LJ | Lr ! I + 4 30 fi Hi å u sn [NYARE GR At I OPAL fl ba Ede RR EN RDS AG ART > pb si feg F rskr RT filen ' Mila eT ven DAR RE 24 bön bög pe fer-melert trå far rg stygn PO Pig Sikoakas om 6 än! perfa lå KS Yr öra bod blä eri le Yt Höst Ad a I AKA K beta ll I I I 1 I FOR. THE PEOPEE FOR EDVCATION FOR SCIENCE LIBRARY OF THE AMERICAN MUSEUM OF NATURAL HISTORY BY GIFT OF OGDEN MILLS « re . sl 4 KONGLIGA SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS BA ND EIN GAR NY FÖLJD, I URIETESROND ES BANDET > 1874. STOCKHOLM, 1875—1876. P. A. NORSTEDT & SÖNER, KONGL. BOETRYCKARE. SL (a i SR - i 4 AR. Må IRA FULT 14. 15. INNEHÅLL AF TRETTONDE BANDET. Bidrag till kännedomen om Pennatulidslägtet Renilla LAMK; af G. EISEN. Med 3 taflor. sid. Nachträge zur miocenen Flora Grönlands, enthaltend die von der schwedischen Expedition im Sommer 1870 gesammelten miocenen Pflanzen; von ÖSWALD HEER. Mit 5 Tafeln » Om Pennatulidslägtet Umbellula CUV; af JOSUA LINDAHL. Med 3 taflor..................... » Ueber eine vollständische geometrische Darstellung einer Gleichung zwischen zwei veränderlichen Grössen; von C. F. E. BJÖRLING. Mit einer Tafel ssmosmmmmnsssssssssssasaann » Descriptions of several European and North-african spiders; by T. THORELL ......... SN » Descriptions des Echinides tertiaires des iles St Barthélemy et Anguilla; par M. COTTEAU. JANNASE AS) TIEVÅN ER snsdess Äöcseko. Jock SRS RE BONN ASA SAS Ar RA » Musci et Hepatice Spetsbergenses. Bericht iber die Untersuchung der Moosflora Spitz- bergens und Beeren-Eilands während der schwedischen Expeditionen 1864 und 1868, und Verzeichniss der dort gesammelten Arten; von S. BERGGREN : Undersökning af mossfloran vid Disko-bugten och Auleitsivikfjorden i Grönland; af S. INRE ELIN ocstsn oc bloudgto ss OSSE BONE RES SS SSE ARS NE EG Ae NE EE SERA SA » Astronomiska observationer under den svenska arktiska expeditionen 1872—73. TI. Tids- och ortsbestämningar, sammanställda, at AUG... WIJKANDER: -...scsoovsooorso0rs Pysocers » Nederbördsmängden i Sverige, härledd ur de vid Statens meteorologiska stationer under åren 1860—1872 anställda iakttagelser; af R. RUBENSON. Med 5 taflor Observationer öfver vattenhöjden vid Sveriges kuster, bearbetade af L. A. FORSSMAN. NES ETT are rr SR re a AR dass stekgr a dl a snor t döende » Dispositio synoptica Mesoleiorum Scandinavie, auctore A. E. HOLMGREN .....sssesssssssssdana » Musci et Hepatice Finmarkie circa sinum Altensem crescentes. Auctore J. E. ZET- TERSTEDES:0cs ved ec Fen das ef sg Nine da blsrjlp ale elene ej pie selen SLAM SjeKS TAS a f8 vs (b)5' ss eiele MMS es be sola le ylele a) kelajbe vr 0j$ BAS Ro NTS RAN SER os KNSKES » Musci et Hepatice Gotlandie. Auctore J. EB: ZETTERSTEDT i, sssssossossseososessöisnnsrninonn » Observations magnétiques, faites pendant l'expédition arctique suédoise en 1872—1873, KÖRTS CESSNA CAT GE VVSRIIRGAIN ID BRA ller teet eekss rn sting sb adb daft keniensis sne ns eet anse söe eb den er » 1=>16; EAST 20, 40. 1—204- AN 1—103. = "48 1=55 0. da 23 BL. SA 1-4 STA KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 13. Not. BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM PENNATULIDSLÄGTET Röke N TIG Li Å taAmMK AF GUSTAF EISEN. MED TRE TAFLOR. TILL KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIEN INLEMNAD DEN 15 APRIL 1874. STOCKHOLM, 1876. P.A. NORSTEDT & SÖNER KONGL. BOKETRYCKARE. rt JE TER VAL va j | 2 . y N É vy Su ; -å ä A . Ar L v - Sa Ä Lo oo 4 - & ' jä ,. rö , Lä ' » a Ja å - M -. h v - - - AEA g + - ' i s j - 3 i | SKER i r i ' 5 : fä Ba E d ; ”M Sk = 4 I fe i Ne Vv Vv = ; We | d > — I SME Ly Ne Lä CI | FRV AG K! mg - - i UN rör dlet Al 1 GAM Vd Vr ——— tä 1 v dan VALD | rå | L [1 EN | AROr J - ty Ce Li ' Vv . , Pe R I Stilla Hafvet förekommer, vid San Pedro i Californien, en art af Pennatulidslägtet Lenilla, af hvilken jag funnit tillfälle att anställa den närmare undersökning, jag nu går att i korthet meddela. Polypariet, fig. 1, 2, består af två, mycket skiljaktiga delar: den platta, horison- tala skifvan; och den från dennas undra sida nedåt utgående stjelken, till det yttre lik stjelken hos öfriga Pennatulider. Skifvan, hvilken till sin omkrets kan efter djurets behag antaga olika former, är, vanligast och typiskt, platt och njurformigt rundad; hon är tjockast i midten, och aftunnar derifrån jemnt mot randen. Den del af randen, som motsvarar stjelkens fäste, har en djup, efter medellinien gående inskärning, som skiljer de tvänne breda flikar, hvilka förläna skifvan det njurformiga utseendet. På skifvans öfra, mot stjelkens fäst- punkt motsatta yta, sitta polyperna. På hennes undra yta finnas inga sådana; denna utgöres endast af bottnarne af djurhusen och de i polypariet löpande kanalerna, begrän- sade af gula linier, som stråla mot randen, i det de utgå från ett i skifvans medellinie beläget, från stjelkfästet mot hennes främre ända sig sträckande ovalt spetsigt fält, hvars kanter äfvenledes äro af gula linier begränsade. Alla dessa linier utgöras af gula kalkspicula. Under det att hela det öfriga polypariet är, på samma sätt, färgadt skönt violett, sträcker sig den gula färgteckningen till skifvans utkanter, och omgifver henne der med ett smalt höggult bräm, synnerligast tydligt på hennes undra yta. Skifvans öfra yta har äfven ett fält, från hvilket de i polypariet befintliga rum- men utgå, och på hvilket inga polyper äro fästade. Det har nästan samma spolformiga utseende, som den undra ytans, dock är det öfra fältet något spetsigare framåt och äfven något längre. De båda fälten äro nästan fullkomligt parallela, och vid stjelkfästet af nästan samma bredd. På skifvans öfra yta gruppera sig polyperna, åtminstone hos yngre exemplar, i regelbundna rader, så att den första, innersta raden, på hvarje flik löper nästan parallelt med det polyplösa fältet. Längsefter denna första rad ordna sig de följande i långa concentriska bågar, i det de särskilda polyperna sinsemellan hålla nästan lika afstånd. Hos äldre exemplar blir ordningen allt mindre noggrann, och endast de första eller inre raderna äro regelbundna i förhållande till hvar andra. Detta gäller likväl endast om de större, utvecklade och med full tentakelkrans försedda polyperna, ty det finnes utom dem, andra, smärre, utan fångarmar, hvilka stå i ett visst förhållande till de stora, 4 G. EISEN, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM RENILLA. äro fästade på dessas djurhus, och regelbundet ordnade på ett sådant sätt, att de bilda korta, mot skifvans medellinie riktade rader. I sjelfva kanten af skifvan sitta polyper af alla slag mera hopträngda, och den yttersta utkanten utgöres endast af outvecklade stora polyper, ställda så tätt intill hvarandra, att endast en ringa plats är lemnad emellan dem åt sjelfva sarcosom-massan. Emedan, tillika, dessa outvecklade polyper äro af olika storlek, och omgifna af egendomliga koniska knölar, förlänas härigenom åt disk-kanten ett naggadt utseende. Från skifvans undra yta, mellan de njurlika flikarne, utlöper endast den lång: stjelken afsmalnande, uppifrån nedåt, med undantag af sjelfva spetsen, som alltid är något uppsvälld. Stjelken har samma violetta färg som skifvan, med undantag af sjelfva spetsen, hvilken är fullkomligt ofärgad, emedan inga kalkspicula förekomma i den- samma. Upptill sammanhänger stjelken omedelbart med de på skifvans öfra och undra yta befintliga polyplösa fälten, hvilka utgöra förlängnin gar af hans yttre hölje. Denna art af slägtet Renilla förekommer talrikt vid sjelfva strandbrädden, endast få fot under: vanliga vattenståndet vid flodtid. Vid låg ebb kan hon flere dagar i rad förblifva obetäckt af vatten. Vid ebbtiden drager hon sig ned i sanden med stjelken nedstucken deri, och skifvan horisontalt utbredd. Hon sänker sig dock ej djupare ned än några linier, och lemnar efter sig, på den betäckande sanden, ett hästskoformigt spår, hvarigenom hon lätt kan upptäckas. Omkring detta vanliga spår i sanden ser man oftast talrika concentriska ringar, märken efter de olika vidder skifvan intog, då hon, vid vattnets fallande, mer och mer drog sig tillsamman. De största exemplar jag erhöll hade en skifva af omkring 6 centimeters tvär-diameter, hos de minsta deremot öfversteg diametern ej 6 millimeter. Jag öfvergår nu till en närmare beskrifning af Renillans särskilda delar. POLYPERNA. Dessa äro af två slag: dels polyper af första ordningen fullkomligt utvecklade, med tentakelkrans, samt med generationsorgan fästade på mesenterialväggarne; dels polyper af andra ordningen, ofullkomligt utvecklade, utan tentakelkrans, samt utan generationsorgan. De fullständigt utvecklade polyperna af första ordningen, fig. 3, hafva en konisk stam af större eller mindre längd, vanligen 10—12 mm., när den är fullkomligt utsträckt. De åtta fångarmarne äro fjäderlikt greniga. Vid roten har hvarje fångarm två märken, af rödbruna streck, hvilka vid förstoring visa sig bestå af i rader ordnade små korn af brunt pigment. Dessa bruna märken finnas äfven, ringformigt, på sjelfva stammen strax nedom fångarmarnes krans, stundom på yttersidan af alla radiärkana- lerna, men vanligast dock endast på hvarannan. Det epidermislager, som bekläder ten- taklen och sjelfva stammen, består af små celler med inbäddade nässelorgan. Dessa finnas talrikast i sjelfva fångarmarne, der de på samma sätt som hos Hydra sitta hop- gyttrade i små konvexa hopar, synnerligast på fångarmarnes öfra sida. Då djuret är KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. ' "BAND. 13. N:o 1. 2 fullt utsträckt, är munnen belägen på en liten konisk upphöjning, och hvarje mesen- terialfält är kring densamma försedt med en opak fläck, hvilken för blotta ögonen visar sig som en glänsande hvit knöl. Första ordningens polyper äro fullt retraktila, och kunna draga sig tillbaka inom sarcosomet, i hvilket hvarje polyp äger ett för sig afskildt rum, hvilket kan betecknas med benämningen djurhus. Den första ordningens djurhus upptaga så fullständigt po- lypariets skifva, att endast ett ringa rum der finnes öfrigt, och man kan säga, att skifvan utgöres endast af sarcosom-skiljeväggar mellan de särskilda djurhusen, med en öfra och en undra yta. Äfven då polyperna äro utsträckta fortsätta de sig med sina mesen- terialväggar in uti djurhusen, utefter dessas hela längd från den närmast öppningen belägna ändan till den densamma motsatta. Djurets mage sträcker sig då äfvenledes ett litet stycke in uti sjelfva djurhuset. Vid basen af polypernas af första ordningen stam höja sig några af radialkana- lernas ytterväggar uppåt, och bilda små koner, af omkring 2 mms. höjd, som äro icke eller högst obetydligt retraktila. Talrika kalkspicula sträcka sig från deras baser mot deras spetsar, och gifva dem styrka och fasthet. Troligen tjena de endast till skydd för sjelfva polypen, då han är indragen i polypariet. Mesenterialfälten äro åtta, men dessa koner, hos fullt utbildade djur, oftast blott fem, och således måste några radiär- fält sakna dem. Betraktar man sådana polyper i genomskärning, finner man, att ett af fälten saknar konisk upphöjning, medan det motsatta fältet, på andra sidan, äger en sådan. Det förra fältet, som alltid är beläget på den sidan af polypen, hvilken är riktad mot polypariets ytterkant, kan betecknas med 1, samt det midt emot liggande, med kon försedda fältet med 5, samt vidare de mellan dessa båda fält 1 och 5 belägna fälten på ena sidan med 2, 3 och 4, på andra sidan åter med 8, 7 och 6, d. v. s. att koner finnas på fälten 2, 4, 5, 6 och 8, men saknas på fälten 1, 3 och 7. Hos helt unga polyper finnas endast 3 koner, och dessa äro då belägna på fälten 2, 5 och 8. Tretalet och femtalet råda således hos dessa bildningar, icke åttatalet. Någon gång finnas likväl de koniska upphöjningarna på de festa, eller till och med på alla fälten, nemligen hos de af första ordningens polyper, som äro närmast skifvans öfra fria fält. Den polyp af första ordningen, som sitter närmast främre spetsen af detta fält, är alltid försedd med åtminstone sju af dessa koner, och det är, i detta fall, alltid fältet 1, som saknar konisk upphöjning, dock förekommer den äfven här oftast. Nämnda polyp af första ordningen är alltid större än alla andra. Dess djurhus skjuter in mellan de båda centrala hufvudkanalerna, der dessa framtill åtskiljas; fig. 4. Nya polyper bildas på det sättet, att sarcosomet höjer sig till en klar blåsa, hvilken på sin undra, inåt polypariet vända sida är försedd med talrika celler. Så snart blåsan är så stor, att hon något mera kan höja sig öfver sarcosomets yta, uppkommer sam- tidigt inuti henne en utifrån och inåt gående säcklik fördjupning, — den blifvande magen —, samt de kring denna belägna åtta mesenterialrummen, åtskiljda af lika många skiljeväggar. Dessa utvecklas alla samtidigt, och jag har aldrig funnit unga polyper med ett färre antal. Så snart mesenterialrummen äro anlagda, uppkomma, 1 deras fält, konerna på sådant sätt, att fälten 2, 5 och 8 bilda vid roten en blåslik upphöj- ning, hvilken mer och mer förlänger sig uppåt, från en något bredare bas och slutligen 6 G. EISEN, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM RENILLA. uppnår en höjd, hvilken ej obetydligt öfverstiger sjelfva den unga polypens. Figuren 6 visar en sådan ung polyp med tre koner; fig. 7 är samma polyp i ett äldre stadium. Vid den nya polypens första anläggning befinner han sig alltid på polypariets undra yta, men helt nära skifvans rand, och derstädes just i vinkeln mellan tvänne mera försigkomna individers djurhus. När de koniska upphöjningarna uppkommit vid basen af mesenterialfälten, har den unga polypen likväl redan småningom, genom ut- växten af den del af sarcosomet, på hvilken den är fästad, skjutit sig fram mot skif- vans rand, och är nu belägen just i hennes yttersta kant. De åtta fångarmarne an- läggas nu, på sådant sätt, att i mesenterialfälten kring sjelfva munnöppningen upp- komma åtta koniska blåsor, hvilka höja sig mer och mer, och slutligen bilda de blif- vande fångarmarne. Till en början äro dessa ej greniga, men snart höjer sig ektoder- met, och blifver inuti försedt med en kanal, som är en omedelbar fortsättning af den stora fångarms-kanalen, och fångarmen får derefter mer och mer det slutliga utseendet. De unga polyperna af första ordningen uppkomma således alltid på undra ytan af polypariet, och flyttas först under utvecklingen till den öfra. I följd häraf finnas alltid de äldsta polyperna i skifvans midt, och de yngsta i hennes yttre rand, eller till och med något på hennes undra sida. Förutom dessa slutligen fullt utbildade individer, finnes äfven ett annat slag af polyper, som aldrig uppnår en med de förras jemförlig utveckling, och äfven skiljer sig från dem i flera andra hänseenden. Dessa små polyper af andra ordningen, fig. 3, 5, äro, med ett enda undantag, af betydligt mindre storlek, så väl hvad omkrets, som synnerligast hvad längd beträffar. De äro alltid belägna på skifvans öfra yta, och stå, hvad läget beträffar, med samma undantag, 1 ett visst förhål- lande till de stora polyperna. De hafva nämligen icke, hvar och en för sig, egna rum, inom hvilka de kunna draga sig tillbaka, såsom första ordningens polyper, utan äro, 1 de flesta fall, fästade på de senares djurhus, på dessas öfra sida, i grupper af tre till fem individer. Men, vid den främre ändan af den öfre centrala hufvudkanalen sitter en ensam andra ordningens polyp, fig. 4, b, hvilken från alla andra polyper af samma ordning gör ett undantag genom sin storlek och sitt läge. Ej mycket mindre än en polyp af första ordningen liknar han, äfven 1 det yttre, en sådan 1 sammandraget tillstånd. Under det att alla öfriga andra ordningens polyper sitta fästade på den förstas djurhus, samt nästan alltid i grupper, har denna stora polyp, alldeles ensam, sin plats i det öfra nakna områdets spets, och utgör tillika en öppning på den öfra cen- trala hufvudkanalen, i sjelfva verket den enda af Renillans alla polyper, som står i omedelbart sammanhang med någon af de centrala hufvudkanalerna. Det är också att märka, att hos denna polyp hvarje radialfälts öfra yta höjer sig till en konisk knöl. De små polyperna af andra ordningen ega stor likhet med första ordningens, då dessa, ännu outvecklade, befinna sig på skifvans undra sida, och ännu icke erhållit sin krans af fångarmar. Likasom dessa visa de sig som små konvexa blåsor på sarcosomet. Hvarje individ är försedt med åtta mesenterialfält, och en emellan dessa belägen muskulös magsäck. Denna sträcker sig dock aldrig nedom den blåsa, på hvilken tre till fyra individer äro fästade, och når således egentligen aldrig in i sjelfva sarcosom-massan, likasom ej heller dess mesenterial-skiljeväggar fortsätta sig ned i sjelfva det djurhus, på hvilket individet är fästadt. