- Dorkermösseräsdleisärt: härlett ? 4 GA RANA RN sa Må - >" KS > 7 Tf 5 / T7 - Pr Je (3 | ÄR ÄV PN I KRK RK SA NESSER NE är ARE = 0 EAA NEN 7 E FÖR UEHE PEOPLE HÖRTEDMEATION FÖRISETENGCE LIBRARY LÄ 5 SS Tana GY ARR NE reg BITS ARE per AY SA SR IE NET BE aAa AT ED AE PR Nf NRA) Af : THE AMERICAN MUSEUM NATURAL HISTORY NER BRN Nad Ab UU ib f v EVADNE NORDMANNI ett hittills okändt Entomostracon, beskrifvet af S. L LOVÉN. v b4 Mas IL- Ofray Naturen har anvist hvarje djur dess boning der, hvarest de yttre förhållanden inträda, som äro vilkoren för dess tillvaro, och gör den- na lag gällande i smått, som 1 stort, vid för- delningen af arter, som vid den af hela ordnin- gen, i hafvet, som på fasta landet. Ty liksom skogarne bebos af andra djur än fälten, och fjel- lens snöspetsar af dem, som aldrig trifvas i de lägre dalarne, så sträcka sig 1 hafvet, från klip- pornas fot i djupet, till den rand söm svallet än betäcker än blottar, vissa regioner, den ena öfver den andra, hvarje herbergerande en egen verld af Crustaceer, Annelider, Mollusker och Phytozoer. Vissa arter älska den låggrunda, sandiga stranden, andra den djupare lerbetäckta /bottnen, der vegetationen upphört, under det åter andra liksom tyckas fly närheten af fasta landet och hellre svärma fria omkring för vind och våg 1 sjelfva ytan af hafvet. Man har gifvit dessa sednare namn af pe- lagiska, och de flesta af dem tillhöra, så vidt vi känna, hafven under de varmare luftstrec- ken, blott få de nordiska. Många af dem äro K. V. Acad. Handl. 1835. I 2 visserligen stora, men de flesta tyckas dock vara af mikroskopisk litenhet, och bland dessa kunna vi äfven räkna det djur jag nu går att beskrifva. ; | Om man vid vår vestra kust en klar och stilla sommardag far ut på hafvet, blott hundra- de famnar från stranden, och med en fin håf af kammarduk skummar den jemna ytan,isyn- nerhet på sådana ställen der strömmar - mötas, samt emellanåt afsköljer håfven i ett glaskärl med" klart hafsvatten, samlar man snart en oräknelig mängd af små djur: Crustaceer, Anne- lider och Mollusker, och bland dem mindre tal- rika Acalepher, Beroer, Oceanier m. fl. Det är från detta hvimmel, som kustboerne härleda hafvets bekanta sken, hvilket eljest fått namn af fosforescens och blifvit så ofta , beskrifvet, och som, tillika med dess förmodade orsak, af dem benämnes Mareld 7). Anneliderna äro till större delen hittills ej beskrifna, med undantag af den dunkelt antydda Nereis noctiluca och nå- gra Planarier, dem Mäuärrer likaledes ofullstän- digt utredt. Af Mollusker finner man nästan endast en, närslägtad "med Farricn ÅArgonauta arctica, ett djur af den skönaste form, ehuru utan äfven en aflägsen likhet med det slägte hvars namn det bär i Fauna Groenlandica. Cru- staceer deremot utgöra ett stort antal. Talri- kast äro Entomostraca och bland dem i syner- het arter af Cyclops, dernäst det djur, hvars ”) Antingen uppkommet af mar, synonymt med tyska ordet Meer, och således betydande hafseld, eller sammandraget af Marie-eld, i likhet med Marefin- drar (Alecyomium lobatum L.), som fiskrarne vid Kul- len sjelfve förklara med Jungfru Marias fingrar. 3 undersökning jag här skall framställa, och sist några former af Zoea "). Evadne bildar bland Entomostraca ett nytt slägte, och arten, den enda jag känner, bär nam- "net af en bland nyare tiders utmärktaste for- skare ==) i de lägre djurens naturhistoria, som, från den aflägsna strand, dit vetenskapen kallat hondrd, säkert skall skänka ny dager åt denna ännu dess mörkaste sida. Divisio: Entomostraca. : Ordo: Lophyropa LATREILLE. Tribus: Cladocera LATREILLE. "ÅA. Epimera maxima, in formam valve utrin- que effusa; tergo angustissimo, pedibus decem, occultis. Genera: Daphnia, Lynceus &c. B. Epimera angusta; tergo lato, domato, pedi- bus quatuor liberis. Genus 1. Polyphemus. Genus 2. Evadne nob. Char. gen. Thorax capiti contiguus, palpi mandibulares (Antenn&e LaTtrR. Remi Strauss) bi- fidi, ramo antico 3=, postico 4= articulato. Species: Evadne Nordmanni nob. E. thorace in gibbum maximum efflato. Magn. & 0,38—0,44 millim. 0,45 —0,52 millim. Habitat in sinu Codano. ") Zoea undergår verkligen betydliga förändringar vida hudömsningen, ehuru den sannolikt icke, såsom TaomM- son påstår, slutar med att bli en fullkomlig Krabba. Jag skall framdeles meddela några iakttagelser deröfver. 4) ALEXANDER VON NOEDMANN, Professor vid Lyceum Richelieu i Odessa, till hvilken författaren af dessa blad har de största förbindelser. Efter denna korta framställning af de kän- nemärken, genom hvilka Evadne skiljer sig från öfriga Entomostraca, vill jag 1 det följande söka beskrifva dess anatomi, så vidt denna har kun- nat utredas under mikroskopet. Den yttre betäckningen visar, redan vid första anblicken, en påfallande olikhet till for- men med den vi se hos Daphnia eller Polyphe- mus. Det förra slägtet har, liksom äfven Cy- pris och Limnadia, epimererna utvecklade till den grad, att nästan ensamt de bilda de tven- ne ofantliga skalen, som, likt musslornas valver, äro rörlige "). På samma gång äro tergalstyc- kena antingen försvunna, eller hos Daphnia ru- dimentära såsom två smala lameller, så helt och hållet förenade med epimererna, att sutu- ren dem emellan blott är antydd genom en upphöjd rand ""), Dessutom finnes hos Limna- dia, Cypris och Cythere intet spår till yttre delning mellan hufvud och thorax. Hos Daph- nia och Lynceus deremot är denna gräns be- stämd, och hufvudet betäckt med en egen fram- skjutande sköld, som här, liksom hos Decapoda, tydligen uppkommit genom föreningen af flera leder, bland hvilka en tagit öfverhanden öfver alla de andra och framåt så utvidgat sig, att den betäckt till och med ögat. Hos Polyphe- mus är afskiljandet af denna sköld från thorax ännu mer fuilständig, och hufvudet har egen rörelse. Men på samma gång hafva betäcknin- ") Jera för MirnE Epwarpbs Hist. nat. des Crustacés, Tom. I. "") Se Mem. du Mus. A' hist. nat. Tome 5, pl. 29, fig. 3 till afbandlingen öfver Daphnia af Strauss. Suturen är här till och med endast på hufvudet och den främre delen af thorax rätt tydlig. LJ 5 gens tergal-delar fått en vida större utveckling, de upptaga nästan hela bredden af djuret, äro hvälfda, och epimererna, tillbakaförda till deras ursprungliga funktion och storlek, äro vidt skil- da från hvarandra. | | Hos vårt djur är hufvudets betäckning hett och hålltt förenad med thorax och dennes ter- galstycken till den grad utbildade, att de utgöra en ofantlig, kägelformig puckel, uppskjutande öf- ver djurets rygg. Men nu inträffar här det egna förbållande, att de inre organer, som tillhöra hufvud och thorax, icke, som hos öfriga Cru- staceer, ligga i en enda sträckning från munnen Lill anus, utan intestinum och öfrige contenta thoracis sträcka sig från ventrikeln rätt nedåt i en riktning, som mot hufvudets axel gör en spetsig vinkel. Djurets rygg är derigenom, så alt säga, bruten och den ofantliga puckeln, som vid vanligt läge skulle skjuta uppåt, lig- ger bakåt och bildar med hufvudskölden elt fullkomligt jemt hvalf. Följaktligen inträffar ock det anmärkningsvärda, att den yttre betäck- ningens längdaxis är längre än, och vinkelrät mot, axis af sjelfva kroppen. Hufvudskölden, (fig. 2: KA. 6) blott något litet mer än tredjedelen så lång som tho- rax, kan anses börja vid (fig. 2 K'). Derifrån sträcker den sig stupande framåt, är ofvan af- rundad (tergal-skalen), och utan upphöjnin- gar, omsluter framtill ögat (4Z.) och är på si- dorna något litet sammantryckt (se fig. 1.) Under ögat begränsas den af en del, hörande till det segment, som bär antennerna (fig. 5 4?) och är analog med det så kallade ro- strum hos Daphnia. Dess sidoränder stöta intill mandibular-vingens nedre fält. 6 Thorax kan anses vidtaga vid fig. 2 K', der den sammansmälter med hufvudskölden. Deriftån sträcker den sig bakåt i form af en uppblåst kägla, ofvantill (fig. 2: KA. B.)i en hvälfning motsvarande hufvudsköldens, nedtill (B. i) mer rak och något buktig. Spetsen =) Ligger något litet under längdaxis af hela dju- ret-och är helt kort. Framtill afoifver tho- rax på hvarje sida en enda stor epimer ( fig. 2 B£'"), som sträcker sig rakt framåt, är till for- men afrundadt trekantig och vid basen har en lodrätt löpande insänkning — antydning af en sammanväxt sutur. Dess nedre, något rakare rand sluter sig till benen, och den öfre, mer svängda och något utböjda, närmar sig hufvud- sköldens sido-rand, emot hvilken den bildar en smal vik, innerst, der begge förenas, något ut- vidgad. De undre eller sternal-delarne af tho- rax äro ganska svåra att bestämma. De äro mjuka, och som det tyckes utan bestämda af- delningar, så vida man ej för sådana vill anse de stricturer som ses fig. 8, men som icke till antal motsvara benen. Abdomens (fig. 2. C), betäckning är utan spår till ringar. Till consistencen är djurets hela betäckning mycket 'tunn, elastisk, böjlig, tensibel — i syn- nerhet thorax — färglös och genomskinlig. Den är i högsta grad slät, saknar helt och hållet de rutiga eller randiga impressioner, som ses hos ") Naturligtvis kan denna på intet vilkor anses analog med den långa spira hos åtskilliga Daphnier, eburu der vid flygtigt betraktande synes hafva samma plats. Den förändras också icke efter åldren, och uttrycker ingenting annat än föreningen af thoraxs tergal- stycken. FT 4 Daphnier, och bär på thorax eller håöfvud intet borst eller dylikt. - Inom och tätt intill detta yttre skal Hioser corium, som en yltlerst fin, färglös och genom- skinlig hinna, hvars öfre yta alltjemt afsön- drar en ny 'epidermis. Ännu inom denna och utåt dess inre yta måste vi, som vi framdeles skola se, antaga ett tunt muskellager och en- dast ed detta kan den stora Sukelanda mu- skel hafva ett sammanhang, som har sitt läge midt på hufvudsköldens inre yta (SÖREN ER NE De h.). Denne har fäste i en ringformig im- pression i skalet (fig 5. h. ) och dess fibrer sträcka sig radierande utåt från dess medel- punkt. Hufvudets organer äro: ögat, antennerna, mundelarne, ganglion Sense esophagus och magen; thorax bär 4 benpar, och innehål- ler intestinum, hjertat, generationsorganerna och ett blåsformigt organ. Ögat (4) synes äfven utan förstoringsglas som en svarl punkt. Det är också i förhällan. de betydligt större än hos Daphnia och nästan jemnstort med ögat hos Polyphemus. Dess glob är kulformig, bakul dock något afplattad, men framtill ed fullkomligt Cikelnunda genomskär- ningar, ehuru denna dess främre sida icke full- komligt sluter sig efter skalets hvälfning. PÖSS byggnad är följande. Corium delar sig framför detsamma i två lameller, af hvilka den yttre fortfar att följa skalet, Lar den genom sin finhet icke noga kan skiljas devifrån. Den inre ideremot (fig. 1. 