FOR THE PEOPLE FOR EDVCATION FOR SCIENCE LIBRARY OF THE AMERICAN MUSEUM OF NATURAL HISTORY ” KONGL. VETENSKAPS oACADEMIENS | k 4 HANDLINGAR, FÖR ÅR 1816. SR 4 STOCKHOLM, ITRYCKTE Hos Jon. PER LiInDH, 1816. vy. Mo Y lp DAMAY KONGL. VETENSKAPS ACADEMIENS HANDLINGAR UNDER BORSTA HAKRETEN AF ÅR 1816. PRESES HANns ExXxCELLENCE, FT. D. RIKSRÅDET HERR GREFVE "JOHAN GABR. OXENSTJERNA, f. d. Riksmarskalk , Ordens Canzler, Ridd. o. Coms af K. M. O., Ridd. af K. CARL XIII:s Ord; En af de Aderton i Svenska Academien. EXEMPEL Af Maxima och Minima uti ett Mathematiskt Problem; af ANDERS FRIGELIUS, Mathem. Lect. i Calmar, Om ett Coniskt kärl, på spetsen med sin axel loda rått stående, är med vatten till någon gifven högd fylldt, så frågas: Huru stor skall en Sphe- ra eller kula, specifice tyngre ån wvatinet, vara, ätt, då den lågges uti kärlet, vattnet må stiga det högsta som är möjligt? MN A4CB (Fig. 1.) förestålla det coniska kår- lets skårning genom axelen CS och DEF det ifyllda vattoets yta, så att dess högd CE=a, DEFz=2b och CD=ECF=t=A (a? +b?), Låt ock GAHK förestålla vattenytan, sedan kulan QRS år dåruti lagd, och sått högden HC=y, samt högden af kulans medelpunkt £LC=x. Drag odlineerna £Q och LÅR vinkelråtta emot AC och BC, och låt de öfriga lineerna LM, LO, LP och LN vara dragna på det sått figuren visar. K. V. A. Handl. 1816. I. St. 1 2 | É Då år CE (a): EF(bY:: CH(yY: HK= HG = - och CF(c): EF (b)::CL(x): ERS , den sökta le radie , EL=x=2ua, LH=x—y och HE =y—a Vidare år EX=LX—L E==x+a ssh xt TLA ; ES= LS+LES4 sa AR Aa och derföre ÉEP=-M (arr c a? ax? —c202); likaledes år XH=LX—-LH= by—cXx+e SA EE ch HS=LS+LH= Fd b DX IL LlLYRN för: be ja yt eäentt. 1 följe hvaraf HN= c ZMA (207xy —0? Xx? — 0? y?). Om proportionen mellan cirkelens diameter och peripherie förestålles med i:ps; så blifver peripherien af diameteren 2 MN= AM (207 xy — ax? — 02 y2) och - dess 2 AA 2 LÄRD 2 202xXYy—0? KI L?Y area sp( — — —— — |j; peripherien af Ce diameteren DF=2pb, dess area = pb?, samt pe- ! S - 12NLbY ripherien af diameteren GK=— och dess area i a ae Af EUCLIDIS och ÅRCHIMEDIS dioline år bekant, att spheriska sectoren 0 SR et BLA NR TEE) delen LMOLPNL (af hela spheriska 'secto=+ 2m9cb? xt (Yy— a ren LMOXxPNLYS EN IEEE, | 3 » den öfriga conen 3 xXY—0? Xx? —1?y?) 3 ab? c3 ab? am AR och conen GCK= 3 c LJ " pe 72 LMUND-"CIVCS conen DE F= b? Pe gy! , hvarföre spheriska segmentet HMOXPNH LC 2pb2x? (bx—cx+ ca) 4 2peböx? (4y—a') PE 3 Pe (X—Y).(202xrYy-d? r? — (24? EON Cr Asystagt TINY S) Hmedan nu 30? spheriska segmentet H MO XPNH + conen DCF IG 20b2öx2(bxr—tx-trca =conen GCK, så måste på cd RRD DL) SEN , 2peb” x? (y—a) — pelx—y)(2e? xy—4? x?—t?y) (20 AN RR NRA NNE 3 6? 6 pe? ab? pb2y? I = Sedan denna 2&quåtion blif- 3C 30 ög i , och de deruti be- vit multiplicerad med 2 P tecknade multiplicationer wvederbörligen utförda, gi RE ra siat xx? så framkommer y? — yr JR Vi cC? gå 207 ba 2ca?b Feat > ab? RR — — LL 2 2Lrz>=> 4 td (Rå 5 =0, hvilken gat 2? asr3? arb? ap -aca? hb -aa?bt? NN 06 ec? eS hvars ena membrum år en complett cub, hvars 4 | gear: före man sluteligen får YrRs 2 (er a? p? ART FLEN år 00 | eller sa a? b? (Cr a—rt —b . | paper) DIR c teras detta vårdet på y och såttes lika med o, så > ade a? b2 (o—b)? x? dx blifver FE RR OS ce (ab ora eb x3 ;)”) eller, 'då man multiplicerar denna sequation med c24/ ((a? br (esa—e—b 22) ") för fa bl ena termen på den andra sidan om likhets-tecknet, A/((a2 8? (0 a—t—Db x3)) )=02 (ob)? 22. Tager man nu cuben af TE dessa mem så får man (a? b? (ct a — cb" x3 ) =b5 .c—b"x$, eller a? (c-— bt x6— 205 et (o—b)? x3I + 458 = hb? (c—b)9 x$ och sluteligen (ar — hb”. (o—by). Ce b)? x? He? af =0. Men, emedan a? — hb? (c—b)Y? = (a + b (061 (a? —b(e—b))=(a?+be—b2).(a? —betb?)= (CRT IETE (a? Fb? —be)= (e?-+be=2b?). (ce — be)=ec(c+2b).(e— bh), så får man ce (c+2b). OT rön ac” FE —=0, 20380 ct a$ (c-+20). EO (FE Genom denna 2equation, upplöst såsom en quadratisk, ve (xc a5 tea? MM at—elet20).(o—6)2) får mango (e--2b) (0 — hb)? ce303 (a? Tebrb?2) | Se 5, hvaraf tvånr värd = c bj varat tvånne reela värden och flyttar den och x6 UC >) 630 (e-+25).(e—b) = eaD.(eh) på x framkomma, nemligen x? c3a3 Å cC&8 = —— och således xx = , och Xx? = (e—b)? c—b c3a3 (cec? —cb) eta? samt zz = (c-F25).(e—6)? ” (c—b).(c—+ 26) SSV GS) Genom de nu funna vården på x? och x finner man likaledes tvånne re: ela vården på y, då man uti 2quationen je a? z+ Ye 6 (ab 22)) x3)) c? funna vården. = Således får man, genom det insåtter de första värdet af E -R —T Orsta värdet a SÅ GAR y= TEN ar T FLEET = NEN e+av(b. lo (eb. (6 —eb—22)) c(c—b) a +tavV(bre— 8). (b-e5)) a3ablo-b) c(c—b) RUS AN ala? —cb-Fb?) ale? —ecb) 3 born sa TE = PIECES [AP och af det d | i id6 É ) finner man oa RENEE —— nn andra Xx SAR Tr EM (db =D ylaa) ta (Prag a (6e—b. c+ SE 3 h2 (co byt. T SV tan VÅ CA c-- 20 Cr 00 ER 2) 5 AE, VV er 2b VERDE) ae Va a c+2b a +able—by & vl(aS TEES NTE 3 Före FB) + 20 c(c——b) Grab SE (c+25) (- 2 FARA CS — e(c— b) Vv c-20b CERA a Z Geometriska ,constructionen af y, eller det uppstigna vattnets högd, låter sig göra medelst en parabel och en cirkel, ty den består deruti, att fin- na den första af två medel-proportionaler "emellan 3 c++ 20 och = Till den åndan drag E/f (Fig.2) vinkelrått emot CB och fg vinkelrått emot EC, så år C8== 5) ty CF (c):EC(a):;: EC (a): Cf (a är, a Se ochi CE (e) 1 EC (a) :: C) ()J:C8=7 Tag di Ch=CF + FD=c-++2b och dela Cb midt i tu uti punkten a, hvarifrån drag vinkelråt- 3 å ta linien ac = Eu 2" och follkomna rectange= 2 Rek len ad, samt med Ch såsom parameter upprita en parabel €e, med c såsom medelpunkt samt €C såsom radie en cirkel Ceb, skårande parabelen uti ROkten e, så år lineen eh, som drages vinkelrått emot CS ge Ve FER Mom drag lineerna et ce än Elly 3 SEN EN enligt c Fofistru- ctionen och FJRADCIERS egenskap Cb, Ch=eh eller (ce-F2b).Ch= eh , och enligt cirkelens egenskap är (eh==a c)? + (aC-— CC)? Ge 6 Fal, det "år eh — 2eh.ac SE + Par 20 Chet kC” ac + aC” eller eh — 2eh.ac aka 3 F20C.ACHkC = 0; men Pb ET NR Hl och Ci= 2 c? Tages 6 eh? c+2b >» substituera derföre dessa värden uti den- 8 RTR ur g VE na sista equationen , så blifver - blek eh pl + Sä FANA BOTA TA a3(c-+-26)? a3(c-+H2b):c FN c3(c+ 25) 3 , / Vv =) ='Y)3 På "samma sätt kunde br ac 3 LC=X=s-— Vla 2 eller högden af c= 0 ct 20 kulans SQR medelpunkt, construeras; men, eme- dan man skall finna den SN af två pdelper ; a3c portionaler emellan — — för Vv (c+25) = CR hvilka man i figuren, såsom i dT constru- ction, förmodeligen icke med vederbörlig låtthet kan determinera motsvarande lineer, så vill jag i dess stålle oa för SS SN method :- .ehk=0, eller eh al(e+2b) , hvarföre ek = — —-. C ( Emedan TR JAS vå ) . (c+20)/ c— c+25 b sea 6 ce beh 20? 207 yx, så ec c—b tag på en och samma råta linea (Fig. 3.) stycke. nå plc, lo=b och px=26; på pl upprita en quadrat pr, completera rectangelen If, hvadan he- la rectangelen pf =c? + cb, och gör rs=7f, på hvilka lineer upprita quadraterna tr och ur, samt drag ut lineen ut till dess hon råkar lineen pg uti & och en linea xy, som år vinkelrått emot ox, uti y; drag ock diagonalen Z&, hvilken utdragen må råka den utdragna lineen xy uti en punkt 2, slu« teligen drag ifrån denna punkt lineen 2340 parals lel med xo. AF constructionen år klart, att rect« g angelen pu + rectang. ks=e0? +teod-—28?, men rectang. kx = rectang. lu + rectang. &s, hvarföre rectang. &x + rectang. pv = rectang. lu + rectang. ks + rectang. pu =ec? + cb=— 25?, och, emedan rectang. &5 = rectang. kx, måste fördenskull rect- ang. kö + rectang. pv =rectang. på = ec? +cb— 25?, Således förhåller sig rectang. på : qvadr. pr :: på: "pq:retteb—25?:0? ::y:x; hvarföre, om man ifrån punkten 4 uti råtta vinkelen åpo apterar rå- ta lineen å2 = CH = y (Fig. 2.), och ifrån punk- ten q drager råta lineen 463 parallel med åx, så (2 KORNE c. måste gB=CL=x=— Vv. —)- ac Hvad de andra vården på y=a och Fm: EA q K | ac betråffar, så finner man lått, att CV =X= Ce gifver tillkånna medelpunkten af en kula Umn, som tangerar vattenytan DF och det coniska kår- let, men y=a visar att vattnet i det fallet ej stis ger, hvarföre y år ett minimum och x ett maxis« ; 3 ac mum, Geometrice construeras expressionen = — I c—b EGR lått; ry gör FT = FE (Fig. 1.), samman- ind punkterna E och T, samt genom punkten F drag råta lipeéen F7 parallel med TE till dess hon råkar CS uti 7, så år CV ax= 2, (ig SDR dan genom constructionen år klart, att trianglarne CET och CV F åro likformiga, så måste CT(c-—b): CE (a):: CF(c):CV =. Hvar och en ser | ARE straxt, att vinklame EF7YV och VFB åro lika IO och således kulan UmFEn tangerar coniska kårlet uti sz och 2 samt vattenytan uti E. Anmårkningen 1. Då storleken af vinkelen ACB kan oändligt variera och således lineerna CF och EF Ve variera, men det funna alc ir CIN = — år et maximum et € i allmänhet, så ÄN ock deraf gifvas ett maxi- mum maximorum. Derföre finner man c=>b, 'om man differentierar expressionen -på y, 1 det man anser c och 5 såsom variabla, och såtter den- na differential = o. Maximum maximorum af RR Ifa Vas blifver således sa VI ER o80082, och i den håndelsen år vinkelen ACB = 2 råtta = Man finner tillika, o - ac 3 C att så val CL=xXx= som CV =2 c—b c++ 2b äc — ee : år oändligt stor, och hvardera ett maxi- and | mum maximorum, Anmärkningen 2, Om vinkelen ACB =0, så blifver så vål y som »x lika med a, d. å. mi- nimum, Anmårkningen 3. Om vwvinkelen ACB år större ån 602, så år kulan till mindre del ån hålften nedsånkt i vattnet; år vinkelen lika med 609, så år jämt halfva kulan nedsånkt; år åter vinkelen mindre ån 602, så blifver den nedsånk- ta delen af kulan större ån dess hålft. 16 Till Exemp.: Om 6 = a, så år c=aM2, hvadan = 2, $ 4/5 4 vOCh v= FINN IN Om b=— 5 INA fd fe 3 = 3” före a.= 1, 5874 och y=71,587a3 Ofo b = 30a,,54: är c = > a MV 10, x = 1,2462 och y = 1,386 a. Man ser håraf, att ju mindre vinkelen ACB år, ju större år kulans nedsånkta del, så att den ned- sänkta delen blifver ett maximum, relativt till sitt hela, just då vinkelen ACB försvinner och ku- lan SQXR år lika med o, eller en punkt, hvil- ket förefaller mycket paradoxt. hvar- CHårtill hörer Tab. 1. Fig. I.'2. 3.) 13 Stjernans & i Oxen bortskymning af Månen, d. 5 Novemb. (n. st.) 1751, observerad i Stockholm, Upsala och Hernésand, beråknad af HENR. JOH. WALBECK. Ds. fullkomlighet Sol- och Måntaflor jemte Stjerncataloger genom sednare Astronomers bemö- danden redan vunnit, lemnar mycken anledning att förmoda, det åldre astronomiska observationer, i synnerhet af Stjernbortskymningar och Solförmör- kelser, med tillhjelp af nyare elementer beråkna- de, skola sinsemellan vid frågan om långdbeståm- melser båttre Öfverensståmma ån hittils kunnat ske; hvarföre en revision af sådane observationer, som för Sverige och Finland till ansenlig mångd finnas antecknade i Kongl. Vetensk. Acad. Hand- lingar, och af hvilka flere ånnu alldeles icke åro beråknade, ej synes vara onådig att anstålla, för att af dem bhemta all den fördel, som i WVetenska- pens nuvarande skick kan vinnas. Sant år vål, att åldre observationer, utom den osåkerhet, som hårrör af såmre tuber, vanligen hafva en ånnu större, som förorsakas af opålitlig tidsbeståmning, hvarföre det vore nådvåndigt att åga tillgång till Observatorernes råa anteckningar, för att af obser= ” vationerna kunna anstålla en ny reduktion, som ofta 13 betydligt kan åndra de anförda uppgifterna; men också, då detta ej år görligt, torde en ny beråk- ning med såkrare elementer ej vara öfverflådig, då resultaterna också efter flere Astronomers, med till- hjelp af åldre Sol. och Måntaflor, gjorda beråknin- gar ofta åro sinsemellan mycket skiljaktiga. Det år af denna anledning jag går att för Kongl. Aca- demien ödmjukast framstålla detta mitt första för- ” sök i denna våg, som, i fall det af Academien, " hvilken alltid utmårkt nitålskat för Nordiska Geo- graphiens tillvåxt, ej illa upptages, torde vidare fortsåttas. Observationerne åro anförde i Vet. Acad. Handl. 1752. sid. 177. för Stockholm och Hernösand, samt dessutom för Upsala uti Memoires de Mathé- smatique €& de Physique, presenteés å PAcad. Roy. des Sc. a Paris, Tome III. p. 101. Immersion, Emersion. Stockholm: 1'712353” a) 182357” S. T. Upsala 17 22 41 18 21 I4 Hernösand 17 2012 18 17 10 Af VON ZACHsS nyaste Sol- och BärG's Maåntaf. lor för 1751 5 Nov. (n. st.) 16? Pariser Medeltid: Solens Medel Long. med Nut. A.R. = 224?59'54",4 Tidseqvation =” = — 16'7",93 dess tim. ; förändring = —F 0”,1 Eclipticans Medellutning 239281 rr san. na Lutn. = 23928" 12 9 Månens Long. från skenb. Dagj; P=819235”,1 Månens Latitud = — 1?36'19”,8 Dess timrörelse i Longitud = + 37 '8',48; andra diff. = — o 82 i Latitud = — 315,84 andra diff. = + 0”,32 Utom denna uppgift står ock i Mem, Présenrés 17-23'33", vh Skr tydligen är oriktigt, s53'/ står ej allenast i V. . H, 1752, utan ock i SCHENMARKS beräkning af sina observationer i Handlingarne år 1754. f4 Könen =60' 40 24 mörda Ko Geocentriska radie = 9yYy3",58 . . = 022. ju Tisbiptisges Lutning, år anförd efter denna for- mel: 23927'355"54 — 0",44602 (t— 1800), som följer af BessEeLs förträffliga bearbetning af BrAD:s LEY'S noggranna observationer omkring år 1755, Priazzrs och någrte franska Astronomers beståm- ningar är 1800, samt POND'S år 1813. Stjernans positioner åro för år 1800: FLSA Dec. eft.von ZaAcH (Tab.O1792)81”25 36”, PiraAzzi BoDE 20” ars Priazz1 (Bopes Erliut.) 20” 27” Counas. d. Tems >: 267 30” 'MavyERr (BoDpes Uranogr.) 25 24 202858 Medium 8125'25”,3 21 är OS Ja Om till Prazzrs Ascensio R. lågges den Ma- skelyneska Correctionen + 4”,0, öfverensståmmer detta medium vål med Prazzrs uppgifter. Enligt de af BESsEL sednast beståmda constanter för preces- sionen får man således följande positioner för (8: VÄ Recla = 81225 "255,3 53”',623(t— 1800) ; RR o 1000 568(i— 1800)? Declig. = + 21?028",0 Te 398900--1980) — 002609(f£-—1890)” För observationstiden finnes deraf AR = 80"4224”,7 Dec. = 20"5758",1; hvaraf stjernans medellongitud sammatid=381? 19'13”,6 och Latitud =—2?13'31",3. Om den i Conn. d. Tems år XII. anförde Longi- tud och Latitud för denna stjerna (81959'30” och Fr 101800) med eclipticans årliga åndring 0”,4462 reduceras till bemålte tid, finnes (des Me- dellongitud = 8191:912,7 och Lane =—2913' 31.4, som förtråfflligen Öfverensståmmer med de nyss anförda uppgifterna. Skenbara Longituden blifver således =81?19'45”,9 och skenbara Latitu« den a — 213308. nn | Genom en noga beråkning fann Jag, att den för Upsala uppgifna immersionstiden år ungefår en Minut felaktig; med denna correction ståmmer den vål med Tabellerne, men åndock ej synnerligen .: med observationen i Heéernösand. Då correctionen i alla fall år problematisk , vill jag ej derpå byg- a jemförelser, men den år dock anbragt i följan- de Tabell. Jordens afplattning år af många skål antagen = 303? samt Bredden för Stockholm = ee ( Immersion. Stockholm. Upsala. Hernöosand. Medeltid 177 1457 FT 53gGn oc akT ANI Stjerntid 121”55'23"”5100 TAL” 23'01,7 ITIS Månens Long. 8I 26 60.5 81.25 46.7 — 812414;5 Månens Lat. — 1 30 357 —1I 30 34,0 —13025,9 C" geoc. radie 993”.56 993,56 993”.56 Longit. par. — 1391",05 -— 13605 = »— 1259'',26 | Skenbara Lat. — 2915'24"',3 —215'44",2 —-2917,42"',3 Skenbara radien 1005'',42 IOO5'';40 1005" 06 dd Stockholm d Upsala &g& Hernösand 1657'12"1.9 + 1.626Ar + 0183AB 5) 16 55 46,2 + 1625 Ar + 0216A3 16 56 23".0 + 1,668 Ar + 0417 Af. Emerson. Medeltid 18'7'49''2 ">> 185162 > 18tlallg Stjerntid 136? 59'52''4 136?19'5'50 135 17'/52'12 Månens Long,- 82 3 16.6 82 237,6 81-59:28,6 Månens Lat, —1 39 51.4 —13949.5 : —I 39 31,5 Cs geoc, radie 993,34 993,35 993”.36 Longit, par. —10698"',3 —1663"',74 —1531",62 Skenbara Lat, —2920'33"',4 — —29?20'48",9 —2222'21",8 Skenbara radien Pa 58 1003'',62, 1003”,47 16" 57!32"',.0 —1,781 Ar —o, ”soAB 16 56 50,1 — 1:904 Ar — tl: d& Stockholm = dg Upsala = "38 Herndsand = $) Ar = Felet i Q radien, AB i Latituden, RS Di vid denna undersökning egentligen år frå- ga om långden för Hernösand, följa således håraf dessa vården för dess vestliga tidsskillnad från Stockholms observatorium: Immersion i Stockh. = 497 ”9— 0,042A7 —0, 23448 Emersion i Stockh. = 41";9 + 0,123A7-+H0,258AB Emersion + Upsala = 46,6 TT o0108Ar + 0,224AB Då Månradien år såker inom a” samt Latitu- den efter Bäras uppgift inom 6”, finnes att medi- um af dessa beståmningar ej synnerligen afficieras af osäkerhet i elementerna. Emellertid synes af de tvenné första equationerna, att så vål Ar som AB äga något positift vårde. Detta synes ån tydliga- re, om ”Immersionerna och Emersionerna för hvar- je ort combineras: då år af Stockholm: 19”.1=-+ 3,407A7 + 0,933AB Upsala: 11',0 = + 3,421/A7 + 1,000AB3 Hernösand: 27",1= + 3,572A7 + 1,4250B Ehuruvål man genast håraf finner, att equationen för Upsala ej Öfverensståmmer med de begge öfri- ga, så vill jag åndock anföra det resultat som följer , om man efter methode des moindres carrées beråknar Ar och AB af dem alla tre. Man får då: Oo=-— 199,53 + 36,07A7 -F 11,69AB o=— 067,44 + 11,69A7 + 3, 9000 AB = 24”,9; Arv = — 27,4. Detta fel år för BiäirGs Tabeller enormt och deriveras blott deraf, att de 3 Orternas observationer åro sinsemellan stridige: också blifva finalequationerna, som från hvarannan subtraheras, mycket lika, coefficienterna således mycket små, samt deraf AB och Ar högst. osåkra. Om : man jemförer Equationerna för a och Hernösand, finnes AB = st 1558, = + 1,27, hvarvid vål. AB- ånnu år. ganska i men felet kan till en del ligga i Stjernans Lati- ET Latitud, som kanske kan vara något osåker, och försvinner alldeles, då man besinnar, att felet i Månens Latitud ej med såkerhet kan fe ståmmas, då Stjernan går nåra intill Månens medelpunkt, som: nu intråffar, och just vid sådana fall verkar ej heller någon osåkerhet i € Latitud på beståm- ningen af tidsskillnaden. VWARGENTIN observe- rade samma dag vid Månens Passage genom me: ridian, dess diameter = =:33 39", som för refraktion bör Svep med 07,8. - Tabellerna gifva för detta ögonblick Månens apparenta diameter = 33"36";3 och således år efter mikrometer: observation Corre- ctionen i € radien = + 1",75, hvilket blott diffe- rerar 07,48 från »den af occultationen hånledda. Då Månradien i tabellerna år beståmd efter nyare observationer, gjorda med biåttre tuber. ån dem man förr nyttjat, år ej att undra, det correctionen hår blir positif, emedan alla såmre tuber åt solen och planeterna vanligen gifva en för stor diames ter. Dessutom förklaras det betydliga felet i &€ Latitud samt åfven i radien deraf, att observato- rerne i Stockholm och Hernösand sett Immersio- nen i den ljusa månkanten några secunder' för tis digt, och kanske åfven Emersionen något för sent ur den mörka. Emellertid blifva med de sist fun- na resultaten = ! af Im. Em. sg Stockholm 16'5717”,9 10:57'17”,Y d Upsala 16 55 42, 5 S Hernösand 16:56-31"37 161563 1”;7 Håraf följer Långden för Hernösand från Stockholm; genom Im. Stockholm = 46,2 NS ver RPS SONEN ES Em. Upsala «= =>50";3. I K. V. A. Handl, 1816. St, 18 Om man hårtill lågger de förra beståmningarne = 497,9 41,9 46”,6 så finnes medium = o'0' 46",85, som dock inga- lunda bör anses för annat ån en approximation till sanningen. SCBENMARK fann af denna Stjern- bortskymning genom Immersionen 37”, Em. 39”, af en Jupiters månförmörkelse 46”, en annan 29”. ”Ofver långden af Hernöåsand har man föl: jande omedelbart af observationer hårledda uppgif- ter: Jup. bortskymn. af Månen d. 29 Dec. 1751, 1? 277,4 (WUrRmM, Mon. Corr. 1803. Jun); Sol förm. d. 25 Oct. 1753, 1" 2 9,7 (WURM, Mon. Corr. 1800, Sept.). Jemföras de af PROSPERIN uti Astron. Jahrb. 1804 anförda conjunctions tider för Hernösand och Stockholm vid Solförm. d. 1 April 1764, uppkommer en tidsskillnad af 53”6, som reducerad till Paris gifver 1! 1" 587,8. Me dium af dessa tre beståmningar år 17 2' 5”3, hvilket, eburu det mycket nåra inståmmer med det nu funna resultatet, dock måste genom flera beråkningar bekråftas. be Om den supponerade Longituden för Stjernan antages såsom riktig, blifver af den corrigerade cenjunctions tiden för Stockholm Mån-Tabellernes correction i Longituden = + 7",9.5 . N | ' ön - I PN SE AD Mån- Förmörkelsen d. 26 Dec. i8i4, observerad af Herr G. BO HR, Lärare i Bergen i Norrige ”). Ex många regnfulla dagar uppklarnade åndte- ligen Bergens mörka himmel så mycket d. 19 Dec, att Pendel-urets gång åter kunde pröfvas genom Sol- och Stiernculminationer. Meridianen af Ob- servations-stållet, Fåstet Sverresborg , var redan un- der sommaren beståmd till ett par tids-secunders visshet genom flere ån 300 par corresponderande So!lhögder, och, under hösten, medelst polstjernans beråknade sanna culmination, circum-polar:stjernors gång genom meridian-planet Öfver och under po- len, samt åtskilliga andra beråknade och observera- de stjernors culminations-skilnad. Åfven syntes en klar dag bebåda en lycklig observation af Mån. förmörkelsen om aftonen d. 26 Dec.; men vestliga drifskyar betåckte himmelen så aldeles, att förmör- kelsens början ej med tillförlitlighet kunde bemår- kas. Jordskuggan visade sig först i granskapet af Aristarch på Månens nordöstliga kant, såsom en till formen skarpt begrånsad och ganska ogenomskinlig mörk massa, dock något ljusare askegrå, ån för det obevåpnade Ögat, i den achromatiska tuben (med två fots focal-distance af BLuUNT) hvarmed jag observerade. Under det att Månen några gån- ger klart framlyste, iakttogos följande få flåckars Immersioner och Emersioner med tåmmelig pålit- 0 TR EASTERN OR CASES MESSENIEN 10 ST SVIN rn En ”Y Mulen väderlek bindrade denna observations anställande i Stockholm. + 20 lighet. Skiljaktigheten + år utmårkt genom Rom. ziffror, bland hvilka II betyder båst. Midten af Flåcken år tagen, der kanten ej står anförd. ”Thermometern visade 45 Reaumur under fryspunkten, och Barometern 287275. Slutet af Förmörkelsen såg jag 1239 43” S.t., som endast år 7 tids-secunder mindre, ån den hittils vidtagne tidsskillnaden 218” mellan Greenwich och Bergen. Observationerna på midten af de anför- da Månflåckarne gjordes åfven af Capitenen vid Ingenieur-Corpsen Herr VETLESEN, Öfverensståm- mande med mig från 4” till 10”, nämligen Im- mersionerna tidigare och Emersionerna sednare. Hvarken luftens eller Tubens beskaffenhet tillåto att bemårka några andra omståndigheter. observationernas godhet Immersioner. Sann Tid. | Medel Tid, sk Aristarchus 1:a Kanten|1of2g'22” I 103021” ; Vv 22 — |—31. 3 l--32. 2 Menelaus 1:a Kanteni 11. 0.42 III. 1.41 LIV 2: o— of 1.23 |— 2.22 Plimus 2:a Kantenl=— 4.59 |— 5.58 LIN 212 — |I— 60.24 |— 92.23 Dionysius oo — |— 19:41 |— 20.41 IV Emersicner. Eratosthenes — — j= 40.18 |— 41.18 V ÅArvistarchus — -— :|— 43.11 |— 44.12 Vv Promontorium acutum |— 57.30 |— 58.31 IV Mamlius -— — j|12. 5. T |I12. 6. 2 IV Menelaus 1:a Kanteni— 10.26 | 11.27 I 2307 AN 1L00 | T2LO CI Plinius 1:52 Kanten) === 13312 sl — WTS ; TI | 2:24 oo |— 14.40 |— 195-41 Plato 1:a Kanten 10.45 17.46 | 1 i | Did 18. 4 19. 5 ; Culmtmnation. — -— 1.51,5 2.5.2, Ilja ger pe CRITISKA ANMÄRKNINGAR Öfver RUDBECKS Fogelbok; ' af S.CNIESSON, Adjunct vid K. Academien i Lund. Lå D. Beskrifningar på Svenska Foglar, som i LINNés Fauna Svecica förekomma, åro meråndels ofullståndiga, stundom alldeles oriktiga. Håraf kommer det, att de sednare Ornithologer så ofta misstagit sig då de citerat honom, och utgifvit foglar för Svenska, hvilka aldrig lefvat under Sve- riges himmel a), samt nekat oss andra som vwvi a) Parus biarmicus, Lath. utgifves både af LATHAM, BECH- STEIN m, fl. för Svensk: men är aldrig funnen i Sverige, I Retzi Fauna säges att han finnes i öfra Sverige och Museum Grillianum citeras ; men jag kan icke en gång finna honom i Mus. Grill. Linnés Lanius biarmicus, Faun. n. 84, är en verkelig Pärus. caudatus. Se Registr. Bl, 114, Sylvia Locu- stella Larh, är visst icke Svensk som LATHAM pästär. Sylvia nisoria Bechst. är vål svensk; men icke har BECHSTEIN rått, då han anser henne för sådan af det skäl att hon skulle vara Linnés Mor. Ficedula. Ingen kan tvifla på att Mot. ficedula Lin. Faun, är den samma som Muscicapa grisola, Sylvia ni- soria är först för få år sedan funnen, bosatt i Skåne, af Herr Ju- stit. Kantzl. Grefve WACHTMEISTER. = Alldeles det samma gål- ler om Alauda campestris. $e Regist. Bl, 69, Det samma gäller oclt om BECHSTEINS Strix passerina, Se Regist. Bl. 163. Strix flammea, Lath, är alldeles icke svensk, Se Regist. Bl. 167, En mångd dylika Exempel kunde uppräknas, Att Strix Scops, Lanius rufus, Anas cangdensis , Fulica Porphyrio, Alauda oristara , m. fl. inkommit i Svensk Fauna, fastän de icke höra dit; har andra orsaker. | g 22 Ä verkeligen åga 5). Feglarnas Geografi sprider likvål åfven som vexternas mycket ljus öfver oli- ka Lånders och Provincers klimat c), och det år såkert interessant för Ornithologen att veta huru stor stråcka af jorden hvarje sårskild fogelart be- bor, Petta år förmodeligen åndamålet med de namnlistor öfver vissa Orters foglar, som stundom åfven i Sverige blifvit författade. Men då man på dem sållan tråffar mer ån Linnéanska namnet och hånvisning till Fauna Svecica eller Systema Na- ture; och då det ånnu på många stållen år oaf- ojordt, hvilken fogel Linné egenteligen menat; så finner man lått att dylika listor förfela sitt ån- damål d). Af dessa och flera anledningar tror jag b) Hit kunna råknas bland andra: Picus caniceps, mihi, och Pieus leuconotus ; Crucirostra pinetorum mih; Tetrao ru= pestris mihi; Charadrius fluviarilis , Bechst. m. fl. som LIn= NÉ sete, men förblandat med andra. Att Sverige äger flera fog- lar som ej äro upptagna i Fauna, och att en stor del, som der finnas, böra som varieteter utstrykas; skall jag på ett annat ställe söka. att leda i bevis, ce) Jag år öfvertygad art man med samma noggranhet kän bestäm- ma latituden för foglarna som för: vexterna, Man har försökt det. Man har anmärkt t, e. huru långt mot norden , eller hu- ru högt på fjellen man sett hvarje fogelart, Detta sått år orik- tigt och bevisar ingen ting, Foglen kan ju blifvit vilseförd, el- ler ditjagad af Roffoglar m. m. Man bör, i min tanka, endast anmärka hvar de bygga sina Bon, Nåstet, der foglen födes , är det samma för honom, som torfvan , der fröet utvicklas, är för plantan. Hr Wormsklölp i Köpenhamn, fann under sitt vistande på Grönland Fjällripans (Tetrao Lagopus, Fabr, Faun, Groenl. T. rupestris mini.) Bo, alltid på samma fjäll region, der Andromeda hypnoides blommade, &) Jag hade förleden Sommar tillfälle att på Kongl. Vetensk. Aca- demiens Museum i Stockholm, se de foglar som Hr Kammar- rätts Rådet G, BirreBere skänkt till Kongl, Academien , och hvil- ka han uppråknar i Fauna Gottlandica (Vet, Acad. Handl. 1809, p/188.) Till rättelse för den som en gång kunde blifva sinnad att samla ihop alla fogelnamn han öfverkomme som Svenska, förse dem med Beskrifningar, tagna ur någon utländsk Författa- re, och på derta sätt gifva oss en Svensk ornithologi; tager jag mig den frihegen att vid Herr Brurgeres Fauna Gottlandica 1, c. anmärka följande; Falco umbrinus år en ung Gyrfalco; 23 det vära af vigt för Vettenskapen att få de fogel- arter noga beståmda som LINNÉ i sin Fauna velat beskrifva. För att göra detta, måste vi uppsöka de kållor hvarur LINN& håmtat den ornithologiska delen af Fauna. Desse åro hufvudsakeligen RuD- BECKS målade foglar och LecHes Beskrifningar. Begge finnas ånnu. De sednare åro af Hr Prof. och Ridd. ReTtTzIUS för flera år sedan afskrifna ur LecHEs eget Manuscript, och på det såttet rådda- de från undergång e). De förtjena också att vara det. LECHE var samtidig med LInné, och en Ornitholog som i Naturen studerade sin vettenskap. Hans Beskrifningar åro ganska fullståndiga och påliteliga. Han meddelade många af dem åt Lin- Ne, hvars djerfva snille fattat den jJetteplan att i ett System omfatta hela Naturen. Linné ålskade att vara fåordig. Han tog af LECHES Beskrifnin- gar endast det som han ansåg mest hufvudsakeligt. Denna art utgör en hel series af varieteter, (som till största delen finnas i Hr Hofmarsk. PayKkuLLs förträffeliga Museum) af hvilka F. Islandicus år den äldste och F. umbrinus den yng- ste. Mellan dem står Gyrfalco och Rusticolus m, fl. Vid Falco gentilis är LInnés Fauna ganska rått citerad; ty både BireBeRGS och Linnés F. gentilis , år en ung F, Palumbarius, "som GMELIN kallar Gallinarius. Faleo Lanarius, Billb, är en varietet af F. pygargus , Linn, Före Grefve WACHTMEISTER hafva Ornithologerna kallat Honah och ungarne af F. Lithofal- co för F. ZEsalon (Vet. Acad. Handl. 1202. p. 269.), Herr BILLBERGS F. /Esalon är deremot en ung F. Subbutee. Strix Stridula Billb. såg jag icke och kan derföre icke bestämma hvad det år för en; men är det LInnés Ser. Stridula FEaun.Sv, så år der Honan till Ser. Aluco; Se Regist. Bl. 169. Hr BiiL- BERGS Ånas platyrhyncos, har jag sett på Museum i Upsala; Det år Linnés, och alldeles den samma som finnes ritad af Rup- BECK, Den kan aldrig förblandas med ÅA. clypeata, hvaraf + "somliga vilja hafva den till varietet. Colymb. stellatus Billb. är en ung Col, Septentrionalis. Anas fuligula fem. står här uader namn af Anas ferruginea, Scolopar canescens är en Scol. Glottis, Lin. 7e) NManuscriptet finnes troligen icke mer, Afskriften förvaras i nämnde Herr Professors Bibliorhek. dd | , Han ville vara kort och blef ofta otydelig £): LecHes Bok år derföre ej sållan en. commentari=« us, som förklarar det obegripeliga i LInnés Faus na. Jag skall vid ett annat tillfålle derur framdra- ga det, som kan tjena att upplysa LINNEanska Synonymien. Denna gången har jag den åran att: till Kongl. Academiens granskning framlågga: Critiska Anmärkningar öfver RUDBECKsS Fogelbok, till närmare bestämmande. af vissa Ra 2 v. LINNés Fauna Svecica. Denna mårkvårdiga Bok åges af Hr Barbie | pe Geer. Under en Ornithologisk Resa förleden Sommar hade jag den lyckan att se den i Stock- holm hos Hr Professor SPARRMAN, som lånat dön för utgifvandet af sin Svenska Ornithologie. Boken år i stor Folio, Figurerna åro illumi- nerade med fårger och i naturlig storlek. ” Få af dem åro dåliga, de mesta öfver medelmåttan , och några förtråffeliga. De åro målade i slutet af 17:de och i början af 18:de Arhundradet, hvilket ses af de Etiketter, skrifna af RUDBECKS egen hand, som ligga lösa mellan bladen, och innehålla öka "samma Synonyma af ALDROVAND, GESNER, rd WILLUGHBY och RAJI m. fl. som allas LIN- Nés Fauna. Figurerna låra vara tecknade dels af OLoF RUDBECK, (Sonen) sjelf g), dels af de f) Så har t, e, LeEcHE en ganska noggrann och fullständig Beskrif- ning af Motac. Schenobenus; Linné fiek den, men förkortade den så, att nästan alla Ornithologer misstagit sig derom, LAa- THAM förblandar den med Salicaria; och BECHSTEIN tror till och med, att LInné under namn af M. Schoenobenus beskrifvit en Mot. Rubetra, (Se LATHAM Syn. Övers. af BECHSTEIN IV B. P: 419. Note W.) g) Han var ej 'okunnig i Ritkonsten. Se Nora Samolad p. 19. Men då Linné i Amenit. Acad, Vol. VIL Pe IIO, påstår att RuprecH sjelf rirat figurerna , och berömmer honom derföre för sin Ait; har han såkert OFätt, 25 två studerande 4), som voro RuDBecKk följaktiga på dess Lappska resa Är 1695. Af Nora Samolad se vi att RuDBECK årnat utgifva detta Mek, jemte beskrifningar, och vi beklaga med skål, att detta icke Sker Vår Or: nithologi skulle då gjort helt andra framsteg ån den nu har. Flera foglar, som utlåndska Ornitho- loger. först i sednare åren funnit 'och upptagit som skiljda arter, voro redan kånda af RUDBECK , fast- ån LINnNné öfversett dem. Hit kunna råknas: Cru- cirostra abietina och pinetorum som LINNÉ inbegrep under e&t gemensamt namn af Loxia curvirostra; Picus norvegicus , Lath. som Linné förenat med P. viridis; Picus leuconotus och Charadrius jluvia= tilis Bechst. Af de foglar i Fauna vid hvilka RUDBECK citeras , saknar jag hår isynnerhet två neml. Strix Scandiaca och Fringilla flammea. Dessa skola fin. nas i det fogelverk af samma Författare, hvilket förvaras i Grillska Museum på Söderforss. Något 'spår till Systematisk indelning tråffas åfven hos RUDBECK. Aila Landfoglar finnas för- out. Derefter följa Wadarena och efter dem kom- ma Simmfoglarna. Låderlappen C Vespertilio) blef af RUDBECK, som af alla åldre Naturhistorici, råknad till Foglarna , innan en noggrannare upp- mårksamhet på Djurets innre byggnad, beståmde dess plats bland Didjuren. De första 54 Bladen upptagas af Insecter hvil- kas beståmmande jag lemnar åt Entomologen. hk) At hvilka isynnerhet AnDERs Hoitzeom berömmes som snäll Ritare, Norg Samolad 1. c. | 26 Bl. 56. Fig. 1. 1) Är Motacilla Regulus , mas. Lin: Faun. Svec. N:o 262 &). — Fig. 2. Motacilla Regulus , felinan. — Fig. 3. Mot. Trochilus, Lin. Faun. 264. SE Fitis, BECHST. Nat. Deutschl. Bl. 57. Fig. år mindre god: men fig. 2. år förtråf- felig. Den föreståller den lilla fogel som TENGMALM kallar Mot. Curruca. (Vet. Acad. Handl. 1783. p. 53). BECHSTEIN (i Naturg. Deutschl. 2:te Auf. 3 B. p. 540-) kaliar honom Sylvia garrula.. Dessa två Synonyma åro ganska såkra. Svårare år det att med visshet såga hvad LINnNné i Fauna Svec. kallat honom. Beskrifningen under N:o 250, Mot. Sylvia, kommer ho- nom nårmast, och dermed intråffar åfven storleken: vix Trochilo major Lin. 1. c. För öfrigt år der en confusion i Fauna mel. lan Mot. Sylvia och Curruca, Salicaria och Hippolais > som svårligen kan utredas. Man gör derföre såkrast, om man vill undvika att missförstås, att ej citera dessa namn ur Fauna Lin. utan att tillika bifoga en egen beskrifning. ”TENGMALM tog för gif- vit att detta var Mot. Curruca Lin. n. 247. Honom hafva alla Ornithologer följt. Jag vill derföre ej åndra ett redan allmånt an= taget namn. Jag kallar derföre denna Fo- gel i Ornithologia Svecica P): Sylvia Curruca. LINnné kallade honom som sagt år JMot. £) Räknad uppifrån nedåt, £) Der ingen tvetydighet är att befara » Citerar jag Linnés Fauna, 2 Denna Bok är nu fårdig att låggas under Pressen. Jag citerar den derföre att jag der fullständigt beskrifvit hvarje Fogel , och | vidlöfrigare utrede dess Synonymie, ån naturen af denna Af- handling tillåter. I BI. 58. 27 Sylvia, TENGMALMS och följande Ornitho- logers Sylvia, hvarvid Linnés citeras, fin: nes i Fauna båst beskrifven under n. 248 (NB. Beskrifningen, ej Diagnosen) Ale clause supra ferrugtinee och Remiges margine exieriore ferruginee ETc. år omisskånneligt bevis på, hvilken Fogel Linné haft för sig. « Fyingilla fusca rostro flavicante. Riska Sved.” Denna figur år en bland de interessantaste. LINNé hade den för ögonen då han införs de Fringilla flavirostris n. 239 1 Fauna. Hans beskrifning år både ofullståndig och oriktig. Man undre derföre ej att BUFFON ansett den för varietet af Bofinken. Herr Prof. Retzius fick af Assess. LINDROTH en dålig copie af denna figur, och låt gra- vera den i sin Fauna, LINDROTH ville med den bevisa att RUDBECKS fogel vo- re en varietet af Fringilla Linaria. = Se- dermera då Professor RETZI1US fick se sjelf- va foglen, som hvarje vinter, under dessa sednare åren, tråffats hår vid Lund; fann Han tydeligt, att det var en egen art. Jag vet ej med hvad Synonymie Jag båst skall beståmma denna fogel. Den år oftast orik= tigt beskrifven. — Twite, Pen. Arct. Zool. Tyska Öfvs. T. 1. p. 354. C. samt Graa Irisk Leems Lappm. p. 256. n. 107. sy- nas vara båst tråffade. I Ornith. Svec. har jag fullståndigt utredt dess Synonymie, och Jag tånker åfven ge en noggrann figur. RuDBECKS figur år temmeligen god: men nåbbet år för långt, och kroppen inunder askeoråaktig. 28 Bl 59. - Avis carolina, mas que superior a me reper- ta ad paludem Tornensem A:o 1695.” Den- na år Mot. Svecica Lin. Faun. 259. Öfre figuren år Hannen, undre Honan. - ”Rudbeckiana = = - - Sved. Brunmes,” år Mot. modularis, Lin. Faun. 245. Figuren temmeligen god. ””Curruco Gesa. p. 370. Will. ps 157. Et. Trägårdstrast.” Denna fogel finner jag in= genstådes i Fauna Lin, båttre beskrifven, ån under n. 248. (Diagnosen hörer likvål till en annan, nemligen till den råtta Mot. Hippoleis Auctor.) Att LINNÉ trott sig be- skrifva denna RUDBECKS fogel under namn - af JM. Curruca, år vog troligt. Synony- miens likhet tyckes bevisa det: men att. LINNe beskrifvit en helt annan, ser hvar voch en. Den råtta Synonymien till denna figur år: Mot. Sylvia, Tengm, 1. c. p. 53. Sylvia cinerea Bechst. 1. c. p. 534. Or- nith. Sv. | a. < Atricapilla Aldr. p. 757. år Motac. Atri- copilla Lin. Faun. 256. 1. Hanne, 2. Hona. riar Lin. 1; c Bl. 150. år Corvus Caryocatactes Lin. Faun. n. 9: Bl. 152. Pica Lapponum cinereo-fusca. Olycksfogel. Sved. år Corvus infaustus, Lin, Faun, n. 93. Se.Orm, Svec. Bl. 153. och 154. åro Coracias Garrula, Lin. Faun: , n. 94. Bl. 155. år Corvus Monedula, Lin. Faun. n. 89; Bl. 156. "Cornix Gesn. 321. Råka Sved.f Denna figur tror jag vara den råtta Corv. Corone. Den som under detta namn förekommer i Fauna n. 86, och som hade plum&e ad ro» | strum detrite, år säkert en Corv. frugilegus på som en gång förflugit sig upp till Wester- bottn, 38 Bl. 157. "Cormix alba Scandianoa. Hvit Kråka Sved. år en hvit varietet antingen af Coruv. Coroue eller cornix. Bl. 158. Corniz cinerea Aldr. år Corvus cornix Lin. Faun,. Sv. n. 88. Bl. 159. år Cuculus canorus Lin. Faun. n. 96. en gammal Hanne. BL 160. Cuculus autummnalis. Höstgöj Sved."s år Cuc. camorus, Lin. 1. c. ung, skjuten om hösten. Införd af SPARRMAN i Svensk Ornith. Bl.161. år Cuc. canorus Lin. I c. en unge som nyss lemnat boet. Bl. 162. "Vespertilio major €7c.” år Linnés Vesper- tilio ouritus Faun. Sv. n. 3. Bl. 163, ” Noctua Gesn. p. 620. Ald. t. 1. p. 544. Noctua minor Will. p. 69. Raji Syn. 26. Lilla eller minsta Stenuglan Sved. In sylva haud longe Upsalis Horlen (2?) dicta a me occi= sa et in nido ejus 4. ova exigua maculosa.” Denna figur år mårkvårdig. Att LINnné haft den för ögonen då han beskref sin Striz passerina Faun, 79. derom kan vål ingen tvifla som jemför LInnés Fauna med det jag anfört af RuDBECK; ån mindre den som Jemför RUDBECKS figur med LINNés de- scription. Nåstan alla utlåndska Ornitho- loger misstaga sig då de citera Linnés Strix passerina. De Engelska Ornithologer hänföra den till deras Little Owl. Detta år orått, - Little owl, år Strix funerea Lin, Faunp. : Detta ses af figuren i Brit. Zool fol. edit. Tab. B. 5. Det samma intygar TENGMALM i Vet. Acad. Handl. 1793. p-. 288. TENGMALM hade tillfålle att bese de Engelska Muséerna, och fann der alltid sin Strix noetua (Str, funerea, Faun, Sv.) up: 39 der namn af Str. passerina, Tyskarna ci- tera åfven Str. passerina Lin. till en helt annan Uggla ån den Linné menat. Deras Str. passerina år först i sednare åren funnen i Sverige. Jag kallar den Str. nudipes, då jag ej tror mig beråttigad att flytta LINNE- anska namnet från den verkeliga passeriga till denna. Tyskarna hafva i sednare åren äfven funnit Sir. passerina Lin., men de hafva kallat den Striz pygmea. Se Orn. Sv. Råtta Synonymien till denna RUDBECKS figur år således i korthet denna; Strix pas- serina Lin. Faun. n. 79. TENGM. Vet. Acad. Handl. 1793. p. 294. Strix pyga mea BeCHsT. Nat. Deut. 2:te Auf. 2; B. Pp. 978: Bl. 165. ”Noctua major oculis minoribus, iridibus cro- ceis. Större Stenuglan. Sved. Denna figur har frambragt Siriz n. 74. i Faun. Svec. hvilken likvål i tysthet förbigås i Syst. Nat. och det med skål; ty den år blott en såm- re figur af n. 75 i Fauna. Se Blad. 170. BI. 167. ”Strix tota flammea. Brandugla. Sved. Den- na figur har producerat Strix capite levi cor- pore luteo, i Faun. Sv. n. 73. LINnNné såg såkert aldrig foglen på annat stålle ån i RuDBECKS bok, Deraf kommer förmode- ligen det misstag att han i Syst. Nature citerar detta n. 23. Faun, Sv. till sin Strix flammea, och tillöker Diagnosen på följan- de sått: Strix capite levi, corpore luteo punctis albis, subtus albido punctis nigrican- tibus. — Detta år nu icke mera RUDBECKS fogel. RUDBECKS Striz tota flammea år Ulu- la flammeata FrRISCH tab. 908. LInnés Strix flammea år Noctua guttata FRrRisckH tab. 97. AS) Bvånnybsna ill RUDBECKS fogel åro: Strix Ulula TENGM. Vet. Acad. Handl. I 1793. pe 279. Siriz arctica, SPARRM. Mus. Carls. t. 51. Synonymerne till Sir. flammea Syst. Nat. åro Effraie ou Fresaie, Burr. Pi. enl. 44. White Owl. Brit. Zool. 1. n. 67. Schleuexvkautz BecusT. Nat. D. 2 B. p. 947. Detta LInnés misstag ine fer ej TENGMALM, hviket var underligt nog då han hade RuDBuexs figur att till- gå Missledd af Syst. Nat. inför han (1 c. p. 274.) Strix flammea bland de Svenska Uglorna. Den noggranna Beskrifning han gifvit derpå, år, som jag ser af hans manu- scripter , gjord på Brittish Museum i Lon- don. Endast af denna orsak har således Strix flammea inkommit i vår Fauna. Bl. 168. ”Äsio s. Otus secundus Aldr.” €Fe, år Strix Otus, Lin. Faun. n. 71. Bl. 169. Strix Aldr. p. 561. t. 2. fig. p. 563. Strix Gesn. p. 238. Skrikugla Sved. Denna fi- gur hade LInNé för ögonen då -han införde Strix stridula 1 Fauna n. 77; men denna : figur framståller ganska bra honan af Str. Aluco n). Således då fråga uppstår, hvil- ket ofta skett, om Strix BSiridula Faun. Lin. år skiljd art eiler icke; år saken snart afgjord. Man behöfver blott hånvisa tvif- laren till RuDBEcKcs anförda figur. En annan fråga år om man af LINNéÉs korta Diagnos i Fayna, kan se' hvilken fogel han egenteligen mente. — Strix capite levi corpore ferrugineo, remige teriio longiore. nn) Att Ögonen fått en smal gul ring är helt visst Målarens fel, Ar Hvem ser i dessa ord en Beskrifning på Str. Aluco, fem.? Man kan då icke undra öfver aft de Ornithologer som aldrig sett RupDpBeECKS figur, hvaraf ÅINNéÉ tagit sin stridula, under detta namn beskrifvit en helt annan. BecCHsT. 1. c. p. 940. beskrif- ver under namn af Str. stridula (hvarvid Faun. Sv. citeras) dea som RUDBECK må- lat på 167:de Bladet. Detsamma gjorde TENGMALM innan han fick se RUDBECKS figur. Vet. Acad. Handl. 1783. Pp. 47.) Bl. 170. ”Noctua major oculis majoribus iridibus pal- lide luteis. Större Stenugla Sved.” Denna figur bar frambragt Str. funerea n. 75 1 Lin. Faun.' Den år alldeles samma . Ugglå, som finnes målad på 165 Bladet: men den- na figur år mera tråffande. Dess Synony- mie år Siriz funerea Lin. Faun. n. 75. och Strix n. 74. Strix noctua TENGMALM Met. Acad. Handl 1793-:p: 280: Stix Tengmalmi GmeEL och LaATH. Little Owl, Pen, Brit. Zool. n. 70. Anm. Hår har åter LINNé i Systema nature citerat sin egen Fauna oriktigt. Under namn af Str. funerea beskrifver han der p. 133. n. 11. en helt annan fogel, ån den han i Fauna ger det- ta namn. I Syst. Nat. beskrifver han un-« der namn af funerea den han i Fauna kal- lar Str. Ulsla; och håri har åfven TENG- ; MALM följt bonom, Bl. 171. Ulula Gesn. p. 273 &e. år em god figur af Strix Aluco, mas. Lin. Faun. n. 72. Bl. 176. år Falco Tinnunculus, mas, Lin. Faun. n. 61- Bl. 1797.år Falco Tinmunculus femina. Bl. 178.år den samme; en gammal Hanne. 42 | . BL 179. Deudrofalco Gesn. L. IIL. p. 15. €e. Bomfalk Sved. år F. subbuteo, Lin, Faun. Dn. 59. Bl. 180. och 181. Båda dessa figurer åro Falco Ni- sus Lin. Faun. Sv. n. 68. Men det iår svårt att se hvilkendera skall vara Honan eller Hannen. Hår slutas Landfoglarna och med dem min Afhandling. Om denna vinner Kongl. Academiens bifall; skall jag en annan gång hafva den åran att lemna Register öfver vattenfoglarna. 43 me em FYRA NYA ARTER af BrucHUs Slågtet, Beskrefne af C. P. THUNBERG. Ta Insecterne med hårda skalvingar och ett trubbigt Snyte (rostrum), på hvilket Antennerne sitta nedan för Ögonen, utmårker sig Bruthus, såsom ganska förödande på alla Legum-arter, dem han njuter, som mask under tillvåxten, till sin föda. Ej sållan förorsakar han på dem mycken skada, och blifver således en orsak till missvåxt på sådane som af menniskor odlas. Flere Årt-slag och Bön-sorter hafva fått sitt egna species deraf på sig inqvarteradt , och nåstan alle lånder hafva fått på sin lott en eller flere arter, som mer eller min- dre göra skada, ibland hvilka i synnerhet utmårka sig Br. granarius , pisi och seminarius. Detta slågte uppgår hos FABRICIUS till ett halft hundrade arter, fördelte på alle verldsdelar. Af desse, ganska olika till utseende, torde likvål fAere både böra till andre slågten och någre af dem utgöra egna Genera. BrucHus år nåra beslågtad med Curculio.fa- millen, hvilken gör det undantag ifrån Insekterne, i allmånhet, att Antennerne icke sitta tätt intill Ögonen, utan framom dem, på en ifrån bufyudet' för att vidare göras kände. + 44 > atdragen Snabel.' Ifrån Curculio.arterne > kånnes' BrucHus-slågte dermed, att'Snabelen år trubbig, föga långre ån hufvudet och af nåstan lika bredd med det samma, samt sine öfre ving-skal, hvilka äro trubbige och något kortare, ån bålen. Arter af AnTHRIBUS hafva stundom blifvit förde till BrucHus, såsom scabrosus, wvarius, och undatus, hvika rätteligen höra till BostTRICHUS. Deremot bör BrucHus Robime föras vill ANTHRI- BUs. Bågge slågten åro i hast betraktade, mycket lika; ånskönt de, vid nogare påseende, åro full- komligt och tydeligt åtskilde: nemligen ÅNTHRI- Bus med Antenne filiformes; vostro plano brevissimo; elytris abdomen tegentibus: Och BRUCHUS med An- tenne fusiformes, rostro longiori; elytris abbreviatis ; anno obtusissimo. Det hånder stundom, att då fråö-skidor såndas ifrån Indierne, desamma befinnas smittade med ågg af Insekter, som sedan utklåckas i Europa. Sådant har håndt mig flere gånger, hvarigenom jag er- hållit stundom förut bekante, stundom alldeles nye och okände species. På sådant sått har jag erhål- lit en ny art af BRUCHUS uti mitt herbarium utur frågömmena af en ConvorLvuLus, kallad nervosus, hvilken jag hemfört ifrån Ceilon; och nu nyligen äfven en ny art BrucHuUs utien DoLiCHos-skida, som blifvit hitsånd ifrån Brasilien; samt 2:ne uti frön ifrån China. Bågge de första arterne åro stora, sköna och förut okånda, de 2:ne sednare små. Aa ganska tydeligen skilde från förut kånde arter. Jag har derföre ansett dem förtjena att beskrifvas, och låtit afrita en, samt utbeder mig för dem, uti Kongl. Vetenskaps Academiens Handlingar ett rum, ät -— - 45 - Hos FABRICIUS, ibland dess Eleuterata, före. komma endast 5 arter af Brucnus, som hafva femora clavata och 3 med femöra postica dentata; Alle desse åro åtskilde ifrån Br. brasiliensis, som åger femora postica både clavata och tillika dentata, samt år af en storlek, som ingen annan åger. Br. Convolvuli år åfven en af de större i sitt slågte och skild ifrån alle dem, som hos FABRICIUS uppråk- nas, med enkla fötter, åfven som chinensis. 1. Br. brasiliensis: ferrugineus atomis albis 3 elytris capiteque costatis; femoribus posticis clava- tis dentatis. Fig. 1. Tab. 11: Magnitudine fere RYNCHANI nmuicum, totus ferrus gineus, opacus, supra atomis tenuissimis al. bidis subfasciatus. Rostrum subangulatum , medio costatum, obtusyms. Antenne fusiformes, apice nigre, longitudine ca- pitis thoracisque. Thorax convexus, qvinqvangulatus, postice di. latatus et subspinosus angulis, elytris angu- stior, lineis qvatuor nigricantibus. Elytra planiuscula costa longitudinali, abbreviata, obtusa, brunnea, atomis seu fasciis tenuissimis albidis cincta, opaca nec nitentia, " humeris gibbosis. Abdomen subtrigonum, postice obtusissimum, fer- rugineum, macula ad basin femorum posticorum atra nitida. Pedes ferruginei; Femora postica valde incrassata, non tamen compressa, dentata, ferruginea fa- scia fusca obsoleta; Tibie fusce, curve, spi- nos&, spina simplici, longiuscula. j Den kommer något öfverens med Fabricii B. femoratus , hvilken dock synes mig böra föras till ANTHRIBUsS. Lå Med antenua skiljes den ifrån både B. femore- us, arthriticus och Gonagra. Ålven åger dem likhet med B. podagricus; men utom andre kånnemårken skiljes denna lått bäde ifrån podagricus och arthriticus dermed, att femora icke åro compressa. a. BR. Couvolvuli: totus brunneus, subtus pallidior; elytris guttatis: guttis” minutissimis albis. Duplo major BR. granzario, totus supra obscure brunneus , subtus pallidior , unicolor. Thorax antice angustior, postice latitudine Ely- trorum, fascia e guttis qvatuor minutissimis albis. Eilytra levia, abbreviatas antice gutte ecirciter decem , minutissime, nivee, gqvarum qvatuor in ipso margine antico , sex arcum formantes , et pone hunc utrinque versus marginem kte- ralem exteriorem una vel duz. Amus obtusus, denudatus, cinereus, immacu- latus. Pedes simplices, inermes. 3. Br. chinensis: rufus, elytrorum margine sutura- qve atris, pedibus simplicibus. Habitat in seminibus e China mibhi missis. Rostrum nigrum, teretiusculum. Antenne basi rubre, apice nigre, sensim incras- sate, capitis thoracisque longitudine. Caput Då rum thorace duplo angustius. Thorax fuscus , convexus, antice angustatus, po- » stice dilatatus, elytris paulo angustior. Elytra rubra seu saturate sangvinea, margine ex- terho et suturali atris, immaculata , tenuissi- me striata, abbreviata. Abdomen nigrum. Anus oblusus, rufos, immaculatus. 47 ' Pedes simplices, rubri, inermes. -Magnitudine pediculi, adeoqve Br. granario dvplo minor. 4. BR. longicornmis: supra niger elytris rufis: margine antico ,' postico punctoque atris ; subtus albi- dus3; ano atro fascia M alba. Magmwitudine Br. granarii, adeoqve priori duplo major, inter semina Sinensia repertus. Rostrum et caput nigra, thorace multo angustiora. Thorax subglobosus, piceus, antice angustior, postice latitudine fere Elytrorum. Elytra tenuissime striata, saturate rubra , margine antico -seu basi et postico seu terminali, pre- tereaqve puncto in medio atris, truncata, ab- breviata, glabra. Pectus et abdomen cinereo-alba, immaculata. Anus obtusissimus, ater signo M littere, in for- mam fascie transversa, Cinereo-albido notatus. Pedes omnes rubri, Femora postica longiora et paulo crassiora, Sir mulque compressa, sed omnia inermia. FÖRSÖK till systematisk Uppstållning af Sveri- (CK Fjårillar; af J. W. DALMAN, Med. Eic, Ån sedan v. Linné utgaf andra Editionen dt Fauna Svecica, (1761) har ej ett enda försök ut- kommit att Sr framställa de såsom Svenska Infödingar bekanta Fjårillarna, oaktadt deras antal under så lång tid ej "kunnat annat ån ganska bes tydligen ökas, hvarpå bevis finnes såvål i strödda uppgifter till Kongl. Vetenskaps Academien, som i Prof. och Comm. ”THUNBERGS” Dissertationes Academice. Under en sådan tidrymd hafva åfven äsigterna af Systematiken mycket förändrat sig, deck åro Lepidoptera kanske af alla Insectordnin- garna den, som i detta afseende undergått de min- sta förändringar; men ock sannolikt den, hvars sy- stematiska form ånnu tarfvar den måsta utarbet- ning. Ehuru orsakerna hårtill vål torde vara fe- » har dock sannolikt en mycket verkande varit den, ätt det FABRiICIska Systemet, som efter Line NÉé blef det måst antagna, i anseende till mun-de- Jarna hvarpå det grundades, hår mötte större och nåstan oåfvervinnerliga svårigheter; svårigheter så stora att åfven vår tids beråmdaste Systematicus, LATREILLE, öfver denna Ordning endast låmnat ett kort och allmånt utkast, och sjelf yttrar sig: «Lepidopterorum Ordo Entomologorunm Scopulus"t +Y, Tro- RN Latr. Gen. Crust, & Ins. T. IV, p. 186, 49 Troligen år dock Sanningen af Naturens förhållan- de åfven i denna Ordning icke otillgånglig; må hånda finnas vågar som leda dit, om ej låttare, dock mera såkert ån de vanligen försökta. Det synes åtminstone ostridigt, att Natur-pro= ducter, som i anseende till hela sin uppkomst och utvickling visa samma characteristiska förhållan- den, åfven i deras fullkomliga tillstånd skola kom- ma hvaårändra nårmast, och att ran således me. delst att noga följa Naturen på spåren under allå Insectets perioder, det vill såga under dess tillstånd som ågg, som tillvåxande Larv, som Puppa och som fullkomnaådt Insect, såkrast skulle nårma sig det önskade målet, att på det med den naturliga affiniteten måst Öfverensståmmande sått, kunna framstålla dessa Naturproducter i System. Huru "högst vigtiga upplysningar de första perioderna af det organiska lifvet låmna oss, finna vi dessutom så vål af de andra Djur-classerna, som af Våxter- na, hvars frön, Cotyledones &c., i det naturliga systemet spela så vigtiga roller. Att de håraf er- hållna resultater stundom kunna komma i strid med de artificiella Systemer behofvet lårt oss att på förhand skapa, ligger i sjelfva sakens natur; åfven som det å en annan sida ej sållan år gan= ska svårt, att af det fullkomnade Insectet ensamt kunna upphårmta kånnemårken, som på ett till. fredsstållande sått utmårka dess analoga förbållan- den under de förra tillstånden. Fortsatta Under- sökningar och Observationer skola dock utan tvif: vel åfven hår låmna låttare och såkrare ledtrådar. Hårvid åro alia det fullkomliga Insectets or- ganer af betydenhet, som åfven synes af de för- tråffliga upplysningar man uti de andra insectord- ningarna vunnit, genom de oftast mer eller min- dre ensidiga Systemer man grundat på olikheten af K. V". A. Handl. 