NPR FJ FOV JURA IR. TOTTE (i = , | aan SGD NUTEK R TUE IEROCR IN SALA sinn HR He gi ngn Ä AR ia AN H (NH OM IOJERIN Ada) FN ue Rs ; r ; 0 Od rett AG Kra ÅR AA [] RH NING Ja Pa 11 Har VN ER AN ar 9 DEAR HÅ Ara AR ' (a fal aid) a CNK da a SS HAR åt) Hl AN, i bd Ingar Ön ch 105) " böka / V såld MEL LOL (er rt 1) a HW. RN I | or ' i i FAM ha EE fdr MN JA sd ARR in (rg hå V Ifa agt Ar $ - ida H d ; ich NA Ni RE rs Karl Sv Ni SS Ib ING ä / SLS | - SR NR LINAN HIN AGN EA ON Kd Dr MAR " HN KEN HON BN 2 HAM Are) Rb Y NANA NE UCLA wN Mann 4 Nu / 4 HU Abe SAR Ir Re a rd é Ag Me 14 Mn Le kär be AR ER RTL HN 4) ig dn Mt AN dv FÖTTER MOM NSL Fa Ivf UN h KM Nea nl Lr EE FLgle i FN MACEN NM dl Nl (AN In id I VA. (e | Melin wi H RN HJ IEA 2 Cd nt ER Ran FOR ng v UESd NN 4 HALL + "”” Jr NG id än Ik il hu d MI IM SJR Cl äl RG aga Rat och bd NG RR LL id 4 ipkale rag 09 6 4 4 NO Nl Fa Ar äl FRIN AON ÄRR ch NE END Re AR Uv 4 FR FOA Ip FA fören är Mk MERIEOH AGA AIR sön RN lg LEVDE TER ULLA ME Vit AR RANN in 4 SN ; i a i Rn sl 6 Mu MM di Sp pa i SS vd CE Nl dgr 1 2 fd SE Kd a i k V . rg Unn Oka SEE 9 HN js ' le 6 få du H in SÅ NR RN s j AV CA MM bl LU bt IM HUN sänd LEG UR an rr NN IN fv VER AR TR AN - Mur KM MRS ih 2 RG Hr bi HESGN HA ar FN ER AT ALINE AN Ng 0 0 nr HL NN | hn AX NET Sh LO kän I — i 0 RR fä så i I SS SR IR S hl a Al a ilsa H rd la ban lakan MER il od PU HA a fr ig Ua KN h SS 4 I SUL AG ad NN || | ; N MUN br NM MU HERA a KA IR i än ör i | LR fr LO | än Il AA I br lind rår fald and (L AND Ål tg il Ran nä al JL nh nl SM LUVA NN RAR GAA Ah bl i ; Kira SR | EE NN Hj VN Ne HL inr cl ov Nn SLÄRE vå HA NN a v ES =S 32 23 ER 6 UMTLOTOELR REA i ee feta Uta slja Säll ' lp bl dad i ,« N UA å | LUM CRT ' "fa 7) ÖL EN KD | | Rå NR NN FR UJ RAR star få LR pl på | sar Häl I FLN ind i ) ON i blan VAN lr Tagt lg Å NEDIEIL R ” 4 '' jå IR il tt Ny RA IN fa HR [0 ae UU TÅR JU H nn ki å 4 ö RO i N Ill ör Vips NG Hen YRA RN Tatl GVA NA Kn MARK ll få Hä ER Fd UD GRAN NA FN ani NN 1 Il a ) Al Fv | (5 vd. bil OM Het ÅM Mad I UR UM CK JET NR (se br Er i AN el en ob Sr j An LÄG 14 NAV IG FI IDEER PM MW AR U Mejer if Ch sön TN vd (ERA NL |Ä dåjktk RER At aNK vn CU He MIM OR MM INU Hu Hå ÖN Hög FA gr VANA fviLräng så mad od KUN 4 HLR AE SÄLG Na hk SK HAR Ng AU El MN ( AAA 0 HG fn ls N LJ NRA ANN lil Mian, )'y NAR 0 aldr KL (öv SA haj Men Hl Nn hed År i LAR | ål KLO hgjd NS NN ii INS Ir I I gt H HN LON RM HON Kaj AGN VN gt LT 1 j (fi fri M SA vå öd 4 | | Mlyjalalik ja (K Kö n RO In It SN iu Hr Hin Hd i ul Wvs bag IOMA Hd Ri ARI I MIL HORN i LA Salsa Ana ET NV He RN, h NR IN Kl i 4 (RN MIR i FIRA Fint I Lr di H "UI AAA rad Ar OR RAR LL ne LA rr SN ; | DETE KEEL de) VR HÄNG ia GAMINKR N AR SHR MV dh i i YR INR I NH I SG LG SR REG ÖR 'hu FAN FARAN Häck Hig SR 4 j Lar TEN gå AMA TE SM AN ck IN EA H ED UN NN I Bg ANI DJ i [UT ll ” LAR 1 i ot FARSTA GE GA AE ANN IG b) MN så LHC MR kr R LAGA MEJLEN NR IR Hl a nl ih IE RR DEKOR / hå KR NR at FAL AAN Ara A Å [4 il | AR k Pr ön fö i Kn [I ky OA ML 4 rst UN ar Ke i ' Ny vh DAM M FINA JA RM på Ar y ELINE il vil i AN 4 INS ji år LU REKA lst n SOTNIARE Hbg "ng il) Myr IA NR NH CITE nu 4 4 [1 (MJ ” I äran vi (OR äl Me MN de Me ig) i 8 444 11504 PUR IAN UNS FORMA ot , R SAT ARAB RATAR VERA KS NE GL NN NH i H SUL 250 va RA an ärr Ban AR arg H flår 4 bild ad MM M EN Mist äg i KY ALAT Är) JAA jr så gtr SA HAN vn 186 15 ar spa Ni MR r | SV JA lv BENA dörlå I åk JA UN TRAMA VM KONER [JG ELAN BELL CK Få FORN IN CSM KLO VILL IEINEON SUNDS GUT UL ERIAHL I NN u Hl OM KOTTEN IE MT ATT HANE bd Kl alv 3 GT SLI Pr gg ) PIECKTIR HE LEGAT INRE IR INR ) LA ROME RAR AG Mi ARMS LH MEM LIN IEA TVI Rd Me AL ån K KN iv SÄ SA j SSA ARN FR FÖL na NT SARA ANNAN Kv silk SR b Ht AA än ANOEKE KÄNNER | AJ ' Ng ju TR Ri Uh HER va vi -L) ir d N | FÅ h HEN 414 h HU Hbl a ÄN näs ia av UN MN) ut OM Mr gavs DM KININ skat få u i 1 He rg CK NK GER Ib ÖN NM RET il ETT oa HA "a MEH BK KVD NN NI N ik | ET i LULSELUN KIL AN KL N 2; av i ON Mn (HTMUSRRRJUN pr WOMEN sol LN ' ntkled Id ” MM ; SON ned 3 SKÄNN OCK NAN |) NR faaan NEN ADGR år I rg ny RDI DN Au JR 5 Hl FR : UTRED la | Np MIRA LR MA EN SEI MA icke 14 pt a på ft AN vr | SR ih 4 tje Petr AE) rt dsN I KN vän HM KA IKLR MONDE KIA Va TUR Lar Me MR LL Vd AL VAL ASP lh RAND We OT (M ANGER NG ag” GG ak a har Vy tin VRT PE, KRA RÅ a + ÅA 4 a Str NJRuR UR e äl kr g MR NV KR a NEPOR TATE Ae LR Ni HIRO JM KAN AHA I hu SLK MU VfL ryd I HAV äl r Kola 04 4 If TK "HQ Ik ER hp KUR LÖN [NG H AM KFOR NT MIR HORPTI Wi SNRA VN CMS KO i RN MN I nntön KN så Up RSA DNORE ; enn VEN 3 Yap Alya 162400 og på ol FD TA Na HETA dR YVETTE KAR fer, NIT Äg be INN KN Ne i H ån je Md RS IEA LUMA Ii RS Ha Spå TAR URI RA ' u En ÖR ANAR i Koh Dä RN Mira öra NN TR än LR UC ad OM OMR 4 lv NY IM [TT Ab kg AM SPIEET TENOR Ad Ia PRJEAR NE BARN LR Ra Dt Syed på 4 MMS) Akt flv uh MM SNRA in RO ARE LL NAKEN JEN NAR EL HINNER ORT VI LK åt E FR FÖRUNF EXP EOREE FOR EDVCATION FÖRESETENGE LIBRARY OF THE AMERICAN MUSEUM OF NATURAL HISTORY TR [ CI > [| H KONGL. JSOG(48,5IN «BER 4 VETENSKAPS- Ö ACADEMIENS HANDLINGAR, FÖR ÅR 1831. son HH SLE VE hr STOCK BHOT MM, tryckte hos P. A. NorstEDT & SÖNER, 1832. 44. Mp vyR Colo Om Ndhadin och dess egenskaper; af JAC. BERZELIUS. Klenna metall som för kort tid sedan upptiäck- tes af. Professor SEerFström vid undersökning af stångjern, erhållet af malmer från Taberg i Små-' land, har, sedan SerstrRöms afhandling 1 förra årgången af K. Acad. Handlingar blifvit utgif- ven, ytterligare blifvit funnen 1 ett mineral från Zimapan 1 Mexico, hittills ansedt för chromsy- radt bly. Detta mineral undersöktes kring 1801 af Der Bio, som dervi trodde sig hafva funnit en ny metall, hvilken han kallade Erythronium, men blef sedan analyseradt af CorrETt DEscotirs, som förklarade, att Erythronium icke var annat än chrom ”). Der Rio ansåg sig af en högre auctoritet i vetenskapen öfvertygad om ett miss- tag, och metallen förblef oupptäckt, intill dess det lyckades Serström att finna den på ett lika så oväntadt, som märkvärdigt sätt ""). Upptäckten ”) GenreEss Neues allgemeines Journal fär Chemie II, 695, V. 123. ”") I en öfversättning af min afhandling om de förän- dringar i det chemiska mineralsystemet, som blifva en nödvändig följd af isomorpha kroppars egenskap att ersätta hvarandra, i K. V. Acad. Handl. för 1924 Pp. 112, som Der Rio 1827 utgaf i Mexico un- der titel: Nuevo Sistema Mineral del Sefior BERCELIO > K. KF. Acaäd. Handl. 1831. I 23 att mineralet från Zimapan håller vanadinsyra och icke chromsyra är gjord af Professor WöHrEr i Berlin. | Det återstår ännu att bestämma i hvad form och till hvad myckenhet vanadin förekommer i Tabergs jernmalm. | . SerFstTRÖm har i dess afhandling ") så utför- ligt beskrifvit huru vanadinsyra erhålles ur färsk- slaggen efter Tabergs-tackjern, äfvensom hvil- ka försigtighetsmått som böra iakttagas för att erhålla vanadinsyran fri från lerjord, zirkonjord och phosphorsyra, som envist vidhänga den, att jag hänvisar till hans afhandling. Men vanadin- syran håller ännu envisare än någon af dessa, betydliga portioner af kiselsyra, som, i förening dermed, är löslig i syror och alkalier, och som, - då den någon gång genom dessas medverkan af- skiljes, är i samma tillstånd af löslighet under uttvättning, som den kiseljord, hvilken vatten utfäller ur fluorkisel. Det gifves ingen annan method att fullkomligt afskilja kiseljorden än att lösa vanadinsyran i concentrerad svafvelsyra, till- sätta till denna lösning fluorvätesyra, samt af- dunsta först denna med kiseljorden, och sedan vid en ännu högre temperatur sjelfva svafvelsyran. I. Vanadin i reducerad form. Då man försöker att reducera vanadinsyra i en koldegel i en åttablåst äsja, så inträffar der- har Der Rio bifogat några noter och anmärkningar, bland. hvilka en hörer till. det chromsyrade blyet från Zimapan, som han uppger vara ett basiskt salt, suchromato, emedan det håller blott hälften så myc- ket chromsyra som det siberiska. ”) Kongl. Vetenskaps-Acad. Handlingar 1830, p. 255. 3 vid, alldeles såsom med titan och tantal, att man får en svagt sammansintrad, men icke smält massa, hvars yttersta yta har en ringa qvantitet återstäldt vanadin, under det att massan in- uti utgöres af en oxid. — Fullständigare sker reduction om man i en postlinsdegel lägger om hvarandra lika stora bitar af smält vanadinsyra och af kalium, men de sednare till ett större antal, fäster locket på degeln och upphettar öf- ver lågen af en spritlampa. Reduction sker nä- stan i ett ögonblick och med mycken häftighet. Sedan degeln kallnat kastas den på en gång i ett glas med vatten, hvarvid öfverskjutande ka- lium oxideras och vanadium återstår i form af ett svart och tungt pulver. Men detta pulver ger lika litet ide om vanadins utseende i sam- manhängande form, som guld, fäldt med ett jernoxidulsalt, om utseendet af smält eller smidt guld. Detta pulver ser i solljuset glittrande ut, tager metallstrek under stark påtryckning och ser då ut som graphit. Det tändes vid börjande glödgning och brinner, dock utan mycken lif- lighet, med lemning af en svart osmält oxid. Det är ledare för electriciteten och starkt electro- negativt med zink. Det är bekant, att Henric Rose upptäckte att titan kan med lätthet fås reducerad, om chlor- titan mättas med torr ammoniakgas och det salt som sålunda fås upphettas, hvarvid en del af titan återstår reducerad, under det att en annan del sublimeras. LieBiG har sedan funnit, att om man leder ammoniakgas jemte ångor af titanchlo- rid-ammoniak genom ett glödgande glasrör, så re- duceras titan fullständigt. Detta försökte jag att använda på vanadin och det lyckades öfver all min förmodan. Vanadinchlorid, hvars beredning 4. jag längre fram skall beskrifva, infördes i en på ett barometerrör utblåst glaskula och torr am- moniakgas inleddes. Gasen uppsöps med sådan be- gärlighet, att massan blef het, och chloriden, som är en vätska, förvandlades slutligen till ett hvitt salt. Under det strömmen af ammoniakgas fort- sattes, upphettades, med en argands spritlampa, det från kulan gående röret till glödgning, hvarefter också kulan upphettades med en enkel spirituslam- pa. Reduction begyntes genast, och endast ångor af salmiak passerade genom det glödgade röret, på hvilket, innan det kom till det glödgande stäl- let, en ringa spegelbeläggning lade sig, som i reflection liknade poleradt stål, men var halft genomskinande, emedan lagret var ytterst tunt. Kulans botten speglade icke på samma sätt; men då kulans öfre hälft afskars, fanns vanadium in- uti reduceradt med en icke alldeles silfverhvit färg och mycken glans, som dock var något ojemn. Midtuti låg litet svart pulver, som tydligt var oxideradt, och måste hafva härrört från ofull- komligt utesluten atm. luft eller fuktighet. Va- nadin liknar i detta tillstånd molybden, med hvilken metall den också har större slägtlikhet än med någon annan. Den är fullkomligt osmi- dig och pulveriserar sig, då man försöker att ta- ga den lös ifrån glaset. Den oxideras icke af luft eller vatten, men blir genom liggning små- ningom mindre glänsande och dragande åt rödt, den löses icke af kokande svafvelsyra, chlorvä- tesyra eller fluorvätesyra, men väl af salpeter- syra och kungsvatten, och lösningen är vackert mörkblå. Den löses icke af caustikt kali i kok- ning och sönderdelar icke kolsyradt alkali i glödg- ning, såsom kisel: och zirconium. Det har icke lyckats att reducera den med zink på våta vä- 5 gen, hvarken ur sura eller ur alkaliska lös- ningsmedel. Jag har icke haft den, hvarken i passande form eller i tillräcklig mängd, för att bestämma des eg. vigt. II. Vanadins föreningar med syre. Vanadin har trenne syrsättningsgrader, en suboxid, en oxid och en syra. Emellan de tvenne sistnämda finnas apparenta oxidationsgrader, men som likväl icke äro annat än föreningar emellan dessa båda oxider i olika inbördes förhållanden. 7. Suboxid. "Denne fås då vanadinsyra i glödgningshetta reduceras med vätgas. Reduction sker äfven vid lägre temperaturer än glödgning, men går då mycket långsamt. Vackrast fås sub- oxiden om man till reduction tager stycken af vanadinsyra som varit smält. Den bildade suboxiden behåller dervid syrans kristalliniska textur, men blir svart och skimrar med halft metallisk glans, Jag har försökt att verkstäl- la vanadinsyrans reduction med vätgas i post- linsrör, som jag till slut upphettade det starka- ste som kunde ske i en god dragugn, men åter- stoden var icke annat än suboxid, och hade icke förlorat mer än vid reduction i glaskula öfver spritlampa. — Om man gör ett större hål i en koldegel, och inlägger deri vanadinsyra i större stycken, samt upphettar sedan till glödgning, så flyter syran i smältning ned på det glödande kolet, som efteråt finnes betäckt med en mörk- | 2 halft metallisk, litet kristallinisk massa, som ikväl icke tager något slags packning och lätt rifves till ett fint svart pulver. Detta är äfven- ledes icke annat än suboxid. Denna kropp har en för oxider ovanlig egenskap, den, att vara 6 en god ledare af electriciteten och att emot zink vara en starkare negativ electromotor än koppar, silfver, guld eller platina. Dertill fordras lik- väl att den måste vara i sammanhängande mas- sa. — Upphettad tänder den sig och brinner som fnösk, med lemning af en svart oxid. Den är osmältlig, äfven vid en timmes påblåsning i åttablåst äsja. Lemnas den någon tid i luften, så begynner den att oxideras, utan att detta lik- väl kan synas derpå; men om den lägges 1 vat- ten, så ser man att vattnet färgar sig grönt der- af och detta sker ju fortare, vid ju lägre tem- peratur den varit reducerad. Äfven nyss redu- cerad suboxid, som kastas i vatten, färgar väl ej vattnet genast, men får den ligga i några tim- mar, så ser man vattnet småningom blifva grönt deromkring, under det att den förenar sig med syret i den af vattnet upplösta luften. Den lö- ses icke af syror eller alkalier. Men får den lig- ga litet deri, så uppkomma föreningar af vana- dinoxid med syran eller alkalit, af samma skäl som gör att vatten färgas deraf. Syrorne lösa den icke ens i kokning, utom salpetersyra, som löser den med blå färg under utveckling af qväf- oxidgas. 2. Vanadinoxid. Denna oxid kan icke fås ren på lika sätt som man erhåller molybden- oxid, derigenom, att vanadinsyrad ammoniak upp- hettas, emedan detta ger en blandning af alla 3 oxiderna. På torra vägen fås den bäst om man blandar mycket väl tillsamman 10 d. suboxid med 12 d. vanadinsyra, och upphettar dem till stark glödgning i ett kärl, der blandningen ej får tillfälle att högre oxideras. Den erhållna oxi- den är svart, jordartad och sammanhängande i en klump, emedan vanadinsyran smälter innan 7 den sönderdelas, men oxiden låter icke smälta sig i någon temperatur som glas uthärdar. På våta vägen får man oxidens hydrat, om man upp- löser ett vanadinoxidsalt, helst det svafvelsyra- de, och fäller det med kolsyradt natron, som i ett ganska ringa öfverskott tillsättes. För att dervid icke få en inblandning af vanadinsyra är det nödigt, att i oxidsaltets upplösning, före fäll- ningen, leda litet svafvelbundet väte, och att se- dan genom lindrig uppvärmning aflägsna det. Äfven kan man upplösa ganska litet socker i vät- skan och upphetta lösningen, som då likväl bör hålla syra i öfverskott. Hydratet fälles i form af en gråhvit, lätt massa, som långsamt sjunker, och vätskan är färglös. Om den ännu är blå, så är saltet icke utfäldt, är den åter brun, så håller den kolsyradt natron i öfverskott, som upplöst litet af hydratet, och om den är grön, så var ej saltet fritt från vanadinsyra. Fällnin- gen tvättas på filtrum, men får derunder ej kom- ma i beröring med luften, emedan den då ge- nast begynner att blifva brun och sedan grön. Men förmedelst den tvättningsapparat, som jag för någon tid sedan beskrifvit och som alltid håller tratten full med vatten, låter den uttvät- ta sig utan att högre oxideras. Man uthäller se- dan det öfver oxiden i tratten stående vattnet, prässar fällningen först emellan sugpapper med behörig försigtighet och torkar den derpå i luft- tomt rum. När man väl undvikit all syrsätt- ning, så har den sin hvitgrå färg qvar efter tork- ning, eljest har den begynt litet draga åt brunt. Detta sker också ovilkorligen med den torra, sedan man några timmar haft den i lufthaltigt kärl. Hydratet håller nästan alltid litet kolsyra, men endast spår, hvilka synas vara oväsendtliga, 3 och vid dess upplösning i syror märkes ingen fräs- ning, utan endast då och då någon enda uppstigan- de blåsa af kolsyra; ibland saknas den alldeles. Om hydratet i lufttomt rum upphettas, så ger det vatten och blir svart likt den oxid, som på torra vägen beredes. Lägges den då på fuktigt lakmuspapper, som litet drager i rödt, så hvar- ken blånar det, till bevis att intet alkali med- följt i fällningen, eller rodnar starkare. Detta sednare visar sig dock om några timmar men beror då af en högre oxidering, hvarvid vana- dinsyra bildat sig. Vanadinoxiden förenas så väl med syror som med baser. Med de förra ger den vanadinoxid- salter, hvilkas upplösning i vatten är blå. Va- nadinoxidhydratet upplöses lättare i syror än den glödgade oxiden, som upptages långsamma- re, men dock fullständigt. Med baserne ger va- nadinoxiden salter, som kunna kallas vanadin- syrliga. Den upplöses af de kolsyrade alkalier- ne med brun färg. Denna upplösning är en blandning af ett tväfaldt kolsyradt och ett va- nadinsyrligt alkali. Den upplöses äfven af tvä- faldt kolsyrade alkalier, men denna upplösning är blekt blå, och synes vara ett dubbelsalt af neutralt kolsyradt alkali och af kolsyrad vana- dinoxid. 3. Vanadinsyra. Man erhåller denna då vanadinsyrad ammoniak, hvars beredning SEF- stRÖmMs afhandling upptager, lindrigt upphettas i en öppen degel, under tidtals omrörande, intill dess att hela massan synes mörkröd. Tempera- turen får derunder icke gå till glödgning. Ef- ter afsvalning bildar vanadinsyran ett pulver, som, efter ammomiaksaltets olika fint fördelade tillstånd, är tegelrödt eller rostgult, och som ge- Id nom rifning alltid får färg af jernrost ju ljusare, ju finare det rifves. Vanadinsyra smälter just vid begynnande glödgning, och den kan starkt glödgas, utan att af endast temperaturen sönder- delas, blott den bevaras för åtkomsten af redu- cerande kroppar. Under afsvalningen stelnar den till en kristalliserad massa, som, 1 ordets egent-. liga bemärkelse, icke är annat än en samling af hopväfda kristaller, i hvilken stundom finnas hå- ligheter, der ganska rediga små kristaller fram- skjuta. Ovan vid kristallographiska undersök- ningar, måste jag lemna bestämmandet af deras form åt andra. Under kristalliseringen lösgöres så mycket värme att massan, som, innan an- skjutningen börjar, är afkyld så att glödgningen upphört, kommer å nyo i glödgning, hvarvid denna i peripherien begynner såsom en glödan- de ring, hvilken långsamt fortskrider till centrum, der den längst bibehåller sig. Massan samman- drager sig derunder ganska starkt och lossnar lätt från degeln efter afsvalning. Den har då mycken glans, en röd i orange dragande färg, och är i tunna kanter genomskinande gul. Om syran smältes innan ännu massan fullkomligt hunnit oxideras, så att den innehåller vanadin- oxid, så kristalliserar den icke såsom förut, utan 1 stelningsmomentet uppkomma deri blomkåls- lika utväxter, och massan är efter afsvalning svart. Den släpper nu icke degeln. Detta för- hållande inträffar äfven då syran håller andra meéetalloxider. Af en ganska ringa halt af vana- dinoxid hindras ej kristallisation, men den stel- nade massans färg är då mörkare och drager åt violett. Vanadinsyran leder icke electriciteten, Den är icke flygtig. Den har ingen smak, men den 10 rodnar lackmuspapper om den fuktig pålägges. Om den i pulverform blandas med vatten, så uppslammar den sig deri till en gul mjölk, som likt lervatten behöfver ganska lång tid för att sjunka. Den sålunda fint fördelade syran har efter torkning en vacker gul färg, alldeles lik den af det jernoxidhydrat som bildas på metalliskt jern under vatten. Den klarnade vätskan har en rent gul färg, är utan smak, rodnar lakmuspap- per och lemnar efter afdunstning ej fullt ,3>o af sin vigt vanadinsyra. Det mesta af syran sätter sig 1 form af bruna ringar på kärlet, i mon af sänkningen på vätskans yta, men till slut återstå några små gula kristaller. Desse äro likväl ic- ke ren vanadinsyra, utan innehålla en förening af syran med vanadinoxid, som bildat sig genom den reducerande åverkan af det i luften sväf- vande damm, hvars åtkomst vid en afdunstning i luften ej kan hindras. Dessa kristaller gifva vatten och blifva gröna 1 glödgning. De äro mycket lättlöstare i vatten än vanadinsyran. Föröfrigt är hvarken den under afdunstning afsatta icke kristalliserade syran, eller det gula fina pulver, som efter uppslamning faller ur vatten, vattenhaltig vanadinsyra, och de förlora efter lindrig torkning intet i glödgning. I all- mänhet är det besynnerligt att vanadinsyran på våta vägen saknar all benägenhet att kristallise- ra, då den på torra vägen har den så utmärkt. Vanadinsyran är olöslig i ren alkohol, men löses till en ganska ringa qvantitet 1 den vatten- haltiga. Den reduceras lätt till oxid på våta vägen, 1 synnerhet om den är förenad med en annan syra. Sjelfva salpetersyrligheten syrsätter sig på dess bekostnad, så att, när man blandar röd, rö- II kande salpetersyra till en upplösning af vanadin- syra, så blir vätskan snart. blå. Den återställes dessutom till oxid af ganska många metaller, af svafvelsyrlighet, af phosphorsyrlighet, af oxalsy- ra, citronsyra och vinsyra, af åtskilliga metal- lers oxidulsalter, af socker, alkohol m. fl. Vanadinsyran är, likasom molybdensyra och wolframsyra, basis åt starkare syror och ger en egen klass af salter, som i den latinska nomen- claturen kunde kallas salia hypervanadica. Den löses derföre mer eller mindre lätt af syror. Dess upplösning i chlorvätesyra löser guld och platina. Med baser ger den också salter i flera mättningsgrader, och af hvilka större delen är löslig i vatten, i mer eller mindre grad. Af det- ta skäl kan den aldrig på våta vägen erhållas ren, emedan, när man försöker att afskilja den, så får man antingen dess basiska salt med en starkare syra, eller ett salt med stort öfverskott på vanadinsyra af en närvarande basis. Vanadinsyran förhåller sig för blåsröret på följande sätt: för sig på kol smälter den, och reduceras 1 beröringsytan med kolet, hvari den- na del intränger och fastnar, under det att utan- för stannar största delen, som nu har glans och färg af blyers, och är vanadinsuboxid. I borax och phosphorsyradt ammoniak-natron upplöses den i oxidationseld med gul färg, som i redu- ction blir vackert grön, såsom af chrom; men om perlan är mycket färgad så är den, ännu het, brunaktig, och den vackra gröna färgen framkom- mer icke för än den kallnat. Det säkraste skil- jetecknet från chrom är, att färgen i oxidations- eld kan bortblåsas till gult eller färglöst, efter olika stark tillsats. Med kolsyradt natron sam- mansmälter den och indrages i kolet. Äfven då 12 ett öfverskott af vanadinsyra tillkommer, har den icke kunnat på ett sådant sätt reduceras, att nå- got igenkänningstecken kan deraf hämtas; utan den fint fördelade metallen eller suboxiden af- slammas med kolet. 4. Föreningar af vanadinsyra och wvana- dinoxid. Tikasom molybden och wolfram, ger äfven vanadin föreningar emellan dess oxid och syra, som äro lösliga i vatten, dels purpurfär- gade, dels gröna och dels orangefärgade. De bil- da sig dels genom oxidens högre syrsättning i luften, dels genom syrans och oxidens ome- delbara förening på torra eller våta vägen. | a. Purpurfärgad vanadinoxid. Denne bil- das då vanadinoxid-bydrat får oxideras i en täppt flaska, och der således syrsättningen är limite- rad. Om sedan vatten slås derpå, så får man en smutsig brungrön vätska, blandad af denne och den följande, och om denna slås på filtrum, jemte oxiden och, när vätskan afrunnit, nytt vatten i ringa qvantitet påslås, så får man ef- terhand den purpurfärgade aoxiden ensam löst. Den genomgående vätskan har då en vacker men mörk purpurfärg. I en täppt och fylld flaska bibehåller den sig; men den ringaste qvan- titet luft, som får stå i beröring dermed, syr- sätter den till grön och sedan derutöfver ännu vidare till gul. Sedan vattnet icke mer färgar sig, får man det åter färgadt, om massan på filtrum, efter en stunds utsättande för luften, å nyo öfvergjutes med vatten. Denna purpurfär- gade förening synes vara en basisk vanadinsy- rad vanadinoxid. ge b. Neutral vanadinsyrad vanadinoxid eller grön vanadinoxid. Denne bildas på tvenne'sätt ganska beqvämt på våta vägen. Antingen låter 13 man vanadinoxidhydrat torka i öppen luft, hvar- efter det i ett täppt och föga rymligt kärl di- gereras med så mycket vatten, att kärlet deraf är fullt. Dervid fås en grön upplösning, som är så concentrerad att den är ogenomskin- lig. Den afsilas och afdunstas i lufttomt rum, hvarvid den lemnar en svart, sprucken, icke det minsta kristallinisk återstod, som är ånyo fullkomligt löslig i vatten. Det andra sättet är att blanda lösningen af ett fullt neutralt salt med vanadinoxid till basis med lösningen af ett neu- tralt vanadinsyradt salt. Man får dervid en grön fällning, och vätskan blir mörkgrön. Fällningen uppkommer deraf att föreningen är mycket svår- löslig i ett salthaltigt vatten och det mesta af det upplösta kan utfällas, då salmiak upplöses i vät- skan. En upplösning af denna förening i vat- ten, så utspädd att den är genomskinlig, har en ganska vacker gräsgrön färg. Den är olöslig i vattenfri alkohol, men alkohol af 0.86 färgar sig deraf grön. En ringa tillsats af alkali gör färgen litet djupare, utan att förstöra den gröna föreningen, af mera alkali uppkommer en brun fällning, och vätskan blir brungul af eldfast al- kali och färglös af caustik ammoniak. Dessa för- ändringar ske icke ögonblickligt, kolsyrade alka- lier i öfverskott sönderdela den först med '' till- hjelp af värme, hvarvid vätskan blir brun, '— Denna förening är smältbar; den fås då ri di suboxid noga blandas och sammansmältes med 6 delar vanadinsyra. Den smälta massan är grön och: dess pulver löser sig småningom i vatten till en ogenomskinligt grön vätska. cec. Tväfaldt vanadinsyrad vanadinoxid fås då. ett neutralt vanadinoxidsalt fälles med tväfaldt vanadinsyradt alkali. Denna förening förbåller 14 sig nära likt den föregående, den har i solid form samma färg, men i upplöst form drager den mer i gulgrönt; den är tröglöstare i vatten och fälles fullständigare af salmiak. d. Orangefärgad vanadinsyrad vanadinoxid uppkommer då upplösningar af de föregående träffas af luften, hvarunder syre uppsupes, fär- gen öfvergår småningom från grönt till gult och slutligen till orange. Är lösningen mycket ut- spädd, så bildas vanadinsyra, men om den hål- ler öfver en procent af sin vigt upplöst, så upp- kommer denna förening, som, vid afdunstning i lindrig värme, lemnar en ringa kristalliserad mas- sa i svagt gulaktiga kristaller, som åter lösas med orangefärg i vatten och som vid upphett- ning afgifva vatten och blifva gröna. i d. af denna förening kan hållas upplöst i 223 d. vat- ten. Den är således mycket lättlöstare än vana- dinsyran ensam. III. Vanadins atomvigt och sammansättningen af dess oxider. Det enda försök till bestämmande af vana- dins atomvigt, som kan bringas till en hög grad af precision, är reduction af vanadinsyra till sub- oxid medelst glödgning i vätgas. Den enda om- ständighet som dervid kan leda till en större afvikelse i resultatet är, om syran, som vid det- ta försök måste användas sådan den erhålles ef- ter smältning, dervid icke varit fullt oxiderad, hvilket likväl lätt upptäckes på färgen; men det- ta är dock lätt att förekomma genom en tillräck- ligt långvarig upphettning af syran innan den smältes. Jag har anställt följande 4 försök. a. 0.9805 gr. vanadinsyra reducerade med vätgas lemnade 0.811 gramm suboxid. 15 b. 0.5375 gr. vanadinsuboxid, reducerad på kol och af ett blyertzlikt metalliskt utseende, upplöstes i saltpetersyra, som afdunstades till torr- het och lemnade 0.6499 gr. smält vanadinsyra. C. 2.2585 gr. vanadinsyra lemnade 1.869 gr. suboxid efter reduction med vätgas. | d. 1.4605 gr. vanadinsyra lemnade på li- ka sätt 1.2075 gr. suboxid. Försöket skedde i postlinsrör i dragugn i en ganska häftig hetta. Beräknas dessa resultat, för att kunna jem- föras, på ett sådant sätt, att det bortgångna sy- rets förhållande till samma qvantitet suboxid be- stämmes, så finner man att 100 d. suboxid va- rit förenade i a med 20.901 d. syre - 6 — 20.916 — — - C — 20.840 — — - d — 20.992 — — Åf dessa är 20.927 medeltalet. Suboxidens halt af syre bestämdes på det sätt, att återstoden i försöket c., =1.869 gr. suboxid, utsattes för en ström af chlorgas, som fått passera smält salt- syrad kalk, och när den ansågs icke mera böra innehålla någon atmosferisk luft, upphettades suboxiden öfver en spirituslampa; dervid upp- kom vanadinchlorid, som afdestillerade och upp- hämtades, och i kulan bildades vanadinsyra. När syran smälte klar i chlorgasen, afbröts strömmen af chlor, och massan fick kallna. I kulans öfra del fanns en liten portion af ett gult kristallise- radt ämne, som såg ut likt ett sublimat, men som egentligen icke var annat än vanadinsyra, icke förflygtigad utan afsatt ur vanadinchloriden, genom den lilla hinterhalt af atmosferisk luft i chlorgasen, som svårligen kan fullkomligt bort- skaffas. Den i kulan återstående smälta massan 10 vägde 0.755 gr., och det efter utseende sublime- rade, som, genom kulans ituskärning . medelst sprängkol, kunde särskilt vägas, utgjorde 0.0355 gr. I försöket c. hade 2.2585 gr. vanadinsyra blifvit reducerade. Här hade nu återstått 0.755 gr. vanadinsyra, som är 3 af den ursprungligt an- é 2,.22585 ; vända syrans qvantitet, ty — 3 =0,753. Der- 3 af följer således, att då vanadinsyran af vätgasen 2 reduceras till suboxid, bortgå 3 af syrans syre i form af vatten och 3 stannar qvar i förening med metallen och bildar suboxiden. För att sätta denna omständighet ännu me- ra utom allt tvifvel, afvägdes en portion af den erhållna chloriden, ur hvilken öfverskottet af chlorgas blifvit utdrifvet med en ström af at- mosferisk luft, som först fått passera öfver smält chlorcalcium. Den löstes i vatten, försatt med fri saltpetersyra, och fälldes med saltpetersyrad silfveroxid. 1.6385 gr. chlorid gåfvo 4.0415 gr. chlörsilfver, som var vanadinfritt; den sila- de vätskan concentrerades, silfret utfälldes med litet chlorvätesyra, frånsilades, och lösningen af- röktes till dess all saltpetersyra blifvit bortdrif- ven, hvarefter ' återstod 0.374 gr. smält vanadin- syra. 'Chlorsilfrets qvantitet svarar emot 0.9445 gr. chlor och dessa, emot 0.2881 gr. syrei 0.874 vanadinsyra, hvilket med en ganska ringa afvi- kelse är 13 gång så mycket syre som syran skul- le hafva förlorat i reduction med vätgas. Att en sådan afvikelse här kan uppkomma såsom följd af en mera sammansatt analytisk operation, är naturligt ”'). | Beräk- )Sammanlägges chloren med den efter räkning i syran innehållna vanadin, så felas en ringa qvantitet. . Orsa- ken dertill är troligen en ringa vattenhalt i chloriden. | Beräkningen från dessa resultat är lätt. Då 100 d. suboxid förenas med 20.927 d. syre till vanadinsyra och innehåller halfva denna qvan- titet syre, eller 3 af det syre som fanns i va- nadinsyran, så måste denna bestå af Vanadin — 74.0449 — 100.0000 Syre — 25.9551 — = 35.0533 och suboxiden består af Vanadin — 89.538 — 100.0000 Syre — — 10.462 — —11.6844. Förhållandet =1:3 emellan syrehalterne i suboxiden, och syran utvisar att syran måste hål- la 3 atomer syre, hvilket vi ytterligare skola finna bekräftadt af dess mättningscapacitet. An- talet af radicalens atomer måste vara 1 eller 2. Med någon säkerhet kan detta icke afgöras, så länge icke föreningarnes kristallformer äro jemför- de med andra kroppars af kändt atomförhållan- de; men då vi längre ned skola se, att svafvel- syra icke ger med vanadinsyra och kali någon saltartad förening som liknar alun, så torde det kunna antagas såsom sannolikast att syran håller en atom radical på 3 atomer syre. I detta fall väger en atom vanadium =V=023855.84; en atom af dess suboxid =V=955.84 och en atom vwva- nadinsyra =V=1155.84. I afseende på vanadinoxidens sammansätt- ning, så är det klart, att den kan bestå, antin- gen af två atomer syre med en atom vanadin, såsom hos molybden, eller af tre atomer syre och 2 atomer vanadin, såsom hos chrom. För att med försök utröna detta analyserade jag svaf- velsyrad vanadinoxid, sådan den ur en concen- K. V. Acad. Handl. 18371. 2 18 trerad lösning fälles af vattenfri alkohol. 0.775 gr. af detta salt, torkadt i lufttomt rum öfver chlorcalcium, upplöstes i kokhett vatten, försat- tes med litet chlorvätesyra och fälldes med chlor- barium. Fällningen var hvit, men under tvätt- ning visade den sig i genomseende i vått till- stånd hafva en svag, men dock tydligt märkbar dragning i blått, och glödgad hade den en lika tydlig dragning i gult samt vägde 0.923. Den smältes derföre med surt svafvelsyradt kali som blef gult deraf, och lemnade sedan, efter utdrag- ning med vatten och tvättning, 0.913 gr. svaf- velsyrad baryt, som behöll sig hvit, ehuru än- nu för blåsrör ett ytterst ringa spår af vanadin kunde upptäckas deri. Den med barytsalt fäll- da vätskan utfälldes med litet svafvelsyra, sila- des, afdunstades och den återstående massan glöd- gades till dess all svafvelsyra förflugit, hvaref- ter återstod 0.341 gr. smält vanadinsyra, som, sammanlagd med hvad det sura svafvelsyrade kalit utdragit ur barytfällningen, gör 0.351 gr. vanadinsyra, innehållande 0.og12 syre. Men i den svafvelsyrade baryten fanns 0.314 gr. svaf- velsyra, hvilken, i den basis hvaraf hon mättas förutsätter 0.06267 syre, hvilket åter är, med en oanmärkningsvärd afvikelse, till det i vanadin- syran innehållna syre =2:3. Vi finna derjemte, att saltet innehållit 0o.3140 svafvelsyra, 0.3206 vanadinoxid och 0.1404 kristallvatten, hvars sy- re är 0.1245, således 2 gånger vanadinoxidens. Det är deraf klart att oxiden är —V och att det analyserade saltet är VS?+4H. För att ytterligare bekräfta detta förbållan- de, fälldes oxiden ur svafvelsyrad vanadinoxid med - kolsyradt natron, torkades och glödgades från vatten i lufttomt rum, samt reducerades 19 med vätgas, 0.762 gr. på detta sätt erhållen oxid förlorade 0.071 i reduction och lemnade 0.691 gr. suboxid. Men 691:71=100:10.238, d. ä. vanadinoxiden hade dervid afgifvit lika myc- ket syre som suboxiden innehåller. Efter dessa försök består således vanadin- oxiden af Vanadin — 81.056 — 100.00 Syre — 18.944 — 23.37. IV. Vanadins föreningar med svafvel och phosphor. Vanadins frändskap till svafvel är, åtmin- stone vid mindre höga temperaturer, icke verk- sam. Den kan glödgas i en atmosfer af svafvel- gas utan att deraf synbarligen förändras. Emel- lertid kan den på flera andra sätt förenas med svafvel. Den har tvenne svafvelbindningsgrader, som båda äro svaflor, och kunna kallas vanadin- svaflighet och vanadinsvafla. 1. Vanadinsvaflighet. Denna kan fås bå- de på torra och på våta vägen. Om vanadin- suboxid upphettas i svafvelbunden vätgas till fall glödgning, så sönderdelas gasen deraf, vat- ten och vätgas utvecklas och massan vinner slut- ligen så mycket i vigt som svarar emot 2 at. svafvel på en atom metall. Använder man va- nadinoxid till försöket, så är gasens första ver-' kan att reducera den till suboxid, hvarunder vatten. och svafvel derifrån afdestillera. Den på torra vägen frambragta vanadinsvafligheten är svårt, låter sammantrycka sig och tar dervid någon glans, som dock icke kan kallas metallglans. Ro- stad på ett platinalöf tändes den och brinner med en blå svafvellåge, och då denne slutar är platinan rundtomkring återstoden betäckt af eni 20 yttre kanten vackert blå och närmast intill profvet purpurfärgad hinna, som icke kan borttvättas med vatten, men som försvinner då löfvet upphettas till glödgning, hvarefter mikroskopet upptäcker små droppar af vanadinsyra. Vanadinsvaflighe- ten är i detta tillstånd fullkomligt olöslig både 1 syror och i alkalier på våta vägen, utom i sal- petersyra och kungsvatten, som förvandla den till svafvelsyrad vanadinoxid. Ehuru vanadinoxidsalter icke sönderdelas af svafvelbundet väte, så sker det dock af väte- svaflade salter, som, derur fälla vanadinsvaflighet. Denna fås bäst ren, om så mycket af det väte- svaflade saltet tillsättes att den åter upplöses, som sker med en skön och ytterst djup purpur- färg, hvarefter lösningen fälles med svafvelsyra eller chlorvätesyra. Det är härvid nödvändigt att det vätesvaflade saltet är fritt från svafvelal- kali, som håller 2 atomer svafvel, emedan det öfverskjutande svaflet frambringar vanadinsvafla. Svafligheten fälles med en brun färg, och, sedan den slutligen samlat sig, ger en sammanbakad, tung, svart fällning, som kan tvättas och torkas utan att sönderdelas. Fällningen är icke löslig i svaf- velsyra eller chlorvätesyra, äfven i sitt nyss fällda tillstånd, ehuru det händer att den sura vätska, hvarutur den afskilt sig, efter silning har en svag dragning i blått. Deremot löses den så väl af caustikt kali, som af svafvelalkalier i lindrig digestion med den sköna purpurfärg som utmärker de vanadinsvafliga salternes upplösnin- gar. Af kolsyradt alkali löses den först i kok- ning, hvarvid färgen utfaller smutsig och brun- gul Den består af 68.023 vanadin och 31.977 , svafvel Ro 21 2. Vanadinsvafla. Om man försöker att fälla en upplösning af vanadinsyra i vatten med svafvelbundet väte, så får man en gråbrun fäll- ning, ur hvilken syror utan all utveckling af svafvelbundet väte utdraga yanadinoxid och lem- na svafvel. Denna fällning är således icke an- nat än en mekanisk blandning af oxidhydrat och svafvel. Vanadinsvaflan fås då vanadinsyra upp- löses af ett vätesvafladt salt, hvarvid vätskan tar en ölröd färg, och sedan derur fälles af svaf- velsyra eller chlorvätesyra. Den fälles med en brun färg, som är mycket ljusare än vanadin- svaflighetens, och om syran icke är tillsatt i öf- verskott, så är fällningen ett svårlöst salt af saf- velbasen med svaflan i stort öfyvyerskott. Vid den- na fällning blir den sura vätskan vanligen mera tydligt blå, än efter vanadinsvaflighetens utfäll- ning. Äfven vanadinsvaflan kan tvättas och tor- kas utan att sönderdelas. Torr är den nära svart, men dess pulver är lefverbrunt. TI torr destilla- tion ger den vatten, svafvel och lemnar vana- dinsvaflighet. Den löses af caustika och kolsy- rade alkalier och svafvelbaser på lika sätt som svafligheten, men lösningens färg är rödbrun. Den består af vanadin 358.647 och svafvel 41.353 = V. Phosphorvanadin. Vanadin kan glödgas i en atmosfer af phosphorgas utan att de förenas, men om phosphorsyrad vanadoxid blandas med ganska litet socker och upphettas till hvitglödg- ning i en liten retort, så får man phosphorva- nadium i form af en blyersgrå, pörös, utsvälld massa, som starkt tager packning, och får dervid färg och metallglans af graphit. 22 V. Vanadins föreningar med metaller. ) Vanadins föreningar med andra metaller har jag icke haft tillfälle att undersöka. De komma troligen att blifva föremål för utförligare försök af Professor Serfström. Jag har tyckt mig fin- na att vanadium lätt ingår alliager. Jag har t. ex. sett att platinadeglar, i hvilka vanadinsyra ofta blifvit behandlad i en högre temperatur, blif- vit 1 ytan allierade med vanadin, utan att detta förändrade platinans färg eller glans; men då den utsattes för glödgning, betäckte sig de alli- erade ställena med vanadinsyra. Om denna af- tvättades med alkali och degeln ånyo upphetta- des, så framkom en ny portion syra, och detta kunde flere gånger omgöras, innan vanadin var borta; men det var det enda sätt att få den fullkomligt bort, emedan smältning "med surt svafvelsyradt kali, eller med borax och litet sal-. peter icke fullkomligt borttog vanadin. Jag har efteråt icke funnit deglarna skadade deraf. VI. Vanadins saltartade föreningar. Ganska få metaller gifva ett så stort antal af särskilta serier af salter, som vanadin. Des- sa serier kunna delas i tvenne hufvudklasser; Ä sådana der vanadin är radical af saltets basis och £ sådana der den är syrans radical. Till den förra höra 3 serier, till den sednare 4, el- ler kanske till och med 53. 4. Salter i hvilka vanadin är basens radical. Desse äro a) salter der vanadinoxid är ba- sis och deremot svarande haloidsalter, 6) salter der vanadinsyra är basis och deremot svarande haloidsalter och c) svafvelsalter i hvilka vana- dinsvaflighet är basis. 23 a. WManadinoxidsalter och deremot svarande haloidsalter. Salia vanadica. Dessa salters allmänna karakterer äro föl- jande: deras upplösning 1 vatten är vackert blå, men icke djupare än mellanblått. I solid till- stånd äro de antingen mörkblå eller mellanblå, några till och med ljusblå. Basiska och vatten- fria salter äro bruna, men lösa sig i vatten med blå färg. Flere af dem blifva i upplösning grö- na då de utsättas för luften. De smaka sötak- tigt sammandragande, fullkomligt likt jernoxi- dulsalter. De flesta äro lösliga 1 vatten. De fällas af alkali med en hvitgrå färg som vid öfverskott af eldfast alkali blir brun, hvarvid äf- ven lösningen får samma färg. Ammoniak ger också en brun fällning, men vätskan blir färg- lös. De fällas af vätesvaflade salter med svart- "brun färg, mera af fällningsmedlet upplöser det fällda med djup purpurfärg; men de fällas icke af vätesvafla ensamt; af cyanjernkalium fällas de med gul färg, som blir grön i luften. Med gall- äpleinfusion uppkommer en så mörk blå färg att den ser ut som skrifbläck. Haloidsalter. Vanadinchlorur. Detta salt har hittills ic- ke kunnat erhållas i vattenfri form. Jag har fåfängt försökt att låta ångor af chloriden lång- samt passera öfver en glödgande blandning af suboxiden med kolpulver. Chloriden öfverdestil- lerade oförändrad, och ur den återstående bland- ningen af suboxid med kolpulver drog vatten in- gen chlorur. Äfven då jag försökte destillera med chlorkalium en så vattenfri svafvelsyrad va- nadinoxsid jag kunnat få, så stannade vanadin- syra i den smälta massan och svafvelsyrlighet, 24 svafvelsyra och chlorvätesyra lösgjordes. — På våta vägen får man chloruren på flera sätt. Man löser vanadinsyra i chlorvätesyra, hvarvid chlor utvecklas då massan uppvärmes, och den portion chlorid som kan återstå sönderdelas, an- tingen genom digestion med suboxid, eller ge- nom inledande af svafvelbundet väte eller ge- nom tillsats af litet socker. Det sistnämda kan dock icke så lagom tillblandas att icke en por- tion återstår odecomponerad i lösningen. Lös- ningen är blå och kan concentreras till en blå syrup, ur hvilken ingen ting kristalliserar. Om den 1 värme intorkas så återstår en brunak- tig fernissa, som vid återupplösning lemnar en betydlig portion af ett basiskt salt olöst; men lösningen är nu neutral och från öfverskjutande syra befriad. Den fälles icke af vattenfri alko- hol, och om ett tunt lag deraf lemmnas åt frivil- lig afdunstning så intorkar det, blir rödbrunt och olösligt. — En chlorur af helt annat utse- ende fås om den oxid, som vinnes af vanadin- syrad ammoniak, glödgad i en retort, öfvergju- tes med concentrerad saltsyra och digeraras der- med. Den är mörkbrun och lemnad åt frivillig afdunstning intorkar den icke, utan bildar ett nära svart alldeles icke trögflytande liqvidum. Utspädd med vatten blir den brun och genom- skinlig; men om den efter utspädning afdunstas, så blir den småningom blå. Jag förmodade i början att det var en förening, svarande emot suboxiden, men då jag fann att den, likasom vid vanadinsyrans upplösning, utvecklade chlor, kunde detta icke vara händelsen. Orsaken till chlorutvecklingen är nemligen, att den glödgade oxiden ej sällan innehåller vanadinsyrad vana- dinoxid. För att finna om någon annan oxida- 25 tionsgrad vore orsaken till denna bruna förening, blandade jag dess concentrerade upplösning med svafvelsyra, hvaraf den i ögonblicket blef blå, utan gasutveckling och utan fällning. Det är deraf klart, att sammansättningen af den bruna och af den blå chloruren måste vara densamma, och att de äro att anse såsom isomeriska modi- ficationer, hvarpå vanadin framställer flera exem- pel, såsom vi längre fram skola se. — Om va- nadinclorur blandas med ammoniak otillräckligt till dess utfällande, så fås en fällning som är ett basiskt dubbelsalt af chlorur, oxid och ammoniak. Vanadinbromur förhåller sig mycket likt chloruren; men bromvätesyra upplöser den glöd- gade vanadinoxiden med blå färg och icke med brun. Under frivillig afdunstning blir en neu- tral upplösning grön, hvilket icke så lätt hän- der med chloruren. I lufttomt rum intorkar den till ett blått gummi, som lindrigt upphettadt blir brunviolett, men upplöses åter nästan full- komligt i vatten. Om en syrupstjock lösning blandas med vattenfri alkohol, så gelatinerar den om en stund, emedan alkoholn utfäller bromu- ren på detta sätt, men då alkoholn afdunstar blir den åter flytande. Ammoniak fäller derur, liksom ur chloruren, ett basiskt dubbelsalt. Vanadin-iodur erhålles, likasom större de- len af de följande salterna, derigenom att oxi- dens hydrat upplöses i syran, och är blå som de föregående, men blir i luften ganska snart grön. Efter frivillig afdunstning lemnar den en svartbrun halfflytande massa, som löses i vatten och hvarur svafvelsyra utvecklar iod. Den tyc- kes utgöras af vanadinsyrad vanadinoxid och en vanadiniodid öfvermättad med iod. Jag har ej närmare undersökt den. 26 Vanadinfluorur är blå och efter intorkning brun, men åter fullt löslig i vatten. Öfverlem- nad till frivillig afdunstning slutar den med att blifva en syruplik, grön massa i hvilken gröna kristaller bildas. Den är löslig i alkohol. som dock ej återställer den blå färgen. Detta sker dock lätt med svafvelbundet väte. Vanadinfluo-: ruren ger med fluorkalium och fluornatrium blå, i vatten ganska lättlösta dubbelsalter, som icke lösas af: alkohol. Kisel-fluor-vanadin är blå och intorkar un- der skyndsam afdunstning till en blå massa, som vid lindrig hetta besynmner pösa såsom bränd C alun. I frivillig afdunstning blir den en grön, kristallblandad syrup lika som fluoruren ensam. Vanadincyanur fås genom eyanvätesyrans digestion i täppt kärl med oxidens hydrat, som derunder blir mörkbrunt och gelatinöst. Cyan- uren kan tvättas och torkas utan att blifva grön. Den löses af cyankalium, men lösningen, öfver- lemnad åt frivillig afdunstning, luktar beständigt cyansyra och lemnar vanadinsyradt kali. Vanadincyanur med jerncyanur. Denna för- ening fälles med en vacker citrongul färg då en lösning, som icke innehåller någon vanadinsyra blandad med oxidsaltet, fälles med vanligt cy- anjernkalium. Fällningen är mycket vOlurinös. löses icke i syror, åtminstone icke i någon an- märkningsvärd qvantitet, och färgar tvättvattnet beständigt gult. Den blir i luften grönaktig, och torr är den grön och ger vackert grönt pulver. Vanadin-cyanur med jerncyanid fälles ur ett vanadinoxidsalt af rödt cyanjernkalium 1 form af en gelatinös, grön massa, Syresalter. = Svafvelsyrad vanadinoxid. Detta salt fås lättast på det sätt att vanadinsyra upplöses i vär- me i svafvelsyra, utspädd med lika vigt vatten, och dertill sättes litet i sender ren oxalsyra, så länge någon kolsyregas-utveckling märkes, eller till dess att saltet är fullkomligt blått. Äfven genom lösningens utspädning med kallt vatten, och inledande af svafvelbunden vätgas till dess att all vanadinsyra är förstörd, fås det fullt rent. Med alkohol eller socker får man alltid organi- ska ämnen blandade med saltet, hvilka kolas då saltet afdunstas. — Den erhållna sura solution afdunstas på sandkapell, hvarunder syran con- centreras och saltet afsätter sig derur i form af en blekt blå kristallinisk skorpa. Man låter sy- ran afdrypa, som ännu håller litet af saltet upp- löst. Saltet tvättas ett par gånger från vidhän- gande syra med alkohol och öfvergjutes sedan dermed och lemnas en stund. Derunder sönder- faller det till ett voluminöst, himmelsblått pul- ver, som egentligen består af fina kristallfjäll, hvilka tagas på filtrum, tvättas med vatten- fri alkohol och torkas sedan i lufttomt rum, öf- ver poröst torrt chorcalcium. I detta tillstånd har det följande egenskaper: kastadt i vatten uppslammar det sig deri utan att i början syn- barligen lösas, hvilket dock småningom går för sig så att det efter 12 timmar är till det mesta upplöst. I luften deliqvescerar det till ett blått liqvidum, och detta går, särdeles i varm och fuk- tig luft, vida fortare än samma qvantitet salt upplöses i vatten af +129. I vatten af +60? lö- ses det mycket fortare än i kallt, och i kokande vatten går det ganska fort. I vattenfri alkohol löses det högst obetydligt, men i alkohol af 0.833 28 löses det i stor mängd. Om detta salt får deli- qvescera på ett varmt ställe under en klocka, der vatten tillika är inställt, och denna lösning se- dan lemnas åt sig sjelf i en torr luft, så börja om 6 till 8 dagar, ju förr ju kallare luften är, flera små kristallpunkter visa sig deri, som lång- samt utbilda sig till djupt mörkblå, sköna kristall- grupper, vanligen sammanväfde så att ingen re- dig form kan bestämmas, men jag har tvenne gånger fått enskilta raka prismer med rhombisk basis, af större vidd än prismets höjd, och på ändan af prismets spetsiga kant försedda med små triangulära fautter, samt hela på ändan af den trubbiga. Dessa kristaller bildas i en lös- ning som icke innehåller öfverskjutande syra; men ett ganska ringa öfverskott deraf, snarare befordrar än hindrar anskjutningen, af ett stör- re öfverskott som tillsättes stelnar massan först, men blir sedan flytande och kristalliserar icke mer, annorlunda än vid afdunstning i värme. — Jag har all anledning att förmoda det af alko- hol fällda saltet och det mörkblå kristalliserade hålla samma qvantitet vatten. Af den vid oxi- dens analys anförda undersökningen på dess sam- mansättning inhämtas, att det består af svafyel- syra 40.15, vanadinoxid 42.16 och vatten 17.59. Hvad skillnad som är emellan detta salt och det som bildas i en sur solution vid concentrering i värme, känner jag icke. En sådan måste dock vara efter det sönderfaller 1 vattenfri alkohol, och emedan det sednares färg är vida svagare blå. Det är möjligt att det är ett surt salt, hvars öfverskott af syra alkoholn bemäktigar sig. — Svafvelsyrad vanadinoxid sönderdelas vid upp- hettning i destillationskärl, ger först vatten, se- dan svafvelsyrlighet, så vattenfri svafvelsyra och "9 slutligen återstår smält vanadinsyra, utan spår af svafvelsyra. Om vanadinoxidhydrat upplöses i svafvel- syra till full mättning och detta salt sedan af- dunstas 1 lindrig värme, så lemnar det en blå, icke kristalliserad, genomskinlig massa. Det sam- ma fås ock om den afdunstas i lufttomt rum. Denna synes vara ett lösligt basiskt salt. Un- der frivillig afdunstning blir den grön och af- sätter, vid en viss concentrering, grön oxid, hvarefter lösningen är rent blå och neutral. Om detta salt efter intorkning vid +30?, då det än- nu behåller sig blått, upphettas för någon stund till +100? så blir det brunt, men upplöses sedan med blå färg åter i vatten. Svafvelsyradt vanadinoxid-kali fås då bå- da salternes upplösning blandas, så att likväl vanadinoxid-saltet är i litet öfverskott, afdunstas till stadga af en tunn syrup och fälles med al- kohol. Fällningen är ljusblå. Den löses lätt i vatten och intorkar till en ljusblå, ogenomskinlig, gummilik massa, som länge behåller sig mjuk och som, då den fullt hårdnat, har glasigt brott. Salpetersyrad vanadinoxid. Detta salt er- hålles då suboxiden eller metallen eller oxidens hydrat upplöses i salpetersyra. Dess lösning i vatten är blå, och blir icke i vattenblandadt till- stånd högre oxiderad genom kokning med öf- verskott af syra. Men om en med oxidhydrat fullt mättad upplösning öfverlemnas till frivillig afdunstning, så blir den mot slutet grönaktig och slutligen intorkar den till en röd massa af vanadinsyra, som ännu qvarhåller litet salpe- tersyra. Phosphorsyrad vanadinoxid. Det neutrala saltet är deliqvescent och behåller sig i luften 30 såsom en tjock, blå syrup. Genom full uttork- ning blir den hvit och pöser såsom bränd alun. Den sammansintrar 1 hvitglödgning, men smäl- ter ej riktigt, blir svart och löses sedan icke mer 1 vatten. Om man till det neutrala saltets upp- lösning sätter litet phosphorsyra i öfverskott och afdunstar sedan lösningen samt behåller den för någon tid vid +40?, så kristalliserar det neutra- la saltet i den concentretade nu färglösa syran, som bildar dess moderlut. Syran kan afsköljas. med alkohol, men kristallerne, som vid lindrig beröring sönderfalla, draga fuktighet ur luften och hopflyta till en tjock magma. Blandas det neutrala eller sura saltets upplösning med alko- hol, så uppkommer en hvitgrå fällning, 1 bör- jan mycket gelatinös, som på filtrum tvättad med alkohol drager sig tillsamman och blir hvit under torkning med en svag dragning åt blått. Af vatten blir fällningen genast blå, men löses äfven 1 varmt vatten icke fullständigt, utan lem- nar ett basiskt salt olöst. Arseniksyrad vanadinoxid. En upplösning af detta salt, som har arseniksyra i öfverskott, afsätter under afdunstning, så väl frivillig som i värme, en skorpa, bildad af små kristallkorn, af en vacker ljusblå färg. Syrans öfverskott kan lätt: borttvättas med vatten. Detta salt löses äf- ven af kokande vatten, och af vatten försatt med fri arseniksyra, med en sådan långsamhet, att det ser ut, som vore det fullkomligt olösligt; men det löser sig dock efter hand, och en gång upp- löst behåller det sig qvar. Af chlorvätesyra lö- ses det genast. Då arseniksyra fullt mättas med vanadinoxidhydrat och lösningen afdunstas, så får man till en. del det nyss omtalade kristalli- niska saltet och: till en del en gummilik massa, 31 vida snarare löslig i vatten, hvilken synes vara ett basiskt salt. Alkohol fäller arseniksyrad va- nadinoxid, lika som den phosphorsyrade. Borsyrad vanadinoxid. Detta salt är olös- ligt i vatten och fälles då en lösning af svaf- velsyrad vanadinoxid blandas med en lösning af borax. Fällningen är gråhvit och löser sig i öf- verskott af borsyra med blå färg, men blir snart grön i luften. Om man genom denna upplös- ning leder svafvelbundet väte så får man en mörkt gulbrun vätska, som är fullkomligt klar. Denna vätska är en lösning af vanadinsvaflighet i borsyra. Tilldryper man litet svafvelsyra så fälles vanadinsvafligheten genast och vätskan blir färglös. Lemnas lösningen utsatt för luften så ljusnar färgen småningom och går öfver till grönt. Genom afdunstning fås en mörkgrön massa blan- dad af grön vanadinoxid, svafvel och kristall- fjäll af borsyra. Kolsyrad vanadinoxid. Detta salt synes ic- ke kunna existera för sig sjelf. Jag har nämt, att den fällning kolsyradt alkali ger innehåller - endast spår deraf. Men det synes kunna existe- ra i form af dubbelsalt, emedan tväfaldt kolsy- rade alkalier upplösa hydratet med blå färg. Jag har emellertid icke sökt erhålla detta dub- belsalt i afskild form. Kiselsyrad vanadinoxid fälles i form af ett hvitgrått pulver, som i luften blir först brunt och sedan grönt, och löses icke i vatten sedan det blifvit grönt. Molybdensyrad vanadinoxid. Genom dub- bel decomposition af svafvelsyrad vanadinoxid med molybdensyrad ammoniak får man en pur- purfärgad lösning, alldeles lik den af wolfram- syrad molybdenoxid, utan fällning. Den blir i 32 luften blå, grön, och slutligen gul, utan att hå- got fälles. Då jag ansåg detta möjligen utvisa, att en vanadinsyrad molybdenoxid bildades, blan- dade jag ett molybdenoxidsalt med en upplös- ning af vanadinsyrad ammoniak, men vätskan blef gul. | i Wolframsyrad vanadinoxid , fälles ur con- centrerade lösningar genom dubbel sönderdel- ning i form af en brungul massa. Den löses till en god del af tillslaget vatten, och slutar med att fullkomligt upplösas i mån af vanadinoxidens syrsättning till syra. Lösningen är då gul. Chromsyrad vanadinoxid. Chromsyran upp- löser oxidens hydrat med brungul färg och lös- ningen intorkar till en glänsande mörkbrun fer- nissa, som icke mera fullkomligt upplöses 1 vat- ten. Om den kokas med vatten, så fås en gul upplösning, ur hvilken svafvelbundet väte ut- fäller det upplösta med blekgrön färg, sannolikt i form af chromsvafladt svafvelvanadin. Oxalsyrad vanadinoxid. Mättas oxalsyra med oxidens hydrat och afdunstas, så får man en skön ljusblå, genomskinlig gummilik massa, som ytterst långsamt löses i kallt, men fortare 1 varmt vatten. Om en lösning af detta salt försättes med litet oxalsyra och öfverlemnas till frivillig afdunstning, så får man ett blått kri- stalliseradt salt, som upplöses af vatten med van- lig hastighet. Det är oafgjordt om det första af dessa. är basiskt och det sednare neutralt, eller om det första är neutralt och det sednare surt; det förra är sannolikast. — Oxalsyradt vanadinoxid-kali är lösligt i vatten och kristalliserar icke, utan intorkar till en: mörkblå i vatten långsamt löslig RA vd Oxal- 33 Oxalsyra och surt oxalsyradt kali upplösa båda vanadinsyra och sönderdela den till ett oxidsalt. Vinsyrad vanadinoxid har en särdeles skön mellanblå färg och intorkar småningom till en blå, genomskinlig, sprucken massa, som med en anmärkningsvärd långsamhet åter upplöses af vatten vid luftens vanliga temperatur. Det går mycket fortare i varmt vatten. Af caustik am- moniak upplöses det med en särdeles vacker, i blått dragande purpurfärg. Lösningens färg för- loras ganska snart genom luftens åtkomst, under det vanadinsyrad ammoniak bildas. Vinsyra upplöser vanadinsyra, sönderdelas deraf till en del och ger ett oxidsalt. Vinsyradt vanadinoxid-kali ger en blå ex- traetformig, slutligen sprucken massa, hvars färg tydligen drager i violett. Detta salt fås lätt ge- nom upplösning af vanadinsyra i surt vinsyradt kali. Dervid förstöres en liten portion vinsyra af vanadinsyrans syre och en portion vanadin- syrligt kali bildas, hvars närvaro sannolikt bi- drager att ge saltet sin dragning åt violett, som blir fullkomligt purpur om caustikt alkali till- sättes, hvarvid ingen fällning uppkommer. Citronsyrad vanadinoxid ger en blå upp- lösning, som intorkad är så mörkblå att den ser svart ut. Visar intet tecken till kristallisation och spricker samt lossnar från glaset efter full uttorkning. Löses ytterst långsamt med mörk- blå färg i kallt vatten. Af caustik ammoniak upplöses den med mörk, brungul färg, som, ge- nom vanadinoxidens syrsättning i luften, snart alldeles förgår. Ättiksyrad wvanadinoxid. Utspädd ättiksy- ra upplöser äfven i kokning ganska litet vana- K. V. Aead. Handl. 1833. 3 34 dinoxidhydrat, lösningen är blekt blå och afsät- ter, under frivillig afdunstning, ett ringa hvitt pulver, som efter syrans intorkning blir grönt. Concentrerad ättiksyra löser mera af oxiden, lös- ningen är vackert blå, men blir under frivillig afdunstning grön och lemnar slutligen en mängd mikroscopiska kristaller af mörkgrön färg, som bilda dels kuber, dels korta rätvinkliga prismer, som mycket långsamt lösas 1 vatten med grön färg. Concentrerade upplösningar af ättiksyradt kali och svafvelsyrad vanadinoxid fälla intet då de blandas. Bernstenssyrad vanadinoxid. Bernstenssy- ran löser lika litet eller ännu mindre af oxidens hydrat än utspädd ättiksyra. Vätskan knappt mer än drager i blått och lemnar, efter intork- ning vid luftens vanliga temperatur, ett hvitt pulver, blandadt med kristaller af syran. Vana- dinoxidsalter fällas dock icke af neutrala bern- stenssyrade, men blandningen begynner ganska hastigt att blifva grön i beröring med luften. Mrrsyrad vanadinoxid. Artificiell myrsyra upplöser lätt vanadinoxidens hydrat. Efter fri- villig afdunstning återstår en blå ogenomskinlig saltmassa, som lätt löses i vatten. Der lagret af lösningen varit tunt, blir saltet genom torkning 1 luften violett, och löses sedan icke fullkomligt 1 vatten. Så länge lösningen håller syra i öf- verskott behåller sig saltet blått, men om det intorkade och från detta öfverskott befriade sal- tet löses i vatten, så blir lösningen inom 10 till 12 timmar mörkgrön. Benzoésyrad vanadinoxid. En kokhet upp- lösning af benzoöésyra upplöser ganska litet va- nadinoxid. Under frivillig afdunstning afsätter sig saltet i form af ett gulaktigt pulver, emellan 35 kristallerne af den öfverskjutande syran. Benzoé- syrade salter göra ingen fällning i vanadinoxid- salter. Garfämnesyrad vanadinoxid. Då ett vana- dinoxidsalt blandas med en upplösning af gall- äplenas garfämne, tager den färg af skrifbläck, och om vätskan lemnas i hvila sjunker en volu- minös svart fällning i en genomskinlig, ännu blåaktig, vätska; men om galläpleinfusion blan- das med ett vanadinsyradt salt, så blir detta först grönt, sedan blåaktigt och slutligen svart som skrifbläck, utan att fällas. Om det utspä- des med mycket vatten, så får man en klar, mörkblå lösning, som af luftens åtkomst små- ningom blir grön. Den concentrerade lösningen kan nyttjas såsom skrifbläck, blir mera svart än af garfämnesyrad jernoxid, flyter ojemförligt lät- tare ur pennan, emedan det är en lösning och icke är förtjockadt af gummi, Skriften dermed förändras icke af luften och låter icke borttvätta sig med vatten. Chlorvätesyra, chlorvatten, cau- stika alkalier m. fl., som i ögonblicket uttaga det vanliga skrifbläcket, lemna skriften af detta läslig, ehuru med förändrad färg. Men genom omvexlande begagnande af chlor och alkali kan den uttagas. Detta bläck kan likväl icke länge förvaras i öppna kärl, emedan dess beståndsde- lar småningom oxidera sig, och färgen öfvergår från svartblått till grönt, hvarvid skriften icke mera blir riktigt svart. b. Salter i hvilka vanadinsyra är basis och dere- mot svarande haloidsalter; Salia hypervanadica. Dessa salter har jag icke mycket studerat. Deras färg är röd eller citrongul. Deras smak 36 är starkt sammandragånde och efteråt syrlig, lik den af jernoxidsalter. Deras upplösning är stun- dom färglös, stundom gul eller röd. Denna va- riation från färgad till ofärgad upplösning fram- ter vanadinsyran äfven 1 sina föreningar med saltbaser. Jag skall vid dessa närmare yttra hvad jag anser vara orsaken dertill. De lösnin- gar 1 hvilka syrorna äro jemt mättade med va- nadinsyra, grumlas vid uppkokning eller afdunst- ning, och afsätta brunröda fällningar som äro ba- siska salter. Utsatte länge för luften blifva des- sa lösningar oftast småningom gröna, hvilket väl torde härröra från luftdammets reducerande åverkan. Deras upplösningar fällas af. alkalier först bruna och sedan upplöses fällningen med gul färg eller utan färg, af cyanjernkalium fäl- las de med grön färg och med galläpleinfusion (w) gifva de om en stund en svartblå fällning. Haloidsalter. Vanadinchlorid erhålles då vanadinsuboxid blandas med litet kolpulver, och deröfver ledes en ström af chlorgas, under det blandningen upphettas till börjande glödgning. Chloriden för- flygtigas och condenseras sedan, i kallare delar af apparaten, i form af ett mörkgult liqvidum, som vanligen tillika är en mättad upplösning af chlor- gas. För att afskilja chlorgasen, ledes en ström af luft, som fått passera genom ett rör, inne- hållande smält chlorcaleium, in uti chloriden och bortför med sig chlorgasen. Denne medta- ger litet af chloriden, hvilket man kan uppsam- la, om gasen ur kärlet ledes in i ammoniakhal- tigt vatten. Så snart den utströmmande luften icke mera luktar chlor utan rent chlorvätesyra, införes ingen luft mer. Vätskans färg har nu 37 ljusnat betydligt. Chloriden har följande egen- skaper: den är ljusgul, uthälld i öppen luft ut- stöter den en rödgul rök, deraf att saltsyregas bildas och vanadinsyra fälles i luften. Den li- qvida delen, deliqvescerar ganska hastigt, blir röd, betäcker sig med vanadinsyra och tjocknar. Den smakar nu precist likt jernchlorid. Chlori- den kokar vid en temperatur, som är högre än +100”. Om den utspädes med litet vatten så grumlas den af vanadinsyra som fälles, men om mera tillsättes så upplöses denna åter till en klar, svagt gulaktig vätska, som om några da- gar, under utstötande af chlor, blir först grön och sedan blå. Den kan utblandas med vatten- fri alkohol, utan att fällas Men den blir då mycket snarare blå och utvecklar ether. Den sönderdelas icke af kalium, hvaröfver man kan koka den; men kalium brinner i gasen deraf och reducerar vanadin. Äfven upplöser den icke vanadin eller andra metaller, om icke vatten tillkommer, hvarvid den genast reduceras till ehlorur. Chloriden kan fås förenad med vatten, då vanadinsyra löses i cencentrerad chlorvätesyra, men denna lösning begynner genast utveckla chlor och blifva grön. Chloriden absorberar ammoniakgas med myc- ken begärlighet och upphettar sig dervid så, att en del af saltet sublimeras med hvit färg, men utan tecken till kristallisation. Jag har nämt att vid en ganska lindrig hetta, som ej går till glödg- ning, sönderdelas detta salt i en ström af ammo- niakgas, ger salmiak och qväfgas, och vanadin återstår 'reducerad. Med JZod har jag på torra vägen icke kunnat förena vanadin, då metallen glödgades i iodgas. 38 . Vanadinfluorid. Fluorvätesyra upplöser va- nadinsyra vid lindrig uppvärmning lätt till en färglös vätska, som, efter afdunstning i lindrig värme af öfverskjutande syra, lemnar en färglös saltmassa. Vid en starkare hetta går ännu litet mer syra bort och saltet blir rödt, men löses ännu utan färg 1 vatten. Af en ännu sarkare: hetta får man fluorvätesyra och vanadinsyra. Det är obekant om en flygtig fluorid härvid bil- das. Af vanadinsyra, fluornatrium och rökan- de svafvelsyra fås endast fluorvätesyra, och va- nadinsyran stannar i det sura svafvelsyrade kalit. Vanadinsyra med fluorkisel. Kiselfluorvä- tesyran upplöser vanadinsyra med röd färg. Ef- ter afdunstning lemnar den en orangeröd massa som icke mera fullkomligt löses i vatten; men detta färgar sig deraf gult och lemnar en volu- minös, grön massa, som svafvelsyra upplöser med röd färg, under utveckling af fluorkisel och fluor- vätesyra. Jerncyanur med vanadiumcyanid fälles i form af vackert grönt, flockigt ämne, då en sur lösning af vanadinsyra blandas med vanligt cy- anjernkalium. Det bildas äfven då den gula cy- anurföreningen oxideras i luften, men är då ba- siskt. Det löses icke i syror. Sryresalter. Svafvelsyrad vanadinsyra. För att erbål- la denna förening jemt mättad, upplöser man vanadinsyra med tillhjelp af värme 1 svafvelsy- ra, utspädd med sin halfva vigt vatten, och af- dunstar sedan öfverskottet af,syra öfver en sprit- lampa, vid den lägsta temperatur som dertill fordras; när saltet icke röker mer borttages lam- pan. Man får saltet i form af små, rödbruna 39 kristallfjäll, återstående på degelns botten. Det deliqvescerar ganska fort i luften till en en rost- röd syrup, som, utan att grumlas, kan utspädas både med" vatten och vattenfri alkohol. Vid uppkokning grumlas lösningen i vatten, och ef- ter fällningens afskiljande innehåller lösningen ett surt salt, som efter afdunstning lemnar en röd syrup, som smakar skarpt sur. Ett i vatten lösligt basiskt salt fås då det neutrala, blå oxid- saltet upplöses i salpetersyra och denna lösning afrökes till torrhet. Den lemnar en röd salt- massa, som deliqvescerar i luften, som nästan utan färg löses i vatten, och hvari syran är för- enad. med 11 gång så mycket basis som i det neutrala. Det förra är VS?, det sednare VS? Svafvelsyradt kali och svafvelsyrad vana- dinsyra fås, då till vanadinsyradt kali blandas litet svafvelsyra, och lösningen lemnas åt frivil- lig afdunstning, hvarunder den först, från röd, blir färglös, och sedan afsätter gula korn, sam- mansatte af mikroskopiska kristallnålar. Desse korn äro ganska tröglöste i vatten och olöslige i alkohol. Salpetersyrad vanadinsyra. Utspädd sal- petersyra löser litet vanadinsyra med gulaktig färg. Lösningen afdunstad i luftens vanliga tem- peratur, lemnar en röd massa, ur hvilken vat- ten ännu utdrager litet salpetersyrad vanadinsyra. Phorphorsyrad vanadinsyra. Om phosphor- syrad vanadinoxid upplöses i salpetersyra och lös- ningen afdunstas i värme till dess att vätskan är röd och röker af bortgående salpetersyra, och då lemnas att långsamt kallna, så anskjuter derur phosphorsyrad vanadinsyra i en citrongul skor- pa af små, fina kristallkorn. Den kallnade, sura moderluten är färglös, men ger, efter intorkning, : jo ännu något salt. Syran kan afsköljas från det gula saltet med vatten, hvaraf det ganska lång- samt upplöses, med citrongul färg. Saltet inne- håller kristallvatten, genom hvars aflägsnande det blir halmgult. Om vanadinsyra directe upplöses i phosphor- syra får man en röd solution, som efter afdunst- ning ger en röd, deliqvescent massa. Phosphorsyradt natron och phosphorsyrrad vanadinsyra. Detta dubbelsalt fås då phosphor- syradt och vanadinsyradt natron blandas och de- ras upplösning, försatt med salpetersyra, lemnas att afdunsta i lindrig värme. Upplösningen blir derunder' färglös och afsätter, under afdunstning, ett citrongult salt i stora kora eller nan las ner, som bestå af fina, hopväxta kristallnålar. Det löses långsamt 1 vatten och kan tvättas från moderluten. Får det länge ligga i vatten så upp- löses det till en gul skar som icke mera an- skjuter under afdunstning, utan intorkar till en blekgul fernissa, åter löslig i vatten. Phosphorsyrad kiseljord med phosphorsyr cd vanadinsyra. Detta i sitt slag ovanliga salt bil- das under operationerna till vanadinsyrans ut- dragning ur den brända slaggen, och fäster upp- märksamheten på sig, derigenom att det bildar glänsande, fina kristallfjäll, som, då vätskan om- röres, glittra deri alldeles såsom surt margarin- syradt natron i en tvålsolution. Sedan jag ge- nom analys lärt känna dess sammansättning, lyc- kades det också att bereda det på det Abd att phosphorsyradt, vanadinsyradt och kiselsyradt na- tron blandades och upplöstes i salpetersyra, som sedan afdunstades till dess att endast en citron- gul, grötformig massa återstod, som utrördes med litet vatten, hvarvid de glänsande fjällen redan 41 visade sig, de togos på filtrum, tvättades ett par eller tre gånger med iskallt vatten och prässades emellan sugpapper. De äro temligen lösliga i vatten; vätskan blir gul och lemnar, efter fri- villig afdunstning, saltet åter 1 kristallfjäll. Det "blir, af lindriga desoxiderande orsaker, lätt grönt; det håller kristallvatten, efter hvars aflägsnan- de det blir matt halmgult. Det består af phos- phorsyra 30.0, vanadinsyra 39.0, kiselsyra 19.5, 08 0. A>G0; 0 Analysen skedde på det sätt, att kristallvattnet först bestämdes, sedan upplöstes saltet i kolsy- rad ammoniak, som lemnade kiselsyran; öfver- skottet af ammoniak afdunstades, vanadinsyrad ammoniak utfälldes, medelst upplösning af sal- miak i vätskan och slutligen utfälldes phosphor- syran med en blandning af chlorcalcium och caustik ammoniak. Jag har all anledning att tro, det flera Sy- ror än phosphorsyran gifva dylika dubbelsalter med kiselsyran och vanadinsyran, och att på den- na omständighet beror den envishet hvarmed ki- selsyran följer vanadinsyran i sura upplösningar. Om den då någon gång af alkalier afskiljes, och man försöker att tvätta den, så minskas den och upplöses efter hand, likt den kiselsyra, som vat- ten fäller ur fluorkisel. Den är dervid aldrig fri från vanadin, som vätesvaflade salter sedan upptäcka i kiselsyran. Det upptäckes också gan- ska lätt för blåsröret. Arseniksyrad wvanadinsyra beredes som det phosphorsyrade saltet, hvilket det till sina för- hållanden fullkomligt liknar, så att de ej på ut- seendet kunna åtskiljas. Oxalsyra, vinsyra och citronsyra sönder delas af vanadinsyra, och bilda blå oxidsalter. 42 Likväl. är detta blott en följd af öfverskjutande syra, kunde hastigt nog växtsyran mättas med vanadinsyra, så skulle sönderdelningen icke äga rum, ty upplösningen begynner med gul färg. Jag har oxiderat med salpetersyra oxalsyrad va- nadinoxid och sedan intorkat, samt på detta sätt fått ett i vatten lösligt, gult salt, som intorkade till en gul extractlik massa. Ättiksyra löser intet spår af vanadinsyra; men Myrsyra löser en ringa portion, som efter afdunstning återstår 1 form af en genomskinlig, knappt gul massa. c. Salter der vanadinsvaflighet är basis. Rörande dessa har jag endast utrönt att de existera, men ingen särskilt undersökning anställt af enskilta salter. De erhållas, då neutral svaf- velsyrad vanadinoxid blandas med ett svafvelsalt. Då arseniksvafladt svafvelnatrium, så väl neu- » ”"”” tralt som basiskt, d. ä. Na2As och Na?Ås, blan- das med en lösning af svafvelsyrad vanadinoxid, så blir den förut blå vätskan färglös, men in- gen ting fälles. Det synes deraf, att det arsenik- svaflade saltet måste vara lösligt i vatten, och åtminstone i upplösning färglöst. Deremot fäl- les svafvelsyrad vanadinoxid af wolframsvafladt svafvelammonium. Fällningen är gråbrun och upplöses i vatten till en ogenomskinlig gulbrun vätska, som, utsatt för luftens åtkomst, smånin- gom grumlas och afsätter ett grått ämne, som jag icke särskilt undersökt, men som synes till det mesta vara svafyel. B. Salter i hvilka vanadin är syrans radical. Desse äro dels syresalter, vanadinsyrliga och vanadinsyrade, dels svafvelsalter, vanadinsvafliga och vanadinsvaflade. 