åråje Lä He ih NH dd hj ärRa Dt KVA NIA KR Og KR AN 1918 I AN Hä a IN JM INLALDp br MN "" SE l ” kåill RKA NN a N i hn v I NG JL jude 2 KALL) vr ER I le SS Ag SIM El MEK LL Rv HONG i Na NE | NG at SRA eh EE | 9 14 rdid Ike ite EES fal AL ANM AA TM HA MN ed Lv KAN Mu KANN RR in År SS 2 1 bl r NH a ORT NE ; SE k Fra Flea 1) HR IR k SRK sAITogpea ng Sa tg RE SS TRANS Tk is HÖRA Fan LG HG ; ) ( ULLMOR H AL bl nn a Å hl [OLA var mn hl Rd UN i" N a | — Ler Mn äl N Al in LEE Mä | GT il: ud i () vi STA | NANNE ANI SS SS SR t R I Nr i i i UI MID Islartnindv V 0) MN ; A (a NR i Sr u RN a Ni As Nu i ä i På KLIN NM NE | fn ia a n LR i j + 1 I 4 nn | ; vi i er oh HR it CR a id ' k AN MN Ange DN j MANI KUN RR HU RRD AH DN 2 Hale I M R J FN = | jä Bala fö LM id ER ft Nl FENA | gg Läd FC ECAV RUN NE 4 Rn Ear få MR dd HER f CK i IK Nö OR i i " i «| Lö ' eh NR a MN i Er Li Sh id 4 UH Vs a a ud ar a H RU Sa ul RR Is Hl HU sin pet ; fl Saltil H ) BRRINSR ä ' i Kö i in bi An ) äldG Al JA (EF AR KÄNT eb HLR Uv He Hä IN ORN FÖRARE MALEN SN ol i t jön AR SN He LEN RAL AO ÖN Hå li SS LR Nr IN HR ki | HN OA TEE FR SS Nee NG Nr i AN 1 in 4 LU MI MM Han LEE re; SVAN kl ler akne Nan H ign Lied ir Miot Ka 2 FS : HÅLA M Nöt AA 94 fö Al j ARA KRt Re FRE SkUsad pr Eg bär MH jr 1 mudd Nr in IDR LÅ. Man 4 > 46 VPA TU VANNS LANKA UGL KIT PM ARS ' LIES Su OC MJÄPT SN MIL TLS NT i , - :& 3 feet ARN AA rn RE ERNA nn SR sn Ån neta dt RR Rn ARA nr SR RR inn i An EE ARE ARE An rn see += igar Se nn Se en Ssd rg be i En OM ME GG SS I Ne LU NN NOM Hj KHL AL DG 12 Id 3 MA VM NG HL HAN Sn w RR 4 NN HUR SS Make a EN RR HAR TSG KAR KUN AIN bh SARK MN SEKLET Yr HÄN SÅ nd då SS N Ng SU NEN URE PIE BLA Jå 1 AM [K MÅ he few 4 Al FL sen d Ra bå j 4 FANG hu ove bl MH Y 2 Ed a” > SJ [ ' t KR Få - - åk LÅ Å DÅ PS - || Vv 2 ww, å Å NM 1 RO NGE: dj | Kavat VETE NSKAPS : " ACADEMIENS i HANDLINGAR, + år STOCKHOLM, TRYCKTE HOS JOH. PEHR LINDH, 1214. ED BOET 4 IA I a Fd NAN 2 AR stuk SE kr Tr Å i 4 PSP S.S STEEN FREE ,” rr OO N se om—————————— L———— DE NYASTE FÖRSÖKENS UTSLAG, Rörande en svårighet i Theorien om fly- tande kroppars hastighet; af ZACH. NORDMARK. den 9 Jan, 1814. $. Ir. D. Hydrodynamiska försök, hvilka Herrar Full. mågtige i Jern-Contoiret, på Bruks-Societétens dår- till beviljade omkostnad, haft omsorg att låta an- ; stålla vid Stora Kopparbergs Grutvan, bevisa ea bristfållighet i deu hittills varande Låran om fly- tande kroppars mötstånd. Denna brist består dår- uti, att alla af Auctorerna i detta åmne upgifna Theorier, oaktadt för öfrigt olika utslag, gifva | dock, hvar och en innom sin krets, en och same | ma Formel för en och samma Ytas motstånd, utan atskillnad, den må vånda bugtigheten (Convexité- ten), eller iholigheten (Concavitéren), emot ane gtötningens led; då likvål, vid nårmare skårskås dande, en sådan jåmnlikhet omöjeligen bör kunna åga rum. f. 3. Detta har jag redan anmärkt i den Afhand-= ling, som, under Titel af Grund-formler till en ny Theorie om flytande kroppars motstånd, blifvit in- tagen i Kongl. Academiens Handlingar för år 1805) K. V. 4. Handl. 1814, St, I 1. sid. 145 o. f.; men ånnu utförligare i Principes dane nouvelle Theorie de la resistance des Fluides ; Memoire &c. St. Petersbourg, de Plmprimerie de la Marine , 1808 : i hvilken Afhandling den af mig föreslagna Theorien år, till alla sina delar, full- ståndigt utförd; och hvilken jag hår, för att slip= pa uprepandet af ett och samma, torde få antaga, åtminstone nådgas antaga, Vara af Låsaren kånd. Jag har dåruti budit till, att antingen sjelf afhjel- pa ofvan bemålta brist; eller att gifva andra ane ledning att försöka det. $. 30 Hvad olika utslag alla ändra Theorier, emot den | af mig framstållda, förete, ses båst af följande åt- | skillnad. Låt Cirkeln ABDE (Tab. 1. Fig. 1.) | förestålla Horizontella Skårningen af en uprått- | stående Cylinder, som, alltid behållande sir ver- ticala stållning, föres genom vattnet i Direction DÅ, | så att Half-Cirkeln EHAFB föreståller Cylindri- | ska Ytan, som emotstar stöten, Låt vidare EHAÅFB | (ig. 2.) vara framdelen af en ännan motsväran- | de åfven veriicalt stående kropp, som likaledes rö- | res med samma hastighet efter leden DA; men | hvars ytå, som emottager Vattnets ståt, år formerad | efter iholiga Cirkel-quadranterna EHÅ och ÅFB, alldeles lika stora med sia motsvarande Convexa | Quadranter i (Fig. 1.), blott med den skillnad i / siållningen, att de hår i (Fig. 2.) présentera Con- | cavitéten emot anstötningen, Om nu bågge dessa | kroppars motstånd sökes genom hit-tills upgifna | Theorier, gifva de alla, ehuru för öfrigt olika ut- I slag, dock allud, hvar och en inom sig, ett och samma Resultat för bågge dessa kroppar utan pä - gon skillnad, då nåmligen allt annat år lika, $: 4. Imedlertid år detta rent af en omöåjelighet. För att desto tydligare inse densåmma, så li:om Oss antaga, att bågge kropparne stå stilla; och att vattnet i dess stålle töres emot dem med samma hastighet i den motsatta Direction AN. Då år klart, att endast de Particlar, som i Fig. i, stöta emot Å, förlora hela deras Progressiva rörelse; men att de, som stöta emot Cylindern i någon ans nan punkt F, förlora blött en del dåraf; och be- hålla resten, under det de slifa undan åt sidan. Håremot må vattnet i Fig. 2. stöta emot hyilken punkt F£ det behagar, så skall det nådvåndigt sluts ligen förlora hela sin Progressiva rörelse, innan det samma; slirande långs efter bågen FB, allde- les låmnar kroppen i punkten B,; hvarest Tangens ter DB år vinkelråt emot rörelsens led, och såleds vattnets hela framskridande efter AD håmmiadt, ER Ur dessa skål bör inan naturligtvis vånta, att det motstånd, hvilket ytan EHÅFB (Fig: 2. lic der; bör; åtmifistone i det nårmaste, vara lika stört ined vinkelråta motståndet för hela Projections- planet EDB: Just detta Resultat år det ock ; som Ön ad mv? ,. ARN Inerties Termen P eller 247: - — 1 denna håndel. sei ger, enligt den äf 2 föreslagna methoden (se sisthåmde Afhandling, sid. 166); hvilken Term i de flesta vänliga försök endast behöfver betrak- SÖKA by 164 SR mfv? tås, emedan FrictionssTerimen F, eller SARELAE ; AT HV 43 för Coéfficieiitens f£ litenhets skull, blir äf mindre betydenhet, RE CE Bran OR fa daytona > a RR ENS RA I - 6.'6. För att inhämta Naturens eget utlåtande öf- ver denna fråga, gjordes förleden Sommar vid Fahlu grufyva försök med tvånne kroppar, hvilkas Hori- zontella Sectioner förestållas genom BKLME (Fig. 3.), och ABKLME (Fig. 4). De voro i alla' afseenden för öfrigt lika, undantagandes, att fram-åndan, som emot-tog stöten, var i (Fig. 3) planet BE, vinkelrått emot rörelsens Direction; men i (Fig. 4) krokliniga ytorna AFB och AHE, utgörande tvånne in-bögda Cirkel-quadranter, hvil- ka tangeras af CB och CA, samt CE och CÄ. Plavet BE i (Fig. 3) var = 4,060 Svenska Qvadrat-fot; och BE i (Fig. 4), (eller Ortho- graphiska Projection af vwverkeliga fram -ståfven EHAFB)Y var =4,072; så att skillnaden emel. lan dessa Sectioner var, i anseende till Försökens svårighet, alldeles obetydlig. Bågge kropparne drogos fram genom vattnet af lika stora vigter, och tiden anteknades, som åtgeck för hvarje 25 genom: lupna fot. Redan, innan 50 fot hunnit genom- Jöpas, hade hastigheten hunnit blifva jämn; och, för de återstående afdelningarne af kropparnes våg, åtgingo följande tider, nåmligen: sr Fig. 2 Ifrån 50 till 75 fot — 13",83 Fer Iignd Ifrån 75 till 100 fot — 13,92 Ifrån 100 till 125 fot = 14, 00 Medel. Tiden för 25 fot — 13, 92. Ifrån 50 till 75 fot — 14, 00 Ifrån 75 till 100 fot — 14,00 Ifrån 100 till 125 fot — 13,92 För Fig. 4. Medel-Tiden för 25 fot == 13,97. äv LH 5 Tiden för 25 fot var såleds för bågge krop- parna lika stor, och följakteligen voro åfven hastig- heterna lika stora: men dragande vigterna voro också lika stora; således ledo dessa kroppar, vid lika hastigheter, lika motstånd. För kårtheten förbigås hår undersökningen om kropparnas Absoluta motstånd, såsom förutsåttande en utförlig beskrifning på hela Maschineriet, hvil- ken beqvåmligen hvarken kan hår i kårthet sam- mandragas, eller sånderstyckas. Allt nog, att det anförda af försöken tydligen visar dessa olika krop- pars lika motstånd, tvårt emot alla förr upgifna Theoriers utslag. ; 0.7. Försöken yrka således nådvåndigt en mårke- lig olikhet emellan Convexa och Concava ytors mot- stånd ; hvarföre alla Theorier, som icke göra dår- imellan någon skillnad, åro ostridigt i den delen 'ofullkomliga. Deuana brist afhjelpes icke utan nå gon sådan Term i Expression af motståndet, som är Additiv för iholiga, men Subtractiv för uphög- da ytor. I honom bör derföre ingå Böjnings Ra- dien, eller i allmånhet någon sådan Function, som alltid "åndrar tekn, så snart kroklinien kastas om; hvilket Radius Curvature alltid gör. f. 8. Vid sjelfva tillåmpningen aft en Theorie till Försöken, år ingen omståndighet, som våcker me- ra villrådighet, ån det flytande medletrs af sjelfva Stöten förorsakade Gnidning (Frictio Fluidi) emot kroppen; hvarmed Adhesion så förenar sig, at "det blir, snart sagdt, omöjeligt, att urskilja deras sårskildta verkningar. I min föreslagna ”Theori2, har jag, åtminstone tills vidare, antagit såsom Po- 6 stulat, enligt Pluralitéten af då bekanta försök, att Gnidrängen förhåller sig som tryckningen mul- tiplicerad med hastigheten; hvilken Sats sedermera, genom Calculens gång, alstrat af sig Factorn (v?) eller hastighetens Cub, iden dåraf bercende Term, Men med all den litenhet, som utmårker FErictions Coäöfficienien f, hvilken, då Svenska Foten år En- heten, endast år = 0,0854080; våxer dock Frictions Termen så starkt genom Factorn (v3'), att det år sannolikt, att når hastigheten blir stor, bör en säcan Expression icke vidare kunna båra sig. Vid ett i hast öfverslaget granskande af en mångd nya Försök, har jag vål funnit, att, om man ville an- taga Gnidningen proportionelle emot någon bru- ten Dignitét af hastigheten, såsom v” , hvaråst — < 3 så skulle sannolikt Formler dåraf upkoms ma, mera instämmande med den flock af Försök, som tyckes föranleda till ett sådant val. Men tro- ligen ligger dåruti någon tillfällighet; åtminstone har jag svårt för att tro, att det år någon allmån Naturens Lag; och att i Mathesi Applicata antaga något så blott och bart Empiriskt, att man icke en gång ser minsta skymt af förnuftigt skål dår- till, år något. påkostande, - $: 9. Det skulle då, ibland flera andra Hypothe= ser, äterstå, att på försök antaga den Sats, hvil- ken EULER anser såsom ett afgjordt Phenomén, att nåmligen Frictioa, då allt omnat år lika, alldeles icke beror af hastigheten, Dår Han i synnerhet an- ”våndt detta Postulat, nåmligen vid fasta (Solida) kroppars rörelser öfver hvarannan, år det vål icke synnerligen troligt, allraminst afgjordt: men detta 7 hindrar icke, att det ju kunde kanske båttre lyc- kas, i Låran om flytande kroppars motstånd. Man nådgas vål då åtaga sig det nya besvåret, att af Försöken leta sig fram till ett nytt vårde på f; men man sluppe åtminstone (v?), så vida Frictions Termen, genom Calculens gång, då icke kommer att innehålla uti sig högre Dignitét af hastighe- ten, ån (v?), på samma sått, som Inertie-Termens $. 10. För att hafva de nya, genom denna Modifi- cation upkommande Expressioner till hands, under förmodadt behof af en skeende tillämpning; vill jag hår i ordning framstålla Formlerna' i mer-be- målte Afhandling (Pr. d. n. Th, €7c.) under den nya skepelse, hvilken de böra hafva, når Gnid- ningen antages icke bero af hastigheten, Når man å det afseendet dår kastar ögonen på sidan 46 $. 43, finner man då lått, att allt annat förblif- ver som förr, blott ätt Factorn, som utmärker ha- | v AC stigheten efter GE (Fig. 5.), nåmligen FE. ER = = v.Coss FEG = v. Cos u uraktlåtes , eller bårt-divideras ur vårdet på F (sid. 47). Hårmed förfar man sedermera Analogt i alla öfriga dåremot svarande Termer; så att, når fråga år om Fluxio- S É vdx nal-Expressioner, år det Factorn vn som utelåmr 2 nas ur den Termen, som utmårker Friction: ty, "som redan år anmårkt, så förblifva alla Termer- na, som angifva motståndet af Inertien , alldeles oföråndrade. $ 39 (DD P=- ——, Hale 3 AE a msv : Fu $. 44. (ID) PFEF= — Sinu? +. & UR . Cos. tt. ir Föga =S 25 $. 49. (UD P+F= a (s.Sinw?—p. Cos. uW. SU.w > Sin, 2) [- NR 3 > mfv? Pp. Cos.u.. Cos.to . Sin.(a — 1) FR 20 + s. Cos. iw — — — I I SöS 48 | dr Sin. Kd ; o 2mv y dy? fdådx 8 a IY.n. 1.) d ä4Ff= —f— oo SES + 2mfv? (dx.dy dx fE oc öv SERSESSN Od sr = | 48 ; Jc sa R E.5r9 (IV on 20 yu fer 2 3 | Fin (= dy - 2/7) ; IS 27mv? 2 Fydyl en RS MH VU a T y | | TES Ern 5 SSE 48 der 2d3 7) ER 27mfv”f( ydy dx 3 <=) ; SR 4g ÅN de: R FS — = = — LV bLVn — 9. 12. Efter dessa Formler har jag sårskildt- calcule- rat Expression af motståndet för hvar och en af sådana kroppar, som, jämte Planer, måst kunna förekomma i dylika försök. De åro nåmligen vi- ga att hafva till reds, når man vill göra sig den mödan, att jämföra Försöken med denna sednare Frictions Hypothesen, jåmte den dåref:er låmpa- de Theorien. De i oftanåmde Afhandling utråk- nade Expressioner komma derföre nu, att få sitt utseende på följande sått modifieradt, nåmligen: Conenz motstånd. FMV ee 70. Pigga ga Sin. u? $ 48 Rv Spherens motstånd. Hav? Ng LER 7) 7 P+EF=77? FER EN $ Z T EAA vå FE ( —+ art. ÅA -(0:2146018)- 48 2 5 48 12 =71r?. Cylinderns SON ”miFTUv $.72. PARET -(0,6073009) + 2 0,25. Biconcava Ståfvens EHAFB (FE eg. 2) motstånd. 207 mv? avu fr? 3 f.73 PE F=—— 48 AR 2 NJ 10 $. 13. > De hår upgifna nya vården af F, som i hvar. merna, härledas ifrån de allmänna Expressionerna, alldeles på samma sått, som det skedt med de i Memoiren utråknade. = Till öfverfléd vill jag an- föra ett Exempel. Låt till den åudan fråga va- ra om Frictions Termen för Sphereo ABDE CFig. 6.) af radien 7, som röres efter leden DÅ, och i hvilken vinkeln ACF=2 (Absoluta måttet, då radien år =1). Med dessa benåmningar bör nu bår F utråknas efter Formeln (IV, n. 3), en: ligt hvilken man har; axmfv? /ydydx ydx 2) dF= Vår, 4g ÅA dä 2 R Efter nu i nårvarande fall vinkeln ACF=2, och ÅC=r; så år bågen AF=72, FG=r.Sin.z, CG-=r.Cos.z, och AG =7—7. Cos.z. Emot Qvan« titeterna x, y, 21 allmånna Formeln, svara såleds hår rr Cos.z, 7 Sin.z och 73; hvadan dx= dl(+—r0Cos.z)=rd3Sin.23, dysrdzCos.z, och dz=rd3z. Redan, utan all Calcul, kånner man i nårvarande håndelse Radius Curvaturea R=r;hvadan | Sin. fö- 2 ie = fd Sing=—0QConz+e, hvil« ket uttryck, då Z=0, blir== I +-c, så att c=1s d k och / > = 1=Cos.Zz; hvilken reduction åfven kunde antagas, såsom redan förut fårdig i $. 71 af ofta citerade Afhandling, ACNE Je Motstånds Formel utgöra de efterföljande Ter-' SS a ST TOVE RAR ri Efter denna förberedelse blir nu råkningen, i hela sin vidd utförd, följande fe a ER ve — af R Ke gen pir ydx ) —— rdz3 2 >= gg v O— a axmfv” e( ySin.z.rdzCos.z.rdzSin.z rv Sm v.rdz Sims Ke 0) 3 -. P ride. Sims? 72 de. Sin.z? .Cos. 2 277 mMjv S : Cd & (7 du.sima”. Cos. 3 = 2 VE (i2.Sima? Cons —($d2. Sin. 2? — 3dz.Sinz?. PR 48 | Att da Liitesral DN behöfver någon Cor- iedtion, år dåraf klart, att vid Origa Abscissarum 2 am fin VR (Esimas —(—å Sin.zCos.8 +i2—35in2?)). 12 år 2=0, och följakteligen Sin.Zz, som år en Fa- ctor, i alla de öfriga Termerna, åfven =0; hvari- ' genom hela Expression dår försvinner, som den ock bör göra. $. 14. För att få vårdet af F i den håndelsen, då hela Hemispheren EAB emotstar Stöten, hvarom hår egenteligen år fråga, bör vinkeln ÅCF eller öZ sättas =90"; då Sin.z = 1, Cos.z= 0, och 2= 37 Å ä Å Å Ne —£=I7; hvilka vården, insatta i nyss anförda 4 Formel, förvandla henne till följande, nåmligen: 2797? mfv? ost. ( 0,3333333 — (0,3926991 — 0, 1666667) å (23233333 —(0,2260324)) 277 mfv? ( ) = 7 —.([ 0,1073009 I S—- E X 0,2146018. $. 15. De öfriga hår anförda åndringar utråknas ut- anv? mfu? ur de allmånna Formlerna, på samma sått som denna, eller åro till och med låttare. Flera tyckas just icke håller behöfva föreslås, för att kunna döms ma, huruvida Mot-gnidningen kan antagas för obe- roende af hastigheten eller ické, ån de hår ofvan- före upgifna. Warierar man vål Försöken med alla emot dem svarande kroppar, har man tåmmeligen tillråckliga Premisser att sluta utaf. LARSDOTTER 13 ls ikostsingnbieisns ETT MEDEL, Hvarigenom en del, som åro angrip- ne af Grå Starren, i det långsta kunna bibehålla en någorlunda hjelp- lig syns. af GABR. COLLIN. ds 25 Sept. 1813: Mau Låkaren har en Opticus det gemensamt, att blifva tillitad af Ögon-sjuke i afsigt å deras si- da att erhålla bjelp och lindring för sin alt mer och mer aftagande syn. Så mycket oftare hånder detta den 'sednare, som, då inga utvårtes tecken sdårtill åro synbara, åtminstone i sjukdomens första början, den sjuke altid hoppas att, likasom mån- ga andra, ehuru i öfrigt med friska och sunda Ögon, fastån lång- eller når-synte, finna ett såkert medel till synens återstållande genom bruket af dårtill tjenliga glas. Utan att åga Låkarens förmåga att kunna för Ögon-Patienten anordna de medel, som åro mågtige att antingen håfva sjukdomen aldeles eller lindra den, befinner en Opticus sig inskrånkt inom den trån- ga grånts att blott kunna, och må hånda, detta ofta svagt och ofullkomligt nog, utforska sjukdomens 14 beskaffenhet och såte, utan att, få håndelser un- dantagne, i annat kunna gagna, ån med det för den Ödgon-sjuke altid oroande rådet, att det år fa- fa uti dröjsmålet att icke i tid rådfråga Låkaren; För Svarta Staäfren (Atnäurosis) gifves intet Optiskt medel; ej heller då Grå Stärren (Catas racta) år total eller upptager hela ÖCritallvåtskan: det år blott då denna sistnåmde år Partial och tagit sitt låge antingen mitt uti Cristallvåtskar, såsom en rund och half ogenomskinlig flåck; eller under ett lika förhållande, vid någondera af des kanter, som en liten ringa Apparatus ined eller ock utan glas; för den illa seende i det långsta gör en god verkan, ehuru Operations«nålen dock omsider måste änlitäs; Di Grå Starten år Partial, år eti alt för 1i- teti” flåck uti Cristall-våtskan, i synnerhet om den befinner sig 1 des centrum, tillråcklig att utur ordning stålla alt det Ljus, som eljest säm- fnanstötande skulle utgöra bilden uppå rfetina af det object; hvilket Patienten vill betrakta; hålst vid en stark dag, då flere honom omgifvande fö- femål åro mycket upplyste och ifrån alla håll up- på dess öga återkasta för öfverflådigt sido-Ljus; som gör att pupillen sämmandrages och blifver ganska liters Saken består då deruti, ätt ifrån Patientens öga kunna afhålla alt onödigt ljus; så att intet hägot annat deruti får infalla; ån det, som directe åter- kastas ifrån de föremål, sot han beböfver se ock betrakta. Pupillen bibehåller dårigenom i det nårs maste samma Öpning, som deti äntäger uti ett al- deles mörkt rum, så att den af Starten öangripna delen af eristallsyåtskan får oskymd och obehins 15 drad göra sin tjenst, hvartill ej heller så sårdeles stor del deraf behöfves. Till vinnande af detta åndamål, nyttjar man en liten Tub (Fig. L T; I. B) af omkring fyra verktums långd och så vid uti den åndan, som hålles för ögat, att den fullkomligt kan betåcka hela ögongloben, hvartill 13 tums diameter år till- råcklig. Samma Tub bör bestå af trenne afsattser, nåml. Skugg-Hölsåan A, Millan-stycket B ock ögon-betåckningen C. (Fig: 2.) | — SkuggsHölsan A tjenar dårvll; att glaset ä; då det nyttjas, ej må blifva förmycket upplyst af obehörigt ljus, och dårmedelst hindra den verkan, som sökes. Öpningen b bör råtta sig efter den ögonsjukes tillstånd, men till åfventyrs icke öfver- skrida en half tums diarneter, ånskönt Starren ån- nu skulle befinna sig i sin början; I samma mon ater, som Starren ökes, inåste den förminskas, hvilket lått kan ske inedelst en diaphragm; som inskjutes till yttersta åndan af Skugg- Hölsan A. Långden af Millan-stycket B, bör åfven allt efter som Starren år mer eller mindre avancerad, vara långre eller körtare; till hvilken ånda Patien- ten kan förse sig med aå:ne eller 3:ne sådane af olika långder; som noga passa till Tubens öfriga delar att efter omståndigheterria kunna ombyta och begagna. I början år det tillråckligt om Skugg- Hölsan A imediate påskrufvås Ögon -betåcknin- gen C; och kan då nyttjas åfven utan något glas; så vida Patienten nyss före ögats sjuka tillstånd ågt vanlig syn, och hvärken varit långsynt eller närsynt. Har sednare håndelsen intråffät, måste ett concavt glas nyttjas, då Patienten vill se till något långre afstånd och tvårtom ett convext, om ” 16 han varit långsynt och will låsa eller se något, som år nåra för hånderna, och af hvilka glas, ette dera efter sitt sårskildta behof, insåttes uti Cou- lissen e I öfrigt anmårkes, att millanstycket B bör förses med diaphragmer, (såsom uti Fig. 2. ccc) på det att alt reflecteradt ljus må hindras att komma till ögat. Vid Ögon-betåckningen C iakttages blott, att Ögon-holet d bör vara så stort, att det ej kan bort- skymma något af Pupillen, då den år som måst vidgad. Hvad Glasen angår, som hårtill för hvarje sårskild individu böra nyttjas, kan endast den regel gifvas, att de altid måste råtta sig efter den ögon- sjukes tillstånd och efter den grad, hvartill den Partiala Starren framskridit. Erfarenheten har blott visat, att med ett noga iakttagande af de sig hårvid förefallande omståndigheter, någre, medelst bruket af en dylik apparat, i flere år någorlunda kunnat feda sig att låsa tåmmeligen fin stil, ehuru icke med den låtthet, som åtföljer ett friskt öga, eme- dan Synvidden blifver i alt för betydlig mon in- skrånkt och utomdess Patienten måste hålla sitt an- dra "öga vål tillslutet. Vanan år likvål den , som efter en kort tid kan göra desse, så vål som flere andra olågenheter, dråglige. RS UTDRAG af TABELL-VERKET, Angående Utsåde, Skörd, Öpen Åker, . Jordbrukare och Kreatur, Åren 1806--1810, af HENR. NICANDER, den 31 Mätt, 1813: Kl ader alla svåra håndelser denna tid, har like vål Jordbruket gått med jåmna steg gch j tilltar gande, utom År 1808, då det saknade en hop ra- ska armar, som måste borrt till Rikets försvars ppna Jorden har blifvit skött med en stigande omtanke, och Afkastningen har i det nårmaste va- | rit tillråcklig för Rikets behofs Utsådet var af | Rag. Hvete. Korn. Hafre. 1806 — | 276917! 20290) 328090) 304831 1807 — | 278557) 20722) 327444| 304888). 1808 — | 278265; 20832] 324225: 297064). 1809 = od 20777) 324839) 294854, : 2810 — | 293196] 21860] 339554 202870! K. VV. 4, Handl, 1814. St. I 2 1809 | 1741532| 117353| 1753519| 1352599 1810 | 1632693] 11:8157| 1705650] 1454116 af | Blandsåd. | Årter. Potater. Alltsam- 18 | Årter. ] Pörater. | I a såd. mans. | 1806 — | 124693] 34480) 72124 1161439] 1807 — | 125776) 35010) ”74488|1166885 1808 — I 123717) 35439] 8163811161122 1809 — | 123152! 36373! 29058/1171166 STO 134408] 38471| 102464 1038803] Förökningen eller Ve steg af Råz. | Hvete. IKorn. Alltsam- | EA Blands. Är- SS 1806til!| 4,6] 4,1 | 50 | 4,7 |) 50 |49] 67 | 4.6 1307 —| 5,4] 5.0 | 4.9 | 4,3 | 4.8 |44] 6,0 | 4,6 1808 —1] 5.01 4,6 | 4.5 | 4,2 | 44 I4,0| 6,7 1 4,3 1809 — SÖ 5:7 1,5;6 Ii5,0.) 5,6 15.01, 7:60 155 1810—]6,0] 4,6 15,0 | 4,6 I 5,0 |4,3] 7,2 | 54 Håraf befinnes Skörden 1 Tunnor ; af Råg. 'Hvete. | Korn. Hafre. 1806 | 4138851] — 81253) 1670602] 1276375 1807 | 1357371| 110168] 1617594] 1184739 1808] 1328278) — 97674] 1429592] 979098 i ; 3 Nansen 1806 ad 168719] 491794) 5407316 1807 546090] 152258] 478256) 5446476 1808 | 427591] 133578) 562736 5012547 1810 | 708044] 180242] 823285) 6628127 Håraf inhåmtas, 1:o att alla Åren varit ymni- | ga, utom 1898, hvilket ehuru mindre bördigt | 19 Jikvål icke medfört någon kånnbar brist: 2:0 att Ursåde och Skörd de Sfriga Åren småningom fill tagit och således att Akerbruket vunnit förkofran. Hyv ad förhållandet af Ärsvåxterne och Utsådet i hvarje Lån angår, år i anseende till skillnadernas - Ål | | obetydlighet och för att undvika vidlöftighet, det endast upptagit för år 1810 uti de bifogade Ta. bellerne P och Q. [bland Jordbrukare i hvarje Provins år hålf. ten af dem, som icke kunna hånföras till något ut« af Riks-stånden, eller af de så kallade Alle Åndre, åfven inråknad, och deribland indelte Soldater och Båtsmån , Skogs-' och Jågeri-Betjening, Handtver- kare på Landet, Fiskare, m, fl. alle med sina Hu: strut och Barn öfver 10 år, hvilka under skörde tiden gerna öfvergifva sina yrken och antingen sköta sitt eget Jordbruk eller ock göra Landtman bitråde. Desse jåmte Almogen ifrån 10 till 70 år åro de skördare som i Tabs R för hvarje Provins åro upptagne. Barnen och de Åldste icke af sårs deles krafter för det som fordrar starkare armar, men likvål af mycket gagn vid de låtiare sysslor- na. som icke kunna undgå att verkställas, och utan de svagares bitråde blifva de starkare till binder. Desse utgöra den egenteliga Födobringande Klassen och deras proportion till Folkmångden, når dertill komma omkring 40000 Stadsboer, som icke åro apnät ån Jordbrukare, år såsom 3 till 5 eller lika som åldre calculer gifvit vid handen. Vid Plogen och Årdret åter kunna hvarken Barnen eller de Gamle, icke heller Qvinnor går- na medverka, dertöre åro Kärlarne ifrån 15 till 65 är, som egenteligen sig dermed befatta, uti en sårskild Column i samma Tabell intagne, och breds vid utsatt, buru många Tunnland hvar Skördare 20 och Plåjare har att skåta, hvarje Tunnland ansedt 'så stort, att derpå kan sås en tunna såd, storlek, som Almogen i gina uppgifter gårna följer. Tvifvelsmål kunna likvål uppstå, om icke 72 Tunnland för Skördare och 253; Tunnland för en Plöjare, hvilka Tabellen R angifver, åro nog litet emot hvad desse Arbetare kunna medhinna; men då man Öfvervågar, att icke alle Skördare och Plöjare kunna anvåndas, att en stor del af hvarjehanda: andra till Landtbruket hörande göro- mål, af hushålls omsorger, af smårre Barnens skötsel, af sjukdomar och bråckligheter kunna va- ra hindrade att medverka, fogar sig råkningen snart dårhån, att hvarje tjenstgörande Skördare får ett Tunnland och hvarje Plöjare 4:ra, som han verk- ligen kan sköta. Når Stådernes sådda jord (Tab. T.y, som ut- gör 24484 Tunnland, antages, i afseende på båt- tre håfd, gifva og:de kornet och sammanråknas med Landtbyggdens, finnes årliga Utsådet per medium hafva under hela Qvinqvennium gått till 1204381 Tunnor, Förökningen till 5:te kornet och skör- den till 28 — — -— 6027719 T. Om hårifrån dragas 1:0 Utsådet — = 120438I 2:o Den Spanmål, som år- ligen åtgår till Brånvin och Kreaturens behof, omkring "7 7 879892 äoggter återstå 3944538 T. | hvilka delade på Folkmångden gifva hvar person endast Is Tunna till Brödföda, hvilket sy- nes vara för knappt, ech lemnar anledning till den misstanken, att uppgifterna i primitiva Ta- | CS OSP RANN FESSERRE 21 bellerna af Utsåde och Kornets Förökning åro bristfålliga. Men en missråkning i Utsådet af omkring g'ne Tunnor på Mantalet och 3 i kornets Förök- ning, lårer en Tabell-Författare med allt sitt be- mådande svårligen kunna undvika. Han kan ge- nom förfrågningar få en någorlunda riktig kunskap, huru stort Utsåde i runda Tal hvart hemman å äger; men det blifver för honom nåstan omöjligt, åtmin- stone ganska mödosamt, och fordrar en ärlig un- dersökning på hvart stålle, som för en Pråstman och hvilken som hålst icke alltid år anvåndbar, att erhålla underråttelse, huru mycket hvar hem- mansbrukare af Trådesjorden upptagit till såde, till Nyplogar och Svedjeland, till Trågårdar och Smår- Tåppor, huru mycken jord kan vara besådd vid Backstugor och oskattlagda Torp, hvarom sjelfva Åboen ofta icke åger någon redig kunskap. Om allt detta kommer i beråkningen, utgör det såkert . så många Tunnland, som bristen af 3:ne på hvart Mantal. Genom förfrågningar kan väl Tabell- Författaren i runda Tal få veta, om Förökningen af hvart Sådes-slag stigit till 4:de, s5:te, 6ite kor- AGN men om dertill bör läggas något bråk af 3 z &c. kommer icke till hans kånnedom, och det FR göres icke heller något afseende på Landet, ehuru ett bråk i det hela och i denna råkning be- tyder ganska mycket. Om nu i så beskaffade omståndigheter an ta ges, att 3:ne Tunnland på hvart Maptal, och 3 kornets törökning åro förfelade , kommer efter Cure rection, då Mantalen i Riket åro 66405, hela Ute sådet att utgöra 1403596 Tunnor, Kornets förökning att blifva 53 och 23 Skörden = = — oe — 17595546 T. Hvarifrån Utsådet, Brånvins-Spann« målen och Kreaturens behof af- dragne inalles — — — 2282396 T. -— Uppkommer en Rest af — 0 =—— $5223150 T. som lemna inemot 275 Tunnor på hvar person till bråd, eller nåstar lika mycket, som qvantite- ten bleftse om 3:ne Turnnor råknades på hvar Mansperson och halfannan Tunna på hvar Qvinna, Då nu behofvet år så mycket för en anståndig bårgning, och Tull-Specialerne utomdess gifva till- kånna, att mindre utländsk Spannmål blifvit ins förskrifven uader sista Qvingvennium ån något föregående, jämvål att icke obetydligt qvantum deraf återgått Utrikes, hvilket Brånvins-brånningen förut icke gårna tillåtit, synes den anförda miss= råkningen kunna aniagas, men ”Tabellerne icke dess mindre förtjena et skåligt förtroende, hvil- ka, eburu de icke kommit till önskad noghet, lik- vål innehålla ett nårmande, som lemnar mycken upplysning om tillståndet i hvarje Socken och Lån. Uti Tabellen S åro alle uppgifne Håstar och Oxar ansedde för Dragare och antagit, att så stort antal Håsiaar kan vara förbigånget i uppgilterne , som Cavalleri och Vagnshåstarne utgöra. Under denna supposition kommer på hvart par Dragare | 4:ra Tunnland Åker att plöja, hvilket tämmeligen Öfverensståmmer med erfarenheten, och hvad ett råttskaffens Jordbruk kråfver, således beviser, att ntalet af Håstar och Oxar i vederbörligt förhål- ute till jordbruket blifvit angifvit, Men uti råkningen öfver Kor och Ung-boskap synes ”Tabell-Författarne icke varit så lycklige, Hvarje Hushållare på Landet, hemmanet må va- ra båttre eller såmre, år satt i nådvåndighet, att | F PF Sö 25 jämte tillråckligt antal Dragare för åkerns skötsel, hålla så många Kor, som hushållet fordrar tillgång på Mjölk, Ost och Smör, samt uppföda åtminsto- ne dubbelt så mycken Ung-boskap som afgången af såld och slagtad gammal Boskap till ersåttning kråfver, I följd af denna grundsats skola 838130 Kor, som efter uppgifterna finnas både i Ståderna och på Landet, kunna hålla hela Folkhopen med be- höflig myckenhet Mjölk, Ost och Smör; men i an- seende till deras klena våxt, magra bete och tor- ra utfordring, kunna de i detta climat icke åstad- komma större qvantitet Mjölk ån högst en kanna hvardera om dagen hela året igenom, och då får hvar person icke mycket öfver 23 qvarter Mjölk, som åfven skola råcka till Ost och Smör, hvilket strider emot möjligheten. Erfarne Hushållare vil- ja icke en gång medgifva att 3:ne qvarter förslå, utan att man åtminstone bör råkna en half kanna Mjölk om dagen på person, om alla behof deraf skola kunna fyllas. Antalet af Kor i hela Riket bör således efter denna råkning vara 1188925 el- ler hålften så stort som Folk-Numern, antal som de Tabeller, hvilka med största omsorgen blifvit sammansatta, synas medgifva, och tråffas till det minsta hos de flåste Landthushållare; kan således åfven antagas att åga rum i hvarje Församling, i anseende dertill, att om många fattiga åga inga "Kor, åga de förmögnare så många flere. Likviål synes detta antal vara det högsta, som kan anta- gas, når Ståderne åfven inkomma i råkningen. Hvad antalet af Ung-boskapen angår, som i Tabellerne, Stådernes inberåknad, uppgifves vara 452103, synes det icke heller öfverensståmma med Rikets behof. Ungboskapen blifver icke före ån 24 efter 4:de året mogen, och måste således vara li-. ka talrik, som de gamla öfver 4:ra år, om dessa förvttras vid åttonde året; hålften så talrik, om dessa göra tjenst till det 12:te, hvilket lårer vara det högsta, då ågaren har afseende så vål på sin egen förmon, som på kreaturens styrka. De af- yurade kreaturen vid denna ålder, kunna då, om det ena skall svara emot det andra, icke vara fle- re ån 4:de delen af Ungboskapen eller flere ån 113026, hvilka om hvart och ett våger 16 pund, det högsta som efter kreaturens storlek i Sverige öfverbufvudet kan antagas, icke lemna hvar mån- niska mer ån 15 marker kött till förtåring, hvil- ket icke kan vara tillräckligt. — Sannolikt synes derföre, att någon missråkning i primitiva Tabel- lerna skedt och att Ung-boskapen åtminstone utgör 706314, som år halfparten af Summorna 1188925 och 223704, eller af vederbörliga antalet af Kor och Oxar sammanråknade. Under denna sanno- likhet blifver 4:dedelen af 706314 eller 176577 Boskaps-kreatur årligen föryttrade eller slagtade, hvilka till 16 pund stycket gifva inemot 73 pund kött för hvar person, hvilket ånnu år ganska knappt, men högre i denna råkning kan man med sannylikhetens bestånd icke komma, Hvad Fåren åter betråffar, synas de tåmme- ligen riktigt uppgifna, Man åger vål icke till Con- troll för uppgifterna sådana gifna proportioner, som tråffas mellan Månniskor och Kor, mellan Dra- gare och Akervidd, mellan Ung boskapen och den Gamla; men vanligen råknas 20 Får på hvart helt hemman eller mantal, eller ock antages att hvart hemman åger lika många Får som Tunnland ut- såde, Bågge dessa råkningar öfverenpskomma tåm- meligen nåra med det uppgifna antalet af Får, 25 och af den grund har det någon sannolikhet för sig att vara riktigt. Uti Tabellen T åro upptagne de Kreatur och de åkrar, som tillhöra Ståderna, samt derjåmte an- tecknadt, huru stor Folkmångd hvar Stad inne- håller. Slutligen bör jag icke underlåta att gifva till kånna, det Tabellerne, som till Kongl. Commis- gionen inkommit för år 1810, synas, alla ofvan- nåmnde brister oaktade, likvål med mera omsorg författade ån de voro för år 1805, hvilket: gifver anledning att förmoda det de komma riktigheten ån nårmare, sedan de nya Formulårernes förekrif. ter blifvit mera familiera och vissa fattade förs dommar blifvit ur vågen röjde. 26 EN FORNLEMNING, Funnen vid Rensningen af Billström- men vid Forsviks Arbets-Station af Götha Canal-arbete i Westergöthland år 1812,” undersökt och beskrifven ' af | EMANUEL ROTHOFF. den 22 Julä 1813. ; de många Fornlemningar af Sten och Mer > tall, till det måsta under form af Vapen och smår- | re Redskap samt husgeråd, som under Strömråns- nings-arbetet 1 Billströmmen vid Forsviks Arbets- / station på Götha Canal-linea i Westergöthland,. vid Sjön Wikens utlopp i Wettern, påfunnos åren - 1811 och 1812, erhöll jag af ågaren, Herr Capi- ten J. ForssELL, tillstånd att utvålja en, till un- / dersökning och nårmare beståmmande af det mes” talliska åmne, hvaraf de fundne sakerne af me- tallisk beskaffenhet bestodo. Jag utvalde ett tåm- ligen vål bevaradt knif-formigt, tvååggigt blad, / med trubbade ågg och spets, hvilket sannolikt till- +) Uti Kal. Vet. Acad. Handlingar för år 1797, 2 qv. förekom- mer åfven en undersökning om ett dylikt fynd i Skåne, - och hvaruti också visas att konsten att hårda Koppar som | forntiden ågt, bestått uti Kopparens försättning med Tenn. -> 27 hört en större knif eller dolk; det hade kullriga sidor, en fjerdedels tums tjocklek midtpå; ytan hade en matt grågrön fårg, under hvilken, då den bortskafdes, fanns en blank nåstan gullgul metall- glånsande massa; denna var hårdare ån vanlig koppar, samt skörare, så att knifbladet lått afbråts, med erhållande af ett tvårt brott, utan seghet eller tågor, Inuti var massan litet pipig , mera liknan- de' gjutit ån smidt metall-arbete; dess fårg mot ytan samt nåra spetsen var brunblå med skiftande anlöpning, men långre in gul, med liten skift- ning i blågråit; då den afbrutma massan skafdes, lemnade den ett ljust gullgult glånsande strek; tyngden var tåmligen betydlig, Så vål stållet der Fornlemningarne funnos, som Stenslagets i Stenredskapen olikhet med den Ortens Stensorter, tyckas lemna skålig anledning till den förmodan att någon Farkost, som varit lasiad med saker sådane som de fundne, dermed förgärtts i Billströmmen. Skulle annars Strömmens namn, som råttast torde vara Bilström, antyda nå- gon orsak till fyndet, så har sannolikt någon Fa: brik af vapen eller bilor, hvaraf åfven de flåste fundne Stenredskap bestå, i forntiden varit vid nåmnde ström. inråttad. Emedlertid finnas inga uDs derråttelser derom i kringliggande ort, Chemisk undersökning. 4) 3 gramm rena metallbitar löstes i kokning med Salpeter. och Salt-syra; hvarvid för- blef olöst ett hvitt ånne, som glådgat våg- de 0,005 gramm: tillkånnagaf sig som Tenn-oxid, B) Gröna solutionen, noga pråfvad på halt af bly, gaf deraf intet spår; öfvermåttad 328 med caustik Ammoniak, fålde den ett hvitt åmne, som extraherades med öfverskjutande fållningsmedlet hvarefter det olösta samlades, , utlutades ”), glödgades, och vågde 0,405 g:m, var gulgrått, samt reducerades lått, med Soda på kol för blåsröret, till Tenn. 0) Den ammoniakaliska våtskan var högblå; Öfvermåttad med Saltsyra utfåldes derur på blankt jern, all kopparen metallisk; hvil- ken strångt torkad vågde 2536 g:m. Enligt den nu anförde analys, bestod den pröfvade metallmassan af följande beståndsdelar: på 100 delar. Koppar ur C — 2,536 — 84»50. Tennoxid ur Ä — 0,005 — ur B — 0,405 —0,410— 13,60. 29,46 — 98>10. Förlust 00,54 — 1,90. 3 gramm. — 100 delar. Den förlust af 1,90 procent som år uppta- gen, bör ökas med ”Tenn-oxidens halt af Syre; denna bör, ehuru oxidens fårg var grågul, beråk- : nas efter gula oxidens syrhalt, emedan vid fin. rifning ett gult pulver åfven af denna oxiden er. | hölls. Således fås följande beståndsdelar af metal- Jisk natur: . Koppar = 84,50 procent. Tenr = 10, 70:= 95,20; Förlust — 4,80. 100. sw —Ks—— ——--?” - X = ZOO +Y Då enligt Hr Prof. Berzern uppgift Tenn-oxid vid ut- Iutninsar faed bara vatten låses deraf, som ej sker då vatt= "net försåttes med något Alkali, så iakttogs härvid den för- sigtighet, at utluts-vattnen höllos Ammoniakaliska , hvars igenom åfven ingen Tenn-oxid mårkbart medföljde dem. 29 Hvilken förlust hårrör af analysens operation samt af metallmassans oxidering i synnerhet nårmast ytan, ;som anlöépningen utviste, och bör emellan bestånds- åmnena fördelas; då fås Koppar — =: 88,60. Tenn = H,40 = 100; Då ändamålet för anförde undersökning varit att utråna de förnåmsta och utmårkande bestånds- delar af den fundne metalliska Fornlemningen, hvarigenom dess sammansåttning åfven vore upp- tåckt; så torde undersökningen anses åga erforder- lig fullkomlighet, för att undesstållas Kongl. Aeza- " demiens bedömande. ik ANMÄRKNINGAR Rörande Cinchona Cattukambar, af A. J. RETZIUS. den & Febr. 1814. | U: en note till företalet för TV:de fascikeln af mine Observationes Betonice, Lips. 1786. fol. har | jag utur ett bref från den berömde Botanisten på kusterne af Malabar och Coromandel D:r KÖNniG | anfört, att den båsta Catechu beredes af ett species Cinchon&e, hvilket han kallar Cinchona Cattukam- bar som våxer på Malacca. Med hans bref följs | de exemplar af samma Våxt, men ty vårr ej så | fullståndige, att jag deraf kunnat författa en full- komlig beskrifning, Emedlertid sedan jag erfarit | att den i så många hånseenden utmårkte Natur: | forskaren VON HUMBOLDT i Magazin der Ges. | « Naturforsch. freunde zu Berlin. 1: Jahrg. 1807. | s. 119 angående Cattukambar Cej Cottutambar) an- I fört tvifvelsmål, huruvida den samma vote ett från | den af D:r RoxBuUrGH, i det förtråtfliga Prackt- | Verket Plants of the Coast of Coromändel, Vol I 2. beskrifne och Tab. io6. aftecknade Cinchona e6x- | celsa särskildt species, har jag förestållt mig, att | om åfven icke all önskad fullståndighet nu kan | åtfölja min uppgift, den samma bör åga ett slags | vårde, hålst i ett åmne som förtjenar att utredas, | Jag tviflar ock icke, att efter den nu gifne anledning, | det ånnu uti beskrifningen felande, må genom under= ” sökningar af större Brittiske samlingar lått fyllas. | 31 Så vål genom den till slut gjorde jåmnförelse emellan denne art af Cinchona, hvars uppfinning tillkommer D:r KÖNIG , och den af D:r ROXBURGH upptåckte, som genom de bifogade hufvuddragen af mitt exemplar, hoppas jag att åtskillnaden icke tarfvar vidare bevis, och att dessa anmärkningar således vinna sakkunniges bifall. Utom det att D:r KöniG nåmner detta Tråd Cinchona, gifver utseendet, löfvens stållning, blad- fjällen och fruktens skapnad all anledning, att icke tvifla om, att det ju hörer till Cinchon&e genus. Den korta beskrifning jag kan gifva, följer hårjemte på det språk, som af Vetenskapens idka. re kan öfverallt låttast fattas: Arbor — cTujus tamen magnitudinem non indica« vit KÖNIG. | | Rami oppositi , cortice fusco-rubente vestiti, Ikeves. Ramuli oppösiti, conformes. Stipule bing, opposite, ramis ramulisque latio- res, lato-ovate, acute. Interstitia foliorum foliis breviora. Folia opposita, brevi petiolo (4 lin.) suffulta, ova- ta acuminata, 3 ad 3 et dimid. pollices lon: ga, integerrima, fere coriacea, nuda, nervis quinque parium obliqvis, et inter hos nervi tenues transversi observantur , precipue in inferiore pagina. Stipule angustiores quam ramulorum , ceterum similes. Inflorescentia latet. Adest pedunculus solitarius pol- licaris, Corymbo denso fru&tuum terminatus. Capsule pedicellate cum pedicello vix pollicares, calyce coronate, teretes, clavato-elliptice, bi: partibiles 1. bivalves, extus lineis decem eler vatis notatez, oculo armato tenuissime wvillo- 42 se, intus glaberrimze, dehiscentes dissepimen- to paralello. Semina in omnibus Capsulis defuerunt. ” In quibus- dam veto congeries palearum' albo-sericearum qQuisquiliis larvarum mixta, seminum loco. Hvad nu Cinchona excelsa af D:r ROxBURGH vidkommer, våxer densamma i Circar-Bergstrakten af Coromändel, och kallas der Bindaroo. Den år ett stort tråd, med vidt spridda grenar. Folia opposita petiolata elliptica integra, 6 - 12- polli” ces longa, 3-5-lata, subtus molliter subvillosa. Pe: ziolis 2-3 -pollicaribus, teretibus, villosis. (C. Cattukambar har folia lato-ovata, acuminata, 3 -4-pollicaria, subtus plane nuda, nitida, pe- tiolis brevissimis — ) Stipule intrafoliacex, acute, serrate deciduze, (C. Cattukambar — stipule lato-ovate, acu- te, integre ) Panitula terminalis, magna, floribus in ramulis ejus- dem fasciculatis — . Capsula oblonga, calyce superstite coronata, ultra | pollicem longa, 4 striata, punctis elevatis al: : bis scabra, 2loc. 2valvis; åb apice dehiscens, Då den förras ofvanföre beskrifne frukt häre med jåmföres , upptåcker man utan svårighet olik- heten dem emellan. Figuren föreståller en qvist med grenar och 15f; | samt en Blomstjelk med fruktklasen. a. en capsel sårskild. — b. en sådan då den delar sig. — c. en half capsel sedd framtill med den sig öpnande skiljevåggen. eQ 33 Mn ANMÄRKNINGAR Om Slågtet Lemania, samt Beskrif- ning om tvenne nya arter deraf af C. ÅA. AGARDH. Bot. o, Oecon. Prof. vid K. Univ. i Lunds. den 19 Jan. 1814: Da naturliga ordningen bland vexterne, som bår namn af Algae, CVattnmossor eller WVattu- lafvar) förtjenar visserligen den uppmårksamhet, som den först i senare tider vunnit, Dessa vexter åga uti physiologiskt afseende det mårkvårdiga , att de tyckas utgöra de enkla for- mer, hvaruti de fullkomligare vexternes inre bygg- nad upplöser sig: cellulvåfnad och spivalkärl. Den som sysselsåtter sig med vexternas anatomi, samt tillika hicroscopiskt observerat Algerne, skall med förundran finna, att de större vexterne åro liksom en aggregation af Conferver. Spiralkårlen åter- finnas ibland Conjugate WVauch., och den regel- bundna cellul-våfnaden hos slågtet Conferva i in- skrånkt bemårkelse. Uti vext-geografiskt hånseende utgöra Alger- ne Vegetationen nåstan i en annan verld, der ex helt olika jordmon, och ett olika omgifvande flui- K. V. A. Handl, 1814. St. I. 34 dum måste verka en afvikande chemisk samman. | sättning, en olika yttre form och en olika inre byggnad. Om en Naturforskare blir betagen och förvånad, då han ifrån ett Nordiskt climat flyt- tad till ett tropiskt land, på en gång får se den besynnerliga vegetation, som der i massa möter ho- nom, och hvars hopkrumpna representanter han förut endast sedt i Europas drifhus, skulle han visserligen ej blifva det mindre, om han fritt kun- de vandra på hafsbottnen, och der obehindradt öf- verskåda de egna honom der i massa omgifvande vext-formers skogar och ångar af ett alldeles eget utseende. | Betraktar man dem åter systemalisk. och un= dersöker det rum de i tingens naturliga ordning intaga, så finner man dem snart utgöra den punkt der de båda organiska riken mötas. De djuriska fenomenerne , eller åtminstone ett analogon af sjelf- villig rörelse, tyckes åfven bibehålla sig bland Al- gerne, och slågten af dem gifvas, som man ånnu skulle kunna råkna till djuren. Deras slågtskap med Zoophyterne, deras djupiskt-chemiska samman- såttning, deras ånnu oafgjorda uppkomst utaf och upplösning uti djur, deras vistande uti ett element, der åfven djurens enklaste former uppkomma, be- visa tillråckligt att deras rum i systemet år grån- sen emellan vexternas och djurens rike. Kunna vi derföre hoppas, att följa dessa sammangrånsan- de natursprodukter uti alla dess gradationer ifrån den punkt, der de åro afgjordt vexter, till den punkt der de åro afgjordt djur, skola vi kanske fin- na första bokstafven i ordet till gåtan om skillna- den emellan de två organismerne. Vilja vi se på deras yttre form, så finnes | svårligen någon vextfamilj, som kan prunka med | 35 mera skönhet och elegans. Den högsta frihet uti utbildningen af formerne uti hvarje species ut- mårker en del, i synnerhet Fucus-arterne, och den högsta Håsjan tilk chemisk crystallisation grån- sande regelbundenhet predominerar hos andra t. e. Conjugate Vauch. Pråktiga fårger felas dem ic- ke, i synnerhet om man påminner sig några ly- -sande Fucus-arter och Oscillatorier, ej heller mång- faldighet uti former, hvilkas olika combinationer åro förundransvårde hos vexter af en så enkel sam- mansåttning som: dessa. Deras spåda consistens gifva åfven en del ett intagande utseende; och det gifves arter, (Batrachosperma, Draparnaldie , Oscil- latorie ') hvilka upplagde på papperet likna fullkom- ligen en skön och delicat ritning. Åfven i afseende på antalet af arter förtjena Algerna att kånnas. Vattnet upptager en vida stör- re yta af jorden ån det torra landet. De tillvex- ter af arter som Vetenskapen erhållit blott på de få år, på hvilka man med mera alfvar börjat stu- dera Algerne; gifva hopp om en rik skörd, om detta studium fortsåttes. Ännu år likvål en stor lucka uti vår kunskap om Vextriket att fylla, och vi kunna ej anses hafva annat ån en half öfver- sigt af det stora så förunderligt sammanvirkade jordens tåcke, så långe hafvets och de öfriga vatt- nens bottn ånnu år oundersökt. ” Det återstår en LINnné att beskrifva de der befintliga sårskilta ar- ter, och en HUMBOLDT att gifva oss bastelicfen af dess vegetation. Denna mårkvårdighet, som man i intet afse- ende kan fråndömma Vattolafvarne, torde gifva åt | hvarje bidrag till deras noggrannare kånnedom en vigt och betydlighet, som det kanske vid första Påseendet skulle sakna, Då jag derföre yågar till 36 Kongl. Academien framlemna nägra armårkningar öfver ett slågte bland Algerna kalladt Lemania, sker det endast i den förhoppning, att det från denna synpunkt kan: håmta något vårde, VON LINNÉ indelte de egentliga Algerne uti några få genera, hvilka ånda till våra tider blifz vit bibehållne. Det lilla antal arter, som ånnu voro kånde, den obetydliga uppmårksamhet man skånkte åt deras kånnedom, gjorde åfven denna indelning för sin tid tillråcklig, Först i senare ti- der har man börjat med alfvar att studera dem, och derigenom så öka antalet af arterne, att en noggrannare generisk indelning åfven tillika blifz vit nödvåndig. Ibland von Linnés Conferve utmärker sig Conferva fluviatilis igenom ' sitt egna och afvikande utseende, hvarföre den åfven blifvit af flere Algolo- ger ansedd för att vara typus för ett särskildt och nytt genus. VAUCHER kallade detta genus Poly: sperma, LINK Nodularia, och BorY DE S. VIiN- CENT , som i synnerhet sökte att utreda de dertill hörande arter, beskref det under namn af Lemaria uti Berlinska Naturforskarens Magazin för år 1809. R Hvad generiska charactererne angår, så be= skref D:r Moumnr aldraförst år 1801 uti SCHRA- "DERS Journal den inre byggnaden af de tvenne då kända arterne deraf, utan att likvål beståmma dem som ett sårskildt genus. WVAUCHER beskref den något senare uti sin förtråffliga Histoire des Conferves d'eau douce. Såsom båda dessa beskrif- I ningar, oaktadt den enas författare ej kånnt den I andras afhandling, tåmligen noga Öfverensståmma, kunde man förmoda, att de voro med noggranhet 37 giorde och enliga med naturen. BorY DE S. VIN: CENT, hvilken vi hafva att tacka för kånnedomen af många intressante Alger, uppstålde vål VAU- CHERS Polysperma fluviatilis såsom tillhörande ett särskildt slågte, men nekade helt och hållit riktig- heten af VAUCHERS, och således åfven D:r Monrs observationer. »Je rends justice au zele de M:r VAUCHER, mais Je pense qu'il a eté tout a fait in- duit en erreur, ayant pris pour les parties inhe- rentes å sa Polysperme fluviatile une Conferve pa- rasite, qui lui est absolument etrangere.,, Han trod- de nåmligen, att hvad VAUCHER ansedt för fructi- fications delat; ej var annat ån en liten alg, hvilken man ofta tråffar sittande på den ifrågavarande ar- ten, och år densamma som blifvit i Algar. Dec. I. kallad Ceramium pulchellwm, Igenom detta yttran- de kullstörtades den gifna generiska caracteren, och den som BoOrRY DE S. VINCENT substituerade i stållet, var blott habitvell och grundade sig på arternes yttre utseende. Derigenom upphörde så- ledes det af VAUCHER, LINK och BorY sjelf uppstålde genus att vara såkert afgjordt. Det år emedlertid ganska Tått att öfvertyga sig om grundlösheten af Borys anmårkning. Den låttaste microscopiska observation, och blott en enkel anatomisk dissection år tiliråcklig dertill. Hvad som : emedlertid gifvit BorY anledning till sitt tvifvelsmål emot VAUCHBERS observation, år den anmärkningen af den sednare, att de yttre trå- dar som ofta finnas på den ifrågavarande arten, åro prolificationer, då Bory deremot anser dem för att vara den nåmnde Ceram. pulchelium, Men om ån VAUCHER hårutinnan skulle hafva missta- git sig, så år dock hela hans öfriga beskrifning öf- ver denna artens inre structur ganska enlig med 38 | sanningen, hvilket ånnu vidare af det följande tors de kunna bestyrkas. De arter af slågtet Lemania, som jag haft tillfålle att underséka till fröredningens beskaffen- het, äso Lemania fluviatilis (Conf. fluviatilis L.) +torulosa , (Conf. terulosa Roth) och en ny art som jag kallat wvariegata, De öÖfverensståmma al- la i följande: ; I rådarne åro iboliga, försedde der och hvar med upphöjningar, (olika efter olika arter) samt | bestående af en cellulös membran. Denna cellul- vålnad år tämligen regelbunden, och som jag, fast- | ån otydligt, trodt mig kunna finna, åfven försedd | med mellangångar (ductus intracellulares)- Ifrån strödda punkter pe inre sidan af denna membran u:gå små buskar eller knippen af hals- bandformiga småtrådar eller kedjor. Dessa punke | ters låge åh storlek variera efter olika arter, och | kunna understundom åfven ses utifrån, eller utan | att tråden behöfver uppskåras , emedan de åro mörkare ån den öfriga delen af tråden. Dessa i knippen sittande kedjor åro dels en- | kla, eller' grenlösa såsom hos Lemantia torulosa och | variegata, dels klynnedelta (dichotoma), såsom hos | Iemenia fluviatilis. De åro sammdnsatte af elli- piiska elier iångrunda kroppar, hvilka enligt VAU-/ CHERS observation, som sett dem germinera, åro att anse som verkliga frön. | Sådan år byggnaden och fröredningen af de tll Lemania hörande arter, hvilken ånnu båttre upplyses ät medföljande teckning. | dab, a. Fig. ft. utmårker structuren af Lem. torulosa. A år trädens binna uppskuren och sedd / på iare sidan, samt förstorad. Den år sam- RR < 39 mansatt af en cellulös våfnad, och der och hvar sitta buskar eller knippen af frö- kedjor. B år en sådan buske af trökedjor, sår- skilt, förstorad. C tvenne sårskilta fråkedjor ganska myc: ket förstorade. F. 2. föreståller structuren af Lemania fluviatilis. A år en transversal section af tråden för- storad. Man ser der sjelfva trådens hinna sammansatt af en cellulös våfnad. . Hvad antalet af kånde species angår, så åro följande af Auctorerne beskrifne: 42 1:0 Lem. fluviatilis, AGARDH Dispos. Algar. Sv. Lem. Corallina BoRY DE S. VINCENT 1 c. 277. Chantransia fluviatilis. Decand. Syn. Poly:perma fluviatilis VauvcH lc. p. 99 t.vfs 1.3 fab,. 1038; Eetee Conferva fiuviatilis Linn. MoEHR in SA Journ. T901:p-324.-1: 3. f. 3. 4., FNraL Kal III. p. 304. (exel: Syn. VAUCHERII) Cat: L p- 301. Coaferva fluviatilis lubrica setosa equiseti facie. Dirt, Hist. Masc: TT: VISf 47: Corallina fiuviatilis non ramosa, VALL. Paris. pr sAGO. lar VE Brge B) Dilleynii, rtamosa. DiLLw. Brit. Conf. T. 29. WEB. et Mour Grossbr. Conf. T. 2 (excl. de script.) 2. ÅL. torulosa. Conf. torulosa RoTH. Cat. Bot. IiI. p. 250. Cat. I. p. 200: FI. G. II. 529. MorRr in Seht. Journs -T$01. P-4324: T. fi 16 2 Lemania incurvata BORY DE S. VINCENT, Al te.sp arte Chantransia torulota, Decand. Syn. Conf. fiuviatilis nodosa [uf emulans DILL. Fö T VIL fas. 3. Lemania Fucina BORY DE S. VINGERE Le p. 278. T. IX. f. 3. 4. LCemania Sertularina BorY DES. Vinc: lc. P- .2900 0. 1208 Ne Dessa 4 arter anser jag vara genuina, och verkligen hörande till slågtet Lemania. Enligt VAUCHER skulle dessutom Polysperma glomerata V. och enligt BoryY tvenne andra arter vara af at samma slågte. "Hvad "den förra angår, som år Linnés Conf. glomerata, så har den af de festa Algologer blilvit ansedd för att vara vida skild ifrån de öfriga Lemanie. Och utan all tvifvellår den icke kunna föras bland deras antal, då hvar- ken habitus eller caracter kan förena den dermed, Hvad åter Borys tvenne arter angår, så har jag all anledning så vål af den figur som beskrif- ning hvilken Bory på dem lemnat, att anse dem vida skilde ifrån genus Lemame. ”Tvertom anser jag dem höra till genus Batrachospernii, hvars arter flygtigt sedda hafva någon likhet med Lema- nie. Synonymien af dessa Boryaniska arterne år i min tanka följande: 1. Lemania Dillenti BORY DE S. VINCENT l. c€. HR BK abr2 Conf: fatra DILLW., Brit; Conf. T. XI (hvilken "utan tvifvel år ett Batracho- spermunm). 2. Lemania Batrachospermosa a) setacea ll. c. p. 280. Batrachospermum vagum (3 tenuissimum A- GARDH Dispos. Algar. Sv. p. 41. 3. Lem. Batrachospermosa 3 cepillacea 1, c. p. 281. Batrachospermum Momliforme v. ådetersum. AGARDH 1, C, I stållet för dessa arter hvilka jag ansedt mig böra utesluta, får jag anföra tvenne andra, hvil- ka kunna upptaga deras stålle. 1. Lemania variegata. oLemania variegata, filis simplicibus variegatis, nodis moniliformiter conjunctis ovalibus mgre- Scentibus. 42 Hippuris fluviotilis petrea nuda virginiensis D: Banister. PLUKENET Phytograph. t. 193. f. 7. Habitat (in aqua dulci?) in America Septen- trionali. Deser. Fila ex una basi plura, 1-2-uncialia, simpli- cia, curvata, rigida, coriacea, membranå cras- siusculå tenaci subopacå conflata, inferne ter nuia, &equalia, et crassitie capilli humani, lir vida vel corneo-lutea, medium wversus incras- sata (ut fere Lem. fluviatilem tenuiorem cras- sitie equet ,) mox moniliformia ex interno- diis lividis et monilibus nigrescentibus varie- gata, apice acuta. ; Monilia versus basin fili nulla, distantia uncialt 1. semiunciali a basi oriuntur; fere contigua sunt, elliptica, vix semi-lineam longa, dia- metro duplo longiora, massam nudis oculis ni- grescentem, per lentem viridescentem, € cCa- "= tenis sporarum constitutam continenrtia. Infernodia brevissima vix diametrum &quantia, contracta, livida, inania, omnique massa spo- racea destituta. Catene Sporarum simplices, moniliformes, Spore elliptice, hyaline, medio macula viris di notate. | Exsictatione obscurior fit, internodii magis con- trabitur, chari&e vel vitro non adheret. Denna art, som år den vackraste af alla, meddelade mig Herr Professorn och Riddaren SWARTZ, som ifrån D:r MäHLENBERG uti Nor- ra America fått den sig tillsånd. PLUKENETS Synonym hör efter all sannolik- het hit. Figuren år visst icke god, men efter tidens smak. Den år vål något för stor, men uti 43 definitionen råttas detta medelst caracteren exigua. Stållet Virginien tyckes åfven gifva nytt skål ull denna förmodan. Lem. variegata utmårker sig ifrån sin nårmaste Islåguinge Lem. torulosa, vid första ögonkastet genom sina af Ömsevis vaxgult och svart fårgade trådar, hvil- ka dessutom åro mindre. Den vaxgula fårgen år trådhinnans naturliga, och upptager således alla de stållen, der ej de i massa samlade frökedjorne gif- va tråden den mörkare fårgen. Derföre har den nedre delen af tråden, der ej några fråkedjor fin- nas, denna fårg, åfvensom alla mellanrummen emellan de svarta lederne. Om man med en fin knif uppskäår tråden på ett af de svarta stållen, och uttager en del af den inneslutna massan, så får man se dessa fråkedjor simma ikring uti vatten- droppan under microscopet. Fig. 3. föreståller Lemania variegata. A år en tofva eller cespes i naturlig storlek. B en tråd något förstorad. C ett knippe frökedjor mycket förstoradt. D ett frö ganska mycket förstoradt. Dessa frökedjor likna mycket dem , som fin- nas i Lem. torulosa, med hvilken denna art i al. la afseenden har nårmaste slågtskap, och hvarifrån den skiljes både medelst sin finare structur, sin fårg och sina mer rundaktiga frön. 2. Lemania subtilis. Lemamnia subtilis filis subroseis , subgelatinosis pa- pillosis , papillis subgeminis. In fluviis Ostrogothize. Descr. Cespes atroviridis 1-sesqui-uncialis. 44 Fila uncialia 1. oltra, tenuissima, simpligia , taro ramosa, gelatinosa, rosea, membranå tenuissi- må et tenuissime reticulatå conflata, a dimi- dio usque apicem papillosa, versus basin at- tenuata, et papillis nullis instructa. -Papille in inferiore parte fili nulle, dein soli- tarie, tum bin I. interdum terne, apice iterujn solitariee, majusculze, nigrescentes, cer- tis intervallis (distantia nimirum diametro tri- plo longiore) posite. Catenas sporarum ob tenuitatem non vidi. Seecata atroviridis charte adheret. Jag har långe tvekat, om jag borde anse den- na lilla sköna vext antingen för ett sårskildt spe- "cies, eller för ett ungt exemplar af Lem. fluviatilis, i synnerhet som den sednare understundom år så li- ten, att icke storleken gör någon betydlig skill- nad. Vid första ögonkastet kan man visserligen anse den för blott en yngre L. fluviatilis, men en nårmare undersökning deraf tyckes visa en våsendt- lig skillnad. Membranen hvaraf tråden består år finare, tunnare, mera gelatinés. Papillerna sitta regelbundet midt på tråden 2 eler 3 tillsam- mans, och åro i jemförelse med trådens diameter mycket större, Hårtill kommer, att den Synes Va ra alldeles utbildad, samt tråffas tillika vid sam- ma tid som den vanliga Lem. Jinviatilis , hvilket tyckes bevisa, att den ej blott deraf år ett yngre tillstånd. Den har först blifvit funnen och mig vånskapsfullt meddelad af Herr J. H..WALLMAN, .som funnit den vid Slattefors i Landeryds Socken i Östergöthland , på de yttre perpendiculaira våg- arne af en qvarnrånna, hvarpå vatten beståndigt stånktes. af forssens. 45 Öaktadt jag med sorgtållighet anatomiserat det- ta species, har jag ej deruti kunnat finna fråkedjor- na,s hvilket möjligtvis hårrör af artens finbet eller af exemplarens ålder. Att den likvål hör till Le- manie slågtet, år ingen tvifvel. Fig. 4. föreståller Lemania subtilis, ' A en tofva 1 naturlig storlek. B en tråd förstorad. Således utgöres hela Genus af 6 Species, hvil- ka likvål kunna afdelas i 3 hufvudafdelningar, nemligen: 1:0 SPECIES PAPILLOSAE: 1 Lem. fluviatilis. 2 — subiiis. 2:0 SPECIES .MONILIFÖRMES: 3 Lem. torulosa. 4 —:' variegata. 3:0 SPECIES NODOSA: 5 Lem. fuciano. 6 — Ssertularina, BESKRIFNING På tvänne nya Insect-Slågten, Gnato- cerus och Taumacera från Goda- Hopps Udden, | af LO E TUUNBERG d. 15 Sept. 18130 | T U ti Petersburgske Memoirerne, hvarest större Afhandlingar på Latin kunna införas, har jag fö- retagit mig att beskrifva de Insecter som Jag ”baft tillfålle att samla på Godahopps Udden i Africa under mitt derstådes 3-äriga vistande. Desse In- secter utgöra ett icke ringa antal; och ibland dem | förekomma ganska många rått besynnerliga och | stundom utmårkt sårskilda slågten, utaf FABRI- | ” CIUS, mig sjelf och andre till en del redan be- skrifne och aftecknade. Under utarbetandet af den= na Fauna Entomologica Capensis hafva tvånne In= | secter utaf den Ordo som kallas Coleoptera förekom- mit, till sin skapnad ganska mycket skillde ifrån. andra nårgrånsande slågter, och det så utmårkt, | att de med dem icke kunna förenas, utan måste, efter min tanka, utgöra tvånne egna slågten, hvars | beskrifning jag derföre utbeder mig få understål- la Kongl, Vetenskaps- Academiens uplysta gransk- ning. 47 Det ena deraf med sine besynnerliga och i förhållande till Insectets litenhet ganska stora kå- kar, har jag kallat Gnatocerus; det andra, utmårkt med besynnerliga spröt, har jag ansedt böra få hamn af Taumacera. Den förra hörer till den af- delning ibland Skalbaggarna som åger Antenmne fu- siformes, och den sednare till dem som hafva An- tenne setacee. Den förra liknar i smått till utse- endet Lucanus, och den sednare kommer nårmast intill Galeruca. 1. Gnatoterus ruber år af den storlek som en vanlig lus, hel och hållen röd, glatt och något nedtryckt platt med föga kullrighet, i det måsta lik en Mycetophagus. Spröten åro emot spitsen småningom tjockare och derstådes trubbige, med ellofva trekantiga leder. Hufvudet utmårkes med tvånne hvassa och gan- ska korta knylar, liknande tvånne små horn. Kåkarna åro utstående framåt, något inåt böjde, spitsige och långre ån sjelfva hufvudet, gif- «> Vande detta lilla kråk ett synnerligt utse- ende. Bröstet år kullrigt, fyrkantigt, baktill något smalare, slått och glatt. Skalvingarne åro jemnbreda, trubbiga, slåta, lika långa med bålen, den de hel och hällen be- tåcka. Under synglaset sedde åro de med rad- vis långsefter löpande puncter utmårkte, och | thorax med ånnu finare Öfveralt beströdd. Fötterne åro obevåpnade till lår och ben, med trenne korta och en lång led (tarsus), samt 2:ne klor. 48 Tab. 4 A. Fig, 1: föreståller Insectet mycket för- storadt , och linien derjemte, dess naturliga storlek. 2. Taumacera deusta år af ett par-liniers långd och nåstan en lineas bredd, hel och hållen blekgul, med ögonen och spitsen af vingska- len svarte. Hufvudet år ungefår fyrkantigt med en nedtryckt punkt och klubblika palpi. Spröten bestå utaf elfva leder, hvaraf den första > år aflångt trekantig, den andra mycket liten, minst af alla och klotrund; den tredje olik al- le de andra och större, samt aflång med en nedtryckt grop uti midten å ömse sidor; den 4:de, 5:te, 6:te, 7:de, 8:de och og:de aflånge, trekantige och lika till skapnad och storlek; de tvånne yttersta smalare och aflånge samt spitsige. Hela språtet år nåstan af kroppens långd, framåt och nedåt bögt. Bröstet fyrkantigt, kullrigt och glatt med en fin uphögd kant rundtomkring. Scutellum trekantigt och litet. Vingskalen åro aflånge med en fin upstående kant rundtomkring och mycket kullrige, teck- nade i yttersta åndan med en svart flåck. Fötterne åro utan taggar, med fyra trekantige » leder och 2:ne klor. | Tab, 4 A. Fig. 2, visar Insectet både efter naturen och för synglaset aftecknadt. | Bågge desse Insecter uppehålla sig i de inre Landskap af Goda-Hopps Udden, och hafva" blif: vit blott en enda gång utaf mig dår fundne, Ett 49 Ett par anmårkningar torde icke anses öfver- flödige att hårjemte bifogas. Hvad Gnatoterus' angår, bör den icke med Trogosite förblandas, ett slågte sådant som det af FaBricius anföres, af flere mycket olikartade species sammansatt, hvilka visserligen icke böra föras tillsammans. Detta har också den skårpsyn- te LATREILLE, i anseende till FABRICII Trogo- sitd cormita nöd sin Phaleria sökt att förekomma. Gnatocerus år, hvad habitus vidkommer, aldeles skild från denna, så att Jemförelse dermed ej sy- Hes åga rum: De på ett så litet Insect högst ut- mårkte kåkarne kunna vål blifva icke mindte go- da väsentliga kånnemårken hos Gnatocerus 3 ån på Lucanus öch Carabus m. fl. om ån åfven det skul- Je intråffa att andra könet ågde dem mindre, i synnerhet då andre skiljetekn dessutom icke sak- nass De som uphöja FaBRICit Method, tagen af de små och ofta osynliga Instrumenta Cibaria, åf- vensom FABRICIUS' sjelf, hafva ganska ofta ke €n5 uhderfsökt dessa instrumenta, utan fört flere species efter habitus eller yttre utseendet till ge- nus. Orsaken år den, att en sådan undersökning fordrar ofta mycken både tid och möda, och ej sållan har ett eller flere individuer dervid måst sönderstyckas och aldeles förloras. Denna Method, hvilken jag vål icke ogillar, att uparbetas af dem som dertill hafva böjelse och tillråcklig tid, kan dock aldrig blifva brukbar för begynnare, och knappt för Entomologer i allmånhet. Den blifver altid mera afskråckande ån lockande, och skall således nödvåndigt påyrka någon annan tagen af de de- Jar, som för Ögat åro mera Öpna och låttare att finna. K. V. 4. Handl. 1814. St. I. 4. £Q Taiumatera skiljes förtråffeligen vål både ifrån Crioceris och Galeruca, medelst Antenne setacexe, hvilka på desse nyssnåmde slågten åro filiformes. Således, efter min öfvertygelse, hörer icke Tauma- cera till samma afdelning, hvarföre all tanka af förening dermed, tyckes böra förfalla. På de kån- nemårken som tagas af Antennerne satte den Ål- dre v. LINNÉ mycket vårde, åfvensom på Rostrum, Mandibule och åfven Pedes. Stundom åro desse förtråffelige, och böra alldrig åsidosåttas. Och vår störste Svenske Entomolog, Hr Majoren och Ridda- ren GYLLENHAL, har icke uraktlåtit, att hit låmpa sin upmårksamhet, åfven som på habitus. Såsom bevis hårpå, må anföras characteren på 2:ne når- slågtade Insect-genera, neml. Attelabus och Rynchi- ges, der instrumenta cibaria åro alldeles lika, (som ses af Ins. Svec. Tom, I. P. 3. p. 16 och 19), men skiljas endast med rostrum och pedes. £E OM ETT SLAGS FLUG-LARVER i sår, och deras förvandling; anmårk- te och beskrifne af JOH. P. WESTRING,. den 9 Jan. 18142 Mengs gånger hafva Maskar visat sig i öpna Sår, och blifvit på olika och stundom underligt sått omtalte; men mig vetterligen har ingen gifvit nå- gon fullståndig beskrifning åfver sådane. Som jag haft tillfålle att samla några anmärkningar som up« lysa detta åmne, vågar jag af dem göra ett kr (åt K. Academien. 