1816. I. St. 4. en RR 7 50 vissa delar, såsom Antenner, mundelar, , Vingar och vingnerver, fötter, ågglåggningsorganer o, s. v. och af hvilka intet ensamt kunnat tillfredsstålla den sanna Naturforskningens fordringar, men hvil- ka just derigenom, att de för en tid fåstat upp- mårksamheten mera concentrerad vid ett visst or- gan, och dess förhållanden hela kedjan igenom till- vunnit detta en utförligare och mera comparerad undersökning, och derigenom alla mer eller min- dre bidragit till upplysande och förklarande af sammanhanget i det hela. Att emedlertid enligt dessa åsigter, och så mycket möjligt med begagnande af den odling vetenskapen till vår tid vunnit, i ett systematiskt Utkast framstålla de hitintills med såkerhet i Sve- rige upptåckte Fjårillar, vare målet för detta försök. Vid uppstållningen af Familjer, Sectioner, Genera &c. har vål hvad man i allmänhet kallar Metamorphosen, ofta förtråffligen utredd och be- gagnad af flere Tyska Författare, 1 synnerhet va- rit den ledtråd jag sökt följa, dock ingalunda med åsidosåttande af de upplysningar som från andra synpuncter kunnat inbåmtas. Olikheterna i det fullkomnade Insectets för- nåmsta organer, såsom Antenner, mundelar, vin- gar, fötter &c,, har jag hårvid åfven sökt att ge- mensamt begagna till vinnande af ett med sanna förhållande öfverensståmmande resultat. Till och med vingarnas grundfårg och bufvudsakliga teck- ning synes förtjena mera uppmårksamhet ån man eljest torde förmoda, emedan den ofta finnes stå i Ei. utmärkts lörballande med.andra organer och med Metamorphdsen. Den vidstråckta Fjårill-ordning som v. Linné ånnu framstållde, förenad: undet ett slågte kalladt Papilio, och hvarunder enligt FaABrici U:ikast till Systema Glossatorum, nu icke mindre ån 1653 SI Species skulle komma att lyda, har i våra dagar blifvit fördelad i flere slågten, hvaraf FABRICIUS i nåmnde Utkast föreslår 41 ”). Likvål åro de för dessa derstådes uppgifna Characterer ej alltid tillfredsstållande, åfvensom de generika benåmnin- garna synas någon gång mindre lyckligt valda +"), Min önskan har varit att begagna mig deraf i förening med OCHSENHEIMERS Familjer och LaA- TREILLES förträffliga anvisningar. Vid Arternas benåmning åter, har jag nåstan alltid följt Ocn- SENHEIMER som sökt bibehålla den åldsta, och som denna förtråfflige Författare åfven med stör- sta noggranhet och tydlighet utredt de europeiska Lepidopternas eljest chaotiska Synonymie, har ja inskrånkt mig till anförande af v. Linnés odödliga arbeten, FaABRICIT Entom. Systematica, några in- hemska Författare och HäBNeRrs förträffliga Figu- rer, samt för öfrigt gifvit anvisning till ÖCHESEN-= HEIMERS classiska verk: Schmetterlinge von Europa. Tvenne medföljande Teabellariska ftramståll- ningar åro försök att på ett kortare och mera i ögat fallande sått lemna en Öfversigt af de första Fjårill-familjernas olika flockar och fördelningar, och såsom Viagnerverna dekk spela en så utmårkt role uti de nårslågtade Gymnopter-ordningarnes Classification, dels, mig vwetterligen, ånnu icke af +y Illigers Magaz. VI. p 279. "F) Not. Art jag åt intet af de nya genera Papilionum bibehållit benämningen Papilio, har skedt af flere skäl. Dels äro ännu flera exotiska genera med okånda metamorphoser ej utredda , och benämningen Papilio är i afseende på dem beqväm såsom gemensam för hela Familjen. Dels är det ej otjenligt att åga en sådan allmån benämning till tjenst för Allmänheten och dem som ej ex profes- so vinlägga sig om Entomologien , och hvilka visserligen ej kun- na äga intresse eller behof af de noggrannare indelningar och be- ståmningar Vetenskapsidkaren måste följa. Jag har derföre an= vändt benåmningen Papilio ungefår på samma sått som man ofta 1 Botaniken nyttjar namnet Lichen. I anseende härtill, är det likväl angeläget att den. alltid gällande Regeln: att icke ett och samma specifika namn nyttjas mer ån en gång innom samma ge- nus , här utstråckes till hela Familjen, 52 någon Författare blifvit i allmånhet undersökte och afbildade, har jag åt dem offrat en sårskild under" sökning, hvars resultater jag medelst figurer på vingnervernas likhet eller olikhet hos hvarje slåg- te, på de tvånne bifogade Plancherna sökt fram- stålla. Som likvål åfven tull och med den termi- nologiska beståmningen af Fjärillvingarnas nerver saknas, får jag förut anföra några anmärkningar om desamma; Fjårillarnas vingnerver åro få och af en gan- ska enkel fördelning öfver hela vingen; de åro. nåstan alla longitudinella, utgående ifrån sjelfva vingroten och fortsatte odelte eller grenade ånda' till vingens kant. )Tvårnerver finnas vanligen ej flere ån en på hvarje vinge ”), den år då belågen midt på vingen och förenar de bågge medlersta större nervstammarna , hvarigenom en areola discot- dalis uppkommer, som, ifrån vingens basis små= ningom utvidgad, utstråcker sig emot, till eller uf öfver vingens centrum, der den af nämde Tvår- nerv begrånsas. Ofta saknas denna tvårnerv, och den medlersta areolan blir då öppen ånda ut till vingens kant, vanligen likvål tillsmalnad vid det stålle tvårnerver plågar finnas, Ofta år ock tvårner- ven så fin att den ej skönjes, eller ock fullkomli- gen tåckt af vingarnas vanliga fjällbetåckning ; på en fullkomligen blottad vinge plågar dock stållet för dess låge oftast kunna upptåckas. På Papilio- nes åro de longitudinella Nervernas gång och fördelning i det hela någorlunda likformiga på bå- de fråmre och bakre vingarna; till antalet 8, 9» eller deröfver. Vid de fråmre vingarnas Ööfre kant (ad costam), åro dock nerverna oftast talri- kare; vanligen understödde af auxiliarnerver, når- stan som påFlymenoptera, och mot vingspetsen mång- +) På några Natrfjärillar finnas flere Tvärnerver, äfven utom vin / gens medium 3 t, ExXe på Hepials, 53 delte, samt i anseende hårtill ofta ganska sam- mantrångda, otydliga och obeståmbara. På undra "vingarna åro de kroppen nårmast löpande nerver na deremot måst underkastade förändringar; den innersta af dem felas ibland alldeles (såsom på genera Amaryssus och Doritis). I anseende hårtill måste man vid beståmmandet af Nervernas benåm- ningar, vid båda vingarna börja från den randen der fråmre och bakre vingarna råkas, hvarigenom man på de fråmre vingarne råknar nerifrån oppät, på de bakre deremot råknar man ofvanifrån neråt, inåt kroppen till, och nerverna benåmnas för öf- rigt endast medelst nummer på den ordning hvar«- uti de följa. Så konstladt detta förfarande ån vid första påseendet torde synas, och så analogice oli- ka det ån år mot hvad man i andra ordines iakt-' tagit, -så torde det dock billigas eller åtminstone ursåktas, i anseende till den eljest intråffande omöj- ligheten att såga hvilken af nerverna' på fråmre vingen som bör antagas för den första. I allmånhet kunna vingnerverna hår sågas utgöras af tvenne hufvudknippen, som skiljas af den ofvannåmnda areola discoidalis, (mellanfåltet ,) men som sjelfva uppkomma ur flere eller fårre stammar ifran Vingroten. På Svenska Dagfjåril- larna, Crill hvilka jag hår egentligen inskrånker mig,) år de fråmre vingarnas nervgång i det huf- vudsakliga nåstan lika. Jåmf. Pl. i. Den första (nedersta) nerven uppkommer nåstan från basen, den 2, 3 och 4, från en gemensam stam; derefter följer utgången för areola discoidalis, och sedan äga 5 och 6 gemensam början; 7 och 8 komma från ex stam, och dessa sednare komma alla fyra från en lång nervus subcostalis. Detta år det van- ligaste förhållandet, men på genera Amaryssus och Doritis finnes den skillnaden att utgången för are- ola discoidalis, som dock år sluten af en tyårnery;, X 54 icke finnes mellan 4 och 5:te, utan mellan 5 och 6:te nerverna. De bakre vingarnes nervgång utvisar hos oli- ka slågten större olikheter. Första nerven upp- kommer från basis ale, och har oftast en liten ha- ke ej långt ifrån roten. (Fig. 1. b. £). Den 2, 3, 4, komma ur en gemensam stam; derefter ut- gången för areola discoidalis; 5,6, 7, komma åter ur en gemensam stam, och den 8 och 9 från basen; På Amaryssus och Doritis (PI I. f. 7,8.) felas den 9 nerven, och vingen år på dessa inåt utskuren så att abdomen hånger alldeles fri, då den deremot på de andra genera Papilionidum be- råckes på sin undra sida af vingarna, som ofta för dess låge åga en egen urhålkning. På några ge- nera, (t.ex. Zephyrus & Hesperia) Pl. IL f. 3, 4. finnes vid areole discoidalis utgång en otydligare nerv, som tyckes börja från yttre vingkanten och stiga inåt till vingens centrum, eller till det stålle dår transversella nerven plår finnas eller verkligen är. (Pl. IL f. 4 f>+), Ofta år i dess stålle en- . dast ett litet veck, och dylika veck, som vid före sta påseendet likna nerver, finnas ock stundom mellan andra nerver, t. ex. på G. Crategi , på bakre vingarna mellan 7 & 8 nerverna (Pl. I. f. 9. b. =). För öfrigt visa Pap. Lucina och P. Sinapis af Sven- ska Fyjårillarna den måsta olikheten, emedan på båda dessa arter, de bakre vingarne åga det ovane liga, att andra och tredje nerverna ej såsom van= ligt uppkomma från areolan hvarför sig, utan hår åga till sin början en gemensam stam utom areo- lan (Se PI. I.f. 5.c. 2.3. — Pl. II f. 2. c, 2.3.7). Andra mindre olikheter slågterna emellan, åfven- som nervgångarna på Sphingides och Zygenides, torde låttast af figurerna inhåmtas, Soo ruoennn Tabula Synoptica Papilionum Svecizx Sectiones & Genera proponens Characteribus ex Metamorphoscos diversitate desumtis. a. corpore ramoso-spinoso, segmento primo nudo. ( Puppa angulata, antice bimucronata, dorso dentata.) B. COorpore ramoso-S inoso > Segmento I:mo uoque SS armatse. 1. Corpore supra spinoso, seriebus (Puppa angulata, nodulosa, antice plus minusve bitu- Å. Spinosa 1. mucronata. pluribus (5-6) ano- haud mu- berculata; dorso impressa.) Puppa subversa, ano tan= cronato. y. Corpore carnoso-tuberculoso, piloso; (Sspurie spi- tum suspensa. noso,) seriebus pluribus inequalibus. AS RA i (Puppa antice submutica; nec angulata nec dentata, SYieke serna, 2010 ei 2) dorso ad summum punctis elevatis subtuberculata. I. Cylindrica. 2. Corpore utrinque spinarum serie laterali armato; (capite bicornuto, bispinoso I. emar- ginato, ano sepius bimucronato.) (Puppa dorso tuberculata, antice bimucronata. ILARVA 3. Corpore nudo, cauda tantum bimucronato; (capite rotundato.) (Puppa brevis subgibbosa, submutiea, 1. tantum antice bimucronata.) a. Puppa nuda angulata antice bimucronata. 1. Corpore nudo, (sericeo,) tentacu- B. Levis mutica. lo collari bifido , carnoso » retractili. B. Puppa levis, rotundata, mutica, subfolliculata. Puppa ano et filo trans- (Imago. alis posticis margine interi- : verso medio: suspensa. ore secus abdomen excisis &c.) Imago hexapus. å S 2 a o - s o G 2. i) 3 > Ser I. nudo;) collo tentaculis nullis. Puppa antice uni- (Våg Tel, Mb fa un | TS Tr (Ior Sn, RON TR PP : exceptis Zephyris.) er 1. acuminata. (Imago alis posticis margine interiore integro, abdomen subtus egentibus. II. Onisciformis; obovata, subtus plana, nuda mutica. Puppa contracta, obtusa, mutica. (Imago hexapus, alis posticis pro receptione abdominis canaliculatis. Statura corporis parva gracilis,) (Inhåftas nåst efter pag. 54. St. I. 1816.) 3. 4. I. T:. 8. 9. TaAr. IL Genera: Aglais. Argynnis. Melitea. ILimonitis. Erebia. Amaryssus, Doritis. Ganoris. Zephyrus. Ordo Lepidoptera Tribus I Diurna. Tabula Ale libere, Stemmata nulla. (Antenne extrorsum crassiores. Ale insecti quiescentis erecte.) retinaculo nullo. Sectio I. Tetrapodes. Pedes gressori tautum 4, antici duo. abbreviati de- biles. Familia I. Papiliones. |'Tibie postice mutice api- | ce solo spinoso:l, calcarato. (Larva subdialis. ) Seetio IN Hexapodes. Pedes omnes completi gres- sorii. Familia IF Hesperides. spiniformem excipiente. LD 5: 2 c , « : sc fibie postice preter apicis calcaria spina gemina et infera instruct2e, (Ut in Familiis sequentibus Lepidopterorum Crespusculariorum et Nocturnorum qguibus hec Familia viam parat.) 4 a : ä | : ; TAP: II synoptica Lepidopterorum diurnorum Svecie Familias, Sectiones & Phalanges sistens. Genera: g ; 1. Limonitis: Divisio I. Al2& posteriores areola aperta. (Novorum trunei 2, anterior nervos 2, 3, 4; posterior 5, 6, 7, emittens) ILarva plus mi- nusve spinosa. Phalanxz I Tetrapodes. Ale postertiores abdo- men subtus canali excipientes, Pup- på subyersa, ano tantum suspensa. Larva plus minusve spinosa 1 sal- 2. Aglais. 3. Argynnis. 4. Melitta. : bi Divisio IL . Allee posteriores areola elausa, Si AROM ueronato. nervos radiatim emittente. Farva nuda, ano 5. Erebia. bimucronato. : Phalanx II. S å ESA SU NUSRER Sa ; . 1-6. Amaryssu$, Hexåpodes. Ale posteriores pro abdomine:libero margine interiore excise, nervis tantum 8; primo & octavo e basi ale, reliquis ex areola clausa orientibus. JLar- 7: Doritis. va tentaculo collare: bifido, carnoso, retractili. Phalanx HI Hexapodes. Ale posteriores abdomen canali excipientes, nervis novem. Puppa an- tice uni-mucronata, Filo transverso alligata. Larva mutica. Phalanx IV. - Ganoris. 3 > |9- Zephyrus. Hexzapodes. Corpus ståtura”parva gracili. Ale posteriores abdomen eanali exci-- — Coliasz : : — Aurotis. pientes; areola aperta; nervi OVER Oculi margine palpebrali distincto, niveo, Heodes. Larva onisciformis, subovata, mutica, subtus plana; capite parvo, pedibus obso= Lee Å d — Cyaniris. letioribus. Puppa brevis obtusa, filo per medium alligata. + - . 1 ; 1 antice Iater& interno apicem versus excavato; fossula appendicem'i 10. Hesperia, 55 FaAmMiLIA I. PAPILIONES. Antenne basi approximate versus apicem crassiores, simplices (numqvam serrate, nec pectinate nec barbate, nec apice uncinatze.) Tible postice mutice apice tantum spinose, Ale omnes insecti qviescentis erecte; (libere, re- tinaculo nullo.) VWVolatus diurnus, Larva semper subdialis ; pedibus 16. — (Forma va: ria; cylindrica, elongata, I. subovata onisci formis; puda mutica, vel varie modo armata, spinis ramosis, I. simplicibus, 1. tuberculis pi- losis subspinosis; 1, cauda tantum bimucronata , vel capite tentaculato aut mutico inermi &c.) Puppa vel ano tantum, vel filo transverso qvoqve alligata. (Sepius angulata et antice mucrona- ta, 1, contracta mutica; rarissime levis sub- föllienlåta). Seectio I. Tetrapoder. Imago pedibus posterioribus 4 gressoriis ; anticis duo- bus spuriis, brevibus, debilibus, sepius pilosis. Puppa subversa, ano tantum suspensa. Larva plus minusve spinosa, vel saltem ano bis mucronata. Ale postice abdomen subtus canali excipientes, ra= diis nervorum 9, (sepius margine dentate l, angulate ). Gen. I. LIMONITIs. Antenne rigide, extrorsum crassiores subclavate; clavula gracilis haud determinata elongata basi evanescens, Palpi breves capite vix longiores, brevius pilosi, lingvam non occultantes, articulo medio longo, ultimo brevissimo conoideo. Oculi nudi. Pedes ontici tenues, Femine longiores, glabri, (non pubescentes) , maris breviores cilis tenuissi- mis ciliati, 59 Ale dentate, (haud angulate; ) colore primario sus pra nigro, subtus luteo, utringve fascia macu- lisqve albis. Volatus sxepius velificans, placidus, territi Vero 'ce- lerrimus, altissimus.. Larva. spinosa, capite bimucronato; (corpore in nostra specie serie laterali utrinqve e tuber«- culis subspinosis, caudaque bimucronata). Puppa dorso tuberculata, antice bimucronata. Generis Typus: Lim. Populi. : (Fimpen Fabr. SR Gloss. sec. Jllig. Mag. VI. 231 DD. Papilio KR IV. - parte ). Ochs. S. v. E. I. I, pag. 135. Nymphalis Latr. Papilio Lin. et Auct. Gen. II. AGLAIs. Antenne rigidee, distincte capitate, capitulo oblongo; Capice albido). Palpi capite dimidio longiores, hirti, pilosi et sqvamati, articulo medio duplo longiore, ul- . timo angustiore Conico, Oculi valde hirti. Pedes antici pilosissimi. Ala angulate, (anteriores saltem;) (supra vario et eximio modo colorate; subtus obscure mare morate ). Volatus celer sepe velificans. Larvea ramoso-spinosa, spinis acutis, segmento pri- mo anoqve muticis. (series spinarum postice 6). Puppa angulata, antice bimucronata, dorso dentata; ( maculis EET Generis Typus: A. Urtice. ( Cynthia et Vanessa ffabr. ” S: Globs "na ae Pap. Fam. IIT. Ochs. S. v. E. IL 1. pag. 101. ; Nymphelis Latr. Papilio Auct.) 57 Gen. III ÅRGYNNIS, Antemme distincte capitate, capitulo brevi ovali, 1. sub-orbiculato; (in mortuis compresso, subpa- telliformi,) (Capice luteo). Palpi capite longiores, sqvamati hirsutique; apice distantes , articulo medio magno, extus longius piloso=ciliato ; ultimo minuto, Oculi nudi. ” Pedes antici tenues , maris magis feminse minus pilosee. Ale leviter denticulate; supra fulve maculis stri- gisqve nigris, subtus antice subcöncolores, po- stice maculis strigisve argeateis plus minusve ornatis. Volatus celer, celerrimus; alacer. Larva ramoso-Spinosa, collo quoque armato; (series spinarum 6). Puppa angulata, nodulosa, antice plus minusve bituberculata , dorso impressa. — Generis Ty- pus: ÅA. Adippe. ( Argymmis Fabr. S. Gloss. n. 19. Perlatis Latr. Pap. Fam. II. Ochs. pag. 52). ; GEN. IV. MEeELITAA. Antenne capitulo subturbinato, 1 pyriformi; (apice subtusqve sepius luteo). Palpi capite longiores, apice distantes, tenues, arti- culo intermedio hirsuto; ultimo precedenti ad summum dimidio breviore, acuminato. .Oculi nvudi. Pedes antici tenues, femin&e longiores subnudi; maris breviores pilosi. Ae subdenticulate, supra e fulvo nigroque fasciate, maculate, et subreticulate; subtus e luteo al- > bido nigroqve fasciate et strigate &c.; minime > Vero maculis strigisve argenteis. PVolatus turbidus, errabundus, sed satis celer. + 58 Larva spurie spinosa tuberculis carnosis -pubescen- tibus, spinas mentientibus, serierum plurium. Puppa antice submutica; nec angulata nec dentata, dorso ad summum punctis elevatis subtuber- culata. Generis Typus: M. Athalia. CMelitea Fabr. S. Gloss. n. 29. sed character om- nino erroneus. Pap. Fam. I. Ochs, 1, c. IL 1. pag. 17.) GEN. V. EREBIA. Antenne apicem versus plus minusve incrassate, capitulo sepius elongato gracili, basi evane- scenti, rarius breviore, distinctiore. Palpi compressi, teneri, latere tantum exteriore pi- Iis Iongis densisqve ciliati; articulo ultimo par- vo subnutante. Oculi sepissime nudi; varius hirti. Pedes antici breves, pro sexu aut nude, aut plus minusve pilose, 1. villose, Ale rotundate, posteriores orbiculate, denticulate, I. subintegre, non angulate; ocellis punctisve pupillaribus pluribus I paucioribus intra mar- ginem disci serie locatis; areola clausa, nervos radiatim emittens. Obs. Ale, colore sepius obscuro ll langvido, fusco, ferrugineo 1, testaceo; postice Jsubtus mar- morate. Ocellum vel punctum pupillare intra angulum anticam alarum anticarum sepius. in signior magisqve constans. Volatus sepius inqvietus, laborans, errans. Larva capite subgloboso, corpore mutico nudo, 1. sericeo tantum, ano semper bimucronato; gramine victitans. Puppa brevis subgibbosa, submutica, 1 antice bi- mucronata. Generis Typus: E. Ligea, ( 59 ( Hipparchia Fabr. S. Gloss. n. 14. Pap. Fam. VTI. Ochs. I. 1. pag. 166. Maniola Schrank. Poapiliones> Satyrt Auct. pleri- qve). Obs. Hoc genus, metamorphosi ut et habitu imaginis omnino naturale et distinctissimum , tamen illis partibus e quibus characteres generum artifi- ciales desumi solent, haud parvas ostendet anoma- lias, et hoc quidem in speciebus maxime affinibus. Sic ex. gr. antenn&e in E. Semele distincte capitate, capitulo brevi determinato, in specie vero habitu ; et colore omnium maxime affini: E. Norna , an- tennarum structura omnino diversa >; -minime enim capitate, sed apicem versus parum incrassate, cla- vula obsoleta evanescente. Antennarum capitulum distinctius gerunt: M. Semele, Embla, Mera; apicem antennarum modice incrassatum: M, Aegeria, Me- gera, Manto, Hero €7c.; antennas vero sensim et parum crassiores: M. Norna , Bore, Janira, Hy- peranthus. Ejusmodi inveniuntur differentie in palpis, eculis pedibusqve anticis; differentiis vero antenna- rum non analoge. : Larve fere omnes Papilionum mihi note, plan- tis dicotyledonaribus victitant, exceptis larvis Ere- bie generis, que non nisi graminibus vescuntur, unde hoc genus naturale esse egregie evincitur. Sectio II. Hexapodes. Imago pedibus 6 completis, gressoriis, Puppa ano, filoqve per medium transverso, allic gata, ( nuda). (Larva mutica non spinosa "). ") In sveeicis omnibus ex exoticis vero generis TAais larva spi- nosa); 60 Genus VI. AMARYSSUS, Antenne elongate ( capite thoraceqve distincte lons= giores); Versus apicem sensim clavate, subar- 'Cuate, Paipi brevissimi, (dimidio capite subbreviores)y, clypeum vix attingentibus, faciei appressi, non prominuli, extus piloso-fimbriati, obsolete ar« ticulati, articulis tantum duobus; C(Tertio, si vere adsit, inconspicuo ). Ale elongate plus minusve dentate, postice mar- > gine interiore pro abdomine libero exciso, ner- vis tåntum 8: nervo I:mo, 8:vo e basi ale, ; xeliqvis ex areola discoidea clausa orientibus. ZLarva levis mutica, tentaculo collari bifido, car- noso retractili. Puppa angulata, antice bimucronata, nuda, filo transverso in medio alligata. é Volatus celer, alacer, vastus. Obs. Oculi nudi. Pedes omnes completi; tarsi ungvibus simplicibus. Ale plus minusve dentatze, varicolores , postice sepe caudate. Generis Typus: A. Machaon. ( Papilio Fabr. Syst. Gloss. n. 3. Papilio Latr. Gen. Ins. et Crust. Papiliones Eqvites Fabr. E. S. pleriqve; Papiliones Eqvites Lin. non nisi ex parte. Pap. Fam. X. Ochs. pag. 126). GEN. VII DoRriTis. Antenne breves, ( pectore breviores), capitulo sub- ovato recto. Palpi capite longiores et clypeum ultra assurgentes, prominuli, pilis longis fimbriati, distincte tri- articulati , articulis eqvalibus , primo arcuato, secundo recto , tertio lineari. Ale margine rotundate integre. (Minus sqvama- te, subtus et ad margines denudate). 61 Corpus crassum pilosum; anus femine subtus tegi- tur valvula magna coriacea. Larva levis, mutica, tentaculo collari bifido, car- noso retractili. Puppa levis, mutica (Forma Lepidopterorum No- cturnorum >) » subfolliculata. Volatus gravis, laborans. Generis Typus: D. Apollo. ( Doritis Fabr. Syst, Glossat. n. 22. Doritis Latr. Gen. Cr. et Ins.- Papilionum Fam. XII. Ochsenh. S. v. E. I. 11. pag. 131). Gen. VIII. GANORIS. Antenne extrorsum crassiores, clavate 1 capitatz. Palpi distincte 3 articulati, piloso-fimbriati. Aie integre, postice pro receptione abdominis ca- naliculate', nervis 9; primo et octavo nono4 qve e basi alarum, reliqvis ex areola clausa orientibus. (Ale margine integre, sepius rotundate, colore primario pallido, albo vel favo 1. fulyvo &c.). Oculi nudi. Larva mutica, (collo non tentaculato); sublxevis, sericea, 1. pilosa, j ; Puppa antice unimucronata filo transverso alligata, nuda. Volatus varius; turbidus, laborans ; minus alacer; sed nonnullorum satis celer: Generis Typus: Pap. Brassice. Pontia et Colias Fabr. S. Gloss. n. 23: 24. Pieris et Colias Latr. Gen; Cr: et Ins.n. DLXXXIV:; Pap. Fam. XIII. Ochsenh. IL 11. pag. 141. et Fam. XIV. pag. 172: Papiliones Danai Candidi Auct. Dividitur hoc genus subdivisionibus duabus satis distinctis. 63 Subdiv. I. ( Pontia Fabr. Pieris Latr. Fam. XIII. Ochs. ) Antenne elongate, (capite thoraceqve manifeste' longiores ), capitate , (nigricantes). Palpi gra- ciles, (subcylindrici Latr.) articulis subeqva- Jibus , tertio lineari. ( ÄZle sepius albide nigro- maculate, puncto centrali distincto nullo ). (G. Crategi, Brassice, Cardamines &c. Subdiv. II. ( Colias Fabr. Latr. Fam. XIV. Ochsenh.y Antenne breves, (capite thoraceqve breviores, 1. vix longiores), versus apicem sensim ineras« sate in clavulam obconicam (rubram) abe- untes. Palpi compressi, articulo ultimo brevis- simo. Ale pallide, plus minusve favide, 1. lutex; puncto centrali distincto subtus mni- tenti, submetallico; in posticis evidentiore). G. Paleno,- Rhammi &ec. Obs. He Subdivisiones ab Auctoribus nonnullis ut distincta. genera - considerate; an jure? Cum vero metamerphosis differentias nullas prabet evidentiores, et note ille generice artificialés mihi minus firme et immutabiles videntur, ad ulteriorem determinationem forte feliciorem nunc uno genere conjungere malui; notatis tamen differentiis, ut genera diversa facile sta- tuat cui melius placeat. GEN. IX. ZerHYRUS. Corpus statura parva gracili. ; Anitemmne apice clavate, clava elongata, cylindrico. obconica. Palpi distincte triarticulati, articulo secundo longiore | extus fimbriato, ultimo gracili cylindrico conico; (sepius nudiusculo). Oculi oblongi, margine palpebrali niveo, distincto, cincti, s&pius tenere hirti; rarius nudi. I Pedes 6 gressorii, antici paulo breviores3; tarsi bre- viter et simpliciter ungviculati, puvillati. Ale postice abdomen subtus canali excipientes; areo- la aperta. Larva subovata onisciformis , capite parvo, pe= dibus obsoletioribus , mutica, nuda. Puppa brevis, contracta, obtusa, filo per medium alligata. Generis Typus: Z. Betule. ( Genera: Lycena, Thecla Fabr. Syst. Gloss.; Polye ommatus ILatr. Gen. Ins. et Cr. — DLXXXVII. Pap. Fam. VII. VILL IX. Ochs. E. S. I. IH. pag. 3. 67. 94. Hujus generis subdivisiones tres notabiles: — Subdiv. I. C Aurotis). Antenne apicem versus sensim. et modice incrassate, clava elongata, cylindrico - ovali tenui, gracili. Palpi sqvamati vix vel parum fimbriati. Oculi di- stincte hirti. (Ale postice in nostris caudate, striga obliqva albida) Z. Betula &c. Subdiv. II. ( Heodes ) Antennarum clava brevior crassior; Ale posteriores ad angulum analem non nihil producte, (interdum subcaudate); colore sepius supra fulvo-aureo, 1. maculato, 1, obscure brunneo &c.; subtus sepius punctis ocellaribus numerosis. (Z. Virgaurea &c.) Subdiv. III. ( Cyaniris ). Antennarum clava brevior distinctior. Ale rotundate posteriores ad an- gblum ani non producte. C Color sepius su- pra cyaneus, ceruleus, 1. obscure fuscus, sub= "tus canescens, punctis ocellaribus. (Z. Argianus &c.) He Subdivisiones vix ut genera distingvendae, me- tamorphosis et habitus similes. Characteres in Fabr. Syst. Glossatorum e pilositate palporum 63 64 desumti nimis vagi. Sic ex. gr. Palpi in Z. Hippothoé Fbr. omnino fere leves, nec pilosi - nec ciliati 1. fimbriati; in Z. Chryseis vero pilis longis rigidis fimbriati, articulo apicali minime nudo &c. ; GEN. IL LIMONITIS. r I I. L. Populi: alis dentatis fuscis albo-fasciatis maculatisqve; subtus luteis albosfasciatis: ma- culis ccerulescentibus. Papilio Populi Linn. Faun. Svec. p. 277. nn. 1055. Fabr. Envt: Syst. IIL 1. 411. 343. Ochsene heimer Schmetterlinge von Europa I. 1. 145: n, 5. HöäBN. Pap. Tab. 23. £ 108. (mas) 109. 110. (fem.) Herbst. T. 233. f. 5. 6. T 234: fig. I. 2. Habitat in lucis populneis, viis szepe insidens. IL. ÅGLAISsS. ") Alis angulatis 1. AZ. Fo: alis angulato-dentatis supra brunneis nigro- maculatis, singulis ocello cceruleo. Linn. F. Sv. p. 274. n. 1048. Fabr. BE. Si III. 1. 88. 276. Ochs, S. v.E. I. 1. p. 107. n:3- Hibn. Pap. Tab. 16. I. 77. 78- Habitat in Svecia meridionali passim; ex. gr. in Uplandia, Sudermannia, Smolandia &c.3 in Westrogothia vero mihi haud visa. 2. Å. Antiopa: alis angulatis nigris, limbo albido, Linn. Fn. Sv. p. 277. 1056: Fabr. E. S. III. 1 pRoa15353 Ochs. Sov: ET ap: ae nn 4 Hiäbn, Pap. Tab, 16, fi 79. 89. Ha- & Habitat. in sylvaticis sat freqvens mense Se- ”ptembri; haud raro hibernans primo vere pro- veniens limbo pallidiore. 3. 4. Polychloros: alis angulatis fulvis nigro sned tis; anticis Supra punctis qvatuor nigris. Lin. Faun. Sv. p. 278. n. 1057. Fabr. E. SMER får 372. Ochs Sov EC Ia påg. 114. n 6. Häbn. Pap. Tab. 17. f. 81. 82. Habitat passim, circa Holmiam freqvens. 4. 4. Urtice : alis angulatis fulvis nigro maculas tis; anticis supra punctis tribus nigris. Liv: En. Svet.. p. 278. n. 1058: Fabr E, ma 1.122. 374. Ochs. Six I oR ip fö n 8 Höbn. Pap. Tab. 18. f 87: 88; Habit. ubiqve vulgatissima. 5. 4. C. album: alis eroso-angulatis fulvis nigro maculatis, posticis subtus C albo notatis. Ki Faub. Svec. p. 270. nn. 1059: Fabr a. SÅ "Ill. 1. 124.380. Ochs. Suv. RE TI. Pp. 125. n. 10. Höbn. Pap. Tab. 19. f. 92. 93. Hab. in hortis freqvens. +) Alis posticis dentatis haud angulatis. » 4. Atalanta: alis dentatis nigris, anticis apice albo maculatis, omnibus fascia rubra, antica- rum media obliqva, posticarum marginali, Em FF. Sv. p. 279. on. 1069. Fabr. ES. II. FUTIG: 3062. Ochs. S. Vv. E.G 1. Pp: 104: var ”Elubo;, Pap: Fab. 19. £ 274. 70, Hab. in lucis, "hortus passim. 1. 4. Cardui: alis dentatis pallide rufis, nigro ale boque variegatis, posticis subtus otellis qvatuor. Lin. Faun. Svec. p. 276. n. 1054. Fabr. I. 2 Ill. i. Pp. 104. D.. 320. K. V. ÅA. Bandl. 1816. St. I. E- 66 Ochs. S. v. E. I. 1. p. 102. n. 1. Höbn. Pap. Tab. 15. [Sa JA: Hab. passim; nonnullis annis sat freqvens. III. ARGYNNIS. +) Majores. | 1. 4. Pophia: alis dentatis fulvis nigro maculatis» posticis subtus virescentibus, fasciis argenteis transversis. Lin. Faun. Svec. p. 281. n. 1064. Fabr. E. S. UL Tp oT42. ND. 4389. Ochs: Sö vi ER Tip. 06: no 17." EO Pap. Tab. 14. f. 60. 70. Hab. in lucis, hortis; presertim in Carduis. Obs. Differt sexu: Mas nervis qvatuor infe- rioribus in alis anticis incrassatis, densius nigro sqvamatis; femina nervis illis eqvalibus. 2. ÅA. Aglaja: alis dentatis fulvis nigro maculatis', posticis subtus virescentibus maculis 21 ar.” genteis. Lin. Faun. Sv. p. 281. n. 1065. Fabr. E. S. TI fö op. F44. MD. 442, ÖcChs Sve I. I. P..91. DD. 15. Flubn. Pap. Mlanies f. 65. 66. Hab, in pratis freqvens. Obs. Nervi inferiores alarum äånticarum in ma- re parum incrassati. Variat non nihil colore, et maculis plus minusve confluentibus. Aberratio: alis supra nigricantibus, maculis paucis fulvis. Pap. Aemilia Acerby Voyage au Cap. Nord, Hab. in Finlandia. | Obs. Papilionem Aemiliam Acerby, non nisi aberrationem esse Pap:s Aglaje Lin. testari possu-. mus viso specimine originario in Finlandia capto & på 67 a D. Acerby descripto, quod asservatur in Museo ditissimo & pretiosissimo Cel. Dom. de Payknll. 3. ÅA; Adippe: alis dentatis fulvis nigro maculatis, posticis subtus favis maculis argenteisf (seu pallidis) ocellisqve ferrugineis argenteo pu. pillatis. | Mas: alarum anticarum nervo secundo tertioque in medio incrassatis, fortius sqvamatis. Femina: Nervis illis simplicibus. Lin. Faun. Sv. p. 281. n. 1066. Crevera). Pap» (Adippe) Cydippe. HansiSyst: Nat. do 2: (786. 212: Fabr. Eot. Syst. III. 1. 146. 448. ' "Oths. S. v. E. I. I. p. 88. n. 14. Pap. Adippe. Höbn. Pap. Tab. 12. £f. 63. 64. (mas). Hab. in pratis floriferis freqvens. Variat alis posticis plus minusve argentatis. — War. 1.' maculis omnibus argenteis. — War. 2. maculis baseos argenteis, marginis ex. terioris flavis incomtis. ; — Var. 3. maculis omnibus flavis, non nisi pu- pillis ocellorum argentatis. Variant macule preterea colore argenteo viva= ciore, vel obsoletiore, 4. 4. Niobe: alis dentatis fulvis basi maculisqve pigris; posticis subtus ferrugineo variegatis, maculis argenteis, Cseu flavis) ocellisqve fer- rugineis argenteo pupillatis. Mas: alarum anticarum nervo secundo tertio- qve per parum, aut Vix incrassatis; Femi- 2& nervis his omnino simplicibus. Pap. Niobe Lin. Faun. Sv. p. 281. n. 1067. Fabr. EE. Sö 1 147::452. "Ochs: Siv. E. I. 1. p. 83. Dn. 13. exclusis synonymis P. Adippe L. Faun. & S.N., excludendis qvoqve omnium qve ad conjunctionem erroneam Papilionum RET 68 ; Adippe et Niobe Linnéi spectant, Häöbn, Pap. ' Tab. 12. f. 61. 62. ) Habit. in pratis freqvens. Colore varians uti — precedens: | — Var. 1. Ale posteriores subtus maculis argen- ters. — Var. 2. Ale posteriores subtus incomte, non nisi pupillis ocellorum argenteis. Synonymon Linnei ad hanc varietatem spectat. Species precedenti valde affinis, et ambe ab auctoribus sepe confuse, certe tamen distin- ce. Distingventur forte optime notis seqven- tibus: 1.) Alarum anticarum nervi 3 & 4. (a margine interiore ) in mare. Adippis medio valde in- erassati, dilatati, fortius 'sqvamati; in mare Niobis vix crassiores reliqvis vel femin2, 2.) Corpus Adippis robustior videtur. 3.) Color pagine superiotis Adippis vivacior, Niobis langvidior et hujus ale antice soummo apice maculis pallidieribus, basi vero infusca- te vel subnigre, presertim postice, Adippis basi obscuriores qvidem non vero infuscatee.” 4. Ale postice subtus in Niobe multo magis va- riegate et colorate, maculis scilicet argenteis (flavis in Var 8.) qvam in Adippe sepius pluribus, magisque condensatis, et inter illas macule ferruginee strigaqve media undata nigra, obscuriores et distinctiores qvam in Adippe. = | > Hujus et precedentis speciei synonyma Lin- neana ab auctoribus nonnullis Germanicis singula- rem in modum intricata. Qvin-etiam absolute ne- gaverunt Papilionem Adippe verum (Fabr. Lasp. Ochsenh. &c.) in Svecia inveniendum; error sin- gularis et cujus originis? —— = Varietatum plus Ra 69 minusve . memorabilium copia, ut etiam eximio studio magnaqve sagacitate, sed incertis erroneisque notionibus, exstructa demonstratio ad confirmandam identitatem Papilionum Adippe et Niobe Lin., ins venitur in Herbst Schmetterl. Tom. X. n. 31. et 34. pag. 39. & 56. | 5. ÅA. Latonia: alis dentatis fulvis nigro maculatis; posticis subtus luteis maculiz3 argenteis maxt-= mis, fasciaqve sinuataj ex ocellis ferrugineié argenteo pupillatis. Pap. Lathonia. Lin. Faun, Sv. p. 232. n. 1068. Fabr. E. S. III 1. 146. n. 449. Pap. Latonia Ochs. 'S. v. E. I. 1. p. 89. n. 12. P. Lathona Höbn. Pap. Tab. 11. f. 59. 60. Hab. in pratis freqvens, sepius mense Augusto proveniens. ”H) Minores. 6. 4. Arhirape: alis subdentatis fulvis nigro ma- culatis: posticis subtus flavis fulvo fasciatis, serie marginali punctorum ocellarium. 4 KICnS ES Vv: Elfa Po 52.0. f.; FAMBRS Pap. Tab. 5. f£. 23. 24. ( mas.) f. 25. (Text. Tom, 20408. fem. Pap. Ossianus Herbst. Tab. 270. f. 4. 5. ibid. Fap. sIomonis. f. 6. 7. 7 Hab in Lapponia. Obs. VWVariat magnitudine. - Minores szepius ebscuriores, et huc certe pertinet P. Ossianus Herbst; forte mares. Majores pallidiores ,' forte feminza Pap. Tomgride Herbst affines; sed figura Herbstii nimis rudis. Ambo in Lapponia occurrunt. 7. A. Selene: alis dentatis fulvis nigro maculatis, posticis subtus brunneis; maculis flavis argen- teis strigaqve postica punctorum fuscorum. Ochs, S..v. E. I I. Pp. 55. Dn. 2. 40 Pap: Selene ålis dentatis fulvis nigro macula. tis, /subtus posticis maculis argenteis 12. pun: ctoqve distincto baseos, strigaqve postica atris. Fabr. E. S. III 1. 147. 451. Häöbn. Pap. Lab. 5: Hov 26, 27. | ; Hab. :ubiqve vulgatissima, . Summa affinitas ÅA. Euphrosymis; magnitudine variat. Aberrationes Hbmplebile: hujus speciei pos- sideo3 facie omnino aliena. Aberratio 1.) Ale omnes supra nigre, maculis mar- ginalibus fulvis; subtus ultra medium nigre; enteriores limbo fulvo maculato; posteriores nigre, macula media oblonga, maculisqve marginalibus trigonis, argenteis; fascie media non nisi rudimentum obsoletum adest, et ans te marginem color dilutius fusco-brunneus. E Westrogothia. Aberratio 2.) Ale omnes supra nigra maculis mar- ginalibus et uno alteroqve disci fulvis. Sub- zus: anteriores fulve maculis disci nigris dif formibus, marginisqve flavis elongatis; poste- riores basi plaga magna flava, nervis nigris divisa, punecto magno atro, maculaque cen- trali argentea; deinde rudimentum fascie ful- ve, et ad marginem macule trigone argene tee dilatate, intermedie fere ad medium ale product. Capta in Silva Kåglan Nericie. Preterea plura vidi specimina hoc modo aber- rantia, nec unum alteri smile, mox ad hanc mox ad illam aberrationem descriptarum accedentia. In Lap- ponia quoque occurrunt. Pap. Marphise Herbst Tab. CCLXXI. CCLXX. f. 8, 9, et P. Rinaldus Tab. f. 1.- 4. huc spectant. 6. Å. Euphrosyne: alis dentatis fulvis nigro macu« latis; posticis subtus ferrugineis, maculis no- 721 vem argenteis serieque punctorum subocella- torum. Lin. Faun. Sv. p. 282. n. 1069. Fabil Ent; Syst. III 1..:147: 450: Ochs St öv: Eör: I. 1. P. 58. n. 3. Häbn, Pap. Tab. 6. f. 28..29. 30. Habit. in Sylvis, pratis freqvens, bc pa vere & initio Cstatis. Obr. Varietates plures e Lapponia vidi, sepe obscuriores, minime tamen semper nostris minores, Ut distinetam speciem, nomine Fingal proposuit Laspeyres in Herbst. Tom. X. n. 39. p. 92. Tab. CCLXMX, f. I. 2. 3. 'Vix jJure3 occutrunt enim "in Lapponia et Selene et Euphrosyne et earum va- rietates. In museo Cel. Dom. Schönherr vidi "specimen e Lapponia, subtus Arg. Euphrosyne «(1 Fingal) simillimum, supra margine' fasciaque media latissimis nigro-fuscis ; vel potius ut dicam , 'alis ad basin ultra medium fuscis , macula divisa fulva ad costam anteriarum. 9. 4. Amathusia: äålis dentatis fulvis, maculis stri- gaque punctata nigris; posticis subtus variega- tis, basi puncto, fascia dentata flava apiceque striga punctorum subocellatorum. Nabr. ES. JIG 1.255. D..791: ,Oehs. Siv. BE a tD arg org Öp da vat UDDA ADA I 20 ERNIE Ta 2: "Lösae SANT IANA. Höäbn, Pap. Text. pag. 11. n. 11. Pap. Ama- thusia. Hab. in Finlandia, Dom. Sahlberg. In Svecia haud inventa qvantum mihi innotuit. | Affinis A. Freje. "10..4. Freja: alis subdentatis lutéis basi maculis- | que. nigris: posticis subtus räbenti brunneis co oalbo fuscoque variis, fascia dentata alba brun- neo irrorata. ( Ochsenh,) , 72 j Thunberg Dissert. Insecta Svetica pars 2. pag. sä. 0 Tab. fö 14. "14. OCKSES ma LE p. 78. nn. ir. Hiäbn, Pap. Tab. 10. f. 55. Tab. 11. f. 56. ' Qvensel Act. Holm. 179. pag. 276. n. VI Lab. os der Oe Habitat in Lapponia et Svecia boreali. 11. Å. Pales: alis subdentatis fulvis, basi macu- lisqve nigris, posticis subtus rubenti brunneis flavo argenteoque variis. COchs.) Fabr. EE. S. II: 1.257. 0.797. Ochs. SW E. I i. p. 63. n. 5. Thunberg Diss. Ins. Svec. pars 2. pag. 34. Pap. Arsilache Hibn, Tab. 7. f. 36. 37. Text. påg. 9.0. 5. Fap Pales. P. Isis Häbn. Tab. 7. f. 38. 39. Häöbn, Pap, Tab: 7. £. 34. 35..( Tab. com fLOER 618. ad Pap. Selene aberrationem pertinet.) Hab. in pratis, paludosis sat freqvens, mensi Julio et Augusto in Svecia meridionali et bo- reali, ut et in Lapponia, ubi colore magis variat. In nonnullis ale postice margine -exteriore - magis angulate videntur, 12. 4. Dia: alis fulvis nigro-maculatis, posticis subtus fusco-purpureis basi flavo-argenteoque maculatis, fascia media obsoleta maculisqne marginalibus argenteis. Pap. Dia Lin. Sysr. Nat. 2. 725. 207, Fabr. Ent. Syst; 3. 1. 255. 792. Ocks. I. 1. pag. 61. n. 4. Höbn. Pap. Tab. 6. f. 31. 38. 32. 33.2. Kleeman Tab. XL. f. A. B. Habit. in Svecia boreali rarius. Mus. Gyllenhal. 13. A. Carichlea: alis fulvis nigro-maculatis , posti- sis rufo-brunneis, basi luteo maculatis, fascia media - subargentea, maculisque marginalibus Jacteis, RR 173 /-Herbst. Pap. 10. p, t25. n. 47. Tab. 272. f. 5. 6. Schneid. Mag. 5. 588. Hab. in Lapponia D. Qvensel; ut videtur tå- men rarissime; non nisi unicum vidi specis men, in Museo ditissimo D. Gyllenhal. Ut mihi quoque videtur distinctissima species, media qvasi intra Diam et Friggam, a Pale ad- huc magis distat si accuratius examinatur. Ad basin alarum posticarum macula lactea nitida. Fa- scia media distinctior qvam in affinibus, lacteo- nitidula. Macule marginales lactexe nitidule — (qve in Frigga omnino desunt, in Dia vero distans tes et subrotund:e) in hac specie transversae, ob« longe. S ; 14. AZ. Frigga: alis dentatis fulvis basi maculisque nigris: posticis subtus brunneis, fascia macu- larum fulvarum albarumque; postice sub- purpurascentibus. ( O.) Qvensel Act. Holm. 1791. pag. 275. n. Vs Tab. N.-£ 35. 4. Thunberg Diss. Jns. Sv. pars 2. pag. 33. Ochs. S. v. E. L 1. Pp. 743 n. 9. Häbn. Pap. Tab. 9. f. 49. 50. Hab. in Lapponia. 15. Ad. Ino: alis dentatis fulvis nigro maculatis; posticis subtus flavis, serie ocellarum in fascia interrupta rubescente. (Ochs.) WES: SV BUT 1 p69: mm” Pap. Dictynna Häbn, Pap. Tab. 8. f. 40 41. Pap. Daphne Thunb. Ins. Sv. pars 2. p. 33. ? huc forte spectat. ") | Hab. in pratis, frutetis, sat freqvens mense Ju lio et Augusto. ”) Nor. Pap, Daphe Fabr, Ochs. verus, haud in Svecia visus qvantum mihi innotuit, Cum Pap, Ino in operibus Fabr, de- sideratur , apud nos vero adeo freqvens occurrit ut Il. Thun- etz vix ignotus esse potuerit , veresimile mihi videtur Pa- pilionem Inonern 1. c, intellexisse, presertim cum ambe species serte valde affines, 74 16. Å: Thore: alli8 fulvis maculis strigaqve media latiori nigris; .posticis subtus testaceis fascia media flava; lunulis sub fascia maculisque marginis albidis. Pap. Thore Häbn. Pap. Tab. II. f. 571. 572. $73. C(subtus tamen nostris paulo ob- scurior.') Lev Hab. in Lapponia rarius. Facies Pap. Inonis sed paulo major; ale, an- tice presertim , magis elongate, et colore supra obscuriori, magis ad Pap. Frigge accedente. Alr Supra fulve maculis strigisque ut in affinibus, stri- ga media tamen latior qvam in reliqvis nostris. Ale postice subtus basi fulve immaculate, deinde fascia lata arcuata flava nervis divisa et postice striga nigro-brunnea determinata; poné strigam lu- nule nonnull& albide, deinde puncta ordinaria ocellaria, obsoleta, coca. Margo cingitur fascia e maculis albidis, et ante illam striga obscure ferru- gineå. Fascia media flava posticarum arcuata, apice intus flexoz in Å. Iaone subrecta. IV. MELITAEA. 1. M. Manturna: alis fuscis fulvo flavoque faciatis; posticis subtus fulvis fasciis tribus flavis, me- dia nigro-strigata. = Pap. Maturna Lin. Fn. Sv. p. 280. n. 1062. Oclis. S.”V. Hok I. sP- IS: DD Höbn. Pap. Tabs, I, £. 1: 2... P.Cynthias Hab. in Svecia australi, rarius. Pap. Daphne: alis dentåtis fulvis nigro maculatis: posticis subtus flavis rufo venosis apice ferrugineo-argentatis, . Ochs. S. MAB LIP, Zz n. 8. Fabr, E, S, II 1. 257. 798: Hibn, Pap: Tab, 9, £. 45-46. 75 g. M. Iduna: alis fuscis, albö fulvogue- fasciatis, + posticis subtus: fasciis: tribus albis tribusqve fulvis, omnibus impunctatis. (00 Pap: Maturna Höbno; up: Tab; 117: fi 600, 601. fig. 598. 599? ? Conf. Ochs. I. 1. pag. 21. & IL 2, pag. 233. Hab. in Lapponia rårius. Statura et summa affinitas M. Manturne, sed paulo minor, media quasi intra illam et M. Cyn- thiam, (Fabr. Ochs.) sed ab utraque distincta mi- hi videtur; A priori differt alis multo magis al- bo variegatis et presertim fascia media ålba po- sticarum subtus nulla striga.nigra. longitudinali di- visa. A M. Cynthia ") (Fabr. Ochs.) differt presertim defectu punctoräm nigrorum in fascia lutea intramarginali alarum posticarum, Antenn&e valide capitate sepius nigre. (M. JManturne subtus lutee.) Palpi lutei extus fusco " ciliati. 'Corpus nigrum pedibus luteis. Ale supra?: basi fusce luteo maculate, in medio fascia: alba, anticorum sepe duplicata, posteriorum: sepids po- sterius' infascata, deinde fascia lutea tigrö-Cincta, et ante marginem iterum fascia macularis alba, Subtus: subconcolores , sed signåturis vivacioribuss postice basi lutee fascia alba valde interrupta; medium ale occupat fascia lata alba, striga nulla divisa cui seqvantur: fascia lutea omnino immacu- lata, deinde iterum fascia alba, et tandem ipsi margo lutescens nigro fimbriatus. HFascie omnes utrinque strigis fuscis terminantur. 3. M. Artemis; alis subdentatis: fuscis fulvo variis 3 posticis subtus fulvis fasciis flavis; utrinque serie punctorum nigrorum; subtus luteo-mar- KÖERoFam. - fråga Ochs. Pabr. Häöbn. Mysia Hybn, Frivia spi Herbst . Schneid, 26 Fabr. EE. S. IIL 1. p. 255. n. 790. Ochs. S. v. E. I. I. p. 24. n. 3. Höbn, Pap. Tab; 7. f. 4. 5. (8.) f. 6 (9). Pap. Matutina Thunb.: Diss. Ins. Svec. pars 2. pag. 31. Habitat apud nos rarius. 4. oh Nekan alis dentatis fulvo nigroque reticula- : posticis supra punctis ocellaribus; subtus ex Nlalbidö flavis, fasciis duabus. fulvis; poste- riore nigro punctata. Huöbn; Pap. Tab 20 f.i7. 8 "Fabri E. S III. 1 251. 779. Pap. Cinxia Var 3. De- lia. Thunb. Diss. Ins. Sv. pars 2. pag. 32. Roesel IV. Tab. XVIII f. 4, imago. Tab. XKXIX. A.B. C.D. larva et puppa. Pap. Cinxia Ochsenh. S. v. E. E 1. p. 27. n. 4: Hab. apud nos haud infreqvens. Pap. Cinxia Lin. Faun. Svec. pag. 280. n. 1063. vix huc pertinet cum nibil de Sr nigris fascie posterioris memoretur. Cfr. M Athalia n. 6. infra. Obs. Pap. Phebe: ”Thbrg. Diss. Ins. Sveg. Pp: 2, Pag. 32. vix svecie incola. 3: M. Dictymna: alis dentatis nigris fulvo macula- "tis; posticis subtus fulvis, maculis baseos, fa« scia media maculari lunulisqve apicis flavis; serie intermedia punctorum nigrorum. Ochs. S. v. E. L 1, p. 42. n. 8. Höbn. Pap. T. 3. f. 15. 16. Pap. Corythalia. Hab. apud nos rarius; lecta in Kinnekulle. a C. D. Gyllenhal. 6. M. Athalia: alis dentatis nigris fulvo fasciatisz ' posticis subtus fulvis, fasciis tribus flavescen- tibus basique impunctata. Ochs. S. v. E. IL 1. p. 44. n; 9. Häöbn. Pap. Tab. 4. f. 17. 18. P. Maturna. Text, 17 p. 7. n. 9 P. Athalia (Pap. Tab, 114. f. 585. 586. 587. 588. Text. p. i 0.16 Pap. - Pyronia.)? Roes. IV Tab. XIII. f. 4.5. Pap. Sat. Maturna Fabr. E. S. II 1. 254, 787. Pap. Cinzia Lin. Faun. Sv. p, 280. n. 10637? Hab. in pratis floriferis ubique frequens, colore valde varians. Obs. Pap. Cinzia Lin. vix extricandus; a Fa- bricio et Auctoribus plurimis ad Papilionem Dis dynam Ochs. refertur, ab Ochsenheimer et nonnullis - ad Deliam nostram & Auctorum. Descriptio Cel. Viri brevis et nonnihil ambigua etiam huic speciei applicari potest qve apud nos -omnibus affinibus longe freqventior. Cinzie tamen nomen semper dubium , forte potius omnino delendum, ne in &ter- num augeatur confusio. 7. M. Hertha: alis subdentatis fuscis, supra anti- > cis faseia maculari, posticis striga punctorum fulvis. Pap. Hertha Quensel in Act. Holm. 1791. pag. 280. n. 8. Tab. X. fig. 9Y. 10. Schneid. Magaz. I. 4. pag. 424. Hab. in Svecia meridionali rarissime. Specimen originarium, prope Holmiam ca: ptum, asservatur in Museo ditissimo & pretiosissimo Cel. Dom. de Paykull. Specimina duo huic pro- xime similia vidi: alterum, e Westmannia, in Mu- seo Cel. Dom. Gyllenhal; alterum in Museo Ceh Dom. Schönherr. Pap. AZthalie Var. Herbst Tab. CCLXXI. f, 5. 6. proxima, 2. HN. Fulla: alis dentatis fulvis, basi maculis mårt- ginique exteriore nigris; posticis subtus flavo- fasciatis, 78 Quensel in Act Holm. 1791. p. 279. n. 7: Tab. X. f. 7. 8. Schneid. Magaz. I. 4. p. 422. Specimén originarium, unicum huc usque de- tectum in Museo Cel. de Paykull asservatur. Facies distincta et elegans. o. M. Parthenie: alis fusco fulvoque subreticulatis , posticis subtus fulvis, fasciis tribus flavescen- tibus nigro inductis media divisa. Ochs. S. v. L 1. p. 48. n. 10. Häöäbn. Pap Tab. 4. f. 19. 20. Pap. Athalie var. Pap, Dictynna Fabr. Ent. S. III. 1. 253. 785. Habitat apud nos rarius, in Kinnekulle. CI. D. Gyllenhal. Valde affinis precedenti, sed semper multo minor. Pap. Dictynna Thunb. Diss. Ins Svec. P.-2. p. 32. 10. M. Lucina: alis dentatis fuscis testaceo macur- Jatis; posticis subtus luteis fasciis duabus ma- cularum albidarum. Lin. Faun. Sv. pag. 280. n. 1061. Fabr. E. S. ID 4.p. 2505.n2n./778. OchsS: vi LT p- 50. Dn. HL... Hubn. Pap, Ti 4 fer 22. Hab. Upsalie, vere satis freqvens; alibi rarius. Mas. obscurior; Femina pallidior alisque magis Obtusis. Obs. Differt hec species nonnullis partibus a reliqvis hujus generis. Antenn&e notis hujus gene-. ris satis bene conveniunt, palpi vero capite multe breviores. Pedes antici femine longiores qvam in reliquis, maris contra cConsveto fere breviores et valde pilosi. Ale quoque forma et pictura alis ena, et directione nervorum singulari; posteriorum enim nervi I & 2 conjunctim basi communi ex areola oriuntur. ILarva ignota, 79 V. EreBis. (Hipparchia Fabr. S. GL) +") Oculis hirtis. 1. EZ, Egeria: alis fuscis luteo (flavo) maculatis: anticis utrinque ocello; posticis supra ocellis tribus , subtus punctis quatuor. Pap. Aegeria L. S. Nat. I. 2. 771. 143. Fabr. E. S. III p. 94. n. 293. Pap. Egeria Ochs. SUV IERILI 1:/p, 238! m'331 "Pap; Aegeria Höäbn. Pap. 40. f. 181. 182. Hab. in Uplandia rarius, in Insula Lidingö inventa. 2. E. Mera: alis fuscis; utrinque anticis sesquio= cello; posticis ocellis supra tribus, subtus sex. Män: En. Sv. p. 275. Dn, 1249. Fabr. fs. FELT. IT. Ochs. Så V. te Jeg 2 Då ra 3t. Höbp, Pap: Tab. 30. för F74: 175. Pap. Hiera fig. 176. (non differre vi- detur, ) Hab. in sylvaticis frequens mense Junio, petris et saxis sape insidens. 3. E. Megera: alis luteis fusco fasciatis: anticis ocello, posticis supra quinis, subtus sex. Lin: Syst, Nat. kd 2: 72716: 2426 sBabr E..S. AT. 23 94-292. Ochs. Si vÅ EL: po 255: n. 32. Häöäbn. Pap. Tab. 39. f. 177. 178. Hab. rarius in Scania; in Westrogothia ad Alings« ås, teste Dom. Pentz. FY Oculis nudis: 4. E. Sesmele: alis fuscis fascia maculari fulva3; ans ticis utringque ocellis duobus; posticis unico. Lin. Faun. Svec. pag. 276. n. 1051. - Fabr, is Iker: 232:1725:OchsiS. wE. I 1. pag. 197. n. 15. Huäbn. Pap. Tab. 31. f. 143. 144. (3. ) i Hab, in sylvis petrosis sat freqvens. 80 5 E. Hippolyte: alis dentatis fuscis fascia flavescenz te: anticis utrinque ocellis duobus; rst subtus nebulosis, Ochs; S. v. E, I I. p. 206. n, 10. > Häöbn; Pap. Tab, 30. f£ 139. 140. (Pap. Agave. ) Text, Pag. 24. n. 14, Pap. Hippolyte, Pap. Alcyone Fabr, E. S. III, 1. 231. 724. In Lapponia habitare fertur a Dom. Qvensel in Åct. Holm, 1791. p. 273. Testimonia ulterio- ra desiderantur. ; 6, E. Norna: alis fuscis testaceo-fasciatis; anticis utrinque ocellis duobus; posticis supra unico, subtus cinereo fuscoque marmoratis, fascia dentata saturatiore, Ochs. S. v. E. I. i. p. 201. nn. 17. Thunb. Diss, Ins, Sv. pars II. p. 36. Var « et B, Tab. fig. 11. 11. Häöbn, Pap. Tab. 31. fig. 142. Tab. 34. fl 15205 Hab. in Lapponia ad alpes sat frequens, Obs. Magnitudine, colore obscuriore et palli- diore, punctisque ocellaribus pluribus vel paucio- ribus valde vwvariat. Fascia obscurior posticarum subtus versus basin plus vel minus determinata, extus sepius dentata, in nonnullis speciminibus ta- men parum, qve ergo sequenti appropinquant. Ad varietates hujus speciei pertinet: Pap. Hilda Qvens. Ad Holm. 1791. p. 272. Tab, IX, f. 7. 8. que Var 4. Thunb, I; c. Obs. Pap. Jutta Häbn, Pap, Tab. 120. f. 614. 615. qvem Cl), Ochsenh, huic speciei conjunxit, mi hi haud obvius. Magis obscurus, et fascia alarnm posticarum ”subtus, versus angulum ani angustata. 7. E; Bore: alis supra testaceis fusco-irroratis mar- ginatisque; posticis subtus griseo fuscoque mar- moratis, fascia viz dentata, ocellig nullis. ; Pap, 8I Pap. Bore Ochs. S. v: E. I. 1. 205: 5. 10. PElibo. Pap, "Tab: 29. fig. 134. 135. 136. Pap. Fortunatus rg E; S. II 17214. 670. Pap. Norna Var. y. Thunb. Diss. Ins. Svec. Pars 11 35 Cirensel Pap. Norna Act. Holm. 1791. pag. 274. n. IV. T. X. fin. Hab, in Lapponia. Valde affinis precedenti, sed vere distinctus videtur. Loco punctorum ocellarium non nisi puncta alba obsoleta observantur. 8. E. Hyperanthus: alis fuscis, subtus anticis ocell tribus: posticis duobus tribusque. Lin. Faun. Sv. pag. 273. n. 1043. Fabr. E SE. 210. 677. Oths. SI vo ps 249.700. 290. Huöbr' Pap. Tab: v38: fl 172. 173. Pap. Polymela. - Hab. in pratis graminosis, passim frequens. Ocellis valde variat; rarius occurrit punctis tantum albis loco ocellorum: Pap. Aprete Schneid. Borkh. &c. Hibn. 1. c. fi 173. 9, E. Medusa: alis integris concoloribus fuscis; omni- bus fascia maculari rufa3 ocellis subqvatuor. SDR SHL 5: pp. 2552 734. ” Ochs S. v. E. p. 273. n. 50. Höbn. Pap. Tab. 45. f. 103. 104. Hab. in Lapponia rarius. RÖ Ligea: alis nigrofuscis fascia rufa; anticis utfinque ocellis quatuor; posticis tribus, po- sticis striga maculari alba. än; Fo. Sv. p; 275. 0: 1050. Fabr. (ES. KN: 254. 7320 Oths. Siv. EE 1:px283; n. 56. Häbn. Pap. Tab. 49. f. 225. 226. 227. Hab. in lucis sylvisque umbrosis frequens mense Augusti. Ale postice subtus colore valde va- riant: KV. A. Handl. 1816. St. I. 6. 82 » Var, «.) nigro brunne&e unicolores ocellis rufis 3 aut 4, strigaque alba -haud ultra medium ale producta. -— 3,) nigrobrunne& fascia ocellorum lutescenti, strigaque alba elongata, -— +.) fusco-brunne&e fascia ocellorum lutescenti antice striga alba dentata terminata; basi pallidiores, vel fascia albida variegatee, Ocel- li sepe obsoleti. Mas obscurior minus variegatus. ti. E, Manto: alis integris fuscis anticis fascia -ma- culari rufa quadripunctata; subtus rufescenti-, bus; posticis supra punctis tribus, subtus gri« seis fascia dentaia Re Ochs. 5. v. E. I. 1. pag. 296, n. 62. Hubn, Pap. Tab. 45. 108. — Lab, COLE 512. 513. 514. Pap. Magio Fabr. EH. S. IL ,1, 2350 722: Pap. Erina ibid. 237. 739. Pap. Lappona Thunb, Ins. Sv, Pars II pag, 37. Tab. f. 6. Pap. Gefion 3 Qvens. Act, Holm, 1701... Pa: 272... Jab. Pi aRIse. Hab. in Lapponia. Ocellis & signaturis plus minusve distinctis aut obsoletis variat. i 12. E. Embla: alis subdentatis fuscis, fascia macu- Jari rufa ocellis quatuor nigris; posticis sub- tus cinereis, fascia dentata fusca, (maculisque duabus albis. ) Ochs. S. v..E. I. 1. p. 287. n. 58. se Var: & >) alis omnmibus supra punctis ocellaribus, anteriorum distinctioribus. 0 Pap. Embla Thunb, Diss. Ins. Sv. P. II P. 38. f. 8. Pap. Embla Qvens. Act. Holm, 1791. Tab. I, f I. 2, pag. 200. n. I. Pap. Ethus Fabr. E. S. IL I. 217. 680: Pap. Dioxippe Hibn. Tab. 105. f. 538. 539. ES 83 — BB.) alis anticis ocellatis, posticis. omnino cecis. Pap. Disa Thunb. Ins. Sv: P. II. pag. 37. Pap. Gefion 9 Quens. Act. Holm. 1791. Tab 9. fi 3. 4. 9. Pag. 270. N. 2. Pap. Griela Fabr. E. S. III 1. 236. 737. Pap. Ståeno Häbn. Tab. 109. f. 561. 562. Pap. Griela Höbn. Tab. 140. fi .228:12009; Hab. in Lapponia, An. var. «. Q. sexu distincte? 13. E. Janira: alis dentatis fuscis, femire macu- la flava; anticis utringue ocello; posticis subtus posterius pallidioribus, punctis 2. 1. 3. Lin. Fn. Sv.p.: 276. n. 1053. Pap. Janira; Mas. — — = =: een. 1052.Pap.Jurtinva; Sägs RRD NES. UL .n, ps 241 0 752. Ochs. Vv: EXIL 1. p.218. n. 27. » Häöba. Pap. a Bö f 161: 162. (2); ' (fig. 160? 8) Hab. in pratis, sylvis, frequens. Maris hujus speciei Aberratio singularis et me- morabilis est, certe: Pap. Brigitta Faumen Act. Holm: 1799. Pp... 147. - Tab: IL n, 3. 6. & 7. perperam ad Dan. Candid. relata. 14. E. Davus: alis flavis, anticis ocello; posticis supra ocellis tribus, subtus sex, fasciaque in- terrupta alba. Papil. Lin. Fn. Sv. Ed. I. pag. 240. n. 790. Pap. Davus Fabr. E. S. II 1. 221. 690. EJENST.S) Vv: EI 1. po 30200 05.4 Flöbn. Pap. Tab. 52. f. 243. 244. (Pap. Tullia.) Var 8. obsoletior. Pap. Isis Thunb. Ins. Svec. P. II. p. 30. Habit. in pratis passim mense Augusti. Colore valde variat, ocellis pluribus, distinctio- ribus vel obsoletioribus presertim. Valde affinis sequenti, sed semper major, obscurior, 15. E. Pamphilus: alis integris flavis: subtus an- ticis ocello unico; posticis cinereis, fascia ocel- lisque quatuor obliteratis. 34 Lin. En. Svec. p. 273. n: 1044; Fabr. E. S. Ill: ro py 221 0. 6gr, OCKSA Vv. GL 9. p- 305. n. 66. Pap. Nephele Häöbn. Pap. Tab. 51. f£ 237: (8.) f. 238. 239. (3) Hab. in pratis sylvisque ubique frequens. Specimen possideo alis anticis utringue macu- lis duabus albis, interiore majori; e Westrogothia. 16, 'E. Hero: alis integris fuscis: posticis supra ocellis quatuor, subtus fascia dentata alba ocel- lisque senis; omnibus subtus linea intramar« ginali plumbea, Pap. Hero Lin, Faun, Sv. 274. n. 1047. Ochs. S. v. E. I. 1. p. 313. n. 70. (var. cceca.) Pap. Hero Höbn, Pap. Tab. 53. f. 252, 253, Pap. Sabaeus. Fabr. E. S. III. 1. 222. 694. Hab, in Dalecarlia, Uplandia &c, rarius; etiam IT. Hab, in Svecia meridionali passim, 18. in Westrogothia mihi obvia. VWVariat ocellis sus pra plus minusve distinctis, pupillatis vel ce cis. Varietatem cecam descripserunt Cel. Linné & Ochsenheimer. ; E. Arcamia: alis integris ferrugineis: subtus ans - ticis ocello unico, posticis quinis, primo re- moto fascia alba interjecta. Lip. ED. Sveci p. 273, 1045. OchsöS v. E. I. 1. p. 317. n. 32. Häbn, Pap. Tab, 51; f. 240. 242. AG Pap. Arcanius Fabr. E. S. III I. 221. 692, E. Iphis: alis fusco-ochraceis, posticis subtus oriseis fascia alba interrupta ocellisque; (se- pius senis) albo-pupillatis, strigaque margi- nali subargentea fulvaque, Ochs, I. 1. p. 310, n. 69, Huäbn. Pap. Tab. 53. f. 249. 8. 258. 251, 9. (sed fascia alba non interrupta, ) IN "85 Pap. Hero Fabr. E. S. II, 1; 222. 695. Hab, in Svyecia meridionali rarius; olim ab En- tomologo quodam ad C. D. Gyllenhal missa, Sectio II. Hexapodes. VI. ÅMARYSSUS. 12. 4 Machaon: alis caudatis concoloribus flavis lim- bo fusco lunulis flavis, angulo ani ocello fulvo, Lin, Fn, Svec. pag. 267. n. 1031. Fabr, E, SÖRR 1: 30,87: Ochs, /S. v. Eur, I 2..pag: fann. 3. fHöbnp, Påp, Tab, 477. f 300, 391. Svensk Zoologie, Håftet n, 3. pag. 23. de: 17. Hab. per totam Sveciam usque ad Lapponiam, sed nullibi vulgaris. VII. Dorirtis, Fabr, Latr. 1, D.; Apollo: alis rotundatis integerrimis nigro ma- culatis, posticis supra ocellis duobus rubris, subtus tribus maculisque basalibus rubris. Kinks Svip. 2081 1032; Bab HS, II. 1. 181. 560. Ochs. S. v. E. IVJ2. p. 133. me. Huba: Pap. Tab. gif i306 397: Svensk Zoologie Håftet n. 7. pag. 63. Tab. 41. Habit. apud nos sepe freqventissime, mensibus Julio & Augusto. Femina: ano subtus valvula magna coriacea Capsuli-formi nigra, basi carinata, colore se- pius obscuriore, magisque denudata, » Maximus Papilionum Svecie, variat tamen quoque multo minor, nonnunquam, etsi rarissime, D. Mnemosyne magnitudine non superans et tum valde affinis Pap. Delio Ochs. & Auctorum; sed caret semper maculis rubris in alis anticis supra. Colore non minus varians, ocellis magnis 1 par 1 86) vis3 coccineis', I. järnet fulvis &c. vwvarietatibus vix determinandis. Ex. — &.) ocelli magni ER albo-pupillati utringue. — 3.) ocelli supra rubri absque pupilla alba, subtus albo pupillati. — +y.) alis maculis ocellaribus supra nigris, non nisi obsolete 7ubro-pupillatis; subtus quo- que. sine pupilla alba. Hzc Varietas rarissime occurrit. 2. D. Mnemosyne: alis oblongis integerrimis albis nigro-nervosis: anticis maculis duabus nigris marginalibus. Lin, Faun, Sv. p. 269. n. 1033. Fabr. E.S. Til 1.,182. 562. Ochs, Sav. E.sf. 20 Ph fö0r n. 4. Höäbn. Pap. Tab, 79. f. 398. Hab. passim rarius, in Svecia australiori, Fin- Iandia &c, Femina (saltem que non deflorata) valvula 'subanali maxima, coriacea, albida , inflata, haud carinata. | = Var. 4. obscurior; alis albidis ad marginesin- fuscatis , posticis macula media nigra, lunula alba divisas. Mirandum sane hujus speciei metamorphosin emnino latere. VIL GANORIS. | — Divisio I. Pontia Fabr; Pieris Latr. ") alis subtrigonis , areola magna, ultra meduvn ale extensa. r. G. Crategi : alis integerrimis rotundatis albis, venis nigris, Lin. Faun, Sv. 269. 1034. Fabr. E. S. III 7. 1320 563: Ochs. S, v. E: IL 2. Pag. 140 om I Huäbn. Pap. Tab, 79. f. 399. 409. 87 Hib. . in sylvis, hortis &c. satis frequens, men- sibus Majo et Junio. 2. G. Brassice: alis rotundatis albis: anticis apice cum margine exteriore ultra medium, macu- lisque duabus nigris 3 3 major. Mas: alis anticis supra albis apice nigris, di. sco immaculatis. Femina: alis anticis supra albis, apice macu- lisque duabus disci nigris. Lin, Faun, Sv. pag. 270. n, 1056, ' (sed de- finitio sexus contraria) Fabr. E. S. III 1. 186. FaR AtJenS: I. 2. p. I44.,0. 2509) PER, Pap. Tab. 80. f. 401. mas. 402. 403. fem. Habitat presertim in hortis ubique vulgatissima per totam zstatem, 3: G. Rape: alis rotundatis albis; anticis maculis duabus apiceque antico nigris; minor, Mas: alis anticis macula disci una, vel nulla, Femina : alis anticis disco bimaculatis, Lin, Fn, Sv. p. 271. n. 1036. 3 et 2. Fabr, E. S: Ma Pp. 1680. 575. Ochs) SV. EI 20 6. n; 3, 'Häbn, Pap. Tab. 80. f. 404. 405, fem. Hab. ubique frequens, 4. G. Napi: alis rotundatis albis, anticis apice ma- culisque duabus nigris; subtus venis dilatatis virescentibus. Mas, alis disco unimaculatis; Femina -bi.tri- maculatis, i WEAR. Faun. Sv. Pp. 271. H.-1057.. 3. 9 ”Baor Se TE Tp. 197. 540. , OMS Sv ER SDR. 40.0, 3. Cleve Dn, 4.) ' Flubb. "Fab, 81. f. 406. 3. 407. GS. Hab. ubique vulgatissima. Var. B. alis sordide flavescentibus basi infu- SCatis, venis magis.dilatatis fuscis, Huäbn, Tab: INR rö 88 Hab. in Bothnia occidentali, Lapponia &c. fa- cies aliena, non vero specie diversa, WVarieta- tem analogam Pap. Brassice, id est non nisi -colore flavescente diversam, vidi in Collectio- ne Dom. Pfeiff Finlandig. 5. G. Daplidice: alis. rotundatis albis margine ni- gris; subtus' griseo virescentibus albo maculatis. Ochs. ,;S.. v. EB. LL; 2. Pp: 156. 5. 7. > Läns. Nat. I. 2, 760. 