43 a.. Vanadinsyrliga salter. Dessa salter äro föreningar af vanadinoxid med electropositivare kroppar än oxiden är. Jag har hittills ganska litet studerat dem. I allmän- het kan om dem sägas, att de äro bruna eller svarta, att endast de med alkali till basis äro lösliga i vatten, att denna lösning är mörkbrun och fälles af öfverskjutande alkali, hvari de va- nadinsyrliga alkalierne äro ganska svårlöste, att de föreningar som vanadinoxiden ingår med jord- arterna och metalloxiderna, äro olösliga i vatten, och erhållas då dessa basers salter fällas med vana- dinsyrligt kali. De äro svarta eller mörkbruna. Alla dessa föreningar syrsättas i vått tillstånd lätt i luften, äfven om de få ligga betäckta af vatten, hvarvid de förvandla sig till neutrala vanadin- syrade salter. I omedelbar beröring med luften blifva de ofta ganska hastigt gröna; men de va- nadinsyrliga alkalierna blifva icke i upplösning gröna, utan om de lemnas i ro blir vätskan upp- till färglös, och detta fortgår småningom nedåt. Sådana vanadinsyrliga jordarter eller metalloxi- der, hvars vanadinsyrade salt är lösligt i vatten, upplösa sig småningom genom oxideringen i vatt- net, och efter hand anskjuter det vanadinsyrade saltet på glasets insida, så t. ex. är vätskan öf- ver vanadinsyrlig mangancxidul färglös, men i mon som fällningen begynner oxideras, gulnar den. Faällningen på botten minskas med hvar dag, och i mon deraf anskjuter rundtomkring, på sidan af glaset, svarta kristaller, af neutral vana- dinsyrad manganoxidul, och slutligen har man endast en gul lösning och dessa 'kristaller. V anadinsyrligt kali. Detta salt fås ganska kitt neutralt och rent, om ett vanadinoxidsalt el- ler chloruren upphettas lindrigt och försättes med 44 caustikt kali i öfverskott, hvarvid bildas en fäll- ning som sedan upplöses. Den starkt alkaliska vätskan är svartbrun och ogenomskinlig. Den lemnas i ett väl täppt kärl, att långsamt kallna, hvarunder det vanadinsyrliga saltet anskjuter i små, mycket glänsande, brunaktiga kristallfjäll, under det vätskans färg småningom förminskas, så att den slutligen är endast gulaktig och fullt genomskinlig. Man sköljer de erhållna kristall- fjällen, först med litet caustikt kali, i fall man användt svafvelsyrad vanadinoxid till försöket, och sedan borttvättas kalit med alkohol, hvaref- ter fjällen utprässas och torkas i lufttomt rum. De framställa nu en brun massa, som: glänser ungefär som surt margarinsyradt natron, och som låter oförändrad förvara sig, äfven i alldeles öpp- na kärl. Den löser sig ganska fort och ymnigt i vatten, med brun färg, till ett ogenomskinligt liqvidum, ur hvilket kaustikt kali åter fäller för- eningen i form af ett brunt pulver; detta löser sig vid uppvärmning i den alkaliska vätskan och kristalliserar sedan under afsvalning, hvarvid lu- ten behåller endast en gul färg. Vanadinsyrlig ammoniak erhålles såsom det föregående, men det är fullkomligt olösligt i en vätska som håller en viss portion fri ammoniak, hvarföre det utfälles såsom ett brunt pulver och vätskan blir färglös. Fällningen löser sig med brun färg i rent vatten, och om lösningen afdun- stas i lufttomt rum öfver chlorcalcium, så fås en svart återstod som icke mera löses i vatten. b. Vanadinsyrade salter. Dessa salter kunna fås af olika färger af sam- ma basis, och i flera olika mättningsgrader. Den- na omständighet utgjorde i början en ganska stor 45 svårighet att komma till någorlunda säkra resul- tat, i afseende på dessa salters mättningstillstånd. Men för att icke inveckla läsaren i samma otyd- ligheter, hvarmed jag vid försöken hade att kämpa, så skall jag först framlägga min erfaren- het om dessa salters, ofta så godt som ögonblick- liga färgförändringar, och sedan anföra de för- sök genom hvilka mättningsgraden bestämdes. Vanadinsyrade salter med öfverskott på sy- ra äro alltid orangeröda eller några endast gula; hvilket dock mest beror på kristallernas olika dimensioner, emedan de större vanligen alltid äro röda, men bland de neutrala äro åtskilliga, af samma basis, ibland färglösa och ibland starkt gula. Den sednare färgen synes tillhöra dessa salter ursprungligen, och derföre gifva nästan alla baser mer eller mindre rent gula, neutrala salter med vanadinsyran, men åtskilliga af de starkare baserna, nemligen alla alkalierna och de alkaliska jordarterna, oxiderna af zink, cadmi- um, bly och på sitt sätt äfven af silfver gifva också färglösa salter, utan att någon olikhet in- träffar 1 salternes neutralitet, och vanligen öf- vergår det gula saltet till ofärgadt genom upp- värmning, hvarvid det vid en viss temperatur, som ännu icke uppnått +100?, 'helt hastigt mister sin färg och blir färglöst, antingen det är upplöst eller ligger omgifvit af en vätska, i hvilken det upphettas. Salter, som kunna blifva färglösa, för- lora färgen också utan upphettning, om de lem- nas tillräckligt länge åt sig sjelfva; särdeles om ett öfverskott af basis är närvarande, hvilket med alkaliernes gula salter är nödvändigt om de sko- la blifva färglösa, ehuru detta öfverskott icke för- enas med saltet, och kan lika väl vara kolsyradt som caustikt. Följande kan tjena såsom ett be- 46 vis huru härvid tillgår: om vanadinsyra upplö- ses i caustik ammoniak, genom digestion i täppt flaska, så får man slutligen en brandgul upplös- ning, som innehåller. tväfaldt vanadinsyrad am- moniak. Om denna lösning afhälles och, sedan den kallnat, caustik ammoniak tillsättes, så att vätskan reagerar starkt alkaliskt, och den sedan delas i tvenne delar, af hvilka den ene upphet- tas tills den blir färglös, och den andre lemnas såsom den är, och båda ställas bredvid hvaran- dra till frivillig afdunstning, så ger den upphet- tade lösningen ett färglöst salt, och den färgade lösningen ett gult salt. Alldeles lika blir resul- tatet, om man till lösningarna blandar alkohol, som utfäller ur den ena, ett hvitt och ur den andra ett citrongult saltpulver. — Löser man färglös vanadinsyrad ammoniak 1 kallt vatten, och fäller med denna upplösning en lösning af chlorbarium, så blir blandningen genast gul och ger en gelatinös gul fällning. Om hälften af denna blandning upphettas öfver en spirituslam- pa, så blir både fällningen och vätskan inom få ögonblick färglösa. Den gula fällningen, lemnad åt sig sjelf, blir det gemenligen ock efter 12 tim- mar; analyseras båda, så finner man dem allde- les lika sammansatta. Det är således häraf gan- ska klart, att emellan de gula och färglösa vana- dinsyrade salterna är en analog skillnad likasom emellan salter, erhållne af glödgad phosphorsyra och salter af den oglödgade, d. ä. de utgöra iso- meriska modificationer. : För att bestämma vanadinsyrans mättnings- eapacitet betjente jag mig af ren vanadinsyrad ammoniak och chlorbarium. I ett försök dröps en: lösning af den förra i den sednare, 1 ett an- nat skedde det i omvänd ordning. Den ena 47 fällningen upphettades så att den blef hvit, den andra uppsamlades gul; men hann i det närma- ste blifva färglös innan den blef uttvättad, och blef det i torkning fullkomnigt. I båda fallen förblef salternes neutralitet oförändrad. Den vanadinsyrade baryten torkades vid +60”, så länge den förlorade i vigt, hvarefter den vägdes och glödgades lindrigt. Det ännu heta saltet var blekgult, men blef under afsvalning färglöst. Det förlorade derunder en portion che- miskt bundet vatten. Sedan upplöstes saltet i värme i concentrerad svafvelsyra, som upptog det med röd färg, och till denna lösning sattes så mycket svafvelsyradt kali, att massan för- vandlades till surt, svafvelsyradt kali, med hvil- ket barytsaltet en liten stund hölls i glödande fluss, hvarefter den afsvalades, löstes i kokande vat- ten, silades; den svafvelsyrade baryten togs på filtrum, tvättades fullkomligt ut och glödgades samt vägdes. Man försöker förgäfves, att ur den röda lösningen i svafvelsyra fälla den svafvelsy- rade barytjorden ren, antingen med vatten en- samt, eller också blandadt med chlorvätesyra, och det lyckas icke bättre efter föregången sön- derdelning af vanadinsyran med alkohol. I alla dessa fall får man en svafvelsyrad baryt, som gulnar då den glödgas. it a. 4.604 gr. vanadinsyrad baryt lemnade efter glödgning 4.3375 vattenfritt salt, och hade således förlorat 0.2665 gr. vatten. b. 4.2885 gr. glödgadt salt gåfvo 2.98 gr. svafvelsyrad barytjord, svarande emot 1.9449 gr. barytjord, och följaktligen 2.3436 gr. vanadinsy- ra. I den förra finnas 0.20325 gr. syre och i den sednare 0.6093 gr. Men 0.20325 x3=0.60975. 48 Vattnet i a), reduceradt till den analyserade qvan- titeten, är något litet mer än en atom, men tyd- ligt af qvarvarande hygroskopiskt bundet vatten. Försökets resultat är 0.256 vatten; det hade bordt gifva 0.228. 2 1.608 gr. vanadinsyrad baryt hade gifvit 0.0895 vatten och lemnat 1.06 gr. svafvelsyrad baryt, svarande emot 0.69536 barytjord, hvars syre är 0.07273; vanadinsyran =0.82514 håller 0.2145 syre, hvilket åter är 3 gånger basens, och vattnet håller 0.0778, hvilket alltså öfverens- stämmer med föregående försök. Je 1.305 gr. färglös vanadinsyrad ammoniak, renad genom omkristallisering, och torkad i fint pulver vid +60”, brändes i en vägd platinade- gel, och lemnade 1.0125 gr. smält vanadinsyra. Förlusten 0.2925 gr. är vatten och ammoniak. Af det föregående är klart, att den erhållna qvan- titeten vanadinsyra svarar emot 0,1879 ammoni- ak, och följaktligen var vattnets qvantitet o.1046, hvars syre med en oanmärkningsvärd afvikning 1 genom öfverskott är 2 af Syrans. Det är häraf klart, att de analyserade salterne varit BaV+H och NEEV-+H. Analyserna af de tväfaldt vanadinsyrade al- kalierna hafva varit betydligt svårare och aldrig gifvit rätt noggranna resultat, emedan man nä- stan på intet sätt kan få alkalit i någon från va- nadinsyra fullt fri form, för att vägas, och der- före får man alltid litet för mycket basis och för litet syra. Jag upplöste det glödgade saltet i chlorvätesyra, försatte lösningen med litet soc- ker, 49 ker, digererade till dess den blef blå, fällde med ammoniak, tvättade med ammoniakblandadt vat- ten, men fick ändå litet vanadin med i lösnin- gen, afrökte vätskan, bortdref salmiaken och väg- de återstoden. Men ehuruväl denna analys al- drig ' gaf basen förenad med dubbla qvantiteten syra, så var likväl afvikelsen så obetydlig, att icke den ringaste tvekan lemnades, om att i dessa salter en atom basis är förenad med 2 atomer syra. Vanadinsyrade salter hafva ingen egen, af syran beroende, smak. Då de blandas med en syra, blifva de röda, men denna färg försvinner oftast om en stund, och om de då afdunstas, så afsätter sig slutligen en röd massa, som, i fall den tillsatta syran icke öfverstigit hvad som for- drats till basens mättning, är ett salt, med stort öfverskott på syra. Blandade med galläpleinfu- sion gifva de om en stund en mörk vätska lik bläck. De äro till största delen olösliga i alko- hol. Vanadinsyradt kali. Det neutrala saltet är färglöst, lättlöst i vatten och concentreras genom frivillig afdunstning till en syrup, som smånin- gom stelnar till en mjölkhvit saltmassa, utan bestämda kristaller. Om saltet före afdunstnin- gen höll öfverskott på kali, så kan detta nu af- sköljas, emedan det neutrala saltet trögt upplö- ses i kallt vatten, och ännu trögare, om detta vatten är alkaliskt. Det då olösta saltet liknar en hvit jord. Det löses långsamt, men full- komligt i rent vatten, och vätskan blir, efter af- dunstning, ånyo syrupstjock, innan saltet stelnar. Det smälter temligen lätt, och är gult och ge- nomskinligt så länge det flyter, men blir hvitt K. V. Acad. Handl. 1831. 4 50 då - det stelnar. Det löses icke i alkohol. Jag har gjort åtskilliga försök för att finna om ka- lisaltet äfven har en gul modification; men hit- tills har jag icke kommit till något resultat. En gång inträffade att den färglösa vätskan, nära sin högsta concentreringsrad, blef småningom gul och det stelnade saltet blef citrongult; men det- ta kan hafva härrört af en ringa inblandning af ett tväfaldt vanadinsyradt salt. ; Det tväfaldt vanadinsyrrade kalit kan fås genom det neutralas sammansmältning med vana- dinsyra, till och med genom saltets kokning med syran, men 1 intetdera fallet förvandlas hela salt- massan till tväfaldt vanadinsyradt. Jag har van- ligen beredt detta salt på följande sätt: neutralt vanadinsyradt kali, upplöst i vatten (ett öfver- skott på alkali är utan skadligt inflytande) upp- hettas till nära kokning, hvarefter concentrerad ättiksyra tillsättes litet i sender och omröres för hvar gång, tills den bildade fällningen åter upp- löst sig. (Om saltet hållit litet kiselsyra, så fäl- les den med vanadinsyra utan att upplösas). Man kan slutligen tillsätta ättiksyra i öfverskott : utan att fällning sker. Man låter då vätskan svalna, sedan den förut blifvit filtrerad, i fall den var oklar. Den har en djup orangeröd färg och afsätter, om den var mycket concentrerad, ett skönt, rödt salt i små kristaller, sammanväx- ta till en skorpa som betäcker kärlet; men om vätskan var mera utspädd, anskjuter den i glän- sande blad, hvilkas färg är mera rent gul, ju mera vätskan var utspädd och ju ringare qvan- titet som utkristalliserat. Sedan moderluten blif- vit afhälld tvättas kristallerne med 50 procents spiritus, från vidhängande ättiksyradt kali. Ur moderluten kan man utfälla saltet med spiritus, 51 så, att vätskan blir färglös. Om litet spiritus i sender tillblandas och väl omröres, så fälles sal- tet i citrongula, glänsande fjäll, som skimra i vätskan likt det sura margarinsyrade natronet i en tvålupplösning. Detta salt löses betydligt mera i varmt än 1 kallt vatten, men det fram- ter en besynnerlig egenhet, då man upplöser det på nytt i vatten. Om man använder mycket vatten, som under beständig omröring långsamt uppvärmes, så upplöses saltet temligen lätt utan all förändring; men tager man ganska litet vat- ten och upphettar t. ex. i en metallskål öfver en spirituslampa, så sönderdelas saltet på skålens botten 1 neutralt, som löses och i en något kali- haitig vanadinsyra som blir olöst, och detta sker nästan oundvikligt om saltet hade förut förlorat sitt kristallvatten. Dervid sönderdelas likväl ic- ke allt saltet, utan blott en viss portion deraf, så att vätskan behåller sin färg och afsätter tvä- faldt vanadinsyradt salt under afsvalning. Det neutrala stannar i moderluten. Men med denna benägenhet till sönderdelning contrasterar på ett högst besynnerligt sätt följande förhållande. Om man blandar en concentrerad, kall upplösning af detta salt i vatten, med caustikt kali, som i små portioner tillsättes under omskakning, så ser man, då ett visst öfverskott tillkommit, att vätskan begynner blifva oklar. Lemnar man den då i några ögonblick, så begynna glindrande, gula kri- stallfjäll, af det tväfaldt vanadinsyrade kalit, ut- fällas; och man kan på detta sätt utfälla största delen af det upplösta saltet. Man skulle vänta sig att det caustika alkalit genast borde neutra- lisera det upplösta; men detta sker icke. Jag trodde naturligtvis, då jag först iakttog detta fe- nomen, att det fällda saltet var neutralt gult 52 vanadinsyradt kali; men jag fann att dess upp- lösning ej blef färglös genom kokning, att det efter smältning var gult, och upplöstes i vatten med gul färg, att det icke fällde chlorbarium, m. fl. egenskaper som utmärka det tväfaldt va- nadinsyrade saltet från det neutrala. Indröps deremot kalit i en varm lösning, der saltet -af alkalit icke utträngdes ur vätskan, så förvand- lades det till neutralt, vätskan förlorade sin färg, och ingen fällning uppkom genom afsvalning. Då försöket göres med kall upplösning är den fällda alkaliska vätskan gul. Jag hoppades att dess fällning med alkobol, skulle gifva mig ett gult neutralt salt. Jag fick också en gul fäll- ning, men den blef efter hand grön 1 vätskan. Detta är en följd af kalits verkan på alkoholn och syran gemensamt, och inträffar till en obe- tydlig grad, om saltets lösning icke blandas med mer kali än som ungefär skulle förslå att mät- ta ena hälften af syran. Men äfven då är den gula fällningen hufvudsakligen tväfaldt vanadin- syradt kali. — Tväfaldt vanadinsyradt kali hål- ler 10.42 p. ce kristallvatten, hvars syre är 3 gånger basens. Om vattnet utjagas i värme, så har det återstående saltet en tegelröd färg. Sal- tet smälter temligen lätt, men lemnar kalihaltig vanadinsyra olöst då det ånyo löses i vatten. | Vanadinsyradt natron. Det neutrala saltet förhåller sig alldeles likt kalisaltet. Det tväfaldt vanadinsyrade natronet anskjuter, under frivillig afdunstning, 1 stora genomskinliga orangeröda kri- staller, som i torr luft mista sitt kristallvatten och blifva gula och opaka, utan att förlora for- men. Det är olösligt i alkohol. Vanadinsyradt lithion är ganska lättlöst i vatten. Det neutrala är färglöst och anskjuter, 53 ur en syrupstjock vätska, i runda kristallgrupper, bestående af fina från gemensamma centra utgå- ende nålar. Det tväfaldt vanadinsyrade saltet anskjuter äfvenledes ur en syrupstjock, gul lös- ning i stora orangeröda kristaller, som 1 torr luft förlora kristallvatten... Det är icke så olös- ligt i alkohol, att saltet kan utfällas till full färg- löshet i vätskan, såsom händelsen är med de föregående. Vanadinsyrad ammoniak är i denna klass af salter det märkvärdigaste, emedan det ger oss en lätt utväg att erhålla vanadin i ett någorlunda rent tillstånd. Man får det neutrala saltet på det sätt, att en upplösning af ett bland de fö- regående, mättas med salmiak, som i ett stycke insättes och lemnas qvar, så länge något upplö- ses. Genom dubbel decomposition bildas vana- dinsyrad ammoniak, hvilken är i det närmaste olöslig i en vätska som innehåller salmiak upp- löst, och fälles i form af ett hvitt pulver. Det- ta pulver tages på filtrum, och tvättas först med en salmiakslösning och sedan med 60 procent alkohol, till dess att all salmiak är bortförd. Saltet upplöses sedan i kokande vatten, försatt med litet fri ammoniak och lemnas att anskjuta, hvarvid det bildar en skorpa, sammanväfd af kristalliniska korn, hvilka icke ens genom fri- villig afdunstning blifva större eller redigare an- skjutne. Det utgör nu ett färglöst, halft genom- skinande salt, som efter riktig uttorkning släp- per kärlet lätt. I en högre temperatur sönder- delas det på ett sådant sätt, att först bortgår ammoniak och saltet blir brunt, och sedan re- duceras syran partielt och en blandning af am- moniak, qväfgas och vatten går bort, hvarvid vanadinsyrad vanadinoxid återstår; men om sal- 4 tet i en betäckt degel utsättes genast för en häf- tig hetta, så får man i återstoden en blandning ati suboxid, oxid och vanadinsyrad vänladingaud, Orsaken dertill är att, då saltets sönderdelning alltid begynner med att blifva surt, så utveck- las ammoniakgas, som inverkar reducerande på de redan ammoniakfria, starkt upphettade delar- na, och slutligen återstår midt i en portion va- nadinsyra, som släppt sin ammoniak vid en tem- peratur som icke ännu varit tillräcklig att redu- cera den till oxid, och till hvars reduction nu ammoniakgas saknas, hvarföre den bildar vana- dinsyrad vanadinoxid. Om denna återstod först utkokas med caustik ammoniak och sedan löses i en syra, så blir suboxid qvar olöst. Ammoniak- saltet är ganska tröglöst i kallt vatten. Det icke allenast löses obetydligt deri, men det löses tilli- ka ytterst långsamt. Det löses vida fortare i hett vatten och särdeles väl helt nära kokpunkten. Men om vattnet dervid icke håller fri ammoni- ak, blir lösningen gul. Detta beror icke derpå att någon del af basen förflygtigas, ty det äger lika väl rum i en täppt och nära fylld flaska, som ställes i kokande vatten, och det fälles se- dan gult, både af alkohol och salmiak; men der sednare fäller det icke fullkomligt, och om, vid saltets beredning, en del deraf är i den gula mo- dificationen så fälles denna del väl med den hvi- ta, men den upplöses åter af det svagare salmi- akvatten, hvarmed fällningen tvättas och som dock är så starkt att det icke upplöser något af det hvita saltet. Jag har förut nämt, att detta salt håller 8 procent vatten. Det tväfaldt vanadinsyrade saltet fås på I ka sätt som kalisaltet. Dess upplösning är oran- geröd och det afsätter sig under frivillig afdunst- 55 ning i större och rediga kristaller, genomskinli- ga och gulröda, samt i små och orediga vm det anskjuter under afsvalning. Det är olösligt i al- kohol, och fälles deraf ur sin upplösning i vatten. Vanadinsyrad barytjord. Det neutrala sal- tet är dels gult, dels färglöst. Då chlorbarium fälles med ett färglöst vanadinsyradt alkali, får man likväl det gula saltet, som afskiljes i form af en pomeransgul gelatinös massa, hvilken vid upphettning hastigt sammanfaller och blir hvit. Detsamma sker efter några timmar af sig sjelf, om den lemnas qvar i vätskan. Ingen neutra- litets-förändring är derunder märkbar. Baryt- saltet är icke så obetydligt lösligt i vatten, det gula färgar lösningen gul och det hvita lemnar den ofärgad. Den gula lösningen förlorar efter hand sin färg. Under frivillig afdunstning af en sådan lösning betäcker sig glaset med små, hvita kristallkorn. Detta salt smälter vid full glödg- ning till en genomskinlig, mörkt gulbrun mas- sa, likt colophon, hyilken med röd färg löses i concentrerad svafvelsyra. Det innehåller 31 pro- cent kristallvatten, som det i glödgning förlorar. Ser gult ut medan det är hett, men blir efter afsvalning återigen hvitt. Det tväfaldt vanadin- syrade saltet fås, då chlorbarium blandas med tväfaldt vanadinsyradt kali och lemnas åt frivil- lig afdunstning, hvarunder barytsaltet anskjuter i små, gula, i vatten tröglösta, korta prismatiska kristaller. Om lösningen, i stället att lemnas till afdunstning, blandas med små qvantiteter alko- hol, till dess den begynner grumlas, så utfaller saltet om några ögonblick i glänsande, citrongu- la fjäll. Vanadinsyrad strontianjord. Dess båda för- eningar likna barytjordens, men äro ännu lösli- 56 gare i vatten, så att chlorstrontium icke genast fälles af vanadinsyrad ammoniak, men om en stund anskjuter det såsom en hvit skorpa på gla- sets insida. Det sura saltet anskjuter i guldgu- la glänsande korn. Vanadinsyrad kalkjord är ännu lättlöstare än de tvenne föregående, och kan till och med icke uti en utspädd lösning fällas af alkohol. Under långsam afdunstning anskjuter den ur den blandade lösningen i form af en hvit, stun- dom gulaktig skorpa. Hvarken kalkjords- eller strontianjords-salter blifva gula då de blandas med vanadinsyradt alkali. Alla tre dessa jordsalter gifva basiska, först gula och sedan färglösa sal- ter, som äro olösliga i vatten, och som efter hand utfällas, då jordens lösning i vatten till- blandas deras upplösning. Kalksaltet utfälles trögast. Det tväfaldt vanadinsyrade kalksaltet anskjuter i temligen stora, pomeransröda kristaller. Vanadinsyrad talkjord är ganska lättlöst i' vatten och fås då magnesia alba kokas med va- nadinsyra i pulverform och litet vatten. Lös- ningen är färglös och ger under frivillig afdunst- ning en syrup som småningom stelnar till en af små, runda kristallgrupper bestående massa, hvil- ka grupper utgöras af nålar som utgå från ge- mensamma centra. Det tväfaldt vanadinsyrade saltet är tröglöst i vatten, fälles af alkohol i form af ett gult pulver, och bildar, under frivil- lig afdunstning, gula blad. - Vanadinsyrad lerjord och berylljord. Des- se gifva endast ett gult, neutralt, svårlöst och pul- verformigt salt, som ej blir färglöst af kokning, och som med gul färg löses under tvättning, beryllt- jordssaltet betydligt mer än lerjordssaltet. De tväfaldt vanadinsyrade salterna förhålla sig likt de neutrala. 57 Vanadinsyrad ytterjord. Det neutrala fälles med gul färg. Det tväfaldt vanadinsyrade stan- nar i upplösningen. Vanadinsyrad zirkonjord. Svafvelsyrad zir- konjord fälles hvarken af neutralt eller tväfaldt vanadinsyradt alkali, men den färgar sig gul äf- ven af det neutrala saltet. Vanadinsyrad thorjord, det neutrala saltet är gult och fälles. Det är olösligt äfven då vät- skan kokas. Det tväfaldt vanadinsyrade är lös- ligt i vatten. Vanadinsyrad manganoxidul!l. Det neutrala saltet är lösligt i vatten med gul färg; man er- håller det genom dubbel decomposition af vana- dinsyrad ammoniak med manganchlorur i öfver- skott, man kan öfverlemna den gula blandnin- gen åt frivillig afdunstning, hvarunder mangan- saltet anskjuter i små svarta kristaller, som gif- va rödt pulver, och som med gul färg åter lö- sas 1 vatten. Det kan också med alkohol utfäl- las i form af ett rostgult pulver, samt åter upp- löses 1 vatten och kristalliseras, hvarvid ånyo svarta kristaller erhållas. Det tväfaldt vanadin- syrade saltet fälles af alkohol med gul färg, men det kristalliserar ur dess gula lösning i små, rö- da, i brunt dragande korn. Vanadinsyrad jernoxidul, Då man blandar en lösning af ett jernoxidulsalt med vanadinsy- radt kali, så får man en mörk, gråbrun fällning, så lik dem som erhållas med vanadinsyrliga sal- ter, att man väl kan gissa att här bildas en ba- siskt vanadinsyrlig jernoxid. Också upplöses den i chlorvätesyra med grön färg. Tväfaldt vana- dinsyradt kali ger en mörkgrön fällning, om en stund blir vätskan grön och fällningen grå. Om 24 timmar är vätskan åter gul och fällningen grå, samt har antagit ett kristalliniskt utseende. 58 Vanadinsyrad jernoxid. Det som af ett neu- tralt vanadinsyradt salt först fälles ur en upp- lösning af svafvelsyrad jernoxid, löses åter igen; men snart. blir fällningen beständig och dess färg är då halmgul. Det tväfaldt vanadinsyrade sal- tet fälles äfven, det har samma färg, men tager efter någon tid ett kristalliniskt utseende. | Vanadinsyrad koboltoxid. Det neutrala sal- tet är olösligt, halmgult, dragande åt rödt. Det sura är lösligt, men fälles med rostgul färg af alkohol. Vanadinsyrad nickeloxid. Både det neutra- la och det sura saltet äro lösliga i vatten. De fällas af alkohol. Det sednare med brungul färg, det förra med gul. Det neutrala saltet ger, efter upplösning i vatten och afdunstning, en mörkgul, icke kristalliserad massa. Det sura deremot ger små, mörkt gula kristaller. Dessa salter lösas ic- ke i ammoniak. Vanadinsyrad zinkoxid fälles med hvit färg, och är olöslig i kokhett vatten. Det sura saltet är lösligt och ger, under frivillig afdunstning, ge- nomskinliga orangeröda kristaller. AR Vanadinsyrad cadmiumoxid. Det neutrala saltet fälles med gul färg till någon del ur con- centrerade upplösningar, det mesta anskjuter ef- teråt 1 en hvit kristallskorpa. Under tiden blir ock den gula fällningen hvit. Det sura saltet är lösligt och fälles icke. Vanadinsrradt tenn. Salter af ingendera tennets oxid fällas af vanadinsyrade salter, men neutral tennchlorur, blandad med vanadinsyrad ammoniak, blir först gul och när vätskan fått stå i 24 timmar blir den färglös. Med tennoxid- saltet behåller den sig gul. Vanadinsyrad blyoxid. Det neutrala saltet fälles med gul färg. Ur en upplösning af ättik- St) syrad blyoxid fälla äfven tväfaldt vanadinsyrade salter neutralt blysalt och vätskan blir sur, Det- ta salt förändrar färgen småningom, och är efter 24 timmar färglöst och sammanfallit till en rin- gare volum. Det är lättsmält. Det smälta sal- tet är gult. Det är till en viss grad lösligt i rent vatten, och kan icke uttvättas utan att be- ständigt förminskas. Det löses lätt i salpetersy- ra, äfven i den utspädda, genom lindrig upp- 'värmning. Men om det löses i en mera concen- trerad. syra och lösningen upphettas till kokning, så utfäller den ett brunt pulver, som är ett med syra i stort öfverskott förenadt vanadinsyradt bly. Det neutrala saltet, äfven då det tages nyss fäldt och ännu vått, sönderdelas icke genom kokning med kolsyradt alkali. Det tväfaldt vanadinsyrade saltet fås då sal- petersyrad blyoxid fälles med tväfaldt vanadin- syradt kali. Det är pomeransgult och behåller sin färg. Vatten färgar sig gult deraf under tvättning. Det smälter lätt och är efter afsval- ning rödt och kristalliseradt. Svafyelsyra skiljer blyoxiden lika litet full- ständigt från vanadinsyra, som barytjorden. För att verkställa detta måste den smältas med surt svafvelsyradt kali. Jag har nämt att det så kallade chromsy- rade blyet från Zimapan icke är chromsyradt utan vanadinsyradt. Som jag af detta mineral hade en liten stuff, ansåg jag för denna under- sökning intressant att närmare söka utreda dess qvantitatliva sammansättning. Mineralet, :som i det hela är färglöst, men tätt inväfdt med jernoxidhydrat, hvaraf det vid en flygtig blick ser brunaktigt ut, håller intet chemiskt bundet vatten. Det behandlades först 60 i mycket fint pulver med kolsyradt natron, hvar- med det flera gånger afröktes till torrhet. I na- tronsaltet fanns ett spår af arseniksyra, som af 1.3 g. mineral var för obetydligt att bestämmas, och litet chlornatrium men ingen phosphorsyra. Af det med natronet behandlade pulvret erhölls, genom smältning med surt svafvelsyradt kali, 1.325 gr. svafvelsyradt blyoxid. I ett annat försök er- hölls, af 1.002 gr., 1.036 gr. svafvelsyrad blyoxid. 1.037 lindrigt upphettadt pulver af minera- let löstes i ljum och mycket utspädd salpetersy- ra, hvilket gick ganska lätt, och med lemning 0.0075 or. jernoxidhydrat, synbarligen mekaniskt inblandadt. Ur lösningen fälldes af salpetersy- rad silfveroxid 0.1065 gr. chlorsilfver, innehål- lande 0.0263 chlor och svarande emot 0.1031 neutralt chlorbly. Silfveröfverskottet utfälldes med litet saltsyra, vätskan afröktes, blandades till slut med svafvelsyra, så att salpetersyra och saltsyra utjagades, hvarefter svafvelsyradt kali tillsattes och massan smältes i en platinadegel. Efter den smälta massans upplösning i vatten återstod svafvelsyrad blyoxid, som, uttvättad med kokande vatten och glödgad, vägde 1.071 gr. svarande emot 0.7878 sr. blyoxid. Ur den i vatten lösta saltmassan fällde eaustik ammoniak ett icke anmärkningsvärdt spår af jernoxid och lerjord, båda i form af basiska salter förenade med vanadinsyra. Dessa försök utvisa, då vana- dinsyran bestämmes efter förlusten, att mineralet innehållit på den undersökta qvantiteten Chlorbly - chlor 0.0263 bly (os 65f NE y 7 Blyoxid 0.7878 — 0.0327= 0.705 1 Vanadinsyra — — 0.2213 Gångart — — — = 0.0073 1.0370. 61 Huru detta resultat än vändes, så passar bly- oxidens qvantitet icke ihop med vanadinsyrans, men då den i alla fall utvisar att saltet är ba- siskt, så kan man icke eller förmoda annat än att chlorblyet också är basiskt; och om detta befinner sig på den förut 1 mineralriket kända graden, =PbC+2Pb, så äro 0.1654 d. af den anförda qvantiteten blyoxid förenade med chlor- blyet, hvarefter för det vanadinsyrade saltet åter- stå 0.53398, hvars syre är 0.0387. Vanadinsy- rans är 0.0572, men 387 Xx 13=990.3, eller va- nadinsyran håller 11 gång blyoxidens syre, och saltet är Pb?V. På 100 delar består således det zimapanska vanadinsyrade blyet af 25.33 basiskt chlorbly, 74.00 basisk vanadinsyrad blyoxid och 0.67 bergart. Vanadinsyrad kopparoxid är löslig i vatten. Alkobol fäller den med gul färg. Efter upplös- ning i vatten och afdunstning återstår en mörk- gul icke kristallinisk massa. Det sura saltet af- sätter sig efter hand ur en blandning af svaf- velsyrad kopparoxid med tväfaldt vanadinsyradt kali, i form af en gul, kristallinisk skorpa på gla- sets insida. Vanadinsyrad uranoxid. Så väl den mneu- trala som den tväfaldt vanadinsyrade föreningen fällas med en blekt citrongul färg, blekare än den som tillhör hvar och en af beståndsdelarna. Vanadinsyrad qvicksilfveroxidul. Det neu- trala saltet qvarhålles till det mesta i lösningen då :salpetersyrad qvicksilfveroxidul fälles med vanadinsyrad ammoniak. Vätskan liknar i bör- jan en mörkgul mjölk, men om någon tid afsättes en ringa fällning ur en klar, mörkgul vätska. Det tväfaldt vanadinsyrade saltet fälles genast ut med pomeransröd färg. 62 Vanadinsyrad gqvicksilfveroxid. Den neutra- la utfälles med rent citrongul färg; men vätskan är ofvan gul. Det sura saltet fälles icke ens af alkohol. Vanadinsyrad qvicksilfveroxid sönder- delas icke fullt i glödgning. Den smälter och kristalliserar; men om den blandas med kolsyradt alkali, så afdestillerar i börjande glödgning me- talliskt qvicksilfver. Vanadinsyrrad silfveroxid. Om en neutral upplösning af salpetersyrad silfveroxid blandas med pulver af vanadinsyrad ammoniak, så upp- kommer en gul fällning, som vid omröring om en stund förlorar färgen och blir hvit: Men om den sedan uppvärmes lindrigt blir den åter gul, men blekare än då den först fälldes. Detsam- ma sker ock om den får bli qvar 24 timmar i vätskan. Med upplöst vanadinsyrad ammoniak fälles den äfven gul, men färgförändringen går der ej så synbart för sig, emedan fällningen blir mycket gelatinös. Det sura saltet är pomerans- gult, smälter innan det glödgar och kristalliserar genom afsvalning. Silfversalterne äro båda lös- liga i salpetersyra och i ammoniak; men den sednare löser dem endast i utspädd form, och tillsats af concentrerad caustik ammoniak utfäl- ler åter det upplösta med gul färg. Vanadinsy- rad silfveroxid sönderdelas icke fullkomligt af chlorvätesyra, hvarken på våta vägen, eller: då den glödgas i en srtöm af chlorvätesyra i gasform. Det chlorsilfvyer som bildas håller alltid vana- dinsyra. c. Gröna vanadinsyrade salter. Då vanadinsyrad vanadinoxid förenas med en ringa qvantitet af ett alkali, får man ett lös- ligt grönt salt, som, om lösningen är någorlun- 63 da concentrerad, kan afdunstas till torrhet utan att högre oxideras. Det är svårt att säga hvad dessa salter skola anses vara. De kunna å ena sidan hållas för dubbelsalter af vanadinsyrad och vanadinsyrlig basis; möjligen skulle de också kun- na betraktas såsom hypovanadater. En erfaren- het, som skulle synas instämma med den sedna- Te åsigten är, att om vanadinsyradt kali blandas med caustikt kali i litet öfverskott, men icke så, att det fälles, och denna lösning inblandas i en lösning af caustikt kali i alkohol, så uppkommer en gul fällning, som vi redan af det föregående sett vara tväfaldt vanadinsyradt kali. Men om denna fällning lemnas i 24 timmar qvar i alko- holn, så blir den efter hand mörkt gräsgrön, och löses sedan med mörkgrön färg i vatten. Det är klart, att denna lösning kan representeras med KVV; under långsam afdunstning gulnar den åter till bivanadat, och den kunde också möjligen icke vara annat än en förening af vanadinsyradt kali med vanadinsyrad vanadinoxid, eller till och med blott en blandning. Emot den ideen, att dessa salter skulle vara hypovanadater, strider å en annan sida det factum, att de af öfverskjutan- de basis, särdeles med lindrig tillhjelp af värme, sönderdelas på det sätt, att det vanadinsyrliga saltet, som är olösligt i vätskor med ett visst öf- verskott på caustikt alkali, utfälles igenkänligt på sin svarta eller mörkbruna färg. Kolsyrade alkalier färga sig af dem bruna utan att fällas; men dertill fordras ett visst qvantum alkali, och vanligen. också värme. Dessa gröna salter kristallisera icke; dock har jag fått ammoniak-föreningen i gröna kristal- ler, då en lösning af vanadinoxidhydrat i kolsy- rad ammoniak, i ett högt och smalt cylindriskt 64 glas lemnades utsatt för luftens åtkomst, hvar- under svartgröna stråliga kristaller bildades på botten, genom vanadinoxidens högre syrsättning. Af de gröna salterne äro endast de med alkalisk basis lösliga i vatten. Med de andra baserne fäl- las de vanligen med mer eller mindre mörkgrön färg. Deras utspädda upplösningar, lemnade i be- röring med luften, blifva ganska hastigt syrsatta till vanadinsyrade salter samt gula eller färglösa. d. .S vafvelsalter. Jag har ganska litet studerat desse, och kan nästan endast säga att de existera. De vanadinsvaflade salterne med alkalisk basis äro lösliga i vatten med en färg som lk- nar den af engelskt porter. De kunna erhållas af syresalterne genom sönderdelning med svaf- velbundet väte, eller med vätesvafladt svafvel- ammonium, eller genom vanadinsyrans upplös- ning i den vätesvaflade basen, eller slutligen då vanadinhaltige ämnen smältas med kolsyradt ka- li och svafvel, hvarefter det vanadinsvaflade salt som bildat sig, upplöses i vatten. Detta sednare är ofta ett användbart sätt att utdraga vanadin ur åtskilliga föreningar. Ur deras lösningar i vat- ten fälla syror vanadinsvaflan, förenad med en por- tion basis, om ej syrans öfverskott är någorlun- da tillräckligt. Man bör undvika, då man begag- nar dessa salter för att utdraga och afskilja vana- din, att hafva chlorföreningar deribland, ty chlor- 'vätesyra sönderdelar dem i fällningsögonblicket, 'och vätskan blir nästan alltid blå; hvilket der- emot med svafvelsyra sällan inträffar till någon anmärkningsvärd grad. Vanadinsvafladt svafvel- kalium fälles ur sin upplösning i vatten EN | ho 65 hol med en temligt vackert mörk cinoberröd färg, som genom tvättning och fällningens samman- sjunkning går i brunt. Det löses 1 vatten och lösningen, afdunstad i lufttomt rum, ger en svart- brun, jordformig, icke det minsta kristallinisk mas- sa, som åter är fullt löslig i vatten. — Om va- nadinsyra upplöses i vätesvafladt svafvelammoni- um, och denna lösning afdunstas skyndsamt, så får man en hvitgrå fällning, som är en blandning af svafvel och vanadinsvafladt sväfvelammonium, med öfverskott på svafla, och som i torr destil- lation ger vatten, svafvel och svafvelammonium. Med de alkaliska jordarternes 'radicaler erhållas vanadinsvaflade salter, som fällas ur concentre- rade vätskor, men som äro något lösliga i vat- ten och kunna fås kristalliserade. De vanadinsvafliga salterna utmärka sig ge- nom en purpurröd färg i deras upplösningar, som i rikedom och skönhet täflar med de oxy- mangansyrade salternes. De med alkaliska jord- arter äro svårlösta, bruna, dragande i purpur. För att få dessa salter med sin riktiga färg for- dras vanadinoxidsalter, som icke innehålla vana- dinsyra eller någon metalloxid, samt vätesvafla- de salter, som äro fria för öfverskott af svafvel, d. ä. som äro nyss beredda. K. V. Acad. Handl. 1831. 5 Pastor roseus. En sällsynt Fogel, skjuten i Skåne och beskrifven AF N. 0. SCHAGERSTRÖM. Sistlidne år (1830) sköts vid Hildesborg, nära Landskrona, på ett flackt högländt gärdesfält, den fogel livars beskrifning härmedelst lem- nas. Foglen hade i ett par dagar derstädes gått omkring, flög sällan och lågt, samt blott korta stycken 1 sender, visade sig föga skygg, inga- lunda munter och till utseendet sjuk, samt blef med lätthet skjuten den 9 November. Den 14:de fick jag densamma mig tillskic- kad; allt utvisade att foglen nu var under rugg-= ningen, stjerten och de fyra första vingpennor- ne voro ännu ej fällde, samt den femte, sjette och sjunde ej ännu fullkomligt utväxte. Fog- len var ej mager, alla fjädrarne vackra och i behåll, men inelfvorne skadade af röta. Exem- plaret var en hona, och af nacktofsen syntes att hon var fullväxt; — stjertfjädrarne voro ej det minsta slitna, kräfven var fylld af skalbag- gevingar och några larfver. Endast genom Hr ApvrerHems uppgift kän- na vi att denna fogel förr varit sedd i Sverige, och detta var i Lappland, — att äfven nu ett isoleradt exemplar visat sig i Skåne, förtjenar derföre att anmärkas; — att den i England stun- 67 dom träffas observeras af LATHAm !). Af de plan- cher jag af denna fogel haft tillfälle se, har in- gen varit god, hvarföre jag äfven härmed får lemna en fullkomligt trogen copia af det här fundne exemplar: . | Foglens dimensioner voro följande: Hela längden 9 Svenska verktum. Niäbbens längd från munviken till spetsen i tum. Hufvudets längd från munviken till nacken -. s : ; b BIE: Halsens längd från nacken till ryggbenet 11. Bålets öfra längd till stjertroten: «. Stjertens längd — . ; ö ö i aå, Bredden innanför vingarne tvers öfver skuldrorne = +. å å K NNE. Distancen mellan de utbredda vingspet- 0 sarne J j K 153: — — från knäet till tarsen = +« I eg Tarsens längd — . . 13: Tårna: Mellantån 1. Klon XY. YVYttertån nära ä Klon (3. Inre: Tånsz. Klon a Baktån $. Klon 3. Hufvudet och halsens främre del voro svarta, i grönt och violett skiftande, halsens bakre del mera sotsvart; ryggen, bröstet och buken ljust askgrå med litet rödaktig anstrykning, vingarne öfverst svarta med grön glans, medlerst med litet violett, och underst sotigt svartbruna ?), lika som stjerten. Hufvudet långt och utom nacktofsen tem- ligen smalt; nacken med en bakåt liggande fjä- dertofs af smala, svarta, i grönt och violett 1) Allgem. Uebers. der Vögeln. Niärnb. 1794, s. 47. | ?) Anm. De 4 nedersta vingpennorne, som voro af sistnämde färg, voro, lika som stjertpennorne, ännu ej fällde, — de medlerste ej fullväxte. 68 skiftande fjädrar: — Näbben lång, syllik, sams mantryckt med rundad rygg, öfverkäken emot ändan nedböjd litet längre än underkäken, och tätt utvid spetsen försedd med ett helt litet hak på hvardera sidan, — öfverkäken svartbrun med nedra kanten litet rödaktig, hela underkä- ken rödaktig. — MNäbbvikarne räckte till midt under ögats främre kant, äro temligen starkt nedsvängde och utan: några utstående hår. JVäs- borrärne tätt uppvid näbbroten, ned emot käk- kanten, temligen stora, äggformiga och till hälf- ten täckta af en svartgrå, fint fjäderkantad hin= na; — Ögonen af medelmåttig storlek, med ljus gulbrun iris. Vingarne räckte sammanlagde till. ungefär midt på stjerten, den första vingpennan helt li- ten (ungefär 3 tum lång). den andra och tredje längst, den fjerde kortåare, desse voro mörkt sot- bruna, den femte och sjunde, som ännu ej voro: fullt utväxte, voro svarta med litet violett glans och nederst samt i ändan mycket fint gråkan- tade, deras undersida svartgrå, de voro i ändan breda och snedt afskurne med afrundade Hörn. Vingpennorne af andra ordningen voro svarta med grön glans och: hvitgrå kanter; — Zing= täckarena sotsvarta. Låren öfverst grå, nedåt svarta: med myce- ket korta fjädrar. | Tarserne rödgula framtill, med sex breda tvärliggande, mycket tunna sköldar. Tårna långa, den medlersta betydligt län- gre, och relativt till sin längd, temligen smala, i kanten taggade, under starkt vårtbeklädde, mellan- och yttertån: vid basen sammanväxte, Klorna svartbruna, något krökta, och starka, i synnerhet bakklon. 69 Stjerten litet klufven med rundade flikar, pennorne sotsvarta, — öfre stjerttäckarne något i grönt glänsande, de undre svarta med smal ljusgrå kant. Genom Herr Hof-Marskalken och Riddaren Baron GyrrenKroKs godhet, har jag fått tillfälle se en ung hanne, som af Herr Doctor Sunpe- vALL blifvit fångad utanför Ceilon, denne var i allt fullkomligt lik det här beskrefne exemplar undantagandes nacktofsen, som på den var min- dre, samt vingpennorne af första ordningen, som på den alla voro utväxte och af svart skif- tande färg, Ifrån Starrarne skiljer sig denna fogel a ge- nom det lilla haket vid näbbspetsen, 6 den sam- mantryckte näbben, c näsborrarne, hvilkas täck- hinna är fjäderkantad. Ifrån Trastarne, a de nedböjde näbbvikar- ne, som ofvantill äro utan hår, 6 näsborrarnes täckhinna fjäderkantad, c tarserne föga längre än mellantån, d andra och tredje vingpennan längst, Fiskarne i Mörkö Skärgård beskrifne i af C. U. EKSTRÖM. Fortsättning. Näbbgåädd-Slägtet (Belone Cuv.) Näbbgäddan, som först af Baron Cuvier skildes från de öfriga gäddorna med hvilka den varit förenad under slägtnamnet Esox, skiljer sig ge- nom: en lång, valsformig och nästan fyrkan- tig kropp; käkarne utdragne till en lång, nål- formig, smal och böjlig snabel, samt fjällens olika storlek. I lefnadssättet visar den ännu flera skiljaktigheter. Denne förekommer endast i hafvet, uppehåller sig på ganska djupt vatten, söker stränderna endast under lektiden, och är då alltid förenad i större skaror, som efter leék- tidens slut åter begifva sig på djupet. Slägtets arter äro icke talrika och hos oss förekommer endast: Näbb-Gäddan (Belone acus Cuv.) Artm. Kroppen lång, smal, valsformig och nä- stan fyrkantig; bukens sidoränder upphöj- da; hufvudet fyrkantigt afspetsadt. Kä- karna, af hvilka den nedre är längst, äro utdragne till en nålformig snabel och i kanterna försedde med skarpa tänder. Ådnalfenans strålar 22. 71 Ravr8stbrs 2500 Ar: 223vSth 15: Längd: 2 fot 33 tum. Bredd: 17 tum. Syn. Esox belone Lin. Syst. Nat. I, p. 517. Fn. | Sv. p. 126. Retz. Fn. p. 351. Esox rostro cuspidato, gracili, subtereti, spithamali. Art. Gen. p. 14. Syn. p. 27. GmeL. Syst. I. 3. p- 1391. Der Hornhecht Bloch Fisch. Deutsch. I. s. 301. Tab. 33. Sv. Zool. N:o 40. L'Esoce bélone La Cepede Hist. Nat. d. Pois. T. V. p. 308. Belone rostrata Fazr. Fische Islands s. 152. Pontorprim. N. N. H. 2. s. 223. Kallas: Näbbgädda, Horngädda, Horngäll &c. Beskr. Kroppen lång och smal, cylinder- formig. Från anus till stjerten afsmalnande; men vidgar sig något vid stjertfenans bas, slät, täckt med tunna, lätt affallande och olika stora fjäll. Ryggen bred, dock afkullrad. Buken platt och bred, har tvenne upphöjda, något breda och skarpa ränder, som börja vid gälöppningen, lö- pa parallelt genom bukfenornas fästen, och sluta mot stjerten, något bakom slutet af analfenan. Hufvudet litet, hoptryckt; pannan platt likasom undra sidan, så att hufvudet synes fyrkantigt afspetsat. Käkarna utdragne till en mycket lång snabel, som synes rund deraf, att öfre käken in- faller i den nedre. Snabeln eller näbben är lik- väl nedtryckt. Båda käkarna, som hafva mjuka och böjliga spetsar, äro i kanterna väpnade med fina, runda, skarpa och olika långa tänder. Den nedre käken framskjuter betydligt framför den öfre.. Gommen har en äggformig tandad knöl; men är för öfrigt slät, likaså den breda afstym- pr och fria tungan. Näsborrorna, nära ögat, igga uti stora trekantiga fördjupningar och haf- va hvardera sin täckflik. Ögonen stora, på huf- vudets sidor. Anus stor, sitter långt bakåt. Den FD / föga tydliga, raka sidolinien, ligger närmare ryg- gen. Ryggfenan lång och något urskuren, bör- jar ungefär lika långt bakom början af analfe- nan, som den slutar framom slutet af densam- ma, har 18 fenstrålar. Den i1:sta och 2:dra odelade, de öfriga greniga i spetsen. Den 1:sta hälften så lång som den a2:dra, hvilken är längst. Bröstfenorna, som sitta högt och nog nära gäl- öppningen hafva hvardera 12 strålar. Af dessa är den 1:sta odelad och något bred, på öfre si- dan kullrig eller ryggad, på den undre flat. De öfriga 1 spetsen greniga. Den i1:sta något kor- tare än den 2:dra, som är längst. Bukfenorna, som hafva sitt fäste lågt ned och långt bakåt kroppen mot anus, hafva 7 strålar hvardera. Af dessa är den i1:sta bred och odelad, på öfre sidan kullrig, på undre sidan flat, de öfriga greniga i spetsen; den andra längst. Analfenan, som är något urskuren, börjar lika långt framom början: af ryggfenan, som hon slutar framom slutet af densamma, har 22 strålar: Af dessa är den 1:sta och 2:dra odelade, de öfriga i spet- sen greniga. Den 1:sta icke fullt hälften så lång som den 2:dra, hvilken är något kortare än den 3:dje, som är längst. Stjertfenan urskuren, har 15 strålknippen, då man börjar och slutar räk- ningen på dem, som sträcka sig till spetsen. Färg. Hufvudet och ryggen ofvan gröna, med en mörkare linia ofvan -sidolinien. Sidor- na blåaktiga, starkt silfverglänsande. Undre de- len af sidorna och buken, samt hufvudets sidor silfverhvita. Bröst-, buk- och analfenorna ljust gråaktiga. Rygg- ock stjertfenor blåa. Iris silf- verhvit. : Vistelseort och lefnadssätt. Näbbgäddan fö- rekommer endast i hafvet och är talrikast i med- 73 lersta och södra delen af vår halfö. Fazer räknar den väl bland Islands fiskar; men anförer tilli- ka att den der endast tillfälligtvis förekommer. I denna Skärgård finnes hon endast under dess lektid i Maj månad och detta icke en gång alla år. Genom sina, med skarpa tänder beväpnade kä- kar, utmärker den sig höra till roffiskarne. Näbb- gäddan är en sträckfisk, som kringstryker i ska- ror, nalkas stränderna endast för att leka, och uppehåller sig den öfriga tiden af året på gan- ska djupt vatten. Troligen är vattnet i denna skärgård för grundt, för att lemna henne en tillflyktsort under sommaren och vintren. Att hon här icke finnes under dessa årstider, be- vises deraf att hon aldrig erhålles med de stör- re notarna, som drages på de öppna fjärdarna. Dess rörelser i vattnet äro ytterst lifliga. Hon framskjuter med blixtens fart, och under dess rörelser blänker hon i vattnet som poleradt silf- ver. Efter kokningen antaga benen en grön färg och sprida i mörkret ett fosforiskt sken. Någon betydlig storlek uppnår väl icke denna fisk. Ef- ter Brock har likväl en individ blifvit fångad vid Neapel som i vigt uppgått till 14 skålp. Af dem, som här blifvit fångade hafva högst få mycket öfverstigit en aln i längd. Troligen växer denna fisk fort. För ett år sedan fån- gades i September månad en individ af den- na art, som då redan var 6 tum lång från ne- dra käkens spets till stjertens. Sannolikt var denna af det årets yngel. Födämnen. Mindre fiskar och crustaceer. Hos 'de många exemplar jag öppnat har jag fun- nit i dess mage ymnigt af Spigg (Gasterosteus aculeatus Lin.) och ett ännu större antal af Ido- tea Entomon. 74 Fortplantning. I medlet af Maj månad börjar denna fisk här sin lek. Hånnar och ho- nor blandade, uppstiga då i talrika stimmar mot stränder med lågt vatten. Jag har väl aldrig sett denna fiskens rom i vattnet; men troligen afsättes den på gräset emedan det alltid är på gräsbeväxt botten, som näbbgäddan träffas un- der lektiden. Den rom jag funnit i öppnade individer och som varit färdig att sättas, har varit fin och till färgen gulaktigt grön. Fångst. På de orter der denna fisk före- kommer 1 mängd, hugges den med så kallat Ljuster för eld om nätterna. Här fångas den endast tillfälligtvis med not under lektiden. Nytta. För bordet lärer denna fisk sällan nyttjas. Här ätes den åtminstone icke. Skär- karlarna anse den mindre helsosam. "Troligen äro dej förledde till dessa misstankar, af den grö- na färg, hvilken benen antaga under kokningen och det fosforiska sken de sprida. Der torsk- fiske anställes i stort skall näbbgäddan använ- das till agn. Köttet är hvitt, temligen fast utan finare ben, och kunde visserligen med någon sorgfälligare tillredning än vanligt, blifva för smaken angenämt. Gädd-Slägtet. (Esox Lin.) En temligen utdragen kropp, med afkull- rad nästan platt rygg, hvars enda fena har sitt fäste mot stjerten; ett hoptryckt hufvud med nedplattad nos, stort gap och starka, run- da tänder i käkarna, af hvilka den undre är framstående, äro de kännetecken, som i synner- het skilja gäddorna från de öfriga roffiskarna. Like rofdjuren, stryka gäddorna omkring, en- dast för att tillfredsställa den roflystnad, som 75 utgör hufvuddraget i deras karakter. De synas aldrig flere tillsammans, utom under lektiden, och till och med då träffas endast 3 till 4 på samma ställe. Sällan uppehåller sig gäddan på mycket djupt vatten, så framt hon icke uppnått en betydlig storlek. Vanligen söker hon strän- derna, der hon finner både en rikare tillgång å föda och tjenligare ställen från hvilka hon pÅ utlura sitt rof. I högsta grad glupsk, an- griper hon inom sitt våta element icke endast allt lefvande, som hon anser sig kunna öfver- vinna, till och med döda och af förruttnelse an- gripna kroppar blifva hennes rof. Ehuru gäd- dorna tillbringa större delen af sin tid stilla- stående på samma ställe, äro likväl, då de om- byta sin plats, dess rörelser ganska lifliga. Med pilens fart angriper hon det rof, som nalkas det stället der hon ställt sig i försåt. Gäddan förökar sig starkt, dess arter växa fort och upp- nå med en hög ålder en förundransvärd stor- lek. Lyckligtvis äro arterna inom detta slägte icke särdeles många och till Scandinaviens vat- ten hörer endast: Vanliga Gäddan. (Esox lucius Lin.) Artm. Kroppen utdragen med bred, afkullrad rygg, hoptryckta sidor och platt buk. Huf- vudet hoptryckt, pannan platt, nosen från ögonen nedtryckt. Underkäken framstå- ende. Ryggfenan öfver analfenan har'20 strålar. R::203 Biäo; Br: :15; 4.163 Stföörg: Längd: 13..; Bredd: 2 tum. Synon. Esox lucius Lin. Syst. Nat. I. p. 516. Fn. Sv. p. 126. — Esox rostro plagioplateo Arted. Gen. p. 14. Syn. 26. Spec. p- 53. 76 GmEL. Syst. I 3, p. 1390. Rerz. Fn. Sv. p. 350. — Der Hecht Bl. F. Deuts. T. I. Fig. 32. — L'Esoce brochet La Cepede Hist. Nat. d. Pois. T. V. p. 297. — Gedde Leem. s. 335. — PONTOPPID. 2 S. 212. Kallas: Gädda. Yngre: Gäddslinka, Gädd- slyna. ; Beskrifn. Kroppen utdragen och nästan fyrkantig med afkullrade kanter. Ryggen från hufvudet till ryggfenan rak, nästan platt; si- dorna platta, likaså buken, från hufvudet till anus; täckt med rundaktigt aflånga och icke sär- deles skarpa fjäll. Hufvudet långt, har främre delen från nosen till ögonen nedtryckt, bakre delen är åter nästan fyrkantig. Ögonen medel- måttiga, ligga på hufvudets sidor och då pann- benet öfver dem något framskjuter, får fisken deraf ett vildt och rofgirigt utseende. Undre käken står framför den öfre. Gapet stort. De öppna näsborrorna ligga tätt framför ögonen och hafva en dubbel öppning med ganska tyd- lig skiljevägg. På hufvudet finnas 10 fördjup- ningar, lika punkter intryckte i huden. Af dessa stå 6 tvert öfver hufvudet nära bakför ögonen, 2 framför ögonen nära näsborrorna och 2 nä- stan midt emellan desse och öfra käkens spets. Dessutom finnes på undra käkens kant omkring 10 på hvarje sida, hvilka ligga uti fen nästan rak linia utåt käken och sedan krökaäsig uppåt gällocken. Gällhinnan har 14 strålben på hvarje sida. Tänderna i nedre käkens kant äro långa, -runda och mycket spetsiga. Öfre käkens kant har inga tänder; men i gommen finnas 3:ne bre- da parallelt liggande rader med ytterst fina, kard- lika tänder, af hvilka de i den medlersta ra- den äro mycket korta, de uti sidoraderna lu- Lä tande mot svalget. Desse äro större och min- dre blandade samt alla rörlige;s Dessutom fin- nas fina tänder på tungan och i svaljet. Sido- linien rak, knappt märkbar, ligger närmare ryg- gen. Ryggfenan nära stjerten, börjar midt öf- ver anus och slutar öfver slutet af analfenan; har 20 strålar; af hvilka de 6 första odelade, de öfriga i spetsen greniga. De 3 första och den sista äro kortast, de medlersta, från och med den 7:de, längst och nästan lika långa. Bröstfenorna snedt afrundade, hafva 15 strålar, af hvilka de medlersta längst, de sista mycket korta. Bukfenorna hafva 10 strålar, af hvilka den första är odelad och något kortare än den andra, som är längst. Analfenan 16-strålig, de medlersta längst, de 4 första odelade. Stjertfe- nan tvådelad, har 19 strålknippen utom några smärre på sidorna. Färg. Ryggen svartblå, sidorna stålgrå med aflångt rundaktiga hvitgula fläckar, som mot buken blifva större och likna på snedden ställde, breda ränder. Buken hvit, ofläckad. Rygg-, anal- och stjertfenorna gulaktiga, med svartgråa fläckar. Buk- och bröstfenor ljusare, i spetsen någon gång rödaktiga och utan tydli- ga fläckar. Iris gulaktig, på undre kanten ofta silfverfärgad, vid sidorna mörk. En messings- gul fin kant omgifver den aflånga blåaktiga pu- pillen. Anm. Sent på hösten, då hafsvikarna tillfru- sit, fångas här med isnot smärre gäddor, som hafva den vanliga färgen öfverdra- gen med en starkt citrongul anstrykning. Skärkarlarna tro desse gäddor vara nyli- gen anlände från hafvet, gifva 'dem der- före namn af Nyländare och förmoda att 79 de på djupet få denna färg, som försvin- ner, då de en längre tid uppehållit sig i de grundare vikarna. Vistelseort och lefnadssätt. Gäddan, som finnes spridd öfver hela Scandinavien, är uti in- sjöar, strömmar, floder och äfven i hafvet en bland de allmännaste fiskar. Uti insjöar blir hon onekligen störst; uti skärgården aftager hon i storlek, ju mer hon närmar sig de större fjär- darna. Sådant är åtminstone förhållandet här. Uti öppna hafvet skall hon sällan förekomma. Till uppehållsort väljer hon, under sommaren, grunda stränder och vikar beväxte med gräs och säf, på hösten begifver 'hon sig till brådjupa stränder. Hvarhelst hon väljer sin uppehållsort, söker hon sig alltid ett doldt ställe, hvarifrån hon med pilens fart framskjuter för att gripa sitt rof. Dess glupskhet är otrolig. Utan åt- skillnad siukar hon mindre fiskar, grodor; sjö- fogels-ungar, as m. m. Hon skonar intet, som hon tror sig kunna öfvervinna, antingen genom styrka eller vighet, icke en gång dess eget slägte är fredat för dess rofbegär. Man berättar att en gädda sväljt hufvudet af en svan, då fogeln förde det under vattenytan för att från bottnen upphämta sin föda. Att hon slagits med en tamd utter om en kärp, som denne tagit. Li- ka vidunderliga sagor berättas om denna fiskens höga ålder. Man påminne sig den bekanta be- rättelsen / om den gäddan, som 1497 fångades vid Heilbron och var 267 år gammal. . Uppgif- terna på dess storlek "äro lika starkt tilltagna. Man hör någon gång omtalas gäddor som upp- gått till 9 lisp. vigt, andra till ig fots längd 0; se v. Dessa fabler bevisa, efter min tanka, endast att gäddan är den glupskaste af alla rof- 79 fiskar, som uppehålla sig i sött vatten, att den uppnår en ganska hög ålder och betydlig stor- lek. Den största jag sett vägde 26 skålp. och jag är frestad att tro, att om mycket större fin- nas, äro de likväl högst sällsynta. Gäddan växer mycket fort. De, som synas kring medlet af Juni månad och då äro 4 å 5 tum långa, äro vis? serligen af det årets yngel. Troligen fortplan- tar hon sig icke före 3:dje året. Mindre än 12 tums gädda har jag aldrig funnit i lek. Hon är temligen seglifvad och kan länge förvaras lefvande i dam eller sump, om hon matas med smärre fisk, som hon, äfven i sin fångenskap, begärligt slukar. Fiskar, som hafva taggiga fen- strålar, angripas sällan af gäddan. Brock och andra författare uppgifva som orsak härtill, att de taggiga fenstrålarne fastna i gäddans gom och svalg. Hvad jag med visshet vet är att hon sällan sväljer aborren och då denne, i brist på annat agn, nyttjas på krok, blifva alltid fenor- na, utom stjert- och bröstfenorna, afklippte. Al- drig, åtminstone högst sällan, sväljer gäddan sitt rof i samma ögonblick som hon griper det. Vanligen fasthåller hon rofvet mellan tänderna, och sväljer det först efter en stund. Är rofvet för stort att på en gång svälja, fattar hon det, som vanligt, vid hufvudet och fasthåller det så länge mellan tänderna tilldess den främre delen smält i magen, hvarefter det småningom indra- ges, eftersom det hunnit smälta. Den styrka hon äger, är icke obetydlig. I ryggen på en gädda, som icke vägde öfver 1 'lisp., här jag funnit skelettet efter en Fiskljuse (Falco halize- tus Lin), som hon dragit ned under vattnet och qväft. 30 Födämnen: vanligen fiskar: Hon förtär dessutom möss, grodor, ormar, sjöfogels-ungar, erustaceer, insecter och maskar, samt någon gång äfven växter. | ; Fortplantning. "Tidigt på våren, vanligast i slutet af Mars månad, då isen börjar att upp- fräta kring stränderna, uppstiger gäddan för att leka helst vid sådana stränder som utgöras af sumpiga ängar, eller på sådana, der smärre bäc-= kar och rännilar nedflyta. Härvid inträffar den ovanliga händelsen att de smärre gäddorna all- tid leka först. Dessa kallas af fiskare: JIsgäd- dan. Då sjöarne, åtminstone till det mesta äro frie från is, och grodan visar sig, uppstiga stör= re individer uti smärre rännilar, som hafva gräsbotten, eller ock på kärrängar, som stå un= der vatten; Denna är den rätta lektiden och de gäddor, som då leka; få namn af: Gloss- gäddan, emedan de leka på samma tid med grodan, hvilken af allmogen vanligen kallas glossa. Den tredje truppen, som utgöres af få, men stora individer, kommer alltid sent, all- männast i början af Maj, och nämnes: Blom- ster-gädda. Dessa sistnämde uppstiga aldrig på kärr, ängar eller i smärre åar, utan anställa sin lek i sådana grunda vikar, der mycket säf och gräs finnes. Vid sjelfva leken kommer all- tid honan först, åtföljd af 2 eller 3, sällan 4 hannar, som alltid äro mycket mindre än hon. Då hon kommit till en tufva eller gräsrugge, stannar hon, och leken börjar på det sätt att hannarna, om de endast äro 2, ställa sig en på hvarje sida om honan; men om de äro flere, tränger sig en under buken och den andra sö- ker att ställa sig öfver honans rygg. Härunder står honan stilla, rörer endast fenorna och lå- ; ter ör ter hannarna gnida sig på alla sidor. Efter en stund gör hon väl ett längre språng; men stan- nar snart och leken fortgår på lika sätt. Rom- men, som är gulaktigt grön och temligen grof- kornig, afsättes på gräs eller risbröten. Fångst. De sätt, på hvilka gäddan fån- gas, äro mångfaldiga, lämpade efter årstiden och beskaffenheten af de vatten, i hvilka hon sökes. Med not låter hon lätt fånga sig under alla årstider, men är aldrig så samlad på ett ställe, att något särskilt notfiske för henne an- ställes. — Dess rofgirighet gör att hon lättast fångas på krok. I detta ändamål utsättes lång- ref, stångkrok, angelkrok m. m. På så kallad slant tager hon lättast och säkrast. Äfven fån- gas den med drag. Under lektiden utsättas ryssjor på de ängar dit hon uppgår för att le- ka. I rännilar tages hon åter i mjärdar. Un- der lektiden, då hon är mindre skygg, hugges hon med ljuster, samt under hösten för eld om nätterna, hvilket sätt att fiska vanligen kallas eldstädja. På nät låter hon mindre lätt fånga sig, så framt icke nätet är försett med så kal- lad grimma. Med skottnät fångas hon deremot utan svårighet under hela scmmaren. Anm. Fiskare i allmänhet tro att gäddans tand- kött uppsväller öfver tänderna, en gång hvarje månad, och att hon, under denna tiden, icke tager svalg. Hon säges då ic- ke vara i taget. De tro äfven, alt om hon börjar sin lek i Vy, skall hon endast taga i JVedaret och så tvertom. Efter min er- farenhet kan gäddan fångas på krok hela året igenom, utom under lektiden. Att fång- sten den ena dagen är rikare än den an- K. V. Acad. Handl. 1831. 6 B2 dra, torde hafva sin grund uti helt andra orsaker. Nyttan af denna fisk är lika så vidsträckt, som sjelfva fisken är allmän. Hon ätes färsk, saltad eller torkad, i hvilken sednare egenskap hon ganska länge kan förvaras, utan att taga skada eller förlora smaken. Köttet är hvitt, fast och välsmakande. Den skada gäddan åstad- kommer derigenom att hon förtär en mängd smärre fiskar, synes vid första påseendet vara betydlig. Man har någon gång föreslagit att helt och hållet utrota denna fisk. Detta synes lik- väl förbastadt, då det icke kan nekas att de små fiskar, hvilka gäddan förtär, rikligen er- sättes genom henne sjelf; som 1 enskilta hus- hållningen skaffar mycket större nytta och gif- ver ämnet till vida smakligare rätter för -bor- det. Gäddan kokas alltid utan att förut fjäl- las, emedan fjällen under kokningen mjukna, så att de utan olägenhet kunna förtäras. De an= ses till och med vara helsosamma, och om det- ta äger grund, är det 1 sin ordning att använ« da dem till klarningen af caffe, för att åtmin- stone hafva något helsosamt i denna dryck. Kä- karna, med de deruti fastsittande tänderna, torkas och pulveriseras, samt användas allmänt af allmogen som ett medel mot håll (pleuresie). Abborre-sSlägtet. (Perca Lis.) Detta fordom talrika slägte, som redan af V. LinsÉ delades i tvenne underafdelningar, har, i sednare åren, på ganska goda grunder, : blif- vit under en gemensam familj (Percoides), före deladt i flere slägten. De egentliga aborrarna, af hvilka vår Fauna endast tillägnar sig få ar- ter, äro utmärkte derigenom att ryggen har 33 tvenne skilda fenor, af hvilka den främre är bågformig med taggiga strålar. Munnen stor, med tänder i käkar, gom och svalg. Gälloc- ken med sågtandlika taggar i kanten och krop- pen belagd med hårda och skarpa fjäll. De lefva alla af rof, uppehålla sig allmännast i sött; men äfven i måttligt salt vatten och välja all- tid det, som är något djupt och klart. Lefva spridde och förena sig under lektiden. Vandra icke vidt omkring och äga ett trögt, allvarsamt och föga fruktande lynne. A4borren. (Perca fluviatilis Lin.) Artm. Grågul med svarta tvärband (allmän- nast 6), som öfver ryggen äro bredast. Första ryggfenan har en svart fläck vid slutet. Buk-, stjert- och analfenor röda, den sistnämde med 171 strålar; de två för- sta taggiga. Bi dör- 10. Bri 14... B.)6. ÅA. är Sthoag. Längd: 43. Bredd: 11 tum. Synon. Perca fluviatilis Lin. Syst. Nat. I. p. 481. = Fn. Sv. p. 117. Rertz. Fn. p. 335. — GmEL, Syst. 1, 3, p. 1306. — Perca lineis utrinque sex transversis nigris: primis ven- tralibus rubris. Art. Gen. p. 39. Spec. p. 74- Syn. p. 66. — FiscHerstuöms Oecon. Di- ction. T. I. p. t. — Der Baarsch Bloch. Fisch. Deuths. 2..s. 87, Tab. 52. — La per- seque perche. La CereovE Hist. Nat. d. Pois. 'T. IV. p. 399. — La perche commu- ne de riviere. Cuv. His. d. Pois T. II. p. 20. Kallas: Aborre, Sten-Aborre, Dy-ÅZborre. Beskrifn. . Kroppen något tjock, hoptryckt, mot hufvudet bred, åt stjerten starkt afsmal- nande. Buken platt till anus, som ligger när- 84 mare stjerten än hufvudet. Kroppen täckt med hårda, skarpa, starkt fastsittande fjäll, som i yttre kanten bafva ganska fina, uppåt vända ha- kar. Hufvudet medelmåttigt stort, hoptryckt och något afspetsadt. Ögonen medelmåttiga; kä- karna lika långa. Näsborrorna, som stå mnär- mare Ögat än nosen, äro stora och hafva tvenne nog skilda öppningar hvardera; af hvilka den främre är täckt med en liten hvälfd hinna. Öf- ver hvardera ögat står en nästan trekantig grop och en rak fördjupning öfver hvardera näsbor- ran. Munnen stor, föga uppstigande. "Tänder i käkar, gom och svalg. Ryggen höjer sig båg- formigt, är något hoptryckt till slutet af sista ryggfenan, derefter afkullrad. Sidolinien böjd uppåt, ligger närmare ryggen, hvars direction den följer. Ryggfenorna tvenne; den främre, bågformig, börjar midt öfver bröstfenans fäste, och slutar midt öfver anus, har 135 strålar, alla taggiga och odelade och den 5:te längst: Den bakre, nästan tvertl afskuren, börjar nära invid den främre och slutar något framom slutet af analfenan; har 16 strålar, af hvilka den första är kort med taggspets, de öfriga delade, den 3:dje längst. Bröstfenorna, som hafva sitt fäste å sidan af kroppen, hafva 14 strålar hvardera, alla i spetsen greniga och den medlersta längst. Bukfenorna 6-stråliga, af hvilka den 1:sta något mer än hälften så lång som den andra och tre- dje, hvilken är längst. Första strålen är ode- lad med taggspets, de öfriga mycket greniga. Analfenans strålar 113 den första och andra ode- lade med taggspetsar något kortare än tredje, som är längst och i spetsen grenig, lika med de öfriga. Stjertfenan, som är inskuren, har 17 strålar, utom några smärre på sidorna. 83 Färg. Ryggen grönaktigt grå, nedåt sidor- na ljusare med gul anstrykning och svarta tvär- band, som på ryggen äro bredast och åt sidor- na afsmalnande. Buken hvit. Första ryggfe- nan grå med en svart fläck i slutet. Andra ryggfenan tillika med bröstfenorna gråaktiga. Buk-, anal- och stjertfenor röda. Iris grönak- tigt gul med -en fin messingsgul ring kring pu- pillen, som är aflång och mörkt grönaktig. Vistelseort och lefnadssätt. Aborren är bland de allmännaste af Scandinaviens fiskar. Sällan träffas någon insjö, der denna fisk icke finnes. Äfven i Skärgården är ban mycket all- män, ehuru han aftager i mängd ju närmare han kommer hafvet och saknas alldeles i sjelfva hafsbandet. I Lappmarken skall han blifva ovan- ligt stor och synes tilltaga i storlek ju närmare dess uppehållsort är flyttad åt norden. Uti skogssjöar, omgifne af berg och steniga strän- der, har jag funnit de största. Han älskar att uppehålla sig i klart, något rinnande och djupt vatten. Under sommaren träffas han ofta på gräsig botten. Merendels står han stilla invid bottnen och gör då och då en hastig rörelse, för att undvika en fara eller gripa något rof. Un- der sommaren, då lugna och varma dagar in- träffa, går han någon gång åt vattenytan, sö- ker då vanligen grund ute i fjärdarna eller ris- bråtar vid stränderna, der han vet sig träffa smärre fiskar i synnerhet Mudd och löjor, hvil- ka han då griper i mängd. När han härmed är sysselsatt, säges han stimma. Dess rörelser äro då mycket viga och han synes ofta hoppande öfver vattenytan efter de små fiskar, som han förföljer. Vid sådana jagter åstadkommer han ö6 alltid tvära slag med stjerten i vattenbrynet, som likna en spottning och hvilka fiskrarne, då de vilja reta aborren att stimma, söka att här- ma derigenom att de knäppa med fingret på vattenytan. Under den öfriga tiden af året, håller han sig alltid på djupet. Aborren är seglifvad och kan länge förvaras i sump om den ställes i lindrigt rinnande vatten. - De, som fi- skas i skären anses, till smaken, äga företräde framför dem, som erhållas från insjöarne. Här- om må den dömma, som äger, hvad man kal- lar fin smak. Hvad jag med visshet vet, är att vattnets olikhet verkar mycket på denna fi- skens utseende. +Häraf fiskrarnes sten-ahborre och dy-aborre. Uti en liten skogssjö, der vatt- net syntes svart; men mycket klart, har jag träffat ganska stora aborrar, som voro till fär- gen mycket mörka, med ovanligt breda svarta, tvärband, samt buk- anal- och stjertfenor mörkt röda. I sådana sjöar åter, der botten är lerig och vattnet mindre klart, är denna fisk alltid blekare, med ett mer otrefligt utseende, hvar- före sådane äfven, på spe, kallas bottengnidare. Aborren anses växa långsamt och leker visserli- gen icke före 3:dje eller 4:de året. ' Det yngel, som synes här i skärgården i slutet af October har då knappt uppnått en tums längd. Födoämnen. Aborrens förnämsta föda ut göres af insekter och maskar. Under sommaren förtär han äfven smärre fiskar. Att han efter TA Cereve äfven skall ångripa och förtära vat- ten-råttor, ödlor, grodor och ormar torde be- höfva ytterligare bevis.” > | cd Fortplantning. I medlet, och vissa år ic- ke förr "än i slutet af Mäj, inträffar 'aborrens lektid. Han 'begifver sig' då, samlad i större 37 stimmar, till bråddjupa stränder, der vass, ris- bråtar och hvassa stenar finnas, mot hvilka ho- nan gnider sig för att blifva befriad från rom- men, som är sammanhängande och liknar grod- rom. Att aborren, under leken fäster romsträn- gen vid en risqvist eller dylikt och sedan gör några hastiga språng, hvarigenom honan stycke för stycke, utdrager nämde sträng, är väl upp- gifvit; men huru man kunnat göra denna ob- servation är svårt att förklara, då aborren al- drig leker på grundare än 6 å 9 alnars vatten och dessutom är under leken skyggare än vanligt. Nyttan af denna fisk är i enskilta hushåll- ningen ganska vidsträckt. Måhända är han den smakligaste och mest helsosamma af alla inhäm- ska fiskar, ty ehuru han icke har den retande smak som ålen, laxen m. fl., är han åtminstone erkänd att vara den fisksort, bvilken man längst uthärdar att förtära dagligen, utan att han blif- ver för smaken motbjudande. Romrarne anså- go aborren för en stor läckerhet och Ausonws kaliar honom en läckerhet för bordet (delicize mensarum). Vanligen ätes han färsk, sällan er- hålles han till den mängd att han saltas eller torkas, och på det sättet förvaras till framtida behof. Om detta någon gång sker, förlorar han alltid mycket af sin goda smak. Fjällen äro hårda och skarpa, äfven efter kokningen och an- ses farliga att förtära. Af skinnet tillredes ett ganska starkt lim, på det sätt: att sedan skin- nen torkat, uppblötas de i kallt vatten, fjällen afskrapas, och skinnen läggas wti en oxblåsa, som så starkt tillbindas att intet vatten kan in- tränga. Vid blåsan fästes en sten, hvarefter den nedlägges uti 'en gryta i vatten och kokas tilldess att skinnen' äro upplöste. — Fjällen in- 85 fattades fordom 1 ringar och andra prydnader; För några år sedan nyttjades de uti broderier på Bald; redikyler m. m. Fångst. I allmänhet metas aborren, så väl sommar, som vintertiden. Under sommaren all= tid på spö, med vanlig metmask, smärre fiskar eller skalade kräftstjertar till agn. Under vin- tren på så kalladt vintermete. Detta består af en vanlig metref vid hvilken är föstad en krok, förfärdigad af tenn eller bly i form af en min- dre ala I den smalare ändan, som skall före- ställa stjerten, ingjutes en vanlig metkrok, vid hvilken en liten röd lapp fästes. Tillagn nytt- jas antingen en fläskbit eller ögat af en abor- re. Största mängden fås likväl tider ie i mjärdar, hvilka nedsänkas på fiskens lekstäl- len. Under sommaren, sedan leken är förbi, tages han äfven på så kalladt Zäggnät , hvilka då böra utställas på grund eller vid stenuddar. Då han stimmar, metas han antingen på en tre- kantig lapp (stimmlapp) som utskäres utur bu- ken på en aborre, eller ock på en remsa af ett torkadt ålskinn, hvilken klippes i form af en liten fisk. På några orter användes äfven ett fisksätt för aborre kalladt huggkrok. Som det- ta fisksätt oftast är lönande och föga kändt, tor- de en närmare beskrifning derpå här böra an- föras. Detta fiske verkställes endast om hösten i slutet af Augusti, på stengrund och vid berg- uddar; kroken, som dervid nyttjas, är förfärdi- gad af bly i form af en fisk och omkring 3 tom lång; på båda sidor är anbragt en större krok af ståltråd. Denna krok, sedan den är väl ren- gjord och blank, fästes på en vanlig stark met- ref. Fiskaren sitter ensam i sin farkost, som han genom en viss rörelse med årorna tvingar 39 alt stå på samma punkt, nedsläpper kroken till botten, lyfter den hastigt upp flera gånger, så snart den tagit botten. Aborren, som anser den blänkande kroken vara en verklig fisk, sprin- ger fram för att gripa den, och fastnar på de utstående krokarna. Någon gång hugges äfven aborren med så kalladt ljuster, för eld om höst- nätterna. Större individer fastna äfven ganska ofta på stångkrok, slant och drag, då dessa fisk- sätt användes för gäddor. Gös. (Perca lucioperca Lin.) Artm. Kroppen föga hoptryckt, bredast på mid- ten, tecknad med oregelbundna, mörka fläc- kar, två stora tänder i den öfre och två i den nedre käkens spets. Bald 23; Br, 153 B. 03 ÅA. 143 Stf 17, Längd 19 tum, Bredd 8 tum. Synon. Perca lucioperca Lin. Syst. Nat. I, pag. AO al Dn. Sv. Pp t180: BETZS En Pat230, GmeL. Syst. I, 3 pag. 1308. — Perca pal- lide maculosa, duobus dentibus maxillari- bus utrinque majoribus. Art. Gen. p. 39. Sp. pag. 76: Syn, pag. 67. — Der Zander Bloch. Fische Deutschl. 2 s. 81. T. 51. — La Centropome Sandat, La Cerenr. Hist. Nat. des Pois. T. IV. p. 255. — Le Sandre commun Cuy. Hist. des Pois. T. II, p. 440. kallas Gös. Beskrifn. Kroppen långsträckt, tjock, något hoptryckt, bredast på midten och så väl åt huf- vudet som stjerten småningom afsmalnande. Ryggen från hufvudet något uppstigande, deref- ter rak mellan hufvudet och första ryggfenan med en något insänkt fåra utåt midten. Hufvu- 90 det tillspetsat och hoptryckt. Bröstet nog platt. Buken afkullrad. Munnen medelmåttig, nästan icke uppstigande. Käkarna nära lika långa. Då munnen är tillsluten synes likväl den öfre, ehu- ru obetydligt, längre. Den nedre har en knöl i spetsen. Tänder i båda käkarna. I den öfre tvenne stora, runda, spetsiga och föga inböjda, hafva sitt fäste i käkens främre kant och falla - utanför nedre käften då munnen tillslutes, mel- lan dessa finnes endast tvenne korta invid dem, det öfriga mellanståndet slätt. Bakom dessa står en råd mindre, större och smärre blanda- de, något breda och inåt. starkt krökta, tänder. I nedre käkens spets sitta likaledes tvenne, nä- stan raka tänder med ett större mellanrum, hvilka, då käkarna tillslutas, infalla uti tvenne hål inom öfre käkens främre kant. Efter 'dessa finnes uti nedra käkens kant en rad mindre tän- der, som sinsemellan äro ännu mer olika i af- seende på storleken än de, som finnas motsva- rande i öfre käken. I främre delen af gommen stå tvenne stora tänder med 2 å 3 smärre mel- lan hvarje, och på båda sidor om dem ligga tvenne något breda och parallela rader, en på hvarje sida. Dessa bestå af fina, kardiika tänder. Gommen för öfrigt, likasom tungan, slät. Uti svalget finnas 3 mindre, tandade ben, af hvilka två aflånga på nedre och 6 mindre ofvan, hvil- ka äro förenade till 2 aflånga och tydligen skil- da. Ögonen något aflånga med rund pupill, ut- stående och liggande på hufvudets sidor. Näs- borrarna stora, öppna, hafva en dubbel 'öpp- ning och ligga ögonen närmare. Öfre öppnin- gen kan tillslutas med ett låck. Fjällen skarpa och hårda. | Sidolinien rak, närmare ryggen. För- sta ryggfenan börjar midt öfver början af buk- 9I fenorna, är bågformig och genomskinlig samt har 14 strålar. Dessa äro odelade och runda med skarp spets, som räcker något utom fenhinnan. Den första en mycket kort tagg, den andra hälf- ten så lång som 3:dje, 6:te och 7:de längst. Den andra börjar öfver anus, har 23 strålar. De 3 första odelade med taggspetsar, de öfriga i spet- sen greniga. Den första en kort tagg, den 2:dra hälften så lång som 3:dje; den 4:de längst, de öfriga småningom kortare, Bröstfenorna, som sitta långt fram, hafva 16 strålar hvardera den r:sta och 2:dra odelade, de öfriga greniga, den mellersta längst. Bukfenorna hafva hvardera 6 strålar. Första strålen 'odelad, de öfriga myc- ket greniga, de mellersta längst. Analfenan af- rundad, har 14 strålar. Den första och andra odelade, de öfriga i spetsen greniga. Stjertfe- nan klufven har 17 strålknippen. Färg. Hufvudet ofvan gråaktigt svart. Ryg- gen mörkt grå med svarta, oregelbundet ställda tvärfläckar, som på sidorna sträcka sig föga ned- om sidolinien. Sidorna blifva nedåt buken mer och mer ljusa, först blågrå på messinggul bot- ten, sedan messinggula till mot buken, som är silfverhvit. Första ryggfenan är blåaktig, med aflånga, på längden ställda svarta och gulgrå fläckar. Andra ryggfenan gråaktig med mindre, svarta och gulaktiga fläckar. Stjertfenan mör- kare blågrå. Bröstfenorna hvitgrå. Bukfenorna smutsigt hvita med svartgrå punkter. Analfe- nåns färg lika. Iris silfverfärgad med något mes- singgult och svart 'skuggad, i synnerhet på öfrå Kanten. 