1 Den okunnige, som merendels skattar måst åt vidskepelsen och år mera van att tro ån att bee gripa, inbillar sig att Maskar ofta danas af rötan. Naturforskaren deremot, som söker rediga begrep ifrån Naturlagarne, vet att allt lefvande alstras i sitt egg, ehuru lefvande ungar kunna födas. REDI och FABRI hade båda orått; då hvardera ifrade | för hvarannans motsats. Ibland de mindre kråken och i Yrfånadens Class, t. e. bland Flugorne (Mu- 32c2X), åro åfven några som föda lefvande ungar, I MR RA $2 eller Larver, så kallade. "REAUMUR upråknar 6 sådane slag, af hvilka en år, om icke af de smår- sta, dock ganska liten. Af dylik patur torde (ehu- ru jag likvål ot issningsv is nåmner det) den Flugan vara, till hvilken de Måskar eller Larver hörd som jag sedt vexa i sår, och hvars historia Jag hår vill aniöra. "a En viss förmögen Fru, hade redan i några månader varit illa sjuk af organisations fel i bjer- t:t, och deraf fått vatten i bröstet, samt derefier i fötter och ben, hvarå en rosaktig sårnad och hud- löshet infann sig, och i flere månader vatten da- geligen utflöt. All möjelig renlighet iakttogs vål, och omslag samt strumpor ömsades hvarje dag. Icke dess min- dre uptåcktes en myckenhet maskar i såren vid" ömsningen om morgnarne, och hvaraf patienten sades hafva mycken plåga. Omslag af China, Gallmeja och Camfert tycktes vål i början afthålla: dem, men icke dess mindre återkommo de i mångd, bydrköre samma omslagsmjöl fugtades tned Kalk= vatten hvartill calomel var blandad. Efter detta förmårktes de icke vidare. Jag hade erinedlertid 1å- tit tillförene samla flere af desse Larver, för att ge- pom en på försök anståld, och inöjligtvis lyckad förvandling, kunna utklåcka och såmedelst beståm- ma det Insect khvaruill de hörde. Med nöje får jag åfven hår tillågga, att min Vån, Prof. o. R. SwARTZ var håndelsevis vittne till dessa företag. Då jag erinrat mig, huröisom vår Svenske Reaumur , framl. Hofmarsk. Barön- DE GEER först af alla uppgifvit vår allmånna Huasflugas förvand- lingssått, att den neml. lågger sina egg I håstgöd” 53 sel, och deruti, efter sin natur, söker första föd- åmnet för sin afkomma, tog jag mig åfven håraf anledning att följa denna vink, och lade flere af de erhållne Larverna i glasburk med fugtig jord och fårsk håstgödsel ofvanpå. Efter 8 dagars för- lopp, hade jag ock den tillfridsstållelsen att se 7 flugor utklåckte, efter att tillika hafva observerat flere Larver förbytte till puppor, och en af Lar- verne, innom 2 timmars tid, sedan han förut lif- ligt krälat och hoppat, Larverne eller Maskarne voro af den storlek som fig. a på Tab, IV. B. utvisar, hågra likvål min- dre med dem blandade, men som innom några da- gar våxte till lika storlek. De voro 4—5 linier 1 långden, hvita och genomskinliga, Den smala- re delen utgör hufvudet, från hvars spets ur egen Öpning uttrånger en för blotta ögat knapptsynlig krok som kan indragas , men tjenar, utskjuten, såsom hjelp= medel att fåsta sig, att befordra rörelserne, och må hånda, åfven till födans samlande, Från denne Öpning gå inåt 2 korta, smala linier, synlige inn- om den genomskinlige kroppen, som åfven visar 2:ne luftrör, löpande till kroppens andra ånda, hvilken år liksom tvårt afskuren, utmårkt med 2 små svartbruna kantade prickar (stigmata). För öf- rigt har kroppen 12 leder, bågge åndarne inberåk- nade; men inga fötter, utan endast en papill el ler vårta under hvar led, fast ej synbar, om icke för ett våpnadt öga. De tjena dock icke Masken till gående; ty på en glatt yta, der intet fåste gif- ves för kroken, måste han hjelpa sig med hoppan- » de likt Ostmasken. Att desse Larver åro ganska seglifvade, be- | visade de jag först förordnade att från Patienten | afhåmtas , och då genast i en med brånvin ifylld I 34 i flaska låggas. Dessa befunnos vid anrörandet å "nyo visa liflighet, oaktadt de på andra dagen l1e- gat i nåmde flaska förvarade. Som förut sades, undergår Larven sin förs vandling till puppa, ungefår innom förloppet af 8 dagar. Likvål torde detta bero af Luftens tempes Tatur, som bör vara varm. Med kakelugns vars me har jag fortskyndadt processen innom 2 tim-. mar, som jag redan omförmålt, ehuru puppan dog genast derefter. Puppan får den form till alla delar som figu- ren c utvisar; erhåller rödbrun fårg, och en glatt och skinande yta, år nåstan genomskinlig och har olika många segmenter som Larven. De 2 linier- ne vid hufvudets ånda lysa ock igenom, och i den andra uptåckas stigmata, under hvilka år en liter rundad öpning, eller troligen förut Larvens Anus. Före förvandlingen hade Larven krupit under yjor- - den eller gådseln, der han, efter utsprutandet af ett slem, genast omgifvande kroppen, ombyter sin hud i puppans skal, hvilket jag innom 2-3 tim- mar funnit vara fullkomnadt. Det år från nåmde gömstålle som puppan framtrånger når flugan skall utkomma, och denna befinnes då ej större ån fig. d, visserligen, som det synes, icke proportionerad efter dess Larv eller Puppa. F lugans beskrifning år följande: >) Hufvudet år klotrundt med Antenner som åro med hvar sitt fina hår försedde (setarie). Emel- +) Larva long. 4-3 lin. apoda. Corpus album, diaphanum - antice attennatum , ore hamuloso; postice subtruacatum, sti. gmatibus duobus marginat's notatum; segmentis duodecim; subtus (loco pedum) papilla instructis. 4 53 lan de stora svartbruna Ögonen år pannan blekt rostfårgad. Bröststyckes eller Thorax år kullrigt, svartgrått, glatt med en ljus midtpå från nacken till scutellum låpande blek rand, jemte några sprid- da hår vid sidorne. Scutellum år trubbigt 3-kantigt convext samt glatt, glånsande, Bakdelen år åfven svartgrå men mycket korrt, med håriga segmenter, Inunder år buken mer grå. Fötterne åro långa, sår- deles de bakersta, genomskinlige och hårige och fåren på Öfra sidan nåra ledgången svartaktige. Vingarne åro vattenklara, ligga öfver hvarandra, åro dubbelt långre ån Flugans hela kropp och des ras yttre kant bebråmad med fina svarta hår. Jag har icke kunnat finna denna Fluga ibland dem som VON LINNÉ beskrifvit. I början håll jag den för M. serrata, hvarifrån den likvål efter sikra Entomologers vitsord år aldeles skild, ehuru 3 CORREN RA Puppa longit. 2 lina. evalis, segmentis exoletis stigmatibusaue Larve , brunnea, nitida, Å Musca declaratz, M, serrata dimidio minors Caput subrotundum, depressum, cinereum, fronte ferrugi- nea. OÖOculi nigricantes, Åntenne biarticulate (articulo anteriori ovali prismatico) | setarie , setis lateralibus, nigris. . Thorar obtuse qvadratus, depressus, cinereus, linea lon- gitudinali media pallidiori, pilis raris rigidis nigris ob- situs, presertim in humero utrinque tuberculo notato, Scutellum obtuse 3-gonum , thorace concolor, Cconmve= xum, nitens. Abdomea brevissimum, fusco-cinereum, subtus dilutius; segmentis nigro pilosis. Pedes longi, pilosi, diaphani, pallidi, inprimis postici, quorum femora latiora, superne extus nigricantia, pte- sertim prope genua seu articulationerg tibie, Tarsi (po= sticorum) latiusculi pilosi. F Ale corpore duplo longiores, sibimet horizontaliter incum> bentes paralellx; margine ext. minutissime nigro-ciliate; apice rotundatx, (| Obs. E generibus Dipterarum Cl. MeiGEn, Seatophagis for- san adnumerari debot. 4 56 hörande till samma afdelning bland Flugorne. 7) I storleken år dessutom min Fluga dubbelt mindre. Till specifik åtskillnad må hon derföre- characte- risertas Musca saniosa, entennis setariis, fusca pilosa, linea thoracis pallida, alarum costa migro-ciliata; pedibus pallidis pilosis , genubus nigricantibus. Genom det gifne trivialnamnet har jag velat utmårka flug-larvernes tillhåll, sådant jag funnit det, men vill dock icke helt och hållit neka att de åfven må finnas på andra stållen, lika litet som att dessa skulle vara samma slag som de Mask- larver hvilka man vid skötsel af sår anmårkt. Det vore emedlertid icke utan nytta, att flere Röån i detta ämne blefvo anstålde. Vi åro ånnou okunni- ge om såttet af Larvernpes tillkomst; om de Flugor som alstra dem åro vivipare, och hvarifrån den myckenhet hårkommer af Larver, som tid efter annan visa sig, oaktadt de försigtighetsmått som ta- gas vid skötseln af de sjuka delarne, På Tabellen föreståller, utom de ofvanföre nåmnde, b. Larven många gånger förstorad; c. Flugan åfvenså större gjord; sedd ofvanpå. f. Den samma, inunder — — - g. En vinge med dess nerver. 7) Afven Larven af M. serrate EL. liknar den nu beskrifna; (se pE GEErR hist. des Ins. v. vij.) Flugan lefver ock af amimslisk föda och besöker således sådane ställen i syn= nerhet, såsom kök, latriner ov. andra der dylika födämnen frnass BESKRIFNING på Åreskutfjållet i Jämtland; af CARL J. HARTMAN. Studerande vid K. Univ. i Upsala; EF den 21 Julii 1813: eo Åreskutan har genom ett vidtfrågdadt- och ur- åldrigt namn förvårfvat sig rått till Naturforska- rens upmårksamket, och om hon i historiskt af- seende ej kan bibehålla det anseende, som den be- frömde RUDBECKES nit sökt henne förvårfva, så förtjenar bon dock såsom ett bland rikets mårk- vårdigaste berg, efter hvilket den sydligare fjåll- ryggens stråckningar till en del kunna bedömmas, en utförligare beskrifning. Belåget i en del afri- ket, som i flere hånseenden har kunnat anses så- som nåstan aldeles oundersökt, har det långe und- gått upmårksamme forskares Ögon och endast våckt en nyfikenhet, som på intet vis kunnat tillfreds> stållas af de högst få och oriktiga underråttelser vi om detta fjäll ågt. Då nåstan alla våra Pro- vinser, ej det vilda Lappland undantaget, i phy- sisk och geografisk kånnedom åro vida långre kom- ne ån det mårkvårdiga Jåmtland, har jag trott att allt hvad till detta lands updagande kan bidraga, | måste för Patrioten och Naturforskaren åga vårde, s8 Under en resa förledet år 1813, hvartill i synners/: het Kgl. Vet. Academiens outtröttliga omsorg för Fåderneslandets kånnedom bidragit, yppades tille fålle under några veckors -vistande uti granska- | pet af Åreskutan, att observera åtskilligt, som kan lånda till denna fjållryggs nårmare uplysning, och | interessera Naturforskaren, hvilket hårmedelst till uplyst granskning nedlågges. Åreskutan har af alla Författare hittills blif. vit- upgifven såsom ett enstaka berg, lösryckt från de omgifvande vidstråckta fjållkedjor; Mullfjållet "har till och med på våra båttre Chartor derifrån blifvit afsöndradt, och på olika stållen olika, och nåstan öfverallt oriktigt, såsom ett isoleradt fjäll utsatt; att det dock med Åreskutan utgör en enda massa, kan efter minsta kånnedom af desse trakter icke dragas i tvifvelsmål, och skall i det följande ådagalåggas. Dessa båda fjällmassor böra derföre med ett enda namn belåggas +), och anses såsom de måst SAR delarne af en och samma fällrygg , hvilken i allmån bemårkelse kallas Åre- skutfjället , hvaraf den Östliga , högre och ansenli- gare delen år Åreskutan egentl. så kallad, och Vestliga, lågre men vidlöftigare delen Mullfjället. Äteskutfjållet i Allmånhet. $. I. Låge, Vidd. Straxt innom Norrska grånsen, Snaasen Sokn, från en mångd smårre sjöar, som ligga spridda på den hår ej mycket höga fjållryggen, tager ett stort Re AR 3) Såsom det är skedt på NEN stora topographiska Charta. 55 vattudrag, på Landets språk Vassdal +); sin bes .gynnelse. Från Jåfsjön, Skellbrån, Holdersjön, och några smårre vattensamlingar omkring Gun: / dalsfjållen får den stora sjön Torrön, i Kall Sokn i Jämtland, sin vattenmassa, hvilken från foten af nyssnåmde fjåll i Norige, ned till sin södre hope dragne ånda vid byn Öfre Ång i Kall, der den genom en smal Elf kastar sig i sjön Jufvulen, äger en långd från N.V. till S.O. af nåra 4 Sv. mil. Jufvulen förenar sig genom Kallstråömmen med Kallsjön, som i långd tåflar om ej öfvertråffar Torrön, samt mottager ett från Vester flytande betydligt vatten kalladt Anjen, och slutligen ge- nom Hjerpeån nedfaller i sjön Lithen, som står i förbindelse med Storsjön, I nyssnåmde sjö Lithen, belågen i Mörsill Sokn, infaller åfven ett annat stort vattudrag, som tager sin början under Vestra Grånsfjällen mellan Åre Sockn på Svenska, och Ty- dalen på Norrska sidan. En mångd Åar bildas i dessa höga fjållar, der de aldrig sakna underhåll af de eviga snådrifvor, med hvilka dalarne åro upfyllde ; desse Åar, af hvilka tvånne, Handöls och Ena elf, åro betydliga, men Bunnes elfven, Råck- och Kårr-ån åro mindre, förena sig i ett betydligt vatten kalladt Ånnsjön, af ett par mils omkrets. Denna sjö flyter genom Tångböle elf, in uti en mindre sjö Jåfsjön, som infaller i Borg- sjön , hvilken åter genom Borgsjöström förenar sig med Tånnsjön ”"), hvarifrån Åreelf leder sitt +) Egentligen menar Jämtlänningen med Vassdal vattnens väg mellan landthöjderne. 24) Nedom denna sjö är det namnkunniga vattenfallet , Tånn- forsen, hvilket näst Handölans fall är det betydligaste i Jämtland, och af mera än 30 alnars lodrätt höjd. Då nan från toppen af Åreskutan öfverser de omgifvande svarta fjältmassorna, lemnar detta fallet, ehuru ett par mil afe lägset, en ljug hvilopunct för ögat. 60 ursprung. I samma sjö nedfaller åfven ett vattu- | drag, som begynner vid Stugorne på Norrska grån-. sen, och jåmte sjöarne Åggsjön, Vesternoren och - Östernoren förena sig med Handöls vattudrag | Tånnsjön. Åreelf flyter sedan nåstan rakti V. och O., vidgar sig vid Årekyrka till en liten sjö , som - af Soknen kallas Åresjön, hvilken åter hopdrager sig till sin förra bredd och som elf riktar sin ko-' sa mera mot söder, löper genom Undersåkers Sokn, hvars namn den antager, och sedan den vid sist- nåmde Sokens kyrka formerat tre till fyra betyd- liga fall, i jämt lopp skyndar till sitt utlopp i of- vannåmde sjö Lithen i förening med det från Norr - kommande Kalls vattudrag. Dessa båda stora Vat- tudrag, af hvilka det vestra bår namn af Åre- och det norra af Kalls vattudrag, innesluta en wvidlöf- tig Landstråcka, till större delen bestående af mer och mindre betydliga Fjållmassor och Berg, hvil: ka nedstiga från stora Fjållryggen, | Ho Ka VAT sjön Torröns nordliga och N.V. ånde, straxt innom N. (irånsen höjer sig ett med bestån- - dig snö betåckt fjäll, Gundalsfjållet, hvilket i den= | na trakt utgör stora Fjällryggens högsta punct, och beståmmer skillnaden emellan de åt vester och öster | löpande vattnen. - Genom en stråckning mindre fjållar (montes subalpini), af hvilka en del åga be- synnerliga former och deraf kallas Hattar, Såten - o. 8. Vv. sammanhånger detta fjäll med Skåckerfjål. len, hvilkas riktning följer Torröns vestra strand, och som oförmårkt sånka sig till en Rad lågre fjäls lar och skogsberg, hvilka åter hastigt höja sig i de så kallade Mannshögarne och Anjiskutan, hvars låge år vid vestra Kallsjöns N. Vestra strand. Den- na fjällstråckning, som i början år paralell med stora fjällryggen, afviker mer och mer derifrån, tills Anjens -vattudrag synes göra ett afbrott deruti. 61 På sådra sidan af detta, något breda vatten, hös jer sig åter landet till ett mindre fjäll kalladt Flan- derfjället £), som genom en tad flatfjållar +") och större och mindre skogsberg, stråcker sig mot sö- der och aflöses hastigt, der vestra Kallsjön hopdra- ger sig till den så kallade Östra Kallsjön, af den stora fjällmassan, som bår namn af Areskutftjället. Rummet för detta fjäll blifver mellan Ö. Kallsjön på Östra och Åresjön på vestra sidan; det sånker sig derifrån och öfvergår i en rad skogsbetg, som följa det återstående af Landtspetsen mellan Are och Kalls vattudrag, till dess desse förenas och in- flyta i sjön Lithen. Ai Man har upgifvit detta fjäll såsom 1isoleradt och utan gemenskap med fjälltyggen, och i all- månhet år detta rått, om man ej vill antaga den nu beskrefne fjållstråckningen , hvars sydliga ånde Åreskutan utgör, såsom sämmanhångande fned de Hordliga grånsfjållen, hvilket år sanningen synbart nåra , ehuru Anjens vattudrag synes göra ett afbrott. Afven år det ej otydligt att ju Areskutan åger förs bindelse med Renfjållet, ehuru Åreelfven mellan båda fjällstråckningarne letåt sig en slingrande våg. Detta sednare fjäll ligger i söder från sto- ra Areskutan, skiljdt derifrån af Areelfven och nå- gra fjällmyror, det år Sommartiden snåfritt och af mycket ringare höjd ån Åreskutans +) På Bar. HERMELINS Charta äf år 1797 oriktigt kalladt Mullfjället. 24) Flatfjällar kallas af Jämtlänningen de lägre mera flata: fjäll, som i Dalspråket beteknas med Fjällmar; de åga in- ga bränta stötar , utan omgifva de högre Fjällarne; och beteknas i RInvANns Bergv. Lex, med namnet Skaft; hvil-: ket ord jag här ej hört användas, 62 > Åreskutfjållets egentliga låge blir efter hvad hittills blifvit sagt på landttungan mellan de båda ofvannåmde vattudragen, omkring 13 mil från de- zas- sammanlopp, nordligt från Åresjön , som lig- ger under dess fot, med O. Kallsjön på den östra, samt V. Kallsjön på dess norra sida. Åre kyrka ligger tått under dess sydliga fot, och Kall kyrka visar sig i N. t. O. från Åreskutans topp. Lati- tuden år enl. Ing. MARELU upgifti K. Vet. Acad. Handl. för år 1763, 63” 247; afståndet från Frös. Ön 1 rak linie omkring 63 mil, och till nårmsta punct i Riksgrånsen något mer ån hålften, ; Af alla de fjållar, som dels sammanhånga | med stora fjällryggen, dels enstaka höja sig i det så kallade Slåttlandet, visar sig intet under en så , majeståtlig anblick som detta. Dess låge på ömse sidor, då det från S.Östra Jämtland betraktas, af sjöar omgifvit, skånker det ett fritt och stort ut= seende, hvilket uphöjes af dess skarpa contourer och oafbrutna höjning, som ej tillåter ögat fåsta sig vid de obetydliga ojämnheter, hvilka omgifva det. Egenteligen år det endast Areskutan (spec. 3. d.) som hårifrån presenterar sig, emedan Mull- fjället, dels af denna öfvertråffande granne bort- skymmes, dels för sin lågre höjd, derifrån ej kan urskiljas. Åreskutfjällets vidd beståmmes af de omgif. vande Kall: och Åre-vattnén. Kallsjön utgöéres af | a:ne deler, af hvilka den N.vestra år nåstan lika bred som lång, och minst 4 mil i omkrets; den | sammandrager sig mot sydost till den så kallade Östra Kallsjön, som stråcker sig omkring 2 mil i | långd mot S.O., med 3 mils bredd, som söder & om Kalls kyrka vidgar sig till dubbelt. Den S.e 63 Östra hålften af denne sednare utgör Åreskutans | gråns mot Öster, mot vester beståmmes hon af å Are- elfven , mot söder af samma elfs utvidgning Åre- sjön; dess stråckning åt S.O. åger ingen naturlig . gråns utan uphör den omkring Gustafs grufvor i Åre, der fjället, som sagt år, Öfvergår i en landt- höjd, som stråcker sig ned åt Undersåkers Soken. "Mot nordvest sånker sig Åreskutfjållet till skogs- "berg, hvilka skilja det från Flanderfjållen, ” och mot N. och N.O. stånga Kallsjöarne. Mellan Kall- sjön vid Husåhytta , på fjållets norra fot, och Åre kyrka som ligger på dess S.S.V., år nåsets bredd knapt 3 mil, och från Husåhytta till Gustafs gruf- vor i $.0. år fållet högst 13 mil, och från sam- | ma stålle till Dufedstull i Véster, år dess bredd or mil. Areala innehållet af den landsstråcka fjäl- det intager, blir således omkring 1 qvadrat mil, (alla dess delar Mullfjållet ") och de öfriga inbed | råknade, f. IT. Fjällets Delar. Under namn af Åreskuta förstås vanligen en ganska stor bergmassa, som från Kallsjön, på gråns- Isen mellan Åre och Kall Soknar, höjer sig mot I skyarne, och hvars basis år omgifven af fjållmye tor, hvilka åter aflåsas af andra mer och mindre I betydliga fjållhöjder. Denna fjållmassas vidd och 'sammanhångande form gynnar detta begrep, hvar- "igenom man föreståller sig den som ett enskildt berg, men vid en större kånnedom af localen skall man låtteligen finna att sammanhanget med de om- +) Det på Bar, HERMELINS Oofvannämde Charta, nofr om Åreelf utsatte Renfjäll är egentligen Mullfjället ; det på samma Charta söder om nämde Eif teknade Renff&llet är det enda häruppe under detta namn kände, 64 gifvande fjållar år sådant, att de ej kunna annat ån såsom en enda fjällmassa betraktas. De fjäll. myror, hvilka omgifva egentliga Äreskutans fot, åro belågne ganska :högt öfver de omgifvande vat-, nen, de fiåste till en höjd af öfver 500 alnar, el- ler omkring I 3 af högsta fjälltoppens höjd; dessé myror uptåcka altid på ringa djup, en underbådd af den der Fslakande fjällmassanhs stenart, och visa tydligen sammanhanget mellan de omgifvan:- de fjällen. Äfven deras vegetation inståmmer no: ga i denna observation, De fjällmassor, Åreskutfjällets hufvuddelar, bvilka höja sig såsom de öfriges beherrskare, åro den i inskrånkt bemårkelse så kallade Åreskutan och Mullfjället. Den förra öfvertråffar det sednås, re betydligt i höjd, ehuru detta i vidd och mång: | Öns a af mindre fjällhöjder, år vidlöftigare ån ifva Åreskutan, som höjer sig i en jämn oafbruten massa: De öfrige delarne, hvilka synas skiljde; men dock stå i nåra sammanhang ined förenåmde; åro Brunvalen =), Gråvalen och Humlarne. Mull-- fjället utgör Åreskurfjällets vestra del, och åger sin S.V. fot vattnad äf Areelfven, samt sånker sig mot NV: till några med Flanderfjållen i förening står ende skogsberg ; sjelfva FORE år derifrån skilj lyda! genom en ansenligt stor fjälldal , kallad Ulldalenl hvilken stråcker sig på långden i samma riktning som de omgifvande fjållen, ”nemligen i Söder och Norr; dess gråns mot sednare våderstreket år dels: Brunvalen, dels skogslandet, som omgifver Vestra Kallsjöns strand. Denna fjälldal öpnar sig mot Åres -fy'Med Valar, eller Vålar menäs lägre, rundade fjällknölar, eller fjäll af lägre ordning, Med Stötar, fjällklippor med en stupande vägg 0. S: Vs f 65 Åresjön, ehuru Åreskutans S.Vestra fot och Mull fjället hår draga sig något tillsamman och inskrån- ka dess vidd. Denne fjålldals höjd öfver Åresjön år omkring 600 alnar, der den åger sin största elevation, och sånker sig +till hålften mindre der den år lågst. Den bergmassa, hvaraf hela fjället bår An, utgör denna dals Östra sida alt från. Bränvalen i Norr, till Åre kyrka i Söder. Brun- veten år ett mons subalpinus, som åger sitt låge I ofvanbeskrefne Ulldals norra Öpning, mellan Åre- 'skutans nordliga spets och Mullfjället. Gråvalens år ett dylikt berg » belåget tått under Östra spet- sen af egentliga Åreskutan, mellan denna och Kall- sjön. Denna fjållets del bör mera anses såsom (en afsåttning af sistnåmde fjållmassa, ån som en tydligt marquerad del af fjållett De så kallade Humlarne åro tvånne subalpina fjållknölar, hvilka båda utgÖra stora Åreskutans sydliga ånde, och böra åfven anses såsom afsåttningar deraf, hvit- I kas beskrifning böra förenas med egentliga Åre- skutans speciella detalj. De dfrige mindre mårke- lige delar af Äreskutfjållet åro Husåberget, och hågra andra ej benamnade skogsberg, hvilka om- gifva dess rötter, och hvilkas sidor och fot utgö- 'fa detta fjälls loca subsylvatica, hvarom framde- Jes utförligare. 6. III. Dess Topographie. I det föregående & äro de tvånne betydliga vat: tödrag, som omgifva detta fjäll omtalade. Uti lidessa störa vatten Kalls och Åre, nedfalla från Äre- I skutfjållets åtski liga delar, en mångd mindre Elf: EK. V. 4 Heondl, 1814. SYNA 5. 66 ver Då eller Åar, hvilka alla åga sitt ursprung från de snåmassor, som året öfver upfylla detta fjälls högre, och för. solens strålar mindre tillgångeliga fördjupningar, eller hvila mot dess lodråtta våg- gar. Från denna obeståndiga kålla, hvilken oli- ka år och årstider, efter Lufttempetaturens olik= het, år mer eller mindre gifvande, kasta Sig, föl- jande vatten 1 Kalls vattudrag lr egentl. i Östra Kallsjön. | | | | | | Husån, hvilken börjas på egentl. Åreskutans Östra sida, på hvars medlersta del den sainlar i en fåra de talrika snåbåckar, som framvålla un- dan den hår beståndigt liggande snån, och undet/ namn af Skutån passerar Skut- eller Bielkes-gruf- van, sätter dess verk i rörelse, och efter förenin-, en med en från Gråvalen kommande båck, rinsa ner mot N.V. tills den vid Åreskutans nordliga | fot sammanrinner med en från Mullfjållet flytande. Å, hvarefter båda förenade rinna mot öster, och vid Husåbergets fot kasta sig ned i Kallsjön, se-| dan den gagnat bruksrörelsen vid den hår anlag- då Kopparfiyttan. — Storån upkommer uti egentl.. Åreskutans S.Östra del. Denne Å bildar som båck de måst pittoreske och intagande omvåxlingart. Då den upkommer i fjällets ojäåmnaste och vildaste del, ser man den ån med brak rulla ned från de lodråtta klyftornes kanter, ån omgifva deras fot med sitt klara vatten, och genomborra de hwvalf-. lika snådrifvorne, som SRA aflösas af de gröna pilbuskarne och: andra Fjällvåxter, hvilka omkran-/ så dess bråddär tills den upsvåld af smårre till 1 . ARN | Nå) Innebyggarena i Jämtlands fjälltrakter pläga tillägga äfven de smärre. Åarne namnet Elt, hvarföre jag trott mig bö- ra bibehålla denna benämning. N [ae 1 koinwande båckar, såsom en' betydlig Å, skyndar till sitt utlopp i Kallsjön, genom byn Fäåviken, som ligger nåra nyssnåmnde sjö. — Desse båda Åar äro utom en och annan bick de enda, som nedfalla i Kalls vattudrag; större delen af det från fjällets snö upkommande vattnet stadnar hår för bergets mindre sluttning skull, i en hop vidlöfti- ga myror, som deraf tadsskällas och göra denna sida af fjället otjenl ig till all slags odling, I Åre vattudrag kasta sig flere, hvaraf först mårkes: ' Fröan, hvilken uppkommer i Åreskutans $.S.0. del mellan den så kallade Totthummeln och Blå- "Sten, tått under sjelfva skuttoppen; denna har blif- ' wit begagnad till Grufdriften vid Gustafs och Drott- I hinggrufvorne, och upstångdes derföre uti en damm vid Grutvan, som kallas fröådammen, till storlek | ej olik en liten sjö; denne utfaller sedermera uti I tvånne mindre sjöar, Heljesjöarne, ur hvilka Stig än upkommer, som vid Undersåkers kyrka ”ned- I faller i Underåker Elf. Denne Å år kånd för sitt I rika fiske, hvilket dock fordom varit betydligare!, och det egna sått hvarpå detta förråttas. ") Mörviksån nedfaller från stora Skuttoppen I bredevid Åre kyrka, i denna sokens finedelpunct. SER 2) Såsom Ån, allt ifrån sitt utlopp ur Heljesjön, strömmar öfver en hård stenbotten, med väl teknade gränser, utan betydligt djup, pläga Interessenterne i fisket vid Elfvens utlopp ur oftanhamde sjö, igenstänga en i detta ändamål upförd damm, hvarigenom allt vattnet utströmmar ned i Åre vatti drag » och vener fisken i betyclig mängd uti bottnens ojämnheter ; denne dels ljusttas, dels slås med käppar, hv.raf Elfven tros äga sitt namn. För detta fiske, Som Pastortoch, Gomnunist: > sistnämde Sol äg2, erläg- ges ingen skatt, som HuLrrpteErS föregifver. Fisket anstäle les endast om Hösten då Ori gens (Salm. Truti&x) lektid inträffar, Ån tömes då hvarje Lördag, Fiskar kunna ers hållas från 4 till 12 skålpunds vigt. 68 Denna å utmårker sig för de öfriga genom sina ovanligt branta strånder , om bila RR ej kan göra” sig ett redigt begrepp utan att i sjelfva verket hafva besett siållet. Den har borrat sig våg ge- nom de så kallade Humlarne ,shvilkas lodråtta våg- gar gåra denna Å nåstan otillgånglig för vandra: ren, som ej vågar sig utföre branter, från hwvil- bs bräddilkans öga knapt förmår uptåcka det i djupet skummande vattnet. Detta oerhörda svalg torde hafva tillkommit vid den revolution, som i " Häöreners Beskrifoing öfver Jämtland vid åre Sokn omtalas. Hårom kunde dock nu mera ingen gifva någon tillfredsstållande reda, emedan de som kånde håndelsen, syntes äga sin kunskap derom af nyssnåmde författare. — Uti Ufidalen, eller den förr nåmde gjälldal mellan Mulifjället t och Åre- skutan, befinna sig tvånne mindre sjöar eller Tjår- nor, af hyilka Hee kallas Mull:jön, men den andra såsom obetydlig år ej näåmngifven. Ur före- nåmde upkommer en båck, som snärt förvandlas i en ansenlig Å, efter. föreningen- med en från stö- | ra een Vestra sida kommande båck; den- one Å kallas sedan Ullåt, och nedfaller i Åre EIf | Vester om kyrkan. — I sjelfva Mullfjållet upkom- ma flere små våttudrag, bland hvilka ELerån må anmärkas. Denne börjar i fjällets brantaste delar och letar sig fram uti dess klyfter till dess dei / fiytande tått förbi Dufeds Grånsetull, kastar sig ned I Åre Elfven. Stranden af denna Å, som på några siållen undet Mullfjållets fot; består” af vid- sfråckta lerbåddar, bar gifvit anledning till dess benåmning. — Jag har nu förbigått de mindre be- tydliga strömmar, som hår och der nedslingra från höjderne; åfven en del af de ”upråknade kunna änses för obetydliga; åndå från Islossningen till slutet af juli åro de åf det ömniga snövattnet up- 69 drifoc till otrolig höjd, långré mot Hösten åter framsmyga de rått obemårkt. f De sjöar, som på detta fjäll formerat sig, hafva i det föregående blifvit anmärkte. Helje-' sjöarne och Fröådammen åro utom de stora Kall- och Årevattnen, de förnåmsta. Mullsjön år åfven omtalad, såsom belågen i medelpuncten af detta bål, Desse åro de enda; på sjelfva Skuttoppem, | beråttar HAGSTRÖM i sin Jåmtl. Kånn., att en Tjärn skall finnas; om dermed förstås en liten | vatten-reservoir af ett par fammnars diameter, som i upsamlar det af REG drypande vattnet, år den= (na upgift riktig; namn af Sjö eller Tjärn förtje- nar den dock 3 Mörk år då en Tjårn el- ler vattensamling som befinner sig på sjelfva top- pen af den vestra Hummeln, hvars vatten som- maren Öfver ej förminskas, och äger en så mörk fårg, att det nåstan förlorat genomskinligheten, hvilket i dessa trackter, der vattnen åga den störs sta klarhet +), år något ovanligt. : De mårkvårdigaste bebodda stållen i detta fjälls grannskap äro följande: | Huså hytta, ett Koppanverk. der den NA Iförådlas, som brytes i Gustafs och Bjelkes gruf vorne. Detta Bruk ligger vid norra foten af" Nr Åreskutan, der Husån utfaller i Kallsjön. Det b3a Istår af en Hytta och åtskilliga Rosthus, Säg" och Mjölgvarn m; m. Hårifrån föres rå kopparen sjös vågen öfver Kallsjön till Torpen Bonåset, hvar: ifrån den vidare landvågen transporteras till fom la Gårmakeri i Mörsil Sokn. Såsom Bjelkes z oEvÅ ") Vattnets renhet i dessa fjällar är verkeligen färundran$” värd; gen tillåter åfven på betydligt djup de minsta föremål : att urskiljas, TD 798 van, hvilken vanligen kallas Skutgrufvan, och endast ligger 3 mil hårifrån, år den enda der nu mera brytning drifves, år nu hela Grufrörelsen concentrerad på detta stålle. - Bruksfolkets antal | stiger till omkring 100 personer, omliggande torps inbyggare oberåknade; inga betalde Landtbru= kare finnas på detta af naturen föga gynnade stålle, Litet åkerbruk drifves på Husåns branta strånder, men inbåddadt i fjållmassornas snö fordras synner- ligen goda år att erhålla lönande afkastning. In- spectoren Öfver Verken år nu mera hitflyttad från Gustafs grufva sedan den igenlades, Försa, Dufeds by: En delkaf desse byar ligga alldeles under fjål- Jets fot, såsom Vik, Are Kyrkby, Mörviken &c. 'Tege, Dufeds Tull och Hamre åter under Mullfjållet. Dufeds FE skötes af en Tull-Inspector och tvenne Vaktmästare, hvilka icke drifva något åker« bruk, emedan Tullen år belågen på byarne Ham: res och Teges mark. Vid byn Dufed , har den I bekante Dufedsskons varit belågen. Den förstöra des under förra kriget, och kullen, der den varit anlagd, har nu ifrån ett krigiskt fåste blifvit ett lön för Ceres, som från dess fot till öfversta top- | pen omgifvit den med rika kornåkrar "). Af den- na förteckning fioner man huru tått den Södra och 'Vestra foten af fjället å år bebodd i jämförelse med I dess öfrige delar. På denna: sida, der dels en mängd större elfver och båckar afleda det från fjål- I Jet kommande vatnet, dels sjelfva sluttningens I Större branthet och jämnhet lemnar snÖvattnet ett I friare aflopp, har det blifvit möjligt, att af en ren Hålltrakt bilda en slags sådesbygd, och updrifva fäkerbruket till någon vidd, föchas nejds mera +) De öfrige på detta näs belacke byar mellan Åre och Kalls | vattudrag , äro, räknade från Vattnens förening längs ef- ter Undersåkers BIf: Slagsån, der. Kopparhytta är he- lägen; Nyland, Comminister bostället; Rista, Holland , Romo ; och Stamgånde , den sista ordentliga Gästgifvare- gård; alla dessa ligga i Undersåkers Sokn, derefter följa de förut uppräk nade: Brattland, Såå &c. De återstående vid Äre Elfven äro Nordhallen vid sjön Öster noren, och Sta, som ligger på Vestra sidan af Åre Elf, der stora Landsvägen aphörer och ridvägar mot gränsen vidtaga. 72 4 gynnande låge för middags- och aftonsolen bidra= ger naturligtvis i hög grad hårtill, hålst dess strå. lar på denna del af fjället förmå bortsmålta nå- stan all snö innan Juli månads slut, och derige- nom befordra torkan och vårmen, en omståndig- het som aldrig intråffar på fjällets Östra och Nord- Östra sidor. Af de hår upråknade byar åro en del bestående af endast ett par grannar, och i allmån- het får man vid frågan om Jåmtlands befolkning och bylag ej göra sig begrep derom efter de Söa dre Provinserne; likvål står derna del af riket verkligen framom de sydlåndta orterne, i en me- ga allmånt spridd vålmåga, och deraf flytande smak för snygghet 1 bygg onadssått och hushållning "). Detta åmne, 1 förening med en cCconomisk öfver- siot af detta mårkvårdiga land, bör gifva anleds« ning. till de nyttigaste reflexioner. Till communication mellan de vestre och östre delarnae af fjället, åro flere vågar begagnade , af hvilka dock ingen år af den beskaffenhet, att den sommartid för kårrdon år brukbar. Alla åro rid- vågar 7), af hvilka tvånne åro de brukligaste, den ena från Huså hytta går mellan Åreskutan och | Gråvalen till Gustafs grufva, derifrån ned till Åre kyrka ; den andra gär från förenåmde Bruk, ge- nom Ulldalen vester om Skutan, nedvid byn In« land; båda köras vintertid med Slåda, Från Huså ) Detta förklaras dels genom denna sparsammare befolkning, som lemnar mera utrymme för Boskapsskötseln, enda käl- lan till Jämtlänaingens välmåga, dels genom Provinsens afskildhet, som ej tillåcer Luxen och fördärfvét så fort” sprida sig, dels genom Jämtlänningens otroliga arbetsam- het , konstsinne och frihet. $£) Åfven dessc fjäll-vägar brukas så sällan den varma års- tiden, att man länge ej vågar bruka dem utan vägvisare, ellez så kallad Lors, hvilken efter landets Språk är Åep- nug (å Fjällonmt i + 73 tta åro dessutom kårrvågar anlagde till Skute grufvan och byn Fåviken långs efter Kallsjön. [å Detta fjälls högre Temperaturer gynna dess våxtlighet, och Haklada dess lågre sidor och dess Elfdalar med det ymnigaste bete. Fåbodar åro an- lagde i de flåste af dess lågre dalar, såsom i Huså- dalen , Ulidalen , under Mullfjållet , Humlarne BE. Sr V. Lappar hafva åfven hår förut ågt sitt tillhåll I och sutit dels i Ulldalen > dels och sednast vid Gråvalen; men sedan några dödsfall £) intråffat i deras familier, hafva de för omkring 12 år sedan, aldeles flyttat från trakten och dragit sig nårmare | stora fjällryggen. f. IV. Temperatur. Till bestånmande af denna trackts luft- och jordtemperatur, fordrades en mångd på flere stål- len i grannskapet gjorde observationer, 1 synnerhet om någre vegetationen beståmmande resultater skul- (le kunna vinnas. Den förre har hittills icke på nås | got aldeles tillfredsstäållande sått blifvit anmårkt. I a ' Climatet för trakterae omkring fjällets fot, år ganska olika med det, som högre up på fjällets I sidor år rådande, och liknar i det nårmaste det, | som råder i den delen af landet, som omgifver Storsjöns nordliga ånde, hvilken år föga öfver | g8:ne mil aflågsen, Detta ådagalågger sig vid jäm= förandet af vegetationens och årstidernes förhållans | de på desse båda trackter, de förändringar undan» +) Då ett dödsfall bland desse inträffar, anse de det som ett tecken att stället är olyckligt, och flytta derifrån på läns gre eller kortare tid. 74 , tagne, som ett stort fjälls granskap kan åstadkoms ENE ma, hvilket 1 sina högre regioner njuter ett helg annat climat ån i de lågre. På tvånne sidor af större och mindre fjällmassor omgifvit , I hvilkas midt detta fjäll synes ligga, mottager det dessutom af dem ett ganska mårkligt ER De mas- | 'sor af köld och af moln, som bildas 1 den. högre | belågne fjållryggens trakter, simma ifrån toppen af det ena fjället till "det. andra, och då de "följa den hår rådande WVestanvinden, blifver den höga Åreskutan den punct, der de företrådesvis samla och utgjuta sig; följden deraf inses lått, och skall 1 det följande vidare utredas. Under sommaren eftertrådas i de af fjällen omslutne dalarne den dju» pa snön och starka kölden af en lika ytterlig vår- | me, hvilken år så omskiftande, att ingen ting be- | ståmt och allmånrt derom kan sågas. Endast de omkring fjållets fot bebodda bygder åga en jåmn | temperatur , Öfverensståmmande med slåttlandets. På sjelfva fjållet år den så obeståndig att man den | varmaste sommardag, innom en kort stund, kan försmågta af hettan och straxt efter darra af köld. Jag kastade mig ofta nedisolvårmen vid en klipp. vågg, och vanmågtade af hetta, då på samma klips pas topp iskalla, genomtrångande stormvindar herr- | skade. Vintertid antager allt ett omvåndt förhål. Tlande3 i dalarne, der” hettan varit häåftigast, in- nåstlar sig en lika concentrerad köld, hvilken i förening med en stor myckenhet sné , Oftast Öfver- stigande ett par mapshöjder, ger landet en fjäll- bygds hela vildhet. På de upskjutande höjderne åter, och klippornes toppar, förmår ej snön lågra | sig, utan förjagad af de hår rådande stormvindar- | ne, lemnar den tjållspetsarne bara, att de vintern igenom, synas höja sina mörka, kala hjessor bland skyarne. Den om vintern fallande snön tåcker så- Lod 75 ledes alt utom fjällets toppar. Denna snå hvilken efter olika lokal, år af olika djup, åger ock följ- akteligen , då andra omståndigheter åro lika, olika varaktighet. Vanliga år ligger omkring 3:del af den snö, som vid islossningen betåcker - fjället sommaren Öfver på dess sidor, i dalarne och för- | djupningarne, i synnerhet i fjällets Öfre regioner. I varmare åter, såsom det nåstledne, blifva de sös dra och vestra sidorna fullkomligt bara, åfven som Mullfjållets delar nåstan helt och hållet. Blott de nordligare och Östra delarne af Åreskutan behål- la en del af sin vinterdrågt, men dock tillråck= ligt att midt 1 sommaren framskälla för den syd- låndte vandraren, det ovanliga uptrådet af vidlöf- tiga snömassor, som lemna honom ofta en jämn stig till betrådande af de vilda fjällsidorne. Jag råknade förledet år, som ansågs för det varmaste i mapnaminne, ej mindre ån nägra och 206 snö- drifvor, af hvilka några ågde Öfver 50 å 60 fam- nars långd. Desse lågo "gömde i synnerhet på fä reskutans östra sida, nedom sjelfva stora Skut- toppen, de öfrige voro spridde på Åreskutans lån- gre eller Nordöstra sida ”). Åfven befinna sig drifvor stundom i fjållets subalpina delar. Kalla och mera regniga är år åter utseendet helt olika. Då åro alla delar af fjället lika lastade af snö, som denne de vanliga åren, och de kallare, för solen undangömde sidorne nåstan aldeles betåck- te; så förhöll det sig år 1812, då fjället - för- såkrades hafva visat lika mycken snö som bar mark. Det regn som dylika somrar öfverströms«. mar slåttlandet, synes böra utöfva någon småltan- ") När man ifrån Kallsjön, der hela fjällets Östra och N.O. sida kan öfverses, ej kan räkna mera ån 9 snödrifyor, an- ses sommaren för en af de yarmaste ; Detta var händelsen förledet år. 76 , de kraft på SREenS snåmassor, men de bidraga i sjelfva sverket oftast mera att bibehålla ån att min- ska dem, då vårmen ej år desto större. I fjäll ets Öfre regioner år nemligen den rådande kölden så- dan, att de regnskurar , som falla i slåttlandet och fjällets lågre delar, i de högre förvandlas till snö- fall, hvilka då de stadna på sjelfva stenen snart åter bortsmålia, men då de beiåcka de åldre snöå- samlingarne, tjena till deras underhåll. Åfven för- ledet varma år, såg jag vid nedkomsten från Nor- / rige, Åreskutans öÖfre regioner den 23 Aug. ailde- Jes hvita af nyfallen snö, som sedan befanns på sina stållen åga från ett par tum till mer ån en half alns djup. En idel deraf bortsmåltes vål se-' dan, men en del blåf I liggande i fjållets skrymslor och på de åldre> drifvorna, Glaciererv finnas ej, men vål snåmassor, som -: förmodligen i Sekler legat osmålte; då man nu al- månt försåkrade att fjället i mannaminne aldrig va- rit så snöfritt, och jag dock fann snådrifvor som ågde öfver 4 alnars tjocklek. Att desse åfven nå- gon gång varit lika mycket och mera smålte ån pu, bevisar. den stora myckenhet 25 Andromeda, hypnoides, hvars ris omger bråddarne af de fäste dessa långe osmålta drifvor, och i mångfaldiga är i deras sköte legat beg grafvet. / =) Denna våxt visa- de sig fullsatt FE otrolig mångd mognade frö- hus, hvilket bevisar att det lyckliga år den lefvat, måste för dess vegetation hafva varit hög gst gyn- nande, hålst hon det förflutna året, då j Jag gjorde bekantskap med denna fjållens tåcka innevåner- VV ASSA 2 Detta år rakt stridande met D:r WAPLENBERGS mening i Fl. L2pp- Introd, pe rv ; der en lån ngre gvarliggande snö säges förstöra växterme i synaerhet fraticulose såsom Ån- dsomeda [Te GG. A ÄG | 71. | ska; visade sig högst sparsam i blomma, ja så sål: ' Jar att jag visserligen ej fann flere blommor deraf | p2 hela fjället, ån jag kunde råkna capsler på en enda af desse under snå och is begrafne ruskors Detta phenomen år högst märkeligt 1 fjällets histo- ria , och kan ge anledning till ätskillige gissnin- Igar i afseende på climatets fordna olikhet mot nåt- | varande tids Efter olika höjd år åfven climatet- betydligt "olika, men denna olikhet åstadkommer ett mindre mårkeligt, ehuru dock synbart inflytande på vege- "tationen ån den olikhet, som åstadkommes af lo- realen. Fjållets Södra och S.Vestra sidor t.e. hvil- ika sommaren öfver få njuta en jåmn solvårme> förvärfva en ansenligt högre Jordtemperatur ån de FÖstre och Norre delarne; hårigenom märkes en bea tydlig skillnad i växtlighet. Den södre sidän loc- kar till sig de sydlåndte fråmlingarne, hvilka ej trifvas på de nordöstre sidorne, dit fjältets infö- Idingar tagit sin tilläygt, och nedsatt sig till för- underlig mångd. ; Vid beståmmandet af fjäll. -vegetatiönens, regi0- ner, vinnes således, åtminstone på detta fjäll, icke mycket genom utstakandet af deras höjd, emedan Ide Zoner fjällvåxterne intaga, altid åga ett skeft lå- ge mot Horizonten, och åga mot Sydvest högsta, och mot Nordost lågsta elevationen. Således ser iman de fjällvåxter (t. e. Silene acaulis) som nedsti- ga nåstan ned till Flusån på norra sidan, på den södra ej förr ån up mot fjällets toppar, (nå- Istan vid samma elevati tion som Säxifråga mivalis och Fivularis på den norra) I. FF Vid sökandet af fjällväxter bör således denna sida egents ligen.bevandras såtgm den rikaste; dem som endast une 78 Den större eller rnindre hastighet, hvarmed snön ifgrad af vårmen bortsmåltes, tillåter våren; hår förr, der sednare infinna sig och framlocka våxterne undån drifvornas bråddar; detta sker na-! turligtvis förr vid fjållets fot ån högre up på dess” sidor , och råttar sig i synnerhet efter localens olik=" heter: detta förorsakar den oregelbundenhet, som råder i fjällvåxternas blomning, och hvilken gÖr ; det omöjligt att för mångden af dem beståmma nå- gon tillförlidig allmän blomningstid; blott några få, som bestämdt inskrånka sig till vissa regioner, ' utan att up- eller nedstiga i de omsgifvande, iakt- 7 taga håruti någon ordning, de öfrige och de flår ste finnas i olika statu, på olika station, så attll den våxt, som vid bergets fot bår mognade fröns | ofta vid sin öfversta gråns knapt skjutit i knopp. | Således hårskar sommaren öfver, på fjällen en bes ståndig Vär 7): Följande korta anteckning kan någorlunda till- kånnagifva Årstidernas förhållanden, och gifva ett tåmmeligen redigt begrep om climatets inflytande; | och tjena till jämförelse med våra sydliga nejders. Den år ia för de omkring Åreskutans fot belågne trakter i Are och Kall. ?7) — dersökt Areskutans Södra och Vestra sida skulle visserlis gen äga ett lägre RR om detta fjälls iikhet på såda= ne Alster. 7) P2 Portfjället; der jag befann mig dem 16 Aug. hade Hvit” sippan och fjällviolen Viola biflora) nyss skjutit ge | högre uppå ijället syntes första biaden af Alchemil Ila vulg:, | Toltan (Sonchas alpiz.) och andra upsprigka ur jorden. Så är förhållandet på ala fjäll. 22) Flere pålitliga personers mun:liga upgifter sins emellan; och med förtdutne årets förhållande jämförde, ligga till grund för dessa uppgifter; och gitva dem tillräcklig säker= het att här kunna införas, 79 Kråkan, hvilken i Jämtland är flytt- fogel, återkommer i månaden Märss -Båckqvarnar börja komma i rörelse, ett förebud till vartedens förk. el: ler senare i - 3 - April, Tjädern och Orren börja sina lekar omkring d. - = - 14 April Mattvakan, Vårens såkra budbåra:- ; ANEE - é - = 28 April Kornet sås allmånt omkring d. - 6 Majis Islossningen omkring samma tid, om icke. något senares y Bosköpen på bete - - - - 15 Majr Löfsprickningen = = - 15 Maji. Boskapen föres till fjälls 4 den = 24 Junii, Vinterråg blommar, på de få stållen den sås e - el NA JU Sedum acre blommar - 2405 Julie Prästkragen, hår kallad Mankskalldad 23. fult Kornet blommar — => 3 - = 20 Juli. Hem-ängar slås - « 3 «230 ”Juhik Kornskörden i första hålften af - Septemb. Rågskördenr i den sednare hålften. Svalan, borta den - - = = 5 Sept. Rönbär mogne - s - = 15 Sept. Första Snö på Slåttlandet omkring + 15 Oct. JVlarken merendels frusen - 10 Nov: De större Sjöarne, Kall och Åre, d 30 Nov. På Thermometer-observationer och dylika an, | teckningar har jag rönt en stor brist. WVåderleks- +) Jämtlänningen äger för plägsed att störfe delen af Som> maren, neml. från Midsommar till nära Michaéli, beta Bo- skapen i Fjällarne. En sed, som i synnerhet bidrager till desse trackters förträffliga victualier, Ost och Smör, hvil- ka onekligen täfla med de ypperligaste sydländte producter ef detta slag. 2å öbservarioatej tåmmeligen fullståndige ehöru i mMyc- 1 ket almånna uttryck författade, hafva blifvit färg. benåget meddelade af Tull-Inspect. Fiv' C. LUND-U BORG i Dafeds tull. Desse åro de enda anteck- ningar jag innom fjällets eget district kunnat öf-— verkomma. Ehuru litet afgörande de åro;, här 1ag dock i följande Tabell uttagit medium af de kalla- re och varmare dagarnes antal m.m. i hvarje mås. pad. Den aänföres hår i synnerhet för att kunna jämföras med den långre ned införde Tabellen på | Thermömeter observationer, hållne i Offne Matt- mar Sokn, omkring 3:ne" mil från Åreskutan. Vid | förre Tabellen anmårkes, att då under blidare års- | tider kalla dagar EE år skillnaden ganskå | stor med vioterdagarnas k öld; med kalla dagar | menas hår då egentligen ne som kylas af skara | på estinvindar, hvilka ofta itedföra snö i fjällets | högre trakter. Medium at dessa 6-å -åriga 'observationer Cfrån | 1808 till 1813) blifver uti NN Jan. 245 Kalla dagar. j H April. 173 Källa dagars 67 blida dagar. ol blida d. 2 dagar Urvåder I 22 Urvåder. 3 dag Regn. 13 Regn. Febr. 23 RR dagar. Maji. 93 Kalla dagar. | 63 blida d. 213 blida d. 63 Urvåder. 6 13 Urvåder. 3 Regn. 6 "di Spo. 212 Kalla dagar. i IR ör Kalla dävar. I | Mars 9X blida d. 24 d. Sommarvåt: 5 Urvåder. ine. | I Regns | 26 d. Snöd. ae Juli | 81 ulii | 23 kalla dagar. 153 kalla dagar., | 11283 Sommarvårme, Tr blida d. En Jå z kall dag. 3 Urvåder, 303 Sorks. S d. Snö. + dag Snö. 2 d. Regn. ept. kalla dagar. Dec. |22 kalla dagar. - blida a 7 blida dagar. | 32 dag. Snö. + Urvåder. | Rd a 3 dag Regn. Oct. | 82 kalla dagar. FE VA BYE] NT RO 224 blida di = Urvåder, 43 dagar Snö. bd i, 4 dagar Regn. I Af denna Tabell befinnes största kölden infal- da i Januvarii månad och största värmen i Julii, hvilket noga öfverensståmmer med följande Ta- bell, som innehåller utdrag ur Thermometer ob- Iservationer, gjorde från och med år 1807 till Sep- itember månad förledet år, på ofvannåmde stålle Offne, af Herr Bergmåstaren BURMAN, sofra haft En godheten att meddela dem. Den vifver till- fredsstållande uplysningar i Traktens Luft tempera” tur. Den i början af denne y omtalade "likhet mellan vegetationen, på Åreskutans lågre fot, och den omkring Storsjöns nordliga ånde, ger mig sås 'kerhet att Climaten ej åro mycket olika mellan desse trakter, och föranlåter mig att hår införa denna Observations-Tabellsåsom åfven gållande för Åreskutans Climat, hålst det som år födande om: kring dess sydliga fot. Det bör anmårkas atti jen del af Junii och Julii månader, åro för några år betydligare defecter. I Tab. litt. A, år medi- 'um uttagit af alla dagarnes temperatur i hvarje månad, men i Litt. B har jag följt D:r WAHLEN- NGE sd. Handl. 2814. St ok 6. 32 BERGS method i Fl, Lapp. ck uttagit medium af månadernes högsta och lågsta temperaturer; likvåk har Jag ur Hr Bergmåstarens manuséript endast | uttagit en högsta och et jågsta temperatur- grad, I | stållet för att Dir W. uttagit trenne 5). = Mårk= vårdig år den olikhet som röjer sig i Temperatu: ren mellan medlen af den förra och den sednare calculen. Media i den sednare Öfvertråffa altid de i den förra, med 1” till 3”. Åfven blir hela årets Medeltemperatur olika i båda, hvilket måste till- skrifvas tillfålliga orsaker, eller kanske ofvannåms | 'de omståndighet, att blott eft högsta och ett låga sta medium år uttaget i månaderne; A. CB ff sas Jans 235. Jan. 2530. —26,72. 12,21. FEebr. SG. Febr. BILA par 79: Mars = Mars | 3,43: —18,14.|— 6 6, ,36. April j=>— 1394: April) 7. 4. 86. [22 13,20. Or Maji — 4,44e| |Maji [16,86. — 3,00. — 6,93: Junii 9,73: Junii 20,17. 2,00:] 11,08. Julii | 16,00:] |Julii f28,50.] — 4550] 16,50. Aug. | 12,92:] |Aug. 23,83.) 5,50] 14.664) Sept. 42 Sept. 116,00. 0,28: ME | Oct. Oct: 12,00. — 5,83. — 3,09, ST 3,75: Nov. | ANS ak —15,66: — 5,42, | Dec. (= 283] |DE | 283. —23,50: —1934. | 1,68-! hel. årets ke medium |11.08.l= 9,93: 1,03. s.| +) Orsaken härtill var den skyndsamhet hvarmed jag måste göra mitt besök 1 Offne. Af flere otsaker förbunden att. påskynda hemresar , måste jag nöja mig med dettas | S3 Medium. Vintermånadernes medium , af de högste BO, af de lågste = 24;08- c FYN hh Skillnaden RS | Vårens med. af de högste KÖO ed SN > ar de le lågste —il;48: c 7 = Skillnaden 216053. Sommarens med. af de högste Eralg 14,09 af de lågste 4,00: 1 Skillnaden 20517. | Höstens med. af de bögste TÖS Su af dels ae Le ERA | — rem Skillnaden 13,20. | Den stårsta köld, som under dessa 7 7 åren blif- Vit observerad, år icke öfver 32”, och den största I vårmen , hvilken intråffade förledet år, ej öfver 135”; dock åro desse Temperatur-grader ganska | vanlige. Hvad Fordtemperatuven ängår, måste man för ätt erhålla något afgörande utslag deri, åfven från aflågsnare håll söka” uplysning. Af alla trakter jag | $enomvandrat ; här ingen befunnits fattigare på go- da Kallkållor ån denne. Ingen enda på fjället el- der på dess fot har varit af den beskaffenhet att Iden kunnat bidraga till denna vigtiga frågas up- lösning. De åro "följande: Kallkållan vid Dufeds Tull, utan tydlig åder: | den 12 Julii 5;4s den 3 Sept. 9,6: Sanct Olof: kålla vid Comtninisters Bostållet Nyland i Undersåker den 5 julii 5; 34 - Sistnåmde temperatur hade en annan källa i Elfstranden nåra Rista vattenfall. En kålla vid Kallsjön ej långt från Husån, med någon mineral smak och Ockerfårgad botten; för öfrigt nåstan uttorkad i de varmare sommarrå- | hädetne, var d. 7 Iuli 4,2... d. 15. Sept. 970. Desse, de enda jag innom fjållets gebiet kun: nat finna, gifva tydligen intet tillförlitligt utslag 1 frågan om jordtemperaturen. De trenne första synas åga sitt uphof af de förb:fytande Elfvernes Cåreelfvens och Leråns) vatten, som genomtrån= gande de glesa kalkstens skiffren, hvilka omgifva fallen; och utgöra flodens bråddar, åter nedom dessa fall framtrånger och formerar kållor, som då / de föga nedtrånga i jorden, ej kunna. antaga den sanna jJofrdtemperaturen +). Den sistnåmde "har sia upkomst af de omgifvande myrorna, hvilkas ljum- ma vatter genomirånger de ytliga IN OSslanren och | formerar Henna Iila källa. Man skulle således i denna vigtiga punct förgåfves Sa uplysning, om - icke en kålla, som blef mig på resan till Ffandöls- fjällen As isäde deri gaf ett tillfredsstållande utslag. Sn år omkring 13 mil aflågsen från Åreskutfjål- | let, belågen i slåttlandet ej långt från byn Tång= böle, med ett otroligt rikt språng, som straxt vid upkomsten ur jorden bildar en stor och strid båck, Den var d. 15 och 17 Julii 2,6, d. 30 Aug. och 3 Sept. 370. +) Såsom bevis härpå kan” den observation tjena att Kallsjön den -7 Julii ägde på 5 famnars divp, en temperatur af äf- ven 5,0. Vattnet i denna stora sjö ägde således efter Mid- sommar en temperatur , som öfverträffade våra bästa Kalli källors. Förändringarna till Hösten torde öfverensstämma med ofrannämde Käållors, | | 1 85 Denna lilla: föråndring af o,4 under den vars maste årstiden, då kållornes temperatur undergår den betydligaste förändringen, utmårker en jorda temperaturs grad af vid pass 2,75, för de omkring Åreskutfjällets fot belågne trakter. Hvad jordtem- peraturen för de högre på fjället belågne regioner angår, torde den svårligen genom denna metbod stå att bes ståmmas , AE den hår rådande Sten- artens fasthet ej tillåter vattnet på något betydli= gare, för åndamålet tillråckligt djup nedtrånga i jorden. Af vegetationen synes den åfven variera efter localen , som genom sin olikhet, af lufttempe- raturens verkan mottager olika intryck. Att der- före kunna såga något med visshet håruti, fordras en långre tids oafbruten observation på luftens tem- peratur, såsom den hvilken egentligen beståmmer Betule albe region, eller ofvan den Granbevåxte Fjällfoten åga intet, eller obetydligt djup, och hår- leda sig på kortare eller långre afstånd, från de sthåltande snådrifvorne, och åro följakteligen allt för tillfålliga att lemna något Önskeligt resultat, Af desse observationer befinnes således Jor- dens temperatur öfvertråffa Lufiens med något Öf- ver en grad; den förra Öfverensståmmer med tem- 'peraturen för Umeå Lappmarks gråns, som enligt 'D:r WAHLENBERGS observation år 2,6, och den sednare kommer förmodligen nårmast Hernösands 7"). Det omkring Åreskutans fot rådande Climat kan således ej råknas ibland de strångaste, och håraf ”) Det är märkvärdigt att Umeå lufttémperatur enl, D;r Wat LENBERG i Fl. Lapp. =0>77, är så märkligt lägre än Jämtiands i en del af landet, som ligger stora fjällryggen | 85 nära, Åreskutans latitod är dock obetydiigt olika med Umeå , 'hvilket dessutom ligger vid hafyet. , jordens. De kållor som visa sig i och ofvanföre 4 4 "> I ; å j A ; ( 86 ; j förklaras den yppigare vegetation, som utmårker detta Bålls omliggande, trakter , hvarom utförligare då frågan blifyer om fjållets vegetation. | - I Lt $. V, Beståndsdelar, Fjållets allmånna Stenart och basen för de Ofriga stenarter, som deri åro spridde, år en CRONs STEDTS Stållstensart , bestående af Quarts och Glim= mer i mångfaldiga förändringar, af hvilka Quarisen mot bergets fot blir mer rådande och gör berget I ljusare, då den mindre röjer sig i fjållets högre re= gioner, och stenarten följakteligen antager ett mör- | kare utseende, Deremot finner man ofta uti egent-. liga Åreskutans högre regioner körtlar af ren Quarts, incrusterade i den mörka hållearten, då den i de nedre mera jåmt blandad ger berget ett mera ho- mogent utseende, Vid Gustafs och Drottninggruf- vorna visar sig irreguliera Quartsgångar, mer och mindre sammanflytande med det omgifvande glim= merblandade berget. I den ljusare hållearten vie sar sig på många stållen gnistor af Kopparkies, hvilken synes vara rått allmån i denna Stållstens- art. I sistnåmde Quartsådror visar sig en vacker lazur kopparmalm. — Mullfjällets mot Öster bran« ta våggar visa hålleartens skick att klyfva sig 1 donlågriga hvarf; hår år den eljest mera rödlått och compact ån i stora Åreskutan, och föga glims« merblandad. Husåberget består af en mörkgrå Gra- nit af fint,” grynigt brott; Denne stenart bryter sig åfven i rhomboidiska skifvor. — Norra Fjäll. zoppen har hållearten mera grofgrynig med Glim- mern och Quartsen blandad i lika proportion. Vid Areskutans N.östra fot omkring Bjelkesgrufvan år Quartsen mer rådande och ger det fingnistriga ber- | get ett ljusgrått utseende, Håri visar sig geschichs md vn 57 fer af en fin mörkgrå kalksten. = Blåisten, som lär en från stora Åreskutan afskild klippa, åger Quartsen mycket - ojåmt blandad med fin Mica, och 'har dessutom en hop små söndersprångde I korn af Schörlerystaller spridda i i den gryniga, li- ka som af sand hopgyttrade Qvartsen. — Den öf- I wersta toppen af Åreskutan har ungefärligen samma beskaffenhet som Bläåsten, men åger det egna att I der finnes till större mångd fria större stycken af ren | Quarts, då sådane mera -sållan förekomma i fjäl- lets öfriga och lågre delar. En del af de der be- | finteliga lösa stenar bestär af en mycket grof hål- leart, af rådlått Quarts blandad med Schörl, hvil- ken af fugtigheten till en del söndervittras, | "Fjållets inre beståndsdelar röja sig i de å öms se sidor om fjället belågne Grufvor, dock tillåt mig ett kort vistande på detta stålle och andra sys- | selsåttningar icke att håruti göra några tillfredsstål- lande undersökningar. De flåste åro de bergarter, I som vanligen åtfölja kopparstrecken, af hvilka jag I synnerhet anmårkte: Fjällig kalksten, Kalkspath, Kalkspathsdruser, mångfaldiga varieteter Horn- Schörl- och Granatberg m. m. samt i Drottninggrufvan fe- re Zeolitharter, såsom capillaris, pyramidal. prisma | Hicus m, fl. hvilka ånnu ej blifvit uptåckte i Bjel- | | kesgrufvan, | Jordarterne åro omvåxlande efter olika nejder och regioner på fjällets sidor. Den på fjällets röt- | ter allmånna jordarten år en rödaktig mylla, ber | stående af Mojord blandad dels med svartmylla, dels med sandpartiklar af fjållets stenart, och kal- Jas på Landets språk Rödmjäla, den utgör vanli- ; gen åkerjorden, och formerar Elfvernes bråddar, | då den vanligen åger en: underbådd af lera, hvil- N I ken i dessa nejder eljest ej år allmån, Vid foten af de branta fjållvåggarne visar sig dock Leran ofta till betydlig myckenhet och tjenar till snådrifvornas bådd i fjållets lågre regioner; vid Leran på Mull=/ | fjällets fot yppar sig ofantliga lager deraf, men | fjällets högre delar öfver det subalpina båltet rös” jer den sig aldrig, Mjålan öfvergår på de skogs våxte höjderne uti en fin svartbrun Mojord, hvils ken utgör mjålans hufvudbeståndsdel, förenad med de af vattnet medförda bergartens partiklar. Of- vanföre denna skogvuxne höjd vidtaga de egentli= ga fjållregionerne, hvilkas solum constitueras af den söndervittrade bergarten, blandad med den af för- multnade fjållvåxter upkomna svartmyllan, i pros portion af deras myckenhet, för hvilken orsak den för våxtlighet tjenande jordmånen mot fjålltoppar- ne blifver mer och mer sparsam , och slutligen till så ringa myckenhet att knappt några få mossarter deri fått fåste för sina små rötter. I brist af myl- la hvarmed sanden kan blanda sig, förekommer denne ofta i små lager nåstan fullkomligt ren, och visar sitt ursprung af omgifvande hålleart. Från desse högre trakter nedföres denna Quartesand af vårfloden till fjällets lågre delar, der den ingår i Ge der befintlige jordarter. Kårrens och Fjållmy- rornas jordmån består till det måsta af en lös svampartad svartmylla f), och utgör egentliga so- lum för regio subalpina, hvarest den upkommer af ruttnade mossor, i synnerhet af Spbagna, och nås got af de lägvåxte Björkarnes löf. De högre upp belågne Jordmåner åro af de sent småltande snö- drifvornas vatten altid kårraktige, och då de om- 23 Synes vara en beståndsdel i den i Jimtland vanliga Sjelf- fråtjorden , hvilken af sig sjelf sönderfaller i dagen, lika” som den vore upkastad af kreatur. ” 89 gifva deras bråddar, bestå af sådane våxters myls Ja hvilka kölden förstört, och ökas årligen af den derpå i myckenhet våxande Jungermannia nivalis Sw. — I almånhet åro jordarterne på och omkring fjället noga Öfverensståmmande med nåstgränsande hållearter, under mångfaldiga nuancer, förorsakade £ enom -blandningen med uplösta vegetabiliers myl- ;. och genom luftens inflytelser 2), Slutligen må i korthet anföras följande lilla 'dfversigt af Grufvornes sednare öden och nårva: rande tillstånd ++). | Som bekant år uptåcktes den nordliga Gruf- van eller Adolph Fredriks, först af de hår uptag« ne Grufvor, men sedan Frö, eller Gustafs Gruf- | va, sydost om Åreskutan , på en subalpin lands höjd, blifvit uptåckt och befanns rikare, nedlades brytningen i den förra, några få skårpningar un; dantagne, och hela grufdriften flyttades till denna. ' Sedan det i HöLPHERS beskrifning (p. 143) om: talade föreslagne genomslaget mellan Gustafs och | Prottainggrufvorna, blifvit fullbordadt, fortsattes +) Ehuro kalksten här och der förekommer, har jag dock ej uptåckt någon mårkligt kalkartad jordmån , aldraminst det i medlersta Jämtland så vanliga Bleket. Bergmåst. CrRonN- stEDT har trott det härröra af kalkberg på långse el- ler nårmare afstånd. Allt Bleke jag sett på Frösön &c | bestär af Snåckskal, hvilka öfvergå från hela och styc- | ken. tll sden Ansste Kritartade jordmån. I Herr Rege- | menis Låkaren GestricKs odling syntes förträffligt det= ta dess ursprung och enligt nyssnåmde mycket förtjente Landtbushållares försäkran, skola che miska rön dermed, hafva bestyrkt denna upgiit. Det utgör bråndt i förening med :myrjord en förtråfflig åkerjord, som på längre tid ej behöfver annan gödning. ee Till storre delen meddelade dels af Hr Bergmäst. Bur-= | MAN, dels af Inspect. vid Grufvan Hr HyrtstEN, hvilka | hårigenom förvårfvät sig rätt till min Tacksamhets. G9 brytningen med mycken förmån i denna grufva, tills den slutligen besvårad af vatten, och med nås sot förtryckta gångar helt och hållet igenlades år 1808. De betydligaste malmbrott, som hår blifvit anlagde, voro då den igenlades: Gustafs och Drott- Å ninggrufvorne, hvilka voro de måst arbetade, och I genom ofvannåmde genomslag ågde en full Ikomlig a communication, samt ett djup af omkring go fam- nar ; Ridderstolpes grufvan och Lazurskårpningen , hvilka voro yngre och mindre arbetade. Den sed- - nare, som år anlagd på en i dagen synbar, irres - gulier Quartsgång, åger en rik Lazurmalm, hvil: 7 ken i synnerhet följer den hvitgrå Quartsen, och 7 1 mindre mån den mjölkfårgade, dock visar den / sig i båda i obetydlig mångd, Denna skårpning - tycktes vara minst besvårad af vattnet, hvaraf al- 7 la de öfriga Öpningarna stodo öfverfulla. Till ver: kets framtida nytta år vid Gustafs grufva en 300 famnars Stollgång under brytning, som år beståmd - att fullbordas på 100 år; dermed åsyftas att ger. nomskåra de spridda malmstreken och ati aflc Tk vattnet. Under det arbetet hår med drift fortsat- - tes, upfann Malmsökaren JOn. MALMSTRÖM år 1778 vid gamla- Skutgrufvan en ny malmgång , go famnar vester om derna, hvilken två år der- efter börjades med 3,å 4 borrlag sommartiden be- arbetas. Skårpninpgen kallades Bjelkes grufvan, och ett Vindshus byggdes, Efter den tiden till 1803 fortsattes arbetet af dubbelt så många borr- lag hela året igenom, hvarefter orufarbetet årligen - utvidgades, och sluteligen drifves med 24 borrlag, sedan Grufdriften 1808 ifrån Gustafs grufva hit - förlades. Afkastninger har i allmånhet varit ifrån 1000 till 3000 tunnor malm årligen. Efter såker anvisning åger Bjelkesgrufvan ett malmfålt af Öf- ver 500 famnar. Hufyudgången består af trenne 91 arallela malmstreck, hvilka innefatta malmfåltets ångstråcka, och stryka mellan N.V. och $.0: Det norra består måst af brun Kies, som stundom år utspådd med gula kopparmalmskörtlar, men för den myckna Kiesen arbetas den föga. Den år skild genom ett 8-12 alnars mågtigt, tomt berglager ifrån de öfrige. På Kiesgången har i börjdd den gamla Ad. Fredriks grufvan blifvit arbetad, men den nuvarande grufvan drifves i synnerhet på de andra båda malmstrecken, hvilka hysa en mer och ' mindre arbetsvård kopparmalm, från några qvar- ters till en famns mågtighet. Från Bjelkesgrufvan är genomslag 2:ne gånger verkståldt på Ad. Fre- driks. Den förra år afsånkt till omkring 20 fam- nars djup, och af ofvannåmde 500 famnars malm- fålt år genom denna, eller Bjelkesgrufvan, något öfver 79 famnar upslaget. Malmgångarne falla vid pass 40” under Horizonten, och åro mycket om- skiftande i afseende på rikheten:. — Koppartillverk- ningen stiger det ena året till 100 Sk:pd, det an- dra ll dubbelt, likvål. år godt hopp om vidare tillvåxt. Hållebergs och Gångarten år den samma som Åreskutans, föröfrigt visa sig deruti, som of- van år sagt, fere GRE Stenarter, hvilka förtjena Mineralogens upmårksamhet. 4 VI, Vegetation. Detta fjälls vegetation år genom dess låge, temperatur och öfrige egenskaper 1 anseende till rikheten utmårkt från den stora fjålltyggens. Dess låge långre ned uti slåttlandet, tillåter den syd- låndta Florans barn våga sig Häng dess fot och blanda sig på dess sidor förtroligt med sina innom en inskrånktare krets slutna fjällsyskon. Hår ser man den sydlåndte Almens grenar utbreda skugga i 3 [907 ; . öfver Taggbunken (Aspid. Lonchit.) och Mispeln | trångas med Stenveronikan (Veron. saxat.), på den branta fjällvåggen; — Scabioserne förtroligt blan- dade den ena med den gula Saxifrage nizoides, den andra med Fjållastragalen, och Brunkullan; — - Convallaria verticillata bredvid Toltan (Souchus alp.) Hvitsippan och Fjållkampen; — Plantago medig omgifven af den tåcka Fjåälibinkan (Erigeron al- pin.) — och den vackra Polygalen (Polygala ama za) omringad af Castanjetågen (Juncus castaneus Sm;).> Fjällthalictern och Snögentianen, — Med ett ord , detta fjäll år lika som skiljegrånsen, den söderns våxter ej förmå Öfverstiga, och der de af. lösas af fjällregionernes producier, Grånsen år hår mera skarpt teknad ån i Lappmarkerne, emedan detta höga fjäll såsom en förmur skiljer de kallas re fjällbygderne från ett mera tempereradt land, och sjelf genomgår alla fjållregionerna från fjäll- våxternes nedersta gråns upp och öfver Is-Ranuns kelns kalla region, Den vidlöftiga Storsjön, hvilken lik ett litet haf få mil från dess fot, åger en hafstrakts yPppi- gare vegetatien, vid hvars strånder man får återse den långe saknade Gullvifyan, Underviolen och flere, tilldelar åfven detta fjäll ett mildare Climat och jemte det en del af sina prydnader. En till- fållig följd af denna hastiga öfvergång från ett mils dare luftstrek till fjållbygdernes köld år den ore= gelbundenhet i våxtgeografien, som år rådande om- kring fjållets fot och ej uphörer utan med de syd- låndtare fråmlingarne, hvilka dock snart mäste wvi- ka för den på fjällets sidor hårskande vinter. Hår skulle man förgåfves söka den ordning i regioner "som utmärka - Lappmarkerne, endast fjållets egne - innevånare blifva oföråndradt innom det för dem | 93 utstakade rum: de sydlåndta iakttaga ingen ords ning utan vålja sig den för dem båst passande lo= cal. Således tråffas hår icke den af D:r WaAu- I LENBERG utstakade regio subsylvatica, såsom be- ståmd af Pinus sylvestris, Granen aflöses hår ome- delbart af Björken; man skall till och med finna i de trakter t. e. södra Jämtland &c. der Tallen fin- nes, huru denne vid fjällrötterne aflöses af Gra- | nen, just tvårtemot förhållandet mellan norra Lapp- markernes regioner +). Hvad egentliga fjållvåx- terne angår iagttaga de i det nårmaste det af Der WaAHLENBERG 1 hans Flora tapp. beskrefne för- hållande, hvilket af den hår nedanföre införde våxt- förteckning kan inses. För att lättare och på ett med Naturen en- ligt sått öfverse detta fjälls. alster, synes mig des ras indelning böra håmtas af de sårskildta regio- | Ber de ifrån bergets lågsta fot, till dess spets ses intaga. Huru vida denna indelning fullkomligt kan låmpas- till de öfrige fjällryggarne vågar jag ej af göra, hvad de Jåmtske angår år fjållvåxternes ord- ning ungefårligen den samma. Till följe af detta förhållande har jag funnit limpligast att indela det- ta fjäll uti 5 regioner eller bålten, hvilka från fjällets fot till dess spets aflösa hvarandra, och ge- . . [>] ic nom en del ostadigare innevånare sammanflyta på e - -. ett sätt, som synes gÖra grånsorne mindre mårkli- ") Jag har visserligen i de högre fjällbygderne sett Tallar spridda på fjällarnes sidor, men såll:n, och då de visat sig hafva de ågt mera utseende af vilsekomne fråmlingar, n innevånare i eget land. I södre Jämtland och i Un= dersåker Sokn i vestra delen af landet, der Tallen finnes 1 myckenhet, skulle man tro den åfven upstiga på fjäll- rotterne, men man ser tvärtom, då mafi från Bergspetsar- ne har landet under sina Ögon, huru den mörkare Gran- skoren , lik ett svart bålte omger fjållens rötter. Så tor- de åfven förhållandet vara med den sydliga fjällryggenm. 94 ga, men som dock i naturen år mindre synbart, i anseende till desse våxters större sparsamhet i de dem oegentliga regioner. - Denna indelning år åf 7 ven genom fjållets öfriga fysis ka beskaffenhet rått fårdigad, så att hvarje region åfvenledes år urskiljd genom ett different solum. Några fjällvåxter, hvil- > ka bestämdt intaga sina egna oförånderliga regio- ner, utgöra lika som hufvudstammen bland inbyg:- garena i dessa regioner, hvilka de följakteligen så- krast beståmmas z | Hela fjållets vidstråckta fot, det vill såga de/ delar deraf, som begrånsas år de omgifvande vatt- nen, åro öfverallt och rikel igen betåckte af en. ma- ger Granskog; Tallen år, som förut år sagt, hår? okånd såsom Hällby sdte Denne del af fjället består af den branta sidan, af en fållet omgifvan= de Bergås, hvilken i synnerhet är vål marquerad mot Söder och N.Ost; den Öfvergår i Vester utt det så kallade Mullfjållet: Mellan foten af denna Ås och de tills tötande vattnen, år på de flåste stål- Ien en smal stråcka jåmnäre land, som på Södre och S.Vestre bergfoten år odlad till åker, men på Norra och Östra år öfverdrägen med pilbevåxta kärr. Uti denna region vistas i synnerhet de ifrån mer sydlåndte trakter hit upstigne våxter', och ut= gör denna region yttersta grånsen för PN egentli- | gare tema Den år Jämtlands regio sub- sylvatica, med hvilket namn jag hår vill kalla dens Granen (Pinus Abies) beståmmer denna region full- komligt. De öfrige innevånarena af de fullkomli= gare våxtordningarne åro följande: 7) + €) De hvilkas specifica namn år tecknadt med cursiv stil ups stiga aningen såsom Sydlånningar ill de ofre regioner= ne, eller nedstiga såsom egentl. fjällvåzter från dessa, Hippuris vulgaris L 6) caule flaccido: y) caule ramoso, föanirrihe vyerna L. | B) intermedias Veronica officinalis L. serpyllifolia L. älpina IL; scutellata I. B) tota scabra. Visaxarlliseda. 