2 RA?) slår sig till- baka och fäster sig vid ögongloben lsd Om kring "dess medlersta dodr a genomskärning. TING STAN SE Den del deraf, som således sträcker sig från S skalet till ögat, är icke sträckt utan ledig, så att den följer alla dess riktningar. Vidhäft- ningslinien af denna hinna utgör tillika grän- sen emellan cornea, som, slät och utan facet- ter, hvälfver sig öfver den främre hälften, och den bakre 7), mindre hvälfda och, som det tyc- kes, något fastare och mindre genomskinliga be- täckningen. Genom denna inskjuter bakifrån en bal and konisk, glänsande svart kägla (fig. 5. a), hvilkens arhåt riktade, något Tvaltda basis når nära midten af ögat, Ve som är det med pigment genomväfda nervknippet. Det är på dennas basis som de dioptriska delarne stödja sig. Dessa äro ett stort antal koniska kristal- ker (a), som stå med spetsarne inåt och ba- serna stödda mot cornea, och. radiera utåt så att de yttersta och ue. hvarandra motsvariga bilda en vinkel af omkring 120 gr ader. De äro alla nästan lika stora, Gädast de innersta något obetydligt längre än de yttre och sluta tätt upp- till hvarandra. Hvarje kristallin (fig. 4) lik- nar, som sagdt är, i det närmaste en käglar, dess något Komiera basis har en diameter =2 af dess hela längd, och den är före den knappfor migt åns vällde spetsen något smalare, så att den dor igenom får en mera klubblik skapnad. Den är fullkomligt kristallklar, böjlig och kan prässas temligen starkt innan den brister. Dervid iakt- tog jag flera gånger, att spetsknappen löste sig af förrän ännu sjelfva konen var skadad. Då ") Det synes icke osannolikt, att denna i det hela en- dast är en fortsättning af Corit inre Lamell. — Detta kan väl ieke säkert afgöras, men skulle öfverens- stämma med förbållandet hos högre crustaceer, så- sem: MILnE-lEpwaArbs avgitver det, I co p. 118: 2) den tillika har en annan glans än den sednare, så synes det-troligt, att den icke fullkomligt dermed sammanhänger och måhända äfven är af en annan täthet. Då man emedlertid icke ännu känner något dylikt i andra ögon af lik- nande byggnad, är det svårt att uppställa nå- got förmodande om dess nytta. Ögats rörelser äro ganska mångfaldiga, men bestå endast i hvälfningar kring dess medelpunkt, utan att globen dervid flyttas fram eller till- "baka. De ske genom sexpariga muskler. De tvenne öfversta, som rikta ögat uppåt (a?), äro fästade icke långt från hvarandra midt på glo- bens öfre yta straxt bakom det ställe der Corii inre lamell förenar sig med densamma, och divergera bakåt för att med andra ändan häfta sig vid skalets inre yta ofvanför rörelse-orga- nernas insertionspunkter. Mot detta öfre par svarar ett nedre (a), som vänder ögat nedåt. Dessa hafva sina främre ändar fästade på glo- bens .undre yta midt emot de öfre, och de bak- re nästan på samma ställe. Då derföre de öfre hafva ett nästan borizontelt läge, stiga deremot dessa betydligt uppåt. Begge dessa par göra ögat mycket rörligt kring dess horisontela, mot djurets längdaxis transversala axis, och svänga det i denna riktning i en båge af ungefär 60 grader. Mindre fri är den rörelse som det tre- dje paret åstadkommer kring dess perpendiku- lära axel. Dessa tvenne (a”), kortare, än de be- skrifna, fästa sig, en på hvardera sidan af glo-. ben något bakom dess midt, och sträcka sig derifrån bakåt och uppåt till rörelseorganernas baser, under hvilka de hafva sitt fäste. — Då bland icke vertebrerade djur Entomostraceer äro de enda, hos hvilka ögongloben ensam är rör- 10 lig utan pedicelli , och det genom muskler, är det anmärkningsvärdt, att dessa hafva samma ligen och funktioner som de fyra räta hos de vertebrerade, en analogi som redan STRAUss an- vmmAnUuUs, då han "") säger, att dessa muskler hos Daphnia tjena endast till att draga ögat tillbaka, en rörlighet som icke skulle motsvara organets inre byggnad. ; Antennerna. - Nästan midt under ögat sy- nes en utstående del (fig. 1. 2. 5. 6. b), som kan anses motsvara den undre sidan af det så kallade rostrum bos Daphnia och Lynceus, och egentligen är en del af andra hufvudrin- gens undre segment, det enda som deraf synes. Den gränsar baktill till labium, framtill till den nedböjda hufvudskölden, och bildar der en af- sats, 1 midten försedd med en ringa utböjning (fig. 6. b').. På hvarje sida om denna ut- böjning sitter en rad af fem mycket fina borst (6?), som blott med starkaste förstoring kunna urskiljas. De äro ännu mindre än hos Daphnia och hos hannen ej större än hos honan. Detta slägte, äfvensom Lynceus, har dessa borstknip- pen uppburna af hvar sin starka basal-artikel,- artikulerande under rostrum. Men hos vårt djur är denna artikel antingen omärkligt liten, och som det tyckes dold under afsatsens kant, eller ock är den utstående del, i hvilken borsten äro fästade, uppkommen genom de begge fast- växta basalartiklarne. Någon rörelse har jag al- drig sett hos dessa rudimentära antenner. ") I oc. p. 397. ”") Erscheinungen und Gesetze des organischen Lebens, 2.1. P3 du LI Nervsystem. Större delen af detta bort- skymmes af andra organer, så all man med tydlighet kan urskilja endast ganglion cephali- cum (d). Pelta är af betydlig storlek och lig- ger framför midten af den nästan lodrätt ned- stigande oesophagus, något ofvanom ögats längd- axis. Dess ställning är icke fullkomligt upprätt, utan något framåt lutande. Det är baktill platt, framtill mer ansvällt, och dess öfre yta upp- tages nästan helt och hållet af synnervernas insertion (ad'). Dessa äro ganska starka, från sidorna sammantryckta och således mer höga än breda, sträcka sig framåt nästan i rät vin- kel från gangliet, äro i början skilda från hvar- andra "), sedan förenade i en bulbus. Sedde från sidan bilda de, jemte denna bulbus, en oval kropp, der en ringa strictur (d?) ofvan visar det ställe der de förenas. Bulbus blir framåt smalare, och afgifver (d?) nedåt till öfre ytan af pigmentconens bakre ända ett knippe af nervtråden. Nedanför den utstående framdelen af gang- liet afgår en fin nervsträng (d' ) som från en liten tappformig lob sträcker sig rakt ned till rostrum, der den sannolikt beger sig till anten- nerna, ehuru jag icke kunnat följa den till slut. Bakåt afgifver ganglion cephalicum tvenne smalare strängar, som omfatta oesophagus. Det är commissuren, som går till det bakom oeso- phagus belägna första ventral-gangliet. Men ") Att synnerverna äro dubbla har jag med största sä- kerhet selt äfven hos ett annat, hittills obeskrifvet Entomostracon från hafvet, som står emellan Evadne och Polyphemus. Som bekant är, äger samma för- hållande rum äfven hos monströsa Monoculi. 12 hvarken detta eller den öfriga utbredningen har jag lyckats urskilja. Vid starkt genomfallande ljus synes det blott som en mörk, men bred strimma. Substancen af de synliga delarne af nerv- systemet är för mikroskopet halft opak, och fint grynig. | Mundelarne. Bakom .rostrum och mellan de begge främsta benen, ligger det stora la- brum (c), den del af munnen som först faller 1 ögonen. ' Från sidan sedt är det nästan fyr- kantigt men med afrundade hörn, och hänger under hufvudet med främre sidan rätt nedsti- gande i spetsig vinkel från rostrum, och med den bakre från oesophagi öppning tätt utmed ster- num. Det är vid basen ganska bredt, nedåt sammantryckt. Dess främre kant har ett starkt "skal och är besatt med flera Lä af taggar, den bakre är böjlig och slät. I den vinkel det bildar med rostrum är det föga rörligt "), ty endast hos det genom prässning nästan dödade djuret, såg jag den förändras, och munnens öppnande sker hufvudsakligen genom samman- dragning af dess inre sida. Dertill bidrager trenne muskler, alla fästade nära det främre och öfre hörnet. En går (c') tvärs öfver till det motsatta, inre och öfversta hörnet, och öppnar sjelfva svalget; en annan (c?) går nedåt för att fästa sig änder midten af fabå bakre sida, är mycket verksam och åstadkommer ge- nom sina kontraktioner en djup vik. — Labium har då utseende som om det bar en lob, sådan ") Hos Daphnia deremot är det just här det mest är rörligt, en olikhet som sammanhänger med den be- synnerlig a nedböjning af thorax vi edan anmärkt. 13 som hos Daphnia och Lynceus "). Förenar sig med denne ännu den tredje och nedersta mu- skeln, som går till det bakre och nedre hörnet, så öppnas ingången emellan labrum och ster- num fullkomligt. | Mandiblerna (fig. 5'c och fig. 7.) äro med öfre smalare ändan articulerade utanpå kroppen straxt under och något bakom rörelse-organer- nas insertion. De sträcka sig derifrån, diver- gerande, nedåt och något framåt till midt för munnen; här böja de sig hastigt i något spet- sig vinkel mot hvarandra. De äro medelmåt- tigt starka, ofvan spetsade, derefter något litet starkare och sammantryckta. Den inböjda de- len är kortare än den öfre, dock icke så myc- ket som hos Daphnia, smal, och i ändan ut- bredd i tvenne vertikala tuggkanter (”c'), skilda genom en liten vik. Af dessa har den främre tre, den bakre två olikstora tänder. — Mandib- lernas rörelser äro ganska fria, så väl framåt och bakåt, som mot hvarandra, men de muskler, genom hvilka detta sker, äro ganska svåra att se. Nedom böjningen har hvarje mandibel en impression ('c?), som måste vara fästet för en rakt- inåt gående kort adductor, som jag dock icke kunnat se. Likaledes fäster sig emellan rörelseorganernas muskler ofvan vid skalet å hvarje sida en smal muskel (fig. 1. 'c), som ") Denna ”lobe suspendu”, såsom Strauss kallar den (Le pe ) tillhör labrum lika så väl som den som hos vårt djur bildas genom musklernas verkan. La- TREILLES åsigt(Regne animal, Tome 4), enligt hvil- ken blott den skulle vara det egentliga labrum, tyckes. derföre böra vika för Strausgs riktigare, en- ligt hvilken hela detta stora parti får denna be- nämning. ih stiger nedåt, men hvars vidare förlopp bort- skymmes af andra delar. Denna motsvarar den dubbla ”muscle relateur” Strauss beskrifver hos Daphnia. Hos Daphnia och Lynceus finnas, utom dessa delar, ännu ett par maxiller, liggande horisontelt bakåt och försedde med flera hakar. De ifrigaste bemödanden hafva icke låtit mig fullständigt se något motsvarande hos vårt djur. Framom mandiblernas böjning (se fig. 2) fram- skjuter väl ett organ, som torde vara en del af maxillen, men hela dess fortsättning bakåt är bortskymd. Att maxillen verkligen finnes tor- de man derföre kunna taga för gifvet, äfvensom att de måste vara enklare än hos Daphnia, eme- dan en någorlunda sammansatt inrättning snart hade röjt dem. | Tåärmkanalen kan hos vårt djur, liksom hos de fleste öfrige Crustaceer tydligt indelas i oesophagus, mage och intestinum. Oesophagus (e) är lång och smal, stiger från munnöppningen uppåt och något bakåt mellan gangli cephalici slingor till magen (e?), i hvilken den. ingår vid det nedre och främre hörnet. Magen har sitt läge straxt ofvan de transversala inclinatores palporum, och dess längdriktning är något framåt ”stupande. Dess öfre yta är platt (/ig. 7.), men framåt och åt sidorne, i symnerhet nära cardia, äro dess väggar utspända. Den saknar helt och hållet de blinda appendices, som Daphbnier och Lyncei hafva. Från dess öfre yta utgå flera band (fig. 1.), genom hvilka den är upphängd, nemiligen: vid hvarje sida ett bredt band, som sedan delar sig i tvenne, framtill tvenne lika- ledes dubbla och baktill tvenne enkla. Vid pylorus är magen, åtminstone utanpå, icke be- 15 tydligt sammandragen, men intestinum (e') af- går också icke 19samma riktning som magen har, utan skjuter rätt nedåt i en så spetsig vin- kel, att det nästan är parallelt med oesophagus. Det är temligen långt, rakt, nästan jemntjockt, endast på midten helt obetydligt utvidgadt, mot anus åter helt smalt. På dess yta kan man väl ej märka någon afdelning för rectum, dock kan den nedersta, smalare delen (fig. 8 e”) an- ses vara till funktionen skild från det öfriga. Contenta äro der alltid af en annan form och rödbrun färg — feces — och de rörelser det öfriga intestinum gör tyckas icke sträcka sig dit. Ännu längre ned är rectum omgifvet af flera transversala muskler, som dels ringformigt lägga sig omkring detsamma, sphincteres, dels sträcka sig öfver till omgifvande fasta delar, le- vatores. Anus ligger mellan abdomens tvenne ändspetsar. — Lefvern har jag icke kunnat se, ehuru dess tillvaro väl knappast bör betviflas. Vid mandiblerna finnes ingen palp fästad — icke för det den saknas, utan emedan den har fått en alldeles egen function och aflöst sig derifrån. De märkliga delar (£) vi hittills kal- lat rörelseorganer äro nemligen, i vår tanke intet annat än mandibular-palper, sådana vi se dem hos cypris, men genom en, så att säga, aberrerande utveckling, återbördade till den ur- sprungliga bestämmelsen af alla appendices — locomotionen. Med en stark, nära basen något tjockare, sedan helt obetydligt tillbakaböjd ba- salartikel (£), som i längd motsvarar omkring 3: af hufvudets bredd, äro de insererade täti invid mandiblernas