'b Vistelseort och lefnadssätt. Uti de större insjöarna "i mellersta och södra delen af Scan- dinavien, förekommer gösen, ehuru icke; särde- 92 les talrikt, utom på några få ställen. I Öster- sjöns skärgård bör han likväl räknas bland de mycket sällsynta. På djupt, klart och rent vat- ten, der stenbotten, eller i brist deraf, sandbot- ten finnes, uppehåller han sig helst. På ler- botten, der vattnet lätt grumlas, träffas han, ef- ter min erfarenhet, aldrig, och om det någon gång händer, inträffar det åtminstone högst säl- lan och det endast tillfälligtvis. Dess lynne är trögt, och utmärker så liten skarpsinnighet, att det gifvit anledning till ordspråket: dum, som en Gös. Dess rörelser i vattnet äro äfven tun- ga och oviga. Då han märker sig vara fången och gjort ett och annat misslyckadt försök att undslippa, öfverlemnar han sig till den sorglös- het att man oftast finner bonom flytande på vattnet, med uppåtvänd buk. Så snart han är uppfiskad, utblåser han luften ur simblåsan. Den- na operation åstadkommer ett ljud, som liknar en rapning. Vanligen dör han äfven i samma ögonblick. Fiskare bruka derföre, att så snart han är upphämtad i bålen, genomstinga stjerten med en knif, tätt invid fenan, på det att blo- det må afrinna och köttet derigenom blifva bå- de mer hvitt och mer smakligt. Gösen växer fort och uppnår en betydlig storlek. Den stör- sta jag sett vägde 12 skålp:d; men han säges, någon gång, uppgå till I lisp:ds vigt. I glupsk- het eftergifver han föga sin nära anförvandt aborren, och så väl genom rofbegäret, som de starkt väpnade käkarna synes han närma sig till gäddan, hvarföre Conp. GEssnEr, som först beskrifvit gösen, gifvit honom namn af gädd- abborre '(Lucio-perca). Märkvärdigt är att den- na fisk är mindre talrik än man hade skäl att vänta af antalet af dess ägg, emedan han dör, 93 nästan i samma ögnablick, som han tages ur vatt- net, kan han svårligen planteras sedan han är något större och lika svårt blifver det att fort- planta honom genom rommen, som svårligen står alt erhålla från det djup, på hvilket fisken leker, och att taga den utur den lekande fisken misslyckas nästan alltid ehuru han blandas med hannens mjölke ”). I sump lefver han blott en och annan dag. Födoämnen. Smärre fiskar och i synner- het nors, som lika med denna uppehåller sig på djupet större delen af året. Jag har äfven funnit insekter, maskar och gräs i dess mage. Fortplantning. Orsaken hvarföre gösens lektid uppgifves olika bör sökas deruti, att den fortgår ovanligt länge. Härtill torde åter skä- let vara det, att leken endast anställes under natten. Den börjar redan i slutet af April och fortgår ofta till medlet af Juni. Gösen uppsti- ger då truppvis på stengrund i de öppna fjär- darna eller mot sten och sanduddar vid strän- derna. Aldrig leker han på mindre djup än 5 å 3 alnar. Rommen, som är ljus och mycket fin i jemförelse med fisken, afsättes på stenar och vattenväxter. Fångst. I början af lektiden, då nätterna ännu äro mörka, fångas gösen med not; om de ställen på hvilka han leker hafva så jemn bot- ten att not der kan dragas. Fiskrarne upptän- da då vanligen eldar på stranden, icke långt från lekstället, i förmodan att fisken samlar sig till eldskenet. Allmännast tages han likväl med nät, så väl under lektiden som den öfriga tiden ”) Författaren har härmed anställt flera försök, som alla misslyckats. 94 af året. De nät, som nyttjas under vintren för denna fisk äro särskilt dertill inrättade, hafva stora maskor och bindas aftvinnadt garn. 'Des= sa utsättas alltid på djupt vatten. Från mid- sommar till sent på hösten fångas gösen äfven på långref; då nors eller löjor nyttjas till agn, hvilket, om möjligt är, och fisket skall blifva fullt lönande, bör sättas lefvande på kroken. Någon gång, ehuru högst sällan och endast hän= delsevis, nappar han äfven på mete. Nytta. -Onekligt är gösen en bland våra smakligaste fiskar. Den förtäres färsk, saltad el- ler torkad i hvilket sistnämde fall han allmän- nast tillredes som lutfisk. Efter Baron Cuviers uppgift skall han i Frankrike förtäras rå, med olja, salt och peppar. Dess kött är hvitt, fast, utan finare ben och för smaken behagligt, i syn- nerhet stjerten. Likväl påstås allmänt, att om den dagligen förtäres, skall man snart ledsna dervid. Fettet nyttjas allmänt af allmogen till ingnidningar vid rheumatisk värk, luxationer och dylika åkommor. | yt | Anm. Här i skärgården, finnes en artför- ändring af gösen, som i flera fall skiljer sig från den nyss beskrifna, som är hämtad från en frisksjö,— Den nämde variationen är min= dre, aldrig öfver en fot lång, med ett nästan orxundt, utdraget och afspetsadt hufvud: Fen- "strålarnas antal äro äfven olika. Hos den- nå har: ; ) RR: 15—23; Br. 16. B: 6. A. 13. Stf. 17. Äfven strålarnas construction är 'skiljak- tig... Denna har de 2 första strålarne i andra ryggfenan spetsiga och 6:te längst. Bröstfe- .oMOornas, sista stråle är odelad... Apalfenans 3 första likaledes odelade, den; sta och 2:dra 95 med taggspetsar, den 3:dje med mjuk spets. Största skillnaden visar sig likväl uti färgen, Denna har sidorna grågula, med g brunaktigt svarta tvärband och några rundaktiga fläckar mot stjerten. Buken hvitgrå eller smutsigt hvit. Fenornas fläckar äre mindre och stå tätare än vanligt. Iris messinggul med mörkt grå anstrykning. Pupillen blåaktig och mörk 7). Gers-slägtet. (Acerima Cuv.) Gersarne, som fordom räknades till aborr- slägtet (Perca), skilja sig derifrån i synnerhet derigenom att ryggens tvenne fenor äro hop- växta till en, och hufvudet, som är äggfor- migt och föga hoptryckt , har en mängd gro- par. I lefnadssättet, hafva dessa slägten, myc- ket öfverensstämmande. Båda lefva i klart och helst rinnande vatten, leka på djupet och nä- stan på samma tid. Gersen synes likväl före- trädesvis uppehålla sig i sött vatten, på stenig eller sandig botten, aldrig, om icke tillfälligt- vis bland gräs. Dessutom är han mindre skygg och mycket mer seglifvad än aborren, 'samt sy- ”) Då jag erhöll det exemplar, efter hvilket den anför= da anmärkningen är gjord, ansåg jag det för en blott varietet af den vanliga gösen, uppkommen af vatt- nets olika beskaffenhet, och jemförde det blott flyg- tigt med den beskrifning jag förut författat öfver samma fisk. . Jag hade då ännu icke sett Hr Baron Cuviers Histoir Nat. des Poissons der; uti Il Tom. P- 420, förekommer en art gös (Lucioperca. marina Cuv.); som jag, förmodar ivara identisk, med den bär beskrifna.. För att blifva 'fullt öfvertygad om rik- tigheten af denna förmodan, fordras noggranna un- "dersökningar, hvars resultat jag hoppas, 1 framtiden, få” aflemna. 96 nes i synnerhet valt nordliga ländernas vatten till sin uppehållsort. . Gers. (Acerina vulgaris Cuv.) Artm. Ryggen med tvenne hopväxta. fenor. Hufvudet äggformigt, föga hoptryckt, gro- pigt. Analfenans strålar 75; de två för- sta med taggspetsar. Ri Pösebr 153 BD OG Ål de St ma Längd 51 tum, Bredd: 15 tum. Synon. Perca cernua Lis. Syst. Nat. I, p- 487. Fn. Sv. p. 118. — Retzu Fun. p. 338. — GmeL. Syst. I, 3 p. 1320. — Perca mono- pterygio, capite cavernoso Art. Gen. p. 40. Sp. p. 30. Syn. p. 68. — Der koulbaarsch Bloch F. Deutschl. 2. p. 75. Tab. 53 fig. 2. — LI Holocentre Post. LA CerereoeE Hist. Nat. des Pois. T. IV. p. 357. — La Gremille commune Cuv. Hist. Nat. des Pois. T. III, 4, pl. 41. — Kallas: gers; snorgers; snor- Pp: luf, skattbonde, Hork. Beskrifn. Kroppen tjock dock boptiryckt. Ryggen något uppstigande, är hoptryckt till en hvass kant. Bröstet och buken platta. Mellan anal- och sstjertfenan är kroppen äfven platt. Hufvudet äggformigt och något hoptryckt;':pan- nan platt med 3: aflånga fördjupningar, nosen tvert afsluttande från näsborrarne, kring hvilka finnes flere gropar, likaså på öfre gällocket och underkäken. Munnen medelmåttig, föga uppsti- gande, har öfre käken längst. Tänder: era rader mycket fina i båda käkarna och främre delen af gommen. Uti svaljet finnes dessutom 4 tandade ben 2 på öfre och 2 på UR sidan. äs- 97 Näsborrarna stora med dubbel öppning, ligga närmare ögat än nosen. Ögonen stora, något af- långa, med rund pupill. Sidolinien börjar vid öfre kanten af gälöppningen, ligger nära ryggen och följer dess krökning parallelt. Fjällen hårda, skarpa och hårdt fastsittande. Kroppen öfverdra- gen med ett segt slem "). Ryggfenan, som börjar öfver bröstfenornas fäste och slutar framom slu- tet af analfenan, har 27 strålar; af dessa äro de första 14 enkla och i spetsen hvassa, de öfriga 13 i spetsen greniga. Den 1:a och 2:dra kortast, den 4:de, 5:te och 6:te längst. Bröstfenorna haf- va 15 strålar hvardera, af hvilka alla äro i spet- sen delade och de medlersta längst. Bukfenorna med 6 strålar i hvarje. Den första odelad, kort och hvass, de öfriga i spetsen mycket greniga, den 3:dje längst. Analfenan har 3 strålar, af hvil- ka de 2 första äro odelade med hvassa spetsar, de öfriga i spetsen greniga, den 3:dje och 4:de längst. Stjertfenan föga klufven har 15 strålar utom de smärre på sidorna. | Färg. Hufvudet ofvan och ryggen gråbruna den sistnämde beströdd med mindre, svarta fläc- kar. Sidorna mindre fläckiga, gulgrå med mes- singglans. Buken hvitgul, bröstet silfverhvitt, blir rödaktigt då fisken är död. Ryggfenan klar, gulaktig med svarta punkter, ställde i rad mellan fenstrålarna. Bröstfenorna grågula med fina, mör- ka punkter, som bilda tvärband. Bukfenorna nä- stan hvita utan fläckar, likaså analfenan, som likväl har en och annan fläck. Stjertfenan grågul med mörka fläckar, som bilda tvärband. TIris ") AxrTEDI trodde att detta slem flöt uv näsan. K. Vet. Acad. Handl. 1331. 7 98 messinggul, med en mörk fläck ofvan pupillen, som är svartblå. Anm. Då gersen varit en stund ur vattnet för- ändrar sig färgen. Han får då flere skift- ningar, särdeles på bufvudet, af blått och grönt. Det silfverhvita bröstet får utseende af perlemo och blir slutligen rosenrödt. Vistelseort och lefnadssätt. Gersen förekom- mer nog allmänt inom Skandinavien och går tem- ligen högt mot norden. Han uppehåller sig så väl i skärgårdens måttligt salta vatten, som uti insjöar och strömmar. Likväl väljer han företrä- desvis sådana större sjöar, som hafva djupt, klart och sakta rinnande vatten, samt sten eller sand- botten. Han är i högsta grad glupsk, vanligen fet och har kroppen öfverdragen med ett smutsigt, segt slem, som liknar flott och gör dess utseen- de ännu mer välmående. Då härtill lägges dess vana att så snart han är tagen ur vattnet, ut- spänna fenorna, öppna gällocken och likasom uppblåsa kroppen, eller hvad man vanligen kallar brösta sig; har man skälet till det namn: Skatt- bonde , hvarmed han ofta hedras. Han är myc- ket seglifvad och kan länge förvaras lefvande; förökar sig temligen starkt; men växer mindre fort och uppnår vanligen icke någon betydlig stor- lek. Här i skärgården, der gersen är temligen allmän , finnes icke sällan individer af 7 till 8 tums längd. Dess rörelser i vattnet äro så lifliga, att. de gifvit anledning till ordspråket: gvick som en gers; men han visar sällan, utom under le- ken, denna liflighet. Föga rädd, uppehåller han sig nästan beständigt vid botten, står större de- len af dagen stilla och då han flyttar sig, sker det vanligen med hastiga språng rakt framåt. Mot vattenytan uppstiger han, mig vetterligen aldrig. 99 Utom under lektiden, träffas af denna fisk, säl- lan flere tillsammans på ett ställe. De lefva all- tid spridde, ankomma tidigt om våren till ste- niga och djupa stränder och åar, tillbringa der sommaren och begifva sig sent på hösten åt dju- pet, der de uppehålla sig under vintern. Likväl söka de aldrig det djupaste vattnet och samman- packa sig icke i skaror der de valt sitt vinter- stånd. Födämnen. Ehuru gersen hörer till roffi- skarna, har jag icke funnit några smärre fiskar i magen på dem jag öppnat. Dess egentliga föda utgöres af crustaceer och maskar. Han beskylles äfven att förtära andra fiskars rom; men denna beskyllning är ännu icke bestyrkt. Fortplantning. I slutet af Maj, anställer ger- sen sin lek, vid steniga och bråddjupa stränder och alltid på något djupt vatten, Rommen, som är mycket fin och till färgen gulaktig, afsättes på stenar eller sanden. Fångst. Något eget fiske anställes, åtminsto- ne icke härstädes, för denna fisk. Den fångas bland andra fiskar på nät och med not, under hela året. På mete tager han glupskt, i synner- het om agnet lägges på botten. Nytta. Här, der gersen aldrig fångas1i mängd, användes han till mat bland andra fiskarter. All- mogen sätter likväl, icke utan skäl, mycket vär- de på dess kött, som är fast, hvitt, välsmakande och lättsmält, samt utan finare ben, som vanli- gen träffas hos mindre fiskar. Sämre folk före- draga gersen framför andra fiskar, kalla den, Kungamat, och anser honom förtjena ett rum på de förmögnares bord, dit han likväl, orättvist, aldrig kommer. Till agn på krok för större fisk, är han, ehuru mycket seglifvad , visserligen bland 100 de minst tjenliga. I Södermanland blir han åt- minstone aldrig dertill nyttjad. Lumpfisk-Slägtet. (Cyclopterus Lin.) Af detta slägte, som utmärker sig genom: en tjock, plump, nästan trind och knölig kropp > med bukfenorna hopväxta i cirkelform tillägnar sig Skandinaviens fauna endast en art. Lumpfi- skarna uppehålla sig blott i hafvet och på gan- ska djupt vatten, besöka endast under lektiden mindre djupa ställen; visa föga lifliga rörelser i vattnet, och synas äga ett mycket trögt och sakt- . modigt lynne. Alla lefva af rof och sägas hafva mycken omsorg för sin afföda. Lumpfisk. (Cyclopterus lumpus Lin.) Artm. Kroppen äggformig , har 7 rader kantiga, hornartade , spetsiga och hoptryckta knö- lar. Bukfenorna hopväxta i cirkelform. R. 4—10; Br. 20; B. 63; A. 10; Stf. 13. Längd 6. Bredd 4 tum. Synon. Cyclopterus lumpus Lin. Syst. Nat. I. p- 414. En. Sv. p. 114. Skånska Resan sid. 188. Retz. Fn. Sv. p. 327. Gmer. Syst. I. 3. p. 1473 — Cyclopterus Art. Gen. p. 62. Syn. p. 37. — Sv. Zoolog. N:o 52. — Der Seehase BrocuH. F. Deutsch. IIL s. 131. Tab. 90. — Le Cycloptére lompe. LacepevE Hist. Nat. d. Pois. T. II p. 32. pl. 3. fig. 1. — Der gemeine Seehase. Fazer. Naturges. der Fische Islands p. 49. | Kallas: lumpfisk, sjurygg. Beskrifning. Kroppen tjock, nästan trind dock något hoptryckt i synnerhet mot stjerten. I10I Ryggen bågformig och starkt hoptryckt till en hög kant, besatt med 5 mycket bhoptryckta knö- lar och vid slutet med en fettfena, som har 4 strålar af hvilka de 2 medlersta äro tydligast och sträcka sig något utom fenan. Buken något platt afkullrad. Hela ytan af kroppen och hufvu- det är öfverströdd men fina, skarpa knölar, som göra den tjocka huden sträf. Hufvudet litet, kort, ofvan platt och framtill nästan tvert afhuggit; pannan bred och platt. Munnen temligen stor, något uppstigande, har tjocka läppar. Käkarna li- ka långa då munnen är tillsluten; då den är öp- pen, synes den undre längst. Tänderna fina, böj- de inåt käkarna. Vid tungroten ned i svaljet sit- ter ett aflångt ben med kardlika tänder, likaså å öfre sidan tvenne med lika tänder, mellan hvilka det undre infaller då svaljet tillslutes. Tun- gan, ovanligt tjock och rörlig, är utan tänder, likaså den knöliga gommen. Näsborrorna enkla, tubformiga, ligga midt emellan ögonen och no- sen. Ögonen medelmåttiga på sidan af hufvudet. Den raka sidolinien upptäckes svårligen. Kroppen har 7 rader knölar 3 på hvarje sida af kroppen och en utåt ryggen. Utom de nämde 5 knölarne utåt den starkt hoptryckta ryggen, sitter vid slu- tet af fettfenan en mindre knöl på hvarje sida och framför dessa 4 större i fyrkant, liknande en stjerna med 4 spetsar. Den första af sidoraderna börjar öfver ögats främre kant och sträcker sig nästan i rak linia till stjerten; har 24 knölar, af hvilka, hos det beskrifna exemplaret, den 8:de är störst. Andra raden börjar vid början af bröst- fenan och sträcker sig likaledes till stjerten, har omkring 19 knölar, af hvilka den 1:sta, 2:dra, 3:dje och 4:de lika stora och störst. Tredje raden föl- jer buken, slutar emot början af analfenan och 162 har 5 nästan lika stora knölar. Dessutom finnes på undra gällockets nedre kant, 3 i rad ställde knölar, af hvilka den är störst, som står närmast bröstfenan. Ryggen har 2:ne fenor af hvilka den. främre, som slutar mitt öfver anus är en fettfena med 4 temligen tydliga strålar, af hvilka de 2 medlersta sträcka sig något utom hinnan. AÅn- dra ryggfenan börjar något framom början af analfenan och slutar ungefär lika långt framför slutet af densamma, är föga afrundad och nästan tvär, har 10 strålar af hvilka de 2 första äro odelade, de öfriga nästan flata, utom de två sista, och i spetsen greniga. Den första nära hälften så lång som den 2:dra, den 3:dje längst, sedan småningom aftagande i längden till de 2 sista, som äro föga längre än den första. Bröstfenorna stora, hafva 20 strålar hvardera, af hvilka de främ- sta äro längst. Bukfenorna sammanväxta till en krans eller cirkel, hafva 6 strålar hvardera. Anal- fenan, på snedden afrundad, börjar nog långt bakom anus och har 10 strålar. Af dessa är en- dast den första och sista odelade, de öfriga mer och mindre greniga i spetsen. Den första och sista kortast, den 3:dje längst. Stjertfenan tvär, har 13 strålar, af hvilka de 4 som ligga ytterst, 2 på hvarje sida, äro enkla, de öfriga mycket bre- da och greniga. Anus, som ligger nästan på mid- ten af kroppen, har ganska vid öppning. Färg. Perlgrå, med svartgrå rygg och fläc- kar på sidorna af lika färg. Buken hvitgul. Tris messimggul, med mörk anstrykning. Fenorna gråa med mer eller mindre rödt 1 spetsen. Bukfenor- na hafva bukens färg. Anm. Då fisken varit något länge utur vattnet blir han nästan svart, utom buken, som bi- behåller sin grågula färg. Tris blir då äfven 103 silfverhvit, som han aldrig är då fisken lef- ver 1 vattnet. Vistelseort och Lefnadssätt. Inom Skandi- navien finnes lumpfisken så väl i Nord- som Östersjön. Förekommer talrikast mot norden; men finnes äfven vid kusterna af Skåne. I denna skärgård erhålles han mindre ofta och endast un- der sommaren allmännast i Maj månad. Han sy- nes föra ett stilla och enformigt lefnadssätt. Har föga lifliga rörelser i vattnet; fäster sig med de cirkelformiga bukfenorna vid hårda kroppar och afbidar troligen i denna ställning sitt rof. Fisken är här sällsynt och dess uppehållsställen. på dju- pet, hvarföre jag hittills saknat tillfälle att öfver dess lefnadssätt anställa några undersökningar. Födämnen. I magen på de lumpfiskar jag öppnat, har jag funnit: crustaceer, maskar och blötdjur (Akalepher). Fortplantning. Mot slutet af April eller bör- jan af Maj infaller denna fiskens lek, som an- ställes på mindre djupt vatten än det, der han vanligen uppehåller sig. Rommen, som troligen afsättes på hafsbottens gräs och stenar, är brand- gul och något grofkornig. Hannen säges med myc- ken sorgfällighet vårda de befröade äggen. Fångst. I denna skärgård fångas lumpfi- sken endast tillfälligtvis under lektiden, med not och i synnerhet på de nät (skötar), som utstäl- las för strömming. Någon gång suger han sig äfven fast på de trädstycken (skötklabbar), som fästas vid sköten för att hålla den på ett visst afstånd från botten. Nytta. De få individer, som här fångas an- vändas aldrig till mat. De begagnas endast som ett medicament mot frossfeber. För detta ända- mål torkas fisken starkt uti en ugn, samt pulve- 104 riseras hel och hållen. Pulvret intages till en thesked i sender uti bränvin. Köttet blir efter kokningen löst, förhåller sig alltid något segt och är, i författarens smak alldeles icke läckert. Stör-Slägtet. (Acipenser Lin.) De kännetecken, som utmärka Störarna äro: en utdragen kropp med flere eller färre sköld- rader ; munnen utan tänder, under nosen. Gäl- öppningen på sidan. Dess uppehållsort är hafvet och de större stömmarna, dit de, vissa årstider uppstiga. De flesta arterna äro mycket stora. Stör. (Acipenser sturio Lin.) Artm. Kroppen långsträckt, har 5 rader sköl- dar, 4 skäggtömmar under nosen. Analfe- nans strålar 24. R. 403; Br. 36; B. 26; A, 243; Stf. 24. Längd 3 alnar 5 tum. Bredd 12 tum. Vigt 5 L:Z. ; Synon. Acipenser sturio. Lin. Syst. Nat. I. p. 403. — Fn. Sv. p. 108. — Rertz. Fn. p. 309. — Acipenser corpore tuberculis spinosis aspero. Art. Gen. p..65. Syn. p.92. Gmer. Syst. I. 3. Pp. 1483. — L'acipensere esturgeon. LACEPEDE Hist. Nat. d. Pois, T, I. p. 411. pl. 20. fig. 1. — Der gemeine Stöhr Fazer. Naturg. der Fische Islands s. 46. Kallas Stör, allmännast Störja. Beskrifning. Kroppen utdragen, har 5 rader sköldar. Första raden löper utåt ryggen. Sköl- darnas antal uti denna är 12, af hvilka de 9 för- . sta äro 5-kantiga med en hoptryckt spets på mid- ten. Den 10:de utan spets. Den 1t1:te är delad utåt midten liksom spräckt och derigenom på 105 länden delad i tvenne, Den 12:te är aflång med en trubbig spets, som uppstiger mot ryggfenan. Mellan ryggfenan och stjerten ligga i samma li- nia 5 sköldar, af dessa är den första hel, de öfriga delade på lika sätt som den 1i1:te. Andra ; sköldraden utgör sidolinien och ligger nästan på lika afstånd mellan ryggen och buken; men hö- jer sig något öfver bröstfenan mot hufvudet, har 30 sköldar, trekantiga med en trubbig vinkel i spetsen. Den medlersta eller 3:dje raden, löper mellan bröst- och bukfenornas baser, har 10 sköldar, fyrkantiga med en spetsig vinkel i spet- sen. Vid bukfenorna upphöra den 2:dra och 3:dje sköldraden, och sammanlöpa på det sätt, att 8 små sköldar, som ligga omkring anus förena sig bakför densamma till en tredubbel rad, uti hvil- ken de 2 främre sköldarna dela sig i tvenne; mellan anal- och stjertfenan tvådelade på läng- den, derifrån en aflång sköld till stjertfenan. Kroppen är skarp, utan fjäll, öfverdragen med en svartgrön, limaktig vätska. Hufvudet stort. Pan- nan platt med tvenne upphöjda kanter, som sträc- ka sig till näsborrarna. Nosen nedtryckt, har på undre sidan, intryckta, stjernlika prickar, fram- skjuter långt framom munnen, som ligger under ögonen med öppningen på tvären, och kan in- dragas och utsträckas. Läpparna utgöras af ett brosk. Mellan dem, som hafva en nästan rak form, ligger en rund flik vid hvardera ändan, som till- sluter munvinklarna, då munnen hoptryckes. Tänder saknas alldeles. Under nosen, närmare dess spets än munnen, sitta 4 skäggtömmar uti en rad på tvären, med något afstånd från hvar- "andra. Gälöppningen halfmånformig på sidan af kroppen. Ögonen små, på hufvudets sidor. Näs- borrorna mycket närmare ögonen än nosens spets, 106 hafva dubbel öppning, den öfre rund, den nedre månformig. Ryggfenan, som har sitt fäste myc- ket långt bakåt kroppen, har 40 svårräknade strål- knippen, den 8:de strålen längst. Fenan, som är mycket urskuren, börjar mitt öfver mellan- ståndet emellan anus och analfenan, samt slutar öfver slutet af den sistnämde. Bröstfenorna hafva 36 strålar af hvilka den 1:a är längst och myc- ket bred, samt synes bestå af flere sammanväxte strålben. Bukfenorna hafva sitt fäste något fram- för anus, hafva hvardera 26 strålknippen. Anal- fenan, midtemellan anus och stjertfenan, slutar under slutet af ryggfenan, är något inskuren och har 24 strålar. Stjertfenan månformig, med den öfre skärformiga loben dubbelt så lång, som den undre, har omkring 24 strålknippen, hvilka äro nästan omöjlige att räkna. Färg. Ryggen mörkt gråbrun med metall- glans. Sidorna grå med föga messinggult. Buken hvitgul. Rygg- och stjertfenan hafva ryggens färg. De öfriga fenorna ljusa på öfver sidan mot ba- sen, på den undre mörka i synnerhet mot spet- sen. Iris messinggul. Vistelseort och lefnadssätt. Stören tillhörer uteslutande hafvet och de större floder, som ka- sta sig uti detsamma. I denna skärgård före- kommer han högst sällan, och det endast under sommaren i Maj och Juni månader. Smärre in- divider af 1 till 2 fots längd, erhållas likväl of- tare om hösten, i de djupare strömdragen. Den- na fisk äger ett mycket trögt och saktmodigt lyn- ne. Då han finner sig vara fången, synes han mycket liknöjd om sitt öde. Lik en liflös stock, låter han draga sig till landet, .ofta med en svag not. Först då, när han är uppdragen på stran- den, gör han ett och annat förtviflat slag med 107 stjerten, Dessa slag, utmärka den ovanliga styrka han äger i denna kroppsdel. Onekligen hörer han till de största af Skandinaviens fiskar. Den här beskrifne var något öfver 3 alnar lång, och för några år sedan erhölls här en annan, som efter berättelse varit mycket större. Födämnen. Att stören lefver af större fi- skar, synes föga troligt då dess mun är tandlös och dessutom äger ett sådant läge, att den fisk som skall fångas bör befinna sig under sin fien- des hufvud, dit han troligen icke går då han bör förutse att det gäller lifvet. Att stören, som äldre skriftställare påstå, skulle med en sling- rande rörelse på skäggtömmarna låcka smärre fi- skar att närma sig dess mun i förmodan att des- sa voro maskar, låter något fabelaktigt. Troli- gen föder han sig af mindre fiskar, större cru- stlaceer, växter m. m. Fortplantning. Efter Fazer, skall stören i April och Maj afsätta sin rom i de större floder dit han denna årstid uppstiger för att leka. Rom- men är fin i jemförelse med fiskens storlek och mycket mörk. Fångst. Här 1 skärgården fångas han, som redan är nämdt, endast tillfälligtvis och sällan. Det är endast i Rysslands floder, som denna fisk allmännast eftersökes och fångas så väl under sommaren som vintern. Nytta. Den stör, som här fångas blifver al- drig begagnad till mat. De säljas vanligen som något sällsynt, och blifva, i brist af köpare, rent af bortkastade. Ingen af denna ortens fiskare kän- na konsten att af dess rom bereda caviar, som likväl i Ryssland utgör en lönande handelsvara. Svenska Spindlarnes beskrifning; af C. J. SUNDEVALL. Fortsättning. 10. Linyphia Cellulanus testacea, torace subor- biculari: margine lineaque media nigris, pe- dibus posticis reliqvis longioribus. Ar. cellulanus Clerck pag. 62 n:o 9 pl. 4. fab., 412. Descr. & adultus magnitudine media: longitudo thoracis 2 millim. Totum corpus pallide testa- ceum , thoracis margine laterali et linea lata me- dia, utrinqve bidentata, nigris. Palporum clava subferruginea; os et pedes colore corporis, imma- culati. Thorax depressus, latitudine parum longior, antice attenuatus, postice truncatus. Öculi et par- tes oris ut in Lin. montana constructi, prseter unguem mandibule paullo longiorem: =3 ipsius mandibule. Palpi longitudine femoris et patelle pedis antici: articulo femorali longo, patellari longiore qvam inseqvente, et supra apicem seta 1 valida instructo; art. tibiali subtus setis pluri- bus; clava magna. Pedes setis adpressis et ET leis validis acutis armati; longitudine 4,1,2,3 SR thorace 4plo longiores. Patella longit. te 3 tibige; ungues minuti pectinati. Abdomen par- vum obovatum mammillis minutis. Q preter palpos simplices et abdomen ma- jus mari similis esse videtur. vivam describere 109 neglexi, et siccitate corrugate bene describi ne- qveunt. Femina a Clerck loco citato picta ab- domen habet flavum, rugosum: macula laterali magna et apicis duplici levibus, concoloribus or- natum. Linea thoracis nigra latior apparet qvam in eis qvas possideo. Mense Junio inventa ad Söderto Scanie. Upl. Clerck. Mores ignoti. 11. L. bucculenta abdomine rubicundo nitido: lineis punctisqve nigris picto, thorace oblongo nigrolineato, pedibus posticis longioribus. Ar. bucculentus Clerck p. 63. pl. 4, tab. 7. Descr. 2 adulta magnitudine precedentis: long. thoracis 2 millim. — Thorax griseus, mar- gine laterali et linea lata media nigris. Os palpi et pedes colore thoracis. Pedes maculis 2 in la- tere inferiore femorum, et annulis 2 tibiarum ob- soletis fuscis plerumque notati. Abdomen niti- dum, breviter pilosum, picturå Cypreis subsi- milis: pallide rubicundum vel fuscescens, superne albo punctatum, lineis 3 longitudinalibus nota- tum; line&e laterales e maculis 5 discretis com- posite; media ramosa: basi lineola transversa, dein lineolis recurrentibus, 3 utrinque. Maculze 4 fusce circa anum. Abdominis latera albida ma- culis magnis obliqvis fuscis. Venter pallidus: vitta lata media fusca; sacci pulmonales albi. Thorax lateribus sensim 5, successive, intermissis diebus 5—58, progignentes. Clerck unam vidit qve ex initio Julii ad medium Septembris 9 folliculos peperit. Hos omnes in rete suspendit. Follicu- lus qvisqve major est aldomine matris, pyrifor- mis, extus pallide griseus, levis, qvasi membra- naceus. Ova 100—130 libera, albida, globosa. Pulluli in regionibus calidis paucos post dies ex- eludebantur; diutius autem intra indusium folli- culi manserunt, ex qvo egressi mox undique mi- graverunt, nec vidi eos a matre nutritosefuisse ut observavit Clerck. 3. Th. ovatum pallidum, abdomine magno, ovato, flavo: var. a) AL dorso concolore, scriebus 2 nigro- punctatis. År. lineatus Clerck p. 60. pl. 3, tab. 10. — Walck. fne. paris. 2. pag. 410. N:o 49. — Tabl. des Ar. pag. 73. var b) &2 dorso vitta longitudinali flava, ru- bro vel fusco marginata. Lister tit. 12. fig. — +) Crederem hanc speciem ex Europa meridionali or- tam et navibus ad Sveciam allatam esse: Navis su- pra memorata anno precedente e Lisboa redierat. K. Vet. Acad. Handl. 1837. 3 i14 12. — Ar. redimitus Clerck p. 59. pl. 3; tab. 9. — Linn. fn. Ed. 2. n:o 2004. — Ar. coronata De Geer 7. pag. 242. n:o 11: — Ar. red. Walck. fne. par. n:o 50, — Ther. red. Walck. Tabl. pag. 73. — Lathr. gen. Crust. 1. p. 97. ; var c) FP dorso toto rubro vel fusco Ar. ovatus Clerck. p. 56. pl. 3, tab. 8. — Walck. fne. par. 2, 211. n:o 51. — Ther. ov. Walck. Tabl. p. 73. Descr. Est qvasi typus bujus generis. Ma- gnitudo media: long; thoracis 2 millim. Color: Thorax, os, palpi et pedes pallide testacei vel albidi, subdiaphani: thoracis margo et linea in- tegra media, tibiarumqve apices plerumqve ni- gri. Abdomen flavum vel albidum, nitidum, te- nuissime reticulatum, superne stria tenul inter= rupta media et scriebus 2, utraqve e piunctis 6 parvis nigris. Area dorsalis his punctis inclusa: vel concolor (var. a); vel margine rubra, lineam flavam, utrinqve dentatam, includens (var. b); vel tota rubra (var c), vel rarius colore fusco aut virescente in loco rubedinis. Puncta circa anum 4 alba. Venter nigricans lineis 2 paralle- lis flavis. Structura. Thorax ovatus: latitudo = lon- gitudinis. — Oculi laterales contigui; 4 medii eqvales, in qvadratum dispositi; vel, in adultis, antici paullo approximati. Mandibule: femine cylindrice, parallele, crassitie femorum, longit. i thoracis, intus dentibus parvis; ungue medio- eri; Maris adulti longit. 3 thoracis, valde diver- gentes; apice attenuat&e, intus ante medium spi- na valida, dein pluribus minoribus armate; un- guis longitudine fere ipsius mandibule, rectus, apice adunco. Palpi maris longit. thoracis; ar- 115 ticulus tibialis obceonicus, longior qvam patellaris; eclava magna. Femin&e breviores simplices. Ma- xille apice utringve obliqve truncate, in angu- lum terminate. Labium semicirculare. Pedes I. 4. 2. 3: antici thorace 6-plo longiores, tertii =2 anticorum; patella ant. =3—1 tibige. Ab- domen globoso ovatum, compressum, magnum, ano inferiore; mammillis parvis, eqvalibus. Habitat in pratis hortisqve apud nos freqvens (Sk. Bl. Boh. Gottl. Ö. Upl). Varietates pro- miscue ubiqve occurrunt. Ab auctoribus, duce Clerck, ut species diverse describuntur, sed identitatem earum suspicatur Walckenaer (Fne. par. loc. cit.). Tantummodo colore abdominis differunt, et mere individuales esse videntur: pulluli omnium similes sunt, abdomine toto al- bido. Copulam non observavi. In arbustis vel inter culmos graminum fila maxime irregulariter extendunt, sub nidum campanulatum sericeum, in panicula graminis cujusdam, vel inter folia qvedam occultum. Ibi ova parit femina, circi- ter 100 albida, qve indusio globosa, lanato, al- bido, extus pallide ceruleo, cingit. Pulluli ope matris ex indusio exeunt, et ab illa aluntur. 4. Th. Sisyphus Clerck. pallidum, abdomine sub- globoso, superne piceo: linea longitudinali alba bis 'dilatata, radios obliqvos parallelos, 3 utrinqve emittente. Lister tit. 13. fig. 13. — Clerck pag. 54. pl. 3, tab. 5. — Walck fne. par. 2. 207. n:o 35. ar. nervosa; — et Tabl. 74. Ther. nerv. — (Obs. Ther. sisyphum Walk Tabl. p. 74; — fne. par. 2. p. 207, n:o 34; — et Iist. Nat. des Ar. 3. 9. est alia species, verisimiliter eadem ac Ar, formosus Clerck. 116 p: 56, — et Lister Tit. 14; qvam speciem, cum in Svecia ipse non viderim, ex indivi- duis exoticis describere nolui.). Descr. 72 minor: thoracis longitudo non ultra 12 millim. Color: thorax pallide griseo testaceus, linea lata media et margine laterali ni- gris. Pedes colore thoracis, articulis apice fu- scis. Abdomen albidum, subtus maculis ullis nebulosis fuscis, superne piceum, albo lineatum; sc. area dorsalis utrinqve attenuata picea; linea longitudinalis lata, ante medium dorsum in cir- culos 2 contiguos dilatata, intus plerumqve ma- cula rubra ornatos, ex qva dilatatione, utrinqve usque ad latera abdominis, exeunt linee 3 obli- qv&e parallele, alhe; dein vero linea media ad anum simplex continuatur. Thorax brevis: latitudine parum longior. Oculi, palpi et os ut in Th. ovato, sed mandi- bulas maris a femine differre non vidi. Pedes I. 4. 2. 3: antici tborace 5 plo longiores. Ab- domen ablongo globosum, paullo depressum, in 2 gravida diametro 3 millimetrorum. Obs. Mares qvot observavi, a feminis dif- ferre non videbantur, nisi palpis clavatis et ab- domine minore; adultos non descripsi, forte non vidi, Walckenaer enim dicit marem virescentem esse (Fne. paris. loc. cit.). Habitat precipue inter frutices acerosas, ju- niperi, abietis; vel in ericetis, nec non in nemo- ribus frondosis Svecie, freqventer. (Sk. Bl. Sm. Bob. Ö.G. Gottl. Ö. Upl). Rete majus: sepe diametro 4 poll. — E fiis, inter ramulos qvos- am, in spatium ellipsoideum irregulariter ex- tensis, prope nidum construitur. Nidus campa- nulatus, extus, foliolis acerosis vel stipulis e gem- mis arborum ornatus, qvamobrem difficilius ob- 117 servatur. Prede reliqvias in cubiculi pariete exteriore filis involvit. Ova mens. Jun. Jul. cir- citer 80 pallida, globosa, libera. Indusium glo- bosum virescens, dense lanatum, diametro 5 millim. — Mater folliculum inter pedes tenet, exiens vero filo affigit. Pulluli mense Aug. ex- elusi diu postea in cubiculo matris versantur et ab ea aluntur. Nuper exclusi mox pictura se- niorum, licet obsoleta, ornati sunt. 5. Th. albomaculatum piceum, abdomine ovali: maculis duplici serie limboqve dentato al- bis: thorace: var. a. toto piceo; var. b. griseo, nigro- lineato. Ar. albomaculata De Geer Ins. VII. p. 257. — Th. maculatum Walck. Tabl. p. 74. (Hec verisimiliter est A. corollata L. et Auct.). Descr. Var. a. 9 major: long. thoracis us- qve ad 3 millim. Color: thorax piceus, imma- culatus; pedes articulis basi rufopellucidis, apice piceis. Abdomen nitidum, reticulatum, nigropi- ceum, superne maculis 5 geminis obliqvis albi- dis, series 2 approximatas, longitudinales, for- mantes. Linea abdomen cingens albida, margine interno 5 dentata. Structura media inter precedentis et se- qventis. Thorax ut in sisypho. Oculi zeqvales, laterales subconcreti, medii postici paullo remo- tiores qvam antici. Öris partes ut in prece- dente. Pedes breves: antici thorace parum ul- tra 3-plo longiores, qvare solito crassiores appa- reant; valde autem inter se ineqvales sunt, apice attenuati, proportione 1. 4. 2. 3. Abdomen ma- gnum globoso-oblongum, depressum. 18 Juniores & et 2 tantum differunt magnitudine .minore pedibusqve pallidis. Mas adultus mihi ignotus. Var. b. 2, tantum colore differre videtur: thorax griseus, linea media et margine nigris; pedes pallide grisei, obsolete fusco annulati. Una cum var. a rarius inventa. Habitat in locis arenosis ad litora maris. Upl. De Geer. Sk. in Sandhammar prope Ystad. Gottl. ad Sanda. Rete irregulare inter culmos Caricis vel Elymi arenarii extensum, subtus stra- to horizontali, subregulari, cui insidet aranea, more Linyphiarum instructum. Sub Estate plu- viosa anni 18209 retia nulla observavi, sed indi- vidua multa, inter radices Thymi serpyllifolii abscondita legi. Ova — 6. Th. gvadripunctatum piceum, abdomine ma- gno depresso: margine antico lineaqve me- dia albidis; mandibule altitudine frontis non longiores. Lister Tit. 11. fig. 11. — Linn. fn. 1997. a. bipunctata. — De Geer VII p. 257. Ar. punctata. — Ar. 4 punctata Fabr. Srst. Ent. n:o 34. — Walck. fne. Par. n:o 48. — et Tabl. p. 73. — (a. 4 punct. Hahn monogr. 4. 4. fig. I vel male facta vel alia species est). Descr. 72 magnit media. Color piceus; thorax unicolor. Pedes rufescentes obscuri, an- nulo femoris obsoleto fusco. Abdomen margine undiqve (antice, lateribus, posticeqve) semper la- te piceum; dorsum plerumqve testaceum; linea integra alba summi marginis antici cingit dimi- dium fere abdomen; linea dorsalis longitudina- lis, sepe obsoleta; abdomen subtus eum regione 119 ani testaceum; vitta ventralis nigra maculå me- dia alba. Thorax brevis, orbiculato-cordatus, fronte elevata; latera ejus, fere ut in Tubitelis, sensim depressa, nec, ut in hac familia solitum est, am- bitu abrupte declivi. Oculi majores, valde ap- proximati; laterales concreti; postici paullo re- motiores; antici in mare prominuli. Mandibule cylindrice, longit. 3 thoracis: in mare breviores qvam altitudo frotis, paullo antrorsum directi, ungue omnino transversali (qvod vix in aliis araneidibus vidi); in femina altitudini frontis Xeqvales, perpendiculares, ungue paullulum obliqvo. Labium trigono-semicirculare. Mazxille in utro- qve sexu similes, formå vulgari. Palpi femi- ne breves; maris longitudine femoris et patellae antici, parte femorali longo, patellari arcuato, longiore qvam tibiali, utraqve mutica, dense pi- losa; clava magna. Pedes 1. 4. 2. 3. sat ine- qvales; antici thorace vix 4:plo longiores; patella longit. fere dimidie tibie. In femina pedes po- stici crassiores apparent qvam antici. Abdomen maximum, valde depressum, suborbiculare, nu- dum; pingue apparet; thoraci affigitur media parte inferiore; anus etiam in latere inferiore si- tus. Puncta solita dorsalia impressa in hac spe- c1e majora, cornea sunt. Habitat in domibus, locis obscuris freqvens (Upl. Sk. Bl. Ö.). — Rete parvum maxime ir- regulare. Aranea in fovea qvadam ad rete sedet. Copula observata d. 21 Maji in pariete, loco ob- scuro, procul a retibus. Femina, in arca inclusa, ova deposnuit d. 24 ejusdem -mensis, et intermis- sis diebus 8, bis iterum peperit. Pulluli post dies 32 excludebantur, diutius autem in folliculo manserunt. Folliculi ad rete suspenduntur; sil- 120 gulus continet ova cireiter 100 pallide rubicun- da, libera, globosa. Indusium lanatum, griseum, globosum , magnitudine pisi. 5. Th. dispar? piceum, abdomine magno depres- so: margine antico, et in mare lineis trans- versis, albis; mandibule altitudine frontis longiores; maxilie maris dentate. Th. dispar? Dufour ann. des Sc. 2. p. 209. på. 10. fig. 5. 6. 7). Dscr, 3 affinis Th. 4 punctato, ecujus est magnitudine. Thorax rufopiceus; pedes paullo pallidiores, apicibus articulorum late nigricanti- bus. Abdomen nigrum margine antico et lineis dorsi 3 transversis albis. ; Thorax breviter ovatus, convexus, lateribus fere ut in precedente constructis; pars cephalica non elevata, fere depressa. Ocoli precedentis vel obsoletiores. Mandibule cylindrice valide, altitudine frontis evidenter longiores, supra api- cem tuberculo armate. Sept. exclusi mox colore parentum gaudent. 3, ÅA. civilis cinerea, abdomine fuscomaculato, te- nerrimo. 4. domestica L. fn. Sv. 2000. — ÅA. civ. Walck. fne. par. 2. p. 216. n:o 57. — Teg. civ. Walck. tabl. p. 49. — et Hist. nat. 5. 3. (obs. hec figura valde differt ab in- dividuo ex Gallia, Svecanis simillimo, qvod vidi. Ibi forte 2 species non rite distincte occurrunt. - Descriptiones citate rem non illustrant). Descr. 2 et & junior. Long. thoracis non ultra 4 millim. Pallida, cinerea vel subtesta- cea. Thorax margine tenui, et vittis 2 latis, integris, fuscis, sepe obsoletis; Pedes pallidi, annulis multis (ut sp. prec.) obsoletis, fuscis, integris. Abdomen (interdum : pallide rubicun- dum) superne maculis 3 fariis, seepe confluen- tibus, pallide fuscis, 5 in utroqve serie, an- 128 ticis majoribus; latera fusconebulosa; venter li- neis 4 obsoletis fuscis; macule pulmonales grisez. Corpus, et presertim abdomen solito mol- lius; caute igitur capienda ne ledatur. Brevius, parcius villosa. Thorax fere precedentis, vel paullo brevior. Oculi antici evidenter majores, in serie fere recta. In individuis qvibusdam, aliter non aberrantibus oculi medii antici reli- qvis omnibus minores sunt. Mandibule et La- bium precedentis. Mazxille apice rotundate. Palpi longit. femoris antici. Pedes 4. 1. 2. 3, ostici evidenter longiores: long. thoracis fere 4-plo. Abdomen teres, breviter subovatum, utrin- qve obtusum; subtruncatum apparet. Mammilla breves; articulus ult. superiorum paullo major in adultis qvam in junioribus. & adultus obscurior; thorax et pedes ru- fescente fusci, os fere piceum., Abdomen fuscum maculis vix observandis. Palpi: patella brevis- sima; tibiå cylindrica, calcare brevi in latere ext. apicis; clava parva cum lamina supera, elongata, angusta. Pedes ut in 2, sed paullo longiores. Habitat cum precedente freqvens (Sk. Upl.): Rete albidum, ut precedentis constructum. 3. 4. obscura nigra. cinereo pubescens maculis pulmonalibus fulvis. (Vix A. murina Walck. fne. Par. 2. 216. n:o 59?). Descr. 9 magnit. precedentis. Nigra, pube brevi sparsa cinerea tecta. ”Thoracis vitta dor- salis pallidior (grisea). Pedes fusci annulis ni- gris; femora basi late pallida diaphana. is Thorax paullo longior pro ratione latitudinis qvam in precedentibus. Mandibule longit. 3 thoracis 120 thoracis. Pedum proportio I. 4. 2. 3 De ce- tero forma partium ut in ÅA. civili. & mihi ignotus. In Blekinge rarius inventa. b) Agelena Walck. Thorax depressus ova- tus. — Oculi subzeqvales, in series 2 valde ar- cuatas, concentricas, postice convexas dispositi. Mammille elongate, articulo 2:do longo. — Cam- pestres, tubo retis infero, subcentrali. Typus generis. 4. 4 labyrinthica grisea, abdominis linea dor- sali pinnata alba. Lister. tit. 18. fig. 18. — Clerck. p. 79. pl. 2. tab. 8. — L. fn. Sv. 2003; et 2002. Är. riparia (veris. pullus hujus). — Fabr. S. Ent. n:o 41. — Walck. fne. par. 2. 217. 60. — et Tabl. p. 51. Deser. 9 et & junior. Paullo minor qvam. ÅA. domestica. Grisea, interdum fusca, vel testa- cea; thorax vittis 2 fuscis, utrinqve attenuatis, integerrimis. Os et Pedes colore thoracis, im- maculati. - Abdomen fuscum, griseopubescens, linea tenui longitudinali albida, ex qva utrinqve exeunt lineole 6 obliqve transversales albide. Venter pallidior lineå obsoleta utrinqve notatus. Macule pulmonales fulvee. Vestitus et Forma partium”ut ÅA. domestica. Haec tamen differunt: Unguis mandibule brevior. Maxilla cylindrica, apice rotundata. Oculi di- stantiores, in series magis arcuatus dispositi; la- terales approximati. Pedes postici longit. 33 thoracis; reliqvi omnes multo breviores. Patella major qvam 3 tibie. Abdomen in junioribus et K. Vet. Acad. Handl. 1831. 9 130 bene nutritis valde expansum, nitidum apparet. Mammille superiores longit. fere dimidii thora- cis, articulis subeqvalibus. AA adultus mihi ignotus; sec. Lister et Clerck. similis femine. — | | Habitat in campis et locis apricis, preser- tim in locis parcius graminosis (Sk. Uppl. Gottl.). Rete inter gramina extensum, album, densum, magnum, infundibuliforme, limbo sepe valde dilatato et irregulari; tubus perpendiculariter ad foveam qvandam in arena descendit, iterumqve adscendit, apice apertus. In curvatura tubi se- det aranea agilissima, sagacissima. Ova (see. Li- ster) 60; solito majora, in folliculo stellato, prope ad rete suspenso; deponuntur mense Julio—Aug.; excluduntur inseqventi vere. c) Thorax longior, altior, subprismaticus; Oculi in superficie perpendiculari frontis, series 2 rectas formantes, posteriores majores. Mam- mille superiores longe. — Transitus ad Lycosas. 5. 4. lIycosina nigrofusca: dorsi vittå longitudi- nali albida. Lister Tit. 20. fig. 20? (Descriptione ocu- lorum a nostra Aranea differt). Descr. 72 magnit. Lycose saccate auct. cul sat similis est. Long. thoracis 3 millim. Color: feming& obsoletior qvam maris; nigricans, thora- cis vitta dorsalis dense albo pubescens, non in- ter oculos extensa; abdominis grisea, antice albo- marginata, postice rufescens, transv. undata. Pe- des obscure grisei annulis nigris (numero ut ÅA. dömest.). Thorax latitudine fere duplo longior; alti- tudine parum minore qvam latitudine; antice KÖN parum angustatus, truncalus; im press: ord. vix ullis. Oculi posteriores sat magni; series paral- lele, anterior brevior. Mandibule cylindrice, long. 4 thoracis. Maxillm cylindrice apice sub- truncate, Labium paullo longitudinale. Palpi longit. femoris antici; maris atri; clava magna, Lamina antica, elongata, acuta; pars tibialis in latere externo apicis unidentata. Pedes postici reliqvis longiores; ceteri aqvales vel varia pro- portione; in &$ plerumqve 4. 3. 2. 1! thorace 3-plo longiores, aculeis multis validis; patella ul- tra 3 tibie. Abdomen minus, obovatum. Mam- mille 2 superiores longit. 3 thoracis: art. 2:do longiore. Habitat inter lapides et rudera (in Sk. BL. Boh. Ö.) freqventer. Rete sub lapide constru- itur; pro inhabitatore maximum; diam. 5—6 poll., densum, album, cum recessu infundibuli- formi (tubo), sublaterali. Hec aranea qvoqve celerrime currit salitqve. Hiemem degit in tu- bis longis sericeis inter muscos lapidum confectis. ArRGyYRONETA Walck. Thorax ovatus: parte cephalica subdistmceta, fronte ante oculos perpen- diculari. Oculi 8: laterales in tuberculo com- muni approximati. Maxille cylindrice, apice truncate. Labium tiangulare, apice rotundatum. Abdominis Mammille truncate xeqvales. 1. Åd. aqvatica L. fn. Sv. Ed. 1. n:o 1240. — Ed. 2. n:o 2020. — Clerck. p. 143. pl. 6, tab. 8. — De Geer VII. 303. n:o 34. — Walck. fne. par. p. 234. n:o 99; — Tabl. p. 84. — Tatr. Gen. Crust, 1. 94. Descr. 72. Sat magna evadit: long. thora- cis usqve ad 5 millim. Color totius corporis We obscure fuscus; thorax et mandibulx adultarum picea. | Thorax: subnudus, latitudine =i longitudi- nis, antice sat angustatus; pars cephalica pre- sertim in mare elevata, gibboso convexa; clypeus ante oculos perpendicularis longitudine zeqvat di- stantie inter oculos 4 medios. Oculi parvi: me- dii antici in eminentia frontis, reliqvis- paullo minores. Mandibule magne, ovate, divergen- tes: femoribus crassiores, longit. fere dimidi thoracis, intus spinose; unguis in mare longior qvam dimidia mandibula. Palpi tenues; maris non calcarate; clava parva: reliqva parte vix crassior, lamina supera apice angustata, elongata. Pedes toti pilis longis mollibus hirsuti; carent aculeis; patella ultra i tibie; feminge: proportio- ne I. 4. 2. 3, antici thorace 3-plo longiores; maris: 2 et 4 ceqvales, antici thorace 4-plo lon- giores. Abdomen obovatum, dense sericeo pu- bescens, scuto dorsali paullo firmiore, in exsic- catis a reliqva parte corrugata distincto. Habitat in aqvis duleibus, freqvens (Sk— Upl.). Per totam Europam occurrit (an plures species?). In aqva celeriter resupine natant, abdomine bulla aörea cincto; semper igitur in aére respirant. Predam natando capiunt, se au- tem invicem non occidunt. Nidos parvos, albos, campanulatos, sub aqva inter plantas construunt, qvos arte ignota aöre implent. Öva in nido mense Junio deponuntur, citoqve excluduntur. In terram numqvam adscendunt. Hybernat in cochleis vacuis qvas rete artificioso claudit (Linn. SEN. XIL Sp. 10365). Drassus Walck. Thorax ovatus, &eqve con- vexus. Frons ultra duplo angustior qvam pars 133 osterior thoracis. OÖculi 8 parvi in series 2 sub parallelas dispositi. Mandibule femore non cras- siores. Mazxille arcouate: labium oblongum arcte cingentes, in medio palpigere. Pedes parum ineqvales , femora basi superne sat incrassata; acu- lei pauci. Mammille abdominis truncate, infe- riores longiores. — Rete preter nidum tubulo- sum, densissime sericeum, nullum. ä Tribus 1. Frons alta, ante oculos perpendicularis; ocu- hi tuberculis impositi; tarsi carent scopulis. 1. Dr. phaleratus rufus, abdomine nigro: linea media interrupta margineqve antico albis; pedibus maris spinosis. Phalangium phaleratum Panz. fn. 78. 21. — Obs. Ar. fulgens Walck. fne, Par. 2. 222. n:o 71. — Dr. fulg. Walck. tabl. p. 46. — Dr. relucens Latr. Gen. Chrust. et ins. 1. p. 83. affinis esse videtur, forte idem, ni- mis autem splendide descriptus? Descr. 72. Minor: long. thoracis 23 millim. Est inter pulcherrimas Araneas. Thorax rufus immaculatus; pedes lete rufi (fere miniati) ti- biis anticis totis, reliqvis apice nigris; abdomen atrum, nitidum, margine antico et lineolis, vel maculis 2 transversalibus, paullo pone medium oppositis, albissimis. - Color maris nitentior qvam femin&e et junioris: picturam vero eandem in omnibus inveni. Corpus subnudum. Thorax: latitudine =3 longitudinis; rudimentum adest impressionum ordin.; Frons elevata: altitudo ejus =3 longit. thoracis. Oculi laterales et medii antici in tu- berculis 3 elevati; series autem oculorum zeqvales 134 et subparallelee. Mandibulce sat valide: maris longit 2 thoracis (= altit. frontis); femine =3 thboracis. Mazxille apice non angustiores, intus obliqve truncatee. Labium apice angustius. Palpi aullo excedunt femora antica; maris: art. pa- tellari et tibiali brevissimis, clava maxima ovata nigra, lamina antica fornicata non acuminata. Pe- des prop. 4. I. 2. 3. setis parcius tecti, carent aculeis; Maris subtus spinis numerosis brevibus armati: spin&e in femore, pro receptione tibize, duplici serie, reliqve partis simplici serie dis- positi; 2 ultime in serie posteriore femorum se- cundi paris reliqvis majores. Pedes femine mu- tici; postici in utroqve sexu thorace fere 3-plo longiores; patella = tibie. Abdomen breviter obovatum, antice prominulum, mammillis bre- vibus. Rarius inventus: in junipereto Baldringe Ållskog Scanie, et in rupibus ad Götbeborg. In terra currit sat similis formice. Adultus est mense Majo—Junio. Mores ignoti. Tribus 2. Frons depressa, sensim declhivis; oculi mar- gini antico propinqui, non prominuli; tarsi 4 anteriores, in toto latere inferiore, scopulo e pi- lis dess, perpendicularibus, aeqvalibus, obtusis, (qs. detonsis) tecti, ut in Mygale. Mammillze exserle. . Dr. fuscus dense villosus, fuscus: abdomine nitide sericeo, nigricante; pedes thorace duplo longiores, oculi laterales approximati. Dr. fuscus. Latr. gen. crust. et ins. 1. p. 57. Descer. 2. Magna: long. thoracis, 6 millim. Thorax fuscopiceus vel rufescens; pedes et os co- j 135 lore thoracis, immaculati ; abdomen pube lon- giore, densa, nitida, sericea nigrofusca vestitum. Macule pulmonales cineree. Thorax villosus, ovatus, latitudine paullo ultra 3 longitudinis, parum convexus, impressio- ne vix ulla, autice triplo angustior qvam in me- dio. Oculi antici medii reliqvis majores, iride rufescente micantes, cum lateralibus fere conti- gui; series posterior longior, oculis xeqve distan- tibus, paullo curvata: ita sc. ut laterales ad an- teriores propius accedant. Mandibule longit. 3 thoracis, basi convex&e. Maxille parum bre- viores qvam mandibule, apice dilatate: intus obliqve truncate. Labium apice truncatum. Palpi tenues longit. femoris antici. Pedes prop. 4. 1. 2. 3: postici thorace parum ultra duplo longio- res; 4 anteriores reliqvis crassiores, tibia vix longiore qvam patella. Abdomen oblongum, tho- race plerumque non majus. 3 junior preter palpos similis femin2e; adul- tus mihi ignotus. Apud nos rarius occurrit; in Scania inv. Rete in angulo qvodam obscuro parietum , vel sub cortice arborum emortuarum construit: firmum, album, tubulosum, utrinqve &eqve apertum, extus multiplex. Ova 50 in indusio albo, densissimo, levi, orbiculari depresso, qvod extra nidum ita afligitur, ut ambitus ejus in telam continuatur, duplicationem retis formantem. Auctumno. ova deponit. Pulluli mense Oct. exeunt, et in ni- dum matris se conferunt, ubi insectis ab illa captis nutriuntur. — Pulluli mox fusci apparent. Hzec ut omnes congeneres noctu extra nidum vagatur. X 136 3. Dr. sericeus dense villosus: abdomine nitide sericeo nigro, thorace rufescente, pedes tho- race triplo longiores; oculi laterales approxi- mati. Descr. 29. Magnitudinem precedentis attin- git, eiqve simillimus est. Thorax os et pedes. rufescentes: in junioribus fere testacei, in vete- ribus picei, immaculati. Abdomen purius ni- grum, vellere sericeo nitidissimo tectum; maculze pulmonales fulve. Structura partium tantum in his a Dr. fusco differt: oculi antici medi a lateralibus spatio parvo distant, iride nulla, sed toti colore piceo, vitreo fulgent. Pedes postici longitudine thora- cis 3-pla; patella anticorum =3 tibiee. & adultus: fronte parum prominula; man- 1 dibule "minores: long. + thoracis, femore antico tenuiores. Palporum art. tibialis extus calcare brevi obtuso; clava parva ovata: lamina antica apice non producta. De cetero similis femine. In domibus et arboribus cavis freqventius occurrit. (Sk. BL. Calmar. Gottl.). Mores om- nino precedentis, etiam qvoad curam et nume- rum ovorum. Pulluli nuper exclusi albidi appa= rent. Adulti celerius currunt qvam Dr. fuscus. 4. Dr. nocturnus niger vel colore varius, oculo- rum seriebus parallelis. a. totus niger. Dr. ater Latr. gen. crust. et ins. b. niger, abdormine .albomaculato Är. nocturna L. fn. Sv. 2010. — Walck. fne. par. 2. 221. n:o 68. — Dr. noct. Walck. Tab. p. 46. c. thorace pedibusqve rufis, abdomine vel ma- culato, vel umicolore, Descr. 2. Minor: long. thor. 3 millim. Co- Jore maxime variat. Thorax vel totus niger, vel 139 piceus, vel magis minusve lete rufus. Pedes nigri vel rufi; interdum tibiis rufis, femoribus nigris, iuterdum vice versa. Abdomen nigrum, vel unicolor, vel albo maculatum: sc. fuscia ba- salis, plerumqve integra lunata, et macule 2 in medio abdominis opposite, argenteX vel subte- stacexe ; preterea sepe adsunt macule 1—2 api- cis, vel puncta 2 ante medium, colore prece- dentium. Ex dissimili combinatione hujus pi- ctur&e corporis innumere varietates oriuntur, qvee tamen mere individuales sunt. Corpus dense adpresso pubescens. Thorax et plereqve partes ut in Dr. fusco construct2e. Oculi in series 2 subrectas, subeqvales dispositi; medii antici paullo approximati et prominuli, reliqvis minores; postici obsoleti, fere plani. Mandibule long. i thoracis. Maxille fere recte, apice dilatate, intus valde obliqve truncate: margine subreflexo. Labii apex subtruncatus, subtus transversim impressus. Pedes setis molli- bus tecti; aculei sub tibis posterioribus circiter 8: per påria dispositi. Proportio pedum 4. 1. 2.3: postici = long. thoracis 23. Patella anteriorum =3 ubie. Abdomen, dum plenum vel ovis re- pletum est, cylindricum, paullo depressum, an- tice truncatum, postice rotundatum, thorace pa- rum majus; inanue autem brevius, antice angu- statum evadit. JF omnium vVarietatum invenitur. A feminis differt fronte paullo altiore, ante oculos fere per- pendiculari, et clava palporum magna ovata. Habitat in tubo flexuoso, sericeo albo inter lapides, vel sub cortice arborum emortuarum constructo. In Scania tantum varietatem a ra- rius inveni; in Gottlandia omnes varietates fre- qventer obvixe. Ova media estate deponuntur. 138 Folliculum album depressum orbicularem , eodem modo ac solet Dr. fuscus, ad nidum affigit. 5. Dr. lucifugus fuscus abdomine nigricante se- riceo, thorace subnudo, oculis lateralibus remotis. | Ar. lucifuga Walck: "fne. par. 2. 221. N:o 69. — Latr. Hist. Nat. tom. 7. p. 225. | ibd. p. 222. Å. melanogaster. — Dr. jute Walck. tabl. p. 45. — Dr. melan. Latr. gem. Ccrust. 1: og. Descr. 2. Magnitudine et colore, nec non habitu simillimus Dr. fusco. Color piceo fuscus, obscurus, abdomine uni- colore nigrofusco; femora sepe lete rufa. Thorax brevius ovatum: latit. =: longit:s sparse pubescens; Frons minus angustata: Jan tudine fere dimidia thoracis. ÖOculi 2 medi postici minores videntur, reliqvi zeqvales; series ita, sensu opposito, paullo arcuate ut laterales remotiores sint. Mandibule longit. + thoracis, crassius ovate. Maxille breves, apice introrsum flexo, angustiore, subtruncato. Labium oblongo ovatum, apice angustius rotundatum. Palpi fe- more antico breviores. Pedes et Abdomen omnino ut Dr. sericeus. Habitat sub cortice arborum emortuarum, vel inter lapides in silvis (Blek. freqv. Scanie rarius. Crusiona Walck. Thorax oblongus, semicy- lindricus, antice posticeqve semsim depressus, parum: vel non angustatus. OÖculi 8 non promi- nuli, in series 2 transversas dispositi, margini antico approximati. Mandibule magne: fCibre crassiores. Mazxill&e apice dilatate. Labium 139 oblongum vel qvadratum. Pedes parum inzeqva- les, pilis longis, mollibus tecti; aculeis paucis, adpressis. Mammille abdominis exserte. Obs. In maribus adultis latitudo frontis sepe parum : superat latitudinem dimidiam thoracis, et mandibule non crassiores sunt qvam femora. Nidus sericeus, densissimus, oblongus, in utraqve extremitate apertus; praeterea autem rele vix ullum. Noctu vagantur. a) Drassiformes. Maxille basi arcuate, labium arcte cingentes, ad å palpigere. Femora antica basi superne paullo incrassate. Tarsi scopulis instructi. 1. CI. lapidicola grisea tota, oculis lateralibus posticis remotis. Walck. fne. Par. 2. n:o 70. Ar. lap. — et Tabl. p- 44. Club. lap. — Latr. gen. crust. et ins p. 97. Descr. 2. Magnitudine Cl. holosericee cui simillima est. Long. thoracis usqve ad 6 millim. Color griseus, immaculatus. Abdomen fusco- cinereum. Os interdum fuscescens. Thorax totus adpresso pubescens, antice posticeqve truncatus, lateribus rectis; latitudo =3 longitudinis; frons latitudine 2 partis poste- rioris. Oculorum series recte, parallele; poste- rior Jlongior: laterales enim longius a mediis re- moti; reliqvi oculi spatiis 2&qvalibus distant; omnes magnitudine 2eqvales. Mandibule subo- vate, basi convexe, longit. fere dimidii thoracis; unguis long. dimid. mandibule. Maxille basi angustatle, arcuate, margine externo incrassato. Labium oblongum, apice truncatum, margina- ium. Palpi longit. femoris. Pedes proportione 140 | 4. 1..2. 3: postici longit. thoracis 31; 4 ante- riores scopula evidenti. ”Patella = fbe Ab- domen oblongo ovatum dense holosericeo pube- scens; mammille 2 inferiores longiores. AA a femina differt thorace antice angustiore: frons latit. 3 partis posterioris. Oculi antici magis prominuli. Mandibule cylindrice, basi non convexiores; ungve longit. 3 mandibule. Palpi paullo longiores qvam femur anticum, mutici; clava reliqva parte vix crassiore. Pedes basi non incrassati; pili apice recurvi. Habitat sub cortice arborum emortuarum (Sk. rarius; Blek.; Ö; Gottl.). Medius est inter Club. holosericeam, Lycosam ruricolam et Dras- sum ser iceu m. CI. pulicaria grisea, femoribus 4 anticis ni- gris, oculis &eqve distantibus; statura brevi. Descr. & et 2 similes. Parva species: long. thoracis 13 millim. Color griseus; femora 4 an- teriora et pars femoralis palporum nigra. Ab- domen posterius fuscum; in mare adulto pilis aliqvot brevissimis, Söpmsa-n nen bn superne te- ctum. Structura partium fere ut in sp. pre- cedente. Thorax antice angustior: latit. frontis =: partis postici; latitudo postica thoracis =3 longitudinis. Oculi eqvales; omnes spatiis eqva- libus distant: series igitur longitudine 2qvales, parallel. Mazxille arcuate, basi parum angu- state; margine non incrassate; apex porrectus rotundatus, Labium ovatum, apice subacutum. Palpi maris longitudine femoris antici, clava re- liqva parte SO a ovata, acuminata. Pedes proportione 4. 2 3: antici long. thoracis 23; postici in mare vix longiores qvam antici. Fe- mora basi incrassata; scopule& tarsorum imper- 141 fecte; patella =3 tibige. Abdomen oblongo ovatum, pubescens, in femina thorace multo ma- jus; mammille eqvales. Mandibulce longitudine fere dimidia thoracis, ungue brevi. Rarius in locis arenosis inventus, in terra currens. ' Scanie prope Ystad; Blekingie ad Carlshamn ; Ölandige ad Böda. 2 Cl formicaria grisea, femoribus anterioribus superne nigris, oculis eqve distantibus, sta- tura elongata. Descr. & parvus: longit. thoracis 2 millim. Color a precedentis in eo tantum differt qvod eedem partes nigre latere inferiore pallide sint. Abdomen fuscum, superne sqvamulis cupreo TZneis ornatum. Thorax altior, semicylindricus, antice non angustatus; duplo longior qvam latior; pars ce- phalica reliqva parte paullo altior, eiqve magni- tudine 2eqvalis. Frons conyvexa. Palpi femore antico longiores; clava reliqva parte vix crassior, acuminata; pars tibialis apice dentibus 2 armata. Patella pedum longit. 2 tibie. Partes corporis de cetero ut in specie precedente constructe, sed ommnes artus multo angustiores sunt; vel po- tius: eadem erassitie servata, simile ratione ac thorax, longiores qvam in sp. precedente; qvam- obrem pedes et partes oris eandem rationem longitudinis qvam in Cl. pulicaria, et inter se et ad thoracem, habeant. 2 ignota. Habitat in Gottlandia. Currit in terra si- millimus Formice. Obs. Hunc pro mare adulto Club. pulicarize haberem nisi mares istius speciei evidenter adul- tos et palpis rite explicatis gaudentes vidissem. 142 å Mas nuper descriptus in eo sat memorabilis est qvod transitum evidentem ad Attos prebeat: sc. ad. A. formicarium. Parum a genere Myrmecio Latr. ") differre videtur. b) Genuince Maxille recte, basi palpigere. Femöora non incrassata- ”Tarsi carent scopulis. (Obs. CI, a- trox oculis lateralibus prominulis, ob paucitatem specierum in hac sectione enumeratur.). 4. Ol. holosericea cinerascens pallida, abdomine oblongo , unicolore. | Lister Åran. tit. 203. — År. holos, IL. fn. Sv. 2015. — De Geer VII. p. 266. 20. — Ar. pallidulus Clerck p. 81. pl. 2, tab. 7. — År. cinerea. Panz. fn. fasc. 4 n:o 23. — Fabr. Syst. Ent. n:o 12 (ÅA. cicurea pro cinerea). — Walck. fne. par. 2. 219. n:o 61. Ar. holos. — ejusd. Tabl. p: 42. club. hol. — et Hist. Nat. 4. n:o 3. Descr. AF? Longitudo thoracis vix ultra 4 millim. Pallide grisea; in adultis os piceum et tboråx sepe fuscus. Pedes semper pallide vire- scente' grisei, immaculati. Abdomen nitide ho- losericeo pubescens, plerumqve pallide cinereum, unicolor; interdum macula antica paullo obscu- rior, pallidius marginata e corde perlucente ob- servatur. Thorax ovatus, antice perparum angustior, truncatus, postice rotundatus; latitudo =3 lon-. gitudinis; pube densa adpressisima tectus. Oculi eqvales; series posterior longior; spatio inter öctlos medios paullulum majore. qvam inter hos +) Ann. des Sciences Nat. Tom. 3. fö i; 143 et laterales; anteriores a margine thoracis antico diametro dimidio unius oculi distant: Mandi- bulme longit. fere dimidii thoracis; in femina ova- te; femore duplo crassiores; in mare cylindrice, crassitie femoris. Unguis long. dimidie mandi- bule. Maxilla basi valde compressa, subcari- nata, apice lata, intus obliqve truncata. Za- bium ovatum, apice truncatum -(subqvadratum). Palpi maris clavå magna ovata; pars tibialis brevissima,. antice in stylum porrectum producta, et spina arcuata laterali instructa: Pedes 4. 1. 2. 3; postici thorace 3-plo longiores; patella longitudine dimidia trbie. Abdomen oblongum teres, mammillis 4 externis 2qvalibus, longius exserlbis. " Habitat in sylvis hortisqve freqvens. (Sk. Blek. Boh. Upl.). Rarius in domibus occurrit. In folio plante vel arbusti cujusdam nidum ex- struit: oblongum, depressum, densissime serice- um, album, cum apertura antica majore, posti- ca minore. Estate rarius sub cortice arborum edificat; ibi vero hiemem degit in cubiculo si- mili; cujus aperturas claudit. Sub frigore sopita est. Ova media estate parit: 30o—50 pallida, libera, qve indusio depresso albo nitido, qvasi membranaceo cingit, et in propria telaå ad ni- dum afligit. Pulluli ante auctumnum excludun- tur, et dein in nido matris diu Versantur, par- ticipes rapinge ejus: Var. b. 9 ad Esperöd Scanize semel inventa: thorace virescente cinereo, abdomine pallide ru- bro, macula antica flavescente. Forma a vulgari non differt. Var. ce. 2 in Ölandia inventa, colore et habitu ”sirhilla speciei descripte; differt: thorace antice non, postice paullulum angustato; oculis 144 mediis anticis in summo margine thöracis sitis. Mandibule opace, lineolis tenuissimis, undulatis, obsolete impressis, crebre rugulose et paullulum antrorsum directe. 4. CI. atrox fusca, abdomine obovato: macula antica magna, nigra flavocincta. | | Lister Lit. 21. fig. 212 ") — De Geer VII. 253. n:o 15. — Walck. fne. par. 2. p. 218. — et Tabl. p. 44. Descr. 2 magnitudine precedentis, abdo- mine crassiore. Color thoracis obscure griseus vel fuscus. Os nigrum; Pedes colore thoracis, sepe maculis obsoletis fuscioribus. Abdomen obscure fuscum, superne flavescens: antice ma- cula oblonga nigra e basi ad medium extensa, et pone -hanc lineolis" ullis transversis obsolete fuscis, arcuatis. Thorax ovatus, altior (altit.—latit.); latitu- do =3 longitudinis; tantum posterius paullo an- gustatus, rotundatus; nudus, vel tantum setis sparsis vestitus. Oculi seqvales! series anterior recta, posterior longior, arcuata; oc. laterales sibi invicem propiores, in tuberculo communi, sat obsoleto, prominuli; in utraqve serie oculi . > medii paullulum approximati. Mandibule ut sp. prec. Mazxille basi non carimate; preterea ut prec. Labium oblongum, apice rotundatum. Pedes 1. 4. 2. 3: antici longit. thoracis 23, pa- tella ") Descriptio oculorum et pedum, nec non retis in loco citato a nostra specie discrepat, figura autem et de- scriptio coloris club. atrocem bene representant. In Britannia forte alia species affinis, a Listero descrip- ta, occurrit. 145 tella paullo breviore qvam dimidia tibia. Ab- domen Ccrassum, teres, obovatum, antice sät prominens; mammillae breves. & adultus: thorax antice paullo angustior; palpi longitudine thoracis, articulo tibiali non longiore qvam patellari, superne: extus processu cylindrico, intus spina S formi, denteqve me- dio armato. Clava magna, ovata, obtusa. Pe- des antici thorace 4-plo longiores, patella =1 tibie. Cetera ut in femina. | Habitat in arboribus cavis, vel in foveis murorum rimisqve rupium (Sk. Boh. Upl). Ni- dus constat e tubo arcuato, minus dense con- texto, ad cujus aperturam majorem fila qv2e- dam irregulariter undiqve extensa sunt. SEGESTRIA Walck. Oculi tantum 6: medii enim seriei posterioris desunt. Corpus elonga- tum. In reliqvis cum genere Clubiona conve- nit, a qvo ad Myrgalem transit, qvod in stru- 'etura mandibularum et palporum maris (de qvi- bus vide intra) conspicitur. Altera species co- gnita, S. cellaria, etiam 4 saccos pulmonales habet, teste cel. Dufour (Aun. des Sc. Nat. Tom. 2. p. 208. 1. S senoculata. Lister tit. 24. fig. 24. — L. fn. Sv. 2016. — De Geer VII. p. 258. — Rossi fn. Etr. (Ed. Tlligeri) n:o 972. — Walck. fne. Par. 2. 223. 72. — et Tabl. p. 48. — Latr. gen. 'crust. 1. pag. 89. — Descer. A2. Magnitudine media: lonugit. tho- racis 3 millim. Color. Thorax fuscus; pedes K. Vet. Sead. Handl. 18331. 10 146 grisei, vix maculati; mandibulg nigre; Abdo- men griseum vel testaceum, superne serie ma- cularum 5—96 confluentium , vittam longitudina- lem, nhigram formantium: macule antice rotun- date, posticg transversim lineares. | Thorax semicylindricus, fere duplo longior qvam latior, lateribus paullo rotundato dilatatis, antice posticeqve truncatus, sparse pubescens. Oculi laterales contigui, prominuli. Mandibulce compresso ovate, femore crassiores, paullulum antrorsum directe, dorso pilosiores; unguis so- lito magis ad latus inferius madibule inflecti- tur, longit. dimidie mandibule. Macxille elon- gate recte, basi angustate, apice truncatae: an- gulo interiore acuto; ad 3 palpigere. Labium elongatum, lineare, truncatum. Palpi femore antico paullo longiores; in mare articulis tibiali et patellari brevibus, 2seqvalibus, muticis; art. dein inseqvens ad basin clavam gerens, dein, in loco lamine clavam tegentis, longius cylin- drico productus. Clava pärva, levis, ovata, verticaliter imposita, infera, apice tenul su- bulato elongato. Pedes pilis longis patentibus et aculeis adpressis muniti; proportione 1, 2, 4,3: antici thorace 3-plo longiores; patella vix ultra 3 tibie. Abdomen oblongo cylindricum,; thorace non latius; mammille breves, fere abscondite. Habitat inter lapides, sub cortice arborum emortuarum, vel in musco lapidum arborumqve (Sk. Bl. Upl. Gottl)). Ibi tubum elongatum, 'flexuosum - album sibi texit, in qvo, pedibus 6 anterioribus porrectis ad corpus adpressis', predam expectat. Ad aperturam anteriorem tubi fila qvedam brevia extendit, in qvibus ta- men eam regularitatem qvam descripserunt au- 147 ctores observare hondum potui. Pulluli media estate exclusi in nido matris versantur. SpArRAssus Walck. Thorax breviter ovatus, antice angustior, undiqve convexus. Oculi 8 in segmentum circäli dispositi: series poste- rior longior, recla: anterior brevior arcuata. Mandibule crassitie femoris. Maxille oblonge parallele, apice rotundate. Labium breve se- micirculare. Pedes fere 2xeqvales, elongati. Mam- mille abdominis breves occulte. Arane&e vagantes, pro cura progeniei inter folia nidificantes. Affinitate ambigue, plerum- qve in familiam Laterigradum relate. 'Cum vero notam istius familie characteristicam: pedibus sub ingressu ad solum adpressis, careant, neqve ob thoracem humilem cum Dolomede conjungi possint, hoc loco potissimum inseruntur. 1. Sp. smaragdinus. Latr. KuriClerck pag. 132. pl: 6. fig. 7.. Ar: virescens; et I p. 136. pl. 6. fig. 6. Ar. roseus (figu- ra palpi nimis elongata). — De Geer VII. p. 252. n:o 14. 2 Ar. viridissima. — Fabr. Syst. Ent. n:o 18. Ar. Smaragdula. — iNyalek. fre. par. 2. p.'220: 2 Rio 76: Ar. smar.; I n:o 78. Ar. rosea. — Walck. tabl. p. 4o. 9 spar. smaragd. & sp. roseus. — Walck. Hist. Nat. 4. 10. 3. — Microm- mata smaragdina Latr. gen. crust. 1. p. 115. IQ. Descr. Longitudo thoracis: & 43, 2 5 mil- lim. Color viridis, subdiaphanus. Thoracis margo tenue flavescens. Abdomen in Femina et mare juniore lete viridis: vitta media (in 148 regione eordis) obscuriore, subdiaphana, lineis 2 obsolete albo punctatis cireumdata; in mare adul- to flavum, superne lineis 3 longitudinalibus ru- bris. Thoracis latitudo =? longitudinis; pars cephalica parva, angustata; frons vix latitudine dimidia thoracis, convexa, ante oculos perpen- dicularis, altitudine parumi minore qvam dia=- metro are& oculorum. Oculi antici paullulum prominuli; 2 medu reliqvis minores. Mandi- bule perpendiealares, apice attenuate, longit. . 3 thoracis, ungue medioceri. Palpi sat Crassl, basi dimidiam maxillam occupant; maris longit. femoris antici, articulo patellari et tibiali eqva- libus; hoc in adults, apice extrorsum in spi- nam elongatam, corneam arcuatam producto; elava magna in lamina ovata fornicata, antica, inclusa; toti virides. Pedes prop. 2. 4. I. 33 breviores = longiorum; hi in & thorace 4-plo longiores, in 2 31; omnes setis densis et acu- leis longis adpressis armati; tarsi 4 anteriores in adultis, subtus scopule adinstar setis brevi- bus, erectis, &eqvalibus, apice incrassatis dense birti. Patella = tibie. Ungues valde pecti- nati, majores; sub iis adsunt fasciculi 2 e setis rigidis, curvatis. Abdomen oblongum, teres, in 2 thorace multo majus; mammille breves, eqvales cylindrice. "Habitat in gramine nemorum (Sk. Bl. Ö.G. Upl.). Mense Majo et Junio Mares adulti inve- nivntur. Eo tempore post copulam femina in folio contorto arbusti, vel inter plura folia ni- dum construit album, densissimum semiglobo- sum, sublus åpertum, ubi ova deponit, pullu- losqve alit. Ova multa, secuondum Clerck 1403 mense Julio exceluduntur. Några Anatomiska Observationer öfver Svart-Torsken (Gadus car- bonarius). af N. O. SCHAGERSTRÖM. Kunskapen om utvecklingen af fiskarnes sär- skilta organer, är ännu så litet avancerad, att också de obetydligaste bidrag dertill äga sitt intresse, det är derföre jag hoppas att äfven följande, ehuru ofullständige, observationer ej heller helt och hållet skola sakna sitt. I Juli månad 1829 hade jag tillfälle under- söka flera exemplar af svart-torsken (Gadus carbonarius) alla af mellan 9 och ti tums längd, med inberäknad stjertfena, och hos alla träffa- des caviteten med dess contenta i följande till- stånd. Då caviteten, som utgjorde ungefär 3 af hela fiskens längd, öppnades, syntes, sedan den silfverglänsande, temligen starka bukhinnan blifvit borttagen, näst under hjertat, den främre, lilla loben af lefvern, näst under den- na, kylset af de mycket findelte blindtarmarne, som bildade en finstrimmig, sammanhängande massa, hvarunder magen, samt längst ned och å bela högra sidan, tarmen var belägen; på åda sidorne syntes lefverns långa flikar. 