock här är sparsammare. Emellan dessa tvenne lager finnes ett chlorophyllförande, hvars celler ega ut- stjelpningar i alla riktningar, så att, då 2 sådana från olika celler mötas, större eller mindre intercellular-rum uppstå (fig. 19). Samtidigt med ochreans tillväxt förstoras dessa utstjelpningar, hvilket kan gå derhän, att de ursprungliga cellerna så långt af- lägsnas från hvarandra, att uti den 1:sta eller 2:dra orchean knappast några chloro- phyllförande celler kunna upptäckas på de ställen, som befinna sig emellan 2 kärlknippen. De omnämnda, bandlika håren, hvilka utbildas från det inre af dessa trenne cell-lager, förekomma såsom mycket unga och outvecklade på knoppens allra innersta ochreor och anträffas i fullvuxet tillstånd först på den 2:dra till den 4:de ochrean. Förloppet af deras utveckling är följande. En af de celler, som «tillhöra ochreans innersta lager, utväxer, och i denna upp- står snart en horisontal skiljevägg. Härigenom uppkomma 2 nya celler, af hvilka den nedre, som är i jemnhöjd med ochreal-cellerna, vanligen förblifver enkel (fig. 2, 21), medan den öfre, som befinner sig utom dessa, ånyo underkastas en horisontal delning (fig. 1). De celler, som nu uppstått, erhålla vertikala skiljeväggar, och af dessa utgöra de 2 nedre, så att säga, trichomets fot, hvaremot det bandlika håret utbildas ur de 2 öfre (fig. 2). Detta tillgår vanligen. så, att, sedan dessa 2 celler något förlängts, de delas vertikalt (fig. 3), hvarefter sidocellerna växa de 2 mellersta i förväg. Dessa ut- skott böja sig så småningom tillsammans, och horisontala skiljeväggar begränsa dem snart mot den underliggande raden (fig. 4). Om de 2 celler, som härefter utgöra det bandlika hårets spets, delas vertikalt, och de nu uppkomna sidoceHlerna ånyo växa i förväg, eller om horisontala skiljeväggar först uppstå uti spetscellerna, kunna vi ej af- göra. Emellertid finner man stundom, att, äfven sedan fere öfver hvarandra belägna cellrader uppkommit, de öfversta sidocellerna skjutit förbi de mellersta (fig. 5, 6), churuväl de senare ganska ofta så kunna förlängas, att sidocellerna liksom hänga på deras sidor (fig. 7). Det sätt för de bandlika hårens utveckling, som nu skildrats, torde hos dessa växter vara det vanligaste. Men man kan dock ganska ofta iakttaga, att horisontala skiljeväggar upprepade gånger uppstå uti det bandlika håret, sedan det fått den form, som fig. 2 utvisar, och att först härefter ett större antal celler utbildas i samma rad. De s. k. fotcellerna oberäknade, består det bandlika håret i fullvuxet tillstånd af 4 till 6, öfver hvarandra belägna cellrader, af hvilka hvardera vanligen är samman- satt af 4, i bredd befintliga celler, hvilkas horisontala väggar än stå i jemnhöjd med !') Hvad som med detta uttryck bör förstås, skall längre fram omnämnas. 8 P.0G. ES TEORIN, än öfver hvarandra. Men de nedersta raderna ega stundom flere, än 4 celler (fig. 9, 20), och den öfversta dels 2 dels 4 celler i bredd, som än äro jemnhöga än mer eller mindre skjuta förbi hvarandra. Det är isynnerhet uti det bandlika hårets nedre del, som sidocellerna vid sina ändar äro mycket smalare, än på midten, så att håret är liksom insnördt vid de ställen, der 2 rader stöta intill hvarandra. Detta förhållande gifver sig tydligast till känna hos de bandlika hår, som finnas på den 4:de till den 2:dra ochrean, hvaremot mem- branerna äro raka hos dem, som fullgjort sina funktioner eller qvarsitta på den brustna ochrean. De bandlika hårens cellmembraner äro under utvecklingen jemförelsevis tunna, aldrig bredare, än 0,001””",') men väl ofta smalare och förtjockas knappt märkbart, sedan håren bekommit sin normala storlek och sitt tillbörliga antal celler, äfven om detta skett långt ifrån knoppens yta. De väggar, som vetta mot det af ochrean be- gränsade rummet blifva snart cuticulariserade på ytan; ett förhållande, som till en början, då cuticulan ännu är obetydlig, ej kan genom kemiska reaktioner upptäckas, men likväl derigenom ganska snart bemärkes, att blåsor börja visa sig uti membranerna. Dessa blåsor äro nemligen rum uti sjelfva cellmembranen och begränsas utåt af dess cuticulariserade del samt inåt af den återstående. Blåsorna, som först äro korta och smala, befinna sig då till ett antal af 2 eller ilere öfver hvarandra uti samma cells membran (fig. 10) men sammansmälta efter hand till en enda, hvilken ofta har samma längd, som sjelfva cellen (fig. 11), och blifva äfven på bredden allt större, derigenom att afståndet emellan de 2 hinnorna förstoras. Vare sig att blåsorna äro större eller min- dre, har det aldrig lyckats oss att genom något reagens förändra deras vattenklara innehåll. Dessa blåsor äro störst och talrikast hos colletererna uti de Polygoneers knoppar, med hvilka vi nu sysselsätta oss, hvilket helt visst står i sammanhang dermed, att hos inga andra en rikligare slemafsöndring eger rum. Det är väl sannt, att membranens cuticularisering kan möjliggöra blåsornas första uppträdande, emedan härigenom två, i fysikaliskt hänseende olika lager bildas, som imbibera olika vattenmängder, men de bekomma endast der en större utsträckning, hvarest en större mängd blastocolla bildas uti och utpressas ifrån colletererna. Om orsaken till, tiden och sättet för deras upp- komst få vi framdeles vidlyftigare yttra oss. Den nyss utvuxna ochreal-cellen eger ett likformigt och protoplasma-artadt inne- håll. Men mycket snart, och äfven om det bandlika håret blott består af några få, korta celler, visa sig uti denna likformiga massa genomskinliga, vacuol-artade rum (fig. 2),”) som blifva allt större, ju mer hårets celler förstoras, under det att det syn- bara, protoplasma-artade innehållet förminskas och får ett mer slemmigt utseende (fig. 5, 6). När det bandlika håret är fullvuxet och finnes t. ex. på den 3:dje eller 4:de ochrean, bildar detta slemmigt-gryniga cellinnehåll ofta blott en tunn kant på mem- branens inre sida och i cellens midt stundom en smal brygga, som förenar 2 mot- stående väggpartier och länge innesluter antydan till cellkärna. 1) m.m. = micromillimeter. 2?) Vi medge gerna, att detta uttryck är oegentligt; men för ögat, och jemförda med det synbara innehållet, tyckas dessa rum vara tomma. OM AFSÖNDRINGEN AF VÄXTSLEM HOS FAM. POLYGONEZ JUSS. 3) Låter man absolut alkohol inverka på ett innehåll, som har det utseende, vi nu beskrifvit, förminskas de vacuol-artade rummen mer och mer och försvinna omsider i det närmaste, så att de delar af cellinnehållet, som förut utgjordes af en klar och tunnflytande vätska, nu upptagas af en slemmig massa. Till slut aflägsnas väggbe- klädnaden från membranen, hvarefter hela innehållet sammanföres till cellens midt såsom en slemmigt-grynig massa. Detta sistnämnda utseende eger innehållet i de band- lika hår, som förekomma på någon af de 2 yttersta ochreorna, äfven om preparatet blott är indränkt uti vatten, och utan att man behöfver till detsamma foga ett ämne, som med begärlighet uppsuper vatten (fig. 8)'). Inom de ochreor, hvarom nu är fråga finnes ej blott en jemförelsevis rikligare, utan också en mer tunnflytande blastocolla. Så länge de bandlika håren äro mycket unga, finnes samma innehåll i fotcellerna som i de öfriga, men då håren något utvecklats, har det hos de förra till sin sam- mansättning så förändrats, att det betydligt afviker från de senares. Kaustika alkalier, som nu göra innehållet i sjelfva hårets celler likformigt grynigt och gifva det en röd- aktig anstrykning, hafva samtidigt det inflytande på fotcellernas, att detta senare öfver- går till en gul, klar vätska. Till samma klara vätska förändras fotcellernas innehåll, om det behandlas med chlorzink-jod-lösning. Det späda, i knoppläge befintliga bladets celler äro, liksom hår- och ochreal- cellerna, till en början uppfyllda med ett likformigt, protoplasma-artadt innehåll, uti hvilket vacuol-lika rum börja uppträda, långt innan bladets olika cellväfnader utbildats ur det ursprungliga meristemet. Dessa vacuoler förstoras, ju mer bladet utväxer. Så snart bladet upphört att vara etioleradt, förekommer ej längre ett innehåll, som har nu nämnda utseende, ty det yttersta af de blad, som befinna sig i knoppläge, eger dels intet slemmigt cellinnehåll, dels blott en tunn, slemmig kant på cellväggens inre sida och uti parenchymet tydliga chlorophyllkorn. Ytcellernas ursprungligen tunna membraner hafva under hela denna tid föga förtjockats men, så snart bladet utbredts, bekommit en betydligt större bredd. De blåsor, om hvilka HANSTEIN säger, att de skulle finnas uti bladcellernas utåtvända membraner, hafva vi aldrig kunnat upptäcka. De glandler, som finnas på bladen under knoppläget, anläggas, man kan säga, nästan samtidigt med dessa, hvilkas urparenchym-celler utväxa åt alla håll. Uti de utstjelpta cellerna uppstår först en horisontal skiljevägg, hvilken delar dem uti en del, som blir i jemnhöjd med bladets celler, och uti en annan del, hvilken finnes derofvan samt sedermera underkastas samma delningsprocess. Härigenom uppkomma 2 celler, af hvilka den undre blir en fot till glandeln, som utbildas ur den öfre. Foten består än af 1 cell än af 2, åtskilda genom en vertikal vägg, och blir med tiden vidare uppåt, så att, om man betraktar den späda glandeln ofvanifrån, foten bildar en enkel ring i dess midt (fig. 12), men en dubbel (fig. 13, 14), då glandeln är mer utvecklad. I detta fall antyder den inre cirkeln vidden af fotens genomskärningsyta, der den utgår från bladet, och den yttre dess omfång straxt under glandeln. Denne har en rundad form och utgöres på sin höjd af 16 men vanligen blott af 4 eller 8 celler, som äro åtskilda !) Att HANstEIN känt detta, visa hans figurer. K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 5. 2 10 Ps 205 Bo PHBRORIN, genom vertikala väggar och hafva sina afsmalnande, kilformiga delar riktade mot glan- delns midt, under det de vidare bilda dess omkrets. Glandelns celler tillkomma i följande ordning. Hvar och en af de 2 celler, som ' först uppstå, utbildar 2 andra, hvarvid de 4 celler, af hvilka glandeln nu utgöres, antingen kunna vara lika stora, så att de skiljeväggar, som sist kommit till stånd, ligga i en linea (fig. 13), eller olika stora, så att skiljeväggarna ej träffas i glandelns midt. De 4 omtalta cellerna utbilda nu i sin ordning hvardera 2, hvilka alltid äro olika stora, och de skiljeväggar, som uppstå vid denna och nästa delning, mötas aldrig') (fig. 14). Afven om glandeln förekommer på det 7:de eller 8:de bladet, innesluter cellernas slemmigt-gryniga innehåll vacuol-artade rum, som mer och mer förstoras, ju äldre glandeln blir. Så snart glandeln blifvit så gammal, att han uppträder på det yttersta af de höljda bladen eller på det, som står i beredskap att frigöras, har cellernas slemmiga och något gulaktiga innehåll blifvit sammanfördt till klumpar, som ligga i deras midt. "”) Innehållet uti glandelns s. k. fotceller öfverensstämmer med det, som finnes uti motsvarande celler hos de bandlika håren. Uti sjelfva glandelns celler blifva membranerna, som ständigt äro tunna, på ytan snart förvandlade till cuticula, hvarefter denna det af samma orsak, som hos de bandlika håren, aflägsnas från den återstående delen, som fortfarande består af cellulosa, och utböjes till mycket stora, med utsprång försedda blåsor, hvilka deremot aldrig före- komma i fotcellernas membran. Vi hafva här lika litet, som hos håren, sett dessa blåsor eller deras utsprång brista sönder för att lemna en af dem innesluten gummi- massa tillfälle till fritt utträde. På det utbredda bladet söker man förgäfves efter dessa glandler, hvilka så ute- slutande synas tillhöra knoppstadiet, att de liksom ej längre äro behöfliga för växten, då han öfvervunnit detta. 2:0. Sedan den blombärande stjelken nästan alldeles utvuxit, och dess stängel- leder blifvit förlängda, finnes ännu en större eller mindre mängd slem samlad emel- lan pipstjelken och de hinnlika ochreor, som vid bladens fästepunkter omgifva denna och före stammens förlängning höljde bladen. Den inre sidan af dylika ochreor, belägna närmare rothalsen, hyser bandlika hår, som likna dem, hvilka finnas på den yttersta ochrean i rotbladsknoppen, såväl till formen som deruti, att ett slemmigt- grynigt innehåll är sammanfördt till cellernas midt. De bandlika hår,”) som finnas på de ochreor, hvilka qvarsitta högre upp på stammen, äro deremot längre än vanligt, och synnerligast i spetsen oregelbundet byggda, men ega de förutnämndas innehåll. Slemmet, som finnes samladt inom de senare ochreorna, är ej heller på långt när så rikligt som det, hvilket förvaras af de förra. Alla delar af stjelkens yta, hvilka fuktas af detta slem, äro försedda med glandler. 3 Till formen och cellernas anordning likna dessa glandler. dem, som finnas på bladen hos Salvia-arter (THEORIN, TIaktt. rörande öfverh. bihang hos växt., Upsala 1866, Pl. I, fig. 7) och uti knopparna hos Fraxinus excelsior (Om Växt. hår och yttre glandl., fig. 13, 14). 2) Jemför HANSTEIN, 1. c., Tafl. XI, fig. 5. 3 Då vi om de bandlika håren säga, att de äro längre än vanligt, att de hafva vanlig form, mena vi, att de afvika från eller öfverensstämma med motsvarande colleterer uti rotbladknopparna hos fleråriga Rumices. OM AFSÖNDRINGEN AF VÄXTSLEM HOS FAM. POLYGONEZAZ JUSS. li 3:0. Inom de högblad, som under form af ochreor hölja antingen hela blom- samlingar eller enskilta blommor, gömmes äfven något slem. Högbladens inre sida uppbär bandlika hår, som till antalet äro få och till formen enklare än vanligt. Några få glandler finnas på de inrullade skärmbladen, på de allmänna och enskilta blom- skaften samt på perigonii-bladen. 4:0. Sedan den under året blombärande stammen bortvissnat och äfven under jordytan delvis förmultnat, uppskjuta från dess friska del nya skott, hvilkas nedre stängelleder alltid äro förlängda, och som sluta med större eller mindre knoppar"). Dessa skott växa stundom ofvan jordytan samma år, som de utbildats från den underjordiska stammen, och hafva rätt stora terminal-knoppar, hvilka tidigt på hösten ega en riklig blastocolla, och uti hvilka bandlika hår af vanlig form anträffas. Men längre fram på hösten,') då vinterns inbrott stundar, finnes uti dessa knoppar en sär- deles sparsam slemmassa, och något förlängda hår sitta på dess ochreor, i hvilkas celler stärkelse är aflagradt. Uti Mars månad följande år innesluta dylika knoppar ringa och tjockt slem, ega mycket förlängda hår och sakna stärkelse i alla sina delar. Dessa förändringar, som de förut svällande knopparna äro underkastade vid de tidpunkter, då hos dem dels en lägre grad af lifsverksamhet dels alls ingen förspörjes, antydande deras tillväxt och förstoring, torde bäst kunna förklaras deraf, att de blad, som tidigt på hösten ligga ytterst i knoppen, frigöras före vinterns inbrott, så att nya små-knoppar härefter befinna sig vid ytan, i hvilka således lifsverksamheten kan yttra sig på ett helt annat sätt, än 1 de förra. Stundom händer det, att skotten, hvarom fråga är, 1 etioleradt tillstånd qvar- blifva i jorden till följande vegetationsperiod.”) De ega i detta skick närmare intill eller längre ifrån sin utgångspunkt ett långt bladskaft, som saknar antydan till skifva, men är försedt med en ochrea, hvilken omsluter nästa rachis, hvarifrån laminar-bildning är påbörjad. Ifrågavarande ochrea, som är särdeles consistent, bildas af mycket små celler, hvilkas synbara innehåll dels är slemmigt och hopadt vid väggarna, dels består af flere eller färre stärkelsekorn, som antingen äro höljda af slemmet eller simma fritt i det återstående, med en klar vätska fylda cellrummet. De bandlika hår, som finnas på denna ochrea, hafva vanlig form, och deras celler ega ett slemmigt, på membranen utbredt innehåll. Samma innehåll, som finnes i nu omnämnda ochrea, förekommer äfven hos den 2:dra i ordningen, men uti de bandlika hår, denna uppbär, är det slemmigt-gryniga innehållet än samladt vid membranen än utbredt uti hela cellrummet, en eller annan vacuol undantagen. Dessa hår hafva ock uti sina membraner ett jemförelsevis stort antal blåsor. Iod förändrade deras innehåll till en gulfärgad massa, som i midten egde några gulbruna partier, men uppväckte hvarken uti dessa eller uti andra knoppars colleterer någon reaktion på stärkelse. 3:0. I axillerna till de bladslidor, som omgifva de i föreg. mom. nämnda skotten och knopparna, sitta en mängd andra bredvid hvarandra, som hafva ett annat utseende, !) Dessa knoppar undersöktes i början af November. ?) Dessa skott och deras spetsknoppar undersöktes tidigt på hösten. 12 P.G: NEJ RENRORIN, och af hvilka hvardera är högst 2 linier lång. Knoppens nedre del är en slida, som på den ena sidan fortsättes med en föga utbredd skifva och på den motsatta med en ochrea, hvilken skjuter förbi skifvan, är skild från henne och innesluter anlag till nya blad.') En ringa mängd blastocolla finnes inom denna ochrea, som deremot sjelf består af slemrika celler och uppbär bandlika hår, som dels hafva vanlig form och blåsor uti membranerna dels äro mycket förlängda och sakna blåsor, men i båda fallen blott utmed väggarna ega ett synbart innehåll. Äro håren förlängda, åstadkommes detta ej deri- genom, att ett ovanligt stort antal celler bilda desamma, utan på det sätt, att cellerna, som äro närvarande till vanligt antal, blifvit mycket långa. Det i knoppen inneslutna bladets ytceller äro slemrika, de underliggande försedda med många stärkelsekorn, och på detsamma sitta glandler, som äro sammansatta af 4 celler. 6:0.") Hjertbladens skaft äro med hvarandra sammanvuxna och bilda till det första stjelkbladet en cotyledonar-slida, som, sedan hjertbladen hafva utvuxit, länge förblifver tillsluten i spetsen. Slidans inre sida eller den, som är riktad mot rummet, der bladet ligger, hyser några bandlika hår, hvilka hafva än en vanlig form, än och oftast en längre och smalare samt ega en slemmig beklädnad på väggarna men inga blåsor uti dessa. Skaftens yttre del består af många rader parenchymeceller, som sakna slemmigt innehåll, hvilket åter kan bemärkas uti de celler, som begränsa det af slidan bildade rummet. Uti detta rum finnes ingen blastocolla, och det härstädes inneslutna bladet har några få glandler. 7:0. När det första stjelkbladets skifva hunnit växa fram ur cotyledonar-slidan, men dess nedre del eller skaft ännu är af henne omsluten, är med skaftet en ochrea sammanvuxen, som innesluter det 2:dra bladet i ordningen, och inom hvilken ingen antydan till blastocolla förekommer. De bandlika hår, som uppbäras af denna ochrea, hafva vanlig form och bestå af långa celler, som äro försedda med raka membraner, uti hvilka blott några få blåsor finnas. Cellernas innehåll bildar en slemmig väggbeklädnad. Polygonum amphibium L., var. terrestre ”) (fig. 44, 45, 46). Rotbladsknopparnas bandlika bår afvika till sin form i intet afseende från dem, som finnas uti Xquivalenta knoppar hos föregående arter, och vi omnämna denna växt särskilt blott af det skäl, att bandlika hår äfven förekomma på bladen, som hysa särdeles få glandler. De band- lika hårens utveckling, hvarvid flere tvåcelliga rader först bildas, deras innehåll och dettas olika utseende hos unga och fullbildade trichomer, allt är detsamma, som förut omnämnts under mom. I. Blastocollan är dock mindre rikhaltig, och så många små- knoppar finnas ej på en gång närvarande uti en och samma knopp. ') Oxyria digyna I. ”) (fig. 43) och Coccoloba platyecelada Ferd. Miller") (fig. 41). Så olika dessa växter äro, hafva deras bandlika hår samma form, och afvika blott derigenom från de !) Jemför SANDÉEN, 1. c., Tab. I, fig. 2, 3, 4. "I Växtdelar, anförda under mom. 6 och 7, hafva undersökts på R. Patientia. ”) De undersökta exemplaren hafva växt vilda vid Göteborg. ') Framdeles komma vi att med afseende på knoppens och colleterernas byggnad och beskaffenhet endast omnämna det, hvaruti ifrågavarande delar hos växten, hvarom det handlar, afvika från desamma uti rot- bladsknopparna hos fleråriga Rumex-arter. ”) De undersökta exemplaren voro torkade och samlade på Dovre. JEN » » voro odlade i varmrum Upsala botaniska trädgård. OM AFSÖNDRINGEN AF VÄXTSLEM HOS FAM. POLYGONEZ JUSS. 13 vanliga, att de äro mer utdragna och hafva en längre fot. Knopparna innesluta ringa blastocolla. Hos Coccoloba finnas glandler äfven på ochreans inre sida. Polygonum Bistorta L.'). Ochreorna äro hinnlika och sakna chlorophyllförande celler. Bladen hafva samma läge i knoppen och omgifvas af ochreorna på samma sätt, som hos Rumex-arterna. Vi skola redogöra för beskaffenheten af colleterer och blasto- colla uti följande olika knoppar. ]:o. Knoppar, som om våren svälla, och ur hvilka antingen endast rotblad fram- komma eller jemte dessa en blombärande stängel, ega en temligen riklig blastocolla. Bladen och ochreorna hafva de bekanta colletererna, at hvilka de bandlika håren något afvika från den vanliga formen. Sedan nemligen under hårets yngsta tillstånd foten afskilts, och 2 rader utbil- dats, hvardera bestående af 4 celler, börja sidocellerna i den öfre raden att växa förbi de mellersta och att utböjas åt sidan (fig. 36). Äfven de mellersta deltaga i denna utböjning, hvarvid de liksom hänga fast vid de yttres sidor, men sluta alltid långt nedom dessas spetsar. Det utbildade håret kommer härigenom att slutas med 2, från hvarandra vidt utspärrade, så att säga, horn, hvilka nedtill utgöras af 2, 1 bredd stående och i spetsen af enkla celler, (fig. 37). Ehuru denna form är vanligast, händer det äfven, att blott på den ena sidan ett horn uppkommer, som då är upprätt och består af enkla celler (fig. 38). Såväl de bandlika hårens som glandlernas celler hafva tunna membraner, hvilka äro försedda med blåsor. Hos båda bildar det slemmigt-gryniga innehållet, som till en början är utbredt i hela cellen och innesluter en eller annan vacuol, till slut blott en smal kant på väggens inre sida. 2:0. Knoppar, som äro stora och högt utbildade, sitta i spetsen på de öfver- vintrande rotstockar, hvilka äro uppsvälda närmast under jordytan och växa parallelt med henne. En sådan knopp”) är omgifven af vissnade bladslidor, hvilka tillhört föregående vegetationsperiod. Blastocollan, som förekommer uti de olika små-knopparna, är i allmänhet jemförelsevis obetydlig och särdeles tjockflytande. Detta är i hög grad fallet med blastocollan, som inneslutes af den yttersta, höljande ochrean, hvilken är fast och består af flere lager celler, uti hvilka så stora stärkelsekorn ligga, att de ej kunna kallas transitoriska. Från sistnämnda ochreas inre sida utgå många bandlika hår, hvilka i hufvudsak äro byggda på samma sätt, som bandlika hår uti den svällande knoppen, men slutas med längre horn än dessa. Hårcellernas synbara innehåll är slemmigt och bildar en smal kant på väggen, af hvilken det nästan synes utgöra en del. Dessa membraner äro också sjelfva jemförelsevis tjocka, 0,0015””", och sakna blåsor. Bladet, som ligger inneslutet i den yttersta småknoppen, har i likhet med 3 eller 4 af de följande en röd färg och är på ytan försedt med glandler, bestående af 4 celler, hvilkas slemmiga inne- håll är samladt vid väggen; sjelfva bladcellerna innesluta stärkelse. a Undersökta exemplar hafva odlats i Göteborgs trädgårdsförening. I) Den undersöktes i December, då så stark köld herrskat, att jorden var frusen ett par tum från ytan. 14 PM GA E:UTERRORIN, De bandlika hår, som finnas på de inre ochreorna, äro till formen dels lika de förut omnämnda, dels mindre utbildade, än dessa, men hafva alltid mycket tunna membraner, hvilka sakna blåsor. Hårens celler hafva ett slemmigt innehåll, som är likformigt utbredt och innesluter en eller annan vacuol, men ochreal-cellerna äro nästan alldeles uppfyllda med stärkelse. 3:0. Knoppar,') som äro af en periodisk natur och kunna vara än axillära än terminala, sitta på den del af rhizomet, hvilken fortfarande förlänges uti jorden, ej uppsänder några skott och har långa, smala internodier samt uppsvälda knutar, från hvilka bruna slidor utgå. Hvar och en af dessa knoppar är höljd af lågblad, som nästan uteslutande bestå af en slida och blott i sin spets visa en antydan till rachis, hvilken blifver större, i samma mån som lågbladet finnes längre från knoppens yta. Inom höljena inneslutes så ringa blastocolla, att hon för blotta ögat knappast synes göra lågbladen glänsande. De bandlika hår, som sitta på höljenas inre sida, äro på det sätt oregelbundna, att de horisontala skiljeväggarna emellan cellerna sällan befinna sig på samma höjd, att celler stundom växa utom hårets yta och mycket ofta kunna vara flere, än 4 uti hvarje rad. Såväl det yttersta lågbladet, som de hår, hvilka uppbäras af detsamma, äro utan synbart cellinnehåll. Det 2:dra lågbladets celler äro försedda med stärkelsekorn, och de härstädes uppträdande håren ega ett slemmigt cellinnehåll, som ligger vid väggarna. De öfriga lågbladen ega likaledes mycket stärkelse, men de korta hår, som sitta på dem, skilja sig från det föregående lågbladets med afseende på cellinnehållet, hvilket liknar det, som finnes uti X&quivalenta Rumex-knoppars yngre hår. Hos ifrågavarande knoppar synas inga blåsor uti hårcellernas membran, hvilken sjelf är tunn. Af redogörelsen för de 2, senast omnämnda slagen af knoppar framgår det, att, äfven om man ej hos de bandlika hår, som finnas på de yttersta höljena uti den öfver- vintrande knoppen, kan upptäcka något spår af lifsverksamhet, organisationen af de hår, som förekomma på de inre, visar, att en sådan derstädes eger rum och hufvud- sakligen yttrar sig uti delarnas förstoring. ”) Polygonum viviparum L.'). Denna växt liknar, såsom man kunde förmoda, med afseende på afsöndringsorganernas byggnad den föregående. Rotbladsknopparna äro dock kortare och innehålla färre små-knoppar, och hvar och en af dessa eger en mindre mängd blastocolla, än motsvarande hos P. Bistorta. Hornen, med hvilka de bandlika håren slutas, äro härstädes mycket långa (fig. 39), hvilket stundom kan gå ända derhän, att 2 särskilta hår tyckas utgå från sjelfva foten. Cellinnehållet är det vanliga, och några få blåsor synas uti hårceellernas membran såväl som uti glandlernas, hvilka äro af vanlig form och finnas på de inrullade bladen. 1) De delar, som från dessa knoppar komma att utbildas, fortväxa i jorden, men de knoppar, som sitta i det uppsvälda rhizomets spets, uppsända den följande vegetatiousperioden växtdelar ofvan jordytan. De under- söktes vid samma tid, som de föregående. 2?) Detta behöfver ej stå i strid med det vanliga förhållandet, att knoppens lif vintertiden är latent, ty liksom de i knoppen anlagda öfverhudsbihangen nå sin fullbildning långt före de knoppdelar, hvarpå de sitta, så kunna väl hos de förra tillväxt och andra lifvets processer försiggå, innan de hafva begynt uti de senare. 3) Undersökta exemplar hafva växt vilda vid Göteborg. ABER OM AFSÖNDRINGEN AF VÄXTSLEM:' HOS FAM. POLYGONEJAZ JUSS. 15 Rheum-arter, ') af hvilka vi företrädesvis afse Rhaponticum L. och leucorrhizum Pali. Bladen äro i knoppläget veckade och skrynklade samt täckas af hättelika, tjocka knopphöljen, som, då de brista sönder, uppflikas från spetsen. Få små-knoppar finnas på en gång innanför hvarandra och äro till formen korta, jemntjocka och i spetsen tvärt afrundade. Uti olika knoppar och deras särskilta delar gestalta sig af- söndringsorganerna och blastocollan olika. I:o. När rotbladsknopparna om våren växa förbi de mörka, vissnade bladpartier, som utgjort deras vinterskydd, är blastocollan, som finnes emellan hölje och blad, i förhållande till detta rums storlek, ganska obetydlig, och uti ochreal-cellerna bildar det slemmiga innehållet en tunn kant på väggen. De bandlika hårens form är väl i hufvudsak den vanliga och kan äfven i de minsta detaljer vara sådan, ehuru den rätt ofta härifrån afviker. Så utbildas en stor mängd korta, tvåcelliga rader, innan håret tillväxer. på bredden (fig. 29). I mer ut- bildadt tillstånd bestå hårets egendomligheter dels deri, att vid dess bas skiljeväggar uppstå i ovanliga riktningar och på ovanliga ställen, så att en cell, i stället för att öfvergå till 2, bredvid hvarandra belägna, förändras till flere, som stå öfver hvarandra, dels deri, att äfven närmare spetsen skiljeväggar uppkomma i sneda riktningar (fig. 30, 31). Dessutom händer det, att ytcellerna stjelpas ut vid sin öfre ända, hvarefter den utvuxna delen genom en vägg afskiljes från den, som ingår 1 det ursprungliga håret. Utböjningen förlänges sedan på sidan om de ofvanstående cellerna, hvarigenom man stundom, då håret betraktas i en viss riktning, kan få se 2 olika lager ligga öfver hvarandra. Det utbildade håret kan än vara kortare och bredare, hvarvid det består af rader, i hvilka flere celler ingå, än längre och smalare, då det antingen helt och hållet eller till en stor del utgöres af tvåcelliga rader. De bandlika håren hafva tunna membraner, uti hvilka blåsor till och med vid 700 gångers linear-förstoring endast såsom fina strimmor kunna upptäckas, vare sig att håren finnas på den yttersta, höljande ochrean, hvarinom en större mängd blastocalla, än annorstädes, är samlad, eller de uppträda på de inre. Frånvaron af blåsor uti membranerna står helt visst i sammanhang med dessa omständigheter hos Rheum-arternas knoppar, att en jemförelsevis obetydlig blastocolla afskiljes, och att endast få små- knoppar på en gång förekomma uti samma knopp. På grund af den senare omständig- heten kan blott en kortare tid blifva beskärd åt hvarje hårs tillvaro, hvarigenom mem- branens yttre del ej hinner att cuticulariseras så mycket, som annars skulle hafva varit fallet, eller att på det sätt förändras, att möjlighet finnes till bläsornas första bildning. Dertill förtjenar det att antecknas, att uti den slutna knoppen hårcellernas membran är mycket spänd och böjd utåt (fig. 30, 31), men att de hår, som qvarsitta på den brustna ochrean, vanligen hafva raka väggar (fig. 32, 33). De bandlika hårens synbara innehåll intager ej ens under deras första utveckling hela cellrummet och kan äfven under denna tid finnas blott vid väggen (fig. 29). Hos håret, som anträffas på den brustna ochrean, bildar detta innehåll en fin tråd i cellens midt (fig. 33). Det etiolerade bladet har slemförsedda ytceller, ifrån hvilka ) De undersökta exemplaren hafva odlats vid Göteborg och i Upsala botaniska trädgård. 16 P.-G.' EV TERORIN, glandler utvuxit, som hafva vanlig form och vanligt innehåll. Dessa glandler finnas qvar på det nyss frigjorda bladet, ehuru de här ej ega något synbart innehåll, men hafva försvunnit, när bladet fullständigt utvecklats. ') 2:0.. Knoppar,”) som befinna sig i hvilande tillstånd och ytterst äro höljda af tunna fjäll, sitta på det korta, öfvervintrande rhizomet. Innanför fjällen förekomma 3 lågblad, som fullständigt hölja hvarandra, och hvilkas inre sida är glänsande, lik- som den hade ett fernissöfverdrag, ehuru man ej kan märka något utflutet slem. Uti lågbladen, som äro temligen tjocka, är en stor mängd stärkelse samlad; uti deras inre del hafva föröfrigt cellerna ett nästan vattenklart innehåll, som innesluter ännu genom- skinligare vacuoler. Lågbladens bandlika hår äro ovanligt långa, bestå vid basen af flere tvåcelliga rader och hafva närmare spetsen många rader, som äro bildade af 3 till 4, mycket ut- dragna celler. Om håret finnes på något af de innersta lågbladen, ega dess celler ett obetydligt, slemmigt-grynigt innehåll, men om det förekommer på något af de yttersta, saknas nästan allt sådant. Det ser ut, som hade håret till egen förstoring användt alla tillförda näringsämnen och derigenom bekommit sin ovanliga längd. 3:0. Den egentliga knoppen finnes inom dessa lågblad och eger ochreor, hvilkas celler hafva ett slemmigt innehåll och ringa stärkelse. De bandlika hår, som sitta på dessa ochreor, äro till formen lika de sistnämnda, men mycket mindre, och utgöras af korta, breda celler, af hvilka de yttre hafva en starkt utåtböjd membran, som saknar blåsor. Hårcellernas innehåll är tunnt, slemmigt och försedt med vacuoler. De hop- vecklade bladen äro gula, oljelikt genomlysande, och deras små celler visa vacuoler 1 sitt slemmiga innehåll. Bladens glandler äro delvis högt utbildade eller bestå af 16 celler, som hafva en tunn membran och samma innehåll, som bladcellerna. 4:0. Den yta, som cotyledonar-slidan vänder mot det af henne höljda bladet, är besatt med många bandlika hår. Dessa äro än kortare, bildade af rader, som ut- göras af 3 till 4 celler, hvilka aldrig slutas på samma höjd, än mycket långa, hvarvid hårens spets består af flere enkla celler. Alltid äro membranerna nästan raka och sakna blåsor. Uti cellerna ligger en slemmig kant vid väggen, och deras återstående rum uppfylles af ett vattenklart men ändå något slemmigt ämne. Cotyledonar-cellerna, bladets ytceller och glandler hafva samma innehåll. Fagopyrum-arter, ”) af hvilka vi företrädesvis afse eseulentum Gzertn.. tataricum I. och cymosum Ilort, De bandlika håren äro uti såväl rotblads- som blomknopparne, hvilka båda ega ringa blastocolla, längre än vanligt och bestå visserligen vid basen af rader, som bildas af 4 celler, men hafva närmare spetsen många rader, der blott 2 celler finnas, hvilka aldrig böjas ut från hvarandra eller gifva upphof till s. k. horn. På samma ochrea kunna dock kortare hår förekomma tillsammans med dem, som mer utvuxit, af 1) I glandlernas ställe framkomma nu encelliga, långdraget kägelformiga och trubbiga hår, som i utvuxet tillstånd ega på sin yta streckformiga cuticula-upphöjningar. Första början till desamma kan redan upp- täckas på det alldeles höljda bladet och ser ut som en kort, tunnväggig utstjelpning, hvilken innesluter ett synbart innehåll (fig. 26, 27, 28). 2) Undersöktes i December. 3) De undersökta exemplaren hafva odlats i Upsala botaniska trädgård. OM AFSÖNDRINGEN AF VÄXTSLEM HOS FAM. POLYGONEA JUSS. IT hvilka de förras membraner hafva färre och mindre blåsor, de senares flere och större. Hårcellernas innehåll är efter deras ålder och utveckling det vanliga. Fig. 25 visar en glandel, epidermis och underliggande parenchymceller, hvilka tillhört det 2:dra, helt höljda bladet. Innehållet uti glandelns och cepidermis” celler är slemmigt-grynigt och innesluter vacuol-lika rum, men i parenchymeellerna likformigt och gulgrönt, ehuru särskilta chlorophyllkorn ännu saknas. De utvuxna glandlerna äro mycket samman- satta och bestå af många kransstälda celler. Eumex Acetosa L.'). Rotbladsknopparna äro långt utdragna och utgöras af få små-knoppar, af hvilka till och med den yttersta innesluter en ganska ringa mängd blastocolla. Det sagda gäller om andra knoppar i ännu högre grad. Uti de bandlika håren, som hos alla slags knoppar äro mycket långsträckta, utgöras de rader, hvilka äro foten närmast, af 4 celler, de följande af 2, och spetsen består af enkla (fig. 22). Hårets celler äro öfverallt mycket långa och hafva en rak membran, som alldeles saknar blåsor. Stundom händer det, att vid cellernas ändar en utstjelpning bildas, som mer eller mindre växer utom hårets yta. Äfven om håren finnas på den 3:dje eller 4:de ochrean, bildar cellinnehållet, som är mycket grynigt, endast en smal kant på väggen. Det inrullade bladets ytceller och glandler hafva ett vattenklart cellinnehåll. Polygonum Hydropiper L.”). Uti såväl rotblads- som inflorescensknoppar finnes visserligen en för ögat märkbar blastocolla, som dock är högst ringa, om man ställer den i förhållande till knoppens storlek eller jemför den med blastocollan uti andra Polygoneers knoppar. Rotbiaden, som på en gång förekomma i knoppläget, äro till antalet få, sällan flere än 2 eller 3, och höljas af tunna ochreor, som i sin öfre kant äro försedda med cilier. De bandlika hår, som sitta på denna växts ochreor, äro mycket utdragna, och vanligtvis byggda på det sätt, att raderna närmast foten bestå af 2 till 6 celler, men att redan före 2:dra radens slut hvarje hår delar sig i 2 hornlika delar, som alltmer utspärras ifrån hvarandra, och af hvilka hvardera nedtill har ända till 3 celler i bredd men alltid slutar med enkla (fig. 34). Stundom inträffar det, att det utgår liksom två sjelfständiga bildningar ifrån foten. När håret, såsom det någon- gång händer är enkelt, har det samma bredd, som en af dessa delar. Det bandlika hårets alla celler äro mycket långa, och deras innehåll, som är af en slemmigt-grynig beskaffenhet, förekommer endast utmed väggen. De inrullade bladen hafva de vanliga glandlerna. Anm. Till undvikande af ständiga upprepningar antecknas här på en gäng, att hos denna och de efterföljande 3 växterna blåsor saknas uti hårens membraner, som dessutom äro bredare än vanligt. Rumex Acetosella I.”). Bladen förblifva ej länge inom sina höljen, så att de små-knoppar, som på en gång finnas inom hvarandra, ej äro många, sällan flere än 2, och innesluta en knappt märkbar blastocolla. De bandlika håren öfverensstämma mest med de sist omnämnda. På den höga foten sitta nemligen 2, alldeles fria bildningar eller sjelfständiga, smala hår, och stundom märker man en antydan till ett 3:dje (fig. 23). Oo 3 De undersökta exemplaren hafva växt vilda vid Göteborg på en torr plats. 2 cc -E 5 e Ne ”) De undersökta exemplaren hafva växt vilda vid Göteborg. 3) De undersökta exemplaren hafva växt på torra platser omkring Göteborg. K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 5. 3 18 P. G. E. THEORIN, Hvart och ett af dessa består än uteslutande af enkla celler, än af enkla, som omvexla med tvåcelliga rader. Ett grynigt cellinnehåll finnes blott utbredt på väggen hos de yngsta håren; så- som äldre sakna håren allt synbart cellinnehåll, och ochreal-cellerna ega ett slemmigt. På de inrullade bladen finnas några få glandler. Polygonum aviculare L.'). Knopparna äro alldeles torra och innesluta ytterst få blad. Endast den del af ochrean, som är sammanvuxen med bladskaftet, uppbär bandlika hår, hvilka alldeles saknas på dess fria, hinnlika och af ett enkelt cell-lager bildade del. Dessa hår bestå af enkla, öfver hvarandra stående celler och hvila på en en- eller tvåcellig fot. Cellinnehållet, som tidigt bildar en kant på väggarna, för- svinner ganska snart. Ceratogonum atriplicifolium Meissn.”) På ochreornas inre sida sitta här och der några långa och smala bandlika hår. Dessa bestå dels ända från basen till spetsen af 2 i bredd stående celler (fig. 40), dels hafva de emellan de tvåcelliga raderna enkla celler, som stundom förekomma till ett ganska stort antal, i hvilket fall håret bekom- mer en större längd. Kaustikt alkali fördelade från orchean och stjelkytan blott en obetydlig mängd slem. På den senare finnes en stor mängd glandler. Atraphaxis Billiardieri 2 graca Meissn.”) och A. buxifolia Jaub. et Spach.”) Nå- gra bandlika hår sutto vid basen af de hinnlika ochreorna, sådana de voro, då de ännu omgåfvo stammen, efter att alla af dem höljda delar frigjorts. Dessa hår äro bildade af rader, som sammansättas af 2 till 4 celler, hvilka dock äro mycket smalare än vanligt. Inga glandler kunde bemärkas. Hvarken i ochreal-cellerna, ej heller på stjelkens yta eller i dess celler kunde någon antydan till slem upptäckas. Dessa växter äro också torra buskar, hos hvilka blad och blommor sitta på redan förvedade delar. SJELFVA AFSÖNDRINGEN. 4. BLASTOCOLLAN. Det ämne, som afsöndras från de bandlika håren, glandlerna, ochreorna och de inrullade bladen uti Polygoneernas knoppar och till större eller mindre mängd utfyller rummet emellan de inneslutna knoppdelarna och deras höljen, eller bildar dessa knop- pars blastocolla, är en seg och genomskinlig massa. Då man söker aflägsna blasto- collan från någon yta, som till och med kan vara glänsande, häftar den så fast dervid, att den kan, innan den lossnar från sitt underlag, utdragas i långa, fina trådar. Får blastocollan, efter att hafva intorkat, åter komma i beröring med vat- ten, sväller den åter särdeles mycket; men den upplöses icke af vatten, antingen ') De undersökta exemplaren hafva växt på torra platser omkring Göteborg. ?) Herba; undersökta exemplar voro torkade och insamlade uti Nubien. 3) Frutex; » » » » » » på berget Hymetti uti Grekland, 2000 högt. hd) » » » » » » » uti Spanien. d > ä OM AFSÖNDRINGEN AF VÄXTSLEM HOS FAM. POLYGONEA JUSS. 19 den förut varit intorkad eller direkt uppsamlas uti knoppen, liksom den ej heller på annat sätt häraf förändras. Nyss uttagen från sina förvaringsrum, har den under mi- eroscopet utseendet af stora flangor och stundom af finare eller gröfre streck och strimmor. Denna blastocolla undergår följande förändring, då några vanliga reagentier komma i beröring med henne. dJod färgar den gul, hvarvid den förut formlösa massan ofta öfvergår i äggrunda kroppar, som dock sakna bestämd omkrets. Ofärgade gryn, som till formen likna dessa kroppar och erinra om encelliga sporer, uppstå uti blastocollan, om den blott någon tid förblifver utsatt för luftens inflytande. Chlorzink-jod-lösning färgar den gul utan att förändra dess form. Tillsätter man kaustikt alkali, uppstå runda kulor, hvilka efter några timmars förlopp få ett svagt, rödt skimmer. Efter ett par dagar anskjuta kristaller, som hafva en prismatisk form och en rhomboidal tillspetsning på ändarna. Dessa kristaller upplösas mycket hastigt af vatten, hvarvid de runda ku- lorna åter framträda. Svafvelsyra upplöser blastocollan, som öfvergår till socker, me- dan svafvelsyran förändras till svafvelsyrlighet. Jod och svafvelsyra upplösa den lika- ledes och färga den samtidigt rödbrun. Absolut alkohol beröfvar blastocollan större de- len af dess vattenhalt, så att den, huru tunnflytande den än varit, och i huru mycket vatten den än varit uppsvälld, öfvergår till skinnlika flangor, som isynnerhet på ytan få en mjölkhvit färg. Af benzin och cether förändras den på samma sätt till sega, fasta klumpar, som dock, vid behandling med det senare ämnet, förblifva genom- skinliga ”). Af allt detta framgår, att den fasta substansen af ifrågavarande afsöndringspro- dukt eller af blastocollan uti Polygoneernas knoppar till största delen, ja nästan ute- slutande utgöres af växtslem, som dock, när det finnes inom ochreorna, är uppsväldt uti eller mekaniskt blandadt med mycket vatten. Mängden af mekaniskt inblandadt vatten är ej densamma, om blastocollan före- kommer på olika ställen i knoppen; den är mindre i yngre och längre från ytan be- lägna små-knoppar, som vanligen hafva ett mer segt och tjockflytande slem; den är oftast större inom de yttersta höljena, hvilka omsluta en mer utspädd slem-massa. Blastocollans vattenhalt kan dock äfven uti de inre små-knopparna vara jemförelsevis stor, om växten står på en sidländ plats, är i full växtkraft, och om luften dessutom är fuktig, liksom den ock vid uthållande torr väderlek kan vara obetydlig uti de yttre. Hos samma species kan således blastocollans vattenhalt vara olika, om individerna växa på skiljaktiga platser, och hos samma individ förändras den, så snart detta kommer att befinna sig uti nya, eller annorlunda beskaffade, yttre förhållanden. Blastocollans egen eller absoluta mängd d. v. s. den torra substansen tillsammans med det vatten, hvari den är uppsväld, tyckes rätta sig efter den grad af lifsverksamhet, som uti knoppen försiggår. Så kan den absoluta mängden vara olika hos knoppar, som väl tillhöra samma art, ja samma individ, men afvika från hvarandra med hän- seende till sin ålder och sitt läge på växten, och derigenom, att lifvet hos den ena är !') Emedan denna blastocolla nästan uteslutande består af ett enda ämne och är en direkt produkt af växt- lifvets verksamhet, torde kemisten sällan få så godt tillfälle, som här, att till utrönande af gummis, växt- slems och dylika ämnens kemiska constitution bekomma ett så rent material. 20 P. G. E. THEORIN, i full verksamhet men hos den andra mycket obetydligare eller rent af latent. Hos olika arters knoppar synes blastocollans absoluta mängd vara större eller mindre, allt- eftersom vissa af dessa växters organer, synnerligast rötterna, blifvit mer utvecklade eller blott bekommit en ringa storlek. Emellertid torde blastocollans vattenhalt aldrig vara mindre än 97 procent, men väl mången gång, om den finnes inom något af de yttersta höljena, öfverstiga 99 procent. Äfven andra ämnen än vatten torde vara mekaniskt inblandade i växtslemmet. Ar det så, måste likväl deras mängd vara försvinnande liten, och desamma blott då kunna genom kemiska reaktioner upptäckas, om man för undersökningen begagnar sig af en särdeles stor mängd blastocolla. Så till exempel är det utom allt tvifvel, att ett surt salt finnes inblandadt, uti blastocollan, möjligen surt oxalsyradt kali, som till sin mängd likväl är så obetydligt, att ingen aska återstår efter förbränningen af en mindre qvantitet. B. HÄRDEN FÖR OCH MATERIALET TILL BLASTOCOLLANS BILDNING. Om bildningshärden för slemmet uti Polygoneernas knoppar uttalar HANSTEIN till Oo | (> en början helt categoriskt denna mening: »die Entstehung des Schleimes findet offenbar innerhalb der Zellmembran statt '). Härtill fogas den anmärkningen, att den slem- gifvande substansen, som af honom förslagsvis benämnes collagen ”), intager cellmem- branens mellersta del och derstädes bildas genom transformation från cellulosa. Några rader längre ned på sidan gör han dock det medgifvandet, att slembild- ningen möjligen kan försiggå på det sätt, att en i cellrummet färdigbildad collagen- massa molecylvis genomsipprar membranens inre del, stannar innanför cuticulan och, då den härstädes genom riklig vattentillförsel uppsväller, gifver anledning till en blåsa. Detta tvifvel om den första utsagans riktighet tyckes i det närmaste hafva för- svunnit, då det heter i den allmänna öfversigten öfver secretets i knoppar bildnings- härd ”): »in allen oben deutlich erkennbaren Fällen tritt dies Collagen zunächst in einer mittleren Schicht unter der Cuticula auf, hvarefter på följande sida det tillägg göres: »So sehr ich also töberzeugt bin, dass das roth reagirende Amyloid im Zellinneren das Material zur äusseren Schleimproduction ausmacht, so ist doch nicht anzunehmen, dass es ohne Weiteres schon mit jenem identisch ist, sondern zunächst durch den Proto- plasmaschlauch organisirt und gestaltet der Cellulose sehr ähnlich und wandbildend wird, und dann sich erst wiederum zu Schleim verflässigt». Utan att känna och således utan att afse bildningen af harz, gummi eller växt- slem uti växternas knoppar anse sig KARSTEN ”) och WIiGAND ”) kunna uttala detta all- männa omdöme om ifrågavarande ämnen, att de utgöra produkter af förstörda cell- membraner, vare sig att de befinna sig 1 särskilta förvarimgsrum hos växten, eller de redan lemnat dessa och ligga fritt på ytan. 1) 1. c. pag. 700 och 701. bilda ett slem-secret. jul ke: PAGE sd 1) Uber die Entstehung des Harzes u. s. w., Bot. Zeit. 1857, pag. 319. 5) Uber die Desorganisation d. Pflanzencelle, Pringsheims Jahrb., III, pag. 149. OM AFSÖNDRINGEN AF VÄXTSLEM HOS FAM. POLYGONEZ JUSS. Dill Denna ytterlighet synes hafva inverkat på HANSTEIN, som, ehuru han annars låter facta tala, t. ex. med afseende på harzet ej så litet tyckes vara benägen att omfatta Karstens mening, fastän han uppenbart känner, att genom N. C. J. MÖLLERS ') omfattande och lyckligt utförda undersökningar förtroendet till det, som Karsten och Wigand i denna riktning utfört, blifvit betydligt rubbadt. Med afseende på växtslemmet skulle man af de citerade ställena kunna antaga, att han varit tveksam, till hvilken mening han bort ansluta sig. För den, som i dess helhet genomläser hans förut citerade af- handling, blir det emellertid klart, att han i detta fall ännu bestämdare ställer sig på Karstens sida. W. HoFMEISTER ”) förfäktar den åsigten, att collagen till både gummi och växt- slem i de flesta fall utgör en del af cellinnehållet. A. B. FRANK ”) har visat, att slewm- met, som är samladt i Örchisknölarna och i roten till Symphytum, bildar ett plastiskt material och hör till innehållet eller utbildas derstädes. Genom honom och andra kän- ner man, att linfröens ytceller deremot ega gummilika och således svällbara, secundära aflagringar, som kunna uppfylla hela cellrummet och ständigt qvarstanna på den plats, der de bildades, tills de blifva till nytta vid groningsprocessen. Men bassorin hos Prunus- och arabin hos Acacia-arter äro metamorphoserade membraner och bilda af- söndrade ämnen, som ej kunna vara ett plastiskt material eller göra någon tjenst vid växtdelars förstoring och utbildning '). Uti Polygoneernas knoppar hafva de unga och späda afsöndringsorganerna ett cellinnehåll, som är af ett helt annat utseende, än det, som vid en längre fortskriden utbildning anträffas uti dem; en omständighet, som alldeles tyckes hafva undgått HAN- STEINS uppmärksamhet. Det är nemligen 1 det föregående omnämndt, att den unga, secernerande cellen blott en kort tid eger ett likformigt och protoplasma-artadt innehåll, och att ett eller tvenne genomskinliga d. ä. med en klar vätska uppfylda rum, som hafva en rundad form och af oss kallas vacuoler, ganska snart visa sig i detta innehåll. Dessa partier intaga större och större del af cellrummet, så att det synbara, slemmigt-gryniga innehållet mot slutet af små-knoppens tillvaro endast bildar en smalare eller bredare kant på membranen. Absolut alkohol förminskar dessa genomskinliga rum, förmår dem att för- svinna och sammanför omsider till cellens midt hela innehållet, som nu visar sig hafva en alltigenom slemmig beskaffenhet. Denna klump är större och innehåller mer mate- ria, än att den uteslutande skulle kunna vara bildad af det ämne, som före behand- lingen med alkohol var synbart och låg utbredt på membranens inre sida, hvaraf föl- jer, att de genomskinliga partierna måste innehålla något mer än vatten och något, som fälles af alkohol. 1) Uber die Vertheilung der Harze, ätherischen Oele, Gummi u. s. w. Pringsh. Jahrb., V, pag. 387 och följ. 2) Die Lehre von der Pflanzencelle uti Physiol. Bot., pag. 234. ?) Uber d. anatom. Bedeutung u. d. Entstehung d. Veget. Schleime, Pringsh. Jahrb., V, pag. 161. ?) Jemför J. SaAcHs, Experimental-Physiologie, pag. 368. [NB [CS BE. GJ) EJONENB/ORIN) Det är äfvenledes omtaladt, att afsöndringsorganernas innehåll färgas gult af Jod, att kalihydrat gör det likformigt grynigt och förlänar det en rödaktig färg. I samman- hang härmed anföras några andra, hittills förbigångna reaktioner, som vissa ämnen åstadkomma på ett innehåll, som har det före behandlingen med alkohol skildrade ut- seendet. Svafvelsyra upplöser föga häraf men sammanför det såsom en mer eller min- dre förtätad massa till cellens midt. Låter man chlorzink-jod-lösming komma 1 beröring med ett dylikt preparat, föres det slemmigt-gryniga ämne, som var samladt vid väg- gen, till cellens midt och får en gulbrun färg (fig. 10). Samtidigt färgas den klara vätska intensivt blå, som upptager rummet emellan det gulbruna ämnet och membranen. Samma reaktion åstadkomma jod och svafvelsyra, ehuru den olikhet kan nämnas, att den omtalta vätskan härigenom får en mindre intensivt blå färg. Anställa vi en jemförelse mellan förloppet af den utveckling, som innehållet är underkastadt 1 de afsöndringsorganer, med hvilka Polygoneernas knoppar äro utrustade, och den förvandling, som innehållet genomgår i de celler, hvilka bilda de unga Orchis- knölarna, jemföra vi vidare den inverkan, som af jod och svafvelsyra eller af chlorzink-jod- lösning utöfvas på det ena och på det andra innehållet, så blir öfverensstämmelsen i båda dessa afseenden för stor, att vi skulle underlåta att omnämna densamma. Den kan nem- ligen, per analogiam, gifva oss en fingervisning, hvar vi skola söka det första collagen till blastocollan, som finnes i Polygoneernas knoppar. Liksom uti dessas afsöndringsorganer, så äro nemligen äfven cellerna uti Orchis- knölarna blott en kort tid uteslutande fyllda med protoplasma, hvilken i cellernas midt mycket tidigt ersättes af en klar, slemmig och något förtätad vätska. Till slut, eller då knölen är fullvuxen, upptages hela cellrummet af denna vätska, som färgas blå af jod och svafvelsyra eller af chlorzink-jod "'). Detta slem användes följande år till stängelns utbildning och gifver dessa knölar, som i torkadt tillstånd kallas salep, deras största värde såsom en närande föda. Det bör på grund af de facta, som nu framhållits, ej kunna vara tvifvelaktigt, att det ämne, som utfyller de vacuol-artade partierna uti knoppdelarnas hos Polygonere afsöndrande celler, är beslägtadt med och kanske detsamma, som slemmet uti Orchis- knölarna. Det vacuol-bildande ämnet fälles nemligen af alkohol och tillhör troligen den del af innehållet uti de afsöndrande cellerna, hvilken af chlorzink-jod färgas blå elier genom inverkan af Hansteins anilin-tinctur blir röd. Och må det ej anses alltför dristigt, om vi med afseende på samma vacuol-bildande ämne uttala den positiva satsen, att det är detta, som bildar collagen, låt vara i embryonär form, till den blastocolla, som samlas i dessa växters knoppar. Villigt medge vi, att de skäl till detta påstående, vi andragit eller komma att andraga, kunna genom en utvidgad bekantskap med det inre cell-lifvet hos dessa växtdelar blifva mindre vigtiga; men för närvarande synas de oss bindande. Fastän vi uti cellrummet förlägga bildningshärden till det utflutna slemmet, hafva vi dermed ej påstått, att det vacuol-bildande ämnet utan att undergå någon vidare för- ändring och i oförändradt skick helt enkelt molecylvis skulle genomsippra membranen och 1) Jemför A. B. FRANK, 1. c. OM AFSÖNDRINGEN AF VÄXTSLEM HOS FAM. POLYGONEA JUSS. 20 derefter bilda den fasta massan i det utflutna slemmet. En sådan förändring måste naturligen försiggå, men den eger ej rum i membranen eller, med andra ord, det slem- lika ämne, som finnes i cellrummet, utgör ej först en del af den fasta cellväggen för att derstädes sedermera transformeras till collagen. Det är protoplasman förbehållet att verka denna förändring, som således måste utföras inuti cellen. Den anmärkningen skulle kunna göras, att, som chlorzink-jod förlänar det va- cuol-bildande ämnet en blå färg, bör det hafva en viss frändskap med cellulosa, hvil- ket åter synes tala mer derför, att det bildar delar af membranen, än att det efter undergången transformation uti cellrummet direkt utföres ifrån cellen till rummet emel- lan bladet och ochrean. Men med afseende på denna invändning mot vårt ofvannämnda påstående torde följande omständigheter böra påpekas: att det finnes föga verklig kun- skap om men väl många sväfvande förklaringar öfver kolhydraternas kemiska natur; att ibland de många olika kolhydrater, man antagit såsom distinkta, bassorin, aktiv och passiv cellulosa, arabin, gummi, växtslem o. d., endast cellulosa och gummi kunna genom kemiska reaktioner särskiljas från hvarandra, om de nemligen finnas inneslutna i växtens celler; att det, som man kallar växtslem, stundom liknar gummi men stun- dom också är beslägtadt med cellulosa; och att, om af 2 ämnen det ena är lösligt och det andra olösligt i vatten, detta ej utgör ett tillräckligt skäl att i kemiskt hänseende betrakta dem såsom alldeles olika. Vi hafva hittills sökt visa, att ett ämne finnes i afsöndringsorganernas celler, som kommer växtslem eller gummi ganska nära; att det från kemisk synpunkt ej kan göras invändning mot det antagandet, att, fastän jod och svafvelsyra eller chlorzink- jod reagera mot detta ärne på samma sätt, som mot cellulosa, detsamma kan utan att först hafva utgjort en del af membranen transformeras uti cellrummet och derifrån utpressas. Nu skola från biologisk synpunkt några omständigheter framhållas, som gansks tydligt visa, att större eller mindre delar af afsöndringsorganernas, företrädesvis de band- lika hårens, innehåll än kunna secerneras än qvarstanna 1 cellerna för att användas vid deras utveckling. Några facta komma nemligen att anföras, som lätt finna sin förklaring, om man antager, att det ofta nämnda, vacuol-bildande ämnet under olika omständigheter förhåller sig på olika sätt. Stundom, och isynnerhet uti de svällande vår- knopparna, förändras det af protoplasman för att derefter bilda en afsöndringsprodukt. Stundom eller uti knoppar, som väl kunna tillhöra samma art, ja samma individ, som de föregående, men befinna sig uti andra lefnadsförhållanden eller finnas på andra växt- delar och uppträda under andra årstider, är det vacuol-bildande ämnet ett plastiskt ma- terial och bidrager till cellmembranens tillväxt och förstoring, i hvilken händelse det vi- sar en alldeles otvetydig öfverensstämmelse med Orchisknölarnas slem. Hos fleråriga Rumices äro de bandlika håren, om de finnas uti svällande vår- knoppar, korta och regelbundet byggda och hafva spända membraner, som hysa många blåsor, hvilket allt står i sammanhang med den starka secretion, som eger rum uti -dessa knoppar, och med den stora mängd blastocolla, som samlas inom deras ochreor. Men om hos samma växter håren uppträda uti första eller andra årets knoppar på rhizomet, om de sitta på de yttersta ochreorna till öfvervintrande rotbladsknoppar eller 24 P. G. E. THEORIN, på cotyledonarslidan, och om de slutligen finnas uti knoppar, som af denna omslutas, äro de förlängda och oregelbundet byggda, hafva raka membraner och få eller inga blåsor; secretionen på alla dessa ställen är ock, att döma af den obetydliga blastocollan, ganska ringa. Hos Polygonum Bistorta visa de bandlika hår, som finnas i skilda slags knoppar, ännu större olikheter med afseende på längd och utveckling. Uti svällande vårknop- par, som innesluta en större mängd blastocolla, äro de bandlika håren kortare och försedda med tunna membraner, uti hvilka blåsor finnas. Öfvervintrande knoppar hafva deremot, vare sig att de nästkommande vegetationsperiod växa öfver jordytan, eller de utbilda underjordiska grenar, ovanligt länga hår, som ega förtjockade membraner, uti hvilka snart sagdt alla blåsor förgäfves eftersökas, hvilket allt bör ställas tillsam- mans dermed, att ifrågavarande knoppar äro försedda med en obetydlig blastocolla och stundom alldeles sakna en sådan. Särdeles egendomligt gestaltar sig saken hos Rheum-arterna. De knoppar, som under vintern finnas på rhizomet, äro på ytan täckta och skyddade af förtjockade låg- blad, och inom dessa ligger den egentliga knoppen, d. ä. de inrullade bladen med sina motsvarande ochreor. På lågbladens inre sida, hvarest utfluten blastocolla blott så- som ett ferniss-öfverdrag ger sig tillkänna, sitta ovanligt långa, bandlika hår, hvilka hafva alldeles raka membraner och således till sitt utseende erinra om de hår, som uti svällande rotbladsknoppar ännu qvarsitta på de brustna ochreorna. Den egentliga knoppens ochreor, på hvilka slemtrådar häfta fast, då man aflägsnar dem från de höljda bladen, uppbära deremot jemförelsevis korta hår, hos hvilka membranerna äro starkt utåtböjda, och som ögonskenligen mycket nära öfverensstämma med hår, som förekomma på vårknopparnas ännu slutna ochreor. Antingen knopparna befinna sig i hvila eller äro stadda i verksamhet, antingen de sitta på den ene eller på den andre växtdelen, äro de hos somliga arter, Rumex Acetosa och Acetosella, Polygonum Hydropiper m. fl., alltid smala och långa samt bildade af högst få små-knoppar, uti hvilka blastocollan än är ytterst obetydlig än alldeles saknas. De bandlika här, som uppbäras af dessa knoppars ochreor, äro också öfverallt mycket långsträckta samt försedda med tjocka, raka membraner. Den iakttagelsen är dertill lätt att göra, att uti de bandlika hår, som länge till- växa, således blifva förlängda och i allmänhet aflemna ringa secret, ett slemmigt-gry- nigt innehåll bildar en smalare eller bredare kant på deras cellers inre vägg, såväl då håret uppträder på knoppens yttersta ochrea, som ock då det finnes på någon af de innersta; men att de korta och secernerande håren, om de finnas på de yttersta ochreorna, innesluta ett till midten sammanfördt, slemmigt innehåll och i yngre till- stånd ega ett, som är mer likformigt utbredt i cellerna. Vi anse oss på grund af allt detta berättigade att uttala och lägga den största vigt på den ofvannämnda förmodan, att det material, som hos Polygoneernas knoppar tillförts de bandlika hårens celler och uti dem förändrats till det omnämnda vacuolbildande och med cellulosa beslägtade ämnet, än till största delen aflägsnas ur håren än, nästan ute- slutande begagnas till hårens egen tillväxt och förstoring, hvilka då finnas uti andra knoppar hos samma växt; att hårcellernas näringsämnen företrädesvis användas till det SU PTT ITE OM AFSÖNDRINGEN AF VÄXTSLEM HOS FAM. POLYGONEA JUSS. 25 senare ändamålet hos de sistnämnda arterna, vare sig att deras knoppar befinna sig i hvila, eller de äro stadda i en kraftig utveckling. Det följer nu i ordningen att vederlägga en invändning, som från anatomisk syn- punkt skulle kunna göras mot vårt förutnämnda påstående, att collagen till blastocollan utbildas i cellrummet; vi mena blåsornas temligen allmänna uppträdande i colleterernas membraner. Blåsorna skulle nemligen uppstå derigenom, att collagen-massan i membranens midt börjar svälla, sedan cellulosan derstädes transformerats '). Utgår man från det an- tagandet, att allt utflutet slem bildas på detta sätt, kunde ju intet träffas utom cellerna, förrän membranens mellersta lager vore svällbart, hvilket åter skulle kunna bemärkas af blåsors förekomst. Men den föregående redogörelsen för afsöndringsorganernas utveck- ling lär oss, att till och med vårknopparnas yngsta delar äro omgifna af slem, ehuru de ännu outvecklade bandlika hår och glandler, som härstädes förefinnas, sakna blåsor. Samma framställning visar också, att hos flere arter ej ens det färdigbildade håret, som sitter på de yttersta knoppdelarna, eger blåsor, och att samma förhållande ofta eger rum uti öfvervintrande knoppar, ehuru man på båda ställena kan iakttaga, att slem blifvit afsöndradt, låt vara i mycket ringa mängd. Det skulle dessutom vara en egendomlig tillfällighet, om en sådan cellulosans transformation till slem endast försig- ginge i den utåt vettande membranen; att den nemligen ej eger rum uti alla de delar af hårcellernas membran, der 2 celler stöta intill hvarandra, kan väl anses vara be- visadt deraf, att blåsor aldrig blifvit anträffade på dessa punkter. Men det vigtigaste beviset för, att ej blåsorna utan cellrummet är blastocollans bild- ningshärd, kunna vi hemta derifrån, att man ej genom något reagens lyckats uppvisa, att växtslem eller beslägtade ämnen till större eller mindre mängd inneslutas i blå- sorna. HANSTEIN har användt anilin-tinctur; vi hafva tillsatt än alkohol än chlorzink- jod än jod och svafvelsyra; i alla dessa fall har blåsornas vattenklara innehåll för- blifvit oförändradt. Små-knoppar, som äro stadda i en kraftig utveckling och belägna närmare knoppens yta, kunna dock uti de färdigbildade hårens och glandlernas mem- braner hafva ganska långa och breda blåsor. Om derföre, såsom HANSTEIN påstår, en ständig slembildning på sådant sätt försiggår i colleterernas cellmembraner, att, sam- tidigt som nya delar af den mot blåsan vända hinnan transformeras, det härigenom bildade collagen uppsväller i vatten, så borde man väl med känsliga reagenser kunna påvisa, att växtslem eller något beslägtadt ämne är samladt uti dessa stora rum. Län- gre ned skola vi söka att till denna blåsbildning gifva en förklaring, som ej står i strid med något hos dessa växters knoppar iakttaget förhållande. Det återstår att redogöra för det material, af hvilket afsöndringsorganerna uti Polygoneernas knoppar bilda den slemgifvande substansen. Många och stora stärkelsekorn förvaras i rotens celler under vintern och finnas ännu qvar, då saftströmningen tidigt på våren nyss tagit sin början, men hafva helt och hållet försvunnit, då plantan börjat att kraftigare vegetera. De öfvervintrande knop- 9 Detta är HANSTEINS mening; jemför nästa sida. K. Vet. Akad. Handl. ”B. 10. N:o 5. 4 26 P.G. HEN THEORINS parnas blad- och ochreal-celler innesluta likaledes en större eller mindre mängd transi- toriskt stärkelse, hvilket vid början af nästkommande vegetationsperiod användes till knoppdelarnas förstoring och således ej längre qvarligger i cellerna. Emedan bladens och ochreornas transitoriska stärkelse är jemförelsevis obetydligt, kan det emellertid ej motsvara knoppens behof af närmgsämnen, då vid vårens inbrott ej blott organerna skola förstoras, utan ock mycken näring skall afskiljas och såsom blastocolla stanna innanför ochreorna. Således blir det nödvändigt, att de näringsämnen, som under vintern äro hopade i knoppdelarna och nu skola användas till sagda ända- mål, från annat håll bekomma hjelp och understöd, och naturligen är det rot och stam, som af sitt vinterförråd måste ersätta bristen. De bandlika hår och glandler, som finnas uti öfvervintrande knoppar, ega deremot aldrig stärkelse eller hopa de uti sina celler några reservämnen för kommande behof. Denna omständighet ådagalägger ganska tydligt, att lifsverksamheten uti colletererna ej ens under denna tid är latent, så att de yngre håren och glandlerna, eftersom de stän- digt tillväxa eller utföra afsöndringsproducter, också måste från de delar, på hvilka de sitta, oafbrutet förse sig med ämnen till dessa ändamål. Blad och ochreor afgifva dock ej till sina trichomer samma ämne, som här utgör den slemgifvande collagen-massan, bildar vacuoler och af chlorzink-jod färgas blått, hvilket vi kunna finna deraf, att de utvuxna colleterernas fotceller ega ett annat imne- håll, än colletererna sjelfva. Chlorzink-jod-lösning förändrar det förra till en gul vät- ska, men färgar den vacuol-bildande substansen blå, hvilket häntyder på, att ämnen, som äro mer beslägtade med gummi, upptagas af colletererna för att af dem omgestaltas till sådana, hvilka stå cellulosa närmare. Beklagligtvis kunna vi här, liksom annars, då det är fråga om ämnenas omgestaltningar i växten, yttra oss med föga visshet. Atminstone kunna vi ej säga: detta ämne upphemta colletererna, och detta lemnar roten till knopp- delarna; vi kunna på sin höjd angifva den grupp af ämnen, inom hvilken man har att söka det ifrågavarande. När några af den svällande vårknoppens blad hunnit blifva färdiga, kunna de direkt förse de små-knoppar, som ännu äro outvecklade, med näringsämnen. På samma sätt kunna ock rotblad såväl som stjelkblad uppamma de knoppar, som sitta i deras axiller. C. SÄTTET FÖR BLASTOCOLLANS ÖFVERFÖRANDE TILL FÖRVARINGSRUMMEN. På samma gång HANSTEIN antager, att collagen till blastocollan, som samlas i Polygoneernas knoppar, bildas uti den mellersta delen af afsöndringsorganernas utåt vettande membran, förklarar han ock sättet för det färdiga slemmets öfverförande till förvaringsrummen i öfverensstämmelse härmed. Det försiggår, säger han, på sådant sätt, att, sedan blåsan uppkommit, genom att dervarande collagen sväller i vatten, membra- nens cuticulariserade del allt mer och mer spännes, så att den omsider brister och lå- ter det färdiga slemmet fritt utträda. Vi hafva förut sökt visa osannolikheten af slem- mets daning på ifrågavarande plats, och på samma gång blir det otillfredsställande och orätt att förklara slemmets öfverförande till förvaringsrummen på det sätt, som han OM AFSÖNDRINGEN AF VÄXTSLEM HOS FAM. POLYGONEZA JUSS. 2 har gjort. Det är då i sin ordning att antyda de krafter, som, under antagande af att collagen till secretet är att söka ibland cellinnehållet, skulle kunna vara i stånd att utpressa det från cellerna till samlingsplatsen emellan bladet och ochrean. Genom de enklaste experimenter har man öfvertygat sig om, att, såvida det vatten, hvilket genom rotens verksamhet tillföres växten, till sin mängd öfverstiger det, som aflägsnas genom transpirationen, växten blir öfverfyld med vätskor eller bekommer en viss turgor, om nemligen membranerna förut blifvit med vatten rikligen imbiberade, innehållet fått sin tillbörliga del, och det ej alldeles saknas i intercellular-rummen och gångarna '). Den spänning, som den i cellen inneslutna vätskan och den omslutande cellmembranen under sådana vilkor ömsesidigt utöfva på hvarandra, står alltid i om- vändt förhållande till växtens transpirationsförmåga och blifver på det sätt bemärkbar, att vattenhaltiga vätskor utsippra från de celler, som förekomma på alla sådana punk- ter, der antingen en särskilt körtel-apparat finnes, eller endast mjuka delar bilda ytan. Man har dessutom iakttagit, såsom man af det föregående kunde a priori förstå, att hos ettåriga växter afsöndringen är rikligast under den tid, då de ännu äro unga och späda, samt hos fleråriga, då dessa skjuta sina årsskott. Exempel på en sådan saftafsöndring från verkliga körtlar lemna oss Nepenthes, Sarracenia, o. a. hvarför ÖUDEMANS ”) lemnat en sammanfattande redogörelse. Utan att en sådan apparat finnes, utsippra safter från många växter, fastän det stundom är af nöden att vidtaga vissa försigtighetsmått för att få se dessa företeelser. Hos Gramineer, Aroideer, Scitamineer, Brassica cretica, Tropeolum, Papaver o. a. afsöndras vätskor på detta sätt synnerligast från bladen. Företeelsen har beskrifvits antingen i dess allmänhet eller hos enskilta växter af många författare, ss. I. E. SCHMIDT ”), DUHAMEL ”), MIRBEL ”), JL. C. TREVIRANUS ”), CL. BJERKANDER "), Å. TRINCHINETTI ”), Dr SCHMIDT ”), F. UNGER "”), MERP.: DYCHARTRE "'), Om 2: Tillämpas det sagda på slemafsöndringen uti Polygoneernas knoppar, så skall man lätt öfvertyga sig om, att deras ochreor äro mest spända eller innesluta den stör- sta mängd blastocolla just vid den tid, då nya rötter bildats, blott ett eller annat rot- blad frigjorts, och jorden hunnit uppvärmas, förutsatt att luften samtidigt är temligen mättad med fuktighet. Dessutom är blastocollans mängd mycket större hos arter, som ega starka rötter, än hos en- eller tvååriga växter, och hos samma art är slemmet rik- ligare, om den växer i fuktig jord, än om den förekommer på en torr plats. 1) Jemför HOFMEISTER, Sitzungsberichte d. Sachs. Gesell. d. Wissen. 1857, pag. 153. 2) De Bekerplanten, im Alb. der Natuur, Gröningen 1863 och 1864. 3) Introduction to Bot., II Ed., pag. 188. 3) Phys. d'arb., pag. 141. 3) Elem. Phys:;, I, pag. 201. 6) Zeitschrift f. Physiologie, III, pag. 75. 7) Vetenskaps-Akademiens Handlingar, Bd. XXXV, pag. 66. 5), Bibl. italian., 1836, pag. 477. 9) Linnea, Bd. VI, pag. 65. 10) Sitzungsberichte d. Kais. Akad. d. Wissen. in Wien, 1858, Bd. XXVIII, pag. 111. 11) Annales des sciences — Botanique, 1859, Tome XII, pag. 232. 28 PG TEAEORTIN , Mängden af den fasta substans, som finnes i de växters utflutna safter, hos hvilka företeelsen varit längre bekant, är visserligen obetydlig och utgör hos Brassica cretica 0,1 procent, hos Colocasia antiquorum och Zea Mays 0,05, men äfven hos Polygone& torde det i knoppen befintliga secretet aldrig hafva mer än 2 procent fast substans, och i de fleste fall mycket mindre. Det nu nämnda berör endast yttre förhållanden, och dessa kunna ju blott antyda en skenbar öfverensstämmelse mellan orsaken till vattenafskiljningen hos de omtalta väx- terna och de krafter, som hos Polygoneernas knoppar utpressa slemmet från afsön- dringsorganerna till förvaringsrummen för blastocollan. För att få visshet om, att de härvarande afsöndringsorganerna äro så beskaffade, att de kunna öfverfyllas med vät- skor, och att de i sådant fall låta det, som, så att säga, ej får plats i cellen, utsippra genom väggen, må vi granska förhållandena i de slemafsöndrande cellerna. Hos fleråriga Rumex-arter äro uti svällande rotbladsknoppar äfven de minsta, till exempel 1 till 2 linier långa, små-knopparna omgifna med blastocolla och hafva mycket outvecklade colleterer, som ej ens vid 800 gångers linear-förstoring visa sig ega blåsor i membranen, hvilken alltigenom består af samma ämne och är mycket tunn. Af- söndringsorganernas celler innesluta växtslem vid denna tid, och uti dem finnas således de nödvändiga fordringarna, för att de på endosmotisk väg skola kunna tillegna sig delar af det vatten, som genom rotens verksamhet tillföres stammen och knopparna '). De afsöndrande cellerna öfverfyllas härigenom med vätskor, som allt mer och mer trycka på väggen, hvilken häraf blifver bugtad utåt vid midten. Och emedan en växthinnas filtrationsmotstånd, isynnerhet om den, såsom här är fallet, besitter en betydlig tunn- het, kan genom lämpligt tryck, öfvervinnas, så måste på detta sätt omsider den spän- ning i cellerna hafva kommit till stånd, att vätskor, som, så att säga, ej längre finna något rum i cellerna, måste utpressas genom den yttre väggen, äfven om ej denna skulle göra mindre motstånd, än den inre, mot andra celler riktade, hvilket är fallet hos nectarierna ”). Då en lösning af gummi eller växtslem filtrerar igenom en hinna, är fitratet ständigt mer utspädt än lösningen; filtratet blir dock mer concentreradt än vanligt, om trycket ökas, för hvilket den filtrerande vätskan utsättes. Det är således ganska antagligt, att den lösning, som utpressas ifrån afsöndringsorganerna till och med i de innersta små-knopparna är särdeles utspädd. Förut är det dock sagdt, att den här- varande blastocollan vanligtvis är tjockflytande. I sådant fall måste secretet hafva lem- nat ifrån sig vatten, hvilket derigenom blir förklarligt, att blastocollan, som på alla si- dor omgifves af slemlika celler, vid förändrad vattentillgång i knoppen förlorar delar af sin vattenhalt. En sådan förändring kan åter betingas af variation i rotens verk- samhet, luftens och jordens fuktighet m. m. Det följer nu att redogöra för de små-knoppar, som bilda midten af sjelfva knop- pen. Uti dessa hafva afsöndringsorganernas celler ännu ett sådant innehåll, att dei 1) Att den vattenmängd bör vara betydlig, som på detta sätt kommer fleråriga, örtartade Polygoneer till godo, kunna vi, per analogiam, förstå, då vi känna, att en manometer, stäld på en likartad stam (Atriplex hor- tensis), som afskurits nära >”othalsen, kan angifva ett tryck af 65 millimeter. ?) Jemför Caspary, de nectariis, Bonn, 1848, pag. 32. OM AFSÖNDRINGEN AF VÄXTSLEM HOS FAM. POLYGONEZ JUSS. 29 likhet med hårcellerna i de yngsta små-knopparna kunna tillegna sig mycket vatten, hvarigenom en spänning bör inträda uti dem, liksom uti de förutnämnda. Den vätska, som på grund häraf filtrerar igenom väggen, passerar med större lätthet den inre, än den yttre delen af membranen, af hvilken den liksom uppehålles, och qvarstannar en tid emellan båda hinnorna. I den mon colletererna utväxa och få sin bestämda form, förvandlas nemligen den yttersta delen af deras membraner till cuticula. Härefter fin- nas i den utåt vettande cellmembranen liksom tvenne lager, hvilka i kemiskt och ännu mer i fysikaliskt hänseende äro hvarandra olika. Af denna orsak imbibera eller upptaga lagren i sina molecylar-porer från secretet och det inneslutna cellinnehållet olika vatten- mängder. När lagren på detta sätt blifvit olika voluminösa, kunna de ej längre på alla ställen sluta tätt intill utan aflägsnas från hvarandra, så att ett rum dem emellan upp- står '). Redan härigenom eller till följe af lagrens olika imbibitionsförmåga är blåsornas första daning tänkbar, men det är hufvudsakligen genom lagrens olika filtrationsförmåga, som blåsorna kunna förstoras. Denna förstoring kan gå så långt, att blåsan intager hela längden af den vid ytan belägna cellmembranen. Och det synes, som borde blåsans ut- vidgning gå ända derhän, att den cuticulariserade hinnan omsider brister, emedan den af omnämnda orsak mer och mer utböjes samt derigenom förtunnas. Utan att bestrida möjligheten häraf anteckna vi blott, att vi ej lyckats iakttaga detta, oaktadt vi i denna afsigt granskat en stor mängd hår och glandler. Uti den yttersta små-knoppen är blastocollan jemförelsevis tunnflytande och blott under de förhållanden mer förtätad, att torr luft någon tid varit rådande. Dennes ochre- al-celler hafva ringa slem, och det inneslutna bladet, som, då små-knoppen låg län- gre från ytan, ännu var etioleradt, hafver nu antagit grön färg, så att dess celler äro färdiga att, då höljet snart brister, fullgöra sina funktioner såsom assimilationsorganer. Uti hår och glandler, som finnas hos den yttersta små-knoppen, är cellinnehållet sam- manfördt till midten och bildar en gulaktig, något glänsande och gummilik massa. Det antagandet ligger då nära till hands, att växtslem ej längre afsöndras uti den yttersta små-knoppen, att tvärtom den härstädes redan samlade mängden häraf snarare sträfvar att fråntaga de celler, som gränsa intill förvaringsrummet, det vatten, de innesluta. Uti knoppar, som äro bestämda för öfvervintring, afsöndras på hösten, då växten ännu befinner sig uti en kraftigare lifsverksamhet, från deras olika delar och synner- ligast från colletererna en större eller mindre mängd blastocolla, som dock här är obe- tydligare, än i svällande rotbladsknoppar. Dessa colleterer äro ännu till största delen outvecklade, och spänningen i cellerna förmår lätt den tunna membranen att låta vät- skor filtrera igenom sig. Då växten bereder sig att öfvervintra eller redan inträdt i detta till- stånd, förändras näringsämnena uti blad- och ochreal-cellerna till största delen till transi- toriskt stärkelse; från roten tillföras ej längre några nya vätskemängder, hvarföre spän- ningen upphör uti knoppens delar, från hvilka blastocolla ej vidare utdrifves. Endast colletererna, som aldrig förbyta sina näringsämnen till stärkelse, och ibland dem isyn- nerhet håren, visa ännu tecken till lif, i det att de förstoras och nå en längd och en utveckling, till hvilka motsvarande delar i den svällande knoppen aldrig hinna. Vå- ') Jemför Cohn, Linnea, 23, pag. 353, hvarest exempel omtalas, att unga hårcellmembraner svälla mer på ytan, än i underliggande delar, samt HOoFMEISTER, Physiolog. Bot., I, 1ste Abth., pag. 267. 30 PAG.HEX TIROÖRIN, rens inbrott åstadkommer förändring 1 detta knoppens skick; dess näringsämnen få en löslig form, och safttillförseln begynner åter. Växten, som åter inträdt 1 det förhål- lande, hvari han befann sig föregående höst, använder ock nu knoppens delar på samma sätt som då. Hvad som nu sagts om de feråriga Rumez-arternas knoppar, gäller äfven om dem, som finnas hos Polygonum PBäistorta och wviviparum samt hos Fagopyrum-arterna. Men föregående redogörelse lär oss, att många arter gifvas, hvilkas ochreor hafva hår, som alldeles sakna blåsor, antingen knopparna hålla på att utvecklas eller befinna sig uti hvila. De membranens egenskaper finnas således ej här, som hos Rumex-arterna betin- gade blåsornas uppkomst. Om i detta fall en större mängd slem omgifver knoppen, såsom hos Rheum- arterna, så visar det sig, att spänningen inom cellerna äfven här utöfvar ett inflytande på membranen, som utböjes vid midten, hvarigenom cellerna blifva vidare härstädes, än de äro vid ändarna. När denna spänning upphört, såsom uti de bandlika håren på den brustna ochrean, återtaga cellerna sin jemnbreda form. Uti öfvervintrande knoppar, som sitta på samma växters rhizom, äro hårceilerna ständigt jemnbreda. Hos Rumex Acetosella, Polygonum aviculare o. a., äro små-knopparna ständigt smala och torra och försedda med hår som ständigt hafva raka membraner. AFSÖNDRINGENS FÖRHÅLLANDE TILL IFRÅGAVARANDE VÄXTERS LIF. Om glandler finnas på utbildade växtdelar, som äro utsatta för atmosferens in- flytande, finnes vanligtvis intet eller blott en ringa mängd af det från glandlerna utbil- dade secretet utbredt på desamma, ty äfven om afsöndringen på dessa ställen varit temligen rikhaltig, måste den största delen af de utsipprade vätskorna hafva bortdun- stat. På en tid, då man ännu ej kände, att afsöndringsorganer kunna förekomma på andra ställen, än på utvuxna stam- och bladdelar, ansåg man helt naturligt alla secre- tioner, som försiggå hos växten, vara af obetydlig eller af blott local betydelse för dess lif"). Helt olika måste deremot uppfattningen blifva af denna lifsyttring, då man lärt känna, att den kan ega rum i växternas knoppar. Exempel härpå lemna ej blott ifråga- varande växter utan äfven många andra. Vi hafva förut hos Alnus och /Esculus an= märkt en sådan afsöndring; HANSTEIN lemnar en lång förteckning på växter, 1 hvilkas knoppar han upptäckt en blastocolla, och åt framtiden är det säkert förbehållet att göra många intressanta rön i denna riktning. Knopparna äro vanligen omgifna med täckande och skyddande höljen, och efter- som det af knoppens afsöndringsorganer utbildade secretet af dessa hindras ifrån att bort- rinna och komma i beröring med luften, kunna de afsöndringsprodukter (blastocollan), som samlas i vissa arters knoppar, vara särdeles rikliga. Att de kunna återfinnas uti knopparna till flertalet af de växtformer, som sammanfattas uti samma familj, känna vi af förhållandet hos Polygonex. Och emedan såväl colletererna som deras secret nästan X 1!) Jemför VON MouL, vegetabiliska cellen, pag. 87. OM AFSÖNDRINGEN AF VÄXTSLEM HOS FAM. POLYGONEZA JUSS. 31 alldeles försvunnit på utbildade blad- och stamdelar, så måste denna inom knoppen försiggående afsöndring uteslutande ega betydelse för honom sjelf. Ett experiment af JoserH Bönm ”), hvilket närmare beskrifvits af I. SacHs ”) och af honom tillämpats på växtlifvet, ådagalägger på det tydligaste, att, om knopparnas celler blifva utsatta för ett större tryck, på det sätt att en högre grad af spänning eger rum i växten, knopparna utveckla sig förr och mycket hastigare, än de annars skulle hafva gjort. Det secret, som samlas till någon större mängd i växternas knoppar, är antingen harz eller en blandning häraf med gummi eller ock ensamt det senare. Det är lätt att inse, att sekretet (blastocollan) i de 2 första fallen, om det i stelnadt tillstånd öfver- drager och sammanklibbar knoppens höljen, skall bidraga till, att de inneslutna vätske- mängderna qvarstanna inom dessa höljen eller, med andra ord, skall omintetgöra all transpiration. När den tid omsider inträffar, att mycket vatten föres till knoppen, som sjelf på grund af ofvannämnda organisation ej lemnar något ifrån sig, så finnas alla vilkor, som äro nödvändiga, för att knoppdelarna skola öfverfyllas med vätskor, hvilka öfverallt åstadkomma den turgor och spänning, som befordra kroppens hastiga utveckling. Något tvifvel kan således ej finnas derom, att ett stelnadt harzceceret, om det smyger sig utefter knopphöljena och sammanklibbar dem, snarare och långt bättre befordrar omnämnda förhållande, än det skyddar knoppen för köld. Äfven om blastocollan utgöres af gummi eller växtslem, anser HANSTEIN den med- föra samma nytta för knopparna, som harzet; han säger nemligen ”): »— — — oder aber dieselben von aussen mit Quellstoff umgiebt, der, selbst unter Druck stehend, diesen nach innen zuräöckgiebt, so ist der Schluss berechtigt, dass diese ganze Einrich- tung den Zweck habe, zur Ermöglichung und Beschleunigung des Knospenaustriebes, d. h. der Entwickelung aller jungen Theile derselben, den Turgor der Säftemasse in der Knospe auf das Möglichste zu erhöhen». Då vi skola, stödda på egna undersökningar af afsöndringsorganernas byggnad och innehåll samt blastocollans beskaffenhet, leta oss fram till ett svar på den fråga, denna afdelnings öfverskrift framställer, så blir svaret olika, då det gäller slemafsön- dringen uti olika slags knoppar, och derföre må vi såväl granska samma arts olika knoppar som ock särskilt beskrifva sådana arters knoppar, af hvilka somlige ega en rik- lig blastocolla, och andra en obetydlig eller snart sagdt ingen. 1:mo. Svällande vårknoppar, som äro försedda med riklig blastocolla. Ibland de undersökta växterna är det företrädesvis fleråriga Rumezx-arter, Polygo- num Bistorta, amphibium var. terrestre och viviparum, som ega sådana vårknoppar; Rheum- och Fagopyrum-arterna bilda en öfvergång till dem, som hafva ringa bla- stocolla. 1) Sitzungsb. d. Kais. Akad. d. Wiss. in Wien, 1863. Bd. 48, Abth. I, pag. 10. >) Experimental-Physiologie, pag. 241. FILES pag. 170. 32 P. (GSR. TEEORIN? Hos dessa knoppar skola vi redogöra för särskilt de innersta små-knopparna och särskilt de yttersta. Det är förut omnämndt, att de innersta små-knopparna äro omgifna än med en tunnflytande än med en mer och oftast förtätad slem-massa. Till följe af växtslems egen- skap, att bilda ett särdeles vattenhaltigt filtrat, då det genomsipprar en växthinna, och emedan växtslemmet utföres från de afsöndrande cellerna, då det uti dem herrskar en hög grad af spänning, och knoppdelarna således äro turgescenta, så kan man a priori för- stå, att dessa små-knoppar skola vara omgifna med en något tunnflytande blastocolla, om de yttre förhållandena gynna vattens öfverförande till knoppen och hindra det att härifrån bortdunsta. Men har luften en längre tid varit torr, och kan roten med möda upphemta från jorden några vattenmängder, så skulle så späda och mjuka växt- delar, som små-knopparna äro under sin första utveckling, lätt kunna vissna, fun- nes ej en organisation, som under denna tid försåge deras celler med vatten och dy- medelst hölle deras lif vid magt. Helt visst eger växtslemmet (blastocollan), som om- gifver de innersta små-knopparna, denna funktion. Undersöka vi nemligen dess be- skaffenhet efter en längre tids torka, finna vi det vara segt och tjockflytande, emedan det återlemnat det vatten till små-knoppens celler, hvilket medföljde vid filtrationen eller annars borttagits från de förvaringsrummet omgifvande cellerna. Det bör således ej vara med tvekan, som vi uttala denna mening, att växtslemmet (blastocollan) uti de innersta små-knopparna tjenar till att undandraga knoppdelarna inflytandet af de för dessas utveckling skadliga omvexlingar, som växtens egna saftmäng- der äro underkastade eller, med andra ord, till att i sig upptaga och qvarhålla vatten för kommande behof”'). HANSTEIN påstår, att växtslemmets (blastocollans) förmåga att befordra knoppars hastiga utveckling hufvudsakligen beror derpå, att det genom upptagande af vatten sväller betydligt och derefter trycker på de späda knoppdelarna. Det är ej lätt att förstå, huru man kan uttala något så motsägande, som att ett tryck, som likformigt verkar på ett mjukt föremåls alla punkter, skulle kunna förmå den mjuka kroppen att utvidga sig, då det är en bekant sak, att ett ökadt tryck hoppressar spänstiga ämnen. Blasto- collan i härvarande små-knoppar kan ej, enligt vårt förmenande, på annat sätt upp- väcka spänning i dessa växtdelar, än på det omnämnda, eller derigenom att den till- handahåller dem med vatten. De i knoppens midt belägna små-knopparna äro likaledes omgifna med en blasto- colla, som kan utgöra en regulator, att dessa ständigt ega de för sin utveckling be- höfliga vätskorna. Men som dessa små-knoppar äro belägna närmare knoppens yta, torde det här inneslutna secretet få vidkännas verkningarna af den vid ytan vanligen försiggående afdunstningen. Helt annorlunda gestaltar sig saken i de 2 yttersta små-knopparna. Växtslem, som får vara i beröring med luften, förlorar inom kort tid sin halfva vigt vatten, och 1 Detta erinrar om en egendomlig organisation uti Cacteers, Clusiaceers och andra växters stammar, hos hvilka en mängd celler äro försedda med ett svällbart innehåll, som bör kunna, i likhet med blastocollan uti Po- lygoneernas knoppar, qvarhålla vatten och vid behof förse dessa växter härmed. OM AFSÖNDRINGEN AF VÄXTSLEM HOS FAM. POLYGONEZ JUSS. 33 emedan det, som inneslutes uti dessa små-knoppar, endast genom en eller två hinnor är afstängdt från luftens inflytande, så måste helt naturligt större eller mindre delar af dess vatten bortdunsta. För att ersätta den härigenom uppkommande bristen sträfvar blastocollan att borttaga vätskor från de närgränsande cellerna, hvilket äfven intygas af innehållets beskaffenhet hos colletererna på ifrågavarande ochreor. Detta är, såsom förut nämnts, sammanfördt till cellernas midt, eller eger samma utseende, som inne- - hållet i unga colleterers celler, då detta kommer i beröring med ett ämne, som begär- ligt uppsuper vatten. Då luften är fuktig, äro också de yttersta små-knopparnas ochreor mycket spända; är den torr, blifva de slappa, hvarvid det inneslutna secretet förtätas. I förra fal- let måste man antaga, att de yttersta små-knopparnas slem-massor äro öfverflödiga, emedan en tillräcklig turgor dem förutan kan bibehållas i knoppen, och i det senare verka de, såsom vi funnit, i motsatt rigtning. Denna omständighet tvingar oss till det antagandet, att de yttersta små-knopparna innesluta delar, som antingen ej behöfva en yttre hjelp för att bibehålla sin inre spänstighet eller, om en sådan är af nöden, understödjas af något annat, än den inneslutna blastocollan. HANSTEIN antyder väl, att blastocollan äfven härstädes skulle kunna vara verksam, derigenom att den intorkade och på sådant sätt afspärrade luften. Men först och främst torkar blastocollan aldrig förr, än en stor del af bladet är frigjord, och för det andra kommer den, som intorkat, att genom bladets ständigt fortgående förstoring snart ryckas sönder i mindre partier och der- efter bortfalla. Då man vill förklara en yttring af lifskraften — denna sammanfattning af kraf- ter, som så gripa in i hvarandra, att det blir svårt att beskrifva hvarje särskilt och ännu värre att påvisa den del, hvardera har haft uti ett fenomen —, blir man ofta för- vånad öfver den concreta mångfalden dels af yttringar på en lägre grad, hvilka till- sammans bilda den, hvarom det är fråga, dels af sådana, som på denna hafva ett sido- inflytande. Många och särdeles stora blifva svårigheterna, då man vill afgöra, hvilken yttring är att betrakta såsom den föregående eller orsak till en annan, som då blir efterföljande eller verkan af den förra. Så hafva vi i förevarande fall haft att be- stämma, om den emellan ochrean och bladet samlade slemmassan är orsak till, att små- knoppen får behålla den spänstighet och den turgescens, som kunna vara nödiga eller åtminstone gynnsamma för hans hastiga utveckling, eller om denna blastocolla är en verkan af det senare förhållandet d. v. s. dels bildas till följe af en alltför stor rike- dom på näringsämnen i knoppdelarna dels aflägsnas ifrån deras celler, emedan den ej kan rymmas derstädes. I de aldra innersta små-knopparna måste en inre turgescens hafva inträdt, innan de första delarna af secretet kunna utpressas från de afsöndrande cellerna, men der- efter och sålänge små-knoppen ännu ej är en ibland de 2 yttersta, bör den i förva- ringsrummen samlade blastocollan kunna bidraga till att vidmagthålla dess turgor. Har små-knoppen hunnit så nära knoppens yta, att den är en af de 2 yttersta, kan dess blastocolla, såsom förut omnämnts, vid torr luft ej bibehålla de egenskaper, som fordras K. Vet. Akad. Handl. B, 10. N:o 5. 2 34 | P. G. E. THEORIN, för att spänna ochreorna, med mindre den från saftuppfylda knoppdelar får förse sig med medel härtill ”). 2:o. Svällande vårknoppar, som äro försedda med en obetydlig eller ingen blastocolla. Utat de undersökta, örtartade växterna ega Fagopyrum- och Rheum-arterna stun- dom, Coccoloba platyclada och BRBumex Acetosa alltid en obetydlig blastocolla i sina små- knoppar. Hos Rumex Arcetosella, Polygonum aviculare och Hydropiper äro små-knopparna åter nästan alldeles torra, äfven om de äro mycket utvecklade eller ligga närmast knop- pens yta. Atminstone hos de senare arterna är blastocollan så sparsam, att den omöjligen kan vara i stånd att i knoppens delar vidmagthålla den turgor, som för deras utbild- ning är nödig, om förhållandena i luften och jorden skulle vara ogynnsamma, eller den förra skulle taga för mycket, och den senare skulle lemna för litet vatten. Emel- lertid äro de 2 första späda örter, som ofta förekomma på de torraste ställen, hvar- före de synas lätt kunna vissna och således framför andra Polygoneer vara i behof af en apparat, som kan, på samma gång den qvarhåller vatten, påskynda knopparnas ut- veckling. Antingen måste en sådan apparat finnas annorstädes, än uti den blastocolla, som afskiljes från ochrean, bladets ytceller och de på båda sittande colletererna, efter- som det i knopparna samlade slemmet är snart sagdt intet, eller också är en särskild anordning för bibehållande af deras egen och hela växtens spänstighet alldeles obehöflig, 1 hvilket fall dessa arter måste ega en organisation, som något afviker från den hos andra Polygone& vanliga. 3tio. Knoppar, som sitta på förvedade, buskartade stammar. Dylika knoppar, hvilka undersökts hos ÅAtraphaxis Billiardieri och A. buxifolia, sakna hvarje antydan till blastocolla, om man får döma efter beskaffenheten af de- ras ochreor och hår. Hos dessa växter synes en särskilt svällapparat vara öfverflödig, emedan de kunna i de buskartade stammarnas cellmembraner och luftförande gån- gar förvara det vatten, som kan till följe af vexlingar i atmosferen varabehöfligt, på det att de spädaste delarna i knoppen ej må torka bort. Oaktadt de 2 senast omnämnda slagen af knoppar stundom sakna hvarje spår af blastocolla, äro dock såväl de inneslutna bladen som ochreorna försedda med collete- rer, glandler och hår, af hvilka de senare vanligtvis bekommit en större längd och en annan form, än de egentligen afsöndrande håren uti slemuppfylda knoppar. Jemförda med de hår, hvilka finnas hos växter, som äro försedda med svällande knoppar, måste de för- längda håren betraktas såsom rudimentära organer, hvilka, enligt Darwins theori, uppstått 1) Funnes derför, att dess delar hafva för mycket safter, men ej gör något direkt gagn, så nödgades man att på samma gång anse den för ett verkligt excret. Ifrån den omfångsrika roten skulle nemligen i denna hän- delse så mycket näringsämnen hafva tillförts knoppen, att de ej kunnat användas till dess egen utveckling, hvarföre ett öfverskott måst utföras till närmaste rum. OM AFSÖNDRINGEN AF VÄXTSLEM HOS FAM. POLYGONEA JUSS. 30 och så småningom förändrats från ett fullständigt organ till ett förkrympt eller åtmin- stone till ett sådant, som är olämpligt för den gifna funktionen, derigenom att växten ej längre brukat och behöft dem. Emedan blastocolla sällan förekommer i den torra små-knoppen, så kan man äfven om glandlerna säga, att de äro rudimentära, ehuru de till sin form ej afvika från motsvarande colleterer uti slemuppfylda knoppar. Man skulle ock kunna säga om dessa s. k. rudimentära colleterer, att de uteslutande äro af en morphologisk betydelse, hvarmed bör förstås, att håren och glandlerna, om de uppträda hos Polygoneer med torra knoppar, ej hafva något annat ändamål, än att de skola förläna dessa växter en fullständigare öfverensstämmelse med och en närmare anslutning till dem, som väl äro saftfullare och hafva slemrika knoppar, men höra till samma grupp eller äro byggda efter samma grund-typ. Det är nemligen egendomligt, att, då ochreorna hos denna familj utgöra, såsom man brukar uttrycka sig, en god karakter d. v. s. förekomma allmänt och i utbildadt skick hos dess olika former, de bihang, som sitta på ochreorna, hafva utbildats hos arter, för hvilka de ej synas vara till nå- got direkt gagn. Det enda, oss bekanta exemplet på dessa colleterers felslagning eller fullkomliga frånvaro hos kroppens delar lemnar den enda annuela Polygoné, vi undersökt, den arktiska Koenigia islandica. 4:to. Öfvervintrande knoppar. I de flesta fall anträffas helt ringa slem uti de knoppar, som under vintern och i hvilande tillstånd finnas på den underjordiska stammen (Rumexz-, Rheum, och (till en del) Polygonum-arter). Den minsta mängd blastocolla finnes ändå uti de knoppar, från hvilka underjordiska grenar utbildas följande vegetationsperiod (Polygonum Bi- storta). Hos dessa knoppar är hvarje anordning öfverflödig, som skulle kunna påskynda deras utveckling. Skydd mot en för låg temperatur är för dem så mycket mer nöd- vändig, helst om de sitta i spetsen på den underjordiska stammen. Ett sådant skydd lemna antingen de tjocka lågbladen, som vanligen till ett stort antal täcka hvarandra, eller ock en mängd bortvissnade bladslidor. Men blastocollan kan hvarken genom sin natur härtill vara lämplig, ej heller utbildas den under den tid, då ett sådant skydd be- höfves, till så stor mängd, att den kan göra något gagn. Det är egendomligt, att de hår, som finnas på öfvervintrande knoppars yttersta ochreor (Rumex-arter, Polygonum Bistorta) eller täckande lågblad (Rheum-arter, P. Bistorta), äro mycket förlängda och åtminstone längre än de hår, som finnas i de inre små-knopparna. Dessa hår öfverensstämma i detta hänseende med dem, hvilka vi be- nämnt rudimentära. De ochreor eller lågblad, på hvilka dessa förlängda hår sitta, för- störas snart, då knoppen följande vår börjar att utvecklas, och samtidigt med dem gå deras hår sin undergång till mötes; nya ochreor komma härefter till ytan, och dessa ega hår, som till formen likna de vanliga och slemafsöndrande. Uti få ord skulle man kunna sammanfatta dessa hårs historia sålunda. Efter det att håren i knoppar, som anläggas på eftersommaren och sedermera blifva öfvervin- 36 Pe GE NEBORING trande, till en början haft det vanliga ungdomsutseendet, förlängas de under hösten och vintern mer eller mindre om de finnas i knoppens yttre del, imedan håren uti den inre äfven under denna tid förblifva outvecklade och följande vår, då denna del af NT kommer bärmane ytan, Htpuldas till korta Sch regelbundna eller bekomma kommit en form, som de möjligen först så småningom erhållit hos de växter, der d alltid äro förlängda, i hvilka knoppar de än förekomma. Big. 1—3. Fig. 4, 5. HS 6, 7. Fig. 10. mg. 11. Fig. 12, 13. Fig. 14. Fig. 15. Hig. 16. Fig. 17. Fig. 18. Fig. 19. OM AFSÖNDRINGEN AF VÄXTSLEM HOS FAM. POLYGONEZA JUSS. Jil FÖRKLARING ÖFVER FIGURERNA Rumex crispus LIN. Bandlika hår i deras yngsta tillstånd, då de bestå af en nyss utvuxen ytcell och finnas på någon af de aldra innersta ochreorna................ FSOSRSOUARSRAR: VISE BREMNER BR MA RES de BIR ASNS LLA EN >» 350 gångers förstoring. Samma bildningar, men utvecklade och sittande på en ochrea, som befinuer sig något närmare YST SENS TARE BOM TR Ar > Onda BESS ERAN SSR EVR TAg PR VIRA ANS SOON fr Bat 00 Bard 1 SO LÄSDAANA T ; 2001 9 Samma bildningar, nästan fullbildade och förekommande på samma ochrea, som de föregående. Det slemmigt-gryniga innehållet finnes nästan blott vid väggen, och i cellernas midt uppträda ganska BI OTEA NV CIO Eg fear ör Ae Se a da Se Loa TefsS slärslsa sa Seen Beds TASTE ER RAN RA RER Ar ov är a ne > 200 g. fg. Färdigbildadt hår !), som finnes på den yttersta, helt höljande ochrean. Innehållet är ej grynigt, utan gulaktigt glänsande, slemmigt och sammanfördt till Midten....................ssssessoos0s2rsv >» 150-08 fg. Basen af ett hår, sittande på den del af en brusten ochrea, som är sammanvuxen med blad- FÖRT AAA SE RER BAN SGr BR Sr RA, VON TEN KOPP RIE VAS EN ge ESR SMR SULIOES IE: Obs. Fig. 1—9 äro afbildade efter preparat, som straxt efter dissectionen begjutits med vat- ten och derpå genast förts under microscopet. En del af ett hår, sittande på 5:te ochrean. Blåsor hafva begynt att bildas. Det finare strecket i blåsans midt antyder den inåtböjda membranens bakre kant. Preparatet har behandlats med chlor- zink-jod-lösning, hvarvid det gryniga innehållet sammanfördes till midten och färgades gult, rummet deremellan och membranen utfyldes med en klar, blå vätska, den inåtböjda hinnan färgades blå, och den utåtvända stundom fick ett blåaktigt skimmer. Tfrågavarande hår är lika mycket utveckladt, som. (detinofig. 6rafbidaderkirtn. sv 2 ÖNS arr che ESA EST SNRA Bee TATA 1 Tr KMR ARS soc ONT En del af ett hår, sittande på den yttersta ochrean och behandladt liksom det föregående. Blås- bildningen. ar. lan Ste: jamskrideD-.s.--scccsssec ser sor pares ssnr er kanns k Arns SN SR SNRA SSR SAR AMA or ONE Na Glandler, sedda ofvanifrån och förekommande på det näst yttersta bladet i knoppen .....,. 350 g. fg. Glandel, sedd ofvanifrån och förekommande på nedre delen af knoppens yttersta blad .., 250 g. fg. Glandel, sedd från sidan och förekommande på ett föga utveckladt blad. .............ess-.++-0- > 300 g. fg. Obs. Uti fig. 12—135 har innehållet lemnats åsido. Glandel, sedd ofvanifrån och förekommande på knoppens yttersta blad. Preparatet har behandlats med vatten. Det tecknade innehållet är gulaktigt, ljusbrytande, slemmigt och föga grynigt. Kaus- "tiskt alkali utbreder det till en likformig, smågrynig massa, som efter några timmar sammandrages, bliskslemmigkochyfår! emirödgul anstrykninga AG. 20 Aes ibe desde bsr lörsnr NE > 300 g. fg. | DNR or Rss sr TSE Cr REF SRA RESAN cn EE) OR IT TIA LST ATA Tr MORND 2R RNA KI VINN NA FA ASA RN Te > JOKE IC: Några ytceller jemte en glandel, båda tillhörande bakre sidan af den näst yttersta, höljande ochrean och behandlade med vatten. Slemmet ligger såsom en smal kant på Väggen. ........eeeee > 250 g. fg. Ytceller på ochreans inåtvända sida och det derunder liggande, chlorophyllförande lagret, hvarest stora mellanrum förekomma mellan cellerna; preparat hemtadt från den näst yttersta ochrean, 150 g. fg. ?) Om vi i texten eller i förklaringen öfver figurerna begagna ordet hår, mena vi dermed detsamma, som med bandlika hår, och använda det förra för korthetens skull. Fig. g. 23. 39. P. (G.: EDER EORENG Rumex maximus ScurEB. Hår, sittande på knoppens yttersta ochrea. Innehållet är ej tecknadt ..................s-ssse=s0 ; 200 8. Rumex Acetosa Lis. Får, sedt. från sidan och sittande på 3:]e. OChreAnD....sss.c.sscsssbi senses sas SRS ES NEN EINE » 150 ge Får, sedt framifrån och sittande på Samma Ställe. a sssssssss secs sd SSA SSA ASA >» 200 go Rumex Acetosella Lin. Hår, förekommande på Knoppens. yttersta OChECA s:.seisssssecrsrebetssstsst ene ssrssse see > 200 g. 18 Fagopyrum tataricum LiN. Hår, sittande på en blomknöpps; yttersta OChLea.....--sseso-snoskysysssesekepsonesekspebla care ser EN >» 600 &: TA Glandel, sedd från sidan och förekommande på det 2:dra bladet. Preparatet har behandladts med Vä0lölss ss RESER SNNE ARTNR SS SR Snr STARR OS TA SA AN RA ARS are aa RS RA fa a » 390 g. ICE Rheum Rhaponthicum Lin. Ett yngre stadium till de encelliga hår, som bekläda det fullvuxna bladet. Ifrågavarande finnes-på 007 a EEG EA Er FA Sr se rr se KS SSA SEN at SBS b Eos nb FER Ar AEA er SRA rna sptusnn or ; 250 g. fe Ett liknande i fullbildadt skick. Strecken betyda spiralformigt och snedt stälda cuticula-upp- HÖJDIN PÄR sö ss as ss ej seklsos veka ej osjsnje se rn ii Dre ee Ae ERNER ole ia] sjela EE So Sn |eEN] 6 SL SE ol SE) TSisLS EEE SS SNS > 200 g. fg. Glandel, sedd från sidan och sittande på ett blad, hvars ochrea nyss brustit i spetsen. a. är bör. jan till ett encelligt hår, c. glandelns fotceller, 5. sjelfva glandeln.......... SCA kade > 300 g. fg- &, Yngre stadium af ett hår, sittande på 4:de ochrean. Preparatet är behandladt med vatten, 250 g. fg. . Basen af unga hår, förekommande på samma ställe. Cellernas ställning till hvarandra är en annan än. dem VanllRä:..:«s.cs.gsecisindeenssse sosse grn Sons SARAS leser a AASE Is RNE SSA ES Se EE EES ENE 4 AN . Basen af gamla hår, förekommande på den ochrea, som sist brustit sönder. Det i fig. 33 afbil- dade är smalt och utdraget. Det slemmigt-gryniga imnehållet uppträder såsom en smal tråd i cel- Len8: si frog spde sb gas äss kak See ADR r ns ISSN TT s TASTE STA SARS BN SON EN > 200 g. fgi Polygonum Hydropiper Lis. Får, sittande på KNOppensi yttersta (OChEOM :-...s-ss-ssccssnssssas soc) ncoskisslelssnisslnnei ss ENS ER NS > 200 g. fg. Polygonum Bistorta Lis. Hår i dess yngsta skick, sittande på det yttersta, etiolerade bladets ochrea................... > 350 g. fg. Ett ungt hår, hvars celler ännu äro korta, och hos hvilket sido-cellerna i den öfversta raden redan börjat att utböjas åt sidan. Det fanns på samma ställe, som det föregående. ..............- > 300 g. fg. Ett färdigbildadt hår. De korta cellerna i föregående fig. äro här förlängda, fastän de till antal och ställning äro desamma; Förekommer med föleP-..s.-s--.-ss0wessssssossssssn esse ds SANSAT , 250 g. feg: Spetsen af ett hår, der blott den ena sido-cellen i den öfversta raden utvuxit. Förekommer med föregående Polygonum viviparum Lis. Ett färdigbildadt hår, hvars spetsceller utvuxit åt 2 olika håll. Preparatet har behandlats med |A 2 SSR ESR AA 0 SAS NE AES RAA TA a Tr RR a re a Re Rn a An a dens sanna a ; 300,0 18 Fig. 40. Fig. 41. Fig. 42. Fig. 43. Fig. 44, 45. Fig. 46. OM AFSÖNDRINGEN AF VÄXTSLEM HOS FAM. POLYGONEZ JUSS. 39 Ceratogonum atriplicifolium Merissn. ilän, rstttandekpa en ochreastiul ett; torkadt exemplar.......:...s:sc-svsesssssovsncnsosnsssesen nen sne 05, 200-200 Coccoloba platyclada Ferbp. MöLrLer. Ett färdigbildadt hår på den yttersta ochrean, som ännu till största delen höljer sina knopp- GENER: ses sn sor sb UN BROr USS BASS SSA SER SES OSS rr SER Er ESTATE AS ADS SERA SENARE SU 2D0KSSHE Glandel, sedd från sidan och förekommande på samma ställe, som det i föregående figur aftecknade [PETE a so0bs5s850na Buss red NURSEdo Das BOSS ENN ANGASAN ES VÄRNA. SARA ARENA SEA BEEN SERA NANNE I ERAN sF2D0T STO Oxyria digyna Hin. Spersenrarreviyrullbidadt! hår! hosjettitorkadt (e€xemPlal=nne:s-sesssdisssssnssnasnn nn sssen sr > 200 g. fg. Polygonum amphibium Lin. var. terrestre. Outvecklade hår, som sitta på etiolerade blad. Preparatet har behandlats med vatten..., 300 g. fg. Ett fullbildadt hår, sittande på ett något äldre blad. Preparat. har behandlats med vatten, 250 g. fg a ar oo HP 4 2406 FT ONA Kpe-vin | an. het ADRONERAGR nafelt base IH pen ul unge we ATEN rg e SLAS brant I JOH mon Alle sme Ky Sboemmotetth idån bebi'n ; ' REL pA LL CN utt, surgälbon bg i salgunman Beira tta OLAS nl da SÅ al - JG Fyra er An yetändal kekigurra manög köt å fad id d ref aqv 4 Judit FRSSNArA w LS € i if & > bryfanv'i bell riklå trå 810 up LD NOTED MÅ : el. Vetensk.Akad. Handlingar. Bi. 10. Ne5. iheoen, eri RE EN KONGL SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR Bandet 10. N.o 6. med hänsyn till Sverige och dess provinciela olikheter. AF FIRE EIRG: MED TRE TAFLOR. TILL KONGL. VET.-AKAD. INLEMNAD DEN 12 APRIL 1871. STOCKHOLM, 1871. P:1:A. NORSTEDT & SÖNER, EONGL. BOKETRYCKARE. AS - KM | hän NU ÅL (ngn vå | NA - | : - EN abhöt sb brist mono aclonm nor SIV tinflötad. ahtiokts uh Of 7 Hör ovan Bön | ee , Ö - ee a ee - Me dal utlotiatrott akolb da0 22 JONER Ör i ” | Oo - ee edan Svenska Vetenskaps-Akademien bildat en föreningspunkt för de krafter, som egnat sig åt fosterländsk naturforskning, dröjde det ej länge, innan hon äfven blef en utgångspunkt för landets officiela statistik, eller åtminstone för den vigtigaste delen deraf — den, som har befolkningen till föremål. På Akademiens uppdrag framlades för Sekreta Utskottet redan år 1746 af hennes Sekreterare Ervius beräkningar af rikets folkmängd, dödligheten m. m., grundade på de utdrag ur kyrkoböcker, som kunnat erhållas. Honom tillkommer ock hufvudsakliga förtjensten af den plan till vårt s. k. tabellverk, hvilken af utskottet i underdånighet förordades följande år och af Kongl. Maj:t den 3 Februari 1748 fastställdes. Planen skulle sannolikt efter Ervun året derpå timade frånfälle hafva strandat på de många svårigheter, som under de följande åren mötte dess genomförande, om ej Akademiens nya Sekreterare, WARGENTIN, gjort sig till en hederssak att upprätthålla densamma. Honom tillkommer den stora förtjensten att ej blott för sin samtid, så inom som utom landet, hafva med lysande framgång häfdat befolkningsstatistikens stora vigt, utan ock för efterkommande, så vidt sig göra låtit, hafva bevarat och ordnat de äldsta iakttagelserna och betryggat deras regelbundna fortgång. Sverige har härigenom framför andra länder vunnit fördelen att ega den längsta oafbrutna årsföljd af befolkningsstatistiska iaktagelser efter hufvudsakligen oförändrad plan. Denna fördel bereder en väsentlig lättnad åt forskningen efter de lagar, som beherrska samhällslifvets yttringar och innebär alltså en mägtig lockelse till försök att sammanföra och ordna den långa följden af iakttagelser, så att de riktningslinier, som af dem angifvas, må kunna, till nödig upplysning om skiljaktigheter så i afseende på tid som rum, tydligt framträda. Ju mer dylika försök kunna för ett land sådant som vårt genomföras så, att de bereda tillfälle till jemförelser mellan olika land- skap, desto större blir sannolikheten att erhålla vinkar om de orsaker, som verkat skiljaktighet. Innan jag öfvergår till det försök till jemförelse, som utgör föremål för denna uppsats, tillåter jag mig dock en utflygt på det gemensamma område, der den stati- stiska forskningen vid sidan af alla andra grenar af mensklig forskning söker att åt sig bana väg till ett eget mål. Jag ville påkalla uppmärksamhet särskildt på denna väg och detta mål — båda, enligt hvad jag till och med af egen embetsverksamhet fått lära, alltför ofta orätt uppfattade till skada för saken. Den enda väg, på hvilken statistiken kan närma sig sitt mål, är otvifvelaktigt den för all trogen naturforskning gemensamma, nemligen: den sinnliga iakttagelsen, verk- ställd, pröfvad och bedömd med den skärpa, som de allmänna tankelagarna föreskrifva för induktionsbevisets giltighet. Men i statistiken såsom särskild kunskapsgren utgöres föremålet för denna methods tillämpning af det menskliga samhällets lifsyttringar. 4 BIN IBIERG, Här, inom denna mensklighetens organism, uppträda faktorer, som omisskänneligt för- råda annan beskaffenhet än de för allt blott fysiskt lif gemensamma. Den ena genera- tionen af menniskor lemnar åt den andra ej blott arfvet af den fysiska tillvaron såsom djur med de anlag till individuel sjelfuppehållelse, till hvilka zoologen finner motsva- righet inom hela djurverlden — utan ock ett arf af en vida högre beskaffenhet, upp- kommet genom samarbete inom ett familje- och samhällslif af helt annan art, helt annan bestämmelse än myrans eller biets. — Detta arf af ethisk natur, ethiskt ända- mål är mensklighetens uteslutande egendom. Häfdeforskningen samlar rastlöst de urkunder, som sprida ljus öfver detta arf, öfver dess ursprung, dess belopp, dess fördelning och dess tillgodogörande, för att efterhand kunna för oss upprulla taflan af det menskliga samhällets utveckling och denna utvecklings skiftningar inom de olika samhällsogrupperna, de olika tiderymderna af vårt slägtes tillvaro. Men historiens domslut kan ej göra anspråk på laga kraft, förrän handlingarna 1 målet blifvit fullständigt samlade och pröfvade med den opar- tiskhet, som man i regeln ej kan vänta af de handlande personerna sjelfva eller deras samtida. Vädjandet till historiens slutliga dom innebär alltså ett vädjande till en mer eller mindre aflägsen framtid. Statistiken har till uppgift att låta samtiden sjelf teckna vissa grunddrag till sin bild i ett manér, som skyddar mot en missledande färgläggning, då dragen hufvud- sakligen utgöras af de nakna siffrorna. Hvarje sådan enstaka tidsbild fyller redan i och för sig såsom ett afslutadt helt sitt ändamål att troget afspegla en viss ståndpunkt af det samtida samhällslifvet, att lemna ett vigtigt bidrag till samhällets sjelfkännedom. Men rätt tilltalande och upplysande blifver tidsbilden först då, när hon kan jemföras med likartade från andra tidpunkter. Ett fortgående samlande af sådana tidsbilder är alltså ett vilkor, utan hvars fyllande statistiken skulle sakna det nödiga underlaget för vetenskaplig utbildning. Ju större antal trogna tidsbilder hon kan sammanställa, desto säkrare, desto fullständigare kan hon genom dem åskådliggöra riktningen af samhällets utveckling, desto större blifver hennes berättigande att af denna riktningslinie för det förflutna sluta till dess sannolika fortsättning åtminstone för den närmaste framtiden, eller med andra ord att äfven göra sin röst gällande i frågan om de lagar, under hvilka det menskliga samhället lefver, och detta med de högstämda anspråk på tillförlitlighet, hvartill siffran, begagnad efter riktiga matematiska grunder, berättigar. Dessa högstämda anspråk af en forskningsgren, som med sitt sjelfständiga mål ännu ej sysselsatt många mansåldrar och som, i afseende på sina hjelpkällor, ännu har så mycket öfrigt att önska, och hvars arbete följakteligen ännu måste lida af så många brister, hafva blifvit och blifva ännu fortfarande uppfattade och bedömda på de mest stridiga sätt. Allmännast möter oss i detta hänseende den tankeslöhet eller tankelättja, hvilken bland det stora flertalet underhåller likgiltighet för alla slags iakttagelser, som afse uppdagandet af sanningen, af sammanhanget mellan företeelserna, och hvilken derför ej heller kan eller vill fatta den statistiska undersökningens väg och mål, utan tyder dem såsom värdelösa hugskott, onödigt förspilldt arbete. PROPORTIONEN MELLAN KÖNEN. d Mer än andra forskningsgrenar lider statistiken af denna likgiltighet, ty hon har mer än de andra behofvet att med sina frågor gå ut ibland hela folket, gå in i det enskilda lifvet; — hon har mer än andra behofvet att allmänt blifva rätt förstådd, ty dess odlare stå i det största beroende af de svar, som gifvas på hans frågor, och hvilka han, tyvärr! allt för ofta nödgas på god tro antaga. Nyssnämnda uppfattning, eller rättare brist på uppfattning, kan dock i längden ej förlikas med upplysningens kraf. Den måste gifva vika i den mån dessa kraf efterhand förmå göra sig gällande och väcka tankeverksamhet med begrepp om ett sammanhang inom sambhällslifvet, grundadt på solidarisk ansvarighet. Men äfven inom de tänkandes leder mötes statistiken af åsigter, som gå i mot- satta riktningar och grundas på motsatt uppfattning af det menskliga samhällets vilkor och ändamål. En åsigt förlägger nemligen tyngdpunkten af motiveringen till samhällets lifsyttringar uteslutande i den gudomliga viljans omedelbara, men dolda och öfver- naturliga, inflytelse. En annan förlägger densamma i den individuela menskliga viljans oinskränkta sjelfrådighet, en tredje i de allmänna fysikaliska naturlagarnes envälde. Det är klart, att hvar och en af dessa åsigter till hufvudsaklig del framkallats ochunderhålles af reaktion mot följderna af de andras ytterligheter. Vill man söka rädda mensklig frihet derigenom, att man påyrkar den individuela menskliga viljans obegränsade sjelfrådighet, så måste man först utplåna hvarje spår af gudomlig viljas inflytelse och af allmänna naturlagars bindande kraft. Det menskliga samhället, på sådant sätt upplöst till ett aggregat af osammanhängande viljeatomer, kunde visserligen ej framträda med så beskaffade förnimbara företeelser af regelbundenhet, att dessas samlande skulle löna mödan annorlunda än i syftet att ådagalägga det helas kaotiska virrvarr. Sjelfva den obegränsade frihet, man genom ett sådant antagande ville tillförsäkra sig, skulle dock i verkligheten förvandlas till sin skarpaste motsats. Vilje- atomernas oaflåtliga spänning mot hvarandra skulle antingen göra dem alla underka- stade samma hämmande tryck, eller åt de starkare gifva obegränsad magt till de sva- gares fullständiga förtryck. Alla tiders erfarenhet bevittnar, hvad våra dagars händelser ytterligare till varning bekräftat, att den menskliga samhällsbyggnaden störtar samman, när den uteslutande söker garantien för frihet i den individuela sjelfviskheten. Med fullt berättigande uppträda mot dessa vådliga irrläror försvararne af såväl fysikalisk, som sedlig verldsordning, men äfven dessa kunna förfela målet, när de låta sig förledas att mot ytterlighet sätta ytterlighet. Detta göra de förre, när de, med öfverskattande af den regelbundenhet inom sam- hällslifvets yttringar, hvilken af statistiken ådagalagts, låta hänföra sig att fullkomligt identifiera orsakerna härtill med de allmänna fysikaliska naturlagarna. Med fullt be- rättigande har man visserligen hedrat statistiken med benämningen ”physique sociale”. Men denna benämning missförstås grymt, då man uppfattar densamma såsom innebä- rande ett fullkomligt förnekande af andra faktorer inom samhällslifvet än desamma, som verka inom fysikens område. Stegen fullt uttagna i denna missriktning leda till den djupaste förnedring af menniskan. De förvandla henne till en blott produkt af de fysiska lagarnas högsta alstringskraft och gifva åt hennes vilja blott värdet af en nödvändig länk i den gemensamma, hela naturen omfattande, kedjan af orsaker. 6 FE. 17: BERG; För ett sådant redskap i tvångsarbete under naturkrafternas jernspira vore frihet blott en dröm af sjelfbedrägeri, pligtkänsla och samvete blotta fördomar och skilnaden mellan godt och ondt ingen. Den oföränderligt bestämda allmänna fysiska verldsordningen skulle i sådant fall hafva på menniskan slösat de rikaste håfvor, som satte henne i stånd att lyfta sig till jordens herre, blott för att låta henne derjemte på denna ärans trappa med hvarje steg uppåt allt bättre känna sin vanmägtiga ställning af skapelsens olycksbarn, hvars enda glada utsigt vore den att snart få nedstiga från sin skenbara höga rang inom varelsernas kedja och sluta sin personliga tillvaro. Om den statistiska forskningen uppfattas såsom hafvande till mål att uppdaga de lagar, hvilka skulle gifva bekräftelse åt dylika åsigter, som innebära förnekelse af all sedlig verldsordnings tillvaro och möjlighet, så berättiga och förpligta otvifvelaktigt mensklighetens heligaste intressen att med förkastande af en sådan vilseledande forsk- ning vädja till den magt, som står öfver både natur och mensklighet, till en personlig Guds vilja, såsom yttersta länken i kedjan af orsaker. Men här gäller att icke mäta den gudomliga viljan efter mensklig måttstock. Detta göra de, som vilja uppfatta allmän naturordning och mensklig samhällsordning såsom med hvarandra oförenliga motsatser så till vida, som den senare skulle tillhöra fältet för öfvernaturliga krafters uteslutande och oberäkneliga verksamhet. Att på ett sådant fält finna någon väg eller hinna något mål skulle följakteligen ligga utom all vetenskaplig iakttagelses förmåga och vara hjertats ensak. Denna ytterlighet i åsigter synes dock förgäta, att gudomlig vilja ej såsom den menskliga kan vara underkastad ouppbörliga skiftningar inom tid och rum, utan att för den gudomliga viljan måste vara liktidig närvaro, oföränderlig ordning och fullständigt sammanhang i allt varande. Endast inom denna ordning, i detta sam- manhang har den menskliga tillvaron, den menskliga friheten sin möjlighet och sin be gr änsning. i Den skilnad, vi göra mellan det naturliga och det öfvernaturliga, är upprunnen från den trånga synkrets, inom hvilken de menskliga slägtlederna blott i förbigående njuta ett ögonkast öfver några länkar af tillvarelsens kedja. Vi skulle fela lika mycket, om vi förnekade det sammanhang mellan dessa länkar, som vt förmått uppfatta, som om vi förnekade tillvaron af de länkar i kedjan, som värt ögonkast ej mägtat klart uppfatta, men hvilkas tillvaro bäst ådagalägges af det ethiska behofvets oafvislighet, af de dunkla, men dock omisskänneliga spåren af Gud i verldshistorien. Vill man i denna åsigternas strid lyssna till statistikens lugna talan, så upplyser denna, att de statistiska iakttagelserna sträfva att omfatta menniskan sådan hon fram- träder på samma gång i natur- och samhällslifvet. Prägeln af både natur-, samhälls- och individuelt Hf är sålunda outplånligt intryckt på hvarje iakttagelse och kan följ- akteligen ej heller utplånas från de samlade iakttagelsernas resultat. Utan att göra någon inskränkning i de allmänna fysikaliska lagarnas berättigade andel 1 kausalitetsförhållandena, befinner sig statistiken ingalunda i den nödtvungna belägenheten att ensamt åt dem öfverlåta förklaringen af de sociala företeelsernas regelbundenhet. Utan att åt hvarje individ kunna medgifva en obegränsad sjelfbestämningsrätt befinner sig statistiken lika litet i nödvändighet att frånkänna menniskan den indivi- duela frihet, som är vilkor för moralisk ansvarighet. 