81. Fabr. E. S. IL 1: 191. 593. Häbn. Pap. Tab. 82. f. 414. 415. fem. Hab. in Ostrogothia rarissime teste Dom. Zet-= terstedt. ; | ; 6. G. Cardomines: alis integerrimis rotundatis albis, anticis maris medio fulvis: posticis subtus vVi= ride marmoratis, Femina absque macula fulva in alis anticis. Lin. En, Sv. pag. 171. n. 1039. Fabr. E.S. ITILör: 103: 000. . Ochs. S:, Vv: Hodores Pp: 165. n. 13. Häbn. Pap. Tab, 84. f. 424. 425. mas. Tab. 823. f. 419. 420. femina. Hab. in sylvis pratisque sat frequens, vere pro= veniens. 5) alis subovalibus; areola discoidea brevissima, (Di- vectio nervorum aliena EFc.) 7. G. Sinapis : alis elongatis rotundatis albis, api- cibus fuscis. Lin. Faun. Sv. p. -271. n. 1038. Fabr. E. SHL 1: 187. 577. "Ochs, Sv. a daenp 169. n. 15. Häibn, Pap. Tab, 82. fi 410. ArI1. femina. Habitat locis sylvaticis sat frequens, vernalis. Differt hec species non parum speciebus re=. liquis statura tenerrima, abdomine elongato lineari, alisque elongatis, forma Papilionum 'Helicon. Linnei et Auctorum. Areola basalis, brevissima, - vix ultra quartam partem ale extensa: et nervi 2" 39 et 3 posticarum basi communi elongata juncti, ex areola oriuntur, Larva et puppa tamen convenit cum G. Cardaminis teste Dom, Häbner, Ochs. p. 171. Divisio II. Colias, Fabr. Latr. +) Alis votundatis , non angulatis. 8, G. Ayale: alis integris rotundatis favis: posti- cis macula falva, subtus puncto SE INENSN argenteo. Lin, Fn. Sv. p. 272. n. 1040. Fabr. E. S. IIL 17 207. 040. Ochs, 'S. v. E.T. 2: p. 181. ni:6, Huöbo,; Pap. Tab. 87. f. 438. 439: 3. (Pap, Paleno.) Text, pag. 67. n. 19. P. Hyale. Hab, in Scania rarissime, 9. G. Paleno: alis integris rotundatis sulphureis (2. albidis.) apice nigris fimbrisque rubris, posticis subtus puncto argenteo, Mas: alis flavescentibus apice nigris immacu- latis; nigredine intus determinata, Femma: alis albidis apice indeterminate nigris, albo submaculatis, ; fön. En. Sv. p. 272. n. 1041. Fabr oE, S. Il, 3.7207. 650. Ochs Sv. EL äpii84. an. sg Höbp. Pap: Fab. 186. ff "434; 405; mas. P. Europome, Text, pag, 67..n, 21. Pap, Paleno. Pap, Philomene Häbn, Tab. 117. f. 602. 603. Hab. in pratis, presertim sylvaticis; in Wermes dandia frequens, x") Alis angulatis, 10. G. Rhammni : alis integris angulatis flavis, sin- , gulis puncto ferragineo, Mas alis Iete citrinis; femina pallidi sulphureis. kan: faun, Sv. p. 272..1, 10424 "Fabr, ES, ME 1. 271. 661; Ochs. S 'V. EI 2. påg 186, n, 8. Höäbn, Pap. Tab, 88, f. 442. 443. mas, 444. fem. JA ; Hab. ubique frequens; proveniens primo vere, et iterum ad finem mensis Julii et usque ad au- tumnum, IX, -ZEPHYRUS. Div. I. (Aurotis.) Antenne apicem versus sensinm et modice crassiores, tlava elongata, cylindrico- ovali. Oculi distinctius hirti, Ar postice (in nostris) caudate, striga obliqua albida. 1. Z. Qvercus: alis subcaudatis fuscis, cyaneo-mi- cantibus; subtus cinereis, striga alba, macula- que anguli ani gemina fulva, Mas: alis supra obscure fuscis, cyaneo-mican- tibus. Femina: alis fuscis, anticis obscurioribus ma- cula magna obliquata ccerulea, nitida, Pap. Qvercus Lin, Fn, Sv. 283. 1072. Ochs, (Sov. EL 25 Pp -90. "2 Hubn, SFapy ab: 73. f, 369. 370. mas, 368. femina, Hab. in Qvercetis, minus frequens, mense Se- ptembri, Varietatem femin&e puncto luteo in alis anti- cis supra, semel tantum vidi, 2 Z. Betule: alis caudatis fuscis, anticis feminee macula fulva; subtus luteis fascia fulva, po- sticis strigis duabus fulvis, Mas: alls supra fuscis subimmaculatis; femina alis antieis macula magna fulva. Pap. Betule Lin, Faun, Sv. p. 282. n, 1070. Hesperia Betule Fabr, E. S. II. 1. 277. 69, Pap. Betule Ochs, S. v. E. I. 2. p. 113. 0. 11. Hubn. Pap. Tab, 76. fig, 383. mas. 384. 385. fem. Habitat in hortis, pratis &c. minus frequens, versus finem zsestatis. gr 3. WA Pruni: alis caudatis supra fuscis, posticis subtus fascia marginali fulva nigro punctata, Kir Fann. Sv. p. 283. DB: IO71.. Ochs Se I JG BE Lv GT Os Hesp. Pruni 'Fabr, 'E. S. IIL, 4. 277. 10. Huba; fap. Lab. 20. få 380: 887. Hab. apud nos rarius, 4. Z. W album: alis bicaudatis fuscis: posticis subtus W albo notatis, fascia flexuosa aurantia marginali. Pap. W album, Knoch. Beytr. II St. pag. Senckab.. VIL fig. 1. 2, Ochs. 5: v, EB. 1: 3 Pp. 109. n. 9. Häbn, Pap. Tab. 75. f. 380. 381. Hab. Upsaliz in bortis; vernalis, 5, Z. Ilicis; alis caudatis fuscis, (femine macula anticarum fulva), posticis striga lunulata alba extus sinuata maculisque marginalibus rufis. förks. Siv. E. Yr I, BP: 105: Dm: Osv Höbn Tab, 75: £ 378. 3, 379., 2. Hesp. Linceus rabl. E::; 95 IL. 16,27 Odd Hab. in Ostrogothia D. Zetterstedt. Divis. 2. (Heode s.) Äntenne clava breviori crassiori; Aie postice ad angulum analem nonnihil pros ducte, subangulate; supra sepius colore aureo- igneo, subtus punctis migris sparsis. 6. Z. Hippothot: alis integris aureis lunula margi- > neque nigris: subtus cinerascentibus, punctis ocellaribus numerosis, Fabr. E, S. III 1. 309. 172. (Hesperia.) Ochs. 1: 2: po 83. 584 Höbne Papa" Tdb. 40. f. 352. 353. J er (3.) Res. III. Tab. XXXV II Pap. Hippothoé rö Sv 274: 1046. ?? Anne unquam in Svecia inventa haec species? Mihi nunquam obvia, quare fere crediderim Sy- nonymon C. Linnéi forte ad sequentem pertinere, 92 7. Z. Chryseis: alis fulvo aureis margine lato ni- gro cceruleo-micante; posticis subtus griseis, punctis ocellaribus numerosis , fasciaque mar«= ginali lutea. Hesp. Chryseis Fabr, E. S, III. 1. 309. 174. Pap. Chryseis Ochs. S. v. E. IL 2. Pp. 79. n. 6. Hibn. Pap. 68: £ 337. 3. 335. GR FINT 3558: ; Mas: alis omnibus supra disco fulvis imma- culatis, Femina: alis anticis fulvescentibus plus mi- nusve infuscatis, nigrogque maculatis; posticis fuscis, fascia marginali dentata fulva. Habitat in pratis floriferis, mense Julio, satis frequens. Aberrationes hujus speciei occurrunt punctis ocellaribus subtus in lineas elongatas nigras con- fluentibus, et quidem aut alis omnibus, aut tan- tum posterioribus; vel uno latere punctis, altero lineis instructis. Liture ille nunc lineas nunc signa exclamationis, nonnunqvam demum maculas triangulares 1. difformes, constituunt. In Westro- gothia et alibi mihi obvize, etsi rarissime. g. Z. Virgauree: alis subangulatis fulvo aureis, (femin&e nigro maculatis,) margine atro; sub. tus punctis nigris albisque. ; Hesp. Virgaureze Fabr. E..S. II I. p. 309. 173. Pap. Virgauree Lin. Faun. Sv. p. 285. ns 1079. Ochs. I. 2. p, 85. n.9. Höäöbn. Pap. Tab. 70: Tf. 540:,350. (8.) 351: L. Mas: alis omnibus supra immaculatis, igneo- fulvis. Femina: alis pallidius aureo-fulvis, nigro-ma- culatis. Hab. in pratis floriferis sat frequens, mense Julio 93 9. Z. Phleas: alis subangulatis fulvis nigro puns ctatis, posticis subtus 'canescentibus, punctis minutis nigris. . Pap. Phleas alis suobangulatis fulvis nigro puns ctatis, subtus albo-marginatis; secundariis ca- nescentibus. Lin. Faun. Sv. p. 285. n. 1072. Ochs 2: ps 87. MIor,Hubnp, Pap. Tab; 72. f. 362. 363. (fem.y les Fabr E.'S. II. 1. 3. 11. 178. Obs. Ale subtus vix aut ne vix quidem albo: marginate, Nonne I c. dicere voluit Cel. Lin- né: alis fulvis punctis nigris subtus albo-margina- tis;? quod veritati conveniens; saltem in anticis. Mas: alis colore supra magis fulgido; femina: obscuriore; ambo nigro-maculatis. Hab. ubique frequens a primo vere ad autumnum:; Varietas 4: alis posticis maculis nonnullis ce- ruleis, iotra fasciam marginalem fulvam. 3. 2. Habit. cum precedenti frequens. 10. Z. Helle: alis integris fuscis cceeruleo nitidis nigroque maculatis, subtus fulvis punctis ocel- laribus numerosis. Fabr. E. S. III. i. 312. 181. (Hesperia.) CIThs: Sv. EB. I 2. p.08. no I. Höbn. Pap Rd: SI, de 332: 333, 2. Fap. Hille inbnb. I0s. Sv. Pars. IL. p. 40. Hab. in Norrlandia; in Finlandia D. Dr Prytz. Mas: alis colore vivaciore, ceruleo-micanti. 11. Z. Garbas: alis subintegris fuscis nigro puncta- tis fascia marginali fulva; subtus Havo-vire- scentibus, punctis numerosis. Hesp. Garbas Fabr. E. S. III 2, p. 312. 183. Hesp. Xanthe ibid. 312, n. 182. Pap. Circe Ochs, S. v. E. I. 2. p. 70. n. 20. Häbn. Pap. Tab. 67. f. 334. mas. f. 335: 336, fem 94 Hab. in Gottlandia Dom. Babs Mihi ungvam obvia. Obs. Cum nomen "Circe' jam a Cel. Fabricio alio Papilioni impositum, (Pap. Proserpina Ochs.) denominatio Xanthe vero jam tribus speciebus usur- pata; (sc. Xanthe Lang = Helle Ochs. et Xanthe Häbn. Wvz. = Thersamon Fabr. Ochs.;) potius nomen "Garbas" Cel. Fabricii, indubium et a nul- lo vexatum retinendum existimavi, ut ulterius tan- "dem evitetur omnis confusio. 12, Z. Rubi: alis subangulatis supra fuscis , subtus viridibus. Lin. Faun. Sv. p. 284. n. 1077. Fabr. E. S. II. 1. 287./ 102. Ochs SS v EL 2 or b.r2. Flubpic ap: I. 72. £,304..505- Hab. vere in sylvis frequens. Divis. IIT. Cyaniris: Antennarum clava brevior di. stinctior, Ale ad angulum analem nec caudate, « nec producte, colore sepius supra cyaneo, ce- vulescente, rarius fusco, subtus canescente pun- ctis ocellavibus, — ") Ålis posticis subtus absque fascia maculari fulva. 13. Z. Arion: alis supra fuscis disco coeruleo ma- culisque atris; subtus canis punctis ocellaribus. Lin. Faun. Svec p. 283. n. 1073. Fabr. E. S. III 1. 293. 118. Ochs. S. v. E. I 2. p. 4..n. 1. Höbn. Pap. Tab. 54. f. 254. 256. Mas et femina alis supra atro-maculatis. > Hoab, in Scania, 14. Z. Alcon: alis integris ceruleis, (maris imma- culatis,) margine fusco, subtus fusco cinereis, serie duplici punctorum ocellatorum., Ochs, 'S! v. EST. 2. pp: 7. n. 2. Höbn. Pap; Tab. 55. f. 253. 264. mas. 265. fem. ? (Co- ler non omnino conyvenit.) Hesp. AZ/con Fabr. E. S. II 1. 293. 120. Hesp. Argiades ib. p. 300. n. 138. (sec. Ochs.) 95 Hab, apud non rarissime, In Kinnekulle alibi que in Westrogothia mihi obvius. Mas: alis obscure ceeruleis immaculatis, Femina: alis ccerulescentibus infuscatis, pree- 'sertim margine; maculisque nigris, Femina hujus speciei valde affinis precedenti, sed paulo minor, coloribus obsoletioribus: 15. Z. Cyllarus : alis integris lete ceruleis margi= ne nigro; subtus cinereis: anticis striga pun-” ctorum ocellarium majorum , posticis minorum basi viride-nitidis. Fabr ES ID. i. 254. 132 Ochs. Söv. EE: NGT Ip 2 DN. 5. | Pap. Dametas Häöbn. Pap. Tab. 56. f. 266. 3. 207. 208: 29. Hab. apud nos rarius; prope Upsaliam mihi ob- vius mense Junio. 16. Z. Argianus : alis integris cceruleis (feminge fuscis) margine nigro: subtus cinereis striga punctorum ocellatorum. ; Hesp. Argiolus Fabr. E. S. II. 1. 295. 123. Pap. Argiolus Häöbn. Pap. Tab. 56. f. 2690. mas. 270. 271. fem. Pap. Semiargus Herbst. XI. pag. 177. Tab, ISO: f I. 2. 3. (in Tab. P. Acis.) Pap. Acis Wien Verz, sec, descriptionem, (non sec. spe= cimen Musei D. Schiffermölleri! teste Ochsenh.) NaN GS ÖOcks. S; vt. E. MN 20p: 14.0. 6, Hab. in pratis, non infrequens. Mas: alis obscure ce&rulescentibus, femina: ob- scure fuscis, immaculatis. Obs. Hujus et seqventis nomina male commix- ta. Seqvens sine dubio verus P. Argiolus Linnei, sed vulgo nomine "Acis,, et ab auctoribus et in Museis presertim, notatus; vice versa hac nostra species sepissime sub nomine ”Argiolus” vendirata, 96 et vix nisi in Wien. Verz. ”Acis? nominata, nec vero ibidem constanti nomine gaudens testante D. Ochsenheimer loco citato. In tanta nominum per- turbatione &estimantissimus Synonymorum extricator Cel. Ochsenbeimer denominationem Acis in hac specie retinere tentavit; me judice tamen minus fe- liciter quam scrupulose 'et benevole, quare potius nomine novo analogo speciem erroneis intricatam designare periculum feci. 17. Z. Argiolus: alis integris ceerule:s ; subtus al- » bidos-canis ; punctis oblongis nigris simplicibus. Pap. Argiolus Lin. Fn. Svec. p. 284.n. 1076. (ÖChsjtS ve ts: QPR. | Pap. Acis. Flubn. Pap. Tab. 57. f. 270: 2766 mas. f. 274. fem. Hesp. Acis Fabr. Ent. Syst. III. 1. 205..n. 124. Pap. Cleobis Thunb, Ins, Svec. Pars II p. 29. CPap. Ärgiolus W. Vz., Scop. - Herbst. &c. Cleobis Esp. Sulz. Schneid.) Mas: alis ceeruleis, immaculatis, margine te- - nuissimo nigro. Fem: alis disco albido-ceruleis, margine anti- carum lato fusco, pPosteriorum nigro punctato. In utrogue sexu fimbriz alarum anticarum, al- be, maculis nigricantibus interrupte. Hab. passim primo vere. 18. Z. Alsus: alis integerrimis fuscis, maris CCeru- lescentibus; subtus cinereis, striga punctorum ocellarium. Fabr. 'E. S. III. 1. 205. 125. Ochs. Sv. E. 17 2.p. 22.0. 9, Flubn. Pap: Tabhsen 278. 279. pda Pap. Minimus Thunb. Ins. Svec. P. II. p. 39. Mas: alis fuscis, obsolete ceerulescentibus; fem: fusci3 totis, immaculatis. Hab. 97 Hab, passim; prope Upsaliam frequens mibi obvius in lucis mense Junio. Minimus Papis lionum Svecie et tenerrimus. jo 37) Alis posticvis subtus fascia maculari fulva intramarginali. ad. Z. Icarius: alis integris argenteo-ceeruleis nigro marginatis, subtus cinereis, serie arcuata pun- ctorum ocellarium, maculisque marginalibus fulvis. Ochs. S. v. E: L 2. p; 37. Dn 16.. Hiöbn, Pap. Tab. 59. f. 233. 3 284. 285. 2. Pap. Amandus. Pap. Corydon Thunb. Ins. Svec. P. II pag. 39. certe huc spectat. Mas: alis lete ceraleis immaculatis, margine indeterminate nigro. Femina: alis nigro fuscis, disco plus minusve Jete ceruleo, posticis margine punctis nigris rarius rufo-subocellatis. Hab. in pratis floriferis passim minus fregquens, mense Julio, celerrime volans. Ale postice maris in nostris sepius supra mar- gine immaculato, absqve punctis nigris, Var. B. alis posticis maris punctis nigris intra- marginalibus ; rarius mihi obvius. Hzc est ve- rus Pap. Icarius Ochsenh. 1. c. ; Differt a Z Alexi cui, presertim femina, af- finis, colore pallidius cceruleo micante in margine sensim ad nigtum abeunte, et alis posticis subtus absque macula alba ante fasciam luteam. Differt oque femina sequentis maculis nullis fulvis in alis anterioribus, et in posticis non nisi obsoletis. 20. Z. Adonis: alis lete ceruleis margine nigro, fimbriis albis fusco maculatis; subtus cinereis K. V. ÅA. Handl. 1816. St, I, AA 98 punctis ocellaribus numerosis, fascia SUtar: ginali fulva, maculaque posticarum albida. C Mas.) Femina: alis supra fuscis fascia intramarginali fulva, disco plus minusve Tete ag Ochs: Pi: oo nECL '21pag. 33. Dn FE abt. FE: SÄ CIEor. pi 2090. DC34. br sequente commixta. Häbn. Tab. 61. fig. 295. 396 3. 297. 9. Pa- pil. Ceronus. fig. 299. 8. 300. 9. Pap: Ado- nis. (Fig. 300. varietatem fimbriis immacula- tis, mihi invisam, representat. Hab. apud nos rarius. In .Westrogothia tamen a Cl. Dom. Equ. Gyllenhal lectus. Valde affinis quidem Z. Alexi, sed differt: colore ceruleo puriore, haud ad violaceum vergente, et presertim fimbriis niveis, macu- lis lineolisve nigris Ce nervis ortis) interrup- tis, com in Z. Alexi fimbrie basi fusce , api- ce albe immaculate. al. Z. Alexis: alis integris subviolaceo-cceeruleis im- maculatis , fimbria alba ; subtus cinerascentibus punctis ocellaribus numerosis, posticis fascia maculari fulva , maculaqne ante illam alba. Pap. Alexis Ochs, S. v. E. I.y 2. P29..38. 0 17. .Höäbn. Pap. Tab. 60.,f. 2027. 8: 2034 204. 3. Fabr. Ent. S. II. 1. 299. 134. cum Z. Ado- nide confusa. Pap. Adonis Thunb. Ins, Svec. P. II. pag. 39- ad hanc speciem spectat. Mas: alis ceruoleis, subrufo- violaceo-micanti- " bus, immaculatis. Femina: alis obscure fuscis, disco plus minusve cC&ruleis, posticis sepius ocellis intramargina- 99 0 Jibus luteis, punctis nigiis terminatis. Subtus — obscurius brunneo'-cinerascentes quam in mare. > Hab. in pratis floriferis satis frequens, mense I Junio et Julio. Variant femine alis supra plus minusve ccruleis, vel totis fuscis, fascia intramarginali fulva et. anticarum et postica= rum distinctiore vel obsoletiore &c. 22. Z. Agestis: alis fuscis, fascia utringue macu- lari rufa, fimbriis albo fuscoque variegatis; subtus canescentibus, punctis ocellaribus nu- merosis, posticarum serie antice interrupta. WEnSIt vå ER 2. pi 44. Mm "20, "7 Höbn; Häpp, CEab, 62:95 303: 304: 8.305: 30019. ( Pap. Medon Herbst Esp. &c,) Hab. apud nos rarius. Prope Upsaliam et in monte Kinnekulle Westrogothige mihi obvius mensibus Junio et Julio. Variat fasciis fulvis plus minusve distinctis, vel in anterioribus omnino deficientibus. Ab af- finibus optime dignöscitur serie punctorum ocellarium in alis posticis antice interfupta; situs punctorum scilicet in Z. Argiolo et Also. Ale supra fusce in utrogue sexu. | 23. Z. Kumedon: alis fuscis albo fimbriatis, subtus cinereis basi virescentibus, serie punctorum ocellarium ; posticis fascia marginali fulva, lingaque subcentrali alba. KIEÄS AS: Ive I 2. pec468.: NF 27. " Bunn. Pap! ifab;.62.; fig. 301. 302. ( Pap. Eumedon | Herbst. Schneid. &c.) Hab. apud nos minus frequens, in Uplandia, Westrogothia. Uterque sexus alis supra obs scure fuscis, immaculatis. Var. B. rudimenhtis macularum fulvarum in alis posticis supra, rarius occurrit. 200 Ab affinibus differt maculis ocellaribus fascia fulv2e subtus, antice acutissimis, subtriangula- ribus; et lineola 1. vitta alba distincta a cen- tro sd fasciam flavam ducta; A precedenti serie punctorum ocellarium non interrupta. 24. Z. Optilete: alis integris ceruleo-violaceis, margine nigrescente, pPposticis subtus cinereis punctis ocellaribus atris, ocellisque duobus fulvis, Ochs. $S. v. E. I. 2. p. 51. n. 23. Fabr. E. S Ill 1. .P:2907. 131. | i; Häibn. Pap. Tab. 63. f. 310-312. Thunb. Ins. Svec. Pars II. p. 39. Mas alts obscure violaeeo-ceerulescentibus, im= maculatis. Femina alis obscure fuscis basi discove cceru« lescentibus. Hab. in sylvis freqvens, ad finem mensis Juli et initio Augusti. 25. Z. Battus: alis integris mnigris - ceeruleo mi- cantibus; subtus albidis punctis atris nume- rosis; posticis fascia continua fulva. Fabr. E. S. III 1. 300. 137. H. Sed: ibid. . 286. 98. (sec. Ochs.) fitibn. Pap. Tab, 66. f. 328-330. Ochs. S. v. E. I 2. pag. 64. 29. Hvjus speciei specimina nonnulla in insula Lidingön prope Holmiam a Dom. Heffner capta. 26. Z. Argus: åalis ceruleis margine nigro, subtus canis planctis ocellaribus nigris; posticis apice - albis, fascia marginali e maculis fulvis pupils lis cceruleo argenteis, Linn. Fn. Svec. p. 283. n. 1074. Pap. Aegus ( mas.) pag. 284. n, 1975. Pap. Idas; (femina.) IOF Fabr: E. S. III. 1. 296. 128. Ochs. S. v. E. 2. p. 52. Dn. .24. -Hibn. Pap. Tab: 64; f. 316. 3. 317. 318. 9.) Hab. apud nos omnium vulgatissimus presertim in Ericetis, mensibus Julio et Augusto. Mas alis supra ceruleis margine nigro, im- maculatis. Femina alis fuscis, disco vel basi plus minusve eceruleis, fascia intramarginali lutea. Variant feminze coloribus fere in infinitum: Alis disco plus minusve coeruleis, vel fuscis immaculatis; vel fascia e maculis luteis distin- ctiore vel obsoletiori, in omnibus, vel 'posti- cis tantum; et subtus fascia fulva pupillis ccruleo argenteis nitidis, pluribus, paucioribus, vix ullis; magnis, minutis &c. Variat quo- que species magnitudine. Pap. Aegon Auct. non in Svecia inventus gqvantum mihi inno: tuit, ( Fortsåttn. följ. St.) ro0o2 [ör ra To AA rn nn ca = = mr md ÖR ov rv CHIONBA Ara nHomes Ett nytt inlåndskt Insekt af Tvåvin- garnas Ordning; CM : beskrifvet af J: W. DALMAN. I de många delar af Insectlåran som ånnu ej åro fulikomligen utredda, år åfven de Insecters Historia som visa sig om vintern, sedan marken redan år betåckt med, snö, och då så vål Vegeta- tionen som den vida större delen af Insecterne sy- nas försånkte i dvala. Att ej nåmna en mångd ar- ter som vid infallande tövåder och rågn ofta un- der sjelfva vintermånaderna finnas irrande på isar och bara stållen, men hvilkas activa lif dock egen- teligen synes tillhöra den varmare årstiden, åro jämvål några få arter bekanta , hvilka nåstan en- dast tråffas på snön, och åga en så utmårkt, och som det synes för detta lefnadssått låmpad, kropps- bildning, att man af detta, sammanlagt med den myckenhet hvaruti de framkomma, nåstan kan blifva förledd att tro det verkligen, då tiden för deras utvicklade lifsperiod intråffar. Men hvarken om deras förvandlingar eller födåmnen, eller om det sått hvarpå de ofta straxt efter de starkaste snö- "fall framkomma i största myckenhet, åga vi ånnu någon fullståndig kunskap. Ibland dessa utmår- ker sig i synnerhet Pauorpa hyemalis Fabr. +), ? Åteleptera hyemalis HOFFMANSEGG ; Biffacus hyemalis LATREIL- LE. Gref. HOFFMANSEGG tror likväl att den är lika skild från Bis- facus som ifrån Panorpa. 103 OMR de hår i Sverige vid blidare våderlek of- myckenhet visar sig på snön, och som under sommarn knapt kan upptåckas. Några specimina af denna Insekt dem Jag en och annan gäng fun= nit bland mossa, sent på hösten, hafva i anseen- de till deras mjuka och mindre lifligt färgade ut- seende förefallit mig såsom de ånnu ej hunnit till mognad. Ett med Panorpa hyemalis samtidigt, och till sitt utseende lika så paradoxt Insect, år det hvars beskrifning Jag hårmedelst får åran under- kasta Kongl. Academiens bedömmande. Så vål i anseende till skapnad och fårg , som åfven till gången år det så likt en Spindel, att ett med Insekterna mindre vandt öga, åfven efter något nogare påseende, knappt Öfvertygas om olik- heten, och förmodeligen år detta orsaken att det så långe kunnat undfalla uppmårksamheten. Vid nogare granskning, finnes dock all verklig affinitet med Spindlarna fullkomligen försvinna, då säavål Antennernas närvaro, som fötternas och Ögonens antal och beskaffenhet, Jämte Munddelar och Hal teres öfvertyga, att det ej allenast ostridigt hör till de egentligen så kallade Insekterna, utan äl- ven till Tvåvingarnas ordning, oaktadt detsamma äfven visar den anomalien, Nr Vingarna alldeles saknas; en anomalie som uti denna ordning förut endast år bekant hos några species af Hippobosca LINN. och hos Tipmla atomaria DE Geer 5). Med denna sednare visar åfven vårt Insekt nårmaste slågt- skap, och hörer till samma Familje; men såvål hela kroppsformen som i synnerhet Antennernas beskaf- fenhet utvisa tydligen, att det hvarken med denna el- ler någon annan bekant fluga kan föras under samma Genus, hvarföre jag för detsamma vågar föreslå ett nytt slågte, kalladt Chionea, i anledning af ") DE Geer Mem, Toms. VIL pag. 602, Tab, 44. Fig, 27. 28. 194 dess utmårkta lefnadssått på snön "), Likaså mycket detta 'nsekt afviker till lefnadssått och utseende från de andra Tipular slågten, utmårker det sig äfven i structuren af fortplantnings-organerna hos båda könen, hvilken synes utvisa någon ovanlig vistelse-ort för larverna, så att detsamma nåstan i alla afseenden tycks förtjena Insekt-forskarens syn- nerliga uppmårksamhet. Ehuru ånnu vetterligen endast upptåckt i Westergöthland, finnes det vål utan tvifvel åfven i flere provinser, och framtida Observationer torde afgöra, huruvida någon af de beråttelser om Insekter som, stundom i stor myc- kenhet funnits på snön efter starka snöfall, möj- ligtvis kunde hafva afseende på detta Insekt, som Jag nu medelst bifogade figurer och följande be= skrifning försökt att åfven vetenskapligen beståmma. Iusectorum Classis VII. Diptera. — Familia I. Tis pularie. CHIONEA. Genus : | Antenne filiformes 10 articulate; articulo primo elongato cylindrico; secundo clavato longitua dine precedentis; tertio brevi subgloboso; re- liquis tenuioribus, linearibus, apice pilosis. Os crassiusculum productum, palpis filiformibus 4 articulatis; articulis subeqvalibus, apice in» crassatis pilosis, ultimo sublineari. Ocelli nulli. Corpus apterum, halteratum ; anomaris forficato, foe- mine bivalvi; pedibus validis, gressoribus, muticis, Species: i. Chionea araneoides: corpore fusco, pedibus testaceis, pilosis. Hab, in sylvaticis, in nive ambulans, araneam exacte mentiens. 4 smeten ERE ALLALLL = +) Från grekiskan Xysoy nix, Kioveos Niveus 105 Corpus Pan. kyemals paulo majus, sed pedibus validis elongatis. Caput parvum subglobosum, fusco-testaceum, in vertice pili nonnulli rigidi an- trorsum flexi. Oculi laterales, rotundati, nigri, nonnihil prominuli. Os crassiusculum modice pro«- ductum , pallidum, palpis Cduobus) fuscescentibus, parce pilosis, longitudine dimidit capitis, Ocelli nulli, quantum quidem ego observare potui. Tho- rax parvus, luride fuscostestaceus, levis, cinereo sub-micans. Healteres distincti, clavati. Abdomen ovatum , obscurius fusco-testaceum, ad latera pilo- sum et certo situ cinereo lineatum, segmentis octo distinctis constans, segmento anali wmaris supra emarginato subtus dilatato, forfice brevi valida in- structo. Forfex horizontalis formatur ex ungvibus duobus biarticulatis, quorum articulus primus cras- sus carposus apice dentigerus, articulus secundus corneus, linpearis arcuatus, intus fexus, Genitalix Femine constituuntur e valvulis duabus pallidis subpellucidis: inferior latior, brevior, margine ci- liata, apice compressa; superior longior, angustior, compressa adscendens, e lamellis duabus constans. Pedes elongati sublineares, femoribus tamen cras- sioribus validis, posticis longitudine fere corporis; mutici, testacei, pilis fuscis subhirti; tarsi elonga- ti, fusci, distincte 5 articulati, articulo ultimo bis unguiculato. | In Tabula II. B. representantur: Fig. 1. Chionea araneoides mas, magn, natu: rali. (sepius tamen minor occurrit.) — Fig. 2. Mas magn. aucta. = Fig. 3. Antenna, m. a, — Fig. 4. Anus maris forcipatus, superne visus, m. a — Fig. 5 & 6. Anus femine a latere visus, m, a, In Fig. 6 scilicet repraesentatur valvula suy- perior lamellis distantibus, situ oblique visa. BÅL TN V FL AFHANDLING Om de cryptogamiske vexter, som kom- ma under namn af Calicioidea; ”) af ERIK A CHARIUS. Andra Stycket. Beskrifning på tvenne . Slägten; CALICIUM och CONIOCYBE. In följe af v. LInnés botaniska lårogrunder ” åro vissa principer ibland Botanici antagna och an- sedda nästan såsom axiomer, ifrån hvilka man ej kan vika, utan att dömmas såsom mindre bekant med vetenskapens väsendteliga fordringar, eller utan att — jag år Öfvertygad derom — smånin- gom äter bereda Botaniken en ny barbarism. Be- synnerligen gåller detta ibland de phenogamiska Vexterna; och de reglor, som åro af denne vär vördade Låromåstare föreskrifna vid beståmmande af våsendteliga caractérn på deras Slågten, böra anses såsom heliga och orubbeliga; men hvad större delen Side cryptogamiska Vexterna angår, lårer vål ingen, som med uppmårksamhet följt sednare tiders upp-= +) Fortsättning. Se denna Afhandlings Första Stycke uti Kongl, Vetensk, Acad. Handlingar för 3 1815. P. 246. 107 tåckter, nu mera kunna neka, att ett eller annat undantag i nyssnåmde principer, i afseende på dem, måste göras. Vår store v. LINné bemårkte icke, eller kunde icke inse, i brist af de upplys= ningar, som nyare och noggrannare forskningar endast kunnat lemna, alla de afvikelser, som na- turen haft sig förbebållit att göra, hvad i synner- het Fröredningen angår hos cryptogamerna, ifrån förhållandet i dessa delar hos phenogamerna. Vi hafva nemligen sedermera lårdt, eller åtminstone fått tillråckeliga anledningar finna, att de fröred- nings delar, som hos de sednare böra afgöra vå- sendteliga caractérens kånneteckn af deras Slågten, antingen helt och hållet saknas, eller icke ens blifva anvåndbara för beståmmandet af de förras. En del cryptogamiska Vexter förete ock vissa des= lar, som efter all anledning höra till deras fort- plantnings organer, hvilka saknas hos phenoga- merna, eller åro de till form och sammansåttning så olika dessas, att de med samma skål kunna tjena till våsendteliga Slågt-caractérer, som de, hvilka för samma åndamål åro och böra vara an- tagne hos phenogamerna. Ett mårkeligt exempel företer sig på detta förhållande hos de tvenne Slågten af cryptogamer jag nu kommer att beskrifva. Ibland phenogami- ska vexterna göres uti våsendteliga Slågt-caracté- sen alldeles icke afseende på den del som uppbår blomman och sedermera frukten, jag menar det allmänna eller enskilda Blomskaftet ( pedunculus, pedicellus) icke en gång på den omståndigheten dervid att den saknas eller år befintelig. Hos Li- chenerne förekomma likvål sådane partier, som i vissa fall åro liksom analoga med phenogamernas Blomskaft eller Blomstångel (scapus): men som Lichenerna ej åga någon blomma eller en så da- a nte 108 - nad frukt som de köånade blomstervexterna, och deras nyssnåmda analoga delar (podetium, stipi- tellus) till sin beskaffenhet dessutom åro af så skiljaktig natur med blomskaft och stångel, så öf- tygas man snart nog om de allmånna fasstållda - reglornas oanvåndbarhet för Lichenerne och andra cryptogamiska vexter, hvad nu i synnerhet dessa delars anvåndande angår, wvid Slågte-caracterens uppstållande, Bålsiöd (podetium ) hos Lichenerna, svarar 1 anseende till formen, och på visst sått till fö. remålet, någorlunda emot det begrep wvi i förvåg kunna göra oss om phaxnogamiska Vexternas Blom- skaft eller Blomstångel; men som Bålstådet utgör en beståndsdel af Lichenernas allmånna Fiste (re- ceptaculum universale s. thallus) och år, såsom er fortsåttning deraf, till substance fårg, och samman- såttning, af lika natur med det samma, och icke, såsom Blomskaftet och Blomstångeln hos pklzno- gamerna, ett olikartadt utskott ifrån vextens stjelk eller rot Chvilka partier dessutom ej finnas, i or- dens egenteliga mening, hos Lichenerna), så har det icke eller något mera gemensamt med pheno- samernas nyssnåmde delar ån blotta apparencen. Det bör derföre anses som en del af fortplantnings verktygen hos Lichenerna, och kan derföre, med all aktning och helgd för antagne principer, med fördel och, som jag förmodar, med råtta anvåndas vid Slågtcaracterns uppfattande, så mycket mer, som det åfven deltager i daningen af Lichenernas enskilda Fåste (receptaculum partiale s. apothecium) och sålunda tillhörer de delar som hos dem åro +) Derom har jag redan lemnat utförlig underrättelse uti mina Skrifter om Lichenerne Det förekommer i synnerhet hos Slåg- ter Cenomyce samt Beomyces, Isidium, Borrera m. fl 109 beståmda för utvecklingen af deras fortplantning och hvaraf deras våsendteliga Slågtcaractérer endast kunna tagas. Utom Bålståédet förekommer en det: samma nåra motsvarande del hos Lichenes ca- licioidei, som jag kallar: Lafhus-skaft (stipitel- Jus +). Ehuru detta åfvenså vål liknar Blomskaf- tet hos phaenogamerna som nyssomförmålde Bål- stöd, så år det likvål en, hos dessa icke förekom- mande del, som endast tillhör förutnåmde Liche- ner. Lafhusskaften åro mångåriga, samtidiga med och utgörande en betydelig del af sjelfva Lafhuset, med hvars nedre del de för öfrigt hafva en ge- mensam substance, besynnerligen hos slågtet Cali-= cium, men åro i allt af helt olika beskaffenhet med Lafbålen (thallus). Om jag kunnat bevisa, att Bålstödet bör ingå i Slågtcaractéren hos de Li- chener, som dermed åro försedde, så mycket min. dre, förmodar jag, lårer det kunna bestridas Laf- husskaften denna råttighet, såsom utgörande en vå- sendtlig beståndsdel af sjelfva Lafhuset. Lafhuss skaftets nårvaro, endast hos de arter, som tillhöra de tvenne slågten, hvilka utgöra åmnet för nårva- rande Afhandlings Andra Stycke, torde åfven be- visa: att dessa Slågten åro mycket natufliga. Så- lunda följer ock, af hvad jag nu i kortbet om Bålstödet och Lafhusskaftet anfördt, att de med 7) Om likvål denna term (stipitellus) endast bör användas för Ca- licioidea, men ej för Svampvexter i allmänhet, som med des- sa hafva en viss analogi, lemnar jag tills vidare att af sakkunnige afgöras. Kanske torde det vara bättre och tjenligare att ej ut- sträcka dess användande längre än till Calicioidea, af det skäl, att något skiljemårke bör göras imellan de vexter som hafva ett dylikt skaft mångårigt, såsom hos dessa sednare, då det knapt är ett-årigt hos de egenteligen så kallade Svampvexter, Utom Lafbålens tydliga närvaro år, som jag vid detta tillfälle ej kan undgå att anmärka, denna varaktighet en betydelig om srändighet, hvarigenom Liohenerna skilja sig ifrån nårslägtade Svampyexter, || pä TIO lika rått, som andra Fröredningens delar hos phe: nogamerna, böra och kunna ingå uti Slågtcaracté- ren hos Lichenerna. Vare åfven detta nu sluteli- gen. anmårkt till vidare skål för min åtgård att dela de” så kallade Calicioidea uti flera Slåg- ten ”) och till råttfårdigande af de grunder hvar- på jag bygt Slågtcaractererne af dem jag nu kom- mer att afhandla, nemligen Slågtet Calicium och Coniocybe. + Lichenes calicioidei, apotheciis supitellatis. Genus 3. CALICIUM. Sedan jag uti Första Stycket af denna Af. handling, sökt gifva ett allmånt begrep om de Li- chener, som Jag ansett böra råknas till en egen Familj under namn af Calicioidei +"), kommer nu ordningen att omförmåla de arter deraf, som utgöra det Slågte, hvilket egenteligen uttrycker det egna i utseendet, som givit anledning till denna Familjs namn, och hvars många till en del af ållder bekanta, arter påkalla, att jag för det samma bibehåller det af D:r PERSOON åsatta nam- net Calicium. Efter att åfven förut hafva upp- gifvit de kånneteckn hvarmed Slågtet Cypheli- um, såsom dermed nårmast öfverenskommande, +y Ifrån de skaftade Calicioidea har jag, efter hvad anfördt år , på goda skäl uteslutit Calicium cladoniscum och Calicium ventricosum , hvilka iäg under dessa namn först beskrifvit i Li- chenogr. Univ. p. 241. och ytterligare upptagit i Synops. Lichen, p- 61. såsom de böra anses för Svampvexter af ett eget Slägte, och derföre af Hr Mag, Fris anförde uti dess Observats Myco- log, P. 1. påg. 188. Tab. a, f. 7, 8, under namn af Splicerone- | ma eladonisca och Spheronema ventricosa. ++Y Slågtet Limborie arter åfven som en del af Slågtet S pileo- ma kunna nästan anses som heteroclite af denna Familj, II 1 mårkes, år det nu nådigt att anföra de egna ca- racterer hvarmed Calicii arter. skiljas. ifrån dem som tillhöra Cyp helium. Dessa bestå hufvudsake- ligen uti beskaffenheten af lafhuset och dess de- ar, som merendels till skapnaden nåra liknar en tratt eller bågare med skaft, ehuru det helas form undertiden blifver i anseende till diskens upphöj= ning lintsformigt, klubb - eller klotlikt. Den sä kallade Lafhusbägaren ( excipulum ") som utgör lafhusets. nedre del och år en utvidgad fortsättning af Lafhusskaftets öfra ånda, betraktad för sig sjelf, utan dess fyllnad och disk eller lafbusskaft, be- kommer hos särskilda arter, eller genom åldren; någon förändring till formen, emedan dess yttre sidor. åro ibland , mera och mindre kullrige och liknar sålunda ej sållan ett påron, en bågare el- der en mer och mindre flat skål. Dess brådd år alltid hel; merendels tunn, ofta, besynnerligen i yngre tillstånd liksom hopdragen, eller mindre vid ån sjelfva Lafbusbågaren, stundom åfven vidare, antingen glatt och bar, eller ock, liksom Lafhus- bågaren, med ett olikfårgadt pulver hos vissa ar- ter beströdd, utbreder sig åfven undertiden, synes då något tjockare och föreståller i detta fall hos ad | | +) Denna af mig nu antagna term kommer jag att vidare begagna vid Lafhusens särskilda betraktande uti Art-caractererne (differen- tia specifica) i stället för Scyphus eller: Scyphulus > förut ånvänd för de arter af Slägtet Cen omyce, som hafva nästan på sam- ma sätt formerade Bålstöd; men som dessa till sitt upphof och åndamål äro af helt annan natur och beskaffenhet än Lafhusbå- garne hos Calicia, och med dessa sednare (excipula) endast bör förstås Lafhusets yttre bågarlikt formade skal, utan afseen- de på Lafhusskafter eller den uti bågaren inneslutne fasta eller lösa pulvermassan , så lättas begreppet betydeligen deraf vid be- skrifningen , och en lika så nödig som nyttig korthet i caractérn vinnes åfven derjämte. Atskillige Lafhusbågarens former finnas aftecknade och utmärkte med en " å flere på Tab. förekomma mande figurer, 112 några arter en bråm (limbas) eller ringkant (mar. go). Den år beståndig och utom förut nåmde af- vikelser nåstan oförånderlig, ehuru han af diskens uppsvållning någon gång synes liksom försvinna, emedan han deraf öfverhölgd icke så tydligt då kan observeras. Alla dessa formala afvikelser för- ändra hos sårskilda arter betydeligen lafhusets ut- seende. Lafhusbågarens substance år härd, brusk« artad eller litet skör; fårgen derå svart eller brun- "aktig, oberåknat det olikfårgade doft som ej sållan betåcker någon del deraf. Invåndigt år Lafhusbå- garen liksom fylld med en svart och fast pulver- massa, som hos en del arter med tiden lossnar, utfaller och lemnar bågaren eller skålen tom. Mårkvårdig år ock den hinna hvarmed Lafhuset i början uppå betåckes, hvilken likvål snart brister eller lossnar ifrån brådden och försvinner. Det år endast hos några få arter som denna hinna (velum) . ännu blifvit observerad, och PERSOON har medde- lat teckning derpå uti Usteri Journal för die Bo- tanik St. 7. Tab. 3. f. 3. a. b.3 men tvifvelsutan tillhörer den alla arter af detta Slågte, fast man ej 1 behörig tid fått se och iakttaga den samma ?'). Hos Cyphelii arter år den endast observerad på Cyph. tympanellum, men icke sedd hos slågtet Co- niocybe. Dess nytta och bestämmelse kan ånnu blott gissningsvis anses vara det spådare Lafhusets 'fredande, eller kanske ett bidrag till den dolda förråttning, som tillhör fortplantningsdelarnes da= nande? Det pulverlika åmne, som finnes betåcka ' ytan på Lafhusbågarens inneslutna massa, och tro- ligen består af Fortplantningskorn (gongyli), till. : kom- d ot ENARE ”Y En dylik försvinnande hinna beräcker äfven i börjar Lafhusskif- van på flere Lichencr, t, e. hos Slågtet Peltidea m, fl. 113 kommer åtminstone efter detta tåckelsets affallande. Förenåmde sammanhångande stadiga pulvermassa eller fyllning, som ofta, besynnerligen då Lafhu- sen åro yngre, finnes platt uppå och ej då så hög som Lafhusbågarens brådd, hvarmed den hos det- ta Slågte beståndigt omgifves, formerar således Lafhusets disk, ehuru den merendels sedermera småningom uppsvåller, blifver kullrig och någon gång nåstan klotformig ofta då bortskymmande, som förut anmärkt år, Lafhusbrådden. I detta sednare tillstånd likna Lafbusen dem som finnas på nåstföljande Slågte Coniocybe; men hos detta fin- nes icke någon Lafhusbågare och sålunda icke el= ler en sådan Lafhusbrådd, som så troligt och be- ståndigt tråffas hos Calicia, med flera skiljaktighe- ter, som jag får tillfålle uppgifva vid detta Slåg- tets beskrifning. Utom skapnaden af det egenteli- ga Lafhuset och nu nåmde olika former af sjelfva: Lafhusbågaren, dess yttre och inre förhållande, år dess förlångande till ett merendels långt och smalt, ibland trindt, ibland sammantryckt, stundom jemn- tjockt, stundom vid basen eller uppåt smalare Laf- husskaft, ett betydligt kånnetecken hvarigenom Ca- licia ibland annat skilja sig ifrån Cyphelia och alla andra Lichen-Slågter. Om denna Lafhusets del har jag redan förut behöfveligen ordat, men dess olika former hos olika arter komma vidare att med dem beskrifvas. Jag får dock tillågga: att stundom finnes på dess öfra ånda, strax vid och under Lafhusbågaren, en knöl eller lintsformigt ut- skott ”"), nåstan liknande den lilla knapp eller skif- +) Jag har uti Lichenogr. Univers, på Tab. 3, f..4, velat teckna en sådan conformation , men som. genom artistens ringa uppmärk- samhet på original Figurerne, förfelats i gravuren. KV. AS Handl. 1816. St. I: 8. 114 va, som finnes formerad på ändan af Lafhusskaftet; under det hufvud som utgör Lafhuset hos Slågtet; Coniocybe, men för öfrigt på intet sått deremot svarande: att man understundom får SEN öl. husbågare på åndan af ett och samma Lafhusskaft och att det år af samma substance och merendels. lika fårgadt som Lafhusbågaren, då ytan icke år betåckt med olikfårgadt doft. I allmånhet åto Laf.. husskaften sköra, så att de lått afbrytas, hvarföre också Calicia svårligen kunna i samlingar för- varas joskadde utan att i egna dertill Senliga små, lådor inlåggas. De skaplynnen jag he Calicia nu anmärkt, förändra sig ej sållan ytterligare på mångfalldigt/ sätt hos en ÖR samma art efter delarnas ållder och. andra omståndigheter, hvaraf kommer, att då SM äg) tets arter åfven åro nog talrika, det ofta blifver anska svårt, både att såkert Desfämnr de former, och förhållanden, som utgöra de verkelige kånne= tecken på hvarje art — att derifrån kunna urskilja behöriga artföråndringar och — att med såkerhet anföra andra Äuctorers synonymer. Om derföre någon bristfållighet i dessa afseenden skulle fram- deles upptåckas, så hoppas jag, att hvarje sakkun-; nig inser de svårigheter mig mött, och med åf. verseende ursågtar de möjeliga misstag , : hvilka, grundade 1 sakens natur och i brist. af fullstån=, diga observationer, det varit mig omöjligt, att med, båsta vilja och allt mitt bemådande, undvika. Då Lafbålens sammansåttning och fårg m. m. hos 'en. del arter år nog förånderlig, åfven som sjelfva, Lafhusens och Lafhusskaftens former i särskilda perioder och på olika vextstållen mindre beståndiga och dessa partier allena således: befunnits otillråc- keliga, att lemna beståmda skiljemårken för Cali- cii arter, har jag måst göra afseende på dessa de- 115 fars allmånnaste förhållande "), samt tillika begag- ha de skiljeteckn, som delarnas proportionella långd och storlek erbjuda, jämte fårgen på det pulver, varmed hela | Lafhusen, eller någon af dess delar, Merendels finnas bestrådde , och som jag erfarit va- ra hos de fAåsta arter någorlunda beständig, eller åtminstone mindre föränderlig =>) Hos Calicia år Lafbålen merendels mycket tys delig och består då af en broskartad skorpa, mer och mindre ojämn, knottrig, skrynklig eller små-flikig med 'undertiden krusade små lober; men man tråffar åfven arter och .artföråndringar med en ganska tunn , knapt mårkelig och nåstan ingen Lafbål, eller hos hvilka den blott röjer sig med en olika fårg, stundom år iden pulverartad +++), Slågtets arter förekomma all- é/ s i j MEET +) Detta förhållande torde äfven kunna betecknas med Vv, Linnés struetura naturalissima s. propria, hvilket jag ock, genom bi- fogade figurer, på så väl alla nya af mig beskrifna arter , som på dem , hvilka, så mycket jag känner, ännu icke blifvit teck- nade, sökt uttrycka, jämte de föråndringar, som Lafhusen under olika ålldrar åro underkastade. +) Hos vexter, som endast genom naturens egna åtgärd förekom- ma eller träffas i sitt villda tillstånd, gifva storleken och får- gen ej obetydeliga, men råmmeligen säkra, anvisningar till arternas igenkännande och åtskiljande ifrån hvarandra, då allt annat synes vara någorlunda lika, Således har jag genom ob- servationer på Calicia erfarit, att man ofta orätt ansett sär- skilda arter såsom artförändringar och tvärtom , ej rådfrågande Lafhusskaftens väsendteliga skiljaktigheter i afseende på storlek, proportionella långd och korrther eller finhet och tjocklek m, m. hvilka olikheter likväl tydligt böra och kunna anvisa det egna för hvarje arc. Jag har derföre i specifika caracteren kallat Lafhusskaftet : korz (brevis) då det ej är mer än 2-3 gånger så långt som Lafhuset, men väl ännu kortare (brevissimus) — tångligt (longiusculus) när det har 4-6 gånger Lafhusets längd, och — långt (longus) eller ganska långt (longissimus) allt "som det mer eller mindre öfverskrider sistnämnde dimensioner men allt råknadt då skaftet erhållit sin fullkomliga storlek, Denna proportion är ock iakttagen på de förstorade Figurer jag 3 bitogade Tabell gifvit, som alla åro tecknade ctter lika för- störings-grad, på det skillnaden imellan de mindre och större arterna strax må falla i Ögonen. ""r) Om ScHuMacHER med säkra observationer och ej blott giss- ningsvis kunde styrka sin förmodan: att den. Lafbål som v 116 månnast på trådens bark, eller blottade veden, FEN som på stubbar, stockar, bråder och våggar, hvil- ka långre eller kortare tid varit utsatta för yttre luften, men mera sållan på stenar; någon gång som parasiter, åfven då utan Lafbål, på andra Li- chener eller tillsammans med dem. VWäåren är den tid då de finnas med sitt fårgade pulver ymnigast bestrådde och merendels tråffas de i någon mångd tått bredevid hvarandra vexande och på vissa stål- Jen liksom sammanförde. Af hvad nu anfört blif- vit, kan vid anstålld jämförelse lått finnas huru och i hvilka omståndigheter Slågtet Calicium våsendteligen år skildt ifrån de nårmast beslågtade Cyphelium och Coniocybe, hvarföre jag bjudit till att beståmma det genom följande Slågt-caractér: RECEPTACULUM universale crustaceum plano-expan- sum adnatum subuniforme, aliqvando tenuissi- mum, pulveraceum vel deficiens. Partiale subpo- culiforme 7) 1. lenticulare in stipitello terminale, una cum hoc e propria substantia subcartila- ginea subtus formatum , includens massam com- pactam carbonraceam, primo velamine tenul dr—L flere med mig funnit hos Calicia, ej tillhörer dem, så vore det snart afgjordt till hvilken maturligaste ordning de borde föras; men så länge detta ej skedt och förmodeligen ej lärer ske, lemna vi dem, enligt säkrare anledningar , äfven bestyrkta oenom Herr Mag, Frizs's observationer, en behörigare plats » ibland Lichenerne, Se ScHumacH, Znum. Plant, Sielland. P. 2. p, 180, Enda villkoret för antagandet af denna ScHu- MACHERS och kanske fleras hypothes vore, att han, eller de med otvifvelaktiga observationer beviste, till hvilka andra ar= ter ibland Eichenerne dessa främmande Lafbålar kunna höra; t, ex. Calieium baliolum, mierecephalum, corynellum, pros — boscidale, scpiculare, hypereHum, trichiale m, i. I +) Denna term som uttrycker skapnaden af en bägare och är tö- reslagen af SALIsBuRY uti Transactions of rhe Linn. Soc. Vol, 5. Pp. 140. Tab, 5. £ 10. lemnar bättre än någon annan ed tydlig idée om Lafhusets form hos de fläste arter af Slägtet Ca- licium, hvarföre jag funnit mig föranlåten här anvånda den Samina: 117 > rumpente fugaci tectam, dein supra forman- ootem Discum plerumque prominulum pulvere 7 (prolificante?) obductum, ambitu Excipuli regulari persistente marginatum. 2 AR IE I Åpotheciis unicoloribus totisque migris, 1. CariciumM subtile. ( Tab. V. Fig. 1.) C." crusta tenuissima submembranacea levigata pulverulentave albicante ; apotbeciis demum hemispheericis atris, disco tandem convexo l2e- vigatoque marginem obtegente, stipitellis lon- giusculis teretibus concoloribus subnitentibus, Calicium subtile. Pers. Tent. Disp. Fung. Suppl. p. 60. Achar. Meth. Lich. p. 99. Ej: Li- chenogr. Univ. p. 243. Calicium claviculare 8. subtile. Äch. Synops. Lich. p. 572. Wahlenb. FI. Lapp. p. 485. n- pusillwm. Cichenogr. Umv. p. 236. Euliciom spherocephalum Jd. pusillum. Meth Lich. p. 92. Habitat in Svecia, Germania, Gallia, Helvetia, ad lignum vetustum subputridum Quercus, Fagi, Fraxini, Salicis, adque corticem Pini. Species minuta. Crusta late effusa albissima, lactea, 1. incana, tenuis coherens , non nitida, aliquando pulverulenta. Apothecia ut in aliis congeneribus primo subglobosa clausa dein subturbinata, magis adulta hemispherica tota atra. Excipulum junius subglobosum tandem poculiforme & cratereforme nitidulum. Discus in initio intra marginem coarctatum excipuli vix apparens, dein dilatatus , planus, postre= mo convexus marginem obtegens aterrimus opa- Cus, per tatem glabriusculus, Stipitelli lem» 118 giusculi cylindrici, pro ratione apothecii fir= miores plerumque curvati , versus apicem & basin aliquando tantillum incrassati, colore & nitore excipuli. Variat apothecii disco Söbiade subcinerascente , crusta nuda albissima & incana subpulverulen- ta. ' Magnitudine & toto habitu a Cal. lenti- culari & clavulari valde distinctum. Aum.. Jag har ej bordt draga i betånkande, att till detta Species föra alla hår anförda syno- nymer och för sjelfva arten bibehålla Per- SOONS namn, sedan jag, af de individer Herr Doctor WAHLENBERG behagat sånda mig, blifvit underråttad att PERsoons Calic. subtile, ehuru detta beskrifves hafva en gråaktig disk, såkert år samma som dess Calic, claviculare B. subtile i Flora Lapponica, och jag åfven sett individer, som genom ålldren fått en gråak- tig disk. 2. CALICIUM minutellum. (Tab. V. Fig. 2.) C. crusta tenui molli levi albissima; apotheciis sub- infundibuliformibus atris, excipulo nitente, mar- gine subinflexo discum plano- depressum opa- cum superante, stipitellis brevibus crassiuscu- lis nigris nitidulis. Habitat. in Svecia ad lignum quercinum putridum. Species omnium fere minima & nudo oculo vix observabilis. Crusta late effusa albissima, ejus- dem indolis ac in Calicu parietini wvarietate albo-atra. Apothecia juniora subglobosa demum supra impressa & fere acetabuliformia , exci. puli nitiduli margine fere ut in Cal. zylonello inflexo discumque minutum planum 1. conca- viusculum atrum opacum 2xquante, sepissime vero superante ac coronante. Stipitelli breyes, t 4 | 1108 utplurimum' tecti, 'excipulo vix triplo longio- "res, pro ralione parvitatis speciei, ad oculum armatum examinande, satis crassi & validi, atri nitidiusculi. Ad Calitii parietini varietates: glaucellum & al. bo-ätrum accedit , sed multo minus est atque ab his colore toto nigro, forma & indole di- versa apothecii omnino distinctum; neque ob easdem differentias ut varietas Calicii subtilis estimari potest, 3. CALICIUM terviculatum. (Tab: V. Fig. 3.) [a C. crusta tenuissima levigata cinerea; apothe- ciis turbinato-subcylindricis, excipulo poculiz« formi nigro glabro, disco supra marginem conspicuum subcoarctatum valde prominente pulveraceo-hispido aterrimo Oopaco, stipitellis brevibus cylindricis validiusculis nigro-subca- staneis nitidulis. Calicium abietinum, Pers. Tent. Disp: Fung. Suppl. p. 59. Calicium spherocephalum vy. abietinum, sÅAchar. Meth. Lich. p. 92. Ej. Synops: Lich. p. 58. Calicium claviculare y. cyathellum .& & abie- tinum,. Ach. Lichenogr. Univ. p.' 235, 230. Habitat in Svecia & Germania ad lignum de: mortuum Pini Abietis. Species parva. Crusta albo-cinerascens tetiuvissi- ma subnulla nec pulverulenta, Apothecia po- -culiformia demum subeylindrica atra. Exci- pulum primo infundibuliforme dein poculifor-' me glabrum, margine quasi constrictum ni- grum 1, subpiceum, Discus primo convexiu- sculu$ dein valde elevatus, pulvere scobiförmi efflorescens aterrimus opacus: åpothecium totum cylindricum reddit, marginem excipuli famen 120 - "semper : conspicuum non. omnino obtegens. Stipitelli admodum breves validi cylindrici glabri nitidi , fusco- s, piceo-nigri.l. castanei, aliqvando omnino nigri, | Per ztatem dilabitur etiam discus, excipulum dilatatur, omnino infundibuliforme evadit ac concavum, totum una cum stipiteNo aterrimum. In hoc statu vetästo Calic. claviculare y. cya- thelum Lichen. Univ, I; c. exhibet. | AZnam. Ehurv en fullståndig beskrifning saknas på Calic.- Abietinum Pers., så år det all anled. ning förmoda, att han med denna menat nu beskrifne art, som visserligen år egen och ej kan hånföras såsom artföråndring till någon annan, som jag kånner, 4. CALicium xylonellum. (Tab. V. Fig. 4.) >ooC. crusta tenuissima glabra passim crassiuscula subtuberculata glaucescente ; apotheciis turbina- to-infundibuliformibus atris, excipulo acetabu- liformi ”) glabro, margine subcoarctato inflexo- que discum' planum superante, stipitellis sub- longiusculis validis subcylindraceis conoolo= ribus. Calicium xylonellum. Achar. Meth. Lich. p. 92. Hj. Lichenogr Univ. p. 236. Ej.Synops. Lich. p.s58- Calicium spherocephalum 64. xylonellum. Wah- lenb. FI. Lapp. p. 486. 7 Habitat ad parietes ligneos in Lapponia, Tornoz. Describitur locis citatis.. Magnitudine ad majores:” species accedit. Margo excipuli nondum €x- +) Se: Transact, of the Linn. Society Vol. 5. p. 136. Tab, 5, fö 4. Har”utseende af en skål med något plattad bortn och upp-: stående mer och mindre” invikt brädd; kommer således nära den form som hos Botanici kallas hypocratereformis, + 121 plicatus fuscescens est & basis bujus subtus atque = stipitelloraum = aliquando glaucescens — Stipitelli jam teretes, jam sursum attenuati; jam "> Subvenutricosi & compressi , recti & subflexuo- si, semper tamen satis crassi, A Calic. lenticu« lari distinetum forma excipuli, margine ejus- dem elevato subcoarctato, disco plano, hunc non superante, stipitellis glabris subnitentibus, horum forma & basi plerumqwe cinerascente. Anm. Det år de fullståndiga exemplar af denna art, som Herr Doctor WAHLENBERG ' benå- git meddelat mig, jag vid diagnosis haft till öllertättelse, och deraf förmodar Jag det vara tillråckeligen upplyst, hvarföre jag icke annat kunnat ån anse denna art såsom egen och i mångfalldiga våsendteliga afseenden ypperligt skild ifrån Calic. lenticulare och alla andra. 5. CALICIUM pullatulum. (Tab. V. Fig. 5.) C. crusta primordiali tenuissima submembrana- cea cinereo-nigricante , secundaria subbyssacea fuligineo- älta; apotheciis turbinato-clavatis ni- gris, disco intra marginem excipuli pyriformis inflexum subabscondito, stipitellis brevibus tenuibus superne incrassatis concoloribus opacis. Habitat in Svecia supra corticem ramorum Alni, Fries. Species minuta. Crusta (1. subiculum) primaeva tenuis submembranacea sglauco-cinerascens I. nigricans, demum strato s. crusta secundaria (hypothallo) subbyssacea (peregrina?) fuli- gineo-atra opaca obducta. Apothecia rara, tur- binata pigra opaca. Excipulum pyriforme, ob marginem inflexum supra conyexiusculum. Discus minutus vix perceptibilis, tandem, li- cet rarissime, aliquantum dilatatus conyexus 122 ater. Stipitelli breves teretiusculi, superne in excipulum abientes & inde clavati, eoque con-= colores. Anm. Om den sot-svarta mjukare beklådning hvarmed skorpan utmårker sig egenteligen tillhör blott denna art kan ej beståmt sågas, emedan en dylik förekommer så vål hos Ver- vucaria rhyponta, som hos Opegrapha herpe- tica d. fuliginosa Ach. Synops. eller Opegra= pha fuliginosa Pers. Lafhusens egna och 'be- ståndiga form och ej glatta lafhusskaft ryckas beståmt och fullkomligt berättiga denna att upptagas såsom en tydligt sårskild art, ehuru den : för obevåpnadt öga i hast liknar både Calit. subtile och Cal. parietinim. Högst sål- lan har jag ock fuönit disken så utvidgad att den betåckt öfre delen at Lafhusbågaren. 6. CALICIUM haustellare. (Tab. V. Fig. 6.) C. crusta tenuissima lé&vigata fusco nigra; apo- thecis minutis subglobosis nigris opacis, disco prominulo hemispherico, stipitellis longissi- mis gracilibus sursum attenuatis concolbribus. Habitat ad lignum subputridum Sambuci nigre. Fries. i Species inter longissimas. Crusta stratum tenue vernicosum quo lignum qvast illinitum; est assimilat (an hujus speciei propria?). Apothe- cia quoad longitudinem stipitellorum minuta, ob discum hemisphericum nudiusculum subglo= bosa, margine excipuli vix observabili, ad ocu- lum armatum quasi gyroso-rugosa apparent. Stipitelli longissimi subsetacei & sursum sen- simque attenvati s. basi crassiores rarius omni- no filiformes stricti yel flexuosi & vario modo cl vr. Ar 123 curvati, per Xtatem fissiles & a fibris, löngi- tudinalibus superne secedentibus subinde setosi. I Anmn. Det år en besynnerlig omståndighet, som i LÅ stundom intråffar med denna art, att Lafbus- skaften ifrån sin fot omgifvas eller beklådas med ensifrån Bål-skorpan fortsatt hvit betåck- ning, hvilken liksom en bark omgifver dem, ofta till hälften af deras långd och deröfver, men som dock med tiden styckevis affaller. Vid nogare undersökning bar jag funnit att den- na beklådning hårrörer af "Thelephora cretacea Fries Obs. Mycol. P. 1. p. 153. Egen för denna art år åfven den händelsen, att Lafhus- skaften klyfva sig i flera fina trådar då de blifva gamla. Anledningen till namnet år tagen af likketen med haustellum hos. vissa Insecta diptera. 7, CALICIUM baliolum. C. crusta cartilaginea frustulaso-granulata flavo- virente; apotheciis turbinato-poculiformibus atris nitidis, disco ab excipuli margine subexpanso frequenter soluto elabenteque; stipitellis longis sursum attenuvatis fexis basi dilatatis plano- compressis piceo-nigris glaberrimis. Calicium baliolum. Achnr. Meth. Lich. p. 94. Tab. 2. fi 4. Ej. Lichenogr. Umv. p: 238. Tab. 3: fi 4. Calicium hyperellum 84. baliolum. Wahlenb. Fl. Lapp. p. 485. Ach. Synops. Lich. p. 59. Habitat in Lapponia ad corticem Betule albze, » Species inter majores ac longissimas numeranda, cujus deseriptio locis citatis. Figura, colore & habitu omnium partium diver- sis a Calie. hyperello distinctissimam speciem efficit. Discus utplurimum elabens excipulum concavum, semper tamen aterrimum nitidum, relinquit. 124 "> Anm. Ehuro jag i Synopsis Lichenum fört den= na art enligt Herr Doctor MWAHLENBERGS förmodan i FI. Lapp., såsom artföråndring till: Calic. hyperellum , så år jag dock nu åfvertygad derom, att den med mycket större skål bör anses såsom egen och sårskild art, med ganz ska goda och så såkra skiljemårken utmårkt, att derom inga tvifvelsmål skåligen böra eller kunna uppstå. Jag har haft tillfålle hår- om inhåmta nödig kunskap genom de goda specimina deraf som Herr Doctor WAHLEN- BERGS godhet mig meddelat. 