150 - Caviteten, som bakom anus sträcker sig nära 1 af tarmens längd, är ännu ej ända ned full komligt fylld af lefvern eller tarmen, men sim- blåsan nedgår ända till dess botten. Hjertat, är relativt litet, trekantigt pyra- midalt "med" medelmåttig bulbus aorte, och stort hjertöra. | Lefvern är stor, och består af tvenne stora sidolober, och en liten mellanlob, alla på främre sidan litet convexa; den wvenstra är temligen bred, jemnbred och i ändan snedskuren, på dess främre sida synes stora vener, den är baktill kölad, med den inre sidan concav för ventrikeln, den bakre något uthålkad för sim- blåsan; den högra loben är smalare och tun- nare, smalt lancettlik med snedskuren spets, på baksidan starkt kölad, med den yttre sidan platt och den inre starkt canulerad för tarmen. Mellanloben, som är mycket liten, består af tvenne bladlika, mycket tunna flikar, af hvilka den högra är mindre och spetsig, samt på bak- sidan concav för gallblåsan, den venstra, bre- dare, trubbig, och baktill intimt fastväxt med en del af appendices pylorice, hvilka så inväxa i denna fliks substance, att de ej kunna lös- disseqveras, utan helt och hållet förlora sig deri. Lefvern är till parenchymet mycket lös, och dess färg gulröd, . Mjelten är lång, tunn, lancettlik, åt båda sidor spetsig, trekantig och till parenchymet lös. Matstrupen är kort och vid cardia något af- smalnande. Magen , som på alla de exemplar jag öpp- nade, var fylld af räkor (Squille) säcklik, med lång blindsäck, utanpå gulhvit, med någorlunda tjock pylori-del vid pylorus starkt hopsnörpt, 151 omgifven med en tjock bädd af de sammansit- tande appendices. Innantill är matstrupen fint longitudinelt fållad, med låga, oredigt samman- löpande, lika höga veck. 'Ventrikelns fållar äro gröfre, mycket glesare, långs gående och ej sammanlöpande, samt ned i blindsäckens bot- ten alldeles utplånade, slemhinnan fin flockig; pylori-delen, som utgår i en spetsig vinkel uppåt, är till parenchymet mycket tjock, bil- dar på inre sidan höga, tätt sittande, tjocka och framemot pylorus sammanlöpande långfållor genom hvilkas förening den låga valveln upp- kommer. Appendices pylorice sluta sig i 5 å6 gröfre stammar, som dela sig buskvis i allt smärre och smärre grenar, så att hvarje stam afger större, och dessa sedermera successivt mindre, så att de sista grenarnes antal blir på hela tarm- fransen nästan oräkneligt; dessa sista grenar äro i ändan nästan tvära, hvarftals lika höga, samt med en fast cellulosa så sammanväxta, att hela blindtarms-kylsan har utseende af en fast paren- chym. Stammarnes öppningar näst nedom pylo- rus, ligga ej i jemn krans utan i zigzag, deras inre hinna är likasom tarmens, ofållad och finflockig. Tarmkanalens vägg är tunn, till färgen gulgrå, går först nedåt inemot cavitetens botten, formerar der en enkel flexur, går uppåt tätt på venstra sidan om den nedgående tarmen till trakten tätt öfver pylorus, der den åter formerar en flexur och löper sedan nästan rak ned till anus. Straxt nedom pylorus begynner mellantarmen med en liten utvidgning, samt öfvergår vid sista flexuren till ändtarm, utan valvel eller betydlig skillnad i vidd, men hin- 152 norne blifva här tunnare. Hela tarmkanalens innanhinna är finflockig. Simblåsan är conisk, med en liten antyd- ning till sammansnörpning vid dess ofre del, tätt sammanväxt vid ryggraden, och räckande från pericardium till cavitetens botten. Genitalia voro på dessa exemplar ej ut- bildade utan visade sig blott såsom tvenne fina strengar. Njurarne tunna, platta, nästan jemnbreda.- I slutet af Septemher erhöll jag tvenne större exemplar af samma art, det ena af 36, det andra af 38 tums längd, och fann -deras inelfvor förändrade som följer. Simblåsan var mycket stor, samt afstrypt i trenne delar, hvilka likväl ej genom någon skiljevägg voro separerade; den öfversta de- len var snedt oval, den mellersta cylindrisk men något vriden och med tvenne strangulatio- ner, den nedersta delen smal, och trubbigt conisk. | Den inelfva som mest utveckladt sig och genom detta sträfvande till volumineus utveck- ling sökt fylla "alla lediga platser i caviteten, var lefvern, hvilken härigenom fått en högst be- synerlig form. Sidoloberne voro nästan jemn- breda och räckte ända ned till cavitetens botten, å den bakre sidan voro de concava efter sim- blåsans bredd, och utsköto i vinklar efter blå- sans coarctalioner, på framsidan voro de con- vexa och på den inre uthålkade efter tarmen och ventrikeln, i ändan utsköto de i spetsar och hullingar för att tränga sig omkring och emellan tarmens nedersta slyngor; — den ven- stra delen af mellanloben, som hos de yngre exemplaren var intimt förenad med en del 153 af blindtarms-kylset, var här sjelfständigt utbil- dad och bestod af fingerlikt utdragna fransar, som kamlikt lågo inpassade mellan blindtarmens grenar och blott genom en lös och tunn cellu- losa, fästade vid dem. Gallblåsan var betydligt utvecklad, och den raka gallgången, som var ungefär en och en half gång af blåsans längd, inlopp i tarmens ylori-del nästan vinkelrätt emot tarmen midt ibland blindtarmarne. Magen var relativt smalare och längre; inre fållorne vågigt krökte, af olika höjd och bredd, samt oregelbundet sammanlöpande, inre hinnan temligen grofflockig. Tarmkanalen tll sin re- lativa längd mycket ökad, så att mellantar- men vid nedre flexuren utgjorde en tredubbel slynga; dess inre hinna, som hos de yngre, finflockig. Kuvrr '") afger en beskrifning öfver tarm- kanalen på Gadus carbonarius, som ger anled- ning alt tro, det han antingen beskrifvit en helt annan fiskart, eller ock att det af honom träffade specimen varit monströst. — Hans för- sta uppgift, all nemligen appendices pylorice (coeca) saknas, men ersåltes af den tjocka och glanduleusa substancen af duodenum, skulle möjligen kunna härröra från en mindre noggrann undersökning af en ung fisk, der de tält sam- manväxte, månggrenige appendices kunde tagas för en glandulös massa eller kanske verkligen genom en sjukdom deri öfvergått; men den hos hans beskrifne specimen befintliga valvula ”) Beyträge zur Zoologie und vergleichende Anatomie, Frankf. 1820, sid. 155. 154 coli, tyckes tydligen bevisa, att han påträffat en helt annan fiskart än den i sundet förefal- lande Gadus carbonarius, hvilken likväl är den- samma som både LinnÉ och Cuvier under detta namn beskrifvit. — enligt hans uppgift är äf- ven simblåsan liten, då den deremot hos vår utgör en af de betydligaste inelfvorne. Fig. Tabell. 7, mjelten af den yngre fisken. Fig. 2, lefvern och tarmkanalen framifrån. b, c, d, lefverns lober a oesophagus, e pylorividhängen, f ventrikeln, g tarm- kanalen, Ah anus, & en urinsträng. Fig. 3, lefvern bakifrån, c gallblåsan d appendic. pylor. Fig. 4, en blottad stam med några grenar af pylorividhän- gen. Fig. 5, magen af det yngre djuret, med po- lyrividhängen. Fig. 6, tarmen af samma djur, a duoden. 6 ändtarmen. Fig. 7, simblåsan af yngre. Alla desssa figurer äro i naturlig storlek. ig. 8, magen. Fig. 9, tarmkanalen med pylorividhän- gen. Fig. 10, lefvern bakifrån sedd. Fig. 17, sim- blåsan. Figg. 8, 9, 20, 217 äro af de större exem- plaren. Undersökning af ett hvitt Granat- formigt mineral från Norrige; af TROLLE WACHTMEISTER. Uti en afhbandling, =) hvars föremål var att lemna bidrag till bestämmande af sammansätt- ningen hos de mineralier, hvilka höra till det, i flera afseenden, så märkvärdiga granatslägtet, framställde jag, såsom förtjenande uppmärksam- het, det genom chemiska analysen ådagalagda förhållande hos en af detta slägtets afarter, Grossularen från Wilui, hvilken i sin chemiska sammansättning upptager så obetydlig qvantitet jern, att man, på stöd af theoretiska grunder, Ilgsades att förmoda denna för granatens natur hittills såsom alldeles väsendtlig ansedda metall kunna, förmedelst utvexling af annan basis, alldeles uteblifva, utan att mineralet der- före mindre bestämdt blefve en granat. Jag har sedermera blifvit i tillfälle att undersöka ett annat, till samma slägte hörande mineral, som lemnar ett ännu mer träffande exempel af detta förhållande, och derigenom är särdeles intressant för läran om basernes egenskap att inbördes utvexla och ersätta hvarandra. ”) K. Vet. Acad. Handl. 1823, St. I. 156 Det är i detta hänseende som jag anser mig böra, såsom en fortsättning af min af- handling om granaterne, hafva äran meddela K. Academien den analys jag utfört af det hvi- ta, kristalliserade mineral, som åtföljer den kop- parhaltiga Idocrasen samt Thuliten från Telle- marken i Norrige, och hvilket jag tror icke kunna hänföras till något annat slägte än gra- natens, bland hvars många varieteter det sä- kert, genom sina afvikelser, blifver en af de märkvärdigare. Likväl har det icke varit utan tvekan, som jag, emot dessa afvikelser, trott mig kunna sätta förtroende till det resultat, hvartill chemi- ska undersökningen fört. Jag hade redan full- ändat undersökningen af en liten kristall af detta mindre allmänna mineral, för hvilket jag hade att tacka Herr WoöHtren, då jag fick känna Herr v. Koszenns anmärkning, om den karakte- ristika skiljaktigheten, som, emellan idocrasen och granaten röjer sig vid blåsningsförsöken, genom den förres pösning och de sednares stilla smältning. Då jag, hos det af mig undersökta mineral, fann förhållandet för blåsröret, 1 nyss- nämde hänseende, olika med det vanliga hos granaterne, borde det så mycket mera fästa min uppmärksamhet, som det ifrågavarande ämnet förekommer tillsammans och blandadt med en idocras. Dertill kom äfven den med de öfrige granaterne icke öfverensstämmande art af. glans, hvilken olikhet måtte öka misstroen- det till det utslag jag erhållit af en analys, före- tagen på ett till qvantiteten ganska ringa prof; i synnerhet, som jag med afseende på isomor- phismens verkningar, icke tilltrodde mig att 1 kristallformen, ehuru klart bestämd den var. 157 antaga en fullt gällande bekräftelse på min ana- lys. Jag hade derföre lemnat mitt analytiska arbete alldeles åsido, då jag för någon tid se- dan, genom Herr Gustar Roses godhet blef satt i tillfälle att företaga repetitioner deraf; och som dessa gåfvo resultat, fullkomligen öfver- ensstämmande med de förut erhållne; ”drager jag icke vidare i betänkande, att anse detta mineral vara en granat, vitsordad såsom sådan af form och sammansättning. Ganska märk- värdigt är det emellertid, att denna granat, ensam bland sina hittills undersökta samsläg- tvingar, visar för blåsröret detta phenomen af pösning, som tillbör de flesta dubbelsilicater af kalkjord och lerjord. Beskrifning och analys: Förekommer i Tel- lemarken i Norrige, tillsammans och blandadt med cyprin (kopparhaltig idorm) tbulit, flus- spath och qvartz, dels derb eller anskjuten i små kristaller af den reguliera granat-dodecaédern, vanligen blott på en sida utbildade. Färgen rent hvit. Glansen något fettartad, temligen stark å kristallytorne, eljest obetydlig. Genom- skinlighet svag. Brottet jemnt, med öfvergång till splittrighet. Repas svårt och, helst å kri- stallytan, obetydligt af ståludd. För blåsrör: profvet smälter med någon pösning eller svag blåskastning, till genomskin- lig, färglös perla. Med Borax och Phosphor- salt : färglöst glas. Kiselflockor ligga olöste i phospborglaset, hvilket efter afsvalning opalise- rar. Med Soda på kol: färglöst genom blåsig- het något oklart glas; på platina-bleck: stark mangan-reaction. Med Kobolt-lösning för det smälta profvet en nära svart, knappt märkligt åt blått dragande färg. 158 Egentlig vigt =3,515. Analysen fördes efter den vanligen med talkhaltiga mineralier använda method. Någon talkjord fanns likväl icke här. = Alkali hade kanske bordt sökas. Dess närvaro döljes möjligt- : vis i förlusten, hvilken dock äfvenså väl torde kunna tillskrifvas de små qvantiteter, hvarpå : arbetet måste företagas, för att kunna dertill använda endast kristalliserade prof och fria från insprängning af de flere beledsagande mi- neralierne. Analysen gaf: Kiselsyra 39.60. — håller Syre =1g.9i: Lerjord 21.20. — — = 9.90: Kalkjord 32.30. — — = 9.07. Manganoxidul 3.13. — — = 0.69. Jernoxid 2.00. Förlust 1.75. 100.00. Af samma anledning, som jag nämt an- gående Wilui-granaten, och som här är ännu mera gällande, antager jag den lilla qvantiteten jern vara i form af oxid; ty ehuru obetydlig denna inblandning är, hade metallen visserli- gen, i sin lägre syrsättningsgrad, haft inflytan- de på mineralets färg. | Af denna analysens resultat uppkommer ganska klart granatformeln, som, med uteslu- tande af den ringa qvantiteten jernoxid, torde böra rättast uttryckas med mn IS+A4S. Några ord om Fogellungornes verk- liga byggnad; af A. RETZIUS. Genom andedrägts-redskapens stora inflytande på den djuriska organismens bildning och lifs- yttringar 1 allmänhet, äger läran om dessa or- ganers byggnad en särdeles vigt, så väl för zoo- logen, som physiologen. Med dessa organers utveckling står utbildningen af nervsystemet och röselse-redskapen, af instincten och sinnena, af nutritionen, retbarheten och reproductionen i det närmaste samband. Grunden härtill är egent- ligen den, att organernes förrättningar så myc- ket bero af de fasta delarnes normala nutrition, samt att blodet först genom beröringen med luf- ten, och medelst det utbyte af flygtiga ämnen, hvilket härvid äger rum, blir tjenligt att bilda och afsätta de normala, likartåde delarne' till kroppens olika väfnader. De djur måste såle- des i allmänhet hafva de lifligaste lifsyttringar, hos hvilka luften kommer i: den vidsträckta- ste beröring med blodet, och till följe deraf kan man anse den andedrägts redskap vara mest ut- bildad, som mest tillstädjer denna beröring. Hos Föglarne går luften -genom lungerne till yttre ytan äfinelfvorne, emellan några musk- 160 ler och intill benen ”), då den deremot hos dägg- djur och amphibier ej intränger längre än till lungans eller lungornes inre yta. Hos Foglarne antager man sålunda att en med respirationen ana- log process äfven utom lungorne går för sig, utan att man derföre kan anse den yta, som suppleerar lungorne, vara respirations-organ i ordets vanliga bemärkelse. Af denna, utom Jungorne liggande, stora berörings-ytan för luften (hvilken yta till största delen är fattig på blodkärl) kan man ej hel- ler sluta till fullkomligheten af det egentliga respi- rations-organet, lungorne. De fullkomligaste respi- rations-organer äro troligen de fria lungorne hos menniskan och däggdjuren. Fos dessa går luften ej ull några större reservoirer, utan måste tvert- om insugas i de långa, fina rör, hvari luftrörs- grenarne öfvergå, innan de slutas i sina ännu finare, blinda ändar. Den egentliga respirationen, eller luftens contact med lungpuls-åderns capil- lär-kärl sker, som man af reisseissen vel, i dessa blinda ändar, de så kallade luftcellulerne, hvilka i friska tillståndet hos menniskan knappast äro så stora som de fina kornen i hvit hafssand. All den luft, som inandas, skail sålunda fördelas och | inpum- +) Härmed förstås dock ej att luften kommer med des- sa delar i en omedelbar beröring, utan denna sker medelst de tunna hinnor, som dels bekläda delarne sjelfve (ss. peritoneum tarmarne &c.) och dels utgö- ra sjelfva luftsäckarne. Att luftsäckarne ursprungli- gen utgå från lungorne har den skarpsynte Henrik RaATaKE visat (Nova Acta Phys. Med. Acad. Cées. Leop. Carol. Nat. cur T. XIV P. I. p. 189 (39). Att dessa säckar derföre till sin början äro att anse såsom de- lar af sjelfva lungorne, är deraf en följd, men jag tror dock att man i anatomiens närvarande skick vid beskrifningen af lungorne hos foglar bör noga skilja emellan dessa och luftsäckarne. 161. inpumpas i grenarne "af dessa långa, fina rör, ända till de små luftcellulerne. Den måste gå tillbaka från dem, samma väg, som den ingått, emedan lufcellulerne ej stå i gemenskap sins emel- lan, utan endast med de stammar, från hvilka de utgålt. Då ej ensamt lungornes egentliga yttervägg innehåller dylika slutändar af luftrö- ren, utan dessa finnas nästan på hvarje ställe igenom hela massan af parenchymet, så måste deras 'antal vara i samma mån större, som cel- lulerne äro små 1 förhållande till djuret, om lungorne för öfrigt äro lika 7). Luftens in- och utvexling hos de djur, hvars celluler utgöras af luftrörsgrenarnes blinda ändar, måste naturligtvis fordra en alldeles egen mekanisk inrättning, förenad med mycken styr- ka och regelbundenhet. Denna inrättning är diaphragma och nervi phrenici; utan dessa är ingen djup inandning, d. v. s. som inhdrager luf- ten till slutcellulerne, i de lungor hvilka äga sådane möjlig. Der denna vigtiga redskap saknas, måste ju lungorne vara annorlunda byggda, och då detta just inträffar hos foglar- ne, att de hvarken hafva nervi phrenici, eller någon egeatlig diaphragma, så skulle man här- af redan kunna sluta, att deras lungcelluler måste vara annorlunda beskaffade och belägne än dägg- djurens. ") Luftcellulernes storlek i förhållande till djuret och lungorne förtjente att noggrant undersökas. Mig veterligen har ännu ingen sysslesatt sig med någon sådan undersökning. Blott Rudolphi har härpå fä- stat någon uppmärksamhet (Physiol. 22 p: 357). Hos en ung bäfver, hvars lungor jag fyllt med qvicksilf- ver, fann jag de fina lufirören och. luftcellulerne vara vida större än menniskans, samt i förhållande gan- ska få till antalet. EK, Vet. Acad. Handl. 18371. II 162 Emellertid hafva flere af Europas utmärk- taste anatomer stadgat den åsigt, att bronchi- erne hos foglarne dela sig, liksom hos däggdju- ren, och att lungcellulerne äro dessas blinda slut- ändar. Dessa äro förnämligast Cuvier, TiEDEMAN och HeintcH RaATtAEKE. Andra hafva väl funnit olikheter, mén ej de rätta lungcellulerne, till des- sa kunna förnämligast räknas RuporeHir, COoLAs och Furp 7). | Cuvier (Lecons P. IV p. 327) säger: ”luft- rörsgrenarne hos foglarne förminskas ej så be- tydligt i sina finaste utgreningar, som hos dägg- djuren; de sluta sig ej heller alla blindt, utan en del öppna sig på sjelfva lungans yta, hvil- ken på flera ställen är genomborrad som en sil, för att genomsläppa luft till de stora celler, som communicera med hvarandra och, föra samma luft till nästan alla kroppens delar” &c. 'Man kan ju bäraf ej finna annat, än att en del luft- rör sluta blindt och andra öppna sig till de stora lufcellerne. TiEDEMAN yttrar sig (Anat. d. Vögel p. 608): ”Bronchialgrenarne dela sig vid sitt inträde i lungorne i fere grenar, dessa i mindre och min- . dre, hvilka sluta ytterst i luftblåsorne eller luft- celluler, såsom hos menniskan och däggdjuren.” > HeisrucH RAturr (Ueber die Entwickelung der Athem-werkzeuge bei den Vögeln &c. Nova Acta Phys. Med. Acad. Leop. Carol. T. XIV P. i p. 187) har egentligen beskrvifvit lungorne hos fogel-em- +) Coras Essai sur PForganisation du poumons des ois- seaux i Journ. Complem. T. 23 p. 97— 108, p. 299—302. LeaMAnN Funp, de organis guibus aves spiritum du- cunt Wirceb. 1516. Dessa skrifter känner jag endast genom Runorpuis Physiologi. 163 bryoner. Hos dessa skall förhållandet vara det, att luftrörsgrenarne, som ingå på lungornes inre sida, dela sig i tvenne lager, ett öfre (mot ryg- gen) och et undre (mot buken vändt). Från hvar- dera luftrörsgrenen utgå mindre grenar, som ra- dier i en cirkel, hvilka dela sig i finare och fi- nare, tills slutligen delningen upphör, och rören sluta sig i små, klotformiga ansvällningar (lung- cellulerne). Så bar RatHKE sett saken hos kyck- lingen på 1i1:te dagen af kläckningen, och säger härtill ”Den som vill se den inre byggnaden af den egentliga fogellungan, bör betrakta den hos kycklingen på i1:te och straxt följande dagar af kläckningen.” - Ruporeni (Physiol. 22 p. 369) har deremot anfört, att fogellungornes inre byggnad är olika med däggdjurens deri, att de fina luftrörsgrenar- ne äro vida och med hvarandra hopgående, så att man från hvarje rör kan uppblåsa hela lun- gan; då, genom hvarje sådant rör hos et dägg- djur, blott den, eller de lober uppblåsas, till hvilka grenen går. Men frågan om lungcellulerne vidrör ej den värde författaren. Af Rudolphis Physiologi kan jag sluta, att Fuznp och Coras sett saken på samma sätt, utan att träffa eller bestämma några lungcelluler. På grund af dessa betraktelser företog jag sistlidet år (1830) en närmare undersökning af foglars lungor. De djur, ur hvilka dessa togos, voro Falco Albicilla och Chrysaétos, Corvus Corax , ”Tetrao Urogallus , Phasianus Gallus, Numenius arquata, Anas mollissima och clan- gula. Byggnaden var hos dessa föga varieran- de, så att man, utan att förlora i hufvudsaken, kan antaga följande som allmännast giltigt: 164 Sedan luftstrupen delat sig i sina två gre- nar, upphöra ringarne att vara benaktige och tillsluotne. De äro på inre sidan öppna, så att de på denna sida äro endast muskulärt mem- branösa. De ingå i lungorne nära dessas yttre kant och raritet ända. Så snart de ingått i lungorne, blifva broskringarne mera ofullständi- ge, och följa röret endast ett litet stycke på den inre, bakre mot ryggraden. belägna sidan. Resten af hvardera luftrörsgrenen bildar 1in- uti sin lunga en vid, oval cawvitet, som är ge- nomborrad af en myckenhet hål. Endast vid främre ändan och på inre sidan, som nyss näm- des, äro några ofullständiga broskbågar, för öf- rigt är dess beklädnad ensamt membranös; men slemhinnan har här tydliga muskelfibrer, som äfven TiErDEMAN anmärkt. På undre och yttre delen af denna cavitet öppnar sig en af de stör- sta communicalionerne med kroppens luftceller. I den främsta delen af nyssnämde cavitet, der de ofullständiga broskbågarne sitta, öppna sig emellan de 5 å 6 främste af dem, 4 eller 5 ovala hål, hvilka af de motsvarande brosken hållas utspände, derigenom, att desse dels före- nas med hvarandra, och dels bilda starka, uppåt vända, tillspetsade bågar "). ?) Dessa bågar äro 'afbildade i GzEorrrors Philos. Anat. pl. 7 fig. 75, som om de låge utan för lungorne. GzEorFror glädjer sig åt, att hålens antal är 43; hos Numenius voro de dock 3. Hans analogi emellan dessa brosk och gälbågarne är icke mera ne än på hvilka luftrörsbrosk som helst. Att de äro samma brosk, hvilka sitta vid bronchiernes bifurca- tioner hos däggdjuren, faller hvar och en som kän- ner dessa, i ögonen, samt hafva med dessa enahan- | da function, att hålla öppningarne utspändå. 165 Dessa bål äro öppningar till de större, yt- lige luftrör, som ligga på lungans inre och un- dre sida. Bakom dessa, af brosk utspända öpp- ningar, är en rad af andra, hvilka främst är störst, bakåt mindre, som leda till de öfre, ytli- ga luftrören. De bakre öppningarne voro hos Falco albicilla 7, hos T. urogallus 9 hos A. mollissima 8, clangula 9 Utom de större hå- len äro flere mindre, som leda till lungans dju- pare rör. De luftrör, som utgå från dessa större hål, bilda sålunda tvenne olika lager, ett åt dorsal- sidan, ett åt abdominal-sidan, såsom RaATHEE be- skrifver de så kallade bronchierne hos kycklin- gen. Flere af de större grenarne gå ock radiärt. De luftrör, som utgå från dem, äro dels ytlige, dels djuptgående. De ytlige löpa nästan rundt omkring lungorne på alla sidor; de som ligga nära den inre, emot ryggradens processus spi- nosi inferiores hvilande ytan, äro nästan raka hos Anates och slingriga hos Falco. De yttre väggarne af alla dessa ytliga rör äro ganska tunna och genomskinliga. De dju- pare rören, som lika cylindriska pipor, genom- tränga lungorne i många directioner, äro nästan raka och sins emellan parallela. Dessa äro de talrikaste, och öppna sig så i de ytliga rören, att de gå från den öfre sidan af lungorne till den un- dre, communicera lateralt sins emellan o. s. v.; som deras väggar äro tjocka, så stå de alltid öppne. Då väggen i de ytlige rör, hvari dessa öppna sig, är genomskinlig, så får fogellungorne det ge- nomstuckna, pipiga utseendet, som gör dem så olika andra lungor: När man ej går på djupet med lungor- nes undersökning, utan åtnöjer sig att fyl- 166 la luftrören med luft, eller qvicksilfver, så får man endast se de ytliga rören. Dessa se då greniga ut; på flere ställen ser det ut som de ändade i celluler, hvilka dock icke äro annat än bubblor från de djupare pipornes öpp- ningar. Sålunda uppblåste, tror man lätt, att des- sa lungor äfven bestå af dylika bronchier, som däggdjurens, och att de ända i celluler. Denna un- dersöknings-method måste, jemte förut fattade be- grepp, hafva föranledt de utmärkte män, hvilkas namn jag anfört, att antaga en allt för stor lik- het emellan däggdjurens och foglarnes lungor. Här passa Senecas ord: ”Muitum ”egerunt, qui ante nos fuerunt, sed non peregerunt, multum adhuc restat operis multumque restabit, nec ulli nato post mille secula precluditur occasio aliquid adhuc adjiciendi.” Emellertid är förhållandet så beskaffadt, att desse luftrör och pipor ingenstädes sluta blindt, utan öfvergå, det ena i det andra. Än- damålet med denna organisation har förmodli- gen varit att lätta inspirationen och luftens strömning genom rören ur piporne, en lätthet, som var nödvändig hos djur utan fullständig dia- phragma och nervi phrenici. Å en annan sida måste luftens uppehåll inom lungorne blifva långvarigare än när den skall gå raka vägarne till däggdjurens ändcelluler. När då dessa rör och pipor ingenstäds slutas blindt, så återstår den frågan: hvar äro de delar af lun- gan belägne, i hvilka den inandade luften kan direct verka på lungpulsåderns capillär-rör, el- ler med andra ord, hvar äro de bildningar, som motsvara lungcellulerne hos däggdjuren? De kunna ju icke finnas annorstädes, om de finnas, än just på sjelfva väggarne af lungornes rör 167 och pipor. Klipper man upp 'dessa, sedan lun- gorne först blifvit väl uttvättade från blod och fria för luft, samt condenserade genom pr2epa- ration i alcohol, så finner man väggarne, så väl af rören som alldramest af piporne, på det vackraste sätt beklädde med ett fint nät af små skiljeväggar, hålor och celluler, mesta- dels i form af sexkanter, med något uppståen- de hörn. I hvarje hål af detta nät upptäcker man vidare med förstoringsglaset ett ännu fina- re nät, med än finare små öppningar, och desse leda slutligen till de korta nästan sexsidiga rum, hvilka utgöra lungeellulerne, och i dessa utbreda sig lungpulsåderns capillär-rör. De tjockare väg- garne omkring de djupa piporne utgöras nästan ensamt af dessa bildningar, stödde innerst på en fin broskstomme. Dessa lungceelluler äro vida mindre än menniskans; och det är till följe af denna egna byggnad, som fogellungorne i friska tillståndet har det egna utseendet af fragga, som zootomiens förstling redan anmärkt (Aristoteles de Animalibus lib. 3 c. 6.); äfven- så är det en följd häraf, att dessa lungor sak- na lober. Det förtjenar dock särskilt anmärkas, att detta vackra cellnät sällan blir synligt på fri- ska, luftfyllda lungor, men väl på dem, hvilka genom maceration blifvit lufttomme och conden- serade. Den ytterst fina broskstommen för pi- porne på hvilken cellulerne sitta fästade ser man, då små stycken tvärt öfverskäras, bilda en ge- nomskinlig strimma i hvarje mellanvägg. Denna cellbildning är tydligen den sam- "ma, som förekommer hos ormarne; skillnaden är hufvudsakligen den, att fogellungorne bestå af flere rör och pipor, då ormlungorne deremot 168 bestå af en, eller två cylindriska säckar. I bå- da bekläda cellulerne sjelfva väggarne, hvar- före jag tror, att de. särskilt borde kallas vägg- celluler (cellule pulm. parietales), då de hos däggdjuren böra heta ändcelluler (cell. pulm. ter- minales). Öfvergången och analogien af dessa | tvenne formers olika bildningar har jag fram- ställt i en föregående afhandling (K. Vet. A. Handl. 1830, p. 102). Samma grundbildningar förekomma i båda, ehuru de äro till läge och form ganska olika. | Som bekant är äger en stor likhet rum emellan bildningen af lungornes inre hinna och "de secernerande körtlarnes afsöndringsrör hos de däggande' djuren. Ifrån denna afviker enligt hvad ofvanföre är framstäldt fogellungornes ty- pus icke obetydligt. Deremot förekomma kör- telbildningar hos de lägre vertebraterne af hvil- ka företrädesvis pancreas hos Stören bör nämnas, der likasom i fogellungorne rören ej slutas ise- cerherande, blinda ändar, utan äro i dessas stäl- len inuti öfverallt beklädde med afsöndrande, nätlika väggcelluler. Det är sålunda genom det föregående af- gjordt, att foglarnes lungor stå på en vida lägre bildningsgrad än de däggande djurens, och bil- da en öfvergång till amphibiernes ännu enkla- re respirations-organer. Att den yta, som lung- cellulernes capillär-kärl framställer emot - den inandade luften, ej kan vara 'så stor, som hos de ' högre däggdjuren, skulle jag tro deraf; att en så stor del af lungornes volum ' uppta- ges af tomma rör och pipor, då den deremot hos däggdjuren nästan öfverallt är fullsatt af lungceelluler. — När härtill kommer, att foglarnes lungor 1 förhållande till kroppen äro betydligt mindre 169 mindre än däggdjurens, så finner man flere ta- lande skäl, hvarföre lefvern, såsom ett respiratio- nen underhjelpande, för blodet depurativt or- gan, är hos dessa djur så mycket mera utveck- lad; ett förhållande hvarpå TiEbEman för mer än 20 år sedan fästat uppmärksamhet (Anat. d. Vögel p. 527). Hvilket olika inflytande, som måste uppkomma emellan blodförädlingen och functionerne, hos djur, hvilkas arteriatilet mera beror på de egentligen depurativa organerne, och hos dem, hvilkas respirations-organer öfver- tagit en vidsträcktare verksamhet, förtjenar att särskilt undersökas. Alt ett lägre organ så- lunda öfvertager det högres röl, verkar troli- gen en qvalitativ nedsättning i de högre fun- ctionerne, som i stället ökar den qvantitativa af de lägre neml. nutritionen och muskelrörelsens Slutligen torde en anmärkning få tilläggas, att den membran, som är utspänd under lun- gornes concava yta, och som af anatomerne kallas pleura, troligen icke är pleura. Den är, åtminstone hos alla större foglar, en ehuru mycket tunn dock tydligen fibrös hinna, som på alla kanter slutar sig till bröstkorgens bakre del med un- dantag af bröstbenet och öfvergår i sin pe- ripheri till de korta muskel-fasciklar, hvilka fästa sig på refbenen. Ehburu denna bildning icke innesluter hjertat, så torde den kunna anses vara ell svagt, föga verksamt rudiment till diaphragma. Den är med en ganska lös, nästan omärklig cellväf förenad med lungor- nes undre yta. När den är borttagen, sy- nas först lungorne tydligt. Lungorne sjelfve äro beklädde af en egen, tunn hinna, som om- ger dem närmare, och denna torde snarare va- K. Vet. Acad. Handl. 1837. 12 170 ra rudiment till pleura, ehuru -den ej på ytter- sidan är fullkomligen fri. De omnämda muskel: fasciklarne äro svaga rudimenter af pars costalis diaphragmatis, och få små nervgrenar från nervi intercostales. Hos en fogel, nemligen hos Anas mollissima, tror jag mig hafva sett ett rudi- ment till pars lumbalis af diaphragma. | Tab. Fig. 7. Venstra lungan af Falco Chrysaétos, längre tid macererad 1 vatten och condenserad i alkohol. Den undre sidan är framåt vänd. Trachea äfven- som de 4 utspända hålen äro öppnade och öfver- klippte, alla de större och ytliga luftrören äro öpp- nade, deras yttre väggar bortklippte. Ändan af luft- rörsgrenen gär åt till den omnämda caviteten a, som här är hopfallen och uppskuren. — bb, b, b, b äro de större ytliga, radiära luftrören, som likna, membranösa bronchier; de trånga, små hålen äro de djupa rörens eller pipornes öppningar, € e de dju- pa rören, eller piporne öppnade, för att dels visa deras raka gång, dels deras paralella ställning sins emellan, dels deras naturliga storlek; d. art. pul- mon. e vena. pulm. . 2. Ett stycke innehållande djupa rör, eller pipor frånskilde och öppnade, samt svagt förstorade. I den medlersta synes ett litet hål, som är en ingång till ett acnat rör. ä 3. Samma stycke ännu mera förstoradt: a luftceller- nes öppningar i piporne, hvilka öppningar äro me- rendels sexkantige och intaga pipornes inre yta helt och hållit; 6 skiljeväggarne, som bestå nästan ensamt af lungcelluler, liksom ytterväggen af ormens lunga; c visar ett ställe der skiljeväggen är afbruten genom en öppning, medelst denna öppning hafva de två, bredvid hvarandra belägna piporne stått i för- ening med hvarandra. Jemte detta ställe är en annan öppning d, som går till en annan närbelägen pipa: Sådana laterala communicationer finnas i de flesta pipor, e de fina brosk som ligga inuti skiljeväggarne och tjena cellulerne till stöd och fäste. —EA— Anmärkningar om Wermlands och Dalslands Vegetation; af CLAES GUST. MYRIN. Det gifves visserligen intet land, som äger en på bättre principer grundad, och i sina detaljer no- gare bearbetad växtgeografi än den Svenska fo= sterjorden. Det var dock både naturligt och till- börligt att de första undersökningarne anställdes i landets mest excentriska delar, såsom de, hvil- ka till följe af geologiska och klimatiska förhål- landen måste erbjuda, icke blott dei landet säll- syntaste naturalster, utan äfven de första stånd- punkter, som kunde gifva fäste åt det nät af forskningar, hvilket i framtiden skulle förena des- sa motsatta regioner. Så hafva Skåne, Gottland och Öland, jemte Öster- och Westergöthlands öfvergångstrakter å ena sidan, samt Lapplands fjellar och Nordlandens klippor å den andra, allt sedan LinsÉs tid varit förnämsta föremålet för de Svenska naturforskarnes, inom fäderneslandet anställda resor. Först i de sednare åren har upp- märksamheten blifvit allvarligare vänd, äfven åt de mellanliggande trakterna, och alla Sveriges sydligare provinser äro nu, i botaniskt afseende, mer eller mindre noggrant undersökta. «Intet FA [72 landskap med lika sydlig belägenhet har i detta hänseende blifvit så försummadt som Dalsland. Det samma kan sägas om större delen af Werm- land. Då LinsÉ år 1746 for hem från sin Westgötha-resa, tog han vägen genom Dal och Wermland. Tiden medgaf ej ett längre dröjs- mål; det beständiga regnet förhindrade undersök- ningarne, och han beklagar lifligt att dessa om- ständigheter tvungo honom att ”hålla landsvä- ”gen, och lemna åt andra det täcka Dal ”och Wermland.” Denna landsväg, som lö- per genom ifrågavarande provinsers minst intres- santa trakter, har äfven af åtskilliga andra mna- turforskare blifvit passerad, utan att kännedomen om landets vegetation deraf vunnit synnerlig för- kofran , och det synes, som hade man genom des- sa trakters triviala utseende förlorat lusten att besöka de inre delarne. Wermlands bergslag gör härifrån ett väsendtligt undantag. Professor WaAHLENBERG har, allt från sin första ungdom, va- rit i tillfälle att granska denna del af landet, och ban har i sin Flora Svecica upptagit hvad som var af ett allmännare intresse. Sär- skilt har han, i Kongl. Vet. Ac. Handlin- gar 1809, anställt en jemförelse mellan jord- temperaturen och vegetationen vid sjön Yngen och vid Upsala. Ar 1822 gjorde Herrar Hisin- GER och "WAHLBERG gemensamt en resa till Nor- rige, hvarvid äfven antecknades några i Werm- land, under genomresan observerade växter. An- teckningar i Physik och Geognosi Häft. 3. Uti K. Vet.-Acad. Handl. 1824, p. 458, 459 har Professor Wikström uppgifvit några växt- ställen för den närmast Wenersborg belägna de- len af Dalsland. Flera bidrag till Wermlands 173 och Dalslands Flora hafva, så vidt jag vet, icke blifvit allmängjorda "). Under den nu förflutna sommaren 1831 före- tog jag, med understöd af Kongl. Vetenskaps- Academien i Stockholm, en resa till ifrågavaran- de landskaper. Efter de under denna resa gjor- da anteckningar har jag sammanfattat närvaran- de uppsats om Wermlands och Dalslands vege- tation, och den öfverlemnas härmed till Kongl. Vetenskaps-Academien, som af mig ägde att for- dra en berättelse om den förrättade resan. Jag har genom en efter föremålen lämpad ordning velat göra denna berättelse mera upplysande och användbar än den i form af dagbok kunnat blif- va; och jag bar önskat att den måtte blifva så ") Om Wermlands och Dalslands bergsträckningar kan läsas hos Marzeuvs, Vet.-Ac. Handl. 1771. Höjd- bestämmelser för åtskilliga sjöar och elfvar finnas an- förda i Hisincers Profiler och Tabeller, samt på Forssenis stora Karta. För kunskapen om dessa provinsers bergarter och mineralier äro HIsInGERSs åberopade anteckningar, samt dess Miner. Geo- grafi, Tyska öfversättningen, af största vigt. Jord- temperaturen är endast undersökt i bergslagen vid Yngen af WaHLESBERG, Vet.-Ac. Handl. 1809 och 18i1, samt vid Philipstad af HisincEr och KALLSTE- nus, Hisinc. Ant. 3, p. 8. Om lufttemperaturen, haf- va inga tillförlitliga anteckningar kommit till min kunskap. Exmans och Fernows beskrifningar öfver Wermland lemna föga upplysning om landets natur. Detsamma gäller om Hesserorens dissertatio de Dalia, Licnenns sockenbeskrifning öfver Dal- skog, samt Hepréns öfver Wisnum och Kil, i hvilken sistnämda likväl några växter finnas anför- da. Öfver åtskilliga socknar hafva, i ekonomiskt af- seende, vigtiga kartor och beskrifningar blifvit sam- manfattade på föranstaltande och bekostnad af det om landets odling så högt förtjenta Wermländska Hushållnings-sällskapet. 174 svarande mot ändamålet, att den kunde erhålla en plats i Kongl. Vetenskaps-Academiens Hand- lingar. Hvad man förut hade sig bekant om lan- dets vegetation har jag begagnat. Dessutom har jag enskilt erhållit åtskilliga upplysningar. Prof. WAHLENBERG, Som äfven år 1797 gjorde en resa uppefter Klarelfven till Dalby och Letafors, samt öfver Tolfmilaskogen till Lima, har haft den god- heten gifva mig del af sin handskrifna, egentli- gast Bergslagen omfattande, växtförteckning, uti hvilken äfven växtställen, särdeles för Elfdalen, finnas anförda efter Bruksläkaren ResmaAn. Från Elfdalens sydligaste del, Ulleruds socknarne, har min vän Doctor SöpersBeErG meddelat åtskilliga intressanta iakttagelser. För uppgifna växtställen i Dalsland är jag isynnerhet skyldig Pastor Har- pin och Magister FreprR. Fryxeurn min vänskaps- fulla tacksägelse. Sådana benäget meddelade upp- gifter har jag likväl anfört endast då de ansets fullkomligt tillförlitliga. Om de flestas riktighet har jag, genom besök på de anvista lokalerna, förvissat mig, eller sett derifrån hämtade exem- plar. En särskilt tacksamhet får jag hembära åt Prof. WarmstepTt för ett närmare bestämman- de af de från resan medförda bergarter. En blick på kartan öfver Skandinavien vi- sar oss Wermland i form af en triangel, hvars inskurna bas, lik en halfmåne, bildar Wenerns norra strand. En stor elf inbryter genom; tri- angelns öfversta spets, och strömmar midt genom landet ned i ”Wenerns: vida bassin, dit äfven landets öfriga vattendrag ställa sin kosa. 105 Wenern och Klarelfven blifva således huf- vudsakliga momenter vid beskrifningen af Werm- lands natur. Midt uti Göthaland mot vester ligger in- sjön Wenern, ett litet medelhaf mellan högst olika landskaper. Landet söder om denna sjö är slätt och bördigt. På slätten upphöja sig berg af sällsam bildning. Westergöthlands öfvergångs- 'berg äro allmänt bekanta. På norra sidan om sjön ser det helt annorlunda ut. De största slät- terna utgöras der af mossar och hedar. Der fin- nas nog äfven berg, ty landet är uppfyldt af sådana; men deras fysiognomi är mindre främ- mande, de äro till största delen gråstensmassor, och några spår af öfvergångsformation, i vanlig bemärkelse, äro ej, mig veterligt, inom Werm- land observerade '). Om man, för att gifva någon bestämdhet åt de ofta förekommande talesätten: nordlig och sydlig vegetation, med afseende på Sverige, vill antaga gränsen för den sednare lika med Ekens nordliga gräns ”"), så ligger Wermland, till största delen, norr om denna linia. ") Sedan jag lemnat Wermland har jag erhållit upp- gift, att i nedra Elfdalen skola finnas stora, med Klarelfven parallela, bergssträckningar af en rödaktig sandsten, ”som genom vittring och eld sönderfaller till elfsand.” Kanhända är denna af samma natur som den stora sandstensbildningen i Dalarne, hvilket icke synes osannolikt; men härom kan nu, i brist af tillräckliga undersökningar, ingenting sägas. De ifrå- gavarande sandstensbergen skola vara ganska”sterila. +) Ganska många omständigheter, hvilka blefve för vid- lyftigt att här anföra, tyckas bevisa lämpligbeten af detta antagande. Härmed öfverensstämmer äfven för- hållandet i östra Sverige, hvarest Dalelfven utgör gränsen mellan den sydliga och mera nordliga vege- 176 Sveriges växtgeografer hafva observerat, att detta lands vestliga och östliga vegetation före- ter lika anmärkningsvärda olikheter som dess nordliga och sydliga, och Prof. WAHLENBERG an- ser Klockljungen (Erica Tetralix) vara en af de växter, som säkrast utmärka en vestlig vege- tation. Med afseende härtill går gränsen mellan Svenska Florans östra och vestra område söder ifrån öfver Wenern till Wermland. I Wenerns granskap upphör Erica Tetralix att växa; men andra omständigheter, hvilka af det följande tor- de inses, tyckas ådagalägga, att den ifrågavaran- de gränsen följer Klarelfven allt uppefter till Norrige. Sveriges längre norr ut belägna pro- vinser höra alla till den östra regionen. Om man således skulle vilja draga en gräns- linia mellan Sveriges nordliga och sydliga växt- regioner, och en annan mellan dess östliga och vestliga, så skulle dessa linier korsa hvarandra ungefär vid Klarelfvens utlopp i Wenern, hvil- ken, såsom en sjö af 48 qvadratmils yta, på en sådan plats måste åtskilja trakter med ganska olika vegetation. Af den mängd elfver, hvilka från nordens fjellrygg flyta genom Sverige, är Klara den si- sta mot söder, men hon är den första och den enda, som faller ut 1 Westerhafvet. Den sam- ling af fjellar, hvilka norr och öster om sjön tationen. Hartman Vet.-Ac. Handl. 1818 p. 122. Det är kanhända öfverflödigt att anmärka huru un- gefärliga alla dylika gränsbestämmelser äro, och huru föga naturen i allmänhet älskar skarpa linier. De yttersta individerna af en upphörande växt böra dessutom härvid icke räknas, emedan de vanligtvis hafva någon egen, särdeles gynnad lokal att tacka för sin fortkomst. WW N Fämund uppresa sina snöbetäckta spetsar, är en i många afseenden märkvärdig vändpunkt; och om Dovre, jemte det sydliga Norriges öfriga fjel- lar, enligt nyare geognostiska iakttagelser, är af ett eget, afvikande skaplynne, så har den egent- liga nordiska Kölen härstädes sin ända. Att från ifrågavarande fjellgrupp våldsamma revolu= tioner emanerat, hvilka bestämt vidtomkring lig- gande trakters närvarande utseende, synes otvif- velaktigt. Ett mäktigt diluvium af stenar, grus och sand har härifrån utgått, och Klara, jemte dess samsystrar Daleifven och Glommen ”), har varit bland de förnämsta vehiklarne för dessa föga hugnande depoter. ") Jemf. Hisincers Anteckningar, Esmarks Reise m. fl. st. — Då man vet att de större stenblockens kring- spridning till aflägsna trakter förskrifver sig från en sednare katastrof inom diluvial-perioden än den, då de egentliga sandåsarne bildades, så böra sannolikt de förstnämda kunna gifva åtskilliga upplysningar om de lösa jordlagrens relativa ålder. Så äro, t. ex. sandheden Sörmon (hvarom mera nedanföre) och hedarne i öfra Fryksdalen, vid ett flygtigt betrak- tande, nog lika. De sistnämda äro dock flerestädes belagda med stora Geschiebenz Sörmon deremot saknar sådana helt och hållet, samt är uppenbart en produkt af sednare tilldragelser. Det kan eljest an- märkas, att i de trakter, hvilka såsom Wermland, ligga närmare ursprunget till de ifrågavarande revo- lutionerna, tyckas stenkastningarne hufvudsakligen hafva skedt genom nedvältning från de aldranär- maste bergkullarne, från hvilka de större blocken sällan äro betydligt aflägsnade, och med hvilka de oftast äro homogena. Helt annat är förhållandet län- gre i söder. Månne derföre, att ismassorne, hvarpå stenblocken från de högre, mera aflägsna bergen le- gat, seglat öfver åtskilliga trakter innan de hunnit smälta och deponera sin last? — Jemf. WAHLENDERG ) Om Svenska jordens bildning. 178 Jemfördt med Sveriges öfriga landskaper är således Wermland det sydligaste som kan sä- gas stå i omedelbarare samband med den höga norden. Det ligger och liksom väger på grän- sen mellan norr och söder, öster och vester, och äger växter från alla dessa regioner. Någon skul- le häraf kunna föranledas att förmoda en på arter ganska rik Flora. Sådant är dock icke för- hållandet. Det är endast genom få ombud som hvarje region här representeras. Det blefve visserligen alltför problematiskt att afgöra, huru Wermland skolat se ut om det varit mindre blottstäldt för diluviala och allu- viala våldsverkningar; men att dessa äro en huf- vudorsak till landets vegetativa fattigdom, synes mer än sannolikt, då man t. ex. jemför Elfda- len, som fått största qvantiteten af gruset och sanden, med Fryksdalen, som varit mera fre- dad; eller då man ser huru nästan alla om en yppigare natur erinrande växter, liksom under en syndaflod tagit sin tillflykt till de högsta ber- gen "). Wermland tyckes således hafva fått dyrt betala sina relationer till ”den höga Norden y,” och de få af dennas bebyggare, hvilka blifvit nedsläpade till Wermland, synas icke hafva er- satt de infödingar, som härvid gingo förlorade. Då således landet blifvit till större delen öfver- höljdt af jordlager, hvilka tyckas hafva sitt ur- sprung hufvudsakligen från samma håll, och då man härtill lägger dessa jordlagers mindre fer- tila beskaffenhet, så blir det icke underligt, att Wermlands vegetation i allmänhet visar sig nog enformig och mager, samt att den, i följe der- ") Något dylikt observeras äfven i vestra Småland. Fries stirp. femsion. p. 7, 9 179 af, ansetts långt fattigare än den befinnes vara, sedan flera af de på bergen räddade arter blif- vit uppsökta. Wermland indelas, för denna afhandlings ändamål, i 5 delar: Elfdalen, Fryksdalen, Bergslagen, Westerlandet och Weners- trakten. Denna indelning är verkligen så na- turlig och otvungen, att landets statistiska för- delning icke kunnat undgå att dermed samman- träffa, och sjelfva de här antagna benämningar- ne äro i orten allmänt kända och begagnade ”). 1. ELFDALEN kallas den långa och sma- la landsträcka, som genomskäres af Klarelfven, och sjelf genomskär hela Wermland från norr till söder. I norra och mellersta delen af Werm- land, hvarest höjdsträckningarne äro större och mera aflägsnade från hvarandra, är den dal, som beherrskas af Klarelfven, likväl temligen bred; men mot söder, hvarest bergåsarne blifva min- dre och tätare, afsmalnar den allt mer och mer. Den märkvärdighet, hvilken Wermland erhållit af sitt granskap med fjellen, gäller egentligast Elfdalen. Icke blott alla Klarelfvens stränder bestå af sand, utan genom hela Elfdalen stryka, parallelt med elfven, väldiga sandåsar, som be- visa, att redan under diluvialperioden, en våld- sam kraftyttring från fjellen verkat i denna rikt- +) Till grund för denna indelning ligga bergshöjder och vatten. Någon som hade i friskt minne Herr Kapit. Hazeun läsvärda uppsatts i Svea, Häft. 14, Ups. 18931, skulle häraf kunna taga sig anledning att vilja igenkänna det så kallade ås- och vatten- delnings-systemet. Af dem, som äro något hem- mastadda i Wermland, är ett sådant "misstag ej att befara, och de' skola anse alla apologier i detta af- seende öfverflödiga. 180 ning. Med ledsnad får jag anmärka, att Elfda- lens öfversta del, den mellan Norrige och Dalar- na liksom inklämda spetsen af Wermland, än- nu icke blifvit besökt af någon botanist. Från Hoffjellet och Ränneberget öfverskådade jag ge- nom kikare, de sista dagarne af September, den- na trakt. Den såg rätt vild ut, ehuru der knappt syntes något berg så högt som de, på hvilka jag då stod. Klarelfven skall här bestå af en nästan oafbruten fors 5). Från denna trakt kommo först de rörande berättelser om hunger och elände, hvilka, under den förflutna sommaren väckte så lifligt deltagande. I denna sin öfversta, ofrukt- bara vrå, torde Wermland hysa åtskilliga nordli- ga växter, som saknas längre ned, och Aconitum Lycoctonum är helt nära, under nog lika om- ständigheter, träffad af Hisincer vid Kjölen i Norrige, 6 mil norr om Kongsvinger. Från Sys- selbäck flyter Klarelfven lugnare mot söder, ehu- ru nästan alltid. med strid fart ="). Sagittaria visar sig här i sin norrländska gestalt. Scirpus caespitosus , Alnus incana och Betula nana 1 myckenhet, Salix limosa, Carex livida och Pel- tigera arctica tillhöra denna nejd. Vid Råda börjar en ny afdelning af Elfdalen. T stället för de långsträckta dalfjellen, hvilka hittills legat som en mur emot öster, vidtager här Wermlands bergslag med sina sammangyttrade bergklumpar, ") Lrovp, Jagtnöien. ++) På hela sträckan från Dalby till Wenern sänker sig Klarelfven likväl icke mer än 344 sv. fot, oaktadt den på några ställen bryter sig i ansenliga forssar. I ett proportioneradt förhållande aftaga bergåsarne i höjd, så att Wermland kan betraktas såsom ett mot Wenern lutande planum, med obetydlig vinkel från horizonten. 131 hvaraf Klarelfven tvingas att vika mera mot ve- ster. Denna vändpunkt synes nog märkvärdig, och prydes af åtskilliga vackra växter, såsom Ve- ronica longifolia, Convallaria wverticillata, Her- minium Monorchis, Campanula persicifolia och Cervicaria. Vid Munkforssen möter Alsine ru- bra. Emellertid finnes hvarken Ek, Ask eller Hassel, och knappast Anemone Hepatica. Scep- trum Carolinum lyser, som en sällsynthet, på kärrängarne, och Anemone wernalis på de skar- pa sandmoarne. En särdeles prydnad för Elf- dalens inunderade kärrtrakter, är den stora mäng- den af Splachna. På Klarelfvens östra sida fö- rekommer här Rubus arcticus , hvilken, kanske mer än någon annan växt, bevisar, alt man än- nu befinner sig i skandinaviens östra växtregion. De sist anförda växterna äro icke söderns barn; och då man går ned till Klarelfvens stränder, ser man dem omgifna af Alnus incana och Sa- lix amygdalina. Ribes rubrum vixer vild i de sandiga elfbackarne, hvarest, liksom i Lappland, Convallaria majalis har sitt käraste tillhåll. Po- lytrichum capillare, Didymodon homomallus och Dicranum subulatum äro här särdeles ymniga. Weissia rosea, Dicranum flavescens och Linum Radiola träffas på den finaste elfsanden, med hvilken deras egna subtila utseende tyckes väl harmoniera. Denna vegetation fortfar ända ned mot Wenern. Emellertid visa sig i Ullerud T'y- pha angustifolia och Bidens cernua i mängd. Vid de högre bergen, men icke annorstädes, fin- nas Impatiens, Actaea, Scrophularia, Orobus vernus , ÅAstragalus glycyphrllus, Trifolium agrarium , Turritis glabra, Serapias latifolia, samt en mängd af Hassel och andra vackrare löfträd. En Klarelfvens märkvärdighet äro dess 182 fordom säkert ganska vanliga, och ännu icke säl- lan inträffande, partiella förändringar af sitt lopp, förorsakade af den myckna medförda sanden, som fördämt den ena vägen efter den andra. Härigenom har äfven denna sand blifvit så vidt- omkring utbredd: Ett frappant exempel härpå lemna de myckna trädstammar, som vid olika tider, på olika ställen, ofta blifvit anträffade i elfbrotten , horizontelt liggande på hela 20 fots djup. De bestå af Björk, Gran &c. och äro starkt angripna af röta. Märkvärdigast synes i detta afseende vara de Ekar, hvilka på åtskilli- ga ställen, hvarest sådana träd nu ej växa, blif- vit på flera alnars djup uppgräfda ur sanden, i synnerhet vid Forsshaga, hvarest de befunnos, ehuru af vattnets jernhalt fullkomligt genomsvär- tade, likväl så fasta, och dåerjemte af den stor- lek, att de blefvo använda till hjulstockar 1 såg- verket. En af de märkligaste lemningar efter Klarelfvens fordna grasserande i landet är sand- heden Sörmon: en vidsträckt refvel, bildad då elfven hade ett vestligare, nu öfvergifvet utlopp. Jag tyckte det löna mödan närmare efterse hu- ru härvid kunnat tillgå, och fann att det gamla loppet från Forsshaga gålt genom sjöarne Hyen och Grafva socken åt Kattfjärden. De nämda sjöarne äro ganska grunda. Deras botten och stränder, liksom hela landtungan mellan dem och: elfven, bestå af sand. De äro endast att betrak- ta såsom 'qvarstående flyn; och från södra ändan af nedra Hyen ses tydligt den gamla fåran ge- nom Wålesoch Kjärne ägor. Elfven har här oscil- lerat vidt och bredt. Sörmon lutar mot Wenern, i följd af strömmens opposition mot sjösvallet, med vågformiga afsatser. ”Man kan'bhär,” säger FERNOW, ”om man vill, föreställa sig spår efter 183 vågorna i syndafloden.” Här är nu en vidsträckt tallmo, som för öfrigt frambringar föga annat än Ljung, Mjölbär, Lingon, Renmossa o. d.; dock har äfven Anemone mwernalis kommit med ifrån norden. Att Klarelfven fordom häråt haft sitt förnämsta, om ej enda utlopp, synes antag- ligt deraf, att Tingvallaön, Örsholmen, Heden, med flera tillsvämningar framför de närvarande utloppen, hvarken äro så mäktiga, eller af så oförfalskad, skarp sand, som Sörmon. Huru myc- ken sand sålunda blifvit nedspolad i Wenern, kan slutas af hvad denna sjö uppkastat i Lidkö- pingstrakten, vid Halleberg o. fl. st. vid West- göthalandet. 2. WERMLANDS BERGSLAG, som för sin betydliga jernproduktion är allmänt bekant, utgöres, såsom redan i förbigående blifvit nämdet, af en mängd oordentligt sammangyttrade berg- klumpar. De högsta af dessa öfverstiga troligen icke 1000 sv. fots höjd öfver hafvet. Hela trak- ten är likväl temligen upphöjd, nemligen till ett medeltal af vid pass 550 sv. fot., hvilket är sjön Yngens höjd. Jordtemperaturen är +5;0. En så låg jordtemperatur träffas visst icke i Sverige, hvarken öster eller vester om Wermlands bergs- lag, förr än man kommer betydligt längre mot norden. Vegetationen rättar sig ock derefter. I östra Sverige får man resa ända upp till Gestrik- lands norra gräns innan man träffar ett med Wermlands bergslag öfverensstämmande förhål- lande i jordtemperatur och vegetation, och vester ut behöfver man ej fara längre än till Fryksda- len: ") för att, under lika polltöjd, jemte mer vär- +) Elfdalen, såsom nästan hel och hållen ew tillsväm- ning, kan: mindre lämpligt jemföras: 184 ma i jorden, finna sydligare växter. Den olika höjden öfver hafvet torde väl i det närmaste va- ra tillräcklig att förklara bergslagens lägre jord- temperatur; men, oberäknadt de så kallade plan- tae campestres, finnas i Fryksdalen, på de hö- gre bergen, sådana växter, som visa att man der är närmare det mildrande hafvet, eller att man befinnar sig inom Svenska florans vestra om- råde. Den del af Wermland som mest, att jag så må säga, sjelfständigt erinrar om norden, ligger således på Wermlands östra sida; och till vegetationens förskönande gör här ett vestligt lä- ge lika mycket som ett sydligt "). Det är dock mer genom sin fattigdom på arter än genom något större antal af nordiska växter, som bergs- lagen förtjenar uppmärksamhet, och den liknar i detta afseende vestra Småland. Dock äger Werm- ländska bergslagen åtskilliga mera östliga växter, hvilka saknas i vestra Småland, såsom Veronica Anagallis, Plantago media, Listera ovata, Saxifraga granulata, Dactylis, Alopecurus pra- tensis, Verbascum Thapsus, Saxifraga tridacty- lites, Lonicera Xylosteum, Astragalus glycpy- phyllus, Anthemis tinctoria, Geranium sangvi- neum, Orobus vernus, Rosa villosa, samt några plantae ruderales och mossor; då deremot på sistnämda stället ett ganska stort antal vestliga arter finnas, som ej förekomma i Wermlands bergslag; hvaraf tillräckligen inses, att ifrågava- rande trakter höra till olika växtregioner. Emel- lertid +) Ett dylikt förhållande måste naturligtvis allestädes uppkomma hvarest lokala omständigheter afbryta den jemna longitudinella progressionen, vare sig genom berg, vattensamlingar eller ”heta kokfat,” hvarpå Ölands Alfvar lemnar ett inhemskt exempel. 185 lertid. bör. anmärkas, att af de uppräknade bergs- lagsväxterna äro flera, som endast förekomma vid grufvorna, och kanhända icke förr än dessa blif- vit bearbetade, funnits i orten. Af sydligare väx- ter träffas eljest i bergslagen Galium werunm, Phellandrium, Linum catharticum m: fl. Ask, men särdeles Lönn och Lind äro ytterst säll- synta, och Hassel nästan okänd "). Alm finnes icke; ej heller Anthoxanthum och Carex digi- tata. Bättre fruktträd uthärda icke vid Yn- gen. Alnus incana och Betula nana äro al- männa. Scirpus caespitosus, Salix hastata, Ca- rex livida och Jloliacea finnas äfven. Phleum alpinum och Carex globularis hafva här sin syd- liga gräns. | 3. FRYKSDALEN kallas den tio millånga dalbygd, som omgifver sjön Fryken. Den ligger vester om Elfdalen, och i samma sträckning från norr. till söder. Klarelfvens och Frykens vatten- drag skiljas bestämdt genom en nog ansenlig, norr ifrån kommande bergås, som ej afbrytes förr än ofvanför Kihls kyrka, hvarest den bär namn af Sundgårdsbergen. Fryken är vid Lys- vik endast 208 sv. fot upphöjd öfver hafvet, samt 60 fot öfver Wenern, då deremot Klarelf- vens absoluta höjd, under samma parallel är 415 fot. Sjön Fryken är ganska djup, och dess bot- « ten ligger säkert på flera ställen under hafvets niveau. Häraf kommer att den, liksom Wettern, sällan riktigt tillfryser, och nästan aldrig förr än i Januari. Detta Fryksdalens djupt nedskurna läge bidrager visserligen till klimatets mildring, ') ”Blott 2:ne usla buskar i en solig bergsida.” Wau- LENB. Vet.-Ac. Handl. 1809, p. 218. K. Vet. Acad. Handl. 1831. ) 13 Vä 186 och ger derjemte åt de omgifvande höjderna och bergen ett uttryck af storhet, hvilket icke träffas i någon annan del af Wermland, ehuru äfven Bergslagens högsta kullar i absolut höjd väl kun- na mäta sig med de spetsiga klättarne i Fryks- dalen. Med 8 mils längd äger sjön Fryken in- genstädes 3 mils bredd, och sträcker sig, lik en stor flod, genom det härliga landskapet. Längst i söder är dalen trångast: bergen rycka på vestra sidan med brådstupande väggar intill sjön, och från den östra utskjuta höga, skogbeväxta uddar. Enstaka hemman ligga deremellan vid sjön, helt trefliga att påse. Längre upp draga sig höjderna mera ifrån hvarandra, och lemna rum för en vid- sträckt bygd, bestående af östra och vestra Emter- vik, samt Sunne socknar. Denna rätt bördiga trakt består äf mycken alluvialjord, som, i synnerhet på vestra sidan om sjön, bildar mäktiga bäddar. Stilla och fredligt synes denna bildning hafva skedt, och jordlagren sänka sig sakta ned emot sjön från de omgifvande höjderna. Sand och lera omvexla tätt och ofta; dock har den mesta åkerjordén öfverskott af den sednare. Mellersta Fryksdalens jordtemperatur anser jag vara åtmin- stone 3 grad högre än Bergslagens. Den a:dra Juli undersöktes en kallkälla i Ånickgärdet vid Westgård, nära östra Emterviks kyrka. Den var 3 fot djup, hade friskt aflopp och godt skygd; samt visade under repeterade försök +5,7, hvil- ket, i betraktande 'af årstiden och öfriga omstän- digheter, torde kunna anses som ortens verkliga jordtemperatur ). Också växte straxt ofvanföre ") Då jag nästa gång skulle undersöka en källa, hade jag den förtreten att finna thermometerröret lossnadt, derigenom' att dess öfra, inböjda ända gått tvert af, hvarigenom också mina tilltänkta rön med källorna blefvo i förtid afbrutna. 187 Hassel, frodig och i mängd, samt Rubus fruti- cosus B; nedanföre: Scirpus sylvaticus. ”Emel- lertid var här Alnus incana rådande, och Luzu- la campestris stod synnerligen blek i dess skug- ga. Fryksdalen bar, i allmänhet, en på arter ganska fattig Flora; men af individer finnes of- ta ett förvånande antal. Af Orchider såg jag endast de 3:ne: Orchis maculata, Satyrium bifo- lium och conopseum; men de voro alla, i syn- nerhet den sistnämde, så mycket rikligare ut- : planterade. Flos cuculi och Ranunculus acris, hvilka båda i Fryksdalen kallas midsommars- blomster, äro jemte de anförda Orchiderna, än- garnes hufvudsakliga prydnad, och på långt håll öfverrösta deras lysande färgor ofta den gröna. Potentilla norvegica , Spergula arvensis, Cucu- balus Behen, Scabiosa arvensis och Equisetum li- mosum äro ortens mest allmänna plantae cam- pestres. Veronica arvensis , Arctium, Phalaris arundinacea äro sällsyntare, likaså Cardamine åmara, Carduus heterophyllus och Carex elon- gata. Stellaria longifolia är allmännare än SS. graminea, och påminner, jemte mycket annat, om vestra Småland. Genom Imperatoria Ostru- thium synes Fryksdalen liksom sammanlänka sist- nämda provins med Dalarne. Öfver de skogiga bergsbackarne utbreder Linnaea doftande blom- stermattor, och Silene rupestris smyckar de skar- pare klipporna, hvilkas tåliga hvardagsdrägt ut- göres af några de vanligaste lafarter, bland hvil- ka träffas Grromium hyperböreum, utmed Fry- ken, der 'nordanvädret räcker som bäst. Vid de högsta bergsbranterna observeras, såsom sällsynt- heter, hvad man annorstädes söker förgäfves: Anemone Hepatica, Campanula persicifolia och Cervicaria, Prenanthes, Vicia sylvatica, Circca 188 alpina, Scrophularia nodosa.: I trånga bäckda- lar förekommer ofta Onoclea - Struthiopteris ; äf- ven Angelica sylvestris, den största växt med örtstjelk som Wermland äger. En stor raritet är Scirpus nanus, och torde, liksom Anthoceros och Jungermannia pusilla, utmärka en viss fetma, åtminstone på ytan af de lösa jordlagren. Af mossor anmärktes eljest Neckera crispa, Dicra- num Schreberi, Jungermannia heterophylla, ex- secta m. fl. Allt detta gäller endast den egent- liga Fryksdalen, närmast omkring sjön. Norr ut blir klimatet betydligt hårdare, och marken ste- rilare. Ett stort antal Fryksdalsväxter äro der försvunna, och deras plats intagen af en större mängd Scirpus caespitosus, Betula nana, Rubus Chamcemorus o. d.; men i Fryksdalens nordve- stra hörn uppresa sig ansenliga berg af egen bild- ning, hvilkas vegetation så afviker från de van- liga gneisbergens, och landets i allmänhet, att jag anser dem förtjena en särskilt uppmärksam- het... En jemförelse mellan ett par de förnämsta bergen af hvardera slaget torde bäst upplysa, huru mycket en olika grundbildning, om också inom hvad vi kalla samma formation, förmår modificera vegetationen, under 1 öfrigt lika omständigheter. A. Hoffjellet, d. v. ss Hufvudfjel- let, upphöjer sig på vågformiga terrasser, mel- lan sjöarne Kläggen i Östmark och Brocken i Hvitsand, samt slutar öfverst med en vidsträckt kupöål eller hufvud, hvaraf namnet uppkommit: Det består af gneis: med föga jordbetäckning, anses för ett af de högsta bergen i orten, och torde väl öfverstiga 1000 sv. fot. De vidlyftiga afsatserna äro beväxta med Hvital, Gran, Björk och Tall. Bland de: vanligaste mossor förekom här Junger- mannia excisa, och der bredvid Peltigera ar- 189 ctica ymnig och fruktbärande. Der som hade varit svedjeland växte Lingon, till mängd, stor- lek och smaklighet öfverträffande allt, hvad jag förr sett af det slaget i sydligare trakter. På högfjellet växte några Tall- och Aspbuskar, ett och annat stånd af en dvärgartad Salix fusca sämt Gyromium hyperboreum. I de små af Sphagnum fyllda myrorna: Betula nana, Scir- pus caespitosus, Carex leucoglochin och Jun- germannia inflata med utbildade calyces. Ut- sigten var ganska vidsträckt, öfver en stor del af Wermland, Dalarne och Norrige. Lat. 60?17'-). B. Tossebergsklätten. Från Fryks- ände sträcker sig, på vestra sidan om Fryken, en höjd, som, vid Tosseberg i Sunne socken, slu- tar med ett väldigt berg, krönt. af en på begge sidor hoptryckt kegla, som kallas Tossebergsklät- ten, hvilken dominerar hela Fryksdalen, och ef- ter ögonmått är vid pass 1000 sv. fot öfver haf- vet. Bergarten är gneis med blekröd fältspat, och starkaste stupningen mot S. V. Straxt ne- danföre, på östra sidan, ligger Fryken, hvarige- nom berget, från motsatta stranden ser högre ut än något annat berg i Wermland. Så snart mån kommer det något närmare, ser man de rödakti- ga klipporna öfverösta med Lichen centrifugus. Hela berget såg eljest brunt ut, af den nu, i slu- tet af September, öfverblomstrade Ljungen, mellan hvilken likväl visade sig stora fläckar af en liflig grönska. De bestodo af Mjölonris. Små'Tallar, Aspar och Björkar stå glest sprid- da allt upp till högsta spetsen. Små sura Lin- ") Denna, och öfriga här angifna latituder stödja sig ingalunda på direkta astronomiska observationer. De . äro endast ungefärligen uttagna efter HermeLnins karta. 190 gon finnas jemte de frodiga Mjölbären. Arun- do sylvatica och Gnaphalia här och der. Bland Lichen centrifugus sitta på klipporna: Gyrro- mium hyperboreum , erosum och polyrrhizon , Lichen fahlunensis, stygius, physodes, Lecidea atrovirens och confluens, samt Trichostomum heterostichum. I bergsspringorna: Weissia con- troversa och Dicranum strumiferum. På jorden: Polytrichum piliferum. På S. V. sidan nedsi- lar litet vatten öfver berghällarne. Der frodas Mnium fontanum och Bryum alpinum ; den sed-. nare. likväl steril. Sedum DTelephium sågs sitta på klipporna. Detta armod afbrytes föga genom ett och annat stånd af Silene rupestris; men en stor mängd af Lychnis Viscaria, som växer i synnerhet på södra och vestra branterna, visar hvad solbaddet förmår, äfven på den sterilaste grund, och Jasione montana, som fanns deri- bland, till en del ännu i blomma, torde väl vara det utmärktaste vegetabile, som detta berg äger. att uppvisa. På. östra sidan om berget, vid sjön, växte bland annat äfven Veronica longi- folia; men denna vackra växt kan ej räknas till - bergets Flora. Om jag till de ofvan uppräknade växter lägger en icke obetydlig mängd af Agro- stis canina, samt kanske några andra slags: för- torkade grässtrån, så menar jag att Tossebergs- klättens Flora skall vara, om icke absolverad , lik- väl färdig i konturerna, Men icke blott sjelfva berget utmärker sig för denna ofruktbarhet, utan det har äfven, likt en förfärlig rese, skrämt från sitt närmare granskap alla de vackra löfträd, hvilka icke blott omgifva de följande bergens grundvalar, utan af hvilka flera, t.ex. Hasseln, ymnigt förekommer 'i de från Tosseberget något aflägsnade ängarne. Endast Alnus izrcana hål- I 191 ler till godo med den röda sandjorden vid fo- ten af detta berg, och ju mer man aflägsnar sig derifrån, desto tätare blifva Björkarne, Rön- narne &c. —- Jag har nedskrifvit dessa långa anteckningar om en steril bergkulle derföre, att jag vid den, bättre än på något annat ställe, kunde observera, hvad jag under resan flerestä- des tyckte mig förmärka, att af alla Wermlands, och kanske Sveriges, bergarter lemnar ingen, ej en gång qvartzen och dioriten, en för vackrare växters fortkomst mindre tjenlig grund, än det slags röda, lösa och skarpa gneis, hvaraf Tosse- bergsklätten består. Att dömma af utseendet måt- te den myckna sand, som norr ifrån öfversväm- mat vissa delar af Wermland, vara uppkommen genom sönderbråkning af en dylik bergart. Lat. 59959". C. Jättkärnsklätten (vanl. kallad Get- kärnsklätten; men orätt enl. FERNow), ligger på ungefär 1 mils afstånd S. V. från Tossebergsklät- ten, vid östra sidan af sjön Rotten. Det är dock ingen väg, men ansenliga höjder mellan de beg- ge klättarne, så att man från den ena knappt ser en skymt af den andra. Från Sunne kyrka synas de begge. Äfven Jättkärnsklätten bildar södra ändan af en från norr kommande bergås, som består af gneis; men klätten består, så myc- ket jag kunde se, hel och hållen af en i stort skifrig syenit. Stupningen, som bildar en gan- ska betydlig vinkel, är mot S. V. och V. Höj- den tyckes vara vid lag goo sv. fot, eller något mindre än Tossebergsklättens. Lat. 59953. Då jag, den 16 Sept., besökte detta berg, kom jag gående norr ifrån. I den nämda bergåsen träf- fades, som flerestädes i orten, i en bäckdal, Ono- clea Struthiopteris i mängd, samt högre upp 192 blad af Anemone Hepatica. Efter åsryggen kom jag sedan helt makligen, och nästan oförväntadt, ut på högsta spetsen, nedanför hvilken, åt söder och vester, var en svindlande" brådstupa, och hvarifrån öppnade sig en utsigt, visserligen en af de skönaste som det sydligare Sverige äger "att erbjuda. Då jag såg på markeni, blef jag varse - huru der uppstucko en mängd små borstar af Sedum rupestre, och ledd af denna slagruta, bör- jade jag vidare leta i branterna. Der funnos nu följande anmärkningsvärda växter: Lathyrus syl- vestris temligen ymnig, samt ända upp till spet- sen; Serapias latifolia likaledes, af 3 fots höjd; Lychnis Viscaria , Geranium sangvineum, ÄAn- thyllis Vulneraria och Orobus vernus förekom- mo ofta; ännu ymnigare växte Örobus niger., ÅAstragalus glycyphyllus, Öriganum och 'Con- vallaria Polygonatum , alla utmärkt stora och frodiga, och liksom dignande af frukter. I bergs- springorna sutto stora, nu förtorkade, blomknip- por af Sedum rupestre. Turritis glabra, Vicia sylvatica och Silene rupestris voro mindre all- männa. Prenanthes stod här och der. Vid bergs- foten växte Stachys sylvatica, Viola mirabilis och Campanula Cervicaria. Epilobium angusti- folium bildade riktiga snar. Af träd växte på sjelfva berget mest Tallar; men der nedanföre i ängarne var en den vackraste trädvegetation; utom «de allmännaste, bestående af Lönn, Ask, Lind, Hägg, Hassel, Benved och Ek! Den sistnämda, ehuru förföljd, fanns ännu 1 temlig mängd, och den har här sin nordvestligaste sta- tion i Sverige, hvarom mera längre fram. Gy- mnostomum lapponicum fruktificerade, liksom flera andra intressanta mossor: Tortula subulata och tortuosa, Orthotrichum rupincola, Weissia schi- 193 sti, Hypnum nitidulum, Dicranum polycarpum och Jungermannia excisa. Äfven träffades Hy- pnum rugosum, Neckera crispa och Sticta scro- biculata. Nedanföre, vid sjön Rotten växte, lik- som vid Fryken, Dicranum Schreberi och Jun- germannia pusilla. Under gåendet hem fånns, nedanför bergets vestra sida, i Sandnäs söder- sta inäga, en djupt nedskuren bäckdal, alldeles uppfylld med Impatiens och Struthiopteris. Af denna vackra vegetation drog jag den slutsats, att Syeniten, bland våra vulkaniska berg- arter, är en af de för växterna mest gynnpsam- ma. Om andras erfarepDhet härmed öfverens- stämmer, vet jag icke. D. Ränneberget ligger vid Tvärån i Öst- marks socken, 3 mil från Norrska gränsen. Det är hit som Finnar och bönder midsommarsnatten gå upp för att, på ett berg af föga mer än 1000 fots höjd, under 60?20” polhöjd, se midnattssolen. Berget ligger i sträckning från N. till S., med stupning åt öster. Högsta toppen ligger mnordli- gast, och derifrån går ned åt Tvärån en djup rännil eller ränna, af hvilken berget kanske fått namn. Berget bestod till största delen af en (öf- vergångs?-) grönsten, som här och der framvisa- de branta väggar, mellan de tjocka jordlager, bvaraf berget, oaktadt sin halsbrytande stupning, var betäckt ända upp till högsta kullen. ”Det är ett fett och godt berg,” sade Finnarne. De hade ock gjort sitt bästa med att svedja och bränna det på alla sidor, och deras rågskylar stodo i hö- gan luft, omsväfvade af de tunga höstmolnen. Genom detta svedjande, som tycktes hafva fort- farit många år i circulation, voro all+ ursprung- liga, sällsynta och mindre afvelsamma växter bortbrända, undantagande i och närmast omkring 194 den nämda rännan, hvarest svedjandet varit min- dre verkställbart. De nedanföre liggande, inhäg- nade ängarne voro äfven beväxta med en sam- ling af de vackraste trädslag. Alnus incana ha- de väl öfverhanden, men deribland funnos äf- ven de vackraste dungar af stor, 'fruktbärande Hassel, samt Lind, Lönn, Ask, Lonicera Xyl- osteum och Viburnum Opulus; Björkar o. d. att förtiga. Mest utmärkte sig dock en mängd Almar, af hvilka en mycket stor ännu stod qvar, sedan flera dylika blifvit nedhuggna. På dess stam växte Pteregonium sciuroides , Orthotri- chum obtusifolium m. m. I dalen eller rännan anmärktes: Struthiopteris 1 mängd; Impatiens , Circaea alpina, Hieracium paludosum, Asperu- la odorata, Stellaria nemorum och Chrysosple- nium alternifolium , mer och mindre ymnigt; derjemte Anemone Hepatica, Campanula latifo- lia, Stachys sylvatica och Vicia sylvatica i ringare mängd; Imperatoria Östruthium nog ri- keligen; Tussilago Farfara i stor myckenhet; Actaea, Prenanthes och Daphne der och hvar. Mnium fontanum betäckte hela bergväggar, der vatten silade ned; på dylika ställen fanns äfven Weissia acuta, ehuru vackrare inne iskrymslor- na, der stenen var öfverdragen med fint jorddam, Bartramia Halleriana och Gymnostomum lap- ponicum. Arabis Thaliana stod ännu frisk på jordkanter, och på dylika, högst upp mot bergs- spetsen, skimrade små åkrar af Didymodon glau- Cescens. Här i orten träffar man icke en så vacker vegetation vid något gråstensberg. Norr ut från Gräsmarks kyrka ligga stora sandhedar, med en mängd af Anemone verna- 195 Zis. "Dylika finnas äfven vid Christineforss bruk. De påminna om granskapet med öfra Elfdalen. 4. WESTERLANDET kallas den sydvestra,; till Norrige gränsande delen af Wermland. Den utgöres af Nordmarks, Jösse och Gillberga hä- rader. Då man passerat Fryksdalshöjden och kommer till Brunskog, blir man lätt varse We- sterlandets karakter: en täck oreda, en behaglig nätthet och glättighet; men ingenting i större skala, om också i vissa delar af Nordmarken och Jösse härad stora, bergiga skogsmarker förekomma. De förnämsta sjöarne Glafsfjorden och Werme- len äro högst obetydligt upphöjda öfver Wenern, med hvilkens omgifningar deras stränder äfven hafva mycken likhet, genom dyfulla vikar och elfmynningar med Potamogeta, Iris, RBanuncu- lus Lingva, 'Sagittaria ; Sium latifolium och Alisma Plantago; jemväl Elatine, Subularia och Littorella. Der vattnet sjunkit mera undan, träffas djupa, gyttjefulla träsk =) med Utricula- rier, Malaxis paludosa, Juncus stygius, Carex limosa, "Heleonastes, filiformis, chordorrhiza och dioica. Såsom följande vattendragen förtjena äf- ven nämnas: eronica longifolia och Achillea Ptarmica. I Gillberga och Långserud bar ve- getationen , jemförd t. ex. med Fryksdalens, en mycket mera sydländsk fysiognomi. Arterna äro väl nästan de samma, men deras förekommande är ganska olika. Eken blir :här allmännare. +) Sådana träsk, hvarpå Jumkil och Witulfsberg vid Upsala lemna välbekanta exempel, äro eljest både i Wermland och Dalsland ganska sällsynta. Torfmos- sar med Sphagnum äro så mycket allmännare. Ej heller är någon brist på det slaget, som kallas Fark- myror af LestAnius, om uppodlingar i Lapp- marken. p. 29. 