öfre ända, innerst i den vik, som bildas emellan epimeren och hufvudsköl- den. I spetsen har den tvenne utskott (&') af 10 hvilka det främre och öfre är något större än det bakre, som ligger lägre. Genom föga rör- liga artikulationer äro på dessa inpassade tven- ne grenar (£?), af hvilka den främre, som sträc- ker sig något framåt och uppåt, består af tre leder, det första störst, det yttersta minst. Denne bär fyra långa borst (£" och fig. 3) ställ- da i en rad snedt öfver hvarandra, de andra tvenne leden hvardera blott ett, riktadt nedåt och bakåt. Den bakre grenen, som artikulerar på den mindre- ledknappen, är något kortare än den främre, men har dock flere led, nem- ligen fyra. Af dessa är det första ganska litet och. obeväpnadt, de trenne följande deremot lika den främre grenens, utom att det yttersta ofvanför sina fyra sete ännu dertill bärer en liten tagg. Alla borsten äro besatta med fina, långa hår, och det hela blir derigenom, liksom genom deras sneda ställning ett ganska starkt sim-organ. Hela palpen kan förändra sin ställ- ning mot kroppen och dessutom äfven något vrida sig kring sin axel. Dessa sednare rörel- ser ske genom tvenne muskler, levatores (4), som äro fästade heit nära hvarandra vid skalet, ofvanför och något bakom palpernas insertion, sedan divergerande nedstiga, tilltaga i tjocklek , och intränga på hvar sin sida i palpens basal- artikel. Genom omvexlande verkan vrida dessa denna artikel kring dess axel; förena de sig, så rikta de den uppåt. I denna sednare funktion motsvaras de af två andra transversala och horisontala, starkare muskler, inclinatores (£>), som, fästade vid skalet på motsatta sidan straxt ofvanför palpens insertion och emellan dess le- -vatores, gå rakt öfver till den inre ' och nedre ylan Sö ytan af basal-artikeln, och korsa sig på denna väg med den motsalta sidans inclinatores. För- enade slå dessa palpen nedåt, verkar blott en af dem, så riktas den bakåt eller framåt. Bak- åt är emedlertid rörligheten stängd genom epi- merens kant, framåt är den fri. Grenarnes rö- relse mot hvarandra är af ringa betydenhet, dock kunna borsten nedläggas och åter utspännas. Dessa organer blefvo, hos Daphnia, af Mär- zLER benämda antenner, af Strauss ansedda för första fotparet och af LATtRrEmE åter för anten- ner. Åntenherna af första paret har man re- dan igenkänt i rudimentärt tillstånd, vid ro- strum, den enda del af deras ring som gjort sig gällande. Det andra paret deremot är för- svunnet och dess ring sammansmält med huf- vudskölden. Den fjerde eller Mandibular-rin- gen åter, som genom sin öfverdrifna utveckling tagit öfverhanden öfver alla de öfriga, är ock- så den, hvars appendices äro mest utvecklade; dess mandibler hafva derföre, likasom hos Cypris, stora palper. | Utom dessa rörelse-organer har vårt djur fyra par ben (Z. och fig. $8.), fästade vid thorax, och af en vida enklare byggnad än hos Daph- nia. Men likväl, och ehwtu de här icke som hos detta slägte ligga inneslutna, utan hafva en temligen fri plats, begagnas de dock al- drig till ställflyttning. Fastmer synas de genom sin beständiga trefvande rörelse vara hänvista till mund-delarne, en funktion, som blir tyd- lig, då vi betrakta deras ställning, samman- tryckt mot munnen, så att labrum nedskjuter djupt mellan dem, och deras sammansättning, i K. V. Acad. Handl. 7835. 2 18 hvilken yi kunna igenfinna de appendices, som” tillhöra maxillfötter. De trenne första paren bestå af 3 led, det fjerde af blott AR Alla hafva en stor ba- salartikel (fig. &, 1.) eller femur, som omedelbart artikulerar med bålen. Den derpå följande leden har i spetsen på yttre sidan en appendix (tibia 2”) och hos de tvenne medlersta paren finna vi dessutom på inre sidan, midt emot denna en an- nan dylik (2?) af äggrund form. Det hos de tre främsta paren derpå följande tredje ledet bär 1 spelsen tvenne små artiklar (tarsus). Första fotparet. Första artikeln stor och stark, andra ganska kort men stark, den tredje lång och smal, på inre sidan bärande tvenne spi- ne öck i spetsen tvenne långa set, liksom be- nens alla öfriga borst besanta med taggar (fig. 70). Den 2:a artikelns appendix stark, mer än hälften så lång som femur, baktill hårig. har vid basen en liten spina, och i spelsen tvenne ganska långa sete. Den tredje artikelns tvenne små ändleder hvardera med tvenne långa sete. Hos hannen äro här (fig. 17.) liksom hos Daph- nia, vissa delar något annorlunda bildade. Tredje ödet bar blott en kort ändled-artikel med tvenne sete, den yttersta är förvandlad till en krok (3"), som troligen begagnas vid parningen. En snedt gående muskel är egnad att böja in densamma. Andra Fotparet. Första leden ganska kort, andra stark och mer än dubbelt så lång som första parets. Tredje artikeln af samma längd som den andra, starkare än vid första paret, och vå inre sidan en fyra parade taggar. Andra acks yttre appendix kortare och svagare än första parets, här tvenne sete. Midtemot den- na sitter på inre sidan en annan appendix (2? 19 och fig. 9:)5 af en enda liten, långdraget äggfor- mig artikel, rundtomkring besatt med styfva hår, och här och der en tagg. Ändartiklar tvenne, hvardera med två långa sete. Tredje Fotparet likt det andra, något sva- gare, den yttre appendix med en enda 'seta. Fjerde paret rudimentärt. Första artikeln något större än de föregående tvenne benens, an- dra stark. Den yttre appendix liten med en en- da seta, borstknippen fram och baktill, tredje artikeln försvunnen, blott antydd genom fyra korta borst. De appendices jag här beskrifvit tyckas vara de samma delar dem MirsE EpvaArdos ”Hist. Nat. des cerustacees” antager vara normala delar ' af benen hos Crustacea; han benämner den ena palpe, den andra fouet. Hos Decapoda finnas de egentligen blott vid maxillfötterna, der pal- pen är det yttre appendix, som länge burit det- ta namn, och ”le fouet,” det inre, som här har synts mig hafva respiratorisk funktion. Samma funktion får äfven denna del hos Amphipoda, der den finnes äfven vid de egentliga benen och har formen af en med celler uppfylld blåsa. Det är till denna form, som det inre appendix af andra och tredje fotparen hos vårt djur mest närmar sig, på samma gång, som det bibehål- lit de yttre spetsarne det har hos Decapoda,; ehuru de icke mer äro kamformigt ställda, som hos flera af dessa. Hvad det fjerde paret angår, så kunna vi af dess organisation sluta, att det icke mer är maxillärt, utan bör anses som ett rudimentärt analogon med första benparet hos decapoder. Ännu mindre utbildad är hela Abdomen. (C. fig. 8.) Den är mycket kort, konisk, rik- 20 tad rakt nedåt och utlöper i tvenne spetsar, mellan hvilka är en afrundad vik. Dess främre yla är besatt med små fjällika taggar, och bak- till bär det en kort knapp(C'), vid hvilken tven- ne böjliga, långa, håriga sete (C?) äro fästade. Af cirkulationsorganerna är endast hjertat (fig: (442. f) rätt tydligt. Detta är beläget un- der thorax, nära bakom palpernas muskler, till formen som en liggande äggformig blåsa, med framåt riktad, kort hals, och baktill på hvarje sida med ett snett löpande veck. Dessa veck äro sneda öppningar, hvilkas sidor äro klaffar, så lutande emot hvarandra, att mellan . deras inre sammanstötande ränder bildas en lodrät springa. När derföre hjertat sammandrager sig för att genom den främre smala halsen, hufvud- arteren, utdrifva blodet, stänges springan mel- jan dessa klaffar; utvidgar det sig åter, så in- rusar genom dem den venösa strömmen bak- ifrån. Denna ström synes bäst under thorax, kommer, hufvudsakligen i tvenne grenar, från kroppens delar, och är riktad först bakåt och sedan, i större och mindre bågar, uppåt för att störta sig in genom klaffarne. Är djuret lifligt och vid god helsa, så föras blodkulorna med yttersta snabbhet, men när det blir svagare, såsom genom prässning, ser man dem framdrif- vas ryckvis, dock liktidigt med hjertats slag. Man ser då äfven att deras hastighet är min- dre, när de äro på midten af sin väg, och åter tilltager när de nalkas hjertat. Hufvudarteren måste vara ganska kort och det kärl, som bör gå till organerna i thorax har jag icke med tyd- lighet kunnnat se. — Den största hastigheten af pulsationerna har jag räknat till 130 — 180 slag 1 minuten; de voro då fullkomligt isochro- 2 na. De fortfara att pulsera, sedan genom präss- ning ögat redan är utsprängdt, dock svagare och med ojemna mellantider. På hvarje sida om hjertat , under levatores palporum, fästes genom några fina band ett blås- formigt organ (fig. 1. 2. g.), som derifrån hän- ger snedt nedåt i thorax. Det består af fem blåsor, af hvilka den medlersta är störst, alla fullkomligt hyalina och förenade med hvarandra utan mellanväggar. Aldrig såg jag det röra sig, icke en gång sammandraga sig, och hos alla in- divider jag undersökt hade det samma utseende. Efter många fruktlösa gissningar, måste jag med- gifva, att jag icke känner dess bestämmelse; men hoppas i en framtid måhända kunna utreda den. Generationsorganeria (i. J.) ligga hos båda könen bakom tarmkanalen, nära abdomen och ungefär midt emot tredje fotparet. Uterus (7) fal- ler genast i ögonen. När äggen äro mycket små, såsom hos nyfödda hon-ungar (fig. 12), är den starkt uppdragen emot tarmkanalen, men ut- spännes allt mer under utvecklingen. Dess öfre yta blir hvälfd, den undre lägger sig utåt ska- let. Den är ganska späntstig, så att den i detta tillstånd slutar sig efter ungarnes former (fig. 14), - utlöper baktill i en spets och har framtill tven- ne hörn (i'), som troligen stå i förening med de yttre köndelarne eller med ovarierna. Begräns- ningen af dessa sednare, så tydlig hos Daph- nia, är här mycket svår att se; de ligga ett på hvarje sida om tarmkanalen. Hos hannen hafva testes (fig. 13.) ett mot- svarande läge. De hafva formen af en äggrund blåsa (7) ”) snedt upphängd på sidan af tarm- ”) Hos Daphnia longispiva är denna blåsa långdragen 22 kanalen och bakåt något utstående, så att den der gör en utböjning på den hinna, hvarmed den ytterst. är beklädd. Inom blåsan, som tro- ligen är muskulär och tillika ejaculator ligsa- sädesrören slingrade kring hvarandra, och från dess främre och undre sida afoår en stark ut- försgång (i'), som först böjer sig nedåt, sedan framåt, och öppnar sig 1 penis (j?). Denne sit- ter, på hvardera sidan, på abdomen och har formen af en kort stympad käggla, riktad fram- åt och nedåt. | JurmE har sett Daphnier parade och för- träffligt observerat deras fortplantning. Par- ningen har undgått mig, men då jag lyckats finna hannens yttre könsdelar, torde denna brist i någon mon vara ersatt. Likaledes har det icke. varit mig möjligt att följa utvecklingen af ägget, ty jag har aldrig kunnat hålla ett en- da exemplar lefvande i tolf timmar. MHafsvatt- net, man må ombyta än så ofta, skämmes dock snart, och de dö. Sjelfva partus har jag dock, efter misslyckade försök, lyckats iakttaga, och funnit den tillgå på följande sätt. Vanligen utvecklas på en gång blott tven- ne ägg. De brista inom, som det synes, gan- ska kort tid, men ungarne förblifva dock inne- slutne i uterus. Redan tidigt kan man urskilja ögats kristalliner, likväl 1 början utan pigment. Detta visar sig först sednare, då äfven palper och ben urskiljas. Det är i början ljusbrunt, sedan baktill grönt, framåt. brunt, tilis det små- ningom genom tilltagande mängd fått en mörk, ligger utåt tarmkanalen och har ev lång utförsgång, som öppnar sig utan synlig penis ”bakpå abdomen, tält vid anus mellan de dubbla raderna af taggar. 