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR: BAND I3. N:o l. 2 Polyperna af andra ordningen hålla sig således endast till den öfra sarcosom- ytan, och man kan, i detta afseende, likna dem vid fönster på första ordningens djur- hus. Vanligast sitta flera små polyper förenade till en liten grupp, och hela gruppen bildar en gemensam upphöjd blåsa, omgifven af talrika gula kalkspicula; fig. 5. De ofvannämnde koniska upphöjningarna saknas ej heller hos andra ordningens polyper, men synas här vara af en mera temporär beskaffenhet, och förekomma dess- utom endast mera sällan. De synas uppstå tillfälligtvis, och vara endast för en viss tid. Så t. ex. iakttog jag, att hos exemplar, hvilka legat i gammalt vatten, några af mesen- terialfälten hos andra ordningens polyper utväxte och förlängde sig, och slutligen fingo ett fullkomligt lika utseende med konerna hos polyper af första ordningen, men för- svunno åter, sedan djuren åter blifvit lagda i friskt vatten. De saknade de hos de se- nare vanliga kalkspicula. Det vill derföre 'synas som skulle dessa koner utgöra skyd- dande delar för polyperna, men hos första ordningens polyper vara beständiga, hos andra ordningens deremot kunna utvecklas efter behag, vid förekommande behof. Andra ordningens polyper sakna helt och hållet fångarmar, och äga icke eller, till en mycket obetydlig grad förmåga att draga sig tillbaka. De stora polypernas me- senterialväggar fortsätta sig, som nämndt är, inåt, längs hela djurhusets längd, och dela detta 1 åtta rum, hvilka dock i midten äro förenade med hvarandra. Det är med det öfra af dessa rum som polyperna af andra ordningen stå i sammanhang, på sådant sätt, att de äro fästade på detsammas yttervägg mellan de tvänne öfre mesenterialväggarne. Figuren 5 är en grupp af fem polyper af andra ordningen, fig. 3 trenne djurhus af första ordningen, och på hvart och ett af dessa synas flere andra ordningens polyper fästade. Fig. 18 visar ett af första ordningens djurhus i ideal horisontal genomskär- ning, sedt underifrån. Den violetta ytan är djurhusets öfra sida. De gula linierna äro polypens mesenterialväggar, och mellan de två öfra af dessa synas fyra grupper af po- lyper af andra ordningen. Fig. 19 är en rad af samma slags djurhus, sedda i vertikal genomskärning. Vid a,a synas två polyper af andra ordningen fästade mellan de öfre mesenterial-skiljeväggarne, samt på djurhusets öfra sida. Vid hb har en af första ord- ningens polyper blifvit vertikalt genomskuren. Denna polyp har befunnit sig närmare polypariets midt. I samtliga sex djurhusen äro polyperna indragna, och deras mag- säckar hafva blifvit på tvären genomskurna strax ofvan deras nedre slutpunkter. Fig. 17 visar horisontal genomskärning af flera första ordningens djurhus. Polyperne af andra ordningen uppstå ungefär på samma sätt som de af första, lik- väl aldrig på skifvans undra yta, utan alltid på den öfra, och först sedan den polyp af första ordningen redan är färdigbildad, hvars djurhus de tillhöra. De befinna sig dessutom alltid mellan den stora polypen och polypariets midt. Orsaken härtill är den, att polypen af första ordningen är så fästad vid polyphuset, att han ej lemnar något rum framtill öfrigt, mellan sig sjelf och diskkanten; fig. 17 och 18. Hvad den funktion angår, som tillkommer polyperne af andra ordningen, torde de, förutom den betydelse för respirationen som af KÖLLIKER tillerkännes dem, äfven hafva en annan, nämligen den, att till de mogna äggen utifrån införa spermatozoiderna, eller att från det inre polypariet utföra dessa i det omgifvande vattnet. De mogna äggen äro nämligen belägna så nära till polyperne af andra ordningen, att den ginaste S G. EISEN, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM RENILLA. och bästa vägen för spermatozoidernas införande är genom den i polypens midt be- fintliga munöppningen, hvilken äfven är besatt med täta och långa fliimmerhår. Den vid den öfre centrala hufvudkanalens spets sittande stora polypen af andra ordnin- gen torde, såsom flera författare antagit, hufvudsakligen tjena till att reglera vatten- strömningen i det centrala kanalsystemet. En vigtig skilnad mellan polyperna af första och andra ordningen är den, att på de förras mesenterialskiljeväggar utvecklas generationsprodukter, på de senares deremot icke. GENERATIONSORGANEN. I några polyparier fann jag endast äggstockar, i andra åter endast spermatozoid- kapslar. Könen äro således skilda, på samma sätt som hos Alcyonium och andra Octa- ctinier. Båda slagen generationsorgan äro hos Renilla, såsom vanligt, fästade vid me- senterialväggarne, från hvilka generationsprodukten först vid mognad afskiljas och ut- föras i vattnet. De hanliga generationsorganen utgöras af druflikt ordnade, med kort skaft för- sedda spermkapslar, fig. 11, a, b, d, e, inom hvilka spermatozoiderna utveckla sig. Härom har jag antecknat följande. Spermkapslarnes skaft förena sig till en gemensam rachis, på hvilken små kapslar utväxa, hvilka till en början äro utan skaft och omedelbart fästade vid den gemensamma stjelken. Dessa blåsor synas tidigt vara fyllda af en gul- aktig, kornig massa. Då kapseln vidare tillväxer, blir den mer och mer skaftad, och vid ett visst stadium samlas den korniga massan intill kapselns vägg, och synes der bilda små celler af grynigt utseende och päronlik form, fig. 11, e. Vid ett ännu äldre stadium ordna sig dessa celler så, att de med den uppsvällda delen äro vända mot kapselns vägg, samt med de nu mera långdragna inre ändarne mot dess midt. Här- igenom får kapseln utseendet af att redan föra mogna spermatozoider, fig. 11, d, d. Detta är dock ej händelsen, ty då kapseln hunnit till ett större omfång, fig. 11, b, sprida sig de i densamma varande cellerna öfver hela det inre rummet, dock alltid vändande den spetsigare ändan inåt och den tjockare utåt, fig. 11, b, ec, och fig. 12. Det i dessa celler befintliga innehållet är grynigt, och kornen visa sig nu vara af större och mindre storlek. Dessa små korn äro de blifvande spermatozoiderna. Om inuti sjelfva spermkapseln ytterligare finnes någon rachis, på hvilken dessa celler äro fästade med den utdragna ändan, kan jag ej afgöra, men jag anser detta sannolikt, emedan dessa ändar alltid äro riktade mot en längsgående linie från spermkapselns bas till dess midt. Inuti de i spermkapseln befintliga cellerna bilda sig spermatozoiderna, förmodligen genom delning af den ursprungliga cellkärnan. Jag kan eljest ej förklara hvarför spermatozoiderna till en början skulle vara af olika storlek, men sedan blifva till form och omfång fullkomligt lika. Då de spermförande cellerna uppnå en viss stor- lek brista de, och spermatozoiderna uttömmas i den gemensamma spermkapseln, fig. 11, a. Der ordna de sig så, att de synas ligga i längsgående linier bågformigt löpande från kapselns topp mot dess bas, och ofta lemnande i midten en ljusare långsträckt KONGL. SVENSKA VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I3. N:o |. 9 fläck på samma ställe der den förmodade rachis skulle vara belägen. Då spermkapslarne ännu icke äro fullkomligt utvecklade hafva de en ägglik form, men denna försvinner sedan mer och mer, och slutligen äro kapslarne nästan alldeles runda, med den delen något utdragen, på hvilken skaftet är fästadt. När spermatozoiderna äro mogna, brister spermkapseln vanligast vid sjelfva basen och spermatozoiderna uttömmas och föras, förmodligeu genom polyperna af andra ordningen, ut i det omgifvande vattnet. Deras kropp, fig. 13, har utseendet af ett päron, med den långa, lifligt rörliga svansen utlöpande från den smalaste ändan. De honliga generationsorganen utgöras af äggstockar, af ett med sperm- kapslarne snarlikt utseende. Äggen bildas inuti små skaftade kapslar, hvilka äro förenade till en gemensam klase, fig. 9, hvilken åter är fästad på sjelfva mesenterialväggen. I hvarje sådan klase finnas 10—15 kapslar eller stundom ännu flera, och i hvarje kapsel endast ett ägg. Den i fröblåsan inneslutna fröfläcken är stor och starkt ljusbrytande. ”Hvarken äggstockarne eller spermkapslarne äro omedelbarligen fästade vid mesen- terialväggarne, utan den rachis, på hvilken äggen eller spermkapslarne äro fästade, leder omedelbart in uti ett accessoriskt körtellikt organ af ganska betydlig storlek, hvilket tyckes äga en närmare gemenskap med generationskapslarne. Möjligen uppstå dessa senare 1 det förra, ty man träffar ofta dessa accessoriska körtlar med inbäddade out- vecklade ägg eller spermkapslar. Under fortgående utveckling tyckas kapslarna mer och mer 'utväxa, och blifva senare endast fästade vid den accessoriska körteln genom det gemensamma skaftet. Denna körtel är delad i talrika rundade, ofta skaftade flikar, merendels tätt sammanträngda till en klotlik form, hvilken på ytan företer veck med ljusare linier emellan. Hela körteln synes bestå af små celler, hvilka åter äro samman- oyttrade till små bollar. Vid tryckning eller inverkan af reagenser skilja sig kulorna åt, och cellerna blifva fria. Bland dem ser man då korn af ett gulbrunt ämne, tal- rikare i de spermkapslarne vidhängande körtlarne än i de med äggstockarne förenade. POLYPARIET. Polypariets massa består här, som annorstädes, hufvudsakligen af ett sarcosom eller coenenchym med talrikt inbäddade kalkspicula. Dessa äro af två slag, dels små runda eller ovala, hvitaktiga och opaka korn; och dels långsträckta, spolformiga nålar, fig. 26, hvilka åter till färgen äro af tre slag, violetta, gula och hvita. De runda, opaka spicula finnas endast på få ställen i polypariet, och hufvudsak- ligen i dess stjelk. De uppträda der i det inre lager, som bekläder stjelkens hålighet 1 den skiljevägg, som delar denna i två rum, fig. 14, kk. De långa nålarne finnas utbredda i hela polypariet, så väl i skifvan, som i stjel- ken. Af dessa äro de violetta de talrikaste, och gifva genom sin mängd polypariet den för oväpnadt öga nästan ensamt märkbara violetta färgen. De gula spicula deremot, som hafva en mera inskränkt utbredning, förekomma förnämligast på tre ställen: dels 1 skifvans rand, dels lagrade i en krets omkring hvarje polyp, fig. 3, hufvudsakligast 2 EK. Vet. Akad. Handl. Bå. 13. N:o 1. 10 G. EISEN, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM RENILLA. kring dem af andra ordningen, fig. 5, och dels kring bottnarne af första ordningens polypdjurhus, fig. 2. De två första af dessa fall äro egentligen ett och samma, ty emedan skifvans rand nästan uteslutande upptages af outvecklade individer, erhåller den genom de kring dessa hopade gula spicula utseendet af ett smalt gult bräm. Det är således de färgade spicula som ensamt gifva polypariet dess praktfulla färgteckning. De fullkomligt ofärgade nålarne synas till en del endast vara färgade spicula i ett yngre stadium. Storleken, ehuru öfver hufvud något varierande, är dock densamma hos alla tre slagen spicula. De ofärgade uppträda hufvudsakligen hos mycket unga exemplar, och ersätta der de gulas ställe, men de förekomma äfven i sarcosomet hos fullt utbildade, blandade med de violetta och gula. Förutom de tre hufvudsakliga ställen, hvarest de gula spicula förekomma, träffas de, ehuru till mycket ringa antal, nästan öfverallt, blandade med de violetta. I polypariets inre skiljeväggar finnas de båda slagen af färgade spicula i nästan lika mängd, dock så, att hvarje slag för sig gerna håller sig tillsammans i rader eller större fläckar. Löser man en af dessa kalknålar i någon syra, så att den kolsyrade kalken från- skiljes, återstår en gulbrun organisk massa af nålens form, hvilken massa möjligen kan vara en sjelfständig cell, som i sitt yttre lager afsöndrat kalk; den äger intet synligt innehåll. , Det epidermislager, som bekläder de särskilda polyperna, tycks omedelbart utbreda sig öfver hela den öfriga delen af polypariet, och bildar der ett tunnt lager, som närmast betäcker sarcosomet, och som på några ställen är försedt med nässel- kapslar. Detta epidermislager, 1 hvilket jag kunnat urskilja tydliga celler endast i stjel- kens nedre ofärgade del, är äfven på detta ställe rikast försedt med nässelkapslar. Dessa utgöras här, liksom i polypernas fångarmar, af talrika konvexa massor af nässel- celler, som höja sig öfver sjelfva epidermislagret. Längre upp på stjelken aftaga nässel- kapslarna mer och mer till dess de slutligen alldeles uteblifva. Närmast under detta epidermislager möter polypariets hufvudmassa, det egentliga sarcosomet eller coenenchymet, med sina talrika inbäddade spicula. TI stjelkens ofärgade ända träder dock sarcosomet mer och mer tillbaka, — äfven saknas här spicula af hvarje slag, — och lemnar här rum för de öfriga lagren, de två muskellagren. I större delen af sjelfva skifvan beklädes sarcosomet, på insidan, omedelbart af de till de särskilda polyperna hörande lagren, men i skifvans midt, samt i den ihåliga stjelken, der inga polvper äro fästade, finnas flera lager, hvilka för polypariet äro af stor betydelse. De i skifvans midt, på öfra och undra sidorna belägna polypfria fälten, utgöra de yttre väggarne af ett i skifvans inre befintligt, och med stjelkens inre i sammanhang stående kanalsystem. Såsom ofvan nämdes, är stjelken inuti ihålig, icke försedd med den hos de flesta Pennatulider förekommande centrala förkalkade axeln. I dennes ställe finnes ett utefter stjelkens hela längd löpande band, hvilket utgör en skiljevägg, som uppifrån och ned delar honom i två längsgående, parallela rum. Detta band, som till större delen utgöres af bindväf, är fästadt vid rörväggen medelst talrika muskler, hvilka, löpande genom sjelfva bandet, derifrån utbreda sig i rörväggen, och der sam- mansmälta med ett i denna gående ringformigt muskellager af betydlig styrka och tjocklek. Fig. 15 framställer en transversal genomskärning af stjelken, b, och en del KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I3. N:o |. +! af det i densamma varande bandet, a. Man ser följande lager: ytterst epidermislagret, ep, hvilket längre ned mot basen innehåller talrika nässelorgan, och äfven bekläder hela den öfriga delen af polypariet. Under detta lager förekommer det egentliga sarcosom- lagret, sar, rikt på inlagrade kalkspicula, ksp, som dock icke intaga det helt och hållet, utan endast dess mellersta del. Närmast inåt finner man ett längsgående muskellager, Im, i genomskärning visande talrika veck, och innanför detta ett annat muskellager, af ringformiga muskler, +m. Några af dessa muskler fortsätta sig in'i det stjelken de- lande bandet, och blifva der starkare och tydligare. Innerst beklädes röret af ett tunnt lager, innehållande talrika korn af kolsyrad kalk, kk, och detta lager bekläder äfven det inre rörbandet. Genomskärningen af detta band åter visar, fig. 15 a, i sitt inre, ett lager af bindväf, bv, med spindelformiga celler. Vid sidorna af detta löpa de från stjelkväggarne kommande musklerna, tvm, hvilka på figuren, för tydlighets skull, äro färgade röda. Ytterst ses det omnämnda lagret med kalkkorn, hvilka, sparsammare vid kanterna af bandet, tilltaga 1 mängd mot detsammas midt. Fig. 16 visar ett längd- snitt af stjelken; bokstäfverna hafva samma betydelse, som i föregående figur. "Fig. 14, visar en del af sjelfva stjelkbandet, sedt från en af dess tvänne ytor. I midten löpa uppifrån och nedåt talrika längsmuskler, lgm, genomkorsande bindväfslagret. På si- dorna af dessa synas två uppifrån och nedåt gående fält med små runda kalkspicula, kk, hvilka för det oväpnade ögat visa sig som två i midten af bandet löpande hvita breda linier. Vid tvm synas de tvärs igenom bandet gående musklerna, hvilka förena sig med stjelkens inre muskellager b och rm. Mellan dessa muskler, tv», synas talrika öppningar, öp, i membranens bindväfslager, hvilka tillåta den i röret varande flytande massan, att öfvergå från den ena längskanalen till den andra. Vid b synas delar af rörväggen i längdgenomskärning, nämligen de begge muskellagren. Det inre af dessa visar, likasom förut det yttre eller längsmuskellagret, i genomskärning ett veckadt ut- seende. Stjelkens och det i skifvans midt befintliga kanalsystemets väggar visa 1 mor- fologiskt hänseende en stor öfverensstämmelse, och synas äfven endast vara olika delar af en och samma bildning. Det i polypariets inre fördelade kanalsystemet består af två slags kanaler: dels centrala, eller för hela polypariet gemensamma, samt dels laterala, som intaga större delen af polypariets skifva. De laterala kanalerna åter äro af två slag: dels hufvud- kanaler eller de särskilda djurhusen, och dels bikanaler, som sammanbinda djurhusen med hvarandra. De centrala kanalerna är fyra, och af denna motsvara två och två hvarandra i anseende till läget. De kunna äfven delas i hufvudkanaler och bikanaler. De centrala hufvudkanalerna äro två, och uppkomma derigenom, att polypariets stjelk och en del af dess skifva delas 1 tvänne hälfter, utefter hela längden, genom det ofvan beskrifna i stjelken befintliga bandet, fig. 20, 21, 22, 24. Detta är så beläget, inuti stjelken, att om denna böjes upp, från sin naturliga vertikala ställning, tilldess han kommer i samma plan med skifvan, samt emellan de njurlika flikarna, så ligga bandets breda yta, och skifvans båda breda ytor i samma plan. Ofvannämnda två hufvudkanaler uppstiga från stjelken inuti skifvan, och dela sig der på det sättet, att den undre kanalen löper ned 12 G. EISEN, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM RENILLA. till skifvans undra yta, och betäckes der af det undra polyplösa fältet, men den öfre kanalen till skifvans öfra yta, der den täckes af det öfra polyplösa fältet. Den öfre kanalen räcker längre fram i skifvan än den undre, och är af en smalare form. Detta ses äfven lätt på de polyplösa fälten, af hvilka det öfra är längre och spetsigare än det undra, som har en mera oval form. De båda hufvudkanalerna åtskiljas utefter större delen af sin längd af det stjelken delande bandet, men vid det ställe, der de begge kanalerna dela sig i diskens midt, fig. 21 och 22, följer stjelkbandet den undre kanalen och begränsar den inåt mot sarcosomet. Den öfre kanalen åter begränsas framåt af en sarcosom-liknande hinna. Den undre centrala kanalen slutar upptill blindt i skifvan, men den öfre är, såsom förut anmärktes, i spetsen försedd med en stor polyp af an- dra ordningen, och står, genom denna i förbindelse med det omgifvande vattnet, fig. 4. Fig. 21 är en horisontal genomskärning af skifvan; det violetta fältet, a, upptages af de laterala kanalerna; b är stjelkbandet eller bottnen af den öfre kanalen; det röda fältet, d, är den hinna, som framåt begränsar den öfre kanalen; c är genomskärning af den öfre kanalen just vid stjelkens rot; e,e äro de två centrala bikanalerna. Dessa finnas strax vid roten af stjelken, eller der denne förenar sig med skifvan, och hafva formen af två breda triangulära säckar, hvilka hufvudsakligen intaga de njurlika flikarnes inre delar. De stå i förening med de centrala hufvudkanalerna endast genom små ovala öppningar i den dem emellan befintliga membranen. Hvar och en af dessa kanaler står i omedelbart sammanhang med en polyp af första ordningen; de kunna betraktas såsom endast mycket utvidgade djurhus. Ofvan är visadt, att de båda centrala hufvudkanalerna stå med hvarandra i ett likartadt sammanhang, endast att stjelkbandets öppningar äro större och talrikare, fig. 14, öp. Fig. 22 är en ideel vertikal genomskärning af polypariet. Bokstäfverna hafva samma betydelse som i fig. 21. Det öfra violetta fältet utgör skifvans öfra yta. Fig. 20 är en genomskärning af stjelken för att visa bandets läge. Fig. 24 är en vertikal genomskärning af skifvan strax vid stjelkroten, visande hela det centrala kanalsystemet. I stjelkens spets finnes en fin öppning omsluten af starka muskler, och strax of- van den förra slutar det inre stjelkbandet. De begge rörkanalerna stå således nedtill med hvarandra 1 förening, fig. 22, g. De laterala kanalerna äro solfjäderformigt ordnade kring skifvans central- kanaler. Hufvudkanalerna, eller sjelfva djurhusen, löpa från skifvans öfra sida till den undra, och tilltaga i storlek från kanten mot midten. De utgöras af rum af elliptisk längdgenomskärning, med längdaxeln i riktning af skifvans radier, fig. 17 och 18. I tvärgenomskärning visa de åter en snarare rectangulär form, fig. 19. Djurhusen äro belägna tätt till hvarandra och åtskiljas endast af tunna sarcosomväggar, och skifvan utgöres derföre nästan endast af de tunna skiljeväggarne mellan polyphusen. De late- rala bikanalerna utgöras af små gångar mellan de egentliga djurhusen, samt äro syn- nerligast talrika vid skifvans begge motsatta ytor. De begränsas till större delen af gula spicula. De laterala hufvudkanalerna stå i sina öfre väggar i samband med det omgifvande vattnet, endast genom polyperna af första ordningen. De undre väggarne äro deremot icke genombrutna. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND 13. N:o I. 13 Hela polypariets massa är i hög grad tänjbar, och genom kanalernas fyllande med vatten kan polypstocken flerfaldigt öka sitt omfång; synnerligast äro de centrala ka- nalerna elastiska. RÖRELSER. . Bland Octactinia hafva Pennatuliderna ensamme förmågan af sjelfständiga och fri- villiga, för hela polypariet gemensamma rörelser. Genom att fylla kanalsystemet med vatten, samt utvidga några delar af polypariet mer än andra delar, kan Renillan lik- som en snigel krypa fram öfver en slät yta. Detta tillgår sålunda: först intar poly- pariet en stor mängd vatten, som pressas till skifvans främre rand eller till stjelkens spets, hvilka delar deraf omåttligt uppsvälla. Sedermera sammandragas öfriga delar af polypariet och närmas mer och mer till den uppsvällda tyngre delen. Sålunda för- flyttas polypariet småningom. De exemplar jag hade lefvande kröpo ständigt ikring i de vattenbägare, i hvilka de förvarades, med skifvans undra sida vanligen nedåt. Stjel- ken eger en ännu högre grad af rörelseförmåga, förmedlad genom det inre bandet; den sågs ofta svänga fritt i vattnet i alla riktningar, och polypen kröp äfven ofta med stjel- ken sträckt framåt. Isynnerhet har stjelkens nedre del, som genom frånvaron af spi- cula synes vara ännu mera elastisk än någon annan del af polypariet, förmågan att genom sin öppning intaga vatten, som fördelar sig i polypariet. Visserligen hemtas äfven vatten genom polyperna, men jemförelsevis mycket långsamt. Då vatten utsläp- pes, sker detta åter alltid genom polyper af första ordningen, stundom med sådan fart, att det sprutar ut i en fin stråle. Genom stjelkens ända åter utträder vattnet endast ogerna, och man måste trycka ganska hårdt på densamma för att få det att uttömma sig genom den fina öppningen. Emedan Renillan bebor området mellan ebb och flod, måste det vidlyftiga kanalsystemet för henne vara af den största vigt. San Pedro, Californien, 16 Febr. 1874. 14 G. EISEN, BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM RENILLA. Förklaring öfver figurerna. g. 1. Renillan sedd från den öfra ytan, med indragna polyper. Pig. 2. Densamma sedd från den undra ytan, med de på den öfra ytan sittande, utsträckta polyperna till en del synliga utanför skifvans rand. Tre polyper af första ordningen, utsträckta ur sina djurhus. Vid polypernas baser synas de falska koniska fångarmarne på mensenterialfälten 4, 5, 6, jfr fig. 7. På öfra sidan af hvarje djurhus ses flera polyper af andra ordningen, omgifna af gula kalkspicula. Fig. 4. En del af polypariets öfra sida, visande främre delen af den öfra centrala hufvudkanalen, och några kring densamma belägna polyphus, samt polyper af olika ordningar: a, öfra centrala kanalen. bh, den i dess spets sittande stora polypen af andra ordningen. c, den största polypen af första ordningen. d, polyper af första ordningen. Fig. 5. En grupp polyper af andra ordningen, omgifven af gula kalkspicula. Fig. 6. En outvecklad polyp af första ordningen, visande de på mesenterialfälten 2, 5 och 8 sittande falska fångarmarne. Munöppningen och mesenterialväggarne äro redan anlagda. De senare äro för tyd- lighetens skull, färgade gula. Fig. 7. Samma polyp i ett senare stadium, fångarmarne kring munöppningen äro här redan anlagda. Fig. 8. Skematisk genomskärning af en polyp af första ordningen. Mensenterialkanalerna äro betecknade på det sätt, som i texten angifves. De små cirklarne vid fälten 2, 4, 5, 6, 8 beteckna läget af de ko- niska upphöjningarna. Fälten 1, 3 och 7 sakna sådana. Fig. 9. En äggstock med fullmogna ägg; stark förstoring. ic me C) Je HH Fig. 10. En äggstock med den vidfästade accessoriska körteln; förstorad. ig. 11. En klase af spermkapslar i flera olika stadier af utveckling: a, fullt mogna, med spermatozoiderna ordnade i böjda rader; b, yngre kapslar, med c, skaftade spermceller rigtade åt en förmodad rachis i kapselns midt. d, kapslar i ännu yngre stadium med spermceellerna trängda till kapselns kant. I midten synas dessa cellers förlängda delar korsa hvarandra. e, kapslar i yngsta stadiet med föga utvecklade spermeceller. Fig. i2. En spermeell, fig. 11, c, starkt förstorad med de inuti befintliga spermatozoiderna ännu af olika storlek. Fig. 13. En spermatozoid i stark förstoring. Fig. 14. En del af stjelkbandet i förstoring. a, sjelfva bandet. b, delar af stjelkväggen i longitudinel genomskärning. Im, längsmuskellager i stjelkväggen. rm, ringmuskellager i densamma. lgm, längsmuskler i bandet. tvm, tvärmuskler i bandet. kk, kalkkulor inbäddade i bandet. öp, öppningar i bandet, hvilka tillåta vattnet passera mellan de begge centrala hufvudkanalerna. Fig. 15. Transversal genomskärning af a, stjelkbandet och b, — stjelkväggen. ep, epidermislager. sar, sarcosomlager med ksp, kalkspicula. Pig. & Fig. 24. Fig. 25. INTE Ae 18: KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I3. N:o ll. Lö Im, längsmuskellager. rm, ringmuskellager. tvm, tvärmuskler i stjelkbandet. bv, bindväf i detsamma. kk, röret och bandet beklädande epithelium med inbäddade talrika kalkkorn. Längsgenomskärning af stjelken; bokstäfverna hafva samma betydelse som hos föregående figur. Transversal genomskärning af polypariets skifva, tätt under öfre ytan, visande dfurhusens form, samt de i derh fästade polyperna af första ordningen; skemaltiskt. Horisontal genomskärning af ett djurhus på midten och sedt underifrån, så att den inre violettfärgade ytan utgör djurhusets öfre yta. De gula linierna äro polypens mesenterialväggar, och den stora gula cirkeln är en polyp af första ordningen. Emellan de två öfra meseuterialväggarne synas undra sidorna af fyra grupper polyper af andra ordningen. De yttre violetta kanterna äro djurhusets sarcosom- väggar; skematiskt. Vertikal genomskärning af sex polyphus af första ordningen, i hvilka polyperna äro fullständigt till- bakadragna, visande dels mesenterialväggarnes läge, dels de i det öfra mesenterialfältet belägna poly- perna af andra ordningen, a, rödfärgade. Vid 6 är en polyp, som varit närmare skifvans midt, och derför blifvit vertikalt genomskuren. I sarcosomväggarne synas laterala bikanaler. Transversal genomskärning af stjelken, visande stjelkbandets läge: c, öfre centralhufvudkanalen. 7, undre centrala hufvudkanalen. b, stjelkbandet, gult. Horisontal genomskärning, skematisk, af polypariets skifva, visande det centrala kanalsystemets läge: a, fältet, som upptages af de laterala kanalerna. h, rörbandet, samt öfre väggen af undre centralkanalen. ce, genomsnitt af öfre centralkanalen. b och d, bottnen af öfre centralkanalen. d, öfre kanalens begränsning framåt. e, centrala bikanalerna. Vertikal genomskärning af polypariets skifva och stjelk. 7, genomskärning af undre centralkanalen. g, öppning i stjelkens spets. h, polypariets öfra yta. För öfrigt samma beteckning som i föregående figur. Vertikal genomskärning, skematiskt teknad, af polypariet strax bakom den stora polypen af andra ordningen, eller efter linien ef på fig. 4. a, öfra centrala hufvudkanalen. b, undra centrala hufvudkanalen. c, snedt genomskurna djurhus. » d, polypariets yttre vägg. e, skiljeväggar mellan djurhusen. 7, djurbus tillhörigt den största polypen af första ordningen, fig. 4, c, upptagande tungan mellan de båda centrala hufvudkanalerna, der dessa dela sig framåt. Inuti huset ses genomskurna radial- väggar med vidhängande generationsorgan. Vertikal genomskärning af disken strax vid stjelkroten; bokstäfver som vid föregående figur. En skiljevägg mellan två djurhus af första ordningen visande de mellan dessa förekommande laterala bikanalerna, samt anordningen af spicula. Kanalerna äro vanligen begränsade af gula spicula. Fig. 26. Ett spiculum i stark förstoring. —P ee «ar RO IA AJ nä a « VW av hö - SS - - | ” €" 4 Vv fe fy d bre sh SN IG ot | Lon ge HUA SR Tävla pit, sagan Å SE mln bfräder Tom molloe Hä K arte KYlA Bu ri i rabnd Had ine NN tdatfaersvde taviel han duo itnttbr PH om 1 I oastöfe NN 42 vår unlla h neta lojst of JETIERE Pl Ia pe | URIN | t | dl Nåla vitng SANN yvh äl - läng v AS Hild i | [3 vc pA "anhalt öh Å sted isen få fre git så nviar a d tertånträtll sid H 7 hå NÅ oo E i ör SEE fer guida, stöt VR Ssudwröde- ; stl Kv ju sly fe sve a LC | 8 ENN DIV "Don EN der RR en gon Hiv NN ÅN Vär, danio Yi SN F 47 dawib Ave ute Mage FRI ÄLG A (ör ERINON INN s sahotnö , ol riel Stockh be r 5 - (5) = eg CY GAS - TNG FOS 7 23 RT SÅN ENN NON ÖN IN | FA ; a SSSSS SYN S SSC = ep. Ssare K. Vet. Akad. Handl. B 13: N71. K Vet, Akad. Handl Bilsnten Eisen.Renilla. Tafl.Il | I NEN Vilt (J i | MM Uf 1 / Y ' f k t 1 / (NR AM É FYN 0 4 | VAL fd iR | if / / , ht if ' / MLA ff cd ; / Al HA h |/ | ” Justaf Eisen del. ; ; Central Fryckeriet, Stockholm | d : : KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 13. No 2 NACHTRÄGE ZUR MIOCENEN FLORA GRÖNLANDS, ENTHALTEND DIE VON DER SCHWEDISCHEN EXPEDITION IM SOMMER 1870 GESAMMELTEN MIOCENEN PFLANZEN. VON OSWALD HEER-. MIT 5 TAFELN ABBILDUNGEN. AN DIE KÖNIGL. SCHWKEDISCHE ACADEMIE Db. WISS. EINGEREICHT DEN 6 FEBRUAR 1874. STOCKHOLM, 1874. P. A NORSTEDT & SÖNER KONGL. BOETRYCEARE. 2 JAN k z 9 ARR - N - oh ij fd YR TTR be ; dö RESA SC KGDE be fr URL LEA a n KN FE SU SR SE a ' SRS . ENADE I i id Å td ER stl 4 ö j | Y KS > SÅ - «+ NS FA S + ud - | (& YES Ae E NI N - Md Ög su + Å | va Å | a SINNE fr IN seb EN | E "nig Arv art | s - : | RA räds fr Hoa än Zzofmmie AN TA vh AE ; | KASKA Fel LWR NH MTA REG Sh d - 3 ; d ; . LJ i SET 2 + å tg / dk bd få ST i ' 3, RE SE Å VÄKga bye Mr N- Så RA RA S Pen J Lå 4 - La : 1 - | ” å - ; AT fa ” ersten und zweiten Band der fossilen Flora der Polarländer habe ich die mir bis zum J. 1869 bekannt gewordenen miocenen Pflanzen Grönlands beschrieben. Die Mehrzahl kam” von Atanekerdluk, welches eine der reichsten Fundstätten fossiler Pflanzen gewor- den ist; einige aber auch von der Insel Disco, namentlich von Ujarasusuk und Kudliset. Es hat NORDENSKIÖLD mit seinen Begleitern auch diese bekannten Lokalitäten besucht und Versteinerungen daselbst gesammelt, sein Hauptaugenmerk aber auf das Auffinden neuer Fundorte fossiler Pflanzen gerichtet. Ein Blick auf die Kreideflora der arctischen Zone zeigt uns in wie grossem Umfang ihm diess för die Ablagerungen der Kreidezeit gelungen ist, indem durch seine vom gläcklichsten Erfolg gekrönten Bemihungen eine sehr reiche und ganz neue Flora aus den Felsen Grönlands hervorging. An miocenen Pflanzen konnte seine Ausbeute nicht so viel Neues bringen. Immerhin hat sie der Flora Grönlands eine Zahl neuer Arten hinzugefögt und belehrt uns iber die Verände- rungen, welche während der mächtigen Basaltausbräche in der Pflanzenwelt Grönlands vor sich gegangen sind. Nach den Lagerungsverhältnissen hat NOoRDENskKIÖLD die miocenen Fundstätten fossiler Pflanzen Grönlands in drei Gruppen gebracht. ”) 1l:stens die untersten, bestehend aus Sand, Sandstein mit Schiefern, Kohlenbändern und eisenhaltendem Thon. Dahin gehört Ober-Atanekerdluk mit seiner reichen Flora, die einen untermiocenen Charakter hat; ferner auf der Disco Insel: Iglosungoak und Isungoak. 2:tens die nuttlern oder Ifsorisok Lager. Zwischen mehreren tausend Fuss mäch- tigen Lagern von Basalt, Tuff und Lava liegen. Schichten von Sand und eisenhaltendem Thon, welche die fossilen Pflanzen enthalten. Sie sind ungefähr in der Mitte der Ba- saltformation. Solche Stellen sind: a. Netluarsuk, nordwestlich von Atane, am Ausgang des Waigat zwischen Nour- soak und Noursak, etwa 1,000 Fuss äber Meer. Zwischen dem Basalt sind Lager von Sand, Schiefer, Kohle und braunem Thoneisenstein. Dieser ist wie in Ober-Atanekerdluk mit Pflanzenresten angefillt. b. Ifsorisok, nordöstlich von Netluarsuk (etwa in 70” 40' n. Br.), 12 Meilen von der Käste und etwa 2,250 F. u. M. Ein weicher sandiger Thon, wechselnd mit dännen Kohlenbändern, enthält die Pflanzen. Sie ruhen auf Basalt, welcher weiter im Innern hohe Berge bildet. Der Kinnitak zwischen Niakornet und Ekkorfat ist der nächste und erreicht etwa 6,000 Fuss Höhe. Er scheint auch ganz aus eruptiver Gebirgsmasse zu bestehen. c. Asakak; in der Nähe von Kome auf der Nordseite der Halbinsel Noursoak befindet sich der Asakakgletscher, dessen Oberfläche mit Steinen bedeckt ist, zwischen !) Vgl. NORDENSKIÖLD expedition to Greenland. S, 57. 4 OSWALD HEER. NACHTRÄGE ZUR MIOCENEN FLORA GRÖNLANDS. welchen verkohltes und verkieseltes Holz häufig vorkommt. Es gelang zwar NORDEN- SKIÖLD nicht die Lagerstätte desselben aufzufinden, dagegen entdeckte er in einem rauhen Sandstein fossile Pflanzen, welche an der miocenen Natur desselben nicht zwei- feln lassen. 3:tens. Die Obern Lager. Lager von Sand und Thon am sädlichen Ufer der Disco Insel. Sie sind nach NORDENSKIÖLD jinger als der Basalt, der dort die Gneis- felsen iberlagert. Er glaubt nemlich, dass sie zwischen die Basaltfelsen eingelagert worden seien und denselben aufliegen und dass sie junger seien als die gesammte Ba- saltformation. Damit stimmt sehr wohl die Flora von Puilasok, die einen obermiocenen Anstrich hat, nicht aber die Pflanzen des eisenhaltenden Thones von Sinifik, den NoRr- DENSKIÖLD ebenfalls hierher rechnet, da sie-mit denen von Ober-Atanekerdluk itber- einstummen. Nach den Pflanzen zu schliessen muss Sinifik älter sein als Puilasok. Das Material, welches die Pflanzen in Puilasok einschliesst, ist sehr verschieden von dem der itibrigen Lokalitäten. Es ist ein schwarzer oder schwarzgrauer Sand oder weicher, sandiger und schiefriger Thon, der ganz erfillt ist von sehr stark verkleinerten und zerträöummerten Pflanzenresten. Das folgende von NORDENSKIÖLD mir mitgetheilte Profil veranschaulicht die Lagerungsverhältnisse. 4 Ur + RAN : Att+tt+tt+tt+t+t 2008 FA PRET Bär FRE tt tös Et tig oda gr me le ria Ån fog og Barr sä a SL DE FA a. Horizontale Lager von Basalt und Basaltstuff. 5. Sand und weicher Sandstein. c. Kleine, unregelmässige Kohlenlager. D. Sandiger Schiefer mit Pflanzenresten. Ich habe von sechs der angeföuhrten Lokalitäten von NORDENSKIÖLD Pflanzen er- halten,, denen ich noch einige beifige, die mir von Atanekerdluk bekannt gewor- den sind. I. OBER-ATANEKERDLUK. 1. Sequoia Langsdorfit Bron sp. Taf. II. Fig. 5. Icherhabe schon sin! der Flora ifossilis fareticea; I5 Tak XNLVSPissollF-—16 stmakli; Taf. XLIII. Fig. 1. 2. Zapfen dieses Baumes abgebildet. Bei Fig. 5. haben wir die Seitenansicht des aufgesprungenen Zapfens. Die nach oben schildförmig verbreiterten Zapfenschuppen stehen um eine ziemlich starke Achse herum, an welcher kleine Ver- tiefungen die Insertionsstelle von abgerissenen Zapfenschuppen bezeichnen, welche wahr- scheinlich auf die Gegenplatte gekommen sind. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I|3. N:o 2. 5 2. Sequoia brevifolia Hr.? Taf. II. Fig. 7. 