6 RR RR s- PROPORTIONEN MELLAN KÖNEN. vt Statistiken utgår från tro på ordning och behöfver ej taga många steg förr än hon vinner en orubblig öfvertygelse ej blott om ordningsmagtens tillvaro, utan ock om dess dubbla verksamhet både som naturordning och som samhällsordning. Det är en- dast genom förbiseende af detta ordningsmagtens framträdande i båda rigtningarna, genom en felaktig ensidig uppfattning af statistikens data, som hennes ändamål och möjlighet kunna misskännas. Samvetets postulat af en ethisk verldsordning finner i statistiken sitt objektiva stöd lika väl som den fysiska ordningsmagten sitt fulla erkän- nande. Statistiken gifver intet berättigande åt den fatalistiska verldsåsigt, som i men- niskan vill se blott ett viljelöst redskap i tvångsarbete under naturkrafter. Hon fram- håller tvärtom det menskliga samhället som en ethisk stormagt, hvilken i samverkan med naturkrafternas stormagt har sig anförtrodd utvecklingen af ett högre lif än det naturkrafterna ensamt för sig kunna alstra och nära. Statistiken rör sig alltså inom ett område, der fysikaliska och ethiska lagar i oupphörlig sam- och vexelverkan beherrska företeelserna, och benämningen social-ethik är för henne lika berättigad, som den af social-fysik. I de allmänna naturlagarnas kontinuitet förutsätter hvarje verkan en mot sig proportionerad kraft såsom orsak, och hvarje kraft yttrar en mot sig proportionerad verkan. Så måste ock den menskliga handlingen hafva sin bevekelsegrund eller orsak i en mot sig proportionel viljekraft och berättiga oss att från handlingens iakttagande sluta till en vilja såsom dess orsak. För så vidt menskliga handlingar och den ståndpunkt, det mål, som genom dem ernåtts, kunna blifva föremål för iakttagelse, erbjuda de alltså ett antal verkningar, till hvilka proportionela orsaker måste finnas. Om dessa orsaker låge uteslutande inom de allmänna fysikaliska lagarnas område, så skulle, äfven med inrymmande af fullt berättigad inflytelse åt alla de individuela modifikationer som det organiska lifvets lagar medgifva, menskligheten dock förete en stereotypbild, hvilken vore relativt lätt att uppfatta, tekna och förklara. Verkligheten, historien och vår egen erfarenhet, lär oss deremot, att inom vissa gränser, bestämda af de allmänna lagarna för fysiskt och organiskt lif, de menskliga individualiteternas lifsyttringar äro så afvikande från det öfriga lifvet i naturen och sinsemellan så mångskiftande, att de icke kunna förklaras annorlunda än ur en mägtig samverkan af individuela ethiska viljemotiv. Men hur djupt än dessa viljemotiv ofta må ligga dolda för våra blickar, utgår dock i sjelfva verket all beröring enskilda menniskor emellan ej blott från förutsättning af ett kausalsamband emellan handling och vilja, utan ock från det antagande, att vilje- riktningens ethiska motiv ingalunda ligga helt och hållet utom gränsorna för ett på handlingarnas iakttagande grundadt omdöme. — När vii det allmänna lifvet tillerkänna en menniska en viss karakter, gå vi till och med så långt, att vi frånkänna viljerikt- ningen och dess motiv den föränderlighet, som för detta slag af motiv i öfrigt synes företrädesvis berättigad. Det är intet annat än detta det gemensamma menskliga medvetandets postulat, som af statistiken tillämpas i stort. to ETT BERGA En samling af statistiska data, som för oss framhåller trogna bilder af ett sam- hälles ståndpunkt vid en viss tid, frukten af dess verksamhet under en viss tiderymd, berättigar oss att, för så vidt mensklig handlingsfrihet ingått såsom faktor, i talen läsa en summa af individuela viljekrafter, hvilka såsom kollektiv viljekraft utgjort bevekelsegrunden eller orsaken till de handlingar, hvilkas resultat af siffrorna kunnat uttryckas. Då vilja är sträfvandet att nå ett mål, så måste i allmänhet viljan bibehålla den inslagna riktningen, in- till dess detta mål vunnits. Denna viljekraftens kontinuitet betingar ock handlingarnas kon- tinuitet. Detta gäller lika väl för den kollektiva, som för den individuela viljans yttringar. Ju mera intensiv, extensiv och oförändrad den kollektiva viljeriktningen är, desto bestämdare blir ock den likformighetens prägel, som samhällsverksamheten deraf mot- tager, desto skarpare den bild af samhällets ethiska tillstånd, som af statistikens siffror kan återgifvas. Den likformighetens prägel, som påtryckes af en verksamhet, bestämd uteslutande af oböjlig naturdrift, kan visserligen ej företes af det menskliga samhället. Inom detta måste med fortgående utveckling nya imdividuela viljeriktningar oaflåtligen uppträda. I den mån dessa förmå att åt den kollektiva samhällsviljan ova förändrad riktning, måste denna ock bereda sig uttryck i en förändrad verksamhet, och följakteligen äfven i en förändring af de tal, som tjena statistiken till måttstock för denna verksamhet. Häraf uppstår det oeftergifliga behofvet för statistiken att esomoftast taga nya afbildningar af samhällstillståndet, så vidt detta dertill egnar sig. Ju rikare ju trognare detta bildergalleri kan blifva, desto högre värde måste det vinna såsom det mest objek- tiva underlaget för det sunda omdömet om samhällets ståndpunkt och utvecklingsriktning. Man skulle visserligen kunna föreställa sig möjligheten af en så långt drifven divergens af de individuela viljeriktningarna — quot capita tot sensus — att, den framkallade omöjligheten af någon i sina verkningar förnimbar kollektiv viljeriktning. Men denna föreställning innebure en negation ej blott af statistik såsom särskild kun- skapsgren, utan ock af menskligt samhälle. Den eger i verkligheten intet stöd och kan ej heller någonsin erhålla ett varaktigt sådant. Rörligheten af den individuella viljan och dess motiv beherrskas nemligen dels af allmänna fysikaliska naturlagar dels af organiska samhällslagar med en vis inertixe, som mägtigt motsätter sig hvarie språng. Hit räkna vi inflytelsen af det land, som bebos, dess konfiguration, naturbeskaf- fenhet och klimat, af de allmänna vilkoren för allt djuriskt Hf och af alla de ethiska band, seden och vanans magt pålägga. Denna magt, som hos den enskilde under lifvets vexlande skiften dock så ofta visar sig stark nog att upprätthålla en viss kontinuitet i viljeriktningen, utöfvar inom hela samhället en icke mindre konservativ inflytelse. Den har sin rot i familjen, denna det menskliga samhällets minsta enhet. Redan från aflelsen erhåller individen en viss prägel af föräldrarnes kropps- och själsegenskaper. Denna är åter ett arf från de natur- och samhällsförhållanden, under hvilka förfädrens slägt- leder i långt aflägsen forntid befunno sig, och fortgår som arf åt kommande slägten i en långt aflägsen framtid med en typisk egendomlighet, som väl kan framträda i en oändlig mångfald af individuela skiftningar, men i sina grunddrag dock blott ytterst långsamt förändras af förändrade natur- och samhällsförhållanden. I lifvets skola inom familjen inträder denna naturliga individualitet begåfvad med både mottaglighet för och motståndskraft mot de intryck, som här möta. Dessa kunna RR da åa 0 OF VV VV Y Sm PROPORTIONEN MELLAN KÖNEN. 9 i allmänhet icke blifva särdeles olikartade med de medfödda anlagens riktning och bi- draga alltså att åt dem gifva en än mer stadgad inflytelse. Från den enskilda familjen sträcker sedens magt sitt välde öfver grupperna af sammanlefvande familjer till allt större samfälligheter för att sluteligen såsom landssed med mer eller mindre gemen- samma intryck af natur- och raceinflytelse, gemensamma lefnadsminnen och lefnads- erfarenheter, gemensamma föreställningar och begrepp, gemensam tro och gudsdyrkan, gemensam historia och gemensamt språk omsluta hela folkstammar och länder. Ur landsseden, ur de rådande åsigterna om vilkoren för samhällets bestånd och förkofran, utbildar sig sedan den borgerliga lagens auktoritet såsom ett gemensamt yttre rätte- snöre för handlingarne. I dessa samhällsutvecklingens organiska lagar tror sig stati- stiken ega ett fullt berättigadt stöd för sin förutsättning att skiftningarna af de indi- viduela viljeriktningarna icke skola förmå beröfva en kollektiv samhällsvilja nog kraft och uthållighet för att i sina verkningar kunna lemna statistiken tillräcklig tillgång till de iagttagelser, som denna söker för att tillfredsställa ett vetenskapligt sträfvande. Om detta gäller hvarje menskligt samhälle, så måste det så mycket mer gälla det kristliga samhällsidealet, som 1 kärlekens fullkomliga laglydnad bjuder den högsta individuela frihet. Vår litteratur förvarar i den af HAnNs JÄrtTaA utgifna tidskriften Odalmannen ett meningsutbyte »Om statistiken», i hvilket den snillrike författaren uttalat åsigter, som san- nolikt icke varit utan en viss hämmande inflytelse på den statistiska forskningen 1 vårt land och alltså torde förtjena att här något uppmärksammas, så mycket heldre, som de till ej ringa del innehålla vigtiga sanningar, hvilka, om de ej blifvit missförstådda, kunde hafva kraftigt befordrat statistiska undersökningars omsorgsfulla utförande i en mång- fald af olika rigtningar. Detta missförstånd bör dock i betydlig mån kunna undan- rödjas derigenom att man förflyttar sig till den tid, då åsigterna uttalades. Den utmärkte författaren hade då såsom Landshöfding fulländat sin femårsberät- telse för Kopparbergs län och i denna lemnat ett ännu oöfverträffadt mönster för dylika berättelser. Länens ekonomiska tillstånd skulle enligt kort förut meddelade föreskrifter och formulär utgöra dessa berättelsers hufvudsakliga föremål. För att åt skildringen gifva en säker objektiv grund fordrades med full rätt siffror i tabeller. Men utvägen att just i de grenar af statistiken, der de största svårigheterna möta, erhålla tillförlitliga och fullständiga primäruppgifter, är ännu 1 vår tid efter 50 års förlopp och fortsatta försök långt ifrån funnen. Deraf kan man lätt sluta sig till den obanade väg, öfver hvilken första försöket måste leta sig fram. Att vid slutet af ett så mödosamt arbete nödgas tillstå de stora bristerna i sjelfva grundläggningen, måste för en författare af så öfverlägsen förmåga och så genialiskt skaplynne kännas så mycket bittrare, som han af en varm fosterlandskärlek uppfordrades, att icke med otillförlitliga uppgifter gifva stöd åt ett missbruk af siffror, mot hvilket han med rätta redan länge hade ifrat. Detta missbruk, som tyvärr! ännu allt för ofta bedrifves, bestod deruti, att man af fragmentariska sifferuppgifter, och dessa högst otillförlitliga, ansåg sig berättigad att draga förment obestridliga slutsatser rörande samhällets lifsyttringar och att på dylika allt för lösliga grunder vilja omgestalta samhälls-författning och förvaltning. Man lät K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 6. 2 10 F.AD.VWBERGG den arithmetiska räkneoperationens riktighet för sig bortskymma enheternas, primär- uppgifternas, haltlöshet eller oriktighet, och förbisåg de första grunderna af den mathe- matiskt giltiga sannolikhetsberäkningen. Benämningen »politisk arithmetik», som inne- bär intet annat än methodiken för ett rätt användande af tillförlitliga och tillräckligt omfattande statistiska primäruppgifter, missförstods såsom hänvisande på upptäckten af ett nytt kunskapens träd, som kunde bära mogna frukter före både blomning och blad- sprickning. Under sådant förhållande egde den utmärkte författaren full rätt att för- löjliga försöken att af »politisk arithmetik» i hast vilja skapa en »arithmetisk politik». Tidens låga uppfattning af statsekonomien såsom hafvande till föremål blott kon- sten att blifva rik, och den låga måttstock för bedömandet af folkens ståndpunkt, hvar- till en sådan uppfattning måste leda, kunde ej undgå förkastelsedom af en man, som klart insåg och kände att menniskan lefver icke af bröd allena, att ett folks andliga välstånd ingalunda är oskiljaktigt förenadt med det materiela. När nu statistiken uppfattades såsom rönsamlaren åt dessa materialistiska stats- theorier, så förtjenade den desto mer att blifva föremål för en skarp granskning, ju djerfvare den byggnad var, som man på dess grundval ville uppföra. En sådan upp- fattning röjes tydligt i författarens definition af statistiken såsom en vetenskap att mäta, väga och räkna hvarje folks materiela produktion samt dess såsom kapital upplagda besparing deraf. Med obestridlig rätt framhållas de stora svårigheter, som måste möta en dylik direkt beräkning, vare sig af produktionens eller konsumtionens qvantiteter och värden, eller af beskattningens tyngd o. s. v. Men lika berättigad som förkastelsedomen öfver lättsinniga försök att i strid med en sund logik vilja draga slutsatser af ofullständiga premisser, lika oberättigadt torde det väl vara att af svårigheter vilja sluta till omöjlighet. Så framt vi ej 1 sinneverlden vilja uteslutande åt subjektiv uppfattning imrymma afgörandets vitsord med underkännande af all på objektiva grunder fotad bevisning, återstår oss ju ingen annan väg till kunskap än den sunda iagttagelsens. När denna ärligt och utan förhastande fullföljes, visar den ock med hvarje steg framåt behofvet af ökad skarpsynthet, af vidgadt synfält, på det vi ej må missledas på villostigar. Statistikens oaflåtliga sträfvan går derför allt mera ut på vidgandet af iagttagelsernas fält för att i beräkning kunna indraga ett allt större antal af den mängd faktorer, som den finner vara verksamma inom samhället. Det är otvifvelaktigt under inflytelsen af en fullt grundad harm öfver alltför råa samtida materialistiska åsigter, som den snillrike författaren, med framhållande af sta- tens egenskap af en lefvande organism, såsom motsatsen till ett dödt maskineri, ett lik, söker ådagalägga, att de statistiska beräkningarna af statens krafter måste blifva alltid osäkra, oftast falska, att statistiken förutsätter »mekaniserade stater med aftynande anda och kraft» och att »det värde, som statistiken i nyare tider vunnit, röjer lågheten af de moderna politiska begreppen, samt de derefter bildade statsinrättningars riktning att förnedra menskligheten.» Till dessa hårda omdömen kommer författaren från den riktiga förutsättningen att »till all räkning fordras någon bestämd qvantitet, med hvilken andra kända eller okända skola jemföras och mätas», men påstår att »för de statistiska beräkningarna PROPORTIONEN MELLAN KÖNEN. 11 finnes ingen enda enhet gifven, att den politiske räknemästaren alltså adderar, subtra- herar, multiplicerar och dividerar enheter af skiljaktiga quantiteter, och att de tal, som härigenom erhållas på papperet följakteligen ej hafva någon motsvarighet i det verkliga samfundslifvet. Riktigheten af denna sin utgångspunkt vill han bland annat stödja med det exempel, att befolkningsstatistiken i sin folkmängdssumma icke skiljer snillet och dumhufvudet utan med »samma etta betecknar Grefve von Platen och den trögaste jordgräfvaren vid Göta kanab. Månne nu detta och dylika exempel verkeligen bevisa hvad dermed åsyftas? Hvad afser en för statistiskt ändamål anställd folkräkning? månne blott och bart ett tal, som skulle uttrycka hela folkmängdsbeloppet? Ingalunda — den afser tvertom en folkbeskrifning, men naturligtvis begränsad inom det antal frågor, som man kan hoppas att få besvarade på statistikens språk. — Den frågar alltså efter antalet af hvarje kön, af hvarje ålder, af hvarje särskildt yrke, efter antalet gifta, ogifta, enklingar, enkor, efter antalet sinnessjuka, döfstumma, blinda, efter antalet hushåll och de särskilda hushållens styrka o. s. v. i den mån beredvillighet att lemna upplysning kan motses. De olika elementerna af folkstocken delas alltså i underafdelningar, inom hvilka enheterna till och med för hvarje särskildt lefnadsär kunna med fullt berättigande i många hän- seenden med hvarandra jemföras, så att de för det gifna tidsmomentet uttrycka verklig- heten i samhället. Månne nu statistiken, fastän den ej vid allmänna folkräkningar kan ifrågasätta särskilda kolumner för snillen och dumhufvuden, dock förnekar snillet rättvist erkän- nande af dess inflytelse på samhället? Ingalunda — dock under vilkor att snillet varit nog mägtigt att inverka på den kollektiva samhällsviljans riktning, och ej lyst som en blott meteor. Statistiken öfver trafiken på Göta kanal bevarar tacksamt grundläggarens minne, så länge denna väg mellan de båda hafven förblifver öppen. All verksamhet, som inom sambhällslifvet bär frukter, vare sig på det sedliga, det intellektuela eller det materiela området, lemnar tillfälle att af frukternas samlande sluta till den viljekraft och -riktning, som alstrat dem. Hvad statistiken i detta hänseende samlar bevaras sedan 1 historiens vågskål till dess afgörande domslut. | Det är en obestridlig sanning, att det ena tunnlandet jord, vare sig i följd af na- turbeskaffenhet eller af odling, lemnar mycket olika afkastning mot det andra, att den ena kreatursbesättningen har helt annat värde än en annan af lika antal o. s. v. Men att på grund häraf vilja underkänna hela möjligheten och värdet af jordbruksstatistiska iakttagelser innebär otvifvelaktigt ett förbiseende deraf, att orsakerna till alla dessa olikheter ligga inom gränserna för iakttagelser och följakteligen böra så vidt möjligt göras till föremål för den statistiska undersökningen. Här gäller det sålunda blott att kunna fullkomna sättet för primäruppgifternas insamlande, hvarvid svårigheterna ej torde böra förvexlas med omöjligheter. Om man vill frånkänna den statistiska forskningen sin möjlighet och sitt värde på den grund, att dess föremål, det menskliga samhället, är en lefvande organism och att detsamma följakteligen måste förete en oaflåtlig föränderlighet i sina lifsyttringar, så måste man ock utsträcka detta omdöme till förnekande af all naturforsknings be- rättigande inom det organiska lifvets område. Om man åter ryggar tillbaka för ett 12 Fi TB ERRG; sådant förnekande, så måste samma berättigande, som naturforskaren har, att af en följd af iakttagelser öfver den ståndpunkt, som lifsutvecklingen nått vid skilda tidpunkter, draga slutsatser rörande lagarna för denna utveckling, äfven tillerkännas den statistiska forskningen. Det är visserligen sant, att denna möter en faktor i den individuela menskliga viljans sjelfbestämmelse, hvilken till en viss grad är oberäknelig. Men i sjelfva antagandet af ett organiskt lif hos det menskliga samhället såsom en motsats till det blotta mekaniska aggregatet af enskildheter ligger uppenbarligen förutsättningen af en beherrskande kollektiv samhällsvilja, som åt samhällslifvets yttringar gifver ett visst likformigt uttryck och sålunda i sina verkningar kan blifva föremål äfven för statistiska iakttagelser. ; Om författaren låtit af de medel och ändamål, som hans samtida statistik före- tedde, förleda sig till hårda omdömen, hvilka i afseende på riktningen af nutidens statistiska forskning förlorat sin giltighet, så uttalar han dock ett alltid beaktansvärdt råd, då han fordrar att statistikens data skola varsamt och med urskiljning användas, och då han under detta vilkor åt dem inrymmer fullt värde såsom »biträde till full- ständigare undersökningar och en ledning för sådana», så berättigar redan denna hans äsigt att snarare räkna honom såsom vän än såsom fiende till statistiken. Än mer framstår det verkliga misstaget att på JÄRTAS auktoritet vilja grunda någon förkastelsedom öfver nutidens statistiska forskning, då han i sjelfva verket fram- ställer dennas rigtning och sträfvanden såsom sitt önskningsmål, när han yttrar: »om statistiken skall kunna upphöjas till något vetenskapligt värde måste den uppställas på moralisk grund». Härmed kan ej förstås annat, än att statistiken bör så vidt möjligt söka följa spåren af samhällsverksamheten i alla dess särskilda yttringar och ej inskränka sig blott till den materiela odlingens resultater, att den, såsom nutidens bemödanden utvisa, bör allt mer söka att inom sina iagttagelsers område innefatta äfven frukterna af den verksamhet, som afser andlig förkofran. Men vi måste från denna utflygt öfvergå till det egentliga ämnet för vår uppsatts. Enligt den Heliga Skrift installerades det första menniskoparet på jorden med välsignelsen: varen fruktsamme, förökens, uppfyller jorden och gören henne eder underdånig. Den menniskoslägtets bestämmelse, som häruti innebars, skulle säkerligen, om dess upprätthållande lemnats ensamt åt sociala och individuela förhållanden, hafva förfelats. Den behöfde värnas af naturlags tvång. Enväldigt framträder ock detta tvång i köns- skilnaden, såsom oeftergifligt vilkor för förökelsen. Till detta vilkor sluter sig äfven ett annat, nemligen upprätthållandet af den proportion mellan könen, som för ända- målet är nödig. I detta hänseende mötas våra blickar, när de ej kunna öfverskåda mer än en- skilda familjer och mindre samhällsgrupper, af den största skenbara oregelbundenhet, så väl i afseende på de födda barnens kön, som i afseende på proportionen mellan kö- nen inom den vuxna befolkningen. För statistiken öppnar sig alltså här ett fält att ge- nom iakttagelser i stort kunna följa naturens ordning på spåren medelst besvarande af en mängd frågor såsom: PROPORTIONEN MELLAN KÖNEN. 13 huru förhåller sig ? allmänhet antalet födda barn af mankön till dem af qvinkön? huru förhåller sig detta antal särskildt bland de lefvande födda? huru serskildt bland de dödfödda? huru serskildt bland de inom äktenskap födda? huru serskildt bland de utom äktenskap födda? huru i olika länder? huru på landsbygden? huru i städerna? huru i serskilda landsdelar? huru förhåller sig antalet män till antalet qvinnor inom hela den stående befolk- ningen 1 olika länder? huru inom samma land vid olika tidpunkter? huru på landsbygden? huru i städerna? huru inom vissa befolkningens dldersklasser och företrädesvis inom de produk- tiva? o. s, V. Ännu eger man blott från ett relativt fåtal länder fullständiga uppgifter öfver hela antalet födda barn med iakttagen skilnad mellan lefvande- och död-födde och mellan de sistnämndes kön. ITakttagelser i massa föreligga alltså egentligen blott öfver förhållandet mellan de lefvande födda barnens kön. Såsom medeltal af dylika iakttagelser till ett antal af omkr. 70 millioner, hemtade från Europeiska länder, har man beräknat proportionen: 1,058 lefvande födde af mankön mot 1,000 af qvinkön. Då uppgifterna till större delen samlats inom de senare decennierna af inneva- rande århundrade, skulle denna proportion gälla såsom uttryck af det nuvarande för- hållandet under förutsättning, att de från samtliga inbegripna länder hade samma full- ständighet och tillförlitlighet, hvilket dock svårligen kan antagas. Den sannolika ofull- ständigheten af uppgifterna från vissa länder torde således göra denna proportion nå- got tvifvelaktig. Då den är grundad på iakttagelser endast under detta århundrade, är den ej heller fullt jemförlig med resultatet af iakttagelser, som omfatta en längre tiderymd. De Svenska iakttagelserna för en oafbruten tiderymd af 121 år från och med 1749 till och med 1869, omfattande ett antal af 10,441,450 lefvande födda barn, deraf 53,338,835 af manligt och 5,102,615 af qvinligt kön, gifva alltså för hela denna tid pro- portionen af 1,046 lefvande födda mankön mot hvart 1,000-tal lefvande födda qvinkön. Om de Svenska iakttagelserna för hela riket från och med 1751 till och med 1860 delas i 11 tioårsperioder, så visa de (jfr tab. N:o 1 och tafl. N:o 1.) vid jemförelse af dessa perioders medelproportion ej större skilnad sinsemellan än 7"”/,,, då gränserna ligga emellan minimum: 1043 (1771—1780) och maximum 1050 (1791 —1800). Medelproportionen för hela riket under de 9 sistförflutna åren (1861—1869) af 1,161,235 lefvande födda barn, deraf 594,455 af mankön och 566,780 af qvinkön, utgör nära 1,049 mankön mot 1,000 qvinkön och ligger för enskildt år emellan minimum 1,041 (år 1861) och maximum 1,055 (år 1867). 14 Fi IINBERG; Oaktadt dylika vexlingar, som för en längre följd af enskilda år framträda ännu skarpare, har under 121 år intet enda enskildt års summa för hela riket, äfven om denna stundom understigit 60,000 lefvande födda, företett afvikelse från det förhållan- det, att lefvande födde mankön varit talrikare än qvinkön. Gränserna för ärsvexlin- garna 1 hela riket ligga emellan minimum 1,021 lefvande födde mankön (år 1784) och maximum 1,062 (år 1807) mot 1,000 qvinkön. Ännu märkbarare framträder den af naturlag bestämda öfvertaligheten af födda mankön, när de dödfödda barnen äfven medtagas i beräkning. Som nämndt är, inskränka sig dock iakttagelserna häröfver till ett betydligt rin- gare antal, än öfver de lefvande födde, och orsakerna härtill äro lätt insedda. En del af de befintliga uppgifterna äro antagligen ock ofullständiga. Man har emellertid för omkring 1 million dödfödda barn med angifven köns- skilnad inom åtskilliga Europeiska länder beräknat förhållandet till 1,353 af mankön mot 1,000 af qvinkön, en proportion, som enligt bekantgjorda uppgifter för Frankrike, så vidt iakttagelserna äro tillförlitliga, skulle uppgå ända till 1,452 mot 1,000. De Svenska uppgifterna rörande de dödföddas kön omfatta ännu blott de från och med 1861 förflutna 9 år, som för denna redogörelse kunnat medtagas i beräkning, med ett antal af 39,342, hvaraf 22,585 af manligt och 16,757 af qvinligt kön, och gifva alltså förhållandet af 1,348 dödfödde af mankön mot 1,000 af qvinkön, eller mera än 300 pro mille högre antal gossebarn än bland de lefvande födde. Vexlingarna i pro- portionen för enskilda år ligga emellan minimum 1,300 (år 1865) och maximum 1,414 (år 1868). Samtliga iakttagelser sätta alltså utom allt tvifvel, att bland de dödfödda barnen proportionen af mankön är betydligt högre än den af qvinkön. När man för de nämnda 9 åren (1861—1869) sammanräknar de i Sverige lefvande- och död-födde, (jfr tab. N:o 2 och tafl. N:o 1) utgörande tillsammans 1,200,577, deraf 617,040 af manligt och 583,537 af qvinligt kön, så höjes proportionen bland samtliga födda barn till 1,057 mankön mot 1,000 qvinkön, då den deremot under samma tid för de lefvande födda ensamt för sig utgjorde blott 1,049 mankön mot 1,000 qvinkön. Möjligheten att förlika en af naturordning 1 stort bestämd proportion mellan de föddas kön med den regellöshet, som inom trängre iakttagelsekretsar och isynnerhet inom de enskilda familjerna i detta hänseende alldagligen möter oss, kan sökas endast i en latitud, som inom vissa gränser måste vara inrymd åt lokala, sociala och indivi- duela inflytelser. Tillvaron af en sådan latitud utesluter ingalunda möjligheten af en lokal och till- fällig disproportion mellan könen inom den vuxna befolkningen. Ett sådant förhållande föranleder då den ena menniskogruppen att närma sig till den andra och förhindrar med oemotståndlig magt den isolering, som skulle motverka den menskliga utvecklingen. Denna latitud, denna i smått starka föränderlighet af en proportion, som i stort är och måste vara värnad af naturlags tvång, kan, såsom nämndt är, icke hafva sin grund i annat än lokala, sociala och individuela förhållanden. Att uppdaga dessa er- bjuder visserligen ett serdeles lockande fält för undersökning. Men för att komma dem på spåren fordras statistiska iakttagelser af ett omfång, en likformighet, en nog- grannhet och en minutiös detaljering, som ännu till större delen saknas och troligen PROPORTIONEN MELLAN KÖNEN. 15 på lång tid ej kunna ernås åtminstone i ett antal tillräckligt stort för att kunna göra anspråk på afgörande röst. De medelproportioner, som af en och annan författare blifvit beräknade efter iakttagelser under kortare eller längre årsföljder af detta århundradet och på grund af större eller mindre summor för 17 Europeiska stater visa såsom yttersta gränser för de lefvande föddes kön 1,045 mankön i England och 1,066 mankön i Frankrike mot 1,000 qvinkön. Då emellertid tiderymderna äro olika långa, de begagnade absoluta talen af högst olika belopp för olika länder och i öfrigt primäruppgifterna icke öfverallt hafva lika värde, vore det utan tvifvel oförsigtigt att på dylika medelproportioner vilja grunda antagandet af någon bestämd inflytelse af nationalitet eller race. Några exempel från länder, hvilka erbjuda en längre årsföljd af iakttagelser i detta ämne, torde dock vara förtjenta att serskildt anföras (se tab. N:o 3). Derest, såsom visserligen icke är omöj- ligt, några egendomliga skiljaktigheter mellan olika nationaliteter skulle komma att be- kräftas, så kunna dock äfven dessa hafva sin hufvudsakliga grund i lokala och sociala förhållanden mera än 1 raceskilnaden ensamt för sig. För en komparativ undersökning mellan olika länder i dessa hänseenden saknar jag utvägar. För en sådan inom serskilda delar i vårt eget land hafva vi ett värde- fullt material. Vi hafva redan i det föregående ådagalagt, huruledes för hela Sverige under 1"/; sekel summorna af tioårsperioder icke förete någon afvikelse från regeln af mankönets öfvertalighet bland de lefvande födde. Äfven om man för hvartdera af våra n. v. 25 län (tab. N:o 1 och tafl. N:o 1) sammanräknar iakttagelserna i tiodrs-perioder, då man ej sällan erhåller tal, som föga öfverstiga det ringa beloppet af några tusental lefvande födde, gör sig dock samma regel utan undantag gällande. Om man deremot för hvarje särskildt län jemför summorna för de enskilda ären, förekomma talrika fall af ett omvändt förhållande, så att antalet lefvande födda barn af qvinkön ej blott varit lika stort med det af mankön, utan t. o. m. mer eller mindre betydligt öfverstigit barnen af manligt kön. Sådana undantagsfall hafva förekommit: fmder 21 år i Stockholms stad........«........s.e.-...-.. ATV NES en enär logln 31 gånger. » FRE (Gotland Span ee get RA ANARRRAn an SIE SIREN 20 » an00 > i Uppsala och Vesternorrlands län ............... ssossweseses0s0c0 FEN SAN 16 » » FD NR ENVIS GERD Öl ESA LIE use ar re ords sd ep Ferrer snorang td Ås År tries 15 » DD » » 1 Blekinge och Vestmanlands län............. ES KEENAN NGE ENN 14 » » MOE Stockholms och Hallands lä ms sos-tisscseentsserss addon ren ENE » » rr >» 1 Södermanlands och Norrbottens län ............... ........ KL SE oe 30 » » Dr 1 Kronobergs” län «n..c. - SR RR 9 » » RR döckopiis Skaraborgs el endandsd ÄTER OR (0 SRA SKID under 100 år i Kristianstads, Göteborss och Bohus, Kopparbergs och Gefle- OT OSV AVN BI BIMIRENR Une KRANSAR MMEINS RSK IAED CR ONE » Dr JAR! Östergötlands 12 KDE REGENTER Add Se Fr ER FSA AA Njo - SAANE ST ARENA LAS D » » SLIM almöbkustkockhrÖrebrorläns. 255....sv4n. skld jan våb ooblid un Mp 4 » » DG WEB LTSN OrSSsk OCh er mlands Tä dare OR RR RS SALEN 3 » » SR Er OR AEA TN TS 0 TN ar d en boprag rt B RS He bd Gin bätre dagen Reed 2 » 16 F. T. BERG, Vid sidan af dessa undantagsfall för enskilda år står alltid som regel, att sänk- ningen kompenserats genom en mer eller mindre stark höjning öfver medeltalet under något eller några af de nästföljande åren. Enligt grunderna för beräkning af sannolikhet har man fullt skäl att söka en förklaring till de betydliga olikheter, som dessa ärs-fluktuationer inom de olika länen förete, uti det större eller mindre absoluta antalet lefvande födda barn. Det visar sig ock, att detta antal är lägst på Gotland — knappt 120,000 tillsammans under 121 år och alltså i medeltal ej ens 1,000 på år. Stockholms stad oberäknad företer ock Got- land de talrikaste sänkningarna. Å andra sidan förekomma mycket sällan inom de län, der sammanlagda beloppet lefvande födda barn under ett helt sekel öfverstigit '/; million, och årliga medeltalet alltså uppgått till mera än 5,000, dylika sänkningar under den normala medelpropor- tionen, nemligen blott från 2 till högst 8 gånger på århundradet. Emellan dessa ytterligheter ligga dock flere län, för hvilka det olika stora abso- luta antalet lefvande födda ensamt för sig ej synes lemna en tillfredsställande förkla- ring öfver sänkningarnas större eller mindre talrikhet. För dessa hänvisas man alltså på andra orsaker än blott iakttagelsernas antal. Till vägledning för forskningen, huruvida de serskilda länen oberoende af års- vexlingarna må förete några karakteristiska egendomligheter i proportionen mellan de föddes kön, erbjuda sig följande medeltal under hela den tiderymd, som iakttagelserna omfatta (Jfr tab. N:o 1 och tafl. N:o 1). För 121 år (1749=T869). Medeltal mankön Hela antalet på 1,000 qvinkön. lefv. födde. Gotlands länsat suto ert un öl mmap hv FA BIE? FINSKE 053 119,541. Stockholmsfstad "= Treat San SIT ANM ot NOSA 336,854. För 100 år (1749—1773 och 1795—1869). Kalmar slant CSf PO naban sas FRU REVE ARA SAESTSNSE 1,058. 516,021. Nermlamds äl oss. os Ser a RER ANTA AHTESLV- DD SLINE FOS 552,016. INOTHD:O/GUGIAS 5 AKA re rd AA FALLEN Sedarer, RAR TB udeds HRTG STA RAL PI SITE 153, 5746 JÖNKG PINGST RE stenar set MLB SINTR EUS O MID TAS VT . 1,049. 424.184. Kristianstads Tänc: 5,2 smas ss RNE bERENT RL SNR END SA 455,200. Elfsborgs PE Rid don dere det 2 sb ass NASA SS SYSTER CRP ERASR RURIK . 1,048. 597,1165 Skaraborgs Wo för rtese ra rod FEN e Seikaren ak ASIEN HURNELIUS EDER NER NN 1,048. 522,0546 Kronobergs. me RNAD PAA TRA RON NINNA 1,047. 306,405. Köpparber gsm a RN TAS FIA IN SONANE 1,047. 395,484. Anmärkniny. — Då Vermlands, Örebro, Gefleborgs, Vesternorrlands, Jemtlands, Vesterbottens och Norrbotteus län ännu icke räkna 100-årig tillvaro såsom serskilda län med nuvarande områden, är möjligt, att det förhållande med afseende på de lefvande föddas kön, hvilket egt rum samfäldt inom det större område, under hvilket dessa län förr voro sammanförda, ej för hvarje år varit gällande äfven inom hvar och en af de delar, som nu bilda de serskilda länen. För Vermlands och Örebro län i n. v. områden gäller ofvan- stående förhållande dock minst 75 år, för Vester- och Norrbottens län minst 68, för Geflehorgs, Vester- norrlands och Jemtlands 60 år. — För tiden mellan 1774 och 1794 finnas endast stiftssammandrag till- gängliga, hvilka med undantag för Gotland omöjliggöra undersökning för de serskilda länen. Br ATI Arne PROPORTIONEN MELLAN KÖNEN. 17 Medeltal mankön Hela antalet på 1,000 qvinkön. i aekaknolmnag, gla bra bogtr flute nodsnedrtnret.nsda 1,046. Od TS sr Rn 1,046. Malmöhus Maori beämflarmankb eg brrtadaatund..ig. 1,046 Märesttlandsyp, sobkartbåslnarskerbotuslbttssavgst 1,045. Hallands Pite sorten derttsandit. skura 1.045. Örebro Dapritron nasta! ök bonska 1,0435. MESterhottenön Aes artvig.ak. Skabdäremilnmd..flalirs 1,044. MEn amandsd estonia! stan bestots eos 15043: Uppsala pelko semiter sleten sarskol 1,042. Frälkebanoskoch sBolhstläng arte oarsadioked.asbastoens. 1,039 Blekinge län....... safe fakes on bir. bare. tnittdaorddes 1080: För 60 år (1810—1869). Jemtlands länge tfarnogun. fäloabartlitedlantg.e 1,064 Meskevnorslan ds, mbrelkrant brann i) barken 23 05 Gefleborgs Näe fbe anaatkemde tatyuarntudsva Let 1,042 Jfr anmärkningen här nedan. lefv. födde. 324,901. 319,940. 6340,249; 581,692. 271,859. J0L,499. TRON 202,43 246,344. 4822. 209,31; Vid denna jemförelse länen emellan befinnes visserligen Malmöhus län med hög- sta absoluta antalet lefvande födde förete samma proportion, eller 1,046 mankön mot 1,000 qvinkön, som medeltalet för hela riket. ensamt äro bestämmande, synes deraf, att flere andra län, i hvilka öfver ? Men att de höga absoluta talen här ej /> million lef- vande födda barn för hvartdera legat till grund för beräkningen, dock förete betydliga afvikelser från riksmedeltalet. Medeltal mk. Anmärkning. i på 1,000 gk. n. v. Vermlands JAN Tan G er st 0 TEE GNLT OK SOU). ordered ogge renennse nr rn ngr sr or Rea 1053. n. v. Orebro » » » RA AO URSULA OUILAV 1,047. n. v. Vesterbottens » ”AOS FåNS02-—11860)5 mbt nea Al 1,041. n. v. Norrbottens » » » 29 PUMPEN RE SASKe fört SEAN SIR RAR 1049: Gamla Vesternorrlands » » 1 baron bef NES NOS) [Reese spröd NOR op era RA 1,045. (Gestrikland, Helsingland, Medelpad, Herjeådalen, Angermanland, Jemtland.) Mivaresvesternorri:s, Jänsunder. 47. år, (17685-1800): 0:40 Rudin kör snNl0RA, (Medelpad, Angermanland, Jemtland.) HeltHorgs flanunder "ti ar: (iC0S LSJ. ratt SM RS BODIN 1:057: (Gestrikland, Helsingland, Herjeådalen.) Hela antalet lefv. födde. 456,582. 303,946. 138,324: 125,403. 53,069. Herjeådalen. Lefvande födde. Summa Mankön på 1,000 qvinkön. m. q- FNB I0 are ID Fanenwo gle tab 10 FE6 MID deg ENL B 20 be sc detnd der dont öölaruti506 ler dbydön 1050 1,0894 "(4.053 RSS senor GES ed 1 SHe anta i | 1,056 FN Säg Nag ed 64 AI05 OR ISA SERNER 1.269. DR fi062r OVR j 1,057 | HA 8500. munen. s0dy frimgsunentb. spm ae. utt fog uatobaunsntso | 1,072 FA SETETOEN SSR TRE FN (KETIRF OR HG EE AA SI TES IR RR OR TILDA eger on son j RTR O 2 osssnssosas stin OTO a AB OR ren sees BR US erna 1,070 5,075 4,736 9,811 1,072 FÖRE SA SO9LEL I IAI, äteglt Alg0r (COAT-—SO0R1 835600 ån I 1,082 - K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 6. 3 138 FEI TMBERG Detta skulle väl ensamt för sig ej heller betyda mycket, om iakttagelserna om- fattade blott ett och annat år och kunnat påverkas af de ofta starka årsvexlingarna. Men denna inflytelse bör åter motvägas af den långa årsföljden, oftast ett helt århun- drade, öfver hvilken de äro utsträckta. Det synes sålunda ej kunna betviflas, att de mellan länen framträdande större skiljaktigheterna i proportionen mellan de lefvande föddas kön hänvisa på verkligen förhandenvarande och fortverkande olika orsakliga inflytelser. Jemtlands län torde alltså med skäl kunna framhållas såsom egendomligt för sin höga proportion af mankön (1064), hvilken med 18 ”/,, öfverstiger medeltalet för hela riket och med 27 ”/,, öfverstiger proportionen för Blekinge län, hvilken i sin ordning företer den motsatta ytterligheten af ifrågavarande proportion, eller blott 1,037 mankön mot 1,000 qvinkön. Då Jemtlands befolkning delvis är af Norsk härkomst och tab. N:o 3 utvisar en serdeles hög proportion lefvande födda mankön i Norge, så saknas här ej anledning till raceinflytelse såsom grund för afvikelsen från Sveriges öfriga län. Närmast i ordningen efter Jemtlands län följa med hög proportion af lefvande födda mankön Kalmar (1,058), Gotlands (1,053) samt Vermlands, Norrbottens och Vester- norrlands län (alla med 1,051). Närmast före Blekinge läns ldga proportion finnes Göteborgs och Bohus län (BOB: Oscillationerna i proportionen inom de öfriga länen falla emellan gränserna 1,042 och 1,049 mankön på 1,000 qvinkön och aflägsna sig alltså ej betydligt från riks- medeltalet. Hvad serskildt beträffar Stockholms stad, som ej inneslutits i föregående jemförelse, står den lägre än något af länen nemligen med proportionen 1,034. Serdeles anmärkningsvärdt är, att den höga proportionen för Jemtlands län egent- ligen bestämmes af Herjeådalen, hvars medeltal för 60 år (1810—69) uppgår till ej mindre än 1,082 lefvande födda mankön mot 1,000 qvinkön och som för 10 årsperioden 1851—60 företer det alldeles enstaka stående medeltalet 1,134 mankön mot 1,000 qvinkön. Frågan om skilnad mellan olika län sammanhänger nära med den om skilnad mellan landsbygd och städer. Iakttagelser från flere andra länder visa, att i allmänhet landsbygden företer en högre proportion af lefvande födde mankön än städerna. Såsom ett exempel, i hvilket de höga absoluta talen böra aflägsna all inflytelse af tillfällighet, torde blott få anföras, att, då i England med Wales under åren 1859 —1868 bland de lefrcande födde propor- tionen af mankön varit 1,043, har den deremot för staden London under samma tid varit blott 1,036 mankön mot 1,000 qvinkön. I flertalet af vårt lands städer äro visserligen de sociala förhållandena ej betyd- ligt afvikande från den landtliga befolkningens, åtminstone der denna lefver i byalag eller agglomeration. Skilnad mellan landsbygd och städer i det ifrågavarande hänseen- det framträder dock äfven här tydligt. | I medeltal för en tidrymd af 68 år (1802—1869) och för ett antal å landsbygden lefvande födde uppgående till 6,101,056 — deraf 3,121,286 mankön och 2,979,770 qvin- PROPORTIONEN MELLAN KÖNEN. 19 kön — och i städerna likaledes uppgående till 680,268 — deraf 346,798 mankön och 333,470 qvinkön — utfaller alltså proportionen för landsbygden med något öfver 1,047, för städerna med helt nära 1,040 lefvande födda mankön mot 1,000 qvinkön. (Jfr tab. N:o 1 och motsv. tafa). För åren 1861—1869 ensamt för sig med å landsbygden lefvande födda mankön 519,803 och qvinkön 495,270 utgör proportionen alltså 1,050 mankön mot 1,000 qvin- kön — med i städerna lefvande födde mankön: 74,652 och qvinkön 71,510: blott 1,044 mankön mot 1,000 ovinkön. (Jfr tab. N:o 1 och motsv. tafla). Såväl de absoluta talen, som den långa årsföljden synas fullt berättiga antagandet af den konstanta skilnad äfven i vårt land, att mankönets öfvertalighet bland de lef- vande födde år större å landsbygden än 1 städerna. Till nedtyngande af proportionen för städerna bidrager naturligtvis hufvudsakligen Stockholm med sitt förenämnda låga medeltal (1,034). I fråga om den inflytelse, som 1 föreliggande hänseende möjligen kan utöfvas af barnens egenskap af äkta eller oäkta, förete iakttagelserna från många europeiska stater såsom regel det egendomliga förhållandet, att, vare sig ensamt beträffande de lefvande födde, eller de dödfödde äfven medräknade, proportionen af mankön är högre bland de äkta än bland de oäkta. De svenska iakttagelserna lemna nödiga fullständiga upplysningar blott från och med året 1861. För ett antal t. o. m. 1869 i hela riket lefvande födda äkta barn, uppgående till 1,050,992 — deraf 538,043 mankön och 512,949 qvinkön — utfaller alltså proportionen med 1,049 mankön mot 1,000 qvinkön. För under samma tid lefvande födde oäkta till ett antal af 110,248 — deraf 56,412 mankön och 53,831 qvinkön — utfaller proportionen med 1,048 mankön mot 1,000 qvinkön. Så vidt man af de relativt låga absoluta talen kan sluta, är alltså skilnaden här ringa, men går dock i samma riktning, som den i andra länder iakttagna. Ännu mycket lägre absoluta tal förete de samlade iakttagelserna öfver dödfödde äkta och oäkta. För ett antal af 33,998 dödfödde äkta — deraf 19,655 mankön och 14,343 qvinkön — utfaller proportionen med 1,370 mankön mot 1,000 qvinkön. För 5,344 dödfödde oäkta — deraf 2,930 mankön och 2,414 qvinkön — blir proportionen deremot blott 1,214 mankön mot 1,000 qvinkön. Om man ock till förklaring af denna stora skilnad vill inrymma behörig inflytelse åt de låga absoluta talen, saknas dock ej skäl att antaga, det en skilnad kan komma att till fullo bekräftas såsom för Sverige gällande regel, att proportionen dödfödde äkta af mankön betydligt öfverstiger den af dödfödde oäkta mankön. Från och med år 1861 rubriceras nemligen här såsom äkta barn blott de, som framfödts efter fullbordadt äktenskap. Men de fall äro i vårt land ganska talrika, då äktenskap fullbordas först efter sammanafladt barns framfödande. En följd häraf bör åter blifva, att bland de oäkta barnens mödrar träffas ett relativt större antal qvinnor i yngre kraftfullare ålder än bland de äkta barnens, och att alltså de anledningar till nedkomst med dödfödda barn i allmänhet, hvilka kunna sökas i modrens helsotiilstånd, 20 EL IT.MBERGS måste i relativt mindre antal förekomma hos mödrarna till de oäkta barnen. De fysio- logiska skäl, som serskildt öka risken för foster af manligt kön att med lif framfödas, böra alltså i relativt ringare antal förefinnas bland de oäkta barnens mödrar, och barn af manligt kön böra följaktligen af dem kunna lättare med Hf framfödas. Då skilnaden mellan Jlefvande födda äkta och oäkta barn 1 afseende på propor- tionen mellan könen enligt de relativt fåtaliga Svenska iakttagelserna framstår så ringa, som förut är anfördt, och då det absoluta antalet härstädes kände dödfödde oäkta är så lågt, så följer deraf, att, om man sammanlägger de lefvande- och död-födde äkta för sig och likaledes de lefvande- och död-födde oäkta för sig, skilnaden i proportionen mellan de föddes kön ej kan blifva stor. Den utfaller nemligen för de förra, till ett absolut antal af 1,084,990 — deraf 557,690 mankön och 527,292 qvinkön — med 1,058 mankön mot 1,000 qvinkön — och för de senare, till ett absolut antal af 115,587 — deraf 59,342 mankön och 56,245 qvinkön — med 1,055 mankön mot 1,000 qvinkön. Skilnaden framträder dock i samma riktning, som af andra länders iakttagelser jemväl är antydd. Sedan iakttagelserna tillräckligt ådagalagt, att de vexlingar 1 proportionen mellan de födda barnens kön, hvilka med skenbar regellöshet framträda inom de enskilda fa- miljerna och de smärre samhällsgrupperna, äfven i någon mån sträcka sig till större samhällsgrupper och hela länder ej blott för enskilda år utan $t. o. m. för en längre årsföljd, blir det naturligtvis svårt att besvara den frågan, huruvida i dessa vexlingar dock kan spåras någon genomgående riktningslinea till en konstant ökning eller minsk- ning af proportionen under en tillräckligt lång tiderymd. Berättigande att antaga möjligheten af en sådan riktningslinea inom vissa gränser kan sökas såväl i den latitud, som är inrymd åt vexlingarna 1 smått och under kortare tiderymder, som uti den befallande naturlagens oeftergifliga bud. Så vida vexlingarna i smått äro beroende af lokala, sociala och individuela infly- telser, så kunna dessa inflytelser otvifvelaktigt under tidernas lopp så förändras till in- tensitet och extensitet, att en bestämd inflytelse på proportionen af de föddas kön deraf kan blifva en fortgående följd. Derest sådan inflytelse åter skulle sträfva att inkräkta på naturlagens makt, gör sig denna säkert gällande genom att återställa det ändamåls- enliga förhållandet. Den tiderymd, som statistiken för närvarande kan öfverskåda, är alltför kort för att på frågan härom gifva ett afgörande svar. Endast från några få länder föreligga iakttagelser, som i tillräckligt stort antal sträcka sig in i det sistförflutna århundradet. På alla länder hafva dessutom politiska och sociala skakningar öfvat en störande in- flytelse. De få tillgängliga iakttagelserna hänvisa åtminstone på sannolikheten af motsatta riktningar, så att, der proportionen till en början framstår mycket låg, riktningen går till höjning af mankönets öfvertalighet och omvändt att den från en större höjd kan sjunka nedåt. (Jfr tab. N:is I och 3 samt motsv. tafla). Vid jemförelse mellan medeltalen för det förra århundradet och de för hela ti- den gällande befinnes 1700-talets proportion hafva varit lägre i Stockholms stad (1,029) PROPORTIONEN MELLAN KÖNEN. 21 i Stockholms län (1,045), i Kronobergs (1,046), i Blekinge (1,034), i Malmöhus (1,044), i Hallands (1,040), i Göteborgs och Bohus (1,034), i Elfsborgs (1,045), i Skaraborgs (1,035), i Vestmanlands (1,039) och Kopparbergs län (1,042). Deremot var 1700-talets proportion högre i Upsala (1,049), Östergötlands (1,048), Jönköpings (1,059), Kalmar (1,062), Gotlands (1,055) och Kristianstads län (1,049). För Södermanlands län står den lika, och för öfriga län efter nuvarande indelning kan denna jemförelse ej utföras. Hvad man häraf synes kunna sluta är att proportionen af lefvande födda mankön sna- rare haft och har benägenhet att med tiden höja än att sänka sig åtminstone från den utgångspunkt, som våra iakttagelser lemna. Fysiologien och statistiken hafva ömsesidigt till hvarandra hänskjutit problemet att förklara den i stort så oföränderliga och i smått så föränderliga proportionen mel- lan de föddes kön. Statistiken, som fullt bekräftat oföränderligheten i stort, har derjemte, såsom i det föregående är anfört, ådagalagt: att äfven afvikelserna hafva en relativ oföränderlighet; att sålunda i viss mån konstanta skiljaktigheter förekomma ej blott emellan olika länder, utan emallan olika delar af samma land; att proportionen af födda mankön är högre å landsbygden än i städerna; — högre bland de inom äktenskap, än bland de utom äktenskap födde, och betydligt högre bland de dödfödde, än bland de lefvande födde. Det synes ej heller osannolikt, att kulturens fortgång och riktning på denna pro- portion utöfvar en långsamt fortgående inflytelse. Dessa få data äro dock längt ifrån att innehålla en tillfredsställande förklaring. Fältet ligger sålunda vidöppet för förslagsmeningar, hvaraf ock en mängd blifvit fram- kastade, deribland ej få fullkomligt haltlösa. En del af dessa förslagsmeningar ligger mera uteslutande inom fysiologiens område, såsom t. ex. frågan, huruvida fostrets kön bestämmes redan vid aflelsen eller först under utvecklingen i moderlifvet, om inflytel- sen af viljeriktningen hos föräldrarne, af modrens fysiska beskaffenhet o. s. v. Andra förslagsmeningars värde kan otvifvelaktigt afgöras genom statistiska under- sökningar t. ex. om inflytelsen af klimat, race, lefnadssätt och yrke, stora genomgri- pande olyckor inom samhället, såsom krig, hunger och dyr tid, åldersskilnaden mellan föräldrarne, äktenskapets duration, barnets egenskap af det första eller ett senare inom fmllensog.s. Vi Hade ett fåtal af iakttagelser varit tillräckligt att gifva utslag, så hade naturligt- vis meningsskiljaktigheten ej kunnat blifva så stor. Nu fordras åter massor af iaktta- gelser, men med antalet af dem växa ock svårigheterna för deras erhållande. Derjemte ökas ock hindren för orsakernas uppdagande i följd af den komplex af faktorer, som företrädesvis inom det sociala lifvet är verksam, och som till en del undandrager sig all beräkning, ju större omfånget blir af iakttagelser. Takttagelser i stor skala utöfver det omfång, hvartill staten skäligen kunnat be- reda utväg, fordra hjelpmedel och biträde, som sällan stå till buds och till hufvudsak- lig del måste grundas på frivillighet och intresse, hvilka vanligen ej i rikt mått stå till buds. Jag har, likasom i Norge äfven skett, vädjat till dessa, då jag med hänsigt till 22 PION UIBHRG/ den vigt, som företrädesvis synes böra skänkas åt inflytelsen af föräldrarnes ömsesidiga åldersförhållande och åt barnets ordning inom kullen, nyligen anhållit om frivilliga uppgifter härom från rikets presterskap från och med nu löpande år. Framtiden får utvisa, till hvad omfång dessa uppgifter kunna erhållas och hvad resultat af dem må kunna vinnas. Af de iakttagelser, för hvilka jag hittills kunnat redogöra, erbjudas blott några vinkar. Att antalet aflade mankön måste betydligt öfverstiga det af aflade qvinkön fram- går obestridligt af de iakttagelser i stora massor, som redan nu från så många länder föreligga rörande den högre proportionen mankön bland de lefvande födde och den vida högre proportionen mankön bland de dödfödde. Om man alltså ville tänka sig samtliga aflade barn lefvande framfödda, så skulle följden deraf blifva en vida högre proportion mankön, än den nu bland de lefvande födde rådande. Följaktligen synes det obestridligt, att ju mer antalet dödfödda barn minskas i förhållande till antalet lefvande framfödda, desto högre måste ock bland dessa sistnämnda proportionen af mankön komma att åtminstone till en viss gräns framstå. . Såsom regel bör alltså kunna antagas, att de förhållanden, som förmå att höja antalet lefvande födda barn, jemväl äro egnade att verka höjning af mankönets propor- tion bland dem. Bland dylika förhållanden kan den inflytelse, som utöfvas af modrens eget helsotillstånd på lefvande eller liflös börd, svårligen förbises. Möjlig inverkan på modrens helsotillstånd af klimat, race, ålder, lefnads-sätt och vilkor, hennes förhållande under hafvandeskapet och vid nedkomsten o. s. v. torde ej heller kunna förnekas. De modifikationer, som sociala och individuela förhållanden medelst modren sålunda kunna utöfva på proportionen mellan lefvande- och död-födde i allmänhet, kunna alltså sträcka sin inflytelse äfven till proportionen mellan de lefvande föddes kön. Häraf synes mig otvunget framgå, att modrens helsotillstånd och kroppsbeskaffen- het, i den mån de för henne underlätta möjligheten att framföda lefvande barn, äfven på proportionen af de lefvande födda barnens kön måste utöfva en inflytelse, som af de sociala förhållandena kan i viss grad påverkas. Den öfvertalighet af mankön bland de lefvande födde, hvilken i Sverige likasom i andra länder utmärker landsbygden framför städerna (här 1,047 :1,040), bör ställas vid sidan af ett annat statistiskt datum, nemligen förhållandet mellan hela antalet död- födda barn å landsbygden och 1 städerna. Enligt de Svenska iakttagelserna för åren 1861—1869, omfattande för landsbyg- den födda barn till ett sammanlagdt antal af 1,048,241, deraf 33,168 dödfödda, och för städerna födda barn tillsammans 152,336, deraf 6,174 dödfödda, utgör alltså procenten af dödfödda å landsbygden, 3,64 mot 4,0574 i städerna. För decenniet 1851—1860 ställer sig denna proportion än ofördelaktigare för städerna, nämligen med 4,31Z4 mot blott 3,10 2 å landet. Äfven om man sålunda vill tänka sig proportionen af de aflade barnens kön vara densamma för städerna som för landsbygden, måste dock, när de dödfödde såsom all- män regel förete en öfvertalighet af mankön, vida större än de lefvande födde, och när PROPORTIONEN MELLAN KÖNEN. 20 antalet dödfödda barn är relativt större i städerna än på landsbygden, ett relativt min- dre antal mankön komma till verlden med lif i städerna än på landsbygden. Orsakerna till det högre antalet dödfödda barn i städerna kunna svårligen sökas i annat än sämre helsotillstånd, än å landsbygden, hos en del af mödrarna. Härtill kunna samverka såväl befolkningstätheten i och för sig, som olikhet i sysselsättning och lefnadssätt. Såsom en följd af städernas lägre proportion mankön bland de lefvande födde bör den större eller mindre andel af stadsbefolkning, som ingår i hela länets folkmängd, kunna öfva inflytelse på relationen mellan de lefvande föddes kön i hela länet. Vi hafva i det föregående sett, att den näst lägsta proportionen efter Stockholms stad intages af Blekinge län (1,037), eller det län, der stadsbefolkningen ingår till hög- sta antalet. Närmast i ordningen, såväl 1 det ena som andra hänseendet, följer Göte- borgs och Bohus län (1,039). Vestmanlands och Gefleborgs län med hög andel af stads- befolkning visa ock bland de lägsta proportionerna af mankön bland de lefvande födde. ÅA motsatta sidan framstår Jemtlands län med den lägsta andelen af stadsbefolkning och den högsta proportionen af mankön, och denna proportion stiger för landskapet Herjeådalen, som ej har någon stad, till en sällsam höjd (1,072—1,082). Om man nu i afseende på den ifrågavarande egendomligheten för städerna måste söka dess anledning uti befolkningens agglomeration med alla de inflytelser, som denna kan innebära, så följer häraf, att dylik agglomeration äfven utom stadsrättigheter må- ste kunna i mer eller mindre mån utöfva likartad verkan och alltså möjligen i någon mån kunna förklara de olika förhållandena länen emellan, der andelen af stadsbefolk- ning ensamt för sig ej gifver nog ledning. Då likväl agglomeration af befolkningen kan ega rum under mer eller mindre ogynnsamma förhållanden och under mer eller mindre kraftig motverkan mot dess men- liga inflytelse, följer naturligtvis ock häraf, att befolkningstätheten ensam för sig omöj- ligen kan afgifva någon bestämd skala, hvarefter dess indirekta inflytelse på könsskil- naden mellan de lefvande födde skulle kunna uppmätas. Derest vissa yrken och lefnadsställningar, endemiska eller epidemiska sjukdomar, eller andra landsplågor skulle för qvinnorna medföra sådan inverkan på helsotillståndet, att nedkomst med dödfödda barn i en större utbredning deraf vållades, kan en indirekt verkan häraf att minska mankönets proportion bland de lefvande födde ej bestridas, och denna proportion sålunda indirekt komma att modifieras af dylika sociala och indi- viduela förhållanden. Detta skulle ock kunna bidraga att i någon mån förklara hvad man velat antaga, ehuru ännu ej med tillräckligt stöd af iakttagelser i stort, nemligen att proportionen af mankön bland de lefvande födde under stora kalamiteter och före- trädesvis krig skulle sänkas, men efter återinträdda lyckligare förhållanden åter höjas. Utan tvekan synes man på grund af det förr anförda kunna antaga, att allmänna olyckor, så framt de verka ökadt antal nedkomster med dödfödda barn, måste minska proportionen af mankön bland de lefvande födde, och att i den mån dylika nedkomster sedermera minskas, mankönets proportion bland de lefvande födde åter måste höjas. Derest den åsigt skulle bekräftas, att barnfadrens betydligt högre ålder än mo- drens samt barnets egenskap af förstfödt medförde en öfvervägande inflytelse att öka 24 F. T. BERG, É mankönets proportion, hade man en ytterligare förklaringsgrund till den efterverkan efter krig, hvarigenom mankönets proportion bland de lefvande födde skulle höjas. Då den yngre manliga befolkningen genom kriget minskas, ökas det relativa antalet äkten- skap mellan äldre män och yngre qvinnor. Hela antalet ingångna äktenskap, hvilket under ett pågående krig sjunkit, ökas åter betydligt efter dess slut och med detsamma äfven antalet af förstföderskor. Jag bör dock tillägga, att de Svenska iakttagelserna under och efter svåra hem- sökelser af hungersnöd och krig visserligen icke motsäga dessa antaganden, men ej heller kunna tjena såsom fullgiltiga bevis för dem. Betydliga sänkningar i mankönets proportion bland de lefvande födde förekomma visserligen under och kort efter svåra olycksår, likasom betydliga höjningar, sedan deras verkan kan antagas hafva upphört, men ej få fall möta ock, der oaktadt flere års svaga skördar och missväxter någon in- flytelse på de lefvande föddes könsproportion ej kan förmärkas. De vinkar, som här kunnat lemnas, torde dock vara tillräckliga att ådagalägga, huru den naturordning, som oeftergifligt bestämmer, att bland de lefvande födde man- könet skall vara öfvertaligt öfver qvinkönet, likväl inom vissa gränser lemnar rum för en rörlighet, som kan mägtigt påverkas af den menskliga samhällsordningen. Den kollektiva vilja, som i denna samhällsordning har sitt uttryck, kan sålunda äfven inom detta område utöfva en viss inflytelse och bär alltså äfven ett visst ansvar för följder, som för samhället kunde blifva menliga. Dessa följder framträda i proportionen mellan könen inom den stående befolk- ningen. En erfarenhet, som lärt oss, att på grund af en fastställd naturordning mot hvart 1,000-tal lefvande födde af qvinkön svarar omkring 1,050 af mankön, synes fullt be- rättiga till den förmodan, att inom den stående befolkningen mankönet borde ej blott alltid träffas öfvertaligare än qvinkönet, utan ock fortgående till sin proportion ökas. Statistiken vederlägger på ett obestridligt sätt denna förmodan, då hon ådaga- lägger motsatsen, eller att inom hela den stående befolkningen qvinkönet för närva- rande är öfvertaligt öfver mankönet, så vidt kändt är 1 det öfvervägande flertalet euro- peiska länder. +) Men derjemte röjer statistiken omisskänneligt under lugn samhällsutveckling en fortgående benägenhet till minskning af denna qvinkönets öfvertalighet, när den genom tillfälligheter betydligt stegrats. Anledningarna till denna qvinkönets öfvertalighet inom den stående befolkningen äro att söka dels i allmän naturordning, dels 1 samhällsordning. Likasom det förhållandet, att antalet aflade mankön så betydligt öfverstiger de aflade af qvinkönet, otvifvelaktigt hör till en fysiologisk naturordning, så måste vi ock uti en sådan söka förklaringsgrunden dertill, att bland de lefvande födda barnen redan ”) Anm. — Det nu vanliga förhållandet i Europa är, att manliga befolkningen utgör 47—49 4 af hela folk- mängden. Skotland står i denna proportion lägst (1861 med 47,35 2 mankön). De nuvarande större europeiska stater, i hvilka senaste folkräkningarna förete en öfvertalighet af mankön, äro, så vidt jag kän- ner, endast Belgien (1856 med 50,15 Z m.) och Italien (1861 med 50.04 4 m.). Afven 1866 års folk- räkning i Belgien har af den faktiska folkmängden gifvit 50,16 4, af den rättsliga 50,12 4 mankön. PROPORTIONEN MELLAN KÖNEN. 25 från och med första lefnadsåret dödligheten är betydligt högre bland mankön än bland qvinkön (jfr Stat. Tidskr. häft. 23), och att denna mankönets högre dödlighetsrisk, ehuru minskad, fortgår genom hela barnåldern. All tanke på skilnad i sysselsättning och lefnadssätt måste vid denna tidiga ålder bortfalla, och vi hänvisas till en olikhet i sjelfva organismen, som från födelsen gifver åt qvinkönet en större passiv motstånds- kraft mot lifsfarliga inflytelser. I denna högre passiva motståndskraft torde ock till någon del ligga grunden till den öfvertalighet af qvinkön, hvilken i jemn tillväxt möter oss, ju mer vi närma oss lifvets slutliga ändpunkt. Samhällsordningen åter företer under mannens verksamma hf i yrke och lefnads- sätt talrika anledningar till en högre dödlighet. Manspillan under fredliga värf träder dock i bakgrunden för den inflytelse på proportionen mellan könen, som utöfvas af kriget. Denna sistnämnda inflytelse har på de europeiska befolkningarna gjort sig så gällande, att de nästan alla kunna i viss mån sägas ännu befinna sig i ett rekonstruk- tionsarbete för att uppnå det normala förhållandet mellan könen. In- och utflyttningar de serskilda länderna och orterna emellan bidraga naturligt- vis ock i hög grad att åstadkomma rörlighet af proportionen mellan könen inom den stående befolkningen. Sveriges befolkningsstatistik (jfr tab. N:o 4 och motsv. tafla) företer intet enda exempel af någon allmän folkräkning, då ej qvinkönet i hela riket varit talrikare än mankönet i en proportion, som olika år varierat emellan högst 1,124 qvinkön (1,751) och lägst 1,059 qvinkön (1860) på 1,000 mankön. Inom hela vårt lands befolkning har mankönet hittills, äfven med inberäkning af tiden efter 1860 (sista afslutade allmänna folkräkningen), aldrig uppnått högre antal än 48,684 (1863 och 1864) men väl varit Here vid 47,18 (1751). ") Riktningen till ett fortgående stigande af mankönets proportion uttalar sig tyd- ligt deruti, att denna proportion visar sig lägst vid tidpunkten för de äldsta iakttagel- serna, eller 1751, och högst de sistförflutna åren, innan emigrationens stora belopp började att sänka densamma. Utan tvifvel hafva ock krigen under 1700-talets första decennier sin dryga andel i den låga proportion, hvarmed våra uppgifter börja. Kri- gens verkan framträder ock tydlig genom starka fall från 1785 till 1790, från 48,25 4 till 47,35 6, och från 1805 till 1810, från 48,00 & till 47,69 Z, hvaremot fredstiden sedan 1815 företer ett oafbrutet stigande, intill dess nu senast från och med 1865 utflytt- ningar i massa uppträdt med motsatt verkan. Om man serskildt för landsbygd och städer undersöker proportionen mellan kö- nen (se taflan) inom den stående befolkningen, så upplysa de svenska uppgifterna från och med 1805 följande procent-tal mankön: ”) Anm. — I Norge har vid följande folkräkningar mankönet i procent af hela befolkningen utgjort: äv BOLAG A Låg å ter Se. VE. 47;87. 4. SY TIRSPNDN Ia bes Sasneaet tD lo & Se GE 0000 Ty AR ee SE SE URR 48,61 » 2 USAIN Tre et ser RA tr 48,99 » »TBA3/ HUNSK.. OR SAMMA. TIK. DRG... 4:90, 10100 ESR rr RE ns ENA ond 48,99 » i ESV SR NS AR AS RNA RANA I (OT och alltså hela tiden varit högre än i Sverige. K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 6. 4 26 F. T. BERG, landsbygd. städer. F805520 85. smurhlte 48,2 4. 46,2 4. 1810; Ane LA 47,9 » 45,7 » 1815: 40 ettoitudan 47,9 » 46,2 » 182 0. Aa0msalulte He 48,1 » 46,4 » TERIOM eran AN 48,3 » 46,3 » 18304). te 48,4 » 46,2 » [835 . 48,5 » 46,5 » 1840 0 nekande. ROR 48,6 » 46,0 » L845;. salut 48,6 » 45,9 » 1 850 Len anor 48,7 » 46,2 » 18551. gAdsianmxggeroalb. 48,8 » 46,1 » 1860:4.£5 munilsansied 48,9 » 46,2 » 186044 aret. gabhean 49,0 » 46,1 » Medeltal för 60 år...... 48,5 4 46,2 4 EGO 0400 BAN 48,9 » 45,3 » Detta faktum, att inom hela den stående befolkningen mankön ingår till mer än 2 4 högre belopp i landsbygdens, än i städernas befolkning, har utan tvifvel en bland sina orsaker uti det ådagalagda förhållandet af högre proportion lefvande födde man- kön å landsbygden. En annan orsak ligger i den betydligt större dödligheten bland mankön 1 stä- derna; en tredje uti inflyttningarna från landsbygden af qvinkön i öfvervägande pro- portion. Äfven i det afseendet framstår en tydlig skilnad mellan landsbygd och städer, att de senare icke förråda den benägenhet till höjning af mankönets proportion, hvil- ken landsbygden utvisar. I följd af omflyttningarnas störande inflytelse blir det, om ej omöjligt, åtminstone i allmänhet ganska svårt att för hvarje län ådagalägga sambandet mellan mankönets proportion bland de lefvande födde och samma köns proportion inom den stående be- folkningen. Detta oaktadt äro dock spåren af detta samband ännu i vårt land ganska märkbara. (Jfr taflan). I det föregående är ådagalagdt, att Jemtlands län utmärker sig framför alla de öfriga länen genom den höga proportionen af 1,064 mankön mot 1,000 qvinkön bland de lefvande födda barnen, såsom medeltal för hela tiderymden 1810—1869. Om man nu (jfr tab. N:o 5) från och med 1810 för hvart och ett af de följande år, för hvilka folkräkningsuppgifter äro tillgängliga, anställer en jemförelse mellan Jemtlands län och de öfriga länen, så finner man, att det första året eller 1810 endast följande 7 län nemligen: Malmöhus, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Blekinge, Elfsborgs, Verm- lands och Vesterbottens län hade uppnått samma eller ännu högre proportion af man- kön inom den stående befolkningen (näml. 48, 4 och deröfver). Vidare finner man att år 1815 endast 6 af dessa län, år 1820 endast 5, år 1825 endast 4, åren 1830 och 1835 endast 2, år 1840 3, åren 1845 och 1850 endast 2, år PROPORTIONEN MELLAN KÖNEN. 27 1855 endast ett län (Malmöhus) kunnat uthålla täflan med Jemtlands län, och att detta från och med 1860 oafbrutet står, oupphunnet af något bland de öfriga länen, med en manlig befolkning, som dels uppnått, dels öfverstiger 50 4. Samverkan af detta läns ringa dödlighet och ringa ut- eller inflyttning får naturligtvis här ej förbises. I täflan med Jemtlands och öfriga nyssnämnda län i afseende på proportionen af manlig befolkning (intill eller öfver 48 4) uppträder Skaraborgs län först 1815, Norr- bottens och Kalmar län först 1820, Södermanlands, Hallands och Örebro län först 1825, Kronobergs län 1830, Jönköpings och Gotlands län 1835, Stockholms län 1840, Öster- götlands 1845, Vesternorrlands 1850, Gefleborgs 1860, Vestmanlands och Kopparbergs län slutligen ej förr än 1867. Uppsala län har ännu (1869) ej uppnått proportionen af 48 4 mankön. Vid första påseendet synes denna jemförelse visserligen ej gifva mycket berätti- gande att, utom hvad Jemtlands län beträffar, lägga någon vigt vid mankönets propor- tion bland de lefvande födde. Men om man ej förbiser den lika berättigade inflytelsen af befolkningens omflyttningar och andra förhållanden, så kan man i många fall, oak- tadt dessas störande inverkan, dock genomskåda spåren af skilnaderna 1 proportionen mellan de lefvande föddes kön. Kalmar län, näst Jemtlands utmärkt för hög proportion (1058) af lefvande födda mankön, uppträder dock i täflan om mankönets högre proportion inom den stående befolkningen först år 1820. Motsägelsen torde åtminstone i någon mån kunna undan- rödjas, om man tager 1 öfvervägande dels att detta län är ett bland dem, som genom utflyttningar till en ganska betydlig del befolkar andra län, dels att det genom sin kuststräcka och betydliga sjöfart är blottstäldt för en relativt betydlig manspillan, dels att antalet af män, hvilka såsom sjöfarande lemnat hemmet, sedermera under lång tid ej afhöras och derför ur folkmängdsberäkningen uteslutas, inom en ej serdeles lång års- följd växer till 1,000-tal. Den motsägelse, som visar sig för Gotlands län, hvilket i hög proportion af man- kön bland de lefvande födde intager rummet näst efter Kalmar län (1053), men der- emot först år 1835 uppnått proportionen 48,1 Z mankön i den stående befolkningen, kan likaledes till en del förklaras af den större manspillan, hvilken här är en följd af fiske- och sjöfarts-näringarna, samt af sjömän, som under lång frånvaro uteslutits ur folkmängdsberäkningarna. Af Vermlands, Norrbottens och Vesternorrlands län med en proportion af 1,051 mankön -bland de lefvande födde, uppträder det förstnämnda redan från och med år 1810 med samma höga proportion af mankön inom den stående befolkningen som Jemt- lands län och håller sig nära nog uppe i täflan oaktadt en ganska stor utflyttning. Norrbottens län uppnår först 1820 ståndpunkten af 48,2 Z, men möjligen kan en orsak härtill sökas dels i följder af sista kriget, dels i en större manspillan genom be- folkningens yrken och i synnerhet i de svåra följderna af missväxter. Hvad åter beträffar Vesternorrlands län, kan man ej blott i befolkningens yrken och större benägenhet för utflyttning, utan ock i den utomordentligt höga dödligheten af späda barn i detta län samt dess högre proportion af stadsbefolkning, än något af 28 FIA BIDNG), de andra norrländska länen, söka någon förklaring, hvarför det först från och med 1850 företer en proportion af 48,2 Z mankön inom den stående befolkningen. Att Jönköpiogs län med proportionen 1,049 m.:1,000 q. bland de lefvande födde dock ej förr än 1835 uppnår 49 4Z mankön i den stående befolkningen, finner förkla- ring i utflyttningen från detta län, hvilken är den högsta från något län. Af Kristianstads, Elfsborgs och Skaraborgs län med 1,048 lefvande födda m. mot 1,000 q. visar sig det första redan från och med 1810 hafva haft en högre proportion (48,6 2) än Jemtland och sedermera äfven hafva, med undantag för ett år, bibehållit denna högre proportion till och med 1850, men derefter måst gifva vika, otvifvelaktigt 1 följd af växande utflyttning. På samma sätt är ock redan från och med 1810 förhållandet med Elfsborgs län, ehuru det tidigare eller från och med 1830 redan upphör att kunna täfla med Jemt- lands län. Senast, eller först 1815, visar sig Skaraborgs län hafva uppnått proportionen 48 2 mankön, men tillväxten af denna proportion är oafbrutet fortgående och närmande sig Jemtlands, hvilket icke är förhållandet med Elfsborgs län, som utan tvifvel påverkas af den starkare utflyttningen från dess mindre bördiga trakter. Kronobergs och Kopparbergs län med en proportion af 1,047 lefvande födda m. mot 1,000 q. synes ej hafva rönt märkbar inflytelse häraf på mankönets proportion inom den stående befolkningen, då det förstnämnda länet ej förr än 1830 hunnit öfver 48 Z mankön och sedermera ej företer något raskt stigande, och det sistnämnda länet först år 1867 uppnått proportionen 48 4. Här möter en förklaringsgrund till den sken- bara afvikelsen uti de betydliga utflyttningar till andra landsdelar, som hör till vanliga ordningen för båda dessa län. Bland de län, Stockholms, Södermanlands och Malmöhus, som stå vid medeltalet för hela riket eller 1,046 mot 1,000 q. lefvande födda mankön, hade det sistnämnda länet redan 1810 bland samtliga län uppnått den högsta proportionen af mankön (49, Z) och år 1840 redan ökat denna proportion till liktalighet mellan båda könen. Ett län med så tillräckliga tillgångar att föda sin befolkning kan åtminstone intill senaste tider ej hafva erbjudit många anledningar till utflyttning och har följaktligen i en rela- tivt större mängd än flertalet andra län qvarhållit sim manliga befolkning. Den relativt betydliga militärstyrka, som länet innesluter, kan möjligen ock verka till höjning af proportionen af dess manliga befolkning. Men å andra sidan intager i detta län stads- befolkningen hög andel och utöfvar alltså sin inflytelse till minskning. Från 1840 sjun- ker mankönets proportion inom befolkningen alltmer under liktaligheten och detta sannolikt genom inflytelsen af en utflyttning, som dock varit relativt ringare än från många andra län. Södermanlands län, från hvilket en högst betydlig utflyttning till andra lands- delar eger rum, har ej heller förr än från och med 1825 uppnått proportionen 48 4 manlig befolkning, och Stockholms län har först år 1840 upphunnit denna proportion, men ännu ej såsom Södermanlands län sett den stegrad till 49 4. Äfven här torde stark utflyttning vara en medverkande orsak. PROPORTIONEN MELLAN KÖNEN. 29 Östergötlands, Hallands och Örebro län hafva den gemensamma proportionen af 1,045 mot 1,000 q. lefvande födde m. och sålunda under medeltalet för riket. De 2 sistnämnda länen uppnådde först 1825 proportionen af 48 4Z mankön inom den stående befolkningen och hafva ännu ej uppnåt 49 4. Från Hallands län är åtminstone utflytt- ningen till andra län ringa i jemförelse med den från Örebro län, hvilket sistnämnda län antagligen ock har en vida större inflyttning än det förstnämnda. Östergötlands län, som först 1845 upphunnit 48 4, har ej heller ännu betydligt öfverstigit denna proportion. Detta län påverkas af en ganska stor utflyttning och en hög proportion af stadsbefolkning. Att Vesterbottens län med 1,044 mot 1,000 q. lefvande födda m. dock redan 1,810 hade inom den stående befolkningen 48,3 Z mankön, är en motsägelse, som en- dast kan i någon mån förklaras genom mycket ringa utflyttning från länet, men möj- ligen betydlig inflyttning af mankön. Vestmanlands län med 1,043 samt Uppsala och Gefleborgs län med 1,042 mot 1,000 q. lefvande födda mankön hafva, det första ej förr än år 1867 och det andra ej ännu höjt sig till proportionen 48 Z mankön inom den stående befolkningen; hvaremot denna proportion för Gefleborgs län visar sig uppnådd år 1860, utan att annan anled- ning, än möjligen inflyttningar, synes föreligga till detta olika förhållande. TI alla tre dessa län är proportionen af stadsdefolkning hög. Slutligen kommer Göteborgs och Bohus samt Blekinge län med sina låga propor- tioner af lefvande födda mankön (resp. 1,039 och 1,037 mot 1,000 qvinkön), men detta oaktadt företeende den egna undantagsställningen, att båda redan år 1810 uppnått 48,9 Z och 48,2 Z mankön inom den stående befolkningen. Att stark inflyttning af manlig befolkning här eger rum, är utan tvifvel, hvartill ock garnisoncrad militärtrupp bi- drager. Den allmänna regeln, att bland de lefvande födde mankönet är öfvertaligt, men att förhållandet är motsatt inom den stående befolkningen i sin helhet, tillåter oss re- dan på förhand den slutsats, att, när vi fördela den stående befolkningen i serskilda åldersklasser, vi icke kunna vänta att inom dem finna hvarken ständig öfvertalighet af qvinkön eller samma proportion mellan könen. Den förenade verkan af den högre proportionen lefvande födda mankön och den högre dödligheten inom den manliga delen af befolkningen, måste, när dessa faktorer ensamt eller hufvudsakligen äro verksamma, blifva sådan, att med lefnadsåren den ur- sprungliga öfvertaligheten af mankönet alltmer minskas och först efterhand lemnar rum åt en växande öfvertalighet af qvinkönet. Under det ett visst antal lefvande födda barn sålunda med hvarje 5- eller 10-tal af tillryggalagda lefnadsår minskas i det hela, förändras liktidigt dermed jemväl proportionen mellan könen, så att från en uppnådd vändpunkt af deras liktalighet vid en viss åldersperiod qvinkönet sedermera blir allt- mer till antalet öfvervägande. Sedt i stort kan denna vändpunkt af uppnådd liktalig- het mellan könen sägas omfatta hela den åldersperiod, då fortplantningsförmågan hos båda könen är verksam. Häruti ligger ett omisskänneligt uttryck af en naturordning, som hänvisar menniskan till det familjelif i engifte, hvilket är grunden för allt sundt sam hällslif. 30 FI IT.VBERG, Folkräkningarna inom de europeiska staterna visa nemligen i allmänhet och i rundt tal, att mankönet behåller sig något öfvertaligt till bort emot 20:de lefnadsåret, att derefter börjar ringare öfvertalighet af qvinkön till bort emot 50:de lefnadsåret, och att det egentligen är först efter denna ålder, som qvinkönets öfvertalighet starkt tillväxer. Då likväl i verkligheten ej blott den olika proportionen mellan de lefvande föd- des kön och den olika dödlighetsordningen utan ock den olika starka in- och utvan- dringen utöfva mycket olika inflytelse inom olika länder, och denna äfven kan under olika tidsförhållanden blifva olika stark, så följer häraf, att ej ringa afvikelser från denna proportion mellan könen måste förekomma. Såsom medeltal af 26 folkräkningar i Sverige (jfr tab. N:o 4 och taflan) (1751 —1860) kan antagas, att den öfvertalighet, som utmärker mankönet vid födelsen redan inom de första 10 lefnadsåren öfvergått till liktalighet mellan båda könen, enär i me- deltal skilnaden då utgör ett + för mankönet af blott 0,01 4. Månget folkräkningsår företer visserligen en betydligare öfvertalighet af mankön, men ej få äro dock serdeles i forna tider de år, då redan i denna åldersklass qvinkönet hunnit till en betydlig öfvertalighet ända till 0,14 2 (1769). I den andra decaden af lifvet, eller 11—20 år, har qvinkönet i medeltal haft en öfvertalighet af 0,11 4. Sedan 1751 förekommer intet enda folkräkningsår, då man- könet i denna åldersklass upphunnit ens liktalighet med qvinkönet, men från en betyd- underlägsenhet i forna tider har det dock ökat sig, så att det 1860 var blott 0,01 2 fåtaligare. lig (>) 30-åriga utgör qvinkönets öfvertalighet 1 medeltal 0,71 4 och har alltså betydligt ökats samt öfversteg 1 äldre tider månget år 1 4. I åldersklassen 21 Qvinkönets öfvertalighet sjunker derefter på ett märkvärdigt sätt i åldersklassen 31—40-åriga till ett medeltal af + 0,59 4 och i åldersklassen 41—5350-åriga stannar den ännu vid + 0,63 4, hvaremot den i åldern 51—60 år åter höjer sig till 0,74 4 och för åldern öfver 60 år uppgår till 1,39 4. Inom afdelningar af denna sista stora åldersklass är öfvertaligheten af qvinnor i ännu vida högre grad progressiv. Om än sålunda den qvinkönets öfvertalighet, som inom befolkningen 1 sin helhet ganska tidigt i vårt land börjar framträda, uppnår den dock inom de pro- duktiva åldersklasserna ännu ej någon betydlig öfvervigt. Men när mankönets leder förefinnes, med åren allt starkare glesnat, är det som qvinnan framträder med växande relativ talrikhet för att, ofta med krafter försvagade af årens tyngd, men stärkta af kärlekens magt, sammanhålla familjebanden. En för hvarje serskildt län genomförd undersökning af proportionen mellan kö- nen inom serskilda åldersklasser af den stående befolkningen skulle utan tvifvel förete ganska olika förhållanden, men då dessa olikheter till en väsentlig del bestämmas af flyttningarna länen emellan, om hvilka vi sakna fullständiga åldersuppgifter, så kan i många fall på denna väg ej vinnas upplysning om den inflytelse, som det manliga kö- nets öfvertalighet bland de födde utöfvar på proportionen mellan könen i serskilda åldersklasser. Alltid kan man dock med säkerhet sluta, att, när en högre åldersgrupp € PROPORTIONEN MELLAN KÖNEN. dl framstår talrikare eller t. o. m. lika talrik med en lägre, detta i allmänhet beror på flyttningar. En jemförelse mellan Stockholms stad, Uppsala och Jemtlands län (framställd i tab. N:o 6), torde tillräckligt ådagalägga de utmärkande olikheterna såväl mellan ser- skilda län, som emellan landsbygd och städer. Den häntyder jemväl på deras förut antydda hufvudsakliga orsaker, nemligen dels olika proportion mellan de lefvande födda barnens kön, dels olika dödlighet serdeles bland mankönet och dels olika starka in- och utflyttningar. Den tydlighet, hvarmed i de Svenska uppgifternas resultat proportionen mellan könen inom den stående befolkningens åldersklasser synes påverkad af manspillan ge- nom krigen, är såväl för hela riket som för flertalet af länen förtjent af en serskild uppmärksamhet. (Jfr tab. N:o 4 och motsv. tafla). Ehuru börjad först en mansålder efter Carl XII:s krig bevarar dock vår befolk- ningsstatistik från sina första år ännu bevis, huru dessa krig rubbat proportionen mel- lan könen. I den åldersklass af Sveriges befolkning, som år 1751 var öfver 60 år gam- mal och hvars födelseår ligga före 1691, utgjorde mankönet blott 3,89 Z, qvinkönet deremot 5,90 4 af hela folkmängden och detta senare köns öfvertalighet sålunda 2,01 4. Motsvarande åldersklass i 1860 års befolkning med födelseår före 1800 visar deremot proportionen af 3,46 Z mankön mot blott 4,75 Z qvinkön, eller en öfvertalighet af det senare könet af blott 1,29 4. Den del af mankönet, hvars födelseår lågo före 1691, har otvifvelaktigt talrikt måst deltaga i Carl XII:s krig, hvaremot krigen under detta århundrades första decen- nium på långt när ej kunnat taga den ifrågavarande åldersklassen af mankön i mot- svarande anspråk. Denna verkan på hela rikets befolkning förutsätter en motsvarighet åtminstone inom fertalet af de serskilda länen. De mer eller mindre starka sänkningar, som dessa utvisa 1 hela den manliga befolkningens proportion efter krigen, hafva nem- ligen sin hufvudsakliga orsak uti den manspillan, som drabbat de åldersklasser, hvilka företrädesvis äro blottställda för krigets förödelser. Inflytelsen af senaste tiders starka utflyttning från riket, i hvars totalbelopp un- der åren 1866—1869, uppgående till 82,628 personer, qvinkön ingått med blott 34,487 mot 48,141 mankön, framträder tydligt i den sjunkande proportionen af mankön i ri- kets befolkning från dess åren 1863 och 1864 uppnådda maximum af 48,68 4 till 1869 års proportion 48,44 4. Ehuru bland emigranterna alla åldrar från dibarn till 80-åringar äro represente- rade, utgöres dock det vida öfvervägande flertalet af åldersklassen 20—30-åringar. Det är följaktligen ock inom denna åldersklass, som emigrationen utöfvat sin största infly- telse att rubba proportionen mellan könen bland den stående befolkningen — en infly- telse, som för de län, hvilka lemnat största kontingenten, äfven måste framträda märk- barast. 32 Få Ti BERG, Af det anförda framgår omisskänneligt, att proportionen mellan könen såväl inom hela befolkningen, som inom dess serskilda åldersklasser, i allmänhet är värnad af en naturordning, som tryggar möjligheten för vårt slägte att uppfylla sin bestämmelse att förökas och göra jorden sig underdånig. Men deraf ådagalägges ock, att den mensk- liga samhällsordningen har åt sig inrymd en ganska vidsträckt modifierande imflytelse. Den verkan, som samhällsförhållandena här utöfva, följes åter af en djupgående åter- verkan på samhällslifvet. Om vi tänka oss ett sundt, ostördt samhällstillstånd, i hvilket proportionen af : mankön bland lefvande födde oafbrutet håller sig hög, i hvilket någon onaturligt ökad dödlighetsrisk för mankönet ej hindrar dess liktalighet med qvinkönet att fortgå ända intill de högre åldersklasserna, 1 hvilket näringsverksamheten, ledd af klok omtanka, kan uppehållas af infödda arbetskrafter och åt dessa bereder tillräcklig lön, så före- finnes under sådant förhållande i allmänhet intet behof af förstärkning genom främ- mande befolkningselementer, genom inflyttning. En fortgående tradition af egendomliga fysiska, imtellektuela och sedliga egenskaper möter här inga hinder. Den måste tvärtom i hög grad främjas af gemensamma barndomsminnen, gemensam lefnadserfarenhet, af den likformighet i vanor, som, grundlagd af uppfostran och lefnadssätt inom familje- kretsen, sedermera fortlefver slägtled efter slägtled. Ju större den konvergens är, som de individuela viljeriktningarna här erhålla, desto lättare kunna de sammanfyta till en enig kollektiv samhällsvilja. Hemlandskärlek, medborgerlig anda, kraft i handling kunna i dessa förhållanden finna riklig näring, likasom nyhetskrämeriet i dem måste träffa en mager afsättningsort. Det goda traditionela kan i sådan jordmån otvifvelaktigt utveckla sig till rika skördar. Men sjelftillräckligheten kan ock utbilda en ensidighet, en otill- gänglighet för framsteg, en sjelfvisk isolering, som kan blifva fiendtlig mot samhällets egna väl. Tänka vi oss åter ett fortgående osundt samhällstillstånd, i hvilket proportionen af lefvande födda mankön oafbrutet håller sig låg, i hvilket en stegrad dödlighetsrisk för mankönet ytterligare bidrager att ej blott göra qvinkönet öfvertaligt redan före manbarhetsåldern, utan att derjemte med hvarje åldersklass än mer öka denna öfver- talighet, så möta vi här ett naturvidrigt förhållande, i följd af hvilket ett sådant sam- hälles bestånd skulle på det allvarligaste hotas, om ej utvägen af flyttning stode öppen. Huruvida denna flyttning hufvudsakligen antager riktningen af ett aflopp eller af ett tillflöde eller af en omsättning med båda dessa riktningar, beror af förhållanden, på hvilka lefnadssätt och näringsverksamhet utöfva en afgörande inflytelse. Typen för detta osunda samhällstillstånd företes af de stora städerna. Deras mer och mindre ogynnsamma sociala förhållanden omöjliggöra upprätthållandet af den na- turenliga tillväxten och proportionen af befolkningen, men framkalla och underhålla deremot en dragningskraft utåt, som förskaffar dem ett fortgående tillflöde från andra samhällen. Då mängd och beskaffenhet af detta tillflöde i allmänhet bestämmes af behof, af efterfrågan, af väntade fördelar, så måste det företrädesvis framstå såsom ett tillskott af befolkningen inom de arbetsföra åldersklasserna, efter omständigheterna med öfver- vigt än af mankön än af qvinkön. Men emedan behof och efterfrågan kunna vara un- derkastade betydliga vexlingar under olika tidsomständigheter, följer ock häraf, att 2 vetet PROPORTIONEN MELLAN KÖNEN. dö tillfödet kan vexla betydligt, och att proportionen mellan åldersklasserna och mellan könen inom dem måste i stora städer förete en föränderlighet vid olika tidpunkter större, än den vi möta å landsbygden. Olikheterna kunna ännu mer ökas, när städernas drag- ningskraft tillfälligtvis, eller för vissa åldersklasser, sjunker derhän, att den ej motverkar en öfvervägande utflyttning. Ju mera en befolkning utgöres af ett osammanhängande aggregat af inflyttningar, desto mindre kan man inom densamma göra räkning på en fortgående tradition af egendomliga fysiska, intellektuela och sedliga egenskaper. Saknaden af gemensamma barndomsminnen, af likformiga lefnadsvanor inom familjen, af likformighet i uppfostran och erfarenhet berättigar oss att här vänta en divergens af de enskilda viljeriktnin- garna, hvilken betydligt måste försvåra dessas sammanflytande till en enig och fram- stående kollektiv samhällsvilja. Den hemlandskärlek, den medborgerliga anda, som har sin grund i gemensamhet af tidiga intryck och intressen, kan ej finnas inom en befolk- ning, som först i den vuxna åldern blifvit sammanförd af skilda individuela intressen. Det egendomliga i traditionerna från barndomshemmet blir ock lätt undanträngdt af de nya beröringarnas öfverväldigande intryck. För att tillvägabringa en förlikning mellan dessa individuela intressen och samhällets gemensamma kraf uppkallas här intelli- gensen och det sedliga allvaret till ökad kraftansträngning och ihärdig kamp. Om i de stora agglomerationerna af befolkning flyttningarna inom de produktiva åldersklasserna ej blott stegra dessa åldersklassers talrikhet, utan ock inom dem upp- rätthålla en tillbörlig proportion mellan könen, och om derjemte en vaken närings- omtanka finner passande tillfredsställelse, så ökas i betydlig grad möjligheten af nya familjebands sammanknytande. Antalet ingångna äktenskap är ock i allmänhet och i förhållande till landsbygden högt inom de stora städerna. Ett betydligare missförhållande mellan de båda könen, helst i förening med ogyn- samma näringsförhållanden, stegrar deremot betydligt sammanlefnad utom äktenskap med dess följd af en hög proportion barn, beröfvade den välgörande inflytelsen af ett sedligt familjelif. I alla händelser är det städernas afföda, på hvilken inflytelsen af en viss raceblandning företrädesvis gör sig gällande. Detta kan lända till fördel, men i den mån fysisk helsa och kraft saknats hos föräldrarne, eller dessas vilkor ej tillåtit dem att tillfredsställa de i städerna stegrade krafven på en sund barnavård, bidrager den talrika affödan blott att till en tid öka den improduktiva och tärande delen af be- folkningen. Den fortgående tillförseln till städerna af nya befolkningselementer inom de ål- dersklasser, i hvilka den individuela karakteren till stor del redan är stadgad, måste bilda ett ständigt tillflöde af nya åsigter och önskningar, som mer eller mindre sträfva att göra sig gällande. Yttringar af ett sådant sträfvande måste framträda inom sam- hällslifvet i en stor mångfald af skilda och ofta sins emellan stridiga riktningar. Bland annat kunna påminnelser om behöfliga samhällsförbättringar, som afse framsteg, allra minst komma att saknas inom befolkningsgrupper sammansatta så som de stora städer- nas med sin höga proportion inom den vilje- och handlings-kraftigaste åldern. Ju min- dre motstand traditionens splittrade och försvagade magt här förmår uppställa, desto 5 EK. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 6. 34 E.UDIBERG; starkare kan rörligheten blifva, desto mer kan denna rörlighet blifva den vexklin civilisationens häfstång eller hämmsko. ES Om jag lyckats ådagalägga, att dessa betraktelser hafva sitt fulla berattigadddl de fakta, som statistiken erbjuder, så torde de anförda siffrorna hafva försvarat anspråk på uppmärksamhet såsom uttryck för den underbara samverkan mellan fy och etiska lagar, hvaraf det menskliga samhället företer så många märkvärdiga yteg ringar. 30 KÖNEN. PROPORTIONEN MELLAN 82050 T | | IG€0'T. |6EO'T |960'T |LEOT |SroT |ro'T |STOTIIFOT|IZGOT/IFOTIBFOTI6SOTIETOT|E90'TIBFOTI NA TULSpEIS 88 LeELFOT | 9FOT ILFOT I9FOT IBFOT I9FOT |OG0T HOT 1007 8007 6FO'T EFO'T 0C0'T 1907 6FO'TI9FOÄT uapsÅqspueT Le 9I2/9FOT IFFO'T I9FO'T ISFO'T IGFOT 1OSOT I9FOT IFFOT IGFO'T |AFOT ISFOT I6FOT ITFOT 160'T/&S0'T.6PO'T FFI TGO'T GOT TG0'T IFO I RI 9e Gel[S0OT BT EGOR J | GOT (G90'T [IEOT 1190 1090'T |OITT |ES0T/880T 180 TIFIT T/SE0'T|LSL'T 960'T|S00'T|OLOT| "OP su2oquoN Ce Pe FROT | I SFO'T |ESOT IFFOT |980T |G80'T |4G0OT 1666 |£90'T|9E0'T880'TILI6 |SCO'TI6B6 IIFITOSOT o:p su9fod10459/4 [Fö] Se /P90T leto'T 9L0T [F90T 290'7 5907. |Sc0T 9907 F807 560 TIPLOTITFO'TIEOT'T OFT'T| 196 [LR FER ge o:p spuenuwap 6& Be SOT I9FOT erOT — (EFOT I4PO'T |9G0'T 1890'T |ZE0'T |SLO'TIOBOTIGEO'TI6SO'T|690TI/6EO'T 9G0'T 260 TI6LOT| "O:P Spuektlouta4s0A [68 12/ef0T = 4S0'T |aFO'T |980'T I6FOT |660'T ITGO'T |886 |SLOTILFOTIOFOTISTOT 6TOT TGOTISLOTIIOOTI" "Op s810q2p25 ra 02ILPOT IEOT I6FOT PRO'T BLOT |090'T |660'T ILEO'T |OGOT |690T/SG0TILEOT LFOTIGEOTLEO'T IE0T/SFOTIBIOT o:p säoqreddox 08 6TIEFOT |6€0'T |950T pe0'T lerO'T ISFO'T I880'T |9FOT IECOT IPLOTISSOTSLO'TIFBG |FOO'TISSO'T BO TIEGOTILEOT COP spuefuvurssan IGT 8I|/CFOT 19OT po | OFO'T |OGO'T |6€0'T |190'T |EFO'T |ero'T |660T/6C0TIBROTI/TGOTI6LO'TIIEO'T TBO'TIPGOTI6RO TI Cop oxqar0 IST LIITGOT OFO'T |660'T |4G0'T |OGO'T |GEO'T IGGO'T |G00TIZGOTIEGOTIZSOTICCOT FLOTILIOTILEOTIGSOT) = RO PIE Sue [OEI DT ITIBFOT I61OT 9FOT 860'T I4G0'T ISPO'T I8S0'T ISFO'T 1690'T IFOOTIILOTIGLO'T/EEOTIGCOTISFO'T/S90'TITEO'TIBLOTI "Op sätoqvrexs 97 GIISFOT |GSOT LOT | Curr mejpur BuuploLO'T FEO'T |GCO'T IFFOT I6FO'T ISFOT |aLOTISCOTLEG OFO'T SFO'T E80'T 0601 /BF0 1600 TE "0:p sä1oqs] GI IPI66O'T LOT IsrOoT |-103 srasBesucpun 140I9/FGO'T IOFO'T |afO'T |6E0'T |980'T ITFOT |980T/LFO'T TG0'T/LTOT|290'T SF0'1[8E0Tl2G0'T|FR0TIO:P snHoE 490 sä10q9109) FT) e1/erOT |ca0'T lego menn sopms vo påtglggg't IFRO'T |LEOT |fa90'r |090'T |6EO'T |E26 |00T|TEO'TI8SOT 960'T/690 T|9E0'T|6901/00TT| "c0:p spuelleH |6T SI 9P0'T I6S0T IOFO'T |-spurr meraut Ppen[NS FOT |E6O'T |OGO'T leso't ITFO'T ISFOT |Lc0TISGOTIIFOTIFLOTIPEOT EFO'TI6GO'TI9GOTIPFOTI Cop snuomtel lar ITIRFO'T I6SO'T |IGGO'T Juen Yao srassyms 24014, 690'T |ISEO'T I6FO'T I6FOT |BGO'T I9F0'T 19G0'TIGTO'TI6EO'T OCOT|L90'T/2TO'T TEOTIBEOTISKOTI "OP Speisuemsriy ICT OTILEOT BTOT IIFOT aperpppaw 19738ddQ) IaroT |060'T IIFOT |ETOT ITOT'T |OROT 1266 |E80TI0O9OTI6IOTIFCO'T OFO'TI966 |BArTILFOM| CC CCCCO:p oBunpE OT 6 |6s0'T |8S0T I6FOT |9G0'T |8EO'T I8L0'T |660'T |T90'T |280'T |G20'T |LTOT |LEO'T |S€0TIIBOTlAOT/SLOTZ60'T|C60T/9E0'TI886 |COLT) CC Cop spuenon 6 8 I8S0T |T90'T 16907 | 190'T. |6S0'T ISFOT IPFO'T IFLO'T |9F0T I8FO'TIZLOTISLOT/6RO'T/FIOTIF6O T/C6OTIGTITIESOT) HIERTA Z ILFOT ITFO'T 8E0T | 2FO'T |6S0T |660T |ES0T IGrO'T |ErO'T |990'T 4G0'T/60T'T|)OGO'T/C20'TITFOT|620'T 680 T|JEFOT| op säraqouoxsr]L | 9 I6FOT |990'T |660'T OFO'T IG60'T IIGO'T |6G0'T |B€0'T IFSOT |6FO'TI6EO'TB90T/4E60T|200T/F00T|GLOTIBBOTIY0OTLT) "op säurdoxuop 19 G ICFOT (0S0'T |EC0T | 080'T. SFO'T |8€0'T IIGOT ILE0'T |gS0'T IPFOT SCOT Sc0'TF90'T|LOO'T L9OT|/OLOT|SEOTIF6G6 | vorp spuepnSrasN IG i; F I980T IPFOT GROT | G60'T |9FOT |OFOT |E60'T |6SOT |890'T |6SOTI6FO'TT66 |FEOT|/TÄNT/TEIT I00T/SFOT 2901) o:p spue[uemtopos Ip € IerO'T IPGOT I8S0T ö20'T |6FO'T |660'T |LFOT |980'T |4GOT |ISBO'TIBLG |6TTT|6EOT|BZ0TIFTOTLLOT OFOTIOSTT) "cop eresddQ 6 & I9FOT |&FOT |6680T | 260'T |9FO'T IlSro'T I6G0O'T IEFO'T ISFOT |290TIFGOTI6LO TIFBOTIGOTT/CCOTIO9OTI2GC0TIBTO TI uer swjoqx2045 |& I Ip8O'T (660'T (860 lOSO'T I6TO'T IPEO'T TOT I660'T I280'T IOFO'T 1OGOT I8S0'T 1926 ITEOTIG90'TLG0TI290TIFEOTIBBG TOTTOBOTI pegs swjoqxd0js IT "uaprn | | | | 2 m ”YElr LTL — TU] - TLL —T6LL = 1081 = TIS] TeSL— 691 |- TE -— Tcs1 | 1991 "2981 '€98I H9S1 '€981 "9981 98 "S9S1 69ST i | | | | | "STASUP[ "UOxUrAb Oo:p OOO'T J0W UOUBTI IPPOJ IPUBAJOT "I ON 'deL FI TYIBERGA Tab. N:o 2. Lefvande och dödfödde mankön mot 1,000 d:o d:o af qvinkön. | | | Medelpropor- 1869. | 1868. | 1867. | 1866. | 1865. | 1864. | 1863. | 1862. | 1861. SO Kal 1869. |af endast lef- | vande födde. Stockholms stad ............ 1.027 | 1,109 | 994 | 1,059 | 1,071 | 1,071 | 1,059 | 1,034 | 989 | —1,046 1,039 | Stockholms län ............ 1022 | 1,058 | 1,066 | 1,062 | 1,110 | 1,080 | 1,107 | 1,054 | 1075 | LOT 1,063 | Uppsala d:onsssugs issn | 1,116 | 1,061 | 1,085 | 1,025 | 1,087 | 1,056 | 1,134 | 991 | 1,042 | —1,058 1,051 Södermanlands d:o ......... | 1,070 | 1,050 | 1,017 | 1,059 | 1,067 | 1,049 | 1,003 | 1,048 | 1,058 | —1,046 1,040 Östergötlands d:o ....... | 1,006 | 1,047 | 1,090 | 1,080 | 1,022 | 1,076 | 1,067 | 1,061 | 1,049 | —1,056 1,042 Jönköpings d:o ...... ...... | 1106 | 1,039 | 1,084 | 017 |. Lör | 1,043 | 1076 1,046 | 1,057 | — 1,052 1,045 Kronobergs d:0............. | 1,039 | 1,034 | 1,033 | 1,045 | 1,036 | 1,061 | 1,122 | 1,064 | 1,079 | — 1,057 1,050 Kalmar id:0 7. at..dal se 1,055 | 1121 | 1,104 | 1,108 | 1,072 | 1,039 | 1,090 | 1,091 | 1,049 | — 1,083 1072: Gotlands d:o................. | 1111 | 1,000 | 1,056 | 1,097 | 1,083-| 1,080 | 1.081 | 1,124 | 1,045 | —1,075 1064 | Blekinge d:0................. 1,054 | 1,146 | 1,014 | 1,051 | 1,069 | 1,032 | 1,063 | 1,084 | 1,005 | —1,056 1,047 Kristianstadsid:or SA | 1,044 | 1,049 | 1,041 | 1,020 | 1,073 | 1,055 | 1,046 | 1,023 | 1,059 | 1,046 1,038 | Malmöhus d;0............... | 1,062 | 1,059 | 1,103 | 1,053 | 1,045 | 1,060 | 1,054 | 1,039 |. 1,063 1,059 1,052 Hallands d:0 ............o0n. 1,110 | 1,083 | 1,034 | 1,087 | 1,049 | 1,073 | 1,039 | 1014 | 981) 1,051 1041 Göteborgs och Bohus d:o | 1,037 | 1,039 | 1,040 | 1,050 | 1,058 | 1,038 | 1,031 | 1,062 | 1,090 | —1,049 1,040 | Elfsborgs d:0 ............... | 1,004 | 1,057 | 1,061 | 1,088 | 1,054 | 1,048 | 999 | 1,062 | 1089] > 1051 1,043 | Skaraborgs d:0.............. | 1,086 | 1,048 | 1,075 | 1,055 | 1,061 | 1,089 | 1,084 | 1,088 | 1,016 11061 1,051 Vemmlandskd of reeAT | 1,067 | 1,042 LO67 1,084 | 1,060 | 1,093 | 1,087 | 1,087 | 1,014 | —1,068 1,060 | Örebro, d:0.sstu | 1049 | 1,058 | 1,083 | 1,051 | 1,093 | 1.055 | 1,044 | 1,071 | 1,048 | — 1,061 1,051 = | Vestmanlands d:o .......... | 1,068 | 1,041 | 1,101 | 1.061 | 1,005 | 992 | 1,092 | 1,069 | 1092 | 1057 1,046 Kopparbergs d:0 ........... | 1,066 | 1,057 | 1,041 | 1,033 | 1,046 | 1,047 | 1,049 | 1,066 | 1,070 | —1,052 1,045 | | Gefleborgs d.0............... | 1.015 | 1,080 | 1,059 | 1,022 | 1,018 | 1,048 | 1,066 | 1,078 | 989 | 1041 1,034 | Vesternorrlands d:0........ 1,081 | 1,103 | 1,055 | 1,053 | 1.073 | 1,068 | 1.050 | 1,040 | 1,079 | 1,066 1,059 | Jemtlands d:o .... ......... | 1,066 | 969 | 1,133 1,112 | 1,051 | 1,083 | 1,114 | 1,087 1,081 | — 1,078 1,068 — | Vesterbottens d:0 . ........ | 1,039 | 1,160 | 1,000 | 1.070 | 975 | 1,090 | 1,035 | 1,059 | 1.003 | —1,048 1,041 | Norrbottens d:o ............ | 1,080 | 1.013 | 1,097 | 1,128 | 1,042 | 1,119 | 1,025 | 1,036 | 1,060 | —1,067 1,060. | Rikets:sd et oense 1,054 | 1,061 | 1,063 | 1,060 | 1,051 | 1,057 | 1,061 | 1,059 | 1,048 | 1,057 1,049 | Landsbygden ............... | 1,053 | 1,059 | 1,069 | 1,059 | 1,051 | 1,057 | 1,062 | 1,060 | 1,052 | 1,058 1,050 Städerna sr | 1.058 | 1,075 | 1,021 | 1,069 | 1,055 | 1,059 | 1,058 | 1,057 | 1,026 | 1.058 1,044 Rn PROPORTIONEN MELLAN KÖNEN. 317 Tab. N:o 3. Proportionen mellan de föddes kön i några andra länder. Lefvande födde mankön på 1,000 d:o qvinkön. Finland. | TO rea e.ssee- Boris rn 1,024 | 1 0 SE SEINE ös 1,035 CT SET (GI EEE SINE rr 1,029 FSI OO a lidsssevos Beovere lena 1,028 Me 1800!..2....ss7.o. LE ANN 1,038 1801—1810.................. GR 1,035 11811—1820:..<.... ÖRE P. RGU ER 1.033 REIS30.. 2 oisossosess0 öra ed SAGE ON a des 1,036 ISSN os sntssns Ner 1,038 ET ET SNS AR 1,036 SOA reds sodesdadkendees 1,046 | RS S0 ed dåd 1,045 | TI Tpegonsete fog SBR ER RSA BE INSE BE 1,047 SS rese Sr ardeadera 1,039 TE öre EE SEEDA SRS: bt 1,051 Norge. 01513 fä NS OEASNENENERGE 1,043 TE ST - SMR SSE 2050 EGT SR RARE RE 1,040 = JU ARE OR 1,051 RR ooslekessesirassere gens 1,043 0 Sr) BERTS SA 1,051 0: ==[1235 AE ANA Sd 1,059 Ca DS [210] Ile AE ENE SSE 1,054 SR ÄR odon ossres ter sedeer 1,051 | 07167 JAG EN SEN BR Rd 1,051 SS or are del isanbeses endas 1,044 056-18605. a oosssoose ses os: sön r uns 1,060 TE Tbegons oc BEER SARAS AREA I 1,052 TE okeereorde BE KR SMR ste 1,055 Eragon ER EI EG 1,061 RR oe rain ease dars 1,064 ere ELER SE (EA SAN 1,057 SE ENE LA NER 1,058 TT ieegnala ESSER RSA ESSEN SA 1,061 0 Sr see åke ANSER SEA IS ES SA 1,059 Frankrike. 150038 a or esse ste sas 1,063 | (S7Z DEE (57/5 15 TN EEE 1,063 | (bl (==) (0-9 ME SSA ARE se er 1,065 [EST TEST ISA I art re ras lr ögna ENE 1,060 1 (67 151 VERSA EA 1,059 ESS re Sa SE Je ere Syr JON sl ed 1,053 1 STI (23) TJ NE et CS ERAN 1,054 1850-1860 a or ooo öer se Tees 1,051 FÖRSTE FROSSA Se ne AR na 1,051 Lefvande födde äkta. [SORTI TEE RSESES Renee 1,063 IS20-—-198257: so sg lose srb sn et a 1,065 I83E-— [807 orre sys deke dens 1,067 NSSOE STORE RT EN 1,062 | [0/14 = [oll yr ORGAN 1,061 846 SE0 FR Ne rr Br ER 1,055 STIEIS50 dr de dt SA Ads 1,055 HSA SG0 RENEE 1,053 | fö DÅ I fö 5 AR EE VN SK NGAN 1,053 Lefvande födde oäkta. S00=152044 sd SR åa nte 1,056 1 (SVA = (27 args SE SER Se 1,040 SST [SSI IR ok FS er SR 1,045 NIS0= HL OT0R EI fr Sege AA 1,034 18TE-NIBIS KE Ford ia rn end Jere 1,035 | [FE 000 1 Sot ep BR ER 1,033 If TNE OT TARA 1,030 HS50-—1S001-A4 sin DR nan 1,038 RESTE SORAN 1,032 Dödfödda äkta [SE 4 [Sn fena Beror ARD lbre äter RE 1,499 Dödfödda oäkta J (02 lad (01 PRE PAA EU SA SE EE 1,248 Landsbygden: lefvande födde. 1 00, 5) ES] förra RN er rn e SA få bc RA 1,053 dödfödde. 1 fö FE IS ra RAT 1,540 Städerna: lefvande födde. 961 IS00E RET anka 1,043 dödfödde. 118, 21 (= fö ra AA rg a 3 Lefvande och dödfödde mankön på 1,000 d:o d:o qvinkön. Danmark, 1801—1833......... SRSTS SOS TE SST 1,058 1855 18501-5-02 MIR ens 1,062 E00-— LD u Sed aan 1,063 Äkta. 1835-1814. EF AS RARE. 1058 TSA5= 1800 ösesdesdsesetvecensernen een 1,056 1855:-18599..55 5 ERNA, 1,064 | nn NT TE rr änn ssarel na. 1,063 Landsbygd. [3 op ROSENS 1,064 IS605 180 eo sorter ere itesled 1.068 Städer. 18555-1690: fdr dr sr RRA Voss een 1,058 3800-1867 toa dad ARA 1,061 Köpenhamn, 1860-1860 5102 50e EST der dee ste Ab ges 1,029 Preussen. I 153 (il bo BÖNDERNA ASSA AA RE 1,059 | I [22 fara ARN SR SAN 1.058 | I (515 ES [3 sy TSAR NAN SFR 1,051 | 1859—1860......... ERE EP 1,058 | Äkta. | S16--18015;2: BE 50 ordreeko äte 1.061 | [FSST AE HSN UTSER SSNSNTTSTTETSTRESEN 1,059 1 (3005 —31 (3 5 YA rsakom rst Ge SANT 1,060 Oäkta. ÖL IG Bl rese sjön rr 1,033 1837—1846............ ÅNS 1,039 I (St ME Lös 7 RSA NTA 1,044 FICK BERG, 38 Tab. N:o 4. Öfversigt öfver förhållandet mellan vissa åldersklasser af Sveriges befolkning vid slutet af nedanstående år. Bland 100 personer af Rikets till ålder kända folkmängd voro i nedanstående åldersklasser: Proportionen mellan könen inom hela 0—10 år. 11—20 år. 21—30 år. 31—40 år. 41—50 år. 51—60 år. Öfver 60 år. folkmängden. År. - SE - z - = T Man-/| Qvin-| Båda | Man- | Qvin- Båda | Man- ÖV Båda Man-/| Qvin-| Båda | Man-| Qvin-| Båda |Man- |Qvin-| Båda | Man- Qvin-| Båda | Man- | Qvin- | Re kön. | kön. | könen. | kön. | kön. | könen.| kön. | kön. | könen.] kön. | kön könen.| kön. | kön. | könen.) kön. | kön. | könen.| kön. | kön. | könen. kön. | kön. i 1751 | 12:08] 12:07] 2415] 9:35) 9:60) 18:95] 7'75 | 8'87 | 16:62] 6'15| 679 | 12:94] 4'60 | 5281! 98831 336 | 431! 767 | 389 9:79 | 47:18 | 52:82 | 1751 1754 | 12:08) 12:17) 24'251 9:01) 9:22) 1823] 7'81/| 891 | 16:72] 648 | 7:02 | 13501 4:73 | 5301 10:03] 347] 4381] T781 382 9:49 I 47:40 | 5260 | 1754 1757 | 12:02) 12:10] 24121 9:03) 921) 18241] 757 | 89 | 16:26] 674 | 7:38 | 14121 4:89 | 546 | 10:351 3:56 | 4:30 | 7'86 | 3'67 9:05 | 4748 | 52:52 | 1757 1760 | 12:26) 11':87| 24:13] 9:21] 9:36] 18:57] 7'24 | 864 | 15:90] 6:49 | 7:41 | 13:90] 4:95 | 5'68 | 10:63] 352 | 4:29 | 7:81 | 3'67 | 5'39 | 9:06 | 47:34 | 52'66 | 1760 1763 | 11:78) 11:84) 23:62] 952] 967) 19:19 | 7:26 | 841 | 15:67 | 6:60 | 7:36 ; 1396 | 5'14 | 5'82| 1096] 3:55) 4'34 | 7:89 | 3:59 | 512) 871 | 47:44 | 5256 | 1763 1766 | 11:70) 11:65] 23:35] 970) 9:84) 19:54] 7:29) 8251 15:54] 6:53 | 7:36 | 13891 524 | 5:92 | 11161 360] 4:32] 7:92 1 3:55] 5051 860 47:61 | 52:39 | 1766 1769 | 11:54! 11:68) 23'221 966) 972) 19:38] 741 15:58 | 6:56 | 7:17 | 13:73 | 5:34 | 6:02 | 11:36] 3'68 | 444 | 812 | 3:58 | 503 | 861 I 47:77 | 52231 1769 1772 | 11:40) 11:50) 22:90] 9:82] 9:88) 19:70] 770 16:14 | 6:31 | 6:97 | 13:28 | 5'31 | 598 | 11:29] 376 | 449 | 8'25 | 3:58 | 4:86 | 844 | 47:88 | 5212 | 1772 1775 | 11:10) 1121] 22311] 945 9:83) 19281 817 17:01 31 | 7:04 | 13:35] 535 | 6:01 | 11:36] 3:98) 4:62 | 860 I 349 | 4'60 | 809 | 4785 52 15 | 1775 1780 | 11:13] 1122] 22851 YI1l| 940) 18511 828 17:27 | 6:65 | 7:13 | 13:78] 5:25 | 5'86 | 1111] 4:09! 4:69] 878 | 3'54 | 4'66 | 820 | 4805 | 5195 | 1780 1785 | 11:13] 1113] 22261 886) 893) 17:79] 816 17:02 | 7:00 | 7:43 | 1443] 527 | 570 | 10:97 | 4:07 | 4:74] 881 | 376 | 4'96 | 872 | 4825 | 5175 | 1785 1790 | 11:21| 11:10] 22.311 8:93) 9:15! 18:08] 766 16:41 | 6:85 | "753 | 14381] 542 | 594 | 11:36] 3:97 | 4:68 |- 8'65 | 3'81 | 500) 8'81 | 47:85 | 5215 1790 1795 | 11:52] 11'52| 23:04] 9:08 9I24| 18321 736 | 8 15:69 | 6'72.| 742 | 1414] 561 | 613 | 11:74] 3:80 | 442.; 8221 3:83 | 502 | 8:85 | 47:92 | 52:08 1795 1500 | 1149/ 11:50] 22:99] 911) 916) 18271 748 | &: 1579] 6:56 | 7:28 | 13:84] 5'65 | 6:24 | 11:89] 4:00 | 4'62 | 8'62 | 370 | 490 | 8'60 | 4799 | 52:01 1800 1805 | 11:34 11:35) 22:69] 9'41| 9:48 18:89] 7:77 | 8401 1617] 6'18/| 6:93 | 1311] 547 | 614 | 11:61 | 417 | 4:82) 8:99 | 366 | 4'88| 8'54 | 48:00] 52:00 | 1805 1810 | 10:92 10:97) 21:89] 971) 9 78 19:49] 7:47 | 854 | 16:01 | 6:35 | 7:07 | 1342] 5'32 | 613 | 11:45] 4'26 | 5:00] 9:26 | 3'66 | 482 | 848 | 47:69 | 52:31 | 1810 1815 | 10:98 11:01) 21:99] 945] 9 49) 18941] 7:99 | 879 | 1678] 657 | 7'30 | 13871 4'97 | 5'76 | 10731 406 | 492 | 8:98 | 373 | 498 4775 52 25 | 1815 1820 | 11:59 | 11:60] 2319] 892! 9:00! 17921 8'36 | 8'74 17:10] 643 | 7:16 | 13591 508 | 5 '80 | 10:88] 3'86 | 471 | 857 | 371 | 504 47:95 | 52:05 | 1820 1825 | 12:47 1241] 24:88] 8'Y2| 902] 17:94] 7:85 | 8101 15951 6:65 | 7:22 | 13:87] 5'04 | 5'77| 10811 349 | 4'81 | 7:80 | 3:68] 507 4810 | 51:90 | 1825 1830 | 12:58) 1254! 25121 954 9:63) 19:17 1 7:39 | 7:65 | 15041 678 | 716 | 1394] 4'89 | 5'67 | 1056] 355 | 434 | 789 | 343 | 4'85 4816 | 51'84 | 1830 1835 | 12:10 12:03) 24131 10:37] 10” 40 2077 | 7:42 | 7:63) 1505] 649 | 6'811 13:30] 5'15 | 5'83 | 10:98] 3:53 | 4:38] 791 | 3:25 | 4'61 4831 | 51:69 | 1535 1840 | 11:71] 11'61] 23'32] 10531 1058! 2111] 7:99] 8:28) 16:27] 608 | 642 | 12:50] 527. In 3:50) 4:33 | 783 | 324] 462 48:32 | 51:68 | 1840 1845 | 11:50) 11:53| 23031 10:071 10:10 20171 863 | 8'88| 17:51] 614 | 644 | 12:58] 506 | 5'56 | 10:621 3:72 | 4:50 | 822 | 324 | 4'63 48:36 | 51'64 | 1845 1850 | 11:66] 11:57] 23:23] 969) 9:72) 19:41] 873 | 897 | 17701 6:60 | 6:94 | 13:54] 4776 | 5:23 | 9991-380 | 4'51 Sida BLA 48 45 ) | 5155 | 1850 1855 | 11:73 11'60| 23:33] 9:56) 9:63) 19:19] 8'27 | 8:55) 16:82] 7:16 | 7:50 | 14:66] 479 | 528 | 10:07 | 3:63 | 4271 7901 3:33] 470 5153 | 1555 1860 | 12:02) 11:86) 23:88] 940] 941) 18:81] 7:90 | 816] 16:06] 7'16 | 7:56 | 1472] 5221 569 | 1091 | 340 I 4:01 | 741 | 346] 475 | | 5144 | 1860 å | | | | | | NT EV 11'64| 23:29] 9:44 955) 18:99 | 7:80 | 851 5:31 I 656 | 715 | 1371] 514 | 577 | 10:91 | 375 | 449 | 824 | 3:58 | 497 | 855 | 47:93 | 5207 | | | I I | | 1861 | 12:08) 11:92] 24:00] 9:40) 9:38 18781] 7:89 | 701 | 741] 1442] 528 | 5:73) IlO1 4:07 | 7T'54 | 346 | 474 48'60 | 1861 1862 |-12'17| 12:00] 24171 931) 926 1857 (6 20 | | 6:91: 29 I TAR0N 5:39) SSL | 11:20 4081 756 | 348 | 476 48'65 1862 1862 | 12:26 12:06] 24'321 9:25) 9:22 T'81 | 15:87 | 6'83 | T'21 | 14'04] 557 | 5,99 | 1156 4:03 | 748 | 349 | 476 4868 | 1863 1564 | 12:28 12:07) 24:35] 9:25) 922 TT | 15781) 6: TEL SIGN H:656'0K AE 4:03 | 7:49 | 349 | 474 | 823 | 4868 | 1864 1865 | 12':32| 1213] 2445 23 919 7:69 | 15:62 i 08 13:78 | 572 | 612 11'84 410 | 7:63 | 351 | 475 | 826 | 4864 | 1865 1866 | 12:43 1222! 24'65 9:21 759 1541 1358 ST 6033 4:18] 7'80 | 352 | 472 | 824 | 4864 | 1866 1867 |1245| 12:25] 2470] 9:32] 9:28 T'55 | 1533 ISAR | | 60 TERO | 4:23 | 7:90 I 349 | 468 | 817 | 48'64 | 5136 | 1867 1868 | 12:22) 12:01] 24231 9I'51| I45 18:96 | 7:55 | 1536 688 | 13:33] 570 | 614 | 11'841 378 | 4:36 | 814 | 347 | 4'6 814 | 4853 | 51:47 | 1868 1869 | 11:98] 11'78| 2376] 9'64| 9'58| 19:22] 7:57 | | 15438 6:33 6:80 | 13131 575 | 6'22 | 11:97] 391 | 449 | 840 | 3'44 | 4'6 8:08 | 48:44 | 5156 | 1869 30 KONEN. MELLAN PROPORTIONEN CFO | "Hunnfojaq Bquevw 4 gp ruddn fa nuur ie | APOT | ocgr | ocgt | o.gt | | | FR SKON [[S:8KA LorsveE Sva | GPOT | v.gr Iles | E.8v Ive I ver | egt TCO Inclsre eler IEgigrn INB.sa stek Il kBRe NETSval es GROT fdoLgh | gt | Eg | Eg | E.gb I Egv | 1.87 | ocgt I ogt Y9FOT L8v Ieh.8v Iig.gv lege | dgr I og | E.gral Tev ller | och | (SECO IEr.sr läser Ikigen Leer lergr i EeK olgea I Bllvaal folskl I rien | ek 6FOT ogiv | z.8sv IFegr IPElgka I fier dig langre ogtöllist | 18 | ocgt KPO:TE lerisike I sigiR on orgra Ikolsikar orginal vigki I Gbisikil Fisikan ISisro | Eigea kisko kelT GrO'TE | 8-8 pss I O.8rr Kolsva Siev t ggr IISisran pisvan tessiko | Elsker sr og CFOTE | USESrE NRASV hki8r i xAiska I S:BY NIKGISET Itersra I Disva Friska lorgk oo llvisra net Koler 9F0O'T 8.87 |-ögF I Lo.SE o:673 | öv IaRLer ISS bskalklest | fis I cert log Logt 8c0'T 8.8r | G.gb | 6.8 I G.gb I G.gb | o.6b | 1,64 | o6t I 6.84 | 9.8b | 9.8 | b.g+ 1.8+b 1.8+b 1C0T S.6v NIER6TR | bi IEEE ILEIOR ILL.SP L.g+ S.g+ I.8b | glv | 6LV | S.g+b E.8t | z.g+t SPOT £ 8 Iresv rot rosa ORT Ire:sk Israel serallksro lost | o8K | Fer | eler IeRv | ost TFOT E.6F--1 E:67 IEI b6V I VIGR | c6T | Si6p ragva Lig | 4.87 Ilorgrol 6i8r I digt | Ger | ost | Ger IG0'T | 8.8v | 6.8v | o.6b | o.6b | o6t | 6.8r | o6t | o6t | o6t | 6.8p | 88 | Lgr | 9.8r | ter &8F | &8P SKOTE lars les. sr el rogre kors Iorsk sige sisra I olskallorka | 4st |NAierin IASPOlKAGE I E:8t löp | ock AcOmg I:s | 9:8r i Leve aligval AisTöre:sk fostra sera Ser | vek Ssk vigt Ser lagt | Gc |.asP 660'T | E.8v | E.gv | 8.gr | ggr | ggr | Lgr | ggr | 6.8 | ast | 88 | 6.8 | 6.8r | L.6H | 0.6; | T.6F | G.S STOMI | Crse Exsor Tj elgra eos | elöviire.ggT 19.670 IGlVE leler) E:67 | Gör INTER ILLER 0:6P 18:87 | J.S (04 EEE STAR gena EAA rd Bes Lb L6V | 8.6b | 0:06 | 6.69 | 6.6 | 8.6 | LEV | &6H | T.67 $90'T 1.05 | 1.0S | T0S9 | 1.OG | 0.08 | 8.6v | P.6P | &6P | &6P | 6.85 | ö6P O.6P | L.8P | G.8P | G.8P | CSF "uONurAb 000'T Bd | | por "6981 "SIST | "LIST |"YYIST | "SYST |"OYST | "SSST | "OCST | "SFST | "OFST | "S&8K | 'O8ST | ”SaST "OGST "”STST "OTST | apuvAjorT | | o:p ejesddn | o:p säogq1eddoy O:p SPuv[uBwWijsaA o:p s310qa2g o:p spurgog <> o:p säurdoxuop O:p SI19q0u0IY o:p 019210 o:p Spuel[eH Ut O:p SUJJOGIION O:p SI1OQUILAS O:p SPUur[UIaA O:p SILOQSI[A o:p 93uro4 o:p sugog 4920 säroqajon O:p SPeJSUTIJSLIY Ses SRA DISA SNS abefga o:p snyowpeN uej spuruwng "(4 85 oppeuddn uvg squndssugsm powm) u9p3urLTIYLOJ eI9U Je 20u9904d 1 u93uraN[oJog BINUBW Je J9pUeTINs BAISSIJONS Ed apusaste I UOUEI ULII9T Isj9IOJTUafL 'G O:N del 40 FI IT.VBERG: Tab. N:o 6. Jemförelse mellan folkmängdsbeloppen i åldersklasser inom nedanstående län i procent af hela folkmängden. Stockholms stad. Uppsala län. Jemtlands län. - FINA 1810. | 1885. | 1860. | 1810. | 1835. | 1860. | 1810. | 1835. | 1860. | klasser. fp Send 3 [AN = SN | | | | i m. q. m. q- mysig: m. | q- m. q- m. | q m. q. m. q. | m. | q- OT T34 T82) T54l TI2 807 8221 1064 10:96 11:60) 11:47, 10:67| 1052] 1072 10:88, 11:29 11:00] 1141 | VI=—=220 00080 T54| T48) 893) 807) 693 693] 861] 8521] 946] 998 9:03] 9131 I76| 967! IB 945! 898 121-30... | 832/10:58) 12:83) 10:62] 12:24] 1117] 688) 7:84) 745) 767) 797| 857| 72 754 730) 737 T34 Sd 408 | 8389 916) 937) 9:97l 971 10:61] 572] 683) 673) TEL] TO7| 7811 599 642) 674) TOL| 725 FEAR | 6:68) 801| 4:59) 7:28 523) 779) 585 650) 502 GON 553) 597 Hel 588 549 553 Hel [NOT 00 esse | 4:08) 597 Sä 4:79 2:31 4'86 i 612). 3581-4981 -3'69' 496] 442) 514; 374 F0ORTLIG | Öfver 60......... 2:89) 574 151 455) 128) 465] 450| 602) 319) 525 341 567) 485| 631 472 639 Sa 63 | NERE — SRS Ti Summa | 4524, 54:76, 47:00) 53:00| 4577 54:23 Gå 52:79, 47:03) 52:97 = 52:63) 4816) 51'84| 49:16) 50:24 om — AA mm | 100 100 | 100 100 100 100 100 100 100 BRN tg deal på / q J | 2 fl 2 Lek SMÖR TR : | , ” obj bea AE ES rg RE RAA VIN DLNGEEIA UetyN SG VR [SAR "JAN I - hy pv ET Kö Sv rån tassar W Dr t É , . i w 04 sök wil» I UV i BETA ETIAA VR gl SALA ARA " q 21 MON ACA ANGER fa Four + ville AR Mankönets relativa talrikhet i procent af hela folkmängden vid folkräkningarne Sverige från år 1750. LTolkriäkningsär: 1L51 1454, 115), 1760, 1763 1766, 1269 £YY2, och från är 1VV3 hvert lante år, men blott stilisvis från 1222 till 1795. e& Pipe h H Sopulalion mavculune ÖA NIO VANLCES: [ 20 1800 10 30 no 0 [ 70 ADR FP Orr - I HI Ed CETET Ag Hi Ht EadtElt st = 4 arne FELLIE Le > 40” H5 — Golands län. — Blekinge län. — Kristianstads län. Malmöhus län. Hallands län. — Göteborgs oc Bolus län IN Ganaagnag TELIA RERELDEET ls il Wi HONDET i NENIR ARRNN (LJ a 403 I - — KS — Uppsala län. — Kronobergs län. Ia Stockholms stad. Södermanlands län! Jönköpings län. — Kalmar län. — Stockholms län. 3I3RS33:|] 33:55:33 3::55: 2 5 i 506 AR KB KR CL — Jemtlands län. — Vesterboltens län. — Nonmbottens län. — Gefleborgs län. — Vesternorrlands län. Vestmanlands län. Kopparbergs län, 2 Verndands län. Örebro län. AD ) (/ ”TwID ANOA ob Ssd Pr 022X2T AN cf MIDJAN dor v ö do MP OGLIYJO MEAN MEN JE OPEL ENIR ER fn AD (IAL Ub Å pgo hb LP 9 LONA 0 PONG AA " PL bd) [a MT äg dar L ( öre BRC OSAR TN SN HSAN AD QC-AY EM . APO 0 ONE Tlörgk le tl yt Sr d oc » x js AR FN” Cå > JA: P-06-1e4 Mar > ur up 001 sp DET Dr St BEAR NTSRDNS S SSScC3c0C0cSSSccoce Se ANASHTNE 5 Ip fe Bb & sococe NORA ET = SOCCcC3ccc002SSS rote ANIGPONSSANN - eSSocccclee ER NN -= [ 07 iv QF-0 AR rant i eo e td orget c98T 0987 ce8T ocet ). ') La plupart de ces améliorations seront appliquées au météorographe imprimenr å la construction duquel je suis actuellement occupé pour le nouvel Observatoire météorologique de Vienne. K. Vet. Akad. Hamdl. -B. 10. N:o 7 j2 10 A.-G. THEORELL. MEÉTEÉOROGRAPHE IMPRIMEUR. En premier lieu, la construction sera compléetée de facon a donner aussi les observations sur le vent et sur I'eau tombée. Ensuite, j essaierai d'indiquer de la maniére ordinaire les degrés au-dessous de zéro. Mais, ce qui sera peut-étre d'une portée plus grande, jétablirai la communication entre les thermométres et Vappareil enregistreur entierement au moyen de courants galvaniques. Cela comportera un avantage dont importance n'est peut-étre pas a dédaigner: il sera loisible de placer Varmoire des thermométres a F'endroit et a la distance que I'on jugera convenables, en méme temps que l'on pourra monter lPappareil enregistreur a peu prés dans tel local que I'on voudra, sans autres mesures préalables que la construction d'un pilier en pierre. 4 Kongl Vetensk Akad. Handlingar, Bd 100) INTE =E A G. Theorell, météorogr aphe.Pl.I. Skalå: 4 del. A GC Theorell, metréorogravhe AA Sd | Lirh. ctr h. Schlachter & Seedorff,Stockh Fig.2 1 = SD ( mel Vetensk Akad Handlingar, Bd 10 ,N2 7. Kongl Vetensk Akad. Handlingar, Bd 10,N? 7. AG Theorell météoro$raphe Lid m Fig 3 UN I | SN ON Ila | Man I FUCCC TE FUN Mp [lige sl ALL dl I nl ll TA Fer [l ide (Um em [Il UN IM it | [1 Wtzrt 0 OFTA ÅN Hart E Un o o / / o o o OR o oc o Ant Fiq.5 Lith o tr.h. Schlachter & Seedorff,Stwch IKONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 10. N:o 8 ä BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN GRÖNLANDS LAMINARIEER och FUCACEER AF JG. AGARDH. INLEMNADT TILL K. VET. AKAD. DEN 27 SEPTEMBER 1871. STOCKHOLM, 18572. P. A NORSTEDT & SÖNER KONGL BOETRYCKARE. ee oc or smbdålt Akavtsasal MaE JJTT Ami I CR ade - od >” 1 14 Une HERVAVTE Hog ATEA AE ed "LLQ; i” & ” LO ,. | Ö Hest AA Abb 8 = = a OL ULAR et hk AMbordeRANEJ - a dö) äder den Svenska expedition, som förra året företogs till Grönland, insamlades en del Alger af D:r BERGGREN så väl i närheten af Disco-ön (vid Claushavn, Iacobs- havn, Rittenbenk, Godhavn) som några breddgrader sydligare vid Sukkertoppen. Oak- tadt antalet af de insamlade arterne icke är serdeles stort, och Grönlands algerne redan förut torde anses vara relativt bättre kända — hufvudsakligen genom den yngre VaAHLS ganska rika samlingar — så finnas dock bland de nu hemförda några former som hafva större intresse för Algologen, på hvilka jag så mycket snarare har ansett mig böra fästa uppmärksamhet, som de, jemförde med de Spetsbergska, lemna tillfälle till komplettering och beriktigande af ett och annat, som jag om dessa sednare i en föregående uppsats anfört. Sedan Algerne från de andra arctiska stränderne numera jemväl äro någorlunda kände, har jag ansett mig kunna våga förutskicka några antydningar om den arctiska hafsvegetationens allmänna character. Det är nemligen icke blott flera eller färre olika arter, som ger åt hafsvegetationen inom olika zoner en olika prägel: arternes fHertal eller fåtal, deras mer eller mindre omvexlande allmänna form och utseende, deras stor- vexthet, individernes mängd o. s. v. kan gifva ett mycket olika utseende åt den alg- bevuxna stranden af olika haf. Likasom inom den nordiska barrträdsregionen det är fa arter som i oräkneliga antal sällskapligt samboende individer bilda skogarnes hufvudmassa, synes det äfven för den nordiska algfloran vara en allmän character att få och hvarandra liknande ar- ter, men som förefinnas i oräkneliga antal individer, utgöra den vida öfvervägande de- len af algvegetationen. Det är i allmänhet Fucusarter i den öfversta hafslinien, och Laminarieer nedanför, hvardera med sina parasitiska beklädnader, som trängas om hvarje sten och klippa; och det är endast på localer, som i någon mån afvika från de vanliga — större djup, starkare strömdrag, lugna vikar, instängda hålor 0. s. v. — som de icke serdeles talrika andra arter förekomma, hvilka dessutom tillhöra den nordiska alg-floran. Hvarken genom sin mängd eller sin storlek kunna dock dessa sednare sägas ge någon synnerlig omvexling i det allmänna enformiga utseendet. För den som jemför den algbevuxna stranden vid våra egna vestra kuster med det sydligare Europas, måste denna enformighet i utseende vara serdeles i ögon fallande. Att sluta af de algsamlingar, som blifvit hemförda från högnordiska kuster, synes der enformig- heten i så måtto vara större att de förekommande arternes autal i det hela torde vara mindre än som redan hos oss är utmärkande. Det har vidare, och som det synes med rätta, blifvit angifvet såsom utmärkande för vegetationen i kallare haf, att dess arter ofta äro serdeles storvexta. Och icke 4 Ja Gr AGARDH. minst är detta förhållandet med de nordiske algerne. Lamtinaria Sacharina och L. digi- tata, Himanthalia, Alaria, Scytosiphon filum o. s. v. från våra egna stränder gifva endast en svag bild af hvad mera arctiske regioner i sådant afseende kunna framvisa. I stället för att medelhafvet och andra varmare haf knapt äga någon alg, deraf äfven fullt utvecklade exemplar icke rymmas inom herbariernes vanliga format, så är der- emot detta allt för litet för att derefter afpassade exemplar skulle gifva någon nöj- aktig bild af rätt många arctiska arter. ) Och det är icke blott dimensionerne hos analoga former som blifva större i arctiska haf, utan äfven antalet af storvexta arter synes der tilltaga. Om således den högnordiska phanerogama floran utmärker sig genom dverg-artade former, så kan motsatsen sägas äga rum hos den arctiska hafs- vegetationen. Till en viss grad beror väl detta den arctiska hafsvegetationens storartade utse- ende deraf att de i allmänhet storvexta Laminarierne utgöra en så betydlig och så utmärkande del af densamma. Det finnes dock Laminarieer äfven i sydligare haf; och det är äfven andra alger, t. ex. den norra Stilla oceanens Iridea-arter, som få mera storartade dimensioner i kallare haf än analoga arter i de varmare. Jemte det att antalet af Laminarieernes arter dessutom är större i de arctiska hafven, så betyda de här mera, då antalet af andra arter är relativt mindre. I stället för att vi vid våra kuster hafva endast en Laminaria-art med odeladt, och en med lacinieradt blad, så finnas både vid Spetsbergen och vid Grönland åtminstone -5 arter af slägtet Laminaria. Den grönländska Lam. cuneifolia har ungefär samma storlek som vår L. sacharina; men LL. longicruris, som är en af Grönlands almännaste alger, är vida större: på en stjelk af stundom många alnars längd bär den ett ofta lika långt blad; ja man har mätt exemplar som med stam och blad tillhopa hade en längd sf ända till 80 fot. RUPRECHT omtalar från OÖchotska hafvet en Alaria, hvars blad har ungefär enahanda bredd med den vid Europas kuster vanliga, men som har en längd af mera än 50 fot. Vid Spetsbergen förekommer en annan art af detta slägte, hvars blad har till och med en alns bredd och omkring tre alnars längd, samt en flera alnar lång, och fingers- tjock stjelk. Men det är i synnerhet i den Stilla oceanens nordliga del — vid nord- amerikas vestkust — som rikedomen på Laminarieernes former och deras storvexthet blir mest påfallande. Dess Alarier, Arthrothamnus, Thalassiophyllum, Agarum och Nereocystis-arter bilda tillhopa en så storartad hafsvegetation, att man har svårt att af de småvexta representanter af samma grupp, som i andra haf förekomma, derom ”) Jag har ansett mig så mycket snarare böra fästa uppmärksamhet vid detta förhållande, som deraf torde förklaras hvarför rätt många misstag blifvit begångna vid bestämmandet af dessa arctiska arter. Man har sällan i samlingarne fått se annat än antingen bitar, som icke gifva föreställning om vexten i sin helhet, eller unga exemplar, hvilka, hvad Laminarieerne vidkommer, äro så litet characteristika att det torde vara ännu i dag rätt svårt att skilja äfven de mest olika arters yngre former från hvarandra. I bästa fall har man utvalt de möjligast minsta exemplar af äldre, hvilka icke heller äro serdeles egnade att derom ge någon klar föreställning. HARWEY, som anade att flera arter kunde förekomma än de som gingo under de van- liga benämningarne säger i Ner. Bor. Am. p. 34: The limits of species among these gigantic algae can rarely be determined from Herbarium specimens alone, and should be fixed by persons familiar with the plants in their places of growth and who have watched the development of the frond through all its stages.” — Att vid de Svenska arctiska expeditionerne talrika exemplar och af alla åldrar blifvit medtagna, äfvensom att dessa nedlagda i salt kunnat som friska undersökas, har sålunda medfört fördelar som för det nogare bestämmandet af dessa storvexta arter, icke nog kunna uppskattas. BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN AF GRÖNLANDS LAMINARIEER OCH FUCACEER. ') göra sig en föreställning. MNereocystis Liitkeana har en 270 fot lång stjelk, upptill utsväld till en blåsa, som bär en tofs af ända till 27 fot långa blad. I de antarctiska hafven torde i någon mån analoga förhållanden förefinnas: Durvillea och Lessonierne vid Cap Horn, Eklonia vid Afrikas sydkust, Macrocystis-arterne o. s. v. äro väl kända exempel på de storvexta algformer som här förekomma X.) Man torde måhända mindre undra öfver att en rik och storvext algvegetation förekommer vid kusterne af Spetsbergen, enär en betydlig gren af Golfströmmens vatten antages följa Spetsbergens kuster och i betydlig mån der höja hafvets temperatur och salthalt +.) Men vid Grönland torde förhållandet vara annorlunda. Kalla strömmar uppgifvas följa så väl Grönlands vestkust uppåt som den motsatta Amerikanska kusten nedåt. Under en god del af året synes' hafvet vara tillfruset längs kusterne, och äfven under sommarmånaderne synes drifis städse förekomma i det öppna hafvet ”X+.) Om under sådant förhållande ändock en storartad algvegetation der förekommer, så synes man deraf vara berättigad till den slutsats att ett iskallt eller nära iskallt haf ingalunda motverkar en storartad utveckling af Alger, der de nödiga villkoren derför annars förefinnas. I bjert motsats till hvad som förekommer vid Spetsbergen och Grönland uppger dock RUPRECHT att hela Beerings-hafvets kuststräcka, norr om Aleuterne, är nära utan all tång-vegetation — en uppgift som är förvånande äfven derföre att både vid de Aleutiska öarne och framför allt vid de söder derom belägna Amerikas kuster Alg- vegetationen är rik och serdeles storartadt utvecklad. RUPRECHT anför såsom stöd för detta factum uppgifter och samlingar af flera resande, hvilka fäst speciel uppmärksamhet vid Algerne (Mertens, Chamisso o. s. v.) Vidare uppgifver RUPPRECHT att från hela Siberiska Ishafvet, öster ut från Kariska sjön ända till Beeringssundet, skulle icke en enda tångart vara känd. Några resandes uppgifter om Tång, som de funnit uppkastad på stranden, synes för honom icke vara bevisande emot den antagna fattigdomen i detta haf, enär han antager att denna tång kunnat vara ditförd från andra haf. Han tillägger: Det är lätt möjligt att så väl temperatur som salthalt vid den siberiska Ishafskusten icke erbjuder det erforderliga minimum för lifvets uppehållande åt de ”) Man kunde vara frestad att tro att denna hafsvegetations storvexthet och rikedom vid de kallare hafvens stränder å ena sidan, likasom rikedomen i öppna hafvet på Diatomaceer (jfr. Hooker Crypt. antarct. p. 197) vore i någon mån orsak till den rikedom på animaliskt lif, som jemväl förekommer i samma trakter, och som i sin ordning torde vara anledning till de expeditioner för bedrifvande af fiske och hvalfångst, som årligen sysselsätter tusental af fartyg. Man har anmärkt, säger RUPRECHT, att den nordliga gränsen för de stora vextätande sjödjuren finnes der, hvarest stränderne blifva fattiga på Alger. Det synes vara en physisk lag, säger Maury (Phys. Geogr. of the Sea p. 396), att fisk från kallare vatten är mera ätlig än från varmare; båda kusterne af norra Amerika, ostkusten af China, likasom Europas och Södra Amerikas vestkust sköljas af kalla vatten, och deraf torde man kunna sluta att deras marknader erbjuda de yppersta fisk-slag. New-Foundlands och nya Englands fiskerier, om hvilka nationerne stridt i århundraden, äro belägna inom det kalla vattnet från Davis sund. Japans och det Ostra Chinas, som nästan torde vara jemngoda med de förra, finnas jemväl inom området af kallare vatten. ”) Enligt Monmns kartor (Temperat. de la mer entre VIslande VEcosse et la Norvege), som dock icke nå Spetsbergen, torde man kunna antaga att vid Spetsbergens sydvestra kuster hafvets medeltemperatur under sommarmånaderne närmar sig 7” Celsius, och under vintermånaderne 3”. 