2) Ghamadiwys 15: | Pingvicula vulgaris ES | Scirpus lacustris L. palustris L. acicularis Is | Boeothryon Ehrbhs [NN orespitosus L, Eriophorum alpinum Ts cåpitatum Host. cespitosuwm Host. ; angustifol. Sm. Carex dioica L: psyllophora Ehrhs stellulata Schrebs. loliacea L: canescers L; temwiflora Wahlenb: | flava. L. | B) flävescens filformis L. | Spica venti närmast, ÅR eeeve RE I NSNVäxer: på Höllatrameln | | 95 Carex digitata L. orvithopoda Willd. alpina Sw. ätrata IL. B) spicis erectis. pallescens L. limosa 84 irrigata C Wahl. capillaris L. vesicaria L. aimpullacea Good. Buxbawmit Wahl. B) spicis confers tis, clavatis. aquatilis Wahl. Nardus stricta L. Phleum pratense L. alpinuwm 1; Alopecurus geniculatus L. Phalaris arundinacea L. Miliom effuosum L. Trichodium cahinum Sehrada Agrostis vulgaris Schrad. Å. « = äristata, aristå me- dio dorsi glu- ine coroll. in- sérta, Panic. an- gustata erecta, glabra. An Acgr. pauciflo- ra Schrad. 2 ++) Aira cespitosa L. — —— -- "?2=2 2 - |; | FS Växer i kärr ej långt från Skutgrufvan. Kommer Age. 66 Aira 3) vivipara. fexuosa L. Arundo sylvatica Schrad. stricta Timm. epigejos L. Phragmites L. Holcus odoratus L, B glumis apice scarioso longius extensis; spicu- lis geminis. Anthoxanthum odorat, L. ”Melica cerulea L. +) Poa pratensis L. alpina L. nemoralis L. annua L. P, = spiculis oblongis, compressis 4 flo- ris, flose. liberis; foliis longis latis- : que, ligula elon- | gata; caule sca= bros) Festuca ovina L. rubra L. 4 spiculis glaucescentibus , secundis, subsessi- libus, villosis. OAS RER I ERA YO +) I dessa trakter har jag funnit denna. merendels med 3 till | 4 fullkomliga blommor 1 hvarje spicula och således sam- | slågting med Poéarterne. 0) År nåst Poa aquat. stårst af de Svenska Poe; växer vid | elfverne 0, s. Vv. i stor myckenhet, Ett godt hittills nåp= | peligen bekant species, och som jag hoppas få em annam | gång beskrifva. Avena pubescens L. Sesleria ceerulea Scop. Valeriana officinalis L. Scabiosa arvensis L. 4 SUCCISSANLA Galium boreale L. palustre L. uliginosum L, Plantago major L. media L. Cornus suecica L. Alchemilla vulgaris L. I alpina LE. Nå Potamogeton perfoliatum Li ; heterophyllum L, natans L. Empetrum nigrum LL. 0 Mvyosotis arvensis Willd. Asperugo procumbens Ls Primula farinosa L. stricta 'Hornem. | Menyanthes trifoliata Ls Polemonium ceruleum L. Lysimachia thyrsiflora Ls: | Campanula rotundifolia E:; | B monstrosa , fol | omni- ; m—— VV caule multifloro. yY caule unifloro, puw- ” mulo, la latifolia 4 A,; albis | Wahl, Viola palustris L, mirabilis IL. biflora 1 (GR canina L. | tricolor LB. I Ribes rubrum ÅL. | Humuluas Lupulus E. +) | Chenopodium viride I. Ulmus campestris L. | Gentiana atvalis L. Amarella L. campestris L. Heracleum Sphondylium "Angelica sylvetris L. Cherophyllum sylvest.L: Caårum Carvi L: Pimpinella Saxifraga L; Parnassia palustris L. IDrosera rotundifolia L. longifolia L. på detta stålle förut. omnibus owvatis,. 97 Convallaria majalis L. verticillata LE. bifolia L. Narthecium = ossifragurim (ON 228) Tofjeldia boreälis Wahl. Juncus filifornus L. sSquarrosus TE. 4) trifidas L. 4 unidorus. bufonius L. gylvaticus L. B for. capit. (J.alpin. Pers.?y gåstaneus Sm. "ir triglumis Ta pilosus Ls tampestris L. Triglochin palustre L. Rumex crispus (valv. nus dis) ds | Rumexzx Aceinsa L. Acéetosella LL. Rheum digynuwm NWahl.+) Trientalis europ&a L. Epilobium angustifol: L. &) Se nedanföre beskrifningen om Humlarne. ++) Har jag funnit f2dom Brunvalen; äro hår sällsynte, men blifva mör och met ymniga mot norra fjällbygderne; den förra k:ilas af Almogen S$vululök. 24) Förträflligt species , uptäckt af Prof. och Ridd. Swartz | TT) Besynnerligt att denne vackra art af Rheum så långe > blifvit misskånd. En jämförelse mellan lefvande specimina af denne och Rh. Rhapontictr, soi hår fanns odlad, har bestyrkt rigtigheten af denna råttelse; K. V. ÅA. Hondl. 1814. St I, vÖ + 98 Epilobium montanum L. alpinum L. palustre B lappon. ONWahl Vaccinium uliginosum L. Myrtillus IL: Vitis idea L. "Ozycoccos Li; Erica vulgaris I. Polygonum viviparum L. aviculare L. PB caule humii, .erectos Convolvulus L. Paris quadrifolia L. "Ledum palustre IG: Andromeda polifolia LL Arbutus Uva ursi I. Pyrola rotundifolia L. media Sw. minor L: Pyrola uniflora L. Chrysosplenium alterni- föl: Tag Saxifraga stellaris L: oppositifolia L. aizoides IL. tridactylites EL. B petrea L: Pitotkus deltoides I: Cucubalus Behen Ls: Se 2) År visserligen icke någon planta monoica. Jag har flere gånger upgräfvit denne växt uian ait finna tecken till når Dessutom växa hanstården nmåstan aldrig blanm- got sådant. dade ed henorna. Silene rupestris L. Stellaria nemorum EL: media Witih- uliginosa L. B pes dunc, 'axillaribus;. Unifloris: grafninea Ks Cerastium viscosum L: Spergula nodeosa L: saginoides 1; (Sagina procumb; 4 Liljebl.) Al Lychnis dioica Li; | & ruäbra: (| nasalbarg Sedum acre Ls: annvuum Ås sexangulare Je: Övalis Acetosellas Prubus Padus La Sorbus Aucuparia L: Mespilus Cotoneaster Lål Spirea Ulmaria L. Rosa villosa L. var. minors Rubus Ideus L. Sass Chamemorus L. ky | Fragaria vesca L. | Poterrilla verna 3 P. aus. £ea Fl; D. ja— I 99 > Pot. nörvegica L. : Pedicularis palustris L, > Tormentilla erecta L. Sceptrum Carol. I. Geum rivadle LL. Linnea borealis L. -Comarum palustre L | Subularia aquatica IL. | Åctéa spicata Lu Thlaspi arvense L. | Nymphea lutea L; Bursa pastoris L. | alba L. 00 Catdamine pratensis L. | Åconitum sepientrionalé Adra Id. | Willd. «00 sylvatita Pers: | Anemöne hepatica L. Erysimum Barbargeå L. | hemotosa L; > theirantboides L. | Thalicträm a/pinum LL. - Öheiränthus etysimoi- a oflavum L; ; des ?y L; Jacq. | Ranunculus auricomusL; Arabis Thaliana L. | reptans Wahlenb. hirsuta Li. äcris L. : | ING repens L, Geranium tylvåticum heterophyllus L. ++) I wa ys? Hoffm; 2 2 x. Trollius éuropeus L; Polygala ammara IL. » Caltha palustris L. Anthyllis Vulneraria L. EINE Ac add Tathyrus pratensis L. | Mentha arvensis L. Vicia Craccå L. | Åjuga pyramidalis L. "> sepium L. " Stachys sylvatica L. Åsträgalus älpinus Ls | Bärtsia alpina IL. - oroboides F1. Dan. | Eäöphrasia officinalis 1; = Trifolium repens L. | Rhinanthus Örista galli Li. pratense L. Melampyrum pratenseLi. Lotus torniculata L. sylvaticum IL. sn ” — — 4) År Cheiranthus alpinus Wahlenb. Jag har ej kunnat fin- na någen olikhet mellan denne från fjällaree, och den syd- ländte , som jag i Roslagen ofta träffat. "t) I Jämtland: våkxer ej G. pratense L, Det år ofvannåmde som kallas Midsommarsblomsters. 100 / Sonchus alpinus IL; ; Ieontodon Taraxucum IT. palustre Sm. Apargia Taroxaci NWilld. autumnalis Willd. Hieracinm Pilosella DL. Auricula IL, murorum IT. sylvaticum I. paludosum I. umbellatum IL. Crepis tectorum L. Hypocheris maculata L. Serratula alpina L. -Carduus heterophyllusL. crispus ÅL. palustris L. Tanacetum vulgare L. : Artemisia vulgaris IL. EGnaphalium dioicum L. 3 maximum , pedale. sylvaticum L. Å fuscatum. Pers, Erigeron acre IL. alpinum Wablenb. Tussilago Farfara L. frigida JG Solidago Virgaurea IL. Chrysanthemum L:eucan-= them. IA Achillea millefolium IL. Aspidium Lonchitis Sw. | B rosea. 3) Tallen finnes ej i Fjällets hår utstakade gebiet; på södra sidan em Areelfyen ånnes den deck, v Orchis matulata LD, 0 latifolia dr , conopsea I. viridis Sw. nigrä Sw. Epipactis cordata Sw. Cymbidiura: Corallorrhie zon SW. Salix pentandra L. | myrsinites I. Hl arbuscula Tv kål glauca I. KR | limosa Wahlenb. hastata: 1. phylicifolia L. Salix caprex L. livida Wahlenb. Juniperus communis Te Betula alba L. — nana L. Alnus incana Willd. Populus tremula IF. . Pinus Abies L. sylvestris L. ?) 1 b Polypodium Phegopte» | TIS ant kl (| Dryopteris L. ilvense 3?) > dilatatum Sw. fragile Sw. f NV I bi Mejer viride Huds. OnocleaStruthiopterisSw, Blechnum Spicant Wahl, , Botrychium Lunaria Sw, | Lycopodium complana- tum LD. clavatum IL. annotipnum IL. Selago I. selaginoides L : Equisetym palustre L, variegatum Schleich. hyemale L. | Phascum cuspidatum Schreb. fbkagna latifolium | Hedw. | capillaceum H. | GymnostomumHeimiiFH, | Anictangiumlapponic. Hl, I Tetraphis pellucida H. (Andrezea elpina Wablenb. | Splachnum luteum IL. | sphericum IL. vasculosum H. angustatum Sw, Didymodon latifolum Weahlenb, inclinatum Sw. d capillacenwm Sw. Toörtula tortuosa 'H. (2) Barbula ruralis H, Grimmia apocarpa H, alpicola H. Weissia cirrata H, | niorita H. | I OI Weissia splachnoides : Wabl. Conostomum boreale Sw. Trichostomum lanugino« sum EH. fasciculare Schrad, olaucescens Hed w. Fissidens taxifolius H, viridulus Sw. strumifer H. ER scoparium H. longifolium Ehrh. virens H. varium Ehrh. flavidum, pulvinatum H, purpureum FH. Polytrichum piliferum Schreb. juniperinum Menz. (4 caule ramoso, stvictum. commune I, alpinum I. arcticum Sw. urnigerum I. Funaria hygrometrica H; Mnium palustre L. serpyllifolium -L. crudum I. Cinelidium stygium Sw. Meesia squarrosa Wabl, uliginosa H. Bryum pyriforme nutans Schreb. annotinum HH, 102 > Bryum boreale. longicollum, pallens, hornum Schreb, cespiticium IL. Bartramia pomiformis H. " strigosa Wahlenb. crispa Sw. OEderiana Sw, fontana Sw. Orthotrichum curvifolium Wahl, striatum H, umilum Sw. Neckera curtipendula H. Leskea sericea H, Ciimacium = dendroides. Web. M. Hypnum nitidulum Wahl, denticulatum L. serpens L. riparium L. prelongum L. purum L. squarrosum L. nitens ÅL. stellatum Sckech. parietinum L. proliferum L. triqueirum 1. Nåsta region, den andra i ordningen, vild ken jag vill kalla segio subalpina, år nåstan plan, +) Ett kort vistande vid fjället" tillar mig ej fåsta tillräcklig I upmårksamhet på de Öfrige Cryptog=merne, att de hår med rågon fullståndighet skulle kunna införas. | Fontinalis antipyretica L. | Jungermann, trichophyl- julacea L. Bli pusilla L. Marchantia polymorpha L | | cuspidatum L. cordifolium Hedw, scorpioides L. uncinatum H, commutatum H. aduncum L. cupressiforme L. Crista castrensis L. rugosulum Web, M. velutinum L. la L. ciliaris L. tamarisci folia Schm, pallescens Ehrh. complanata L. scolaris Schmid. inflata Huds. bicuspidaia L. saxicola Schrad. undulata L: exserta Schmid, | quirquedentata L. i incisa Schrad. Å hemispherica I. >) | då I | | fot. | lik, | I Veronica alpina. Pingvicula villosa L. Eriophorum capitatum. Carex ustulata Wahlenb, saxatilis ÅL, pulla Good. | Trichodium alpinum Schr. (Aira subspicata I. Azalea procumbens L. Juncus biglumis L. campestris (3 sudetic. (Willd.) spicatus I. Rheum digynum I. | Arbutus alpina IL. YE, ioner. 103 och vidtager der nyssnåmde regio subsylvatica | uphörer , samt omringar de större fjällhöjderne. Till denna region höra Ulldalen, dalarné omkring | Gråvalen, Skutgrufvan och Hrunvalen: Samt da= Jarne mellan Humlarnes toppar och stora Skutans Denna består förnåmligast af fjållmyror, som åro bevåxte med &Betuia alba, vilken hår genom Cli- | matets åverkan år kulliggande, knölig och dvårj- I denna region, synes egentliga hemvistet va- ra för Pydivildkr lapponica och Pingvicula villosa, hvilken sednare fullkomligt beståmmer den på al. Ja fjäll i Jämtland. Denna regions växter åro föl- Jjande, utom dem som 1i förra regionen såsom hit upstigande åro uptagne +). - Saxifraga oppositifolia L. stellaris L. Silene acaulis I. Swellaria gcerastoides I. . Cerastium alpimum LT. Sibbaldia procumbens I. Bartsia alpina L. Pedicularis löppomica Lo > vv. Arabis alpina L. | Astragalus alpinus L. orgboides, El. d. Apargia Taraxaci. Hieracium alpimun Ti. Gnaphalium supinum Villars. pilulare Weahlenb. ——— VV "' +) Hår giller noten vid pag, 39, åfven så för de följande Dock anmårkes att de, af hår anförda, som et finnas i föregående Tabell, icke nedstiga i r gio subsylva. ica, och på samma sått i "följande förteckningar 104 Salix lanata 1. Salix glauca, reticulata E.. Betula nana. YR myrsmites. pumila Thunb, , a Den tredje regionen år den egentliga regia alpina, och determineras af Diapenzia lapponica, som hår år rådande. Jordmånen år en mylla af multnade mossor, b'andad med grus af den i den= nå högre trackt af luftens åverkan tårde stenarten, "Hår förekomma vål klippor, men ej så branta och dystra som i nåsta region. Väåxterne åro; = Veronica alpina. Saxifraga stellaris. : Carex lagopina Wahl, oppositifolia. Trichodium alpinum, Silene acaulis. Aira alpina E.. Alsine- biflora Wablenbdj sub spicata. Sibbaldia procumb. ; Poa glauca FL D: Dryas octopetala L. faxa Willd. Wahl. Bartsia alpina. Festuea vivipara Sm 7) ; ] | — Cardamine bellidifola FE. Diapenzia lapponica EL. Arabis alpina, Azalea: procumbens, Astragalus alpin. et oro« boid. Juneus biglumis. - Apargia Taraxaci. spediceus All. Hieracium alpinum. . arcuatus Wahlenb. Gnaphalium alpinum I, -R hodiola rosea L. Erigeron uniflorum I. 4 TMenziezia cerulea Wahl. Salix lanata. Andromeda hypnoides 1, alauca, . Arbutus alpina. herbacea EL. 3) Då denne 2ltid bar glumas coroll. muticas, synes den bö= 12 utgöra eget species, så v I som andra, hviika af denna grund äro skiljda t. e, Festuga tenuiflora, hvilken den hår= Ig-nom år närmast. w 105 Mnium turgidum Wahl, Jungermannia minuta. > (bågge funnos in- flåtade bland Dia- penzia lapponica). Salix reticulata, myrsinites, [Betula nana, Kockdiln alpinum IL, Polytrichum septentriona- Je Sw. Den 4:de regionen beståmmes af Androme- da hypnoides, som synes hårstådes inhemsk, ehuru 'hon finnes i regio alpina fastån i liten mångd ; Sexifraga rivularis har. Jag endast funnit i denna. Denna region åger de flåste brådstupor, och hyser följakteligen i synnerhet sådane våxter, som ålska fugtighet och skugga. Jag kallar den vegio fri- = Hit stiger knappt någon sydlåndt våxt; de årdigaste Alchemilla vulg., Empetrum och An- thoxanthum hafva måstadels uphårt med föregåen- de region. Äfven de flåste lågre fjällvåxter för- svinna, Veronica alpina; pumi- la, vix uncialis. Carex lagopina, Poa laxa. Juncus spadiceus, areuatus. "Andromeda hypnoides L. 'Saxifraga nivalis &«) Wahl, stellaris, subacaulis. | rivularis L, "Silene acaulisg. Alsine biflora. Sibbaldia procumbens, Ranunculus pygmeus Weahlenb. Cardamine bellidifolia. Erigeron uniflorum. Salix glauca, depressa. herbacea, så liten att den år knappt mårkbar, Lycopodium alpinum, Jungermannia nivalis & 1 SW "Det ofvan an= tagn- namnet är milkemligt passande, emedan denna lilla hvitgråna mossa aldrig visar sig utan på de små jordbåda far, som omgifva smöOdrifvorna i dessa höga regiener: | f— oo een >) År BÖRA Jonkeron concinrata Ligthf. Wahlenb. | | | | z06 Fjållets högsta än ensam upnår den 5 re gion, eller regio nivalis. Denna region äv 2 al: la dem minst bevåxte, endast några få mossor, som nämnas långre ned vid Åreskutans egna bed skrifning, bebo den. Solum år en grusblandad; svartmylla, hvari dock myllan utgör minsta delen, och hvilken beståndigt år fugtad af vattnet från. de hår beståndigt liggande drifvorne. Denne t1e2/ gton beståmmes af Ranunculus glacialis, och har föl-. Jande få phenogamer:; | Juncus arcuatus. Ranunculus glacialis L. Saxifraga rivularis, B caule semper uni- i Er NR | Pygmeus, Hvad mossorna angår har jag ej kunnat som med phenogamerne föra dem hvar och en till sin region, emedan er stor del af dem, såsom mer hårdige ån de öfrige, genomgår alla Gällreaionsi ne, ånda till fjällets topp. | Af denna förteckning på Åreskutfjällets våx- ter ), hvilken visserligen el år så fullståndig song den bör blifva genom en noggrannare undersöks ning, ån den jag ågt tillfålle att göra, råttfårdigar den förestållning man gjort sig derom i anledning af dess Temperatur, De våxter jag hårstådes fun-' nit och nu upråknat, stiga till. ett antal af 330, cryptogamerne undantagne, hvilka torde utgöra ett icke mindre antal om de fullståndigt voro utred= | I ' SH 2 Åker-ogråsen , hvilka jag såsom tillfålliga ej velat upta=' g2> voro förledet år följande: Bromus secal, Avena fat. Ågrostemma , Lychnis dioica alba, Lamia, Galeopsis Te-/ srahit, Myagrum sate Sisymbr. Sophia, Brassica camp. Sin napis arv. alba, nigra. Fumaria off. Centaurea Cyanus, &ce En del af desse åtföljde den till utsåd. detta år, från syd= 4 ländtare provinser upförde Sädex, | 197 de, Detta antal år betydligt på ett så inskrånkt I pmråde, Likvål saknas hår flere mårkvårdiga fjäll- I våxter, som i mångd tråffas på de 3 å 4 mil håri. från aflågsne Handölsfjällen såsom Elyna Bellardi, | Angelica Archang. Alsine stricta, Pedicularis Jlam- mena, Phaca frigida m. fl. ") Till denna detalj af Åreskutfjället i allmån- "het, må följande korta öfversigt af dess sårskildia delar tillåggas, Egenteliga Areskutan, | Detta stora berg, om hvars låge man af det | föregående, kan göra sig ett någorlunda begrep, | utgör förnåmsta delen af Åreskutfjället , och höjer sina sidor majeståtiskt mot skyarne, såsom det öf- | riga fjällets moder och herrskarinna. Hennes ut- I sende från långre håll år högst pittoreskt, och vår- I tiden, då dess sidors snö ljungande sticker af mot det nygrönskande slåttlandet, gör hennes anblick det | lifligaste intryck, Hennes strågkning år mellan I nord och syd, och utgör i denna direction hennes I långd något öfver 7000 alnar ++), hvilken dock, | om hennes lågre afsåttningar mot Söder, eller de så | kallade Humlarne inberåknas, ökas med ett par tu- | sende. Hennes bredd år ej svarande mot långden och upnår ej tredjedelen deraf, om icke vid hen- nes sådre ånde, der Blåsten på ena sidan och nå- gra framstickande fjållknölar på den andra eller ' vestliga, göra henne mycket vidlöftigare. På når: RAR femte NA 7) Hvaribland Salix pnolaris Wahlenb. förtjenar nämnas; den finnes på Snaasa högen, men mycket sparsam. vv) Enligt en Charta Öfver gränslinien mellan Åre och Kall Soknar. 108 mare, ett par mils-afstånd visar sig hennes bilds ning tydligt, och bon uphör att synas under den ecniska form , med hvilken hon från Frösön pre- senterar sig, Man urskiljer då hennes trenne ut- mårktare toppar, hvilka skiljas af sånknin ngar iÅ bergmassan och stiga till olika höjd. Den sydli= gaste åger af desse den största höjden och kallas] i allmånhet stora Skuttoppen. Dess höjd har a aldre författare blifvit på ett Öt fverdrilvis sått till=0 tagen. Genom följande måtningar, som jag under mitt vistande derstådes företog, torde man komma sanningen nårmare. Den 9 Juli, kl. 8 om mor- gonen, fylldes +) Barometern vid Huså hytta, som ligger omkring 50 fot åfver Kallsjöns strand, mf Qvicksilfret befanns åga en höjd af 24,130 [OR Å | vid en Thermometergrad af + 18,3. Om aftonen omkring kl. 7 påfylldes röret åter på sjelfva Skut- toppen trenne gånger, då Qvicksilfret hvarje gång stadnade vid en höjd af 21,465 tum. Therm, + 11”... Dagen var fullkomligt klar och varm, men korrt före fyllningen omskyggdes fjälltoppen I af ett moln, som snart skingrades och låt se co lika klar himmel som förut. Vid samma tid om " morgonen som måtningen skedde vid Hyttan, var enligt Mag. BILLs” observation, Barometerns höjd 7 1 Sundsvall 25,66 t. Therms 10”. Af dessa ob- > servationer blifver stora Skuttoppens höjd öfver Husån: 3056 Franska eller 3342 Sv. fot, och öf-- ver Kallsjön- 3392 fot. "Kallsjön åter får em höjd > Ofver Sundsvall af 1556 Fri. = 17023 Sv, f. samt = a ————LÄ $) I brist af ordentlig portatif Barometer, var jag nödsakad att vid måtningen betiena mig af ett löst rör, hvilket fylls des vid fjäll ets fot och på dess topp. Fyllningen rep tera. «=. des 2 å 3 gånger, då Q-icksilfrets höjd så noga som möj= ligt tecknades på glaset och med tillhjelp, af en fulikom- ligt planmårtstock med scala upmåttes. 109 I Skuttoppen öfver hafvet 4657,5 Fr. eller 5694 I Sv. fots höjd. . Detta år mycket olika de åldres |fferer 'om detta bergs elevation, men ståmmer tåmmeligen öfverens med D:r /" WAHLENBERGS Bissning i hans afhandling om Höjdmåtningarne i iCappland. Till styrka för denna calcul: må föl- lande trigonometriska måtning tjena +). På Kall- fot; vinklarne vid dess båda åndar befunnos med I Skuttoppen, den ena 86"20', den andra go0”25') samt höjdvinkeln vid samma punct som förra vin- keln 7”45. Genom beråknandet håraf får Skut- toppen en' höjd öfver Kallsjön af 3515 fot. Då strålbrytnihgen , som skiljer denna skenbara höjd från den verkliga med omkring 200 fot, afdra- ges, blir Skuttoppens höjd öfver Kallsjöns yta 3315, köch Öfver hafvet 5017 Sv. föt. Skillnaden af 77 fot 1 resultaten af de båda måtningssåtten, bör i ISynnerhet tillskrifvas Instrumenternes ofullkomlig- het. Dock" kan håraf den slutsats drågas att Ares Iskutans verkliga höjd ej Öfverstiger 3400 f. öfver sin basis, och 5100 öfver Hafsbrynet. —' De' öfs | ge Åreskutans toppar åro ej så höga, den med- Tersta omkring go och den nordliga omkring 200 fot lågre. | ; > Egentliga 'Äreskutan kan begvårnligen indelas ÅT 4 mårkligare delar, skiljde genom dalar. hvilka utgöra kållan till lika många små Åar. Den före nämsta och betydligaste år stora Skuttoppen, hvil- ken utgör fjällets sydliga ånde. Den åger en run: dad form och består af en någorlunda fast klyft, E öfverströdd af en myckenhet lösryckta klippstycken. latte faim ARA 5) Verkstålld med Markscheider-Instrumenter tillhörige Kops Paverket, || jens Östra strand upmåttes en basis af 1478 Sv. 110 Den år högst ofruktbar, endast bebodd af nås gon tålig mossa, såsom Lecidea Oederi, Gyromi um tylindricum Wahlenb:; Lichen jubåtus L.; An- drega alp. Weba 0: M. och dylika; den enda ”phe- nogam ; som vågar sig upp åt dena kalla Ar år den hårdige Titus årcuatus Wahlenb.; hvars. låga tufvor sökt sig mellan stenärne en tillflykt för storimvindarne ; håst denne visa sig nedom denna höga töpp; i dalen; söm förenar den med der medlersta Skuttoppen; Ranunculus glacialis och pyg- mens Wablenb. Skiljd från denna fjållets huf:” vudstam genom en lågre fjällsånkning, hvars våxs ter tillhöra 4:dé ftfegionen; höjer sig Öster fråd Skuttoppen en rundad klippa; som för sin mörka; af snön aldrig tåckta sida kallas Blåstetien: Den gör med en 30 famnars lodrått brådstörtning fjälls toppen åt denna sida obestiglig: Den medlerstå delen äf Hållet å åger långsta stråckningen , och år föga lågre år stora Skuttoppen såmt ingår således i . bite våxtfegionen; Vid bestigandet finner man dess topp lika kal och ofruktsam, och tråffas på dess nHordliga sidor inycken snö. Dess östre sidor har stora brådjup och villdå klippof; den vestra år jämnare och ihossbevåxt. Nordligare om denna höjd ; afskiljet en djupare sånkning. den ytterstå ock nordliga delen af Skutan, som år den lågsté och måst bevåxtes Dess vegetation ingår i 3: "dyg : fegtonen: | Åreskutans fot fot der subalpina fj jälldal; hvilken utgör planen af hennes lågsta aföättnined j år ofta, i sytinerket vid hennes östliga och nord= liga ånde; rimycket stupande och bildad i nåstart lodråttå bergvåggar, som i förra directionen åro får fade och rundade håstan i form af torn och val- lar, af 8 å 12 famnars höjd. Så tekna sig i syde/ EA ili nerhet klipporna omkring Blåstenen. Nedom fo- ien. af dessa klippor finnes ej den stora mycken- het lösa stenar; som merendels omgifva bergets löfre precipicer, och utmårka dels den våldsamma 'skåkninog fjället undergått, dels den lösare samrman- sättningen i en del högre klippors stenärt: Uti fördjupningen mellan stofå Skuttoppen och Blåste- nen; visar fjället de rysligaste prof på den förö- dande skakning det fordom undéigått; ingen pen- sel kan nog liflist målå de ofaniligå ras; som der utgöra fjällets vågg. Vid det mödosamma besugän- det af dessa klippor, hvilka i en obeskriflig oord- ning liggå sarimanrulladé ånda upp: till fjälltop= pen, skulle man tro sig klåttra på Titanerhes hop- staplade berg. Det år ej olikt att Skutan fordom varit ansenligt högre och fofmeråt ett Helt med 'Blåstensklippan och medlersta fjälltoppen, och kan+ ske åfven med de i söder liggande Humlatne; En 'åtark Jordbåfning tyckes hafva skakat dess grund- 'vålar; och åstadkommit en sånkning åt sidörnå; hvarigenom Blåstetisklippan och de öfriga omgif- vande bräntå stötarne blifvit löstyckte; och med djupa steri- och rås-upfylde dalat skiljde från sin hufvudstam ; hvars topp och sidör derigénorii fått det förstörda utseende, som de nu åga. På detia sått förklaras åfven anledningen till den mycken- het lösa klippstycken, rmed hvilka topparna åro dfyvetstrådde, och ej utan en dylik våldsamhet kun- Hat tillkomma. Fjållets öfriga delår visa inga syn- nerliga spår till en dylik söndersdrångning, men "tyckas deremot varit underkastade mångfaldiga i Sånkningar, förorsakade af någor sådan revolutions Utsigten från Åreskutans höga topp torde var fa bland de måst omvåxlande svenska fjällvuer; emedan få eller kanske ingen så på en gång för- 113 enar utsigten af ett bebodt land med de vild . fjällmassors ovanliga anblick. Åt nordves: höje sig den af beståndig snö skinande Anjiskutan, hvil ken i vidd och höjd synes tåfla med Åreskutans i vest och S.vest sg utsigten af de höga Hand+' ölsfjållen, alufrån Gluckfjället ånda till det spetsi-7 ga Sylbållet; i söder visar Renfjåället sina svarta: toppar. Endast den Östra och S.åstra delen af lans de: visar sig under ett mera leende utseende; åt! detta håll begrånsar Storsjön horizonten och visar, i synnerhet för det bevåpnade Ögat, sina bebodda” PS På alla håll ser man den mörka planen under sina fötter genomskuren af de talrika vatt="| Hen; ser de större 'elfvarne, i synnerhet Åréeelf från den aflågsne stora fjällryggen undergå förån= dringen än till sjö, ån tillen brusande elf, till dess utfall i Lithen. De smårre höjderne, hvilka dock i ett jämnare land, skulle anses betydliga, synas hår sammanflyta med slåttlandet, och kunna från” Åreskutans topp endast urskiljas genom en mörka- re fårg. Vegetationen år hår rik och ordentlig - ech har derföre i föregående almånna beskrifning | på Äreskutfjållet gifvit anledning till den indelning, hvari jag försökt upstålla hela fjällets våxter, och hvilken, att dömma af Jåm:iland, torde passa till våra fjällvåxter i allmånhet 7), | Huralarne , hvilka förut blifvit nåmde, åro tvåne Re fjällvålar, s som utgöra Åreskutans lågsta fot mot söder; de åro afrundade och upstiga med sin topp uti den subalpina regioner. De tros åga sitt namm af Humlan, kyilken hår funnits vildt våxande, men 3) Den enda trackt af Häller jag ej hanpit undersöka i bot riskt afseende, år fjälleta sydvestliga gel omkring Tväckad oh u 113 men hvaraf j jag dock wid mitt wvistande ej kunde finna annat ån torkade stjelkar, emedan den blif- vit skadad génom rötters uptagande af folket i bygs den, som anvånde dem till anlåggande af små plan« tager. Förmodeligen hårleder sig denne våxt från | något hemman, som, nu dde, vid Bergsfoten for- dom varit anlagdt. — Den, sydligare Hummeln | kallas Totthummeln af ett vid dess fot anlagdt — och år genom Mörviksån skiljd från den | vestliga Hummeln, hvilken ej år så vål teknad, På Totthummelns branta sida våxa flere interes«= santa sydlåndta våxter blandade med fjällbyggare- 82, såsom Anthyllis, NSP Silene rup. o. fl | Mullfjållet. Dess låge år redan i början af denna afhand: ling beståmdt. Skiljdt från Åreskutan genom UIE dalen, höjer det sig med möt öster branta våggat till en höjd, som i jämförelse med Åreskutans åt inga. Gissningsvis kan den antägas till 1300 al nar Öfver Årevattnet. Dess vidd kan svårligen be: "Ståmmaås, emedan det icke består af en enda fjäll: I massa som Åreskutan, utan höjer sig i en mångd or- dentligt strödda fjällvålar , hvilkas omfattning år vår att finna. Det år bevåxt med grånskog , högt upp på dess sidor, och år för dfrigt rått fattigt på fjäll- Växter. För sin tingåre höjd och sina talrika af Hällhöjder oinstångde dålar,; verka solstrålarne en | större lufttemperatur, hvarigenom detta fjäll riktas TT sydlånningar , hvika hår erhålla ett ovanligt I Storvåxt och Foder utseende, men deremot år det ock I föga besökt af de egentliga fjällvåzterne, Dia Penzia lappon. och största delen af tredje tegio- Hens innevånare Bar jag ej hår kunhat uptåcka;: | K. V. AA. Hondl, isi4. St. I. 2. 114 deremot sågos- hår Blechnum spicant och Funcusisquar: fosus , hvilka annorstådes icke visat sig. Pingwik cula villosa år almån på dess sidor, hvaraf det till: hör regio subalpina, Dess vestliga fot år rått frukt bar, och utgör långsefter Areelfyens strand, den vackräste såde sbygden i Åre. | 1771-72 var sjukdomen åter gångbar i Stock. | holm 2); men sedan den tiden, bar den egenteliga | Stryp- sjukan varit så sällsynt 1 Sverige; alt Su I mera ån en enda håndelse i Nerike 1800 4), | Låkare anföres eller uti någon trovårdig Ro | finnes uptagen. Det oaltadt , år sannolikt, att sjuks domen, så vål hår i Staden som i Landsorterne, årligen hos en och annan intråffat, ehuru den icke blifvit observerad eller sjukdoms håndelserna icke I meddelta. Utom den af mig nu anförda, har jag med såkerhet hört omtalas ef dylik håndelse hår (1 Staden sistl. Vår, som var mera acut och aflopp lika olyckligt, och har jag förut, under de 16 år jag hår practiserat, sjelf sett sjukdomen hos 4 Barn och 2 föllvåxta Fruntimmer emellan 25 å 30 år I gamla; af de förra dogo 2:ne. Vid anteckningen Om årstidernas sjukdomar i och omkring Stockholm, | för Febr. If911, nåmnes att Stryp-sjukan blifvit | observerad hos ett och annat Barn, samt hos en fullvåxt, 30 år sammal 1). 5 ' | Berättelser till Riksens St, om Medicinal-Verkets tillståndg tr. 1769. s. 58. €) Beråttelse om Med. Verket, tr. 1765, s. 1902 f)D:o — till Riks, St. tr. 1769, s. 128, "S) De st. 5. 9. — ROSENSTEIN, Do St. S. 430: A) nn. Berätt. s. 300, i E) SG Vett. Acad. Handl, 1772. V., XXXIIE sö. 333 544. ES Sn 4) Berittelse till K. Coll. Med. af €, ZETTERMAN, Låk. och Nat.Forsk. XIV. s. 1972 29 Svensk. Läåk. Sållsk, Handl. 2 B. 2 H. 5 2. 122 Huru vida de flera, under namn af anging gangrenosa, beskrefna hals-sjukdomar 2). hos bär och fullvåxte ; varit complicerade med Stryp- sjuka elier icke, samt mer och .mindre beråttigade till det nosologiska rum de fått, år svårt att afgöra, hålst de anförda sjukdoms håndelserna icke alltid åro up- lysta af pathologiska anatomien. " Man torde således kunna för såkert antaga, att Stryp-sjukan varit mera sållsynt i Sverige de : senare 20 åren ån förr och endast visat sig spora- | dice samt att den ingalunda 'kan anses för att håg | hafva sitt egenteliga tillhåll, och, når man undan+ Skottland, icke heller vid kusterna af andra | nordliga med haf omgifna lånder, som flera på- stå 2), utan visar dess gångbarhet i Frankrike och södra Tyskland, att den åfven upkommer i mil= » dare climater och långre upp på fasta landet 9). LJ I afseende på sjukdomens predisponerande orsa. ker, bestyrker derna håndelse hvad de festa an- mådte att starka Barn framför svaga deraf anfal- les och att, af samma skål, flera gossar ån flickor | då i densamma p). Den hos detta subject befin- teliga trångsel i högra bronehia och dess afdelnin= | gar, som i friska tillståndet hindrade hufvudets mm) BERGII försök till de i Sverize gångbara sjukdomars ut- | rönande, s. 306. — Berättelser om Medicinal- Verket. tri 1700, 5 2790 — K. Vett. Acad. Handl: 1790. s. 310. — | Låk. och Nat. Forsk. Vs s. 260. IX. S. 55: 722 | 7') D:r ÅLBER's, öser den Croup, Leipzig 1804. — Hrer Ar= BER's och JuriNEs Mem. uti Rapport sur les ouvrages en= | voyées au concours sur le Croup. — CuHEYNE's Essay of Croup, 5. 149 | I e) D:r HossscK?s Anm. om Strypsjukan, Sv. Låk. Sållske é Handl: I: Bi 2 HH. SS 195. p) Rapport sur les ouvrages — sur le croup, Sv. Läk. S. H. Nn. st. 5. 153. 163. == UCHEYNE, De St. S. I5Se 123 | böjning framåt, kan visserligen hår anses som en | betydlig predisponerande. omståndighet, och förtje- I når det noga undersökas, och icke uti 'delarnes con- I formation, åfven så vål som uti konstitutionen och | upfostran , orsakerne kunna upsökas till den större fallenhet för sjukdomen innom vissa. familjer q) och som icke hårrörer af smitta, Att sjukdomen allmånnast anfaller Barn, ifrån spådare till i0a8g års ålder samt år mindre farlig hos större och minst hos fullvåxta, inhståmmer så vål med min egen | som andras erfarenhet, X Sjukdomens smittosamhet , som af de fleste såt- tes i tvifvelsmål 7), harjag också, hvarken af den- Ina eller andra mig bekanta händelser, anledning |att antaga. Trenne syskon, I ANG LESS gamla, | omgåfvo hår ståndigt deras sjuke Broder och wvi- Istades i samma rum utan olågenhet. Likvål tor- | de försigtighet i afseende hårpå alltid böra iaktta= gas, synnerhet då sjukdomen år epidemisk, samt de sjuke Barnen i alla fall till sångrum skiljas från de friska, | Sjelfva hinnans beskaffenhet och upkomst samt sjukdomens indelning. Hinnan hår, liknade nårmast den uti Kongl. Academiens Handl, n.n, st, beskref- na, hvilken åfven i de båda anförda håndelserna läbehöll sin fasthet ånda ned: andre åter hafva fönnit hinnan vara af lösare textur i bronchia och | aftaga 1 fasthet ju nårmare den kommit lungorne, | så att den icke hållit tillsammans vid försök att Araga henne ur luftrörets grenar s). Enligt den 9) CHEYNE, n. st. s. 303 m. fl. 7) Sv. Låk. S. Handl. n, st. s. 1652 3) Sv. Låk, Sållsk. H. n. st. s. 165. 124 undersökning af hinnan Hr Professor BERZELIY anstållde, befanns den vara af alldeles identisk nas tur med blodets materia fibrosa; och att hinnan icke år en föråndrad eller inspisserad mucus eller vahr, utan en genom delarnes inflammatior från blodet upkommer. produkt, dårigenom att de små ofårgade ådrorne .på luftrörets slemhinanas yta ut=" tömma ett oföråndradt blodvattn, hvars trådåmne coagulerar i luften under andedrågten , år nu me-' ya satt utom all tvifvel 7). — De försök som blifvit gjorda af LE SAtssy 2), JURINE och 1 symnerhet ALBERS Vv), att, genom | en artificiell irritation på luftrörets membrana mus' eosa hos lefvande djur, upvåcka inflammarion, ochh åstadkomma en dylik membran och phenomener som; likna Stryp-sjukan, visa åfven att hinnan icke, eom af flere påstås x), kan upkomma utan inflama . mation. Man lårer således kunna med visshet antaga att hinnan i Croup alltid år en fåöijd af infamma=. tion, ehuru denna inflammation kan vara mer och mindre mårkbar, mer och mindre local, hvarföre: sjukdomens indelning i lenta eller catarrhalisk och acuf, synes mig vara den naturligaste, Uti snuf: va ser man exempel på huru litet mårkbar på he- Ja systemet en catarrhalisk affection kan vara, Den na indelnings benåmnande med astkenmisk 'och sthes mV —— - 2) Benzeun Djurkemi, II. s. 226, — CHEXYXNE, Ds St. Se 180 WE Sv, Bak: os) Hon, st. s. 157« vv) ESkting. gel. Anz. 1811. $. 107. &) Rapport - - sar le Croup, Sv. Låk. 3. H. n. st. s. 153 165. 1720 Fr) Arrers Kritische Bemerk. gegen eine recension d. Gel BR. HIM, tr. 1$10. &, $i. 442 128 mh y) år mindre nogeran, emedan, liksom i dens na håndelsen, tillståndet kan i den catarrhaliska Strypsjukan vara stbeniskt hos' ett starkt subject; och lårer det tillstånd af svaghet, som emot slutet | af sjukdomen alltid upkommer genom svårigheten alt andas och blodens bristande syrsåttning, icke I kunna beståmma sjukdomens taracter af asthenie. Att krämp slår till och ibland qvåfver den sjuke innan binnan hinner formeras, lårer kuana intråfs Ifa i båda slagen Att indelningen i AÄngina laryn- I gea, trackealis och bronchialis, år mindre passande, synes så vål af denna som af många andra hån- delser, dår sjukdomen utgjort alla 3 eller någon af | dessa afdelningar och tillika varit med mer och mindre pneumonisk affection complicerad; och då det altid blir ganska svårt att af symtomerna ur- skilja hvilkendera af desse angine sjukdomen vos I re, och når således Tråcheotomien passar eller icke, lår, åfven i afseende på behandlingssåttet, denna | indelning af mindre vigt. ; Om tiden då hinnan formeras, åro meningar- 'ne olika, antingen: secretion börjar i samma stund I som NB gmaton, eller icke förr ån i sjukdomens sista stadium , som HossacK kallar puarulentum 3); (ätt hinnan redan existerar når croupal-ljudet mår- | 'kes, är troligt, men att den också finnes dår det- "ta ljud icke höres, visar nårvarande håndelse, och 1 de fall, dår nåmde ljud först kommer emot slu- tet af sjukdomen, år förmodeligen hinnan förut formerad, Symtomernas pålitlighet. I denna håndelse vos 0 bran a 1 början blott catarrhaliske, såsom | | uu STEEN Mem, = > äv Läk, S. H. nä, sti 5. 159. 3) Auzers Mem. «+ ->HossacK's Anm. - = se Sv. L. S. Hr ne Sto 50 160, 190; 126 snufvan och hesheten; intet ovanligt låte hördes: endast den omståndigheten att hostan var torr och skarp ehuru slemmet var låst och vid andedråg- ten hördes sorla i lufttöret, gaf första anledningen att misstånka sjukdomens natur, men icke sjelfvå ljudet vid hostningen; söm på intet sått liknade det så mycket ormtalta uch som päthognomoniskt tec- ken under hela decursus upgifna crovpal-ljudet vid inspiration; "M:r POUssIN ac), anmärker att fupps Jåtet ofta icke marifesterar sig förr ån emot sjuk. dormens slut, då ingen bjelp mera år möåjelig, och den af mig anförda håndelsen visar åfven opålit- ligheten af detta tecken såsom pa:hognomoniskt; emedan det alldeles kan tteblifvas. uphHostning af / delar af -hinnan, qvåfningar och slångningar med I hufvudet bäkåt samt svårighet att andas då halsen böjes framåt, åro såkra tecken, men upkörma tros ligen icke förr ån hinnåd redan år formeråd och emot slutet af sjukdomen; Cure. Då diagnosis hår synes vidkånnas sammåä ofullkornlighet Som hydrocephalus internus; = att de .pathognomoniska symtomerha icke tydeligen I röja sig förr ån så sent att curen år omöjelig, år det angelågit att, vid minstå anledning, af hostans ovanliga låte; 0. s. v: genast anvånda så lokala som allmånna medel, om curen skall kunna vinnas: I anseedde till osåkerlieten når hinnan formetas och om icke den i de fleste fall år sämtidig med in- - flammatior, torde allmånna och lokala blodeväcud= tioner böra föregå Kråkmedels bruk; hålst cured egenteligen består uti att dåmipa inflammationen; kvarigenom hinnans formerande förekommes eller hindras att fullbordas, men icke uti upkråkning e4) Journ, de Medecine 1811. 3. 340. i27 eller uphostning, af sjelfva hinnan, hvaraf endast iunnare och lösare stycken ; som sitta 1 larynx el: | der nåra dårvid; Kunna upkomma; och ehuru jag läcke med AtBErs bb) alldeles nekar; att nås Cgonsin | expectoration gifvits af hinnan, som till I skapnad och utseende liknat luftröret; tror jag sna- | fare att det af SOEMMERRING animäårkta sjelf-bot- | bihgssåttet, genom concretionens hopvåxning med | membrana mucosa, någon gång kan åga rum cc) För den met och mindre starka pnevmoniska stållningen; som så ofta intråffar i croup; Passar (åfven båst åt kuren börjas med åderlå: ningar. Att: i den catarrhaliska Siryp-sjukan, inf mmation och hinnans formation kan vara för handen; utan syns berlig reaction: på Bela systemet, liksom i derma Mr ädelsen. och att således turen bör vid minsta | anledning börjas med och grundas på blodeväcuä- tioner, visa de chroniska catarrhal-hostor, som ofta I upkomma af en sårskilt våderlekens beskalferhet: I och dår, innom 3 veckors tid, 4 åderlåtningar stun- I dom behöft repeteras 3 a 4 gånger innan hostan minskats och andedrågten blifvit låttare; bloden har hvarje oång sätt stark crusta Ibebiinators och når ett så betydligt lungornes lidande kan existera utan verkan på hela systemet, kan detta åfven intråffa med den locala inflammation i luftrårets hinna, Jag tar åfven för gifvet att, om åndamålet skall vinnas, bloduttömnirgarne böra vara tillråckeligt Stora och repeteras. På smårre Barn; dår ådern | På armen icke kän öpnas, förtjenar D:r HOSSACK”S | råd försökas, att Öpnå venen på Sandryggen då). 665) ArBErRs Mem. - - Sv. Låk, S. H. n. st. s, 1614 ee) Areers Krit. Bemerk. n. st. s. 25. de) HossaAcK's Anm, = = Sv. L, S. H. n. st, 228 E ; Fe, Calomeln ee) utgår visserligen ett hufvudsake ligt botemedel; men månne den då icke bör så git vas att der verkar spottning och i detta afseende försåttas med opium om den laxerar och håldre i små, tått repeterade doses ån i stora, med långa mellanskof? I anseende till ljumma bads verkan på utsÅl dunstningen och förmåga att, i synnerhet hos Barny minska pulsens hastighet och således åfven irflam: mationens, synes mig att detta medel förtjenar ans våndas under hela decursus: 1 4 iF ef) ÅvrEsRieTH upståller, Som princip fåf curen af dens nå sjukdom, att våcka viseeral-systemet till stark och plörsa lig verksamhet och ait dit derivera den concentration af heia kroppens irritabiliter, hvars determination åt respira= tioäs organerne utgör. enl: hans tecri, sjukdomens våsendej han nyttjar derföre mercut så långe tills en våldsam diar= rhe iobener sig med afgång af en mörkgrön illaluktande slem; och för att befordfa denne, i i hans EES critiskå åfsöndring kl ahvåndes tillika åttiks clystirer; Sålunda haf han gifrit ett 5 års barn, på 24 timmar 40 gr: calomel ech 3nN clystirer, i hvardera 5+ matsked stark vinåttickas - KitgegBerG (s. dess efhardi. om merkuriol-medets hur=4 tiga och dristiga användande i angineg polsposa.. ine förd i Bibl:; for Leger 4 B. och recens. i Sv. Läk. Sällsk: Handl. 2 B. 1 H.) anser blodevacuefande medel icke kan= na betydeligt minska blodens fallenhet att bilda materia plastica utzn trör att der första: och avgelågnaste indica= tion sid curen — blodinassans tidiga förändrande att icke alliför mycket lympha afsättes i luftvågarne — båst vinnes genom mercuren, gifven i tiillråckelig dosis och försatt med opium :& att den icke laxerar; han gifver I gram cas lomel hvarje el Her hvar half time med 1 å 2 droppar laus Fanum , och ha f hen. fonégit 10 fill 16 gran vaärå i allinåna. het tillräckeligt att dårpa febern och befördra crisen, Ehuru efÖamma Ofrve -rtygelse med Hr K.; i afseende på nodvå endigheten art tidigt använda mercnren nä denna sjutdem och si ätter att nyttja hönom , tror jag dock, i an jedning af hvad förat om binnans beskaffenhet och upkomsE samt om curen år anfördt, att locala och i synnerhet all= månne bioder2cnatiorer böra före2å alla andrä medels brer k, ' och ett; på deras verkan att förekomma hinnanrs formstion mycket 'såkräte kan råkaas, ån på mercevprens kraft act för ändra blodrizssan. 129 Inandning af åttike-ångor, våtgas ff), och andre luftarter, torde icke vara utan all verkan i början; men på deras förmåga att uplösa den redan formerade hinnan år i alla fall icke att råkna, eme- "dan Barnen alltid, liksom i denna händelse, då qvåfning börjat infinna sig och hinnan redan år formerad, med sorgfållighet undvika allt som kom- mer nåra deras mun och nåsa, och icke kunna förmås att begagna detta medel annorlunda, ån så vida luften i sjukrummet dermed kan upblandas. Enligt hvad förut vid sjukdomens indelning år nåmnt, torde få håndelser gifvas dår tracheotomi: en bjelper och ånnu fårre dår denna operation tyd- ligt indiceras gg). JR | q JF) Heniss Vetensk, H. $ B. 3 H. s. 64. gg) Uti Med: a. Phys. Journ; Oct. 1812. 8. 345. omtalas att en af M. Guirrton förrättad tracheotomi utien verke= lig Croup, väl i början lindrade symtomerna, men förmåd- de icke förekomma fatal utgång i anseende därtill stt så | vål bronchia som trachea voro fyllda med en seg slem- qv mig materia, K. V. A.; Handl. 1814. St. I 9 -. sQnar + UTDRAG af E. V. "Academiens Dag-Boh 4 för år Ada UU saer detta årets lopp har Academien af sin Höga Beskyddare, Konungen, fått emotraga ett nytt veder- mäle af Kongl. Nåd och Välvilja för Vetenskaper och : ”deras befrämjande, gerom till goda njutande af hela den kostnad, hviiken det nya: Catadioptriska Telescopet for- ”drat för! att af Artisten fullkomnas och omsider en plats "på Observatorium intaga. Den ordning som sedan K. Academiers början varit vid tryckningen af Vetenskaps Handlingarve iackttagen, att neml. desse skulle qvartalsvis utkomma, har genom | allmänt beslut blifvit så förändrad, att ti!l vinnande af | mera utrymme för afhandlingar, och särdeles sedan den Ordförande blott 2:ne gånger om året vä jes, två häf:en - må årligen eller ett hvarje halft år hädanefter utgifvas, | hvilka tillsammans böra utgöra åtminstone lika arktail som ; de föregående Volumerne, 4 Till bestridande af de Thamiske föreläsningarne, har - Academien föreslagit Profess. vid den Technologiska In- " rättningen , GC, M. ScawArTz, som äfven derpå erhållit det Constitutorial, hvilket Höglofl Riddarhus-Directio= nen, enligt sin källieliet. ensamt u'färdar. Likväl äro , urval och pröfning af en framdeles i fråsa varande pera Bon, efter gjord anmälan bos ionibgs af. Dirgctisnen au mera åt Academien öfverilåten. Sr jä i | 131 För att bibringa Elementariske och Theoretiske kun- aper åt Lärlingar vid Optiske Instrumen:makeri-Verk- städerne , har Academien också varit omfänkt på utväzar, och derföre tillitat en af sine Ledamöter (Prem. Ingen. FVERBOM) att med sådan undervisning biträda. Såsom bevis af varma och nit för nyttiga kunnska- I pers spridande, och äfven till följe af en i'Nåder gifven Vink af Höga Beskyddaren, lIemnar Academien ett årligt understöd af Trehundrade R:dlr B:ce för fortsätt- Iningen af det redan till flere Volumer bragta Verket: Svensk Botanik. Deremot är Utgifvaren förbunden att uppvisa minst 3 nya Häften innom samma tid. Äfven till befordrande af de Jemtländske Fjälltrak ternes bättre kännedom hafva hjelpemedel blifvit förskut= ne åt Studeranden vid Upsala Universitet, C. HARTMAN, så väl till sjelfva resan, som tilli ordningställande af 'kBans upgifter, hvilka Academien också sedan med nöje jemottagit, i| Academiens förbindelser med Utländske Lärde Sam- jen tid till det mästa måst uphöra. K. Danska Vider- | kabs Societeten har emedlertid förledit år förärat Åca- föemien den nya Samlingen af Chartor öfver Seeland och 'Jutland, hvilka i Köpenhamn utkommit, cch Royal Sae tiety i London, alla de sedan år 1801 felande delar af "Philosophical- Transactions. Lb i > Till införande i 1813 års V. Handlingar äro af Aca- Uudemien emottagne och gillade: i Mathematik och Astro- omie 5 Afhandlingar, i Chemie 4, i Statistik 2, i Me- icin 3 och i Natural-Historien 4. 0 Val af Inrikes Ledamöter har detta år blifvit up- skjutit, men deremot äro följande Utländske Lärde ge- nom stor pluralité, den 15 Dec. invaide: Secret. i Royal "Society D:r AV GLLASION 3 Åstronomen D:r HERSCHEL; Pecret. i Linn. Soc. A. M:c Lear, Chirurgen CLiinE, Hof-Rådet och Prof. i Göttingen D:r BLUMENBACH, äf- Iven Profess. derstädes F. L. Haussman, och ändtl. Herr börklond och LaAsTtEYRIE i Paris. hällen hafva i anseende till hindrad fri communication: ÖA Fa a od 132 Lå > Med döden äro afgångne Bergs-Rådet FR v. ”Enxce | stRÖM och En af Rikets Herrar m. m, Frih. G. År OR ; TERHOLM 3; och på Utrikes Listan af Medlemmar äro he Rådet och Prof. i Göttingen A. RICHTER och Apot pen: TER i Stettin, saknade. RN ARBE I. 2. rs3 FÖRTECKNING . på de Afhandlingar och Rön, som äro införde 1 detta Första Stycke. D e nyaste försökens utslag , rörande en svårighet i Theorien om flytande kroppars hastighet, af ZACH. NORDMARK = - pag, I. Ett Medel, hvarigenom en del, som äro angripne af Grå Starren, i det längsta kanna bibehålla en BBROrgA ra yn, af GABR, COLLIN - 13: Utdrag af Tabell-V erket , angående Ut- såde , Skörd, Öpen Åker , Jordbrukare och Kreatur Åren 1806—1810 af H. NI- CANDER - e Z = = ER Gå En Fornlemning, funnen vid Rensnin- gen af Billströmmen vid Forsviks Arbets- Station af Götha Canalarbete i Wester- göthland år 1812, undersökt och Dr ven af EMAN. ROTHOFF - = 26, Anmärkningar rörande Cinchona Cattu- kambar af A. J. RETZIUS : SR rd Anmärkningar om Slägtet Lemania, samt beskrifning om tvenne nya arter deraf; af C. AYAÄGARDH - - - - 33: Beskrifning på tvenne nya Insect-slägten, Gnatocerus och Taumacera från Goda Hopps-Udden, af C. P. THUNBERG >- 46: £1. 134 8 af J. P. WEsTRING = - oe 2 : FM för år 1813 -> a 2 3 130. Om ett slags Flug-Larver i sår , och des ras SR anmärkte och beskrifne Beskrifning på Äreskutfjället i flagg af CARL J. HARTMAN - >» > - : En händelse of Strypsjuka (Angina I mem- knhoea I, trachealis, I. polyposa , I. stran- gulatoria, almännast gr kollad,) of C. TRAFVENFELT =» VIRKE 116. Utdrag of K,. V. Bedmsnng Dag-Bok > 8 Kreatur. | nå | Un St Tael g- a STAN 2" [Boskap mn Får. CM 2 11746] 46206, 13544| 36 | 14000] 45177| 127691 38 17060] 45734 14166| 2.6 21928) 726446] 21371 35 | 28373, 68913 15644) 35 28610) 49881] 122511 351 | 36651| 23205| 23423| 2.6 | 2749] 30072] 6277) Ft 16495] 21462) 8273! 34 | 24457) 71109] .23985; SN 31136| 73692| 37594| 3.6 16262] 40113) 8489 59 RA rs NERE Täta an tå reda ARM - 4 oa1 360) 67| 79) 12) 9225) 9 75 239 | 141 | 135 61 5501 100-300 11 600 329 | 297 4 801200 ol 278) 64| 92 191 OZ 01 138 ol 2001 25 120; 150 150 2) 200 40 AL B07 10 97 | dl 25 207. AL I1O 6 el I 2 SOTO 0 2' 200 S fl | 75941 1270 16700 1917 17827! jig ä VU tt MT 3 4 FÖRR Ra d va ; ; a SE « =S $ : = | i | 3 N er Tab. P. Utsåde År 1810 af Tunnor Förökning af | Skörd af Tunnor Q: Öppen Åkerjord och Jord- — Kreatur. ” Se EL ERE | a brukare.» R. SN E kabel FÖR so) Ela] EES ; T | ISF T:land se I S Par | Råg. över] Kom. | Hate | säd. rer | ERE UR Si å Ei slå ä E Råg. (CY Korn. | Hafre, [rang FS roRcen, Summa. OBEER Skördare skör- Böle attan. | SER Kor. ae Får. |Dragare 2 5 JE daren. se — TNE AN Smckholms Län] 20409] 3118| 12057| 5403) 2730) 2578) "4909. 49058 ä 61 Zz) 6) 7/51 3 I 122454] 18708) 84399) 20430) 19152 1890 43452] 320485) 77168) 59316, 0,8 | 20033 23 || 22226) 48621 35755) 11746| 46206) 15544) 5 Upsala —/ 19273) 1771] 18391] 522301 2329) 1366| 29601 48925 6| 6) 6) 6| 4] 7] 115632) 10526| 110346] 13380) 17574| '5464| 20734| 293762|) 25072] 47222| 10 | 16409|3.6]] 20806] 4732) 269121 14000] 45177) 127605 Nyköpings — | 17261 2956 6029] 2411] 2034 1907] 4161| 37009 de ö 61 z| 51 3] 120827] 17736] 36174) 14466) 15938) 9535) 33283) 248014]] 58358) 61093] 0,6 | 219271/1,6 1] 14499) 13853 27220] 17060) 457234| 14166] 2 Linköpings — | 26269) 3014| 15629]. 4383| 15940] 4461 6122 ör 516) 5) 6|3| 717 161214) 15070] 93774| 21940] 95640| i2320] 42854) 452812) 120470] 97256) 0.3 | 34261|2,21) 25752| 16997| 51809) 21983] 26446] 21574] 55 Jönköpings — | 10837) 212] 12435]|25992]/ "90441: "3151 40775 60412 I-S]FS Ieal tralla Iz Sres 1950] 25501 spp 36176| 13260! 23539| 2649202]) 55990] 76543) 0,7 | 28044|2;1 |] 12630) 18659) 45733! 28373) 629131 15644 58 Vexiöd — 13553) 72) 179015 134) 5754| 257: FPG ösa 44,4) 5) 5,5| 7)| 54212) 223) 71604) 20670) 28770) |1186| 14322, 191051] 39511) 61347j 07 | 22860 19) 3779) 15725 34468, 28610] 49881] 122511 35 | Falmar — —| 28669) 1020] 23933| 2056) 107| 869 7700) 623540 5| 5| 4) 4) 4|5] 81 133345) s1i00) 95732] 8224) 4231 |4345] 61600) 5087744' z7858| 868211077 | 30726 301] 23893 23069] 50054| 36651] 23803] 234251 26 Fhiland ——) 11587) 598 6655) 426] 13281] 207j 844 21645 4 41 4] 41 4l 51 7 46342] 2392] 26620 1704| 5312) 1035] 5908] 393191] 32455) 18329) 1.1 6323 3,4 11679] 875) 11299] 8742) 30072] 6277! 3+ king —| 6851) 347] 10663), 1 27a|. 822 3518 Järle 61615] 5] 5/5 12]] 41108) 2082) 53315) 3870) 1140) 2590/2110112] 214215 23592) 33610] 0,3 | 109466 1 8826) 7721 Sd gelen wistianstads—/ 25463] 759 TG ; T0217 2505 Re C218 80608 5 ö 5) 41 5)'5 oll 117315) 3593] 164610] 41656) 12515) 11745| 32180) 433716]| 100816) 212161 0.9 | 30828 2,61 333241 14643| 37203] 34457| 71109] 23985) 33 almé —1 27174 1973 2 5! 28259! 7931 2 7352 135330 5 5 5 5!5! 9] 135870 113838) 282325! 141295] 39905 30630 66168) 708031[1: 242021] 95545| 1.4 | 37239 3,6 | 50996) 24192) 30789 31156) 73692] 37594| 3,6 lands — 8102 385 059 10878 10170 2 9 31358 50110 4 41 5) 4l/ sl5l 3 32403] 3540 32240] 43512! 50350] 23451 25264) 2401591]. 46536) 492251 1,0 5/27) 12246] 4133) 34267 16262] 401i3l 8489)5:9 eborgs — 2034| 774) 13650] 17247] 7943| 2674] 131] 49235) 7) 6) 5) 5155) 2 18033) 2544) S8150| 89235) 39715) 23570) 350483) 263800f 2726) 624660 17839 + 2415 230818] 162326 62503 jr BES [fär Innersborgs | 7670] 664) 11209] 44269] 13531) 2034| 9504] 883811 5) 515, 5) sl4l2l 38550) 3320) 56045) 221345) 67655] 8136) 24032) 268323) 72522 201819) 07 21) 22230) 180051 Sarel deknillasort ae RE SE RE EAS ES) elr | er el a 32 Fa ”0joäl ättos| s0008] vägra] 005104 olsads" =] 7648) 49t] 3009] 7310] 5469] 1183] 5103) "ox357f al 51] Slalal al Graal 2453]. 18545] a39050) 21855 4672! 20879! 488413] 101916] 90155) Lt | 33452|27 |] 13606) 4404| 44103) 20998] 7492z| .9905/104 |iebrot | 13996] 560) Sr 12241 2590 563 FL 37596 64 51 5/51 7 83976) 2240) 12595) 61205] 12950 4689) 238229) 206544] 35244) 59752) 0.61 20936,18:1 9650) 10872] 33344) 14038 36108] 102511 3,6 la SC dö 395151) &) 5 [6] 41 64) öM 107970) s6ösl 53022] 15324] 20790), 5738| 1992 226409] 52353) 47626) 08 | 16034|2.4|] 135329] 2348) 27368) 14821] 50913] 119881 55 fö > = 5103] 10402] 10075] 1850]. 3232) 272130 | 3 | 81) Sj S) 32503 200) 23318) 2340) 95450) 2750] 19500) ASS ser desgel0s | rierall SE RES ae las EE 10661 3182 2028 58 3900 26021 7 ö öl 614) 6 31507) 210) 63966] 19092) 13704) 58321 23400) 157711[] 335521, 46236) 0:5 I 145787 11167! 8291 42414] 10837) 41101 5994, 43 Hermbare = sera 255 17 3 206 2281 25565 7 6 4 6.5 61 12397 24 95232 34121 10308] 4330] 13686] 13932891] 31439] 39237) 05 I 1399311:7 9769] 1419] 36490] 10011] 45224 5594 41 Jane SR 248 a ov 5201 99834 5 Sj EIES SIE 2070 39775 992] 738] 21800) 2600] 47975] 214041] 22455] 0,4 | B112)12 5926) 1475) 24019 2230) 41093] 3700 2.6 Norrbottens — 10934 = 5; 3 1051 10743 A - 2 3 5l 21 5 £709 | 39444 e3l 325 6) 2025] 445971 10710] 21316) 0,5 I 738614 CN ER dre 2 55 än a 10954] 5 Ä il 140) 11477) 8 213) 2) 21) 3103] 41 30800 10 a 2 7o00l 366531 zes2l 192361 05 | 6702L7) 4271 681) 19151] 4469) 26949] 2476 5,31 Summa 239196|212601339354|308870!134408)38471| 102464 1238303 613,6) 51/46 5143 72 1638693/ 118137] 1705630|145411617080441£20242 823283 6628187|[1617872' 1445669! 0,3 !52203512,5 [7308 229434!8213501450186,1235483 /3098961 4,0 . Aker-| oa SST Un; Ståder, — IMank.!Qv:k, Ståder. oda [Sm | ERS | jord. SAG | Hi-|O' Kor. Bo. Får. Såder, Mank. "Qvink.!Summ Å ar) K : | | ma. I håll, T:la jord. er 2 ska EE 2 | i | an [ET dekap :ld. Pp z | = Stockiolm [29619 35853|65474 [12936] 400,1 Mr0ool: 1500] Jaso Karlskrona | 4871 5663/ 105391] 32601. | Self NE del FA ES Se AE 436| 539) 973) 274| 200) + I 80 24| 210] 20) 126f Karlshamn | 1665) 1904) 55691 637 50] [294] 10 AA ECPIGE 58] 202135 SS rear Bs rel äsal ro so Vistaln åra] 513) dar 2rs| 2å| å 2 Sölfyitsborg 320) 399) 7791) 145) 300) I 56110) 130) 40 Skara 377, 471] 848] 2231 3451 3 2ol 561 1801 101 50 Noa 1711 209) 380] 835) 162) i 24l 101 50] 10 om Kristianstad 1416] 1297| 2713 5171 200] 3 50 60 SKOLA Fo 3 sa9l] 143] 365 3 oll i6 GJ) Sö) sar Norlje AGA SA Fr ÅR al AR mb 332) 260) 592) 104) 74| I 30) 4| 66) 12 Hjo 169] 236] 405 go! 166, 3 40) 16| 103| 30) 109 Ösumoar SUI saa adelllne Bj AS 22] 16| Goll Simoritshamn | 323| 377) 200) 139| 230] 3 40116) 66) 8 | 72) Falköping 203) 258l 46111 811580 å gol €0| 1201 30) 100 FE 304) 357) 661 143/ 4 2 1 102] 18) golf Malmö 2389) 2907| 57961 927/11384| 3 || 340|261 315 80 |). Karlstad 964| 1255! 22191) 447| 6701 3 4 100) 261 340) 30) 90 Re 1771| 2305) 4076] 834|1960] 3 II 230) 10-300 goll Lund 1422] 1678) 3100)] 440) 933) 2 || 200'60] 460) 25-| 80) Kristinehamn | 575) 707) 12821 203) 565 5 68) 121 145) 30| 28 ae 493] 619) 111210 a32| 500) 3 II 154-13 282) 27, 1391] Landskrona | 1545| 1286, 28311 600; 940) 3 I 156,20[ 2351-45 | 155 Filipsstad 2421 - 318) 56011 101) 9001 36 120139) 25 Nyköping 1011) 1168! 2179] 435! 364) + 29) 20) 196) 101 oll Helsingborg | 1041 1046) 20387|| 340 900] i 20030) 240] 40 | 200 || Örebro 1405) 1608) 3013|] 664| 1600 7: I 120] 801 200 120 Öar 02) 237, a59)) 100) 90 3 | 124 4) 73) 7) 1550 Ystad 12038] 1400) 2602] 5091 706) + II 248118) 361] 24 Askersund 335] 435) 768] 134) 469) 5 II 58) 17) 112 2 Ng a ted 304 3611-665] 192)-113| 3 || 23) 4| 60-251 801 Falsterbo 29). Fe6|. 175] 36) 200] + II 531) 461 171 1101] Nora "275 352) 627 96 495| & h 26) 2) 4 10] -25 Mae 452) 611) 10631] 236) 230) i gol 41 170) 15) 301 Skanör 280-266" 546 97! g11) & II 1341 31 1231 40 | 254 | Lindesberg 239) 313] 552 03) 120) £ I 30) 201 60) 201 120 nmköping. | zo| 94) 164f8. 40) 5 I 4 19 Halmstad 522| 612| 11341] 204! 350) 3 I 56|20] 120 150 fp Vesterås 1204] 1527| 2731] 622) 680) å |) 150) 22) 360) 67) 79 Eskilstuna — | 1031] 824| 1855] 324! 50) 3 1 40) 2401.) 190] Eine 395| 469]. 864] 202] 266) 7 I] 11016] 200 40 | 1501] Arboga 597| 315) 1410 348 408112 MZ 1210 285) ran 136 Torkilla Sö SA SA ES 52) 6| 112] 31) 130)] Falkenberg 290) 316) 636) 124|398| 5 50116) 90] 235 | 401] Köping 512) 631] 114311 3011-505) 3 69 2891 141] 155 Iniöping | 1493] 1792] 3285|| 589) 671 2 24) 78, 100 511] Varberg 527! 668 11931] 258| 820) & II 150116] 360) 50 61 Sala 968) 1294) 22620ll 504) 775) & || 1971. 61 5501 1001-509 Nuköping | 3908] 5140) 90481] 2028| 798) 3 MN 120-30) 200 16|| Kongshacka | 155). 192 3471 29; 100) 1 I 42 | 84) 5 Falun 1777) 2489) 4266) 1164] 138) + I 135) 111 600) 529) 232 GS DIDE 321| 498) a19lå 190! 300] 3 49) 11): Bu 7) 93 Göteborg 9633|10223 193561] 38221578] I 153/ 51 17115 501] Såter 189] 278] 4671 135) 2611 I 18l 4 80! 121 100 Vadstena — | 555] 806) 13614. 350, 700) | 73| 22) 134) 19 156| Kongil 379| 485 "g64|] 2201 300), | 26461 175) 12 | 30 Hedmora 323) 376 699 124) 798) Fö 52) 21 GR fli kenninge 344! 453) 777|) 162) 600! I 60|120] 120] 18| 1001 Marstrand 625, 634! 12591] 2261 913 31 50) 8 | 16 Gefe 9441] 3117) 5358|| 1054) 1596) 25 I 135) 12) 5771 91158 Jönköping. — I 1327 1690] 3017]|, 591| 343| + || 56110) 153) 500 47(] Uddevalla 12323, 27271) stal 388 fort I a 250 Söderhamn 598) 750] 13481] 353) 95) 5 | 49) 2) 2001-251 1290 Eksjö 215) 228) 5034 228| 80) 3 || 35) 61 Zo 10) 30f Strömstad 428] 633| 112500 282 150] 7: | 24 | 130 Hudiksvall 644) 785) 14291] 3211 4001 3 I 39 ER 150] Ekyö Jå) GA a fas 40) 12) 75) 6) Gol Vennersborg 765 769, 1334] 323| 150] 1 75) | 2001 15 | 501 Aernörand 768) 1001! 1769ll 335) 5701 3= 18 SOME 291 ala 527) 701, 1228]] 169! 170) + I 38 10] 153] 12] 160 Åmål 395| 447| 8431 176) 172| 2 49,6) 136) 10 | 151) Sondsvall 643] 830] 1473] 327) 1211-48) 31 305) TING dan. 2052, 2185, 4237|| 723 269) i 241 30) 90) 12) 301 Alingsås 328) 484! 862 140) 5401 i 34" | 120 20) Östersund 109] 1192 2 41] 201 i 6 25 ö 29 Vestervik — | 1081, :1580, og61/1 196| 100, + II 70 37) 2201 30, 1604 Boris 701| 1049 1750ll 224 122, 1 | 85 |250) 21) GM Umeå 514) 325) 1039] 184) 112131 40-51 do) so) 70 Vimmerby SA NS AR) ae Oda 362] 388 750 129 70) 3 24,10! 30, 20 | 10l Piteå 279) 3555 63411 139) 200 3 30 22 230 1 60! isby 1450! 2127) 3577) 10631 860, + || 200) 101 400 150 | | | Luleå 150305 00675 273 IE SG [8 65 TAN EE 2 Fe Tomma [104183] 123926|228109]] 46759,36726] 4 U752114270167801927 (2827) SA 5 ; 5 a ; MET e : cd d IV LAN BERN KW. A. Handl. 1814. på + En 5 & tå & e& Pig.1. i) Lemania Torulosa SR Lemania 'Varicgata Lem. Subtilis . KWA Handl. 1814. je = fan. JUL Kan . Cinchona Cattukambar KWA Handl. 1814. Tab. IV. A. GNATO CERUS ruber TAUMACERA deusta Tab. IV. B. Museca Samnosa - Westr K.W. A Hanadti. 1814. a vå S ? S K. W. A. HandL 1814 tå Tab. VI. KW. A. Handl - 1814. KONGI. VETENSKAPS ACADEMIENS LD EITN CRT UNDER SEDNARE HÅLE TEN AF ÅR 1814. PRESES Hans EXCELLENCE HERR GREFVE LARS von ENGESTRÖM, ' Stats-Minister för Utrikes Årenderna, Lunds Acad, Canzler; Ridd. och Comm, af K. M. O., Ridd. saf Kon. Carr XIII:s Orden, Ridd. med St. Korset af K. Ungerska S:t Stephans-Ord., Ridd. med Stora "Bandet af Kongl. Franska Hederss- Legion, samt af Kongl. Preuss. Svarta och Réda Örns Orden, ET RE far on EE vx | . A ” 1 R E i 2 N : > kr < 4 = i 7 1 , |; å [IRA re REGN ” & a 2 i 4 || LÄ ,” ES , X | s y s SANN | / ) » h i > 1 4 N K ' tv ä - I SN il På ; | , | SVEA lb, EN HR QS FSE LEE KR RA NR rt or og LEN RN oki I IDETODA Ng od a files in ; i SEN ee I. or | k 3 i / ; (då ; - i s 4 ” fc OA k | h ' I | i ' SN SA N $ | fö 4 I 3 N Vv ke i , Hd V a K La N | j Y 3 é a Y35 EN HÅNDELSE, Som förekommer vid tillåmpningen af TarrLzors Theorem, förklarad af NILS JOH. BERGSTEN, Cd Nz u år en function af x, låt Uj; Ut, Ut; d. 20 Sopt 1814c | : 1 du ddu Ur, Ur, &c. föreställa vården af 2, —, —z; dx dx du du YE a a? , &c. som svara mot XxX=0, Då år, ef ter TAYLORS Theorem, u= U -+ Uix + a Unt x? Fk bUn 23 te Uvxst &c Hår förestålla 1, a, b, ct, d, e, &c. de bråk, som förekomma i samma fkeotem sd att. 1=3 453, 0 EGR (ERRNRE 0. 5. V. och nåmnarena I, 3 3, 4,5, Keuljena till indices, eller att beteckna bråkens ordning. Låt vidare 5, S!, St, Sur, Siv, &c. förestålla de vår- du 1 u den , som STAN ax, fa dn ra du Tad, &c. erhålla, om de antagas Ne Ed Sa 814. St. II. 11. 136 att begynna når x=0, och sluta når x=1. Efter udx=Ux+aU:x +bUtx te Unt dUnxt+&e; år S=U-LtaUt 4+bUT teUtLAUtSoe, På lika sått finnes S1 SU! FaUt —bUu-LTiUN4+dU+&c. Su Una Unt bpUwIYU" +tdUv—+åc, : Su EU taUr TbUv +eUn-+dUmtke, San Va : Höåraf följer, att ; U=S—-aaU: —bU —cUn om &e, TU: = St—0U? —bUn — UY m— &c. Un= Sa Um TU —c Ur — &eor Un Su Ag UN—bUt —c Un — ke. 0: Sar Va Om sedan U:, Un, Um, Uw, &c. extermi- ' neras ur den första af dessa Eqvationer, blir | U=S—-AS: + BS Cup DS ES" -F&c:' och coéfhicienterne Å, B, C, D,' 8&c. beståmmas | genom Eqvationerna: 4 AÄ—0a=0 B—-a4+b=0 C-aB+bA—L=o0, 0. se V. | Fortsättningen af dessa Eqvationer ses af Tab. El Fig. I, i hvilken hvarje rad såttes =o med bestån- dig omvåxling af tecken imellan termerna. ; När 4, B, C, D, &c. utråknas, finnes C= 03 Detsamma hånder med E, åfven med G, och så långe råkningen fortsåttes, får hvarannan coéffici- ent ifrån C icke annat vårde ån =o0; hvarföre åf- ven Serien icke anvåndes under annan form, ån U=S=— AS! + BSu + DS FSat HSvn + &c. I i Om .ock intet afseende skulle göras på den onyttiga mödan, att utråkna coéfficienter, hvilka sluteligen: reduceras: att vara =0, har Jag md an | 137 sett denna snart sagt Enmpiriska våg till ett resul- tat; som ligger till grund för andra Isårosatser i Analysen, att icke vara den råtta. Jag har derfö- te försökt att a prior? deducera' den anförda om- ståndigheten, neml. coéfficienternas försvinnande, såsom en egenskap, hvilken tillhörer hela Setien., och funnit ett, efter mitt tycke, passände bevis, hvilket jag årnar hår upgifvas Först bör mårkas, att 4, B, C, D. &c. åfe ven äro coéfficienter i Serien Ax + Bx? + Cx? eb DxXt Ft Ex + &c., hvilken upkommer af brå- ax—bx? ox —dx? text — &c. AE SI AT TT Ty 1 —axFbx? ox? dur ens + Bo om denna Series multipliceras med nåmnaren, och ' producten såttes lika med tåljaren , erhållas, genom coéfficienternas Jåmförande, alldeles samma Eqva- tioner, som i föregående '$., nåml. 4— a = 0 B—ad+t+ hb >= C—aBFbA4—ecz0 ÖMSE Om det således kan bevisas, att, i denna Serieg alla coéfficienter, som höra till de ojämna dignite- terna af x, ifrån och med x?, försvinna, så år den förra frågan fullkomligen afgjord. Ren ; Till den åndan låt & beteckna det talet, som har enheten till Hyperbolisk Logarithm, Re då RS a bd LR He + ec, år I +ak + öx?tbex3t dxtto&e.; och når —x såttes i stållet för ör bla DNR ären Kr (NN Ya f 138 Derföre år äx—bx? FeXI med Xx? + Ko = gror kg rr Ske xp blir således Ax + Bxl+ Cx? + Dx? + &c. Korn gt 0 EE gt SA slmerdg — 22 , x0r— rt iår Men AZ=az=2, Derföre år Bx? Och når — Xx såttes i 7. I stållet för Fx, år Bx?—Cx2 DX EX 7 m——— I Ixgötgor1tix Inti Qrtäx gt 1— (= fpr—i1 = Bx2+Cx3 FD Ext Fx & Alt | så är Cx? + Ex! FGx7FKx? t&c =0, och i följe deraf C=0o=E=G=K= &c,; hvilket bor- | de beyisas. $. 4. Anmärkning. Efter 1——ax tbx? —cx3 2 | ära Kd dxXI— Be. = Ed AN Ne) = 2 ÄT =1-Fax tbx? kex? dx? + 8&c. Härigenom upptåckes en besynnerlig | egenskap hos" bråken a, €, e, gZ. k, &c. hvilka | hafva jämna tal till indices. Man finner nåmligen, | huru hvart och ett af dem Beror af alla de före= gående efter er regelbunden progression. Ty om u » är GQ (1—-ax-bbx?—ex3 . Efter föregående $f. . d 1—0ax—+F 139 iCceras me ultipl tb dxte åc., blir producten LÄ Serien, som uttrycker Q" m bbx Xx? SER ex3 KF dxt oo ext FK fx5 — ox? Ke, Xx ax? bx3 ox du — ex6 oc SAT Ke, Fax? — a? xIJabxt—acxf + adxt—acx?t &c. > be — abxt fb Ribe xp bdx? — &c. + 0x4 —0acx" Fb boxbe? XT Eo +Fdx” omadx$ + bd. 3 ce KF exE— ax bc. + fx Eco, = i-aäaxtbxt tex? KR dxd Fex8 FP fRS Fb gx? + &e. Och då coäfficienterne jåmföras', framkomma föl- jande Eqvationer 149 Dessa Eqyationer kunna fortsåttas efter Fig 2 1 hvilken hvarjerad såttes =o, med oafbruten om- växling af tecken imellan termerna. Af i :sta, 3:dje, s:te, 2:;:de, &c. raderna erhålles intet annat, ån att oo. Men af 2:dra, 4:de, .&te, side, fcgrar derna uppkomma kKqvationerna 00 20-— 00 FIRAD desBäke- ES / — 2g--t2f — 20e-h2bd—e07 = 0 di ab ola dice , en 2bh—20ig + 2df—e” =o, OO. > Vs : T (2)—0+t 5 1=90 (4)— et ba =0 (6)— e + d—ac + 3b” =0 (8)—-g + f—ae-t bd? =0 (10)— & th —agtbf-cet+t£d? =090. (12)— Mm + l—akt blå —cg+ df—3e" =0 0, S. Ve eller | Dessa Expressioner få ett annat, icke mindr, regelbundet utseende, om man såtter PV =—b—+ 3 a, O=—c+1Ib, do-d+t+Fec, Eset 3d, f= —ftit g=—g8+t3a/, &. Ty derigenom blir (400 — ao ; (06 —ad + bi —eN = 0 | (8) —af +beö—r1td tdi-—eb =0 | (1C NE Rel bo tförddé red förgi=0 I (12) — al + bkoech + dg—ef Ffögd he — kV = 0, Os Se Vv. v 141 Riktigheten af dessa Fransformationer upply- 508 ”båst genom ett Exempel. Således efter = NES —ak =S Th — Zag sl —gb Heb AR —ef + fin Ebf Eee sid ej-nhd sr böka MR är åfverensståmmelsen Ogonskenlig imellan de Ex- pressioner, som åro betecknade med (10); Detsam- ma gåller om de öfriga, Om nu bxr tix tdxttexf+tfx5Pr &c. multipliceras med 1 —ax+HF+bx? —ecx? + dx' — ex + &c., blir producten = HAKKE FAHS OK &e. —ab x3I— ac KI Ad KA XS—0f KI Bes + bbx? + bet Abd St ber? + &c. 025 000 0d BO -Fdb'xzddöxt+ &c. —eb'x— &e. i hvilken coéfficienterna till x3, st, xt, X7, &c. försvinna, efter de intråffa med Expressionerna (4), (6), (8); (10), &c. ' Således förblifver denna pro: duct oföråndrad, om — xx såttes i stållet för +=: det vill såga, att (br tig td rt ext t Be, V AEG ön RR —cx? + &c.) = (br eg Fda Ert HK Be.) KK (1-+tax+ br? tex? &c. ) Håraf följer, att LE EN ög Fd gt rt &e, &ce. 1 —aztbz? ce? Ft ke bo töx Ft dat tex + &c. I +tFazt+boe? ext ko 2” 142 v Det förra af dessa bråken år = oz—bx? Fez —dx?+ &c, fe SR 1—a0az+b2?7—023 + AN Bat Ca tr DIA FE &. och når x får ombytt tecken, år det senare bråket = BB —Cz FD E2t + &. AltsåÅeder åfven denna våg till samma slutsats, som i föregående 6. på et vigare sått århölls, BEAN SN Ken ÅN nb ER ön STARR YE ENE > FRIES (NCa N fög Pr FINN | Mss I Ån a kör hd hb. 5 1 RT ung Hin ä "Fab. Sid 143, Utsåde Är 1811 af "Tunnor re Utsåde Är oe af Tunnor Sådets FÖrökninga NEG I — I ISA ; | Tr | Råg. java Korn. | Hafre. [Blands. Åter. Potater Summa. 2 3 Alla SÄ Råg. lever Forster | Bland. Arter iPotater Summa JG 25 ET Mi z Ae ! | RR | | | SE | SR ERE I Stockholms Lån| 20216) 3135|' 11635) 3378) 2923) 2401; 5285 4897-14 5| 4 ZI Zi Z| 6 7) 207 581 3153) 12780) 3535 o24/ 2631 16 6 3 TE Upsala —I 18948] 1718) 19484] 2246] 3120] 1403 3059) 49972] 31 3| 7 6) z| 6) ll 19324 a 19722] 2524 a 1329 SA a | 6| 6 5 2 5 i Nyköpings —| 17007) 3000) 6131) 2525| 2975) 1744| 4701| 380831 4) 5| 7) 5, 6) 5 d 17512| 3128) 6326| 2630) 2773) 1933! 4477) 387791 zj 6) 4) 2 3 11.5 Linköpings —| 26871] 3165) 16097) 4559) 16612] 4537| 6490] 723311] 5| 515) 6.515 | 27108] 3323) 16412] 4692] 17022) 4592) 65928! 79677) 6! 5) 4| 2) 3l | 5 Jönköpings — | 10412) — 223; 10610) 23799) 8751) 789) 4146] 587305) 41 3) 3 3| 4 7) 10355) 248) 10543) 23710] 8926) 816) 4430 59022] 4| 3) 3| 3 ala 4 Vexiö > —L 18998]. 82) 18082] 4314 5092) 239) 21971 446043] 41 3| 3) 4 4| FÅ 13542) 91) 18104) 4875, 5971) 251] 2669) 250231 3) 313 3 3) 2 Boa us an ca SA ER EEE SS SR BR AA AI SA EA RO a Gel AE BT EE 64667|| 5| 5| 4| 4) 3 5 5 = t 3 339 218 970) 21720 4) 4| 4) 5; 4) sl ZI) 11635) 583) 6532 407) 1182) 1 26 2 IS salt Blekings —l! 6725) — 369] 10432! 1060] 21 556 2 : 746 - 20 92 208 21617/f 5) 414) 31 al oc 6 RR Z ARE lion ar SA 231 49242 Al ANN Ae 8 892) 1 10162 A6| 3 6 ie 206 ga Kär a 6 10005 od Zl 51) SI 51 41 5) 2 = 220 0 16973 Sd 9976 i 20664 & 5 a Ä 2 6 ; . ; 2 922680 21 sl 4 4 4) 4l ZI 8238) 8 11990) 50313) 14856 = Zz Skaraborgs — | 419403) 1517) 11030) 49430) 19831, 4322) 583 ÖR 3 451 11990] 50313) 14850] 2449) 10819) 995101 51 3 4) 31 3 5 E a 94; 221 5830) 111363) 5) 5) 4) 4) 4j 51 7 19219] 1472 = - | Carlstads — | 7819) — 507| 3702] 68745) 5857| 1257 SIR « Z1-19 472) 11128] 49085) 19712) 4318) 5871, 110798] 4) 4) 51 3) 3 |4 HE E 2 257| 5575) 93460] 7| 5| 4| 4 4| 4j ll 2107) si2| 3679) 70 | 57 3 SEAN RT 0306 ER a di 0 5073| 391264 41-41 5) 51.5) 4 d 14 567 2255 12107] RÖ 1790 5820 20749 3 ålå 3 3 a se = - 41 35251 405091 31 31 Zz) 5l 61 51 7 03 > EC Falu —| 54924 76) 5367 15917 13033) 1987) 3 ; 2 51 zI| 18233] 1141] 9518) 39851 40911- 979) 3626) 415731 6| 51 51 3) 4) 21 5 6 Re Så Zz é 3 287!) 3702) 448061 6! 41 51 4) 51 4) 6 120 Oo 9 6 å EG 212 a SE Aa a ed fe sla åAA A S RR SRA SA AA Jöalandkes ee. oa 4] 16204] — 901] 1775) 8981 2718) 243251) Ö) 3) 5) 4| 5l 6l 71 1249) 31 16154! 892! 