8. Heger Flora foss. arctica I. S. 93. Wir kennen von Atanekerdluk drei Sequoia-Arten, die S. Langsdorfii, S. Couttsiae und S. brevifolia. Von den beiden ersten sind uns die Zapfen bekannt; die Fig. 7. und 8. abgebildeten Zapfen sind durch die Grösse ihrer Schuppen von denselben verschieden und mässen einer dritten Sequoia angehören, daher wir sie wohl zu S. brevifolia zu bringen haben. Bei Fig. 8. sind nur drei Zapfenschuppen erhalten, von denen namentlich die zwei obern sehr schön ausgeprägt sind. Sie haben eine Breite von 13 Mill. und eine Höhe von 5 Mill., sind also sehr in die Breite gezogen. Ueber die Mitte geht eine tiefe Querfurche, von der zahlreiche feine Querstreifen fast strahlenförmig gegen den Rand laufen. Ueber die Grösse des ganzen Zapfens geben diese Schuppen keinen Auf- schluss. Mehr ist diess der Fall bei Fig. 7. Sie stellt den Abdruck eines Zapfens dar, welcher wahrscheinlich dieselbe Grösse hatte, wie derjenige der S. Langsdorfi, die ein- zelnen Schuppen aber stimmen in Grösse mit Fig. 8. iberein. Sie sind auch sehr in die Breite gezogen, aber zum Theil aus einander gefallen. Sie waren auch von einer tiefen Querfurche durchzogen. 3. Cyperus spec. Taf. III. Fig. 4. vergrössert 4. Db. C. Spiculis lanceolatis, squamis apice obtusis. Das Aehrchen Fig.'4. hat eine Länge von 6 Mill. und eine Breite von 3 Mill.; ist nach vorn verschmälert. Es ist aus zweizeilig geordneten, dicht iber einander liegen- den, vorn ziemlich stumpfen Schuppen gebildet. Von Cyperus arcticus:durch die vorn nicht zugespitzten Schuppen verschieden. NOS or VeRennERI ba NSI: HeerR Flora foss. arctica I. S. 103. S Der Fig. 13. abgebildete Fruchtbecher ist bedeutend grösser, als die von mir friher dargestellten, aber in gleicher Weise von 8 Längsnerven durchzogen, zwischen welchen ein feines Netzwerk liegt. 5. Fagus Deucalionis UNG. var. Taf. III. Fig. 12. Efter CINIOrA fÖSS. areticg I. So. 09. Lal. VILL 1-4, ÅK. 6. XLVI. 4. Fig. 12. stellt ein fast vollständig erhaltenes Blatt dar. Es weicht von den uns bis jetzt bekannten Blättern der F. Deucalionis durch den Mangel an Zähnen ab und stimmt in diesem Merkmal mit der F. Antipofii uberein. Das Blattgeäder aber weist das Blatt zu F. Deucalionis. Es hat jederseit nur 10 bis zum Rand reichende Secundar- nerven, während F. Antipofii deren 13—15 besitzt. Diese Secundarnerven stehen daher weniger dicht beisammen. Die Felder sind mit theils durchgchenden, theils gablig ge- theilten, fast parallelen Nervillen erfillt. 6 OSWALD HEER. NACHTRÄGE ZUR MIOCENEN FLORA GRÖNLANDS. II. IGLOSUNGOAK auf der Insel Disco. Von dieser Stelle sind mir nur wenige Stucke zugekommen. Die Pflanzen sind in dem rauhen Sandstein und in dem eisenhaltenden, innen dunkelgrauen, aussen rost- braunen Thon schlecht erhalten. Sie gehören zu 7 Arten. 1. Ptieris Sitkensis Hr. Taf. I. Fig. 6. a. (auf der Tafel irthumlich als Fig. 9.) Herr Flora fossilis Alaskana S. 21. Taf. I. Fig. 7. a. Eine einzelne Fieder, welche wohl stimmt zu dem Farn von Sitka. Sie ist in tiefe Lappen gespalten, die nur am Grunde verbunden sind. Sie sind auswärts etwas ver- schmälert, am Rande gezahnt; die Zähne sind scharf. Vom Mittelnerv gehen gablig getheilte Seitennerven aus, welche in die Zähne ausminden. Die obersten Seitennerven sind einfach. Bei dem Blatt von Sitka liegen Zweige des Glyptostrobus dasselbe ist der Fall bei dem Blatt von Iglosungoak. 2... Glyptostrobus europaeus Bran spec. Taf. I. Fig. 6. b. c. HzEeERrR Flora foss. arctica I. p. 90. 135. Mehrere Zweige mit angedrickten schuppenförmigen Blättern. 3. Sequoia Couttsiae Hr. Hezer Flora foss. arctica I. 94. II. Greenland p. 464. Einzelne, doch wenig deutliche Zweige. 4. Populus Richardson Hr. HerR Flora foss: arctica I. 5: 97: föd., 158-01 Greenland porto: Ein einzelner Blattfetzen. ban kopulustanencatHR. Herr Flora foss. arctica I. S. 100. 137. 158. II. Greenland p. 468. Ebenfalls nur einzelne Blattfetzen. 6. Saliz elongata O. WEB. Taf. TII. Fig. 8. y S. foliis longissimis, elongato-lanceolatis, basi attenuatis, nervo medio gracili. DUNKER und Merer Paléontographica II. S. 177. Heer Flora tertiaria Helvetiae II. S. 31. ; Es ist nur die untere Hälfte des schmalen Blattes erhalten. Es ist ganzrandig, gegen den Grund zu verschmälert und mit einem dinnen Mittelnerv versehen. Durch diesen unterscheidet es sich vornemlich von der S. longa ALEx. Br., der es sonst sehr ähnlich sieht. 7. Platanus spec. Nur ein Blattfetzen, der nicht entscheiden lässt ob er zu Pl. aceroides oder Guillelmae gehört. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I3. x:o 2. 7 III. NETLUARSUK. Das sehr harte, scehwere, braune und eisenhaltende Gestein ist mit Pflanzenresten erfillt, unter denen die beblätterten Zweige des Taxodium dermassen vorherrschen, dass cinzelne Reste fast auf jedem Stein zu sehen sind, viele Steinplatten aber davon ganz bedeckt sind. Zwischen diese Zweige eingestreut sind die Samennässchen der Biota, während die Zweiglein dieses Lebensbaumes selten sind. Auffallend ist das Fehlen der Taxodium-Zapfen, auch von der Biota sind mir nur wenige Zäpfchen zugekommen. Häufiger sind Zweigstäcke der Sequoia Sternbergi; wogegen die Zweige der Sequoia Langsdorfii hier fehlen. Dass dieser Baum indessen dieser Gegend nicht gefehlt hat, beweist ein Zapfen desselben, der zwischen Taxodium-Zweigen liegt. Zwei Tannzapfen stimmen zu einer Art, welche bis jetzt nur vom Banksland (der Baring Insel) bekannt war (Pinus Macclurii Hr), die Nadeln konnte ich aber dazu nicht finden. Die Laub- blätter sind sehr vereinzelt in die Reste der Nadelhölzer eingestreut und meist nur in Fetzen erhalten. Es stand daher in Netluarsuk ohne Zweifel ein Wald von Sumpfcy- pressen, gemischt mit Lebensbäumen und Sequoia Sternbergi, hier und da wohl auch mit Glyptostrobus und Pinus Macclurii und einzelnen Laubbäumen (Pappeln und Pla- tanen) und Sträuchern von Hasselnuss. 1. : Polyporites "Sequoiae m.' Taf. I. Fig. 1.'a; P. pileo suberoso, zonato, radiatim striato. Liegt auf demselben Stein mit Zweigen der Sequoia Sternbergi und Nisschen von Biota und mag wohl an Sequoienstämmen gewachsen sein. « Der Pilz liegt von der obern Seite vor; die eigenthöämlich runzelige Beschaffen- heit des Hutes macht es wahrscheinlich, dass er korkig gewesen ist. Es hat der halb- kreisförmige Hut eine grösste Breite von 55 Mill. Mit dem bogenförmigen Aussenrand laufen zahlreiche Bogenlinien parallel, die von ganz unregelmässigen, welligen, von der Basis zum Rande gehenden Streifen gekreutzt werden. Es bekomist davon die Ober- fläche ein unregelmässig runzeliges Aussehen. Von der Unterseite des Pilzes ist nichts zu sehen, daher eine genauere Gattungsbestimmung nicht möglich. 2. Muscites subtilis m. Taf: I. Fig. 7. vergrössert 8. M. caulibus ramosis, subtilissimis, foliis distichis, ovalibus, nervo medio con- spicuo. (i ; Mehrere sehr zarte Stengelchen liegen beisammen und haben wahrscheinlich einen Rasen gebildet. Sie sind vielfach veraestelt und die Aeste zum Theil gegenständig. Sie sind mit sehr kleinen, zweizeiligen Blättern besetzt. Die Blätter sind oval, vorn stumpflich, sitzend und von einem sehr deutlichen bis zur Blattspitze reichenden Mittelnerv durch- zogen. 3. Biota borealis m. Taf. I. Fig. 13—29. B. ramulis alternis, compressis, foliis squamaeformibus, adpressis, quadrifariam im- bricatis, lateralibus falcatis, acuminatis, facialibus subrhombeis, lateralibus longitudine S OSWALD HEER. NACHTRÄGE ZUR MIOCENEN FLORA GRÖNLANDS. subaequalibus, obtusis, apice brevissime apiculatis, dorso carinatis; strobilis obovatis, squamis oblongo-obovatis, apice mucronatis, seminibus ovatis, angulatis. Thujopsis europaea HzEr Flora arctica I, p. 90... Taf. L. Fig. 11: aub; ec. Atanekerdluk selten; in Netluarsuk häufig, besonders die Nässchen. If- sorisok. Die Fig. 22. bis 28. abgebildeten Samen und Zäpfchen gehören unzweifelhaft zu Biota, und da an derselben Stelle die Zweige eines Lebensbaumes vorkommen, sind diese mit den Samen und Zapfen zu vereinigen, was auch schon aus Fig. 26. hervorgeht, wo der Zapfenstiel mit solchen schuppenförmigen Blättern besetzt ist. Diese Zweige stim- men mit denen von Atanekerdluk iberein, welche ich friher mit der Thujopsis curopaea SAP. von Armissan zusammengestellt habe. Der in Armissan aufgefundene Zapfen dieser Art zeigt, dass sie zu Chamaecyparis gehört, und die massiliensis scheint ihr so nahe zu stehen, dass sie wohl nicht einer andern Gattung angehören därfte. Der Grön- lander Lebensbaum aber ist eine wahre Biota und kann daher nicht zu Ch. europaea gebracht werden, und eine Zusammenstellung mit massiliensis wäre sehr unsicher, da diese bis jetzt nur in einem kleinen Zweigrest gefunden wurde. Die Zweige der leben- den Thujen und Bioten sind sich ungemein ähnlich, und dasselbe scheint auch bei den fossilen Arten der Fall zu sein. So sind die Zweige der Biota borealis auch ungemein ähnlich denen der Thuja Saviana Gaupin (Flore fossile italienne II. p- 2. dal 14 20. II. 6. 7.), wogegen die Zapfen sehr verschieden sind. Von Netluarsuk sind mir nur kleine Zweigstäcke zugekommen. Aus Fig. 15. sehen wir, dass die Zweige alternierend sind und aus einer Blattachsel entspringen. Sie sind flach und dicht mit 4 Zeilen schuppenförmig angedräckter Blätter besetzt. Die zwei gegenständigen seitlichen Blätter sind sichelförmig gekriummt und vorn zugespitzt, an das mittlere Blatt angedräckt und ungefähr zur selben Höhe sich erhebend, am Grunde schliessen sie zusammen. Die mittlern Blätter sind vorn gerundet, aber mit einer sehr kurzen Spitze versehen, welche nur als ein dunklerer Punkt erscheint. Ueber den Ricken läuft eine Kante, im Abdruck eine seichte Rinne. Bei etwas ältern Zweigen sind die Blätter aus einander gerickt (Fig. 21.) und die Achse ist unbedeckt. Bei Fig. 17. (dreimal vergrössert 183.) haben wir ein Zweigstäck mit etwas längern seitlichen und mittlern Blättern, die aber im Uebrigen dieselbe Form haben. Von Ifsorisok haben wir nur die zwei Fig. 20. abgebildeten Blattpaare. Das vollständigste Zäpfchen ist von Atanekerdluk (Fig. 26. vergrössert 26. b.). Es sind vier in einen Kreis gestellte Zapfenschuppen, von denen indessen nur die mittlere gut erhalten ist. Sie hat eine Länge von 11'/, Mill., und eine grösste Breite von 4'/, Mill. Diese liegt oberhalb der Mitte. Die Spitze stellt wohl den nach vorn gerichteten Haken dar. Am Zapfenstiel haben wir die gegenständigen angedräckten Blätter. Fig. 27. ist ein ähnlicher, noch geschlossener Zapfen, der im Stein drin steckt. Die Zapfen- schuppe hat dieselbe Länge, aber eine grösste Breite von 6'/; Mill. Ueber den Räcken lävft eme Furche, wohl weil diese Partie weggerissen ist. Fig. 28. stellt wahrschein- lich den Durchschnitt eines Zäpfchens dar. Bei Fig. 13 (von Netluarsuk) haben wir neben den Zweigen des Taxodium disticehum und der Biota einen Zapfenrest, der noch KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 18: UNO J die Samen enthält (vergrössert Fig. 14.). Sie liegen in der Achsel der zerbrochenen Zapfenschuppen und zeigen uns sehr deutlich die scharfe Kante, welche die Niösschen von Biota auszeichnet. HEinzelne im Gestein lose herumliegende Samen sind in Net- luarsuk hävfig, mir aber auch von Atanekerdluk (Fig. 25.) zugekommen. Ihre Grösse ist variabel (cf. Fig. 22. bis 25.). Durchschnittlich haben sie 6 Mill. Länge und 4 Mill. Breite; sie sind eiförmig, glatt mit scharf vortretender Längskante. Sie haben eine ziemlich dicke Schale (Fig. 23. vergrössert 23. b.) und stellen daher kleine Niässchen dar. Diese Samen haben fast genau die Grösse und Form der Samen der Biota orien- talis L. sp. Auch die Zapfen mössen eine ähnliche Form gehabt haben, nur waren die Schuppen etwas schmäler und länger und der Hacken nach vorn gerichtet. Die Zweige aber waren bedeutend breiter als bei der lebenden Art, die Blätter grösser und auf dem Riäcken nicht mit einer Furche, sondern einer Kante versehen und vorn mit einem kleinen Wärzehen, nähern sich daher in dieser Beziehung mehr der Thuja occidentalis HNSp. 4. Taxodium distichum miocenum. Taf. I. Fig, 13. d. 15. b. HeEErR miocene Flora von Spitzbergen S. 32. In Netluarsuk liegen die Zweige in allen Richtungen durch einander; die meisten haben die Grösse von Fig. 15. Die Blätter sind vorn meist verschmälert, doch zuweilen ziemlich stumpf (Fig. 13. d.), wie bei den Blättern von Alaska (Flora Alaskana Taf. I. Fig. 6.). Auch die schmalblättrige Form (T. distichum angustifolium) Spitzbergens kommt vor. Bei einzelnen Blättern sind neben dem Mittelnerv, der zuweilen auffallend stark ist, noch äusserst zarte Längsstreifen zu sehen. Fruchtzapfen sah ich keine von Netluarsuk, wohl aber liegt auf eimer Steinplatte neben den Zweigen der Same dieser Art. 5. Hequoia Langsdorfiv BRGN. sp. Taf. II. Fig. 6. Der Fig. 6. abgebildete aufgesprungene Zapfen zeigt, dass dieser Baum dem Wald von Netluarsuk nicht gefehlt hat, doch ist diess der einzige mir von dieser Art zuge- kommene Rest. 6. Sequoia Nordenskiöldi Hr. Taf. I. Fig. 30. HeEErR miocene Flora Spitzbergens S. 36. Taf. II. 13. IV. 4—38. Auf der Fig. 30. dargestellten Steinplatte liegen zahlreiche Zweige beisammen. Sie stimmen sehr wohl iberein mit den Zweigen von Spitzbergen. Die Blätter sind schmal, fast parallel- seitig, am Grund nicht verschmälert, am Zweig herablaufend, vorn bald stumpflich, bald aber mehr oder weniger zugespitzt. Diese sehen den Zweigen des Glyptostrobus Un- geri mit abstehenden Blättern sehr ähnlich, doch fehlen in Netluarsuk die Zweige mit angedrickten Blättern gänzlich, daher der Glyptostrobus an' dieser Lokalität nicht vor- zukommen scheint. K. Vet. Akad. Handl. Band. 13. N:o 2. 2 10 OSWALD HEER. . NACHTRÄGE ZUR MIOCENEN FLORA GRÖNLANDS. 7. Sequoia Sternbergi GoerPr. spec. Taf. II. Fig. 1—4. vergrössert 1. b. 3. b. HeEer Flora foss. aret. I. p. 140. Scheint in Netluarsuk nicht selten zu sein, doch blieben nur kurze Zweigsticke erhalten. Alle gehören zu der Form mit käörzern Blättern. Diese stehen sehr dicht beisammen, den Zweig ganz bedeckend und ziegeldachig iber einander liegend. Sie sind sehr steif, dick lederartig, am Grund am Zweig herablaufend, vorn zugespitzt, meistens etwas gekrämmt. Der Durchschnitt der Blätter war im Leben wahrscheinlich dreieckig und die flache Seite war dem Zweig zugekehrt, wie bei der S. gigantea LINDL. sp. (Wellingtonia). | Fig. 9. sind wahrscheinlich Blattnarben eines alten Zweiges und därften zur vor- liegenden Art gehören. Sie haben in der Mitte eine ovale Vertiefung mit zwei Punk- ten, wo wahrscheinlich die Gefässbäundel durchgingen. (Fig. 9. b. vergrössert). 8. Pinus Maccluru. HR: Taf: IE EIS: LO HeEzEr Flora foss. arct. I. p. 134: Taf. XX. 16—18: Von dieser bislang nur aus den Holzhigeln des Bankslandes bekannten Art sind mir von Netluarsuk zwei Zapfenreste zugekommen. Fig. 11. giebt die Basis des Zap- fens, der nicht zusammengedräöckt ist. Er hat eine Breite von 18 Mill., die Zapfen- schuppen liegen dicht iber einander, sind aber sämmtlich vorn mehr oder weniger zer- brochen. Fig. 10. stellt den Durchschnitt eines Zapfens dar. Er hatte eine Breite von 20 Mill. und ist nach oben kegelförmig verschmälert. Die dicht ziegelförmig iber cinander liegenden Schuppen sind auswärts verdimnt. In ihrer Achsel liegen die Samen. Sie sind oval und die grössten haben eine Länge von 5'/, Mill., die kleinsten 4 Mill. Es sind diese Samen daher bedeutend grösser als bei P. alba L. — Die centrale Spindel ist auffallend stark. Nadeln, welche mit diesen Zapfen combinirt werden könnten, habe in Netluarsuk nicht gefunden. 9. Pliragmites multinervie Mm. "Paf. IINVPigITAR Phr. foliis multinervosis, nervis interstitialibus 16 —20. Von Netluarsuk liegt nur das kleine Fig. 1. abgebildete Blattstäck vor, während von Ifsorisok das in seiner ganzen Breite erhaltene Blatt Fig. 2. (ein Stick vergrössert 2. b.). Es ist dieses Blatt zunächst von neun gleich starken Längsnerven durchzogen, die um 2 Mill. von einander abstehen. Es ist kein Mittelnerv vorhanden. Die Zwischen- räume zwischen je zwei stärkern Längsnerven sind von 16 bis 20 sehr feinen Längs- nerven durchzogen, wogegen die Queradern fehlen. Diese viel grössere Zahl von Zwischen- nerven unterscheidet diese Art von Phr. oeningensis, bei welcher auch an den Grön- länder-Blättern nur 5 solcher Zwischennerven zu zählen sind (cf. Flora foss. arct. I. 96.). 10. Populus Richardsonmi Hr? Flora arctica I. S. 98. Nur ein Blattfetzen, der Rand ist fast ganz zerstört, doch sind ein paar Zähne erhalten, welche auf Pop. Richardsoni weisen. då KONGL. SV. VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND, 13; Mill. longo, costulis longitudinalibus numero- Liegt bei Zweigen von Taxodium:distichum. Ist sehr ähnlich dem N. Ekmanni Hr Flora arct. II. Spitzbergen p. 62, aber etwas kleiner und namentlich durch die viel zahlreichern Streifen und den Mangel der Wärz- chen unterschieden. Ist eiförmig, am Grund stumpf zugerundet, von etwa 20 Längsstreifen durchzogen, die sehr dicht beisammen stehen und daher sehr schmale Interstitien bilden, welche nicht mit Wärzechen besetzt sind. 19. Paliurus borealis HR? Nur ein kleiner Blattfetzen, der aber die 3 Nerven erkennen lässt. IV: IFSORISOK: Der braune, bröchige, weiche Thon, der dem des Germania Berges auf der Sabine Insel sehr ähnlich sieht, enthält viele Pflanzenreste, welche aber grossentheils in kleine, unbestimmbare Fragmente aufgelöst sind. Es ist kein einziges grösseres Blatt erhalten, alle sind zerrissen und zerfetzt. Wahrscheinlich ist diese Ablagerung an einer Fluss- mindung entstanden und enthält die Reste der hergeschwemmten und zum Theil in Moder aufgelösten Pflanzen. Die häufigste erkennbare Pflanze ist die Sequoia Langs- dorfii, welche wohl an dieser Stelle einen Wald gebildet haben mag. Die erkennbaren Arten dieser Lokalität sind: 1. Seclerotium Cinnamomi Hr. Taf. I. Fig. 2. vergrössert 2. b. Sel. perithecio orbiculato, duro, plano, margine elevato. HEER lignite of Bovey Tracey. Philos. transact. p: 27. Taf/ XVI 17: Miocene baltische Flora p. 52.