7) A fartyg i Cumberland Sound observerades från början af Augusti till den 9 Sept. luftens medeltemperatur vara 35”,5 och Hafvets 32”,7 Fahr. (Dickie Linn. Soc. ITourn. Vol. IX p. 236.) Jfr. äfven en uppgift af BRown (Trans. Bot. Soc. Edinburgh. Vol. IX p. 249.) 6 J., Ge AGARDH: flesta af Lapplands eller det Ochotska hafvets tångarter, ja måhända framkallar en fullständig brist på hafsvexter, likasom vid de antarctiska kusterne, der man dock fann mångfaldiga former af animaliskt hf. En sådan brist på all vegetation i hafvet skulle vara den största egendomligheten i det Ryska rikets flora. (Alg. Ochot. p. IL). Fattigdomen på Alger 1 Beeringshafvet finge således sin förklaring om man antog detsamma utgöra en stor hafsvik till detta Siberiska Ishaf, som till följe af temperatur och salthalt sjelft vore blottadt på all vegetation. Skulle det verkligen vara så, att vester ut från Kariska sjön, skulle det arctiska hafvets klippor, hvarhelst de blifvit undersökta — vid Norriges, Spetsbergens, Grön- lands, Amerikas kuster — erbjuda en genom individernes antal och storvexthet utmärkt hafsvegetation, under det att öster ut från Kariska sjön, hafvet skulle vara till ytter- lighet fattigt eller nära utan alla större Alger, så kunde man måhända i detta för- hållande söka ett nytt bevis för åsigten att Östersjön vore en af det östra Ishafvets fordna vikar, som sednare derifrån blifvit afstängd. Den character af utomordentlig fattigdom på Alger, som enligt RurPrecuTt skulle tilhöra det Siberiska Ishafvet, den återfinna vi nemligen i Östersjön. Man' kan vandra långa sträckor vid dess klippiga kuster, brutna likasom vesterbafvets 1 bugter och skär, hvilka man skulle tycka ser- deles egnade att hysa en rik Algflora, utan att påträffa en enda af dessa hafsvattens former, som inkläda hvarje sten och klippa i den vestra skärgården, från öfversta hafs-randen så långt ögat kan följa nedåt. Den öfre Östersjöns och Bottenvikens fattigdom på arter kunde altså antagas bero af det hafsområde, hvarmed den foördna hafsviken varit förenad. De representanter åter af hafsalger, som oftast i förkrympta former förekomma, hnfvudsakligen i den södra och mera vestliga Östersjön, kunde deremot sednare hafva ditkommit, sedan Östersjön förenat sig med vesterhafvet — de kunde vara några af dessa accomodations-former, som undan kampen för tillvaron på klipporne i Kattegat inflyttat på neutralt område, och hvilka nu, under nya förhållanden göra försöket att antaga nya former. Under en sådan förutsättning vore visserligen Östersjöns Alger förtjente att göras till föremål för studier af stort intresse +). I) För dem som hylla äsigten om en imom vextverlden ständigt pågående kamp för tillvaron torde Algför- hållanderne 1 Östersjön vara förtjente af en särskild uppmärksamhet. Det synes nemligen som låge det mycket nära till hands att fråga: om i Kattegat och Nordsjön hvarje sten och klippa är beklädd af Fucus och Laminaria-arter, och dessa här antagas strida om större områden och söka utbreda sig den ena formen med utträngande af den andra, hvarföre taga icke de svagare, de af naturen missgynnade formerne sin reträtt till Östersjön, der nakna klippor i tusental synas erbjuda sådana lokaler, som Algerne eftersöka. Svårligen torde en sådan fråga kunna tillbakavisas dermed, att den ringa salthalten i Ostersjön hindrar Algernes fortkomst der; ty det är ju en annan den Darvinska lärans hufvudsats, att formerne i naturen hafva en förmåga att accomodera sig efter de omgifvande naturförhållandena. Med anledning af en Björn, som Hearne sett simmande på ett Nord-Amerikas vatten, med vidöppet gap, fångande såsom en hval insecter i vattnet, säger DARWIN sjelf: äfven i ett så extremt exempel som detta, om tillgången till insecter vore constant och bättre utrustade medtäflare icke redan förut funnos i landet, ser jag icke någon svårighet att en race af björnar genom naturligt urval uppstod, hvilken allt mer i structur och utseende lämpades för ett lif i vattnet, med allt vidare och vidare gap tills ett djur förefanns lika monströst som en hval. (Darw. ÖOvig. of Sp. p. 184.) Det var ju här icke blott det yttre utseendet som skulle förändras; den inre structuren skulle ju lämpas för det nya lefnadssättet. Det är således icke lärans mening, att det endast är det yttre formen som fullkomnas, icke blott de yttre medlen för att bestå i den pägående kam- pen, icke blott förmågan att tillkämpa sig hvad som för hvarje form behöfves; det gripnas assimilering, sjelfva den inre lifsprocessens alla medel måste ju derjemte förändras om den yttre formens fulländning skall lända till någon fördel. Om således Fucus-arter och Laminarier i Nordsjön och Kattegat behöfva BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN AFÖGRÖNLANDS LAMINARIEER OCH FUCACEER. (I Men sjelfva det af RUPRECHT åberopade fattigdomsbeviset för det Siberiska Ishafvet och dess i söder gående hafsbugt, Beeringshafvet, torde icke vara så pålitligt som det af honom antagits. Det torde väl kunna ifrågasättas om den brist, man funnit, icke varit beroende af alltför ofullständiga undersökningar, och måhända deraf att de besökta lokalerne varit mindre tjenliga för de egentliga hafsalgernes framkomst. Stora sträckor af Siberiens kuster torde bestå af uppslammadt land, som i allmänhet är ytterst fattigt på Alger. Om Tång varit uppkastad på Siberiens strand — och den der funnits i den mängd, att den fäst uppmärksamhet hos sådana resande, som 1 öfrigt icke hade något öga för Alger — månne det är antagligt att den skulle vara ditförd från andra, mera aflägse haf? Ibland C. AGARDES äldre samlingar finnas exemplar af flera Alger (Ptilota asplemioides, en Laminaria, nära beslägtad med L. longipes), hvilka enligt vidfogade etiketter skola vara tagna vid Lenas mynning. Dessa exemplar bära icke spår af långvarigt kringdrifvande på hafvet; det ena — af Laminarian är i väl utbildad frukt; hade detta länge drifvit kring, skulle antagligen fructificationsdelarne varit i något upplösningstillstånd. Der Ptilota- och Laminaria-arter förekomma väl utbildade, der kunna visserligen äfven andra hafsalger väntas förekomma. Genomgår man den speciella delen af RUPRrRECHTS arbete, så förekomma äfven der antydningar om en eller annan alg som blifvit tagen i det norr om Beerings-hafvet belägna Beerings-sundet. Man skulle dessutom väl kunna hafva skäl att fråga, hvarföre skulle dessa om- nämnda haf icke innehålla det minimum af värme och salter, som för Algernes utveck- ling erfordrades. Den Juli månads isotherm-linea, som på Doves karta passerar Disco-ön — vid hvars kuster eller i närheten deraf de flesta Grönlands algerne af Dr BERGGREN hlifvit tagne — densamma går öfver nya Siberiens öar, flera grader norr om Lenas mynning, och ofvanom Beerings-sundet; och Disco-öns isotherm-linea för Januari går på Asiatiska fastlandet visserligen vida sydligare, men i närheten af Beerings-sundet utgår den norr om detta, följer detta sedan på längden nedåt, för att åter sydligare öfver Norton Sound ingå på Amerikas fastland. Det sydligare Beerings-hafvets isotherm- linea för Januari återfinnes vid Sukkertoppen på Grönlands vestkust, der en annan del af de Berggrenska Algerne äro tagne. Det kan således icke gerna antagas att tempe- raturförhållandena skulle lägga något hinder för en lika kraftig utveckling af Algvege- tationen 1 Beeringsshafvet som vid Grönland. Hvad salthalten vidkommer, så nämner icke RUPRECHT om han stödjer sin förmodan på några bestämda observationer. Rent theoretiska skäl synas knapt berättiga till den slutsats, stt salthalten i Beeringshafvet skulle vara så ringa, att derigenom förhindrades utvecklingen af en rik hafsvegetation. Enligt MaAUrRY går en ström af den mycket salta Indiska oceanens vatten genom Malacca sundet och kring närgränsande öar förbi Philippinerne och Japan för att slutligen utmynna i Beeringshafvet genom det öppna gap som finnes emellan Aleuterne och Kamtschatka. Han jemför denna ström med Golfströmmen. Om Golfströmmen kan föra sitt saltare och varmare vatten högt upp 1 den atlantiska oceanens arctiska regioner, hvarföre skulle den Indiska hafsströmmen icke föra sitt salta vatten till det haf deri den utmynnar? Icke heller synes man kunna hafvets salter för sin lifsprocess, hvarför uppstå icke i Östersjön arter som behöfva mindre och slutligen inga salter för sitt välbefinnande? 8 J. G. AGARDH. antaga att i det Siberiska Ishafvet salthalten skulle vara mycket ringare än på andra ställen, då öfver- och under-vattens-strömmmar i en öppen ocean väl i det närmaste måste utjemna de annars möjligen locala olikheterne. Jag har med dessa anmärkningar emot det Ruprechtska antagandet endast åsyftat att antyda det vi ännu hafva allt för få factiska observationer, för att af dessa kunna draga någon slutsats om den hafsvegetation som i det Asiatiska Ishafvet förekommer. Af aprioriska skäl torde man knapt vara berättigad att antaga, att den skulle vara mycket afvikande från den character af enformig storhet, som synes utmärkande för vegetationen i andra arctiska haf. Att deremot Östersjön, så väl i afseende på Individernes mängd som deras utveck- ling, står i en bjert motsats till vegetationen i andra nordiska haf, är oförnekligt. Men Östersjön är under mycket egendomliga förhållanden. Det är ett innestängdt haf, deri stora färskvattensfloder utmynna, och ett frysande haf, der istäcket under en god del af året väl i betydlig grad inskränker afdunstningen; Båda dessa omständigheter torde väl föranleda att Öbtersjön är att betrakta nära nog såsom en söt-vattens basin, deri det från hafvet inkomna salta vattnet endast i den Katter närmare, mera syd- vestliga delen och i det djupare vattnet bibehåller någon märkbar grad af sälta”). De Alger som förekomma i Östersjön kunna icke sägas antyda något högnordiskt eller ostnordiskt ursprung. De synas vara Kattegats arter i förkrympt form. Några få algformer antagas vara egendomliga; men i sådant fall, kunna väl icke heller de fram- dragas såsom Dr för att Östersjön en gång varit en bugt af Ishafvet. Jag har ofvanför antydt att farten på former, förenad med stor rikedom på individer, vore utmärkande för Algvegetationen i nordliga haf. Man får dock icke af den fattigdom på former, som förekommer vid hvarje särskilt local, och deraf att få arter EN hvardera utgör hufvudmassan af Algvegetationen draga den slutsats, att det är samma dominerande arter som öfverallt återkomma. Man skulle då begå samma fel som en och annan äldre Botanist, hvilken t. ex. i Japanska arter och slägten ofta trodde sig igenkänna den Europeiska Florans välkända former. Man är kanske i begynnelsen alltid benägen att begå ett sådant misstag, och Algologen gör det så mycket lättare som hos Algerne många arter äro till det yttre hvarandra lika. Hvad de nordiska Laminarieerne och Fucaceerne angår, torde det dock numera kunna visas, ”) Hvilken role salterne hafva att utföra i Algernes lif är väl ännn föga kändt. Men att de derpå hafva ett stort inflytande torde svårligen kunna betviflas. Om man följer en rinnande bäck, der den, närmare sitt ursprung, forsar fram mellan ett granitbergs klippor och stenar, af hvilkas fasta beståndsdelar den antag- ligen ännu icke upplöst någon märkbar qvantitet, eller i alpinska trakter, der vattnet utgöres af smält snö och is, så torde man i allmänhet der finna en större fattigdom på alger, än vid ett valtende ags lägre lopp, der vattnet, efter att hafva passerat och utskurit mera lösliga jordlager, antagligen innehåller mera fasta och mera omvexlande beståndsdelar. Vid utloppet i hafvet, för så vidt localen annars är lämplig, torde den största rikedomen på Alger förekomma. Det synes vara samma förhållande om man jemför en insjö, med ett saltare vatten — på det ena stället relativ fattigdom, på det andra rikedom på individer och former. Man har derföre väl temligen allmänt antagit Östersjöns ringa salthalt vara närmaste orsaken till fåtalet och förkrymptheten af de Algformer som der förekomma. Eget nog synas klipporna i de yttersta skären ofta aldeles blottade på alla alger, under det att sådane localer vid den vestra kusten äro de rikast beklädda; vid de inre vikarne, der hvarjehanda afskräden lemna måhända något surrogat för de vanliga salterne, der finner man stundom Fucus Vesiculosus, Scyt. filum, Chordaria och Ectocarpus former nästan lika storvexta som på liknande localer vid den vestra kusten, och detta ännu så högt upp som i de yttre Stockholms-skären. BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN AF GRÖNLANDS LAMINARIEER OCH FUCACEER. 9 att det är analoga — icke samma — arter, som på olika ställen förekomma; och att de till utseendet lika arterne äfven i sitt sätt att förekomma representera hvarandra på de olika localerna — de utgöra representativa arter. Den omständigheten, att man till en början icke sett någon skillnad emellan de lika benämnda arterne från olika localer, är lika litet här något bevis för formernes identitet, som de lika namnen böra antagas bevisa att alla de så betecknade Europeiska arterne verkligen förekomma vid kusterne af Australien, ehuru man anfört just detta factum såsom bevis för för- ändringar, hvarigenom ctt tidigare samband skulle hafva blifvit brutet mellan haf, deremellan numera icke gerna några migrationer kunna äga rum. Olika bestämningar bero icke alltid af en Algologernes olika uppfattning af arterne; det kan visas, att så snart en noggrannare undersökning göres, så förekomma så betydliga afvikelser emellan många under lika namn gående former, att något tvifvel icke gerna kan fortfara derom att de utgöra fullt skiljda arter, ja! att de stundom tillhöra till och med olika slägten. Sådane representativa arter förekomma väl inom många, och kanske inom de flesta slägten; men hos Laminaria och Fucus blir egenskapen af analog form likasom mera i ögon fallande, emedan inom båda slägtena endast ett par hufvudformer före- finnas, som hvardera äga flera sådane hvarandra mycket lika arter. Likheten är i sjelfva verket här så stor, att man länge ansett, och många sannolikt äfven hädanefter skola anse deras former som modificationer af samma art. Svårigheten att characterisera Laminarieernes arter är verkligen ganska stor, och detta icke blott derföre att de sins emellan äro hvarandra mycket lika, utan äfven derföre att inom arten vexlar utseendet under olika utvecklings-perioder, och detta oftast på ett analogt sätt. Alla erkänna att de under sin första period äro hvarandra så lika, att det är nästan omöjligt att från hvarandra skilja äfven de mest olika arternes yngre former. De börja således alla med en kort stjelk och en odelad lamina; men under det stjelken förblir kort hos några, förlänges den högst betydligt hos andra; att laminan hos några förblifver odelad, men lacinieras hos andra, lär väl numera ingen betviflaa Men det torde böra noga påaktas att denna lamina — vare sig att den är odelad eller lacinierad — hos de flesta förändras till sin form högst betydligt. Den är sålunda hos alla till en början smal och långsträckt, med en mer eller mindre vigglik bas; men den vigglika basen blifver hjertformig och till och med njurformigt utbredd hos några, under det andra bibehålla den vigglik under hvarje utvecklings- stadium. Det är kändt att åtminstone de flesta arterne periodiskt ömsa blad; vid bladömsningen blir det nya bladet större och bredare än det gamla. Det unga bladet är tunnt, än stötande i grönt, än i ljusbrunt; hos olika arter blifva i sednare stadier bladen än tunnare än tjockare och med olika färgnyancer. Fructifikationen förekommer hos olika arter icke blott på olika delar af laminan, utan fläckarne (sori) få olika utsträckning och riktning, ehuru de icke synas antaga fullt bestämda former "). Arternes ') Characterer hemtade från fructificationen hafva hittils varit aldeles förbisedda. Den öfverallt vid Europas kuster förekommande L. digitata torde af högst få nyare Algologer hafva blifvit observerad i frukt; än mindre känner man den hos de sällsyntare arterne. Jag har lyckats finna sor: hos de flesta arterne och har nedanför redogjort för de olikheter de visa, att döma efter det material, som stått mig till disposition + K. Vet. Akad. Haudl. B. 10. N:o 8. 2 10 J. AGAGARDE. characterer måste sålunda hemtas från de egendomligheter de visa under hela sin utveckling; och olikheter häruti kunna svårligen uppfattas, utan att arterne, hvar och en med sin formkrets, noga jemföras med hvarandra. Lägger man härtill att vissa charac- terer äro knapt märkbara utan i friskt tillstånd; att de stora dimensionerne hos många arter medfört, att man i samlingarne mest åtnöjt sig med bitar eller ofullständiga exemplar, så må man icke förundra sig öfver att Laminarieernes arter ofta blifvit med hvarandra förvexlade. Redan GREVILLE kände att en Laminaria förekom vid Africas sydkust. På grund af en modification i färg kallade han den L. pallida. Dess yngre former, hos hvilka färgnyancen var mindre tydlig eller bladet ännu icke lacinieradt, hänfördes af flera Algologer dels till L. digitata dels till L. sacharma. Men emellan dessa Nordiska arter och den Capensiska ligger en Ocean, som svårligen någon Laminaria torde kunna passera. Oaktadt, således, de characterer som skilja L. pallida och L. digitata icke äro just betydligare än de som skilja L. digitata från L. stenophylla, var man dock snart öfverens om att anse ÅL. pallida såsom en skiljd art; och misstaget att hänföra den Capensiska artens yngre former till nordiska arter snart rättadt. Men likasom det var förekomsten vid olika, från hvarandra långt skiljda stränder, som väl hufvud- sakligen vållade att man fäste mera vigt vid den lilla olikheten i färg, så torde närbe- lägenheten af de localer, der de nordiska arterne förekomma, varit en anledning att man a priori varit benägen till deras förening. Laminaria longicruris är den art, som i den nu hemförda samlingen förekommer i det största antalet exemplar. Den utgör utan tvifvel både den allmännaste och den mest storartade af Grönlands Laminarieer. Den representerar vid dess kuster Spets- bergens Lam. caperata. Jag har nedanför redogjort för dessa arters olikheter och characterer. Båda hafva hemförts i ett stort antal exemplar; bland dessa har icke förekommit något exemplar af L. caperata från Grönland, likasom jag ännu icke sett något exemplar från Spetsbergen, som med säkerhet kunnat hänföras till L. longicruris. Ifrån Grönland utbreder sig L. longicruris nedåt Amerikas kust åtminstone till 42” Lat. Men jag har ett fullt characteristiskt exemplar deraf, som angifves vara taget vid Bahama öarne. Man har sett bitar af dess stipes uppkastade på Irlands, Skottlands, Jutlands och Bohusläns kuster. LL. caperata är deremot allmän vid Spetsbergen. I GUuNnnNeri Flora Norvegica (Tom. II. p. 127 tab. VII. fig. 3) omtalas under namn af Ulva mazima en form, som sannolikt tillhör samma art; L. caperata torde sålunda före- komma vid Noriges nordligare kuster. Jag har antagit att Spetsbergens art är den- sammma som DELAPYLAIE beskrifvit från New Foundland. Jag har sett bitar (jemte en contour-teckning) af en på Englands kust uppkastad form, som sannolikt varit L. caperata. Den Grönländska samlingen innehåller äfven ett stort antal exemplar af en Lami- naria, som antagligen hos Dickie (Alge from Cumberland Sound in Linn. Soc. Journ. Vol. IX p. 237) och Croair (in Browns Fl. Discoan. Trans. Bot. Soc. Edinb. p. 459) blifvit benämnd L. saccharima. Jag har trott att denna Grönländska form är samma art, som jag i ett föregående arbete kallat L. cunerfolia. Någon verklig L. saccharina, sådan den förekommer hos oss, har jag icke sett från Grönland. De characterer, Tr ——— BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN AF GRÖNLANDS LAMINARIEER OCH FUCACEER. 11 hvarigenom dessa arter skiljas, har jag nedanför sökt redogöra för. De exemplar, som jag först beskref under namn af L. cuneifolia, härstamma från nordvestra Amerika; tillhör, som jag tror, den Grönländska formen samma art, så lemnar L. cuneifolia ett nytt exempel på att samma art förekommer vid Grönland och 1 Stilla oceanens nordliga del. En under namn af L. saccharina var Lessomiefolia af RUPRECHT beskrifven form från Ochotska hafvet torde vara en något smalare form af samma art. Jag har vidare sett exemplar från New Foundland och Skottland, säm möjligen tillhöra samma art. Af L. solidungula finnas ett par exemplar, tagna vid Rittenbenk och Jacobshavn. Denna art synes således hafva en stor utbredning i det arctiska hafvet, förekommande utom vid Spetsbergen och Grönland jemväl i nordliga delen af Stilla oceanen, för så vidt man får antaga att några af RUPRECHT omtalade, derifrån härstammande exemplar med diskformig rot tillhöra samma art. Tagen vid Sukkertoppen, förekommer i samlingen en ny art Laminaria med laci- nierad bladskifva, som jag kallat L. atro-fulva. Den synes mig äga ett stort intresse derföre att den genom sin mörka färg är så afvikande från andra arter, att det icke gerna kan sättas 1 fråga att den skulle förvexlas med någon annan art. Då den sålunda föreligger omisstaglig 1 ålla åldrar, lemnar den ett bevis för hvad jag ofvan anfört om den förändring som en och samma art genomgår under olika lefnadsstadier. Med undantag af ett enstaka exemplar af L. nigripes har jag icke från Grönland sett någon annan Laminaria med lacinierad lamina än den nu hemförda L. atro-fulva. Hvarken DickKiE eller CROALL omtala någon sådan i de af dem lemnade förteckningarne. I en not till Flora Discoana omtalas att i en annan samling L. digitata förekommit. Af en sådan uppgitt torde dock icke kunna slutas hvilken Laminaria med lacinierad lamina scm här förefunnits. Att L. digitata, allmän vid Europas och Spetsbergens kuster, icke skulle förekomma vid Grönland, vore så mycket mera egendomligt, som den tyckes vara allmän vid New Foundland och uppgifves af HaArveyr förekomma vid Amerikas kust ända till Cap Cod i söder. Af Posters och RUPRECHT angifves den från Stilla oceanens nordliga del; men det är antagligt att de der förekommande formerne tillhöra andra arter. &L. Bongardiana, med hvilken L. atro-fulva måhända i utseende närmast öfverensstämmer, säges äga en canaliculerad stipes, hvarigenom den lätt skiljes från den Grönländska arten, för hvars characterer i öfrigt nedan närmare redogöres. Af Laminaria dermatodea förekommer ett enda exemplar i den Berggrenska sam- lingen. Den omtalas hvarken af DicKirE eller ÖCROALL, och jag har icke sett något af VAHL taget exemplar deraf. Måhända är den vid Grönland mera sällsynt. Denna art är dessutom funnen vid New Foundland, vid Spetsbergen och Norrige 7). De exemplar från Stilla oceanen, som gå under samma namn, tillhöra deremot en helt annan art. Laminaria fascia, som äfven förut varit angifven såsom Grönländsk art, förekommer också i den Berggrenska samlingen. Denna art är deremot icke anmärkt vid Spetsbergen. ') Fuc. bifurcatus Gunn. Act. Nidros. IV. tab. VI fig. 2., som förut blifvit hänförd till L. bulbosa, och sednare af ARESCHOUG ansets representera någon form af L. digitata, torde snarare böra hänföras till L. dermatodea, så vida det icke skulle vara en half-utvecklad Himanthalia, som här blifvit framstäld. Den radix scutata, som Figuren angifver, synes mig afvisa hvarje tanke på L. digitata. 12 J. ”G./ AGARDH. Till Scytos. filum har jag hänfört de Grönländska exemplar at denna form, som förefunnits. Då de varit mindre väl preserverade än de flesta öfriga, kan jag icke vara säker om att de icke möjligen tillhört Sc. tomentosum Lb. Den Grönländska hafsvegetationens vackraste och mest utmärkande form är utan tvifvel dess ÅAgarum — ett slägte som annars tillhör Stilla oceanens nordliga delar. Den Grönländska arten förekommer nedåt Nordamerikas ostkust och vid New Found- land, men icke ens ett fragment deraf har hittills blifvit funnet vid Spetsbergens eller Europas kuster. Den synes deremot vara allmän vid Grönland, då mer eller mindre fullständiga exemplar förefinnas från alla de olika localer, der Alger af Dr BERGGREN insamlades. DELAPYLAIE antog 2:ne arter förekommande vid New Foundland. Äfven de Grönländska exemplaren visa några olikheter, i costans bredd och de bladytan genombrytande hålens storlek och täthet. Jag vågar dock icke antaga att dessa olik- heter antyda olika arter. Olika utvecklingsstadier visa här, såsom hos de andra Laminarieerne, vissa olikheter, och jag har icke kunnat se annat än en ålders-skillnad emellan former med smal (1—2 linier bred) och en mycket bred (öfver en half tum bred) costa. Jag har i den nedanför lemnade beskrifningen närmare redogjort för olikheter, som under olika åldrar förefinnas. i Ibland de Laminarieer, som förekomma i samlingen, har knapt någon för mig synts vara af större intresse än en form af Alaria, tagen vid Sukkertoppen i ett större antal exemplar, och i exemplar af alla åldrar. Man har nemligen knapt inom något slägte af Laminarieerne haft svårare att afgöra huruledes de förekommande formerne borde betraktas, om de utgjorde utvecklingsstadier af en eller några få arter, eller tillhörde flera, mera locala species. Då nu den Grönländska arten föreligger i en fullständigare serie, och man således har tillfälle att jemföra dess formkrets med den vanligare före- kommande artens, så synes det mig som man fått en säkrare utgångspunkt för bestämman- det af äfven de andra former, som man känner inom detta slägte. Jag har således i sam- manhang med beskrifningen af den Grönländska arten ansett mig böra återkomma äfven till de andra, annorstädes ifrån kända formerne af detta slägte, och har jag efter det material, som stått mig till buds, försökt characterisera de arter, som nu torde kunna antagas. Näst Laminarieerne utgöra Fucaceerne den mest betydande delen af den Berggrenska samlingen. Det är hufvudsakligen samma, som det synes, mera arctiska former, hvilka blifvit hemförda från Spetsbergen, dock med några afvikelser. Af de vid Europas nordliga kuster allmänna former (Fucodium canaliculatum, Fucus serratus, Halidrys siliquosa), hvilka ännu icke blifvit funna vid New Foundland och Amerikas kust — förekommer icke heller något exemplar i den Grönländska sam- lingen. Af dessa är endast F. serratus funnen vid Spetsbergen, och äfven den i en från den Europeiska rätt afvikande form. Med Fucus serratus jemför DELAPYLAIE New Foundlands F. edentatus. Fucodium canaliculatum jemföres af HarveEY med Kaliforniens F. fastigiatum. De analoga arterne antagas af båda representera hvarandra på de olika localerne. Hucodium nodosum förefinnes i den Grönländska samlingen i några få exemplar, men tagna på olika ställen. Under det den vid Europas, ända upp till Norriges nordligaste kuster öfverallt allmänna Fuc. vesiculosus saknas eller åtminstone synes vara serdeles sällsynt vid BIDRAG TILL KAÄNNEDOMEN AF GRÖNLANDS LAMINARIEER OCH FUCACEER. 13 Spetsbergen, torde den vara en af Grönlands allmännaste arter. Den förekommer der, såsom hos oss, både med och utan vesicule af väl känd form; bristen på vesiculze hos andra arctiska arter kan således icke antagas vara beroende deraf att de vexa i ett frysande eller iskallt haf, der de på djupare vatten kunde anses bättre skyddade, än om de, utvecklande vesiculze, medelst dessa höllos uppflytande till vattenytan. Jemte F. vesiculosus förefanns i samlingen Fuc. evanescens (J. Ag.), F. miclonensis och F. filiformis, alla i en stor rikedom på exemplar. Nu liggande tillhopa och behand- lade på samma sätt, syntes F. vesiculosus redan genom sin styfvare consistens skilja sig från de andra; den förekom likasom på ytan lättare torkande, under det de andra afsöndrade mera slem. Så lätt det är att skilja de extrema formerne af F. evanescens, F. miclonensis och F. filiformis, så visar dock det nu från Grönland hemförda rika materialet, att äfven mellanformer förekomma, och att det stundom är mycket svårt afgöra hvarest gränsen finnes emellan dessa former. Den genom sitt utseende, — när extrema former föreligga — från F. evanescens så afvikande F. filiformis, är utan tvifvel vida närmare beslägtad med F. evanescens än med F. distichus, med hvilken den länge varit förvexlad, elier ansedd identisk. Bland de nu hemförde Grönländske formerne finnes en, hvartill jag förut icke sett något fullt motsvarande. Vid första ögonkastet torde den synas närmast öfverens- stämma med F. filiformis. Den är dock genom lika bestämda characterer: skiljd från denna som från de öfriga, förut antagna arterne. I dess minsta former kommer den F. balticus ganska nära, utbildande sig till klotrunda bollar, som lossnande från de springor, deri de uppstå, sannolikt med lätthet utföras till djupare vatten. Jag har kallat denna form Fucus divergens. Att Fucus-arterne, mera än inom de flesta andra slägten, synas bygda efter en enda typ — bidrager naturligtvis till den allmänna åsigten att slägtet har få, och mycket varierande arter. Jag har i den nedanför förekommande redogörelsen för de Grönlädska formerne sökt visa, att utom olikheterne i form, jemväl afvikelser i utveck- lingssätt förefinnas, som vid characteristiken torde förtjena att fasthållas. Jag har uti en föregående uppsats antydt att de af andra Algologer antagna olikheter i antheri- diernes och sporernes förekomst inom samma eller skiljda receptacula möjligen kunde förklaras sålunda att ett receptaculum på olika tider företedde en olikhet i detta afse- ende. Skulle det visa sig att en sådan förklaring vore oriktig, så hade man utan tvifvel i dessa förhållanden olikheter, som mera än andra förtjenade att upptagas i characteristiken af arterne. 14 J.: ar AGARDH. DE LAMINARIEIS & FUCACEIS GROENLANDLE OBSERVATIONES. I. Laminaria ecuneifolia J. Ag. de Laminarieis in Act. Lund. IV. p. 10. Quza nomine . L. cuneifolie descripsi specimina, e littore pacifico Americe superioris mihi advenerunt; ad eandem speciem pertinere videntur specimina, magna copia et omni eetatis stadio e Groenlandia reportata. Ni fallor hec quoque est species, que nomine L. saccharin&e a Dickie (Collect. of Alge from Cumberland Sound in Linn. Soc. Journ. Vol. IX p. 237) & Al. Croair (in BR. Browns Fl. Discoana, Fl. Bot. Soc. Edinb. p. 459) enumeratur; veram enim L. saccharinam e Groenlandia nondum vidi. Ut L. longicruris stipite prelongo, ita L. cuneifolia stipite brevi insignis; inter plurima hujus specimina nullum cujus stipes ultra tripollicaris fuit, etiamsi pennam cygneam crassitie superaret; in longe plurimis stipitem 1—2 pollicarem vidi. Stipes in suprema parte leviter compressus in laminam abit, basi eximie cuneatam. Individua basi eque cuneata insignia juvenilis L. saccharina forsan offerat; que vero hujus sunt provectiora tate basi funt latiora, donec demum lamina basi omnino cordata instructa sunt; spe- cimina L. cuneifolix plurima vidi adultiora et fructifera, que basem cuneatam stricte conservant. Color L. saccharin&e, ubicumque recens observatur & adulta, est obscure brunneus; L. cuneifolizge lamina fere e luteo virescens, soro brunneo. L. cuneifolia, si juventute folio magis lanceolato — oblongo nunc quoque pradita sit, adulta habet formawm totius lamin& magis cuneatam & in parte dimidia superiore latiorem, suprema parte iterum angustata. In &L. sacharina lamina ambitu magis oblonga, media parte latiore. Specimina nonulla L. cuneifolie vidi, que sesquipedem usque lata fuerunt; plurima vix pedem latitudine superant, longitudine totius plante 13—2 ulnas xquante. Margo lamine in L. cuneifolia tenuis et eximie undulatus, infima cuneata basi excepta, que planiuscula & crassitie firmior; nec in ullo specimine rugas istas admodum promi- nulas vidi, que sepius in L. saccharina obveniunt; si lamina in L. cuneifolia bulloso inequalis obveniat, hoc aliter & multo minus conspicuum. Consistentia & colore lamin& potius conveniunt L. caperata (LC. maxima) & L. cuneifolia. Sorus, ut in omnibus specibus, que L. saccharine analoge censeantur, demum vitte longitudinalis ad instar mediam laminam occupat; sed in L. cuneifolia precipue in inferiore dimidia parte lamine situs, licet in superiorem dimidiam partem quoque adscendat; dum in aliis speciebus precipue superiorem dimidiam partem lamine occupare mihi adparuit. Qua positione quoque sequitur ut in folio vetusto, lamina nova sublevato, sorus adhuc in LZ. cuneifolia conspicuus adsit, dum in ceteris speciebus, tempore innovationis folii, seplus, ut putarem, dissolutus sit. In L. cuneifolia, ut in L. maxima, sorus crassus brunneus supra laminam tenuem virentem expansus, multo evidentior est quam in aliis speciebus. Si, ut putarem, specimina oceami pacifici et Groenlandica ad eandem speciem pertineant, L. cuneifolia novum prebeat exemplum Algarum, que in utroque mari BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN AF GRÖNLANDS LAMINARIEER OCH FUCACEER 135 eque obveniant. Que nomine ÅL. saccharinw var. Lessoniefoliaa Ruprechtio e mari Ochotensi distributa fuit, licet minor, ad eandem speciem quoque potissimum referatur. Specimen preterea habeo e Terre Neuve reportatum, forma lamine & brevitate stipitis conveniens, colore autem obscuro admodum diversum — quod tamen, aliis quoque Terre nove algis comparatis, preparationis quodam modo peculiari pendeat. Specimen demum ex insula Scotie Bute a Grevilleo missum, nomine ”L. phyllitis?” inscriptum, in Hb. Agardhiauo asservatur, quod L. cuneifoliam juniorem forsan sisteret. I. Laminaria longieruris Delapyl. & Auct. Species ad Groenlandiam frequentissima videtur, ut ad oras Spetsbergenses L. caperata. Groenlandicam a Spetsbergensi esse diversam, hodie ne minime quidem dubito. Utriusque plurima specimina mihi observare licuit. Ut nullum specimen L. caperate e Groenlandia, ita nullum certum specimen L. longicruris ad Spetsbergen lectum hucusque mihi obvenit. Que sub hoc nomine Spetsbergensia olim distribuerunt, vel male exsiccata, vel fragmenta tantum fuisse putarem, ex quibus unam speciem ab altera distinguere vix licuit. Stipes solidus LL. caperate duas ulnas longitudine, & crassitie digitum minorem demum 2quat, raro superat. In ÅL. longicruri stipes initio solidus, sensim fit superne tubulosus, atque continue longitudine inerescens fit demum prelongus; specimina stipite 6—9 pedali & quod superat, plurima vidi; at specimina multo majora memorat DicKIE, quin immo (stipite cum lamina sumto) usque 80 pedes longa! In L. caperata stipes in superiore parte compressus, exsiccatus sepius collapsus adparet, in L. longicruri pars superior tubulosa, que in majoribus pollicem crassitie equat, fere elastice tumet nec nisi nimium compressa collabitur. In speciminibus majoribus pars hec externa stipitis tubulosi superioris exsiccatione fit ita tenuis ut membranam diceres circa vacuum in- ternum extensam. Vacuum internum nullis septis interruptum. Supra hanc tubulosam partem stipes fere in acumen contrahitur anteaquam in laminam transeat. &L. longicruris senilis pariter ac juvenilis, habet laminam ambitu lanceolatam. FEandem formam sure L. caperate tribuit Delapylaie; frondem in sua angustiorem, crassiorem, longiorem et magis rigidam dixit quam in L. longieruri — que omnia in speciem Spetsbergensem male sane cadunt. Hujus laminam nunc lanceolatam et angustam, nunc oblongam, nunc ovalem et latissimam vidi, atque in longe plurimis tenuiorem et viridiorem quam in L. longicruri. Stipes vero & in iis, quorum lamina lanceolata, & in latioribus ovalibus demum elongatus (4-pedalis) notam distinctionis speciei precipuam credidi. Spetsbergensis revera melius quoad formam & amplitudinem laming cum Ulva maxima (Gunn. Fl. Norv. II. p. 127 tab. III. fig. 3), convenire videtur, & icon data pro tem- pore haud mala censeatur; depicta vero juvenilis dicitur; adultam, quam tamen pr2e- sentem non habuit, latiorem esse quam longam descripsit, quod in Spetsbergensi planta tamen non vidi. Gunneri nomine specifico anteriore, speciem Spetsbergensem forsan nomine L. maxim designare decet. In specie Spetsbergensi juvenili est lamina quogue lanceolata, sed pro quaque innovatione facta folii fit latior, magis oblonga et demum ovalis latissima, ulnam et quod superat lata, longitudine tamen duas ulnas vix superante. HEjusmodi latitudinem lamine L. longicruris quoque assequatur, sed hoc tantum in prelongis, quarum lamina, forma lanceolata conservata, longitudine pariter ac latitudine admodum increvit. In utraque 16 J. GG: vAGARDH. margo amplissimus, undulato-crispus, tenuior quam discus medius, nunc immo tenu- issimus precipue in Spetsbergensi. In utraque specie sorus continuus, vitte longitudi- nalis ad instar a summo fere apice deorsum infra medium, nunc usque basem attingens, decurrit. In L. longieruri semper sorum linearem vidi; in Spetsbergensi vero, si in lamina latissima obvenit, sorus quoque admodum dilatatus quasi centrifuge in disco expansus. L. longicruris a Groenlandia secus littus Americ&e usque ad grad. latitud. 42” saltem descendit; sed etiam specimen habeo, quod ad insulas Bahama lectum dicitur. Stipitisque inflati fragmenta in littora Irlandizxe, Scotie, Jutlandix & Bahusie rejecta obveniunt. III. Laminaria atro-fulva (J. Ag. Manuscr.) Minor, stipite brevi atrato, inferne teretiusculo, superne complanato, lamina juniore ovali-oblonga, senili demum renifor- miter dilatata, parte inferiore integriuscula inerassata & nigricante, superiore digitato- fissa obscure fulva, soro subcontiguo maculam latam, initio subadscendentem, demum totam inferiorem partem reniformiter dilatatam occupante. Groenlandi&e ad Sukkertoppen legit D:r BERGGREN. Specimina numerosa adsunt & in omni statu. Iuvenilia sunt oblonga, 3—4 polli- varia vidi vix pollicem superantia latitudine, adulta sensim latiora, basi cordata insignia et demum senilia fere reniformia, sesquipedalia circiter, aut vix ulnam superantia longitudine, substantia crassiuscula, et colore plus minus intense nigricante omnia congru- entia. Stipes brevis, sepius 1-—2 pollices longus, nunc usque 6—58 pollicaris & pennam cyg- neam demum crassus, colore nigricante insignis, inferne teres, radiculas teretiusculas sub- verticillatas vulgaris forma emittens, superne complanatus in laminam abiens. Lamina vide- tur diutius integriuscula, nunc tota fere integra, demum in lacinias pauciores fissa, parte inferiore demum fructifera ut plurimum integra; inferne color lamina obscurior, in atrum stipitis quasi sensim abiens; superne obscurius fulvus etiam in juvenili. Sorus vix interrup- tus, initio fere adscendens, demum, prout lacinix exteriores sub evolutione deflectuntur & frons reniformiter expansa evadit, totam basalem partem occupans, sinuoso-adscendens, in utraque pagina evolutus. Ductus muciferi in lamina adsunt minuti. In cellulis strati centralis glebe rotundate substantiae, jodio vix colorate, adsunt. Species hec minor, inter digitatas facilius distincta, ad L. Bongardianam forsan nonnullis accedit. Huic autem, aliis pretermissis, stipes canaliculatus dicitur. Reliqu:e species, quas mihi comparare licuit, facilius dignoscantur. In diagnosi specierum Laminarie, que fronde digitata insignes sunt, characteres a forma et situ sori desumtos hucusque nimium neglexerunt Algologi. Nec mihi quidem liquet, an in frequentissima L. digitata soros immo observaverint algologi recentiores 7). Que hucusque specierum diversarum specimina fructifera vidi wmihi ”) Greville (Alg. Brit. p. 28) fructiferam L. digitatam non vidit: observationem olim factam Borreri memorat, ex qua nihil nec de situ, nec de expansione sori elucet. Analysis fructus, a HARVvEYO in Phyc. Britann. data, evidenter monstrat eum normalem fructum Laminarige digitate non vidisse: si fida esset analysis a HaArveYoO data sporas in strato corticali nidulantes, quaternatim conjunctas, in Laminarieis evolvi sequeretur. Sorus insuper in superiore parte lamine in L. digitata provenit; itaque in specimine depicto, quod fuit in stadio renovationis lamina, quum tantum infima pars adsit,sorum inveniri non potuisse, jure quodam sumere mihi videor. Montagne (Canar. p. 143) primus, si quid video, statuit maculas soriformes ad apicem segmertorum collocatas esse. KirzinG observationem & verba Montagnei citata refert. ”Thuret prater ea quiee jam observarunt Borrer & Montagne, fere nihil habet de fructu L. digitate: maculas irregulares apicem BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN AF GRÖNLANDS LAMINARIEER OCH FUCACEER. 17 mihi demonstrare videntur soros et situ et forma diversos in diversis speciebus ohbvenire. Conformatio sori in ÅL. digitata facillime intelligatur, si specimen fructiferum lamina integriuscula aut tantum parce laciniata observatur. In ejusmodi specimine majori sorus, zon& transversalis, 3—5 pollices latex, ad instar, ab uno margine ad alterum fere non interruptus expanditur, utrumque tamen marginem fugiens, & ni fallor semper in superiore parte lamin& evolutus. Ambitu inequalis, sursum et deorsum in peninsulas insulasque subdistinetas abit zona fructifera, nunc sinubus sterilibus longius introductis. Lamina dein magis in lacinias divisa, partes sori diversas lacinias occu- pant, maculas angulatas, nec ipsos margines laciniarum interiorum fugientes, ita formantes. Lamina demum magis flabelliformi, sorus in zonam magis semicircularem quoque expanditur. Quum preterea lacinie in L. digitata sepius sunt latiores, sequitur maculas fructiferas uniuscujusque lacinie quoque majores esse. In L. Stenophylla frons in lacinias angustiores sepius fissa, soros quoque minores habet. In superiore laciniarum parte provenientes, nec tamen ita in zonam transver- salem confluentes mihi adparuerunt. Inchoantur, ut mihi visum est, in disco lacinize jam formate; sunt rotundati, circiter pollicares diametro, raro ni fallor margines lacinie attingentes, nisi sorum jam inchoatum lacinia postea fissa in partes separaverit. Absoluta fructificatione, laciniarum partes fructiferas solutas fieri, partemque superiorem frondis ita sensim sensimque deletam fore, increscente continuo parte inferiore, forsan eredere liceret. Quo modo explicaretur quod de hac specie dixerunt Algologi Scotize, fron- dem nimirum non ut in alis speciebus annuam esse, nec quotannis novo folio substitui. L. pallida habet soros situ et evolutionis modo potissimum cum L. stenophylla congruentés. Maculxe autem sunt longiores, nunc admodum elongate, in disco lacini- arum site, apicibus rotundatis, marginibus laciniarum sterilibus cincte. L. mgripes, quam non sine multa hesitatione a L. stenophylla distincetam proposui, aliam omnino habet conformationem sori, si hoc ex unico specimine fructifero judicare audeam. Sori nimirum in inferiore parte dimidia lamin& inchoari videntur, formantes maculas majores paucas latiusculas, secus plicas longitudinales, in quas discus lamine adultioris exuberat, margine non pari passu increscente. Soros sensim magnitudine augeri & deorsum potissimum extendi et forsan confluere in inferiore parte conjicerem; specimen enim fructiferum, sub stadio innovationis folii lecetum, in sublevata parte aliam zonam fructiferam habet, que ipsam illam regionem occupat, in qua limites vetusti & novi folii evanescunt; haec zona transversalis & vix laciniis interrupta. Eandem fere differentiam sori video in speciminibus diversis, quae nomine L. fissilis determinavi. Specimina Kamtschatica habent soros ambitu magis indefinitos, in media fronde provenientes. In Spetsbergensibus paucis, que ad eandem speciem retuli, sorus zonam transversalem vix interruptam occupat in illa regione lamine, in qua confinia sunt folii vetusti novique. versus segmentorum obvenire dixit. Le Jolis, qui de ommnibus aliis L. digitate fusius locutus est, de fructu nihil aliud fere dixit, quam LT. digitatam (L. Cloustoni) sub hieme, L. flexicaulem vero sub state et auctumno fructiferam esse. K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 8. 3 18 I. FG.T AGARDH. Specimina ex oceano pacifico superiore, quse mihi nomine L. dermatodec misit RUPPRECHT, quseeque ipse potius cum L. stenophylla congruentia judicavi, sunt sterilia. Sit ut spe- ciem pacificam fructu detecto tutius dignoscere liceret. ”Quszecumque igitur sint summa congruentix Specierum Laminarie, que larnina digitatim fissa instructa sunt, tamen in fructificationis forma differentias adesse, jure guodam contendere mihi videor. Una autem species alteram in plerisque refert, que- que in suis locis natalibus typum communem representans. Nimium autem hucusque ab Algologis praetermissex, quam ut certius quid de distributione statuere liceret. Lam. digitate nullum specimen e Groenlandia vidi; nec inter Algas Groenlandize a Dickie & ÖROALL enumeratur. In notula F1. Discoan&e tamen dicitur, in alia quadam collectione specimen L. digitate obvenisse. Sit tamen ut specimen memoratum aut ad L. atrofulvam aut ad L. nigripedem, quam quoque e Groenlandiå vidi, potius fuisset referendum. LL. stenophyllam ad Nidarosiam legi; ad inferiorem Norvegiam lectam fuisse nondum comperi, nec speciem in Bahusia obvenire crederem. Ad littora Scotia & adjacentis Angli& obvenire quoque cognitum est, nulla in australiore observata. Speciem itaque borealem puto, ut L. nigripedem & L. fissilem. IV L. solidungula I. Ag. in act Holm. Pauca quzedam hujus specimina quoque e Groenlandia reportata. Sunt Spetsbergensibus majora, ceterum eximie congruentia. V AÅgarum Turneri Post. & Rupr. & Auct. est unica species Generis, quam ad Groenlandiam lectam novi. Heec vero magna speciminum copia & omni eXtatis stadio reportata fuit. Specimina invicem quidem non parum diversa, ita ut incautus plures species in his facile haberet. Quicumque autem crescendi normam perspexerit, vix non videat differentias a diversa setate et evolutionis stadio pendere. Ut in aliis multis Laminarieis crescendi vis, aut si mavis ipsum punctum vegeta- tionis, in suprema parte stipitis aut infima parte frondis sita videtur. Ex hac regione nov&e pullulant partes, que vel incrementum ejusdem folii, vel originem novi consti- tuant. Hinc fit ut frons, que initio in longitudinem porrecta est fere lanceolata, aut ovato-lanceolata, sensim fit inferne latior & formam nuncupat sensim magis late-ovatam, cordatam, demum auriculis basalibus plus minus amplis undulato-crispis fere appendi- culatam. Ut nove partes ad basem stipitis evolvantur, adultiores «xtrorsum & sursum coguntur, atque tota lamina, que initio fuit plana, longitudine & ad costam non 2que ac secus marginem increscens, fit lobis amplis undulata & basalibus auriculis instructa. Desinente hac evolutionis vi, bases auriculato-undulate extenduntur & planantur; nov2e- que partes ab adultioribus vix forma dignoscantur. Innovatione folii imminente, novum folium ex eadem regione provenit, vetustum vulgari in Laminarieis modo in altum tollens. Novum folium vetusto latius & omni respectu amplius semper videre ceredidi. Que specimina maxime annosa vidi, his stipitem pedalem & digitum crassum, costam lamine 4—535 pedalem longitudine, latitudine fere pollicarem (i pollicis in exsiccata), laminam ambitu multo ampliorem, latitudine transversa circiter bipedali. Foramina primaria cum excrescente lamina sensim formantur; que in adultioribus A. Turneri obveniunt sunt rotundata & marginibus fere planis cincta. Ut sensim dilatatur lamina, jam formata intervalla latiora novis foraminibus sensim predita obve- niunt. In juniore igitur planta evoluta foramina omnia fere Xque magna observare BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN AF GRÖNLANDS LAMINARIEER OCH FUCACEER. 19 licet; in adultiore et parte senili foramina quasi duplicis generis distinguere licet, pri- maria nempe majora, & secundaria que quasi serie ambiente minorum primaria cin- gunt. Quia partes centrales lamin& sunt primum adulte, foramina hujus partis sunt plerumque majora; minoribus in ambitu lamin&g& nondum evoluto obvenientibus. In partibus senilibus foramina primi, secundi & que sint sequentis ordinis densiora, & omnia magis adproximata seu angustioribus intervallis distincta; sunt ambitu quoque magis iregularia, nunc sub-angulata & marginibus sub-inequalibus instructa — num- quam tamen ita crenata vidi ac in Ag. Gmelini obveniant. In auriculis undato-cris- patis primariam formationem foraminum facilius sequi licet; hoc loco, folium seu nova partes folii ea exuberante vi generantur ut non tantum plicis undatis crispate evadant sed etiam ipsa lamina alterne hinc bullato-inflata, illinc excavata fiat, quasi in pustulas minutas elevatas, alterne in unam aut alteram paginam prominulas, cogeretur. Incre- mento lamine continuante, bullose partes apice cedunt & foramen oritur marginibus eximie prominulis. Ut dein extenditur lamina, foramina quoque extenduntur & spatio majori recepto margines plani obveniant. Quibus quidem sequitur characterem forma- tionis foraminum, Ag. pertuso adseriptum, huic speciei haud omnino privum, sed revera omnibus generis speciebus, ut putarem, esse communem. Costam quoque diversa state alium offerre adspectum mihi certum videtur. Est nimirum nunc angustior, et paucas lineas lata, nunc latior, semiunciam latitudine supe- rans, quin immo fere pollicem lata. Quo magis juvenile folium, eo angustior costa; quo majus folium, h. e. quo magis annosum individuum, eo latiorem costam & adpa- renter magis planatam putarem. In folio minuto costam cylindraceam aut compressam, in majori ancipitem facile videas; in costa vero latiore, precipue in inferiore parte, lineg due intra marginem longitudinaliter excurrentes sepe observande, que in una pagina (speciminis exsiccati) fere inpressex, in altera subelevatex adpareant. FEjusmodi costa transverse secta monstrat eam ex una pagina (exteriore) fere planam, ex alters (interiore) leviter convexiusculam esse intra margines, que lineis istis designantur. In planta recenti stipes revera est in suprema parte canaliculatus, & costa continuatur plano-canaliculata: linex marginahtes coste monstrant margines canaliculi, angulo plus minus aperto a fundo, introrsum convexiusculo, exeuntes. In juniore planta stipes canaliculatus citius in costam ancipitem abit; quo adultior planta, eo crassior stipes, et eo latius apice hiat canaliculatus, et eo longius sursum margines canaliculi adhuc conspiciantur. Nunc itaque latiorem, nunc angustiorem costam in unaquaque specie obvenire conjicio; nec tamen cum his dictum volui costam latam in Åg. Gmelini esse eodem modo conformatam ac in Ag. Turnert annoso. In speciminibus Groenlandixe diversitatem quandam coloris quoque video; alia nimirum, que plerumque sterilia vidi, magis viridia, alia fere colorem L. digitat>e offerentia. In illis sepe foramina sparsiora & minora vidi quam in his. Sori fructuum maculas plus minus secus longitudinem folii extensas in regione intramarginali frondis adultioris formantes occurunt. Si igitur in lobos rotundatos margine undata sit frons, regio fertilis quoque ambitu rotundata intramarginalem regionem lobi sequitur. Dilacerata demum et dissoluta parte superioris frondis fertili, margines froudis, alias semper integriusculi, dilacerati obveniant. 20 J.nG. AGARDH: Que quidem omnia, de specie Groenlandie dicta, us fere omnino conveniunt que de eadem specie in Ner. Bor. Americana scripsit HARvEY. Sin hec cum iis compara- veris, que in aliis speciebus characteristica judicarunt, appareat specierum diagnosin aliis notis ac que antea attuleruntfundari debere. Lanminariam (Neurophora) Agarum & LDL. Boryi Delap. Fl. Terr. Neuv., latitudine coste precipue fundatas, unam eandem- que speciem constituere, comparatis quoque authenticis speciminibus, hodie contendere audeo. Utrum Kamtschatica species, quam cum Groenlandica identicam consideravit H. Mertens, revera sit eadem species an diversa, mihi ulterius inquirendum videtur. Specimina Kamtschatica, que Åyg. Turneri maxime convenientia vidi, Groenlandicis multo minora sunt; quod quoque ex iis sequitur que de Ag. cribroso dixit H. Mertens, suam esse Ag. Gmelini triplo minorem; Groenlandica autem species vix non Ag. Gme- lini magnitudine 2qvat. Sin alie quoque sint note diagnostice, specimina nostra nimium incompleta plante Kamtschatice dicere vetant. AÅyg. pertusi Mert. duo speci- mina vidi, ab ipso in Portu St. Petri & Pauli lecta, sed valde incompleta. Ex his unum cum descriptione ipsius (in Linnea IV p. J3 data) convenire videtur; ni fallor, huic proxima quoque censeatur planta, quam nomine Ag. fimbriati distri- buit Harvey. Lamina hujus est multo magis inequalis & bullosa, pustulis in utraque pagina eminentibus, quam in alls speciebus, foraminibus vero raris, minu- tis & fere quasi accidentalibus. Species Harveyana insuper margine evidenter in2e- quali predita, quasi fimbriato-crenata, quod de sua non memoravit Mertens; nec an obtineat, ex specimine Mertensiano, margine nusquam in nostra presente, dicere aude- rem. Specimen sub nomine Ag. Pertusi a Post. & Rupr. tab. XXIII depietum, cum descripta planta Mertensii non admodum congruit; foraminibus enim numerosissimis est pertusum. Specimen vero depictum cum altero specimine Mertensiano, quod coram habeo, convenire videtur. Si in re mihi tam obscura suspicionem proferre liceret, PFucum eribrosum Mertensii (quoad plantam Kamtschaticam), & F. pertusum Post & Rupr. tab. XXII unam eandemque speciem haberem; at F. pertusum (verum) Mertensii atque F. fiumbriatum Harv., si non eamdem, tamen proxime affines species constituere suspicarer "). Ag. Gmelini foraminibus evidenter crenulatis ab omnibus distinguendum, costa quoque aliter conformata, ni fallor, diversum. Genus Asgari iis pertinere Laminarieis, que unam paginam ab altera quodam- modo separant, jam alio loco monui; quod quoque fieri jam a stipite canaliculato sequitur. Alio autem respectu pagina una ab altera vix recedit. Sori saltem supra utramque paginam expansi. VI. Alaria Pylaii Delapyl. & I. Åg. partim. In collectione ad Sukkertoppen facta adest Alarie species, preter alias insignis forma ea cuneata pinnarum, quam Al. Pylai- sel privam & potissimum characteristicam antea semper credidi. Ut vero species Spetsbergensis, quam sub allato nomine designavi, longitudine stipitis excellit, ita species ad Sukkertoppen lecta brevitate stipitis insignis adpareat. Aliis insuper charac- teribus heec forma Groenlandica a ceteris formis quoque abludit, ita ut de differentia ') Sit ut forme dux Ag. pertusi, quas distinctas descripserunt Post. & RuPr., species spectant eodem modo distinctas ac mox indicavimus; vix autem notis ab iis datis specie distinguantur. Ag. Brassiceforme eandem speciem spectare crederes, quam supra Ag. pertusum Mert. judicavi. BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN AF GRÖNLANDS LAMINARIEER OCH FUCACEER. 21 ipsius vix liceat dubitare. Specimina insuper numerosa collecta & omni etatis stadio, ita ut evolutionis seriem, quam percurrit species Groenlandica, cum iis comparare licuit, quas in eadem evolutionis stadio positas offerunt alie species. Melius hoc modo perspiciatur, que sint in Alaria differentie etatis & que sint note diversarum specierum. Igitur jure quodam sequentia statuere mihi videor. In omnibus speciebus ipsa lamina folii linearis dicenda, sed in nonnullis brevior magis oblonga aut ovalis, in aliis magis elongata et eximie linearis aut ensiformis, ut sepius adpellarunt. Ratio, qua longitudo latitudinem superat, in diversis speciebus admodum diversa; dum enim in Ochotensi mari speciem memoravit RUPRECHT, cujus tantum fragmenta habent laminam 50 pedes longam, latitudine 2—4 unciarum servata, species alia gigantea Spetsbergensis gerit folia fere sesquipedem lata, longitudine tantum sex-pedali. His comparata species groenlandica multo inferior partum magnitudine, latitudine lamine vulgarem formam Europeam superans, longitudine vix 2equans. Basis lamine cuneata in omnibus speciebus, dum juvenilia individua; permanet autem basis eximie cuneata & longe decurrens in nonnullis (Al. esculenta Auct.); in aliis contra latitudine admodum incerescit lamina inferior, ita ut basis folii ovata, quin immo eximie cordata fiat; cuneata basis in his ita reducta, ut obsoleta omnino censeatur — ita in Specie groenlandica. Innovationem folii in Alaria fieri, ut in Laminaria, jamdudum observavit D:na GRrirfFIrtes & docuit Rares (Phycol. 1843 n:o 250). Auc- tumno frondem renovari, novamque inter pinnas & vetustam emergere; pinnas tunc quoque dejectas fore novasque provenire, parvulo supra priores intervallo; plures series pinnarum novis et cicatricibus delapsarum ita designatas fieri statuerunt. Innovatione facta, laminam novam latiorem fieri & grandiorem, nonnulla mihi suadent. Stipitem igitur juvenilem breviorem cum eetate longiorem fieri, quis est qui non intelligeret; attamen quoad gradum magna intercedit differentia inter formas diversas. Species indicata Groenlandica, que brevitate stipitis insignis, — longe plurimis speci- minibus stipitem 1—2 pollicarem gerentibus — demum in speciminibus, que magis annosa suspicor, habet stipitem quam in aliis speciminibus multo erassiorem 4—5 polli- carem longitudine. Quam vero longitudinem jam juvenilia forma Spetsbergensis indi- vidua attingunt. Alia sunt specimina Spetsbergensia, in quibus stipitem vidi 4- pedalem et ultra, atque digitum minorem crassum, in quo reliquias pinnarum, que diversis annis fuerunt, longa serie deorsum sequi licet. Aliam longipedem formam — stipite sesquipedali — e mari Ochotensi memoravit RuPrREcHT; dum Lightfoot & qui ali formas Europeas optime observare potuerunt, stipitem L. esculente vix ultra 6—38 pollicarem cognoverunt. Nec minus forma & magnitudine differunt pinne diversarum specierum. Primum provenientes sunt in omnibus sursum latiores & forma plus minus cuneatae; ut longi- tudine inerescunt, non pari passu latitudine semper augentur. Sorus supra mediam pinnam inchoatus et deorsum per totam inferiorem partem — margine tenui excepto — extensus, partem fertilem reddit coriaceam; hinc fit ut pars superior & margo tenuis inferioris, que steriles manent, sunt multo tenuiores, facilius lacerantur & a parte fertili firmiore solvuntur; pinneque adultiores, parte fertili tantum constitute, ita revera sepe minores & angustiores fiunt quam juniores et steriles. In individuis 29 Je Ge AGA RDE. annosis, quorum lamina folii major, quoque pinnas longiores fieri, comparata specimina diverse etatis forsan doceant. Que vero omnia in diversis speciebus aliter quodam- modo peraguntur, & mutatis rationibus, quibus forma & diversarum partium relativa magnitudo pendeat. Si igitur in Al. esculenta pinne, quas 2—4 pollicares longitudine, latitudine semiunciam vix excedentes dicunt, nunc quoque paulo longiores, aut sterili statu latiores obvenirent, tamen longe abest quin pinnas ultra sesquipedales AÅlar. grandifolie xequarent longitudine, aut latitudine pinnas speciei groenlandice, quas aliquando 2—4 pollices superne latas vidi. Alie insuper sunt diversarum differentie in tenuitate aut crassitie lamine, que licet in juvenilibus omnibus tenuior, non ideo in adultioribus eandem crassitiem attin- gere videtur; in forma stipitis atque costze, que magis minusve in utramque paginam proeminet; aliisque minus adhuc conspicuis. Characteres tamen omnes potius in rela- tiva quadam differentia, qua alix suas partes aliter evolvunt, quam in absoluta quadam diversitate forma organorum positi videantur. Hinc species Xgre, nisi invicem juxta- posite & comparate determinantur; hinc quoque factum fuit, ut species in operibus diu admodum confuse fuerint & synonymia egre extricanda permaneat. Interea sequentes formas Öceani atlantici species proprias constituere, assumere auderem: (1.) AL esculenta (Ligltf. & Auct.) stipite firmo breviori, demum 4—6 pollicari in costam obtusangulam utrimque prominulam abeunte, lamina angusta lineari parum undulata, basi longe cuneata in stipitem decurrente, pinnis cuneato-linearibus subfalcatis utrimque seriatis subeontiguis, rachide pinnigera in utramque paginam convexiuscule prominula. Fucus esculentus Lightf. Scot. tab. XXXVTIII. et auct. plurim. Alaria esculenta Grev. et auct. Fucus teres Good. & Woodw. (partim?) Lamin. linearis Delapyl. Fl. Terr. Neuv. p. 317? L. esculenta teniata Kjusd. in ann. Sc. nat. Hab. ad oras Europe atlanticas a Scotia & Norvegia inferiore oras Gallie attingens; an eadem ad Terre Neuve? Stipes Alge, que sub hoc nomine sepissime intelligitur, est pro magnitudine totius plante subfirmus, crassitie demum penne anserin& majoris & longitudine circiter 4—6 pollicaris; in parte inferiore denudata omnino teres, velut in pinnigera convexius- culus paginam versus utramque, lateribus rachidis in exsiccata quasi impressis, ob partem convexiusculam paginarum quasi bases pinnarum superincumbentem. Costa laminam percurrens obtusangula, & in utramque paginam magis prominula quam in plurimis als. Pinne regulari serie longitudinali proveniunt, & ita plerumque adproxi- mate ut bases contigur vicinas tangunt; steriles sunt superne paulo latiores, 3—6 pollicares et vix unciam late, fertiles fere lineares, ct leviter falcatx, angustiores vix semiunciam latitudine & 4 pollices longitudine superantes. Ipsum folium sepius 4-pe- dale, nunc 9—10 pedale, quin immo aliquando 20 pedes &xquare dicitur (que vero an in specie Europea obtineat longitudo, ulterius mihi videtur inquirendum); latitudine lamina sepius 2—4 pollicaris (nunc immo 8 pollices attingere ferunt, quod mihi tamen incertum manet); basis folii eximie et anguste — cuneata, etiam in lamina senili, cujus pars superior jam quoad maximam partem deleta fuerit. BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN AF GRÖNLANDS LAMINARIEER OCH FUCACEER. 23 Quicumque iconem a Lightfoot datam plante scotice cum icone Gunneri in Act. Nidros. IV, tab. 8 fig. 1 plante nordlandice comparaverit, vix non videat formam lamine in his admodum diversam esse, basem longe decurrentem in illa, breviorem et fere ovatam in hac. Linneanam speciem, jam in FI. Lapponica (1737 impressa) sub n:o 461 memoratam & in sequentibus (Fl. Suecica, 1745) citatam, eo potius Gunneri plantam credere licet, quum Linngeus suam ad oras Finmarkize vulgatissimam dixit. At plantam a se sine dubio optime cognitam in sequentibus operibus (Fl. Suec. Ed. 11: Spec. plant; Syst. Nat;), nescio quo casu, omisit Linneus, ita ut nomen Fuci esculenti revera primum in mantissa 1 (1767) obveniat. Vix autem hanc ob rem cum Ruprechtio assumerem, diagnosim speciei primum 1767 et cognitis aliorum synonymis inclaruisse Linn&eo, cui jam in itinere Lapponico plantam vulgatissimam observare licuit, & qui in Flora Lapponica quoque charactere ita claro speciem circumscripsit, ut cum nulla alia specie, tune temporis cognita, facile confunderetur. Species Algarum scribens formam nordlandicam, cujus specimen, juvenile tamen, a Sommerfeltio missum coram haberem, speciem propriam Linneanam putavi; nec suspicatus sum plantam Lightfotii & sequ. auctorum a Linneana specie differre. RUPRECHT, qui speciem Linneano nomine instructam Linneo non propriis observationibus cognitam fuisse assumsit, nec Linnxum speciei auctorem, nec plantam nordlandicam speciei typicam consideravit, sed Cargillum in prodromo Bauhiniano primum descriptorem & plantam scoticam speciel typicam nuncupavit; me igitur carpit, quod characteres ita permutassem, ut qui ÅA. PYLAI a me tribuuntur, hi Al. esculente pertinerent. Contra hoc tamen jure quodam contendere liceret, Linneanum nomen Linnean&e plantx quoque adtribuendum esse. Attamen, quum adhuc dubium sit anne plures species Alarie ad oras Norvegie superioris inve- niantur, Lightfotii vero species nullis dubiis vexata & nomen Linneanum a plurimis huic tribui, hoc quoque hodie plante primitus a Cargillo descripte conservandum putavi. Que nomine Phasgan. alati Cargh. ex oceano pacifico boreali a Ruprechtio distri- buta, ad Sitcham lecta, specimina vidi cum forma atlantica quam maxime conveniunt, si formam folii & pinnarum respicias. Laminam tamen longiorem fieri in specie paci- fica quam in atlantica; pinnas quoque magis lanceolatas, fere fasciculatim provenientes (nec fere regulariter seriatas), rachidemque hoc loco incrassatam videre credidi. An tamen specie differat forma pacifica, ex speciminibus paucis, a me visis, haud con- jicerem. | Al. fistulosa (Post. & Rupr.) quoad formam lamine ad Al. esculentam, ante alias, accedit. Basis lamine nimirum longe cuneata in illa quoque depingitur. Rachis stipitis pinnigeri complanata videtur & spiraliter torta, stipitis parte inferiore teretiuscula (ex icone). Costa fistulosa facillime distinguitur. (2) AL Muszefolia (Delap. Fl. Terr. Neuv. p. 31.) stipite firmo breviori demum 4—6 pollicari in costam obtusangulam in utraque pagina prominulam abeunte, lamina sublanceolato-lineari plus minus undulato-plicata, basi ovata breviter decurrente, pinnis cuneate-linearibus subfalcatis utrinque seriatis subcontiguis, rachide pinnigera in utram- que paginam convexiuscule prominula. Lam. esculenta var. platyphylla Delap. Ann. Sc. Nat. 1825 tab. I fig. D. 24 JGA GJACRIDIE. Fucus folio plano ensiformi caule pinnato Linn. fl. Lapp. n:o 461? Fucus pinnatus Gunn. in Act. Nidaros. IV. tab. VIII. fig. I. Al. esculenta J. Ag. Sp. p. 143 (exel. synon. plur.) Hab. in Oceano atlantico ad superiorem Norvegiam, Spetsbergen, & New-Found- land; specimina, que huic congruentia videntur, e Gallia memoravit RUPRECHT. In stipite, costa prominula, pinnarum dispositione atque consistentia firmiore lamina exsiccate qgquasi pergamena, nullam ab antecedente differentiam video. Pinne juveniles sunt forsitan paulo latiores superne et invicem magis distantes, adultiores vix diverse. Precipuam differentiam in ipsa forma lamine video, que latior & brevior, basi fere ovata breviter decurrens, nec longissime cuneata ut in priore. Specimina, quorum laminam 3 4 pedalem vidi, sunt 4—53 pollices lata in media parte; partem infimam cuneatam, quam cum basi cuneata pluri-pollicari antecedentis comparare licet, polli- carem aut parum longiorem in nostris video. Species Algarum secribens, hanc formam nomine Linneano intellectam fuisse putavi, nec antecedentis specimina speciem propriam constituere finxi, quam exteri plurimi sub allato Linneano nomine intellexerunt. Synonyma utriusque ita male contuli. Ne formee plu- rimis optime cognite novum nomen hodie substituerem, nomine Pylaisxi nostrum designavi. Specimina hujus certa ex oris Britannixe & Gallixe nulla coram habeo. Nec scio utrum hane an Al. Pyrran potius spectaret Fucus tetragonus Good. & Woodw. Costa certe magis quam in sequentibus prominula & tetragona dicenda, licet obtusan- gula, sed hoc respectu nullam ab antecedente differentiam video. Al. marginata, quam in Spec. algarum hujus synonymam quoque attuli, formam fructiferam speciei judicans, a RUPRECHT in Alg. OÖchot. species propria adhuc considera- tur. Mihi heec species nullo originali specimine hucusque cognita. (3) AL Pylaii. (Delap. Fl. Terr. Nov. p. 29.) stipite brevissimo, sepius 1—2- pollicari, costa supra utramque paginam parum prominula, fere planata continuato, lamina ovali-lanceolata, juvenili planiuscula in stipitem decurrente, adulta undulato- plicata, basi demum eximie ovato-cordata, pinnis sterilibus initio latissimis truncatis, fertilibus cuneato-oblongis, a rachide compressa numerosis, demum dense aggregatis subfasciculatis. Laminaria Pylaun Delap. I. c. (an quoque Bory in Dict. Class.?) Alaria Pylaii J. Ag. sp. 1. p. 143. (partim; nec J. Ag. de Alg. Spetsb.) Laminar. Despreauxii Bory mscr. sec. Rupr. Alg. Och. p. 358 (fide spec. ex eodem loco a Despreaux report.) Specimina vidi e Terre Neuve (Despreaux maj. 1828! & Dela Pylaie maj. 1820); ex Islandia, Foerois (Lyngbye!) et Groenlandia (WORMSKJOLD, VAHL & BERGGREN). Forma borealis videtur, brevitate stipitis & latitudine pinnarum 2que insignis. Plurima specimina, juvenilia & adulta, characteribus allatis congruentia vidi. In speci- mine adulto fructifero, cujus lamina parum supra basem 8 pollices lata, stipes vix bipollicaris, pinnis plus quam 20 onustus; pinne basi obliquex & subfalcatr, longiores 5—6 pollicares; in suprema parte, ubi latissime, sexpe bis pollicem late, nunc fere duplo latiores, sxepius rotundato-truncatex, nunc subemarginate. Lamina juvenilis sub- lanceolata & basi cuneata, quo adultior eo magis deorsum ampliata, undulato-plicata BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN AF GRÖNLANDS LAMINARIEER OCH FUCACEER. 295 & ipsa basi demum ovato-cordata. Substantia exsiccate rigidiuscula, tenue pergamena. Color recentis obscure olivaceus, exsiccate olivaceus aut obscurius fuscescens. Stipes in longe plurimis speciminibus perbrevis, pinnis plurimis & permagnis demum onustus, atque lamina demum basi latissima huic longe alium habitum quam ceteris speciebus tribuit. Dicere tamen fas est, me quoque vidisse specimina, in qui- bus stipes longior & fere ejusdem longitudinis ac in precedentibus speciebus. FEjus- modi autem stipitem multo crassiorem esse quam in aliis, et tantum in individuis annosis occurrere putarem; facilis nimirum est conjectura stipitem in hac specie, ut in aliis, innovatione folui facta & pinnis novis in parte prolongata provenientibus, sensim inerescere. Quod ita maxime annosum specimen vidi, stipite fere 6 pollices longo & pennam cygneam fere crasso, at compresso, instructum est. Pinnze in hoc pedales fere longitudinre. Aliud preterea adest pinnis alternis remotis instructum, quod haud male in L. remotifoliam Delap. FI. Terr. Neuv. p. 33 quadraret; at ejusmodi specimina statum peculiarem — sub tempore prolongationis stipitis forsan ortum — constituere putarem, cujus unamquamque speciem sua generare exempla conjicerem. In parte pinnigera stipitis, rachis leviter compressa adparet; in exsiccata quasi margine tenuiore conjunguntur bases pinnarum (nec ut in prioribus quasi e canaliculo impresso egredientes). Costa quoque minus in utramque paginam proeminet, potius a faciebus planata seu anceps, marginibus lamina utrinque continuatis, dicenda. Con- sistentia lamine antecedentibus tenuior, tamen firmior quam Al. membranacea infra descripta. Nomen Al. Pyran huic conservandum putavi, licet dubiis quibusdam obnoxium. Ex observatione, in Ålg. Ochot. allata, certum mihi videtur speciem supra descriptam eandem esse, quam nomine A. Despreauxii designavit Bory. Specimen enim habeo, quod in eodem loco & ab eodem Despreaux leectum fuit. In Dict. Class. VOL TEX anno 1826 impresso, hec species Boryana cum aliis non memorata est, speciminibus postea allatis (1828). Novum nomen a Boryo datum fuisse plante, quam paulo antea ipse nomine Al. Pyram descripserat, vix assumere liceat; At mihi certum videtur Boryanam Al. Despreauxii cum Pylaisei Al. Pyran congruere; Hinc dubia mihi manent an eandem omnino plantam nomine Al. Pyran intellexerunt Bory & Delapylaie. Delapy- laie ipse quoque confitetur, se unicum specimen Al. Pyrau reportasse, quod Boryo datum fuit; ipse tamen alia specimina sub eodem nomine postea distribuit, quorum unum mihi datum, licet admodum juvenile, cum planta supra descripta Groenlandica evidenter convenit. In descriptione, quam in Flora Terre nove dedit, lapsus quidam calami occurrere videntur, qui rem ulterius obscurant: longitudinem nempe stipitis 5 millimetros, latitudinem vero 6 centimetros esse dixit, quod ita vertendum suspicor ut longitudo 6 centimetros, & latitudo 5 millimetros 2quaret. Alio loco stipitem brevissimum esse dixit. Bory de longitudine stipitis in sua specie nullam omnino mentionem fecit. Ipse longitudinem stipitis ab setate omnino dependentem esse judicans & forma pinnarum tantum ductus, breviter stipitatam Al. Pyram cum longe stipitata Al. mem- branacea antea conjunxi. Magna utriusque forma speciminum copia observata, 4 K.: Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 8. 20 Ia Gr ANGARIDIEL. duas species, longitudine stipitis distinetas, in his agnoscere debui. Utraque species in oceano arctico latius distributa videtur. (4) AL membranacea (J. Ag. Manuscr.) Stipite elongato gracili, juvenili jam pluri- pollicari, demum pedali, costa supra utramque paginam parum prominula fere planata continuato, lamina ovali-oblonga undulato-plicata tenuissima, basi mox ovata demum subcordata, pinnis juvenilibus late spathulatis fere latioribus quam longis, adultioribus- elongato-cuneatis, a rachide compressa numerosis longa serie dispositis subdistantibus. Ag. Pyrrau Bory Dict. Class. Vol. IX p. 194? (non Delapyl!) Alaria Pyran J. Ag. partim. & quoad spec. plur. Spetsbergens. Hab. ad Spetsbergen; pauca specimina e Groenlandia superiore reportavit BERGGREN. Juvenilis plante plurima vidi specimina Spetsbergensia, longitudine stipitis & te- nuitate, atque forma lamin& ovali-oblonga, basi fere ovata, & vix nisi in planta admo- dum juvenili (nondum pedali) decurrente, congruentia. Pinne inchoantes jam ipsa forma insignes, sunt nimirum supra stipitem cuneatum fere rotundate, nunc latiores quam longe; adultiores prolongantur & in formam cuneatam abeunt. Ad eandem speciem refero plantam magis senilem, e superiore Groenlandia advectam, cujus frag- menta vidi fere pedem lata & 4—6 pedes longa, tenuitate lamin&e adhuc insignia. Ejusmodi specimina immo charte facilius adherent. Lamina sepe ita poris minutis pertusa, ut species Agari ab incauto facile habeatur. In hac forma Groenlandica stipes pedalis & pennam cygneam usque crassus, rachide pinnigera compressa, dein sub lamina constrietus, in costam demum abiens, que 3-lineas usque lata parum supra utramque paginam proeminet & fere anceps dicenda. Pinn&e 6—38 pollicares cuneatee, superne sesquipollicem late, petiolo admodum tenui insidentes, invicem subdistantes, steriles tenuitate insignes & nunc ecodem modo quo lamina poris pertuse. Huic Phasgan. macropterum Rupr. forma et tenuitate lamine potissimum accedit. Species pacifica lamina densius undulato-plicata, stipite firmiore at breviore, pinnis longioribus undulatis densioribus fere fasciculatis, (secund. spec. nostr.) diversa videtur. RUPRECHT in descr. (ÅAlg. Öchot, p. 161) stipitem sepius 1—2 uncias longum dixit; in nostro est circiter sexpollicaris. Ålaric esculente latifolie Post. & Rupr. tab. XVII. nullum specimen vidi. (5) AL grandifolia (J. Ag. Manuscr.) stipite elongato firmo demum 4—5 pedali & digitum crasso, costa supra utramque paginam parum prominula continuato, lamina ovali aut lanceolato-oblonga undulato-plicata firmiore, basi demum eximie subcordato- ovata, pinnis cuneato-linearibus pralongis, demum ultra-pedalibus, seriatis, inferioribus demum sub-distantibus, rachide planata utrinque residuis pinnarum longe deorsum muriculata. Hab. ad Spetsbergen D:r BERGGREN! Stipes validus, demum duas ulnas longitudine superans & crassitie digitum equans, in inferiore parte teretiusculus laevis, superne complanatus, margine utroque residuis persistentibus pinnarum longe deorsum muriculato, ipsa rachide pinnifera-vi- gente latiore — 6-lineas latam vidi — initio breviore pinnas densiores, demum pro- BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN AF GRÖNLANDS LAMINARIEER OCH FUCACEER. 27 longata pinnas distantes gerente. Infra laminam pars denudata stipitis iterum contra- hitur & planatur magis, in costam abitura. Costa pro magnitudine plante parum in utramque paginam proeminet, planata aut anceps dicenda. Pinn&e a margine stipitis dilatati provenientes, lineam circiter distantes, sunt ultra pedales, nunc fere bipedales, basi ipsa cuneate, dein fere omnino lineares, in superiore parte tamen nunc paulo latiores; ubi latissimas, non sesquipollicem latitudine superantes observavi; pars fertilis fere truncata. Laminam ipsam 3—4 ulnas longam & sesquipedem latam, amplissime undulatam, admodum firmam, fere coriaceam, nunc ut in aliis speciebus transverse laciniatam vidi. Basis lamin&e in minoribus brevius cuneata, in majoribus magis ovata & forsan sub-cordata dicenda. Dubius diu hesi utrum hanc formam giganteam, consistentia ad vulgarem Al. esculentam, forma lamine magis ad Al. membranaceam accedentem, speciem propriam haberem, an formam annosam alterius speciei considerarem. Credere liceret — ita fingi — L. esculentam cum quaque innovatione folii longitudine pariter ad latitudine inerescere, donec demum magnitudinem speciel Spetsbergensis assecuta esset. Nusquam autem apud laudatissimos auctores aut stipitem eque longum aut laminam que latam, etiam in speciminibus que nostram longitudine folii superant, memorata vidi. Ex altera parte, forma ipsius folii cum Al. membranacea conveniente stipiteque hujus jam in juvenilibus prelongo, Al. grandifoliam formam senilem Al. membranacee facile quis fingeret. At hodie adsunt specimina senilia Al. membranacee, que licet magna, tamen tenuitate lamine sat distincta adpareant. Specimina insuper pauca Spetsbergensia vidi, que magnitudine inferiora, consistentia lamin& tamen convenientia adparuere, in quibus formam juniorem Al. grandifolie agnoscere credidi. Stipes in his brevior quidem, at pariter complanatus ut in rachidem mutetur; ipsa basis lamin&e in his est brevius decurrens. Omnibus consideratis insignem formam ut speciem sui juris proprio nomine salutare, optimum duxi. In Ålgis Ochot. p. 161 de specie quadam gigantea mentiorem fecit RUPRECHT (Ål. longipes), que in multis cum nostra convenire videretur. Stipitem 15 --20-pollicarem, pinnas elongatas lineares & apice vix latiores, basem lamine sub-cordatam, laminam- que firmam in sua vidit. Adjecta vero illa observatio RUPRECHTIL, suam verisimiliter identicam esse cum quadam a Ermann memorata, que longitudine & angustia lamina excelleret (fragmenta 50 pedum longitudine, latitudine tantum 2—4 pollicari), omnem de congruentia nostre cum Ruprechtiana specie suspicionem tollit. Pinnas preterea in sua longe distantes dixit RUPRECHT; quod hoc attinet animadvertere placet pinnas in nostra seXpius esse in breviore parte stipitis, — in rachide breviore at magis dila- tata — dense dispositas, nunce vero lineas paucas invicem distantes & per longiorem partem stipitis — in rachide elongata — seriatas; que vero differentia, ut suspicarer, in omnibus conspicienda, mutatis vero in diversis speciebus intervallis, quibus demum separantur pinne. Juveniles enim & adhuc bene vigentes pinne in rachide breviore disponuntur; sub stadio vero elongationis stipitis rachidem quoque prolongatam fore pinnasque antea adproximatas distantiores fieri crederem. Prout vero alie species stipitem generant aut brevem aut prolongatum, intervalla guibus separantur pinne, quoque alia evadere, intelligatur. 28 JE (Gt SAIGJAVR DEL VII. Fucus filiformis Gm. & J. Ag. (Act. Holm. quarto Part. VII n:o 8) Speciem a Fuco disticho, qualem verum finxi, satis differre, hodie non dubito 7). Multo magis mihi dubium an a F. miclonensi infra allato et Fuco evanescenti species distincta sit. Ut enim angustissimus obvenit, lineam vix equans latitudine, & adspectu admodum diversus, ita et latior, 2—3 lineas latus, & hoc stadio a F. miclonensi & angustiore F. evanescente &gre distinguendus. In F. filiformi bene evoluto receptacula bina sepius distineta & subparallela, singula suo pedicello instructa, siliqueformia teretiuscula apicibus leviter acuminatis, plerumque inflata quasi vesiculifera; hinc dilutius colorata adparent, scaphidiis relative majoribus & paucioribus predita. Receptaculorum rami plerumque breviores. Scaphidia, que examinavi, hermaphradita vidi in hac specie ut quoque in F. miclonensi & F. evanescenti. Hec forma ad Groenlandiam frequens. VIII. F. Miclonensis Delap. & J. Ag. Il. ce. Specimina Groenlandica cum Spets- bergensibus convenientia quoque plurima vidi. Nostra a specimine originali Pylaisei presentia cryptostomatum differe videntur. Receptacula in F. miclonensi sunt sili- queformia sublinearia complanata, bina basi coherentia, apicibus divergentibus. Exsic- catione ceterum exiuimie nigrescit. Characteres autem non zxeque semper evidentes; ex una parte F. filiformem, ex altera F. evanescentem tangit. IX. F. evanescens Ag. & J. Ag. l. c. Hujus plures adsunt forma Groenlandicee, nonnull&e cum Spetsbergensibus omnino convenientes; majores, que ultra pollicem late, & angustiores, que latiorem F. filformem vix latitudine superant, sed plerumque ela- tiores, longitudine nunc ultra-pedali. Alix quoque latiuscul& sunt vix longitudine 2—3 unciales quasi ad F. bursigerum J. Ag. tenderent. Receptacula in F. evanescente bene evolut2e sunt sepius gemina basi coherentia, ovato-acuminata, apicibus divergen- tibus; nunc vero, precipue in angustioribus formis, omnino separata singula obveniunt, nunc in formis brevioribus & latioribus longius concreta; ceterum receptacula nunc inflata nunc collabentia. Comparatis plurimis formis, quibus ludunt forme Fucorum arcticXx, nunc characteribus admodum conspicuis diverse, nunc intermediis formis invicem ut videtur transeuntes, hybridas formas Fucorum generari facile quis crederet. X. Fucus divergens (nov. sp.? J. Ay. mser.) fronde minori flabelliformiter dicho- toma membranacea evesiculosa, crypstotomatibus ceximie conspicuis ostiolo elevato hiantibus, in latiore sparsis, in angustiore intra marginem seriatis, segmentis linearibus margine integerrimis, receptaculis complanatis terminalibus, geminis basi confluentibus apicibus divergentibus obtusis. ') F. distichus (Lyngbyi et noster!) est F. ancipiti & F. Fueci proximus. Postquam 1. c. differentias speci- erum Fuci adumbrare conatus sum, et adultiora specimina Fuci ancipitis vidi e loco natali planta Har- veyan&e et juvenilia plura e Norvegia, que aut ad F. Fueci aut ad F-. distichum pertinent; quibus elucet has species revera multo propinquiores esse quam antea finxeram. FF. anceps nondum adultus est compressus et tenui margine, extra costam crassam evidenti, proeditus, duplici serie cryptostomatum minutorum instrue- tus; adultior fit crassior et magis ex tereti anceps, margine extra costam obsoleto, segmentis infra-termi- nalibus conspicue elongatis. Receptacula bene evoluta sunt in his terminalia, lanceolata, atque forma & magnitudine cum iis F. distichi omnino, ut mihi adparuit, convenientia. Receptaculis delapsis planta per- sistere videtur, ramis truncatis. Rami hoc stadio supremi valde elongati et fere teretes. F. distichus fertilis est magis regulariter decompositus, flabellato- fastigiatus, segmentis fere seque distantibus & magis compressis, quo respectu magis cum F. Fueci convenit. Stipitis pars inferior in his ommnibus firmior quam in F. filiformi, quod precipue de F. Fueci & F. ancipite valeat, quorum partes infima& — callus radicalis & stipes — ita firmitate insignes ut in frondem longe majorem demum excrescere facile crederes. BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN AF GRÖNLANDS LAMINARIEER OCH FUCACEER. 25) Hab. in scrobiculis ad Rittenbenk Groenlandizx, BERGGREN. Huic est substantia & fere color F. Ceranoidis aut potius F. Harveyani, cum his quoque cryptostomatibus admodnm conspicuis conveniens, ramificatione vero prorsus alia; frondem enim habet nullo modo dichotomo-pinnatam ramisque lateralibus fruc- tiferam, sed regulariter dichotomam fastigiato-flabellatam, segmentis omnibus confor- mibus, terminalibus fructiferis. Ad F. filiformem adspectu potissimum accedit, sed etiam in eo convenit quod specimina magnitudine admodum disparia generat, alia 4—5 polli- caria & 2—3 lineas lata, alia multo minora, que F. Balticum vix magnitudine superant. Cryptostomata in minutis intra marginem seriebus utrinque singulis (nec ipsum margi- nem ut in F. Baltico vero occupantibus) disposita, in latioribus magis inordinate sparsa, eximie conspicua et prominula. A F. filiformi potissimum recedit receptaculis, que inter plurima visa specimina numquam inflata, sed planiuscula et utrinque obtusa, bina basi confluentia, scaphidiis infra dichotomiam supremam descendentibus, apicibus divergentibus obtusis. A F. Miclonensi differt non minus substantia membranacea & parum gelatinosa, quam colore dilutius fuscescente. Characteribus comparatis forsan ante alias omnes in F. Virsoides quadrare videatur. Forma minuta in rimis rupium, quibus aqua a serobiculis refluit, primum nata, in cespitem magis magisque densum fastigiatum coacervatur, donec cespes demum liberatus globum rotundatum, undique fere ramis densis clausum, constituat. Major forma scrobiculas occupat. Heec itaque F. filiformem, illa F. balticum crescendi modo fere refert. Characteribus fere xeque conspicuis ac in plurimis aliis speciebus ha&c dignoscatur. Novam speciem inter dubias formas Fucorum proponere, tamen diu hesitavi. Si F. filiformis, F. miclonensis & F. evanescens invicem distincte species considerantur, F. divergens quoque diversus censeatur. Sin ille F. evanescentis forme habeantur, F. divergentem quoque ejusdem speciei formam agnoscere forsan decet. Est vero etiam in colore & substantia frondis quedam F. divergentis a prioribus differentia, quae tamen verbis &2re exprimatur. Una cum F. ceranoide & F. Harveyano F. divergens magis membranaceus & facilius exsicecatus mihi adparuit. F. filiformis una cum F. miclo- nensi & F. evanescente tactu magis gelatinosi & molliores; F. vesiculosus crassior & exsiccatione rigidior, sepe magis nitens. Addere opportet me scaphidia F. divergentis diclinia vidisse, dum in F. filiformi & affin. hermaphrodita mihi obvenerunt. XI. Fucus linearis Fl. Dan. & J. Ag. I. c. Specimina quedam sterilia, e Sukker- toppen Groenlandie reportata, ad hanc refero. Preter notas 1. c. allatas addere placet segmenta vage inflata in hac specie ut in aliis nonnullis, in quibus vesicule propriac non obveniant, quoque occurrere. Dum vero partes ejusmodi inflate ambitu magis limitate, in segmentis penultimis F. evanescentis proveniant, sunt in F. lineari in inferiore parte frondis site — in segmentis antepenultimis — extensione magis vagee, & totam latitudinem segmenti occupantes, ita ut costa his locis obliterata fiat. Quoad vesiculas ita magis cum F. ceranoide congrnuit F. linearis. Ceterum in F. lineari sca- phidia diclinia videre credidi. XII. Fucus vesiculosus var. spharocarpus J. Ag. Mscer. Plurima hujus spe- cimina e diversis locis reportata speciem ad Groenlandiam vulgarem nasci mon- strant. Ad Spetsbergen, contra, F. vesiculosus rarus videtur, si vere ibidem natus 30 J. GH AGARDH. adest +). Groenlandicum a nostro, qualis hic in summo limite maris saxis adnatus provenit, distinguere non valeo. Plures ceterum formas exhibens, vesiculosus & vesi- culis omnino destitutus, nunc quoque segmentis penultimis vage inflatis preditus, vul- gari magnitudine & minor — nempe semipedalis et angustus, facie sat dissimilis. — Groenlandicus receptaculis inflatis sphericis semper mihi obvenit; Scaphidia diclinia videre credidi. Quszcumque forma a juxta-positis & pari modo conservatis — recen- tibus et exsiccatis — F. evanescente, F. miclonensi, & F. filiformi facilius distincta mihi adparuit. Preter notas distinctionis jam antea a me allatas aliam in modo quo renovantur frondes videre credidi. In Fuco vesiculoso (qualis in limite maris crescit) nempe adest discus radicalis plus minus late expansus, a quo plurimi demum caules proveniunt; quo fit ut arreptis speciminibus plurima cespitem formantia et eodem disco radicali conjuneta coheserent. Inter caules ex eodem disco provenientes alil pri- marii evoluti et fructigeri, alii circum-cireca positi secundari steriles, postea et ni fallor sequente anno evolvendi & fructigeri. Steriles ab ipso disco radicali vel ab ima basi stipitum emergere videntur, prolificationum ad instar nati. — In F. evanescente F. Miclonensi & F. filiformi alia evolutionis ratio mihi adparuit. In his singuli caules singulis callis radicalibus insident, aut si aliquamdo plures, hi laxius coherent. Arrepta itaque specimina singula obveniunt, individua per se completa constituentia. Frondes in his alio quoque modo renovari suspicor. Supra caulem primarium, qui ex callo radicali surgit simplex & circiter pollicari longitudine indivisus, segmentorum alia prolongata & fructigera, alia vero abbreviata, fasciculos singulos aut plures ramorum sterilibus formantia, quos fronde primaria deleta in novas frondes fructigeras evolvi putarem +). In Fuco ancipite, F. disticho & F. Fueci ejusmodi fasciculos ramorum sterilium non vidi; stipes horum crassior magis immediate fronde decomposita fasti- giata, segmentis omnibus consimilibus, continuari crederem. F. Harveyanum a F. vesiculoso spherocarpo non admodum differre, si quis cre- deret, dicere opportet receptacula revera in recentibus esse non parum diversa; sunt nimirum magis imperfecta, quasi minus transformata, in F. Harveyano, qualem saltem a Spetsbergen hunc novi; constant segmentis ultimis planis, quorum in disco utriusque pagin&e scaphidia evolvuntur; receptaeula margine sterili plano plus minus evidenti ita cinguntur, nec alios limites habent quam qui defectu scaphidiorum efficiuntur. Hujus nulla specimina e Groenlandia mihi obvenerunt. Nonoullos auctores (Areschoug in Bot. Not. 1868 p. 102 et squ.) Fucum vesicu- losum semper dioicum assumere constat, aliamque speciem (F. Sherardi Aresch.) iis. quorum scaphidia hermaphrodita observarunt. Ad oras Bahusie juxtapositas exami- navi formam receptaculis spheericis, in supremo limite obvenientem, & aliam recep- taculis parum prolongatis oblongis paulisper profundius crescentem. Receptacula illius insuper vidi ostiolis scaphidiorum prominulis, superficie leviter inequalia; hujus I) De Algis Spetsbergensibus scribens, assumsi omnem Fuc. Vesiculosum, quem ad Spetsbergen lectum memorarunt, ad F. evanescentem pertinere; postea fragmenta veri F. vesiculosi quidem vidi pauca, que ad oras Spetsbergenses lecta dicuntur. ”) Ejusmodi fasciculos in Fuco vesiculoso sepe quidem adsunt, at nec ita constantes ad basem frondium positi, & origine ni fallor ita diversi, ut veris prolificationibus constituantur, que a ramo quodam truncato pullulant, nodum ramorum formantes. BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN AF GRÖNLANDS LAMINARIEER OCH FUCACEER. 31 superficie externa levissima. Scaphidia illius hermaphrodita mihi magis matura obve- nerunt; receptacula oblonga & levissima, que omnia antheridiifera vidi — plurima dissecui — 2etate juniora mihi adparuerunt. Hinc mihi adhuc dubia manent an his differentiis differentia specierum indicatur; mnonne possibile sit idem receptaculum uno tempore esse antheridiis instructum, dein hermaphroditum fieri, demumque tantum sporiferum? — Quod vero vix nisi longa serie observationum eruatur. Interea attuli quod hoc respectu in formis Groenlandicis observare credidi. EE ERE TN FER FT TEE NIT fon omtibemnilga Å KR / 5 vän EEE Hg KA so | | Vakthilqnstn a mnvnandg. 2 åsar usd silke una oanad dt barns vu i anlusaiqaren arstö ge alidissnnge vanor TRA Sutvyketsd oogpntuönelvjti lava timjan rental vmetsu sl sån dann satte mm stega Öka oh CET tb fon aven njothoalasve JARLA - - Len > RU 4 And lyster dd Äh 6 ev ov I VR LU hayrig BR FIK Lå SEN el BARR ev vå us men vd ro | | Ver | ikon Dr id is rr nd 3 RE RE rr SA hy ösa (AR tare RN 200 då | Unn LJ in "Le FO UNI - | LÅ Fel i | öv | ST LE | oe | X 2) ONE Free | BD ARA "Type ev! ef | i | | [EES TOR fee. - Ö =E Omlån I SHEEN vd årg VIRA U UH > | SANNE Niue We MH Ope SS Nå IENS HANDLINGAR Bandet 10. N:o 9 KÖNGL- SVENSKA VETENSKAPS-AKADEM ON AMMONIACAL PLATINUM BASEN BY RÖRS CE: PRESENTED TO THE ROYAL SWEDISH ACAD. OF SCIENCES 29 SEPTEMBER 1871. STOCK HOLM, 1872. P. A NORSTEDT & SÖNEP KONGL. BOETRYCKARE US AK U CA Hj fel dad STAD al $ 4 a NI 0! PAPA MUVITATT JADATNONNA REG RN . | br - > - I i >= MH A I 10 ' så | | - ä AN j da, = iv FRÖN MR HÄAKOR TAR RIE a TREE AE TO RESN iv -— I 5 Lä - - ri lör vat | | - i - d [ [| väl vo GRE MAG smör ARD öda SÖKA vb E "> & JV - the records of the Roy:l Soc. of Sciences of Upsala for the year. 1866, I published a memoir in the Svedish language entitled »Om Ammoniakaliska Platina Föreningar» (on ammonia-platinum compounds), in which I gave a detailed account of some researches concerning the compounds of two ammoniacal platinum-bases, viz the first base of REISET and the base of Gros. In the present treatise I intend to lay down the results of my latest researches on the ammonia-platinum-compounds, but having given a short history of the matter in the paper of 1866, I think it necessary here first to review the pro- gress of this part of chemistry since 1866. Nearly at the same time as my treatise was printed Mr HaAbDow') published some researches on ammonia-platinum-compounds. Mr Hapow found that the basic mono- fon = Gå , - r - . nm . chlornitrate of GrRos' basis Pt+4 NH;.2NO0,”) (or the nitrate of RAEWwWSsKY) produces with Cl the chloride of ammonium a chloride, for which he gives the formula (Pt, 4 NH. Cl), O. This chloride is doubtless the same as that for which I gave the formula ön 4 NH, Ol, (Am. Plat. För. p. 58), which differs from that of Mr HADow by a plus of '/, OH,. Mr Hapow also analysed the blue compound, which nitrous acid produces with the salts of the base of RersEtT and he found the composition the same as I did, or agreeing NO, with the formula Pt, 4 NH,.2NO,. By the action of nitrous acid on the chloride of ; NO, Reriset Mr HaADOw obtained a green product, for which he gives the doubtful equi- valent formula 7? N> H;.Pt Cl NO, HOI | By the action of nitric acid and the nitrate of RawsKky on the protochloride of platinum or on the green chloride of MaGnus, M. HaADow obtained a brown product, whose composition, according to Mr HaDow, may be represented by the equivalent formula 5 (N, Hj Pt, Cl) I NSCE: Pt CI Os 2NOK f but the composition is so varying that one is inclined to believe that Mr HapDow has analysed a mixture of different compounds. The mode of formation of the matter as well as its colour makes it appear very probable that it may have been principally !) Chem. Soc. Journ. (2) 4. 1866 p. 345. 2) In this treatise the signs are always used to represent atoms, not equivalents, except where the latter are distinetly stated to be used. 4 125 AV (ONA NA composed of the double chloride of protochloride of platinum with the chloride of Gros (Am. Plat. för. p. 46). In 1868 I published in the Transactions of the Roy:l Acad. of Sciences of Stockholm”) two memoirs, containing new contributions to the history of the ammo- nia-platinum-compounds. In the first of those papers I described the products, which arise by the action of salts of silver on the bromosulphate of the basis of Gros Br Pt | 4 NH,.SO,. I found that one equ. sulphate of silver gives with the bromosulphate Br Br the compound Pt VE On of50Q +2H,0, which is a normal salt of the base of GRos. When two equ. of the sulphate of silver act upon the bromosulphate the compound OH (Pt 4NH, S SO, ). O,, SO, + 3 H, O is obtained. In this sulphate only ”/; of the sulphu- ric acid is precipitable by salts of barium, and I obtained by double decomposition a series of compounds containing sulphuric acid not precipitable by the chloride of ba- rium. In these compounds I supposed a new base »Sulphatodiplatinamin» with the equivalent formula (Pt, 4 NH, , O, SO, HJO HO. — By the reaction of acetate of sil- ver on the bromosulphate I obtained a series of salts belonging to the base of Gros, which all contain acetic acid and may be represented by the general formula OH Pt + 4NH,.X,, in which X = O + the radicle of a mono-basic acid. | 0.c,H,0 In the latter of the two papers I described the derivates of the products, which are obtained by the action of ammonia on the jodide or jodonitrate of the basis of Gros. The derivates of those jodosalts are to be regarded as compounds of a new é ÖA (eb | | 0.HO platinum-basis with the equ. formula Pt; 1 4nH,.20.2Ho.0r the atomic formula | OH vi | 2NH,.OH på J2NH-OH 2 |) 2NH,.OH 2NH,.OH OH In his work entitled »Die Chemie der Jetztzeit> published in 1869 Professor BLOMSTRAND exposed his views on the atomical structure of the ammonia-metal-com- pounds. With Craus, GEstTH & GiBBS and BRAUN he regards them as additional com- pounds of ammonia with metals, but in opposition to Craus, GENTH and GiBBS, he assumes that the ammonia is not an inactive copula but united with the metal to an active chemical radicle. This theory which closely agrees with the opinion of BRAUN”), seems to me the best of all the many different efforts to explain the chemical nature of the ammonia-metal-compounds and I have not hesitated to give up the opinion, maintained in my former publications, that the ammoniacal metal-compounds contain 1 Om några derivator af den Gros'ska Platinabasen 1:sta afdelningen B 7 N:o 6, 2:dra afdeln. B 7 N:o 7. 2) Ann. Ch. u. Pharm. 142. 1867 p- 55 (note). ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 2) metals united with amido-ammonium. In the »Chemie der Jetztzeitv Prof. BLOMSTRAND furnishes the following formula for the compounds of »Sulphatoplatinamin»: (0) Sä) TN 502 and for the hydrate of the base, in which the sulphuric acid is pre- | 2 NH, .X OH. OH iDi ] : ; ) 2NH cipitated by the chloride of barium he gives the formula Pt | SR 050, SN 3 OH In a paper published in the »Öfvers. af K. Vet.-Ak. Förhandl» 1870 p. 777!) I have adopted the views of BLOoMSTRAND, at the same time giving a review of several new compounds of four platinum bases, of which two and two are isomeric and all containing 2 Mol. NH, and one atom of platinum. To explain the isomerism I sup- posed two of the bases to contain one molecule of diammonia NH, NH, united with platinum, and the two others two single molecules of ammonia, both directly united with platinum. The formulas for the chlorides of the four bases may be written in following manner. II N Hj Cl R SI NEG NH, Ol lg Pt | N H, Cl 3 Pt 1 Cl Chloride of RerisETt (2 bas.) Chloride of the new basis. & | St Cl TS | - NH, Cl 9 DD) SET DER 2 Pt) ma 4 Fia (0) (0)! Chloride of Diplatinammine (GERHARDT). Chloride of the new basis. In en appendix to my paper Prof. BLOMSTRAND proposes a more rational termi- nology for the different bases of platinum. The seven known bases of platinum are named, and their chlorides formulated, as follows: I. With bivalent platinum. II. With tetratomic platinum. 1. Platinammaine. 2. Platinammine. N H, Cl (0) Rö nia pi) NEO N H, Cl la Chloride of the 2:d basis of REISET. Chloride of Diplatinammin of GERHARDT. 3. Platosemidiammine. 4. Platinsemidiammine. N HS SN HH, Ol Cl Pt1 GP Pt ) NESTN HCl BEG (0) 1) Om några isomera Platinabaser. T” Pi LoMGIEViR, 5. Platodiammaine. 6. Platindiammaine. Pp | NH,ON Hj CI CI U| NH, NH, Ol Pt | N HON H, Cl | N H, ON H, Cl CI Chloride of the first basis of REIsET. Chloride of the basis of Gros (RAWSKY etc.) III. With hexatomic diplatinum. | OH | N HON H, Cl - fe JA NIE SNF Cl t. Diplatindiammine. Pt N HON HCl N H,N Hj Cl OH This therminology, which has several advantages over the older one, is adopted SY OO in the present treatise. ; Last year Prof. ODLING") and also Prof. KorBE”) published their views concerning the atomical composition of the ammonia-platinum-bases, but their opinions having been criticised this year by Prof. BLOMSTRAND ”), I do not find it necessary to men- tion them any further here. 7 suppositio rat the isomerism of platosammine and platosemidi ine de- My osition that the is f plat and platosemidiammine de pends on the presence of two separated molecules of ammonia in the first base and one molecule of diammonia in the second, was afterwards subjected to a long and labo- rious experimental criticism. I found that the two isomeric chlorides may be united with aniline, producing two isomeric compounds containing ammonia and aniline, viz: (ENTER SE NIC HELA GS SV INSFERA NIER | Pt1 nH,ONo,H, f Cl and Pt1incH no, H, f OCh The first, when heated with a solution of jodide of potassium gives aniline and the jodide Pt l N H, da while the second treated in the same manner gives Pt | Rd i JEN Several other facts, which I afterwards discovered, have confirmed my opinion regar- ding the cause of the isomerism. The occurrence of two separate molecules of ammonia in platosammine is an im- portant fact, which completely refutes the opinion propounded by BErRzELIus, and which I had also adopted in some earlier papers on the ammoniacal-platinum-compounds, that | i ; = i NE lage those bases contain amido-ammonium NH, NH. In the radicle Pt NH, it 18 im- possible to assume the presence of amidogen N H,. In three smaller papers printed in the »Öfversigt af K. Vet.-Ak. Förh.» 1871 p- 175 I have given summary accounts of my latest researches on the bases of plati- !) OpLInG Chem. News. Vol. 21 p. 289. 1870. 2) KOBE Journ, f.ö EreOka NA BI 20p3 276 Cl870: ”) BLOMSTRAND Deutsch Chem. Ges. IV N:o 1 p. 40. 5 ') CLEVE »Om några platinabaser, hvilka innehålla organiska radikaler» Ofvers. af K. Vet.-Ak. Förh. 1870 p. 883. ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. ( num. In the first of these I showed, that the brown compound in glittering scales, of the eqv. formula Pt.NH,.Cl, obtained by PEYRONE, is a double salt of the proto- chloride of Re and the chloride of a new base of platinum: ENIRO ere E ”N Hj Ol h é REON 2 Pt | UN 2 a. The chloride Ptian NH, Cl may be combined with two - a a E Fda . (a N H,ON Hj Cl = : atoms of chlorine, when it produces the chloride Pt NH, GCI In the second and CI third paper I reported on the nitrites and sulphites of the isomeric bases of platos- ammine and platosemidiammine. Before I proceed to the detailed reports of the researches, on which the state- ments in my latest papers are founded, I will first review shortly all the known com- pounds, which are derived from the three bases af platodiammine, platindiammine and diplatindiammine, of which I have treated previously. nt & NAF NOCER, A. COMPOUNDS OF PLATODIAMMINE R = Pt RT US Aydrate ROTEN: 2 Chloride R Ol + Hj 'O 2) 3. Chloride with Chloride of Lead R Cl, Cl, Pb”). 4. Chloride with Chloride of Mercury . CTO HD: 5. Chloride with Chloride of Zince RC Öl a Hå 6. Chloride with Cupric chloride RB Ol Öv De 7. Chloroplatinite R Cl, Cl, Pt '). 8 Bromade. 2. Ru Br.to HO 5). 9 Jodide RJ, )- 10. Elaresdride CV Re: 11. Sulphocyanide B (Cy SJ SO TV: 1) ReErsET Ann. de Ch. et de Phys. (8) T. 11 1844 p. 422. >?) REIseEr 1. c. p. 418. PEYRONE Ånn. Ch. u Bilarna. (öd, pool ol844 0 S)VNBUCKTON Ann. Ch. u. Pharm. 84, 1852, p. 270. ”") BucKTON 1 c. p. 271. SEBUCKTON-—EÉT CC: Pp. 242. CS) BUCcKTON.Å. ce. p. 242. ') MaAcnNus Pogg. Ann. 14, 1828, p, 239. CLEVE Ammon.-Plat.-föreningar 1866, p. 26. 9) CLEVE 1. c. p. 29. >?) ReEisETt 1. c. p. 425. 19) REIsET 1. c. p. 426. BucKTON Ann. Ch. u. Pharm. 78, 1851, p. 328. OCLEvE lc. p. 53. l!!) This compound is obtai- ned by mixing together saturated solutions of the chloride of the base and of sulphocyanate of ammonia, By cooling the salt crystallises in yellowish white prisms. It is very soluble in water and the solution, 2NH, (CN P 2N H, (Cy SS), remains in the solution, and by cooling, it crystallises when boiled, gives up ammonia and deposits brown microscopical needles = Pt | NH; CyS. N H, Cy S.? in long yellow needles. The salt treated with muriatic and nitric acid gives a greenish white, scarcely soluble powder, which seems to be the chloride of platindiammine. The sulphocyanide is decomposed a little above 100” C. in ammonia, in the red plato-sulphocyanate of platodiammine, and in sulphocyanate of platosammine. The sulphocyanate contains. Sulphocyanate of platosammine, Pt | Found. Calculated. Pr r50565 49.48. S 16,35. 16,00. Pra FT. (OLDNE; 12. Platosulphocyanide BR (Cy S), Pt”). 13. Ferropotassic cyanide | 5 SÅ FÖRR 14500 Nätrate ko NIOSEE) 15: 0 Netrite BI S21 NIO + 20 10): 16. Platonitrite RO, .4N OO. Oj Pt ”). LZ: Acetate RB 2:05 ENOS GEO): 18: Benzoare R2 0: HAAG. 1953 -PrerateriBr2.0; HJ (NOSSOG): 205 Sulphatesa. FER/SStOM9E b. ÖTONSTO: BERIT ÖR sal | ÖN 4:80; HELIO- 2150 Chromatesiiamn RE OHO 9): ba ROR OS 22: Sulpliiter Bs ONS OERHÖRT 23. Platinous-sulphites a. Ry. 45S Ör ÖT TPtERRÖR ble RsnOrLA SKOR OH 220, 24. Carbonates a. R.CO, + Ho Or Ht 2KOKONT CR ÖN (CONTOTSEEN 25. Ougalates ar RO, Gr ÖMT. b. COR = 1, C sd (CFO) OLE 26. Tartrates a. ÖRON Hd 0 ö b. : : Ö (CHEN OM SÖSEEREE): 27. Phosphate 2 ( 10, s2R OMHRÖE Ro 28. Phosphate of ammonium and platodiammine (i, Oj 4P ONE NEON NTE !) BucKTon Quart. Journ. Chem. Soc. 7 p. 39, 1854. >?) CLEvE Am. Plat. För. p. 51. 3) RErsErtköcNp: 421. PEYRONE Ann. der Ch. u. Pharm. 51 p. 11, 1844. CrevE lc. p. 30. ?) LanG K. Vet.-Ak. Handl. B. 5 N:o 5, 1865 p. 4. >?) LANG Ice. p. 5. 9) CrEvE lic: p. 39. 7?) CnevR I ce. p- 4050 SC Tve ep: 405 SNÄRBISET I eh pe 22. Fun Ann. OCh. u. Pharm. 51 p. 17, 1844; ”ÖmEvE Laenparode 109 EO TEVEL I Ca På Sea ÖRCHEVB GI p. 33. 212) BucKToN Ann. Ch. u. Pharm. 84, 1852; p- 278: OmEvr 6. P:1045 UK BUCKTON Irc. Pe 274. 12) OnEVE 1; ce. p. 81. 15) PEYRONE Ånn. Ch. u. Pharmjolsdi p. 180. OLrEvE 1. c. p. 34. 16) PEYRONE l. c: pc 178. 11) RErser 1. c. px 425: 0 PYIRESPon ep rd od 19) REISET 1. c. p. 425. >?9 21) Crnever 1 c. p. 42 & 43. "CLEVE 1. ec: ps 10451? 2MCERVERNCNSID 41-842) TOREVERING P3 30: 8) GLEVE NEC ASO ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. ' B. COMPOUNDS OF PLATINDIAMMINE. Platindiammine, or the base of Gros, is a tetra-atomic basis. Of the four units of affinity of its radicle, two belong to platinum and two to diammonia united with IV | 2 ce k platinum. The radicle may be written thus Pt Ke fvrrarar sand ob bl expressing its four units of affinity. The chemical functions of a'a” and b' b" are very different. When a radicle (chlorine, hydroxyl, oxygen and acid radicles etc.) is united to a or a" it becomes very firmly fixed and cannot generally be easily exchanged by double de- composition, but when those radicles are united with b' or b" they may be exchanged by double decomposition almost as easily as if they were combined with ammonium or potassium. The numerous compounds of platindiammine may be arranged in several groups, according to the different radicles combined with a' or a". I. Chloro-platindiammine R = Pt | ST 14. ChloriäetRi01. 5 2 Ciiloroplatingte RIGE CE Pt Okö)For: RICISPt + HH; 02). 3. ChloroplatiniteR CI Cl Pt”). 4. Sulphocyanate 2 BR (Cy SJ» + 3 H, 0? ”). 5 Nätrate Ri: 2NKOL SC). 63. SulphaterBrsStO, Tr): (rORAlReR TCO SAC omatenas I OTO). [ös HSO VA Be I. Bromo-platindiammine R = Pt] RN Be 1. Bromide R-Bra '!). SEN Hr ate rr ON OST: SSulplatenkg. SÖ >): AO Talar RICO. 1 Gros Ann. Ch. u. Pharm. 27, 1838, p. 249. GERHARDT Ann. Ch. u. Pharm. 76 p. 312. 1850. ?) CLEVE Am. Plat. För. p. 47. ?) GERHARDT 1. c. p. 314. GRIMM Ann. Ch. u. Pharm. 99 p. 73 1856. ?) REISET Ann. de: Ch.) ets de. Phys: (3) 11: 1844 p: 429:7/ Crevelic. 27 & 47. SJFCEEYE LL CP: LO 6) GROS AC NepE 2245. SYICEEVEN I: esfposdde > HADOW lc.bp. s4os 7 DN GRos Ice: p. 250. Obpve Lie. p. 91: MISKOSPEreNp 252, fört I tep-) 93-18) HOT 15 ctp.r94y dI0NGOL I. exp. 99.0 JUpErTHIE je. "p3 AS. KET Pte pars6. 0 KCR lip. 92 MONT INGA pr94: K. Vet. Akad: Handl. B. 10. N:o 9. 10 buCiEYD KHCKp 98: ST OTTRepED p: 28. 316, 1850: MaCrLeveo K. Vet.-Ak. Handl, Bd 7, IN:orörp: 125 1868: Hanow 1. ce. 'pr 3467. I yTOR I cp. 993 I PYRRGaveskyd Compt.lRehd: 235 HARDT Ann. Ch. u. Pharm: 76 p. 313, 1850; On: Irep. 100 R. 24 p. 1154 1847. pe 106. PS TA CHE EVE) 5. Phosphate | OKB OR) 4 6. Biehromate. R.:O3 «Om Of Br UI. Bromo-chloro-platindiammine R = Pt | SN a 1. Chloride R Ck"). | 1 | ge a 2NH, IV. todo-platindiammine R = Pt I NH. I . Todide RE! 2. Niurate BONO 3. SUlphaler Rn SKÖR). I V. tTodo-chloro-platindiammine R = Pt | SN | co 3 1. Chloride R Oh '). OH ; sd; Fe DD 2NH, VI. - Hydroxylo-platindiammine R = Pt | 2NH, | OH FO Nere RAS ON IN EO SEE: 2. Sulphate R.S 0,7”). | OM 7 if le 2NH, VII. Hydroxylo-chloro-platindiammine RB. = Pt | 2NH, CI 1. Chloride BR Cl"). 2. Bromide R Bra !"). Nunmater RN 2 NONE 4. - Carbonate: 2 (R-CO) FSH: Bok KÖER IN OO 6. Chromate Ri Cr OT): | OH : sd ds NS 2NH, VIII. - Hydroxylo-bromo-platindiammine R = Pt | 2NH, Br 1. Chloride ROR ES) 205 Bromideninustsm. 2023 13 ep LÖO EA NRO 1) JOE. Kl Vet.-AK. Hand Z/ N:otg py köl OENIKeND: 107 1045 = I REA wsKY IepsedDS LS HOT cp: 8) Or. 1. c. p. 60. FÖ O I (BD HECE ING par LI 8) GERHARDT Ann. Ch. u. Pharm. 76 IlapDow I. c. p GERHARDT 1. c. p. 313. 59. STOL epESO 10), CtrvE Am. PlatPEONope 1846, p. 353. GER- 345. 13) RaeawsKy OC: OL ING XII. XIII. XIV. NE ON SAMMONTITIACRAT PLATINUM BASES. SEN natet BEN OM): AO zalote RC OLE) COCN 0; Nitrato-platindiammine RR — Pt | NE OKNIOS 1. Chloride B Cl + H; O ?). 2. Chloroplatinate R Cl Ch Pt Cl; + 2 HO"). S-Chromater RN sOr OM): 4, Bichromate Ri. Os. Or 05). | O H Hydroxylo-nitrato-platindiammine BR = Pt | SÖ ORNÖ: I NENGT area BRi 2 NIO. 25 Pyrophosphate. Ba ..O), -P3>0+ EL 0:): SR Oralater RIO: Or)! Cl Nitrato-chloro-platindiammine BR = Pt | NR fade 3 O.NO, SEEN nare rn RN ORG"): 2. Sulpkate B..5 O.+ 5.07). Br Nitrato-bromo-platindiammine R = Pt | 2NH, 3) | 2NH, O.NO, I NGT arte RE 2N 03). 2. Sulpliates kv? S Oc HO >”). f(rOTENIO Nitrito-platindiammine R = Pt | NR | NO NE TNG ne BYS IN OS | (0) N (0) Nitrito-iodo-platindiammine R — Pt | NR 1. Nitrate R.2N Os), | | O.C, Hj 0 Acetato-hydroxylo-platindiammine R = Pt | Ne OH. I CRlorider RICK or i2/R Oh + H: 0. 2. Chloroplatinate RB CCI Pt Cl; + H; 0. MIG L c. p. 103. 2j0L. ke. p. 106. 3) Cnleep. 82. 2 Oi. 1 ce. p. 85. SyrEL: 1 ec. p. 65. ') GERHARDT Ånn. Ch. u. Pharm. 76 p- 315 1850. KOMSN GERHARD LA csup! SG MUNOL. "Ike: por ORINGn I fe pi 75! 12) CL. Ljep: TLL. lägen NOR TLTG p. OY HEAD ow: INse Pp rod. IS)NGL. CK. VetsAk. Handl, Bd "7 N:o JE MAG ING (Dh (GE a SD NAO IE ja p. 4. 16) All the compounds are described by CLEVE in Kongl. Vet.-Akadem. Handl. Bd 1868, ma 13y dd HAN (CiF 868, :o 6 12 PP; AP: SCENES då. MNitrate RB. N Oz. 4. Sulphate 2 (RESODEE SEO: 5. Bichromate BR. O>. Cr; O; + H; O. VV songs . ES NOG XVI. Sulphato-hydroxylo-platindiammine BR = Pt 2NH, 1). OH 1. Chloride BR Cl + 2 H> O. 2. Chloroplatinate 2 R C1. Cl Pt.Cl + 2 H; O. 3. Bromide R Br + 2 H, O. 4. Nitrate BN Os. 5. Sulphate Rs SO, tD-EROD: 6. Oralate Ra 03501 O: 7. Chromate R,. Or Os + 2 H; OQO. 8. Bichromate Ra. O>. Or, Os. 0) XVII. Sulphato-platindiammine R = Pt 2 M SO, (0) I Sulphate R Å S OO, a älg O 3 cl XVTII. - Chloro-sulphato-platindiammine RB. = 3 2N H, Pt | 2NH, | 2NH, Cl 1.5 Sulphate: Res 265 Oja OM): | Br 2N H, Pt | 2NH, XIX. Bromo-sulphato-platindiammine RK, = 3 80, 2NH, Pt | 2N Hy Br I. Sulphate Ra.2S O,+ HH; 0). | CI 2N HH; Pt | 20 XX. Carbonato-chloro-platindiammine RB, = 0100 | 2NH; Pt | 2N Hz Cl ') The compounds of sulphato-hydroxylo-platindiammine are described by CrrvE in K. Vet.-Ak. Handl. Bd 7 N:o 6 p. 5, 1868. The rational formula is given by BLOMSTRAND. 2) CLEVE" Am. Plat. För. .p: 68: v Cr: IL ep 6055 2) CriINe Pp: 125 NIGER VER -ARSSE DR ZN:or6 p. förr 1868: ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 13 1. Double compound of the carbonate with the nitrate of chloroplatindiammine Cl Le OS RE 2N H;.0.NO, cl | Br > 2NH,; = | 2, XXI. Carbonato-bromo-platindiammine R. = 3 ; CO | 2 NH, Et | 2 NH, Br EGT onate Rs CIO FANER ÖN | Br 2NH,.O.NO 29 2 2: ECO) 2) 3 2 2 så SE AR ; Br | OCNO D 2NH, Pt | 2 N H, XXII. Carbonato-nitrato-platindiammine R, = ör (010) Je N H, | Pt | 2 NH, ON O; Er Carbonatienke s2 C03)- XXIII. Phosphato-, chloro-, bromo- and nitrato-platindiammine OM < 118 pe) 2xin.olp 04 2H,09. NEC SA 2 | Eee NR 35 da) C.: COMPOUNDS OF DIPLATINDIAMMINE. ”). Br 2 NH; "I. Bromo-diplatindiammine R = Ptz ER a EG Br. WIR CTSNREA Mm SSPlat Bör. pp. 05. > SOL. fe. p. f3. rr NICK Lö ec. po. 97. 1) Or: I eo p. 63: >") RAwsKY CRS DNS SAC Ot-N la ep. dd SMÖR Ile pod: 1 OL. IC:p: 62) SH Ekercom- pounds of diplatindiammine are described by CLEvE in K. Vet.-Ak. Handl. Bd 7 N:o 7. 14 + OD ND HH II. todo-diplatindiammine 1: JTodiderRi. 2. Nitrate R.4 NÖs. 2 Sulphate NEF? SO,. 45 FÖ xzalate Br 2005 6. Phosphate 3 | OTPIRO: III. Hydroxylo-diplatindiammine RR = Pt;: "1. Chloride R Cl, + Hs O. ENG arte RT. ANOS 3. Sulphate BR .2 SO + 2 FO. 4:nrOxalatar BR --210F 0 + 2 HO: 5. Bichromate R .O,. 2 Cr, Os. 6. Phosphate | ÖTFARO! P5 CEO, Chloride R CL. MNitrate R .4 NOsz + 2 H; OQO. Sulphate RB .25SO,+ Ozalate REF OT OR 251: OO! H;>. 2NH, REST 3 IV. Nitrato-diplatindiammine R = Pt, 1. MNäitrate R.4 NO; + 4 H30O. V. Anhydrides of diplatindiammine. I SN Hy. 1. Pr UNI Ar HL Ö 3. N Hy |enH.r I I 2NH,.O.NO, N HON H, 2. PA Ne on OR HM I 1!) CLEVE Am. Plat. För. p. 50. K. Vet.- 2) CzeYE Am. Platt. För. p. 903 CK. Met. (ex HSORND Ak. Handl. Bd Ak. Handl. Bd ER ] E (2 OoNDLYO 7 AFARE VA SN Ör p- p- ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. I ww - 2N H;.0.NO, EE SNDER SEN ED eg 3. Hen N HON H, ) ON Br D. COMPOUNDS OF PATOSAMMINE. The second basis of REISET. INS " NH. 1. Chloride R Cl; was prepared by ReIsETt ”) by heating the dry chloride of pla- todiammine and by precipitating the sulphate of the basis with muriatic acid. The compound may easily be prepared by heating the dry and finely pulverised chloride of platodiammine at a temperature, at which vapours of sal ammoniac commence to be visible. Large quantities of ammonia are given up and the white colour of the chlo- ride of platodiammine is changed into yellow. After cooling the powder is washed with water, which dissolves undecomposed chloride of platodiammine and leaves the chloride of platosammine, which is almost insoluble in cold water, as a yellow powder. The chloride may be obtamed in a perfectly pure state by dissolving it in boiling water and cooling off the solution, or more easily by transforming the rough chloride into nitrate with the aid of nitrate of silver and precipitating the solution with hydro- chloric acid. The chloride has a sulphur-yellow colour, and seems, when examined in the mi- croscope to crystallise in very small rhombohedrons. According to my determination 1 part of the chloride can be dissolved in 130 parts boiling water and in 4472 parts water of 0? >) Analysis : 0,3945 gr. gave 0,2575 gr. metallic platinum and 0,3660 gr. chloride of silver = 0,0905 or fchlorine. Found CLEVE REISET Theory . a | 2 - ; - PAT. NN 65,27 65,01 64,84 197,885—65,35 ÖHORING AEA NER 22,94 — = 170,92—23,42 IEIVGTO SC ceensneserossnsn ed dass = = = 6,00 INTET O META Sö. sopnentsgen ins åsne re eenns = = = 28,00 202,80 DiCEayE Kö Vet;-Ak.. Handl. Bdi 7 N:o 7,.p. 19. ?) RErsET Ann. de Chim. et de Phys (3) 11. 1844 p. 427—28—31. 3) I have found in the solution a very small qvantity of the chloride of platomonodiammine. ?) PEYRONE Ann Ch. u. Pharm. 61, 1847 p. 180 states that the chloride is soluble in 140 parts boiling wa- ter, which may be regarded as closely agreeing with my observation, as the chloride is precipitaded at the slightest cooling of the solution. 