8. CALICIUM microcephalwm. . C. crusta subtartarea contigua rugulosa olivacea; apotheciis subglobosis, excipulo atro nitido, disco depresso opaco stipitellisque brevibus con- coloribus. Tf. Calicium microcephalum. Achar. Syn. Lich.p. 57. Lichen microcephalus. Engl. bot. V. 26.t. 1865. Habitat in Anglia ad ligna qvercina. Anmm. "Denna art har Jag ej sjelf sett, men att sluta af det som derom finnes anfört och af teckningen i Engl. Botany, har jag icke kun- nat undgå att, åtminstone tills vidare, hår upp- taga den och anse den såsom egen. Liknar efter uppgiften på nåmde stålle, Cyphelium stigonellwm, men år tydligt skild derifrån med sin nog tjocka gröna Lafbål, och med tydliga, ehuru korta Lafhusskaft. ; g. CALICIUM corynellum. (Tab. V. Fig. 7.) " C. crusta tartareo-leprosa ineqvabili subpulve- bh) rulenta flavo-virescente; apotheciis demum len- tiformibus atris opacis, excipulo craterzeformi, disco planiusculo, stipitellis brevissimis con- coloribus. C. corynellum. - Achar.. Meth. p. 94. Ej. Lich, Unm-p. 234. Ej. Syn, Lich, p. 56. 125 « Lichen corynellus.” Ach. Lich, Sv. prodr. p. 94? Habitat in Svecia ad saxa. | Descriptio locis citatis. Species parva ; Excipuli mar« go obtusus persistens. Ob discum tandem con- vexiusculum apothecia-adulta lentiformiaevadunt. fB. C. paroicum: crusta tenui pulverulenta subdisper- sa ferrugineo-pallescente aut subnulla; apotheciis subturbinato-lentiformibus nigris opacis; stipitel« lis brevissimis, sursum crassioribus concoloribus. Calicium paroicum. ÄÅch, Meth. p. 89. Tab. 2. f. 3, C. corynellum 8. paroicum. Ach. Lichen. Un. Pp. 234. Syn. p. 57. . Habitat parasiticum in thallo Lecanore hema- tomme, Ammn, Bör efter all anledning anses endast såsom en artföråndting af Calic. corynellum. (Fortsåttn. och slut i sednare Håftet.) FIGURERNAS FÖRKLARING, Tab. V. Fig. 1. a. Calicium subtile i naturlig storlek. b. förstorade individer deraf i olika åldrar, 2, a. Calicium minutelhun något mer ån i nat. st. b. förstorade individer. 3. Calicium cerviculatum , hvaraf a och 5 som vid Fig, 1, 4. a. Cahtium stigonellwm 1 nat. st. b. förstorade indiv, i flere åldrar, 5. Calicium pullatulwm. a och b som förut, 6. a, Calicium haustellare i nat. st. b. c. d. föra storade indiv, i olika åldrar, hvaraf c. visar dem hvilkas Lafhusskaft åro med en hvit skorpa beklådde och d. åldrige klufne och liksom hårige. » Calheium corynellwm. a och b som tillförene, I -— r26 UPPSTÅLLNING af de i Sverige funne Väårtsvampar (Scleromyci ); af ELTAS FRIES, Bot. Doc, vid Kongl. Acad. i Lund. : namn af Scleromyci (Vårt-Svampar) in- nefattar man en afdelning bland de Hankönslöse Vexterne (CAnandre + Link) och af dem, som vanligen med ett gemensamt namn kallas Svam- par, hvilkas frökorn (Sporidia) sitta radvis uti eg» ne hylsor, inneslutne i ett gemensamt Hylshus (perithecium). Utom desse, hvilka kallas Egenilige (geénuini), finnas andre dem till form och utseende fullkomligen like och med. dem på det nårmaste förenade; men utan ånnu upptåckte fröhylsor. Des- se kallas Tvetydige (Heterocliti). Hit kunde ock, såsom en tredje underdelning, råknas Enidogone, Tuber , Nidularia, Spherobolus o. s. v. enligt PER-' SOONS anvisning, och såsom icke afvikande i nå- gon hufvudsaklig caracter, samt till sitt utseende vida skilde från de Egentlige Röksvamparne (Ga- steromyci Willd.); men ur nårvarande afhandling 2) Denna Class synes mig så väl beståmd, att jag åfven i artificiela Sexuel-Systemet skulle önska, atr Cryptogamia Linn: deltes i Cryptandria och Anardria. k 127 har jag uteslutit dem, såsom redan upptagne i de, ansenlige bidrag till Flora Svecica Kongl, Vet, Acad. Handlingar förut i detta åmne förvara, upptäckte af Profess. och Ridd. SvArRTz, genom hvars med- delade upplysningar jag blifvit iståndsatt, att till Kongl. Vet. Academien hafva åran framlåmna når- varande uppstållning. Det år ånnu oafgjordt, hvad plats Scleromyci råttast böra intaga bland naturens mångfaldige al. ster. Jag ernar på ett annat stålle utförligare ut- veckla mine tankar i detta åmne, ån rummet hår tillåter. Emedlertid får jag åran anmårka, att af alla så kallade fungose komma desse Lafvarne nårimast, i synnerhet de af mig kallade Lichkenes pyrenothalami (Verrucaria, Pyrenula, Graphis, Po- rina &c.), hvilka ock af flere Författare varit för- de till Spherie. Desse hafva åfven fråkornen sit- tande i egne hylsor innom ett hylshus, som bos dem kallas Lafhus ( Apothecium ) och skiljas såle= des endast genom: Lafbålen (thallus). Det år såle- des klart, att. då man betraktar Scleromyci i relation med de öfrige Cryptogamerne, böra de nåst efter Lafyarne intaga första rummet, Men å andra sis dan, betraktar man Svampvexterne ensamt, stå Scle. romyci på. en vida lågre plats ån de egentlige Fun- gi och åro ett naturligt föreningsband emellan des- se och Gasteromyci, med hvilka de ock af PER- SOON varit förenade. Så bafva t.e. Fungi proprii Frökornen i hylsor på ytan, Scleromyci frökornen i hylsor innom Svampen, och Gasteromyci frökornen åfven innom Svampea, men utan hylsor. Men denna skillnad försvinner hos de slågten, som stå på grånsen mellan de bågge sistnåmde. T,. e. hos LTuber, Nidularia o. s, v. kan man anse fråkornens beklådnad både för hylsor och ett inre Hylle. I förra dalet blifva de Scleromyri och i sednuare Ga- i 28 steromyci. Jag begagnar derföre bågge desse indelnings-. sått, Sfvertygad att af naturens alster (hvilkas affinité icke gär i en enkel serie utan i en månggrenig , hvars / radier oupphörligen under utgrenandet tangera hvar: andra ,) tio eller flera lika riktige och brukbara Syste= mer kunna gifvas, hvardera med sine brister och fördelar, utan att någondera år uteslutande det råtta. I ju fiera hånseenden man derföre betraktar hvart och ett naturalster, ju ljusare åsigt får man af dess relation till det hela; hvarföre ock blinde an-= hångare af ett System, mnödvåndigt måste hafva ensidige åsigter. Det år derföre i vår tid lika nöd- våndigt för Botanisten, att kånna naturliga, som artificiela Systemet; och i det förra rangerar jag Scleromyci före, 1 det sednare Coch då Fungose en- samt betraktas) efter Halfsvamparne (Fungi proprii). Åfven år man icke ense, hvilka Slågter som böra hitföras. Om MNidularia o. fl, har jag redan anfört mine åsigter. Stilbospore höra såkerligen snas rare till Epiphyte (Doft-svampar). Vermicularia år ett Slågte, som ingen numera har reda på. Tu- bercularia kan föras till de flåste afdelningar, utan likvål i någondera vara på sin råtta plats. Hår har jag anfört dem , som ett bihang, emedan de svårli- gen annorledes kunna föras hit. Xyloma och Scle- zotiuwm deremot hafva en så synbar affinité tilk Scleromyci, att man icke, utan att för mycket tub- ba naturens ordning, kan föra dem till Gasteromyci. - Utom de Genera , som således återstå af de PERSOON anfört, har jag tillagt flera nye, såsom: Sphero- nema, Lophium, Åctidium, Leptostroma, Phacidium , Depazea, Erysiphe o. s. v.:, hvartill Jag vid hyvar- je sårskildt skall uppgifva mina skål. Till beståmmande af species har jag varit gan- ka sparsam. Flera, som af åtskillige Författare blif.: 129 blifvit som egna beskrifne, har jag efter ew flitigt observerande i deras vexande tillstånd förenat, och sållan tillagt nya arter. Vårt - Svamparnes historia i Sverige år icke vidlyftig. Voro Hattsvamparne 1 åldre tider vårds- Jlösade eller misskånde, kan man utan öfyverdrift såga, att desse voro nåstan helt och hållit okånde. Intet enda af de hår förekommande Slågten war af vON LINNÉ adopteradt, och af 300 hit höran- de kånde Svenske arter, finnas blott 2! i Flora Suecica under Genera Clavaria och Peziza. En och annan art har blifvit tillagd i Herr Prof. RET- zi1 och LILJEBLADS Floror. Slutligen uppråknar Doctor WAAHLENBERG i sin Flora Lapponica 26 species, funone i Lappland, och utgöra således de redan upptagne högst någta och trettio arter och de öfrige ett icke obetydligt bidrag till de redan kånde talrika Svenska Florans alster, hålst få Lån- der i Europa låra kunna framvisa sin Cryptogami med den redighet utarbetad, som VON LINNEÉ's Få- dernesland. Första Afdeln. £gentlige ( Genuini) med tyd- : lige i rad sittande frökorn innom Hylshus. 1. SPHZERIA. Char. Stroma varium 1 nullum. Peritheciun subrotundum, intus gelatina varie erumpente factum, Ostiolum subrotundum 2equale. A. CORDYLIA, Hylshusen (perithecia) sitta på et utdragit, merendels klubblikt fåste (stroma, re- ceptaculum ). I. SPHARIA nulitaris, stromate cårnoso clave formi aurantiaco nitido, stipite tenåci pallidiori, basi xquali, spherulis subprominulis. KV. AA. Handl. 186. St. I, 9 150 Sph. militaris. Pers. syn, fung. Pp. 1. a et B. polycephala. Comm. de Clavef. p. 11. Siu Sell. 25 0 273 Clavaria militaris. Linn. et Auctorum. Icones: Sowerb. Engl. fung. t. 60. FI. Dan. t. 657: f. 1. Pers: Obs. Myc 2:tio. f. 3. Holisk. Ot.1i . ft. 15.”Bolt, 15128." Buxb. Cem. IV: rt O6f- a PIF Utmårkt ej mindre genom sin saffransråda fårg, ån genom sitt egna vextstålle, emedan den endast tråffas på döda Larver och puppor af nattfjårilar, blånd mossa i skogmark, fast mindre allmånt. Va- rierar från 1 å 3 tum hög. Klubbans form förån- derlig och finnes någon gång åfven mångklufven. 2. SPHAERIA alutacea , stromate carnoso clave.- formi alutaceo pallido opaco, stipite fragili albido, basi subturgido, ostiolis prominulis. Sph. alutacea. Pers. syn. p. 2. ocet B. albicars. Comm. p. 12. Schum. Sell. 2, p. 274. Alberd, et Schweim. Fung. Nisk. p. 1. Icones: Fl. Dan, i. 1300. - Pers. Obs. Myc. 2: 2. 2. $. 2. Sowerb. I. c. t.. 159. (Sph. clavata). Finnes höstetiden på nedfallne ruttnade tall- barr på fuktige stållen i skogarne, allud flera till- sammans. År 2-3 tum hög; i början hvitaktig ihvarföre jag ej kan anse SowEerBys Sph. klavaia skiljd. Från föregående skiljes den lått genom sin blekare fårg, mjukare substans, uppsvålda fot. 0. SÅ V: 3. SPHERIA copitata, stromate carnoso capitato ovato badio, stipite longissimo flavicante, basi tuberoso volvato, sphaerulis immersis. | Spher. capitata, Pers. Syn. p. 3. a et B. Agari- ciformis. Spreng. Mant. i. El. Hal. Pp. 14. Clavaria pileata. Rerz. 131 Ic. Fl. Dan. f. 540. Bolt. t. 130. Sow. t. 354. Holmnsk. Coryph. t. 14. | Tråffas på rutit tråd eller bara jorden, ganska sällsynt. Foten merendels pipig, strimmig, nedtill omgifven af en svartgrå volva. Klubban mörkbrun. ) Denna och den följande harjag ej sjelf funnit; men åro, enligt Prof; och Riddaren SwWwARTz's mig gunstigt meddelte upplysningar, inhemske. 4. SPHAERIA ophioglossoides . stromate carmoso clas veformi turgido aurantio-nigrescente, stipite flavo basi radicato, ostiolis prominulis. Sph. ophiogl. Pers. syn. p. 4. Comm. p. 12. Albert. et Schwein. I. ec. p. 2. Ic. Bull. Champ: t. 440. f. 2. (Clav. radicosa). Vexer i barrskogar eller ljunghedar i Septem- ber och October. Yngre år klubban röd eller 'pomeransgul, blir sedan olivfårgad och slutligen svart; finnes - stundom tuklufven. 5. SPH4RIA Poronia, stromate carnoso turbinato, disco truncato albido, stipite villoso nigro, sphe&- rulis immersis. Sph. Poronia. Pers. syn. p. 15. Comm. p. 19. Sph. punctata. Schum. Sell. 2. p. 174. Peziza punctata. Linn. Fl, Suec, p. 458 et Aucts > Porönia Gleditschii. Willd. Ber. 401. Ic. Soöwerb. t. 54. ' Bull. Ch. t. 252. Fl. Dan. 't. 288. Bolt. ti 127... 2. (Spher. truntata). Bocc, Mus. t. 107. Allmän höst och vårtid på håstgådsel. Hylshusen sitta strödde innom Svampen med Öppning, som synes liksom svarta punkter på dess platta sida. Sållan t-tum hög; men oftast derun- der; Foten finnes åfven bar. 132 6. SPHXRIA Hypoxylon, stromate suberoso clave- formi compresso subrdåmoso, apice'. pulverulento albo, demum nigro, stipite villoso nigricante, ostiolis prominulis, Sph. Hypoxylon. Pers. syn. p. 6. Comment, Pp. 14. Schum. Sell. 2. op. i7T1. Spher. cornuta. : Hoffm. Crypt. 1. p. 11." Clavaria Hypoxylon. Linn. Sve. p. 457. et Auct. Icon : Sowerb. t. 55. Holhnsk. 1. t. 17: Hoffim. fc. 4.3. f5 2: Bull Champ. 180. BO TNIRO. Mich. Gen. f. 55. f. 1. Batsch El. Fung. Cont. 1. f. 160. (Clav. hirta'). B. Cupressiformis, minor, clavula ventricosa sub- conica acuminata, stipite villoso 1. glabrato. Pers. Re. Sph. cupressif. Woodward. Ic. Mich, Gen. t. 55. f. 2. Pers: Obs. Myc, 1. 1. 2.51... (fig. presert infer.) Bolt. 2209: f.9. Flor. Dan. t. 1258. f. 2. (fig. super.g y. Pedata, glabra nigra clavzformis, clavula sub- compressa dilatata incisa pedataque. Sph. aspera. Fl. Dan. t. 1258. f. 2. (fig. inf.) Allmän hela året igenom, på gamla stubbar. Ehuru den yngre år betåckt med hvitt puder och utan tydlige hylshus, år den då låttare känd, än åldre, då den, utom de anförde förändringar , "antager mångfalldiga former, hvilka i synnerhet ej böra förblandas med Sph. digitata. 4. SPHAERIA carpophila, stromate suberoso subulato 'simplici griseo-pulverulento, dein nigro, stipite longissimo tortili glabro, Spheerulis prominulis. Sph. carpophila. Pers. dn. p. 6. Comm. ps 18. Schum. Sell. 2. p. 177. Ic. Pers. Obs. Mye. 2.1. fo 1. 133 En ganska sållsynt art, funnen sommartiden vid Ålmåhs i Småland bland nedfallne boklöf i en kållåder. Nårmar sig något till föregående; men gan- ska såkert skild genom sin långa vridna fot, van- ligen 2-3 tum, som år tydligt skild från klubban, som år syllik. Den jag funnit var fåstad på sjelf- va bladen. 8. SPHARIA filiformis, stromate suberoso filiformi cum stipite confuso- subsimplici glabro nigro, apice sterili roseo, spherulis prominulis. Sph. filiformis. Albert. et Schwein, I. ec. p. 2: ET fULIT: f. 6: | Den jag, ehuru sållsynt, i Skåne funnit höste- tid på nedfallne blad och qvistar år såkerligen samma art som Ålbertini och Scluoeinitz teknat. Äfven för- modar jag den vara S. stipiticola Sv. enligt ett spe- cimen jag sett. Den år jåmtjock öfverallt, sållan något utbredd eller grenad mot spetsen, alltid glatt (åfven vid basen, som merendels år strimmig) 1-2 tum hög, i spetsen yngre rödlått; men med tiden svartnar den. 0. SPHAARIA digitata, subcespitosa, stromate su= beroso subcylindrico glabro, primum albido, dein nigro , spherulis immersis, Sph. digitata. Pers. syn. p. 6. Comm. p. 15. cum syn. Clavaria digitata. Linn. Syst. veg. XV. p. 1010 et Åuct. ic: Pers: Obs. Myc. 2. 1. 2. fi 17.6. Bull. 220. Scheff. t. 265. Fl. Dan. 1306. Hoffm. Crypt. t. 4, f. 2. (Sph. clavata). Endast i Småland har jag sett denna art på nedfallne bokstammar. År ganska såkert skild från följande, ehuru bågge till sia form åro högst för- i i34 ånderlige. I början år åfven denna beströdd med bvitt pulfver; men blir sedan helt svart. Central- tråden har jag alltid funnit enkel. 10. SPHARIA polymorpha, gregaria, stromate car- noso difformi turgido glabro nigro, spheerulis subprominulis. Sph. polymorpha. Pers. syn. p. 7. Comm. ps 17. Schum,. Sell. 2. p. 176. Sph. clavata. Schleich. sec. spec. Sph. Carcharias. Gmelin, aliorumque. Sph. Rebent. FI. Neom. ; Ic. Pers. Obs, De É, Ae fe 20 FILA Te 900. ”Holmsk. t. 16. Sowerb, t. 69. (Sph. digitata) Weig. Obs. £.3.if. 3. RebeNt. dinCa ön oe Denna art har jag åter 2 ke tråffat i Skåne t. e i Lunds Botaniska Trågård; åfven vid stub- bar af bok, i synnerhet höst och vår. Om dess synonyma ch föråndringar ses hos PERsOON I. c. Blott var. spathulata och ficoides har Jag sett hos oss. Den år verkligen köttig, i början något hvit; men ej mjölig. Centraltråden har på de specimina lag examinerat varit radierande, | 1 B. PerieHARICA. Hylshusen sitta tått tills sammans på ytan af ett rundt eller utbredt fåste, FI. SPHERIA (oncentrica, subglobosa magna ni. gricans, intus stratis concentricis zonata, sphae- rulis minutis immersis numerosissimis. | Sph. concentrica. Pers. syn. p. 8. Comm. p.'18. Walhlenb. Fl, Lapp. p. 517. Schum. Sell. 2. p. 177. Sph, fraxinea. With. arr. ed. 3. p. 393. Sph. tunicata. Tod. Meckl. 2. p. 59. Ic. Bolt. t. 180. Sowerb. t. 160. Tod. Il, c. t. 17. fi 130: Scheff t. 329. Pers. syn. bi 1. fi 3,4 35 Mindre allmån på gamla stammar af Ask, Lönn och Björk, hela året. På Pihl och Al har jag el funnit: den: Varierar mycket både till form och storlek, från en hasselnöts till ett åpples. Yng- re år den brunaktig, sedan svart och glånsande, slutligen dunkel och skör. 12. SPHARIA repanda, subcupuleformis nigra, sub- tus corrugata, margine repando, intus alba, sphe- rulis linearibus papillatis. Fries Obs. Myc. 1. p- 168. Ic. Fries dc. ti 1. fi 50 a- ce Tråffas på springor af gamle Rönnstammar; sållsynt. "Dess form år ovanlig, nemligen skållik, hvar- före ock de denna art egne jåmbrede hylshusen blott sitta på dess öfra sida. Storleken från 3 till en tom. Öppningen, som år papillformig , i spet- sen naflad. 13. SPHARIA ”ubiformis, subrotunda 1. effusa ni- gra, intus cinerascenti-atra, spherulis globosis prominulis papillatis. Sph. rubiformis. Pers. syn. p. 9. Alb. ei Schwem I c. p. 3. oc et B. IC: Pers. mm Ann. Bot. 2. t. 2.f. 1. Bull. Champ. tt: 487. f. 11. (Hypox. gran.) Sowerb.,t. 355. (Sph. gramwulata.) Tod. Meckl. 2. ft. 12. f. 100. (Sph.> castorea). Allmån på nedfallne trådstammar af Björk, Tall o. s. v. : Vanligen af en Hasselnöts storlek; men stundom utbredd, 2-3 tum och merendels utan fåste. Yngre har jag sett den betåckt af gult eller brunaktigt pulver. 14. SPHARIA multiformis, subeffusa varia fuscoru- biginosa opaca, intus obscure nigra, cortice per- I 136 sistente, oftiolis prominulis. Fries Obs. Myce. 1. p. 169. a et B. IC FN NGE. ae, 3. Pers. ic. pict. t. 3. fo1-3. En med många andra beslågtad art, som tråf- fas hela året på åtskillige tråd, 1 synnerhet Björk. Dess form beståmmes af vextstållet; ty då den genombryter barken blir den aflång; våxer den på bara trådet blir den skorplik. 15. SPHERIA fragiformis, globosa confluens minia- - to-rubiginosa, intus | atro-nitens radiato-striata , cortice deciduo, ostiolis prominulis. Sph. ARN Pers. syn. p. 9. Schum. Sell. p. 168. Sph. lycoperd. With. arrang. p. 392. Lycoperd. variolosum. Linn. syst. veg. XV. Pp. 1019. Ic. Sowerb. t. 271. Pers. IL ce. t. 1, 2 et m Ann. Bot de Ae Hall. Helly. fosAT: JerskOr Ganska allmån höstetiden på nedfallne bok- stammar. Lått kånd af sin klotrunda form och lysande fårg. Storleken föränderlig, från en årts till en hasselnöts. En mårklig föråndring , inuti hvit- randig och cellulös har jag en gång tråffat. 16. SPHARIA argillacea , subglobosa argillacea I. lutescenti-cinerea, intus fuscescenti-nigra, sphaeru- lis prominulis papillatis. Fries Obs. Myc. 1. p. 7 ES NON Se Sph. argillacea. Pers. syn, p. 10. Albert et Schwewm. p. 4. : Ic.? Hedw. Fil. Obs sbot. 1. 2. 7. (Sph. pulv.). Endast på Björk har jag tråffat denna art. Liknar mycket föregående ; men skiljer sig genom både inre och yttre fårgen, mera utstående hyls= > kus o. S V. De figurer vi hafva öfver denna art / 137 hafva misslyckats. Persoons föreståller snarare Sph: multiformis; min år till formen god; men fårgen alltför brun. 17. SPHAERIA coherens, gregaria confluens planiu= scula, primo levis fuscescens, intus concolor, demum nigrescens, spherulis prominulis papillatis. Sph. coherens et Sph. granulosa. Pers. syu. p. 11. Schum. Sell. 11. p. 167. 4. Sph. connata. Fries. Obs. Myc. I. p. 169. Tråffas hela året på Bok och flera trådslag, icke sällsynt. Fårgen, i början brunaktig, svartnar snart och hylshusen blifva slutligen mycket utstående- Formen år underkastad en mångd föråndringar af hvilka var. 4. år den mårkvårdigaste. Fåstet mers- endels upp och nedvåndt kågelformigt, med 4-6 hylshus i en något platt disk; men noggranne un- dersökningar hafva visat, att den blott år en för- ändring af vextstållet, som var uti en ihålig Bok- stam. 18. SPHARIA fusca, depressa subrotunda szepe con- fluens fusca, intus fusco-atra, spherulis immer- > sis umbilicatis. Sph. fusca, Pers. syn. p. 12. ' Disp. Meth. p. 42. a«. et B. Wahlenb. Fl. Lapp. p. 517. Albert. et Schwein. Ib c. p. 4. a. et pp. Schwn. Sell, 2. pv: TÖg: Sph. confluens. Willd. Ber. p. 416. Te tan. Bots AR to an fo 3. Tlld: kos; CAT Wnar. o Boll. fox23: fr. Sowerbyt. 374 fi. 8; -Hoffm. Crypt. t. 6. f. 1. (Sph. fragif.) Dill. t. 18. Fud.. JMlich. t. 54. Ord. 2. fi '2. Hedv. fill Obs, Bot. 1. t. 6. C(Sph. Lycop.) > Allmän på yttre barken af Hasselgrenar, hvils ken den -ej genombryter. Doct. Wahlenberg har åfven tråffat den på Arre i Lappland, 138 Ehuru tiil utseendet ofta lik föregående, skiljes den lätt genom sin reguliera form och insånkte hylshus, hvilka i spetsen åro naflade eller genom- bårrade; ofta åfven otydlige, då svampens yta år liksom mjölig. 19. SPHERIA ”7ubiginosa, latissime effusa tenuis Iete rubiginosa, demum nigrescens, spheerulis subprominulis, Sph. rubiginosa, Pers. syn. p. 11. Alb. et Schwein. I cec. p. 4. År icke sållsynt om hösten på nedfallne Ek och Bokstammar på den sidan, som ligger på jordeb, — .. ; Kommer nårmast Sph. fragiformis; men gan- ska skild genom sitt vextsått, som år utbredt skorp- likt; 2-3 tum lång, yngre i kanten gulaktig och steril. Af denna sköna art kånner jag ingen tek- ning. 20. SPHARIA pallida, effusa subrotunda carnosa pal- lida, spherulis prominentibus. Sph. pallida, Pers.syn.p. 12 Albert. et Schweim.p. 5. Sph. gelatinosa. Tod. Meckl. 2. p- 48. IE: kd. dar: ia LÖR AT 3. | fp. viridis, spherulis viridibus, Pers: syn. p. 13. IC: Tod. I. '& ft. 16. € r24. Jag har funnit den höstetiden på en enda bokstam. Både den bvita, gula och gröna förån- dringen vexte der tillsammans. Min var ånda till 3 tum ling och således mera plattad, ån den För- fattarne beskrifva. Den köttiga substansen och eg- na fårgen skiljer den lått från alla samslågtingar. 21. SPHAERIA 7hodogramma, erumpens seriato-con=- fluers suberosa leviter convexa rosea, intus atra, spherulis latentibus. Fries Obs. Myc. 1. p. 171. IC, ER. de fn esg år Jar Ae : 139 Sällsynt på Bokstammar om hösten, Från följande, med. hvilken den i anseende till vextsåt- tet kommer nåra, skiljer den sig lått genom fårgen, hylshusen o.s. v. År 2-3 lin, lång, då flera ej åro förenade, På ytan år den ofta mjölig. 22. SPHAERIA Mmelogramma, erumpens seriato-con- fluens suberosa subglobosa atra, intus concolor, ostiolis prominentibus. ' Sph, melogramma. Pers. syn. p: 13. (exel. syn. Bolt.) Sph. ocellata. Ejusd. disp. meth. p. 2. Ice, Bull. t. 182. fi. 1. (Variol. melogr.) Finnes i Sverige på nedfallne bokgrenar om sommaren , fast mindre allmånt. Utmårkt af sitt sått, att våxa i långa rader flera tillsammans. Står i samma relation till Spå. yubiformis, som föregående till fragiformis. Både åro skilde genom form, vextsått och mindre utstå- ende hylshus. Sottårgad har jag alldrig sett denna art, s 23. SPHAERIA ribesia, erumpens carnosa elliptica de- pressa nigra, intus concolor; spherulis subfarctis, intus albicantibus. Sph. ribesia. Pers. syn. p. 14. Alb. et Schw. rs Schim. Säll. 2. p. 168. Ic: : Rebent., Neom. t. I... f. 5. Sent om hösten, vintren och våren tråffas den- na på utdöda qvistar af röda vinbår, icke sållsynt, hvilket jemte de öfrige anförde kånnetecken göra den lått igenkånnelig. Ehuru jag i ett sårskildt slågte upptagit de Spherier, som inuti åro solide, har jag dock, emot ÄLBERTINI och SCHWEINITZ tanka, trott mig finna mera skål, att bland Spherie proprie anföra denna art, 149 24. SPHARIA Sambuci, erumpens carnosa orbicularis planiuscula nigra, intus cinerascens, spherulis minutissimis, ostiolis subprominentibus. . Sph. sambuci, Pers. syn. p. 14. Alb. et Schw. v. 5. Schwm. Sell. 2. p- 166. Sph. natans. Tod. Meckl. 2. p. 27. Te. Tod: I. ct. 120 £ 08. . ; På vissnade stjelkar af Hyll (Sambucus ni- gra) vårtiden, ganska sållsynt. Funnen vid Lund. Minst i denna afdelning, knapt öfver 1 lin. bred. Inre substansen mjuk och smutsigt hvit. C. ComrositTe. Hylshusen merendels strödde, insånkte i ett utbredt fåste. 25. SPHZERIA deusta, effusa crassa undulato-rugosa, junior carnosa cinereo-albida pulverulenta, dein nigra, spheerulis ovato-rotundis, ostiolis promi- nulis. Sph.: deusta. Pers. syn. p. 16. Obs. Myc. 1 pi 19. Schwm. Sell. 2. p- 163. Spheer. versipellis. Tod. Meckl. 2. p. 55. Sph. maxima. Weber. Dicks. Ic. Hoffm; Crypt. t. a. f. 2. Sow, t.338. Tod. ÄN LT. /. f20. Bull Champ. sr AaSTi se C Hypox. ustul,) Bolt. t. 181. Mich. gen.t, 54 f. 1. Finnes vid gamla stubbar, i synnerhet bok, icke sållsynt. Vårtiden år den köttig, hvit, bestrådd med gråaktigt pulver; men mot hösten blir den svart; och qvarsittande till följande året blir den ganska skör. — Till storleken föränderlig från 1 tll 3 tum, Hylshusen sitta nåra öfra sidan, med utstå- ende merendels coniske öppningar. 26. SPHAERIA tubulina, oblonga/ sulcata ferrugineo- terrea, dein nigra, spherulis prismaticis in collum teres produciis, ostiolis prominulis. 141 Sph. tubulina. Alb, et Schw, p. 6. bre Ice. 1. oc. Tab. IV. /f "Ganska sållsynt; funnen på gamla granstub- bar på fuktige stållen i Bökebergs skog vid Femsjö. Maj. Jun, Den jag funnit var alldeles icke insånkt i trådet, 1-3 tum lång. Hylshusen sitta vid basen af fåstet, utmårkte af sin form och långa hals, med halfrund öppning. 27. SPHARIA Jlactea, latissime effusa subcarnosa 1a- ctea nuda, ostiolis punctiformibus immersis pro- minulisque. Lichen-Agaricus crustaceus', lignis emortuis adnascens, albus. Mich. Gen. p. 105. Vexer på nedfallne trådstammar sållsynt. Åf ven på blotta jorden på fuktige stållen. Visserligen egen art; utmårkt genom sin hvi- ta fårg, som icke med åldren föråndras. Ytan år mjölig, Vanligen år den 2-3 tum lång, stundom ojämn, hvilket beror af vwvextstållet, i synnerhet år den oregelbunden på bar jord. Hylshusen gan= ska små, i början utan öppningar; hvilka sedan blifva synlige små punktformige, antingen insånkte eller svarta utstående. 28. SPHARIA -citrina, effusa planiuscula, junior : pulvere copioso albo obtecta, dein nuda citrina, ostiolis minutis prominulis fuscescentibus. Sph. citrina Pers. syn. p. 18. Alvert. et Sckw. 17: ä Funnen på nedfallen bark af Ek vid Femsjö; men mycket allmånnare på Polyporus pinitola Sv.i skogsmark 'sommar och höst. På blotta jorden har jag alldrig träffat denna. De på tråd vexande specimina voro ånda till 6 tum, merendels alltid bara och starkt svafvelgu- 142 la; De deremot jag sett på Polug hafva 'sållan varit öfver 3 tum, något convexa, betåckta med ett ymnigt hvitt mjöl, och voro med svampens substans oftast fastvexte. 29. SPHAERIA 7osea, margine byssino albicante,. spherulis prominulis obscurioribus. Sph, rosea. Pers. syn. p. 18. På blotta jorden i skugga, högst sållsynt. Ehuru jag en och annan gång tråffat denna art, har jag blott en enda gång sett den fruktbå- rande, Detta exemplar var rundt, I tum bredt, mycket tunnt, midt uti syntes några röda utståen= de punkter, utan Öppning, hvilka således SE varit spherule, ån ostiola. 30. SPHARIA ”7ubra, epiphylla orbicularis plana rubra, margine glabro, ostiolis subimmersis ob- scurioribus. Fries Obs. Myc. 1. p. 672. (cum. syn.) Xyloma rubrum, Pers. syn. p. 105. På lefvande blad af Prunus spinosa och do= snestica. Endast i Halland har jag funnit den; men der den finnes förekommer den i största. mångd. Visserligen hafva denna och följande så myc ken relation till spherie, att de efter min tanka råttast böra föras hit. Emedlertid har Doct, PER- SOON, sedan synopsis utgafs, fört denna till ett eget slågte POLYSTIGMA. 31. SPHAERIA xantha, epiphylla subangulata plana ochraceo-flava, margine glabro, ostiolis immersis obscurioribus, Fries Obs. Myc. 1. p. 172. Sph. ochracea. Wahlenb. FI. Lappon. p. 518, (exel. syn.), i På bladen af Hågg, allmån höstetiden, Visserligen beror det af hvar och ens åsigt af species, Muvide denna år fullkomligen skild 143 från den förra eller icke, då de endast genom fårgen åtskiljas ; emedlertid år ganska såkert, att sporr till öfvergång icke en gång finnes, 32. SPHERIA xylomoides, epiphylla angulato-diffor- — mis, confluens planiuscula nigra, ostiolis pun- ctiformibus.. Xyloma betulinum. Fries Obs. Myc. 1. p. 198. en på blad af Betula alba höstetid, mindre sållsynt, På anförde stållet förmodade jag redan, att denna art snarare hörde till Spherierne, och sedan jag erkållit fullkomligare exemplar har detta blifvit fullkomligen stadfåstadt, Inuti år den svart, med en mångd runda hylshus, fyllde med en hvit ger latina; men som jag ej funnit flytande eller uttrån- gande, att den i detta afseendet åfven kommer Xy- Tomata nåra. B. Betule nane , epiphylla composita effusa 'Nigerrima, spherulis prominulis umbilicatis. Wahl, FL Depp pil5sa8ot. 30. fi I | Upptåckt på blad af Betula nana i Finmarken af Doct. Wahlenberg. De specimina Professotn och Riddaren SwARTz gunstigt behagat meddela voro fullkomligen lika föregående, utom det att hylshusen voro merendels tomma. Åfven på den vanliga har jag någon gång 'sett gelatina förtorka, Båda hafva vid första på= 'seendet likhet med Xylomata, [| 33. SPrERIA Uhmi, epiphylla solitaria convexa — nigra, spherulis numerosissimis interne albis, ostiolis papillatis. Fries Obs. Myc, 1. p. 173: Ic, Sowerb. 374. f. 3. Upptåckt i Sverige af Prof. SWARTZ, på multnade 1öf af Alen, Börjar att vexa under bladets öfverbud och så långe den omgifves deraf, år den grå. Då den "I Å j 144 varsamt tvårt afskåres, synas hylshusen åfven för. blotta Ögat, såsom hvita punkter 2-3 lin. och der- öfver bred. 34. SPHARIA imnsitiva, corticalis lineari-seriata pla- na, primum candida, dein fusco-nigra, spherulis papillatis atris, Sph. insitiva. Tod. Fung. Meckl. 2. p. 36. Re- bent. Neom. p. 238. IC: TOC Co 13. fi 108. Den jag förleden vår en enda gång träffade på en stjelk af Vinrankor var 1 sitt sista tillstånd och således mycket olik ToDEs. Min var neml, både inuti och på ytan nåstan helt och hållit svart; hylshusen tomma och bråcklige, att jag i början hufvudsakligen af vextstållet slutade, att det var denna art. Emedlertid har jag sedermera hos Al- bertini och Schweinitz IL c p. 9. fonnit, att den verkeligen med tiden undergår sådane förändringar, 35. SPHARIA atropurpurea, late effusa applanata le- vis atropurpurea, spherulis ovatis prominulis pa- pillatis, Fries Obs. Myc. 1. p. 174. Rebent. El, Neom. p. 324. Ho Nod: flest) äS fu ros. På nedfallne bokstammar, hela året igenom, icke sållsynt, . Denna och någre andre hår anförde höra råt- tare till 4:de Afdelno. emedlertid har jag, efter PERrR- SOON , gvarlemnat dem hår. Vanligen å är denna 2- 32 tum, men åfven deröfver, Fårgen år oförånder- lig. På de utvexte åro hylshusen mycket utståen- de, i spetsen platta, med tydlig våtlik Öppning, Med Sph. stigma bör den alldeles icke förblandas, såsom utan egentligt fåste, med utstående hyls- hus 8&C. 3 26, pel 145 > (KA 236. SPHARTIA Serpens, late effusa applanata lzvis, junior subcinerea pubescens, dein nigra, stro= mate subnullo, spherulis subprominulis. > Spå. setpens e& Sph. macula. Pers. syn. p. 19, ao. "Albert. et Sciw. p. 9. av B, y. Ic. Tod. l, 0. 7. 13. f. 106. Sow. Engl. Fung. ARR SING ge an fb 374. f. 15. (Sph. fuliginosa, Soh. diffusa, Sph. cinerea, Sph. im. mersa, Sph. picea) hujus loci videntur. Allmån på dödt tråd af Ek, Bok, Asp, Al, Pills. Vv. En ganska föränderlig art; men genom någon dfning- lått igenkånd. I början år den finluden, gråaktig, sedan glatt och svart, hvilken fårg fin- nes både mörk och glånsande. Hylshusen åro of- ta till en del utstående; men merendels blott öpp- dingarne. Formen ganska obeståmd, åfven som storleken som. varierar från & till 3 tum i långd och 3-2 tum i bredd. 37. SPHERIA undulata, effusa crassa undulata subs rugosa nigra, stromate candido, ostiolis subro- tundis prominulis. Sph. undulata. Pers. syn, p. 21. Funnen på torra grenar af Såla (Sal, caprea. B. sphacelata), i-Junii, men troligen förekommer den året igenom: Den jag anser för Sph. undulata år ganska vål skild både från föregående och följande, och så- ledes troligen en annan art, ån Albert. och Schw. le. p. 9. mena. SCHUMAKERS år åfven tvetydig och nårmar sig mera till Spå. serpens efter beskrifnin- gen. Det hvita fåstet utmårker den i synnerhet, 38. SPHARIA Stigma, ambiens effusa applanata levis rimosa, demum nigra, ostiolis immersis, Sph. stigma, Pers. syn. p. at. K. V. A. Bandl, 1816. St, I. 10. å LR 146 Ic. Hoffm. Crypt. t. 2. fi 2... Bull. -Ch. t. 478: Jörn 2 Eng, opercul.) Mick. Gen. t. 55. ord. 21. Allestådes på nedfallne grenar af Björk, Bok 0. S. Vv. i ymnighet, I början år denna art hvit eller blekt köttfårgad, fullkomligen lik en thelepho- 7a, blir sedan rostfårgad, brunaktig och slutligen svart. Åfven har jag sett den grå. Den beklå- der nedfallne grenar rundt ikring inunder barken, "kvilken den sönderbryter 1 -4 tum lång och der- öfver, | | PB. decorticata , longitudinaliter effusa, ostiolis pro- minenptibus subconicis. Pers. L c. Sph. stigma. Schum. Sell. 2. p. 163. IC. Sow. t. 137. På Hasselgrenar år såkert blott en artfötåns dring, och många andra arter variera åfven med insånkte och utstående öppningar f. e. Sph. lactea flavovirens , disciformis EFc. 39. SPHARIA /lavovirens, difformis atra, substans tia interna pulveracea flavo-virente. Sph. flavovirens. Pers. syn. p. 22. a. B. Sph. multiceps: Som. Engl. Fung. Ic. Hoffu. Crypt:t. 2. fö 4 Sowerb, I ce t 394. f. 8- En i "S. Sverige ganska allmån art, på de flåste gamle tråd f. e. Bok, Björk, Tall, Asp, Rönn 0. S. V. Fårgen undergår få föråndringar, på ytan år den svart eller gråaktig; inuti gulgrön; men i afa seende på formen kånner jag ingen Svamp, som har den tendens, att variera. Så tråffas den nu utbredd till flera tum ganska olikformig, nu åter fullkomligt regulier och rund 2-3 lin. bred, nu åter alldeles enkel punktformig, (Sph. wviridis 147 Sow. t. 375. f. 8.) Nu år den bar, nu utbryter den under barken; nu år den slåt, nu mycket skrof- . e . o lig. Äfven Öppningarne finnas nu: utstående co- 'niske, nu insånkte punktformige. 40. SPHAERIA lutea, subrotunda corrugata nigra, di- sco subdepresso , intus pulverulenta lutea, sphe- rulis polystichis , ostiolis prominentibus. Sph. lutea, Alb. et Schw, I. ec. p. 10. | (RR RAS TORG BR RR Sällsynt; hos oss har jag blott funnit den på torra grenar af Sälg. Nårmar sig till några den föregåendes former; emedlertid synes den skild genom sin ordentligare form, allud tjockare och på ytan skroflig, inuti gul, med hylshus, som sitta öfver hvarandra i fle- ra rader. Anm, Prof. Swartz har behagat meddela mig en art, som inuti var grågul och såkert skild från desse, vexande på gran; men exemplaren vo- 10 ej så tydlige, att jag vågar bår upptaga den. '41. SPHARIA cteratosperma, suberumpens difformis convexa nigra, intus alba, ostiolis erumpentibus spinulosis. Spb. ceratosperma, Sph. podoides &. et 32. iner- MS Pers. syn. p. 22, 23. Schum, Sell 2. p. 172. Ic. Tod. Meckl. 2. t. 17. fi 131. Bull, Champ, t. 432. f. 1. (Variol. Ceratosperma,) Sällsynt på Ekstammar. Den jag funnit, öf- 'verensståmmer både med Topes figur och PER- S00N3 originalspecimina af podoides, gunstigt med. delade af Prof. och Ridd. ACHARIUS, Undergår till en del samma förändringar, som Sph, flavovirens, neml, rund utbrytande genom bar- ken och utbredd bar; I början år den slåt brun- aktig; sedan svart, då öppningarne på de reguliere WT. 18 SN utbryta i mitten; men på de utbredda merendels i kanterne, : 2, SPHERIA ”hytostoma, erumpens plana subirres gularis albida, intus concolor, spherulis immer- sis in collum tenue productis, ostiolis dilatatis corrugatis nigris. | i En mårkvårdig art ; upptåckt af Prof. SwARTz; men något misstånkt emedan den troligen förån- | drar fårg med åldren. Emedlertid skiljes den tyd- | : ligt från alla samslågtingar genom Öppningarnes och hylshusens form, att den såkerligen hör till egen art. 2-4 lin. lång. | | ä oda 43. SPHAERIA guercina, erumpens convexa suborbi- cularis fusca, dein nigra ostiolis prominulis qua- drigonis. Spheria quercina et lignea. Pers, syn. p. 24, 26. Fö, a RAT ekfe i7. Då Mindre allmån på nedfallne grenar af Ek. Formen merendels rund, ordentelig och con= vez. I början år den mjukare och brun, sedan sotfårgad och slutligen svart. dä 44. SPHAERIA disciformis , erumpens plana orbicula- ris incarnata, dein nigra, intus albida, ostiolis punctiformibus immersis prominulisque. Sph. disciformis. Pers. syn. p. 24. Schum, Säll, 2 Pa IT: : Ic. Hoffm, OCrypt. t. 4. f. 1. ; : > Allmån på qvistar af Bok; mera sällsynt på Björk. Undergår samma föråndringar, som föregåen« de; nemligen i början blekt köttfårgad, sedan gräaktig och genom flera nuancer slutligen svart. Öppningarne har jag åfven funnit utstående; men åro ej fyrkantige, som på Sph. qguercina. Å 149 45. SPHAERIA mezerei, erumpens planiuscula orbis . Cularis nigra, intus concolor, ostiolis RAR papillatis. Fries Obs. Myc. 1. p. 172. På utdöda grenar af Daphne Mezereum, säll. synt, é Inuii år den svart, blott bylshusen, som sitta i en enkel rad, åro inuti hvita. Mycket lik före- gäende; men mindre; inre fårgen år olika och Öppningarne tydligare. Om fårgen i början år olika, känner Jag icke. 46. SPHAERIA Ssordida, subrotunda rugosa sordide nigra, disco depresso, intus fuscescens, ostiolis latentibus. Sph. sordida. Pers syn, p. 29. B. irregularis, convexula difformis. Ic. Sowerb. t. 374. f. 9- Sållsynt; någon gång sedd på torra grenar af Ask, Både inre och yttre fårgen år ganska utmårkt för denna art, som vid första påseendet tyckes va- ra ofullvuxen. Den sednare har jag alltid funnit brunaktig och icke grön. 1 lin. lång och sållan deröfver. 47. SPHAERIA verruceformis, erumpens angulata convexa corrugata nigra, intus concolor, sphe- rulis aggregatis, ostiolis subprominulis. Sph. verrucef. a. et B. Pers. syn. p. 26. Schum. Nl 2: 0,.T790: Sph, angulata. Schum. vå få HN 171. Mid: Pers. he, 1. 2, f. 5,'0, 7.4. Hoff Crypt. Hora 3: ( Sph. kas Allmån på Hassel, Bok, Björk o. s. v. Dess kantiga form hårleder sig af barkens flikar, af hvilka den omgifves i stjernform. Öppningarne i början osynlige, sedan något utstående. ; 150: 48. SPHARIA lanciformis , transversim erumpens lanceolata conyexa atra. intus albido- -grisea, sphee« rulis sparsis, ostiolis latentibus. På gamla Björkstammar. Troligen hör Sph. coarctata Schum. hit; men min år beståndigt lansettformig och ej afsmalande mot mitten, Från föregående, hvilken den liknar, skiljes den lått genom anförde kånnemårken. 49. SPHAERIA favacea, erumpens subdifformis cona "Vexa atra, stromate nulio, spherulis ovato-ob- longis connatis amplis, ostiolis prominulis. Sph. Betule. Schum, Sell. 2. p. 171. (exacte, stromate excepto.) På Björkgrenar. År större, ån föregående, från hvilka den tydeligen skiljer sig genom sina stora aflånga hyls- hus, som åro tått hopvuxne utan tydligt ”fåste. 50. SPHAERIA bullata, erumpens plana subrenifor- mis nigra, intus alba, ostiolis papillatis. Spher. bullata. Pers. syn. p. 27. Ic. Pers. ic, pict. t. 3. f. 6, 7. Hoffm. Orypt. t. 2. f. 3. Sowerb. t. 216. ( Sph. depressa'). På ruttnade grenar af Asp och flera tråd. Formen finnes rund, aflång och pjurlik. Stor- leken från I tull 4 linier. I afseende på fårgen har Jag ej sett denna eller föregående undergå några förändringar. f3. cenvexa, minor angulata, convexa. y. Zonata, Sul spherulis nullis, intus alba, disco nigro. Tvetydig, men till. formen lik den vanliga, D. MonöstiICHE. Aylshusen hopvexande, utan tydligt fåste. ( Spheria atropurpur, serpens, favacea ), S 51; SPHERIA typhina , elongato-ambiens albida, dein Jutea, sph&ulis subrotundis pallidis papillatis. Spher. typhina. Pers. syu. p. 29. Schum, Sell, Wraps 1602. ; Ic.: Pers. ic, 'et descr. t. 7. f. 1. - Sowerb. t. 2170. (Sph. spiculifera). Vårtiden tråffas den på flera grås, hvilkas stjel= kar den rundt i kring beklåder; vanligen Ir tum lång. Enligt Albert. et Schwein, I, c. år fröslem- met grönt. 52, SPHAERIA ”7imosa, lineari-oblonga, per rimas parallelas erumpens, spherulis latentibus seri- atis, intus albis, stromati pulyverulento nigro insidentibus. Spheria rimosa. Albert et Schwem. I, c. p. 13: Sör kaer fö Lf En ganska skön art, funnen i mångd på viss- nade stjelkar af vass CArundo phragmites), ren fuktig skogslund nåra Getinge i Halland. I anseende till fåstet hör den snarare till fö regående afdelningar; men för öfrigt har den må- sta likhet med Spå, nebulosa och de Öfrige i denna afdelning. De sprickor, som synas på ytan, hår- röra af stjelkens öfverhud, under hvilken den bör- jar att vexa. Långden förånderlig från & till i tum och: deröfver. BP. filicina , minor, nitida, rima subsolitaria, Al- bert €&T Schwein. I, c. atra. Kan hånda egen art; funnen på SOA orm: bunkar i Lunds Botaniska Trågård. 53. SPHERIA graminis, epiphylla elongato-linearis rugosa nigra nitida, sphaerulis globosis, ostiolis latentibus. Sph.. graminis, Pers. syn, p. 30, ntNerA Obs IMyc, 1: 8. fi kd 2 1580 Finnes höstetiden på vissnade » gråsblad, nog sällsynt, Jag har tråffat den på utfandska Bromi i Lunds Botaniska Trågård. Våruden tråffas hylskusen tomma. Vanligen år den 2-3 lin, lång; men stundom hopvexa flera till = tum och deröfver, 54. SPHZERIA TFrifolii, epiphylla inzequalis rugu- losa nigra nitida, intus subpulverulenta, sphe: rulis prominulis, intus albicantibus. | Sp. Trifolii. Pers, syn. p. 30. Sållan öfver en lin, bred, Finnes tåmmeli- gen allmånt höstetiden på lefvande blad af Trifo- Jium repens. Bör icke förblandas med Uredo tri ' foläi. För blotta ögat synes denna mörk (icke glån= sande). Hylshusen tråffas både fyllde och tomma, 55. SPHZERIA Anethi, elongata interrupta rugosa opaca, spherulis coherentibus subnudis papils latis. Soh, Anethi, Pers, sym, p. 30. Obs. Myc, 1. Pp. 67. Sph, microscopica Ehrh, Allmån både på vexande och torkade stjels kar af dill, ; HAylskaren ganska små, både med och utan öpp- ning. Hela samlingen 3-4 lin. vanligen lång, stundom der utöfver och 3-2 lin, bred, och för blotta Ögat af ett gråaktigt utseende, 56, SPHXERIA Solidaginis, epiphylla maculxeformis orbicularis cinereo-nigra, spherulis subnudis glor bosis aggregato-confluentibus nigris astomis, Xylaria Virgaureze, Decand, syn, Xylaria Solidaginis, Fries, Obs, Myc, 1. p, 99. Vexer på lefvande blad af Solidago Virgaurea, Hittils endast funnen i N, Halland nåra Kungs.- backa; : ; I Efter de kånnetecken hvarmed jag nu "bör ståmt slågtet Xyloma, anser jag denna snarare höra till Spheriae; åfven som LXyl, strigforme. Pers, ic, pict. På anförde stålle har jag utförligen beskrif- vit den, 57. SPHERIA Ostruthii, epiphylla, spherulis subim- mersis sepe confluentibus nigris, crusta determi- nata difformis grisea, Sph. ostruthii, Fries, Obs, Myc, 1. p. 174. Finnes om hösten på undra sidan af bladen på Imperatoria Ostruthium, hvilken vexer vild kring Femsjö. Bland de mindre arter och för blotta ögat helt och hållet svart, 58. SPHERIA Podagrarie, epiphylla, spherulis coa: cervato-connatis nigris nitidis papillatis, erusta indeterminata atra, Sph, Podagrari&e Roth, Cat, Bot. 1, p. 230. Re= bent. Neom. p. 325, Sph, Aegopodii, B. Podagr, Pers, syn, p. 90. Vexer på bladen af Atgopod. Podagraria hö- stetiden, funnen i mångd vid Foglesång nåra Lund, En ganska vålskild art; utan tvifvel hörande till denna afdelning, ehuru stundom en och annan spherula tråffas ensam, Vanligen 4-8 hopvuxne, Skorpan föränderlig, stundom åfven ingen, 59. SPHARIA Jlongissima, atra, spherulis minutis in series longissimas parallelas confluentibus. Pers, syn, p, 31. Obs, Myc, 2,p, 68. Albert et Schw. LE | f Sållsynt på gamla umbellatstjelkar, höst och vår, Jag år ånnu osåker, huruvida den, förutan vextsåttet, år våsentligen skild från Sph. Anethi, herbarum o, s. Vv. Någon gång beklåder den helt och hållit stjelken, hvarpå den vexer, 154 60. SPHARIA nebulosa, grisex maculeformis, sphae- : rulis minutis sparsis atris, ostiolis prominulis, subacutis, Sph. nebulosa. — Pers. syn. p. 31: Albert. e& Sehw. Il, ce. Rebent. Il, c. p. 329. Ic. Sowerb, t. 394: (Spå. macularis ). Hela året har jag funnit denna på vissnade stjelkar af Juncus conglomeratis , effusus o. 5. V. Hylshusen vexa under stjelkens öfverhud, åro ganska små och bilda flåckar af 3-4 lin, bredd, merendels rundade. ; 61. SPHARIA picea, elongata inzequalis picea, sphe- rulis sparsis subdepressis latentibus, demum per- tusis. Pers. syn. p. 31. Ice) Persv ac, e.o deser!" 20. 10: fi 7,8. Jag har icke tråffat denna art fullkomligen utvecklad. Den bildar flåckar ånda till tums bre- " da, på döda vexters stjelkar. Troligen hör Sph. zhoracella Rustr. Diss. hit. Bör ej förblandas med Sph. mgrella Er. eller Sph. herbarum P.,; som nå- gon gång sitter på en svart skorpa. 62. SPHARIA Strvieformis , gregaria strieformis utringue attenuata levis, spherulis latentibus astomis. Pers. syn. p. 32. Xyloma strizgeforme. Pers, ic. pict. . Ic.. Pers. pict, t. Sowerb, t. 336. CSph. arun- dinacea). Tämmeligen allmån på vissnade stjelkar af Vass, ormbunkar 0. 8. V. Strecken åro 2-2 lin. långa. Hylshusen, små. klotrunda , blifva slutligen utstående. Liknar något Leptostroma Hysterioides ; men det har inga hylshus, 155 63. SPHARIA uda, difformis oblonga aut subs quadrangularis nigra, spheerulis ostiolisque obtu- sis inequaliter prominentibus. Pers. syn. p. 33. Wile. Pers. lc. t. 1. f. 11-13. Sowerb. t. 314. 7 4. CSph. parallela). Enligt ett af Profess. ACHARIUS mig medde- lat exemplar, år denna art inhemsk. Detta var el- liptiskt tillplattadt, 2-3 lin. långt, med 3-6 ströd- de utstående rasa och tråffar tåmmeligen vål in med SOwERrBYs figur. Vexer hålst på Ek. 64. SPHAERIA parallela, in series elongatas paralle- las confluens atra, spherulis minutis numerosis- simis semiconnatis obsolete papillatis, demum Cir= cumscissis. Sph. uda. Schum, Sell, 2. p- 161. (exclus syn) En ganska vålskild och vacker art, som tråf- fas på nedfallne barklöse stockar af Tall och Gran, der den vexer i råta linier från 3 lin. till 1 tums långd; men sållan öfver 1 lin. bred. Någon gång bildar den åfven runda kretsar. Från föregående är den såkert skild; i veden tråffas ingen svart om- gifvande rand, AHylshusen till hålften merendels frie, blifva slutligen sköra, då deras öfra del så ordenteligt affaller, att de få utseende af att vara kringskurne. 65. SPHAERIA Spiculosa, difformis connata nigra, spherulis ovatis immersis, ostiolis filiformibus teretibus longissimis deflexis acutis. Sph. spiculosa. Pers. syn. p. 33. Alb. et Schw. Pp. 16. Den jag i Småland funnit på ganska ruter bokved, anser jag ej skild från PERsSOONS, ehuru jag ej sett min smutsande. - Min har ock långreg 156 öppningar 2-4 lin. långa, trinda slåta och ned: böjde. 66, SPHARIA spinosa, magna ambiens effasa nigra, spherulis globosis connatis, ostiolis spinosis maxi- nus quadrigonis sulcatis. Sph. spinosa. Pers. syn. p. 34. Albert, et Schw. p. 17. Schum, Sell. 2. p. 162. IC. Perkin 1.12: 10- TO, Tråffas i mångd på Bokgrenar vid Femsjö. Beskrifningen år tagen af de måst utvexte speci- mina, ty i början utgår den blott en utbredd skrof- lig skorpa, sådane ock de specimina varit som jag erhållit från Sweitz och Frankrike. Tråffas ånda till 6 tum lång, 2-4 tum bred och deröfver, Öpp- ningarne, fullkomligen utvexte, ovanligt stora 4- kantige och på sidorne djupt fårade, 2-4 lin, långa. 67. SPHAERIA epithallina , latissima ambiens effusa, spherulis immersis globosis sparsis comglomera- tisque, crusta membranacea atra tectis, ostiolis prominulis sub-aggregatis. Ic. Sowerb. t. 372. f. 10. (Sph. emersa)? Finnes vid Foglesång på barklösa grenar af Cormus. Om ej hylshusens form ståndigt vore oförån- derlig, skulle jag anse den för Sph. velata Pers. Båt- tre intråffar Sowerbys figur; men hylshusen sitta strödde och Öppningarne (?) åro elike. Emedler- tid tror Jag den ej vara specifice skild. Kommer nåra följande afdelning. . 68. SPHAERTIA oppansa, subcorticalis, spherulis sparsis depressis nigris, crusta membranacea vals lida tectis, ostiolis suberumpentibus. Vexer under barken på Björk, /] 157 Denna tyckes i afseende på hylshusens form komma Spå. velafa nårmare; men hinnan, som be- tåcker dem, år ganska blek, nåstan ofårgad. Jag finner i synnerhet vid denna art ALBERTINI och SCHwEINI Iz förmodan ganska sannolik, att hinnan uppkommer af det utbrytande fröslemmihet. Denna art står i samma relation till Afdelningen Circinna= 2, som den föregående till Pustulate. (Fortsåttn. i sednare Håftet.) - 158 SORPSEERRSEODEER [rn ae NA in ga —— å ANALYS GET 2 CST af CHR. EEE GMELIN, M. D:. | fe HF ärgen år berggrön, dragande ibland något i. låkgrönt. Förekommer dels derb 1 små partier, dels insprångd i form af korn, som visa crystalli- nisk textur. Efter Herr HaAuY (Memoires du Muséum d”histoire naturelle, premiere année, cahier 5. Pp. 3593» 400), låta dessa korn dela sig parallelt med facet- terna, om de visa sådana, och de genom klyfnin- gen erhållna ytorna bilda med hvarandra vinklar, lika dem, som man observerar hos prismer, af amphibolen, nemiigen 1243? och 5535?. Samma prisma låter sig 'också, men mindre nått, dela efter båda diagonalerna af tvårbrottet. Basen låter sig, för de derpå befintliga ojemnhe- ternas skull icke med noggranhet beståmma. Men når man gör ett brott derpå, så mårker man en ny, mot axen något lutande yta, och det sneda prisma, hvilkens figur denna yta bidrager att full- bilda, liknar i alla sina delar den hos amphibo- len, hvilkens basis bildar en vinkel af 504957 med den minst framspringande långd-kanten, Herr HauY observerade åfvenså en tillskårpning på åndytan, hvarvid tillskårpningsytorna bildade en 159 med basen parallel kant, och en vinkel af vid pass 150?. é Utanpå år Pargasiten, dels föga glånsande, dels glånsande, inuti glånsande. - Glansen håller sig emellan den glasartade och pårlmoartade. Brottet år ofullkomligt bladigt, brottytorna efter långden strimmiga, sönderspringer i något långa, prismatiska stycken. Ar genomskinande i hög grad. Ger ett hvitt streck. Halfhård, repar glas. Skör. Låter icke mycket lått söndersprån- ga sig, Dess gravit. specific. fann jag hos ett 1,2075 gr. vågande rent crystalliniskt korn = 3,1626 (vattnets gr. sp. vid + 43? = 1). För blåsrör smålter den för sig lätt till en grähvit ogenomskinlig email. Med soda ger den en ogenomskinlig gulaktig, med borax en genoma »: skinlig perla som, medan den år ånnu varm, bar en vacker grön fårg, men under afsvalning blir endast litet dragande i grönt. Med phosphor- salt smålter den trögt till en genomskinlig hvit perla. Den tråffas vid Pargas i Finland, tillika med brungul glimmer insprångd i hvit kornig kalksten, som är på många stållen bladig. Under hvilka förhållanden denna kalksten der förekommer, har jag icke kunnat erfara. Man har förvåxlat Pargasiten med pyroxene och sodalith. Från den förra skiljer den sig ge- nom crystalisationen. Från den sednare 1) genom sin låttsmålthet för blåsrör, då sodalithen icke smålter, utan förlorar blott sin fårg; 2) derigenom att sodalithen bildar med saltpetersyra, åfven i köld, ett tjockt gelée, då Pargasiten deraf ej mårk- bart angripes. Fossilet inlades i utspådd saltsyra, för att be- fria det från vidhångande kalk, kornen blefvo ef- 100 teråt utvalde och noga åtskiljde från den gula glimmern. De utvalda kornen refvos till fint pul- ver med vatten och slammades, det slammade pulv- tet digererades med utspådd åttika, för att afskilja den ånnu möjligtvis vidhångande kalken. Pulvret hade en hvit fårg, något dragande i gult. Genom preliminåra försök hade jag funnit, att Pargasitens beståndsdelar åro kiseljord, talk- jord, kalkjord, lerjord och jernoxidul. Två gramm slammadt och starkt torkadt pul- ver lemnade efter glödgning 1,9634 gr., och för- » lorade således 0,0183 af sin vigt. De bråndes en timma med 6 gramm basisk kolsyrad kali i plati-' na degel. Den glödgade massan var sammanbae kad, och visade en blåaktig fårg. a) Massan upplöstes i saltsyra och afdunstas des 1 platina skål tull full torrhet. Efter återupp= lösning i vatten med tillsats af saltsyra återstod kiseljord, som tvåttad och glödgad vågde 0,967 gr. b) Liquidum blandades med caustik ammo- niak och silades. Den alcaliska våtskan måttades med saltsyra, utfålldes sedan med oxalsyfad am- moniak och gaf oxalsyrad kalkjord, som efter brån« ning lemnade 0,534 gr. kolsyrad kalkjord, hvilka svara emot 0,200Y9 36 gr. ren kalkjord. Då litet kolsyrad ammoniak tillsattes och afdunstades, bes fanns dess. vigt icke det minsta tillökad. c) Den på filtrum stadnade massan af (b) digererades ånnu fuktig med caustik kali, Lösnin- gen silades, Öfvermåttades med saltsyra och fåll- des sedan med kolsyrad ammoniak. Den fållda lerjorden togs på filtrum, tvåttades och glödgades. Den vågde o,o8111 gr., och förhöll sig för blås- rör såsom ren lerjord. d) 16I d) Den från lerjorden befriade massan af (c) upplöstes i saltsyra, koktes med saltpetersyra och neutraliserades med caustik ammoniak, till dess, att några fållda flockar jernoxid icke återupplöstes. ernoxiden utfålldes sedan med bernstensyrad am- oniak. Den vågde tvåttad, torkad och glödgad 08805 gr. = 0,0794 Jernoxidul. e) Den från jernet befriade våtskan blanda- es till den af (b) återstående, utur hvilken kalk. orden hade blifvit utfålld, och koktes sedan med n upplösning af kolsyradt kali. Den fållda jor- en togs på filtrum, tvåttades, torkades och glöd= ades. Den vågde 0,585 gr. f) Då det år svårt, att fullkomligt skilja Ier- orden, når den år förenad med en stor mångd Ikjord genom digestion med caustik kali, borde g gissa att talkjorden torde ånnu innehålla någon rjord. Den upplöstes derföre i concentrerad salt- ra, hvarvid 0,068 gr. kiseljord blef olöst. g) Den silade solutionen blandades med en or mångd salmiak och fålldes sedan med en upp- sning af måttad kolsyrad ammoniak. Åndamålet ar, att hålla talkjorden qvar i solutionen, dels nder form af det trefaldiga saltet, som hade på tta sått tillfålle att bilda sig, dels i förening med Isyran. En jord fålldes, som togs hastigt på trum, tvättades, glödgades och vågde o,1375 gr. ör blåsrör gaf denna jord med tillsats af några oppar af en solution af salpetersyrad kobaltoxyd n rena blå fårg, som utmårker ren lerjord. Af- ager man således kiseljorden (f) samt lerjorden ) från bitterjordens vigt, så återstår för denna 3795 anv 3 gr. slammadt och torkadt stenpulfver brån- 3 starkt två timmar med sex gånger så mycket K. V. ÅA, Handl, isi6. St, I. 11. 162 kolsyradt baryt i platinadegel. Massan upplöstes "i saltsyra, och fålldes med svafvelsyra på det såtts att icke all barytjord blef utfålld. Kalkjorden och den ånnu qvarvarande barytjorden utfålldes se- dan med oxalsyrad ammoniak. Den silade våtskan afdunstades och glåödgades i platinadegel. Då den återstående massan upplöstes i vatten och silades; och det genomgångna åter afdunstades och glödga- des, så befanns återstoden som för öfrigt var gans ska ringa, ånnu talkjordshaltig , och jag kunde? icke deri upptåcka några mårkbara spår af kali. 2 gramm Pargasit består således af. Kiseljord 0,907 (a) Eller på 100delar Beråknade 0,068 (f) sammansättn 0 1,033 1,0350 51,75. 10 ST97 - Talkjord 0,3795 18597 3 120,34 alkjord 0,2009 10,04 I NKOVSS Lerjord = 0,0811(C) innehåller 0,1375 syre 0,2186 0,2186 10,93 2 10,96 Jernoxidul 0,0794(d) 3,97 Jernoxidul 3,9 Glödgningsförlust 0,0366 1,83 Glöådgn.f:st 1,8 1,9500 97549 Formeln, som uttrycker Pargasitens samma såttning, blir således: CS? + 3 MS? 2AS. Analysen bekråftar derföre fullkomligt He Hauv”s mening, att Pargasiten bör stållas till A phibole, till hvilken han råknar strålsten med hv ken Pargasiten, sårdeles med den af KLAPROTH U dersökta korniga från PeinacH (Beitr, V. 31 nåra i sin sammansåttning öfverensståmmer. M det torde vara riktigare, att under benåmningen kornig strålsten stålla Pargasiten till strålsten h re ån till Hornblende, då, så vida vi hittils Y CM 163 sammanstållningen af hornblende och strålsten från chemiens sida ej låter råttfårdiga sig. Hornblenden innehåller en högst obetydlig mångd bitterjord, "då strålstenen innehåller ånda. till 20. proCent. Hornblenden ger också, når den år tillsats till jern- malmer, såsom Herr Directör SVEDENSTJERNA meddelade mig, alltid ett såmre slagg ån strälsten då andra omståndigheter för öfrigt åro lika. Den- na omståndighet år så vida anmårkningsvård, som den ganska sannolikt, på ett likvål okåndt sått, beror af en olika natur af de båda nåmda fossili- erna. Vi åro för öfrigt alltid benågne, att hos de egentligen så kallade jordartade fossilierna icke lågga så mycken uppmårksamhet till olikheten i deras sammansåttning, så snart crystallisations-typus år den samma, som vwi vanligtvis göra hos fossi- Jlier af metallisk natur, Detta bevises tydligt ge- nom mångden af de högst olika sammansatta fossi- lier som råknas till granaterna, | Kalken, i hvilken Pargasiten förekommer in- språngd, innehåller intet spår af bitterjord, Den gula glimmern kommer, hvad kiseljordens och lerjordens mångd betråffar, fullkomligt öfverens med den af KLAPROTH undersökta svarta siberiska. Den innehåller likaledes en betydlig mångd talkjord, litet jer” och ganska litet kalk. Genom de många försék att erhålla bitterjorden och kali, hvar och en sårskildt för sig, blef Analysen för mycket sammansatt, för att, med den ringa qvantitet sten- pulver jag hade, kunna gifva något resultat. 