196 Anemone Hepatica, Campanula persicifolia, Astra- galus glycyphyllus och Stachys 'sylvatica äro icke inskränkta inom solreflexionen från de bran- taste bergväggarne, och de begge förstnämda växa allmänt på backarneé liksom i Upland. Ro- sa canina och Åjuga pyramidalis likaså. Tha- lictrum flavum och Geranium rotundifolium äro här observerade, samt den vestliga Gentiana Pneumonanthe. Hypericum montanum och Ta- xus baccata hafva kommit hit ifrån Dalsland: Polypodium Lonchitis och Åsplenium wviride upp 1 Jösse härad, skola väl deremot anses såsom emi- grerade från norden. | 5. WENERSTRAKTEN är af Wermländ- ska Florans distrikter det minst reguliera, ehuro derföre icke det minst naturliga. Wenern skic- kar sina vikar stundom långt in i landet. Det synes icke alltid på kartan; ty många af dem äro nu igenvallade, och utgöra, med några få fots upphöjning öfver sjöns vattenyta, Wermlands stör- sta sädesfält, omkring Nor, Grums, Ölme härad &c. Å andra sidan är redan, vid besktifningen af Klarelfvens dal, lemnadt ett exempel, huru de nordliga vattendragen föra sin födelsebygds växter med sig, ända tills deras bana slutas i sjön. Derjemte nedskjuta ofta höga bergåsar, från det inre af landet. Ofvanpå en sådan kan man vara helt nära Wenern, utan att förmärka We- nerstraktens sydligare vegetation, som egentligen visar sig på mindre upphöjda ställen. Det är i synnerhet dess gyttjefulla vikar, afvar, sund och åmynningar som utmärka sig. I och bredvid dem trifvas Glyceria aquatica, Iris, Sagittaria, Ranunculus Lingua, Polygonum amphibium , Acorus , Hottonia, Lycopus och . Poa sudetica. Alnus glutinosa omgifver allestädes Wenerns å 197 stränder, der icke A. incana af större vattendrag blifvit utplanterad. Erica Tetralix är af gam- malt bekant såsom en favorit på Wenerns strän- der. Af vestliga växter förekomma derjemte vid Carlstad Linum Radiola och Cornus svecica. Öarne utanför Ölme härad äro bekanta för sina Ekar. Slutligen får jag anföra en mängd väx- ter, hvilka hittills icke blifvit observerade längre mot norr än i denna trakt, om ej en och an- nan i de delar af Westerlandet, hvilka, af an- förda skäl, fogligen kunna betraktas som en fort- sättning af Wenerstrakten. De äro, utom några redan nämda: Veronica verna, Poa trivialis, compressa och angustifolia, Bromus mollis, Po- tamogeton lucens, Solanum nigrum och Dulca- mara, Gentiana campestris, Chenopodium Bo- nus Henricus och hybridum, Heracleum Sphon- dylium, Sium latifolium, Aethusa Crynapium , Myosurus , Ornithogalum luteum, Rumex' cri- spus, Scleranthus annuus och perennis, Lychnis Viscaria (på lägre platser), Cerastium mwiscosum och semidecandrum, Sedum annuum , Euphor- bia Helioscopia, Rosa canina, Rubus caesius, Chelidonium majus, Ranunculus sceleratus, Tha- lictrum flavum; Ajuga pyramidalis , Glechoma hederaceum , Raphanus, Geranium rotundifo- lium, Malva rotundifolia, Trifolium hybridum, Scorzonera, Bidens tripartita och cernua, Tus- silago Farfara (på åkrar o.d. st.), Senecio syl- vaticus, Centaurea Scabiosa, Typha angustifo- lia, Carex muricata och intermedia, Sagittaria sagittifolia (vera), Salix fragilis och Polypodium Thelypteris. Såsom ägande, dessa växter svarar Wenerstrakten emot hvad MWaurEenBeErG kallar Wermlandia infima, och innefattar Näs, 198 Grums, Carlstads, Wäse, Ölme och Wisnums härader. | Vid den del af Wermland, som kallas Carls- skoga bergslag, är 1 denna afhandling föga eller intet afseende fästadt. ; Då man reser från Wermland stora lands- vägen ned åt DALSLAND, träffas i sistnämda landskap först en lågkullig' trakt, som ' fortfar till Ånimskogbräckan, Hvarest ett hörn af Dals-- lands bergstrakt möter, och sedermera, under namn af Köpmannefjell, fortfar nedemot Melleruds gäst- gifvargård. Härifrån ända ned mot Wenersborg räcker en slättbygd, hvilken mot vester begrän- sas af en ansenlig bergås," Kroppefjell, på hvars andra sida åter ligger en jemnare dalbygd, ut- görande Walbo härad. Dessa delar skola något närmare beskrifvas. | | 1. Det förstnämda LÅGKULLIGA LAN- DET, i hvars nordliga ända staden Åmålär be- lägen, är en fortsättning af Wermlands Weners- trakt, samt af föga särskilt märkvärdighet. Hvad som ercellertid gör denna trakt något olik den ofvanför liggande Wenerstrakten är, att då berg- åsarnes allmänna sträckning, så väl i Dalsland som i Wermland, är från N. till S., så kunna icke på denna vestra strand af Wenern några be- tydliga åsar nedskjuta till sjön; icke heller kan denna skicka några större vikar inåt landet, hvil- ket med en vågformigt bucklig yta höjer sig mot vester, Detta synes rätt väl, då man far uppeft- ter den af sågar, qvarnar och stampar uppfyllda ån mellan Åmål och Forssbacka bruk, hvarefter, på en mils afstånd från Wenern, den egentliga bergstrakten möter med höjder och dalar af en hänförande skönhet. — Hydrocharis , Polygo- num biforme och minus äro ej funna ofvanför 199 Åmål, ehuru de sannolikt äfven finnas i Werm- lands Wenerstrakt. Trpha latifolia och Pedi- cularis sylvatica synas hafva kommit hit från det inre af Dalsland. 2. DALSLANDS BERGSTRAKT innefattar vestra och södra delarne af Tössbo, norra och vestra delarnre af Nordal, samt det mesta åf Wed- bo härad. Norra trakterna af det sistnämda tor- de hafva mer likhet med vestra Wermland än med Dalsland och Gesäter, Rölanda, Töftedalén; samt en del af vestra Ed höra af naturen till Walbo. Härtill kommer den bergklump, 'som under namn af Kroppe- och Stigsfjell ligger mel- lan Sundal och Walbo. Af kartor och beskrifningar inhämtar man, att den bergiga delen af Dalsland är en gren af Norrska fjellryggen. Visst kommer man på det sättet lättast ifrån saken; men jag bekänner, att om man nödvändigt vill hafva en gren af denz na fjellrygg mellan Wenern och Westerhafvet, så önskade iag gerna förlägga den längre ut ge- nom Bohusland, samt anse Dalslands bergstrakt såsom en mera ”afskild grupp, af nog afvikande beskaffenhet. Lemnande dylika bestämmelser sitt möjliga värde, får jag anmärka, att ifrågavaran- de bergstrakt är en i hög grad oordentlig' och fragmentarisk sammanhopning af heterogena be- ståndsdelar, om hvilken jag icke tilltror mig kun- na säga något mer af allmännare tillämpning, än att dess större och mindre' bergshöjder hafva sin sträckning från 'N: till S. De högsta kullarne äro troligen icke mer än 700 sv. fot "öfver ”haf- vet. Hvad som eljest straxt faller i "ögonen är bergens rikedom på Qvaärtz; än i gångar, än i lager såsom Qvartzfels, eller med Fältspat såsom Hälleflinta, eller såsom en Glimmerskiffer, uti 200 hvilken Glimmern substitueras utaf Talk, 0. s. v. En mängd nyttiga mineralier förekomma i des- sa berg; men då de ingenstädes träffas samlade till större massa, utan öfverallt kringspridda, lärer för orten vara föga hopp om en lönande bergs- handtering. En ljust brungrå, kornig : Kalksten förekommer flerestädes, och användes till kalk- - bränning, t. ex. ofvanför Wingenäs i Tisselskog och Kenäs 1 Hesselskog. Den synes dock icke så mycket bidraga till vegetationens försköning, som den allmänt förekommande Lerskiffern, hvilken, ehuru af-det äldre slaget, likväl, såsom en neptu- nisk bildning, utgör det enda spår af egentlig öfvergångsformation, hvilket blifvit anträffadt in- om de trakter. som äro föremål för denna af- handling. Den förekommer mest i Gunnarsnäs, Ånimskog och Fröskog, men finnes der och hvar genom hela bergstrakten, ända till vestra Ed; oftast i mer eller mindre tjocka kåpor qvarsit- tande på bergens lägre afsatser, men stundom äfven i mäktigare lager, då den hugges till tak- täckning. Ingenstädes kan man bättre se, huru välgörande denna lerskifferbildning är för Dals- lands vegetation, än på den leende ön Henriks- holm i sjön Ånimmen, af hvilken ö södra delen hel och hållen består af ifrågavarande bergart. Här träffar man på ett ställe, liksom i en bota- nisk: trädgård, större delen af bergstraktens vack- - raste växter, såsom Potentilla rupestris, Sedum rupestre, sexangulare och album, Hypericum montanum, Clinopodium, Öriganum, Saxifraga tridactylites, Carlina, Allium oleraceum, Tri- folium medium , agrarium och arvense, Örni- thogalum minimum, Ranunculus Ficaria, Phas- cum subulatum, Marchantia pilosa och tenella. - Bland 201 Bland ställen som äro utmärkta för en härlig vegetation kunna eljest nämnas Bräckängarne vid Hesselskog, trakten omkring södra ändan af sjön Stora Lee, och flera andra. Af bergshöjder bör visserligen Kroppefjell, 'så väl för sin storlek, som för sitt isolerade läge, särskilt nämnas. Det har på sina branta sidor flerestädes Lerskiffer, talkhbaltig Glimmerskiffer, Qvartz m. m.; men dess inre tyckes mestadels utgöras af Gneis. På dess temligen jemna plateau, som är nästan all- deles skoglös, och af 2—3 qvadratmils areal, fann jag Gneisen stundom granitartad med vit- trande Fältspat, nästan såsom vid Lugnås, men visserligen af helt annan orsak. I Dalskog hug- gas äfven qvarnstenar af dylik bergart. På sina sidor har Kroppefjell en ganska vacker vegeta- tion, af samma beskaffenhet som den öfriga bergs- traktens; men det så kallade slättfjellet är huf- vudsakligen beväxt med Trichostomum lanugi- nosum 0. d., samt i de små, kärraktiga fördjup- ningarne med Schoenus albus, Erica Tetralix och en eller annan $vartal. — En dylik, ehu- ru mindre bergås är Töftedalsfjellet. I Dalslands bergstrakt äro eljest höjderna i allmänhet öfverväxta med sköna skogar. Trakten utgöres också af de fordom så kallade Marker- na, och flera socknars namn ända sig på skog"). I dessa högländta skogar hafva Linnea, Pyrola umbellata, Neottia repens, Corallorrhiza , Mo- +) Den tiden då här endast voro skogar, hade de som bodde på slättbygden sina sätervallar och fäbodar på andra sidan om Kroppefjell, i Walbo härad; niinnet häraf förvaras i en stor mängd namn, som slutas med säter. K. Vet. Acad. Handl. 1837. 14 202 notropa, Listera cordata, Hypnum molluscum och Örista castrensis sitt hemvist. I de skuggri- ka dalarne «mellan bergen förekomma Taxus , Sanicula, Asperula odorata, Circaea alpina och Hypnum striatum. I skogskärnen Nympheer , Caila, Lysimachia thyrsiflora och Potamogeton natans. Att i dessa skogar träffa Polypodium Lonchitis är visserligen ganska oförväntadt, då så få nordliga växter förekomma. . 466 Det torde vara öfverflödigt att anmärka, av de växter, som uteslutande tillhöra Dalsland ut- märka en mildare natur; att deremot bland de nordliga växter, hvilka endast äro anmärkta i Wermland; äfven förekornma flera, på Dal ej funna, sydliga, såsom Lycopus, Cynoglossum , Pyrola chlorantha m,. fl., torde komrua af otill- räckliga undersökningar. Då härtill kommer, att 200 alla växter om hvilka jag varit tvehågsen, äro särskilt upptecknade, kan man väl vara försä- krad att det anförda äger sin fullkomliga riktig- het, samt hoppas, att framtida undersökningar betydligt skola föröka. det här uppgifna antalet. För att närmare upplysa beskaffenheten af Wermlands och Dalslands fanerogama växter, torde en summarisk öfversigt af desamma, efter Ordines naturales, böra bifogas. Att de Lin- neiska här följas har skett af skäl, hvilka anföras 1 Prof./ Waurenseres F1. svecica, till jemfö- relse med hvilken jag uppsatt denna tabell; dock så, att de rikaste ordningarne först anföras. Tabula Ordinum Naturalium. Rotace&e ... . o.. Multisilique .'. 16. Pomace&HX. .... Siliquose .... 16. Species. a Species Composite ... 49 | Umbellate. ... 15. Gramina .. ccs 47. | Campanace& .. 12. Calamarie.... 43.| Succulente ... 12. Tripetaloide&e . 25. | Orchide&e .... 10. Senticose . ., -24:1 Stellate IK: 208. Personate.. .. 24.1 Columnifere .. 8 Caryophylle&e . 23. | Sarmentace& .. '6. Holorace&X. ... 22. | Calycantheme . 6. Papilionacer.. 21 | Asperifolie ... 6 Verticillate. .. St Inundat2e 5 Amentacee ... 19: | Dumos2 » «sö: Bicornes..... . Lauri dee. sura V5: > vg Gruinales . ... 15.: Gentiane&e.... 209 å Species. Species. Conikere ss cv i4. 1 Spathacer,. io. 25 Clänomnmatr te UY 3 MERSate lll oc. öi Sep la nle aje en lefe Ke "Er äINDlA Elon sa äng let MNGOCOR hv vev I. Rhoeädere..... 3. Masregate . ch 34 MEpre eken NE ARE TOE oe see 6 Ja |. NIJa des vv o ae IN AroideRi. cs. sc 12. Af de i Flora Svecica förekommande Ordi- nes saknas således Contort&e och Cucurbi- tacec. Professor WAHLEnBERG har uti inledningen till Flora Svecica framställt det omvända för- hållande som äger rum mellan de 3 stora ord- ningarne: Composite, Gramina och Cala- marie i Skåne och Lappland. Svenska Floran äger ungefär lika många arter af dessa sina stör- sta dicotyledoniska ordningar; dock hafva Com- posite någon öfvervigt, hvilket icke kan förun- dra, då man vet huru de växtfamiljer, som till- höra varmare länder, mångdubbla sina slägten och arter. Genom beräkningar för alla de trak- ter, öfver hvilka vi äga någorlunda fullständiga växtförteckningar, har jag trott mig finna, att man af dessa 3:ne ordningars inbördes förhållan- de alltid kan få ett allmänt, ungefärligt begrepp om ett landskaps vegetation, eller åtminstone se hvilken plats detta landskap innehar i vegetlatio- nens mot norden aftynande lifsström. Då i Skå- ne den rikaste af /dessa' ordningar är Compo- site; derefter Gramina, och Calamarixe den fattigaste; men de i Lappland komma sålunda: Calamarie, Gramina, Composite, så må- 210 ste, under den småningom skeende öfvergången från det ena förhållandet till det andra, en trakt eller zon finnas, hvarest de motsatta elementerna liksom mötas och sammanflyta, d. v. s. hvarest de 3 ordningarne, liksom i Sverige såsom helt betraktadt, äro lika stora. Denna zon bör väl, i växtgeografiskt afseende kallas medlersta Sve- rige, samt anses utgöra den breda gränslinien mellan Svenska Florans norra och södra område. På denna gränslinia upphör Eken att växa ”). Den skenbara anomali, som visar sig i dessa ord- ningars förhållande inom de här ifrågavarande trakter, bör otvifvelaktigt tillskrifvas ofullständiga urdersökningar, i synnerhet i Wermlands öfver- sta del, hvilken nödvändigt måste läggas 1 den nordliga vågskålen, för att motväga Dalsland och Wenerstrakterna. Jag bör härvid anmärka, att den korta tid, hvilken jag ägde att använda i norra Wermland, hvfvudsakligen upptogs af de glest spridda lokaler, hvarest jag kunde hoppas finna en rikare, och följaktligen sydligare vege- tation. Denna ensidighet ägde äfven till en del rum i Dalsland; och det synes vara säkert, att ett långvarigare undersökande af de vidsträckta skogarne och kärren, 1 synnerhet i öfversta Werm- land, skulle uppdaga åtskilliga, här ej anförda, Carices, Salices, och andra nordliga växter. ") Upsala är beläget på denna gränslinia, och dess så väl undersökta Flora har Calamarizxz 59, Gra- mina 356, Composite 56. Om man vill göra nå- got afseende på öfverskottet af 2 Calamarixe, så bör man icke förgäta Jumkilsträsken. Nerike, såsom något sydligare, har Composite 53, Gramina 46, Calamarizxe 44. Sjelfva det magra Femsjö har, genom sitt sydligare läge, en betydlig pluralitet af Composite. 211 Wermlands och Dalslands fullkomligare växtarter utgöra just jemt hälften af Svenska Florans. Följ- aktligen böra de ordningar, hvilka derstädes skola anses proportionerliga till den öfriga vegetatio- nen, hafva ungefär hälften så många arter som i hela Sverige; deremot de anses fattiga, som haf- va betydligt mindre, och de rika, som hafva be- tydligt mer "). Man finner då att Siliquose&e, Aggregatex, Pomace&x, Papilionace&x, Ho- lorace&x, Tricocc2&e, Umbellate, Orchidee, jemte andra af mindre betydenhet, äro ganska fattiga; då deremot Bicornes, Gruinales, Sen- ticose och Filices (Mossor och Lafvar att förtiga) äro, bland större ordningar, de rikaste. De skenbart talrika Composite visa nu också, att de, likasom Gramina, alldeles icke äro mer än proportionerliga, ehuru Calamarize, af an- förda skäl, visserligen äro för fåtaliga. De stora, med Ljung och Vaccinier nppfyllda barr- skogarne, samt de med Betula nana, Rubus Chamemorus och Scirpus cespitosus öfverväxta Sphagnum-fälten, hvilka utgöra massan af ve- getationen, göra ändtligen mer än något annat, att man vid bedömmandet af vegetationens karak- ter, icke låter förvilla sig af den omständighe- ten, att i denna uppsats så många sydliga väx- ter sägas uppstiga till Wermland; men så få nordliga dit nedstiga. Bifogade växtförteckning är ordnad efter Prof. WaAuLzEenBERGs Flora Svecica; och de i ”) Samma beräkningsgrund har jag följt vid de öfriga provinsernas jemförande med Sverige; så att om t. ex. ett landskap har 3 af hela Sveriges vegetation, så bör der en rik ordning innehålla mer än 3 af de arter, hvilka den äger i Sverige, o. s. v. 212 Wermland och Dalsland funna växter, som 1 näm- da arbete saknas, på sina ställen insatta. Werm- lands och Dalslands Floror äro uti närvarande uppsats sammanslagna, hvilket icke skett blott för korthetens skull. På det dessa Floror sålun- da förenade, likväl icke skulle förblandas, äro de växter som uteslutande tillhöra Wermland, be- tecknade med ett kors (FK); och de som äro fun- na blott i Dalsland, med en stjerna ("). De efterföljande anmärkningarne, hvartill numrorna i förteckningen hänvisa, upplysa närmare växter- nas förekommande. De arter, hvilka sakna dy- lika bänvisningar, äro dels sådana som allestädes äro allmänna, dels sådana, hvilka för växtgeo- grafien ansets mindre vigtiga, dels äfven såda- na, t. ex. Rosa villosa , Vicia sylvatica, Scro- phularia, Prenanthes, om hvilka förut närmare uppgifter blifvit lemnade, bland hvilka uppgif- ter främst bör räknas förteckningen på de syd- ligare växter, hvilka anses upphöra i nedra Wermland. WÄXTFÖRTECKNING. MONANDRIA. Veronica verna TEPPAE GS) OuIgarts: Pingvicule i buse na DIANDRIA. Utricularia vulgaris 3. Cireea alpina 1. Veronica longifolia 2. »k Lycopus europeus 4 officinalis g Anthoxanthum odoratum:. serpyllifolia Anagallis >" scutellata TRIANDRIA. B. villosa. Valeriana officinalis. Chamedrys Iris Pseudacorus 3. agrestis Schenus albus Scheenus fuscus Scirpus cespitosus palustris acicularis > nanus 6. sylvaticus lacustris Eriophorum polystachyon Vvaginatum alpinum. Nardus stricta. Phalaris arundinacea. Phleum pratense. Fk alpinum 7. Alopecurus pratensis geniculatus B. natans " Milium effusum 8. Agrostis Spica venti canina rubra p. mutica stolonifera. Arundo sylvatica + 8. (arista inclusa) 9. >F stricta 10. epigejos Calamagrostis Phragmites. Aira cespitosa flexuosa. Molinia ceerulea. Melica nutans. Briza media. Poa pratensis trivialis >k sudetica B. 11. annua compressa angustifolia nemoralis. Glyceria aquatica 12. fluitans 213 Festuca ovina rubra elatior. Triodia decumbens. Bromus secalinus mollis arvensis + giganteus 13. Brachypodium pinnatum 14. Avena fatua pubescens pratensis. Dactylis glomerata 15. + Cynosurus cristatus 16. Lolium temulentum. Triticum repens. Montia fontana 17. TETRANDRIA. Scabiosa arvensis. SUCCISA. Asperula odorata 18. Galium palustre. »Ftrifidum 19. uliginosun verun boreale Aparine. Plantage major media lanceolata. Cornus svecic2. 20. Alchemilla vulgaris. Cuscuta europea. Potamogeton natans rufescens gramineus perfoliatus lucens pusillus. Sagina procumbens. + Tilleza aquatica 21. 214 PENTANDRIA. Lycopsis arvensis. " Anchusa officinalis 22. > Cynoglossum ofkicinale 23. Myosotis scorpioides B. parviflora arvensis. Asperugo procumbens. "Primula veris 24. Hottonia palustris 25. Lysimachia vulgaris thyrsiftora. >" Convolvulus arvensis 26. Campånula péersicifolia 27. rotundifolia + Pp. lancifolia 27 b. " Trachelium 28. latifolia 29. > glomerata: 30. Cervicaria 31. Lonicera Xylosteum 32. Verbascum Thapsus' 33. " nigrum 34. ; Hyoscyamus niger. Solanum nigrum Dulcamarea. Rhamnus Frangula. > Ribes rubrum 35. " Hedera Helix 36: Menyanthes trifolia. Gentiana Pneumonanthe 37. campestris Xx Amarella 38. | Chenopodium Bonus' Henric. album hybridum. Ulmus campestris 39. + Sanicula europea 40: " Torilis Anthriscus 41. Selinum palustre Carvifolia "42. Heracleum" Sphondylium 43. Angelica sylvestris. Sium latifolium. Phellandrium aquaticum. Cicuta wvirosa. Aethusa Cynapium. Chzerophyllum sylvestre. > Imperatoria Ostruthium 44. Carum Carvi. Pimpinella Saxifraga B- dissecta. " Aegopodium Podagraria 45. Viburnum Opulus. Parnassia palustris. Drosera rotundifolia longifolia. Linum catharticum Radiola 46. Myosurus minimus. HEXANDRIA. " Allium oleraceum 47. " angulosum 49. Ornithogalum' luteum " minimum. 49. " Narthecium; ossifragum 50. Convallaria 'majalis verticillata 31. Polygonatum 52. multiflora 53. bifolia. >< Acorus Calamus 54. Juncus conglomeratus' effusus ; filiformis articulatus sylvaticus nodulosus supinus ' XL stygius 55. bulbosus bufonius. Luzula pilosa campestris >+ 6. pallescens 56. Peplis Portula. Rumex crispus aquaticus B. ocrispatus Acetosa Acetosella. Scheuchzeria palustris. Triglochin palustre. Alisma Plantago. HEPTANDRIA. Trientalis europea:> OCTANDRIA. Epilobium angustifoliuni montanunmn palustre. Vaccinium Myrtillus uliginosum” Vitis idea Oxycoccos. Erica vulgaris Tetralix 57. Daphne Mezereum 59. Polygonum viviparum aviculare. Convolvulus amphibium Persicaria + biforme 59. + minus 60. Hydropiper. Paris quadrifolia. "Adoxa Moschatellina 61. >k Elatiné Hydropiper 62. DECANDRIA. + Monotropa Hypopithys 63. Ledum palustre. Andromeda polifolia. Arbutus Uva rst. >+ Pyrola chlorantha' 64. rotundifolia +" media 65. 215 Pyrola minor secunda uniflora, " umbellata. 66. Chrysosplenium. alternifo- liun 67. Saxifraga granulata tridactylites..68. B- petrea. 69. Scleranthus annuus perennis Dianthus deltoides. Cucubalus: Behen.s Silene rupestris. 70. Stellaria graminea longifolia 71. glauca 72. nemorunt 73. media. Alsine rubra. Arenaria. trinervis serpyllifolia. Agrostemma Githago. Lychnis Flos cuculi Viscaria 74. dioica. Cerastium viscosunt semidecandrum vulgatum + aquaticum 75. Spergula arvensis! B pentandra nodosa. | Sedum Telephium + album .76. rupestre 77. + sexangulare 79. acre annuuni. Oxalis Acetosella. DODECANDRIA. Lythrum sSalicaria. + Agrimonia Lupatoria 79. Euphorbia Helioscopia 216 ICOSANDRIA. Prunus Padus. + Crategus Oxyacantha. B. monogyna 80. Sorbus scandica 91. aucuparia. + Spireza Filipendula 82. Ulmaria. Rosa canina &+ collina 83. villosa spinosissima. Rubus fruticosus 84. y. elegåns 85. CcE&sWUS ideus saxatilis >k arcticus 36. Chamwenorus. Fragaria vesca. < Potentilla rupestris 87. Anserina argentea. x verna d9. norvegica. Tormentilla recta. Comarum palustre. + Geum urbanum 09. rivale. POLYANDRIA. Nymphea alba lutea. Tilia europe&a. Chelidonium najus. Acteza spicata 90. Trollius europeus gi. Caltha palustris. Ranunculas Lingva 92. Flammula reptans " Ficaria 93. auricomus sceleratus Ranunculus acris repens agquatilis. Anemone Hepatica 94. k vernalis 95. nemorosa. Thalictrum flavum. DIDYNAMIA. Ajuga pyramidalis. Mentha arvensis. Nepeta Cataria. Glechoma hederaceum. Lamium album purpureum amplexicaule. Galeopsis Ladanum Tetrahit Stachys sylvatica 96. palustris. Leonvurus Cardiaca 97. OÖriganum vulgare 99. " Clinopodium vulgare 99. "Thymus Serpyllum 100. ÅAcinos. Prunella vulgaris. Scutellaria galericulata. + Lathrea iSgqvaniaria 101. Euphrasia officinalis + Odontites 102. Melampyrum pratense. sylvaticun. Rhinanthus Crista galli B. minor. Pedicularis palustris " sylvatica 103. >k Sceptrum Carolinum 104. Antirrhinum Linaria. Scrophularia nodosa. Linnea borealis. TETRADYNAMIA. Draba verna. + Subularia aguatica 105. Thlaspi Thlaspi arvense Bursa pastoris. + Dentaria bulbifera 106. Cardamine pratensis amara. Avabis thaliana 107. Turrilis glabra 1038. Barbarga vulgaris " B. ramosior 109. Nasturtium palustre. Sisymbrium Sophia. Erysimum cheiranthoides. Brassica campestris. Sinapis arvensis. Raphanus Raphanistrum. MONADELPHIA. Geranium sangvineum sylvaticurm bohemicum 110. robertianum + lucidum 111. rotundifolium + columbiaum 112. cicutarium. Malva rotundifolia. DIADELPHIA. Fumaria officinalis. + Corydalis bulbosa fp. 113. Polygala vulgaris. Anthyllis Vulneraria 114. Orobus vernus niger 113. tuberosus. Lathyrus pratensis sylvestris 116. Vicia sylvatica Cracca villosa sepium sativa 217 Ervum hirsutum. Astragalus glycyphyllus 117. Trifolum pratense medium 118. arvense 119. repens hybridum agrarium. Lotus corniculata. Medicago lupulina. POLYADELPHIA. Hypericum perforatum quadrangulum montanum 120. SYNGENESIA. Scorzonera humilis. Sonchus arvensis oleraceus Prenanthes muralis. Leontodon Taraxacum. Crepis tectorum. Hypochoeris maculata. Apargia autumnalis. Hieracium Pilosella Auricula dubium murorum B- ambiguum sylvaticum paludosum 121. umbellatum. Lapsana communis. Arcetium Lappa 8. Bardana. Serratula arvensis. Carduus crispus lanceolatus palustris heterophyllus. + Carlina vulgaris 122. + K. Vet. Acad. Handl. 1831. 15 218 Bidens tripartita cernua 123. ”Tanacetum vulgare. Artemisia vulgaris Absinthiun Gnaphalium dioicum sylvaticun uliginosum Erigeron acre. Tussilago Farfara. Senecio vulgaris sylvaticus. Solidago Virgaurea. Arnica montana. + Chrysanthemum segetum 124. Leucanthenwum. Matricaria Chamomilla Bg. svaveolens inodora. Anthemis arvensis >&k tinctoria 129. Achillea Millefolium Ptarnuca 12060. Centaurea Cyanus Jacea iScabiosa. Filago montana. Jasione montana 127. Lobelia Dortmannas Viola palustris canina mirabilis 128. tricolor B- arvensis. Impatiens Noli tangere. 129. GYNANDRIA. Orchis maculata. Satyrium conopseunt bifolium. + Herminium Monorchis 130. > Malaxis paludosa 131. Corallorrhiza innata 132. Serapias latifolia 133. Listera ovata 134. cordata. Neottia repens 1353. Calla palustris. MONOECIA. Callitriche verna autumnalis. Lemna minor. 1 Typha angustifolia 136. " latifolia 137. Sparganium natans erectumn. Carex dioica + pulicaris 139. levcoglochin chordorrhiza paniculata B. 139. muricata " vulpina 140. intermedia leporina >k elongata 141. > Heleonastes 142. stellulata > loliacea 143. canescens SHlava p. minor filiformis capillaris > livida 144. panicea B. sparsiflora " digitata 149. >F globularis 146. pilulifera pallescens limosa ky. irrigud 147. ampullacea Garex vesicaria caespitosa acuta. > Littorella lacustris 149. Urtica urens dioica. + Ceratophyllum demersum 149. Myriophyllum spicatum. Sagittaria sagittifolia p. tenwior. Alnus glutinosa + B. laciniata 150. incana | >+ 8. pinnatifida 151. Betula alba + y. laciniata 152. nana 153. Qvercus Robur 154. Corylus Avellana 153. Pinus sylvestris Abies Fy. viminalis 156. DIOECIA. Salix pentandra fragilis > limosa 157. +T amygdalina 158. > hastata 159. phylicifolia caprea cinerea aurita fusca Empetrum nigrum. + Humulus ZLupulus 160. Myrica Gale. Populus trehnila. > Mercurialis perennis 161. + Hydrocharis Morsus rane 162. Juniperus communis. Taxus baccata 163. 219 POLYGAMIA. Atriplex patula. Acer platanoides 164. Fraxinus excelsior 165. CRYPTOGAMIA. Polypodium vulgare Phegopteris Dryopteris Thelypteris ilvense fragile Filix femina Filix mas spinulosum Lonchitis 166. Asplenium septentrionale + alternifolium 167. Ruta muraria 169. Trichomanes >F viride 169. Blechnum Spicant 170. Pteris aquilina. Onoclea sStruthiopteris 171. Botrychium Lunaria rutaceum 172. Lycopodium complanatum clavatum annotinunm I selaginoides 173. >k inundatum 174. Selago. Isoétes lacustris. Equisetum arvense sylvaticun palustre limosum fluviatile hyemale. Chara vulgaris B. viridior Hlexilis fietastennaned 220 " Hypnum 'purum 179. parietinum proliferum delicatulum abietinum + 8. paludosum 176. cuspidatum cordifolium nitens " myosuroides 177. " myosurum 179. stramineum > moniliforme 179. serpens populeum 180. plumosum 181. salebrosum 192. velutinum strigosum 1983. + striatum 194. triquetrum squarrosum stellatum + Halleri 1939. Crista castrensis + molluscum 186. cupressiforme B.: compresswm y. tenue incurvatum 187. uncinatum > rugosum 189. loreum 199. scorptoides aduncum pg. revolvens fluitans > nitidulum 190. denticulatum + undulatum 191. Leskea complanata trichomanoides > subtilis 192. polyantha Leskea sericea dendroidea. Neckera crispa 193. curtipendula viticulosa 194. Fontinalis antipyretica >F squarnosa 199: + falcata 196. Fissidens taxifolius B. adiantoides bryoides. Pterogonium sciuroides 197. filiforme Bryum cespiticiwm capillare alpinum 198. argenteum nutans pyriforme. androgynum Mnium serpylifolium rostratum 199: - Cuspidatum undulatum hornum 200. roseum crudum binvum 8 turbinatum palustre fontanum >eCinclidium stygium 201. I Meesia uliginosa 202. + squarrosa 203. Funaria hygrometrica. Bartramia pomiformis crispa Halleriana 204. > gracilis 205. Buxbaumia aphylla 206. + B. viridis 207. foliosa 208. Orthotrichum striatum obtusifolium. 221 Campylopus acicularis 223. Trichostomum lZanuginosum Orthotrichum affine B- speciosum 209. y. pumilum rupincola 210. crispum y. brevifolium 211. d. viride 211. b. Drummondii 212. anomalum. Polytrichum piliferum juniperinum commune B- avrantiacum alpinum urnigerum B- capillare &« aloides 213. nanum undulatum B- minus Dicranum scoparium B. magjus polysetum longifolium montanum + glaucum 214. spurium 215. > alpestre BP. 216. polycarpum 217. strumiferum virens 218. »F setaceum 219. cerviculatum varium B. rigidulum " y. rufescens 220. heteromalluni B. minus crispum >k Schreberi 221. Campylopus pulvinatus B. ovalis 222. B. politus y. hirsutus canescens B. ericoides fasciculare 224. heterostichum B- mierocarpon. Didymodon capillaceus 225. homomallus 226. rostratus + pusillus 227. + obscurus 228. purpureus cylindricus 229. > glaucescens 230. Weissia curvirostra > acuta 231. + fugax 232. + 8. schisti 233. controversa 234. Fk rosea 2353. Grimmia apocarpa B. alpicola. Encalypta extinctoria ciliata + grandis 236. >F Conostomum boreale 237. >»k Tortula subulata 238. ruralis tortuosa 239. + convoluta 240. »« Splachnum rubrum 241. + luteum 242. >+ vasculosum 243. + ampullaceum 244. > sphaericum 245. + urceolatum B.mnioides 246. ky. fastigiatum 247. + angustatum 248. + tenue 249. Tetraphis pellucida Fr figida 250 2322 Gymnostomum lapponicum Jungermannia palmata 251. + 8 multifida 269. Schistidium ciliatum. Sphagnum. latifolium p: squarrosunv capillaceun B cuspidatum. + Phascum subulatum 252. Andrea alpina rupestris 253. + Jungermannia concatenata 254. trichophylla ciliaris reptans + tricrenata 255. bidentata B. graveolens + heterophylla 256. Trickomanis cavifolia tamariscifolia dilatata platyphylla complanata albicans 257. taxifolia 259. undulata + compacta. 259: resupinata 200. nunuta >+ exsecta. 261. emarginata. 202. > Excisa 263. + inflata 264; bicuspidata + connivens: 205. + Sphagni 266: incisa gquinguedentata BB: minimoa + y. julacea: 267. asplenioides pusilla 268. Tr pingvis: 270. epiphylla Blasia furcata. Marchantia polymorpha B: fontana hemispherica + pilosa 271. tenella 272. » Anthoceros punetatus 273. Lichen pallescens tartareus varius cerinus vitellinus aurantiacus icmadophila - intricatus vernalis Acharii hematomma Vventosus subfuscus badius tephromelas cinereus saxicola candelarius brunneus cervinus CE SWS stellaris cycloselis ulothrix saxatilis omphalodes ambiguus centrifugus conspersus stygius Lichen fahlunensis olivaceus parietinus scrobiculatus pulmonarius ciliaris furfuraceus runastri physodes glaucus juniperinus B- pinastri sepincola B ulophyllus islandicus odontellus fraxineus calicaris polymorphus farinaceus aculeatus lanatus ubescens chalybeifornus jubatus sarmentosus 274. velutinus »k plicatilis 275. flaccidus nigrescens satlurninus Peltigera saccata 276. aphtosa canina horizontalis venosa 277. resupinata arctica 278. Usnea hirta plicata barbata Bxomyces rangiferinus uncialis p. aduncus 223 Bxomyces subulatus cenoteus gracilis verticillatus pyxidatus, cocciferus macilentus deformis digitatus botrytes rufus >k roseus 279. Stereocaulon paschale. Gyromium polyphyllum deustum >r hyperboreum 280. erosum 291. >k proboscideum 282. + cylindricum 2983. velleum B. spadockrouwm 254. y- hirsutum >k polyrrhizon 285. pustulatum Opegrapha vulvella scripta Lecidea parasema sangvinaria uliginosa atro-alba fusco-atra lapicida confluens Oederi atro-Vvirens glaucona scalaris microphylla Verrucaria epidermidis umbrina »k Endocarpon sinopicum 286. mintatum fluviatile 287. 224 + Endocarpon phylliscum Variolaria communis 3 289. corallina Spherophoron coralloides Byssus chlorina fragile incana Calicium clavellare candelaris spherocephalum + kermesina 209. furfuraceum Jolithus. Anmärkningar vid Wäxtförteckningen. r., Circea alpina Linn. I de bergiga de- larne af.Dalsland nog allmänt; t. ex. vid Krop- pefjell i Högsäters socken, Korpeknatten i Frö- skog, Stockholmskasen i Hesselskog. Likaså i Wermland, genom Westerlandet, Ullerud, Wä- sehärad och Fryksdalen till Ränneberget i Öst- mark. : 2. Veronica longifolia Linn. Växer 1 synnerhet utmed de större vattendragen i Werm- land vid Uddeholm 1i Elfdalen, ”Tosseberg i Fryksdalen, Allström i Wenerns granskap, samt i Westerlandet omkring Glafsfjorden ända upp till Kyrkviken vid Arvika. I Dalsland mellan Öxnäs bruk och Högsäters kyrka, samt på slätt- bygden vid Ottersrud, 1 tillräcklig mängd. 3. Utricularia vulgaris Zinn. I Dals- land sällsynt, t. ex. i Fröskog. I Wermland åtminstone vid Bjurkärn i Carlsskoga: WaAHLEN- BERG. De begge andra Svenska arterna äro all- männare. 4. Lycopus europ&eus Linn. I Werm- land vid stränderna af sjöarne Emsen och Wi- sten i öfra Ullerud, sparsamt, men på flera stäl- len : SÖDERBERG. 5. Iris Pseudacorus Linn. I Dalslands och Wermlands Wenerstrakter, t. ex. vid Ja- 225 kobsberg nära Carlstad, samt vidare till sjön Wi- "sten i Ullerud; Sillerud och Gillberga i Wester- landet. 6. Scirpus nanus Spreng. culmo nudo evaginato, spica ovata pauciflora, stigmatibus tri- bus. Spreng. pugill. 1. p. 4. syst. veg. 1. Pp. 205. Wallr. ann. bot. p. S. parvulus Roem. et Schult. syst. wveg. 2. p. 124. Mertens et Koch germ. 1. p. 431. S. humilis FWallr. sched. crit. p. 27. Af Professor WAHLBERG funnen år 1822, i Wermland nära Sundsbron i Fryksdalen, hvar- est den likväl af mig förgäfves eftersöktes d. 4 och 5 Juli 1831: ; Radix fibrosa, emittens culmos plures aphyllos, quo- rum steriles a Sprengelio et Wallrothio folia nuncupan- lur. Spica pusilla terminalis subebracteata, glumis ovatis obtusiusculis carinatis viridibus, margine albido. Semina sine appendice incrassata, setis 4—6 retrorsum hispidis stipata (Warrr.). Planta tota plerumque vix pollicaris, rarius unciam sesquialteram attingit, cujus longitudinis sunt specimina a Cel. WaHLzBERG communicata. Habitu inter nostratium S. acicularis proxime convenit; .sed di- vérsissimus culmo vaginato, charactere Eleocharidis &c. Re vera, omnium consensu, affinior S. fluitans, qui vero precipue stigmatibus binis, setisque nullis abunde differt. Culmi foliosi forsan minoris momenti, quamvis, ut totus crescendi modus, plantam habitu dissimillimam reddunt. Conf. Mert. et Koch I. c. p. 432. Cel. WaALi- RoTH in sched. crit. dicit S. naovum a S. fluit. distingui etiam ”involucri valvis exterioribus spiculas subequantibus, que in S. fluitante illis breviores sunt”; sed in specimin. meis gluma una alterave infima ceteris tantum paullo major et viridior, quod etiam dicto Ejus priori in ann. bot. convenit. De S. nano Poir. nullam facit mentionem Sprengelius in systemate; nec faciunt Roem. et Schult. . Phleum alpinum Linn. I Werm- lands bergslag vid Svartsången: WAHLENBERG. 8. Milium effusum Linn. I Dalsland vid Hesselskog: F. FRYXELL. 226 9. Arundo sylvatica gp. Wahlenb. swvec. ed. 2, p. 43. I Wermland vid Tabergs grufvor. to. Arundo stricta Zimm. I Werm- land, åtminstone i Bergslagen och Fryksdalen flerestädes. | rt. Poa sudetica Haenk. pg. I Werm- : land i Carlstadstrakten: WAHLBERG. 12. Glyceria aquatica Wahlb. gothob. p. 18. Smith. engl. fl. 1. p. 116. I Dalsland och Wermland, i granskapet af Wenern, ofta i stor myckenhet. Eljest sällsynt, såsom vid Ahlqvitters bruk. 13. Bromus giganteus Linn. I Dals- land bland stenramlet nedanför trädgården vid Tegelbruket nära Wenersborg: WiKSTRÖM. 14. Brachypodium pinnatum Roem. & Schult. I Dalsland, i synnerhet på slättbyg- den, allmän. "Äfven i Wermland flerestädes, t. ex. vid Persberg i Bergslagen. 15. Dactylis glomerata Linn. I Werm- lands bergslag allmän. I Fryksdalen och Elf- dalen finnes den knappast, och i Dalsland såg jag den endast på få ställen, sparsamt. ; 16. Cynosurus cristatus Linn. Vid Ot- tersrud på slättbygden, samt vid Fursjö i Ånim- skogs socken af Dalsland. 17. Montia fontana Linn. I Dalsland vid Mörkerud i Hesselskog. I Wermland vid Förby och Emsen i Ullerud, o. fl. st. 18. Asperula odorata Linn. I Dals- lands bergstrakt rätt allmän, såsom i Hesselskog, Fröskog och W. Ed. Ändtligen äfven i öfver- sta Wermland vid Ränneberget. 19. Galium trifidum Linn. I Werm- lands bergslag vid Kroppa, samt i Ullerud vid Södervik. . 227 20. Cornus svecica Linn. I Dalsland nära Sundsbrosund på Norrska gränsen vid Hö- gen i Töftedals socken (hvarifrån den allmänt fortfar genom Enningedalen i Norrige nedåt Bo- husland). På slättbygden vid Sörby i Brålanda socken. I Wermland vid Carlstad mellan Wåx- näs och Sandbäcken, i Biskopsängen, samt mellan östra bron och Sundsta. 21. Tillga aquatica Linn. I Dalsland vid Wenern: af FORSELLES. 22. Anchusa officinalis Linn. Vid San- nerud i Fröskogs socken af Dalsland, icke sparsamt. 23. Cynoglossum officinale Linn. Vid Posseberg i Warnums socken af Wermland: WaHLENBERG. Äfven på bruksbacken vid Löf- staholm i Lysvik: SÖDERBERG. 24. Primula veris Linn. I Dalslands bergstrakt flerestädes "ymnigt, såsom i Kilane ängar af Tisselskogs socken, Bräckängen vid Fur- sjö i Ånimskog, i Hesselskog och Westra Ed. 25. Hottonia palustris Linn. I Dals- landsoch Wermlands Wenerstrakter: vid stran- den af Harsjön i Mo socken: Pastor HaArpin; mellan Hultsberg och Wäsehärads prestgård: Stud. SVARTENGREN; Vid Näset: REJMAN. 26. Convolvulus arvensis Linn. På Dals- lands slättbygd icke sällsynt: Stud. LinpGREN. 27. Campanula persicifolia Linn. Ge- nom Dalslands och Wermlands Westerland nog ofta. I Fryksdalen sällsynt, och endast vid de större, mustiga bergen, t. ex. Åsberget i Ö. Emtervik. Likaledes i Elfdalen ända upp till Uddeholm. 27. b. Campanula rotundifolia g. lan- cifolia Mert. et Koch germ. 2. p. 156. Iöfver- 228 sta Wermland på sandhedarna Gd Christine- forss bruk. Caudice decumbente multifloro, foliisque bis polli- cem longis lanceolatis remote serratis, valde singularis. 28. Campanula Trachelium Linn. I Dalsland ymnigast vid V. Ed. Dessutom vid Storstrand 1 Fröskog, och Rådaneforss bruk i Ödeborg. 29. Campanula latifolia Linn. I Dals- land vid Bräcke nära Hesselskogs kyrka, ganska ymnigt. I öfversta Wermland vid Ränneber- get, sparsamt. 3o. Campanula glomerata Linn. I Wermland: WaAHLENBERG. 31. Campanula Cervicaria Linn. I Wermland, i synnerhet vid de större bergen, mångenstädes, t. ex. vid Jättkärnsklätten, Bada och Åsberget i Fryksdalen, vid sjön Wisten och Uddeholm i Elfdalen, i Sillerud, samt vid Kol- säters bruk i Westerlandet. I Dalsland lika- ledes, t. ex. på Wikön i sjön Err, vid Stora Lee, 0. sS. V. 32. Lonicera Xylosteum Linn. Genom Dalslands bergstrakt allmän. I Wermland på kalkgrund vid Persberget: WaAHrzenBeErc. El- jest under de mustigaste bergen till Jättkärnsklät- ten, Ränneberget och Snipberget i Hvitsands kapell. 33. Verbascum Thapsus Linn. I Dals- land nog allmän. Äfven i Wermland på so- liga bergbackar flerestädes, såsom vid landsvägen mellan Ingrirud och Ransunds färja, vid Slotts- bron, vid Fjöle i Stafnäs, i Sillerud, Wäsehärad, Ullerud och Bergslagen vid Persberget. 230 34. Verbascum nigrum Linn. Eudast på konglomerat-backen vid nya Öxnäs bruk i Dals- land, rikligen. ; 35. Ribes rubrum ZLZinn. I Wermland på strandbackarne vid Klarelfven, af hvilken den, likasom Salix amygdalina, vid flodtiden planteras åtminstone ned till Ullerud: SöpERBERG. 36. Hedera Helix Linn. I Dalsland på Kroppefjell vid hemmanet Granen i Ryrs socken, samt vid fyrbåken Bostugnen + mil N. V. från Wenersborg: Stud. LinpGres. Den växer på des- sa ställen, i synnerhet det sistnämda, högst ymnigt, och synes hafva kommit från de på an- dra sidan viken liggande Halle- och Hunneberg. 37. Gentiana Pneumonanthe Linn. I Dalsland nära Wenersborg: WixstrRöm. I Wer m- land vid Stömne i Gillberga: REJMAN. 38. Gentiana Amarella Linn. I Werm- land, åtminstone i Bergslagen, t. ex. i Skärgha- gen vid Gammelkroppa: WaAHLENnBErG. Vid Pers- bergs grufvor i stor myckenhet. 39. Ulmus campestris Linn. I Dals- land och södra Wermland sällsynt. Bäst vid Ränneberget i Östmark. 40. Sanicula europea Linn. I Dals- land på östra affallet af Kroppefjell vid Granen i Ryrs socken, samt i en dal 2 mil N. O. från Hesselskogs kyrka, i tillräcklig mängd. 41. Torilis Anthriscus Gmel. Vid Bo- rekull i Örs socken, Rådaneforss i Ödeborg, samt ymnigast vid Berg i Laxarby af Dalslands bergstrakt. 42. Selinum Carvifolia Linn. sp. plant. I Dalsland vid Öxnäs bruk, i Fröskog vid Strand, samt på slättbygden allmän. I Wermland: WAHLENBERG. 230 43. Heracleum Sphondylium Linn. Vid Hesselskog och W: Ed, m. fl. st. i Dals- land, ymnig. I Wermland vid Butorp i öfra Ulleruds socken, samt i Sillerud. 44. Imperatoria Ostruthium Linn. I Fryksdalen vid Westgård i Ö. Emterviks soc- ken, samt vid Ränneberget i öfra Wermland, ' nog rikligen. 45. Aegopodium Podagraria Linn. I Dalsland på slättbygden vid Ottersrud o. fl. st. 46. Linum Radiola Zinn. I Wermland vid Carlstad, på elfsanden vid östra bron: Hri- sncER. I Dalsland på sandbackarne vid Te- gelbruket nära Wenersborg: WiKkstrRÖM. ; 47. Allium oleraceum Linn. Vid Hen- riksholm, på en Öi sjön Ånimmen af Dalsland, på lerskiffergrund. | 48. Allium angulosum Linn. scapo nu- do angulato, foliis linearibus canaliculatis subtus convexis subangulatis, umbella capsulifera fasti- giata, staminibus simplicibus, bulbis caudice trans- verso affixis. Linn. sp. pl. 1. p. 450. dSpreng. syst. veg. 2. p. 37. Jacg. austr. p. 11. t. 423. Allium radice senescente lignosa transver- sa, umbella erecta. Hall. enum. helv. p. 297. all. p. 34. n. 16. optime. Allium angulosum gp. calcareum. Iallr. sched. crit. p. 134. A. acutangulum Milld. — Mert. & Koch germ. 2. p. 520. (inclusis gp. & .). ÅA. senescens B. Walhlenb. carp. nu. 307. ex speciminibus Ipsius eonvenientissimis. Växer i Dalslands bergstrakt på små so- liga, af buskar omgifna bergkullar vid södra än- dan af sjön: Stora Lee, så väl på sjöns östra Sl> da vid Bälnäs, som på den vestra nedanför 231 Strand. Fanns med både blommor och frukter d. 26 Juli 1831. Planta gracilis et elegans, vix pedalis. Bulbi, cras- situdine penne cygnex, plerumque bini ad apicem cau- dicis horizontalis inseruntur, quorum altero florente alter folia tantum gerit, forsan plantam anno insequente flori- turam. Folia superne planiuscula, dein canaliculata, in- ferne carinata caulemque amplectentia, subtus subangula- ta, linearia, stricta. Scapus anceps, vel, angulis duobus tertio obtusiore acutioribus, quasi semicylindricus, zxque ac folia farctus.. Pedunculi numerosi, 10—30, raro un- ciam longi, subequales, angulati, erecti, nec bulbis nec paleis ullis interstincti. Spatha bifida (nec bipartita), pe- dunculis multo brevior. Flores pulchre purpureo-rosei, petalis exterioribus, ut bene Hallerus, magis cavis, hinc brevioribus. Filamenta corollam jam 2xquant, jam supe- rant. Stylus sepe longior ipsis. In singulo capsulze locu- lamento semen solitarium nigrum, duobus Joculis semini- feris, tertio plerumque vacuo. — Botanicos recentiores for- san plus equo vexavit haec species. E descriptione mea colligi posse optarem, plantam svecicam cum A. acutan- gulo evidentissime conjungere Å. montanum Schmidt. , quod tamen cum recentissimis distingvere malunt Cell. M. et K. in fl. germ. 3. prefat. p. 8. Ceterum fig. Jacqui- ni citata, ad hoc, si specie 'distingvatur, non est laudan- da; nam in eå filamenta, ut etiam dicit Jacquin, corol- lam tantum 2xquant. Que figura nostrum satis bene re» presentat; statura tantum majore, floribusque dilutioribus, qualem cultam in herb. Cel. ZVahlenbergii vidi plantam, aliquantulum aliena. Quod denique ad A. acutangulum ipsum attinet, omnes et singule ejus partes, preter geni- talia paullo longiora, cum Cepa n. 20. Gmel. siber. 1. p. 58. t. 14. f. 2. et Linn. hort. ups. Pp. 8o.fn. 12. quod Lin- nei verum ÅA. angulosum putatur, omnino conveniunt; petala enim in ÅA. acutangulo meo &xque acuta et lexte co- lorata ac in A. anguloso Recentiorum. Filamenta Vero, que jam elongaåntur, jam contrahi posse, quis multum du- bitet? — In M. e& K. germ. 2. p. 522, errore typogra- phico, ut puto, perperam citatur hort. ups. Pp. 79 B. II. ui ÅA. senescens. Hoc tamen quoque yarietatem esse Ilii angulosi, lubens adsentior: 49. Ornithogalum minimum Linn. I Dalsland vid Henriksholm : F, FRYxEnL. 232 50. Narthecium ossifragum Smith. I Dalsland på en mosse vid Kroppefjell i Hög- säters socken: Med. Cand. HEDRÉNn; 1 Kryptorps mosse, Wenersborgs församling: WiKSTRÖM. 51. Convallaria verticillata Linn. I Gumshögden vid Gustafva i Elfdalen, o. fl. st. i Wermland: BResman. I Dalsland mellan We- : stra Ed och Bälnäs, nära södra ändan af sjön Sto- ra Lee, ymnigt. 52. Convallaria Polygonatum Linn. I Dalsland vid Stora Lee. I Wermland vid Bäckebergen 1 Sillerud, sparsamt. På vestra si- dan af Jättkärnsklätten, i stor myckenhet. 53. Convallaria multiflora Linn. I Dalsland vid Westra Ed. I Wermland vid Östanås i Elfsbacka socken, samt på Kummelön i Wenern, hvarest äfven föregående skall finnas. 54. Acorus Calamus Linn. I Werm- land vid Carlstad, i gropar och dammar mel- lan staden och östra tullen. 55. Juncus stygius Linn. I Wermland icke sällsynt, ända ned till Westerlandet. I We- nerstrakten synes den icke förekomma; men i nord vestra delen af Dalsland finnes den säkert, ehuru icke ännu anmärkt. 56. Luzula campestris g. pallescens Linn. (Juncus). Vid Westgård, nära sjön Fryken, i Wermland. 570. Erica Tetralix Linn. Förekommer i Dalsland, dels i de vestligaste trakterna, t. ex. på Töftedalsfjellet, dels i de östra utmed We- nern, ymnigt; äfven på Kroppefjell; men i den egentliga, vackraste bergstrakten synes den icke till, och i Wermland är den icke funnen of- vanför Wenerstrakten. 58. 230 58. Daphne Mezereum Linn. I Dals- land sällsynt vid Lockerud nära Wenersborg, samt i Hesselskog. Planterad finnes den flere- städes. I Wermland är den mindre sällsynt, ända till Ränneberget och Gustafsforss. 59. Polygonum biforme MWahlenb. I Dalsland vid Åmål och W. Ed, nog ymnigt. (Under resan fann jag den eljest vid Weners- borg och Trollhättan, samt i Norrige vid Fre- drikshall, allmänt. Likaså på Gottland år 1829). Seminibus biformibus pedunculisque laevibus a P. Persicaria constanter differt. Flores letius rosei. Folia sepe maculå fuscå notantur. Variat caule ramosissimo prostrato, geniculis tumidis; jam simplicissimo strietlo; di- gitali — bipedali e. s. p. Upsalie nunquam lectum: ergo vix P. Persicaria Linnaer, quamvis forsan cum hoc ab Eo commutatum. In Ejus P. Persicaria (P. lapathifolio Smith) semper, ut Mert. et Koch, vaginas reperi ciliatas, quamquam tenuius quam in P. biformi. Sed nomina nil faciunt ad rem perspicuam et apertam. 60. Polygonum minus Huds. I Dals- lands Wenerstrakter, från slättbygden till Åmål flerestädes. (I tillgränsande Westergötbland vid stora mossen öster om Halleberg i stor myc- kenhet). 61. Adoxa Moschatellina Linn. I Å- nimskog, Fröskog och fl. st. i Dalsland. 62. Elatine Hydropiper Linn. I Werm- land vid sjön Flagan nära Strand i Jösse hä- rad: HisingeEr och WAHLBERG. 63. Monotropa Hypopithys Linn. Ve- ster om Åmål o. fl. st. i Dalsland: Pastor KrIurGREN. 64. Pyrola chlorantha Swartz. I Wer m- land på norra sidan om Slottsbro-färja, sparsamt. K. Vet. Acad. Handl. 1831. I 234 65. Pyrola media Swartz. I Prästeruds- höjden i Hesselskogs socken af Dalsland: Past. KiurGreEn och Mag. NOorpaur. 66. Pyrola umbellata Linn. På den ve- stra, mot Knarrbysjön vända sidan af Hafsåsen: ett af de största bergen i Dalslands bergstrakt, temligen ymnig. 67. Chrysosplenium alternifolium Linn. I Wermlands bergslag: WaAHLEnsBErG. I We- sterlandet, t. ex vid Kolsäters bruk, allmän. I Fryksdalen der och hvar, ända till Ränneberget. I Dalsland icke sällsynt, vid Åmål, i Fröskog 0. S. V. 68. Saxifraga tridactylites Linn. I Dalsland på lerskiffer vid Henriksholm och Hes- selskog. I Wermland på kalk vid Persbergs grufvor, samt på Upplandaberget i öfra Ullerud. 69. Saxifraga tridaectylites 8. petrea mWahlenb. svec. Med föregående vid Henriks- holm i Dalsland. I Wermland nära sjön Aspen vid Kolsäter i Gillberga härad. 70. Silene rupestris Linn. Genom hela Dalsland och större delen af Wermlands Westerland ganska allmän. Den omgifver Fry- ken på begge sidor, efter Fryksdalshöjden på vestra och Sundgårdsbergen på den östra, hvar=- est den, t. ex. i Björnhålan vid Westgård, än- nu nedstiger ända till sjöstranden. I Sunne blir den mera sällsynt, och är redan i öfra Fryks- dalen inskränkt till de högsta bergen, såsom Jätt- kärns- och Tossebergsklättarne. Sådant är äfven enligt WaAuHLtEnBerG, förhållandet i Elfdalen, på ett berg vid Rådasjön, samt i Bergslagen, på Arons- berg nära Philipstad. 71. Stellaria longifolia Fries. I Werm- land, i synnerhet i Fryksdalen, ganska allmän. 205 Den växer oftast vid stubbar och stenar på hög- ländtare betesmarker, hvarest förr varit svedje- land, men äfven i skogarne. I Dalsland är den sällsyntare. Jag såg den vid Westra Ed, spar- samt; men ymnigt frodades den vid Korpeknat- ten i Fröskog. 72. Stellaria glauca Smith. I Dalslaud och Wermland till Bergslagen och Fryksdalen, t. ex. vid Emtans utlopp i Fryken. 73. Stellaria nemorum Linn. Vid Lög- sjö i Vestra Ed af Dalsland, ymnigt. Likså vid Ränneberget i öfversta Wermland. 74. Lychnis Viscaria Linn. I Dals- land och Wermlands Wenerstrakt allmän. Sedermera endast på solsidan af de högsta ber- gen i Fryksdalen: Jättkärns- och ”Tossebergs- klättarne. 75. Cerastium aquaticum Linn. I Mo socken af Dalsland: Past. Harpvin: Växtstället var förgätet, men jag såg exemplaren. | 76. Sedum album Linn. I Dalslands bergstrakt, i synnerhet på lerskiffer-backarne om- kring sjön Ånimmen, ganska allmän. På taken vid Lunds gästgifvaregård observerades den i mängd af LissÉ, Wästg. resa p. 231. 77. Sedum rupestre Linn. I Dalsland på lerskiffern vid Henriksholm, ymnigt. Likaså i Wermland på Jättkärns-klättens branter; ända upp till högsta spetsen. Den skall äfven, enligt REmAn, finnas vid Long i Grums härad. 78. Sedum sexangulare Linn. I Dals- land vid Henuriksholm. 79. Agrimonia Eupatoria Linn. I Dals- lands bergstrakt mångenstädes. 80. Crategus Oxyacantha pg. monogyna Walhlenb: svece. I Dalslands bergstrakt vid 236 Hesselskog i Bräckängarne, vid Ånimskog och Westra Ed. Om digyna fanns på dessa ställen vet jag ej; men liten och vresig var den nästan alltid. 8:. Sorbus scandica Fries. Sällsynt bå- de i Wermland och Dalsland. Jag såg den icke rigtigt vild mer än vid Dragouberget på östra sidan af Storå Lee. 82. Spirea Filipendula Linn. I Dals- land på Ånimskogs kyrkogård, samt vid Kärr- kil vid Ånimmens utlopp i Wenern. 83. Rosa collina Jacg. I Dalslands bergstrakt icke sällsynt bland den vanliga R. ca- nina, som här, t. ex. i Bräckängarne vid Hes- selskog, bildar riktiga rosengårdar. Den så kal- lade R. collina tror jag äfven förekomma i ve- stra Wermland , t. ex. vid Kolsäter. — I Elfda- len och Fryksdalen är R. spinosissima MWah- lenb. (RR. cinnamomea Smith, Koch m. fl.) den allmännaste af slägtet. 34. Rubus fruticosus Linn. (a. Wahlenb. svec.) Uti inre beteshagen vid Tegelbruket, in- vid skillnaden emellan Tegelbrukets och Locke- ruds ägor i Wenersborgs församling af Dalsland: WizstrRöM Vet. Ac. Handl. :824, p. 459. Un- der resan såg jag denne endast i Norrige om- kring Idefjorden, hvarest äfven den följande växte. 85. Rubus fruticosus g. elegans. I Dals- lands bergstrakt flerestädes, såsom vid Strand i Westra Ed; i Laxarby; 1 Bräckängarne vid Hesselskog; 1i Paradisängarne på Kroppefjell. I Wermland mellan Westgård och Arfvidstorp i Fryksdalen, samt vid Mölnbacka i nedra Ul- lerud. Frutex magnitudine varians: pedalis — quadripeda- lis et ultra. Caules fructiferi erectiusculi, patenter ra- 237 mosi, subangulati, glabri, leves, purpurascentes; aculeis raris terrullus, Hellenis; rectis; foliis ternatis, terminali lon- ge petiolato, lateralibus subsessilibus, omnibus ovato-cor- datis, acuminatis, inequaliter argute serratis, latere supe- riore glabriusculis, inferiore pubescentibus, mollibus pla- niusculis; supremis in panicula dispositis minoribus, ma- gis ovalibus, subsolitariis. Petioli communes et partiales etiam pube, aculeolis minutis hinc inde intersperså, obdu- cuntur. Stipule anguste, lineares, pubescentes. Caules steriles arcuato-patentes, vel decumbentes, magis angula- ti, minusque ramosi, foliis quinatis, terminali longe, inter- mediis breviter "petiolatis, posticis sessilibus. Preterea in petiolo folu terminalis sepe sepius adsunt foliola altera bina, sessilia, unde folium quasi trijugum cum impari. Ce- terum, preter aculeolos in venis sepius presentes, majo- remque staturam, ut in caule fructifero. Panicula plus minus com posita pedunculis divergenti-patentibus. Bractex lanceolate, sepe incise, unå cum pedunculis piloso-pube- scentes. Calyx 5-partitus, semper patens, extus pilosus, intus magis tomentosus, constanter inermis. Pili glandu- losi nullibi adsunt. Petala alba. Germina omnino gla- bra. Bacca acinis non paucis composita, immatura ru- bens, dein nigra, rore cesio carens, succo sangvineo re- pleta, magnitudine varians, dulcis nec acida, sepe admo- dum grandis et sapida. — Specimina descripta legi tum Dalix ad Strand, tum Bahusize infra montem Björne- rödsberget ad Idefjord, quod indicare volui, cum planta tam polymorpha, alis citatis locis facile aliquantulum aberrare possit. Unicum, quod addere possum synony- mon certum, est R. corylifolius IVikstr. Vet. Acad. Handl. 1924. p. 434. pro quo certe a multis salutatus. Ad primam cohortem monographie Weihean&e sine dubio pertinet. BR. nitidus non esse potest ob aculeos rectos, calycesque inermes; nec RB. plicatus ob folia plana. Etiam R. affinis aculeis aduncis, foliisque subundulatis diversus.- Restat R. fastigiatus, quem sane syronymum pronuntiare potuissem. Sed in planta mea panicula ma- gis composita, foliisque interstincta , non a Är me, sec. descriptionem Smithii in engl. fl. p- 406. convenit R. suberectus Anders.; sed in hoc Ks ru- bro-sangvineze dicuntur. Interea Cel. Smitta dicit R. sub- erectum hac tantum re differre a R. fastigiato IVeih., unde mea de identitate R. fastigiati planteque presentis opinio confirmatur; sed tantis subtilitatibus implicatus in 238 altum procedere nolui, presertim cum de congerie ista specierum novarum nil aliud eredere possum quam de Rosarum centuriis, jam ad naturam tam feliciter redactis. Si a R. fruticoso Linn., qui omnino Rose caninae analogus est, quxedam species nova distingvatur, certe R. corylifolius /Vahlberg gothob. p. 56, ob germina tam insigniter pubescentia. Quem vero non esse R. co- rylifolium Smithit abunde patet ex descriptione accu- rata in engl. fl. 2. p- 409. ubi de hac re nihil me- moratur. Contra Smitutus de calyce et pedunculis glan- duloso-pilosis, ut magni momenti, multa loquitur, cujus vero'rei nec in descriptione, nec in speciminibus Cel:i WauLBERG vestigium vidi. Etiam baceam, quam parvam et acerbam dicit VWaHuLBERG, grandem 'grateque acidulam pronuntiat Rubi corylifolii Detector. In herbariis Sveco- rum, nomine R. corylifolii, vulgo adsunt forme RK. fruticosi, ad quem etiam sine dubio pertinet R. co- rylifolius 8. intermedius IVaklb. l. c. p. 57. Verus R. corylifolius, qui R. cesio quam fruticoso affi- nior dicitur, in Svecia adhuc repertus non videtur, nisi forsan ad Uddevalla, a Cel. Prof. WarmstEbT; sed de specimine unico, tantum florente, quid certi dicere non licet. | 86. Rubus arecticus Linn. I Werm- land i Elfdalen: ReJman. - Äfven nära Barsjö- höjden öfverst i Wäsehärad: SvARTENGREN. 87. Potentilla rupestris Linn. På Dals- lands lerskifferbildning flerestädes nog ymnigt, såsom vid Henriksholm och Näs i Animskog, vid Strand och på Wikön i Fröskog; ändtligen äfven på konglomeratbacken vid Öxnäs bruk i Högsäter. 88. Potentilla verna Linn. I Dalsland, åtminstone omkring sjön Ånimmen flerestädes. 39. Geum urbanum Linn. På många ställen i Dalslands bergstrakt, såsom vid W., Ed, Kroppefjell och Hesselskog. 90, Actaea spicata Linn. I Dalslands bergstrakt sällsynt, t. ex. vid Korpeknatten i Fröskog. Likaså i Wermland vid Tobyber- 239 gen i Sillerud: Prof. Smrién; vid N. Barsjön i Wäsehärad: Stud, SVARTENGREN; 1 Lerhultsängen vid Förby i öfra Ullerud: SöperserG; slutligen på Rännebergets östra sida. 91. Trollius europeus Linn. I Werm- lands bergslag ymnigt: WauresBere. I Dals- land vid Kläppe i Ödeborgs socken: HeDrÉN; vid Lockerud nära Wenersborg: Stud. LInpGrENn; vid Stamnåra i V. Eds socken: Stud. EKELUND; vid Ånimmens vestra sida: Fr. FRrRYxEu. 92. Ranunculus Lingva Linn. I Dals- land vid Starlanda i Walbo härad. I Werm- lands Wenerstrakter flerestädes, t. ex. vid Ja- kobsberg nära Carlstad, hvarifrån den går upp i det lägre Westerlandet, likasom Sagittaria o. fl., åtminstone till ån mellan Ingersby och Gryt- om vid sjön Wermelens nordvestra ända. 93. Ranunculus Ficaria Linn. Vid Hen- riksholm i Dalsland, till stor myckenhet. Skall äfven finnas flerestädes i orten. 94. Anemone Hepatica Zinn. I Dals- lands bergstrakt icke sällsynt, t. ex. vid Råda- neforss, V. Ed och Hesselskog, hvarifrån den sträcker sig norr ut till Wermlands Wester- land, såsom vid Kolsäter i Gillberga, ymnigt. Likaså i Bergslagen; men i Fryksdalen förekom- mer den endast sparsamt vid de högre bergen: Åsberget, Jättkärnsklätten och Ränneberget. I Elfdalen skall den, enligt REesman, alldeles saknas. 95. Anemone vernalis Zinn. I Elfda- len ofvanför Uddeholm; i Gräsmarken omkring Hedås ymnigt. Längst ned träffas den på Sör- mon i Wermlands Wenerstrakt. 96. Stachys sylvatica Linn. I Dalsland och södra Wermland, temligen allmänt. Se- 240 dermera endast vid de högre bergen såsom Jätt- kärnsklätten och Ränneberget. . Leonurus Cardiaca Linn. I Dals- land sällsynt i Wenerstrakterna. Äfvenså i Wermland, till Storforss i Bergslagen: WaAH- LENBERG- i 98. Origanum vulgare Linn. I Dals-: lands bergstrakt vid Henriksholm, Öxnäs, We- stra Ed &. I Wermland endast på Jättkärns- klätten, ganska ymnigt. 99. Clinopodium vulgare Linn. I Dals- land som föregående; nen i Wermland såg jag den icke. 100. Thymus Serpyllum Linn. I syd- ligaste Dalsland vid Djupedalsbro på gränsen till Westergöthland : Stud. LIinDGREN. rot. Lathrea Squamaria Linn. I Dals- land vid Strand i Fröskogs socken sparsamt; vid Lobyn i Mo socken ganska ymnigt: Pastor HARDIN. 102. Euphrasia Odontites Linn. På Dalslands slättbygd temligen allmän, 103. Pedicularis sylvatica Linn. I Dals- land, t. ex. vid Hesselskog, Åmål, på slättbyg- den o. fl. st 104. Pedicularis Sceptrum Caroli- num Linn. I Wermland ofvanför Uddeholm i Elfdalen: REJMAN. 105. Subularia aquatica Linn. I Werm- land nära Strand vid sjön Flagan i Jösse härad: HisiIncER och WAHLBERG. ro6. Dentaria bulbifera Linn. I Dals- lands bergstrakt vid Korpeknatten på vestra sidan om sjön Err i Fröskogs socken. 107. Arabis thaliana Linn. Genom Dals- land och Wermland, t. ex. i Uplandaberget i öfra Ullerud, till Ränneberget,, sparsamt. 241 108. Turritis glabra Zinn. I Dalsland vid Hesselskog och V. Ed. I Wermland vid Hagberget i öfra Ullerud, och på branterna af Jättkärnsklätten; ingenstädes ymnig. 109. Barbarea vulgaris p. Wahlenb. I Dalsland vid elfven mellan Öxnäs bruk och Högsäters kyrka, bland Alnus incana, särde- les stor och grenig. 110. Geranium bohemicum Linn. På svedjefall nära Ånimskogs kyrka i Dalsland; samt på dylik lokal i Wermland vid Uplan- daberget i Ullerud: Fryxenr och SÖDERBERG. ri. Geranium lucidum Linn. I Dals- land på bergbackarne i Hesselskogs prestgårds ängar, N. O. från kyrkan, temligen ymnig, och utmärkt frodig. 12. Geranium columbinum Linn. I Bräckängarne nära Hesselskogs kyrka i Dals- land, sparsamt: Stud. HARrRDIn. r13. Corydalis bulbosa 8. Linn. (Fu- maria). I Dalsland vid Fursjö nära Näs i Ånim- skogs socken: F. Frysen. 114. Anthyllis Vulneraria Zinn. I Dalsland på en Ö i Wenern, utanför Hängelö: F. Fryxeun. I Wermland på Jättkärnsklätten, ganska ymnigt. 115. Orobus niger Linn. I Dalsland i Linhedsskogen vid Hult i Hesselskogs socken: Fryxenn. I Wermland på branterna af Jätt- kärnsklätten, rikligen. 116. Lathyrus sylvestris Linn. I Dals- land vid Bälnäs i Westra Eds socken, samt of- vanför Hesselskogs kyrka. I Wermland på Jättkärnsklätten. 117. Astragalus glycyphyllus Linn. I Dalsland temligen allmän, såsom vid Westra 242 | Ed, i Bräckängarne och på Gölkullen i Hessel- skog, vid Buane nära Hängelöö I Wermland vid Persbergs grufvor; Hagberget och Torskberget i Ullerud; vid Wäckelsön, och på Skogsnäset i sjön Aspen nedanför Kolsäter i Westerlandet; samt på Jättkärnsklätten i stor myckenhet. 118. Trifolium medium Linn. I Dals- lands bergstrakt nog allmän. I tillgränsande ve- stra Wermland, t. ex. i Tobygärden i Sillerud: SILLÉN. 119. Trifolium arvense Linn. I Dals- land, i synnerhet omkring sjön Ånimmen mån- genstädes; i Westra Ed vid Bälnäs; i Högsäter vid Kroppefjell. 120. Hypericum montanum Linn. Vid Rådaneforss i Ödeborgs socken, Granen i RByr, Henriksholm i Ånimskog, Berg i Laxarby, Göl- kullen i Hesselskog, Westra Ed o. fl. st. i Dals- lands bergstrakt, hvarifrån den kommit in i Wermlands Westerland, vid Bäckebergen i Sillerud: Sirrén. 121. Hieracium paludosum Linn. I Dalsland mellan Frestesbyn och Borekull i Örs socken, samt vid Bräcke qvarnar i Hesselskog. I Wermland vid Ränneberget. 122. Carlina vulgaris Linn. I Dals- land vid Örsjöns norra ända; vid Henriksholm och Ånimskogs kyrka. 123. Bidens cernua Linn. På Dals- lands slättbygd vid Ottersrud i Brålanda, och Torpsjön i Ör. I Wermland i Ullerud, t. ex. vid Westsjö högst ymnigt. 124. Chrysanthemum segetum Linn. I Dalsland flerestädes, t. ex. i Ånimskog. 125. Anthemis tinctoria Linn. I Werm- land vid Tabergs grufvor: WaAHLENnBERG; ler- 243 åkrar vid Södervik i Ullerud, sparsamt: Sö- DERBERG. 126. Achillea Ptarmica Linn. I Dals- land, i synnerhet i Walbo-trakten, allmän. Den är sällsyntare i Bergstrakten, hvarifrån den går upp åt Westerlandet i Wermland, till Glafs- fjorden. I Waäsehärad i Sörängen vid södra Barsjön , utmed bäcken, ymnigt: J. J. SvaAr- TENGREN. 127. Jasione montana Linn. I Dals- land på Hafsåsens östra sida, samt vid Berg i Laxarby. I Wermland på sydvestra sidan af Tossebergsklätten. 128. Viola mirabilis Linn. I Dalsland vid Hesselskog i Bräckängarne. I Wermland vid Jättkärnsklätten, 129. Im patiens Noli tangere Linn. I Dalsland vid Skuggetorp i Steneby socken, vid Näs i Ånimskog, samt vid Bälnäs i Westra Ed. I Wermland så väl i Westerlandet vid Toby- bergen i Sillerud, Stömne 1 Gillberga, Köla och Strand i Jössehärad, som i Fryksdalen vid Jätt- kärnsklätten, ymnigt; vid Ränneberget sparsam- mare; i Ullerud i Lerhultsängen vid Förby. 130. Herminium Monorchis Linn. I Wermland vid Uddeholms bruk och Tabergs grufvor: WAHLENBERG. 131. Malaxis paludosa Swartz. I Werm- land vid Brunskogs kyrka. 132. Corallorrhiza innata AR. Brown. I Dalsland i Asmundtorps äng nära Ottersrud på slättbygden: Linocres; på fjellet vester om Fintorp i Mo socken: Harnin; i skogarne norr ut från Hesselskogs kyrka: KinunerEn och NorpAHn:. I Wermland: WaAHLENBERG. 244 133. Serapias latifolia Linn. I Dals- land i Bräckängen vid Hesselskog. I Werm- lands bergslag, t. ex. vid Långbanshyttan och Persberget: WaAHrzEnBErG; i Torskberget vid sjön Örten nära Mölnbacka bruk: Söpergaere; 1 öfra Fryksdalen på Jättkärnsklätten, högt upp i bran- terna. 134. Listera ovata BR. Brown. I Dals- lands bergstrakt flerestädes, såsom vid Löfve- rudshöjden i Westra Ed, i Fröskog och Hessel- skog, nog ymnigt. Äfven i Wermlands bergs- lag, t. ex. vid Tabergs och Nordmarks grufvor. 135. Neottia repens Swartz. I Werm- land vid Dalby, Uddeholm, Mokärnshyttan o. fl. st.: WauHrnengBerG; 1 Waäsehärad; samt vid Torskberget och Butorp i Ullerud: SöpErsErG. I Dalsland nära Råberg i Hesselskogs socken, sparsamt. 136. Typha angustifolia Linn. I flera sjöar, såsom Karsjön och Emsen 1i Ullerud: Sö- DERBERG. Äfven i Wermlands vestra trakter, i Bäckekärnet och Svensbysjön i Sillerud: Sirén. En Typha skall äfven förekomma flerestädes i det inre af Dalsland; men sagesmannen var osä- ker om species. 137. Typha latifolia Linn. I Dalslands Wenerstrakt nära Åmål. 138. Carex pulicaris Linn. I Dalsland på slättbygden nära Ottersrud, icke sparsamt. 139. Carex paniculata 8. teretiuscula mMWahlenb. I Dalsland och Wermlands We- sterland icke sällsynt. 140. Carex vulpina Linn. Åtminstone på Dalslands slättbygd flerestädes. 14:. Carex elongata Linn. I Werm- land mellan Bävik och Gunnerud i Ö. Emter- viks socken. 245 142. Carex ;:Heleomastes: Ehrhart. I Wermlands bergslag vid Kroppa: WaAHLENBERG; i Westerlandet vid Brunskogs kyrka. 143. Carex loliacea Linn. I Werwm- lands bergslag vid Lerviken: WaAHLENBERG; i Ullerud vid Westsjö: SÖDERBERG. 144. Carex livida Wahlenb. I Werm- lands bergslag vid Kroppa och Mokärnshyttan: WauLEnBErG; öfverst i Fryksdalen vid Christi- neforss. 145. Carex digitata Linn. I Dalslands bergstrakt flerestädes. 146. Carex globularis Linn. I Werm- lands bergslag vid Kroppa, Östanås och Niklas- damsmosse: WaAHLENBERG och WAHLBERG. 147. Carex limosa 7. irrigaa Wahlenb. I Wermland, åtminstone 1 Bergslagen, allmän: WaAHLENBERG. 148. Littorella lacustris Linn. I vestra Werroland vid sjön Flagan: HisincerR' och WauHrBERG; vid stranden af Ö. Silen vid Silleruds kyrka: Prof. Sirén. 149. Ceratophyllum demersum Linn. I södra ändan af sjön Stora Lee i Dalsland. 150. Alnus glutinosa pg. laciniata Milld. Nära sjön Yngen vid Löfnäs i Wermlands bergslag; ett enda träd. 151. Alnus incana fp. pinnatifida Wahlenb. I Wermland vid Lesjöforss nära gränsen till Dalarne: LunDpMARK. Obs. A. incana är i Wermland och Dalsland, öfver bufvud taget, allmännare än A. glutinosa, hvilken sed- nare äfven derstädes särskilt utmärkes med namnet Fet- al, då deremot A. incana vanligtvis kallas rätt och slätt Al: mera sällan Hyital. ÅA. incana förekommer i Bergslagen, i öfversta Fryksdalen och Westerlandet oftast på mera högländta ställen än A. glutinosa. I Det öf- 240 riga Fryksdalen, i hela Wenerslandet och Dalsland förän- dras detta till ett alldeles motsatt förhållande. I den egentliga Fryksdalen upptager A. incana nästan all för Alskog tjenlig mark, i dälderna och på backarne, så snart jordbetäckningen är af någon betydenhet, och man träf- far endast här och der några träd af A. glutinosa, till dess man kommer upp på de större, sterilaste höjderna, såsom Fryksdalshöjden och Sundgårdsbergen. Här synes A. glutinosa vara riktigt hemmastadd i de sumpiga hå- lorna mellan tallbeväxta berghällar. Det är väl sant att Fetalen är rådande omkring Wenern; men denna regel lider beständiga undantag, emedan de större, från Nor- den kommande vattendragen alltid hafva Hvitalen i sitt sällskap, ända ned till Wenern, såsom i Nors och Grums socknar, och vid Carlstad (Sandbäcken). På Dalslands slättbygd lärer knappast finnas någon Hvital; men i Bergstrakten blir den rådande på alla ställen, der tjoc- kare jordlager befinnas, lemnande, likasom i Fryksdalen, obetydligt rum för Fetalen. I hela den af mäktiga jord- bäddar halffyllda dal, hvilken här kallas Walbo-trakten, växer endast Å. incana; men så snart man uppstiger på Stigs- eller Kroppefjell finner mani! den tvärt upphöra, och A. glutinosa intaga sina om tyckta;, svarta sump- hålor mellan de nakna bergen. Om man sammanställer dessa iakttagelser, så synes otvunget följa, att A. glu- tinosa ursprungligen tillhörer Dalsland och större delen af Wermland, och att ÅA. incana är en, med de ofta så långväga, lösa jordlagren ankommen främling, som genom sin större härdighet och afvelsamhet gör allt mer och mer intrång på den ursprungligas område. 152. Betula alba 7. laciniata IZahlenb., eller så kallad Ornäsbjörk, finnes i Werm- land vid Grinsbol i Elgå socken, i temlig myc- kenhet; äfven, enligt berättelse, i Glafva socken ungefär I mil söder om Grinsbol: SÖDERBERG. 153. Betula nana Linn. Från norra Wermland till Niklasdams mosse ofvanför Chri- stinehamn, samt genom Westerlandet till norra delen af Dalslands bergstrakt. 154... Quercus Robur Linn. I Dalslands bergstrakt mångenstädes. De största, vackraste 247 och talrikaste Ekar finnas omkring Rådaneforss i Ödeborg. Vid Westra Ed och i Hesselskog äro de redan mindre resliga, men fortfara dock att växa uppåt vestra Wermland, såsom vid sjön Aspen och Stömne i Gillberga. De träffas se- dermera icke förr än i Fryksdalens nordvestra hörn vid Jättkärnsklätten, som är den nordvest- ligaste punkt i Sverige, hvarest Eken växer sä- kert vild. Enstaka träd förekomma likväl icke blott i ängarne nära Anneborg, hvarest de kun- na anses som utflyttningar från Jättkärnsklätten, utan äfven på Frykens östra sida i Lysvik, samt i Fryksände nära Svenneby. I östra Wermland finnes Eken endast på några holmar i Wenern, t. ex. Kummelön; 1 Bergslagen och öfra Elfda- ien saknas den alldeles, ehuru af det föregående kan slutas, att den, åtminstone i Ullerud varit allmän nog, och hvarest några ännu finnas vid Mölnbacka och Wäsby. 155. Corylus Avellana. Linn. Genom Dalslands hela bergstrakt och vestra Werm- land. I Bergslagen växer Hassel med svårig- het vid Kroppa. I Fryksdalen finnes den nog allmänt uppefter Frykens begge sidor, och bibe- håller sitt frodiga utseende ända till Lysvik och Jättkärnsklätten. I Fryksände blir den sällsynt och dvärgartad, t. ex. vid Bråneberget ofvanför Westanvik, samt vid Wägsjöforss bruk i Hvit- sands kapell. Ändtligen träffas den åter i stor mängd, reslig och fruktbärande vid Ränneberget, hvarest synes vara Hasselns nordligaste station i denna del af Fäderneslandet: : 156. Pinus Abies pg viminalis Alstr. Ett träd på Förby skog i Öfra Ullerud i Werm- land: SÖDERBERG. 248 157. Salix limosa fMahlenb. I öfra Werwm- land: VWAHLENBERG. 158. Salix amygdalina Linn. I Mile ar land vid Klarelfven, åtminstone från öfra Ul lerud till Sandbäcken vid Carlstad, ymnigt. 159. Salix hastata Linn. I Wermlands bergslag vid Hornkullen i Kroppa socken: WaH- LENBERG. 160. Humulus Lupulus Linn. I Dals- lands bergstrakt vid Skuggetorp i Steneby, och Berg 1 Laxarby, ymnigt, och med säkerhet ur- PuLnslig. 16:. Mercurialis perennis Linn. I Dals- lands bergstrakt, åtminstone vid Strand i Frö- skogs socken. 162. Hydrocharis Morsus ran&e Linn. I Dalsland på slättbygden, t. ex. vid Ryrs kyr- ka, samt i öfra Wenerstrakten nära Åmål. 163. Taxus baccata Linn. I de bergiga delarne af Dalsland flerestädes, t. ex. Ånim- skog, Hesselskog och Nossermarketie hvarifrån den mera sällsynt går upp åt vestra Wermland, åtminstone till Kolsäter i Långseruds socken. 164. Acer platanoides Linn. I Dals- land och Wermland sällsynt, till Snipberget i Hvitsands kapell. 165. Fraxinus excelsior Linn. I Dals- land och Wermland något allmännare än fö- regående, till Bergslagen och Ränneberget. 166. Polypodium Lonchitis Linn. I Dalsland, i den så kallade Presterudshöjden i Hesselskogs socken, funnen af afl.. Kommini- ster Svensson, enligt af honom meddeladt exem- plar, hvilket jag sett hos Past. KiurGren. Skall äfven finnas i vestra Wermland, 1 ARR Vrede 167. ——ALA 249 167. Asplenium alternifolium Wulfen. I sydligaste Dalsland, i bergen vid Wassbot- ten och Wenern: S. J. LInDGREN. 168. Asplenium Ruta muraria Linn. I Wermland på kalkgrund vid Persberget: WaHresBeErcG. I Dalsland på Borekull i Örs socken, samt på Dragonberget vid Stora Lee. 169. Asplenium viride Hudson. I ve- stra Wermland nära Grässjötorp i Eigå socken: REJMAN. 170. Blechnum Spicant Roth. I Werm- land vid Göstakrog i Näs härad: ReJman. I Dalsland vid Kryptorpsmosse nära Weners- borg: S. J. LInDGREN. 171. Onoclea Struthiopteris Swartz. I Dalsland mångenstädes, såsom vid Rolfsby i Tydje socken, Skuggetorp i Steneby, och Bräc- ke i Hesselskog. I Wermland i Westerlandet och Fryksdalen likaledes, t. ex. vid sjön Flagan i Jössehärad, vid Skasås i Stafnäs, vid Gunne- rud och Westgård i Ö. Emtervik, vid Jättkärns- klätten och Ränneberget, oftast i stor myckenhet. 172. Botrychium rutaceum Swartz. B. matricarioides Milld. I Wermlands bergs- lag vid Traneberg och Tabergs grufvor: Wan- LESBERG. I Dalsland på Ödsköldts moar vid Alltorp, ganska sparsamt, 173. Lycopodium Selaginoides Linn. I Wermland i Bergslagen och Fryksdalen, t. ex. i Ö. Emtervik vid Westgård. 174. Lycopodium inundatum Linn. I Wermland vid Kroppa och Taberg i Bergsla- gen: WaurEenBerG; vid Lillsjön i Öfra Ullerud: SöpeagerG ; i Fryksdalen, tillika med föregående och L. Selago, vid Storsand nedanför Westgård. K. Vet. Acad. Handl. 1833. 17 250 175. Hypnum purum Linn, Ganska säll- synt. Jag såg den endast i Dalsland nära We- stra Ed 176. Hypnum abietinum g. paludosum IVahlenb. H. Blandowii Mohr. I Werm- land vid Bergskog i Sunne socken i Fryksdalen. 177. Hypnum myosuroides Linn. I Dalslands bergstrakt flerestädes, t. ex. i Frö- skog och Hesselskog. 178. Hypnuin myosurum Schrad. I Dalsland vid Korpeknatten i Fröskog, tillsam- man med Weissia fugax och Didymodon obscurus. 179. Hypnum moniliforme MWahlenb. I Wermland vid Persbergs grufvor: Wau- LENBERG. 180. Hypnum populeum Hedwig. Ahn- felt in Fries nov. ed. 2. n. 305. I Dalsland vid Henriksholm och Öxnäs. I Wermland på Ränneberget. 181. Hypnum plumosum Linn. Hook. Schwägr. Suppl. 3. t. 225 f. 2. optime. H. alpinum Turn. Ahnfelt |. ce. n. 306. I Dalsland och Wermland; nog allmän, i synnerhet på stenar vid bäckar o. d. Cel. ScuwAzcricrEn dicit hanc stirpem; secundum spe- cimina authentica, esse vexatam illam Leskeam plu- mosam Swartzii, quam Brid. bryol.. univ. 2. Pp. 433. putavit esse H. incurvatum. Uterque falso. Est enim Leskea plumosa nil aliud quam varietas stricta H. cupressiformis. In herb. Swartziano exstat unicum tan- tum specimen Leskex plumose vere; sed in alia schedula attigua reperitur magna multitudo hujus Hypni plumosi, od quamvis nervo foliorum cet. diversissi- mum, cum Leskea sua commutasse, aliisque dedisse vide- tur Swartzius. — Omnibus dubiis de vero H. plumoso nunc, precipue eximiå Schwzegr. figurå, Sk nomen sine omni confusione retineturs. tenn FESTER SKITEN 251 182 Hypnum salebrosum Hoffm. germ. Nn 4. lpph- et..Tlayl,; musen brit. ed. ;2.: pc 166. pl t. 5. Sommerf. suppl. lapp. p. 68. HH ie osa Hedw. — Wahlenb. suec. Hy ,A23D. I Dalsland flerestädes. Äfven i Werm- land, t. ex. vid Illberg, Westgård och Ränne- berget. 183 Hypnum strigosum Hoffm. I Dals- land vid Hesselskog. I Wermland vid An- neborg i Gräsmarken. 184. Hypnum striatum Schreb. I Dals- land vid Hesselskog i Höghedsdalen, samt norr ut från kyrkan. 185. Hypnum Halleri Hedw. Werm- land vid Persbergs grufvor, ymnigt: WAHLENBERG. 186. Hypnum molluscum Hedw. I Dals- land på Hafsåsens vestra sida. 187. Hypnum incurvatum Schrad. — Sehwegr. suppl. t. 94 opt. Sommerf. suppl. Öd. oI Dalsland vid Bräcke i Hesselskog. I Wermland vid Anneborg och Persbergs grufvor. 188. Hypnum rugosum Hedw. I Werm- land på vestra branterna af Jättkärnsklätten, tereligen ymnigt. 189. Hypnum loreum Linn. I Dals- lands bergstrakt nog ofta, t.ex. vid Westra Ed, Korpeknatten, Borekull och Hafsåsen, ymnig och med frukt. I Wermland ;sparsamt vid West- gård i Fryksdalen, 190. Hypnum nitidulum Wahlenb. 1 Wermland på Jättkärnsklätten. 191. Hypnum undulatum Linn. I Dals- land nedanför Korpeknatten i Fröskog, med frukt. 252. 192. Leskea subtilis Hedw. Vid roten af en stor Alm nedanför Ränneberget i Wermland. 193. Neckera crispa Hedw. I Werm- land på Jättkärnsklätten, vid Kroppa, samt i Åsberget 1 Ö. Emtervik. I Dalslands bergstrakt allmännare, såsom i Löfverudshöjden vid Stora Lee; Kroppefjell; Borekull; Gölkullen; Bräcke &c. 1 Hesselskog; nära de öde grufvorna i Hafsåsen ganska ymnig och fruktbärande. 194. Neckera viticulosa Hedw. Vid Bräcke o. fl. st. i Hesselskog af Dalsland. I Wermland vid Persberget. 195. Fontinalis sqvamosa Hedw. I Wermlands bergslag: WAHLENBERG. 