41663) 278 2880 243 | löss Vesterbottens— Me 7103) 253-249) 618) 554) 9212) ec 51 41 4) 41 z| re 8274) 2 9] 2 64 es NE 31 45323 Norrbottens — 2 (0110) 27 97 12 498 12000 9 äl 4) 4l 2 e = 0 49 228 49) 580) 10472 | z ER EEE Er EA EC Er EE EE EE z al 69) 11.509) 119731) 2) 131 43 | 3 Summa (294874 223663 SÄREEH åo2 10658 GE 8 216) 112961] 4| |2 2 5 5! 4! 5! 5l 5-5] 7ll205523 22774 /344487|319175|135457|40351|114649 12724161l 5) äl 4|-3l al | 6 UTDRAG i Af Riks-Tabellerna för Åren 1812 och 1812, af HENR. NICANDER. den 10 Aög. 1814? Sedan Hans Kongl. Maj:t Jämte Nådig Skrifvelse af d. 23 Febr sistl. tåckts till Kongl. Vetenskaps- Academien öfversånda de af Tabell-Commissionen århällna Riks-Tabellerna för Åren 1811 och 1812, med Befallning att de uti Handlingarna efter Van- ligheten blifva införde, och K. Academien önskat deras Format för åndamålet låmpadt, har jag, ef- ter begåran, sökt, med innehållets bevarande, såt« ta döm i den Brin, som Handlingarna synas åska, och får dem sådane nu i ödmjukhet öfver lemna, pe Utsåde och Skörd under bågge åren år an- | tecknadt på en bifogad Tabell, COGNOS, Födde År TR I Stockholms Stad Stockholms Lån Upsala Nyköpings Linköpings Jönköpings Vexiö Kalmar Gottlands Blekings Christianstads Malmö Hallands Göteborgs Vennersborgs Skaraborgs Carlstads Örebro WVesterås Falu Gefle Hernösands Jämtlands Vesterbottens Norrbottens Mank. 1279| 1577 1348 1701 3091 2013 1788 2471 481 1424 20806 2986 1242 2329 2057 2040 2534 1825 1459] 2054 1459 993 493 6990 612 Summa 143291 | | Qvink, 1231 2510 3087 2629 41572/84863 Döde sk I811. gas , TI Stockholms Stad Stockholms Lån Upsala Nyköpings Linköpings Jönköpings Vexid Kalmar Gottlands Blekings Christianstads Malmö Hallands Göteborgs Vennersborgs Skaraborgs Carlstads Örebro WVesterås Falu Gefle Hernösands Jåmtlands Vesterbottens Norrbottens Summa | 145 Msn (or Saaad 1800 1840 1334 339 2503 1529 1485 19082 422 1304 1687 1957 983 1768 2337 1951 1793 1427 13577 1491 979 999 257 455 585 | 1631 1746 932 963 23C 456 3521 | 3431 3586 25390 2757 rÅ6g0 103023 2937 4095 3830 2505 3429 3907 2018 3305 4585 38yY6 3441 2843 2501 2769 FOT I 1962 487 OTI:i 41 352 SE Födde År 181 20 Mank. | Qvink. |Summa. I Stockholms Stad 1244| 11451 2389 Stockholms Lån 1449| 1462! 20911 Upsala 1236! 1159] 2395 Nyköpings 1486] 1430] 2916 Linköpings 2617] 25311 5148 Jönköpings 1952] 18781] 3825 Vexiö 1591] 15191 3110 Kalmar 2284! 2195] 4479 Gottlands 448! 416) 864 Blekings 1368| 1316] 2684 Christianstads 2096) 1896] 3992 Malmö 2848| 2747| 5595 Hallands 1248] 1217, 2465 Göteborgs 23781) 2191] 4569 Vennersborgs 2808] 27981 5606 Skaraborgs 2551] 24851 5036 Carlstads 2451) 2337) 4788 Örebro 1784| 1712; 3496 Vesterås 1304] 1316] 2620 Falu 1866] 1748) 3014 Gefle 1302] 1235| 2537 Hernöåsands 1100] 1056] 2156 Jämtlands 495] 468) 963 Vesterbottens 7921 8031 1595 Norrbottens 703) 623) 1326 | Summa |41401139678181079 147 Döde År 1812. E-NR SER PRAO SSR | Mank. | Qvink,. |Summa. | —— — I Stockholms Stad 1747| 1473| 3220 Stockholms Lån 1739! 1669) 3408 Upsala 1384] 1398) 2782 Nyköpings 1628] 1671] 3299 Linköpings 3547| 3567| 7114 Jönköpings 1719] 1877! 3596 Vexié 1372| 1443] 2815 Kalmar 21761] 22761 4452 Gottlands 3781” 4339 KE Blekings 1312] 1090] 2402 Christianstads 1670] 1552| 3222 Malmö 2163] 19671 4130 Hallands 1096] 1037|j 2133 Göteborgs 2089) 1842 El Vennersborgs 2045; 1960] 4005 Skaraborgs 2127 NA 4284 Carlstads 1827 1805] 3632 Örebro NE 1486) 2928 WVesterås 13441 1421| 2765 Falu 1627| 1435! 3062 Gefle 840] 858 1698 Hernösands 608) 589] 1197 Jämtlands 3161 2811:1597 Vesterbottens 369; 395) 764 Norrbottens 427] 4211 848 Summa 36992/36103/739095 — 148 År 1001. nipg Förök- Förminsk- Mank. Qvint, Stockholms: Lån far | ; I Stockholms Stad | | 5211 400 Upsala 14; 79 Nyköpings 422] 206 Linköpings 7281-092 Jönköpings | 484 ä | Veziö g021 246 Kalmar 4891 313 Gotrtlands s9l] 16 Blekiugs 120] 178 j Christianstads 399] 298 Malmö 1029 SE (RN Hallands 250-210 Götheborgs | 561] 655 | WVennersborgs : 3201 30: Skaraborgs 689] 51C — Carlstads | 74) 137 ; Örebro 398 3330 WVesterås sel ga Falu 562! S52 Gefle 480] 451 Hernösands Gl 10 Jåmtlands 2326! 19061 Westerbottens- sast 220M Norrbottens 2271 257 Summa 12837 [8216 799 646 Förökning - Summa 56177 - — mL 149 ee , Ar 1812. ; I Förök- [| Förminsk- | ning. = ning, = Mank. | Qvink. | Mank. "Qvint I Stockholms Stad 503| 328 Stockholms Lån 290] 207 Upsala 148, 239 Nyköpings 142| 241 Linköpings 93011036 Jönköpings 233 4 Vexiö MO. 70 Kalmar 108] Gofttlands 70 Blekings 56] 226 Christianstads 4261 344 Malmö 685] 780 Hallands 152] 1890 Götheborgs 289/ 349 Wennersborgs 5 838 | Skaraborgs 424| 328 Carlstads 624] 532 rebro 342! 226 Westerås Fahlu | 239 a ä Gefle 462| 377 Hernösands 492| 4967 Jämtlands 179] 187 Vesterbottens 423| 408 Norrbottens 276| 202 "Summa 16462 5833 2053: 2158| Förökning 4409 3075 : Summa 8084 | (Vv | | Födde Barn. | Bs > RRD or — — I Stockholms Stad 1609 901 1502 - Stockholms Lån i 2866] "22211 26721 "2391 Upsala 2438) . 1914] 2169] 2261 | Nyköpings 3186) 2221) 27161 120081 Linköpings 57411 3691 4818) 330 Jönköpings 3824l 173 3643] 182 WVexiö 33081 277 2063) 471 | Kalmar 4631j 266M 42411 238 Gottlands 853 52 30I 63 Blekings 2560] 243H 2471 213 Christianstads I 3885) 2410-3765) 227 Malmö 5566| 3328 5263] 332 Hallands 2419 7 2366 99å Göteborgs 4298, 285311 4250] 319 WVennersborgs 5057) 20ch 53631 2431 Skaraborgs 48641 23210 47981 238 Carlstads 45701 34vM 23831 405 ; Örebro 2316) 255 32311) 265 WVesterås 2643] 2528 2388) 232 Falu 3713] 17:11 34441 "170 Gefle 2634] 20tH 2374) 163 - Hernébsands 1862 8 2062 94 Jämtlands 379 43 goal "63 Westerbottens 1314 52$| 1522 73 Noerrbottens vil LESR vä I = 82 Summa Sr 567351 75349] 57390 131 or Dåöde Oägra Barn. Vaccinerade. åå I8II11I812 Hae sö 1812 i Stockholms Stad 447| 41793 442?) for) Stockholms Lån | 169] 158 1207| 1074 Upsala 81 a 1308) 1084 Nyköpings 89 3481 1752 — Linköpings 104 35 9531 2294 Jönköpings 64 1690] 1622 Vexiö 63 57171. 0331 Kalmar 95 103 1247] 1757 Gottlands =: 15 165] 260 Blekings 103 388 460 > Christianstads 97 bd 1014 1050 Malmö 96 | 1053] 2036 Hallands. 14156 994] 1406 > Göteborgs 990 1274] 997 > Vennersborgs 67 | 298, 593 > Skaraborgs 121] 100 993| ILIG Carlstads 95| 137 781) 1440 Örebro 4 i 1178] 1244 "> WVesterås 117 1094]. 724 | Falu A3 | 802] 1795 | Gefle A6 2402] 1247 | Hernösands 30 ; 10 | Jämtlands 12 180] 385 Vesterbottens 28 26 65 Norrbottens 30 d 28 | 25552] DD Uppgift endast ifrån de Låkare, hos hvilka Vaccin får håm- tas; men ifrån Kongl. Sundhets-Collezium försäkras, att de Vaccivetades antal i Stockholm förhåller sig alldeles som da Nyföddes, emedan de senare åren intet Barn Öfver etc r undgått att blifva vaccineradts Summal22411231811 20797 fon si 6 AGE LA. Hand). args St. IÅ 12 Döde i hvar Älder. 152 Under I Mellan 1 och 3 Mr I 5 -— TIO fo IS 15 — 20 20 — 25 25 — 30 50-23 35 — 40 40 — 45 45 — 590 FN Ån 60 — 65 65 — 70 20 235 2 00 dor 985 Sr 90 Öfver 90 8941 3108 1355 1477 915 848 909 1012 1194 1112 1344 1528 1703 1854 1986 | 17581 1597 1290 755 po 3291 1811 Mank. Qvink- 751C 3080 1310 Sö 984 97! I13C 1083 120c I 16G 146c 1715 1967 rocÉé I910 1666 "as [| Summa 35244134002 EE | | | ke 1812 8905 3253 969 I112 650 818 1042 1058 1267 1358 1488) 1814 2007 2075 23061 75502 no] Döde af Barnsbörd, Missfall — 267 672 Benbrott, Krossning, m,. m. — 48)” 29 Blodbostning, Blodstörtning — 93] 288 Brånnsår, Fårska Sår; Kylsår Bukref, Maskar, Förstoppning Bulnader, Rosen, Kallbrand — Convulsioner , Hjertsprång = — Dragsjuka - — — Engelsk Sjuka — — Febrar, Frisel, Skarldfdns Feb Frosse, Ala IG = IGickt, Torrvårk SB 'Halsfluss, Strypsjuka — Håll, Pleuresie , Bröstfeber Inspårradt Bråck Kikhosta = 'Koppor SS IK fafta An a Lefversjuka, Gulsot Lungsot, Tvinsot Magtorsk , Magsvullnad Måssling — rå Oangifven Sjukdom = Olyckshåndelser — Skabb, Spetålska — 'Skörbjugg, Likmask = — Slag, Brådöd — = Stenplåga, Vattenståmma Utsot, Diarrhée, Rådsot WVattenskråck = — oa z i I bat q [92] O - [FO LD - [9] ad Oo (2) oo 60 4 J - vw 4 VE) ER EO DRA > KEANE SST DAD NINGEN EES Lt EEE öutaninnmnmnt 5 | 'Vattensot 9 Andtåppa — 1545] 2074 Venerisk Sjukdom = — Stib 202 Alderdom = paa 2475) 9159 Summa (69246, 23095 154 | Qvåfde af Mödrar, Ammor Mördade Barn Mördade Åldre Sjelfmördade Dömde och aflifvadej Döde af Våde Slagne af Åskan Drunknade Ihjålosade Ihjålfallne | -Ibjålsyultne Ihjälfrusne ' Krossade ; Döde af okånd hån- delse Döde af starka Dryc- ker oo afåtskilliga hån- > Summa delser | Hela Sörarsän Döde af Olyckshåndelser. 1811 [ 1812 Mank; | Qvink Hl Mank. |Qviok 1921 189 2321 229 4 3 13 21 4 12 79) 20 53 I0 A 6 157| 544 147 17 4 : 7561 1531] 508] 119 16 &g 25 TA. ASH 70 I 4 48| I2 34 107 4 AA 25 5 : 19 | IO ET IR 15211 408i12283] 520 2019 1809 155 ”Ågtenskap ingångne i hela Riket af ere Enkling| Enka Enka ; Os ifte och och och I|Summa Ogift |. Ogift |Enkling Ar 1811 |18206) 3365) 2721| 1323|25615 — 1812 l15944] 2887| 2077) 1140|/22054] Ågtenskap, upplöste genom Cd Bäoges Mann:s | Qvinn:s | Död, Död. | Död, År 1811 |10783] 7662] 453 — 1812 [12399] 8537] 644 Summa. 18898 21580 Barnföderskor, som fått |Tvilling |Tritting] Fyrling | ; - År 1811 1482 301 Il 21941 685 1287 17 | .— 1812 1988 Barnföderskor mellan | 1811 age 15 och 20 År | 2376 1962] 20-— 25 — 113937113238 25 — 30 — [22233121332 30 — 35 — ([22086121811! 35 — 40 — 115784 14739 40 — 45 — 1 76005] 7252 KORP Or | 1498! 1393 Öfver 50 = 361-36 Summa |85544/81763 VN nn | | BESKRIFNING Ö fver de i Sverige funna Tistel- Flugor, hörande till Dipter-Slågtet Tephritis; af . CARL FREDR. FALLEN, den 10 Aug. 1814. A f Insecthistorien år bekant, att vissa Insecter up- pehålla sig på vissa Växter, som naturen anvist dem till nåring — att sådane Insect-arter ej sållan kafva enahanda kroppsform, och förtjena rum i ett cch samma Genus — att man med anledning af födo-åmnena uppkallat dem efter de våxter, på | hvilka de, i synnerhet under larvestillständet, vi- stas, m. m, Dessa uppgifter tjena vål icke all. tid såsom reglor utan allt undantag; ty man fin: ner samma art, till ex. ibland Aphides, hvilken trifves rått vål på våxter af flera” slag, ja, sjelf=' va den kötfråtande Devmestes lardarius ernår.en: follkomlig utvickling uti ruttit tråd. Men så har: dock kunskapen i detta åmne redan lårt Insect- Samlaren råtta vågen till många Insect-slågter, hvar- af några gifvas, som skola sökas på någon viss del af särskildta våxter, den de såsom larver förtåra, och på hvilken bågge könen nåstan alltid råkas för ågglåggningen skull: Uti Dipter-Ordningen kån- ner man fera artrika Genera, ja hela Familjer, af sådan beskaffenhet, och för Naturens fullkomligare kånnedom vore det att önska, att alla Genera vo” 10 på samma sått undersökte. | T57 För nårvarande vill jag inskrånka mig till beskrifningen af ett enda Genus, hvars samtliga arter tyckas hafva fått Syngenesisters ochi synner- het Tistlarnes blomfåsten och fröåmnen på sin lott; att såsom larver förstöra. - Sannt år vål, att några hithörande arter erhållit namn efter Våxter utur andra Classer. : Men antingen detta skett af Jarvernas verkeliga, eller af de fullkomliga Flugot- nas tillfälliga vistande på dessa våxter, lårer ej var ra såkert bekant. Att för öfrigt mellan dessa Flug- arter gifves Öfverensståmmelse i nåringssåttet och i » nåringsmedlen , om ån flera föda sig på samma el- ler på olika våxt-art, anser jag tillråckeligen ut” rönt. - Men det år åfven med afseende på sy- sternatiska kånnemårken, som dessa arters råttig- het att utgöra ett egit Genus, kan bestyrkas. FaBricius har i sitt Systema Aatliatovum in- fört ett Flug-sligte under namn af Tephritis efter LATREILLE, hvilket innehåller en samling af fie- re slags arter ån som böra stå tillhopa uti ett och samma Genus. Ty utom det, att uen åberopade munn-Öppningen såsom aflång, palpernas långd och tylindriska skapnad m. m. utgör tillsammans en | caracter som passar till flera af FABRICII Dipter.- slågter, så åga dessa arter flera skiljaktigheter i kropps-formen , som snarare böra tagas i betraktan- de vid caracteren för Genus, ån för Species, ait icke förtiga, att dessa arter förete ett helt oli- I ka förvandlings-sått; i anledning hvaraf .de böra | skiljas från hvarandra och med behöriga slågtmår- ken förses. — Deremot finnas uti slågterna Dacus och Scatophaga FABR. några arter, som icke alle- | nast uti habituella, utan ock i alla systematiska kånnemårken komma fullkomligen öfverens med | Musca Arnmce LiNN., just den arten, som FAERRI- 158 Z crus antagit såsom Typus för sitt Slågte Tephritis. För öfrigt år uppgiften af ontenne biarticulate för” Tephritis, Dacus och flera Dipter-slågter, ganska osåker. Antalet af tre leder synes vara det enda, | hos dessa slags Flug-former, ehuru den innersta hos. o e E e e ol | några år mycket korrt och nåstan omårkbar, såsom dold uti insertions-hålan. Imedlertid, och då Te- phritis FABR. innefattar flera arter af verkeliga Ti- stel-flugor ån något af hans öfriga Genera, och synonymien icke onådigtvis bör belastas, så har jag bibehållit detta" namn, ehutu det 'ej innebår | någon på lefnads såttet syftande betydelse. Trolis gen har namnets Uppfinnare haft den askgrå får- gen i sigte, emedan denna år den måst rådande "Bos dessa arter. — Svenska namnet utmårker de- ras vanligaste föda och tillhåll i larv-tillståndet. Sannolikt gifvas flera slags Flugor, hvars första ut- vickling torde ske i blommor eller fröhus. = Såda- na misstånkas några slågter bland Små-flugorna, såsom Oscinis, Agromyza m. fl. som finnas på Grås-våxter. Men denna misstanka fordrar nårma- re undersökning. Möjligen kunna de lika så vål lefva vid rötterna i jorden? Tephrit-slågtet hörer i den systematiska upp- ställningen till Familjen Ortalides , hvilken åger cy- lindriska, smala palpi; sållan tjockare utåt, G1 hvil- "ket fall de efter dåden falla ihop; och detta kan tvifvelsutan gifva en granskare af torra Insecter an- ledning, att kalla sådane palpi: extus compressi) men tillika ett flikigt, föga mårkbart vingfall, (hvar- igenom den skiljes från Muscides 8&c.) samt anten-/ ner med yttre leden aflång, hoptryckt, i spitsen må- stadels rundad; andra leden alltid synbar, (hvar- igenom ,den: skilies från Micromyszider). Efter en 159 noga ansiålld jämförelse mellan de öfriga hittills kända genera af denna familj, torde följande car facter kunna beståmma slågtet: & 7 KL RSP ERT TIS Clypeus subperpendicularis, impressus, basi pa- rum prominens, apice late emarginatus, nudus , apertura oris ampla, subquadrata, Antenne deflexe, articulo ultimo religquis 1on- ; giore. j GR "Corpus oblongum: abdomine planiusculo; ner. ; vo alarum auxiliari & secundario, appro- ximatis. Munnskölden är, såsom vanligt i hela familjen, hornaktig, oftast hvit, sällan gulaktig, och i detta ' Slägte alltid naken, med en stor rundad eller fyrkans tig munnöpning. När haustellum är indragen, synas några hår; men dessa höra dels till palpi, dels till pfoboscis, och böra ej förblandas med sete mystaci-= Zze, som hos Muscides och flere, sitta på ömse si- dor om munnöpningen, eller i kanten af munnsköl- den. Ögonen äro nakna, oftast medelmåttiga, d. äs intaga ungefär halfvå sidan af hufvudet, merendels runda, af skönt guldglänsande färgor, som försvinna med lifvet. Seta antennarum dorsalis, som alldrig saknas hos flugor af denna kroppsform, förefaller för en skäligt god lupp, att ej vara annat än naken, en- dast i en eller annan art något fjädrad, Vertex, tho- rax och scutellum sakna ej börrst; endast abdomen, 'som är äggformig med plattad rygg, äger korrtare, stundom föga märkbara borrst. Mingarne äro uispär- rade och, såsom vanligt hos de flästa lefvande sam-. slägter af denna familj, bdlancerande både under gå- |ende och stående, (en sak, som gifvit anledning till 'familje-namnet). De äro nästan alltid målade med mörka fascier eller med puncter och molnfläckar. De- 'fas auxiliaf-nerv slutar sig litet ner om medlet af vin- gens yttre sida (costa), och secundar-nerven följer ' tätt efter, men utlöper dock nästan före medlet af 160 / ie vingens costa, och bägge således mycket närmare hvars andra än hos Svampflugorna (Mycectomyza). Nerver. nas antal och gång är för öfrigt den samma, som uti Muscides, utan egenteliga discoidal-areer; hvadau ock vingarnes nervgång kallas enkel. Fötterna äro vanliga (simplices), utan att någon del af dem ut- märkes genom klumpig skapnad eller tillsattser. Ej heller finnas de äga någon ovanlig beväpning; till det högsta några setule på femora antica. | , Då ögonen äro hos båda könen lika långt åtskil- da uti vertex, så kan icke deraf någon skiljaktighet tagas. Detta oaktadt är könskillnaden tämmeligen lättkänd hos alla Diptera, i synnerhet i Tephrit-släg- tet. Hannens genitale med 2:ne små krokar är inböjdt, ganska korrt, och knappt utan våld synbart; men för- .merar baktill en trubbig abdomen, som ej en gång hos lefvande individuer låter förlänga sig. Honans, deremot består af fyra leder, som genom compression | starkt förlängas, och hvaraf den första leden är gans« | ska bred, platt, glänsande, samt utgör abdomens spits, emedan denna leden tjenar de öfriga såsom en balja, hvari de äro indragne, Denna skapnad ger ett | " lätt kännemärke för detta slägtets honor, (med hvil- | ka för öfrigt hanarna äro alldeles lika) och förkla- | rar möjeligheten för dem, att kunna insticka sine ägg | anda ned i blomhufvudets botten, hvaräst dessa efter | hand utvickla sig såsom hvita larver , och framkomma | färdiga följande året. Utur afplockade blomhufvuden | af flera arter Cardui, Centaure&, samt af Arctium lappa har det lyckats mig att få de mäst gängse sar- | terna utkläckta. KN Arternas bestämmande : kan (enår de flästa af form, beväpning: &c. tacna kännemärken höra till Ge> nus i denna familj) här svårligen ske utan med hän- | sigt till vingarnes tekning; ty kroppsfärgen, ehuru | stundom olika, förändras efter döden; 'Vingarnes | tekning, merendels svartbrun (ty den hvita eller vattn- klara bör antagas för deres grundfärg) är beständig, men fordrar stundom en egen skärskådning för att kunna determineras, Härtill har jag begagnat nerver- na eller deras interstitier. Denna vingtekning är för öfrigt icke ensamt tillhörande Tephrit-slägtet; Flera arter af Mycetomyza, Ortalis, Sepsis, Geomyza och 161 Sapromyza äga äfvenledes en ditåt liknande tekning, utan att i öfrigt hafva med Tephritis någon Slägt- ' gemenskap. | j = Ale Fasciate, 1. T. cornuta griseo-virescens, segmentis nigro-pun- | ctatis; antennis basi cornibus duobus nigro- spinosis instructis; alis quadrifasciatis. | Scatophaga cornuta Fabr. Antl: 209. 28. Mus. ca Ent. syst. 4. 357. 186. ka 18 ? Kroppsfårgen grågrön med svarta puncter vid ' segmenternas inskårningar å abdomen och vid borr- stens insertion å thorax. Pannan hvit, hbornaktig, | mycket intryckt, med sidokanter. Vertex år gul ) med vanliga borrst. Ögonen gröna, nåstan aflånga. "Antennerna hafva ofvanpå basis ett starkt svart- | taggigt horn, som i synnerhet hos hannen år vi- | da långre ån yttre antennleden, men hos honan | helt korrt, eller blott med spår dertilll Fötterna | bleka, utan annan bevåpning ån spin&e ordinariz, | och några styfva hår på frambenen, Vingarne ståta i bvitt med fyra bruna tvårfascier, som i "kanterna äro mera mörka, De tre fråmre fascier- na gå öfver hvar sin tvårnerv, och nå knapt in- | re vingkaänten; Sista fascian' hörer till vingspitsen, kröker sig på 'sned. ofta ihop med den tredje. -- Arten har en vanlig husflugas storlek och vankas ymnigt på Centaurea Scabiosa, på Arctium &c i Au- | gusti månad. Dess hvita larv kan tagas i September. Nu mera anser jag det vara afgjordt, att den €j är någon mönstrosité af följande art, då icke allenast den mera gråaktiga kroppsfirgen är beständig, utan ock någon hybrid parning dem imellan alldrig blifvit. ob- serverad, oaktadt bägge arterna åro högst allmänna, och bägge ofta i parning sedda. -nen guldgröna. Antenner gula: yttre leden lång, puonct vid basis; derefter följa de 4 fascierna, hvar- af den första och tredje gå Öfver hvar sin tvårnerv | "och åro hela. Mellan dessa nåmde fascier, nem- 2. T. Arctii flavo-virescens, antennis simplicibus 3. T. alternata lutescens, alarum fasciis quatuor ni- 162 alarum fasciis quatuor discretis brunneis, ul terminali fusgciori. Masca Arctii DesGeer Ins. 6. 42. 16. t. 2 £ 10, Dacus Tussiloginis Fabr. Antl. 277. 24. Mausca Ent. Syst. 4. 359. 193. Musce solstitielis Panz. En. 22 f. 20.8 ? 3 ? Har största likhet med föregående art, utom kroppsfårgen, som stöter mera i gult, och anten= nerna, som € åga någon taggig utvåxt. Thorax "stöter vål något i askgrått, men efter döden antar ger denna art en blekare fårg, och den svarta pun- -Cteringen förloras, hvilken dessutom hos lefvande ebjecter varierar mera, ån uti förra arten, | ; Detta är den allmännaste af våra Tistelflugor, som vankas på alla tistel-blommor i Augusti, och synes | sannolikast vara den rätta De Geeriska Musca Aretit, gris "discretis: prima in medio ale tertiaque in= tegris; secunda costali minuta, ultima terminali maculiformi. d & N e | 3 ? Kroppsfårgen mörkgul, nåstan glånsande. Ogo- jämbred, med spitsen nedåt rundad, upptill forme- rande ett hörn. Dess seta capillaris mycket lång. Sidorna å thorax, hela scutellum och fötter åro | ljusgula. Vingarne stöta föga i hvitt med en svart ligen mellan costalnerven «och tredje långdnerven | sär den andra fascian såsom-”en fin linea. Den | fjerde utgöres af en mörk flåck i vingspitsen. Un: der scutellum sitta 2:ne lysande svarta puncter.” ' £ 163 +» Storlek och växt såsom hos T. Arctii, med hvil-- ken den ock nog sällsynt «finnes på tistlar i Augusti i Esperöd. | p 4. T. interrupia lutescens, alarum fasciis tribus nis gris: prima in medio ale & secunda interrups tis; ultima terminali maculiformi. 3 Har med nyssnåmde den största likhet, men en 'olika vingtekning bebådar visserligen en sårskild art, Hela kroppen med fötter år mörkgul, nåstan glatt. Vingarnes tekning börjas vid basis med en mörk punct. Första fascian går öfver medlersta Itvårnerven, ifrån medlet af vingens yttre sida,: 'hvaråst auxiliar-nerven slutas. Men denna fascia år ofta afbruten och mindre tydelig. Andra fascian består af en aflång streck, som går genom ordi- Inaira tvårnerven, samt af en på yttre kanten mot-. stående puhct. Den sista fascian år en krokig flåck : i vingspitsen, vanligen af mörkare fårg ån de öfriga. | Birst Den är mig benägit tillsänd från Hr Prof, och . Ridd. THunBERG i Upsala, men ock lefvande sedd i Skåne, ehuru så sälsynt, att honan ännu är okänd, Men att döma af de öfriga, allmännare arter, hvars bägge kön äro kända, lärer i detta genus ingen skill- mad i coloriten dem imellan förefalla. An Tephritis Artemisie Fabr. Antl. 317. 5. Ent, syste. 4, 351. 1623 5. T. crassipenmis cinerea, capite tibiisque albicans tibus; seta antennarum subplumata; alarum ma- cula apicis. fasciisque disci tribus nigris: prima & secunda brevibus, tertia interrupta. Scatophaga crassipennis Fabr. Antl. 209. 26. Musta Ent. syst. 4. 357. 185. 3 Ögonen nåstan aflånga. Antennerna något frams stående, bleka: inre lederna ganska små; yttre lång, ojåmn , i åndan aedtill rundad, upptill spitsig, 164 Setan korrtfjådrad. Kroppen askgrå, matt; | segmen- terna i kanten svarta. Fötterna måst hvita, utom femora, som 2ro grå; fotlederna svartringade. Vin- garne (ej tjockare ån hos andra flug-arter) åro matt. hvita, med 2 korrta fascier upptill. Den tredje å år långre, men ej bel. Alla -passera genom tvårner. verna , och åro tåmeligen breda. Vingspetsen har en mörk fåck, som ej förtjenar namn af fascia, ”- Honan okänd; men hannen mig benägit medde- kad af Hr Majoren och Ridd. GYLLENBHAL i Vestergöth- land. Detta är nästan den enda af de här upptagna arter, hvarom jag hyser någon villrådighet , öm den ej rättare borde höra till Ortalis.” Den har åtminstos | ne med Musca Urtice Linn., (som jag räknar till Or- talis slägte,) en sådan likhet, att man vid första på- seendet skulle kunna anse den vara samma art, Men dess munnsköld hörer snarare till Tephritis, ehuru den är försedd midt på med en kölformig upphöjning, Den är dessutom nedantill ej marginerad, hvilken margo annars utmärker clypens i Ortalis slägtet: : Sä- | kraste utvägen till vissbets vinnande för Slägträttighe= ten, är, att utröna lefnadssättet , då denna art, om så påfördras , genom liten förändring i slägtcaracteren, gärna kan få plats i nämnde genus. i 9. T. solstitialis nigricans, scutello thoracisque 1a= ”teribus albis; pedibus luteis; alarum fasciis qua= tuor nigris, discretis. Munrsca solstitialis Lion. Fn. Svec. 1879. Dacus Dauci Fabr. Antl. 277. 22231 Dacus kastatus Fabr. Antl. 276. 15. $f ejusd. speciei. a | 3 2 Vertex .och Antenner gula; de sednare i spit- | gen nedtill rundade. Ögonen runda, framtill | got hoptryckta. Thorax grå, på sidorne med scu- zellen gulhvita. Abdomen svart, med en lång cau- | da hos honan, som år" cylindrisk, framtill klubb- lik. Vingarne hvita med 3 fastier' Öfver tvårnet- verna, hvaraf den första år korrt, rak; den andra | | | 165 och tredje hela, nåstav krokigt böjda. Den fjerde år en krokig flåck i vingspitsen och hånger ej ihop med tredje fascian. ; Arten är lika stor med YT. alternata , distinct, och ckes vara den rätta Musca solstitialis LInN,; men ej 'ABkR. Den vankas på magra fält och torra backar, från gräset upphåfvad. 2- T. aprica nigricans, capite scutello tibiisque al= bidis; alarum fasciis quatuor nigris: ultimis ex« tus connexis, : Tephritis solstitialis Fabr. Antl. 321. 25. Musca Ent. syst. 4. 359: 195. 8 2 Liknar förra, men mindre stor. Thorax mörk- rå med gula sidor. Scutellen hvit; abdomen svartz fötterna bleka, upptill svarta. De hvita vingarne ha 3 breda fascier, öfver sina 3 transversal.nerver, Den första korrt, andra båglik år liksom den tre- dje lång; men den fjerde omger vingspitsens fram- K "sida, så att den flyter in i tredje fascian. | Vankas med förra, men mera sällsynt, Ving.fa- "scierna äro bredare än hos T- solstitialis. 8. T. Jacobee nigricans , capite scutelloque albidis, | : pedibus luteis; alarum fasciis tribus: prima in > medio ale, brevis; secunda integra, cum fascia > terminali extus intime conneza. Musca Jacobee Panz. En. 97. t. 22. $ ? Fötterna hel och hållna brandgula. = Vinpar- nes andra fascia går igenom den ordinaira tvårner- ven. Arten vankas med de förra på torra åker. fålt i Skåne, — I Upland Hr HårFFNer. I "Wes stergyln Hr DALMAN. 9. T. marginata cinerascens, scutello albo, pedi- bus luteis; alis albis; nervulis duabus trans« 166 versis approximatis', fascia unica nigra tectisz Costa tota interrupte nigro-maculata. 8 Funnen på : Esperöds mark i Skåne, sållsynt; liknande T. jacobee. Ögonen gröna. Pannan myc: ket intryckt, fötter och bör åro hög-gula. Thorax askgrå med hvita sidor och hvit scutell. Abdomen svartaktig, glest grå luddig, med bleka incisurer. De två trahsversal-nerverna sitta på denna art, liks som i följande afdelning, mycket nårmare tillsam- mans på discus ale, ån i någon af denna första. | afdelnings arter, som hittils åro bekante. Åfven- ledes år pannan mera intryckt. « T. gangrenosa cinerea, 'abdomine pedibusque ; SA: alis albidis: costa maculisque nervorum' transverscrum nigris, | A Musca gangrenosa Panz. Fn. 59, t. 22. Dictya | Fabr. Anti. 329. 13. = . |: i Musca germinationis$ Lions Få. 1874? & ? Stor som T. aprica. Munnskölden korrt, hvit. . Ögonen stora, ljusröda. Antenner mörkgula, två= ra i spitsen. Vertex och thorax askgrå, scutellum : 1 åndan stundom hvit, Abdomen år hos lefvande rödaktig, baktill grå, segmenterna försedda med er rad borrst. SÄL Tödgula. Vingarne ut- spårrande, hvitaktige, i. yttre "kanten svarta, med. en dubbel fåck i duetllbratd tvårnerven, som hår sitter midt på vingen. En större flåck går öfver. den ordinaira tvårnerven inåt vingkanten, | Anm. Tekningen varierar, så, att den yttra costal-striman än går fläckvis ända ned, än blott till | medlet af costan; äfven finnas jndivieluce med helt, blekfärgad kropp. I allmänhet tycks denna arten va- Ta mera närslägtad med Sapromyza, än de öfriga; t munnskölden går knappt ned om ögonen (hvilka följer aktligen 167 aktligen åro ovanligt stora). Dessutom är auxiliar« nerven knappt så lång som halfva sidan af vingen; samt abdomen beväpnad med ovanligt långa, i en rad atta borst, Detta oaktadt bör denna art beqvämligen fs igen i Tephrit-slägtet, där den så mycket snarare | tycks förtjena sin plats, som den ofta är funnen i Augusti på Arctium lappa, hvaråst den sannolikt då placerar sina ägg; hvartill ock honan äger det detta I slägtet tillhöriga genitales I en systematisk uppställ- fing kan den likväl anföras uti Sapromyza,; med hän- visning till Tephritis slägte. i | ++ Ale punctato-nebulose. 1. T. Arnice lutea, abdomine immaculato ; alis nebulosis : maculis quatuor majoribus nigris. Tephritis Arnice Fabr. Antl: 316. 1. Musca Ent. "”syst. 4. 352. 166; Linn. Fn. 1872. De Geer Ins 0: 61. "20. 8 2 Ehuru den största af våra arter, år den dock föga större ån T. Arctiiiy; Kroppen mörkgul med |öpuncterad-abdomen, som deremot år med smått Mudd af samma fårg betåckt; Ögonen sfånga, grånas Antenner och fötter gula. Vingartie -blekådriga, Itått och matt Aåckade, likvål med 4 mörkare flåc- Ikar; den första irregulier midt i vingkanten, den ISista i vingens spits, i hvilken hos honorna den andra långdnerven stundom slutas med en hvit Ipuoct. Denna artens uppehållsstålle år vanligast på Tistel-arter; V. Linné har funnit den på Ars nice blommor. ä2. T. puwactata thoräce cinereo: lateribus scutello- que flavis; abdomine quadrifariam nigro-puncta- to, alis subnebulosis: maculis quatuor subqua- dratis nigris, prima in medio cCostz. 38 Något mindre ån förra. Hufvudet framtill hvitt, ofvanpå gult. Ögonen runda. Antenner gula | > Ko VV. AA: Handl. 1814: St. IL 13. i; 168 med medelmåttig seta. Thorax askgrå med gula sidor och scutell. Abdomen smutsigt blekgul vd 4 rader svarta puncter. Fötter bieka. Vingarne molnflåckade, i kanten långsåt hvitflåckiga, med 4 tydliga svarta puncter, hvarai 3 fyrkaniiga sitta v costa och en midt emot den" andra uti ordinaira tvårneryven. Arten är sälsynt, sedd i parning på Carduus cri spus i Skåne. Gissningsvis torde den vara T. bieraci Fabr. Antl. 222, 29. Men descriptionen å den sam- ma omtalar icke abdomens svarta | puncter; deremot en : hvit pupill i vingflåckarne, som å T. punctata saknas, 13. 7. Hyoscyomt cinerea immaculata, pedibus Iu- teis; alis albis nigro-variegatis: maculis duabus costalibus majoribus erosis punctisque duobus api- cis discretis, Musca Hyoscyami Linn. Fo. 1873. 8 ? Antenner bleka, korrta, med lång seta. Tho= | rax och scutellum askgrå, stundom svarta, oflåckas de, med tåta korrta bår och långa sido borst. Ab: domen mörkgrå, om ej svart, opuncterad, besatt « med tåta grå hår. Fötter gula. Vingar hvita med mörka puncter och delade ”fåckar, hvaraf en i slut af nervus auxiliaris, den andra framför vingspit. sen utåt, och den tredje, som går öfver ordinaira tvårnerven , åro de största. I vingspitsen slutas tre=« dje och fjerde Var med 2 mindre mör- ka flåckar; som ej hånga ihop sins imellan, ej hel- Jer med omnåmde andra sidoflåck : hvarigenom den båst skiljes från följande, med hvilken den ofta fåkas på tistlar . karborrar ; men på Bolmörten ej af mig observerad. VE eoniodonist obscure cinerea immaculata, pedibus luteis ; alis albis nigro- variegatis: macu«- lis duabus'cos stalibus majoribus, punctis albis ro- | —E AA 169 tundis intermixtis maculisque duabus apicis an. tice inter se connexis NIgris. -Musca Leontodontis De Geer Ives. 6. 46, 17. t. 2. fora: IR. Datus umbellatarum Fabr. Auil. 277. 20? 3 2 alldeles liknande den förra, endast fårgen stun- dom mörkare, Ögonen gröna. . De siörre-ving- flåckarne åro tydeligare, innesluta små hvita pun- cter och omgifvas at större hvita puncter. I ving- spitsen itellan tredje öch rjerde långdnerven fin- nés en större hvit flåck, framtill omgifven af svart d. å. de å ömse sidor om denna hvita flåcken va- rande svarta sidoflåckar, hånga ofvantill ibop både sins imellan och med den svarta i vingens ond sittande mörka flåcken. Ehuru så lik i öfrigt den förra arten, kan jag så mycket säkrare sluta till deras särskilda arträttighet, som jag alldrig funnit dem annat än i parning hvar för sig, ehuru de ofta råkas i sällskap på Tistlarne. 15. T. pantherina flavo-cinerascens, abdomine du- plici serie fusco-punctato; alis brunneo-variega- tis, punctis albis plurimis: majoribus bifariam dispositis. Musca parietina Linn. En. 1863? 33 Åger föregående storlek. Vertex gul. Ögo- nen runda, mörkgröna, Kroppen gulgrå, med pun- cter å one 1 2 rader, som förs ska Fötter mörkgula. Vingarne ganska brokiga af bruna ores diga flåckar, som hysa flera små hvita mellanpun-= cter. Också syns en dubbel samling af sådane hvita mårkbarare puncter. Den ena framtill i inre vingkanten, slutas med en enda punct uti intersti- tium mellan tredje och fjerde långdnerven. Den andra bakom ordinaira tvårneryen formerar ett slags 170 fascia. Sjelfva vingspitsen år mörk och åger allra- ytterst de finaste hvita puncter. Arten år sparsamt funnen i Skåne, på Tistel-blommor. + 16. T. irrorata cinerea, thorace duplicique abdos minis serie nigro-punctatis, tibiis Mavis; alis ni- gro-variegatis albo- punctatis: punctis in intersti- tio inter nervum tertium quartumque longitudi- nalem septem & ultra albis. 3 ? Har våxt som förra. -Hufvudet hvitt; ögo- nen nåstan aflånga. Kroppen askgrå med svarta puneter vid seternas insertion å thorax, samt en dubbel rad svarta flåckar å abdomen. Fötter måst gula. Vingar svart- och hvitflåckiga, med en mångd små ruända- hvita puncter. Af dessa sednare åro de störst, som sitta rundtomkring brådder. Upptill-i inre vingkanten finnes också en samling af ofta conAuenta hvita flåckar. De puncter vid costan, som sitta nedanom auxiliar-nerven, åro måst fyr- kantiga. Uti interstitium mellan tredje och fjerde långdenerven råknar man ofta minst 7 hvita pun! cter, hvaraf 2 i vingspitsen åro motstående hvar- andra. Man upphåfvar denna och följande arter ur gråset på Bohvetefålten vid Gyllebo i Skåne i Augusti månad, men svår att fasttaga. 17. VV. guttata cinerea, abdomine obscuro, pedibus flavis; alis nigro-variegatis alboque punctatis: punctis in disco interstitii inter nervum tertium < quartumque longitudinalem duobus rotundis albis. SALA sälsyntare ån förra, hvilken den liknar, | men såkert en särskild art. Hufvudet hvitt med ljusgula antenner, som i spitsen nédtill åro run- dade. Kroppsfårgen askgrå, enfårgad. Fötter brand: | gula. Vingarne Sv artbrokige, bestrådde med tåta små runda puncter. De större och aflånge omgifé SAT JAR bd Vv 171 va vingbrådden, hvadan vingens discus synes me- ra svar. Men denna svartare discus innehåller nå- ora små hvita puncter, hvaraf endast '2 finnas iin.: terstitium mellan tredje och fjerde långdenerven; den ena före, den andra bakefter' den medlersta tvårnerven. Åndan af samma interstitium slutas med en trekantig flåck. Vingspitsen har en svart flåck med korria, glesa och divergerande radier. Abdomen svartnar efter döden. 18. T. pupillata cinerea, Capite pedibusque albis; annulo femorum fusco, abdomine quadrifariam nigro- punctato 3 alis nigro-Vvariegatis alboque Buhetatiss 3 2 Äger den förras storlek, med likadant hufvud och antenner. Thorax askgrå, på sidorna blek- flåckig, med svart glånsande scutell, prydd med 2 hvita puncter. Abdomen askgrå, fyrradigt svart- flåckig (hos torra individuer föga synbart). Föt- ter brandgula , med svart ring å femora. Vingar svartbrokiga, hvit-puncterade, i yttre kanten och baktill svartstrierade. Liksom i förra arten år ock vingen midtpå svartare med sine runda. puncter, hvaraf nåstan fyra åro tillstådes i interstitium af tredje och fjerde långdenerven. Sjelfva vingspitsen har några paralella radier, hvarigenom den straxt gå : dt skiljes från T.guttata. Hannens vingar hafva stun- I dom mattare tekning, i synnerhet af spitsens rar dier; men nåmnde discoidal-puncter åro tydeliga. 19. T. discoidea cinerea, antennis pedibusque fla- vis; alis basi albis, dein nigro-variegatis albo: que punctatis: puncto in disco idterstitit inter nervum tertium quartumque unico. (8? Mindre ån förra. Hufvudet hvitt med gula | antenner, Kroppen askgrå, knappt puncterad, men YE svartnar eféer döden. WVingarne hvita wid basis, Derpå vidtager en tvårstreck och en oredig tek- ning med nägra hvita puncter, i synnerhet rundt omkring bråddarne. Dea mörkaste delen af vin- gen formerar en större flikig flåck, som i tredje in- terstitium imunder medlersta tvårnerven åger en en- da hvit punct. Vingspitsen åger i samma inter- stittum 2 divergerande svarta radier. Arten, som nog sällan blifvit upphåfvad med de förra, liknar T. guttata, men är dubbelt mindre, och med en ringare vidsträckt tekning bakom vingens di- scus försedd, Ett något större individ, som liknar denna art, har mig blifvit tillsändt från Hr HåFrfneR. Den mörkare vingens del bakom medlersta tvärner- ven äger, utom en större rund hvit punct, åfsen 2 smärre: vid costan sitta 2 fyrkanti ga FOG och in- åt sträcka sig några mörka, samt i spitsen 2 diverge- rande svarta radier. Utan jämförelse mellan flera a. divider år det ej säkert att finna en gällande ,art- earacter för denna afdelnings Tistelflugor, hos hvilka snart sagt endast. den brokiga vingtekningen, (som oftast är svår att beskrifva) skall gifva skiljemärkena. 20. T. punctella cinerea, antennis vertice tibiisque! flavis, femoribus sub-nigris; alis nigro-variegatis maculis albis crebro immixtis: macula media co- ste quadrata nigriore. 3 2 Föga större ån en loppa. Pannan hvit. Krop- pen askgrå, med 2 svaria mindre tydliga ryggfiåc- kar å hvardera segmentet. Fötterna gula, ofvan tili svarta. Vingarne hvit- och svartbrokiga, dock / så, att de flåsta hvita puncter åro quadratiska. Vid slutet af auxiliar-nerven sitter en glånsande mera tydligt svart fyrkantig fläck, som tyckes beståm:- ma arten. 2 förekommer stundom dubbelt större, men olika teknad ; endast fötterna till största delen gula, och syaes åfven höra ihop med nåmde hanne. Arten 173 år fångad i Julii månad i gråset på Beckaskog, vid Kivik och flerestådes i Skåne. 21. T. terminata grisea, capite pedibusque flavis; alis albis: macula ante apicem nigra intus sub- radiata. 3 Föga större ån T. Sonchi, och såleds bland de minsta arter. Hufvudet gult med bred vertex. Kroppen näppeligen flåckad. Fötterna mörkgula. Vingarne hvita med svarta nårsittande tvårnerver. Framom vingspitsen år en svart flåck, hvarifrån utgå åtminstone tre radier inåt inre vingkanten. Dessutom synas 3 genomskinliga puncter, "och yt- tersta vingspitsen hvit. Denna egna art fanns i Julii vid Sandhammar i Skåne, men så sälsynt, att honan ej kunde ertappas. Uti hela denna afdelning finnas medlersta och ordinaira tvärnerven i vingarne ganska mnärsittande. > «+ Ale subimmacwlate. T. Servatule thorace virescente, abdomine ci- nereo: serie quadruplici punctorum nigrorum 3 alis sordide albis , vix maculatis. Dacus Serratule Fabr. Antl. 278. 27. Musca Ent. Syst: 4. .350: 1825 jump. En. 871 8? Till storleken ej långre, men något smalare ån T. Leontodontie. Hufvudet gult. De utstående palper och antennerna åro ock gulaktiga. Thorax grå, med gula sidor och scutell. Abdomen smut-. sigt grå, med en föga mårkbar fyrfaldig svart pun= ctering. Fötter ljusgula. Vingar smutsigt hvita. Spitsen å abdomen hos hannen år blekfårgad. Arten vistas enligt v. Linnés intygande på Tistlar. Den har blifvit mig Gilsad från Westergöthland af Hr J. W. DALMAN, 174 T. Sopchi "thorace cinereo, abdomine fusco, Song pedibusque pallidis; alis obsolete macu- ”-Jlatis: pnncto in medio coste distinctiori. 3 2 Ganska liten, och den minsta af hittills kån- da arter. Vankas allmänt vid gårdesgårdar på flex ra stållen i Skåne, hållst dår Sonchus oleraceus ym= nigt våxer, Den upphåfvas ock ur gråset på nåär- gränsande åker-renar. Hufvudet hvitt med gul fjcska. Ögonen stora. gröna. Thorax på sidorna gul, ofvanpå ora liksom scutellen. Abdomen svart- aktig med gult underlif och gula fötter. Vingar- ne klara, gulnerviga vid basis, baktill teknade med nägra orediga, föga synbara flåckar. Endast sidoflåcken i slutet af auxiliar-neryen år tydelig, dels svart, dels blek. a =>: Ale longitudinaliter €& continue infuscate, albo-sinuate. 24. T. Lychnidis nigra nitida, capite linea thora« 5 cis laterali pedibus sque flavescentibus 3 alis con- tinue nigro-variegatis albogque. sinuatis: puncto pone nervum transversum ordinarium nigricante, discreto. Tephritis Fabr. Antl. 322. 20. Musca Ent. sysk FAS00: LED TS ; 3? Hufvudet stort, bredare ån thorax, su vik Pånnan ofvantill utstående, hvadan muänsköl le j är mera sluttande under hufvudet ån vanligt. An- tenner gula, starka, med sista leden bredlagd och trubbig, samf en nåstan omårkligen luden seta, "Ögonen medelmåttiga, runda. Kroppsfårgen glån- sande och svart med gula sidor å thorax, hvara de vanliga sete ej saknas. » Fötter ljusgula::/ Vins garne stora med sammanhångande svartflikig tek- | ning långs efter vingens discus. Mellan tredje och fjerde långdenerven år en större hvit punct före, och en mindre bakom medlersta tvårnerven. På yttre sidan (vid auxiliar-nerven) -åro två fyrkanti- ga hvita flåckar, emot hvilka en fyrkantig flåck sitter vis å vis i vingens discus. Nedanför auxi- liar-nerven finnas långre tvårflåckar, som stundom hånga ibop. Inre vingkanten åger 5 flåckar, hvar- af den fjerde sitter under den ordinaira tvårnerven, och år den största, innefattande en otydlig svart punct, hvilken båst utmårker denna arten. Anm. Hufvudets skapnad är något afvikande från detta genus. Allt det öfriga tycks fullkomligen vara ganadt efter vanlig typus. Storleken går upp med T, Arctii. Arten råkas sällsynt i Skåne , och har ej än- nu af mig blifvit sedd lefvande. 25. T. Onopordinis ferrugineo-nigra nitida, capite scutello pedibusque pallidis; alis albis brunneo- serpentatis : maculis costalibus duabus et in in- terstitio ante nervulum medium transversum uni- ca albis, 'Scatophaga Onopordinis Fabr. Antl. 210.31. Musca Ent, syst, 4, 360, 198 2, 8 ? Munnskölden hvit, perpendiculier, nåstan con- vex, på sidorna fårad. Pannan ofvantill ej utstå- ende. Antenner ljusa, Jåmbreda med hårig seta. | Ögonen nåstan aflånga, - Kroppen rödbrun eller svart; Thorax har gula sido-streck, och den gula åtbtellen år inunder försedd med en mörk glån. | sande metathorax. Fötter ljusgula med tydeliga hår på de fråmsta, Vingarnas brunaktiga tekning liknar nåstan den förra artens. Man ser tvenne hvita: costal-fåckar: den öfra nåstan quadratisk; | den nedra trekantig, har sitt låge i spitsen af au- xiliar-neryen. .. Den inre vingkanten år vidlyfigt 176 hvit-sinuerad. Ordinaira tvårnerven omgifves af en fascia, som löper utåt vingkanten. Framom medlersta tvårnerven finnes en aflång större eller mindre hvit punct. Denna bestämt egna arten är sälsynt, dock lef- vande funnen i Skåne. Den är äfven sänd från Hal- land af Hr HäårrnerR. Honans abdomen är i spitsen lysande svart, med indragen genital-skida. Stundom märkes den monstrosité i nervgången, att fjerde längd- nerven slutas med en liten nerv, dold i den sneda bruna fascian, och gör denna nerven gaffel-lik. Till- äfventyrs torde denna arten vara Musca Cerast De Geer Ins. 6. 50, 19, samt Musca Cardui eller Hera- elez Linn, En. pag. 461? 26. T. Centauree nigra nitida, thorace subferrugi« neo; antennis pedibusque flavis; alis albis nigro- serpentatis: maculis costalibus tribus albis, pun- cto arte nervum transversum medium nullo. Tephritis Centauree Fabr. Antl. 322. 28. Musca Bag ”Ssyst AV 300: 100: 3 Ögonen guldgröna. Kroppsvåxten alldeles lik- nande den förras, åfvensom tekningen å vingarne. Endast dessa åro vid basis mera vidstråckt hvita, hvaråst ock första costalflåcken formeras. Bakom auxiliar-nerven åro tvenne hvita strimor, hvaraf den nedersta utstråckes tvårsöfver ånda till femte långdenerven. Före medlersta tvårnerven synes ipgen hvit punct. | Till dennas likhet med förra arten hörer äfven honans korrta genital-skida, men hvars första led lik- | väl tydligen förråder Tephrit-slägtet. Arten lärer vara sälsyut, då ännu ingen bithörande hanne kun- nat erhållas. Honan är fångad i en trägård i Skåne. 27. T. rotundiventris nigta nitida, capite pedibus- que pallidis; alis longitudinaliter nigro-variega- tis, in margine utrogue albo-sinuatis, apice la. te Nigris. 171 3 År smalare och mindre ån T. Leontodontis. Hufvudet hvitt med gul bjeéssa och föga utstående panna. De hvita antennerna ligga nedböjde uti pannans fåror, med yttre leden aflång, och dubbel seta. Ögonen runda, guldskinande, "Thorax svart, på sidorna rödbrun. Abdomen hemisphårisk, glån- ”sande svart, småluden, vid basis hoptryckt och | rödbrun; underlifvet år blekfårgadt. - Vingarnes mörka strima år utstråckt långsefter, så att fyra hvita flåckar formeras 1 yttre kanten, och tre iden inre, förutan en liten punct framför ordinaira tvår- nerven. WVingspitsen år hel och hållen svart. Denna hörer tvifvelsutan till de sällsyntaste arter, | hvartill honan är okänd. Jag har beskrifvit ett lef- vande exemplar, med håfven fångadt vid Ostersjö- kusten, i en äng nära Stenshufvud, i Julii månad. - Sannolikt gifves af detta Slågte ett ansenligt an- tal af ännu okända Arter, innom vårt Fäderneslands gränsor; hvarom den, som äger tillfälle, att med In- secthåfven besöka torra åkerfält, och oupodlade mar- ker, lätt kan blifva öfvertygad. Sannt är, att man "genom detta fångningssätt, icke alltid vinner besked om de växter, på hvilka sådane arter egenteligen haf- | va sitt tillhåll; men anledning yppas imedlertid, att äfven i denna del skaffa sig tillbörlig underrättelse, medelst observerande å de på stället växande blom- ster, i synnerhet där, hvarest någon viss Tephritart uppehåller sig mera ymnigt. Efter en sådan gronsk- ning af Insecterne bör Naturens kännedom väntas me- ra fullständig, och den :systematiska uppställningen äfven vinna i tillförlitelighet. GRANSKNING ; Af Dijurslågtet Physsophora och af dess hittills kånde Arter, samt Be- skrifning på en ny Årt af samma. Slågte; at Wash ELLESIUS; M. D. Academicns vid Kejs. BR. Vet Acad. i S:t Petersburg, && | f. d. Natur2list på Ryska Upptäcktsresan under | Capi.-Krusenstern. den 15 Jun. 1814: Physsophora år, efter ordets bemårkelse +), ett djur, som medelst en med luft fylld blåsa lyfras till vattnets yta; trefvare (tentacula) framhånga fåsta- de vid blåsans ånda, och åro af henne liksom up=: burne. De tre första arterne af detta slågte haf va blifvit upptåckte af den för Hafskråkens Histo- ria så beråmde FORSKÅAL 55) endast i MedelhaF vet, och det år denne ifrige forskare som ensam |; och först utstakat följande kånnemårken på slågtet och arterne, hvilka likvål varit något skadade el-' Jer mindre vål bebållne: ,,Physsophora, såger han, 2 | ” 2 , oe 17 É + || £) a ÖDycaÅ ino vel Guga vesica, bulla, & Pogem fera, | scil- quod per vesicam fertur. | £4) Icones & Descript- animalium, que in itinere Orien= | tali -observavit Forskår. Hafnie 1775 4:0 maj. | I — 79 »est animalculum Marinum, corpore Jlibero gelati- »Nnoso e vesicula aäérea pendente, membris gelati- »nosis sessilibus ad latera tentaculis subtus pluri= miss. Situs animalis hydrostaticus sublatus pul- »mone extra corpus ad formam machine quam dia- »bolum Cartesianum vocant,. Att ingen förfatz tare, efter FORSKALS tid, har utom PERON sednast (1804) anmärkt sådane djur, och att MODEER , då han i K. V. Academiens Handlingar +) omrörer dem, förblandat två särskilda slågter, neml. FR salig med Physsophore, har jag nyligen bevisat i min Afhandling om Physalie och Physalome , hvilken "finnes införd i tredje Delen af Krusenstern- 'ska Resan. Men den vidtbekante Zoologen PeE- RON, CuviErRs Lårjunge, som åtföljde den af Bau- DIN utförde expeditionen till Såderhafs-öarne såsom Naturalist, fick tillfålle att anmårka flere vål be- hållne arter af Physsophore och afmålade dem ef- ter naturen, och hvilka på visst sått öfverenskom- ma med de Forskålske arterne: Hydrostatica och filiformis. Jemte desse får jag ock nu tillågga en ny art, upptåckt och lefvande afteknad af O. SWARTZ under hans resor i Westindien, och hvarå luftblåsans sårskilta förhållande och bygg- nad år ganska mårkvårdig — och hvarigenom ett ljusare begrep sprides om detta Djurslågte, hos hvilket luftens inandande sker, ån medelst trekluf- ne Öpne blåsor, ån genom på hvarandra , fjällvis, liggande blad, och ån genom ett enkelt andhål på sjelfva luftblåsan. Physsophore, Physalie och det Djur som äill- hör Snåckan Helix Janthina ”?), åro utan tvifvel | ) År 1789 sid. 277: | vf) Det gifvas flere Hafskråk , hvilka i visst afseende kunna | kallas hydrostatiske, men söm i stället för blåsor, äga A 1130 Hydrostatiska Djur, eller sådana som medelst tills hjelp af blåsor, fyllde med luft och flytande på hafsytan, förmå att hålla kroppen eller dess frige tyngre geleaktige delar uppe. Men Physsophoree | synas i anseende till deras sjelfkrafda respirations- sått, och sårdelesz genom fyllandet och uttömnin- gen af sine lyftande. blåsor utmårka sig; och lik- | nande i formen fria greniga Örtstäånd eller klånge 3 våxter med deras rötter och blad, öfvergå de från Molluskernes familj till Zoophyterne, samt skilja sig från Physalie såsom flytande på vattenytan med bitråde af den pneumatiska magen. I öfrigt | åro så vål Physalige som Physsophore animalia po= Jyostomatea , eller sådane som med flere myrningar på Zoophyternes sått upphåmta födan, och genom samma åter utspy afskrådet efter rofvet +). Dessa djurens respirations-sått, den förnåmsta P af alla functioner i djur- ceconomien, år ganska an- mårkningsvårdt och det i dubbelt hånseende, först neml. emedan dess yttre, hopade organer kunna undertiden på flere vis samla och utdrifva luften och uwllika tjena till uppstigande, sånkning, rörel- ser från stållet och till födanps ernående: för det andra, att medelst samma förrättningar, såsom det sker hos Medus&e, Beroé, Salp&e och microstopiske kråftarter, Monoculi, Limuli och andre phosphores- cerande hafskråk, en afsöndring af phosphoriska de- Jar ur desse djurens vätskor hårledes, och deraf det almånt bekanta phenomenet: Hafsvattnets ly- sande i mörkret. skaliga eller bruskaktiga (testacea 1. cartilaginea receptacu= la aörifera) Luftgömmen, såsom Velella Porpita, flere ar. ter af Sepie conchicol&, Nautili och Argonaute, samt nä” | gre af PErRons Pteröpoda, t. ex. Cleodora, Carinaria &c. +) Det år de trådlika physsophore som först antaga Vexte formen i likhet med Zoopbyter, och göra Ofvergångem- 181 Physsophore slågtets arter hos FORSKÅL åro följande: 1. hydrostatica CTab. XXXIII. E.e 1. c. 2.) (fon- neh af PERON i Östra Oceanen och kallad Physsophora Muzonema ). 2. 7osacea (Tab. XLII. B. b.) må hånda ett stycke af Stephanomia Amphitritis Peronii, el- ler ock egen art. 3. filiformis (Tab. XXXIIL. F.) liknar något Rhi: zophysa planostoma Peromni. Med bifogade anmärkningar (in parenthesi) får | jag nu anföra FORSK ÅLS bes krifning på hvar och en som den af honom blifvit gifven. 1. Physsophora hydrostatica, ovalis , (potius corymboso - campanulata) wvesiculis — lateralibus trilobis pluvimis extrorsum apertis , intestino me- dio (in ventriculum purpureum : terminato) ef tentaculis guatuor (pluribus; ventriculus enim umbella quasi tentaculorum campanulatus est) majoribus rubris (Mavis potius apice rufescen- tibus, cirrhis favicantibus ciliatis & promu- scidibus ceruleis). Descr. Crassities pollicis longitud 1. setguipelligasis ovalis compressa? supra vesicula terminalis, ovato-oblonga penn&e columbine crassitie ere- cta exserta, aére semper plena. - Ad utrum- que latus vesice unius ordinis hyaline trilo= be una supra alteram: in uno latere tres, in altero quinque oblique sed puto irregulari forma. Lobus extimus truncatus, ore orbicu- Lå Vd Lå ' . DE puvEdw R uUER musso 1. sugo KUK HE suspiro. Phys- sophora spirans motum spirantem vesicularum trilobarum trementium indicat. rg2 3 - »” 9: Jari, limbo”retractili & expansili.' Intestinum medium, penna columbina angustius, extenditur 0 fra vesicula terminali ad ventriculum globosum i. orubrum (ubi crassius &campanulatum evadit). Ventriculus in ima parte (sub tentaculorum campanula) globosus cavus ruber ore orbicu- Jari? (quod dubitandum) tentaculis seu papilt lis albidis contortuplicatis , dum non exten- duntur. — Tentacula RR subtus ad latera ventriculi (ex flavo-) rubra Calia cerulea) ver: sus medium incrassata, capitulo (i. e. papillay - terminali :albo. Vidi aliam tentacuks majoribus subsequali? bus.. Motus mirus: vesice aäöree apicem sem- per in superficie tenet aque. VWVesicis trilobis tremit (respirationis earum functio tremulans) limbum oris Corificii) retrahendo & propellendo (systole -& diastole). Tentacula ventriculi ex- tendit & torquet; cornua (cerulea, i. €e pro- muscides) gquaquaversum tendit. ; | | PERrRON som fick detta djur fullkomligt Helt och försedt med sine Aerfaldige cirrher och tenta= eler, låt åfven sin Vån, Målaren LeESsUEUR af: tekna det efter Naturen ">; men beklagligt vis; hann icke PERON meddela hvad han egenteligen | om föremålet under resan anteknat, emedan dör: : den alt för tidigt beröfvade Vetenskapen denne för- tråffelige forskare och det innan Resans Andra del blef till utgifvande fullåndad. I den förra :anfös / res följande, ehuru för Zoologiens idkare otillråck=- ligt: ”Oaktadt denna art varit sedd af Forskår: ofullkomlig och skadad, så år den förmodeligen egen och sårskild för sin seta longa peculiaris ciliata ÖT membra secwada sensim majora; men namnet bör om- . bytas, ty det år icke ett species, utan en hel fa- milj af sådane Physsophore filiformes. Både Pe- RON åger en sådan under namn af Rhizophysa 2 planostoma , och O. SvarTtz har upgifvit en tredje art, utmårkt skild från alla andra, hvars tekning. Auctorn bebagat mig meddela och med hvilken jag får till slut pryda. denna afhandling. 4. Physsopbora radicans. Rbizophysa planostoma Peroni. P. filiformis, vamosissima, rosea, membris laterali- bus alternis oblongis subcylindricis stenuioribus -hyaolinis subequalibus , cirrhis longioribus roses contortuplicatis alternantibus. Descr. Longitudo spithamalis & supra. Crassities fili. Vesica diaphana in vertice puncto rubro notata aöre repleta ovata magnitudine seminis Oryze. Stirps filiformis ex vesica propendens . rosea radicans, membris I. vesiculis subcylindra- ceis hyalinis &qualibus longioriSus péndulis & cirrbis roseis in spiram contortis alternantibus longissimis ramosissima. Om dess rörelser m. m. år intet bekant,eme- dan inga beskrifningar eller särskilda ÄRE 2) BR fizophysa ex vocibus Grecis esöo radix vel ba fradicibus munio, radico & Quoa follis wvesica composita €sse videtuf & vesicam indicet redicibus instructam- Men Peron har orått, att af en sann Physsophora hafva ska= Padt ett Bytt och alldeles Öfverflödigt genus. 187 åro ånnu att tillgå om de af PERON uptåckte djur, ieke eller år något af bonom nåmt rörande Rhi- zophysa i den af hans Verk utkomna delen. Emed- Jertid år mycken gemenskap emellan FORSKALS P. filiformis och denna radicans af PERON; dock år den förra, ofullkomlig som den år beskrifven, vål atskild' genom sina åt ena sidan vettande, och småningom större blåsor. Åndteligen återstår den tredje /arten af de trådlika Physsophorer, den mårk- vårdigaste af alla sina likar, hvilkas samfålta coeco- - nomie genom de gbsesväröner upfinnaren på sin anståldt, blifvit på ypperligt sått förklarad, 5. Physsophora didyma Swartz. P. filiformis breviuscula, vesica pneumatica subtrigo- no-didyma, altero vesice ventriculo aperto,' altero per papillam filiferam tlauso, membris > laterali- bus filo annéxis vel vesiculis 'oblougo- ovatis sub. equalibus> cirrhisgue alterms. kg Descr. Vesica. subtrigono- hyalina didyma, 5-6 lir neas longa, postice 1. apice angustior sed ob- tusa, antice 1. basi plana subcordata, ibidem- que ad dimidium pervia, aquam recipiens & rejiciens. : Pone aperturam in ipsa parte basis plana e papilla, filamentum exit vesica duplo longius, cui adherent, filo brevissimo adnexe, vesicul&e diaphan&e lineam vix superantes ac vesice forma consimiles, cirrhis solitariis rubi- cundis alternantes. Vesicule ultime corpus- culum intense rubrum vivacissimum includunt. Motus totius animalis peragiwr vesiculis ulti- mis seu anticis jactando progredientibus (po- lyporum quorundam instar), ceteris omnibus pari motu sequentibus, unde vwvesica, Scilicet 183 | pneumatica, ordine ultima vel Suprema, que ad superficiem aqu& tendit & totam vesicula- rum seriem filo annexam, ponderosiorem reti- nere videtur, interdum a vesicularum progre- dientium catena quasi retrahitur & inde salta- re vel ad aque superficiem prosilire solet. Hc ipsa (vesica pneumatica) tactu quoque vivide sese contrahit & adhuc aqua repleta duriuscu- - la sentitur, exhausta vero collabitur 7). Den lilla råda punkten som finnes innom de smårre blåsorne, ehuru små de åro, har så liflig fårg, att den synes på långt hbåll.- Om så ”hånder, att någon af de små blåsor- ne skiljas från de öfrige, som hånga vid tråden, simmar den samma ensamt med "lika framskjutande rörelser. Detta Hafskråk fångades af SwArRTz i Ve: stra Oceanen, under 37 graders Nordlig bredd vid en påstående siiltje och lungt haf, och blef medan det ånnu lefde afteknadt oeh beskrifgit. För me- ra tydlighet, år hela djuret litet mer ån dubbelt större på Tab. VIII. A. afbildadt, ån det år i na- turen, — och utmärker a) Luftblåsans eller magens mynning öppen för vattnet, i b) Papillen, från hvilken tråden utgår på den tillslutna, och med luft fylda undre delen af blåsan. 7) Didymam esse vesicsm pneumaticam 1 ex binis parallels secundum lonsirudinem decurientibus ventriculis constru- ' ctam, non solum ex utroque eorum orificio altero (4) aperto , . altero (6) per på zpillam filiferam clauso cognosci- tur, sed eiiam per suleum inter utrumque ventriculum lon- gitu-liaem versus decurrentem, & forsan, a septo interno ortum confirmatur. Si hec ita sint, atris secretio ex aqua marina in cavo alterius ventricali pervia, feri videtur, & traositos ejnsdem per septi valvulas fresilientes ad altee sius cavum ubigne clansum promoveii verisimile est: tryter 139 GLADIOLUS Sparrmannis ett nytt Species, beskrifvit af C. P. THUNBERG. den 15 Jun: 18143 En Resande uti ett fråmmande land, hvilken ett ögonblick får taga i Ögnasigte en viss trakt, den han skyndsamt genomvandrar, kan icke möjeligen upsöka och uptåcka alla de Naturens alster, som | befinnas på den orten. Ty, utom det, att hans tid icke tillåter att med noggrannhet undersöka en vidstråcktare del af landet, så frambringas icke på samma tider samma djur och örter, hvars tillvarel- | se merendels år fördelad på flere sårskilde måna- der. Man måste således på en ort vistas icke al-= | lenast hela året öfver, utan ock stundom flere år, om man skall såttas i tillstånd att kånna en viss orts Flora och Fauna fullkomligen. Ingen bör sålunda vånta, det jag , som ågt den lyckan att gö- | ra mycket vidlyftiga Resor i det inre af Södra Afri- kas udde, skall kunna gifva en så fullståndig Flo- ra af denna Verldsdel, att icke något skulle kun- na tillåggas. Det år nog, om jag för trenne års besvårliga och med många faror förknippade mödor kunnat för Ort-Rikets kånnedom utråtta mer, ån någon annan före min ankomst dit. Jag tillerkåne 1990 4 per med nöje andre oförtrutne Mån, en Mätsonlj PaTERSON, BrROwNn och i synnerhet min yidibes reste, samt af Narural Historien förtjånte Vån Pro- fessor SPARRMAN de beröm och den förtjenst, som de till V étenskapens förbåttring och utvidgande för- vårfyat sig. Sedan jag under ferierne de förfllutne åren! hunnit beskrifva alle af mig på f3oda Hopps Ud- den samlade Växter, och således fullbordat i ma-' nuscript en så kallad Flora Capensis, har Herr Pro fessoren SPARRMAN behagat till granskning anför- tro. mig sitt egit å Capska Udden samlade Herbal rium , hvilket han ,-efter en resa, på egen bekost-] nad, anst äld till de långst in belågne trakter, hem fördt till ett kårt och ålskadt fådernesland. Dennaj wvånskap och detta oinskrånkta förtroende skall ad tid. af mig högt vårderas och med uprigtig =E samhet erkånnas. Professor SPARRMAN företo denna resa, efier sin återkomst från resan till 5 gra Polens + laniuds grad och fo m., och 9 min airesa ifran Cap till Japan. Denna hans rex sa förrätt es vål till större delen uti samma Land-) > förut tvånne gånger besökt, meni var två till tre månader långr iden. I anseende hårtill hoppades jag; e af min Vån och Landsman - bt art arg 1 fruckt, dem jag endast? Örter ,” finna aiskiilige uu: NR it uni blomma, 1 synnerhet af större Buskarf och Trådslag, som u:göra 1 Bergens skrefvor små Skogs-parker. Med synnerligt nöje har jag genom- | gått och granskat denna vackra och dyrbara Ört” samling, ech deribland funnit ätskill lige af mig för- - ut osedde våxter, hvilka jag likvål hittills icke haft : ledighet pog , au utreda och beskufva. and SNR nd dessa befinner sig -ett ganska vackert ech pyst Species af Gladicli Slågte, hvars mon, 191 'graphie jag för många år sedan gifvit uti en Aca- demisk Disputation. ; > Lökvåxterne åro i allmänhet, för sina prakt fulla blommor mycket ålskade och oftast af Blom- ster-ålskare odlade. Jag utbeder mig derföre, att för Kongl. Vetenskaps-Academien få framlågga tek- ning öch beskrifning af den sköna GLADIOLUS Sparrmanni, med anhållan om ett rum, för den samma uti Handlingarne, för att göras kånd åf- ven utaf andre. s - | Den väzer lika som dess andre Samslågtingar uti torra sandfålt, som ymnigt vatnas om våren, Idår de åfven Blomma uti September och följande Månader, Samt pryda hela stråckor af desse annars nakne och ofruktbare fålt. Roten åger flere uttorkade lager, som innesluta en mjölaktig och åtbar knyl i midten. Stjelcken år trind, glatt, uprått, nedtill omgifven af bladerne, ofvantill delad i flere gtenar, ifrån ett halft qvarter, till en half alns lång. Grenarne sitta ymsom, åro trådlike, mycket utböj- de åt sidorne, lika stjelken, och af ett halft qvarters långd. Bladerne åro flere, ånda till 8, ymsom med kan- ten omfattande stjelken , nåstan jämnbreda, emot spitsen' smalare, glatta som hela vexten, med fina nerver, hvaraf den medlersta år mera uphöjd , af olika långd sig emellan, men all- tid något kortare, ån sjelfva stjelcken. Blommorna finnas alla uti toppen, så vål på stjel- ken, som grenarna, utan skaft (pedunculus), alla åt den öfre upåt vårda sidan, på grenar- OP ne oftast tvånne, men på stjelken flere, ända! till Sex. Fästet för blommorna år böjt horizontelt. Corolle åro klåck-like, blå och hvite, med en smal och något krokig pip, en tum lång. | Blomhölstret år trubbigt och flere gånger kortare, ån ; pipen. . Characteren för detta species, hvarmed det skiljes ifrån andra, blifver sålunda följande: polysta= chyus, floribus secundis, foliis ensiformiburs. Den kommer nårmast intill och år måst lik med Gladiolus Jjunceus ; men den år mycket störs re till alla sina delar och i synnerhet vål skild med sina långa, gråslika, smala och spitsiga blad. Figuren Tab. IX. år teknad i naturlig storlek. BESKRIFNING (Af en ny art Conferva, och Observa- — tioner om dess uppkomst och förån- dringar; af C. AGARDH, | Bot: Professor i Lund. | d. 4 Maji 18142 Det år icke i Naturens mest sammansatte och mest utvecklade productioner, som man bör un« idersöka hennes dolda verkningssått; det år tvårt- (om i hennes enklaste. RSA lårer oss att Nar turen småningom höjde sig sjelf ifrån de enklaste organiska formationerne till + fallkomligare, in nan hon mågtade frambringa den nårvarande verl- den, Hon fortfar ånnu på samma sått; innan hon kan beklåda den nakna klippan med örter och trån, måste hon i sekler blott frambringa lafvar och mos- sor, Det ägnat Naturforskaren att 3 betraktandet följa den våg, som hans Gudomlighet följer i Ska- pandet. Han måste börja att studera hennes första och enklaste formationer, innan han kan förklara uppkomsten af de högre och fulikomligare. Bland Vexterne åro visserligen Svamparne och "Algene de er till sin sammansåttniog. De 194 >senare utmårka sig likvål genom en regelbund het och symmetrisk skönhet, som oaktadt deras er kelbet antyder dem en bögre plats uti organisas tions-kedjan. Svamparne åro blott en oregelbuns den sammansåttning af bläslika celluler. Algernesi cellul-våfnad — öm jag så får kalla, den longitudi- nela sammansåttningen af deras leder. — år full komligen regelbunden: och åfven spiralformationen, som annpafs endast caracteriserar de fullkomligare vextérnas anatomi, har åfven hos dem utbildat sig (t. e. hos Conjugaie Vauch). Svamparne: åro, dess- utom producter af en sig desorganiseratide natur, eller de sista former, hvaruti en sjuklig, döende ER ler åfven död våxt söker att berga den flygtande | organisations-krafien. De åro således snarare att| anse som vegetationens död, än som dess början 3 | och det år icke hos dem, som man kan boppas | finna anledningar till förklaring af de öfriga wex= "””ternés inre Ceconomie. Algerne ") deremot utgöra fvegerationens friska barndom. "De klåda sig wanli-| .gensidden sgröna fårgen,: Floras ungdomsfårg , och | -kunna blott lefva uti ett friskt och oförderfyadtele- ment. Deras byggnad år åtminstone icke olik de| fullkomligare vexternes och skilja sig hufvudsakli-| gen derifrån genom deras enkelhet. De fnnesluta | issina leder samma gröna korn, hvilka finnas i. de| fullkomligare vexternes nell: De .deltaga1 ige-/ pom sin andedrågt,-eller sin utdunstning af syrgas, | vBti: vegetations- "processens stora verkan påchela Na-| iturens sundhet. Och de utmårka sig slutligen ge | nom phenomener som endast träffas hos högre for-. 7 2) Jag talar hår i lyänalner om den aflelningen af Algernes| som man kan kalla Confervoidee , och som mäste skiljas/ ifrån afdelningen Fucoidee- De” caracteriseras ztnom de !/ > straxt ned2zaföre förekommande anmärkningar. "A I | ; 195' mationer, såsom ett analogon af sjelfvillig rörelse? hos vissa arter deraf, och en instinct-lik parning bos andra. - Allt detta tyckes bevisa att Algerne. åro det första och enkla utkastet till de follkomli- gare vexterne, det första försöket hvaruti Naturen söker att uttrycka sin idé af en högre vextformation- Den våxt jag redanföre kommer att beskrif- va, står på den grånsen af Algerne, som stöter till ånnu ofullkomligare formationer. Hvad jag förut nåmnt — om man ån derifrån vill subtra- hera det öfverdrifna, som en sårskilt kärlek för Algernes studium möjligtvis kan hafva inlagt der- uti — kan likvål vara ett bevis att också kånne- domen af dylika naturproducter åro vigtiga för physiologien. Den utmårker sig för sitt besynnerliga sått att | uppkomma och bilda sig. Vanligen uppkomma vexterne ur frön, 'och tillvexa uti en oupphörlig | Continuitet, genom en inifrån uppkommande tillök- I ning. Alldeles motsatsen observeras på den nedan I beskrifna Conferva. Desslefnad kan indelas i tren- | ne perioder; den första då alla dess delar utbildas uti svamplika kroppar, och ligga uti dem sårskilt | utan ordning samlade; den andra då dessa delar | utsluppna ur de kroppar hvaruti de varit inne-. slutna, utvexa till sin behöriga storlek, erhålla en ' slags polaritet, hvarigenom de sammanhånga uti 2 | motsatta directioner, och slutligen bilda sig till dess "tredje tillstånd, hvaruti de utgöra en fullbildad och i skönt organiserad conferva, Visserligen skall den, i som svurit en blind tro åt HArRvEYs allmånna asats, neka vegetabilitet åt ett våsende, som på det- ita sått uppkommer, och på detta sått utvecklar Sig. I Men naturen har aldrig låtit tvinga sig innom sy= stematiska grånser, och den tiden år ånnu aflåg- 196. sen, då man i Biologien kan draga allmånnare så- kra följder af de få redan gjorda observationerne, Intill dess år det Naturforskarens pligt, att fram- stålla så många enkla observationer som möjligt, dock under en tyst och hemlig aning om de re- sultater hvartill de framdeles kunna leda, utan att han låter denna aning blifva annat ån en regula- | tif princip för hans frågor till. Naturen. Det >”år derföre jag nu vill beskrifva blott hvad J2g sett, och öfverlemna åt en framtid att subsumera deona observation under den allmånna regel, hvaraf den kan utgöra ett enkelt fall. Under nyss förflutna vinter observerade jag på min fönsterbåge — uti ett rum, som ståndigt eldades — svarta flåckar. Jag urskilde deruti tren- ne olikheter: 1:0 Svarta upphöjde puncter, som lågo strödda uti 2:0 en svart homogen massa, och 3:0 små conferv-lika tufvor. Detta synes uti na- turlig storlek på Tab. VIIL B. fig. 4. :o De svarta upphöjda punkterne liknade för blotta ögat en liten Spåeria, och i synnerhet Spå. pulvis pyrius Pers. fasiån de ligga mera strödda. De | voro af olika Yorlek ifrån en för & ögat knappt mårk- bar, ånda till en 73 lineas diameter. De voro till | formen mer och mindre klotrunda, och utgjordes af ett tåml. språdt skal, som innehöll en gelatinös massa. Då jag lade dem i en vattendroppa under microscopet , eprucko de merendels alltid sönder, aptingen emedan jag, då jag aftog dem ifrån der | ras befåstningsstålle, möjligtvis skadadt dem, eller | af vattnets sårskilta verkan, Vid denna sönder- sprickning utkryper derutur långsamt den innesluts na gelatinåsa massan i form af ett klubbelikt moln, hvilket småningom förlånger sig och afsmalnar; F$ | I 197 Det får en långd af 2 å 3 lineer, så att det för blotta Ögat synes som en liten, mask. . Förstorad jemte skalet synes den fig. 5. Den var ofta böjd i en afrundad zigzag, och blandade sig aldrig med vattnet, utan qvarblef under sin masklika form till dess vattnet förtorkade. Denna gelatinåsa massa var en aggregation af en otalig mångd små mörka | partiklar, så fina, att de ånnu genom ett godt mi- | croscop blott kunde urskiljas som puncter. De lik- na visserligen Monas Termo Mull. Anim. Inf. T. J f. 1. men jag har ej med såkerhet sett hos dem någon sjelfvillig rörelse, och uppkomstsåttet skiljer dem dessutom. Det år blott når skalen sönder«= spricka i tillråckligt och ymnigt vattn, som mass san erhåller den utdragna och masklika formen. T blott fuktighet, eller mindre vattn, samlar den sig ikring sjelfva skalet utan någon regelbunden form. | 2:0 Den svarta massan syntes för blotta ögat blott som en svart fårg öfverstruken på brådet, men under microscopet syntes den som en aggregation af en otalig mångd små kulor, hvilka genom fie- ta mellangrader i storlek syntes vara de förr om- tälta uti deisvarta skalen inneslutne puncterne, ut- "vuxne till större dimensioner. Detta bestyrktes deraf, att de svarta skalen lågo tomma ini bland kulorna , hvilka voroi synnerhet tått hopade ikring dessa skalen. Då kulorne .hunnit sin beståmda stor- | lek, förmårktes att de fåstade sig tillsammans uti. trådar, hvilka i början blott bestodo af 2 till 3 kulor, men småningom förlångdes. Mårk värdigt | hårvid var, att oaktadt kulorne voro fullkomligt I klotrunda, de icke fåstade sig med hvarandra uti | alla directioner, utan alltid i 2 motsatta, utom hvil- I ket de icke skulle kunnat formera långa enkla trå- (dar, utan i stållet blifvit nåtlikt sammanfogade. Allt detta synes förstoradt på fig. 6. | 198. 