16 PT. KGLENNES | The reactions of the chloride of platosammine are as follows: Ammonia dissolves the chloride easily by boiling and gives the chloride of plato- diammine. Åmniline and Ethylamine give the JNH3NCE H7| chlorides Pting Ne i SEJ Yang På SNES NGC; a N | CL and [ t INNER ANC; ER CL Nitric acid dissolves the chloride when heated with it and gives red vapours. The yellow solution thus obtained deposits, in cooling, yellow crystals of unknown composition. Chlorine or a mixture of muriatic and nitric acids, or also chlorate of potassium and muriatic acid, gives small bright lemon-coloured quadratic octahedrons of the chlo- ride of platindiammine. ITodine with the chloride of platosammine gives a black powder, which consists of a mixture of the iodide and chloride of platinammine. Bromine acts in a similar manner and gives a mixture of the bromide and chloride of platinammine. Nitrate of silver precipitates chloride of silver, but not instantly the whole quan- tity of chlorine; slight traces of chlorine always remain in the solution. If one mole- cule of the chloride is precipitated with only one eqvivalent of the nitrate, the solution deposits, when cooled, first a precipitate of the chloride and, by evaporation, the ni- trate of platosammine. Cyanide of potassium in excess dissolves the chloride, emitting a strong smell of ammonia, and gives by evaporation needles of platocyanide of potassium with a splen- did blue fluorescence. 2. Bromide BR Bro. A solution of the bromide of potassium produces, immediately, in a solution of the nitrate of platosammine a light-yellow precipitate of short micro- scopical needles. The bromide in its dry state is an almost white powder. It is very little soluble in hot water, which assumes a yellow colour, and it recrystallises on the cooling of the solution. Analysis of the bromide dried at 1007. 0,4507 gr. gave 0,2283 gr. metallic platinum and 0,4308 gr. bromide of silver =0,1833 gr. bromine Found Theory IA fe RU BD G OVAN RR SR a AA oa oc pk 50,65 197 ,38—50, 19 BEOMIIIGH Se da be a Se RAR ARN LR SG: BARS VON 40,67 160,00—40,83 Å TO TO ÖT en ses ses rs ANA RSS AA IRENR SEE Sul, = 391,88 3. Jodide RI was obtaimed by ReErset by boiling the solution of the iodide of platodiammine ") when ammonia was evolved and the iodide deposed as a bright yellow powder. 1 1) Reiser Ann de Ch. et de Phys (3) 11 (1844) p. 425. ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 17 Analysis by RESET: Theory TEL BK DINOe ofog SRA AS DB ATT UTSE TRIES RS ILLA 40,.48—40,52 USES K0 IGT GI CEN ta TIN DEE oc BRN 204-00— 22,27 INGTEGO CT omr NATET TR odseuenk ända 3,75 — 28,00— 5,76 EI (TO 0 CI oe sr Är sasrseeren on 148 — 6,00— 1,24 100,00 485,88. 100,00 The iodide unites directly with two atoms of iodine and then produces a black uncerystalline powder, the iodide of platinammine. If boiled with nitro-muriatic acid the iodide gives off iodine and is transformed to yellow qvadratic octahedrons, doubttess of the chloride of platinammine. 4. Cyanide R.2CN was prepared by BUuCKTON ') by the action of cyanide of silver upon the chloride of the base. The analysis made by BuCKTON gave: Theory 152) 000 DI AR NG SEN OA Ci 69,70 An isomeric compound was obtaimed by RerisET by saturating the hydrate of platodiammine with prussic acid. The same isomeric compound was also obtained by BuCKTON by the action of cyanogen upon the hydrate of platodiammine. M. BUuCKTON proved that it was a double-cyanide of platinum and ptatodiammine Pt Bm. å) Pt. By the action of ferrocyanide of potassium on the nitrate of chloro-platindiam- mine (the nitrate of Gros) I also obtained the same double cyanide as one of the products ”). 5. Platocyanide R(CN), Pt. By mixing a solution of platocyanide of potassium with a solution of the nitrate of the base, the colourless liquid assumes a yellowish tinge, and soon begins to deposit a voluminous, uncerystalline precipitate of a brilliant orange-yellow colour. When washed and dried the compound forms pieces of a splen- did orange-colour. Analysis of the platocyanide dried at 1007. 1. 0,2870 gr. gave 0,2090 gr. metallic platinum. 2. a. 0,3913 gr. gave 0,2885 b. 0,3330 gr. gave 0,0490 nic acid =0,0284 gr. carbon. gr. metallic platinum. gr. water =0,0054 gr. hydrogen and 0,1040 gr. carbo- 1) BUCcKTON Ann. Ch. u. Pharm. 78. 1851. p. 337. ?) CLEVE Am. Plat. För. p. 51. By the reaction a compound was obtained as principal product, crystallising in brownish-violet octahedrons, and from whose analysis I calculated the formula: K>, Fes, Ptz, 12NH;z, 12CN, 30. If we assume that the compound contains three atoms of hydrogen more than the formula indicates, which can scarcely by proved by analysis, we may, with the greatest chance of probability, write the formula thus: K 2NH,| (CN), Fe 3( POM (CNE 580 K In this case the compound is a ferrocyanide of platodiammine and potassium. ' 23 K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 9, 3 18 PÅ SOT VED Comparing this with the calculated results we have: Found | Theory PACINO oas (2582 73,69 = 305,76 T4,14 ÖALP ODES EES NN — — 8,53 48,00 8,99 Ely db OCD oss re — = MR (ön IA Nibtogen met FARSTA Sr REN — = =— ERS 533,76 6. Sulphocyanate RB(CNS) is easily prepared by double decomposition of the ni- trate of the base with sulphocyanate of potassium. On the solutions being concen- trated the sulphocyanate is thrown down in the form of thin and brilliant, sometimes iridescent hexagonal leaves, rhombical scales or plate prisms. The sulphocyanate is very soluble in hot water and recrystallises on the cooling of the solution. Its colour is clear golden-yellow. In solution it is not so easily decom- posed by boiling as the isomeric sulphocyanate of platosemidiammine. Muriatic acid does not precipitate the chloride of platosammine from the solution. Nitromuriatie acid, when boiled with the compound, gives yellow qvadratic-octahedrons, beyond do- ubt of the chloride of platinammine. I could not obtain any double sulphocyanate of potassium, by dissolving the sulphocyahate in the solution of sulphocyanate of potas- sium, but with mercuric sulphocyanate a compound is formed. Nitrate of silver gives a brownish-yellowish precipitate containing silver and platinum (see in the following N:o 7). The sulphocyanate may easily be prepared by boiling the chloride with a so- lution of sulphocyanate of potassium. Analysis of the sulphocyanate dried at 100?: 0,4270 gr. gave 0,20 gr. metallic platinum and 0,5785 gr. sulphate of barium (2) =0,0794 or. sulphur Oo o Found Calculated Pla bruna sno AN 56,44 194588 56,88 SJU GATOR sressnsndden dåd. RB 64,00 18,40 (Varb OMEKrAR = 24,00 NitLOdeh se 56,00 Fly dro Sen KE a 6,00 d47,88 The sulphocyanate was first prepared by Mr BucKTon ') by boiling the chloride of platosammine with sulphocyanate of potassium. He also asserts that the same com- pound originates from the action of ammonia on plato- or platin-sulphocyanate. The analysis of BucKTtTON of this product gave the following result: 1) BucKkTon Quart. Journ. Ch. Soc. 7 p. 36, 1854. ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 11) |G LENE) OM UR roder ARA ESR II TR BARNEN 56,74 Carbon ANI DILROGITA sytuka 6,69 Elydtogenye sana SNILOMA 1,81 v INET O re VOM 0 a MR EA 15,89 STL [NU Nr cd MA RAL VTI attt 18,53 I9,68 ooI have prepared the compound by allowing carbonate of ammonia to act on a solution of platinsulphocyanate of ammonia. The product is soon thrown down in the form of small, brilliant yellow prisms. It contained 57,51 p. ct. platinum. This com- pound is not identical with the sulphocyanate- of platosammine, but isomeric. The so- lution of the salt is easily decomposed by heating, when it deposits an amorphous, yellowish precipitate. Muriatic acid dissolves by heating the compound to a yellow solution, which soon deposits a yellowish-red precipitate. When dissolved in nitro- muriatic acid it does not yield crystals of the chloride of platinammine, but orange- coloured rhombical scales, and it seems that several other products are also formed by this reaction. I dare not assume that the sulphocyanate belongs to the platose- midiammine series. The sulphocyanate of platosemidiammine resembles closely the compound, of which I am treating, but seems to give other products by the action of nitro-muriatic acid. I supposed that the compound might have the formula Pt(CyS).+2( pt/2NHsCys I2NH;CyS) and to test that I dissolved in alcoholic sulphocyanate of ammonia the corresponding double chloride in brownish scales, and obtained, by cooling, yellow stellated prisms. The qvantity I prepared was too small for an analysis, for which reason I could only treat it with nitro-muriatic acid. The products of the reaction were bright four-sided prisms with domatical ends. Those crystals could not be identical with those, which I obtained by dissolving in nitro-muriatic acid the sulphocyanate prepared directly by ammonia and platin-sulphocyanate of ammonia. I cannot consequently explain the cause of the isomerism of the compound with the sulphocyanate of platosammine. 7. Sulphocyanate of platosammine and silver R(CyS), 2Ag:", is precipitated in the form of a dirty whitish yellow powder on adding nitrate of silver to a warm solution of the sulphocyanate of platosammine. Analysis of material dried at 100?: 0,5000 gr. gave 0,3110 gr. platinum and silver, containing 0,0990 gr. platinum. Found Theory Platinvnm4as..rt.. sosvirg 19580 19,36 SILVER ergo. sd a 42,40 42,69 I am not quite sure that the analysed product was not a mixture of Ag.20yS NH, (CyS), i" and Ptymcysjl Ag?” 20 Pi Ma d0T EVE 8. Nitrate B.O:.2NO; was obtained by RersET ') by double decomposition of the jodide with nitrate of silver. I have prepared the nitrate in the same manner, and also employed the chloride. By spontaneous evaporation of the solution in a warm place the nitrate is obtained in form of light yellow cerystalline crusts. They are to- lerably easily soluble in warm water, but dissolve very slowly. Under the microscope the crusts seem to be composed of small needles. Analysis, the nitrate dried at 100? C. a. 0,:679 gr. gave 0,2590 gr. metallic platinum. b. 0,2409 gr. gave 33 CLe nitrogen (temp. of the water 195: Bar: TAmmet 208) = 010374 å nitrogen. SÅ The formula Pt.2NH,.O,.NO; requires: c. 0,4055 gr. gave 0,0655 gr. water =0,0073 gr. hydrogen. Calculated Found by REISET a b C Platinum ....... 197,s8—55,60 55,35 = — 03d3,40—35,45 Nitrogen ...... — 36,00—15,74 — 15,65 — IDE G4 Hydrogen nl. 6,00— 1,69 — — 1,79 — = ÖxYgEeN ..s.ensennn —96,00—26,97 =— — (27,21) — = 305,88 100,00 The reactions of the nitrate of platosammine are as follows: Chloroplatinate of sodwum produces in the solution of the nitrate a dark brown or almost black coloration and deposist small glittering yellow crystals, which exhibit the form of the chloride of platinammine in the microscope. They are mixed with a darkgreen precipitate in small quantity. -They yellow crystals were analysed, without having been purified by recrystallisation. The analysis gave: Platinuna 2:00 brsdgrn adlad g RANA KSRARSA 54,96 (87 01 [0500 0 UN ARNE TNA FE RT RIE TA a RA 30,60 Ammont27. (1088) (25 ccs Net SA Re NA 9,44 100,00 and the formula Pt.2NH,.4Cl requires: | 50 [210 05 arb E see RAR RR r ANNES ARA IR ERS IT TIA Te 52,95 CI] ORNÖ rg se fd AN SNR ERS AR BRA AGERA 37,96 2 ch 42100 0V Ez Ta RATAR Tr ar 11 0, RER SS EIVOR SÄ 9,09 100,00 The difference between the numbers found and calculated is explained by the presence of impurities. In colour and form of the crystals the yellow product agrees 1y Reiser Ann. de Ch. et. de. Phys: (3) 11: 1844: p. 426: ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. Zl with the chloride of platindiammine. The tetrachloride of platinum thus gives two atoms of chlorine to the platosammine, which then changes to platinammine. The re- action is exactly the same as I formerly showed takes place between tetrachloride of platinum and platodiammine '). Hyponitric acid. The red vapours evolved by starch and nitric acid produce, when led through a solution of the nitrate, a blue colour of the liquid and a white cerystalline powder of the nitrite of platosammine is precipitated in a short time. Nitro-muriatic acid or chlorine gives the chloride of platinammine. Ferrie chloride mixed with the solution of the nitrate and slightly heated gives ferrous chloride and yellow octahedrons of the chloride of platinammine. Ferrocyanide of potassium produces after several hours a greenish coloration in the solution; ferricyanide of potassium gives no precipitate, only producing a brownish- red colour. Chromate and bichromate of potassium give dark brown, uncrystalline precipitates. Phosphate of sodium (Na., H.O,.PO) gives after some time, light yellow or al- most colourless four-sided prisms. 9. Nitrite R.O,.2NO is described by I. LaAnG ”) I have prepared the nitrite by hyponitric acid and the nitrate of platosammine (analys 1.) and also by boiling the chloride of platosammine with nitrite of potassium, slightly acidulated with acetic acid (anal. 2). Analyses: 1. a. 0,6830 gr. gave 0,4140 gr. metallic platinum. b. 0,3630 gr. gave 53 OC. C.: nitrogen (temp. of the water 10”, Bar. 753 m.m. t. 18”) =0,06258 or. nitrogen. ce. 0,4990 gr. gave 0,0910 gr. water =0.0101 gr. hydrogen. 20 0,3710 gr. gave 0,2280 gr. platinum. The formula requires: Calculated 1 Found Lang found a b C 2 Å JZI BYST sg . 197,88—61,00 = 60,61 — — 61,45 61,14 INTRO Se seg erå 56,00—17,29 — 17,4 o— — NH, 10,7 Hydro senses 6,00— 1,85 = = Vf (ÖKEN oder P skade 64,00—19,77 22 — (20,13) — 323,88 100,00 The nitrite is a snow-white powder of microscopical needles. It dissolves easily in boiling water and recrystallises by cooling the solution in small, four-sided prisms, sometimes very flat. When heated it is violently decomposed with detonation and lea- ves metallic platinum in a very voluminous state. 1) CLEVE Am. Plat för. p. 27. 2) Lane Kongl. Vet. Ak. Handl. 5 1864 N:o 5 p. 9. [CD [ND PJ TA 'CLA VE, Hydrochloric acid gives the nitrate first a blue, subsequently a green colour, emitting at the same time, red vapours,” and finally it yields yellow crystals. The yellow product examined with the microscope seems to be composed of octahedral crystals, resembling those of the chloride of platinammine. Nitric acid boiled with the nitrite disengages red vapours during the dissolution of the nitrite; the solution when evaporated gives large colourless crystals of S sa ; : NOJ ONE få NE3. OLNO the nitrato-nitrite of platinammine xo, .of Ptl sH,.o.no. Sulphuric acid (concentrated) colours the nitrite blue. Water dissolves the blue compound to a blue or greenish liquid, which by boiling emits red vapours and at the same time loses its colour. Bromine added to the nitrite unites directly with the salt and produces the bro- ÅS för [ NH,.0O.NO mo-nitrite Br,.Pt.| yvH,.o.no Sulphurous acid produces in the solution of the nitrite a transient greenish é : SR G ; ; NH, . 0.50 colour, is oxydised to sulphuric acid and gives the sulphite Pa NH, .0.so + H; O.: Ammonia cannot be united with the nitrite, according to LANG. The strong affinity, with which the nitrosyl in this nitrite is bound is very re- markable, as also the fact that ammonia cannot be united with this salt as with other compounds of platosammine. 10. Plato-mirite B..O>. (NO) . Oc Pt is deseribed by LANG ”'). 11. Sulphate RB .O,.SO, + H;O, was obtained by ReisEt ”) by double decompo- sition of the iodide with sulphate of silver. I have prepared the sulphate with the chloride of platosammine. The sulphate is a whitish-yellow saline mass of indistinct crystals. It is tolerably soluble in water. The sulphate gives, with muriatic acid, a yellow precipitate of the chloride of: platosammine, with nitro-muriatic acid it yields yellow octahedric crystals resembling the chloride of platinammine. Ammonia dissolves the sulphate easily, and produces sulphate of platodiammine. Iodine dissolved in alcohol produces with the sulphate a black powder. It is free from sulphuric acid and contains 26,83 perc:t of platinum. The formula | NH, I : | k . ; 5 I, Pt | NH, I requires 26,75 perc:t of platinum. Chlorine and Bromine also give chloride and bromide of platinammine. Ånalysis: a. Ö,2520 gr. gave 0,1465 gr. metallic platinum and 0,1790 gr. sulphate of barium =0,0245 gr. sulphur. b. 0,2205 gr. gave 0,1322 gr. metallic platinum. DEDANG 15 c:op. LOSE =) REISE IK pro ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 20 Found REISET found Calculated a bas Bilabtmunm &..cccs RE TA 37,09—057 ,00 197,388—57,21 Su lp Bu orsa 9,72 — Jr — 32,00— 9,25 NICEO SEN fen — — T,1 — 20,00— 8,09 ÖRYECN omoderna — — — — 80,00 Eydrogen Ce — — RR NS 345,88 sx . . . The sulphate analysed by me contarhed a small quantity of silver, from which I was unable to purify it. 12. Bioxalate BR .O.(C: OJ 2 HO + 2H; 0. is precipitated in form of small co- lourless needles, by adding a solution of oxalic acid to the nitrate of platosammine. Analyses, the oxalate dried over sulphuric acid: a. 0,2990 gr. lost at 1007 0,0265 gr. water and gave by ignition 0,1313 gr. metallic platinum. b. 0,2820 gr. gave 0,0960 gr. carbonic acid =0,0262 gr. carbon and 0,0690 gr. water =0,0v767 gr. hydrogen. The formula requires Found a b 151 EN OeND 0 bdo sees Rae ve 197,88—44,38 43,98 = — CATP OM sr ktonsroeo 48,00—10,76 — 9,29 GIVdTO FSI a 00-260 — 10212 Nitrögem s....... SR 28,00 Össrocng st 160,00 ; 445,88 The loss at 100” is, according to the analysis: a. 8,86 pe:t. The formula with 2H;O requires 8,07. By adding a solution of oxalate of ammonia to the nitrate of the base a white, partly crystalline, precipitate is obtained, but it seems to be a mixture of different compounds. 13. Sulphite B.O..SO + H; O. was obtained by leading sulphurous acid through a boiling solution of the nitrite. The solution assumes a greenish colour, which soon disappears, and by evaporating in the water-bath it leaves a thick liquid, containing much sulphuric acid. If alcohol is added to it, a white precipitate is obtaimed. This precipitate washed with alcohol is easily soluble in water and the solution deposits, by evaporation, small colourless needles, which are also dissolved in water without difficulty. The solution of the compound is not precipitated by the chloride of barium, but a white precipitate of sulphate of barium is immediately produced by adding a few drops of chlorine, dissolved in water. 24 PI T:1 (GLENN, Analysis: material dried at 1007. — 0,3040 gr. gave 0,1830 gr. metallic plåtinum and 0,2300 gr. sulphate of barium = 0,0316 gr. sulphur. Ä The formula requires: Calculated Found PJ AGDA 24 tea RE 197,88 59,99 HIS [SÄD UN ONDE SRS än oreson 0633AA RA SodEs door 32,00 INTO 10,39 Nitro gentle msn 28,00 Fly dTO Sen re Se 2 8,00 ÖV STEINS rk ser RER SENSE 64,00 329,88 i C j . å : 14. Chloro-sulphite R | a so.o.H is obtained by the action of sulphurous acid on the boiling solution of the chloride. The colourless solution yields the compound by evaporation and crystallisation in the form of white balls composed of small need- les. The chlorosulphite is easily soluble in water without decomposition. With nitro- muratic acid it yields yellow prisms (probably a chloro-sulphate of platinammine) and bright yellow octahedral crystals (the chloride of platinammine). Analysis: the chlorosulphite dried at 1007. a. 0,3620 gr. gave 0,2050 gr. metallic platinum. b. 0,5180 gr. gave 0,3600 gr. sulphate of barium = 0,0494 gr. sulphur. 0,4430 or. gave 0,2470 or. platinum and 0,1780 er. chloride of silver =0,0440 or. , [o] (ar) , Oo (>) , chlorine. The formula requires: Calculated. Found. a bs (6 FR GTI TIA 197,388—56,80 36,63 — 55,76 SW av EEE DAN = 0 00 — Ohlon et sar 35,46—10,18 ; = - 9,93 Nitrogen .... Rs 28,00 FITA TO OS 7,00 ÖRJECN Ts 48,00 | 248,34 15. Chloro-sulphite of ammonium RO SORIN By the action of the sulé .S0.0.NH, + HjO. phite of ammonia on the chloride of platosammine Mr PEYRONE ') obtained a com- pound, cerystallising in colourless rhombical scales, for which he gives the equivalent- formula Pt N; H; O; 2. SO: + Pt NHs Cl + 2 HÖ, which probably by a misprint contains one equiv. of oxygen too much. It seems most likely that the atomic formula of this compounds is the one written above. I did not prepare this compound. 1) PEYRONE Ann. Ch. u. Pharm. 61 1847 p. 180. , ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 25 0.500: NE 6. Sulphie of ammonium and platosammine PÅ 0.so.o.nn. Was obtained by Pry- / .SO..0. NH, RONE ') by the action of sulphite of ammönia in excess upon the chloride of the base. When the chloride is added in small quantities to the solution of sulphite of ammonia, it is soon dissolved, and alcohol added to the colourless solution precipitates a white crystalline powder. By dissolution in water and slow evaporation the compound cry- stallises in colourless, rhombical scales, very often, also, in twin-cerystals. 'The sulphite is soluble in water without difficulty and yields by oxydation with nitro-muriatic acid bright yellow octahedral crystals (chloride of platinammine). I: ding compound. Analysis: the sulphite 0,4700 gr. gave 0,2140 gr. sulphur. 0,5380 gr. gave 0,2470 gr. sulphur. Platinum Sulphur INTCEO OCH. Hydrogen Oxygen dried at 100?. gr. platinum and 0,35160 gr. sulphate of barium =0,0709 gr. platinum and 0,5930 gr. sulphate of barium 0,084 formula requires: Calculated Found ill 2 NL 197,388—46,25 45,53 45,91 ÖSPREE 64,00— 14,96 508 15,13 THAsker 26,00 SER 14,00 bee 6500 427,88 ORSOKONE Mi Sulplite of silver and platosammine R | 0.s0.0 (Aga + H2Ö is precipitated in form of a snow-white powder by adding nitrate of silver to the solution of the prece- If the sulphite is left in the liquid, it soon becomes transformed into microscopical, moss-like and crystalline aggregates. Analysis: the compound dried at 1007. 0,6190 gr. were melted with carbonate of sodium and some chlorate of potas- sium. The melted mass left by treating with water 0,4130 gr. silver and plati- num; the solution gave 0,4600 gr. sulphate of barium =0,0632 gr. sulphur. The mixture of silver and platinum was heated with bisulphate of sodium, and by solution in water 0,2015 gr. platinum were obtaimed. From this num- ber the weight of the silver is calculated at 0,2115 gr. 0,5820 gr. were mixed with sulphuric acid and heated. The weight of the mixture of platinum and sulphate of silver was 0,4760 gr. or 81,78 per. ct. 1) PEYRONE |. c. K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 9. 260 Ba SNGIRENIES The formula requires. Theory Found [Ed ENRN ONES. OAK Jussi bors snor sne 197,88—31,;62 32,55 Silver SB . 215,94—34,30 34,17 SUP RUE 6 400 10523 10,21 INTET O O:e TRES AR ST00 EISYGIEO SC NE 8,00 (RY SSI SKE rr ANTAR NO 625,82 The formula requires that, by heating with sulphurie acid, the sulphite shall give 81,46 per. ct. of platinum and sulphate of silver. | AN ; é 0.80.0 : | 18. Sulphite of barium and platosammine Ri. so oBat3ELO. If a solution of the nitrate of barium is added to a solution of the ammonio-sulphite of platosammine, a snow-white precipitate is immediately thrown down. Examined with the microscope it seems composed of colourless, stellated needles. Analysis: the compound dried over sulphuric acid. a. 0,6930 gr. were melted with carbonate of sodium and some nitre. The mass was then exhausted with water and from the solution were obtamed with chloride of barium 0,5620 grms sulphate of barium =0,0772 grms sulphur; the residuum, insoluble in water, was treated with hydrochloric acid, when 0,2240 gr. platinum were left, and from the hydrochloric solution were ob- tained 0,284 gr. sulphate of barium =0,1661 gr. barium. b. 0,3340 gr. were mixed with sulphuric acid and ignited, when 0,2470 gr. plati- num and sulphate of barium were obtained. The formula requires. Calculated Found [IBRD ocsibgsrgr besysd on TÖYSST 00,05 HAS Barys SEE SONEN VINES 137,00—23,50 23,97 STU VG free ATEA 64,00—10,98 11,14 INCE O Ores a NE 2 28,00 Hydrogen .... AR 2500 ÖS DEM sees rst DANS 144,00 BE When the result is calculated in per. ct. the an. b. gives 73,95 platinum and sul- phate of barium, and the formula requires 73,92 per. ct. RO Mn+4FHLO. By mixing the concentrated solution of the sulphite of ammonium (N:o 16) with a concentrated solu- tion of the chloride of manganese, the compound is easily obtained in the form of a 19. Sulphite of manganese and platosammine Rå heavy and whitish erystalline powder, rather difficult to dissolve, and which, when exa- ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 2 mined with the microscope, seems to be composed of four-sided prims, with two or four end-faces. The weight of this compound of manganese remained unaltered after drying both "over sulphuric acid and at 1007. 0,5295 gr. were strongly ignited and gave 0,2780 gr. platinum and manganoso- manganic oxide or in per. ct. calculated 52,40. The formula requires 52,85. 3 | (ONE | 0.50.0 20. Sulphite of zinc and platosammine EA ture of the ammonio-salt and the chloride of zince. The compound, which is very little Zn+6H:O was obtained by mix- soluble, soon crystallises in small and well formed plates, prisms, or tablets, terminated by one or two faces. The sulphite did not change its weight over sulphuric acid. 0,:650 gr. were heated in the air bath to 100?. (the loss =0,0770 gr. water.) and then strongly ignated, when 0,2290 gr. of oxide of zinc and metallic platinum were left. By dissolving in hydrochloric acid, 0,1580 gr. platinum remained and from this solution 0,0680 gr. oxide of zinc =0,0546 gr. zine were precipitated. The formula requires: Calculated Found JEN a ND NO fl Rear RENEE 39,98 Zinc SAK Fe RDR NE SES Les 11,51 Platinum + Oxide of zinc... 49,37 49,25 [ESO (SS SERENA IE 16,56 One molecule of water then remains after heating at 100”. 3 EAU ATA LINE NOLSOFONR 21. Sulphite of Nickel and platosammine BAG sor as a crystalline powder of a pale bluish or greenish colour, when the solutions of ni- +7H.O is soon thrown down trate of nickel and the ammonio-sulphite of platosammine are mixed together. Under the microscope the compound seems to crystallise in small tablets. It does not give up water by drying over sulphuric acid, or if heated to 1007”. Analysis: a. +0,4940 gr. gave 0,4120 gr. sulphate of barium =0,0566 gr. sulphur. b. 0,3910 gr. were strongly ignited and gave 0,1850 gr. oxide of nickel mixed with platinum which were dissolved in nitro-muriatic acid. The solution was precipitated by chloride of potassimum and gave 0,3265 gr. chloroplatinate of potassium or 0,1324 gr. platinum. From the remaining liquid 0,0510 gr. oxide of nickel or 0,04v0 gr. nickel were obtained. The analysis calculated in per. ct. gives: Found Theory a b Platinum. Anu DO 34,30 NiGkel sog vd Hi LET — 10,23 OR SU NPR ooo sees 11,45 = 11,09 Platinum and Oxide of Nickel... = 47,31 47,30 28 PITT. (GIENB, f0.5S0.0 lOLSO. Ol ing the solutions of the chloride of cobalt and of the double sulphite of ammonium. 22. Sulphite of cobalt and platosammine RB Co+6H;O was obtained by mix- The compound forms small, well defined crystals of a rosy colour. They are very slightly soluble. They do not lose their water over sulphuric acid. Analysis: 0,1525 gr. gave 0,2840 gr. sulphate of cobalt and metallic platinum, which calculated in percent is 62,76, and the formula requires 63,14. (EES SRE TT ÖSKS TRO A solution of the 23. Sulphite of uranyl and platosammine Big so ol nitrate of uranyl with a solution of the ammonio-sulphite produces a yellow volumi- nous precipitate, which is slowly transformed to a heavy powder, composed of grains consisting of very minute prisms. The salt dried over sulphuric acid loses 2,69 p. ct. water at 100” or one molecule; calculated =2,58 p. ct. Analysis of material dried at 1007. a. 0,2225 gr. were strongly ignited and gave 0,1575 gr. platinum and uranoso- uranic oxide. ; b. 0,4780 gr. gave 0,1350 gr. metallic platinum and 0,3190 gr. sulphate of ba- rium =0,0438 gr. sulphur. The formula requires: Found PI Atur Un Ar MES9e LA er STA SN 20 28,24 SUL ITE SNOEE SNES 9I,42 9I,16 Platinum + Uranoso Uranic oxide 70,36 70,78 24. Sulphite of Copper and Platosamnune Rio So ol OS Ö was obtamed by mixing the solutions of nitrate of copper and of the ammoniosalt. The double sul- phite soon crystallises in needles of a light bluish-green colour. It is very slightly so- luble in water. When examined with the microscope the crystals seem to be thin and they present the appearance of obliquely truncated prisms. The sulphite is soluble in hydrochloric acid, and assumes a brown colour. Nitro-muriatic acid with the sulphite produces bright yellow octahedral crystals (chloride of platindiammine). The sul- phite does not change its weight over sulphuric acid. Analysis: material dried over sulphuric acid. a. 0,3440 gr. gave 0,0455 gr. water at 100? and, after being strongly ignited, treated with nitric acid and again ignited, it gave 0,1760 gr. metallic plati- num and oxide of copper. b. From 0,3380 gr. were obtained 0,3070 gr. sulphate of barium = 0,0422 sulphur. gr. The formula requires: Calculated Found Blatmum + oxid of Copper. —.se=e 50 89 51,16 GU OLIESR a sebborose EP osostdsnbns sd BI sg 00 INTA 12,48 SVAG (6/6 sat Sena RAR AA 13,20 13,23 ae ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 29 The compound dried at 100” still contains one malecule water. / 2 : 0.S0.0 4 25. Sulphuite of lead and platosammine Råo One +H.:O. By mixing the solu- tions of nitrate of lead and the ammonio-sulphite a snow-white crystalline precipitate is immediately thrown down. The precipitate dried at 100” was mixed with sulphuric acid and ignited. 0,3950 or. thus treated gave 0,3225 or. platinum + sulphate of lead, which, calcu- lated in 100 parts, is 81,64. The formula requires 81,20. On adding mercuric chloride to the solution of the ammonio-sulphite, a white preci- pitate of small shining quadratic scales was obtained, but this compound did not con- tain platinum. A fact worth notice is that all the double sulphites, except the salt of ammonium, contain water, which is not easily lost. 26. Ozide anhydride RO? According to Rerisert ') the hydrate of platodiam- mine, when heated to 170” gives one molecule water and two mol. ammonia. The re- siduum is a white matter, insoluble in water and ammonia. The analysis of REISET agrees with the formula given above, but it is not at all improbable, that the compo- und has another atomical composition, as, according to Reset, the anhydride gives with acids fulminating salts. I have not examined the product. The formulas for all the known compounds of platosammine are as follow: NH! Chloride R Cl; Bromide R Br; Jodide RI; Cyanide R Cy: Platocyanide R Cy, Pt Sulphocyanate R(CyS) Silfver-sulphocyanate R(CyS);2Ag. Nitrate R.2NO, Nitrite RB. 2NO; Platonitrite BR. £NO:- Pt Sulphate R.SO,+H;O Bioxalate R. Oz. 2(0:03). O:H;+2H;O Sulphite R.SO;,+H;O Acid chloro-sulphite Rlo. s0. OH. BRED NE - —— 4 FE SSIKSEES GES TOO NSSUR SITT TSAGSINS TER É ; OT : för 15. Chloro-sulphite of ammonium and platosammine RyORSg O.NH,+H,j0. j 5 0.S0.0.NH, Double sulphite of ammonium RESO on 17. Double sulphite of silver REA Sr -— Se 1) RErsET Ann. de Chem et de Phys. (3) 11. 1844 p. 423. 30 BI. CLEME, 18. Double Sulphite of barium Pio” Sk OMBa tsk (0) 0.80.0 19. Double Sulphite of manganese Rio so o/Mn+4H;O 20. Double Sulphite of zinc ROS 0 Zn+6H0 21. Double Sulphite of nickel Rio SJ ONi+7H; 0) 22. Double Sulphite of cobalt EG 23. Double Sulphite of uranyl Ric ES O.+2H;0O 24. Double Sulphite of copper RAo. Jo fo Cu+5E:O 25. Double Sulphite of lead FÖR Sv IPb+H,O VIO) SO... 0. 26. Anhydride RO? E. COMPOUNDS OF PLATINAMMINE. IV REPOE INH,; (a NH, 1. Chloride Ptinn, SS was prepared by GERHARDT ') by uniting the chloride of cl platosammine with chlorine. As a modification of the method the chloride may easily be obtained by boiling the chloride of platosammine with nitro-muriatic acid or with permanganate of potassium and hydrochloric acid. It is easily purified by recrystalli- sation from its boiling solution. The chloride is a bright glittering powder of a clear lemon-colour. It is composed of small quadratic octahedrons, generally well develo- ped and trunecated by quadratic faces. It dissolves with difficulty in cold water and according to my experiments 1 part of the chloride requires about 700 parts water of 0” for its solution. In böiling water it is far more soluble and requires only 33 or 34 parts water of 100” for solution. The chloride does not contain water, and, when heated, it slowly begins to decompose at 200”-—216”. Analysis: 0,5047 gr. gave 0,2654 gr metallic platinum and 0,777 gr. chloride of silver =0,1921 or. chlorine. Oo Calculated Found by GERHARDT PIGG Seed 197,88—52,95 52,58 52,67 32,88 (MORIN G öres ake ere SR ER 38,06 38,09 INTCRO OC EE sl JRR 28,00— 7,49 1,43 Hydrogen .. FIG SSR 6,00— 1,50 el 373,72 72 100,00 I9,96 1) Ann. de Ch. u. Pharm. 76. 1850. p. 308. ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. Si As GERHARDT has remarked the chloride is affected neither by nitric nor by sul- phuric acid. With the hydrate of potassium the chloride does not give off ammonia, but it dissolves by boiling, and from the clear solution thus obtained a dirty yellow powder is precipitated by adding hydrochloric acid. Ammonia dissolves the chloride by boiling to a light yellow liquid, which yields, when alcohol is added, a curdy white precipitate. GERHARDT states, that with ammonia the chloride gives the chloride of platin- diammine, but he has not published any analysis of the product. The precipitate, ob- tained by me by adding alcohol to the solution of the chloride in ammonia, was very soluble in water. Dried at 100” it contained. Ratio Rlatinmum: 5... 00 osa. Dt ill Chlorine......... AJ Jin IR SA OR 23,19 3,42 When the white matter had been heated with hydrochloric accid, and then sub- jeeted to an analysis the following result was obtained. Ratio PIAGIMUM oms. sot uret dr HEL 50,56 i ÖN OT EE YEAR STR SCR AT IL ONE 30,40 3,35 The product was next treated with a little water, and the solution filtered and evaporated in the air-pump. The dry rest was a yellowish, scarcely crystalline matter, containing Ratio Blafttmvrv Ola Dre SER SLAVE 48,27 1 CHIOTIn es SU EAOTO SMA 02 fare 29,53 3,4 NYPA GONE TIER 1050-007) MELO Bb 0 TRA EL 2,68 Br 2. Bromide Pt SR is easily obtained by adding bromine to the bromide of plato- Br sammine, mixed with water. The bromide forms a heavy orange-coloured powder of well developed, square microscopical tablets, or octahedrons. It is with difficulty soluble in water, which assumes a very deep colour. Ånalysis: 1,2683 gr. gave 0,31 gr. metallic platinum and 1,7125 gr. bromide of silver, or 0,7288 gr. bromine The formula requires: Calculated Found Platinum e.s.occsc sr ÄIGSS 30,85 36,51 BEOMINeE Fe eek fa en 320,00 — 57,98 571,46 VÄND OT åren kro dt SA Of ÖST 6,03 (loss) 551,88 100,00 100,00 JA PTT: ÖKEN I IR NH, . I å | dne a : ; 3. JLodide Pion I was obtained by the action of iodine, dissolved in alcohol, I on the iodide of platosammine. The iodide is a black unerystalline powder. Ånalysis : 0,5140 gr. gave 0,1370 grms metallic platinum and 0,6500 gr. iodide af silver =0,3513 gr. iodine. The formula requires: Theory Experiment | ERDBOUDNDSE vu stsospnons 125000 056500 197,38—26,74 26,65 [Odin er. ESR 0. 308,00—68,66 68,34 VAN E0OINEN koggorsan Bsort ön vs dsen aa 34,00— 4,60 5,01 (loss) 739,88 100,00 100,00 The iodide when boiled with liquid ammonia yields a brownish powder containing 37,40 p. ct. platinum. The product is very likely the anhydro-iodide of diplatindiammine. I 2NHjI NH, NH, Pt NH; NH, +2H50O 2NH I I This compound contains 37,60 p. ct. platinum. The action of a concentrated solution of hydrate of potassium upon the iodide is very interesting, but I have not yet so completely finished the researches, as to be perfectly sure of the chemical composition of the substances, which are produced by this reaction, or that of their derivates. Being uncertain whether I can get any op- portunity of continuing these researches, I shall here describe what I have observed, believing that this may possibly be of some use for farther investigations. When the black iodide is boiled with a strong solution of potassic hydrate its colour soon changes to a bright yellow; little or no ammonia is given off during this operation. The composition of this product seems to vary with the strength of the solution, or perhaps, with the duration of the reaction. I have analysed the yellow, well washed product, from four different preparations and obtained: 1 2 3 4 I EN ENE NIN es ssbsren rn 50,97 HAT 63,92. DOE TO UIMCEE- 2 33,97 — 15,02 NTGEO SC oe ogedeesre = T,64 — I £ ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 32 but the third does not give any probable formula. The yellow iodide has no distinct crystalline form and is insoluble in water. It gives with acids black products. The product obtained by the action of sulphuric acid was found to contain 49 p. ct. pla- tinum and only 3 p. ct. sulphur. The black powder, obtaimed with hydrochloric acid gave by analysis Ratio Pllatinmunot 4. 8 EIA 32003 Aten KAST 0,242 IodineHa RO IV HRTUNFSRRER 4 d4,47 0,2711 : 5 | > 0, 140 (ÖN OTTO BA mes nte reds des a enn ska 6,00 0,169/ The ratio between platinum and iodine + chlorine is nearly as 1:2. The product was I NH, . X NH, I HN? NH, .X I — Nitric acid communicates a black colour to the yellow iodide, but if the mixture is probably a mixture of a chloride and iodide of the formula Pt; x being =dClor I. heated to boiling it is again changed to yellow; some violet vapours of iodine are also given off. This yellow powder was analysed, but in different preparations the products had a varying composition (56—57 p. ct. platinum 9—5 p. ct. iodine, 12,50 p. et. nitrogen). The liquid, separated from the yellow powder, was evaporated to a small volume, when crusts of an easily soluble salt, containing no iodine, were obtained. They gave by analysis: 1 HEMETOO MUN GÖ OTIGR GA fors RE AT EES LISAS BRAST SR ERE IE 2428 00 TS TTSNSEN 43,73 INTELO Sjene beesrt.nr PSNSEEEE Cm ease FASTER VENNEN ARA NNE 18,22 which agrees with the formula Pt.2NH,. 2NO, .2NO;s, which requires IEEE TU a eg EN a a a a ae ssessprgs 44.18 INITERO OCT EAA Re N RA år NR nr sasse an eat on a/ösaönr vek eat ör br 18,76 The yellow iodide is also decomposed by a mixture of permanganate of potassium and hydrochloric acid; iodine is slowly given off by boiling the liquid, and a yellow un- crystalline powder then remains. Its analysis gave 57,18—58,82 p. ct. platinum and 27,22 —28,45 p. ct. chlorine, but I cannot from this composition calculate any probable formula. I AG NH; I a 3 s 5 On the iodide Pisa being boiled with potash lye and the insoluble yellow I product separated by filtration a light-yellow solution passed through, which, by neutralisation with hydroiodic acid, gave a black, perfectly uncerystalline powder. The analysis of this product gave: 12 METER A NGN oe a ERA Sr SIREN de BSARAD PR AL sd od NEN ILE FILEN SÖ | [GOING added ts CARIN SITSTSRN SER sy dänp ee. sd tös SS AA FEN AIN SE HUM which agrees with the formula Pt8NH,.TL,, requiring: K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 9. 3 1250 (OT ERNA Platina. 040 SR MR sn AN 360,02 FO dIMe EA NESSER TD I REN. net kela sagtå. SINA But the coincidence may perhaps only have been accidental, when, on another occasion, I obtained in the såäme manner a black precipitate containing only 32,61 p. ct. plati- num, which agrees with the formula Pt. .4NH,. l;. The yellow product obtained by boiling the iodide Pt.2NH,.I, with alkali was treated with hydroiodic acid, when it was transformed to a black, uncrystalline powder, I TNE, I el re a a ” NH, I . . A . . . having the composition of the formula Pt? or the iodide of diplatin-ammine : NH, I od dee NH, I I Found Calculated I Gö END NORDH 08 oso oga sor NAND fo ARK DANO HZ, I(SGIIDG ad Soo Fred AES LO Ö25 For the preparation of the iodide of diplatin-ammine I employed the yellow 10- dide which contained 63,92 p. ct. platinum. The 1iodide of the diplatinammine thus obtained is a black unerystalline powder. I have not tried to prepare compounds of the new base. When the iodide of diplatinammine was boiled with a solution of potash-lye a yellow powder was obtaimed, which was treated with hydro-iodice acid, first boiled with the acid for a short time, and then left for 12 hours with an excess of the acid. The black uncrystalline powder thus obtained gave by analysis 36,79 p. ct. pla- tinum. It was again treated with hydroiodic acid and gave by analysis | ig] [EV 0a0 0 UR 0 0 SRA er RAR Sk Lees SARA ubppr sr a Er Ae SAGER OP 02 Tödiner >. År FANER MEN (ER, MINNEN ON ET SNES ARR Cr BN X The jodide of the unknown base tetra-platinamnune. Pt, 8NH,.1L, requires 18 BRON OVDNGAN oksspasssnnen Puska cs or S6aS LES Ibn su RE ER AR |(OGb0 Grobiness Körde pa ANA DRAS SER SR RES rr 0 The product was afterwards boiled with a very concentrated hydroiodic acid and the product, thus treated, contained only 30,7 p. ct. platinum. From these facts it may be inferred either that the coincidence of the numbers found by the analysis with those calculated from the formula was accidental, or else, as I consider more probable, that the black powder really was the iodide of tetraplatin-ammine, but that the connection between the atoms of platinum was broken off by the action of hydrojodic acid by a reaction, similar to that which this acid sometimes has upon combined atoms of cår- bon. When the supposed iodide of tetra platine-ammine was boiled with soda-lye a yellow powder was obtained. It was well washed and treated with hydroiodic acid. The black powder thus prepared gave according to the analysis: ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 30 Platinum SA KEN AD SN GO BEA sonen kr SS SEE BLEU TATE ET RNE BONN ASSR 54,60 and the alkaline liquid gave with hydroiodic acid a black precipitate, containing Platinum Iodine The two black powders consequently seem to have the same composition, which agrees with the formula for the 1iodide of octo-platinammine. XVII Pt LONE. hör This formula requires: EERO mtr er de RAA AAA 00 ASA RAR STINA ES MaA ENTA 38,24 Iodine Aer LA SRA UN Ar RAA 55,19 These have been my researches on the derivates of the iodide of platinammine and I regret my inability to give more positve facts, but still it would seem nearly certain that by the action of alkalis upon the iodide of platinammine a yellow diplatin- ammin-anhydro-iodide is first formed, which by a prolonged action of the alkali partially loses its iodine and is transformed into an anhydro-hydrate. When hydro- 1odic acid reacts upon this anhydro iodide, the hydroiodic acid is fixed and produ- ces the iodide of diplatinammine, and this treated in the same manner yields the io- dide of tetraplatinammine, from which, by a similar synthesis, the iodide of octopla- tinammine is formed. We would then have the following series: lödrde of Platimammihe.. sem-mcd men. Pt. NETA » I IDIpPlatinaAmm me. oe onn a Pt, . 4NH, 6I » »betraplatinanmmine m.ccee- Pt, SNES STOÖT » » Octoplatinammine.. ..... Ocab Pt. . 16NH, . 181 These formulas consequently form a homologous series of the general expression BE(NEH)a big These derivates of the iodide of platinammine well merit a more complete exa- mination, as the facts discovered by me only make it appear probable that the atoms of platinum can fix another exactly as the atoms of carbon, but this is by no means proved to be the case, especially as the uncrystalline form of the iodides, their inso- lubility and the probably destroying action of concentrated hydroiodic acid upon them make it rather uncertain, whether the products, I have analysed, really were pure che- mical compounds or not. They may have been mixtures, but in this case the coinci- dence of their composition with the formulas, which one would previously have ex- pected them to have, is very extraordinary. 26 BSR CE EVID, 4. Nitrate 2NOTEÖ: PN TO NO: was prepared by GERHARDT ') by the action of nitric acid upon the basic nitrate (N:o 5). The compound was obtaimed by me in the same manner in colourless or slightly yellowish needles, which when examined with the microscope were found to be well developed, four-sided and obliquely truncated prisms. Analysis: the nitrate dried at 1007. a. 0,2625 gr. gave 0,1075 gr. metallic platinum. b. 0,3670 gr. gave by combustion with chromate of lead 0,0520 gr. water or 0,00578 gr. hydrogen. c. 0,2925 gr. gave 42,5 C.C. nitrogen (temp. of the water 16”. Barom. 770 m. m. OT - rd a a AMA t. 19”) or 0,05003 or. nitrogen. The result of the analysis compared with the figures calculated from the formula, are as follows: Theory Found GERHARDT CLEVE 158 ENDU OWN länea besk Std pose S rs o SABER 197,88—41,22 ANS 40,95 (a) INTER O je The ss st Sr AS EN ES AN Uma AS 17,42 — ING (TC) Elydr.o SEM rss 000 LR 1,40 — 1500) ÖRVS CH FSE ars SE 192,00—40,01 SÖS 40,37 (loss) 479,88 100,00 100,00 100,00 The nitrate is soluble in boiling water, assumes a slightly yellow colour, and re- crystallises without decomposition on cooling the solution. If the nitrate is boi- led with a solution of chloride of potassium, it yields the chloride of platinammine, but the decomposition proceeds very slowly. When hydrochloric acid is added to the hot solution, yellow octahedrons of the chloride of platinammine, mixed with colourless prisms of the undecomposed nitrate, are erystallised on cooling. ES TSH NH, . O. NO a ; : . 5. Mitrate bibasie 2HO. PONn 0 no t2H:O pp GERHARDT '), has describedummms KO 2 compound as the neutral nitrate of his platinammine. I have prepared the compound in the same manner as GERHARDT by boiling the chloride of platinammine with nitrate of silver. The compound is of a whitish yellow colour, and examined with the micro- scope it seems to crystallise in rhombic or hexagonal tablets. Analysis the nitrate dried at 1007. 0,5175 gr. gave 0,2430 gr. metallic platinum. b. 0,2455 gr. gave 27,5 OC. C. nitrogen (temp. of the water 17”. Bar. 773 m. m. t. 17) or 0,0323 gr. nitrogen. c. -0,29005 gr. gave 0,0825 or. water or. 0,00917 gr. hydrogen. 1) GERHARDT Ann. der Ch. u. Pharm. 76. 1850. p. 310. 2) GERHARDT 1. c. p. 309. ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. od The formula requires: Calculated Found GERHARDT ÖLEVE (mean) Platina Ane 197,38—46,46 46,31 46,96 (a) INGöRO SEINE og rar korgen 56,00—13,15 13,00 13,13 (b) | VORO RE NARE 2 00-2582 2,93 3,13 (c) (PESTEN Tr AE 160,00—37 ,57 SLE 36,74 425,88 100,00 100,00 100,00 The nitrate dissolves without difficulty in hot water and recrystallises from the solution on cooling. Hydrochloric acid mixed with the solution gives yellow octahed- ral crystals and bichromate of potassium yields a cinnabarine-red precipitate. 6. Nitrato-nitrite Nöslos) Pöe eds was obtained by boiling the nitrite of pla- tosammine with nitric acid. Red vapours are evolved and if the solution is evapora- ted and left to crystallise in a warm place, it yields large square colourless tablets. Analysis the compound dried over sulphuric acid: a. 0,4075 gr. gave 0,1795 gr. metallic platinum. b. 052730 gr. gäave: 43,5 C.C. nitrogen (temp. of the water 15”. Bar. 763 m. m. t. 18) =0,0509 gr. nitrogen c. 0,2787 gr. gave 44 C. C. nitrogen (temp. of the water 18”. Bar. 763 m. m. t. 18”). =0,05079 gr. nitrogen. d. 0,2290 gr. gave 0,0430 gr. water =0,0048 gr. hydrogen. The formula requires: Caleulated Experiment a b C d Platinum...... 197,388—44,18 sl Nibrogen.... 34,00—18,76 — 18,65 18,2 — Hydrogen ... — 6,00— 1,34 SE RN IG Özxygenla. 160,00—35,72 000 (86,05) 447,88 100,90 The nitrato-nitrite when heated to 100? does not change its weight. If the so- lution of the salt is precipitated with iodide of potassium, a black powder contaiming 26,13 p. ct. platinum is thrown down. The iodide of platinammine contains 26,74 p. ct. platinum. 3 sr ENOSEO (NH, . O. NO. : o 7. Chloro-nmitrato-nitrite Rö NG When some hydrochloric acid was NH, .O.NO. added to a very concentrated solution of the preceding (N:o 6) compound, small colour- less rhombic scales were obtained. They are easily dissolved in water. Analysis the compound dried at 1007: 0,3880 gr. gave 0,80 gr. platinum and 0,355 gr. chloride of silver =0,0335 gr. chlorine. 38 PE. RI GIB VIE, The formula requires: Theory Experiment Platinumen obtke Le AE Ma 46,97 47,42 Chlorine: ........ Bör NRNR LA SA 8,42 8,63 | Skor NH, .O. NO. : : 8. Bichloro-nitrite 201.Pt. AE 0 no Was obtained when a concentrated solution SSORNOL of the nitrato-nitrite (N:o 6) was heated with hydrochloric acid in excess. The com- pound is soon thrown down as small rhombical shining and colourless scales, easily so- luble in hot water, but only with difficulty in cold. The solution is not precipitated by salts of silver. Analysis the salt dried at 100”: 0,4740 gr. gave 0,2350 gr. metallic platinum and 0,3100 gr. chloride of silver =0,0766 gr. chlorine. The formula requires N - S Calculated — Experiment | 4 EN HIN GLO OVE: ade SR Ae GL GAN es NR oas gar og 50,12 49,39 (ÖDOTING ee ARR ör a MS FARFSEVERETERN HlESe 16,16 j , The great loss of chlorine in the analysis makes in probable that the compound contained some mixture of chloro-nitrato-nitrite. Still, no uncertainty as to the cor- rectness of the formula appearing to exist, I did not repeat the experiment. Na : 1 NH, . O(NO), . O pr MmA= cc om=0 rmto I 3 2 | 9. Bichloro-silver-nitrite 201. Ptiy,. oo), o preceding compound and of nitrite of silver were dissolved together in boiling water, no chloride of silver was precipitated, but on cooling the solution small yellowish- white rhombic scales crystallised. The compound is easily soluble in hot water and crystallises by the refrigeration of the solution. It does not contain water of erystallisation. Ag". When equal equivalents of the Ånalysis: 0,4520 ger. were melted with an excess of soda and this melted mass exhausted with water. From the solution was obtained 0,1830 gr. chloride of silver =0,0452 gr. chlorine. The platinum and silver weighed 0,26140 gr., were heated with bisulphate of potassium and the melted mass boiled with water. The remaining platinum weighed 0,1280 gr., and from the solution 0,1710 gr. chloride of silver and 0,0060 gr. metallic sil- ver were obtained, or in total weight 0,1352 gr. silver, (calculated from the loss 0,1360 gr. silver). Comparing these with the calculated results we have: Theory Experiment Bilatumumad ft rd 197,88—28,15 28,32 SILV ET ERE 216,00—30,73 29,91 (ÖNRTOTING eps AR SE 70,92—10,09 10,00 INTRO 0 eI0 ee EE 84,00 Elvdro Sense 6,00 ÖSTE Ds sr 702,30 ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 39 / When the silversalt was boiled with a solution of an equivalent quantity of chloride of barium, chloride of silver was thrown down and from the solution rhom- bie scales, containing no barium were crystallised on cooling. 10. Trichloro-nitrite 201. NS If a solution of chloroplatinite of potassium NH, . O.NO. is mixed with a solution of the nitrato-nitrite (N:o 6) the dark-red liquid, when heated soon changes its colour to yellow, and small, very bright, lemon-coloured crystals are deposited. Examined with the microscope they seem to have the form of thick rhom- bie tablets. The reaction may probably be represented by the following equation 2NOs Pts 2NH, t2NOstKa OL. Pt=2(K). NOJ)+Pt(No, 4201. Pt2NHylNo, Analysis the salt dried at 1007: 0,4077 gr. gave 0,2095 gr. platinum and 0,:578 gr. chloride of silver =0,1132 gr. chlorine. b. 0,2918 gr. gave 27 C.C. nitrogen (temp of the water 18”. Bar. 752 t. 18”) = 0,0307 gr. nitrogen. The formula requires: Calculated Experiment Platinum -.t......... 197,388—51,26 51,38 — Ölhllormedto.s.. 106,38—27 ,56 27,76 = NEEEOSeM este 42,00—10,88 — 10,32 Hydrogen ..... 6,00 ÖSPEEN Uf lärge sa 32,00 NG NH, .O.NO - ; . . | 11. Bromonitrite 2BE0PO Na oo no 18 easily obtained by adding bromine to the Ä 3" a Ld OO nitrite of platosammine. It is a very slightly soluble elear lemon-coloured powder, composed of microscopical, thick rhombic tablets. Analysis the bromonitrite dried at 1007. a. 0,4780 gr. gave 0,1960 gr. metallic platinum and 0,3718 gr. bromide of silver 0,1582 gr. bromine. b. 0,2150 gr. gave 22,5 C.C. nitrogen (temp. of the water 18”. Bar. 764 m. m. t. 18”) =0,02603 gr. nitrogen. The formula requires: Theory Found Platinum ............ 197,88—40,89 41,00 = Brominer t.om 160,00—33,06 33,09 — Nitrogen ......... 56,00—11,57 = 12,10 Hydrogen... 6,00 Özxygen ..... 64,00 t 40 Pr ES (CE When the bromonitrite was treated with sulphite of sodium a white compound, cristallising .in microscopical quadratic scales, was obtained. Its formula is probably ANH, .0.so.ona, but the numbers found by the analysis do not agree so well with those calculated as to warrant their publication. , NH, . O ; 12: 1 Sulphate SO: OBE ISOs+8H:0, Was prepared by double decomposi- år 3" tion between the chloride of platinammine and sulphate of silver. To the solution, separated from the chloride of silver, some sulphuric acid was added, and by evapo- ration a yellowish white crystalline mass was obtained, which was dried at 100”. The compound is easily soluble in water, but loses sulphuric acid by solution and yields the basic sulphate (N:o 13), Analysis: the sulphate dried over sulphuric acid. 1. 0,5420 gr. gave 0,2220 gr. platinum and 0,5400 gr. sulphate of barium =0,0742 or. sulphur. 2. 0,4420 gr. gave 0,1835 gr. platinum and 0,:480 gr. sulphate of barium =90,0615 sulphur. The formula requires: Theory Experiment il! 2 Platinum ............ 197,88—-41,44 40,96 41,51 SUL pu 64,00—13,39 13,69 13,91 Nitrogen Eee 28,00 FYdrö Sen 12,00 ÖRYSEDETT 176500 477,88 The sulphate heated in the air-bath at 100? loses 5,24 p. ct. water, which cor- respond to 3 mol. H:O for 2 mol. of the sulphate (theory 5,34p. ct) By dissolving the hydrate of the basis in sulphuric acid Mr. GERHARDT ') obtained the anhydrous sulphate containing 46,00 p. ct. platinum. ; : NHJO] Q p z ; 13. Sulphate basic 2HO. Ping oSQ:+ HO: Was obtained by double decomposi- tion between the chloride of platinammine and sulphate of silver. The solution depo- sits by concentration hard, straw-coloured crusts, which are composed of conglomerated microscopical needles. The sulphate is only with difficulty soluble in water. The compound dried over sulphuric acid did not change its weight by heating to 100? in the air-bath Analysis: 1. 0,4182 gr. gave 0,2167 gr. platinum and 0,2690 gr. sulphate of barium =0,0369 gr. sulphur. 2. 0,2690 gr. gave 0,1385 gr. platinum and 0,1660 gr. sulphate of barium =0,0228 gr. sulphur. VY GERHARD 1. Ce: po old 4 ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 41 The formula requires: Theory Experiment 1 2 Platmuny Ads 197,38—52,09 51,32 51,49 SUP RUE. osc.ccc 32,00— 8,12 3,82 8,48 Nitro gent on.d 28,00 klydrogen Food 10,00 Oxygen ........ CC SEN00 SSE The analysed sulphate was not perfectly free from silver. The existence of a chlorosulphate seems very probable. When hydrochloric acid was added to a solution of the sulphate, long needles of a bright yellow colour were deposited, but they were mixed with octahedral crystals of the chloride. It seems probable also, that an acid sulphate containing three. mol. sulphuryl exists. 14. Ozalate, basic 2HO. Pil oc: O+H;O was obtained by GERHARDT ”') from the basic nitrate (N:o 5) and oxalate of ammonium. It is a yellow and explosive precipi- tate, soluble in hot water. I have not prepared this compound. NH, . OH . i S : a 15. Hydrate, AOÖRPt An jon is obtained according to GERHARDT ”) by adding am- monia to the basic nitrate. The hydrate forms scarcely scluble shining crystals. The hydrate was not examined by me. The formulas for all the known compounds of platinammine are as follow: S : : NH A. Chloroplatinammine R=Pt NH, CI Chloride RC: (1) Nitrite BR. 2NO>2 (8) Argento-nitrite R..4NOz. Ag. (3) Nitrito-chloride RO (10) Br 3 : NH, B. Bromoplatinammine R=Pt |NE, Cl 5. Bromide RBrz2 (2) 6. Mitrite RB .2NO2 (11) FA RR SR I Rad IH, C. Iodoplatinammine Rs Pt nen I 7. JIodide RL (3) 1) GERHARDT 1. c. p. 310. 2) GERHARDT 1. ce. p. 311. K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 9. 42 P.rT CHLENE:S OH D. Hydroxylo-platinammine R=Pt ng OH 8: MNitrateR.2NO,+2H3>-(5) 9: Sulphate B.SO,+EHO -(13) 10. Ozalate BR. C:O,+H;O (14) 1100 Elydrate PEO R(S) 0. NO, E. Nitrato-platinammine RP 0. NO, 12: Nöärate B.2NORAD) 13. MNitrite R2NO, (6) 0 .NO, F. Chloro-nitrato-platinammine R=Pt NL CI 14. — Naetrite: R.2NOJ (TD) O a : Int, é G. Sulphato-platinammine R=Ptiyn (502 O 15. Sulphate BR .SO,+3H;O (12) F. COMPOUNDS OF PLATO-SEMIDIAMMINE. (Platinaoxidulamoniak LAnG and Creve previously). B— Pr Nb NH, Tire 1. Chloride ROLL. - This compound was first described by PEYRONE ”) and is ea- sily obtamed by adding ammonia to a cold solution of the protochloride of platinum in hydrochloric acid. The brown colour of the liquid is soon changed into yellow, and the solution filled wiht a voluminous greenish-yellow precipitate. If this is sepa- rated from the liquid and boiled with water, the chloride of plato-semidiammine is dis- solved and a green crystalline powder of the green chloride of MaAGNnNus is left undis- solved. The boiling filtered solution immediately deposits by cooling the chloride of platosemidiammine in the form of microscopical needles of a fine yellow colour. The chloride is also obtained by adding hydrochloric acid or a soluble chloride to the solution of the nitrate or the sulphate of the base. The chloride is dissolved with difficulty in cold water, one part of the chlo- ride requiring 387 parts water of 0” for solution. In boiling water it dissolves more easily. One part of the chloride requires according to my experience 26 parts boiling water for solution, or 33 parts according to Mr PEyYRONE. The chloride does not contain any water. 1) PEYRONE Ann. d. Ch. u. Pharm. 55. 1845 p. 205 and 61. 1847. p. 180. ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 43 Analysis: a. 0,4040 gr. gave 0,2620 gr. metallic platinum and 0,3860 gr. chloride of silver = 0,0954 gr. chlorine. b. 0,2444 gr. gave 20,1 C.C. nitrogen (temp. of the water 16” Bar 750 t. 21”) = 0,0230 gr. nitrogen. c. 0,3950 gr. gave 0,0760 gr. water =0,0084 gr. hydrogen. The formula requires: Calculated Found IPA EKHUSNONNAL sor an PERNILLA 100,88-=05535 64,85 (a) CIlORIMe Geddes Le 7T0,92-—23,42 20,61 (2) INTET OO OI 0 seous rens snar ardennern 28,00— 9,25 9,41 (b) Hydro sen 6,00— 1,98 2,12 (c) 302,80 100,00 9,99 The chloride is decomposed by salts of silver and then gives salts of platosemi- diammine and chloride of silver. If one mol. of the chloride is decomposed with only half of the quantity of nitrate of silver, which it requires for a complete decompo- sition, no chloronitrate is obtained, but a mixture of the chloride and the nitrate of the basis. Cyanide of potassium in excess evolves ammonia with the chloride and gives flu- orescent needles of platocyanide of potassium. Sulphurous acid led through the boiling solution of the chloride throws off a part of the chlorine and yields colourless, easily soluble crystals of an acid chloro- sulphite. Sulplhite of sodium boiled with the chloride gives fine white needles of the sul- phite of LiTTON and SCHNEDERMANN "') Nas . O3(SO),0] 20 a SisoofE 330: The compound dried at 100” gave by analysis: a. 0,3990 gr. gave 0,1165 gr. metallic platinum and 0,5470 gr. sulphate of barium = 0,0751 gr. sulphur. b. 0,4600 gr. gave 0,1350 gr. platinum and 0,820 gr. sulphate of sodium =0,0913 gr. sodium. The formula requires: Theory Experiment | a b Bla und 28,98 29,20 29,34 Su uns RR 18,74 18,80 = [SKO Fb ho SEN BR 20,21 = 19,85 Chlorine or Nitro-muriatic acid gives, with the chloride of platosemidiammine, the chloride of platinsemidiammine, crystallising in hexagonal or rhombic microscopical scales. N 1) LITTON & SCHNEDERMANN Ann. der Ch. u. Pharm. 42. 1842. p. 316. 44 Pp. TGL VE, Hydrate of sodium boiled with the chloride produces a dirty white powder, which seems to be the hydrate of a peculiar base of platinum (see the following: »On the products formed by the action of alkalies upon the chloride of platosemidiammine».) 2. Bromide RBr, is obtained by adding a solution of bromide of potassium to the nitrate of platosemidiammine. If the solutions are concentrated the liquid is soon filled with shining, golden-coloured, needles. When placed upon a filter they are soon changed to flat, brick-coloured, microscopical needles. The red needles again yield the yellow bromide by recrystallisation from a boiling solution. Analysis: the bromide dried at 1007. 0,8460 gr. gave 0,4265 gr. bromine. gr. metallic platinum and 0,8w0 gr. bromide of silver =0,3447 The formula requires: Theory Experiment Platinum KOMNA 197,38—50,49 50,41 BrOMINe fö ede .... 160,00—40,83 40,74 Ammonia ...... ae en BAN S08 8,85 (loss 391,88 100,00 100,50 The bromide is easily dissolved in ammonia and is then changed into the bro- mide of platodiammine. It is easily combined with bromine and gives the bromide of platinsemidiammine. 3. Jodide RI; If the concentrated solution of the iodide of potassium and the nitrate of the base are mixed together, the liquid soon stiffens into fine, yellow, micro- scopical crystals. The iodide dissolves but with difficulty in boiling water. With am- monia it yields the iodide of platodiammine. Heated with nitromuriatic acid it gives off violet vapours of iodine and the solution deposits, on cooling, mieroscopical rhom- bic scales, ressembling the chloride of platinsemidiammine. The iodide is directly united with iodine and produces the polyiodide of platinsemidiammine, erystallising in small black octahedrons, sometimes having the appearance of hexagonal tablets under the microscope. The formula of the polyiodide thus obtained is: I PTYNESS NER LE lr, Analysis: the iodide dried at 100”. a. 0,2455 gr. gave 0,0985 (=) or. metallic platinum. b. 0,3520 gr. gave 0,3355 gr. iodide of silver =0,1830 gr. iodine. The formula requires: Theory Experiment a b Platinum ........... 197,88—40,73 40,12 == Iodine sees 204500 02527 ee 51,50 ATOmOnMIar:..swvesna JA 00— 5900 — — 485,88 100,00 vw ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 45 4. Cyanide RBÖCy may be prepared by adding a solution of cyanide of potassium to the solution of the nitrate; an excess of the cyanide of potassium must be carefully avoided. If the solutions are concentrated the cyanide of platosemidiammine soon crys- tallises. The crystals mag quickly be separated from the liquid, from which an orange- coloured powder is precipitated. The cyanide crystallises well in colourless needles. Analysis: the cyanide dried over sulphuric acid 0,3150 gr. gave 0,2200 gr. platinum. The formula requires: Calculated Found FIAT Ar NA 69,70 69,84 The cyanide, by boiling with a solution of nitrate of silver, gives cyanide of sil- ver and a colourless solution, from which, by adding sal ammoniac, the excess of silver is first separated as chloride and afterwards yellow needles of the chloride of plato- semidiammine are formed. The orange-coloured powder, which separates after the cyanide, was not analysed. It is easily soluble in cyanide of potassium and yields fluorescent needles of plato- cyanide of potassium. The cyanide is isomeric with the cyanide of platosammine and with the plato- cyanide of platodiammine. 5. Platocyanide BCy,Pt+3H,O (?) If a solution of platocyanide of potassium is added to the nitrate of platosemidiammine a voluminous, sulphur-coloured, uncerystal- line precipitate is thrown down. The compound. in its dry state forms a light-yellow powder, -which, on being heated, is decomposed with a slight detonation. It does not give hydrocyanic acid with sulphuric acid. Analysis: the compound dried over sulphuric acid. 1. 0,1865 gr. gave 0,1270 or. metallic platinum. O [= Oo 0,3440 gr. gave 0,0940 carbonic acid =0,0256 gr. carbon and 0,060 gr. water = 0,0066 gr. hydrogen. Nn The formula requires: Calculated Experiment BJC ss a Re 67,33 68,09 (GENT DENA RET II 0 BRT IRS 7,44 Fl yerosen tt OM saonbetng. Ao 2,04 1,92 6. Sulphocyanate, R(CyS).,is obtained by adding sulphocyanate of ammonia to a solution of the nitrate of the base. The compound soon crystallises in flat, shining straw-coloured prisms. When sulphocyanate of potassium in excess was mixed with a solution of the nitrate of platosemidiammine, ammonia was evolved and the solution turned dark-red. By evaporation colourless crystals of nitrate of potassium, and a dark liquid, in all probability containing platosulphocyanate of potassium, were obtained. 46 BD OIL ENE The sulphocyanate of platosemidiammine is easily soluble in warm water, but the solution soon decomposes and deposits a yellow or brownish unerystalline powder. When heated with nitromuriatic acid the result is a yellow solution, which soon depo- sits a yellow powder, probably consisting of several different compounds. Examined with the microscope it seems to contain yellow globules, octahedrons with rhombic ba- ses and some hexagonal scales. Analysis: the sulphocyanate dried over sulphuric acid. 0,29 gr. gave 0,1255 gr. metallic platinum and 0,2970 gr. sulphate of barium = 0,0408 gr. sulphur. The formula requires: Calculated Found Platmnunig Ae NG SR 56,88 57,31 SUL NU EE fos VASST 18,40 18,63 With nitrate of silver the solution yields a yellow precipitate containing silver and platinum. 7. Nitrate,y RB .O2.2NOs, is obtained by double decomposition of the chloride and nitrate of silver. The solution has a pale yellow colour and yields by evaporation the nitrate in the form of dirty whitish crusts, consisting of densely crowded rhombi- cal tablets or needles. Analysis: the nitrate dried at 1007. a. 0,2585 gr. gave 0,1437 gr. platinum. b. 0,3385 gr. gave 46 C.C. nitrogen (temp. of the water 15”. Bar. 758 t” 20) = od 0,0533 gr. nitrogen. The formula requires: Theory Experiment 2 1 Una Se ee AN 197,88—355,60 55,59 (a) NIE Ser 56,00—15,74 15,30 (b) Hydrogen oss 6500] 98 Gc 28,61 (loss) ÖSRJSED ges So IG:00f ENN nwhd 355,88 100,00 100,00 The reaction of the nitrate are as follows: Chlorine led through the solution produces the chloride of platinsemidiammine. The solution treated with chlorine gave by evaporation yellow rhombic scales, which were subjected to the following analysis: 0,1200 gr. gave 0,0635 gr. metallic platinum and 0,:818 gr. chloride of silver =0,0449 ;r. chlorine. Oo CI The formula pejexum. al requires: ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 47 Found Experiment IGT BUD IT eps Er ts AL SD AREA 52,93 52,92 (MOLTE res Arg PRE Sus 37,96 SA, Chloroplatinate of sodium communicates a dark-brown colour to the solution of the nitrate; yellow microscopical scales of a rhombic shape are soon deposited, mixed with others of a dark colour. The product seems to be the chloride of platinsemidi- ammine, formed by reduction of the chloroplatinate. Nitrous acid (prepared from starch and nitric acid) led through the solution of the nitrate produces a dark-blue colour and a white precipitate of heavy microscopical crystals (short four- or six-sided prisms with obliquely truncated ends). "The compound was dissolved in boiling water and, by cooling, the solution stiffened into long stellated 2 J23 | NE, NH,O.NO needles of the nitrite of platosemidiammine PAS NO Hydrochloric acid gives yellow needles of the chloride of platosemidiammine with the solution of the nitrate. Ferric ehloride produces a precipitate of the mixed chlorides of platosemidiam- mine and platinsemidiammine. With ferricyanide of potassium the solution gave the well-known reaction for ferrous salts. Ferrocyanide of potassium gives a dirty green uncrystalline precipitate; ferricya- nide of potassium colours the solution of the nitrate intensely blood-red,-and produces a brownish uncrystalline precipitate. Chromate and bichromate of potassium give brown crystalline precipitates. Bisodic orthophosphate in the solution of the nitrate first produces an opalescence, and afterwards a dirty whitish or bluish precipitate is thrown down. 8. Nitrite, RO,.2NO, was prepared partly by the action of nitrous acid (evol- ved from nitric acid and starch) upon a solution of the nitrate (7), and partly by boi- ling the chloride of platosemidiammine with a solution of nitrite of potassium. The nitrite, which is very slightly soluble in cold water, crystallises from a boiling solution, by cooling, into long and fine voluminous prisms of a whitish-yellow colour. When heated it is decomposed with violence and leaves very voluminous platinum. Analysis: the nitrite dried at 1007. a. 0,3030 gr. gave 0,1855 gr. metallic platinum. 0,3055 gr. gave 0,0600 gr. water =0,0067 gr. hydrogen. CIS ror save: 20530 CI CI mitrogen. (temp. of the water 17” Bar. (84 m. m. t 18”) =0,0468 gr. nitrogen. The formula requires: Theory Experiment 12224 ir0 000 0 ligan Re . 197,38—61,09 61,22 (a) NiCRO SÖnslE. I MEG 56,00—17,29 16,58 (c) Elivdro Sense 6,00— 1,85 2,19 (b) ÖRYE SME HEN endre (GAN 7 20,01 (loss) 323,88 100,00 100,00 48 P3 IT CER VE, Hydrochloric acid scarcely attacks the nitrite without heating, but when heated it soon yields a green solution, which evolves red vapours and deposits a yellow pre- cipitate of well developed, microscopical scales, of hexagonal form. Nitric acid, (concentrated), decomposes the nitrite on heating, evolving red va- pours, and by evaporation a thick sirupy liquid is obtained. It did not deposit cry- stals. Bromme and chlorine are directly united with the nitrite and produce the bromo- or chloro-nitrite of platinsemidiammine. Sulphurous acid led through the boiling solution of the nitrite first communicates a brownish colour to it; then the solution loses its transparency from the formation of a yellowish-brown precipitate, which afterwards dissolves to a yellow liquid. By con- tinued treating with sulphurous acid the liquid assumes a beautiful green colour, re- sembling the solution of some salt of nickel. If the green solution is evaporated in the water bath, and alcohol is added to it, an olive-green plastic matter 1s separated. The green precipitate was dissolved in a small quantity of water and again precipita- ted with alcohol, and dissolved in water, when the green solution was left to evapo- rate in a warm place. It was then dried up to a green, transparent gum-like mass. This matter dried at 100? gave by the analysis: | ägd [EE 000 BUN Re SAN SNS nl snabbar Sd åa RS SUL UT 2 aat 9 05 ords Re NE ERE SEN NER 14,25 The matter is easily dissolved in water, giving it a green colour; its solution co- lours litmus red, it evolves carbonic acid with carbonate of sodium and gives a preci- pitate with baryta. Hydrochloric acid does not give sulphurous acid with the green matter. From its solution chloroplatinate of ammonium is precipitated by adding te- trachloride of platinum. If the matter is boiled with nitromuriatic acid, a violent re- action takes place and yellow, microscopical octahedrons of chloroplatinate of ammo- nium are deposited. These reactions make it seem very probable, that the matter is a kind of double sulphite of platinum and ammonium. 9. Sulphate, RO: .SOs, was obtained from the chloride by boiling it with sulphate of silver. If, after being separated from chloride of silver, the solution 1s left in a warm place to evaporate, hard yellowish crystalline crusts are obtaimed. The sulphate is commonly impregnated with a small quantity of purple matter, from which it may be purified by washing with boiling water, in which the sulphate is very slowly soluble. Analysis: the sulphate dried at 1007. a. 0,6080 gr. gave 0,3635 gr. platinum and 0,4470 gr. sulphate of barium =0,0614 gr. sulphur. b. 0,2545 gr. gave 0,1525 gr. platinum. The formula requires: ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 49 Calculated Experiment Blatinmeo late fArI07,88- 60,35 ONE 59,92 Sulphunpt! slag. tosse 32,00— 9,76 10,10 AMmmoORIa obe 34,00 Öxycena Har Ang 64,00 327,88 10. Ozalate, a. BR. Or. C.O:+2H.O, was prepared by adding a solution of oxalate of ammonia to the nitrate (7). The oxalate crystallises in colourless microscopical needles. Analysis: the oxalate dried over sulphuric acid. a. 0,2255 gr. gave 0,12:5 gr. metallic platinum. b. 0,3522 gr. gave 0,0902 gr. carbonic acid =0,0246 gr. carbon and 0,1016 gr. water =0,0113 gr. hydrogen. The formula requires: Calculated Experiment Rlatinnanw:. SER Samrges 197,38—55,60 DO (ALBONG nedåt ER 24,00— 6,74 6,98 Hydrogen ...... öres 3 10300=2489 3,21 INTRO SO CID yr boyglosieb io green 28,00 10.3 ae FRA SRA ESR 96,00 305,88 In the air-bath at 100” the oxalate lost 10,20 p. ct. water, or 2 mol. H;O (cal- culated 10,12 p. ct.) b. Anhydrous ozalate, R.O:.0:O3, was thrown down by adding a solution of oxa- lic acid to the solution of the nitrate. It is a white, or slightly yellow, powder of microscopical needles. Analysis: 0,2510 gr. gave 0,1530 gr. platinum, which is in p. ct. 60,96. The formula requires 61,86 p. ct. 11. Chloro-sulplite, (acid salt) Fa 0-0. H3 acid upon the chlorides of plato- or platinsemidiammine. The gas is led through the boiling solution during several hours. If the colourless solution thus obtained be eva- porated in the water-bath, the chlorosulphite crystallises in thin, flat, colourless prisms or scales. The chlorosulphite is easily soluble in water. Nitromuriatic acid produces yellow hexagonal scales of the chloride of platinsemidiammine with the compound. is obtained by the action of sulphurous Analysis: the chlorosulphite dried at 1007. 1. the compound prepared with the chloride of platosemidiammine. K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 9. 7 530 Pi CLI By 0,3235 gr. gave 0,1825 gr. metallic platinum, 0,1500 gr. chloride of silver =0,0371 gr. chlorine, and 0,2130 gr. sulphate of barium =0,0292 gr. sulphur. 2. the compound prepared with the chloride of platinsemidiammine. 0,3423 gr. gave 0,1935 gr. platinum, 0,1390 gr. chloride of silver =0,0344 gr. chlorine, and 0,2290 gr. sulphate of barium =0,0314 gr. sulphur. The formula requires: Theory Experiment 1 2 Platinum oc... 1 9M,8820580 56,41 56,53 ORIOPIME, verts 35,46—10,18 11,40 10,03 Supe 32,00— 9,18 9,02 9,18 Nitrogen «........ 28,00 ÖZxyGnEL 48,00 Hydrogen sier 00 348,34 12. Chloro-ammonio-sulphite RÖs(SO)s(o ru FO, was obtained when the chlo- ride of platosemidiammine (in excess) was boiled with a solution of the ammonio- sulphite, RO; .3(S0).0,.4NH,. (N:o 13). On cooling the liquid the excess of the chlo- ride of platosemidiammine crystallised and, when alcohol was added to the solution, a heavy oil was thrown down. It was soon solidified by the formation of crystals. The crystalline mass thus obtained was dissolved in water and again precipitated with al- cohol. The compound forms easily soluble, and voluminous colourless needles. Analysis: the sulphite dried at 1007. 0,4020 gr. gave 0,1903 gr. metallic platinum, 0,080 gr. chloride of silver =0,0198 gr. chlorine and 0,3350 gr. sulphate of barium =0,0460 gr. sulphur. The formula requires: Calculated Experiment 14 [EN 0NNY GO seseebess sr kyockben. do. a NANG 47,39 (ÖLNGNNIS nscodlessss rss ridskssren ac J0,46— 4,28 4,92 Sul unr AEA MAR Ae 96,00—11,58 11,44 NACEO Sem da 98,00 Elydrö Sens. ch 28,00 Oxygen gl. ARN 176,00 829,22 By the action of sulphite of ammonium upon the chloride of platosemidiammine Mr PBEYRONE ') obtained white needles, for which he gives the equival. formula: Pt.N, !) PEYRONE Ann. Ch. u. Pharm. 61. 1847. p. 180. ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 51 H, O, 2SO,+2(NH, . O.SO;)+Pt NH, CI+HO. I consider it more probable that this for- mula ought to be written atomically in the following manner: ARTE GO OC SNH,|+H, 0. I have not examined this sulphite. ; Ä a : 0.SO.NH 5; 13. Sulphite of ammonium and platosemidiammine, Rio (SO), . 0..3NH. Was obtained by he grenas 4 dissolving the chloride of platosemidiammine in an excess of sulphite of ammonium. The chloride is easily dissolved by the sulphite into a colourless fluid, and when alco- hol is added to this solution, oil-like drops are thrown down to the bottom of the vessel. They are soon solidified to a white crystalline mass. The compound was puri- fied by dissolving in water and precipitation with alcohol. The ammonio-sulphite is soluble in water with great facility and crystallises in small colourless four-sided needles. The solution of the compound precipitates salts of barium and silver, its ammo- nium being exchanged for equivalent qvantities of barium or silver. If chloride of co- balt is added to the solution, no precipitate is obtained, but by the addition of alco- hol a rose-coloured, curdy matter is thrown down. It is easily soluble in water and the solution yields by evaporation a transparent, rose-coloured, gum-like mass. Analysis of the ammonio-sulphite of platosemidiammine, dried at 100”. 1. 0,4890 gr. gave 0,1810 gr. metallic platinum and 0,6580 gr. sulphate of barium =0,0904 gr. sulphur. 2. 0,6480 gr. gave 0,2410 gr. platinum and 0,8500 gr. sulphate of barium or 0,1167 gr. sulphur. The formula requires: Calculated a Found ll 3 Platinum ...cce ... 197,388—36,38 37,01 37,19 SUP eco 21 96,00--17,65 18,48 18,01 Nit£0 Geer. 34,00 IHydrosen re. 22,00 ÖRA 144,00 343,88 ; : EE : 0.80. é 14. Sulphite of silver and platosenidiammine, ESA GE 2Ag,, is thrown down as a white curdy precipitate when the ammonio-sulphite (N:o 13) and nitrate of silver are mixed together. Analysis; the silver-sulphite dried at 100”. a. 0,5460 gr. gave 0,3900 gr. silver and platinum, 0,4350 sulphate of barium =0,05397 gr. sulphur. From the mixture of silver and platinum were obtained 0,3395 gr. chloride of silver =0,2556 gr. silver. b. 0,3130 gr. were moistened with sulphuric acid and ignited. The remaining mix- ture of platinum and sulphate of silver weighed 0,2875 gr. It was then boiled 52 PI TN CHIEN, with water and thus were obtained 0,0685 gr. platinum, from which weight it may be calculated that the sulphate of silver weighed 0,2190 gr. =0,1516 gr. silver. The formula requires: Calculated Experiment a Platinum...... 197,38—21,89 ISS Silver I ed 46. dj 48,44 Sulphur ...... 96,00 —10,62 10,93 Özysen 144,00 Ammonia ... 34,00 903,76 15. Sulphite of barium and platosemidiammine, RO. for 0 2BAAEÖ ., Was obtai- ned by double decomposition of the ammoniosulphite (N:o 13) and chloride of barium. The compound is a gelatinous precipitate, which soon becomes fine-grained. When dried it resembles magnesia alba. The analysed salt was washed with cold water and dried at 100?. Analysis: 0,5615 gr. gave 0,3400 gr. sulphate of barium =0,1999 gr. barium, 0,1455 gr. metallic platinum and 0,5280 gr. sulphate of barium =0,0694 gr. sulphur. The formula requires: Calculated Found Platimunpog 4: Aroe oe SN 197,38—25,99 25,91 IEND I o0poonbosararosss ästa SE 274,00—35,87 25,60 SSU pau SS Ag 96,00—212,57 12,36 INCE O SET or w 28,00 Ffydr.o sem 550 ÖVER T 160,00 763,88 The formulas for all the known compounds of platosemidiammine are as follow: »JNH, NH, RP Chloride RON, Bromide R Br, Jodide BI, Cyanide RCy, Platocyanide R Cy,Pt+3H:O ? Sulphocyanate B(CyS). Nitrate RB. 2NO, DD - . . » Oc NN (en (SA ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. J2 8. Nitrite RB .2NO; 9. Sulphate R.SO, 10. Ozxalate a. R.C:O,+2H;O PSRISG0 11. Chlorosulphite Rio! SÖT 12. Chloro-ammonio-sulphite a. R.O,.(S0),0 fr HÖ. 4ÅROI CI b. NR lor Gatoöne LÖR 13. Ammonio-sulphite BR. O>. (SO); . O,. NH, 14. Silversulphite RB..OASO); . Ol. 2Ag, 15. Bariumsulphite RB... O(S0),0,.2Ba+H,O. ON THE PRODUCTS FORMED BY THE ACTION OF ALKALIES UPON THE CHLORIDE OF PLATOSEMIDIAMMINE. If the yellow chloride is boiled with a strong solution of hydrate of sodium, ammonia is not evolved, but the chloride changes colour and is soon transformed to a dirty whitish powder, which, on being examined with the microscope, seems to be a pseudomorphosis of the chloride. It is not soluble in water. If washed it assumes a dirty brownish colour. The product was dried at 100” and analysed. The analysis gave: a. +0,2930 gr. gave 0,2230 gr. metallic platinum and 0,0170 gr. chloride of silver = 0,0042 gr. chlorine. b. 0,4125 gr. gave 36,5 C. C. nitrogen (temp. of the water 18”. Bar. 762 m. m. t. 18”). =0,0421 gr nitrogen. These values calculated in per-centage are as follows: a b RNA GINuenaES 5500 Sa SE SVA TLA br 76,11 — ÖDE stra RE NE NLA ARNE ME 1,43 — INTERO OCT a ad SR Adera — 10,20 The chlorine, being so very insignificant, is in all probability caused by undecom- posed chloride. The composition otherwise agrees with the formula: 2Pt.2NH,)+3H,0. This formula requires: Pla CORE ee aga dee SAMI BI CFL FT ON SÄKRA 395,76—7 6,44 INTCEOZCI mob Fa SRt SUG RR Era . -56,00—10,81 FLY EO rese SSE ARG VEN IT MOIS pie 18,00 (ÖBSY CITAT oh sig sb AL Na RR RAR a 48,00 517,76 The compound does not seem to be soluble in water, and when heated it ex- plodes with some violence. Hydrochloric acid united with it gives a dirty yellow pow- der, which was found to be a mixture of the chloride of platosemidiammine and of a 54 P; T; CLEVE, black chloride, probably of the formula Pt, 2NH,.2NH;.CLh, and almost insoluble in water. This black chloride, when heated with hydrochloric acid, slowly produces the chloride of platosemidiammine. With the hydrate nitric and sulphuric acids give black uncrystalline compounds, probably having the formulas: Pt. 2NH, . 2NE>. Ox. 2NOs Pt: 2NESTONER ST OSSOR From these facts it may be deduced, that by the action of soda-lye on the chlo- ride of platosemidiammine a hydrate is formed, which is two-atomic. If its formula is : (NER SANEL OK : : written thus Pt SIN SR +H.O it has two atoms of hydrogen more than the previous 3 CR formula, which cannot, however be the right one. Against it there are three cirecum- stances: 1:o The hydrate yields, with hydrochloric acid, the chloride of platosemidiam- mine. If the formula were right hydrogen would be evolved or a reduction take place but I observed nothing of the kind. 2:o By boiling the chloride of platosemidiammine I have not been able to discover any other products containing platinum than the hy- drate, and possibly also dissolved in the liquid, the unknown hydrate of platosemidi- ammine. If the formula were correct the formation of the hydrate may be represented by the equation: 2Ptla > FANA JOH (Pbröne om ER O)SANAOAO? 2NH, . OH According to the equation one atom of oxygen might be freed and would pro- bably produce an oxydising action, which I was unable to find. 3:o If boiled with nitro-muriatic acid, the hydrate yields a chloride containing but four atoms chlorine, not six, as one would previously expect, if the formula were right. All difficulties are obviated if the formula for the hydrate is written in the fol- lowing manner: OH IA — NH, NH, H Pt. ANNO OH This formula only requires four atoms of hydrogen less than the first one. The formation of the product by the reaction of sodium-hydrate upon the chloride of plato- semidiammine may then be expressed as follows: OH 2N Hj Cl 5 JINIES NIH HI 2 Å s ) |s == Ne + Sa AN | Ptsa, +4(Na. Ö.H) =4Na Cl+ Pt, NH,.NH,.HjÖ+tH:Ö OH The formation of a chloride with four atoms of chlorine is also easily intelligible. The formation of the chloride of platosemidiammine by the action of hydrochloric acid, is of the same kind as the formation of the iodo-chloride of platindiammine (Pt .4NH,. I. CI,;') by the action of hydrochloric acid upon the iodonitrate of diplatindiammine, I Pts NH, . 4NO,. I 1) CzrevE K. Vet.-Ak. Handl. Bi 7. v N:o 7, p. 10: ' ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 50 OH If pr dö NIMG be the formula of the hydrate, it is the anhydro-hydrate of a OH new base: Diplato-semidiammine. When the alkaline liquid, with which the chloride had been boiled, was separa- ted from the hydrate, it had a yellowish colour. It was neutralised with hydrochloric acid, when a voluminous precipitate, of a dirty green colour, was thrown down, and afterwards the chloride of platosemidiammine crystallised '). The green curdy precipi- tate was washed with large quantitees of boiling water, which extracted the chloride of platosemidiammine, and finally left undissolved a black unerystalline powder, which is the anhydro-chloride of diplatosemidiammine. When formed by the action of hy- drochloric acid, it seems most likely that the chloride of platosemidiammine, obtained by adding hydrochloric acid to the alkaline solution, originates from diplatosemidiam- mine, but the solution might also possibly, contain hydrate of platosemidiammine. On one occasion I tried adding an excess of the hydrate of sodium to a boiling solution of the chloride of platosemidiammine; the reaction was the same, as when I employed the chloride in its undissolved form, but the quantity of the anhydro-hy- drate of diplatosemidiammine thus obtained was very small. OH Deriwates of the hydrate Pt. ENB: HÖ | OH 1. Action of hydrochloric acid. If treated with hydrochloric acid the hydrate first assumes a black colour, which merges after some time into a dirty yellow. The yellow product, obtained by different preparations, did not show a constant composition. It was boiled with large quantities of water, that dissolved some chloride of platose- midiammine and left a black uncrystalline powder. This product was dried at 100? in the air-bath and subjected to the following analysis. 0,4980 gr. gave 0,3670 gr. metallic platinum and 0,2880 gr. chloride of silver =0,0712 gr. chlorine. Calculated in pr. ct. we have: Platinum Eee SRA ASBRA I föra åar a kan 73,69 GOT ed ER St ge är SR Her fan 0 SK 14,29 The same composition also belongs to the black product, obtained by adding hydrochloric acid to the alkaline solution, with which the chloride of platosemidiam- mine had been treated. The compound obtained in the latter manner gave, on analysing, the following quantities: 1. 0,6900 gr. gave 0,5105 gr. metallic platinum and 0,3790 gr. chloride of silver =0,0937 gr. chlorine. 1) It was subjected to an analysis, which gave 65,47 p. ct. platinum and 23,52 p. ct. chlorine; caleutated pla- tinum 65,35 chlorine 23,42. With nitro-muriatic acid the compound also gave hexagonal or rhombic scales. i 56 P:; TI ICHEME, 2. a. 0,2740 gr. gave 0,2000 gr. metallic platinum and 0,1560 gr. chloride of silver =0,0386 gr. chlorine, b. 0,3600 gr. gave 29 C.C. nitrogen (temp. of the water 15” Bar. 757 m. m. t. 15”) =0,0336 gr. nitrogen. These results calculated in p.ct. are as follow: 1 2 a b Fdatmnmum AR 508 72,99 — (CIMNÖTNINE I gobsosdorag Fack ouiosrer 13,58 14,09 — NT050 SCIDES GSE Erde SR = — 9,34 5 NH, NH, : The formula Pt NE requires: Cl PL ACID oss ses re RA RA 295,76 14,30 CHIOT IN Frjad t6 a ge JAS SRA SNRA NN 70,92 13,31 NITEO CCI fo kogosrnsbenskk act SNS AN 56,00 10,51 ELY ÄLO GCI ssorreser ne NS AE 10,00 1,88 332,68 100,00 The found and calculated numbers do not quite agree, but a better result is not to be expected from the analysis of a matter, the purity of which it is impossible to prove. The compound may contain one mol. water H,O more than the formula indicates. For the purpose of ascertaining, if the black chloride was saturated, or a basic salt, it was treated with hydrochloric acid and analysed, when 66,63 p.ct platinum and 18,62 p.et. chlorine were obtained; but, on boiling the product with water, some chloride of platosemidiammine was extracted. This experiment shows clearly that hydrochloric acid destroys the compound at the same time as it is added to the molecules of amid. Cl a NH, NH,” NH, Cl Pfelnn, NE, SOHO Pa Cl OH ön on ; Ao a 2. Product of the hydrate: Ptynu. nn, + H2O and nitro-muriatic acid. If the hy- 3 2 OH drate is heated with a mixture of hydrochloric and nitric acid a violent reaction takes place and red vapours are evolved. The product of this reaction is a yellow powder, which does not present a crystalline formation. By analysing this product, as taken from several different preparations, I obtained the following numbers: 1 2 2 4 PIC REN 60,00 59,02 58,32 58,29 CRIOTIMGN ner 21,88 27,92 28,51 27,41 ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. OM - The difference between the numbers found proves that I had a mixture. The product, of which a part had been employed for analysis N:o 4, was then boiled with water, and the remaining yellow powder dried at 100” and analysed 0,2775 gr. gave 0,1775 gr. metallic platinum and 0,2565 gr. chloride of silver =0,0634 gr. chlorine. Ch = S NH, NH, Experiment The formula SNR nH, + H:OÖ requireslol, PlatmwmY4. Jade ahalmo63.06 63,67 Chlorinel deaf. ec I: 22:84 22582 When the yellow chloride, having this composition, was treated with hydrochlo- ric acid and analysed I obtained Blammo os eg. NR 1 aa trcöadel 61,31 EHlorimne 5... Ke dv ad lek ät ladd 26,67 Hydrochloric acid probably acts in the same manner as upon the chloride Cl NH, NH Pt2YnH, NH, Cl OH ne NH, 3. Product of the hydrate Pt: nH, + H:O and mnitric acid. OH If treated with nitric acid the hydrate assumes a black colour. The black com- pound is not cerystallised. When heated it explodes with great violence. Dried at 100? it was subjected to the following analysis: a. 0,2800 gr. gave 0,1930 gr. platinum. b. 0,3010 gr. gave 35 C.C. nitrogen (temp of the water 16” Bar. 744 m.m.) =0,0398 gr. nitrogen. SAVE NH, - Theory Experiment 161290 0100 000 kr RE SSR SAGT fa SD 68,93 INTCGO SC espn dt ng 14,:3 13,22 4. Product of the hydrate and sulphuric acid. "The hydrate, treated with diluted sulphuric acid produces a black uncrystalline powder. It was washed with a little wa- ter, squeezed, and dried at 100”. The analyses gave the following result: 1. 0,2945 gr. gave 0,2060 gr. platinum and 0,1210 gr. sulphate of barium =0,0166 gr. sulphur. 2. 0,3405 gr. gave 0,2410 gr. platinum and 0,1380 gr. sulphate of barium =0,0189 gr. sulphur. EK. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:0 9. 8 58 PA TÅOCTENE) 'O NH, NH, |A > The formula Ptepsmonn, SÖ. requires: EE Theory Experiment 1 2 Pilatus 05 69,95 LÖ SUL pun D.78 5,63 5,55 Summary. From these facts we may conclude that by the action of the hydrate of sodium upon the chloride of platosemidiammine anhydro-hydrate of a condensed base of platinum the diplatosemidiammine is formed: OH NH,” NH, OH. This hydrate gives the following salts, with acids: pe lön re O NH NH, NH, Int NH D 3 2 NH, Nr ; Pt2)nH, NH, Pt, [Sm ONE 500 ol ONO, 0 which are all black insoluble powders. The chloride is slowly decomposed by hydro- chloric acid in two mol. chloride of platosemidiammine. By the action of nitromuriatic acid the hydrate yields the anhydro-chloride of diplatinsemidiammine Cl, NE, NH, Pt:YnH, NH, "+ H3O. Cl, The amidogen is monovalent in all these compounds. G. COMPONDS OF PLATINSEMIDIAMMINE. (Platinaoxid-ammoniak CLEVE.) 1V Beer R=Pt/"b NE, Cl, KeCkloriderBt I, "NE CL. The chloride is easily obtained by treating the chlo- CI ride of platosemidiammine with chlorine, or by boiling it with nitro-muriatic acid. The chloride is a heavy lemon-coloured powder. Examined with the microscope it seems to consist of small rhombic or hexagonal tablets, and sometimes it forms flat needles or twin-crystals. It is with difficulty soluble in water. I have found one part of the chloride to require 65 parts boiling water and 300 parts water of 0” for solution. The chloride does not contain water. When heated to 160” it assumes an olive-green co- lour, but its weight does not change at this temperature, at 210” it becomes dark- green,:and slowly decomposes at 240”. ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 59 Analysis: a. 0,4450 gr. gave 0,2340 gr. metallic platinum and 0,6770 gr. chloride of silver = 0,1674 gr. chlorine. . 0,594 gr. gave 0,3230 gr. platinum. c. 0,2920 gr. gave 20,5 C.C. nitrogen (temp. of water 17”. Bar. 748 m. m. t. 18”) =0,0233 gr. nitrogen. The formula requires: Calculated Found a b (6 | EA ER D ER 00 AAA LAN 197,88—352,95 52,48 52,31 — OMOTINGEN sena dag 141 ,84—237,96 Sd.02 — — INICEO SEN. Seeders dr 28,00— 7,49 = — 7,96 Hydrogen ..... BON SI 6,00— 1,60 — — 2,04 (loss) 373,72 100,00 The chloride is not decomposed by concentrated sulphuric acid. Caustic alka- lies dissolve it to a clear yellow liquid without any noteworthy evolution of ammonia. Sulphurous acid, led throught its boiling solution, changes it to the acid chlorosulphite of platosemidiammine, before described. Br. 20 Bromaide, Pt NI ONE, Br is obtained by adding bromine to the bromide of 3r platosemidiammine suspended in water. It forms an orange-coloured, crystalline, pow- der, which is dissolved by boiling water, and recrystallises, on cooling the solu- tion, into well developed, glittering dark-red scales, which, examined with the micros- cope, seem to be flat prisms, or thin rhombic and hexagonal tablets. The bromide is soluble in cold water, but with difficulty, and the solution has an intensely yellow colour. Analysis, the bromide dried at 100”: 0,5600 gr. gave 0,2005 gr. platinum and 0,7630 gr. bromide of silver =0,3247 gr. bromine. The formula requires: Theory Experiment JEN NORTON beses g sosse 197,88—35,85 35,80 IDEON (fys nrrte 3220,00—357,98 57,98 ATI OMM Öre ooss sober 34,00— 6,17 6,22 (loss) 551,88 100,00 100,00 5 | a. Polyiodide,; Pt [NON LON is formed on adding iodine, dissolved in hot alco- I hol to the iodide of platosemidiammine. Å black crystalline powder in then obtained. Under the microscope it seems composed of small hexagonal tablets almost black or of 60 POE CIANVE: a very deep purple. The crystalline form of the polyiodide seems, nevertheless, to be that of a regular octahedron; at least some crystals, as large as a pin's head, had this form. The polyiodide is dissolved by water with some difficulty, and the solution has an intense purplish-red colour. Analysis: the compound dried at 1007. 1. a. 0,4095 gr. gave 0,0800 gr. metallic platinum b. 0,3702 gr. gave 0,35120 gr. 10dide of silver =0,2767 gr. iodine c. 0,3208 gr. gave 0,4477 gr. iodide of silver =0,2:20 gr. iodine. 2. a. 0,5065 gr. gave 0,1015 gr. platinum b. 0,5560 gr. gave 14 C.C. nitrogen (temp of water 18”, Bar. 762 m. m.) =0,01615 gr. nitrogen. c. 0,4940 gr. gave 0,6930 gr. 1odide of silver =0,3745 gor. jodine. The formula requires: Theory 1 Experiment 1 a b C a b c JEAN 00UO Badge nera og 197,88—19,91 19,52 = Sr NV — I (GO hl dS, Iosgnbarnnsdskootse 762,00—76,67 — 14,75 7Td,45 — =S Nitro Sem . 28500— 2,81 — — MN Hydrogen ......... SÄNG NOOR AE = — = = = = I93,88 If treated with alkaline lye the polyiodide first assumes a brownish colour, which is soon changed into cinnabar. When heated with the alkaline liquid it dissolves with a considerable evolution of ammonia, and becomes yellow. On adding hydroiodic acid to the alkaline solution a black voluminous precipitate is thrown down and afterwards the polyiodide erystallises. f2H0 4. Nitrate, on ER A nitrate, probably of this composition, was ob- HO tained by boiling the chloride with nitrate of silver. Chloride of silver is precipitated, but not completely, and the filtered solution gives chloride of silver by evaporation and with the vapours of water also some nitric acid. The solution was evaporated to dryness in the water-bath and the remaining yellow mass treated with water, which dissolved the nitrate, leaving the chloride of silver. When alcohol was added to the solution a voluminous uncrystalline yellowish-white mass was precipitated. It was dis- solved without difficulty in water and the solution again evaporated in the water-bath. An amber-yellow, gum-like matter, was then obtained. The mass dried at 100? was subjected to the following analysis: a. 0,3870 gr. gave 0,2160 gr. platinum b. 0,3865 gr. gave 43 C.C. nitrogen (temp. of water 12” Barm. 755 m. m. t. 18) =0,0501 gr. nitrogen. ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 61 The forwula requires: Theory Experiment a b Elatmun <—-so0s 197,5s8— 57,88 55,81 — Nittosen ene 42,00—12,18 — 12,96 Elydto gen sk..<. 9,00 (Öxssen 96,00 344,88 When the gum-like nitrate had been treated with nitric acid and the excess of the acid evoporated in the water-bath, an amorphous residuum was obtained. It con- taimed 43,17 per. ct. platinum, which is less than a neutral nitrate ought to contain. It was doubtless a mixture of basic nitrates. Cl FR ( NH, . O. NO, : S NT SN ChlORo=nitiue EtAOINO was obtained by BLOMSTRAND ") in treating the (0) nitrite of platosemidiammine with chlorine. The chloronitrite forms brittle needles, of a light straw-colour, and soluble in water. Analysis of the compound dried at 100: 0,2770 gr. gave 0,1370 gr. platinum and 0,2030 gr. chloride of silver, =0,0502 gr. chlorine. The formula requires: Theory Experiment TLA dr B02 49,46 Chlomme sto FENA Synen 17,96 18,12 Of the two atoms of chlorine in the molecule one is more firmly united with the atom of platinum than the other. By treating the chloronitrite with compounds of silver, only one atom of chlorine is extracted and hydroxyle substituted. Thus, with nitrate of silver, the chloronitrite yields the basic salt: Cl NH, NH, .O.NO Pt E OH If the chloronitrite is boiled with nitrite of silver sufficiently to precipitate the two atoms of chlorine; only half of the chlorine is precipitated as chloride of silver, nitrous oxid is evolved, and by refrigeration the light-yellow liquid deposits small straw- coloured grains or aggregates of microscopical needles. They contained silver, plati- num and chlorine, but were not analysed. Br Nr Ink NH, . O. NO, å GSRINBromonstrites CR OSNO was also obtained by Prof. BLOMSTRAND ”) by Br treating the nitrite of platosemidiammine with bromine. The compound forms dark !) BLOMSTRAND öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1869 p. 244. BLOMSTRAND 1. c. 62 PITE GENES orange-coloured needles, which, under the microscope, have the form of rhombic, four-sided prisms with domatic faces to their ends. By slow crystallisation the bro- monitrite was obtained in needles several millimetres in lenght. It is with difficulty dissolved by water, and the solution has a yellow colour. Analysis: the compound dried at 1007. 0,4080 gr. gave 0,1675 gr. metallic platinum and 0,3200 gr. bromide of silver =0,1362 gr. bromine. The formula requires: Theory Experiment FölA UNNA ee enes EASTERN 40,89 41,03 Bromine........... SERIE 000 fr 33,06 33,38 If the bromonitrite is sufficiently boiled with sulphate of silver for the precipi- tation of the whole quantity of bromine, only one atom of bromine is separated as bromide of silver and a yellow solution is obtained, which by evaporation deposits yellow crystals and the excess of sulphate of silver. Cl NE, NEG. 0. NO, våg RO - : was prepared by boiling the chloronitrite OH (N:o 5) with water and nitrate of silver. The solution filtered hot, deposits on cooling, long, four-sided, and rather flat prisms, of a pale yellow. The compound is easily so- luble in hot water and crystallises on cooling the solution. 7. Basic Chloronitrite, Pt Ånalysis: 0,4790 gr. gave 0,2510 gr. platinum and 0,1830 gr. chloride of silver =0,0452 gr. chlorine. The formula requires: Theory Experiment BAN SSE ... 197,88—352,58 52,40 (CIaNON NIGEL noebsspassssssoacsetonsonobee dJ0,40— IA I,44 INDIA OCK SI0V fer bebel nisse sek anndde 56,00 Ely dEO 0 ee 7,00 ÖBOYOenisE SE rr ARA 80,00 76,34 OH Ta NH, O : | Sf : : 8 Sulplaten Böygg ISO: ? When the chloride of platinsemidiammine was boi- OH ed with water and sulphate of silver, chloride of silver was precipitated, though not completely. If the solution is evaporated in a warm place, chloride of silver separates, and by farther concentration a yellow, plaster-like semi-fluide mass, is produced. This ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 63 is soluble in hot water and, on cooling the solution, it again separates in small balls, which soon congregate in a semi-liquid layer at the bottom of the vessel. When per- fectly cool it forms a yellow resinous matter. Analyses, the sulphate dried at 1007: 0,7870 gr. gave 0,4360 gr. platinum and 0,4700 gr. sulphate of barium =0,0645 gr. sulphur. This result, calculated in per. ct., is laman es BEER RANE Oo RR 105540 "SND NIO) SUN Eden Sken SERA SE Sön FK AR SP re SAR 8,19 The formula requires: 155] [ESF DDR mag ond RS sg El a ALS NEN 34,68 Supra BREES ST TR RER SINNE NEN 8,84 The resinous sulphate is easily soluble in diluted sulphuric acid, and the solution, when concentrated, deposits small whitish granules, which are perhaps the neutral sul- 0) a NH, 0 S z ; phate Pty""? SÖ SO,, but I did not obtain the matter free from excess of sul- 6) phuric acid. All the known compounds of platinsemidiammine are as follow. 2NH, I. Chloro-compound RPYOG 1. Chloride R Cl II. Bromo-compound BERN 2. Bromide RBr. 2NH, II. lIodo-compound RDS Sr flodrde TI IV. Hydroxylo-compound R=Pt13on, ATEN Grate RB: NOS 2NH; V. — Chloro-nitrito-compound R=Pto, 0.NO daNIniter I. NÖS 2NH, VI. Bromo-nitrito-compound R=Pt1Br, O.NO 65 NitritenB NO; 2NH, VII. Chloro-hydroxylo-nitrito-compound R=Pt d NO OH 7. MNäitrite BB. NÖ, 64 PST (CHE ME, VIII. Sulphato-compound OH jön (0) 8. Sulphate Pt :d)SO, lon H. COMPOUNDS OF PLATO-MONO-DIAMMINE '). HERRN 1. Chloride, ROLL, If hydrochloric acid is added to a concentrated solution of the nitrate of the base and the liquid refrigerated with ice, the chloride soon separates in small colourless shining scales and prisms. The chloride thus obtained was collected on a filter, pressed between paper, dis- solved in water and recrystallised. The chloride forms easily soluble, colourless prisms or scales. The chloride analysed was dried at 1007. Analysis: a. 0,3360 gr. gave 0,2090 gr. platinum and 0,3020 gr. ehloride of silver =0,0747 gr. chlorine. b. 0,3630 gr. gave 41 C.C. nitrogen (temp. of the water 16”. Bar. 763 m.m. t. 16”) =0,0478 gr. nitrogen. The formula requires: Theory Experiment a IE?) BYN VOND DET: ocbppsckörnspansens radon ... 197,88—61,88 62,20 = (CIANOPDUNG! og.to susnaosnarsttsan sosnodbb T70,92—22,18 22,23 = INHD BOJ S(B10 yogan 00ssnessbsandends ön 42,00—13,13 — 13,16 12 LyGlRO ENN oossosecudnnsondesksonsooon I,00— 2,81 = 2,41 (loss) 319,80 100,00 The chloride is directly united with chlorine and gives the chloride of platin- mono-diammine, Pt3NH, . Cl. Chloroplatinite of potassium, mixed with the solution, gives mica-like shining quadratic scales of the following compound. 2. Chloroplatinite Böle ara NH, NH, . Cl sSoRG This remarkable double chloride, isomeric Ban CI with the green chloride of MaAGnus and with the chlorides of platosammine and plato- semidiammine, was first noticed by Mr PEYRONE ”) who obtained it by adding ammonia to the protochloride of platinum, dissolved in muriatic acid. I have also obtained the compound in the same manner, but only in very small quantities and mixed with the chloride of MaGnus, from which compound it may easily be purified by solution in 1) Platosami-semidiammine CLevE in Öfvers. af K. Vet.-Ak. Förh. 1871. p. 175. 2) Ann. Ch. u. Pharm. 55. 1845 p. 205. ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 65 boiling water and recrystallisation. By the action of ammonia upon a solution of pro- tochloride of platinum in hydrochloric acid, several compounds are formed, viz: Insoluble Dissolved in the" liquid 1. The chloride of Platosemidiammine 4. Chloride of platodiammine 2. The green chloride of MAGNUS 5. Chloride of platomonodiammine. 3. The chloroplatinite of platomono- diammine. The relative quantities of these compounds depend on the temperature, the quan- tity of ammonia, and perhaps on other circumstances. If the solution is cold and acid, the chloroplatinite of platomonodiammine first separates, mixed with some green need- les, afterwards a large quantity of the chloride of platosemidiammine is precipitated, the almost colourless liquid containing the dissolved chloride of platodiammine and platomonodiammine. The chloroplatinite of platomonodiammine is only prepared from this mother-liquid. by adding to it a solution of chloroplatinite of potassium in excess, when a large quantity of a voluminous green precipitate of the chloroplatinite of platodiammine, mixed with the chloroplatinite of platomonodiammine is thrown down. If the liquid and the precipitate are heated up to boiling, and quickly filtered, the filtered solution deposits on cooling, fine chamois-coloured, glittering, and very thin quadratic scales. This is the pure chloroplatinite of platomonodiammine. This com- pound has been the starting point for the preparation of all the other compounds of the base. I always obtained it in very small quantities, which is the reason of my having studied no more compounds of the base, than the few here described. I have tried to prepare the chloride of platomonodiammine by adding diluted ammonia to a boiling solution of the chloride of platosemidiammine, but with no success. Once I obtained a very small quantity of the chloride of platomonodiammine by heating the chloride of platodiammine. The chloroplatinite is also obtained on adding a solution of protochloride of platinum to solutions of compounds of platomonodiammine. The double chloride is soluble in boiling water, and recrystallises again on coo- ling the solution. If boiled with permanganate of potassium and hydrochloric acid it first yields yellow octahedrons, which are beyond doubt chloroplatinate of potassium. The mother-liquor yields by evaporation hexagonal and rhombic leaves, which are in all likelihood the chloride of platinmonodiammine. Nitrate of silver and the double chloride yield a brown curdy precipitate, which, with hydrochloric acid, gives protochloride of platinum, that dissolves and chloride of silver that remains. The liquid, separated from the brown precipitate of chloroplati- nite of silver gives, by evaporation, easily soluble crusts of the nitrate of platomono- diammine. The double chloride does not contain water. Analysis: 0,2510 gr. gave 0,!630 gr. platinum and 0,240 gr. chloride of silver =0,0596 gr. chlorine. K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 9, 9 66 PHANG TNEVER:. The theory requires: Experiment UÖLEVE PEYRONE 1 BY DUO NIT Vaddige, ass sann 65,35 64,94 65,25 CM ORT ET SN NIA? 23,74 23,46 It is worth notice that the chloroplatinite contains two molecules of the chloride of platomonodiammine. Diammonia probably seems to be necessary for the formation of double chlorides of the bases of platinum. 3. Nitrate, R.O0O,.2NO;+H,O, was obtained by double decomposition: of the chloroplatinite and nitrate of silver. The solution filtered from the precipitate of chloroplatinite of silver was evaporated in the water-bath, the remaining saline mass washed with alcohol, and then dissolved in water. The solution left to spontaneous evaporation yields white or light-yellow crusts, which appeared, when examined with the microscope, to be a confused heap of thin scales. When heated, the nitrate is de- composed with violence. It is directly united with bromine and gives bromonitrate of platinmonodiammine. Analysis, the nitrate being dried over sulphuric acid: a. 0,3000 gr. gave 0,1520 gr. metallic platinum. b. 0,3855 gr. gave 61 C.C. nitrogen (temp. of the water 18”. Bar. 757 m.m. t. RON A= a a i trace 15”) =0,0699 gr. nitrogen. The formula requires: Theory Experiment a b Platimund 197,88—350,52 30,67 — NitrogenD s....o.d- 0500-769 — 18.13 Hydrogen ..... 11,00 ÖxysenE a LR200 290,88 4. Sulphate, RB .O,. SO: is prepared by boiling the chloroplatinite with sulphate of silver and evaporating the liquid. The sulphate forms snow-white crusts of mi- croscopical needles and is not very easily soluble in cold, but far better in boiling water. Analysis: the sulphate dried at 1007. a. 0,1050 gr. gave 0,2300 gr. platinum and 0,2850 gr. sulphate of barium =0,0391 gr. sulphur. b. 0,2770 gr. gave 28,5 C.C. nitrogen (temp. of water 18” Bar. 765 m.m. t. 110) =0),0330 gr. nitrogen. The formula requires: ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 67 Theory Experiment Platinum da JR mr ÖS 5.38 56,79 Sp oss ER 00— == 558 I,.65 INTE O 2 CE en inse sk nr 42 ,00—12,18 11,90 niydro rens. seanite. 2 li ÖSYysen FREIRE, 64,00 344,88 The sulphate, which is not dried at 100”, seems to contain of water of erystallisation. SNH, NH, The known compounds of the platomonodiammine are the following R=Ptixn, - Chloride ROLL 2. Chloroplatinite 2R Cl,+Pt Ol; 3. Mitrate R .O:. 2NO+H,0O 4. Sulphate RB . 02.50: I. COMPOUNDS OF PLATINMONODIAMMINE. CI I Chlorider. Pt SE mass obtamed by boiling the nitrate of platomonodi- Cl ammine with nitromuriatic acid. The chloride crystallises well in light yellow, tole- rably soluble, shining rhombic tablets, or hexagonal leaves. They seem to contain of water of crystallisation, which is given off at 100?. a. 0,2340 gr. gave 0,1175 gr. platinum and 0,3355 gr. chloride of silver =0,082v gr. chlorine. b. 0,1805 gr. gave 17 O:0C. nitrogen, (temp. of water 16”, Bar. 762 m.m. t. 16”) =0,0198 or. nitrogen. The formula requires: Theory Experiment BIATmUu sosse. RNE ESS 0:04 50,21 CC RIOTING ooo oa NEN . 141,34—36,30 35,43 Hydrogen soc... EE 9,00 = INTOLO GET). SCKTIReta Sr ra 492 .00—10,75 10,95 390,72 OH = NH, NH,.0.NO, 2 2. Nitrate, Pting,.o.no, +H.O, was prepared by double decomposition be- OH tween the bromonitrate (N:o 3) of the base and nitrate of silver; bromide of silver is precipitated and, by evaporation of the solution, which contains free nitric acid, snow- white microscopical needles, which are pretty easily soluble in water, are obtaimed. Before analysis the compound was recrystallised several times and dried over sulphuric acid. 68 Pio Ra ACIE VET Analysis: gr. platinum. r. gave 15 C. C.: nitrogen (temp. of water [50 Bar. (63 Mmm GRS) a. O,1280 gr. gave 0,0600 [5 OTTO =(),0175 gr. nitrogen. The formula requires: Theory Experiment I PIENNNODNIN pvss spans ob pos FPS 197,35 —46,57 46,87 Nitrogen ...... annan 10,00—16,47 15581 Elydro genera 13,00 (ÖP Vego skr as LD Ne 144,00 424 .88 Br 3. Bromonitrate, Pt AEG, If bromine is added to the solution of Br the nitrate of platomonodiammine, the liquid assumes a yellow colour, and by evapo- ration yields golden coloured crusts of small and confusedly erystallised scales. The bromonitrate is easily soluble in water. Analysis: 0,:300 gr. gave 0,55 gr. platinum and 0,2895 gr. bromide of silver =0,1232 gr. OO bromine. The formula requires: Theory Experiment PIA ess LOSS 50002 36,16 J3T OMID Cs .. 160,00—29,04 28,65 Nitrogen ...... ER ((0500 Eld See 11,06 ÖRVICES SSR SE RE a 1 112,00 550,88 The compound is completely deprived of its bromine by boiling with nitrate of silver, by which reaction the preceding nitrate is formed. OH 5 c NH, ”NH,O.NO . ; 4. Basic monobromonitrate, PtisH,.o.no, +H:Ö., was obtained by double de- Br. composition between the bibromonitrate (N:o 3) and nitrate of silver, sufficient only for the precipitation of half of the bromine. The compound forms straw-coloured, imper- fectly developed, microscopical scales, which are soluble in water without difficulty. The cooled solution is not instantly precipitated by salts of silver, but, by boiling, the bromine is completely separated. ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 69 Analysis of the bromonitrate dried over sulphuric acid: 0,3360 gr. gave 0,1350 gr. platinum and 0,1270 gr. bromide of silver =0,0540 or. bromine. The formula requires: Theory Experiment Blatinunm "Ses tr - 197,88—40,56 40,18 BLOMINE Moggtsnsttil dela . -80,00—16,40 16,07 NIRO SEM datten. frontstte 101 00500 FLY dLO SED E-8 bps orre 12,00 ÖRY SED Agron Ing rg - 128,00 487,88 ( > i NH; NH30] a L Å : 5. Bromosulphate, Ptig ; ISO; +H;O, is prepared by adding bromine to a Br solution of the sulphate of platomonodiammine. The compound crystallises in crusts of a fine yellow colour. It is without difficulty soluble in water, and under the micro- scope it has the appearance of an aggregate of minute needles. By heating to 100”— 110”, the bromosulphate lost 1,99 p.ct., which corresponds to one mol. water for two mol. of the bromosulphate. Analysis: the sulphate dried over oil of vitriol. 0,3005 gr. gave 0,1130 gr. platinum and 0,2095 gr. bromide of silver =0,0892 gr. bro- mine and 0,1400 gr. sulphate of barium =0,0192 or. sulphur. The formula requires: Calceulated Found PÅAKDANN fessdrnn okt a HÖRS TOMS 37,60 BrODMING.. fett festen 160,00—30,60 20,65 SUL BUT dte NN. 32,00— 6,12 6,39 NILGRO 00 soon bee datt 42,00 El drö Sen ANNRID 11,00 (ÖST NAR rs GK AE TA SER 80,00 d22,88 The following compounds of platinmonodiammine are known: Cl ix NH, NH, Chloroc-ompound R— Pt NH,NH, Cl Inejldrde ROR 1) The chloride, (undried at 100”) probably contains water like the other salts. 70 NH, Bromo-compounds R=Ptiyp 3 2 =. d. Hydroxylo-compound R=Pt 4. iP: FAR ROTEN ID: Br NH, Br Nitrate B..2NO,+H,O Sulphate R.SO,+H;O OH NH, NH, NH, OH Nurate BR. 2NO,+ELO Br : NH, NH. ES DE Re 3 Bromo-hydroxylo-compound R=Pt yn, OH öd: lodo-nitrato-compound R=—Pt 6. Nitrate BR. 2NO,+H.O I Sj NH, a 0. NO, Bromide RBr,?”) Review of all the radicles of ammoniacal platinum compounds hitherto known: A. With two-atomic platinum: 1 2 3. 4, ”S NH, / Pin > Platosammine p. 15 NH, BO Platosemidiammine p. 42 2NH, : : : BONG > Platomono-diammine p. 64 3 2NH, ; p PLN Platodiammine p. 7 ar B. With tetra-atomic platinum: ot e NH ; : . Pit NE Platinammine p. 30 = 3 ing f2NA Pt” > Platinsemidiammine p. 58 > S2NH Pty yn Ptatinmonodiammine p. 67 = 3 IV 2NH HIN ; Did Platindiammine p. 9 C. With diplatinum: de if: 1) CrevE K. Vet.-Ak. Handl. NH, 2 fr : : . EG ; Pt: ng, Diplatinammine (only the iodide is known) p. 34 NH, ke ke ON Pan, Diplatin-diammine p. 13 2NH, B. 7. UNN:olq spi 10 ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. qul! VI ANHnn 2 | RA i PRE Diplatosemidiammine (only anhydro-compounds are known p. 53) 3 VI 12. Polona Diplatinsemidiammine (only the anhydro-chloride is known p. 56) SNH3 BASES OF PLATINUM CONTAINING ORGANIC RADICLES. The first account of bases of platinum, in which the part of ammonia is over- taken by an organic base, dates from the year 1848, when RzwsKY ”') published a pa- per, in which he states, that the protochloride of platinum gives two compounds with aniline: Ia Pr (CA EH N)CK II. Pi(C;H, N), Cl; Later Mr. WuzrTtz ”) showed that the newly discovered bases of methyl- and ethyl- amine can unite with platinum forming basic radicles. ANDERSON ”) described some compounds of platinum, which contain the bases of pyridine and picoline, whose ato- mical composition was explained by BLOMSTRAND "). Compounds containing chinoline and piperidine were described by G. WILLIAMS ”). Mr CHYDENIUS ") investigated the action of aniline upon protochloride of platinum and platinous sulphite, and GORDON ') published a paper on the chlorides of bases of platinum, which contain ethylamine, aniline, toluidine ete. A report on some compounds of platinum, that contain both ammonia and ani- line or ethylamine, was published by me ”), and I shall in the following give a com- plete account of the researches, oh which that treatise is founded. I. Bases of Platinum containing Aniline. According to Mr. Raäwsky aniline with the protochloride of platinum gives two chlorides, one having two molec. aniline and the other four. The latter compound is very uncertain, as neither CHYDENIUS nor GORDON Were able to obtain it. ÖCHYDENIUS states that the chloride with two mol. aniline, when mixed with nitrate of silver, at first produces a white precipitate, but soon a decomposition takes place and coloured compounds are formed. CHYDENIUS did not obtain any salts of the base. I have also tried to prepare salts of the base by decomposition with salts of silver, but I only obtained intensely coloured solutions. When I treated the chloride with sulphite of ammonium, a colourless liquid was produced, which by evaporation yielded fine colour- less needles. The analysis of this compound, dried at 100” gave: 1) Raeawsky. Compt. Rend. (26 p. 424). 2) Wuzrtz, Ann. de. Ch. et de Phys. (3) 30. p. 443. 1850. 3) ANDERSON, Ann. der Ch. u. Pharm. 96 p. 199. 1855. 2) BLOMsSTRAND, Chemie der Jetstzeit p. 409. 1869. ”) G. WILLIAMS Jahresbericht, 1858. p. 357. 5) CHYDENIUS, Om anilins inverkan på platinaklorur och svafvelsyrlig Platinaoxidul. Helsingfors 1859. 7) GorDonN, Deutch. Chem. Gesells. III. p. 174. 1870. 5) Creve, Ofversigt af K. Vet.-Ak. Förh. 1870. p. 883. Platinum ee BLAS tt | 31,62 SUN NINIP dJagsor bra) cbobodkåns | The compound did not contain aniline and the analysis shows that it was the sulphite 6NH,.0O;.(SO),O.Pt, described by LanG”) which requires: Platinum Ad dd da ENE RA SUP RUE NI. CR ARAATE TS Ne ER TIC är SER NRA 20,45 I was consequently unable to obtain any evidence of the composition of the chlo- ride, but from the remark by CHYDENIUS, that its solution is precipitated by nitrate of silver, and its colour white at the first moment, it does not seem likely to bea chloroplatinite, but rather a chloride of a platino-anilinic base, and as the chloride is formed in the same manner as the chloride of platosemidiammine it appears most pro- bable that its formula is: ; ; REAR CHYDENIUS has described several sulphites of a platino-anilinic base. By adding aniline to a solution of sulphite of platinum he obtained the compound: 2(NH,C;). O>. (SO). 03. 2NH, C). Pt+H20,in which formula I Have supposed kowogars H more than the formula of CHYDENIUS contains. The corresponding salts of silver and barium are: Ago : (SO) 03: 2(NEH, C)Pt+2E:0O Ba. O:(SONOD (NEG Et a O(B0 03 (NEG IR All the aniline-compounds of platinum obtained by me contain only diatomic platinum. Platino-anilinic bases with tetra-atomic platinum probably do not exist. The radicles of the compounds containing aniline and ammonia, which I have analysed may be written in the following manner: and OQO 2NH, NH, NH, Oj 2NH, I. NA Sre I. ÖN NR Ga I. Porn ef (ENE (NH, Vare nn Misw Blid E 2N A. Compounds of the radicle PONTOS 1. Chloride, RCl1, was obtained by heating the chloride of platosemidiammine in a closed tube with aniline and some aqueous alcohol. Besides some brown resinous matter, a white crystalline powder was obtained. It was washed with cold alcohol and dried over oil of vitriol. The chloride is easily soluble in water and loses a part of its aniline without difficulty. Analysis: a. 0,3940 gr. gave 0,1570 gr. metallic platinum. 1) Om några nya platina-oxidulföreningar, Upsala 1861 p. 28. ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. (2) b. 0,3380 gr. gave 34,5 C.C. nitrogen (temp. of water 14”. Bar. 772 m.m. t. 15”) =0),0410 gr. nitrogen. c. O,s40 gr. gave 0,1750 gr. platinum and 0,2670 gr. chloride of silver =0,0653 gr. chlorine. The formula requires: Theory Experiment ä b C Platinum ..... 19:7,88—40,48 39,85 -- 39,68 Chlorine ...... 70,92—14,51 = — 14,81 Nitrogen...... 56,00—211,46 = 12,16 — Carhbonsr....: 144,00 Hydrogen ... 