164 mt SUMMARISK FÖRTECKNING Öfver de " Meteorologiske observationern Ka i Wexié under hela Året 181 af E. HEURLIN, Mathem. Lect. i Wexiö, R. W, O. EST Barometern. Thermometern. Med-be siMasin du Nin. Med. Max. . br Mind E— — ft — — 25-46.82] 26.22. | 94.71. [f+ 6.23. + 28. 46: den 2 I den r2 den 29 | den 2 Januarii | Januarii Ii Junii Mars fEEESEANRRNOE KUNST FRE One Hygrometern. Anemometern, Med. Max. Min. gånger SV — 172 29. 55. Oo. V — 167 1/0 den tr iJunii&c | S — 136 Januarii SÖ — ro02 Ombrometern. | Atmidometern. 2 Summa i Tum en el Säk GA 1 RAA Dum, 1605 Observationer Wexter, Foglar och Fiskar, hållne i exiö år 1815. = Säd. ides- |Sånings-| Blom- | Skörde- | Afkast- + Skador igen. tid. ningstid. tid. ning. af — 15 Aprill 4 Juli J29 Aug. | Svag Maskar. n 12 Maji | 7 Aug.la2r Aug.| God re | 5 Maji |20 Julii [26 Aug.1God er 117 Aprilj23 Julii | 2 Sept. |God 12 Maji |J27 Julii | 18 Aug. ! God toes III Maji 28 Julii lar Sept.jSvag | Frost. Fruckt- Träd. äd- | Knopp- Blom- |Skörd- | Afkast- jSkador 3 :, | Löfstid. | ; ö en. |ningstid. Sf ningstid.| tid. ning. af sbår| 8 Aprill16 April| 2 Maji 128 JuliifGod = el 4 Maji |11 Maji l19 Maji [19 Sept.|God S 6 Maji |zo Maji i15 Maji |2 oAug.|Medelm. 6 Maji | I Juniilto Junii Frost "118 Maji J26 Maji | 7 Junii Frost 24 April| 6 Maji | 6 Junii| 8 Oct. |IKnapp 2 EE EA ——— 2) Foglar. Fiskar. amn. lAnkomst Fa ARE Namn. FIER början. Ar 6 Aprill15 Oct. Braxen TE JÖRN or 5 Maji |t4 Oct. pJtädda 20 Mars ar (6 April |14 Sept. I Mört 4 Maji or £7 Mars l29 Sept. II Sårf tr Junii or 21 Mars |r5 Oct. Ahl ro å 30 April en höres) 10 Maji Abborre 4 å 29 Maji 466 . I | UTDRAG af KB. V. Academiens Dag-Bok för det förflutne året. Sedan Academien hos Hans Kongl. Höghet Arf-Prin= sen, Hertigen af Södermanland, gifvit sin önskan tillkänna, att vinna Dess bifall till intagande af et Rum såsom Academiens Förste Ledamot näst Des "Herr Fader, Hans Kongl, Höghet Kron-Prinsen, och H. K. H. Hertigen behagat kallelsen emottaga , täcktes Han äfven ledra Academien genom bevistande af Hen nes sammankomst den 3 Apr, sidstl, Till D:r Marton: en af Vice-Presides uti Linn Society i London, har Academien låtit öfverlemn de öfver Archiater von Linné slagne Jettoner, de ene i Guld, den andre i Silfver, jemte den stora Me daljen, såsom ett vedermäle af erkänsla för den he der D:r Maton visat Academiens Förste Ordförande: Minne, genom utgifvande af en ny, kostbar och myc ket tillökt Upplaga af PuLtEnEvs General view of th Wrzriungs of Linneus. a Å För att befordra vidare forskningar uti ämne hörande till Ölands Natural-Historia, och likaså e Vetenskaplig Resa kring kusterne af Norrige i afseen de på Nordens Ornithologie, hafva bidrag blifvit lem nade; för de förstnämnde, till Stud. Rosén, och fö den sednare till Adjuneten vid Lunds K. Academie Mag. NILSSON. Dessutom har ock, jemte de, förra året anförd till särskillde ändamål å& nyo gifna tillskotten, ett år + 7 167 ligt understöd till Meteorologiske Observationers hål- Jande i Lappmarken, blifvit tillagt Comministern i Qvickjock, Mag, LestTADIUS: Afhandlingar hvilka Academien emottagit och un- der år 1815 till tryck i sine Skrifter gillat, äro 19, neml. uti Mathematik och Astronomie 3, 1 Physik 1, i Geographie i> i Naturalhistoria 10, 1 Medicin 3 och i Oeconomien i, Till fyllande af Tio, såsom ledige ansedde Rum uti antalet af de Utländske Ledamöterne, äro följane de Utrikes Lärde, den 19 Junii, invalde: Hrr BiotT, VAUQVELIN och LABILLARDIERE, Ledamöter af K. Fr. Vet. Academien,. Hrr MEnNDOzaA y Rios och DAWwson TUENER, » Ledamöter af Royal Society i London. "Hr von KrusensteRN, Chef vid Ryska upptäckts Resan kring Jorden m, m. Hrr (Stats-Råd) VizorG och ( Prof.) HORNEMANN / i Köpenhamn. D:r Ruporemi Prof: i Berlin. D.r SwEDIAUR, Såsom Correspondenter äro utnämnde: Hr LEONHARD, Wetteraw Sällsk. Secret. &c. R. V. O. och Hr FreYrREIs, nu resande Naturalhistoricus i Brasilien. Till åminnelse af afledne Ledamöter hafva föl. jande Tal blifvit offentligen hållne, och genom tryck utgifne: Ofver Prosten D:r OÖsgrck, författadt af Prof. D:r Öp- MAN. — Uppläst d. 14 Jun. i81i5, Öfver Assess. m. m. D. Brom. — Af Mediec.-Rådet D.r v ODHELIUS, — d. 14 Jun. 1815. Öfver Stats-Secr. m, m. Frih. ROSENHANE, af Stats-Råd. m,. m, Fribh, AÅDLERBETH — 21 Jun. 1815. Öfver R. RB. m, m. Grefve LILJENCRANTs, af F. Arch, o, Com. Vv. SCHULZENHEIM — 24 Åpr. I8IG. "168. Bland sine Inhemske Medlemmar har Academien genom döden förlorat: Öfver-Direct. o, B. B. RK. CGereR, Kammar-H. Frih, P. MAKLEAN, Capit. C. Bouvoxr | och Assess. D:r H. Garn; och af de Utländska - Led. af Fr. V. Acad. Cuiton Morvreav, Prof, D. Smitn Barton i Philadelphia, och Supercarg, P. J. Brann i Finland, FÖRTECKNING de Afhandlingar och Rön, som äro införde uti detta Första Stycke: ) JANE af Maxima och Minima uti ett Mathematiskt problem, af ANDERS FRIGELIUS - 5 - - » Stjernan € i Oxen bortskymning af Månen d, $ Nov. 751. observerad i Stockholm , Upsala och Hernösand , be- räknad af H. J. WALBECK sz , Miånförmörkelsen d. 26 Dec. 1814, ob- serverad af G. Bor — Z . Critiska Anmärkningar öfver RUD- BECKS Fogelbok, af S. NILSSON = . Fyra nya Arter af BrucHus Släg- tet, beskrifne af C. P. THUNBERG . Försök till Systematisk uppställming af Sveriges Fjärillar, af J. W. DALMAN . Chionea Araneoides , ett nyåt inländskt Insekt af Tvåvingarnas Ordning , bea skrifvet af J, W. DALMAN =—+ =» . Afhandling om de Cryptogamiska vex- ter , som komma under namn af Calis tioidea > Andra Stycket, af E. ACHA- RIUS - - - - - 12. 19. 24. 43. 48. 102. 106. . 170 9. i 0. II. f2. Uppställning af de i Sverige funne Vårtsvampar Cl FE ST af NN FRIES 5 Analys af Pargasit; af C,G.GMELIN Summarisk Förteckning öfver de Me- teorologiske observationerne. hållne ti MWexio under hela året 1815 , samt Ob- servationer på Wexter, Foglar och Fiskar, gjorde samma år; af E. HEURLIN z É d Å Utdrag ur K. V. Academiens Dag- Bok för sist förflutna året a 1203 158. 164. 166, BRUCHUS Brasilrersis. CHIONEA Avraneordes. oo = RE E Amaryssws Iackaon. Ganori S Cratacgi 5 TAB. 1V. na a SN SS 3 : I 765 SkHesperia Comma. SS Hemaris bombytiformis. s Ja 7 ct EH ni a 1 AL å K KONGL. VETENSKAPS ACADEMIENS ANDLINGAR UNDER SKEDNARE HÅLETEN AF ÅR 1816. PRESES Herre S. N. CASSTRÖM, Commerce - Råd , Riddare af Kongl. Nordstjerne Orden. ; N - ss RH . fr I Å O f f Ip ö ÅA : RR. ps 0 I / | oi : BINTACR ITS af Ichthyophthalm; ra C. G. GMELIN, ig till undersökning, stycken af ett Fossil af Ka- rtut på Diskoöiland i Grönland som före. mmer der i: Flöts-trapp formation i basalt, "och m H. GIEsEKE derifrån med sig hemfört. Oak- dt Herr WAD gjorde mig uppmårksam på den pra öfverensståmmelsen emellan detta fossils yttre racterer och Ichthyophthalmens, så oaf han det vål namn af Brönnikit. — Följande analys vi- r, att detta fossil år Ichthyophthalm. : Dess fårg år hvit. Det anskjuter i råttvink- Herne åro små och af medelmåttig storlek, in- xne och bildande drusor. : Utanpå och på huf- idbrottet "år den glänsande, på tvårbrottet fö- glånsande af pårlmoglans: Den bar ett full- årdheten håller sig emellan halfhård och mjuk, par icke glaset, men kalkspathen. r halfgenomskinlig och genomskinande. Dess fav. spedif. fann jag vara emellan 2,00 och 2,217. K. P.A. Handl. 1818, St. UU. 12. err Etats-Råd Wap i Köpenbamn meddelade ga fyrsidiga, på kanten afstympade pelare, cry- mligt bladigt tvårbrott, med en enda genomgång. e 172 Når små bitar deraf lågges i salpetersyra, 8 förvandla de sig i flockar. För blåsrör pöser det och smålter i ören för sig lått, efterhand svårar till en ogenomskinlig email, Med borax smålter den till en genomskinlig perla. Då hos det ena stycket (a) brottet var min dre fullkomligt bladigt och snarare stråligt, sam glansen nde fallkomligt pårlmoariad, ån hos d begge andra, så anstållde jag två särskilda analys Analys af a. Dess grav. specif. fann jag vara = 2,217. a) 1,8015 gr. förlorade genom ägde Oo 2045 gr., hvilket gör på 100 delar 15,7 dd. Fossile hade ett matt utseende, och hade delat sig 1 min dre stycken. b) Efter glödgning digererades de med saltsyr hvarifrån de icke utan efter en långe fortsatt di gestion uppmjukades och decomponerades. Den p filtrum samlade kiseljorden, tvåttad och torkad vågde 1,0019 gr. som på 100 del, gÖr, 53. OF c) Den från kiseljorden befriade våtskan blan dades med caustik ammoniak, hvarigenom inger fållning uppkom. d) Liquidum försattes sedan med oxalsyrad am moniak, Fållningen vågde glödgad 0,73 gr. D litet kolsyradt ammoniak tillsattes, och det vid e lindrig vårme åter bortjagades, vågde den 0,74 gr. som' svara mot o0,4167 gr. eller på 100 del 25,00 ren kalkjord. + ey) Den från kalkjorden befriade våtskan afdun stades och glådgades i platinadegel, för att förstör och förfAlygtiga oxalsyrade och saltsyrade ammoni aken, hvarefter o,181 gr. saltsyradt kali återstod, svarande mot o,11Ar, er på 100 del. 6,13 kali 173 Analysen hade således gifvit: Beräknade sammans. 26,75. 24. 53,55. 75085 arr 22OE li RE (OD ser ERT JOÅAG ber er OS tten 15,7. (a) 13,85. 13. 16,30. 100,73- Formeln, som uttrycker dess sammansättning, es således vara: 256 1 16C$3 hv 13 AG. Analys of b. fä sp. var = 2,00. Analysen anstålldes på samma sått med den . (b ÖR innehåller iseljord 60,00 alkjord 15,79 ali 5,18 atten 17320 98,17. Kalkjordens mångd utföll genom en håndelse ringa, och det år äledes omöjligt, att bedömma ta fossilets chemiska constitution. Men det Sy- tåmmeligen. troligt, att detta fossil skiljer sig ot från det förra, hvad antalet af kiseljordens tiklar i Fålslicatet och kanske också antalet af fva kalkjord Silicatets partiklar betråffar. & Det år tydligt, att de båda undersökta fossili- a tillhöra Ichthyophthalmen, hvilkens förekom- e i Flötstrapp-formariion år i detta hänseende eressant, som det bevisar dess geognostiska slågt- p med genus Zeolith, med hvilken den sårdeles d species Blåtter-zeolith, ( HAUY's stulbit) har cken oryctognostisk likhet. Till Jemförelse med de hår anförda analyser, etogs analysen af Utö Ichthyophthalm med en -låttast hånda, dels då dess afskiljning fordrar dj 174 | eristall af 6,307 gr. vigt Analysen gjordes på a deles samma sått med de föregående, och gaf Kiseljord -54,6377- ; Kalkjord 23,4644. Kali 5,2200; Vatten 16,8600. 100,1821, Den ofvan anförde formeln KS? + 16CS3.-- I Aq ger: ; Kiseljord 53,55. ; Kalkjord 213,59. Kali RA Vatten 10,30. Kalihalten utföll således för ringa, hvilket ka | vidlyftigaste operationerna, ehuru denna analys jul ej hörer till de serdeles invecklade, dels då sal syradt kali bör tåmmeligen starkt glådgas för & förstöra fullkomligt oxalsyrade ammoniaken; hvaj vid en del saltsyradt kali kan möjligtvis förflyg tiga sig, "od Formeln som uttrycker Ichthyophthalmer sammansåttning efter Rose's analys (Gehlen neu allgem. Journ. d. Chem. V. 42) år KS? + 5C$ + 10 Aq. Det vore möjligt, att 1 partikel ka tri'eller supersilicat, förenad med olikaantal af kal trisilicats samt vatten partiklar, kunde bilda Ichth ophthalmer, såsom det t. ex. med barytjordens od kalkjordens silicater efterK LAPROTHS och TALSAERA analyser synes vara Håndelsen , som bilda Harm tomer; men det år nåstan troligt, att Kali halten RosE”s analys utföll för högt, då åfven FoUrRCRO och VAUQUELIN i Utö Ichthyophthalmen, 0 GeEHLEN 1 Ichthyophthalmen från Tirol, id hafva funnit en så stor mångd deraf. et vid Kopparverket Rothenburg an der Saale brukliga sått att tillver- ka blå Koppar Vitriol, hvilken i Handeln vanligen förekommer under namn af GCyprisk Vitriol, beskrifvit af OHANN FRIED. LUDWIG HAUSMANN, Professor i Görtingen!, Utl, Ledamot af Kgl. Sv, Vet. Acad, en så kallade Cypriske,eller renare Koppar Vi- len, tillverkas i Stort vanligen, igenom Koppar- cks Cementerande med Svafvel i glögghetta, den cementerade massans utlutning. Detta .verkningssått nyttjas vid Fahlun, och vid mån- Orter i Tyskland. — Vid Kopparverket Ro= - nburg an der Saale i Grefskapet Mansfeld i chsen, har man i sednare tider på en helt annan 7 frambringat samma tillverkning, i det att man till anvåndt de åtskillige sorter af Skårsten upferstein), som falla vid den dår brukliga Kop- r-småltnings-process. — Denna tillverkning anses ' mycket förmånlig, emedan man dårigenom gör sårskild vinst af en ny Product, som förut gått egagnad förlorad. Då ännu intet finnes om ta tillverkningssått allmånt gjordt, torde Kongl. stenskaps Academien så mycket mer gunstigt 170 , tillåta, att. jag öfverlåmnar en Beskrifning dåröfver;, som möåjeligen 1 Sverige kunde finnas tillfällen alt med förmån använda detsamma. Vid Kopparhyttan i Rothenburg. an der Saale försmåltes så kallad Kopparskiffer, en bituminös Mergelskiffer med Kopparmalmer alt igenom fint inmångd. — Af desse Malmer år sållan någut spår för ögat i skiffern synbart, men af de erhållne småltproducterna kan man sluta, att de hufvudsa- keligen måste bestå af silfverhaiug svafvelbun- den Koppar med svafvelbundet Jern, och hvartill dessutom komma något Zink, Nickel, och Kobolt, åfven förenade med antingen Svafvel, eller Ar- senik. Vid första småltningen erhålles en Skårsten, som dår kallas Rohstein (Rå-sten), hvilken, sedan skiffern före småltningen undergått en roswing, nu mycket minskat i Jern- och Skatt halt, men dår- emot en halt af Koppar som går upp till 22 å 26 4& på Centnern, då den rå skiffern endast in- nehåller 2 + koppar af bundrade. Den 'erhållne Skårstenen, C(Rohstein) blir 3 gånger rostad i öppen Eld, och undergår dårefter den så kallade Concentrations småltningen. + Den dåraf blifvande product kallas Spursteimw, (Spår sten, i Sverige kallas så rika Skårstenar merendels Frott= sten) "och här nu en Kopparhalt af. 48 till 50 pro- Cent. Denna Spur-stein rostas åter 6 gånger i dp- pen "Eld. >: Vid den-å nyo dårpå följande smälts ningen erhålles: 1:0 Silfverhahig Råkoppar, (Schwarzskupfer) hvilken sedan undergår Segrings processen. 2:00 Så kallad Dänstein, (Fuansten), en rika- re "Skårsten eller Frottsten, bestående af Svafvel: bunden koppar med något Jern och en ringa Sif. verhalt ; hållande nu 66 till 70 procent koppar: Y77 Denna Diännstein råstas åter 5 gånger i Öppen eld; och nedswåltes dårefter ånyo, för att ytterligare dåraf erhålla Råkoppar (Schwarzkupfer). ; 3:0) Slagg. bil Under desse svafvelbundne smålt-producters (Kupfersteines) rostning i öppen eld, billdas altid svafvelsyrade Metall Oxider. > Efter rostningen af de rikare Skårstenarne, Spurstem och Diinnstein år alltid svafvelsyrad Koppar-oxid den vida rå- dande Salthalien: Men den rostade skårstenen af första småltningen (Rohstein”) medför alltid tilli- ka mycket svafvelsyrad Jernoxidul och Ozxid, åfven som svafvelsyrade Zink- och Kobolt-oxider: hvil- ka sistnåmnde salter, åfven, fastån i ringake quan- titeter, alltid åtfölja KopparVitriolen ifrån de rika- re Skårstenarne. / Till KopparVitriols tillverkningen nyttjar man endast de 2:ne rikare skårstenarne Spurstein och" Dimnstein: Man tager dem först ifrån andra Rost- nings elden, och sedermera ifrån hvar ock en af de påföljande, och då de kallnat, samt blifvit till nåsta eld på vanligt sått sönderslagne, slår man dem uti sumpar eller kumrar af tråd, af ungefår. ligen. 40 Centners innehåll, (=44 Centni Svensk Victualie Vigt), och utlutar med rent vatten. Tren- one sådane Sumpar äro stållde öfver hvarandra: Den Vitriol-Lut som i den första sumpen ej er- hållit nog styrka, aftappas till den andra sumpen på frisk nyråstad Koppar-Sten, och dårifrån likale- des till den 3sdje, åfven på frisk Sten. Hvarje ut- lutning påstår 12 timar. Det ifrån tredje Sumpen aftappade Koppar- haltiga utlutnings-vattn, som kallas Rå lut CRoh lauge) föres nu ull ett i Hyttgolfvet nedgråfvit fath, och dårifrån till Klar - Sumpen (Klär-kasten), hyaruti hon blir flere dagar stillastående, för att 178 afsåtta den ganska fina Slamm af heterogena delar, . som mechaniskt åro i luten inblandade, . Denna Slamm afsåttes hår ganska långsamt, och åndå aldrig fullkomligen, förr ån vid den påföljande in- kokningen. | | ; ARR Ett Berliner Maass af den klarnade Råluten våger vid temperatur af 16 å 189 Reaumutrs (EO 22 af Svenska Thermometern) 98 lod, som år 21 proCent mera ån vattnet ifrån :Saale-: floden, hvaraf 1 Maass vid samma temperatur vå- ger 81 lod +), Vid en sådan Rålutens vigt bor- de z Maass dåraf innehålla 44 lod KopparVitriol, når man lågger till grund. för beråkningen den vigt som upplösningar af KopparVitriol i rent vatten undfå, efter det dåruti upplöste qvantum af 7) Af sammanhanget synes , att de anförde Vigterne , äro Berli- . ar (8 e . ner Hendels-Vigt, samt Längde-mårten åfven Preusiske, eller Rehnlåndske. 1000 4: Berliner Handels -Vigt utgöra 110157 + Svensk Victualie -Vigt, 100 fot Rehnlåndske svara emot 505 is00 fot Svenska, i Ett Berliner Maass håller 6547 Rehnl. duodecim, Cub, tum, som gör 44» 732 Svenska decim, Cub. tum, och ett sådanr mått . distilleradt Vatten skal! vid temperatur af 14? Reaum, (= 1742 Sv. Therm.) väga 79$ lod Berl. Hand, vigt, efter J. A, EYTELVI- ns noggranna undersökning i flere Lårdas närvaro, Se Dess Vergleichungen der in den Königl. Preussisch, Staaten eins gefährten Maasse u, Gewichte. Berlin 1798, Därefter skulle en Svensk kanna = 100 dec. Cub. tum, våga 196,7 lod Sv. Vict, Vigt: Efter Hr HAuSMANNsS uppgift af 81 lods vigt af. 1: Berl, Maass vatten, skulle en Svensk kanna sådant vatrn Visa, IG0:46, lod Vigti: VE: Efter Hr FaAeGcorts undersök- ning, Vet. Ac. Handl, 1763 » väger 1 dec, Cub, tum Må- ”larens vatten 545 ass, eller 1 kanna 197, I -lod Vict. vigt: Och efter undersökningen för de nya Franske Måttens inrät- tande, eller "den fundne aft Vigten af En Eitre distilleradt vattn, skulle en Svensk kanna däraf väga 197,02 lod, vid o? temperatur och i Vacuum, ! 98 lods vist af z Maass, svara emot 241, 3 lod Vict, vigt af en Svensk kanna och tillkånnagifver en Gravitas Speciica af 1.210, då I Maass vattn efter Herr HAUSMANN tages till gr lods ' vigt. 44 Beri. lod på I Maass, gör på 1 Sv. kanna z08,36 lod V. V, 23 lod dito dito —, — 60,11 lod dito. 179 Vitriol.. . Men den -verkeliga halten "år endast 235 lod Koppar Vitriol på 1 Maass: skillnaden hårrör, dels af den fina slamm, som ånnu ej år als deles afskild, dels af de inblandade fråmmande salterne och af öfverskjutande syra. Den klarnade Råluten blir nu i en Blypanna (af 66 tums längd, 44 twms bredd, och 12 tums djup ), som eldas med stenkohl, inkokad till den Grad, att r Maass dåraf, vid vårme af 40? Réaum,., våger 114 lod ++), eller 403 proCent mera ån Saale flodens Vatten, hårvid innehåller det nu 443 lod KopparWVitriol. Den inkokade concentrerade Vitriol-luten'kals las nu Gaar-Lauge , Gahrlut. Sedan elden år uns dantagen, låter man den blifva 3 timar stillaståen= de i pannan, hvilken betåckes med ett lock af Tråd. Under denna tid afskiljer sig återstoden af Pann-Slamm: denne fastbrånnes vanligen vid Pans nebottnen till ä tums tjocklek, och måste efter "hvarje sjudning borthuggas; den har en gulgrön fårg, och blifver i anseende till sin kopparhalt till- satt vid Skiffersmåltningen. Den klara Gahrluten tappas i Kittelformige Crystallisations - kårl af koppar, af 150 Maass in- nehåll ”"+); Hår börjar nu Vitriolen, vid 39? Réaum. (= 48i? Sv. Th.) att anskjuta, Crystaller af olika storlek, ånda till af 2 tums långd, beklå- 2) Gör i Svenskt Mått, långd—,, 693 tum, Bredd-—, 465 tum, Djup —. 123 tum. innehåller 20+ Berliner Cub? Fot, eller 23,83 Svenska Cub, fot, eller 238,2 Svenska kannor, 3) Gör Grav. Spec. 1,407, och Vigt af r Sv. kanna, 280 lod, Viet, V. — Samt dess innehåll af Koppar Vitriol,; 109,58 lod Vict, Vigt. ++) 150 Berliner Maass, svara i det närmaste 'emot 67,', $vews ska kannor, . 180, da kittelens inre sida. Gahr luten låmnas, allt efter Luftens 'temperatur, 30 till: 36 timar att cCry= stallisera. Den dårefter öfrige blifvande Moderluten (Mut- ter Lauge), afhålles noga ifrån Vitriolen, Denna lut håller nu KopparVitriol i ett mycket ringare förhållande till de öfrige Salterne ån: förut: Ett Maiass dåraf våger 111 lod, således 383 proCent mera ån Vattn ifrån Saale floden, men innehåller endast 26 lod Cyprisk Vitriol 5). = För att åf- ven begagna denna Vitriol halt, tillsätter man den- na Moderlut, som får namn af God Moderlut, (Gute Mutter Lauge) vid nåsta sjudning' till Rå- luten, hvaraf då i stållet tages så mycket mindre till det koket. | Med den efter ett sådant inkok erhållne Gahr- Luten, förfares på samma sått som förut nåmntår. Enår densamma sedan undergått Crystallisation, och afsatt sin KopparVitriol, kallas den då åter- stående Moderluten, Sämre Moderlut (Schlechte Mut- ter Lauge). Ett Berliner Maass dåraf våger 97 lod, eller circa 20 proCent mera ån Saale-flodens Vattn, och håller 21ä lod Koppar +). Denna Sämre Moderlut tillsåttes icke till Rå- ELuten, utan den samlas sårskildt till dess att för- rådet dåraf blir tillråckeligt för en eges inkokning, Den Gahrlut som dåraf erhålles, gifver vid Cry- stalliseringen en KopparVitriol, som år mycket mindre ren ån den som år-vunnen vid de båda 7) Svarar emot en Grav, Spec, af 15370 » och gifver Vigten af en Svensk' kanna sådan Lut, 2734 lod Vict, V.; och dess it- unehåll af KopparVitriol 64 lod Vict. V. «+) Således af Grav. Spec. 1.197, — som gör vigt af en Svensk ; AL 238: lod Ve V, samt dess innehåll af Cyprisk Vitriot 527 lod, I81I förr: nåmrdåe inkokningar, antingen af Rålut alle- na, eller af Rålut blandad med den goda Moder- ' luten. Den efter denna Crystallisation återstående Moderlut kallas nu Svart Moderlut (Schwarze Mut- ter lauge). , För att rena den Sämre KopparVitriol som ans skjutit utur den inkokade Sämre Moderluten, upplö- ses den i rent varmt Vatiwn till en stark WVitriol-e ' lut, hvilken sedan behandlas på lika sått, som den vanliga Råluten, och gifver vid crystallise- ringen en mycket vacker KopparVitriol.. Den Moder lut, som dårefter blir öfrig, år ånnu så haliig af Koppar-Vitriol, att den kan tillsåttas till Råluten vid dess inkokning, Den Svarta Moderluten nyttjas ej mera vid KopparVitriols-tillverkningen, Den innehåller flere Svafvelsyrade Metall-salter, isynnerhet af Jern, Zink samt något Koppar. ' Då man låmnar hen- ne att någon tid stå stilla i enkomme Tråkårl, så anskjuter hon till en Svart.Grön Vitriol, som har Jern Vitriolens crystall-form , och vid Rothenburg kallas Svart Vitriol (Schwarzger Vitriol), Om Moderluten efter denna Vitriol åter inkokas och crystalliseras, så erhålles åter en mörk Vitriol, men som drager mera i grönt ån den' föregående. En ny inkokning af den hårefter åter fallande Moderluten , gifver en Vitriol som ej anskjuter i någon regelbunden crystallform, eller har någon beståmd fårg, men år mycket ljusare ån de båda föregående, och har en betydande halt af Zink-Virriol. Den förtjenstfulle Öfver Hytte Inspectoren Zim- MERMANN, som nu förestår Småltvåsendet vid Rothenburg, och hvilken jag har att tacka för de hår meddelade underråttelser, har åfven, för någon tid sedan gjordt försök att anvånda Skårstenen ef- ter första Småltningen (Rohstéin), till. Koppar Vi- 183 . triols vinnande. Utslaget af detta försök har gifvit honom en Råd Vitriol, som hade JernVitriolens crystallisation, men som tillika innehölt Koppar- och Zink-Vitriol, samt förmodligen hade sin rös da fårg af Kobolt-Vitriol. - Denne Vitriol bered- "des igenom den råstade första Skårstenens (Roh- stein) utlutande, och lutens behandlande dårefter med orostad skårsten, hvarigenom den till en del decomponeras. Tillverkning af denna sammansat- te röda Vitriol, har hittills endast blifvit gjord i smått, sedan mån ånnu ej funnit tillfålle att infö- ta 'den i handeln. | I 83 | PR RE sn en ANMÅRKNINGAR om Strix Aluco; af LARS JOH. PRYTZ: Kejsl, Coilegii Medici: Seer, Botan. Demonstr. och Med, Adjunct, vid Kongl. Acad. i Abo« TJ oder denna rubrique har Svenske Ornitholo« gen, f. d. Provincial Medicus D:r P. G. TENGMALM uti Kongl. Sv. Vet. Acad. Handl. för år 1782 beskrifvit Harugglans seder och lefnadssätt, hvil- ka, ehuru fogeln så vål i Sverige, som uti nåstan hela Europa, år ganska allmån, dessförinnan voro föga kånde. Samme Författare gaf sedermera år 1793 uti berörde Handlingar en god Monographie dfver alla Syenska Ugglor, deruti Han om Strix Aluco påstår, "och åfven genom anförande af en . observation söker styrka, att denne, ke såsom v, LINné och andre åldre författare antagit, vore från Str. stridula skild till. species, utan endast till. sexus, samt att Aluco vore hanen och stridula ho- nan af vår allmänna natt.uggla. TENGMALMS förtjenst om detta fogelslågte, och Hans genom” flere afhandlingar stadgade anseende såsom Ornis tholog, har ock gjordt att-alla Svenske Naturkun- nige antagit denna deras Landsmans mening såsom. fullkommligen afgjord, hvaraf håndt att Str. strie r34 dula sedan den tiden begynt småningom som spe- cies försvinna, åfven utur utlånningars Ornitholo= giska. arbeten. = För min del:har Jag vål alltid trott: mig hafva anledning atttvifla på de skål, till följe hvaraf TENGMALM sammanfört Aluco och stiga under ett species, men då uti Naturalhisto- "rien ett enda-afgjordt factum måste åga mera vitts- ord ån den consequentaste förmodan a priori, så borde TENGMALMS auctoritét hårutinnan gålla, till dess någon kunde förete en Aluco som voro ho- na, eller en stridula som vore hane. Och då en lycklig slump tillskyndat mig ett sådant fynd, an- ser jag min pligt som Miffo käre vara att göra saken bekånt, för att, så mycket at mig beror, bringa ljus i denna "Eg och tillika befåsta v. LINNES och andre dte Författares auctoritét, dem TENGMALM beskyllt för misstag. ' Att jag, ehuru urlånning, tager mig friheten anhålla om ett rum för dessa anmårkningar, i fall de skulle pråf- vas förtjena någon uppmårksamhet, uti Kongl. Academiens Handlingar, hoppasjag ej lårer ogillas, då mina hår framstållda anmårkningar åro att an- se såsom ett bihang till TENGMALMS ofvannåm- da Afhandlingar, af hvilka de åro föranledda, och mot hvilka, fed all aktning för den vålkånde Börs fattarens förtjenster, dessa måste ricktas. Anledningen till den observation jag vill an- föra, gaf en Uggla, som under mitt vistande i Up- sala år 1812 om vintern derstådes fångades, och hvilken jag några veckors tid uti mitt rum lef- vande underhöll, för att observera dess egenheter, Vid denna tid utgaf Magister G. ERIKSSON, un- der Prof. LILLJEBLADS Presidio, sin Gradual- Disputation: ,Grunderna af NaturalHistorien för Eko somien, gde stycket", innefattande Striges och La- nii, vid hvars ventilerande jag och en Studeran- 185 de af Östgörha Nationen, nu Ph. Mag. J. H: WALL- MaAN,sasom ordinarii Opponenter officierade. WALL: MAN hade med alfvare vinlagt sig om Natural-hi- storien, och i synnerhet uti Botaniquen och Ornitbo- lögien gjort goda framsteg; hvarföre ofvannåmde Disputation blef 'oss ett kårt åmne åfven för pri- vata ventilationer; hvarvid naturligtvis frågan om "stridula — verkligen vore Aluconis hona, såsom ERIKSSON efter TENGMALM "antagit, ingalunda kunde förbigås. — I hopp att genom en enda ob. servation kullkasta denna mening, beslöt jag att uppoffra min Uggla, den vi derföre företogo till be- pröfvande och Heretter aflifvade, samt sorgfålligt dissequerade ;. hvarvid åfven en tredje man, Stude- randen af Östgötha Nationen P. A. KURMAN, hvilken ock sysselsatte sig med Ornithologien, var såsom vittne tillstådes, Beskrifningen, som jag då uppsatte och nu ytterligare jämfört med det upp- stoppade exemplaret, år följande: ROsTRUM minimum, nigrum, apice matginf- busqve albicans; maxilla superior adunca, acuta, inferior truncata, pone apicem utrinque subemargi- ha'a; amplitudo rictus pollice latior. Lingua car. nosa, bifida, postice, uti & palatum, papillis minutis muricaia. MVares subrotunde, in medio rostri;' po- ne quas : membrana utrinque cereformis grisea, haud contigua (rostri basis inter membranas nuda). CAPUT grande, leve, a fusco brunneo & albova- riegatum; orbita cinerascens, radiis nigris, in pal- pebra superiore penna brunne&e: palpebre omnes marginibus intus nigris, Zertia (membrana nictitans') totum oculi orbem haud obtegens, ora externa ni- gra; iris fusca, a morte cerulescens, opaca. Dor- SUM & UROPYGIUM a testaceo & Brunneo dense itrorata, Quasi arena conspurcata, lituris angustis interjectis Obscurioribus, & maculis insuper longi- 186 tudinalibus, fuscis, distincta. PENNE sCAPULARES dorso concolores, partim albe,; unde macula scapu-' -laris nivea, irregularis. AL& COMPLICATAZ incum- bentes, cauda sesquipollicem -breviores, supra co- lore dorsi, obscuriores, subtus testacer , fusco-ma- culate. — Remiges primarii XX: 1-3 exteriorl mars gine serrati, 1-7 falcati; primus quarto dimidio ärsi. guarius & guintus subequales, FOS 5 geliqui utringue ordine decrescentes; primus fuscus, - quatuor sequentes ex testaceis 1. albis & nigris al= ' ternantibus - maculis tessellati; relgqui conspurcato= brunneis & fuscis fasciatis maculis picti. Seéunda- gu KI, prozximis primorum similes. —- ABDOMEN albicans, maculis oblongis griseis & fuscis, quarum or&e transverse liturate. : HYPOCHONDRIA brun- » neo=testacea. CrissUum sordide albicans. .CAUDA rotundata; Rectrices 2, testaceo &griseo conspurca- te, fasciis quingue transversis fuscis; par intermé- dium concolor. PEDES longitudine mediocres, ad ungues usque dense lanati, testaceii, lituris tenuissi- mis fuscis; Tarsi (tibie) duos polka operarios longi; Digiti subtus albidi, extimus sub-versatilis 3. ungues albidi, apicibus nigricantibus. — Penne corporis undigue densate, singule ad basin cine- rex, laxissime, mollissime. Cutis tenuis, alba. Longitudo avis a rostri ad caud&e apicem 163 poll. Svec. operar, Latitudo inter extremitates alarum ex- pansarum, 38 poll. Sedan wi sålunda beskrifvit fogeln, och noga jämfört densamma, så vål med 'v, Lin. /NÉs som andre författares beskrifningar öfver Str. ÅAlueo och stridula, blefvo vi fullkomligen Öfvertygade att denna verkligen vär Åuctorernes Str. Aluco , och såkerligen skiljd från "Str. strie dula genom sin storlek, ljusare fårg, svarbruna / är - 137 iris ”) och kortare tidie ""). deruti jag hoppas hvar och en, med tilihjelp af ofvanstående beskrifning lårer inståmma ? Derefter skredo vi genast till un- dersökningen af de inre delarna, och funno, sedan vi Öpnat integumenta abdominis och varsamt uns -danröjdt organa chylopojetica, med serdeles tillfreds- 'stållelse, uti regio lumbalis inpå columna verte- bralis, mellan fråmre kanten af njurarna, ett tyde- ligt Ovarium, innehållande en klase små gula ågg- ämnen, åfvensom Oviductus derifrån slingrande sig till Cloaca: ett ovedersågeligt bevis att åfven ho- nor finnas af Aluco. ; ed Jag har varit angelågen att, till styrkande af denna observations ofelbarhet, anföra Ögonvittnen, och har åfven i samma afsigt uti min fogelsamling förvarat, så vål skinnet af denna fogel uppstoppadt, 'som ock dess truncus sceletterad, med bibehållande af de characteristika köndelarna hvilka ånnu ty- deligen kunna ses, > Ett enda till sin trovårdighet sålunda, såsom Jag hoppas tillråckeligen, bestyrkt exempel af en ”) För min del anser jag detta kännetecken af mycken vigt till att åtskilja Str. Aluco ån stridula, och hyser den öfvertygel- sc, att den: sednare alltid är utmärkt med gul iris, samt att då denna hosyngre författare finnes uppgifven som svart åfven hos stridula, har sådant härrört af förväxling med en yngre + Aluco, hvars färger åro mörkare än de äldres och hvilken der- före vid första påseender lätt kan tagas för stridula. "") Till jundvikande af tvetydighet genom ändring i benämnin- gen, nyttjar jag här, enligt Auctorernes allmänna bruk, ziöia ; SN beteknande af den hos foglar vanligen ofjädrade delen af bBener, eller den del som begrånsas uptill, af hvad vi i dagligt tal kalle knäet, (men som egentligen svarar mot hälen hos menniskan), och nedantill af tåerne; men bör härvid anmärka, att detta ben likvål ingalunda är tibia, utan svarar emot sam- teliga ossa tarsi och metatarsi hos mammalierna, hvilka ben j hos foglarna utgöras af detta enda, KV. AA, Handl. 1816. St, II, 13 138 I Aluco med hon-köndelar, måste utan viva göra tillfyllest att bevisa det TENGMALM förhastat Sig, då han, förledd af en ofullståndig observation, på- stod Aluco vara hanen och stridula honan af sam- ma species. Huruvida dessa foglar till species. äro 'verkeligen skiljda eller icke, anser jag ej genom ofvananförda observation Kölns bestämmas, då hår ånnu finnes den möjlighet gvar, att de kunde va- ra blotta varieteter, och alltså både hanar och ho- nor finnas så vål af den ena som den andra. Af görandet håraf fordrar sorgfålliga och itererade obe servationer uppå dessa foglars lefnadssått, och i syns nerbet deras propagation. Emedlertid torde det va- ra råttast, att intilldess motsatsen blir genom till: råckelig erfarenhet bevist, följa den före TENG- MALM, allmänt gållande, sannolikare mening, att Str. Aluco år ett från stridula skildt species. R Vid den observation, hvarpå TENGMALM isynnerhet stöder sitt påstående om dessa foglars så nåra skyldskap, och den han anser fullt afgö- rande, synas mig tvenne omståndigheter böra ans= mårkas, som betydeligen minska uppgiftens pålite- lighet: först, att Ugglan, som hvarje natt flög om- | kring den fångades bur, lika sävål kunnat vara ditlockad af den instångdas föda, som af begår till sjelfva fogeln,; och för det andra, att då TENG- MALM endast af ljudet och ett flygtigt betraktan- de på afstånd trodde sig kunna sluta hvilken den- na fråmmande gåst var, men ej fick den i handom för att densamma ordenteligen examinera, så år hår ånnu rum för tvifvelsmål, huruvida denna verke- | ligen var Str, Aluco, sant ån mera ovisst om 'den Var en hane, såsom han förmodade. Håraf torde således vara klart, att TENG- MALMS förnämsta argument till förenande af Alu- ! co och stridula under ett species ej år fullt bin: n 189 dande? Att de öfrige till ståd för denna sats åbe- ropade anledningar ej äro mer öfvertygande, kan lått visas, hvarföre jag endast med få ord vill vid- röra dem: Till ytterligare stöd för sitt påstående Citerar nemligen TENGMALM, PENNANTS och TLEWINS auctoritet, hvilken, om nian ock ville med- gifva, att han rått fattat desse Författares ej nog klart yttrade mening, likvål ej lärer vara tillråcke- lig att upvåga LATHAMsS, BUFFONS, Vv. LINNÉS Mm, fleres, som uttryckeligen yrka motsatsen. Den lik- het i bildningen, som TENGMALM vidare anförer åga rum mellan Aluco och stridula, minskas myc- ket vid betraktandet af den sednares långa ben; hvilka gifva denna Uggla en från de öfriges nog utmårkt habitus. Uti sin förmodan att Aluconis iris efter döden blir opac och blåagtig, har TENG- MALM efter min erfarenhet rått; men enligt min öfvanföre yttrade öfvertygelse om fårgen af iris hos stridula, kan håraf ej håmtas något stöd' för den nya meningen. = Anmårkningsvårdt förefaller ock hårvid att, då TENGMALM förut ”) lemnat beskrifning på stridula, samt deruti nåmnt dess iris saturate flava och tfibie longissime, han uti sin sed- nare beskrifning öfver samma fogel 5) ej med ett ord vidrörer dessa tvenne omståndigheter, hvaruti denna måst skiljer sig från Aluco. Vidare med. gifver vål TENGMALM att stridula år något min- dre ån Aluco, samt till fårgen något olika, men 'änser dessa omståndigheter vara af föga vigt: det är ock sant att fårg och storlek i allmänhet ej åro 'afebrande till beståmmande af species; men det ' eQ +) Uti Kongl, Vet, Acad. Handl, för år 1783; Ornithologiske Anmärkningar gjorde vid AlmareStäk i Upland. "") Kongl. Vet, Acad, Handl, 1793. 1, c, a 198 vore likvål besynnerligt om i nårvarande fall, dets ta enda species skulle afvika från den analogie, som uti hela Ordo Accipitrum åger rum; bland hvil- ka, såsom bekant år, honorna åro större och med mattare tekningar, hanarne deremot mindre och med lifligare fårger utmårkta:- hvilket hos detta enda species skulle förholla sig tvårtom, i fall Aluco, såsom större och ljusare teknad, vore stri« dule hane. [ NR IL sammanhang hårmed torde det tillåtas mig att, dels som nådig råttelse, dels som tillågg till TENGMALMS ÅAfhandling om S. Aluconis seder och lefnadssått, införd i Kongl. Vet, Academien Handl. för år 1782, anföra några omståndigheter deruti min erfarenhet mer eller mindre motsåger denne Författares upgifter: 1:mo Enligt TENGMALM åro ""intestina coca hos foglar i allmånhet helt små och kortas "). Skulle det heta hos Accipitres, vore uttrycket råttare: Foglar af denna Ordo, med undantag af Striges, hafva antingen aldeles inga eller ganska små appendices ceecze; men hos Aves omnivore och granivore, hvilka ostridigt utgöra foglarnas pluralitét, åro dessa vanligen mycket lån- ga, och med dylika utmårkas åfven Ugglorna, ehu- ru dessa åro carnivore. : ; » 2:do Harugglans ågg beskrifver TENGMALM sålunda: ,,De åro helt hvita, samt likna både till ,»utseende och storlek Ankågg, utom det, att de åre något spetsigare" ”f), Denna jämförelse år nog ovåntad, och åfven oricktig. Vore upgiften enlig med verkeliga förhållandet, så skulle naturen hår gjordt ett undantag från tvånne allmånt gållande la: RRENO RASET BETER ROPKE LEV UNNRR ARTS HRR HRT: 2) Sietnämda afbandling, p. 140, 25) | c ibid, | d | j | / 19 - gar: den ena, att Accipitres hafva klotrunda ågg, då deremot Anates hafva dem ovala; och den an-= dra, att Anates af alla foglar hafva i förhållans de till sin kropp de största åggen, Dessa oms ståndigheter synas hafvå undfallit TENGMALM, som förmodeligen ej sjelf sett åggen af Alu- co, utan lånt sin beskrifning om dem från näs gon annan författare 7). Att densamma år i mer ån i ett afseende felagtig, år lått att visa. Anks äggen åro ingalunda helt hvita, utan grönaktiga; och ehuru de stundom i samlingar förekomma myc- ket ljusa samt stötande i gult eller ljus liffårg, s2 år denna ej deras naturliga fårg, utan hårrör af åls der och urblekning: vidare öfvergå dessa till store leken vanliga Hönsågg och hafva en långstråckt oval form, med nåstan lika rundning vid begge polerna, såsom vanligt år i detta Genus, Harugg- lans ågg deremot åro helt hvita, klotrunda, af en valnöts storlek, eller, för att jämföra dem med an- dra foglars, ej större ån Dufågg. Auctorernes uppe gifter om foglarnas ågg åro i allmånhet mycket ofullståndiga, tvetydiga och ofta stridiga, hvarföre jag ej heller anser mådan vårdt att citera godkåns. da auctoriteter på hvad jag hår, efter åggen uti min samling, anfört; likvål må jag nåmna ett verk, som jag i denna gren af Ornithologien anser vara classiskt, KLEeiIns Ova ÅAviwn, 3:tio Det smållande (eller knåppandey låte som TENGMALM anmårker att ungarna åf Aluco låta höra, såger han sig" hos de åldre aldrig haf 7) Kanske af GortzE, somi sin Eutopäische Fauna Band, IV. p, 258. om Str. Aluco anförer: "Im Aprill, auch fröher, legt sig nicht tber fänf weisse Eyer, die etwas spitsiger sind als En«= teneyer.s« ; 192 ' va mirkt'"). Den Uggla, hvilken gifvit anledning till nårvararde afhandling, gaf såsom fången esom- oftast detta knåppande låte; och tycktes dermed ut- "trycka så vål hastig skråmsel som ondska, kanské ock smårta: då hon skulle aflifvas och redan var tråffad af skottet, men ej genast dog (ty dessa fog- Jar åro nog seglifvade), gick Jag till för, att taga fatt på henne, och hörde då åfven samma låte flere. ”gångor upprepas. i "4:t0 Dessa Usgeolor åro enligt TENGMALM mycket vilda och svåra att tåma, till bevis hvar- uppå han anförer att "de svålta förr ihjäl, ån de förmås att åta då de åro fångna" ++). Min Uggla "kunde vål ej på en tid af 3-4 veckor blifva tam, men röjde från första stunden af sin fångenskap ej någon utmårkt vildhet. - Den åt ock med begår så vål rått som kokadt kött, skurit i små bitar; ehuru aldrig i min nårvaro, om jag e] instoppade köttet i dess mun, då den genast nedsvåljde det- samma. Sluteligen må det tillåtas mig anmårka en om- ståndighet, som vid dissectionen af denna Uggla förekom mig och de andre nårvarande mårkelig: Jag tyckte mig nemligen finna dess fett af mera "fasthet ån jag hos någon annan fogel sett det, till "sin consistance mera likt talg än ister. Som "fett förkom innan jag dermed hant göra försök, kan jag ej med visshet hårom försåkra något; kän: ner ej heller om derna egenskap kan tillhöra det= ta species, eller tillåfventyrs hela Genus. Likvål bar jag ej bordt förbigå en omständighet, som i fall den funnes åga rum hos någre eller alla spe v 7) I, c, p: 141. "OL BPA 193 cies af detta Genus, vore något alldeles nytt, då vi ånnu ej kånne någon fogel, hvars fett åger sådan fasthet, att det kunde få namn af talg, samt så mycket besynnerligare att tråffa hos Ugglorna, som man, med nog litet afseende på lifskraftens olika modificationer, trodt sig kunna förklara fettets ut- mårkta fasthet hos Pecora af dessa djurs vegetabi- liska föda, PLATALAZA pygmea, vidare beskrifven , med figur; af | C. P. THUNBERG. bland de aldrasålsyntaste Foglar, som förvaras uti Upsala Academies Naturalsamling, torde med skål kunna råknas den lilla PLATALZA pygmea "hvilken ibland många andre blifvit af mig dit för- årad. Den torde sannolikt vara den enda, som nå- gon Naturalsamling i Europa åger. Vetterligen förekommer den icke uti något Museum, hvarken | i London, eller Paris, hvaråst annars så talrike Naturens alster finnas förvarade. — LATHAM har uti sin Synopsis III: 1. p 17. N:o 3. upptagit den efter LInnés anvisning, och Franske Ornithologer draga aldeles i tvifvelsmål, att någon sådan fögel gifves, som den, hvilken Linné uudet detta namn upptagit. Den nåmnes och beskrifves aldrdförkt p. 26. uti Museo ADOLPHI FRIDERICI, hvilket ef- teråt bifogas Museum Lu DoviceE UL rise Res gine in octavo, under titel af Tomi secundi pro- dromus, år 1764. Uti det stora prågtiga Verket in folio, kalladt Museum ADoLPHI FRIDE- RICI, som utkom 1754, omtalas den aldeles icke. Mennea ER 195 Sannolikt hade denne fogel, efter sidstnåmde år, och före 1764, ankommit till H.K. Höghets Prin- sens Samling ifrån Surinam. Hvart den sedan ta- git vågen, år mig alldeles obekant; emedan den icke finnes ibland de Naturalier af Mammalia, Fo- glar, Amphibia och Fiskar, som, ifrån Drottning- holm ankommo til Kongl. Vet. Academiens Mu- seum i Stockholm. Efter den utförliga beskrifning, som p. 26 af ofvan abförde Musei ADoOL PHI FRIDERCI Re- gis, och Tomi secundi prodromus gifves på denna Fogel, hvilken förekom LINNé ganska besynner- lig, innom sitt slågte, tillågger denne store Natur- kånnare desse mårkvårdiga ord: mirum, parvam edeo ÅÄvem, qve minima omnium nobis notarum Gral- larum est, dari in Genere, ubi altera species (som då var bekant, nemligen den stora Leucorodia) maxima ; fimile exemplum non novi. Så mycket hittils blifvit bekant, finnes den endast uti Amerikas varmare klimat. De få spe- cimina, som blifvit förde till Europa, hafva kom- mit, antingen ifrån Surinam eller Gviana. Den Fogel, som af mig blifvit skånkt till Kongl. Academiens Museum i Upsala, erhöll jag af Herr Professor ZIERVOGEL, efter dess Broders, Hof- Apothekaren ZIERVOGELS död. = Näågre små fla- skor fylde med Spiritus Vini, till de inneslutne djurens förvarande, funnos ibland dess qvarläten- skap, och som Kongl. Societas Litteraria 1 Upsala, ät hvilken denne hedervårde Naturforskare frikostigt och ådelmodigt uppofirat sine öfrige dyrbara Sam- lingar, icke ägde någon Samling af Djur, förvara- de i spiritus, så blefvo dessa flaskor till. mig öf- .verlåmnade och förårade. = Ibland desse befann sig en endaste fogel, som war denna lilla sållsynta ' 190 PLATALAEA, hvilken jag skyndade att uttaga och uppstoppa. " Jag kan icke förmoda, att detta specimen kan vara den samma fogel, som uti Museo: Regio blif- vit af Linné beskrifven, ehuru jag vet med såker- het, att Hof Apothekaren ZIERVOGEL, å någon på Drottningholm eller i Stockholm anståld auction, hade inköpt åtskillige Naturalier och i synnerhet Snåckor, som voro dupletter af Hennes Majeståts Drottningens upplagde Samlingar, Sannolikast fö= 'rekommer det mig, att Herr Hof-Apothekaren fått den ifrån Surinam, bvarifrån Han genom Köpmån och Sjökaptener hade erhållit många an- dra Naturalhiers ) Uti det af GMELIN utgifna Systema Nature, Tom, IL p. 615. upptages denne fogel och beskrif. ves korteligen, med anförande af Synonyma utur Museo Reg, ADOLPHI EFERIDERICI, P. 2. g:0. p. 26. utur LATHAMS Synopsis III: 1. p. 17 N:o 3 och tillika BANCR. Gujan. p. 171. utan att någon figur dervid citeras, eller derpå kunnat anvisat, Den beskrifning LINNé gifvit på denne sål- synte fogel, är -vål tåmeligen fullståndig. Likvål, för att ån vidare upplysa någre omståndigheter, som blifvit förbigångne, och för att Öfvertyga dem, som tvifla på denne ösa tillvarelse, samt för att bi- foga en figur derpå, så god, som den möjeligen kunnat göras efter et€ dådt och uti spiritu Ivini flere år förvaradt specimen; har jag trott mig böra understålla denna min ytterligare beskrifning, med bifogad tekning på denne ovanligt sållsynta och besynnerliga fogel, Kongl. Vet. Academiens benåg- na granskning. Beskrifningen år gjord efter specimen , sådant det nu befinnes; och således bör hårvid anmårkas, 197 att fårgen på nåbb och fötter, som hos Linné så- ges nigrum, hår förekommer endåst mörk-grå. Det hånder gemenligen alltid, att fårgerne på djur, som ligga någon tid i spiritus, arrak eller Rumm, för- ora mer eller mindre sin lifligare fårg och blifva 'blekare. > Fogeln år af en Tättings ” vanliga storlek, ifrån nåbbens basis till åndan ål stjerten 4 tum; kroppens diameter endast 13 tum. Som vingarne åro långre framskjutande, ån stjerten, så innehålles emellan basis af nåbben och vingspitsarne 43 tum. Stjerten, som på Gralle alltid år kort, kan hår icke anses vara längre, ån högst 3 tum. Nåbbet år icke fullt 1 tum långt, och der det år bredast 3 tum, Låren åro knapt i tum långa, till två tredje delar af långden betåkte med fjädrar, så att endast deraf år naken. = Ifrån knået till tåerne Blönnes 2 tum. | Näbben år hel och hållen, åfven som den nakna delen af fötterne och tåerne, mörk -grå till fårgen. "Vid basis, der den fåstas vid hufvudet, är den något tjockare, af mindre, ån en linias dia- meter, och smalnar sedan emot spitsen, 'som år mycket bredare. = På ryggen synes den åga en upphöjd costa, och på sidorne om den en fåra längs efter nares till dess bredare del. - Emot åndan år den nedtrykt och i bredden utvidgad, samt, som det tyckes, den undra mandibula litet kortare, Den bredare delen år kantig och rhomboidalisk. Ofvan på år hela fogeln hvitaktig, eller ask- grå, med ljusare nacke. teknad öfver alt, med mör- kare eller svartare, smårre eller större flåckar och i synnerhet linier långs efter, hvaraf fogeln sy- nes randig. — Under år hela fogeln, åfven som pannan och låren, aldeles hyit, utan någon en- da flåck, ." 198 . SA EN Stjerten år vål rundad, dock icke trubbig; och” då fogeln hvilar, nåstan 3 tum kortare utstående, ån vingarne. ; | Fötterne åro mörk-grå. - Tåerne, som stå fram- åt, åro endast trenne, + tum långe, den medlersta något långre, och försedde med klor. Baktån år ganska kort och liten, att den föga bemårkes. Vingfjådrarne åro allmånt mera mörka, med en hvit, yitre kant och vingstjelken (rachis) alde- les hvit. Ehuru det år otvifvelaktigt , att denne lilla : fogel, i likhet med andre dess Slågtingar af Gral- larum Ordo, håller sig vid vatn; samt lefver af maskar och insekter; så år likvål aldeles intet hit= tils bekant om dess lefnadssått och hushålning. Utaf hela detta Slågte åro endast trenne spe- cies bekanta, nemligen. Leucorodia, aldeles hvit och stor nåstan, som en Gås; denna andra år den lila, kallad pygmed, gråaktig, liten som enSparf; den tredje, jaja sist upptåkt, år råd och af en Ans kas storlek, | Både på Leucorodia och Afjaja år rostrum fram: till rundadt, då det på pygmea år kantigt. Denna omståndighet synes dock icke vara tillråckelig, för att deraf formera ett sårskildt Genus, så långe Platale&e species åro så få till antalet, och inga arter bekante, som med denna pygmea komma öf- verens uti skapnaden af Nåbben. 22 t om —— —— RTR Reermra D ör > FÖRSÖK till Systematisk Uppstållning af Sveri- ges Fjårillar; af J. W. DALMAN. Med, Lig. (Fortsåttning ”). Ffamin IL. HESPERIDES. RR basi late distantes, versus apicem cras< siores, capitate vel clavate; apice sepe un- cinato, 1. hamato, vel tantum arcuato. Tibia postice preter apicis calcaria spina gemina. infera instructe, Caput magnum crassums Ale divaricate, I. antica tantum erecte. Volatus diurnus. ZTarva CTortriciförmis,) nuda, intra folia contor- ta degens. Puppa mutica, folliculata, Genus I HesPERIA, AAntenne breves, basi distantes, capitate 1, clava- te, uncinate, (ut antea indicatum.) fre OA RA Lv "a Se föregående Häft, s, 48 följ. samt Tab. IV. 200 Palpi breves hirsuti, triarticulati, articulo secundo ; magno crasso, dilatato, rigide piloso; tertio brevi cylindrico, vel cylindrico- - CONiCO, Ale longius fimbriatae, areola aperta. Corpus Cratione alarum ) magnum 'crassum , abdo- mine sepius longitudine 'alarum posticarum. Caput maximum, crassum, cum oculis thorace sepe latius. Oculi magni subglobosi promis nuli, 'margine palpebrali haud distincto. Ad antennarum basin utrinque, ES deflexus, distinctus , e' pilis longis rigidis, te- nacius inherentibus, Pedes 6 completi. Larva et Puppa ut antea in charactere familie indicatum. (EAS > Hesperie generis Typus: H. Comm "Hesperia Tatr. Gen. Cr. et Ins.n, DELXXNIX, — Pap. Fam. XVE Ochs. I. 2. pag. 194. — Thymele, Pampbila- Fabr. Syst. Gloss, n. 39: 41. — Hesperia Urbicole Fabr. Ent, Syst, = Pap. urbicole Lin. Auct. GEN. IL HESPERIA,. SER 1. H. Linea: alis divaricatis luteis, feminze imma- Culatis, maris lineola nigra crassiore; posticis " Subtus favo-griseis. Fabr. Ent. S. IIL 1.:326. 236. = Ochs. S. Vs E. I. 2. p. 228. n. 18. = Höbn. Pap. Tab. 96. f. 485. 486. 3. 487. 3. ; Hab. in Svecia australi rarissime; in Blekin- gia Be; | ; 201 2. H. Comma: alis divaricatis luteis, margine ob- scurioribus, punctis maculisque quadratis sub- tus albis; anticis maris lineola nigra, argen- + — teo inscripta. Pap. Comma Lin, Fn. Sv. p. 285. n. 1080. — Fabr. E, S. IL 1. 323. 233, (Hesperia). Ochs. S. v, E. I. 2. pag. 224.n. 16. — Häbn. Pam ab. 05. f 470. d. 480. 481. I Hab. ubique freqvens in Ericetis, Scabiosis &c, versus finem eestatis. ; 3. H. Sylvanus: alis divaricatis fuscis, maculis qua- dratis supra flavis subtus flavo albidis anticis maris lineola nigra, opaca. FaR SL 1. 320. 237. — Ochs: Pap, 226. n.+17. = Hiäbnp, Pap. Tab. 95. fig: 482. 8. 483. 484. 3: Hab. in Svecia meridionali et australi rarissi- me. — In Westrogothia D. Gyllenhal. fn Ostrogothia D. E. Goes. Valde affinis precedenti sed vere distincta. S&- pius paulo major maculis quadratis subtus majoribus; deest quoque striola argentea in lineola nigra anticarum maris. ; 4. H. Paniscus: alis fuscis fulvo maculatis: posti- cis subtus fulvis maculis flavescentibus: Fabr, E. S. IIL I. 582. 242. — Ochs, Schmett. voE L 2. påg. 219... n. 14. Pap. Brontes Häbn, Pap. Tab, 94. f. 475. 476. Hab. in Finlandia rarius: téste: Dom. Sahlberg. $. H. Sylvius: alis anticis flavis nigro maculatis, > Posticis fuscis favo maculatis. Knock, Beytr. I. St, Tab. Vf. 1. 2. — Ochs. S. v. E. I. 32. p. 2210. 4. — Fabr, E.S. Fl 304. 328. 242. Panisti var. B. — Pap. Sylvins FHöäbn. Pap. Tab. 94. fi 477, 478: 202 In Finlandia habitare fertur: ex, gr. in Tavar stia, testante Dom. Pfeiff. ; 6. H. Malve: alis nigris punctis maculisque qua- , dratis albis, numerosis; posticis subtus griseo- olivaceis, albo punctatis maculatisque, macu- laque marginis anterioris majore. (minor.) Pap. Malv&e Lin. Faun, Sv, p. 285. 1081. Hesp. Fritillam minor Fabr. E. S. IIL I. p. n? Ochs. S. v. E. IL 2, p. 208. n. 7. Alveolus. — Höbn. Pap, Tab. 92. f. 466. 467. Alveolus. Fab. ubique vulgaris primo yere in aridis et sylvaticis. Hec certissime Pap. Malve Lin. verus, cum a& speciebus affinibus nulla alia occurrit cui con- fundatur. Obs. In Museo Cel. Gyllenhal vidi specimen; uti fertur in Finlandia captum, proxime accedens ad fig. Häbn. Tab. 116. fig. 597. sed fascia ad- huc distinctiori, et maculis apicalibus majoribus oblongis, Mihi species distincta videtur, sed e specimine unico minus bene asservato, cujus locus dubius, dubia vincere nequeo. . H. Fritilm: alis fustis punctis albis, anticis. fascia sinuata e maculis quadratis albis;' sub- tus griseo olivaceis albo variegatis,fascia me- dia irregulari alba distinctiori, (major). Cap. Fritillum : alis integris divaricatis fuscis, anticis maculis quadratis: posticis. supra albi- do maculatis svbtus virescenti-alboque variis.. Ochs. S. v. E. I, 2. p. 207. n. 6. — Pap. Fritillum. Höbn. Pap. Tab. 92. f. 464. (vix vero fig. 465-—7?) Par. Alveits kAubid 403 Tab, 92. f. 461: 462. 463. forte. Hab. in Lapponia. Valde similis et affinis H. Malvze, sed multo major, H. Comma sepius magnitudine superans; ala | - | | ale antice maculis quadratis distinctioribus fasciam sinuatam magis determinatam Cohstituentibus, po- sticg supra minus et obsoletius albo maculate ,. sub- tus vero fascia media alba in&equali, sed vix in- terrupta, notate, | Antenn&e supra albo nigroque annullate, cla- va antice obscure ferruginea, subtus albide. Pal- pi hirsuti, albidi, pilis fuscis intermixtis, articulo apicali obscuriori. Corpus nigrum pilis fuscis 1. griseis obsitum; pedes fusci, tarsis lutescentibus. Ale fusce ; fimbrie albe, maculis fuscis interru- pte. Antice paulo ante marginem notat& fascia sinuata e maculis quadratis albis plerumque no- vem, quarum tertia a margine interiore ale et ul- time tres e serie reliquorum versus basin al» dis locate, unde fascia sinuata irregularis evadit; in medio ale fascia macularis recta minus distincta; Sepius interrupta, et intra illam et sinum fascizae exterioris striola obsoletissima albida. Alze postice fusce ante marginem fascia maculari albida obso- leta, maculaque majori ad marginem anteriorem versus medium ale evanescenti. — Subtus ale an- Zic2e pallidius fusce, fascia sinuata, maculisque in. medio ut in pag. superiori, sed minus distinctis 3 postice griseo-olivacee, paulo pone basin fascia in- terrupta e maculis' tribus albidis exteriori majori; in medio ale fascia albida irregularis continua, medio et sepius quoque versus marginem anticum dila- tata; pone illam macule nonnulle albide irregu- lares versus angulum ani punctis fuscis notatz. Cum nulla Fig. Häbneri exacte convenit, etsi pluribus affinis. — Scilicet pagina superiore maxi- i ad Tab. 92. Fig. 454, accedit, et ale postica Subtus cum fig. 463 conveniunt, in qua figura vero ke antice quam in nostro multo obscuriores et K. V. 4. Handl. 186. St. UL. 14, 203 6) k 204 magis variegate representantur. — Pap: Carthami Hibn. Tab. 143. fig. 726, 723. etiam primo in- tvitu- affinis comparatione Vero distinctus videtur. Hujus specielt specimina pluria e Lapponia examinavi, inter se magnitudinhe pungquam,;, colori= bus parum variantla. | 8, HD. Malvarwnm: alis dentatis divaricatis fuscis cCi- nereo-undatis; anticis punctis fenestratis; po= sticis subtus punctis albis. Öchs Sv ES 1200 P5 EO ee Hesp. Malve Fabr. EH. 5. IL 1. 350: 253. Höbp. Pap. Tab. 990. f.- 450. 451. Rs. TOR: Tab. X. f. 1-6. | | In Svecia australi rarissime habitare fertur: an. recte 2? ; "0. H. Tages: alis integerrimis divaricatis fuscis ob- solete albo punctatis. | Fabr. E. S. III I. 354: 346. Lin. Faun. Sv. p. 286. n. 1082. Pap... Tages. Ochs. S. v: E. IL 2. p 214. DN. II. Häbn. Pap. "Fab. 91. fig. 450. 