3:0 Conferu-tsfuorne. Sedan kulorne genom. en: fortsatt hopfästning utbildat sig till trådar, uppkoms; mer genom dessa trådars aggregation en Conferva. HN formerar tufvor af omkring 1 lineas diame-" , hvilka hafva ett radierande eller excentriskt bo Trådarne agglutinera sig ofta två och två tillsammans, hvarigenom de synas Bockate och blifva mårkbare för blotta ögat. En sådan agglu= tination observerar man åfven hos andra Alger, 1 synnerhet hos ÖOscilatorie och Diatome. Mårkvår- digt: år hos denna Conferva som hos många an- dra, att fastån hvarje tråd utgör ett individuuam för- sig, så bafva de dock alla ett gemensamt cen- trum hvarest de samla sig, och bvarifrån de lik- som tyckas erhålla sin sammanhållning, sitt skydd, sin såkerhet, och en del af sitt lif; De utgöra en republik hvars regering år i centrum, och hvari alla invånare hafva del. under det de tillika ut- breda sig åt alla håll. Confervan synes F. 1,2. 3: k. - Knät den i dess naturliga storlek. FE. 2; något förstorad och F.3. enkla trådar, ganska mycket istorade Hvar och en finner det ovanliga uti dentia Algens sått att uppkomma. 'Ty att alla dess delar först födas sårskilt och efter hvarderas utvex- ande till behörig storlek, sammanvexa till en conz | ferva, åt. vål något ganska ovanligt uti vexternes utvecklings- historias Jag kånner blott ett enda få- ctum som dre åger någon analogie, hvilket fin= nes anfördt i den förtråffliga tecension af Vauchers. Histoire des Conferves d'eau douce som år in= förd uti Allg. Litt, Zeit. för 1805. Rec. hade neml. lagt Conf. Compact. Roth uti ett glas friskt vattns Efter en enda natt försvann den, och i stållet fun< &0os en otalig mångd kulformiga lefvande infusions< | djur af re gestalt och Färg med de grena grynen i Con: | 199 i Confervan. Efter trenne dagar sånkte de sig till botten, sammansmålte, blefvo orörlige, och sam- manvexte «ill en ny Conferva lik modervexten. Man kan ej neka att det gifves en slags analogie, -emellan denne och den af mig anförda observation. KV. A. Handl, i8i4. St. Il. 18, Till slut bifogas den botaniska beskrifningen af den ofvannåmda Conferva. | > CONFERVA MUCOROIDES, cespite plano mi= muto orbiculari nigrescente, filis radiantibus cur- vatis, articulis globosis. Habitat invalvis ligneis fenestralibus altet- natim siccis & humentibus, hyeme. Cespes lineam vel parum ultra latus, orbis cularis, nigrescens, versus centrum magis magis- que, e filis compactioribus, niger, planus, ver- sus marginem e filis magis magisque distinctis radians. Fila tenuissima oculo nudo solitario non di- scernibilia, fuscescentia vel umbrino nigra radians tia maxime fexuosa & curvata, simplicissima, sed sepe agglutinata, (& tunc ramosa incauto apparent) articulata, rigida, obtusa, Articuli globosi, subpellucidi , interdum ins ter se in&equales. Interstitia nigra vel opaca. 4 er 1. föreståller Conferva Mucoroides i. dess full- vi 200 | » Förklaring Öfver Tabelien VIL Bi: komliga tillstånd 1 naturlig storlek. ' $ $ , F. 2. densamma förstorad, hvaruti man urskiljer enkla trådar, och tjockare, hvilka åro en ag. tee glutination Sh flera enkla. 3. enkla trådar, mycket förstorade, ' A. föreståller 'sammansåttningen af denna Con- fervas olika tillstånd uti naturlig .storlek, 5. de svarta svamplika kropparne sånderbrustna | och utslåppande en gelatinés massa som inne- | håller en mångd punktlika kroppar, i mycket förstorade dimensioner. 6. dessa -punktlika kroppar utvuzne och ut- vecklade, samt börjande att sammanfoga sig | till trådar. Ibland dem synes de svamplika | kropparna Irgga tomma. UTKAST tll HISTORIEN öm Trådslinge-Slågtet (Rhizomorpha) med Beskrifning på nya, besynnerli? gen Svenska, Arter af det samma. FJ Ne ; ERIK ACHARIUS. d. 5 Oct 18i47 Ho åldre Författare i Botaniken finne vi blott en eller annan Art af: detta besynnerliga Slågte nåmnd och nog ofullkomligt beskrifven, såsom af DobpDArT, RAY, VAILLANT, MICHELI och DILs LeNnIUS. Efter hand blefvo ånnu några Arter ana "förde af Scoront, HuMmBOLDT, RorH och Wi: THERING$ men anmårkningsvårdt år det, att då nyare Avctorer liksom i tysthet medgifvit fn upp: råttadt et eget Slågte för flera Arter af Trådslin- gornas hafva de likvål icke med någon väsendtes "lig eller beståmd character kunnat utmårka och skilja samma Slågte ifrån andra Cryptogamiska vexs ter, eller komma öfvetrens om, huruvida dess Ar- » ter borde råknas till Svamparne eller Lichenernes . Andre hafva i sina Systemer och Florer med stil- Jatigande gått dem alldeles förbi, liksom ovisse om de någonsin borde i Vextriket upptagas, ; Det år 202 tid att återstålla dessa Vextrikets allster denna, sim - fråndåmda , naturliga råttighet, Således finna vi, innan Slågtwnamnet Rhizomorpha af ROTTBÖLL, RortH och PERSOON antogs, huru vissa arter kal lats, t. ex. Agaricum af MIiCHELI; Byssus af DIL- LENIUS, HUDSON och Weis; Corallo Fungus' af VAILLANT; Clavaria af SOWERBY och WITBE: RING, SfVcnsökd sedermera Hypoxylon af BuUL> LIARD och Chenocarpus af REBENTisCH, hvilka namn tyekas utmårka, att dessa Vexter af förbe- rörde Auctorer blifvit råknade till Svamparne. Såt- tet hvarpå en del Trädslingor vexa med i början fina, i en två- eller fersidig grenformigt utstråckt ricktning gående, nåstan genomskinlige eller ljust fårgade trådar, hvaruti de likna åtskilliga Svamp- vexter (Hi mäntia och Mesenterica PERS. i synner- het), samt de fugtiga, dålda och mörka eller skugg- de stållen hvarest de förekomma, såsom under jor- den 1 grufvor, kållrar och brunnar, under och på barken af förruttnade tråd, så vål som innom de- ras multnade ved, ibland trådens och buskars dö- da affall på marken i tåta skogar o. s. V. — voro omståndigheter , som tillvunno ”Frådslingorna ett utseende af nåra beslågtade vexter med Svamparne, besynnerligen som man ické på dem upptåckte hvarken fröredningsdelar eller fortplantningsorga= ner och frukt, utom det stoft eller fjun, hvarmed; liksom på ena del Svampar, några af dem befun- nos försedde. Men då Trådslingorna, i mon af sin tillvext, mycket föråndrades till fårg, substance och former, nårmade sig åfven deras utseende mera till Tichenerne, hvarföre sårskilda arter hos DILLE- NfUS, V. LINNÉ, SCOPOL1, HUMBOELDT, HOEF: MAN; WEBER, MURRAY, SCHRANK, JACQUIN; LeEYsER, SwARTZ, HAGEN, WILLDENOW före- komma under slågtnamnet Lichem Ännu ovyisse om ' . 203 den naturliga vextfamilj hvartill Trådslingorna bor; de råknas, förde ROTH och PERrRSOON dem åter till Svamparne, likvål har den sistnåmde sedermera medgifvit att de med mera skål höra till Lichener- ne a). Besynnerlig år PALISOT de BEAUVOISs b) theori, grundad på en förment apparition, att Rhi- zomorpha subcorticalis sluteligen skulle öfvergå till form af en Ticka (Boletus) och hvaraf borde föl- ja, att Trådslingorna ej voro egna arter utan blott början till sådane Svampar. Man lårer af detta exempel, huru lått i naturforskningen en felaktig observation kan förleda till de falskaste conclusio- ner och orimligaste resultater. Förr omnåmde art är den allmånnaste, ifrån åldre tider af Botanici » båst kånde och i alla dess åldrar och skiften nog- samt undersökte art af Trädslinge-slågtet. — Skulle det endast vara Herr ParisoTt förbehållit, att blott en enda gång få se den af honom så omståndligt beskrifne och åfven med Figurer förklarade meta- morphosen deraf? - Att flere Svampar hafva rötter, åfven vissa Tickor, som likna 1 rådslingor, det år vål bekant, och jag har sjelf nyligen haft tillfålle upptåcka en art 'Ticka (Boletus, Poria), som bör- jande lik en kretsformigt utbredd tunn hinna, se- dermera slå ganska långa greniga vidt utspridda rötter, och sluteligen i omkretsen af hinnan och up- på den samma bekomma de på Tickorna vanliga orer, men derföre åro. ej dessa rötter Trådslingor: ech hvad hindrar, att ju en Ticka, under och på samma bark kunnat finnas och åfven blifvit fast- vext vid eller genombårad på sina stållen af den Trådslinga, som PAtisoTt observerat, utan att han $ &£) Se Synops. Fung, Pref: p. XX. > 4) Annales du Museum &Hist. Nat, Tom, $. p. 334. Fig. 15 TB b, co 204 Fa derföre borde falla på den förvirrade idéen, att an. se den ena vexzten blott vara en utveckling af den - -—L andra? r) De på denna Trådslinga upptåckte egna . fortplantnings sorganer vederlågga för öfrigt mer ån tillräckligt PALISOTS uppgift, hvilken synes mig nog likna den, som -hos några" vunnit trolighet, att nåmligen de: Tråds lingor, som finnas på gamla tråd-stubbar och under deras lossnade bark, ej vo- fo annat ån trådens ådror, Om det år tillåtit, då vi ånnu sakna till: råckelig erfarenhet um Teal slingornas fortplantnings” sått av om de delars beskaScabets som dertill egen= teligen bidraga, och då endast några få såkra ob- servationer på en och annan art deraf ligga till grund för vårt yttrande om "dem i detta fall, samt då mån så sållan år lycklig nog att kunna bestyr- ka och utvidga dessa observationer, emedan nyss- nämde organer på Trådslingorna åro högst såll- synte — om det, såger jag, år tillåtit, som jag förmodar, att, i så beskaffade omståndigheter, föl- ja analogien med andra nårmast liknande vexter, samt derpå grundade största sannolikheten, så blif- ver utslaget mycket gynnande för v. LInnés med :' fleres förmodan, nåmligen att de böra råknas till Lichenernes familj. Jag har funnit mig föranläten antaga denna mening af följande skål: 1. Hafva de flåste, åfven som de för såkert omdöme mycket vål kånde och store Botanici, råk-. nat dessa arter till Lichenerne. co - —= - — SS Se ec) Harrer ansåg också förenämde Trådslinga såsom rötterna till Spåeria Hyporylon, hvilket i hans tid ej bör förtun- dra oss, då man verkeligen åfven hes oss, erfarit att den=. na Spheria varit fästad derpå. Det år för ofrigt ej säll=' symt att finna Porie, Himantie och Rhizomorphe hope vexa på gamia trädstammar, 205 2. År bålen Cthallus) hos de måsta, samt ål- dre och fullvexta individer deraf både till sammans — såttning, form och utseende mycket öfverensståm. mande med flere Lichener, såsom i synnerhet med Slågtet Ålectoria. ; 3. Åro de kroppar, eller fortplantnings orga- per, som DECANDOLLE och Rorau funnit på Rhi- Zomorpha subcorticalis och den förre sett fåstade vid bålens stam och grenar, liknande klotformiga, en: skildta, med och utan skaft fastsittande, eller fle- ra tillhopa sammanskockade, toma hylsor, försed= de med en Öpning d), samt den senare träffat ån- nu fylde med ett svart pulver och ånnu ej Öpna- de, således i ett yngre tillstånd — jåmfördt med det, som DILLENIUS £), LEYseR f), BULLIARDg) och RotH 4) hårom anmärkt på Biuzomorpha Kit tiformis, samt Herr Magister FRIES funnit på Rhis Zomorpha cirrhosa och Rh. capillaris alldeles en- lige med Lafhusen (apothecia) på Spherophoron, ett slågte, hvilket Botanici samfåldt tilldelat sin "ovilkorliga plats ibland Lichenerne, 4. Öfverenskomma Trådslingorna för öfrigt mera. med Lichenerne ån Svamparne (nåmligen Fungi byssoidei Pers.) deruti, att åtminstone stör. re CIN ibland dem åro mera beståndige och mång- årige (perennantes), och att man hos dem, liksöra på TLichenerne, ej funnit verkelige rötter, 5. Förete de icke någon olikhet med Liche- nerne i afseende på de stållen der de aällstras och d) Bulletin des Sciences V. 3. N. 72. P- 102. Tab: 12. f. e) Hist. Musc. p, 67. Tab. 13. f. 11. B. 'f) Flora Halens. n. 117144 g) Hist. de Champign. p. 495. f. A—D, A) Catal: Bota. Fasc. 1. Pp. 235. 236. +. 20 206 vexa, ehuru de deruti åfven komma ådfverens med åtskilliga Svampar; ty de åro, som en stor del af Lichenerne fåstade och tillvexa på andra antingen oorganiska kroppar, eller på dem, -hvilkas organi- Sation redan upphört, utan att i ordets egenteliga bemårkelse vara parasiter. I det hela, och i naturproducternas gemen. samma, att jag så må såga, nåtlika och cirkelfor-- miga approximationer, synas Trädslingorna utgö- ra sambandet med, eller liksom öfvergången ifrån Lichenerne till Svamparne, samt komma, under denna åsigt, öfverens med flera analoga Slågten ibland de förra med de sednare; såsom t. ex. Ver- rucarie med Spheria, Opegräpha med Hysterium , Spiloma med Trichoderma, Caliciwum med Stemonitis och flere. Såsom WVexter betraktade åro Trådslingorna i alla fall vårdiga föremål för naturforskarens gransk- ningar och, ehuru man ej ånnu kånner hvad nytta deraf för samhållet kan dragas, år det både nö- digt och nyttigt, då visserligen ingen ting år ska-' | padt utan sina åndamål i naturens allmånna eller. | enskilda hushållning, att man åtminstone till en bör- | jan lårer kånna detta Slågtets arter till utseendet och skiljaktigheterna dem imellan, samt egne för- hållanden. Äfven i dessa afseenden ädraga de sig, så vål som någon annan product af Vextriket, en icke obetydelig uppmårksamhet, ; Jag har till följe af hvad redan nåmnt år om dessa vexters tvånne hufvuddelar, Bål och Laf- bus, samt då jag betraktar dem som Lichener, nu nyligen på ett annat stålle 2) sökt att på samma FR RANG i) Syncps, Lich, p: 288? 207 grunder, som åro antagne för "Lichenerne, deref- ter beståmma deras Generiska Charactér på sått som följer, med någon förbåttring; föranledd af sedermera upptåckte arter, och mera utförlig. RECEPTACULUM universale : elongotum lneare L filiforme , stmpliciusculwm I. ramoso-proliferum, ramis Ron raro anastomosantibus, aut basila- xe erectum , pendulum Z prostratuwm, aut in duas Il. pluves directiones oppositas subrepens subadnatum, cortite membranacea glabriuscula I, pubescente, sive vellere lanuginoso obducium, intus stuppeo-fibrosum, compactum, raro sub- fistulosum; partiale: subglobosum sessile I. sub- podicillatum', sparsum, soliterium I. conglome- vatum, e substantia thalli corticali formatum, maturum pulvere prolificante refertum, fora- mine pertuso apermundum. Slågtet skiljer sig sålunda föga ifrån Sphero- phoron och förnämligast genem bålens yttre tunna, men hårda och tåta, stundom också luddlika be- klådnad; dess sått att vexa, ofta med liksom krye« pande, nåstan jJåmntjocka grenar; men besynnerli- gen i anseende till Lafhusen och deras vidfåst ning, ej i toppen på grenarne, utan på sidorne och i grenvinklarne, samt deras öppning med ett ordenteligt hål då de åro fullmogne och hvarige- nom allstringskornen (gongyli) utspridas. Bålens sammansåttning så vål till yttre be- klådningen, som dock hos olika arter finnes skilj- aktig, som dess inre våsende, har jag på tvånne af de större arterna redan förut beskrifvit £), och med förstorade delar deraf sökt upplysa dess fullkomli- &) SE Univers. p. 119: Tab, 12. F. 7. A—D, f. 8: 208 ga analogi med nåra» beslågtade Lichener. DEN förändringar håruti, som andre och nyligen upp- tåckte arter förete, får jag tillfålle i det följande = och för hvarje af dessa arter sårskildt anmärka, | att nu tillika anföra atla mig vetterligen hittilis arter af detta Slågre, på det Historien och unskapen så vål om dem, som af andra Avucto- rer förut blifvit nåmde, som deras, hvilka jag dels förut upptagit i andra skrifter, dels sedermera blif- vit: fundne, måtte på ett stålle finnas samlade och upplyste. Jag har bifogat figurer på mänga Sya ärter för att behörigen blifva käntle och såkert skil- de från andra nåra liknande, hvilket i synnerhet må gålla om dem, som erkånha Sverige för sitt fådernesland ,- eller hvarest de nu först blifvit upp- tåckte, och hvarigenom en icke så obetydlig vinst tillskyndats den Svenska Flora 1). Det torde ej anses Öfverflödigt eller onyttigt, | | Då man med en allmån Ööfversigt betraktar de hittills kånda arter af detta Slågte, synas de kun- na fördelas i tvånne Flockar, hvardera utmårkt med ett någorlunda skiljaktigt förhållande, så vil i afseende på yttre bildningen, som byggnaden och såttet att vexa, hvilket i syr nerhet mera mårk- bart visar sig på ånnu fårska och lefvande indi- vider. Vår vy ypperli ge Mycolog Herr Magister E. M. Fries, som ifrigt sökt tillfällen att se och gran- ska våra inhöllska arter i detta tillstånd, och hvil- ken jag har att tacka för meddelandet af de fåsta > — = — orre ——— na = 2) Med € en stjerna. vid namnet (") äro alla i Sverige fanine — arter utmårkte. Troligen förekomma i dj jupet af vara Grui- | vvr ånnu flera inhemska arter af detta slågte; men då in”. gen hos oss, så vidt jag känner, 1 botanisk afsigt, hittills undersökt dessa ställen, så afbides med längtan den tid, då vi förmodeligen , genom en sådan åtgärd, blifva upplyste om å:skilliga okånda Svenska arter derifrån. 209 nya Svenska Trådslingor, hvilka jag nedanföre å i jordt d fördelni ål årnar beskrifva, har gjordt denna fördelning gål- lande gehom sina observationer. Förslagsvis, och till dess man genom ånnu fullståndigare upptåck= ter kommit till större erfarenhet om dessa vexter, har jag försökt att, efter nu nåmde anledningar, sålunda indela dem? i A. Basilares. (s. Lichenoide2.). Med detta namn ville jag fördenskull ut- mårka Trådslingorna af Första Flocken, som börja att utvexa eller upphöja sig ifrån en punct och med en slags fot (basis), hvarifrån bålens stam fortsåttes antingen upprått, hån- gande eller på annat sått ledigt utstråckt och fri. De omgifvas af en hårdare och meren- dels tjockare bark med lösare och olikfårgad fibrös kårna; åro alla, så mycket jag kånner, mångåriga och likna i det hela mera Liche- nerne. Hit kunna råknas följande: Rhizomorpha chordalis, kippotrichodes , setifor- mis , Ålectorioides , Racodioides , Cornicularioi- des, ctirrhosa, dichotoma, spinosa, subterra- ed, corvugata, palmata, verticillata , villo= Sissima. B. Reptatrices. Cs. Fungoidez.) Så kallar jag arterna af Andra Flocken, hvilka vål börja vexa ifrån en viss punct, men uppstiga ej med någon slags fot (absque basi), utan uthreda sig genast krypande, el- ler nedliggande ifrån denna punct i tvånne, stundom ock i flere motsatta directioner. De åro beklådde antingen med ett hinnaktigt skal, någon gång liksom lossnat ifrån kärnan, eller TT Re . med en lås och mjuk skorpa, ibland försed- de med en fastare kårna invåndigr, ibland derstådes toma och ihåliga. De utgöra egen teligen föreningen imellan Lichenerne och Svamparne. VWVexa blott ett år, då de dö ut, ehuru de i detta sednare tillstånd tråffas ånnu ett eller annat år, bibehållande sin form; men merendelz falla de sedermera af skörhet sön- der. Till denna afdelning höra: Rhizomorpha subcorticalis, angulosa, Friesii, >» fibrillosa, Achariana, muscicola, capillaris, torticata, Xylostroma, Cinchone. + Basilares. 1. RHIZOMORPRA chordalis; Tab. IX Fig.1o.a.b Rh. thallo tereti filiformi longissimo flexibili simplicissimo recto levigato nudo nigro-pi- ceo, intus albo. Vezxer på barken och nedfallne blad af La- gertråds-arterna i VestIndien, samt derstådes funnen af Hr Prof. och Ridd. O. SWARTZ. | Denna år både till utseende och förhållan- de ganska utmärkt såsom egen art, ehuru den kommer nåra Rhizom. hippotrichodes och nå- gra andra af våra inhemska Trådslingor; men skiljes lått vid första anblicken med sin lån- "ga trinda och odelta bål, som follkomligt lik- | nar ett stadigt och jåmntjockt håst-tagel, ehu- ru den ofia år ånnuv tjockare, så vål i anse= ende til! sin böjlighet, emedan den år min- dre skör ån de flåsta ”Trådslingor, som till sin långd, hvilken ej såilan går till två fot och deröfver, och sin enkelhet; ty derpå fin- nes knappt någon gren, och om ett eller an- 211 pat grenlikt utskett tråffas, så har jag förmårkt, på de exemplar Jag sett, att det samma sna- rare hårrör af tvånne bålstrångar, som råkat "hvarandra och. på detta sått hopvext. Vid basen år bålen fåstad vid trådens bark med en något stadigare nåstan Jåmnijock fot, och synes för öfrigt ledigt utstråckt deröfver eller kanske hångande. Yran år ganska slåt och under synglaset nåstan glånsande, knarrande såsom svafladt silke då den drages emellan till- tryckte fingrar. Då denna Trådslinga utve- xer ifrån nedfallna blad år den mycket fina- re och kortare. (Se fig. 10. b.) 2. RHIZOMORPHA: hippotrichodes. Rh. thallo tereti glabro nigro flexuoso simpli- ci; apice multifariam ramoso. Usnea nigra, sete equine facie, parum rar nosa. Dillen. Hist. Musc. p. 67. Tab. 13,80, Tv ÅR Funnen vexande ibland mossor på tråd ifrån Patagonien. Uppå DILLENII auctoritet, som endast be- skrifvit den samma, har: Jag trott mig böra anföra denna såsom en egen art, emedan den synes -både till bålens långd, tjocklek, trind- bet och förhållande, saint vextstålle vard gan- ska skiljd ifrån Rh. setiformis, till hvilken likvål detta DILLENII synonym af en och annan blifvit, efter min tanka, orått citeradt. Den kommer nårmast Rå. chordalis , men lång- den, som föga tyckes Öfvergå 6—8 tum, och de månggrenige åndarne synas utmårka en ifrån denna åfven alldeles:skilld art. Af DIL- EENIU Figur år man ej fallkomligt upplyst 21 2 om den hörer till första eller- andra afdel- ningen, dock liknar den måst arterna af den första. 3. RHIZOMORPEA sSetiformis. + Tab. IX, fig. 2. - Rh. thallo tenuissimo filiformi compressiusculo nigro, intus pallido, subramoso, ramis sparsis subsimplicibus; apotheciis subglo- bosis acuminatis, Rkhizomorpha setiformis & Rh. tuberculosa. Ach. Lichenogr. Univ. p. 589. — Synops: Lich. p. 289. 290: — Roth. Catal, Bot. Lp. 235. — Pers. Syn. Fung. p. 705: Lichen setosus. Eeys: F1. Halens. n. 1171: — Roth. FI. Germ, p. 315. Lichen hippotrichoides. Web. Spicil. FI. Germ. p. 231. — Wilid. Prodr. FI Berol. n. 1038: Ach; ”Prodfi"BiceYpör20. Usaea hippotrichoides. Hoffm. Fl. Germ. Pr LST Hypoxylon loculiferum. " Bulliard "Hist. des Champign. p. 495. f. A—D. Chenocarpus setosus. Rebentisch. Dillen. Hist. Musc. -p. 67. Tab. 11. fi tr. | Tråffas i skogar på marken utvexande ifrån - barr, kottar och nedfallne qvistar af gran och tall, åfven i kållare. En del. Auctorer beskrifva bålen såsom trind uch utan grenar. Den jag funnit och fått mig tillsånd, åfven ifrån Schweitz, är mycket fin, nåstan som ett hufvudhår, sällan eller aldrig enkel, utan försedd med flera gre- - Dar, som utgå nåstan i råt vinkel, samt snas 213 :rarec hoptryckt ån- trind. = Tjockare individer finnas dock, som vid foten eller nertill åro mera trinda. Lånhgden öfvergår sållan 2—23 tum. Bål och grenar (merendels oklufna) utan ordning hit och dit böjda. — Apothecia åro, som förut nåmndt år, fundne på denna art och af dere, hår och dår fåstade på bål och grenar, nåstan klotrunda och litet skrofli- ge, uppå lirer tills spitsade, invåndigt beklåd- de med ett hvitt åmne, som innesluter ett svart pulver. (Se fig. 2. c.) "Det år mycket ovisst »om. alla hår uppråknade synonymer tillhöra ett och samma species; ty troligen hafva någre af nu nåmde Skriftstållare dermed förvåzxlat artförändringen B af Rhizom, Alecto- rioides, eller någon annan densamma liknande art. DILLENII, LEYSERS och BULLIARDS synas vara den råtta som hår menas. Dir- LENI figur Tab. 13. fri. A, som en del citera, synes åtminstone alldeles icke höra hit. (Se Rh. luppotrichoides.) 2. R: scandens: thallo subsimplici longissimo subscandente, + Förekommer på tallarnas bark i gammal tåt skog, Öfver hvilken han liksom upp- klånger till en ofta ansenlig långd, fåstan- de sig med en punct hår och der på de frånskilde mera upphöjde bark-flisorna och sålunda besynnerlig med sitt sått att vexa, som kommer nåra det hos Trådslingorna af andra afdelningen, Bålen år för öfrigt fin som ett hår, utan grenar, sållan med några dylika utskott från sidorna ech fill- alattad; Arn rt 208 4. REIZOMORPEA Ålectorioides.? Tab. IX. fig.3.a, | » Rh. ihallo plano- compresso gracili nitido ele- vato-substriato atro, intus griseo, ramo- sissimo; ramis capillaceis patentibus ra- mulosis Confertis complicatis. Förekommer på barken af utdöda och moss- lupna hasselstubbar, åfven på Lingon och Blåbårs-syelkar. År för öfrigt nog sällsynt och hittills endast funnen vid Femsiö i Små- land. Emedan denna art vexer mycket hoptras- lad, kan man ej så noga beståmma dess långd, som dock icke tyckes öfverskrida 2—3 tum. Bålen synes liksom bestå af blott grenar de der åro böjde om hvarandra och alla mycket smala. De tjockaste åro knappt drygare ån eit hår och de öfrige ånnu finare, hvarföre man ej utan förstoringsglas "kan tillbörligen iakttaga denna artens skapnad och skiljetecken, Bål och grenar, som merendels. åro alldeles flata, eller mycket tillplattade, hafva en glån- sände svart yta, med ej sällan längs efter gå= - ende upphöjde rånder, som på sina stållen . göra dessa trådar liksom kantige.. Inuti år denna Trädslinga fibrés och ljust askegrå, ehu- ru man på så fina vexter svårligen upptäcker " deras inre fårg och byggnad. Oaktadt till ar= tens charactér hörer, att vara mycket grenig och grenarne ihoptrasslade, har man dock fun- nit följande nåstan enkla artföråndring deraf. RB. R. subsimplex: thallo subsimplici tortuoo Stl ca 2 År åfven sållsynt, men tråffas hår och der på qvistarne och nedfallne löf af Björk, samt 215 -- samt på barken af al; på låga och fuktiga stållen. ; | Bålen år på denna mera tydligt strim- mig, torkad liksom snodd och på sidorne utgå en eller flera ytterst fina Abiiller. Långden 3—4 tum, Med sin: strimmiga yta, mera stråfhet och stadiga? bål, samt mörkare fårg, skiljes denna någorlunda lått ifrån Rh. setiformis. 5. RHIZOMORPHA Racodioides." Tab. IX. fig.15 a.b. Rh. thallo teretiusculo molli tenerrimo atro opaco , intus concolori, ramosissimo; rar mis creberrimis flexuosis attenuatis den- sissime intricatis, ramulis capillaceis mul- tifido-cirrhosis. | Vexer liksom parasit på utdöda bålen af Rhizomorpha angulosa. År rar, men der den finnes förekommer den i ymnighet, såsom vid Femsiö i Småland. Liknar en svart hoptrasslad ulltapp, och kommer till följe af detta utseende nåra nå- gra arter af Slågtet Racodium; men i anseen- de till bål och grenars olika natur kan den ej annat ån råknas till Trädslingorna. Bål och grenar mårkas mjuka för kånslan och åro så med hvarandra omblandade, att långden svårligen kan utsåttas; går dock >» efter all an- ledning, knappt till en tum. Är en ibland de fintrådigaste och af dessa, om Rå. cornicu- larioides undantages, den måst och tåtast gre- niga art i detta slågtes; ty grenarne sitta så tått under hvarandra och underdelas så mång. faldigt, samt åro innom hvarandra så invecks K. V. 4. Hondl. 1814. St. IL. 16. 216 | ; I lade, att de tillsamrhans utgöra en tofva, som ej kan utredas; i synnerhet åro de yttersta ymnigt klufna och krusiga, eller hit och dit böjda. Genom sin dunkla svarta fårg, gre- nårnes ymnighet, deras nåstan trinda skap« nad; skiljes denna art ganska lått ifrån RA Alectörioides, sfrån Rh. cormicularioides genom grenarnes aftagande tjocklek ju mera de un-- derdelas och oordentligheten af denna under- delning, hvilket ånnu tydligare kan ses af den bifogade figuren i förstoring. (Se fig. 5 böj 6. RHIZOMORPHA Cornicularioides. Tab. IX. ; fig, 15. a. b. i Rh. thallo tereti gracili fragilissimo levigato nudo atro-piceo, intus fusco, ramisque crassitie 2&qualibus flexuosis creberrime dichotomis subanastomosantibus reticular tisque. Rhizomorpha Cornicularioidess Ach. Synopsi Lich. p. 292. Funnen i Norra America, hvarifrån den blifvit mig meddelad af Doct. MäHLENBERG;s År jämte den föregående (Rh. Racodioides) en af de smårsta arter af detta slågte, hvars. råtta form och skiljemårker ej utan genom bitråde af förstoringsglas kunnå skönjas. Den liknar hastigt betraktad de finaste artföråndrin- garne-af Cornicularia lanata ; men år mycket mindre och finare, vezer liksom den och Rå. Racodioides nåstan i en tofva ihoptrasslad. He- "Ja vixten består af tått och nog ordentligt klyndelte trinda grenar, alla af lika tjocklek, men knappt gröfre ån ett hår, med slåt, becka 217 svart, men hvarken dunkel eller glånsande yta. Utseendet blifver, 'dels genom grenar. nes tåta och mäångdubblade kl yndelving (di= chotomia), dels genom deras hopvåxande och andra tillkommande alstergrenar (prolificatio= nes), nåstan nåtlikt. Sållan får man se nå- gon gren, som ej år afbruten, för denna ar tens skörhet skull, hvarföre skapnaden på de yttersta mycket föråndras; dock bar jag fun- nit några hela och då trubbigt spitsade. Att denna art fullkomligt år skiljd ifrån Bh. Ra codioides finnes lått, så vål af deras beskrif> ning, som af den förstorade Figuren. (Se fig. 14. b.) Troligen hörer denna, så vål som den nyssnåmda, till Trådslingorna at första afdelningen. 7. RHIZOMÖRPHA tirrhosa. > Tab. IX. fig. 11: Rh. thallo tereti gracili glabro dilute castaneo; intus albido, superne ramoso; fibrillis lateralibus terminalibusque approximatis capillaceis simplicibus subcirrhosis, iVexer på förruttnad Bokved i Sibåland. En ganska vacker art af detia slågte, såk lan öfver 3—5 tums långd. Bålen, trind och tjock som en vånlig sytråd, år merendels en eller annan tum ifrån dess fot nåstan odeld, men klyfver sig sedermera uti flera ännu sma> lare och nåstan hårfina, på nytt tvåklufne grenar. Ytan år glatt, läst castaniebrun, men den inre mjukare fyllnaden hvit, med en ef- ter långden midtuti löpande ytterst fin brun central- tråd. Så vål på bålen söm på 8 grenar De utgå tätt sittande, strödde, gariska fina, enkla; om hvarandra slingrade och mnåstan >, RBIZOMORPHA dichotömås 218 spiral-vridne trådar, hvarmed vexten liksom båller sig fast på det underliggande murkna trådet. Grenarnes åndar åro deraf liksom toff- sade. - Vextens liksom krypande stållning tyckes nårma denna art till Trådslingor= na af andra fördelningen; men på de indivi- der jag sett, mårkes tydeligen att bålen lik= som med en fot utgår ifrån trådet. På den- na har Herr FrRIeEs en enda gång blifvit var- se knölar, runda och något ljusare till fårgen ån sjelfva vexten, hvilka sannolikt varit yns ore Lafbus (apothecia)s Rb. thallo elongatö tereti levigato sudo ni gro-fusco subcinerascente, intus pallide- föfescenti, exacte fepetito - dichotomo; ra- His påtentibus crassitie &equalibus uniför- fnibus liberis- Rhizomorpha dichotomå Anglor. == Ach. Li- chenogr. Univ. p. 589. — Synops« Lichs Pp. 289. — Sowerb; Fung: t: 298: I övekommer i Englands Blygröfvoörs Eålens långd år mig obekant, men ätt döms ma af det specimen jag boken lårer den väl biona till i—2 fot och kanske deröfver: Den & är alldeles slåt och bar, trind, af grå brun fårg, itu blekt brunaktig, tjock som et: Enare segelgarn, ordenteligt klyndelt (dis chotsme-ramos sus) och afständet imellän klyf- delningen I IE 2 tum. Alla grenarné äf bär len årg i det närmaste af lika tjocklek; vidt utspridde och , söm det synes, fria, och icke sammanyexie, eller fåstade vid den kropp hvarpå vexten troligen BR och Bvarifrån den utgår, FR 219 9, RHIZOMORPHA Spinosa. Rb, thallo elongato flexuoso glabro tereti nig gro, iptus albo , ramoso-prolifero 3; ramis aliis longis ramulosis subanastomosanti- bus, aliis brevibus simplicibus rectis ho- rizontalibus spiniformibus. Rhizomorpha spinosa Sow. Fung. 299. — Ach. Lichenogr. Univ. Pp. 588. — Sy- nops. Lichen, p. 288. Tråffas liksom den föregående uti Blygruf- vorna i England, Till tjocklek, fårg och kanske långd kom- mer dennas bål något nåra den nyss förut an- förda Rh. dichotoma, men i öfriga stållningar upptåckes mera likhet med Rh. subcorticalis och den artföråndring deraf som jag kallat ambigua. Det exemplar jag af denna art äger, upplyser mig ej fullkomligt om dess råtta plats-år i denna eller följande afdelning; men bålens och grenarnas utseende tyckas gifya tillkånna, att den snarare hör till denna, Bålen år ej klyndelt, som på Rh. dichotoma och grenarne utgå oordentligt, ofta liksom knippvis, sam- manvexa ej sållan med hvarandra och blifva smalare ju mera de å nyo grenas. Hvad som 1 synnerhet gör denna arten kånbar åro de små, raka, odelta, antingen tandlika eller tagg= formiga utskott af ätskillig långd, som i råt vinkel, eller borizontelt hår och der utskjuta från sidorne af bål och grenar. IQ. RHIZOMORPHA subterranea. + Rh. tballo elongato teretiusculo nigro, intus fusco-lutescente, dichotome ramoso; rar mis ramulosis liberis, ultimis tenuissimis, Rhigzomorpha subterranea. Pers. Synops. Fung, p: 795. — Ach. Lichenogr. Univ. p. 588. — Synops.t Lich. p. 289. ' Finnes nog allmånt i metallgrufvor och för- modeligen åfven i de Svenska, ehuru jag icke sjelf sett densamma. Såsom egen art har jag efter PERSOON upps tagit denna, som i flere afseenden synes vara skilld ifrån så vål de tvånne nåst föregående som ifran Bh. subcorticalis. Beskrifves såsom trind och slåt samt inuti tråaktig, gulbrun, med spridde, äfven klynnevis underdelte, fria mot yttersia åndarne harfina grenar och ej. nåtfor- migt ibopvexte, deras yta ej glånsande, Den vexer merendels hångande, Hit hörer, enligt PaRrRsoons uppgift, såsom artföråndring: Q. Rh. putealis: ramis confertis glabris, axil: lis subcompressis, Rhizomorpha subterravea B. putealis Pers; Synops. Fung, Pp. 705. — Ach. Licheno=" | gr. Univ. p. 589: = a Lich. ps 280: Lichen radiciformis. Linn. Syst. veg. Ed. 14. | p. 964. — Wild: Prodr. FL Berol. på 10309. — Roth. FL Germ, p. 515. — | Humb. FI. Frib. p. 34. — Web. Spicil EI Germ. p. 232. Usnea vadiciforms.” Scopol, Diss, I. Pp. 954 | n, 16. Tab. 8. Förekommer uti betåckta brunnar, så vål sem uti grufvor och underjordiska gängar på det fugtiga timmervirket. - Grenarnes åndar | åro hvita då vexten år fårsk och lefvande. 221. II. RHIZOMORPHA corrugata.? Tab. IX, fig.132 Rh. thallo elongato teretiusculo nigro verrucor so rugisque crispis exasperato, intus ru« fo ad basin demum subfistuloso, subsim- plici; ramis lateralibus elongatis teretibus glabris irregularibus ramulosis liberis. Rhizomorpha corrugata. Ach. Synops. Lich. App. P: 391. Vexer vid ruttna tråds stubbar i Halland, på tidtals vattendrånkte stållen. Bålen som år enkel och ej sjelf grendelad tråffas af flera fots långd, men från dess si- dor utgå ordenteligt hår och der smala och långa trinda grenformiga utskott, med dels långa smågrenar, dels med korta och smala tånder försedde. Grenarne åro slåta och de-= ras fårg inuti brunröd. Hos åldte individer uppnår bålen tjockleken af en smal gåspen= na, år då invåndigt nåstan tom och brunsvart, utanpå år han wmerendels alldeles svart och ganska skroflig af små: knölar eller 'vårtor, strådde imelan upphöjde krusige tått brede- vid hvarandra ställde rynkor och fållar af dess barkbeklådning. Till utseendet kommer sjelf- va våxten nåra Rå. angulosa, men bålens be- synnerligt danade yta, skiljaktigheten af dess fårg inuti och dess sått att vexa, hvarigenom dessa båda arter icke kunna föras till samma afdelning, tyckes icke beråttiga att blott anse den som en gammal urart af denna sednare. Dessutom lefver denna art flere år och fortfar att under samma tid vexa, då den andra blott våxer om våren och sommaren till hösten, samt dör ut om vintern, ; AE 222 ANT 12. RHIZOMORPHA palmata. Ve Rh. thallo erecto nudo glabro cinereo-fusco ramoso; ramis compressis palmatis (Pe dilatatis. Rhizomorpha palpata. Ach. Libenden Univ. Pp. 590. — Synops. Lich. p. 289. | Lichen palmatus. Humb. in Usteri Annal. d. Bo SUP 5 Ursnea. polmata. Scopol. Diss. P. I. p. 94. | "Tab, godt. | Funnen uti Brånsdorfs och andra grufvor i Tyskland. | Efter den beskrifoing HumBOLDT härpå gifvit och enligt SCOPOLIS figur, år hela vexten knappt mer ån en tum hög, mjuk, af gråbrun fårg och upprått; stående, merendels fingerdelt och dessa grenar på åndarne breda: re, samt derstådes mera svarta. Flere indi- vider växa alltid nåra tillsamman. Den en- da af hittills kånda Trådslingor, som vexer med upprått bål. RHIZOMORPHA verticillata. Rh. thallo elongato pendulo tereti nudo gla- bro cinereo-fusco, intus niveo, ramosis- simo: ramis omnibus verticillatis passim anastomosantibus. Rhizomorpha verticillata. Ach. Lichenogr. Univ. p..590. — Synops. Lichen. p. 289. Lichen verticillatus. Humb. 2p. Uster. in Annal. d Bot: 3. Pp. 53. Upptåckt och beskrifven af HUMBOLDT, samt funnen på djupet i några af Tysk- lands grufvor. 2023 Vexer ifrån en tum ånda till 4 och en half fots långd, nedhångande ifrån stenen med tjocka krans-sittande, stundom sammanvexte grenar, som oaktadt stållet der den finnes på det största djup och i tjockaste mörker, lik vål hafva en behagligt grön fårg då de åro unga. 14. RHIZOMORPHA villosissima. Rh. thallo elongato pendulo flexuoso rufo - ramoso, villis longiusculis undique hir- suto; ramis sparsis brevibus. Rhizomorpha villosissima. Ach. LTichenogr. Univ. p. 590. — Synops. Lich. p. 299. Usnea villosissima. Scopol. Diss. 1. p. 94. Ha? TEA, Vexer uti Tysklands grufvor, nedhåagan” de ifrån sten och bjelkar på djupet. Jag kånner ej denna art vidare ån efter SCOPOLIS uppgift och figur derpå, enligt hvil- ka dess långd år en fot "och deröfver, fårgen brunröd och grenarne enkla och korta, samt hela vexten fullsatt och betåckt med långa hår. Bålen blifver med tiden vriden eller snodd som ett rep, samt år mångårig. SYSOBNe pIEANR LC ES: 15. RHIZOMORPHA Ssubecorticalis. + Tab, IX. fig. 1. Rh. thallo elongato lineari compresso fusco- nigricante nitido, intus albo, ramoso-pro- lifero; ramis sparsis passim reticulato- anastomosantibus; apotbeciis subglobosis solitariis conglomeratisaué, Rhizomorpha subcorticalis. Pers. Synops. Fung. Pp. 704: — Ach, Lichenogr. Univ..p. 578. — Synops. Lieh. p. 288. Rhizomorpha fragilis. Roth. Catal. Bot. 1. p. 1232. 86 rap. USter: ma NOR d. Bot. TD: Rhizomorpha patens. Sowerb. F UNO: t302 Lichen aidelus. FHumb. Fl. Frib. p. 33. Clavaria phosphorea. Sowerb. Fung. t. 100: Clavaria Hypoxylon. var. Wither. bot. Arr. Michel: (Sen. ”T'ab.". 66.6, go — Vall Bot. Par. p., 41. Tab. 9..— FI. Dan, Tab. a — Decandolle Bull. des Sc. DAD. 102: Lab. T2d 2. Förekommer allmånt under barken på för- multnade tråd och åfven på gamla öfver hvat- andra liggande bråder. Denna art blifver ofta flera fot lång. År i första början flockig och hvitaktig, men an« - fager smånihgom fasthet och en castaniebrun fårg, som sedan blifver svartbrun. Lefver troligen ej mer ån ett år. Ifrån en punct utsprider sig bålen, som år Jämnbred och till. plattad, med sine grenar, i flere directioner. De yttersta grenarnas spitsar åro ånnu hvita så långe vexten ånnu lefver och förlånges, ej sällan då försedde med en liten knapp på åndan. Fullmogen eller död blifver den skör och kan då svårligen lossas ifrån trådet, hvarpå den kryper och utan rötter ofta fastsitter, utan att brytas. . Grenarne, som inuti åro hvita, sam- manvexa ej sällan med hvarandra nåtformigt, och åro understundom så tått bredevid hvar- andra fåstade, att de formera liksom en kaka, Dess Dafhus åro klotformige och -skroflige, | 225 sittande allena eller flera tillhopa på bålen och grerarne, samt i grenvinklarne, stundom upphöjde med ett kort skaft. (Se fig. 1.a. b, BP. R. fucina: thallo compresso exacte et repeti- to dichotome-ramoso, ramis omnibus la- : titudine 2equalibus. Denna, som jag blott en gång funnit, år liksom Rh. dichotoma och Rh. cornmcularioides utmärkt för sin ordenteliga klyndelning utan andra sidogrenar. Likvål år den troligen en- dast en artföråndring af RA. subcorticalis, med hvilken den i allt öfrigt öfverenskommer; dock åro icke grenarne anastomoserande. Vs R. parallella thallo teretiusculo' SERIES rectiusculo subsimplici, ; Vexer i ruttit tråd, flere tillsamman och bredevid hvarandra nåstan parallelt med få eller inga grenar, stundom tillplattad, stundom något trind, d. R. flexuosa: thallo ramisque tenuioribus cre bris teretiusculis flexuosis. Förekommer i förruttnat Boktråd. År tros ligen också blott en 'artföråndring, utmärkt med nåstan trind bål och grenar, mycket smar lare ån den allmänna och mera hoptrasslad för- medelst deras tåta böjningar i zigzag. 2. R. ambigua : thallo ramisque rectiusculig subs teretibus passim rugulosis subangulosis- que, + Tiknar fullkomligt Rh. subcorticalis , mer år skiljaktig deruti att bål och grenar ej sål- lan på ett och samma individ finnas trinda, 226 slåta, smårynkade och nåstan kantiga. Det ser ut som skulle så vål Rh. subcorticalis, som Rh. subterranea, Rh. corrugata och Rh. angu- dosa sammansmålta i denna. Men då några af dessa med 'sitt sått att våxa (ty de höra till första afdelningen) redan derigenom ut= mårka ett våsendteligt skiljetecken, så åter- står blott att antingen anse denna för en egen art, eller som en artföråndring af de andra. Jag tror således båst vara att på detta ställe anföra den samma; dit den också sannolikast höter. 3. R. vreticulata: thallo ramisgue teretiusculis re- ticulatim andstomosantibus. Tråffas på gamla stockar i fugtiga hålor , och grottor. Jag anser den som en blott art- föråndring af Rh. subcorticalis, ehuru bålen år mera trind, och anförer den samma efter anledning af RotH, såsom varande MICHE- LI Agaricwm nigruwm reticulatwm non compres- sum. Se dess Gen. p. 125.n. 21. samt Uster. Annal, d. Bot. 1. .p. 8. Obs. 3... Kanske "är den föga skild ifrån föregående 2). : 16, RHIZOMORPHA angulosa, > "Tab. IX. fig. 12. Rh. thallo elongato anguloso levigato sub- simplici nigro fusco, intus albo; ramis la- teralibus sparsis fasciculatisque horizon- talibus teretiusculis ramulosis. Rhizomorpha angulosa. Ach. Synops, Lich. Pp. 288. Funnen uti ihåliga gamla Pilstammar; samt ibland Ekbark och Ekspånor i Skåne > och | Smålands | 227 År såkerligen en egen och beståmd art ehu- ru den liknar Rå. subcorticalis. Bälen, som, med tjocklek af en dufpenna, utsträcker sig åt flera håll, och blifver några fot lång utan att sjelf grena sig, år ej fullkomligt trind utan kantig, med 2, 3—4 efter långden gående temmeligen hvassa utstående kanter, hvärföre hän öfta synes tre- eller fyrkantig. Fårgen år hos den lefvande castaniebrun ; men utdöd ock torkad blifver han sVvartäre, inuti hvit. Ifrån bålens sidor och kanter utgå öfverallt håstan i råt vinkel mångfaldiga smala trådlika ut- skott eller grenar, ofta flere liksom knippvis ifrån ett och samma stålle, långa och korta; en del enkla, andra åter greniga, men alla trinda eller litet hoptryckta Cl på dem jag sett, icke anastomoserande. Börjar vårtiden;s fortfar att vexa till hösten och dör ut om Vintern, men tråffas likvål följande året, 17. RutzoMörPHa Fries. ? Tab. IX. fis, 4:ä.6; Rh. thallo teretiusculs tenvi stf18050 fragis H nigro, intus cofiColori, dichötome-ra- fiioso >; ramis ramulisque erettis strictis äctu- Minatis: Finnes på Tallar emellan trådet och barken i Småland, ganska sållsynt. Denna Trådslinga våxer; Som Öfrige äf denna flock, ät tvånne leder och blifver 4=—6 tum lång. FÄR ganska lått igenkånd och skild ifrån alla andra. Bålen år knappt så tjock Som et sytråd, nåstan trind, svart ut och in våndigt ; rak och klyndelt grenig , öfverallt stråf af hår och der sittande ganska fina och hvassa utskott, LÄG bräcklig. Grenarne Cr > 228 årö uppråtte raka och liksom spånda; mot ån” darne aftagande och hvasst spitsade med ströd- "+. — de smårre likformiga grenar eller hårfina ut skott. Det år med sårdeles nöje jag omfattar dets ta tillfålle att med upptåckarens namn få ut: miårka denna art, Det år ej mer ån en råtta vis gård åt Herr Magister FRIES, som haft all möda ospard att med så många nya arter rikta detta Slågte. 18. RHIZOMORPHA fibrillosa. > "Tab. IX. fig. 9. Rh. thallo teretiusculo capillari molli levi candido ramosissimo fbrilloso, axillis com- pressis, ramis strictis divaricatis subana: stomosantibus sursum fibrillosis. Tråffas tåmmeligen allmånt på och under trådens bark, i synnerhet på Ek, åfven på rutten ved, hårdare svampar och på nedfallit 1öf, men endast sommar och höst. Har en långd af 2 till 3—4 tum och år fått igenkånd "med sin gråhvita fårg, (åfven invåndigt sådan) hårfina och om hvarandra kastade, men liksom spånde och ofta samman: Vvexte flerdelte grenar, med derpå sittande, i synnerhet mot åndarne, ytterst fina trådar, hvilke åtven åro mårkelige (med synglås) på vextens yta, åttryckte långs efter bål och gre- nar, liksom vore denna yta klufven i dylike fina trådar. År en alldeles skild art ifrån Me- senterica aärgentea PERS. 20. RHIZOMORPHA ÅAchariana. ? Tab. 15 SR Se då Då Eh. thallo tereti filiformi leviusculo fragili nigro-fusco opace, intus räfescente sim” - - - ÄR ; 229 pliciusculo pinnato-rtåmoso; ramis lateras libus approximatis horizontalibus distichis rectiusculis attenuatis åpice subdivisis rufis. Rhizomorpha Achariana. Fries in Litt. Vexer någorlunda allmånt fåstad vid trå: den under barken och åfven-inuti veden på 4 gamla nedfallna granar. é Bålen utgår ifrån en gemensam början el ler punct och utsträcker sig i tvånne directio- ner, år af 3—-4 tums långd, tjock som en sy= tråd, nåstan trind och låmntjock, svartbrun utanpå och inuti ljusbrun , icke glånsande, skör, merendels "enkel eller mot åndan ibland klufven, men ifrån motsatta sidor och endast ät tvenne leder utgå tått bredevid hvarandrag i råt vinkel från bålen, grenformiga utskott, som åro nåstan raka och odelta, om ej vid ändarne, der de någon gång underdelas, till fårgen olika med bålstammen och brunröda, Genom denna sidogrenarnes stållning får bå- Jen utseende af att vara pinn-grenig, och ge- nom sitt sått att våxa, sin form och fårg år denna art för öfrigt tydligt skild ifrån alls andra hittills kånda. Det namn Herr Fries behagat gifva den- na art anser jag, emot dess yttrade vilja, icke vara mig tillståndigt åndra, då det år en råt- tighet förbehållen upptåckaren att sjelf få namn= gifva sine egne nya fynd. Jag uppfyller en angenåm skyldighet då jag på detta stålle för- klarar min erkånsla för den heder och aktning mig hårigenom blifvit af vånskapen tilldelad. 20. RHIZOMORPHA muscicola. +- Tab. IX. fig. 6. Rh. thallo compressiusculo tenui glabro ele- vato-substriato obscure fusco, intus gris £e0 , ramoso ; ramis sparsis capillaceis 230 planis adpressis raris elongatis curvatis subsimplicibus. Tråffas på mossor vid Almås och Femsiö i Småland; på fugtiga stållen i skugga. I sitt follkömliga utvexta tillstånd år den= Hå art 3—4 tum läng; utspridd åt sidorna ifrån ett gemensamt stålle och då; besynnerli- gen pår han år fårsk, till hela fkddndet myc- ket och tydligt skild ifrån Rh. Alectorioides , som han dock nårmäast kommer; men år lik- vål deruti olika; att han i anseende till vext- ningssåttet hörer till denna och ej första af- delningen, har helt annan fårg, nåmligen "brun och år mindre; samt på ännat sått gre- nig; ty grenarne åro tått åttryckte merendels båglikt böjde ; långa och oftast odelte. För öfrigt år bålen och grenatne ganska fina, nå- stan platta och de sednare ej tjockare ån ett " hufvudhår. Det år troligt att denna af någre Auctorer blifvit råknad till eller hållen för Rh. setiformis, 1 synnerhet dess ånnu enklare art- föråndring, ehuru, efter nu lemnade beskrif- ningar på båda, derifrån nogsamt skild. BP. R. epiphylla: thallo simplicissimo. Förekommer på nedfallna Ilöf. Skiljer sig ifrån Rh. Alcectorioides och dess enklare arte förändring (B. subsimplex) samt Rh. setiformis i förutnåmnde essentiella omståndigheter. 21. RHIZOMORFHA tapillaris. + "Rh. thallo subcompresso pubescente croceo, intus albo-griseo, ramosissimo ; famis Ca> pillaceis attenuatis. Rhizce > ) Rhizomorpha capillaris. Roth. ap. Uster, in Annaluit) Bot: vv 1. S:Tabla.f; 3, —— Catal. Bot, 1. p. 234. — Ach. Lichenogr. Univ. p. 591. — Synops. Lich. p: 299. Agaricum Iutewm. Michel Gen. p. 250. Dn. 19.? Förekommer - vid rötterna på förruttnade trådstubbar under nedfallne lÖf, åfven allmån under barken på skåmda trådstammar. Den, som hos oss år funnen, blifver ej sållan 4—6 tum lång och synes i detta af- seende något olik den RoTtu beskrifvit och teknat, hvilken år mycket kortare, 'mera fin och månggrenigare. Den Svenska år icke eller så glånsande (nitida) som han såger, hvilket också svårligen lårer kunna förenas med den ludna yta, som beklåder denna vext. För Öfrigt intråffar hans beskrifning så vål, att jag ej bör tvifla på, att han ju menat sam- ma vext med vår, så mycket mindre, som man bes oss tråffar individer, som hafva hår- fina grenar, och då vexten, efter hans yttran- dey, liknar en saffransgul. ull. Om han kan vara endast en betydelig förändring af Me- senteriea JIutea Pers. skola ytterligare under- sökningar afgjöra. Imedlertid synes den med några andra, t. ex. Rh. Xylostroma, fibrillosa och corticata utgjöra nårmaste grånsen till Svam- parne, emedan båltrådarne och grenarne likna alldeles dem, som wtgjöra Himantie och Me- senterica sulphurea Pers. Likvål har Elerr Kg. 7. AA. Handl. 1814: St. IL Jäs - > z Fries på Rh. cäpilläris funnit dessa små knö- lar, af samma fårg med bålen, som icke kun= na: vara annat ån denna arts apothecia, hvar- igenom sambandet med Lichenerne och skilj: aktigheten från Svamparne styrkes och synes vara någorlunda bevisligt afgjord. 22. RHIZOMORPHA corticata. = Tab. DT fig. 54 Rh. thallo subfiliformi teretiusculo simplici subdivisoque, tegumento molli levigato pallide flavo obducto; ramis rectis sim- plicibus attenuatis sursum mnudis glabris luteolis. Rhizomorpha corticata; Ach. Synops. Lich: App: P: 391. ”Vezer på sågspån vid sågqvarnar i Smål land. | Bålen tråffas ifrån några tum till hela al: "nens långd, vid basen tjock som en grof sy- tråd, Enkel, eller delad i en och två, sållar flert. raka långa enkla glatta grenar, som mot ändarne blifva smalare och sluteligen hårfina. Nedre delen af bålen och grenarne beklådes med en tunn blöt och slåt blekgul bark eller skorpa, som mot åndarna af grenarne liksom småningom försvinner eller omårkeligt afta- ger och der förtunnas, hvarföre yttersta ån- darna tyckas vara alldeles blottade. Inre sam- mansåttningen eller kårnar år tåt och brosk- artad , mera möfk och nästan gråbrun liksom på Rh. xylostroma, från hvilken likvål den= na art år både till utseende, storlek, fårg och andre förhållanden ganska mårkeligt skild. Grenarne, såsom rakt utgående, anastomosera 233 oc icke WVexet i tvånne motsätta directioner; > börjar om sommaren och dör ut fram på vin- | tern ; behåller dock ånnu sedermera någorluns « >> da sin fårg, inen blifver sluteligen skör $ att han faller- sönder. På den lefvande fårgen öfverallt gul, men bleknar genom ; torkning och åndarne blifva merendels mörs lö kare. 23. RHIZOMORPHA Xylostromå. + Tab; 1X. fig. 7 Rh. thallo elongåto teretiusculo ingquabili, tegumento molli subtomentoso albo ob- ducto, intus solido fuscescente subramo- &0 vel ramoso-cancellato, ramis ultimis extrorsum crassioribus apice sublaceris. | | | | I - Rlnzomorphå tancellata. Syn. Lich. App. p.391: Agoricum candidum &c. Mich: gen: p. 135. Tråffas vexande uti ihåliga döende Piltråd, | samt imellan jorden och nedfallne Bokstockar a i Småland: Blifver under tiden flera alnar lång; ute 0 > Stråckt i tvånne directioner, stundom ganska | litet grenig, stundom mycket; och af grenars nas sammanvextning nåtformig. Bål och gte- nar åro af olika tjocklek på olika stållen af sin långd, stundom grofva som ett tjockt Ses gelgarn, stundom fina som en tråd. och sä- lunda ojämna; Öfverdragna med en mjuk och hvit betåckning, som nertill; eller närmare första utvextmng SPunCten , år mera stadig och slåt, men uppåt eller åt åndarne år ytan lik. som. fin-ullig.. Inre subsiäncen, eller kårnan långsefter, åt detemeot mera bård och stuns dom broskartäd; blekt brunaktig. De ytters sta gretiarne åre ga delade, icke eller sama 234 ie manvexte, men oftast mot åndarne smånin- gom tjockare och ytterst liksom slarfvige. WVexer och lefver blott ett år och dör ut fram på vintern, men bibehåller sin fårg, blifver sluteligen skör och faller sönder. Uppfinna- ren Herr Magister Fries har gifvit arten nu asatta namn, hvilket således bör bibehållas, med uteslutande af det jag i Synops. Lichs antagit. | 24. RHIZOMORPHA Cinchome: | Rh. thallo compresso pubescente fusco, in- tus fistuloso, ramosissimo; ramis flexuo- sis apice fibrillosis subinde anastomosan- tibus. Rhizomerpha Cinchone. Roth ap. Uster. in Annal. d. Bot. 1. p. 8. Tab. 1. f. 2. — Catal. Bot. 1. p, 233. — Ach. Lichenogr. Univ. p. 591. =— Synops, Lich; p. 290. Funnen imellan barken och skåmda trådet på Cinchona officinalis. | Hela vextens långd synes! ej Öfvergå nås gra få tum med tjocklek af ett smalt segel-- garn. Dess substance år hornaktig, inuti pi- pig, men ytan betåckt med ett knappt mår= keligt brunt ludd. Grenarne åro oregelbund= na, hit och dit böjda, ofta hopvexta med till-/ smalnade åndar, delta uti flera krusiga fina trådar. Bål och grenar åro tillplattade, 285 Figurernas Förklaring. ifAD. TIG Fig, 1. Ett stycke af bålen på Rhizomorpha sub- hå corticalis i naturlig storlek, med dervid få- stade « aaa Lafhus; och vid b. tvånne deraf för- storade, efter Decandolle. — 2. a, En del af bålen på Rhizomorpha setifor- mis, med derpå sittande Lafhus i na- turlig storlek, efter Bulliard. b. Ett dylikt Lafhus förstoradt. c. Ett lodrått ituskurit Lafhus för att visa dess inre beskaffenhet. — 3. a. Rhizomorpha Alectorioides i nat, st. efter ett mycket stort exemplar, ty vanli- gen år den mycket mindre. b. Dess enklare artföråndring. (£. subsimplex). oo 4. 3: Rhizomorpha Hriesit 1 nat. ste - b. Eit annat och tydligare klyndelt samt större individ deraf. + Stållet hvarifrån denna art utvexer i en åfven motsatt direction. | — 5. a. Rhizomorpha corticata i nat. st. | b.b. Tvånne sårskilda båltrådar deraf. > Den punct hyarifrån bålen utgår åt tvåns ne håll. I — 6. Rhizomorpha muscicola i nat. st. | > Stållet hvarifrån bålen utstråcker sig åt flera sidor. - 7. Rhizomorpha Xylostroma i nat. st. ehuru den ofta tråffas mycket långre. a.a.a. In mera ogrenig och b.b.b. en enklare frånskild båltråd deraf. + utmårker det stålle hvarifrån utgrenin- gen sker i tvånne directioner. 236 4 Fi ig, 8. av Blsomtpka Achariana 1 nat, st. b. Én mindre grenig föråndring deraf, c.c. afskurne båltrådar, utgående ifrån 4 det stålle, hvarest bålen utstråckes itvårs y ne motsatta directioner, = 9: Rhizomorpha fibrillosa i nat. st, + Den punct hvarifrån bålen åt tvånne sis dor utstråcker sig. = I0. a. Rhizomorpha chordalis 1 nat. st. b. Den mindre förändringen deraf. — 11. Rhizomorpha cirrhosa i nat. st. men någat större ån den vanligtvis förekommer. = 12. En del af bålens nedre och tjockaste del på Bhizomorpha angulosa, fyrkantigt af: ritad med sina trinda grenlika utskott; i nat. st. — 13. Ett stycke af den tjockaste och" nedersta delen på bålen af Rhizomorpha corru- gata, med ett, af dess sidoutskott, v | nat st. — 14. a. Rhizomorpha Cornicularioides i nat. st. b. En del af den samma mycket förstoråds += 15. 2. Rhizomorpha Racodioides i nat. st, b. En mycket förstorad del deraf; | 237 ANLEDNINGAR Till Försök öfver Ringelblommans (Calendule officin, L.) kraft och nyt- ta emot Kråftskador och i synnerhet emot öÖpen Kräfta i Lifmodren, af I; P, WESTRING., den 5 OctoB: 18147 D: menskligheten båfvar vid åtankan af den rysliga Kräftan, pinsammast dödande afalla kråm- por, år det icke underligt, att de som vårdat den vålgörande Vetenskapen, ifrån de åldsta tider, sökt "och forskat att finna ett medel emot detta onda. Menniskosnillet har genomvandrat Naturens alla riken, och efter anledningar försökt mycket, utan att ånnu bafva funnit något såkert. Herr ProuQueT anförer nåra 300 af honom kånda af-= handlingars hårom, och ånnu flere gifvas, liksom de misslyckade curmethoderne åro troligen ånnu flere. I likhet med. de "fleste Låkare, har åfven jag under mångårig practik, då denna sjukdom icke så' sållan förefallit i alla sina grader och flere skep nader, fått erfara ovissheten af många hitintills upp- gifna medel, É ” 238 Emedlertid, då några år sedan, en håndelse af en Cancer apertus Uteri intråffrade, hvilken åf- ven kom under min behandling, och som nedan” före skall beskrifvas, hade Jag den lyckan att fin- na cen Låkedom, som icke allenast snart lisade de högst smårtande plågor, utan omsider återstållde Patienten till önskad hålsa ").. Flere sednare hån- delser , hvilka jag hårjemte antecknat, gifva god anledning att anse detta medel, torde hånda, för det båsta hittills kånda att begagna i denna rys- vårda sjukdom. Jag har också icke" velat dölja den erfarenhet Jag vunnit, utan redan gjort för- troende deraf åt andra förfarte Låkare af mine Vånner, för att genom deras och min samfålta förskaino kunna uppdaga om icke ett fullkomligt Verksamt medel mot uppbruten kråfta kan stå att. vinna; och på det den nådlidande under våntan på uppgiften ej måtte försmågta i sitt elånde, men åtminstone, till en början, få sina plågor lindra- de samt njuta en tröstande förhoppning att blifva bulpen, får Jag nu göra de håndelser kånda som jag kan bevittna, åfven som bruk och anvåndande af sjelfva medlet, så att fördomsfria och redigt tån- kande Låkare åga derigenom ett tillfälle att fram” gent pröfva och bestyrka det. ”Y Denna upptäckt må på visst sätt tillskrifvas en SN då jag flere är tillförene besökte en åldrig Fru, som långe haft en stor och pinsam kråftknöl i det ena bröstet; på denna lade hon färska Ringelb BEORAOT > och försåkrade hon mig då, ait desse voro de enda af alla de medel hon kunnat försöka, som verkligen mildrade de brännande rist- ningarne i"det sjuka bröstet. Kr2f:knölen uppbröt likväl efter knappt ett år: bröstet blef hårdt och uppsvälldt och ett högst stinkande vahr:utföt från såret. Då jag nu åter kallades till Pat. befann hon sig I ett martande febrilt tillstånd, och i sin stora jämmer beklagade att hon icke 1 tid låtit operera sig. Huru lycklig min åtgård bief för Henne, kunna ånnu lefvande vittnen intyga och i synner? het hennes Son, Prosten och 'Ridd, D. 239 Detta medel år Ringelblomman (Calendula of. ficinalis L.) Men innan jag skrider till uppgiften om de sårdeles vålgörande verkningar jag funnit denna Vext åstadkomma, torde det tillåtas mig att framstålla något om dess förtjenst och råttighet att intaga ett rum ibland Officinalier i vår Svenska Pharmacopée; och dernåst om Kråftskadori allmån- het, korteligen yttra mina tankar, jemförda med andras vidstråcktare erfarenbet. Calendula har ifrån åldre tider tillbaka varit | omtalad såsom ett kraftigt Låkemedel, och år af denne orsak icke förbigången af de fleste författa: re till Materia pharmaceutica. Den berömdes mot scrofler af GEOFFROY och ALSTON m. fl., och den förre påstår, att de sånderstötta fårska bladen kunna upplösa härda svulster, och således med fördel begagnas på calleusa sår, vårtor och liktor- Dar. ÅALSTON prisade örten derjemte mot obstru- ctiones Uteri. Hos RIvIiERrIUS finner man följan- de utlåtande: ”odorem flores spirant mensium mu=> liercularum bene valentium.” Ån i dag gifva Hus- mödrar, på sina stållen, den torkade örten åt kor för att drifva secundinas. "VON LINNné gaf Calen- dula epithet af Prestans, och anförer i sin Mate- ria Medica qualitas Herbe: ”flava, subnarcotica, amara. is: pellens, emmenagoga, .sudorifera, Usus: Exanthemata, Ophthalmia, Vertigo.” De gamle trodde den vara analeptisk, och har ånnu bibehållit sig såsom KEuporiston emot lamhet efter slag och i synnerhet emot Svindel, åfven som emot Gulsot. De torra bladen spraka i elden lik- som saltpeter, och efter GEOFFroYs Analyse in- nebåller vexten nitreust Ammonii salt. De fårska bladen åro klibbiga, och kånnas under fingrarne som voro de fugtade med limvatten. Resultaten 248 | af någre Analytiske försök, dem jag sjelf anståldt, . åro följande: Tre lod fårska blad kokades en timma i ett halfstop stråmvatten , hvilket dock icke blef lim- migt eller geléaktigt, och afkoket Stlades och sattes. i flere glas. Hårvid mårktes att ; 'r. Ensam afsatte den intet under dygnet. 2. Blyvatten fållde 2 tredjedelar af massans Vo= Tua lum. : gr Af Alcohol blef i ingen fållning. 4. Sublimat, upplåst i vatten, gaf ett ömnigt grått sediment, 5. Utaf Tinct. Galiarum grumlades gr något, 6. Jernsalt gaf den mörk, gråsgrön fårg. 7. Acid.Sulphur, dilutiss. fållde också en grå massa. . Sålunda synes mig Experim, 2. röja mycken mucus vegetabilis3 > Exper. 4. något Albumen vegetabile ; Exp, 6. något Garfve (Tanin); = - Exp. 5. något lim; och Exp. 7. någon Gummi-resina. Fårska blombladen reagera mindre och inne= hålla mindre kraft. Roten år mera adstringent, och reagerar liksom fröna för mera Lim och Garfve. I anledning håraf skulle dessa kunna användas emot frossor, och GEOFFROY såger också, att Ca- lendule frön hafva blifvit nyttjade emot Qvartan- febrar, Anförde egenskaper, förenadé med de ånnu mårkvårdigare , hvilka mu först blifva uppgilne, 341 synas beråttiga denna örten till ett utmårkt rum bland andra vigtige medel som på Apteken böra finnas. Kråftan år ånnu till sin genuina natur myc: ket dold: vi kånne blott dess grader och verknin- gar. Att den stundom blifvit misstagen för scrof- ler, venerisk smitta, åfven hårdheter (scirrher) af annan natur ifrån gikt, rheumatism, rosan och an- dra skårpor, kånner den kunnige Låkaren. Af sås ker erfarenhet inhåmtas, att de kånslofullaste stål- len af kroppen i synnerhet kunna håraf angripas. Den kan således uppkomma i brösten, i ansigtet, der nerverne åro talrikast i huden, vid nåsborrar- ne, vid naflan, på fotbladet, på handen, i lifmo- dren och i testiklarne, En knöl eller hårdhet da- nas, och denna kan oföråndrad fortfara föga till- vexande och utan smårta, men af tillfållig våld- samhet från stötar och fall, åfven af skårpor som flytta sig till stållet kan denna hårdhet urarta till kråftnatur, med sin egen brännande, ristande och 'odrågliga vårk. Huru likvål Naturens obegripeli- ga konst stundom kunnat i hast afhjelpa och lik- som upplösa dylika scirrher, år icke heller obe- kant. Tvenne sådane håndelser åro mig bekante. Ett ungt fruntimmer i Fahlun hade "en scirrhe i ena bröstet, för hvilken exstirpationen dömdes nåd- våndig, Förskråckelsen öfver operationen hade emede lertid den verkan hos Patienten, att morgonen, då Operateuren infann sig, var knölen alldeles borta, utan att sedermera återkomma. En ung Man re- ser genom flere Lånder, för att söka hjelp åfven mot en svår scirrhe i det ena bråstet. Sedan han fåfångt rådfrågat de kunnigaste Låkare, misströsta- de han snart om hjelpen, då en eldsvåda håndelses vis utbryter nåra sjuksången, ur hvilken han för.” skråckt skyndar för att rådda sig. dd efter var 242. scirrhen försvunnen. Mannen lefver och kan vitt- na om sanningen af denna beråttelse, Detta visar att sjukdommen hårleder sig från nerverne. Kriftgiftet tilldanas genom nervkraftens onaturliga eller oordentliga verkningssått, sedan den sjuka delen eller stållet förlorat någon lifak- tighet. Det kan icke nekas att sinnliga lidelser bidraga hårtill, liksom en exalterad action i ner= verne kan decomponera giftet, hvilket de nyss an« förde håndelser visa. En oordentlig Menstruation hos Fruntimmer, hvarigenom nervernes kraft för- svagas, och en qvåfd hemlig sorg, har ofta föror- sakat Cancer Uteri. Huru märkbart ledes icke sinlig- hetens lidelse till nervernes, och deras förändrade: verkningss.tt på stållet som år i fråga. Också lider Körtelsystemet, såsom mindre begåfvat med lifs- styrka, mer af detta onda. Kolsyrans kraft, icke obilligt prisad vid scirrheusa åkommor ”), och i viss grad verkande på toniciteten, öfverensståmmer med samma begrep, och synes stundom kunna föråndra nervernes Nisus formativus för giftet, - Äfven Rin- -gelblomman anser jag åga egenskaper, att för de uppretade nerverne tjena som ett Opiat, att döf: wa eller mildra deras verksamhet, och den har dessutom en Tonisk kraft. | I den första graden af sjukdomen, som icke alltid med råtta kallas Kräftknöl, tyckes sistnåm- 2) Kolsyrans egenskap att fördela schirrheusa svulster, år åf- ven väl kånd. Det har ock lyckats mig, att med den samma , samlad medelst en egen apparat uti en glasklocka, som innestånger scirrhen , fördela flere, innan värken blif- vit mer kånnbar. Ett yngre fruntimmer må endast nåm-= nas, hvars bröst var uppsväldt och spåckadt af många hårdheter af betydande storlek, och detta från flere år tillbaka. Kolsyran blef applicerad och scirrhen skingra= des. Sedermera gift, lefver hon ännu efter 15 år, frisk, såsom Mor for flera Barm ' ' hå 243 de medel icke hafva någon verkan, i följe af fer. faldige af mig anstålde försök. Knölar utan vårk fördelas ofta af Tvälplåster, Gummiplåster, Kol- syra och andra specifika medel, relativa efter natu- ren af knölens orsak. Och hvilken uppmårksam- het har icke D:r CHREsSTIENS upptåckt af bruket med Guldkalken våckt i senare, tider! Blott ge- nom ingnidning af samma åmne har Konungens Förste Archiater, Commendeuren m. m. VON SCHUL=- ZENHBEIM fördelat och botat Seirrher i Uterus3 och att jag sjelf begagnat detta medel, framstålla de nedanföre anförde håndelser. För sjukdomen i den andra graden, då vår- ken börjar blifva svår, finnes ingen annan utvåg ännu känd, ån exstirpation, till och meå af sjelf- va AN såsom en för lifvets bibehållande icke oumbårlig del; samt utvårtes fråtmedel, måst af Arsenik, på fere sått varierade, hvilka i synner- het i ansigtskråftan visat nytta, och åfven för kråftknölar i brösten: Den som håremot tillstyr- ker Mercure, Jern och Mineralvatten, påskyndar den olyckliges förestående öde; Om dylika hafva någon gäng lyckats, har orsaken troligast varit scrofulös eller af annan natur; men aldrig ge- nuin kräfta. I den tredje graden , då kräftan år uppbruten, och exstirpation högst sållan kan lyckas med In- strument eller Arsenik, hvarföre dylikt knappt vå- gas, har intet medel visat så synbar nytta och verkan som Ringelblomman. Följande håndelser, uppsatte som de verkeligen förefallit under loppet af tre år, och kunna bestyrkas af flere lefvande : vittnen, visa förmodeligen, hvad vi af dessa an: ledningar böra hoppas, 244 I; Håndelsen. Uibrusten Kräfta i Lifmodern med våldsamt våra kande stirrher. " > Enke Fru Prostinnan B...:s 47 år gammal; af medelmåttig vext och Plethoriskt temperament , har under 16 års förlopp haft kråftknölar i Lifmos dren, och för denna orsak nyttjadt nåstan allt, som varit vål kåndt. Åfven Kolsyran, applicerad på ofvan beskrifne sått, hade endast lindradt henne. Efter några års lycklig sammanlefnad med sin Man; och utan att hafva kommit i hafvande tillstånd, blef hon tidigt Enka. En oordentlig menstruation infann sig, och deraf uppkommo ofta blodstörtnin- gar med våldsamma krampcoliker. Den 12 Aug. 1812 kallades jag, sedan hon i flere dagar haft starka störtningar med ristande och brånnande vårk ät höfterna, ljumskärtie och nedåt låren, med odrås seliga colikplågor, trågna uppkastningar med svår strangulation, så att ansigtet blef blågrått, extremi- teterna kalla och en tärande feber började, med ganska hastig och klen puls; och till råga på alla dessa plågor, yppade sig en flytning af en stinkan- de våtska, af hvars stank Pat. ofta fick kråkning. En förfaten och kunnig Barnmorska gjotde under- sökning och beråttade med förskråckelse, att Hön fann Lifmodren uppsvålld, nedsänkt, fullsatt med stora knölar och deremellan djupa sårnader, högst ömmande vid vidröranidet, och som gåfvo ett för- fårligt stinkande vahr. | Till en början låt jag Henne, fyra gånger om dagen, göra en insprutning af följande blanning: Rc, Extr. Cherophyll. sylv: Unc, unam Infus. Saturat. ejusd. ff. Chamomill, Singulor. Uncias Sex; 245 2 Tillika lemnades henne tillingnidaing innom Labia Vulve ett Guldkalkspulver, af svagare knall- guld 77 gr. med Amylum , morgon och afton ef- ter insprutningen. Pat, kånde sig fyra dagar der«. efter mycket lisad, hålst vårken minskades och blodgången afstadnade. ' En svår obstruction som tillika plågade henne, afhjelptes / med Enema af > flor. chamomill. fol. Malv. och Rad. Rhei. Den 24 Aug. var hon så vida båttre, att hon kunde ligga ofvanpå sin sång. HEhuru plågorne blefvo hårigenom lindrade, fortforo de icke destomindre ganska smårtsamma, Nu erinrade jag mig den vårkstillande kraft jag hört Calendula åga, och före« skref genast en stark Infusion på denna Ort, till insprutning, bvaraf Pat. från första början förmårk- te större lisa ån ifrån allt annat, hvilket förut stundom måst åfven försåttas med Opium , och hon utbrast: »nu måtte råtta medlet vara funnit för mitt onda." I början af September kunde hon gå i sina rum. Den 11 Sept. låt jag henne ingnida & gr. knallguld och omsider åfven så i mun. Barnmor- skan gjorde ny undersåkning d. 29 och fann Lif. modren stor och uppdrifven, och innehållande en mångd instångd blod; men -knölarne voro mycket minskade och mindre ömtia. I början af October kånde Pat. att Lifmodren var mycket uppdragen, och nu begyntes med ny insprutning genom, låm- pelig Moderspruta af en starkare infusion på H:b. Calendule och Cherophyll. Sylv. samt extract af”. båda, hvilket Pat. öfver allt annat prisade. Oak- tadt denna goda verkan, fick bon ånnu vid hvar- je period af Reglerna convulsiva anfall med våld= sam kramp, trågen uppkastning och feber, hvilka symptomer dock stillades efter hemorrhagiens ut- brott , hvilken hårrörde af den förut nåmde stocka ningen i Lifmodren,. Den 20 October föreskrefs / "246 Piller af Extr. H:bee Colendila af 2 or. hvärdeta, som ökades från 6 st. till 16 morgon och afton, 'sedan Pat. nu upphört med Guldkalken. Ifrån den 8 Novemb. kunde hon gå med mera ledighet och - styrka, kånde vårken ganska RE lindrad, och fick en god nattsömn. Sin hittills vunna förbåt- tring tillskref hon Rivgelblomman, såsom: efter hennes erfarenhet specifik mot den kråmpa som så mycket plågat henne. 