23 slutligen helt svart färg. Vid den tid, då det begynner att färgas, är ännu hufvudet ofvan icke fullkomligt sammanväxt med thorax, ulan man ser tydligt en vik på skalet. Undertiden har uterus, genom ungarnes tillväxt, förändrat sin form, har blifvit. mer lång och hög (fig. 14) och Ver med den förlängda underytan på skalet. När pigmentet 1 ögat ÅL unnit blifva svart, är ungen till alla sina förndnesta delar utbildad, börjar röra sig, och uterus blir allt mer spänd. Nu öppnar der sig genom en fissur på den öf- re ytan, och Bugarne utkomma 1 det stora rum- met under skalet. Partus är då egenmtligen full- bordad, uterus är ögonblicket deualies er starkt sammandragen , och: emottager tvenne nya ägg ur ovarium. När ungarne Körde ut ur des rus (fig. 22) äro de fullkomligt lika de gamla djuren, med undantag likväl, att ora icke har formen af en konisk puckel, utan hvalflikt betäcker ryggen; men den är redan: fullkomligt förenad ned hufvudet. Ehuru i sjelfva verket framfödde, äro un- garne likväl ännu inneslutna inom tOderns kropp, men blott för en kort stund. Modren blir orolig — hon skall befria sig ifrån sitt gamla skal och på samma gång OlVErlG rna sina ungar åt det ele- ment de allbköra Så nara. Aro här fenomes ner af partus och hudömsning förenade. Co- rium har redan afsöndrat det tillkommande nya skalet, det är mjukt och suturen emellan dess tergalstycken. ännu icke sammanväxt. Hela denna hinna börjar nu att aflösa sig från det gamla skalet och sammandraga sig inåt. Detta sker då genom det muskellager , som jag måste antaga, men icke kunnat med bestämd- het se, och ringmuskelns ränder blifva vågiga. 24 Ju mer denna hinna drager sig inåt, desto min- dre rum få ungarne — men äfven den gifver vika för dem och öppnar sig i tergal-suturen. Utkomna bakom denna (fig. 25.) hafva de så- ledes ännu blott skalet att genombryta. Men äfven deras eget skal undergår liktidigt med modrens en betydlig förändring; — inom en minut utspringer den stora puckeln på thorax. Derigenom förminskas deras plats än mer, der- till skjuter nu modrens nya skal genom sin egen spänstighet bakåt, för att intaga sin rätta skapnad, och det gamla blir genom denna spän- ning så utspändt åt sidorna (fig. 16.), att det slutligen brister. Hvar denna öppning ' sker, kan jag ej med visshet säga, men förmodar, på undra sidan i suturen af tergalstyckena. Ett ögonblick derefter äro ungarne ute och simma fria omkring; äro de honor, så hafva de redan tvenne små ägg i uterus. Emedlertid gör mo- dern sig fri från det gamla skalet, hvars form och plats det nya snart intager. Hannarne äro här, likasom bland Daphnier- ne, vida sällsyntare, än honorna. De träffas mest i Juni och Juli månader. Utom de olik- heter vi anmärkt vid första fotparet af de yttre köndelarne, äro begge könen lika. Väl äro han- narne något mindre än honorna, dock på långt när ej så mycket , som bland Daphnize. Evadne Nordmanni är ett ganska lfligt djur och dess rörelser äro snabba och mer jem- na än Daphnias. Riktningen af dess vanliga rö- relse är framåt och något uppåt eller nedåt, al- drig rakt framåt. Men om än rörelsen är upp- åt eller nedåt, ligger dock kroppen horisontelt efter sin längdaxis. Kommer han för nära vat- 25 tenytan, lyftes han stundom deröfver, det glatta skalet slår ifrån sig, och han kan icke mer sän- ka sig ned. De pläga då, liksom när de ligga stilla på mikroskopets objectglas, lägga palperna " framåt i viken mellan hufvudskölden och epi- meren, till stort mehn för undersökningen. Har man många i samma glas, får man snart se en liten flottilj på detta sätt surra omkring. De älska ljuset och simma alltid till solsidan, ty i hafsytan, deras egentliga hem, finnes intet, som bortskymmer ljuset. De komma också aldrig stran- den närmare, än omkring hundrade famnar och vid den starkaste storm har jag förgäfves sökt dem i svallet. Är hafvet spegel lugnt och him- len klar, kan man vara säker om en god fångst; men om den ringaste flägt krusar ytan, försvinna de genast. De sänka sig troligen då djupare ned och det är väl derföre de ej af stormar drifvas upp. Sin föda tyckas de hämta bland den mängd af fina organiska delar, som simma i hafsytan. De finnas troligen utåt hela vår vestra kust, från Kullen till: Christiania-vikens mynning. Entomostraceernas ordning är bland alla Crustaceer den minst kända, men att sluta af det antal våra egna omgifningar erbjuda, torde den vara ganska artrik. Hafvet vid våra kuster innehåller flere genera och talrika species, af hvilka ganska få blifvit af Märrer beskrifna och dessa med en noggranhet, som visserligen he- drar hans tid, men nu mera på intet vis är tillfreds- ställande. Huru mycket mer kunna vi då vänta oss, när en gång forskningen, äfven 1 denna del 20 af zoologien, hunnit till de twopiska länderna! Ty väl har lyckan, att på nära håll skåda den- na mäktigare natur, varit beskärd åt många, men de blefvo, som det vill synas, bländade af det större, det mer glänsande, och hade ejulett öga för dessa små djur af anspråkslösare former. Vi måste derföre misströsta att åt de få, som blifvit oss bekanta, kunna bereda en naturlig plats i systemet, bekännande, att villfarelsen här är lika nära tillhands, som vid läran om Infusorierna innan EtrRENBERG omskapade den, och vår kunskap ej större, än den kunnat vara utan både en CL umBys och Vasco. Likväl, så fruktlöst detta systematicerande än synes, är det dock nödvändigt för att fram- ställa både hvad vi veta och hvad ännu är att göra, men de atdelningar, innehållande blott få, kanske ganska olika genera, böra då också be- traktas Chdast som ab et , der man afhandlat djur, för hvilka en naturlig plats ej var till hands. En sådan rubrik är hela Entomostrace- ernas ordning, den må upplösas 1 så många un- derafdelningar som helst. Ty onekligt är det, att genera, sådana som Daphnia och Cyclops, Cypris och Apus äro så olika hvarandra, att de nödvändigt i en framtid, då vi lärt känna flera arter, näste vidt skiljas ifrå hvarandra. Evadne kan anses som en mellanlänk, och kommer när- mast Polyphemus Mäörrer. Liksom denne har den tergalstyckena af dess betäckning betydligt utbildade, och ögats storlek och form äro nästan desamma. Men Polyphemus har bestämd skil- nad mellan hufvud och thorax, hvilket hos Evad- ne endast hos den outbildade ungen äver rum; palpernas grenar hafva fem leder) och fötterna Dr / en något afvikande struktur. Till habitus skil- jas de lätt genom Evadnes ofantliga thorax. Olikheter med Daphnia och Lynceus har ' jag redan i det föregående anmärkt och de öfri- ga Entomostraca allägsna sig än mer. | En noggrann undersökning af Polyphemus återstår ännu, men, att sluta af det yttre, torde detta slägte mycket nära öfverensstämma med vårt djur. Det är också genom dessa tven- ne genera som en förvandskap mellan Decapo- derna och Cladocera antydes, och som för att blifva fullkomlig, ej tyckes behöfva många län- kar — åtminstone är Edriophthalmernas series vida mer aflägsen. Sjelfva namnet Podophthalmer hänvisar på en rörlighet i ögat, som endast hos 'Cladocera återfinnes. Väl har det ej mera sina pedicelli, (första ringens ben) derföre att en bakom lig- gande ring tagit öfverhand och gjutit sig der- öfver, men naturen har dock gjort sin lag gäl- lande och genom andra medel, genom muskler, framkallat den vändbarhet, som var oskiljaktig från ögats dioptriska inrättning. Liksom denna rörlighet hos Evadne är större än hos Daphnia, äro ock kristallinerna till formen mera närmade till Decapodernas. | Den förkortning af thorax och hufvudet, denna sammantryckning bakifrån framåt, att jag så må säga, som är så bestämdt uttryckt hos Decapoda brachyura, visar sig äfven hos vårt djur, liksom den dermed följande egenheten, att ställflyttningens normala riktning icke mer sam- manfaller med kroppens längdaxis,") Ja af be- ") Hos Decapoda brachyura blir kroppens bredd allt större i förhållande till längden, ja hos många är 25 nens form och ställning, som här tydligen an- tyder att de egentligen tillhöra munnen, synes, att denna förkortning här är bragt tillen ännu högre grad, än hos Decapoderna. På samma gång är, liksom hos dessa, hjertat mer centralt och icke långsträckt, som hos Edriophthalmerna, der ringarnes frånskiljande från hvarandra och förlängning af thorax äro normala. Att det äro. tergalstyckena af thorax, som bilda dess hvälfning är likaledes i öfverensstämmelse med förhållandet bos de förre, liksom förkortningen af sjelfva abdomen, som här, rudimentär, icke mera har bibehållit bestämmelsen, att uppbära äggen under deras utveckling, en funktion, som thorax tillägnat sig. Att, abdomens förkortning, vidden af thorax, bhufvudsköldens hvälfning framåt till och med öfver ögat, försvymnandet af hvarje spår till skillnad mellan betäckningens ringar, berättigar oss att antaga det-Cladocerer- na äro en aberrerande ordning från Decapoder- na och vida aflägsen från Edriophthalmerna. Fram- tiden skall lära, huruvida icke sammanlänkningen med dessa sker genom Cyclops och de öfriga entomostraca "med sessila ögon och tydlig ring- delning. | den betydligt större. På samma gång måste de ock- så gå åt sidan, emedan kroppens längdaxis alltid hän- " visar på ställflyttningens normala rörelse. Det är väl sant alt macrour2, hos hvilka längdaxis har sitt -vanliga läge, äfven gå på sned; men paturen åler- kallar, genom förvandtskapslagen, ofta sådana feno- mener, äfven sedan deras ursprungliga orsak för- svunnit. 29 Förklaring öfver Figurerna. Tab. I. Fig. 7. visar Evadne Nordmanni nppifrån i en sådan ställning, att hufvudet är betydligt högre än de bakre delarne. Det hela är för tydlighetens skull mycket förstoradt. Fig. 2. Som föreställer djuret från sidan, palperna & an- ses borta. Fig. 3. Ett af palpens borst. Fig. Zz Eu af ögats kristalliner. Fig. 5. Huftudet, epimeren B! borltagen. Fig. 6. En del al hufvudet från Sädra sidan och myc- ket starkt förstorad. Fig. 7. Mandiblerna. Fig. 8. Benen och abdomen. Fig. 9. En vinge ifrån inre sidan af det motsvarande benet. Fig. 10. Ett af benens borst. Fig. 271. Hannens framben. Fig. 12. Nyss framfödd unge, då den ännu är innesluten inom modrens skal. Fig. 13. Hannens-könsdelar. Fig. 14. Uterus från undra sidan. Zz Fig. 15. Ungarne, utkomne mellan det nya och det gam- la skalet. = Fig. 26. Ungarne utspännande det gamla skalet, sedan thorax tagit sin skapnad, Vid alla dessa figurer betyder: 4. Hufvudet. B. Thorax. C. Abdomen. a. ögat. 6. antennerna. oc. labrum,. ce'. mandibeln. d. gangl. cephal. e. tarmkanal. £. hjertat. g. det blås- formiga organet. Ah. kroppens allmänna betäckning. i. ho- nans, 7. hannens könsdelar. &: palperna. (I ben. Anmärkningar om Häggmalet (Tinea Padella Vinné); af G. DAHLBOM. Higgmalet lefver, som bekant är, under alla sina stadier, i ett slags samhälle på oxel, hägg och slånbuskar m. m.; jag vet mig likväl aldrig hafva sett det i sådan mängd, som om sommaren 1833 och 1834 II adstend stads trädgårdar, der dess maskar eller larver gjorde betydlig skada på äpleträdens löf. Larverna ') observerades först i Maj månad 1933, då äplelöfven som bäst slagit ut. De voro från 2 till 41 liniers längd, samt af omkring 3 linies bredd. Kroppen antingen askfärgad kjäer grågul, med 2 rader svarta Häckar på ryggen; hufvudet och: den närmaste kroppsringen samt bröstfötterna äfvenledes svarta. Fötterna inalles 16, nemligen 3 par under bröstet, 4 par under buken och 1 par under, stjerten. De gjorde sina bon emellan löfven, dem de dels sammanklib- : bade, dels omgåfvo med en fin silkesspånad, lik- nande en-spindelväf. Dessa bon voro än af ett dufräggs, än af ett höns-äggs, än af ett gås-äggs 1) Se Tabellen, fig. 1. d JT storlek, allt efter talrikheten af det samhälle, som inneslöts deri. Dylika samhällen kunde nemligen bestå utaf 3—10—15—20—30—40—50—100 in- vånare och derutöfver. Då boets area är så obe- tydlig, men likväl tillräcklig för att rymma ett betydligt antal larver, så måste naturligtvis dess inre konstruktion vara sådan, att den ena indivi- den icke hindrar den andra 1 sina förrättningar. Hvarje larv spinner sig derföre, efter sin egen kropps tjocklek, en cylindrisk kanal, som är Ööp- pen