20,00 488.380 2. Chloroplatinite, RÖ” CLPt, is thrown down under the form of a rose-colo- ured voluminous precipitate of fine microscopical needles, by mixing together the solu- tions of the chloride (N:o 1) and chloroplatinite of potassium. Analysis: 0,2885 gr. (dried at 100?) gave 0,14953 =0,0534 gr. chlorine. gr. platinum and 07260 gr. chloride of silver The formula requires: Theory Experiment Bela bin Umea ens 395,76—52,24 HIBS CRIOnIMeR ufo tb frus Jeg IEEE TE 18,51 Nitrogenlda. sees ter 56,00 Ely (EO OCD mens rösrentrröne 20,00 Canpom AE TAS T57,60 3. MNitrate, RO... 2NOs, was prepared by adding aniline to a warm solution of the nitrate of platosemidiammine. On cooling the liquid the nitrate was obtained in glittering rhombic scales, coloured rose-red by a small quantity of a resinous matter. The nitrate is so easily soluble in hot water, that the solution turns stiff on cooling. The nitrate subjected to the analysis was twice crystallised. Analysis : a. 0,2450 gr. gave 0,0880 gr. platinum. b. 0,3655 gr. gave 48,5 C.C. nitrogen (temp. of water 16” Bar. 772 m.m. =0,0572 gr. nitrogen. K. Vet. Akad. Handl B. 10. N:o 9. 1 0 14 Pr Im NCTRNVIB, The formula requires: Theory Experiment JA [ENODONDNOGE ulstosn bodbor sön a . 197,88—36,52 302 NICK SEINE ofreden be AE 84,00—15,30 15,64 CATD OM odon ELINE 144,00 Fyr sen ee 20,00 Dö SEE I VARE NG Motors änden 6,00 541,88 4. Ogzalate, RB .O:. C:0O.+H;O, was obtained by precipitating the nitrate (N:o 3) with a solution of oxalate of ammonia. It forms a slightly rose-coloured microcrystal- line powder, scarcely soluble in water. Analysis: 0,:650 gr. dried at 100” gave 0,1760 gr. platinum. Found The formule requires: Platimyna ME RON vIESTESS AS (NH, ONH, OC; — R UNH NECA 0 a I. Chloride, ROLL. If the chloride of platosammine is boiled with water and ani- line, and with so much alcohol that the aniline is mixed with the water, a light brown solution is obtained, from which, on cooling, small and colourless nacreous, rhombic scales are deposited. The chloride is generally rendered impure by a small quantity of resinous matter. It is soluble without difficulty in hot water and recrystallises on cooling. When boiled with nitromuriatic acid, the aniline is destroyed and some yellow octahedral erystals, resembling the chloride of platinammine, are obtained. B. Compounds of the radicle, Pt: Analysis: The chloride dried at 1007. a. 0,4130 gr. gave 0,1745 gr. platinum and 0,3523 gr. chloride of silver =0,0624 gr. chlorine. b. 0,43 gr. gave 0,1713 gr. platinum. c. 0,2575 gr. gave 27 C.C. nitrogen (temp. of the water 18” Bar. 755 m.m. t. 17”) =0,0308 gr. nitrogen. d. 0,2655 gr. gave 0,2675 gr. carbonic acid =0,0729 gr. carbon and 0,1050 gr. water =0,0117 gr. hydrogen. The formula requires: Theory Experiment a b 6 d PIACIMVTA mo orpeseoonteo ria 197,38—40, 48 492,5 41,65 — -— CNlörmet SAR T0,92—14,51 15,08 —- --- ok NibTO Se Degree ; 56500— 11.46 — — 11,97 — Carbon: =... et LAN 2 NG — — 27,48 — Elydro sens este 20,00— 4,09 — ARN 488,80 100,00 100,39 5 ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 7 The analysis gave more platinum and less carbon than required by the formula. This was caused by a small mixture of the chloride of platosammine, as F afterwards found Still there can be no uncertainity as to the correctness of the formula. With oxalic acid the solution of the chloride gives a heavy precipitate of rhom- bohedral crystals, and with chloroplatinite of potassium a double chloride analogous to the green chloride of MaGnus. When the chloride was boiled with a solution of iodide of potassium a strong smell of aniline was emitted and a yellow powder precipitated. This powder was found by analysis to contain 40,05 p.ct. platinum, being consequently the iodide of plotosammine, which contains 40,73 p.ct. platinum. The yellow powder contained a small quantity of aniline. 2. Chloroplatinite, RÖ CLkPt, is thrown down by mixing hot, concentrated so- lutions of the chloride (N:o 1) and of chloroplatinite of potassium. The double chloride is immediately precipitated in the form of a chamois-coloured, glittering powder, which seems, examined with the microscope, to be composed of needles arranged like feathers. The compound is very little soluble. Analysis: 0,4122 gr. (dried at 100?) gave 0,2157 gr. platinum and 0,31448 gr. chloride of silver =0),0778 gr. chlorine. The formula requires: Theory Experiment I 22112 ra DN a 0 RR LT kelter. Bded DA 52,33 (ÖM ÖRING of En bög EE sad LR RR LSE 18,37 3. Nitrate, RB .O:.2NOs, is formed if aniline, mixed with some alcohol, is added to a boiling hot solution of the nitrate of platosammine. On cooling the compound cerystallises into thin, colourless or faintly rose-colored, almost square scales. The ni- trate is easily soluble in hot water and crystallises on refrigeration of the solution. Analysis: a. 0,4163 gr. gave 0,1528 gr. platinum. b. 0,:860 gr. gave 67,5 C.C. nitrogen (temp of the water 17”. Bar. 773 m.m. t. 16”) =0,0794 gr. nitrogen. The formula requires: Theory Experiment Platinum... RURAL. ARSA 36,52 36,70 INGTOEO O CIN Eneas ess dan öar SA 15,50 16,3: 4. Sulphate, R..O0;.SO:;, is obtained by adding aniline to a boiling solution of the sulphate of platosammine. The compound soon separates in thin and almost colour- less rhombic scales. 76 PI TA CLEVE, Analysis the sulphate dried at 100”: 0,1970 gr. gave 0,90 gr. platinum and 0,2310 gr. sulphate of barium =0,0317 gr. sulphur. This formula requires: |] EN OLD NUV Reese s bon spar pd ses AS EEE Sa 05 SSU yr RR SE ER pr a nr 6,23 6,37 C. Compounds of the radicle PRO! The chloride of this radicle is probably formed by the action of aniline, in ex- cess, on the chloride of platosemidiammine, because once I obtaimed by this reaction a product, whose composition nearly agreed with the formula Pt, .4NH, .5(NH, C;)C1,; but LE from which fact I conclude that the chloride first obtained was a mixture contaming the chloride J2NH, | Pti 3NH, ök (Cl. 1. Sulphate, B.Os.SO2, was obtained by adding aniline to a hot solution of the sulphate of platosemidiammine. On cooling the liquid the sulphate is separated in on repeating the experiment I obtamed the chloride Pt fine needles arranged in star-like groups. The sulphate easily loses a part of its aniline, and if its solution is boiled a part of the aniline is evolved with the vapours of the water and another changed to resinous substances. My first analyses were executed with a partly decomposed sulphate and gave the formula Pt. 4NH, .5NH,(C; .O,.2S03. More recent analysis of a sulphate dried only two days over sulphuric acid, have given the following results: a. 0,2780 gr. gave 0,0933 gr. platinum and 0,1050 gr. sulphate of barium =0,0144 gr. sulphur. b. 0,4810 gr. gave 0,5855 gr. carbonic acin =0,1599 gr. carbon and 0,2020 gr. water =0,0224 gr. hydrogen. The formula requires: Theory Experiment a b Pla mum en. cs MEST 2GO 33,56 = SUlphRUr oss 200 NAT 5,18 — Carhons 216,00—35,59 — d3,24 Flrydrogen tees 27,00— 4,45 — 4,65 Nitrogen ...... SN K00:00 Oxygen sas 6400 606,88 The analysed sulphate, when examined with the microscope, had a homogeneous appearance, but, as the analysis clearly shows, it did not contain a sufficient quantity of aniline; however no other formula can be calculated from the analysis. ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 77 D. Compounds of the radicle Pt OR! 1. Chloride, RC, was obtained by boiling the chloride of platosemidiammine with water and aniline. After some time the chloride is dissolved and by the evapo- ration of the solution in the water-bath, a dark violet sirup remains. It was treated with alcohol, which dissolved the resinous colouring matter and left a whitish powder, which was washed with alcohol. The powder was afterwards dissolved in hot water and the filtered solution left to crystallise, when voluminous and colourless crystals were obtained. The chloride was dried at 100” and subjected to the following analyses. (=) a. Ö,3117 gr. gave 0,1557 chlorine. b: 0;2480 gr. gave 21 C. C. nitrogen (temp. of the water 17”. Bar. 758 t. 17”) = 0,0242 gr. nitrogen. c. -0,3600 gr. gave 0,2400 gr. carbonic acid =0,0634 =0,0128 or. hydrogen. gr. platinum and 0,2248 gr. chloride of silver =0,0556 gr. gr. carbon and 0,1150 gr. water The formula requires: Theory Experiment a b C Platmum ...... Wl9g8s= 49,99 49,95 — — COhlomne. to... 70,92—17,92 ESA — == Nitrogen ..... 42,00—10;62 = 9,79 = — (FArRb Om 72,00—18,19 — = MNW Hydrogen ........ FHlla;00=513;25 -— = FRE 395,80 100,00 dI30 If the solution of the chloride is mixed with iodide of potassium a strong smell of ammonia is discerned and a yellow powder precipitated. This precipitate is the iodide Re ” NH, C, . I. 2. Chloroplatinite, 2RCL+PtCL. On mixing the solution of the chloride with a solution of chloroplatinite of potassium the double chloride is immediately thrown down in thin, bronze-coloured, shining scales. Analysis: the double chloride dried at 1007. a. 0,3185 gr. gave 0,1755 gr. platinum and 0,2575 chlorine. gr. chloride of silver =0,0637 gr. b. 0,3325 gr. gave 0,1770 gr. carbonic acid =0,0483 gr. carbon and 0,0850 gr. water =0,0094 gr. hydrogen. The formula requires: 78 PA TAI CKHENBS , Theory Experiment a b Platinum .......... dd3,04-—55,98 33,10 — Chlommell. stocks 212,76—20,06 20,00 = Carbon gen 144,06—13,38 — 14,31 Elydnogent Finns 26,00— 2,45 — 2,83 Nifno gemak 84,00 1060, 4v E. Compounds of the radicle Pt!" —R Vi NH, C,; . LSodide, RI, was obtained by adding iodide of potassium to a solution of the ) 2 P å 2NH A SfE a | k chloride Pt", | Cl, when the iodide is precipitated as a yellow powder. It was boi- WH, CS | I V | led a short time with the liquid, and then analysed. a. +0,3185 gr. gave 0,1103 gr. metallic platinum. b. O,t360 gr. gave O,230 gr. carbonic acid =0,0581 gr. carbon and 0,0865 gr. water =0),0096 gr. hydrogen. The formula requires: Theory Experiment a b [AB RAVGND Nag nosa UÖYTTE RNA 34,63 — (CENS OO 200118 — 13,32 Elydtosenei see [OEI = 2,20 ödet DAN INGE O Sem re 28,00 561,88 ; / 2NH | ; 24 E : The chloride, POR SM 1 being formed by a loss of aniline from the chloride 7 6 2NENLNE SER NE; lc : des 5 ENS oJOL, the iodide Pinelel OO. may be considered to originate from the latter chloride, by the loss of 2 mol. aniline. II. Bases of platinum containing Ethylamine. WuRrtZ prepared the chloride and the sulphate of a base containing platinum and ethylamine corresponding to platodiammine, viz: Pilen Ch an PO 08 .5O., and by the action of ethylamine upon protochloride of platinum he obtained a compound of the emperic formula: Pt 2(NH, C.)CL. To which of the four known isomeric compounds of the common formula Pt2NH, . Cl, this chloride answers is doubtful, but it does not seem to be a chloropla- tinite, as, according to Mr GOorpDon, it ylelds with amonia a chloride of the formula ON AMMONIACATLT PLATINUM BASES. (4) Pt 2(NH, C;)2NH, . CL. If the chloride were a chloroplatinite it ought by this reaction, to have given a mixture of the chloride of platodiammine and the chlorides Pt4(NH, C5;) . Cl; or Pt3(NH, CL)NH, Cl; The choise is left between the formulas 2 NH, CC, NEC Cl : ENN & or Ptiyg oa the former being the more probable. The compounds, containing both ammonia and ethylamine and prepared by me are derived from the following radicles: ; J2NH, NH, I (NE NH, C, A. Ptlonk, oc, B. Pol C, C. Pling]. nt. ec, (2NELS lONELOS 1. Chloride, RÖ1, was obtained by boiling the chloride of platosemidiammine with aqueous ethylamine. The chloride was easily dissolved, and by evaporating the solution in the water-bath and finally over oil of vitriol, a yellowish honey-like mass A. Compounds of the radicle, Pt was produced. Analysis, the chloride dried over sulphuric acid. 0,7000 gr. gave 0,3450 gr. metallic platinum and 0,513 gr. chloride of silver — 0,1264 gr. chlorine. The formula requires: Theory Experiment PAGE oe ör AN 50,38 49,29 (ÖIMNO TI CRAVE JESSE AMEN AA 81,03 18,06 The chlorine did not crystallise well and as by the analysis alone the correctness of the formula could not be satisfactorily decided. I prepared the double chloride with protochloride of platinum and subjected this to a complete analysis. This double chlo- ride having exactly the formula Pt2NH,.2NH,C:.CL+PtOl, I have no doubts concer- ning the formula of the chloride. If the solution of the chloride is mixed with iodide of potassium a strong smell of ammonia arises and a chrome-yellow precipitate is obtained. This yellow compound is the iodide >, SNHL I I LINE, C,. I 2. Chloroplatinite, RÖ OLPt, is immediately thrown down as a erystalline pow- der of a fine green colour by mixing together the solution of the preceding compound and that of chloroplatinite of potassium. Analysis: the double chloride dried at 100?. a. 0,2345 gr. gave 0,1405 gr. platinum and 0,2055 gr. chloride of silver =0,0508 gr. chlorine. b. 0;2700 gr: gave 19,25 C.C. nitrogen (temp. of water 17”. Bar. 770 m.m. t. 16”) =0,0223 gr. nitrogen. SÖ PA TI CHEN Et c. 0,4180 gr. gave 0,0980 gr. carbonic acid =0,0267 gr. carbon and 0,1120 gr. water = 0,0124 gr. hydrogen. The formula requires: Theory Experiment Platinum....................... 395,16—59,82 59,91 (a) CRIOTIDe oss ENE 21,66 (a) INTET ÖRE tes AE 56,00— 8,46 8,34 (b) FIydro sent ee 20,00— 3,02 2,96 (c) CALHOM annv 48,00— 7,26 6,39 (c) 661,60 100,00 99,26 S2NH, I have obtained no other compounds of the radicle Ptisnnc, When I boiled the nitrate and the sulphate of platosemidiammine with ethylamine, and the solutions were evaporated in the water-bath some metallic platinum was deposited and black gum-like masses remained. B. Compounds of the radicle Bitr oc =R. 1. Chloride, RC. The chloride of platosammine is easily dissolved by boiling with aqueous ethylamine and the colourless solution deposits fine colourless needles on cooling. The chloride is soluble in hot water without difficulty and the solution turns stiff from the mass of erystals formed on cooling. The chloride dried over sulphuric acid does not change its weight by heating to 1005; Analysis: 0,4275 gr. gave 0,2150 gr. platimum and 0,315 gr. chloride of silver =0,0770 gr. chlorine. The formula requires: Theory Experiment PTA GG ee TEA ANN 50,38 50,29 ÖN OTIS EE SES 18,05 18,06 This chloride is much less soluble than the isomeric compound (A. N:o 1). If its solution is mixed with iodide of potassium snow-white nacreous scales are obtained. They were not analysed by me, but seem to be the iodide RL. If the solution is boiled with the iodide of potassium, ammonia is slowly given off and a crystalline pow- der of a fine yellow colour separates. This yellow iodide contained much ethylamine and left 37,65 p.ct. platinum by igniting. The iodide of platosammine contains 40,7 p.ct. platinum, but the iodide Poa Ck requires 36,5 p.ct. platinum. 2 By this reaction I expected to obtain the iodide of platosammine. Probably the strongly basic ethylamine is more firmly fixed than the ammonia. [9 6) -—-— ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 2. Chloroplatinite, ROLL” CIPt, is thrown down as a voluminous crystalline pre- cipitate of a fine green colour, when the solution of the preceding chloride is mixed with a solution of chloroplatinite of potassium. Analysis: 0,5310 er. gave 0,3210 gr. platinum and 0,4635 or. cehloride of silver =0,1146 or. 2 Dy] Se [= O O chlorine. The formula requires: Theory Experiment FE lÄtmum 2654åss kt FRAN korn HOS? 60,45 (CTO ER NE AR LEE Tr ARA NON IVA ISS 3. Sulphate, RO:.SO.. The sulphate of platosammine is united with two molec. of ethylamine if its solution is boiled some time with the base. The reaction pro- ceeds slowly, but is fully completed when, on adding hydrochloric acid to a few drops of the liquid, a yellow precipitate of the chloride of platosammine is no longer produ- ced, but white crystals in place of it. If the solution is evaporated in the water-bath and left to crystallise, the sulphate is obtained in colourless, flat, and long needles. The sulphate is easily soluble in water. In dry air the crystals become white from the loss of water. When dried at 100? the sulphate is anhydrous. The crystallised salt seems to contain 6 mol. H.O (found 18,76 p.ct. water, calculated 20,15. The sul- phate had lost a small portion of its water). Analysis: the sulphate dried at 1007. 0,3030 gr. gave 0,1430 gr. metallic platinum and 0,1800 gr. sulphate of barium € Oo Oo 'r. sulphur. The formula requires: Theory Experiment 1 5LE TE TND CO SA bed ENS SA RASA NES Fes ARA I ID a 47,37 47,19 SL ND ses keg ask dank Forbes 7,65 8,15 4. Nitrate is easily obtained by heating a solution of the nitrate of platosam- mine with ethylamine. The nitrate crystallises well in fine colourless needles, which are easily soluble in water. If the nitrate is treated with chlorine it yields small, le- mon-coloured, rhombic tablets, which seem to correspond with the nitrate of GRos. (NB; R C. Compounds of the radicle Ptiny o—R- 1.” Todide, RL, is thrown down in the form of yellow powder, if iodide of potassium be added to a hot solution of the chloride PECNT ot, ammonia and ethy- lamine being evolved. KIVets Akkad. Handl. BI1i05 N:0c9. IN 82 PX TGN VES Analysis: the iodide dried at 1007. a. 0,2155 gr. gave 00850 gr. platinum. b. 053025 gr. gave 050575 gr. carbonic acid =0,0157 gr. carbon and 0,0625 gr. water =0,0069 gr. hydrogen. The formula requires: Theory Experiment JP NUEROUINDNGN s0s000ys500s10 309100 BG YR 197,88—-38,50 3d,44 (SATIN OM AA EE TE RS AA 2400-0467 5,19 ERA RO Sem SA nr 10,00— 1,94 2590 [OCC ense sets es sat AES 254,00 INNDROEKEI. poao0s 6 g0doans 0 Aedoå NN 513,88 III. Bases of platinum containing other organic radicles. A. Methylamine-compounds. By the action of methylamine upon the proto-chlo- ride of platinum M. Wurrtz obtained a compound of the formula Pt2NH; OC. Cl, which has a green colour and is probably analogous to the chloride of MaGnus. In this case its formula would, most likely be written: Pt4(NH;C). Cl; + Cl, Pt. M. Wurtz has also obtained the chloride Pr4(NECSOlS which is analogous to the chloride of platodiammine. AN les, Cnc, and a green compound of the formula Pt.2(NH,, C,)Cl;, which, when treated with ammonia gives the chloride Pt. 2(NH,, C,)2(NH,)C1. To judge from this reaction the green com- pound can scarcely be analogous to the salt of MAGNUS. B. Butyalmine-compounds. Mr GORDON has obtained the chloride Pt C. Toluidine-compounds. A yellow compound of the formula Pt2(NH,C;)Cl, was obtained by GORDON. D. Xylidine-compounds A chloride of the formula Pt2(NH,, Cs). Cl, was prepared by Mr GORDON. E. Piperidine-compounds According to G. WiLLniAMms a compound of the formula PC (NH AC)) EE Ol Uesdsts: F. Chinoline compounds Mr. G. Winriams has obtained a compound of the for-- mula Pt2(NERC) ON G. Pyridine-compounds According to Mr ANDERSON pyridine and platinum produce a basic radicle, the chloride of which is written by Mr. BLOMSTRAND: 5 NH, C, DD Längs I t NH; Oo (Clas Cl ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 83 thus corresponding with the chloride of platinammine. This chloride, with the tetra- chloride of platinum and chlorhydrate of pyridine, gives a compound, to which Mr. BLOMSTRAND assigns the formula: SR Sa vår Pt xc, 0-0 Plot ol. sit, 0, Cl This formula is very remarkable and it has no analogies among the chloro- platinates. Compounds of pyridine corresponding to the compounds of platosammine also exISts, VIZ: the chloride Pilar eCk the chloride Pt ME 4 30: Ör ÖR H. Picoline-compound Mr. ANDERSON also obtained a compound of picoline: Cl Ne HJG ol 0 AG Peje, NOG of a (NEG, C,) I consider this atomical ONE somewhat uncertain, because double chlorides of four-atomic platinum, in which all the four atoms of chlorine are trivalent, are 1 otherwise unknown. IV. Bases of platinum, which instead of ammonia or ammonia-bases contain compounds of the type of ammonia or other diatomic compounds. M. HormMAN ”) first gave an account of the existence of bases of platinum contai- ning triethylphosphine, triethyl-arsine or triethyl-stibine, the chlorides of which have the formulas TT 2 TK Cl, 21 fs = zz 2 Sb(C; ÄN Some time ago some interesting compounds I a to the same group of com- pounds of platinum were described by CAHoURrRs and Gar”), who by the action of te- trachloride' of platinum upon triethylphosphine obtained a yellow chloride Pt2 P(C,H;); . Cl;, soluble in an excess of triethylphosphine, and thus forming the chloride Pt4P (CH); . CI, which, by the loss of 2 mol. P(C,H;);, is transformed to a white compo- und Pt2P(C.H;); . Cl, isomeric with the chloride first obtained. It is exactly the same series of metamorphoses, as that, which takes place by the action of ammonia upon the Pi GS för : så Pe j FA a : : (2NE, .. Cl med first; this dissolved in ammonia yields the chloride of platodiammine Pim - vv de 3" Då protochloride of platinum, when the chloride of platosemidiammine ; NS | S E NH, . Cl j and by the loss of ammonia this yields the chloride of platosammine Ptiyn, a » as yet undiscovered, and which may consequently be 13.Cl : ( je ; ; written Pina This remarkable compound can be united with one mol. P Cl, thus producing either of the compounds SS UEIGS SR OST OEO Ptp oa or Ptio Which of these formulas may be the right one is at present impossible to decide. In these compounds the PCI, retains its function, thus 3CI may be exchanged for 3HO or 3RO(R=silver, ethyle or methyle) Thus the following compounds are obtained: fr ör | kr > [0) fi 3 O.C,H D | . ID) 5 äR or FAS 3A 2; Ptle.Jo. CHE - lo.c, H, Cl ), Cl 1) Bericht der Deutsche chem. Gen. 1871. BLOMSTRAND. ”?) SCHÖTZENBERGER Bull. de la Soc. Chim. de Paris 1870 Aug. p. 97. Sept.—Oct. p. 178. The complete treatise on these interesting compounds has been hewly published in Bull: Soc. Chim. 1872. 1. p. 482. and I po oro ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 85 which latter is an hexatomic acid. BUNSEN”) has described a curious of derivate platinum and kokadyle: Re As” Cl, in which the platinum in all probability is directly united with the organic hydrocar- buret. CH,. and not with the arsenic, as in the triethyl-arsine-compounds of CAHoURS and Gar. This remarkable compound forms a natural transition to the ethylene-pla- tinum-compounds, discovered by ZzEIsE ”), and studied by Grriess & MARrTIUS ”) and by Mr BIRSBAUM ”). The platinum derivates of acetone also discovered by ZHrIisE ”) belong to the same class. Still more interesting are the compounds of carbonyle-platinum and chlorine ”) recently discovered by Mr SCHÖTZENBERGER. In all these compounds the — ethylene ") or carbonyle, as being diatomic radicles have the same chemical function as ammonia in the ammoniacal conpounds of platinum. The formulas for these compounds are as follows: C, H, Cl 2 JC. H, Cl ISTF: PRIRPN i Pisa yn, tH,Ö ZEISE Ptioi-okt H2Ö Zerse; BIRNBAUM. (Cat >, JC2 E4 Ol 7 SM a ESTATE Pine a ÅEIZE Ptio GrIESS & MARTIUS C, H, Cl 3 SRS = FS or eh ej el, EES pt! ma GCRANGAOHr AH) IG. Mi OG Pic, H, a NEG cv cl ar Fira Os Eig Ore Mi JC. Hj. Ol V FOTEN IA SON Ptlyc, Hol G. & M. Ptiy. (CEN Eee G. & M. pt/e ma = RA (a USG VE PAR a + HJO BIRNBAUM Pte, H, a 1) BuNsEN Pogg. Ann. 40 p. 219. Aun. der Ch. und Pharm. 37. p. 6; 42. p. 19. see also GERHARDI Traité de Chimie Org. T. 1. p. 641. 2) ZEISE Pogg. Ann. 21 p. 497. 1831. 3) Grress & Martius Ann. der Ch. u. Pharm 120. p. 324. 1861. 1) BIRNBAUM Zeitschr. fur Ch. 3. 1867 p. 388 & 512. ?) ZersE Ann. Chem. u. Pharm. 33. p. 29. 6) SCHÖTZENBERGER Bullet. de la Soc. Chem. de Paris 1870 Juillet p. 17. 7) An analogous compound acetate of sodium-ethyléne N'a.C,"”H,.O".(C,H,O) is described by WANKLYN. (Deutsche Chem. Ges II. 1869 p. 64), also the Ferro-ethylene chloride of KACHLER Hd H, Ol vv 250 (Deutsche Chem. Ges. II. 1869 p. 15 and 310) The compounds of hydrocarbons prepared by BERTHELOT, ex. gr. acetyleéne with salts of copper, silver, chrome, etc. evidently belong to the same class. In general the organo-metallic compounds containing diatomic radicles are probably analogous to the ammonia-metallic compounds, but they are for the present very little known. 860 PT II CLON IE, at H, Cl SR a É PRC 0 VET, O BIRN Poe "+H,O ZrisE deriv. of acetone. Ser ST JOE COCO GI COCA RA Pt; SCHUTZENBERGER. Pilo or RR ö SCHUÖTZENBERGER. 4 & ER Ptlco. ara | The two first chlorides of carbonyle-platinum may, according to SCcHUTZENBERGER, ; é fCO.. CI J2C0. 01 unite with ammonia, thus probably forming the compounds Pttontik a and Pt] l2NH, . Cl Pt SCHUTZENBERGER. analogous to the chlorides of platomonodiammine and of platodiammine. - COS [COR GN K | Ihe compound Pt gives H Cl and the compounds Ptle, H,. (With, ethylenes In the same manner as platinum can unite with diatomic Hadiees to new radicles it may also unite to composed radicles with triatomic compounds such as cyanogene. As Mess:rs BOEDECKER, BRAUN and BLOMSTRAND have pointed out the cyanogen-com- pounds of platinum are thus analogous to the ammonia platinum compounds: It is easily seen by comparing the formulas of: SJ CYAR NER Cl Pticy K | PtUnHy, ci CI GC CK [sy CI 3) y2 > 312 Pticy, K I i NH), (1 CI CI Cy | I vi |CVe K vi NE). I SAC (NH), I Pine Pe NH), I Cy, K NH), . I Cy | I Thus the ammonia-platinum compounds and consequently the other ammonia- metal-compounds are not an isolated class of chemical compounds, but may be placed at the head of a large series of many other groups. REVIEW OF THE OTHER AMMONIA-METAL-COMPOUNDS. A. Ammoniacal compounds of Thallium. According to Wiuzrm the triatomic Thallium can unite with three mol. NHs, thus forming the ehloride and bromide IlL3NEL SG Br. andet. ONE. Co): 3 3 3 3 B. Ammoniacal compounds of Gold. According to Mr BLOMSTRAND ”) protochloride of gold unites with ammonia and yields the chloride Au NH, .Cl. The sulphocyanate of gold gives Au NH, . CyS ”) with ammonia. To these two ce the following may be added: Au . P(C) H;)y . Cl (FOFMAN ”) CAHOURS & GAL ”). 1) Wiuizm Recherches sur le Thallium Paris 1865 p. p. 28 & 42. 2) BLOMSTRAND Öfvers. af K. Vet.-Ak. Förh. 26 Årg. 1869 p. 222. 3) CLEvE, Öfvers. af K. Vet.-Ak. Förh. Arg. 20. p. 233. 1864. 1) HoFMAN Ann. der Ch. u. Pharm. CIII p. 358. 1857. 3) CAHOURS & GAL Journ p.opr. CH NI En 2. 1870 pi 460: ONSASMEME ON FASO IALE PISA TT N UM BA SES: 87 Au As(C) H;), Cl (FloFMANn Can. & GAL). Au Sb(C, H;), Cl (HOFMAN). C. Ammoniacal-Compounds of Palladium ?). Two-atomic, but not tetra-atomic, palladium unites with ammonia, forming basic i NH radicles Bolina very probable. Est, but it is or derivates of the latter View I consider the following compounds as belongin and Piiowa. The existence of the radicle PA. is not certain, but Several compounds of palladium isomeric with the salts of PAN not known, whether they are double-compounds with salts of palladium, a radicle BS The two isomeric nitrates obtained by I. LAnG make appear the most probable. to the radicle Ba 027 Oo 1. Chloride (yellow) RCI, (FrHringG, FiscHEr, H. MÖLLER) 2. Bromide (yellow) RBr, (H. MöLLERr) 3. Jodide (yellow) RI; (H. Mörrer, FEELING), 4 Sulphate IR. 03-50, (H. MULLER) SE Sp ere EO ES OM (EE MUEEER) GT Ne ROSE NOH(TEIANG) kala die nniteRNEOSANOROTPd (CANG) Isomeric compounds of unknown atomical composition: I Chloride, Pl. 2NEL . CK (red) (VAUQUELIN, ERHLING FISCHER.) 20 omaden Pad TNE Bro (red) (FH. MÖLLER) SeodidenRd NH YET (red) (H. MöÖCCER) 4. Cyanide Pd .2NH, . Cya (CROFT) 5. Sulphoceyanate Pd.2NH,.(Cy S)» (Croft) 6. Nitrite Pd .2NH,.O:2NO (LANG obtained it by adding ammonia to a so- lution of the palladio-nitrite of potassium). 'The real salts of palladammine are formed by the loss of 2 mol. ammonia out of the compounds of palladdiammine. 2NH, Palladdiammine R=Pdloxir. UR Cila dens OCH MörteR) 2odiderRu (EF MUrteR) SSK pie NE OSSOC(E MÖTER) 1) Litterature: 1813 VAUQUELIN Ånn. de Ch. et d. Phys. 88 p. 167. 1840 FEHLING Ammn.r der Oh. uvu. Phawmn. od. 116. VSL2EKANE Phil. Transact. RK. 5. Lond. IL p. 275. NSLUERIseneR. Pogg, Ann: il p. 431. KöSSrELEMETLER Ann. der Ch. u. Pharm. 86: p. JT. 1864 I. LANG K. Vet.-Ak. Handlingar, Bd 5. N:o ö. p. 12: 1867 Crort Chem. News p. 53. 88 P3 3 (OTID, Some compounds of palladium containing triethylphosphine and triethylarsine are also known by CAHOURS & GAL " Their formulas appear to be: P(C) Hy), - Cl f24s(C, Hy); . Cl > D I de k I He D. Ammoniacal compounds of Iridium. According to SKOBLIKOFF ”) diatomic Iridium gives with ammonia two radicles cor- responding with platodiammine and also, in all probability, with platosammine. Com- pounds of a radicle containing tetra-atomic iridium and corresponding with platindi- ammine are likewise known by the same author. Mr Craus ”) has described ammonia compounds of hexatomic di-iridium. The compounds of iridosammine of Mr SKOBLIKOFF are prepared from the chlo- ride Ir. 2NH,.CL, which was obtaimed by the action of hydrochloric acid upon the : MM : : 2NH, > chloride of iridosdiammine, consequently from REG by the loss of 2NH,. From the analogy with the compounds of platinum I think it very likely that the iridosammine NE , a 2 ; : Oc has the formula Iring,. The chloride Ir2NH,. Cl mixed with sulphuric acid gives the sulphate of iridosammine, but SKOBLIKOFF states that when treated with nitric acid it (ör 2NH; . ONO, HM / ; S Jen. oxo, This latter reaction cannot be explained if CI also gives the chloronitrate Ir SNH, Cl é Kang ; E the chlorides formula is Ir InH, or, Which does not contain diammonia. The formula is consequently somewhat N THE AMMONIACAL COMPOUNDS OF IRIDIUM ARE DERIVED FROM THE FOLLOWING RADICLES: "NH, 1. Iridosammine (SKOBLIKOFF) Iriyg, —B 2NH rn 2. Iridosdiammine (SKOBLIKOFF) Prösn IN bol | Yf(2NH, 3. Iridid-diammine (SKOBLIKOFF) ER =R 2NH, 3NH, Å 4. Diridid-di-triummine (CLAUS) Irläsr = R. 2NH, I. .Compounds of iridosammine. 1. Chloride R Ol; Dj Sulphate R. SÖ, II. .Compounds of iridosdiammine. 1. Chloride R Cl 2. Sulphate BR. SO, a. Nitrate B.2NO, (not analysed). 1) CAuurs & GAL, Journ. of Pr. Ch. N. F. 2 187 p. 460. 2) SKoBLIKOFF Ann. der Ch. u. Pharm. 84. p. 275. 1882. 3) CLaus Beiträge zur Ch. der Platin-Metalle Dorpat. 1854. p. 90. ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 89 III. Compounds of iridid-diammine. 1. Chloride RCL, Cl 2. Chloro-nitrate R 250, CI cl 3. Chloro-sulphate R|s0, cl IV. Compounds of diiridid-di-triammine. Chloride R Cl; (not analysed) MNitrate R..6NO, Sulphate R3S0, Carbonate R3CO;+3H:0 fn E. Ammoniacal compounds of Ruthenium. According to Craus') the two-atomic ruthenium with ammonia gives two bases, of which the radicles have the composition Ru.2NH, and Ru.4NH,. Of the former radicle only the hydrate Ru .2NH;. 2HO+4H,0O is known, and it originates from the TOVA i 2NN ; Of Ruthendiamnvune Re Ru vn the following compounds are known: I2NH,; o Pp Chloride R Cl;+3H;O Chloroplatinate BOLOCL Pt CI Hydrate not known in dry state Nitrate R..2NO;+2H:0O Sulphate R..SO,+4H:O Carbonate BR. CO,+5H:O. FR to F. Ammoniacal compounds of Rhodium. Ammoniacal derivates of Rhodium are known, all being derived from the radicle (RNE, AN SNH. . . 17" . . Rbstanyp —R or di-rhodiumr-di-triammine. IVD213NH, 2NH, They have been described by Craus ”) and their formulas are: 1. Chloride RC, 200 Nitrate: R . 6NO; 3. JSulphate R.3S0,+3H:0O 4. Carbonate R .300,+3H:0 1 Cravs Bull. de Vacadém. Imp. de sciences de S:t Petersbourg T IV. p: 452. 1862. >) Beitr. zur Chemie. der Platin-metalle Dorpat 1854 p. 85. K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 9. 12 0 P.S (GIELRVE; G. Ammoniacal compounds of Osmium. Mr FrimMmY ') observed that sal-ammoniac with the osmite of potassium gives a yellow crystalline precipitate, the composition of which he expresses by the formula 2NH, Cl +2NH;.O0sO, Mrss GENTH and GiBBS ”) found that this compound with tetra- chloride of platinum gives a. double chloride, and that its chlorine can be exchanged by double decomposition, for which reason they assign to it the formula Os. 4NH, . OL +2H,0. This view is confirmed by Mr Craus ”), and the compound may be regarded as the chloride of osmiodiammine. Tetra-atomic osmium also seems to unite with ammonia. Chloro-osmiate of po- tassium mixed with ammonia, yields a brown compound (the »osmiumsesquioxidul- amoniak» of Berzruvus). Its formula is Os. 2NH,.O,+H;O' according to Craus ”), and with hydrochloric acid it gives a chloride, probably of the formula Os. 2NH, . Cl, +xH5O, which has a great tendency to form basic compounds. The interesting compound found by FriTscHE and STRUVE ”) the osman-osmic acid, which is formed by the action of ammonia upon hyperosmic acid is not a true com- pound of ammonia. Its formula is H;.O,.(Os, N;O;) and may possibly be written atomically in the following manner: XIV 2N-(0s--08)1035- 20 Nitrogen seems to be directly united to osmium, as in some compounds of mer- cery called mercuri-nitrilo-compounds in the following. Still our knowledge of this interesting acid is very small, and on this account the formula is rather doubtful. H. Ammoniacal compounds of silver. ”) The salts of silver have a great affinity with ammonia, but the ammoniacal com- pounds of silver are easily destroyed. All the known ammoniacal compound of silver appear to belong to three diffe- rent radicles. Åg; 2 ONES Ago . 4NH, 3 Ag. ö NTE With ammonia the iodide of silver seems to give a compound Ag,.NH, .E ”), which would then belong to a fourth radicle Ag, NH;, but this iodide very easily loses its ammonia and its composition is therefore very doubtful. There can scarcely be any uncertainty about the atomical formulas for the two first radicles. They are certainly S 5 + fS8NE, | IE: J2NE; or S | argent-triammine ARON and argent-diammine AgAnH,. The third radicle may be | (NH, 2NH,, 3 either ÅgannH, Or Aga or else the compounds containing Ag. and 2NH, are do- 1) FrEMmyY Ann. de Chem. et de Phys. (3) 12. 521. ?) GENTH and GiBBS Sillim., Am. Journ. (2) 25 p. 248. ?) Czauvs Bullet. de Vacadém. Imp. des sciences de St Petersbourg T. VI 1863. p. 176. 1858. 4) FrRiTscHE and STRUVE Journ. f. Pr. Ch., 41, 97. ?) Silver is generally supposed to be a monatomic element, but in my oppinion it is more correct to regard it as a two-atomic metal, wherefore I have followed the exemple of WisticEsus (Berichte d. Deutsch. Chem. Gesellsh. zu Berlin 1871. N:o 1. p. 63), in designating the chloride of silver: Ag, Cl, (Ag =108). 6) RAMMELSBERG, Pogg. Ann. 48 p. 169. 1839. ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. Sl uble salts between silver and argentdiammine. It is at present scarcely possible to determine which of these three suppositions is correct. Compounds of Argent-triammine NEN [SEC order ROR5) . Chloride with Chloride of silver (2) ROR CLAg>”) SN NGrate Bos2NOSS Compounds of Argent-diammine R=AgslenH USE NN GratenR: 2 NOS LI Sulpkater Rs SOT) RChorater BR >20103 ”) SA Seleniate. hv. Se0 ) SB ronater ba 20) GE Clikomate BR. CrOR) tt. EHyposulphate B: Oz. S:0O,+EB 0) Compounds of the radicle Ag,.2NH.=R AE Cyanide" NOVA . ., Å& vt 4 SDL eNe SA 12) 5. Cobalticyanide R& ICya (Co 7) v t J 5 2 Ag, 3. Platocyanide R. Cy,.Pt”") 6-0 SulpliatenR... SOL =) 4. Ferricyanide Fe EN vC Chkloroplatinate BC PtCR HO) i | SN SAS nn I. Ammoniacal compounds of Cadmium. The ammoniacal compounds of Cadmium seem to belong to four different radi- eles viz: 1. Cadmium-triammine (US 2. Cadmium-diammine EE 3. Cadmium-monodiammine Cd Nn 4. CANE : ; ; : NH : The fourth of these radicles may be either cadmiumammine CANA or cadmium- be a 2NH,, | | : semidiammine Cd or perhaps the compounds, which contain one at. cadmium and two mol. ammonia, are double-salts between the salts of cadmium and cadmiumdi- ammine. KJRISAMBERT, Aeitsehrt. Oh 4 pr o40.. 1868. ”) Rose; Pogg. Ann. 20. p. 157. 1830: ISAMBERT 1. c. SJEROSE 1. ce p. 153. ) MitscHERLICH Pogg. Ann. 9. p. 413. 1827. MArIGNAC, Ann. des Mines. (5) T. 12. Pr2NS5T. >) WACHTER J. f. Pr. Chem. 30. p. 301. 1843. 9) RAMMELSBERG, Pogg. Ann. 52. p- 95. 1841. ”) MitscHERLICH 1. c. KANE Pogg. Ann. 44. p. 468. 1838. 9) MirtscHERLICH Pogg. Ann. 12. p. 143. 1828. 9) MITCHERLICH 1. c. 10) RAMMELSBERG, Pogg. Ann. 58. pers SAST INIWEITH, Zeltsehr) f5 CH ISEp0380: 1869. '!) WeitH, 1. e. 13) KNoP & SCHNEDERMANN Journ. f. Pr. Ch. 37. p. 473. 1846. 15) Gistr Sitzungs- ber. der K. Akad. der Wissensch. zu Wien Mat. Nat. Cl. 59. p. 554. 1869. 15) ZWENGER, Ann. der Ch. u. lan 06250 pk. 1847 PS) Rosk Pogg. Ann. 200 p. 152. 1830. 17) BIRNBAUM, Zeitschr. f. CH. 3. p. 520. 1867. d2 PANR KC ENIE, Cadmium-triammine Rd - 1. Chloride RO") 25 Jodide, REK) 3. Sulphate R..SO,”) Cadmium-diammine R=Cd 1. ”Bromide RB”) 3. Chromate R.CrO, +3H:0 EN 2. Sulphate 2(R .SO,)+5H:O ?) 4. Hyposulphate R .O2.5S:0,”) PRE SOTESSENOS Cadmium-monodiammine R=Cdl Nr [> Bromatenne 2B1O5T) Compounds containing Cd+2NH,=R. | 1: Chloride RO") 5. » Platocyanide R ; Cya POV 2. Bromide R.Br,") 6. Sulphate with sulphate of cad- 3 Todide NIER) AE Öre Nog is 4. Sulphocyanate B(CyS)”"”) oj ) K. Ammoniacal compounds of Zinc. All the known ammoniacal compounds of Zinc may be taken for derivates of four different radicles, viz: 3NH, &. : ; 2 /Ä Zince-triammine SNES RÅ ; 2 Ven Zine-di-triammine | 2NH; &H- 5 E 2 ÄNENE Zine-diammine 4. Zn+2NH, of unknown atomical composition. The known ammonio-compounds of zince are the following: I. R=2Zn(sne 1. Chloride: ROR >) 2 lo didenES ar I. R=Zn(2nr 1:52 "Chiloride BOR +H055) 20 ESulphate Rss Öm 1) ScHÖLER, Ann. der Ch. u. Pharm. 87 p. 43. 1853. 7”) RAMMELSBERG Pogg. Amn. 48. p. 154. 18395 ?) Rose, Pogg. Ann. 20. p. 152. 1830. 7?) RAMMELSBERG, Pogg. Ann. 55, p. 242. 1842. >?) MöLrrer, Ann. der Ch. u. Pharm. 149. p. 70. 1869. 9) MaraGuti & SARZEAU Berzel. Arsb. 1844. p. 134. 7) MaLaG. & SARZEAU 1. c. 9) RAMMELSBERG, Pogg. Ann. 58. p. 298. 1843. ?) RAMMELSBERG, Pogg. Ann. 55. p. 75. 1842. 10) CrRoFT, Berz. Ärsber. 1843. p. 154. 1!) RAMMELSBERG, Pogg. Aun. 55. p. 242. 1842. 1?) RAMMELSBERG; Pogg. Ann. 48. p. 153. 1839. 13) MEITZENDORFF, Pogg. Ann. 56. p. 83. 1842. 1!) MarTtius, Uber die Cy- anverb. der Platinmetalle Göttingen 1860. p. 58. 15) RAMMELSBERG, Pogg. Ann. 67. p. 256. 1846. '!6) IsAM- BERT, Zeitschr. f. Ch. 4. p. 571. 1868. 17) RAMMELSBERG, Pogg. Ann. 48. p. 152. 1839. 198) DivErRs, Jour: f. Pr. Oh. 105: p. 316. 1868. EP) ROSE, Poog. Ann. 20.p. tAJHS30: ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 93 II. R=Zn(ene 1. Chloride RCL+H;O ') Iodide RI”) Sulphate RB .SO,+3H:0O ?) RESO 20) Hyposulpkate Ri .O:>.S:0,”) Double iodate with todate of zinc? 2(R .O2.2105)+ZnO . 2103") 4 Eqv-: formula 3(Zn0,10;)+4NH; | 6-ChRromates kt av RO: Cr O;+t 50 ”) J BROR CEO SER 0) ( B/Ö FOR OTO NE Ne (05 - SEO ” 0) Rlo CrO..O.NH EB onaterhb. 02. BIO; + 620) IV: R=7Zn+ 2NEG - ; 1: Chloride ROLL) 2. Bromide RBra"”) SST VARAR EP 3. Sulphocyanate B(CyS) "”) 4. Platocyanide R. Cy,.Pt+H;O '') 5. Bromate R.O>.2BrO:+3H;O '") 6. Hyposulphite R. OS .SO:'5) 7. Sulphate Far RnO:sSÖrLHL027) b. lo so, ol 2 a 0SOOAa 8. Sulphite RÅ0 SÖT ofZn ') - 9. Carbonate with carbonate of Zinc Bl” a ö Besides these compounds the following are also known, though their atomical composition is rather uncertain: En eaten ÖNA (ONE 02257 07 Zn ONH)T. OH+11H:0?7") 2. Ferrocyanide Zn > Zn! 2NET, Cyg Fel H, ÖT) Z0] NH. | 1) KANE, Pogg. Ann. 44. 1838. p-d440. 15) RÄMMELSBBRG, Loc. >) KANE, I) es po. 468... 2) KANB, I. cs, FEMTSTERFAnD. OK. vu. Pharm. 149:p. 70:-1869: >) RAMMELSBERG, Pogg. Ann. 58. p. 297. 1843. 9) RAMMELS- BERG, Pogg. Ann. 44. p. 564. 1838. 7) MALAGUTI & SARZBEAU Berz. Årsber. 1844. Pp. 133. SjuBileler Ann. föl. Pharm. | 151. p. 223. 1869. ?) MaraGutr & SARZEAU 1. ce. 10) BöscHER, Ann. Ch. u. Pharm. 151. p. r234:11869: 1!) KANE, Pogg. Ann: 44. p. 468. 1838. MaArienac, Ann. des mines (5) 12. p. 8. 1857. 1?) RAM- MELSBERG, Pogg. Ann. 55. p. 240. 1842. 19) MEITZENDORFF, Pogg. Ann. 56. p. 75. 1842. 11) KNoP & ScHNE- DERMANN I. fär pr. Ch. 37. p. 474. 1846. 15) RAMMELSBERG, Pogg. Ann. 52. p. 90. 1841. 16) RAMMELSBERG, "Pogg. Ann. 56. p. 305. 1842. 17) Kane Pogg. Ann. 44. p. 469. 1838. 18) RAMMELSBERG, Pogg. Ann. 67. p. 254. 1846. 19) Favre, Berz. Årsber. 1845. p. 204.717 0) Maåracuri, Journ. f. pr. Ch. 97: p. 511. 1866. Mör- TER, Journ. f. pr. Ch. 99. p. 256. 1866. ?!) BUNSEN, Pogg. Ann. 34. p. 136. 1835. 94 PIG VE « : NH, Cl 3. Chloride Zig sC orZn 2NH, . Cl; . Ch. Zn L. Ammoniacal-compounds of Nickel. All known ammoniacal-compounds of nickel contain to three different radicles: Nickel-triammine, Nickel-diammine and Nickel-ammine. SM Nickel-triammine, REN SN 1. Chloride RC”) 2. Bromide R Br”) 3. lodider nl) and. Rb I NI) 4. Ferrocyanide Ra. Cy, . Fe+9H:O '") 5. (Sulphate R.. SO) 6. Chromate R .CrO,+3H;O ”) 7. Hyposulphate R. Os. S:0,?) (ORSORO 8. Double sulphite with nickel Rio 30 O/Ni+6H,0) JONER NH, 1. Sulphocyanate B(Cy SJ) 2. Ferrocyanide RB>. Cy, Fet AESOR) Nickel-diammine, R=Ni Ni 3. Cobalticyanide R KE . Co,+7H20 '?) Ni 4. MNitrate B..2NO,+H;O'') 5. Sulphate R.SO,+2H:0O '") 6. Hyposulplite B..S;O,+6H:O '") Lo dätetRr 2 ÖS Nickel-ammine R=Ni ND [0 Bromate Rss BEOST) Ni 2. Ferrocyanide ÖR .Fe+4 or 9H3:0 "") 3. Flotocyanide I Cyg. BO) 1) KANE, 1 ce. p. 470. 2?) Rosr, Pogg. Ann. 20. p. 155. ERDMANN, Journ. f. pr. Ch. 19. p. 445. 1840: 3) RAMMELSBERG, Pogg. Ann. 55. p. 243. 1842. 7?) RAMMELSBERG, Pogg. Ann. 48. p. 159. 1839: ERDMANN l. c. 3) RAMMELSBERG, 1. c. p. 161. 5) GintL, Sitzungsber. der K. Akad. der Wissensch. zu Wien 57. p. 384. 1868. 7) RosE, Pogg. Ann. 20. p. 151. 1830. 9?) MaraG & SARZEAvV, Berz. Årsb. 1844. p. 134. >?) RAMMELSBERG, Pogg. Ann. 58. p. 295. 1843. 10) RAMMELSBERG, Pogg. Ann. 67. p. 394. 1846. 1!) MEITZENDORFF, Pogg. Ann. 56. p. 79. 1842: : 1) GINTL, 1. c. 13) ZWENGER, Amn. Ch Pharm. 62. p. 1743 184775 "PYEERDMANNSARS f. pr. Ch. 7. p. 262. 1836. LAURENT, Ann. de Ch. et de Phys. [3] 36: p. 353. 1852. 05) ERDMANN LCD 264. 16) RAMMELSBERG, Pogg. Ann. 56. p. 307. 1842. 17) RAMMELSBERG, Pogg. Ann. 44. p. 563. 1838. 18) RAMMELSBERG, Pogg. Ann. 55. p. 71. 1842. 19) GinrbrL 1. ce. 9) Knop & SCHNEDERMANN, Journ. f. pr. Ch. 37. p. 475. 1846. ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 5 M. Ammoniacal-compounds of copper. Two-atomic copper (Cupricum), as well as dicopper (Cu: or Cuprosum) are apt to form ammoniacal-compounds, but we are, as yet, very slightly acquainted with this kind of compounds of cuprosum. The known ammoniacal compounds of cuprosum are: 1 OS NERO) Cu, NES OB-F0W. 2NE -CE+H507) JE Our ONES) 2 S AO ANNE) DD Copper (Cupricum) seems to have no decided tendency to form triammines, the only compounds containing triammine being: f[3NH, . Cl, Ne En a c J2NH;] 25 Cu laNH, (Oz. SOK) z Br 3. Ou I3NH, . Br ' ; S : ; J2NH, The diammine-compounds of copper are very numerous: R=0Cul. 2NH, 12 Hydrate BT 2H80-.-+35:0-) 2. Chloride RO FH:O ”) 3. Chloroplatiniie B'CI, Pt") 4. Todide RIttEROT) 5. Polyiodide RE AI") l 65 Nainate "RI 2NOS 7. Perchlorate R .2010,+2H;O '') SI Bromate pe. 2305) STO datet kk s2AOTE) 10. Sulphate R.SO,+H:O'") 11. Hyposulphate RB .S:0O;'”) 2 Sucemate R.. 05. COTCSE, t) ANarimare Rn OO: 200 TT CEO: 14: 1 TAnisate Bi -05 CFO. +H:0:7) !) RITTHAUSEN, I. pr. Ch. 59. p. 370. 1853. >?) RITTHAUSEN, |. c. ?) JÖRGENSEN, Ber. der. Deutsch. Chem. Gesir2: p. 464. 1869. ) RAMMELSBERG, Pogg. Amn. 48. p. 162. 1839. 5) RoszE, Pogg. Ann. 20. p. 155. 1830. £) RosE, l. c. p. 150. 7) RAMMELSBERG, Pogg. Ann. 55. p. 246. 1842. $$) MALAGUTI & SARZEAU Berz. Arsb. 1844. p. 105. ?) Kane, Pogg. Ann. 44. p. 467. 1838. 10) THomsEn, Bericht der Deutsch. Chem. Ges. II. p. 668. 1869. 1!) RAMMELSBERG, Pogg. Ann. 48. p. 162. 1839. 12) JÖRGENSEN, Bericht der Deutsch. Chem. Ges. II. p. 464. 1869. 13) KANE, Pogg. Ann. 44. p. 467. 1838. Maricnac, Ann. des mines [5] 12. p. 23. WSHKERS Roscor, Ann. CH. vu. Pharm. 121. p. 355. 1862. 15) RAMMELSBERG, Pogg. Ann. 52. p. 93. 1841. !6) RAMMELSBERG, Pogg. Ann. 44. p. 569. 1838. 17) Berzeuus, Lehrl. d. Ch. 5 aufl. p. 809. KANE, Pogg. Ann. 44. p. 466. 1838. 198) ScHWEIrZER, Journ. f. pr. Ch. 67. p. 430. 1856. !9) H. ScHiFF, Ann. Ch. u. Rbarm.Fi33T p.r45. 1862. 0) H. ScHirr, 1. e. pi >!) Hl. SCHIFF, 1. c. p. I6 PER OTIS Besides these compounds, in which diammoniacupricum is found, a large number of compounds containing one at. cupricum and two mol. NH, are also known, but not their atomical composition. They are as follows: R=Cu . 2NH, 1 COhloridefRICl5) 2. Chloride with Chloride of ammonium RO, .2NH, ?) 3. Ferrocyanide R>Cy,Fe+H:O ?) 4. Platocyanide R. Cy,.Pt+H:O ”) 5. Sulphocyanate B(CyS). ”) 6. Acetate a. R.O:HCO CH) + 0) PROS 2(COT CEN ce. BR 303. 2(CO TC) FOROR) 7. Sulphate BR .SO, ”) 8. Pyrophosphate Ba. O,.P203'") i 2R 9. Phosphate 0. /0,.2P0 Lö) H : 10. Årseniate 0: .AsO ') TT: öStearate Ri ÖS CO CHEERS) 12. Carbonaie B.COs 7 13: Siicare RISOSTSRON TR 14... Wolframiate R Os. W20O-+H;0OT9) 15. Stibiate R3.Oj. Sbz0, +4E:0 77) 16. Cyanurate z Os. (Cy)s FO) 17. 0 Tartrate BR I05- 200 C-E5(OME) Only one known compound of copper seems to contain mono-diammine viz: HE roRAde rd fENEL ABER he bromide UNH, . Br ) One compound may also be considered a derivate of semiammine rä SG KJ: Some of the ammoniacal-compounds of copper have not been included in the lists given above, as their atomical composition is very uncertain. They are the cyanides 1!) KANE, Pogg. Ann. 44. p. 467. 1838. >) RITTHAUSEN, Journ. f. pr. Ch. 59. p. 370. 1853. 3) BUNSEN, Pogg. Ann. 34. p. 134. 1835. MontrHIER, Svanberg ÅArs-berättelse 1847 p. 89. >?) KNnor & SCHNEDERMANN, Journ. f. prakt. Ch. 37. p. 473. 1846. >?) MEITZENDORFF, Pogg. Ann. 56. p. 92. 1842. 8) Hl ScHmpfAnn Ch. u. Pharm. 123. p. 43. 1862. 7) CHYDENIUS, »Om anilins inverkan på platina-chlorur och svafvelsyrlig platina- oxidul »Helsingfors 1859 p. 21. 9) CHYDENIUS, 1. ce. 9) KANE, Pogg. Ann. 44. p. 466. 1838. 10) H. ScHIFF, 1; cec. p. 40. . !1) FH. ScHirr, I. ep. 41. 13) H: ScHirF, lic. pe 423 18) EH: ScHmF Ice. pc 42 ES ev Berz.. Arsb. 1845, p. 215. 5) FH: ScHIFF, I. c.. ps 394 16) CE. ScHike) I, oc. P- 30.6 ÖA SCH CApaSD 18) WöHLErR, Ann. Ch. u. Pharm. 62. p. 241. 1847. 219) H. ScHiFF, 1. ce. p. 39. ?0) RAMMELSBERG, Pogg. Ann: dd. p. 247. 1842. 2!) KANE, Pogg. Ann. 44. p. 466. 1838. ON AÄAMMONTIACAE PLATINUM BASES. Sä described by DuFour') and by HIiLKENKAMP ”), the cobalticyanide Co Cyw Cus + 4NH, +5H:0O ”) the hydrate 3CuO, 4NH, +6H;O ") the chromate 3Cu O, 7CrO, + 10NH, + H, 0”) and the phosphates 3(2CuO, P;O;)+2(CuO .4NH,)+8H;O ') and SLA0) - ; ö | Cu(NH,),/00 + 3NH; +7H:O 7") N. Ammoniacal compounds of Cobalt. Cobalt gives many radicles with ammonia, which contain diatomic and tetra- atomic cobalt as well as hexatomic dicobalt. They are partly diammines, partly tri- ammines and partly di-triammines. I. Bases of diatomic cobalt: A. Cobalt-triammine R=Col3NH 1. Chloride RCl;+H;O ?) 2. Bromide R Br”) SME. fodiden klar) 4: Nirate RB. 2NO; H2H:0") 5. Sulphate R.SO,') J2NH; B. Cobalt diammine BR. =Co 1: I Chloride RO") Röd iderhibese) I2NH; II. Bases of tetratomic cobalt. J2NH; IV Ozycobaltdi-triammine, Ozxycobalt R=0"ColsNH Oo 3 1. MNitrate RB :2NOs+H:O '") 200 Sulpliarers2R SO: OT) 1), CoMmPrt. REND, 36. P- 10995 T8H3I NF Ann. Chyu: Phaums 973 p. 218. 1856." ?) ZWENGER, Ann. Oh: Pharm. 62. p. 171. 1847. >) KANE, Pogg. Ann. 44. p. 468. 1838. >?) MaALAGuTI & SARZEAU, Berz. Arsber. 1844. p. 132. +) SCcHWARZENBERG, Ånn. Oh. u. Pharm. 65. p. 157. 1848. 7) MeETznEr, Ann. Ch. u. Pharm. 149. p. 66. 1869. ?) Frtmr, Ann. de Chem. et de Phys. [3] 35. p. 268. 1852. ?) RAMMELSBERG, Pogg. Ann. dd. p. 245. 1842. 10) RAMMELSBERG, Pogg. Ann. 48. p. Fk58. 1839. 1!) FrEmMy, 1. c. p: 265. 12) RosE, Pogg. ROR Op I H52: 18305 1) RosB, lc. p. 1564 . Sj RAMMELSBERG, 1. c. p. 155. 15) FrfiMmy, 1 ce: p. 271: ScHiaFT Ann. Oh ju. iPharm. 123. p. 1 1862. 16) EriMy, I. cc po 277. 13 K. Vet. Akad. Handl. Band. 10. N:o 9. 98 PT TI CTAENVIE, III. Bases of hex-atomic dicobalt: 3NH, A. Dicobalt-triammine (Luteocobalt) R=0Co; Nu 3NH, 33 « Chloride R'O5) = 2. Chloroplatinate a. BR CI Cl: -SPtCRar6H:0 ; b. RSS ) 3. Chlorauwrate RO TON An”) 4. Chlorostannite a. R.CI,”Cl, .Sn:+10H:O], bark CNC Sh Re Cl 5. Chloromercurate a. RACE Ch. 2HgOl”) lc. DA ROTOR SRO 6. Jodide RI, '") 7. Bromide RBr, ") 8. Cobalticyanide R . Cyr. Co.+H;O ': 9. Perricyamde R. Cyuv. Fez ä) 10. Chromideyanide R.Cyiw.OCr:"") KITE Näfmate RE OTEIO NOR) 3NH, . Cl c EA AST 3NH, .O 2 12. Tetraiodatochloride Co. NR ok O, +H;O ") 3NH,. Cl cl 133 SulpRaterisa. RT ÖNS OEI PA KOSS SORESERO0T) 14. Sulphate with cerous sulphate R. 0, .6S03.0,.3C0e+H;0O ') 15 Sulphäitesiur as Ra OSCE SORONE Co,+2H,O 5) bo ROST ÖS 25H30 '') X [Co: 16 RS ÖR ; i 2El C DD Oj 850 ÖsolaNH, HO ) Cl | 16. Chlorosulphate Ja .2S05;+ Nag) Cl !) FrREMY, 1 oc. po. 284 GeENtH & GiBBS, Smithsonian contributions 9. 1857. Ammonia-cobalt-Bases p. 35. Krok, Några kobaltiaksalter. Akad. Afhandling, Lund 1871. p. 5. 2?) GEntH & GiBBS, 1. c. p. 37. >?) GENTH & GiBBs 1. ce. ps 39. 3?) BRAUN, Ann. Ch. Pharm. 125.0p. 181. $863: >") KROK, 12 ejöp. oU035T5 USERS GENI & 'GIBBS, 1. c. p. 39: 7”) GENDH & GIBBS, I. c. Pp. 391 'S) GENTIHNG GIBBS) Id. C. po 40.4 -JUBRAUNEISCEDE 182. 10) Braun, 1. ce p. 183: YyY Frömy, I c: p. 281. GENIN & GIBBS, bc pr 5. IKROKSS I CIN DEMGE 12) KrokK, 1. c. p. 12. 1) FriMmr, 1 ce. p. 283. 15) GENT NW GIBBS, 1. c. p: 40.101) NWInG, BulletSde datsom Chim. de Paris 1870. II. p. 202. 16) KöNzEL, Chentisches Centralblatt 1858. p. 195. GEuUTHER, Ann. Ch. Pharm: 128. p. 157. 1863.; the compound c or the hyposulphate of KUNZEL, requires one H more than the formula of KönzeL. 7) Krok, 1. c. p. 7. The chlorosulphate of ScHirF, Ann. Ch. Pharm. 123. p. 31. 1862, seems to be a mixture of the sulphate and the chloride. ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 99 A Cl 17. Chlorosulphate wi'h platinic chloride RIO,2S0,. CL Pt CL?) CI Cl 18. Chlorosulphate with mercuric chloride RYO,.25S0,. CI(Hg Cl): ?) (Gil I 19. Jodosulphate LR KSO) I 2050 ChromaterR OM 30R0:-F5E50) ja | 21. Chlorochromate R4O, :20r O.+14H>O >”) Sea CaTbondatenra IR. Os FT 01) PRE ORC OF CO(HOJEESH0) 200 0zaldie Rh. Or -30-05-+-4H0O MN 24 Ehiospliater a. Ri. O; -2POG 8ERO ”) SR Fr ÖR .8PO +11H,0 ?) SR ; Ag 25. Pyrophosphate GS KSR SOÖTESE ÖR) 2NH, B. Dicobalt-ditriammine R=Codanu 2NH, Syn. Roseo cobalt, Purpureo Cobalt (anhydrous or basic salts), Xanthocobalt and Flavocobalt (nitrous double-compounds). UNT Chlonmiden a. RÖ") bor RO H205) ja OL FCKBHOR:T) la BRO OR(EGORSE STO) 3. Cobalticyanide RB. Cyi . Co + 3H2O'') 4. Ferricyanide R. Cyr .Fe.+3H:O '") 2. Chloroplatinate a. R KJREROKS CND. IHSE SEKROK, 1. CC. pol dElE AKROK, tCtope. 3. of) BRAUN, 1. c. ps 183. >) BRAUN, INNeapari84 Sj GENIH & GIBBS, 1. c. po. 46. 7) GESTH & GiBBS, I. c. p. 46. >) BRAUN, 1. c. p. 185. MEBRAUN, 1. ce. p. 189. 10) GENTH & GIBBS, Ål C. p. 22. KROK, 1. c. p. 24. Ill) GENTH & GIBBS, 1. c. P. 7. SÖRREMY) Licdp. S01:A KROK, ICop. 17. 13) GENTH & GIBBS, I c. p. 28. 1) GENTA & GIBBS, 1, cp. 11. Mr Braun, (1. c. p. 153) has given the formula RCl; +4PtCl, +4H,O for the double chloride, but as he has only determined the water and platinum + cobalt, the formula is at the least uncertain. 15) GENTH & GIBBS, l. CIPpIELSEEBRATN, Ite, p, 160. 15) GENTH åGIBBS, 1; C:o Pp. 10: 100 PA MI CREME: 5. Närnatesi ra. ROTE CNOSS) SUN . OTTONOST 20 = H REON [x0,3 61.0 ? 3) H El d R Ö Oj - 5 Jon e AREA ROR FÅS 0 Cod5OH | [ONO; 6. Chloronitrate with platinic chloride RAYCI OCI(PtCl1) ”) ONO: OERORE (ESC 7. Ohloronitrate with mercuric chloride I EORNOS 20vr Ta Cl 8. Chloronitrite RÅO, .5NO + 3H,0 ?) ONO fn, 9. Dinitrito-compounds (salts of Xanthocobalt) RR NN ö) 2NH, ONO a. Chloride R Cl, Cl b. Chloraurate R4Ck Ch. 2AuClhb+ HO CI Chloroplatinate RC,” CL (Pt Cl), +H:O Chloromercurate RO1, "CL (Hg CD, +H:O Ferrocyanide RB. Cy, .Fe+6H;O Sulphate BR .O,.2503 Nitrate B..O,.4NO; Ozxalate R .O,.20:0,+4H;0O 09 MP Dö ONO 2NH, ONO 3NH; 1 0 3NH, 2NH, O.NO ONO 10. Petra nitrito-compounds (salts of Flavocobalt) md a. Chloride R Cl; + 2H:0O 1!) FrREMY, 1: ce p. 296. GENTH & GIBBS, |. c. på 14: 2) GENTHI & GIBBS, 1. cp! 16. KROK, Ich parkas 3) GENTH & GIBBS, 1. ce p. 16. ?) KöNzEL, Ik ic po 196. .”) EREMY, 1 ci po 287 (Nitrate of fuseorcobalm)! 6) KRrRoK, 1. cop. 21. 7) KRrRoK, 1 cec. p. 22. 9?) KRoK, 1. ce; p.-233- ”) All the compounds: are deseribedby GENTH and GIBBS, 1. c. p. 48 etc. 190) W. GiBBsS, Deutsch. Chem. Gesellsch. 3. 1870. p. 42. ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. NOM PI TEN iraterb. Os S2NO; e& MNirite BB: Oz 2NO Å; d. Sulphate RB. Oz. SOz2 11. Sulphates a. R.O;3S0:+3H;O') PER OÖTSSOTESEO0 - 0, . 80, A = c. ee LO Jå ONS; oa 12. Double sulphates with cerium nod a.kicerousicompound "Rs O;. 6503. 0,0e;+5H;O) - TS birucericcompound Ri .O, 6503. O,. Ce: + 50 ”) >i 13. Chlorosulphate with sulphate of ammonium r|! : 05-450, Of 4H,0?) ET CK(HSCN): 14. TITAN silphaa DEN g 6HzO ?) fbr; 15. Bromosulphate RO: 2503 + 20) ; 16. JIodosulphate RÅ 2505-20 ”) dis 2 2 WERN Chromate RO: 30505") 1850 Oxalate B0OF3C:0:=0HM0-") 19. Sulphite wuh sulphite: of cobali R.O;.65S0.0;.Co,+9H;O ") ET 20. Ozxalosulphates a. Bie fo) 0, SO, 0, -H, b. Ro..es 0,+ 6H;0 ") OESO, 921. Chloroozalate Ro 20,0, 2) R 22. Pyrophosphate 4 10. .2P; 0; + 20H3 0 '5) HO vi | 2NE, CO. Dicobalt-diammine (Fuscocobalt) R=0Cox> EN - 3 2NH, HO | 1) FrREMY, 1. c. p. 300. 2) GenTH & GiBBS, 1. ce. p. 11. 3) GEnTH & GiIBBS, 1. c. p. 30. 2) Wis&, Bullet WadeplarSoc: Chim. de Paris 1870. II. p. 202. 9) KRor, 1. c. p. 19. 6) Krok, 1 c. p. 21. 7) KRoKL. e. p. 16. SjöKkRor, 1. ce. p. 15. ?) Braun, 1. ce. p. 168. 10) GentH & GiBBs, 1. c. p. 18. 1!) Könzer, 1. c. p. 194. 1) GestE & GiBBS, I. c. p. 32. 13) GEnNTH & GiIBBS, Å. c. p. 33. 14) Krok, 1. c. p. 25. This oxalate was first prepared by GEntTH & GiBBS, (1. c. p. 29), but they did not observe that it contained chlorine, which was > discovered by Mr Kroxr. 15) Braun, 1. c. p. 171. 16) FrEmMry, 1. ce. p. 288—291. 102 P5 ATCHINE, 1. Chloride R Cl, +2H:O 2. Nitrate R.O,.4NO>+2H,0O 3. Sulphate RB. O,.2S03+3H O O. Ammoniacal-compounds of chromium. The hexatomie dichromium united with ammonia produces positive radicles. The ammoniacal compounds of chromium were discovered by FrRÉMY') and more particu- larly studied by me”). Some compounds of chromium containing sulpho-cyanogen, were discovered by MOrLaAnp ”) and their composition investigated by REtnNECKE ”). I also consider them to be ammoniacal compounds of dichromium. ”Triammines of dichro- mium are not known, only diammines and monammines or mono-diammines. ON HT LET are MU SE E. Dichromic-diammine R= Cr,onn, (ne? OTetramminechrome» CLEVE, formerly.) 3) 1: Chloride BO + 20 Cl 2. Chloroplatinate FNS IAN 2H.0 Cl 3... Chloromercurate ROT OREHECN+ 200 (Gi 4. CÖhlorobromide Er +2H,O 4 5. Bromide R. Brs + 2H5O 'B fa 6. Bromochloride Bl 2H:0O 24 Öl; - 7. Chloroiodide RÅ +2H;0O 4 8. Jodide BI, +2H;O? CE 9. Chlorosulphate RIO, SOHO Di 10. Bromosulphate R CE 2S0O,+2H,0 i 11. Chlorochromate RÅ 2CrO0O,+XH.O (0 12. Chloronitrate 0 4NO, + 2H,0 1) FrREMY, Compt. Rend. 47. p. 883. 1859. >?) CizveE, K. Svenska Vet.-Ak. Handl. Bd. N:o 4. 1866. 3) MORLAND, Quart. Journ. Chem. Soc. V. 13. p. 252. 1860. 7?) REinEcKE, Ann. Ch. Pharm. B. 126. p. 113! 1863. >) All the compounds of dichromie-diammine and of dichromice-mono-diammine are deseribed by CLEVE, IG ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 103 IH. Dichromic-mono-diammine. NH, 2NHir mve . | R—Örenn, (Dichrome-heptammine CLEVE formerly) 2NH, 1. MNitrate with mtrate of ammonium 2(R .O;.6NO:)+2(NH,.O.NO;)+9H;0O : - fOZ=-2NOFIT 2. Öxalonitrate RIO, NOS 2H;O - (05055 Vi (Ore ARN KSR 3. Åcid oxalate sl ] ORC OT OM NH, Jönn, AN . . N : R=C>lonk. (Chrom-triammine CLEvE formerly) [ NV 3 v NH,. Ozxalate R . Oc e ÖR Os+ MET NH, ; ; NH II. Dichromium-monammine R=0=CrAnn, NH, Only some double sulphocyanates are known by Mr REINECKE. They seem to have the general formula CNSR NH, ch | JNH, ; de NH, CNSR in which R signifies one atom of a monatomic metallic element. P. Ammoniacal compounds of mercury. Mercuricum as well as mercurosum are able to form ammoniacal compounds. They have a great tendency to change to amido-mercury compounds. The latter seem to be analogous to the anhydro-compounds of diplatin-diammine. Also some compo- unds of mercury may be regarded as containing mercury united with nitrogen in the radiele, in exact analogy, as I hold, with the radicle in the hyperosmic acid. The great number of compounds which contain as radicles ammonia, amide or nitrogen united with mercury, may be arranged in the following manner. I. Compounds of Mercuricum Ho”. . : ES Tr NH; a. Ammines or ammonio-compounds R"=He(NHs); or H21INH, b. Amido-compounds R'=HgNH, H "ol CEN Gtnäiloscompounds", N=TSrNI H"of 104 P3 AEA GIARVIE, II. Compounds of Mercurorsum Haoy”. a. Ammines R'=Hgs. 2NH, b. Amido-compounds R'=Hg>. NH; A. Mercuriammine. Several compounds containing as radicle Hg +2NH, are known, but it is scarcely possible at present to determine, whether this radicle is the ammine Hgånn or the se- ' midiammine Hg [NH, "NHs. The latter seems to me more probable, as these compounds - are formed by direct addition of ammonia to mercuric salts and as they have a great tendency to form basic salts. Their connection with the compounds of amido-mercury is also easily explained by giving the radicle the formula Hg(NH; NH. The change | fNE,CNE,R NH of a compound Heir to Hr "is due to the formation of a salt of ammonium. The compounds containing Hg+2NH;=R are as follows: 1. Chloride RBOL”) 200 Todd) är Natrates sar (RESO ES NEON ST) br (EE ESR ONORENOST 45 ”Acetater RR: 05-20: OREROR) 5. Sulphate R .O:.SO:+H;O I Analogous compounds, containing aniline instead of ammonia are described by SCHIFF "). Some ammoniacal compounds of mercury contain only one mol. ammonia and may either contain mercurisemiammine Hg/ 5 or be double compounds between salts of mercuriammine and mercuric salts. They are as follows: R"=Hzg, NH;. Chloride R Cl”) Bromide R Bra ”) Todide RI: 7?) Cyanide R Cya") Ferrocyanide R, Cy, . Fe+H:O ") (CFS ove B. Aidomercuricompounds R'=Heo NHs. Chloride R C1") Chloride with mercuric chloride BC1+Hg Ol") ND - 1) MITsCHERLICH, I. f. pr. Ch. 19. 1840. p. 453. >) Rosr, Pogg. Ann. 20. p. 161. 1830. NEsstzEr, Chem: Centralbl. 1. p. 530. 1856. 3) MiITscHERLICH, Pogg. Ann. 9. p. 408. 1827. KANE, Ann. de Chim. et de Phys: 72. p. 245. 1839. ?) MIiTtscHERLICH, 1. c. p. 407. KANE, 1. c. p. 242. >) HIrRzZEL, Ann. Ch. u. Pharmi 84! p. 263. 1852. $$) MiLLon, Ann. de Chim. et de Phys. [3] 18. p. 402. 1846. 7) Journ. f. Pr. Ch. 89. p. 226: 3) RosE, Pogg. Ann. 20. p. 158. 1830. +?) Roszr, 1. c. p. 160. RAMMELSBERG, Pogg. Ann. 55. p. 249. 1842. 10) RAMMELSBERG, Pogg. Ann. 48. p. 170. 1839. NEsstzeErR, Chem. Centralbl. I. p. 530. 1856. 1!) Rose, I ce: p. 161. 1?) BUNsEn, Pogg. Ann. 34. p. 139. 1835. 13) MirtscHERLICH, l. c. p. 410. KANE, Pogg. Ann. 42p- 368. 1837. ULLGREN, K. Vet.-Ak. Handl. 1836. p. 301—368. MiLLoN, 1. c. p. 419. ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 105 JE Bose sellonides as RB. 0. Ha0l) PARAR TOR Eos OMrOL 7) TOR EO ESO) ARTE SOT CT RIO THS OL) AR OLER 05 HSO) Todide BR .O- Hg") Sulphocyanate BR .O.Hg ONS”) Hydrate RB. 0 .HgOH+H;O'”) Nitrdiesi- ac) BR Oe OO --NO:?) DER SORIE FO CINOST (NELL SOL NOJ + H:O 0) SET omaterk. OCHSTORBrO0:T) dIodaterR OCSHSXOL TOSF2(NET YO TOS) ”) 1057 TAcetare: Ri. 0 HS. 0: CHOO + EO") RE Stlploatesera. (BOTH: 03: 5052 7) (RISOCEHSN NR RR al im 00 (R s OO . a 16 C. NH, 0: . SKÖR ) (lh (R . (05 . Hogs) . Oj . SO: 2) 12. -Sulphite FR 10, 225035) 3: Chiromate (R301-45):. 03. Cr0:7) FO galate (REINE: 08 0:03") 15. Carbonate 2[(R 0. Hg): : Os. CO]+H:O ”) 16. Tartrate Op. AG FOTEN OT ESO WNENEERosphlate Ureg0s . PO 2?) 18. Årseniate 0 . As O 21) C. Mercurnitrilo-compounds R= HON 1. Anhydride R2O' ””) E 1!) MiILLON, 1. ce. p. 416. KANE, 1. ce. p. 374. 2?) ScHMIEDER, Journ. f. Prakt. Ch. 75. p. 129. 1858. >?) Mir LON, 1. c. p. 421: >?) SCHMIEDER, 1. c. 3) MILLON, 1. c. p. 422. $) RAMMELSBERG, Pogg. Ann. 48. p. 170. 1839. NEsstEr, Chem. Centsbl. 1856. p. 532. 7) PHIirtie, Monatsber. der Preuss. Ak. d. Wissensch. zu Berlin. 1867. p. 208. 9) MiLLon, Ann. de Ch. et de Phys. (3) 18. p. 397. 1846. HrirzeEL, Ann. der Ch. u. Pharm. BAp. 259. 1852. 9) KANE, Ann. der Ch. et de Phys. 72 p. 245. 1839. 10) Kane, 1. c. p. 248. 1!) RAM MELSBERG, Pogg. Ann. 55. p. 85. 1842. 12) MiLLow, 1. c. p. 410. 19) HirzeL, 1. c. p. 263. 15) KANE, Pogg. Ann. 44. p. 459. ULLGREn, K. Vet.-Ak. Handl. 1836. p. 313. MiLLon 1 c. p. 402. HirzEL, 1. ce. p. 261. BESMIKDER, 1. CC. po | 15) MILLON; 1. e. ps 402. « 16) MinLON, 1. c. ps; 402. 17) ScHMIEDER, 1. ec. p.: 129. KJRETRZEG, 1 e.tp. 201. (19), MiIRzZEL, 1..c. ps 262..' 0), HIRZEL, 1. c. p. 262. MILLON, 1. Ci p- 409. 21) Hir- kEIplEte I pAR202. CE) EIRZEL MU. ce. p. 263. 23) HIRZEL, lc: ps 260: 22) HirzeL, I:c. p.:s261. 25) PLANTA- MOUR, Pogg. Ann. 40. p. 115.: 1841. HrrzeL, 1. ce. p. 258. VErYL, Pogg. Ann. 131. p. 534. 1867. K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:0 9. 14 106 Pl AT: CHE VRÅ 2. Chloride FOA) 3. Chloride with mercuric chloride 2RÖl+ HgCl ”) D. Compounds of Mercuruos-ammine R=Hg.2NH; 1. Ehloride R-055) 2. Chloride with mercurous chloride RB Cl;+Hg,Cl ”) 3. Bromide with mercurous bromide RBr:+Hzg,Brz ”) 4.0 Netratesi as (ROST ESR OR 2NOT) Bb. ((R:0OETNOT E. Compounds of Mercurous-amide NH; ? CI The amido- and nitrilozcompounds of mercury are in composition analogous to the organic amido- or nitrilo-bases, but not in their chemical function, the nitrogen in these mercuric compounds being three- and not five-atomic. As really analogous to these compounds I consider the amido-compounds of zinc studied by FRANKLAND, 2) viz: Chloride Hos (g NH; 7 F ZNINH;> Zn Ne, Zn 2(N CEST (NAC) (OMEÉ | ÖN n Zn2(NH, C.H;0) and 0 ANNE ICE Also when nitrogen is united with strongly positive metallic radicles (an for inst. in KHS;N and Ks;N) it does not seem to be more than three-atomic, and these compounds, answering in their composition to the organic bases, have not, like ammo- nia, the property of uniting with acids. Ammonio-compounds of other metals than those previously mentioned are Very unstable, but still they exist. The chloride of lead may unite with ammonia to 3Pb Cl; + 4NH;z; (Rose) '”). i According to Rose "') the chlorides of calcium and strontium unite with 8 mol. é ; : 4NH, Cl É E ammonia, thereby producing the tetrammine Caran. 0 The bromide of calcium ab- sorbs 6 mol. ammonia according to RAMMELSBERG '”) and the iodide of the same metal, according to ISAMBERT '”) can give with ammonia a compound containing also 6 mol. ammonia. ISAMBERT '”) found that the chloride of magnesium also obsorbs 6 mol. ammonia. !) VeYL, 1. ce. p. 546. 7?) MirscHEruiicH, Journ. f. Prakt. Ch. 19. p. 455. 1840. >?) IsAMBERT, Zeitschr. f. Ch. 4. p. 571. 1868. >?) Rosr, Pogg. Ann. 20. p. 158. 1830. >?) RAMMELSBERG, Pogg. Ann. 55. p. 248. 1842. 6) MirscHERLICH, Pogg. Ann. 9. p. 399. 1827. 7) KANE, Ann. de Ch. et de Phys. 72. p. 257. 1839. 2) KANE, Pogg. Ann. 42. p. 380. 1837. ULLGREN, 1. e. p. 309. YIT. f. pr. Ch. 73.p. 30. 858340 YERGNE Pogg. Ann. 20. p. 157. 1830. Y!) Rosr, 1. c. p. 154. 12) RAMMELSBERG, Pogg. Amn. 55. p. 2.09. fet. !3) ISAMBERT, Zeitschrift f. Ch. B. 4. p. 571. 1868. ON AMMONIACAL PLATINUM BASES. 107 3 foajé EN ER SE LE om wi. MAS2NEBsOl GA a Only one ammoniacal-compound of manganese is known, wiz: Mnt2nHof SOz2'). Of the electro-negative metals (tin, antimony, bismuth and arsenic) are also known some few ammoniacal compounds. These compounds are: Sn, NE, Cl (ROSE) Sn, 2NHsI;? (RAMMELSBERG) Sm (CN) EE(HScHmrE) Sp, 20: HN, 13 (ScHeF) Bi, 3(C.H;N), Cl; (SCHIFF) Spy SC HN, Cl (SCHIFF) Sb, NH;, Cl; (Rose) As, SNEH;, Cl; (SCHIFF). Nearly related to the ammonia-metal-derivates are the compounds between the chlorides of tin, titanum, gold, iron, antimony, etc. and hydrocyanic acid, aceto-nitrile, chloride of cyanogen, etc, ”) all belonging to the type of ammonia. In organic chimistry real analogies with the ammonia-metal bases are rare. The ; : , sr O.H Choline whose formula according STRECKER ”) is (SAT BETEN RR and perhaps some ot Bi CSN, å (SCHIFF) the ammonio-derivates of ethylene seem to have an atomical composition, closely re- sembling that of the ammoniacal metal-compounds. From this rewiew of all known ammoniacal compounds of different metals it will be seen that: | 1:o. The highest number of molecules of ammonia, which occur united toge- ther in ammoniacal compounds, is 4. Tetramnmunes of calcium and strontium and per- haps of cuprosum, are as yet, the only ones known. 2:0.- Triammines are formed by calcium, magnesium, cobalt, nickel, zinc, cad- mium, silver, rhodium and iridium. Copper scarcely seems likely to form triammines. 3:o. Diamnmunes are produced by most metals, as by platinum, tin, chronium etc. If mercury forms diammines or only monammines, is for the present impossible to decide. 4:o. Consequently, as a rule, the most positive metals seem to have the power to unite the greatest number of molecules of ammonia, but more negative metals, such as platinum, form the most stable amoniacal compounds. 1) Rose, Pogg. Ann. 20. p. 148. 1830. >?) See. KLEIN, Ann. Ch. Pharm. 78. p. 86. WöHLEr, Ann. Ch Pharm. 73. p. 226. HEnKE, Ann. Ch. Pharm. 106. p. 281. ?) StreEcKErR, Ann. Ch. Pharm. 148. p. 77. 1868. ee 2 | i OMR en dant blus . FETT SLUTA das | LÄ SEN DET. MR GR dn Ko på ita sA möAn VARIT Iota sy sera tort sReR vad fatemesnre bar slänmmrset SUNVEIOR 4) ekar "an ee Å bv NT vw. It - IR elr 4 / YT pe H | FR LJ | H Å SES AN va i Ad H fpl G Tä NLA hn | | fr MC: 0 ME Äg 2 ; I SS TT dj! ol RR El 0 (11088 "gola ban SN ( Yt UK NUG RON nål + | cd ua Ra i ka te 4 bunt Ne jäv FERRAN EN så - I Mö | sydd l TEL i VITROTD 0 HO UM le" W [14 - - först | hy. AROS lING Sånugn fila td = å mom salt vid una JAN Set at N I IN ä' itll od ME STA TSAR pi | id 3 Padsd CLJ sad bänd bibel Ile d Tv An od i pi 0 Na [Lr 4 I SNR rang a. Rc ERNER | , é 2 18 D | HSN if. der alien Tldinsug Uvs H - | ee 0 | TIFILEG ij T otal 1 | mdgnare Jet] Ory id UR RÖSOLL alder PESTEN ua i (5) rö h a SVA SOT Br Få Ö fanan Ar - | t É FUNOA K | = 3 I a € Mod 3 CV $i - Vv V F iv - SA - KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 10. N:o 10. q SVERIGES PODURIDER, BESKRIFNA AF JV GEIONEUTEBERG MED 12 TAFLOR. TILL KONGL. VET.-AKAD. INLEMNAD DEN 11 OCTOBER 1871. STOCKHOLM. 1872. P. ä. NORSTEDT & SÖNER, KONGL. BOE TRYCKARE. OM act DI Te NGAN IANOVIRTO VAN - [1 1 En Anda TOT AHA || 'O HR . x = ANU MAT | 4 +7 | | i; FURLUNAKUET ÖMT 4 unter EL UU - t Ö = - På ALVIN be VMA ti Wanan sta LED - e | a | (äv Cm hb i | = £ALGMRRE LÖFTEN Te MT nn Fa > SÄTER Det är mig en kär pligt att härmed erkänna den stora förbindelse, hvari jag står till Herrar Professor W. LirrJeBorG, Adjunkt T. THorerr och Adjunkt E. CrtAson för en välvilja och det tillmötesgående, jag af dem rönt vid de studier, hvilkas resultat här går att offentliggöra, äfvensom för de värderika råd och upplysningar, jag af [ E. under mitt arbete erhållit. Likaså begagnar jag detta tillfälle att betyga min Itacksamhet till Herrar E. och S. ALMQvist, E. BJÖRKMAN, H. EI1SEN, A. EURÉN, J. LaA- GERGREN, N. LaGErsteDT, C. O. v. PORATH, ÅL. SCHLEGEL, Å. SCHAGERSTRÖM, H. STOLPE, FE. SÖDERLUND och Å. SEGERDAHL för de större och mindre samlingar af podurider, jag af dem erhållit. 4 TY CHOO TU LHBERG, ELITERANUR SE OCH HISTORIK: + Morrer, D. W., Meditatio de Insectis quibusdam Hungaricis prodigiosis anno proxime preterito, ex aöre una cum nive in agros delapsis. Francofurti ad Mcenum 1673. 2 FRENZEL, S. F., Dissertatio de insectis Hungaria cum nive delapsis. Witten- berg 1673. & RAYGER, C., Observatio de vermibus cum nive cadentibus. (Ephem. Acad. Nat. Curios. i676. Dec. I. Ann. III—V-.) X SPIELENBERGER, D., De vermibus nivalibus. (ibid. 1684. Dec. II. Ann. IL) & CAMERARIUS, J. R., Observatio de vermibus nivalibus. (ibid. 1697. Dec. III: Ann. V.) + GAHRLUIEB VON DER MUHLEN, G. C., De minutis animalibus curiosis seu insecto minimo novo, et ante hoc vix, a me saltem numquam viso. (ibid. 1702. Dec. III. Ann. VII) v. LINNE, C., Animalia per Sveciam observata. (Acta literaria et Scientiarum Sve- cie. Upsalie 1736.) 3RÖCKMANN, F. E., Memorabilia Epericensia. (Epist. Itin. 1740. Cent. I. Ep. 92.) DE GEErR, CH., Rön och observationer öfver små insecter, som kunna håppa i högden. (Vetensk. Acad. Handl. 1740. Vol. I) v. LInng, C., Systema Nature. Ed. II. Holmie 1740. DE GerrR, Cu., Beskrifning på en insect kallad Podura fusca globosa nitida, an- tennis longis articulis plurimis. (Vetensk. Acad. Handl. 1743. Vol. IV.) Ip., Experimenta et observationes de parvulis insectis, quibus Podur& nomen est. (Acta Soc. Scient. Ups. Stockholmiax 1744.) + TruUMPHIUS, De nigris vermibus super nive visis. (Commerce. lit. Norimb. 1745.) Vv. LiInng, C., Fauna Svecica. Ed. I. Stockholmigze 1746. + HaAnNow, M. C., Von Schneewärmern. (Titius Seltenheiten. 1753. i IC) + Deuius, H. F., Von Schneewärmern. (Fränk. Samml. 1758. Bd. 4.) Vv. LInng, C., Systema Nature. Ed. X. Holmie 1758. + AIMEN, Sur la cause de la nielle. (Mém. de Mathémat. des Savants étrang. 1760. Töm. CE) SULZER, Die Kennzeichen der Insecten nach Anleitung des Königl. Schwed. Ritters Carl Linn&e&us. Zörich 1761. - 1) De med ” betecknade arbetena har jag ej haft tillfälle att se. SVERIGES PODURIDER. 35 v. LInnE, C., Fauna Svecica. Ed. II. Stockholmize 1761. GEoFFror, E. L., Histoire abrégée des insectes qui se trouvent aux environs de Bars: Pans 1762: T. II SCoPoLI, J. A., Entomologia Carniolica. Vindobone 1763. Ve SLINNE, C., Systema Nature. Ed. XI TIP: 2. Holmie. 1767. HouTtTtUYN, M. F., Natuurlyke Historie. Amsterdam 1769. FaABRrICIUS, J. CH., Systema Entomologie. Flensburg et Lipsie 1775. MöLLEr, O. F., Zoologie Danice Prodromus. Havnie 1776. DE GEErR, CH., Mémoires pour serv. a I'Hist. des Insectes. Stockholm 1778. T. VII. FaABricIus, O., Fauna Grenlandica. Hafnie et Lipsie 1780. SCHRANK, F. v. Paura, Enumeratio Insectorum Austrie. Anguste Vindelicorum OL FABrRICIUS, J. CH., Species insectorum. Hamburgi et Kilonii 1781. FaBrICIuS, O., Beskrivelse over nogle lidet bekjendte Podurer, og en besonderlig Loppe. (Nye Samling af det Kongelige Danske Videnskabers Selskabs Skrifter. D. II. Kjöbenhavn 1783.) + vON WULFEN, F. X., Winterbelustigungen. (Schrift. Berl. Gesellsch. naturf. Fr. nes. I: VILL Vv. LINNE, C., Systema Nature. Ed. XII aucta, reformata. Cura J. F: GMELIN Wäs8-93. T: I..P., 6: i DE ViLLErRs, C., Caroli Linnei Entomologia etc. Lugduni 1789. T. IV. FABrRICIUS, J. CH., Entomologia Systematica, emendata et aucta. T. II. Hafni& 1793. + LATREILE, P. A., Précis des Caractéres génériques des insectes. Bordeaux IG: FaABricIus, J. Ch., Supplementum Entomologizxe systematicx. Hafnix 1798. = pE LAMARCK, J. B., Systéme des animaux sans vertébres. Paris 1801. LATREILLE, P. A.. Histoire Naturelle générale et particuliere des Crustacés et des Insectes. T. VIII. Paris 1804. Ip., Genera Crustaceorum et Insectorum. Parisiis et Argentorati 1806—9. Tom. I. CuvIErR, G., Régne animal. (Insectes par Latreille.) T. II. Paris 1817. Say, T., Descriptions of the Thysanur&e of the United States. (Journ. Acad. Nat. BSc Philadelphia 1821.+T: II. P. I) i WIEGMANN, ÅA. F., Ueber Entstehung von Entomostraceen und Podurellen aus der Priestleyschen grinen Materie. (Act. Acad. Leopold Carol. T. X. P. 2. 1821; T. XI. Ert2 1823:) j + pE BrREÉBISSON, L. A., Catalogue des Arachnides, des Myriapodes et des Insectes- Aptéres que I'on trouve dans le département du Calvados. (Mém. Soc. Linn. Norman- iekl820-— 1827. I. IT) TEMPLETON, R., Thysanure Hibernice. (Transact. Ent. Soc. Lond. 1835. Vol. I. P. 1.) AUDOUVIN, J. V., Observations sur les Podures observés å la surface de la neige dans les: Alpes. (Ann. Soc. Ent. Fr. 1836. T. V. Bull.) BUurRMEtsTER, Handbuch der Entom. B. II. Berlin 1838. I TY CHOO FULLBERG,; & BARKER-WEBB, PH., et BERTHELOT, S., Histoire Naturelle des Iles Canaries. Pa- ris 1835—1839. T. II. 2. (Arachnides, Myriapodes et Thysanoures, par LUCAS.) & BourLet, Mémoires sur les Podures. (Mém. Soc. des Scienc., de TF'Agricult. de önliles ISBN, IN. HA) ; KorBing, Wanderung von Smynthurus ater LArtrR. (Abhandl. Naturf. Gesellsch. Görlita. 18405 TIONER) + HERRICH-SCHAFFER, Insecta Ratisbonensia. (Fäörnrohr, Naturh. Topographie. Regensburg 1840. [Podurid&ée af C. L. KocH.]) + Lucas, H., Histoire naturelle des Crustacés, des Arachnides et des Insectes Thy- sanoures. Paris 1840. NicCoLET, H., Note sur la Desoria saltans. (Bibl. Univers. Geneve 1841. T. XXXII.) + Io., [En uppsats i Bullet. Univers. Genéve för 1841 skall innehålla namn på åt- skilliga nya slägten, men utan angifvande af karakterer (enl. uppgift af GERVAIS 1 WALC- KENAER, Ins. Apt.)| | > Gervais, P., [En uppsats (1841?) i lEcho du Monde savant, der slägtet Ony- chiurus uppställes (enl. GERVAIS i WALCKENAER: Ins. Apt.)] BourreTt, Un Mémoire sur les Sminthurides '). (Ann. Soc. Ent. Fr. 184i. T. X. Bull.) IpD., Un Mémoire sur les Podurides. (ibid. Bull.) ”) NicoLet, H., Recherches pour servir a I'Hist. des Podurelles. Neufchatel 1841. [Separataftryck ur Nouv. Mém. Soc. Helvét. 1843. T. IV. enl. Hagen] + BourLeTt, Memoire sur les Podurelles. (Mém. Soc. Agricult. du Déptm. du Nord. Douai 1841 et 1842.) Ip., Observations sur une notice publiée sur les Podurelles dans le N:o 64. Bibl. Univers. Genéve. Ann. Soc. Ent. Fr. 1842. T. XI.) ”) WaGa, G., Description d'un insectce aptére qui se trouve en quantité aux environs de Varsovie. (ibid.) Gervais, P., Une quinzaine d'especes des insectes aptéres. (ibid. Bull) NicCoLET, H., Lettre äå Mr Bourlet sur les Podurelles. (Revue Zool. 1842.) Lucas, H., Observations sur les travaux qui depuis Latreille ont été publiés sur Fordre des Thysanures et particulierement sur la famille des Podurelles. (Ann. Soc. Ent. Er: Ser to f848t Ni) WALCKENAER, CO. ÅA. DE, Histoire naturelle des Insectes. Aptéres T. III (par Ger- vais.) Paris 1844. + Harris, T. W., Cucumber skippers. Massachusetts Ploughman 1844. T. II N:o 42. + GUBERIN-MENEVILLE, F. E., Iconographie du Réegne animal. Paris 1829—1844. Tome VII. + Nicoret, H., Note sur trois espéces nouvelles de Podurelles. (Bull. Soc. Sc. Nat. Neufchatel 1845. T. I) !) Dessa båda uppsatser synas endast vara referat af större arbeten, hvilka äfven äro refererade i Revue Zool. 1842. p. 20—21. Derstädes anföres också ett slägte Adicranus, som ej finnes omnämndt i nyssnämnda uppsatser. ?) Finnes äfven refererad i Revue Zool. 1842. p. 20—21. nt BRAVA ÅS RAR 2 RR SVERIGES PODURIDER. (( += WEstwoop, J. O., Springtailed Insects. (Gardeners Chronicle 1847. N:o 14.) Nicorzet, H., Essai sur une Classification des Insectes Aptéres de Fordre des Thysa- noures. (Ann. Soc. Ent. Fr. Ser. 2. 1847. Tome V-.) & HarDyY, J.,. On a new species of Smynthurus. (Gardener's Chronicle 1848. N:o 47.) > PertY, M., Ueber eine neue Podura in sehr grosser Anzahl erschienen. (Mittheil. d. naturf. Gesellsch. in Bern 1849.) | WEstWwoop, J. O., Wingless subterranean Plant Lice. (Gardener's Chronicle 1849. N:o 27.) Lucas, H., Thysanoures de YT'Algérie. (Exploration scientifique de VAlgerie pen- dant les années 1840—1842. Zoologie I. Histoire Naturelle des Animaux articulés par fälucas. Vol. I Paris 1849.) ScHIEDTE, J. G., Bidrag til den underjordiske Fauna. (Afhandl. Dansk. Vidensk. Helsk. Ser. 5. 1849. T. II) & Davis, J. S., On the appearance of the Snow-Fly. (Proc. Boston Soc. Nat. Hist. 1850. T. III.) + Nicozet, H., Les Thysanoures. (Gay, Historia Fisica de Chile 1851.) ErpitT, H. L., Einleitung zur Monographie der Thysanuren. (Stett. Ent. Zeit. W8g4 TT:s XV.) FRAUENFELD, G., Ueber Tritomurus scutellatus. (Verhandl. Wien. Zool. Bot. Ge- sellsch. 1854. T. IV.) Brauver, F., Ueber eine Podura auf Schnee. (ibid. T. V. 1855.) & PAPON, J., Ueber die bei Chur beobachtete Desoria nivalis. (Jahresber. Naturf. Gesellsch. Grauböndtens 1855—1856. T. I. Neue Folge.) r WankeL, H., Ueber die Fauna der Mährischen Höhlen. (Verhandl. Wien. Zool. Bot. Gesellsch. 1856. T. VL) Harimar, A. H., Notes on the blind Fauna of Europa. (Naturf. Hist. Review. 35 EV) HerkKLots, J. A., Notices entomologiques. (Mém. Soc. Ent. Pays-Bas. 1857. T. I.) Löw, F., Ueber einige in Sädfrächten gefundene Käfer, und das Erscheinen eines Schneeflohes in Kärnthen. (Verhandl. Wien. Zool. Bot. Gesellsch. 1858. T. VIII.) KorEnaATI, F. A., Zwei neue Österreichische Podurider. (Sitzber. Wien. Akad. Wissensch. 1858. T. XXIX.) ID., Systematische Uebersicht der Thysanuren. (Wien. Ent. Monatschr. 1858. NSETT). & ROSSMÄSSLER, E. A., Der Gletscherfloh. (Aus der Heimath, ein Naturwissen- schaftliches Volksblatt. Glogau 1860.) + AsHTON, R. J., En uppsats öfver Podura nivicola Fircn. (Proceed. Ent. Soc. Philadelphia 1861.) Erpitt, H. L., Mittheilung äber Poduren (Bericht iber die 35 Versamml. deutsch. Naturf. 1861.) | WanreL, H. Beiträge zur Österreichiscehen Grottenfauna. (Sitzber. Wien. Acad. Wissensch. 1861. T. XLIII-.) 8 TYCHO TULLBERG, OrFErs, E., Annotationes ad anatomiam Podurarum. = Dissertatio inauguralis zootomica. Berolini 1862. ; LuBBocCK, J., Notes on the Thysanura Part. I, II. (Transact. of the Linn. Soc. Vol. XXIII. 1862.) LABOULBENE, Å., Recherches sur Anurida maritima. (Aun. Soc. Ent. Fr. Ser. IV. IETVA 18645) HERMANN, O., Beobachtungen iber Podura. (Verhandl. Zool. Bot. Gesellsch. Wien. B.. XV. 1865.) Boureman, C. H., Spetsbergens Insekt-Fauna. (Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad:s Förhandl. Argång XXII. Stockholm 1866.) LuBBocK, J., Notes on the Thysanura Part. III. (Transact. of the Linn. Soc. Vol. XXVI. 1868.) Mc. INTIRE, S. I., Notes on the Scale-bearing Podurge. (The monthly microsco- pical journal, Jan. 1869.) WeEnHaAM, F. H., Some Remarks on the Structure of Diatoms and Podura Scales. (ibid. July 1869.) TULLBERG, T., Om skandinaviska Podurider af underfamiljen Lipurine. (Akad. afhandling. Uppsala 1869.) v. PorartH, C. O., Redogörelse för en under sommaren 1868 utförd zoologisk resa till Skåne och Blekinge. (Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad:s Förhandl., Stockholm 1869.) Mc. IntirE, S. I., The Structure of the Scales of certain Insects of the Order Thysanura. (The monthly microscopical journal, Jan. 1870.) Mappox, R. L., Cursory Remarks on the Podura Scale. (ibid. Aug. 1870.) LuBBocK, J., Notes on the Thysanura Part. IV. (Transact. of the Linn. Soc. MOR EXXNVIE P3r2 58705 TurLBErG, T., Förteckning öfver svenska Podurider. (Öfvers. af Kongl. Vet.- Akad:s Förhandl. Argång XXVII, Stockholm 1871.) PACKARD, A. S., Jr., Bristle-tails and Spring-tails (The American Naturalist Vol. NET SA15) Ib., Embryological Studies on Diplax, Perithemis and the Thysanurous Genus Isotoma. (Memoirs of the Peabody Academy of Science Vol. I. number 2. 1871.) Såsom af ofvanstående litteraturförteckning kan ses, ådrogo sig Poduriderna re- dan tidigt en viss uppmärksamhet. Denna var dock till en början af föga vetenskaplig art och riktades hufvudsakligen på det egendomliga i deras ofta helt plötsliga uppträ- dande i oerhörda massor på lokaler, der de förut aldrig blifvit observerade. DE GEER är den förste, som angående dessa djur gjort några vetenskapliga iakttagelser. Af ho- nom uppställdes 1740 fyra arter, hvilka alla äro tillräckligt väl karakteriserade för att kunna med säkerhet igenkännas och bestämmas. Samma år erhöllo dessa arter af SVERIGES PODURIDER. 9 LINNE i andra editionen af Systema Nature, slägtnamnet Podura”'). Det sålunda bil- dade slägtet tillväxer under den härpå följande tiden ganska betydligt i omfång, i det LInsÉ, DE GEER, GEOFFROY, ScoPponi, O. F. Mörrer, O. FABRICIUS m. fl. upptaga en mängd nya arter, af hvilka dock några, synnerligen MÖLLERS, äro särdeles otydligt ka- rakteriserade. Bland de af ScoPori beskrifna äro åtminstone två, nämligen P. aquatica och P. squamosa, icke ens Podurider. De med en kort och uppsvälld abdomen försedda arterna afskildes tidigt, redan af GEOFFROY, såsom en egen underafdelning, hvilken han kallar »Podures globuleuses», till skillnad från de öfriga, som få namn af »Podures allongées». Äfven DE GEErR har 1778 en dylik indelning. LATREILLE är dock den förste, som uppställt denna grupp såsom ett eget slägte under namn af Smynthurus. Huruvida detta namn gafs redan 1796 i Précis des caractéres génériques des Insectes, kan jag ej med säkerhet säga, då jag icke sett nämnda arbete. Jag har dock anledning att tro, att det icke förekommer förr än 1804 i Histoire naturelle etc. af samma författare. Hvad gruppens ställning 1 systemet under denna tid beträffar, så hänfördes den af LINNE, som bekant, till hans ÄAptera och ställdes af honom strax efter slägtet Le- pisma. J. C. FABRICIUS hänför båda dessa slägten till Synistata. Af LATREILLE afsöndrades 1796, enligt GERVAIS ”), nyssnämnda slägten från öfriga insekter och uppställdes såsom en egen klass under namn af Thysanoures, mellan Suceurs och Parasites. Enligt samma författare skall LAMArReK 1801 i Systeme des animaux sans vertébres, der han skiljer mellan Arachniderna och Insekterna, hänfört Thysanoures till de förra. I Histoire naturelle des Crustacés et des Insectes sammanslår LATREILLE 1804 Thysanoura och Parastita till till en grupp, hvilken han under namn af Apterodicera uppställer såsom en egen hufvud- afdelning af insekterna, Legio quarta. Denna kommer då att bestå af två ordningar, Thysanoura och Parasita, och den förra af dessa indelas i tvenne familjer, Lepisme och Podurelle. I Cuviers Régne animale 1817 gör han åter Les Thysanoures till en sjelfständig grupp »Le second ordre des insectes» och ställer denna mellan Les Myria- podes och Les Parasites. Af LrBaAcH och Mac-LeEaAY afsöndras, enligt GERSTAECKER ”), Thysanura från öfriga insekter såsom Insecta ametabola. Ar 18335 sönderdelas åter slägtet Podura, då TEMmPLETtON i sin afhandling öfver »Thysanure&e Hibermice» uppställer slägtena Örchesella och Achorutes. Tre år senare afskiljer BURMEISTER de af honom kända gaffellösa Poduriderna såsom ett eget slägte, Lipura. Han ställer gruppen Thysanura mellan Anoplura och Örthoptera, men han be- gränsar den på samma sätt som LATREILLE och delar den såsom han i tvenne familjer, ehuru med något förändrade namn, Podurid& och Lepismatide. Lucas Podurider i BArRKER-WeEBBS beskrifning öfver de Canariska öarna och KocHs i HERRICH-SCHAFFERS Insecta Ratisbonensia har jag ej lyckats få någon känne- 1) Redan 1736 har LInsk i Animalia per Sveciam observata (Acta literaria Upsala 1836) omnämnt ett djur, Pulexz viridis plantarum, som han senare i Fauna Svecica Ed. I identifierar med den der beskrifna Podura viridis subglobosa. 2) Se WALCKENAER, Ins. Apt. p. 377. ?) Se CaArRuUsS och GERSIMECKER, Handbuch der Zoologie, T. II. p. 65. no K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 10. 10 TYCHO TULLBERG, dom om. Jag vet blott af Erpitts uppsats i Entomologische Zeitung, att KocH upp- ställt tvenne nya slägten Paidvum och Blaz, hvilka jag dock icke sett omnämnda på något annat ställe. Äfven flere af Bourrnets uppsatser har jag förgäfves sökt att få se. Dessas innehåll tror jag mig dock genom att jemföra uppgifter af GERVAIS ') med dylika af Lucas ”), NICOLET ”) och Ezrprirrt ”) till största delen hafva lärt känna. De synas vara uppsatta nästan utan någon kännedom om föregående författare och förråda en föga kritisk behandling af ett måhända temligen rikhaltigt material. Efter allt hvad jag kunnat finna, måtte både hans slägt- och art-diagnoser vara särdeles knapphändiga och otydliga. I sitt första arbete 1839”) uppställer han icke mindre än fem särskilda slägten, alla nya, nämligen Macrotoma, Lepidocyrtus, Hetero- toma, Isotoma och Hypogastrura och fördelar dessa i tvenne grupper: Espéces couvertes d'écailles och Espéeces sans ecailes. Ar 1841 ökar han genom en uppsats i Annales Soc. Ent. Fr. ”) detta antal med slägtet Dicyrtoma, också nytt, samt upptager Smyn- thurus LATR., och något senare förekommer i samma tidskrift en uppsats ”), deruti han tyckes hafva uppställt ytterligare ett nytt slägte Aetheocerus och dessutom återupptagit det Linneanska slägtnamnet Podura, fast med minskadt omfång. Men af den ännu se- nare uppsatsen i Mémoires de la Societé royale etc., Douai 1841 och 1842, finner man, att dessa båda sistnämnda slägten endast kommit i stället för Heterotoma och Isotoma. En mängd arter, som uppställdes 1839, äro nu uteslutna. Men BourLeETt är icke den ende, som på dessa tider sysselsätter sig med Poduri- derna. Ar 1841 synes en uppsats af NIcOoLET i Bull. univers. de Genéve, i hvilken han karakteriserar slägtet Desoria, namngifvet af AGAssiz. Här uttalar han sig äfven mot LATREILLES förfarande att sammanföra Les podurelles med Les lepismeénes. Något senare samma år utkommer hans Recherches pour servir åa I'Histoire des Podurelles. Här upp- ställas 4 nya slägten nämligen Anurophorus, Cyphodeirus, Tomocerus och Degeeria, hvar- jemte han bibehåller 5 förut uppställda, nämligen: Desoria AGAssiz, Achorutes TEMPL., Podura LIinnN., ÖOrchesella Temer. och Smynthurus LATREILLE. Af de nya svara dock slägtena Cyphodeirus och Tomocerus fullständigt mot BourreEts Lepidocyrtus och Ma- crotoma, samt Ånurophorus till en del mot BURMEISTERS Lipura. NICOLETS slägte Po- dura deremot svarar icke mot BourLEtTs af samma namn, utan mot dennes Hypogast- rura, under det att Bourretrs Podura (Isotoma 1839) synes omfatta NIcorets båda släg- ten Degeeria och Desoria. Nicoztets Orchesella tyckes i det närmaste vara identisk med BourLerts AÅAetheocerus (Heterotoma 1839). Någon till BourzLets Dicyrtoma hörande art har icke NICoLET haft sig bekant vid utgifvandet af detta arbete, icke heller synes Bourrtet hafva känt några mot NIcCoLrets slägten Anurophorus och Achorutes svarande former. Äfven NICOLET sammanställer för öfrigt sina slägten i tvenne hufvudgrupper, men icke, såsom Bourrer, efter fjällens när- eller frånvaro, utan efter !) Se WALCKENAER: Ins. Apt. 2) Observ. s. les travaux publ. s. Fordre des Thys. 3) Essai s. une classif. de F'ordre des Thys. Einl. z. monogr. der Thys. 3) Mém. s. les Podures. 5) Un Mém. s. les Sminthurides. 7) Un Meém. s. les Podurides. 1 SVERIGES PODURIDER. Fil kroppens form. Härvid kommer slägtet Smynthurus att stå ensamt i den ena afdel- ningen, under det att alla de öfriga hänföras till den andra. Af allt detta är det tydligt, att Nicoret vid utgifvandet af sina »Recherches» lika litet kände till hvad BourreTt förut publicerat, som denne vid offentliggörandet af sin senaste uppsats hade någon kunskap om NICOLETS nyssnämnda arbete. NICOoLETS deri uppställda slägten synas vara betydligt bättre karakteriserade än BoURr- LETS, men hans artbeskrifningar äro tyvärr allt för knapphändiga, och derför äro äfven flere af hans arter, oaktadt plancherna, ganska svåra att med säkerhet bestämma. Hvad den anatomiska delen af denna afhandling beträffar, torde visserligen, såsom jag i det föl- jande skall visa, många ganska väsentliga misstag deri vara begångna, men då man be- sinnar, huru dåliga de optiska hjelpmedlen på dessa tider voro, samt att NICOLET var så godt som den förste, hvilken egnade någon uppmärksamhet åt Poduridernas anatomi, så förtjenar hans arbete allt möjligt erkännande. Härefter kommer åter en uppsats af Bourzert 1842, deruti han dock endast vänder sig mot Nicorerts första uppsats (om Desoria saltans) och förkastar den af honom der uttalade åsigten om Lepismidernas afskiljande från Poduriderna. Ungefär samtidigt med nu omtalade arbeten har GERVAIS enligt sin egen utsago ') uppställt slägtet Onychiurus, och något senare har BOouRLET ”) betecknat samma form med namnet Adicranus. Dessutom uppställes 1842 af GERVAIS ”) slägtet Anoura i stället för NiIcorets Åchorutes. Det är klart att genom alla dessa nästan samtidiga arbeten en stor förvirring skulle uppkomma i kännedomen om Poduriderna. Redan 1843 se vi också försök gö- ras att utreda den mängd af mer eller mindre tydligt karakteriserade arter och släg- ten, som nu fanns inom denna grupp. Det var den franske entomologen H. Lucas, som företog sig detta”). Han gick dock föga kritiskt till väga, och hans hufvud- sakliga verksamhet bestod i att borttaga ett par af de redan gifna slägtena och inran- gera deras arter under de öfriga. Aret derpå försökte GERVAIS ”) samma sak, men, som det synes, med föga bättre resultat. Visserligen upplyser han om ett och annat misstag, som föregående författare gjort vid uppställandet af vissa nya slägten, men sjelf bibehåller han dock BourrtEts besynnerliga slägten Isotoma och Heterotoma oförändrade på samma gång, han äfven upptager NIcCoLETS mot dem svarande slägten. Något nytt slägte uppställer han icke, men väl en mängd arter, hvilka dock äro högst otydligt karakteriserade; och icke hel- ler kan särdeles stor upplysning hemtas af de temligen underhaltiga figurerna. Först 1847 bringas af NICOLET någon reda i detta ämne genom hans uppsats »Essai sur une classification des Thysanures». Af gruppen Poduride, som han här indelar 1 tre af- delningar, les Smyntlurelles, les Podurelles och les Lipurelles, upptager han nu följande slägten: Smynthurus och Dicyrtoma, hörande till Smynthurelles, Achorutes, Podura, ÖOr- chesella, Isotoma, Degeeria, Cyphoderus och Tomocerus, hörande till les Podurelles, samt !) WALCKENAER, Ins. Apt. p. 441. 2) Revue Zool. 1843. 3) Une quinzaine d'especes des Ins. Apt. 2) Observ. s. les travaux publiés s. Vordre des Thys. 3) WALCKENAER, Ins. Apt. = 12 TYCOON T TIKBERG) Anurophorus och Anoura, som hänföras till les Lipurelles. AGASSIZ's namn Desoria har här fått lemna rum för Bourrtets Isotoma, och NIcorets förra slägte Podura har här blifvit fördeladt på tvenne, nämligen Åchorutes och Podura, under det att hans förra slägte Achorutes nu i stället får heta Anoura Gerv. Under dessa slägten inför han alla förut kända arter hvar och en med sin synonymik och tillägger äfven ett stort antal nya. Hela detta arbete synes mig af stort värde och vida öfverlägset de föregående försö- ken i samma riktning. En ny öfversigt af Poduridernas slägten och arter visar sig först 1858, uppsatt af KorrnaATri”). Denna är dock till största delen ett referat af NIcorLets, med tillägg af de få arter, som sedan dess blifvit bekantgjordla, samt ett nytt slägte Tritomurus, uppstäldt af FRAUENFELT 1854. De i denna förteckning upptagna arterna uppgå till ett antal af 132. Om man härtill lägger tvenne något senare af WANKEL såsom nya beskrifna arter, den ena tillhörande slägtet Dicyrtoma, den andra bildande ett eget slägte Heteromurus, blir hela antalet af vid denna tid kända arter 134. De festa af dessa äro dock, såsom jag äfven 1 det föregående antydt, till följd af de ofullständiga, nästan uteslutande på färgen grundade beskrifningarna, osäkra och sväfvande; många torde endast vara varieteter. Helt annat är förhållandet med de arter, Sir Jon LUBBOCK i en serie af upp- satser i Transactions of the Linnean Society beskrifvit: först i dessa uppsatser finner man verkligen väl begränsade arter uppställda inom Poduridernas grupp. I den för- sta af dem, tryckt 1862, beskrifver LuBBocK 3 arter tillhörande Sminthurinernas grupp och ett nytt slägte Papirvus samt lemnar en utmärkt framställning af anatomien inom samma grupp. I den andra uppsatsen, äfvenledes tryckt 1862, beskrifvas en mängd ar- ter, nästan allesammans grundade på konstanta och tydliga karakterer, och ytterligare ett nytt slägte Lempletomia. Vid samma tid behandlades i Tyskland Poduridernas ana- tomi af ÖLFERS i en Dissertatio inauguralis zootomica, hvilken likaledes innehåller mänga intressanta iakttagelser. Af stort värde är äfven LABOULBENES monografi öfver Anurida maritima, hvilken utgör en såväl i anatomiskt som deskriptivt afseende särdeles god och fullständig redogörelse öfver det nya slägtet Anurida, ett slägte, som är så mycket intressantare, som det, hvad mundelarna beträffar, bildar en vacker öfvergång till de med sugmun försedda slägtena Anura och Pseudachorutes. Här torde platsen vara att omnämna ett arbete, som, ehuru det ej kan anses direkt handla om någon grupp bland Poduriderna, dock är af största vigt för utre- dandet af dessa djurs ställning i systemet. Detta arbete är en uppsats af Fr. MENERT om familjen Campodece ”), men hvilken äfven berör gruppen Thysanure i sin helhet. Han visar här, att, då Thysanurernas mundelar på samma gång äro instuckna och bitande, dessa djur komma att bilda en alldeles sjelfständig grupp midt emellan de två stora hufvudafdelningar, hvari insekternas hela klass för öfrigt kan indelas: insekter med in- stuckna och inledade mundelar. Dessutom anför han såsom karakterer på den sålunda bildade mellangruppen ett beständigt larfstadium, som visar sig i frånvaron af hvarje spår till metamorfos, äfvensom deruti, att djuren äro unguiculigrada, att vingar saknas, !) System. Uebers. der Thys 2) Naturhb. Tidskr. 3 R. 3 B. SVERIGES PODURIDER. 13 att segmentum medtiale bildar en sluten ring och att ögonen, om de finnas, äro enkla eller på sin höjd sammanhopade. Härigenom ha Thysanurce, hvilka under den närmast före- gående tiden än blifvit sammanslagna med Örthoptera, än med Neuroptera, än i säll- skap med andra vinglösa insekter blifvit upptagna under namnet Aptera, åter fått in- taga den sjelfständiga ställning inom systemet, som en gång tilldelades dem af LATREILLE. MzEiserT kallar gruppen också för Ordo Thysanure. Men härigenom har gruppen lik- väl förlorat en stor del af det omfång, den af LATREILLE fick och allt sedan temligen orubbadt fått bibehålla. Genom MEInErts begränsning blifva nämligen Lepismide, som ega fullständigt inledade mundelar, alldeles afskilda från Thysanurce, hvilken ordning då blott kommer att bestå af familjerna Campodew och Poduride. Komma så åter tvenne afhandlingar af LuBBocK, den ena 1868 och den andra 1870, der en mängd arter beskrifvas på samma sätt som i de föregående. I den sista uppställer han ytterligare tvenne nya slägten Beckia och Seira. Der fortsätter han äfven sina i den första afhandlingen började anatomiska undersökningar, och uppsatsen slutar med ett resonnemang öfver Thysanurernas klassifikation. Äfven han anser, att Lepis- miderna böra skiljas från Poduriderna, men han går vida längre än MEInErRt och upp- ställer de sistnämnda under namn af Collembola såsom en egen grupp gent emot alla de öfriga insektordningarna, och anser den förhålla sig till Insekter och Krustaceer ungefär på samma sätt som Myriapoderna. Han anser den dock stå vida närmare till Insekterna än till Krustaceerna och öfriga Arthropoder. Den hufvudsakliga grunden för detta afskiljande finner han i närvaron af en ventraltub. Härigenom kommer na- turligtvis Campodee att skiljas från poduriderna. Sistnämnda grupp indelas sedan i fem familjer: Smynthuride, Papiriidew, Poduride, Lipurtide och Anuride. En särdeles intressant belysning har Poduridernas embryologi fått genom en nyligen utkommen uppsats af PACKARD j:r »Embryological Studies on Diplax, Perithemis and the Thysanu- rous genus Isotoma», hvaruti han redogör för utvecklingen af Isotoma Walkerti. Den äfvenledes helt nya uppsatsen »Bristle-tails and Spring-tails» af samma författare är, hvad Poduriderna beträffar, till stor del ett referat af LUBBOCKS senaste arbete, men imnehåller tillika åtskilliga egna iakttagelser. Den ende, som jemte författaren till föreliggande arbete, på senare tider 1 Sverige sysselsatt sig med Poduriderna, är D:r v. PoraAtH i Jönköping. De af honom i hans »Reseberättelse» uppräknade Poduriderna utgöra aderton arter, till största delen be- stämda efter Nicorets Recherches pour servir äå I' Histoire des Podurelles. Inga diag- noser äro af honom der upptagna. Hvad slutligen beträffar mina egna föregående upp- satser i detta ämne vill jag endast anmärka, att allt det väsendtliga 1 dem finnes här ånyo intaget. I den första ') har jag uppställt ett nytt slägte, Xenylla, och i den an- dra ?) tvenne Triena och Psecudachorutes. I båda dessa uppsatser har jag indelat fa- miljen Podurideé i tre underfamiljer: Sminthurince, Templetonine och Lipurine. 1) Skand. Podur. af underf. Lip. 2) Fört. öfver Sv. Podur. 14 TY CHOTTULLBERIE, Fam. PODURIDA. ') Truncus elongatus vel subglobosus, segmentis 9 vel paucioribus. Antenne articu- lis 4—8. Oculi simplices (ocelli) aut nulli. ÖOrgana postantennalia in aliis obvia, in aliis nulla. Instrumenta cibaria mordentia, interdum ad sugendum accommodata. Pe- des quinquearticulati, unguiculis 1—2 armati. In parte ventrali segmenti primi abdo- minalis organum cylindricum insertum vesicis 2 contractilibus instructum; in segmento quarto vel quinto sepissime furcula ad saliendum apta, ex tribus partibus: manubrio, dentibus, mucronibus composita. Nulle appendices e lateribus abdominis, nulli cerci ”) ex ultimo segmento orientes. Cutis tenuis, pilosa, nonnumquam etiam squamosa vel oranulata. ES Hvad den yttre kroppsformen beträffar, utmärker sig Poduridernas familj vid första påseendet genom bålsegmentens ringa antal, som här icke öfverstiger nio. Hufvudet, som framåt är tillspetsadt och bakåt tvärt afrundadt, är till sin form temligen lika genom hela gruppen, blott något mera långsträckt hos- Sminthurine. Dess riktning i förhållande till bålen är deremot olika för olika underfamiljer. Så bära . Sminthurine hufvudet nä- stan vertikalt och således vinkelrätt mot bålens längdriktning, då det hos Lipurine är horizontalt framsträckt och hos Templetoniine vanligen föres i sned ställning. Som vanligt hos imsekterna, bär hufvudet antenner, ögon och mundelar. Thorax utgöres af tre skilda segment, hvart och ett bärande ett benpar. Hos underfamiljerna Temple- toniine och Lipurine, som hafva 6 abdominalsegment, äro åtminstone de båda bakre thoracalsegmenten och de främre abdominalsegmenten sinsemellan temligen likartade och gifva kroppen en långsträckt form med föga böjda sidokonturer (IV. 1; XI. 1). Hos underfamiljen Sminthurine deremot, der alla thoracalsegmenten äro särdeles korta och knappt synliga uppifrån, hafva alla abdominalsegmenten med undantag af det sista samman- smält och förändrats så, att GBA Dm fått en uppsvälld, nästan klotrund form (I. 3). På undre sidan af första abdominalsegmentet finnes ett för Poduridernas grupp egendomligt organ, af LuBBOCK kalladt »gastric tube» och af OLFERS organum retractile. Jag vill tills vidare kalla det ventraltub (tubus wventralis). Närmare bakre ändan af abdomen, äfvenledes på undre sidan, är vanligen ett annat föga mindre märkligt organ, den så kallade hoppgaffeln (furcula), fäst. Mellan denna och ventraltuben befinner sig ett hakorgan (hamulus), på hvilket gaffeln upphakas, då den ej användes. På det sista abdominalsegmentet lig- ger anus, och strax framom detta, på gränsen till föregående segment, befinner sig genitalöppningen. Kroppsbetäckningen, som är ee mjuk och böjlig, utgöres hos Poduriderna såsom hos öfriga insek- ter af tvenne lager, nämligen en yttre kitinartad cuticula och en inre epidermis. Den förra är tunn och genom- skinlig samt fullkomligt strukturlös. Hos Lipurinerna är den granulerad (X. 3 eg). Den ömsas ganska ofta, och NICOLET har gifvit en ganska utförlig beskrifning öfver denna hudömsning ?). Cuticulan bär på sin yta en mängd bihang under form af hår, taggar och fjäll af ganska varierande utseende. Hos alla arter af under- familjen Lipurine samt af slägtet Isotoma inom underfamiljen Templetoniine utgöras dessa bihang hufvudsak-- ligen af enkla borstlika hår, som sitta spridda öfver hela kroppen från antennernas spetsar till analöppningen. Hos Orchesella och Degeeria är huden betäckt af fina, tättsittande, fjäderlika hår. Mellan dessa förekomma i synnerhet på de främre kroppsdelarne grofva och klubblika borst (sete clavate), och på de bakre delarne sär- deles långa och tillspetsade dylika (set& acuminate). Båda dessa slags borst äro äfven försedda med ett fan af finare hår. Dylika borst förekomma äfven till större eller mindre antal hos slägtena Sira (VI. 32, 33, 34), Tem- pletonia (VIII. 22, 23), Macrotoma (IV. 10) och Lepidocyrtus, men de finare håren äro här ersatta af verkliga fjäll. Slägtet Cyphoderus, som äfven är beklädt af fjäll, saknar nästan helt och hållet hår och borst. NICOLET har uppgifvit, att dessa fjäll, så mycket de än variera hos de särskilda individerna, dock icke skulle förete några för de olika slägtena konstanta olikheter. Alldeles motsatt är det resultat, hvartill jag i detta afseende kommit. Jag måste visserligen medgifva, att man 1 dessa fjälls yttre form förgäfves söker några bestämda karakterer, men sådana framträda desto tydligare vid betraktandet af teckningen å deras yta. Alla fjäll hos Poduriderna förete nämligen vid starkare förstoring en mängd upphöjda punkter utefter hela sin yta. Hos Macrotoma äro dessa ställda i parallela rader, sträckande sig från den ena ändan af fjället till den andra (IV. 11). Hos Sira äro dessa rader sällan längre än halfva fjället och sammanlöpa mot dess spets (VI. 31). Hos Tem- pletonia äro punktraderna ännu mycket kortare (VIII 24), under det att på fjällen af Lepidocyrtus (VT. 8) och Cyphoderus de upphöjda punkterna i allmänhet icke alls tyckas vara samlade i några rader. Ett undantag här- 1) På grund af den nära frändskap, som, enligt hvad MEInERrTt visat, eger rum mellan Campodez och Poduridzae, har jag ej vågat följa LuBBocKS exempel, hvilken afskilt dessa senare såsom en egen grupp under namnet Collembola. 2) Jemf. MEINERT, Campodezse, Naturh. 'Tidskr. 3 R. 3 B ?) RECHERCHES, p. serv. å I'Hist des Podur. p. 7. sj Nya SA Ag SR SLÅ 4 ÖöVå-gr a sor nä gg me FA SVERIGES PODURIDER. 15 ifrån bilda dock fjällen på bakre sidan af gaffeltänderna hos Cyphoderus (VI. 19), der de äro försedda med en tydligt upphöjd list i midten, från hvilken fina rader af punkter utgå mot kanterna ungefär som fanet af en fjäder. En mängd öfvergångsformer mellan fjäderlika hår och fjäll finnas dessutom hos alla med fjäll försedda arter 2). Håren hos Sminthurine äro äfvenledes i allmänhet försedda med ett slags fan af bihår. Inom denna grupp förekomma aldrig på bålen klublika borst, och fjäll saknas helt och hållet. De här ofvan skildrade hudbihangen äro hos de individer, der de förekomma, alltid ganska talrika och spridda öfver eu stor del af kroppens yta, ehuru man som oftast vid deras anordning kan urskilja en viss regelbundenhet. Men utom dessa finnas andra, som blott förekomma till ett obetydligt antal och med alldeles bestämda platser. Sådana äro de i spetsen ansvällda hår, hvilka hos vissa slägten förekomma på nedre ändan af tibian strax ofvanför tarsalleden. Stundom, såsom hos Macrotoma (IV. 6 pe), äro dessa hår temligen olika de öfriga håren; stundom, såsom hos Achorutes (X. 12 pe), utmärka de sig deremot endast genom en ytterst fin, kulformig ansvällning i spetsen; än förekomma de ensamma, än flere tillsammans, dock öfverstiger deras an- tal, så vidt jag vet, ej fyra på samma tibia. LuBBOocK kallar dem »tenent hairs», och antagligen göra de tjenst som känselorgan. Jag har efter deras form i mina föregående uppsatser kallat dem klubblika hår (pili elavati), och anser mig här böra bibehålla denna benämning. Hos några slägten finnas på tibian inga sådana egendom- ligt bildade här, men oftast ser man då i deras ställe ett eller flere större hår af vanlig form. Ett annat slag af känselhår (pili sensuales) träffar man hos alla med utbildade käkar försedda Podurider vid randen af underläppen (IV. 14 ps?) äfvensom på palperna (IV. 14 ps!). Dessa hår äro vanligen i spetsen krökta och sitta på koniska vårtor. På abdominalsegmenten hos alla med fjäderlik hårbeklädnad försedda Podurider förekomma slutligen ännu ett slags hårbildningar, troligen äfvenledes afsedda för känseln. Jag har till skillnad från de föregående kallat dem för känselborst (sete sensuales). De utmärka sig alltid från ryggens öfriga borst genom sin finhet och of- tast genom en mot hudens plan nästan vinkelrät riktning. Hos Orchesella, Degeeria, Sira (VI. 35), Templeto- nia, Lepidocyrtus, Macrotoma och Cyphoderus äro de fjäderlika, hos Sminthurus (1. 3 ss, 4 ss) och Papirius (III. 26 ss) åter fullkomligt enkla. Inom de båda sistnämnda slägtena sitta de fästade på upphöjda vårtor. Två af dessa vårtor, de öfverst på abdomen belägna, äro hos Papirius särdeles stora och utgöra en af hufvud- karaktererna för detta slägte. Håren på dem äro framåt riktade och krökta. Hos Sminthurus fuscus finnas tvenne platta, nästan svärdformiga borst, ett på hvardera sidan af analöppningen (I. 14 ap, 15 ap, 22). De äro förut beskrifna och afritade af LuBBocK, men han tyckes lika litet som jag känna till deras ändamål. På sista abdominalsegmentets öfre sida sitta hos Achorutes, Xenylla och de festa Lipura-arter tvenne uppåt riktade taggar (spine anales), hvilka stundom äro ganska stora och starka (X. 25 sa), stundom så små, att de knappast skilja sig från de dem omgifvande upphöjningarna på huden (XI. 14). De sitta alltid fästade på tvenne vårtor. Slägtet Triena har trenne sådana analtaggar, af hvilka en sitter bakom de båda öfriga strax ofvanför sjelfva analöppningen (XII. 9). 4 oo I sammanhang med redogörelsen för cuticula och dess bihang böra äfven nämnas de egendomliga upp- svällningarna (tubercule) hos Anura, som gifvit en art af detta slägte namnet »tuberculata». Huden, som be- kläder dessa tuberkler, är granulerad som hos öfriga Lipuriner, men är genom smala, ej granulerade mellanrum indelad i en mängd mer eller mindre regelbundna fält, grupperade omkring ett eller flera starka borst (XII. 20). Hos den under cuticula liggande epidermis har jag oaktadt användande af silfverlösning ej kunnat ur- skilja några tydliga celler. Deremot har jag genom långvarig färgning med pikrokarmin i densamma funnit en mängd oregelbundna, korniga kroppar, som torde vara ett slags cellkärnor. I epidermis befinner sig det pig- ment, som gifver djuret sin färg. Särskild uppmärksamhet torde böra fästas vid den benägenhet, Poduridernas hud visar, att bilda större eller mindre veck, hvilket gör det svårt att bestämma, hvad som bör anses för led eller icke. Tillräckligt mänga exempel härpå komma i det följande att anföras, och det torde här endast böra nämnas, att dessa veck hos Sminthurinerna och Templetoniinerna äro någorlunda bestämda och begränsade, under det att hos Lipurinerna, som ega ännu mjukare hud, den samma vid böjningar på kroppen kan lägga sig i veck snart sagdt hvar som helst. Antennerna äro hos Poduriderna fästade ungefär på samma afstånd från munöppningen som från hufvu- dets bakkant. Till storlek och form skilja de sig ganska mycket hos de olika slägtena, men öfverensstämma alltid deruti, att de äro sammansatta af ett ringa antal, endast 4—8 tydliga leder. En eller annan af dessa företer dock stundom en mängd ringformiga veck, som gifva den utseende af att i sin ordning vara sammansatt af en mängd små leder. Tydligast visa sig dessa på den yttersta leden af antennerna hos slägtet Sminthurus (III. 6) och på de två yttersta hos Macrotoma (IV. 4), men äro ingalunda inskränkta till dessa båda slägten. Hos Macrotoma förläna de åt de ofvannämnda antennlederna en särdeles stor smidighet, så att djuret efter behag, då något fast föremål möter, kan sammanrulla dem. Af MEINERT hafva dessa ringformiga ') Flere uppsatser om Poduridernas fjäll finnas i Microscopical Journal: se litteraturförteckningen. 16 TYCHOCTULIBERG, segment hos ofvannämnda slägte också blifvit antagna för verkliga leder, i det han häruti finner en öfvergång till de mångledade antennerna hos Campodece, och onekligen kan man ha skäl att så betrakta dem. Men då de enligt min åsigt stå ännu närmare de ringformiga vecken på motsvarande delar hos Orchesella och Templetonia (VIII. 16), och dessa väl svårligen kunna anses vara verkliga leder, har jag föredragit att låta endast de stora och tydliga afdelningarna på antennerna få namn af leder och med NicoLETt helt enkelt kallat dessa annulerade, om de visa dylika segmentartade underafdelningar. Ögon saknas inom Poduridernas familj endast hos hvita arter. Hos de öfriga äro de alltid enkla (ocelli) och vanligen, samlade i tvenne grupper, en på hvardera sidan af hufvudet. Undantag härifrån göra Templetonia, som har blott en ocell på hvardera sidan (VIII. 16 oc), och några arter af slägtet Isotoma, som på hvardera sidan hafva flere ögon, men betydligt aflägsnade från hvarandra (IX. 28 oc). KOoLENATI 2!) anger visserligen också för en af honom uppställd art, Anurophorus Kollari, utom agglomererade ögon fyra stycken punktögon och har äfven aftecknat dessa på sin figur strax bakom antennernas bas. Jag vågar dock betvifla, att dessa äro verkliga ögon. Denna Anurophorus hör nämligen enligt hvad både figuren och beskrifningen ut- visa till det af BURMEISTER uppställda slägtet Lipura. Och hos de arter af detta slägte, som jag haft tillfälle att undersöka, har jag äfvenledes alltid funnit sådana ögonlika upphöjningar (puncta ocelliformia) 1 huden bakom antennerna (XI. 18 ps), men då dylika äfven finnas på öfriga kroppssegment, kan jag omöjligen antaga dem vara ögon. Hvad åter de agglomererade ögonen beträffar, som KOLENATI funnit på nyssnämnde art, äro äfven dessa något tvifvelaktiga. De Lipura-arter, jag sett, äro allesammans utan ögon, men hafva, mellan antenner- nas bas och den plats, ögon hos öfriga Podurider pläga intaga, ett egendomligt organ, sammansatt af ett för hvarje art begränsadt antal upphöjningar, ordnade i tvenne rader (I 16 op, 8 op, 19). Dessa hafva äfven al NICOLET och ScHIoEDTE blifvit ansedde såsom ögon, men utom det att de icke alls likna ögonen hos öfriga Podurider, synes den omständigheten, att (enligt LABOULBENE) en samling af liknande upphöjningar på nästan samma plats, fast ordnade i en cirkel, finnes hos en art af slägtet Anurida tillika med ögon af vanlig form, tala för, att nyssnämnda organ icke är en samling af ögon. Hvad betydelse detta organ för resten kan hafva, känner jag alls icke, men det namn, som det af LABOULBENE erhållit, nämligen »Örgane prostemmatique ou antéoculaire» synes mig icke lämpligt, då det stundom, som nyss blifvit visadt, förekommer hos arter utan ögon. Jag skall derför här bibehålla det namn, som jag redan i min första uppsats gifvit det, nämligen organum post- antennale. Dylika postantennalorgan finnas äfven hos Anurida granaria (XII. 13 op, 14 op, 17) och äro der alldeles samma form som DLABOULBENE anger för Anurida maritima. Ett annat slag åter, bestående af ett halfmånformigt fält, omgifvet af en upphöjd rand, finnes hos slägtet Isotoma (IX. 4 op, 16 op, 28 op). Ocellernas antal på hvarje sida af hufvudet öfverstiger hos Poduridernas grupp aldrig åtta, åtminstone så vidt jag erfarit. För mundelarne skall jag redogöra i sammanhang med de öfriga digestionsverktygen. Thorax utgöres, som ofvan blifvit sagdt, af tre skilda segment, hvart och ett bärande ett benpar. Benen äro hos Sminthurine&e och Templetoniine temligen långa och väl utvecklade, hos Lipurine deremot små och svaga. De bestå i allmänhet af fem leder (I. 7), af hvilka den första, coxza (I. 7 ex) är kort och bred. Ofvanför den samma finnas alltid minst tvenne parallela hudveck (I. 7 pl, pl?), hvilka dock sällan sträcka sig rundt omkring benets bas. Den andra leden, trochanter (I. 7 tr), är äfvenledes kort, nästan ring- formig. Den tredje, femur (I. 7 fm), är cylindrisk och ofta längre än de båda föregående tillsammans samt vanligen föga kortare än den fjerde, tibia (I. 7 tb), som äfven är cylindrisk. Denna visar stundom såsom hos slägtena Orchesella (VII. 12 pet) och Degeeria (VI. 26 pc) på sin imre sida ett eller flere hudveck. Hos Macrotoma är tibia verkligen tvåledad, ehuru den yttre leden är helt kort (IV. 5 tb', tb?). Den femte och sista leden är fotleden, tarsus (I. 7 t), som dock inom denna grupp är så betydligt reducerad, att MEINERT >) förklarar den endast såsom ett empodium. Denna utväg synes mig dock öfverflödig, då sagda del aldrig saknas och alltid genom en ledgång är tydligt skild från tibia. Den FÖREN vanligen tvenne klor (I. 7 u, u?), men dessa äro icke som hos öfriga insekter ställda i jemnbredd, utan den ena Mader den andra. Denna egendom- lighet i ställningen har föranledt MEINERT att anse blott dc! ena af dem för en verklig klo ?). Jag kan dock icke finna, att ställningen har så mycken betydelse, då t. ex. hos en mängd spindlar en tredje och mindre klo sitter fästad under de två större, utan att någon af dessa derför förlorar sin betydelse af klo. En annan och kanske vigtigare anledning att draga en sådan slutsats som MEIineErts skulle deras olika bildning kunna vara, men tills vidare har jag dock ansett mig böra behålla de gamla benämningarna och kallar således båda för klor. Den öfre af dessa (IV. 6 u', 7 u) är bildad på ett särdeles eget sätt, icke såsom vanligt af ett enda tillspetsadt och mer eller mindre krökt kitinstycke, utan af tvenne lameller (IV. 6 ll, 7 11), förenade utefter öfre kanten och utlöpande i en fastare spets. Dessa lameller äro stundom tandade i nedre kanten och gifva då hela klon, sedd från sidan, utseende af att vara tandad (IV. 6 u'). Hos Macrotoma finnes på hvardera sidan om denna större klo en mindre dylik (pseudonychia) på alldeles samma sätt byggd (IV. 6 ps, 7 ps). Den 1) Sitzber. Akad. Wissensch. Wien. B. XXIX. ?) Campodeze, p. 404. - SVERIGES PODURIDER. TT ena af dessa har på några af LUBBOCKS figurer!) blifvit afritad såsom en på öfre sidan af den stora klon be- fintlig tand. Hos Isotoma palustris, der dessa klor förmedelst sin ena sida synas sammanhänga med hufvud- klon, utgöra de tydligen ett slags bihang till denna (IX. 8 ps) Detsamma är förhållandet äfven hos Or- chesella. Hos vissa Sminthuriner åter har den öfre klon fått ett särskildt omhölje (I. 8 tps, 9 tps), om hvars morfologiska betydelse jag ingenting känner. Måhända kan det vid närmare undersökning visa sig upp- kommet genom en ombildning af de nyss omtalade, hos Macrotoma förekommande sidoklorna. Den undre klon (IV. 6 u?) består af en enda lamell, utbredd 1 vertikal riktning. Ibland är den starkt utplattad (IX. 7 wu?), ibland nästan borstlikt utdragen (XI. 21 u?). ofta försedd med en tand (V. 18 u?). Hos Sminthurine är äfven denna klo försedd med ett slags hölje, som på undre sidan slutar i en spets (I. 8 tpi). Inom under- familjen Lipurin&e saknas denna klo fullständigt, utom hos slägtet Lipura och vissa arter af Achorutes. Härefter torde jag få öfvergå till en redogörelse för den för Poduriderna så egendomliga ventraltuben. Jag har noggrannast undersökt detta organs byggnad hos Orchesella rufescens och meddelar här nedan en framställning af de väsentligaste delarne af detsamma (VIII. 10, 11, 12, 13, 14, 7). Ventraltubens basaldel (VIII. 10 pb) utgöres af en föga förlängd cylinder, beklädd af en fast och hå- rig hud, som genom ett mer eller mindre tydligt veck är ledad mot kroppen. I den fria ändan af denna ecy- linder sitta tvenne valvler (VIII. 10 vv), äfvenledes af fast hud, hvilka tillsammans bilda en nästan halfklot- formig upphöjning, skild från sjelfva cylindern genom ett ganska djupt veck (VIII. 10 pv, 11 pv) och delad genom en longitudinel springa (VIII. 10 ri, 11 ri). Utefter cylinderns framsida löper en af tvenne upphöjda lister begränsad rand, Jlinea ventralis, (VIII. 10 lv), som har sin början på hufvudets undre sida strax bakom munöppningen och derifrån fortsättes utefter kroppens medellinie öfver de tre thoracalsegmenten och tubens främre del samt slutar i sjelfva vecket kring valvlerna, just der valvelspringan börjar. Utefter valvlernas fria kanter, som begränsa denna springa, viker sig huden inåt och bildar, då tuben är indragen, en säck, vesica (VIII. 11 vsd), i hvardera tubhalfvan. Vid den inre ändan af denna säck fäster sig en stark muskel (VIII. 11 mvd, mvs), som upptill sträcker sig in i bålen, der den med sin öfre ända antagligen är fästad vid huden. Utom dessa båda muskler finnas i tuben ytterligare åtminstone tvenne par andra, hvilka hufvudsakligen göra tjenst som valvlernas rörelse-muskler. De fästa sig vid den inre kanten af vecket kring valvlerna, det ena paret (VIII. 11 mav) i främre delen af tuben vid den punkt, der valvelspringan börjar och linea ventralis siu- tar (VIII. 11 z), det andra paret (VIII. 11 mlv) vid ofvannämnda vecks sidodelar. Det främre paret består af två temligen grofva, nästan cylindriska muskler, under det att de båda sidomusklerna äro ytterst tunna och särdeles breda (VIII 14). Dessa fyra musklers öfre ändar sträcka sig ej särdeles långt in i bålen och synas fästa sig vid de båda säckmusklerna äfvensom vid åtskilliga tvärmuskler. Då nu tuben skall användas, förlängas de tvenne främre valvelmusklerna, så att ändpunkten af linea ventralis, som förut var indragen i vecket kring valv- lerna, utskjutes (VIII. 12 z, 13 z), och detta veck åtminstone på tubens framsida alldeles försvinner. ”?) Härvid öppnas springan mellan de båda valvlerna, dessa trängas åt sidorna, och mellan dem utstjelpas de båda förut omtalade säckarna; men hvad som förorsakar detta utstjelpande, har jag ej kunnat utröna. De synas nu så- som tvenne utspända blåsor i ändan af tuben (VIII. 12 v, 13 vsd, vss). De båda säckmusklerna förlängas härvid naturligtvis rätt ansenligt, och nu synes tydligt, att de 1 sin undre ända äro delade i flere grenar (VIII. 13 mvd). Vid ändarna af dessa grenar har jag funnit stora celler (VIII. 7), hvilka med sin nedre ända äro fästade vid säcken och med den öfre synas sammansmälta med muskelns sarcolem. Om dessa celler får jag tillfälle att närmare tala vid redogörelsen för nervsystemet. Den säckarna bildande huden synes bestå af två lager, ett inre och ett yttre, men på intetdera har jag lyckats urskilja någon struktur. Denna organisation af ventraltuben torde med obetydliga modifikationer vara gemensam för hela underfamiljen Templetoniine. Hos underfamiljen Lipurine har jag ej närmare undersökt tubens byggnad. Till det yttre visar den äfven hos dem ett basalstycke, ehuru särdeles kort, samt tvenne valvler, omslutande utstjelpbara säckar af unge- fär samma form som hos Orchesella. Hos Sminthurine&e har ventraltuben särdeles noga blifvit beskrifven af LuBBocK. Den företer hos denna grupp en från Orchesella betydligt afvikande konstruktion. Här äro nämligen de båda säckarna särdeles långa, nästan cylindriska (II. 16 v), och sträcka sig, då de äro indragna. långt upp i bålen, der de bilda en slynga på hvardera sidan af digestionskanalen. I detta läge hållas de hvar och en af tvenne muskler, af hvilka den ena (II. 16 mp, 17 mp) är fästad i spetsen och den andra (II. 16 ma, 17 ma) vid midten af säcken. Den senare af dessa, som till läget är den främsta, är i sin öfre ända tvådelad. Då säckarna utstjelpas, förlängas dessa muskler till flere gånger den längd, de förut egde (II. 18). Deras nedre ändar komma då naturligtvis att omslutas af säckens väggar. Med sina öfre ändar äro båda säckarnas muskler fästade tillsammans vid ryggens hud i kroppens medellinie, alldeles i början af det stora abdominalsegmentet. Säckarna bestå här, såsom hos Templetoniine, af två lager, af hvilka det inre färgas af pikrokarmin, men det yttre, som tydligen är en fort- WäNotes on the Thys. P. II. tab. 59. f. 5, 10. ?) Om de båda sidomusklerna vid tubens utskjutande förkortas eller förlängas, kan jag ej med säkerhet säga. EK. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 10. 