1906. Fontinalis falcata Hedw. Ifrån öfra Wermland, t. ex. Uddeholm och Chri- stineforss, åtminstone till Barnbäcken i Östra Em- terviks socken. 197. Pterogonium sciuroides Turn. I Dalsland på Ekar icke sällsynt. I Werm- land på en Alm vid Ränneberget. 198. Bryum alpinum Linn. I Dals- lands bergstrakt icke sällsynt, t. ex. vid Bore- kull. I Wermland på Tossebergsklätten ym- nig; på Bråneberget i. Fryksände sparsammare. Allestädes steril. 199. Mnium rostratum Schwegr. Bryum rostratum Schrad. Mnium serpyllifoliuim B. Wahlenb. | I Dalsland vid Hesselskog. I Wermland vid Westgård i Fryksdalen, och flerestädes. A. M. serpyllifolio certe distinctissima species, M. cuspidato affinis. In monte Kinnekulle, ubi cum cognatis copiosum, affinitates et differentias bene obsere vare licuit. 253 200. Mnium hornum Linn. I Dalsland nog allmän. I Wermland sällsyntare. 201. Cinclidium stygium Swartz. I Wermland: WaAHLnENBERG. 202. Meesia uliginosa Hedw. Vid Yngs- landet nära Gammelkroppa i Wermlands bergs- lag: WAHLENBERG. 203. Meesia sqvarrosa MWahlenb. I Wermlaud: VWauHLENBERG. 204. Bartramia Halleriana Hedw. 1 Wermland vid Lesjöforss, Persberget och Rän- neberget. I Dalsland vid Korpeknatten och Löfverudshöjden. 205. Bartramia gracilis HFloerke. I Wermland vid Persberget: WAHLENBERG. 206. Buxbaumia aphylla Linn. Werm- land der och hvar, såsom i Kroppa, vid Östanås, Kärne i Grafva, Bävik i Fryksdalen. I Dals- land vid Hesselskog. 207. Buxbaumia aphylla pg. viridis Moug. et Nestl. B. indusiata Brid. bryol. univ. a. PAGE p. 741 suppl. ft. 2: I Dalsland nedanför Gyllsberget i Hessel- skog, på en rutten björkstubbe jemte B. aphyl- la vulgaris, som växte närmare jorden. — Jag har likväl äfven funnit denna varietet växande på marken nedanför Råbäck på Kinnekulle, utan att den vanliga formen träffades derjerate. Forma valde mirabilis musci maxime singularis, fe- re monstrosa, quasi frustratum Nature tentamen ad ma- gis usitatam capsulx conformationem regrediendi. Cap- sula oblique ventricoso-ovata, suberecta, vel latere supe- riore genuino terram spectante, sepe prona. Quo in la- tere normaliter laxatur et solvitur exterior capsulge mem- brana, demumque in lacinias rumpitur irregulares, invo- lutas, scariosas, hyalinas. Capsula ceterum viridis. Non, ut voluit Cel. Schw&egrichen, immatura est B. aphyl- 254 la lignicola; nam capsulas, etiam in terra habitans, opti- me maturat. ”Transitus equidem nullos vidi; tamen spe- ciem .novam agnoscere non potui. Figura Bridelii bona. 2038. Buxbaumia foliosa Hedw. I Wer m- land vid Kroppa, högst sällsynt: WVAHLENBERG. I Dalsland på slyttbygden allmän. 209. Orthotrichum affine pB. speciosum. Sommerf. suppl. p. 60. O. speciosum JHNNVees ab Esenb. — Hook. et Tayl. musc. brit. p. 130. suppl. t. 4. Som- merf. in Magaz. f. Naturwidensk. 1827, part. 1. ; Både i Wermland och Dalsland, lik- som annorstädes i Sverige, icke sällsynt. Nec seta, nec peristomio, nec foliis ab O. affini con- stanter differt, quamvis habitu interdum valde alieno. 210. Orthotrichum rupincola Funck. (dentibus peristomii exterioris sedecim, ciliis in- terioris octo fugacissimis), caule suberecto ramo- so, foliis erecto-patulis late lanceolatis rigidis stri- ctis, capsula superne sulcata, calyptra piiosissima. Hook. et Tayl. musc. brit. p. 127. suppl. t. 4. Brid. bryol. univ. 1. Pp. 284 et 721. Arnoce dispos. p. 265. Wikstr. Ärsb. 1829. p- 178. I Dalsland vid Henriksholm och Åmål. I Wermland på Jättkärnsklätten och Ränneber- get. — För öfrigt har jag funnit denna art på Gottland, Kinnekulle, Halleberg, vid Leckö slott, i Norrige och Bobusland, växande på de mest olika bergarter, såsom Kalk, Sandsten, Trapp, Gneis, Syenit och Qvartz, med fullkomligt bibe- hållande af sina karakterer. Rigiditate sua valde singulare, pulvinos centrifugos nigro-fuscescentes in rupibus et saxis plerumque format. Dentes fere z2quidistantes, humidi conniventes, siccitate erecto-patentes, nunquam reflexi. GCilia adeo fugacissima, ut in planta vetustiore sepe omnino desiderentur. Oper- culo autem nuper delapso haud difficile observantur, in- 255 terdum &eque firma et longa acin O. affine cet. — Ami- cissimus Ahnfelt in literis mihi indicavit, hoc eodem modo sese habere ad O. cupulatum, ac O. affine ad O. pumilum. Quin etiam cilia debilia in O. cupulato vidisse testatur. O. cupulatum adeo pro varietate ru- pincolze habeatur necesse est. Conf. Arn. disp. p. 265. sub O. rupestre. 211. Orthotrichum crispum >Y. brevifo- lium Mahlenb. I Dalsland vid Kroppefjell, Borekull och Gölkullen. I Wermland vid Fry- ken nedanför ”Tossebergsklätten, vid Philipstad o. fl. st. Planta nomine O. Hutchinsix nunc temporis satis nota, quam Wermlandize in saxis circa Philipstad primus detexit Rev. AGcAarpbH, et cum desriptione, que inscribitur: ”Orthotrichum nova species?” SwaArtzio communicavit. Cui deinde in oblivionem venisse videtur, quamquam in herb. Ejus asservata. — Si jure, ut opinor ab O. cris- po distinguitur, etiam, ut bene observavit Rev. SomMER- FELT, secum trahit O. curvifolium IVahlenb. , cui vero nornini competit jus prioritatis. Sub O. curvifolio sic etliam militabit que sequitur varietas. 211. b. Orthotrichum crispum 3. viri- de Arn: dispos. p. 266. (sub O. Hutchinsiz). På en nedfälld stam af Älnus incana, nedan- för Ränneberget i Wermland, högst sparsamt. Primum viride dein fulvum, unde O. auveum Mart. audivit. A varietiate brevifolia ceterum differt tantum foliorum constitutione molliore, que a loco certe depen- det. Quod vero etiam in arbore characteres servat, nec O. crispum sistit, speciem valde confirmare videtur. 212. Orthotrichum Drummondii Hook. in Grev. scott. crypt. t. 115. sec. musc. brit. p. 126. suppl. t. 4. Arn. disp. p. 265. Spreng. syst. 4: pl TOSTKBra undo. I. p. 200.,(Ulota). O. crispum BB. Wahlenb. lapp. p. 364. O. subre- pens Sommerf. suppl. p. 59. t. 1. På stammar af Alnus incana i Dalsland flerestädes, såsom i Tisselskog vid Tusendalers- 256 backen och Bräcke i Hesselskog rätt ymnigt. Af- ven i Wermland, t. ex. vid Brattberget i Kroppa, på en björk. Descriptionibus iconibusque citatis bene notum. No- men Sommerfeltii equidem optimum; sed prius datum, ab omnibus exteris Botanicis diu usitatum, recipere cogi- mur, nisi hec planta, ut eheu! tam multe alie, constan- ter diversis nominibus in diversis terris significabitur. Fi- gur&e anglice longe prestantissime habitum elegantem be- ne reddunt. 213. Polytrichum aloides Hedw. I Dalsland 1 Hesselskog vid Bräcke och Gyllsber- get; vid TFTorssbyn nära Åmål, o. fl. st., ymniga- re än P. nanum. Quibus a P. nano distingvatur notis optime in fl svec. demonstravit Ill. VWAHLENBERG; tamen preter cCa- lyptram purpureo-roseam, in P. nano semper fuscam, nullum inveni characterem perpetuo constantem. 214. Dicranum glaucum Hedw. I Dals- land vid Gyllsberget och Borekull, steril. 215. Dicranum spurium Hedw. I Werm- land och Dalsland som vanligt sporadisk, t. ex. vid Westgård, på Sörmon vid Borekull: of- tast fruktbärande. ; 216. Dicranum alpestre p. majus Wah- lenb. D. flavescens Angl. På en af källdrag fuktad blandning af den finaste sand och lera, i en nyligen skedd utskärning af Klarelfven ne- danför Dejeforssen i Wermland, tillsamman med Weissia rosea. 217. Diecranum polycarpum Ehrh, I Dalsland vid Nygård nära Åmål, samt vid Bo- rekull o. fl. st. (I tillgränsande Norrige vid Pre- stebakke). I Wermland i Björnhålan vid West- gård, vid Mårbacka och på Jättkärnsklätten. Surculis foliisque majoribus, capsulis minoribus erectis non strumosis a D. strumifero sat diversum. Preter cha- 257 racterem genericum plerumque etiam colore letiore a Didym. obsc uro distinetum. 218. Dicranum virens Hedw. I Werm- land, t. ex. nära Smedstad i Nors socken. I Dalsland på en gammal sågdam vid Hesselskog. 219. Dicranum setaceum Swartz. Tre- matodon ambiguus Sclwegr. I Wermlands bergslag högst allmän: WaurEnBErc. Fryksdalen vid Westgård, sparsamt. 220. Dicranum varium 7. rufescens Hook. et Tayl. musc. brit. p. 102. t. 17. fig. intermed. D. rufescens Turn. I Dalsland på fuktig lerjord vid en väg- kant mellan Kroppefjell och Högsäters kyrka. Colore carneo-rufescente, areolis foliorum laxis pel- lucidis, capsulåque erectå singulare. 221. Diecranum Schreberi Swartz. På jorden mellan stenarne vid de under flodtider öf- versvämmade stränderna af det bergiga Werm- lands större sjöar, t. ex. vid Yngen nära Gam- melkroppa: Waurenzerc; vid Fryken, t. ex. ne- danför Westgård; vid Rotten nedanför Sandnäs och Jältkärnsklätten, nästan alltid åtföljd af J un- germ. pusilla. Nullam de struma faciunt mentiorem Swartz et WanLEnNBERG. Etiam folia subenervia dicunt, qualia quo- que in Hedw. spec. musc. delineata. Ego vero, cum Mohrio et Hookero strumam distinetam, et nervum satis validum excurrentem reperi. Icon Hookeri in musc,. brit. suppl: t. 3. plantam quasi Nature ereptam sistit, Attamen folia in meis speciminibus non tam subito atte- nuala, sed magis lanceolato-subulata. Basis semper lata. 222, Campylopus ovalis Wahlenb. G rim- mia ovata Mohr. I Dalsland och Werm- land i åtskilliga trakter nog allmän. Genere equidem nimis ambigua stirps, specierum spu- riarum magna mater. Warietates notabiliores binas vidi: 258 Pp. polita: minor, foliis non pilosis, capsula ovali nitida szepe albescente. Dicranum ellipticum Zurn. Trichost. ellipticum Hook. et Tayl. musc. brit. p. 109. t. 19. secundum specimina anglica omnino iden- tica Grimmia elliptica Arn. disp. p. 269. I Dalsiand på Henriksholms södra udde, vid Öxnäs bruk o. £l st. Primum reperi prope Upsaliam. Planta ceterum sa- tis nota, unde addere tantum oportet me, presertim Da- lig, evidentissime observare potuissi quomodo forma vul- garis piligera, cui capsula obscura subovata, sensim abeat in hanc undique politam et pulchellam figuram. Hoc in primis accidit ad latera irrigata rupium, vel ad saxa ab undis lacuum superfusa. . 7. hirsuta: major, foliis patentioribus lon- gius pilosis, capsula longiore. Grimmia patens Hornsch. — Bryol. germ. 2. p. 148. t. ar. f. 14. G. affinis Y. macrocarpa I. c. p. 145. t. OT TC I Wermland på bergsklippor vid sjön Fry- ken nedanför Westgård. | Facie sua horrida alterum extremum exhibet. 223. Campylopus acicularis Wahlenb. Trichostomum aciculare Pal. Beauv. I Wermland genom hela Fryksdalen ganska all- män. . I Dalsland icke sällsynt, t. ex. vid Åmål och Hesselskog. 224. Trichostomum fasciculare Schrad. I Fryksdalen m. fl. st. i Wermland, samt i de bergiga delarne af Dalsland och tillgränsan- de Norrige, ganska allmän. 225. Didymodon capillaceus Schrad. I Dalslands bergstrakt flerestädes, t. ex. om- kring Westra Ed, i Laxarby och Hesselskog. I 259 Wermland sällsyntare, t. ex. vid Persbergs grufvor. | 226. Didymodon homomallus Hedw. I Wermland, t. ex. vid stränderna af Klarelf- ven ymnig. I Dalsland vid Hesselskog. 227. Didymodon pusillus Hedw. I Wermland vid Mårbacka i Fryksdalen. 228. Didymodon obscurus Kaulf. caule erecto ramoso, foliis lanceolatis longe acuminatis subintegerrimis, siccitate tortilibus, capsula ovato- oblonga, operculo rostrato. Kaulf. — Schwgr. SuppLi2:0p. 80. ti r24:jf.l vs Brids fäniv: 2vop. 5i6.cet. 820. Spreng. syst. 4. p. 173. : D. Bruntoni Ärn. disp. p. 284. Hook. et Tayl. musc. brit. p. 117. suppl. t. 4. Dieranum polycarpum musc. brit. ed. 1. Hartm. handb. p. 397. ex litt. I Dalslands bergstrakt på skuggrika klip- por, ofta till betydlig myckenhet, vid Korpe- knatten, Borekull och Löfverudshöjden. I till- gränsande Norrige likaledes. Species ob fugacem peristomii indolem obscura et multum commutata, quam speciminibus e monte Omberg ab amiciss. Björlingsson allatis, primum ut svecicam agnovi. Habitu cum Weissia crispula adhuc magis quam cum Dicr. polycarpo convenit. Color plante obscurus, ut hoc quoque respectu nomen mereatur. Pe- ristomia inviolata in herb. conservare non potui, quam- quam sepe eximia obtinui et examinavi. Denvtes valde approximati, non nunquam apice connexi, utin fig. Hoo- keri. Quibus igitur fractis, bases eorum circa capsulxe orificium vesidux, dentes sedecim simplices abruptos men- tuntur. 229. Didymodon cylindricus Wahlenb. I Wermlands bergslag flerestädes: WaAunrn- BERG; i Fryksdalen vid Sundsbron. I Dalsland vid Henriksholm. 260 230. Didymodon glaucescens Mohr. I Wermland på flera ställen; på Ränneberget ymnigt. 231. Weissia acuta Hedw. I Werm- land i Elfdalen: WAHLEnBErG; på Ränneberget ymnig. | 232. Weissia fugax Hedw. I Dalslands : bergstrakt på Korpeknatten, vid Berg i Laxarby, och Löfverudshöjden i Westra Ed; oftast jemte Didym. obscurus. 233. Weissia fugax BB. schisti Iahlenb. Hook. I Wermland på Jättkärnsklätten. 234. Weissia eontroversa Hedw. I Dalsland vid Henriksholm och Hesselskog - samt på Hafsåsen och fl. st. I Wermland på Jättkärns- och Tossebergs-klättarne, samt vid Wärnäs. Den förekommer i dessa trakter på myllan i bergsspringor, liksom Marchantia tenella. | 235. Weissia rosea Wahlenb. I Werm- land jemte Klarelfven vid Uddeholm: WaAHLEn- BERG; vid Dejeforssen, Jemför Dicranum al- pestre gp. 236. Encalypta grandis Schrad. E.stre- ptocarpa Hediv. spec. musc. Vid de ödelag- da grufvorna i Hafsåsen i Dalsland, i temlig mängd, ehuru steril. 237. Conostomum boreale Swartz. I Wermlands bergslag vid Svartkärnsbergen i Kroppa: WAHLENBERG. 238. Tortula subulata Swartz. I W erm- land på Jättkärnsklätten. 239.;Tortula tortuosa Swartz. I Werm- land på Jättkärnsklätten, samt vid grufvorna i bergslagen, t. ex. vid Persberget i stor mycken- 261 het. Likaså vid grufvorna i Hafsåsen i Dals- land, omkring Westra Ed m. fl. st. nog ymnigt. 240. Tortula convoluta Swartz, I Werm- land vid Kroppa: WaHLENBERG. 241. Splachnum rubrum Linn. I Wer m- land i Elfdalen i synnerhet vid Ängkärren nä- ra Rissäter nog ymnigt: WaAHLEnBERG. Hvarken denna eller någon annan af samma slägte är an- märkt i Dalsland. 242. Splachnum luteum Linn. I Elf- dalen: WaAHLENBERG. 243. Splachnum vasculosum Hedw. I Elfdalen: VWaAHLENBERG. 244. Splachnum ampullaceum Linn. I Wermland: WaAHLENBERG. 245. Splachnum sphericum Swartz. I Wermland sällsynt: WAHLENBERG. 246. Splachnum urceolatum fp. mnioi- des IWaluenb., et 247. — — — — 7. fasti- giatum Wahlenb., begge i Wermland, enligt fl. sv. 248. Splachnum angustatum Swartz. Äfvenledes i Wermland: WoaAHrnENBERG. 249. Splachn um tenue Dicks. I Elfdalen nedanför sjön Stor-Ullen: REJmAn; samt vid Östan- ås i Nyeds socken: VWaAHLBERG. 250. Tetraphis rigida Hedw. fil. På de doldaste ställen under granitklippor i Bratt- berget, straxt norr om den så kallade Soldat- staden, vid sydvestra sidan af sjön Skjärgen i Kroppa i Wermlands bergslag: WaAHLENBERG. 251. Gymnostomum lapponicum Hedw. I Wermlands och Dalslands större berg nä- stan allestädes; men oftast steril. Med frukt på 262 Jättkärnsklätten och Ränneberget, samt Gölkul- len i Hesselskogs socken. 252. Phascum subulatum Schreb. I Dalsland vid Henriksholm, sparsamt. Den stora bristen.på arter af detta. och föregående slägte tyckes vara ett ganska-karakteristiskt drag. i dessa trakters vegetation. 253. Andrea: rupestris Aoth. A. Rothii Mohr. I Dalsland icke sällsynt, t. ex. på Gylls- berget 1 Hesselskog, vid Långhalsvattnet i Öde- borg; äfven på flera ställen i Wermland, så- som -Bråneberget vid Fryksände, m. 9. af de mest nakna bergen. 254. Jungermannia concatenata Smith. I Wermland t. ex. i Kroppa socken: Wau- LENBERG. 255. Jungermanmnia tricrenata MWah- Zenb. surculis suberectis simpliciusculis,' foliis oblongis tricrenatis convergentibus, stipulis sub- rotundis crenatis longitudine foliorum triplo mi- noribus, (perichetio laterali, oblongo plicaio, ore demum lacero). Wahlenb. carp. n. 1207. Lin- denb. synops. Pp. 43. J. trilobata piminor eb. et Mohr crypt. p. 410. Web. prodr.hep. Pp. 43. I Dalslands; nära: Hesselskogs kyrkas. Statura multiplo minore, surculis ob folia ”conniven- tia tereliusculis, stipulis respectu foliorum multo:. majori- bus, et colore obscuro rufescente a J. trilobata, forsan magis, naturå quam sic dictis differentiis certis, aliena. Web. et Mohr varietatem putabant. Quam vero dignissimus Eorum Heres cum Wahlenbergio separat, ego quo- que: sejunetam pono etiam ob periehetium satis diversum. 256. Jungermannia heterophylla Schrad. surculis repentibus 'ramosis , foliis ovatis decur- rentibus, inferioribus bidentatis, intermediis ob- 263 tuse emarginatis, supremis integerrimis, stipulis subquadrifidis laciniatis, pericheetiis ovatis trigo- nis ore laciniatis. Schrad. diar. 1801. 1. p.- 66. Hook. jung. t. 31. Web. prodr. hep. p. 40. Lin- denb. synops. p. 42. I Wermland på trädrötter vid Westgård i Fryksdalen. 257. Jungermannia albicans Linn: I Wermland och Dalsland sällsynt. 258. Jungermannia taxifolia Wahlenb. I Wermlands bergslag: WaAHLEnzeErG. I Dals- land vid Hesselskog, jemte vägen nedanför Gylls- berget vid sjön Edslan, med frukt. Ad J. albicantem primus retulit Cel. HARTMAN; et quidem specimina ab Eo missa mnil aliud sunt quam J. albicantis forma minor, foliis evidenter pellucido-nervosis. Sed in exemplis tum ex Örnäs tum e Mustavaara ab IIl- lustr. Detectore communicatis, nec minimum vestigium celluiarum istarum in medio folio elongatarum, 'quibus nervus formatur pellucidus, reperiri potest; qui tamen ner- vus nec in minutissimis, vere capillaribus, quas legi J, albicantis formis, unquam 'desideratur, et quem in mille a me perscrutatis, sepe sat magnis J. taxifolize speciminibus, frustra quesivi. Speciminibus et de- seriptione Wahlenbergii planta mea ad ungvem qua- drat; non ita iconi flore lapponice, ubifolia preter formam minus justam, serrulata potius quam denticulata sunt dicenda, lobo minore integerrimo, quod omnino fal- sum. Hic enim lobus precipue dentibus instruitur, etiam majore interdum subintigerrimo. J. obtusifoliam Hoo- keri talem esse J. taxifolie formam subintegrifoliam omnino patet. Et quidem J. obtusifoliam ”bonam” e Selandia ab Hofman-Bang missam, foliis precipue lobo minore dentatis ante oculos habeo, speciminibus meis consimillimam. Quantum foliis acutioribus differat J. Dicksoni, quam in flora carpat. J.taxifolixe su convenientissimam »dicit : WaAHurzEsBErG,: non: 'satis liquet. Equidem in J. taxifolia, nominatim lobo ejus, minore, ob dentem validum terminalem ; folia, quamvis re vera obtusa, sepe valde acuta apparent. - , 264 259. Jungermannia compacta Roth. I Dalsland vid sjön Stora Lee. 260. Jungermannia resupinata Linn. FFahlenb. svec. I Wermland och Dalsland flerestädes. ; 261. Jungermannia exsecta Schmid. ic. p. 241. t. 62. f. 2. perbona. Hook. jung. o. 43. t. 19. et suppl. t. 1. optima. Lindenb. Synops. . 64. | I Wermland vid Westgård i Fryksdalen. 262. Jungermannia emarginata Ehrhk. I Wermland och Dalsland (samt tillgränsan- de Norrige och Bohusland) icke sällsynt. Vid Fryksdalshöjden särdeles ymnig. 203. Jungermannia excisa Dicks. I Wermland flerestädes, såsom mellan Prestbol och Ås i Fryksdalen: WaurBerc; på Jättkärns- klätten och Hoffjellet. 264. Jungermannia inflata Huds. — Hook. jung. t. 38. Wahlb. gothob. p. 116. Wah- lenb. lapp. n. 714? Hartm. handb. p. 442. Lin- denb. synops Pp- 79: j I små, för blåsten exponerade myrhålor på Hoffjellet i Wermland, med frukt. 265. Jungermannia connivens Dicks. — Hook. jung. t. 15. Hartm. handb. p. 443! Wahlb. gothob. p. 116. (Wahlenb. lapp. 716. ob lobos fol. obtusissimos forsan J. inflata). I Wermland vid Östanås i Nyed: Waur- BERG. 266. Jungermannia Sphagni Iahlenb. svec. n. 1460. I Wermland: WaAHLENBERG. Hanc esse J. Taylori Anglorum demon- stravit Sommerfelt in suppl. p. 72. ö 267. 265 267. Jungermannia quinquedentata y. julacea Iahlenb. svec. p. 789. — I Werm- land vid Östanås: WaurBerc (J. Floerkii). 268. Jungermannia pusilla Linn. På inuenderade sjöstränder i Wermland vid West- gård, Sandnäs och Anneborg. I Dalsland vid Ragnerudssjön i Högsäter. Jemför Dicran. Schreberi. 269. Jungermannia palmata gp. multi- fida Wahlenb. I Wermland i Tvärelfven vid Kroppa, ganska utmärkt: WAHLENBERG. 270. Jungermannia pingvis Linn. I Wermland: WaAHLENBERG. 271. Marchantia pilosa Hornem.? pileo hemispherico subquadrifido, stipite piloso apice basique pilis crebrioribus pilei frondisque obve- lato. (Hornem. fl. dan. t. 1426). Sommerf. in Magaz. f. Naturvidensk. 1827. ex. speciminibus datis. Grimaldia hemispherica Lindenb. sy- nops. Pp. 106. Dill. musc. t. 75. f. 2. I Dalsland på jorden i skuggrika bergs- klyftor vid MHenriksholm och sjön stora Lee, norr om Bälnäs. 272. Marchantia tenella Linn. pileo subgloboso integro quadricapsulari, calyptre la- ciniis subliberis. Linn. sp. pl. 2. p. 1604. — Dillen. musc. t. 75. f. 4. Marchantizx nov. sp. Web. et Mohr crypt. Pp. 389. in obs. ad M. hemisphericam. M. gracilis eb. prodr. hep. p. 105. M. pilosa Wahlenb. lapp. , ups., svec. et omnium rel. Suecicorum. Sommerf. suppl. p.- 79: (sub. M. cruciata);: exsic. n. 40. K. Vet. Acad. Handl. 1831. 18 206 Fimbriaria tenella Nees ab Esenb. hor. berol. p. 45. crypt. jav. 1. p. 5. syst. veg. 4. p. 285. Lindenb. synops. p- 109. I Wermland och Dalsland sällsynt. På Åsberget i Fryksdalen; vid Henriksholm, bred- vid M. pilosa. (I Norrige nära Fredrikshall). 273. Anthoceros punctatus Linn. I Wermland vid sjön Fryken nära Öjervik: Wau- LENBERG- 274. Lichen sarmentosus Achar. I öf- ra Wermland, i synnerhet på Tolfmilaskogen mellan Dalby och Lima, på flera ställen ganska utmärkt: VW AHLENBERG. 275. Lichen plicatilis AZchar. Vid stran- den af sjön Yngen vid Persberget i Werm- lands bergslag: WAHLENBERG. 276. Peltigera saccata Linn. I Werm- land och Dalsland flerestädes, men alltid sparsamt. | 277. Peltigera venosa Linn. Scm fö- regående i Wermland och Dalsland; men ymnigare, i synnerhet vid Klarelfven, på de branta elfbackarne. 278. Peltigera arctica Linn. På de större höjderna i öfra Wermland, t. ex. vid Hoffjellet, med frukt. I Dalsland på Gylls- berget vid sjön Edslan, temligen ymnig, mer steril. 279. Baeomyces roseus Achar. I Werm- land vid Storforss: WAHLENBERG. 280. Gyromium hyperboreum Achar. På bergen i Wermland, i synnerhet i Fryks- dalen, såsom vid Westgård, på Hoffjellet och Tossebergsklätten. 281. Gyromium erosum Swartz. På de högsta bergen i Wermland och Dalsland, t. ex. Tossebergsklätten och Kroppefjell. - 267 282. Gyromium proboscideum Linn. 1 Wermland: WaAHLENBERG. 283. Gyromium cylindricum Linn. På de högre bergen i Wermlands bergslag: WaAHLENBERG. 284. Gyromium velleum 8. spadochroum Wahlenb. I Wermland ganska sällsynt; men i Dalslands bergstrakt bekläder den hela berg- väggar, t. ex. på Gyllsberget i Hesselskog. 285. Gyromium Ppolyrrhizon Linn. I Wermland vid Fryken på Tossebergsklätten och vid Westgård, sparsamt. 286. Endocarpon sinopicum JIVahlenb. I Wermland sällsynt: fl. svec. n. 1736. ana Endocarpon fluviatile Zeb: I Wermland flerestädes, t. ex. i Barnbäcken i Ö. Emterviks socken i största myckenhet. I Dals- land vid Bräcke i Hesselskog. 288. Endocarpon phylliscum Wahlenb. I Wermland vid Uddeholms bruk, sällsynt: Il.ssveck i. 741. 289. Byssus kermesina BMrang. I kavi- teterna af de sprängda kalkbergen : vid Persber- get i Wermland: LinsÉ, Westg. resa p. 256. — Detta är således den äldsta säkra urkunden för det lilla vegetabile, som under de sednare åren varit föremål för så många vetenskapliga under- sökningar. Tillägg. Följande 4 växter finnas äfven i Dalsland: Arundo stricta och Malaxis paludosa, på sanka ängar vid Lockerud nära Wenersborg. Elatine Hydropiper och Subularia aquatica, på stränderna vid Wassbotten nedan- 268 för Tegelbruket nära Wenersborg. Dessa upps gifter har Prof. Wicström haft den godheten att meddela. I Dalsland hafva således hittills 525 fulls komligare växtarter blifvit anmärkta. Rubus fruticosus ff. elegans. Synon. afferatur Rubus suberectus FI. Dan. t. 1992. — Opinionem meam de R. fruticoso et speciebus spuriis ab ejusdem va= rietatibus confectis. adprobando confirmavit Cel. Waur- BERG, qui experientiå edoctus, nec formam istam, germi= nibus pubescentibus insignem, a R. fruticoso specifice cen-= set diversam. Campylopus patens Mahlenb. I Dals- land och Wermland flerestädes; men sällan med frukt: Osäkra och främmande Växter. Holcus mollis Lien. I Dalsland om- kring Strand i Fröskogs' socken. Troligen först odlad. Centunculus minimus Linn. Nära We- nersborg, vid vestra ändan af Dalbobron, på stranden af Wenern: Stud. LIinpGrRen. Finnes troligen äfven inom Dalslands gräns. Echium vulgare Linn. I Wermland i Wäsehärad, t. ex. vid Hammar: Stud. SvARTEN- GREN. Utkommen ur trädgårdarne, hvarest den blifvit odlad såsom en prydnad, trifves den väl på åkerrenar o. d. Aquilegia vulgaris Linn. I Wermland vid sjön Aspen, der en mängd vackra Ekar växa. Månne någonstädes i Sverige riktigt inhemsk? 269 Alyssum incanum Zinn. Mycket säll- synt vid Bäckängen under Förby i öfra Ullerud i Wermland; flera år å rad: SÖDERBERG. Ervum tetraspermum Linn. Säges före- komma i Dalsland. Tragopogon pratensis Linr. Iträdgår- den vid Nordsjö i öfra Ulleruds socken: Sö- DERBERG. Orchis incarnata Zinn.? — Skall af framlidne Prof. Swartz vara funnen i Werm- land, enligt yttrande till Prof. Wizström. En säker uppgift om ett osäkert species! Carex tenuiflora Iahlenb. I Werm- land vid Westsjö i öfra Ullerud: SÖöpERBERG. Månne riktigt bestämd? Till denna lista borde kanske några af de i den egentliga växtförteckningen upptagna arter, såsom Centaurea Cyanus, Agrostemma Gi- thago, Raphanus och Acorus, hafva blifvit hänförda; men de anföras här bland de ursprung- liga växterna af samma skäl som i Fäderneslan- dets allmänna Flora. Fiskarne i Mörkö Skärgård; beskrifne af CC, U. EKSTRÖM. (Fortsättning.) Hafs-nål-Slägtet. (Syngnathus. ARrTt.) Af detta talrika och högst märkvärdiga slägte förekommer, inom Skandinavien, endast få ar- ter. Det utmärker sig genom: ett, från ögonen, starkt utdraget hufvud, i form af en eylin- der, uti hvars spets den nästan vertikalt upp- skurne munnen finnes. Nedre käken får deraf utseende af ett lock, som tillsluter munöppnin- gen. Bukfenor saknas alldeles. Respirationen sker genom tvenne andhål i nacken. I anse- ende till propagationen har detta slägte det eg- na och ibland djuren alldeles ovanliga, att honan afsätter sina ägg (rommen) på hannens kropp, som befröar och utkläcker dem, samt under un- garnes utveckling, fullgör alla den moderliga öm- hetens pligter. Sådant är förhållandet med alla de arter, som här träffas. Jag vill tro att den- na ovanliga och hittills okända egenskap sträcker sig till hela slägtet, ehuru jag för närvarande, och troligen alltid, skall sakna tillfälle att 1 na- turen undersöka alla, till detta talrika slägtet hö- rande arter. Den på hannens kropp afsatte 271 rommen undergår der sin utveckling, vanligen uti ett särskilt organ, bildadt för detta ändamål, och som har sitt läge under: buken eller under stjerten vid dess bas. Hos en och annan art, fästes rommen på den släta ytan af hannens ma- ge. De uppehålla sig endast i hafvet, allmän- nast vid stränderna och på grunden; men an- ställa sin lek på djupet. Deras rörelser i vatt- net äro slingrande och föga lifliga. Insecter och crustaceer utgöra deras egentliga föda. De för- menas äfven förtära andra fiskars rom. Kant- Når. (Syngnathus acus Linn.) (Tab. 1, fig. I hona, 2 hanne.) Artm. Brun med messingglans. Kroppen sju- kantig till anus, derifrån till stjertfenan fyrkantig. Anus närmare hufvudets spets än stjertens. ÅAnalfenans strålar tre. RID Dra 13 AI Sth)ios Vanliga längden 9 tum. Syngnath. acus, Linn. Syst. Nat. I, p. 416. Fn. SYYL put 132: pv GMELSysty Is d0 up e455. — Rerz. Fn. p. 312. — Syngnathus corpore medio heptagono, cauda pinnata, ÅRTEDI Gen, p. i. Sp. pv 2. Syn. p. 2. — Die Trompete, Brocn T. III, p. 144. Tab. gi. fig. 2. — Le Syngnathe aiguille, La CerÉpE Hist. Nat. des Poiss. T. II, p. 39. pl. 2 fig. 1. Kallas: Kantnål. Snipgädda &c. Beskrifning. Hanne: Kroppen utdragen, lång, liknar ödlans, är från hufvudet till anus sjukantig, derifrån till ryggfenans slut sexkantig, derifrån åter till stjertfenan fyrkantig. Den är belagd med räfflade och nästan fyrkantiga sköl- dar, hvilka, i afseende på antalet, äro föränder- liga. Vanligast äro de från hufvudet till anus 272 18, derifrån till stjertfenan 36. Hufvudet mye- ket utdraget, med starkt hoptryckta och, som det synes, i kanterna sammanväxta käkar. Munnen starkt uppåt skuren; nedra käken tillsluter den lilla munöppningen såsom ett lock, ögonen nä- stan runda, små, utstående, ligga nog långt bak- åt på hufvudets sidor, och äro täckte med en genomskinlig hud. Näsborrorna hafva en dub- bel öppning och ligga tätt invid ögonen. Gälar- ne slutna, hafva tvenne strålben. Öfver dessa är ett fint hål på hvardera sidan i nacken för re- spirationen. Nära vid anus börjar det organet, uti hvilket hannen emottager och befröar honans ägg, samt deéruti bär rommen och ungarne un- der utvecklingstiden. Det sträcker sig från anus till något mer än två tredjedelar af stjertens längd och består af en djup, trekantig fåra. Sidoväg- garna äro något utböjda, så att fisken, sedd från undra sidan, har stjerten, till nära slutet af få- ran, lika bred och någon gång bredare än den öfriga kroppen. På bottnen af fåran, ligger all- tid ett slemaktigt ämne, som gör alt den synes flat, då den likväl bildar en spetsig vinkel mot sidoväggarna. Fåran täckes af tvenne mot hvar- andra, på längden liggande, tunna lock, som, då fåran är fylld, sluta tätt, kant i kant, mot hvar- audra. Detta märkvärdiga organ förändrar sig efter det förhållande, i hvilket fisken befinner sig. Mot våren, i April månad, då fiskens lek- tid nalkas, svälla de nämde locken, blifva tjocka och afkullrade: fåran fylles då äfven, upp till öfra brädden, med ett hvitt slem. Under sen- hösten och i synnerhet under början af vintern, äro locken tunna, sladdriga och infallna i fåran, som då vanligen är nära tom, utom något slem på bottnen, som der aldrig saknas. På vidden 273 förändras organet aldrig. Sköldarne, som bilda sidoväggarna, bibehålla alltid sin utböjda form oförändrad. Då fisken, endast en kort stund va- rit ur vattnet, torka eller rättare sammandraga sig locken och förlora mycket af sin elasticitet, så att de icke vidare täcka fårans öppning. Rygg- fenan, som börjar öfver anus, har 36 strålar, är föga bågformig och har alla strålarna nästan lika långa, utom de första och sista. Alla äro i spetsen odelade. Bröstfenorna nästan runda, lig- ga närmare buken än ryggen, äro korta samt haf- va 13 breda och parallelt liggande strålar. Buk- fenor inga. Analfenan, tätt invid anus, har en- dast 3 strålar. Stjertfenan rhomboidisk, har 10 odelade strålar. Honan liknar hannen fullkomligt, utom det att buken, i synnerhet för och under lektiden, är större; att hon saknar det beskrifna organet för fortplantningen, samt har deremot stjerten från anus fyrkantig. Hon uppnår dessutom en betydligare storlek, och har alltid en mer lysan- de färg. Färgen, som förändrar sig efter fiskens ål- der och den årstid, i hvilken han fångas, är all- männast: hos hannen gråbrun eller ljust grå med mörkare tvärband och svag messingglans, sidor- na ljusare och magen smutsigt hvit, någon gång med messingglans. Honan brun, med mörkare tvärband och stark messingglans på ryggen och sidorna. Magen vackert messinggul. Stjertens undra sida smutsigt hvit. Vistelseort och Lefnadssätt. Kantnålen vi- stas endast i hafvet. Vid Skandinaviens kuster förekommer hon så väl i Nord- som Östersjön, och på många ställen nog talrikt. Ehuru hon älskar att uppehålla sig vid stränderna, på ett 274 mindre djupt vatten, söker hon likväl djupet un- der den varma årstiden. Hösten, vintern och en del af våren, träffas hon 1 vikarne på föga djupt vatten. Från slutet af April till början af No- vember månad, är hon på sådana ställen mera sällsynt, och under hela Maj samt en del 2f Ju- ni erhålles hon högst sällan, och om det sker, uppfiskas hon alltid, denna årstid, från djupet. Till lynnet synes hon vara trög och mindre lätt- skrämd. Dess rörelser i vattnet äro stela och ut- märka föga liflighet. Någon betydlig storlek upp- når väl icke denna fisk. BrocH, och efter henom LA CerÉpeE, säga vål att den uppnår en längd af 2 till 3 fot. Jag vill icke bestrida denna upp- gift; men hvad jag med visshet vet, är att hon i denna Skärgård aldrig öfverstiger 9 tums längd. Kantnålen förekommer 1 vida större mängd än man hade skäl att förmoda af det ringa antal ägg, som utkläckas. Troligen härleder sig mäng- den deraf, att fisken uppnår en hög ålder. TIaf- seende på sättet att uppföda och vårda sin af- föda, närmar hon sig Pungdjuren (Marsupiales). Uti yttre form äger hon mycken likhet med öd- lan, och uti inre byggnad, visar hon sig höra till fiskarne. Födämnen. Dessa utgöras 1 synnerhet af erustaceer, insecter och maskar. Hon beskylles väl att äfven förtära andra fiskars rom; jag har likväl icke dertill funnit ringaste anledning hos dem jag öppnat. Fortplantning. Man har länge vetat att Kantnålen bar sin rom och äfven de nyss kläckta ungarna under stjerten ; redan ARISTOTELES ') har, hos denna art, anmärkt den ibland fiskarna säll- 1) Hist, Anim. L. VI. GC. XIIL p. 535. 275 synta egenskapen, att romkornen synas utfalla, icke som vanligt, genom anus, utan genom en springa på kroppen. Han fästade likväl ingen uppmärksamhet vid det organ, som innesluter äggen och ungarna under deras utveckling, utan antog att äggen undergingo sin förvandling inom bukeaviteten, och att sjelfva buken, vid äggens utveckling, delade sig genom den springa som finnes bakför anus. Han synes således först yt- trat den länge bibehållna förmodan, att denna springa icke hörde till ett särskilt organ, utan upp- kom genom magens sprängning af romkornens storlek. Samma förmodan fortplantar äfven /Eri- NUsS ?). Prisius anförer nästan ÅRISTOTELIS egna ord, endast med den förändring, att magens sprängning uppkom af romkornens mängd. Ron- DELETIUS ”) är den förste, som anmärkt att äggen inneslötos i ett särskilt organ. Sjelfva den skarpsynte AzrTtEbr, som med sällsynt noggranhet beskrifvit alla de fiskars så inre som yttre byggnad, hvilka han haft tillfälle att undersöka, förbigår likväl helt och hållet Syngnathernas anatomi, och åtnöjer sig att en- dast anföra den yttre skillnaden mellan hanne och hona, hvilken skillnad, troligen antagen ef- ter äldre författares uppgift, utan anatomisk un- dersökning, är så vida oriktig, att propagations- organet, som författaren kallar blåsa (vesica) til- lägges honan, då det likväl tillhörer hannen '”). LinsÉé följer troget ArRTEDI; men fäster föga uppmärksamhet dervid att ArTteni skiljer organet, dit äggen afsättas och utvecklas, från sjelfva ma- Lib. Gap. II. 3) De Piscibus T. I, p. 229. 4) Spec. Piscium, p. 3. 276 gen, hvilket åter LinnÉ icke synes göra då han yttrar: att magen hos de fruktsamma honorna sväller bakför anus och öppnar sig på längden >). Doctor Hasseruist medgifver att äggen haf- va ett särskilt yttre organ der de undergå sin förvandling; men lägger det på midten af ma- gen, fortsatt till och nedom anus. Att samma författare antager det för könsskillnad, synes der- af, att han säger det finnas hos den ena och sak- nas hos den andra individen ”). Doctor OszsecK kallar detta organ ovarium och tror det tillhöra honan; men lägger det på rätta stället, bakom anus 7). GmELnin följer helt och hållet Linnés upp- gift; men beskrifver det ifrågavarande organet, något utförligare; anser det, lika med LinsÉ, till- höra honan, och tror det bildas under honans foecundationstid derigenom, att sköldarne öppna sig och lemna rum för äggen under dess utveckling; men tillägger att öppningen sker bakom anus ”). Dr Brocu är den förste, som lemnat en tem- ligen noggrann beskrifning på det organet uti hvilket rommen utvecklas, oansedt han i hufvud- saken följt Gmernins uppgift och håller sig vid den gamla tanken att sköldarne vid fortplant- ningstiden öppna sig”), Grefve La Certpe följer troget Dr Broct i alla dess uppgifter, ehuru uti en mer utvidgad och grann stil. De obetydliga skiljaktigheter, som finnas uti dessa författares skrifter, stödja sig, som det synes, hufvudsakligen på felaktiga upp- 3) Syst. Nat. Ed. XII, T. I, p. 417. not. 6) Iter Palest. p. 407. 7) Ostind. Resa. p. 306. 2) Syst. Nat. I, 3. p. 1454. ?) Oecon. Naturgesch. T. III, p. 137. TVR gifter. Lika med alla sina föregångare tillägger författaren honan af Syngnath. acus och Syngnath. Typhle alla de functioner, som rättligen till- komma hannen, och kan icke skilja sig ifrån den allmänt antagna tanken, att fiskens kropp under- går en stor förändring på ytan, under äggens utvecklingstid. Han tror, att det organ, som han kallar ovarium, öppnar sig på det sätt, att hin- nan, d. v. s. de beskrifna locken, som tillsluta öppningen, brista genom sprängning af äggens utvidgning under dess utveckling, och hämtar derz af skäl för den, efter Printus anförda tanken: att fiskarne kunna svårt såras med bibehållande af lifvet och utan någon betydlig olägenhet !9). En af nyare tiders författare (Dr Gorpruss) tror äfven att äggen inneslutas i en blåsa, som spricker då ungarna fått Lif”). Sådant var förhållandet, till dess närvarande tiders anatomer och naturforskare, med den skarpare blick och vidsträcktare kunskaper, som utmärka större delen af nutidens vetenskapsmän, fullkomligare och naturenligare undersökte bygg- naden af denna fiskens märkvärdiga propagations- organ. Vårt tidehvarfs största paturforskare, Hr Baron Cuvier, har stadgat denna ovisshet, som under en så betydlig tidslängd, varit ett ämné för många skiljaktiga förklaringar. Han yttrar ?): att det organet, i hvilket äggen afsättas, ligger hös 10) Hist. Nat. des: Poiss, T. II, p. 29. 1) Ihre Eier entwickeln sich in einem sacke, der sie in der Haut des Bauches oder des Schwanzes bil- det, und sich spaltet, um die lebendigen Jungen her- austreten zu lassen. — Grundriss der Zobologie, p. 464. 2) Regn. Anim. 2. p. 362. Hist. Nat. des Poiss. I, p. 533: 278 hos några arter under magen, hos andra åter bakom anus, vid stjertens bas och tillslutes med tvenne skilda lock, som likna dubbeldörrar. Så- dant är äfven verkliga förhållandet med i fråga varande organ. Till rättelse af de misstag, som ännu äga rum vid frågan om denna fisks fortplantning, vill: jag anföra några iakttagelser, hvilka jag haft till- fälle att göra. Kantnålens lektid inträffar här i Maj må- nad; då hannen nödgas söka sin hona, eller tvertom, och då en ordentlig parning båda könen emellan är nödvändig, fordras till leken en län- gre tid än bland fiskarne i allmärhet. Redan i slutet af April öfvergifva honorna stränderna och det grundare vattnet, för att på djupet anställa sin lek. Då lektiden nalkas svälla de bladfor- miga locken, som tillsluta öppningen af hannens marsupium ; öppningen fyller sig mer och mer med ett hvitt, klart och tjockt slem, som tje- nar till underbädd för äggen; måhända till näring för de nyss kläckta ungarne? Då des- se äro utkläckte, nedbädda de sig i detta slem, som aftager 1 mängd 1 den mån ungarne till- växa, så att föga eller intet deraf återstår, då ungarne äro så stora att de kunna simma och fö- retaga frivilliga rörelser i vattnet. På hvad sätt sjelfva leken anställes, skall troligen alltid blifva omöjligt att observera. Sannolikast sker fortplant- ningen, som redan är nämdt, genom de tvenne makarnes förening, under hvilken honan afsätter rommen i hannens marsupium, der den qvarhål- les af de nämde locken, under det att hannen öfvergjuter dem med sädesvätskan (mjölken), och bringar dem i det läge, i hvilket de böra för- 275 blifva under kläckningen. Romkornen, som lig- ga i ordentliga rader sammanfogade vid po- lerna, så att de få utseende af perlband, äro stora i jemförelse med fisken och, då de först läggas, gula, men hvyitna småningom och blifva slutligen vattenklara med en mörkgul, fin punkt, som slutligen, då kläckningstiden inträffar, svart- nar och visar tydligt embryo. Någon hinna, som täcker äggen, har jag icke kunnat upptäcka, också synes den vara öfverflödig, då äggen, från den stund de afsättas, till dess fostret är utveck- ladt, beständigt äro täckte af de lock, som till- sluta organet. I medlet af Juni månad återkomma dessa fiskar efter hand till stränderna från sina lek- ställen. I slutet af Juli äro, hos några indivi- der, ungarne så utbildade att de kunna lemna marsupium och åtfölja fadren simmande ?). An- dra hafva vid samma tid nyss satt rom. Hos en hona af omkring 8 tums längd har jag räk- 3) En dag i Juli månad, då jag var närvarande vid en notdragning i skärgården, erhöll jag en hanne till Syngnath. acus, som hade fullt utbildade ungar i marsupium. Jag tillredde genast, af stenar i hafs- stranden, en dam, uti hvilken fisken släpptes straxt efter sedan han var tagen ur noten. Efter det han en stund simmat af och an i dammen, öppnade han marsupium genom en rörelse på stjerten nedåt, hvar- efter ungarne utkröpo den ena efter den andra och simmade under och på båda sidor om hannen, men höllo sig alltid tätt intill dess kropp på föga afstånd från marsupium. Så snart jag sökte att fasttaga han- nen gjorde han en hastig rörelse på kroppen, under hvilken han böjde sig bågformigt uppåt, då ungar- ne genast inkröpo i marsupium, hvarefter locken till- slötos. Samma försök förnyades flera gånger, då all- tid så väl hannen som ungarne uppförde sig på lika sätt, 2380 nat 240 romkorn 1 romsäckarna. I hannens marsupium finnes icke fjerdedelen af detta an- tal; många gå således under parningen förlorade; och man bör icke sluta till denna fiskens afvel- samhet, af äggens mängd hos honan. Att sluta efter förhållandet i denna skärgård är antalet af hannar, i jemförelse med honorna, så inskränkt, att knappt en hanne kan räknas mot tio honor: Det är således lätt att finna, att ett så inskränkt antal kannar icke kan emottaga den mängd af rom, som afsättes af. de, till antalet, så mycket öfverlägsna honorna. Fångst. I denna skärgård erhålles Kant- nålen i mängd, då not drages efter annan fisk, utom under Maj och Juni månader, då de säl lan eller aldrig besöka stränderna eller det grun- dare vattnet. Något eget fångningssätt endast för denna fisk anställes här aldrig. Nytta. De som erhållas vräkas här vanli- gen på stranden och blifva kråkornas: rof. I hus= hållningen användes den icke. De som hän= delsevis medfölja den öfriga fisken hem till skär- karlens bostad, blifva alltid kastade bland af- skrädet till föda för svinkreaturen. Till agn på krok för torsk m. fl. fiskarter, skulle den lik- väl, enligt BrocH, kunna användas. Kantnålen beskylles väl att göra skada derigenom, att hon skulle förtära andra fiskärs rom; men jag äger skäl att anse denna beskyllning förhastäd. Hafs-Nål (Syngnathus ophidion Liny.). (Tab. 1, fig. 3 Hona, 4 hannhe;) EN Gulaktigt. grön. Kroppen ormformig , trind, har endast ryggfena. RM 34. Längden" vanligen 6 till g tum. Syn- 281 Syngnath. Ophidion, Linn: Syst: Nat. I, P- 417. HSV. pordtsy Gmen:YSysts il: 3, p. 1456: — Rertz. Fn. p. 312. — Syngnathus teres pinnis pectoralibus caud&eque carens. ÅRTEDI Gen. p. 1. Syn. p. 2. Spec. p. 1. — Die Meerschlange, Brocu T. III, p. 146. Tab. gt, fig. 3. — Le Syngnathe ophidion, La CeE- pipe Hist. Nat. des Poiss. T. IL p. 48. Kallas: Hafsnål, Sjönål. Beskrifning. Honan: Kroppen ormformig, lång, smal och hoptryckt. Under buken, på midten ligger en smal, och som det synes, af sjelfva huden bildad upphöjd, fin kant. Hufvu- det, mindre utdraget än den nyssnämdes, är smalt och mot spetsen starkt hoptryckt. Munnen i ändan af hufvudet, mycket liten, starkt uppsku- ren och den nedre, rörliga käken tillsluter mun- öppningen som ett lock. Ögonen små, runda, utstående, ligga något bakåt och på sidan af huf- vudet; näsborrarne, som hafva sitt läge nära ögo- nen, hafva hvyardera tvenne öppningar. Inga synliga tänder. Gällocken äro tillslutne; men ofvan dessa äro tvenne hål för respirationen lika nålstyng, ett på hvardera sidan i nacken. Hu- den är slät och utan fjäll. Kroppen synes be- stå af ringar på tvären i köttet. Anus ligger nå- got närmare stjerten än hufvudet. Stjerten slu- tar sig ull en ytterst fin spets utan fena. Rygg- fenan, den enda som finnes, ligger midt öfver anus och har 34 nästan lika långa strålben. Färg. Ryggen gröngul, sidorna stöta mer i gult, som under buken blir ännu ljusare. Den upphöjda kanten, som hos honan löper utåt den- samma är mörk, nästan svart och liknar ett fint hår. Utåt sidorna löpa fyra, blåaktigt hvita streck, som afbrytas af kroppens färg. Deraf uppkomma K. Vet. 4cad. Handl. 1837. 19 202 på gällocken långsåt gående linier, på sidorna i rad ställde nästan runda prickar. TIris silfver- hvit med fina, gråa och större röda fläckar. Hannen liknar fullkomligt honan, men är mindre, saknar den upphöjda kanten under bu- ken och har den i stället temligen platt och med flere, vanligen tre rader fördjupningar, i hvilka romkornen ligga. Dessa fördjupningar äro lik- väl så grunda, att de, med obeväpnadt öga, svår- ligen upptäckas. Färgen hos båda könen lika, endast med den skillnad att hånnens är mörkare och smut- sigare. | : Vistelseort och lefnadssätt. Lika med Kant- nålen uppehåller sig äfven denna art endast i hafvet, och är ännu talrikare, åtminstone i denna skärgård. Den träffas alltid i sällskap med kant- nålen och väljer samma uppehbållsort. Den sy- nes likväl vara mer lättskrämd och har i vatt- net mer lediga rörelser. Storleken uppgår från 6 till 9 tum. I vattnet liknar denna fisk, i syn- nerhet smärre individer, mycket ett grässtrå. ; Födämnen. Maskar och insekter samt nå- gon gång smärre crustaceer. Fortplantning. Mot slutet af April månad öfvergifva honorna stränderna och det grunda vattnet, för att på djupet, förenade med han- narna, anställa leken. Denna sker troligen ge- nom båda makarnas förening. Honan afsätter rommen på ytan af hannens mage; romkornen, som äro temligen stora i jemförelse med fisken, och guldgula då de nyss äro afsatte, sitta på magens yta från bufvudet till anus i 2, 3 till 4 rader, icke mot hvarandra utan hvad man kallar i förbund (decussation), något ned- tryckta i huden, förenade eller rättare inpacka- 283 de uti ett segt slem, och öfverdragne med en så ytterst fin hinna, att den svårligen upptäckes och icke tål den lättaste vidröring, förr än den brister. Då denna hud aftages och romkornen lossas från magen, hänga de tillsammans och lik- na perlband. Så snart fisken är död, faller rom- men från kroppen; men det nämde slemmet föl- jer då äfven med, uti hvilket romsträngarne sutit inbäddade. Romkornen, som synas lätt kunna affalla från magens nästan släta hud, hafva lik- väl ett tredubbelt fäste, först vid huden, genom det limaktiga slemmet, sedan sins emellan ge- nom polernas förening och sist genom den öf- verdragna hinnan. Äggens afsättning börjar re- dan i slutet af Maj; men inträffar icke på en gång utan fortgår under en längre tid, ännu d. 11 Augusti har jag sett hanne med ägg. Rom- kornen äro, då de afsättas, till färgen guldgula, men blekna småningom. I medlet af Juli äro de flesta hvita, med en gul fläck på den delen af ytan som är längst från kroppen. Hos några har åter den gula fläcken förvandlat sig till tven- ne ytterst fina, svarta punkter, som äro första tecknet till embryo. Man kan således med sä- kerhet antaga att lektiden, som börjar de första dagarna af Maj, fortgår under denna, samt Juni och Juli månader. Häraf finner man äfven skä- let till den förmodan hos forntida författare, att desse fiskar framfödde sina ungar, icke på en gång, utan en i sender. Så är äfven förhållan- det, måhända med hela detta slägte, då det är fråga om hannen, som framföder ungarne, icke om ungarne sjelfva. Nästan alltid träffar man hos den ena hannen nyss satte ägg, då den an- dra; deremot har fullt utbildade ungar. Före 284 | Maj och efter September har jag likväl aldrig sett hanne med rom. Fångst. Hela året, utom under Maj, Juni och Juli månader erhållas honor i mängd med not, som drages efter annan fisk. Hannarne der- emot äro högst sällsynta och erhållas aldrig, om de icke sökas på mycket djupt vatten, och detta bör då ske i Juni eller Juli månader. Den öf- riga tiden af året draga sig hannarne ännu län- gre på djupet och finnas då, åtminstone härstä- des, aldrig på så grundt vätten, att de kunna åt- kommas med någon notredskap. Nytta. Af denna art är ingen nytta känd. De begagnas icke en gång till agn, utan förka- stas alltid som odugliga. Al-Slägtet (Murena LINN.). Utmärker sig genom en lång och smal kropp, hvars tjocka och sega hud är öfverdragen med ett limaktigt slem, uti hvilket de, endast ef- ter torkningen, knappt märkliga fjällen, ligga nedtryckta. Alla sakna bukfenor och blind- tarm. Af detta slägte, som sönderfaller i flere underafdelningar, finnas inom Skandinavien en, högst tvenne arter, hvilka höra till de egentliga ålarna (Murgena LA Cer.), som i synnerhet skilja sig från de öfriga afdelningarna genom ryggfe- nan, som under sin förening med stjertfenan bildar en spetsig stjert. De höra till roffiskar- ne. Förtära insekter, as, smärre fiskar och fisk- rom. Lefva både i hafvet och sött vatten. Up- pehålla sig alltid vid bottnen. Äro skygge och undvika alla lysande kroppar, som ligga i deras väg. Under natten äro de i rörelse och ligga större delen af dagen stilla i hålor eller nedbäd- dade i dy och lera. De tillbringa på detta sätt 285 vintern, måhända i en art dvala eller vinter- sömn ofta flere tillsammans inom samma trakt. Dess fortplantning är ännu okänd. 4! (Murena anguilla Lins.). Artm. Kroppen från hufvudet till anus trind, derifrån till stjerten hoptryckt. Nedre kä- ken framstående. Br. 17. B. A. och Stf. omkring 480. Längd: af det beskrifna exemplaret 252. Bredd: 13 tum. Murzena Anguilla, Linn. Syst. Nat. I, p. 420. Fn. Sv. p. 109. GmeL. Syst. I. 3, p. 1133. — Ophictus Anguilla, Retz. Fn. Sv. p. 31. — Murzena unicolor, maxilla inferiore longiore, ArTEDi Gen. p. 23. Spec. p. 66. Syn. p. 39. Der Aal, Brocn T. III, p. 6, Tab. 73. — La Murene anguille, LA CeErpÉpe Hist. Nat. des Poiss., T. II, p. 226. — Der schlangenför- mige Aal, Fazer Fische Islands, p. 59. Kallas: Ål, Slukål, Grafål. Beskrifning. Kroppen lång, ormlik; från hufvudet till anus nästan trind, derifrån till stjer- ten hoptryckt, hvilken hoptryckning tilltager ju närmare den nalkas stjertens spets; täckt med fina fjäll, som endast synas sedan huden är tor- kad. Kroppen är dessutom öfverdragen med ett segt och slipprigt slem. Hufvudet, hvars form är olika hos olika individer, är litet. Pan- nan mer och mindre platt. Nosen något bred och från ögonen starkt nedtryckt. Munnen me- delmåttigt stor, har nedre käken framstående. Från ögonen till nosen löpa tvenne fördjupnin- gar, en på hvarje sida. Dessa synas vara näs- borrornas kanaler, hafva tvenne tydliga öppnin- 286 gar, af hvilka den, som är störst, ligger tätt fram- för ögat 7), den andra mindre, ligger uti samma fåra midt emellan den förstnämde och de tub- formiga, ihåliga vidhängslen, som sitta i öfre kä- kens kant, vid slutet af den nämde kanalen. Ögonen på hufvudets sidor små, täckte med kröppens hud. Tänderna små och fina i båda käkarna, i ett ben framuti gommen, uti tven- ne ofvan i svaljet och två på undra sidan mot gälarna. Gälarne slutna. Nedom bröstfenorna ligga andhålen, som tillslutas af en hud. Sido- Iinien, hvilken Höjer sig något mot hufvudet, löper sedan rakt utåt kroppen, på lika afstånd från ryggen och buken. Anus närmare hufvu- det än stjerten. Fenorna äro egentligen icke fle- ra än tvenne. Bröstfenorna hafva hvardera 17 strålar, af hvilka de medlersta äro längst och greniga i spetsen. Den andra, som innefattar: rygg- stjert- och anälfenorna förenade, börjar på något afstånd från hufvudet och fortsättes utåt ryggen, kring stjerten och tillbaka på undra si- dan till anus, har 482 strålar, alla delade utom de, som synas höra till stjerten och äro till an- talet circa 80. Om man ville dela nämde fena efter hvad strålarnes konstruktion synes medgif- va, blefvo ryggfenans strålar 200, stjertfenans 80 och analfenans 203. Färgen , som varierar mellan blåaktigt svart och. gulaktigt grått, är mycket olika i afseende på åldren och det vatten, uti hvilket fisken up- pehåller sig, Hos den beskrifne var ryggen och en del af sidorna mörkt gröna, magen och en del af hufvadet på undra sidan hvitgrå med 3) Denna är först upptäckt af Arrtepi, enligt dess egét yttrande: hoc Auctoris est inventum. 287 svag messinggul anstrykning. Fenorna hade alla ryggens färg. Iris rödgul med metallglans. Sådana äro i allmänhet de ålar, hvilka jag sett hämtade från Skandinaviens vatten. De äro likväl, som redan är nämdt, i anseende till huf- vudets form, så olika att de, till och med af de fleste fiskare åtskiljas och synas utgöra tvenne skilda arter 7), så framt icke olikheten endast härrörer af könsskillnaden. Då, utom hufvudet, kroppsformen hufvudsakligen är lika, vill jag, denna gång, inskränka mig till ett fullständigt artmärke öfver de förmodade skilda arterna, af hvilka jag kallar den första: Spetsnäs-4! (Murzena oxyrhina). Artm. Hufvudet mycket spetsigt. Nosen från ögonen smal, trind och afkullrad. Pan- nan kullrig. Nedre käken mycket framstå- ende. Anusöppningen liten. Fenorna tjoc- ka. Pupillen ådel af ögats diameter. TIris messinggul med svag kopparglans. T'Angville long bec Cuv. Regn. Animal, T. II, Längd: 243 tum. Bredden öfver anus 12 tum. Ryggfenan börjar 32 tum framför anus. Afståndet mellan ögonen 3 tum. Plattnäs-41 (Murzena platyrhina). Artm. Hufvudet något afspetsadt , bredt. No- sen från ögonen bred, starkt nedtryckt, >) Så trodde iredan AristotErEs: Quam autem differen- tiam maris & fexmine anguille notarunt, scilicet al- terum caput habere amplius, atque oblongius alterum h. e. feminam repandius, hec non maris ac feming differentia est, sed generis. Hist. Animal. Lib. IV, Cap. XI, p. 512, 288 flat. Pannan platt, nedre käken föga framstående. Anusöppningen stor. Fenor- na tunna. Pupillen hälften af ögats dia- meter. Iris kopparröd. Längd: 23 tum. Bredden öfver anus 132. Ryggfenan börjar 23 tum framför anus. Afstån- det mellan ögonen I tum. Tangville plat. bec. Cuv. Regn. Animal., T. Il; Pp: 549. Färgen lika hos båda: messingsgul med oliv- grön rygg och gulaktigt hvit mage. Bröst- och ryggfenor olivgröna. Analfenan ljust gulgrå till nära stjerten, då den småningom antager ryggens färg. Fenstrålarnes antal kan icke bestämmas med den noggranhet, att man deraf skulle kunna med någon säkerhet bestämma artskillnaden. Anm. Den ål, som skärkarlarne kalla: Frisk- sjö-ål, skiljer sig icke från den spetsnäsiga ålen genom annat än färgen, som hos denna är: utåt ryggen blå, sidorna silfvergråa, magen hvit; bröst- och ryggfenor blå. Analfenan till nära stjerten hvit. Vistelseort och Lefnadssätt. Utom Finn- marken och den nordligaste delen af Norrige fö- rekommer ålen nog talrikt uti alla Skandinaviens haf, strömmar och insjöar. Till och med i gan- ska små skogssjöar har jag träffat den, utom i sådana mindre sjöar, der äfven kräftor (Astacus fluviatilis FaAsr.) finnas i mängd, bland hvilka han icke synes trifvas. Ålen är en sträckfisk, som under vissa årstider skulle saknas på vissa orter, om ban icke under sträcktågen följde samma väg. Man har trott att han under vårtiden, då dess egentliga vandring inträffar, skulle begif- va sig i floderna och följa strömmen åt hafvet. En förmodan, som igenfinnes: hos. ÅRISTOTE- N 289 LES ). Denna uppgift är likväl påtagligen orik- tig. Sant är, att ålen om våren söker floder, strömmar och åar; men går då lika ofta mot som han går med strömmen. Att han endast följde strömmen, har man troligen antagit af det skäl att alla större ålfisken äro så anlagda, alt ålen uti den utställda fiskredskapen skall inström- ma. Sådant inträffar till en del deraf att denna fisk låter drifva sig af strömmen, likasom bra- xen m. fl. fiskar, af vädret eller rättare af stor-. men. Ofta, åtminstone härstädes, erhålles ål i sådan fiskredskap, hvars öppning är riktad med strömmen, Jag tror att ålen söker strömmarna tidigt på våren, emedan han då är uthungrad efter sin vintersömn och uti dem finner en ri- kare tillgång på föda; men låter, mot fortplant- ningstiden, drifva sig ned till sjöarna, der leken skall anställas. Då tiden framskridit något på sommaren , uppehåller han sig vid gräsiga strän- der, der gyttja eller lerbotten finnes, sällan eller aldrig träffas han på sten- eller hård sandbot- ten. Under sommaren ligger han större delen af dagen nedbäddad 1i leran eller dyen, der han gör sig rum med en eller flere utgångar. Un- der natten är han denna årstid i rörelse, för att föda sig. Endast i medlet af Juni månad är han håde dag och natt i rörelse, hvilket har sin grund i orsaker, som framdeles skola anföras. Under hela vintern, från November månads slut till medlet af April, ligger han, som redan är nämdt, nedbäddad i leran, oftast 3 aln djupt. De, som fångas under denna årstid, äro alltid magra. Ålens rörelser i vattnet äro slingrande och lifli- ga. Han fruktar för buller; och ehuru man fin- 5) Contra anguille inde (e fluviis) in mare veniunt. 290 ner honom allmännast fångas vid brusande vat- tenfall, der qvarnar och dylika inrättningar äro anlaggde, bör man härvid anmärka, att dessa fän- gen alltid äro anlaggde framför de vattenverk, af hvilkas buller han skulle kunna skrämmas. Dess- utom är han då alltid för långt kommen för att, :' emot strömmens våld, kunna arbeta sig tillbaka; måhända gör ock könsdriften, som kallar honom till lekstället, att han segrar öfver sin medfödda rädsla. Ett tydligt bevis för dess fruktande lyn- ne är, att han mycket skyr för åskan och är un- der åskdunder alltid i rörelse, så att, om sådant inträffar på dagen, öfvergifver han genast sina gömställen. Vid sådana tillfällen fångas han all- männast med not, ett tydligt bevis att han är i rörelse. Alla lysande kroppar, som ligga i dess väg, undviker han sorgfälligt, hvarföre det all- mänt påstås af erfarne fiskare: att om en björk- stång, med den påsittande hvita barken, mned- sänkes på bottnen öfver strömmen, skall ingen ål gå öfver densamma. Han är mycket seglif- vad, och kan, inpackad i fuktigt gräs, transpor- teras längre väg utan att dö. Då han är fån- gad använder han alla krafter för att komma lös, hvilket äfven någon gång lyckas, emedan han kryper lika qvickt baklänges, då han finner nå- gon öppning för” stjerten, som rätt fram; dels ock derföre att dess slippriga yta gör det omöj- ligt, att fasthålla honom med blotta handen. På det att han icke måtte krypa ur båten, då han är tagen ur vattnet, lindar fiskaren sitt rockskört omkring honom, fattar honom derefter med han- den nära hufvudet och biter honom öfver nac- ' ken, så att en luxation uti vertebrerna uppkom- mer, efter hvilken operation han ock straxt dör. Ålen förökar sig starkt, tros växa mindre fort 291 och uppnår en temligen hög ålder. Dess fort- plantning är ännu okänd. Måhända är honan icke ännu funnen af någon, som kunnat under- söka dess propagationsorgan 7). Denna fisk upp- når äfven en betydlig storlek. Printus omtalar en ål, som uppnått 100 fots längd. Den stör- sta jag sett var vid pass 6 fot. Till de många fabelaktiga berättelser om denna fisk, räknar jag äfven den, att han under:natten skulle söka sin föda på landet. Man har t. ex. ofta hört omta- las att då ärter utsås på sådana åkrar, som äro belägna vid sjöstranden, uppstiga ålarna dit för att äta af de späda och ännu icke mogna ärterna. Ofta har jag sett ärter sådde invid stranden af sådane sjöar, uti hvilka ålar funnits i mängd, och så väl dagar, som nätter, besökt dylika åkrar, men aldrig der funnit någon ål. En gång be- rättade mig en fiskare, att uti en sådan åker skulle finnas ål, emedan han der sett, på ärt- stänglarna, en myckenhet slem, hvilket han för- modade att ålen gnidit af sig, under sitt natt- liga besök. Jag begaf mig genast till stället och fann ingen ål; men deremot flera tusen sniglar (Limaces Linn.), som afsatt slemmet under nat- ten, men nu voro nedkrupna till marken under ärterna för att undvika solhettan. Dessutom har jag icke träffat någon trovärdig person, som sjelf sett ål i ärtåkrar, utan endast hört det berättas af andra och lemnar således uppgiften i sitt vär- de, till dess jag får den af någon trovärdig per- son, som dertill varit åsyna vittne. Man har äf- ven berättat: att fiskare någon gång funnit ålar 7) Att det icke är omöjligt att det ena könet af en art bland fiskarna kan, i årtusenden blifva oupptäckt, har jag visat i beskvifnihgen öfver Hafsnålen. NN 292 i ganska stor mängd samlade på ett ställe i berg- skrefvor och dylikt, hoplindade i knippor. Den- na berättelse anser jag icke fullt otrolig, den kunde möjligen inträffa af en händelse; jag har sjelf sett en mäng huggormar (Vip. berus) ' sam- lade på ett ställe och flere af dem hoplindade. som rep; men jag tror mig likväl berättigad att sätta den 1 tvifvelsmål, såsom en vanlig till- dragelse, till dess den. blifver bestyrkt af någon trovärdig, som sjelf sett den. Födämnen. Af alla de fiskar, som beskyl- Jas att förtära andra fiskars rom, förtjenar ålen 1 synnerhet detta tillmäle. Under våren, då de flesta fisklekarna inträffa, söker alltid ålen de ställen, der leken blifvit hållen och rommen af- satt. Här, vid författarens boställe, der ett stör- re idfiske finnes, infinner sig ålen alltid på de ställen, der iden lekt, då ål alltid erhålles uti de för nämde fisk utställde ryssjorna. Då de på det- ta sätt fångade ålarne öppnas, finner man alltid magen fylld af idrom. Ålen förtär dessutom smärre fiskar, insekter, maskar och växter. Han säges äfven hämta sin föda af as. Fortplantning. Ehuru denna fisk är en bland de allmännaste, har man ännu icke kun- nat upptäcka dess fortplantning. Från ÅRISTOTE- ris till närvarande tid, har detta varit ett oftast mödosamt, men alltid fruktlöst ämne för ganska många utmärkta naturforskares bemödanden. Doctor Brock har utförligt anfört hvarje särskilt författares tanka i detta ämne, från ÅARISTOTELIS till dess egen tid. Jag vill endast med få ord anföra dessa skilda meningar. ARISTOTELES trod- de att ålen uppkom af förruttnad gyttja, och att ibland desse fiskar hvarken hanne eller hona fun- nes. Pumiwus säger bestämdt att ålar uppkomma 203 af det slem, som dessa fiskar nöta af sig genom gnidning mot hårdare kroppar. ÅTHAENEUS, föl- jande ARistotTELis mening, härledde ålens upp- komst äfven af förruttnad gyttja. Andre trodde att den tillkom af förruttnade djur. RONDELE- Tius antog att ålen alstrades af rom och mjölke liksom andra fiskar. GessseErR var den förste, som uppgaf att den födde lefvande ungar. Nå- gra, deribland en Svensk, hafva gått så långt att de trott ålar kunna frambringas af dagg mel- lan tvenne grästorfvor. Andra fabricerade ålun- gar af sönderskurna ålskinn, som kastades i stil- lastående vatten. Allmogen tror, ännu i dag, att alla ålar födas af en gemensam moder, hvar- af likväl en finnes i hvarje sjö, der ålar uppe- hålla sig. I sednare tider har den ene trott sig i ålen finna rom, den andra åter lefvande un- gar. Baron Cuvier är, efter hvad jag har mig bekant, den nyaste och trovärdigaste författare, som yttrat sig i detta ämne. Han lemnar uti sin Hist. Nat. des Poiss., T. I, p. 533, ett all- mänt begrepp om ålens generations-organer, tror den fortplantas genom ägg; men då oviducter saknas, antager han att äggen néedfalla i bukca- viteten och söka sig derifrån en utgång genom tvenne hål vid anus ”). 3) Dans certaines poissons, comme PFanguille, la lam- proi, les ovaires se divisent exterieurement en un grand nombre de lobes de figures diverses, tenant ensemble par la membrane commune, el recelant les oeufs dans leurs duplicatures. Ce ne sont point de sacs, mais comme des amas de feuillets empilés. On ne voit pas de canal, et les oeufs ne doisent s'echapper qu'er tombant dans Pabdomen et en sor- tant par Pun des deux trous pergés aux cötés de Panus. Cest ce que Pon croit nommement de la lamproi, et ce que I'on est aussi reduit å penser de Panguille. 294 Resultatet af de många egna iakttagelser och undersökningar, jag härvid haft tillfälle att göra, är följande: Omkring medlet af Juni månad, då lagna och varma dagar inträffa, söker ålen grun- da stränder med ler- eller mjuk sand-botten och vass (Arundo phragmitis Linn.), der han samlar sig. Han uppstiger derefter något ifrån bottnen, ungefär 1 halfva vattnet, lindar sig spiralfor- migt kring ett vass-strå och sätter kroppen uti en rörelse, som gör alt det vass-strå, kring hvil- ket han är lindad, svänger sig pendellikt af och ann. De ålar, som vid sådana tillfällen fångas, hafya anusöppningen mycket svälld och derutur flyter en mörkt gul, oljaktig vätska, närmast lik- nande rofolja. Om en sådan ål öppnas, finnes det franslika organet, till en del, fyldt af näm- de vätska. Att denna är en verklig sädesvätska slutar jag deraf, att densamma icke finnes uti organet hos de; ålar, som fiskas under vintern och våren; att den först börjar visa sig mot lek- tiden, som en tunn hvitaktig vätska, hvilken mot lektiden tjocknar och får det beskrifna olj- aktiga utseendet, samt försvinner alldeles efter nämde tid. Rom har jag aldrig funnit, men tror likväl att ålen genom äggläggning fortplantar sig; ty då en sädesvätska påtagligen finnes, bör man med full visshet kunna sluta dertill, att äfven ägg skola finnas, eburu honorna af denna art kunna vara ännu mer: sällsynta än hannarna af Vissa andra fiskarter. Ofta har jag sett ålar med så kallade ungar uti inelfvorna och någon gång i sjelfya tarmboran (anus); men vid nogare gransk- ning hafva de likväl alla befunnits vara intesti- nalmaskar, Echinorhyncus tereticollis Bup., af hvilka ålen ofta besväras. 295 Fångst. Ålen fångas på mångfaldigt sätt. De flesta erhållas i strömmar, der lanor eller ålkistor äro anlaggde. Han nappar äfven begärligt på krok eller så kallad långref, då löjor, nors eller metmask nyttjas till agn. Uti ryssjor och mjärdar, som utställas i fisklekar, inkryper han ofta, under det han söker den der afsatta rom- men. Med -ljuster hugges han någon gång för eld om nätterna, äfven på dagen under lektiden. Under hela året, så väl sommar som -vinter, likväl endast på dagen, då han ligger nedkrupen i leran på sjöbottnen, hugges han i denna skär- gård med så kalladt å!gel; en art ljuster bestå- ende af tvenne utböjda bladforrmiga jern, emel- lan hvilka 2 å 3 fina spetsar med hullingar äro anbragta. Detta instrument fästes vid en 9 å 12 alnars lång stång, och då det nyttjas, ned- stötes det på höft här och der i leran på sådane ställen af sjöbottnen, der man förmodar ålen ligga, som det heter i graf: De ålar, hvilka på sådant sätt fångas, få äfven namn af Grafål. Nytta. Uti enskilta hushållningen är ålen af mycken nytta, emedan dess välsmakande kött kan på flere sätt länge förvaras, utan att förlo- ra smaken. Dess tillredningssätt är äfven mång- faldigt; men, i hvilken form som helst blir det alltid en hårdsmält och mindre helsosam föda. Det är redan bekant, att ålen, på Island, Grön- land, Ferröarna och det nordliga Norrige icke fångas eller begagnas till mat. Flere menniskor, äfven i andra länder, hafva en viss afsmak för denna fisk och allmogen tror, ännu i denna dag, att ålen är en nära slägtinge till ormen. Måhända var det af samma orsak, som han föraktades i sjelfva Rom ?). Skinnet, som är mycket segt, 2) Vos anguilla manet, longa' cognata colubre. Jus. 296 kan genom spänning blifva tunt och genomskin- ligt; nyttjas derföre af Tartarerne i stället för glas i fönstren; men i Sverige endast till rem- mar i slagor, med hvilka säden tröskas, och nå- gon gång till hagelpungar. Den största skada ålen förorsakar är onekligen den, att han förtä-' rer en mängd af andra fiskars rom. Deremot har han många fiender. Utom af menniskan sö- kes han af en mängd roffiskar och vattenfoglar. Ofta plågas han äfven af imtestinalmaskar. Spigg-Slägtet (Gasterosteus Linn.) Af detta talrika slägte tillhöra endast tre, högst fyra arter, vår Fauna. De utmärka sig derigenom, att ryggen är väpnad med flere eller färre fria taggar; buken omsluten af sköldar; bukfenorna, som ligga framför bröstfenorna, utgöra endast en tagg. Gälhinnan har tre strå- Zar. Flere af detta slägte uppehålla sig både i hafvet och i sött vatten. Några tillhöra uteslu- tande hafvet. Spiggen förekommer på vissa stäl- len och under vissa årstider i oräkneliga stim- mar; är föga skygg och liflig. Älskar mycket sol- och eldsken; lefver af insekter, maskar och växter, är i högsta grad glupsk och i följd der- af mycket fet. Vistas dels uti klart och sakta rinnande vatten vid stränderna, dels på djupet. Uti ekonomien äro de af mycken nytta i anse- ende till den olja, som af dem beredes. Stora Spiggen (Gasterosteus aculeatus Linn. '9). Artm. Ryggen har tre fria taggar framför ryggfenan. Kroppen täckt utåt hela läng- den med fjälliga bälten eller skötdar. Rad. 10) Baron Cuvier uppgifver att Linnés. Gasterosteus acu- leatus innefattar tvenne skilda arter, hvilka han kal- 207 Rab Bilao; (Br. 10:f0A 9: Stf. r2. Längden 22. Bredden 3 tum. Gasterosteus aculeatus, Linn. Syst. Nat. I, 1, p. 489. Fn. Sv. p. 119. Retz. Fn. p. 338. — GmeL. Syst. I, 3, p. 1323. — Gasterosteus aculeis in dorso tribus, ArtEoi Gen. p. 52, Sp: Pp. 96, Syn. p. 88. — Der Stichling, BrocH, T. II, p. 104, Tab. 53, fig. 2. — V. A. Handl. 1737, p. 261. — Le Gaster- ostee Epinoche å queue arme, Gaster. tra- churus, Cuv. Hist. Nat. des Poiss., T. IV, p. 481; på. 98. Beskrifning. Kroppen starkt hoptryckt, från anus till stjerten tvert afspetsad. Ryggen nästan rak, något bred, afkullrad, med tvenne fördjup- ningar, uti hvilka taggarne ligga då de äro ned- fällde. Hufvudet stort och starkt hoptryckt, från pannan till nosen afspetsadt (sluttande), nosen nå- got spetsig och gapet stort. Käkarne lika långa. Ögonen stora, sitta på sidan af hufvudet. Näs- borrarne mycket små, synas hafva endast en öpp- ning och ligga midt emellan ögonen och nosen. Gällocken äro stora. Flere fina tänder hafva sitt fäste i käkarnas kant. Gommen och tungan äro släta. Sidolinien ligger nära ryggen, är rak eller åtminstone högst obetydligt böjd. På stjertens sidor höjer den sig i likhet med en fena, så att kroppen deraf, mot stjerten, synes fyrkantig, el- ler rättare starkt nedtryckt. Bröstet täckes af tvenne under hudeti liggande ben, som äro för- enade i spetsen framåt hufvudet. Ofvanför dessa lar Gasterosteus trachurus och Gast. lecurus. Då jag ännu icke känner huruvida båda dessa arter före- komma inom Skandinavien, har jag bibehållit det Linneiska namnet. K. Vet. 4cad. Handl. 1831. 20 208 ligga på hvardera sidan vid bröstfenans bas en bladformig slät muskel, som framtill är förenad med nyckelbenet, och synes vid hastigt påseende höra till gällocket. Buken täckes ända till nära anus af ett aflångt, hårdt och sköldformigt ben. Från basen af detta ben utsträcker sig, nästan i en rät vinkel mot detsamma, ett annat, som upp- stiger något på båda sidor och gifver dem styr- ka. Hela kroppen, på båda sidor, mellan bröst- fenorna och stjerten, täckes af spånlika sköldar, till antalet 26 å 27, hvilka äro störst midt på kroppen och aftaga i storlek, så väl mot hufvu- - det som mot stjerten. Af dessa äro på hvar si- da 8 stora mellan bröstfenans fäste och ryggens tredje tagg. Ryggfenan har 15 strålar, af dessa äro de tre främsta fria, den andra längst och den tredje en tredjedel kortare. På yttre sidan äro dessa kullriga, på den inre urhålkade och i kanten sågtandade, samt så långt åtskilde, att då de nedfällas !) utåt ryggen, ligger den förstas spets vid den andras bas, den andras spets vid den tredjes bas, der fenan egentligen börjar med de öfriga 12 strålarna, som alla ligga inom fen- hinnan och äro i spetsen något delade ?). Bröst- fenorna, som hafva sitt fäste på sidan af krop- pen, midt under första ryggtaggen, äro aflånga i spetsen, jemna, och hafva 10 odelade strålben, hvilka alla äro nästan lika långa. Bukfenorna 1) Dessa taggar kunna lätt uppresas, men "icke utan våld nedfällas. Härtill fordras en muskelrörelse, som endast fisken sjelf kan åstadkomma. ?) Arten säger väl: att dessa tre taggar äro till en del förenade genom en hinna; men jag har icke kunnat upptäcka den. Endast den andra taggen har en tre- kantig hinna vid basen och den tredje sitter vid bör- jan af fenan. 209 bestå af en stor sågtandad tagg, bakför hvilken sitter en mindre mycket mjuk fenstråle, med knappt märkbart strålben. Denna är icke fullt hälften så lång som den främre. Gumpfenan har 9 strålar, af hvilka den första är en mycket kort tagg, de öfriga, af hvilka den främsta är längst, och den sista så kort, att den med svårighet upptäckes, äro mjuka, långa och i spetsén knappt tvådelade. Stjertfenan, i spetsen jemn och något urskuren, har 12 strålar, hvilka alla äro i spet- sen tvådelade utom de tvenne längsta, som sitta ytterst på hvarje sida. Färg. MHufvudet ofvan svartgrått, tillika med ryggen ofvan sidolinien; hela fisken för öf- rigt silfverfärgad. Pupillen mörk. Tris silfver- hvit. Rygg-, bröst-, gump- och stjertfenorna grå- hvita. Bukfenorna hvita. : | Vistelseort och Lefnadssätt. Större Spig- gen träffas nog allmänt inom Skandinavien, så väl i Nord- och Östersjön, som uti större insjö- ar, äfven sådana, som icke hafva någon gemen- skap med hafvet. Företrädesvis väljer han klart och rinnande vatten, hvarföre han ock allmän- nast träffas vid sådana stränder, der åar eller strömmar utfalla, uti hvilka han, i synnerhet under lektiden, uppstiger. Sällan träffas sprid- da individer; merendels förekommer han i stör- re eller mindre stimmar; håller sig någon gång vid bottnen; men allmännast 1 halfva vattnet, och väljer alltid de stränder, som ligga öppna för solen, hvars sken han synes älska. Vid lugnt och klart väder, söker han vanligen vattenytan, från hvilken han hoppar nog högt, ofta 3 till 4 tum, än lodrätt än i sned riktning mot densam- ma. Dess rörelser äro då mycket lifliga. Då han åter håller sig vid bottnen, står han länge 300 stilla på ett ställe och framskjuter endast då och då hastigt, för att undgå en hotande fara, eller gripa ett rof som nalkas. Han synes i allmän- » het vara föga lättskrämd; med utspända tag- gar står han trygg, förlitande sig på dessa va- pen. Han dör mindre fort sedan han är ta-. gen ur vattnet; enligt Brocr skall han lefva 2, högst 3 år. Ehuru denna uppgift ännu ic- ke är. vederlagd af erfarenheten eller anställda försök, synes den föga trolig, då man jemför denna fiskartens mängd med det obetydliga an- tal ägg, som den årligen lägger. Man har upp- gifvit flere föga antagliga skäl till de otroliga sammanskockningar, hvilka inträffa vissa år, äf- ven i denna skärgård. Sannolikast torde man med Baron CuviEk böra antaga: att de år, då dessa otroliga skaror synas, varit mer än van- ligt gynnande för fortplantningen. Fisken är i högsta grad glupsk och i följd deraf mycket fet. Den storlek han här uppnår öfverstiger aldrig 3 tum. Födämnen. Maskar, smärre crustaceer, in- sekter hämtade från vattenytan och sådane in- sektlarver, som undergå sin förvandling i vatt- net. Smärre fiskyngel och gräs har jag äfven funnit i magen på dem jag öppnat. | Fortplantning. I Juni månad anställer den större Spiggen sin lek i åar och vid stränder, der vattenväxter finnas, på hvilka han afsätter rom- men, som 1 jemförelse med fiskens storlek är grofkornig, klar och strågul. Vanligen fästes rommen nära vattenytan och kläckes derföre snart. Fångst. Alla årstider erhålles denna fisk med not bland andra fiskar. Någon större mängd fås likväl aldrig på detta sätt, emedan noten vanligen har så stora maskor, att en så liten fisk 301 med lätthet tränger sig igenom. De år då spig- gen förekommer i mängd, öses den med stora, fina och dertill särskilt inrättade håfvar. Detta fi- ske anställes här isund och strömdrag från bör- jan af November till dess sjöarne tillfrysa, på det sätt, att tvenne fiskare åtföljas uti en båt, i hvars främre ända är anbragt ett så kalladt brand- jern, på hvilket torr ved lägges och itändes. Eldskenet samlar fisken kring båten. Den ena af fiskarena håller båten vid en stake, som ned- stötes i sjöbottnen , då den andra verkställer ös- ningen. På detta sätt kunna flera tunnor upp- ösas på en enda natt. Nytta. Till föda för menniskor användes denna fisk troligen aldrig, åtminstone icke här i skärgården. Då den fås endast i ringa mängd, blifver den alltid utkastad för svinkreaturen. Af dem, som fånga honom i mängd, nyttjas han till trankokning och är i detta afseende ganska nyttig. En tunna Spigg gifver vanligen två kannor klar olja. - Af skärkarlarna användes oljan att bränna i lampor. Grumset, som afsätter sig på bottnen af kärlet, i hvilket fisken kokas, är ett så kraftigt gödningsämne för åkren, att 2 tunnor sådant grums, uppblan- dadt med en tillbörlig mängd vatten, anses sva- rande mot tio parlass god gödsel. För öfrigt gag- nar denna fisk derigenom att han tjenar flere ar- ter sjöfoglar och fiskar till föda. . Näbbgäddan (Esox belone Linn.) hämtar nästan uteslutande sin föda af denna fiskart. Någon betydlig skada gör han visserligen icke, ty från den beskyllnin- gen att förtära andra fiskars rom, bör han, ef- ter min erfarenhet, frikännas. Bland sina talri- ka fiender räknar denna fisk äfven en mängd in- testinalmaskar, af hvilka Bothriocephalus solidus är den allmännaste. 