i begge ändarne och horizontel med blad- ytan; vid denna kanal fäster en annan larv sina silkestrådar för att spinna sin lilla cell, en tredje fäster sin vid den andras, en fjerde vid den tre- djes, en femte vid den fjerdes, en sjette vid den femtes, och så vidare fortfares ända tills hela in- redningen är färdig; emellan dessa runda kana- ler uppstå gångar, som begagnas af sådana lar- ver, hvilka ej få rum på annat ställe. Alla (ka- nalerna) äro nästan parallela med bladens yta och således äfven sins emellan parallela. " Då larven vill äta, kryper han ej liksom an- dra larver omedelbarligen på bladet, utan han sträcker blott hufvudet utöfver silkeskanalen, hvar- uti hela den öfriga kroppen hvilar, och afskafver med käkarne det öfre bladköttet, samt lemnar alla fibrerna orörda; men då han icke räcker längre, tillökar han sin kanal så mycket på längden med silkesspånad, att han med käkarne kan uppnå det orörda stället af parenchyma o. s. v. Deras ex- krementer äro gryniga, svartgröna och fastna i silkesväfven. När larverna sålunda förtärt allt köttet på de blad, som omgifva deras bo, öfver- gifva de det samma och gå att på tre, fyra tums afstånd från det gamla, bilda ett nytt merendels högre upp. På så sätt, för att beständigt hafva 32 frisk föda, kan ett larv-samhälle bygga 4—5—6 bon (det ena öfver det andra, och hvarje på nå- gra tums distans), innan de förpuppa sig. De gamla öfvergifna bon upptäckas lätt derföre, att alla löfven äro vissnade och gulbruna samt:se ut som en sikt eller ett flor, emedan allt köttet är borttaget, den hvita silkesväfven är svart- eller brunprickig till följe af den myckenhet excre- menter, som sitta fast i trådarne; men det boet, som innesluter det egentliga larv-samhället, är svårt att få rätt på, emedan larverna söka med mycken skicklighet dölja sig emellan de ännu fri- ska och gröna löfven. Närs larverna oroas, springa de lika snabbt baklänges som framåt i kanalerna, och blifva de förföljde, släppa de sig ned på en silkestråd ?), den de fästat vid bladen, och vid hvilken de blif- va hängande, tills de anse faran öfverstånden; då veckla de åter in tråden i munnen och hissa sig Ja lik en matros som äntrar på en lina, förmedelst kroppens krälande rörelse, upp till bladet igen. Jag gissar, att de ömsa hud åtminstone en gång i hvarje bo, emedan i alla gamla bon fanns en mängd torra larvskinn. Vid slutet af Maj, samt under hela Juni må- nad, undergingo de sin andra förvandling eller förpuppades. För detta ändamål spunno de en snedt horizontel silkesväf ”) emellan grenarne uti någon klyka 7) af trädet, eller ock uti något hål af stammen; på undra sidan af denna väl, hvil- ken nu är liksom ett tak, hänger sig en larv och spinner omkring sin kropp en lodrätt och spol- formig 2) Se Tabellen, fig. 2, ab. 3) Fig. 2, c. 4) Fig. 4, AAAAAA. 5) Fig. 4, KLK. 33 formig silkeshölsa, som med sin öfre (öppna) ”) ända hänger fast vid den stora väfven eller ta- ket; en annan larv fäster sin hölsa vid den för- stas, en tredje vid. den andras, en fjerde vid den tredjes, en femte vid den fjerdes; o..s. v. ända tills: ett helt hvarf af dylika små silkesspolar skyla hela takets insida; derefter börjar åter en svärm. larver spinna ett nytt lager, och då detta är fär- digt, efterföljes det af ett tredje, o. s. v. ända tills hela hålet. eller klykan är full 7); men eme- dan silkeshölsorna äro spolformiga ”) d.v.s. tjocka midtpå och smala vid begge ändar, så uppkom- ma också tomrum emellan ändarne; i dessa tom- rum fästas eller liksom inkilas ändarne af det ef- terföljande lagrets silkeshölsor o. s. v. Alltsam- mans liknar till formen nästan en stor hvitaktig silkespung eller ett fogelbo. Ett sådant bo var färdigt inom 1—2—3 dagar; det största jag sågs innehöll 1500 silkeshölsor. | Sjelfva hölsan är 3—4 linier lång ”), består af ett hvitt och tunt silkesämne, som är så fast, att man icke utan större bemödande kan afrycka henne på tvären. Inom några dagars förlopp kröp larven ur skinnet !9) för sista gången, och förvandlades i och med det samma till puppa '). - Puppan eller Lindingen ?) hvilar orörlig in- om sin hölsa; har brungul kroppsfärg liksom lar- ven, och är beklädd med ett temligen hårdt skal, på hvilket ögonen ?), tungan ”) och fötterna ”), som ligga tryckte intill bröstet, samt vingarne >), SySer tab. dig. 6, d. IE EISS IS Na: '7) Fig. 4, BBBBBBBBBB. 2) Fig. 5, a. REEIS, Bie te.j lg: 0, ISO. >)-EISTTeGb EIS 0 Ör ATT BIROS TAR LeG: AES Oo 5) Bio: 7, dd, fig. 3, bö. K. £. Acad. Handl. 1835. a 3 4 som emellan fötterna äro imvecklade i sina slidor, synas liksom i upphöjdt arbete. Efter 13—2 veckors förlopp, d.v.s. mot slu- tet af Juni, samt under hela Juli, utkläcktes ur dessa puppor sjelfva Zmagines eller de bevingade fullkomliga insekterna ”). Dessa trängde sig fram igenom de små mellanrum, som ännu kunde vara öfriga emellan hölsornaå, och kommo på det sättet ändtligen ut i frihet; men en stor del, isynner- het de nedre lagrens, kunde ej arbeta sig upp, hvadan de ofta träffades döda emellan hölsorna. Det är denna lilla insekt '”), som af vår all- moge kallas Häggmal, af Tyskar (t. ex. Roeser) Hecken-Schabe, af Fransmän (t. ex. REAvmur) Le petit deuil och af LinsÉ (v dess Fauna Sve- eica) Phalana Tinea Padella. Häggmalet är en liten hvit, silfverglänsande fjäril, med rygg och öfvervingar svartprickiga ”) samt svarta ögon. De undre vingarne äro öfver- allt och de öfre blott på insidan askegråa. Krop- pen är sällan mer än af 23 liniers längd, men vingarne äro oftast 23 linier långa. Den liknar Benvedsmalet (Phalaena Tinea Evonymella Linn.) ej blott i lefnadssätt och metamorfos, utan ock i form och färg; men Benvedsmalet träffas såsom larv aldrig på egentligen så kallade fruktträd, och såsom imago är den allud större, samt försedd med gröfre och vida talrikare svarta prickar på öfvervingarna. Vid solens upp- och nedgång svär- made dessa små insekter, liksom mygg, tusentals omkring topparne af äppleträdens grenar och qvi- star, men under den varmare eller varmaste ti- den på dagen voro de stilla. De voro så skygga och tillika så lätta, att de vid den minsta fläkt (SE 6) Se Tab. fig. 10. 35 föllo ned på marken i gräset. Då de åter skulle krypa uppför grässtråen, höllo de vingarna per- pendikulära och fläktande, men i hvilande ull- ståndet hoplades vingarna öfver ryggen emot hvar- andra, och bildade liksom en köl eller takås. De- ras parning är, liksom hos de fleste andra mal, afvikande från de stora Fjärilarnes (Papilionum) deruti, att det ena könet ej sitter öfver det an- dra, utan begge sitta i samma plan och vända hvarandra ryggen, samt förenas blott genom de motvända stjertarne 7). Honan lade sina ägg utan ordning i små högar på de spädare qvistarna i granskapet af bladvecken. Äggen voro något af- långa, bleka, i början mjuka och halft genom- skinliga , samt sällan så stora som fjerdedelen af ett senapskorn. Inom några dagar utkläcktes ma- skarne eller larverna. Den nyss utkläckta ma- sken är dock mycket längre än ägget, hvilket be- visar, att han såsom embryo legat något krokig inom äggskalet; han var i början mycket blek, men mörknade snart och erhöll, efter första hud- ömsningen, den teckning jag ofvanföre beskrifvit. En del af dessa larver förvandlades till imagines på efterhösten; men de flesta lågo i vinterqvar- ter inom de silkeskanaler, som de för sådant än- damål förfärdigat här och der 1 trädets 'springor, klykor o. d. Efter löfsprickningen i Maj månad innevarande år (1834) framkommo dessa larver å nyo i sådan oerhörd mängd, att de inom kort uppåto alla löf och knoppar på äpleträden så väl 1 staden (Wadstena), som på de närmaste landt- egendomarne (t. ex. Naddö, Starby Kungsgård, Hagalund, Fylla, Quisberg, Kungs-ladugårdeu, Sjö-Kumla). De ådagalade också detta år en, jag 7) Se Tab. fig. 11, A hane, 8 hona. 36 vågar säga, hos ett så litet djur, hittills okänd förmåga alt spinna silke; de spunno nemligen, — icke så som förra året blott ett nät öfver de ställen der de hade sina bon, omkring trädets stammar och särskilta grenar från roten ända up till topparne en fin spindelartad silkesväf af den fastbet, att han kunde uppvefvas '). FTrädens stam- mar och grenar, öfverklädde af detta silkes-foderal, sågo på afstånd ut, såsom om de antingen blifvit hvitmenade, eller om barken blifvit afskalad och veden varit naken. På insidan af denna silkes- väl spalserade larverna liksom under ett tak upp och ned, fram och tillbaka. Denna spånad, som börjades före puppningstiden, var fulländad inom några dagar. Spånaden förfärdigas på följande sält: Barven fäster först silkesändan vid en punkt (a) framför sig, drager derifrån en tråd (ab) till venster om sig framför midten af kroppslängden och fäster den uti én annan punkt (b); från ven- stra punkten (6) drages en tråd (6c) tillbaka och fästes ett stycke ifrån den första punkten (uti c); härifrån dråges en tråd (cd) nedåt till höger och fästes midtemot andra eller venstra punkten (uti d); från högra punkten (d) drages vidare en tråd (de) till granskapet (e) af den första punkten (a). Derefter vänder larven sig om och drager från denna punkt (e) en tråd (ef) på längden till den motsatta ändan (f), fäster tråden här och spin- 2) Af denna väf medföljer, till Kongl. Academiens mu- seum, ett stycke, för att visa dess beskaffenhet. (a) (6) a Se Tabellen, fig. 3. (€) 7 37 ner sedermera, vid denna ända, på samma sätt som vid den första; derpå drager han trådar från höger till venster, på tvären och längden samt tvertom, allt efter beqvämlighet, och får slutligen genom detta ibärdiga arbete en fullkomligt tät silkesväf. I detta arbete deltogo alla eller åtmin- stone de flesta på en gång, och deraf är det möj- ligt att förklara dess så skyndsamma fullbordan. Orsakerna till denna spånad synas mig va- rit följande: 1:0) voro larverna detta år mångdubbelt talrikare, Man "förlidet; 2:0) skulle de, till följe af sin talrikhket, haft allt- för knappt utrymme till att afbörda sig silt öfverflödiga silkesämne, så vida de icke före- tagit ett dylikt arbete; | 3:o) kunde de under denna väf i mera trygghet bereda sig på förestående förvandlingen till puppor. För öfrigt anmärkte jag i år ingen annan afvikelse från deras lefnadssätt de förra åren. Till att söka utrota dessa (och dylika) skade- djur eller åtminstone att i någon mån förekom- ma deras alltför stora härjningar i våra frukt- trädgårdar , kunna följande medel recommen- deras: 1:0) Om våren före löfsprickningen skrapas bela trädet varsamt med trädknifvar. Det befrias härigenom från mossa, lafvar, stlkesspånader m. m. d., hvarutinnan insekt-ägg, larver och puppor ligga fördolde. Att trädknifvar äro för detta ändamål tjenligast, finner hvar och en lätt deraf, att trädet då, vid en varsam be- RR 38 handling , omöjligen kan såras, hvilket der- emot är svårt att undvika, när man begagnar jernknif. 2:0) Allt gräs neromkring stammen bortrensas till ett afstånd af 2 alnar, och i stället ditföres så mycken mylla, att det jordlager, som om- ger stammen, är betydligen höjdt öfver gräs- vallen. Skulle nu ibland gräset finnas lar- ver eller sniglar, som vilja krypa upp i trä- den, för att afäta löfven eller skada frukten, så måste de först passera den nakna jorden och kunna då lätt bortplockas. Till denna sednare förrättning äro änder de allraskickli- gaste, emedan de med största begärlighet äta mask och sniglar. 3:0) Stammarne och grenarne, med undantag af de ställen, der man ser knoppar skola utveck- las, bestrykas med en blandning af kalkvat- ten och tjära. De larver, som framkrypa på sådana bestrukna stammar eller grenar, fastna i tjäran och dödas af kalken. 4:0) Om oaktadt dessa försigtighetsmått ändock några skadedjur skulle synas på träden, så böra träden skakas så hårdt, att larverne ned- falla på den neromkring trädet befintliga svart- myllan och bortplockas. 