3 18 TVCHOT TU RBBRRE) sättning af hudens cuticula, icke. Detta senare visar på sin yta en mängd halfspheriska upphöjningar (II. 20), en sak, som väl knappt har någon motsvarighet hos Templetoniine. Icke heller har jag i tuben hos de Smin- thuriner, jag undersökt, funnit spår till de så egendomliga stora cellerna, som förekomma i tuben hos Orchesella. För öfrigt har jag i Sminthurinernas tub funnit åtskilliga muskler motsvarande valvelmusklerna hos Orchesella, men annorlunda ordnade. Om ändamålet med detta så egendomliga organ hafva många åsigter blifvit yttrade. Så framkastar DE GEER redan 1740 den gissningen, att det skulle tjena till att ur vattnet uppsuga fuktighet. Men han hade då endast funnit det hos på vattnet tagna arter af den långsträckta formen. I sin senare uppsats af år 1743 om- nämner han samma organ hos en art med klotformig abdomen, således en Sminthurin, der han anser det göra tjenst vid djurets klättring på en glatt yta genom den klibbiga vätska, det afsöndrar, äfvensom vid språng, i det att detta organ hjelper djuret att hastigt fästa sig vid ett nytt ställe. LATREILLE har trott, att det vore generationsorgan, och denna åsigt delas äfven af KOLENATI!). BoURLET anger?) i likhet med DE GEER såsom ett af detta organs hufvudändamål, att det skall stödja djuret vid klättrandet på perpendikulära ytor, men tror tillika, att dess förmåga härtill beror på ett slags sugning, icke på något klibbigt ämne, som skulle afsöndras från tubens blåsor. Detta anser han deremot användas för att fukta springgaffeln och den ränna, hvaruti denna ligger. Slutligen antager han, att ventraltuben vid hoppet tjenar att mottaga den stöt, som förorsakas insekten vid anträffandet af ett fast föremål. NIcorEr?) talar endast om dess nytta vid uppstigandet på en glatt yta och anser 1 likhet med Dr GeErRrR, att dess förmåga att fästa insekten dervid beror på den klibbiga vätskan, som den afsöndrar. ÖOLFERS anser den äfven tjena att fästa djuret, då det går på glatta, starkt lutande ytor, men anser den dervid verka såsom sugskifva. I likhet med BouUrtETt tror han, att denna apparat kos Sminthurine äfven tjenar att emottaga stöten efter hoppet. LUuBBOCK, som endast beskrifvit ventraltuben hos Sminthurince, förnekar, att den derifrån afsöndrade vätskan kan vara den egentliga orsaken till dess förmåga att fästa djuret, men tror i likhet med BourRLET och ÖLFERS, att den verkar genom sugning. I öfrigt förkastar han BoURLETS antaganden och likaledes öfrige författares, men påpekar i stället en annan nytta, som detta organ gör en Smin- thurin, i det att det hjelper honom på fötter igen, om han råkat att falla på rygg. För min del måste jag, hvad ventral-tubens ändamål beträffar, instämma med DE GEER i det antagandet. att dess hufvudsakliga uppgift är att efter språnget fästa djuret vid ett nytt ställe. Jag har nämligen alltid funnit rören eller säckarna utskjutna strax efter sedan djuret gjort ett språng, och svårt är det att inse, huru så stora djur som Poduriderna skulle kunna fästa sig vid vertikala och ganska glatta ytor omedelbart efter ett språng, om de icke hade hjelp af något annat organ än de jemförelsevis svaga klorna. Härmed vill jag naturligtvis icke förneka, att den äfven under gåendet understundom kan göra tjenst såsom stöd. Hvad åter beträffar orsa- ken till denna ventraltubens förmåga att fästa djuret, vågar jag ännu icke uttala någon bestämd åsigt, men an- tagligast synes mig den af BourLErt, OÖLFERS och LUBBOCK uttalade åsigten, att detta sker förmedelst ett slags sugning. Att ventraltuben skulle ega något sammanhang med generationsorganen är naturligtvis vederlagdt, då dessa numera äro fullkomligt kända, men måhända kan den hafva någon betydelse för sjelfva kopulationen. Ett annat för Poduridernas familj icke mindre egendomligt organ är den på nedre sidan af abdomens bakre del fästade gaffelformiga hoppapparaten. Denna, som jag för korthetens skull vill benämna gaffel (fur- cula), är hos Templetoniine fästad på 5:te abdominalsegmentet (IX. 2 f). Hos Sminthurine, som, enligt hvad förut blifvit sagdt, ega blott 2 tydliga abdominalsegment, sitter den i bakkanten af det första (I. 4 f). Hos Lipurine är den, om den finnes, fästad på 4:de abdominalsegmentet (XII. 11 f), men saknas fullständigt hos slägtena Lipura, Anurophorus, Anurida och Anura, alla tillhörande denna underfamilj. Stundom är det dock ganska svårt att afgöra, på hvilket segment den skall anses sitta, såsom hos Isotoma crassicauda (IX. 14 f). På denna hoppgaffel kan man alltid, den må för öfrigt vara hur litet utbildad som helst, urskilja trenne hufvud- delar, nämligen basalstycket, manubrium (I. 10 m), gaffeltänderna. dentes (1. 10 d) och gaffelspetsarna, mu- crones (I. 10 me). Basalstycket är än kortare, än längre än tänderna, vanligen jemnbredt, stundom dock nä- stan triangulärt. Tänderna, två till antalet, sitta fästade i basalstyckets fria ända. De äro hos några slägten inom underfamiljen Templetoniine, nämligen ÖOrchesella, Degeeria, Sira, Templetonia, Lepidocyrtus och några ar- ter af slägtet Isotoma, på bakre sidan försedda med en mängd tvärstrimmor, förorsakade af hudveck, som göra dem utefter hela sin längd böjliga bakåt, en sak som utan tvifvel har stort inflytande vid språnget. Hos dessa former äro gaffelus ändsegment, mucrones, särdeles korta och hafva, såvidt jag vet, aldrig af föregående för- fattare blifvit uppfattade som särskilda segment. De äro dock genom ett tydligt hudveck skilda från sjelfva tänderna. Hos de öfriga Templetoniinerna, d. v. s. hos slägtena Macrotoma och Cyphoderus samt hos vissa ar- ter af slägtet Isotoma, äro ändsegmenten deremot temligen långa och tydliga, så äfven hos Sminthurine och de flesta med gaffel försedda Lipurine. Hos dessa djur är gaffeltändernas undre sida aldrig tvärstrimmad, men hos Macrotoma äro sjelfva gaffeltänderna genom ett mer eller mindre tydligt hudveck afdelade i två delar (IV. 8 d', d?). Måhända är det observationen häraf, som gifvit FRAUENFELD anledning att uppställa slägtet 1) Sitzber. Akad. Wissensch. Wien. B. XXIX. 2) Mém. s. les Podures 1839, enl. ELpitTt, Stett. Ent. Zeit. T. XV. 3) Rech. p. serv. å V'Hist. des Podur, p. 43. SVERIGES PODURIDER. 19 Tritomurus, som just karakteriseras genom sina treledade »gaffeltrådar». Gaffelns ändsegment äro hos Temple- toniine vanligen treuddiga (IX. 6), hos många dock blott tvåuddiga (VI. 20) och hos en art fyrauddiga (IX. 22). Macrotoma har håriga ändsegment, på undre sidan försedda med en rad knölar (IV. 9). Hos fIsotoma crassi- cauda äfvensom hos slägtena Achorutes, Podura och Pseudachorutes äro ändsegmenten bildade ungefär efter samma plan, som Poduridernas öfre klor. De äro nämligen på undre sidan konkava och mer eller mindre till- spetsade. Mest klolika äro de hos Isotoma crassicauda (IX. 18 me, 17 me). Hos Xenylla äro de syllika (XL: 7 me, 12 me) och hos TYriena nästan rudimentära (XII. 8 me). Sminthurine hafva gaffelns ändseg- ment temligen stora och på undre sidan konkava såsom hos Isotoma crassicaudu, men i spetsen afrundade (CSR) Oja Hoppgaffeln bäres, då den är i hvila, horizontelt under abdomen med tänderna riktade framåt. På det att den dock icke vid gåendet skall hindra djuret, är största delen af apparaten insänkt i en på abdomens un- dre sida befintlig ränna. Endast de yttersta spetsarna nå hos vissa slägten framom denna ränna, men ligga då på hvar sin sida af ventraltuben mellan den samma och benens basaldelar, tätt tryckta intill kroppen. Blott hos några arter af JIsotoma samt hos slägtena Achorutes, Xenylla, Triena och Pseudachorutes når gaffeln icke fram till ventraltuben. Gaffeln skulle dock vara svår att bibehålla i sin horizontela ställning endast genom de muskler, som förbinda dess basaldel med bålen, men för den saken är sörjdt genom ett annat, för Poduriderna äfvenledes egendomligt organ, beläget i ofvannämnda abdominalränna mellan gaffelns fästpunkt och ventraltuben. Detta organ (I. 13, VI. 30, X. 5), som jag kallat gaffelhake, hamulus, och som förut af flere författare blifvit beskrifvet, består af en främre och undre uppsvälld och muskulös del, corpus (I. 13 cr), bakom och ofvanpå hvilken be- finna sig tvenne kitincylindrar, rami (I. 13 r), äfvenledes genomborrade af muskler. Dessa äro i utkanterna för- sedda med fere, vanligen 3 eller 4 reguliera inskärningar. Den främre, uppsvällda delen är besatt med ett eller annat styft hår och vanligen kortare än de båda cylindrarna (VI. 30 rm), utom hos Sminthurine, der ett alldeles motsatt förhållande eger rum. Då nu gaffeln icke behöfver användas, böjes den framåt mot gaffelhaken, denna passar då fullkomligt in i vinkeln mellan gaffelbenen, och i de nyssnämnda inskärningarna på gaffelhakens kitin- cylindrar synas motsvarande kitinlameller vid gaffelbenens bas ingripa. Om åter djuret vill göra ett språng, be- frias gaffeln ögonblickligen från haken och svänges med så stor hastighet och styrka bakåt, att hela djuret dervid uppkastas till en stundom rätt betydlig höjd öfver det föremål, på hvars yta det befann sig. Dessa så kallade hopp företagas dock sällan, om ens någonsin, utan att djuret oroas, men då kunna somliga, t.ex. arter af släg- tet Macrotoma, göra en mängd hopp omedelbart efter hvarandra. Då djuret åter når ett fast föremål, återtager gaffeln sin vanliga ställning. Om vissa Poduriders förmåga att omedelbart efter ett sådant språng fästa sig vid en vertikal yta, och om den rol, ventraltuben dervid kan anses spela, har i det föregående blifvit taladt, och återstår nu endast att kasta en blick på, huru olika hoppförmågan visar sig hos de olika grupperna och slägtena. Starkast framträder väl denna förmåga hos Macrotoma, svagast hos slägtena Achorutes, Xenylla, Tricena och Pseudachorutes, ehuru märkvärdigt nog äfven de med nästan rudimentär springgaffel försedda arterna af dessa slägten stundom” visa särdeles stor liflighet och hoppa vid minsta anledning, oaktadt man knappast kan begripa, huru den obetydliga gaffeln ens skall kunna röra djuret från marken. Poduridernas mundelar hafva blifvit ganska utförligt behandlade af flere författare. På ett särdeles för- tjenstfullt sätt hafva dessa delar hos Sminthurimerna blifvit beskrifna och aftecknade af LuBBOocK i hans första uppsats »On the Thysanura», och LABOULBINE har lika noggrant redogjort för samma delar hos ÅAnurida mari- tima. Genom MEINERTS uppsats om Campodee har dock ett nytt uppslag blifvit gifvet för betraktandet af Poduridernas mundelar, i det han, såsom i det föregående är nämndt, visar, att mundelarna hos Japyz äro på samma gång instuckna och bitande, samt tillägger, att beskrifningen af mundelarna hos detta slägte i allt vä- sendtligt gäller för hela ordningen Thysanura, d. v. s. äfven för familjen Poduride. Detta är också så till vida sant, att man åtminstone hos största antalet af Podurider återfinner de flesta af de af MEINERT hos Japyx funna delarne, äfvensom att mekanismen för dessa delars rörelse torde vara ungefärligen den samma hos Podu- riderna som hos Japyr, men afvikelserna äro dock, isynnerhet hos somliga former : särdeles stora. Liksom hos Japyz är munöppningen hos Poduriderna begränsad "af en öfverläpp och en tvådelad under- läpp, och i vinklarna mellan dessa förekommer i allmänhet ett par palper. Här innanför finner man ett par mandibler. ett par maxiller och trenne organ motsvarande hvad MEINERT kallar tunga och bitungor, samt till stöd för allt detta en särdeles konstrik ställning af kitinlister. Förmedels vid detta listverk fästade muskler kunna alla dessa inre mundelar vid användandet mer eller mindre framskjutas. Blott den af MEINERT omtalade »Stöttepladen», som skulle ligga emellan mandiblerna, har jag här icke kunnat återfinna. Deremot anser jag det svagt kitiniserade gomhvalfvet ej böra förbises. Den här följande beskrifningen på dessa delar är gjord efter Macrotoma vulgaris, men torde med några obetydliga detaljförändringar kunna anses gälla för Poduridernas hela grupp, med undantag af slägtena Trimna, Anurida, Pseudachorutes och Anura. Öfverläppen, labrum (IV. 14 1b), är nästan fyrkantig, framåt dock något afsmalnande och försedd med jemförelsevis grofva, symmetriskt ställda borst. Dess främre kant, som synes något utviken, är fint tandad. Den är genom en tydlig led skild från sjelfva munramen, som här utgöres af en starkt kitimiserad, bågformig 20 TYCHO TULLBERG, kant, som på hvardera sidan inåt sjelfva munhålan utlöper i en fast kitinspets. Mellan denna spets och under- läppen iakttager man palpen (IV. 14 p), om hvars inre fästpunkt jag senare skall tala; dess yttre delar arti- culera mot sjelfva munramen. På denna palp finnes ett särdeles stort och starkt borst fästadt på en konisk vårta (IV. 14 ps!), och omkring detta flere mindre, utan vårtor. Såväl vid den öfre som den undre läppens rand viker sig cuticulan inåt och bildar munhålans beklädnad. Afven palpen är naturligtvis på inre sidan beklädd af hud. Underläppen, ladbium (IV. 14 I, är tvådelad genom en långsgående sprimga. Tvärs öfver dess båda halfvor går ett hudveck, som dock är temligen otydligt, och framför detta finnas de på koniska vårtor fästade känselborsten (IV. 14 ps?). Om dessa borst äro fjäderlika eller ej, kan jag ej säga, emedan jag icke kunnat undersöka dem med starkare förstoring på annat sätt än inlagda i en vätska, då fanet på de fjäderlika håren är ytterst svårt att se. Bakom underläppen finnes en genom ett hudveck från hufvudets öfriga hud afskild del (IV. 14 mt), som möjligen svarar mot hakan, mentum, hos några insekter; den är delad midt itu genom en långsgående fåra. Vid slutet af denna fåra börjar den förut omtalade linea ventralis (IV. 14 1v). Under- läppen når, från sidan eller ofvanifrån sedd, något framom öfverläppen, och i den härigenom bildade öppningen, utvidgad derigenom, att öfverläppen upplyftes, är det, som de inre mundelarna efter behag kunna framskjutas. Mandiblerna (IV. 15 mb) bestå af två hufvudpartier, en smalare, fårad spets (IV. 15 am) och ett gröfre basalstycke (IV. 15 bm). Detta är på sin inre sida försedt med en stark tuggskifva, bestående af en rad grofva tänder, belägna på den nedåt vettande kanten, och ofvanom denna en stor mängd ytterst fina, äfven- ledes i rader ordnade tänder. Denna tuggskifva bildar bakåt en spets och afslutas der med några gröfre tänder. Det i hufvudets inre inskjutande stödet för mandiblerna, fulcrum nmandibule (IV. 15 fmb), består af fasta kitinlister, förenade medelst tunna hinnor, som bilda ett inåt öppet rum, i hvilket de mandibeln rörande musklerna till stor del sitta fästade. Inifrån betraktadt visar sig mandibelstödet liksom tuggskifvan (IV. 16) mycket bredare, än då dessa delar ses från öfre eller undre sidan, under det att spetsen deremot, sedd från inre sidan, är mycket smal och starkt uppåtböjd. Till sist torde om mandiblerna böra nämnas, att de äro så ställda, att de fria delarnas inre ytor blifva sinsemellan nästan parallela, under det att kitinställningarna komma att stå snedt bakåt och utåt och dervid blifva nästan parallela med hufvudets sidokonturer. De båda mandiblernas spetsar hafva aldrig ett lika antal tänder, utan den ena har vanligen en mer än den andra, och vid käkarnes sammanförande gripa dessa tänder in mellan hvarandra. De af MEINERT hos Japyz funna »Tapleier», hvilka skulle tjena till stöd för mandiblernas bakre ändar, har jag hos Poduriderna lika litet funnit, som den ofvan omtalade mellan mandiblerna belägna »Stöttepladen». Mandiblernas muskler, likasom mundelarnas muskulatur i öfrigt, måste jag här förbigå. Hos maxillerna (IV. 17 mxd, mxs) har jag funnit en tydligt begränsad flik, lobus (IV. 17 lm, 18), bestående af flere småflikar och uppburen af en stam, stipes (IV. 17 stp). Lobens småflikar äro 1 inre kanten försedda med en rad fina hår. Stammen består af tvenne kitinstycken, förenade genom tunna kitinmembraner. Den yttre af dessa lister fortsättes inåt hufvudet ungefär så långt som mandiblernas kitinställningar, och bildar der det egentliga stödet för maxillen, fulcrum mazille (IV. 17 fmx). Afven den inre smalare listen tyckes fortsättas in i hufvudet bakom munhålan; huru långt, har jag ej kunnat se. Någon yttre maxillarflik af samma beskaffenhet, som den MEINERT funnit hos Campodea och Japyrx, har jag ej kunnat upptäcka hos Poduriderna. Icke heller har jag fuunit någon maxillarpalp, sådan som den han beskrifver hos ofvaunämnda båda djur. Måhända kan den ofvan omtalade i vinkeln mellan öfver- och underläppen sittande palpen (IV. 14 p, 17 p) dock anses som ett slags maxillarpalp, emedan den genom muskler tyckes vara förenad med maxillarstödet, men den är äfven genom en fin kitinsträng fästad vid de lister, som stöda hypopharynxz. MEInNerTt kallar en ungefärligen motsvarande del hos Campodea labialpalp, men den här beskrifna palpen är alls icke ledad mot labium, utan blott mot sjelfva munramen. Munhålan begränsas upptill af gommen, epipharynz (IV. 21), som utgöres af en kitin- membran, försedd med flere tandade upphöjningar. De öfriga i munhålan belägna organen utgöras af ett par mellan mandiblerna och maxillerna framskju- tande skifvor (IV. 17 hs) och en oparig sådan (IV. 17 hi), belägen under maxillerna. Den senare har af MFrinerr blifvit kallad tunga, lingua, och de förra bitungor, paraglosse. Dessa benämningar synas mig dock ej här användbara, åtminstone ej den sista, då de organ, som MEINERT så kallat, väl knappast kunna jemföras med de delar, som hos högre insekter kallas paraglosse och som utgöra en fortsättning af tungan, men icke, såsom här skulle vara fallet, ligga ofvanför och parallelt med densamma. Icke heller torde det namn, LUBBOCK gifvit dem, nämligen andra parets maxiller, vara fullt lämpligt, då enligt den allmänna åsigten underläppen hos insekterna betraktas såsom analog med andra parets maxiller hos lägre arthopoder, och Poduriderna ega en tyd- lig, tvåledad underläpp. Egendomligt vore också, om andra parets maxiller låge ofvanför tungan och åtmin- stone till en del ofvanför det första parets. Deremot synas mig alla tre dessa skifvor såsom en fortsättning af pharynez närmast motsvara hvad SAVvIGNY kallar hypopharyne. Ett stöd för denna åsigt torde äfven erhållas ge- nom att jemföra dessa delar med hypopharynz af en Lithobius, hvilket utgöres af tvenne starka, tandade kitin- skifvor, hvilande på en mjuk ansvällning i nedre delen af munhålan. Skillnaden är dock den, att då dessa kitinskifvor hos Aithobius endast utgöra likasom öfverdraget till denna ansvällning, äro hos Poduriderna såväl SVERIGES PODURIDER. 21 de båda öfre skifvorna som den nedre til! största delen af sin längd fria. För min del finner jag det dock antagligare, att dessa delar genom en omvikning af munhålans hud framåt blifvit fria, än att de öfre skifvorna skulle motsvara paraglosse hos högre insekter eller vara andra parets maxiller, då den undre skifvan skulle ut- göra tungan. Jag har på grund häraf ansett lämpligast att åtminstone tills vidare kalla dessa trenne delar med ett gemensamt namn /ypopharyne, och för att skilja de båda öfre skifvorna från den undre, vill jag kalla dem lamine hypopharyngis superiores och den undre lamina hypopharyngis inferior. Dessa skifvors form synes bäst af de bifogade figurerna. Den inre kanten af de öfre skifvorna är tem- ligen högt uppstående och utefter bakre delen af densamma löper en rad tänder (IV. 19), af hvilka de främre äro temligen grofva och starka, de bakre särdeles fina. Ungefär der de fina tänderna börja (IV. 17", 19"), äro de öfre skifvorna fästade vid den undre, och ungefär vid samma punkt börja deras bakre delar att böja sig uppåt mot gommen, med hvilkens hud de ofvanför pharynx (IV. 17 ph) sammanhänga. Jag kan ej med full säkerhet säga, om de öfre skifvorna stödas af några särskilda kitinlister; om så är, torde dessa vara af jemförelsevis obetydlig utsträckning. Den undre hypopharynxskifvan (IV. 20), som har en tunglik form och framtill är fint tandad, stödes af tvenne starka kitinstammar (IV. 17 fhi), som bakåt synas delade, hvardera i tvenne grenar. Förmedels ett särskildt ledstycke, fulcrum articulare (IV. 17 fa), ledar den yttre af dessa gre- nar mot maxillarstödet (IV. 17 fmx). Om vi nu, innan vi gå vidare, kasta en blick på de här ofvan beskrifna mundelarnas läge i förhållande till hvarandra, finna vi dem anordnade på följande sätt. Munhålan begränsas ofvan och framtill af öfverläppen (IV. 22 1b), den öfver densamma invikna huden bildar munhålans öfre del eller epipharynz (IV. 22 ep). Detta sammanhänger baktill med de båda öfre hypopharynxskifvorna (IV. 22 hs). Mellan dessa och epipharyna bildas en temligen stor hålighet, som upptages af mandiblerna, och i den bakersta delen af denna hålighet öppnar sig pharynz (IV. 22 ph). Nedanför de öfre hypopharynxskifvorna befinner sig den undre (IV. 22 hi), och mellan denna och de öfre skifvorna passa maxillerna in och täckas, ehuru blott till en del, af de öfre skifvorna (IV. 17 mxd). Nederst träffa vi underläppen (IV. 22 I) och denna är genom ett djupt hudveck skild från den undre hypopharynxskifvan. På sidorna af munhålan utanför maxillerna befinna sig de båda palperna. Den öfver alla i munhålan liggande delar sig sträckande cuticulan ömsas jemte den öfriga huden och blir vid den samma fastsittande. Hvad som utgör matrir till denna cuticula kan jag ej med säkerhet säga; måhända afskiljes den från den cellulösa massa, hvilken uppfyller såväl mandibler, maxiller och hypopharynx- skifvor som äfven läppar och palper samt dessutom omger hela munhålan. Detta lager visar sig vid färgning med guldklorid eller pikrokarmin innehålla en stor mängd tydliga kärnor, men några egentliga cellmembraner har jag ej kunnat upptäcka. Den här lemnade beskrifningen af mundelarne hos Macrotoma vulgaris kan, såsom förut blifvit sagdt, anses gälla för största delen af familjen Poduride. Endast de fyra lägst stående slägtena visa några betydli- gare afvikelser. Likväl kunna äfven hos dem de flesta af de delar igenkännas, hvilka blifvit beskrifna hos Macrotoma, ehuru här, som det synes, mera danade för sugning. Om en jemförande granskning af de inre mundelarne hos Triena mirabilis (XII. 10) anställes, synes det, att mandiblerna (XII. 10 mb) här alldeles förlorat det tvärstrimmiga basalstycket, och att maxillerna (XII. 10 mx) antagit en särdeles spetsig, för stic- kande mera afsedd form. Hela kitinställningen är betydligt förenklad. Blott hypopharynx (XII. 10 hp) bibe- håller ännu någorlunda den typiska formen. En nästan alldeles likartad byggnad af de inre mundelarne har LABOULBENR uppvisat hos Anurida maritima, och sjelf har jag funnit en sådan hos Anurida granaria. Hvad de yttre mundelarna hos Triena och Anurida beträffar, så afvika dessa obetydligt från samma delar hos de högre Poduriderna utom i anseende till storleken, i det hela munöppningen här är betydligt för- minskad. Hos slägtena Pseudachorutes och Anura (XII. 23) finna vi slutligen en kitinställning af samma form som hos de båda föregående slägtena, men de deraf stödda delarne äro ännu mera reducerade. Mandiblerna (XII. 23 mb), som dock ega tydliga tänder, äro särdeles spetsiga och endast stödda af ytterst fina kitinsträngar. Maxillerna (XII. 23 mx) hafva en nästan borstlik form, och hypopharyng (XII. 23 hp) är ovalt tillspetsadt. De yttre mundelarne af samma djur (XII. 22) utmärka sig äfvenledes genom sin tillspetsade form och bilda i sitt normala läge en framåt öppen kon. De äro dock icke sinsemellan sammanväxta, utan man kan här som på öfriga Podurider urskilja såväl öfverläppen (XII. 22 1b), som underläppen (XII. 22 1) skilda från hvar- andra. Bakom den sistnämnda synes äfven hakan (XII. 22 mt). Några palper har jag icke kunnat upptäcka, men då dessa, om de finnas, här måste vara ytterst små, är det mycket möjligt, att jag förbisett dem. I den bakre och öfre delen af munhålan öppnar sig, som ofvan är sagdt, digestionskanalen. Denna be- står hos Poduriderna såsom hos öfriga insekter af tre hufvudafdelningar, strupen, oesophagus (I. 19 oe), ma- gen, ventriculus (I. 19 vu), och tarmen, fintestinum (I. 19 in), men dessa delar äro här vida enklare konstru- erade och visa sällan spår till underafdelningar. Hos Sminthurus fuscus har digestionskanalen följande form och byggnad. Strupen (I. 20) är smal och nästan alldeles jemntjock samt böjer sig i en båge uppåt och bakåt till hufvudets bakkant, hvarifrån den åter stupar nedåt mot ventrikeln. Man urskiljer här åtminstone tre lager, näm- ligen ett yttre muskellager, bildadt af tätt invid hvarandra ställda tvärgående muskler. Dessa äro starkast på främre delen af strupen och sammanhänga der med trenne vinkelrätt mot strupens yta ställda rader af muskeltrådar, af 22 TYCHO! TU LLBERG, hvilka rader två äro riktade uppåt och utåt (I. 20 ms), och den tredje nedåt (I. 20 mi). Innanför detta muskellager finnes naturligtvis en tunica propria, ehuru jag ej lyckats skilja den från muskellagret, och innanför denna åter träffar man ett epithellager innehållande talrika cellkärnor (I. 20 nc), hvilka jag dock endast genom färgnin8 med pikrokarmin lyckats få se. Detta lager är på sin inre sida beklädt af en strukturlös tunica intima (=ocuticula), som utgör en fortsättning af munhålans hud (I. 20 ti). Strupen slutas bakåt med en i magsäcken inskjutande tapp, hvilken antagligen tjenar att hindra den sväljda födan att åter upptränga i strupen. Digestionskanalens andra afdelning, magsäcken, är hos Sminthurus fuscus af en aflång och nästan jemn- tjock form samt något bågböjd (I. 19 vn). Den synes till hela sin längd motsvara chylusmagen hos högre in- sekter, alldenstund den icke inuti är försedd med någon särskild cuticula. Men den är deremot till hela sin längd beklädd med ett epithel, hvars celler utan färgning föga tydligt framträda, och hvilka jag endast genom användande af saltpetersyrad silfveroxid fått se fullt tydligt begränsade (Tab. V. fig. 4 föreställer ett dylikt epithel ur magsäcken af Macrotoma flavescens). Utanför detta epithel ligger en tydlig, men structurlös tunica propria, omgifven af ett muskellager, som dock, långtifrån att, såsom på strupen, bekläda hela membranen, här bildar ett särdeles regelbundet rutformigt nätverk (I. 21) öfver densamma genom korsning af dels tvärgående (I. 21 ft), dels långsgående (I. 21 fl) muskeltrådar. Magsäcken begränsas bakåt af en uppsvälld muskulös ring, med hvilken tarmen (I. 22) kan anses börja. Denna är alltid kortare än magsäcken, och hos Sminthurus fuscus särdeles tillplattad och från sidan sedd s-formigt böjd (I. 24). Bredast är den bakre delen, och då musklerna här äfven äro af en något olika beskaffenhet (I. 22 sm?), skulle man väl, om man så vill, hos Sminthurine kunna skilja mellan en främre och en bakre tarmdel, hvilken senare då skulle motsvara rectwm. Tarmens muskellager består af breda, transversela muskler, liggande tätt intill hvarandra, såsom på oesophagus. Musklerna på den främre delen (I. 22 sm!) äro bredare och ej så tydligt tvärstrimmiga som de på den bakre, plattare delen af tarmen (I. 22 sm?). På tarmen saknas helt och hållet de för magsäcken utmärkande långsgående musklerna. Vid de vigglikt hoptryckta sidokanterna af den bakre tarmdelen fäster sig en rad fina muskelwådar (I. 22 ml), som åter med sin andra ända äro fästade vid en yttre rad. På tarmen har jag fullt tydligt sett en från muskel- lagret skild tunica propria, som begränsar det innanför liggande cellulösa lagret. Denna tunica propria bildar sex långsgående veck (I. 23 ptp). Härigenom kommer det innanför denna membran liggande cell-lagret att bilda lika många inåt tarmens lumen vända åsar, hvardera innehållande tvenne rader cellkärnor (I. 23 ne). Dessa åsar begränsas inåt af en tydlig tunica intima, som mellan dem bildar lika många veck (I. 23 pti). Vecken af tunica propria synas ganska tydligt genom muskellagret (I. 22 ptp); mindre tydligt deremot kan man genom detta se vecken af tunica intima (I. 22 pti). Analöppningen (I. 14 a), hvilken, såsom ofvan blifvit nämndt, alltid är belägen på sista abdominalsegmentet, bildas af tre valvler, af hvilka den öfversta (I. 14 vs) är vågrät, och de båda andra med denna bilda en nästan liksidig triangel. Digestionskanalen hos Zempletoniine (V. 11) och de flesta Lipurine (X. 14) är af samma byggnad som hos Sminthurus, utom att den är något mera långsträckt och tarmen nästan cylindrisk. Hos några individer af Orchesella cineta och spectabilis har jag funnit sistnämnda del omvriden till en slynga. Högst afvikande med afseende på tarmkanalens byggnad är Anura muscorum (XII. 24). Här är nämligen magsäcken (XII. 24 vn) försedd med en mängd åt sidorna utskjutande flikar och eger, så vidt jag kunnat se, ingen muskelbeläggning. På tarmen deremot har jag sett ett muskellager likt det, som förekommer hos öfriga former. Salivkörtlarna (V. 3), som jag noggrannast undersökt hos Macrotoma flavescens, äro af en högst egen- domlig beskaffenhet och alldeles olika samma körtlar hos öfriga arthropoder. De äro två till antalet och hafva sin plats i hufvudets undre hälft, bakom och under maxillerna. Den bakom maxillerna belägna delen är ungefär lika tjock som bred, den främre åter betydligt tunnare. De bestå af en lång, i organets bakre del i mångfaldiga slyngor hoprullad kanal, inuti beklädd med ett epithel, hvilket dock icke visar sig utan användande af reagentier; bäst har jag sett cellkärnorna deri efter djurets färgning med guldklorid. Dessa kärnor äro störst och tydligast i den yttersta och bredaste delen af kanalen, som synes utgöra organets begynnelsepunkt; åtmin- stone har jag ej kunnat följa kanalen längre åt detta håll. På midten af den inåt hufvudet vända sidan af or- ganet utträder, der vindningarna äro som tätast, utföringsgången temligen smal, men äfven den med tyd- ligt epithel. Den har varit särdeles svår att utdissekera, och detta har först lyckats mig efter härdning med osmiumsyra. Denna utförimgsgång går rakt till munhålan, der den öppnar sig, som jag tror, i det veck, som bildas mellan hyphopharynz och nedre läppen. Organet är för öfrigt fästadt vid mundelarnas kitinställning. Dylika, om också till sin form något afvikande salivkörtlar har jag funnit såväl hos Sminthurus fuscus som Achorutes murorum, således inom alla tre underfamiljerna. Utom salivkörtlarna har jag ej kunnat finna några körtelartade bihang till digestionskanalen hos Poduriderna, åtminstone inga, som tydligen utmynna deri. Hvad N1COLET och ÖLFERS mena med de Malpighiska kärl, som de omtala, och den senare äfven lär hafva afritat 1), kan jag icke förstå. Jag har icke oaktadt det största bemödande sett ens någon antydning till desamma, och der- uti står jag ej ensam, då icke heller LuBBocK och LABOULBENE hafva träffat dylika hos de arter, de undersökt. Deremot har jag hos alla grupper af Poduridernas familj funnit ett slags kanalsystem, hvilket äfven LUBBOCK !) Jag har ej sett figurerna till hans afhandling. SVERIGES PODURIDER. 23 observerat och kallar »the fatty tissue». 1) Det har sina starkaste stammar på sidorna af tarmkanalen, till hvil- ken det på vissa ställen mycket tätt ansluter sig, utan att dock, såvidt jag kunnat se, någonstädes inmynna deri. Detta kanalsystem (XI. 24) eger sjelfständiga väggar, och kanalerna innehålla massor af rundade korn (I. 25), som vid påfallande ljus äro Kvia vid senomfallsnde dunkelt bruna. Dessa korn (I. 27), som till sitt utseende äro fullkomligt lika de af LEYDIG inuti fettkropparna och Malpighiska kärlen hos åtskilliga insekter funna »Harnconcrementen», innehålla äfven, enligt ef Professor ÅA. ALMÉN utförd undersökning, till största delen urin- syrade salter. Hela detta kärlsystem synes således vara ett slags afsöndringsorgan närmast motsvarande fett- kropparna och de Malpighiska kärlen hos de högre msekterna. "Till sin yttre form tyckes det också närma sig de greniga Malpighiska kärlen hos vissa Acarider, men skiljer sig från dessa derigenom, att det, såsom nyss sa- des, saknar utförsgångar. Jag har utpreparerat och afbildat detta organ hos Lipura armata (XI. 24). I sin främre ända bildar det en fullständig ring (XI. 24 poe, 25 poe) dräkring oesophagus och ligger så tätt slutet intill dess väggar, att det knappast kan genom dissektion från dem skiljas 2. Derifrån sträcker det sig i två stora hufvudstammar bakåt (XI. 24 pl, 25 pl), hvilka löpa en på hvardera sidan af magsäcken och utskjuta vid bålens midt hvar- sin gren, hvilken längre bakåt åter förenar sig med hufvudstammen. Åfven med den bakersta delen af mag- säcken äro urinkanalerna så nära förbundna, att de blott med största svårighet kunna lösgöras från den sa na Hos Templetoniine och Sminthurine har organet ungefär samma hufvudsträckning, men tyckes i synnerhet hos den senare gruppen vara vida mer förgrenadt. Väggatna i detta kärisystem bestå af en yttre strukturlös tunica propria och ett innanför densamma liggande cellulöst lager. Som dessa organ i allmänhet äro särdeles bräckliga, har det varit förenadt med ganska stora svårigheter att studera deras histologiska byggnad. Genom att ungefär !/, timme härda det djur, som man ämnar undersöka, i osmiumsyra, blifva dock dessa organ så pass starka, att man utan allt för stor möda kan uppdissekera temligen stora stycken deraf, och om man sedan färgar dessa 1 pikrokarmin, framträda hos Sminthurine och Templetoniine tydliga kärnor i det ofvan omtalade cellulösa lagret; men cellmembranerna har jag på detta sätt ej lyckats få se. Deremot har jag en gång på ett i en blandning af sprit och glycerin uppdissekeradt färskt exemplar af Sminthurus fuscus utan användande af färgningsvätska sett fullständiga celler i urinkanalernas väggar (I. 26). Hos Lipura åter kan man efter använ- dandet af osmiumsyra och pikrokarmin icke upptäcka några fullt klara cellkärnor i ofvannämda kärls väggar (XI. 25 psr). De visa der endast en rödkornig massa, 1i hvilken ligger imbäddad en mängd ganska stora strukturlösa genomskinliga kroppar (XI. 25 cp, 26 cp), hvilka ej färgas röda i pikrokarmin. Urinrörens väggar äro hos Lipura ganska Jocke, under det att deras lumina äro små och endast der och hvar fyllda med samlingar af urinkonkrement CE 24 ac, 25 ac); hos Templetoniine äro dessa kanaler deremot nästan öfverallt fyllda med dylika konkrement. Väggarna äro här jemförelsevis tunna. De största lumina förekomma dock hos Sminthurine, och de i dem hopade Fösdkonkd sraenter (I. 25 ac), bidraga hos dessa djur understundom icke obetydligt till sjelfva teckningen, i det de der och hvar synas igenom huden såsom hvita fläckar och strim- mor. Af denna beskaffenhet: äro de ljusa fläckarna på sidorna af Papirius flavosignatus. Äfven hos djur af de båda andra underfamiljerna genomlyser dessa kanalers innehåll huden. Så är t. ex. fallet med Lipura-arterna, hos hvilka man vid betraktandet af ett lefvande djur under mikroskopet ser en mängd fläckar af renare hvithet än de andra delarna. Vid dissektion finner man dessa fläckar vara bildade endast af innehållet i urinkärlen. Hvad blodomloppet beträffar, har jag ej, i likhet med NIcoLET, kunnat studera detsamma på lefvande djur, emedan hudens pigment gjort det för mig omöjligt att se blodkropparnas rörelse. Jag kan således ingen- ting säga om de båda starka blodströmmar, som han trott sig varseblifva, en på hvardera sidan af bålen ?). Genom flissektioner deremot har jag lyckats finna ett tydligt ryggkärl hos alla grupper. Jag har dock hvarken förmedels silfver- eller karmin-färgning deruti lyckats upptäcka något endothel, ej heller har jag i detta kärls väggar funnit någon muskulatur, om ej den mängd streck, som synas å detsamma, äro fina muskeltrådar. Det sträcker sig från kroppens bakre ända framåt åtminstone till basen af oesophagus, der det tyckes tränga sig emellan den af urinkanalerna bildade oesophagealringen och sjelfva oesophagus (XI. 25 ad). Dess vidare förlopp har jag ej kunnat följa. Ej mindre utförligt, än han beskrifvit cirkulationen, har NIicorLEt äfven omtalat tracheerna hos Por duriderna; detta, som det tyckes, dock alldeles oriktigt. Han säger sig nämligen hos dessa djur hafva funnit 8 stigmata, alla belägna på abdomen, och innanför dem tvenne starka, utefter bålens sidor löpande trachestammar, försedda med ett slags egendomliga respirationssäckar. Ifrån dessa trachestammar skulle en mängd finare tracheer utgå till kroppens särskilda delar ?). Hvad slägtet Sminthurus beträffar, har dock LuB- BocK redan i den första af sina uppsatser?) visat, att denna NIcoLEts åsigt är oriktig. LuBBOcK har näm- !) Notes on the Thys. P. I. p. 441. 2?) Det synes, som om det vore denna del af urinkanalerna, som OLFERS ansett för salivkörtel. Jemför: OLFERS, Annot. ad Anat. Podur. p. 15, och LuBBocK, Notes on the Thys. P. IV. p. 286. ”) Rech. p. serv. å V'Hist. des Podur. p. 49. fjribid: pc. 30, 4. 3) Notes on the Thys. P. I p. 441 24 TYCHO TULLBERG, ligen hos detta slägte funnit blott tvenne stigmata och dessa belägna på undre sidan af hufvudet. Hos Papi- rius har han ej funnit spår af tracheer. OÖOLFERS, som gjort sina observationer på Sminthurus oblongus, Tomo- cerus plumbeus och ÖOrchesella fastuosa, säger sig der hafva funnit två stigmata, belägna i nedre delen af thorax bakom första benparets bas !). Häremot nfon LuBBOCK i sin senaste uppsats ?), att han vid förnyade undersök- ningar af Sminthurus funnit stigmata på hufvudet, samt att han hos Tomocerus plwmbeus, äfvensom hos Acho- rutes, Lepidocyrtus, Isotoma och Lipura alldeles icke funnit några tracheer. Med afseende på detta ämne ytt- rar MEINERT i sin ofta citerade uppsats öfver Campodew ?): »Hos Thysanurernes anden Familie (Podura) er det hidtil ikke lykkedes at paavise noget Spiracel, men efter mine egne Undersögelser indskrenker Tracheesystemet sig for de fleste Podurers Vedkommende til en aaben Rende, som findes langs Midten af Undersiden af Brystet og Hovedet; og naar der, som hos nogle större Smynthurer, findes et virkeligt Tracheesystem, udmunder dette i Forenden af den aabne Rende paa Undersiden af Hovedet». För min del har jag såsom LuBBocKk och MEINERT iakttagit tracheer endast hos slägtet Sminthurus, samt i likhet med dessa författare funnit, att de utmynna ge- nom två stigmata på nedre och bakre delen af hufvudet, vid gränsen till det första thoracalsegmentet (II. 14). Från hvart och ett af dessa stigmata utgår, så vidt jag kunnat se, fyra gröfre trachestammar, hvilka dock, sär- deles de båda främre, snart upplösa sig i en mängd grenar (1). 15). Jag har likväl icke kunnat finna, att dessa tracheer stå 1 något sammanhang med den af MEISERT omtalade, under hufvudet och thorax löpande rän- nan, hvilken torde vara identisk med den af mig i det föregående omtalade ventrallinien linea ventralis. Denna ränna anser han, såsom af ofvan anförda citat synes, hos de flesta Podurider vara det enda andedrägtsorganet. Nervsystemet, som NICoLet undersökt hos Sminthurus signatus, är sannolikt af honom alldeles oriktigt beskrifvet. Jag har visserligen ej haft tillfälle att undersöka samma art, som han, men det är föga troligt, att en art och just den, han påträffat, skulle vara så afvikande från hela gruppen i öfrigt. Han har nämligen fun- nit blott tre bukganglier, och ett hjernganglion, som upptog största delen af bufvudet. Jag har deremot hos alla Podurider, jag undersökt, funnit fem på buksidan belägna ganglier, af hvilka dock de två sista äro samman- smälta, och ett öke svalgganglion, visserligen ganska stort i förhållande till de första bukganglierna, men långt ifrån intagande största delen at hufvudet. Bland Templetoniine har jag noggrannast undersökt nervsystemet hos Orchesella spectabilis (VIII 3) och funnit ganglierna alldeles så anordnade, som LuBBocK ?) funnit dem hos Tomocerus (Macrotoma). Det öfre svalggangliet (VIII. 3 goe!, 4 goet, 5 goe!) utsänder framåt tvenne starka nervstammar (VIII. 3 na, 4 na, 5 na) SN antennerna och tilltager bakåt i bredd samt utlöper nära bakkanten i de ytterst tjocka ögonnerverna (VIII. 3 no, 4 no, 5 no). Nedåt är detta ganglion genom tvenne temligen breda kommissurer förenadt med det undre SNalssan slet (VIII. 4 goe?, 5. goe?), som till sin form är ovalt och beläget 1 hufvudet, strax bakom munhålan och under strupen. Det sammanhänger bakåt genom tvenne äfven breda, men temligen långsträckta kommissurer med det första thorakalgangliet (VIII. 4 gt!, 3 gt), som i sin ordning är förenadt med det andra (VIII. 3 gt?) och detta åter med det tredje (VIIL 3 gt?) genom kommissurer, som bakåt tilltaga i bredd, så att de bakersta äro bredast. Från hvart och ett af thorakalgang- lierna utgå två nervpar, af hvilka det bakersta, som är starkast, nedgår till det mot gangliet svarande benparet, och det främre snart upplöser sig i en mängd finare trådar. De tre kommissurer, som förena de undre gang- lierna med hvarandra, utsända äfvenledes hvar sitt nervpar. Från bakre randen af det sista thorakalgangliet ut- går abdominalgangliet (VII. 3 ga). Det är nästan jemnbredt och betydligt smalare än thorakalgang- liet samt till hela sim bredd förenadt med detta. Från detsamma utlöpa 4 nervpar samt en udda nerv. Två af nervparen (VIII. 3 n!, n?), äro fästade på den främsta delen af gangliet, de båda andra (VIIL 3 n?, n?) i bakre kanten. Af dessa är det bakersta (VIII 3 n?) särdeles bredt och starkt samt deladt i flere grenar, af hvilka åtminstone några gå till generationsorganen; deremot är den i kroppens medellinie utlöpande udda nerven ganska smal. Denna går till generationsorganens utföringsgång. Gangliekedjan hos Sminthurus fuscus är relativt bredare och kortare än hos Orchesella, men för öfrigt af nästan alldeles samma form. Hos Achorutes murorum är nervsystemet (X. 16) något mera afvikande från det hos Orchesella beskrifna. Den största olikheten visar abdominalgangliet, som hos Achorutes småningom af- smalnar bakåt, tills det utlöper 1 en särdeles bred nervstam, hvilken motsvarar den udda nerven hos Orchesella och likasom den går till generationsorganens utföringsgångar. De fyra nervparen, som utgå från sidorna af detta ganglion äro deremot mycket smalare än hos Orchesella, och de båda bakre betydligt aflägsnade från hvarandra. I histologiskt afseende består nervsystemet af celler och trådar samt en dem omslutande membran. Denna membran, som på det periferiska nervsystemet innehåller tydliga cellkärnor (XI. 27, 28, 29 ne), hvilka dock först framträda genom färgning med pikrokarmin, visar åtminstone på undre sidan af bukganglierna en särdeles egendomlig beskaffenhet. Jag har nämligen, efter att 1 ljust jodserum hafva utdissekerat ganglie- kedjan hos en Macrotoma flavescens, lyckats färga densamma med silfverlösning, och dervid på den undre sidan fått se ett lager af platta oregelbundna celler (V. 5); på öfre sidan SSR Har jag ej kunnat iakttaga något 2) Annot. ad Anat. Podur. p. 11. ?) Notes on the Thys. 126 IV. p. 287. 3) Naturhk. Tidsskr: SR. 3 Bi p. ll 4) Notes on the Thys. P. IV. p. 288. SVERIGES PODURIDER. 25 dylikt. Hvad betydelse denna membran har, torde icke vara lätt att säga. Att det icke är en serös hinna, torde dock vara klart, emedan den i detta fall väl äfven skulle anträffas på andra i djurets inre belägna organ. Jag har ej kunnat lossa densamma från nerv- -väfnaden. Äfven en annan högst egendomlig membran hr jag fun- nit hos vissa Templetoniiner, tydligast hos Orchesella spectabilis. Ungefär vid nidfen af abdominalgangliets undre sida utgår nämligen i nästan vinkelrät riktning en membran (VIII. 6), som sammanhänger ned tu- bens muskler och med de stora och egendomliga i den samma förekommande cellerna, om hvilka i det före- gående är taladt. Hos dessa celler, om hvilkas betydelse jag ej har någon kännedom, har jag iakttagit, att de vid tubens utskjutande förlängas (VIII 7) och deremot vid dess indragande förkortas (VIII. 6), alldeles såsom de muskeltrådar, vid hvilka de äro fästade. Hos den ofvannämnda membranen har jag hitintills ej lyckats upptäcka någon struktur, men undersökningarna af densamma äro till följd af dess bräcklighet särdeles svåra. Då tubens blåsor vid djurets död äro imdragna, är denna hinna lagd i en mängd veck, men utsträckt, om de äro utskjutna. Hvad de finare nervernas förlopp och ändningssätt beträffar, har jag obetydligt kunnat studera dessa saker, då jag oaktadt alla försök ej funnit något ämne, som färgar nerverna hos dessa djur på annat sätt än musklerna. Angående musklernas morfologi har jag ej gjort några detaljerade undersökningar, utom hvad beträffar di- gestionskanalens och tubens muskler, hvilka i sammanhang med dessa organs öfriga delar äro i det föregående beskrifna. Hvad musklernas histologiska beskaffenhet åter angår, torde alla muskler utan undantag hos Po- duriderna vara tvärstrimmiga. Under sarcolemet är den kontraktila substansen åtminstone i hufvudets muskler omgifven af en kornig massa, som på preparat behandladt med guldklorid särdeles tydligt framträder (V. 6). Efter långvarig färgning med pikrokarmin visar sig deremot på musklerna en mängd små cellkärnor, dels ställda i rader (II. 19 ne), dels spridda öfver muskelns hela yta (VII. 17 mnc). Poduridernas generationsorgan äro ganska enkla och i hög grad afvikande från öfriga insekters, och så- som vanligt hos lågt stående djur, visa de hanliga och honliga till sin yttre form stor öfverensstämmelse med hvar- andra. Enklast äro dessa organ bildade hos Lipurine, mest komplicerade hos Sminthurine. De äro alltid bel/gna i undre delen af abdomen strax under magsäcken, omslutande åtminstone i fullt utveckladt tillstånd sidorna af densamma, och sträcka sig ända från bakkanten af thorax till vecket mellan sista och näst sista abdominalseg- mentet, der de utmynna strax framom analöppningen. De honliga generationsorganen bestå hos Sminthurus fuscus (II. 10, 11, 12), och detta torde gälla för alla Sminthuriner, af tvenne enkla, säcklika äggstockar (II. 11 os, od), som bakåt förena sig (II. 11 ov) och utmynna utan någon egentlig ovidukt i en bred vagina (II. 11 vg), samt äro i normalt läge nästan s-formigt böjda, 1 det de sträcka sig först bakåt och nedåt (II. 11 pr, 12 pr), så framåt och uppåt (II. 11 ppr, 12 ppr) och derpå bakåt till det ställe, der de förena sig. De omslutas helt och hållet af en structurlös tunica propria och innehålla i outveckladt tillstånd (II. 10) en mängd likformiga celler, hvilka antagligen äro såsom ett epithel utbredda - öfver den inre ytan af nyssnämnda membran. Hos något mer utvecklade exemplar förekomma bland dessa celler tydliga äggämnen, hvilka 1 allmänhet synas nästan samtidigt utveckla sig öfver hela äggstocken (II. 11 0). Ett eller annat kan dock vara tidigare än de öfriga. Vid äggämnenas starkare tillväxt reduceras de ofvannämnda cellernas antal, till dess endast några få (II. 13 co) ligga qvar i mellanrummen mellan äggämnena (II. 13 0). Dessa celler torde kunna anses motsvara, hvad LEYDiIG kallar groddeeller (»Keimzellen»). Der- emot har jag ej funnit något skalafsöndrande epithel rundtomkring äggämnena. Det ser således ut, som om det epithel, hvilket LEvYDIG funnit 1 äggrören hos högre insekter samtidigt med groddeellerna och omklädande äggämnena, här alldeles skulle saknas. Några finare afdelningar af äggrören, motsvarande dem, som LEYDIG beskrifver såsom de egentliga äggstockarna hos flere insekter, och som der sammanhänga med 1 ryggkärlet. har jag ej sett spår till. Deremot "fästas äggstockarna, som det tyckes, vid buksidans hud förmedelst fina muskeltrådar. Utom dessa har jag ej upptäckt några andra muskler på sjelfva äggstockarna, hvarför jag måste antaga, att dessa sakna ett egentligt muskellager. Deremot finnas på vagina åtskilliga muskeltrådar. Denna del, som äfven eger en tunica propria och innanför den ett epithel, bibehåller detta epithel oförändradt vid äggstockarnas mog- nande. Den är hos yngre exemplar jemförelsevis lång och smal (II. 10 vg), men tilltager i bredd allt efter som äggstockarna utvecklas (II. 11 vg). Vid vaginas mynning finnas på undre sidan ett par säcklika, nästan halfklotformiga bihang (IT. 11 oa), bestående äfven de af en tunica propria och ett epithel, innanför hvilket är belägen en mörkbrun massa, hvars egenskaper jag ej undersökt. Antagligen fungera dessa organ såsom ett slags körtlar. LuBBOcK, som äfven beskrifver generationsorganen hos Sminthurus fuscus (S. buskii LBK.), torde ha af- ritat vagina allt för lång och smal samt har icke återgifvit äggstockarnas böjning. Icke heller öfverensstämmer hans redogörelse för äggens utveckling med min erfarenhet. Den yttre generationsöppningen, som, enligt hvad ofvan blifvit nämndt, befinner sig mellan det sista och näst sista abdominalsegmentet strax framom analöppningen, utgöres af en på en papill (I. 16 pg) belägen tvär- springa (I. 16 vl, 17 vl). OLFERS har antagit, att Poduridernas generationsöppning är belägen ofvanför anus !). !) Annot. ad Anat. Podur. p. 17. K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 10. = ek bo [P TYCHO TULLBERG, Macrotoma rufescens, som torde kunna tjena till typ för Templetoniince, öfverensstämmer med afseende på de honliga generationsorganens histologiska byggnad fullkomligt med föregående art, men formen af dessa organ är betydligt afvikande. De båda äggstockarna (V. 12 ov) äro nämligen här skilda ända fram till vagina (V. 12 vg), samt bestå hvar och en af två hufvudlober, en alldeles rak och nästan cylindrisk (V. 12 li), belägen under magsäcken nära djurets medellinie, och en mera tillplattad, i många flikar utlöpande sidolob (V. 12 1e), som blott på ett ställe sammanhänger med den förra, samt sträcker sig utefter magsäckens sida. Den slutar framåt med tvenne spetsar, en undre och en öfre (V. 13), som isynnerhet hos outvecklade exemplar äro sär- - deles tydliga (V. 14). I hvar och en af dessa lober utveckla sig nu, på samma sätt som hos Sminthurus, en mängd ägg, hvilka lika litet här som hos nämnda djur ligga ordnade 1 några bestämda rader. Nära vaginas mynning finnas äfven här ett par körtelartade biorgan, liknande dem hos Sminthurus, men utan något mörkt inne- håll. Vulva utgöres af en transversel springa, belägen på en konisk upphöjning. Inom Lipurinernas grupp har jag undersökt de honliga generationsorganen hos Achorutes murorum (X. 17, 18), och äro äfven dessa till sin byggnad öfverensstämmande med samma organ hos de båda föregående grupperna, men till formen nästan ännu enklare. Aggstockarna bestå här af raka, enkla eller föga flikiga säckar (X. 17 ov, 18 ov), samt äro skilda utefter hela sin längd och öppna sig bakåt i en helt kort vagina (X. 17 vg, 18 vg), äfvenledes försedd med körtelartade biorgan af samma utseende som hos Macrotoma. Vulva är bil- dad i likhet med de båda föregående formernas. De hanliga generationsorganen bestå hos Sminthurus fuscus (II. 1, 2) af testes (II. 1 ts, 2 ts) med tydligt afsatta sädesledare, vasa deferentia (II. 1 vd), och sädesgång, ductus ejaculatorius (II. 1 de). Testes likna till sin yttre form 1 hög grad äggstockarna hos samma djur. De bestå af en smalare del, pars tenuis testis, hvilken motsvarar de fria delarna af äggstocken, och en bredare, nästan triangulär del, pars lata testis (II. 2 plit), motsvarande äggstockarnas bakre med hvarandra sammansmälta delar, pars communis ovariorum. Testes äro dock utefter hela sin längd fria och utmynna hvar för sig genom de ofvannämnda sädesledarna. De främre smalare delarna af testes, äro böjda ungefär såsom äggstockarnas motsvarande delar, i det de först gå bakåt och nedåt (II. 2 ptr) och derefter framåt och uppåt (II. 2 ptp), hvarpå de åter böja sig tillbaka och öfvergå 1 de bredare triangulära delarna. Sädesledarne öppna sig efter ett kort förlopp i en oval eller snarare päronformig sädesgång (II. 1 de). Såväl testes som sädesledarna och sädesgången synas i likhet med de hon- liga generationsorganen ytterst vara omslutna af en strukturlös tunica propria, innanför hvilken finnes ett epi- thel, som åtminstone på testes vid färgning med pikrokarmin eller silfverlösning framträder särdeles vackert och tydligt, isynnerhet på dessa organs bakre uppsvällda delar (II, 7). Innanför detta epithel eller måhända uti detsamma utveckla sig i de främre delarna af testes spermatozoerna. Dessa utgöras af ett mer eller mindre rundadt hufvud, innehållande en starkt ljusbrytande kärna och försedt med en temligen lång och ytterst fin tråd (II. 9). Några spermatozoer med en ansvällning på tråden, liknande de af LuBBocK tecknade, har jag al- drig funnit. k Som ofvan är antydt torde den egentliga härden för spermatozoernas uppkomst vara de främre delarne af testes. Vid sin första böjning innehålla dessa organ hos fullvuxna djur tydliga spermatozoer, som här ligga med trådarna parallela och bilda stora knippen, än nästan raka och då transversella, än, i mindre utvecklad form, böjda, nästan hoprullade. I den nedersta, triangulära delen af testes äro dessa knippen fullkomligt upplösta. Det är endast efter ett långvarigt sökande, som jag lyckats få reda på spermatozoerna hos Sminthuri- skor. Först genom att uppdissekera djuren i ljust jodserum har det varit mig möjligt att med full säkerhet se spermatozoer. Dock har jag aldrig funnit dem röra sig. Utom spermatozoerna finnas i testes hos Smintlu- rus fuscus äfven ett slags temligen stora rundade eller ovala kroppar (II. 8), hvilka inuti visa en kristallinisk struktur. De äro antagligen fettkulor. LUuBBOCK, som äfven omtalar dessa kroppar, jemför dem med dylika hos Oniscus. De mindre, kantiga kropparna, som LUBBocK derjemte funnit, har jag ej sett till. Icke heller har jag kunnat upptäcka de glandulära bihang, som nyssnämnde författare sett i de båda bakre kanterna af den triangulära ansvällningen af testes !). På sädesledarna fortsätter sig, som ofvan är anfördt, tunica propria och epithellagret från testes, men innanför detta finnes här äfven en fast, kitinös, fint tvärstrimmig tunica intima (II. 3 ti). Dessa tre lager torde äfven återfinnas i ductus ejaculatorius, ehuru epithelet här är svårt att iakttaga, emedan tunica intima är temligen ogenomskinlig, och en stor del af sädesgångens yttre yta betäckes af tvenne stora körtlar. Tunica in- tima är här, som i sädesledarna, fint tvärstrimmig och bär på sin inåt vända yta en mängd fina, inåt och nedåt riktade hår (II. 3 pti), hvilka isynnerhet i organets nedre del sitta tätt intill hvarandra (IL. 6 pti), men alldeles saknas på dess framåt vända sida (II. 5 pa). Här finnes i stället en egendomlig bildning (II. 3 md, 4 md, 5 md), som till sin öfre del synes bestå af två tunna skifvor, så ställda, att de i ett transverselt genom- snitt genom ductus visa sig såsom de båda lika sidorna i en likbent triangel, ställd på tunica propria såsom bas och med spetsen vänd inåt (II. 5 md). Detta organ afdelar således sädesgångens kavitet i tvenne delar, som !) LuBBocK: Notes on the Thys. P. I. p. 445. [I ES SVERIGES PODURIDER. 27 dock upptill synas fritt kommunicera med hvarandra, och från sidan sedt (II. 4 md) upptager det ungefär hälften af denna kavitet. Nedåt afsmalnar detta organ betydligt och utgår nära sädesgångens nedre ända ur dess tunica intima (II. 4 mpf). Det visar i genomsnitt efter detta sitt utträde en nästan elliptisk form (I6' mpf). Hvad detta organ egentligen är, har jag haft svårt att afgöra. Det visar likasom tunica intima ett slags tvärstrimmig teckning; men antagligen består det dock ej af kitin. Det är mjukare och tjockare än nyss- nämnda tunica och försedd med gröfre och oregelbundnare tvärstrimmor. Dessutom färgas det gult i pikrokar- min, under det tunica intima förblir ofärgad, samt visar, betraktadt vid polariseradt ljus, samma fenomen som tvärstrimmiga muskler. Jag anser det för den skull antagligt, att det helt enkelt är en tvärstrimmig muskel, som med sin nedre ända är fästad vid djurets hud och gör någon tjenst vid sjelfva kopulationen. Det egen- domligaste är dock, att den till sin nedre del är ihålig. Jag har åtminstone ej kunnat finna annat, än att ett genomsnitt af sädesgången strax efter nyssnämnda muskels utträde ur tunica intima (II. 6) visar tvenne hål, ett uppfyldt med hår, bildadt af tunica och ett bildadt af sjelfva muskeln. Då det likväl är svårt att just vid denna punkt få ett tillräckligt tunnt tvärsnitt, kan det senare hålet möjligen vara en synvilla, ehuru jag knap- past tror, att så är förhållandet. På hvardera sidan om sädesgången befinner sig, såsom ofvan är sagdt, en körtelartad bildning, (II. 3 oa), sammansatt af temligen stora, oregelbundna celler. Någon särskild utförings- gång till dessa körtlar har jag ej kunnat finna. Hos Macrotma rufescens äro testes (V. 15 ts, 16 ts) till sin form fullkomligt lika äggstockarna, men sädes- gången (V. 16 de) är betydligt afvikaude från vagina. Den är särdeles smal och nästan cylindrisk samt torde, i likhet med hvad fallet är hos Sminthurus fuscus, bestå af tre lager, nämligen tunica propria, epithel och tunica intima, ehuru jag ej har sett något af dessa lager nog tydligt för att med säkerhet kunna afteckna det samma. Likasom hos Sminthurus är den äfven försedd med körtelartade bihang (V. 15 oa, 16 oa), dock med den skilnad, att dessa här äro särdeles stora och nästan fullständigt omsluta sjelfva sädesgången, så att denna blott vid sin nedre del kan ses utan att lösprepareras. Dessa körtlar, som jag särskildt afritat hos Macrotoma vulgaris (IV. 23 oa), äro sammansatta af mycket stora, inåt tillspetsade, oregelbundna celler (IV. 24), som efter djurets behandling med osmiumsyra eller en längre tids macerering 1 svag sprit med lätthet kunna skiljas från hvarandra. Icke heller hos Macrotoma har jag kunnat se några utföringsgångar för dessa körtlar. Sädesledare saknas. Sjelfva testes bestå af en tunica propria och ett cell-lager, om också mindre tydligt än hos Sminthurus fuscus, och innehållet utgöres af spermatozoer, hvilka torde vara i det närmaste lika dem hos nyssnämnda art, ehuru ännu mindre. Dessutom finnas här äfven fettartade kulor, liknande dem hos Sminthurus. Testes hos Achorutes murorum (X. 20 ts) likna till örnen äggstocken hos samma art, och till byggnaden testes hos Macrotoma. Sädesgången är här i proportion betydligt kortare, men för öfrigt försedd med körtlar (X. 20 oa!) af samma beskaffenhet som de nyss hos Macrotoma omtalade; men dessutom har jag hos Achorutes funnit fyra andra körtelartade bihang vid sädesgångens mynning (X. 20 oa?), hvilka, så vidt jag sett, ej hafva någon motsvarighet hos Sminthurus och Macrotoma. Dessa organs byggnad har jag dock ej haft tillfälle att närmare undersöka. Egendomligt är, att ehuru Poduriderna med lätthet kunna under en längre tid underhållas i rum och derunder äfven fortplanta sig, dock icke mer än tvenne personer funnit dem i parning, nämligen KOoLENATI och OLFERS, och ännu egendomligare är det sätt, hvarpå den senare funnit denna parning tillgå. Han påstår näm- ligen, att han sett Sminthurus aquaticus BoURL. para sig på det sätt, att hanen, som skulle vara betydligt min- dre, med sina antenner omfattat honans antenner, så att han med sin rygg kom att ligga mot hennes och så kringfördes fyra eller fem dagar. På så tydligt och klart uttalade fakta har man naturligtvis ej rätt att tvifla, då man sjelf icke har andra direkta fakta att sätta emot, men nog måste det medgifvas, att denna berättelse låter minst sagdt besynnerlig. Först och främst borde, om parningen fortgår fyra eller fem dagar, väl någon annan än OLFERS hafva råkat på ett par djur under denna förrättning, och för det andra är det mig alldeles omöj- ligt att begripa, huru hanen skall kunna hålla sig qvar på honan endast genom att med sina antenner omfatta hennes, då båda hafva alldeles kullriga ryggar. Icke heller kan jag tänka mig, huru hanens generationsöppning skall i ett sådant läge kunna beröra honans, hvilket likväl torde vara nödvändigt. Jag måste dock lemna ett närmare utredande af denna sak åt framtida observationer. KOLENATI nämner ingenting om, huru parningen försiggår. Hvad beträffar könens inbördes storlek, torde det väl oftast vara fallet, att honorna äro något större än hanarne, ehuru jag ingalunda funnit en sådan skilnad i storleken som ÖnFERS tyckes antaga. Icke heller har jag i könens utseende i öfrigt kunnat finna någon olikhet dem emellan. Endast hos Orchesella spectabilis har jag funnit det egendomliga förhållandet, att af alla de individer, på hvilka jag undersökt könet, de mörka varit hanar och de ljusa honor. Jag anser mig dock ej hafva undersökt tillräckligt många djur för att deraf kunna draga någon allmän regel, att honorna hos denna art skulle till färgen vara olika hanarne. Redan i min första uppsats om Lipurine har jag indelat Poduridernas familj i tre underfamiljer, Smin- thurine, Templetoniine och Lipurine, hvilka närmast svara mot NIcoLEts 1847 uppställda afdelningar »les Smynthurelles, les Podurelles och les Lipurelles». Jag måste dock förändra namnet »les Podurelles», på samma gång jag ur den grupp, det tillhörde, utbröt slägtena Achorutes och Podura, af hvilket senare denna underfamilj just 28 TYGHO TU DEBERG, hade sitt namn, och jag valde att uppkalla den efter det af LuBBocK uppställda slägtet Templetonia, emedan jag vid denna tid ansåg detta såsom det mest typiska för sagda grupp. Jag har sedan funnit, att slägtet De- geeria kanske bättre representerade densamma, men jag anser dock ej skilnaden vara så stor, att det för den orsakens skull är nödvändigt att förkasta det en gång gifna namnet Templetoniine. Jag kommer således att äfven i detta arbete indela Familjen Poduride i underfamiljerna Sminthurine, Temple- tonniine och Lipurine. LuBBocK har, som i det föregående nämndt är, indelat sina Collembola i fem familjer, nämligen Smynthuride, Papiriide, Poduride, Lipuride och Anuride. Af dessa svara de två första mot min underfamilj Sminthurine, och jag har ej ansett mig blott på grund af tracheernas frånvaro hos slägtet Papirius kunna afskilja detta såsom en egen grupp, då hela detta slägtes organisation i öfrigt är fullkomligt öfverens- stämmande med slägtet Sminthurus. LUBBOCKS familj Poduride omfattar hela min underfamilj Templetonine äfvensom slägtena Podura och Achorutes af min underfamilj Lipurine. Då likväl dessa båda slägten genom det väl utvecklade första thoracalsegmentet, den klumpiga kroppsformen, den korta ventraltuben, den tydligt granu- lerade huden och hoppgaffelns plats på det fjerde abdominalsegmentet betydligt afvika från den för Templetoniine typiska formen, men deremot närma sig Lipurine, har jag ansett det naturligast att hänföra dem till den se- nare gruppen, med hvars öfriga former de dessutom genom slägtena Tricena, Xenylla och Pseudachorutes äro på det närmaste förbundna. Icke heller har jag kunnat följa LuBBOCK vid uppställandet af slägtet Anura såsom typ för en egen grupp, då Tricena och Anurida med afseende på mundelarnas beskaffenhet förete en tydlig öfvergång mellan detta slägte och de med tuggande mundelar försedda Poduriderna, och Pseudachorutes, som är försedd med en springgaffel alldeles lik den hos Achorutes förekommande, likväl äger en sugmun organiserad fullkomligt på samma sätt som hos Anura. Då jag 1 det föregående redogjort för de väsendtligaste skiljaktigheterna i byggnaden af de särskilda organen hos de olika underfamiljerna äfvensom hos enskilda arter, då de erbjudit någon form af större intresse, anser jag mig i det följande endast böra upptaga sådana egendomligheter, som äro af betydelse vid karakteriserandet at de särskilda arterna och grupperna. Dessutom kommer jag äfven på ett och annat ställe att beröra sådana mindre formskilnader, som, ehuru ej för närvarande nödvändiga för nyssnämnda ändamål och af allt för ringa vigt för att upptagas i den allmänna öfversigten af familjen i sin helhet, jag dock ansett framdeles kunna blifva af nå- gon nytta vid en utvidgad artkännedom. För öfrigt får jag i detta afseende hänvisa till figurerna, hvilka jag äfven 1 detaljer, som ej 1 texten stå omnämnda, sökt göra så naturtrogna som möjligt. På dessa har jag i allmänhet återgifvit de större hårens antal, plats och storlek. Detta har dock understundom varit omöjligt, till exempel på helfigurer af vissa Templetoniine; icke heller har jag ansett det nödvändigt på dessa figurer, som endast äro afsedda att visa djurets habitus. Subfam. 1. Sminthurine. Truncus subglobosus, segmentis 5, quorum primum abdominale maximum est. Caput verticale. Antenne articulis 4 vel 8, geniculate. Örgana postantennalia nulla. Ocelli 16; 8 in utroque latere capitis. Instrumenta cibaria mordentia. Pedes biunngui- culati. Tubus ventralis longus, vesicis cylindratis. Furcula in primo segmento abdo- minis inserta. Cutis pilis pinnatis, numquam squamis instructa. Till denna underfamilj höra tre slägten, Sminthurus LATR., Papirius LBK och Dicyrtoma Bourr. Af dessa har jag i Sverige endast funnit de båda förstnämnda. Det senare åter, som karakteriseras af de åtta- ledade antennerna och ett par stora ryggtuberkler, har jag här förgäfves sökt. Då detta slägte, som är upp- stäldt af BourzLet och för öfrigt endast anträffats af NICOLET, Lucas och WANKEL, af dessa författare blifvit särdeles ofullständigt beskrifvet, har det varit mig omöjligt att i den här ofvan lemnade diagnosen på underfam. Sminthurine fästa vidare afseende vid detsamma, än att jag anfört det antal leder, som enligt uppgift före- kommer i antennerna hos dit hörande arter. Om klornas, ventraltubens, hoppgafrfelns och ögonens beskaffenhet hos detta slägte känner jag ingenting. Till sin kroppsform skall det vara något mera långsträckt än Sminthu- rus och Papirius. Hvad dessa sistnämnda båda slägten åter beträffar, skiljas de lätt från alla öfriga mig be- kanta former af Poduriderna genom sin uppsvällda och rundade abdomen, hvilken blott består af två tydliga segment, af hvilka det första är vida större och mer utveckladt än det sista. Jag har i min senaste uppsats, Fört. öfver Sv. Podur., bestämt abdominalsegmenten hos Sminthurine till tre, i det jag antog det hudveck, som bildas på djurets undre sida af gaffelleden, såsom gränsen mellan tvenne segment, men har senare funnit natur- ligare, att, då detta veck alldeles försvinner mot djurets öfre sida, tänka mig, det alla abdominalsegmenten med undantag af det sista hos dessa djur sammansmält. Den undre klon torde, såsom 1 det föregående är nämndt, hos Sminthurine alltid vara beklädd af en tunn hinna, som nedåt utlöper i en spets, men då denna spets ofta är ytterst svår att upptäcka, har jag icke ansett det lämpligt att upptaga den i ofvanstående diagnos. SVERIGES PODURIDER. 29 Gen. 1. Sminthurus LATR. Syn. 1743. Podura DE GEER, in Vet.-Akad:s Handl. Vol. IV. p. 296. 1804. Smynthurus LATREILLE, Hist. Nat. T. VIII. p. 79 Antenne quadriarticulate; articulus quartus sepissime omnium longissimus, num- quam tertio brevior. In dorso nulle magne papille. Hos alla af detta slägte förut kända arter är den yttersta antennleden nästan lika lång som de tre föregående tillsamman, men för någon tid sedan fann jag en art, som hade de tre yttre antennlederna nästan lika långa. Jag har dock icke på blott denna grund velat uppställa densamma som typ för ett eget slägte. Några ryggpapiller af samma storlek som hos Papirius finnas icke hos Sminthurus, men deremot finnes hos denna en rad mindre sådana, hvar och en försedd med ett rakt utstående känselhår. Utom dessa hår finnas hos åtskilliga arter (III. 1), i synnerhet på det stora abdominalsegmentet, en mängd styfva borst, hvilka gifva djuret ett ganska egendomligt utseende; hos andra åter förekomma endast små och korta hår (III. 21). Jag har på grund af denna olikhet, som jag ansett vara en af de mest i ögonen fallande, indelat slägtet i tvenne afdel- ningar: Setosi och Pilosi. Å. SETOSI. OS fuscus! (LINND. (I: 1=27; 1T;1—15). Syn. 1743. Podura fusca, globosa, nitida, antennis longis articulis plurimis. DE GEER, Vet.-Akad:s Hand > VOL IVi p. 296: 1758. Podura fusca LINNE, Syst. Nat. Ed. X. Tom. I. p. 608. 1762. Podura fusco-nigra; abdomine globoso signaturis ferrugineis. GEOFFROY, Hist. abr. d. Ins. NET pA 607. 1767. Podura atra LINNÉ, Syst. Nat. Ed. XII. T. I. 2. p. 1019. 1781. Podura atra SCHRANK, Enum. Insect. Austr. p. 495. 1781. Podura atra J. C. FABRICIUS, Spec. Ins. T. I. p. 381. 1804. Smynthurus fuscus LATREILLE, Hist. Nat. T. VIII. p. 82. 1838. Smynthurus fuscus BURMEISTER, Handb. d. Entom. T. II. 2. p. 451. 1844. Smynthurus ater GERVAIS, in WALCKENAER, Ins. apt. T. IIL p. 403. 1862. Smynthurus Buskii LuBBocK, Notes on the Thys. P. I. p. 431. 1871. Sminthurus fuscus TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 144. Luteo-fuscus, signaturis nigricantibus, undique nitidus. Antenne&e paullo longiores gquam caput. Unguiculus superior vaginatus. Long. 2 millim. Denna art utmärker sig isynnerhet genom sin glänsande hud och sin mörka färg, som fullkomligt be- rättigar den till namnet fuscus. Den består af en blandning af brungult och svart, och det är svårt att säga, hvilkendera färgen skall anses rådande. Jag har dock funnit den ljusare i allmänhet öfvervägande. ehuru den ofta är svår att se till följd af de långa håren och den reflex, som uppkommer, då stark dager faller på den glänsande huden. Bäst synes den gulbruna färgen på bakre delen af abdomen, der den bildar en v-formig fläck med spetsen bakåt (I. 1) S. fuscus har på abdomen fyra par känselhår (I. 3 ss, 4 ss), af hvilka 3 sitta på hvardera sidan om ryggens medellinie, och tvenne vid basen af det bakre abdominalsegmentet, allesamman på värtlika upphöjningar. Antennerna äro föga längre än hufvudet (I. 5), och den yttersta leden är ej fullt så lång som de tre inre. Ocellerna bilda ungefär en halfcirkel med en ocell i midten. Af klorna är den öfre försedd med en särdeles stor tunica pellucida, större och tydligare än hos någon annan art (I. 8 tps), och den undres ombhölje (I. 8 tpi) slutar i en särdeles tydlig spets. Sjelfva klon utlöper i ett nästan rakt borst (I. 8 ai). På undre sidan af gaffeltänderna finnas trenne stora borst. Gaffelns ändsegment äro här, som vanligt hos Sminthurine, tydligt skålformiga (I. 12 me), men hos denna art tandade blott på ena sidan och nästan jemn- breda. Gaffelhakens främre del (I. 13 cr) är mycket högre än den bakre (I. 13 r). Vid analöppningen finnas de tvenne förutnämnda egendomliga, nästan sabelformiga hudbihangen. Denna art beskrefs först af DE GEER i Vetenskaps-Akad. Handl., upptogs sedan af LINNE redan i Fn. Sv. Ed. I. och fick af honom i Syst. Nat. Ed. X namnet Podura fusca, hvilket namn han dock i tolfte upp- lagan af samma arbete ändrade af för mig okänd anledning till Podura atra, under det att det djur, som han förut kallat Podura atra, nu blef kalladt Podura polypoda. Arten, som af LATREILLE hänfördes till hans nya slägte Smynthurus, kallades sedermera omvexlande fuscus och ater. LuBBOcK har efter all sannolikhet beskrifvit denna art under namn af Smynthurus Buskii. Förekommer på högre växter och bland mossa i lunder och barrskogar. Allmän i Uppland, Södermanland, Wermland, Ostergötland, Skåne och på Gotland. 30 TYCHO TULLBERG, 2. S. viridis (LINN.) ELBE. (II. 16—20, III. 1—4). Syn. 1736. Pulex viridis plantarum LINNE, Act. Lit. p. 133. 1746. Podura viridis subglobosa LINNÉ, Fn. Sv. Ed. I. p. 342. 1758. Podura viridis LInnE, Syst. Nat. Ed. X. T. I. p.- 608. 1762. Podura viridis, oculis nigris, capite flavescente, antennis in medio fractis. GROFFROY, Elist. abr. ds Tp 1804. Smynthurus viridis LATRBEILLE, Hist. Nat. T. VIII p. 82. 1835. Smynthurus viridis TEMPLETON, Thys. Hib. p. 97. 1867. Smynthurus viridis LuBBocCcK, Notes on the Thys. P. III. p. 296. 1871. Sminthurus viridis (forma principalis) TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 144. Luteo-viridis, signaturis fusco-viridibus. Unguiculus superior vaginatus. Pilus clavatus in tibia nullus. Long. 135—2 millim. Färgen är hos den här beskrifna formen af S. viridis öfvervägande grön, på de ljusare ställena mer dragande i gult, på de mörkare mera i gråbrunt. Ofvan analöppningen finnes en svart, men ganska liten fläck. Antennerna betydligt längre än hos föregående art. Deras yttersta led violett. Den öfre klon försedd med ett omhölje, som jag dock fått se fullt tydligt först efter preparatets kokning i utspädd glycerin !); den undre är utdragen i en lång spets, som är krökt framåt (III. 3). Klubblika känselhår vid tibians nedre del saknas. Förekommer på gräsrika ställen. Funnen i trakten af Uppsala. Af denna art har jag utom hufvudformen funnit 2 varieteter, hvilka vid närmare undersökning måhända visa sig som sjelfständiga arter. Jag kan dock ej för närvarande säga, om färgen är fullt konstant, och har ej funnit någon med de särskilda färgerna förbunden formolikhet. Var. a. einereo-viridis. Syn. 1841. Smynthurus viridis Nicoret, Rech. p. serv. å I'Hist. d. Podur. p. 82. Cinereo-viridis, signaturis paullo obscurioribus. Macula nigra supra anum nulla. Förekommer såsom föregående. Funnen i Skåne. Var. B. nigro-maculatus. (TTT. 5). Flavus; latera abdominis signaturis rubris ornata. Macula nigra supra anum. Förekommer såsom föregående. Funnen på Gotland och i Skåne. 3. S. flaviceps: TurrB. (LI: 6) 7). Syn. 1871. Sminthurus flaviceps TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 145. Atro-rufus, capite flavo, pedibus partibusque basalibus antennarum pallidis. Un- guiculus superior vaginatus. Tibie pilo singulo clavato instructe. Long. 1 millim. Antennernas yttersta led tydligt annnlerad (III. 6). Det på tibian förekommande känselhåret är försedt med en ytterst liten ansvällning 1 spetsen och ensamt (III. 7). Funnen en gång bland gräs i Skåne. 4. SS. novem-lineatus TuLrrB. (III. 8—11). Syn. 1871. Sminthurus novem-lineatus TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 145. Pallide-flavus; abdomen novem lineis longitudinalibus, quarum due badie, cetere nigr& sunt, caput tribus badis, duabus nigris ornatum. Unguiculus superior nudus. Tibie pilis 2—3 clavatis instructe. Long. 13 millim. Af de mörka linierna på abdomen är den medlersta svart och når blott från dess främre rand till mid- ten. Det närmaste paret är brunt och sträcker sig öfver hela abdomen; det derpå följande, som åter är svart, når liksom den förstnämnda linien blott till abdomens midt, men från dess bakre ända räknadt. Fjerde och femte paren äro svarta och nå öfver hela abdomen. Det sistnämnda synes ej från ryggsidan. På hufvudet är den medlersta linien brun, de båda följande svarta, och de yttersta åter bruna. Antennernas yttersta leder äro hos denna art tydligt annulerade, ehuru ej så skarpt som hos de båda föregående, och violetta. Tibierna äro 1) Då jag skref Fört. öfver Sv. Podur., hade jag ej försökt detta behandlingssätt och kände således icke, att den större klon hos denna art verkligen eger ett hölje. SVERIGES PODURIDER. 31 på de båda främre fotparen försedda med 3 tydliga klubblika hår, af hvilka ett är böjdt nedåt (III. 10). På det bakersta benparets tibier finnas blott tvenne dylika. De undre klorna äro utdragna i en särdeles lång och krökt spets, som nästan alldeles berör den öfre klons spets. Gaffeltänderna äro försedda med tvenne rader styfva, utstående hår och ändsegmenten nästan skedlika (III. 9). Förekommer på Carices i träsk och kärr. Funnen på Gotland. B. Prost. 5. S. bilineatus Bourr. (III. 12). Syn. 1842 !) Smynthurus bilineatus BourtErt, Mém. s. les Podurelles, p. 58 (sec. GERVAIS in WALCKE- NAER, Ins. apt. T. III. p. 404). 1867. Smynthurus Bourletii LuBBocK, Notes on the Thys. P. III. p. 297. 1871. Sminthurus bilineatus TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 146. Flavus; abdomen duabus lineis longitudinalibus fuscis ornatum. Mucrones fur- cule non acuminati. Unguiculus superior nudus. Tibixe pilis 2—3 clavatis instruct2e. Long. 1 millim. Antennernas form och färg samt de klubblika håren på tibierna såsom hos föregående art. Gaffelns ändsegment, ehuru ej fullt så breda, äro dock hufvudsakligen af samma form som hos denna. LuBBocK anför vis- serligen om sin S. Bourletii, att de klubblika håren på tibian äro otydliga, under det att den af mig här be- skrifna arten har särdeles tydliga sådana, med då jag ej funnit någon annan olikhet mellan dessa båda arter, har jag ej tvekat identifiera dem. Då likväl mina exemplar bättre öfverensstämma med BOoURLETS beskrifning öfver S. bilineatus än med GERVAIS' öfver S. Bourletii, har jag ansett lämpligare att för arten upptaga den för- res benämning. Förekommer bland gräs 1 lunder. Funnen sparsamt på Gotland. 6. S. pruinosus TurrB. (III. 13, 14). Syn. 1871. Sminthurus pruinosus TULLBERG, Fört. öfver. Sv. Podur. p. 145. Supra flavo-viridis, violaceis vel rubro-violaceis signaturis ornatus, infra lividus, undique pruinosus. Unguiculus superior nudus. Tibixe pilis 2—3 instructe. Mucrones furcule non acuminati. Long. 1 millim Kroppsformen utmärkt genom tre transversela inskärningar på främre delen af abdomen, hvaraf den si- sta är särdeles stark. Grundfärgen gulgrön, tecknad med mörkare fläckar, som på den främre delen af kroppen äro rödvioletta, på den . bakre mera blåaktiga. Stundom äro dock dessa fläckar så utbredda, att man snarare skulle vilja antaga, att grundfärgen vore violett med gulgrön teckning. Alltid finnes ett gult longitudinelt band på öfre sidan af abdomen utefter kroppens medellinie samt tvenne transversela dylika i rät vinkel med detta löpande efter de tvenne tvärvalkar, som bildas mellan de ofvannämnda inskärningarna. Ogontuberkler gul- gröna, undre kroppsdelar blågröna, der och hvar med dragning åt violett. Antenner, ben och gaffeltänder röd- violetta. Hela djuret betäckt af en blå, något i grönt dragande pruina. Antennernas form, tibiernas klubblika hår, gaffelns ändsegment som hos föregående. Förekommer bland kort gräs på högländta ängar. Allmän på Gotland. Vr RÄS ir einetus » Notes! onitherbbhysstBa VÅR 284; Mesonotum prominens. Segmentum abdominale tertium fere duplo longius quam quartum. Antenne saltem dimidia corporis parte longiores, quadriarticulate; articulus tertius et quartus perspicue annulati, tertius omnium longissimus. Ocelli 12; 6 in ut- roque latere capitis. Tibie biarticulate. Mucrones long). Cutis squamosa. Jag har inom detta slägte ej funnit mer än en art, som jag med någorlunda säkerhet kunnat identifiera med föregående författares, hufvudsakligen derför att dessa, med undantag af LuBBocK, aldrig i sina beskrifnin- gar upptaga klornas och gaffelns beskaffenhet, då likväl nästan endast från dessa organ säkra art-karakterer kunna hemtas. Hvad åter LuBBOoCKS arter beträffar, äro de visserligen tillräckligt noga bestämda, men ingen af hans beskrifningar passar in på de af mig funna djuren. Arterna af detta slägte ega alla blygrå mer eller mindre skiftande fjäll. Dessa affalla lätt och blotta då grundfärgen, som lemnar goda karakterer för flere arter. Hufvudet är fästadt något under det framskjutande andra thoracalsegmentet. Antennernas yttersta led felslår ofta. På tibians nedre del (IV. 6 tb?), som är ganska tydligt skild från den öfre, finnes alltid ett stort känselhår (IV. 6 pe). Gaffeltänderna äro äfvenledes afdelade i tvenne delar genom ett hudveck (IV. 8), som dock stun- dom är ytterst svårt att se. Gaffeltänderna jemte ändsegmenten äro betydligt längre än basalstycket; på ändseg- menten finnas, utom de tre klorna i spetsen, på undre sidan en rad mindre taggar (IV. 9). Fjällen (IV. 11) äro tecknade med parallela långsstrimmor. Klubblika hår förekomma isynnerhet i det andra thoracalsegmentets framkant, men äro ej särdeles talrika. 21. M. vulgaris TurrB. (IV. 1—24). Syn. 1871. Macrotoma vulgaris TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 149. Antenn&e corpore non longiores. Spin& dentium simplices 12—16. Unguiculus superior dentibus 4—6 armatus, inferior muticus, lanceolatus. Long. 4 millim. Grundfärgen grå. Förekommer under trästycken, tegelstenar och dylikt vid gårdar. Allmän i Uppland, Vermland, Östergötland, Vestergötland, Småland, Skåne och på Gotland. 22. M. flavescens TuLrrB. (V. 1—6). Syn. 1871. Macrotoma flavescens TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 149. Antenn&e corpore non longiores. Spine dentium simplices 7—8, intima magna. Unguiculus superior dentibus 2 instructus, inferior lanceolatus. Long. 4 millim. ') LuBBOCK har i sin sista uppsats utbytt det förut af honom för detta slägte använda namnet Macrotoma Bourt. mot Choreutes. Detta namn är af BURMEISTER gifvet åt en underafdelning af hans slägte Podura (se BURMEISTER Handb. d. Entom. p. 449), men då de af honom angifna karaktererna för denna underafdelning endast äro följande: »Fähler länger als Kopf und Brust- kasten zusammengenommen und das lezte Glied nicht verdickt, vielmehr feiner und zugespitzt. Fässe 2-gliedrig», har jag ej ansett mig kunna identifiera Choreutes med Macrotoma, sådant detta slägte af LuBBocK i hans föregående uppsatser blifvit be- gränsadt. BURMEISTER har för öfrigt under namnet Choreutes utom två verkliga Macrotome beskrifvit åtminstone två arter af slägtet Orchesella och en Degeeria. Något senare i ofvan citerade afhandling använder LUBBOCK om samma slägte namnet Tomocernus. SVERIGES PODURIDER. Si Antennerna sällan fullständiga, enär den sista leden ofta saknas!). Vid räknandet af taggarna på gaffel- tänderna bör man se till, att man ej såsom tagg räknar ett stort spetsigt fjäll, som hos denna och följande art sitter fästadt 1 närheten af den innersta taggen och vid hastigt påseende lätt tages för en sådan (V. 1). Den undre klon är försedd med en ytterst fin tand. Grundfärgen grågul eller rent gul. Förekommer bland mossa i barrskog. . Allmän i Wermland, Uppland, Ostergötland, Skåne och på Gotland; äfven funnen i Vestergötland, Små- land, Angermanland och Jemtland. 23. M. plumbea (LINN)”) (V. 7—16). Syn. 1746. Podura teres plumbea LinsE, Fu. Sv. Ed. I. p. 342. N:o 1175. 1758. » plumbea LINNE, Syst. Nat. Ed. X. 1. p. 609. IT ” » LInsÉ, Fn. Sv. Ed. II. p. 473. 1871. Macrotoma rufescens TvVLLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 149. Antenn&e corpore multo longiores. Spine dentimm simplices 7—8, intima parva. Unguiculus superior pedum posteriorum duobus, anticorum tribus dentibus instructus, inferior acumine setiformi. Long. 4 millim. Antennernas sista led oftast utvecklad. Den undre klon försedd med en ytterst fin tand. Särdeles långa hår i synnerhet på det femte abdominalsegmentet. Grundfärg rödgrå. Förekommer mest i skogar och lunder bland mossa och affallna löf, men äfven på ängar. Talrik om hösten under svampar i barrskog. Allmän i Uppland, Södermanland, Skåne och på Gotland; äfven funnen i Vestergötland och Småland. 241 Mi tridentifera n. Sp. (V. 17, 18). Antenn&e corpore non longiores. Spin& dentium trifide 10—11; unguiculus su- perior dentibus 5—6 armatus, inferior latus. Long. 4 millim. Jag har aldrig sett detta djur lefvande, och kan således ej med säkerhet säga, hurudan grundfärgen är, då djuret lefver. Att döma af spritlaggda exemplar synes den dock vara i det närmaste såsom hos M. vulgaris. Funnen i Södermanland af A. SEGERDAHL, 1 Uppland af E. BJÖRKMAN och i Östergötland af H. STOLPE. Gen. IV. Cyphoderus (Nic.) Syn. 1783. Podura O. FABRICIUS, in Danske Vidensk. Selsk. Skr. D. II. p. 303 (ad partem). 1841. Cyphodeirus Nicoret, Rech. p. serv. å I'Hist. des Podur. p. 63 (ad partem). 1844. Lepidocyrtus GERVAIS in WALCKENAER, Ins. apt. T. III. p. 409 (ad partem). 1871. Cyphoderus TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 150. Mesonotum prominens. Segmentum quartum abdominis triplo vel quadruplo longius quam tertium. Antenne dimidia corporis parte breviores, quadriarticulate. Dentes fur- cul&e non triplo longiores quam mucrones. OCutis squamosa. Hufvudet fästadt ungefär som hos föregående. Antennernas tredje led ytterst liten, nästan kulformig. Tibierna ej tydligt tvåledade; borstet på deras nedre del ej klubblikt, utan i spetsen endast krökt. Gaffeltän- derna tillsammans med ändsegmenten kortare än basalstycket. På det stora abdominalsegmentet har jag en- dast kunnat se två par känselborst. För öfrigt finnas hos den enda hittills kända arten af detta slägte endast få och spridda hår. Fjällen såsom hos följande slägte, utom de tvenne vid gaffeltändernas spetsar (VI. 18 sqa, 19). sin Notes on the Thys. P. IV. p. 283 har LuBBocK lemnat en särdeles intressant framställning om, huru afbrutna antenner repro- uceras. ?) Det Linneanska namnet plumbea är af LuBBocK användt för en annan art af detta slägte, funnen i England. Då likväl denna art ej anträffats i Sverige, och under det af LInnÉ i Syst. Nat. Ed. X gifoa namnet finnes en hänvisning till Fn. Sv. N:o 1175, som visar, att detta namn af honom ursprungligen gafs åt en svensk art, anser jag, att det också numera måste för en svensk art an- vändas. Och jag har ansett lämpligast att gifva LINNÉs namn åt ofvanstående art, då den dels är en af de allmännaste, dels förekommer just på sådana lokaler, som LINNÉ i Fauna Svecica anger för sin Podura plumbea. 38 FX/OCEONUTKBERG, 25. 0164 albinuss Nios K(YEHI2—21): Syn. 1783. »Crystalpoduren» O. FABRICIUS, in Danske Vidensk.Selsk. Skr. D. II. p. 303. 1841. Cyphodeirus albinos Nicoret, Rech. p. serv. å I'Hist. des Podur. p. 67. 1844. Lepidocyrtus albinos GERVAIS in WALCKENAER, Ins. apt. T. III. p. 412. 1867. Lepidocyrtus albinos LuBBocK, Notes on the Thys. P. III. p. 301. 1871. Cyphoderus albinus TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 150. Undique albus. Oecelli nulli. Unguiculus superior uno dente magno armatus Long. 1 millim. | Färgen helt hvit. O. FaABRICIUS, som först fullkomligt tydligt beskrifvit denna art, fann den i Norge under stenar tillsam- mans med röda myran. Han anser det möjligt, att den af MÖLLER i Zool. dan. prodr. beskrifna Podura crystallina är samma art; men då han af den korta diagnos. MULLER der lemnat, lika litet som jag kan i detta afseende yttra något med säkerhet, har jag ansett lämpligast att behålla det af NICOLErT gifna namnet.- å I Fört. öfver Sv. Podur. har jag (p. 150) yttrat en förmodan, att Pod. fimetaria LINNE Syst. Nat. Ed. X möjligen kunde vara identisk med C. albinus, men har sedan öfvergifvit denna åsigt. Jag har i likhet med FaABRICIUS träffat denna art bland myror under stenar. Den hoppar sällan, men springer raskt. ij Funnen i Uppland och på Gotland temligen sparsamt. Gen. V. Lepidocyrtus BourLr. Syn. 1767. Podura LINNE, Syst. Nat. Ed. XII TD. I. 2. p. 1013 (ad partem). 1839. Lepidocyrtus BoUurRLet, Mém. s. les Podures p. 15 (sec. GERVAIS, in WALCKENAER, Ins. apt. T. III. p. 409), ; 1841. Cyphodeirus Nicoret, Rech. p. serv. å V'Hist. des Podur. p. 63 (ad partem). 1871. Lepidocyrtus TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 150 Mesonotum prominens. Segmentum abdominale quartum triplo vel quadruplo lon- gius quam tertium. Antenne dimidia corporis parte breviores, quadriarticulatex. Ocelli 16; 8 in utroque latere capitis. Mucrones furcul&e perparvi. OCutis squamosa. Hufvudet fästadt som hos föregående. Af de 8 ocellerna på hvarje sida af hufvudet äro två vida min- dre än de öfriga (VI. 3). Tibierna ej tvåledade, med ett klubblikt hår vid spetsen. Gaffelns ändsegment ut-' göra endast en trekloig spets på gaffeltänderna. MHåren äro spridda, dock talrikare än hos föregående; på främre delen af andra thorakalsegmentet finnes en rad af klubblika hår. Fjällen (VI. 8) fint punkterade, för öfrigt af vexlande form (VI. 83—11). 26. LIL. lanuginosus (GMEL.) (VI. 1—7). Syn. 1767. Podura pusilla LINNE, Syst. Nat. Ed. XII. T. I. 2. p. 1014 (ad partem). 1776. Podura tota argenteo-aurata, lanugine supra cerulea, antennis recurvis MÖLLER, Zool. dan. prodr. p. 184. 1788. Podura lanuginosa GMELIN, LINNAI Syst. Nat. T. I. 6. p. 2911. ? 1841. Cyphodeirus ceneus NICOLET, Rech. p. serv. å I'Hist. des Podur. p. 66. ?1844. Lepidocyrtus eneus GERVAIS, in WALCKENAER, Ins. apt. T. III. p. 411. 1871. Lepidocyrtus eneus TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 150. Pallide argenteo-xneus, versicolor; squamis detritis flavus vel fulvus. Articulus tertius antennarum secundo brevior, quartus omnium longissimus. Long. 1—2 millim. Hos denna art har jag funnit ej mindre än fem par känselhår på abdomen, nämligen ett par på andra abdominalsegmentet, 2 på det tredje och 2 på det fjerde (VI. 1 ss). Den öfre klon är försedd med två tyd- liga tänder. Gaffelbenen äro ungefär af samma längd som basalstycket (VI. 4). Antagligen är det små exemplar af denna art, som LINNÉ gifvit namnet Podura pusilla, då det väl knappt är troligt, att denna art, som i Sverige är en bland de allmännaste, skulle helt och hållet undgått ho- nom. Men då hans beskrifning passar in på de flesta arter af detta slägte, och det af honom gifna namnet re- dan förut är upptaget af Nicoret, har jag i dess ställe för här i fråga varande art upptagit GMELINS namn lanuginosa. I hans beskrifning, hvilken dock blott tyckes vara en reproduktion af MÖLLERS, finnes intet, som innebär något hinder för, att hans art är den samma som min. Endast namnet är i sig sjelft något olämpligt, SVERIGES PODURIDER. 39 men torde dock icke vara så orimligt, att det bör förkastas. Jag kallade i min förra uppsats denna art wmneus, emedan jag då icke observerat att GMELIN kallat den P. lanuginosa, och mina exemplar fullkomligt öfverens- stämde med N1ICOLETS beskrifning öfver Cyphodeirus ceneus. Figuren till densamma skiljer sig likväl i anseende till antennernas form betydligt från den af mig funna arten, och jag har derför ansett rättast att endast med fråge- tecken uppföra Cyphodeirus cneus Nic. bland synonymerna. Beskrifningen på Lepidocyrtus cneus GERVAIS är blott en reproduktion af NICOLETS ofvannämnda beskrifning. Ytterst allmän. ; Funnen i Jemtland, Wermland, Uppland, Södermanland, Ostergötland, Småland, Skåne och på Gotland. SM Cyaneustkunna) (VII8=1). Syn. 1871. Lepidocyrtus cyaneus TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 150. Obscure ceeruleo-2eneus, versicolor; squamis detritis cyaneus, pedibus furcaque pallidioribus. Articulus tertius antennarum secundo brevior, quartus omnium longissi- mus. Long. 13 millim. Med C. agilis Nic. kan denna art ej gerna förblandas, då den, sedan fjällen blifvit borttagna, fullkomligt saknar de tveune af NICOLET omnämnda mörka tvärbanden. Från C. pusillus Nic. skiljes den genom antenner- nas form, hvaruti den fullkomligt liknar föregående art, samt från C. parvulus Nic., genom den blåagrundfärgen. Sparsamt i skog. Funnen i Uppland, Småland och på Gotland. Gen. VI. Degeeria (Nic.) Syn. 1740. Podura LINNE, Syst. Nat. Ed. II. p. 62 (ad partem). 1839. Isotoma BourLEtT, Mém. s. les Podures (sec. NICOLET, Essai s. une celassif. de VFOrdre des Thys. p. 367) (ad partem). 1841. Degeeria NicorLEt, Rech. p. serv. å V'Hist. des Podur. p. 70 (ad partem). Mesonotum non prominens. Segmentum abdominale quartum triplo vel quadruplo longius guam tertium. Antenne dimidia corporis parte longiores, quadri-articulatze. Ocelli 16; 8 in utroque latere capitis. Mucrones furcul&e perparvi. Squamee nullxe. Det andra thoracalsegmentet ej framskjutande, och hufvudet således ej beläget under detsamma. Vid antennernas bas fiunes vanligen antydan till en femte led, ehuru denna ej är så utvecklad som hos Temple- otonia. De tre yttre lederna äro ungefär af lika längd, och den yttersta ej annulerad. Af ocellerna äro två på hvardera sidan af hufvudet betydligt mindre än de öfriga, alldeles som hos Lepidocyrtus. Tibierna med ett eller flere ofullständiga budveck vid midten, men ej tydligt tvåledade. Ett stort klubblikt borst vid deras nedre ända. Gaffelns tänder något längre än basalstycket, ändsegmenten som hos föregående. De till detta slägte hörande djuren äro rika på långa borst, hvilka på de främre delarne af bålen äro klubblika, på de bakre långa och knäböjda. Dessutom finnes mellan de grofva borsten en tät beklädnad af fina hår. Från Sira är slägtet Degeeria skildt endast genom frånvaron af fjäll. Inom detta slägte har det varit mig omöjligt att finna nägra pålitliga formkarakterer för de särskilda arterna, och, hvad värre är, äfven färgen varierar ganska betydligt. Dessa variationer hafva dock, efter hvad jag funnit, vissa bestämda gränser och bestå mest uti fläckarnas större eller mindre styrka och utsträckning. 26. UDI mvalts (LINS) (VIL 5): Syn. 1740. »Små grå insekter, vistandes under barken af träd» DE Grrr, i Vet.-Akad:s Handl. Vol. Ip. 276. 1758. Podura nivalis LINNÉ, Syst. Nat. Ed. X. T. I. p. 609. 1835. » nigro-maculata TEMPLETON, Thys. Hib. p. 94. 1838. » minuta BURMEISTER, Handb. d. Entom. B. II. p. 449. 1838. » nivalis id: Sibid2spo 450: 1862. Degeeria nigro-maculata TLuBBocK, Notes on the Thys. P. II. p. 593. 1871. » nivalis TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 148. Flava, signaturis nigris distinctissimis, que numquam in medio segmenti quarti ab- dominalis fasciam transversam formant. Long. 13 millim. Särdeles karakteristiska för denna art äro de genom svarta ränder skarpt markerade bakkanterna af andra och tredje abdominalsegmenten, äfvensom de svarta, aldrig framtill sammanlöpande fläckarna på det fjerde. Grundfärgen är ofta gråaktig, stundom dock klart gul. 40 TYCHO: TULLBERG, Att det är den här beskrifna arten, LINNE menar med sin P. nivalis, och ej den art, som sedan under detta namn blifvit upptagen af NIcoLEr, är klart, då man observerar, att LINNE alltid vid P. nivalis hänvisar till DE GerrR. På DE GERRS beskrifning åter och särskildt hans figur öfver ifrågavarande art kan man icke misstaga sig. Den liknar icke alls NicoLers Deg. nivalis. BURMEISTERS båda arter har jag här uppfört som synonyma endast på den grund, att han sjelf anser den förra vara TEMPLETONS P. nigro-maculata och den se- nare vara DE GEERS P. arborea grisea. Förekommer bland mossa i skog och lunder, om vintern äfven ofta på snö. Allmän 1 Jemtland, Angermanland, Wermland, Uppland, Södermanland, Ostergötland, Vestergötland, Små- land och på Gotland. 29. D. muscorum Nic. (VII. 2—4). Syn. 1841. Degeeria muscorum NICOLET, Rech. p. serv. å V'THist. des Podur. p. 75. 1862. » nivalis LuBBocK, Notes on the Thys. P. II. p. 594. 1867. » Nicole ds ibid! PYTT p0R99 TSE » muscorum TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 148. Flava, signaturis fusco-rubris, parum distinctis, que interdum in margine poste- riore segmentorum, nonnumquam quoque in medio segmenti abdominalis quarti fascias confluentes transversas formant. Interdum fere null signature fusex. Long. 13 millim. Utmärkt genom de otydligt markerade fläckarna. Dessa kunna för öfrigt bilda fullständiga tvärband öfver alla segmenten, äfven öfver främre delen af det fjerde abdominalsegmentet (VII. 4), eller endast en rad utefter hvardera sidan (VII. 3), eller till och med nästan helt och hållet saknas (VII. 2). Tvenne små mörka fläckar på det fjerde abdominalsegmentet och en mörk rand utefter det femtes bakkant samt en rand, sammanbindande ögonen och antennernas baser, har jag dock alltid funnit. Denna varietet är sannolikt LuBBocKs D. Nicoletii. Förekommer bland multnande löf. ; b Allmän i Uppland, Wermland, Södermanland, Ostergötland, Småland, Skåne och på Gotland. 20. D. arborea TuirB. (VII 7): Syn. 1871. Degeeria arborea TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 148. Flava, fascia angustissima subfusca in margine posteriore segmentorum, ante quam maculae inequales non confluentes sepissime reperiuntur. In medio quarti segmenti ab- dominalis fascia undulata valde distineta. Interdum tamen fere null& signature fusce. Long. 13 millim. Skiljes från föregående genom de skarpare markerade fläckarne, hvilka oftast icke eller obetydligt samman- flyta med den smala, mörka segmentkanten. Det främre bandet på fjerde abdominalsegmentet är, då det finnes, sällan afbrutet på midten. Stundom träffar man individer nästan alldeles utan fläckar, och dessa äro nästan omöjliga att skilja från ljusa individer af föregående art. Kroppsformen är dock hos D. arborea något bredare, och antennerna kortare. Funnen 1 stort antal på barken af poplar och äppelträd i Uppsala. 31. D. multifasciata TurrB. (VIL 6). Syn. 1841. Degeeria nivalis NicoLrEt, Rech. p. serv. å V'Hist. des Podur. p. 70. LB » multifasciata "TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 148. Flava vel straminea, fascia nigra lata in margine posteriore segmentorum omnium. In medio segmenti abdominalis quarti fascia transversa undulata distinetissima. Long. 13 millim. Liknar mest D. muscorum, men har alltid skarpt markerade fläckar, och bandet öfver främre delen af fjerde abdominalsegmentet är aldrig afbrutet. Jag har ej kunnat bibehålla NIcoLETS namn för denna art, då detta förut är upptaget af LINNE för en annan. Funnen i Skåne vid en drifbänk och på Gotland i gräset vid stranden af ett träsk. 32. D: cortucalts NIC: Syn. 1841. Degeeria corticalis Nicotet, Rech. p. serv. å V'Hist. des Podur. p. 72. Flava; anteriore parte capitis, marginibus segmenti secundi tertiique thoracis, seg- mentis tertio, quinto, sexto abdominis totis, fascia transversa in medio quarti, lateribus primi secundique nigris. Long. 1—13 millim. SVERIGES PODURIDER. til Lätt skild från de öfriga genom sin egendomliga, skarpt begränsade teckning. Särskildt anmärknings- värdt är, att det mörka bandet öfver fjerde abdominalsegmentet här ligger längre bakåt, än hos föregående arter, och ej sammanhänger med några sidofläckar. Antennerna äro violetta. Mina exemplar öfverensstämma fullständigt med Nicozrers teckning, utom att främre delen af hufvudet är mörkare, och hela tredje abdominal- segmentet svart. Detta torde dock vara tillfälliga afvikelser. Djuret springer lifligt och påminner i sina rörel- ser mycket om Cyphoderus. Förekommer mest i gamla stubbar, men äfven bland multnande löf. Funnen i Uppland, Ostergötland och på Gotland. Sok DI marginata TULLB. (VIND. Syn. 1871. Degeeria marginata TuLLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 148. Fusco- vel cinereo-rufa, margine posteriore segmentorum nigro, nulla fascia trans- versa in medio segmenti abdominalis quarti. Long. 13 millim. De mörka kanterna af kroppssegmenten äro stundom ganska breda, men aldrig, så vidt jag funnit, åt- följda af några tydliga fläckar af samma färg. Deremot märkes hos några exemplar en mörkare skuggning på de ställen, der fläckarna bruka sitta hos andra arter. Särdeles utmärkande för denna art är dessutom den mörka grundfärgen. Förekommer 1 barrskog. Funnen på Gotland och i Uppland. Gen. VII. Sira LEK. Syn. 1841. Degeeria NicoLrEt, Rech. p. serv. å V'Hist. des Podur. p. 70 (ad partem). 1870. Seira LuBBocK, Notes on the Thys. P. IV. p: 279. Mesonotum non prominens. Segmentum abdominale quartum quadruplo longius quam tertium. Antenne dimidia corporis parte longiores, quadriarticulate. Ocelli 16; 8 in utroque latere capitis. Mucrones furcule perparvi. OCutis squamosa. Från det föregående slägtet skiljer sig Sira endast genom närvaron af fjäll. Dessa äro tecknade med Hd Od J (ol [>] långsgående, ej fullt parallela strimmor, som ej sträcka sig utefter fjällets hela längd (VI. 31). 34. S. Buskii LBK. Syn. 1870. Seira Buskiä LuBBocK, Notes on the Thys. P. IV. p. 280. 1871. Degeeria cyanea TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 149. Obscure ceruleo-zenea, versicolor; squamis detritis cyanea, parte posteriore capi- tis badia, pedibus stramineis. Long. 13 millim. Liknar vid hastigt påseende särdeles mycket Lepidocyrtus cyaneus, men skiljes derifrån, utom på grund af slägtkaraktererna, lätt genom de ljusa benen och den brunröda nacken. Funnen 1 Uppland i en trädgård, i Östergötland, Småland och på Gotland i skog. 35. S. elongata (N1c.) (VI. 22—35). Syn. 1841. Degeeria elongata Nicorert, Rech. p. serv. å I'Hist. des Podur. p. 1871. » » TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 148. Plumbea; squamis detritis pallida, maculis nigris in abdomine. Long. 13 millim. Jag har kallat denna art elongata Nic., oaktadt den under fjällbeklädnaden har svarta fläckar, hvilket NICoLET icke angifver för sin art. Då dessa fläckar likväl understundom äro särdeles små, kunna de möjligen af NicoLer blifvit förbisedda. För öfrigt öfverensstämmer hans beskrifning fullkomligt med min. Den af honom lemnade figuren synes deremot något för lång och smal. Till fjällens färg liknar detta djur fullkomligt en Macro- toma, hvarifrån det dock redan vid första påseende skiljes genom sin mera äggrunda kroppsform. Den mörka teckningen består vanligen af tvenne fläckar i tredje abdominalsegmentets bakkant och tvenne dylika ungefär på midten af det fjerde, ett smalt band å samma segments bakkant, och ett dylikt, sammanbindande antennernas baser; dessutom är den bakersta spetsen af abdomen mörk. Antennerna gråvioletta med en svart ring vid ba- sen och en vid yttre kanten af första segmentet. Benen äfven skuggade af gråviolett. På abdomen har jag funnit fem par känselhår (VI. 27 ss), nämligen ett par på audra abdominalsegmentet, två på tredje och två på fjerde. Ofre klon försedd med tre tänder. Förekommer inuti och omkring boningshus. Temligen allmän i Uppland och Södermanland. a K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 10. 6 497 ICE ONT TGRIERE, Gen. VIII. Orchesella TrEmPL. Syn. 1758. Podura LINNE, Syst. Nat. Ed. X. T. I. p. 609. 1835. Orchesella TEMPLETON, Thys. Hib. p. 93. » Podura id. > ibid. p. (ad partem). 1839. Heterotoma BourLer, Mem. s. les Podures p. 16 I(sec. GERVAIS, in WALCKENAER, Ins. apt. 1842!) Aetheocerus id., Mém. s. les Podurelles Pp. 0. je III. p. 412) (ad partem). 1841. Orchesella NicoreTt, Rech. p. serv. å V'Hist. des Podur. p. 76. SE » TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p- JA Mesonotum non prominens. Segmentum abdominale quartum duplo longius quam tertium. - Antenna sexarticulate. Öcelli 12; 6 in utroque latere capitis. Mucrones furcule parvi. Antennerna äro hos hithörande djur ofta olikformiga, så att en eller flere leder hos den ena eller båda (VIII. 8) saknas. Den yttersta leden temligen tydligt annulerad. Ocellerna äro anordnade i form af ett s (VII. 10). Andra thoracalsegmenutet ej öfverskjutande hufvudets basaldel. Tibierna försedda med ett mer eller mindre ofullständigt hudveck vid midten, men ej tydligt tvåledade (VII. 12). Ett stort borst vid deras nedre ända, krökt i spetsen, men ej klubblikt (VII. 13). Gaffeltänder något längre än basalstycket, ändsegmenten korta, dock ej fullt så, som hos föregående slägte. Kroppen beklädd af talrika borst, klubblika på de främre delarna, tillspetsade på de bakre, men inga knäböjda. Mellan dessa borst finnes en tät beklädnad af finare hår, men jag har icke funnit någon art med fjäll. En sådan har dock Nicorer beskrifvit (0. villosa). Tika litet som hos Degeeria har jag inom detta slägte funnit några pålitliga formkarakterer, utom för arten O. bifasciata. Afven färgen varierar betydligt, och det till den grad, att flere författare uppställt de särskilda varieteterna som skilda arter. Å. ÅNTENNAZ DIMIDIA CORPORIS PARTE LONGIORES. 36. O. cineta (LINN.) LBK. (VII. 8—17). Syn. 1758. Podura cincta TInNng, Syst. Nat. Ed. X. T. I. p. 609. 1762. » nigra, thoracis limbo antennarumque basi flavis, pedibus furcaque pallidis GEoFFROY, Hist. abr. des Ins. T. II. p. 609. U7OL: » vaga LINNE, Syst. Nat. Ed KIOCT: IT; 200: 1003: » » eineta, id. > ibid: p- LOTTA: s 21835. Orchesella filicornis, TEMPLETON, Thys. Hib. p. 93. » » cincta id. ibid. » Podura cingula TAS IDIGT PE 2D 21839. Heterotoma pulchricornis Bouriet, Mém. s. les Podures p. 21. | SE EE p. 22. (See. GERVAIS in AT » » septemguttata id. —, ibid. (ETEN Ins-apuserg » » quadripunetata id. —, ibid. p. 419—421). » »” cincta id nord. | 1841. Orchesella fastuosa Nicorrt, Rech. p. serv. å I'Hist. des Podur. p. 78. » » uni-fasciata id. , ibid. p. 79. » » sylvaticar —a1d3 0 3 fordi ps did: (sec. GERVAIS, in WALC- 1842!) Aetheocerus pulchricornis BourLEt, Mém. s. les Podurelles p. 22 KENAER, Ins. apt. T. III. » » cinetus öl Slo p. 419, 421). 1862. Orchesella fastuosa LuBBocK, Notes on the Thys. P. II. p. 591. » » filicornis id. —, ibid. 1867. » cincta id. », Notes on the Thys. P. III. p. 298. 187. » » TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 147. Flavo- et fusco-variegata, fascia flava in segmento abdominis secundo, nigra in quarto; vel nigra, maculis albis, fasciam in secundo segmento abdominis formantibus, !) Se noten å p. 31. SVERIGES PODURIDER. 43 undique nitida. AÅArticulus primus et tertius, cum basi articuli secundi antennarum fusci vel nigri; apex articuli secundi flavus vel albus. Long. 4 millim. Mellan de här upptagna båda hufvudvarieteterna, nämligen den ljusa med mörka fläckar och den mörka med ljusa fläckar, finnas en otalig mängd öfvergångsformer, men alla äro utmärkta genom det ljusa bandet öfver andra abdominalsegmentet och det mörka bandet öfver tredje, äfvensom genom den skarpt begränsade ljusa fär- gen på antennernas andra led. Att i öfrigt redogöra för fläckarnas form hos de olika varieteterna skulle endast onödigtvis fördunkla beskrifningen. Af ofvan anförda synonymer anser jag endast Orchesella filicornis TEMPL. och Heterotoma pulchricornis BouRLET vara i någon mån osäkra, hufvudsakligen på grund af de särskilda antennledernas färg hos dessa for- mer. Då likväl de båda författarne, som beskrifvit dem, visat sig något sväfvande i uppfattningen af antenn- ledernas antal, är det ej otänkbart, att de äfven förblandat dessa leders färg. LUBBOCK har äfven för O. cincta upptagit nyssnämnda båda synonymer. Förekommer mest i närheten af gårdar under stenar och trästycken. Allmän i medlersta Uppland, i Östergötland, Småland, Skåne och på Gotland. « 37. O. rufescens LBK. (VIII. 8—14.) Syn. ? 1788. Podura rufescens GMELIN, LINNAI Syst. Nat. T. I. 6. p. 2910. 1862. Orchesella rufescens LuBBocK, Notes on the Thys. P. IL. p. 592. 1871. » » 'TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 147. Fulva, signaturis rubro-violaceis vel fusco-rubris, que sepe in segmento quarto abdominis confluunt neque umquam in ceteris seomentis fascias transversas formant. Caput interdum- subfuscum. Articulus primus, tertius et quartus cum basi articuli se- cundi antennarum sepissime fusco-rubri. Long. 4 millim. En af de vackraste arter inom hela gruppen. Lätt skild från föregående genom sin violettröda anstryk- ning. Den mörka teckningen, som alltid på främre delen af bålen bildar fyra långsgående band, af hvilka två löpa utefter djurets sidor "och två utefter ryggen, sammanflyter ofta på hufvudet och fjerde abdominalsegmentet, så att dessa delar blifva helt och hållet mörka (VIII. 8). Deremot är det tredje abdominalsegmentet alltid ljust. De fyra skarpt markerade svarta fläckarna på abdomen, som finnas hos mycket ljusa exemplar af följande art, äro här aldrig tydligt framträdande (VIII. 9). Deremot äro första, tredje och fjerde samt första tredjedelen af andra antennleden vanligen mörkt rödbruna och alltid mörkare än de öfriga delarna af antennerna. Namnet rufescens är ej gifvet af LINNÉ, såsom LUBBOCK antager, utan af WUuULFEN (Schr. der Berl. Naturf. Ges. 8, p. 85) enl. GMELiN. Jag har dock ej sett WUuLFENs beskrifning, och den 1 GMELINS upplaga af TNNES Syst. Nat. gifna är alltför ofullständig, för att jag deraf skulle våga hemta något stöd för att gifva detta namn åt den här beskrifna arten. Jag har derför här ofvan citerat LUBBOCK såsom auctor, emedan han är den, som först tydligt beskrifvit arten. Förekommer i barrskog och lunder. MN Funnen i Ångermanland, Wermland, norra Uppland, Södermanland, Ostergötland, Vestergötland och Små- land. Egendomligt nog har jag aldrig funnit denna art i trakten af Uppsala. 38. OO. spectabilis TurrB. (VIII. 1—7.) Syn. 1871. Orchesella spectabilis TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 147. Straminea, signaturis nigris, que sepe in segmento tertio thoracis et in segmento secundo quartoque abdominis fascias transversas formant. Caput sxpe subfuscum. Ar- ticulus secundus, tertius et quartus antennarum semper straminei. Long. 3 millim. De mörka exemplaren af denna art äro väl karakteriserade genom de bruna tvärbanden på andra thora- cal- och andra abdominal-segmentet samt genom det tredje abdominalsegmentet, som alltid är ljust (VILL 2). Grundfärgen är äfven vida mer stötande i gult än hos föregående. Hos de ljusa exemplaren, som sakna tvär- band, finnas alltid fyra tydliga, mörka fläckar på bakre delen af abdomen (VIII. 1). Antennernas andra, tredje och fjerde leder äro aldrig mörkare än de öfriga. Hos så väl mörka som ljusa exemplar finnas fyra mörka linier utefter de främre delarne af bålen, likasom hos föregående art. Jag har hos O. spectabilis funnit fem par känselhår, nämligen ett par på det andra abdominalsegmentet, två på det tredje och två på det fjerde. Förekommer i skog och lunder ofta tillsammans med föregående, såväl på sjelfva marken bland mossa, som på högre växter. 4 Å ; Allmän i Uppland, Södermanland, Ostergötland, Småland, Skåne och på Gotland. Afven funnen i emtland. 44 TYXCEH OO. LULLBEBG, B. ANTENNA DIMIDIA CORPORIS PARTE NON LONGIORES. 39. OO. bifasciata Nic. (VII. 18). Syn. 1783. Podura cineta O. FABR1IcIUS, in Danske Vidensk.Selsk. Skr. D. II. p. 300. 1841. Orchesella bifasciata NicorEt, Rech. p. serv. å I'Hist. des Podur. p. 80. KS » » TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 147. Lurida, fascis transversis in segmento secundo tertioque abdominis nigris. Denna art varierar obetydligt och är särdeles väl skild från de öfriga. Den har af O. FABRICIUS, dock med någon reservation, blifvit kallad Podura cincta. Förekommer bland mossa i barrskog. Allmän i Angermanland, Uppland, Wermland, Östergötland, Vestergötland, Småland, Skåne och på Gotland. Gen. IX. Templetonia LBxr. Syn. 1835. Podura TEMPLETON, Thys. Hib. p. 93 (ad partem). 1841. Degeeria NICOLET, Rech. p. serv. å I'Hist. des Podur. p. 70 (ad partem). 1862. Templetonia LuBBocK, Notes on the Thys. P. II. p. 595. TSK » TuLLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 149. Mesonotum non prominens. Segmentum quartum abdominale duplo longius quam tertium. Antenne dimidia corporis parte longiores, perspicue quinque-articulatex. Ocelli 2; I in utroque latere capitis. Mucrones furcule perparvi. Cutis squamosa. Audra thoracalsegmentet skjuter ej öfver hufvudets basaldel. Antennernas yttersta led svagt annulerad den innersta särdeles kort, men tydlig. Tibierna ej tvåledade. Intet klubblikt hår på deras nedersta del. Gaf- felns ändsegment särdeles små. ”Temligen talrika klubblika borst (VIII. 22, 23) på främre delarne af andra thoracalsegmentet. Fjällen tecknade med ytterst korta, nästan punktlika strimmor (VIII. 24). Gaffeltänderna något längre än basalstycket, mot spetsen särdeles smala (VII. 21). 40. T. nitida (TEmer.) (VIII 15—26). Syn. 1835. Podura nitida TEMPLETON, Thys. Hib. p. 94. 1841. Degeeria margaritacea, NICOLET, Rech. p. serv. å I'Hist. des Podur. p. 79. 1862. Templetonia nitida LuBBocK, Notes on the Thys. P. II. p. 596. STIN » » TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 148. Albo-argentea; squamis detritis pallida, rufo-punetata. Unguiculus superior uno dente armatus. Long. 1—2 millim. Jag har på abdomen hos denna art sett sex par känselhår, nämligen ett på andra abdominalsegmentet, två på det tredje, två på det fjerde och ett par på gränsen mellan det tredje och fjerde. Redan i LuUBBocKS beskrifning öfver detta djur är det visadt, att TEMPLETON är den, som först fann det, men äfven NICOLET har, såsom LUBBOCK i en senare uppsats äfven anger, sannolikt funnit detsamma. Han nämner i sin beskrifning öfver D. margaritacea visserligen ingenting om antennernas femte led, men denna har han lätt kunnat öfverse; deremot tyckes såväl beskrifningen som figuren i allt öfrigt häntyda på, att han haft för sig samma art som TEMPLETON 1), Förekommer under stenar och trästycken på fuktig jord; särdeles talrik om hösten. Funnen i Uppland, Skåne och på Gotland Gen. X. Isotoma (BouRrL.) Syn. 1740. Podura LINNE, Syst. Nat. Ed. II. p. 62 (ad partem). fs 1839. Isotoma BourtLet, Mém. s. les Podures p. 23 (sec. GERVAIS, in WALCKENAER, Ins. apt. P. III. p. 422) (ad partem). ') Nära intill 7. nitida står sannolikt WANKELS Heteromurus margaritarius (Beitr. z. Österreich. Grotten-Fauna p. 255), ehuru han hos det af honom funna djuret blott sett fyra leder på antennerna och sju på truncus samt anser att gaffelbenen äro treledade. Ledernas antal är dock stundom ganska svårt att se hos dessa djur, isynnerhet innan fjällen blifvit borttagna. Hvad som der- emot är lättare att se, är ögonen, då de såsom hos Templetonia äro angifna genom mörka fläckar. Men sådana har ej WANKEL observerat, och jag har derföre ej ansett mig kunna identifiera hans art med Templetonia nitida. SVERIGES PODURIDER. 45 1841. Desoria AGAssiz, (sec. NICOLET, Note s. la D. saltans). 1841. Desoria NicoLEr, Rech. p. serv. å YHist. des Podur. p. 57. 1842!) Podura Bourret, Mém. s. les Podurelles p. 24 (sec. GERVAIS, in WALCKENAER, Ins. apt. p. 422) (ad partem). 1847. Isotoma NicoLer, Essai s. une classif. d. YOrdre des Thys. p. 371. 1867. om tkDuBBOCKSSNOtesnon tther ThyssiP Il:-p--596. IST E » TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 150. Mesonotum non prominens. Segmentum abdominale tertium quam quartum jam longius jam brevius. Antenne dimidia corporis parte breviores, quadriarticulate. Or- ganum postantennale adest. Furcula interdum in segmento quarto abdominis inserta. Dentes in aliis usque ad tubum ventralem, in aliis non ad secundum segmentum ab- dominis pertinentes; mucrones denticulis 2—4 armati. Vid antennernas bas finnes en femte led antydd; den yttersta aldrig annulerad. Postantennalorganet utgöres af en upphöjd hudring, som hos ZI. palustris är liten och nästan elliptisk (IX. 4 op), hos de mindre arterna stor och halfmånformig (IX. 28 op). Ocellernas antal olika hos olika arter. Andra thoracalsegmentet skjuter ej fram öfver hufvudets basaldel. Inga hudveck på tibierna och inga klubblika känselhår vid deras nedre ända, men väl ett större hår af vanlig form. Gaffelns plats, storlek och form särdeles varierande. Då denna är fästad på det fjerde segmentet, är detta större än det tredje, under det att, då gaffeln är fästad på det femte, det tredje vanligen är störst. Hos ZI. crassicauda, der det är svårt att afgöra, om gaffeln sitter på det fjerde eller femte abdominalsegmentet, är det fjerde störst. Inga klubblika borst förekomma på bålen, icke heller har jag kunnat upptäcka några särskilda känselborst. Det har hitintills varit mig omöjligt att på ett till- fredsställande sätt gruppera hithörande former. Efterföljande indelning, som hufvudsakligen är gjord för att underlätta öfversigten öfver de af mig funna arterna, har inga anspråk på att vara en naturlig uppställning. ÅA. DENTES FURCULAZ ACUMINATI. a. Furcula usque ad tubum ventralem pertinens. 41. I. palustris (GMEL.) (IX. 1—38). Setosa. Segmentum tertium abdominis longius quam quartum. Antenne capite fere duplo longiores, tribus articulis ultimis 2qualibus. Unguiculus superior dentibus 2 armatus. Denticuli mucronum 3. Long. 4 millim. Genom de grofva och i synnerhet på de bakre delarna af abdomen talrika borsten äfvensom genom an- tennernas form skiljer sig detta djur från öfriga af mig funna arter inom slägtet. Den mindre klon är försedd med en tydlig tand. Hvad färgen beträffar, vexlar den på mångfaldigt sätt, och detta har gifvit anledning att af denna såväl som af Orchesella cineta bilda en mängd arter. Jag har dock så ofta funnit öfvergångar mellan de särskilda färgvarieteterna, att jag omöjligt kan anse dem vara skilda arter. Jag upptager här de mest konstanta: Forma principalis. Syn. 1740. »Grå Insecter etc.» DE GEEr, in Vet.-Akad:s Handl. Vol. I. p. 284. 1744: Podura aquatica cinerea lineis dorsalibus nigricantibus, antennis longioribus DE GEER, in Acta Soc. Scient. Ups. T. I. p. 48. 1776. » palustris MÖLLER, Zool. Dan. Prodr. p. 184. 1788. » palustris GMELIN, LINNEI Syst. Nat. T. I. 6. p. 2911. 1789. » aquatica grisea DE VILLERS, LINN&I Entom. T. IV. p. 10. 1839. Isotoma bifasciata BourRLET, Mém. s. les Podures p. 26 IW(sec. GERVAIS, in WALCKENAER, 1839. » tryjgscerata” I 10: 2; ibid. fIns: apt. "Pp. IE p: 488). 1841. Desoria riparia NICOLET, Rech. p. serv. å I'Hist. des Podur. p. 62. 1847. Isotoma » id. , Essai s. une classif. de VOrdre des Thys. p. 373. 1867. » — trifasciata LuBBocK. Notes on the Thys. P. III. p. 299. 1871. » — palustris var. riparia TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 151. ') Se noten å p. 31. 46 TYCHO TULLBERG, Flavo-viridis, una vel tribus lineis longitudinalibus in dorso fuscis; interdum fusco- viridis duabus lineis in dorso flavis. De tre här sammanslagna färgvarieteterna skilja sig endast genom olika grad af mörkhet i teckningen. Hos de ljusaste exemplaren synes den mörka färgen endast såsom en linie utefter ryggen, omgifven af grund- färgen. Hos något mörkare individer finnes på hvardera sidan om nyssnämnda linie och på något afstånd från densamma en annan dylik, och hos de mörkaste ha dessa tre linier, synnerligast de på sidorna, utbredt sig så, att nästan hela djuret är mörkfärgadt, med undantag af de mellan rygglinien och sidolinierna liggande delarne, hvilka då bilda tvenne ljusa band längs' ryggen. Grundfärgen är visserligen oftast stötande i grönt, men öfver- gångsformer med violett grundfärg anträffas ofta. | Förekommer i gräset på något fuktiga ängar, under stenar och bland tång vid stränder. Allmän 1 Uppland, Wermland, Bohuslän, Skåne och på Gotland. Var. a. viridis BoURL. Syn. 1839. Isotoma viridis Bourrert, Mém. s. les Podures p. 25 l(sec. GErRVAIs, in WALCKENAER, Ins. » » cerulea id. , ibid. fapt. T. TIL. p.. 433.) 1841. Desoria cylindrica NicoLETt, Rech. p. serv. å VF' Hist. des Podur. p. 603). i » » viatica TAS bid par GM » » > pallida 157 rabid: » » ebriosa 0. f IDId: » » annulata ide FrubrdS pare: 1862. Isotoma anglicana LUBBOCK, Notes on the Thys. P. II. p. 596. TSV » > palustris var. unicolor TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 151. » » » var. annälata id. » Ibid. (ad partem). Flavo-viridis vel flavo-cinerea vel nigra, lineis longitudinalibus in dorso nullis. Färgen grönaktig, stundom nästan svart, utan några långsgående band. Stundom finnes en mörkare kant på hvart och ett af bålens segment. Denna kant bör ej förblandas med den mörka rand, som alltid uppkom- mer i bakre kauten af kropssegmenten, då djuren något torra inläggas i sprit: denna rand bildas af hudvecket mellan segmenten och kan naturligtvis förekomma hos hvilken färgvarietet som helst. Förekommer 1 trädgårdar och under tegelstenar och trästycken omkring boningshus. Allmän 1 Uppland, Skåne och på Gotland. Var. 8. fusca (Nic.) Syn. 1841. Desoria fusca NICOLET, Rech. p. serv. å I'Hist. des Podur. p. 63. 1847. Isotoma fusea id. Essai s. une classif. de V'Ordre des Thys. p. 374. 1871. » palustris var. annulata TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 15i (ad partem). Fusco-rubra, lineis longitudinalibus fuscis in dorso nullis. Jag har förut kallat denna varietet på grund af den mörkare kant, som ofta förekommer 1 bakre bräd- den af bålens segment, annulata, inbegripande då också deruti de former af föregående, som ega samma teck- ning. Sedermera har jag dock funnit denna variation alltför obetydlig för att lägga den till grund för artens indelning, och har i stället, som af diagnosen synes, fästat mig vid grundfärgen, som verkligen för de individer, som påträffas bland mossa i barrskog, tyckes vara temligen konstant brunröd, ehuru mer eller mindre mörk. Likväl träffas ofta äfven tillsammans med de andra varieteterna brunröda exemplar, som knappt kunna skiljas från dessa. ; Förekommer bland mossa 1 barrskog. Allmän i Jemtland, Ångermanland, Uppland, Wermland och Småland. 