'I början af Decemb. gjor- des åter en undersökning af Barnmorskan , som intygade, åfven med Pat:s bifaH, att Lifmodren. var på sitt stålle, och återbragt nåra till naturlig storlek samt att scirrherne och såren voro till stor del minskade, och tillika var all stank” försvunnen, Glad hårötver tillstyrkte jag den sjuka att fortfa- fa med pillerna samt taga fyra:insprutningar dage- ligen af stark infusion på Calendula med: båda ex- tracterne; emedan min minskade tillgång på Car "JIendula nödgade mig att utblanda den med Chee- 'röphyll. Sylv., hvilket jag tillförene funnit förtråf- feligen fördelande på en kräftknöl inuti munnen, ehu- $u, det icke verkade på en dylik utanpå kitbe mente dan upbruten. Uppmuntrad genom sin dageligen till- tagande förbåttring , fortsatte Pat. pillernas bruk ån- da till Maj månads början 1813, då Pat. efter gjord undersökning kunde anses alldeles återstålld till helsan. Mitt förråd af Calendula var åfven för denne gång åtgängit. Men så snart Örten på nytt kunde skördas, återtogs curen och Pat. fortfor der- med hela hösten 1812. Allt sedan har hon mått vål, utän att lida något af de förra svåra sympto- merne: har ock nu ”flere gånger åkt i vagn och gått till fots våg 1 staden utan olågenhet; och känner sig nu i Aug. 1814, då detta skrifves, > fullkomligt fö. Som de starka blodstörtningar- ; s ne | 247. he hade förderfvat "Blodmassan som deraf blef skarp, och det började en tid:att ömnigt flyta ut- ur en fontanell på benet, blefvo stillande medel nyttjade, samt en stark Infusion på Islandslafven med litet Stjernanis och mjölk som dagelig dryck, hvarigenom krafterne återvunnos och felet förbåt- trades. | Hvad regimen för öfrigt angick, förordnades att mjölk och anråttningar deraf bötde måst njutas, | samt surt, salt, rökt, krydder eller grönsaker al- drig föriåras. Besynnerligt å år, att grönsaker och Les gumer förvårra warets natur i Öpna kråftskador, 20 | Fru M.... född Friherrinna F..... 38 år gammal, af klen kroppsbyggnad och våxt, blek hy, mörkt hår, och ett retligt temperament, hadé altid haft en ymnigare menstruation, och derjemte 1 sednare åren Öpna Gyllenådren. Efter ett miss- | fall 1803 får bon våldsamma störtningar som lån- ge fortforo, förmodeligen för brist på god skötsel, hvarefter fölgde mycket mattande Fleurs blanches. Dessutom återkom hemorrhagien tidtals. Uti ett så försvagadt tillstånd yppar sig orsak till sinliga Hidelser, med hemlig oro och sorg. Derefter bör- jade en allt mer tilltagande. vårk i underlifvet öf- Iver korsbenet, i Länderne ofvanför roen inåt ljum- Iskarne och inre sidan af låren. Störtningarne blef- Ivo trågnare 1812, och vårken väldsammare, då jag tillkallades. De efter anledning brukade, el- 'Jest verksamma medlen, utråttade allsintet. — Jag 'misstånkte nu något SOTO TT tillstånd i Uterus, i synnerhet då det sades, att vårken var skoftals [brånnande med ristningar, som gingo i ofvannåmn- CK. V. 4. Handl, 1814. St. IL, 18. 248 de direction. En öfvad Barnmorska gjorde urslers sökning, och beråttade, att Lifmodren var dedsånkt, fullsatt med hårda och Ömmande scirrber, samt djupa, irsånkta sår, hvilka blödde då de wvidrör- des, hvarefter följde en odrågeligen stinkande var- flytning. Jag tilistyrkte då genast Piller af Co-= nium och Chzarophyll. Sylv. i extract, samt star- kare infusion af Cherophyllum med dess extract till insprutning, hvilket sednare något lindrade vår- ken, och bortförde hvarje gång en ansenlig myc- kenhet slamser och rufvor. Störtningatne infunno sig dock ofta, och vårken blef snart så odrågelig att den sjuke kunde nu mera hvarken gå, sitta eller - ligga utan plåga, oaktadt alla ombytta stållningar.- Den 8 Jun. 1812 begynte jag föreskrifva ingnid- ning af knallguld på tandköttet, emedan jag ej wågade låta det ske på Labie Mulle eller Os Tin- ce, då svagheten och Ömtåligheten voro i den grad att minsta vidrörande orsakade blodgång 5). Insprutningen fortsattes 2—3 gånger om dagen, bålst plågorne deraf lindrades. Mot nåtterna 'gafs. ibland Opiat medel, och -dageligen, en tima för måltiden, en matsked Eliz. Rhei Amar., till un- derhållande af magens verksamhet. Efter 40 dygn, sedan 80 pulver blifvit ingnidna; minskades våra ken mycket, bloggången upphörde och menstrua- tion kom i - natuslig ordning. Pat. kunde nu gå, sitta och åfven ligga med mera - lisa. Undersök- ning gjordes nu andra gången och scirrherne be- funnos ansenligt minskade och mindre ömma. Pat. önskade nu, att få repetera en lika stor satts Guld= FE TNINNES SSI LST ROTAR Ten a Rn £) Det Enaliguld jag alltid föredragit för de andre sprepor terna» tillredde jag sjelf af Bergånt Guld , apples fa Aceidum Nitri, saturerad med Murias &4mmonii, i med Subcarbonas Kalicus. i | | & | | 249 pulver, hvartill jag samtyckte. I Aug. månad (d. 10) började hon klaga öfver mycken vårk i magens undre del, i synnerbet då hon satt. Jag åndrade nu Guldkalkens bekanta vehicle och tog Amylum , samt tillstyrkte ingnidningen innom Vagina. Då börjades ock med insprutning af Calen- dula, ach hvilket den sjuka mycket berömde hvar gång jag besökte henne. Tredje undersökningen gjordes den 20 Augusti, då Barnmorskan med: stor glådje beråttade åen föråndring som timadt efter sista medlets bruk; emedan knölarne icke allenast voro mindre, utan såren åftensaå, samt lifimodren uppdragen och återstålld nåstan till naturlig stor- lek, Patienten hade nu på 5 veckor icke haft någon blodstörtning , och kunde gå, sitta och. lig- ga utan särdeles svårighet. I Sept. började hon äter att taga 3 gr Guldpulver med Srtårkelse att : ingnidas som nyss tillförene, men tyckte efter några dagar att dessa hettade mera; också tillkom en star- UNare blodgång under wmenstruation, som förut var "kommen i naturlig ordning; Hon återtog fördens skull de förra pni yren, Extraet af Calendula nyt- | tjades nu ock i Piller morgon och afton, och åf- ven i Injectionerna, hvaraf hon befann sig mycket "sad. För fjerde gången gjordes undersökning den 21 Sept. då Läfmödren hade återfått na uurlig stor- | dek och uppdragning; endast ett djupt särykåndes, som gaf war och slamsor ifrån sig. Under denna mårkbara återstållelse, får Patienten anledning till ny sorg och bekymmer i October, hvilken hon bemödade sig att icke yppa. Kort derpå utbröt (en fiådande fluor albus, som envisades emot alla ef- '4er anledning anvånda medel, hvarefter följde en (elak Nervfeber af rötaktig natur, som tilltog och | gjorde allt bemöådande fåfångt att HANNA den, samt FR | re. 25909 råot "början 'af7 November -slutåde Patientens lif. Skada var att den dödas anhöriga icke tillåto nå- gon obduction. 3. Öpen Kräftskada på bröstet, med våldsamma symptomer. Gåstoifvaren O....s hustru hade haft spen- böld, som blifvit illa skött, och lemnat hårdheter efter sig, hvilka efter en svår stöt urartade till. kråftkpölar med -brånnande oeh ristande skårnin- gar. Nu anförtrodde hon sig åt en Gumma , som: med grötar och feta smörjor enfaldigt sökte befor- dra bulning. VWVårken: ökades ; likvål deraf i hög- sta grad, bröstet remnade i tu, och en våldsam 'blodflöd från såret utmattade så den sjuka, att hon får slag. Då jag d. 21 October 1812 först kal- Jades till henne, fann jag henne mållös med föga kånsla. Sedan blodflödet blifvit stilladt, och ana- leptiska medel något lifvat henne, så att hon på andra dygnet kunde då och då lyfta på ögonlocken, men ånnu utan sansning: fann jag, vid undersök- ning, såret så djupt, att det kunde rymma en stor knytnåfva, och hade svartblå fårg och gaf ett odrågligt stinkande war. Såret fylldes med: Linne: skaf fvgtadt af Antiseptica, hvarpå jag dagen efter föreskref följande: ; Rs. Extract. Calend. offic. Cheroph. sylv. aa Unc. unam. Infus. Calendulze saturat. Uncias Sex. M. Härmed fugtades lipneskafvet, som lades i så- rets djupa grop, och Omsades tre gånger om. da- gen, och ofvanpå applicerades en tjock kolgröt "051 "bestruken med fårsk oåst. "Nervstyrkande droppar blefvo då och då gifne. "Den 23 "hade «Hustrun full. sansning och mera lisa i såret. Nu gaf jäg 'åfven för invårtes bruk Piller af Extr. Clendå "le, Till fomentation, hvaruti Extracterne ingin- go, blandades litet Bals. Fioraventi, oeh mot nat- ten gafs Opiat. Den 25 var febern lindrig, stan- "ken hade aftagit, åfvensom vårken; Patienien blef munter och hoppades sin förbättring. Den 27 vår redan mycket af det döda, svarta köttet bortfallit, "och en tydlig, knappt förmodad separations linéa syntes. Febern blef allt lindrigare och vårken fö- ga kånbar, och såret gaf ett åmnigt, godt och mo- 'get war. "Den 31 fick "Pat." god sömn och vår- ken försvann nåstan aldeles. De svärta scirrherne lossnade och föllo af till en del. Pat. klagade emed- | lertid öfver mycken törst och felande matlust, men | drack likvål något bouillon och vinsoppa emeli-nåt. En starkare Kina decoct försatt med litet Tinct. | .Bavend. Compos. blef nu föreskrifven. Den 3 Nov. infann sig vål febern med ovanligt stark törst, I slikvål bade all vårken upphördt, förut liksom brån- nande i bröst och armhåla. Detqvarsittande kråft- köttet penslades med en upplösning af koppar-vi- triol, och följande salva adplicerades: | "Re. Ungv. e Styrac, Compos. | Basilic,. aa Unc, unam. | Extract. Calendule. |- Bals. Fioraventi aa Unc, semis. M.S, att Ömsa tre gånger om dygnet. = Pillerne fort- sattes åfven som China decocten invertes, och Opi- um gafs mot nätterna. Den 9 Nov. bortföll den "sista, svarta, stinkande lemningen, och såret syn- "tes så djupt och vidt, som tvånne hånder i concav stållning emot hvarandra, aldeles tent, utan vårk "och stank ; "samt > waåret "mycket - godt och Ömnigt. 252 Hon började nu att kunna åta och yttrade ivag glädje Öfver sitt båttre tillstånd. = Såret minskades degeligen, så att det den 21 Nov. var uppfylldt till två tredjedelar. Ånda bittills var hoppet stort; ty naturen tycktes verksam 1 alla sina förråttnin- gar; men hastigt ändrade sig den glada utsigten. Pacienten får, en bå fig, blodblandad diarrhé af den d2 gångbara svåra farsoten , samt tillika stark feber | med ae urger bvilken det enfaldiga folket som : skötte heane wvillfarit hennes Jångtan "efter otjenlig dryck och föda. De medel som anvåndes voro nu fafånge. Den 12 Dec. började såret att hvittna, kanterna blefvo slappa och waret gaf elak lukt, ech dén 19 Dec. dog Paiienten till -harm för det Ömsesidiga glada hoppet; F 9 4. Öpen Kräftskada i båda brösten, med odrégelig vårk. En fattig gift hustru', 60 år gammal, hade, för tre år tillbaka fåt en vårkfall kråftknöl först ; högra bröstet och sedan i det andra, utan vet- terlig orsak. Tvålplåster lades först på knölen, hvarefter den innom korrt tid bröt uppj; och gaf ett tunnt och skarpt vatten. Någon rådde henpe” pu art pålågga Beckplåster, men blef utan nytta. Den 4 Nov. 1812 kom bon till mig för att söka | Bjelp. Vårken var stundtals dag och natt bråndd. nafide och sistande, och vid undersökningen fun=/ I nos flere här da knölar. alla lika vårkande , samill en stor, lik en exostos. mycket uppbögd på sjelf va sternum samt fåstad vid bene. Säret på del vppbrutna knölarne var lika högt med kanterna och knottrigt, och hade flere hårdheter omkring sig. Jag gaf henne en satts Piller af Extr. Calendu-= 12, att taga ifrån 6 tll 24 morgon och afton. P j 253 såret lades den i förra håndelsen uppgifaa salvan. Den 15 Dec. kom Patienten med den tröstande underråttelsen , att vårken blifvit mycket minskad, ehuru mot omskifte i våderleken nog kännbar. Så- ret syntes renare och mindre ojämt, och den stora scirrhen emellan båda brösten, förut hård och ben- fast, var också mindre och något nedplattad. Nu gaf jag tillika en satts Guldkalks-pulver, att in- gnida i munnen, två gånger om dagen, efter mål- tiderna. Den 30 Decemb. var såret ånnu mera rent, minskadt till storleken, samt utan all vårk, undantagande vid förändring 1 våderleken. "Under några stormiga dagar som inföllo, «började knö- Jlarne nåra sårets kant att blöda, varor Blod- iglar sattes deromkring. Den 20 Jan. 1813, efter fortsatt bruk af de gifne medlen, blef såret allt ett godt war. En consensuel hård körtel under axeln, hvarpå Empl. saponaceum blifvit lagdt, var också til det måsta fördelad. Den. 21 Januar. feck Pat. , sedan jag icke ågde mer öfrigt af Extr. Ca- lendule, i dess stålle, Guldpulver af & gran, att ingnida i munnen 2 gånger om dagen. På såret och den stora scirrben som var mycket nedplattad och nu rörlig, (hvilket medlen verkat). applices rades: Rc. Picis liquid. & naval. Hquef. aa Unc. unam > Fulveris Lap. Suilli subtiliss. Une, semis. Realgar scrupul. binos M. 1 a. exacte, "Denna salva visade sig efter önskan verksam , eme- I dan den förtog all vårk, och den 24 Jan. hade rodnaden minskats, och såret gaf ett. godt wear. Men i det samma angripes. denna fattiga hustrun af en svår sÖdsot, som den tiden var en hårjande | mindre och icke så knottrigt, utan jemnare och gaf 254 farsot; och som hon icke'sökte bjelp förrån för sent , gjorde döden slut på hennes lidelser, och åf. ven på det hopp jag byst om hennes förbåttring. $. Flere carierade , tums djupa Exostoser i båda Ben piporna, med bibehållande af hudens färg. En lång våga resande Man, 40 år gammal, som af Venerisk smitta och Mercurens missbruk var bragt 1 det ömkansvårdaste tillstånd, med utmårglad kropp, svullna och contraherade knån, tåppning 1 nåsan , särnader i hufvudet och Ögonlocken, m. m. utan förmåga att kunna gå, och utan hopp att ge- nom itererade försök med Mercur eller Diget-cur biifva hulpen; kom hit i Aug. månad 1813 efter slutad Brunns-cur i Söderköping, då sedermera en förfaren Låkare företog inunctionen med honom. Hårvarande Stads-Låkaren D:t BRANDTSTRÖM kal- lar mig tll consultation mot slutet af September. Jag nåstån tvekade att utlåta mig, då jag såg man- nen vara i det måst hectiska tillstånd, med så för- störd kropp att ingen hjelp tycktes vidare Öfrig. Ban låg i föll salivation, Fvillet dock snart stillades ar f hepatiska medels bruk. Derefter tllstyrktes Tin= ctura Antimon. Saponac. Hermbst. ifrån 20—80 droppar morgon och afton med China decoct, och Empl. vesicator. omkring knåna. På de djupa hå- lorna i båda benpiporne lades en Cataplasme af China, flor. Chamomille, Camphora och Assa fee: tida, och hårmed fortfors någon tid med synbar god. verkan, I början af: Nov. månad var också Pat, mycket förbåttrad, och hade åfven fått mera styrka, Tillståndet tycktes likvål nu blifva sta- tionärt. Jag föreslog då Piller af Extr. Calendul&z 255 och Cataplasmen försatt med samma Extract, Efi ter denna regime mårktes en tydligt större förbåt- tring. All vårk upphörde, knåens svullnad af- tog, ; och de djupa groparne i benpiporne igenfyllt des till det måsta. Korrt, vi kunde ej annat ån beundra den goda verkan, som Calendule Extra- ctet visade på en person, som man nåstan ansedt alldeles förlorad. Pat. återfick sitt hull och styrka; men hade likvål tåppning i nåsan samt heshet, såt på ögonlocken och åfven gropar på Cranium (som bitintills icke blifvit omtalte); jag ansåg honom derföre nu. hafva den Radesygen som följer på ur- artad venerisk smitta, och tillstyrkte således eå modererad Mercurial rökning d. 6 Nov. hvilken ock repeterades d. 11 derpå följande. Den deraf upp-' kommande salivationen och svullnaden styrdes in- nom grånsorne med tjenlige medel 5); Alt aflopp så vål, att i början af Januarii innevarande år 1814, kunde Pat. gå, fast icke utan krycka, eme- dan det ena knået ånnu var svullet och svagt; hvilket dock genom ett, medelst mångdubblade conductörer anståldt Galvaniserande snart botades3 så att Patienten, oaktadt sin förra svåra belågen- het, kunde i början af Febr. månad eller den kal- laste årstiden, med helt återställd helsa, godt hull och krafter resa hårifrån lång våg åt Norra Pro” vinserne, och har, enligt skrifvelse, allt sedan mått vål. Denna, liksom föregående håndelser, vittnar, i min tanka, om Ringblommans kraft att hjelpa och förbåttra så vål öpna kråftskador som cariera- de af samma slag. Skulle den ock icke kunna ans mee ses >) Får dylik urartad sjukdom, då hvarken Mercurial- eller iet-cur, vetenskapligt adininistrerade, uträtta något, gif= Vves, efter min erfarenhet, ingen: säkrare method: = q ' 250 ses såsom ett specifikt medel deremot, så har den åndock såkert en stor förtjenst såsom ett. förtråffe- ligt bitråde jemte Guldkalken; hvilka förenade sy- nas lofva en verksammare Medecin emot detta onda. Slutligen får jag tillågga ånnu en sednare hån- ' delse, hvilken synes icke heller minska det föårtro- ende jag Önskar att bruket af Calendula måtte vin- na; neml. en Prolapsus Utevi med svår Leucorrhe. En 68 års gammal Fru ...., hade för mer än 20 är sedan innan hjelp Kökets varit långe plågad af ett svårt moderfall; Medelst svamp som adplicerades och uppehöll Uterus, blef hon åndtli- . gen betydligt lindrad. Men Järkider visade sig en stark Leucdrrhé med mycken excoriation, så: att Patienten icke kunde begagna svampen, hvarefter Lifmodren åter nedföll, åtfölgt af stora plågor. I denna belågenhet, mottager hon det råd, att nyt- tja insprutning af stark decoct på Ringelblomman samt piller af extractet, och hon rönte bhåraf icke endast lindring, utan förbåttrades dageligen, så att hon efter 6 veckor var både låkt, och fri från Leucorrhéen, och det som år mårkvårdigast — Lifmodren åfven uppdrogs, och har den alltsedan hållit sig uppe. Sådane egenskaper som de hår anförde, be- råttiga Calendulan till ett betydande rum ibland Officinalier; och då dess analeptiska förmåga kan upphöja lifaktigheten till mera verksamhet, har den redan' flere stora dygder ån många andra. En ve- tenskapligt fullfölgd erfarenhet skall, som jag hop- pas, med lyckliga observationer bekräfta dem jag föredragit; i synnerhet sedan jag meddelat mine Ä ; 257 försök åt flere Låkare, som med behörig såkerhet kunna pröfva dem , om hvilka de hår varånde Pra- ctici må åfven intyga. Om ock nu någon öfvertro till det i fråga varan. de medlet, skulle göra mig harm, så har jag dock den trösten, att jag uppgifvit allt med full san- ning, utan anspråk och förbehållsamhet. Emed- lertid Önskar jag, att flere ville anstålla Rön hår- med, och icke afhållas af en eller annans miss- lyckade försök, samt noga iakttaga, att de prepa- rater som anvåndas, blifva såkra: ty Extractet må- ste öfver sakta eld inspisseras, liksom angelågit 'år, att Örten tages straxt efter blommornas fram- komst. Det torde ock blifva af nytta, att försöka fårsk pråssad saft utvertes emot Öpna kråftskador. Bergs-Rådet | GUSTAF von ENGESTRÖMS Biographie. IL: föddes 1738 d. 1 Aug. i Lund, der hans Fader, JoHAn ENGEsTRÖM då var Orient. och Grace Ling. Professor , sedermera Dom-Prost, Th. Doctor och sluteligen Biskop öfver Lunds Stift; och ågde genom oifte med MARGARETA BENZEL- STJERNA, Archie-Bisk. Doct. J. BENZELII Dot- ter, 15 Barn, af hvilka 6 söner och 2 döttrar, hunno öfver barnåren, tbland”dem var Herr Gu- STAF Vv. ENGESTRÖM den 3:dje i ordningen, och tillika med Syskonen, såsom Biskoppens barn upp- höjd uti Adeligt Stånd 1751. Under loppet af de första 18 åren inhämtade han erforderlige litteråre kunskaper, och efter or= denteligen aflagde Lårdomsprof vid Lunds Hög- skola, afreste han till Hufvudstaden , och blef 1756 först Auscultant uti Kongl. Bergs-Collegio, Hand- ledd af framledne Bergs-Rådet BRANDT, som den tiden hade inseende öfver Chemiska Laboratorium, och med bitråde af Proberaren och derefter Dire- cteuren SCHEFFER förkofrade han sig uti Chemien och Mineralogien, samt ån vidare, medan han nå- gen tid vistades hos Bergmåstaren A. F. CRON- STEDT, Mineralogiens berömde skapare, dår han | | | | | | . ; 259 lårde: tillåmpningen af Vetenskapen vid Bergshand- "teringen, bygd på den tidens sått af Analyse, 4 "1758 antogs Hr vOoN ENGESTRÖM såsom Eleve hos Hof-Junkaren SvaB, Directeur vid Ådelfors Guldverk. Tillika blef han Extra Ord: Notarius, med åliggande att genast begifva 'sig till Ådelfors för att göra sig underråttad om Verkets Hushåll- ning. Såsom Chemie-Stipendiat 1760 gjorde han derpå en resa till de Norrske Bergverken, och erhöll 1764 efter Proberaren BRANDT, samma syssla denne förut innehaft. - Omkring slutet af detta år reste han till London, hvarest han utgaf sin på Engelska författade Afhandling om Nyttan afBlåsröret uti IMineralogien. Besökte sedan Hol- | Jand och Preussen, och kom åter hem vid början af 1767 till sin tjenstförråttning såsom Proberare. Vid Bergs-R. BrRANDTsS frånfålle 1768, ef- | tertrådde Hr v. E. honom vid Myntet och Labo- tatorium såsom Mynt-Guardien, och intog i egen= | skap af Assessor sin plats i K. Bergs-Collegio 17174» och af Bergs-Råd sluteligen 1781. Från Mynt- |. Guardien-sysslan tog han omsider afsked 17945 och tillbragte den öfriga delen af sin lefnad i lug- | net af sin Fidei-Commiss egendom WVraå i Upland, | och slutade sina dagar i Upsala d. 12 Aug, 1813. Gift med Fröken CHARLOTTA LAGERBRING; | bar ban med henne haft en Son och 4 Döttrar. Varm för sin Vetenskap och nitisk att befråm- | ja den både som Embetsman och som uplyst För- | fattare, kallades hah d: 31 Jan. 1770 af K. Ve- | tenskaps Academien till: Ledamot, och var dess; | Preses tvenne gånger, först 1774 och sedan 1782. > Hans genom Tryck utgifne Skrifter åro? Utom den ofvannåmde på Engelska författade Be- skrifning på ett Mimeralogiskt Fick-Laborato= rium och i synnerhet nyttan af Blåsröret uti Mineralogien. Öfversatt på Svenska och tryckt 1 Stockh, 1773» följande: FR - Laboratorium Chemicum. Första Delen. Om Guld och Silfver Finéring. Håraf utkom Första Stycket: Om Slipsmåltningar, samt Ugnar och Verktyg dertill. St. 1781. Andra Stycket: Om Kratser och deras tiligodogörande. 1783, och Tredje Stycket: Om drifning och finering af 2 RA REON RRERS Guld och Silfver samt Våta och Torra Sked- ” | Guide av Voyageurs aux Carrieres EF Mines de Svede, a Pusage des Etrangers Curieuz, des Mmneurs & Mineralogues. Stockh. 1796. En Öfversåttning på Engelska af CRONsSTEDTS För- sök till Mineral-Rikets Uppstållning, skall re- dan 1770 i London utkommit. Tal i K. V. Academien vid Przesidii Rellgganda ; Första qvart. 1774: Om Mineralogiens Grunder och Framsteg de sednare åren. Dito efter Andra qvart. 1782? Om vissa svårigheter och andre omståndigheter som möta vid utförandet af Chemien. Ajfhandlingar införde i K. V. ÅA. Handlingar: 171264 I. qv. Beskrifning på portatiya Cbymiska Ugnan ningen med dertill hörande Operationer. 1784. 77 1776. 1783. 1788. 1800. | 1804. å. 257 2 Försök på ett natift Alcali Minerale ifrån China kalladt Ken, . Försök på natif Borax ifrån China. . Försök på en naturlig Flos Zinci ifrån China. . Nyttan af Hepar Sulpb. uti Metallurgien? . Beskrifning på Pakfong, en Chinesisk hvit Metall. « Försök med Luna Cornea, 1 synnerhet att reducera den samma utan förlust och med ringa kostnad. : » Sått att med fördel skilja Tenn och Qvick: silfver ifrån hvarandra utur gammal Spes gelfoliering. - Anmårkningar vid torra Skedningen eli ler Nederslaget, 3, Om Athanor, "Mu Preston moms. 4 sFriherre C. E. LAGERHEIMS i - Biographie. CC y $ =bA IL. blef född i Stockholm d. 28 Jul. 1742. Fa- dren var: Graveuren vid K: Vet. Academien CARL BerGQuIsT, och modren GERTRUD ELIS. ÉK- tOTH, dotter af" Handelsmannen E. EKxrortu. För- åldiärnes ringa vilkor tillåto icke deras Son, att tillbringa mer ån någon tid vid Strengnås Gymnås sium, hvarifrån han nödgades antaga: Skrifvare- tjenst hos Morbrodren, Krono- Befallningsmannen J. Eg&roTH, hos hvilken Han likvål grundlade” si na i framtiden stora kunskaper i Cmos Vetene | skapen. 1761 ankom han till Upsala, hvarest han vid Lands-Contoiret i 23 år förestod Expeditionen af flere dertill hörande Årender, och blef under den- pa tid Student vid Academien. Sedaw flyttade han 7 till Stockholm, och antogs 1764 till extra Kam- mar-Skrifvare i Kongl. Kammar-Revisionen. Blef 1765 Revisor i särsdeilge af R. S. Deputationer; 1766 Controlleur vid Manufactur- och Discont-Fon- derne, och 1770 Kamererare vid K. Commerce- Coll. Första Kamererare-Contoir, samt 1772 As- I sessor i samma K. Collegio, ERROR w Fordon pe JA SIREN 263 fr För utmårkta förtj ster ide honom anför- trodde och hittills utförde vårf, upphöjdes Han 1777 d. 8 Junii af Högstsal, Konungen i AG stånd och Mägdigher . Efter 22 års tjenstgöring i K. Comm. Colle- gio och utarbetandet af de förnåmste den tiden ut- årdade Författningar i Riksbushållningen, befor- drades han 1792 till "Commerce-Råd, och valdes ej långt dérefter till Fullmågtig i Riksens Stånders Bank. Samma ar kallades han till Ledamot uti Rikets Årenders Allmånna Beredning , åfven som uti den då tillförordnade Stats-Utredning, der fål- tet Öpnades för honom att till Rikets båtnad gagna genom sitt snille; sin mognade erfarenhet, sitt el- dade nit för Fåderneslandert, och genom det stora. | rförtroeride han vunnit hos” Högsta, Styrelsen. Efter Stats- Utredningens upplösning förordna- des Hr: LAGERHEIM 1794 till Vice President i Stats-Contoiret, men från hvilket Embete- han det följande året begårde och erhöll afsked. > Återkal- lades likvål innom året till Styresman «får Stats- Contoiret, till hvars -verkliga President han omsi- der 1805 utnåmdes. Emedlertid -hade han wvarit | Ledamot så vål i Allmånna, som i Stats-Berednin- | gen, - I.desse' och andre be fattningar samt förvalt- || ningen af Statsverket fortfor Presidenten ;LAGER- HEIM 1 hela 17 åren, eller den öfriga delen af dess lefnad, med lika atbetsämhet och lika outtröt- telig ifver, alltid vitnande om hans sjålsstyrka och arbetsförmåga, hvilka. icke ypphörde oaktadt ofta 1 sednare åren rönte stenplågor, förrån ett håfigt anfall af desse öpnade grafven för honom den 21 Dec. 1813: EN db Handl. 1814. $t. II. 19. £ ? i z + Presidenten LAGERHEIM utnåmdes 1794 till 204 Riddare och 1800 till Commendeur af Nordstjerne Orden... 1807 upphöjdes han till Friherre Vårdig- het, och 1811 till Seraphimer Riddare, åfven som - han förklarades samma år till Riddare af K.CARL XIII:s Orden. Genom gifte med ANNA CBRISTINA GERDES; : dotter af Landtmåtaren i Upsala. Lån Oros GeRrR- DEs, hade Presidenten LAGERHEIM 13 Barn, af hvilka 6 Söner och en Dotter öfverlefvat honom. Kongl. Vet. Academien valde Presidenten år 1799 d. 4 Junii till Dess Ledamot, och bevarar med erkånsla minnet af honom, att hafva såsom Hennes Ordförande under sednare hålften af 1803, verkståldt en noggrann utredning af Hennes Pen- ” ninge-Årender, .samt uppråttadt en såker plan till Förvaltningens. Om de flere Statistiske uppsatser och Memos rialer, hvartill Pres. Frih. LAGERHEIM varit Förs fattare, må låsas Friherre ROSENHANES Presidii« Tal, eller Antekningar hörande till K. V. Acade- miens Historia ss. 493, 494, hvarest de åro upp: råknade. Aminnelse-Talet öfver den Afledne, hölls för K. Academien den 12 Maji 1814, af Hans Excel, m. m. Grefve ROsENBLAD, Bergs-Rådet G. A. LINDBOMS Biographie. [a] Ar 1758 d. 28 Febr: föddes han på Lindnås gård i Dalarne; enda sonen af PER LinDBOM:s Directeur vid Avesta Kronobruk , och af CHRISTI= NA BERGSTRÖM , Dotter af Kamereraren vid Ave- stå, G. BERGSTRÖM. Sedan han dels hema i förs åldrarnes hus, dels i Avesta Skola njutit sin föt- | sta undervisning , afreste han vid ir års ålder' el< ler 1769 till Upsala och inskrefs bland de Studes randes antal. Hår idkade han sina studier de föra sta åren under privat handledning, och genomgick sedan de sårskilde Lårdomsprof, som fordrades för det af honom valda yrket, Bergs-Vetenskapen. Efter 7 års vistande vid Academien, ingick han såsom Auscultant uti K. BergsCollegium; bi- trådde Protocollet, bevistade Bergs-T ingen och ans dre Ödinnissigher. och blef 1779 såsom Notarie i bemålte Collegio antagen. 1789 förerdnades han att förestå Prabötltatbnjsra såsom Vicarius, och erhöll samma - år K. Collegii Fullmagt på Malm- Jetare sysslan i Upland. Åtföljde de från Kongl, | .Bergs- -Collegium 1781 Comitterade till Wermlands Gjorde resor i Finland 1783 för Hollåndska Lås jane Compagniets råkning, och förordnades det föls 206 . jande året att förråtta Bears i Werm- land, hvarå han 1785 också vann Nådig Full- magt, samt korrt efter Konungens Pass, att efter tid och tillfålle besöka Norrige, 1 afsigt att un- derråtta sig om der varande Beroverken. 1788 utnåmde K. M:t bonom till Ledamot i Utrednings deputationen i Carlstad. 1791 företog han "en wetenskaplig resa till Rikets Bergverk och sedan till Zeland;- och året derpå uppdrogs honom af ”Trollhåtte Canals- och Slussverks Direction, språngningen i det höga ber | get vid Trollbåttan, hvilket borde för Slussbygg- naden und2enrödjas. 1797 besökte han alla de fö förnåmste Bergver- ken i Norrige, under en der genom Landet för: råttad resa. ; Svåra gicktkråmpor hade emedlertid i flere år | plågat Bergmåstaren LINDBOM, och som desse 1802 / mycket förvårrades, beslöt han att söka medel der- 7 emot Utrikes, och antrådde således en sådan: resa genom Tyskland till Böhmen, för badens nyttjan-. de vid Carlsbad och Töplitz: Likvål försummasd les icke tillfållet att bese de Silfver- Tenn- och I Sover som i Landet finnas. Under vågen der=- 1 ifrån uppehöll han sig vid Freybergs grufvor och I fortsatte sedan resan till Södra Frankrike och Mont peiller. Efter 7 månaders vistelse derstådes samt 4 gjorde besök vid Catalan-Smidjorne "på Pyreneer-i ne, uppreste han till Paris; samt begaf sig 1804 genom Brissel till Achen, för att åfven der försö- ka varma baden, ehuru utan önskad framgång. Mot 7 rets slut återkom han snarare såmre ån förbåttradö ll sitt bostålle i Philipstad, der han sedermera sitt sjuklig ga tillstånd oaktadt, då följande ären, med sålsynt skicklighet förrättade det de han innehade, ånda till 6 dagar före lifsslutet, som in wu 267 väffader di 22 Apr. 18174, i en ålder af.56 år; och det var en månad tillförene, som han oförmodadt benådades med Kongl. Fullmagt såsom BergsKRåd. Betraktad som Embetsman, Vetenskaps-Idkare och Umgånges-menniska var Bergs-Rådet LinD- BOM lika utmårkt, Hans nit för 'kunskapets vin- nande och ätt dem begagna, tillvann honom ett rum i K. Vet. Academien 1797 d. 16 Febr. lik- som han åfven. ågde det i flere Samhållen så hem- ma som utrikes. Och K. Vet. Academien åger hans minne en beståndig förbindelse, i hånseende till hans sista förordnande af 2000 R:d. B:co Ca- pital till Academiens disposition, att neml. anvån- da Råntan håraf årligen till en eller tvenne Me- dailler i guld, för den eller dem som under årslop- pet hafva riktadt Physiske eller Chemiske Veten= ” skaperne med goda och nyttiga rön. | I Kongl. Academiens Handlingar förekomma tvenne Afhandlingar af den framledne Ledamoten, -neml, 1796. 2. qvart. Beskrifning på en ny Håstvind vid Petersberget. s 17938: 3. — Om Coniska Håstvindar. UTDRAG af Kongl. Vet. Acad, Dag- Bok. FÖRTECKNING På de Böcker m. m. som under detta årets förlopp > blifvit skänkte till Kongl. Vet. Acadenien: H. TRAVENFELT, C., Årsberättelse om Svenska Läs kare - Sällskapets 'Arbeten, lemnad år 1813. Stockholm. 9:0. , — Svenska Läkare-Sälskapets Handlingar, 2:dra Bandets I Häfte. Stockh. 2:o0, Hr BicHTteR, W. M., Geschichte der Medicin in Russ- land. Erster Th. Moskwa 18:23. Hr Bopzr, J. E,; Astronomisches Jahrbuch för 1810— Tf — I2 — 13 — f4 und 15. Berlin. 8:0. Hr Paxczvirn, G. v., Samlade Svenska Skrifter. Första Del. Ups. 1814. Hr Fanrén, €. G., Anthracides Svecie. Dissert, Lund. 1814. 4. — Asilici Svecie. Lund. — = Specimen novam Hemiptera disponendi me- thodum exhibens. Lund 1814. 4. > Hydrocorides & Naucorides Sveciae. Lund, 1314. 4. Hr FaBrRE, Traité complet sur Ia Theorie & la pras tuique de Nivellement. Dragvignan 4:0 1812? Hr CasstrRöm, S. N., J. E. Bodes Vorstellung der Ges stirne auf XXXIV Kupfertafeln nach der Pari= I ser aufgabe des Flamstädtsehen Himmels Atlas. I 2 Vol. 4:00 & fo!. Berlin 1782. i Hr Tromassr, Gaet. Marches. Nuovo trattato della ret- tifkcazione del Cireolo. Rieti, 1814: 4, ; , 269 fr Divererc, Dess Geographiska Lexicon, 2:dra Der > len. Örebro. 8:0. SM RysKA Käss, VET, ACADEMIEN, Memoire de PAcades mie Imp. des Sciences de Sit Petersbourg. Tom, IV. Hr Gans, H. C., Hatchet Observ, on the change of j some Principles of vegetables into Bitumen, lo ÅA Catalogue of the Library of the Newyork Hist. Society: Br BöcKman , C. W., Versuche äber die Erwärmung verchiedener Körper durch die Sonnenstrahlen. (Gekrönte Preisschrift). Karlsruhe 1811. 8. 2 Versuche äber die Waärmeleitung verschie-. dener Körper. (Gekrönte Preisschrift). Karls- ruhe 1812. 8. Hr SweEpiauvr, F., JATPIKH seu novum Medicine ras tionalis Systema. Vol, I. & II; Hale 1812. 8:0. Hr Tiresius, W, T., Naturhistorische Frächte des Er- sten Käyserl. Russ, unter d. kommando des Hr von Krusenstern vollbrachten Erdunsweglung, 1. Heft. S:t Petersburg 1813. 4:0. Hr Louvupon, J. C., Designs for Gardens and Villa Grounds. London 1812. 4:0, Hr Göåsrr, C., Allard Orbis habitabilis oppidi & ve= stitus. Amstel. 16,... 4:0. | Naiuralier m. nm. Till Kongl. Vet. ÅAcademiens Museum 1814: Hr Macisar, A,, (i London) En Låda med Insecter från Nya Holland och Brasilien, Hr BeveR, (Portug, Gen, Cons.) En Låda med Brasi- lianska Fjärillar. Hr Arzerivs, A., Tvenne Fogelbon från Sierra Leone. Hr TaynserG, C. P., Ett stycke Japanskt Tyg. [nn a EE EE ET FÖRTECKNING på de Afhandlingar och Rön, som äro införde 1 detta Andra Häfte: Tia FE. händelse , som förekommer vid till- <> + Jlåmpningen of TAYLORS Theorem, af ; NI J: DERGSTÉN - - FIN FI så parera af Riks Tabellerna ; r åren än rå 1812, af HH. NICANDER = 143. 33. der öfver de i Sverige funna Ti- sielflugor , körande till. Dipter-Slägtet Tephritis, af. C. F. FALLEN -- = 250 4. Granskning of Djurslågtet Physsophora' "och af dess hittils kände arier , samti be- skrifning på en my avi af samma slågte, af. W. FT. TirEStus. oc å NN 15. Gladiolus Spatrrmanni, ett nytt species, beskvifvit af CI PU TRUONBERG - =" 28000 6. Beskrifning af en ny ari Sko och Observationer om dess uppkomst och för- ändringar , af C. AGARDH sd PETAR MET =. Uikasitill Historien om Tr ådslinge-slågiet (Rhizofborpha) med Be skrifning på nya, besynnerligen Svenska, arter af det sam. ma, af E. ACHARIUS - : =" 201. 8. Seciingar till" Försök öfver Ringel- blommans CCalendulze off. L.) kraft och nytta emot öpna Kråftskador; och 1 syn= nerhket emot Öppen Kråfta i BIR af J. P. WESTRING = : "22900 Emme NA för Air RAY» Biographier öfver Bergs-Rådet Gr von E ESTRÖM - 0 BR Presidenten m. m. Friherre GR LAGERHEIM 262. Bergs-Bådet GILA LINDBOM | - Fe ALN 205 1 Utdrag af Kongl. Vet. Arad; Dagbok, — = 268; 272 FIGURER Till 2814 Års Handlingar. Första Stycket: Tabe I A. Fig. 1—6 höra till Hr Nordmarks Af< R handling, B. Fig. 1—2. (till Hr Collins Afhandl.) =. IM Fig. 1—4. (Hr Agardhs Afhandl.) — TI. Cinchona Cattukambar. (Hr Retzii Afhdl.) — - IV. A, Taumacera och Gnatocerus. (er Thurs bergs Afhandl.) EE B. Musca saniosa. (Hr Westrings Afhdl.) 2 = V. Tekning af Äreskutan, (Hr Hartmans Afh.) : - NI, Hörer till Hr Zrarvenfelts Afhandl,; ; Andra Stycket: ; Tab. VII. Fig. 1—2 (Hr Bergstéus Afhandling.) : — VIL, A. Physsophora didyma. (Hr Zzilesii Afh.) ; = B, Fig 1—6, Confervz2 Mucoroides. (Hr 4 ÅAgardhs Afhandl.) = TX. ÅA, Gladiolus Sperrmanni. (Hr Zhkunbergs Afhandl.) : = IX. B. Fig. 1—15. Rhizomorphe arter. (Hr 4 char Afhandl.) sä RER MAN 273 FÖRTECKNING på Auctorerne till de Rön m.m. , som finnas införda i 1814 års Hand- lingar. å f- PE E,, Utkast till Historien om Tråd- slinge-slägtet (Rhizomorpha) med be- skrifning på nya, Svenska arter af det samma = - STEN = J T. 20 AcarpDE, C,, Anmärkningar om Slägtet Lema- nia, samt beskrifning om tvenne nya ar- ter deraf = 3 Z r - Lo Sj — Beskrifning af en ny art Conferva, och observationer om dess uppkomst och för- ändringar a fr - - 2 II. 195: BerGstTén, N. J., En händelse som förekom- mer vid tillämpningen af TAvrozs Theo- rem = - - - = -= II, 2351 Coirrin, G., Ett Medel, hvarigenom en del, som äro angripne af Grå Starren, i det längsta kunna bibehålla en nägorlunda hjelplig syn - = - - > I; AN Faizén, C. F., Beskrifning öfver de i Sverige funna Tistel-flugor, hörande till Dipter- slägtet Tephritis = om oc SEI Sö HarTMAN, C. J., Beskrifning på Åreskutefjället I, (ST NicaAnperR, H., Utdrag af Tabell-Verk et, angå- ende Utsäde, Skörd, öpen Äker, Jord- brukare och Kreatur, åren 1806-1810, I. — 17: Utdråg af Riks-Tabellerna för åren 1811 kepch I8I2 4 for JL oo « ATTAN EDEIS ERNA — hastighet; lås motstård. LA 200. = 22 Tabell, bör vara Tab. VIL Nöje, -— 00 Tab IX. & ICA 200. — & Tab. VIL, — VIII Be - 2359 — I Tab: IX. — IZ Bi köp € &ä e DM » vw E v F iv 4- : A od hå å Eg Fr å ; ; é FÅ SR ör SA > ör ' - Äg Fe fr 4 S Y ' a a - ue AH | HR 3 od - Es Re ”d (LJ > + ba Z —Tillåggoock Råvfetier. ; É Sa | I; Far Od. ,.g så Därskastiphölsb is totkränds sir 1 = 12 — — veztformers 1. vextformer. ae 2 — 26 —— vinterdodis I internodii. rn AG 61: i noten "") — fjällmar Lofjållruar 4 123 é 88 = rå Lå pl ——— -Eeran; | lf Lerån. 2 Å Yu sit dög RE phyllophora - legcoglockin -— mä at 300 C. tenuiflora SW. bör uteslutas, = -öthander C lölieeea värieteten. B j tennissima uptzgas. sr 99. 16: ”Sagima procumbens Liljebl. uteslntes. d 26 Lör heta villosa var. minor- r 23 ry. 1. rättfärdigas. +: I — uteslutes - dock f — 22 22 — ordentligt; lås, oordentligt. fä8. — 22 Tab. VII; lås Tab, VIL E Ad 119. — 16 Tabellen utvisar; 1ås Tebi: VL utvisar: — — 25 = i stället för Rs villosa, Rosa Mejelis ( KV. A. H. 1814; VIA HI214 NS KONGL. VETENSKAPS ACADEMIENS i HANDLINGAR | UNDER SKID NARE MLA EE FAN + AF ÅR 1814. SoG( HR, PRESES HaANns EXCELLENCE HERR GREFVE TARS von ENGESTRÖM, Stats-Minister för Utrikes Årenderna, Lunds Acad. Canzler; Ridd. och Comm. af K. M..O., - Ridd.. af Kon: Carr XIII:s Orden, Ridd. med St. Korset af K. Ungerska S:t Stephans-Ord., Ridd. med Stora Bandet af Kongl. Franska Heders- Legion, samt af Kongl. Preuss. Svarta och Röda Örns Orden. EN HÅNDELSE, Som förekommer vid tillämpningen af TaArLors Theorem, förklarad af NILS JOH. BERGSTEN. d. 20 Sept: 1814s Sc N- a år en function af x, låt &, Ut, Ut; s 3 du ddu Uurt, Uv, &c. förestålla vården af 4, —,; —z> dx dx du du 3 , &Cc. som svara mot x=o0o, Då år, efa FIK dy? 4” ter TAYLORS Theorem, u= UU + U'x ta Ut x? böUm x3 teUvxtt &. Hår förestålla 1, a, b c, d,e, &c. de bråk, som förekomma i samma iäbeetem, sa. att: I—+», Groep, ARN b. sS. Vv. och nåmnarena I, 2, 3, 4, 5, &ö. tjena till indices, eller att beteckna bråkens 'ordning. Låt vidare S, St, St, Sur, Sv, &c. förestålla de våt- é An den, som Inegalee fras, fr dn Så före få faran, &c. erhålla, om de antagas K. VV. 4 a uar Ste IR 11. 136 ätt begynna når x=0, och sluta når x=1. Efter udx=Ux-+aUtx' +bUx te Ungt dUnrx'tBc; år S=U+aU: tU teUttdUirt Be, På lika sått finnes S1 SU: FaU At bUtnteUt+dUv- Be. Su sUrrtaUu tb Ut GU" +dUTtE&c, ic UntiUv +bUt +cUn+dUmt&e, O. 5. Vs Höåraf följer, att U=S—-aU —5Ur ce Un a &c, SE REN RE LE fra Un = Sa UR Ef SO — &Ec. Un Su sg Uv—bpUv —c Un > ke, DLOSE Ne Om sedan U:, Un, Un, Uv, &c. extermi- nperas ur den första af dessa Eqvationer, blir U=S— AS FBSi —CSut+ DS ES" +F&c och coéfficienterne Z, B, C, D, 8&c. beståmmas genom Eqgvauonerna: ÅÄ—0=0 B—-oA+b=0 C-aB+b4—c=0, 0. $. V. = Fortsåttningen af dessa Eqvationer ses af Tab. IL Fig. I, i hvilken hvarje rad såttes —=o med bestån- dig omvåxling af tecken imellan termerna. Når 4, B, C, D, &c. utråknas, finnes C=0: Detsamma hånder med E, åfven med G, och så linge Fig gen fortsåttes, får hvarannan coéffici- ent ifrån C icke annat vårde ån =0; hvarföre åf- ven Serien icke anvåndes under annan form, ån U=S— AS: + BS + DS FST) AS I &c Om ock intet afseende skulle göras på den onyttiga mödan, att utråkna coéfficienter, hvilka sluteligen reduceras att vara =o, har jag åndå an- SVE FE EON SVE 137 sett denna snart sagt Empiriska våg will ett resul- tat, som ligger till grund för andra Lårosatser i Analysen, att icke vara den råtta. Jag har derfö- re försökt att a priori deducera den anförda oms ståndigheten, neml, coéfficienternas försvinnande, såsom en egenskap, hvilken tillhörer hela Senen, och funnit ett, efter mitt tycke, passande bevis, hvilket jag årnar hår upgifva. y. 2. Först bör mårkas, att 4, B, €, D. &c. åf- ven åro coéfficienter i Serien Ax+4+Bx? + Cx3 + Dxt HEX? + &c., hvilken upkommer af brå- axX—bx? ex? —dx" + Fega er. ket Ty 1 —ax Fbx ex dt ex + Bo om denna Series multipliceras med.nåmnaren, och producten såttes lika med tåljaren , erhållas, gerum coéfficienternas jämförande, alldeles samma Eqva: tioner, som i föregående $., nåml. — 4 = 0 B—-ad+ hb = Cl Bb Anad Bö. SIV: Om det således kan bevisas, att, i denna Series, alla coöfficienter, som höra till de ojåmna digni e- terna af x, ifrån och med x2, försvinna, så år den förra frågan fullkomligen afgjord. (33 Till den åndan låt & beteckna det talet, som har enheten till HByperbolisk Logarithm. Efter då Qr1=xHFax? tbx Fox? tdxt + &e., år SRS SSR NGA Rx ex3 + dxtt &c,; och når —x såttes i stållet för ox, blir 1— ax +bx? —0x? AX? oo K= ET a RS RER, -—K Pe xp 138 Derföre år ax—bx? FexXI md Xx? + &0 = AT OO '. Efter föregående $. | xp? x Q” ; i blir således Ax + Bxj+ Cx? + DX? + ko. = xp —Q + I Pra EE ES ER rk An ie — 2X RA YE fr Ia ZI stället för -+x, år Bx?—Cx2 + Dxt— ExX5 KR Jeg AA NRA a a BR SfE (ER) Men Z=az=1. Derföre år Bx? Och når — xx såttes i Ar fxgotgoritis inpinQrtäxg 1-—0Q— K QrT = Bx2+Cx? F DX Ft EX FxS tt &e. Alt så år Cx? + EX! +Gx7 + Kx? Ft &c = 0, och i följe deraf Cz=o=E=G=K= &c.; hyilket bors de bevisas. 0. 4 Anmärkning. Efter 1— ax +bx? — ex? EK —1I x x dx?—&c, = - , år Qä(1—ax-bbx2— ex? X + dx8 oo &c) = = IF äxd botox? dx? + &c Härigenom upptåckes en besynnerlig egenskap hos. bråken a, €, e, gZ. k, 8&c. hvilka hafva jåmna tal till indices. Man finner nåmligen, buru hvart och ett af dem beror af alla de före- gående efter en xegelbunden progression. Ty om ) Le. | Rh é SÅ z 0 bX? a XI RR da xt FK JAS Ox &e. = . i I 4; t [$ E [N 8 vi - | | ; E 5 5 px ax? bbx? ox Fd ex ful ko. & - RE D få 's v 3 bax? a? xt abxt— ack" tadxt—aex?+ gå sS [I NS : = oe SEN Pg Ez OS ob ba abxt bt xbox bd? — &o. a n | ar 23 (Ser = å FT xt ex Ebon xT RR & up 5 O3 os Sc [45] I &o | FF : vc ITE k SE Sö SEN s EN FP ex8 ax” tb ko a TM = : så + 2 B--SE döna f Be Tf EA IS ÄH Hä Bas Ed SARS zJ = 1+Texbbxt fox? FR dat Fext Fb faS Fox? + Ko, a ö FR Så | 140 Dessa Eqvationer kunna fortsåttas efter Fig. 2, i hvilken hvarje rad såttes =o, med oafbruten oms våxling af tecken imellan termerna. Af i:sta, 3:dje, g:'e, 7:de, &c. raderna erhålles intet annat, ån att o=0; Men af 2:dra, 4:de, 6:te, g8ide, &c. 'ra- derna uppkomma Eqvationerna ; — 28-11 =0 EE SR =O — 20 F2d—-20c0+6b? =0 — 28 + 2f— 20e-f2bd—e0e? = 0 — 2k Tr 2h1— 20gh 2bf-2ce+ dd? =0 — 2md 21— 2ak+ 2bh—2ig+ 2df—e?=0, 0. 2. Vs k | eller (2)— ät 5.1 =0 (4)—- ce +b—30 =90 : (6)-— E+ d—ac+ $b =0 (8)—-g tf—art+ bdo io so (10)— & + h—ag+bf-ce+Id?=020. (12) — Hi + I —ak+ bh —ig+df—-3e =0 b. 8: Ms Dessa Expressioner få ett annat, icke mindr, regélbundet utseende, om man såtter V==bFia, eo=—c+ Ib, T=-d för; gos—e+1d, f= —fTr 20, Set ä/i Ko Ty derigenom blir (a) —ab f0)E = ad Ahe tb =0 (8)2Z —af Ébe —cd di -—eh =0 (10)k —ak tbg—ecf/ 4dé—ed+fi>g4=0 (12) — al + bk — 383! 9079! 7422). 9746 TLA 14256| 19712 3109 +; 4091 13477 2504 1663: 248 69 e 56531 År I Potater. | 3024] 2631| 5744) 5162 2631 1329 1933] 4592 216 251 997 192 LÄR 2364 6329 395 2976 2449 4318 1220 1720; 379 19/70 1497 278 €49 4 5744 2141 4477 6598 4430 2669 2996 1086 9333 7698] Sr 3664 4639 10219 5671. 58021 5820 2606 2631 4200 2220 : 520 509 216 358457 40351/114649 1272416] Summa. I EA '$ — — ! 516205 50934 36779 79677 59008 4508Z 64667 21617 | 22200 — ? —> ——— — —— e—ENVBULERN AE Z9720 130305 48156 Ae 99510 110792 95723; 407490 4i573 25026 20043 24310 10472 11973 11296 —LL LA rt — I nn - "AH = ——— — — ——>—> >—X —— — 1 ov le DS & SVALT ON UI HS HS OO OUTHE MAN OM HS OTUL OT UT OT UTUT OT HS HS OL HS KS OT HS UT UT ALO 10 to UT) YPH + (2908 HS MOT HS US HÅ LHS HS do OTOL HE HS U| ”MIOM ER FAN SRS ER vn 0 AAIRAIETNGN en n ov! ov 119 0 OTOTOUT HER OTO OUT HS HE OT HB OTOT UT UT 10 UMUT OT OT | SPIPIA en | s Potater.| Summa. 3280) 42977 Z059)| 49978 4701) 38083 64901 78331 4146] 58730 2197; 44604 0124! 62531 970] 21720 97451) 2010r 4011 79509 2813! 139748 3623] 49249 4513) 48597 10498] 029062 5230, 111303 5575, 93462 5073) 39126: 3525! 40509 3702) - 4480C 4083! 26996 2718) -243925 5541. > 921: 4981 1906 131] 1192 £1434 1255903 Sådets Förökning af | > ”T 275 EEE FART ER RE Ra a RA 3) 3| 7 Gl 71. 6) € STR Or AG 5| 5) 51 6 51 517 5) 4) 31 3 31 4 7 3| 4| 3j 4, 4) 4) = 51 51.4) .41 41 sl € 41 41 41 5; 4 så 7 Al al ar aek 0 4l 41 413 3l al.o 51 5 ?| 4 äl 5 6 ala ZI 5).5) 5F 4115) 3 21 Bl 4 4 4 alv 5/51 40 4) 4) 5| 7 Zz) 51 4 4 44 4| 41,5] 51 51 4) € AR RAS RR 6! 41 51 41 5) 4) 6 Bl LÖLSLSL LG 6l-:3)-&).4h SOL 5 ;.61 "| 514 a 4lv Illa 4 aloe 131 4 5207 fe 5 4'5 51557 Råg. |Hvete| Korn. | 20758| 3153| 12780 19324] 1795) 19728 17512) 3128) 6326 27103) 33231 16412 10355! 2481) 10543 135421 91 12104 27311 1037 2 2400 11635); 583! 653 6745) 3511 10519 24035) 7911 32531 25873 1961] 56250 2839) -892- 14453 2408) . 820) 14077 G238) B45l 11990 tO212| 1472] 111926 2107) 512) 367C 14481] 567: 2855 18233) 1141] 951t 51801 70] 59251 4473) 611 10694 1849 3! 1615 472 e27! 405 1093: 4108! 1065 344485 | É a as G Å M För - 2 andre fn ar = Sd j 5 fe k AE [SEE TA da > KA JR RA ON a d ä EM Ch tt tr atnonr Slj Pe Feng a Ke SSH ein mr dt 0 byte was > SSR Fr Få $ FT SED! SN | Upsala | Nyköpings | Linköpings 2 Jönköpings TR > Vezio | Kalmar GR Kilrobt lande > Blekings SA | Christianstads— Malmö Sd Ftallands AS | (Fötebergs — — " Vennersborgs Skaraborgs — Carlstads — Örebro (RE WVesterås — Falu - — Gefle = Hernösands — Jämtlands — WVesterbottens— Norrbottens —L [Nog Summa TI a ba — Sid. 143. | i | Råg. | Hvete. [ Stockholms Län) = 7 20216 12948 17CO7 260871 10412; 13998 20681 11502 6725 23996] 22727 7980 2343 7752 19403 7619 14105 17355 5424 4533 1225 435 416 ET 294874 Utsåde År 1811 af: Tunn Korn. 3135 | 1055 1718] 19484] 32000) 6131 3165! 16097 223; 10610 B2l 18082 1043] 23689 375! 6593 369) 10432 6721] 32526 2103! 50703 9141 15612 7741) 13256 766] 11739 1517) 11030] 507! 3702 562| 2602! 11921] 9414 Z6l| 5367 381 10937! 41 16204] 7103 11040 2! 11377 22366,341385 313213 133390] 39094 RR Gå 3378] 2246 125051 4559 23799 4314 1964 517 1060 10211 30123 10546 17296 45065] 49430 62745 12330 3802 15917 3539 J01 253 27 6 2923 [vev Blands. | Ärter, 143 UTDRAG" Af Riks- Tabellerna för Åren 1811 och 1812, ar HENR., NICANDER. den 10 Aug. 18147 Nada Hans Kongl. Maj:t jåmte Nådig Skrifvelse af d, 23 Febr sistl. tåckts till Kongl. Vetenskaps- Academien öfversånda de af Tabell-Commissionen århållna Riks-Tabellerna för Åren 1811 och 1812, med Befallning att de uti Handlingarna efter van- ligheten blifva införde, och K. Academien önskat deras Format för åndamålet låmpadt, har jag, ef- ter begåran, sökt, med innehållets bevarande, såt« ta dem i den ordning, som Handlingarna synas åska, och får dem sådane nu i ödmjukhet öfyers lemna, ' s Utsåde och Skörd under bågge åren år ans tecknadt på en bifogad Tabell, 144 I Stockholms Stad Stockholms Lån Födde År 1811. Upsala Nyköpings Linköpings Jönköpings Vexiö Kalmar Gottlands Blekings Christianstads Malmö Hallands Göteborgs Vennersborgs Skaraborgs Carlstads Örebro WVesterås Falu Gefle Hernåsands Jämtlands WVesterbottens Norrbottens 1279 AST 1348 1701 1231 1510 fT281 1647 3919: 1984] | 1608: 2426: 424 1379 2040 2912 1251 £20- 2609 2455 2385 1749 1436 | 1830 1383 9531 429 676 13: 0 1 ————E— Fr— Summa 43291] 41572. 84853 Mank. | Qvink, | Summa. 2510 1306 1225 145 Döde År 1811. gr > — sven Mank. | Qvink. |Summa, I Stockholms Stad | 1800] 16311 3431 Stockholms Län 1840] 1746] 3586 Upsala 1334) 19641 2536 Nyköpings | 3 za 2757 Linköpings 2363] 2327] 4690 Jönköpings 1529] 1494] 3023 Veziod 1485] 1452] 2937 Kalmar 1982] 21131 4095 Gottlands 4221] 408| 830 Blekings 1304] 1201] 2505 Christianstads 1687) 1742] 3429 Malmö 1957| 1950) 3907 Hallands 983| 1035] 2018 Göteborgs 1768] 1597! 3365 Vennersborgs 2337| 2248) 4585 Skaraborgs 19511 1945] 3896 Carlstads 1793] 1648] 3441 Örebro 1427| 1416) 2843 WVesterås 1377| 1214) 2591 Falu 14911] 1278| 2700 Gefle 979] 932] I911 Hernösands oo 963] 1962 Jåmtlands 2571 2301 487 Vesterbottens 4551 456) 9IrI Norrbottens 3851] 3561 741 Summa 1|35244|34002/69246 149 I Stockholms Stad Stockholms Lån Födde År 1812. Upsala Nyköpings Linköpings Jönköpings WVezxid Kalmar Gottlands Blekings Christianstads Malmö Hallands Göteborgs Vennersborgs Skaraborgs Carlstads Örebro Vesterås Falu Gefle Hernösands Jåmtlands WVesterbottens Norrbottens — Summa F | Mank. | Qvink. 1145 1462 1159 1430 2531 1875 1519 2195 416 1316 1896 2747 1217 2101 2798 2485 2337 1712 1316 1748 1235 1056 468 803 623 1244 1449 1236 1486 2617 1952 1591 2284 4431 1368 2006 1248 2378 2808 2551 2451 1784 1304 1866 1302 1100] 495 792 1708 41401139678 | ER Summa. 2389 2011 2395 2916 5148 3825 3110 4479 864 2684 3992 5595 2465 4569 5606 5036 81079 I Stockholms Stad Stockholms Lån Upsala Nyköpings Linköpings Jönköpings Vexiö Kalmar Gottlands Blekings Christianstads Malmö Hallands Göteborgs Vennersborgs Skaraborgs Carlstads , rebro WVesterås Falu Gefle Hernösands Jämtlands WVesterbottens Norrbottens AR manen Summa — | | | | 1747 1739 1384 1628 3147 1719 1372 2170 378 I312 1670 2163 1096 2089 2045 2127 1827 1442 1344 1027 840 608 316 369 427 30992 AA TEA RE — Mank. Qvink. Summa, | 1473 1669 3220 3408 2782 3299 7114 421] 848 30103173095 348 Är 1811. kd. Förök- fl Förminsk- ning ning Mank. Qvirik, |MankslQvink. I Stockholins Stad 5211] 400 Stockholms Lån 263] 236 Upsala 291 Nyköpings 422| 220 TR Linköpings 728) 692 Jönköpings | : | | | Vexiö 302] 2460 7 Kalmar 4891 3130 Gottlands s9l 168 ; Blekings 120] 178 Christianstads 399| 298 Malmö I1029] 962 Hallands 259; 2160 Götheborgs 561] 655 WVennersborgs 320] 36: Skaraborgs 689 2 | Carlstads TATL) 737 Örebro 398 j WVesterås 821 ga Falu 503: 552 : i Gefle 480! 451 ; Hernöésands 6) 10 Jåmtlands 236! 190 | Vesterbottens 2351 220 Norrbottens 2271 257 Summa 8837 Ed 7990] 646 Förökning 8047!7570 Summa TE 15617 249 o E Ar 1812. TR || Förminsk- | ning. ning, Mank. 1 Qvink. Fl Mank. SR I Stockholms Stad 503 328 Stockholms Län 2901 207 Upsala 148) 239 Nyköpings 142| 241 Linköpings 930|1036 Jönköpings 233 4 Vexiö 219] 76 Kalmar 108] Gottlands 70 Blekings s6l 226 Christianstads 4261 344 Malmö 6851 780 Hallands 152] 1890 Götheborgs 289/ 349 Wennersborgs Li 838 Skaraborgs 424| 328 Carlstads 624| 532 rebro 3421 226 Westerås | Fablu 239) 313 Gefle 462] 377 Hernöåsands 492] 497 Jämtlands 179 137 WVesterbottens 423| 408 Norrbottens 2756) 202 Summa 1646215833112053i 2053 2158] Förökning |1440913675 Summa 8084 i fee REPA 150 Födde Parn. eSTRO 1812 Ågta, | Oågta. I Stockholms Stad 1502] 8871 Stockholms Lån 2672] 239 Upsala 2169] 226 Nyköpings 271601 7 200 Linköpings 4818] 330 Jönköpings 3643) 182 Vexiö 2963] 147 Kalmar a 238 Gottlands 3or 63 Blekings 2474) 1 213 Christianstads 27051 227 Malmö 5203 + 332 Hallands 2366 99 Göteborgs 4250] 319 Vennersborgs 530631; 243 Skaraborgs IT 238 Carlstads 43831” 405 i Örebro 3231] 265 WVesterås 2388] 232 Falu 3444) 170 Gefle 2374) 103 -Hernösands 2062 94 Jåmtlands g00] 63 WVesterbottens 1522 73 Norrbottens | 1244 s21 I Summa [73188] 56751|15349] 5730) z51 Ja | Dåde "Oågta "Barn. Vaccinerade | N 181111812 BT 1952 I Stockholms Stad | 4471 4719; "442? )i7017)) Stockholms Län | 1691 158 1207] 1074 Upsala ' SI ,Nr2 1308] 1084 Nyköpings 89] 84 3481 1752 Linköpings 164] 135 953| 2294 Jönköpings 641). 82 1696] 16221 Vexiö 63] 59 577) 3371 Kalmar | 95) 193 1247) 1757 Gottlands | UUTST 32 165] 260 Blekings 031 935 388). 460 Christianstads 97| 1016 a 1050 Malmö 99) 1081 1053-2036 Hallands 36) såå 994] 1406 Göteborgs | 9ol 766 Fn 997 Vennersborgs 67) så! 298, 593] Skaraborgs t21] I00Éh — 993! ITI9 Carlstads” OS IST 781) 1440 Örebro SKANE SN "1178: 1244) Vesterås TT OT 1094i 7241 Falu 43 sal 802] 1795 Gefle AO 37 2492] 13471] Hernösands ; Ze ; 10 > Jämtlands | Rönn (leg i80l| 385 i Vesterbottens 200 TG 26 65 Norrbottens 30] 29 78 | Summa 224112318 | 20407 25552] +) Uppgift endast ifrån de Låkare, hos hvilka Vaccin får häm- tas; men ifrån Kongl. Sund Jets Collegium förså kras, att de Macdiuerades antal i Stockholm fö håller. sig alldeles som de Nyföddes ,' emedan de senare ären inter Barn öfvet etc r undgått att blifva-vaccineradt. LJ KOREAN Handl 1854: St. IL 12. 152 Mellan Under I 1 och 3 INTE US SÖ IO — 15 15 — 20 20 — 25 25 — 30 30 — 35 35 — 40 40 — 45 45 — 50 SOLENS 55 —' 60 60 — 65 65 — 70 TOT LIA 75 — 80 80 = 85 ir 90 Öfver 90 ' Döde i hvar Ålder. 8941 3198 1355 1477 915 848 969 TOP 1194 1112 mm svs>— 1 — -— Summal35244l Mank. | Qvink. 7510 3080 1310 1430 843 20] 984 ord I 130 1083 1200 1160 1460 1715 1967 19c6 1910 16606 1143 495 MURAT —— 34002 | | 18 8905 3253 969 1112 656 818 1042 1058 1207 1358 1488 1814 2007 2075 2306 1868 1498 913 nn = 12 Mank. | Qvink. 7599 3208 980 1013 662 767 929 —— — 36103] rs3 |. — Sjukdommarnes Häårjande. | | Döde af Barnsbörd , Missfall Benbrott, Krossning, m. m, Blodhostning, Blodstörtning Brånnsår, Fårska Sår, Kylsår — Bukref, Maskar, Förstoppning Bulnader, Rosen, Kallbrand — — -— Convulsioner, Hjertsprång — Dragsjuka — = — Engelsk Sjuka — — — Febrar, Frisel, Skarlakans-Feber Frosse, Ålta Gickt, Torrvårk Halsfluss , Strypsjuka Håll, Pleuresie, Bröstfeber Inspårradt Bråck Kikhbosta Koppöor Kräfta Lefversjuka, Gulsot Lungsot, Tvinsot Mazgtorsk , Magsvullnad Måssling Oangifven Sjukdom Oly fsk ändelser Skabb. Spetålska Skörbjugg, Likmask Slag, Brådöd Stenplåga, Vattenståmma Utsot, Diarrhée, Rödsot WVattenskråck Vattensot, Andtåppa Venerisk Sjukdom Ålderdom a — — — -—L -———— — Se — LOLITA 167) 672 48 29 931! 288 24 29 1408] 1683 581: 568 2421] 2077 33 30! 118) 116 7493! 8058 1380' 3646 1029] 1083 210) 244 2831110011 146] 159 21421 3458 698! 404 176] 216 2030 8992 6425" 7040 1787, 1678 301 249 90380] 9299 2010) 1809, gl 28 58 95 5401] 5557 140 I 31 7204] 2101 5 1545) 2074 211 27 Mee TS (69246, 23095 250 Döde af Olyckshåndelser. see — en Mankt. | Qvink -Qvåfde af Mödrar, ; Ammor : 192] I9C Mördade Barn 4 3 Mördade Åldre 21 4 Sjelfmördade 70] 29 Dömde och aflifvadej 10] 4 Dödge af Våde | 571 54 Slagne af Åskan | 6 Drunknade | 750| 153 Ihjålosade 16 & Thjålfallne 1 74 8 Thjälsvultne I Ihjålfrusne I AS --T2 Krossade 107 4 Döde af okånd hån- | delse 9 5 Ande af starka Dryc- | ker TO — af åtskilliga hån- delser 14! S Summa l1521] 498 Hela Summan | 2019 1812 Mank. iQ vink, 2321 220] >» LES NRO 12] 3 53] 231 6 TATE TO 4 2 5681 II9 25] 16 70 20 4 34! 12 TI 28 28 14 slot 1283 = 1809 I SSP TREES NS I 155 kafftskag ingångne i hela Riket äl Enklinpg] Enka | Enka &. if och och och Summa ge Ogift Ogift |Enkling År 1811 |18206] '3365| 2721 1323|25615 — 1812 [15944] 2887| 2077| 1146j22054 Ågtenskap, upplöste genom Summa. Död, Då d, Mann:s Död. Qvinn: ” Bägges 107831 7602 FRATEOEET År 1811 i 12399] 8537 644|21580 — 1812 Barnföderskor, som fått |Tvilling |Tritling] Fyrling Ene År 1811-]-1482]' 2130 1| 2194 — 1812 | 1287| > I7 1988 Barnföderskor mellan | 1811] 18i2 15 och 20 Är | 2376 1962] 200-25 = 115037 38 25 — 30 — l22233121332 30 — 35 — 122086 121811 35 — 40 — |15784 14739 40" 49 — TRONEN : | 45 — 50 — I 14981 1393 Öfver 50 — 36 36 Summa (85544/81763 156 (Ar TTT BESKRIFNING Öfver dei Sverige funna Tistel-Flugor, hörande till Dipter-Slågtet Tephritis; al CARL FREDR. FALLEN. den 10 Aug. 1814: År Insecthistorien år bekänt, att vissa Insecter up- pehålla sig på viesa Våxter, som naturen anvist dem till nåring — att sådane Insect-arter ej sållan hafva enahanda kroppsform, och förtjena rumi ett och samma Genus — att man med anledning af födo-åmnena uppkallat dem efter de våxter, på hvilka de, i synnerhet under larvestillståndet, vi- stas, m, m, Dessa uppgifter tjena vål icke all. tid såsom reglor utan allt undantag; ty man fin: ner samma art, till ex, ibland Aphides, hvilken trifves rått vål på våxter af flera slag, ja, sjelf- va den kötfråtande Dermestes lardarius ernår en follkomlig utvickling uti ruttit tråd. Men så har dock kunskapen i detta åmne redan lärt Insect- Samlaren råtta vågen till många Insect-slågter, hyvar- af några gifvas, som skola sökas på någon viss del af särskildta våxter, den de såsom larver förtåra , och på hvilken bågge könen nåstan alltid råkas för ågglåggningen skull. Ut Dipter-Ordningen kån- ner man flera artrika Genera, ja hela Familjer, af sådan beskaffenhet, och för Naturens fullkomligare kännedom. vore det att önska, at: alla Genera vore ro på samma sått undersökte, 157 För nårvarande vill jag inskrånka mig till beskrifningen af ett enda Genus, hvars samtliga arter tyckas hafva fått Syngenesisters och i synner- het Tistlarnes blomfåsten och fröåmnen på sin lott, att såsom larver förstöra. Sannt år vål, att några hithörande arter erhållit namn efter Växter utur andra Classer. Men antingen detia skett af larvernas werkeliga, eller af de fullkomliga Flugor- nas tillfälliga vistande på dessa våxter, lårer ej var ra såkert bekant. Att för öfrigt mellan dessa Flug- arter gifves Öfverensståmmelse i nåringssåttet och i nåringsmedlen, om ån flera föda sig på samma el- ler på olika våxt-art, anser jag tillräckeligen ut” rönt. Men det år åfven med afseende på Sy- stematiska kånnemårken, som dessa arters råttig- het att utgöra ett egit Genus, kan bestyrkas. FABRICIUS har i sitt Systema Antliotorum in- fört ett Flug-sligte under namn af Tephritis efter LATREILLE, hvilket innehåller en samling af fle- re slags arter ån som böra stå tillhopa uti ett och samma Genus. Ty utom det, att den åberopade munn-Öppningen såsom aflång, palpernas långd och cylindriska skapnad m. m. utgör tillsammans en caracter som passar till flera af FABRICII Dipter- slågter, så åga dessa arter flera skiljaktigheter I kropps-formen, som snarare böra tagas i betraktan- de vid caracteren för Genus, ån för Species, att icke förtiga, att dessa arter förete ett helt oli- ka förvandlings-sått; i anledning hvaraf de böra skiljas från hyarandra och med behöriga slågtmår- ken förses. — Deremot finnas uti slågterna Daci och Scatophaga FABR. några arter, som icke alle- nast uti habituella, utan ock i alla systematiska kånnemårken komma fullkomligen öfverens med Musca Arnice LINN., just den arten, som FABRI- cIus antagit såsom Typus för sitt Slågte Tephritis. - För öfrigt år uppgiften af aintenne biarticulate för Tephritis, Dacus »och flera Dipter-slågter, ganska” osåker. Antalet af tre leder synes vara det enda, hos dessa slags Flug-former, ehuru den innersta hos några år mycket korrt och nåstan omårkbar, såsom dold uti insertions-hålan. Imedlertid, och då Te- phritis FABR. innefattar flera arter af verkeliga TE stel. flugor ån något af hans öfriga Genera, och synonymien icke onödigtvis bör belastas, så har Jag bibehållit detta namn, ehuru det ej innebår någon på lefnads sättet syftanide betydelse. "Troli- gen har namnets. Uppfinnare haft den askorå får- ' gen i RS emedan denna är den måst rådande hos dessa arter Svenska namnet utmärker de-' ras van - aste föda och tillhåll i'larv-tillståndet: Sannolikt gifvas flera slags Flugor, hvars första ut- vickling torde en blommor eiler fröhus. Såda- na misstånkas några slågter bland Små- flugorna, såsom OÖOscinis, Ägromyza m. fl. som finnas på Grås-våxter. Men denna misstanka fordrar nårma- re undersökning. Möjligen kunna de lika så vål lefva vid rötterna i jorden? y PT 3 Tephrit-slågtet hörer i den systematiska upp- ställningen till Fa amiljen Ortalides , hyilken åger cy- lindriska, smala palpi; sälian ujockare utåt, G hvil-” ket fall de efter döden falla ihop; och detta kan tvifvelsutan gifva en Sranskerg af torra Insecter an- edning, att olla RN palpi: extus compressi) men tillika ett flikigt, föga mårkbart vingfall, (hvar- igenom den skiljes från Muscider &c.) samt antea- ner med yttre leden aflång, hoptryckt, i spitsen måä- stadels rundad; andra leden alltid synbar, (hyar- 4 igenom deu: s Les från Micromynides). Efter en w RE rt r59 nöga anställd jämförelse > mellan ”de öfriga hittills > kånda genera af denna familj, torde. följande ca- racter kunna beståmma slågtet: TEPHRITIS Ciypeus" subperpendicularis, impressus, basi pa=. rum prominens, apice late emarginatus, nåudos, apertura oris ampla, subguadrata, Antenne deflexe, articulo ultimo reliquis lon- giore. «<> Corpus oblongum: abdomine planiusculo; ner- vo alarum auxiliari & secundario appro-- simatis. Munnskölden är, såsom vanligt i hela familjen, . hornaktig, oftast hvit,:sällan gulaktig,-och i detta Slägte alltid naken, med en stor rundad eller fyrkans tig munnöpning. När haustellum är indragen, synas några hår; men dessa höra dels till palpi, dels till proboscis, och böra ej förblandas med sete mystaci- 22, som hos Muscides och flere, sitta på ömse si- dor om munnöpningen, eller i kanten af munnsköl- den. Ögonen äro nakna, oftast medelmåttiga, d. äs intaga ungefär halfva sidan af hufvudet, merendels runda, af skönt guldglänsande färgor, som försvinna med lifvet. Seta antennarum dorsalis, som alldrig saknas hos flugor af denna" kroppsform, förefaller för en skäligt god lupp, att ej vara annat än naken, en- dåst i en eller annan art något fjädrad. Vertex, tho- rax och scutellum sakna ej börrst; endast abdomern, som är äggformig med' plattad rygg, äger korrtare, > stundom föga märkbara borrst. Vingarne äro utspär- rade och, såsom” vanligt &hos de' flästa lefvande sam- slägter af denna familj, balancerande både under gå- ende och stående, (en sak, som gifvit' anledning till familje-namnet). De äro: nästan alltid målade med mörka fascier eller med puncter och molnfläckar. De- ras auxiliar-nerv slutar sig litet ner om: medlet af vin- gens yttre sida" (costa),- och secundar-nerven följer tätt efter, men. utlöper. dock nästan före medlet af. ” 160 2 vingens costa, och bägge således mycket närmare hvar- andra än hos Svampflugorna (Mycetomyza). Nerver. nas antal och gång är för öfrigt den samma, som uti Muscides, utan egenteliga discoidal-areer; hvadau ock vingarnes nervgång kallas enkel. Fötterna äro vanliga (simplices), utan att någon del af dem ut- märkes genom klumpig skapnad eller tillsattser. Ej heller finnas de äga någon ovanlig beväpning; till det högsta några setule på femora antica. Då ögonen äro hos båda könen lika långt åtskil- da uti vertex, så kan icke deraf någon skiljaktighet tagas. Detta oaktadt är. könskillnaden tämmeligen lättkänd hos alla Diptera, i synnerhet i Tephrit-släg- tet. Hannens genitale med 2:ne små krokar är inböjdt, ganska korrt, och knappt utan våld synbart; men for- merar baktill en trubbig abdomen, som ej en gång ' hos lefvande individuer låter förlänga sig. Honans deremot består af fyra leder, som genom compression starkt förlängas, och hvaraf den första leden är gan- ska bred, platt, glänsande, samt utgör abdomens spits, emedan denna leden tjenar de öfriga såsom en balja, hvari de äro indragne, Denna skapnad, ger ett lätt kännemärke för detta slägtets honor, (med -hvil- ka för öfrigt hanarna äro alldeles lika) och förkla- rar möjeligheten för dem, att kunna insticka sina ägg ända ned i blomhufvudets botten, hvaräst dessa efter hand utvickla sig såsom hvita larver , och framkomma färdiga följande året. Utur afplockade blomhufvuden af flera arter Cardui, Centaurex, samt af Arctium lappa har det lyckats mig att få de mäst gängse sar- terna utkläckta. Arternas bestämmande kan (enår de fästa af form, beväpning &c. tagna kännemärken höra till Ge: nus i denna familj) här svårligen ske utan med hän- sigt till vingarnes tekning; ty kroppsfärgen, ehuru stundom olika, förändras efter döden. mans på discus ale, ån i någon af denna första « afdelnings arter, som hittills åro bekante. . Åfven- ledes år pannan mera intryckt. | 10: T: gangrenosa cinerea , abdomine pedibusque vv testaceis; alis albidis: costa maculisque nervorum transversorum nIgris, Musca gangrenosa Panz.: Fn. 59, t. 22. Dictya iKlalbr: (Anti. 320, IS. , Musca germinationis Linn. Fn. 1874? 2 & & Stor som T. aprica. Munnskölden korrt, hvit, Ögonen stora, ljusröda.: Antenner mörkgula, två- ra i spitsen. Vertex och thorax askgrå, scutellum i åndan:stundom hvit. Abdomen år hos lefvande rödaktig, baktill grå, segmenterna försedda med en rad borrst. Fötterna rådgula. Vingarne ut- spårrande, hvitaktige, i yttte kanten svarta, med en dubbel flåck i medlersta tvårnerven, som hår sitter midt på vingen. En större flåck går öfver den ordinaira tvårnerven inåt vingkanten. Anm. "Tekningen varierar, så, att den yttra costal-striman. än. går fläckvis ända ned, än blott till medlet af costan; äfven finnas individuer med helt blekfärgad kropp. I allmänhet tycks denna arten va- ra mera närslägted med Sapromyza, än de öfriga; ty munnskölden går knappt ned om ögonen (hvilka följ- aktligen tr ASTA TAS SUS OSP 161 aktligen åro ovanligt stora). Dessutom är auxiliars nerven knappt så lång som halfva sidan af vingen, samt abdomen beväpnad med ovanligt långa, i en rad satta borst, Detta oaktadt bör denna art beqvämligen fås igemw i Tephrit-slägtet, där den så mycket snarare tycks förtjena sin plats, som den ofta är funnen i Augusti på Aretium Jappa, hvarast den sannolikt då placerar sina ägg, hvartill ock honan äger det detta slägtet tillhöriga genitale. I en systematisk uppställs ning kan den likväl anföras uti Sapromyza, med hän= visning till Tephritis slägte. t + Ale punctato-nebulose. 1. T. Arnice lutea, abdomine immaculato s alis nebulosis: maculis quatuor uajoribus nigris. Tephritis Arnice Fabr. Antl. 316. 1. Musca Ent. syst. 4. 352. 166. Linn. Fn. 1872. De Geer Ins.. 6: 51. 20. 3 2 Ehuru den största af våra arter, år den dock föga större ån T. Arctii. Kroppen mörkgul med opuncterad abdomen, som deremot år med smått Judd af samma fårg betåckt. Ögonen sflånga, gröna, Antenner och fötter gula. 