302 Lilla Spiggen (Gasterosteus pungitius Linn.). Artm. Ryggen har 10 fria taggar framför rygg- fenan; taggarna ligga icke uti en rät linia och vetta, några uppåt andra åt sidorna. R. 21. B. 1. Br. 10. AA. it. Stf. 12. Längd: 13 tum. ; Gasterosteus pungitius Linn. Syst. Nat. I, 1, p. 491. Fn. Sv. p. 119. — Rertz. Fn. p. 338. GmeL. Syst. I, 3, p. 1326. — Gasterosteus aculeis in dorso decem, AzrrTtepi Gen. p. 52. Spec: 'p. 97. Syn: p. 80. — Der kleine See- stichling, BrocH 2, p. 108, Tab. 52, fig. 4. "Le Gasterostee Epinochette La CertpeE Hist. Nat. des Poiss. T. III, p. 301. — L'Epino- chette Cuv. Hist. Nat. des Poiss., T. IV, p-. 506. : Kallas: Spigg. Beskrifning. Kroppen något hoptryckt, mot stjerten smal; hufvudet medelmåttigt, föga hop- tryckt, afspetsadt, munnen stor. Den undre kä- ken framskjuter något framför den öfre äfven då munnen är tillsluten. Ögonen stora, något ut- stående, ligga på hufvudets sidor. Näsborrarne små, knappt märklige, synas ligga något närma- re ögat än nosen. Öppningen enkel. Gällocken stora. Tänder fina och rörliga, hafva sitt fäste i käkarnes kanter. Tunga och gom släta. Sidoli- nien, som med svårighet upptäckes, är rak, och ligger närmare ryggen. På stjertens sidor är den hoptryckt till en fenlik upphöjning. Kroppen är mot stjerten starkt nedtryckt, så att den upp- ifrån synes bredare än från sidan. Bröstet täckt af tvenne framåt spetsade och hopväxta ben, som äro skylde af kroppens hud. En bred mu- 303 skel vid bröstfenans bas är förenad med nyckel- benet. Buken till en del täckt med ett nedåt afspetsadt, hvitt ben, som ligger utom huden. Från basen af detta ben, och vinkelrätt mot detsam- ma utgå tvenne ben under huden, som uppskju- ta åt sidorna. Dessa äro släta, och på dem kan icke hvarken sköldar eller fjäll upptäckas. Rygg- fenan har 10 fria taggar, endast med en trekan- tig hinna vid basen. Dessa taggar, som då de nedfällas, infalla uti fördjupningar i ryggen, stå icke alla vertikalt mot ryggen; några vetta utåt sidorna, och hafva sitt fäste, icke uti rät linia, utan hvad man kallar i förbund. Af dem är den andra längst och den sista kortast. De äro alla skarpa i spetsen, men föga eller icke sågtandade i kanten. Sjelfva fenan har 11 strålar inom fen- hinnan, dessa äro mjuka, och de medlersta i spetsen tvådelade. Bröstfenorna, på sidan af kroppen, hafva 10 mjuka strålar hvardera, af hvilka alla äro odelade i spetsen och nästan af lika längd. Bukfenorna hafva tvenne strålben hkvardera. Af dessa är det främre vid basen såg- tandadt; spetsen slät och skarp; den bakre kort, mjuk och knappt märklig. Analfenan 11-strå- lig; den främre strålen vid anus är en knappt märklig tagg, de öfriga äro mjuka och i spetsen tvådelade. Stjertfenan jemn, har 12 strålar med tvådelade spetsar, utom de tvenne, som sitta ytterst på hvarje sida. Färgen. Öfra delen af hufvudet och ryg- gen gråbruna, Sidorna och buken silfverfärgade med ytterst fina, mörka punkter, som på ryg- gen äro större. Iris. silfverhvit. Rygg-, anal- och bukfenor hvita, de öfriga gråaktiga, med fina, runda, mörkbruna fläckar, hvilka ij synner- het äro synlige på stjertfenan. 304 Vistelseort och Lefnadssätt. Lilla Spig- gen, den minsta af alla Skandinaviens kända fi- skar, är ock minst undersökt, i afseende på lef- nadssättet m. m., hvaruti han visserligen myc- ket liknar den nyss beskrifne. Lika med den, träffas ban i Skandinaviens haf och sjöar, ehu- ru dess gräns mot Norden synes vara mer in- skränkt. Måhända har dess obetydlighet vållat, att den blifvit förbisedd eller mindre noga ob- serverad. Till sin uppehållsort väljer äfven den- na klart och rinnande vatten; är liflig i sina rörelser, glupsk och fet, men uppnår i storlek endast 13 tums längd. Födämnen. Dessa bestå af maskar, insek- ter och gräs. . Fortplantning. Dess lektid inträffar i Ju- ni, något tidigare än stora Spiggens; han håller sig under densamma i strömdrag och åar. Rom- men är grofkornig, rödgul då han först afsättes, men ljusnar snart. Den fästes på åtskilliga vat- tenväxter. och nog nära vattenytan, för att kun- na kläckas af Solens värme. Fångst. Då denna fisk alldeles icke använ- des i hushållningen, anställes för honom intet särskilt fisksätt. Med not fångas han ofta bland andra fiskar och största mängden erhålles om hösten, då han alltid slår sig tillsammans med större Spiggen och blifver, tillika med den, ta- gen med hål. Nytta. Den enda nytta denna fisk kan an- ses göra, är den, att han lemnar en lätt åtkom- lig näring för sjöfoglar och roffiskar, samt att då han, på lika sätt som den nyssnämda, blif- ver fångad i mängd, användes till trankokning. 305 Tagg-Snipa (Gasterost. spinachia Linw.). Artm. Ryggen har 15 fria taggar. Kroppen — femkantig, stjerten fyrkantig, platt. R. 15—6. Br. 10. B.i1, i. A. 6,7. Stf. 12. Längden: 43 tum. Gasterosteus spinachia, Linn. Syst. Nat. I, 1, p: 492. — Fn. Sv. p. 119. — Gmer. Syst. I, 3, p. 1327. — Retz. Fn. p. 339. — Ga- sterosteus aculeis in dorso quindecim, ÅRTEDI Gen. 52, Syn. 80. — Der Dornfisch, BrocH, T. II p. 3, Tab. 53, fig. 1. — Le Gaste- rostee Spinachi, LA CzerÉpoE Hist. Nat. de Poiss., T. III, p. 301. — HorrzerG Beskrif- ning öfver Bohusländska fiskarna. — Le Ga- stre ou Epinoche de mer a museau alonge Cuv. Hist. Nat. des Poiss., T. IV, p. 509. Kallas: Tagg-Snipa. Beskrifning. Kroppen från hufvudet till anus femkantig, från anus till stjertfenan platt, fyrkantig och mycket smal. Buken vanligen stor. Ryggen, med 15 bakåt böjda taggar och en fena, är föga bågformig och trekantig. Hufvudet af- spetsadt med utdragen, tubformig nos, som slu- tar sig med en liten mun. Undre käken längre än den öfre. Ögonen medelmåttiga, föga utstå- ende. Näsborrarne aflånga, ligga närmare nosen än ögonen. Gällocket består af tvenne lameller; den främre (preoperculum) tvär och slät, den bakre, nedåt afrundad och fårad. Tänderna skar- pa och nästan lika långa, äro fästade uti en rad i båda käkarnas kanter. Gommen, tungan och svalget, släta. Sidolinien nästan rak, upphöjd af de nedåt stående sköldarnas fogningar. En slät lamell ligger mellan gälöppningen, der den för- enar sig med nyckelbenet och bröstfenans båge, 306 hvars fäste den synes utgöra, Från nyckelbe- nens sammanfogning ligger en, vid basen uppåt krökt, sedan parallelt med sidolinien, åt båda si- dor, utgående tagg under huden; der denna slutar, något framför bröstfenans fäste, vidtager, några linier längre ned åt buken, tvenne allde-- les raka och, äfven med sidolinien parallela, åt båda ändar afspetsade taggar under huden. Midt på dessa hafva bukfenorna sitt fäste. Kroppen täckt med sköldar, som aftaga i storlek mot huf- vudet och stjerten. Taggarne på ryggen äro, då fisken uppnått den uppgifna storleken, nära en linia skilda vid basen, krökte bakåt, och så lån- ga, att då de nedfällas, uti den fåra längs rygg- raden, som synes vara danad, endast för att dölja dem, den bakres spets ligger något utom den främres bas. Dessa taggar börja midt öfver bröstfenans bas och sluta vid ryggfenan, som har 6 strålar, af hvilka de fyra första äro i spetsen delade och den andra längst. Bröstfenorna haf- va hvardera tio strålar, lika långa och odelade. Bukfenorna bestå af en skarp tagg och en gan- ska kort och mjuk fenstråte hvardera. Analfe- nan har sex till sju strålar, och börjar med en stark och bakåt böjd tagg. De 6 främre strålar- ne äro i spetsen tvådelade, samt den andra och tredje längst. Stjertfenan, afrundad, har 12 ode- lade strålar. Färg. Kroppens öfre del brunaktig med gråaktiga fläckar, skiftande i guld och olivgrönt;, guldfärgen försvinner likväl då fisken en stund varit utur vattnet. Undra delen af sidorna, ma- gen och hufvudet glänsande, silfverhvita. Från analfenan - till stjertfenan är hela kroppen grå- brunaktigt 'grå. Ryggfenan: klar med en stor, svart fläck. Bröstfenorna brunaktiga med guld- 307 glans. Bukfenorna hvitgula. Analfenan liknar all- deles ryggfenan, äfven i afseende på den svarta fläcken. Stjertfenan gulgrå med mörka, fina och täta punkter. Vistelseort och Lefnadssätt. De få under- rättelser jag kunnat erhålla om denna, härstädes mindre allmänna fisk, är att den uppehåller sig endast i hafvet, så väl i Nord- som Östersjön, kring alla Skandinaviens kuster. Den synes äl- ska djupt - vatten och kommer sällan till strän- derna. Födämnen utgöras af maskar och crusta- céer. Hon beskylles, lika med hela Spigg- slägtet, att förlära andra fiskars rom; med hvad skäl känner jag icke, åtminstone har jag icke träffat andra fiskars rom i magen på dem jag öppnat. Fortplantning. Teken anställes på djupet, hvad årstid den inträffar är mig ännu af egna iakttagelser obekant. Fångst. Här i skärgården fås den endast tillfälligtvis på strömmingsskötar, eller med not, som drages på djupt vatten. Nytta. På de orter, der denna fisk erhål- les i mängd, användes den någon gång till mat för sämre folk. Allmännast begagnas han till trankokning och grumset till gödningsämne för åkren. — Simp-Slägtet (Cottus Linn.). Hela detta talrika slägte skiljes genom ett bredt och nedtryckt hufvud, belagdt med plå- tar och väpnadt med taggar eller knölar, samt genom tvenne skilda eller föga förenade rygg- fenor. Endast en art af Simpor, som tillhöra Skandinaviens vatten, uppehåller sig så väli hafs 308 vet:, som insjöar. De öfriga tillhöra uteslutande hafvet. Med ett fult och frånstötande utseende, förena Simporna: dumhet, föga liflighet i rörel- ser och en nästan otrolig glupskhet. De uppe- hålla sig allmänt på djupet och välja hålor och afskilda ställen till uppehållsort. Endast för att uti ett af solens strålar mer uppvärmdt vatten, afbörda sig rommen, söker hon under lektiden grundare ställen. De flesta arterna användas till föda; men fordra en konstigare tillredning för att blifva en smaklig rätt. Sten-Simpa (Cottus gobio Linn.) Artm. Kroppen trind; från anus till stjertfe- nan något hoptryckt. Hufvudet nedtryckt, slätt. Gällocken , .på båda sidor, hafva en krökt tagg. R. 7—16. Br. 14: ;Bo 4 As 13: SEE 0 Längd 3 tum. Cottus gobio, Linn. Syst. Nat. I, p. 452. Fn. Sv. p. 115. GmeEL. Syst. I, 3, p. 1211. — RETz. Fn. p. 329. — Cottus alepidotus glaber, ca- : pite diacantho, AzrTtEpi Gen. p. 48. Sp. p. 32. Syn. p. 76. — Der Kaulkopf, Brock Fisch. Deutsch. II, p. 17; Tab. 39, fig. 2. — Le Cotte Chabot, La CzeptÉpE Hist. Nat. des Poiss., T. III, p. 252. — Le Chabot de ri- vier, Cuv. Hist. Nat. des Poiss. T. V, p. 144, 1. 39. Kallas: Stensimpa. Beskrifning. Kroppen, som är tjockast vid hufvudet, aftager småningom; är från hufvudet till anus rund, från anus till stjertfenan hoptryckt. Hufvudet, bredare än kroppen, nedtryckt, of- van kullrigt, under platt. Nosen något uppåt böjd, temligen bred. Käkarne nästan lika lån- 309 ga. Näsborrarnas öppningar icke synlige; men en rund knöl, som ligger uti en fördjupning, midt emellan ögonen och nosen, gifver tyd- ligen tillkänna läget för detta organ. Ögonen ligga icke på sidan, utan ofvanpå hufvudet på obetydligt afstånd från hvarandra. Gällocket be- står af tvenne bladformiga ben, af hvilka det öf- re slutar sig uti en trubbig och uppåt böjd tagg på hvardera sidan. Tänder i käkar, gom och svalg. Käkarnes tänder, fästade i käkbågens yt- tre kant, äro ställde i flere oregelbundna rader, olika stora, fasta och inåt böjda. De främsta störst. I gommen hafva tänderna sitt fäste uti ett litet ben, som ligger långt fram; dessa äro mycket små och skarpa. Uti svalget äro på öf- ra sidan två runda och på undra sidan tvenne mindre aflånga ben, fullsatte med små tänder. Sidolinien, nästan rak, något upphöjd, tydlig, har en högst obetydlig krökning nedåt magen. Huden saknar fjäll, men är deremot mycket slipprig och öfverdragen med ett tjockt slem. Ryggen har tvenne föga skilda fenor. Den främ- re är minst, börjar öfver slutet af bukfenorna, bar sju korta, i spetsen odelade strålar. Den bakre, som är nära förenad med den nyssnämde och börjar midt öfver anus, har 16 till 17 strå- lar, alla odelade och de medlersta längst. Bröst- fenorna, som hafva sitt fäste midt öfver början af bukfenorna, äro stora och nästan runda. Fen- strålarna äro 14, de medlersta längst; alla med odelade spetsar, som räcka utom fenhinnan. Buk- fenorna, midt utder bröstfenorna, äro små med fyra strålben, af hvilka de två medlersta äro ganska långa; alla i spetsen tvådelade, utom den sista. Analfenan, som börjar något bakom an- 310 dra ryggfenan och slutar ännu längre framom slutet af densamma, har 13 (någon gång 14 strå- lar) med odelade spetsar; de mellersta strålar- ne längst. Stjertfenan har 8 långa strålknippen; som i spetsen äro mycket greniga, de på sidor- na äro smärre och odelade. i. Färgen gråaktig med mörkare, nästan svar- ta, oregelbundna tvärband och streck, hvilka i synnerhet blifva synlige, då de hafva sitt läge närmare stjerten. Hufvudet är svartgrått, sidor- na gulaktigt hvita, magen hvitgrå. Första rygg- fenan svart och gulaktigt mångfärgad, i öfre kan- ten rödaktig; andra ryggfenan grågul. Bröstfe- norna gråa med gulaktiga och svarta fläckar. Bukfenorna hvitgrå. Analfenan blåaktig med gulaktiga och svarta fläckar. Stjertfenan har gråa, bruna och svarta fläckar. | Vistelseort och Lefnadssätt. Stensimpan är den enda Simpart inom Skandinavien, som up- pehåller sig både i hafvet och insjöar med sött vatten. Från rikets yttersta gräns i söder till den högre norden är hon temligen allmän. I denna skärgård träffas hon i mängd, på sådana ställen, der rinnande eller åtminstone klart vat- ten finnes, på stenig botten. På sand-. eller ler- botten, med vatten som lätt grumlas, har jag aldrig funnit denna fisk. Ehuru dess rörelser i vattnet äro mycket lifliga, synes hon likväl icke önska att ofta ombyta uppehållsställe. Hon står alltid dold i någon håla mellan stenar; då ste- nen, under hvilken hon står, vidröres, framskju- ter hon med pilens fart och intränger i ögon- blicket under närmaste sten, der bon finner en passande tillflyktsort. Från sjöbottnen går hon aldrig, och högst sällan finnes hon stående på 311 en fri plats. Hon synes föga rädd och äger ett lika starkt rofbegär som sina samslägtingar. I allmänhet mycket liten, uppgår hon, åtminstone härstädes, aldrig öfver tre tums längd. > Födämnen. I allmänhet föder Stensimpan sig af insekter. Hon beskylles väl äfven att slu- ka andra fiskars rom, smärre fiskar och deribland sin egen afföda; men dertill har jag icke funnit spår hos dem jag undersökt. Fortplantning. Man har trott och uppgif- vit att Stensimpan skulle lägga sin rom i hålor, dem hon sjelf formerat och sedan, lik foglarna, ligga på densamma till dess den vore utkläckt. Man har äfven påstått att hon med raseri skulle anfalla den, som sökte att ofreda dess bo, samt att det är hannen, som åtager sig denna moder- liga vård. Denna förmodan från äldre tider, troligen uppkommen af någon fabelaktig uppgift af fiskare, anförd af flere äldre författare, der- efter af LinnÉ och sedan af de många auktorer, som afskrifvit dess arbeten, lemnar' jag i sitt värde. Jag har ofta sett denna fisk i granskapet af sin rom, lika snarskrämd som vanligt och utan tecken att försvara den. Rommkornen, som äro gulaktigt gröna och stora, i jemförelse med fiskens storlek, afsättas på stenar och sjöbottnens sand. Tiden för denna fiskens lek kan jag icke för närvarande uppgifva. Att den icke inträffar i April, som BrocH m; fl. uppgifva, känner jag med visshet. Jag förmodar att leken anställes i Juni månad; men detta är endast.en förmodan -hvartill jag ännu saknar fulla skäl. Fångst. Då denna fisk. icke begagnasi hus- hållningen, anställes för honom intet särskilt fångningssätt.. Endast barn : och ungdom, som sysselsätta sig med metning, roa sig någon gång 312 med att varsamt upplyfta stenarna i sjöstran- den och med blotta händerna gripa dessa fiskar. Sällan stå de likväl stilla, sedan stenen är upp- lyftad, utan springa då fram och taga sin till- flykt under närmaste sten, der de vanligen blif- va gripne. - Nytta. Till mat användes denna fisk ic- ke härstädes, ej en gång till agn för andra fiskar, hvartill han likväl skulle vara förträfflig, i synnerhet för ål. Fångas han någon gång, hvilket dock sällan händer, med not bland annan fisk, så blir han alltid lagd bland afskrädet, och utkastad för svinkreaturen. Köttet blir röd- aktigt efter kokningen och är välsmakligt; men den obetydliga storlek, som denna fisk uppnår, gör att den anses icke löna mödan hvarken att fånga eller anrätta. Hornskalle (Cottus Scorpius Linn.) Artm. Kroppen trind, mot stjertfenan afsmal- nande. Hufvudet platt, mycket taggigt. Öfre käken framstående. RB. to—16. Br. 17. B: 4. A. 12. Stf 15. Längd: Hannen 6, honan 9 tum. Cottus scorpius, Linn. Syst. Nat. I, p.: 452. Fn. Sv. p. 115: GmueL. Syst. I, 3, p. 1210. — Rertz. Fn. p. 328. — Cottus alepidotus, ca- pite polyacantho, maxilla superiore paullo longiore, ArTtEbDi Gen. p. 49. Spec. p. 86. Syn. p. 77. — Der Seeskorpion, Brocn T. II, p. 26, Tab. 40. — Le Cotte Scorpion, La CerÉpE Hist. Nat. des Poiss., T. III, p-. 236. — Der gemeine Seeskorpion, FABER, Fische Islands, p. 120. — Le Chaboisseau de mer commun, Cuv. Hist. Nat. des Poiss., T: IV, p. 160, ph 40: | 3 Kallas: 313 Kallas: Hornskalle , RBötsimpa. Hannen: Vildkråksimpa. Beskrifning. Honan: Kroppen; som är tjoc- kast vid hufvudet, aftager småningom till stjer- ten; från anus är den föga hoptryckt och nästan trind. Buken stor och hängande. Hufvudet ned- tryckt, bredare än kroppen. Gapet stort. Un- dre käken något framstående. Näsborrarne ligga närmare ögonen än nosen, hafva tvenne, nog långt skilda, knappt märkliga, öppningar. Gäl- locket har sex hvassa, raka, trinda och utåt stå- ende ben. Tänderna äro små, sitta i flere rader både i öfra och nedra käken. Uti främre delen af gommen finnes ett likaledes tandadt, halfmån- formigt ben; samt både på öfra och undra si- dan i svalget, tvenne tandade ben ofvan och tvenne nedan. Ögonen, på öfre delen af hufvu- det, ligga icke särdeles långt ifrån hvarandra, hafva en bud af kroppens färg, som kan dragas öfver ögat. På hufvudet förekomma åtskilliga taggar, af hvilka tvenne rörliga vid näsborrarne; fyra på hvarje sida af öfre gällocket, af hvilka den öfre är störst och med de två närmaste vetter bakåt; den fjerde eller nedersta är minst och riktad framåt. På undra gällocket finnas tvenne, af hvilka den öfre är lång, spetsig och bakåt vettande; den andra midt öfver bröstfe- nan är liten och böjd nedåt. Dessutom ligger en tagg utåt ryggen, under huden, vid gällockets öppning. På hufvudet stå dessutom vanligen fyra, hornlika, tillbakaböjda taggar. Dessa hafva sitt fäste uti tvenne upphöjda parallela linier, så att de sinsemellan utgöra en fyrkant. (Någon gång finnes en mindre tagg mellan dessa, på den ena eller båda sidor.) Sidolinien; som ligger ryg- gen närmare, är rak, och något upphöjd. På K. Vet. Aead. Handl. 1831. 21 Ir4 båda sidor om denna finnas några små, runda, i en linia ställda knölar. Huden är slät och utan fjäll. Ryggen har tvenne nära sammanhängande fenor, af hvilka den främre har 10 enkla, föga skarpa strålben; af dessa äro de sista kortast. Andra ryggfenan; som är längre och högre, har (6 odelade; i spetsen mjuka, strålben. Bröstfe- norna hafva 17 strålar hvardera, som i spetsen äro odelade. Bukfenornas strålar fyra; de tven- ne främsta så hopväxte, att de, utom en noga undersökning, synas utgöra en enda. Analfeiian tolfstrålig. Stjertfenan nästan tvär, har 15 tyd- liga strålar, af hvilka de mellersta äro i spetsen tvådelade. Färgen varierar mycket i afseende på ålder och kön. Den beskrifna var gulaktigt grå, groft marmorerad med svartgrå tvärfläckar. Sidorna perlgrå, med knappt märkbar rödaktig anstryk- ning; buken hvit. Första ryggfenan har ryggens färg, den andra är likaledes gulgrå med rödak- tig kant, och tre till fyra mörka, vågiga band på längden. Stjertfenan grå, genomskinlig med 5 å 6 tvärband af svarta, runda fläckar. Ånalfenan gulgrå med rödaktig spets och 3 å 4 svarta tvär- band. Bukfenorna hafva bukens färg, med tre svartgrå tvärband. Bröstfenorna gulgrå med ore- gelbundna rader på tvären af svarta fläckar, samt rödaktig kant. Iris kopparröd med en fin, messinggul ring vid den i mörkblått spelande pu- pillen. ; Hannen afviker så betydligt i utseendet från honan, att han af denna skärgårds fiskare allmänt antages för att vara en särskilt art, som får namn af Vildkråksimpa. De förnämsta skil- jetecknen, som först falla i ögonen, äro en sma- lare kroppsform och en mindre storlek. Dess- utom har hannen alltid en stråle mindre i anal- 315 fenan, samt bröst- och bukfenornas strålar med sågtandlika taggar på undre sidan. Färgen hos denna är gulaktigt grå med stora, helt svarta fläckar. Sidorna gulaktigt hvita med messing- glans och brunröd marmorering. Buken, från bröstfenornas till analfenans fäste, brunaktigt röd eller carminröd med koppärglans och runda, ärtformiga, snöhvita fläckar. Från aralfenans till stjertfelans början, blåaktigt hvit, med svarta och mörkbruna, oregelbundna fläckar. Midtemel- lan slutet af anal= och början af sjertfenan står, på undra sidan ett brunt eller svartbrunt tvär- band. Första ryggfenan gul och svart marmore- rad, med gul, enfärgad kant. Andra ryggfenan grå, genomskinlig med gulaktiga strålar och röd- gul kant. Stjertfenan rödgul, med brunröda fläc- kar, ställde i mer och mindre regelbundna tvär- band. Analfenan, vid basen hvit, i spetsen gul. Bukfenorna hvita med tvenne köttfärgade eller brunröda tvärband. Bröstfenorna hafva fenstrås larne gula på yttre sidan, ned vid basen grå- bruna, mot spetsen köttröda tvärfläckar. På in- re sidan äro tvärfläckarne rödbruna, strålbenen hafva der 2 å 3 rader runda, hvita fläckar. Vistelseort och Lefnadssätt. Så väli Nord- som Östersjön förekommer Rötsimpan vid Skan- dinayiens kuster, temligen allmänt och synes all- männast 1 mellersta och nordliga landskapen. Den träffas likväl endast i nämde haf; aldrig i sött vatten. Nästan hela året vistas hon på dju- pet och går endast under lektiden till stränder- na. Hon håller sig beständigt vid botten; går åtminstone högst sällan mot vattenytan och står vanligen dold i mörka hålor, hvarföre hon äf- ven allmännast vistas på stenig botten bland så kallade hålstenar, mellan hvilka hon väljer sig 316 ett: mörkt. hål, från hvilket hon lurar på rof. Dess rörelser i vattnet, ehuru visserligen hastiga, synas likväl ske med mycken ansträngning. Un- der dessa böjer hon kroppen starkt lik ålen; men kommer, det oaktadt, icke så fort, som man i anseende till dess stora fenor, vanligen tror. Hon är föga rädd och otroligt glupsk?). Växer, som det synes, mindre fort, och träffas här säl- lan öfver 9 tums längd. | ' Födämnen. Maskar, crustacéeer och fiskar. Fortplantning. Mot slutet af October må- nad uppstiger Simpan i större stimmar mot strän- der. Hannar och honor äro alltid blandade och ankomma på en gång, ehuru antalet af de först- nämde är mycket mindre. Leken anställes i slu- tet af October eller början af November på ste- nig botten. Jag har anledning att tro att rom- men är befröad af hannen innan den afsättes, och att båda makarne para sig på djupet, innan honan uppstiger mot landet för att afbörda sig rommen. Då denna fiskart lättare än de flesta andra fiskarterna låter observera sig under leken, skulle man någon gång finna hanne och hona un- der densamma närmare förenade eller ock borde antalet af hannarna vara så stort, att de möjligen kunde befröa den afsatta rommen. Sådant hän- der likväl icke. Hannen uppstiger aldrig så nä- ra stranden som honan och emot 20 honor kan man härstädes icke räkna en hanne. Rommen, som är mycket grofkornig och gulaktig, afsättes på stenar och gräs. >?) Ett bevis på denna fiskens glupskhet är att, då för- fattaren vid ett tillfälle öppnade en Simphona af knappa 9 tums längd, fanns uti dess mage 3 mörtar af nära 4 tums längd hvardera. - 317 Fångst. Alla årstider erhålles här spridda individer af deuna fisk, med not, då den drages på djupare vatten med stenbotten. Under hö- sten vid slutet af October, under hela Novem- ber och en del af December månad, så länge hafvet är öppet, hugges Simpan för eld om nät- terna med så kalladt Zjuster. På mete nappar hon glupskt; inställer sig oftast på de ställen, der torsk metas och förorsakar då fiskarena myc- ken förtret. Knappt har kroken hunnit till bott- nen, förr än den slukas af Simpan och om hon, lossad af kroken, kastas tillbaka i hafvet, är hon likväl straxt färdig att sluka samma krok. Skär- karlarne skära ofta en bit utur en fena, på den uppdragna Simpan, för att som de yttra sig: märka henne, släppa den derefter i hafvet, men uppdraga efter en kort stund samma märkta fisk. Nytta. Endast honan användes här till mat. Hannen, som är mycket sällsynt, ätes här aldrig. Den anses mycket giftig, kastas vanligen straxt tillbaka i hafvet sedan han är fångad och hemföres aldrig. Med 'en konstigare tillredning blir Simpan ganska välsmakande, i synnerhet är lefvern en läckerhet. Skada gör den väl icke om icke derigenom, att den så invecklar sig i fi- skarenas nät, att den icke kan lossas derifrån utan att mer eller mindre skada nätet. Simpa (Cottus quadricornis Linn.). Artm. , Kroppen trind, mot stjerten starkt af- smalnande. Ryggen rak. Hufvudet platt, mycket bredare än kroppen, med fyra hornartade och svamplika, trubbiga knölar. R. g—14. Br. «16. de Av, 13. Stf ID, 318 Längd: 6 å 7 tum. Cottus quadricornis, Linn. Syst. Nat. I, p. 451. "Fn. Sv. 114. Gmer. Syst. I, 3, p. 1208. — Rertz. Fn. 328. — Cottus scaber tuberibus quattuor corniformibus in medio capite, ÅR- TED Gen. p. 48. Spec. p. 84. Syn. p. 77. — Der: Seebul, Brocn T. 3, p. 216, Tab. 108. — Le Cotte quatre cornes, La CEPÉDE Hist. Nat. des Poiss., T. III, p. 241. — Le Chaboisseau a quatre tubercules des mers septentrionales, Cuv. Hist. Nat. 'des Poiss., ER OIVSp. 108 Kallas: Simpa, Horn-Simpa. > Beskrifning. MHufvudet platt, mycket bre- dare än kroppen, har flere knölar och taggar i synnerhet på sidorna. Kroppen från hufvudet småningom ' afsmalnande, nästan trind. Gapet stort och den öfre käken något framstående. Tänderna -ganska små, ställde i flere rader i bå- da käkarne.: Uti främre delen af gommen fin- nes ett halfmånformigt, tandadt ben. Uti svalget fyra likaledes tandade ben; tvenne runda ofvan och tvenne något aflånga nedan. Näsborrarne hafva tvenne knappt märkliga öppningar och lig- ga närmare Ögonen än nosen. Ögonen nästan ovala, föga skilda, ligga på öfre delen af hufvu- det. Fyra horn eller knölar äro ställde i fyr- kant midt på hufvudet; af dessa äro de tvenne främsta störst och mer runda än de bakre, som oftast äro något hoptryckta. Spetsen eller rätta- re öfre delen af taggen är på äldre individer mer utvidgad, flat, skroflig och porös, samt har utseende af en svamplik knapp. Hos yngre äro alla något hoptryckte på längden öch knap- 319 parna mindre utbildade 5). Utom dessa fyra knölar, finnas äfven på hufvudet flere taggar, af hvilka de tydligaste äro: tvenne hornformiga, tillbakaböjda och rörliga på nosen. På hvardera sidan om hufvudet stå fyra raka, spetsiga taggar, fästade på öfre gällocket; af dessa äro de tre öf- re riktade bakåt, den nedre åter framåt. På gälbinnan tvenne; den öfre bakåt, den nedre fram- åt böjd. Dessa ligga under buden med endast den yttersta spetsen bar. Dessutom en öfver hvardera bröstfenan, hvilken äfven ligger inom huden, utom med spetsen, som är framstående. Likaledes sitta tvenne breda taggar mot ryggen, vid gälöppnin- gen. Sidolinien rak, ligger närmare ryggen. Från hufvudet till stjertfenan ligga ofvan denna linia, långsåt kroppen, tvenne rader små trinda och skarpa vårtor, som hafva sitt fäste i huden. Dy- lika ligga äfven under sidolinien, men dessa äro endast få, vanligen i tvenne eller flere rader, mellan andra ryggfenan och analfenan. Till an- talet variera dessa vårtor ganska mycket och förhålla sig, i afseende derpå, alltid olika hos olika individer. Huden mellan knölarna är slät och utan fjäll. Första ryggfenan börjar midt öf- ver slutet af bröstfenan och slutar öfver anus; har 9 odelade, böjliga strålar, af hvilka den tre- dje är längst. Andra ryggfenan börjar öfver anus och slutar något framom slutet af analfe- nan, har 14 strålar; dessa äro långa, på båda sidor sträfva, och i spetsarne odelade. Bröstfenor- na mycket breda och långa, hafva 16, i spetsen Tre 4) Parras nekar väl att yngre individer hafva dessa knö- lar och "att de endast finnas hos dem, som uppnått 9 (Engelska) tum. Här finnas likväl yngre indivi- der af blott 3 Sv. tums längd, som hafva dessa knö- lar tydligt bildade. 320 odelade strålar, som på yttre sidan äro sträfva. De medlersta äro längst. Bukfenorna, som ligga midt under bröstfenorna, hafva fyra strålar hvar- dera, af hvilka de tvenne främsta äro så höp- växte, att de svårligen kunna åtskiljas och sy- nas utgöra ett, vid basen tvådeladt, strålben. De tre första hafva mjuka spetsar. Analfenan, nä- stan jemn, har 13 släta, odelade strålar. Stjer- ten, nästan tvär, bar 15 tydliga strålben, af hvilka de medlersta äro i spetsen tvådelade. Färgen är på öfra delen af kroppen grågul, fint marmorerad med mörka, så sammanflutne fläckar, att kroppen synes nästan enfärgad. Si- dorna hvitgrå med messinggul anstrykning. Bu- ken hvit. Hufvudet och stjerten under gråhvita. De rader af upphöjda, runda vårtor, som stå utåt ryggens och stjertens sidor; äro gråhvita, Första ryggfenan grå med mörkare fläckar och en hvit- gul större fläck vid slutet. Andra ryggfenan blå- grå, med fina, mörka fläckar och rödaktig kant. Stjertfenan har samma färg och lika fläckar. Anal- fenan hvitaktig med rödgul kant. Bakfenorna hvi- ta. Bröstfenorna mörkt gråbruna med, på inre si- dan, oftast svarta fläckar och gulaktigt gråa fen- strålar. Iris kopparröd med en fin, messinggul kant kring pupillen, som är blå med stålglans. Vistelseort och Lefnadssätt. Denna Simp- art förekommer här mycket sparsammare än Röt- simpan, hvilket äfven synes vara förhållandet på andra orter. Finnes i alla Östersjöns skärgårdar och talrikast i de medlersta och nordliga. I den högre norden finnes den likväl icke. TI sundet och södra skärgården skall hon icke förekomma, eller -åtminstone der kunna räknas bland de säll- synta. Dess lefnadssätt är i hufvudsaken likt rötsimpans. Lik denna vistas hon, under hela 321 året, på djupet, utom mot hösten, då hon sö- ker stränderna för att leka. Hon älskar ett lika afskildt lefnadssätt och är icke mer lättskrämd eller mindre storätare. Uti liflighet och ledighet i sina rörelser öfverträffar hon likväl rötsimpan, men uppnår aldrig dennas storlek. Födämnen. Crustaceer och maskar; någon gång äfven mindre fiskar. Fortplantning. Så snart starkare frostnät- ter inträffat, i medlet, eller vanligast i slutet af October, uppstiger denna i sällskap med rötsim- pan åt steniga stränder, der hon i November an- ställer sin lek. Rommen, som afsättes på stenar och växter, är grofkornig, till färgen ljust grön, och sammanhängande i större eller mindre klum- par. Af denna art träffas både hannar och ho- nor blandade under leken; det synes säkert att hannen på vanligt sätt befröar rommen sedan den är afsatt. Fångst. Lika med den föregående fångas denna, ehuru sparsamt, med not och på nät utställde för andra fiskar. Den hugges äfven med ljuster för eld om nätterna. Nytta. I smaken öfverträffar denna myc- ket rötsimpan. Dess ;köit, endast kokadt i sal- tadt vatten, har en egen, icke obehaglig lukt, och utan den vanliga konstiga tillredningen, äf- ven en behaglig smak. Hon är ock mycket mer eftersökt än den förstnämde, och anses af skärs gårdskarlarne höra till läckerheter. Försök till beskrifning af de i Sve- rige funne Arter, hörande till In- sekt-slägtet. Ceraphron; af CARL H. BOHEMAN. Inom vissa genera af insekterna, synes naturen genom starka och bestämda gränsor utstakat skill- naden, emellan de arter, som hänföras till de samma, då naturforskaren åter ofta måste an- vända största uppmärksamhet, noggranna obser- vationer och jemförelser för att inom andra släg- ter kunna med säkerhet afgöra, hvad som utgör egen art, eller endast varietet. Dessa svårighe- ter äro i synnerhet mångfaldiga, i anseende till flera familjer, af klassen Hymenoptera, der man ofta endast måste fästa uppmärksamheten på färg- teckningen, och denna åter så mycket är bero- ende af individens ålder, kön och andra omstän- digheter. Slägtet Ceraphron, hvars arter jag i den- na lilla afhandling beskrifvit, är ett bland de svå- rare att utreda, emedan hithörande arter i all- mänhet äro hvarandra mycket närslägtade. Af LaATtrREiE fördes detta slägte till famil- jen Proctotrupii, hvilken sednare Författare be- nämt Codrinii. De hithörande arter komma i ganska många afseenden nära vissa genera af Pte- romalinerne, i synnerhet öfverensstämma de med 323 dem i nästan lika enkelt nerv-system, lika sam- mansatta antenner, men afvika hufvudsakligen, genom på annat sätt bildade fötter och palpi. Äggen af den enda art, hvars förvandling lyc- kats mig upptäcka, lägges af honan i larven till Sceva ribesii. (Fall.). Vid dessa larvers förvand- ling, inneslutes de små parasiterne inom pup- pans skal, och således framkomma utur densam- ma, sedan de förtärt sjelfva larven. CERAPHRON, Genus ex ordine Hymenopterorum, Familia Codrinorum. Character genericus: Antenne fracte, 11-articulate in utroque sexu, (rarissime ramos2), scapo elongato, flagello pilosulo, extrorsum s&epe crassiore. Palpi maxillares filiformes, 4-articulati; articu- lus ultimus elongatus. Abdomen compresso-ovatum, supra fere planum, apice acuminatum, brevissime et anguste pediculatum. Ale antice areola magna, perfecta et triangulari, basin occupante; stigmate lato, crasso, ra- mum nervosum, arcuatum et areolam mar- ginalem inchoantem , :emittente. Pedes minus elongati, femoribus ovato-conicis, basi apiceque angustatis; tarsis elongatis; articulus primus longissimus. 324 Ceraphron: Jurine Hymen. — Maxim. Spinola, Insect. Lig. fasc. 3. p. 168. — LaTtr. Gen. Crust. et Ins. Tome IV, p. 35. Descriptio generis: Caput magnum, rotun- datum, s&pe globosum, thorace semper latius. Palpi maxillares filiformes, 4-articulati; articu- lus primus brevissimus, 2 et 3 longitudine 2equa- les, ultimus reliquis longior, apice acuminatus. Mandibule 3-dentate. Äntenne supra os inser- te, fracte, semper 11-articulate, pubescentes; femine apicem versus sub-crassiores; maris li- neares, interdum ramos&e vel serrate; articulus basalis longior, sepe medio incrassatus, reliqui pro sexu et specie diversi. Oculi laterales, magni, ovales, modice prominuli, hirti. Ocelli tres in vertice in triangulum dispositi, non approximati. Thorax longitudine fere abdominis, brevis, te- retiusculus, striis tribus dorsalibus impressus. Scutellum magnum, sub-cordatum, metathorace declivi, ruguloso. AZbdomen compresso-ovatum, supra fere planum, apice acuminatum, brevissi- me et anguste pediculatum; segmentis distinctis quinque, primo reliquis fere longiore; terebra paululum exserta. Pedes validi, modice elongati, coxis magnis, femoribus medio incrassatis, basi apiceque angustatis; tibiis rectis, apicem versus crassioribus, preter apicis spinam muticis. Tarsi elongati, graciles, 5-articulati; articulus pri- mus longissimus, reliqui brevissimi, ultimus apice bi-unguiculatus. Ale plane, subtilissime ciliate; antice areola magna, triangulari, basin occupante; mnervus unicus costalis a basi ad medium coste productus; stigma costale incras- satum , post medium ale, angulo inferiore 325 emittens ramulum arcuatum, areolam margina- lem, inchoantem. Nervulorum :discoidalium non nisi vestigia obsoleta. Femine plurime aptere. Color corporis varius, nondum metallicus. Metamorpbosis parasitica, intra aliorum In- sectorum, preserlim larvarum;, corpora. Imagines in foliis arborum, fructicum et plantarum, sub lapidibus et in muscis versan- tur, velocissime currentes. Species Svecan&e in duas Sectiones distri- buende. SECTIO I. ÅLATI. 1. Ceraphron scutellaris : (ZstTbT) ater, nitidus, hirtus, capite punctato, scabro, fronte im- pressa, laevi, scutello plano, levissimo, pun- ctato-marginato, apice mucronato, geniculis tarsisque testaceis, alis brunneo-tinctis. Ceraphron morio: Daim. in Litt. Ceraphron sulcatus? Jurine Hymen. pl. 14. Var.: fp. tibiis tarsisque testaceis. Habitat in Smolandia et Vestrogothia passim. Magnus in hoc genere. Magnitudine Psilum cornutum 2&equat, sed variat etiam dimidio mi- nor. Antenne versus os inserte, longitudine fere corporis, undecim-articulate, nigre, pube- scentes; articulus basalis capite longior, medio non nihil incrassatus', secundus brevissimus, ter- tius longior, reliquis sub-&equalibus, ultimus acu- minatus. Caput latitudine thoracis, rotundatum, atrum, profunde crebre punctato-scabrum, griseo- hirtum, Supra antennas valde impressum vel excavatum, macula supra orali lzevissima; ver- tice foveola sat profunda insculpto; mandibulis pPalpisque piceis. Oculi magni; ovales, valde di- stantes, mödice prominuli, glauci, hirti. Thorax 326 ater, nitidus, pube fusca adspersus, dorso sub- tiliter remote punctulatus, striis tribus dorsa- libus, sat profundis, sub-punctatis, impressus, lateribus et subtus confertim ruguloso-punctatus; a scutello linea transversa e punctis profundis, distinctus. Scutellum magnum, depressum, sub- cordatum, lzevissimum, atrum, nitidum, stria intra marginali, punctata, notatum, apice mu- crono bidentato instruetum; Metathorax declivis, ater, rugulosus. Abdomen oblongo-ovatum, apice acuminatum, nigrum, nitidisssmum, pube fusca adspersum, basi confertim longitudinaliter stria- tum; segmentum primum subtiliter remote pun- ctulatum., Pedes validi, nigri, nitidi, pallido- pubescentes, geniculis, apice tibiarum tarsisque testaceis. Ale antice brunneo-tincte, regione stigmaticali magis infuscato; postice fere hyalinee. 2. Ceraphron tibialis (Zstot) niger, nitidus, hirtus, capite subtiliter punctuiato, fronte convexa, scutello plano, punctato-marginato, apice obsolete mucronato, tibiis tarsisque testaceis, antennis longitudine corporis, ar- ticulis elongatis. | Habitat locis aridis ad Esperöd Scanie mense Augusto, rarius. Dom. ZETTERSTEDT. C. scutellari simillimus, sed triplo minor, fronte convexa, antennis longioribus et tenuio- ribus, ab illo distinctus; Antenne longitudine corporis, nigre, pubescentes; articulus primus capite multo brevior,; medio incrassatus; secun- dus brevissimus; årticuli seqventes sub-zequales, lineares, elongati, ultimus apice acuminatus. Ca- put rotundatum, thorace nonnihil latius, sat cre- bre minus profunde punctatum , dense pubescens; totum nigrum , sub-nitidum ; fronte cohvexa; ver= 327 tice leviter foveolato; ore palpisque piceis. Oculi magni, nigri, hirti, modice prominuli. Thorax niger, Nitidus, pubescens, vix punctatus, striis tribus dorsalibus sub-punctatis, intermedia ob- soleta; linea transversa e punctis profundis a scutello distinctus. Scutellum sub-cordatum, de- pressum, levissimum, nigrum, nitidum, margine punctatum, apice obsolete mucronatum. Abdo- men oblongo-ovatum, apice acuminatum, suprå fere planum, nigrum, nitidissimum. Pedes, va- lidi, femoribus clavatis, nigris, geniculis, tibiis tarsisque testaceis; tibie interdum nigricantes. Ale antice brunneo-tincte, nervis stigmateque fuscis. 3. Ceraphron difformis: niger, nitidus, hirtus, subtiliter punctulatus, fronte canaliculata, antennarum articulo primo valde arcuato; articuli reliqui sub-globosi, geniculis tibiis anticis tarsisque testaceis: Habitat in Smolandia ad Anneberg, unicum specimen d: 2 Sept. captum. Species antennarum forma valde singularis; C. ramicorni magnitudine 2equalis. Antenne di- midio corpore longiores, nigr&e, parce pubescen- tes; articulus primus longitudine fere cåpitis, valde arcuatus, deorsum spectans; 2—5 parvis, brevissimis, coarctatis, 6—10 paullo crassiores; apicalis linearis, subacuminatus. Caput cum ocu- lis thorace nonnihil latius, subtiliter erebre pun- ctulatum; totum nigrum, nitidum, supta anten- nas impressum , subleve; vertice longitudinaliter tenue canaliculato; ore palpisqué ferrugineis. Ocu- li sub-orbiculati, modice promihuli, valde re- moti, glauci. Thorax, niger nitidus, pubescens, subtilissime punctulatus, striis tribus dorsalis 328 bus, sub-punctatis, insculptus; linea arcuata e punctis profundis a scutello distinctus. Scutel- lum sub-triangulare, vix elevatum, immargina- tum, nigrum, nitidum, subtilissime punctulatum. Abdomen oblongo-ovatum, apice acuminatum, nigrum, nitidissimum. Pedes validi; nigro-fusci, geniculis, tibiis anticis tarsisque testaceis. Ale hyalinge, antice medio aliquantum fuliginoso-tin- cte, nervis stigmateque fuscis. 4. Ceraphron gZaber: (Zstot) niger, nitidus, glaber, subtilissime punctulatus, antenna- rum basi pedibusque testaceis, femoribus infuscatis, scutello sub-triangulari, alis al- bissimis, stigmate nigro. &Y. i Habitat in Smolandia passim; in Ostrogothia ad Lärketorp specimen unicum a Dom. ZzET- TERSTEDT captum et mihi benevole commu- nicatum. Femina: C. scutellari statura sub-similis, sed dimidio minor; Alis albissimis, colore an- tennarum pedumque etc. ab illo mox distinctus. Antenne corpore breviores, apicem versus non nihil incrassate, nigre, parum pubescentes; ar- ticulus basalis reliquis multo longior et crassior, medio incrassatus, a basi ultra medium testa- ceus, dein nigro-fuscus; secundus parvus; arti- culi sequentes, crassiores, contigui, ultimus co- noideus, apice sub-acuminatus. Caput thorace manifeste latius, nigrum sub-nitidum, glabrum; subtilissime confertim punctulatum. Mandibulze et palpi flavescentes. Oculi magni, valde remoti, glauci 1. nigri. Thorax niger, nitidus, glaber, immaculatus, subtilissime punctulatus, striis tri- bus dorsalibus sub-punctatis impressus; linea obliqua antrorsum conjuncta a scutello distin- ctus. 329 etus. Scutellum triangulare, sub-elevatum, im- marginatum , nigrum , nitidum, subtilissime pun- ctulatum. Abdomen longitudine thoracis, oblongo- ovatum, apice acuminatum, supra fere planum, nigrum, nitidissimum. Pedes testacei, coxis ni- gro-fuscis; femoribus saturatioribus, plus minus- ve infuscatis. Ale albissime, nervis stigmateque magno nigro-fuscis. Mas: minor, antennis paullo longioribus, supra obtuse serratis, manifeste pubescentibus, articulis magis elongatis; ceterum quoad formam et colores femin&e simillimus. 5. Ceraphron ramicornis: niger, sub-opacus, pubescens, subtilissime punctnulatus, pedi- bus testaceis, femoribus infuscatis, antenna- rum articulo basilari capite multo brevi- ori. AQ. Habitat in Scania, Ostrogothia, Nericia et Gott- landia; Dom. ZETTERSTEDT; in Smolandia ipse inveni. Femina: C. glabro statura simillimo, magis opaco, pubescens, antennarum articulo primo breviore, nigro, ab illa discrepat. Antenn&e dimi- dio corpore non nihil longiores, mnigre, parce pubescentes; articulus primus capite multo bre- vior, medio incrassatus; secundus brevissimus; articuli sequentes crassiores, contigui; apicalis conicus, acuminatus. Caput cum oculis thorace non nihil latius, nigrum, sub-opacum, subtiliter confertim punctulatum, pube albida adspersum; ore paipisque testaceis. Oculi magni, valde re- moti, modice prominuli, obscuri. Thorax niger, subtiliter punctulatus, sub-pubescens, striis tri- bus dorsalibaus tenuiter impressis; stria transversa vix punctata a scutello distinctus. Scutellum tri- K. Vet. Acad. Handl. 1837. 295 330 angulare, sub-elevatum, nigrum, pubescens, sub- tiliter punctulatum, immarginatum. Abdomen oblongo-ovatum, apice acuminatum, nigrum, ni- tidissimum. Pedes testacei; femoribus plus mi- nusve infuscatis. Ale hyaling, nervis stigmate- que magno fuscis. | Mas: paullo minor, antennarum. articulis linearibus, magis elongatis, ramis quinque vil- losis insructis; femoribus nigris. 6. Ceraphron abdominalis: niger, nitidus, sub- pubescens, antennarum articulo primo, pe- dibus totis abdominisque basi flavo-testaceis capite subtiliter punctato, vertice canalicu- lato, alis anticis medio infuscatis. 29. Habitat in Smolandia et Vestrogothia passim. Medie magnitudinis in hoc genere, colore abdominis a congeneribus distinctus Antenne capite cum thorace evidenter longiores; articu- lus basalis capite multo longior, flavo-testaceus; reliqui apicem versus sensim crassioribus, nigri, pubescentes; apicalis fere conicus. Caput ma- gnum, thorace manifeste latius, nigrum, subtili- ter crebre punctatum, supra antennas impres- sum, pube fusca adspersum, canalicula frontis tenui longitudinali sculpturatum; palpisque te- staceis. Oculi magni, remoti, prominuli, atri, hirti. Thorax totus niger, nitidus, pube fusca adspersus, undique subtilissime confertim pun- ctulatus, striis tribus dorsalibus sat profundis, sub-punctatis, impressus; linea transversa arcua- ta e punctis profundis, a scutello distinctus. Scutellum sub-cordatum, marginatum, nigrum, nitidum, subtilissime confertim punctulatum, parce pubescens. Metathorax declivis, ater, sub= tiliter rugulosus. Abdomen oblongo-ovatum, apice acuminatum, basi rufo-testaceum, petiolo et dorso 33 plus minusve infuscatis. Pedes robusti, forma hujus generis ordinaria, cum coxis pallide testa- cei; femoribus valde obelavatis. Ale antice hy- aling, apicem versus in medio infuscate, ner- vis stigmateque flavescentibus. 7. Ceraphron crassicornis: niger, nitidus, pube- scens subtilisstime punctulatus, antennarum basi pedibusque rufo-testaceis, fronte im- ressa, vertice foveolato, antennarum arti- culo basilari capite multo longiore, flagello apicem versus sensim incrassato; alis brun- neo-tinctis. 29. Habitat in Smolandia ad Anneberg passim. C. tenuicorni proximus, antennarum stru- ctura ab illo tamen bene distinctus. Antenna supra os inserte, longitudine fere corporis, ni- gro-piceXx, basi testacex, parum pubescentes; arliculus primus capite dimidio longior, sub- cylindricus, medio parum incrassatus; secundus brevissimus; reliqui breviores extrorsum sensim crassiores; ultimus conoideus, apice sub-acumi- natus. Caput thorace parum latius, rotundatum, nigrum , sub-nitidum, pubescens, crebre sat evi- denter punctulatum; fronte supra antennas pro- funde impressa, vertice distincte foveolato. Man- dibule lutescentes, palpi testacei. Oculi magni, ovati, modice prominuli, nigri. Thorax niger, nitidus, subtilissime punctulatus, parum pube- scens, obsolete triestriatus. Scutellum sub-trian- gularé, apice rotundatum, marginatum, nigrum, nitidum, subuilissime puncetulatum. Abdomen oblongo-ovatum, supra fere planum, apice acu- miinalum, nigrum, nitidissimum, interdum basi Piceum. Pedes validi, rufo-testacei, coxis basi infuscatis. Ale antice brunneo-tincte, posticr magis hyaling, nervis stigmateque flavescentibus. 332 8. Ceraphron punctipes: niger, sub-nitidus, pu= bescens, subtilissime punctulatus, fronte con- vexa, antennarum articulo basilari capite vix longiore, flagello medio incerassato, pe- dibus testaceis, femoribus posticis apice in- ' fuseatis; alis brunneo-tinctis. 2. Habitat in Vestrogothia rarius. Statura et summa similitudo C. crassicornis, sed dimidio minor; fronte non impressa, anten- narum articulo primo breviore, nigro, femoribus posticis apice infuscatis, ab illo distinetus. An- tenn&e versus os inserte, corpore non nihil bre- viores; totXx nigra; articulus primus longitudine capitis, medio nonnihil incrassatus; secundus brevis; articuli sequentes longitudine 2equales, intermedii non nihil érassiores, ultimus conoli- deus, sub-acuminatus. Caput thorace latius, ro- tundatum, nigrum, sub-nitidum, pubescens; fron- te convexa; vertice obsolete foveolato; ore pal- pisque piceis. Oculi mäagni, modice prominuli, nigri. Thorax niger, nitidus, subtilissime pun- ctulatus; striis tribus dorsalibus, obsoletis, im- pressus. Scutellum subtriangulare, nigrum, niti- dum, vix punetatum. Abdomen oblongo-ovatum, acuminatum, nigrum, nitidissimum. Pedes validi cum coxis flavo-testacei; femoribus posticis apice infuscatis. Ale anticege brunneo-tincte, nervis stigmateque fuscis. 9. Ceraphron tenuicornis: nmiger; nitidus, sub- pubescens, subtilissime punctulatus, ore, an- tennarum basi pedibusque testaceis, fronte convexa, canaliculata; antennis longitudine corporis, gracilioribus, articulis elongatis. 7. Habitat in Smolandia, rarissime mibhi obvius. Magnitudo, habitus et summa affinitas C. abdominali , ab illo tamen, antennarum flageilo 333 multo longiore, apicem versus non incrassato,; articulis elongatis, mox et bene distinctus. An- tenne corpore non nihil longiores, filiformes, pu- bescentes, nigre; articulus basalis sub-cylindri- cus, medio non nihil incrassatus, testaceus; se- cundus brevissimus; tertius linearis cylindricus, articulo basali dimidio longior et multo tenuior; reliqui elongati, magnitudine et crassitie 2equa- les; apicalis acuminatus. Caput cum oculis tho- race latius, nigrum, nitidum, subtiliter punetu- latum, pube albida parce obsitum; fronte eon- vexa3; longitudinaliter tenue canaliculata; vertice foveolato; mandibulis palpisque testaceis. Oculi magni, valde remolti, sub-ovati, nigri, hirti. Collare breve, nigrum, subtilissime punctulatum. Thorax niger, nitidus, sub-pubescens, dorso tri- striatus, obsolete punctulatus; basi linea trans- versa e punctis minus profundis, a scutello di- stinctus. Scutellum sub-cordatum, nigrum, niti- dum, sub-leye. Metathorax niger, undique pun- ctulato-scaber, sub-cancellatus. Abdomen nigro- piceum, nitidissimum, basi striatum. Pedes for- ma ut in C. abdominali omnino, nisi paullo gra- ciliores videantur, cum coxis pallide testacei. Ale albo-hyaline, stigmate nervisque lutescen- tibus. | 10. Ceraphron pupparum: niger, nitidus, pu- bescens, subtilissime punctulatus, fronte im- pressa et in impressione elevata, antenna- rum basi pedibusque testaceis, femoribus infuscatis, scutello sub-acuminato; alis hya- linis. E puppa SceveéÅe Ribesii semel specimina 10 exclusa. Paryus. Statura et forma C. crassicornis, sed plus duplo minor. Antenne longitudine fere 334 corporis, pubescentes, nigro-picexe, basi dilu- tiores; articulus primus capite non nihil longior, sub-ecylindricus; medio inecrassatus; secundus brevis; tertius quarto fere longior; reliqui sub- equales, lineares, diametro vix duplo: longio- res; apicalis attenuatus. Caput thorace latius, rotundatum, nigrum, sub-nitidum, obsoletissime punctulatum, pubescens; fronte impressa et in impressione itidem elevata; vertice leviter foveo- lato; ore palpisque piceis. Oculi magni, sub- ovati, modice prominuli, nigri. Thorax niger, nitidus, subtilissime punctulatus, striis tribus dor- salibus , sub-punctatis, impressus. Scutellum tri- angulare, apice sub-acuminatum, nigrum, niti- dum, vix punctulatum. Abdomen cblongo-ova- tum, apice acuminatum, nigrum, nitidissimum. Pedes testacei, femoribus plus minusve infusca- tis. Ale hyaline, nervis stigmateque lutescentibus. 11. Ceraphron serricornis: niger, sub-nitidus, fere glaber, subtilissime punctulatus, antennis serratis pilosis, basi pedibusque testaceis, abdomine piceo, lzevissimo. &. Habitat in Ostrogothia rarissime. Dom. ZeET- TERSTEDT. Inter minimos hujus generis. C. pupparum dimidio minor. Antennis serratis, longe pilosis, a congeneribus distinctus. Antenne longitudine fere corporis, nigr&e; articulus primus longitu- dine capitis, medio nonnihil incrassatus, basi testaceus; secundus parvus; reliqui longitudine equales, supra serrati, dense et sat longe pilosi; ultimus elongatus, apice sub-acuminatus. Caput thorace non nihil latius, rotundatum, nigrum, sub-nitidum, subtilissime punctulatum; fronte convexa; vertice leviter foveolato; mandibulis 335 palpisque flavis. Oculi magni, ovati, modice pro- minuli, nigri. Thorax niger, sub-nitidus, sub- tilissime punctulatus, striis tribus dorsalibus, impressus. Scutellum sub-triangulare, nigrum, nitidum, vix punctulatum. Corpus oblongo-ova- tum, apice acuminatum, nigrum, nitidissimum, basi obsolete rufescens. Pedes validi, pallide flavo- testacei, coxis concoloribus. Ale hyaline, iridi- colores, nervis stigmateque fuscis. SEecTtI0O II. ÅPTERL 12. Ceraphron sub-apterus (ZstoT) niger, glaber, sub-nitidus, subtilissime punctatus, fronte profunde excavata, antennarum articulo pri- mo basi crassiore, pedibus testaceis; alis brevissimis. 2. Habitat in Ostrogothia; a Dom. ZETTERSTEDT benevole communicatus. C. crassicorni nonnihil minor; fronte pro- funde excavata, antennarum articulo primo basi crassiore ut et alis brevissimis, a congeneribus facile distinctus. Antenne longitudine fere cor- poris, nigre, pubescentes; articulus primus ca- pite non nihil longior, apicem versus angustatus; secundus brevis, obconicus; tertius secundo plus duplo longior; articuli reliqui magnitudine et crassitie fere 2xequales; apicalis conoideus, apice acuminatus. Caput cum oculis thorace multo la- tius, rotundatum, nigrum, parum nitidum , sub- tilissime punctulatum; fronte late et profunde excavata; vertice tenue canaliculato; mandibulis alpisque rufo-piceis. Oculi magni, ovati, nigri. horax niger, sub-nitidus, subtilissime punctu- latus; linea arcuata e punetis satis profundis, a $cutello distinctus. Scutellum sub-cordatum , mar- 336 ginatum, apice rotundatum, nigrum, sub-niti- dum, subtilissime puncetulatum. Abdomen oblon- go-ovatum, apice acuminatum, nigrum, nitidum, levissimum , basi confertim striatum. Pedes va- lidi, cum coxis rufotestacei. Ale brevissime , anguste, vix longitudine thoracis, brunneo-tincte. 13. Ceraphron /kalteratus: niger, sub-nitidus, pubescens, subtilissime punctulatus, fronte convexa, antennis corpore brevioribus, ar- ticulis coarctatis pedibus testaceis. 2. Var. £. paullo minor, antennarum scapo te- staceo. Var, 7 antennarum scapo abdomisque basi testaceis. Var. 3. antennarum scapo, thorace abdomi- nisque basi rufo-testaceis. Habitat in Scania et Ostrogothia sub muscis;3 Dom. ZETTERSTEDT; in Smolandia passim. Ipse. i C. sub-aptero minor, gracilior et abunde distinetus. Antenne longitudine fere corporis, nigre, extrorsum crassiores, parum pubescentes; articulus primus capite non nihil longior, medio incrassatus; articuli reliqui sensim evidenter cras- siores, coarctati, ultimus conoideus, apice sub- acuminatus. Caput thorace multo latius, fere globosum, nigrum, subnitidum, pubescens, sub- tilissime punctulatum; fronte convexa; vertice non foveolato; ore palpisque piceis. Thorax an- gustus, niger, subtilissime punctulatus, stria dorsali utrinque obliqua impressus. Scutellum bre- viter cordatum, depressum, nigrum, punctula- tum. Metathorax declivis, scaber, Abdomen oblon- go-ovatum , apice acuminatum, nigrum, nitidum, levissimum. Pedes omnes testacei. Ale minu= tissime, halteriformes. 337 14. Ceraphron longicornis. (ZstbT) niger, sub- & nitidus, pubescens, subtilissime punctulatus, vertice foveolato, antennarum scapo pedi- busque testaceis, antennis longitudine cor- poris, articulis elongatis. In Seania ad Esperöd d. 23 Aug. semel a Dom. ZETTERSTEDT inventus. Magnitudo et affinitas precedentis, a quo tamen antennarum longitudine et articulatione aperte differt. Antenne&e corpore nonnihil longio- res, pubescentes; articulus primus longitudine capilis, medio perparum incrassatus, testaceus, secundus brevis; reliqui elongati, tenues, longi- tudine et crassitie 2xquales, nigro-fusci. Caput tborace latius, sub-globosum, nigrum, nitidum, pubescens, obsoletissime punctulatum; fronte leviter impressa; vertice foveolato; ore palpis- que testaceis. Thorax angustus, niger, nitidus, sub-pubescens, subtilissime punctulatus, striis tribus dorsalibus impressus. Scutellum breviter sub-cordatum, apice rotundatum, depressum, ni- grum, subtilissime punctulatum. Abdomen oblon- go-ovatum, apice acuminatum, nigrum, nitidis- simum. Pedes pallide flavo-testacei, coxis con- coloribus. Al brevissimae, halteriformes. 15. Ceraphron melanocephalus: (Zstot) rufo- testaceus, sub-opacus, pubescens, subtilis- sime punctulatus, capite antennisque nigris, abdomine levi, nitido, fusco. 2. ) Var. 8. antennarum basi testacea; in ceteris e. simillima. Habitat ad Lundam Scanie rarissime. Dom. ZETTERSTEDT. C. halterato var. 3 simillimus”et valde af- finis; sed minor, magis pubesens. Åntenne cor- 335 pore parum breviores, extrorsum crassiores, ni- gre, pubescentes; articulus primus capite non nihil longior, medio parum incrassatus; articuli sequentes sensim evidenter crassiores, coarctati; ultimus conoideus, sub-acuminatus. Caput tho- race non nibil latius, globosum, nigrum, subni- tidum, pallido-pubescens, subtilissime punctula- tum; fronte convexa; vertice obsolete foveolato; mandibulis palpisque testaceis. Oculi magni, sub- ovati, parum prominuli, nigri, hirsuti. Thorax angustus, pallide testaceus, pubescens, subtilis- sime punctulatus, striis tribus dorsalibus obso- letis; linea transversa, arcuata, parum profunda, a scutello distinctus. Scutellum breviter corda- tum, sub-depressum, apice rotundatum, pallide testaceum, subtilissime punctulatum. Abdomen leve, nitidum, fuscum, basi dilutiore. Pedes for- ma hujus generis ordinaria, pallide testacei, im- maculati, pubescentes. Alarum nullum rudi- mentum. 16. Ceraphron pallidus: testaceus, sub-niti- dus, pubescens, subtilissime punctulatus, ocu- lis parvis antennarumque apice nigris, tho- race postice transversim leviter impresso. 9. Habitat in Scania; in foliis fructicam Tilize europe& locis umbrosis certis annis sat co- piose. Dom. ZETTERSTEDT, in Smolandia pas- sim; ipse. Minutus. Magnitudo C. melanocephali , non nihil tamen robustior. Antenne corpore brevio- res, extrorsum sensim 1incrassatee, pubescentes, a basi ultra medium testacex, dein infuscate, interdum nigre; articulus primus capite longior, medio non nibil incrassatus; reliqui longitudine equales, sed sensim extrorsum crassiores; ulti- 339 mus conoideus, apice acuminatus. Caput thorace multo latius, crassum, sub-globosum , testaceum, nitidum, subtilissime punctulatum, pubescens; fronte convexa; vertice non foveolato; ore pal- pisque pallidis. Oculi parvi, rotundati, parum prominuli, nigri. Thorax capite multo angustior, . brevis, teretiusculus, rufo-testaceus, sub-nitidus, pubescens, basi transversim impressus. Metatho- rax scaber. Abdomen magnum, rufo-testaceum, glaberrimum, leve, apice acuminatum, infusca- tvm; terebra versus apicem abdominis exiens, vix extra anum exserta. Pedes rufo-testacei, ti- biis apice dilatatis. Alarum nullum rudimentum. Fossila Växter funna 1 Skåne och beskrifne af S. NILSSON. FÖRSTA STYCKET. Kongl. Academien har redan i sina Handlin- gar, för åren 1819, 20, 23 och 24, intagit de spridda underrättelser, jag haft äran meddela om växtpetrifikater i Skånes flötsbildningar. Men då de figurer, som deröfver blifvit lemnade, dels äro till större delen tagna af mindre tyd- liga originaler än dem jag nu har att tillgå, och dels genom etsning i koppar merendels blifvit mindre troget afbildade, och då jag dessutom sedermera i samma bergarter funnit ett större antal växter, hvilka, så vidt jag vet, ännu in- genstädes blifvit beskrifna eller aftecknade; så har jag föresatt mig att i en följd af afhandlin- ar beskrifva och genom trogna lithografier af- bilda alZa i Skåne förekommande växtpetrifika- ter, samt att tid efter annan erbjuda dessa af- handlingar åt Kongl. Vetenskaps-ÅAcademien, för att, om de finnas värda en plats i dess Hand- lingar, der blifva införda. Vid behandlingen af detta ämne skall jag hufvudsakligen följa den ledning, som Herr Abp. Bronceniurt lemnar 1 sin Prodrome dune hi- stoire des Vegetaux fossiles (Paris 1828), hvil- ken utan tvifvel är den bästa, om ej den enda 341 fullständiga handbok, vi hittills äga i läran om de fossila växterna. Då ändamålet med dessa uppsatser endast är att lemna bidrag till Geologien, så anser jag det mest passande att vid växternas beskrifning taga hvarje bergformation för sig och undersöka grupper och species af de deri förekommande fossila alster. Derigenom skall det, som jag tror, lättast kunna uppdagas, hvilka bergbildningar till åldern stå hvarandra närmast och hvilka äro från hvarandra mest aflägsnade. Ty det är klart att de bergbildningar, som innesluta samma eller föga olika djur och växter, stå hvarandra till åldern långt närmare än de, som innesluta all- deles heterogena organiska former, hurudan ock- så sjelfva bergarten må vara beskaffad till textur och beståndsdelar. Från denna enkla och tydli- ga grundsats skola vi utgå vid våra undersök- ningar af Skånes flötslager. Det är i sednaste åren erkändt och antaget att vår Skånska stenkolsbildning vid Höganäs börer till den formation, som Engelska Geolo- gerna kalla Lias; och detta antagande har blif- vit fullkomligen bekräftadt genom de deri funna musslor, i synnerhet Avicula inequivalvis Sow., som är karakteristisk för nämde formation. Det är äfven allmänt antaget, att den bergbild- ning, som under namn af Pilsten förekommer i sydöstra delen af Skåne, i trakten af Köpinge o. fl. st. börer till den så kallade grönsandskalken (Green sand, Grés vert), som utgör en under- bädd för den egentliga kritformationen. Men ännu återstår en tredje petrifikatförande bergart bär i Skåne, nemligen Hörs sandsten med sina talrika växtaftryck, hvars geognostiska ålder, rela- tivt till de 2:ne andras, icke är bestämt fixerad, 342 Herr Hisincer har, på sin förträffligt utar- betade tabell öfver de Svenska bergbildningarna, som finnes vid slutet af 5:te Häftet af dess An- teckningar i Physik och Geognosie, Stockholm 1831, räknat Hörs sandsten till Lias-bildningen och ansett honom vara äldre än Höganäs kol- bildning, som Förf. äfven räknat till samma for- mation; och i den nya upplagan af dess under samma år (men som jag vill påminna mig, något sednare) utkomna Wableau des Petrifications de Za Svede, har Herr Hisincer äfven räknat både Höganäs stenkolsbildning och Hörs sandstensbild- ning till en och samma formation nemligen Lias; men ansett den förra äldre än den sednare. Herr BronconurTt räknar äfven (Prodrome p. 194) Hörs sandsten till Grés du Lias, och jag anser honom yngre än Höganäs kolbildning, som han förer till Terrain des schistes bitumineux (p. 188). Genom de undersökningar, af hvilka jag här skall framlägga resultatet, tror jag mig böra an- taga att Hörs sandsten icke blott är yngre än Höganäs stenkolslager, utan äfven att han hörer till: en helt annan bildningsperiod, hvilken ej är mycket äldre än den Köpingska grönsandste- nens, och att han snarare bör räknas till samma bildningsperiod med den, än med Höganäs sten- kolsbildning. Då jag således af skäl,som ofvanför blifvit an- förde, måste antaga, att Höganäsbildningen tillhör Lias-formationen, och jag måste räkna Hörs sand- sten till en vida yngre bildning; så synes det mig sannolikast att han hörer till den, som BRONnGNniART (p. a. st. sid. 196) kallar Terrain jurassique "). +Y I. Annales des Sc. nat. IV. p. 217, antager redan Herr BRONGNIART att växterna i Hörs sandsten tillhöra den 343 Möjligen kan Hörs sandsten, vid noggran- nare undersökning, befinnas tillhöra tvenne olika bildningsperioder, så att de lager, hvilka inne- sluta de stora Ormbunkarne och Cycadeerne af redan utdöda slägten: Clathropteris, ' Ptero- phyllum och WNilssonia Broses. och som äfven synas antyda ett varmare klimat än nu varande aeqvinoxial-ländernas, tillhöra en äldre bildnings- eriod än de lager, som hysa fragmenter af di- cotyledona blad och af den lilla Cycas-art, som nedanför skall omtalas, och som tillhör ett slägte, hvilket ännu lefver mellan tropikerna. Antin- gen det så förhåller sig eller icke (hvilket jag framdeles skall undersöka, då jag kommer att specielt afhandla Hörs fossila Flora); så är det åtminstone visst, att den sistnämda delen af Hörs sandstens-bildning står hardt nära om icke inom gränsen af samma bildningsperiod, som Köpinge grönsandsten, och är vida skild från Höganäs Lias bildning. Bevisen för denna mening äro följande: 1:0 I Höganäs kolförande berglager hafva vi hittills funnit 7 växtarter. Bland dessa före- kommer ingén enda egentlig Dicotyledon-art, icke en gång en enda Cycade; utan allt hvad som der finnes, utgöres af Cryptogamer, lägre Monocoty- ledoner och Coniferer. tid som förflutit mellan bildandet af Qvadersandste- nen och de undre lagren af kritan, — ”Cest-å-dire, å cette grande periode pendant la quelle toute la for- mation jurassique s'est déposée,” Men Herr BRONGNIART kunde då ej bestämma, om de hörde till Quadersand- sten, Sable ferrugineux eller Gr&es vert. I sitt sednare Arbete Prodrome antager Herr BRonGnart att de tillhöra en äldre bildning , och han sätter hela, Jura- formationen mellan dem och Gréös vert. 344 2:0 I Hörs sandsten äro till dato upptäckta kring 20 fossila växtarter. Af dessa äro vid pass en tredjedel dicotyledona blad, en tredjedel Cy- cadeer och en tredjedel Filiciter. 3:o I Köpinges Pilsten äro hittills funna sex växtarter, af hvilka Dicotyledonerna utgöra två tredjedelar, Cycadeerna en sjettedel och de öfriga Monocotyledonerna en sjettedel. Af denna korta öfversigt är det redan tyd- ligt att Hörs och Köpinges fossila floror hafva långt större likhet med hvarandra än någondera af dem har med Höganäs. I begge finnas Cy- cadeer och egentliga Dicotyledoner, hvilka helt och hållet saknas i den sistnämda, som deremot utmärker sig genom alldeles egna former bestå- ende af Cryptogamer och Monocotyledoner, hvil- ka alltid, der de utgöra totaliteten eller plurali- teten af en bergarts flora, äro ett säkert bevis på dess högre ålder än de bergarters, i hvilka dico- tyledona växter förefinnas eller utgöra flertalet. I samma mån som Dicotyledonerna äro relativt talrika i en bergarts flora, 1 samma mån kan den anses vara ung. Således då dessa utgöra två tredjedelar af Köpinges flora, men ej mer än en tredjedel af Hörs "), så är det ett nytt bevis att Köpinge bildning är yngre än Hörs. Att likväl dessa bergarter stå hvarandra när- mare än man hittills trott, synes ej blott af de- ras florors redan anförda allmänna öfverensstäm- melse, utan ännu mer deraf, att der förekommer till och med en och samma Cycas-art i begge dessa bildningar. Den vackra Cycadit, hvaraf jag på ") Visserligen 'kunna dessa numerära proportioner, ge- nom nya upptäckter komma att ändras; men hufvud= satsen kommer dock alltid att äga bestånd. 345 på Tab. II. låtit afbilda så väl blad som fructi- fication, och hvilken Herr BrRonceniarTt bestämt efter en sämre figur i Vet.-Academiens Handl. 1824, tab. II. fig. 4. 6. samt haft den artigheten alt i sin Prodrome p. 93 och 204 kalla Cyca- dites Nilssonii, förekommer ej blott i Grönsan- den, utan äfven i Hörs sandsten, och ett frag- ment af ett blad deraf i nämde bergart finnes redan aftecknadt i Vet.-Academiens Handlingar 1820, Tab. V, fig. 7 Genom dessa fakta, hvilka genom ytterliga- re undersökningar säkert komma att än mera be- kräftas, anser jag det vara evident bevist att Hörs och Köpinges sandstens-bildningar, i ålder stå hvarandra helt nära, och att den sista är yngst, samt att Höganäs-bildningen är både äl- dre och vida skild från begge. Efter dessa allmänna framställningar skall js beskrifva petrifikaterna i hvardera af dessa ildningar särskilt, och skall jag börja med be- skrifning öfver Fossila växter i Skånes Grönsandskalk. A) Blad af dicotyledona växter: 1. Phyllites (Acer? cretaceum): folio quinque- nervi? venoso. Tab. I, fig. 1 och 2. Dessa frag- mefiter äro allt för söndriga för att kunna närmare bestämmas. Att de äro dieotyledona blad är emedlertid ganska tydligt. Denna blad- form är sällsynt i grönsands-kalken. 2. Phyllites (Salix? WaursBeron): foliis oblongis vel elliptieis, integerrimis, subundatis, costato- venosis, venis ålternis, petiolo mediocri. Tab. I, fig. 5 och 6. — Fig. 3 och 4 synas höra "till samina art; 3 ses från baksidan och 4 är impressionen af samma sida. K. Vet. Åcad. Handl. 1837. 23 346 Af alla växtformer, som träffas i vår grön- sands-kalk, förekommer denna oftast. Jag har, genom specifika namnet, egnat den åt Botanices Professorn WaAHrsErG i Stockholm, som vänskaps- fullt biträdt mig vid bestämmandet af: de här framlagda fossila växterne. | | 3. Phyllites (Alnus? Friesii): folio subrotundo-ellip- tico? suberenato, costato-venoso, venis alternis frequentioribus. Tab. I, fig. 7. De musslor, som lågo i samma sten och som blifvit tecknade jemte bladet, äro Trigonia pumila Nuss. och Nu- cula ovata Niss. Petrific. Svec. Tab. V, fig. 5 och 7. — Växten är egnad åt vår utmärkte Botanicus Professorn Erias FRIES. 4. Phyllites (Comptonia? antiqua): folio sinuvato, venoso, in petiolum fere attenuato, lobis in- tegerrimis. Tab. I, fig. 8. ; Det blad, vi här aftecknat, synes verkligen vara fragmentet af ett blad till en Comptonia, ehuru qvarlefvor af detta slägte bland Amentaceerne aldrig förr, så vidt vi känna, blifvit funna i en så gammal bergbildning, som Grönsanden. De enda fossila arter, sem hittills blifvit räknade till detta slägte, äro Comptonia acutiloba BrRoncn. Stern. Flora der Vorw. pl. 24. 1. och Compto- nia. dryandrefolia Br., men begge äro funna i mycket yngre bergarter. Jemf. Broncn. Prodr. Pp. 140. B) Monocotyledoner : 5. Cannophyllites septentrionalis: folio lanceo- lato? undato, nervis frequentissimis, e costa parallele exeuntibus et angulos acutos forman- tibus. Tab. I, fig. 9. Äfven denna form är sällsynt. Det fragment af en Echinit, som. ligger 1 samma sten, tillhör Ananchpytes ova- za, eller en dermed mycket nära beslägtad art. 347 6. Cycadites Nilssonii Broscs.fronde pinnata, pin- nis 5—6 longe lineari-lanceolatis, integerri- mis , margine subrevolutis?, uninervibus, cana- liculato-carinatis, e petiolo, basi dilatato, obli- que unilateraliter exeuntibus Tab. II, fig. 1, 2,3. Näst Salix? Wahlbergii är denna bladform den allmännaste i grönsandstenen. Tillsammans med denna förekommer nästan alltid en växt- form, som påtagligen är en fructification af en Cycadit, (Tab. II, fig. 4, 5, 6 och 7) hvarföre den högst sannolikt hörer till samma art som bladen: Cycadites, — precedentis speciei? Spadice lineari- elongata, sub-cylindrica, squamis imbricatis, fructum superantibus, ovato-subrotundis, obtu- siusculis, integerrimis, convexis, inferioribus pa- tulis, superioribus adpressis; fructibus inferiori- bus magis explicatis subrotundo- depressis, con- vexis, obtusissimis, arcte imbricatis, magnilu- dine lentis, superioribus multo minoribus ma- gisque globosis. Huru långt detta Spadix varit, kan man ej bestämma, då man ännu ej funnit något helt exemplar; men att det åtminstone hållit i längd kring 3—6 tum, ser man af fig. 4. Långs genom det samma finnes alltid en öppen ka- nal. Det mellan a och 6 utmärkta strecket är en rachis, på hvilken frukten och fjällen fästa sig. Fig. 6 synes vara en änddel med mogen frukt och fig. 7 en änddel med små omogna frukter och tilltryckta fjäll. — Stundom finner man en mängd lösa fjäll, spridda i stenen. Det på fig. 4 liggande bladet f, är tydligen af en dicotyledun-växt, men kan ej närmare bestäm- mas. Den svarta fläcken e är ett trädkol, och sådana träffas stundom i denna bergart. 348 ANDRA STYCKET: Fossila växter i Skånes Stenkols- bildning. I Kongl. Academiens Handlingar för år 1823, sid. 99— 101, har jag lemnat en kort beskrif- ning öfver de olika lager, hvaraf stenkolsterrai- nen vid Höganäs består. Bland dessa lager har man hittills funnit växtaftryck endast uti och i granskapet af den djupast liggande kolflötsen, nemligen i den tunnskiffriga svarta skiffer, som under namn af kilberg ligger omedelbarligen öf- ver nämde flöts samt i den skiffer, som under namn af mellanberg, har sitt läge mellan de goda kolen i sjelfva flötsen. De fossila växter, som jag här ämnar be- skrifva, hafva således lefvat på den tid, då ifrå- gavarande stenkolsflöts deponerades, och det sy- nes mer än sannolikt att just dessa, tillika med andra växtarter, bidragit till dess bildande. Beskaffenheten af dessa växter bör således kunna underrätta oss om de förhållanden , under hvilka nämde kollager blifvit afsatt: om det va- rit en flod eller insjö eller ock hafvet, hvari det blifvit deponeradt. I den lilla uppsats, som of- vanföre blifvit citerad, har jag (sid. 101—102). yttrat den mening jag då hyste, att detta kolla- ger och dess åtföljande skiffer blifvit afsatte på bottnen af ett haf. Man ansåg nemligen då de fragmenter af organiska ting, som dittills blifvit derstädes funna, för idel hafsalster: Alger, Zoo- phyter, Hajtand m. m. En närmare undersök- ning, samt flera och bättre exemplar, hafva lem- nat annat resultat. 