42. I. olivacea TuLrirB. (IX. 9—10). Syn. 1871. Isotoma olivacea TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 151. Pilosa. Segmentum tertium abdominis longius quam quartum. Antenne capite paulo longiores; articulus tertius brevior quam quartus, non longior quam secundus. Denticuli mucronum 3. Long. 14 millim. Färgen olivbrun. Skiljes lätt från små exemplar af föregående art genom frånvaron af gröfre hår. I Skåne har jag funnit en varietet med tre rader mörka fläckar utefter ryggen. Denna art kommer till följd af sin färg !) Alla de här upptagna, af NIcoLET gifna artnamnen bibehållas i hans senare arbete af 1247 med slägtnamnet Isotoma. SVERIGES PODURIDER. | 47 närmast Podura fuliginosa TEMPLr. och Isotoma fuliginosa LBK., men afviker från den förra genom antennernas form (IX. 10) och från den senare genom gaffeln, som här når ända till tuben. orm 5 5 a Förekommer tillsammans med hufvudformen af föregående art i trakten af Uppsala. 43. I. maritima TuriB. (IX. 11). Syn. 1871. Isotoma maritima TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 151. Pilosa. Segmentum tertium abdominis longius quam quartum. Antenne capite paullo longiores; articulus tertius brevior quarto, secundo longior. Denticuli mucro- num 3. Long. 13 millim. Färg gråblå. Förekommer vid hafsstränder under tång. Ytterst allmän i Uppland, Skåne och på Gotland. AT FI grinar (NIE) (IX: 125013:) Syn. 1841. Desoria tigrina NIcCOLET, Rech. p. serv. å V' Hist. des Podur. p. 59. 1847. Isotoma tigrina NICoLET, Essai s. une classif. de FOrdre des Thys. p. 372. 1871. » » - -TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 152: Pilosa. Segmentum tertium abdominis longius quam quartum. Antenne capite paullo longiores; articulus tertius brevior quarto, secundo non longior. Denticuli mu- cronum 3, alius post alium insertus. Long. 1 millim. Grundfärgen gråblå. Den fjerde leden af antennerna nära dubbelt så lång som den föregående. Hos denna art så väl som hos alla af följande afdelning, med undantag af I. fimetaria, finnes stundom ett antal mörka fläckar, bildande långsgående band utefter ryggen. Gaffelns ändsegment hafva tre tydligt utvecklade tän- der ställda i rad, ej de två bakre bredvid hvarandra, som hos föregående arter, och dessutom en svag antydan till en fjerde tand samt en utskjutande flik vid basen (IX. 13). | Jag har identifierat denna art med NicoLEts I. tigrina hufvudsakligen på grund af färgen; det är dock mycket osäkert, om hans art är densamma som min. Förekommer i spånhögar. Funnen i Ångermanland, Uppland, Södermanland och på Gotland. b. Furecuwla non usque ad segmentum abdominis secundum pertinens. 45. I. cinerea Nic. (IX. 21—22). Syn. 1841. Desoria cinerea NICOLET, Rech. p. serv. å V'Hist. des Podur. p. 60. 1847. Isotoma cinerea id 5 Rissan st une; classif) de. lOrdre des Thys: p; 342. 1[Siehale » — Quadridenticulata TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 152. Segmentum tertium abdominis longius quam quartum. Ocelli 16; 8 in utroque latere capitis. Furcula in segmento quinto abdominis inserta, apices dentium appropin- quantes, mucrones quadridenticulati. Long. 14 millim. Grundfärg blå. Närmar sig mest I. tigrina, men skiljes genom gaffelns olika längd och formen hos gaffeltänderna, hvilka här äro böjda mot hvarandra (IX. 21 d). nens halva gaffelns ändsegment (IX: 22 här en fjerde tand, som är tydligare utvecklad än hos föregående art, och vid basen en starkare flik, som må- hända äfven borde kallas tand. Om den här af mig beskrifna arten verkligen är NICOLETS Desoria cinerea, är omöjligt att med be- stämdhet säga, då han ingenting nämner om gaffeltändernas och ändsegmentens form; men i hans beskrifning äfvensom på den af honom lemnade figuren finnes också intet, som hindrar, att dessa båda arter kunna vara identiska, och jag har då ej velat lemna NIcOLETS namn obegagnadt. Funnen i stort antal på Gotland under den lösa barken af några nedhuggna träd. 46. I. minuta TuLLB. (IX. 23—24). Syn. Isotoma minuta TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur, p. 152. Segmentum tertium abdominis brevius quam quartum, in quo furcula inserta est. Ocelli 16; 8 in utroque latere capitis. Dentes furculx manubrio non longiores, recti; mucrones tridenticulati. Long. + millim. 48 TY CHOTUELBERG, Färg gråblå. Antennernas yttersta led hos denna såväl som hos alla öfriga arter af denna afdelning un- gefär dubbelt så lång som den näst föregående och denna något kortare än den andra. Den första särdeles li- ten. Gaffeltänderna korta och jemförelsevis tjocka samt försedda med några få spridda hår på främre sidan. Andsegmenten ha de två bakre tänderna nästan 1 jemnbredd och nära spetsen. Funnen i stort antal i en spånhög på Gotland. 47. I. quadrioculata TurrB. (IX. 25—31). Syn. 1871. Isotoma quadrioculata TULLBERG Fört. öfver Sv. Podur. p. 152. Segmentum tertium abdominis brevius quam quartum, in quo furcula inserta est. Ocelli 4; 2 in utroque latere capitis. Dentes furculx manubrio non longiores, recti; mucrones bidenticulati. Long. i millun. Färgen gråblå. Af ocellerna äro de två främre något större och belägna strax invid postantennalorganen, de båda bakre mindre och belägna ett godt stycke bakom de förra (IX. 28). Antenner och gaffeltänder som hos föregående, men gaffelus ändsegment blott tvåtandade. Kommer närmast I. stagnorum TEMPL., men skiljes från den genom ögonen, som ej äro belägna i två stora svarta fläckar, utan bilda fyra smärre dylika. Förekommer på fuktiga ängar äfvensom i boningsrum på blomkrukor. Funnen i Uppland och Småland. 48. I. sexoculata TULLB. Syn. 1871. Isotoma sexoculata TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 152. Segmentum tertium abdominis brevius quam quartum, in quo furcula inserta est. Ocelli 6; 3 in utroque latere capitis. Dentes furcul&x manubrio non longiores, recti; mucrones bidenticulati. Long. 13 millim. Färgen svartbrun. Antenner och gaffel såsom hos föregående. Förekommer temligen sparsamt i den uppkastade tången på östra kusten af Gotland. 49. I. fimetaria (LINS) (IX. 32—33). Syn. 1746. Podura terrestris alba LinntÉ, En. Sv. Ed. I. p. 343. 1758. » fimetaria LINNE, Syst. Nat. Ed. X: P.: Ip. 609! 1871. Isotoma alba TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 152. Segmentum tertium abdominis brevius quam quartum, in quo furcula inserta est. Ocelli nulli. Dentes furculx manubrio fere duplo longiores, recti; mucrones bidenticu- lati. Long 1 millim. Färg helt hvit. Antennernas och gaffelus ändsegment som hos föregående. Gaffeltänderna deremot be- tydligt längre än manubrium och med talrika hår på främre sidan. Funnen under trästycken i trakten af Uppsala, vid Jönköping och på Gotland. B. DENTES FURCULA OBTUSI. FURCULA USQUE AD TUBUM VENTRALEM PERTINENS. 50. I. crassicauda TuLLB. (IX. 14—20). Syn. 1871. Isotoma crassicauda TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 132. Pilosa. Segmentum abdominale quartum longius quam tertium. Antenn&e capite non longiores articulis subequalibus. Ocelli 16; 8 in utroque latere capitis. Long. 1 millim. Färgen svartblå. Alla ocellerna af lika storlek. Gaffelbenen särdeles tjocka, ända till spetsen tjockare än tibierna: deras ändsegment ha utseendet af tvenne tydliga utefter öfre sidan sammanfogade lameller. Förekommer på hafsstränder i uppkastad tång. Sparsam på östra kusten af Gotland. Ett enda exemplar funnet i Skåne. Subfam. III. Lipurine. Truncus elongatus, segmentis novem, quorum primum quoque desuperne conspi- cuum. Caput porrectum. Antenne articulis 4 subequalibus, capite non longiores. Or- SVERIGES PODURIDER. 49 gana postantennalia nonnumquam adsunt. Instrumenta cibaria sepissime mordentia, interdum sugentia. Pedes unguiculis 1—2 armati. Tubus ventralis brevis, vesicis he- misphericis. Furcula aut nulla aut in antepenultimo segmento abdominis inserta. Squame nulle, pili pauci sparsique, cutis perspicue granulata. Jag har redan i min uppsats »Om Skand. Podur. af underf. Lipurine» gifvit denna grupp ett vidsträcktare omfång, än den förut egt, då jag dit hänfört åtskilliga med hoppgaffel försedda slägten, nämligen Podura (LINN.) Nic., Achorutes (TEMPL.) och Xenylla TULLB. Jag fann då i den omständigheten, att gaffeln hos dessa slägten alltid är fästad på fjerde abdominalsegmentet, en betydlig afvikelse från de af mig då kända Templetoniine, hos hvilka alla gaffeln var fästad på det femte abdominalsegmentet; äfvenså fann jag i detta organs ringa utveckling ett närmande till de gaffellösa slägtena. Efter upptäckten af åtskilliga till slägtet Isotoma hörande arter med kort gaffel, fästad på fjerde abdominalsegmentet, har jag dock något tvekat, om jag borde vidhålla samma upp- ställning som förut. Då det likväl är tydligt, att ofvannämnda slägten Podura, Achorutes och Xenylla i det hela mycket mer öfverensstämma med hvarandra och med Lipura, Anurophorus, Tricena, Anurida, Pseudachorutes och Anura än med de typiska formerna af underfamiljen Templetontine, om det också varit svårt att finna nå- gon gemensam karakter af större betydelse, som skiljer dem från sistnämnda grupp, har jag såväl här, som i »Förteckning öfver Svenska Podurider», ansett mig böra bibehålla den af mig förut gifna begränsningen för underfamiljen Lipurine. Som i det föregående blifvit nämndt, är hudens tydliga granulering, det säkraste känne- tecknet för denna underfamilj, med den begränsning, jag gifvit densamma. Men dessutom tillkommer: att hos nästan alla hithörande arter det första thoracalsegmentet är väl utveckladt, så att det tydligt synes, då dju- ret betraktas från ryggsidan, att föga skilnad i längd finnes mellan abdominalsegmenten, med undantag af de båda sista, hvilka som vanligt äro särdeles korta, att antennerna aldrig äro längre än hufvudet, och lederna un- gefär lika långa, att gaffeln, der den finnes, aldrig når ventraltuben, och alltid är fästad på fjerde abdominal- segmentet, samt att dess ändsegment aldrig äro beväpnade med sådana taggar som inom föregående -grupp, att håren aldrig, så vidt jag kunnat se, äro fjäderlika, att benen alltid äro korta och kroppsformen klumpig, att de undre klorna saknas, utom hos ett enda slägte, att analtaggar endast här förekomma, samt slutligen att här finnas så tydliga öfvergångsformer mellan vissa med gaffel försedda och några gaffellösa slägten, att man väl svårligen kan hänföra det ena till en grupp utan att dit äfven räkna det audra. Sådana öfvergångsformer äro slägtena Triena och Pseudachorutes, af hvilka det förra bildar en tydlig öfvergång mellan Achorutes och Anu- rida, enär det har en, ehuru ytterst rudimentär gaffel, och mundelarne äro bildade fullkomligt som hos det senare slägtet. Pseudachorutes åter visar en icke mindre i ögonen fallande frändskap med Achorutes och Anura, då här förekommer en gaffel, fullkomligt bildad såsom hos det förra slägtet, men mundelarna alldeles likna det senare slägtets. På grund af allt detta har jag, som sagdt, ansett mig ega tillräckligt stora skäl för att ej på flere underfamiljer fördela här nedan beskrifna slägten. Skulle något af dessa utbrytas, vore det väl Anura, som visal sig ega en så egendomligt bygd magsäck. Jag har dock icke ansett, att detta bör göras, förr än man undersökt, huru det förhåller sig med magsäcken hos Pseudachorutes. På öfvergången till denna grupp står ibland Templetoniine i synnerhet Isotoma crassicauda. Detta djurs post-antennalorgan, som äro af fullkomligt samma beskaffenhet som hos öfriga Isotome, det fjerde abdominal- segmentets starkare utveckling, gaffelns längd och plats och de undre klornas närvaro gör det dock i min tanke svårt att skilja denna art från slägtet Isotoma. Hos de kortgafflade formerna af sistnämnda slägte är det snart sagdt endast gaffelns plats och obetydliga längd, som närmar dem till Lipurine. Gen. XI. Podura (LINN.) Syn. 1740. Podura LINNE, Syst. Nat. Ed. II. p. 62 (ad partem). 1839. Hypogastrura BoURLET, Mém. s. les Podures p. 28 (sec. GERVAIS, in WALCKENAER, Ins. apt. T. III. p. 436) (ad partem). » Achorutes GERVAIS, In WALCKENAER Ins. apt. T. III. p. 436. (ad partem). 1841. Podura NicoLert, Rech. p. serv. å I'Hist. des Podur. p. 54 (ad partem). 1847. » id. = Essai s. une classif. de YOrdre des Thys. p. 375. TTT » TuLLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 183. Ocelli 16; 8 in utroque latere capitis. Unguiculus inferior nullus. Furcula us- que ad tubum ventralem pertinens, dentibus arcuatis. Supra anum null spin. Gaffeltänderna mot spetsen tvärstrimmiga och så starkt böjda, att de båda ändsegmenten komma att ligga i samma linie (X. 4). Dessa äro bredt lancettlika och i yttre kanten vid basen försedda med en spetsig flik eller tand. Gaffelhaken (X. 5) nästan halfklotformig, med obetydliga hullingar för fasthållandet af gaffeln. Blott en enda art är känd. FY K. Vet, Akad. Handl. B, 10. N:o 10. ( 50 TYCCHO TUEEBERG, 51: PP; aquatica LINNG (XX: 1—6)- Syn. 1740. »Små svarta insecter etc.» DE GEER, in Vet.-Akad:s Handl. Vol. I. p. 279. 1746. Podura aquatica nigra LINNE, Fn. Sv. Ed. I. p. 343. 1758. » » LINNE, Syst. Nat. Ed. X. p. 609. 1839. Hypogastrura aquatica Bourirert, Mém. s. les Podures, p. 31 (sec. GERVAIS in WALCKE- NAER, lus. apt. T. III. p. 437.) » Achorutes aquaticus GERVAIS in WALCKENAER, Ins. apt. T. III. p. 436. = 1841. Podura aquatica Nicoret, Rech. p. serv. å I'Hist. des Podur. p. 959. il » » TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 153. t Atro- vel rubro-violacea. Long. 1 millim. Denna art är redan af DE GEER väl och tydligt beskrifven samt sedan nammngifven af LINNE och åter- funnen af såväl BoURLET som NICOLET. GEOFFROYS Podura atra aquatica (Hist. abr. des Ins. T. IL p. 610) är deremot ett helt annat djur, som genom de långa antennerna betydligt afviker från P. aquatica LinN., Sco- POLIS P. aquatica hör tydligen alls icke till Poduridernas grupp. Af Professor LILLJEBORG är denna art funnen på en mindre vattensamling i en skogspark nära Uppsala. Jag tog den något senare på samma ställe, men har sedan aldrig återfunnit den. Gen. XII. Achorutes (TEMPL.) Syn. 1746. Podura LIiNnsk, Fn. Sv. Ed. I. p. 343. (ad partem). 1835. Achorutes TEMPLETON, Thys. Hib. p. 96 (ad partem). 1841. Podura NicoLet, Rech. p. serv. å V'Hist. des Podur. p. 54. (ad partem). 1842 !) Hypogastrura Bourret, Mém. s. les Podurelles (sec. GERVAIS, in WALCKENAER, Ins. apt. T. III. p. 439) (ad partem). 1868. Achorutes LuBBoOCK, Notes on the Thys. P. III. p. 301. 1869. » TULLBERG, Skand. Podur. af underfam. Lip. p. 7. TEM: » id. > Fört. ofver Sv. Podur. p. 193. Ocelli 16; 8 in utroque latere capitis. Unguiculus inferior parvus, interdum nul- lus. Organum postantennale nullum. Furcula parva, non usque ad tubum ventralem pertinens. Supra anum sepissime spine 2. Leden mellan gaffeltänderna och ändsegmenten alltid tydlig. Känselhår med en ytterst svag ansvällning i spetsen finnas hos detta slägte på tibiernas nedre del, men då dessa dels äro svåra att se, dels lätt kunna vara afbrutna, har jag ansett det vara bäst att icke använda dem för karakteriserandet af arterna, isynnerhet då gaffelns och analtaggarnas form tyckes gifva särdeles goda artkarakterer. Af samma orsak har jag här icke heller upptagit antalet och utseendet af de på gaffeltänderna befintliga borsten. Afven den nedre klons form, som är något olika på de olika benparen hos samma djur, men deremot erbjuder föga olikhet mellan de särskilda arterna, har jag denna gång utelemnat i beskrifningarna. Ogonfläckarna hafva hos alla af mig funna arter synts svarta, men det är svårt att med bestämdhet afgöra dessa fläckars färg, åtminstone då djuren någon tid legat i sprit. 52. A. viaticus n. sp. (X. 7—20). Syn. 1746. Podura viatica LiNNk, Fn. Sv. Ed. I. p. 343. i 1780. » humicola O. FABRICIUS, Fn. Gr. 1783. »Jordpoduren» O. FABRICIUS, in Danske Vidensk.Selsk. Skr. p. 296. 1835. Achorutes dubius TEMPLETON, Thys. Hib. p. 96. ä JR 1) Hypogastrura murorum BourtEt, Mém. s. les Podurelles p. 35 (sec. GERVAIS in WaLC KENAER, Ins. apt. I. LIES ps 439). (1868. Achorutes murorum LUuBBocK, Notes on the Thys. P. III. p. 302. 1869. » » TuLLBERG, Skand. Podur. af underfam. Lip. p. 7. LSI: » » YA: ET URört fö fveriSyar Podur:ep. lp: Unguiculus inferior adest. Dentes furculze graciles, duplo vel triplo longiores quam mucrones. Manubrium dentibus brevius. Spin2&e anales paullo longiores quam papillae conice, quibus affixe sunt. Long. 1—2 millim. Färgen mörkt blåsvart, hos yngre exemplar något rödviolett. Gaffeltänderna äro här föga tillspetsade, och ändsegmenten svagt s-formigt krökta. Gaffelns basalstycke betydligt kortare än tänderna. Analtaggarna fästade på jemnt afsmalnande vårtor och temligen grofva (X. 13); väl synliga äfven vid svagare förstoring. ) Se noten å p. ol: SVERIGES PODURIDER. Hi I min uppsats »Om Skand. Podur. af underfam. Lip.» har jag kallat denna art A. murorum (BOoURL.). BourRLeTts beskrifning är dock så ofullständig, att den i likhet med O. FaBrIcIt beskrifning öfver P. humicola och TEMPLETONS öfver Åchorutes dubius kan passa in snart sagdt på hvilken art som helst i slägtet. Äfven LuBBocKs beskrifning på ÅA. murorum är ytterst kort och otydlig. Deremot är det antagligt, att LINNE med Podura viatica Fn. Sv. Ed. I menat just detta djur, då han funnit sin art i Sverige och på lokaler, liknande dem. på hvilka jag oftast funnit den här beskrifna arten, nämligen vid vägkanter. Han anmärker äfven. att af Podura viatica vanligen en stor mängd individer förekomma tillsammans, och detta öfverensstämmer väl med min erfarenhet, då jag icke mindre än fyra särskilda gånger funnit Achorutes murorum bildande ordentliga högar, under det jag aldrig funnit någon annan Lipurin uppträda i sådana tätt slutna massor. Jag har derföre ansett lämpligt att för denna art upptaga den af LINSE gifna benämningen, ehuru jag naturligtvis ej kan anföra honom såsom auctor för densamma, emedan den blott förekommer i Fn. Sv. Ed. I, der nomina specifica ej ännu be- gagnas. GEOFFROYS Podura atra viatica är ingen Achorutes. Förekommer i diken och under stenar vid vägar äfvensom under tång på hafsstränder. Allmän i Uppland och på Gotland. 53. ÅA. manubrialis TurrB. (X. 21, 22). Syn. 1869. Achorntes manubrialis TULLBERG, Skanud. Podur. af underfam. Lip. p. 9. 1871. » » id: TEOr: Ofver Sva Podur. Pp: 153: Unguiculus inferior adest.. Dentes furcule, manubrio breviores, vix duplo longio- res quam mucrones, qui graciles sunt. Spin& anales perparve. Long. 1 millim. Färgen svartblå. Skiljes från föregående genom de små analtaggarna och gaffelns långa basalstycke, hvilket är väl så långt som tänderna och ändsegmenten tillsammans. De sistnämnda särdeles smala och något krökta. Funnen under trästycken på åtskilliga ställen i Uppland, men sparsamt. 934. ÅA. armatus (N16.) (X. 23—25). Syn. 1841. Podura armata Nicoret, Rech. p. serv. å I'Hist. des Podur. p. 57. 1847. Achorutes armatus id. , Essai s. une classif. de TOrdre des Thys. p. 378. 1871. » » TuLLBERG, Fört. öfver Sv: Podur. p. 153. Unguiculus inferior adest. Dentes furcule crassi, duplo longiores quam mucrones. Spin&e aneles maxime. Long. 1 millim. Färgen ljust blågrå, stundom dragande i rödt. Väl karakteriserad genom de långa analtaggarna, hvilka här äro lika stora som hos Lipura ambulans, äfvensom genom de trubbiga gaffelspetsarna. Från sidan sedda se dessa nästan klolika ut (X. 24). Funnen i stort antal på spånhögar i Uppland och på Gotland, äfvensom i tång på Gotland. Torde vara en särdeles allmän art. 95. ÅA. rufescens (NIc.) (X. 26: 27.) Syn. 1841. Podura rufescens NIcoLert, Rech. p. serv. å I'Hist. des Podur. p. 57. 1847. Achorutes rufescens id. , Essai s. une classif. de YFOrdre des Thys. p. 378. 1868. » » LuBBocK, Notes on the Thys. P. III p. 303. 1869. » » TuLLBERG, Skand. Podur. af underfam. Lip. p. 10. 1874: » » id. , Fört. öfver Sv. Podur. p- 153. Unguiculus inferior adest. Dentes furcul& crassi, subelavati, mucrones gracillimi. Spin&e anales perparve. Long. 3 millim. Antennernas tredje led har en ansvällning på yttre sidan. Gaffelns ändsegment äro blott en tredjedel så breda som tänderna, basalstycket kort. Amnaltaggarna små såsom hos ÅA. manubrialis. Som jag ej antecknade färgen på mina exemplar i lefvande tillstånd, kan jag icke säga, om ben och antenner ega den klara orangefärg, som NICOLET i sin beskrifning nämner såsom karakteristisk för arten, utan att den likväl finnes återgifven på hans figur. De spritlagda exemplar, jag eger, hafva en nästan gulbrun färg med något violett anstrykning; ben och antenner ljusare. Det är hufvudsakligen på grund af öfverensstämmel- sen i färg mellan dessa och NIcoLETsS figur, som jag för denna art upptagit det af honom gifna namnet. Funnen en gång i Skåne. 56. ÅA. purpurascens LBEK. (XI. 1—3). Syn. 1868. Achorutes purpurescens LUBBOCK, Notes on the Thys. P. III. p. 302. 1869. » » TULLBERG, Skand. Podur. af underfam. Lip. p. 8. 1871. +» » id. , Fört. öfver Sv. Podur. p. 153. 52 TY OHOTULIBERG, Unguiculus inferior adest. Dentes furculxe duplo vel triplo longiores quam mu- crones, acuminati. Spin& anales non longiores quam papille, quax magne, fere semi- globosae sunt. Long. 2 millim. Gaffeltänderna och ändsegmenten afsmalnande i samma proportion och således utan något egentligt af- brott vid leden, som derigenom kommer att mindre skarpt framträda än hos föregående arter. Basalstycket ungefär af samma längd som tanden. Analpapillerna särdeles stora, taggarna deremot små och smala. Färgen violett med dragning stundom mera i rödt, stundom mera i blått. Förekommer sparsamt under trästycken i närleten af ladugårdar. Funnen i Uppland, Södermanland och på Gotland. 57. ÅA. ununguiculatus TuriB. (XI. 4, 5). Syn. 1869. AÅchorutes ununguiculatus TULLBERG, Skand. Podur. af underf. Lip. p. 11. IKSTAN » » id. ">, Fört. ofver/Sy. Podurip. 159: Unguiculus inferior nullus. Dentes furculxe acuminati et duplo vel triplo longiores quam mucrones. Spine anales parve, breviores quam papille. Long. 1 millim. Närmar sig genom frånvaron af den undre klon följande slägte. men skiljes derifrån, utom på grund af ocellernas antal, äfven lätt genom gaffelns form, som mycket påminner om föregående art, ehuru ändsegmenten äro något längre, samt genom de svarta ögonfläckarna. Funnen en gång under barken af ett träd i Uppsala. d8.: AA. tnermistuivubis: (CE: 6): Syn. 1871. Achorutes inermis TULLBERG, Fört. öfver. Sv. Podur. p. 153. Unguiculus inferior nullus. Dentes furculx mucronibus acuminatis vix duplo lon- giores. Spine anales desunt. Long. 1 millim. I anseende till gaffelns form liknande föregående art, men tydligt skild från denna genom frånvaron af hvarje spår af analtaggar. ; Färgen gråblå. Funnen en gång på mossa 1 en skogspark nära Uppsala. Gen. XIII. Xenylla, TuLLB. Syn. 1869. Xenylla TuULLBERG, Skand. Pod. af underfam. Lip. p. 11. [STI » id. » Fört. öfver Sv. Podur,; p. 194: Ocelli 10; 5 in DE latere capitis. OÖrgana postantennalia desunt. Furcula parva non ad tubum ventralem pertinens. Spine anales 2. Utom 1 ocellernas antal finner man äfven i gaffelns beskaffenhet en tydlig skilnad från föregående slägte. Leden mellan gaffelns tänder och ändsegment är nämligen hos Xenylla så otydlig; att man nästan kan säga, att dessa delar här helt och hållet sammansmält. Ocellerna ej 1 svarta fläckar. Lipura maritima LBK (Notes on the Thys. P. IV. p. 278) har oceller af samma antal som Xenylla, men afviker genom frånvaron af hoppgaffel. Hos de arter, jag funnit af detta slägte, har jag sett åtminstone två i spetsen något ansvällda hår vid tibiernas nedre ändar. Ytterst små analtaggar. ' 09. XX. maritima TurirB. (XI. 7, 8). Syn. 1869. Xenylla maritima TULLBERG, Skand. Podur. af underfam. Lip. p. 11. 1871 » » id: : » Fört. öfveriSv: Pod. p. 154; Undique pruinosa. Dentes furculx cum mucronibus longitudinem tibie xquantes. Spine anales parve, papillis latis affixe. Long. 13 millim. Vid utgifvandet af »Skand. Podur. af underfam. Lip.» hade jag endast tillfälle att undersöka ett enda exemplar af denna art och kunde då icke på detta urskilja några analtaggar. Då jag sedan haft tillgång på ett stort antal hithörande djur, har det varit mig lätt att se, det äfven här förekomma tydliga om också små så- dana taggar. De äro fästade på särdeles breda, men föga upphöjda papiller. Färgen gråblå. Funnen på högst olikartade lokaler, en gång på en uthusvägg 1 Skåne, der den kröp omkring i stort antal, en annan gång i en rännsten i Filipstad öck för öfrigt i tång på Gotland och i Bohuslän. På det se- nare stället sparsamt. SVERIGES) EO DURIDER. 53 60. XX. brevicauda TuULLB. (XI. 9—14). Syn. 1869. Xenylla brevicauda TuLLBERG, Skand. Podur. af underfam. Lip. p. 12. STI: » » Id IE Rört öfver Sv. Pod: p. 154: Undique pruinosa. Furcula perparva; dentes vix longiores quam unguiculi. Spin2e anales papillis gracilibus affixe. Long. 1 millim. Lätt skild från föregående såväl genom gaffelns obetydliga storlek som genom analpapillernas form. Dessa äro föga större än upphöjningarna på den granulerade huden (XI. 14). Färgen gråblå. Detta djur rör sig gående ytterst långsamt, och, då jag skref »Sv. Podur. af underfam. Lip.», hade jag aldrig sett djuret använda gaffeln till hopp. Detta torde dock blott ha berott på en tillfällighet, ty vid Thors- borgen på Gotland hade jag förliden sommar tillfälle att iakttaga, huru djur af denna art hoppade med sådan hastighet och skicklighet, att det till och med var ytterst svårt att fånga dem. Förekommer på mossa 1 barrskog. Funnen i trakten af Uppsala äfvensom på Gotland. Gdä AX nde LYULEB. (AL. 15): Syn. Xenylla nitida TurLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 154. Undique nitida. Furcula perparva; dentes vix longiores quam unguiculi. Spine anales papillis gracilibus affixe. Long. 1 millim. Färgen temligen mörkt blåaktig. Genom sin glänsande, ej pruinösa hud skild från de båda föregående arterna. Analtaggarna och deras papiller äro föga olika samma organ hos X. brevicauda. Gen. XIV. Anurophorus (Nic.) Syn. 1841. Anurophorus NIcOLET, Rech. p. serv. å I'Hist. des Podur. p. 52 (ad partem). 1842. Adicranus Bourter, Revue Zoologique p. 201. 1844. Lipura GERVAIS, in WALCKENAER, Ins. apt. T. III. p. 440 (ad partem). 1862. » LuBBocK, Notes on the Thys. P. II. p. 600 (ad partem). 1869. Anurophorus TULLBERG, Skand. Podur. af underfam. Lip. p. 12. 1871. » id. Fört. öfver Sv. Podur. p. 154. Ocelli 16; 8 in utroque latere capitis. Desunt spin&e anales, organum postanten- nale, unguiculus inferior et furcula. Detta slägte innefattar blott en art. Denna beskrefs först af Nicoret i Hist. des Podurelles. Der sam- manföres arten med LINNÉS Podura ambulans under slägtnamnet Anurophorus. Podura ambulans LISN. hade dock redan 1838 af BURMEISTER blifvit hänförd till slägtet Lipura, och NICOLETS namn Ånurophorus har sedan hos de flesta författare fått lemna rum för Lipura. I min uppsats af år 1869 utbröt jag dock här i fråga varande art ur slägtet Lipura, och ansåg mig då vara skyldig att för den samma åter upptaga slägtnamnet Anurophorus, huru dåligt detta namn än är bildadt. Orsaken hvarför jag ansett, att denna art bör bilda ett eget slägte, skildt från Lipura, är, att den saknar postantennalorgan och de ocellika bildningarna på bålens och hufvudets hud. Ett i spetsen krökt känselhår finnes vid tibians nedre del. ÖRA. "larieisa NIC: (XII, 1512): ; Syn. 1841. Anurophorus laricis Nicoret, Rech. p. serv. å I'Hist. des Podur. p. 53. 1842 ?) Adicranus corticinus BouURLET, Mém. s. les Podurelles, p. 39 (sec. GERVAIS, in WALC- KENAER, Ins. apt. T. III. p. 442). 1844 "Fb ÄR FARK GERVAIS, in WALCKENAER, Ins. apt. T. III. p. 442. 1862. » » LuBBocK, Notes on the Thys. P. II. p. 600. 1869. Anurophorus laricis TULLBERG, Skand. Podur. af underfam. Lip. p. 13. 1871. » » id. , Fört. öfver Sv. Podur. p. 154. Atro-ceruleus. Long. 1 millim. Den eljest mörkt svartblå huden visar sig i stark belysning nästan brunglänsande. Funnen under barken af träd i Uppland och under mossa i barrskog på Gotland. !) Se noten 1 å p. 6. 2) Se noten å p. 31. 54 TY GEO DU LIBERG, Gen. XV. Lipura Bunw. Syn. 1746. Pediculus LINNE, Fn. Sv., Ed. I. (ad partem). 1758. Podura id. , Syst. Nat. Ed. X. p. 608 (ad partem). 1838. Lipura BURMEISTER, Handb. der Ent. p. 447. 1841. Onychiurus GERVAIS, in Echo du Monde savant (sec. GERVAIS, in WALCKENAER, Ins. apt. TI II pi AA). » Anurophorus N1iCOLET, Rech. p. serv. å I'Hist. des Podur. p. 52 (ad partem). 1842 !) Adicranus BourRLET, Mém. s. les Podurelles, p. 38 (sec. GERVAIS, in WALCKENAER, Ins. apt. T. III. p. 440) (ad partem). 1862. Lipura LuBBoCK, Notes on the Thys. P. II. p. 600 (ad partem). 1869. » TULLBERG, Skand. Podur. af underfam. Lip. p. 13. TER » 1, » Hört. öfver Sv. Podur. p. 154: Organa postantennalia transversa. Puncta ocellis similia in toto dorso sparsa. Unguiculus inferior major. Furcula nulla. Postantennalorganen äro här aflångt ovala. Verkliga ögon saknas hos alla hittills med säkerhet bekanta arter, men i huden förekomma såväl på hufvudet som på alla bålens segment med undantag af det första ett slags ocellika bildningar. Jag har vid artdiagnoserna endast fästat afseende vid dem, som befinna sig mellan antennernas bas och postantennal-organen, ehuru äfven på öfriga delar af kroppen antalet af dessa ocellika bild- ningar torde vexla hos de olika arterna. Inga särskildt formade känselhår på tibierna. Den Lipura maritima, som LUBBocK omtalar (Notes on the Thys. P. IV. p. 278), bör möjligen efter den begränsning, jag gifvit slägtet, icke räknas hit, ehuru naturligtvis ingenting hindrar, att äfven hithörande djur, om de förekomma färgade, kunna vara försedda med ögon, likasom af 'det närstående slägtet Anurida före- kommer både en blind och en med ögon försedd art. Få insektarter torde hafva blifvit så intrasslade och oriktigt uppfattade som de till detta slägte hö- rande. Endera af de arter, jag här nedan upptagit såsom L. ambulans (N1c.) och L. armata TULLB., eller möj- ligen båda beskrefvos sannolikt först af LINNE 1 hans Fn. Sv. Ed. I såsom Pediculus terrestris miveus och in- fördes sedan i hans Syst. Nat., der åtminstone i Ed. X såsom synonym till Podura ambulans uppföres Ped. ter- restris niv. I Fauna Sv. Ed. II förekommer detta djur utförligare beskrifvet, äfvenledes under namn af Pod. ambulans. Men i Syst. Nat. Ed. XII tyckes LINNE hafva glömt, hvilket djur tjenat till typ för hans föregående beskrifning, och han tillägger nu: »setis 2 extensis longitudine & corporis,» hvilket tydligen visar, att han vid detta tillfälle haft evt helt annat djur för sig, möjligen en Campodea; ty säkerligen hade han icke uraktlåtit att anmärka en sådan egendomlighet äfven i den förra beskrifningen, om den funnits hos det djur, han då åsyftade. Deremot gör LINNE 1 denna upplaga en förändring i beskrifningen af Podura fimetaria genom att tillägga: »non salit», hvilket gör det troligt, att han här med denna art menar sin förra P. ambulans eller någon densamma närstående form. Att denna P. fimetaria icke är LINNES ursprungliga art af samma namn är dock tydligt vid första blick på hans beskrifning i Faun. Sv. Ed. II eller i Syst. Nat. Ed. X, der han hänvisar till Faun. Sv: 1746. Antagligen menade LINNE med sin första P. fimetaria den i det föregående beskrifna Isotoma fimetaria, hvilken äfvenledes är hvit till färgen, och på hvilken uttrycket »instar volitantium atomorum» utmärkt väl passar in. Under tiden mellan publicerandet af Fn. Sv. Ed. II och Syst. Nat. Ed. XII beskref ScoPour i Entom. Carn. en »Podura terrestris», hvilken han förmodade vara densamma som LINNESs Pod. fimetaria. Den är dock så otydligt beskrifven, att det är omöjligt att afgöra, hvilken art han med densamma menar. Någon tid derefter bekantgjorde DE GEER (1778) en Podura, hvilken han beskrifver som »P. terrestris nivea antennis quadrinodiis, cauda bifida brevi ettensa». Af den rätt goda figur, han bifogat, ser man tydligt, att DE GBEBR med denna art menar LINNnEs P. ambulans, och han anför äfven såsom synonym FP. ambulans LINN., Fn. Sv. Ed. IL Troligen genom ett misstag har han tillika kommit att citera äfven P. ambulans LINN. Syst. Nat. Ed. XII, ehuru denna, såsom vi nyss visat, måste vara ett helt annat djur. SCHRANK beskrifver (Enum. Ins. Austr. p. 497) blott en gaffellös Podura, och denna kallar han fimetaria. Då han om den samma blott sä- ger »terrestris alba, cauda nulla», är det omöjligt att bestämma, hvilken art dermed bör förstås. Annu mera sammanblandade hafva de hithörande arterna blifvit af senare författare. Flere af dessa hafva troligen aldrig sjelfve sett de i fråga varande djuren, eller också icke de arbeten, de citerat. Den ende, som mig veterligen observerat LINNES misstag angående P. fimetaria i tolfte editionen af Syst. Nat., är F. HoUTTUYN, som beskrifver denna art i öfverensstämmelse med Fn. Sv., men tillägger, att LINNE 1 Syst. Nat. Ed. XII säger: »Cauda obtusa mutica: non salitr. De öfriga hafva endast fästat sig vid hans diagnos i sistnämnda edition. — LINNÉS bestämning i samma Ed., att analbihangen hos P. ambulans skulle vara hälften så långa som kroppen, torde antingen blifvit förbisedd eller ock under tidernas lopp råkat i glömska, då de fleste författare, utan att omnämna detta, under P. ambulans LiNN. anföra som synonym DE GEERS »Podura terrestris nivea, cauda bifida brevi extensa,» som dock enligt figuren har vida kortare analbihang. !) Se noten å p. 31. , kw I RAR VIP RR fe) SIN NPA, AA EAP ARRENDE ANNA SVERIGES PODURIDER. DÖ) Sålunda kom namnet ambulans så småningom att beteckna de hvita Podurider utan hoppsvans, som ega analtaggar, under det fimetaria innefattade dem, som, för öfrigt liknande de förra, sakna dylika analbihang. Undantag härifrån gör NICOLETSs Anurophorus jfimetarius (1841), hvilken tydligen eger analtaggar. I sin upp- sats 1847 rättar dock NicorLeEt detta sitt misstag; han uppgifver här äfven en annan skilnad mellan nyss- nämnda båda former, grundad på de så kallade ögonens antal och läge, i det han hos den ena, nämligen den med analtaggar försedda, finner 28 ögon!) och hos den andra blott 16, placerade visserligen i tvenne grup- per, men mera midt på hufvudet. Samma skillnad uppgifves äfven af LuBBocK, som dock blott citerat den efter NICOLET. Den första af dessa två arter har jag med säkerhet funnit 1 Sverige, den andra icke. En den sistnämnda mycket närstående form eger jag dock i den här nedan beskrifna Lip. inermis. Denna är troligen inbegripen i flere äldre författares Podura fimetaria. Ofta har väl äfven Anurida granaria blifvit förblandad med denna art. Jag har utom dessa funnit en tredje art, som bestämdt icke är An. ambulans Nic., men som för öfrigt sannolikt eger samma synonymer som denna, emedan hela skilnaden dem emellan beror på postantennal- organens beskaffenhet och de förr omtalade ocellika hudupphöjningarnas antal på hufvudet. 63. IL. ambulans (LINN.) (N1c.) (XI. 16—29). Syn. (1746. Pediculus terrestris niveus LINNÉ, Fn. Sv., Ed. I, N:o 1170 (ad partem). 1758. Podura ambulans LINNE, Syst. Nat. Ed. X. P. I. p. 609 (ad partem). GL » » id. , Fn. Sv. Ed. II. p. 474 (ad partem). 1778. » terrestris nivea antennis quadrinodiis, cauda bifida brevi extensa Dr GEER, iIElistordeskilns. fr ovViELep. 39 (ad partem). ? 41838. Lipura ambulans BURMEISTER, Handb. der Entom. B. II. p. 447 (ad partem). 1841. Anurophorus fimetarius NICOLET, Rech. p. serv. å IF'Hist. des Podur. p. 53. 1842. Adicranus fimetarius BourreTt, Mém. s. les Podurelles p. 39 (sec. NICOLET, Essai s. une classif. de TOrdre des Thys. p. 385) (ad partem). 1844. FR oolvaton JOBRVAIS in WALCKENAER, Ins. apt. p. 441, 442 (ad partem). 1847. Anurophorus ambulans NIicoLrEt, Essai s. une classif. de YOrdre des Thys. p. 384; pl 65 TA 1862. Lipura ambulans LUBBocK, Notes on the Thys. P. II. p. 600. 1869. » » TULLBERG, Skand. Podur. af underfam. Lip. p. 17. 1871. » » id. Fört. öfver Sv. Podur. p. 154. Tumores utriusque organi postantennalis 12—14. Puncta ocelliformia in basi utriusque antenn&e 2. Spine anales magne, arcuate. Long. 2 millim. Postantennalorganet hos denna art består af omkring fjorton upphöjda punkter, tumores, ordnade i två parallela rader och hvar och en omgifven af strålformigt ställda rader af ännu finare punkter (XI. 19). De två ocellika punkterna (XI. 18 po) vid antennernas bas, liksom postantennalorganens upphöjningar, kunna ej ses, utan att hufvudet göres genomskinligt genom kokning i kaustikt kali. Bäst är naturligtvis att derefter befria huden från muskler och dylikt, hvilket efter den genom kokningen i kali åstadkomna macereringen går ganska lätt. Färgen hvit. Jag har bibehållit det af LINNE gifna namnet ambulans för denna art, ehuru det lika väl och kanske snarare kunde hänföras till den följande, som synes vara allmännare i Sverige, men jag har ej velat ännu mer tilltrassla saken härigenom, då NICOLET åtminstone med temligen stor säkerhet kan anses förut hafva användt sagda namn för den här beskrifna arten, och denna verkligen förekommer i Sverige. Funnen i Uppland. 64. LIL. inermis TULLB. Syn. 1869. Lipura inermis TULLBERG, Skand. Podur. af underfam. Lip. p. 18. i kojpgi lg » » id. , Fört. öfver Skand. Podur. p. 154. Tumores utriusque organi postantennalis 14. Puncta ocelliformia in basi utrius- que antenne 2. Spine anales nulle. Long. 1 millim. Postantennalorganen och de ocellika fläckarna vid antennernas bas fullkomligt såsom hos föregående. Jag har icke vågat identifiera denna art med den, som vanligen blifvit kallad fimetaria, emedan genom NICOLETS beskrifning af 1847 denna fått såsom utmärkande karakter »16 ögon». Om jag ock skulle vilja anse, att dessa ögon äro endast hvad jag kallat postantennalorganens upphöjningar, är dessas antal i alla fall så litet i jemförelse med den här beskrifna formens, att jag redan på grund deraf måste anse denna som en sjelf- ständig art. Detta blir ännu klarare, då man observerar, att de hos NIcoLEts Anurophorus fimetarius (1847) !) Med ögon torde NIcOLET här hafva menat detsamma som jag kallat postantennalorganens upphöjningar (tumores organorum postantennalium). Se p. 16. 56 TYCHO TULLBERG, beskrifna ögonen äro belägna på hufvudets öfre sida, nära dess midt, under det att postantennalorganet här, såsom hos alla af mig funna arter af detta slägte, är beläget i hufvudets sidokant. Några få exemplar funna under trästycken i Uppland. 65. LIL. armata TULLB. Syn. (1746. Pediculus terrestris niveus LINNÉ, Fn. Sv. Ed. I. N:o 1170 (ad partem). 1758. Podura ambulans LINNE, Syst. Nat. Ed. X. P. II. p. 609 (ad partem). bre » » id. > Em: ov. Hd TLL p. A74 (ad parten: 1778. » — terrestris nivea antennis quadrinodiis, cauda bifida brevi extensa DE GEER, å Fist. des. ms: DI MINp3 35 (ad partem). : 11838. Lipura ambulans BURMEISTER, Handb. der Entom. p. 447 (ad partem). 1842. Adicranus fimetarius BourLEt, Mém. s. les Podurelles, p. 39 (sec. NICOLET, Essai s. une classif. de V'Ordre des Thys. p. 385) (ad partem). [Lipura ambulans) 1844. | » bolvdiör fÖPRVATS, in WALCKENAER, Ins. apt. p. 441, 442 (ad partem). 1869. » — armata TuUnLBERG, Skand. Podur. af underf. Lip. p. 18. 1871. » » id. , Fört: öfver Sv; Podur: prolog: Tumores utriusque organi postantennalis 25—30. Puncta ocelliformia in basi utriusque antenn&e 3. Spine anales magne, arcuate. Long. 15 millim. Analtaggarna alldeles såsom hos L. ambulans; de ocellika upphöjningarna vid antennernas bas deremot tre och närstående. Postantennalorganens läge och yttre form äro ungefär desamma som hos föregående arter, men till sin byggnad visa de sig något olika. De synas nämligen här bestå af tvenne rader ovala upphöjningar, utan några strålformiga rader af finare punkter. Dessa upphöjningar äro här på hvarje sida af hufvudet om- kring 28. Ytterst allmän på jorden 1 trädgårdar och blomkrukor i Uppland och i Skåne. Gen. XVI. Anurida LABOoULB. Syn. 1836. Achorutes GUERIN-MENEVILLE, Iconogr. du Reg. anim., T. III. p. 11. (sec. LABOULBENE, Rech. s. F'Anur. marit p. 705) (ad partem). 1847. Anoura NICOLET, Essai s. une classif. de FOrdre des Thys. p. 386. (ad partem). 1862. » — LUBBOCK, Notes on the Thys. P. II. p. 601. 1865. Anurida LABOULBENE Rech. s. F'Anur. marit. 1869. » TULLBERG, Sv. Podur. af underfam. Lip. p. 19. Iltejnle » id. — , Hört. öfver Sv. Podur. p.. Lod: Organa postantennalia circularia. Ocelli 10 aut nulli. Antenne conice articulo quarto gracillimo. Desunt puncta ocelliformia, ungiculus inferior, furcula et spine anales. Särdeles karakteristiska för detta slägte äro mundelarna, hvilka, såsom i det föregående är nämndt, förete ganska betydliga afvikelser från den hos Poduriderna vanliga typen och utgöra en öfvergång till Pseudachorutes och Anura. Inga särskildt formade känselhår på tibierna. Detta slägte är uppstäldt af LABoULBENE; den af honom beskrifna arten, Anurida maritima, har mörk färg och fem oceller på hvardera sidan af hufvudet. Må- hända är detta densamma, som LuBBocK (Notes on the Thys. P. IV. p. 278) beskrifvit såsom Lipura mari- tima. Hans beskrifning är ytterst kort, men lika som LABOULBENE anser han sin art vara identisk med Acho- rutes maritimus GUER. 66. ÅA. granaria (Nic). (XII. 13—17). Syn. 1847. Anoura granaria NICOLET, Essai sur une classif. de YOrdre des Thys. p. 387: 1862. » » LuBBocK, Notes on the Thys. P. II. p. 601. 1869. Anurida granaria TULLBERG, Skand. Podur. af underfam. Lip. p. 20. 1871. » » ida. » Fört. öfver Sv. Podur. p. Lod: Tumores utriusque organi postantennalis 12—14. Ocelli nulli. Long. 1 millim. Denna art skiljes till följd af sin bredare och klumpigare kroppsform redan med blotta ögat lätt från arterna af föregående slägte. Den är till färgen vanligen rent hvit. På Gotland har jag dock på ett ställe, i tång, funnit några alldeles gula exemplar. Jag har dock icke kurnat hos dem i öfrigt se någon afvikelse från de hvita. Måhända är det denna art, som är NICOLETS Anurophorus fimetarius (1847). Postantennalorganens upphöjningar intaga här ungefär den plats, han angifver för ögonen hos sin art. Deras antal och anordning är rå Re Prym från RAG Mr” rr FN SVERIGES PODURIDER. 5 dock olika. Postantennalorganen äro här belägna högt upp på hufvudet, ej i dess sidokant, såsom hos föregå- ende slägte, och sammansatta af 12—14 i cirkel ställda, inåt afsmalnande upphöjningar (XII. 17). É Förekommer under murkna trästycken i grannskapet af ladugårdar. Funnen i Uppland, Södermanland och på Gotland. Gen. XVII. Triena TULLB. Syn. 1871. Triena TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 155. Organa postantennalia nulla. ÖOcelli 16; 8 in utroque latere capitis. Antennee conice, articulo quarto gracillimo. Unguiculus inferior nullus. Furcula perparva, den- tibus papilliformibus. Spin&e anales 3. Liknar fullkomligt Anurida till mundelarne, hvilka således äro betydligt transformerade, om också icke så, som hos följande båda slägten. Högst egendomlig är gaffelns byggnad, som är mer rudimentär än hos något annat slägte. Den består nämligen af ett basalstycke och tvenne nästan vårtlika tänder med ytterst små och otydliga ändsegment (XII. 8). Likväl finnes en verklig gaffelhake. Knappt mindre egendomlig är förekomsten af en tredje analtagg strax bakom de två vanliga. Alla dessa egenskaper torde fullt berättiga till denna arts uppställande såsom ett eget slägte. Inga i spetsen tydligt ansvällda hår vid tibiernas nedre ända. 67. TT. mirabilis TurLrB. (XII. 3—10). Syn. 1871. Triana mirabilis TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 155. Pallide cinereo-cerulea. Long. 13 millim. Några få exemplar af denna art har jag funnit dels under trästycken vid en ladugård 1 Uppland, dels under tång på Gotland. Gen. XVIII. Pseudachorutes TuLrLB. Syn. 1871. Pseudachorutes TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 155. Corpus suberassum, non tuberculatum. Instrumenta cibaria ad sugendum accom- modata. Ocelli 16; 8 in utroque latere capitis. Antenne conice, articulo quarto gra- cillimo. Unguiculus inferior nullus. Furcula ad tubum ventralem non pertinens. Spin&e anales null. Skiljes från alla föregående slägten genom mundelarnas form, hvilka äro i det närmaste lika dessa delar hos följande slägte. Från detta återigen skiljes Pseudachorutes vid första ögonkast genom saknaden af tuberk- ler och de på dem fästade borstlika håren, samt genom närvaron af en gaffel, lika väl utvecklad som hos Acho- rutes. Inga klubblika känselhår på tibierna. Magsäckens form har jag ej undersökt hos detta slägte. Jag har blott funnit en art. 69. P. subcrassus TuLLB. (XII. 11, 12). Syn. 1871. Pseudachorutes suberassus TULLBERG, Fört. öfver Sv. Podur. p. 155. Pallide cinereo-ceruleus. Long. 13 millim. Endast några få exemplar anträffade på Gotland i en spånhög. Gen. XIX. Anura GERV. Syn. 1834. Achorutes TEMPLETON, Thys. Hib. p. 96. (ad partem). 1841. » NicoLET, Rech. p. serv. å I'Hist. des Podur. p. 51. 18542. Anoura GERVAIS, Une quinz. d'espeéces des Ins. apt. p. 45. 1847. Anura NICOLET, Essai s. une classif. de VOrdre des Thys. p. 386. 1862. Anoura LuBBocCK, Notes on the Thys. P. II. p. 600. 1869. Anura TULLBERG, Skand. Podur. af underfam. Lip. p. 20. 1871. » ids IRört. öfver! Sv. Podur: p. 195. K. Vet. Akad. Handl. Band. 10. N:o 10, 3 58 TYCHONMTULEBERG,) Corpus suberassum, tuberculatum. Instrumenta cibaria ad sugendum accommo- data. Antenne conice, articulo quarto gracillimo. Desunt unguiculus inferior, furcula, spin& anales. Mundelarna och tuberklerna hos detta slägte äro redan i det föregående beskrifna. Hvad ocellerna be- träffar, torde dessa hos de olika arterna vara af olika antal. NICOLET uppgifver nämligen för A. tuberculata 8 oceller, under det jag hos nedan beskrifna art ej kunnat finna flere än 6. Inga särskildt formade känselhår på tibierna. 70. AA. muscorum (TEMPL.) (XII. 18—24). Syn. 1834. Achorutes muscorum TEMPLETON, Thys. Hib. p. 97. 1847. Anoura muscorum NICOLET, Essai s. une classif. de FOrdre des Thys. p. 388. 1862. » » LuBBocK, Notes on the Thys. P. II. p. 600. 1869. Anura muscorum TULLBERG, Skand. Podur. af underfam. Lip. p. 21. LST » » 14500 Rört öfver Svä kodur. prog: Ocelli non in macula nigra positi, 3 in utroque latere capitis. Tubercula dorsu- alia in 6 ordines disposita, analia 2 magna. Spinze anales nulle. Long. 2 millim. Ocellerna, tre på hvardera sidan af hufvudet, sitta på de yttre sidorna af de båda främre hufvudtuberk- lerna. Två af ocellerna äro vända framåt och stå nära hvarandra, den tredje är belägen ER något afstånd från dem och vetter åt sidan (XII. 19). Färgen daggblå. Förekommer i skog under barken på multnande stubbar och i mossa, men äfven någon gång under trästycken vid gårdar. Temligen allmän i Uppland, Södermanland, Skåne och på Gotland. SVERIGES PODURIDER. 59 EXPLICATIO TABULARUM: . a ISA MR Animal pronum. Animal supinum; » tv, tubus ventralis, f, furcula, pg, papilla genitalis, a, anus. » Animal e latere sinistro visum, furcula por- » recta, pedibus omissis: st! segmentum thoracale primum, st”, » » secundum. » st”, » » tertium, smj, segmentum abdominale majus. sml, 2 » minus, » ss, setae sensus; litera ceterx eadem atque in Fig. 2 significaut. Animal a latere sinistro visum, furcula reflexa. pedibus omissis; litere eadem atque in Fig. 2 et 3 significant. Caput e parte anteriore exhibitum, articulis tertio, quarto antenna dextrae omissis: » co, conglomeratio ocellorum, at, antenn, ar! articulus primus, » ar?, » secundus, AT » tertius, » ÖN » quartus. Conglomeratio ocellorum sinistra. Pes primi paris; » pl!, pl”, plice cuticulze, CX3 COXA, tr, trochanter, » fm, femur, tb, tibia, t, tarsus, ul! unguiculus superior, u?, » inferior. » Apex pedis primi paris, tarso retracto: tb, — tibia, t; tarsus, tps, tunica pellucida unguiculi superioris, tpi, » » » inferioris. as, apex unguiculi superioris, » al, » » inferioris. Apex pedis primi paris, tarso extenso: 9 10. 1 ES 12: 13. 14. 18. LO: Sminthurus fuscus (LINN.) Fig. litere eadem atque in Fig. 8 significant. Furcula supina; m, manubrium. d, dentes, mc, mucrones, Furcula e latere dextro visa. Apex furcule supinus: d, dens, me, mucro. Hamulus a parte antica exhibitus; er, corpus, r, ramus sinister. Segmentum ultimum abdominale maris su- pinum: pg, papilla genitalis. ag, apertura genitalis. DRA TUS) vs, valvula analis superior, ap, appendices anales. Segmentum ultimum abdominale maris e la- tere sinistro visum; litere eadem atque in Fig. 14 significant. Papilla genitalis femina supina; vl, vulva. Papilla genitalis femme e latere sinistro exhibita : v), vulva. Appendix analis; AX, apex, pb, pars basalis. Canalis alimentarius e latere dextro visus; oe, oesophagus, vn, ventriculus, in, intestinum, åa, anus. Oesophagus; sm. stratum musculare, ne, nuclei strati epithelialis translucentes, ti, tunica intima, ms, musculi superiores, mi, » inferiores. Pars musculaturee ventriculi; fl, fibre longitudinales, I » — transverse. Fig. 22. Intestinum a parte inferiore exhibitum ; Fig. 23. ml, musculi laterales. 60 TYCHO TULLBERG, a sm! stratum musculare partis anterioris, sm”, stratum musculare partis posterioris, ne, — nuclei strati epithelalis, ptp, plicee tunice propria, pti, » » — mtime, ml, musculi laterales. 23. Sectio transversa partis posterioris intestini; » 24. Intestinum cum parte posteriore ventriculi a latere sinistro exhibitum; vn, ventriculus, ia intestinum. » 28. Pars canalis urinalis; ac, aggregationes concrementorum urina- ne, nuclei strati epithelialis, Tum. | ptp, plice tunicae proprize, » 26. Cellul& nonnulle e pariete canalis urinalis. pti, » » intime, i» 27... Conerementa urinalia. Atelos ig Fig. 1—15. Sminthurus fuscus (LINN.) Fig. 1. Genitalia maris adulti supina; lig. 6. mpf, pars perforata musculi ductus. ts, testes, ti, — tunica intima, ptr, pars tenuis recurrens testis, pti, pill. ptp, » »+ Procurrens: » » 7. Epithelium e pariete partis crasse testis. plt, » lata testis, » 8. Corpora subrotunda e parte crassa testis. vd, vas deferens, » 9. Spermatozoa. de, ductus ejaculatorius. » 10. Genitalia femina junioris supina; 2. Genitalia maris adulti e latere dextro exhibita; ov, Ovaria, literee eadem atque in Fig. 1 significant. vg, vagina, 3. Ductus ejaculatorius cum organis accessoriis oa, organa accessoria. atque vasa deferentia et papilla genitalis proni; » 11. Genitalia feminza adulte prona; vd, vasa deferentia (in dextro stratum epi- od. ovarium dextrum, theliale omissum est), OS, » simistrum, replicatum, ne, nuclei strati epithelialis, pr, pars recurrens ovaril, ti, tunica intima, PPI. MIIPrOCUTTeNSKED ES de, — ductus, OV, » communis ovariorum, pti, — pilae tunicae intima, OENIGA oa, = organa accessoria, vg, vagina, md, musculus ductus translucens, oa, Oorgana accessoria. z ax, apex ductus, » 12. Genitalia femingee adulte e latere dextro visa; pg, papilla genitalis, od, ovarium dextrum, ag, apertura genitalis. pr, pars recurrens ovarii, 4. Ductus ejaculatorius cum vase deferente dex- PPrs OO» UPprocurrens MÖRE tro et papilla genitali e latere dextro exhibi- ov, » communis ovariorum, tus, strato epitheliali et tunica propria omissis; vg, vagina, vd, vas deferens, oa, organum accessorium dextrum. de, ductus, » 13. Pars ovari feminee adulta; pti, pili tunica intima, 0, Ova, md, musculus ductus translucens, co. cellulze vitelligen:ze, mpf, pars perforatus musculi ductus, tp, tunica propria. ag, apertura genitalis. » 14. Pars basalis capitis in solutione hydratis 3. Sectio transversa ductus ejaculatorii ad medi- Kalici cocta; am partem; et, cuticula, pa, pars inferior tunice intima, tr!, trachea anteriores, ti, tunica intima, BE » posteriores. pti, pili tunica intimze, » 15. Tracheze simistraee desuperne vise; md, musculus ductus. stm, stigma, 6. Sectio transversa ductus ejaculatorii ad par- tr!, — trachese anteriores, tem posteriorem; US » posteriores. SVERIGES PODURIDER. 61 Fig. 16—20. Sminthurus viridis (LiNN.) LBK. Fig. 16. Tubus ventralis a parte posteriore visus, » 18. Tubus ventralis a parte anteriore visus, ve- vesicis retractis; sicis emissis: tv, tubus ventralis, avd, apex vesicae dextre, Vis VesicR, uh > avs, » » — sinistre, ma, musculus vesice anterior, liters cetere eadem atque in Fig. 16 et 17 mp, » » posterior, significant. av, apex vesice. » 19. Musculus vesice posterior paulum extensus cum apice vesica; 17. Tubus ventralis a latere dextro visus, vesicis mp, musculus, retractis ; ne, — nuclei, liter eadem atque in Fig. 16 significant. » 20. Pars vesice emisse. Fab Fig. 1—4. Sminthurus viridis (LINN.) LBK. Forma principalis. . 1. Animal pronum: Fig. 3. Apex pedis secundi paris. 2. Antenna. » 4. Furcula supina. Fig. 5. Sminthurus viridis, Var. cinereo-viridis TULLB., pronus. Fig. 6, 7. Sminthurus flaviceps TULLB. ig. 6. Antenna. Fig. 7. Apex pedis tertii paris. Fig. 8—11. Sminthurus novem-lineatus TULLB. . 8. Animal pronum setis omissis. Fig. 10. Apex pedis primi paris. 9. Furcula supina. » 11. Antenna. Fig. 12. Sminthurus bilineatus BoURL., a latere exhibitus, pilis omissis. Fig. 13, 14. -Snänthurus pruinosus TULLB. ig. 13. Antenna. | Fig. 14. Apex pedis tertii paris. Fig. 15, 16. Sminthurus cinctus TULLB. ig. 15. Animal pronum pilis omissis. Fig. 16. Antenna. Fig. 17. Sminthurus luteus LBK: apex pedis tertii paris. Fig. 18. Sminthurus pallipes LBK: apex pedis primi paris. Fig. 19—20. Sminthurus albifrons TULLB. ig. 19. Caput pronum. Fig. 20. Antenna. Fig. 21, 23. Sminthurus niger LBK. ig. 21. Animal pronum !). Fig. 23. Furcula. I Fig. 22. Sminthurus quadrilineatus TULLB. a latere exhibitus, pilis omissis. Fig. 24, 25. Sminthurus cecus TULLB. ig. 24. Furcula supina. Fig. 25. Mucro furcula. 3 Fig. 26—36. Papirius ater (LINN.) ig. 26. Animal pronum; » 27. Animal a latere exhibitum pedibus omissis; ss, setae sensus, 2 medie in papillis dor- vesicae cylindratae emissae; - sualibus insertae. ss, sete sensuales. !) Pedes in hac figura errore nimis pallidi. Fig. 28 2 » 30. DERA Fig: 31. Fig. 1. AR NAS IA » 5. a di 2» vå Fig. 8. TYCHO TULLBERG, Caput e parte posteriore exhibitum, antenna sinistra omissa; litere eadem atque in Tab. I. fig. 5 sig- nificant. Agglomeratio ocellorum dextra. Pes tertii paris. Apex pedis tertii paris; Fig. 37, 38. Forma macularum favarum, que in latere dextro abdominis sunt. iab IV. Fig. 1—25. Macrotoma vulgaris TULLB. Animal pronum; Fig. 8. m, manubrium, st? segmentum thoracale secundum, dl! pars basalis dentis, st, » » tertium, 2 apiealist om sa! segmentum abdominale primum, sd, spin in dentibus insertee, Sår » » secundum, mc, mucrones. sat, » » tertium, » 9. Mucro furculae a latere dextro exhibitus. ar 3 é SKER » 10. Sete; dextra sensus. sa”, » » quintum, Sarv, » » sextum. ostl. t9quama. . Animal supinum; » 12—13. Squame sculptura omissa. f. furcula, » 14. Partes oris exteriores, palpo dextro omisso; tv, tubus ventralis, Ib, labrum, pg, papilla genitalis, p, palpus sinister, a, anus. (å labium, Conglomeratio ocellorum dextra. mt, mentum, Antenna; lv, linea ventralis, ar! articulus primus, ps, ps”, pili sensus, papillis conicis infixi. äre. » secundus, » 15. Mandibula sinistra cum fulero supina; ars » tertius, bm, basis mandibulz, ale » quartus. am, apex » 5 Pes tertii paris; fmb, fulcrum. CX. COXA, » 16. Mandibula e parte interiore exhibita; tr, trochanter, litere eadem atque in Fig. 15 significant. fm, femur, » 17. Maxillx atque laminge hypopharyngis et pal- tb! pars basalis tibia, pus sinister cum partibus, que maxillam si- tb, » apicalis » , it; tarsus, u', unguiculus superior, u”, » inferior. Apex pedis tertii paris e latere exhibitus; tb!, pars basalis tibia, tba 0 Capicalls LX GS pe. — pilus clavatus, 2 t, tarsus, u', unguiculus superior, HH, lamina lateralis unguiculi superioris, u?, unguiculus inferior, ps. — pseudonychia. Apex pedis tertii paris pronus; literee eadem atque in Fig. 6 significant. Furcula supina; Fig. 31. u! unguiculus superior, u?, unguiculus inferior. » 32. Hamulus e parte posteriore visus. » 33. Furcula supina. » 34. Furcula e latere- dextro exhibita. » 35. Mucro sinister furculae supinus. » 36. Seta in dente furcule inserta. Papirius flavo-signatus TULLB. Fig. 38. Apex pedis primi paris. nistram et partes sinistras hypopharyngis ful- ciunt, proni;- mxd, maxilla dextra, mXxs, » sinistra, Im, lobi maxillarum, stp, stipites maxillarum, Pp palpus sinister cum hypopharynge con- junctus, hs, laminse hypopharyngis superiores, ad ” cum lamina inferiore conjunctae, hi, lamina hypopharyngis inferior, fmx, fulerum maxillee, fhi, fulerum laminge inferioris sinistrum, fa, fulerum articulare, 5 ph, pharynx, oe, oesophagus. Fig. 18: JR 220. ”afRDA FÄRS Big: 1. DE Fig. 7 Ior 2 Ac » 10. ör. YET Pg. 17. pA INSE Hg. 1. P SVERIGES PODURIDER, Lobus maxille dextre cum apice stipitis su- pinus. Lamina hypopharyngis superior, ad lamina inferiore conjuncta. Lamina hypopharyngis inferior. Epipharynx. Sectio longitudinalis et perpendicularis partium anteriorum capitis; cum Ib, Jlabrum, ep, ephipharynx, Tab. Bios 6 ars basalis dentis sinistri furcule supina. Apex pedis primi paris; litere eadem atque in Tab. IV, fig. 6 signi- fi cant. Fig. 7—16. Animal e latere exhibitum; sc, Sa, sete clavatzae, setae longissima acuminatee, st! segmentum thoracale primum. Apex pedis primi paris; li ter eadem atque in Tab. IV. fig. 6 signi- ficant. Apex pedis tertii paris; liter eadem atque in Tab. IV. fi fig. 6 signi- cant. Partes basales furcule supinee. Canalis alimentarius; Oo Vv 1, a, Genitalia feminze [0] li, — lobi interni le; » e, fr, oesophagus, ventriculus, intestinum, anus. adulte prona; Vv, ovaria, ovariorum, externi ovariorum, Fig. 17-—18. Partes basales dentium furcul&e supinz. Apex pedis primi paris; ; 29 Fig. 22. » 23. » 24, NÅ INSE AS Dyr DG. Fig. 12. Mala: » 14. » 16. Fig. 18. Tab: VE Biggs 1 Animal e latere exhibitum; tv, tubus ventralis, Fig. 5 63 ph, pharynx, hs, lamina hypopharyngis superior, hi, » » inferior, 1, Jlabium, oe, oesophagus. Partes posteriores genitalinum maris adulti; ts; testes, de, ductus ejaculatorius, oa, organa accessoria. 25. Cellul& ex organis accessoriis ductus. Macrotoma jlavescens TULLB. Glandula salivalis dextra supina. Epithelium e pariete ventriculi. Membrana, que partes inferiores gangliorum ventralium amicit. Musculus e capite. Macrotoma plumbea (LINN.) vg, oa, vagina, organa accessoria, Lobus externus ovarii dextri feminae adulta e parte interiore visus. Lobus externus ovarii dextri feminee junioris e parte interiore visus; Genitalia maris adulti prona; TsS5É testess li, lobi interni testium, le!, 1e?, lobi externi testium, de, ductus ejaculatorius, oa, organa accessoria. Testis dexter animalis adulti e latere interiore visus cum -ductu ejaculatorio atque organo accessorio dextro; li, lobus internus, le! 1e?, lobi externi, de, ductus ejaculatorius, oa, organum accessorium. Macrotoma tridentifera n. sp. litere eadem atque in Tab. IV. fig. 6 signi- ficant. Lepidocyrtus lanuginosus (GMEL.) set clavate, sensus. SC, 88, » Fig. 2 FD: DRAR » 5. Fig. 6 Hos 2: ba lör vält RI » 16. Fig. 22 IDE 2 Je DIE 20 » 205 Då LG » 28 Fig. 2. TNICENO Antenna. Conglomeratio ocellorum sinistra. Furcula supina; m, manubrium, d, dentes, mc, mucrones. Furcula e latere dextro visa. Apex furcula e latere dextro visus; Hig, .8L- Fig. 12—21. Animal pronum; ss, seta sensus. Animal e latere exhibitum ; tv, tubus ventralis. Animal supinum; tv, tubus ventralis. Antenna. Pes tertii paris; CILCOXA, tr, trochanter, fm, femur, TULLBERG, Fig. 6. d, dens furculze, me, mucro. » 7. Apex pedis tertii paris; 5 » »” 16. 17 18. 06)6 20. 21: tb, tibia, it; tarsus, pe, pilus clavatus, ut, unguiculus superior, US » inferior, ps, pseudonychia. Lepidocyrtus cyaneus TULLB.: squame, sculptura in Fig. 9—11 omissa. Cyphoderus albinus Nic. Fig. tb, tibia. Apex pedis tertii paris. Furcula supina; manubrium, dentes, mucrones, sqa, squama magna apici dentis affixa. Pars apicalis hujus squamee. Mucro furculae supinus. » » e latere exhibitus. Fig. 22—35. Sira elongata (Ni1c.) Animal pronum anvtenna simistra pedibusque = Fig. 28. m, manubrium, sinistris omissis. d, -dentes, Antenna. me, mucrones. Conglomeratio ocellorum dextra. » 29. Apex dentis furcule cum muerone e latere Pes tertii paris; exhibitus; pe, plica cuticula tibize. d, dens furcule; Apex pedis tertiil paris; me, mucro. tb, tibia, i » 30. Hamulus e parte anteriore visus; pet, plicae cuticulze, cr, corpus, t; tarsus, rm, rami. pe, pilus clavatus, » 31. Squama. 1 ; Ur ; u unguiculus superior, » 32. Pilus parvus. Kr E MEG 33. Seta clavata . » . Vv . Abdomen pronum cum setis sensus; ; / ss, sets sensus. » 34. Seta acuminata et geniculata. Furcula supina; » 4 35. Heta sensus: 7 Tabs VI Fig. 1. Degeeria marginata TULLB., prona. Fig. 2—4. Degeeria muscoruwm Nic. Animal (var. pallida) pronum, pilis, antenna sinistra, pedibus sinistris omissis. Lo] » Fig. 2 Oo. 4. Animal (var. bscurior) pronum. » (var. obscura) » Fig. 5. Degeeria nivalis (LINN.) prona, pedibus dextris omissis. Fig. 6. Degeeria multifasciata TULLB., prona; pilis, antenna dextra, pedibus dextris omissis. Fig. 7. Degeeria arborea TULLB., prona. 1 IRA » » 15 SVERIGES PODURIDER. Fig e— Le Animal (var. obscura) pronum. Animal (var. pallida) pronum, omissis pilis, pedibus sinistris, antenna sinistra. Conglomeratio ocellorum sinistra. Antenra; ar! articulus primus, ar”, » secundus, ar”, » tertius, ar”, u quartus, ar” » quintus, ar”, » sextus. Pes tertii paris; Fig. » » » 12: 13. 14. 15. 16. ie 65 Orchesella cincta (LINN.) LBK. Fig. pet, plica cuticulze. Apex pedis tertii paris. Furcula supina; m, manubrium, d, dentes, me, mucrones. Furcula e latere dextro exhibita. Apex furcule e latere exhibitus; d, dens, me, mucro. Pars musculi ex abdomine; pc, nuclei. 18. Orchesella bifasciata Nic., prona. iab: VILL Orchesella spectabilis TULILB. Fig. LJ Fig. Animal (var. pallida) pronum. 1-—7. Caput truncusque animalis (var. obscura) cum setis sensus, prona. Systema nervorum; 1 7] ASKAN goe!, ganglium supracesophageum, goe?, » infracesophageum, gt!, » thoracale primum, gt?, » » secundum, gt?, » » tertium, ga, » abdominale, na, — nervi antennarum, no, > ER Optict, nl; nervi abdominales primi paris, NS » » secundi paris. 3. n3, nervi abdominales tertii paris, nn » » quarti » n”, nervus abdominis postremus. cm, commissur2e. Ganglia oesophagea cum ganglio thoracali primo e latere sinistro exhibita; litere eadem atque in Fig. 3 significant. Ganglia oesophagea e parte antica visa; litere eadem atque in Fig. 3 significant. Ganglium abdominale cum partibus tubi ven- tralis membrana quadam corsea conjunetum (quarum partium cellula magna contracta at- que pars musculi hic delineate sunt.) Cellula magna cum parte musculi e tubo ven- trali extenso. Fig. 8—14. Orchesella rufescens LBK. Ives IH Animal (var. obscura) pronum. Animal (var. pallida) pronum, pedibus pilisque omissis. Tubus ventralis e parte anteriore exhibitus, vesicis retractis; pb, pars basalis, pv, plica circumvalvularis, vv, valvule, lv, linea ventralis, ri, rima inter duas valvulas. Tubus ventralis vesicis retractis, oblique e parte anteriore exhibitus (pars cutis demta est); vvd, valvula dextra, VVS, » sinistra, ri, rima inter valvulas, pv, — plica circumvalvularis, lv, linea ventralis, Zz, punctum, quo linea ventralis terminata est, K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 10. 12. 3: 14. vsd, vesica dextra, mvyd, musculus vesice dextre, mVs, » » sinistree, mav, musculi anteriores valvularum, mlv, » laterales » 3 Tubus ventralis e parte anteriore exhibitus, vesicis emissis; z, punctum quo linea ventralis terminata est, Vv, Vesice, literae cetera eadem atque in Fig. ficant. Tubus ventralis, vesicis emissis, e parte an- teriore exhibitus (pars cutis demta est); ct, cutis, vss, vesica sinistra, liter&e cetera eadem atque in Fig. 11 signi- ficant. Musculus lateralis valvulae sinistre tubi e parte posteriore exhibitus. 10 signi- 2) 66 Fig. Fig. SN, Fig. Pig. 15 16. lg IKE Eg 21. TYCHO TULLBERG, Fig. 15—26. Templetonia nitida (TEMPL.) Animal pronum antenna simistra et pedibus Fig. 20. Furcula prona. sinistris omissis. » 21. Apex furcule e latere exhibitus. Antenna perfecta cum ocello sinistro. » 22, 23. Sete clavate e segmento thoracali se- oc, ocellus, cundo. 18. Antenne deformes. » 24—26. Squam&e; sculptura in Fig. 25, 26, o- Apex pedis tertii paris. missa. Bab: IX: Fig. 1—8. Isotoma palustris (GMEL.) Animal pronum. Fig. 6. Apex dentis furcule cum mucrone e latere Animal supinum; visus. tv, tubus ventralis, » 7. Apex pedis tertii paris e latere visus; £ ”furcula: tb, tibia, Antenna. Ub tarsus, Conglomeratio ocellorum dextra cum organo u!, unguiculus superior, d postantennali; u?, unguiculus inferior. op, organum postantennale. » 8. Apex pedis tertii paris pronus; Furcula supina; tb, tibia, m, manubrium, ty ov tarsus; d, — dentes, ps, pseudonychia, mc, mucrones. ul, unguiculus superior. Fig. 9, 10. Isotoma olivacea TULLB. Animal pronum. Fig. 10. Caput. Fig. 11. Isotoma maritima TULLB., antenna. Fig. 12, 13. Isotoma tigrina (Ni1c.) Caput. Fig. 13. Mucro furcule e latere interiore exhibitus. Fig. 14—20. Isotoma crassicauda TULLB. Animal e laterere visum; st! segmentum thoracis primum. Antenna. Conglomeratio ocellorum sinistra cum organo postantennali; op, organum postantennale. Furcula prona; litere eadem atque in Fig. 5 significant. Fig. 21, 22. Furcula prona; literee eadem atque in Fig. 5 significant. Fig. 23, 24. Furcula prona; litere eadem atque in Fig. 5 significant. Eiga 20—50 1: Animal pronum; st! segmentum thoracale primum. Fig. 18. Apex dentis furcule cum mucrone e latere exhibitus. » 19. Hamulus furcule e latere dextro visus; cr, COrpus, r, ramus dexter. » 20. Apex pedis secundi paris e latere visus; litere eadem atque in Fig. 7 significant, Isotoma cinerea (NI1c.) Fig. 22. Mucro furculze. Isotoma minuta 'TULLB. Fig. 24. Mucro furcul&e e latere visus. Isotoma quadrioculata TULLB. Fig. 26. Animal supinum; lv, linea ventralis, Fig. 26. ZE 28. 32. 12. 3; 14. 21. SVERIGES PODURIDER. ff — furcula, tv, tubus ventralis, pg, papilla genitalis, Antenna. Ocelli lateris postantennali; oc. ocelli, sinistri capitis cum organo Fig. 32, 33. 28. 29. 30. 31. op, organum postantennale, at, basis antennee. Furcula prona; literee eadem atque in Fig. 5 significant. Pes tertii paris. Apex pedis terti paris; literaee eadem atque in Fig. 7 significant. Isotoma fimetaria (LINN.) Mucro e latere exhibitus. Hamulus e parte postica visus; er, corpus, Furcula prona; Fig. 33. liter eadem atque in Fig. 5 significant. ap Fig. 1—6. Podura aquatica Linn. Animal e latere exhibitum ; Fig. 59. st!, segmentum thoracale primum. Antenna. Conglomeratio ocellorum sinistra; PRIO oc, ocelli, eg, cuticula granulata. Furcula supina; m, manubrium, d, dentes, mc, mucrones. T Tam Pes primi paris; C, I COXA, tr, trochanter, fm, femur, tb, tibia, tr CTarsus; u, unguiculus. Fig. 7—-20- ”Achorutes viaticus TULLB. Animal supinum; tv, tubus ventralis, fy fureula, pg, papilla genitalis. Antenna. Conglomeratio ocellorum sinistra. Furcula supina; literee eadem atque in Fig. 4 significant. Hamulus e parte posteriore visus; ers Corpus, NN TAM. Pes tertil paris; u!, unguiculus superior, US) » inferior, pe, pili clavati; litere ceterae eadem atque in Fig. 6 signi- ficant. Papille anales cum pa, papillze, sa, spin. spinis; Canalis digestionis; Fig. 21, 22. Furcula supina; litere eadem atque in Fig. 4 significant. Fig. 14. » 15: 16: 76 18. 20. oe, oesophagus, vn, ventriculus, in, intestinum. Epithelium e pariete ventriculi. Systema nervorum; liter&e eadem atque in Tab. VIII, fig. 3 signi- ficant. Genitalia feminge junioris; ov, ovaria, vg, vagina, oa, Oorgana accessoria vagina, msc, musculi. Genitalia femina adulte; litere eadem atque in Fig. 17 significant. Pars anterior genitalium feminge adulta; OT -ONA, co, cellulze vitelligenze, msec, musculus. Genitalia maris adulti; tsjöltestes; oa! oa?, organa accessoria ductus, msc, musculi. Achorutes manubrialis TULLB. Fig. 22. Pars postica abdominis e latere sinistra visa; sa, spina analis, pa, papilla analis. 68 TYCHO TULLBERG, Fig. 23—25. AÅchorutes armatus (Nic.) E Fig. 23. Furcula supina; Fig. 25. Pars postiea abdominis e latere sinistro visa; literaee eadem atque in Fig. 4 significant. sa, spina analis. » 24. Mucro furcule e latere exhibitus. Fig. 26, 27. Achorutes rufescens (NIc.) Fig. 26. FHFurcula supina; Fig. 27. Pars postica abdominis prona; litere eadem atque in Fig. 4 significant. sa, spina anales. ia Ilela. UL Fig. 1—3. Achorutes purpurascens LBK. Fig. 1. Animal pronum. Fig. 2. me, mucrones. » 2. Furcula supina; » 3. Papille anales cum spinis; m, manubrium, pa, papilla, d, dentes, sa, spinee. Fig. 4. 5. Achorutes ununguiculatus TULLB. Fig. 4. Furcula supina; Fig. 5. Pars postica abdominis; litere eadem atque in Fig. 2 significant. sa, spinee anales. Fig. 6. Achorutes inermis TULLB., furcula supina; litere eadem atque in Fig. 2 significant. Fig. 7, 8. Xenylla maritima TULLB. Fig: 7. Furceua; Fig. 8. Apex abdominis; literee eadem atque in Fig. 2 significant. sa, spinee anales, pa, papillae anales. Fig. 9—14. Xenylla brevicauda TuLLB. Fig. 9. Animal supinum. Fig: olöst tarsus; » 1 10. Antenna: u, unguiculus, » 11. Conglomeratio ocellorum dextra. pe, pili clavati. » 12. Furcula; 3 stl litere eadem atque in Fig. 2 significant. Ser INR FN SSP ar » 13. Apex pedis primi paris; Pen pie tb, tibia, sa, spinee. Fig. 15. Xenylla nitida TvLiB., pars postica abdominis; Fig. 15. pa, papille anales, Fig. 15. sa, spina anales. Fig. 16—29. Lipura ambulans (LINN.) Fig. 16. Animal pronum; Fig. 21. Apex pedis primi paris e latere visus; op, organa postantennalia. tb, tibia, » 17. Animal supinum; 2 tarsus, ; pg, papilla genitalis. u', unguiculus superior, sken os Us » inferior. » 18. Antenna dextra cum parte capitis, in qua BÖG distert NS TORG granulatio cutis exhibita est; ? EP is tertil paris pronus; po, puncta ocelliformia, Sd t, tarsus, op, organum postantennale. 1 öv) uperi u', unguiculus superior. » 23. Pars posterior abdominis; » 20. Pes primi paris. sa, spina anales. » 19. Organum postantennale dextrum. SVERIGES PODURIDER. 69 Fig. 24. Systema canalium urinalium cum organis Fig. 25. Partes antice systematis canalium urinalium digestioni, supinum; cum parte arteria dorsualis elatere dextro visa; poe, pars oesopbagea systematis, psr, paries hujus systematis, pl, — partes laterales systematis, cp, corpuscula in hoc pariete, ac, aggregationes concrementorum urina- cu, concerementa urinalia, lium, ad, arteria dorsalis, oe, — oesophagus, litere cetera eadem atque in Fig. 24 signi- vn, ventriculus, ficant; in, intestinum, » 26. Pars parietis canalis urinalii; a, anus, cp, corpuscula. » 27—29. Partes nervorum cum nucleis; ne, nuclei. r Tab: AIM Fig. 1, 2. Anurophorus laricis Nic. Fig. 1. Animal supinum. Fig. 2. t, tarsus, » 2. Apex pedis tertii paris; u. unguiculus, tb, tibia, par, pilus apice arcuatus. - Fig. 3—10. ”Tricena mirabilis TULLB. Fig. 3. Animal supinum; Fig. 8. mc, mucrones, f, furcula.. » 9. Pars postica abdominis prona. » 4, Conlomeratio ocellorum dextra. » 5. Duo ocelli in unum conjuncti. » 10. Hypopharynx atque maxilla mandibulaque dex- » 6. Antenna. tre cum fuleris; PIECE Pesitertii paris; hp, hypopharynx, litere eadem atque in Tab. X, fig. 6 signi- mx, maxilla, ficant. mb, mandibula, » 8. Furcula; fh, fulerum hypopharyngis, m, manubrium, fm, » maxille, d, dentes, fa, » articulare. Fig. 11, 12. Pseudacorutes suberassus '"TULLB. Fig. 11. Animal e latere exhibitum: Fig. 12. Furcula supina; f, furcula. literee eadem atque in Fig. 7 significant. Fig. 13—17. Anurida granaria (N1C.) Fig. 13. Animal pronum; Fig. 15. Animal supmum, pilis omissis. 'gane antennalia. op, organa post: ennalia SIRIG Antenna. » 14. Animal e latere exhibitum; op, organum postantennale. » 17. Organum postantennale sinistrum. Fig. 18—24. Anura muscorum (TEMPL.) Fig. 18. Animal supinum;: Fig. 21. Apex pedis tertii paris; tv, tubus ventralis, tb, tibia, pg, papilla genitalis. t, — tarsus, » 19. Caput pronum; u, unguiculus. oc, ocelli, 22 OS; tbe, tubercula. Ib, labium, » 20. Tubercula duo. Ja labrum, K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 10. 10 mt, mentum, 78 srlagsenad. p Jv,vadinea lventralisiiet a ofied Hi | » 25. Hypopharynx atque maxilla mandibulague SL 'g ; | nistre cum ifölenissibadbg iu (ra ARDEN litere cadem atque in ER 10 significant. rotel ) , + i - LE Que di y RR Au UTA har 4 | I ds tidied Rättelse. Sid. 15, rad. 18 och 23 uppifrån står: sensuales läs: sensus ck SUS OP las | (föda RDR = ID Ja rök 200 > vitessmöldar IJärräjnon mrmn Hillsng OM nn fn run TEDYN / un EL SInmIH mala É lirat i tens i Jysk samar & tel 9 OT nl Lea -« | | E v | Å - KM ä Te v : UH Inu de A ; nöt she rotel ÖS lind MAT 9 | «lek j yu | NN ite iomiak v Moda KG TE SNA NOS tl idag. q sger gå ö Hliooo AG jeluovådert 4 s nh eståd Ps nr i trilaralet våg g . A WETT 0 7) EK Vetensk. Akad. Handl. Bd. 10. N?210. : Tullberg, 10. 11. -- 77 ne --- MU FR AT Ne a SA dy OR TO : EES tg 161a/ä 11:71 FILA B IL IL = => [RSA (8rLD Nee ETT NEG Cen. Stab. Lith.Inr. 4 Tullberg, Sveriges Podurider. Tafl. I. I Tullberg, Sveriges Podurider Tafl.IT. , ARV il eriges Podurider Taf Tullberg, Sv (0 is tensk Akad. Handl. Ba.10.N 4 : Tullberg del. F Tullberg, Sveriges Podurider Tafl.V. 10. | | | RN N Eg Gen. Stab. Lith. Inr a Rn FR a sk Akad. Handl. Bd.10. N210. | Tullberg, Sveriges Podurider. Tafl VI. a Zz & 9. RE TT SEN Tullberg del. , Hebe VARE Ak eriges Podurider. Vv (2 JU Tullberg, 10. o Vetensk Akad.Handl. Ba. 10. N 1 ith. Inr Gen. stab. Lit Nylén: sc. EJ Tullberg del. Nylén sc. wu & Sveriges Podurider. Tafl VII: 0. Ng ale ARE Se, Bad.10 N?21 ÅA Vetensk Akad Handl ” Ae p vr F dr v så ad. Handl. Bd.10 N?210. 2 Z p mv ÅA iv Ku il) TTT (| U fi UN MN Ta VING MANN ah ig I ING | v AKT TITT FUTR HN SS TR uD ög b WW AN N (ITE KCLINDTITG HRT Jalla KARNA VAA VOR WIND Gen. Stab. Lith.lnr, Tullberg, Sveriges Podurider. Tafl.X Tullberg del. 19. c08 o So8c Lg308000.00 09 99908y seg. a 20 Yo 2 Fe VEYS OO noe > RER 390 I cSIISPD öra Fr ANTI RIS FART ISTART AG EEC sog SU VS H | La (2) = a EN 3 ov ; 2 = - z H ES Ad de + SE i (ON nn (bj san 2) (/ [5 + > [26] san E - Sen BKS > FH SS SEE Se 3 AEG = NM I. FLORIDAN BRYOZOA, COLLECTED BY COUNT IL: EH PRC OURTALES, DESCRIBED BY ESA SMIDE: PART I. WITH 5 PLATES. COMMUNICATED TO THE ROYAL SWEDISH ACADEMY OF SCIENCE 1871 NOVEMBER 8. STOCKHOLM, 1872. P. A. NORSTEDT &.SONER, Re EONGI KTRYCKAR ee - ' | DA & YA nin PM i b ee MO 4080 NERE IE ML LOT i ag 4 ä KR STR AR RA IN KA RA ASO ul ve NU fd Pi : bad var Tk pd vä ent N vr q - | dh | ; | ev vä Sårävan SR eka ELK fa LO NIE TR FRAN sd & tå jpg wa vg by LJ! vi 5 ö | ri MM BTG Le oa 4 | I s pg i - : ITRAT i, Åi ri fr | fv ARA Sör ; ) a FRE AA ATA ON UN på a é | - gr | 4 ry oral JR TIME Ir PIA SURTE vån VA MISTER the kindness of Professor L. AGassiz, I have been enabled to examine and describe the Floridan bryozoa, collected by Count L. F. DE POoURTALES, during the ex- peditions of the United States Coast Survey, in 1867—1869. In doing this, I have felt the greatest interest in finding well-known Scandinavian forms living there among tropical and antarctical ones. This collection gives, consequently, a new confirmation to the geographical theory, first and clearest enounced by Professor S. LovÉn, that the deep-sea-fauna is a uniform one, connecting the north pole with the south through spe- cies of animals, distinguished by their strong vital force and, therefore, also by their great geological age. For the northern part of the Atlantic, this theory was already demonstrated by showing the arctic forms going lower and lower down to greater depths, as they extended in a south direction. For completing the demonstration, how- ever, it was necessary to stretch the investigations out over the southern areas. This the Swedish government did by the expedition of the frigate Josephine 1869; and the indefatigable and distinguished zoologist Dr. A. v. GoEs sent home from S:t Bar- tholomew one of the greatest collections from the West-Indian fauna. Among these collections, belonging to the Stockholm-museum, much will, without doubt, be neces- sary for completing the list of West-Indian bryozoa, here to be given. But other occu- pations now take up my time, and I have been obliged to limit my task to the Pour- TALES collection. I have thus often had only a few specimens or incomplete ones for examination, and from them it was very difficult to draw any conclusions with certainty. And nowhere can a richness of specimens be more necessary than in the study of the bryozoa, because the developmental differences, interesting as they are by showing the evolution from the lower to the highest types, make it a matter of great difficulty to characterize the species. In other animals we are accustomed to look at these differences only as transi- tory, and we define the species after their fullgrown stage; but here, in the bryozoa, the differences are persistent in the single individuals of the colony, and the faculty of propagation belongs to very different stages of the colonial development. Yet more, can the colonial development begin from different stages in the series of differences, and it can stop in different degrees of individual evolution and perfection. Hence it will often be difficult, if not impossible, without a full knowledge of the entire development, to give the characteristics for a species or to range it in its true genus or family. In a series of papers on the Scandinavian bryozoa ”), I have endeavoured to arrange that forms in 1) Kritisk Förteckning öfver Skandinaviens Hafs-bryozoer, Öfvers. K. Vet.-Akad. Förh. 1865—1867. 4 ES AVES MIKTIRS systematical series, where the developmental differences should be expressed by the systematical divisions. For many of the species, that I could examine in some hund- reds of specimens, it was very easy after such a method to determine their systematical relations; but when the evolution fails, leaving one or more stages unmarked, or when we are obliged to determine the natural relations of a species from a little fragment, we must, of course, trust to inference from analogy. It is, therefore, very probable, that many modifications must be made in my essay on the classification and systema- tical distinction of these animals; but it seems to me they should be made in the way, I have proposed for seeking the natural affinities, viz. regarding the individual structure and, particularly, the zocecium, with its changes according to the colonial development, as the only ground for founding systematical divisions. Following the order from the lowest to the higher Bryozoa, as I have proposed in my former papers, I should begin with the CTENOSTOMATA, of which PourtTALES dredgings had brought up a Serialaria. But it was sent me in a bad and dried state, and as I will not venture to give a denomination to such a flex- ible species without seeing the animals; I will only mention it here. From this group the zoological as well as the morphological characteristics show two ways of serial evolution. Nearest the Ctenostomata point to the order of CYCLOSTOMATA, which is represented in this collection by a greater richness of forms and specimens. The family of CRISIEE is here represented by the cosmopolitan Crisia eburnea (P1. I, NS, I=6) in its highest state of evolution, namely, that form denominated OC. denticulata. It is here captured in two varieties: the one (figs. 1—4) with more slender branches and with the top of the zocecia on a level with the foreside of the stem, or only a little raised to free tubes, vertically, from this level. Such is the form that I have represented in three parts of one stem, figs. 1—53, the one figure to be continued by the other, as the letters indicate '). In the highest parts, as usual, we see the branches grow broader and the zomcia become more uniformly incurved at their tip, vertically, against the level of the foreside of the stem. This form thus approaches the other (fig. 5) more and more, at- taining from the beginning the more typical constitution of the Crisia denticulata. The figured colony exhibits the zocecia more prolonged in their incurved tips; but with all the variations of this kind, which are sometimes to be found on the same stem, it can- 1) This form, especially in its lower parts, corresponds with the Crisia attenuata, HELLER: Die Bryozoen des Adriatischen Meeres, Wien 1867, pag. 41 (Verh. des K. K. Zool. bot. Gesellsch. in Wien XVII, Bd. 1867, pag. 117). FLORIDAN BRYOZOA. 5 not be considered as a difference of any specifical value. In comparing these figures, especially that of the back side, fig. 4, with my illustrations of the Scandinavian Crisice "), it will be seen that they agree with each other in all essential points. The museum in Stockholm has also received the same form of this species from Gulf S:t Vincent, Australia, through the Godeffroy-museum, and this species may thus be truly named cosmopolitan. At Florida it is captured at from 7—60 fathoms. The family of DIASTOPORIDAE we find here represented by the Scandinavian and Crag-form Diastopora repens (P1. I, fig. 6) in its well-known, ramified form creeping on the Terebratula cubensis from 306 fathoms. Figure 6 gives the most common and typical appearance of this species; but the bran- ches are continually growing broader and broader in the younger parts, and as this can be the case even in a higher degree and sometimes much nearer to the origin, the colony can assume a very different appearance. In all the specimens the zocecia are broken in the convex level of the creeping colony, or only a little raised at their distal end. The basal laminar expansion of the thin ectocyst, along the branches; is prickled by pores like the wall of the zocecia, whose white, more calcareous, limits are clearly conspicuous. Sometimes the branches of the bryozoary are very finely striated by transverse-growing lines. In all its variations, this species reminds us not only of the Crag-formation, but also, as even BuUsSK was ready to believe, of the cretaceous period, when the Diastopora ramosa of MICHELIN was living. And, in the descriptions and figures, can we find scarcely any specifical difference. The Proboscina depressa of D'ORBIGNY ”) ought, per- haps, to be referred to the same species. The only differences should be taken from the form of the colony, which is quite too much varying, or from the degree, in which the zoecia are raised at their distal end. But as regards the latter point, I find the Scandinavian D. repens, im an uninjured state, present the zomecia raised to a third part of their length. - Amongst the living forms, I can-not see more reason to distinguish this from the Criserpia dichotoma, D'ORB. ”), who is described as living in the great depths at the Falkland-islands. In determining the species of the family TUBULIPORIDA, I must refer the reader to my former papers ”), where it is shown, how the genera, that are proposed in this family, are, through their modes of development, connected 1) Ofvers. Vet.-Akad. Förh., Stock., 1864. Viba vErane:s. Lert:sCret:> tsuv., ps 849. 3) Voy. dans Y'Amér. mérid., Polypiers, p. 19; tab. IX figs. 7—13. 2) Krit. Fört. Skand. Bryoz. Ofvers. Vet.-Akad. Förh. 1866, pp. 434 etc. 6 ES VAG SMET with each other. Now, in the collections from Florida, of the subgenus Idmonea, we fmd at least three, in their typical state, very easily distinguished species. But even of these, the two very much approach each other in their variations; and the third is distin- guished from the others by a characteristic, which is, by some authors, regarded as generical. Idmonea atlantica (P1. II, figs. 7, 8), the best known species of this group, with its great geographical range, is here repre- sented by some Colonies of that slender form, that we have found even in the most northern deep seas as well as in the great depths (200—300 fathoms) at the Azores. POoURTALES found it at from 60 to 270 fathoms, the latter off Havana, whence he has described it in the most slender form under the name of Idmonea flexuosa. And, in truth, if this (see the figures 7 and 8) should be a common and constant form in that ' locality, it will be well to retain that name for it, as a local variety; but, otherwise, it represents nothing but the first stages of the growth of the common form, more than usually prolonged. Now, with all the variations of this kind, that I have seen on the Scandinavian Idm. atlantica, I have no hesitation in combining these two forms as the same species, especially as POURTALES has brought up the typical form from a depth of 60 :fathoms. The museum at Stockholm has also received this from Gulf S:t Vincent (Austr.) through the Godeffroy-museum. Higher up in the sea, at 15 fathoms, PourRTALES has taken another form in thus group (seg figures 9 and 10) with the structure of I. atlantica, but with the zomcia almost double as great, about +; m.m. broad in the raised portions. In this respect, it resembles the Idm. serpens; and as in this group of Idmonea, the size of the zocecia, in the corresponding stages of growth, gives the most appliable characteristic, we must regard it as coming nearest to the latter form. This usually, when erected, presents a greater number (4—5) of zoecia in the transverse rows, even in its lowest parts, and I have never seen it growing so narrow as this Floridan specimen. In the Quart. Journ. Micr. Sc., vol. VI, pl. XVIII, fig. 5, Busk has given a figure of a Mademan Idmonea atlantica with only two zoocia in each row; and in the text he says, that it is, »comparatively», of a »greater size and of more robust habit» than the northern, eu- ropean form. This will, perhaps, turn out to be the same; and if it should be found as a constant southern variety, it would be worthy a separate name. Now, with a single specimen, and this, without doubt, not full grown, it is impossible to judge in this question; but so much we can say with cértainty, that, in regard to the form, it holds the same position to the Idm. serpens, as POURTALBES Idm. flexuosa shows itself to do, when compared with Idm. atlantica. The typical lIdmonea serpens I have not found in PourTtALES' collections. Nearer to Idm. atlantica, as to the size of the zoecia, although differing more habit, comes the Crisina Hochstetteriana (P1. TI, figs. 11—13), first described by STOLICZKA as a tertiary fossil found in the Orakei-bay, Auckland, FLORIDAN BRY OZOA. i and is now to be registered among the Floridan Bryozoa. Yet, the only specimen, POURTALES has sent me, as found at a depth of 270 fathoms off Havana, was dead when taken. As I can here offer very good figures of it (figs. 11—13), it will easily be seen, that it presents all the characteristics of the above named species ”), only that the back side (see fig. 13) has lost all its covering ectocyst, so that its striation is gone away and the pores gape wider. These pores, which have caused STOLICZKA, after D'ÖRBIGNY, to separate this spe- cies from the Idmonece, I have sometimes found ”) as abortive zocecia even on the Idm. atlantica; and if it were only for them, I should not adopt the D'ÖRBIGNY'AN genus Crisina; but the ocecia (ovicells), described by ReEuss and HAGENOW, on the Crisina disticha and Cr. lichenoides offer a characteristic for the genus of greater significance. This characteristic I have not seen myself, and it is very problematical, if the Crisina Hoch- stetteriana will show it. This I can say, because what I described for Idmonea atlan- tica and, after all analogy, declared to be its ocecia ”), that structure we find even here, on the Crisina Hochstetteriana, although in a very reduced state. It is a punctated tumidness, along the front angle of the stem (see figs. 11 and 12), what STOLICZKA has named the »Vorderseite in der Mitte stumpfkantig». Now, after this single specimen, I can-not give a scientific judgment, and it seems to me very probable, what STOLICZKA has remarked, that the Örisince, when better known, will show the same developmental relation to the Idmonew, as Hornera shows to Filisparsa. Then, in the Crisina Hoch- stetteriana, we should see one of the first links in such a divergent series; and, indeed, it comes very near to Idmonea atlantica. : All these Idmonee as well as the Crisine are characterized by the greater deve- lopment of the median zocecia, whilst the lateral ones are to be more or less reduced. Another group of this family shows the opposite relation in this respect, and, at the same time, of course, the median line of the front side of the stem becomes more and more rounded. In my first treatise on these animals, I had not sufficiently attended to the importance of this point, and there can be no doubt, that these species hold a position very near to JIdmonea serpens; but, as MILNE EDWARDS has already pointed out '), they show a tendency towards the configuration of the Hornerc. Among the species that have been described and, probably, ought to be referred to this group, the Idm. transversa (LaM.) M. Epbw. ”), Idm. Milneana, D'Or»B.'"), Idm. Californica, GABB ET HORN "), and JIdm. Giebeliana, STOL. ”), seem to have almost the same right to be identified with that brought up by PoURTALES from 19—-60 fathoms at Florida and off DIENVousEEsp., Geol uh Bd. 1,:p. 113, tab. VILL fig.d. 2) Krit. Fört. in Öfvers. Vet.-Akad. Förh. 1866, pag. 441. 3) Krit. Fört., 1. ce., pag. 442. 2) Ann. d. Sc. nat. 2:de ser., tome IX, pag. 218. SjAlFed paga RA stab, IX fig, et dyra 6) Voy. d. VAmér. mér., Polyp., pag. 20, tab. IX fig. 17—21. 1) Monogr. Foss. Polyz. Sec. Tert. Form. N. Amer., Journ. Acad. Nat. Sc. Philadelphia, N. ser., Vol. V, pag. 168: tab. XXL fig: "56. 3) Foss. Bryoz. Orak. B. in Auckland, Nov. IBxp ar GEOLATH.S I Bd. CI Abti.f25 pag. 15, tab) XVI fig: 4—6 8 ES TAÄKSMITYRS Bahia '). Now, I think, only a direct comparison of typical specimens can decide, whe- ther the four above-named species are good systematical ones or ought to be united. But both for the locality and for the agreement with the figures, I venture to name the Floridan form Idmonea Milneana (P1. TIL, figs. 14—17). In the size of the zocecia as well as in the general appearance of the bryozoa- rium, it comes nearest to the Idm. serpens, but the branches of the dichotomously di- vided stem are generally more straight and slowly widening upwards against the new dichotomisation. The typical number of the zocecia, (see figs. 14 and 16), in the trans- verse rows, seems to be 3, but in the lower parts of the branches they often occur with only 2 and sometimes a single one. This induces me without hesitation to refer to this same species a little part of a stem in its beginning (see fig. 17) that I find growing on another bryozoon, brought up from the same locality and in the same cast as the typical and more high-grown specimens. Viz. the size of the zocecia, their punctation and arrangement, as well as the hyaline ectocyst, so closely agree with the lower part of one of the other specimens, that there can be no doubt, I think, of their belonging to each other. I, therefore, consider this little fragment as showing the same law of development, we generally find in these Cyclostomata, that they arise from sim- pler forms with the zocecia single or aggregated 2 and 2. But the most striking appear- ance in this, a fragment of the lowest part of a stem, that gives it a greater interest of systematic value, is the mode in which it is fixed upon the foreign bryozoon. The first zocecia, at the origin of the stem, are unfortunately lost, but so much is left, that we can see, how it first crept an Ålecto, very similar to the ÅA. gråänulata. From this stage it is raised; but instead of forming a crust-like basal expansion, such as usually occurs in this group (»empatés,» D'ORB.), at four points it sends down radiciform pillars, composed of prickled calcareous tubes. This aberrance from the common mode of fix- ing the stem may here be quoted, like the Äscharella palmata ”) and others among the Chilostomata, as an example of the difficulties in grouping the families according to that principle. On the back side of the stem we find the same punectation and striation as on the other typical Idmonewe: figure 15 shows it reticulated by strixe, and these meshes we know to be the proximal ends of the zoeca. But in the higher calceinations, these markings are more obscured, at the same time that the transverse striation usu- ally becomes coarser; and this, I think, will make it very probable that the typical striation could escape the notice of D'ÖRBIGNY. It is often the case, that the species are altered in a certain mode by going lower down to the greater depths, where they usually become elongated and retain a simpler form. The above-named Idmonea flexuosa showed such a relation to the JIdm. atlantica; and now PourTtALEs has brought up from 450 fathoms, off Cojina, Cuba, a 1) In the Quart. Journ. Geol. Soc., vol. XVI, pag. 261, Busk mentions the Idmonea Milneana as found by Rev. Woops in a Crag-formation near Mount Gambier, South Australia. 2) See: Krit. Fört. Skand. Bryoz., Ofvers. Vet.-Akad. Handl. 1867, Bih., pag. 79 etc. FLORIDAN BRYOZOA. 9 little piece (see fig. 18 and 19) that holds the same relation to the Idm. Milneana. The figures will suffice to distinguish this form with its zoecia single or 2 and 2 in the rows. From a single little specimen it is not worth while to say anything about its right to claim a distinct name; I therefore notice it only as a variety of Idm. Mil- neana. This species, principally in the expansions of the branches at a new dichotomi- sation, gets the order of the zocecia dissolved, and so, with a hint to the group of Proboscina (AuDp., mihi), the systematical series goes on to the family of the HORNERID.E. And indeed, the first species, we notice here, Tölisparsa Pourtalesii (P1. III; figs. 20—22) so closely agrees with an Idmonea, that it could, with almost the same right, be refer- red to that genus. So slight are the differences, that I can find between the Floridan species and the description of Idmonea irregularis by MENEGHIN '"), that I have long hesitated, before giving up the opinion, that these two species ought to be united. But now I give a new name to the one, because I find a more divergent description of Idm. irregularis by HELLER ”) with the Idmonean character much more expressed. The zoecia, perspicuously punctated by pores, are also here, on the Filis- parsa Pourtalesii, for a great part disposed in transverse or oblique series, 3 or even 4 in each series, and sometimes the series of the one side of the stem is conti- nued to the other side in an oblique direction upwards. But the connexion between the zoecia is never a true Idmonean one, for the front of their connected part is con- vex and as soon as they are raised from the front side of the stem, they diverge with an orbicular lumen. Furthermore, on a great part of the stem, this serial order is dissolved and the zocecia irregularly scattered. This Filisparsan character reappears on the back side of the stem, where we find the limits of the zocecia wellmarked as longitudinal furrows, never forming that reticulated appearance that we have noticed on the true Idmonecwe. With this constitution, the stem presents a nearly orbicular cross- section. Sometimes the lateral zoecia turn round, so that they seem to be opened on the back side of the stem. As to the size of the zocecia, they nearly agree with that of the Idmonea atlantica, varying about 0,15 mm. or less. In this as well as in other respects, it holds the same relation to the Idmonea Milneana, as Filisparsa orakeiensis, STOL. ”), seems to show to Idmonea Giebeliana, Stor. Then, of course, if the two Idmonece, as we have supposed, are to be united into the same species, even the two Filisparse, ought to be placed at least very near each other. And indeed we can de- fine the Filisparsa Pourtalesii thus: 1) Nuovi Annali delle Scienze naturali, Bologna, Ser. II, vol. III. p. 128. 2) Bryoz. Adr. Meeres Verh. K. K. Zool.-bot. Gesellsch. Wien, Bd. XVII (1867) pag. 121. SLK. dpag. rkkletab svT: fond, et;2: K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 11. 2 10 FE: AS HSMETSRS Fil. bryozoarium ramosum, ramis teretibus, superficie anteriori zoeciis decumben- tibus ornata; zocecis glabris, minutissime punctatis, apice tubuliformi magis minusve erecto preditis, seriatis vel sparsis; superficie stirpis posteriori con- vexa atque longitudinaliter sulcata; with almost the same words as that given by STOoLICZKA in the definition of Filisparsa orakeiensis. The most important difference is expressed in the ramis teretibus instead of depressis. The only specimen — but this a very good one — that was sent me for examina- tion, was brought up by PouUuRTALES from 60 fathoms, southwest off Tortugas. In the neigbourhood of the Azores I have seen a little fragment very like this species. Of the genus Hornera, the Floridan collection contains two specimens of a very beautiful and easily characterized species, that I have nowhere seen described, Hornera galeata (P1. IV, figs. 23—25). Char.: Stirps erecta, flavido-eburnea, ramosa, ramis in uno plano positis, striata, striis perlucide poris punctatis, vel demum granuloso-porosa, striis calci- ficatione evanescentibus, zoecia prebet minima (apertura cum peristomate =0,12 mm.) omnino fere occulta, quorum apertura peristomate elevato superne tegitur, omcia in superficie posteriori posita prebet rotunda, ver- rucis aculeata. Hab.: Specimina duo e 183 orgyis sustulit Pourtares ad Floridam mense Maji 1868. It is one of the smaller Hornere, almost of the size and general appearance of the H. violacea, but with smaller and fewer zoecia, 3 or 4 in the breadth of the stem, which gives it a totally different aspect under the microscope. Yet the resemblance to that species is more evident on the back side, especially in the higher degrees of calcination, when the furrows are dissappearing from the limits of the zoecia and the smooth or very finely granulated surface presents the pores in an irregularly quincun- cial order. Even the ocecia remind one of the descriptions thereof on H. violacea, given by SARS and NORMAN, except that they are verrucose and round instead of smooth and elongate. The most of them, on our specimens, are broken, and then we see a round opening, much greater than that of the zocecia, overwhelmed by a usually den- tated lamel. The height of the figured stem (fig. 23 and 24) was 8 mm.; the breadth of the lowest part of the stem 0,5, the breadth of the branches 0,25 mm. In the same manner as the Proboscina (AuD., mihi), in its colonial development, takes its origin among the creeping Tubuliporide (ALECTO) ”), so also are the PUSTULIPORIDAE shown by HINncKs ”) to stand in the same relation to a similar origin. Hence these two groups are to be placed very near each other in the genealogical system, although as 1) Krit. Fört., Öfvers. Vet.-Akad. Förh. 1866, p. 458 etc. 2) Cat. Zooph. S. Dev. S. Cornw., Ann. Mag. Nat. Hist., ser. 3. vol. IX, p. 306. FLORIDAN BRYOZOA. 10 divergent series, developed from the same type. It is for the paleontologist further to follow this divergence, whereby the composition of the more complex types will be explained, and the true grounds will be given for limiting the families '). Here, in the lowest stages of that systematical evolution, I will only point to the resemblance be- tween the zoecia of a Proboscina and an Entalophora ”). Of the last-named genus, POURTALES sent me two species, the one of which I do'nt venture with certainty to identify with any known European form. But in the Mono- graph of the fossil polyzoa of the secondary and tertiary formations of North America, by GaABB and Horn, I find the Entalophora proboscideoides ”) (P1. IV, figs. 26 and 27) from the eocene formation, distinguished from Pustulopora proboscidea, M. EpDw., by the same characters, that I see on the one of the Floridan forms. This is brought up from 68 fathoms, W. of Tortugas. In comparison with specimens of what I should think to be the typical P. pro- boscidea, M. Epw., that I brought up from great depths, 300—600 fathoms, in the neigh- bourhood of the Azores, it is less robust, with the zocecia and the stem more obvi- ously marked by transverse strie, and with the zocecia more clearly distinguished from each other in the whole of their connected length, as far as this is visible from with- out (see fig. 26 and 27). Yet it must be remarked, that all these differences can pro- bably be explained by the higher degree of calcination, in which the above named specimens: of Entalophora proboscidea were to be seen, such as I think MILnE-EDWARDS saw and described that species also. But another difference, that I find parallelled by the fossils of this genus from the cretaceous period, induces one still to regard the living species here discussed as distinct. This is the difference in the size of the zo- ecia. In the Floridan Entalophora proboscideoides I find the breadth of the zoecia in their free part varying about 0,09 mm., when in the above-named £. proboscidea I have found this measure one half greater, viz. 0,14 mm. About the same difference is to be observed ”) between the Ent. (Pust.) nana (HaG.) and E. (Pust.) virgula (HaG.). In almost the same degree of calcination, hyalo-calcareous, with white-edged pores, as the -Ent. proboscideoides, but of a more marine-bluish hue, the other Floridan species presents a more crowded arrangement of the zocecia, just in that degree, that seems to characterize the je Sr 5 T OSS 2Q 2P Entalophora defleza ?) (P1. V, figs. 28—30). The size of the zocecia is about the same as that of the preceding species, and even here we find the same transverse striation, although a little less common and 1) See Krit. Fört. 1. c., pag. 494, Anm. 2) In honouring the classical paper of MILNE-EDWARDS, Sur les CÖrisies ete., I retain the name Pustuliporide for the family; though in accordance with the scientific rules, I must concede, D'ORBIGNY was right in re- stituting the generic name Entalophora. Sj lesvpag 180A tab! 21 figr60 3) Bryoz. Maastr. Kreideb. p. 17, tab. I. fig. 4 and 3. >) An Entalophora cellarioides, LMRX., Eaep.Meth:, ps STA tab.s80' hg: 9=11; MrIcH, Icon. Zooph. p. 233, tab. 56. fig. 4? 12 El. AN SMI TI; obvious. The stem, of course, is thicker, because, when in the preceding species we only counted about 8 lumina of zocecia in the transverse section of the stem, here we find them varying about 18 and 20 in the middle part of the branches and much more numerous just below the bifarian bifurcations or the sometimes (probably before the beginning of the bifurcate growth) thickened tips of the branches. The ocecia show the near affinity with the Proboscina — for comparison I will point to my fig. 30 and SAVIGNY, Description de V Egypte, Polypes, P1. VI, fig. 5,2 — and sometimes (see fig. 29!) we are reminded by their form even of the Crisiece. Ås to the name of this species, I have chosen the oldest one given to the living European form, because, in the descriptions of that form, I can find no diserepancy from the Floridan specimens. The figure by JOoHNSTON seems to indicate a verticillate arrangement of the zocmecia, instead of the irregular spiral; but if this had been a cha- racteristic feature, CouCcH, JoHNSTON or HELLER had without doubt remarked it in their descriptions. And D'OrBIGSY also identified specimens of this species from the French coast with those from New-Foundland. TI regret, however, not to have any European specimens for comparison. With reference to my former ") interpretation of the relations, that exist between the Scandinavian forms of the family LICHENOPORIDAE, it will be easily seen, how in relation to these we have to place the Floridan form, that I received for examination in a single specimen, growing on a fragment of a shell brought up from a depth of 130 fathoms. It is to be named Discoporella clypeiformis ”) (P1. IV, fig. 31), because it presents no remarkable difference from the description and figures given by D'ÖRBIGNY of a form brought up from a great depth at the Falkland-Islands. The only reasonable objection against that identification should be taken from the greater extent of the central depression in the Floridan form (see fig. 31). But the same proportional difference we find between the young and more developed colonies of Discoporella verrucaria ”). I can, however, of course compare it with more certainty with the Scandinavian form, that I have named Discoporella crassvuscula. This is dis- tinguished from the other forms principally through the thickness of the interstitial walls, and therein the Floridan form almost entirely agrees with the Scandinavian. Tubulipora defleza, CovcH, Corn. Fn., part III, p. 107, tab. XIX, fig. 4. Pustulipora deflexa, JoHNST., Brit. Zooph., ed. 2, p. 279, tab. XLVIII, fig. 5; HELLER, Bryoz. Adr. Meer., Verh, K. K. Zool-bot. Ges. Wien, XVII Bd., 1867, pag. 125; Norm., Rep. Brit. Assoc. 1868, p. 310: An Pustulipora tubulosa, HaG., Bryoz. Maastr. Kreideb., p. 16, tab. I, fig. 2? Entalophora gallica, D'OrRB., Pal. Franc., Terr. Crét., tome V, p- 781. Pustulopora clavata, Busk, Crag. Polyzoa p. 107, tab. XVII, fig. 1. An Entalophora punctulata GABB et HORN, 1. c., p. 171, tab. XXI fig. 61? DN Koi: Förts lies pa. ridaete. 2) Tubulipora clypeiformis, D'ORB., Voy. d. VAmér. Meér., Polyp., pag. 19, tab. IX, fig. 4—6. Unicavea clypeiformis, 1D., Pal. Franc., Terr. Uret., tome V, pag. 972. An Discoporella crassiuscula, Smitt, Krit. Fört., 1. ec. pag. 406? SMK. Höna, la C. stab. KX fSarSk an dittan RAS FLORIDAN BRYOZOA. 13 But from this it is distinguished by the calcareous ribs that run along the sides of the zoecia as well as on the interstitial walls. This is a feature that I have else seen as more characteristic of the Discoporella verrucaria, especially as a preliminary growth by: the formation of a new ocecion over the older one. Yet, although I have never seen it on the Scandinavian Discoporella crasstiuscula, at least in the same degree of development as here, it seems me very doubtful, that such a biological feature should make a specifical difference. But as long as a difference remains in any wise unex- plained, of course in a faunistic work we must respect it, even if it seems to be so unimportant, that we have reason to hope, that further investigations will make the distinction unnatural, by showing the intermediate forms. As to the relations of the CHILOSTOMATA to the other orders as well as to each other, I have formerly ') shown, how they are connected, in two ways, with the Ctenostomata, viz. through the | fx |. 822634 0:04] 18.3] — 63:5]| ocda | EE EE NR a JA » » 12.56 » » NR DA 2013901- Stor 6 | 7043 | 7027 | 328 » » 1.34 | » B » » 40.51.36 | — | 13.9] — | 2£ | 6997 | 6973 239) » | 22 | 10.27 » Observat.2)| » I 4B2sosn ls NN Sd mög | RN 350 » » 11.54 » » » | d1.33.05 lod 11.2] — 0 | 5919 seen |D, le 3310 | » |» | 11.25 » NG I) DE ALISA Ra — 0) nagel PEN öra | ART » Obs:itrgd Bli» | » | 40.51.19 || — | 14.21 — | 91 6997 | 6988 | — 330 » 23 10.13 » » ” Pr 40.56.2535 | — | 14.9] — 5 | 6966 | 6961 8 334 » » 10.40 » DUSAN 5 JE ASS 15.9] — 2 6982 6980 SE 3ö9e or non. | ARS a NEON ve rd AOL SAS NG RON den NROOSL 336 | » [25 | 10:20 | IEslöf A pr lj an) 4049:58 195) = | 5| -B990) 6988 Jo » » 10.46 » » bas I 20.112 0.05] Total 10 | 6994 | 6994 | 1.6988 308 SEN SE 8 » » » D 40:50:22! I =— 120.2] = | 01 6986 | 6986 | 389 ere | ESS » Bye. tee a 40492 ju IN — | megne| eo90) - 340 » | 21 6.27 | Helsingborg A hen 2 I 29.18.3535 |0.04| 16.3] — | 77 | (NTE gg EE Fill josr|ör | 11646 » » sl ön | D | 404922 | — [16.0] — | 77 | 17003 | 16926 | — JAY oo» » föNS » B » » AAGE 16) = | mo20 6943 EE 343 » » | 7.35 »” A » » 4046 AN |16.c] — | 78 | 7020 6942 | ES 24 » 23 | 1038 » C » I | 29.28. 7 10.20 16.8] — | 6 | 6921 | 0S0KSAN 345 » » 10.26 » » » D All 75 OM = 116 Se 3 | 6923 | 6920 äss 346 5 » 10.49 yi B 5 » 41. 2.21 | — |18 Al | 20 6923 69288 — 347 » » 11.26 » D » » ASA = IS 0 | 6918 698 348 » » 6RD Hessleholm A » » ASK OM 18.2] == | 10 | 6670 | 6594 | 349 » » 6.26 » » » I 2055-16: [Oo TS) — 6671 | 6594 |;1.6595 350 » » 6.45 » » » D AJA SÖr == le — | 78 6675 6597 | Jol » » HAR » B » » 41.53.57 16.3] — | 78 6643 6565 — Sat Erde L295) OBS |.Chhistianstad At 5) AA RS0 I Hör) — Ib ÖN inatt ost 353 | i» il» | 1150 » B » 1 29:2221 [Dias tal | 3 Gass | 6955 | 304 » » 12.15 » » » D 405135 MEL nlerll Kål || 116985 6978 |; 1.6970 300 » » 12:35 » » » I 29.18.11 |0.:35] 18:4] — | 10 | 6987 G9TT | 306 » 30 10. 0 » A »” D | 41. 9.52 | — | 144] — | 7 6890 | 6883 307 » » 10.19 » » » I | 29.31.34 0.06] 14.5 — | 4 6888 6884 frn 308 » » 10.37 » » » D- Ir AIDS At 14.5 — 0 6892 6892 2508 dunik ng! | MÖRT vSönköping A i EDE 425254 BN — i 5 | Ross | 6450 | 3601 ff fornllen. | 02 3 |. bd ät 30:28 dt koala 2 | 6453 | 6451 |b16452 ö 361 » » 10.45 » » » D 421840! 4 |. Bo] — | ON 16456 6456 f 362 » » 11.12 » B » » dne | 6: 10 6460 6460 — 3269 » 8 10 Örebro A » » 43ASMLON= 85 d 6076 6071 364 | oo» » 10.30 » Rör) » I JiLL3S 0:04] 86) = 1 2 6092 6090 |. DR 260 » ” 10.45 » » » D 43.42.19 | — | 8.5 — | 0 6104 6104 366 | oo» » JR » » », » 43.44.21 h— | 84 — | 0 6095 6095 | 367 » » 11.24 D B » » 43.47.32 | — | 8.6 — | 0 6079 6079 — 368 » 9 9.56 » (0 » » 43.46.58 | — I 12.4 — I 6 6071 6065 1.6069 !) Direkt solljus föll in i tuben; dålig observation. Jfr not. sid. 31. 2) Jernhaltig lokal. K. Vet. Akad. Handl; Bi 10; N:o 12. [ 1) Jernhaltig lokal. —?) Fuktigt i magnethuset denna dag, derför liten torsion. 42 ROB. THALEN, N:o Dag Timme. Observationsort. Instr. | Magni. | "iq, Tog | TGN y | n |X(okorr.)) Xn |Dagsmed. | lag 369 | Junirjfi9k | TOG Örebro (0) RA I Jr 1155 Onos) =) I | Eeoro | eock 370. fal 50: » » > | Db | 434555 Je |42e] — last Födan | sednon [SEN Sö » 1001 28 Hallsberg — » I 31.59.26 |0.45) 14.5] —- | 40 5705 5705 == 372 » Til SOS | Norrköping - » D 44.12. 8 | — | 14.4] — | 31.9 5944 5987 313 » » 10.28 » = » il 31.28.30 |0.o7] 14.8 — | 27.5) 5933 5996 |>1.5994 374 » » 10.47 » = D D 44.16.11 | — | 16.7] — | 25.0 5919 5998 | 375 » 15 8.58 Linköpwmg Å » I 32.11.18 | 0.15) 14.9] — | 46.3 5616 5581 — 516 » » 9.45 » B » » 32.29.41 |0.06| 15.5] — |45.5 5482 5453 Eon TT » » 10.23 » C » » 31.34.10 | 0.071 16.5) — |45.0 5882 5856 = | 378 | >» » | 1110 » D » » 31.37.18 |'0:08) 16.6] — |44£.e| 5859 | Fögeso ju par | 879 | a Mer » A 3 5 | 821858 |0-o8) Itol— | 45:e) bög | iEsneen EEE | 380 » 1671 29 Stockholm | Observat.!')| » » 32.52.15 | 0.42] 18.5) — | 47.0 5310 5275 E | 381 » » 11.48 » » » D 46.28.49 | — |18.5| — |47.2] 5819 5283 290 382 » » 12.28 » » » 0 472.14 | — | 18.9] — | 47.5 5314 5277 — 383 » » 12.58 » » » D 46.28.24 | — | 18.0 -— |48.3] 5322 5270 oo 384 » » NG » »” » I 32.50.37 |0.36| 19.1] — |48.8] 5319 5275 Se | 385 ” » ST » C » D 43.57.5352 | — | 19.6] — 1|50.5 5998 5943 So | 286 » 20 | 10.31 Upsala Magn.hus » I 31.19.25 |0.09| 13.8] — 138.535] 6004 6012 | 387-) cr Mor ae » » » » 461.632 | — |13.6| 11.3] 39.2] 6006 | 6010 | 388 » » 12.18 » » » » 31.17.32 |0.06| 13.3] — |42.8] — 6020 6005 13895 | or RA » » » | Do | 485438 = |d4s) — | 45) "con | K5ösn 300 » » INR » » »” I 31.16.18 |0.231 13.0] — |44.7 6031 6006 Lesage 391 » » VEN » » SURT: » 29.11.23 | 0.18) 12.5] — | 47.8 6048 6007 392 » » (0) » » i» » 29.10.35 | 0.15) 10.8] — 1|50.8 6062 6005 303 » » Us » » » » 460.629 | — | 11.3] — |516| 6067 6006 ERE RE » » RA | » | 461.583 | — |10.8] — [39.6] 5999 | 6001 | 1395: | REON » 5 EIS 29.17. 3 |0.22| 10.3] — |40:5) — 6010 | 6007 396 » » 12) » » » » 29.16.23 10.22 10.5] — |42.9 601535 5999 Läs09R SN » » 12.50 » » RA » 31.16.55 |0.31] 11.6] — | 47.4 6033 5993 | 398 » » 1.21 » » » D 43.52.16 | — | 12.9) — |50.8 6042 5985 399 » 2D 9.50 Eskilstuna A » » 44.19.32 | — |10.8| — | 44.2 5916 5894 400 » » 10.22 » | » » i 31.33.25 | 0.30] 9.5) — | 44.0 5926 5905 (ön | 401 » » 11:59 » » » » 31.31.14 |0.29| 10.5) — | 46.5 5927 5893 402 » » 12.33 » » » D 44.17.42 | — | 8.9 — | 48.0] 5930 5888 | ; 4053 » 21 9:15 »” » » » 44.23.16 | — | 10.8] — | 39.4] 5898 5901 | 404 » » 9.43 » » » » 44.23.21 | — | 11.5] — | 38.4 5896 5904 from 405 » » 10. 6 ” » » lt 31.33.52 | 0:27) 12:8] — |138.0 5896 5907 4067. |, tar NE20 SAS » B » D 44.26.52 | — | 12.4] — | 38.7) 5877 | 5884 |1.s8no 407 » » 12:16 » » » I 31.37.50 |0.335| 12.4] — 1|38.8 5867 5874 408 | Juli | 3 | 11.44 Upsala Magn.hus » » 31.15.35 (0:30) 12.4/ — | 42.4] 6035 6022 409 » » 12.38 » » » » 461.25 |:— | 12:5/6:12)| 43.2 6036 6019 | 410 » » 1.40 » » SC » 29.10.34 10:23) 12.5) — | 47.2 6050 6012 |, 1.6016 411 » » 2.14 » » RÅ D 143.50.53 | —— | 15.0] -- |46.0 6042 6010 | 412 » » 2.43 » » » I dl; 5.41 |0:2a4l 13:8] — | 570 GX0S 6016 | & 413 »” 100) TIS » » » » 1.13: 21 OTIS) — VARA 6025 6014 | 1.6009 - JORDMAGNETISKA BESTÄMNINGAR I SVERIGE. 43 | | | | | ; N:o Dag. Timme. | Observationsort. | Instr. [Naga | få To | FRE | 7) 2 X(okorrM Kin dr len I I I | | | | [ | | | 414 | Juli | 10 | 12:49" | — Upsala | Magnchos | RA | 461'.61 | — [18.8 10.0 44.7] 1.6084 | 1.6009 415 » rr) 148 » » » » | 31. 9.40 |0.31| 19.2] — | 47.4] 6048 | 6009 | 416 » » 21 » » » D 43.44.45 | — 19.7 — | 50.3] 6058 | 6004 | ARE | öurulk då | 1021 o alder: | IE |. 31 952 0:24] 19:0] — |47.2. 60461 16009 | 418 » AR IR KE, » | » » » 461.79 | — |20.3| 10.7| 44.21 — 6024 | 6002 | IGT AA EES » NE AL » 461.92 | — |20.3] — |42.2] — 6015 | = 6004 | | | 31.10. 0 | 0.20) 21.1] — |46.8| 6044 | 6008 | 494 | » | 20) 6.32 5; Flack a de | 36 [Oas 150] —|55-8] — 6098-) GOr2 | --— . 1.6009 1.6006 He dv [=>] — vo | [05] 6 » » » » 460.054 | — 3.6) 10.7/ 59.5] 6123 | 6020 |21.6014 9 ” »” på lo | 31. 5.46 | 0.21) 14.1] -— o.21 6101 6010 424 » 21 8.23 | Upsala-trakt Läby » » 31.28.23 |0.28| 16.1] — |43.2] 5918 HO SS 425 | oo» » | 9:32 | » Ströby | » | oo» SP LA | (Url ale SE RR GE ESA 426 » » | 10:38 »” | Broby » » LAVA [0.29] 17.2] — 1385] 6051 BÖJA IE 427 » » 12. 5 » | Björkby » »” 31.57.31 | 0.41] 16.4] — | 43.5] 5699 5681 = 428 » » | 1.24 » G:a Upsala B » » 324023 10.42] 15.3] — | 512 5681 5623 | — AB90 Hou | W243 » Eker tr Jk 3LSA | Örn (65.6 5862 | 5v29l — 430.| »gch om | 1415 » Skölsta | » NI SLS SN Oo] Is] — | 6Ts]. Assa säs 431 | -» 221 0:32 Upsala Magn.hus | » »” 464.247 | — |16.7| 10.6) 7.5) 5847 6019 | 432 » » | 1126 » » lä de » 31.14.56 |0.37)| 17.0] -- | 41.3] 6015 | 6008 |; 1.6017 2 » » » D | 4341. 4 | -— |18.1] — |50:4] — 60 433 » » 12: 78 6023 434 » » I [R » I » » 4348:55 | — |22.8).— | 40:27] — 6021 600 Ia Fr dsodenu | oa » S » » | 4443. 9 | — [21 3 — |48.9 5775 | d7ö4 | — 436 | » ar Ras » R » » 44.23.3834 | — | 21.0] — |47.1] 5867 | 5830 — AST Nb a het | 1208 » P ; Tr SL6.43 | 0:sol ts) — |43:a] —s998 | 5980 |. ABL op | ARA g S 5; pla 314804 [0:25] 16:2])— | ABs] snor BBS de DD 6 » Magn.hus KR 31.11.44 |0.28| 16.0] — |46.1] — 6042 | 6010 | — 440. | Angalet | ukb,3 » | nte » » | 31.15.50 0.20) 16.7] — |36.0] 59938 | 6013 | 441 » » 11.42 » » » » 462.42 | — | 17.4 12.5[ 31.3 5990 6015 | i CER Ah 2 » » » » | 46222 | — | 16.0] — |35.9] 5999 | — 6020 | 443 » » 12.58 » » » » 31.13.35 |0.28| 16.6| —- 39.8] 6011 6015 | 2 NES ECE Säfva ; 5 » | 3139.37 |0.28|20.1] — |48.2] 5797 | 51780 | — 4451 = niel > | 10.32 Höjda LONG sa SIS (Oe ee ee EE se 446 ” » ? a Läångtora » » » 31.48. 1 |0.36] 22.6] — 44.a| 724 26900 ATEN 1 ag 2.48 | Simtuna Gestre » » 31.46.31 |0.24| 22.1] — |52.7) 5787 | 5671 | — SERA NTE EA SEA IN 5 » | oo» | 3153.15.|0.16] 19.0] — |52.2] 5696 | 5683 | — HAD örfil | mvtser ng Sala Öja B » » | 32. 1.31 |0.18] 16.5] — |53.e] 5650 | 5581) —— 450 » 9 FARS ” C Ir vn » 32: D.22 | 0.29 18.3] — |47.2 5634 5597 (E00 451 » » 7.16 » » » » 32. 542 |0.26| 15.2] — |46.9] — 5626 5590 452 » » 12.8 Löfsta B » » SLHroL 034210 |430 5657 5638 = 453 » » 2.33 Wittinge B » » 32. 4.33 |0.25| 20.7) — |49.0] = 5610 5564 Nr 454 | oo» » 4.38 Bredsjö B » » 31.39.48 | 0:28] 20.0] — |52.7| 5795 5727 FR: 455 » » 7.16 IWänge — » » 31.40. 5 10.26) 17,5] — 156.9| 5804 5716 — 456 » 10 5.19 Upsala Magn.hus » » 31. 3.18 | 0.301 18.35] — 1|55.0 6077 5998 | 457 » D 6.18 » » » » 461.309 | — |18.7| 10.4/55.0] — 6078 5999 |21.5999 458 » » vän, » » » » 31. 4. 4 10.29] 17.8] — |54.0] — 6074 6001 459 » 19 5.53 FA »” » » 31. 4.53 |0.30) 16.0] — | 95.7 460 » » 6.30 » » » » 461.501.| — | 16.3l-— | 55.3] 6064 5983 RÖB THADEN, Timme. Observationsort. Ehstr.IMagn.| gö Tio | SPIN Zool om |Ac(okorr) i AG Dugoaa RA Upsala Magn.hus RA | I | 31. 4153"10'331155.0] — |56:2] 1:6073 | 1.598v — 7.50 » Magn.-tomt OO » » 31.32.32 10.32] 12.0] — 158.1] 15875 | 15781 — 3.11 Knifsta Tarf » » 31.40.41 | 0.27) 13.2] -- |40.8] 1.:5807 | 1.5808 — 9:D2 » | Oleda » » 31.39.24 10.37) 15.5] — 1|36.0] 1.5806 | 1.5827 — 10.57 » | — Bäck » |» | 314234 |0:s2] 142] — | 343) Töre | Isene). --E UD » Kyrkgärde »” » 31.42.27 |0.34| 15.2] — | 37.4] 1.5784 | 1.5798 — 1.40 » Segersta | » » 31.36. 1 |0.30] 15.8] — |45.3| 1.5830 | 1.5802 —— 4.3 Märsta » » » 31.36.5352 |0.20] 15.3] — |62.0] 1.5826 | 1.5712 — 10. 3 Upsala Magn.hus » » 31.14.13 |0.33| 13.6] — l41.4] 1.6003 | 1.5996 10.42 » » » » 462.446 | — |13.9] — | 41.7] 1.5989 | 1.5980 |; 1.5987 JAS > »” » » 31.15. 1 |0.29] 14.1] — l41.6| 15994 | 1.5986 9.49 » | Magn.-tomt N » » 31.41.33. | 0:21] 16.4] — |43.2] 1.5777 | 1.5760 == 10.15 » | » DR » 31.15.17 |0:31| 17.0] — |43.4] 15972 | 1.5954 — 10.42 » » E! » » 31. 9.56 | 0.29] 15.8] — 145.7| 1:6019 | 1.5989 — 11.40 » » IP 31.31.56 |0.37) 19.5) — | 41.4] 15885 | 1.5828 — AR » » OP » |» | 31. 539-10:30| 17.1] — |51.6| 1.6046 | 15985 | — AST » SE NG > | SÅ, 2:25 (0:26) 20:85) — | 52:83) Ke0oBer | dag ie 5.16 » » QQ oo» » 31.35.31 |'0:30| 16.8) — |514] 15820 | 15761 — 6.31 » | ” HU » 31.12:47 |0.47| 14:0] — 1521] 16005 | 159 — 10.28 » | Magn.hus » » 31. 8.46 |0.19] 16.2] — |45.35) 16025 | 15996 1:30 ” »” » » 462.068 | — | 16.21 10.9] 46.1] 1.6036 | 1.6003 |71.6001 12:29 » » » » 31. 5.53 |0.25) 16.4] — |48.2] 1.6046 | 1.6003 D.27 LLA |Carol. park Dl » » 464.893 | — | 16.9] — |32.7| 1.5846 | 1.5780 GS ” » » » 31.31.29 |0:37| 16.2] — | 52.6] 15851) 135785 |1.sr2 851 | Ehrentuna-trakt. Grenby » » 31.36.46: | 0.23] 17.2] — | 47.4] 15806 | 1.35768 = 310315) » Lena » » 31.32.57 |0.24| 19.0] — | 44.5] 1.5826 | 1.5803 — 12. 6 Tensta-trakt. Salsta » » 31.50.35 |0.29| 18.4 — |46.25 1.5696 | 1.5664 — 2.17 » Backbol 2 AD 31.55.39: | 0.23] 18.9] — I 54.6] 1.5659 | 15584 — 3.13 | Dannemora-trakt. Gisselby » » 32.20.17 |0.34| 19.4] — | 54.6) 15479 I U5405 — 4.15 » Harvik » » 31.23. 5 |0.27| 18.6] — |53.4)| 1.5903 | 1.5833 — 5.15 » 'Karm:s damml| » » 31. 1.28 |0:27| 17.5] = "1'53.7|| 1.6074 | X1.:6001 —- 6.33 » | Österby » » 32.20. 4 10.23] 16.0] — | 54.1] 1.5495 | 15424 | — (30 » | Österby äng | » » 30.30.43 |0.19| 12.8] — 150.4| 1.6338 | 1.6282 —— 8.42 Dannemora grufvor| Storrymning | » » 60.18:49 | 1.75) 13.0] — | 47.7] 0.9543 | 0.9519 Sr TOR » S. Silfberget | » » 32.45.50 |0.54) 13.4] — |44.3) 1.5325 | 1.5303 == 100 » Jungfrugrufv. |» » 21.30.48 |0.15| 16.8] — |44.8| 2.2598 | 2.2563 = 12.20 » Sjögrufvan » » 9.59.59 |0.08| 17.7] — |46.9] 4.7726 | 47618 —— 1.12 » Backskärpn. » » 18.27.19 |0.14| 14.9] — |49.1] 2.6195 | 2.6116 — Då Dannemorar-trakt. Film » » 32.25.5535 | 0.38) 15.4] — 51.7] 1.5456 | 1.5396 — 4.30 » Sundbron » » 31.20.43 | 0.29] 15.0] — |53.4] 1.5936 | 1.5866 — 6.12 Då Rudden » » 32.14.19 |0.28) 11.4] — 1 55:o) 15555 | 15479 — 9. 