457- Hab. in sylvis et locis aridis vere frequens. LÅ FAMILIA 17. SPHINGIDES. (Latr.) Character artificialis : ÅÄle angustate, frenate, de flexe. Abdomen maximum, Conicums Antenme sublineares prismatice,. apic tenuiore -piloso; maris subtus scob ne-tormes , ciliate. Palpi lati,' obtusi, sepius clypeo pilos arcte applicati. ——UETRERAAR 9 Se ONA UNNA rn 205 Antenne sublineares prismatice, apice tenuiore pi- loso, maris subtus scobineformes pilose, 1; ciliate femine simpliciores. - Palpi lati, vel antice longitudinaliter depressi, see- pius clypeo arcte applicati, contigui, squa- mis brevissimis et confertissimis obsiti, ar- ticulo tertio- 1..apicali obsoleto vix discernendo. Clypeus. prominulus densissime pilosus. Ale angustatae frenate, inferiores retinaculo muni- te, anteriores PO EG multo longiores. Abdomen maximum, sepius conicum. Larva subdialis nuda, antice attenuata, posterius subincrassata et sepius cornu anali instructa, eximie colorata. -Puppa levis, mutica, in terra vel sub foliis quis- quiliisve sepulta; sepissime nuda, rarius sub folliculata. Obs. Genus Castnia Fabr. Latr. vix ad hanc fas miliam pertinet. Genus I. DILINA. Caput parvum retractum, palpis brevissimis obtusis oculos clypeumve ultra non assurgentibus. Lingva brevissima, spuria, aut vix ulla. Antenne sublineares flexuose; maris prisma. tice subtus scobineformes, ciliate; Å feminze simplices subfiliformes. Ale margine angulate, 1. dentate, 1. emar- ginate. Lingva spuria, bifida, brevissima, aut vix ulla. Palpi brevissimi öbiust, oculorum medium vix at- tingentes, dense sqvamati, >= 206 Anteme sublineares, basi apiceque parum gracili. ores, flexuose ( haud rigide,); maris subtus scobine formen; -.costis undulatis ciliatis; femi- n&e simplices, subtus sublzaves. Caput retractum pilosum. Oculi qvam, in SE ven tibus minores et minus promiculi. Ale (presertim primores ) margine angulate, vel dentate, I. emarginate;' colore vario. Abdomen crassum, minus conicum qvam in seqven- tibus , imberbe et unicolor. Volatus gravis, nocturnus, — Ob lingvam' brevis- simam mel,florum volatu haurire non possunet, uti seqventes. | Larva scabrosa capite triangulari supra acuminato; cornu anali. Puppa nuda, terra sepulta. ; Laothoé Fabr, Syst. Gloss. sec. Illigeri Ma- gazin, VI. — Smerinthus Latr. Gen. Cr. et Ins. — Sphinzx Fam. V. Ochs, S. v. Boll pa 245. Generis Typus : D. ocellata. GEN. II. SPHINX, Caput prominulum palpis magnis "prominu- Jis obtusis, densissime et breviter sqva- matis, marginem superiorem oculorum. attingentibus. | Lingva Cd NOlata distincta, seplus longissima, Antenne rigide ,- valide, lingares: ( maris sub- RA subtus scobinee flats cilia» » femine obsoletius sqvamate ). Ale ack integre. Lingva distincta, ad minimum capite multo Ion-. glor, sepius vero longitudine. corporis, vel illo” duplo iongier. 207 Palpi magni crassi densissime et breviter sqvama- ti, marginem superiorem oculorum attingen- tes, et. antice ultra clypeum nonnihil pro- > minuli, oblique obtusati. å Clypeus intra palpos prominulus, pilosus. Antenne ut in precedentibus, sed magis rigide et validiores. Oculi magni subprominuli. Ålzg magne elongat2, antice sepius sublanceolatze, margine integre. Abdomen conicum, ano sepius acuto, 1. acutissimo, Volatus vespertinus vel matutinus, citissimus. Lin- gva longissima mel florum hauriunt volitando. Larva levis, glabra, (non scabrosa,) capite r0- tundato; ( sepius cornu anal, ) Puppa nuda, humo vel quisquiliis sepulta. Sphinx Fabr. Syst. Gloss. — Latr. Gen. Cr. et ins. — Sphinx Fam. II HI; et IV. Ochs. S. v. E. — (Sphinx' Lin, et Auct, pro- —prie sic dictum ). Spectrum Scopoli, Generis Typus: Sphiox Ligustri. Not. Sphinx Atropos differt nonnibil a reliquis: Lingva pectore breviore, palpis brevibus ob- tusissimis, abdomine crassissimo minus Conico, et capite majore. MNullo modo tamen Dili- nis affinior' ut etiam Larva illustratur. : Gen. III. HeEMARIS. Caput prominulum palpis magnis densissime sqvamatis 1, pilosis, obtusis, marginem superiorem = oculorum = attingentibus ; prominulis. ; ILingva distincta, longitudine corporis, Antenmne rigide distinctius clavate apice acuminato; (maris cylindrico-prisma- tice subtus scobinzeformes ciliata , fes mine mutice). 208 Ale breves "minus angustate, sepe fenestratae, Abdomen crassum, lateribus fasciculosum, ano bar- bato. ' Lingva distincta, elongata, longitudine corporis. Palpi magni crassi, antice oblique obtusati densis- sime sqvamati 1, pilosi, ultra clypeum et oCu- los assurgentes, fronte anpressi. Chypeus intra palpos prominulus, pilosus. Antenae ut in precedentibus, sed magis clavate, magisque cylindrice, 1. cylindrico-prismaticee; basi tenues versus apicem sensim incrassate , apice tenuiore piloso; subtus pro sexu diver- se, ut in precedentibus. — Ratione magni- tudinis' corperis qvam in precedentibus ma- jores quoque sunt, alarum anticarum dimidio. scilicet longiores. Caput prominulum pilosum, oculis magnis promi- nulis. Ale breves minus angustate, stigmate anastomosan- te anticarum ante medium sito; sepe fenestra« te 1. hyaline. ; | Abdomen crassum, depressum lateribus piloso- fa= sciculosum , ano obtuso barbato, Volatus ciussimus, diurnus, meridianus, Lingva &z longa mel Forum VOltanies hauriuvnt. - Larva elongata levis, cornu anali; capite globoso. Puppa intra folia LI, qvisquilia s subfolliculata. Obs. Genus precedenti valde affine qvidem, sed differre vwvidetur: volatu ”diurno3 statura 4 tota Crassa, alisque parvis; abdomine faccicu- loso barbato; antennis magis clavatis &c. qvis bus notis facile. Cisting Vag Sesia Fabr. Syst, Gloss, — Macroglossum Scop. Laspeyres. "Spmox Fam. I... Ochs. Sv. El 209 Sesia, Fabr. E: SS: species prime, — Sphinx Kin. et. Auct. Typus Generis: Hemaris Fuciformis. - FaAMiutaA IV, ZYGAZENIDES. (Latr.) Palpi teretiusculi 1. cylindrico conici, graciles diss site sepius clypeum ultra assurgentes; sqvamis elongatis aut pilis porrectis hirti, articulo ter= «+ tio elongato precedenti paulo tantum bre- viore. Antenne basi graciliores , pone medium crassiores, apice acuminato 3 sublineares, vel flexuoso cla- vate, vel bipectinate. Frons (vel Clypeus) rotundata , sqvamatal. pilosa. , Ozcelli ( Stemmata Fabr.) duo distincti; abdo- men cylindricum, sublineare.. Åzlarum forma varia. 4 GENUS I. SEsIA. Antenne fusiformes 1. sublineares, apice di« stincte floccido. Palpt elongati distincte triarticulati, sqvas mali I. pilosi. Ale angustissime, hyaline 1. fenestrate, stigmate ultra medium alze locato, Pedes elongati, tibiis posticis valide bicale Caralis. Antenne sublineares, 1. teretes utringque attenuatae, apice semper distincte floccido. Maris inter« dum subtus ciliate 1. bipectinate femine sim- plices, « Palpi clypeum ultra insigniter assurgentes, sqvas mati, 1: pilosi, fronte haud appressi, et sxpe distahter, distincte triarticulati. 210 4 N £ Lingva sepius elongata. — ÖOrcelli "duo distincti su- pra oculas. : ÖR Ale angustissime, hyaline 1. fenestratee , stigmate ( fascia 1. fasciola, ) — pone medium dT dock. Abdomen elongatum cylindricum, sublineare, 1. po- stice attenuatum, ano s&epius barbato; fa- scialum. Å Pedes elongati, tibiis posticis ssepius magnis villosis bis-bic calcaratis, calcaribus validis elongatis. Folatussdiuraus: meridianus I. vespertinus. | "Larva subnuda decolorata, pedibus 163 in medul- = da vel cortice 'interiore fruticum et radicunm occulte senere -— FPuppa postice spinu- losa. Sesia Fabr. E. S. (exclusis Hemaridibus no- stris ) Sesia Laspeyres Monogr. Sesiee Europeze — Sesia. Ochs. Latr. — Aegeria Fabr. Syst. C(!) — Sphiax Lin. et Auct: Genus Il. ZYGENA. Aatenne fexuoso-clavate, apice plus minus- ve attenuato imberbi (non pectinate). Palpi breves cylindrico-coniei pilosi. Sig antice elongate, angustate; colorate, (maculate ). Pedes mediocres submutici, Antenne dimidio corporis longiores flexuoso- clava- te; basi apiceque graciliores, apice imberbi, in utroque sexu simplices, nec ciliate nec pe=, ctinatee. | Pealpi longitudine clypei, triarticulati, cylindrico- conici, pilosi. Clypens subprominulus pilosus, — Lingva distincta pectote vix longior, 211 Oculi mediocres subprominuli. Ocelli duo supra. oculos, Ale antice angustiores, maculate non vero fene- stratze. Pedes mediocres , subgraciles, tibiis obsolete ”calca- ratis. Volatus diurnus: Larva subdialis, subcylindrica, parum villosa, Zygena Fabr. Latr. Ochs. et Auct. — Sphinx adscira Lin. ligg Häbn. Esp. &c. Generis Typus: Zyg. Filipendule. Genus III, AGLAOPE. Å Antemme sublineares, apice imberbi; subtus' ( maris distinctius, femina obsoletius) — . bipectinate. Palpi breves, clypeo breviores, graciles, sqvamati. Ale latiores, antice vix angustatee. Antenne sublineares, åpice aut incrassato, aut cCu- spidato; subtus in mare distincte bipectinatze, vel tote, vel ex parte, in femina obsoletius dentate, vel subleves; apice imberbi. Palpi breves, clypeo breviores, graciles. Cly- peus rotundatus sqvamatus. Oculi mediocres; ocelli parvi, "Ale latiores qvam in Zygenis, antice non välde angustate. Pedes mediocres; subgraciles et vix calcarate. Volatus diurnus, Larva subdialis, tenuissime villosa, subdepres:a capite parvo, dorso sqvamulato. Procris Fabr. Syst. Gloss. — Procris et Agla- ope Latr. — Atychia Ochs. Zygena Fabr. E. S. — Sphinx adscita Lin. et Auct. Fam. I. SPHINGIDES. Genus I. DILINA. 1. D. Ocellata: alis subangulatis, anticis rubicundo- > brunneo-fascoque variegatis, . posticis roseis” ocello ceruleo ; thorace macula dorsali nigra, Lin. ED; Sv. p.:280..D.. 1083: " Fabr. 8 TLRIT25 5. NIT: I Ochs. SS. vi IP 240: 0 2 ar BLuba Sphing. 15. fig. 73. Sphimx Salicis : Ikeesel i. CIN ab of] 190 I ge PFrovenit apud nos mense Junio. 2. D. Tilig: alis anticis emarginato maculatis rufo= virescenti nebulosis , fascia medii saturatiori sepius interrupta, posticis luteis fascia obli- terata fusca. Lin. En. Sv. 287. n. 1085. Fabr S. HT, i. 358. 10: Ochs. Sv. EE. TT pag RR SHöbo, Fab: 15. fö 72: Rores LL Cr: Tab. SNR Re SE Hab. in Qvercubus, Tiliis apud nos minus fre- q vens. ; Colote maxime wvariat, aut virescente, fulve- ecente, subroseo &c.; aut alis posticis infuscatis; an- ticarum fascia aut integra aut in medio interrupta &c. 3. D. Populi: alis dentatis griseis fasciis obscurio- ribus , anticis puncto medio albo, posticis ba- Si (CTTRGTROTE Lin. Fn. Sv. 286. 1084. Fabr. E. Syst. III 1. parse. Big. Ochs SÅ va Ip. 25e-0. Höbn. Tab 15. fig.:74: Res. UL Tabi 30. AA 213 Mas obscurior magisque variegatus; femina se. pius major. pallidior. 'Hab. in Populetis; nec freqvens nec rara. ER RN "GEN. IL SPHINX. ") Lingva pectore breviore; abdomine crasso obtuso. 1. Spå. Airopos: alis anticis fuscis. nigro luteoque variis, puncto centrali albido: posticis luteis fasciis duabus nigris; abdomine luteo cingu- lis nigris. Fan Syst Nat. 2. 799. 9. "Fabr. ES! IL a. Bör Ochs VS. valp... 2315 0.1. FOR Tab, 13 fo. 68. Res NL. Fab. 12. Thunb. Ing. Sv. Diss.” Pars IV: Pa SE Hab. apud nos rarissime, nonnullis locis tamen lecta. Specimen vidi in Westrogothia captum intra Solanos mense Octobri, magnitudine exo- ticis haud cedens. &y Lingva pectore Il, toto corpore longiore; abdo- mine conico, ano acuto vel acutissimo, 2, Sph. Convolvuli: alis cinereis anticis fusco ni- groque nebulosis; posticis fasciis tribus nigris media gemina, abdomine cingulis atris rubris- gue albo marginatis. i NE SING 200790. Oct Rd0r. Ka ds ERE I 374. 54. | o Webs. Siv. E. IL pc. 236. 0. 2. Hlöba. Spix DS Ag TS, Fö, vuR0eS: IN Tab Nev ANG: Hab. in Scania; a Dom. Prof, Falién pluries lecta et mihi benevole communicata. Lingva longissima, corpore duplo longior et ultra, 3. Sph. Ligusiri: alis anticis grisescentibus plaga media longitudinali nigra, strigisque intramar- ginalibus; posticis roseis fasciis tribus nigris; abdomine rubro nigro cingulåto. 214 ; Fan: FaunisSvip: 287-00: mega Fabiiö S. IIL 2. 374. 55. Ochs. SI vw esp. 240 n; 5. "Höbn. /Sph. "Fab. rä: Ber 69. Res. [UN TaD Vin :0. : Imago nocte in floribus occurrit, praesertim in > Lonicera, Hemerocallide &c.; sepius tamen e larva educitur uti congeneres. 4. Soh. Pinastri: alts: cinereis, anticis in medio | lineolis tribus confertis nigris, abdomine Cin= gulis atris albisque alternantibus, ; kän. Faun. Sv. p,.288. n..1o88..5 Habp Fc a LT SÖTA OCh SE Vol IS AR | Dyk vblöbna Spöa IabsIS: da Oder ER CI. EOTaba VI ofigl t:5 Hab. imago in hortis in fa Larva in Pino sylvestri. 5. Sph. Galii: alis anticis obscure olivaceis vitta albida : posticis nigris fascia pallida rubro ma- culata; antennis fuscis apice albis. Fabr. EE. Si II I. 3608. 38. Ochs, Sv. Ba Il: Pp. 217..0. 12... Höbn. Spb. Tab me fast 10e5.. Ins, LIL Tab. VIL hf 1. 2: 4. Läatva. Sphinx Euphorbie Lin. Faun. Sv. p. 287. n. 1096. certe ad hanc speciem 'spectat, in scri- . - pus Cel. Linnei com Sphinge Euphorbiz con- junctam. Uddman Diss. pag. 28. n. 57. De Geer Tom, I. Tab. &. fig. 6 - 11. Hab. apud nos minus frequens: Larva prseser- tim in Galio vero dum: floret mense Septembri. Obs. "Sphinx Euphorbie Fabr, Ochs. (Lin. )Y Åuct, verus nunqvam in patria obvia qgvantum mihi innotuit, et vix Svecie incola, cum Larva fere unice Euphorbia Cyparissiade vescitur, qve herba vix vel ratis sime tantum in Svecia lecta. 215 6. Sph. Elpenor: alis abiticis olivaceis fasciis obliquis purpureo-rosels; posticis basi atris apice cor- poreque subtus rubris. Tin. Faun. Sv: 288. 1089. Fabr. E: SOMMIY. Be oda. KÖChsa SVE. IK pti200: fnii3g Flubi. spe lab. 10. fi 6107 Ness LG SPabt IMSE T.= 7 Hab. Larva in Galiis, Epilobio angustifolio &c. mense Augusti et Septembri; imago in Epilo- bio aliisque floribus vespere. 7. Sph. Porcellus : alis anticis flavescenti-rubrogue variis, posticis basi fuscis fascia flavescente, , margineque purpureo. Lin; En... Sv. 288. 1090. Fabr! E. S. IIL 1. Br. 5a.tvElibor Tab. zo0xif. 60. Ochs. Si NOLL Rp: t,0 4, RER BIC LiTab Vi Hab. Larva in Galiis, imago in floribus vespere. Genus III. Hemaris. (Macroglossum Scop. Sesia Fabr. Syst. Gloss ). 3. H. Stellatarum: alis anticis fusco - cinereis, fa- sciis duabus nigris, posticis ferrugineis ; abdo. mine barbato lateribus albo nigroque vwariis. Lin. Fn. Sv. 288. 1091. Fabr. E. S. II. 1. B80r15. MOChs/S: v. CE IL p. gg: bh. 4. " Häöäbn. Sph. Tab. 9. f. 57. Res. I. Papilio Noctumms ,GLOT: TS Hab. passim rarius. 2 H. Fuciformis: alis fenestratis macula media margineque lato atropurpureis, abdomine bar- bato 'flavo vwvirescente tascia nigro brunnea. (Pedibus anticis albis). Sesia Fuciformis Fabr. E. S. III 1. 381. Ir. Sphinx Fuciformis Höäbn. Tab, 9: fr) 21010) Sphinx Fuciformis' Lin. Syst. Nat. Ed. XU, 803. 28. abdomine barbato nigro fascia fla- vescente, alis fenestratis margine nigro atro- purpurascente. Rees; TIN OT) KXXCVIN LE 205ffimaso:) IV. Tab) XXXIV fig. lr. or! CERINA et Puppa). ( Sphinz Fuciformis Esp. Borkh. Pantz. Schrank. Lang, Rossi. Fuessli, Wien. Verz, Sulz, — et fere omnium Auctorum, ) Sphiax Bombyliformis Ochs. S. Va E. II. påg. "I89..n, 2. —LI! Hab. apud nos. passim; prope Upsaliam vulga- risinitio mensis Junii, in floribus Orobi verni &c. Bio Bombyli ormis: abdomine barbato fulvo fa. scia nigra; alis fenestratis margine fusco, po=. sticarum tenuissimo, ( Pedibus anticis nigris). Sesia Bombyliformis Fabr. E. So I. 382.712. Sph. Bombyliformis Häöbn. Tab. 9. f. 56. (Spå. Bombyliformis Esp. Borkh. Panz. Schrank.. Lang. Brahm. Naturforsch, Vieweg. &c.) Sph: fuciformis Ochs. S. v. E. IL p. 185. 0. I. ( Sph. fuciformis "Laspeyres Illig; Scop. Möl- ler). -Sphi fuciformis Lin, S. N. E. X. Sph. fuciformis Lin. Faun. Sv. p. 289. n. 1092. ? (abdomine barbato nigro: fascia flavescente, alis hyalinis margine nigro). Ambe species, ' hec et precedens , commixte forte. Hab, passim in pratis vere etinitio &tatis, pre- sertim in floribus Orobi, Lathyri, aliarumque Papilionacearum; nonnungvam EG Larva Rces. II Tab. XXXVIIL SILSECN Ochs) "). +): Post omma qve de precedenti ibus duabus speciebus ah Auctoribus sunt scripta et disputata, ut in posteriorem 217 Fam. IV. ZYGZENIDES. Genus I, SEsI1aA;. 1. S, Apiformis: alis hyalinis, venis marginibus- que fuscis , abdomine favo segmentorum mar- 'ginibus nigris; capite favo, . Laspeyres Sesie Europe& p. 7. n. I. Ochs. Svt BAG. dear. fon FabbriEn. 5. EK ser Fläbn; Spb. F.s8. fö. $1. Spit Apiformis. Lin. Fn. Sv. p. 289. np. 1093. Hab. in Populetis haud infrequens. 2. S. melanocephala: nigra, maculis thoracis mar- ginibusque abdominis flavis; femoribus. capi- teque nigtis, + | Sesia crabroniformis Schneid. Magaz. p. 429. 11, Hab. in Svecia meridionali rarissime. Specimen unicum asservatur in Museo CI. Dom. de Pay- kull. Affinis S. apiformi, sed minor et ca- pite nigro; palpi et orbita postica oculorum flava. Linnei Synonyma cadere evinciatur, tamen neqveo non talem Habere opinionem, Linneum sine dubio ambas spes cies sub una commixtas pro oculis habuisse; unde ortum, ut diagnoses-et descriptiones ejus breves nunt uni nunc al- teri melius conveniant. WVerba: ”margine atro purpurascen- te” qve sunt in Syst. Nat. Ed. XII, sine dubio ad fuciformem nostram spectare videntur, crm tale de Bomhbyliformi vix dici potuerit, Deficientibus aliis criteriis, Reselii figura cita- ta magni esse debebat momenti pro ea specie qv&e ibi ma- nifeste est dilineata. In rebus tam dubiis Laspeyresii sententia (qvam seqvitur Ochsenheimer 1. c, ) ut invicem mutentur denominationes:' huc usque accepte, placere haud potest, cum ejusmodi mu- «> ftationes scienkiam nostram: multo pejus trucident qvam no- vorum omnino nominum introductio, Sed felicb'er ! omnis controversia tolli potest hac persvasione, ambas species apud Linnéum esse commixtas, qvare posteriorum diagno- ses et denominationes AN esse videantur. Attamen he species, cum Pap. Niobe et Adippe et aliis possunt evincere, qvam sit arduum, etiamsi in accuratissimam Scrutationem et subtilissimam disceptarionem omnem impendas operam, deficiente ipsa natura, qvam interrogare possis, non abduci a veritate, 318 Obs, 'Cum plures species nomine S. crabroni= formis. jam salutate sunt, hane denominationem revocare non justum judicavi. Sesiis demum in proprio genere-a Sphingibus separatis nunc Äexio nominis in ”formist non opus est, que preterea nomina sepius nimis longe pe- tita reddidit. 3. S. Scolieformis : alis hyalinis anticarum margi- H nibus maculaque majori nigris; antennis apice fiavescentibus abdomine nigro cingulis duobus. flavis, barba crocea, =: 3 Ochs... S; Vv. EE. IR. pror37niigev. Laspa Ses Eur. p.-13. Dn. 6, fig. 1.:2. Höbn, SphiyTab. 28. f. Lil. ab. apud nos rarissime, Specimen nuper ex. clusum in Betule albe trunco putrescente invenit Cel. Dom. Gyllenhal in predio, Höberg Westrogothie In Blekingia Dom. Billberg. In Ostrogothia. D. Zetterstedt. kl 4. S. Spheciformis: alis byalinis anticarum margi- nibus fasciaque nigro violaceis; abdomine bar«= bato nigro, cingulo flavo; antennis ante apicem flavescentibus. Lasp. Ses. Eur. p. 12. n. 5. Ochs. S. v. E. II. p. 134. n. 6. Fabr, E. S. Il 1. 383. 15. (Ses. Sphegiformis.) Häöbn. Sph. T. 16. f. 77. 78: Hab, apud nos rariös; in Wermé&landia, We- SS strogothia mihi obvia. Hyleiformis: alis anticis subhyalinis, mars ginibus fasciaque transversa fuscis; abdomine barbato nigro, segmentorum marginibus flavis, Lasp. 219 . Lasp. Ses. Eur, p. Sd n, 7 Oehe: Hp. 138. nus Hub: Tir2 2. fi 108. 8? T. 8. f. 48. 9. ? Sph. ÄplÖrset. Sph. Vespiformis Lin. Fn. Sv. p. 289. n. 1095. forte. Hab, passim rarius. Semper in Rubo Id&eo mihi obvia. Cum nomen Lin. ambiguum, recen-' tiorum in dubium retinendum. 6. S. Ichneumoniformis: alis hyalinis, anticarum mar- ginibus fasciaque extus crocea fuscis; abdo- mine barbato nigro, segmentis margine flavis. asp. Ses: Bury pig. nr6.m. IX: Tab. fi3. 4, Ochs. S. v. E. IE p. 148: n. 12; (Diagno- sis eadem). Fabr. E. S. II. i. 385. 22. "Häbn. Sph. Tab. 6. f. 39: 40. S. yvespi- formis. ÅA.) antenhis supra medio lutescentibus. Hab. in Ostrogothia rarissime. Dom, Zetter- stedt. Var. B? antennis supra immaculatis. Hujus varietatis specimina duo in Westrogos= thia a Cl. Dom. Gyllenkal capta, Coloribus nonnihil differre videtur. 1 S. palpina: nigra, alis hyalinis macula apiceque fuscis fulvo notatis, abdomine flavo-fasciatw; palpis hiriis subdilatatis. Hab. in Svecia meridionali rarius, Species mihi dubia, non nisi mares vidi. Af- finis videtur S. tenthrediniformi Ochs. sed nec descriptionibus, nec cum speciminibus germa- nicis qu&e vidi, exacte conveniens. Sesia Ti- puliformi major, presertim crassior, quoad for- mam et alas S. ichweumoniformi affinior, Ca- put nigrum fronie squamis subargenteis ve- stita; orbita postica oculorum flayvescenti pilosas. K. V. 4: Handl; 1816: St. IL. « 15: 220 Palpi prominuli, majores et magis hirti quam in reliquis nostris, pilis rigidis divergenti. bus ; /articuli basales latere exteriore et infe- riore nigri, interiore et superiore Mavi; arti- culus apicalis gracilis pallidus. Antenn&e subs tus ultra medium ferruginez, apice et Super- ne nigre. Thorax niger,; parum cyaneo mi- cans, linecla humerali obsoleta, macula an« tealari, margineque postico flavis. Abdomen nigrum, segmentorum marginibus, alternis la. tius, flavis; barba analis nigra, pilis paucis flåvescentibus immixtis. Ale hyaling, margi- ne ciliisque fuscis, anteriores macula ordina. ria extus fulvo notata, et apex intra mnervos lutescens; subtus nervi omnes lutescentes, Pe- des fusci flavo-variegati, tibiis posticorum subtus, annuloque ante RE spinis tarsis- que, flavis. l 8. Culiciformis : alis hyalinis, anticarum marginibus -fasciaque nigris; abdomine barbato nigro cin=- gulo fulvo; palpis subtus fulvis. Lasps Ses. Eur Pp. 22.50. AGT OcKO Ochs. II. p. 159. n. 17. Lin. Fn. Sv. p. 289. n. 1094. Clerk. kcon. I Tv 9: E. 35 Heb. passim rarius. AE Dipuliformis : alis hyalinis, anticis apice. fla« vis, marginibus fasciaque nigris; abdomine barbato nigro, segmentis alternis margine flavis. Tasp. Ses Hur: p.s28:on, SGI: Ochs. S. vi EB. dl oop. svrson. ses. Häbr OSCE 385. 21. oSph. Tipuliformis Lin. "Boy Sv: p.- 289: Du10906, Clerk. Icon. I. T. 9. f. 1. ? (figura mala et nimis magna ). | | Hab, in hortis, lucis, haud infrequens. / ; 22t Genus II ZYGANA: ; s Obs, Zygenarum species plurime difficillime notis certis et constantibus distingvende; affinitate et varietatibus Entomologos- peritos excruciantes. Optime forsan e larvarum et metamorphoseos dis versitatibus extricari possunt, qv&e ideo indefesso studio investigande. Species non nisi paucas in Svecia huc usque detectas, pro viribus determinare . conavi. 1. Z. Filipendule: atra alis anticis viride-cyaneis fusco ciliatis, maculis sex rubris; posticis rus ' bris margine tenui nigro; abdomine immacue lato. fen. Suv. Be IL-.pi 54. no o243 Fabr: Es "S. II 1. 386. 1. Höbn. Sphing. T. s$. fi 31, 'Sphinx Filipendule Lin, Fn. Sv. p., 2go, Dn. 1097. Hab, in pratis floriferis frequens, — Var. B. maculis apicalibus connatis, macus lam magnam dilatatam constituentibus, Specimen unicum ad Sparresåter Westtogothize ; a C. Dom. Schönherr lectum. Magnitudo et statura omnino Z. Filipendule «.; modo mas cule ambe. apicales connate et macula basalis exterior paulo longior videturs. s 2 Z. Lomcere: alis anticis nigto-cyaneis maculis quingue rubris , subtus concoloribus posticis rubris; limbo lato sinuato nigro-cyaneo; ans tennis omnino nigris. Ochs, S. v. E. ILL | P: 49. Dn. $3. Häbn: Sphing. Tab. 2. f. 7. oc Z. Loti Fabr. E. S. III 1. 387? forte cum Z. Achillexe Esp. Ochs, confusa. Ochs. Hab, in pratis frequens, 222 3. Z. Trifolii: alis anticis cyaneis, maculis quin= que rubris,' ( duabus. mediis coadunatis) sub- tus concoloribus; posticis rubris, margine la. tior Cyanto, Ochs Sa sva IL DA Non nisi upicum vidi specimen in. Mus! C. D.- Schönherri , olim a Dom. Fallander Upsa- lie e puppa educatum. 4. Z. Meliloti: als anticis nigro virescentibus aut. virescenti cyaneis, subdiaphanis maculis quin- que rubris; posticis rubris margine tenur: ni- ro ViresScenuUu, : Ochs. SVE: IR: påo PG! KÖTT | Sphinx ZLoti Häbn, Tab, 17. f. 82. '(colore tarmen qvam in nostris saturatiore). | In .monte Olleberg Westroguthize semel plura inveni /specimina. Z. Lonicere dimidio minor et ultra, alis teneris, subdiaphanis, anticis angustatis apice rotundatis, — War; (3. maculis duabus margine interiori pro- > pioribus . lineola . confluentibus. Ochs. 1 c. Pp. 45: Cum var, &e mihi obvia, 5. Z. exnlans: alis anticis fusco- virescentibus, subdia- phanis , subtus concoloribus, maculis quinque rubris inequalibus, ( venis albidis); posticis rubris margine fusco virescenti; antennis vVix clavatis; pedibus luteis. ? Ochs. Siv IEC pas. 48 mn. "gj Efäbn.. "Fabio fig OMRabv 200 f ror. Specimen: meum,e Margo Dom. Heffner debeo. Antenne qvam in precedentibus breviores, minusque incrassate. Pedes distincte lutei; collare tutescens.i> Ale "latiores. et magis rotundate qvam in Z. Lonicere, cui etiam semper minor. 223 6. Z. Vanadis: alis anticis 'fusco-:viresoentibus sub- diaphanis, maculis :quinque "rubris, basali ex- teriori elongata, posticis rubris margine fusco- diaphano latiore; corpore pedibusque nigris pilosis; antennis brevibus clava crassa, = Hab. in Lapponia. Species ut mihi videtur distincta, apud Au- ctores vix invenienda, magnitudine et statura Z. ex- aulantis, sed collare pedibusque nigris, nec vVenas alarum ungvam albido-sqvamatas in hac specie ina Veni, nec macularum forma omnino eadem. An- tenne nigre subtus atre, minime cerulescentes , ' clava crassa; multo breviores qvam in Z. Lonice- re, ”apice obtusiuscule. Thorax niger hirsutus, haud virescens. "Abdomen et pedes thorace conco- loria, valde pilosa. Ale anticg latiusculx sqvamu- lis parum nitidulis fusco-cyaneis tenere et parcius adsperse, unde ale sub-hyaline apparent. Macu- Je quingue rubre, colore et ordine ut in Z. Loni- cere 3; basalis interior brevis ovata , exterior elon- gata, usque ad maculam anteriorem medii paris parvam ovatam producta; discoidea media, et api- calis singula, subqvadrato-rotundate. Posteriores , 1ubre, margine lato hyalino-fusco. Var. B. alis anticis fusco-cyaneis maculis 5 sangvineis, apicali majori extus indeterminatas. Differt non nisi colore saturatiore, et macula apicali majori subrotundata extus indeterminate evanescenti. Corpus "et pedes immaculata, et "de cetero omnia cum Var. &«. conyenlunt.. . Specimen hujus varietatis' unicum, bene conservatum', e Lapponia, vidi in Mus. Dom. Schönherri. 7. Z. Scabiose: alis anticis obsolete-nigrovirescenti- bus, maculis tribus elongatis angustioribus (—, SR JRR | Gen. UL AGLAore: (CAglaope et Procris Latr.; 224 rubris: posticis rubris margine nigrescente; an=« tennis subfiliformibus, minus clavatis, Och. II. p. 28. n, 5. Höbn, Tab. 18. f. 86. Hab. Upsalie, et in Westrogothia, £ Protcris et Glewopis Fabr, Atychia Ochsen- heimer ). | : 1, 4. Statices: alis anticis viride-ceeruleis subtus fuscis ; posticis fuscis; antennis pectinatis, api- ce subclavatis, i | Atychia Siatices Ochs, S. v, E. IL p. ir. nn. Sphinx Statices Lin. Pp, 290, 1098. Huäbn, : Sphing, Tab, I. fi I. ; Zygena Statices Fabr. E. S. III. 1, 406, 68; De Geer Tom. II, Pl 3. f. 8. 9, 10. (an- tennis magn, auct, ) Hab, in pratis ubique vulgaris, Mas : antennis subtus distincte pectinatis , apis ce incrassato subius sqvamato. Femina : minor, abdomine crassiore , antennis subtus obsoletius dentatis, apice crassioribus, +) I Tyskland finnas ånnu tvånnve Arter at detta slågte, till fårg och skapnad i det närmaste lika A. Statices, men verk- ligen skiljde, För att lätta deras upptåskande i fall de äf- ven skulle fisnas i Sverige, bifogas hår deras kånnemårken: (1) Aglsope Globular:& : alis åuticis coeruleo-viridibus po- sticiS fascis; antennis Omnino pectinatis, 2pice cuspidatis, Ochs. 5. v. E, II. 15. n. 2. Hiäöbn, Tab, L fi 2. 3: C2,) 4. Prani: alis anticis viridefuseis: posticis nigrescens ” fibus; antennis pectinstis, Ochs, S. v. E, II po 15. fm 3. Häbn, Sphing. Tab. I, f. 4. Zyg. Pruyni Fabr, E.S, II Is 458. 693: ; | Antenna ohscurs, pectinate, Abdomen nigrescense — Fam. I. PAPILIONES. Sectio I. Tetrapodes. Gen. I. Limonitis. 1. Populi, II. Aglais. 1. Jo. 2. Antiopa. 3. Polychloros. 4. Urtice. 5. C. album, 6. Atalanta. 7. Cardui. IL Årgynnis. +) Moajores. . Paphia. 5. Latonia. ++) Minores. 6. Aphirape. 7. Selene. —— ( Aberrationes.) 8. Euphrosyne. 9. Amathusia. .« Freja. « Pales.j . Dia, « Carichlea. 16, Thore. IV. Militaea. Manturna, Iduna. Artemis. Delia. 5. Dictynna. 6. Athalia. — Aberrat. Hertha. —— Fulla, 7. Parthenie, 8? Lucina. vbn H a Conspectus +) Oculis hirtis. 1. Egeria. 2. Mera. 3. Megera. ++) Oculis nudis.” 4. Semele. 5. Hippolyte. 6. Norna. 7.- Bore. 8. Hyperanthus. 9. Medusa. Ligea. ARE ANNA B. y. 11. Manto. 12. Embla. 13. Janira. 14. Davus. 30 10. 80 | 1.8. Pamphilus, Hero. Arcania. Iphis. Sect. II. Hexapodes. VI. Amaryssus. 1. Machaon. VII. Doritis. 1. Apollo. 2. Mnemosyne. VILL Ganoris. +") Pontia Fabr. 1. Crategi. 2. Brassice. 3. Rape. 4. Napi.! SNR Gb 5. Daplidice. 6. Cardamines, 7? Sinapis. +Y Colias. Fabr. 8. Hyale. 9. Paleno, 10, Rhamni, I V. Erebia. | | — — oo Tf Quercus. 2. Betule, 3. Pruni. 4: W. albu 5. Ilicis. IL Heod 6. Hippoth 7. Chryseis. 8. Virgaure 9. Phleas. 10. Helle, 1. Garbas. 132. Rubi.' TI. Cyan +) alis posticis . que fascia få 13. Arion. 14. Alcon.| 15. Cyllarus, 16. Argianu 17; Argiolus 18. Alsus. kx) alis post fascia fulva 19. Icarius. -— Va 20. Adonis. 21. Alexis. 22. Agestis. 23. Eumedo 24. Optilete 25. Battus. 26. Argus. FAM. II. HE I. Hesp 1. Linea. Tillhör p. 225. 6. Malve, 7. Fritillum. 8. Malvarum. 9. Tages.i Fam. III. SPHINGIDES. I. Dilina. + ocellata.. - . Tilize. . Populi. IL. Sphinx. I. Atropos. 2. Ligustri, 3. Convolvuli. 4. Pinastri, ö 6 7 2 H « Galii.) « Elpenor. « Porcellus. III Hemaria. 1. Stellatarum. 2. Fuciformis. 3. Bombyliformis. FAM. IV: ZYGAENIDES. I. Sesia. 1. Apiformis. 2. Scolieformis. 3. Spheciformis. 4. Hyleiformis. 5. Ichneumoniformis. 6. Culiciformis. 7: Tipulilormis. II. Zygena. 1. Filipendulze. Var, 4, 2. Lonicere, 3. Trifolii. 4. Melilothi. —. Var. B. 5. exulans. 6. Vanadis. 7. Scabiose. III. Aglaope; I, Statices, 225 Obs. Zygsenidum nomina! generica jam non nihil turbata: Genera Procris et Aglaope Latreil- lii a CI. Ochsenheimer in unum conjunguntur sub nomine Atycma, Atychia vero fam audit apud CI. Latreillium" genus a D. Ochsenheimer Chimera nominatum, cui deinde Stygiam TLatr. adjunxit C. Ochsenheimer. 'Insuper vero nomine Procris jam Herbarum genus designatur +) et Piscium genus jam a Linnxo Chimera dictum, ideoque ambo omnino rejicienda, Ad confusionem extricandam et ulterius evitandam, tentamen seqvens proponere ausus sum: «+ Aglaope” nomen tribuatur generi antea a Dom; Latreille Procris, a D. Ochsenheimer vero Åtychia dictum; scil, Agl. Statices, Scabio- se, Pruni; et infausta qve genere differre non videor. Atychie nomen iterum recipiatur loco Chiihz- re Ochs.; forte potius tamen Stygie nomen si omnes vere congeneres, Syntomsis Ill, Latr. Ochsenh, — loco. .Amate Fabr. Syst, Glossat. et Charidea 1oco Glaucopis Fabr. Latr. cum hac voce piscium genus designandum, Conspecius — — — följer till slut vid Tabellerne. FRUN RR nr remsa amesmst eter +) Willdenow Spec. Plant. Tom, IV. pars I, pag, 344. np, 1661. ( Monecia Tetrandria,) 225 nn An Enn nn SEAN | BESKRIFNING Öfver de i Sverige funna PFluge Arter, som kunna föras till Slågtet Musca, Första Åjfdelmingen, ; af CARL FREDRIC FALLEN. 3 D: den på olika Lifsformer så rika Naturen, som vi beundre, gifvas några, som mer ån andra synas hafva inskrånkt sig innom en viss grund- form, hvilken blott genom några mindre afvikel- ser har utbildat sig till en den största mångfalld af Arter. Sådane åro bland Insecterna de varelser, som åga form af Tipula och Musca LInNn. — Om den förra utmårker sig genom en alldeles o6éfver- tånkelig mångd af individer, svåfvande såsom skyar Öfver vatten och kärr, så bar den sednare utan all tvifvel en betydelig Öfvervigt i arternas mycken- het. Håraf inser man nödvändigheten, att, hvad - Musca Linn, angår, efter konstens reglor underlåt- ta dessa många arters igenfinnande, d. å. att behö- rigen fördela dem i Familjer och Slågter, Vid detta arbete skall man fåfångt bemöda sig, att en- dast och allenast följa munndelarne på spåren, till säkra skiljemårkens erhållande, hålst olikheten af dessa delar hos Fluge-arterna år vida mindre ån den hos några andra slags Insecter förekommer; i ianseende hvartill dessa arter , Jemte en stor mångd andra Diptrer af nåstan enahanda sammansättning, icke skulle komma att utgåra stort mer ån ett en. da Genus — en sak, hvarmed den systematiska eftersökningen alldeles icke vore belåten. Ibland de många hundratals arter med. vanlig Fluge-form , som uppsöåkas innom Sveriges grånser, skall man visserligen finna flera slags olikheter, hvilka kunna och böra, jemte munndelarna, be- gagnas till skiljemårken mellan de för Systemet så oumgångeliga Genera, ”Sådane tråffas uti munnsköl- dens, Ögonens, pannsprötens, vingfjållets och föt- ternas skapnad, belklådning och bevåpning; åfven- som uti vingnervernas direction. Att döma efter hittills vunnen. erfarenhet, kan man vid så många delars betraktande på en gäng, icke råka i förlå- genhet af verkliga skiljemwårken, ej heller nödgas att åtnöja sig med blott en enda skiljaktighet, hvil- ken antingen med flyktiga ögon lått kunde öfver- ses, dltdr) ock blifva ansedd för mindre v: åsentlig. t— Sistnåmnde håndelser tyckas dock intråffla med de Arter, som nu mera råknas till familjen Mu- scides, hvaråst jag i de artrika Slågterna Fachina och Musca har begagnat antenn-setan såsom naken eller fjådrad till skiljemårke. "Detta synes i sig sjelf, jag medgifver det, vara mindre vigtigt, ja kanske oriktigt, hålst senare observationer med starkt förstoringsglas stundom ej otydligen till. kännagifva en slags hårighet å några Tachin-arters antenn-seta, som annars med vanlig lupp sy- nes naken, Möjligtvis torde de flåsta, om ej alla, 'Tachiner åga en hårig seta, fastån hårigheten såsom = nedtryckt eller: kulliggande döljes. — AK 228 Men det år jämvål-oriktigt, att skillja Tachina och Musea på någons Palpernas föregifaa olikhet. Som bekant år, har FABRiCIUS med LATREILLE från Musca atsöndrat nåmnde Genus, samt uppgifvit våsentliga skillanden sålunda: att Palpi hos Ta- china åro filformes & nudi; hos Musca extrorsum crassiores & ciliati, hos bågge obturi, Denna sista benämningen tycks vara den enda råtta, enår der- med åsyftas, att palpi åro utåt tjockare än inåt; ty sådant år råtta förhållandet 1 naturen 3; och vill man jämtöra den största FABRiCII Tachinsart I, grossa, och den stora MM, carnaria, med hvarandra, hvaruti naturligtvis palpi kunna båst Synas, så skall man hos dessa finna att de utåt åro något tjockare, och på enahanda sått håriga, samt att ingen vå- sentlig skiljaktighet dem imellan kan uppgifvas. I anledning håraf och då ingen annan del, hvar- ken i munnen, ej eller annorstådes, kan uppsökas, för. ätt våsentligen skillja Tachine och Musce från hvarandra, så böra de sammanstållas uti ett och samma Genus. Men då Tachin-arterna imedlertid: och till lättnad för den systematiska uppstållnins. gen, skulle kunna utgöra en egen del af den första Sectionen i slågtet Musca , så skadar det vål icke, om de, såsom talrika, varande mer ån 60 svenska Arter, redan upptåckta, och tillförene betitlade med egit Slågtnamn, vid det samma bibehållas. Dipter-familjen Muscides år lått igenkånd på följande sammanlagda kånnemårken: ”en hornak- tig, intryckt eller liksom urhålkad munnsköld , med flera munnborst å ömse sidor af munnöåppnin- gen (som innesluter; en: haustellum med proboscis, och 2:ne palpi ); stora, hela vingfjåll, och aflånga Ögon", — Dessförutan finnes, den afiänga kroppen öfverallt, (i synnerhet i vertex och på fötterna) starkt bevåpaad med styfva borst; antennerna lån- [Å 229 ga, yttre leden hoptryckt, ofiast smal och aflång, skif.formig, i åndan nåstan afbusgen, med dorsal- 'seta , som består minst af 2:ne delar, hvaraf den nedersta alltid år korrt. — Sådane 10 de gemen- sama kånnemårken, som tillhöra Slioterna The- $eva., Öcyptera, Tachina, Musta och Lispa, — De två förstnåmndes Arter finnas beskrifna uti K- V. A. Handlingar år 1815, och Tachinsarterna uti samma Handlingar år 1810. Nu följer således Musca, hvars Svenska Arters uppställning och be. skrifning jag vågar underkasta Kongl. Vetenskaps Academiens högtgållande granskning. — — — Slågtet Musca år , oaktadt de betydliga afdra- gen, troligen ånnu det artrikaste af alla Diptera, — Ifrån sin familjs Samslågter skiljer man detsamma sålunda: ifrån Thereva och Öeryptera genom olika ving-nerv-oång; ifrån Tachina genom den för na- ken ansedda antenn-setan, i samband med olika pPerv-gång; från Lispa genom olika munnspröt. — Kroppsformer år, liksom hos andra Muscides, ån cylindrisk, ån trubbigt oval. Hufvudet, med ett smalt band förent med thorax, nästan halfklotfor- migt, ofta hoptryckt, innehåller en afiäång munn- Öppning, som framuill betåckes af clypeus, hvilken börjar under antennernas insertion, år afläng, ih- tryckt, hornaktig, merendels hvitskinlig, inneslu- ten innom 2:ne upphöjda sido-linier, på hvilka vibrissee , eller korrta borrst, stundom sitta, hvilka slutas med några långa borrst ( Mystaces) å' ömse sidor af munnen. . Innom munnåppningen finnes haustellum , medelst ett knå, insatt uti en rundtoin- kring munn-caviteten fåstad hinna eller blåsa, och kan indragas tillika med de vid haustelli infattning i sjelfya blåsan eller på blåshalsen sittande 2 pal. 230 pi; dock så, att den i åndan af haustellum svar pigt utvidgade, klufna proboscis, som alltid år hä- rig, tillika med. de småhåriga palpi, taga sin plats uti sjelfva munnöppningen. På bufvudets sidor under Ögonen sitta de hornaktiga gene , med korrta hår beklådda. Pannan, i hvilken antennerna sit- ta, år mer eller mindre utstående framom Ögonen, går upp mellan de samma till bufvudets öfra del (vertex') hvarest alltid några borrst åro nårvaran- de, merendels radvis stående. Ögonen, mer eller funder stora, än nakna, ån håriga, alltid afiånga, upptaga stundom hela Halvidat sidor 3 hos hon-in- divider alltid åtskillda genom en bredare wertex, eller interstitwuwm vertficale , hos ban-individer mins dre bredt åtskillda, stundom så rått ihopsittande, att intet verticalt-mellanrum gifves. Hos dessa sit ta likvål de vanliga borrsten i trakten ofvanför an- tennerna, eller ock i kanten af occiput. Panonsprå- ten bestå af 3 leder, hvaraf de 2 inre åro korrta, håriga; den yttre afiång, skif-formig, naken, en«' dast försedd med en a dorsalis, hvilken år ån enkel, ån Jäng fjådrad , än ee fjådrad eller like som hårig. Thorax convex, bredlagd, knapt de= lad i lober, annars trind, har jemte bår några ole- sa sido: bartst, likasom don halfrunda ihåliga scus«-: tellen.. Abdomen af lika långd med hufvud och thorax , består af 4 tydeliga segmenter, hvaraf de medlersta åro de största. Dessa segmenter omgif- va abdomens sidor långt under buken, som år ganska smal, och endast hos honor utsvållande. Abdomens rygg år försedd med hår, och ej sållan med långa borrst, vanligen radvis. Fötterna, lån- oa, starka, bestå såsom vanligen af höftleder,. (hvaraf de fråmsta åro de långsta) af tjocka femo- ra, smala tibier och 5-ledade tarser, alla försedda med hår och borrst, stundom taggar. Ytterst” åga g 231 fötterna klor, med mellanbalk (-pulvilli). — Al Ja dessa delars förhållande år snart sagdt lika hos alla Muscides, med undantag af hvad som i Slågt- charactererna anföres. Respirations-Öppningarna (stigmata) sitta så- som små runda puncter, i kanten af de under bu- ken nedvikna dorsal-segmenterna, och kunna ej utan god lupp upptåckas. Hvardera af de fyra segmenterna åger å hvardera sidan en sådan liten andedrågtsvöppning. Troligen finnes en 'eller an- nan dylik öppning åfven på sidorna af thorax? liksom hos Hymenoptera. Uti Syrphici sitta sti= gmata, (fyra på hvardera sidan) under buken uti en tunn sido-hinna, -som troligen hörer till ventral- segmenterna. Vingarnas nerv-gång förtjenar en särskild be- skrifning. Den år hos Muscides mera enkel ån hos några andra Dipter- familjer. Om derföre uti rang- ordningen af djuren något skål till företråde skul- le sökas, och man mårker, att detta icke kan ta- gas af den större åfvervigten af. de olikartade, utan af de likartade organerna, så synes man, hvad Diptera angår, hafva funnit ett sådant skål uti den mera sammansatta nerv-gången, sådan som Tabanii, Anthracides , Bombylarii m. fl. företes I anledning håraf komma Muscidés att hafva sin plats långre ned i Dipter- ordningen, — Hos Arterna utt Slågtet Musca år denna Nervgång enformig, undan- tagande fjerde långdnervens böjning ellet råthet, tillika” med Costalnervens slut antingen framom, uti, eller bakom vingspetsen. Den tjocka costal- nerven, på yttre sidan, alltid taggig, understödjes ånda ned till medlet, "af auxiliar-perven (förutan af en kortare secundar-nerv ) och upphörer antingen framför vingspitsen, eller just i densamma, 1: för- ening med fjerde långdnerver (såsom uti första Pigla K sectionen : eller ock går costalnerven ånda bakom vingspitsen, hvadan fjerde långdnerven kan stråcka sig mera rakt ned, för att i samma slut-punkt intråfta, (såsom uti andra Sectionen). Den andra och tredje långdnrerven utlöpa ej långt från vingens basis från en gemensam stam. De öfriga uppkomma i samma frakt. hvarest de genom små tvår-nerver förenas. Utan dessa tvårnerver gifvas icke flera ån tvenne andra, nemligen 2e öden transv. medius , hvilken midt på discus ale sammanbinder tredje och ferde långd- nerven; samt mnervulus transv. ordinarius, "hvilken ligger långre ned, mellan fjerde och femte: långd- nervén, och åstadkommer den enda reguliera die scoidal-area hos dessa slags Diptrer. ( Fjerde långd- nervens krökning till en tvårnerv mot vingkanten ' bör ej annorlunda anses, ån såsom en förlängning af samma låingdenerv.) VWingen saknar nerv i in- re kanten, åfvensom area omgaularis , i hvars ställe ett par korrta nervi spurii skönjas. — Den ving- nerys-gången, som tillhör alla arter i andra sectio- nen af Slågtet Musca, fortsåttes sedermera mnåstan oafbrutit genom de följande familjer, ånda ned till de minsta arter af Flugform, och kan således an- ses för den allmånnäste i hela Dipter. ordningen. Skiljaktigheten mellan Könen år lått igenkånd. Hannens genitale består nemligen af en glatt kropp med tvenne krokar, jemte några andra små delar,: som tillsammans åro inböjda under abdomens spits och gifva den ett trubbigt utseende. Honans der- emot består af en tubformig vagina, hvilkens korta leder kunna indragas i bvarandra , men gifva lik- vål åt abdomen ett spitsigare utseende. — För- utan denna våsentliga skillnad åga några Arters hannar ofvanpå hufvudet tått ihopsittande Ögon,” som i så fall åro större ån deras bonors. Men det gifves många arter, hvars bågge kön åga åtskillda FS 233 och likstora ögon.” Vanligen hafva dock hannar- na ett sikalre interstitium verticale ån honorna, — Fårgen och tekningen år vål stundom , åfvensom . kroppsformen (i synnerhet hos några af andra se- ctionens arter) något olika hos bågge könen af samma art; en ' sak, som då dessa icke fångas i parning, gör artens: råtta determination omöjelig el: ler åtminstone ofuliståndig. En del arters hannar hafva helt mörka vingar, honorna deremot allde- les klara; sållan tvårtorg. -— Af alla dessa olikhe- ter, som böra kånnas , då Species skola characteri-. seras, inser man nådvåndigheten, att sjelf lågga hand vid insamlandet, och att inhåmta påliteliga underråttelser. Så sal. för uraktlätenheten håraf, som för det obeståmda och gissningslika uti eha- racteres Generum, kan synonymien utut FABRICII system icke annat ån blifva ganska osåker, så mycket mer, som arternas diagnoser merendels &n- samt åro lånta af fårg, Hvilken förefaller ganska lika hos ett stort antal, annars egna och beståmdt sårskillda arter. — Ibländ de i LINnét Fauna upp- tagna svenska arter af Musca , finnas knapt tyugu, som bådanefter kunna bånföteds under begge Slåg- terna Tachina och Musca. Hvad angår Larv-tillståndet, år vål det sam- ma hds många arter ånnu okåndt. Men att döma efter vissa arter, hvilkas förvandling nog lått kan följas på spåren, gifves derguinbdn»en ”Berfalldig olikhet, hvartill likvist en ringa eHer ingen anled- ning synes vara uti de fullkomligen ”utbilldade Flogornas skapnad. Hos andra Dipter-slågter, fin- ner man mellan deras Larver och Imagines en nog märkbar analogi, så till structur som Jbfnädsråte Hos de egentliga Flugorna synes förhållandet va- 1å helt angorlunda. Några lefva ihop med fera andra slag uti sumpig jord, dy och orenlighet, i 234 ålar och i rånnstenar; andra förtåra troligtvis saft- fulla vextrötter eller ruttna quisquilier; ett betyd- ligt antal lefver uti djurspillningar, en del uti dö= da djurkroppar och i matvaror; ja, man här till ock: med icke osåkra uppgifter om en eller an- nav arts tillvext innom den varma menniskokroppen, hvarest den likvål år blott uilifållig , emedan sam- ma slags. larver åro- gängse äfven uti skåmda ani- maliska ämnen, samt uti surt vatten, deri sådana åmnen med vegetabiliska upplösas. — Naturligt= vis måste ett säckar soba dörhallelideld lefnadssått. röjas uti larvernas olika structur. Men hvadan kommer , att en motsvarande olikhet icke röjes til- lika uti sjelfva Flugornas skapnad genom ett stör. re afvikande, ån som de ringa specifika skilj- aktigheterna innehålla ? — Många arter lågga. sina ågg, (såsom spyflugan) på sådane åmnen , som under sin egen upplösning. hastigt påskynda larvens framkomst. Andra framföda lefvande små- larver, d. å. utklåcka åggen innom moderlifvet straxt före framfödandet. Dessas larver synas åm- nade till att föda sig af sådane organiska åmnen, som ånnu åga full lifsverksamhet ( såsom vextröt- ter), eller som icke kunna befordra några åggs utklåckning. Den nyss framkomna larven bårar sig hår genast ned i sitt födoåmne, och; efter fullbor- dad tillvext innesluter sig, liksom alla Diptrer,. innom en oval hudlik puppa, hvarutur den ut-. billdade flugan med sammanlagda vingar, genom, ett öppnadt lock , framkryper. Såsom nyklåckt år den oformlig och nåstan hvit, men mörknar snart 1 fria luften, utvicklar sina vingar och flyger. Slågtnamnet Tachina ger anledning att lemna dess arter ett försvenskadt namn af Snuabbflugor. Deras flygt eller gång år ock ganska hastig och liflig. 235 lifig: De arter, som ufi slåätet Musca nårmast likna. Tachinze, kunna kallas Vildfiugor; eller, Ci håndelse Tachine skulle utgöra en del af första Sectionen i slågtet Musca,) fjädrade snabbflugor, då "de egentliga Tachin-arterna kallades ofjådrade sakbbflugor. De följande arterna uti första Sectio- nen, ( med costalnerv, som ej går bakom vingspit- sen, och åga fjerde långdnerven krokig ) förtjena namn af hemflugor , bålst de flåsta vistas gårna vid hös och gårdar, uppsökande visthus, ladugårdar, och afskråden till sin egen och sina larvers föda, Hela den sista afdelningen , hvars arter vistas måst i skogarna och uppsuga dels vextsaftery dels dy- vatten till föda, kan kallas Skogsflugor. För denna gången torde mig tillåtas, att frard- lemna beskrifningen öfver den första Sectionen, samt anmärka, att jag genom förkorrtandet af de- striptionerna icke förbigått några andra kånnemår- ken, ån sådane , som beståndigt tillhöra Familjen, Slågtet, eller afdelningarne, hvilka förut åro ans gifna, och följaktligen icke böra genom stådse nya repetitioner, till en; bögst onödig vidlyfughet, öka deras långd. ; Eoår Tachin-arterna skilljas från Musca, aterstår följande hufvudskiljemårke för de egent- Ng Flugorna: MUsCA Palpi simplices. Alarum netvus costalis vel ante apicem s& in apice ale cum nervo quarto longitudinali conjunctus antennarums que seta plumara ; vel pone apicem cum ner- AN nVvof juarto "connexus. | sb Alla Öfriga kånnemårken , varande mer : eller mindre gemensamma för hela Familjen. Muscides, åre FIKEnIOPE uti inledningen beskrifna. . VIA. Handl. 1816: St, IL 16: 236 | Sectio i i Nervus alarum costalis aut ante apicem aut in apice ale cum nervo quarto longitudinali connexus, C(Seta antennarum semper plumäta s. pubescens ). Divisio 1. Nervus guartus in disco ale. angulatim flexus. | dr ÅA. Musce Tachineformes. Corpore subcylindrico, oculis nudis in utro- que sexu distantibus. + Nervus gvartus intra angulum et costam sur- sum flexus. 1. M. carnaria nigra, thoracis lineis abdominisque tessellis quadrifariam dispositis, cinereo-albo-mi- cantibus; ano nigro. FA Fabr. Antl. 284. 4. Ent. Syst. 4. 413. 3, Linn. En, 1832. De Geer Ins, 0. 63. 8. t. 8. f. 5. ; > 3 2 Pannan hvit eller gul-skinlig, liksom munn- skölden , som saknar vibrisse. Pannspråten medel. måttiga, svarta: yttre leden jåmbred, dubbelt lång re ån de inre; setan måst fjådrad midtpå. Ögonen hos lefvande åro råda och korrta, bvadan munnsköl- den stråcker sig långt nedanföre de samma. VWer- tex med svart mellanstrek år bredare hos honan. Thorax åger fyra hvitaktiga långdlinier, och | abdomen alternerande rötformiga. svarta och hvit- skimriga flåckar. De svarta fötterna liksom: krop- pen starkt bevåpnade med borst. Vingarne ofår- gade; vingfjället hvitt. Arten hörer till de största i slågtet, men varierar till mångfalldigt mindre storlek , och år allmän öfver- allt. Dess larv lårer i synnerhet vistas uti djurspillning. Anm. 1. Då de flåsta Flugarter så betydligen vas. riera till storlek, år nådigt, att angifva den samma uti Bescriptionep sådan, som den vanligast förekommer. | å ART 2, Den hvitskimrande tekningen, som utmårker fle- ra arter af denna afdelning, synes bäst, när man mot dagsljuset vånder flugan med hufvudet framåt. En så- dan skimrande tekning försvinner bos några individer genom utslitning. 3. Kånnemårket för denna: subdivisions arter I --9 kunde tagas af fjerde långdenervens nedlöpande under vinkelböjningen; hvarest den visar sig liksom fortsatt, men hvilket ofta ej år annat ån en synvilla. Imedler- tid finnes intet spår till ett sådant nedlöpande uti arter- na Io- 12, ej heller uti de följande 13 - 17. Musce fa- miliares sakna också helt och hållit detsamma. 2. M. hemorrkoidalis nigra, thoracis lineis abdos minisque tessellis quadrifariam dispositis albo-ci- . Dereis; ano rufo, | 3 9 Fårg, tekning och varierande storlek; såsom uti M. carnaria, från hvilken den endast skiljes genom röda genitalia, som i synnerhet hos han- nen åro mårkbara. Bågge arterna tråffas på sam. ma tid, och hvardera i särskild parning. 3. M, ruralis nigro-cinerascens, thoracis lineis ab- dominisque »punctis triplici serie dispositis nigri- "oribus; äntennarum aruiculo secundo testaceo. 3 2 En i Skåne allmån art, som vankas i Julii och Aug. månad, till storlek varierande såsom de förra. Dess bhufvudsakliga skillnad från dessa år nämnd i diagnosen, och ligger uti andra antenn- ledens rådletta färg, som synes ofvanför den fjåd- rade setan såsom en glänsande flåck, samt uti äbdomens olika punctering 1 3 rader; hvaraf den medlersta stundom billdar en linie. 4. M. ofinis nigro-cinerascens, thoracis lineis abdo- minisque linea media et maculis lateralibus ni- s;grioribus; antennis immaculatis, 8 2 Vistas mindre allmånt ihop med den förra , med hvilken den i allt kommer öfverens, undan- tagandes, att pannspröten åro. helt och hållit svarta, hannens Ögor något mer nårmade samt abdomens Öfverdrag mera hvitt; hvarförutan den medlersta li- nien år mer sammanhångande och sidoflåckarna större. s. M. lineata nigricans, cinereo-micans; thoracis abdominisque lineis triplici-serie nigrioribus ; ans tennis anoque nigris. 3 Ganska lik den föregående, fastån dubbelt min- dre. Men abdomens tekning utgöres af 3 ordent- Jiga svartare linier. Pannan år hvitskinlig och fjer- de långdenerven har ett mera tydligt utseende af att gå ner om vinkelböjningen. Några få individer åro tagna i Beckaskogs trågård 2 Skåne i Julii månad; men honan ånnu okänd. 6. M. obsoleta grisea, thoracis lineis abdominisque punctis fuscis obsoletissimis; fronte luteo-grise- scente. 3? År liten, knapt hålften så stor som M. dome- stica. Pannan föga framstående, mera gul. ån hvit-skinlig, måst i grått stötande. Setan luden. Mellan ögonen, som hos hannen åro nog nårsit- tande, går ett svart strek. Kroppsfårgen år egent- ligen svart, såsom vanligt hos alla föregående ar- ter; men åger ett grått Öfverdrag, som delar sig i orediga linier på thorax och i 3 rader puncter på abdomenr, stundom knappt mårkbara. Fötterna "svarta och vingnervgången såsom 1 förra arten. 2. M. latifrons cinerascens, thoracis striis abdomi= nisque punctis triplici serie distinctis nigris ; ocu- lis in mare late distantibus. 3 Hörer tvifvelsutan till de minsta arter i slågtet, åger med den förra mycken likhet, äfven i anse- ende till tekningen, ehuru med tydligare puncter. 239 Pannan år dock mera utstående, och hvitskinlig. Men af alla hittils anförda arter åger den de måst åtskillda ögon, och kan således ej höra till någon af dessa. Kroppen år ock mera cylindrisk med orediga strimor eller puncter på thorax, men med så mycket tydligare nåstan trekantiga puncter, ut- görande nio i tre rader på abdomen. Antenner med luden seta, och fötter svarta. Vingarne såsom i förra arten. | Är sållsynt, fångad på Esperåd i Skåne', och he- nan okånd. Tekningen å abdomen kan väl ej betyd- ligen skilja denna arten från M. ruralis, och i visst af. ' seende icke heller från M, obsoleta, Men det ovanliga breda afståndet mellan ögonen i vertex gör den såkert till egen art. — Fibrisse felas så vål denna, som alla föregående arter. 8. M. rufiventris cylindrica nigra, maculatim albis cans ; antennis basi, femoribus abdominisque lateribus rufis. 8 2 Nåstan långre ån M. domestica, men smalare och cylindrisk. Pannan år knappt framstående, gan- ska hvitskimrande, med svart strek mellan ögonen, Munskölden hvitskinlig, åger några vibrissa. Pann- sprötens yttre led smal, och dubbelt långre, ån de inre råda tjockare lederna. De stora ögonen gå ej ihop hos hannen. Kroppsfårgen glånsande svart med hvita skimmer. flåckar på thorax, och i syn- nerhet vid segmenternas basis. Stundom skönjas å thorax 2 svartglånsande linier, Abdomens sidor äro röda, genomskinliga, men anal-segmentet helt och hållet svart. Fjerde långdnerven kröker sig båglikt till yttre vingkantens costal-nerv, och slu- tar dår med tredje långdnerven i samma punct, Fångad af Hr Demonstr. ZETTERSTEDT i Calmar. Lån. Ager mer ån den förra utseende af en Tachina. Med ygliga ögon skulle man ock kunna taga antennsetan 240 för naken; men med förstoringsglaset upptåckas de hår , åtminstone på ofra sidan. ; o, M. canina flavo-grisescens, abdomine cinerascente: segmentis apice nigris; alarum nerva quarto in- fra angulum distincte continuato; antennis pedi- busgque flavis, Fabr. Antl. 296. 60. Ent. systs 4..321. 38. 3 2 Hörer till de större arter, af långd som M. carnaria , men mera cylindrisk. Hufvudet korrt, smutsigt bvilt, hornaktigt, med långt framstående panna och små ögon, hos hannen nårmade, dock så att: ett rödsvart mellanstrek hos bågge könen mellanligger. Munnskölden saknar vibrisse. Pann- spröten gula, med en korrt men starkt fjådrad se- ta. Kroppsfårgen år gulgrå med två fina rygglinier och fyra svarta puncter på thorax. Abdomen stö-. ter i askgrått, med långsgående svart ryggrand och svart ring 1 segmenternas kant. Fötterna gula med svarta tarser, VWVingarne i svart föga stötande, vid basin gula, Fjerde långdnerven år verkligen forts satt inunder nervkrökningen, hvilket genast skiljer denna art från den följande. Vistas i sanka skogslundar, och framkommer ej allmånt på Umbellater. Med den följande åger den en från andra flugor något olika skapnad i hufvudet och munnskölden, 10. M. vacua favo-grisescens, abdomine maris fla- vo aiaphano: linea media segmentorumque apice nigris; alarum pervo quarto infra angulum non eontinuato; antennis pedibusque flavis. gon Merendels mindre ån förra. Munnskölden smut- sigt hvit. De små ögonen ha svart mellianstrek. Anne, thorax och fötter lika som i föregående art; men abdomen hos hannen”gul och genom- skinlig, på ryggen hvits kimrig med svart lång- '241 »destrek och mörk spits å segmenterna3 hos ho: nan svartaktig med breda ljusgrå ringar uti seg- menternas -basis. Wingarne stöta något 1 svart, måst hos honan. Fjerde långdnerven böjer sig utan spår till fortsåttring under den spitsiga vinklen. Denna arten uppehåller sig med den fårra, med hvilken den år ganska nårslågtad. Förutan flera redan nåmnde skiljaktigheter , finnas jämvål ögonen hos han- nen närmare sittande, ån hos M. canina. Den bör icke förblandas med Stomoxys siberita, hvilken den till får- gen mycket liknar; Ci. MM. lateralis nigricans, clypeo albissimo; abdo- minis lateribus testaceo=diaphanis; pedibug nigris. Musca nigripes Fabr. Ent. syst, 4. 319. 30? 8 2 Nästan så lång som M. canina, men mera 'bredlagd. Hufvudet framtill convext, ganska hvit- skinligt, med ögon som uppfylla sidorna. Mun- spröåten gula. Vertex korrt, åger svart strek som går ned midt i pannan. De svarta pannspråtens yttre led lång, smal, med tydligt fjådrad seta. Kroppen glånsande svart, med hvitt skimmer, samt scutellens spits och abdomens sidor röda, genom- skinliga. Vingfjållet i gult stösande. Fjerde långd- nerven går i en båge ut åt costan. Vankas i Augusti månad på umbellater , ej särdeles allmån i Skåne. 12. M. nigrina nigra, lateribus maculatim albicans ; alarum nervo quarto versus costam arcuatim flexo3 squama alba. 39 År föga mindre ån den förra, med hvilken den vistas, och snarlik den samma, med undantag af färgen. Dessutom år fjerde långdnervens åt eostan utböjda del korrtare , samt antenn-setan långre och finare, men starkt fjådrad, Ögonen långa, : " påfinan convex, -abdomens: andra och tredje seg-. ment på sidorna hvitskimrigt. 