-: Taf. XII. -21=-22. SAPORTA annales des Sc. natur. VIII: 1867 p. 39. Auf einem unbestimmbaren Blattfetzen sitzen mehrere Pilze, die mit denjenigen wohl itbereinstimmen, die ich fräher auf Cinnamomum und Andromeda Blättern beo- bachtet habe (cf. besonders baltisehe Flora ”Taf. XII. Fig. 21.). Sie bilden kreisrunde, 1 Mill. im Durchmesser haltende, zuweilen etwas ovale Flecken mit scharf abgesetztem Rand und flacher Scheibe. 2. oSphenopteris Blomstrandi Hr. Taf, 1. Fig. 3—5. Es kamen mir mehrere Stiäcke zu, doch sind sie stark zerfetzt. Bei Fig. 5. haben wir die gestreifte Spindel, an welcher mehrere gelappte Fiederchen befestigt sind. Bei KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. (3: N:o 2 138 . c & « e 3 Y M p ; a 1 Naq Pr ve 1 rv 1 Fig. 3. und 4. ist die Nervation ziemlich gut erhalten. Die Seitennerven sind gablig oespalten und entspringen in spitzigen Winkeln. 3. Tagites validus Er. Taf. I. Fig. 11. T. foliis distichis, rigidis, sessilibus, lanceolatis, acuminatis, uninerviis, patentibus. HEER miocene baltische Flora S. 26. Taf. III. Fig. 12. Mehrere Zweige; haben steife, sitzende, nicht am Zweig herablaufende Blätter, die nach vorn sich allmälig verschmälern und zuspitzen. Der ziemlich starke Mittelnerv reicht bis in diese Spitze hinaus. Die Blätter stehen fast in rechtem Winkel vom Zweige ab. Von der Sequoia Langsdorfii durch die am Grund nicht verschmälerten und nicht herablaufenden und vorn mehr zugespitzten Blätter zu unterscheiden. 47” Biota. borealis m. 'Taf. I. 20. Nur ein kleines Zweigfragment mit etwas mehr abstehenden Blättern. 5. Tazodium distichum miocenum. Taf. I. Fig. 4. b. Ist in Ifsorisok sehr selten und mir nur in ein paar kleinen Zweigen zuge- kommen. | 6. Sequoia Langsdorfit BReN sp. / Die Zweige sind häufig, und bei einzelnen die am Grund etwas verschmälerten und am Zweig decurrirenden Blätter- sehr wohl erhalten. T. Sequoia brevifolia Hr. Herr Flora foss. aretica I..S. 938. Taf. II. Fig. 23. Ein Zweig mit kurzen, breitlichen, am Grund deutlich decurrirenden Blättern. 8: Pinus! spec. "fat: IköFie: 13: Zwei wohl zusammengehörende, aber nicht ganz erhaltene Nadeln. Sie haben eine Breite von 1 Mill., sind in der Mitte flach, und diese mittlere Partie ist von einer Linie eingefasst. 9. Phragmites multinervis m. S. 10. Taf. III. Fig. 2. vergrössert 2. b. 10. Carex Noursoakensis m. Taf. II. Fig. 14—17, vergrössert 14. b. und 16. C. foliis linearibus, 4 Mill. latis, medio carinatis, utrinque nervis primariis quatuor, interstitialibus obsoletis. Es ist ein 4 Mill. breites Blatt mit scharfer Mittelkante, jederseits sind 4 Längs- nerven, die Zwischennerven sind verwischt, doch glaubte ich an einigen Stellen 2 bis 3 zu erkennen. Ist sehr ähnlich dem Cyperites strictus Hr Spitzbergen S. 50, aber das Blatt ist viel breiter. Zu dieser Art gehören sehr' wahrscheinlich die Taf. II. Fig. 17. abgebildeten Blätter von Atanekerdluk, bei denen aber die Seitennerven verwischt sind. 14 OSWALD HEER. NACHTRÅGE ZUR MIOCENEN FLORA GRÖNLANDS. In Ifsorisok kommt eine Aehre vor, welche wahrscheinlich einem Carex angehört und unserer Art zugetheilt werden darf. Sie (Fig. 15) lässt mehrere in, freilich gros- sentheils zerstörten, Deckblättern sitzende Frichte erkennen. Diese sind eiförmig, 4 Mill. lang tnd 2 Mill. breit, äussert fein gestreift und ringsum mit einem Eindruck ver- sehen, welcher die Grenze zwischen dem utriculus und der Frucht bezeichnet. Dice Fröchte bildeten ohne Zweifel eine dicht geschlossene weibliche Aehre. 11. Populus Richardsoni Hr? 1 Der Rand des Blattes ist nicht erhalten, scheint aber wegen der Grösse des Blattes eher zu P. Richardsoni als P. arctica zu gehören. 12. Populus arctica Hr. Die Basis eines Blattes. 13. Carpinus grandis Unc. Taf. III. Fig. 14. Ein Fetzen eines grossen Blattes stimmt mit dem in der Flora arctica I. S. 103 beschriebenen iberein. Es hat stramme, parallele und genäherte Secundarnerven und einen doppelt gezahnten Rand. Fig. 14. b. stellt die Blattspitze dar. Die einfachen, nahe beisammen stehenden Stcundarnerven minden in die grössern Zähne aus. 14. Corylus Mac Quarrii FORB. sp. . Die Sammlung enthält mehrere Blattfetzen von Ifsorisok, deren Nervation und doppelt gezahnter Rand die Art nicht verkennen lässt. ös Corluus senstgmis. tar. — Tar. FIS: 22. HezERr Flora foss. arct. II. Greenland S. 469. ”Taf.; XLIKX. Fig. 5. Das Blatt stimmt wohl iberein mit dem fräher von Atanekerdluk abgebildeten. Es ist am Grund verschmälert, hat eine scharfe doppelte Bezahnung und die untern Seitennerven senden Tertiärnerven aus, welche in diese Zähne auslaufen. 16. Platanus spec. Nur Blattfetzen aus der Mitte des Blattes, daher die Art sich nicht bestim- men lässt. 17. Ptierospernutes spectabilis Hr? Taf. II. Fig. 17. Ein Blattstöck mit ganzem Rand, weit aus einander stehenden Secundarnerven; der untere sendet Tertiärnerven aus, welche in Bogen sich verbinden. Ist ähnlich dem in der Flora arctica II. S. 480. Taf. LIII. Fig. 4. åbgebildeten Blatt, zur sichern Be- stummung aber zu unvollständig. KONGL. SV: VET: AKADEMIENS HANDLINGAR. BANE. [8 -nor8; 15 Vv. ASAKAK. Die hellbraunen Blätter heben sich von dem hellgrauen Sandstein zwar gut ab, doch .sind die meisten nur in undeutlichen Fragmenten erhalten. Ich fand nur 7 Arten in bestimmbarem Zustand. FÖR tes OMfuo ERE TÄRYE Fig: 10. HeEeRr Flora foss. arct. I. S. Fig. 10. giebt einen Zweig mit dicht beisammen stehenden Blättern, die aber nicht in ihrer ganzen Länge erhalten sind. Sie sind am Grund verschmälert und nicht am Zweig herablaufend. 205 Glyprostrobus-Ungeri. "HR. Pafiol. Fig. 12: Jin dänner Zweig mit abstehenden Blättern. Sie sind sehr schmal, vorn zugc- spitzt und am Grund am Zweig herablaufend. Je Smiler fingulate AR. Clare EPS. Sm. foliis ovato-lanceolatis, apice attenuatis, utringue acuminatis, quinquenervils. HzEER miocene baltische Flora. &S. 63. Taf. XVI. Fig. 8—10. | Es fehlt zwar die Basis und Spitze des Blattes und auch die rechte Seite ist nicht ganz erhalten, daher nur 4 Längsnerven zu sehen sind, während sehr wahrscheinlich 5 vorhanden waren. Der erhaltene Theil des Blattes stimmt sehr wohl zu den Blättern von Rixhöft. Es ist ein dännes ganzrandiges Blatt mit dännen, aber scharf vortreten- den Längsnerven, von denen sehr zarte seitliche Nerven ausgehen. LIE Bö pulus: aretico HR. — Paf II-Fig:. 9. Mehrere ziemlich wohl erhaltene Blätter. Auf Taf. III. Fig. 9. habe eines dar- gestellt, das fast kreisrund und ganzrandig ist und wenigstens die Hauptnerven zeigt, welche denselben Verlauf wie bei der P. arctica haben. 5. Corylus Mac Quarrii FOorB. spec. Zu dieser Art rechne die Taf. III. Fig. 10. abgebildete Frucht. Sie scheint eine ziemlich dicke, glatte Schale gehabt zu haben. Sie schliesst einen Kern ein, der von tiefen Längsstreifen durchzogen ist, welche bogenförmige Furchen bilden. Es hat die kurz eiförmige Frucht eine Breite von 11 Mill. und 13 Mill. Länge. 6. Fagus Deucalionis UNG.? Nur ein Blattfetzen, dessen Bestimmung unsicher ist. t. Platanus Guwillelmae GOoEPr. Ein ziemlich grosses Blatt, mit theilweise erhaltenem Rande. MEET SINIFIK FA UR DISCO: Die Pflanzen sind in eimem eisenhaltigen Thon, welcher dem von Ober-Atane- kerdluk, von Iglosungoak und von Netluarsuk ähnlich sieht. Friher waren mir von 16 OSWALD HEER. NACHTRÄGE ZUR MIOCENEN FLORA GRÖNLANDS. dieser Stelle nur fossile Hölzer bekannt, von denen Prof. CRAMER eine Art als Cupressi- noxylon Breverni Merkr. beschrieben hat. Vel. Flora foss. arctica I. S. 167. Die Blätter sind zum Theil sehr schön erhalten, und sind mir 14 Arten zugekommen. 1. Sclerotium populicola Hr. Taf. II. Fig. 20. b. vergrössert c. Hezrr Flora tertiaria -Helvet. I. p: 21: Taf. II -10:, Bandy IlLAap. 140: Auf Populus arctica, ganz stimmend zum OÖeninger Pilz. Es sind ungemein kleine, kreisrunde, schwarze und scharf abgesetzte Punkte. Sie sitzen theils an den Nervillen, theils in der Mitte der Maschen des Netzwerkes. Es ist ein ganzes Blatt mit denselben bedeckt. Ihre regelmässige Form und gleiche Grösse zeigen, dass diese Punkte keine zufällige Bildung seien. Eine ähnliche Art kommt auf den Birkenblättern von Is- land vor. 2. Equisetum boreale Hr. Ein mehrmals gegliedertes, von ziemlich tiefen Falten durchzogenes Rhizom. 3: -WTaritessOlrikti Hr. vars; Taf: I Eie:n0: Fig. 9. stellt eine eigenthöumliche Varietät dar, mit auffallend kurzen und vorn stumpf zugerundeten Blättern. Die Blätter sind steif lederartig, 3'/, Mill. breit, aber nur 14 Mill. lang, am Grund zugerundet und nicht decurrirend, vorn ganz stumpf gerundet. j 4. Glyptostrobus Ungeri Hz. Ein paar zarte Zweige mit abstehenden Blättern. 5. Tazxodium distichum miocenum. Taf. II. Fig. 20. d. 21. Der neben den Pappelblättern liegende Zweig (Taf. II. Fig. 20. d.) stellt die ge- wöhnliche Form dar, daneben aber kommen Zweige mit längern und vorn mehr zuge- spitzten Blättern vor, welche dem Taxod. Tinajorum sich nähern (cf. Taf. II. Fig. 21). 6. Sequoia Langsdorju BRGN sp. Einige wohl erhaltene Zweige. 7. Pinus hyperborea Hr. Taf. II. Fig. 12. Scheint in Sinifik häufig zu sein und tritt in sehr verschiedener Grösse auf. Eine Nadel hat 7 Mill. Breite, eine andere eine Länge von 68 Mill., bei einer Breite von 5 Mill., die meisten Nadeln haben indessen nur 3 bis 4 Mill. Breite. HEine ziegt unter der Lupe neben dem Mittelkiel äusserst zarte parallele Längsstreifen. sl Die Stellung dieser Blätter bei Pinus ist zweifelhaft; sie gehören vielleicht eher zu Podocarpus oder Cephalotaxus. 9 - 8. Cyperus Sinifikianus m. Taf. III. Fig. 3. C. foliis 13—24 Millim. latis, medio carinatis, utrinque nervis 20—40 sub- aequalibus. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I3. N:o 2. 17 Mehrere, stark verbogene Blattstöucke, welche durch ihre Breite und die zahl- reichen und dicht stehenden Längsnerven sich auszeichnen. Die schmalen Blätter ähneln denen der &C. borealis, allein die Längsnerven sind zahlreicher und die Queradern fehlen. Die schmalen Blätter haben nur eine Breite von 13 Mill., während die breiten 24 Mill. erreichen (Fig. 3.). Bei jenen kommen auf jede Blatthälfte etwa 20, bei diesen etwa 40 Längsnerven. Sie stehen dicht beisammen und ihre Stärke ist ziemlich gleich. Die Mittelkante tritt nicht stark hervor und seitliche Falten fehlen. Wahrscheinlich gehört zu diesen Blättern das Taf. III. Fig. 4. abgebildete Cyperus- Aehrcechen von Atanekerdluk. 9. Populus Bichardsoni Hr? Ein kleiner Blattfetzen, aber mit wohlerhaltenen Zähnen. 10. Populus arctica Hr. Die schönen Taf. II. Fig. 20. abgebildeten Blätter zeigen uns nicht allein die Haupt- und Nebennerven in ihrer Verschlingung, sondern auch das feine Netzwerk in vorzöglich guter Erhaltung. Auch die lederartige Beschaffenheit des Blattes ist hier augenfällig. 11. Carpinus grandis UnG. Taf. III. Fig. 14. Fig. 14. stellt die gewöhnliche Form dieses Blattes dar, dessen Zähne sehr wohl erhalten sind. Wo der Secundarnerv ausmändet ist ein grösserer Zahn, dazwischen aber ein kleiner. 12. Corylus Mac Quarrii FORB. sp. Es sind zwar nur Blattfetzen erhalten, deren Geäder und Bezahnung aber sehr wohl zur vorliegenden Art stimmt. 13. Hedera Macclurii HR? Nur ein nicht sicher bestimmbarer Blattfetzen. 14. Ilex longifolia Hz. Es ist nur ein unvollständiges Blattstuck erhalten, das aber in der Nervation und Form wohl zu den Blättern stimmt, die ich in der Flora arctica abgebildet habe (cf. II. Taf. XLVIII. Fig. 3.).. Der Rand ist ungezahnt, die Secundarnerven bilden starke Bogen und sind weit vom Rand entfernt; die Felder sind mit einem ziemlich weitma- schigen Netzwerk ausgefillt. NEF CEUILASOK: In dem weichen Gestein, das von keinen Basaltmassen iberlagert wurde, sind die Pflanzen nicht so stark zusammengedräckt. Die Substanz der Blätter ist er- K. Vet. Akad. Handl. B. 13. N:o 2. 3 18 OSWALD HEER. NACHTRÄGE ZUR MIOCENEN FLORA GRÖNLANDS. halten und sie bilden einen schwarzen, zuweilen glänzenden Ueberzug auf dem dunkel- farbigen Gestein. Wo das Gestein in grosse Platten gespalten werden kann, haben sich auch grosse Blätter erhalten. Die meisten freilich liegen nur in Bruchstäöcken vor und viele sind der Art zerstört, dass sie nicht mehr zu erkennen sind. 1. Sphenopteris Blomstrandi Hz. Heer Flora foss. arctica I. S. 155. Es sind nur kleine Blattfetzen erhalten, welche in dem am Grunde verschmälerten und am Rande gelappten Fiederchen, deren Secundarnerven steil aufsteigen und gablig getheilt sind, mit dem Farn aus der Kings Bai Spitzbergens ibereinstimmen. Sie können um so mehr mit dieser Art vereinigt werden, da in Ifsorisok vollständiger er- haltene Exemplare derselben gefunden wurden. 2. Pecopteris gracillima m. Taf. IV. Fig. 4. P. pinnulis angustissimis, 2 Mill. latis, linearibus, pinnatisectis, lobis minutis, sub- falcatis, contiguis, acuminatis. Ich habe zwar nur ein einzelnes Blättchen durch das Zerspalten des Gesteines erhalten, es ist aber so ausgezeichnet, das es nicht ibergangen werden darf, obwohl seine Bestimmung noch zweifelhaft ist. Es erinnert in der Form und Stellung seiner scharf geschnittenen Blattlappen an Dryandra und Myrica, es sind aber diese so klein, dass sie doch nicht wohl von einer Bläuthenpflanze herstammen können, und dann kön- nen nur die Farn in Betracht kommen, welche auch ähnliche Formen zeigen. Leider ist die Nervation, welche daräber entscheiden wirde, verwischt. Das Fiederchen hat bei 2 Mill. Breite eine Länge von 15 Mill., war aber wahr- scheinlich noch länger. An der relativ ziemlich starken Mittelrippe sitzen die sehr kleinen, kurzen Blattlappen, die eng an einander anschliessen, aber bis auf den Grund frei sind. Sie sind stark nach vorn gebogen, haben eine fast gerade abgeschnittene obere (blattspitzwärts liegende) und eine sehr stark gebogene untere Randlinie. Sie sind scharf zugespitzt. Die Nerven sind ganz verwischt. Bei guter Beleuchtung glaubt man einen Mittelnerv zu sehen, doch ist die Sache nicht sicher. 3. ÅAspidium Meyeri Hr. HeEzER Flora tert. Helvetiae I. S. 36. Taf. XI. 2. Flora fossil: aretica II: ”Flöra of Northgreenland 'S. 461. Taf. XXKXIX. Fig. 13. Nur ein einzelnes Fiederstick, dessen bis zum Grund getrennte Lappen aber in Form und Grösse wohl zu ÅA. Meyeri stimmen. Sie sind länglich und vorn stumpf zugerundet. Die Nervatur ist verwischt, doch ist wenigstens an einer Stelle die gablige Theilung der Seitennerven zu sehen. : 4. Salisburia adiantoides UnG. (GisKGo). Taf. II. Fig. 15. Herr Flora foss. arct. I. S. 183. Taf. XXIII. 14. II. 465. (Greenland). Die Basis eines Blattes mit einem ”Theil des Stieles, von welchem 11 Längsnerven auslaufen. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |3: 'N:O 2. 19 5. Taxodium distichum. miocenum var. Taf. IV. Fig. 5. Es sind mir von Puilasok nur drei Zweiglein zugekommen, die sich durch die gedrängte Stellung der kleinen, scehmalen Blätter auszeichnen und dadurch von der ge- wvöhnliehen Form abweichen, ohne dass wir berechtigt sind darauf eine besondere Art zu gränden. Es haben die Blätter eine Länge von 6 Mill., bei einer Breite von 1 Mill., berähren sich an den Rändern und haben eine sehr zarte Mittelrippe. 6. Finus polarissHr? , Tafi IV: Figh6: Herr Flora foss. arct, I. S. 157. II. Spitzbergen''S. 39: Greenland S. 465. ; Die kleinen Nadelbruchstäcke lassen keine sichere Bestimmung zu. Sie haben eine Breite von 1'/, Mill., also wie bei P. polaris, und besitzen wie die Nadeln dieser Art einen starken Mittelnerv. Waährend aber bei der P. polaris jederseits neben dem- selben in der Regel 2 bis 3 feinere Längsnerven vorkommen, haben wir bei der Nadel von Puilasok nur einen, der dem Rand genähert ist, Ausnahmsweise finden wir in- dessen auch bei der P. polaris Spitzbergens jederseits nur Einen Längsstreifen (cf. Flora Spitzbergens Taf. V. Fig. 20.). 