4 Tensta-trakt. Örbyhus » » Sl.47. 9 10.24] 12:44] = | 52.1) 15mas | 15685 — 10.56 » Wendel » » 32.33.39 |0.23] 15.6] — |49.31 1.5399 | 1.5352 — 1550 » Läby gästg.g:d| » » 31.43.5354 |0.321 15.9] — |155.4] 1.5757 | 1.5677 — 3. 0 | Ehrentuna-trakt. | Björklinge » » 31.27.56 0:31) 19:8) — |55:21 15859 | 1580 ne 4.47 » Ehrentuna » » 31.37.28 | 0.24] 17.9) — |57.7| 1.5796 | 1.5704 = 110150 Upsala Magn.hus ” »” 462.543 | — | 14.5] — 140.351 1.6002 | 1.5999 — Om 23. Daglig variation hos X under åren 1869—1871. alla de 1 Kungsör deviationer erhållna värdena på” X, tion, X-värden, manställning. € ordnas efter tiden på dagen, och i Upsala magnethus, hvilka iteke undergått korrektion samt medier tagas af de som tillsammans kunna anses bilda en då observationen egt rum, särskild grupp, erhålles följande sam- genom såväl svängningar JORDMAGNETISKA BESTÄMNINGAR I SVERIGE. 45 | PEKAS a = | N:o | Dag | Timme. Observationsort. | Instr. | Magn. | q, Too | GP | t | 7 | a IX (okorr.)) Xi, |Dagsmed. | | | | | I | | lea [a 308 | Sept SN TG Upsala Magn.hus | RA RR or (0 0 br hl 0 1.60167 | 1.5999] —L 309 » Zi ERAN » | » a 2 OL: Da | 1.6057 Fra 510 br 4.30 » | > » > SENGLISS 1.6066 |1.5971/21.5965 ST » » 2.13 » | » 34 al. 4.47 1.6066 | 1.5959 | SR ort le 55 sysyt LSE AV I SR 16nge | 19995) 513 » 28 | 9.14 |Upsala-trakt Kumla » » 31.34. 8 1.5854 |1.5782] — St | 10:20 » | Grönslätt | » » | 313141 ilögen | Ibamg | 55 | Okt | S 12:06 | » | Gottsunda = » | Ml.d(.22 1.5805 | if 5748] = 516 » » ET » | Wårdsätra | » » | 31.36.47 | (ste juksksa | 30 Rd SEE 2.43 » Ultnana (il 26 | 31.35.00 | 1.5811 | EA — 318 » 9 11.58 Upsala | Magn.hus |» SR fe EET 1.6043 faen 519 5 9 TE DAD ör 5 AD » | 461.s9 1.6046 [1.5982] 1.3984 520 | » » 1.43 » rr » | 31. 6.55 1.6048 |1 i för daglig varia- Upsala-observationerna omfatta månaderna Juni, Juli och Aug.; Kungsörs- observationerna endast tiden från den 23 Juni till den 10 Juli. N:o Timme. Xx | N:o | Timme. | Xx | Nio | Timme | Xx [N:o | Timme JKT N:o | Timme. | pe N:o | Timme. | NG Kungsör 1869. Upsala 1869. CR 1870. Upsala 1871. | B2] 10.33 Er ET 1.5977 | 234) — 9.30: | 16003 | 4691 10.3 160037 133 » 5746 338 EOS 05 | 417.) 10.21 6046 101 10.53 5701 54 | 1044 5958 | 235 |- 10.16 1.5983 | 480 10.28 6025 102 a STR 169) 1045 |) Vert) 225) 1025 5982 | 386 | 10.31 6004 Med 10.43 1.5727 | Med. | 10.26 1.5962 | 231 | » 5993 | 470 | — 10.42 5989 | 214 | 10.30 6006 | 394 | 10.51 5999 145 IR 1.5770 182 | ul. 159791 | 2205), 0:35] 6011 Med.| 10.30 | —1.6008 | 146 » 5772 SOA MES 5955 | 236 | 10.40 | 6006 | 69 a 5738 | 190 | 11.39 5950 | Med 10.29 1.5997 | 440.) 11.3 1.5993 107 at 5722 360 Aa 5948 418 11. 5 6024 151 11.15 5749 | Med 11.29 1.5958 | 246 ilik 1.5930 | 471 JG 5994 89 äl 5712 | 23002 Jil 5993 | 395 LS 6010 134 | 11.20 Bitarna LO 1258 3068 23 ING 5996 | 387 11.25 6006 135 | » 5761 at FE SN i s980 AIN 2S3a oa 6002 | 432 11.26 6015 108: |, 126 5727 BAdnll er HS 59754. 223klA 1.30 6019 | 481 11.3 6036 70 | » | 5730 170 | 1.13 5981 | 2261 11.35 | 5998 | 413 ST 6025 91 | 11.29 5717 | 192 | » 5980 | 243 11.3 6005 | 441 11.42 5990 90 TAR 5729 | 183 | 1.16 5985 | 216 11.37 5999 | 419 11.43 6015 Med. | — 11.19 1.5739 | Med 1. 8 1.5979 | 238 | — 11.50 6027 1408) 11.44 6035 | 222 | — 11.58 6074 | Med.| — 11.26 1.6005 | Med.| — 11.30 1.6004 SON ROB. THALEN, 137 156 154 | Med 158 156 139 Med Med. 143 144 105 68 106 Med Timme. | 0 Lb749 5758 5763 ORON 1.5751 D782 5789 1.H784 1.5798 H784 FrI 1.3799 5822 H554 5520 1.5819 1.5821 5831 5822 2808 1.5820 1.5S17 5821 1.5819 1.5819 5850 5821 3819 5829 1.5823 1.5809 5808 5817 DL OR) DT49 5827 5830 1.5806 1.5813 5802 1.5807 58 | 193 | 176 | 184 194 48 | Med. 185 177 186 195 HIM 187 | Med.) 164 | 165 60 Med. 61 50 196 178 188 62 63 166 Med. 51 Timme. 1 lag [Or 1.56 ID BI II II BI SVS Con SORSE HOK D978 2992 6001 5978 5992 .H987 St 1.5990 5992 6004 5965 5986 6003 6005 1.:5992 1.6014 6013 6012 1.6013 1.6008 6021 6021 6013 6044 6011 6016 6019 1.6019 1.6054 6065 6063 6038 6018 6031 6026 6026 6013 1.6037 1.6013 6068 1.6040 Timme, Xl N:o Timme. KG JPK200 1.6017 396 IE ke 1.6015 12.45 6017 442 12.15 5999 (0) 5997 388 12.18 6020 ill 6002 482 12.19 6046 all 6017 420 12.28 6044 1.13 5992 409 12.38 6036 1.26 6036 414 12.49 60354 1.30 5991 397 12.50 6033 1.32 6000 443 12.58 6011 1. 7 1.6007 389 SA 6027 Med 12.29 1.6027 2.24 1.5995 3 2.30 6045 398 LPA 1.6042 23. 0 6014 45 1.26 6042 ae 390 1.37 6031 2.36 1.6018 ; 410 1.40 6050 6.50 1.6066 415 1.48 6048 Med 1.34 1.6043 411 214 1.6042 416 Zl 6058 391 2 6048 Med 220 1.6049 456 5.19 1.6077 459 5.53 6068 Med 5.06 1.6072 457 6.18 1.607 460 6.30 6064 421 6.32 6093 Med 6.27 1.6078 392 0 1.6062 461 AS 6073 422 (16 6123 458 TEN 6074 393 Du 6067 Med. (15 1.6080 423 SS) 1.6101 - JORDMAGNETISKA BESTÄMNINGAR I SVERIGE. 47 Sammanställas, för bättre öfversigt, de sålunda erhållna medelvärdena, fås | Timme. | Xx Timme. | SE Timme. | Xx Timme. | Xx | | | Kungsör 1869. " Upsala 1869. Upsala 1870. Upsala 1871. | SELIN SN [DEE Ane, PR VAA NE RE 10.437 | 1.5727 | 10526” | 1.5962 | 9:30” | 1.6003 | 10:30” | 1.6008 | IFA OkJJ LER 5958 | 10.29 JANNE 1 6005 | 1227 NEED 18 I 9791-1130 6004 | 12.29 6027 | 1.26 5784 132 5987 NE 6007 1.34 | 6043 O-d2 IN OC 258 I 05902 2.38 6018 220 6049 | 344 5819 | 1842] 6013-1'-16:50- | 16066 | 5:36: | 16072 | | 4.57 5820 | 4.31 | Hi SN NE 6.27. | 6078 | 5.05 5819 53.36 | 6037 BN — 7.151] 6080 | 6.48 5823 | 6.57 | 6040 | — 2 8. 9 6101 | |+ 7.53.-|—5806-)]— —— ie [REG SOT NRA 2 NE rea GA Medelst grafisk konstruktion af de i föregående tabell anförda talen har jag sökt erhålla de reguliera kurvor, som för de särskilda åren kunna anses representera den dagliga variationen hos X. Sedan detta skett, gåfvo mig de funna kroklinierna de förändringar i X, som från den ena timmen till den andra egot rum, och det är dessa differenser man i efterföljande tabell återfinner. Oe ar e 12T | der | 3 | BA VA | BG | BT | - : | ; | 1 TEST and RS ANN | 48 RI: kon0 ID) ÅS dl +6 | —I ET Tje INS RSS ESSEN TSAR OTRS —D fd 2 0 KE-G + 16 + 16 ÖRE 6 OR SIR 270 RE SR RAN nd [I—R fder ör | [+ 08 JIC+100 fort | +12 JFR 91 | SRS STA ER NEO DER NA sit An SHU atoll gasol Fas uu here öalgla np +6 | +2 1) (SLS nar 108 le SG är +15 sa EN Visserligen skilja sig de särskilda serierna icke obetydligt från hvarandra, och det olika sätt, hvarpå kurvorna uppritas, kan till en viss grad inverka på differensernas storlek, men mediet bör åtminstone approximativt angifva variationen från den ena tim- men till den andra. Under morgontimmarne saknas deremot alla bestämningar, och för aftontimmarne äro observationerna för få, hvarför jag sökt ersätta denna brist medelst några direkta variations-observationer 1871, gjorda kl. 7, 9, 11 f.m. och 1, 6, 8, 10 e.m. På detta sätt bestämdes differensen från 7—11 f.m. och 7—10 e.m. Att dessa från så olika håll hemtade tal verkligen kunna sägas bilda ett helt, sluter jag deraf, att diffe- rensen för timmarne 11—1 i båda fallen öfverensstämde med hvarandra. Anses minimi- intensiteten inträffa kl. 11 f.m., erhållas de 1 nedanstående tabell gifna korrektionerna, som då böra dragas ifrån det verkligen observerade X-värdet för erhållande af minimi- värdet för dagen. Det är dock naturligt, att man på detta sätt lemnar helt och hållet ur sigte det högre eller lägre stånd, som intensiteten för tillfället egt, men denna brist kunde jag ej afhjelpa, så framt jag ej skulle hafva sökt variations-observationer från aldeles främmande håll. (Jfr $ 25.) 48 ROB. THALÉN, > Korrektioner för daglig variation hos X. Timme. AX Timme. AX Timme. AX Timme. AX 7T 50 alle 0 3" STÖR ENG 78 S d2 12 ud 44- | 2163 3 78 SJ 17 il 21 D 2 9 cd 10 D | äl 6 T 10 2 Korrigeras medelst dessa värden de på föregående sida angifna X-värdena, blir minimivärdet för hvar och en af de 4 serierna följande: Kungsör 1869. | Upsala 1869. | Upsala 1870. | Upsala 1871. 1.5727 1.5962 1.5993 | 1.6008 5740 5956 5997 6005 5742 52956 6002 6014 2706 5959 5984 6015 D740 5954 5972 6009 D759 5954 3990 5996 D748 | 5952 = 6001 5742 5961 — 6002 5745 5962 = — 5728 — = — Hild3 — | — — Med. | 1.5742 DID 1.5989 1.6006 För Upsala erhållas sålunda i medeltal följande minimivärden omkring kl. 11 f.m. ÅT AN Fr pr år. 18605. IO VET IN 1.5957 ER ; a 0.0032 1870. | Naläagtkets 1.5989 RA 0.0017 1871 « SSE 1.6006 | MediskdsrÖjskirr nan 1.5984 | —0.0025 I det följande, då frågan blir att reducera de särskilda orternas intensiteter till hvad desamma voro 1870, antaga vi, enligt det föregående, att medelminimti-intensiteten i Uptde magnethus för 18570 var = 1,5984; och derjemte, att | den ärliga förändringen i intensiteten var = + 0,0025. Man finner i följd häraf, att medelminimi-intensiteten för Upsala magnethus under 1869 var 15959, under 1871 deremot 1,6009, hvilka värden ganska nära öfverensstämma med de direkt observerade minimivärdena omkring kl. 11 f.m., såsom tabelln sid. 47 utvisar. Värdet på den ärliga förändringen af X är naturligtvis endast approximativt. JORDMAGNETISKA BESTÄMNINGAR I SVERIGE. 49 I tabellerna för de särskilda mätningarne har äfven vid de tillfällen, då varia- tions-instrumenten ej blifvit observerade, en korrektion för daglig variation medelst den ofvanstående tabelln sid. 48 blifvit anbragt. Men för att skilja dessa korrektioner från de medelst variations-instrumenten erhållna, hafva för åren 1870 och 1871 de förstnämnda korrektionerna utmärkts genom gröfre stil. I 24. MWMedelvärden af X för Upsala och Kungsör. Med afseende på alla de under 1869 gjorda korrektionerna för daglig variation, och detsamma gäller äfven till en del för 1870 och 1871, anser jag mig Dora upprepa, hvad ofvan edan blifvit sagdt, att nemligen inga observationer å variations-instru- menten, utan endast medel-daqgliga variationer funnits för ifrågavarande tider att tillgå, på det man ej må såsom observationsfel anse de skiljaktigheter, hvilka en gifven orts korrigerade X-värden kunna sinsemellan förete, ty dessa olikheter kunna alltför väl hafva haft sin orsak i verkliga intensitets-förändringar, ehuru tillbörliga data för bort- skaffandet af deras inverkan förta Magnethuset i Upsala. I nedanstående tabell äro sammanstälda dagsmedia för de i Upsala magnethus under 1869 anstälda och genom medelvariationer korrigerade observationerna. | i | i | Tid | Dagsmed af Tid | Dagsmed. Tid Dagsmed. af 1869. | Ae 1869. | 2 1869. X | | I | | | | | [EMMA Or 1.5953 Juni 21 | 1.5946 Aug. 12 1.5950 | | » | 765) Juli 20 | 52 2 64 | | ps 41 Aug. 2 61 EE) An Juni 19 63 ra (ON s1 EE | Ma » 20 51 da olen 72 — — Med. = 1,5958. Detta värde öfverensstämmer med det redan funna medelvärdet för 1869. (Jfr sid. 48.) Dagsmedia för åren 1870 och 1871 af de särskilda för daglig variation medelst variations-instrumenten korrigerade X-värdena för Upsala magnethus borde stämma öf- verens med de värden, som wvartiations-instrumenten sjelfva för samma dagar gifva enligt de absoluta bestämningarne. Differenserna finnas upptagna i fiorlöljuudert tabell. | ; la] | | | Dag. RR enl. ELEN | Dift. Dag. RE | enl. ENS Diff. | | 1870. 1871. | | Juni 27 1.6001 1:59997 IE SS Mars 25 FG020 NE ESO ES | Juli 4 1.6001 » | + 2 Meja Rbaeott = | » | EH ND 1.5985 ; —14 Jani 20105 IE 16006 = | 5; SET SAR 1.5996 ; 243 ROTA [TSL 1.5097-, 1) | 5 K. Vet. Akad. Handl; B. 10. N:o 12. 7 50 ROB. THALEN, — Tid. Dagsmed. Variat.-instr. Diff. Tid. Dagsmed. Variat.-instr. Diff. Juli 9 1.5996 1.5999 = 5 Jui 3 1.6016 1.6012 3 dl | ARS dl 6001 5992 + 9 (0) 6009 » =S pi 6 5996 5990 6 SE) 6006 — | » 28 » 10 5997 5988 + 9 » 20 6014 » + 2 AR 5978 — | 5987 =) Dn 2 6017 » + 5 » 15 5972 | 5986 — 14 » 24 6010 » =Q » 16 5983 5985 = Aug. 7 6016 1.6005 50 NER22 5985 5983 | 172 9 5999 6003 Sd (ES 5978 | 5979 Fill » 19 5985 5999 —14 | Sept. 2 5973 | 5978 | 45 » 23 5987 5997 =i0 ED 5985 | 5975 +10 » 31 6001 5993 + 8 » 18 5959 | BOLA = Sept. 5 5999 5991 + 8 Okt. 3 5972 5965 | Er ÖN 5965 5981 46 lat NA 5974 | 5965 | + 9 Okt. 9 5984 5976 + 8 IS 3956 | 5960 - 4 — — = == I Ehuru de medelst variations-instrumenten beräknade X-värdena visa sig något större, än hvad deviationer och svängningar direkt gifva, torde dock variations-instru- mentens angifvelser vara fullt användbara för bestämningen af differensen mellan de särskilda observationsorterna och magnet-huset. Trakten kring magnethuset i Upsala. I närheten af magnethuset hafva nedanför anförda bestämningar under olika tider egt rum, för att närmare kunna bestämma gränslinien mellan de trakter, för hvilka intensiteten visat sig vara olika. N:o Ort. | Dag. Station. Magnethus. |Stat.— mgn.h.| Med. 2, 3 B | 1869 Maj 6) 1.5958 1.5958 = 214-216 | GO | TO Juni 24 | 16000 1.5999 Id 473 D | 1871 Aug. 30| 15954 1.5993 — SK) 474 E fsk IRNE5080 1.5993 NA: | 274 Få n (LST0ROES 1.5961 159805 LA rg SKR 476 5; TT Lok 0 UEL3985 1.5993 DA 479 G ES 5901 1.5993 2 ATT [RR LE 1.5941 1.5993 — 52 434 EN 2 GORT 1.6012 + 5 512 K | » Sept. 27 | —1.5995 1.5981 + iA Åde45 L | 1869 Joni 14 | —1.5762 1.5958 = 196 217, 218 SÖS DN 1.5999 — 235 483, 484 » | 1871 Sept. 1 1.5782 1.5992 — 210 G 39, 40 M | 1869 Juni 14 | — 1.5800 1.5958 —158 227, 228 | oo» | 1870 Juli 12 | 1.5797 1.5999 - 202 | 472 N | 1871 Aug. 30 | — 1.5760 1.5993 - 233 JORDMAGNETISKA BESTÄMNINGAR I SVERIGE. 51 | I | N:o | Ort. | Dag. Station. | Magnethus. stat. mgn.h.| Med. | gr AGS 1871 Aug. 19 | 15781 | — 1.5999 | =D SN JE Jr a a El lr a RA lar | 478 RN | RE 1.5761 | 15993 | —232 std Rb » Juli 22 | 1.5830 | 1.6012, | —182 | 485 S a EEE [Ur [ES (SO OR RET I A38L la REA [SSSK 6012, — 274 | Med undantag af de 3 under 1869 gjorda bestämningarne, för hvilka medel- variationer användts, äro alla observationer korrigerade medelst variations-instrumenten. Intensiteten för magnethuset är således under 1870 och 1871 hemtad från tabellerna sid. 26 och 30. Bland de 17 observationsorterna öfverensstämma sinsemellan de 9 första och likaså de 8 sista, men de förra skilja sig 1 medeltal från intensiteten i magnethuset på 0,0011, under det de senares differens uppgår ända till 0,0211. När nu observationsorterna genom de anförda differenserna dela sig 1 två bestämda grupper, belägna ungefär- ligen på hvar sin sida om den nära nog räta linie, som går från O.N.O. till V.S.V. på om- kring 50 fot norr om magnethuset, och då vidare afståndet mellan magnethuset och de båda mest aflägsna observationsorterna I och M ej öfverstiger 800 fot, inses, att ifrågavarande trakt utmärker sig genom en ganska betydlig lokal perturbation. Af den bifogade kartan å taflan I ses, att de söder om denna linie belägna orterna hafva i det närmaste samma intensitet som magnethuset, men de norr ut belägna en intensitet, som med 0,02 understiger den förra. Såsom vi nedanför få se, är denna olikhet om- kring dubbelt större, än olikheten mellan de båda magnethusen i Upsala och Stockholm. Men då det, mig veterligen, ej förut blifvit uppvisadt, att så stora afvikelser som 0,02 kunna inom så korta afständ, som 100 fot, förekomma, naturligtvis annat än i när- heten af jernmalmlager, har jag, alltsedan jag vid mina första observationer i Upsala och Kungsör 1869 först iakttog dessa lokala perturbationer, egnat min uppmärksamhet åt denna fråga, för att så ofta som möjligt se till, huruvida dylika perturbationer före- funnits å de särskilda orterna, äfvensom sökt i flere fall att bestämma deras belopp. Då analoga perturbationer visat sig på flere andra ställen inom Sverige, t. ex. Kungsör och Linköping, torde de få anses egendomliga för vårt på jern så rika land, och de böra vid val af observationsort ej förbises '). Orsaken till den ofvannämnda plötsliga förändringen i X från en ort till en annan, är ej lätt att angifva. I första rummet kunde man härvidlag misstänka, att det af tegel uppförda magnethuset sjelft med dess magneter möjligen kunde förorsaka olikheten. Direkta försök hafva nemligen ådagalagt, att det röda, här på orten till- verkade teglet ej blott utvisar en ganska stark magnetisk inverkan, utan ock dervid visar bestämda poler, under det att det s. k. eldfasta eller gula teglet är nästan helt och hållet jernfritt”). Men då samma intensitet, som inom magnethuset, äfven förekom- 1) I Pogg. Ann. B. 77 s. 32 har RercH anfört den literatur, som handlar om de lokala magnetiska pertur- bationerna, och redogjort för sina egna deklinations-bestämningar vid det af basalt bestående Pöhlberget. >) Teglets polaritet är förut uppvisad af GHERARDI. Jfr Berlin. Ber. 1863, s. 459. 52 ROB: THALEN, mer på till och med 300 fots afstånd derifrån, medan redan 100 fot i en annan rikt- ning räcka till för att sänka intensiteten med 0,02, synes magnethusets egna inverkan ej sträcka sig synnerligen långt. Detta inses dessutom af några svängningsförsök, som omedelbart efter hvarandra och med begagnande af variations-instrumenten anstälts inom och strax utanför magnethuset. Observationerna och deras härledda resultat voro: | Ort. Tid. Ton t | n Y Xx Variat.-instr. Diff. | | I A 1870 Aug. 12 |458'.778 19.1 66.1 | 9.2 1.5986 1.5987 I) — 1 B | » oo» » | 458.920 | 206 | 66.6 » 1.5983 » 2 C > o » | 460.078 18.3 67.4 » ekS89 » — 96 D ) » oo» | 458.710 19.2 67.9 » 3085 » = 2 Observationsorten A var belägen i södra delen af magnethuset, 2 meter från den nordvestra och 1,2 meter från den sydvestra väggen; B utanför magnethusets vestra hörn, 0,8 meter från väggen och 0,7 meter från hörnet längs nordvestra väggen räknadt; 1 C var instrumentet stäldt direkt på den väggfasta tegelpelaren i södra hörnet af rummet, på omkring 0,23 meter från hvardera väggen, och i D midt i rummet under takfönstret. Den för variations-instrumenten gällande intensiteten är hemtad ur tab. sid. 26. Difte- renserna ådagalägga, att ingen nämnvärd ändring i intensiteten förefinnes, antingen instrumentet har sin plats inom eller strax utanför magnethuset, så framt ej afståndet till muren blir endast '/, meter, i hvilket fall teglet åstadkommer en differens i inten- sitet uppgående till nära 0,0. Det är följaktligen endast 1 tegelmurens omedelbara närhet, som en inverkan af densamma kan skönjas, och således kan ingen förklaring till den ifrågavarande lokala perturbationen på fältet utanför magnethuset derifrån hemtas. Lika litet kan genom inverkan från det kring den magnetiska tomten uppförda staketet, hvarest jernspik blifvit använd, eller från de med plåttak af jern försedda och ej synnerligen aflägsna boningshusen, det kemiska laboratoriet och orangeriet i botaniska trädgården, förklaring erhållas på den plötsliga ändringen i X, ty kartan visar, att samma hastiga öfvergång förefinnes lika väl i laboratoriets närhet, som långt derifrån. Nordvest om och på 330 fots afstånd från magnethuset sticker en granit- klippa 1 dagen, hvars beståndsdelar visa en svag inverkan på magnetnålen, och hela trakten i klippans närhet är högre belägen än omgifningen. Möjligen förorsakas af denna berghäll sänkningen i X för punkten R, men den förklarar ej den lokala perturbationen i dess helhet. Ty, såsom vi snart få se, är det ej den lägre intensi- teten 1,58, som här behöfver förklaring, utan just magnethusets intensitet 1,60, enär 1,58 är det för Upsalatrakten sannolikt riktiga X-värdet. Att någon jernhaltig klippa skulle förefinnas under den magnetiska tomten på ringa djup under jordytan, är natur- ligtvis föga troligt, då borrningarne för jordtermometrarne derstädes, hvilka egde rum till 4 meters djup, endast visade ett ända från jordytan gående lerlager, som först vid större djup ersattes af sand. När det nu visat sig, att den sand, som jag varit i till- fälle att undersöka, ej är i någon större mån jernhaltig, men att leran är det till en JORDMAGNETISKA BESTÄMNINGAR I SVERIGE. 53 icke så obetydlig grad, synes intet annat återstå, än att antaga lerans större eller min- dre jernhalt, i förening möjligen med jordskorpans beskaffenhet i öfrigt, vara orsak till den maximipunkt för intensiteten, som närmast intill magnethuset visar sig. Direkt anstälda gräfningar hafva visat, att i punkterna Q och O leran börjar först vid 2 fots djup under jordytan, under det att, såsom nyss nämndes, hon på den magnetiska tom- ten går upp 1 dagen. För att utröna, huruvida det olika djupet hos lerlagret eller dess kemiska beskaffenhet är orsak till den anförda ändringen 1 X-värdet, erfordras det således en särskild undersökning. Trakten närmast omkring Upsala stad. Intensiteten för den närmast intill Upsala belägna trakten angifves af följande tabell: | | | | N.o Ort. Dag. Station. Magnethus. Diff. | | | | 203—264 IA Observat:i magn.h. | 1870 Aug. 25,26) 1.5818 1.5981 gi 163 | IFRR26DEE IB » trgd. 2 RR 5872 | » — 109 | | 487 IP — Berghäll | 1871 Juli 24 5980 | 1.6012 | 220 | 266 C — Carol. park. | 1870 Aug. 29 5789 | 1.5980 | —191 | 267 D RES ARA 5864 » 116 289, 291 IE Botaniska tred. » Sept. 8 5906 INU 69 4446 |F » » 1869 Juni 15 5854 1.5958 04 | 286—288 |» 5 5 1870 Sept. 8 5893 | 1.5975 82 | 268 G Sandås. » Aug. 29 5856 1.5980 | —124 | 269 | Flustret. » » oo» 5862 | » ILSA 270 K Kungsängstull. » » 30 5849 LH 1307 | 271 I Lador. nn Va 5806 | 73 2720 IM Vaxela tegelbruk. | » » » 5929 | a =" 50 273 N Gammelbom. » EN 5810 » — 3600) | 1 H Trädgårdsgatan. 1869 Maj 3 92805 | -1.5958 = 68 | SALG iLG 5 (ESSÄ gt 5852 | |; 206 Med. — 118 Medelvärdet af de i tabellen gifna differenserna blir — 0,0118, medan den på san dåsen belägna orten G gaf — 0,0124, samt den i Carolinaparken och till Slottsbacken temligen närbelägna orten D —0,0116, hvaraf ses, att inverkan från den stora sandås, som genomgår stadens sydvestra del är obetydlig, om ens någon. Deremot visar den utpå Vaxala-slätten belägna punkten M ett maximivärde snarlikt magnethusets och härrörande sannolikt från leran, som i tegelbrukets närhet torde förefinnas ymnigt och tätt under jordytan. Ett likadant maximivärde visar äfven berghällen P mellan ob- servatoriet och magnethuset. (Se tafl. I.) Oaktadt variationer förekomma på flere ställen omkring staden, kan man antaga för Upsala stad | medel-differensen från Upsala magnethus = — 0,0118 och medelminimi-intensiteten för 1870 = 1,5866. 54 ROB. THALEN, Likaledes fås för Upsala Öbservatorii magnethus medel-differensen från Upsala magnethus = — 0,0163, således medelminimi-intensiteten för 1570 = 1,5821. Trakten kring Upsala på '/, mils afstånd från staden. Nära den periferi, som går på '/» mils afstånd från Upsala stad, hafva efterföl- jande observationer blifvit anstälda. Trakten utgöres, som bekant, af en stor slätt, med undantag likväl af det sydvestra hörnet, hvarest i viss mån otillgängliga bergs- och skogstrakter förefinnas; någon observation har derför icke inom sistnämnda om- råde blifvit anstäld. '(Se tafl. I.) I | | N:o | Ort. Dag. Station. |Magnethus.| Diff. | 424 | Läby Ar | 1871. Juli Sir 159015 4) FAB0L2 TT T 425 | Ströby B OR BAT » — 365. A26 bla Brobys Ma ACA ske KIRKG0RS 5 + 47 | 427 | Björkby D| » oo» » 5681 ' SCB 37,38 | G:a Upsala E | 1869 Juni 13 5673 1.5958 | — 285 | 4287 | » ACE | 1871 Juli 21 B62301 602) B80N 429 | Eke GA FT ER » — 283 | 430 | Skölsta = H| » oo» » | 5783 | — » — 279 | 513 | Kumla I | » Sept. 28 AES | —0 514 | Grönslätt K » » oh 5815 » — 166.| 517 | Ultuna LDL | » Okt. 8 5744 | 15976 | —232 | 516 | Vårdsätra M »” » om 5762 | ” EESOTVG 5215 | Gottsunda N » ” » | H74B | » IEEP28N | Med. -— 233 | Äfven härstädes förekomma variationer mellan de särskilda orterna, och mest afviker Broby, hvars intensitet öfverskjuter till och med magnethusets. Detta är så mycket mera anmärkningsvärdt, som trakten kring Broby utgöres af fullkomligt slät mark, hvilken enligt Geologiska Byråns karta består af åkerlera. Har man således äf- ven här månne att i lerans beskaffenhet söka den vigtigaste orsaken till de lokala variationerna? Medel-differensen mellan dessa orter och magnethuset är nära dubbelt större än hvad vi funnit för trakten kring Upsala stad, och ungefär densamma som för de i omedelbar närhet af och norr om magnethuset belägna orterna. Magnethuset kommer således att i magnetiskt hänseende vara en verklig maximipunkt för hela den omgif- vande trakten. Trakten kring Upsala på "/: mils afstånd från staden har således medel-difjerensen från Upsala magnethus = — 0,0233 och medelminimi-intensiteten 1870 = 1,3751. JORDMAGNETISKA BESTÄMNINGAR I SVERIGE. 55 Kungsör. Vid Kungsör har jag anstält en ganska stor mängd observationer, dels å den fixa stationen »Brogrens», dels i trakten deromkring. Härstädes hade jag inga variations- instrumenter att tillgå, utan de dagliga variationerna äro bortskaffade enligt tab. sid. 48. Dagsmedia för de korrigerade X-värdena hos »Brogrens» äro Tid. SS Tid. | X ; . | Jun SA VET Itkifspla nd dragen Gye TSAR 16 ITA Re | 53 SNEoOL Ae | 36 ES Nga 51 SR Oy ts 23 JRR Jr apreR 68 ENE otR SR | 2 SAVA RSA Se 52 Häraf Med. = 1,5740, således , medel-differensen från Upsala magnethus = —0,0218 oc medelminimti-intensiteten 1870 = 1,3766. De 1 trakten af Kungsör anstälda observationerna gifva följande resultat: SE | | | | N:o Ort. Dag. | Station. |Upsala mgn.h.| Stat. — Ups. | | | | g | | | | | 92, 93 | Åsen. 1869 Juni 29 | 15886 | 15958 | — 72 | 94, 95 Runsten. » » oo» | 5954 | ” | 4 | | 9679 Gladan. UT FEL KOR 5921 | » | AS [KTA09: HORN Ronna: 3 HS IN LO ; IS 111, 112 Aspbacke. »” » oo» 5980 » | + 22 | | 113, 114 | — Gärsilla. BEA RLDEA AD 5922 | | | = 364 | 115, 116 | Grusbacke. » » oo» | 6012 | » | + MM | NEG LS TE TGöoranstorp st ERT 5911 ; USTA | 147, 148 | Barkarö-väg. » LG 5945 5 fester 149 Stallm.-gård. » jur Ip 5911 » | 2 3 Högsta. A | » Juni 25 6089 — | » ln Ga | än | LB TRO 6113 | » (+155) !) Med. — 23 Således fås för Kungsörs-trakten medel-differensen från Upsala magnethus = —0,0023 och medelminimi-intensiteten 1870 = 1,3961. De särskilda orterna skilja sig i intensitet i allmänhet ej mycket från hvarandra, med undantag af Högsta. Som likväl ganska starka perturbationer visade sig derstädes under sjelfva mätningarne, har jag uteslutit dessa värden ur mediet, ehuru jag är öf- vertygad om, att intensiteten derstädes verkligen är större än på de öfriga ställena. 1) Uteslutna ur mediet. 56 ROB. THALEN, Jemföras med hvarandra trakten kring Kungsör och Brogrens, uppgår skilnaden mellan dem till 0.02, hvaraf ses, att en stark lokal perturbation på endera stället före- finnes, hvarför en närmare undersökning häraf syntes böra ske. Den 10 Juli anstälde jag derför mätningar på flera ställen längs den backe, som börjar upp vid kyrkan och fortsättes ned till mälar-stranden. Instrumentet flyttades dock mellan dessa observationer flere gånger tillbaka på sin vanliga plats å den fixa stationen, hvarigenom en kontroll erhölls på mätningarnas riktighet och derjemte en temligen noggrann dags-kurva för variationerna”). Jag sammanställer i följande tabell VV se orternas X-värden med de ur dags-kurvan härledda X-värdena hos »Brogrens». N:o | Ort. | Ge Station. Brogr. Diff. | | 152 Hägg. | 11537" 1.6044 1.5752 + 292 153 | — Kyrkbacke.e | 12.11 1.5952 1.5757 + 195 155 Berghäll. | 8 1.5807 1.5773 2 By 157 Bakom löfs. | 553 1.5937 1.5790 + 147 158 | 2.53 1.5946 1.5807 + 139 159 Sjöstrand. — | 342 | — 1.5788 1.5816 08 160 Midt i backen. | 4, 9 1.5586 1.5819 — 233 Differenserna visa, att fertalet af dessa orter skiljer sig från Brogrens på 0,0150 a 0,0300 och att orter finnas, hvilka sinsemellan differera på 0,05. Den lokala perturba- tionen är här således utomordentligt stark. På Geologiska Byråns karta uppgifves den nedåt sjön gående berghällen bestå af glimmerskiffer, och vid undersökning af denna glimmerskiffer visade han en stark magnetisk verkan, hvarigenom således en nöjaktig förklaring erhålles på de stora olik- heter, som här inom korta afstånd visa sig. På den plats »midt i backen», der afvi- kelsen uppgick till 0,0233, stod instrumentet uppstäldt i en klyfta, der glimmerskiffer- brott lågo i dagen. Bakom sjelfva den fixa stationen reste sig åt norr en 6 fot hög berghäll på ungefär 8 å 10 fot från instrumentet. Sattes theodoliten på sjelfva häl- len, ändrade sig intensiteten med 34, men uppsattes instrumentet på stativet, således omkring 3 fot öfver berghällen, och ännu några fot åt norr, d. v. s. omkring 15 fot från den fixa observationsorten, uppgick differensen till omkring 150. Utan tvifvel var det således grannskapet af det glimmerskiffriga berget, som så betydligt nedtryckte intensiteten hos Brogrens i förhållande till närliggande orter. Den vid Kungsör framgående dsen består till hufvudsaklig del af rullsten. Men af de i åsens närhet gjorda observationerna kan man härstädes, lika litet som i Upsala, finna någon större inverkan från åsen, än från de andra orterna. (Se tafl. I.) $ 25. Redogörelse för tabellen öfver medelvärdena på X för de särskilda orterna. Efter att i det föregående hafva utförligt redogjort för resultaten af de i Upsala och Kungsör gjorda observationerna, skall jag för de öfriga orterna nu sammanfatta 1) Se Observations-tabellerna sid. 37: n:o 151, 154, 156, 161. JORDMAGNETISKA BESTÄMNINGAR I SVERIGE. Si resultaten i den bifogade tabellen öfver medelvärdena af X och här nedan endast an- föra, hvad som för de särskilda orterna kan på grund af mätningarne anses vara an- märkningsvärdt. Först bör dock sjelfva tabellen erhålla sin förklaring. I tabellen öfver medelvärdena på X har jag jemte observationsortens namn ut- satt, åtminstone ungefärligen, det geografiska läget '), — en närmare bestämning af or- tens läge meddelas i 27, — samt tiden, då mätningen egt rum. De anförda num- rorna hänvisa till de föregående tabellerna öfver observationerna, ur hvilka de korri- gerade medelvärdena blifvit tagna. X-värdet för Upsala magnethus är olika, allt efter som korrektionen för den dagliga variationen skett medelst den medeldagliga varia- tionen (sid. 48) eller enligt variations-instrumenten i Upsala. I förra fallet begagnades medelvärdet på X för året, enligt sid. 48; 1 senare fallet de i tabb. sid. 26 och 30 angifna talen för observationsdagen. För att till en viss grad bortskaffa de lokala perturbationerna, har jag i grupper sammanställt närbelägna ställen och för dessa sökt medel-differensen från Upsala magnethus, hvarvid dock de med dubbla parentheser angifna talen, såsom för mycket afvikande, blifvit uteslutna. Då för en och samma ort flera observationsdagar förefunnits, har endast mediet användts vid bestämningen af medel-differensen; likaså om i samma trakt observationer å mycket| närbelägna orter egt rum, hvilket i tabellen är antydt genom enkla parentheser. Den beräknade intensiteten för 1870 utgör skilnaden mellan den nyssnämnda medel-differensen, vare sig för stationen eller trakten, och 1.3984 (sid. 48), som är medelvärdet för ifråga- varande år på X för Upsala magnethus. Tillförlitligheten hos X-värdena för en gifven station beror 1 väsendtlig mån på noggranheten hos korrektionen för den dagliga variationen. Har denna korrektion cj kunnat ske medelst variations-instrumenten i Upsala, utan endast genom den medel- dagliga variationen, så vore resultatet endast då att anse såsom tillförlitligt, när medel- intensiteten för dagen varit den normala. Men uppdagandet häraf har icke kunnat ske på annat sätt, än genom anlitande af variations-observationerna på någon frem- mande ort, t. ex. Mänchen. Sedan långt tillbaka vet man nemligen, att parallelism förefinnes mellan varia- tionerna på tvänne vidt skilda orter inom Europa, och LAMONT anbringar äfven, på grund af lång erfarenhet, Minchner-variationerna direkt på de utom Minchen belägna observationsorterna. Huruvida dessa variationer kunna oförändrade utsträckas ända upp till Sverige, kan nog sättas i fråga, men för vårt närvarande behof bör dock detta utan betänklighet kunna ske. I de af LAMONT för hvarje månad utgifna »Meteorologische und magnetische Beo- bachtungen» finnas numera såväl tim-observationerna sjelfva, som deras media för må- naden angifna. Detta gäller för 1870 och 1871; för 1869 deremot har man »Wochen- berichte», hvarest endast tim-observationer 7 f.m., 2 och 6 e.m. äro att tillgå. Bestämmes på grafisk väg för en gifven dag, enligt dessa Mimchn. observationer, skilnaden mellan intensiteten för observations-ögonblicket och månadsmediet för samma tid på dagen, så angifver denna skilnad, huru mycket intensiteten för tillfället öfver- eller understiger 1) Jag har härvid begagnat dels OTTONIL Statistiska Karta öfver Sverige, dels Geolog. Byråns Kartverk; longi- tuden räknas vestligt från Stockholms Observatorium. KX: Vet. Akad. Handl "BI WII N:> 12. 8 58 ROB. THALEN, det normala värdet. Om denna skilnad med sitt behöriga tecken lägges till de enligt medeldaglig-variation korrigerade X-värdena, torde det sålunda erhållna resultatet kunna anses såsom tillförlitligt, så mycket heldre som observationerna genom denna korrektions anbringande synas komma att stämma bättre öfverens, än densamma för- utan '). Se här ett exempel. | Ort. | Dag. | Munchn. tid. | Stat. — Ups. |Munchn. korr. Diff. | Christianstad | 1871 Maj 29 10'.28” 2) + 0.0868 — 11 + 0.0857 | » » » 30 9.55 + 0.0877 — 18 + 0.0859 De härvidlag till grund liggande Miänchn. observationerna voro | | Dag. m | m, | My M | AX | | MJ 520 oas rses es sl Ales [IE 16.6 | — 3.1 — 11 Dö Blge 21.0 16.0 | — 5.0 - 18 hvarest m och m, betyda intensiteten i skaldelar för observations-ögonblicket och för månaden, samt AX intensitetsskilnaden i absoluta enheter; reduktionstalet är 0.000358. Dessa Mäönchn. korrektioner äro i följande tabell upptagne för de orter, der sådant bort och kunnat ske, d. v. s. då Upsala variations-instrumenter ej blifvit observerade. De funna AX hafva blifvit lagde till differenserna (Station — Upsala magnethus), samt ingå äfven i det slutliga X-värdet för 1870. Korrektionerna äro, med ett undantag (Sundsvall), så små, att de icke i väsendtlig mån inverka på resultaten. I 26. Medelvärden af X. Observationsort. Lat. | Long. Tid. N:o | Station. FS Use Ne TEgp Anmärkning. | orr. | magn.h. Xx Umeå. Myrängen. |63.50' —2.20' 1869 | Maj | 30 | 25—27 | 1.4383 |—27 | 1.5958 |— 0.1642| 1.4342 Hernösand. Staden. 62.30 | 0161 DLR al | 28—31 | 1.4494 |— 8 » 1 0.1472| 1.4512 | | I A > Sundsvall. |SO om staden.| 62.23 |+0.43 | » | Juni 8 | 32—34 | 1.4668 | + 47 » -1--0.1243] 1.4741 | Söderhamn. Ångbåtshamn. GLITNIR OSA Maj | 27 | 23—24 | 1.5040) 13 » -1— 0.0931| 1.5053 | I | Hamn. 60.41 | 0.52 | » » 26 | 21—22 | 1.4948 |—102)| » 1 0.1020] 1.4964 Gefle. Strömsberg. | — — |1870 | Juni | 5 |204—205| 1.5096 | 16 | 1.5984 |— 0.0904] 1.5080 Sclsidita | || Caxzlsborgst |A EE EGT 206-208 sil 253 » -|—0.0835| 1.5149 | ER | | Med. |— 0.0920| 1.5064 ER | A 60.36 | 2.25 11870 | Juni | 12 |209- 211 1.5354 |— 33 | 1.5984 > 0.0663| 1.5321 "alun. I I B » ” » » 14 212—213] 1.5324 + 3 » 1 0.0657| 1.5327 | I AT I a AA | | | Med. |— 0.0660] 1.5324 ) När min observation egt rum efter kl. 6 e.m. Miänch. tid, har Minch. korr. för kl. 6 måst användas, ty efter kl. 6 på aftonen upptecknas icke variations-instrumentens angifvelser derstädes. 2) Tidskilnaden mellan Upsala och Munch. är 0'247. — 5) Kl. 6'0” Mänch. tid. JORDMAGNETISKA BESTÄMNINGAR I SVERIGE. FJ Observationsort. Lat. |Long. Tid. N:o | Station. re SER Diff. | SS Anmärkning. Backskärpn. | — | — |1871|Sept.| 3 | 498 | 2616 — | 1.5992 | + 1.0124 | 2.6108 | | Sjogrufvamsr]) = 1 |. Sr Ob AT | 47618) — 2 116267) ANGLIO- I stark tacer EEE N. Storrymning.|60.12.6/0.11.5|] » | » |» | 494 | 0.9519| — » | —0.6473 | 0.9511 I kan från d fr TES 08 |.22568] — » | + 06571 | 22555 || malmlagren. S-uSilfbergeta" |; .— ANA 495 5308) — » | —0.0689 | 1.5295 | | / l I OR ra | Österby-äng. |60.12.4/0.10.6| 1871 | Sept. | 3 | 493 | 1.6282| — | 1.5992| + 0.0290 | 1.6274 | grufvors || Karmens damm. |60.12.2/0.10.3] — » Il: Ag 1.6001 | — » + 0.0009 | 1.5993 RE FO närmaste om-)| — Sundbron. = |60.12.2/0.12.6) » | + |31| 500 | 1.5866| — 001261] EL5855- I orafralten gifning. | Harvik. — |60.11.4/0.11.4] » | » | 21 490 115833] — » | —0.0159 | 1.5825 | z | Film. 60.13.91/0. 9.8| 1871 | Sept. | 3 | 499 | 1.5396| — | 1.5992]| — 0.0596 | 1.5388 SN Morkarla-väg. |60.10.7|0. 8.9] » | » | 21 492 | 1.5424| — » | —0.0568 | 1.5416 | trakt. Gisselby. — |60. 9.5/0.13.0] » | » |21| 489 | 1.5405| — » | —0.0587 | 1.5397 | | Rudden. — |60.12.1/0.15.5] » | » |83) 501 | 1.5479| — » | —0.0513 | 1.5471 Med. | — 0.0566 | 1.5418 | Örbyhus. — |60.11.1/0.20.0] 1871 | Sept. | 4 | 502 1.5685 | — | 1.5991| — 0.0306 | 1.5678 | f, Sannolikt | Wendel. 60. 8.6/0.25.3] » » | 4 503 15352] — » 1(— 0.0639) | (1.5345) H lokal pertur- | Tensta-trakt.) Läby gästg.gård.|60. 5.2/0.30.1] » | » |4] 504 | 1.5677| — » | -—0.0314 | 15670 | bation. | | Backbol. — |60. 8.3/0.14.0] » | » |21| 488 | 1.5584| — | 1.5992| —0.0408 | 1.5576 Salsta. — |60. 3.8/0.18.1] » | » | 21 487 | 1.5664| — » | —0.0328 | 1.5656 | Med. | — 0.0339 | 1.5645 Lena. 60. 0.3/0.20.2] 1871 | Sept. | 2 | 486 | 1.5803] — | 1.5992 | —0.0189 | 1.5795 oo Grenby. — |59.58:1/0:22.1] » | » |2] 485 | 1.5768| — » | —0.0224 | 1.5760 trakt. | Björklinge. |60. 0.8/0.29.9] » | » |41| 505 | 15780] — | 1.5991 | —0.0211 | 1.5773 Ehrentuna. —|59.56.4/0.27.7 » | » |41 506 |15704] — » | —0.0287 | 1.5697 | | Med. | — 0.0228 | 1.5756 Upsala-trakt. |: mil omkr. stad. /59.51.6e 0.25.0 (Se sid. 54.) — 0.0233 | 1.5751 Upsala stad. » » (Se sid. 53.) — 0.0118 | 1.5866 | SEEN » — obs:iäil Magnethus. » 10.26.0 (Se sid. 54.) — 0.0163 | 1.5821 | » kab. » (omgifn.)|59.51.3/0.25.7 (Se sid. 50.) — 0.0211 | 1.5773 | Öja. A + |59.54.5:1.23.9| 1870 | Sept. | 4 [282—284| 1.5590 | — | 1.5977 | — 0.0387 | | AE » lo» |1871|] » | 8) 449 | 15581) — | 15990 | —0.0409 |+1:5586 SL ING » » | » I » | 9 |450—451| 1.5593 | — El - 0.089] | Sala-trakt. - z Ke VjaA I Löfsta. A — |59.56.4/1.11.2/ 1870] » |31| 281 115608] — | 1.5978| —0.0375 I i sc01 » B — |59.57.6|1.13.0| 1871 | Aug. | 9 | 452 | 1.5638| — | 1.5990 | — 0.0352 || Törna. — |59.50.4/1.20.7] » | » |8) 448 | 1.5633| — » | —0.0357 | 1.5627 Med. | — 0.0373 | 1.5611 | Wittinge. A |59.53.s|1. 3.7| 1870 | Sept. | 3 | 280 | 1.5514] — | 1.5978| — 0.0464 |1.5580 | Lokal per- | SR » B |59.53.9|1. 3.2| 1871 | Aug. | 9 | 453 | 1.5564| — | 1.5990| —0.0426 lf OM turbation. trakt. | Bredsjö. A |59.54.6/0.52.9| 1870 | Sept. | 5 | 285 | 15675] — | 15977 | —0.0302 Vi s102 » BN59.544/0.52.1] 1871 | Avg. | Ir], 454 | 15727) — 115990] —0:0263 I 60 ROB. THALEN, -—=— oo — — — — . === ———————————— oo On Observationsort. Lat. | Long. Tid. N:o Station. RR HR. Diff. SE Anmärkning. Skatimansö- Simtuna. 59.45.4/1. 5.21 1871 | Aug. | 8 447 1.5671 | — 1.5990 | — 0.0319 | 1.5665 trakt. | Långtora. 59.43.3/0.55.0] » » » 446 1.5699 | — | » — 0.0291 | 1.5693 | Med. | — 0.0334 | 1.5650 Kölfva. — |59.53.1/0.47.3| 1870 | Sept. | 3 | 279 |1.5706| — | 1.5978| — 0.0272 | 1.5712 Wänge. — |59.51.3|0.36.7| 1871 | Aug. | 9 | 455 | 1.5716| — | 1.5990| — 0.0274 | 1.5710 Haobyrerert: Säfva. — |59.46.5/0.39.0] » | » | 8&| 444 | 15780) — 1 0:02107 ERSTA | Höja <=. (59445 /0:44:5] or | STON » | —0.0251 | T.5788 Med. | — 0.0252 | 1.57382 | | Tarf. 59.43.4 0.17.7| 1871 | Aug. | 21| 463 1.5808] — | 1.59981] — 0.0190 | 1.5794 | | | Oleda. 59.42.9/0.16.2] » » ” 464 1.5827 | — » = 0:07 ESSB | Knifsta. Bäck. 59.42.6/0.15.6] » » » 46D 1.5818 | — » — 0.0180 | 1.5804 | Kyrkgärde. = |59.42.7/0.15.1] » » » 466 LHS » — 0.0200 | 1.5784 Segersta. — |59.43.41/0.15.5] » , » 467 1.5802 FF 20 0:0196 | 1.5788 Med. | — 0.0187 | 1.5797 Märsta. Sättuna. 59.37.810.12.0] 1871 | Aug. | 21] 468 1.5712 | — 1.5998 | — 0.0286 | 1.5698 | Magnethus. 1|59.20.510. 0.0 1869 | Maj | 16 | 11—13 | 1.5855 + 6 | 1.5958 | -- 0.0097 » » » 11870] » |27 201—203) 1.5905 |— 28 | 1.5984; — 0.0107 |>1.5881 Stockholm. J » » » 11871) » |141317—320| 1.5908 | — 1.6012 | — 0.0104 | B » » | 1869 | Sept. | 21 197—200] 1.5900 —18 | 1.59581| — 0.0076 | 1.5908 (0) » » | 1871 | Juni | 16] 385 1.5943 | — | 1.6012 | — 0.0069 1.5915 Med. | —- 0.0083 | 1.5901 Strengnäs. | S. om staden. |59.22.3/1. 1.4 1869 | Maj |23/| 16 20 | 1.5891 |—- 20 | 1.5958 | — 0.0087 | 1.5897 A 59.221 1.32.0| 1871 | Juni | 25 399—4021 1.5895 | — | 16012] — 00117 NI sor Fskilstuna. ; HD a IE | 27 403405) 615904) 0 O108n B 59.21.9 1.31.7| » | » |29 406—407| 1.5879 | — ». |— 0.0183:| 15851 | | ; Med. | — 0.0123 | 1.5861 Uttersberg. 59.45 12.23 |1869/| Juli | 5 |124 - 125| 1.5530 |+ 22!)| 1.5958 | -- 0.0406 | 1.5578 FR | A 59.40 12.17 | » » | » |120—121] 1.5598 | + 9 » 1 -— 00851 l1.5632 hammar. » ) 5) » » |122—1923] 1.5595 | + 10 » — 0.0353 | ör Med. | — 0.0379 | 1.5605 Fantorp. A 159.31.12. 2.0 1869 | Juli | 6 [126 —127| 1.5743 + 9 | 1.5958 | — 0.0206 ||. - Köpings - CA 1.5806 TA Bil ör 123158) ör lagstiled 2829 S0S EO » | —0.0150 |f Säby i Torpa s:n/59.25.3/1.54.2| » | Juni |30 |108—104| 1.5744 |+ 15 » 0.0199 | 1.5785 | Med. | — 0.0188 | 1.5796 B : Juni | 23 | Lokal per- Kungsör Brogr. — |59.25.711.57.5 1869) a 10 || (Se sid. 55.) — | --0.0218 | 1.5766 | turbation. | (Se sid. 56.) SEE I EE ES 860, fn > (Se sid. 55.) == 000234 ksoen Stengärdet. 59.22.0/1.56.6| 1869 | Juni | 27 | 84—85 | 1.5858 |— 5 | 1.5958| — 0.0105 | 1.5879 A 159.16.: 5 .2) 1 9 » » — | Å oe » = (0M 300 Sd 6.3/1.56.2| 186 86—287 | 1.5848 — 1 OMAR | B » SE ol RS RE FAEENNTR | Med. | — 0.0124 | 1.5859 | 1) Kl. 6 e.m. Mänch. tid. JORDMAGNETISKA BESTÄMNINGAR I SVERIGE 61 Observationsort. Lat. |Long Tid. N:o Station. DEE Oe Diff. Er Anmärkning. A 59.17 | 2.50 | 1871 | Juni | 8 | 363—366 | 1.6090 |— 11 1|1.6009 | + 0.0070 | 1.6054 Örebro. B » » » » » 367 1.6079 |— 8 » + 0.0062 | 1.6046 C » » » bur 9 1368=370. | 1.6069|—, 6 » + 0.0054 | 1.6038 Med. | + 0.0062 | 1.6046 | Hallsberg. = 59. 4 | 2.57 | 1871 | Juni | 10 371 1.5705 | — |1.6012 | — 0.0307 | 1.5677 [MNorsköping. Staden 58.36 | 1.53 | » PHI STA 115994 1 I60L2 0.0018 | 1.5966 | | A 58.24 | 2.26 | » RE 375 Has d:6012 (E0043N Jibokal per- EN PAA 23 turbation. | B ” » ” » » 316 1.5453 — (= 0.0559)| — I(Se sid. 69.) Linköping. C » » » FS St 1.5856 » — 0.0156 | 1.5828 D 5; 5: rd 3 378 1.5835 | — » 2E0'0LT 580 | Lokal per- Ng » » ) 379 1.5566 (— 0.0446)| — turbation | EN =O TTT TRE I | | A 57.47 | 3.53 | 1871 | Juni | 3 | 359 —361 | 1.6452 |+ 16 |1.6009 | + 0.0459 | 1.6443 Jönköping. la Ar nte || vil AR SG I B ” ) »” Dr I ob 362 1.6460 | + 16 | ” + 0.0467 1.6451 | | Med. | + 0.0463 | 1.6447 | Elmhult. = 56.33 | 3.55 | 1871 | Maj |19 | 321—322 | 1.6584|— 26 |1.6009 | + 0.0549 | 1.6533 Wisby. Bot. trgd. | 57.39 |—0.18| 1869| » |18| 14—15 | 1.6782/+ 1 |1.5958 | + 0.0825 | 1.6809 | A 56.9.5/+4.17| 1871 | » |28|) 348—350 | 1.6595 |— 14!)|1.6009 | + 0.0572 | 1.6556 Hessleholm. U S E i B » » ” » åvl 1.6565 9 14!) » + 0.0542 1.6526 | Med. | + 0.0557 | 1.6541 A | 56.2.5) 3.55 | 1871 | Maj | 29 352 1.6877 |— 11 1|1.6009 | + 0.0857 | 1.6841 | [pERD neg: » ) » ) » 30 | 356—358 | 1.6886 |— 18 » + 0.0859 | 1.6843 B 5 j 5 » 129] 353—355 | 1.6970 |— 13 (+0.0948))| === | | Med -+ 0.0858 | 1.6842 Å 56. 3| 5.21 | 1871 | Maj | 27 |340, 341, 343) 1.6933 |+ 9)|1.6009 | + 0.0933 | 1.6917 B ) » 2 » » 342 .6943 9! ” + 0.0943 | | 4 le 3 l.6918 Helsingborg. » , » » , 28 346 1.6923 | + 12 » + 0.0926 | C ; 5 ; ANS 344 1.6915 |+ 11 R + 0.0917 | 1.6901 D ; > 5; Ne 347 1.6918 |+ 8 + 0.0917 | 1.6901 | Med. | + 0.0926 | 1.6910 | | | 23 f A 55.50 | 4.47 | 1871 | Maj |25| 336—338 | 1.6988 | 14 |1.6009 | + 0.0965 | 1.6949 | UI NEG B SHEEN, TUILUTLA TND | tagg bi6og0 BN | 400976] 16960 | | Med. | + 0.0970 | 1.6954 | Ä 55.42.5| 4.52 | 1871 | Maj | 21| 323—827 | 1.7005 |+ 10 11.6009 | + 0.:1006 | 1.5079 A » » » » 128 334 1.6980 | + 14 » 410.0985. | FT »” ” » ”» Er 5 A 97: » 0.0965 | Lund B 2 3285 1 P9 Ja 6 + Z l1.6949 | i a RA SARA SLA | 33 )332 11338 |. 16974 Oh musli 00965, |) C » » » » |23 335 1.7006 | + 13 » | + 0.1010 | 1.6994 | | Med. | + 0.0990 | 1.6974 | | 1) Kl. 6 e.m. Minch. tid. 62 ROB. THALEN, I 27. Beskrifning på observationsorterna, och anmärkningar i afseende på resultaten. Umeå. Observationsort: Myrängen, belägen 1 stadens nordvestra hörn. Hernösand. Observationsort: Gårdstomt inom staden, begagnad för närvarande såsom äng, norr om bruunsgatan, mellan Biskopsgården och brunnshuset. Stativet hade sin plats på tomtens midt, inom en låg, efter någon mindre byggnad (lada?) qvarstående grundmur. Den första observationen härstädes n:o 28 stördes af regn. Sundsvall. Observationsort: Körväg utom stadens sydöstra hörn, utgående i S.S.V. riktning från landsvägen till Hudiks- vall. Stativet stod på förstnämnde väg, ungefärligen på midten af repslagarebanan och midtför Ja- kobsdal, således enligt kartan omkring 500 fot från närmaste del af staden. Medel-intensiteten för dagen synes enligt Mänchn. observationerna hafva varit temligen låg. Söderhamn. Observationsort: Ångbåtshamnen. = Stativet stod strax vester om landsvägen mellan ångbåtshamnen och sta- den, vid foten af den N.V. från hamnen belägna kulle, på hvilken Stugusunds värdshus befinner sig. I rät linie, tvärt öfver vägen, från stativet fanns vid ån upplagsplats för bräder. Gefle. Observationsort 1869: Södra näringen, en äng belägen vid hamnen söder om Gefle-ån. Från observations- orten sedt, d. v. s. från midten af ängen, befunno sig på samma ängsmark i N.O. en ångsåg, 1 S.S.V. en mekanisk verkstad, samt tullhuset i nordvestlig riktning på andra sidan om ån. 1870 obser- verade jag vid Strömsberg, söder om ån, 1 stadens vestra del. Stativet hade sin plats på sluttningen af en vid ån belägen och med ett lusthus försedd kulle, der denna nära intill gångstigen till gång- bron öfver ån bildar en afsats. Enligt kartan befann sig denna observationsort på 6000 fots af- stånd i V.S.V. riktning från föregående års observationsort. Slutligen skedde, äfvenledes 1870, mät- ningen vid Carlsborg, vester om staden och midtför Tollfors bruk. Stativet stod nere på planen nära å-stranden. Afståndet till 1869 års observationsort omkring 8 800 fot i vestlig riktning. De i Gefle för de tre observationsorterna erhållna X-värdena stämma icke med hvarandra öfverens. Ja, icke ens om Munch. korrektioner anbringas. Visserligen kan man antaga, att de i närheten af den första observationsorten belägna jernbangården, fartygen, skeppsvarfven, sågen och den mekaniska verkstaden kunnat samfäldt inverka ofördelaktigt på X-värdet för hamnen, men afståndet mellan instrumentet och dessa uppräknade föremål var dock så betydligt (jag kom ej att genom stigning uppmäta af- stånden), att jag ej anser en sådan inverkan ha varit möjlig. Men om ock värdet vid hamnen förkastas, qvarstår dock skiljaktigheten mellan Strömsberg och Carlsborg, hvaraf ses, att en lokal perturbation här förefinnes. De tre orterna hamnen, Ströms- berg och Carlsborg angifva en tillväxt i X-värdet vesterut, hvilket man ej kunnat SJORDMAGNETISKA BESTÄMNINGAR I SVERIGE. 63 vänta. Jemföres Gefle med Söderhamn eller heldre med Falun, blir det ännu svårare att nöjaktigt redogöra för de funna X-värdena. Omfattande mätningar rundtomkring i trakten synas således vara erforderliga. Falun. Observationsort: A) Magasinsgatans fortsättning (söder om Kopparbergs kyrka) upp till D:r Beronii gård, men öster om Mäster Jons gränd. Wisby. Trädgårdsanläggningen i stadens nordvestra hörn. Stativet stod i nordvestra hörnet af trädgården på en gång- stig (korsgång), O.N.O. om hvilken var på gräsplanen upprest en runsten. Hessleholm (jernvägsstation). Körväg söderut från marknadsplatsen. A) 400 steg från nämnde plats, B) 110 steg rätt öster om A längs den åt Röinge gående vägen. (Trakten mohed.) Christianstad. I Tivoli-parkens sydöstra hörn var A beläget, men B i stadens sydöstra hörn, invid en med pilträd bevuxen kant af ett större dike eller graf, 40 steg S.0O. från ett nybygdt förrådshus för kanoner. (Mar- ken lera.) Först efter observations-seriens slut erfor jag, att det ifrågavarande förrådshuset var afsedt för kanoner, men om det för tillfället innehöll några sådana, vet jag icke. Leran visade sig i B skiffrig och utöfvade vid undersökning stark inverkan på magneten. Helsingborg. Trakten kring »Kärnan». AA) Landsväg öster om Kärnan, stativet 5.0. från tornet, 73 steg till den söderut belägna afvägen åt öster. B) 50 steg från landsvägen längs nämnda afväg. C) En dalgång från kyrkplanen till den höjd, på hvilken: Kärnan ligger. +D) 20 steg norr om Kärnans nordöstra hörn. Alla orterna vid Helsingborg synas stämma rätt bra med hvarandra; afstånden dem emellan voro ej heller stora. Eslöf (jernvägsstation). Åkergärden vester om jernvägsstationen. A) Körväg från den norrut belägna åt vester gående landsvägen, ungefär midtemellan de bostäder, som kallas »Husared». Marken bestod af svartmylla och lemnade föga säker grund åt stativet. B) Gångstig, som vid det södra Husared går vesterut från nämnda körväg och leder öfver ett åkergärde. Oaktadt stativet ej stod fullt stadigt i A), stämma de båda orterna med hvarandra. Lund. Observatorii-trädgården. A och A' belägna i trädgårdens sydvestra hörn; B) i V-S.V. riktning från observatoriet. Timglaset. CO strax söder om den stora gräsplanen härstädes, mellan Gyllenkrokska alléen och Höga vallen. Inom observatoriets första vertikalrum anstäldes den 22 Maj 1871 en fullständig bestämning för erhål- lande af magnetens moment, men X-värdet förkastades naturligtvis. Den fullständiga bestämningen 1 parken den 21 Maj synes vara dålig i följd deraf, att direkt infallande solljus ej kunde utestängas från tuben. JORDMAGNETISKA BESTÄMNINGAR 1 SVERIGE. väl $ 28. Jemförelse med andra Observatörers X-värden. Redan i början af denna uppsats har jag nämnt, att Professor ANGSTRÖMS magne- tiska observationer i Sverige ännu icke blifvit publicerade. Jag kan följaktligen ej nu jemföra mina resultat med hans, ehuru flera observationsorter för oss varit gemen- samma, såsom Upsala observatorii och Stockholms magnethus, samt Örebro slottspark. Professor HANSTEÉENS observationer i Stockholm, omfattande 34 år, gå tillbaka till 1825 och sträcka sig således till sommaren 1859. De sammanfattas i följande af honom beräknade formel"): X = 1,5289,2 + 12,0752 (t — 1825,0) + 0,033716 (t— 1825,0), hvarur för sommaren 1870, ifall man anser sig kunna utsträcka formeln till denna tid, erhålles 1,5908, hvilket värde endast med 16 enheter i 4:e decimalen af X öfverskjuter det af mig för samma ort funna värdet. Deremot visar sig en betydlig skiljaktighet mellan mina och D:r LEMSTRÖMS be- stämningar ”). Han finner nemligen för Febr. 1869 medelvärdet i Stockholm vara 1,5594, men jag för Maj samma år minimi-intensiteten 1,35835. Skilnaden 0,0261 är för stor för att kunna förklaras endast genom dagliga varia- tioner eller vanliga observationsfel, utan torde antyda någon felaktighet i den af D:r LEMSTRÖM begagnade konstanten. I LAMoNTS »Magnetische Untersuchungen in Nord-Deutschland, Belgien, Holland, Dänemark» 1858 är å kartan öfver den horizontela intensiteten differensen mellan med- lersta Skåne och Mäinchen upptagen till 0,30. För den 1 Jan. 1858 uppgifves s. 17 (1. e.) Mänchens intensitet till 1,9712, således var Skånes 1,6712 för samma tid. Arliga tillväxten är enligt LAMONT 0,0022, hvaraf för Skåne erhålles för sommaren 1870 1,5987. Mediet af mina bestämningar för Helsingborg, Eslöf och Lund blir 1,6946. Det bör dock anmärkas, att LAMONT mig veterligen icke anstält några observa- tioner i Skåne, utan han har sannolikt härledt kurvans gång öfver sydligaste Sverige från sina iakttagelser i Danmark, sammanstälda möjligen med andra observatörers mätningar. Under Maj månad 1872”) har jag varit 1 tillfälle att här i Upsala direkt jemföra den af mig använda resapparaten med ett aldeles analogt, från LAMONT då nyss hem- kommet, för K. Vet.-Akad. räkning inköpt och af Docenten WIiJKANDER på resan till Spetsbergen medtaget instrument, för hvars båda magneter LAMONT sjelf bestämt kon- stanterna. Jemförelsen ledde till det resultat, att mina X-värden understiga LAMONTS med 37 enheter i 4:e decimalen, således att på T DA (FSA = MN (harens sr 0,0037 . Docenten LuNDQuistT och jag hafva genom samtidiga observationer såväl i Stock- holm som Upsala sökt bestämma skilnaden mellan de X-värden, som medelst de båda 1) Forhandlinger i Videnskabs-Selskabet i Christiania, 1860, s. 187. 2) K. Vet.-Akad. Handl. 1869, B. 8, N:o 8, s. 26. 3) Detta stycke har under tryckningen blifvit tillagdt. . 2 ROB. THALEN, af oss begagnade apparaterna erhållas '). En dylik jemförelse syntes mig vara så mycket mera af vigt, som de båda instrumenten i vissa delar äro hvarandra ganska olika, och metoderna för bestämningen af konstanten k& väsendtligen skilja sig från hvarandra. För de båda af LUNDQUIST begagnade magneterna R, och B, har nemligen Professor ÅNGSTRÖM bestämt ifrågavarande k-värde enligt en egen metod ”), medan jag följt den af LAMoNT angifna (jfr sid. 13). I Stockholm anstälde Doc. LUNDpQuIisT sina observationer i det vid observatoriet belägna magnethuset af trä, jag ute på observatorii-backen i punkten B (jfr sid. 67). I Upsala botaniska trädgård observerade jag först å stället F, medan LUNDQuisT hade sin plats i E, hvarefter vi vexlade observationsorter, för att eliminera de fel, som kunde härröra från lokalen. Som observationerna skedde samtidigt, behöfvas inga variations- observationer, utan endast de okorrigerade X-värdena. Stockholm, 1869, Sept. 21: | | Lundquist. Thalén. Thn-—Lqgst. | | | | | Tid. | Magn. X Tid. | Magn. | P4 | (08470 B, 1.5869 10:44" | I | 1.5905 0.0036 | Upsala Botaniska trädgård, 1870, Sept. 8. | Lundquist. | Thalén. Thn-— Lqst. | | | NE lan Ort: Tid. | Magn. | X Ort. | Tid. | Magn. X 13 OT IR RT 10.53" | I 1.5880 — pt Lg7 0 Bi 15882 före RS TA AS nr F 150 | R. | 1.5882 | E UNSvaR HE RB9IS = » 1.35 | Brr ID886 RE 1.42 | I 1.5926 = | Med. | 1.5879 | | Med. | 1.5905 | — 0.0026 I medeltal kan man således anse, att mina observationer med den LAMOUNTSKA theodoliten med omkring 30 enheter i 4:e decimalen öfverstiga de X-värden, som den af Doc. LUNDQuisTt begagnade apparaten ger vid användning af ANGSTRÖMS konstanter. Följaktligen är KN rnaieny) = KX (runaguisty + 0-0030. Äfven för andra orter, der vi båda, ehuru hvarken samtidigt eller på fullkom- ligt samma plats, anstält mätningar, visar sig öfverensstämmelse mellan X-värdena, då de behörigen korrigeras för daglig och årlig variation, hvaraf jag slutar, att, med an- bringande af nyssnämnda obetydliga korrektion, den ena observationsserien kan sam- manbindas med den andra till ett helt. Jag har slutligen äfven med D:r FORSSMAN den 7 och 14 Maj 1871 gjort några samtidiga bestämningar, men kan för närvarande icke angifva resultatet. 1) K. Vet.-Akad. Handl. B. 9. N:o 10. ?) Anförd i redogörelsen för de magnetiska observationerna under fregatten Eugenies verldsomsegling. JORDMAGNETISKA BESTÄMNINGAR I SVERIGE. 73 I 29. Redogörelse för de isodynamiska liniernas gång inom Mälardalen. Försöker man medelst de i föregående uppsats angifna X-värdena att upprita de isodynamiska linierna, så visa sig mina mätningar endast för Mälardalen vara tillräck- ligt många, för att försöket skulle kunna lyckas. Men som observationerna icke ens derstädes räcka till för att i detalj angifva kurvornas verkliga gång, utan jag tills- vidare måste inskränka mig till att schematiskt angifva deras riktning, blir det nöd- vändigt att utelemna en och annan ort, hvarest intensiteten, i följd af lokalt inflytande, är större eller mindre, än för närliggande trakter. De kurvor, som utmärka samma horizontela intensitet, hafva enligt mina iaktta- gelser följande riktning inom Mälardalen. (Se tafl. IL) Intensitets-kurvan 1,56 synes gå öfver Karmansbo bruk vid Köping —Utterbergs- vägen (jfr Uttersberg—Berndtshammar 1,5605) i O.N.O. riktning mot trakten af Sala (1,5611), samt vidare genom Tensta-trakten (1,5645) i närheten af Dannemora. Eftersom sjelfva Dannemora-trakten ger värdet 1,54, torde nyssnämnda kurva just genom malm- fälten inom dessa nejder tryckas ned mot söder temligen hastigt, men som iakttagelser öster ut och norr om Dannemora-trakten saknas, kan jag härom ej med visshet yttra mig. Kurvan l,5s går genom vestra delen af Mälaren, söder om Köping (1,5796), samt troligtvis söder om Vesterås, och öfver Enköping, på hvilka sistnämnda orter dock inga observationer af mig blifvit anstälda, för att vid Knifsta station (1,5797) skära Upsala—Stockholms-banan. Denna kurva går utdragen öfver Kungsör, ehuru mediet 1,5961 af de talrika i Kungsörs-trakten gjorda observationerna dermed ej öfverensstämmer. Inpassas mellan dessa båda kurvor den wmot 1,57 svarande, skulle densamma gå öfver Kolsva bruk vid Köpimgs—Uttersbergs-banan förbi Karleby i Simtuna socken (Sim- tuna, Långtora 1,5679), samt något norr om Upsala (Upsala-trakt 1,5751). Observationerna vid Hjelmare-sund (Sundby 1,5840), Eskilstuna (1,5861) och Streng- näs (1,5897) antyda, att linien I,59 går genom Hjelmarens sydöstra del och öfver Streng- näs. För att bli parallel med de föregående kurvorna, skulle hon ungefär vid trakten af Väsby station på Upsala-banan skära jernvägen. Ifall den nu angifna riktningen hos linierna för den horizontela intensiteten inom Mälardalen, äfvensom deras lägen, framdeles visa sig riktiga, skulle deraf följa, att det enligt observationerna vid Stockholms Observatorium funna värdet 1,5901 vore för litet för Stockholms-trakten med omkring 0,01. Men detta må framtida undersökningar bestäm- dare afgöra. För Wisby har jag erhållit 1,68, för Strengnäs 1,59. Som sammanbindningslinien mellan dessa båda orter är i det närmaste vinkelrät mot de redan angifna intensitets- kurvorna, kan man, genom att dela afståndet mellan Strengnäs och Wisby i lika delar och under förutsättning af att kurvorna inom Östergötland och nordliga Småland vore parallela med de ofvan för Mälardalen bestämda, finna, att intensiteten i Jönköping borde vara 1,64, hvilket värde äfven i det närmaste stämmer öfverens med det derstädes verk- ligen funna 1,5447. Deremot kunna hvarken de i Örebro och Hallsberg, eller de i Norr- K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 12. 10 74 R OB: ANMATREN, köping och Linköping gjorda bestämningarne förlika sig med de angifna kurvornas lopp. Jag är dock viss om, att direkta observationsfel ej äro orsaken till skiljaktigheterna, utan fast heldre lokalt inflytande (jfr Linköping, s. 69). Enligt det föregående torde intensiteten för södra Gotland ej mycket kunna af- vika från 1,70. Enär denna intensitet återfinnes äfven i vestra delen af Skåne (Eslöf 1,6954, Lund 1,6974), skulle man häraf kunna tro, att kurvan 1,70 ginge i rät linie mellan de båda nämnda orterna. Men häremot strida fullständigt de i Christianstad (1,6s42), Hessleholm (1,6541) och Elmhult (1,6533) gjorda bestämningarne, hvaraf jag slutar, att äfven 1 Småland och nordöstra Skåne ett ganska betydligt lokalt inflytande måste förefinnas. Jemföras slutligen de för Falun (1,532) och Gefle (1,505) funna X-värdena med riktningen hos kurvorna inom Mälardalen, blir det äfven med afseende på dessa nordliga orter svårt att inse, huru deras intensiteter skola kunna, utan att åt godtycket lemna alltför fritt spelrum, bringas i öfverensstämmelse med hvarandra. (Se sid. 62 och 63.) Hvad jag nu anfört, torde tydligt nog ådagalägga, att en blott schematisk fram- ställning af de magnetiska kurvorna, hemtad ur enstaka observationer, blir inom Sve- rige 1 det närmaste värdelös, så framt man ej händelsevis lyckats påträffa sådana observationsorter, som äro fria från lokalt inflytande. Men hvad man behöfde, det vore, såsom jag redan nämnt, ett så naturtroget angifvande som möjligt af kurvornas gång. Nu har jag dock i det föregående tillräckligt tydligt uppvisat tillvaron af lokala perturbationer, hvilka uppträda nästan öfverallt inom landet; men det är i öfrigt lätt att inse, att hvad den olika jernhalten i jordskorpan kan något hvarstädes i smått förorsaka, det måste malmfälten i allmänhet och särskildt det stora, mellan öster och vester inom Upland, Westmanland, Dalarne och Wermland utbredda malmnbältet kunna 1 stort åstadkomma, och det torde ej vara möjligt att på förhand säga, på hvilka af- stånd inverkan häraf kan skönjas. Häraf torde då ock följa, att fortsatta undersök- ningar vore i vidsträckt mån erforderliga för en noggrann kännedom om jordmagnetis- men inom Sverige, och det är äfven att förmoda, att man, när kurvornas verkliga gång blir känd, skall från dem kunna sluta till malmlagrens verkliga utbredning ”), och så- ledes att de vunna resultaten skola, till någon del åtminstone, komma äfven geogno- sien till godo. $ 30. Undersökning af förmågan hos olika sorters lera att antaga magnetism. Den olikhet i värdena på jordmagnetismens horizontela komposant, som mom ganska korta afstånd visat sig 1 närheten af det invid laboratoriet i Upsala belägna magnethuset, skulle enligt min redan uttalade förmodan ega sin väsendtliga orsak i den !) LAMONT har angifvit den formförändring, som t. ex. kurvan för den horizontela intensiteten bör undergå i följd af en på visst djup under jordytan befintlig magnetpol. Det hade äfven varit af intresse att med hans beräkningar kunna jemföra mina observationer vid Dannemora, men sannolikt äro dessa iakttagelser ännu icke talrika nog för att leda till ett nöjaktigt resnltat. LAMONT yttrar nemligen och det med allt skäl, »att om man vill återgå från observationer till den verkande orsaken och särskildt uppsöka källan »till perturbationerna, så är det klart, att observationspunkterna måste vara ganska talrika och icke långt »aflägsna från hvarandra.» Magnetische Untersuchungen in Nord-Deutschland ete. Mimchen 1859, s. 21. JORDMAGNETISKA BESTÄMNINGAR I SVERIGE. (5 olika jernhalten hos närliggande jordlager och förnämligast hos leran ($ 24). För att genom direkt undersökning få detta antagande, vare sig vederlagdt eller bekräftadt, har jag från några af de orter, der observationer med den magnetiska theodoliten egt rum, låtit hemta prof på der befintliga leror och undersökt dessa i magnetiskt hänseende. De ifrågavarande orterna äro: 1:o) den magnetiska tomten, från hvilken vid för flera år sedan anstäld borrning för jordtermometrarne lera upphemtades från olika djup; — den nu an- vända leran utgör dock en blandning af de då ända från jordytan och ned till 4 meters djup upphemtade profven (se tafl. I, midt emellan magnet- huset och F); 2:0) åkern, 40 steg N.V. om magnethuset, hvarest leran anträffades först vid 2 fots djup under jordytan (se tafl. I, Q); 3:0) trädplanteringen 1 Carolina-parken, der leran likaledes påträffades vid 2 fots djup (se tafl. I, 0); samt dessutom 4:o) från Polacksbacken; profvet togs af den till utskeppning afsedda kakelugns- makareleran. Dessa till undersökning ämnade prof blefvo genom slamning med vatten befriade från inblandad sand, formades derefter till cylindrar af omkring 200”" längd och 24”" diameter samt torkades. Dimensioner och vigter skola nedanför närmare angifvas. Den apparat, som jag lättast kunde anskaffa och hvilken syntes mig lämpligast att använda för undersökningen af lerornas förmåga att antaga magnetism, var det slag af WEBERS diamagnetometer, som består af en lodrät stående elektromagnetisk spiral, hvars midt omgifves af polerna hos en i horizontalplanet rörlig hästskomagnet "'). Insättes nemligen mellan polerna på en dylik magnet en cylinder af lera, hvars axel antages vara vertikal, så induceras genom magnetpolerna magnetism hos leran, hvarvid hennes poler komma att befinna sig på cylinderns sidoytor. Magneten förblir dock i hvila, så snart lercylindern befinner sig midtemellan hans poler; han kommer der- emot i rörelse, ifall cylindern flyttas närmare till den ena polen, än till den andra, och rörelsen eger dervid naturligtvis rum i den riktning, dit den öfvervägande attrak- tionen i följd af det kortare afståndet verkar. Om deremot en elektrisk ström ledes genom spiralen, får den derstädes inneslutna cylindern sina poler belägna i ändytorna, och om endera polen ställes i jemnhöjd med hästskomagnetens poler, kommer en de- viation i bestämd riktning att ega rum, beroende naturligtvis af cylinderns ställning och af strömriktningen inom spiralen. Den af mig begagnade spiralens dimensioner voro: längd 790"", diameter 40", trådhvarfvens antal 620. På grund häraf finner man, att för strömstyrkan 1 spira lens elektromagnetiska verkan på en i dess midt belägen punkt blir 9,85, och vidare, om denna kraft antages såsom enhet, att spiralens verkan på en annan längs axeln, men på 200"" från midten belägen punkt blir 0,998. Förflyttas således cylindern, så att hans ena ändpunkt befinner sig mellan magnetpolerna, kan man anse spiralens verkan längs efter hela cylindern vara konstant. Afståndet mellan magnetpolerna var 1) W. WeEBER: Elektrodyn. Maassbest. insbesondere iiber Diamagnetismus, s. 504. Pogg. Ann. B. 87. s. 168. 76 ROB. THALEN, 59", och magnetens rotationsaxel befann sig på 65" från spiralens kärnlinie. I öf- rigt må nämnas, att magneten hade bifilar-upphängning och omgafs, till skydd mot luftströmmar och för erhållandet af en »Dämpfer», af starka kopparramar, hvilka bil- dade en sorts låda åt magneten. Den 1 följd af bristande symmetri hos spiralen uppkomna devierande inverkan af honom på magneten. kompenserades genom en särskild af strömmen genomlupen rulle, hvars läge dock med strömriktningen inom spiralen måste ändras. Sedan dylik kompensation egt rum, härrörde de observerade utslagen hos magneten uteslutande från de magnetiserade lercylindrarne. Dessa deviationer aflästes med tillhjelp af spegel, skala och kikare (spegelns afstånd till skalan var 3170 delstreck); tangentbussolens utslag uppmättes deremot direkt å den graderade cirkeln. Vid de nedanför anförda försöken med trådrulien mellan magnetpolerna var strömmen så svag, att bussolens utslagsvinklar endast medelst spegelafläsning kunde iakttagas. För att slutligen kunna göra erforderliga reduktioner bestämdes på vanligt sätt det logarithmiska dekrementet, äfvensom svängningstiden, så ofta nemligen kompensationsrullens läge blifvit ändradt, och direktionskraften i följd deraf blifvit en annan '). Vid sjelfva mätningarne fingo cylinderns öfre och nedre ända skiftevis intaga läget mellan magnetpolerna. Då theorien för den WEBERSKA diamagnetometern blifvit utförligt angifven af WEBER sjelf och af dem, hvilka med instrumentet sedermera arbetat, behöfver jag i allmänhet endast hänvisa till dessa arbeten”), men bör dock här erinra derom, att, vid oförändrad beskaffenhet hos instrumentet, de observerade utslagen äro proportionela mot den i spiralen insatta cylinderns magnetiska moment, hvilket sjelft — vid fråga om svaga strömmar -— kan anses proportionelt mot strömstyrkan. Betecknar a det hos magneten observerade utslaget, £ lercylinderns moment för strömstyrkan 1, t strömstyrkan, c en konstant qvantitet, beroende såväl af magnetens och spiralens beskaf- fenhet, som af direktionskraften och afståndet mellan spegel och skala, fås således = Ob der =. t2 P- Jemföras med hvarandra momenten hos två olika sorts lercylindrar, erhålles, så snart apparaterna i öfrigt varit oförändrade, Ib EM SN Ki se öser 0 Kraja RR ee kör as ls/ödejejple sn rr een (1). För bestämningen af utslagen a, och a har jag begagnat dels konstant deviation, hvarvid medellägena för en gifven ställning hos cylindern beräknats ur flere på hvar- ') Observationerna anstäldes i Universitetets fysiska kabinet, men bristen på lämplig arbetslokal hindrade mig från att tillbörligen justera den för tillfället inrättade diamagnetometern och att i öfrigt gå tillväga med den omsorg, som eljest kunnat ske: för det närvarande ändamålet torde dock mätningarne vara tillräckligt noggranna. ”) W. WeEBzEr: Elektrodyn. Maassb. (Diamagnetismus), s. 485. — TYNDALL: Philosoph. Transact. 1856, part. I. — CHRiSTIE: Pogg. Ann. B. 103, s. 577. — ARNDTSEN: Pogg. Ann. B. 104, .s. 587. JORDMAGNETISKA BESTÄMNINGAR I SVERIGE. 77 andra följande elongationer, dels den sorts multiplikations-metod, vid hvilken cylindern fick byta om plats i det ögonblick magneten uppnådde sin största elongation. Konstant deviation. Åkern. Trädplanteringen. Polacksbacken. | Magnetiska tomten. | Cyl:s |Jemvigts| j Cyl:s |Jemvigts| T : Cyl:s |Jemvigts| Aid Cyl:s |Jemvigts] ; | ställn. | läge. | I ställn. | läge. | | U ställn. | läge. | är ställn. | läge. | ” I | | | | | | | | : 0 rn | | [NONE |£590:90: |. 0] 2095 | NE | 59461 | io, | 2167) Öl SIB2T — 12062] N- |, 60320], < 121562] | FR | 20.06 rd tet) FT OSA GS H RS RE MACN 631.02 | a (0) BOB | 3 N 289.87 - | O I 582.60 SR Nr KÖER K20-10 TN i 112051 RR VR 3.42 | AMT | 15.10] 1.0 HBEAH0--—- Nr2l-603:28-1- 5 (0) INÖRE enes NET R2 SLET DS 0 I PEN än BS z BYS 3.33 NK 11.76 | NE E620:255T Ö | 576.67 | N | 595.690 | - | Ö | 579.28 | | ER er 15.74 Te ARN [ICLO2SUT ER z DA | 8.84 - i SS 8.91 HALO 588.76 | 21.42] ON 397.13 | 21.72 Oo | 578.01 | | 20.95] ON 5397.10 | SL | | Med. | L797| 2118 | Med. | 10.82] 21.69 Med. | 7.10] 20.78 | Med. | 11.52 | 21.62 | Olikheterna i värdena på a inom de särskilda serierna härröra sannolikt deraf, att cylindrarne icke alltid kommit att intaga fullkomligt samma läge den ena gången som den andra i förhållande till magnet-polerna; — variationer hos strömstyrkan ha väl ock kunnat inverka något, men betydligt mindre. Multiplikations-metod. Magnetiska tomten. Åkern. Trädplanteringen. Polacksbacken. N:o | Elong. | 25 | 4 | N:o | Elong. | 25 | &« | N:o | Elong. | 2x | 4 | N:o | Elong. | 20 | 4 | | | | | | | | | | [ | | Jr 702.9 (197. | 21.42 igt D30:8— 97.9 21:72 BG 62.2 | 76.0 20.95 lä 28.4 | 107.. | 21.62 | 12 205.8 1 9093.5 | 12. | 687.1-1407.0 1201 5482 | Bi. 12 | 6858 | oc, | 4 SV. | E . - O1. VA JO: 13. | 709.3 |ogga | 13 | 5307 11133 13 | 6294 | 850 | 13010 2392 ge | 14 500.9 | 9082 147 |" 6440 "Iid7.e | LAN ADA os 147 6246 | ee I 15 7091 |908.0 15 | 5264 | 96.6 1501 1S639:2NHO00 | 1511 11946:01 gora | IR År FIN 22 fjöcer es SN KORG ne ON | 2900 | 5 ss rn 300: - agg: | SN GR a SS RT bt AON ört Rb 00G0) 17 104.0 199.7 | 17 539.6 | 93.2 17 646.2 113.4 17 338:2 |118.6 18 | 5043 lig7e 18 | 632:8 | og. | 18 | 5328 1116. | 18 | 656.8 1121. | 19 691.9 11786 | 19 | 534.8 SE 19 | 649.2 lHä96 | 19 525.3 |129.5 | D | A12.a ee 2 AG c 3 [Re SN 2 I ERA o Hr | | N i TS I 167.7 | | 0 | 120.8 | a | FE kn:e - | SS | 127.6 | Ba 1598 SR ha FA er CIA are SS ÖR LG 22 521.7 147.5 | 22 | 629.3 SVR AM EERO FARS 22 | 641.8 | | EN 0.5 | NAR ol AR , 101.353 | | 23 669.2 | j 21.67] 23 | 5337.s | | 21.62] 23 | 634.8 | | 20.95 —— 21.62 | I Med. |189.08] 21.54 Med. |102.s8| 21.67 Med. |101.97| 20.95 Med. |107.44| 21.62 I följd af den starka periodicitet, som observations-serierna förete, har reduk- tionen till »gränsvärden» synts mig helt och hållet betydelselös och derför blifvit urakt- låten. Deremot måste de funna X-värdena reduceras till hvad de vid konstant devia- tion skulle varit, medelst den bekanta formeln 1—46 SA AT TER för att man må se, om de båda metoderna lemnat samma resultat. Enligt direkt bestämning af de log. dekrementen var för de särskilda fallen il log 3 = 0,15056 0,16853 0,14421 0,16589. 78 ROB. THALÉN, I nedanstående tabell äro de på nyssnämnda sätt reducerade värdena på a, jemte de ofvan vid konstant deviation erhållna medelvärdena angifna. N:o 1. | | i i | Magnetiska tomten. Akern. Trädplanteringen. | Polacksbacken. | Observations-metod. TC ; | a | q a | p a gp a | q | i | Konstant deviation 17.97 | 2118) | —LO:82 21.69 TO) 20.78 11.52 21.62 | Multiplikations-metod ...| 16.23 | 21.54 9.63 21.67 3.38 20.95 10.14 21.62 Med. | 17.10 | 21.36 | 10.22 | 2GS GR | 20.86 10.83 | 21.62 I efterföljande tabell anföras resultaten af några ytterligare mätningar, vid hvilka äfven strömriktningen i spiralen ändrades. För jemförelses skull har också en obser- vations-serie blifvit anstäld med en hårfin jerntråd. | 1 Ström- : Magnet. tomt. Åker. I Trädpl. Polacksbacken. Jerntråd. Dekrem. Sväng- Ni riktnin- Observations- t 3 il 1 ningstid. likna gen i metod. log — spiralen. 2a, 20) 9 I2a, 20) 22 q | 2x q 2a | q () T - Konst. deviat. 8.17 | 20.82 | 4.98 | 20.57 | -— = 3 o I ; 3 fe j0.07008 8.22 UU + Multipl. = |102.58 | 21.07 | 56.94 | 20.58| — | —- = Nf = — = ul! | f — Konst. deviat. | 39.74 | 20.46 | 19.92 | 20.36 | — — — — — — (014202 15 (CE i ? r | .14202 81 | — Multipl. 237.72 | 20.41 134.02 | 20.32 | — | — -- — — — 4 | + » 27.62 | 6.06 | 13.72 5.93 | 11.96 | 6.07 | 18.19 | 6.00 | 67.12!)] 5.92 | 0.08244 9.65 = » — | — | 28.94 | 5:20] 24.06 | 5.10 | 37.77 | 5.15 | 64.06!)] 5.57 | 009716) 10:8r Tages det magnetiska momentet hos åkerleran (£L;) såsom enhet, och de öfriga cylindrarnes momenter uttryckas i detta mått medelst ofvanstående värden på a och z, erhålles enligt formeln (1) följande resultat: | Neo Magn.t. | Trädpl. |Polacksb. Jernbråd. | L, | L3 BA | L; | i 1.70 0.79 1.09 ER | 2 1.69 » ” | == | finest i Sr båg fran 4 1.97 0.85 13 35 | | Med. | 1.81 0.82 iI.200 | -35:2 | Med afseende på jerntråden bör nämnas, att densamma var behäftad med per- manent magnetism; dessutom uppkom hos honom induction ifrån jordmagnetismens vertikala komposant, men genom lämplig ställning hos tråden egde kompensation rum till största delen. För att finna åtminstone ett ungefärligt värde på det magnetiska momentet hos åkerleran (L;), gjordes omedelbart efter hvarandra mätningar med cylindern af åkerlera ') Här vid jerntråden begagnades konstant deviation; således måste vid jemförelsen åkerlerans z redu- ceras fill a. JORDMAGNETISKA BESTÄMNINGAR I SVERIGE. (5) och med en rulle af koppartråd af ungefärligen samma dimensioner som hos cylin- drarne. Rullen fick dervid mellan magnetpolerna intaga samma plats som cylindrarne förut egt, med den skilnad likväl, att rullens nedre ända hela tiden förblef mellan polerna, hvaremot strömvexling inom honom åstadkom deviationer å ömse sidor om jemvigtsläget. Afståndet mellan spegel och skala vid den härstädes begagnade tangent- bussolen var 1587 skaldelar. Om man med 7T och rt betecknar svängningstiderna hos magneten med och utan ström vid fråga om lercylindern, och svängningstiden vid användning af rullen beteck- nas med 7,, samt man i öfrigt med index o utmärker de till rullen hörande qvanti- teterna, fås , FOVe ; Å . HANE öh, == Elba 0 (5) och (01, = Cl Om (2) ; T hvaraf CN OR 2 (5, FA ERE EA ETT ar TSAR ER SERNER LR SNES (2) der 3 660 TAX a« : 24 ty = ör a tf P0>r tg Pp, = sj = 12235 tg Pr samt, enär rullen hade 154 vindningar, 1967” längd, 10”" radie, en A81380: Mätningarne gåfvo följande medelvärden: | Rullen. Akerlera. Observations-metod. et SN LV RER Se SEE a a ES DAR EE | i Strömrikt- | il I 2 AJ 2 . rå | dö log 9 To ningen. EDR if log FÅ | AR rer ST TT JE J 92.51 18.9 0.08725 9.915 + I 2.83 20.52 | 0.06702 | T.92 | Konstant deviation .... ... | | Sy | l » » » » = 12.15 20.37 | 0.15644 | 17.636 I 2 | | Sr » » » ” är 63.82 20.76 | Se ofvan. Multiplikat. -....... | | | | / » » | » » - | 134.10 20.37 » således efter reduktion af de genom multiplikations-metoden erhållna värdena. | Strömriktn. + Strömriktn. I | | dy | gnu a | På Konstant deviation.......... | 2.83 | 20.52 12.15 20.37 | NGE Serner os T- FER ET 11.95 | 20.37 | i Med. 2.64 | 20.64 12.05 | 20.37 | Enligt formeln (2) gifva dessa medelvärden för strömstyrkan 1 vid positwa strömriktningen L, = 29,53 negativa » LIL, =21,5 således med. = 28,5. 80 ROB. THALEN, JORDMAGNETISKA BESTÄMNINGAR 1 SVERIGE. På grund häraf och medelst de ofvan gifna relativa bestämningarne skulle således de särskilda cylindrarnes magnetiska momenter för strömstyrkan 1 vara Magnetiska tomten L, = 51,6. Trädplanteringen L, = 23,1. Polacksbacken Il == Ske fe Cylindrarnes vigter och dimensioner voro: = Sort. Längd. Med. diam. | — Vigt. Åkerleran =... .... oo. 2015 | 24.2 184.0 ; Magnetiska tomten ... 200.5 20.8 201.7 Trädplanteringen .... .. 200.0 24.2 170.6 Polacksbacken —. ..... 200.3 24.1 180.9 [IOF ANTE sdosso. Fd0s IDA 205-.0 (ÖBB | 0.013 Fäster man ej något afseende vid formen hos ofvannämnda cylindrar, utan anser sig kunna sätta momenten proportionela mot vigterna, skulle för 200 gramm af hvar och en af dessa leror de magnetiska momenten L bli: L Xx Ål er] eran, fys NGAN EE RE ENS NER Slo 1.58 Magnetiska” COMLel=::T ss ssk sese see : 50.0 1.60 Kr äd planteringen n:te. ss ses. ket ske se Ass 27.4 1.58 BölacksbaCkens öste. ste ss ESA | DLS — Den sista kolumnen angifver X-värdena för de observationsorter, hvarifrån le- rorna härstamma. Af ofvan anförda mätningar framgår således, att olika lersorter i olika grad an- taga magnetism. Det starkaste momentet visar sig hos den från magnetiska tomten hemtade leran, hvarest jordmagnetismens horizontela komposant uppgår till 1,60; de svagare momenten åter hos lerorna från åkern och trädplanteringen, der X=1)38 ”). När dertill kommer, att lerlagret på det förra stället går upp i dagen, men på de båda andra uppträder först vid 2 fots djup under jordytan, synes det vara sannolikt, att den observerade olikheten i X-värdena på de ifrågavarande orterna härrör hufvud- sakligast från den olika beskaffenheten och läget hos der befintliga lerlager, men full- komlig visshet i detta hänseende kan endast genom fortsatta undersökningar vinnas. 1) Beräknad. 2?) På Polacksbacken har jag ännu icke anstält någon magnetisk mätning. ikad. Handl. Bd. 10. N9i2 Phalén, joråmagn. bestämningar Tar! | j -169 ÄS S / I / | Hyrkogåird s | - 266 482 så I SHL Observat. : -5o0M / I Hustret | & o PES St (Carol. park N KK KK Nunqgsängslull) | ; | Botan. tryd N SEN L Lador | X=1,58 =P Sands NV VÄ SM Iegelbrak I -232 d Trädgårds gat. + LS N Gammelbem SSERa 3 / RASA -165 | +14 FS 130 /A NN SD RSA ( Se M / Bargärd W, Magnetlus memo B:5 N Sp Domkyrka | c Te - ; -113)0 +5 > -52 2520 [ACES SE ED NS 5 () o oo AN RT SARI n NN IT G | H rs |Observat Stallgård. 3 NN | ä KI | < 4 MN åf i -1090B / N AN SK X ÅA Hibliothek & 1 hl N /-82 Co-19 NM SI) N 5 : Jä N : SG 11801 ex IH I Sd Magnet AN, oc jr FA N | N S < SLAM Aus -2690E CR ” -I30F SN 2 N | Botaniska trädgården FA Hotan. trädgåkt Sjukhus R G-124 Trakten kring magnethuset i Upsala. få 3 (OR LED eg UPSALA. EE RE - Sraf. Corpi karta AX Lal Skölsta B Ströby Kunmla [4 Broby Gronslält ” OA y z NATARNREN IasiD, Björkby Ultuna | BoF 6 ljpsala Wärdsalra. | & Eke bjottsundea Trakten kring Upsala stad. Åsen Munsten Göranstorps P Grusgrop Gaiirsilla Magsta KUNGSÖR. B Brogrens K Stadlmädangind L Harkarovig M Agsbackre N Gleadan R Muna $ Seby DANNEMORA. F flin u Harvik K Kunmens danum BR Rudden S Sundbron Ö Österby ang G — Stor-rymiming M Morkanrla-väg 0) TO KNIFSTA TT Zarr Oo Oeda B Häck K Zyrkgarde SS Segersta N I N LJ H 4 El | I IN i 1584/0]1 N 1586-1ol0 Id OM bd of (| PÅ 4 hd / | jul é , ON i ; I NS Rel - fade LINKOPING, Fd lrädgårds föreningens lokal. Ja 2 = SPECIAL KARTOR öfver Upsala stad, trakten omkring staden och kring mafnethuset, Kungsör, Kuifsta Dannemora och Linköping. Thalen, jordmagn. bestämningar J d & y D U (Na fe annemapa 4 NS 0 ( 1562 Cöksta a Är. Bredsjö pen AR A CO < YI Vor -— a ä ALE = Simtuna a € Sälva EN | Uttersberg - TS | 1558 + HX TR 7 I PJ Sed SR fx | 2 < S 3 RE Sr Täsgrora fe ES RSA erodshammar (AR = 2 SN | (ER 5; fee SEE oc PENRÖPING Sf 2 Cs 5 e på EL Per 2 V SE I z | AS NN. Ne ru Se Kungsör c YES Br 1.588 STOCKHOLM Hallsberg & | N Schlächter & Seedorff, Stock holm. KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR Bandet 10. No 13. OBSERVATIONER ÖFVER JORDMAGNETISKA HORIZONTAL-INTENSITETEN OCH INKLINATIONEN INOM WESTERBOTTEN OCH LAPPLAND. AF L. ÅA. FÖRSSMAN. FIL. DOKTOR. TILL KONGL. VET. AKAD. INLEMNAD DEN 13 DECEMBER 1871. STOCKHOLM, 1872. PP; 4: NORSTEDT & SON ER KONG O YC OKTRYCKARR 0 ' p | AA Å 1 YA + sj -. - - a ee ee BC SES AE 4 ee EL de ee 7 OR KT - 2 ee - | | Sd - 4 i | ee 0 dl CA SAR VW i. i ' ee = mm q AE 0 | ont SUM At SVR EDER ULI a ia 1 jr dl soba Up Vil: tr AR SMR be AN ; «6 | JR - 90 EN ee U [0 mV ee i - - NA I (a a id - dd ee N 4 ee - - | ve at - F ee - ve Dh ee i Fa - - - MM AM Na Sr: USE a - | - Te | - CA Qra mu rg T/Tc - En Su i q - | > SR ar Nä NÖTTER 2 = 2 AE = ee DD HELT 2 - Jag i 9 UV. = i - UD fe ' | je nn NS - | CEN + SÄ TERS ee MH ” ee - H SS Sa - ee | Ö i ee ' 0 - - MG AA Ser SN - ee - Ve SC a tiv KE | va GS 5 - | Ra [0 ö | ee - a, - gÄE | 8 | JAN | a SR >= - 7 ÅA i | 10 nh fa > VI - Vv fa > SS AOre h Til id ja die K j ES - ÅN H ” RE "ei AE > i - Lä fas - Rd hu EN MB - a | er JE Hå ee 4 AE i | = (| FÅ f& TARA ss ARA VASA | LISE rd a a > bt 2 oe - [- SR MOLN TEN - . AR Y — sa Fun tre FREE Sn 3 få | act 4 SV Fd i ve Näs € ee vg CL TD RR ju qv OD SO ö Sch Ch SAD ASKA (R CA fy. A ut ah . Rog ke FA | SJRÄG a RN NE - MÅ LG Fv lg SK 5 Yi $ IVL j bv CM äF i ar fir ET VAG FÅ AR Ål (ALI Ii ANA ( AY lb det. Ar Lå Lä | sh 04-44 & KJ - le Ä v 9 Yr - - N Pre SN va FW cs SS dd N bör i i TR as har FS - a SN 9 & ÅR åa Fda Logh förta = ct I då fär ko ee fis Ho 34 va AR pre Å NG - | på (0-4 ee råa ' Ö NR Tv NM - ' Å BAN É AR LTT SIA Jlda nä HO 1 i LA köa H MORA AK AN part | | - [ A 2 uu I svÅ RN ARE OLN ö : Q NA - 3 ju "5 ee ” | - i ru jr dT , 8 JR SA a - - AN MM É LJ | NN va £) vs PANG = Vg f a i JE ee 8 RR -. - ee då i [ - re Ry LING > ' d a EA 200 Mt PE JM ” KÄNNARE RE oe (Ce ee + ft ad nn va. - [ RE > 2 dd a ee CN 4 ee Rog KN - Ada ge AV SEE Me - | sf 'v iv - Å MR ee [ | i a MH € ra IHack BR | [EE RA EN Yu öv ee UN ES - DA SC e | [ | | "Yi nr | ND CE L ' 2 ee RR 28 vd - ee 4 Za VC LE ' - - - ee ee Få - Dac = ee a inge | if FAR - TT RR | y ö 4 200 - Le (erg, - 4 "ES " d oh 2 FR RR mr a oo RÅ & Rn . ee 7 ee f - - i M aj a -. - IR - ke ee Vv | LJ » H ax 0 4 - 'v 9 . - Nor Ö i ä å, | Å - RT - JE Å ee Ä - k få hr Kr | - M - Ne 2 - I - vå - 17 FR - | ' SA RE ; OA a &€ R = ee = - NV - JAg - a Ö -- | Sn ku 0 - | ”—$ | 0 vÖRÖR Mn td b Cd - - = D : Vv a må a | Vv wa de Ö I - - f Fr pu LA - FN i - | i & FT fn EA NNE Ful | » KJ el ec Ar en - ee | - | i Md PE i ä 9 a? Jå j f fe I SA Te 2 - € 0 Lä Ra Vj - VAS äre hh & SA fer . - = ee U - [ | - NV NN ee Öm a Al an äv HN - en sy FÄR - : = RNE Cm - ee ee / ” fe I i - - EA NR dd pe KA - - ee ee SNR 14 i ee - CO SN - IR Ja - må - - «mL RJ Md 2 - UU i OSA AU - - $ - a ov Ja FR. a ro Ta ör em ör | - DD | ” | h 4 2 ae Få P0 MN MAN a Ce bi sär af van A ös Jå å Svärd 4 REAM RE ST NER ). 18: » | -49:6 050 | 48 » | 57.8 093 | 8 > | 70.4 160 Bör 1 185 | —024 | 23 | 5Le 059 | 48 » | 60.9 110 | 13.» | 69.0 152 ERA Nasa | 026 | 28.» | öl 062 | 53 » | 645 129 | 18.» | 681 151 Stas | 025 | 33 | 524 065 | 58 » | 66.9 142 | 23 » | 68.8 151 3 | —025 | 38 » | Sör | 07814 3 » | 658 133 | 28 » | 69.2 153 | SRA ätas: 02317 431 gear | 08] 8 663 | 189) 33 -» | 708 160 | 230 4 36.5 01955 167 48 15 ELBE 093 | 18 » | 67.5 | 145 | 38 » | 688 151 | Ber svea 0) 008) |, 531» | 59.0 |, 100. 18» | 688 151 | 48 » | 67.9 147 | BSK 40.1 000151, SO6HEST | ISO:nA ck 104 | 23 oo» | 69.6 | 1551] AST 66.5 140 | 38 » | 42.0 OTIE 22 fa 60 109 | 28 » | 69.7 156 | 53 » | 66.1 137 43 » | 43.3 (0 EA er 113 | 33 » | 69.9 157 | 58 » | 65.5 134 48 » | 43.2 OL ETSI: ESR EN MG 165 |7. 3 » | 65.6 134 | 58 » | 44.0 021 | 18 » | 62.9 121 | 438 » | 78.0 1780) TYSEN GL 127 IRESR AG ER ga 023 | 23 » | 64.8 130 | 48 » | 73.0 173 | 138 » | 63.0 121 0. 3 e.m.| 43.9 021, | 28» | 64.6 129 | 53 » | Tå4 181. | 18 » | Ga, | HA Sj 48 017-1 33 » | 659 | 186 | 58 » | 749 184 | 23 » | 616 | 113 [BSS 428 013 | 38 » | 66.5 140 |5. 3 » | 76.4 191 | 28 » | 621 116 | 18 » | 42.0 011 | 43 » | 65.9 136 | 8 » | 78.3 202 | 33 » | 6L6 113 23 » | 41.6 008 | 48 » | 65.0 131 | 13 » | 782 201 | 38 » | 60.7 109 | 28 » 4 421 OL, 7 53 I 61.8 114 | 18 » | 744 181 | 43 » | 60.0 105 | !) Derigenom att det telegram jag den 20 afsändt kom för sent, började observationerna i Upsala ej förr än kl. 10 i stället för kl. 8 f.m. 2 K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 13 10 i L. A. FORSSMAN, Den 30 Augusti. ab. 2 TD Ju dx | YN | Ju dx | ige | du dx FT Ju dx 0.00 ONS 6' 59" f.m. | 47.2 | +38 | 10: I" fm | 44.4 23 | 1: 14"em. | 48.9 47 | 4! 19"e.m. | 519 63 0 46.3 33 14 » 43.0 16 19.» 47.5 40 2400 SlSN 63 14 oo» ATA 38 19 » 43.1 16 24 oo» 48.0 | 42 29, » |. 51.8 (63 19» 46.5 34 24 oo» 42.7 14 20) on» 47.2 38 BU NES 83 24 oo» 47.6 40 29 oo» 43.3 17 340 46.6 35 39 » | 521 67 29 oo» 47.5 40 JA oo» 44.8 25 39 o» 47.8 41 AA ES I B2ls Re IA » 47.6 40 39 oo» 45.9 31 AA.» 47.6 40 49» | 53: 70 39 » | 47. 38 AA oo» 45.8 31 AG 42 BA oo» | 5341 69 AJ 46.4 33 49 oo» 46.5 34 DÅ 0 48.3 44 59 » | 521 64 49 oo» 46.7 35 54 oo» 45.7 30 Bö Öl AG 45:e SSR 64 BA oo» 46.8 36 59 oo» 45.6 307 torr TAR 45 IE GR 64 59 oo» 46.4 SB ME 46.4 3 | 9 » 48.8 46 14 oo» 51.6 61 AE 46.3 33 SME Mei He AE 49.5 50 107 orer | STA DS 9 » 46.0 32 14 oo» 42.5 13 19» 50.6 56 24 » | 50.8 54 14 >» 46.2 33 19» 41.3 07 JANE 5B2.1 64 ER 0 19 » 45.9 31 24 oo» 40.4 02 20 -» 53.4 71 SO ERA 0 2 oo» 46.0 32 29 oo» 39.9 00 3400 541 75 39.0 ern50:6. | ENS6 29 oo» 46.2 |- 33 34 » | 40.2 01 300 54.5 76 44» de SUS NDS 34 » | 45.8 31 39 » | 40.8 04 44 » | 548 76" 1, 49 | SLS NS 300 GG 3: AL LAT 088 AE RA BA LE bil | 62 AA oo» 46.2 33 49 oo» 43.3 17 54 on 53.2 70 59.51 | SIS GS 49 oo» 46.2 330 SAR 46.6 34 59 oo» 50.0 581 1, 16. En Bo GS 54 oo» 46.7 35 597 » 46.4 3 ra AS 51.8 62 SON GRAN 195 59 » 47.2 38 | 0. 4 em. |. 46.7 35 9 » 51.2. | 58 14 » | 52 67 9. 4 » 46.7 | 35 9 » 45.0 26 14 oo» 51 58 CI RE 9 » 46.4 33 14 oo» 45.5 29 19 » 51.4 60 24 » | 52.0 | 63 14 oo» 46.9 37 19» 45.3 28 24 oo» 50.9 57 295 052100 MAGE 19: » 46.3 33 2 5 44.5 23 | 29 » |. 50.8 53 SA Rn 64 (ESA 45.2 28 29 oo» 45.9 31 JA » 50.3 55 390» Ja Ha EKG 29» Ms 23 34 oo» 46.5 34 30 ASS 50 44». |. BRG 34 oo» 44.4 23 39 oo» 49.5 50 | 44 oo» 49.2 49 49 oo» 52.5 65 39 oo» 43.0 16 4A oh 50.4 56 49» 49.5 50 54 Å e b3 RGT 44 oo» 43.1 16 49 oo» 50.6 56 | 54 » | 49.9 52 59 ör |, 53:e) NGT 49 » | 42.9 15 54 » | 50.8 57 | 59 » | 50.8 551 ||. a AR INSE HAREN KTAS:e 19 59 oo» 50.4 5 | do 51.6 61 59 » 43.5 18 SATA 49.3 49. | CNE 51.6 61 | 10-480 43.7 19 | 9 oo» 48.3 ANT UELLANE 517 62 | JORDMAGNETISKA OBSERVATIONER I WESTERBOTTEN OCH LAPPLAND. lät Den I September. Neo Ek db du dx ej Ju de I T du dx | Ah Ju (CR | | T | | | 0.00 . 0.00. - | 0.00... | | 0.00... | HÖ fm; 50.8 +54 10" 10” f.m. 44.1 S-MR EÖNe mn 48.4 +44 | 4! 10” e.m. | 53.3 | 3-H(0 15r > 50.4 55 DN 44.2 | 23 | 15 » 47.8 AT RES DN 522 EGA 20 » | 50.7 56 0 22 | 20 » | 48.6 i Dr BAN 250 I -50:3 55 25 on 44.2 23 25 oo» |. 485 45 NS 72 30r or.) 50:1 53 30 » | 43.6 19 30 » | 482 43 30 » | 53.3 | 70 Srd or 501 53 35 » | 43.6 19 2 mo Me 39 35 » | 53.5 (öl AO I 50: 53 40 » | 45.0 26 40 » 47.3 39 40 » | 53.8 73 45 » | 49.9 52 45 oo» 46.0 32 45 oo» 47.1 41 45 » | 53.6 72 50 » | 50.0 53 50 » | 46.7 36 50 » | 48.0 43 50 » | 53.5 72 Böd oll Aga 50 Ssd. Ås 30 55 | 4887) 45 | 55 ».| 52 | 75 SO oo» 49.1 48 03 45.5 280 2 OA AS 28 | 0 BEN HR BETE 49.3 50 BB » | 45.6 29 Suli ASG 45 FO GT 70 (OR 492 48 10 (AR 26 100 ASA 43 10 » | 53.0 68 Br 49.0 47 15 46.8 Sa | 1 48.7 46 i ov || 08 11, 48:s 46 20 » 47.0 37 | 20 » | 49.2 48 20 » | 52.8 67 | 2 48.4 + 25 oo» 47.0 300 200005 49.1 4800 So a2: 66 | SOL sot |A 44 SOM A:S 41 30 » 49.3 50 | 30 » | 52.6 66 Sör 48 43 35. » | 48.0 43 35 oo» 49.1 48 | - 35 » | 52.8 | 67 A0MH pl | AT.e 40 40 » | 48.5 RESAN EEE FE EE ER ATS 38 454 ar 48 46 451 ng 49.60) 151 | 45 or hi 52.5 |1266 BOLA 46.8 36 50 » 47.6 40 50 » 50.1 H3 ole 50. oc | 524 65 55 » | 46.5 35 55 » | AT.6 40 9 ol BöR I = | 5 I RS I GR OME0 oy I 46.8 SJ (OLSON ARG 30 || SO SÖ FÖR SN Ör 0 52.5 66 SE Abd 28 5 o» | 48.0 43 5 » 51.6 | 61 | 5 » | 52.3 65 10 » 45.4 2800 0 48.3 44 | 10 » 562 0 BR 67 SO ASS 200 - dö or | -48:8 46 FR ERA AR RE 0 44.9 26 20:40». |. 480 43 20 » 54.0 AR 20 EA 74 25 » | 442 2 25 | 48 43 25 Ban) 76 25 om | 551 | 79 SO 44.5 24 307» | 480 43 30 oo» Ba 76 30 » | 55.3 80 35 oo» 44.7 2D BOR E 49.2 48 BL (0) HD.1 79 30 1 D5.2 80 RER 443 22 40 0 49.2 48 | 40 » 54.6 TT AON RA 77 ARN LASS 19 AB on 48.9 ATA Aa 54.6 Ci dö ll 54.5 76 50 » | 43.8 20104 —= 50143] -49:3 49/6] 501-400) 546 77 50 » | 54.0 | 74 55 oo» 44.0 22 55 oo» 49.0 47 | öar TBS 72 55 » | 52.8 67 | 1080» 44.4 24 Öre 48.9 47 400 Hö 72 | ÖN ES H2:SLKEEO 5 » | Aa 24 | 5 » | 48.9 Zu) Br ol 53 2 HG EB26 66 Vid jemförelsen mellan variationernas storlek i Upsala och den nordligare orten har jag beräknat dr för de tider på dagen, då en absolut bestämning skett i Hapa- randa eller Åbyn, och då till en sådan vanligen åtgår 15 åa 20 minuter, erhålles det motsvarande dx genom medium af de närmaste värdena. Så svarar t. ex. intensitets- bestämningen i Haparanda kl. 1'3” e.m. rättast mot dr = 0.0043, som är medium af vär- dena kl. 0:53”, 05871 01737, 187 och 1137. Följande tabeller mnehålla: 1:o tiden (T) för hvarje intensitetsbestämning å den nordligaste orten. 12 Tie) VAL EIÖRISISIMANG 2:o da för Upsala; 3:o skilnaden mellan hvarje särskildt värde och medium (dax—dz,); 4:0 horizontela komponenten X för den norra observationsorten; 5:0 skilnaden mellan X-värdena och deras medium (X—X,); 6:0 skilnaden mellan de i 3:o och 5:o nämnda qvantiteter [(dz—dx,) — (X—X,)1], hvilket tal anger huru nära variationerna följas åt på de båda orterna. Sista raden i hvarje tabell anger mediet, utan afseende på tecken, af siffrorna i de särskilda kolumnerna. Den 21 Juli. TÄLTA i TIPSEN: | Haparanda. (CE ; Upsala. Haparanda. (öaG = SS FN KEN ; = (CE) ör | Ja—0zn | XX Xx—X, ox | Ix—0zn TNA An (Og ksa ONA | | 10' 42" f.m. | +014 | —76 13321 SN +51 2:30"e.m. | +184 | +44' | 1.36231 +LB | — TI FO or IMG GB 1.3309 | —139 +66 | 3.51 » | +119 | +29 | 1.3582| +134 | —105 BO a AN KR 1.3295 | —153 +84 4.10 » | +1400 505 1KT:3600]- 52 0 öar ar DI G3 1.3289 | —159 +93 300 SE) Fl58K 685 03610 EFI6R EA 2 ell IN = 1.3308 | -—140 +65 45» | +183 |- 493 | 18619 171 SG 0.6riem. ct dere 1.3335 | —113 +35 5.32 A | HIGH HAR | 35 03 ES 32 » I + 17| —738 1.3336 | —112 +39 40! "är | KLO |. -+805 IH SNS AROR EE TRSSN 1.3367 | — 81 +24/ | 6:40 a | +1507| - +60 EL3465], + IR REKA i Sren rr AS 47 1.3387 | — 61 +14 RR EST GIN kela sc Jill 2580) Al öl SE ER 1.3424 | — 24 SS 7.127 5 1 -FL22 LA 320 NI336) HR B0LL»r E95 | 5 13494 Erras nn 307 3, 0 FLN 23 ESA ESA ES Re FER | 0 a | leka en EV. | Med. | — 90 56. | (3448) 400. EEG Den 30 Augusti. ARN a | Upsal Åb ; | Upsal Åb | | / psala. | y: (ör) | Å psala. VE (ad) EST NE SC EG) 5 — (X—X,) ög | 0 | BA | | de | Sodom | X | NEED, (ÖOREE 0005 | 7! 35, f.m. | +38 2113 1.3978 | —10 + 7 | 10' 8 fm. | +17 24 — | 1.3963 | —25 sal ATI ESS 6. 39800 IE 3 IS —23 — | 1.3960 | —28 + 5 Sd ES ==8 1.3969 | —19 sb Ön 23. | 189735 = JASON ERS? = 1.3972 | —16 så Nl AL 0 11 SON NES 4 31 » | +32 191391 (EL CE EN en Gl 10) |.1.39901] EE —12 49 » | +34 SAS 20 of a a | SAN SH ERS 3 =) rer REG SST | ist SR SK — NASN — | = TYS 18 BOT RN SINA RS SB 1.398 NA AA 366 » Hl jUERTO -22 | 1.3963 | —25 8 SNR ETSUN TIONER 20 Aga ES 23. | 1.3964'| —24 2 0: 10, Dr-ER9 2. 1 T3996) SS —20 53 oo» il) 24 | 1.3964 | —24 +0 | 0.10 em. | +30 SPL NEREU) —13 JORDMAGNETISKA OBSERVATIONER I WESTERBOTTEN OCH LAPPLAND. 1 | | | | j | | Upsala. Åby. | | Upsala. Åby. | pv psala y | (dr) 5 | psala y (82 -Ban) | STOCK RA RN) | HI | (AN | ör | öx—SLn SAG | X—X, | | [Or | öx—0Oxa | X | X—X, | | | Mo 000 | | | | i | | | 0197 e.m. | +27 Eee ER 3'46" e.m. | +50 | + 9 | 13985 | 3 +12 SING fors färs 1.3980 | — 8 + 0 AG oc I 8 +21 | 13991] + 3 +18 39 » | +45 | +4 1.4021 | +33 29 25 LE ES MOSSE SA +12 49 » | +55 + 14 1.4032 | +44 —30 33 » | +65 124 TA 002 ITA +10 EE RE +10 1.4005 | +17 = 43 | +67 +26 | 14004! +16 | +10 Hörna 45 + 4 | 1.3999 | +11 — 7 53 » | +67 2000 (140061 MELSKSKI [KR AS ON IN (0 39850 3 NS 5159 "ist FR62 +21 1 | 139991) FT 1 0 35 so l.+37 |, —4 | 13983 | —5 20 207 RR SS RESO RER | 49 » | +42 + 1 1.3985 | — 3 + 4 40. » | +58 | +—+17 | 13994] + 6 +11 | 2.58 » | +63 +22 1.4018 | +3 8 54 +61 | +20 | 1.4005 17 FS I SN | +58 dd 1.4002 | +14 + 3 GL ERS +20 | 14010] +22 2 2 +16 3095 kA ng 30 » | +64 +23 | 14005] +17 + 6 Sören le t53 412 1.3980 SEE 0 | Med. | 41 15 3988 13 10 Den I September. WapI6: Upsal Åby. Upsal Åby. | T | frn d | (Sx—0 Zn) | Tr un y | (Sz—0L,,) | SCOÖN NV EET ör öxr—dLa KG X—X, dr ög > | EDEN Ne | | | | | | | | I HfS0n fm.) + | + 5 1:3974-| —24 +29 —| 1' 3"em.| +46 SL AQ ER 9 =? ID 4+53 SA 1.3983 | —15 +19 | 12 » | +4 1 —5 | 14005] + 7 -12 Aarre EES 2 Ir IA L3986 = 12 | +15 2 » | +43 6. FIL4000]7 + 201 —8 DT oo» +50 + 1 1:39820)7 —16 +17 So» i +42 — 7 1.3999 | + 1 -8 I SG» Il 449 + 0 1.3978 | —20 +20 40: »o ol +41 8 | 1.3999] + 1 = ärr eft ST LIITE) —2 +19 AFEES ras | el 6 Nr A00S) Sn = | 29 i» | +48 =E IBG RS 2 ll 58 » | +45 SA — 5 | GS | +99 20 1.3970 | —28 NG SU 45 4 | 14000] + 2 6 | 27 oo» | +26 —23 1.3965 | —33 +10 10 3 | 18999) + 1 TA 26 » | +25 AN 13973 | = 2 55 » | +55 6 | 14001] + 3 + SAT) +22 =D 1.3968 | —30 IR 3.30 » | +76 +27 | 14017] +19 SN Aror 21 =23 1.3967 | —31 + 3 390 lt +28 | 1.4020| +22 NOU SL OA 28 1.3970 28 | +0 49.0, 75 +26 | 14014 il$e |) 0 10. 4 » | +23 —26 139074 1, =240)) =? 40 or era | F+2£ 1 14005) + 7) +17 17 » | +2 —27 EBES AN EE 10 » | +69 +20 | 14006] + 8 | +12 28000 IL —28 SO =" JÖMSI6S +19 | 1.4007| + 9 | +10 | 38» ITA —25 1.3982 | —16 NG 31 +70 Fe NL4015 PSA ON EA 11.14 » +33 —16 1.4004 | + 6 —22 42 oo» +72 | +23 1 14009] +11 | +12 | SEE DS TA002: härda 56 » | +72 | +23 | 14005) + 7 +16 | 43 » | +44 =) 1.4005 | + 7 —i2 5 6 ho dT +22 | 1.4012| +14 + 8 M » | +42 = 1.4007 | + 9 (6 23 » I +67 | +18 | 14010) +12 OA | 0. 4 em. | +42 = 1.4010 | +12 (9 40 » | +66 +17 | 14007] + 9 | +8 | kl || SKK = 1.4014 | +16 = 50 665 AN il 14007 Sa ARS | 23 » | +44 =" 1.4008 | +12 (fé 59 » | +66 | +17 | 14004] +6 | + | 34 oo» | +46 3 1.4014 | +16 —19 6:10. 1150) | = +68 +19 | 1.4010 | +12 +7 45 » | +48 = il 1.4018 | +20 = 1 FER +23 | 14025] +27 =="4 55» | +47 => 1.4013 | +16 i Ba | SES +29 | 14029] +31 =: | | Med. | — 49 14 3998 14 11 14 L. A. EFORSSMAN, Under den första af de tre ifrågavarande dagarna voro variationerna, såsom af tabellerna synas, högst betydliga och sannolikt icke normala, utan de perturbationer som följande dagen den 22 Juli uppnådde en betydlig styrka, gåfvo sig redan till- känna. Att döma af de nyss anförda talen skulle de regelbundna variationerna i Upsala och Haparanda förhålla sig till hvarandra såsom 56 : 100 och i allmänhet ej följas mer än på 0.0056. Men af de skäl jag nyss nämnt bör man ej fästa synnerlig vigt vid detta resultat. Under de båda andra dagarna den 30 Aug. och den 1 Sept., som deremot 1 magnetiskt hänseende voro särdeles lugna, voro variationerna i Upsala och Abyn, beläget ungefär 5” nordligare, nästan alldeles lika stora och följas på 0.000. Sannolikt är ock detta i allmänhet fallet, nemligen att den regelbundna dagliga variationen ej är större vid högre latituder än vid lägre. Jag har derföre användt vid beräkningarne variations-instrumenternas angifvelser i Upsala utan korrektion för observationsortens större eller mindre nordliga afstånd från Upsala. Vv 4. Observationernas beräkning och reduktion. a) Intensitets-bestämningarne. Formlerna, efter hvilka beräkningen af horizontela komponenten skett, äro de samma som finnas uppgifna i Docenten LuNpQuists afhandling. Blott torsionstermen ga 5 SYN ; 1 SF VE BE AT 3 , ” är af en annan form, nemligen log (1 + 37), der 7=>=7360-,> om v är den vinkelhyan med magneten devieras genom en omvridning af na. 360”. Dessutom har jag för re- duktion till normalståndet, der sådan skett, tillagt den erforderliga termen. Om X är det oreducerade värdet vid ståndet du, och &€ värdet af en skaldel, så är det till du, reducerade värdet A= ÅG [1—(du—duv)el, deraf genom utveckling på vanligt sätt log X) = log X—I.e.X.0.4343 (0u—dun) eller om X— 1.6, €= 0:000335 0uv= 40 log X, = log X—0.000143 (du —40). Formlerna äro sålunda '): för B;: log X = 2.714832 — 4 1og sin q — log T + 4.9 (t—1t)— 0.67 t' —22.8(X == 1:56) == log (I FIS Amer rnsesrsss en I för R3: log X = 2.76640 — 3 log sin 9 —log T+5.6 (t—1t)— 0.67 t rs (RA I) OA (OS RO ren och för reduktion till Ju =40 tillkommer termen —- 0.000143 (du — 40), der f är deviationsvinkeln, 7 tiden för hundra svängningar, t och t' den fria magne- tens temperatur vid svängnings- och deviations-observationerna. Formlerna förutsätta 1 De af Herr LUNDQUIST använda konstanterna 2.76631 och 2.74823 måste ökas med 0.00009, emedan torsionstermen (+ 9'.0 — 7») = 0.00009 — log (1 + 4y). De blifva sålunda 2.76640 och 2.74832. JORDMAGNETISKA OBSERVATIONER I WESTERBOTTEN OCH LAPPLAND. 135 att 7" och g äro observerade vid samma intensitet, men då en samtidig bestämning af dessa qvantiteter ej kan erhållas, så ger formeln ett X-värde, som kan anses såsom medium mellan de mot 7 och &f svarande, åtminstone då variationerna ej äro betydliga. För deviationer ensamt gälla formlerna: fel NN —=CE-log sin. IGE(U = 0) ogelsols gesktassadikedsgdsr dist ornnnn KA FS NIT KE a (01067 SL IE = 00): sved) Hornen Br spri Hehe an ssd ännn Hä naeane enn sant Ehn ING C är här en konstant, hvars förändringar äro proportionela mot förändringarna i de magnetiska momenten och som bestämmes, då man känner X, & och t'; t', är den mot C svarande temperaturen, som öfverallt är 0?. I nedanstående redogörelse för observationerna har jag skiljt mellan de fullstän- diga bestämningarne, d. v. s. sådana som omfatta både svängningstider och deviations- vinklar samt sådana, der X bestämdes ensamt” genom deviationer. De förra innehållas i följande tabell, som anger observationsort och Upsala-tid, magneten, som begagnades, f, t du motsvarande &, T, t, du motsvarande T, korrektionstermen log (1+37) — fana Er ÉÅ =E35= X vid du = 40, skilnaden mellan denna qvan- titet och X i Upsala vid samma stånd af variations-instrumentet, X,up — Xo. Detta kron. dragning, X svarande mot sistnämnda tal är oberoende af instrumentets konstanta fel och sannolikt äfven, åtmin- stone inom området för mina iakttagelser, af intensitetens sekulära variation och är sålunda särdeles användbart vid komparation af olika observatörers resultat. Obser- vationslokalerna äro särskildt efteråt angifna. Fullständiga intensitets-bestämningar. kaps a RR Ka | log (1+3y - le ll - Ort och tid. Magn. q go dw 1 t Ju fee 7) | Xx X, |Xo ups. —LXo| Obs.-plats. | | — — | ; | ; | | | X, Upsal: Upsala d. 14 Apr. middag R, 383623" 4.6 31.6) 46415 6.1) 29.7 | | Te 138 33 47 | 4.6 | 30.0] 464.12 | 6.1 | 32.1 | | 38 29 43 | 5.7 |37.1] 463.85 | 6.1 | 32.51 | | 38 20 13 | Hi des | | | Med. | — 138 32-16 | 5.2] 34.0] 464.04 | 6.1 | 31.4) 0.00016 11.5935] 1.5977| SET a | I » od. 16 Apr. 11 fm. | BR, |38 31 43 | 3.7|38:8| 463.238 | 4.0 | 42.1 | | | 38 30 37 | 3.7 | 39.5] 463.02 | 4.0 | 43.0 | | | | | | 38 23 53 | 3.7 |46.2] 462.98 | 4.0 | 44.c | | | | | I 138 24 33 | 3.7 | 47.2 | | | Med. | — 138 27 41 | 3.7 |42.8] 463.08 | 4.0 | 43.2] —0.00016 —1.5980/ 15960] — | a » dd. 23 Apr. middag | R; 138 24 12 | 5.0/|43.4| 463.22 | 6.0 | 44.9 | | | | [38 21 57 | 5.6 | 45.5] 468.16 | 6.0 | 45.3 | | | | | | | 463.29 | 6.0 | 42.8 | | Med. 138 23 4 | 5.3 44.4] 463.22 | 6.0 | 44.3 000016 |1.5993|1.5970, — a | | | | | » od. 23 Apr. middag | B, |34 5 39 | 4.9/|44.6| 467.09 | 5.5 | 49.9 | | | | 34 5 3 |5.s|482) 467.17 | 5.5 | 49.5 | | | | 467.41 | 5.5 | 48.0 | I | | | I | I | I | I 49.1)" 0.00017 —|1.6006|1.5966] — Oo an Med. |" =! 341 521 | 5.5|46.4] 467.22 Ort och tid. | Upsala d. 25 April kl. I e.m. ..... | | » od. 27 April middag ... » 10:14 Maj klfedesns "2: deg I | | | 7 1 ÅA. ide Maj mIAAAE. onsseprene kn ara | » id. 8 Maji kl. 05 302 emma... Med. Umeå d, 11 Juni middag ... GERT ONE TÅ Bra sonsons | Med. | Åbyn d. 13 Juli kl. 4 em. ......... I »: AR 14 Juli klirr re 3 & Med. ' Stockholm d. 14 Maj kl. 0'30” e.m. Med. Magn. 34 34 34 | | 34 138 38 38 88 38 38 56 fi 342 15' 22" 2 13 39 4 20 31 47 av 9 30 59 34 56 34 57 30 46 14 30 ar 12 48 32 40 33 11 ÅA. FOÖRSSMAN, 3) 468.39 1 467.14 468.40 468.534 4608.43 468.13 468.04 I 468.06 467.12 467.17 467.14 464.97 465.00 464.98 462.55 462.175 462.97 462.176 463.178 4639.85 463.97|” 469.87 490.17 490.19 490.10 490.22 490.17 493.80 494.00 493.90 494.50 494.353 494.352 500 .02 499.97 500.057 500:01] +) du 08 A+29) — cron. dr. em ss 00007 8.6| 42.4 | -0.00017 6.8| 32.8 | 0.00017 13.0) 47.2 | -0.00016 12.0 57.0 |--0.00016 2.0] 46.1 | -0.00020 18.3| 40.0 | -0.00015 14.7! 51.0 | 0.00015 24.5, 60.0 | -0.00006 24.7| 57.0 24.7| 57.0 24.5 57.0 | 1.5941 1.5966 1.6013 1.5895 1.6041 1.5938 1.4296 1.4370 1.4163 1.4012 1.5972 1.5948 1.5953 1.5877 1.5963 1.5908 1.4320 1.4321 1.4070 1.3973 Obs.- KXo ups. —Xo plate! 0.0056 0.1644 0.1643 0.1894 0.1991 JORDMAGNETISKA OBSERVATIONER I WESTERBOTTEN OCH LAPPLAND. 7 Ort och tid. Magn. q SR OTSNET t | Ju ARD Xx KA Aptaper= Je Haparanda d. 21 Juli kl. 11 f.m.... | By |4215'48”| 14.11 35.5 513.11| 14.1] 37.8 42 11 13 |14.1| 37.5) 513.31] 13.6| 36.8 42 5 53 |14.2| 42.1] 513.57| 13.4| 35.3 42 5 4 |14.2|42.8| 513.173] 14.0) 35.3 | — |518.37| 14.3] 36.4 Med.| — 142 9 28 |14.2|39.5|513.42| 13.9] 36.3 | 0.00006 [1.3314/1.3323 0.22641 | a Fa) Juli kl. 6, emm... in Ry) 46 24.34 |16.9| 703) 505.08| 14.2] Ts 46 24 24 |16.9| 72.7|505.20] 14.0 72.4 | 47 7 10 |13.5| 66.0 I Gi | 47 9 2 |13.5| 64.6] TR Med. | — 46 46 18 |15.2] 68.4|505.12] 14.1] 71.8 | 0.00005 |1.3627|1.3406| 0.2558 | a I EWedrd- sl Juli kl: 11 fm.......... B, |40 46 2 |13.0) 45.0] 507.10] 12.7] 43.0 | 40 48 55 |13.0 44.0 507.24 12.7] 43.0 | | | Med. | — 40 47 28 |13.0| 44.0] 507.17| 12.7| 43.0 | 0.00005 |1.3662|1.3646| 0.2318 | «a Md. ST Juli middag; ..sns. iu. FR; 146 34 JA li2.s|ä3.o|502.21 12.5| 41.0 46 34 4 | 12.4 43.0 501 73 12.5) 41.0 | Med. | — 46 34 19 |12.4|43.0| 502.07| 12.5] 41.0] 000006 |1.3646|1.3637| 0.2327 | a » —d. 15 Aug. kl. I em..........| B, 4059 9 |13.e|47.0|507.78| 14.3] 49.0 en z = za 2L had So vo Så en = RS S Med. | — |40 59 33 |13.6| 47.0] 507.49|13.7| 50.0 | 0.00007 |1.3625|1.3587| 02877 | > » d. 16 Aug. kl. 10 fm. ...... R, |46 32 45 |13.3| 47.0| 50337) 15.0] 48.0 | | 46 33 30 |13.3| 47.0] 503.14| 15.2] 48.0 | 46 28 3 |15.4|49.0|503.28] 15.6| 48.0 | 42 25-20 |15.4| 50.0] | | Med. | — (46 29 54 |14.4| 48.0] 503.26) 15.3] 48.0 | 0.00009 |1.3622|1.3586| 02378 | a Upsala d. 20 Okt. middag ............ Ray lDörL3 4 | 6.5] 47.0 464.038] 7.5) 47.9 | | 38 14 39 | 6.6) 46.8| 463.86) 7.3) 46.9 | | | | | 263.98] 7.2) 46.0 Med. | — 138 13 56 | 6.6| 46.9 463.96| 7.3) 46.9 | 0.00002 11.6000|1.5963) —L a sd: 21 Okt: middag ............ B, 134 0 26 7.0 44.7 468.358] 34 1 43 Co 25.4 468.42] 33 58 33 TA 47T'8| 468.41 1] 48.4| 468.42 7 Med.| — 133 59 54 | 7.0] 46.6] 468.41 6) 45.4 | 0.00002 |1.5991|1.5959] — a (— BS OS ES SH För att gifva en öfversigt af momentets förändringar har jag i nedanstående tabell sammanfört de ur X vid duw, 9 och t' beräknade värdena på C uti formlerna II och IV. K. Vet. Akad. Handl. B. 10. N:o 13. 3 18 L. A. FORSSMAN, Tape Magnet. | Ort och tid. Magnet. Ort och tid. Be UPSalaN dsR2D API sek SSA 1.95329 RS [UPSAlaKd AEG TA pu ESSEN 1.99789 » PIA BCE SR Asea! Både ctbbd ons 1.95330 » RAI: Fa AND LEE ERA RS SAN RR 1.99764 » DEVA GIS Le Ras SSR ARE SI SSE 1.95344 » DIN AEG Fr feR MUR] rag NS sto ATEA 1.99726 : ARA EM je RE ESS ; SR RIS Sö, MAR an Se 1.99762 » (Öar (ra Ul JNA LG tac ska Saka SEALS SD 1.95303 » Stockholm «dee ee Re 1.99778 » FÅS GON ILL ARN Gosogseno 4nssonsysrsoons | IEEE » Umea Id, Iman. sr RA BIE SNR 1.99804 » | Haparanda d. 21 Juli .... ... ja NES 1.95295 » (läg rela IB) ONE gscgenos ssaossras sorasona || > USEBSA » INGET GG BAL INNE orkapnbdsssposnonssgsobsrnee 1.95225 » Ffa partan dar ds reluJmEE 1.99599 » SE TT OSA ört sl fl äss EES Le 1.95250 » IRS GR BIL IN ös sosogsnt sasse 1.99778 » Upsala deg Okt ASSA 1.95228 » RE NG AR [OR VI Te ON ar ocbont RÄDS Sue 1.99658 IRA BR RT ip (CS: Väl Rate TA or BEGE sno bass oo 1.99779 » Upsala jd.: 2020 Kber skor kent LATE SU 1.99653 Häraf synes att Bj från d. 23 Apr tillad Majiej undergått någon synnerlig förändring. CC är i medeltal 1.95336. Från d. 11 Jum till d. 21 Juli 1.95309 och från d. 21 Juli till d. 15 Aug. 1.95257, som är medium af bestämningarne d. 21 Juli, d. 31 Juli och d. 15 Aug. Dessa nämnda värden äro vid beräkningarne använda. För R, kan C anses vara konstant från d. 14 April till d. 11 Juni och i medeltal = 1.99772. Mellan d. 11 Juni och d. 13 Juli ändrades C från 1.99772 till 1.99597, som är medium af bestämningarne d. 13 och d. 21 Juli. Om ändringen anses hafva skett små- ningom och proportionelt med tiden, kan sålunda C under den ifrågavarande perioden sättas = 1.99772— 0.000055 7, der T betyder dagarnes antal från d. 11 Juni. Den tillökning i momentet, som anges af bestämningen i Luleå d. 31 Juli, är sannolikt för stor, be- roende på en oriktig bestämning af svängningstiden. Vid beräkning af deviations- observationerna mellan d. 21 Juli och d. 16 Aug. är C =1.99597 använd, hvilket ger en ganska god öfverensstämmelse med B,. Här nedan anföras deviationsobservatio- nerna i tidsföljd. Tabellerna upptaga ort och tid, 9, t', öu', X, X vid du = 40, skil- naden mellan detta reducerade värde och samma tal för Upsala, X, vp. —X,. I åtskil- liga fall har någon reduktion ej kunnat ske, då afläsningarne på variations-instrumenten ej varit tillräckligt täta. I sista kolumnen utmärkas med a och b de olika punkter, å hvilka jag observerat på vissa orter. Dessa punkters lägen äro i den vid slutet bifo- gade beskrifningen öfver observationslokalerna angifna. Alaa da Ort och tid. Magnet. fq t | Ju Xx 20 EX dop Obi 2 CNE plats. Röda Ad. LAIJanvikl) ju 407 SA en dress ehAct 125 | 44? 325" | | 44 5 7 Med. | — 44 416 17.2 | 59.0 | 14226 | 1.4126 0.1838 SG IS (a ON I VT ah 6 1 een Basso ERE BASE SSA B, 38 58 41 17.9 | 54.0 | 14205 | 1.4131 0.1833 Eckorsele. d.. 15: Juni Kl. 18-D0TEeM een sved B, 39 13 19 39 14 34 | Med. | — [As BL 14.5 | 59.0 | 1.4240 | 1.4140 0.1824 NT JORDMAGNETISKA OBSERVATIONER I WESTERBOTTEN OCH LAPPLAND. 19 Ort och tid. > Magnet. Iyckselen.d. UMSJuny kl 610907 fest snar R; 449 48 17” 44 48 52 MedjlE 44748 35 | 7.710 596 | 14073 | 1:3970 0.1994 a rasen kl 65 2007 CM none coss sea B; 39 38 0 39 38 15 + Med. | — 39 38 7 9.8 | 46.0 | 1.4036 | 1.4004 0.1960 b GamlatRusele .d. 21 Juni kl, BfM. ssmesss soc scen) BÅ 40 36 25 40 38 32 Med, | — 40 37 28 6.2 | 44.0 | 1.3765 | 1.3744 0.2220 » dor Jun Kl SAO SM eos sesar sake || Ry 46 10 8 6.2 | 43.0 | 1.3745 | 1.3 0 Bastutrask d. 21 Juni kl. 730” emi:.....s.....s SEN ITENRS 45 32 29 Med. | — 45 32 45 6.1 | 64.0 | 1.3894 | 1.3768 0.2196 » UNGORJDNIVKE OCO0 TI oabbsssess a IB 40 18 28 2 SEO | 13833 SO 0.2188 Väikarsund id. co. JUN kl. A00d9 BM. S ND [0 6) ( ES [SÅ LÄN an 3 : (vol SS = | SS) SA en Rn fed -— [3] & > ( Jul kl:52 56-10: C:s. seder yes sne nde R, 43 48 9 | 43 46 15 Med. | — 43 47 12 27.1 | 44.0 | 1.4221 | 1.4200 0.1764 » 051,0 (JUICE TS 65 ost sas EE AS Be 38 46 25 38 46 33 Med.q — 38 46 29 27.1 | 48:0 | 14235 | 14193 0.1771 Piteård: FT -Juli kl 1053 070€2M50 son eeE ss B, JA SJELL DI Med. | — 39 10 48 29.7 | 42.0 | 1.4101 | 14090 —- Risön ds LIFTUNE KT S30RAG ssd esse see Se B, 41 17 42 41 15 20 Med. | — 41 16 31 15:5 15 -55:07 |7 13050 EDAEN 0.2490 Håparanda.:d. 22 Jul kl. a 9 IfM: scessne nens ANA 41 39 35 153500 | akl3435A ——— b » 1 SPE 2 rr a SAR Ede R; 47 36 24 17.8 | — 1.3316 | — — b Ruskola”d.' 23; Juli kl: 9407 fans Sa Na a ONE 40 25 36 Meda 40 26 23 24.7 | — MILS == a 4 RO NUV KL. 0 C20 "16 -Mosepecpecs sk ANA B, 40 54 48 23.5 | 38.0 | 1.3608 | 1.3619 0.2345 b JE EE EEE AE LE 0 jar AEA TORA EKO SA ? Rs 46 5 45 26.0 | 40.0 | 1.3648 | 1.3648 0.2316 b Pajala rd: s205 JUN Kl SRO0 es set AEA LE B, 45 48 56 45 50 6 Med.il = 45 49 31 12.4 | 52.0 | 1.2461 | 1.2398 0.3566 a HA Ed. 2OJUT KI 0 LOGAN Re NA AEA Rs 2 27 10 1155 010B20 | TR455 | TR30R 0.3572 a FT: SEP aren 0 26 (0 son node sagsst dont vär B, 44 41 40 | 44 40 22 Med. | — 44 41 1 17.2 | 40.0 | 1.2694 | 1.2694 0.3270 b Pirtiniemi d. 24 Juli kl. 10' 50” f.m, ..... ES | Be 41 56 11 | 41 55 59 Med. | — ID 18.6 | 39.0 | 1.:3353 | 1.3358 0.2606 a » » » oo» » 3' 40” e.m. sale je] slets slets ja ble BA | 36 35 22 36 36 37 Med. | — 36 36 0 17.4 | 48.0 | 1.4970 | 1.4928 0.1036 b JORDMAGNETISKA OBSERVATIONER I WESTERBOTTEN OCH LAPPLAND. 21 Ort och tid. Magnet. p v | | Pirtniemti d. 24 Juli kl. 4? 10” eiM.osnsssseses söner R, I 1 (3 1 SN VR rr? 2» ” » » » 6' 50” » B, 42 57 i 14.9 v Au » » 7 20” SRA R; 48 53 46 14.4 Binta Nd: fot JO kl. 9 DT AEM oron kras nn ra RR KA Ae Be 45 59 44 46 148 Med. | — 46 0 51 12.5 Fd 2 Jul klu 6" AO SfM bösrrooosrescr Vasdelns sa Be 45 33 6 13.5 » » » » FE ER [a ASEA SES le a måje sjal dre R,; 51 46 24 14.3 Mjektsnan d.r29 Jun kl. 8' 15"f8Mal. ssvssss sena vel Bj As 41 156 Med. | — AJ AEA 15.0 ” d. 29 Juli kl. 7' 10” fm. BÅ 42 59 11 42 51 3 Med = 425 16.1 » ISO STL rd LOU foINS score G sn sina R; 48 56 8 16.9 Räelörsid. 2: Ang: kl; 9: 10” fM, soossseee ss eecnsor B, SALDR LT 39 53 0 Med. — SALA 15.1 md Ang. middag so... ....ss Bi 39 51 46 39 50 49 Med. [ol 39-51 18 18.5 Ba d. oe Aug: kl. 0' 20" em. ... R, 44 58 41 20.6 Pajorim » i», »ss av 040” oo» B, 42 11 36 8.0 » Sr DIA SSE Ts Ps nl on 2 deta än of la Be 42 54 29 | 42 54 33 Med. | — 42 54 31 14.4 SACENOeK AN OL AUgS Kl CC. or socknar set sinne | BE 41 57 12 41 58 15 Med -— 41 57 43 14.4 | » dd TOFAng: I kl.16-307-T. Ms. - vs SSV SEE ERS 47 19 10 47 21 39 Med. | — 47 20 24 14.4 Björkholmen d. > Aug. kl. 530" fm. o.sccs..s-s- 2 B, 43 932 43 11 22 Med — 43 10 27 10.2 » (505 Ted BN Tr 0 ed SoA SA R, 49 14 17 10.3 » dErOREROT a Eat. 1 fi. ooscno a ok R; 50 40 3 | | 50 41 2 Med. | — 50 40 32 15.6 Elvickjock, d:'6-Aug: kl. 4: DOT el. scccscssersesnes ERS 49 38 12 | 49 29 42 Med. | — 49733 57 12.4 , Obs.- Ö ES xo Xovps. — Lo plats. 49.0 | 1.4968 | 1.4921 0.1043 | b 55.0 | 1.3108 | 1.3029 | — 0.2935 G 55.0 | 1.3100 | 1.3021 | — 0.2943 e | = = a 51.0 | 1.2516 | 1.2458 | — 0.3506 b 51.0 | 1.2561 | 1.25038 | 0.3461 b | I 66.0 | 1.3605 | 1.3469 | — 0.2495 a 46.0 | 1.3111 | 1.3079 | — 0.2885 b 46.0 | 1.3076 | 1.3044 | — 0.2920 b | | 43.0 | 1.3918 | 1.3902 | — 0.2062 5 43.0 | 1.3924 | 1.3908 | — 0.2056 b | 43.0 | 1.3984 | 1.3918 | — 0.2046 b | 183000 ö 45.0 | 1.3121 | 1.3095 | — 0.2869 bd I | 54.0 | 1.3421 | 1.3347 | — 0.2617 a | | I 50.0 | 1.3417 | 1.3364 | — 0.2600 b = ot NEG = = a AL ålen ve TA El | 47.0 | 1.2751 | 1.2714 | — 0.3250 b anlag 22 L. A. FORSSMAN, Ort och tid. Magnet. qf | t Ju Qvickjock d. 6. Aug. kl. 8 DO MEdla omcs:ssossdenes Be 43 19' 27” 43 19 15 Med. | — 437192 10: 103 3083 Wallisfjellet”d. 7 Aug: kl: 1! AD emo robeorecesssn ses B, 42 35 30 42 33 20 Med. | — 42 34 25 dok — | 13225 — == a BADA ESSIN RS 48 24 41 48 23 6 Med. | — 48 23 53 Oj = 1.3220 Indra Ry | AT59,6 47 54 43 Nej HI a GT) — BA AES b » Ask 2-4 0Tesm. » dead rkLN6 LD kem: b) Inklinationsbestämningar. Följande tabell innehåller de för bestätinande af de båda jernstängernas kon- stanter gjorda observationerna. Tap 0 Ort och tid. Inkl nål Dö fn klena (Mico stång ll (libeodslängii a ARA Upsala d. 25 Maj ........:... AOC FASA , Zz ÖF SL KEPS dr fe a ÅN få Er ne 14” 13' 35” 2 ad SOT Co ARNE BOR 7 ME 14 8 0 RE 1.07614 ST äbd. 27 Juni RSS 7 od pf 1428 1.07872 | Umeå! Wds Lo FS ESR 73 20 16 34 19 17: 31' 25” 1.07744 1.04140 Åby! Cd: LAT Juli a sl 18 AD 73 53 3 RN | NER a 1.08923 1.05170 Luleå, d.i6 och FL Aug 74 15 74 27 16 20 35 17 41 20!) | —1.10041 1.06692 Åbyn d. 23 Sept....... SR föl 3 2 15 45 17 16 51 37 1.09929 1.07061 Af ofvanstående synes, att konstanten K— !£' undergått ganska betydliga för- sin v ändringar. Dessa äro en följd dels af jernets molekulära förändringar, genom hvilka induktionsförmågan aftar och dels deraf att den inducerade magnetismen icke är fullt proportionel mot den inducerande kraften. Måhända var också det använda jernet för ändamålet mindre lämpligt, då urglödgningen (åtminstone af stång II) skedde kort före resan och ändringarne i induktionsförmågan äro störst i början ”). Vid beräkningarne har jag användt värden på KA, erhållna genom interpolation under antagande att än- dringen skett proportionelt med tiden. Någon större noggrannhet kan man under så- dana omständigheter ej vänta, men jag har dock ansett mig böra meddela resultaten, hvilka äro Sika i nedanstående tabell, som upptar alla observationer öfver inklinatio- nen utom de nyss anförda i Upsala, Umeå, Åbyn och Luleå. 1) Medium af två bestämningar. ?) Se Lamont, Handbuch des Magnetismus (i KARSTENS archiv), p. 257. JORDMAGNETISKA OBSERVATIONER I WESTERBOTTEN OCH LAPPLAND. 23 Män Olrtucoch tid. Stång. v log K i Obs.-plats. [REG ler ELO NSL ÄR AS tt be SR NE LER ERE Ro sp sn AE RER 16 16” 23' 38” 1.07518 för 0 EARL NN OC SÖT TING Ks user Ser elr IH 17 51 34 1.04237 Horde Wiekorselexd-sl5! Juni kl. 0:40 Gosse reser sön torg SIE I 16227 1.07845 73 30.0 » EO RO SÖN orda ser annans II 17 5159 1.04268 73 32.5 försokselettd. dö. 2 oo ADEM, os seder röja röja KASSE II USER 1.04301 73 42.0 a » Glo FÖ NROTT RTR FSE TSE FINRA TEA I 16 42 10 1.08002 DE b Garmtlankasele. dd. Juni kl.od' AHCSfIMms sotalol entsdera I TT Di 1.08076 74 7T.o » 2 BST TLS RR a JES ESA fl a re DOT ONES P0 0 URNA Ve pre II 18 34 11 1.04430 74:10.1 BraNtutnaSkrd MSS una Kl). OS SÖTT onrssyrser one bsr sn nee I TSKOrLn 1.04462 73 515 » ÖS IycP a 4 LÖ SING ok rd rn SO GAER Nokonis I 16-50-12 1.08113 74 0.9 Bankrsannd td. keo 0 LINAN EM opec basor stenen de RER 1 16 59 0 1.08150 TA 94 » HAREN Ur NO SORTEN. ner peso Soc ne HA II TS 1.04526 74 5.3 Hörsta kade 2: RT ASS AEA. anade Son oder es Penn ke II Tara 29 1.04526 74 10.0 » CR 2 DOE ORD rr Dev. Ag 0 SERIEN i! NR 1.08187 74 18.3 HA ad 2 Or iu nin Id da g.s sens ss ARE BE TNA MIRI ER I 17-56 21 1.08261 74 58.4 b td SER0L a kl. fem oto KILA NK ER SAKTA BR RR ERE II 19.42 52 1.04591 HO: SAO b Gausträsk d. 28 Juni kl. 6 e.m. ...... PSWORE POV Ca TRÖTTA STEEN II 18 34 35 1.04655 74 15.0 a » Gl de RS (0 AT SNRA AA NEG rak ENE SER I 17 26131 1.08371 14 31.0 b IR RASA S0 Inne DES ocssture digt de nngglinee on ronne ago RE II 18 23.8 1.04720 714 7.5 Sprselekd.-S0, Ho. MG CMS scst oss Är EE ÖR PE ER NOTER I GÖTS 1.08351 13 96.2 2 ES URNA TS BAD EA NI SESTIE SI NE II 18. Or1R 1.04620 73 48.8 äardsjnnnvd. 1 S Jul Kl. y desk sed sb rsdn eka klan bkena st il RASA 1.08519 HAR2B:8 » GENES rr King ög RARE SE ör et SA II 18 12 57 1.04848 74 1.8 [Er Sr Sed ETTA IL SÖREN ie okunss as oc a sola one olsan fen s sr o II LIN 1.04945 73 49.7 Näe la 1 (ERE Port JE PA I i rr AE (ASS AA EE RA II 18 26 1.05401 74 23.0 ANP ad 2 JUN. Kl: ODD KLING soy di verissnskanensn efte rara II 18 38 58 1.05539 74 36.5 b FEET FI erg a BR 105 a ig AR eg RASAR RE UEFA II 18 13 6 1.05585 (CORIES a REAL 1 re Jä RO Et a task dera ivg dn IT 18 24 14 1.05585 74 26.2 M ärtaneman då 24 Jaliy kl SANTE NEG AN II 19-18 37 1.05631 (ON TG a » Ar PO TTOT ER SKSLLETSL. se E STAR II 16 49 40 1.05631 3 3 b » ET AN i BOR FST SDR DE ep fulare i dkadt KNJSEREt on Bern IH 19 18 30 1.05631 TR NEG c Hasjalagd reor Jak EI ÖKLDREEM. oss ssudedern Bs Ses IN I 19 41 54 1.05723 75 20.4 b KARE CER RSA] (MES (GS: sor scesssurphas ssu kare rida se den I 20.-17135 1.05723 75 49.1 a RULE MET I an By NEOE MENSEN TD VER «II 19 47 7 1.05769 HDL20:s b Nyestanas td arta kl röKD0 CN. se ars dekhesnagsk ond der Boraset TN 18 28 43 1.05815 74 34.3 a » ANS Sr FSA IBIS TOA AT I TSLHHLIS 1.05862 74 55.2 b Hdefarsödannane. kl 10" JÖN IG das I KIÄ DAR II 175 SL 1.06046 74 14.7 a RAT ET ESO 0 8 BOSNA « gbdeppervignesd ör inketags ie. II 19 14 26 1.06092 75 13.5 b ge Ki Sa ADR FASS Jäla ir eo SSE SR SR SAN AES II 17 46 20 1.09601 TOLO b Vörkmock 4.9 An paikig A0 GIN. dorskosousssoens ölen Sod KR II 18 31 20 1.06092 74 42.0 » SAND TRE Gr RESOR LERA SE PEKAR RSK II 18 24 24 1.06425 74 43.3 Bjbetkolnen 1d.. 0, Aag ElnieOT TM sot der rr den sd rss re ana 1 US är 1.06184 75 10.3 a » REN 2 tr RE BSK Så ee BARR SED AL LE II HÖR3SroD 1.06369 UDESR b 24 Tin As vB ORSSMAN, $ 5. Observationsorter och observationsplatser. Ortbestämningarne äro efter Hamrs karta öfver norra Sverige. Longituderna räknas från Paris. Stockholm 59? 20'.6; 15” 43.3. Observatoriet, större magnethuset. Upsala RIE a. Magnethuset. bh. Botaniska trädgården SV om gropen. Umed 63” 50.5; 18? 1.7. Norr om staden på en äng ungefär 100 fot från telegraf- ledningen. | Röddå 64? 7.0; 77? 36.5. I dälden, som sträcker sig från vägen åt elfven, ungefär midt emellan båda. Eckorsele 64? 28.5; 16” 48.3. På en mindre väg ett stycke in i skogen till venster, då man far upp till gästgifvaregården. Lycksele 64” 36.5; 16” 15'.8. a. På nordöstra stranden af Djupskolafvan. b. Vid Djupskolafvan midt emot gästgifvaregården. Gamla Rusele 64? 51.0; 15” 40.8. I skogen strax ofvanför byn. Bastuträsk 64? 58.0; 15” 1809. Omkring 200 fot in i skogen närmast byn på en väg. Ankarsund 65” 19.5; 14? 3.7. På höjden ungefär midt i byn. Forsmark 65” 27'.;; 13” 33.3. Nära elfven, der en ny väg till Norge var utstakad. Tärna bor 426005 5lar LSS a. På fjellsluttningen NO om kyrkan. b. Ett stycke öster om platsen a. (Gausträsk 605 501-55 LarEDAS: a. Ett stycke vester om byn. b. Öster om byn nära ån. Hällnäs 65? 43'.s; 14? 50'.5 (2). Söder om gården nära sjön. Sorsele 65” 35'.5; 15” 14.8. Vid stranden närmast gamla kyrkoplatsen. Arvidjsaur 65? 360; 16? 49.2. Straxt öster om byn på södra sidan om vägen. Högbacken 65” 23'.5; 17” 42.0. Omkring 400 fot norr om gården. Pited 657 1955; TILLS: Stadshkustradsärden: Åbyn 65” 41.5; 18” 59.3. I en trädgård tillhörig Herr N. LUNDSTRÖM. Luleå 65? 35'.0; 192 49'7. a. I en trädgård tillhörig D:r WALDENSTRÖMS sterbhus. b. I en trädgård tillhörig Förste Landtmätaren NYSTRÖM. Risön 65? 48.0; 21” 0.3. Ett stycke norr om ångbåtsbryggan. Haparanda 65” 50.0; 21” 47'.9. a. Nordöstra hörnet af stadsträdgården. b. 60 fot från sydöstra hörnet af kyrkogården. Huskola '665-212605 2SEe. a. 200 fot från elfven sydost om gästgifvaregården. b. Omkring 2000 fot från elfven nordvest om gästgifvaregården. JORDMAGNETISKA OBSERVATIONER I WESTERBOTTEN OCH LAPPLAND. 25 Pirtiniemi 66? 48.5; 20? 50'.0. a. Sydost om gästgifvaregården nära vägen. b. Norr om gästgifvaregården nära vägen. c. Vid färjstället norr om a och b. Pajala 67? 12.0; 219 3.8. a. Omkring 2000 fot nordvest om gästgifvaregården. b. Omkring 1000 fot nordvest från kyrkan. Antis 67? 16'.5; 20 346. a. Vid elfven. b. 1000 fot norr om byn på en äng. Westamäs. 66” 6'.5; 19” 57'.6. a. 600 fot norr om gästgifvaregården. b. Omkring 1000 fot söder om gästgifvaregården. Edefors 66” 13.5; 18” 340. a. 400 fot söder om gården på östra sidan om vägen. b. Öster om gården på östra sidan om vägen. Kajerim 667 28.0; 187 9.6. a. 200 fot vester om gästgifvaregården. b. Nordost om gästgifvaregården och omkring 600 fot från a. Jockmock 66” 30.0; 17” 39.6. a. 1000 fot öster om kyrkan. b. 2000 fot öster om kyrkan nära vägen. Björkholmen 66” 48'1; 16? 43.3. a. Invid byn nära stranden. b. Invid stranden på östra sidan af holmen. Qvickjock 66” 57.0; 15?-24'4. Klockaregården. Wallisfjellet. AA? Pr a. På högfjellet i trakten 3 = i å MAJ sr her 4 tjg SV ng - v ar nt 4 4 . J / LIE 4 ag nd KIRSO före : å å fald [EV VM SOL , «öd d Fr EVYNE 2 Ve gta a 3 4 1 t j Lå be a " . ' ENG : retur a Pa Lä Ara V AR / : SE SMR ek BS ee : vi e R-TV sann Åk , FF (tg oe Å ; Ke - ; KANTER FRAN EE val Er y tilden i SA Sa u ; ” tu AGE gr i Arad i d ; a Nedan fre Aer ned OT ; | . SR FÅ SPA AR > AIN NR ; pe ; v v « p , , Fr ” 4, 5; 5 4 r bog 25, Pe EN eR STR ; | NNE RER slag UC : gr Orsa ren ee : , HORSE bete R ; PA a NR så MIR SNR är fraln, SK: iäesp, I Wns y $ . SA . > a. NN i i FR NAN a d it ” wa ; | ) . i FE EST var Sik Så HARE OMS ET SR FÖRR SST LEN SN AEA FANS AS RNGOE SAN ARE JA sn SA lok - 5 - AA N ; . ENE ; NR 5 . STYRA gl : ER v - Sv FRK i nu & ia + 4 i ; TJA NON GN vh i å , . N Vv ; 5 IR SRJ OK : ved - AA NV KN Bry å , ARS Rv gr Eu . HORN SSP . | | od NN KÖN : k VE fb SROM Sör NINA a i ag SPÖVPEV förra BR / ; ; Rn SM Giv ok : SÄL esk SR 1 ä . fa > + [D A Me Je N OL NAN ÖR | | a NDNAM ul nm i NÅ KON tv: . FORA Rs | å eb . feg