'Vingarne blekådriga, tått och matt flåckade, likvål med 4 mörkare fåc- kar; den första irregulier midt i vingkanten, der sista i vingens spits, i hvilken hos honorna den ändra långdnerven stundom slutas med en hvit punct. Denna artens uppehållsstålle år vanligast på Tistel-arter.. V. LInné har funnit den på Ars nice blommor. 12. T. punctata thorace cinereo: Jlateribus scutello- que flavis; abdomine quadrifatiam nigro-punctas to, alis subnebulosis: :maculis quatuor subqua:- dratis nigris, prima in medio cost2, &$& Något mindre ån förra. Hufvudet framtill hvitt, ofvanpå gult. Ögonen runda. Antenner gula K. V. A. Handl, 1814. St. IL 13 168 med medelmåttig seta. — Thorax ae med gola sidor och scutell. Abdomen smutsigt blekgul med 4 rader: svarta puncter. Fötter bieka. -Vingarne molnflåckade, i kanten långsåt hvitflåckiga, med 4 tydliga svarta puncter, hvaraf 3 fyrkantiga sitta vid costa och en midt emot den andra uti ordinaira två nerven. Arten är sälsynt, sedd i parning på Carduus cri- i spus i Skåne. Gissningsvis torde den vara T. hieraeit Fabr. Antl; 222, 29. Men descriptionen å den sam= ma omtelar icke abdomens svarta | puncier; deremot en hvit pupill i vingflåckarne, som å T. punctata saknas. 13. TT. Hyoscyami Gnerea immaculata, pedibus Iu- teis; alis albis -nigro-variegatis: maculis duabus costalibus majoribus erosis punctisgue duobus api- cis discretis. Musca Hyostyami Lion. Fn. 1873. 3 ? Antenner bleka, :korrta. med lång seta. Tho- rax och scutellum askgrå, stundom svarta, oflåcka. de, med tåta korrta hår och långa sido-borst. Ab- domen mörkgrå, om ej svart, opuncterad, besart med tåta grå hår. Fötter gula. Vingar hvita med mörka puncter och delade flåckar, hvaraf en i slut af nervus auxiliaris, den andra framför vingspit- sen utåt, och den tredje, som går öfver ordinaira tvårnerven , äro de största. I vingspitse n slutas tre- dje och fjerde långdnerverna med 2 mindre mör- ka flåckar, som ej hånga ihop sins imellan, ej hel- ler med omnåmde andra sidofiåck : hvarigenom den båst skiljes från följande, med hv vilken den ofta fåkas på tistlar och karborrar ; men på Bolmörten ej af mig observerad. 14. T. Leontodontis obscure cinerea immaculata; pedibus luteis ; alis albis nigro- variegatis: macu- lis duabuvs costalibus majoribus, punctis albis ros - | 169 tundis intermixtis maculisque duabus apicis ark tice inter se connexis nigris. Muscå Leontodonatis De Geer Ins. 6; 46, 17. t. 2, fig. 17. 18. Dacus umbellatarum Fabr. Antl. 277. 207 & 2 alldeles liknande den förra , endast fårgen stun- dom mörkare, Ögonen gröna. De större ving- fåckarne åro tydeligare, innesluta små hvita pun- cter och omgifvas af större hvita puncter. I ving- spitsen imellafi tredje och fjerde långdnetvenh fin- hes en större hvit flåck; framtill omgifven af svärt d. å. de å ömse sidor om denna hvita flåcken va- rande svarta sidoflåckar, hånga ofvantill ibop både sins imellan och med den svarta i vingens kant sittande mörka flåcken, | Ehuru så lik i öfrigt den förra arten, kan jag så mycket säkrare sluta till deras särskilda arträttighet, som jag alldrig funnit dem annat än i Parning hvar för sig; ehuru de ofta råkas i sällskap på Tistlarnes 15. T. pantherina flavo-cinerascens, abdomine du- plici serie fusco-punctato; alis brunneo-variega- tis, punctis albis plurimis: majoribus bifariam dispositis: IMusca parietina Linn, Fn. 18637? 8 9 Äger föregående storlek. Vertex gul. Ögos hen runda, mörkgröna. Kroppen gulgrå, med pun- cter å Hdinen i 2 rader, som försvinna. Fötter mörkgula. Vingarne ganska brokiga af bruna orea diga flåckar, som hysa flera små hvita mellanpuns= cter. Också synhs en dubbel samling af sådane hvita mårkbarare puncter. Den ena framtill i inre vingkanten, slutas med en endå punct uti intersti- tium mellan tredje och fjerde långdnerven. Den andra bakom ordinaira tvårnerven formerar ett slagg 170 > fascia. Sjelfva vingspitsen år mörk och åger allra- ytterst de finaste hvita puncter. Arten år — säd funnen i Skåne, på Tistel-blommor. AX 16.- T. irrorata cinerea, thorace duplicique abdo. minis serie nigro-punctatis, tibiis flavis; i Å ni- gro- variegatis albo- -punctatis: punCtis in infersti- tio "inter nervum tertium quartumque ren nalem septem & ultra albis. 3 2 Har våst som förra. Hufvudet ön Ögo- nen nåstan aflånga. Kroppen askgrå med svarta puncter vid seternas insertiop å thorax, samt en dubbel rad svarta flåckar å abdomen. Fötter måst gula. Vingar svart- och hbvitflåckiga, med en mångd små runda hvita puncter. Af dessa sednare åro de störst, som sitta rundtomkring brådder. Uppuil i inre vingkanten finnes också en samling af ofta confluenta hvita flåckar. De puncter vid costan, som sitta nedanom auvzxiliar-nerven, åro måst fyr- kantiga. Uti interstitium mellan tredje och fjerde långdenerven råknar man ofta minst 7 hvita pun- eter, hvaraf 2 i vingspitsen åro motstående hvar- andra. Man upphåfvar denna och följande arter br gråset på. Bohvetefålten vid Gyllebo i Skåne i Åuvgusti månad, men svår att fasttaga. i 17. V-. gutfata cinerea, abdomine obscuro, pedibus flavis; alis nigro-variegatis alboque pPunctatis: punctis in disco interstitit inter nervum terrium quartumdque longitudinalem duobus rotundis albis. 8 2 Är sålsyntare ån förra, hvilken den liknar, men såkert en särskild art. — Hufvudet hvitt med ljusgula antenner, Som i spitsen nedtill åro run- dade. Kroppsfårgen askgrå, enfårgad. Fötter brand- gula. Vingarne svaribrokige, beströdde med täta små runda puncter. De större och aflånge omgif- AÄANVA a ERE ESS 171 va vingbrådden, hvadan vingens discus synes me- ra svart. Men denna svartare discus innehåller nå- gra små hvita puncter, hvaraf endast 2 finnas iin- terstitium mellan tredje och fjerde långdenerven; den ena före, den andra bakefter den medlersta tvårnerven. Ändan af samma interstitium slutas med en trekantig. flåck. Vingspitsen har en svart flåck med korrta, glesa och divergerande radier. Abdomen svartnar efter döden, 18. T. pupillata cinerea, capite pedibusque albis; annulo femorum fusco, abdomine quadrifariam nigro - punctato; alis nigro-variegatis: albogue punctatis, OC Åger den förras storlek, med likadant hufvud och antenner. Thorax askgrå, på sidorna blek- flåckig, med svart glånsande scutell, prydd med 2 hvita puncter. Abdomen askgrå, fyrradigt svart” flåckig Chos torra individuer föga synbart). Föt- ter brandgula, med svart ring å femora. Vingar svartbrokiga, hvit-puncterade, i yttre kanten och baktill svartstrierade. Liksom i förra arten år ock vingen midtpå svartare med sine runda puncter, hvaraf- nåstan fyra åro tillstådes i interstitium af tredje och fjerde långdenerven. Sjelfva vingspitsen har några paralella radier, hvarigenom den straxt skiljes från T. guttata. Hannens vingar hafva stun- dom mattare tekning, i synnerhet af spitsens rar dier; men nåmnde discoidal-puncter åro tydeliga. 19. T. discoidea ginetea, antennis pedibusque fa- vis; alis basi albis, dein nigro-variegatis albo- que punctatis: puncto in disco interstitiil inter nervum tertium quartumque unico. 8 2? Mindre ån förra. Hufvudet hvitt med gula antenner. Kroppen askgrå, knappt puncterad, men 172 svartnar efter döden. VWVingarne hvita wid basis, erpå vidtager en tvärstreck och en oredig tek- ning med några hvita punceter, i synnerhet rundt. omkring bråddarne, Den mörkaste delen af vine gen formerar en swrre flikig flåck, som i tredje in- terstitium imunder medlersta tvårnerven ågeren en- da hvit punct. Vingspitsen åger i sammé& inter- stitium 2 divergerande svarta radier. Arten, som nog sällan blifvit upphåfvad med de förra, liknar T. guttata, men är dubbelt mindre; och med en ringare vidsträckt tekning bakom vingens di- scus försedd, Ett något större Skdivid. som liknar denna art, har mig blifvit tillsändt från Hr HåFFNER. Den mörkare vingens del bakom medlersta tvärner:- ven äger, utom en större rund hvit punct, äfven 2 smärre: vid costan sitta 2 fyrkantiga puncter, och in- åt sträcka sig några mörka, samt i spitsen 2 diverge- fTande svarta radier. Utan jämförelse mellan fera in: divider är det ej säkert att finna en gällande ari- earacter för denna afdelnings Tistelfiagor, hos hvilka snart sagt endast den brokiga vingtekningen, (som oftast är svår att beskrifva) skall gifva skiljemärkena: 20. TI. punetella cinerea, antennis vertice tibiisque flävis, femoribus sub- -nigris; a alis nigro-variegatis maculis albig crebro immixtis: macula media co- ste quadrata nigriore. 8 2 Föga större ån ep loppa. Pannan hvit. Krop- pen askgrå, med 2 svarta mindre tydliga ryggflåc- » kar å hvardera segmentet. Fötterna gula, ofvan- till svarta. Vingarne hvit- och svartbrokiga, dock s2, att de flåsta hvita puncter åro guadratiska. Vidå slutet af auzxiliar-nerven sitter en glånsande mera tydligt svart fyrkantig flåck, som tyckes beståm- ma arten, 2 förekommer stundom dubbelt större, men olika teknad; endast fötterna till största delen gula, och synes åfven höra ihop med nåmde hanne. Arten 173 år fångad i Julii månad i gråset på Beckaskog, vid Kivik och flerestådes i Skåne. 21. T. terminata grisea, capite pedibusque"” flavis; alis albis: macula ante apicem nigra intus subs radiata. 8 Föga större ån T. Sonchi, och såleds bland de minsta arter. Hufvudet gult med bred vertex. Kroppen nåppeligen flåckad. Fötterna mörkgula. Vingarne hvita med svarta nårsittande tvårnerver. Framom vingspitsen år en svart flåck, hvarifrån utgå åtminstone tre radier inåt inre vingkanten. Dessutom synas 3 genomskinliga puncter, och yt- tersta vingspitsen hvit. Denna egna art fanns i Julii vid Sandhammar i Skåne, men så sålsynt, att honan ej kunde ertappas. Uti hela denna afdelning finnas medlersta och ordinaira tvärnerven i vingarne ganska närsittande. a +.&< + Ale subimmaculate. 22. T. Serratule thorace virescente, abdomine ci- nereo: serie gquadruplici punctorum nigrorum ;3 alis sordide albis , vix maculatis. Dacus Serratule Fabr. Antl. 278. 27. Musca Ent. Syst. 4. 356. 182. Linn. En. 1871. 8 2 Till storleken ej långre, men något smalare än T. Leontodontis. Hufvudet gult. De utstående palper och antennerna åro ock gulaktiga. Thorax grå, med gula sidor och scutell. Abdomen smut- sigt grå, med en föga mårkbar fyrfaldig svart pun- ctering. Fötter ljusgula. Vingar smutsigt hvita. Spitsen å abdomen hos hannen år blekfårgad. Arten vistas enligt v. Linwés intygande på Tistlar. Den har blifvit mig tillsänd från Westergöthland af Hr J.J W. DALMAN, i 174 ” 23. T. Sonchi thorace cinereo, abdomine fusco, ventre pedibusque pallidis; alis ebsolete macus latis; poncto in medio coste distinctiori. 8 ? Ganska liten, och den minsta af hittills kån- da arter. Vankas allmånt vid gårdesgårdar på fle- ra stållen i Skåne, hållst dår Sonchus oleraceus ymr: nigt våxer, Den upphåfvas ock ur gråset på när- gränsande åker-renar, Hufvudet hvitt med gul hje$sa, Ögonen stora, gröna. Thorax på sidorna gul, ofvanpå orå liksom scutellen. Abdomen svart- aktig med gult underlif och gula fötter. Vingar- E ne klara, gulnerviga vid basis, baktill teknade med några orediga, föga synbara flåckar. Endast sidoflåcken i slutet af auxiliar-nerven år tydelig, dels svart, dels blek, tt Åle longitudinaliter EF continue infuscate, albo-sinuate. 24. T. Lychnidis nigra nitida, capite linea thora. cis laterali pedibusque flavescentibus; alis con- tinue nigro-variegatis albogue sinuatis: puncto pone nervum transversum ordinarium nigricante, discreto, Tephritis Fabr, Antl, 322. 26, Muscag Ent, syst. 4. 300. 197. 3 2 Hafvudet stort, bredare ån thorax, gulhvitt. Pannan ofvantill utstående, hvadan munnskölden år mera sluttande under hufvudet ån vanligt. An- tenner gula, starka, med sista leden bredlagd och trubbig, samt en nåstan omårkligen luden ' seta, Ögonen medelmåttiga, runda, Kroppsfårgen glån- söde och svart med gula sidor å thorax, hvarå de vanliga sete ej saknas. Fötter ljusgula. Vin« garne stora med sammanhångande svartflikig tek= YC ATEA Jon HE SN 175 ning långs efter vingens discus. Mellan tredje och fjerde långdenerven år en större hvit punct före, och en mindre bakom medlersta tvårnerven. På yttre sidan (vid auxiliar-nerven) åro två fyrkanti- ga hvita flåckar, emot hvilka en fyrkantig flåck sitter vis å vis i vingens discus, Nedanför auxi- l:ar-nerven finnas långre tvårflåckar, som stundom hånga ihop. Inre vingkanten åger 5 fläckar, hvar: af den fjerde sitter under den ordinaira tvårnerven, och år den största, innefattande en otydlig svart punct, hvilken båst utmårker denna arten. Anm. Hufvudets skapnad är något afvikande från detta genus. Allt det öfriga tycks fullkomligen vara edanadt efter vanlig typus. Storleken går upp med T,. Arctii. Arten råkas sällsynt i Skåne , och har ej än- nu af mig blifvit sedd lefvande, 25. T. Onopordinis ferrugineo-nigra nitida, capite scutello pedibusque pallidis; alis albis brunneo- serpentatis: maculis costalibus duabus et in in- terstitio ante nervulum medium transversum uni- ca albis. Scatophaga Onopordinis Fabr. Antl. 210. 31. Musca Ent. syst, 4. 360. 198 9. 8 ? Munnskölden hvit, perpendiculier, nåstan con- vex, på sidorna fårad, Pannan ofvantill ej utstå- ende. Antenner ljusa, jämbreda med hårig seta. Ögonen nåstan aflånga. Kroppen rödbrun eller svart; Thorax har gula sido-streck, och den gula scutellen år inumder försedd med'en mörk golån- sande metathorax,. Fötter ljusgula med. tydeliga hår på de fråmsta. Vingarnas brunaktiga tekning liknar nåstan den förra artens. Man ser tvenne hvita costal-flåckar: den öfra nåstan quadratisk; den nedra trekantig, har sitt låge i spitsen af au- xiliar-neryven. Den inre vingkanten år vidlyftigt £76 hvit-sinuerad. Ordinaira tvårnerven omgifves af en fascia, som löper utåt vingkanten. Framom medlersta tvårnerven finnes en aflång större eller mindre hvit punct. | Denna bestämt egna arten är sälsynt, dock lef- vande funnen i Skåne. Den är äfven sänd från Hal- land af Hr HårrfseErR, Honans abdomen är i spitsen lysande svart, med indragen genital-skida. Stundom märkes den monstrosité i nervgången, att fjerde längd-: nerven slutas med en liten nerv, dold i den sneda bruna fascian, och gör denna nerven gaffel-lik, Till- afventyrs torde denna arten vara Musca Cerasi De Geer Ins. 6. 50, 19. samt Musca Cardui eller Hera- elei Linn, En. pag. 461? 25. T. Centauree nigra nitida, thorace subferrugi. neo; antennis pedibusque flavis; alis albis nigro- serpentatis: maculis costalibus tribus albis, pun- cto ante nervum transversum medium nullo. Tephritis Centauree Fabr. Antl. 322. 28. Musca Ent. syst. 4. 369. 199. & Ögonen guldgröna. Kroppsvåxten alldeles lik- nande den förras, åfvensom tekningen å vingarne. Endast dessa åro vid basis mera wvidstråckt hvita, hvaråst ock första costalflåcken formeras. Bakom auxiliar-nerven åro tvenne hvita strimor, hvaraf den nedersta utstråckes tvårsöfver ånda till femte långdenerven, Före medlersta tvårnerven synes ingen hvit punct. : Till dennas likhet med förra arten hörer äfven honans korrta genital-skida, men hvars första led lik- väl tydligen förråder Tephrit-slägtet. Arten lärer vara sälsyut, då ännu ingen hithörande hanne kun- nat erhållas. Honan är fångad i en trägård i Skåne. 27. T. rotwndiventris nigra nitida, capite pedibus- que pallidis; alis longitudinaliter nigro-variega- tis, in margine utroque albo-sinuatis, apice la- ae NicrIis 12 DNIgTIS: ; 77 8 År smalare och mindre ån T. Leontodontis. Hufvudet hvitt med gul bjessa och föga utstående panna. De hvita antennerna ligga mnedböjde uti pannans fåror, med yttre leden aflång, och dubbel seta. Ögonen runda, guldskinande. Thorax svart, på sidorna rödbrun. .Abdomen hemisphårisk, glån- sande svart, småluden, vid basis hoptryckt och rödbrun; underlifvet år blekfårgadt. Vingarnes mörka strima år utstråckt långsefter, så att fyra hvita Aåckar formeras i yttre kanten, och treiden inre, förutan en liten punct framför ordinaira tvår- nerven. Vingspitsen år hel och hållen svart. Denna hörer tvifvelsutan till de sällsyntaste arter, ”hvartill. honan är okänd, Jag har beskrifvit ett lef- vande exemplar, med håfven fångadt vid Ostersjö- kusten , i en äng nära Stenshufvud, i Julii månad. Sannolikt gifves af detta Slågte ett ansenligt an- tal af ännu okända Arter, innom vårt Fäderneslands gränsor; hvarom den, som åger tillfälle, att med In- secthåfven besöka torra åkerfält, och oupodlade mar- ker, lätt kan blifva öfvertygad. Sannt är, att man genom detta fångningssätt, icke alltid vinner besked Om de växter, på hvilka sådane arter egenteligen haf- va sitt tillhåll; men anledning yppas imedlertid, att äfven i denna del skaffa sig tillbörlig underrättelse, medelst observerande å de på stället växande blom- ster, i synnerhet där, hvarest någon viss Tephritart uppehåller sig mera ymnigt. Efter en sådan gransk- ning af Insecterne bör Naturens kännedom väntas me- ra fullständig, och den systematiska uppställningen äfven vinna i tillförlitelighet. ; 178 GRANSENING Af Djurslågtet Physsophora och af — dess hittills kånde Årter, samt Be- skrifning på en ny Art af samma Slågte; af Wols EELESIU SS M. D. Academicus vid Kejs. R. Vet. Aead. i S:t Petersburg, &se: f. d. Naturalist på Ryska Upptåcktsresan under Capt. Kruseristern. "den 15 Jun. 1814: Pr yssophora år, efter ordets bemårkelse +), ett djur, som medelst en med luft fylld blåsa lvftas till vattnets yta; trefvare (tentacula) framhånga fåsta- / de vid blåsans ånda, och åro af henne liksom up- burne. De tre första arterne af detta slågte haf- va blifvit upptåckte af den för Hafskråkens Histo- ria så berömde FORrskKAL ++) endast i Medelhaf- vet, och det år denne ifrige forskare som ensam och först utstakat följande kånnemårken på slågtet - och arterne, hvilka likvål varit något skadade el- ler mindre vål behållne: ,,Physsophora, såger han, - i . + 4 +) a ÖugaAoR info vel Puga vesica, bulla, & Pogéw fero, scil- quod per vesicam fertur. 24) Icones & Descript. animalium, que in itinere Oriem- tali observavit Forskår. Hafnie 1775 4:0 maj. RR 179 s,est animalculum Marinum, corpore libero gelati- »hoso € vesicula aäörea penrdente, membris gelati- »nosis sessilibus ad latera tentaculis subtus pluri- t,mis. Situs animalis hydrostaticus sublatus pul- »mone extra corpus ad formam machin&e quam dia- '.bolum Cartesianum vocant,. Att ingen förfatz tare, efter FORSKALS- tid, har utom PERON sednast (1804) anmärkt sådane djur, och att MODEER, då han i K. V; Academiens Handlingar +) omrörer dem, förblandat två sårskilda slågter, neml. Phy- salie med Physsophore, har jag nyligen bevisat i min Afhandling om Physalie och Physalome, "hvilken finnes införd i tredje Delen af Krusenstern- ska Resan. Men den vidtbekante Zoologen PeE-= RON, CuUYiIERS Lårjunge, som åtföljde den af Bau- DIN utförde expeditionen till Såderhafs.öarne såsom Naturalist, fick tillfålle att anmårka flere vål be- hålloe arter af Physsophore och afmålade dem ef- «ter naturen, och hvilka på visst sått öfverenskom- ma med de Forskålske arterne: Huydrostatica och Jiliformis. Jemte desse får jag ock nu tillågga en ny art, upptåckt och lefvande afteknad af O. SwARTzZ under hans resor i Westindien, och hvarå luftblåsans sårskilta förhållande och bygg- nad år ganska mårkvårdig — och hvarigenom ett ljusare begrep sprides om detta Djurslågte, hos hvilket luftens inandande sker, ån medelst trekluf- ne Öpne blåsor, ån genom på vida fjållvis, liggande blad, och ån genom ett enkelt äss på sjelfva luftblåsan. Physsophore, Physalie och det Djur som till- hör Snåckan Helix Janthina ”"), åro utan tvifvel ”) År 1789 sid. 277: ”+) Det gifvas flere Hafskråk , hvilka i visst afseende konna kallas hydrostatiske, men "som i stället för: blåsor; äga 180 Hydrostatiska Djur, eller sådana som rnedelst tills bjelp af blåsor, fyilde med luft och flytande på hafsytan, förmå att hålla kroppen ellér dess öfrige tyngre geleaktige delar uppe. Men Physsophorze synas i anseende till deras sjelfkrafda respirations” sått, och sårdeles genom fyllandet och uttömnin- gen af sine lyftande blåsor utmårka sig; och lik- nande 1 formen fria greniga örtstånd eiler klång- våxter med deras rötter och blad, öfvergå de från Molluskernes familj till Koper samt skilja sig från Physalie såspm flytande på vattenytan med bitråde af den pneumatiska magen. I öfrigt äro så vål Physaliez som Phbyssophore animalia po= Jyostomata , eller sådane som med flere myrningar på Zoophyternes sått upphåmta födan, och genom samma åter utspy afskrådet efter rofvet +). Dessa. djurens respirations-sått, den förnåmsta af alla functioner i djur-ceconomien, år ganska an- mårkringsvårdt och det i dubbelt hånseende, först neml, emedan dess. yttre, hopade organer kunna undertiden på flere vis samla och utdrifva luften och tillika tjena till uppstigande, sänkning, rörel- sår från stållet och till” födans ernående; för det andra, att medelst samma förråttningar, såsom det sker hos Medus&e, Beroé, Salp&e och microscopiske kråftarter, Monoculi, Limuli och andre phosphores- cerande hafskråk, en Bilda af phosphoriska de- lar ur desse djurens våtskor hårledes, och deraf det almånt bekanta phenomenet: Hafsvattnets ly- sande i mörkret, skaliga eller broskaktiga (iestzcea 1. cirtilaginea receptacus 12 Herner) Luftgömmeén , såsom Velella Porpita , flere ata ter af Sepieze conchicolz, Nautili och Årgonaute, samt nåä- gre af PErRoss Pteropode, t. ex. Cleodora, Carinaria &c: 2) Det år de tfrådlika physsophore som först anraza Vext- formen i likhet med Zoophyter, och göra Ofrvergången- Physsophore slågtets arter hos FORSKÅL åre följande: i 1. hydrostatica (Tab. XXXII. E.e. 1. c. 2.) (fun: nen af PERON i Östra Oceanen och kallad: Physsophora Muzonema =). 2. rosacea (Tab. XLIIL B. b.) må hånda ett stycke af Stephanomia Ampbhitritis Peronmii, else ler ock egen art.. 3. filiformis (Tab. XXXII F.) liknar något Rhis . zophysa planostoma Peronii. Med bifogade anmärkningar (in parenthesi) får jag nu anföra FORSKÅLS beskrifning på hvar och en som den af honom blifvit gifven. I. Physsophora hydrostatitca, ovalis, (potius corymboso - campanulata) vesiculis lateralibus ” trilobis pluvimis extrorsum apertis , intestino me. dio (in ventriculum purpureum terminato) et tentaculis quatuor Cpluribus; ventriculus enim umbella quasi tentaculorum campanulatus est) majoribus rubris (Mavis potius apice rufescen- tibus, cirrhbis flavicantibus ciliatis & promu- scidibus ceruleis). Deser. Crassities pollicis longitud 1. sesquipollicaris ovalis compressa? supra vesicula terminalis, ovato-oblonga penn&e columbine crassitie ere- cta exserta, aäére semper plena. Ad utrum- que latus vesic&e unius ordinis hyaline trilo= be una supra alteram: in uno latere tres, in altero quinaue oblique sed puto irregulari forma... Lobus extimus truncatus, ore orbicu- +V'a pvc 1. uuE musso I. sugo MUX FER suspiro. Phys- sophora spirans motum spirantem vssisularum trilobarum trementinm indicat. 182 larr, limbo retractili & expansili. Intestinum medium, penna columbina angustius, extenditur a vesicula terminali ad ventriculum globosum rubrum (ubi crassius & campanulatum evadit). WVentriculus in ima parte (sub tentaculorum ' campanula) globosus cavus ruber ore orbicu- Jari? (quod dubitandum) tentaculis seu papil- is albidis contortuplicatis , dum non exten- dupmtur. — Tentacula majora subtus ad latera veniriculi (ex flavo-) rubra (alia cerulea) ver- sus medium incrassata, capitulo (Gi. e. papilla) terminali alba. Vidi aliom tentaculis majoribus subequali- bus. Motus mirus: vesice aéree apicem sem: pér in superficie tenet aque. VWVesicis trilobis tremit (respirationis earum functio tremulans) limbum oris Corificii) retrahendo & propellendo (systole & diastole), Tentacula ventriculi ex+ tendit & torquet; cornua (cerulea, i. e pro- muscides) gquaquaversum tendit. PERON som fick detta djur fullkomligt helt, och försedt med sine Aerfaldige cirrher och tenta= cler, låt åfven sin Vån, Målaren LeEsUEUR af- tekna det efter Naturen 7); men beklagligt vis, hann icke PEROoNn meddela hvad han egenteligen om föremålet under resan anteknat, emedan dö- den alt för tidigt beröfvade Vetenskapen denne för- tråffelige forskare och det innan Resans Andra del blef till utgifvande fullåndad. I den förra anfös res följande, ehuru för Zoologiens idkare otillråck- ligt: YPhyssophores animauz gelatineux snollasses , sevetus des plus belles couleurs . ET dont le corps se soutient d la surface des flots par le moyen d'une ver +)- Se Voysge des decouvertes aux terres australes I: p. 43: plaache 29. fol. 4. 183 sicule de la forme dune> tres” petite olive 2 deltaga ige- rom sin andedrågt , eller sin utdunstning af syrgas, uti vegetations-processens stora verkan på hela Na= turens sundhet. Och de utmårka sig slutligen ge- nom phenomener som endast tråffas hos högre for- £) Jag talar hår i synnerhet om den afdelningen 2f Algerne, som man kan kalla Confervoidee , och som måste skiljas ifrån afdelringen Fucoidece. De caracteriseras genom de straxt medanföre förekommande ansnårkningar. : & 195 mationer, såsom ett analogon af sjelfvillig rörelse hos vissa arter deraf, och en instinct-lik parning hos andra. Allt detta "tyckes bevisa att Algerne åro det första och enkla utkastet till de fuldkomlis gare vexterne, det första försöket hvaruti Nataren "söker att uttrycka sin idé af en högre vextformation. Den våxt Jag nedanföre kommer att beskrif- va, står på den grånsen af Algerne, som stöter till ånnu ofullkomligare formationer. Hvad jag förut nåmnt — om man ån derifrån vill subtra- hera det öfverdrifna.; som en sårskilt kärlek för Algernes studium möjligtvis kan hafva inlagt der- uti — kan likvål vara ett bevis att också kånne- domen af dylika naturproducter åro vigtiga för physiologien. Den utmårker sig för sitt besynnerliga sått att å uppkomma och bilda. sig. Vanligen uppkomma vexterne ur från, och tillvexa uti en oupphörlig continuitet, genom en inifrån uppkommande tillök- ning. Alldeles motsatsen observeras på den nedan beskrifna Conferva. Desslefnad kan indelas i tren- ne perioder; den första då alla dess delar utbildas uti svamplika kroppar, och ligga uti dem särskilt utan ordning samlade; den andra då dessa delar .utsluppna ur de kroppar hvaruti de varit inne>- slutna, utvexa till sin behöriga storlek, erhålla en slags polaritet, hvarigenom de sammanhånga uti 2 motsatta directioner, och slutligen bilda sig till dess tredje tillstånd, hvaruti de utgöra en fullbildad och skönt organiserad cunferva, VWVisserl igen skall den, som svurit en blind tro åt HARVEYS allmånna sats, neka vegetabilitet åt ett våsende, som på det- ta sått uppkommer, och på detta sått utvecklar sig, Men naturen har aldrig låtit tvinga sig. innom sy- stematiska grånser, och den tiden år ånpu aflåg- 196 I sen, då man i Biologien kan draga allmånnare' så-- kra följder af de få redan gjorda observationerne, Intill dess år det Naturforskarens pligt, att fram- stålla så många enkla observationer som möjligt, dock under en tyst och hemlig aning om de fe- sultater hvartill de framdetes kunna leda, utan att han låter denna aning blifva annat ån en regula- tif princip för hans frågor till. Naturen: Det är: derföre jag nu vill beskrifva blott hvad Jag sett, och öfverlemna åt en framtid att subsumera denna observation under den allmånna regel, hvaraf den. kan utgöra ett enkelt fall. Under nyss förflutna vinter observerade jag på min fönsterhåge — uti ett rum, som ståndigt eldades — svarta flåckar. Jag urskilde deruti tren- ne olikheter: 1:0 Svaria upphöjde puncter, som ' Jågo strådda uti 2:0 en svart homogen massa , och 3:0 små conferv lika tufvor. Detta synes uti na- törlig storlek på Tab. VIII. B. fig. 4. 1:0 De svarta upphöjda punkterne liknade för blotta ögat en liten Spheria, och i synnerhet Spå. pulvis pyrius Pers. fastån de ligga mera strödda. De voro af olika NE ifrån en för ögat knappt mårk- bar, ånda till en ;'; lineas Am De voro till formen mer och mindre klotrunda, och utgjordes af ett tåml. språdt skal, som innehöll en gelatinös massa. Då jag lade dem i en vattendroppa under microscopet , sprucko de merendels alltid sönder, antingen emedan jag, då jag aftog dem ifrån de- rag befåstningsstålle, möjligtvis skadadt dem, eller af vattnets sårskilta verkan, Vid denna sönder- sprickning utkryper derutur långsamt den inneslut« na gelatinösa massan i form af ett klubbelikt moln, kyilket småningom förlånger sig och afsmalnar, ' 197 Det får en långd af 2 å 3 lineer, så att det för blotta Ögat synes som en liten mask. Förstorad jemte skalet synes den fig. 5. Den var ofta böjd i en afrundad zigzag, och blandade sig aldrig med vattnet, utan qvarblef under sin masklika form till dess vattnet förtorkade. Denna gelatinösa massa var en aggregation af en otalig mångd små mörka partiklar, så fina, att de ånnu genom ett godt mi= croscop blott kunde urskiljas som puncter. De lik- na visserligen ' Monas Termo Mull. Anim. 1 (50 mg DN J. f. 1. men jag har ej med såkerhet sett Hos dem . någon sjelfvillig rörelse, och uppkomstsåttet skiljer dem dessutom. Det år blott når skalen sönders spricka i tillråckligt och ymnigt vattn, som mas- san erhåller den utdragna och masklika formen. I blott fuktighet, eller mindre vattn, samlar den sig ikring sjelfva skalet utan någon regelbunden form, 2:0 Den svarta massan syntes för blotta ögat blott som en svart fårg öfverstruken på brådet, men under microscopet syntes den som en aggregation af en otalig mångd små kulor, hvilka genom fle- ra meilangrader i storlek syntes vara de förr om- talta uti deisvarta skalen inneslutne puncterne, ut: «vuxne till större dimensioner, Detta bestyrktes deraf; att de svarta skalen lågo tomma ini bland kulorna , hvilka voro i synnerhet tått hopade ikring dessa skalen. Då kulorne hunnit sin bestämda stor- lek, förmårktes att de fåstade sig tillsammans uti trådar, hvilka i början blott bestodo af'2 till 3 kulor, men småningom förlångdes. Mårkvårdigt hårvid var, att oaktadt kulorne voro fullkomligt klotrunda, de icke fåstade sig med hvarandra uti alla directioner, utan alltid i 2 motsatta, utom hvil- ket de icke skulle kunnat formera långa enkla trå- dar, utan i stållet blifvit nåtlikt sammanfogade. Allt detta synes förstoradt på fig. 6. 298 . 3:0 Conferv-tufvorne. Sedan kulorne genom en . fortsatt hopfåstning utbildat sig till trådar, ova mer genom dessa trådars aggregation en Conferya. IR formerar tufvorsaf omkring 1 lineas diame-- hvilka bafva ett sradierande eller excentriskt CER Trådarn? agglutinera sig Je två och två tillsammans, hvarigenom de synas tjockare och blifva mårkbare för blotta Ögat. En sådan agglus tination observerar man åfven hos andra Alger, i synnerhet hos Ostillatorie och Diatome. Mårkvår- digt år hos denna Conferva som hos minga an- dra, -att fastån hvarje tråd utgör ett individuum för sig, så hafva de dock alla ett gemensamt cen- trum hvarest de samla sig, och hvarifrån de lik- som tyckas erhålla sin sammanhållning, sitt skydd, sin. säkerhet, och en del af sit lif, De utgöra en republik hvars regering år i cenirum, och hvari alla invånare hafva del, under det de tillika ut- breda sig åt alla håll. Confervan synes F. 1,2. 3. F. 1. föreståller -den i dess naturliga storlek, F.-. 2. något förstorad och F.3. enkla trådar, ganska mycket förstorade. Hvar och en finner det ovanliga uti denna Algens sått att uppkomma. Ty att alla dess delar först födas sårskilt och efter hvarderas utvex- ande till behörig storlek, sammanveza till en con- ferva, åt vål vågoti ganska ovanligt uti vexternes utvecklings-historia. Jeg kånner blott ett enda fa- ctum som dermed äger någon analogie , hvilket fin> nes anfördt i den fökteäd gå recension af Vauchers Histoire des Conferves d'eau douce som år in- förd uti Allg. Liu. Zeit. för 1805. Rec: hade neml. lagt Conf. Compact. Roth uti ett glas friskt vattn. Efter en enda nait försvann den, och 1 stållet fun- nos en otalig mångd kulformiga lefyande infarter djur af lika gestalt och Rs med de gröna grynen i Con- , | vd 199 i Confervan. Efter trenne dagar sånkte de sig till botten, sammansmålte, blefvo orörlige, och sam- -manvexte till en ny Conferva lik modervexten. "Man kan ej neka att det gifves en slags analogie, emellan denne och den af mig anförda observation. Till slut bifogas den botaniska Hestra af den ofvannåmda Conférva. CONFERVA MUCOROIDES, tespite plano mi- muto orbiculari nigrescente, filis radiantibus cur- valis, articulis globosis. Habitat invalvis ligneis fenestralibus alter- natim siccis & humentibus, hyeme. Cespes lineam vel parum ultra latus, orbis cularis, nigrescens, versus centrum magis magis- que, e filis compactioribus, niger, planus, ver- sus marginem e filis magis magisque distinctis radians. Fila tenuissima oculo nudo solitario non dir scernibilia, fuscescentia vel umbrino nigra radian- tia maxime flexuosa & curvata, simplicissima, sed sepe agglutinata, (& tunc ramosa incaute apparent) articulata, rigida, obtusa, ÅArticuli globosi, subpellucidi , interdum ins ter se inequales, Interstitia nigra vel opaca. I K. V. A. Handl, 1814. St. Il. 13. 200 Förklaring: lad Tabellen VII: B JT | Fig. 1. föreståller Conferva Mucoroides i dess full- komliga tillstånd i naturlig storlek. FF. 2. densamma. förstorad, hvaruti man urskiljer enkla trådar, och tjockare, hvilka åro en age glutination at flera enkla. kö h F. 3. enkla trådar, mycket förstorade. F. 4. föreståller sammansåttningen af denna Con fervas olika tillstånd uti naturlig storlek, F, 5. de svarta svamplika kropparne sönderbrustna i och utslåppande en gelatinés massa som inne- håller en mångd punktlika KISppaea 1 mycket förstorade dimensioner. »F. 6. dessa. punktlika kroppar utvuxne. och ut- vecklade, samt börjande att sammanfoga sig till trådar. Ibland dems synes de svamplika KCERRRA rna ligga tomma. -” UTKAST till HISTORIEN: om Trådslinge-Slågtet (Rhizomorpha) med Beskrifning på nya, besynnerli- gen Svenska, Arter af det samma. ra af ERIK ACHARIUS, 4 d. 5 Oct. 18143 Hos åldre Författare i Botaniken finne vi blott en eller ”vannan Art af detta besynnerliga Slågte » nåmnd och nog ofullkomligt beskrifven,. såsom af DobART, RAY, VAILLANT, MIiCHELI och DIL:s LENIUS. Efter Hand blefvo ännu några Arter ans förde af' SCcOPOLT, HUMBOLDT, ROTH och Wi: ”THERING; men anmåärkningsvårdt år det, att då nyare Auctorer liksom i tysthet medgifvit och upps råttadt ett eget Slågte för Aera Arter af Trådslin- gorna, hafva de likvål icke med någon våsendte- lig eller beståmd character kunnat ”utmårka och skilja samma Slågte ifrån andra Cryptogamiska vex- ter, eller Köränga Öfverens om, huruvida dess Ar« ter "borde råknas till Svalmpatne eller Lichenerne, Andre bafva i sina Systemer och Florer med :stil- latigande gått dem alldeles förbi, liksom ovisse om de någonsin borde i Veztriket upptagas. Det år 302 tid att återstålla dessa Vextrikets allster denna, sin fråndömda, naturliga rättighet, Således finna vi, innan Slågtnamnet Rhizomorpha af ROTTBÖLL, RoTtH och PERSOON antogs, huru vissa arter kal- lats, t. ex. Agaricum af MICHELI; Byssus af DIL- LENIUS, HUDSON och Weis; Corallo Fungus af. VAILLANT; Clavaria af SOWERBY och WITHE- RING, ålvensblnl Sions Hypoxylon af BuUL> LIARD och Chenocarpus af REBENTISCH, hvilka namn tyekas utmårka, att dessa Vexter af förbe- rörde Auctorer blifvit råknade till Svamparne. Såt- tet hvarpå en del Trådslingor vexa med i början fina, 1 en tyvå- eller flersidig orenformigt utstråckt ricktning gående, nåstan genomskinlige eller ljust fårgade trådar, hvaruti de likna åtskilliga Svamp- vexter lönande och Mesenterica Pers. i synner- het), samt de fugtiga, dålda och mörka eller skugg- de stållen hvarest de förekomma, såsom under jor- den i grufvor, kållrar och brunnar, under och på barken af förruttnade tråd, så vål som innom de- ras multnade ved, ibland trådens och buskars dö- da affall på marken i tåta skogar o. s. V. — voro omståndigheter , som tillvunno Trådslingorna ett utseende af nåra beslågtade vexter med Svamparne, besynnerligen som man icke på dem upptåckte hvarken fröredninvgsdelar eller fortplantningsorga. ner och frukt, utom det stoft eller fjun, hvarmed, liksom på en del Svampar, några af dem befun- nos försedde. Men då Trådslingorna, i mon af sia tillvext, mycket förändrades till fårg, substance och former, nårmade sig åfven deras utseende mera till Lichenerne, hvarföre sårskilda arter hos DILLE- NIUS, V. LINNÉ, SCOPOLI, HUMBOLDT, HOFF- MAN; WEBER, MURRAY, SCHRANK, JACQUIN;, LEYSER, SWARTZ, HAGEN, WILLDENOW före- komma under slågtnamnet Lichen. Ånnu ovisse om 203 den naturliga vextfamilj hvartill Trädslingorna bor. de råknas, förde ROTH och PERSOON dem åter till Svamparne, likvål har den sistnåmde sedermera medgifvit att de med mera skål höra till Lichener- ne a). Besynnerlig ä är PALISOT de BEAUVvOIS's b) theori, grundad på en förment apparition, att Rhi- zomorpha subcorticalis sluteligen skulle öfvergå till form af en Ticka (Boletus) och hvaraf borde föl- ja, att Trädslingorna ej voro egna arter uta blott början till sådane Svampar. Man lårer af detta exempel, huru lått i naturforskningen:« en felaktig observation kan förleda till de falskaste conclusio- ner och orimligaste resultater. Förr omnåmde art år den allmånnaste, ifrån åldre tider af Botanici båst kånde och i alla dess åldrar och skiften nog- samt undersökte art af Träådslinge-slågtet. — Skulle det endast vara Herr PALISOT förbehållit, att blott en enda gång få se den af honom så omståndligt beskrifne och åfven med Figurer förklarade meta- morphosen deraf? Att flere Svampar hafva rötter, åfven vissa Tickor, som likna I rådslingor, det år vål bekant, och jag har sjelf nyligen haft tillfålle upptåcka en art Ticka (Boletus, Poria), som bör- jande lik en kretsformigt utbredd tunn hinna, se- dermera slå ganska långa greniga vidt utspridda rötter, och sluteligen i omkretsen af hinnan och up- på den samma bekomma de på Tickorna vanliga porer, men derföre åro ej dessa rötter TEE och hvad hindrar, att ju en Ticka, under och samma bark Hännat finnas och äfven blifvit be vext vid eller genombårad på sina stållen af den Trådslinga, som PALIsOT observerat, utan att han MER SREneReERRemareseneESttTNNTORAETNEN ENTER CF OENRNARAEEEEEEEEEReREREEEEI &) Se Synops. Fung. Pref. po XX. $) Annales du Museum A'Hist. Nat. Tom, 8. p. 334. Fig. 10 AA Då Co 204 derföre borde falla på den förvirrade idéen, att an- se den ena vexten blott vara en utveckling af den . andra? £) De på denna Trådslinga upptåckte egna fortplantningsorganer vederlågga för öfrigt mer ån tillräckligt PALISOTS uppgift, hvilken synes mig nog likna den, som hos nägra vunnit trolighet, att nåmligen de Trådslingor, som finnas på gamla tråd-stubbar och under deras lossnade bark, ej vo- ro annat ån trådens ådror. js Om det år tillåtit, då vi ånnu sakna till- råckelig erfarenKet um Trådslingornas fortplantnings: sått och om de delars beskaffenhet, som dertill egen» teligen bidraga, och då endast några få såkra ob- 'servationer på en och annan art deraf ligga till grund för värt yttrande om dem i detta fall, samt då man så sällan år lycklig nog att kunna bestyr- ka och utvidga dessa observationer, emedan nyss- nåmde organer på Tråds lingorna åro högst såll- synte — om det, såger jag, år tillåtit, som jag förmodar, att, i så beskaffade omståndigheter, föl- ja analogien med andra nårmast liknande vexter, samt derpå grundade största sannolikheten, så blif- ver utslaget mycket gynnande för v. LInnés med fleres förda: nåmligen att de böra råknas till Lichenernes familj. Jag har funnit mig föranlåten antaga denna mening af följande skål: r. Hafva de flåste, åfven som de för såkert omdöme mycket vål kånde och store Botanici, råk- nat dessa arter till Lichenerne. = — ÄRAN mn €) HALLER ansåg också förenåmde Trådslinga såsom rötterna vil Spheria Hypozylon, hvilket i hans tid ej bör förun- dra oss, då man verkeligen äfven hos oss. erfarit att den" za Spheria varit fästad derpå. Det år för ofrigt ej sälls yat att finna Porie, Himantie och Rhizomorphe hops< SN exa på gemla trädstammar. 205 ” 2. År bålen (thallus) hos de måsta, samt ål? dre och fullvexta individer deraf .både till samman: såttning, form och utseende mycket öfverensståm. mande med flere Lichener, såsom i synnerhet med Slågtet: Ålectoria. '3. Åro de kroppar, eller fortplantnings-orga- ner, som DECANDOLLE och Roru funnit på Råhi- 2Zomorpha subcorticalis och den förre sett fåstade vid bålens stam och grenar, liknande klotformiga, en- skildta, -med och utan skaft fastsittande, eller fle- ra tillhopa sammanskockade , toma hylsor, försed= de med en Öpning d), samt den senare tråffat ån: nu fylde med ett svart pulver och ånnu ej Öpna- "de, således i étt yngre tillstånd — jämfördt med sdet, som DILLEN1US £), LEYSER f)> BULLIARDg) och RotTH 4) hårom anmärkt på Rhizomorpha Sea tiformis, samt Herr Magister Fries funnit på Rhi« Zomorpha cirrhkosa och ”Rh capiilaris alldeles en- lige méd Lafbusen (apothecia)' på Sphierophoron, si slågte, hvilket Botanici samfåldt tilldelat sin ovilkorliga plats ibland Lichenerne. 4. Öfverenskomma Trådslingorna för Öfrigt mera med Lichenerne ån Svamparne (nåmligen Fungi byssoidei Pers.) deruti, att åtminstone stör. re delén ibland dem åro mera beståndige och mång- årige (perennantes), och att man hos dem, liksom på Lichenerne, ej. funnit verkelige rötter. 5. Förete de icke någon olikhet med Liöklet nerne i afseende på de stållen der-de allstras och Åörees enn d) Bulletin. des Sciences V. 3. N. 74. Pp. 102. Tabs 12, f. 2 e) Hist. Muse. p. 67. Tab." 13: f. 11.'B. f) Flora Halens. n. 1171. g) Hist. de Champign. p. 495. f, A—D. &) Catals Botan. Fasc. 1. p. 235, 236. 206 vexa, ehuru de deruti åfven komma ödfverens med åtskilliga Svampar; ty de åro, som en stor del af Lichenerne fåstade och tillvexa på andra antingen oorganiska kroppar, eller på dem, hvilkas organi- sation redan upphört, utan att i ordets egenteliga bemårkelse vara parasiter. | I det hela, och i naturproducternas gemen. samma, att jag så må såga, nåtlika och cirkelfor- miga approximationer, synas Trådslingorna utgö- fa sambandet med, eller liksom öfvergången ifrån Lichenerne till Svamparne, samt komma, under denna åsigt, öfverens med flera analoga Slågten ibland de förra med de sednare; såsom t. ex. Ver- Frucaria med Spheria, Opegrapha med Hysterium , Spiloma med Trichoderma, Calicium med Stemonitis och flere. Såsom WVexter betraktade åro Trådslingorna i alla fall vårdiga föremål för naturforskarens gransk- ningar och, ehuru man ej ånnu kånner hvad nytta deraf för samhållet kan dragas, år det både nö- digt och nyttigt, då visserligen ingen ting år ska- padt utan sina åndamål i naturens allmånna eller enskildta hushållning, att man åtminstone till en bör- jan lårer kånna detta Slågtets arter till utseendet och skiljaktigheterna dem imellan, samt egne för- hållanden, Åfven i dessa afseenden ådraga de sig, så vål som någon annan product af Vextriket, en icke obetydelig uppmårksamhet, Jag bar till följe af hvad redan nåmnt år om dessa vexters tvånne hufvuddelar, Bål och Laf- hus, samt då jag betraktar dem som Lichener, nu: nyligen på ett annat stålle 2) sökt att på samma fest 3) Synops, Lich, p. 288: > 200 grunder, som åro antagne för Lichenerne, deref- ter beståmma "deras Generiska Charactér på sätt som följer, med någon förbåttring, föranledd af sedermera upptåckte arter, och mera utförlig. RECEPTACULUM universale: elomgatum lineare I. filiforme , simpliciusculum I. ramoso-proliferum, ranis non raro anastomosantibus, aut basila- ve erectum, pendulum I. prostratum, aut in duas I. plures divectiones oppositas. subrepens subadnatum, cortice membranacea glabriuscula I. pubescente , sive vellere lanuginoso obductum, intus stuppeo-fibrosum, compactum, raro sub- fistulosum ; partiale: subglobosum sessile I. sub- podicillatum', sparsum, solitarium I. conglome- ratum, e substantia thalli certicali formatum, maturum pulvere prolificante refertum, fora- mine pertuso aperiundum. Slågtet skiljer sig sålunda föga ifrån Sphero= phoron och förnåmligast genom bålens yttre tunna, men hårda och tåta, stundom också luddlika be- klådnad; dess sått att vexa, ofta med liksom krys= pande, nåstan jåmntjocka grenar; men besynnerli- gen. i anseende till Lafhusen och deras vidfåst ning, ej i toppen på grenarne, utan på sidorne och i grenvinklarne, samt deras Öppning med ett ordenteligt hål då de åro fullmogne och hvarige-' nom allstringskornen (gongyli) utspridas. Bålens sammansåttning så vål till yttre be- klådningen, som dock hos olika arter finnes skilj- aktig, som dess inre våsende, har jag på tvånne af de större arterna redan förut beskrifvit £), och med förstorade delar deraf sökt upplysa dess fullkomli- ä) Lichenogr. Univers. p. 119. Tab. 12. F. 7. A—D. f. 8. 208 ' 4 ga analogi med nåra beslågtade Lichener. De - föråndringar håruti, - som "andre och nyligen upp- tåckte arter förete, får jag tillfälle i det följande och för hvarje af dessa arter sårskildt anmårka, >: Det torde ej anses öfverflödigt eller onyttigt, att nu tillika anföra alla mig vetterligen hittills kånda arter af detta Slågte, på det Historien och kunskapen så vål om dest som af andra Aucto- rer förut blifvit nåmde, som deras, bvilka j jag dels förut upptagit i andra skrifter, dels sedermera blif- vit fundne, måtte på ett ställe. sfinnastsamlade och upplyste. Jag har bifogat figurer. på många nya arter för att behörigen blifva kånde och såkert skil- de från andra nåra liknande, hvilket i synnerhet må gålla om dem, som erkånnpa Sverige för sitt fådernesland, eller hvarest de nu först blifvit upp- tåckte, och hvarigenom en icke så obetydlig vinst tillskynda:s den Svenska Flora 1). Då man med en allmån Ööfversigt betraktar de bittilis kånda arfer af de:ta Slågte, synas de kun- na fördelas i tvånne Flockar, hvardera utmårkt med: ett någorlunda skiljaktigt- förhållande, så vål i afseende på yitre bildningen, "som byggnaden och såttet att vexa, hvilket i synnerhet mera mårk- bart visar sig på ånnu fårska och lefvande indi- vider, Vår ypperlige Myéolog Herr Magister E. M, FRIES, som ifrigt sökt tillfållen att se' och gran: ska vå ra inhemska arter i detta tillstånd, och hvil ken jag har att tacka för meddelandet af de flåsta I) Med :en stjerna vid namnet (+) äro aila i Sverige fundne arter utmärkte. Tro! igen förekommasi djupet af våra Gruf- vor ännu Hera inhemsk sa arter ef detta slågte; men då in” gen hos he så vidt jag känner, i botanisk afsigt , hittills undersökt dessa FA afb: das med långtan den tid, då vi förmodeligen - genom en säden åtgärd , blifva upplyste om årskilliga okända Svenska 20 derifrån, NR B. Reptatrices. Cs. Fungoide2e.) 209 nya Svenska Trådslingor, hvilka jag mnedanföre årnar beskrifva, har gjordt denna fördelning gål- lande genom sina observationer. Förslagsvis, och till dess man genom ånnu fullståndigare upptåck- ter kommit till större erfarenbet om dessa vexter, har jag försökt att, efter nu nåmde anledningar, salunda indela dem: A. Basilares. (s. Lichenoidez.) Med detta namn ville jag fördenskull ut- mårka Trådslingorna af Första Flocken, som börja att utvexa eller upphöja sig ifrån en punct och med en slags fot (basis), hvarifrån bålens stam fortsåttes antingen upprått, hån: gande eller på annat sätt ledigt utstråckt och fri. De omgifvas af en hårdare och meren- dels tjockare bark med lösare och olikfårgad fibrös kårna; åro alla, så mycket jag kånner, mångåriga och likna i det hela mera Liche- nerne. Hit kunna råknas följande: Rhizomorpha chordalis, hippotrichodes, setifor- gmis , Ålectorioides , Racodioides , Cornicularioi= des , cirrhosa, dichotoma, spinosa, subterra= nea, corrugata, palmata, verticillata ; villosa SIsSSUMG, ; : sh Så kallar jag arterna af Andra Flocken, hvilka vål börja vexa ifrån en viss punct, men uppstiga ej med någon slags fot (absque basi), utan uthreda sig genast krypande, el- ler nedliggande ifrån denna punct i tvånne,; stundom ock i flere motsatta directioner. De åro beklådde antingen med ett binnaktigt skal, någon gång liksom lossnat ifrån kårnan, eller 210 med en lös och mjuk skorpa, ibland försed- ocde med en fastare kårna invåndigt, ibland derstådes toma och ihåliga. De utgöra egen= teligen föreningen imellan Lichenerbe - och Svamparne. Vexa blott ett år, då de då ut, ehuru dei detta sednare tillstånd tråffas ånnu ett eller annat år, bibehållande sin form; men merendels falla de sedermera af skörhet sån- der. Till denna afdelning höra: Rhizomorpha subcorticalis, angulosa, Friesii, Jibrillosa, Achariana, muscicola, capillaris, corticata, Xylostroma, Ciachone. £ Basilares. 2. RHIZOMORPBA chordalis. Tab. IX Fig.10.a.b. Rh. thallo tereii filiformi longissimo flexibili simplicissimo recto levigato nudo nigro-pi- ceo, intus albo, Vezer på barken och nedfallne blad af La- gertråds-arterna i VestIndien, samt derstådes funnen af Hr Prof. och Ridd. O. SWARTZ. Denna år både till utseende och förhållan- ' de ganska utmårkt såsom egen art, ehuru den kommer nåra Rhizom. hippotrichodes "och nå- gra andra af våra inhemska Trådslingor; men skiljes lått vid första anblicken med sin lån- ga -trinda och odelta bål, som fullkomligtlik- nar ett stadigt och jämntjockt håst- tagel, ehu- ru den ofia år ånnu tjockare, så vål i anse- ende till sin böjlighet, emedan den år min- dre skör ån de flåsta Trådslingor, som - till sin långd, hvilken ej sållan går till två fot och deröfver, och sin enkelhet; ty derpå fin- nes knappt någon gren, och om ett eller an- hi 211 nat grenlikt utskott tråffas, så har jag förmårkt, på de exemplar Jag setr, att det samma sna- rare hårrör af tvånne bålstrångar, som råkat hvarandra och på detta sått hopvext. VWVid basen år bålen fåstad vid trådens bark med en något stadigare nåstan Jämntjock fot, och synes för öfrigt ledigt utstråckt deröfver eller kanske hångande. Ytan år ganska slåt och under synglaset nåstan glånsande, knarrande såsom svafladr silke då den drages emellan till- tryckte fingrar. Då denna Trådslinga utve. xer ifrån nedfallna blad år den mycket fina- re och kortare. (Se fig. 10. b.) 2. RHIZOMORPHA khippotrichodes. Rh. thallo tereti glabro nigro flexuoso simpli- ci; apice multifariam ramoso. Usnea nigra, sete equine facie, parum ra- nosa. Dillen. Hist. Musc. p. 67. "Tab. Före: LINA. 'Funnen vexande ibland mossor på tråd ifrån Patagonien. Uppå DILLENII auctoritet, som endast be- skrifvit den samma, har jag trott mig böra anföra denna såsom en egen art, emedan den synes både till bålens långd, tjocklek, trind- het och förhållande, samt vextstålle vara gan- ska skiljd ifrån Rh. setiformis, till hvilken likvål detta DILLENIt synonym af en och annan blifvit, efter min tanka, orått citeradt. Den kommer nårmast Rå. chordalis, men lång- den, som föga tyckes Öfvergå 6—38 tum, och de månggrenige åndarne synas utmårka en ifrån denna åfven alldeles skilld art. Af DIL- LENI Figur år man ej fullkomligt upplyst om den hörer till "första eller andra åfdele & ningen, dock liknar den måst arterna af den första. 3. RAIZzOMORPHA sSefiformis. € "Tab. IX, fig. 2. Eh. thallo tenuissimo filiformi compressiusculo nigro, intus pallido, subramoso, ramis sparsis :subsimplicibus; apotbeciis subglo- bosis acuminatis, ; Rhizomorpha setiformis & Rh. tuberculosa. Ach. Lichenogr. Univ. p. 589. — Synops. Lich. p. 289. 290. — Roth. Catal. Bot. I p. 235. — nd Syn. Fung. p. 705: Lichen setosus. Eeys. Fl. Halens. n. 1171. — Roth. äl Germ, p.. 515: Lichen hippotrickoides. Web. Spicil. FI. Germ. p. 231. — Willd. Prodr. FL Berol. ns 1038. — Ach. Prodr.. Lich, p. 120. Usnea hippotrickoides. Hofim. Fl Germ. 157. Hypoxylon loculiferum. Bulliard Hist. des Champign. p. 495. f. AD. Chenocarpus setosus. Rebentisch. Pillen.” Elist. "Must: ”p> 675 Tab 6 1. B. ; Tråffas i skogar på marken utvexzande ifrån barr, kottar och nedfallne qgvistar Al gran . | och tall, åfven i källare. i En del Auctorer beskrifva bålen såsom | trind uch utan grenar. Den jag funnit och | fått mig tillsånd, åfven ifrån Schweitz, år & mycket fin, nästan som ett hufvudhår, sållan eller aldrig enkel, utan försedd med flera gre- Dar, som utgå nåstan i råt vinkel, såmt sna- ef 213 rare hoptryckt ån trind. ” Tjockare individer finnas dock, som vid foten eller nertill åro mera trinda. Längden öfvergår sållan 2—23 tum. - Bål och grenar (merendels oklufnz2) utan ordning hit och dit böjda. Apothecia åro, som förut nåmndt år, fundne på denna art och af flere, hår och dår fåstade på bål och grenar, nåstan klotrunda och litet skrofli- ge, uppå litet tillspitsade, invåndigt beklåd- de med ett hvitt åmne, som innesluter ett svart pulver. (Se fig. 2. c.) Det år mycket ovisst om alla hår uppråknade synonymer tillhöra ett och samma species; ty troligen hafva någre af nu nåmde Skriftstållare dermed förvåxlat artförändringen B& af Rhizom. Alecto- rioides, eller någon annan densamma liknande art. DILLENIIL, LEYSERS och BULLIARDS synas vara den råtta som hår menas. DiL- LENI figur Tab. 13. f. 11. A, som en del ' citera, synes åtminstone alldeles icke höra hit. (Se Rh. hippotrichoiders.) &. R. scandens: thallo subsimplici longissimo subscandente, ? Förekommer på tallarnas bark i gammal tåt skog, öfver kvilkef han liksom upp- klånger till en ofta ansenlig långd, fåstan- de sig med en .punct hår och der på de frånskilde mera upphöjde bark-flisorna och sålunda besynnerlig med sitt sått att vexa, som kommer nåra det hos ”Trådslingorna af andra afdelningen, Bålen år för öfrigt fin som ett hår, utan grenar, sållan med några dylika utskott från sidorna och till- plattad. 214 4. REIZOMORPHA Ålectoriosdes.? Tab. IX. fig. 3.2. | Rh. thallo plano: compresso gracili nitido ele= vato-substriato atro, intus griseo, ramo- - sissimo; ramis capillaceis patentibus ra- mulosis confertis complicatis. » Förekommer på barken af utdöda och moss- | boil hasselstubbar , åfven på Lingon och | Blåbårs-stelkar. År för öfrigt nog sällsynt | och hittilis endast funnen vid Femsiö i Små- / land. Emedan denna art vexer mycket hoptras- lad, kan man ej så noga beståmma dess långd, som dock icke tyckes öfverskrida 2—3 tum. Bålen synes liksom bestå af blott grenar de der åro böjde om hvarandra och alla mycket | smala. De tjockaste åro knappt drygare ån | ett hår och de öfrige ånnu finare, hvarföre | man ej utan. förstoringsglas kan tillbörligen | iakttaga denna artens skapnad och skiljetecken. Bål och grenar, som merendels åro alldeles fiata, eller mycket tillplattade, hafva en glån- | sande svart yta, med ej sållan långs efter gå= | ende upphöjde rånder, som på sina stållen | göra dessa trådar liksom kantige. Inuti år | denna Trådslinga fibrös och ljust askegrå, ehu- I ru man på så fina vexter svårligen upptåcker deras inre fårg och byggnad. Oaktadt till ar= . tens character hörn att vara mycket grenig och grenarne ihoptrasslade, har man dock fun- | nit följande nåstan enkla artföråndring deraf. B. R. subsimplex : thallo subsimplici tortuoo | striato. 7 F. 3. b. 19 Är åfven sållsynt, men tråffas hår och | | der på qvistarne och nedfallne löf af Björk, samt | i | 215 samt på barken af al, på låga och fuktiga stållen. Bålen år på denna ahera tydligt strim- mig, torkad liksom snodd ' och på sidorne utgå en eller flera ytterst fina fbriller. Långden 3—4 tum, Med sin strimmiga yta, mera stråfhet : och stadigare bål, samt mörkare fårg, skiljes denna någorlunda lått ifrån Rh. seviformis. | 5. RHIZOMORPHA Racodioides." Tab. IX. fig.15 ab. Rh. thallo teretiusculo molli tenerrimo atro bpaco , intus concolori, ramosissimo; ra- mis creberrimis flexuosis attenuatis den= sissime intricatis, ramulis capillaceis mul- tifido-cirrhosis. Vexer liksom parasit på utdöda bålen af Rhizomorpha angulosa. Är rar, men der den finnes förekommer den i ymnighet, såsom vid Femsiö i Småland. Liknar en svart hoptrasslad ulltapp, och kommer till följe af detta utseende nåra nå- ora arter af Slågtet Racodiuwn; men i anseen- de till bål och grenars olika natur kan den ej annat ån råknas till Trådslingorna, - Bål och grenar mårkas mjuka för kånslan och åro så. med hvarandra omblandade, att långden svårligen kan utsåttas; går dock >. efter all an- ledning, knappt till. en tum. År en ibland de fintrådigaste och af dessa, om Rh. tornicu- larioides undantages, den måst och tåtast gre- niga art i detta slågte; ty grenarne sitta så tått under hvarandra och underdelas så mång. faldigt, samt åro innom hvarandra så inveck- K. V. A. Handl. 1814. St. IL. 16. 216 lade, att de tillsammans utgöra en tofva, som ej kan utredas; i synnerhet åro de. yttersta ymnigt klufna och krusiga, eller hit och dit böjda. Genom sin dunkla svarta fårg, gres narnes ymnighet; deras nåstan trinda skap: nad; skiljes denna art ganska lått ifrån R/: Alectorioides, ifrån Rh. cornicilarioides genom grenarnes aftagande tjocklek ju mera de un- derdelas och oordentligheten af dennd under= delning, hvilket ånnu tydligare kan ses af den bifogade figuren i förstoring: (Se fig. 15. b.) 46. RE1ZOMORPHA Cormcularioider. Tab. IX. fig. 15..azcb; Rh. thallo tereti gracili fragilissimo levigate nudo atro-piceo, intus fusco, -ramisque : crassitie &equalibus flexuosis creberrime dichotomis subanastomosantibus reticula= isque. 4 Rhizomorpha Cornicularioides. Ach. Synopsi Lich. p.. 292. Funnen i Norra America, hvarifrån den Elifvit mig meddelad af Doct. MäHLENBERG. År jämte den föregående (Rh. Racodioides) en af dé smårsta arter af detta slågte, hvars råtta form och skiljemårken ej utan genom bitråde af förstoringsglas kunna skönjas. Den liknar hastigt betraktad de finaste artföråndrin- garne åf Corniculeria lanatå ; men år mycket mindre och finare, vexer liksom den och Rh. Racodioides nåstan i en tofva ihopträsslad. He- 7 la våxten består af tått och nog ordent[satam klyndelte trinda grenar, alla af lika tjocklek, men knappt gröfre ån ett hår, med slåt, becka - RED SNETT DN ser INS & é - 3 13 217 värt; men hvarken dunkel eller sglånsandeé yta. Utseendet blifver; dels genom grenar- nes tåta och mångdubblade klyndelning (dis chotomia), dels genom deras hopvåxande och andra tillkommande alstergrenar (prolificatioa nes), Håstan nåtlikt. - Sållan får man se nå- gon gren, som ej år afbruten, för denna ar- tens skörhet skuil, hvarföre skapnaden på de yttersta mycket förändras; dock har jag fun- "nit några hela och då trubbigt spitsade. Att denna art fullkomligt år skiljd ifrån £4. Ra- todioides finnes lått, så vål af deras beskrifz hing, som af den förstorade Figuren. (Se fig: 14. b.) Troligen hörer denna, så vål söm den nyssnåmda, till Trådslingorna af första afdelningen: 7. RHIZOMORPHA cirrkosa. ? Tab, IX, fig. 11: - Rh. thallo tereti gracili glabro dilute caståned; intus albidö, superne ramoso3 fibrillis lateralibus terminalibusque åpprokimatis capiliaceis simplicibus subtirrhosis. i(Vexer på förtuttnåd Bokved i Småland. En ganska vacker art af detta slågte, sål Ian öfver 3—5 tums långd. Bålen, trind och tjock som én vanlig sytråd, år merendels en eller annan tum ifrån dess fot nåstån odeld; men klyfvet sig sedermera vti flerå änhu smas are och nästan hårfina, på nytt tvåklufné grenar. Ytan är glatt, ljust cåstaniebrun, men den inre mjukare fylinåden hvit, fed en ef: ter långden iöidtuti löpande ytterst fin brun central-tråd; Så vål på bålen som på grenar he litgå tätt sittände; strödde; ganska fina -eäkla, em byarandra slingrade och nåstan 218 - spiral "Vridne' trådar, hvafmed wvexten slikso håller sig fast på det underliggande murkna trådet. Grenarnes åndar åro deraf liksom toff- sade. Vextens liksom krypande stållning tyckes nårma denna art til Trådslingor- na af andra fördelningen; men på de indivi- der jag sett, mårkes tydeligen att bålen lik- som med en fot utgår ifrån trådet. På den- na har Herr Fries en endagång blifvit var- se knölar, runda och något ljusare till färgen ån sjelfva vexten, hvilka sannolikt varit yn- « ogre Lafhus (apothecia). 8. RHIZOMORPHA dichotomaå. Rh. thallo elongato tereti levigato nudo ni- gro-fusco subcinerascente, intus pallide- rufescenti, exacte repetito -dichotomo, ra- mis patentibus crassitie equalibas unifor- mibus liberis: Rhuzomorpha dichotoma Anglor. = Ach. Li chenogr. Univ. p. 589. —— Synops. Lich. p. 289. — Sowerb. Fung. t. 298. Förekommer i Englands Blygrufvor. Bålens långd år mig obekant; mer att döm= ma af det specimen jag bekommit, lårer den vål hinna till 1—2 fot och kanske deröfver. Den år alldeles slåt och bar, trind, af grå- ; brun fårg, inuti blekt brunaktig, tjock som”! ett finare segelgarn, ordenteligt kly ndelt (di : chotome-ramosus) och afståndet imellan klyn- delningen 1 till 2 tum. Alla grenarne afbå- len åro i det nårmaste af lika tjocklek, vidt” 1 utspridde och, som det synes, fria, och icke sammanvexte, eller fåstade vid den kropp hvarpå vexten troligen hvilar och hyarifrän gt den utgår, 219. 9, RHIZOMORPHA 'spinosa. Rh, tballo elongato flexuoso glabro tereti nig gro, iptus albo, ramoso-prolifero ; ramis Jids longis ramulosis subanastomosanti- bus, aliis brevibus simplicibus rectis hor rizontalibus spiniformibus, Rluzomorpha spinosa Sow. Fung. 299. — Ach. Lichenogr. Univ. p. 588. — Sy- nops.« Lichen. p. 288. Tråffas liksom den föregående uti Blygruf- vorna i England, ; Till tjocklek, fårg och kanske långd kom- mer dennas bål något nåra den nyss förut an- förda Rh. dichotoma , men i öfriga stållningar upptåckes mera likhet med Rh. subcorticalis och den artföråndring deraf som jag kallat'ambigua. Det exemplar jag af denna art åger, upplyser mig ej fullkomligt om dess råtta plats år i denna eller följande afdelning; men bålens och grenarnas utseende tyckas I tillkånna, att den snarare hör till denna. Bålen år ej klyndelt, som på Rh. dichotoma och grenarne utgå oordentligt, ofta liksom knippvis , sam- manvexa ej sållan med hvarandra och blifva smalare ju mera de å nyo grenas. Hvad som i synnerhet gör denna arten kånbar åro de små , raka, odelta, antingen tandlika eller tagg- formiga utskott af åtskillig långd, som i råt vinkel, eller horizontelt hår och der utskjuta från sidorne af bål och grenar, 10, RHIZOMORPHA sSsubterranea. + Rh. thallo elongato teretiusculo nigro, intus fusco-lutescente, dichotome ramoso; ra- mis ramulosis liberis, ultimis tenuissimis. 220 Rhizomorpha subterranea, Pers. Syåde. Pace; ! p- 705- — Ach. Lichenogr. Univ. p. 588: — Synops. Lich. p. 289. ; Finnes nog allmånt i metallgrufvor och för-. modeligen åfven i de Svenska, ehuru jag icke sjelf sett densamma. Såsom egen art har jag efter PERSOON upp: tagit denna, som i flere afseenden synes vara skilld ifrån så vål de tvånne nåst föregående som ifrån RA. subcorticalis. Beskrifves såsom trind och slåt samt inuti tråaktig, gulbrun, med spridde, åfven klynnevis underdelte, fria mot yttersta åndarne hårfina grenar och ej nåtfor- migt ihopvexte, deras yta ej glånsande. Den vexer merendels hångande. Hit hörer, enligt PERSOONS uppgift, såsom artföråndring: B. Rh. puteakis: ramis confertis glabris, axils lis subcompressis. Rhizomorpha subterranea B. putealis Pers. Synops. Fung. p. 705. — Ach. Licheno» or. Univ. p. 589. = Synops, Lich, P: 289. Lichen radiciformis. Linn. Syst. veg. Ed. 14. p. 964, — Willd. Prodr. fe Berol. p. 1030. — Roth. FL Germ. p. 515. — Humb. FI. Frib. p. 34. — Web, ög Fl. Germ. Pp; 230. Usnea radiciformis. Scopol. Diss. I. Pp: 05 n. 16. Tab. 8. Förekommer uti betåckta brunnar, så vål som uti grufvor och underjordiska gängar på dét fugtiga timmervirket. Grenarnes åndar aro hvita då vexten år fårsk och lefvande. EAT i 22r ät. RHIZOMORPHA corrugata." "Tab. IX. fig. 13: Rh, thallo elongato teretiusculo nigro verruco- so rugisque crispis exasperato, intus rus fo ad basin demum subfistuloso, subsim- plici; ramis lateralibus elongatis teretibus glabris irregularibus ramulosis liberis. Rhizomorpha corrugata. Ach. Synops. Lich; App. Pp. 391. Vexer vid ruttna tråds stubbar i Halland; på tidtals vattendrånkte stållen. Bålen som år enkel och ej sjelf grendelad tråffas af flera fots långd, men från dess si dor utgå ordenteligt hår och der smala och långa trinda grenformiga. utskott, med dels långa smågrenar, dels med korta och smala tånder försedde. Grenarne åro slåta och de= ras fårg inuti brunröd. Hos åldre individer uppnår bålen tjockleken af en smal gåspens na, år då invåndigt nåstan tom och brunsvart, utanpå år han 'merendels alldeles svart och ganska skroflig af små knölar eller vårtor, strådde imelian upphöjde krusige tått brede- vid hvarandra stållde rynkor och fållar af dess barkbeklådning. Till utseendet kommer sjelf: va våxten nåra Rh. angulosa, men bålens bes synnerligt danade yta, skiljaktigheten af dess fårg inuti och dess sått att vexa, hvarigenom dessa båda arter icke kunna föras till samma afdelning, tyckes icke berättiga att blott anse den som en gammal urart af denna sednare. Dessutom lefver denna art flere år och fortfar att under samma tid vexa, då den andra blott våxer om våren och sommaren till håsten, samt dör ut om vintern, 222 NV ,” 2 NHIZOMORPHA palmata. Rh, thallo erecto nudo' glabro cinereo-fysco ramoso; ramis compressis fr apice dilatatis. Rhizomorpha palmeta. Ach. Lichenogr. Uni Pp. 590. — Synops. Lich. p. 289. Lichen polmatus. Humb. in Usteri Annal. d. Bots. 3: pa 55 Usnea pobmata. Scopol; Diss. P. 1. p. 94. Tab: Fk ES Funnreh uti Brånsdorfs och nde grufvor 1 Tyskland: Efter den beskrifning HUMBOLDT hårpå gifvit och enligt Scororis figur, år hela vexten knappt mer ån en tum hög, mjuk, af gråbrun fårg och upprått; stående, merendels fingerdelt och dessa grenar på åndarne breda: re, samt derstådes mera svarta. Flere indi- vider våxa alltid nåra tillsamman. Den en- da af hittills kånda Trådslingor, som vexer med upprått bål. 17... RHIZOMORPHA verticillata. Rh. thallo elongato pendulo tereti nudo gla- bro cinereo-fusco, intus niveo, ramosis- simo: ramis omnibus verticillatis passim anastomosantibus. Rhizomorpha verticillata. Ach. Lichenogr. Univ. p. 590. — Synops. Lichen. p. 289. Lichen verticillatus. Humb. ap. Uster. in Anmäld. Bot: 3.p. 53. ; Upptåckt och beskrifven af HUMBOLDT, samt funnen på djupet i några af Tysk- lands grufvör. ! 2037 Vexer ifrån en tum ånda till 4 och en half fots långd, nedhångande ifrån stenen med tjocka krans-sittande, stundom sammanvexte grenar, som oaktadt stållet der den finnes på det största djup och i tjockaste mörker, likvål hafva en behagligt grön fårg då de åro unga. 14. RHIZOMORPHA uvillosissima. Rh. thallo elongato pendulo : flexuoso rufo ramoso, villis longiusculis undique hir- suto; ramis sparsis breyvibus. Rhizomorpha villosissima. Ach. Lichenogr. Univ. p. 590. — Synops. Lich. p. 2992. Usnea villosissima. Scopol. Diss. 1. p. 94. ab age k. Vexer uti Tysklands grufvor, pedhånagan- de ifrån sten och bjelkar på djupet. Jag kånner ej denna art vidare ån efter SCcoPoLIS uppgift och figur derpå, enligt hvil- ka dess långd år en fot och deröfver, fårgen brunröd och grenarne enkla och korta, samt hela vexten fullsatt och betåckt med långa hår. Bålen blifver med tiden vriden eller snodd som ett rep, samt år mångårig. FERSTR EP tant tees 15. REIZOMORPHA Ssubeorticalis. + Tab, IX. fig. 1. Rh. thallo elongato lineari compresso fusco- nigricante nitido, intus albo, ramoso-pro- lifero;' ramis sparsis passim reticulato- anastomosantibus; apotheciis subglobosis solitariis conglomeratisque. Rhizxomorpha subcorticalis, Pers. Synops. Fung. 224 - P. 704: — Åch. äckenböt Univ. p. 578- — Synops. Lich. p. 288. Rhizomorpha fragilis. Roth.” Catal. Bot, 1. p. 232. & ap. Uster. in Annal, d. "Bot, TP Rhizomorpha patens. Sowerb. Fung: t; 502: Lichen oidelus. Humb. FI. Frib. p. 33. Ciavaria phosphorea. Sowerb. Fung. t. 100: Clavaria Hypoxylon. var. Wither. bot. Arr. Michel. : Gen. Tab. 66.5£. g1 Vail Bot. Par. p. 41. Tab. 9... — Fl Dan. Tab. TT — Decandolle Bull. des Sc, Bi Få po, är Tab. T2a Tse. Förekommer allmånt under barken på för- multnade” tråd och åfven på gamla öfver hvar- andra liggande bråder, Denna art blifver ofta flera fot lång. År 1 första början flockig och hvitaktig, men an- tager småningom fasthet och en castaniebrun fårg, soms« sedan blifver svartbrun. Lefver troligen ej mer ån ett år. Ifrån en punct utsprider sig bålen, som år jämnbred och till- plattad, med sine grenar, i flere directioner, De yttersta grenarnas spitsar åro ånnu hvita gå långe vexten ännu lefver och förlånges, ej sållan då försedde med en liten knapp på åndan. Fullmogen eller död blifver den skör och kan då svårligen lossas ifrån trådet; hvarpå den kryper och utan rötter ofta fastsitter, utan att brytas. Grenarne, som inuti åro hvita, sam- manvexa ej sållan med hvarandra nåtformigt, och åro understundom så tått bredevid hvar- andra fåstade, att de formera liksom en kaka, Dess Lafhus åro klotformige och skroflige, SS E 225 sittande allena eller flera tillhopa på, bålen och grerarne, samt 1 grenvinklarne, stundom upphöjde med ett kort skaft. (Se fig. r.a.b. fp. R. fucina: thallo compresso exacte et repeti- to dichotome-ramoso, ramis omnibus lar titudine &equalibus. 