1. ”Poacites' Nielseni m. Taf. IV: Fig: 1. P. foliis lineari-lanceolatis, 16 Mill. latis, nervis longitudinalibus 24, aequalibus, nervillis transversis obliquis. Ein langes, 16 Mill. breites Blatt, dessen Seiten parallel sind; vorn ist es allmälig verschmälert und zugespitzt. Es ist von etwa 24 gleich starken, parallelen Längsnerven durchzogen. Es hat weder vortretenden Mittelnerv noch auch Zwischennerven; dagegen treten stellenweise Queräderchen auf, die aber ganz schief nach oben verlaufen, so dass es aussieht, als wenn zwei Längsnerven in einem spitzen Winkel sich verbinden. Weicht in der Form der breiten und vorn ziemlich schnell' sich zuspitzenden Blätter sehr von unsern einheimischen Gräsern ah und erinnert an die Bambuseen, an Arundinaria und Bambusa, die solche breitern Blätter besitzen und auch ein -ähnliches Geäder haben, daher unser Biatt wahrscheinlich in diese Gruppe rohrartiger Gräser ge- hört. Es hat das Blatt dieselbe Breite, wie bei Poacites Mengeanus HR, ist aber durch den Mangel der Zwischennerven leicht zu unterschieden. Wir haben es dem Andenken des JEns NIELSEN gewidmet. Dieser Däne wohnte in Atanekerdluk und hat zuerst auf das dortige Lager fossiler Pflanzen aufmerksam ge- macht. Er verungläckte auf der Jagd und legt in Atanekerdluk begraben. ÖSRotamogetoni trink. Paf. IV: Fig: 3. P. foliis oblongis, basin versus attenuatis, apice obtusis, nervis longitudinalibus paucis, interstitis reticulatis. Auf demselben Stein mit Salix longa A. Br. Ein 30 Mill. langes und 10 Mill. breites Blatt, das gegen den Grund verschmä- lert und vorn ziemlich stumpf zugerundet ist. Die Nerven sind grossentheils verwischt, doch sieht man, dass etwa 4 Längsnerven in Bogenlinien von der Basis bis zur Spitze des Blattes verlaufen. Die Zwischenräume sind von Queraederchen durchzogen, von 20 OSWALD HEER. NACHTRÄGE ZUR MIOCENEN FLORA GRÖNLANDS. denen die am Rande schief nach vorn gerichtet sind. Diese Nervatur spricht fär ein Potamogeton Blatt, för welche Deutung auch eine freilich stark zerdräckte Aehre spricht, die auf derselben Steinplatte (auf der Räckseite) liegt. Es sind mehrere runde Kör- perchen, deren Bau freilich nicht zu bestimmen ist, in eine dichte Aehre zusammen- gedrängt und stellen wahrscheinlich die Frächte unserer Pflanze dar. 9. Potamogeton? dubius m. Taf. IV. Fig. 3. vergrössert Fig. 3. b. P. foliis parvulis, ovalibus, apice obtusis, dense nervosis. | Es sind drei Blätter so zusammengestellt, dass sie wahrscheinlich an Einem Stengel befestigt waren, doch fehlt die Blattbasis und dieser Stengel. Die ovalen Blättehen sind vorn stumpf zugerundet und ganzrandig. Ihre Nervation ist sehr zart und nur mit der Lupe wahrzunehmen. Es sind etwa 14 Längsnerven zu zählen, zwischen wel- chen noch feinere Längsnerven sind, deren Zahl aber nicht zu bestimmen. Queraeder- chen scheinen zu fehlen. ; Die systematische Stellung dieser Blättchen ist noch zweifelhaft. Sie gehören jedenfalls zu den Monocotyledonen, wogegen die Familie und Gattung noch näher fest- zustellen sind, was erst nach Auffinden vollständiger erhaltener Blätter möglich sein wird. ; 10: Populus: mutabilis. HR: . Taff: IV EiSyr2 P. foliis longe petiolatis, aliis ovalibus, ovato-ellipticis, ellipticis et lanceolatis, in- tegerrimis vel repando et sparsim crenatis; aliis suborbicularibus, oblongis vel lanceo- latis, grosse dentatis vel serratis. DE HeEEr Flora tert. Helvet. II. S. 19. Taf. LX: LXI. LXII. und: LXIII. Von den sehr polymorphen Blättern dieser Art ist in Puilasok erst die Form ge- funden worden, welche ich als P. mutabilis ovalis beschrieben habe. Es ist diess in Oeningen die häufigste Form und Fig. 12. stimmt mit den in meiner Tertiärflora auf Taf. LXI. abgebildeten Blättern von ÖOeningen sehr wohl iberein. Das Blatt ist oval elliptisch, vorn in eine schmale Spitze auslaufend und ganzrandig. Die bogenförmigen Seitennerven sind zart, zwei fast gegenständige nahe dem Blattgrund entspringend. Jäs cFopulus: aretica FR. HeEeERr Flora foss. arctica I. S. 100. 137. 158. Von dieser in der Polarzone weit verbreiteten Art sind in Puilasok nur einzelne Blattfetzen gefunden worden. 125 Salig: lönga AD: Bri os Tafr IV EiSrGL0 S. foliis longissimis, elongato-lanceolatis, integerrimis, nervo medio valido, petiolo crasso. HezeRr Flora tert. Helvet. II. S. 31. Taf. LIX. 12—14. Es ist diess eines der häufigsten Blätter in Puilasok, doch sind nur wenige ganz erhalten wie die in Fig. 7. und Fig. 8. dargestellten. Es sind diese etwa 7 mal so lang als breit, gegen die Basis und nach vorn allmählig verschmälert und in eine lange, KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I3. N:o 2. vJn schmale Spitze auslaufend. Der starke Blattstiel setzt sich in den dicken Mittelnerv fort. Die Secundarnerven sind grossentheils verwischt; nur an wenigen Stellen treten sie in stark gebogenen Linien hervor. Der Rand ist ungezahnt. Fig. 9. stellt ein etwas schmäleres und mehr parallelseitiges Blatt dar. Eine etwas abweichende Form hat Fig. 10. Das Blatt ist breiter als bei den vorigen und die: Secundarnerven sind stärker nach vorn gebogen; es ist aber in ähn- licher Weise am Grund verschmälert und vorn in eine schmale Spitze auslaufend. S. longa ist der S. viminalis L. zunächst verwandt. kör Sale stenera As: BRATN a Taf.. IV. Figollva; S. foliis lanceolatis, latitudine 4—7 partibus longioribus, integerrimis, teneris, basi apiceque attenuatis. E Herr Flora tert. Helvet. II. S: 32. Taf: LXVIIL Fig. 7—13. Ein ganzrandiges, lanzettliches, vorn zugespitztes und gegen den Grund allmälig verschmälertes Blatt. Fig. 11. a. ist etwas gebogen, ein paar andere Blätter dagegen sind gerade. Der Mittelnerv ist ziemlich stark, die bogenförmigen Secundarnerven däå- gegen grossentheils verwischt. 1450 Mynica lmgulatarm. Paf IV Fig. 13. ; M. foliis coriaceis, integerrimis, elongato-oblongis, in petiolum valde attenuatis, apice obtuse rotundatis, nervo medio valido, secundariis obsoletis. Es ist ein dick lederartiges ganzrandiges Blatt, das äber der Mitte am breitesten und gegen den Grund ganz allmälig verschmälert ist. Vorn ist es ganz stumpf zuge- rundet. Der Mittelnerv ist stark, wogegen von den Seitennerven nur einige Spuren er- halten sind. Sie mössen jedenfalls sehr zart gewesen sein. Stimmt in der lederartigen Struktur und auch Form des Blattes am meisten mit Myrica salicina UNG. und M. integrifolia UNG. iberein, unterscheidet sich aber durch das stumpf zugerundete Vorderende. | 15. Myrica grosse serrata m. Taf. IV, Fig. 14. M. foliis membranaceis, lanceolatis, basi integerrimis, apice grosse serratis. Es ist ein duäunnhäutiges Blatt, das nur vorn mit wenigen, aber tiefen und stark nach vorn gerichteten Zähnen versehen ist, während die untere Hälfte des Blattes ganz- randig ist. Die Basis fehlt. Der Mittelnerv ist zart und von den Secundarnerven sind nur Spuren erhalten. Sie entspringen in sehr spitzem Winkel und sind stark nach vorn gerichtet. Das häutige Blatt und die grossen, nach vorn gerichteten Zähne erinnern an M. Schlechtendali Hr von Bornstedt, bei welchem aber der ganze Blattrand gezahnt ist. Auf demselben Stein erblicken wir eine kleine Frucht. Sie ist kugelrund und. runzelig und hat 4'/, Mill. Durchmesser. Sie gehört wahrscheinlich zur vorliegen- den Art. 16. Platanus aceroides GOoEPP. Ein grosses Blatt, dessen Rand aber grossentheils zerstört ist. be No 24 OSWALD HEER. NACHTRÄGE ZUR MIOCENEN FLORA GRÖNLANDS; 17. Daphne persooniaeformis O. WEB. Taf. IV. Fig. 11. b. D. foliis membranaceis, obovatis, basi attenuatis, integerrimis, nervis secundariis sparsis, subangulo acuto egredientibus, adscendentibus, areis aequaliter reticulatis. O. WeEBErR Palaeontographica IV. S. 144: 'Taf. XXVI' Fig. 4. O. HEER miocene baltisehe Flora S. 78. Taf. XXIV: 6. 7. Das Blatt stimmt sehr wohl zu den Blättern von Rixhöft. Es ist ganzrandig, gegen den Grund allmälig verschmälert, die Spitze fehlt. Die Secundarnerven entsprin- gen in sehr spitzigem Winkel und sind stark nach vorn gerichtet. Das feinere Geäder ist verwischt. 18. Aristolochia borealis m. Taf. V. Fig. 4. A. foliis longe petiolatis, reniformibus (?), integerrimis, nervis basalibus numerosis. Es ist nur die Basis des Blattes "erhalten. Es hat einen langen Stiel, ist am Grund tief herzförmig ausgerandet und war wahrscheinlich nierenförmig. Es ist ganz- randig. Vom. Blattgrund laufen etwa 7, fast gleich starke Nerven aus. Der erste sendet mehrere Secundarnerven in ziemlich spitzigem Winkel aus. Die Felder scheinen mit einem grossmaschigen Netzwerk ausgefillt gewesen zu sein, doch ist dasselbe grossen- theiles verwischt. | / : 19. Andromeda narbonensis Sar. 'Taf. IV. Fig. 17—19." V.: 1—3. A. foliis longe petiolatis, coriaceis, lanceolatis vel lanceolato-integerrimis, utringue attenuatis, nervis secundariis tenuissimis, mox in areolas subtilissimas dissolutis. SAPORTA, Etudes sur la végétat. Ann. des sciences natur. 1866. S. 286. Taf. VII. Fi. 0 HEER miocene baltische Flora $S. 82. Taf. XXVI. 1—4. XXVIII. 9. a. Ist mit Salix longa das häufigste Blatt in Puilasok. Die Andromeda narbonensis und A. protogaea stimmen in der Form der Blätter äberein und sind nur an der Ner- vation zu unterscheiden. Wo diese verwischt ist, bleiben wir im Zweifel, welcher Art das Blatt zuzutheilen sei. Es ist dieselbe nur bei wenigen Blättern von Puilasok er- halten und bei diesen stimmt sie zu A. narbonensis, wir haben daher auch die Blätter mit verwischter Nervation zu dieser Art gerechnet, doch mag auch A. protogaea dar- unter sein. Die Taf. IV. Fig. 19. abgebildeten Blätter haben dieselbe Grösse und Form wie die vom Graf SAPORTA von Armissan abgebildeten. Sie sind steif lederartig, ganzrandig, gegen den Blattstiel allmälig verschmälert. Es liegen mehrere Blätter in verschiedener Richtung iber einander. Bei Fig. 17. ist das Geäder am besten erhalten (ein Stäck vergrössert 17. b.). Von dem starken Mittelnerv gehen äusserst zarte Secundarnerven aus, die sich näher dem Rande in dem Netzwerk verlieren. Dieses Netzwerk besteht aus relativ ziemlich grossen, polyedrischen Zellen, welche aber keine feinern Zellen einschliessen. Bei der A. pro- togaea treten die Secundarnerven bis zum Rande aus dem Geäder hervor und die Unterfelder sind mit einem äusserst zarten Netzwerk ausgefillt. — Das Blatt ist lanzett- lich linienförmig und sehr allmälig gegen den Grund verschmälert. Dasselbe ist der KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. ' BAND. 13. N:O:2. 23 Fall : bei Taf. Vs Fig. 1: und 2., von: denen | Fig. 1.;den lången Stiel erhalten hat; ebenso Fig. 3. Taf. IV. Fig. 18. ist die Spitze eines grossen Blattes; da aber die Nervation ganz verwischt, kann sie auch zu ÅA. protogaea gehören. 20... Diospyros Loveni. Hr. - Taf. IV. Fig. 16: Herr Flora foss. arctica I. S. 118. Taf. VIL 7. 8. XLVIIL 8. Es fehlt zwar dem unvollständig erhaltenen, ganzrandigen Blatte das feinere Geäder, doch stimmt es in seinen weit aus einander stehenden, in starken Bogen ver- bundenen Secundarnerven und in den grossmaschigen Unterfeldern sehr wohl mit den Blättern von Ober-Atanekerdluk, besonders mit dem auf Taf. XLVII. der Flora arctica abgebildeten, äberein. 21: ”Acerates. veterana ER... Taff. V- Fig. 5. A. foliis linearibus, basi et apice valde attenuatis, membranaceis, nervis secunda- riis remotis, simplicibus. Herr Flora tert. Helvet. III. S. 20. Taf. CIV. 5—8: Miocene baltische Flora SER SSR fal NING (205 XX VIT20: bi Zwei, fast vollständig erhaltene Blättér liegen neben einander. Sie sind sehr schmal linienförmig und vorn zugespitzt. Der charakteristisehe Randnerv ist stellen- weise erhalten. In denselben minden die vom Mittelnerv ausgehenden, etwas schief aufstiegenden Seitennervyen. Stimmt sehr gut zu den Blättern von Rixhöft und von Oeningen. 22. Cornus hyperborea Hr? Taf. III. Fig. 16. Herr. Flora foss. arctieca II. 476. Taf. L. 3. 4. Miocene Flora von Spitzbergen S0 Es sind nur ein paar Blattfetzen erhalten, welche keine sichere Bestimmung zu- lassen. Die stark gebogenen Secundarnerven weisen auf Cornus. 23. Apetbopsis Nordenskiöldi m. Taf. III. Fig. 18. Taf. V. Fig. 6. A: foliis amplis, coriaceis, integerrimis, cordatis, apice emarginatis, nervo. medio crasso, stricto, nervis secundariis subtilibus, 2—3 basilaribus. Es ist ein grosses ausgezeichnetes, lederartiges Blatt, dessen systematische Stellung aber noch zweifelhaft ist. Es ist am ähnlichsten der A. Deloesi Hr Flora tert. Helvet. S. 41. Es ist auch ganzrandig, hat einen starken Mittelnerv und mehrere Secundar- nerven, die nahe dem Blattgrund entspringen und in starken Bogenlinien verlaufen. Ferner ist das Blatt ebenfalls am Grund etwas ungleichseitig, indem auf einer Seite ein Nerv mehr ist als auf der andern.' Aehnliche Nervaturen haben auch Pterospermites: und Grewiopsis SAP., bei denen aber der Blattrand in der Regel gezahnt und der Blatt- grund gleichseitig ist. Aehnliche Nervation kommt auch bei der Gattung Ficus vor. Das Blatt hat eine Länge von 105 Mill. und eine grösste Breite von 88 Mill., war lederartig und ganzrandig. Am Grund ist es: tief herzförmig ausgerandet. Es ist un- 24 OSWALD HEER. NACHTRÄGE ZUR MIOCENEN FLORA GRÖNLANDS. terhalb der Mitte am breitesten, nach vorn allmälig verschmälert und an der Spitze ziemlich tief ausgerandet. Der Mittelnerv ist sehr stark, ganz gerade und stramm ver- laufend und noch am Ende in der Ausrandung des Blattes eine ziemliche Stärke bei- behaltend. Die Secundarneryven dagegen sind sehr zart und nur theilweise erhalten. Auf der linken Seite gehen je 3, sk, FR rechten je 2 fast vom Blattgrunde aus, und das Blatt wird Hadigen etwas ungleichseitig. Der vierte Nerv der rechten Seite von unten ist sehr stark gebogen und ist weit vom finften entfernt. Es entsteht dadurch ein weites Feld, in welches ein paar zartere Nerven auslaufen. Auch der fönfte Nerv ist in ähnlicher Weise nach vorn gekriummt. Wir erhalten dadurch wenige, weit aus einander stehende, ziemlich weit vom Rande entfernte, grosse Bogen bildende, zarte Secundarnerven und grosse Felder. Von einem zweiten grossen Blattstick ist nur ein Fetzen erhalten, der aber die- selbe Nervation zeigt. Zwischen den grossen Bogen der Secundarnerven und dem Rande sind kleinere geschlossene Felder. Es gehört diese Pflanze mit der Apeibopsis Deloesi wahrscheinlich in die Familie der Tiliaceen und bildet in derselben eine eigenthuämliche Gattung; ob diese aber mit den Friächten combinirt werden darf, welche ich als Apeibopsis-Friäuchte beschrieben habe, ist noch zweifelhaft. 24. Acer angustilobum Hr. Taf. V. Fig. 7. A. foliis longe petiolatis, trilobis vel subquinquelobis, lobis elongatis, anguste lan- ceolatis, acutis, inciso-dentatis, lateralibus patentibus, fructibus alis divergentibus, medio dilatatis. Herr Flora tert: Helv. III. S: 57. Taf. CXVIL 25: a. CXVII 1—9. ENGELHARDT Flora der Braunkohlenformat. Sachsens p. 27. Taf. VII Fig. 6. Es wurden mehrere Blätter gesammelt, die aber alle theilweise zerfetzt sind. Fig. 7. lässt uns die schmalen, vorn gezahnten Seitenlappen erkennen. 25... Celastrus, junmus. mm. velat Ivo ok: C. foliis coriaceis, oblongis, basi attenuatis, apice rotundatis, integerrimis, nervo medio valido. Celastrus protogaeus HeEERr Flora tert. Helvet. III. S. 68. Taf. CLIV. 30. miocene baltische Flora S. 95. Taf. XXX. Fig. 14. Das Blatt von Puilasok stimmt sehr wohl iäberein mit den Blättern von Rixhöft, namentlich mit Fig. 15., aber auch mit dem Blatt von Ralligen, wogegen die Blätter von Haering, welche ETTINGSHAUSEN als C. protogaeus beschrieben hat (tert. Flora von Haering S. 70), durchgehend viel kleiner sind und eine dinnere Mittelrippe haben, so dass die Blätter von Ralligen, Rixhöft und Puilasok doch wohl davon zu sondern sind. Das Blatt hat eine Länge von 31 Mill. und eine Breite von 6'/, Mill., ist steif lederartig, ganzrandig, mit äedrligk starkem Mittelnerv, wogegen an dem sehr wohl er- haltenen, glänzend schwarzen Blatte auch mit der Lupe keine Seitennerven zu sehen sind. Gegen den Grund ist das Blatt sehr allmälig verschmälert, das Vorderende (nur im Abdruck erhalten) ziemlich stumpf zugerundet. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. I3. N:o 2. 25 26. Crataegqus antiqua Hz. Taf. V. Fig. 8. FRAR Klöra löss. "aret. I. S. 123. Taft, LD. Fig. I. 2. Es fehlt zwar dem Fig. 8. dargestellten Blatte der Rand, doch weist die Nervation auf obige Art. Es sind am Blattgrund zwei gegenständige starke Seitennerven, die in sehr spitzen Winkeln entspringen und starke Tertiärnerven gegen den Rand aussenden, die ebenfalls in sehr spitzen Winkeln auslaufen. Auch die weiter oben folgenden Se- cundarnerven sind zunächst gegenständig und spitzwinkelig. Die Blätter sind sehr ähnlich denen der OC. tomentosa L. aus Nordamerika und C. pyrifolia Ait. 27. Lequminosites longipes m. Taf. V. Fig. 10. 11. L. foliolis longe petiolatis, valde inaequalibus, curvatis, ovalibus, integerrimis, nervis secundariis subfilibus, camptodromis. Das Fig. 10. dargestellte Blatt hat einen 14 Mill. langen, ziemlich dännen Stiel, gegen welchen die ziemlich breite Blattfläche verschmälert ist. Diese ist sehr ungleich- seitig und der Mittelnerv ist stark gebogen, alles Merkmale, die auf ein Fiederblatt eines zusammengesetzten Blattes weisen. Die Secundarnerven sind sehr zart, starke Bogen bildend und seitlich veraestelt. Es zeichnet sich diess Blatt durch den langen Stiel und die sehr ungleiche Grösse der beiden Blatthälften sehr aus; ob es freilich zu den Leguminosen, oder nicht eher zu den Terebintinen gehöre, ist noch zweifelhaft. Aehnliche Blätter stellen Leguminosites crassipes Hr von Rixhöft und Phyllites tenellus Hr von Island dar. INSEKTEN. Cistelites punctulatus Hr. Taf. V. Fig. 12. Zweimal vergrössert. HeEErR contributions to the Foss. F1. of Greenland. Flora arct. II. p. 484. Taf. LVI. Fig. 14. Eine wohl erhaltene Flägeldecke, die 10 Mill. lang und 3'/, Mill. breit ist. Sie ist parallelseitig, fach gewölbt und äusserst fein und dickt punktirt. Hinten ist sie zugerundet, aber an der Ecke bedeckt, daher nicht sicher zu ermitteln ob diese zuge- spitzt ist. Stimmt in Form, Grösse und Punktatur wohl mit den Fliägeldecken von Atanekerdluk iberein. Cistelites minor m. Taf. V. Fig. 13. Zweimal vergrössert. C. elytris 6 Mill. longis, confertissime punctulatis. Eine 6 Mill. lange und 2'/, Mill. breite Flägeldecke, deren Bestimmung nicht ganz gesichert ist. Sie ist ziemlich stark gewölbt und von äusserst feinen Punkten chagrinirt: Da sie im allgemeinen Umriss und Punktatur mit der vorigen ibereinstimmt, bringe sie zur selben Gattung. Sie ist aber viel kleiner. E. Vet. Akad. Handl. B. 13. N:o 2. 