5:0) Allt som oftast öfversprutas träden med en blandning ?) af kalkvatten och stark lut, hvar- igenom de på trädet qvarblifna maskarne dödas. 2) I stället för denna blandning torde med samma, om icke större, fördel kunna begagnas den irfusion, om hvars tillredning och användande finnes uti Tidnin- gen ”Skånska Correspondenten” N:o 59 för detta år införd följande intressanta och för hvarje plantage- och trädgårds-idkare välkomna underrättelse: 39 Men sådane härjningar i naturen äro sällan eller aldrig långvariga; för desamma sättes ofta en oöfverstiglig gräns genom sådana medel, som af menniskan ofta anses för både obetydliga och onyttiga. Sålunda blef t. ex. Häggmalet och dess maskar sistlidne sommar tll stor del gråsparfvars ”Man tar Såpa 13 &£, : ”Svafvel, finstött, 2 Z, ”Jordsvamp 2 &, nemligen af det saftiga ”slaget, såsom kosvampen, gödselsvam- ”pen, flugsvampen m. fl. samt ”Å- eller regnvatten, 6 kannor. ”Vattnet delas i 2 delar, hvaraf den ena delen häl- ”les i ett särskilt kärl. Härtill lägges såpan och rö- ”res så länge om, till dess den är alldeles upplöst; ”derpå tillägges svampen, sönderbruten i smärre styc- ”ken. Andra hälften af vattnet kokas under tiden ”upp i ett kärl, hvari man lagt svaflet, inneslutet ”i ett groft kläde, som är tillknutet med segelgarn ”och med en fastbunden sten eller annat sänke hål- ”les till botten. Detta kokar i 20 minuter, under ”hvilken tid man rörer och kramar svafvelpåsen med ”en käpp, att all kraften deraf måtte meddelas vatt- ”net. Derefter lyftes det af elden, och valtnet slås ”tull den andra hälften eller såpvattnet, och alltsam- ”mans lemnas flera dar att stå, likväl under daglig ”omrörning, ända tills att det börjar antaga en i hög- ”sta grad elak lukt. Ju äldre blandningen är och ju ”värre den luktar, ju verksammare är den. Så snart ”man omrört den, betäckes den på nytt med sitt låck. ”Medlet användes på följande sätt: man tar en van- ”lig spruta, helst med sprit af större eller mindre ”hål, efter plantornas beskaffenhet som skola bespru- ”tas. Larver, smärre skalbaggar, vägg- och bladlöss, ”med flera insekter, dödas genom en enda öfversprut- ”ning af detta vatten; (insekter som lefva under jor- ”den, såsom getingar och myror, fordra en ymnigare ”öfvergjutning).” Författaren tull denna nyttiga uppsats, som först lärer stått att läsa i Bonde-Ståndets eller någon an- nan populär Tidning, är oss okänd. 40 och andra småfoglars rof; dessutom infann sig en gräslig mängd Parasit-steklar , såsom t. ex. Ichneumonider och Pteromaliner , hvilka dels lade sina ägg på de ännu qvarblifna larverna, dels ock för det mesta i dem, som redan voro förpuppade. Jag medförde till Lund ett dylikt bo '2) af puppor, — det jag sett nämde Steklar ymnigast besökte, — och har ur dessa puppor, i stället för Häggmal , fått utkläckte Torymus RSS Dam. SP. 000 + « 2 exemplar, Pteromalus triangulus — FN Se SRS — — spec. ignot. Rss är ES SN fa TA Er — ENE VER SER AA OR RA gr DÖ) er — CI WSSLCOIIVES oNS a la ssd le Se. desks ART — — PELTOLATULSI ake de, ölie edge fejan ke SL IE RE => SPEL LOI fack SR eler sa rel EE lea AT een | Encyrtus atricollis DALMAN? es... co» ce ITchneumon vacillatorius GrRAVEnNHORST 8 .. Porizon tibiellus GRAVENH. SP oc... Tryphon multicolor GBRAV.? Po ses sck ec — Marsellus ma sc se ee de ca ka = SWOSeEK CANS INALDA NS 0 cavallo. & Adels — Thor adCECieS. MOTA ee ss so eo fel lea i 00 sf TALeREUWENS MINT se ). 2) Se vid Karakt. för Legio 2:da. 23) Det är en allmän tro, att roffoglarna hafva en gan- 53 Det mest utmärkta hos den återstående huf- vud-afdelningen Cursores är dessa foglars förmåga att springa på marken, deras flegmatiska lynne, starka digestionskraft och långsträckta former, hvarigenom de synas analoga med Amfib-klassen. Denmna analogi visar sig mindre genom Vadarnas amfibiska lefnadssätt, som helt och hållet är en bisak. Strutsen hörer till denna afdelning, ehuru han är den enda fogel, som ansetts äga likhet med däggdjuren. Men denna likhet yttrar sig alldeles ej 1 sinnesfunktionerna och hufvudets de- lar, hvarigenom Mammalia i synnerhet utmärka sig; utan i pelvis och abdominal-organerna. Bröst- benet och främre extremiteterna hafva derigenom någon likhet med samma delar hos Mammalia, att de, genom bristen på vingpennor och flyg- förmåga, mindre än hos andra foglar afvika från den allmänna formen för extremiteter hos de ver- tebrerade djuren; men de äro dock fullkomligen bildade efter fogeltypus. - Strutsens likhet med Mammalia tyckes således bero på hans mindre utbildning såsom fogel, hvarigenom han lika myc- ket närmar sig amfib-klassen, med hvilken i öf- rigt äfven många likheter kunna uppvisas; men emedan han är en fogel, måste han äfven vara högre bildad än amfibierna. Att Strutsen, för sin likhet med däggdjuren, blifvit ansedd för den fullkomligaste af foglarna, och derföre rangerad närmast till Mammalia, be- ska fin lukt; men att detta ej är fallet, och att de nästan blott rätta sig efter synsinnet, kan enhvar lätt genom direkta försök utröna. En högst läsvärd ar- tikel i detta ämne finnes uti Aupusow's afhandling om Nord-Amerikanska foglarna, i anledning af Gamsläg- tet, (Den är aftryckt i ett bihang till JameEsoy's edit. af Winson's och Bonararte's Americ. Ornith.). 54 ror på föreställningen om en enkel natur-serics, som efter en gradvis stigande fullkomlighet skulle innefatta alla naturalster. ” Men att någon sådan enkel series ej finnes, synes genast af öfvergån- gen mellan djur- och växtriket, som blott finnes i de allralägsta formerna af båda. De högre äro mer och mer utbildade åt hvar sin olika rikt- ning, så alt ingen jemförelse blir möjlig. En hvar ser, att en lilja och en fjäril äro tvenne ganska högt fullkomnade organismer, men frågan: hvil- kendera är fullkomligast? kan ej besvaras. Sam- ma divergens åt olika håll återkommer öfverallt, och tillintetgör hvarje försök, att uppställa en en- kel natur-series. Den organiska naturen utgöres dock -:verkli- gen af a2:ne series, nemligen Djur- och Växtriket, som hvar för sig småningom tilltaga i utbildning; men enheterna i dessa series äro alldeles ej de särskilta arterna, utan de större afdelningarna af hvarje rike, t. ex. de som vi kalla klasser; så att de yertebrerade klasserna: Fiskar, Amfibier, Foglar och Däggdjur utgöra en del af djur-serien, så snart hvarje klass betraktas såsom något helt för sig ”); men om man vill anse hvarje art, el- ler blott hvarje genus för enhet, så försvinner 4) Redan genom denna enkla åsigt af natursystemet, måste man finna det besynnerligt , att en del nyare Naturforskare velat af en och annan öfvergångsform bilda egna klasser: t. ex. af Ornithorhynchus. Detta djur må lägga ägg, eller gifva di, eller båda delarna, så har det likväl samma totalbildning som Mamma- lia, och står ganska väl bland dem såsom en öfver- gång till amfibierna, eller om man så behagar, till vattenfoglarna. Men hvarest en af detsamma, äfven i sällskap med hvalarna, bildad klass, skulle inran- geras, är svårare att inse. 55 allt begrepp om en series, och de strödda län- karna af kedjan ligga, såsom på mästarens verk- stad, i en oordning den ingen kan öfverse, som ej känner deras nummer. Inom hvarje af de stora enheterna (vi hafva exempelvis nämnt klas- serna), måste åler en ny rangering göras, obero- ende af den första: hvarje länk i den stora ked- jan är sammansatt af delar, hvilka måste vara hopfogade till ett helt, innan länken kan begag- nas. Men äfven här är det större afdelningar (t. ex. Ordines), som utgöra enheter, inom hvilka åter en egen rangering måste göras, och så vi- dare ända ned till arterna. ; Då man besinnar, att all olikhet mellan djur- formerna beror på olika utbildning eller öfver- vigt af något organsystem, och att således, enligt OrEy's lära, så många hufvudklasser måste upp- komma bland djuren, som de hafva organsyste- mer; samt att alldeles på samma sätt beskaffade olikheter måste återkomma, ehuru 1rinpgare grad, mellan de mindre sectionerna af hvarje hufvud- klass, och så vidare så långt fördelningen går: så finner man att det alltid blir möjligt, äfven om de första försöken skulle misslyckas, att ord- na djuren på det sättet, att hvarje mindre afdel- ning af en section blir analog med en af huf- vudklasserna; och att samma analoga fördelning kan återkomma för hvarje ny fördelning ända ned till de allraminsta. Om än man ej vunne mera genom en sådan anordning; så lemnar den dock någon bestämd princip att följa, och det deraf uppkommande +talförhållandet måste gifva åt hela systemet en redighet och ordning, hvarigenom det blir lätt att öfverse och att bibehålla + min- net. Men man har dessutom den stora fördelen, att kunna uttrycka likheten mellan naturalstren 56 åt många båll; nemligen dels aftiniteten mellan dem, som stå tillbopa i samma afdelning, ' dels öfriga likheter (analogi) mellan dem, som ställas på analoga platser i systemet, och det blir en möjlighet mera, att åskådligt framställa den rike- dom af likheter och olikheter i naturen, som sät- ter hvarje dess betraktare i förvåning. Det är på detta sätt jag sökt att ordna fog- larna 5). I den metodiska framställningen af ge- nera hafva flera afvikelser blifvit gjorda från det konseqventa utförandet af iden, hvilka dock in- genting betyda i hufvudsaken. Således, då ännu ej någon bestämd karakter blifvit funnen, hvari- genom de Kråkartade foglarna (Oscines ambula- tores) kunna skiljas från de egentliga sångfoglar- na, hafva de blifvit lemnade tillhopa uti en Ordo, ehuru det synes mig tydligt, att de borde utgöra tvenne särskilta; och jag tviflar ej, att det genom ett fortsatt bemödande skall lyckas att finna nå- gon bestämd formskillnad. Karakterer (definitio- ner) äro nödvändiga vid all ny fördelning, såsom en säkerhet för andra, att den gjorda fördelnin- gen eller föreningen är grundad på något, som finnes i naturen. De äro det enda medlet för nybegynnaren att orientera sig i vetenskapen, och torde ej så sällan bidraga, att öka den redan er- farnes kännedom. «Det är dessutom ofta blott 5) En hvar ser, att principen är fullkomligt den samma som blifvit utförd af Fries i Botaniken, och att den nära öfverensstämmer med Nirsson's så väl som Mac- LEAY's åsigter af Zoologien. - ÖKEN som först i sin Naturfilosofi infört en sådan princip för naturhisto- riska systemet, har sökt utarbeta den på ett för fram- ställningen svårare sätt; nemligen att hvarje djurform , skulle representera ett visst enkelt organ af hela djur- organismén. DET / efter dem, som metodisten sjelf är 1 stånd att bestämma gränserna för sina afdelningar. = Såle- des gör man bäst, att ej göra flera nya fördelnin- gar, eller genera i allmänhet, än dem man kan definiera Om man, såsom händelsen är bland foglarna, har föga reda på karakterer, som kunna få namn af väsendtliga, så måste man fästa sig vid dem, som äro att tillgå: dessa skola leda oss till kännedomen af andra, som äro bättre. Likaledes har jag ofta, då det kunnat ske utan rubbning 1 de bestämda fördelningarna, sökt tillfredsställa den fordran, som vanligen göres, att systemet eller metoden skall uppräkna genera 1 en oafbruten series af liknande former. Detta är ofta, under metodikens ofullkomnade tillstånd, en god nödbjelp, för att få tillsamman affina for- mer, som raan för karakterernas skull varit nöd- sakad att åtskilja; men hvad värde en sådan se- ries continua i allmänhet äger, synes af det, som redan blifvit anfördt om den enkla natur-serien. Bland foglarna, hvarest öfverallt liknande former förekomma, är det ej svårt, då man ej bundit sig genom definierade afdelningar, att uppställa dy- lika serier, som innefatta hela klassen, och det på många olika sätt. De flesta fogelformer gränsa nemligen ej blott till tvenne, utan till flera an- dra, som sinsemellan kunna vara ganska olika '"). Det beror således på valet af dessa likheter, att på många sätt variera serien. Men uti denna 6) T. ex. Falco Liss. gränsar till Ugglorna, Gamarna, Penelopides, Fregattfogeln. Hönsen till Otis, Galli- -nula, Columba och en del tropiska Gök-arter (Cen- tropus etc.). Caprimulgus till Gökar, Ugglor, Svaior. " Tamnophilus till Lawius, Tyrannides , Myothere, ' Anahatides. 