2 Neyvus gvartus intra anguluwm et costam sub VECLUS, 13. HM, cylindrica elongata nigra, lateribus macula- tim albicans; nervo quarto per lineam fere re- ctam ad apicem ale inflexo. Musca halterata Panz. Fn. 54 t, 137 3 2 Nägot mindre ån ”Tachina erinaceus, annars snarlik densamma till vext och fårg. Pannan hvitskinlig, ofvantill långt framstående. Ögonen medelmåttiga. Pannsprötens yttre led mycket läng, smal och tvårs afhuggen, Setan lång, och småfjåd- tad. Kroppens hvita skimmer såsom i M. nigrina. Vinpgarne nåsian klara, med gulaktigt fjäll. Fjerde långdnerven löper uti, eller helt nåra vingspitsen med sin tvårnerv, som år påstan rak , hvilken om- ståndighet båst skiljer denna art från föregående, Uppehåller sig på buskar och umbellater flereståds 1 Riket, | 14. M, ferina nigricans, fronte carinata; antennis basi palpisque apice flavis; thorace lineato, seg- mentis basi albo-micantibus, : 3 $ Munskölden hvitskinlig utan vibrisse, intryckt, men är försedd med en liten kölformig upphöjning mellan de nedfållda pannspråten. De medelmåruga Ögonen, som hos hannen åro tåmligen nårsittande i vertex, hafva svart mellanstrek. a or sista led jåmbred och lång, med ej lång men tydligt fjädrad s seta; de inre lederna stöta i gult, men svarts pa stundom. Thorax hvitskimrig med 3 svarta linier3 hvaraf de yttre i visst dagsljus ofvantill synas fiäcklika 3 den medlersta besiår af tre fina strek, som stundom flyta ihop, Abdomens vanligaste hvit- 243 skimmer består uti breda ringar ofvantill i'seginen- terna. Fötterna svarta, Vingarna klara nied fjer- de långdnervens utlåpande i nåstan rak direction nåra iniili vingspitsen, men ej nåra ihop med tredje "långdnerven. ) Denna hörer till de största flugarter, af störlek som M. earnaria, men något smalare. :Vankas i Westergöth. land. — Den åger liksom den följande en upphöjd balk i pannan , och utom de anförda mindre betydande kån- nemårken derifrån föga skilld, 15. M. carinifrons nigro-grisescens, fronte carinata3 antennis, palpis pedibusque nigris; thorace sub- lineato, abdomine maculatim micante. . 3 2 Ganska lik den nyss beskrifna art, men van- ligen mindre. Pannan något mer utståerde, ej alldeles så hvitskinlig? Palpi svarta åtminstone 4 spitsen och antennerna helsvarta, De öfriga:huf. -vudets delar likasom i föregående art. Kroppsfårgen tycks stöta i askgrått med mer eller mindre tyds liga svartalinier å thorax, samt orediga skimmerflåc- 'kar å abdomen , 'hvilka, sedda på sidan, förmera an: | tingen runda flåckar eller mörka tesseller i fyra rader; men sedda framifrån, billda hvita tvårbaänd öfver segmenterna. Vingnervgången lika som i förra, utan så vida man ej skulle vilja anse fjerde långd- nervens utböjning åt vingspitsen något råtare, Arten år högst allmån från Julii ända in i Septem- ber , i Skånes trågärdar, på umbellater och buskar. Den föder lefvande larv-ungar, och år föga skilld ifrån före- gående. Men den költormiga upphöjningen mellan de nedböjda pannspråten, skiljer dem begge från alla andra arter i denna underafdelning. 16... M. grisescens grisea, immaculata; palpis tibiiss que ferrugineis, 8 Föga mindre ån M. cylindrica, hvars kroppsform den ock åger, Pannan framstående, Pannspröten svarta, korrta; kanske vid basis hos lefvande indis 244 wider, rödgula? med nog tydligt fjädrad:seta! Pal- pi gula. Inga vibrisse, Svartbrunt strek mellan Ögonen, som icke sitta ihop. Kroppen jämngrå, med matta spår till linier å thoracis fråmre del, "Vingarna klara. Fjerde långdnerven utstråcker sig nåstan rakt ifrån vinklen,> nåra vingkanten, i tåt ; förening med den tredje långdnerven. VWVingfjället hyvitt. Fötterna svarta med mörkröda tibier. Hörer såkert till egen, sårskilld art; men honan okånd. Benågit mig meddelad från Herr Majoren och Ridd, CYLLENHAL. 17. M. Tachinoides nigra, cinereo-micans; antenna- rum basi scutelloque subrestaceis; abdominis la- teribus in mare testacee- diapbanie. 3 $ Något större ån M. domestica, Pannan föga utstående, convex, silfverskinlig. Munnskölden in- " tryekt under pannspröten , sedan convex, något ut- stående med spitsen; och försedd med wibrissee. Palpi ljusa. Pannspröten korrta, yttre leden svart, ej längre ån de inre, som störa gult, - Ögonen medelmåttiga, bos hannen nog nårsittande; hos honan bredt åtskillda genom mörkbrunt mellanstrek, Kroppsformen trubbigt oval, bredlagd. Thorax ljusgrå med spår till linier. Soueliu gulgrå, hos hannen nåstan pellucid. Hannens abdomen år ge- nomskinlig, gulaktig, med en svart rygg- och buk- linia, samt svarta incisorer; honans opak, grå med svartskimrande orediga flåckar. Fötter svarta, en- dast spitsen af femora mörkröd. VWVingarna klara. Fjerde långdnerven utstråcker sig rakt framför ving- spitsen i tåt förening med den tredje. Arten fångad i Östergåthland af Herr Demonstrs. ZETTERSTEDT, 1 Westergöthland af Herr J. Ww: DAL: MAN. Den åger en stor likhet med Tachina, så mycket mer, som den annars nog långa antenn-setan ej utan. förstorings - glas kan synas småharig, Kroppsvexten är eck lika med Stomoxis siberita, med hvilken den ej NW förblandås. 245 B. Musce familiares. > Corpore obtuse oväato : nervo costali pone api- cem ale non extenso. Seta antennarum dis stincte plumata. 18. M. mortuorum atra, fronte porrecta aurea; abs domine &neo-cerulescente. Fabr. Antl, 290. 37. Ent, syst. 4. 318. 23. Linm Fn. 1830. 3 2 Hufvudet framtill guldglånsande, pannan långt framstående framom de medelmåttiga 5 Ögonen, hvil« ka sednare hos hannen icke gå tått ihop. Munn= skölden helt och "hållit urgröpt, åger ganska korrta vibrisse, Så vål antenner som palper åro. gula, de förras yttre led ganska lång, ytterst svart, spitsig. Setan långfjådrad. Thorax blåsvart, framtill föga linierad och hvitskimrig. Abdomen 'skönt blå, me- talliskt glånsande. Fötterna svarta. . Hörer till de största arter i slågtet, och besåker dör da kroppar för ågglåggning skull. Den åger nåstan stör- re hårighet, ån de flåsta andra flugor. Anm. Vingnervgången så väl hos Musca mortuo- rum, som hos de följande till ock med arten 26, år li- ka som i förra afdelningen, Fjerde långdnerven böjer sig nemligen vinkelformigt, och löper ut mer eller min- dre uppåt böjd till vingkanten, utan att visa något spår till ett apparent nedlåpande inunder vinkeln. Alla des- sa arters ögon åro nakna, och uti flera arter hos hanns könet i vertex ganska tått ihopsittande. Antenn-setan år jemvål hos alla dessa arter långfjädrad. 19. M. azurea obscure cerulea nitida immaculata; fronte pedibusque nigris. 3 9 Ager likhet både med förra arten och med M. vomitoria. Men hufvudet år svart med omärkligt skimmer i pannan. Ögonen medelmåttiga, hos hannen nårmade hyarandra mera ån hos honan NN 246 med svart mellanstrek. Kroppen hårig med glesa borrst. Pannspråt och fötter svarta. Vingarne klara. Denna egna arten år mig beni git tillsånd af Hr Majoren och Ridd. GYLLENHAL från Westergöthl and. 20, MH. cesar eneo-viridis, fronte albo-micante; cly- . pei apice Ralpjigus pallidis. Fabr. Antl. ,239. 26. FEnt. syst. 4. 310. 17. Linn. EN: IL28: De Geer Ins. 6, OI1. 6. I 3 2 Hufvudet framtill convext, hvitskinande: Munn- sköldens spits stöter i gult, ånru mer munnspröten. Hannens Ögon stora, tått förente, utan mellanrum, men honans långt åtskillda med svart mellanstrek. Pannspröten svarta, yttre leden mycket lång. Kropps- fårgen år koppargrön, ån blåaktig, ån båggedera. Hos lefvande individer år buken ljus med en rad svarta punkter. Fötterna metalliskt mörkgröna, med svarta tibier och tarser. Vingarne klara. Om sommaren högst allmån, hålst vid döda krop- par » och bör ej förblandas med M. cadaverina, ej hel- ler med följande art. 21. MM. cornicina &eneo-viridis, fronte albo-micante unicolore; palpis nigris, Fabr, Antl. 289. 29. Ent: syst. 4. 317. 20. 3 2 Munnskölden hvitskimrig, palpi och antenner svarta... Kroppsfårgen ' koppargrön eller ' blåaktig. Fötterna kanske helt svarta och vingarne klara. Är merendels mindre ån M. cesar; annars ganska lik med undantag , att munnsköldens spits röjer ingalun- da någon blekare förg, och att palpi åro svarta. Dess- utom årov hannens Ögon ej alldeles så tått ihopsittande, utan lemna rum till ett smalt mellanstrek. Fjerde ving- nervens utgång åt vingkanten torde cek vara fäkare. » Den vankas vårtiden, och varierar till fårg och storlek, som förra. 22. JM. vomitoria antennis basi et ore subferrugi- neis; thorace atro sublineato; abdomine ceru- leo maculatim albo-micante; squama obscura. Fabr. Antl. 200: 34. Ent. syst. kh 318. 25. Linn, Fn, 1831. De Geer Ins. 6. 60. 5. 247 3 2 Méra bredlagd ån M. mortuorum, dock mers endels korrtare och af ganska förånderlig storlek, så att individer råkas hålften mindre än M. domestica, Hufvudet framtill nåstan, convext, på sidorna hvit- eller gulskinligt. Munnsköld, palpi, gene, och antenn-basis stöta i rödt. De små hoptryckta Ögo- nen sitta tått ihop hos hannen, men åtskillda med svart, bredt mellanstrek hos honan. Yttre antenn- leden lång, svart, upptill rådakug. Thorax svart, med spår till skimrande linier, Abdomen blå, flåck- vis hvitskimrig. Scutell och fötter svarta. Vins garne klara, med svartaktigt vingfjäll. Är den allmånnaste spyflugan, som lågger hvita ågg i slagtadt kött och i stinkande djur-kroppar. 23. M. Vespillo atra, antennis nigris; fronte porre- cta et squama albicantibus, abdomine obscure 2ene0:virescente. Fabr. Antl. 292. 39, Ent. syåt. 4. 318. 26. Conf. M. lanio Fabr. Antl. 218. 15. Panz. Fn. 54. t. 11? 38 Pannan hvitskimrig , utstående, Palpi gula. Munnsköldens spits stundom röådlett. Pannspröten helsvarta, yttre leden dubbelt långre ån de inre. Ögonen hos bannen med ett smalt mellanstrek åt- skillda. Thorax svartaktig, framtill med hvita, matta skimmerlinier. Scutellen kopparsvart. Abdo- omen matt koppargrön , mörk; stundom blåaktig, äckvis hvitskimrig. Fötter svarta, Hannens vin- år stöta framtill stundom i svart. Fjerde långd- erven böjer sig nåstan rak utåt vingkanten, Fjål- et hvitt, hos hannen mera svartaktigt. Vanligen mindre ån förra art, och derifrån tydli- en skilld, åfven genom fjerde långdnmervens råtare di- ection åt vingkanten. Vankas allmänt på torra fålt i kåne, men sålian vid hus. Troligen lefver larven els i dåda djurkroppar, dels i boskapsspillning. Stun- om finnas hannar, med nåstan convex panna, och all- ir hvitt -vingfjäll; Kroppen mera blåaktig. Monne rande till egen art? 248 . 24. M. rudis nigricans, fronte grisea, antennis basi ferrugineis; thorace scutelloque fulvo-tomentosis 3 . abdomine tessellatim micante. 7 Fabr, Antl, 287. 16. Ent. syst. 4. 314. 9. ; 32 Pannan framstående ; Muzuiköller hornaktigt grå, stundom rödlått. Ögonen små, hos. hannen tått ihopsatte, med svart mellahstrek: hos honan. | Yttre antennleden smal, svart; de inre mörkröda. Thorax hos hannen tåckt med mörka hår, hvari glest åro inströdda några guldgula; men hos honan försedd med tåta guldgula hår. Dessa falla lått borrt, i synnerhet hos hannen. Abdomen år teknad med grå tesseller. Fötter svarta. Vingar klara, Vingfjållet hvitt med gulaktig kant. Oftast större ån Musca dom estica, allmån ifrån vå- ren till hösten , vid hus och på buskar; öfvervintrar åf- ven innom hus, men har då vanligen mistat både gull- hår och tesseller, så att abdomen synes alldeles glatt och kopparsvart. | 25. M. corvina fronte albicante, thorace nigro-line- ato, abdomine, quadrifariam tessellato: lateribus in mare flavo-diaphanis, Fabr. Antl. 294. 49. Ent. syst. 4..320. 3f. .& M. autumnalis De Geer Ins. p- 83. I2 8. &2 Hufvudet framtill conFext, utan framstående panna. Ögonen ganska stora, hos hannen tåt ihop- sittande, hos honan, bredt skillda med svart mel- lanstrek. Munnskölden hvitskinlig, Pannspröåt och fötter svarta. Hannens thorax år mörkare ån hos. nans; men hos den förra otydligt, hos dåen sednare tydligt hvitskimrigt linierad. Hannens abdomen år gulaktigt geno omskinlig med svart ryggstrek : ho- nans har svarta' och grå tesseller skiftevis i rad. "Buken hvit, Liknar M. domestica. I anseende till olika fårg kunde hvardera könet lått tagas för särskild art, Man tråf- far dem ofta 1 parning , redan om våren, tills sena hösten på RO och väggars | 249 26. M. dorvkestica fronte pallide aurea, thorace nigros lineato, abdomine trifariam lineato: ventre et Jateribus basi in mare pallidis. ) Fabr. Antl: 287: 18.: Ent: syste 4. 315. 11. Linns, Fn. £833. De Geer Ins. 6, 71. 10. 4. fig. 5-6. 1 I 3 2 Hufvudet främtill convext, blektguldgult. "Ögo-' nen ganska stora, hos bågge kön åtskilda i vertex,' dock med smalare mellanstrek hos hannen. Pann- språten svarta, jämbreda. Thorax har både svar= ta och grå linier, och den gråflåckige abdomen vid visst dagsljus trenne svartare afbrutna linier. -Bu= ken år hvit och sidorna af hannens abdomen fram-' till genomskinliga. Fötterna svarta; vingnervgån« gen lika som i föregående art, ; Denna flugart år allmånnast innom hus i Augusti måndd, Larven lefver uti rånnstens orenlighet, dy aoch i gådsel, m., m. — Från M. corvina skiljes den samma genom pannans gulare fårg, hannens mera åtskillda ögon m. m, — Artens omständliga historia finnes i Ba- ron DE GeEzrRrs anförda verk. Divisio 2. Nervus quartus curvatim flexus cumnerso costali in apice ale conjunctus. (Séta antennarum semper distincte plumata.) > Oculi hirti. 217. M. maculata thorace maculatim nigro-lineato; abdomine quinquefariam nigro- maculato, maris. utrinque flavo-diaphano. | Fabr. Antl. 287. 14. Ent. syst. 4. 314. 8. 28. Linn. Syst. Nät. 2. 990, 70. Panz, Fi. 44. t. 22. De” ficer Ins. 6..84, 13. t 3. fs 22 3. 2 Hufyudet framtill convext af mörk fårg, mot isst dagsljus hvitskinligt. Ögonen stora, ludna, os hannen nog nåra hopsittande, hos honan ät- kilda gemom svart mellanstrek, De svarta pann- språtens yttré. led ganska lång; sétan mycket fjåd- rad. Thorax hos begge kön lika teknad, men mör- kare hos hannen, hvars abdomen år ljusgul, hvit- skimrig 3 hos Hoppa askgrå med svarta. flåckar, som hos "begge könen sitta I 5 rader, förutan 2:ne anal- flåckar och en trekantig flåck på scutellen; (med en ljus kant hos hannen) Fötter svarta. Vins« garne' klara, men hos hannen brunaktiga. Arten år allmän vid bebodda stållen, och enligt Baron DE GEERS inty gande, älskare af ruttna kroppars Den år fylligare till vexten ån M. domestica. 28. JM. meditabunda oculis subhirtis grisescens; tho- race lineato, abdomine non tessellato : maculis 2 & 2 dorsalibus. nigris. Panz. Fn. 44. £ 23. vera. 32 Pannan hvitskinlig. Ögonen tåmligen stora, hos begge kön åtskilda , likvål nårmade hos hane: nen , med svart mc Hanstck Pannspröten svarta, färfea tydligen fjådrade. Hannens thorax svarta-' re ån honans, med fyra nog mårkbara linier. Abdo- men grå med 4 runda mörka puncter, 2 och 2" på ryggen. Stundom saknas det grå öfverdraget, så att abdomen ser svart ut, åfvensom fötterna. Vingarne något mörka, hos honan klara. VWVing- fjället ljusbrunt. Man skiljer denna arten , som har storlek af M. domestica, och blifvit fångad vid Esperöds qvarn- -dam i Skåne , från sina lika colorerade samarter 1 nåsta Section, bhålst genom .fjerde långdnervens slutning med costalen i sjelfva vingspitsen, och ej bakom den samma. 2 Oculi nudi. 20: MM. mystaeea nigra hirsuta: hirsutie thoracis et ani alisque basi flavescentibus; squama nigra. Linns ja 2517 Linn: Fn. 1793, var & De Géer Ins. 6; 133. 1. t. & of, 2. 2. C( Eristalis apiarius Fabr. anth 231 I. Syrphs 'Ent. syst. 280. 9?) 3 2 År den största arten, som dög Ey darcstides i Sverige, fast ej ymnigt. . Den liknar en Syrphus; men så vål munnskölden som vingarne höra Mu- scides till. Hufvudet framtill åt sidorna stöter i blekgult, mén munnskölden i svart med stora my- staces och korrta Vibrisse. Panns ;pröten mörkröda , långa, smala, låögfjådrade. Vertex år snarare bås rig ån borrstig. Ögonen medelmåttiga , hoptryCkta , nog nårmade hos hannen. Thorax tåckt med gult ludd, scutellen med svart. Abdomen framtill glån- sände svart; tredje och fjerde segmentet gulluddigt. Fötter svarta. 'Vingaraa upptill gulaktiga, neds till stötande i svart, åfvensom vingfjället. Nerve gången precist lika som i M. maculata, diväs a. fjerde långdnerven krokigt nedlöpande i sjelfva ving- spitsen, Var. B. 3 2 hirsutie thoracis anique sordide alba. 30. M. meridiana obscute atra immaculata ; frontis Jlateribus aureis3 alis bast et squama flavis. Fabr. Antl, 284. 3. Ent, syst, 4. 312. 2. Linn; Fn. 827. DE Geer Ens: 0; 55: 2, 3 9 År den föregående nårmast i storlek bland Sveriges fAlugarter ; helt och hållit svart, mörk och svartluden 3 endast hufvudet framtill gulldglånsan- «de med korrta vibrisse och tjocka mystaces. Pann- språten svarta, medelmåttiga; med gul, långfjädrad seta. Ögonen medelmåttiga, hos begge kön åtskill- da med ludet svart mellanstrek, dock nårmade hos hannen. . Vingarne vid basis och fjället gula. Föts ter svarta. | Vistas i Trågårdar , mindre ofta, i Skånes <> K VV. AA. Handl. 1816: St. II. 17. 252 31. M. pabulorum nigra, lineatim & tessellatim ob- solete micans; fronte albicante; scutelli apice ferrugineo ; pedibus nigris. 3 2 Pannan , convex. Munnskölden hvitskimrig. Yttre antenn-ledens basis och munnen rödlett. Ögo- nen stora, hos hannen tått förente i vertex. Krop- pen svagt hvitskimrande, med linier å thorax och flera orediga flåckar å abdomen, Scutellens spits gulaktig. Fötter svarta. Vingar klara. Fjållet hvitt. Denna råkas ymnigt på Ladugårds hus efter midsom- maren, och lårer uppfödas i gödsel. Storleken som M-. rudis, 32. M. stabulans nigra, lineatim et tessellatim mi- cans; fronte albicante ; scutelli apice pedibusque testaceis. i ; 3 2 Liknar den förra, men genast skilld genom fotfårgen. Scutellens spits år ock bredare rostfär. sad. Hannens Ögon tått hopsittande i vertex. Föte erna ofvantill, Jemte tarser, svarta, i synnerhet de främre ; annars rödgula. Finnes allmånt ihop med förra arten; och begge: ofta tagna i parning, Begge inflyga stundom i bonings- rum , så vål tidigt om våren, som sent på hösten; och i Ladugårdshus åro de högst allmånna, dock utan att ofreda boskapen. Nervgångens anmärkning år hår vig- tig för att skilja "dessa arter, från flera likteknade i följande Section, : 33. M. hortorum atra thoracis linea utringue late- rali et media dorsali distinctiori albis; abdomine tessellato, pedibus nigris. M. albifrons Linn. Fn. 1834? > Högst allmån på trågårdsbuskar hela somma- ren, stor som M,. domestica. Hufvudet framtill convext, pannans sigor hyitskinliga, munaskölden 253 annars svart. Ögonen stora, ätskillda med svart mellanstrek, men mycket närmade hos hannen, Pannspröåten svarta, yttre leden hålften. långte ån de inre, Thorax eglanssvart med 3 hvita linier, hvaraf den medlersta år tydligast. Enår scutellen ses på sidan, upptåckes en skimmerflåck midt på "densamma. Abdomen år gråhvitskimrig med svars ta alternerande tesseller. Fötter mörksvarta. Vin- garna klara med hvit fjäll. 34. M. melanoptera nigra immaculata, alis nigricans- tibus. 3 2 Pannan framstående; munnsköålden i viss ståll- ning hvitskimrig. Pannspröten svarta och korrtas gonen stora med smalt mellanstrek hos hannen och bredt hos honan. Hela kroppen för öfrigt svart, luden och borrstig. Vingarne åro hos båda könen svarta, måst 1 yttre kanten och omkring nerverna, Fjerde långdnerven böjer sig mera krokigt ån hos föregående arter, dock icke i vinkelform; och slus tas i vingspitsen på afstånd från den tredje. Arten mig meddelad från Westergöthbland och Östers göthland, troligen ej allmän. Den åger likbet med näs gra skogsflugor, från hvilka den skiljes genom olika nervgång , och med en eller annan snabb5uga, från hvilken den skiljes-genom tydligt fjädrad seta.” 35- M. cadaverina eneo-viridis; nervo quarto cum nervo costali in apice ale conjuncto. Fabr. Anfl. 289. 30. Ent. syst. 4. 317. 21. Linn, En. 1829. De Geer Ins, 6. 62. 7. 2 Liknar M. cesar och cornicina, och skilld ge- om fjerde Jångdnervens olika böjning, Pannan vitskinlig. Ögonen stora, hos hannen ganska tätt ammanslutna i vertex; hos honan ätskillda genom t kopparsvart eller grönt mellanrum. Pannsprå« en svarta. Kroppen amtingen koppargrön, blå, 254 | ; ; 3 eller beggedera. Buken af samma fårg ; likaså föt- terna, men med svarta tibier. Vingarne klara, fjället hvitt. | a ; Vistas högst ymnigt på döda kroppar, och på ny håstspillning om sommaren; och åfven tidigt om våren på Caltha palustris, fast mångdubbelt mindre. — För- utan 3 koppargråna flug-arter, som kunna lått förblan. das, om afseende göres endast på färgen, gifvas 2 svens ska Tachin-arter, som åfven åga sådan kroppsfårg. | 36. M. tempestiva nigra thorace lineato, abdomine geneo-cinerascente antice nigro; nervo quarto cum nervo costali in apice ale conjuncto, 3 2 Den minsta arten i denna Sectionen, knapt hålften så lång som M. domestica. Hufvudet fram- till convext, pannan hvitskinlig. Hannens ögon utan mellanrum 1 vertex, honan har deremot svart mellanstrek. Pannspröåten svarta, Thorax föga li- nierad. Abdomen framtill svartglånsande, baktill oråflåckig. Fötter svarta. Vingar klara, med nerv- gång som i förra Arten, Vanligen år hannen mör- kare till fårgen ån honan. Vistas ymnigt efter midsommarn i klart våder, på en backe nara Kivik i Skåne, och infinner sig på den hvilande vandraren, under tråden. | Anm. Hela denna Divisionen råknar jag billigtvis afven till Musce familiares, dels för de flåsta Arter- nas uppehållsstålle , dels ock för nerv-gången skull, — M, eylindrica med lång cylindrisk kropp och nerv gång som M. melanoptera, år under N:o 13 ofvanför beskrifven, 255 0 SERA FISEN NTE BESKRIFNING af tvenne Svenska Arter Tubuläria; af C.A. AGARDH. - a X EL Botanicus som sysselsåtter sig med gransk- ningen af Algerne, finner snart, att han står på gränsen af de två Naturens organiska riken. Han finner hos en delaf dem icke få djuriska attributer, t, e. en slags parning, som nåstan liknar djurens +), och en slags rörelse, som förmått flera Naturfor- skare att föra dem till djurens rike ++Y. Deremot finner han djur — Zoophyter — lefvande i samma element, som Algerne, och till en del af sin bygg- nad dem så lika, att man ofta år frestad att föra dem till Algernes Ordning. Den som således stude: rar en af dessa grånsordningar, år nödsakad att åfven studera de nåstintill uti det ändra riket vas rande, på det han må kunna, om ej dem emellan draga en 'skarp gråns, — hvilket Naturen sållan tillåter Naturforskarn , som dock oupphörligt söker en sådan, — åtminstone få ett begrepp om sjelfva Öfvergången. > Undersökningen af Algerne föranleder derföre alltid åfven undersökningen af. några derintill grån- +) Zygnema (Conjugata Vauch,) ”) Oscillatoria Vauch, 256 sande Zoophyter; Således har jag under mitt stu- dium af de förra, gerna och ofta kastat en sido- blick i ett rike, der jag annars år en fråmling, för att betrakta de med dem så öfverensståmman- de, de förundransvårde Zoophyterne, I synnerhet är det genus, som LINnNné och PALLAS benåmnt Tubularia med dem så nårslågtadt, att Algologen understundom måste tveka, om han ej bör tilleg- na sig dem som sin tillhörighet; och då jag nu framlemnar beskrifning af tvånne arter deraf, sker detta, — utan anspråk att lemna något vig- tigt bidrag till Zoologiens utvidgande, — endast för att oifva en vink för yngre Algologer, att då. de förekomma , låttare skilja dem från de egent- liga Algerne, r, TUBULARIA MUSCOIDES L. TUBULARIA MUSCOIDES fronde capillari dichotoma tota ammuloso-ruposa. Tubularia muscoides, Linn, Faun, Svec, H. p. 559. Tubularia muscoides, Linn. Syst, Nat. C exclus,' > synom. Pallasii, Ellisii et Solandri, ) Habitat in mari Bahusiam alluente, EG: cin a Frondes primariue capillares , tubulose, sesquiunci= ales vel parum ultra, capillum porcinum crass sitie duplo superantes, eandemque crassitiem per totam longitudinem servantes, a basi ad apicem tot annuloso-rugosae, obtusae, dichotomee, Rami fropdi veluti appositi, basi parumper bulbosi, ceterum frondi primarie similes, ejusdemque >> €rassitiei, Substantia fexilis fere eonfervoidea, exsiecate satis lenax, Nee, ut in ceteris, fragilis. 259 Color" corneo = viridescens, subpellucidus. Siccata charte parum et laxe adhberet. I oDenna Art finnes i Götheborgs och Marstrands Skårgärd, och år i LInnés Fauna upptagen under ofvanantörda namn. Han utmårker den tydligen genom den egenskapen att vara öfver hela stam- men försedd med ringar. ELLis beskref och aftecknade ett annat species under namn af Corallina Tubula- ria Laryngi similis Essay p. 30. t. 16. f. b, som skiljer sig lått ifrån det LiInNéanska species, att det har nåstan enkla trådar, och blott der och hvar några ringar. Detta oaktadt har både PALLAS och Tyska Utgifvarne af hans verk öfver Zoophyterne, äfvensom LINNÉ sjelf, uti sednare upplagan af Syst. Nat. sammanslagit desse tvenne species x'). Det år svårt att inse anledningen dertill, om den icke varit den, att ELLis såger sitt species vara Laryngi similis,. en character, som likvål båttre Öfverens- ståmmer med det Linnéanska ån ELrisiska Species. Jag anser derföre nådvåndigt, att dessa båda Sy-: nonymer åter hånföras till tvenne sårskilda arter. Om ieke den reglen vore 1. Naturalhistorien hel- gad, att man bör bibehålla det åldsta namnet, skulle jag ansett mera passande att ELLIS's och PAL- LASS species fick behålla namnet Tubularia Muscoides och LINNnés deremot Tubularia Larynx. — Det se- nare synes icke vara kändt af utlåndske Författare. +) Det är märkvärdigt, att Linné, då han öfverallt uti sin Fauna eiterar Er1is, icke vid sin T. Muscoides anför H0- nom, men att han sedan i Syst. Nat., förlitande sig på PAL- LAS's anctoritet, dermed förenar Erris's Species. Hans de- scription: ”Stirpes filifermes brevissime , ramosissime, fere dichotome, cornei coloris , tubulose undique rugis annularibus tecte” motsåger rakt 5å väl Erus's igar som beskrilning, 258 If. TUBULARIA CORNEA: TUBULARIA CORNEA fronde capillari, vamis altervnis bast obsolete annuiatis. Habitat ad Jigna submersa in sinubus maris Baltici, Radix fibrillosa , fibrillis repentibus, implicatis. Frondes aggregate, 13 — 2 unciales, capillares, tubulosee, crassitie capillum porcinum parum superantes, eandem crassiliem per-totam lon- gitudinem servantes, flexuose, ramos2, Fam alterni , basi angustati, et obsolete ( vix cons spicue ) annulato-rugosi, obtusi ceterum ON primartie similes, Substantia rigida, cartilaginea, ad apicem ramorum mol tenuior, gxsiccate fragilis, : Color .cereo-corneus, opacus. ; Siccata charte nisi apice ramorum non adherit, Denna art har Jag år 18909 om sommaren fun- nit ymnigt vexande på Lidingö-bron vid Stockholm, i sällskap med flera interessanta vattenvexter. Sedan denna bro blifvit förstörd, kan jag ej) försåkra att den icke saknas på den nya, Jag ror dock att den finnes på andra timmerstållningar under vattnet i Stock= holms Skärgård, Djuret, som i trådarne inneslutes år, som hos de Öfrige arterne gelatinöst. I spetsen at trädarne, har jag under microscopet sett dess klotrunda, en vattudroppa liknande hufvud, dock utan att blifva. varse de strålar, som: arterne af detta slågte kunna efter behag ut- och indraga, Trådarnes fårg år vaxgul; och substansen i syn- a på torkade exemplar spröd och något litet hornaktig. — Det enda species, bvarmed det kan förblandas, år Tubularia trichodes PALLAS, hvilken dock lått skiljes, ej blott genom sin "mångdubbelt stora långd, utan åfven i synnerhet derigenom, att vingarne vid basen af grenarne åro på detta vida ( 259 mér utstående och tydliga, så att de med blotta ögonen kunna urskiljas, då deremot ringarne på Tubularia cornea icke utan synglas observeras, och åfven då icke åro tydligt utmårkta. TABELLEN VII. föreståller: I. Tubularia Muscoides. | a i naturlig storlek | b ett fragment af tråden förstoradt. IH. Tubularia cornea. a i naturlig storlek. b ett fragment af tråden förstoradt. AFHANDLING Om de cryptogamiske vexter, som kom- ma under namn af Caliciodea; af | ERIK ACHARIUS. Andra Stycket. Fortsättning +). TF Äpotheciis discoloribus: +Y nigris, pulvere albo vel cimereo hinc inde prwnosis. 10. brscn parietinuwm. (Tab. VILL Fig. 1.a. b.) C. crusta tenvissima cinereo-glauca subnulla; apo- : theciis subturbinatis; excipulo infundibulifor- mi glauco-pruinoso margine nigro discum pla- num aterrimum 2quante, stipitellis breviuscu- lis gracilibus nigris glabris, superne tantillum - incrassatis glaucoque irroratis. Habitat in Svecia ad parietes & sxpimenta li- gnea abietina. | Species parva. Crusta vix ulla nisi superficies ligni cinereo-glauca nitidula. Apothecia sub- turbinata truncata. Excipulum rore albo:cine- rascente plerumque obductum, margine vix ”Y Se detta Års Handl, p, 166. EE 261 conspicuo nigro. Discus raro per statem con. vexiusculus evadit. Stipitelli tenues subfilifor- mes ati nitiduli, versus excipulum aliquantum incrassati & non raro ibidem cinereo-pruinosi, Similitas multa cum Calic. subtili, nam exci= pulum subtus fere nudum subinde occurrit, etiam fuscescens observatur, sed forma & ma- gnitudine excipuli, disco plano, stipitellis bres vioribus atque etiam cruste natura alia per- vam ab eo distinctum. B. C. leucothallum: (Fig. 1. c.) crusta tenui le- vigata albissima; apotheciis subturbinatis, ex- cipulo poculiformi glauco-pruinoso, disco con- vexo prominente atro marginem subobtegente, stipitellis brevibus tenuibus nudis nigris. gla- briusculis. Habitat in Svecia ad truncos denudatos abieti- nos. Fries. Anm, Skiljagtig ifrån Calic, parietinum med Laf- bålens hvita fårg, en mera uppstående kull- rig disk och kortare Lafhus-skaft. ; sy. C. albo-atrum: (Fig. 1. d.) crusta tenuilepro- so subpulveruleata albissima ; apotheciis demum lentiformibus, discoque dilatato convexiusculo scabro atro marginem obtegenté, excipulo sub- tus stipitellisque brevibus crassiusculis ut plu- rimum glauco-pruinosis, Calicium albo-atrum. Flörke Coll, Lich. Germ. nn 26. Habitat ad corticem Quercus vetustam in Be- russia, Crusta ad oculum armatum subpulverulenta ap- paret. Apothecia juniora subturbinata, disco plano atro marginem tenuem cinereo-pruinosum squante; vetustiora lentiformia disco convexi- useulo j dilatato marginem obliterante. Occur- 2028 rit etiam (secundum Flörke)y stipitellis nudis nigris. Anmmn. Enligt de "Exemplar håraf, som Herr D:r WAHLENBERG bekommit af Hr FLÖRKE, och. hvaraf den förre lemnat mig del, har jag blifvit upplyst om denna artföråndring, och funnit att den ej allenast tillhörer nårva- rande Species och 'således ej kan utgöra en, egen art, utan endast till vextstållet och nå- gra andra omståndigheter år något skilld ifrån de öfrige artföråndringarne af samma species. d. C. glaucellwm: (Fig. 1. e.) crusta tenuissima albo - glaucescente subnulla; apotheciis cylin- draceo-turbinatis demum dilatatis, excipulo po- culiformi nigro, margine cinerascente , disco planiusculo atro, stipitellis brevibus crassiuscu- lis nigris subopacis. Calicium glaucellum. Ach. Meth. Lich, p. o7. (pro parte, nam ibidem cum Calic, trichiali etiam confusum. ) Calicium claviculare ee. glaucellum. Ach. Li- chenogr. Univ. p. 236. Calicium spherocephalum 64. glaucellum. JE. Synops. Lich. p. 58. I Habitat in Svecia ad parietes ligneos. Anmn. Har tjockare och korrtare Lafhusskaft ån Calic. parietinum och leucothallum , samt år i det hela större. Endast Lafhusbågarens kant finnes grå. Utgör liksom medlet imellan Calic, parie- Zimumn och de mindre Förändeme a af Calic, lenticulare och clavulare. I. CALICIUM lenticulare. ( Tab; VIL Fig..4.25.) C. crusta tenuissima cinerascente; apotheciis len«.. tiformibus, excipulo cratereförmi nigro, mar- gine subinde cinerascente, disco convexo ci- RR i 263 nereofuscoque nigricante , stipitellis longiuscu- lis cylindricis crassis atris opacis. Habitat ad ligna & truncos arborum vetustos, Species inter majores hujus Generis. A Calic. pas rietino differt magnitudine , nam omnibus par« tibus robustius & quadruplo majus. vel ultra, atque forma excipuli & apotheciis constanter lentiformibus, aliisque notis. Discus aliquan- do subsumbrinoscinerascens, | Anm. Då man ånnu år ganska oviss om vy. LINNÉ med sin Mucor spherocephalhis menat denna, eller någon annan, så år det så myc- ket otjenligare att bibehålla namnet spheroce- phalum, som andra Calicii arter med mera skål borde så kallas; men för denna passar sig alldeles icke detta epithét, emedan Laf- husen blott finnas lints-formiga, Det år ock både nyttigt och nödigt, att ett rått och tyd- ligt begrepp om hvarje art meddelas med nam- net derå, så vidt möjligt år, på det allt miss- förstånd derigenom må upphöra; ty troligen hafva också de öfrige hår nedanföre citerade Auctorer haft afseende åfven på andra icke förut nog tydligt beståmda arter, som således fått gå under samma namn och såsom jag ver- keligen funnit någon gång orått blifvit råk- "nade till nårvarande art. B. C. clavulare: (Fig. 4. c.) crusta tenui levi- 'gata ”cinerascente subinde granulis concolori- bus adspersa ; apotheciis turbinato-lentiformibus, excipulo cyathiformi albo-pruinoso, disco atro, "> stipitellis breviusculis cylindricis validis ni- gris opacis, ; Habitat ad asseres, parietes ligneos truncosque dsmortuos, & 264. Cum Calic. lenticulari satis -convenit, sed recedit stipitellis brevioribus crassioribus, e ccipuli for- ma parum diversa & hoc plerumque toto, in- primis autem versus marginem, cCinereo, nec . non disco fere semper aterrimo. Magnitudine, forma apotheciorum & colore excipuli inpri- mis a Calic. pavrietino ejusque varietatibus di- versum, VWariat stipitello brevissimo & mar. gine excipuli tantum albicante, "Anm. De till Calicium leuticulare eller dess va- rietet C. clavulare Corått kallad claviculare i mina förra skrifter ) hörande Synonymer, hvil- ka troligen dertill böra råknas, och i en eller annam omståndighet utmårka tillfålliga förån- åringar deraf, åro följande: Oslieium spherccephalum, Achar. Meth. Lich. p. 91. Ej. Synops. Lich. p. 57. Calicium salicinum. Pers. ap. Uster. in Annal. dd: Boron. ISE. 1. pil 2Onr. DING MAR: Ko. Saml. nm. 170. . Caiicium lichenoides. Schwm. Enuwm. Plant. Sale land. 2. Pp. 180. ( excluso synon. Pers.) Calicium claviculare, Ach. Meth. Lich. p. 90. Clem. Ensay. p. 298. B. spharocephalum Ach. Lichenogr. Univ. p. 235. Lichen spherocephalus b. lichenoides. Swartz ino Nov. Act. Ups. V. 4. Ach. Lich. Sv. Prodr, Pp. 84. Lichen clavellus. Ach. Lich, Sv. Prodr. p. 83. Mucor lichenoides. Linn. Fl, Svec, 2. p. 461, Frichia lenticularis. Hofm. Veg. Cr. 2. Tab. 4. f. 3. Trichia spherocephala. Hofm- I. ct. f. 2. ; -"Embolus sepulchralis. Batsch. El. Fung. Togfa 113. Stemonitis lichenoides, Gumel, Syst. Lian. Clathrus spherocephalus A. lichenoides, Liljebi Fl, Svec. 2. p. 461, 265 Jag bör ej hit föra efterföljande Synonymer, neml: » Calicium fäskoulske. Ach. Synops. Lich. p. 574 > som bör utgå, emedan caractérn år sammans satt af flera arters förändringar. Calicium claviculare. Wahlenb. Fl, Lapp. p. 485. som snarare år en artföråndring af Calicium roscidum. Clathrus spherocephalus. Liljebl, FI. Svec. p. 461, hvarmed förmodeligen någon annan art för- stås. Åfven så förhåller det sig med Mucor spherocephalus. Linn. FI. Svec. 2. p. 461. och Stemonitis spherocephala. Gmel, Syst. Linn, . CALICIUM cinereum. fc crusta grumoso-granulata albo-virescente; apo- theciis subturbinatis, excipulo cinereo - pulve- rulento, disco convexiusculo nigriscenti-oliva- ceo, stipitellis longiusculis foketibus fuscescen« tibus. Calicium cinereum. Pers. Icon, & Descript. Fung, Lips. p. 38. Tab. 14. ÅAchar. Sy= nops. Lich, p. 57. Habitat in Germania ad corticem arborum. 'Cruste subiculum tenue album fere tectum gra= nulis subglobosis pulverulentis pallidis s. vi- rescentibus, Amn. I afseende på Laftatek öd Lafhusskaf- tens fårg, torde denna böra få anses såsom sårskild art, kanske åfven i afseende på Laf- husen; men om dessa delar har jag ej haft tillfålle skaffa mig fullkomlig underråttelse; emedan det exemplar D:r PERsSOON deraf såndt mig under transporten blifvit fördårfvadt. Jag har således hårvid blott antårt kvad han der- 266 om uppgifvit , alldenstund j jag ej kunnat und: gå att åfven anmårka denna- art, 3. CALicium proboscidale. (Tab. VILL Fig. 10.) C. crusta floccoso-leprosa pallida ; apothedis tur«= binato-dilatatis, excipulo cyathiformi scabriuscu- lo nigro opaco, margine crassiusculg nudo di- "scum planum albo-pallido-pruinosum superan= te, stipitellis longis tenuibus basi apiceque crassioribus excipulé concoloribus. Calicium proboscidale, Achar. Synops. Lich, p. 58. Habitat ad corticem arborum in Helvetia. Specics inter majores & longissimas. Crusta ef- fusa inequabilis e granis difformibus s. floc- culis subcartilagineis sordide albicantibus vel pallidis absque ordine quasi conglutinatis com- posita, Apothecia juniora turbinato-subtrun- cata, dein cylindracea, turbinata & cyathifor-. mia. Excipulum utplurimum nudum nigrum, ad oculum armatur quasi scabriusculum opa« cius, aliquando pulVere raro pallescente ad- spersum , margine demum dilatato crassiusculo nudo nigro supra discum planum furfure sordi- de aibo s. pallido obductum parum prominente, Stipitelli admodum longi (fere ut in Calic, ba- liolo) potius tenues quam crassi stricti, Versus basin & sub excipulo parum incrassati in me- dio cylindracei colore & superficie excipuli. Anm. Så vål i afseende på Lafbålens egna sam- mansåttning och fårg , som de Öfrige delarnes särskilda utseende och skapnad, år denna art vål och lått skild ifrån alla andra. 14. CALICIUM discoidale. (Tab. VIIL Fig. 3.) C. crusta tenuissima levigata alba demum floc= culoso-rudiuscbla cinerascente ; apotheciis cya« : s thi- 267 thiformibus, excipulo margineque discum pla« niusculum albo-farinosum 2equante nigris, sti- pitellis breviusculis cylindricis subscabridis atris subopacis, Habitat in Svecia ad truncos Quercus decorticato Fries. | i Species inter minores. Crusta primeva tenuissi- ma alba levigata in qua postea effloreccunt ranula floccosa cinerascentia unde rudis & inze-= quabilis evadit. Apothecia subtus convexa su- pra plana. Excipulum infundibuliforme vel fere cratereforme, uti ejus margo tenuior, atrum nudum,. Discus planus vel parum con- vexiusculus marginem vix superans pulvere albo denso suftusus. Stipitelli breviusculi cy- lindrici crassiustuli atri, uti excipulum ad ocu- lum armatum quasi scabridi potiusque parum nitidi quam opaci. Variat aliquantum: crusta scilicet magis cinerea & apotheciis totis nigris. Anm, Kan med afseende på delarnas olika form och hela utseendet icke anses som artförån- dring af någon hår förut anförd eller mig be- kant art. + pulvere flavicante, ferruginoso I, subumbri- no adspersis. 5. CALICIUM chlorellum. C. crusta tenuissima levigata albo-cinerascente; apotheciis clavato-turbinatis, disco plano-con- vexiusculo umbrino, excipulo pyriformi stipi- tellisque brevibus superne incrassatis flavo-vi- ridi-pulverulentis. Calicium chlorellum. Achar. Meth, Lich. p. 95. Tab, 2. f. 5. CStipitellis justo fere brevio- K. V. A. Handl. i8i6. St. IL. sf a 268 : ribus, ) Ej. Lichenogr. Umv. p. 239. Hj. Sy- nops. Lich. p. 60. Wahlenb. Fl. Lapp. p. 487. Habitat in Svecia supra parietes Heneos & ad corticem Quercus, Species parva locis citatis descripta ac delineata. Variat stipitellis longiusculis filiformibus in- ferne nudis, nigris 1. cinerascentibus; apothe- ciis ob discum prominentem marginemque sub- obliteratum subglobosis, atque crusta cinerea & per zetatem granulis adspersa. 16. CALICIUM hispidulum. (Tab. VIII Fig, 9.) C. crusta tenui submembranacea levi albicante; apotheciis subcylindricis, excipulo poculiformi nigro-fuscescente nudiusculo, disco valde pro- minente flocculis flavo-ferrugineis hispido, sti- pitellis brevissimis colore excipuli, s Calicium trachelinum + hispidulum. Ach. LIi- chenogr. Univ. p. 237. Ej. Synops. Lich. p. 59. Habitat in Anglia ad corticem arborum. Magnitudo fere precedentis sed stipitelli brevi- ores. Crusta submembranacea lzevigata albe- scens. Apothecia juniora poculiformia. Ex cipulum nigrum vel fuscescens nudiusculum Discus convexus demum ita elevatur ut apo thecium totum subcylindraceum appareat margo excipuli obtegatur, adspersus flocculi acutiusculis divergentibus ferrugineis unde fa cies -hispida. Stipitelli teretes vix apotheci longiores colore excipuli & plerumque fusci. Excipuli & totius apothecii structura Calie.tcervi culatum assimilat. A Calic. chlorello stipitelli multo brevioribus, forma excipuli & disci, ne non omnium partium colore alio valde di stinctum. 269 7. CALICIUM chrysocephalum. C. crusta glebulosa granulato-conglomeéerata sub citrina; apotheciis subturbinatis, excipulo cya- thiformi inprimis margine flavo- pulverulento, disco subumbrino demum convexiusculo, sti. piteflis longiusculis cylindricis nigris subnudis. Calicium chrysocephalum. Ach. Meth, Lich. Suppl. l p- 15. Ej. Lichenogr. Univ. p. 239.., Cin- clusa var B. filari,) Ej. Synops. Lich. p. 60. Wahlenb. Fl. Lapp. p. 487. Flörke Collectio Eic. Germ. 0. 6. Calicium citrinum. = Pers. in Attis Wetteraw. ärla (SM NOGA SN JR ör Calicium chlorellum £B. elatinum. Ach. Meth. Täck. p. O5- | Lichen chrysocephalus. Turner in Act. Soc. Tian London TexP: 88: (LA, BasfN Es Lichen muceriformis? Scopol. FI. Carniol. Habitat in Svecia, Anglia, Germania, Gallia ad ligna vetusta, muros & corticem arborum in primis Pini abietis. Species inter minores sed non minimas. Descri- ptio & Icon locis citatis. Crusta primordialis subiculum tenuissimum levigatum album, se- curgdaria crassiuscula,. "Variat hec species crusta lete ac viride ve! ob- Ir öscure ac sordide citrino-Vvirescenti; Apotheciis demum sublentiformibus , disco NA & ni- gricante, favo-pulverulento et subnudo, plano convexo & magis prominente; excipulo plus minus pulverolento; stipitellis pulvere ferru- ginoso adspersis '& subnudis, brevioribus & longioribus, A Calic. chlorello in primis cru- » sta atque etiam forma excipuli STUpIERld ue longioribus dignoscitur. 270 18. CALICIUM trabinellum. (Tab. VII. Fig. a C. crusta tenuissima cinerascente; apotheciis len- tiformibus, excipulo cratereformi, nigro, mar- gine flavo-viridi, disco convexiusculo atro cine- reo subpruinoso, stipitellis brevibus cylindricis crassiusculis nigris subnitidulis. Calicium trabinellum. Achar. Meih. Lich. Suppl. p. 14. Calicium orochroum. alilinb ap. Ach, in Meth. Lich. Suppl. p. 15. Calicium xylonellum £. trabinellum. Ach. I tip. 03 Calicium chlorellum 63. orochroum. Wahlenb Fl. Lapp. p. 487. B. trabinellum. Achar Synops. Lich. p. 60. Calicium claviculare 3. trabinellum. Ach. Li chenogr. Univ. p. 235. | Lichen trabinellus. Engl. Bot. V-. 22. Tab. 1540 Habitat in Svecia, Anglia, Helvetia ad lign & trabes domesticas. Variat excipuli margine per &etatem nudo & un cum disco nigro. ÅA Calic. chlorello statura ro bustiori, & forma apothecii satis superque di stinctum & notis non minus validis a Cali xylonello €& Calic. lenticulari differt. Anm. Att denna blifvit förd såsom artföråndrin till flera andra nog olika arter och stundo ansedd såsom egen art, åfven af första uppfin naren Herr Doctor WAHLENBERG, syne både bevisa, att den ej låmpeligen kan till höra någon annan, och att föråndringar i des egna utseende dettill gifvit anledning. :Ma handlar derföre säkrast. och 7 troligen råttast - då man låter densamma stå för sig sjelf, hels utseendet och förhållandet i det hela sådan ”piåtageligen och tillråckeligen yrkar, 271 9. CALICIUM sepiculare. (Tab. VIII Fig. 13.) C. crusta cartilaginea subquamulosa plicato-rugu- dosa sublobataque olivacea , tandem fuscescente, apotheciis lentiformibus, excipulo cratereformi fuscescente, margine flavicante, disco demum convexo nigro-subumbrino, stipitellis longiu- sculis cylindricis brunneis levibus subnitidis, Calicium sepiculare. Åchar. Lichenogr. Univ. p. 280. Ej. Synops. Lich. p. 61. Habitat in Svecia ad sepimenta lignea vetustiora, Species mediae magnitudinis” in hoc Genere. De- scripta in Lichenogr. Univ. 1. c. B. C. phoeocephalum: cartilaginea squamulosa fu- scescente, lobulis inciso-crenatis3 apotheciis tur- binato-lentiformibus nigro fuscis«margine luteos albicante, stipitellis brevibus nigris subopacis. Lichen pheocephalus. Turner in Act. Soc. Linn. RESA Pp. 200. Tal Ol fot. Habitat in Anglia ad asseres & parietes ligneos. A. Calic. sepiculari differre videtur cruste lo- bis magis inciso-crenatis & imbricatis, sti- pitellisque brevioribus, nigris. Anm, Troligen år denna blott en artföråndring af Calic, sepiculare , åfven , om jag ej mycket bedrager mig,-kos oss funnen — åtminstone öf- verenskomma i många afseenden de specimi- na jag sett med Turners beskrifning. På gamla individer af Calic. sepiculare har Jag äfven funnit Lafhusskaften käde: korttaresotk svarta, men Lafbålens lober ej så krusade, som TURNER afritat dem. Tiden och flera observationer skola afgåra om dessa afvikelser åro endast tillhörige Calic. pheocephalum, i hvilket fall den torde böra anses såsom ett sårskildt species; Den Figur TURNER gifvit demnar åtminstone anledning härtill. 272 20. CALICIUM trachelimuim, CPab. VIIL Fig. 7.2. b.) C.: crusta tenuissima levigata albicante; apothe- cis subturbinatis, excipulo poculiformi ferru- gineo-rufo, disco plano nigro demum promi. , nulo, stipitellis longiusculis subvalidis inferne crassioribus atris nudis subnitidulis. Calicium trachelinum «& Åchar. Lichenogr. Univ. p. 237. Ej. Symops. Lich gp. 58: Calicium claviculare &y trachelinåm. Ej. Meth. Lich. p. 91. Habitat in Svecia & Helvetia ad lignum subputri- dum truncorum Quercus aliarumque. arborum. Species inter majores, Descriptio 1. c. Colore brun- neo excipuli, versus marginem plerumque dilu- tiori, mox a reliquis distinguitur. Stipitelli sub excipulo etiam aliquando hujus colore tincti & basi subcompressi observantur. Per etaten discus a: margine solviuur & hic dilatatus pa tulus evadit atque nigrescit, Apothecia infan tilia fere omnino nigra, ita que cavendum ne in hoc statu visa, cum alis hec confundatu Species, | B. C. guercinum: ( Fig. 7. c.) crusta tenvi sub leprosa cinerascente; apotheciis turbinato-lenti formibus, excipulis subtus convexis nigris su perne & margine flavo-ferrugineis, disco pla no convexo atro, stipitellis breviusculis firmi cylindricis nigtis subopacis. =. Calicium quercinum. Pers. Temt. Disp. Fung Suppl. p. 59. Calicium trachelinum 68. quercinum. Åchar, Li chenogr. Univ. p. 237. Ej. Syn. Lich. p. 59 Calicium spheerocephalum 3. quercinum. Ach Meth, Lich. p. 92. Habitat in Svecia & Germania ad corticem ve tastam Quercuum. | 2173 Calic, trachelino minus. Excipulum subtus per etatem åliquando cinerascens & apothecium totum lentiforme. Stipitelli fere wvalidiores quam in Calic. trachelino & ad basin vix crassiores, minus glabri haud nitidi. Anm. Att detta år PERsSOOns Calic. quercinum, derom år jag så mycket såkrare, som han sjelf såndt mig Specimina deraf, således orått af SCHUMACHER anförd såsom Synonym till dess Calic. Lichenoides. ; y. C. epiphleum: ( Fig. 7. d.) crusta subleprosa pulverulenta albicante vel pallescente; apothe- ciis lentiformibus, disco convexo atro excipu- lum demum dilatatum nigrum subnudum mar- ginemque occultante, stipitellis longiusculis su- perné ferrugineo - pruinosis inferne atris nudis nitidiusculis. Habitat in Svecia ad corticem Quercus. Fries. Calic. trachelino & C. quercino fere majus. Cru- sta pulveracea forte non hujus sed Lepre rie? Excipulum nigrum, vix ullo I, saltem rarissimo pulvere ferrugineo tinctum , tandem —fere explanatur & una cum margine a disco intumescente omnino obtegitur. Stipitelli su- prema pars eodem modo ac excipulum in Calic. trachelino ferrugineo-pruinosa, inferior « nuda nigra glabra vix crassior. 21. CALICIUM hyperellum. (Tab. VIII. Fig. 5.a,b.) C. crusta subcartilaginea rugulosa granulata areo- lataque flavo - virescente 3; apotheciis sublenti. formibus, excipulo subcratereformi nigro fusce- scenteque, disco atro-demum ferrugineo-pruinoso, stipitellis-breviusculis crassis subcylindricis sca- Briusculis excipulo concoloribus subopacis, 274 Calicium byperellum. Achar. Meth. Lich. p. 93. Ej. Lichenogr. Univ. p. 237. Tab. 3. f. 2. Ej. Synops. Lich. pi 59. Wahlenb. Fl Lopp. p- 485. | Lichen hyperellus. Ach, Lich. Sv. Prodr. p. 85. "Habitat in Svecia, Germania, Helvetia ad cor- ticem & truncos denudatos arborum Pini, Quercus, Tilie. Statura & magnitudo Calic. lenticularis. Species valde polymorpha, sed cruste natura & colore in primis dignoscitur. Variat enim crusta plus minus la ac glabra, rugulosa, plicata, granuiata diffracto-rimosa s. areolata, flavo-viridi, lutescente, obscuriori, sordide pallido-viridi; apotheciorum excipulis regularibus 1. plicato rugosis difformibus, atris & nigro-piceis, subfuscis, nudis I. subinde licet raro pulvere cinerascente I, subumbrino subtus in-' quinaris ; marging” (utplurimum patulo) exci- pulo concolori 1. eadem modo pruinoso 3; disco atro 1. pulvere ferrugineo -umbrino, interdum cinerascente obducto; stipitellis subnullis, bre- vibus & longiusculis , Cylindricis & basi cras- sioribus, atris 1. subpiceis, sed plerumque Subs scabridis alque opacis, B. C. lygodes: (Fig. 5: c.) crusta leprosa gra- nulato subpulverulenta lete viridi; apotheciis turbinato-: sublentiformibus, excipulis nigris 1. nigro- piceis, disco atro subinde cinerascente; stipitellis longiusculis filiformi-cylindricis ni- gris subopacis, 8 Calicium lygodes, Åchar. Meth. Lich. p Calicium viride, Pers. ap. Uster, in ön d. Ppoba OT Pe AD 275 Calicium hyperellum 8. lygodes. Ach. Liche- nogr. Univ. p. 238. Ej. Synops. Lich, p.60. Lichen lygodes. Ach, Lich. Sv. Prodr. p. 86. Habitat in Svecia & Germania ad corticem li- gnumque Pini, Crusta magis pulveracea & stipitellis longi- oribus gracilioribus a Calic. hyperello preci- pue differt. Variat apotheciis totis atris: lentiformibus. Anm, Jag har upptagit denna enligt det exem- plar jag ifrån D:r PERSOON långesedan be- kommit, ehuru ej alldeles fullkomligt: För den åtskilnad som caractérn utvisar har Jag ock trodt mig böra anse den såsom en»> mår- keligare och sårskild artföråndring af Calic. hy- perellwm, till hvilken den onekeligen hörer, efter de dermed sammanliknade specimina, som Hr Magist, Fries behagat mig meddela, 22. CALICIUM roscidum, (Tab. VIII Fig. 6. a. b.) C. crusta subcartilaginea granulato-rugulosa ci- nerea; apotheciis turbinatis demum lentiformi- bus irregularibusque, disco margineque ferru- ginoso -pulverulentis, subinde totis atris vel subtus cinerascentibus, stipitellis breviusculis crassis cylindricis atris opacis. Calicium roscidum, Flörke Collect. Lich. Germ. Mm 42. Calicium hyperellum 3. roscidum,. Achar. Li- chenogr. Univ. p. 238. Ej. Synops. Lich. p. 59. (pro parte Calic. hyperellwm includens. ) Calicium claviculare B4- roscidum. Ach. Metk, Lich, p. 90. (exclus. synon.) » Habitat in Syecia & Germania ad corticem Quercus, 279 Åltnsa & habitus Calic. hyperelli, a quo vix dif- fert nisi cruste colore. Aman. Det år förnåmligast i- anledning, af FLÖR- KEsS uppgift, grundad, som Jag förmodar, på såkra observationer, jag hår sårskildt uppta- git denna art, Dertill har jag likvål ytter- ligare blifvit föranlåten af. sådane exemplar fundne i Sverige, hvilka Jag anser höra till samma art; ty jag har ej ånnu fått se den, som efter rår tillkånnagifvande skall finnas uti dess Samling af Tyska Lichener. fB. C. pinastri: (Fig. 6. c.) crusta leprosa gra. nulato-subpulveracea sordide cinerascente; apo- theciis poculiformibus nigris, disco planiuscu-: lo umbrino. marginem 2equante, stipitellis bre- vibus excipulo concoloribus, | Calicium claviculare a«. Wahlenb. Fl. En p. 485. secundum specimina, exclusis syno= nymis, ”) Habitat in Svecia ad corticem Pini sylvestris, ” rarius Abietis, Crusta effusa minus solida qvam in Cal, roscido , a quo preterea aliquantum differt forma ex- cipuli & stipitellis brevioribus; vix tamen propria species est. 23. CALICIUM melanophewm. (Tab, VILL Fig. 8.) C. crusta tenuvissima alba subpruinosa; apotheciis subgloboso - turbinatis, excipulo subpyriformi - nigro glabro, margine inflexo -coarctato, disco parvo plano ferrugineo, demum convexiusculo , stipitellis brevibus cylindraceis crassis nigru- piceis subnitentibus, Calicium spherocephalum oc MWahlenb. Hl. Lapp. p. 485. secundum specimina, exclusis synonymis. . Habitat in Svecia supra truncos denudatos Quer- cinos, A 277. Species inter Calic, trachelinum>8& C. roscidum quasi intermedia 8& Calic. hyperello minor. Crusta vix uHNa nisi stratum tenvissimum sub. pruinosum album. Apothecia primo subglobo. sa 1. pyriformia, vetusta sublentiformia. Ex- cipulum, una cum margine primo inflexo & subruguloso dein magis subpatulo, nigrum glaåbrum. Discus initio planus parvus margi- nem vix &equans, postremo parum dilatatus & subconvexus semper ferrugineo- umbrinus. Stipitelli breviusculi crassi cylindrici atri 1. fuscescentes subnitidi. Anm, Så vål i anseende till Lafbålens olikhet, som Lafhusens skiljaktiga form m. m., har jag ej kunnatråkna denna såsom artföråndring, hvarken till Calic, trachelinum, C. hyperellum, eller C. roscidum, utan trodt mig böra sna- rare anse den såsom en egen art. Den år stadigare: och korrtare ån C. trachelinum , hvar- ifrån den för öfrigt tydeligen skiljer sig med en svart Lafhusbågare och dess alltid inbögda eller liksom hopsnörpta kant, dess lilla och alltid bruna disk, Genom denna Lafhusbå- garens form och Lafbålens synnerliga olikhet, år den ock på det tydligaste utmårkt och skild både ifrån -Calic, hyperellum och C. roscidum. 24. CALICIUM trichiale. (Tab. VIII Fig. 14.) C. crusta subcartilaginea granulato-squamulosa subimbricata luteolo- pallida, lobulis crenula- , > tis; apotheciis turbinato-cyathiformibus, exci- pulis cinerascentibus, disco ferrugineo-umbrino demum hemispherico, stipitellis longis tenui- bus filiformibus flexis atris subnitidulis, -Calicium trichiale, Achar. Lichenogr. Univ. Pp. 243. Ej. Synops. Lich. p. 62. 278 ' Habitat in Helvetia ad truncos & corticem Pini Picex. Longius & gracilius quam precedentia. Crusta jam perfecte imbricata squamulis crenulatis, jam in subiculo albo magis dispersa passim coacervata squamis crenato-granulatis. Exci- pulum cyathiforme pulvere cinereo utplurimum . pruinosum rarius nudum atrum. Discus pri- mo planiusculus tandem valde elevatur & mar- ginem : fere occultat, aliquando ab hoc quasi solutus reperitur, semper ferrugineo-umbrinus. Stipitelli elongati graciles filiformes 1. basin versus paullo crassiores huc illuc flexi nigri " nitidiusculi, 25. CALICIUM stemoneum. (Tab. VIL Fig. 15.a.b.) C. crusta tenui leproso -furfuracea griseo-incana; apotheciis demum subglobosis, excipulo parvo subturbinato incano-pulverulento, margine pa- tente a disco tandem subgloboso cinerascenti- umbrino occultato, stipitellis longis filiformi- bus nigris subpruinosis opacis. Calicium +trichiale 3. stemoneum. Achar. Li- chenogr. Univ. p. 243. Ej. Synops. Lich. p. 62. Habitat in Svecia & Helvetia ad corticem Pini. Statura & magnitudo antecedentis, Crusta e stra- to furfuraceo griseo haud crasso componitur. Apothecia «ne quidem initio turbinata sed mox fere globosa, subtus incanescentia supra umbrina, - Discus fere globosus omnino obte- git excipulum in hace specie valde parvum ejus- que marginem. Stipitelli graciles filiformes basi vix crassiores nigricantes plerumque prui« -na rara cinerascente adspersi. Anm. Den stora olikhet Lafbålen företer både till sammansåttning och fårg ifrån Calie. tri. 279 chiale , att jag ej må förbigå att nåmna den betydliga skiljaktighet, som vid uppmårksam granskning lått finnes imellan dessa båda are ters Lafhus, har förmått mig att, som jag tror, på goda skål, anse dem för fullkomligt sår. allda arter. B. C. epidryon: (Fig. 15. C. ) crusta tenuissima nuda albo-cinerascente 1, subnulla; apotheciis subglobosis, disco hemisphaerico umbrino-pul- verulento, occultante excipulum minutum ni- grum 1. cinerascentem, stipitellis tenuibus lon- giusculis nigris nudis subnitentibus. Calicium trichiale y. epidryon. Ach. Lichenogr. Univ. p. 243. Ej. Synops. Lich. p. 63. Calicium glaucellum 8. epidryon. Meth. Lich. Pp- 97: Habitat in Svecia, Germania, Helvetia ad li- gnum subputridum Quercus, Variat cruste vix conspicu&e colore albicante; cinerascente , pallido, nec non apotheciis sub- tus 1, nigris J; cinereo-pruinosis. Stipitelli sa- "tis breviores quam in Calic. stemoneo. 