4 Nn [or OSWALD HEER. NACHTRÄGE ZUR MIOCENEN FLORA GRÖNLANDS. UEBERSICHT. Diese von NORDENSKIÖLD an den besprochenen Fundstätten gesammelten Pflanzen haben der miocenen Flora Grönlands 34 neue Arten zugefiugt, so dass die Zahl der uns bis jetzt bekannten miocenen Grönländer Pflanzen auf 169 Arten gestiegen ist. 30 Arten sind neu fär die arctische Flora, so dass diese aus dem Miocen 321 Arten ent- hält. Dazu kommen nun aber noch die 1873 in Spitzbergen neu entdeckten Arten. Die artenreichste Fundstätte miocener Pflanzen Grönlands ist Ober-Atanekerdluk, welche dem Unter-Miocen angehört. Sie bildet den besten Maasstab zur Vergleichung der Floren der iöbrigen Lokalitäten, die wir noch durchgehen wollen. | Izant der | Neue jJIn Atane- | Arten. Arten. | kerdluk. | | | Iglostngakr 41 ret BALEN jet 3 | NÖllanrbak «dare es os såsn ds ARE roa [EH | Brallan e |D BE: op ut fa] GRETAS BE TARA TESEN, SPERT RO hn | 2 | Jia | -Agakak oc cdsesvk dösppas så ks kejranke Fkn 6 — I 5 | Sn pp sn ons la LE lg | 12) |” PUUBSOK uresssa oo beskt nr sö ES GASA RES 7 Vr gg) fr dr föl Diese Uebersicht zeigt uns, dass an den fänf erst genannten Lokalitäten die Mehr- zahl der Arten mit Atanekerdluk ibereinstimmt. Von Iglosungoak war uns eine Art (Pteris sitkensis) bislang nur von Sitka, eine (Salix elongata) aus dem Unter-Miocen von Deutschland und der Schweiz bekannt, von Netluarsuk eine nur von Spitzbergen (Sequoia Nordenskiöldi), eine nur aus Island (Sequoia Sternbergi) und eine nur aus dem Banksland (Pinus Macelurii); von Ifsorisok eime nur aus Spitzbergen und Puilasok (Sphenopteris Blomstrandi), 2 nur aus der europaeischen Flora (Sclerotium Cinnamomi. und Taxites validus); von Asakak eine (Smilax lingulata) nur aus der baltischen Flora, und von Sinifik eine (Sclerotium populicola) nur aus Oeningen. Dazu kommen noch einige wenige neue Arten, die iberdiess nur selten auftreten. Es bieten daher alle diese fänf Lokalitäten dasselbe Pflanzenbild wie Atanekerdluk und zeigen uns, das wäh- rend der langen Zeit der mächtigen Basaltablagerungen keine wesentliche Aenderung in der Flora vor sich gegangen ist. Puilasok dagegen weicht von Atanekerdluk und allen erwähnten Lokalitäten we- sentlich ab. Es theilt mit denselben nur '/; seiner Arten, während die andern Fund- stätten mit Atanekerdluk iber die Hälfte, ja bis ”/; der Arten gemeinsam haben, und zwar sind diess gerade von häufigsten Arten, welche das Aussehen der Flora voraus bedingt haben. Gerade diese fehlen Puilasok, so die sonst äberall verbreiteten Sequoien, und auch das Taxodium ist sehr selten und erscheint in einer eigenthumlichen Form. Dagegen sind die Weiden häufig, welche an den ibrigen Lokalitäten fehlen oder doch nur sehr sparsam vorkommen. -Es hat Puilasok die meisten neuen Arten geliefert, von KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND Å3. N:o 2. 27 denen die Apeibopsis Nordenskiöldi durch ihre grossen Blätter sich auszeichnet. 8 Arten waren uns bis jetzt nur aus der europaeischen Miocen-Flora bekannt, von denen 4 Oeningen angehören. Es sind diess Populus mutabilis, Salix longa, S. tenera und Ace- rates veterana. Diese erscheimen bei uns in der obern Molasse; indessen sind Populus mutabilis und Acerates veterana auch in der Unter-miocenen baltischen Braunkohle gefunden worden. Ueberhaupt theilt Puilasok mit dem Ober-Miocen im ganzen 9, mit dem Unter-Miocen aber 15 Arten. Obwohl daher Puilasok eine wesentliche Aenderung in der Flora anzeigt und einzelne bis jetzt als Ober-miocene Pflanzen bekannte Arten einschliesst, hat es doch mit dem Unter-Miocen Grönlands und des nördlichen Deutsch- lands mehr gemeinsame Arten als mit dem Ober-Miocen der Schweiz. Es mag eine Uebergangsstufe zu demselben bilden und vielleicht unserem Mittel-Miocen entsprechen. 28 OSWALD HEER. NACHTRÄHE ZUR MIOCENEN FLORA GRÖNLANDS. ERKLÄRUNG DER TAFELN. Miocene Pflanzen von Grönland. Tatt. I Fig. 1. a. Polyporites Sequoiae Hr von Netluarsuk. 1. b. Sequoia Sternbergi. c. ein Same. Fig. 2. Sclerotium Cinnamomi Hr von Ifsorisok. 2. b. vergrössert. Fig. 3—5. Sphenopteris Blomstrandi Hr von Ifsorisok. 4. b. Taxodium distichum. Fig. 6. von Iglosungoak. 6. a. Pteris sitkensis Hz. 6. b. c. Glyptostrobus europaeus BEGN sp. Fig. 7. Muscites subtlis Hr von Netluarsuk. Fig. 8. vergrössert. Fig. 9. 10. Taxites Olriki Hr. 9. von Stmnifik. 10 von Asakak. Fig. 11. Taxites validus Hr von Ifsorisok. Fig. 12. Glyptostrobu Ungeri von Asakak. 12. b. vergrössert. Fig. 13—29. Biota borealis Hr. 13. a. Stick des Fruchtzapfens mit 2 Samen. 14. diess vergrössert. 13 b. Zweige. 13. c. d. Zweige von Taxodium distichum. Von Netluarsuk. Fig. 15. a. Zweige von Biota borealis. 15. b. von Taxodium distichum, von Netluarsuk. 16. Zweigstäck vergrössert. Fig. 17. Zweiglein von Biota borealis. 18. dreimal vergrössert. Fig. 19. 21. Zweiglein mit Knospen von Biota borealis von Netluarsuk. Fig. 20. von Ifsorisok. Fig. 22. 23. 24. Niisschen von Biota borealis von Netluarsuk. 23. b. vergrössert. 25. von Atanekerdluk. Fig. 26. Zäpfchen von Biota borealis von Atanekerdluk. 26. b. vergrössert. 27. Reste eines Zäpfchens. 28. Querschnitt. Fig. 29. Biota boreal s; restaurirt. Fig. 30. Sequoia Nordenskiöldi Hz, von Netluarsuk. TAC Fig. 1—4. Sequoia Sternbergi von Netluarsuk. 1. b. 3. b. vergrössert. Fig. 5. Sequoia Langsdorfii, Zapfen, Längsdurchschnitt, von Atanekerdluk. Fig. 6. von Netluarsuk. Fig. 7. 8. Zapfen von Sequoia brevifolia HR? von Atanekerdluk. Fig. 9. Blattnarben. 9. b. vergrössert. Fig. 10. 11. Pinus Macclurii HR Zapfen von Netluarsuk. 10. Längsdurchschnitt des Zapfens. Fig. 12. Pinus hyperborea HR von Sinifik. Fig. 13. Pinus Nadeln von Ifsorisok. Fig. 14—17. Carex Noursoakensis Hr. 14. Blattstäck von Ifsorisok. 14. b. vergrössert. 15. Frucht- aehre von da. 16. Frucht vergrössert. 17. Blätter von Atenekerdluk. Fig. 18. Nyssidium grönlandicum Hr von Netluarsuk. 19. vergrössert. Fig. 20. a. Populus arctica von Sinifik. b. Blattstick mit Sclerotium populicola. c. vergrössert. d. Ta- xodium distichum. Fig. 21. Taxodium distichum var. von Sinifik. Fig. 22. Corylus insignis Hr. Ifsorisok. Tak TIN Fig. 1. 2. Phragmites multinervis Hr. 1. Netluarsuk. 2. Ifsorisok. 2. b. vergrössert. ig. 3. Cyperus Sinifikianus HR von Sinifik. 4. Aerchen von Atanekerdluk. 4. b, vergrössert. 6. Elaeagnus arcticus Hr. Frucht. Netluarsuk. Smilax lingulata Hr von Asakak. . Salix elongata O. WEB. Iglosungoak. . Populus arctica. Asakak. 3 I3 vu = JA I9 OP AR ig. 1—3. Andromeda narbonensis SAP. . 4. Aristolochia borealis Hzr. . 5. Acerates veterana HR. - 6. Apeibopsis Nordenskiöldi Hr. . 7. Acer angustilobum Hzr. . 8. Crataegus antiqua Hr. . 9. Celastrus firmus Hr. ;. 10. 11. Leguminosites longipes Hr. ig. 12. Cistelites punctulatus Hz vergrössert. . 13. Cistelites minor HR vergrössert. KÖNGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 13. 10. Corylus. Nuss. Asakak. Ta£ IV und öVivon Puilasok. MMACEIV: . 1. Poacites Nielseni Hr. 2. Potomogeton Rinkii Hr. . 3. Potomogeton dubius Hr. 3. b. vergrössert. . 4. Pecopteris gracillima Hr. 4. b. vergrössert. . 5. Taxodium distichum Hr. var. » 6. Pinus. 7 6: bvergrössert. . 7—10. Salix longa AL. BRAUN. ". 11. a. Salix tenera AL. Braun. 11. b. Daphne persooniaeformis. WEB. . 12. Populus mutabilis Hr. . 13. Myrica lingulata UR. ig. 14. Myrica grosse serrata Hr. Neben dem Blatt die Frucht. . 16. Diospyros Loveni HR. g. 17—19. Andromeda narbonensis SaP. 17. b. vergrössert. Taf. V. RASER don dest RAR », 14. Carpinus grandis UnG. 14. von Sinifik. 14 b. von Ifsorisok. . 15. Salisburia von Puilasok. . 16. Cornus von Puilasok. . 17. Pterospermites spectabilis Hr von Ifsorisok. . 18. Apeibopsis Nordenskiöldi Hr von Puilasok. On - ”r V '”é Fä Sk LJ E ' E Å | d NN fp ae TR NBD USE Fa EVE SLA MAN NG RE Ungt oktar ' Nå 4 stl ACMivga sh fö Ratt auditör 2 pitarnid påå i AH. skpttra” viral K.Vetensk. Acad. Handlin&ar. Bd.XHI N? 2. O.lleer Miocene Pflanzen von Grönland Tall. Fig:1.Polyporites Sequoiae. 2. Selerotium Cinnamonn. 3-5. Sphenopleris Blomstrandi. 6. Pteris Sitkensis. 7.8 Muscites subtlis. 9.10.Taxites Olviki [.T. validus, 12. Glyptostrobus europacus. 13.29. Biota borealis. I3.e.d.15.b. Taxodium distiehum 30. Sequoia Nordenskiöldi. Ma K Vetensk.Acad. Handlingar. Bd.XIU. Ne 2. 0.Heer Miocene Pflanzen von Grönland. Tal! IH. Pig. 14. Sequoia Sternbergi. 5.6.5. 8 ER 7.8.5. bryvifoha. 10. 11.Pinus Maceluri.l2.P.hyperborea. 13. Pinus. 14 17.Carex noursoa- kensis.ld. 19. Nyssidium grönlandicum 20.2. opulus arctica. 20.b.e. Sclerouum populicola. 20. d.21.Taxodium distiehum 22. Corylus insienis. ——- bås IN Fr. i b | vu ä 2 | er 4 K 4 i l gr Å "veva K Vetensk.Acad. Handlingar. Bd.XHL.N? 2. 0. Ileer Miocene Pflanzen von Grönland. Taf Il, 0 UR RN N I MN 2.d. OD » a Pig. 1.2. Phragmiles multinervis. 3.4 Cyperus Smilikianus. 5.6 Elaeagnus arcticus. 7. Smilax Imgulata 8. Salix elongata. 9. Populus arctica. . . T 2 . . TRE . v = > . F 4 . Så 10.12.Fagus Deucalionis. 13. Osteva Walkeri. 14, Carpinus grandis. 15. Salisburia. 16. Cornus. 17. Plerospermites spectabilis. 18. Apeibopsis. YV a Vv Nordenskioldi. K Vetensk Acad. Handlingar Bd.XHULN?2. 0.Heer Miocene Pflanzen von Grönland. Taf! IV. FF Pig: 1 Poacites Nielseni.2. Polamogeton Rinkii.3.P.dubius. 4. Pecopteris gracillima.ö Taxodium distichum. 6. Pinus. 7.10. Salix longa. Il.a.5. lenera. ILb. Daphne perssoniaeformis. 12.Populus mutabilis.13. Myrica lingulata 14. M.grosse-serrata. 16. Diospyros Loveni. 17.19 Andromeda narbonensis. K NYetensk.Acead. Handlingar. Bd.XII. N? 2. 0. Ileer Miocene Pflanzen von Grönland. Taf.V. Än Fig: 1.3. Andromeda narbonensis. 4. Aristolochia borealis. 5. Acerates veterana. 6. Apeibopsis Nordenskiöldi. 7. Acer. angustilobum 8. Crataegus antiqua. I. Celastrus firmus. 10.11. Leguminosites longipes. 12. Cistelites punctulatus. 13. C. minor, KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 13. N:o 3. N - OM PENNATULID-SLÄGTET UMBELLULA CUvV. AF 8 JOSUA LINDAHL. ”-- S > ; MED TRE TAFLOR. 3 ; SÅ TILL KONGL. VET.-AKAD. INLEMNAD DEN 10 FEBR. 1874. | 3 SL STOCKHOLM, 1874. WEUVPSAT NORST RÖTT '& SÖNER KONGL. BOKTRYCKARE. pg Up >; Få rs pp LÄN kd AN [-- j - RA 14 jap JA sy SV pe mö es Tr JGA sj LÄS 1 eg Då D i yr BS ÅA Rye a ja ville & Md 6 b rd = R MYR SN | vån WIR IE - WE NA JE JO v MW Na ee NÅ ss - na? NES Fn Ra EET ADS TORNEN ee I TJ 0 FA -ä ( bh yr (TSE YA . MAL PS OM AN ee nd - Bh ' i . q > GR PE SS NA BSS ER > Mr i q | CP in Fr NR LEAN RA d .- - AN S F v OT a VE PIKES AS VN EAA ev Yr | w'&ö ”" ev y å i - - 4) Anv - A [| ” i far NN i LC 4 d - [| I av | Så - AN kg | é - . RN - NN jö | y mi q -€ - v + a b kål s - MC - - - M | p kd 49 . , "S = ; KE OA - MIX LA å Ch TEL I [d 4 SRA Le "UTI OENA-ERYES - - / f A = 0 AN AS 3» LA RS + re) - k Fi då k : F he Å : j ; Ft 1 ? a k TÅ T . SHASTARE ERROR f i ” LINA UR d FS 4 CR vd LAWS Al iu jön SN - i 0 Ne AR YET TNLROU 8 SEE - Tebhr KARO Sv + 4 År å Klaner sommaren år 1753, då jutländaren ADRIANS kryssade i norra Ishafvet med en- gelska hvalfångarskeppet Britannia, erhöll han vid en lodning i 236 famnars djup, på 79? nordlig bredd, 80 eng. mil från kusten af Grönland”); tvenne djur, hvilkas ovanliga form tilldrog sig hans uppmärksamhet. Han torkade dem och förde dem med sig till Bremen, der han förärade dem. åt en naturaliesamlare, DUNzZE, hvilken i sin ordning bortgaf det ena till en engelsk köpman, PETER CoLLINSON, och det andra till en tysk student, CHrisTLoB MyLius. ÖCoLLInsons exemplar beskrefs af EL1is”) och återgick sedan till COLLINSONS samling; dess senare öden äro okända. Sedan MyLriuvs beskrifvit sitt exem- plar ”), skänkte han det åt HoLrLMan i Göttingen, hos hvilken det enligt PALLAS intyg fans qvar ännu år 1776. Äfven om detta exemplar saknar man alla senare under- rättelser. Först 118 år efter första upptäckten af dessa djur erhöllos åter två exemplar, hörande till åtminstone samma slägte, af svenska expeditionen till Grönland och New- foundland år 1871. Exemplaren förvaras i Zoologiska Riksmuseum i Stockholm. 1) Det uppgifves ej, hvilkendera af Grönlands kuster här menas; dock kan det ej hafva varit den vestra, der hvalfångare aldrig trängt så högt upp mot norr. Möjligt är, att man menat Spetsbergen, som af de gamle ishafsfararne ofta kallades Grönland. Se CHYDENIUS: ”Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861, under ledning af Otto Torell”. Sidd. 402, 405 och 423. 2) ”A letter from Mr JoHN EL1is to Mr Peter Collinson F. R. S. concerning a cluster-polype found in the sea near the coast of Greenland. Read November the 8th 1753”. Philosophical Transactions, Vol. 48, part 1 for the year 1753. Sid. 305 ff., T. 12; — samt ”An Essay towards a Natural History of the Corallines and other Marine Productions . . . . To which is added The Description of a large Marine Polype, taken near the North Pole by the Whalefishers, in the summer 1753. By Joun Eruis F. RB. S.” Sidd. 96—99, tab. 37. London 1755. 4to. 3) ”Beschreibung einer neuen Grönländischen Thierpflanze. In einem Sendschreiben an Se. Hochwohlgebohrnen Hrn. Albrecht von Haller, Ammann der Stadt Bern, Präsidenten der Königlichen Gesellschaft der Wissen- schaften zu Göttingen. Von CHrIsTLoB MYyrnius. Prior tempore, prior jure”. Med 1 tafla. London 1753, 4to. Brefvet finnes äfven intaget i Physikalische Belustigungen, Tom. 3, sidd. 1,003 ff. Berlin 1753-—7. 8vo. Det öfversattes på engelska och franska. Hvad beträffar brefvets latinska motto, må anmärkas, att brefvet är dateradt: ”London den 16 Nov. 1753”, och Mylius omtalar deri, att han var närvarande vid sammanträdet i Royal Society den 8 Nov., då Ellis ofvannämnda bref till Collinson upplästes. Besynnerligt nog nämnes Mylius aldrig af Ellis, oaktadt Ellis lärer hafva haft Mylius' exemplar till låns för dissektion, enär han önskade att skona sitt eget. GUETTARD uppger (Mém. sur les Encrinites, sid. 247) orätt, att denne Mylius var professor i botanik i Leipzig. En minnesteckning öfver honom återfinnes i Physikalische Belustigungen, Tom. 3, sidd. 923 f., hvars redaktör han varit. Han föddes 1722. Blifven student, egnade han sig åt naturhistoriska och medicinska studier och företog 1753 en vetenskaplig resa, hvartill v. Haller m. fl. sammanskjutit medel. Han dog 1754 i London, utan att ha nått resans mål, Amerika. 4 J. LINDAHL, PENNATULID-SLÄGTET UMBELLULA cuV. Sedan dess har ytterligare ett exemplar af samma slägte blifvit funnet utanför Cap Finisterre af den engelska naturforskningsexpeditionen, som på hösten år 1872 lemnade England för en verldsomsegling med H. M. S. Challenger"). " Dessa fem djur höra alla till pennatulid-slägtet Umbellula Cuv. Huruvida de till- höra en eller flera arter, är för närvarande omöjligt att med visshet afgöra. De båda af ADRIAN funna exemplaren äro beskrifna som en art, U. encrinus L., och, då de två exemplaren i Riksmuseum i många delar äro olika såväl sinsemellan som med de af Eruis och Mynius gifna afbildningarna — beskrifningarna lemna härvid föga ledning — måste de, så länge inga mellanformer äro kända, behandlas som två nya arter. Om Challenger-expeditionens Umbellula är ännu ingen beskrifning publicerad. Den betyd- liga skilnaden mellan fyndorternas såväl latitud som djup gifver dock anledning att förmoda, att hon ej skall kunna identifieras med någon af de arktiska arterna. Ännu ett djur, hittills blott kändt efter ett fragment, synes stå slägtet Umbellula mycket nära. Det upptogs af Kaptenlöjtnant SIEDENBURG, befälhafvare på holländska kronobriggen Cachelot, vid en lodning i 2,700 famnars djup i Bankasjön år 1858. En af officerarne om bord gjorde en färglagd afbildning af djuret, hvilket sedan inlades i ett kärl med hafsvatten och fördes så till Holland; men vid framkomsten voro alla mjuka delar förruttnade. Professor VAN DER HOoEVEN, som beskrifvit och afbildat kalk- axeln och äfven meddelat en kopia af den om bord förfärdigade afbildningen, benämner djuret: Crinillum Siedenburgii”). Slägtena Umbellula och Crinillum bilda tillsamman en helt egendomlig grupp, hvilken visserligen ej, såsom GRAY ansett, bör ställas vid sidan af pennatuliderna, utan tvärt om har alla pennatulidtypens allmänna karakterer, men likväl skiljer sig i så väsentlig mån från alla andra pennatulider, att han måste behandlas som en egen fa- milj, hvars plats i systemet är närmast slägtet Bathyptilum Körr. KöLLIKER indelar”) Pennatulide i tre grupper: Pennatulewe, Renillacee och Vere- tillide. Inom gruppen Pennatule&, som karakteriseras af polypernas bilaterala anord- ning på rachis, särskiljer han fyra familjer”). Till dem sluter sig den nya familj, som här kommer att beskrifvas, och sålunda skulle indelningen bli följande: PENNATULEZ: Fam. 1. Penniformes Körr.: Pennatuleer med utprägladt fjäderformig gestalt och väl utbildade polypblad. Fam. 2. Virgulariee Körr.: Pennatuleer med rachis många gånger längre än skaftet; utpräglad bilateral symmetri; små eller inga polypblad; polyper med kalkar; zooider företrädesvis laterala. !) The Nature, Vol. VIL, No 177." 1873. Sid. 388. ”) Verslagen en Meddedelingen der K. Akademie van Wetensch. 11te Deel. Amsterdam 1861, 8vo. Sid. 294. ”) KÖLLIKER: Anatomisch-Systematische Beschreibung d. Aleyonarien, Erste Abth. Die Pennatuliden. Frankf. a. M. 1872, 4to. Sid. 14. 1) KÖLLIKER: anf. st. sid. 380. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. |3. N:o 3. ä Fam. 3. Protoptilee Körr.: Pennatuleer med rachis omkring dubbelt så lång som skaftet; blott på ventralsidan utpräglad bilateral symmetri; inga polypblad; polyper med kalkar; zooider dorsala, laterala och ventrala. Fam. 4. Bathyptilee Körr.: Pennatuleer med rachis omkring hälften så lång som skaftet; inga polypblad; polyper utan kalkar, laterala; outvecklade polyper, som inne- hålla generationsprodukter, laterala långt ned åt skaftet; zooider spridda, ventrala. Fam. 5. Umbellulee n.: Pennatuleer med rachis omkring fyrtiondedelen ("/,,) så lång som skaftet; inga po- lypblad; polyper utan kalkar, laterala och dorsala; zooider samlade i fält, ventrala och laterala; spicula finnas ingenstädes 1 hele polypstocken; axeln fyrkantig, med en djup, längsgående ränna på hvarje sida. Synonym: Umbellariade Grav: Synopsis of British Museum 1840. Klass 4 Zoophyta indelas i ordn. 1. Zoantharia, 2. Zoophytaria, och denna senare i 11 familjer, hvaraf fam. 10. Pennatulide och fam. 11. Umbellariade. Umbellulariade GRAY: Ann. & Mag. Nat. Hist. Ser. 3 Vol. 4; 1859. Zoophyterna med pinnerade tceu- takel indelas i ordn. 1. Sabulicole, 2. Spongicole och 3. Rupicola, samt Sabulicole i Fam. 1. Pennatulidee, 2. Umbellulariade. Umbellularia GRAY: Catalogue of Sea-pens, Brit. Mus. 1870. Ordningen Zoophytaria indelas i under- ordn. 1. Sabulicole, 2. Rupicolae, samt Sabulicolx i afd. 1. Pennatularia med 5 familjer och 2. Umbellularia, inne- fattande slägtena Umbellula och Crinillum. Af denna familj känner man för närvarande endast två slägten, och det ena af dem kan endast med en hög grad af sannolikhet anses tillhöra familjen, då, såsom of- van blifvit nämndt, ingen zoolog haft tillfälle att se de mjuke delarne af det djur, på hvilket detta slägte blifvit grundadt. En tvärslipning af Umbellulas axel (T. 1.f. 3.) har formen afen fyra-uddig stjerna, hvilken genom två, hvarandra vinkelrätt skärande, räta linier delas i fyra skarpt mar- kerade lober. Axelns centralmassa är opak, hvit, det öfriga mera dragande 1 gult, med omvexlande, ljusa och mörka, koncentriska lager. Behandlar man en sådan tvärslip- ning med kalilut, så falla de fyra loberna åtskils, hvaremot efter behandling med utspädd ättiksyra ingen skilnad märkes mellan det af dessa linier bildade korset och de omgifvande delarne. Detta kors består således af ej förkalkad bindväf. Enligt VAN DER HOEVENS fig. 2 har den masererade axeln af Crinillum en viss benägenhet att klyfva sig på längden. Detta synes bero på närvaron af ett dylikt kalkfritt bindväfslager, som under maserationen försvagats. Likaledes finna vi, att ett tvärsnitt af axeln hos Crinillum bildar en fyra- uddig stjerna med tydlig centralmassa'). Det karakteristiska för Umbelluleernas axel ligger således i de 4 djupa sidorännorna, den opaka centralmassan eller s. k. kärnan samt 1 det ej förkalkade bindväfskorset. Slägtkaraktererna åter äro följande: Umbellula Cuv.: Axelns kärna i tvärsnitt dubbelt halfmånformig; den långs- gående rännan på axelns ventralsida i bottnen afrundad; de öfriga sidornas rännor bildade af plana ytor, hvilka mötas under omkring 90 graders vinkel. NUV: DD. HOEVEN: ant. Sto Hg. 4. 6 J. LINDAHL, PENNATULID-SLÄGTET UMBELLULA cCUV. Crinillum Vv. Dp. Hozrv.: Axelns kärna valsformig, alla fyra sidorännorna i bottnen afrundade. Slägtet UMBELLULA Cuvier. Synonymi och Historia. Erris och MyLnius hade olika åsigter om det Adrianska fyndets plats i systemet, men båda framhöllo dess likhet med de förstenade enkriniterna. Erris beskref sitt exemplar som en polypkoloni, ”a cluster-polype”, ”Hydra marina arctica”, och hemstälde till pa- leontologernes bepröfvande, om ej de under namn af Lilium lapideum kända förstenin- garna härrörde från sådana polyper. MyLivs åter ansåg detta djur först som en växt, men, sedan han genom studier i ELL1iS' naturaliekabinett omsider fått ”thierische Begriffe von dergleichen Körpern””"), beskref han det som en skaftad, sammansatt sjöstjerna, hvars armar (polyperna) i sina spetsar buro hvar sin mindre sjöstjerna (tentakelkransarne), och föreslog att benämna djuret ”Åsterias zoophytos composita”. Han ansåg de för- stenade enkriniterna vara af samma natur, således, äfven de, skaftade sjöstjernor. GUETTARD; som i Mémoires sur les Encrinites”) beskref den förste kände, lefvande Pentacrinus, visade”), att denne ”Le palmier marin”, var en lefvande representant för enkrinitgruppen, men att deremot de af Erris och Mynius beskrifna djuren voro vida skilda derifrån. LINNÉ beskref dock bådadera djurslagen som polyper af samma slägte och kallade Hydra marina arctica Isis encrinus”) samt le palmier marin Isis asteria”). PALLAS var den förste, som påvisade grönlandspolypens affinitet med Pennatul:e och utbytte också LInsÉs namn Isis encrinus mot Pennatula encrinus"). Visserligen säger han: ”primus hanc speciem Pennatularum generi judiciose vindicavit BoHADSCH"”, men äran deraf måste dock tillerkännas PALLAS sjelf, om också hans första tanke på slägtskapen mellan dessa djur väckts af BoHApscH, då denne, i ett kapitel med öfver- skrift: ”De Penna””), söker bevisa, att Pennatule såväl som alla andra så kallade sammansatta djur, exempelvis Hydra marina arctica ELL., äro enkla individ med många munnar. Kort efter det PaArras offentliggjort sin Elenchus, utgaf LINSÉ den tolfte upplagan af Systema Nature, hvari han, troligen ännu obekant med PaALLraAs' arbete, flyttade Isis en- crinus under slägtet Vorticella. CUVIER uppstälde sedan ett nytt slägte Ombellula för 1) MYLIUS anf.-st. Sid. LJ: ") Mémoires de P'Académie Royale des Sciences 1755. Sidd. 224 fr. 3) GUETTARD: anf. st. sid. 247. 1) LINNÉ: Systema Nature Ed. X, Holmie 1758. Sid. 800. ?) SmitH: Correspondence of Linnzeus Vol. 1, London 1821, 8vo. Sid. 140. 5) Panras: Elenchus Zoophytorum. Haag 1766, 8vo. Sid. 365—6. ”) BoHaADscH: De quibusdam animalibus marinis. Dresde 1761, 4to. Sidd. 119 ff. KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. JO NIO Ia 7 samma art '), hvilket namn af LAMARCK ändrades till Umbellularia”). Slägtet fick Hos båda desse författare sin plats tillsamman med Pennatuliderna eller, såsom LAMARCK kallade dem, ”les polypes flottans”, till hvilka äfven enkriniterna af den sistnämnde hänfördes, i det de inskjötos mellan slägtena Virgularia och Umbellularia. Ändtligen år 1819 visade ScHWweiGGER, att enkriniterna höra till echinodermerna och således äro vida skilda från polyperna ”). Den af LAMARCK gjorda namnförändringen antogs af Cuvier”) och haf sedan dess bibehållits af nästan alla senare författare på detta område. Endast Gray har en gång ytterligare förändrat det till Umbellaria”) men i sin sista katalog öfver Pennatuliderna återgått till Cuviers namn, behörigen rättadt till Umbellula”). Beskrifning på slägtet. Åtskilliga af de vigtigare organen äro af Erris och Myrivs beskrifna så, att om någon sannolikhet funnes för att deras observationer varit fullt korrekta, skulle man ej kunna ställa de Riksmuseum tillhöriga exemplaren ens i samma familj som Umbellula encrinus L. Emellertid ger i synnerhet figuren B hos Ers”) en särdeles god bild af äfven de sist funna exemplarens allmänna habitus, och olikheterna låta till stor del förklara sig af det dåliga skick, hvari de af Adrians funna exemplaren kommit genom torkningen. Den uppfattning af Umbellulas organisation, som ErLis och Mizrrus fran ställa i ord och bild, är ungefär följande: I spetsen af ett långt, smalt, nedtill förtjockadt, ofvantill blåslikt uppsväldt och spiralvridet skaft sitter en af bredt lansettlika blad bildad kalyx, inom hvilken 20—30 stora polyper finnas anordnade i 3 koncentriska kretsar, alla i samma krets sins emel- lan lika stora men olika i olika kretsar, så att de yttersta äro störst, de innersta minst. Polyperna hafva hvar sin krans af åtta flikiga tentakel, hvarinom den med två läppar försedde munnen har sin plats. Kalkaxeln är rundadt fyrkantig med en djup långs- gående fåra på hvarje sida. Om djurens anatomi meddelas ingenting annat begripligt än att pölypernas magvägg är starkt rynkad och de perigastriska rummen innehålla ett antal linsformiga ägg af högst en linies diameter. Den obegripliga förklaring”), som Mynivs bifogar till sin lika obegripliga figur öfver en uppskuren polyp”), har KÖLLIKER sökt tolka, som skulle polyperna ega blott fyra septa, men han medger, att han knappt sjelf kan tro på riktigheten af en dylik tolkning”"). Hvad af detta som sannolikt är riktigt, och hvad som med all säkerhet grundar Ho SE observationsfel, torde bli klart genom jemförelse med exemplaren i Stockholms 1) CuvIER: Tableau Elémentaire Paris 1798; 8vo. Sid: 675: ?) LAMARCK: Systéme d. Anim. s. Vert. Paris 1801. Sid. 380. 3) SCHWEIGGER: Beobacht. auf Naturhist. Reise. Berlin 1819, 4to. Sid. 60. 2) CuvIER: Le Regne Animal. Tome 4. Paris 1817. Sid. 86. ?) Gray J. E.: Synopsis of the Brit. Mus. London 1840, 8vo. Sid. 71. 6) Gray: Catalogue of Sea-pens in the Br. Mus. London 1870, 8vo. Sid. 38. 7) Erris: Corallines, Tab. 37. 8) MyLiIus: anf. st. sid. 9. HC Myrnrvs: ant st: för bd. 10) KÖLLIKER: Die Pennatuliden. Sid. 383. N J. LINDAHL, PENNATULID-SLÄGTET UMBELLULA cUV. Riksmuseum. Den följande beskrifningen af sistnämnda exemplar afser hufvudsakligen ett af dem, nemligen det vi härnedan benämna Umbellula mimacea. Skaftet är utåt hela sin längd fyrkantigt, mer eller mindre hoptryckt från sidorna och S-formigt böjdt, så att i den undre bågen, som upptar omkring "/, af polypstockens hela längd och hvars böjning är helt svag, den dorsala sidan är konvex och den ven- trala sidan konkav, och tvärt om i den öfre bågen, hvars böjning är betydligt starkare, i synnerhet närmast rachis, som sjelf fortsätter kurvan. Nedersta ändan af skaftet bildar en föga afsnörad ändblåsa, och ofvanför henne vidtager den nedra skaftansvällningen, som uppåt småningom tilltar i tjocklek, tills hon vid sjettedelen af hela skaftets längd hastigt afsmalnar och försvinner, så att till och med kalkaxeln skiner igenom det ytterst tunna coenenchymet. Skaftet afsmalnar sedan sakta, tills vid en femtondedels skaft- längd från dess spets, der böjningen hastigt tilltager, coenenchymet starkt utvecklas på den konkava dorsalsidan, så att denna öfra skaftansvällning får formen af en skära. Eriis och Myrnius beskrifva henne som en blåsa; vi skola längre fram få se, hvarpå denna uppfattning sannolikt berott. I allmänhet är den öfra skaftansvällningen spiralvriden. Den polypbärande delen eller rachis utgör en omedelbar fortsättning af den öfra skaftansvällningen, men dess dorsalsida utbreder sig så, att rachis får formen af ett åt en sida böjdt, tresidigt prisma, hvars konvexa sidor upptagas af zooidfält, under det att polyperna utgå dels från den konkava sidan — dorsala polyper — dels från de kanter, som begränsa denna sida — laterala polyper — Spetsen af rachis är stundom så starkt inböjd, att han döljes af de yttersta laterala polyperna, och vid flygtigt be- traktande synes då polypknippet sitta i eller omsluta spetsen af rachis, så som Ellis och Mylius framställa förhållandet. Polypernas anordning och lagen för deras tillväxt synes vara följande (se nedan- stående träsnitt samt Tafl. 2 figg. 19 och 20, Tafl. 3 fig. 27): närmast under spetsen af rachis, på dorsalsidan sitter den äldste polypen, som för sitt läge må heta terminal- polypen (T); nedanför terminalpolypen framkommer en ny polyp, hvilken, så länge han bibehåller denna plats, kan kallas basalpolyp (Träsn.figg. 1 & 2:1). Till en början liknar denne basalpolyp en zooid utan tentakel; efterhand utvecklar han sig (se Tafl. 2 fig. 15), tentakelskifvan uppdelar sig i, slutligen 8, veck, mellan hvilka tentaklen framskjuta, och omsider har han uppnått samma storlek och utveckling som terminalpolypen. Under tiden har han ändrat plats och blifvit lateral polyp (Träsn.figg. 3—6 :T), i det han stält Fig.I Fig 2 Fig.3 Fig.' Fig.5 Fig.6 j res I — TV a 2 MT 25) FN CE SO . ) a OK JM TT Wu LL DET fa N —— 30 ) (FASTA | a JD ja NS G) & Y | mv VÄ ir ge LA ” k > för A ) A - SR AQ OS Å KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. Iå3. N:o 3. 9 sig vid (venstra) sidan af terminalpolypen, undanträngd af en ny, i tillväxt stadd po- lyp (Fig. 3: II), hvilken intagit den förres plats som basalpolyp, i midtellininien af rachis, och i sin ordning växer fatt sina båda föregångare och drager sig åt andra (högra) sidan om terminalpolypen. Polypstocken har då (Fig. 4) jemte terminalpolypen två laterala polyper (1 & II) och en ny basalpolyp (IIT), samt en (IV) eller flere out- vecklade polyper nedanför denne. De laterale polypernas antal tillväxer sedan alter- nerande på venster och höger sida genom den ständiga framkomsten af nya, zooidlika polyper och dessas tsotklise till Fa och slutligen laterala polyper. Äfven inom den sålunda slutne polypkretsen uppkommer ett antal smärre dorsala polyper (Fig. 4: Di; Fig. 5: D1,.D2; Fig. 6: DI — D6, dl — d6, 41-096.) Härden; för deras till- komst är närmast under terminalpolypen, der det föreliggande exemplaret af U. miniacea visar en outvecklad polyp (Tafl. 2, fig. 19 d4). Efterhand som dessa dorsala polyper utveckla sig och deras antal ökas, trängas de allt längre ned på rachis, och i deras anordning spårar man en tendens att bilda sneda rader, liksom hos Funi- culina; dock kan af det för handen varande materialet ingen bestämd slutsats dragas i detta afseende. Äfven hos Erus” figur F, hvilken här meddelas i kopia (Tafl. 2, fig. 20), kan emellertid polypernas anordning mycket väl tydas efter den här framstälde planen, oaktadt figuren ursprungligen blifvit ritad efter en helt annan uppfattning. Polypernas form är nästan cylindrisk eller vaslik. De äro ej retraktila, men kunna något sammandragas, och perisomet visar då några få tvärrynkor. De åtta septa skina igenom det svagt rödblåa perisomet som blekgula band, ända från tentakelskifvan, mellan tentaklens baser, ned till basen af polypen. På spritlagda exemplar och ännu mer på torkade (ELruis' figur F) draga sig septa tillsamman, så att dessa band synas så- som insänkta fåror. Munnen är aflång 'med två högt uppstående, starkt rynkade läppar. Bland de oregelbundna rynkorna kan man urskilja åtta djupare veck. Af dessa äro de, som sitta i »munvinklarne», ofta svagare än de andra ”). Tentaklen, åtta till antalet, utgå från tentakelskifvan med bred bas, utsidan platt, insidan kullrig med en ränna långs midten, ett stycke uppåt. Längre ut mot spetsen antaga de en mera jemn rundning. At båda sidor utgå cirrher, hvilka, olikt förhål- landet hos andra pennatulider, hvarken till antal, längd eller utgångspunkter visa nå- gon symmfetrisk anordning. Zooiderna bekläda sidorna af rachis ända ned till den ventrale kånten, som sjelf till stor del betäckes af dem. Åt dorsalsidan till bilda de upphöjda, laterala fält (= Zooidwälste KörrL.), som skjuta sig upp mellan deslaterale polyperna. Ofvanför förste och andre laterale polypen utbreder sig hos U. pallida ett lateralt zooidfält på hvardera sidan af rachis, utan att dock nå ända ut till dess spets, hvaremot hos U. minia- cea dessa fält gå upp mellan de laterale polyperne och terminalpolypen, hvilken senare dess- utom hos denna art har ett eget, upphöjdt zooidfält på nedre delen af sin mot spetsen af rachis vända sida. Zooiderna i de upphöjda fälten äro ofta mer eller mindre skaf- tade, de öfriga fullkomligt sessila. 1) Jfr. WAHLGREN: Öfversigt af matsmältningsorganernas byggnad hos Irregulärdjur och Coelenterater. Sid. 39. Lund 1857, 8:0. K. Vet. Akad. Handl. Band, 13. N:o 3. 4 2 10 J. LINDAHL, PENNATULID-SLÄGTET UMBELLULA cuv. Hvad Umbellulas inre organisation beträffar, har bristen på tillräckligt material för dissektion — då båda exemplaren såsom uniker måst sparas till det yttersta — ej medgifvit en detaljerad utredning af alla vigtigare frågor. Ett par snitt å U. miniacea visa emellertid följande förhållande: Umbellulas skaft har i sin nedersta del en helt egendomlig byggnad, i det att ändblåsan utgöres af den utvidgade nederste änden af ventralsidans hufvudkanal, hvars båda sidoväggar, de ventrala-laterala septa, böja sig in under de öfrige tre hufvudka- nalerna, så att de bilda deras botten. Nämnda septa göra dervid ett starkt veck upp- åt, hvarigenom den af dem beklädde änden af kalkaxeln kommer att hänga ett stycke ned i ändblåsan (Tafl. 1 fig. 5 a). I öfre delen af nedra skaftansvällningen (Tafl. 1, fig. 1) finna vi jemte de fyra hufvudkanalerna tolf mindre, långsgående bikanaler, brållins omslutas af de dikotomiskt klufna septa, der dessa förena sig med skaftväggen, och äfven i sjelfva väggens inre bindväfslager finnes ett antal sroselbändet fördelade, större eller mindre långskanaler. I skäftvägptris midt ligger ett nät af tjocka tvärkanaler (Fig. 2 t.c.), beklädda med ett epithelium, motsvarande det af KÖLLIKER angifna fetthaltiga epithelium '). De tyckas äfven inuti vara fylda med celler, mellan hvilka näringsvätskan cirkulerar; i långssnitt, som afskära desså kanaler på tvären, visa de inga lumina. De mynna in i ett system af egendomligt veckade långskanaler (l.c.) i väggens yttre bindväfslager. Ett tvärsnitt visar de silktoänsnde kanalernas fingerdelta lumina med en ytterligng fin förgrening åt sidorna. De omgifvas af ett mäktigt lager af längsgående muskler (l. m.), hvilkas fibrer i det afbildade tvärsnittet genom täckglasets tryckning utbredt sig på vissa delar af preparatets undra sida, radierande åt alla håll, och derigenom tydligt visa sin karak- er af muskelfibrer, hvaremot deras afskurna öfre ändar, hvilka ej på detta sätt utbredt sig, ytterst otydligt skilja sig från epithelium-cellerna, som bekläda tvärkanalerna. Ofvanför nedra skaftansvällningen tyckas kanalerna vara betydligt sammanträngda, och detta hos U. pallida ända derhän, att cenenchymet smyger sig in i långsrännorna på kalkaxeln, hvilken tydligt skiner igenom. I öfra skaftansvällningen ligger axeln tätt under coenenchymet på ventralsidan, och dorsalsidans hufvudkanal synes här hafva formen af kanalen i en sabelbalja. Det är ej otroligt, att denne dorsale kanal af en eller annan anledning (t. ex. genom inne- slutna gasers expansion vid minskadt tryck) kan blåsas upp, såsom fallet tycks ha va- rit med de af ADRIANS funna exemplaren, och: hvilket torde ha gifvit anledning till, att Erris och Myrius beskrefvo den öfra skaftansvällningen som en simblåsa. Äfven i rachis finna vi kalkaxeln tätt under coenenchymet på den ventrala sidan, men på de andra sidorna tyckas kanalerna vara väl utbildade. Åvzeln, som når från iändblåsan, der hans spets är krökt uppåt (Tafl. 1, fig. 5 a), nästan ut till spetsen af rachis (Tafl. 3, fig. 23 ap.), är spolformigt fyrkantig med en djup ränna långs midten af hvarje sida.