7 Denna, som jag blott en gång funnit, år liksom Rh. dicehotoma och Rh. cornicularioides -utmårkt för sin ordenteliga klyndelning utan andra sidogrenar. Likvål år den troligen en» dast en artföråndring af Rh. subcorticalis, med hvilken den i allt öfrigt öfverenskommer; dock åro icke grenarne anastomoserande, . R. parallella thallo teretiusculo. compressove rectiusculo subsimplici. + Vexer i ruttit tråd, flere tillsamman och bredevid hvarandra nåstan parallelt med få eller inga grenar, stundom tillplattad, stundom något trind. 3. R. fexuosa: thallo ramisque tenuioribus cre:i bris teretiusculis flexuosis. + "Förekommer i fötruttnat Boktråd. År tro- ligen också blott en artföråndring, 'utmårkt med nåstan trind bål och grenar, mycket smar- lare ån den allmänna och mera hoptrasslad förs medelst deras tåta böjningar i zigzag. & R. ambigua: thallo ramisque rectiusculis sub; teretibus passim rugulosis subangulosis: gen, Liknar fullkomligt Rh. subcorticalis , men år skiljaktig deruti att bål och grenar ej säl- lan på ett och samma individ finnas trinda, 226: -.slåta, : smårynkade och måstan kantiga: , Det i: ser ut som skulle så vål Rh. subcorticalis;jsom Rh. subterranea, Rh. corrugata och Rh. angu- lose sammansmålta i denna. Men då några af dessa med sitt sått att våxa (ty de höra till första afdelningen) redan derigenom ut- mårka ett våsendteligt skiljetecken, så ater- står blott'att antingen anse denna för en egen art, eller som en artföråndring af de andra. Jag tror således båst vara att på detta stålle anföra den samma; dit den också sannolikast hörer. Z Rd R. Feficulata: thallo ramisgque teretiusculis re- ticalaium anastemosanuibus. Tråffas på gamla stockar i fugtiga hålor och grottor: Jag anser den som en blott art- förändring af Rh. subcorticalis, ehuru bålen år mera trind, och anförer den samma efter anledning af Rover såsom varande MICHE- LU Ågaricum nigrum reticulatum non compres- sum. Se dess Gen. p. 125.n. 21. samt Uster. Annal. d. Bot. i. p. 8. Obs. 3. Kanske år den föga skild ifrån föregående £). 16. RHIZOMORPHA angulosa. 7 Tab. IX. fig 12. Eh. thallo elongato anguloso levigato sub- simplici nigro-fusco, intus albo; ramis la- teralibus sparsis fasciculatisque horizon- S talibus teretiuscculis ramulosis. Rhizomorpha angulosa. Ach. Synops. Lich. Ps 288. Funnen uti ihåliga gamla Pilstammar; samt ibland Ekbafk och Ekspånor i Skåne och " Småland. 17. År såkerligen' en egen och beståmd art ehu- ru den liknar Rh. subcorticalis. - Bålen, som, med tjocklek af en dufpenna , utsträcker sig åt flera håll, och blifver nägra fot lång utan att sjelf grena sig, år ej fullkomligt trind utan kantig, med 2, 3—4 efter långden gående temmeligen hvassa utstående kanter, hvarföre han ofta synes tre- eller fyrkantig. Färgen år bos den lefvande castaniebrun, men utdöd och torkad blifver han. svartare, inuti hvit. Ifrån bålens sidor och kanter utgå öfverallt nåstan i råt vinkel mångfaldiga smala trådlika ut- skott eller grenar, ofta flere liksom knippvis ifrån ett och samma stålle, långa och korta; en del enkla, andra åter greniga, men alia trinda eller litet hoptryckta och, på dem jag sett, icke anastomoserande. Börjar vårtiden, fortfar att vexa till hösten och dör ut om vintern, men tråffas likvål följande året, RuizoMORPHA Friesn. ? Tab. IX. fig, 4.a.bs Rh, thallo tetetiusculo tenvi strigoso. fragis Ti nigro, intus concolori; dickorömne- T2- imoso 3 ras ramulisque erectis Strictis äci= minatis. Finnes på Tallar emellan trådet och barken i Småland, ganska sållsynt. ee Denna Trådslinga våxer, som Öftige af denna flock, åt tvånne leder oe blifver ve tum lång. i» ganska lått igenkånd och skild ifrån alla andra; Bålen år knappt så tjock som en sytråd, nåsran trind, svärt ut och ig- våndigt , rak och klyrde lt-orenig, Öfveral stråf af hår och der sittande önska fina oc! bvassa utskott, mycket bråcklig. SAD 228 : | åro uppråtte faka ech liksom spånda; mot ån” darne aftagande och hvasst spitsade med ströd- de smårre likformiga grenar eller hårfina ut: skott. Det år med särdeleg” nöje jag omfattar det: ta tillfålle att med upptåckarens namn få ut: mårka denna art. Det år ej mer ån en råtta vis gård åt Herr Magister Fries, som haft all möda ospard att med så många nya artet rikta detta Slågte. 18. RHIZoMORPHA fibrillösa. ? "Tab: IX. fig.'9. Rh. thallo teretiusculo capillari rmolli levi candido ramosissimo fibrilloso, axillis com- pressis, ramis strictis divaricatis subanas stomosantibus sursum fbrillosis. Tråffas tåmmeligen allmånt på och under trådens bark, i synnerhet på Ek, åfven på rutten ved, hårdare svampar och på nedfallit 1öf, men endast sommar och höst. Har en långd af 2 till 3—4 tum och år lått igenkånd med sin gråhvita fårg, (åfven invåndigt sådan) hårfina och om hvarandra kastade, men liksom spånde och ofta samman- vexte flerdelte grenar, med derpå sittande, i synnerhet mot åndarte, ytterst fina trådar, , hvilke åfven åro mårkelige (med synglas) på ' vextens yta, åttryckte långs efter bål och gre- nar, liksom vore denna yta klufven i dylike fina trådar. År en alldeles skild art ifrån Mies senterica årgenteg PERS. 29. RHIZOMORPEA Åihariana. ? Tab. fig. 8. a. b. Rh, thallo tereti filiformi leviusculo fragili pigro-fuseo opace, intus ruféscente sinar 229 pliciusculo pinnåto-ramoso; ramis lateras libus approximatis horizontalibus distichis rectiusculis attenuatis apice subdivisis rufis. Rhizomorpha Achariand. Fries in Litt. Vexer någorlunda allmänt fåstad vid trå- den under barken och åfven inuti veden på gamla nedfallna granar. Bålen utgår ifrån en gemensam början el- ler punct och utstråcker sig i tvånne directio=- ner, år af 3—-4 tuims långd, tjock som en sy- tråd, nåstan trind och låmntjock , svartbruå utanpå och inuti ljusbrun , icke glånsande, skör, merendels enkel eller mot åndan ibland klufven, men ifrån motsatta sidor och endast ät tvenne leder utgå tått bredevid hvarapdra; i råt vinkel från bålen, grenformiga LR som åro nåstan raka och odelta, om ej vid ändarne, der de någon gång dadetdelas! till fårgen olika med: bålstanimen och brunröda, Genom denna sidogrenarnes stållning får bå- len utseende af att vara pinn-grenig, och ge- nom sitt sätt att våxa, sin form och fårg år denna art för öfrigt tydligt skild ifrån alla andra hittills kånda. Det namn Herr Fries behagat gifva den- na art anser jag, emot dess yttrade vilja, icke vara mig tillståndigt åndra, då det år en råt- tighet förbehållen upptåckaren att sjelf få namn” gifva sine egne nya fynd. Jag uppfyller en angenåm skyldighet då jag på detta stålle för- klarar min erkånsla för den heder och aktning mig hårigenom blifvit af vånskapen tilldelad. 20. RHIZOMORPHA nuiscicola. + Tab. IX. fig; 6. Rh. thallo compressiusculo tenui glabro ele- Vato-substriato obscure fuseo, intus gri= 820, famoso j ramis wWparsis capillaceis 230 planis adpressis -raris elongatis curvatis subsimplicibus. Ne Tråffas på mossor vid Almås och Femsiö 1 Småland; på fugtiga stållen i skugga. I sitt fullkomliga utvexta tillstånd år den- ha art 3—4 tum lång, utspridd åt "sidorna ifrån ett gemensarnt stålle och då, besynnerli- gen når han år fårsk, till hela utseendet myc- ket och tydligt skild ifrån Rh. Alectorioides , som han dock nårmast kommer: men år lik- 'vål deruti olika, ätt han i anseende till vext- ningssåttet hörer till denna och ej första af- delningen, har helt annan fårg, nåmligen brun och år mindre, samt på annat sått gre- « nig; ty grenarne åro tått åttryckte merendels båglikt böjde, långa och oftast odeltes För Öfrigt år bålen och grenarne ganska fina, nå- ' stan platta och de sednare ej tjockare ån ett hufvudhår. Det år troligt att denna af någre Auctorer blifvit råknad till eller hållen för Rh. setiformis, i synnerhet dess ånnu enklare art- -| föråndring, ehuru, efter nu lemnade beskrif- ningar på båda, derifrån nogsamt skild. BL. R. epiphylla: thallo simplicissimo. Förekommer på nedfallna 15f. Skiljer sig ifrån Rh. Alcectorioides och dess enklare art« föråndring (CB. subsimplex) samt Rh. setiformis i förutnåmnde essentiella omståndigheter. 21. RHIZOMORFHA (t4pillaris. + Rh. thallo subcompressöo pubescente croceo, intus albe-griseo, ramosissimo, famis Ca= pillaceis attenuatis. é | Rhuzce ij ; - 231 Rhizomorpha capillaris. Roth. ap. Uster, in Anna id: Bot: 1: px6t Tabjas fl om Catal. Bot, 1: p. 234: — Ach. Lichenogr. Univ; p: 59i. — Synops. Lich. p; 290. Ågaricum luteums Michel; Gen: p; 250. HD: 105 Förekommer vid rötterna på förruttnade trådstubbar under nedfallne 1l6f, åfven allmån under barken på skåmda trådstammars - Deri; som hos oss år funnen, blifver ej sållan 4—6 tum lång och synes i detta af- seende något olik den Rotu beskrifvit och teknat; hvilken år mycket kortare; mera fin och månggrenigare. Den Svenska år icke eller så glånsande (nitida) som han såger; hvilket också svårligen lårer kunna förenas ined den ludna yta, som beklåder denna vexts För öfrigt intråffar hans beskrifning så vål; att jag ej bör tvifla på, att han ju menat sams ma vext med Vår, så mycket mindre, som man kos oss tråffar individer, som hafva hårs fina grenar, och då vexten, efter hans yttrans de, liknar en saffransgul ull; Om han kan vara endast en betydelig föråndring af Mes senterica lhited Pers. skola ytterligare vnder- sökningar afgjöra; Imedlertid synes den med hågra andra; t. ex. Rh. Xylostroma; fibrillosa och corticdta utgjöra nårrmaste grånsen till Svam- parne, emedän båltrådarne öch grenaroe likna alldeles det; som utgjöra Himantie och Mes- sentérica sälphureé Pers. Likvål har Herr É. V. 4. Houdl: i$i4: St, il 17: 232 +» FRiE2 på Rå. capilliris foönit dessa små knö- lar, af samma fårg med bålen, som icke kun. na vara annat ån denna arts apothecia, hvar- igenom sambandet med Lichenerne och skilj- aktigheten från Svamparne styrkes och synes våra någorlunda bevisligt afgiord. 22. RHIZOMORPHA torticata. & Tab. IX. fig. 5. Rb. thallo subfiliformi teretiusculo simplici subdivisoque, tegumento molli levigato pallide flavo obducto; ramis rectis sim- plicibus attenuatis sursum nudis glabris luteolis. Rhizomorpha corticata: Ach. SR Lich. App. P- 391. ; Vexer på sågspån vid såggvarnar i Små- land. Bålen tråffas ifrån några tum till hela al- nens långd, vid basen tjock som en grof sy- tråd, enkel, eller delad i en och två, sållan flera ; raka långa enkla glatta grenar, som mot åndarne blifva smalare ck sluteligen hårfina. Nedre delen af bålen och grenarne beklådes med en tunn blöt och slåt blekgul bark eller ' skorpa, som mot åndarna af grenarne liksom småningom försvinner eller omårkeligt afta- ger och der förtunnas, bvarföre yttersta ån- darna tyckas vara alldeles blottade. Inre sam- mansåttningen eller kårnan år tåt och brosk- artad, mera mörk och nåstan gråbrun liksom "på Rh. xylostroma, från hvilken likvål den- na art år både till utseende, storlek, fårg och - andre förhållanden ganska mårkeligt skild, Grenarne, såsom rakt utgående, anastomosera 233 icke WVexer i tvånne motsatta directioner; börjar om somfnaren och dör ut fram på vins tern ; behåller dock ånnhu sedetmera någorlun: da sin fårg, men blifver” sluteligen skör så att han faller sönder. På den lefvande år fårgen Öfverallt gul, men bleknar genom torkning och åndarne blifva merendels mör: kare, 32. RäsoMoRrHA Xylosiromå. + Tåb. fig. 7: Rh. thallo elöngåto teretiusculö inzequabili, tegumento moll: subtomehtoso albo ob- ducto, intus solido fusceseente subramo= so vel ramoso-cancellato, ramis ultimis extrorsum crassioribus apice sublaceris. Rhizomorpha cancellata. Syn. Lich. App. p.: 3913 Agaricum candidum &c. Mich: gen. p. 135: Tråffas vexande uti: ihåliga döende Piltråd, samt imellan jorden "och nedfallne Bokstockar å Småland, Blifver under tiden flefa altar lång, tt Btråckt i tvånne directioner, stundom ganska litet grenig, stundom mycket, och af grenar nas sammanvextning nåtformig. Bål och gre- nar åro af olika tjocklek på olikå stållen af sin långd, stundoin grofvå som ett tjockt se: gelgarn, stundom fina som en tråd och så- lunda ojämna, Öfverdragna fned en mjuk och hvit betåckning; Som nertill; eller nårmare första utvextningspuncten, är mera stadig ock slåt, men uppåt eller åt åndarne år ytan lik. som fin- vulligs Inre substäncen, eller kärnan långsefter , år deremot nera hård och stuns dom broskartad ; blekt brunaktig. De ytters stå grenarna åre föga delade icke eller same 234 manvexte, men oftast mot åndarne smånin- gom tjockare och ytterst liksom slarfvige. WVezer och lefver blott ett år och dör ut fram på vintern, men bibehåller sin fårg, blifver sluteligen skör och faller sönder; Uppfinna- : ren Herr Magister Fries har gifvit arten nu åäsaätta namn, hvilket således bör bibehållas, med uteslutande af det jag i Synops. Lich. antagit. ; 24, RHIZOMORPHA Cinchones Rh. thallo compresso pubescente fusco, in« tus fistuloso, ramösissimo; ramis flexuo- sis apice fibrillosis subinde anastomosan- tibus. Rhizomorpha Cinchone. Roth ap. Uster. in Annal. d; Bot. 1. p. 8: Tab. 1. f. 2. — Catal. Bot. 1. p. 233. — Ach. Lichenogr. Univ. p. 591. — Synops. Lich, p. 290. Funnen imellan barken och skåmda trådet på Cinchona officinalis. Hela vextens långd synes ej öfvergå når gra få tum med tjocklek af ett smalt segel- garn. Dess substance år hornaktig, inuti pi- pig, men ytan betåckt med ett knappt mår- keligt brunt ludd. Grenarne åro oregelbund- na, hit och dit böjda, ofta hopvexta med till- - smalnade åndar, delta uti flera krusiga fina - trådar. Bål och grenar åro tillplattade. | 235 Figurernas Förklaring. Tab, IX. Fig. 1. Ett stycke af bålen på Rhizomorpha sub- corticalis i naturlig storlek, med dervid få- stade a.a.a. Lafhus; och vid b, tvånne deraf för- storade, efter Decandolle. — 2, a, En del af bålen på Rhizomorpha setifor- mnis, med derpå sittande Lafhus i na- turlig storlek, efter Bulliard. b.' Ett dylikt Lafhus förstoradt. c. Ett lodrått ituskurit Lafhus för att visa dess inre beskaffenhet. — 3. a. Rhizomorpha Alectorioides i nat. st. efter ett mycket stort exemplar, ty vanli- gen år den mycket mindre. b. Dess enklare artföråndring. (8. subsimplex). — 4. a. Rhuizomorpha Friesii 1 nat. st. b, Ett annat och tydligare klyndelt samt större individ deraf. ; + Stållet hvarifrån denna art utvexer i en 'åfven motsatt direction. — 5, a. Rhizomorpha corticata i nåt. st. b.b. Tvånne sårskilda båltrådar deraf. > Den punct hvarifrån bålen utgår åt tvåns ne håll. — 6. Rhizomorpha mwuscicola i nat. st. = Stållet hvarifrån bålen utstråcker sig åt flera sidor. = 7, Rhizomorpha Xylostroma i nat. st. ehuru den ofta tråffas mycket långre. a.a.a. En mera grenig och b.b.b. en enklare frånskild båltråd deraf. + utmårker det stålle hvarifrån utgrenin- gen sker i tvånne directioner. ; 238 Fig. 8, a. Rhizomorpha Achariana i nat. st. b. En mindre grenig föråndring deraf, c.c. afskurne båltrådar, utgående ifrån + det stålle, hvarest bålen utstråckes i tvåns ne motsatta directioner, = 0. Rhizomorpha fibrillosa i nat. st, > Den punct hvarifrån bålen åt tvånne sis or utstråcker sig. oc 10.2. Rhizomorgpha chordalis i nat. st. b. Den mindre förändringen deraf. = 11. Rhizomorpha tcirrhosa i nat. st. men något "större ån den vanligtvis förekommer. — 22. En del af bålens nedre och tjockaste del på Rhizomorpha angulosa, fyrkantigt af: ritad med sina trinda grenlika utskott; 1 nat. st. | — 13. - Ett stycke af den tjockaste och nedersta delen på bålen af Rhizomorpha corru- gata, med ett af dess sidoutskott, i nat: st, — 14. a. Rhizomorpha Cornicularioides i nat. st. b, En del af den samma mycket förstorad = 15. 2. Rhiizomorpha Racodioides i nat. st. b, En mycket förstorad del deraf: » JT pF DR CJ - 237 ANLEDNINGAR Til Försök öfver Ringelblommans (Calendule officin. L.) kraft och nyt- ta emot Kråftskador och i synnerhet emot Öpen Kråfta i Lifmodren, af TI PP WESTRING, den 5 OctoB. 18143 D: menskligheten båfvar vid åtankan af den rysliga Kräftan, pinsammast dédande afalla kråm- por, år det ide underligt, att de som vårdat den vålgörande Vetenskapen, ifrån de åldsta tider, sökt och forskat att finna ett medel emot detta onda. Menniskosnillet har genomvandrat Naturens alla riken, och efter anledningar försökt mycket, utan att ånnu hafva funnit något såkert. Herr PLouQueTt anförer nåra 300 af honom kånda af- handlingar hårom, och ånnu flere gifvas, liksom de misslyckade curmethoderne åro troligen ånnu flere. I likhet med de fleste Låkare, har åfven jag under mångårig practik, då denna sjukdom icke så sållan förefallit i alla sina grader och flere skep: nader, fått erfara ovissheten af många hitintills upp” gifna medel, 238 Emedlertid, då några år sedan, en håndelse af en Cancer apertus Uteri inträffade, hvilken åf- ven kom under min behandling, sc som nedan” före skall beskrifvas, hade jag den lyckan att fin” na en Låkedom, som icke allenast snart lisade de högst smårtande plågor, mutan. omsider återstållde Patienten till önskad hålsa 7), Flere sednare hån- delser , hvilka jag hårjemte antecknat, gifva god anledning att anse detta medel, torde hånda, för det båsta hittills kånda att hesdgna i denna rys- vårda sjukdom, Jag har också icke velat dölja den erfarenhet Jag vunnit, utan redan gjort för- troende deraf åt andra förfarne Låkare af mine Vånner, för att genom deras och min samfålta forskning kunna uppdaga om icke ett fullkomligt verksamt medel mot uppbruten kråfta kan stå att vinna; och på det den nödlidande under våntan på uppgiften ej måtte försmågta i sitt elånde, men åtminstone, till. en början, få sina plågor lindra- de samt njuta en tröstande förhoppning att blifva hulpen, får jag nu göra de håndelser kånda som jag kan bevittna, åfven som bruk och anvåndande af sjelfva medlet, så att fördomsfria och redigt tån- "kande Låkare åga derigenom ett tillfålle att frame gent pröfva och bestyrka dets > 2?) Denna upptäckt må på visst sått tillskrifvas en slump, då jag flere år tillförene besökte en åldrig Fru, som långe haft en stor och pinsam kråftknöl i det ena bröstet ; på denna lade hon fårska Ringelblommor, och försäkrade hon mig då, att desse voro de enda af alla de medel hon kunnat försöka > som verkligen mildrade de brännande rist- ningarne 1 det sjuka bröstet. Kräf:knölen uppbröt likväl efter knappt ett år: bröstet blef hårdt och uppsvälldt och ett högst stinkande vahr utflöt från såret. Då jag nu åter kallades till Pat. befann hon sig i ett mattande febrilt tillstånd , och i sin stora jämmer beklagade att hon icke 2 tid låtit operera sig: Huru lycklig min åtgård blef för Henne, kanna ånnu lefvande” vittnen intyga och i synner= het hennes Son, Prosten ech Ridd, D. 239 Detta medel år Ringelbloniman C(Calendula of., ficinalis L.) Men ionan jag skrider till uppgiften om de sårdeles vålgörande verkningar jag funnit denna Vext åstadkomma, torde det tillåtas mig att framstålla något om döss förtjenst och råttighet att intaga ett rum ibland Officinalier i vår Svenska Pharmacopée; och dernåst om Kråftskador i allmån- het, korteligen yttra mina tankar, jemförda med andras vidstråcktare erfarenhet. Calendula har ifrån åldre tider tillbaka varit omtalad såsom ett kraftigt Låkemedel, och år af denne orsak icke förbigången af de fleste författa- re till Materia pharmaceutica, Den berömdes mot serofler af GEOFFROY och ALSTON m. fl., och den förre påstår, att de sönderstötta fårska bladen kunna upplösa hårda svulster , och således med fördel begagnas på calleusa sår, vårtor och liktor- nar. ALSTON prisade örten derjemte mot obstru- ctiones Uteri. Hos RiviEriuvs finner man följan- de utlåtande: ”odorem flores spirant mensium mu= liercularum bene valentium.” Ån i dag gifva Hus- mödrar, på sina stållen, den torkade örten åt kor för att drifva secundinas. "VON LINnné gaf Calen- dula epithet af Prestans, och anförer i sin Mate= ria Medica qualitas Herbe: ”flava, subnarcotica, amara. Vis: pellens, emmenagoga, sudorifera. Usus: Exanthemata, Ophthalmia, Vertigo.” De gamle trodde den vara analeptisk, och har ånnu bibehållit sig såsom Euporiston emot lamhet efter slag och i synnerhet emot Svindel, åfven som ein Gulsot. De torra bladen ska i elden likz som saltpeter, och efter GEOFFROYsS Analyse in- nehåller vexten nitreust Ammonii salt. De fårska bladen åro klibbiga, och kånnas under fingrarne som voro de fustade med limyatten. Resultaten 240 af någre Analytiske försök, dem jag sjelf anståldt, åro följande: Tre lod fårska blad kokades en timma i ett. kalfstop strömvatten , hvilket dock icke blef lim- migt eller gelézktigt , och afkoket silades och sattes i flere glas. Härvid mårktes att ; 1. Ensam afsatte den intet under dygnet, 2. Blyvatten fåilde 2 tredjedelar af massans wvo= lum. 3, Af Alcohol blef ingen fållning. 4. Sublimat, upplöst i vatten, gaf ett ömnigt > grått sediment, 5, Utaf Tinct. Galiarum grumlades våtskan något. 6. Jernsalt gaf den mörk, gråsgrön fårg. 7. Acid.Sulphur. dilutiss. fållde också en grå massa. Sålunda synes mig Experim. 2. 16ja mycken mucus vegetabilis; Exper. 4. något Albumen vegetabile ; Ezxp. 6, något Garfve (Tanin); Exp. 5. något lim; och Exp. 7. någon Gummi-resina. Föårska blombladen reagera mindre och inne<= hålla mindre kraft. Roten år mera adstringent, och reagerar liksom fröna för mera Lim och Garfve. I anledning håraf skulle dessa kunna anvåndas emot frossor, och GzOFEROY såger också, att Ca- lendule från hafva blifvit nyttjade emot” Qvartan- febrar. Anförde egenskaper, förenade med de ånonu 17 en mårkvårdigare , hvilka au förs blifva uppgifne BAI synas beråttiga denna örten till ett utmårkt rum bland andra vigtige medel som på Apteken böra finnas. Kråftan år ånnu till sin genuina natur myc:- ket dold: vi kånne blott dess grader och verknin- "gar. Att den stundom blifvit misstagen för scrof- ler, venerisk smitta, åfven hårdheter (scirrher) af annan natur ifrån gikt, rheumatism, rosan och an- dra skårpor, kånner den kunnige Låkaren. Af så- ker erfarenhet inhåmtas, att de kånslofullaste stål- len af kroppen i synnerhet kunna håraf angripas. Den kan således uppkomma i brösten, i ansigtet, . der nerverne äro talrikast i huden, vid nåsborrar- ne, vid naflan, på fotbladet, på handen, i lifmo- dren och i testiklarne. En knöl eller hårdhet da- nas, och denna kan oföråndrad fortfara föga tills vexande och utan smårta, men af tillfållig våld- samhet från stötar och fall, åfven af skårpor som flytta sig till stållet kan denna hårdhet urarta till kråftnatur, med sin egen brånnande, ristande och odrågliga vårk. Huru likvål Naturens obegripeli- ga konst stundom kunnat i hast afhjelpa och lik- som upplåsa dylika scirrher, år icke heller obe= kant. Tvenne sådane håndelser åro mig bekante. Ett ungt fruntimmer i Fahlun hade en scirrhe i ena bröstet , för hvilken exstirpationen dåmdes nöd- våndig. Förskråckelsen bfver operationen hade emed- lertid den verkan hos Patienten, att morgonen, då Operateuren infann sig, var knölen alldeles borta, utan att sedermera återkomma. En ung Man re- ser genom flere Länder, för att söka hjelp åfven mot en svår scirrhe i det ena bråstet. Sedan han fåfångt rådfrågat de kunnigaste Låkare, misströsta- de han snart om hjelpen, då en eldsvåda häåndelse- vis utbryter nåra sjuksången, ur hvilken han för- skråckt skyndar fög att rådda sig. Dagen efter var 2424 scirrhen försvunnen. Mannen lefver och kan vitt-. pa om sanningen af denna beråttelse, Detta visar att sjukdommen hårleder sig från nerverne. Kråftgiftet tilldanas genom nervkraftens onaturliga eller oordentliga verkningssått, sedan den sjuka delen eller stållet förlorat någon lifak- tigher. Det kan icke nekas att sinnliga lidelser nt hårtill, liksom en exalterad action i ner- verne kan decomponera oiftet, hvilket de nyss an«=' förde håndelser visa. En oordentlig Menstruafion hos Fruntimmer, hvarigenom nervernes kraft för- svagas, och en qvåfd hemlig sorg, har ofta föror- salen Cancer Uteri. Huru mårkbert ledes icke sinlig- : hetens lidelse till nervernes, och deras förändrade verkningssått på stållet som år i fråga. Också lider Körtelsystemet, såsom mindre begåfvat med lifs- styrka, mer af detta onda. Kolsyrans kraft, icke obilligt prisad vid scirrheusa åkommor ”), ochi viss grad verkande på toniciteten, åfverensståmmer med samma begrep, och synes Sd kunna föråndra nervernes Nisus formativus för giftet. Åfven Rin- gelblomman anser jag åga egenskaper, att för de uppretade nerverne tjena som ett Opiat, att döf- va elier milära deras verksamhet, och den har dessutom en ”Tonisk kraft. F den första graden af sjukdomen, "som icke alltid med råtta kallas Kråftknöl, tyckes sistnåm- 3) Kolsyrans egenskap att fördela schirrhensa svulster, är äf- ven vål känd. Det har ock lyckats mig, att med den samma , samlad medelst en egen apparat ur u en glasklocka, som innestänger scirrhen , fördela Here, innan värken blif- vit mer kårnn bar. Ett yzgre fruntimmer må erdast näm= ras, hvars bröst var uppsväldt och spåckaet. af många hårdheter af betydande storlek, och detta från Here är / tilibaka. Kolsyran blef applicerad och &irrben skirgra= des. Sedermera gift , lefver hon ånnu efter 15 år, frisk, såsom Mor för fere Barn: Ry, ; 243 de medel icke hafva någon verkan, i följe af fer. faldige af mig anstålde försök. Knölar utan vårk fördelas ofta af Tvålplåster, Gummiplåster, Kol- syra och andra specifika medel, relativa efter natu- ren af knölens orsak. Och hvilken uppmårksam- het har icke D:r CHRESsTIENS upptåckt af bruket med Guldkalken våckt i senare; tider! Blött ge- nom ingnidning af samma ämne har Konungens Förste Archiater, Commendeuren m. m. VON SCBUL- ZENHEIM fördelat och botat Seirrher i Uterus; och att jag sjelf begagnat detta medel, framstålla de nedanföre anförde håndelser. För sjukdomen i den andra graden, då vir- ken börjar blifva "svår, finnes ingen annan utvåg ånnu känd, ån exstirpation, till och med af sjelf- va Uterus, såsom en för lifvets bibehållande icke oumbärlig del; samt utvårtes fråtmedel, måst" af Arsenik, på flere sått varierade, hvilka i synner- het i anhsigtskråftan visat nytta, och åfven för kråftknölar i brösten, - Den som håremot tillstyr- ker Mercure, Jern och Mineralvatten, påskyndar den olyckliges förestående öde. Om dylika hafva någon gång lyckats, har orsaken troligast varit scrofulös eller af annan natur; men aldrig ge nuin kråftas I den tredje graden , då kråftan år uppbruten; och exstirpation högst sållan kan lyckas med In- strument eller Arsenik, hvarföre dylikt knappt vå- gas, har intet medel vwvisat så synbar nytta och verkan som Ringelblomman. Följande håndelser; uppsatte som de verkeligen förefallit under loppet af tre år, och kunna bestyrkas af flere lefvande vittnen, visa förmodeligen, hvad vi af dessa an” ledningar böra hoppas, 244 | I Håndelsen. Utrbrusten Kräfta i Lifmodern med våldsamt våra kande scirrher. Enke Fru Prostinnan B....s 47 år gammal; af medelmåttig vext och Plethoriskt temperament; har under 16 års förlopp haft kråfiknölar i Lifme- dren, och för denna orsak nyttjadt nåstan allt, som varit vål kåndt. Åfven Kolsyran, applicerad på ofvan beskrifne sått, hade endast lindradt henne. Efter några års lycklig sammanlefnad med sin Man; och utan att hafva kommit i hafvande tillstånd, blef hon tidigt Enka. En oordentlig menstruation infann sig, och deraf uppkommo ofta blodstörtnins gar med våldsamma krampcoliker. Den 12 Aug. 1812 kallades jag, sedan hon i flere dagar haft starka störtningar med ristande och brånnande vårk åt höfterna, ljumskarne och nedåt låren, med odrå- seliga colikplågor, trågna uppkastningar med svår strangulation, så att ansigtet blef blågrått, extremi- teterna kalla och en tårande feber började, med ganska hastig och klen puls; och till råga på alla dessa plågor, yppade sig en flytning af en stinkan- de våtska, af hvars stank Pat. ofta fick kråkrings En 'förfaren och kunnig Barnmorska gjorde under- sökning och beråttade med förskråckelse, att hon fann Lifmodren uppsvålld, nedsånkt, fullsatt med stora knölar och deremellan djupa sårnader, högst ömmande vid vidrörandet, och som gåfvo ett förs fårligt stinkande vahr. Till en början låt jag henne, fyra gånger om dagen, göra en insprutning af följande blanning: Re. Extr. Cherophyll. sylv. Une. unam Infus. Saturat. ejusd. ff; Chamomill, Singulor. Unejas Sex j 245 Tillika lemnades henne tillingnidning innom Labia Vulve ett Guldkalkspulver, af svagare knall- guld 73 gr. med Amylum , morgon och afton ef- ter insprutningen. Pat. kånde sig fyra dagar der- efter mycket lisad, hålst vårken minskades och > blodgången afstadnade. En svår obstruction som tillika plågade henne, afhjelptes med Enema af flor. chamomill. fol. Malv. och Rad. Rhei. Den 24 Aug. var hon så vida båttre, att hon kunde ligga ofvanpå sin sång. Ehuru plågorne blefvo hårigenom lindrade, fortforo de icke destomindre anska smårtsamma, Nu erinrade jag mig den vårkstillande kraft jag hört Calendula åga, och före- skref genast en stark Infusion på denna Ort, till insprutning, hvaraf Pat. från första början förmårk- te större lisa ån ifrån allt annat, hvilket förut stundom måst åfven försåttas med Opium , och hon ' utbrast: ,nu måtte råtta medlet vara funnit för mitt onda." I början af September kunde hon gå i sina rum. Den 11 Sept. låt jag henne ingnida 3 gr. knallguld. och omsider åfven så i mun. Barnmor- skan gjorde ny undersökning d. 29 och fann Lifz modren stor och uppdrifven, och innehållande en mångd instångd blod; men knölarne voro mycket minskade och mindre ömma. I början af October kände Pat. att Lifmodren var mycket uppdragen, och nu begyntes med ny insprutning genom låm- pelig Moderspruta af en starkare infusion på H:b. Calendul&e och Cherophyll. Sylv. samt extract af båda, hvilket Pat. öfver allt annat prisade. Oak- fadt denna goda verkan, fick hon ånnu vid hvar- Je period af Reglerna convulsiva anfall med våld- sam kramp, trågen uppkastning och feber, hvilka symptomer dock stillades efter hemorrhagiens ut- brott ; hvilken hårrörde af den förut nåmde stocka ningen i Lifmodren. Den 20 October föreskrefs 240 Piller af Extr. H:be Calendule at 2 gr. hvardera, som Ökades från 6 st. till 16 morgon och afton, sedan Pat. nu upphört med Guldkalken. Ifrån den 8 Novemb. kunde hon gå med mera ledighet och styrka, kånde vårken ganska mycket lindrad, och fck en god nattsömn. Sin hittills vunna förbåt- tring tillskref hon Rivdgelblomman, såsom efter hennes erfarenhet specifik mot den kråmpa som så mycket plågat henne. ' I början af Decemb. gjor- des åter en undersökning af Barnmorskan , som intygade, åfven med Pat:s bifall; att Lifmodren var på sitt stålle, och återbragt nåra till naturlig storlek samt att scirrherne och såren voro till stor del minskade, och tillika var all stank försvunnen. "Glad hårötver tillstyrkte jag den sjuka att fortfa- fa med pillerna samt taga fyra insprtutningar dage- ligen af stark infusion på Calendula med båda ex- tracterne; emedan min minskade tillgång på Car : lendula nödgade mig att utblanda den med Cher rophyll. Sylv., hvilket jag tillförene funnit förtråf- . feligen fördelande på en kråftknöl inuti munnen, ehu- 74 det icke verkade på en dylik utanpå kinbenet re- = dan upbruten. Uppmuntrad genora sin dageligen till- tagande förbåttring , fortsatte Pat. pillernas bruk ån- da till Maj månads början 1813,då Pat. efter gjord undersökning kunde anses alldeles återstålld till helsan. — Mitt förråd af Calendula var åfven för denne gång åtgångits Men så snart Orten på nytt kunde skördas, återtogs curen och Pat fortfor der- med hela hösten 1813. Allt sedan hår hon mått vål, utan att lida något af de förra svåra sympto- merne: har ock nu flere gånger åkt i vagn och gått till fots långre våg i staden utan olågerhet; och kånner sig nu i Aug. 1814, då detta skrifves; fullkomligt frisk, Som de starka blodstörtningar- j Hed 247 ne hade förderfvat Blodmassan som deraf blef skarp, och det började en tid att ömnigt flyta ut- ur en fontanell på "benet, blefvo stillande medel nyttjade, samt en stark Infusion på Islandslafven med litet Stjernanis och mjölk som dagelig dryck, hvarigenom krafterne återvunnos och felet förbåt- trades. Hvad regimen för öfrigt angick, förordnades att mjölk och anråttningar deraf borde måst njutas, samt surt', salt, rökt, krydder eller grönsaker al- 'drig förtåras. Besynnerligt å år, att grönsaker och Le- gumer förvårra warets natur i Öpna kråftskador. 20 Fru M.... född Friherrinna F..... 38 år .gammal, af klen kroppsbyggnad och våxt, blek hy, mörkt. hår, och ett retligt temperament, hade altid haft en ymnigare menstruation, och derjemte i sednare åren öpna Gyllenådren. Efter ett miss- fall 1803 får hon våldsamma störtningar som lån- ge fortforo, förmodeligen för brist på god skötsel, hvarefter fölgde mycket mattande Fleurs blanches. Dessutom återkom hemorrhagien tidtals. Uti ett så försvagadt tillstånd yppar sig orsak till sinliga didelser, med hemlig oro och Sorg. Derefter bör- jade en allt mer tilltagande vårk i underlifvet öf- ver korsbenet, i Lånderne ofvanför roen inåt ljum- .skarne och inre sidan af låren. Störtningarne blef- vo trågnare 1812, och vårken våldsammare, då Jag tillkallades. De efter anledning brukade, el- Jest verksamma medlen, utråttade allsintet. Jag -misstånkte nu något scirrheust tillstånd i Uterus, 1 synnerhet då det sades, att vårken var skofials brånnande med ristningar, som gingo i ofvannåm- K. V. ÅA; Handl. 1814. St. Od. 12. 248 de direction; En öfvad Barnmorska gjorde under: - j sökning, och beråttade, att Lifmodren var nedsånkt, fullsatt. med hårda och ömmande scirrber, samt djupa, insånkta sår, hvilka blödde då de vwvidrör- des, hvarefter följde en odrågeligen stinkande var- flytning. Jag tillstyrkte då genast Piller af Co- nium och Cherophyll. Sylv. i extract, samt star= kare infusion af Cherophyllum med dess extract till insprutning, hvilket sednare något lindrade vår- ken, och bortförde hvarje gång en ansenlig myc- kenhet slamser och rufvor. Störtningarne infunno sig dock ofta, och vårken blef snart så odrågelig att den sjuke kunde nu mera hvarken gå, sitta eller ligga utan plåga, oaktadt alla ombytta stållningar. Den 8 Jun. 1812 begynte jag föreskrifva ingnid- ning af knallguld på tandköttet, emedan jag ej vågade låta det ske på Labie Vulve eller Os Tin- ce, då svagheten och Ömtåligheten voro i den grad att minsta vidrörande orsakade blodgång +). Insprutningen fortsattes 2—3 gånger om dagen, bålst plågorne deraf lindrades. Mot nåtterna gafs ibland Opiat medel, och dageligen, en tima för måltiden, en matsked Elix. Rhei- Amar., till un-- derhållande af magens verksamhet. Efter 40 dygn, sedan 8o-pulver blifvit ingnidna, minskades våra ken mycket, blodgången upphörde och menstrua- tion kom i naturlig ordning. Pat. kunde nu gå, sitta och åfven ligga med mera lisa. Undersök- ning gjordes nu andra gången och scirrherne be- funnos ansenligt minskade och mindre ömma. Pat. önskade nu, att få repetera en lika stor satts Guld= 2) Det Knallguid jag alltid föredragit för de andre prepara= kel Nöboet ern2, tillredde jag sjelf af Bergfint Guld, upplöst i god = Acidum Nitri , saturerad med Murias Ammonii, och fälld med Subcarkonas Kalicus. H Md é Lå 249 pulver, hvartill jag samtyckte. I Aug. månad (d. 10) började hon klaga öfver mycken vårk i magens undre del, i synnerhet då hon satt. Jag ändrade ru Guldkalkens bekanta vehicle och tog Amylum , samt tillstyrkte ingnidningen innom Vagina. Då börjades ock med insprutning af Calen- dula, och hvilket den sjuka mycket berömde hvar gång jag besökte henne. Tredje undersökningen gjordes den 20 Augusti, då Barnmorskan med stor glådje beråttade den fåråndring som timadt efter sista medlets bruk; emedan knölarne icke allenast voro mindre, utan såren åfvenså, samt lifmodren uppdragen och återstålld mnåstan till naturlig stor- lek. Patienten hade nu på 5 veckor icke haft någon blodstörtning, och kunde gå, sitta och lig- 9a utan sårdeles svårighet. I Sept. började hon åter att taga 3 gr. Guldpulver med Stårkelse att ingnidas som nyss tillförene, men tyckte efter några dagar att dessa hettade mera; också tillkom en star- kare blodgång under menstruation, som förut var kommen i naturlig ordning; Hon återtog fördene skull de förra pelvren. Extract af Calendula nyt. tjades nu ock i Piller morgon och afton, och åf- ven i Injectionerna, hvaraf hon befann sig mycket "lsad. För fjerde gången gjordes undersökning den 21 Sept. då Lifmodren hade återfått naturlig stor» lek och uppdragning; endast ett djupt sår kåndes, som gaf war och slamsor ifrån sig. Under denna mårkbara återstållelse, får Patienten anledning till 'ny sorg och bekymmer i October, hvilken hon bemödade sig aw icke yppa. Kort derpå utbröt en flödande fluor albus, som envisades emot alla ef: ter anledning anvånda medel, hvarefter följde en elak Nervfeber af rötaktig natur, som tilltog och gjorde allt bemöådande fåfångt aw håfva den, samt . 250 mot början af November slutade Patientens Nf. Skada -var att den dödas anhöriga icke tillåto nå- gon obduction. sr Öpen Kräftskada på bröstet, med våldsamma sSympiomer. Gåstgifvaren O....s hustru hade haft spen- böld, som blifvit illa skött, och lemnat hårdheter efter sig, hvilka efter en svår stöt urartade till kråftknölar med brånnande oeh ristande skårnin- gar. Nu anförtrodde bon sig at en Gumma, som med grötar och feta smörjor enfaldigt sökte befor- dra bulniog. Vårken ökades likvål deraf i hög- sta grad, bröstet remnade i tu, och en våldsam blodflåd från såret utmattade så den sjuka, att hon får slag. Då jag d. 21 October 1812 först kal- lades till henne, fann jag henne mållös med föga kånsla. Sedan blodflådet blifvit stilladt, och ana- Jeptiska medel något lifvat henne, så att hon på andra dygnet kunde då och då lyfta på ögonlocken, men ånru utan sansning: fann jag, vid undersök-= ning, såret så djupt, att det kunde rymma en stor knytnåfva, och hade svartblå fårg och gaf ett odrågligt stinkande war. Såret fylldes med Linne= skaf fugtadt af Antiseptica, hvarpå jag dagen efter föreskref följande: ; Rs. Extract. Calend. offic. Cheroph. sylv. aa Unc. unam, Infus. Calendul2& saturat. Uncias Sex: M. Hårmed fugtades linneskafvet, som lades i så- sets djupa grop, och Ömsades tre gånger om da- sen, och ofvarpa applicerades en tjock kolgröt 251 Bestruken med fårsk gåst. MNervstyrkande droppar blefvo då och då gifne. Den 23 hade Hustrun full sansning och mera lisa i såret. Nu gaf jag äfven för invårtes bruk Piller af Extr. Calendu- Je, Till fomentation, hvaruti Extracterne ingin- go, blandades litet Bals. Fioraventi, oeh mot nat- ten gafs Opiat. Den '25 var febern lindrig, stan- ken hade aftagit, åfvensom vårken; Patienten blef munter och hoppades sin förbättring: Den 27 var redan mycket af det döda, svarta köttet bortfallit, och en tydlig, knappt förmodad 'separations linga "syntes. Febern blef allt lindrigare och vårken fö- ga kånbar, och såret oaf ett Ömnigt, godt och mo- get War. Den 31 fick Pat. god sömn och vår- ken försvann nåstan aldeles. De svarta scirrberde lossnade och föllo af till en del. Pat. klagade ermed- lertid öfver mycken törst och felande matlust, men drack likvål något bouillon och vinsoppa emeli»nåt. En starkare Kina decoct försatt med litet Tinct. Lavend. Compos. blef nu föreskrifven. Dea 3 Nov. infann sig vål febern med ovanligt stark törst, likvål hade all vårken upphördt, förut liksom a nande 1 bröst och armhåla. Det gvarsittande kråft- köttet penslades med en upplösning af koppar-vi- triol, och följande salva adplicerades: Rc, Ungv. e Styrac. Compos. Basilic. aa Unc, unam,. Extract. Calendule. Bals. Fioraventi aa Unc. semis. M. S. att Omsa tre gånger om dygnet. Pillerne fort- sattes åfven som China decocten invertes, och Opi- um gafs mot nåtterna. Den 9 Nov. bortföll den sista, svarta, stinkande lemningen, och såret syn- tes så djupt och vidt, som tvånne hånder i concav stållning emot hvarandra, aldeles rent, utan vårk och stank, samt waret mycket godt och Ömnigt. 1 252 Hon började nu att kunna åta och yttrade stor glådje öfver sitt båttre tillstånd. Såret minskades dageligen, så att det den 2: Nov. var uppfylldt till två tredjedelar. Ånda hittills var hoppet stort; ty naturen tycktes verksam 1:'alla sina förråttnins: gar; men hastigt åndrade sig den glada utsigten. Patienten får en båftig, blodblandad diarrhé af den, då gångbara svåra farsoten, samt tillika stark feber ad yrsel, under hvilken det enfaldiga folket som skötte henne villfarit hennes långtan "efter otjenlig dryck och föda. De medel som anvåndes voro nu . fåtånge, Den 12 Dec. började såret att hvittna, kanterna blefvo slappa och waret gaf elak lukt, och dén 19 Dec. dog Patienten till harm för det Siena glada hoppet, ' 4. Öpen Kräftskada i båda brösten, med odrågelig värk, En fattig gift hustru, 60 år gammal, hade, "för tre år tillbaka fått en säcka kråäftknöl - före 1 högra bröstet och sedan i det andra, utan vet- terlig orsak. Tvålpläster lades först på knölen, hvarefter den innom korrt tid bröt upp, och gaf ett tunnt och skarpt vatten. Någon rådde henne nu att pålågga Beckplåster, men blef utan nytta. Den 4 Nov. 1812 kom bon till mig för att söka hjelp. "Vårken var stundtals dag och natt brån- nande och ristande, och vid undersökningen fun nos flere hårda knölar, alla lika vårkande , samt | en stor, lik en exostos., mycket upphågd på sjelf va sternum samt fåstad wvid benet. Såret på de uppbrutna knölarne var lika högt med kanterna och knottrigt, och hade fiere hårdheter omkring sig. Jag gaf henne en satts Piller af Extr. Calendu= le, ant taga ifrån 6 till 24 morgon och afton. På VAR far | Y | 253 såret lades den i förra håndelsen uppgifna salvan, Den 15 Dec, kom Patienten med den tröstande underråttelsen , att vårken blifvit mycket minskad, ehuru mot omskifte i våderleken nog kännbar, Så- ret syntes renare och mindre ojåmt, och den stora scirrhen emellan båda brösten, förut hård och ben- fast, var också mindre och något nedplattaå. Nu gaf jag tillika en satts Guldkalks-pulver, att in- gnida i munnen, två gånger om dagen, efter mål- tiderna. Den 30 Decemb. var såret ånnu mera rent, minskadt till storleken, samt utan all vårk, undantagande vid föråndring i våderleken. Under några stormiga dagar som inföllo, började knö- Jarne nåra sårets kant att blåda, ifvärlöre Blod- iglar sattes deromkring. Den 20 Jan. 1813, efter fortsatt bruk af de gifne medlen, blef såret allt mindre och icke så knottrigt, utan jemnare och gaf ett godt war. En consensuel hård körtel under : axeln, hvarpå Empl. saponaceum blifvit lagdt, var också til det måsta fördelad. Den 21 Januar. feck Pat. , sedan jag icke ågde mer öfrigt af Extr. Ca- lendul&e, i dess Stältes Guldpulver” al & gran, att fs i munnen 2 gånger om dagen. På såret och .den stora sobvölken som var mycket nedplattad och nu rörlig, (hvilket medlen verkat) applice- rades: Re. Picis liquid. & naval. liquef. aa Unc, unåm Pulveris Lap. Suilli subtiliss. Unc, semis; Realgar scrupul. binos M. 1 a. exacte. "Denna salva visade sig efter önskan verksam , eme- dan den förtog all vårk, och den 24 Jan. håde rodnaden minskats, och såret gaf ett godt war. Men i det samma angripes denna fattiga hustrun af en svår rådsot, som den tiden var en hårjande 254 farsot; och som hon-icke sökte” bjelp förrån för sent, gjorde döden slut på hennes lidelser, och åf , ven på det hopp jag byst om hennes förbåttring. : på Flere tarierade, tums djupa Ezxostoser i båda Ben- piporna, med bibehållande af hudens färg. En långvåga resande Man, 490 år gammal, som af Venerisk smitta och Mercurens missbruk var bragt 1 det ÖOmkansvårdaste tillstånd, med utmårglad kropp, svullna och contraherade knån, täppning 1 nåsan, sårnader i hufvudet och ögonlocken, m. m. uian förmåga att kunna gå, och utan hopp att ge- nom itererade försök med Mercur eller Dizt-cur blifva hulpen; kom hit i Aug. månad 1813 efter slutad Brunns-cur i Söderköping, då sedermera en förfaren Låkare företog inunctionen med honom, Hårvarande Stads-Låkaren D:r BRANDTSTRÖM kal- Jar mig till consulation mot slutet af September. Jag nåstan tvekade att utlåta mig, då Jag såg man= nen vara i det måst hectiska tillstånd, med så för- störd kropp att Men bjelp tycktes vidare Ööfrig; Han låg i full salivation, hvilket dock snart stillades af hepatiska medels bruk. Derefter tillstyrktes Tin« ctura Antiimon. Saponac. Hermbst. ifrån 20—980 droppar morgon och afton med China decoct, och Empl. vesicator. omkring koåna. På de djupa hå- lorna i båda benpiporne lades en Cataplasme af China, flör. Chamomille, Camphora och Assa fe. tida, och hårmed fortfors någon tid med synbar god verkan, I början af Nov. månad var också Pat, mycket förbåttrad, och hade åfven fått mera styrka, Tillståndet tycktes likvål nu blifva sta- tionårt. Jag föreslog då Piiler af Extr. Calendulze 255 och Cataplasmen försatt med samma Extract. Ef. ter denna regime mårktes en tydligt större förbåt- tring. All vårk upphörde, knåens svullnad af- tog, och de djupa groparne i benpiporne igenfyll- des till det måsta. Korrt, vi kunde ej annat ån beundra den goda verkan, som Calendule Extra- ctet visade på en person, som man nåstan ansedt alldeles: förlorad. Pat. sviörg sitt hull och styrka; men hade likvål tåppning 'i nåsan samt heshet, sar på ögonlocken och åfyven gropar på Cranium (som bitintills icke blifvit 'omtalte); jag ansåg honom derföre nu hafva den Radesygen som följer på ur- artad venerisk smitta, och tillstyrkte således en modererad Mercurial rökning d. 6 Nov. hvilken ock repeterades d. 11 derpå följande. Den deraf upps kommande salivationen och svullnaden styrdes in? nom grånsorne med tjenlige medel +). Allt aflc pp så vål, att i början af Januarii innevarande år: 1814, kunde Pat. gå, fast icke utan krycka, eme- dan det ena knået ännu var svullet och svagt, kvilket dock genom ett, medelst mångdubblade condurtörer anståldt Galvaniserande snart botades; så att Patienten, oaktadt sin förra svåra belågen- het, kunde i början af Febr. månad eller den kal- laste årstiden, med helt återstålld helsa, godt hull och krafter resa hårifrån lång våg åt Norra Pro” vinserne, och har, enligt skrifvelse, allt sedan mått vål. Denna, liksom föregående händelser, vittnar, i min tanka, om Ringblommans kraft att hjelpa och förbättra så vål öpna kråftskador som cariera- de af samma slag, Skulle den ock icke kunna an- fe +) För dylik urartad sjukdom, då hvarken Mercurial- eller iet-cor, vetenskapligt administrerade, uträtta nägot, gif- ves, efter min erfatenhet, ingen såkrare method. 5 256 ses såsom ett specifikt medel deremot, så har den ändock såkert en stor förtjenst såsom ett förtråffe- ligt bitråde jemte Guldkalken, hvilka förenade Sy- nas lofva en verksammare Medecin emot detta onda. FA Slutligen får jag tillågga ånnu en sednare hån- delse, hvilken synes icke heller minska det förtro- ende jag Önskar att bruket af Calendula måtte vin- - Da; neml. en i Prolapsus Uteri med svår Leucorrhié. En 68 års gammal Fru ...., hade för mer än 20 år sedan innan hjelp söktes, varit långe plågad af ett svårt moderfall. Medelst svamp som adplicerades och uppehöll Uterus, blef hon åndtli- gen betydligt lindrad. Men omsider visade sig en stark Leucorrhé med mycken excoriation, så att Patienten icke kunde begagna svampen, hvarefter Lifmodren åter nedföll, åtfölgt af stora plågor. I denna belågenhet, mottager hon det råd, att nyt tja insprutning af stark decoct på Ringelblomman samt piller af exztractet, och hon rönte bhåraf icke endast lindring, utan förbåttrades dageligen, så att hon efter 6 veckor var både låkt, och fri från Leucorrhéen, och det som år mårkvårdigast — Lifmodren åfven uppdrogs, och har den alltsedan hållit sig uppe. Sådare egenskaper som de hår anförde, be- råttiga Calendulan till ett betydande rum ibland Öfficinalier ; och då dess analeptiska förmåga kan upphöja lifaktigheten till mera verksamhet, har den > redan flere stora dygder ån många andra. En ve - tenskapligt fullfölgd erfarenhet skall, som jag hop- pas, med lyckliga observationer bekråfta dem jag = föredragit; i synnerhet sedan jag meddelat mine a 257 försök åt flere Läkare; som med behörig såkerhet kunna pröfva dem , om hvilka de hår varande Prar ctici må åfven intyga. Omock nu någon öfvertro till det i fråga varan. de medlet, skulle göra mig harm, så har jag dock den trösten, att jag uppgifvit allt med full san- ning, utan anspråk och förbehållsamhet. Emed- lertid önskar jag, att flere ville anstålla Rön hår- med, och icke afhållas af en eller annans miss- lyckade försök, samt noga iakttaga, att de prepar rater som anvåndas, blifva såkra: ty Extractet må- sste Öfver sakta eld inspisseras, liksom angelågit år, att Örten tages straxt efter blommornas fram- komst. Det torde ock blifva af nytta, att försöka fårsk pråssad saft utvertes emot öpna kråftskador, Bergs-Rådet GUSTAF von ENGESTRÖMS Biographie. EL: föddes 1738 d. 1 Aug. i Lund, der hans Fader, JoHAN ENGEsSTRÖM då var Orient. och : Greece Ling. Professor , sedermera" Dom-Prost, Th. Doctor och sluteligen Biskop öfver Lunds Stift; och ågde genom gifte med MARGARETA BENZEL- STJERNA, Archie-Bisk. Doct. J. BENZELII Dot- ter, 15 Barn, af hvilka 6 söner och 2 döttrar, hunno öfver barnåren. Ibland dem var Herr GU- STAF Vv. ENGESTRÖM den 3:dje i ordningen, och tillika med Syskonen, såsom Biskoppens barn upp- höjd uti Adeligt Stånd 1751. Under loppet af de första 18 åren inhåmtade ban erforderlige litteråre kuuskaper, och efter or- denteligen aflagd2 Lårdomsprof vid Lunds Hög- skola, afreste han till Hufvudstaden, och blef 1756 först Auscultant uti Kongl. Bergs-Collegio. Hand- ledd af framledne Bergs-Rådet BRANDT, som den tiden hade inseende öfver Chemiska Laboratorium, och med bitråde af Proberaren och derefter Dire- Cteuren SCHEFFER förkofrade han sig uti Chemien och Mineralogien, samt ån vidare, medan han nå- gen tid vistades hos Bergmåstaren A. F. CRON- SsTEDT, Mineralogiens berömde skapare, dår han 259 lårde tillåmpningen af SSE vid Bergshand- teringen, bygd på den tidens sått af Analyse. 1758 antogs Hr VON ENGESTRÖM såsom Eleve hos Hof-Junkaren SvaB, Directeur vid Ädelfors Guldverk. Tillika blef han Extra Ord. Notarius, med åliggande att genast begifva sig till Ådelfors för att göra sig underråttad om Verkets Hushåll- ning. Såsom .Chemize-Stipendiat 1760 gjorde han derpå en resa till de Norrske Bergverken, och erhöll 1764 efter Proberaren BRANDT, samma syssla denne förut innehaft. Omkring slutet af detta år reste han till London, hvarest han utgaf sin på Engelska författade Afhandlipg om Nyttan afBlåsröret uti Mineralogien. Besökte sedan Hol- land och Preussen, och kom åter hem vid början af 1767 till sin tjenstförråttning såsom Proberare. Vid Bergs-R. BrRANDTsS frånfålle 1768, ef- tertrådde Hr v. E. honom vid Myntet och Labor tatorium såsom Mynt- Guardien, och intog i egen- skap af Assessor sin plats i K. Bergs-Collegio 1774» och af Bergs-Råd sluteligen 1781. Från Mynt- Guardien-sysslan tog han omsider afsked 1794» och tillbragte den öfriga delen af sin lefnad i lug- . net af sin Fidei-Commiss egendom Vrå i Upland, och slutade sina dagar i Upsala d. 12 Aug, 1813. Gift med Fröken CHARLOTTA LAGERBRING» har han med henhe haft en Son ogh 4 Döttrar. Varm för sin Vetenskap och nitisk att befråm- ja den både som Embetsman och som uplyst För- fattare, kallades han d. 31 Jan. 1770 af K. Ve: tenskaps Academien till Ledamot, och var dess Preses tvenne gånger, först 1774 och sedan 1782. Hans genom Tryck utgifne Skrifter åro: Utom den ofvannåmde på Engelska författade Bes skrifning på ett Mineralogiskt Fick-Laborato= gium och i synnerhet nyttan af Blåsröret uti Mineralogien. Öfversatt på Svenska och tryckt i Stockh. 1773; följande: Laboratorium Chemicum. Första Delen. Om Guld och Silfver Finering. Håraf utkom Första Stycket: Om Slipsmåltningar, samt Ugnar och Verktyg dertill. St. 1781; Andra Stycket: Om Kratser och deras tillgodogårande. 1783, och Tredje Stycket: Om drifning och finering af Guld och Silfver samt Våta och Torra Sked- ningen med dertill hörande Operationer. 1784. Guide au Voyageurs aux Carrieres & Mines de Svede, a Pusage des Etrangers Curieuz, des Mincurs & Mineralogues. Stockh. 1796. En, Öfversåttning på Engelska af CRonstEDTS För- sök till Mineral-Rikets Uppställning, skall re- dan 1770 i London utkommit. = ” Tal i K. V. Academien vid Presidii nedlåggande Första qvart. 1774: Om Mineralogiens Grunder och Framsteg de sednare åren. Dito efter Andra qvart. 1782: Om vissa svårigheter och andre omståndigheter som möta vid utförandet af Chemien. Afhandlingar införde i K. V. ÅA. Handlingar: ii. I or Beskrifning på KÅT Chymiska Ugnar, 1800. 1804. 2. 4. . I: Las) 4. 267 Försök på ett natift Aleali Minerale ifrån China kalladt Kien, Försök på natif Borax ifrån China; Försök på en naturlig Flos Zinci ifrån China. . Nyttan af Hepar Sulph. uti Metallurgien; . Beskrifning på Pakfong, en Chinesisk hvit Metall. . Försök med Luna Cornea, i synnerhet att reducera den samma utan förlust och med ringa kostnad, . Sått att med fördel skilja Tenn och Qvick: silfver ifrån hvarandra utur gammal Spe- gelfoliering. Anmärkningar vid torra Skedningen el ler Nederslaget, 3. Om Athanor, ' Presidenten Mai > cd Friberre C. EE. LAGERHEIMS Biographie. TLA blef född i Stockholm d. 28 Jul. 1742. Fa= dren var Graveuren vid K. Vet. Academien CARL BercGoQuiIsT, och modren GERTRUD ELIS. EK- ROTH, dotter af Handelsmannen E. EKrRoTtH. För- — åldrarnes ringa vilkor tillåto icke deras Son, att - fillbringa mer ån någon tid vid Strengnås Gymna- sium, hvarifrån han nöådgades antaga Skrifvare- tjenst hos Morbrodren, Krono-Befallningsmannen J. ExzoTtH, hos hvilken han likvål grundlade si- na i framtiden stora kunskaper i Cameral- Veten- skapen, 1761 ankom han till Upsala, hvarest han vid Lands-Contoiret i 23 år förestod Expeditionen af flere dertill hörande Årender, och blef under den- pa tid Student vid Academien, Sedan flyttade han till Stockholm, och antogs 1764 till extra Kam- mar-Skrifvare i Kongl. Kammar-Revisionen. Blef 1765 Revisor i sårskilte af R. S. Deputationer; 1766 Controlleur vid Manufactur- och Discont Fon- derne, och 1770 -Kamererare vid K. Commerce- Coll. Första Kamererare- Contoir, samt 1772 As- sessor i samma K,. Collegio, För 263 : För otmårkta förtjenster i de honom anförs rodde och hittills utförde vårf, upphöjdes Han 1777 'd. 8 Junii af Högstsal, Konungen i Adeligt stånd 'och vårdighet. Efter 22 års tjenstgöring i K. Comm. Colle- gio och utarbetandet af de. förnåmste den tiden ut- fårdade Författningar i Rikshushållvingen, befor- drades hän 1792 till Commerce-Råd, och valdes ej längt derefter till Fullmågtig i Riksens Stånders Bank. ' Samma 3 år kallades han till Ledamot uti Rikets Årenders Allmånna Beredning, åfven som 'uti den då tillförordnade Stats-Utredning, der fål- tet öpnades för honom att till Rikets båtnäd gagna genom sitt snille; sin mognade erfarenhet, sitt el- dade nit för Fåderneslander, och genom det stora förtroende han vunnit hos Högsta Styrelsens > Efter Stats-Utredningens upplösning förordna- des Hr LAGERHFIM 1794 till Vice President i "Stats-Contoitet, men från hvilket Embete han det följande året begårde och erhöll afsked. Återkal- Jades likvål innom året till Styresman för Stats- Contoirét, till hvars verkliga President han omsi- der 1805 utnåmdes. Emedlertid hade han varit "Ledamot så vål i Allmånna, som i Stats-Berednin- gen, I desse och andre befattningar samt förvalt ningen "af Statsverket fortfor Presidenten "LAGER- HEIM i hela i7 åren, eller den öfriga delen af dess lefnad, med lika arbetsamhet och lika outtröt- telig ifver, alltid vittnande om hans sjålsstyrka och arbetsförmåga, hvilka ICKE Upphörde oaktadt ofta i sednare åren rönte stenplågor, förrån ett håftigt anfall af desse Öpnade grafven för honom den 21 Dec. 1813. K. Ki ÅA, Pandl, 1814. St, CR 19. 264 Presidenten LAGERHEIM utnåmdes 1794 till Riddare och 1800 till Commendeur af Nordstjerne Orden. 1807 upphöjdes han till Friherre Vårdig- het, och 1811 till Seraphimer Riddare, åfven som han förklarades samma år till Riddare af K.CARL XII:s Orden. Genom gifte med ANNA CBRISTINA GERDES, dotter af Landtmåtaren i Upsala Lån OLor GeER- DEs, hade Presidenten LAGERHEIM 13 Barn, af hvilka 6 Söner och en Dotter öfverlefvat honom. Kongl. Vet. Academien valde Presidenten år 1799 d. 4 Junii till Dess Ledamot, och bevarar med erkånsla minnet af honom, att hafva såsom Hennes Ordförande under sednare hålften af 1803, verkståldt en noggrann utredning af Hennes Pen- ninge- -Årender, samt -uppråttadt en 'såker plan till Förvaltningen. Om de flere Statistiske uppsatser och Memo=- rialer, hvartill Pres. Frih. LAGERHEIM varit För- fattare, må låsas Friherre ROSENHANES Presidii= Tal, eller Antekningar hörande till K. V. Acade- : miens Historia ss. 493, 494» hvarest de åro upp- råknade. Rninaelse slet öfver den Afledne, hölls för K. Academien den 12 Maji 1814, af Hans Excell, m. m. Grefye ROsENBLAD, Bergs=Rådet G. A. LINDBOMS Biographies ö j | År: 1758 d. 28 Febr. föddes han på Lindnås gård i Dalarne; enda sonen af PEHR LINDBOM. Directeur vid Avesta Kronobruk, och af CHRISTIS NA BERGSTRÖM , Dottet af Kamereraren vid Ave- sta, G. BERGSTRÖM. Sedan han dels hema i förs åldrarnes hus, dels i Avesta Skola njutit sin förs sta undervisning, afreste han vid 11 års ålder el ler 1769 till Upsala och inskrefs bland de Studes randes antal. Hår idkade han sina studier de föra sta åren under privat handledning, och genomgick sedan de sårskilde Lårdomsprof, som fordrades för det af honom valda yrket, Bergs-Vetenskapen. i Efter 7 års vistande vid Academien, ingick han såsom Auscultant uti K. BergsCollegium;' bi- trådde Protocollet, bevistade Bergs-Tingen och an- dre Commissioner, och blef 1779 såsom Notarie i > bemålte Collegio antagen. 17890 förordnades han " att förestå Proberkalbradren såsom Vicarius , och erhöll samma år K. Collegii Fullmagt på Malm- letare sysslan i Upland. Åtföljde de från Kongl Bergs-Collegium 1781 Comitterade till Wermland, Gjorde resor i Finland 1783 för Hollåndska Lås one Compagniets råkning, och förordnades det föl 266 jande året att förrätta Bergmåstaresysslan i Werm- land, hvarå ban 1785 också vann , Nådig Full- magt, samt korrt efter Konungens Pass, att efter tid och tillfålle besöka NOR nea i afsigt att un- derråtta sig om der varande Bergverken. 1788 utnåmde K, M:t bonom till Ledamot i Utrednings deputationen 1 Carlstad, = 7 1791 företog han en wetenskaplig resa till Rikets Bergverk och sedan till Zeland; och året derpå uppdrogs honom af Trollhåtte Canals- och Slussverks Direction, sprängningen i det höga ber- get vid Trollhåttan, hvilket borde för Slussbygg- naden undenrödjas. 1797 besökte han alla de förnåmste Bergver- ken i Norrige, under en der genom Landet för- rättad. resa. Svåra goicktkråmpor hade emedlertid i flere år plågat Beromåstaren LINDBOM , och som desse 1802 / mycket förvärrades, beslöt han att söka medel der- emot Utrikes, och antrådde således en sådan resa genom Tyskland till Böhmen, för badens nyttjan: de vid Carlsbad och Töplitz. Likvål försummas des icke tillfållet att bese de Silfver= Tenn- och Jernverk som i Landet finnas. Under vågen der= ifrån uppehöll han sig vid Freybergs grufvor och fortsatte sedan resan till Södra Frankrike och Mont- peiller. Efter 7 månaders ' vistelse derstådes samt gjorde besök 'vid Catalan-Smidjorne på Pyreneer- ne, uppreste han till Paris, samt begaf sig 1804 genom Brissel till Achen, för aut åfven der försö- ka varma baden, ehuru utan önskad framgång. Mot årets slut återkom han snarare såmre ån förbättrad till sitt" bostålle 1 Philipstad, der han sedermera; sitt sjukliga tillstånd oaktadt, de följande åren, med sålsynt skicklighet förråttade det Embete han innebade, ånda till 6 dagar före lifsslutet, som ins SA RE Sn 267 (råffade d. 2r Apr. 1814, i en ålder af 56 år; och det var en månad tillförene, som han oförmodadt : benådades med Kongl. Fullmagt såsom BergsKåd. Betraktad som Embetsman, Vetenskaps-Idkare | och Umgånges- -menniska var Bergs-Rådet LIiNnD- BOM lika utmårkt. Hans nit för kunskapers vin- nande och att dem begagna, tillvann honom ett rum i K. Vet. Academien 1797 d. 16 Febr. lik- som han åfven ågde det i flere Samhållen så hem- ma som utrikes. Och K. Vet. Academien åger "hans minne en beståndig förbindelse, i hånseende till hans sista förordnande af 2000 R:d. B:co Ca- pital till Academiens disposition, att neml. anvån- da Råntan håraf årligen till-en eller tvenne Me- dailler i guld, för den eller dem som under årslop- 'pet hafva riktadt Physiske eter Chemiske Veten- skaperne med goda och nyttiga rön. | I Kongl. Academiens Handlingar förekomma tvenne Afhandlingar af den framledne Ledamoten, neml. 1796. 2. qvart, Beskrifning på en ny Håstvind vid Petersberget. 2798. 3. — Om Coniska Håstvindar. UTDRAG | af Kongl. Vet. Acad. Dag- Bok. FÖRTECKNING På de Böcker m. m. som under detta årets förlopp > blifvit skänkte till Kongl. Vet. Academiens H: TrRAvVENPELT, C., Årsberättelse om Svenska Läs kare - Sällskapets Arbeten, lemnad år I813. Stockholm. 2:0. = Svenska Läkare-Sälskapets Handlingar, 2:dra Bandets I Häfte. Stockh. 8:0. Hr RicHterR, W. M., Geschichte der Medicin in Russ. land. Erster Th. Moskwa 18:13. Tr Bone, J. E,; Astronomisches Jahrbuch för 1810— If — I2 — 13 — 4 und 15. Berlin. 8:0. Hr Parcvir, G. v., Samlade Svenska Skrifter. Första Del. Ups. 1814. Hr Farzén, GC. G., Anthracides S Syecig. Dissert. Lund 1814. 4 — Arilict Svecie. Lund. — = Specimen novam Hemiptera disponendi mes thodum exhibens. Lund 1814. 4. = SFR & Naucorides Svecia. Lund, 1814. Hr Pad Traité complet sur Ia Theorie & la pra« tique de Nivellement. Dragvignan 4:0 1810? Ur CaAsström, S. N., J. E. Bodes Vorstellung der Ge- stirne a XYXIV Kupfertafeln nach der Pari- ser aufgahe des Flamstädtschen Himmels Atlas. 2 Vol. 4:0 & fol!. Berlin 1782, Tr THomassi, Gaet. Marches. Nuoyo trattato della ret« tilicazione del Circolo.” Rieti. 1814. 4, XC 269 Hr DIvRsERG, Dess Geographiska Lexicon, 2:dra Des len. Örebro, 8:0. RyYsKA Kuss, VET, AcCADEMIZN, Memoire de PAcade- mie Imp. des Sciences de S:t Petersbourg, "Töm; IV.e OY Hr GanunN, H. C., Hatchet Observ. on the change of some Diino blles of vegetables into Bitumen, 2 A Catalogue of the Library of the Newyork Hist. Society. Br BÖCKMAN ; C. W., Versuche äber die Frwärmung vöreldedenes Körper durch die Sannenstrahlen. (Gekrönte Preisschrift). Karlsruhe 1811. 8. E3 Versuche uber die Waärmeleitung verschie-< dener Körper. (Gekrönte Preisschrift). Karls- ruhe 1812, 8. Ar SweoivurR, F., JATPIKA seu novum Medicine rar tionalis Systema. Vol. IL. & II. Hale 1812. 80. Hr Tiresius, W, T;, Naturhistorische Frächte des Er- ; sten Käyserl. Russ, unter d. kommando des Hr von Krusenstern vollbrachten Erdunsweglung, 1. Heft. S:t Petersburg 1813. 4:0. Hr Loupoon, J. C., Designs for Gardens and Villa Grounds. London 1812, 4:0, Hr Göser, C., Allard Orbis habitabilis oppidi & ves stitus. Ante IG4=es 40: Naturalier m. un. Till Kongl. Vet. Academiens Museum teg 'Hr Macrray, A., (i London) En Låda ala Insecter från Nya Holland och Brasilien, Hr Brver, (Portug, Gen, SA En Låda med Brasi. lianska Fjärillar. Hr Arzeuivs, Å., Tvenne Postibon från Sierra Leone; -Uz Tuynserc, C. P., Ett-stycke Japanskt Tyg. KS + FÖRTECKNING på de Afhandlingar och Rön, som | införde i detta Andra Häfte: de händelse , som förekommer vid till: låmpmngen af "TAYLORS FRE 5 N. J. BERGSTÉN - 3 . Utdrag af Riks-Tabellerna för åren 1811 och 1812, af HH. NICANDER ' > => « Beskrifning dfver de i Sverige funna Ti- stelflugor hörande till ”"Dipter- Slägtet ' Tephritis, af C. F. FALLEN - = Granskning af Djurslågtet Physsophora och af dess hittills kände arter, samt be- följe 3 en ny art af samma Rätt 1 af W. IPIESIOS : 4 5 AR Sparrmanni, ett nytt species, beskrifvit af. C. P. THUNBERG - é = . Beskrifning af en ny art Conferva och > Observationer om dess uppkomst och för- ändringar, af C. AGARDH), > Ar - Utkast till Historien om Trådslinge-slägtet (Rhizomorpha) med Beskrifming på nya, besynnerligen Svenska, arterv.af det sams ma, af E. ACHARIUS, = = E - 5 Anledningar till Försök öfver Ringel- blommans (Calendulze off. L.) kraft och nytta emot Öpna Kråftskador, och i syn= nerhet emot Öppen Kräfta i Lifmodren, af J. P. WESTRING IR äro 135: 143. 237. = Biographier öfver Bergs-Rådet G.voON ENGESTRÖM. > Presidenten m. m. Friherre E. LAGERHEIM Bergs-Rådet :G. A. LINDBOM - (PRESENS Sr PSN red VA Utdrag af Kongl. Vet. Arcad. Dagbok. 2 FIGURER =: 4 Till 1814 Års Handlingar: Första Stycket: L A, Fig. 1—6 höra till Hr Nordmarks Af Bandling, B. Fig, 1—2. (till Hr Collizs Afhandl,) I. Fig. 1—4. (Hr ÅAgardhs Afhandl.) III. Cinchona Cattukambar. (Hr Retzii Afhdl.) IV. A. Taumacera och Gnatocerus, (Hr Thurn bergs Afhandl.) B. Musca saniosa. (Hr Westrings Afhdl.) V. Tekning af Äreskutan, (Hr Hartmans Afh.) VI, Hörer till Hr Travenfelts Afhandl,| Andra Stycket : VIL Fig. 1—2 (Hr Bergstéus Afhandling.) VIL, A. Physsophora didyma. (Hr Zilesii Afh.) B, Fig 1—6. Conferva Mucoroides. (Hr Agardhs Afbandl.) IX, ÅA, Gladiolus Sparrmazni. (Hr Thunbergs Afhandl.) IX, B, Fig. 1—15. Bhizomorphae arter, (Hr AÅAchkarizi Afhandl,) FÖRTECKNING, på Auctorerne till de Rön m. m., som finnas införda i 1814 års Hand- lingar. r | | Nee E,, Utkast till Historien om Tråd- slinge-slägtet (Rhiizomorpha) med be- skrifning på nya, Svenska arter af det samma : - FEAT je AcARDH, C,, Anmärkningar om Slägtet Lema- nia, samt beskrifning om tvenne nya ar- ter deraf - - - - - I — Beskrifning af en ny art Conferva, och observationer om dess uppkomst och för- ändringar - or - - - IL. BErGsTéN, N. J,, En bändelse som förekom- mer vid tillämpningen af TAvrzors Theo- rem - - - - = IL, Corun, G., Ett Medel, hvarigenom en del, som äro angripne af Grå Starren, i det längsta kunna bibehålla en nägorlunda hjelplig syn = = - - - Farrnén, C. F., Beskrifning öfver de i Sverige funna Tistel- flugor, hörande till Dipter- slägtet Tephritis = = - - I Hartman, C. J., Beskrifning på Åreskutefjället I. NicaAnpeR, H., Utdrag af Tabell-Verk et, angå- ende UK Skörd, öpen Äker, Jord- brukare och Kreatur, åren 1806—1810, I Utdrag af Riks-Tabellerna för ls 1811 — och 1812 = = - - IL, 201: 135: 274 NOrpDMARK, Z., De nyaste försökens utslag, rö- | rande en svårigheti Theorien om flytan- de kroppar. Vo-— ds nde SN Ten Retzius, Å. J., Anmärkningar rörande Cincho- na Cattukambar - - Zz i 1, NBOL RortzorF, E., En Fornlemning, funnen vid rens- ningen af Billströmmen vid Forsviks Ar. bets-Station af Götha Canalarbete i We- stergöthland år 1812, undersökt och be- skrifven - - - - - - IL 26, THUNBERG, C. P,, Beskrifning på tvenne nya Insect slägten, Gaatocerus och Tauma- cera, från Goda Hopps Udden - Tad6: — "'Gladiolus Sparrmanni, ett nytt species beskrifvit a TA 2 = 11. Å 189: UTRAVENFELT, C., En händelse af Strypsjuka (An- gina membranacea 1. trachealis 1. po- lyposa 1. straängulatoria , allmännast Croup kallad - - a -= - I. 116, IWESTRING , J, P., Om en slags Flug-Larver i Sår, och deras förvandling, anmärkte och == beskrifne - - - - - doin VG — Anledningar till försök öfver Ringelblom- | mans (Calendule offic.L.) kraft och nyt- ta emot öpna Kräftskador och i synner- het emot Kräfta i Lifmodren - = II. 237. 275 REGISTER Till 1814 Års Handlingar, öfver de åmnen som deri förekomma. Nr luteum 231. candidum 223. Analys af Ringblomman 240. Angina membranacea 1, trachealis 1, polyposa 1. strangulatoria, so Strypsjnka. é Batrachospermum 41. fö i |; j Biographier Öfver G. V. ENGESTROM 218. C. E. LAGERHEIM 262, | G. A. LinpBox 205. Calendula officinalis, se Ringelblomma. Calomel, medel i Strypsjuka 128. Caries 254. Ceramium pulthellum 37. Chcenocarpus setosus 212: Cbantransia, se Lemania fluviatilis, Cinchona cattukambar 30. ; excelsa Roxb. 390, Clavaria Hypoxylon — phosphorea 22. Conferva fluviatilis & torulosa, se Lemania, mucoroides, beskrifven 193—200: Conjugat&xe Vauch. 194, Croup, se Strypsjuka. Diatoma 198. v Entomologie. Tanmacera 48, Gnatocerus 47. Trogosita 49. Phaleria 49. Fe & Fe Pont RR ABSREET 2 ED VTA ESS Pag RASA SE E SE Rs Tr PRE RR 3 ären a träns mätman MRS SN ” . - RAN AE rn a RV RÅ, 5 RAR K V. A. H. 1814. d IRI Na fal Lgr er fd | b 4 SIS) VAN BA Ne NY AR Tu K.V: AA. H184. Tab. INB KV: LA IT 1814 Vv Å ARR ad ' OM Lv OR i | AFA väv TALS t z SEA PE , CR SAO Na FRE SA RR 5 = EE SNÖ T ITA SA JA MEA RÅ RR Ar Fr TT RT är 1 001 70589