349 I en kort framställning, om Djurpetrifikater i Skånes stenkolsformation "), visar jag att den förmodade Hajtand, som är aftecknad på den härmed bifogade planchen Tab. III, fig. 9, a. b. c. har, sedan hon blifvit lossad ur den omgifvande bergarten, påtagligen befunnits hafva tillhört ett Amphibium af Krokodil-familjen , och att således den djurart hon tillhört, icke lefvat i hafvet, utan dels på landet och dels i sött vatten. Den förmodade Zoophyten (Vet.-Acad. Handl. p- a. st. Tab. 2, fig. 6) är fragmentarisk, men sy- nes mig kunna vara samma växt som den, hvil- ken på samma planche blifvit aftecknad under fig. 7, och denna är utan tvifvel identisk med den, hvaraf vi här genom fig. 4 på Tab. III, lemna en mer trogen figur. Bland de tydligaste växtformer, som hittills blifvit funna i Höganäs skiffer, är den som blif- vit aftecknad genom figuren 1 och 2 på vår an- förda 3:dje planche. Enligt Professor WAHLBERGS undersökning, som vänskapsfullt granskat dessa växter, är det alldeles obestridligt att ifrågava- rande aftryck varit qvistar af ett barrträd, och att detta tillhört slägtet Abies. De tyckas till och med hafva stått nära den vanliga Granen (Pinus Abies Lin.). Grenarna hafva knöliga mel-: lanrum och dessa härröra påtagligen af affallna barr, som suttit på tuberklerna. Så vidt jag vet är detta det enda hittills kända exempel på barr- träd i Lias-bildningen. Till minne af den ut- märkte naturforskare, som spridt så mycket ljus öfver fornverldens flora, och i synnerhet upplyst den del deraf, som träffas i kolbildningarna, kal- lar jag denna granart; +") Vet.-Acad. Handlingar 1831. 350 Abies Sternbergii: ramulis adscendenti-ere- ctis, tuberculatis;' foliis confertis, tuberculis in- sertis, linearibus, acutiusculis, sessilibus, uniner- vibus, erecto-patentibus vel palentibus, semipol- licaribus, ramulis paullo angustioribus. Den följande växtformen, fig. 3 och 4, som jag för tydligheten skull låtit afrita 1 något försto- rad skala, är vida svårare att med säkerhet be- stämma. Dock synes han ej vara någon hafsväxt. Mesta likhet synes han hafva med vissa Lycopo- dier, och Prof. WaAHrBErG anser honom, ehuru tvif- velaktigt, kunna tillhöra någon af de till samma afdelning som Lycopod. Phlegmaria hörande arter- na af nämda slägte. Efter denna anvisning vill jag kalla honom: Lycopodites phlegmariformis: caule erectiu- sculo; foliis integerrimis, acutiusculis, erecto-pa- tentibus, uninervibus, (per exsiccationem ?) trans- verse lineatis, semiamplexicaulibus, alternis; in- ferioribus remotioribus, oblongo-lanceolatis, supe- rioribus imbricatis, oblongis, minoribus. Fig. 5 är ofullständig och kan ej med sä- kerhet bestämmas. Den tyckes hafva tillhört stjel- ken af en ormbunke. ; Fig. 6 är en af de fossila växter, som åt- skilliga gånger funnits, ehuru alltid otydlig, i Höganäs svartskiffer. Den har af Herr AGARDH blifvit ansedd för en Alg, hörande till slägtet Sargassum , och kallad Sarg. septentrionale. An- dra botanister hafva ansett det möjligt att den kunnat utgöra frukten af någon landtväxt. Fig. 7 och 8. Denna växtform tillhör utar allt tvifvel Najaderna. Herr A. BrRoncentiarTt, som endast haft tillfälle att deraf se figurer, hvilka blifvit gjorda efter otydliga fragmenter, har 351 ansett den tillhöra en Zosterit och kallat ar- ten Zosterites Agardhiana (Prodr. p. 115). De figurer, jag härmed lemnar under fig. 8, utvisa den rätta formen hos bladen. Dessa äro ej li- neära och spetsiga, utan något dilaterade mot spetsen och afsmalnande mot basen, hvilket an- tyder en öfvergång från den ovala formen. De visa alla de karakterer, som Herr BRONGNIART tillägga sina Potamophyllites (Prodr. p. 114) isyn- nerhet en talrik mängd af likstora nerver, som convergera vid spetsen o. s. v. Jag föreslår der- före att kalla denna art: Potamophyllites? Agardhiana: foliis lingu- lato-linearibus, nervosis, integerrimis. Således synes det säkert att de flesta och kanske alla de organiska alster, hvilka hittills blifvit funna i Höganäs stenkols-lager, tillhört iand och sött vatten. Det synes derföre, efter vår närvarande kännedom deraf, troligast att nämde lager blifvit afsatt, icke i hafvet, utan i en insjö eller ett träsk. D jur-petrifikater funna i Skånes Stenkolsbildning af S. NILSSON. I några af de bäddar, som tillhöra Höganäs stenkolsbildning förekomma, mer eller mindre talrikt, Musslor, hvilka alla utan undantag an- tyda att de lager, i hvilka de ligga, blifvit af- satta ur hafsvatten. . Under en resa till Höganäs 1827, samlade jag på några timmars tid en del sådana Musslor; men jag är öfvertygad att man vid noggrannare eftersökande, än det jag då hade tillfälle att an- ställa, skall finna ett större antal deraf. Likväl, då hittills intet enda petrifikat af denna djur- klass blifvit beskrifvet, såsom funnet 1 vår Skån- ska kolbildning; har jag trott mig ej längre bö- ra dröja med att publicera detta lilla fynd, för att tilläfventyrs förmå andra, som hafva tillfälle dertill, att i denna riktning vidare utvidga vår kännedom om Svenska Geologien. De Musslor, jag här skall beskrifva, blefvo, under Naturforskarnes sammanträde i Berlin 1823, förevisade, i en afdelning, för utmärkta Geolo- ger, hvilka samtliga förklarade dem tillhöra Lias- formationen; och Professor Horfmann meddelade mig exemplar af Ävicula inequivalvis från stedt. 303 stedt, fullkomligt lika dem, jag här låtit afteck- na, från Höganäs. De lager , i hvilka dessa Musslor hos oss före- komma, äro de bäddar af grå Sandsten och lef- verbrun Lersten (Thoneisenstein), som ligga dels öfver och dels mellan kollagren 5). Ehuru de förra således påtagligt äro bildade i salt vatten, kunna dock de sistnämda allt för väl vara depo- nerade i sött vatten ""), och att de verkligen äro det, synas de i dem förekommande organi- ska alster, sådana vi nu mera känna dem, på- tagligen bevisa. Utom de växtformer, som deri träffas, och som troligen alla sammans tillhöra land och sött vatten, har jag äfven deri funnit ett fragment af en räfflad och med metallglans försedd skalvinge af en in- sekt, samt en tand, som jag låtit afteckna, nå- got mer än dubbelt förstorad på Tab. III, fig. 9 a. b. c. Jag ansåg den i början för en fisk- tand eller så kallad glossopetra och som sådan är hon beskrifven i Vet.-Acad. Handlingar 1823 S. 102, men sedan hon blifvit uttagen ur den kolskiffer, hvari hon låg, befinnes hon ej hafva tillhört en Hajfisk, utan ett Amphibium, och tro- ligast en Krokodil. Hon är ihålig eller strutfor- mig, spetsig, hoptryckt, med den ena sidan mer platt, den andra mer convex, långs efter, från roten utåt räfflad, med skarpa och hela sidokan- ter och slät spets. Hon har någon likhet med ”) I Vet.-Acad. Handlingar 1823, sid. gg—100 har jag beskrifvit de olika lager, hvaraf Höganäs kolforma- tion består, hvarföre jag i stället för att upprepa denna beskrifning, torde få hänvisa dit. "") Geologien lemnar många exempel på dylik afvex- ling mellan lager, afsatta ur sött och salt vatten. K. Vet. Acad. Handl. 1831. 24 Mie 354 de fossila Krokodil-tänder, som äro aftecknade i Cuviers Recherches sur les ossemens fossiles Tom. V, p. II pl. X. fig. 25—27; men hon synes dock ej hafva tillhört samma art. Denna tand och den taggstråliga fisk, som är beskrifven i Vet.sAcad; Handl. 1823, sid. 104, Tab. II, fig. 1—3, äro de enda fragmenter af Vertebrater, som hittills blifvit funna i denna formation. De Mollusker som hittills träffats, och som egentligen äro föremål för denna upp- sats, äro följande: 1. Avicula inegquivalvis Sow. Testa ro- tundata, compressa , rädiatim costata, costis val- ve alterius compressis, interstitiis striatis, car- dine parum obliquo. Tab. IV, fig. 1. a det ven- stra, 6 det högra skalet. Avicula inceguivalvis Sowersy Miner, Con- chol. Tab. 244. Från Sommerschen-Burg vid Helmstedt i Brunsvig har jag fått exemplar , full- komligt lika de Skånska och liggande i en grof Thoneisenstein, tillhörig Lias-formationen. De Skånska ligga i en tätare och bårdare Thonei- senstein, som står 1 dagen nära strandkanten ne- danför Kulla-Gunnarstorp. 2. Ostrea Hisingeri: testa ovato-oblonga, antice latiore, interdum incurva; valva utraque plicis rugosa, inferiore convexa, superiore plana; rostro adfixo. Tab. IV, fig. 2 undre skalet, a. b. den del hvarmed Musslan varit fastväxt; fig. 3 locket. Denna art liknar något Ostrea acutirostris Niss. Petrific. Svec. form. creti p. 31, n. 7, Tab. VI, fig. 6; men denna är mer fållad på tvärs, har alltid basen fastväxt, aldrig fri och spetsig, samt har öfra skalet helt platt. Ofta finnas fle- re sammanväxta, som figuren a utvisar.. 395 3. Modiola Hoffmanni: testa oblonga, cur- va, antice coarctata, postice compressa, extremi- tate subtruncata, medio parum latiori, margine inferiori angulato-rotundato. Tab. IV, fig. 4. Denna, jemte föregående, förekommer i en rost- färgad skiffrig sandsten och träffas 1 samma trakt som den första. 4. Donax arenacea: testa triangulari, sub- zequilatera, margine posteriori subconvexo, an- teriori subconcavo. Tab. IV, fig. 5. d Denna art ligger i en hvit sandsten, som äfven träffas i lösa stycken nedanför Kullä-Guån- narstorp. I fast lager ligger samma sandsten upp i dagen nära Höganäs; men i det fasta lagret, har man ännu der ej funnit petrifikater. Den Venulith, som vi aftecknat på Tab. TV, fig. 6, förekommer 1 samma hårda, lefverbru- na Thoneisenstein, hvari den först beskrifna ar- ten träffas. Biografi ÖFVER GREF VE CLAES ADOLF FLEMING, EN AF RIKETS HERRAR, RIKSMARSKALK, PRESIDENT I KONGL. KAMMAR-RÄTTEN, F. D. STATS-RÅD, RIDDARE OCH KOMMENDÖR AF KONGL. MAJ:TS ORDEN, RIDDARE AF KON. CARL XIII:S ORDEN, EN AF DE ADER- TON I SVENSKA ACADEMIEN, M. Me Friherre Crars Avorr Fremine föddes den 24 April 1771, på Lydinge i Upland. Hans Fa- der var Hofmarskalken Friherre JOoHAn CAsmIir FremincG till Liebelitz, och Modren Grefvinnan FLORENTINA HEeNnriIETTA HAMILTON, dotter af en af Rikets Herrar, Fältmarskalken och Serafimer-Or- dens Riddaren Gvrefve GustarF DaAvip HAMILTON, samt JAcOBINA HENRIETTA HILDEBRAND. Om, vid anförandet af en utmärkt mans lefnadshändelser, det icke gör tillfyllest, att en- dast uppehålla sig vid födelse-år, slägtskap, tjen- ster, skrifter och döden; om man, från en of fentlig karakters beröring med tidens skiften, vill åt häfderna förvara dragen till hans karakteristik, så blir det af vigt, att, troget och säkert, utreda verkningskrafterna äfven på den första bildnin- gen, hvilken ofta ger riktning både åt handlings- sätt och personlighet för lifstiden. Af sådan an- ledning böra Fremincs ungdoms-år och uppfost- ran icke lemnas obemärkte. ; 357 Förlusten, vid 2 års ålder, af en vårdande mor, ersättes kanske alltför välmenande af hans faders fördubblade omsorger , hvilka på detta enda barn öfverflyttades med hela den ömhet, som förut varit delad mellan maka och son. Härigenom vann denne en af den faderliga kär- leken brådskyndad utveckling; lätt framkallad genom de snille-gåfvor hos sonen, som endast af- vaktade väckelse, för att sjelfve bereda sig näring och värde. Ett frejdadt namn, som i mer än 400 år burits af hans fäder på de utmärktaste platser i statens värf och krigets bragder, jemfördt med ett möderne, som räknade sig i slägtskap med Skottlands fordna Konungahus: allt detta förfelade icke, att framkalla begreppen om hög härkomst, som af den tidens ' uppfostran säkert icke förqväfdes, och hvilkens betydelse icke kunde undandöljas för den snillrike ynglingen, redan i sin vagga omgifven- af detta slags hyllning. Härifrån här- ledde sig sannolikt det utseende af beräknad för- nämhet, som likt andra uppfostringens vanor, häftade vid hans personlighet, äfven sedan för- domarnes tid var förbi. Andra omständigheter bidrogo tillika, att utbilda denna ungdomliga mognad, som stun- dom icke utan svårighet lemnar rum för den manliga. Vid 10 års ålder, skickad med egen handledare till Upsala Academi, blef han in- förlifvad med den ännu der befindtliga adeli- ga nationen, upptagen i Collegium Skyttianum, och uppmanad att visa sina tidiga snillegåfvor vid conventer, i disputations-actler, tal m. m., hvilka ofta höllos inför Konungen. Gusrtar II uppmuntrade denna inrättning, som det synes, både af böjelse och beräkning. Man torde kun- nat anse en sådan krets af de högre famil- 358 ( jernas ättlingar, såsom en plant-skola, inom hvilken monarken gjorde sitt val, än af lof- vande prydnader åt sitt hof, än, och ofta med detsamma, af ämnes-svenner för de embeten, som närmast omgifva thronen. Härtill fordrades lika- ledes den tiden, att ynglingen förut pröfvat sina anlag inom militärståndet, till vinnande af skick och. hållning. Den unge FreminG blef ock, i enlighet härmed, vid ii års ålder, Fändrik i Lif-gardet. Sådant hindrade honom likväl icke att fortsätta sina studier vid universitetet; men frikallade twilläfventyrs från de lärdomsprof, som under andra omständigheter - otvifvelaktigt affor- drats en yngling, bestämd för den civila embets- manna-banan, och till hvilka Freminc säkert icke varit oberedd. I stället blef han, 1787, ut- nämd till Löjtnant vid Gardet, och gjorde de följande åren .garnisons-tjenst i Götheborg, Carls- krona m, fl. st.; till dess han, 1790, begärde af- - sked ur krigstjensten.” Nu begagnade han sig af den vunna ledig- heten, att, med ökad omtanka utvidga sina kun- skaper vid Universitetet; äfvensom han, genom slägt-förhållanden och sitt angenäma väsende, snart vann inträde i den krets af vittra och lär- de, som på den tiden räknade ibland sig ett icke ringa antal af de äldre adeliga slägterna. Sålunda bereddes den vittre ynglingen tillfällen att ådagalägga sina tidiga gåfvor såsom talare; och en Oration öfver Gustar III:s död, på den studerande ungdomens vägnar i Upsala, 179253 förskaffade honom det första offentliga bifall. 7 Härefter kallades Freminc, 1794, tll QCaä- valier. hos H. KE. H. Hertiginnan, sedermera Drottning Hepvic ErisaseTH CHArrottA: en Fur- stinna, hvars höga bevågenhet han lätt förvärfva- de, och hvars sanna vänskap han genom; tid och skif- 359 ten åtnjöt, oföränderlig från hennes sida, under bådas hbela lefnad. Det bör förmodas, att de vigtiga fördelar han, vid hvarje steg till sin fram- tida upphöjelse, skördade af denna tillgifvenhet, bibehållit hos honom en skyldig erkänsla, som af inga nya förhållanden bordt kunna förändras. Denna befordran var emellertid vägen till en ännu högre, vid GustaF iv Apvorres hof, der Fremine blef Öfverstekammarjunkare, 1795, d. 2 November. Han fästades således närmare till denne Konungs person, hos hvilken han en tid tyck- tes njuta den förtrognes ynnest. Ett lyckligare val af gunstling kunde, efter allt utseende, föga beredas åt den unge Konungen, än att vid hans sida ställa en grundligt bildad ädling, hvars snille oemotståndligt skulle göra sig gällande, och hvars oberoende lott i sambhällslifyvet kunde vara en borgen för hans oväld och rättvisa, såsom Mo- narkens enskilte rådgifvare. Hvad som så hastigt störde och afbröt detta förhållande, kan icke här utredas. Emellertid bestämdes FrEemincG allt- mer, af förmyndare-regeringen, till befordringar på den högre embetsmannabanan; men ålades tillika, att, innan vidare fortgång, i vanlig väg söka inträde i Konungens Canzli, hvarest Öfver- ste-kammarjunkaren FreminG aflade eden, 1796. Sådana voro de första stegen på den lysan- de bana Fremince beträdde och forsatte, ända till de högsta värdigheter. Till en början blef ho- nom anförtrodd den enskilta föredragningen af s. k, cabinets-mål, inför den unge Konungen; ett uppdrag, hvilket, af förmyndare-regeringen gifvet, på en gång upphörde vid f. d. Konungens anträde till Styrelsen, 1797. Förut hade Fri- herre FremisG äfven blifvit använd i diplomatisk Väg, först på en beskickning till Danska Hofvet, 360 att tillkännagifva GustaAF Apvorres förlofning med en Mecklenburgisk Prinsessa; och sedan detta gif termåls-förslag blifvit upphäfvit, följde han med Konungen och Hertigen till St. Petersburg, vid den tillämnade förmälningen med en Rysk Stor- Furstinna. Orsakerna till de uppstådda hindren i GustAF Avores giftermåls-förslager , om de bö- ra sökas i en dunkel politiks afsigter, eller i Mo- narkens nycker, tillhör historien att uppdaga. Det förkållande, som verkade ett plötsligt afbrott i de Ryska underhandlingarna, af den mäktiga Kejsarinnan på det högsta gillade och gynnade, är väl föga kändt i sin hemligaste ledning. Men antagligt är, att om man lyckats öfvertyga FLrE- MING , det monarkens eller rikets värdighet der- vid funnits förnärmade, och Freminc ägt att gif- va ett råd, det i sådant fall blifvit afstyrkande. Denna tjenstgöring vid Gustar Apvores hof var den sista, som affordrades Frih. FreEminc. Efter den snart derpå inträffade myndighetstiden, synes hans fordna nära tillträde till f. d. Konungen alldeles hafva upphört, af anledningar, som sannolikare böra sökas i bådas enskilta tycken, än i någon föränderlighet i Monarkens gruudsatser, hvilka städse voro sig lika, och af Freminc dess- utom med öppen tillgifvenhet hyllade. Huru myc- ket detta aflägsnande från Monarken smärtade Friherre Freminc, röjes af hans inträdes-tal i Svenska Aeademien, 1799, der han offentligen yttrar, då han talar om Academiens beskyddare ech upplifvare: ”ställd vid foten af dess thron, ”ser jag detta ögonblick der ålägga mig nya plig- ”ter, glad af den tankan att han någon gång i ”deras tolk skall igenkänna den, som fordom er- ”böd honom sitt hjerta och sina dagar; tänkesätt, ”hvilka tillhörde honom som enskilt, om de ej 361 ”begärdes åt Konungen af undersåtens trohet, ”och hvilka sjelfva förbjuda sig det känslofulla ”utbrottet. — — Men då jag i detta ögonblick qväf- ”ver en mäktig känsla inom mitt bröst, fäster den ”sig vid hoppet. — &c.” Följden af Fremiss aflägsnande från hofvet, blef den, att ban sökte tillvinna sig mindre vansk- liga utmärkelser, inom vitterheten och bland dess idkare. Också njöt han tidigt, vid 28 års ålder, den hedern att blifva invald i Svenska Acade- mien, efter STENHAMMAR, på KELLGRERS fordna rum. Inträdes-talet besvarades af Friherre ÅDLERBETH, med denna grundliga och ädle domares sanna uppskattning af den inträdandes värde, såsom vit- terhets-idkare, hvilket omdöme ännu torde få åberopas gällande, när det heter: ”att FLEmincs ”medfödda och förvärfvade egenskaper, en gran- ”laga urskillning, en prydlig beläsenhet, allt, än- ”da intill den goda ton som tillhör hofmannen, ”gjorde hans biträde i Academien dyrbart.” Lägger man dertill hans samvetsgranhet att bevaka de academiska formerna, och han nit, att bibehålla dem oförändrade i det skick de stifta- des; så torde tillräckligt vara anfördt om hans värde inom vitterhetens yrken. Ledigheten så väl från hoftjenst som embete i staten, under all den tid Gustar Åiob ännu satt på thronen, eller från 1796 till 1809, använde Friherre FreminG till ett så mycket närmare deltagande i stiftelser för enskilt uppbyggelse och allmänt gagn. Sålunda var han Styresman, icke blott i den Orden "), hvars ordförande Mästarskap han i nära 30 år fortfor att bekläda, med alla ”) St. Johannis-Logen St. Eric. 362 de lysande egenskaper en värdig talare tilläg- ger honom, inom Frimurare-Samfundets mu- rar ”); utan äfven i andra föreningar, egentligen helgade åt glädjen och sällskapslifvet, men i hvil- kas lekar man endast genom välgörandet kunde vinna inträde "), Ett Riksmöte, 1800, afbröt väl för någon tid Friherre Fremiscs egnade vård om bildan- de och muntrande tidsfördrif, inom hufvudsta- den. Men äfven bland sina medständer, såsom ledamot af Riddarhus-Utskottet; deltog han endast i:de lugnare öfverläggningarne; icke i de stor- mar, som utmärka Norrköpings Riksdag. Likaledes var han, vid den Regements-för- ändring, som 1809 fullbordades, utan all del- aktighet i de första händelserna. Men så mycket beredvilligare uppträdde han, sedan brytningen var öfverstånden, att hembjuda sina tjenster och sitt nit åt den Furste, som då besteg Svenska thronen, och med hvilken han, äfven den förflut- na mellantiden, lefvat i förtroget förbållande. Under detta Riksmöte, 1809, var Frih. FrEmIinG Ord förande först i Stats- och sedan i Konstitutions- Utskottet; samt slutligen vald till en bland Re- visorerne 1 Riks-Disconten. Han hade efter förra Riksdagen, 1800, blif- vit Riddare af Nordstjerne-orden, och utnämdes under denna, vid Kon. Carr XIII:s och dess Ge- måls kröning, d. 3 Juli 1809; till Kommendör af samma orden. Härvid: antog :han till valspråk Såänning och :Mennisko-kärlek: uttryck, som an- tydde både hvad han, med mer och mindre fram- 2) CARL DauLGrREen, Aminnelse-ord öfver H. Excellens m.m. Grefve CL. FLrEminG, hållne i Frimurare-Lo- gen, d. 22 Jan. 1832. | 5 24) Narcissaner-, Amaranther-Orden, m. fl. 363 gång, sökt i yttre verlden, och hvad han funnit inom sig sjelf. Den genom mångfaldiga band befästade till- gifvenheten för Carr XIII, jemte den skicklighet Friherre Freminc ådagalagt såsom orförande vid flere tillfällen, beredde honom nu utmärkelsen, att, vid det påföljande Riksmötet i Örebro, 1810, af Konungen utväljas till Lantmarskalk. För- modligen kunna Sveriges häfder icke uppvisa en mera lysande tid-punkt för en statsmans fort- skyndande till äreställen , än den som erböd sig åt ledaren af öfverläggningarna vid det andra thron-följare-valet. Här fick Friherre Freminc ett frejdadt tillfälle att visa både sin karakters rådig- het och sina grundsatsers lämpor, hvilket allt han uttryckte i det högst märkliga tal, hvilket kunde anses såsom den nya tidens afsked till den gamla. Af den till thronen utkårade Fursten åtnjöt han äfvenledes,;1 en följd af år, alla de nådebe- tygelser, hans förhoppning kunde motse; så att, i fall han varit ärelysten, — och hvilken man i hans ställning kan alldeles frikännas derifrån? — borde han blifvit tillfredställd. Ännu under pågå- ende Riksdag utnämdes han, d. 7 Oktob., till Sera- fimer-Riddare, hvilket ordenstecken offentligen tilldelades honom i Ridderskapets och Adelns ple- num , jemte: ett handbref från :Konungen i de nådigaste ordalag; hvarefter han, d. 19 s. m., straxt efter 'Kron-Prinsens ankomst, blef nämd till Stats-Råd, hvilket 'embete han beklädde till år 1821. Or Konung Carr XIV Joan tilldelade honom dessutom, vid sin kröning, Grefveligt Stånd un- der N:o 132. Riksmarskalks-embetet, hvilket Grefve 364 Freminc flere gånger på kortare tid förrättat, och äfven dertill varit utsedd i survivans, till- trädde han 1821; och s. år :Presidents-embetet i Kongl. Kammar-Rätten, hvilka båda embeten han bibehöll inuill sin död. | | Flera andra offentliga uppdrag anförtroddes åt hans verksamhet. Han deltog med välvillig omsorg i styrelsen af Serafimer-Ordens Lazaret- tet, sedan år 1815, såsom denna Ordens Öfver- ste-Skatt-mästare, och slutligen, år 1818, såsom Canzler vid Kongl. Maj:ts Orden. Tillika var ban ledamot i pröfnings-comiten, ordförande i Comiten för reglerandet af kungsgårdarnes, Drottningholm, Svartsjö och Gripsholms, ekonomiska förvaltning, ordförande i Öfverstyrelsen af Strömsholms kungs- gård och stuteri, äfvensom det vid Flyinge och Dalby; och biträdde tid efter annan flere admi- nitrativa verk. I jembredd med tjenster och förtjenster tillföllo också Grefve FreminG alla de utmär- keiser, som både staten och enskilta stiftelser ägde att erbjuda; och han emottog sådant med oförstäldt välbehag. Men då han ansåg den för- ras såsom förläningar åt rang och embete, älska- de han att tro, det de sednares voro egnade åt hans personliga värde. Tidigt invald i Svenska Academien, 1799, blef han 1824 ledamot af Kongl. Vetenskaps-Academien; en heder, hvaraf han öppet erkände sig vara smickrad. Han var tillika hedersledamot af Vitterhets-, Historie- och Antiquitets-Academien, sedan 1810; af Vetenskaps- Societeten i Upsala, sedan 18213 af de fria kon- sternas och musikaliska Academierna, Sällskapet Pro Patria m. fl., samt en af stiftarne, 1816, af Samfundet för utgifvande afskrifter i Skandinaviens 365 Historia. Likaledes hade han bland utländska sällskaper blifvit vald till ledamot af Danska Nordiske Old-Skrifts-Säliskabet i Köpenhamn , Isländska Literära Sällskapet i Reikavik, af En- gelska Antiqvarie-Säliskapet i New-Castle upon Tyne, samt af Kurländska Litteratur-Sällskapet i Mitau. Då Comiten för öfverseendet af uppfost- rings-verken i riket stiftades, blef han en af dess ledamöter; och vid det sammanträde, 1828, der H. K. H. Kron-Prinsen var ordförande, var H. Excellens Grefve FreEminG vice ordföran- de, der han omfattade tillfället att ådagalägga sitt nit för denna vigtiga samhälls-angelägenhet. Alla de fosterländska samfund, som förenat Gref. Fremines verksamhet med sin, måste erkän- na, huru han med upplyst nit och varm käns- la för lärdomens, vitterhetens och konsternas lifgifvande inflytelse på ett bildadt folks lycka " och förädling, alltid sökte gifva dessa föreningar der värdighet han ansåg dem tillkomma, om han också icke kunde bidraga till deras inre lif. Kongl. Vetenskaps-Academien rönte de gagneliga- ste vedermälen af hans välvilja 1 detta syfte. Ifrån den tid, 1828, då Grefve FrEminG, såsom Academiens Pr&eses, hunnit göra sig närmare bekant med hennes tillgångar och behof, var han genast betänkt, att utrymmet för hennes ma- teriela förråder, samlingar och museer, skulle sät- tas i ett värdigt förhållande till hennes veten- skapliga verkningkrets. Han gaf då förslag, att genom salu af Academiens äldre hus, bereda ut- väg till inköp af den rymligare lägenhet, som nu förvarar Academiens bibliothek och samlingar. De egenskaper, som i öfrigt mest utmärkte hans del- tagande i arbeten af denna art, äfvensom i rådsla- 366 gen i allmänhet, voro hans stora talare-förmåga och hans nit för ordning, för upprätthållelsen af gifna former. Dessa lämpor, likasom dessa for- dringar, trodde han sig icke behöfva fruktlöst använda; och han dolde icke sin förundran öf-. ver ett motstånd. Tillgifven de grundsatser, 1 hvilka han uppfostrats, förmådde han ej alltid egna åt andras skiljaktiga öfvertygelse den akt- ning, som han fordrade för sin egen. Såsom författare äro hans tal de enda vit- terhets-prof han efterlemnat. Men de utmärka sig också af en viss egen högtidlig anda. Bland Grefve' Fremincs offentliga Tal är det, som han böll vid Presidii nedläggande i Vetenskaps-Aca- demien, 1828, för historien och äfven för veten- skaperna, det redbaraste: egentligen en fortsätt- ning af Friherre SHErRInG ROsEnHAnes ”Antecknin- gar hörande till Kongl. V etenskaps-Academiens Historia” "). De samlingar för detta ändamål, som: Grefve Fremine förskaffat, hunno likväl ej att af honom ordnas och utgifvas. Men de äro, ehligt hans egen önskan, förtrodde åt en sakkun- nig man '""), som besitter alla egenskaper att i denna del motsvara Grefve Fremincs förtroende och Academiens väntan. Prydligast torde likväl Grefve Fremincs vältalighet igenfinnas i de Tal, han, såsom Ordens-Canzler, hållit vid de ridder- > Friherre S. RosesHanes Tal, tryckt 1811, innehål- ler Anteckningar öfver Academiens ursprung, ledmö- + ter; utgifne skrifter m; m. från hennes stiftelse; 1739; till år 1310, hämtade dels från egen forskning, dels ur SAMUEL SANDELS Presidii-tal 1771, BENKT : BERGI 1780, Nirs von RÖSENSTEINS 1780, samt NÄzens, GJör- vELLS "Och SACcKTÉNS Samlingar. Grefve FLEminGs fort- "sättning "begynner således med år 1811. 2) Professoren i Upsala, Bibliothekariern ScHröpEr, 367 liga dubbningarna i Slotts-Kapellet åren 1819, 23; 24, 25, och 26; känslofullast i de tankar, hvar? med han framförde en åldrig Konungs sista hopp om sitt fosterlands framtida väl; i det högtidliga ögonblick, då Konung Carr XIII hälsade H. Ki H. Kron-Prinsen Oscar, vid dess myndighets: tid, 1817; och med dén mest hyllande vörd- nad, helgad en ädel Furstinnas minne, 1 Persona lierna öfver H. K. H. Prinsessan SoPHtA ÅLBERTINA, vid Hennes begrafnings-akt 1828, hvilka Grefve Fieminc, enligt den aflidnas förordnande, författat. Grefve Fremiscs personlighet företer en ovan- lig sammanstämmelse mellan ett ordnadt snilles uttrycksfulla inverkan, och en högväxt skön ge- stalts vördnadsbjudande värdighet. Sådant hans utseende var, sådant var hans inre skaplynne; och som det förra aldrig kan vara fullkomligt ideal, var det sednare det icke heller. ”Sanning och mens nisko-kärlek” utgjorde hans sjelftagna ridderliga valspråk. Sin yttersta vilja föreskref han i föl- jande ordalag: ”måtte, då det kommer att talas ”öfver mig, man icke dölja, att jag hade fel och ”många svagheter, men derjemte säga att mina ”afsigter voro goda och mitt uppsåt rent.” Efter ett så flärdlöst förordnahde af den bortgångne, om sitt qvarlåtna minne; blir det en pligt för den' som tecknar hans bild med dragen af hans lefnads> öden, att icke förnärma sanningen med en anstryk= ning af smicker, som han mindre' än många bes höfver. | Grefve FreminG: skattade åt fördomarna in- om det stånd: och den bildningsgrad! han tillhör- de; salmt från den tidb, åt hvilken hah först :eg- nat sina krafter. Värderdnde höghet bock bördens rätt; fordrade han underkastelse: och: böjlighet för de” maktägandes' vilja; och' var ickes alldeles: fri 368 från obilligt omdöme mot personer, om hvilka han hyste förutfattade, mindre gynnande, ehuru stundom oriktiga begrepp. Men, om en medel- tid af hans lefnad icke kan frikännas från tän- kesätt ur denna anda, länder till hans sanna berömmelse, att han , under sednare år, sökte af- skudda den, och öfvergå till en bättre. I vitter- heten t. ex., stridde han länge för de åldriga formerna, förkastande dem, hvarmed ett yngre slägte hade trängt sig fram på skådebanan. Och likväl omgaf han sig de sista åren med män ur denna skola; detta icke af en vek försonlighet, utan af välbetänkt öfvergång till mera frisinnande åsigter af menskliga bildningen. Sjelfva hans för- domar, de begrepp om börd och höghet, hvilka han aldrig jäfvade, tjente honom till väckelse, att, med deras attributer utrustad , antaga ställningen af mecenat; och denna vackra fåfänga må förlåtas ho- nom. Verksammast bevisade han en sådan syftning 1 åtgärder, mot Upsala universitet: detta lärosäte, som han med en viss stolthet älskade, likt en forntids riddare en feodal-borg. Till oförgätligt minne af denna förkänsla, skänkte han den en- da skatt hans lärdomsbegär förmått insamla: sin utmärkt valda och dyrbara Boksamling , ull Upsala Academies Bibliothek. Äfvenledes kallade han ofta academiske lärare derifrån, till sitt en- skilta umgänge, att likasom omgifva sin ålder- dom med godkända vittnen till sitt rena nit för lärdom och kunskaper. Så länge hans helsas krafter ännu voro oför- svagade, tillhörde han hof-lefnaden med oförstäld smak för dess sedvanor och fordringar. 1 CARL XIII:s och dess Gemåls hof var han en sjelfskrif- ven, påräknad gäst, tillbragte alla somrar med dem, på Haga och Rosersberg, intill SS förres od 3 369 död; lifvade umgänget med sitt odladé väsendeé, sin smak, sin egna, vältaliga munterhet, uttryckt i glada berättelser, och det fina skämt, han ofi ta riktåde mot hofvets egna flärd. Han bidrog på detta sätt icke litet till den oförgätliga treflig- het, som utmärkte detta husliga hof. Likväl er- inra denna tidens händelser om det minst för- klarliga drag i Grefve Fremimnés karakter, dö han, genast efter Carr. XIII:s död, öfvergaf dess blott några månader i lifvet efterlemnade Enke-Drott- ning, åt smärtan att se en mångårig vän af- lägsna” sig från sin fördom hyllade :beskydda- rinna. Ehuru ef värdig talare ") öfver Grefve Freminc sökt gifva en ledning till ljus i denna dunkla tilldragelse, lärer den dock ännu icke vara tillräckligen förstådd; hvadan den lämpli- gast öfverlåtes att redas af den allting afslöjan- de historien. I politiska förhållanden var Grefve FrEminc mera varsam än verksam. Att han egnade sin tjenstfärdighet till hvarje ny styrelse, af hvilka han upplefde flera, får väl snarare förklaras så- som ett offer af hans krafter åt staten, än såsom fikandet efter lyckans pånyttfödelse vid hvarje ny thronföljd. Men slutligen sveko hans lefnadskrafter bå- de honom och dem han önskade tjena. Förgäf- ves sökte han, att genom vistelsen på sin landt- gård, Lydinge, om sommaren uppfriska sin ty- nande helsa, för deltagandet, den öfriga tiden af året, i göromålen inom de embetsverk, hvil- ka han intill sitt sista icke öfvergaf. En tidig ålderdoms svaghet ökade sig hastigt, och Grefve FremiscG afled i Stockholm den 12 Maj 1831, ”) Friherre v'ALsEdynuvs Tal, s. 23. K. Vet. Acad. Handl. 1831. NM An 370 60 år gammal. Han hade aldrig varit gift; och hans Grefliga Sköldemärke krossades vid hans jordfästning i Jacobs Kyrka i Stockholm, d. 3 Juni 1831, hvarefter hans jordiska lemningar fördes till hans familj-graf, i Staby kyrka äl Upland. >) Öfver-Ceremoni-Mästaren, Friherre C. G. DÅLBEDYHLL var enligt Grefve Freminces förordnande utsedd, att vid Vapnets krossande hålla det brukliga Talet, hvilket är tryckt 1831. Vid hans jordfästning talade äfvenledes Herr Bi- skoppen och Commend. Warun; och inom Svenska Academien förväntas det Tal, som Prof. och Ridd. AcArDE kommer att hålla, i egenskap af Grefve FrE- MINGS efterträdare i Academien. Biografi ÖFVER D:r JOHAN ISRAEL af EKSTRÖM. LIFMEDIKUS HOS HÖGTSAL. H. K. H. PRINSESSAN SOPHIA ALBERTINA, REGEMENTS-LÄKARE VID K. SVEA LIFGARDE OCH ÖFVER-LÄKARE VID;K. LAZARETTET I STOCKHOLM. Joman Israer EKström föddes den 3 December 1773 på Skatte-hemmanet Qvissberg nära Wad- stena. Hans föräldrar voro Frälse-inspektoren Nu.s Ecxström och Lovisa Urrizga Köurrer, dotter af Prosten i Wånga, Magister J. Kötrer och CaA- THARINA RETZIUS. — Sin första undervisning er- höll han vid Linköpings Skola och Gymnasium, hvarifrån han vid aderton års ålder utexamine- rades och med beröm dimitterades till Universi- tetet. Om hösten 1791 inskrefs han som Stu- dent vid Upsala Academi; men tvingades snart af bristande tillgångar för sitt uppehälle, att af- bryta sitt vistande derstädes samt antog kondi- tion som informator i Askersund. Efter 2:ne års frånvaro, återvände han 1794 till Upsala och responderade vårterminen 1795 under Ma- gister WÅåNnGENnBERGS presidium för: Observationes de termino vite humane divinitus constituto. Samma år antog han åter kondition hos Grefve DouvcraAs på Stjernarp, hvarest han i ännu 2:ne år egnade sin tid åt andras undervisning, för att kunna bereda sig tillfälle, att sedermera så myc- ket kraftigare få arbeta på sin egen. Denna Dy efterlängtade. period inträffade ändtligen, då ExK- stTRÖM om hösten år 1797 med sin discipel åter- vände till Universitet, hvarest han, sedan han nu bestämt sig för läkare-yrket, följande året aflade de preliminära kunskaps-prof, hvilka er- fordras för inträdet på den medicinska banan. 1801 blef han Medicine Kandidat, och följande året Licentiat, samt försvarade pro gradu medi- co, under Professor Murrays presidium: Sciagra- phica :.descriptio .wenarum. corporis humani..et quidem ”vene cave superioris. — Efter före- skrifven tjenstgöring vid K. Lazarettet aflade han år 1803 Kirurgie Magister-examen och promo- verades år 1804 till Medicine Doktor, hvarvid han innehade första hedersrummet och besvara- de doktorsfrågan. Sålunda hade Exström långsamt men grund- ligt fulländat sin academiska bana, och inträdde på den praktiska, icke en brådmogen yngling, utan både till år, kunskaper och stadga en full- bildad man. Ehuru hans torftiga lefnads-omstän- digheter, som tvingade honom till långa afbrott i hans vistande vid Universitetet, visserligen kun- de anses medverkande till denna långsamhet 4 fulländandet af en lärokurs, hvilken vanligen absolveras på mindre än halfva den tid han der- på använde, så måste den dock väsendtligen till- skrifvas hans' eget lynne, hvari ett utmärkande drag var, att icke uppoffra något i sak för att vinna i tid. — ”Sat cito, si sat bene” var honom en gyllene regel i alla hans handlingar. Kort efter sedan Ex£zström lemnat Upsala; engagerade han sig som Proyincial-Mediei med- hbjelpare hos förste Lifmedikus Hepin på Drottning- holm. Om hösten 1804 'mottog han | Stads- Läkare-befattningen i Christinehamn; men dröj- - 373 de der blott några månader, emedan han redan i början af år 1805 hedrades med kallelse att vara H. K. H. Prinsessan SoPHiAs ÅLBERTINAS Lif- medikus, en befattning, hvilken han oafbrutet innehade i 24 års tid, eller till den vördnads- värda Furstinnans död. År 1812 utnämdes Exström alt vara Regements-Läkare vid Konun- gens Svea Lif-Garde. Genom sin lifmedici- tjenst: hindrad, att åtfölja regementet under fält- tågen 18:13 och 1814, uppdrogs åt honom, att någon tid förestå Öfverfält-Läkare-tjensten inom Stockholms garnizon - och den dermed förena- de praktiska professionen vid Mediko-Kirurgiska Institutet. År 1822 förordnades han, att haf- va öfverinseendet öfver läkare-vården vid Inva- lid-inrättningen å Ulriksdal, och år 1824 att va- ra Öfver-Läkare vid K. Lazarettet, hvilken befatt- ning: han redan förut, såsom vikarie under Pro- fessor ELGENSTJERNAS Sjukdom, flere månader be- stridt. År 1825 utnämdes Exström till Ridda- re: af Nordstjerne Orden; upphöjdes: år 1827 i adligt Stånd med namnet Ar Exström och valdes år 1830 till ledamot af denna Academi. AF Exström var sedan år 1817 gift med Grefyvinnan J;: CHARLOTTA Vv. Rosen, dotteraf Lands- höfdingen och Riddaren af N. O. Grefye G. F. von Rosen och dess Fru M. J. WAHRENDORFF, samt efterlemnade 2:ne söner: och a2:ne döttrar. AF Erxström hade en syag kroppsbyggnad, utan att likväl vara sjuklig, förr än de sednare åren af sin lefnad, då hans ökade praktiska göromål fordrade ansträngningar, öfverstigande hans kraf- ter, och aldrig lemnade honom någon tid öfrig för alt vårda sin småningom : försvagade helsa. Ett tilltagande lidande i underlifvet försvagade, i synnerhet under det sista året, nästan oafbrutet 374 hans verksamhet, men hämmade den ej; ty EK- sTRÖM var en af dem, som kunna glömma egna plå- gor, för att mildra andras, Han öfverväldiga- des dock ändtligen af det öfverhandtagande onda, nu mera ett utbildadt organiskt fel i tarmkanalen, som slutade hans dagar den 2 Augusti 1831. Som Vetenskapsman har ar E£ström icke ef- terlemnat något minne af sin förmåga; men de, som närmare kände honom, kunna intyga att han icke saknade den. Han följde med in- tresse de framsteg hans vetenskap gjorde, be- dömde dem med moget förstånd, och använde dem i konstens utöfning med urskiljning. Med rätta räknades han derföre bland våra mest bil- dade läkare. Att han ej uppträdde som författare torde kunna tillskrifvas, dels den uteslutande prak- tiska riktning hans verksamhet från hans första in- träde på embetsmanna-banan fick, dels den mindre lätthet, hvarmed han meddelade sina vetenskapliga åsigter, och hvaröfver han sjelf, med sin egna, sällsynta blygsamhet, ofta beklagade sig, under den period af hans lefnad, då klinisk undervis- ning utgjorde en del af hans tjenste-åligganden. Som praktisk Läkare ägde ar Exström ett ganska stort anseende. Han förtjente det ock genom grundlig underbyggnad, genom en skarp och öfvad praktisk blick, genom klart omdöme, genom sann menniskokärlek och genom denna red- barhet i karakteren, hvarförutan kunskap och talang förlora nästan hela sitt värde, och i sak- nad hvaraf, i synnerhet läkaren, aldrig kan på längd bibehålla en öfvervägande reputation. Det all- männa förtroende AF Erxström njöt, grundades helt och hållet på dessa egenskaper, och han vann det endast småningom i den mån de hun- no blifva allmänt kända. Sådan är ock den san- AC 375 na förtjenstens vanliga gång. Den söker ej att komma i rop, och blir aldrig på modet; men det anseende den förvärfvat, behåller den, och fram- går med jemna och säkra, om ock oftast med långsamma steg på sin bana. AF Exström till- vann sig kärlek och tacksamhet af alla dem, hvilka voro föremål för hana omvårdnad, och högaktning och sann tillgifvenhet af alla sina em- betsbröder. De förra sörja. och sakna i ho- nom en tröstande, hoppgifvande, räddande vän, när plågan och döden hemsöker deras boningar; de sednare en välvillig, pålitlig, erfaren rådgif- vare, när egen erfarenhet ej gör tillfyllest. — Inom 20, då en ny reglering vidtogs för understöd, åt Eskilstuna fristad, på denna tid af 20 år — till- växte och utbildades Eskilstuna fristad, från en ringa manufakturplats, till en relativt folkrik ma- nufaktur-stad; och från en föga inöfvad arbets- skicklighet, till en, i de flesta smidesyrken, ut- bildad sådan; och detta till stor del genom, eller åtminstone till det mesta uppå, det förlags-un- derstöd af påräknelig, varaktig, säker beskaffen- het, som RotHorf lemnade arbetare, hvilka dy- medelst :snart nog bildade en folkmängd mer än dubbel emot den vid början af samma 20 år. Och måhända kan denna tjugo-åriga period an- ses för den lyckligaste utaf Eskilstuna fristads tillvaro — alltid en naturlig följd af möjlighe- ten för tillväxt, som utgör den gladaste delen af menskliga inrättningars utbildning. En utländsk resa, genom Danmark och åt- skilliga delar af Norra Tyskiand, företog ROTHOFF 1802, hvilken föranledde något utbyte af kännedo- men om Svenska och Tyska jernmanufaktur- och åkerbruks-förhållanden; Den stats-ekonomiska ve- tenskapen, som "Englands, Tysklands, och, något sednare, Frankrikes tänkare utarbetat, och som föranledt så många teoretiska deduktioner för praktiska, mer och mindre framgångsfulla, stats- företag, utgjorde .ett hufvudstudium för RotHorF; och grundlade ett mer utbildadt omdöme i stats- ekonomiska » ämnen — kanske ej utan en god del praktisk insigt, hämtad utur den enskilta 383 lefnadens mångfaldigare erfarenhet. Och, under denna lefnadsriktning uti ideelt och praktiskt hänseende, samt med ett lifligt deltagande för mensklighetens och fäderneslandets större före- mål, inträffade, äfven för RortHorrFs lefnad; en större märklighet uti 1809 års statshvälfning. Den allmänna fosterlandskänslan hänförde, med kraftigt, ej flyktigt intryck, äfven RortHorF, från sin ändå nog omfattande lefnadsbana, till en mer allmän, uppå hvilken den olika förmågan, och den mer likartade goda viljan, då sammanträdde, nästan utan all annan bestämdhet, än välmening uti afsigt och förtroende i handling. Sådane vore de tider, hvilka man sedermera kallat men- löshetens; och detta ej illa i hänseende till stats- förhandlingar och ändamål, som då” grundades ' på allmän stor nöd, och på allmänt god tro. Den, som lemnar sin egna, allmänt nyttiga och enskilt båtande lefnadskrets och yrken, för att beträda de allmänna ärendernes bana, måste haf- va stora skäl till ett sådant ombyte under manna- åldrens längre framskridna tid. År 1809 funnos dessa skäl i öfvermått; och ej underligt om de då verkade på fosterlands-vännen till uppoffrin- gar, hvilkas följder ej kunde återkallas; men också ej behöfde ångras. — Så tänkte RortuorF öfver den tid, då han verksamt delade något mera af. all- männa mödor och förhoppningar. l Åren 1809—10, deltog han såsom. Riksdagsfull- mäktig för Eskilstuna (äfven andra. städers full- makt; innehades) i de; allmänna ärenderne ; och utarbetade, såsom: ledamot. i Stats-Utskottet, åt- skilligt af. hvad då, hufwidsakligen fordrades; och sedan /tjenat till efterföljd. Titlarnes -uppställ- Ning för stats-ånslagen, och Revisions-ordningen för statsverket, föremål, som kunna anses i s- 384 något samband, utgjorde jemväl utarbetnings- ämnen, somm framgångsfullt behandlades ; och för öfrigt kan sägas: att många vigtliga äm- nen vidrördes af RortHorf såsom Riksdagsman, ibland hvilka äfven voro besluten om successiv, snar, indragning utaf de, i nödens stund utan fond utgifne sedlarne; och hvarmed en reda 1 myntväsendet åsyftades och påräknades, hvilken ganska sannolikt äfven vunnits, om ej ändrade financiela förhållanden så snart deruppå komrmit att uppstå och inverka. Allmänna eller stats-lån- systemet ansågs af honom för en ofta farlig in- veckling af smärre Staters förhållanden. Från denna tid egnade RortHorF sin egentli- ga verksamhet åt det allmänna, i hvars tjenst han åter inträdde år 1810, efter utnämning till Bergs-Råd den 19 Juni 1809; hvartill kom sär- skilt, år 1810 i nåder tillagd, rättighet till 'säte och stämma i Kongl. Bergs-Kollegium, dock utan lön, samt med tillstånd att bestrida tjenstgörin- gen: allt efter som helsa och göromål sådant kunde medgifva; i stöd hvaraf inträde i bemälte Kolle- gium gjordes den 8 Maj 18:10. ' Vid den kort derpå hållne Riksdagen i Örebro, var 'Bergs- Rådet Rortuorr åter fullmäktig för Eskilstuna, samt ledamot : uti "hemliga Utskottet. Samma år 1810, den 26 Mars, förordnade Konungen Bergs-Rådet RortHorF att, gemensamt med Bergs- hauptmannen Priury hålla en undersökning om Sala -bergverk m. m., i) följd af Rikets: Stän- ders ' underdåniga anhållan ' om - en' vetenskap- dig undersökning genom" kunnige” bergsmän: År 17813 erhöll! Bergs-Rådet 'RotHorr / nådigt. för- ordnande att, jemte ' Konungens 'Befallnings- hafvande i: Malmöhus ' och TSE Län, Ör= 385 förrätta undersökning om Andrarums alunverk. År 1815 den 3 Oktober, utfärdades nå- digt förordnande att biträda Konungens Befall- ningshafvande i Calmare Län, vid förrättande af en undersökning om Lowers alunverk. År 1815 den 19 Sept., meddelades Kongl. Maj:ts Nådiga förordnande för Bergs-Rådet RorHorF att, tillika med Kammar-Rådet BrAsntinc, anställa under- sökning, till granskning och reglerande : af åt- skilliga ekonomiska frågor rörande Stora Kop- parbergs bergslag. Dessa förrättningar blefvo allesammans till och med år 1816, af Bergs-Rådet Rortnorr full- bordade; hvilken dessutom, såsom nästan stän- dig ledamot, deltog i Kongl. Bergs-Kollegii göro- mål till och med år 1817 om våren, då, ef- ter sju års tjenstgöring i detta Kollegium, till det mesta i lika ordning med de öfrige le- damöterne, men utan lön, han åter flyttade på landet, der behofvet af mera ledighet, bofä- ste Bergs-Rådet RortuHorrf för det öfriga af sin lefnad, eller till den 3 Maj 1831, då han stilla afled, uti.en ålder af 72 år. Vid 1812 års Riksdag i Örebro, deltog Bergs- Rådet Rorttors endast någon kortare tid, eller under vid pass tvenne månader, såsom ledamot af Ridderskapet och Adeln, sedan Kongl. Maj:t meddelat denna värdighet, genom diplom af den 12 Mars 1812. Vid 18135 års Riksdag i Stockholm var Bergs- Rådet Rortnsorf ledamot uti konstitutions- och uti det särskilta Utskottet; och finnas hans åsigter, om åtskilliga af denna Riksdags vigtigare ärender, uttryckte uti memorial, som på begäran genom tryck allmängjordes. Likaså hade han låtit trycka K. Vet. Acad. Handl. 1837. 27 FF AR oc 386 åtskilliga betänkanden år 1809; han utgaf äfvenle- des sitt särskilta votum i Kongl. Bergs-Kollegium, uti frågan rörande en. friare tackjernshandel, ventilerad på Riksdagen år 1812; med hvilket hans yttrande 1820 års Kongl. författning i stor mån sammanstämmer. Den - 28 Januari 1811 utnämdes Bergs-Rå- det RortHörF till Biddare af Kongl. Nordstjerne- Orden; den 3 Dec. 1812 till arbetande leda- mot i Kongl. Landtbruks-Academien ; samt val- des, den 29 Okt. 1812, till ledamot af: Kongl. Vetenskaps-Academien; hvarjemte han dessutom hade - erhållit åtskilliga nådiga uppdrag, såsom ledamot i komitteer. Såsom tillförordnad Ordförande uti Lands- höfdingens ställe, deltog Bergs-Rådet ROTHOFF i uppgörandet af extra roteringen uti några hära- der af Södermanland år 18:13; samt likaså vid reglerandet af öretalet i Eskilstuna Stad, för | egendom och rörelse. År 1801 blef BortHoöFF le- damot i Patriotiska Sällskapet; år 1804 uti Öre- bro Läns Kongl. Hushålls-Sällskap; år 1814 i det för Nyköpings, och år 1823 i det för Up- sala Län. År 1815 ledamot i fysiografiska Sällskapet i Lund; år 1826 i Sällskapet Pro Pa- tria; samt, år 1827, kallad till ledamot af Sven- ska Bibel-Sällskapet 1 Stockholm. Medborgerliga förtroenden, samt Länsstyrel- sens åtskilliga uppdrag, erhöllos under det 14- åriga vistandet på landet, der Rergs-Rådet Ror- HOEF, på sin egendom Lagersberg invid Eskilstu- na, jemväl slutade sina dagar, mätt af år samt af omsorger och mödor, hvilka ej alltid kunna undvikas äfven fastän lugnet både sökes och lem- nas åt andra. c DV 1 387 Beskrifning om radsåning; åtskilliga Riks- ' dags-memorialer; särskilta yttrandet i frågan om en friare tackjernshandel; ett tal i ”Thorshälla Kyrka, vid en belönings-medaljs öfverlemnande; samt några anonyma artiklar, äro de skrifter, som Bergs-Rådet RortHorr låtit trycka — mest på an- 'modan af andra. Hans bearbetande af ärender, såsom leda- mol i Kongl. Bergs-Kollegium, och af de Kongl. Academierne, finnes inom deras Arkiver vitsor- dadt. Att grundtankan dervid var, tro på men- niskovärde, på det godas tillväxt, samt fordran på stats-anstalterne såsom medel dertill, är lika onek- ligt, som att dervid ej antogos alla den sednare tidens teorier om en generel frihet, utan till- räckliga band af ordning och nog aktning för an- dras rätt; eller utan nödigt afseende på olika Sta- ters så olika behof af egna väckelser och åtgär- der, för att befästa det sjelfbestånd, som i mer, än endast i tryggandet mot yttre våld, utgör en af grunderne till folkens fördelning i Stater, och ett bland dessas yppersta ändamål. Då, utan andra anspråk än att gagna sitt fädernesland, och att deltaga uti nyttiga be- mödanden af sin tid, Bergs-Rådet RortHorFf egnat åtskilliga perioder af sin lefnad åt allmänna hvärf och tjenste-åligganden, samt det hela af sitt lif åt allmänt gagn; och derföre, om än i statens tjenst städse utan den lön som andra pläga er- hålla, dock likväl åtnjutit prof af sin Konungs nådiga och af sin samtids välvilliga samt hedran- de afseende, kan hans minnesteckning sannings- fullt slutas med det uttryck: att äfven han lefvat för efterkommande. Bergs-Rådet Rortuorr blef gift år 1785, med Fröken MAGDALENA AF GeuERSTAM; hade med 388 henne, som afled år 1808, trenne barn, af hvil- ka äldste sonen Isac, såsom Under-Lieutenant vid Kongl. Svea Artilleri, dog i kriget mot Nor- rige år 1808; och de öfrige, EmAnuverL (Geschvor- ner, och ledamot af Kongl. Vetenskaps-Acade- mien) samt BircerR Frepric, Revisions-Secretera- re, efterlefva. Namnet RortHor, hvilket slägten ha- de från stamfadren Biskopen J. RortHovius i Åbo, började BirceEr Frepric RotHorf, hvars min- ne nu är tecknadt, att skrifva Rortrorr; hvilket jemväl förblef ättens namn, under N:o 2219 på Riddarhuset. ; Biografi öfver CARL FREDRIC SUNDWALL, HOF-INTENDENT OCH RIDDARE AF KONGL. WASA-ORDEN: Han föddes i Carlskrona den 10 Augusti 1754. Fadren var Amiralitets-Justitiarien ÅLEXANDER SunpwWALL, och Modren, JOHANNA ÅDELCRANTZ, dotter af Borgmästaren i Stockholm, Jöran Josua ADELCRANTZ, och syster till Öfver-Intendenten ÅDELCRANTZ. Föräldrarne, ehuru i knappa omständighe- ter, sparade ingen omsorg för denne deras äld- ste sons uppfostran; men vid fem års ålder rön- te han den sorgen att se sig beröfvad sin far, som afled i Carlskrona den 29 April 1759, och efterlemnade hustru och fyra minderåriga barn, hvaraf två af de yngre dogo i späda år. I sin moders hus erhöll Sunpwarr emellertid en sorg- fällig undervisning, och då hans håg hufvudsak- ligen riktat sig åt de mekaniska vetenskaperne, inskrefs han, år 1767, 1 Kadett-corpsen i Carls- krona, der han begagnade de allmänna föreläs- ningarne till år 1770. Då modrens vilkor icke tilläto henne att bestrida kostnaderne för den omsorgsfullare bildning ett hos honom ständigt tilltagande kunskapsbegär påfordrade, beslöt hans morbror, Öfver-Intendenten ÅDELCRANTZ, alt taga honom till sig i Stockholm, der ynglingens slut- liga uppfostran besörjdes, och hans redan för- 390 värfvade kunskaper i mekanik och arkitektur utvecklades och fullkomnades, under ledning af den insigtsfulle vårdare, som redan i denna sed- nare vetenskapsgren vunnit ett ryktbart anseen- de inom fäderneslandet. ; År 1772 den 12 Sept. undfeck Sunpwanr Volontärs fullmakt vid Kongl. Fortifikationen, och snart ådrog han sig der för ådagalagd skick- lighet sine förmäns uppmärksamhet, samt beor- drades, året derefter, 1773, att afgå till Söder- telje för att biträda vid undersökningen om möj- ligheten att anlägga den redan då påtänkta Ka- nalen emellan Mälaren och Saltsjön, genom näm- de Stad. Den 29 Juli 1774 fick han Konstitu- torial att vid Fortifikations-Kontoret göra Kon- ductörs-tjenst; och erhöll, kort derpå, fullmakt såsom ordinarie Konductör vid Öfver-Intendents- Embetet. Samma år kommenderades han till biträde vid en rekognoscering kring Upsala Stad; och beordrades, år 1775, till mätningar och afväg- ningars förrättande vid den af Konung Gustaf III inköpta egendomen Ekolsund. ; År 1776 anmodades han af dåvarande Kongl. Bränneri-Direktionen att uppgöra planritningar till de fleste brännerierne i Riket, samt kom- menderades, år 1758, att taga uppsigten öfver arbetet för afröjningen och planeringen af kam- pements-platsen på Ladugårdsgärdet. Emellan alla dessa särskilta uppdrag hade Sunpwair oaf- brutet, ifrån och med år 1773, tjenstgjort vid Fortifikationen i Stockholm, till dess han, år 1780, blef utnämd till Löjtnant i Fortifikationen. Öfver-Intendenten ÅDELCRANTZ, som allt sedan SUnNDWALLS ankomst till hufvudstaden, med lyck- lig framgång, underlättad af den unge Elevens 391 sällsynta fattningsgåfva, bibringat honom de kun- skaper i Arkitektur-vetenskapen, hvaruti den utmärkte läraren sjelf redan aflagt prof af sin öfvervägande skicklighet, beslöt nu att till full- ändande af sin systersons insigter, låta honom företaga en utrikes resa, till. hvars bestridande, utom de löne-tillgångar SunpwarrL ägde i sin tjenstegrad, Öfver-Intendenten af egne medel an- slog ett underhåll af 1200 Livres om året, en för den tiden icke obetydlig summa. Löjtnant SunpDEWALL företog denna resa år 1781, och un- der de tic åren han vistades utrikes, dels i Frank- rike, dels i Italien, besåg han med outtröttlig omsorg allt hvad som i afseende på föremålet för hans resa förtjenade hans uppmärksamhet. Denna resa motsvarade fullkomligen sitt syftemål, och SunpWwaAri utbildade derunder den smak och de insigter i sin vetenskap, som, vid hans åter- komst, år 1791, och ända intill de sednare åren af hans lefnad, grundade hans rykte såsom en af fäderneslandets utmärktaste Arkitekter. Un- der alla de år han tillbragte på utrikes orter, meddelade han, i trägen brefvexling med sin morbror, åt denne skarpsinnige bedömmare af hans framsteg, sakrika uppgifter om allt hvad han er- farit och sett, aftecknade så väl en mängd bygg- nader i modern stil som qvarvarande mäster- verk sedan försvunna tider; samt begagnade hvarje lägenhet att deraf öfverskicka ritningarne till Stockholm. För att derjemte äfven uppöfva sin egen smak, och afgifva prof på sin uppfin- ningsförmåga, författade han flere projectritnin- gar till åtskilliga slags byggnader, dem han un- derkastade sin morbrors upplysta pröfning. Af den sorgfälligt förvarade brefsamlingen emellan den fullkomnade vetenskapsmannen och den upp- 392 växande Artisten inhämtas, att den store konst- domaren med tillfredsställelse att se sina uppoff- ringar för vetenskapen så lyckligt vedergällde; godkände hans försök. Det förtjenar anmärkas, hvad brefvexlingen upplyser, att SunpDwarr an- vände sin tid och sina tillgångar sällan till flyg- tiga nöjen, men uteslutande för resan och för sin konst, dels till inhämtande af nödig undervis- ning hos utländske berömde Arkitekter, dels till uppköp af gravyrer och ritningar 1 den veten- skap hvaråt han sig ensamt ägnat. . Sedan Sunpwarir till fäderneslandet återkom- mit, der han för sig fann tillfället öppnadt att verksamt i praktisk tillämpning aflägga prof på de kunskaper han förvärfvat, uppsatte han, hvarje år, en fullständig förteckning på alla de arbeten 1 Arkitekturen han, så väl på Regeringens be- fallning, som på enskiltes anmodan, i Sverige utförde. Såsom bevis på hans ovanliga flit och sällsynta förmåga att uppgöra förslag till byggna- der af alla slag, dervid de få reglor en utbildad konst företer dock lemna åt det uppfinningsrika snillet otaliga tillfällen att, i mån af lyckliga in- gifvelser, dem omvexla, må anförag: att de rit- ningar och förslag han uppgjorde på Öfver-Inten- dents-Embetets befallning, ifrån år 1792 till och med 1826, då han vid 73 års ålder, upphörde att arbeta för detta Embetsverk, uppgå till ett antal af 89 stycken, hvarjemte de förslag ban, under samma tid och till år 1829, författade för enskilte personer utgöra till antalet 162. Bland alla dessa förtjena särskilt anmärkas: Ritningar- né till en matsal och till kärlekens tempel, samt till ett orangeri på Drottningholm, 17913; inred- ningen 'och prydnaderne i Riddarholms uh Vi 393 vid Konung Gustar III:s begrafning, år 1792; äf- vensom uti domkyrkan i Upsala vid tillfälle af Jubilei-festen, 1793; en Sarkofag åt Konung Eric XIV i domkyrkan i Westerås, 1794; pryd- naderne i Ordenssalen i Stockholm, 1795; flygel- byggnaderne till Academi-huset i Lund, 1798; de för kröningen i Norrköping nödiga arbeten, 1800; inredningen i Riddarholms kyrkan vid Stor- Hertigens af Baden jordfästning, samt Corps de Logies vid Ottenby Kongs-ladugård, 18013; pryd- naderne vid H. K. H. Hertig Freprics begraf- ning i Riddarholms kyrkan, 1804; kyrkan i La- holm, 1806; Altaret i domkyrkan i Strengnäs, 1809; prydnaderne i Riddarholms kyrkan vid H. K. H. :KronPrinsen Carr Avcusts begrafning, 1810; Orgelverket i Domkyrkan i Lund, 1811; ett skolhus i Calmar, 1812; till ett Garnisons-sjuk- hus i Stockholm, 1815; dekorationerne vid norra sidan af Kongl. Slottet i Stockholm, på Lejon- backen, vid Konung Carr. XIV Jomaws hyllning 1818; m, fl.; oberäknadt förslag till kyrkor, graf- vårdar, byggnader, monumenter, m. m., dels på befallning, dels för enskilte. SunpWArLs förtjenster kunde icke undgå att af Styrelsen bemärkas och belönas. Efter sin återkomst från sina utrikes resor blef han ut- nämd till Hof-Intendent, år 1792, samt till Riddare af Kongl. Wasa-Orden år 1805; hvar- jemte Kongl. Vetenskaps-Academien invalde ho- nom till sin ledamot, år 18173; uti hvars hand- lingar för år 1821 han aflemnat en afhandling om: Nyttan af den antika stilen i byggnadskonst. Han afled ogift i Stockholm den 24 Augu- sti 1831. LA K. Vet. Acad. Handl. 2837. 28 Biografi öfver ANDERS HULTEN. So. THEOL., DOKTOR OCH THEOLOG. DOGM. & MORAL. PROFESSOR VID UNIVERSITETET I UPSALA. Ånbvers Hurtin föddes i Snaflunda socken i Nerike den 5 Januari 1757. Fadren' var bon- de. Hans studier började sent; ty först vid 13 års ålder kom han till trivial-skolan i Örebro, hvarest han likväl snart utmärkte sig genom sin utomordentliga flit och ihärdighet. År 1774 för- flyttades han till Gymnasium i Strengnäs, hvar- est han med fortsatt ifver arbetade, så att han, vid sin afgång till Academien, i geometrien re- dan hade läst Euclides och Simpsons coniska sektioner, samt i de gamla klassiska språken: er- hållit en sådan säkerhet, att hans kamrater med tillförsigt rådfrågade honom likasom sina lärare. 1779 blef han. student vid universitetet i Up- sala, der han under en nästan oafbruten under- visning af annan ungdom, fortsatte sina studier till vårterminen 1785, då han tog = filosofie- kandidat-examen, och sedan vid promotionen samma år erhöll det andra hedersrummet. Hans första academiska specimen, pro exercitio, Hi- storiola Åstronomice Cometicce försvarades år 1783 under astronomie Docenten Mag. J. A. CASsTRÖMS 395 presidium: det andra, pro gradu, försvarades år 1785 under presidium af Prof. Marret, De com- paratione fluxionum binomialium. Är 1787 blef han efter aflagdt specimen, De methodis tangen- tium ante INewtonum usitatis, utnämd till Physi- ces Docens och erhöll kort derefter andra rummet på förslaget till den vid Prof. Norpomares afgång till. Upsala ledigblefna professionen i matemati- ken och experimental-fysiken vid universite- tet i Greifswald. 1790 blef han föreslagen till astronomie Professor dersammanstädes, hvartill han blef utnämd 1792, sedan han förut på en resa besökt norra Tysklands mest berömda uni- versiteter. Kommen till Greifswald, längtade han dock alltid tillbaka till fäderneslandet, i hvilket ända- mål ban år 1795 sökte den i Upsala då ledigva- rande professionen i den rena matematiken, samt år 1796 astronomiska professionen dersammastä- des, till hvilka båda professioner han äfven var uppförd på förslag. Under sitt vistande i Greifs- waid redigerade han Pommerska kalenderns astro- nomiska del för åren 1796—1808 och upptogs hans öfriga tid mest af academiska angelägenheter. | Vid Franska occupationen af Pommern år 1807 flyktade han öfver till Sverige och presi- derade i Upsala med Konungens tillåtelse för en theologisk disputation, De immutabilitate Dei, år 1808, blef prestvigd i Strengnäs och utnämd till Theologie Dogm. & Moral. Professor i Up- sala samt Kyrkoherde i Danmarks Prebende- pastorat $&. å. Från denna tid till sin död vin- lade han sig hufvudsakligen om theologisk eru- dition, åsidosättande alla andra vetenskapliga spe- kulationer. Han blef Theologie Doktor 1809, 396 Prost 1824 och var ledamot af Bibel-kommissio- nen ifrån år 1824 till år 1828. Ifrån den tid, när Doktor Hurttn återkom till fäderneslandet, började han blifva besvärad af en ovanlig fettma, åtföljd af en mycket för- svagad khelsa. Några år före hans död tilltogo krämporna till den grad, att hans lif flera gån- ger var i fara, till dess ändtligen döden den 19 April 1831 gjorde slut på hans lidanden. Doktor HurtÉn var tvenne gånger gift, Dessa äktenskap blefvo båda barnlösa. Hans första hu- stru var dotter af gårds-inspektoren Tgäpver från Tierps socken i Upland. Efter hennes död gif- te han sig med dess kusin Brita ÖCHARLOTTA TJäpver, hvilken förut i flera år hade varit i hans hus redan i Greifswald. Han öfverlefde äf- ven denna sin sednare hustru. Han var ledamot af Kongl. Vetenskaps-Aca- demien sedan år 1797, af Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Academien, och af Evangeliska sällskapet sedan 1814, af Samfundet pro fide et Christianismo sedan 1819. Hans af trycket utgifne arbeten äro följande: Schwedisch-Pommersch-Rugianischer Staats- Kalender, auf dem Greifswaldischen Mittags-Zir- kel berechnet von AnprEAs HuLTÉN. 1796—1808. Stralsund s. å. 4:0. Oratio de Gustavis Svecie regibus, den 1 Nov. 1792 habita. Greifsw. 4:o. i Oratio quo inaugurationem Carori XIII atque Conjugis ejus celebravit Acad. Upsaliensis 1809. I Kongl. Vitterh. Hist.: och Antigv. ÅAca- demiens handlingar Del II: Om Grekiska och Romerska språkens nödvändighet för en Theolog. 397 Dissertationes Academic2e2 Upsali Te Upsaliee. psalienses. I—TIV. Programmata Academica Upsaliensia. I—IV Upsaliz. å Dissertationes Acadernice Gri l SE. Gryphie. ripswaldienses. ERE ARNESEN RN Se dar ont TEE Kongl. Vetenskaps-Academien har under lop- pet af år 1830 fått emottaga följande färäringar: Till Riks-Museum. År H. Maj:t Konungen: En Felis Leo 9. H. K.H. Kronprinsessan: En Fringilla regia & Hr Grosshandlaren Waris: en Hapale Ouistiti. Hr Doctor Setton: en Falco Chrysaétos Q. Hr LinDBERG: en Alca torda. Hr ForsseLL: en Canis Vulpes jun. Hr Directeur Gautier: en Python bivittatus jun. ; en Meles taxus. en Markatta (Cercopithecus). en Herpestes major. en Dasypus. 3:ne Amphibier. Hr Hofjägmästaren Granat: En Falco palumbarius 2 jun. Hr Face Burman: en Ursus arctos 2 jun. en Canis Lagopus jun. Hr Kryddkramhandl. Linpeorm: En Mustela Erminea &-. Hr Commissions-Landtmätaren ArBin: enPerdix cinerea &'. Hr Brukspatron WaAHrEnDORF: en Sturnus vulgaris &. en Coracias garrula &. Hr Kapten ELGENnSsTJERNA?: en Corvus frugilegus £Q. Hr Körner, en Erinaceus europeus &'. en Emberiza nivalis &£. en Fringilla spinus 2. Hr Klädes-Fabrikör Aumrencren: En Podiceps cristatus. Hr Professor Nirsson: En Certhia familiaris Q. Hr Pastor Exenoarn: En käk af Cervus Alces. Hr Doctor Söpversere: 3 Cyprinus farenus. en » Ballerus en » » Carasslus. en » » blicca. en Murzena anguilla. Hr Grosshandlaren Rosencren: En Buthus americanus. Hr Bryggaren ScmaGEgeström: en larv af Sphinx ligustri. 399 Af Hr LinnQvist: ett Cranium af Mård. cc Hr Prosten Exström: En Anas böschas 9. en Vespertilio pipistrellus. en oz» » mystacinus. en Vanellus squatarola &. en Ammodytes tobianus en Gasterosteus spinachia. 4. Gobius minutus. «en Petromyzon. en Nepa. Flere exemplar af Gordius argillaceus. en Caryocatactes guttatus. ett skelett af Lutra vulgaris. Hr Epman: En samling snäckor en Coluber natrix jun. Hr Fåcereran: En Cuculus canorus & jun. Hr Revisor Swartz: En Fringilla canaria &. Hr Professor WaurBErG: En Rana esculenta. 2 Idotea Entomon. en Spongia. en Bradypus tridactylus, en Crocodilus, junior. H. Excellens Hr Grefve v.: SucnTtELEn:. En Falco pere- rinus. en Falco albicilla. Q. en Strix bubo. oc Hr Professor Retzius: En Vespertilio mystacinus.., en Vipera berus Q fusca. åtskilliga maskdjur från medelhafvet, en Dryinus xneus. Hr Hofjägmästaren Fark: En Uria grylle. Hr WiuzBorc: Fn Falco palumbarius: Hr Professor TrAFvVENFELDT: En Anser albifrons. Hr Fält-Läkaren Enceström: En Lepus borealis var. niger. Hr Provisor Horm: Åtskilliga brasilianska fjärillar: Hr Svensson: En samling snäckor. Hr Lieutenant EcErstrRöm; En Carbo. cormoranus. Hr Stats=Secreterarn DAnckWARDT: en Lacerta; teguixin. en -Psaracolius jamacai. Hr Lieutenant Rozson: En Sciurus vulgaris/var. alb. Hr Backman: En: kropp af Canis lupus. Hr Ålderman Hernpanuo: acne dito af,canis vulpes var. crucigera. : 400 Af Hr Öfverjägmästaren KAstEn?: 2:ne cranier af Varg. Hr Doctor Nygrevs? En Ödla (Geckoj. Hr Professor B. Fries: en större skelett-samling. en samling af Svenska mollusca. ; en Dito » » Diptera. Hr HisincER? ett petrificat, Fucoides antiquus. Ost-Indiska Compagniet i London: en samling Ostin- diska växter. Öfverste Lieutenanten Baron GYLLENKROOK?: ett petri- ficat från Regnaholm i Östergötland. Öfverste Kammar-Junkaren Baron Rupgäck: en käpp, förfärdigad af ett i Westergötland växt Hampstånd. Fru Grefvinnan Lovisa von FERsSEn, född Piper: en örtsamling. Hans Excellens m. m. Hr Grefve FrEminc: 2me dyr- bara antika Urnor. Lif-Medicus C: J. Exström: en låda Mineralier från Utön, & Till Bibliotheket. Af Jorn LAtHAM? Index to the General History of Birds 1828. Jorn LinprLey: Genera and species of Orchidous plants. 1830. | Academiens' Ledamot Hr GrÅgErc: Prospetto del com- mercio di Tripoli, V'Africa, &c. 1830. Avcust Corpa: Monographia Rhizospermarum et He- paticorum. | Academiens Ledamot Hr Grefve G. LöwEnmJerm: Rap- port sur Porganisation de la Garde Nationale. — "Eloge de M:r Vauquelin, par M:r Robinet et Che- '-"vallier. Kejserlige Ryske Stats-Rådet Rerissic: Atlas celeste. Kejserlige Ryske Vetenskaps-Academien: Recueil des "”actes 'de "la 'Seance publique' de P Academie Impe- riale des sciences de S:t Petersbourg, tenue le 29 Decembre 1827, le 29 Dec. 1828 et le'29 Dec. 1829. " Memoires de TPAcademie Imperiale des sciences de S:t Petersbourg 6:me! serie: Sciences matema- '”tiques, physiques, et naturelles, Tome r:ier, livrai- | sons 401 sons t, 2, 33 Sciences Politiques, Histoire, Phi- lologie, Tome 1:ier, livraisons 1, 2. Memoires presentés ä PAcademie des Sciences de S:t Petersbourg par divers savans, Tome 1:ier, livraisons I, 2. Seance extraordinaire, tenue par P Academie Im- periale des Sciences de S:t Petersbourg, en Phon- neur de M:r le Baron Alex. de Humboldt, du 16 Novembre 1829. Af Grefve MaAanseBnareim: Precis d'un nouvel arrangement | de la famille des Brachelytres &c. Professor Ozrirorsky: Recherches sur les phoenomé- nes lumineux, quwon apercoit quelque fois au ciel dans des positions determinées, par rapport au So- leil ou..å la Lune. ; Professor Jöns SvaAnBErG: Opuscula Mathematica, 2 Tomer. Bibliotekarien ScHrörer: Histoire naturelle et mytho- logique de PFIbis, par J. C. Savigny.. ; Franska Vetenskaps-Academien: 10;de Delen af dess Memoirer. ALEXANDRE MorEaAU DE Jonsks: Rapport sur Peruption du Cholera pestilential en Russie. ÅLEXANDRE ÅEFEBURE? ett häfte smärre afhandlingar om Insekter. ; Hr HisincerR: Anteckningar i Physisk och Geognosie un- der resor i Sverige och Norrige. Linngan Society i London: Förteckning på Societetens Ledamöter år 19830, Doctor Dayip Don: några smärre Botaniska afhandlingar. ( Svenska Läkare-Sällskapet: Årsberättelse 1830. Professor FLorman: Anatomisk Handbok för Läkare och Zoologer, 2:dra Delen. Directören AnperRs Lunpström: Handbok i Trädgårds- skötseln. Professor ScéJeLpErur: 4:de och 5:te Banden af Eyr, elt Medicinskt Tidskrift. Professor HAusmann: Götlingische gelehrte Anzeigen 1828 och 1829, 4:a Band. — Handbuch der Mineralogie. Professor Horst: om Sindsvages kaar i Norje. — De Acidi nitrici usu medico, VärgsoN — Morbus quem Radesyge vocant, — Betragtninger over de vv. + HYeKe Brittiske fängsler. ; + Doctor CREPLIN: Observationes de Entozois 1825. — Nov&e observationes de Entozois 1829. K. Vet. Acad. Handl. 7837, 29 402 Af J. F. Lavrer? Disquisitiones anatomice de Amphisto- mo Conico. äs Baron CHaArLEs Durin: Rapport sur la situation des routes et des Canaux de France. — Memoire sur la mesure de la richesse Francaise. | Academiens Ledamot Cauvcey: 2:ne Matematiske af- handlingar införde uti 13:de Tomen af Journal de FPécole polytechnique. MorErau DE Jonsks? en charta, esquisse itineraire des progreés du Cholera Morbus pestilential en Asie et en Europe de 1827—1930. Hr Gistrén: Litterature, Scientie, Rerum naturalium in Dania, Norvegia et Holsatia usque ad annum 1829 Enchiridion, af M. Winther. Prosten EKxstöm: Pastoral-Calender för Strengnäs Stift. ÅA. LEFEBURE: en Mindre brochure, innehållande beskrif- ningar och colorerade teckningar af Insekter från Levanten. Ministerium för offentliga undervisningen i Holland: Flora Batava, fasc. 86, 87, 39. Universitetet i Helsingforss: Disputationer och program- mer för academiska året 1830. Professor ÅRGELANDER: Observationes Astronomice in specula Universitatis Litterarixe Fennice facte 1826 et 1827- Doctor GroceErR: Disquisitionum de avibus ab Aristote- le commentatis, specimen I. Professor StÅuL: Register öfver Academiens Handlin- gar från deras början till och med år 1823. Doctor TvEeEby Jonny Toopp: Book of Analysis, or a neu method of experience. FERDINANDO ELiIcE: Scoperta di una singolare rottura dei fili. Hr GzrÅsErRe: Nuovo specchio geographico-storico- politico di tutte nazioni' del globo. — Alcuni Cen- ni sull Agricoltura nell Impero di Marocco. — Viaggio del Sig. Caillge a Tombuctu. — Nouvel- les recherches sur PInscription en lettres sacrees du monument de Rosette, M:r Cavcay: Memoire sur la dispersion de la lIumiere Memoire sur la Theorie de la lumitgre. M:r Joveis: Memoire sur les facteurs numeriques. Doctor Civiare?: Lettre sur la Lithotritie. 1928. —Lettre sur la Lithotritie uretrale. 1831. — Lettre å M:r de 403 . Kern en reponse å un ecrit. — Reflexions sur la nouvelle methode de Mrs. Curale et Leroy pour broyer et exatraire les calculs vesicaux. Af Doctor PincEL: de genere Euphones. Auctore P. W. Lund. ; Jon Epy. Gray: Synopsis Reptilium pars 1 — Illu- strations of Indian zoologie. 7 häften in folio, hvartdera innehållande 10 Colorerade plancher. C. L. Nitzca: Observationes de avium arteria ecarotide communi. Societas Naturz Curiosorum Halensis: Solemnia sua semisecularia die 3 Julii 1829 celebranda. Hr ar Pontis: Anteckningar öfver natur, konst och vetenskap på en resa genom Berlin och Harz till naturforkande sällskapets möte i Hamburg år 1830, samt återresan genom Köpenhamn. Hr SKocmans: Vol. 18:de, 1 och 2 delarne, jemte en suplement-tom af Brewsters Encyclopedie.' Professor L. F. Kämz: Lehrbuch der Meteorologie. 1 band. Professor NitzcH: Darstellung der Familien und Gat- tungen der Thierinsecten. Grefve G. LöwensJELm: en Chinesisk Roman, Ju-kiao-li, ou les deux Cousines, tryckt på Chinesiska språket med Fransk öfversättning af Abel Remusat. I Hr TrRAryenfent: Sammandrag af Läkarnes åsigter och erfarenhet af den epidemiska Choleran i Asien och Europa. | INNEHÅLL. Om Vanadin och dess NR JAC. BERZELIUS + +. pag. I. Pastor roseus. Er ÄTS Jber. skjuten i Skåne och beskrifven af N. O. SCHAGERSTRÖM »-. » 66. Fiskarne i Mörkö Skärgård; beskrifne at C. U. E£zström . 70. Svenska Spindlarnes beskrifning; at ar SUNDEVALL = « . + » 108. Några Anatomiska ObsermatibAer öfver " Svart-Torsken (Gadus carbonarius); af oc ON O. SCHAGERSTRÖM +. « « > 21409: der i snins af ett hvitt Gr -anatformigt mineral från 'Norrige; af ”TRorre WACHTMEISTER =. + AA aja Några ord om Fogellungornas verkliga byggnad; af ÅA. Retzius . « » 159. Anmärkningar. om Wermlands och Dals- lands Fegetation; af CrsaEs GusTt. MYRIN » 171. Fiskarne i Mörkö Skärgård; beskrifne af C. U. ExrströÖm . . » 270. Försök till beskrifning af de i Sverige fun- ne Arter , hörande till Insekt-slägtet Ceraphron; af Cari H. Boren » 322. Fossila Växter funne i Skåne och beskrif- ne af S. Ninsson. Första Stycket =. »340. Fossila Växter i Skånes Stenkolsbildning; af S. Nirsson. Andra Stycket . . » 348. Djur-petrifikater funna i Skånes Stenkols- bildning af S. Ninsson =. -. DID SRsreper Sun CLAEs Å. Prumne: « 2. 023506. J. I. af EEsTRÖM . . « » 371. — — B. FR. RotHorf . . . »3976, -— -— C. FR. SUnNDWALL oo. . 2389. FÖR- FÖRTECKNING på Författarne till de i 1831 Års Handlin- gar införde Afhandlingar. Benzeuvs: Om Vanadin och dess egenskaper <: pag. 1. Boneman: Försök till beskrifning af de i Sverige funne Arter, hörande till Insekt-slägtet Cerapbhron - >» me SL Ka ORM DES Exrström: Fiskarne i Mörkö Skärgård 08 EVER UD: — — Dito Dito DitE VR - OM 270. Myrin: Anmärkningar om Wermlands och Dals lands Vegetation.; ;.. . =. « SER I VG Nirsson: Fossila Växter funne i Skåne. Första SKRERej rn so Sv BA Mg I == 00: 340. — — Fossila Växter i Skånes Stöhkolsbildvide, Andra Stycket "rm. Bb sites MR AG: — — Djur-petrifikater funna i Skånes Sten- EES biUdning: renen sun te Ake ever ANA Retzwvs: Några ord om Fogellungornes verkliga HySSnaAd uu le del den fep, er L RNE a 50. ScHacerstrRöm: Pastor roseus. En sällsynt Fo- Sellskjuten i Skåne. oo. cs . . . AA 66. — — Några Anatomiska Observationer öfver Svart-Torsken (Gadus carbonarius) . . » 149. SUNDEVALL: Svenska Spindlarnes beskrifning . =.» 108. WacaTtmeisteR: Undersökning af ett hvitt Granat- formigt mineral från Norrige . . . .» 155. ———Ht—— —-— Pag. 242 rad. sista står :: — 245 — —, — 251! 152 -— 9253 — 16 2000 15 -—-— — — 18 => 256 — 23. —-— 257 rr 8 — — — — 11 — 263 — 235" —-— 265 — "18 — — — 2 -— 266 — 2 I lÄ LITEN ARG El Rättelser: leråkrar |: / Det : Wermland 0 slyttbygden .desriptione i: NN opinor Sörmon He Fryksdalen identica Ppotuissi descriptione ex. speciminibus: 106 Dill. Syst. Veg. . Ert dl &: FEEL ELOREEER 5: på leråkrar den I Wermland. D:o D:o slättbygden deseriptione.. =. . ns opinor, Sörmöon , identica. -potuisse descriptioni I Fryksdalen ex; speciminibus 106. — Dill. Spreng: syst. veg- Tab.1. ”Wa AM ISlOP OfeUus. KEREREERERERETS Tab. II. vw vr vv VY EV SV ww ov vv Nn ” FORE EREREREENEN Tab. II. Fiol. ; NS. förän FET Tab I FE Åre Ojrthetröm E-Magnusren 773777 TSE rr Jao. HM. N IT NN SF 3 & Fö hor Ojöthetrém EMagnusson: Lab LV je” AR SRS jer IR her Grötketrem EHäanussen I I NN 10000457