26. CALICIUM brunneolum. (Tab. VIII Fig, 12.Y C. crusta tenuissima levigata albicante flocculis Fr? NYA pallidis adspersa 3 apotheciis turbinato-obovatis, excipulo poculiformi discoque prominente he- mispherico umbrinis, stipitellis breviusculis gracilibus inclinatis superne colore apothecii, in- ferne crassioribus nudiusculis nigris nitidiusculis. Habitat in Svecia ad truncos abietinos subputri- dos, Fries. Species parva. Crusta vix ulla, nec nisi colore sordide albicante quo lignum obducitur distin- guenda, sed plerumque flocculi luteolo -palle- scentes adsunt inspersi. Apothecia demum turbinato-clayata, ob discum conice prominu= 280 är lum, sed marginem excipuli vix öbtegentem id nec eo latiorem, interdum tota subglobosa - Sr obovata, semper vero una cum parte sSuperi- ER ori stipitelli brunnea s. umbrina. Excipulum & ejus margo tenuissimus vix distingui pos- sunt ob pruinam umbrinam totum apothecium obtegentem. Stipitelii breviusculi filiformes tenues vix umquam erecti, sed flexi & deor- sum inclinati, superne constanter colore um- brino apothecii inquinati, interdum hoc pul- vere toti suffusi, sepius tamen ad basin nudi nigri subnitidi ividemque plerumque incrassati. Magnitudine, forma apothecii ac stipiiellorum nec non colore alio & toto habitu bene di- stinctum', non Ppotest non ut species propria, nec ut varietas cujusdam ex jam allatis, con- siderari. ; 27. CALICIUM physarellwm. (Tab, VIII Fig. 11.) C. crusta pulveraceo-leprosa lete viridi; apothe- ciis Ilentiformibus , excipulo subcratereeformi nigro-fusco, disco convexo vwiridi-fusco margi- nem obvallante , stipitellis brevibus crassiu- sculis ad basin tenuioribus colore excipuli fu-' , Scoque pruinos 15. Habitat in Svecia ad ligna putrida Pini. Fries. Species inter minores non tamen minimas. Cru- sta crassiuscula mollis pulveracea late effusa (Leprari&e?) saturate viridis per e&tatem pallidior & incanescens. Apothecia fere mox lentiformi-hemispherica fusca. Excipulum tur- binato-subceratereforme I. subtus convexum ni- gro: fuscum nudiusculum 1. pruina brunnea adspersum. - Discus valde convexus pulvere viridi-fusao suffusus, marginem excipuli de- 281 mum obtegens, Stipitelli breviusculi crassiu- sculi subcylindrici nigro-fusci, uti excipulum plerumque fusco-pruinosi. Tam cruste indole ac colore, quam habitu re- liquarum partium omnino proprio facile digno- scitur. Species dubiz, ") 28. CALICIUM albidum: crusta - - « » excipulo cupuliformi, subtus hemispherico cinereo-al- bido , disco subconvexiusculo juniore cinereo adultiore nigro-olivaceo; stipitellis cylindricis filiformibus subsulcatis apice subdilatatis exci- pulo concoloribus. + Calicium albidum, Schuwm. Enum; Plant. Sal- land. 2. p. 181. 2. 1362. Habitat ad caudices annosas Qvercus. Anm. Men skilld ifrån Calic. cinereum? 29. CALICIUM adspersum: Crusta » - - - excipulo primo cupuliformi dein dilatato subhaemisphe- rico atro, disco subelevato demum plano nigro- olivaceo, stipitellis brevibus crassis glabris apice subdilatatis, excipulo concoloribus, »& Calicium adspersum. Schum. l. c. p. 181.7n. 1363. Habitat in cortice Qvercuum annosarum. Anm. SCHUMACHER anför såsom Synonym hårtill PERSOONS Calicium adspersum (uti Icon, & Desecr. +) Att man ej i denna Förteckning måtte sakna de arter, hvil- ka SCHUMACHER såsom nya angifvit uti Enum, Plantar. Saelland , har jag trodt mig böra uppräkna dem, Af mig ej ännu sedde , har jag icke eller kunnat hänföra någon af dem till de af mig beskrifne, emedan de, efter min tanka äro » -ofullkomligt caracteriserade, då dervid i synnerhet saknas all slags underråttelse om Lafbälen , hvarföre jag icke eller kan anse dem som ordenteligen bestämde eller säkert nya arter, 282 Fung. 2. Pp. 59. Tab, 14. f. 6.) och om detta förhållande år rigtigt, måste i anseende till ett befintligt korrt Lafhusskaft derpå ( hvil- ket jag likvål ej sett vid Lafhusen å det brist- fålliga exemplar PERSOON såndt mig af sitt fö- renåmde Species under samma namn) den af mig med namn af Cypheliwm adspersum upptagna art uti nårvarande Afhandlings Första Stycke, flyttas till Calicii Slågte. Men man har åf- ven anledning misstro att SCHUMACHER, som ej upplyst beskaffenheten af Lafbålen med. denna sin Calicuwm adsperum kunnat mena nå- gon förändring af Calic, hyperellum, eller Ca- lic. roscidum. 30. CALICIUM arcyrigforme: crusta - - + - excipu- lo cupuliformi state subexplanato, margine so- Juto cinereo.fusco, disco elevato convexo de- mum globuliformi cinereo, stipitellis gracilibus: filiformibus colore excipuli. + ; Calicium arcyrigforme, Schum.l, ce. p.181.n.1364. Habitat ad corticem Quercuum annosarum. i Anmn. Synes komma nåra Cali. trichiale, 81. CALICIUM abietinium: crusta = = - - excipulo subcupuliformi demum explanato albido-fari. naceo,” disco initio conico valde prominente etate hemispherico depressiusculo atro, stipi- tellis gracilibus longis subflexuosis , superne colore excipuli inferne nigris utringue subdi- latatis. + Calicium abietinum. Schum. I. ec. p. 181. 7. 1365, Habitat in ligno arido Pini abietis. | Anm. Efter all anledning skild både ifrån Cali. parietinum och C. lenticulare. 32. Ba. 283 CALICIUM fagineum: Crusta = = = > excipulo minutissimo purpureo-atiro, disco globiformi Viridi- cinereo, stipitellis elongatis tenuibus, sursum sensim attenuatis apice dilatatis colore excipuli. + Calicium fagineum, Schum, I. c. p. 181. n. 1366. Habitat in ligno subarido Fagi sylvatice. Anm. Om ej tillhörande Calic, stemoneum eller dess artföråndring C. epidryon, så år denna troligen ny. 33. CALICIUM corylinum: Ccrusta = - - > excipulo H cupuliformi ore subconnivente, subtus hemi- spherico cinereo-ferrugineo, disco subelevato convexiusculo ferrugineo-virescente subnigro, stipitellis subcylindricis superne dilatatis exci- pulo concoloribus. > Calicium corylinum. Schum. I. c. p. 182.n. £367. abitat in ligno arido Coryli Avellane. Anm. År förmodeligen beslågtad med Calic. tra- chelinum eller C. melanophewm. Genus 4 CONIOCYBE. Ehuru vid första påseendet en viss formal likhet visar sig imellan detta och nyss förut be- skrifna Slågtes arter, så upptåckas dock snart vid en nogare uppmårksamhet den våsenudtliga skill- nad, som år dem imellan och som tillråckligen dfvertygar om skålet och rigtigheten deraf, att de anordnas under tvenne sårskillda Slågten, samt att de s der, ålunda ej vidare böra, enligt vetenskapens grun- råknas till ett och samma. Ty, utom det att Tafbålen hos Slågtet Coniocybe år af en an- K. V. AA. Handl. 186. St. II. 19. 284 nan: beskaffenhet ån som allmånnast tråffas hos Calicia, nemligen endast bestående af ett strödt föga sammanhångande pulver, hvilket åfven ibland alldeles saknas, och dymedelst gifver anledning att anse dessa arter såsom mera beslågtade med Svamp- vexterna ån Lichenerne, mårker man ock en bety- delig olikhet uti Lafhusets och dess delars daning, samt det helas deraf uppkommande skiljaktighet. De få arter vi ånnu kånna af Slågtet Coniocy- be hafva väl ett skaftadt Lafhus, men detta skaft >» år hos dem merendels långre, klenare, jJemntjockt och' liknar en smal tråd, samt år böjligare ån hos Calicia och merendels alltid Ofverdragit med ett fårgat pulverlikt åmne; det år ej svart som hos Calicia, och ej så skört eller bråckligt. Ändan af detta skaft utvidgas något, och får der skapnad af ett ganska litet plattadt eller uppå kullrigt och midtpå något intryckt utskott, eller knapp, i stål- let för att ”öfvergå till ett bågarlikt Lafhus såsom hos Calicia. Uppå detta, lilla utskott formerar sig sjelfva Lafhuset nåstan klotrundt och betåcker förmedelst sin större vidd denna knapp, så att han ej synes om icke Lafhusets kropp derifrån skiljes eller lodrätt i tu klyfves, Det klotrunda Lafhu= set, som således saknar både disk och brådd eller ringkant, hvilka så tydligt åro utmårkte på Ca- licia, år af en mjukare nåstan korklik: samman-. sättning, ån den tillhårdnade pulvermassa, som utgör LCafhusbågarens fyllning hos dessa, och ehus ru fårgad, Hkyål icke "svart som hos dem , invån- digt någon gång teknad med ifrån medelpunkten divergerande strimmor, hvilket likvål ej utan sam- mansalte förstoringsglas kan mårkas. Lafhusglo- bens hela lediga yta år alltid betåckt med ett fint doft , olika till fårgen hos sårskillda arter, åfven som dess inre substance oftast både uwtll- våsende 285 och fårg år af olika beskaffenhet med Lafhusskaf- tet och dettas för blotta Ögat nåstan omårkbara utvidgning eller knapp på ändan, som lemnar /få- ste åt nåmde glob, Om det hela af denna sam- mansåttning och skapnad, samt. hvarje dess del, har jag sökt gifva tydligare upplysning genom de förstorade figurer jag derpå lemnat uti Lichenogra- phia universalis Tabs fi 6, 7> 8: och år Lafhu- set med sitt skaft ej olikt ett på sin fruktstjelk få- stat kårsbår, storleken undantagen. Man finner ock, då ett sådant bår mognat och aflossas ifrån fruktstjelken till och med en dylik utvidgning på dess ånda, som å Lafhusskaftet på arterna af Slåg- tet Coniocybe. Då jag medgifver att detta Slåg- te, kanske mer ån något annat ibland dem, som råknas till Lichenerna, nårmar sig till vissa Slåg- ten af Svampvexterna, lårer det vål icke kunna bestridas att dess arter, i afseende på Lafhusets de- lar och sammansåttnings som vid jemförelse med det som om Calicia i detta hånseende anfört år, felbärt måste finnas, ej) med bestånd af antagna rinciper, böra hånföras till samma Slågte med de istnåmda; och hvad som kunnat föranleda ScHu- ACHER att till samma Slågte med Bxomyces åkna arter af Coniocybe, kan jag icke till följe eraf förklara; men då så vål LiInK som SCHU- ACHER syns vilja råkna arterna af Slågtet Co- iocybe till Lichenerne, så förefaller det vål så se besynnerligare att de villja skilja de egen- iga Calicia derifrån,, som dessa med afseende å Lafbålen mera nårma sig till Lichenerna ån de Örra. Slågtets arter tråffas vexande, dels på jor- en å mörka, fugtiga och dålda stållen vid bergs- efvor, dels på förtorkade eller förruttnade våds ch andra vexters bark, grenar och ved, på mos= or och någon gång också på sten, likvål mera / 280 sparsamt spridde ån Calicia, Slågtnamnet år sammansatt af grekiska orden xovis pulver och xvBy hufvud. Slågtcaractéren får jag med anled- ning af hvad nu förut nåmndt år således uppgifva: RECEPTACULUM universale pulveraceum tenue spar- sim effusum. Partiale subglobosum molle su- berosum , pulvere (prolificante?) colorato undique obductum , supra apophysin minutam, dilatatam planiusculam , quam obtegit, in stipitello gracili filiformi terminatum atque una cum hoc e subs stantia propria solidiori subcartilaginea ( discolori) formatam , affixum. Species . COnioCYBE stilbea. ”c crusta tenuissima albicante subpruinosa; apo- theciis lentiformibus albo-farinosis demum sub- globosis pallidis, stipitellis longiusculis filifor- mibus subhyalinis demum pallidis fuscisque nudis. Calicium pallidum. Pers. ap. Uster. in Annal. d. Bot. sbqup. 20. Mab. og, för. stipiteilus justo brevior & apothecium male uti marginatum exprimitur.) Calicium cantherellum. Achar. Meth, Lich. p. 96. Ej. Synops. Lich, p. 61. & 8. pero- nellum. Ej. Lichenogr. Univ. p. 240. Calicium peronellum. Meth. Lich. p. 96. Lichen cantherellus. ' Ach. Lich. Sv. Prodr. p. 85. Lichen peronellus, Lich. Svec. Prodr, p.84. Trichia nivea. Hoffm. Veg. Crypt. Tab. 4. f. 1. Stemonitis nivea. Gmel. Syst. Linn. Habitat ad ligna subputrida a arborum trun cis cavis. Variat crusta omnino nuda kövigara alba I. ci nerascente ac pruinosa2, interdum deficiente as 287 Stipitelli juniores hyalini, albi, demum palli. di, fusci ac nigricantes, atque in hoc statu, apotheciis jam globosis & fuscescentibus, ös assimilat Calie. stemonei var (3. epidryon. Anm. Som ingen verklig Lafhusbågare hos den- na art romer. utan endast ett på ganska gamla individer mera utvidgadt utskott , lik= nande hufvudet på en spik, på Lathusskaftets ända, ån på de öfriga arter af slågtet Conio- cybe, och så vål Lafhusskaftets fårg, som den- na artens utseende i det hela nårmar sig till dem, hvilka utgöra detta Slågtets sanskylldiga arter, så har jag ej kunnat draga i betånkande att skilja den ifran Calicii Slågte, ehuru man kanske må medgifva att denna art står liksom på grån- sen imellan båda dessa Slågten. 2. CONIOCYBE brachypoda. ( Tab. VIII Fig. 16.) C. crusta areolato-subleprosa incana; apotheciis globosis favo-farinosis demum pallido-subfu- scescentibus, stipitellis brevibus crassiusculis cylindricis flavissimis pulvere concolori ad- spersis, Trichia flava? Wither. Arrang. Habitat in Svecia ad ligna truncorum Pini syl- vestris. Fries. Species minuta. Crusta ad oculum armatum areo- lato-granulata pruinosaque incana s. albo-cine- rascens. Apothecia pro ratione stipitelli ma- gna omnino globosa, Juniora farina flavissima tecta, hac vero demum derasa uti tota eorum substantia cinerascenti-fusca. Stipitelli vix ca- pitulo longiores crassiusculi flavissimi pruinosi. Non est Junior status Calicii chlorelli, Vicet boc aliquando in e€odem ligno ac crusta promiscve cum hac crescens inventum est. Capitulum majus quam in Coniocybe furfuraceo. Tota ( 288 substantia interna stipitelli flavissima, apothe- ciorum pallido= I, cineraceo-fuscescens. 3, CONIOCYBE furfuracea.- C, crusta effusa pulveracea viridi-flava; apothe- ciis globosis stipitellisque longissimis- capilla- ribus flavo-viridi-pulverulentis. Calicium furfuoraceume Pers. Tent. Disp. Fung. Suppl. p. 60. Calicium capitellatum. Achar. Meth. Läck. Pe 98. Ej. SR Univ. p. 241. Tab. 3. for Ej. Synops. Lich: p, 61. Wahlenb. FI. Lapp..p. 481-. Lichen furfaraceus. Swartz in Nov. Act, Ups. P4. ps 245. Lichen capitatus, Schreb. Spicil. Fl. Ty. Engl. Bot. V. 22. Tab. 1539. Gmel. Syst. Linn. Lichen globularis. Reiz. FI, Scandin. Prodr, 2 fl TA Mucor furfaraceus. Linn. FL Svec. 2. p. 462. Embolus furfuoracea. Baisch. Elench. Fung. CENT. TO. fe LTG- de Då Beomyces capitatus. Schum. En. Pl, Sell, 2 p. 136. Trichia furfaracea. Wither. Arr. Stemonitis furfuracea. Gmel. Syst. Linn. Habitat ad terram, supra radices berbarum & muscos putrescentes; rarius IN SaxiSs. | Stipitelli ob tenutiatem & insignem longitudinem huc illuc flexi nec fere umquam erecti ejus- dem undigue crassitiet et longiores quam no var. Hae per etatem UU bas sculi nigrican- tes, Apothecium gquavis directione disseciiami formam rotundam plerumque offert. | B. C. aticularis : crusta leprosa pulverulenta pal. lide flavo-virescentes apotheciis haemispherico- 289 globosis stipitellisque gracilibus "longiusculis subattenuatis fulvo-pulverulentis. Calicium aciculare. Ach. Meth, Lich. p. 97. Ej: Lichenogr. Univ. p. 242. Tab. 3. f. 8. Ej. Synops. Lich. p: 62. " Mucor fulvus. Linn. Fl. Svec. p. 462. Stemonitis -fulva. Gel. Syst. Linn. Trichia fulva. Wither. Ärrang. Lichen acicularis, Ach. Lich. Sv. Prodr. p. 85: Wahlenb. in Nov. Åct. Stockh. Vol. XXVM, RAL BD. sofa rg Lichen fulvus. Swartz in Nov. Act. Ups. V-. 4. Habitat ad corticem radicum exsiccatarum & ra- mulorum demortuorum, Plerumque minor quam Coniocybe furfuracea. Sti= - pitelli erecti per 2tatem versus basin fusce- scentes. Apothecium vetustum ad perpendi« culum dissectum reniforme apparet &, intus. excentrice substriatum. Anm. Genom sårskilda former hos sårskilda in- divider af Coniocybe fur furacea och C.' acicula« ris, hvarigenom de småningom nårma sig till hvarandra , har jag blifvit föranlåten anse den= na sednare endast såsom en artföråndring af den förra, hvaruti åfven Herr Doctor WAH- LENBERG instämmer, som varit i tillfälle att nårmare erfara och -bestyrka detta förhållande. «. CONIOCYBE gvacilenta, C, crusta tenui pulverulenta cinereas; apotheciis suboblongo-globosis carneo-cinerascentibus pul- verulentis , stipitellis longissimis capillaribus flexuosis nigris subnudis. - Calicium gracilentum. Achar. Lichenogr. Univ, p. 243. Tab. 3. f. 6. Ej. Synops. Lich, p. 62. 290 Habitat dices in Helvetia ad corticem vetustam & ra- arborum prope terram, Magnitudo Conioc. furfuracee. Stipitelli quasi pruina cinerascente irrorati, opaci. Descriptio. & Figura loco citato. FiIGURERNAS FÖRKLARING. Tab. VIII. Fig. 1:a: b. C. d. €. C. d, 8. 2. b. 'Calicium parietimwn i naturlig storlek. förstorade individer deraf i olika åldrar. artföråndringen B. C. leucothallum , med förstorade individer. artföråndringen -+y. C. albo-atrum, med förstorade individer. artföråndringen d. C. glaucellum, med förstorade individer. > Calicium trabinellum 1 naturlig storlek. förstorade individer. Calicium discoidale i naturlig storlek. förstorade individer, Calicium lenticulare i naturlig storlek. förstorad. artföråndringen 3. C. clavulare förstorad. - Calicium hyperellum 1 naturlig storlek. förstorade individer, artföråndringen 4. lygodes, först. individ. Caliciwin 7oscidum i naturlig storlek. förstorade individer. artföråndringen 8. pinastri, först. indiv. Calicium svackelinuin i naturlig storlek. förstorade individer. artföråndringen B. quercinum , först. indiv. — — — — $&ÖÉ. epiphleum, —— — Calicium melanopheum i naturlig storlek. förstorade individer. 9. a. Calicium hispidulwn i naturlig storlek. b. förstorade individer. 291 a. Caliciwn proboscidale i naturlig storlek. b. förstorade individer. a. Calicium physarellum i naturlig storlek. b. förstorade individer. a. Calicium brunneolum i naturlig storlek. b. förstorade individer. a. Calicwm sepiculare i naturlig storlek. b. förstorade individer. a. Calicium trichiale i naturlig storlek. b. förstorade individer. = a. Calicium stemoneum i naturlig storlek: b. förstorade individer. c. artföråndringen B.C. epidryon, först, ind. a. Coniacybe brachypoda i naturlig storlek. 'b. förstorade individer, Br DNR SENSE NR SATA RAN IMRAN TEE SANNA övsaniktörkinbeslnssoreSe ; FÖDSLODELARNES och BÄCKENETS Missbildning hos en fars som varit hållen för Tvåkönad; af D. WESTRE, LL. Chir, Mag.» EA 5 EE -Låkare vid Kronobergs Regemente, mena e Å. 1807, 1 Maji månad, dog på Wexiö Hospi- tal, der inlöste arbetskatten JONAs NILSSON från Ödetofta, 40 år gammal. Redan från ungdomen, . hade han af den mindre kunniga allmänheten va- rit ansedd för Hermaphrodit, och var i. orten kånd under ett binamn, syftande på hans oförmögenhet att hålla urinen; hvarföre han ock, i stållet för byxor, bar en egen klådsel i form af en kjortel. Den ovanliga skapnaden af detta subjects Könde- lar hade för flera år tillbaka våckt Låkares upp- mårksamhet, och år af framl. Provincial - Medicus D:r COLLIANDER beskrifven och afbildad i K. Ve- tenskaps-Academiens Handlingar för år 1787, an- dra Qvartalet pag. 141, Pl. V; hvartill jag för jemföreisens skull, får hänvisa, Af dessa anledningar blef kroppen, i nårvaro at Herr KR. r:ste Lif-Medicus och Ridd. HEDIN, öppnad och besigtigad af framl. Professor IL. S. PETERSSON, bitrådd af mig och dervarande Pros vincial- Medisus Herr :Dir EREES E, - 293 Vid yttre ' besigtningen, funnos följande af. vikelser från naturliga tillständét: I. 3: Underlifvet. var utan alla spår till Nafle. Lf. ter Hr D:r COLLIANDERS uppgift, skall naf- velstrången vid födelsen. varit fåstad strax of. vanför sympbysis ossium pubis, hvarefter ett åre synts; hvilket sednare nu. var utplånadt och ej: mera synbart. Något öfver regio Pubis, fanns en rundad, blå- «röd, svampaktig utvext CTabi IX. lit. ad; ads något ojemna yta var utan epidermås el. ler hud, och öfverallt fuktig af utsipprande urin: Några sårskillta ductus excretorii kunde ej upptåckas, utan syntes urinen såsom ur en svamp, hafva transsuderat genom vexten. Den var af ungefår 4 tums diameter, med något smalare basis invid abdomen, der de vanliga integumenta vidtogo. Strax nedom nåmnde spongiösa utvext, sägs, 1 sammanhang med densamma, en mindre med fin epidermis beklådd kropp ( Tab. lit. b.), som ligenkåndes vara en imperforerad glans! penis.! Ingen corpus penis var synbar, utan var denna glans fåstad tått under vextens ne- dra margo, , Ett slags Preputium eller veck af huden omgaf glans på undra sidan. Nedom nu besktifne delar, började ett slappt > och litet. Sctotum af vanlig, bildning /QCLit. c.) hvarifrån; på hvardera sidan, sträckte sig en bågformig linea af hår ( pubes) uppåt uns derlifvet, Tått under Scrotum, bildades ett djupt veck af integumenterne (Låt. e.). Det stråckte sig, j rigtningen af Raphe nedåt och bakåt, ån- da till det stålle der anus vanligen öppnar sig liknande en vulva med mindre upphöjda la. 204 | | bia. Då fingret i midteln af dess långd (Lit. d.) infördes, intrångde ' det likasom i en vagina, hvilken likvål fanns vara intestinum; rectum, försedt med vanlig sphincter. I re- gio ani, der nåmnde rima vulviformis slu- tade, syntes blott dess nedre -commissur, utan någon Öppning inåt kroppen. Dessa utvertes anomalier, gåfvo anledning att förmoda lika betydeliga vid obductionen, hvilket ock besannades. Följande blef dervid iakttagit: a) Ingen egentlig urinblåsa var till finnande. Nju« rarne, 1 normalt tillstånd . sånde sina ureteres till sidodelarne af den under N:o 1. beskrifna vexten, hvilken företrådde blåsans stålle, el- ler troligen utgjordes af en omvånd, spon- giöst förtjockad WVesica, hvars parenchyma, snarlikt moderkakans, hade emottagit urinen och frampressat den genom den obetåckta, li- kasom såra ytan. Ingen cavitét och inga större utförande gångar voro vid vextens ge- nomskårande synbara. b) Glans befanns alltigenom imperforerad, åfven- som en dermed sammanhångande ligamentös cellulosa, hvilken i rigtning inåt förestållde ett slags corpus penis. Urethra saknades så- ledes helt och hållit. | c) Scrotum, på vanligt sått formeradt, innehöll” tvänne plattade och ofullkomliga testiclar, lik- nande mindre körtlar, med otydliga vasa. d) Vid öppnandet af den under N:o 4. beskrifna plica vulviformis, fanns den öfverallt bestå af vanlig med epidermis beklådd hud, hvars fethin- na var fast och åmnig samt billdade de upp-: . höjda margines. Endast vid midteln gick denna hudens insånkning på djupet. och orifictum re- cti sägs der med dess ringmuskel af,vanlig ' 295 form; men ani sållsynta låge, så långt fram på det, genom nåmnde veck, missbilldade pe- ringum , föranledde en detcmdi svarande be- tydlig krökning framåt af intestinum rectum. e) Om ej partes genitales, för noggrannare un- dersökning skull, blifvit exentererade, hade en af detta subjects ovanligaste afvikelser från naturtillståndet lemnats oupptåckt, Dervid fanns nemligen, att ossa pubis voro upptill tvenne goda tum från - hvarannan åtskillda. I stållet för den vanliga benaktiga föreningen, sammanhöllos de allenast genom ett Ligament af fast och brosklik textur, gående i transver- sell rigtning från den ena 'angulus ossis pubis till den andra, och tjenande till fåste för de musklar, som på denna del af blygdbenen plåga inserera sig. JoH. GOTTL. WALTER beskrifver , i dess Abhandl. von der Spaltung der Schaambeine in schweren Geburten, pag. 22-23, en dylik båckenets bildning, häulken han förmodar vara ensam i verlden i sitt slag, Hans vackra planche föreståller nåmnde diffor- mitet så lika den hos Jonas NILSSON obser- verade, att man lått skulle tro, det åfven båc- kenets dimensioner hos honom varit enahan- da; hvilket likvål icke genom någon målning blef utrönt. Möårkligt år, att denne vanskapling, oaktadt häns båcken framtill sammanhölls endast af ett li, gament, ågde nog styrka i dessa delar för att kun- na uppklåttra och fasthålla sig på de högsta tak och stållningar, der han som rödfårgare vanligen förrättade sitt arbete. Den enda olågenhet som der- af hos honom förorsakades, var en bredbent och vaggande gång. Rn [EEREESYRIAA SEACDOAARENRtSTESRTNVAESNEA jYNSESOTNANNERES Sn er Sn Öfver-Directeuren BENGT REINH. GEYERS Biographie. Ha föddes på Boforss Bruk i Wermeland den 11 Nov. 1758, åldste Sonen af Bruks-Patron SALOMON GOTTSCHALK GEYEK och dess Maka MAGDALENA LöÖFmMAN. Efter någon i förstone erhållen undervisning hemma, och sedan trenne års vistande vid Carlstads Gymnasium afreste han 1775 — 17 år gatnmal till Upsala Universitet. I förening med ett lyckligt minne var hans håg ovan- lig för Språken. hvilket gynnade hans första före- sats vid Läårosåtet, att i synnerhet förkofra sig i de studier, hvilka kunde fordras för dem som ir- nade sig att ingå i då varande Canzli- Collegium, "Håndelsevis kom han dock en gång 1776, Möstter- minen, att bevista Profess. ToRBERN BERGMANS förelåsningar, hvilka gjorde sådant intryck hos den unge åhöraren, att han genast stadgade det be- ' slut , att såsom hufvudyrke omfatta Chemien , Phy- siken och Mineralogien; Genom visad fit sd myc- ken lust för desse vetenskaper, ådrog han sig snart så den vidtberömde Lårdes uppmårksamhet, att den- ne åfven gaf honom anledningar att framgent gå den Academiska vågen, Detta skedde likvål icke, Fian undergick emedlertid 1777 den Juridiska examen, och försvarade 1779, under samma sin vårdade Lärares inseende, den Chemiske Afhand- lingen om Zinksalmer (de Mineris Zinci.) Soms- ST martiden besökte han sedermera de Svenske Bergs- lagerne så vål till inhåmtande af kunskaper om dem, som att i mineralogiskt afseende göra sig be- kant med deras producter , Nys Vid alven dos orund- lades den utmärkt vackra och sedan allt mer ökas de Samling ar Mineralier som han efter sig lem=-, nat. Åfven detta år inskrefs han i Kongl. Bergs- Collegium, der honom snart anförtroddes inseen- det öfver de Metallurgiske arbeten som vid Dahls Silfververk förekommo. >+:1781 Cconstituerades han att vara Geschworner i Wermland, och förordna- des följande året till Proberare vid Kongl. Bergs- Collegium ; samt blef 1786 hedrad med. Bergmå- stare Fullmagt, hvarjemte det uppdrogs honom att uti Mineralogien undervisa Eleverne, 1788. con-, stituerades han vwvidare, att såsom Öfver - Dire- ctewr förestå Kongl. Controll- Verket, på hvil- ken syssla han ock året derefter benådades med Konungens Fuollmagt. — Huru han nu allaredan yckligen bemödat sig att ådagalågga sine insig- er till allmän nytta, derom vittna redan Kongl. cademiens Handlingar åren 1784 och 8ö.: Kal cademien ågde således skål att 1790 kalla-ho- om till Ledamot, åfven som Hon valde ho- om att under förra hålften af 1795 vara Hen- es Ordförande, vid hvilket Embetes 'åter nedlåg- ande han talade ”om Guld, Silfver och Tenn-ar= etens tillverkning och hallt i äldre och nyare tider” +). Men redan förut eller år 1787, tilldelade Aca- emien honom en belöning för upptåckten af flere Idfasta Lerarter, dem han under ihårdiga resor i ödra delen af Riket funnit, och hvilka snart åf- en under hans egen tillsyn blefvo begagnade vid 7 en Fabrik som för tillverkning af diglar, salt- ”) Detca "Tal är icke tryckt, 298 glaserande kårl och sockerformar, nåra Hufvudsta= den var anlagd. =. ; ; fver - Directeuren GEYERS utmårkta fallen- het för Slögder och Nåringar gåfvo ock omsider honom anledning till ett ånnu större företag, det att genom köp göra sig ågare af Rörstrands Por- cellains-Verk , hvilket i behof af stora förbättringar också i hans hand vunno dem till en grad, att nårma denna nåringsgren till mycken likhet med de Engelska. Att nara kostnad, förent med kun- skaper, flit och omtanka blifvit sparad för detta Patriotiska yrke, år öfverflödigt att bevisa. Det hade ock, visserligen varit en lycka för det all- månna, oim ödet långre sparat GEYERS dagar. | År 1805 utnåmdes Öfver-Directeuren GEYER till Riddare af Kongl, Wasa Orden. Af Kongl. Patriotiska Sållskapet var han Med- lem sedan 1786; af Krigsmanna Sållskapet (nu mera K. Krigs Vet. Academien) sedan 1796, och 1813 kallades han af Konungen i Nåder till arbe- tande Ledamcet i Kongl. Landtbruks-Academien. Att Bruks-Societeten också redan 1796 hade kallat honom till Fullmågtig i Jern-Contoiret , och att detta blef under 19 år 6 gånger förnyat, vittnar, äfven som delaktigheten i Styrelsen af Porphyr- verket och Södertelje Canal- Direction samt Brand- försåkrings- och Fattigförsörgnings anstalterne i Hufvudstaden, om det Medborgerliga förtroende Öf- ver Directeuren GEYER råttvisligen ågde. Den 11 Nov. 1815, eller på sin 58 födelse- dag afsomnade han på Rörstrand af en bröstfeber som blott få dagar gjorde honom sångliggande. Med sin Maka, Urrica CaAstTORIN, ogift med honom 1788, har han haft r1 barn, af hvil- ka 5 med deras Moder öfverlefvat honom. Hans | 299 Hans genom tryck utgifne Afhandlingar -åro föål- jande i Kongl. Vet. Academiens Handlingar: "1784. qv. 2. Småltnings-försök med eldsluft på ; ådla -stenar och. andra jordarter, — — 3. Om såttet att nyttja Eldsluft till Blås- rörs försök, — — 4. Os Metallers förhållande i småltning med tillbjelp af Eldsluft. 2786. — I. Rön och Anmärkningar om Fluss- pats och Blyglans anledningar vid Cimbritshamn i Skåne. K.V.: AA. Handl, 1816. SE Il. 20: 300. ————— > 2 — 0 vm Assessoren och Medicine Doctorn HENRIC GAHNS Biographie. Ha var född i Fahlun den 1 Jan, 1747. Son af Landt-Råntmåstaren derstådes, HAns JAcoB GAHN och af ANNA MARIA SCHULZEN. Vid åtta års ålder eller 1754 samt då handledd af Informator, blef han under ett besök i Upsala, der inskrifven såsom Student, ehuru han sedermera fullkomnade sina första studier vid Westerås Gymnasium, till dess han 1763 åter reste till Upsala. Hår blef Låkare-Vetenskapen genast hans föremål, och von LINNné råknade ock honom snart bland sine Lår- jungar. Det var åfven under denne store Måsta- res inseende, som Herr GAHN utgaf 1767 sitt för- sta Academiska Låroprof: Fundamenta Agrostogra- phie "). 1769 tillbragte han vid Seraphimer ka dens Lazarettet i Stockholm och blef samma år ans tagen såsom Andre Låkaren vid Allmånna Kopp- ympningshuset, samt undergick året derpå i Up- sala de Medicinske examina, och utgaf under Prof. SIDRÉNS Presidium Gradual-Disputationen de Par- tu serotino. Om hösten 1770 antrådde han, såsom Licentiat en utlåndsk Resa, besökte Göttingen och Sirasburg och sedermera London och Edinburg under ”Y Hans åtgärd vid detta berömda Arbete har äfven varit mer än vanlig ; hvarföre ock Hr Forster genom Örtslågtert GAHNIA från Nya Zeland velat föreviga den, 301 loppet af de följande tvenne åren. Vid Promotionen 1772 i Upsala erhöll han frånvarande Doctorshat- ten, och korrt derpå Konungens Fullmagt till Stads- Physici- -Sysslan i Gefle. Befordrades likvål efter- åt, medelst tjenstbyte till Förste Amiralitets-Medi- cus vid Armeens Flottas Escader, i Hufvudstaden, der han efter hemkomsten från utrikes orter 1772 vistades. År 1777 blef han Assessor i Kongl. Col- legio Medico, en bestållning som han i 13 år (till 1790) jönebade och då lemnade, åfven som det nåstföregående året Låkaresysslan vid Armeens Flotta, från hvilken han på begåran fick Nådigt afsked. Icke mindre stor Ålskare af Vetenskaperne n vidt berömd för kunskap och erfarenhet som åkare, kellades Assessoren GABN af K. Acade- ien 1793 till Ledamot, med liksom större anspråk ertill, sedan han varit Academiens Ämnesvån te- an i 15 år. 1794 valdes han till Hennes Ord- örande, hvilket gaf honom anledning att, når ti- en för detta Embete var förfluten, hålla ett Tal 'Om de nyaste upptåkter uti Practiska Medicinen "),; tt ämne, hvars vårde ånnu mer ökades genom de nmårkningar han af egen erfarenhet dervid .bifo- ade. Sitt minne har ock Assessoren GAHN gjort förgåtligt genom ett ifrigt bemådande att år 1802 nföra Skyddskoppympningen i i Hufvudstaden, der- från dess åmne till nyttjande allestådes kringsprid- es, dit det icke redan hunnit ankomma efter dess Örsta införande i Riket genom en lika förtjenstfull såkares omsorg, Till rådplågningar rörande Me- icinal- anstalter mot Veneriska Smittans utbredan- e m. m, förordnades Asséssoren GAHN i Näåder Konungen , att deruti deltaga år 1804, åfven- +) Otryckt, 3028 - "som sedermera 1811 vid pröfningen af en i sam- ma afseende föreslagen, bekant Curmethod. 1808 mottog han, såsom Öfver-Låkare, Sjukvården vid K. Krigs-Academien på Carlberg. 1811 blef han Heders Ledamot af f. d. K. Collegium Medicum, och Svenska Låkare-Sållskapet erkånner :honom så-. som en af sine Stiftare flere år tillförene. Att - förbigå andre betydande WVårf hvaruti Assessoren GAHN med redlighet och klokhet. dela=' de omsorgen för allmånt båsta , må endast nåm- nas, att han, mycket saknad af denna K. Acade= mien och det Allmånna, icke mindre ån af sine Närskylde och Vänner, afled den 6 Febr. 1816, sedan han ett halft års tid lidit af en svår And- tåppa, åstadkommen af en ovanligt stor fettsamling särdeles i underlifvet och bröstet. s Genom gifte med framledne Ryttmåstaren Nirs SVEDENSTJERNAS Dotter, CATHARINA SVEDEN= STJERNA, har ban med henne haft 3 Söner och 2! Döttrar. Af de Skrifter han och som genom tryck utkommit , finnas > Uti RK. Vet. Academiens Höndling öl för 1779. qv. 1. En Afhandling -om Vattenbråck ; cu-| reradt' med caustika medel, 1 Liåkaren och Naturforskaren. Tom. 4, 3. 20. En Recension af James Prices Af. handling om Metallers förvandling. I Vetenskaps- Fournalen för Låkare och Fåltskårer. = B:d I Håfte. Om en -bulnad i Lungan. I Svenska. Låkare- Sällskapets Handlingar. 2 Bid. 2 HH, Sjukdoms - båndelse med patholgiistg Anatomi, ISA sar Medicinal-Rådet Doctor JOH. LOR. ODHELII Biographie. Han föddes d. 2 Mars 1737 i Strengnås, hvarest” hans Fader Sam. ODHELIuUsS var Handlande och Rådman och gift med Maria ELis. HELIN från Wezxiö. - Efter alldraförst njuten privat informa- ion, inkom han 1746 på Strengnås Gymnasium er han i tu år qvarblef, tills ban efter förlusten f bågge föråldrarne mottogs af Farbrodren och örmyndaren, Assessoren LARs ODHELIUS. Kom erpå 1749 till Stockholm och intrådde i högste lassen af Storskolan, der hans andre HFarbroder HORE ODHELIUsS var Conrector. Efter 4 år el- er 1759, reste han till Upsala och blef såsom Stu- ent inskrifven. I anledning af långe förut fattadt ycke för Låkare- Vetenskapen, vinlade han sig år om kunskapers vinnaude i detta yrke, ge- om deltagande af VON LINNéS Botaniska excur- ioner, J. G. !WALLERII chemiska förelåsningar ven som de af d. v. Medicine Adjuncten, D:r IDRÉN enskildt gifne, År 1754 utgaf han, under ON LINNÉs inseende sitt första Academiska Låro- rof, eller Disputationen om Chinensia Lagerströmia- a, Under den tiden han ånnu vistades i Upsala, bes agnade han Arch, RoséN VON ROSENSTEINS ef- ertrådares; Prof; SAM. AURIVILLIU undervisning, 304 ech :afhörde Mellanterminerna i Stockholm de Ana- -tomtske förelåsningar som der voro af Prof. MAR- "TIN började. Till slutet af 1757 hade han ab- solverat de examina som till vinnande af Medi- cinska graden fordrades. År 1758 intrådde han egentligen på tjenst- barian, då han till Pommern afgången som Föålt. Hospitals-Låkare , fölgde Högqvarteret bågge de för- ste åren, Men hade likvål det ödet i början, att nyligen uppkommen efter en svår sjukdom , blifva så vål som de medförde sjuke af fienden Öf- verrumplad , tillfångatagen och plundrad, eburu korrt derefter af Svenskarne åter befriad. Som Garnizons - Medicus 1 Anclam blef han dock vin- tren derefter å nyo fången, men efter skedd capi- tulation kom han till Rögen, der han i Boldewitz förråttade Fålt-Hospitals Medici sysslan och återgick sedan, vid fålttogets å nyo öppnande, med Armeens Högqvarter. Efter krigets slut, hade han vården af ett Sjukhus i Greifswald, blef korrt derpå anta- gen till Sjö-Expeditions-Medicus, samt utgick med Escadren, vid kryssningen under sommaren till hösten 1760, då han återkom till Stockholm. Dos ctors Promotionen hade emedlertid infallit i Upsala, hvarvid honom som frånvarande, och i anseende till Fålttjensten befriad från den återstående Gra= duval-disputationen, tillegnades Doctors-hatten. 1761 blef Doctor ODBELIUS af Kongl. Col- legium - Medicum afsånd till Södermanland, till håm- mande af en der uppkommen farsot. - Sedermera var han tjenstgörande Hof- Medicus, och 1 6 år In: tendent vid K. Djurgårds Hålsobrunn. Park Ses raphimer - Lazarettet begynte han tjensten 1762, och antogs ålfven det följande året till Ordinarie Låkare derstrtes 1772 blef han: Assessor i K. Collegium Medicum , hvarefter han såsom Dess deputerad te- 305 ste 1775 till Carlskrona, att anordna nöådige för. båttringar vid Medicinal-Anstalterne å samma stäls le. Åfven detta år valdes Assessor QDHELIUS till Medlem af K. Vet. Academien, och intog sitt rum efrer hållit Inirådes=- Tal, som innefattade Änmärk« ningar vid Starroper ationer och den Sjukes skötsel ef- teråt. Året derpå valdes han också till Academiens Ordförande, åfven som andra gången 10 år sed- nare (1785), och bågge gångerne lemnade han klubban med sårskildte Tal; den förra gången ”Om Kongl. Lazarettet i Stockholm”, och den sed- nare ”Om dödligheten i denna Hufvudstad. I 35 år hade K. Academien, genom hans nitiska deltagande i Hennes oeconomiska angelågenheter, njutit frukten af hans Omsorger för Hennes bestånd och anseende. Bland öfrige förråttningar af Assessoren ODuz- LiUs i samhållet, må åfven anföras att han 1790 valdes till en af de hundrade styrelse ågande vid Brandförsåkrings-Contoiret och 2 gånger till Revisor äå samma stålle. 1796 afgick han såsom Deputerad att föranstalta om Curhuset i Wadstena, 1797 invåldes till Ledamot uti Inqvarterings-Com- missionen och 1805 uti Committén för Fattigvårdens reglerande. 1806 utnåmndes' han såsom en af Deputerade till för- fattande af alla Medicinal-Verket rörande påbud och förordnaden, och som innom året verkståldes. 1810 kallades han till Ledamot i Committén för Allmånna DLåkare-vården, i Hufvudstadens. Inqvarterings- Commission och Brandvakts- Cassans administration. 1811 valdes till Directeur i Stockholms Brand- försåkrings - Contoir på 2 år, åfven som å nyo år 18133 samt till Deputerad för reglerandet af den nya Fattigvården, 1812: 3 06 Från den syssla han såsom Öfver-Låkare vid KK: Seraphimer Lazarettet i mer ån 50 år innehaft, och allt :sedan 1802 der hållit Cliniské Förelås- ningar, och förråttat många Starroperationer, be« gårde han afsked t813 och YerHöll det. straxt, bvar- efter han blef utnåmnd att vara Medicinal Kal Uti Kongl. Sundhets- TN samt i följe af Kongl. Maj: ts Förordnande ingick 1816 i Directionen Öf- ver Allmänna B StELOrdes och Koppympnings-In« > rättningen 1 Stockholm, . Vid den är 1810 1 Upsala hållne ,. Med. Do- ctors Promotionen, tilldeltes Medicinal-Rådet ODHE- LIUS ett förnyadt Doctors Diplom såsom” Jubel- Doctor: åfven 1805 hedrades han med Kallelsebref till Tiedamot af La Societé Medicale i Montpenler, att förbiga de flere inlåndske Sållskaper och Sam-= hållen, i hvilkas yrken han deltagit. Samhållet ågde således i Med.-Rådet ODHE-= rius en driftig, alfvarsam och redlig Embetsman; food KosCell Meda, fock un: Vik. Sundhets-Colle- gium den verksammaste' Medarbetare, och K. Ve: tenskaps Academien en Ledamot, som i nit och tillgifvenhet för dess inråttning och stadgar, efter- givit ingen, | Efter en lefnad af nåra 80 år dog Med,-Rå- det ODHELIUS den 23 sistförflutne Augusti, af-en. Apoplexia serosa; Tförmodel. ordsäkad. af en nyss förut ådragen förkylning, 0 liköppningen syn. tes besanna. Tvenne gånger har han varit gift men Öfver- Tefde” bågge sine Makar, och lörmua de ingen bröst- . arvinge efter sig. Gr ae RA Om den aflednes kärlek för Vetenskaperne och 1 synnerhet för dem som voro hans hufvudföremål, 307 "vittnar den mångd af Skrifter och Rön som tid efter annan åro af honom utgifne och meddela. der ee, Wat RY I 1 Kongl. Vet. Academiens. Handlingar; 1762.qv. t. Om Spartii scoparii medicinska nytta, — — 2. Om en lordart som botar skabb och sår. 1764. — 3. Beskrifning på en besynnerlig Ögon= skada. 1765. — 4. — — — annan sållsynt Ögonskada 1766. — 13. Botemedel mot Anasarca, — — 4. Försök med Extractam Dature. 1767.—2. Rön om en ganska sållsynt Ogonskada; 1770. — »4. Försök med Mercurius gummosus. 1772. — 2. Blindhet. uppkommen efter lyckligen opererad starr, genom ny operation botad. 1774. — 2. Om naturligt crystalliseradt Socker. 1775. — 2. Om Boskapssjukan i Finland. | 1770. — I. Rön om Extractum Aconiti. = — 2. Rön om Ascaris Lumbricoides. 1777. 3. Om en Hydrophobie som dödade ins om 48 timmar. 1778. — 1. Tillågg till Prof. MARTINS RÖn om - Sledor under os frontis. — — 4, Om en Starroberation på bågge ögo- nen hvarvid starren var stenhård och fastvuxen. 1779:— I. Om en Starr-operation. — — 3. Om Ledi palustris verkan mot Utslag; 1781. — I. Ytterligare Rön om Ascaris Lumbri- NN. coides, 1782, — 1. Om Ledi palustris nytta mot Rödsot. 178317 3 — - — mot Lepra. i 1784.—=4 84 Om Venerisk. Starr och dess operation, 1785. — 3. Om Sedum ace, 308 1789: qv. 3. Om. ett sällsynt slags Larver utdrifne 1790. — 1791. 1792. 1793. 1794. 1790. 1803. 1804» 1807. 1808. I8IO. 1812. forening från ett fruntimmer under en Brunscur. 3. Opistothonos curerad genom stark de- 4. coct af Valeriana sylvestris. Sått att fortare ån hittills möjligt va- rit, bota och förbättra Staphyloma cornea, 4. Rön om beskaffenheten af Caribaa 36 2. 2. 2, 3. 4. rf. ett slags Cinchina och om Angustu- ra barken. Förmån att vid Starroperation noga och ofta rensa Ögat. Kråfta i nåsan lyckligen botad. Kraften och verkan af det så kallade Luftsyre - vattnet i nerveuse sjuk- domar. Farligt botemedel emot Proline uteri. 2. Bukvattensot , som till ovanlig myc- kenhet under flere år aftappades. Om verkan af Koppor och Vaccinen, som på en och samma tid hos sam- ” ma personer funnos. Practiska JUR under en Starr- operation, Tetamus lyckligen botad; 3. Beskrifning på en obotelig asthma spasmodicum , och dess orsak. I. Antimonielle kråkmedels stora nytta i lamheters botande. 1813. — 2, Om Guldets Låkedoms kraft. Utom. de förut anförde Talen hållne i KR. V. Å. Ett Tal: vid Presidii-Ombytet är 1812, Om Ve- neriske Sjukdomars botande med upplåst guld. 309 Åminnelse=Tal hållne i K. V. ÅA. Ofver Professor S. KALM, 1781. Öfver Arch. o. R. ABER. BÅcK, 1795. Öfver Arch. o, R. RÖNNOW, 1790. Öfver Prov. Med. D:r WAHLIN, 1798. Öfver K. Lif-Medicus D:r A. J.:HEDENBERG, 1799, Öfver Assessoten D:r P. ZETZELL, 1803. Öfver Prof. EBERH. ROSENBLAD, 1808. Öfver Assess. o. Prov. Med. D:r C. M. BLOM, 1815. Svar på K. Academiens fråga, om orsakerne till Gikt, och Förvarings - medlen deremot, 1762. I Låkaren och Naturforskaren, döm, 2. p. 266, Anmårkningar vid WVattusot obs serverad på K. Lazarettet. — poa1932 — — vid Protessor To- DES Medic, Chir. Bibliothek. p 349... — —="" vid drunknade /per- soners upplifvande, Dessutom som Redacteur infördt 57 st. tillågg och anmårkn, från 3:dje till och med 12 tomen af samma Skrift, Ströskrifter; Försvar för Svenske Låkare, om Kinkinans nyt- tjande, ståldt mot Franske Amb. Ckir. Bo- SQVET, 1706, Påminnelse vid det brukliga såttet att bota Ögon- sjukdomar, 1778, Underråttelse huru man i brist af Låkare kan bo= ta sig sjelf förden farliga Vener. sjukdom. 1775. Alderdomens sållhet, 1800. Afhandling om Ögonsjukdomar 1807- Låkare Råd, att med minsta kostnad kunna bota de nu gångse Fåltsjuk domar , 1808. 310 Öfvessitehinngar : ROUSTANS ( Past, i Geneve). svar på. Vetensk. "> Sållsk, i Bern: fråga: hvilka! medel kunna för- bättra ett förderfvadt folk, &c. 1768. Porzes Försök om Menniskan, 1774. GENDRONS: Afhandling om ER Sö 12 TAR Betånkande ötver qvacksalfvare , 1775. Cooxrs Bref om såttet att bibehålla Sjöfolkets hål- sa, 1 en pharmac. navalis af D. PRINGLE, 177 Pores ör of the Lock, 1797. BJANCA CAPELLAS Lefverne, 1798. .CONSTANS Offrands aux Autels & a la Patrie. Ändteligen, utom allt detta många recensio- ner, underråttelser, anmärkningar 'm. m, uti All: månna Tidningar och Periodiska Skrifter. 9 NR 211 UTDRAG af Kongl. Vet. Acad. Dag- Bok. FÖRTECKNING På de Böcker vm. m. som under detta årets förlopp blifvit skänkte till Kongl. Vet: Academien. H MoNnTtTEGRE, de, Experiences sur la digestion yes Phomme. — — -— Observations sur les. Lombrics. — — Journal d Education N:o 1. Hr Bope J. E. Astronomisches Jahrbuch för 1816 -17- 18: Berlin. 8:0. Hr WiBgorG E. Oversigt over det Danske Videnskabs. Selskabs forhandlinger i de tvende sidste aar, Kjöbenh, 1815. 4:0: Hr TrRAFVENFELT, C. Svenska Likare- Sällskäpets Handlingar för 1815: Stockh. 1816: 8:0. Hr PONnTtIn, M. M. Anvisning till valet af Låkemedel för Allmånna Sjukvården till inråttande af Socken- Apothek. Stockh. 1815. 8:0. Hr ViviANL, D, Flore Italice Fragmenta fasc. 1. c. Tab: en. AVIIIL Genute.: 18084 4i0. er — — — '— Memoria sopra una nuova specie: di Mi.” nerali. 4':0. — — — — Memoire sur une nouvelle sespece de Mineral , decouyerte en Ligurie. Genes. 1813. 8:0+ — 2 — — Voyage dans les NA de la cide- vant Ligurie, Genes. 1207. — — — — Phosphorescentia Maris, XIX lucescent. Anim. nov. spec. illustr. Genuzx. 1815. 4:0 flr FABRONI, Gio. — del Trasceglieri dalle Sostance eterogenee Ile Molecole drargento, & - POro, mediante. amalgamazione. Verona 1815: 4:0. 312 Hr CAsstTRöM, N. TENORE, M. Appendix r:ma Catalog Plantarum Hort. R. Neapolitani. 1815. Neapel 1815. 8:0. ; Hr AcHARrRiIus,, E. CLEMENTE y RuBIO Ensayo so- bre les Variedades de la Vid Comun qve vegetan en Andaluzia. Madrid. 1807. 8:0. K. Vetensk. Academienr i Berlim — Abhandlungen "der K. Academie d. Wissensch. in Berlin; aus d. Jahren 1804 — 11. Berlin 1816. 4:0, Kejs, Vet. Acad, i S:t Petersburg. Memoires de PA- cademie Imperiale Vol. 5. 1815. 4:0. i Hr HaussMAn, F. L, Göttingische Anzeigen från N:o 173. . 1815. till N:o 52. 1816. 8:0. | Hr TrEvirAnNus, GoTTFR. BR. & L. C. Vermischte schriften Anatomischen und Physiologischen Inhalts. 'Erster Bid. Gåttingen 1816. 4:0. — — G.R, Ueber den innern Bau der Arachs« niden. Erstes heft. Närnberg 1822: 4:0. Hr ArBErRs, J. A. Commentatio de Tracheitide Infan- tum vulgo Croup vocata, cui premium ab Im- perat. NAPOLEONE propositum ex dimidia par- te delatum est — Lipsie 1816. 4:0, | —- — — — JURINES Abhandiung äöber den Croup, , äbersetzt von D. P. HEIN2KEN mit Vorrede und Anmerkn. von J. A. ArsErs. Leipzig. 1816. 4:0. (dedications exemplar till Kgl. Vetensk. Academ.) Hr FALLEN, C. F. Empidig Svecie. Lund 1815. 4:0. — — — — Syrphici Svecie. 1816: 4:0, Hr BIrLBERG, G. Oeconomisk Botanik. N:o I. 1815. N:o 2. 1816. 8:c, -— — — — Svensk Botanik 7:de Tomen. — =: — -— Insecta ex Ordine Coleoptrorum Ups. 4:0. Hr GrÅBERG, J. Su la falsita dell Origine Scandinava data ai popoli barbari che distrussero I'Impero di Roma. Pisa. 1815. 8:0. Naturalier m. m. Till Kongl, Vet. ÅAcademtiens Museuwmn 1816. Skånkte af . Hr HAUVSSMAN , Prof. i Göttingen, En Geologisk Sam- ling af Harziska Bergarter. Hr GYLLENGRANAT, Capit. vid Arm. Flotta, Ett styc- "ke Lava af en ny Volcanisk Ö nåra Azorerne, ” 313 FÖRTECKNING å de Afhandlingar och Rön, som införde uti detta Andra Hälte: ÅA aiys af Ichihyophthalim of C.G. GMELIN - ENIRSvT Det vid Kopparverket Rothenburg an der Saale brukliga sått att tillverka blå Koppar-Vitriol, hvilken i Handeln vanligen förekommer under namn CA Tr prisk Vitriol, RER af J; HAUSSMAN = . - Anmårkningar om ka Alucos af L. IK RRSRg oo. - . Platalea pygmea, vidare beskrifven , med figur; af C. P. THUNBERG - Försök till Systematisk Uppställning af Sveriges Fjärillar ( Bortiatkuing) ; af J W. DALMAN = Beskrifning öfver de i Sverige funne Fluge- Arter som kunna föras till Slåg= tet Musca. Första afdelningen af C F. FALLEN - . - =. SNS Beskrifning på tvenne Svenska Arter Tubularia ; gf C. A. AGARDH a =» äro 171. 199. 226. 255. + 214 28 sÅfhomdling om>de Cr ks vexter- som komma under namn af Calicioidea; ( Ändra Stycket , Re z Jo ACHARIUS = Er 2606: 9. Födslodelarnes” och Båckenets Missbild- ming hos en Man som varit hållen FR « Svåkonad; af D: WESTRELL =170 5. 1292, ; Biographkier öfver: 4 Öfver - Direct. m, m. B. R. GEYER = 298. " Assessoren D:r H. GAHN - FS SOON Medicinal: Råd. D:r:J. L..ODHELIUS > 303. | Utdrag of K..V. ÅA. Dag « Bok = "3114 315 FIGURER Till 28:16 Års Handlingar. : Första Stycket: TAB. I, Hörer till Hr Frigelii Afhandling. — I. — till Hrr Thunbergs och Dalmans Af- handlingar. — III IV. — till Hr Dalmans Afhandling. — V. — till Hr Acharii Afhandling. Andra Stycket: TAB. VI. hörer till Hr Zhunbergs Afhandling. — VII, — till Hr ZgardAs Afhandling. — VIII. — till Hr Ackarii Afhandling. — IX. — till Hr Westrells Beråttelse. K. V. 4. Handl, i816. St. II. 21. FÖRTECKNING på Auctorerne till de Rön m. m., som finnas införde i 12:16 års Hand lingar. RO E., Afhandling om de Cryptoga- miske vexter, som komma under namn af Calicioidea; Andra Stycket. = = I. . 105, Fortsättning : = = 3 IRER Soho, AGARDH , C. A , Beskrifning på tvenne Sven- "ska Arter Tubularia '- 3 - 11. 255. Borr, G., Månförmörkelsen d, 26 Dec. 1814 ob- serverad - 3 = Ö SSE 19. DALMAN, |. W., Chionea ÅAraneoides, ett nytt inlåndskt Insect af Tvåvingarnas Ordning, beskrifvit - É FR ENE SA Försök till Systematisk Uppstållning af Sveriges Fjärillar - - E TA ANA Fortsättning je - - = MR I99: FALLÉN, C. F., Beskrifning öfver de i Sverige funna Fluge-Arter som kunna föras till slågtet Musea. Första Afdelningen II. 226, Fries, E., Uppstållning af de i Sverige funne Värtsvampar (Scleromyci), - [YCEr0G: FRIGELIUS; A., Exempel af Maxima och Minima uti ett Mathematiskt Problem = IL To GMELIN >,C. G.> ADalys af Pargasit RES. Analys af Ic htlyophthalm AH ENN) HAUSMÅNN, J. F. L. Det vid Koppparverket Ro- thenburg an der Saale brukliga sått att tillverka blå Koppar-Vitriol, hvilken i Handeln vanligen förekommer under - namn af Cyprisk Vitriol, beskrifvit IL 175. 317 HeEURLIN, E., SRS förteckning öfver de Meteorologiske Observationerne hållne i Wexio under hela året 1815, samt Ob- servationer på Vexter, Foglar och Fiskar de samma år - - - I NILSSON, S., Critiska Anmärkningar öfver Rud- Hce: Fogelbok - = — a ERYTS SEG Jes Anmärkningar om Scrix Åluco IM. THUNBERG, EES, Eyra nya Arter af. Bruchus lärsislärte . bellas - - & fs Platalxza pygmea vidare beskrifven IL WALBECK, H. J., Stjernan Gi Oxen bortskym- ning af Må anen , d. 5 Nov. 1751, obser- verad 1 Stockholm, Upsala ck Hernö- sand, beråknad '-- = - - WESTRELL, D.; Om Födslodelarnes och Båtke- nets missbil Idning hos en Man som varit hållen för Tvåkönad - É Rd 164 24: 183. 43. 194: 12. 292, ——— REGISTER Till 1810 Ars Handlingar, öfver de ämnen som deri förekomma, Atop: Statices, Pag. 224. Anthracides 231. ÅAstrvonomie : Stjernan C 1 Oxen bortkymning af Månen, observe- rad 12. Burgs Tabeller 16. — Mäntaflor 18. , Zachs Soliaflor 13: Atychia 225. Biographier öfver H, GAHN 298. SSA B. R. GEYER 296. J. L. CDHELIUS 3CI,. Beomyces capitatus 208. Bombylarii 231. Bruchas Insectslågte — 4 :arter deraf beskrifne — brasiliensis 45,» Convolvuli — chinensis 46., longicornis 47. Bålstöd hos Lichenerne, hvad 108. Calicioidea — Afhandling om — 106. 260.) Calicium slågtet med dess arter beskrifvit ITI. subtile 117. mi- nutellum 118. cerviculatum 119. xylonellum 120. pul- latulum 121. haustellare 122, baliolum 123. microcepha- lum — corynellum 124. parietinum 260. lenticulare 262. cinereum 265. proboscidale, discoidale 266, chlorellum 267. hispidulum 268. chrysocephalum 269. trabinellum , oro- chroum , claviculare, 270, sepiculare 271. phoeocephalum 271. trachelinum 272. quercinum 273: epiphleum — , hy- perellum 273. roscidum 275, pinastri, melanophleum 276. trichiale 277. stemoneum 278. epidryon 279. brunneolum 279. physarelläm 280, albidum, adspersum 281, Arcyrieforme, abietinum 282. fagineum — corylinum 283. Charidea 225. Chionea Ar2neoides — beskrifven 102. Coriocybe slägter och arter beskrifne 283. stilbea 286. brachy- poda , furfuracea, acicularis , gracilenta 287- Dunrnstein 176. i Embolus furfuracea 2230: Falco umbrinus, hvad 22, Fjärilar , Sveriges , Systematisk uppstållning af dem 48. — 101, Foglar i Sverige 22 = 25, NG Anmårkninzar (om 39. Sylvia Curruca 27, Fringilla fia- Virostris 27. Sylyia, cinerea — hortensis 28. Alaudar cam- Register. pestris. — pratensis 30, 31. Crusicostra pinetorum 30, Tur- dus musicus 34. Picus Lenuconotus 35. — caniceps 35, Strix passerina 38. nudipes 39, flammea 39& rol och Grönland 174. Jettoner i guld och silfver , gifne 166. Klarsump 176: opparskiffer 176. Lafhusskaft 109. Latitud att beståmma för foglar 22, Leches beskrifningar öfver Foglar 23. Ledamöter , utlåndske, invalde 167, d afledne — 168. ÖRA Lichen chrysocephalus , mucoriformis 269. trabinellus 270. phoeo- cephalus 271. hyperellus 274. lygodes 275. cantherellus — peronellus 286. furfuraceus , capitatus , globularis 287. aci- cularis , fulvus 2883. Longitud för Hernösand från Stockholm 17. Maxima och Minima , exempel af. I - II. [Meteorologiska observationers hållande i Lappmarken — understöd gifvit dertill 167. — — hållne i Vexiö, 1815., Summarisk förtekning af — 164. issbildning af födslodelarne , beskrifven 292. ; oderlut , Mutterlauge, gute, schlechte , schwarze 180, I8I1. ucor furfuraceus — 2838. — fulvus 2839. ; spherocephalus 263. usea slågtet — beskrifning Öfver 226. åtskilnad från frånderne 229, Caracter 235. nerfgång 231. skiljaktighet i könet 232. Larv- tillståndet 233. arter deraf 2356 — 244, ånförmörkelse observerad. 19. ora Samolad 25. bservationer på Vexter, Foglar och Fiskar hållne i Wexiö 1815.—165- scillatoria 255, anorpa hyemalis 103, 5 ud 5 apilio , benåmningen deraf 51, — Genera och species af Limonis tis 55, 64. Aplais 56, 64« Argynnis 57, 66. Melitea 57» 74. Erebia 58, 79. Amaryssus 60,.85, Doritis 60» $5: Ganoris 61 >» 86, Zephyrus 62, 90. argasit Analys af 158. beståndsdelar 162. ad latalea pygmea beskrifven 194. Ajaja, — Leucorodia” 198, roblem mathematiskt 1. yrenothalami Lichenes 127. esa vetenskaplig för Nordens Ornithologie 166. för Botaniken ibid. ohstein, Rästén 176. othenburg an der Saale Kopparvetk 175, Register. Rudbecks illuminerade fig, af Foglar 24. eritiska anmärkningar deröfver 24,4 Rå koppar 176, Rå lut 1776 Scleromysi 126. Skogsflugor 235» Skäårsten 75» i Snabbflugor 234. | | Sol- och Måntaflor 12. i Spheria — dess slågtearter 120. SPN Afdelningar och arter — Cordylia 129: peripherice 134. com- posite 140. monostiche 150. | Splieronema 110. Sphingidis familj 204. genera och arter — Dilina 205- 212. Sphing 206,-213. Hemaris 207-215: ; | Spurstein 176. 5 Stemonitis furfuracea — fulva: 288, nivea 286. Stjerncataloger 12. | = ; Stilbit ( Hauys.) 173: i Strix Aluco , anmärkning om 183. beskrifning af 186. 5: stridu= 12 skilnad 186. ; Syntomis 225. Syrphici 231. Tabanu 231... NT | Tabule synoptice Papilionum & Lepidopterorum 54. Tachina 234. Tachineformes musce 236- ; Trichia nivea 286. flava 287: furfuracea 288. fulva 289. 2 Tvåkönad 202. Tubularias 2 "Svensk | nea , trichodes 258- Vildflugor 233. i; ; j WVitriols ( blå koppar eller cyprisk) tillverkning 175, schwar- zer. 181: : i ; Färtsvampar > Svenska, beskrifne 126. Zygenides , familj af Fjärillar 209, slägter — Sesia 207. 217: -Zygena 210, 221. Aglaope 211» 214. Zygnema 255: Åminnelse-Tal hällne och tryckte 167. a arter deraf beskrifne 255. muscoides, cor=' EO TNE Rättelser och Sid, 53: rad, 28. står: Pl, I, Tilligg: lås: Tab, III Sä (FO, | AON P1 IL Tab AV SAN : I ab. II, div. 1-2, — Novorum — Nervorum Sid. SALVA KAS ir varius — rarius | NR f. Semele — E'.; Semele St NGts — ofnnibus ex — omnibus ; ex 63, — 2. — pPuvillati — pulvillati « 69, — 22, o— mas f,25 (Text. Tom, X. pag. 98, fem, läs: (mas) fig. 25. (fem) — "— 25,- — PiTomgris,f. 6,7.? lås :/P.Tomyris f. 6-72 Text Tom. X p, 98: — — 209, — Tomgride — Tomyride Z0r Ein gas oo Tab, CCEXXT CCLXX fis: 9. 8.etP. Ri- nald T. 1,4. lås: Tab. CCLXX, f. ,8:.9. &, Rinald, T. CCLXXI f£. 1-4, | Ae Fd NE =! fasciq = — fasciam CY NEN Adel SA IPS — ipse SNR Eke Didynam — Didymam — — 24. o— Mmarginique -— margineque 78. — I4, — affinis precedenti läs: affinis M, Athalie FN SS-HRGISA DE To, & 2. 9 = Za Bille” ENS At Md IS TÄNCEUS — distincta BOLT 050 — 648, ÖRE 1204 vi, SULVIS — "”albis ST, PEEPTaba VIL Tab. VI Påsar fa ungvan — nunqvam . 97, — "30, — femina seqventis /ås; femina hujus afem. Z, j Alexis 098 — 200, —- sScilicet in V—scilicet ut in Io0O. — 34,. — AÅAegus — Argus 102, — 21. — verkligen, då — verkligen då, 104, — "13.0. = myckenhet — myckenhet, 8 re TR 29, — anomaris — aN0 maris — o— 30. — gressoribus — gressoriis Not, — niveus, rättare : nivalis 20. = 1264 SURT — 328 ANT dere Pe MD — P. 351 n 3662 BOO es graciles dissile— graciles , dissite, AR INNEÅR = MacUlatis — angulatis 2146, — 31. — verus — vera 215, — I. ff, — åbiticis — anticis 218. — 31. — fasciaquae - — fasciaque 220. — 20: — in dubium = —indubium . SA ga 0 Conavi — Conabimur Iker rask 3OV UT Nås TRRLA Rättelser till K, Vet. Acad. Handl. 1815, sedn. hålft. Sid. i51 Rad, 4 - 152 — 156 — 156 — 161 167 167 173 175 179 ISO 180 181 279 EEEERBELEES 280 — 21 stär: 29: (2) (14 Vi 0 u—=fydt I Vv 0,255624 "3 tillåta 3m! +0"265 &c 1!;409 al 4",20 12,98 Enuphali phenomen upphöjda Pathalogisk fås : Ill ( Xx Je a + Ib Xx. z=—=ydt, och således hela framskridningen, tillåter. 316 — Ie — O!265 &c. i I "3408. 3',4",20 12,94. Encephali phenomen upphörda pathologisk Tab. VIL. TAB. VIL beelaria Ao 2 &J ([FALA É 2 fEOd PRPLCAA BPESAreee AZ vå - få | << Tab. VII ( nr = SER Hal Handlingar, | | SA Al vv. | 100170591