58 kunna blott 2:ne af likheterna begagnas; de öf- 'rige måste lemnas, för att inpassas på något an- nat, kanske långt aflägse ställe. Af denna orsak blir hvarje allmän series continua ett bländverk, för hvars skull man ej bör låta förleda sig, att afvika från bestämda grundsatser, och hvarmed alldeles ej det vinnes, som åsyftas: alt på ett ställe samla alla former, som likna hvarandra. N Följande tabell lemnar en kort öfversigt af Idea Systematis: 1:0 Aves superiores. 4. (Volucres), Typus forme avium. a. Oscines, suprem& volucres. a) Series typica. 1:0 & Turdi et Sylvig. Centrum. £ Parides, — analogon Tanagre et Pipre. y Garrulides, » brevipennium et Coracum. d Lanii, ,» Muscicapidum. | | 2:0 - Alaudze, » Av. Cursorum (Coturnix, Tringa). b) Trigonir. (Tanagra ct Pipra), anal. Passerum. ec) Brevipenn. (Myoth: Timaliz), » Coracum. d) Depressir. (Muscicapides), » Chelidonum. e) Scansores (Certhiades), ss Pic. f) Longilingues (Meliph. Cinnyr.), » Trochili. b. Passeres (Fringilla Cuv.), Psittaci forme analog. c. Coraces (Osc. ambulat.), Av. Cursorum > så i a) Sturnides vet. orb., — an. Oscinum; .simil. Turdis. b) 5 A mericani , » Passerum; » :Tanagr. c) Corvi et Barite Typus. d) Coracinides, anal. Chelidon.; » Depressir. e) Epimachi, +», Gressor. (Troch. Merops); » Certhiis. f) Paradisee, =» ES (Menura &c.); » Meliphag. d. Chelidones » » Steruz inter Natatores. ä 39 B. (Gressores). 1:0 Aberrantes, prioribus äffines. Cypseli, Trochili , Pici. , 2:0 Genuini. a. Coccyges, Oscines referentes. a) Bucconides, Cuculides, Galbulxe. — Typus. b) Alcedo, Merops. (Colore, pedibus) anal. Psittac. c) Coraciad., Bucerot., Trogon., Colius, —,, Pullastr. d) Caprimulgides, — — — » Accipitr. b. Psittaci , Centrum Gressorum. c. Pullastre. Formam av. Cursorum rcpetentes. a) Menurides, anal. Oscin. et Coccyg. b) Musophagides, » Psittac. c) Columbe, Typus. d) Penelopides, » Aceipitr. d. Accipitres. Natatores referunt femore brevi et forme transitu ad Tachypetem , Laridesqve. a) Strigides, anal. Caprimulgi (Coceygum). b) Falcones propril, » Psittacorum. c) Vultures, » Pullastrarum. d) Falconides reliqvi, Typus. — Gypogerani, — anal. Grallarum. | 2:0 Aves inferiores. C. (Cursores). a. Gallince , ut precipue terrestres , anal. Volucrum. a) Phasianides, Typici. - b) Tetraonides, — anal. Alectorid. (Otis). ce) Crypturides = — » Struthionum. d) Pteroclides, — » Tringacearum. b. Alectorides ad gressores accedunt: Palamedea, Psophia (ad Penelopides); Dicholopbus (ad Acci- pitres); Otis. c, Struthiones , Centrum Cursorum. d, Gralle, Natatores referunt. a) Rallides, = anal. Gallinarum. b) Ardeides, -» -Alectoridum. 60 c) Ciconix et Grues, anal, Struthionum. d) Tringides, Typus. D. (Natatores). a. Gavie, (Longipennes Cuv.), anal. Volucrum. b. Steganopodes 111., (Pelecani), :,, Gressorum. c. Anseres (Lamellirostres) , -»» - Gallinarum. d. Urinatores (Colymbi, Alcx, Aptenod.). Typus Natatorum. Uti de flesta Ordines är det lätt, att öfverse formernas aflinitets-förhållanden, men bland de talrika Oscines är förhållandet helt olika. Skill- naderna i habitus och kroppsdelarnas form ära här så obetydliga, att ibland de individuella olik- heterna kunna synas vara större än de, som man nödgas antaga såsom karakterer for Familjer och genera. T. ex. de olika könen af Paradisex äro hvarannan vida mera olika, än i allmänhet en Muscicapa, en Sylvia, en Lanius och en Myothera; och arter, som i hvarje metod måste långt åtskil- jas, synas ofta vara af samma genus, då de ses ensamme tillhopa t. ex.: en Turdus och en Phyl- lornis eller Philedon: hela Ordo, ansedd såsom ett enda stort genus, visar knappt så betydande formskillnader, som LisnwÉs genus Falco, och det gifves knappt någon större afdelning bland dem, som ej genom ganska tydliga öfvergångsformer gränsar till nästan alla de öfriga. Detta nät af likheter och öfvergångar kan endast åskådligen framställas genom analoga se- rier, hvilka jag föreställer mig på det sätt, som visas af efterstående schema. Schema dispositionis Oscinum. - a. | b. C. d. e. fe Oscines ge- - Trigomi- - Depressir. Typus. Brevipenn. - Scansores. Longilingv. nuinm. rostr. : Tropic. Subtrop. - Universa- = Subtrop. Univers. Tropic. (A mer.). Univ. lis. Univ. Sub-Amer. (Vet. Orb.) Garruli- — Rupicole. Ampelides. Garrulides. Calleades. Dendroco- Gymnopi- form. lapt. des. Laniuf. Tanagre — Tyranni- — Laniades. Tamno- Anabati- Philedones. maj. des. pluli. des "'). | Sylvief. Tan. min. Muscicape. Turdi et — Timalides. Sittides. Cinnyri- Sylvie. des. Pariform. Pipre. Todides. Parus. Malurid. Certhi&. Dacnides. Alaudeef, — — Alaudides. = — — Coraces , vide supra. Chelidones, —» D 4) Dessa foglar hafva för karakterernas skull blifvit, i den metodiska framställningen, förenade med Fam. Malurides, till hvilken de visa lika mycken :slägtskap. För öfrigt är ofvanstående Schema oförändradt följdt. 62 Åt hvilket håll som helst man på denna ta- bell vill följa raderna i zicezac, kan man erhålla en series continua af liknande former; men dess- utom finnas en mängd likheter, som ej kunnat uttryckas. Då formerna på detta sätt öfverallt samman- flyta, bland en så talrik skara som Oscines, är det ej tänkbart, att alla, som visa tydlig affinitet, skulle kunna sammanföras nära intill hvarandra. En del måste nödvändigt komma att långt åt- skiljas, hvarföre hvarje metod skall synas rent af onaturlig, då den ses från någon annan synpunkt, än den samma hvarefter den författades. Uti hvarje klimat och hvarje verldstrakt fö- rekomma vissa hufvudförmer, uteslutande eller öf- vervägande; men tropiska klimatet tyckes inne- hålla dem alla. Häraf följer, att hvarje olika verldsdels Fauna fordrar en olika indelning, och att man möjligtvis kan antaga de tropiska for- merna, men ingalunda de Europeiska, såsom huf- vud-typer. Det har emellertid varit nödvändigt under vetenskapens utveckling, innan många exo- . tiska former voro kända, att rätta hela metoden efter. de Europeiska, såsom LinsnÉ på sin tid med rätta gjorde, men nu mera är denna basis otill- räcklig 7). Om vi genomgå vår verldsdels orni- thologi, så befinnes, att af 110 fogel-arter, som höra till Legio i:ma uti närvarande rnetod, äro 35 Passeres, 60 Oscines, 11 Coraces och 4 Che- lidones. Bland de 60 Oscines höra 53 till se- ries typica. Af Trigonirostres och Longilingues finnes ingen art. Af den hufvudsakligen Ameri- 7) Vi kunna ej nu taga i betraktande, att möjligtvis en framtid skall befinna vårt nuvarande vetande otill- räckligt för uppgörandet af ett system. 63 kanska serien Scansores finnas 3 arter, nemligen: Sitta, Certhia och Tichodroma. Af Depressiro- stres, som i alla heta länder äro ganska talrika, hafva vi 4 Muscicape, hvilka samtliga äro bland dem, som gränsa närmast till Sylvie; och af den ännu artrikare serien Brachyptere, finnes blott Troglodytes, som är en föreningslänk mellan de Amerikanska slägtingarna och Sylvierna. — Dessa sednare 5 strödda arter kunna och böra således i en Europeisk Fauna upptagas bland Sylviades; och af de 6 antagne hufvud-grupperna bland Oscines, få vi blott 2 Europeiska, hvaraf den ena innehåller 3 arter. Å en annan sida hafva vi af de talrika Coc- cyges blott: It Caprimulgus, 3 Cuculi, 1 Alcedo, rt Merops och i Coracias: d. v. s. några af ex- tremerna inom denna ordo, hvilka, då de sam- manföras, utgöra en stark kontrast emot de tal- rika men enformiga ÖOscines. Såsom en egenhet för Amerikas Fogelfauna, förtjenar att nämnas den likhet till färgen, som råder bland största delen af denna verldsdels tro- piska Oscines. Hos en del Tanagre, alla Pipreée ?), de fleste Sylviades och Depressirostres är den olive- gröna färgen rådande, ofta förenad med gul under- sida af kroppen. Gul eller rödaktig hjessa träffas ofta bland alla de nämnda formerna utom Pipre. Hos de Amerikanske Scansores och Brachypterze är den roströda färgen lika allmänt rådande. Båda dessa färger öfvergå ofta till grått, eller närma sig hvarandra, men omvexla sällan, annat än så- som kantfärg på ving- och stjertpennor, så att många af Tyrannides hafva rostfärgade pennkan- 2) Hos honorna och de yngre. De utbildade hannarnes granna drägt är aldrig så regelbunden för vissa former. 64 ter. Dock finnas några klart rostfärgade bland Depressirostres och Tanagrzee (Musc. cinerea Lath. Tan. coryphea 2 m. fl.), och möjligtvis några rent gröna Brevipennes '"). En så allmänt utbredd färglikhet finnes ej bland gamla verldens foglar; men en grön och gul färg, som nära liknar den Amerikanska, är ganska vanlig bland Sylvie och andra småfoglar. Vår Troglodytes har en färg, som alldeles liknar den hos hans bruna Ameri- kanska samslägtingar. Följande öfversigt af foglarna är ett resultat af iakttagelser på ungefär jemt 2000 arter, som innehållas uti Riksmuseum 1 Stockholm, i Hof- marskalken Baron GYLLENKROOKS samling på Björns- torp i Skåne '2), i Natur-historiska Museum i Lund och uti Hr AmsinEs samling i Hamburg, hvilka alla jag haft fullkomlig frihet att begagna. Expositio Ordinum ÅA vium. SECTIO PRIOR. (Aves Altrices). ') Pollex vel digitus externus retroversus, totus insistens. Digitus posticus prehensilis essentialis, sub- tus dilatato-planatus; ubi pollex elevatus est vel caret, digitus externus retroversus vices ejus fun- . gitur 3) Myothera Strictithorax och mentalis? -Tem. Men i fall jag ej misskänt dessa arter, så höra de verkligen till Fam. Tyrannides. ) 10) Denna vackra samling innehåller en mängd arter fråu Bengalen, hvilka jag sjelf, genom Herr Hofmar- skalkens ynnest, haft tillfälle att samla och studera .. 1 lefvande tillståndet. | ) 7) Alunt pullulos. Aetzbare Vögel Oxen. 65 gitur ?). — Digiti apice crassiores: lobo cutaneo crasso sub unguibus producto. Ungues plerumqve compressi, acuti, majores. Tibia tota plumata le tota cum apice femoris exserta. Caput majus: eranium ad basin rostri longitudine 2 trunci vel ultra 5). Collum breve. Rectrices 12 s. paucio- res (10, raro 8). — Monogameae. Pulluli imbecilli in nido a parentibus aluntur, cibo in fauces in- jecto, usqve dum adulti sint. Penne alarum et caude ultime explicantur, semper vero ad vola- tum apte fiunt. Victus inter aves, fere secun- dum genera diversus, nullam descriptionem ge- neralem adnuttit. | Legio 1:ma (Volucres) >). ÅAlarum tectrices breves. Pollex wvaliduws, solus retroversus. Ungues compressi. Ale pennis cubiti magnis tectricibusque par- vis instructe: tectrices cubitales minorem qvam dimidiam pennarum partem tegunt. Margo ale plicate non a pennis cubiti obtegitur: prima enim earum ad ultimam remigum applicata manet. Di- giti semper 4. Pollex crassior vel longior, sem- per volumine major qvam digitus internus. Un- guis pollicis semper multo major qvam laterales, sed in qvibusdam non major qvam medius. Di- .gitus externus toto articulo primo cum dig. me- 2) Exc. Vultures minores, Penelopides et Columbe qvxe- dam, pollice basi paullulum elevato sine digito ex- terno retroverso. 3) Exc. Merops et Alcedo. 4) Exe. Philedon, Vultur, Buceros et Pseudogallinge. In his etiam collum longius. >) Passeres L. Cuv. Hoc vero nomen aptius pro Or- dine 1:mo adhibendum esse videtur. Male ambula- tores vocantur, plerzqve enim non ambulant. K. V. Aead, Handl. 1835. 5 66 dio concretus. :Phalanx digitorum penultima re- liqvis multo longior; basales (in dig. ext. et me- dio) breves ”). Cutis pedum firma, arcte appli- cata, antice sculata.. Tarsus scutis 7: mediis lon- gioribus, 2 infimis brevissimis, superioribus et in- ferioribus opposita vice obliquis 7); raro pluma- tus, numqvam reticulatus. Interdum scuta omnia reter 2 infima in unum levissimum;, suturis obsoletis, confluunt (tarsi caligati Ill). Digiti scu- tis pbalängum 1 s. 2 longis, juneturarum brevi- bus. ' Åpparatus musicus laryngis his avibus pe- culiaris ”): : Ordo i. PASSERES. RKostrum crassws co- nicum , capite brevius. Maycilla inferior mar- ginibus validis, inflexo-convergentibus, postice altioribus. — Rostrum a cranio paullo deflexum exit, sutura vix longiore qvam dorso rostri: Hinc limes faciei recta apparet, nec ut in seqventibus ad fauces ionge retrorsum angulata. Maxilla in= ferior ad semina:' frangendä constructa, ut nuper deseriptum; qva conformatione: in rostro hiänte fauces deflexze apparent. Lingua parva, suberassa; plerumque caret margine membranaceo. Rictus mediocres. Pedes minores, graciles ?). Ordo 2. OSCINES. Rostrum varium, mar- ginibus mazxille inferioris simplicibus nec infle- 6) In plerisqve ambulantibus vel currentibus Phal. i:ma parum brevior est, ut in Corvo, Sturno; Upupa, Pa- rädisea, Irrisore, Graciula, Alaudis >; sed nön in Cas- sico. In plerisqve scabsoribus phalahx i:ma brevis- sima occurrit, sed non in Tichodroma &c. 7) Scuta in Ptilonorhyncho, paucis Myotheris, Coracina et Casmarhyncho 9. In qvibusdam inter Longilingues mejores 8 parallela, eqvalia. 5) Secundum Gloger. 3) Exc. species. pauce americane: - Fr. jugularis Pr. Max., genus Leistes. 67 xis. — Ordo polymorphus et specierum ditissi- mus, cujus descriptio generalis adhuc fere tantum negativa exsistit. Lezgio 2:da (Gressores). Tectrices alarum magne vel digitus externus retroversus. Ale ut in Sectione avium posteriore con- structe in omnibus preter Picos et Menuram. Pedes partim ut in prioribus, partim ut in se- quentibus conformati; sed numqvam tota con- formatione similes priorum !9); pollex semper multo brevior qvam digiti laterales (Conf. divi- siones mox infra): scuta pedum. parallela, teqva- lia, preter in Bucconidibus. In hae sola avium Legione digitus. externus retroversus invenitur. Phalanges digitorum in plerisqve subeqvales '). — Motus in terra gressorius, pede alterno. Paucee ambulare nequeunt (Cypselus). Scansores tantum sunt Pici, qui transitum ad priores prebent. Sali- entes. non inveniuntur. 10) Pedes Menure prope ad formam typicam priorum accedunt; differunt tamen pollice breviore et unguibus depressis. Buceros differt scutis parallelis eqvalibus, et Coracias preterea digito externo ad basin usque fisso. 1) In Pico, Trochilo et Menura Phalanges digitorum ba- sales multo breviores sunt qvam penultima, ut inter Oscines. In reliqvis basales vix breviores vel longio- res sunt, ratione tamen sat variabili. Psittaci, major pars Bucconidum,;, Alcedines veteris orbis, Coracias penultimam phalangem påullo longiorem habent. Pha- langes tres digiti medii eqvales: Coccyzus (preter ne- vium, cui art. medius longior est), Crotophaga, Eudy- namis, Capito, Pogonias, Corythaix, Columba.— Pha- langem 2:am breviorem qvam rt:am et 3:am habent: Phoenicophaus, Merops, Caprimulgus et Accipitres. — Cuculi genuini, Centropus, Chizarhis phalangem pri- mam reliqvis singulis paullo longiorem habent. 68 ÅA. Alarum tectrices vel penne cubiti breves. — Aves hbabitu et affinitate ad Volucres accedentes, ambiguz, inter se parum similes, Ordo 3; MACROCHIRES Nzeh. Åle lon- gissime. Digitus externus antrorsum versus. Pedes inter aves minimi. ”Tarsus plumatus, vel scutis obsoletis, 2&equalibus, parallelis. Digiti 3 anteriores subeqvales: presertim externus vix medio brevior. Pollex debilis, insistens, ungue minore. Vibrisse vix ulle. Rostri basis plumata. Penne cubiti brevissimeae: in ala complicata anum non altingunt, qvare a tectricibus fere omnino teguntur. Remigum 1:a s. 2:a reliqvis longior. Sternum integerrimum fornicatum. — Volatu ha- billime, ad eundum inepte. Ordo 4. PICI. Ale mediocres. Digitus externus retroversus. — Pedes validi, scutis pa- rallelis, eqvalibus. Pollex parvus debilis, paullo elevatus, ut in omnibus avibus,; qvarum digitus exlernus retroversus est; hic vero digitus longior est qvam medius. Duo anteriores basi connati: ungnoes valde com pressi et arcuall, apice cuneati. Ale omnino ut in Legione prima constructe. Lingua lumbriciformis. B. Tectrices alarum magne; penne cubitli non breves: runtum öttedunk 1:0 Digiti anteriores basi connati, vel paral- leli; si vero: divergunt, tarsus brevissimus est ?). Pedes breves, vel mediocres, non magni. Scuta tarsi pauciora: 4—7 >. Pollex parvus, ungue minore armatus. ?) In Caprimulgo, qvi solus digitos basi membrana j jun= etos habet. 3) Exe. in'Prionite 11. 69 Orde 5. PSITTACI Varsivreticulati. Di- gitus externus retroversus. — Pedes subcerassi, cute laxiore qvam in reliqvis avibus' tecti. Digiti 2 anteriores summa basi laxius conjuncti. Rostrum a cranio valde deflexum, crassissimum, alätudine brevius; maxilla superiore mobili, acuta, adunca; inferiore apice truncata. Sutura brevior qvam culmen dorsale. Lingua crassa, carnosa. Cera ro- stri, in qva nares site sunt, his, Accipitribus et paucis Gallinaceis propria. — Excellunt motu, ope rostri simul cum pedibus, subscansorio, et sensi- bilitate, in iridibus semper mobilibus' conspicua. Ordo 6. COCCYGES. Tarst 'scutati. — Pedes cute firmiore vestitli, forma maxime varii. Rostrum longitudinaliter extensum, sutura lon- giore; forma et magniludine non minus qvam inter Oscines variabile; totum corneum, ulraqve maxilla acuta. Lingua plana. — (Ab Ordine 8:vo vix nota qvadam breviter expressa distingui possunt). 2:0 Digiti anteriores basi divergentes ”), ple- rumqve membrana juncti; pedes numqvam mi- nuti. (Scuta tarsi ultra 8: interdum omnia vel superiora plumis tecta et obliterata. Pollex so- lus relroversus, sepe reliqvis digitis robustior). Ordo 7. ACCIPITRES. Rostrum basi cera tectum, apice acutum, aduncum. Ungues ”retra- ctiles,” superne tereles; internus religvis validior. Femur breve, tibia elongata ut in nataloribus, sed utraqve exserta; Culis floccosa utin Leg. 4:a. Ordo 38. PULLASTRA. Rostrum basi nu- dum, vel supra nares cute magna fornicata te- 3) Exe. Opisthocomo. In Columbis digiti parum di- vergunt. 70 ctum; apiee non acutum et compressum. Ungues sat varii: in Penelope fere accipitrini, sed inter- ' nus parum validior qvam extimus. Ordo avium inter Gallinas, Cuculos et Accipitres medius. Avium SECTIO POSTERIOR. (Aves Pracoces). Pollex eltevatus aut nullus; (si vero insi- stens, pedes longissimi vel palmati 5). Ale omni- um tectrieibus magnis, ultra medium pennarum eubiti productis, predite. Plumule cubiti etiam numerose et majores. Penne cubiti, ubi mino- res sunt, a remigibus forma vel situ longe diffe- runt "); ubi majores sunt, supra remiges ita, in ala complicata, deflectuntur, ut marginem ale abscondant (Cf. Leg. 1:ma). Digiti basi diver- gentes 7), plerumqve membrana e plica cutis for- mata juncti ?); subtus plani, apice angustiores vel depressi: lobo cutaneo sub unguibus producto depressissimo vel nullo; externus numqvam re- troversus. Digitorum omnium phalanx prima re- liqvis longior; seqventes sensim breviores; Ardea tamen differt: phalange antepenultima reliqvis longiore. Ungues plerumqve parvi, parum cur- vati ”); pollieis minutus !9). Pedes crebre scutati >) Ärdee et Pelecanides in arboribus nidifieantes, pol- licem insistentem habent. 6) E. gr. in Tringidibus. 7) Tantummodo Syrrhaptes differt: digitis concretis. ?) Omnino fissi sunt in Crypturidibus et parte Tringidum. ?) Exc. Ardeides, Sterne, Parra. : : 10) In Ardea reliqvis major. 71 vel reticulati; in paucis gallinaceis plumati. Scuta eqvalia, parallela, numerosa: in tarso semper ul- tra 9, in digitis non pro juneturis breviora vel prominula. - Rectrizes plerumqve ultra 12. Caput parvum, collum longum '!). — Szepe polygame vivunt. Pulluli flocco dense vestiti ex ovo exeunt; moxqve alacres, vietum ipsi petunt ?). Incessus pede alterno fit. — Impennes sunt Struthiones et Aptenodytides. oLegio 3:a (Cursores). Tibia tota cum apice femoris exserta. Femur longius: dimidium truncum superat. Pedes plerumqve -longi et ultra medium fissi; numqvam simul breves et palmati. Corpus com- pressum, plumis adpressis, minus curvatis, minus- qve densis, ut in avibus sectionis prioris, vesti- tum, — Aves ”lerrestres, cursu plerumqve celer- rimo insignes. Arde&e et Ciconie lentius ambu- lant. Plereqve, etiam galline, aqve injecte brevi natare possunt; multe inter grallas sponte natant. A) Rostrum brevius, fornicatum, vel. dorso arcuatum, maxilla sup. sola curvata. Ordo 9. GALLINA. Tibia tota plumata. — Rostrum capite non longius, fornicatum, apice 'depressum, latum, rotundatum, basi cute carnosa vel cera parva plerumqve tectum. Tarsi 'scutis cireiter 11, vel reticulati, seu plumati. Digitila- "terales duplo breviores qvam medius. Ungues de- -pressi, fornicati, obtusi. — Eximie currunt; ple- reqve male volant. Victus precipue vegetabilis. 1 Exc. Tringe et Charadrii minores. Etiam Natatores longipennes Cuv. ?) Ardee iterum, Ciconie et Pelecani, qve arbores inco- lunt exceptiones prebent. fr B) Rostrum non fornieatum. Tibia. apice nuda. Ordo 10: STRUTHIONIDES. Ale impen- nes — Plume corporis lacere, laxissime, nec contigu&. Rostrum breve. ' Pedes crassi. Digiti crassi, leves, brevissimi: medius longitudine' cir- citer 3 truncei, laterales adhuc duplo breviores. Ungues :solidi, obtusi, crassilie fere ipsius digiti. Sternum ecarinatum. — Aves magne, deserta in- habitantes, celerrime currentes. Ordo it. ALECTORIDES. Ale pennate, macxilla superior curvata, inferior recta. — Ro- strum paullo varium, ut tota structura (conf. enum. generum). — Ad Gallinas, Struthiones et Accipi- tres accedunt, sed in his Ordinibus non bene in- seruntur. Ptilosis firmior; ale pennate.' Cauda lata vel elongata. Ordo 12. GRALLAE. Ale pennate, maxil- ler egvaliter recte vel curvate. — Plume cor- poris firme, elastice. Rostrum varium. Pedes longi, vel longissimi, tlenues, digitis sat tenuibus, pilerumqve: longis. Ungues subtus canaliculati, tenues, acuti 3). — Paludes vel litora amant. Omnes, preter Rallides, egregie volant. Y Legio 4:ta (Natatores). Femur totum et basis tibie inserta. Femur brevius qvam dimidius truncus. Tibia magis elongata. Vagina cutanea pedis brevior, tan- tum continet partem tibix liberam; basis tibixe et femur intra cutem trunci inclusa sunt. 'Pedes breviores, pålmati, apice tibie nudo. Corpus de- pressum vel teres. Plumee densissimee, a cute per- pendiculariter exeuntes, dein fortius arcuate, ela- >) Exc. Phenicoptero. 73 slicg, pinguedine nitentes. Cutis inter plumas flocco tecta. Ale plerumqve acute, remige 1:ma ceteris longiore. — Aqvatice, in aqve superficie qviescentes. . Motus in terra difficilis. Seqventes sectiones inter se non minus differunt, qvam Or- dines prius enumerati. Rite igitur ut Ordines ex- ponuntur. A. Ale magne. (Cauda plerumque elongata). Rostrum non lamelloso-dentatum. Ordo 13. STEGANOPODES Ill. Pollex elongatus , subinsistens , membrana junctus vel Jobatus. Ål seepe rotundal&e, semper late, pen- nis cubiti magnis. Plereqve alas volantes motant; Tachypetes in aére gyrat, alis immotis, ut Milvus, ad qvem omni structura prope accedit. Multe in. arboribus nidificant. — Plumze minus elastice et curvate qvam in seqventibus. Ordo 14. GAVLE. Pollex liber, elevatus vel nullus. — Rostrum corneum, marginibus in- tegris, apice acuto, compresso. Caput majus ob SEnlos et ossa faciei magna. Ale longissime, acute, pennis cubiti bre vioribus. Pedes interdum longiores qvam in Natatoribus reliqvis: nonnulle qvoqve bene ambulant (Larus); alie ire nesciunt (Procellaria). Omnes eximie volant, sed male urinantur, -B. Ale breviores. (Cauda brevis), vel rostrum lamellosum. Ordo 15. ANSERES. L. Rostrum depres- sum, intra margines lamelloso-dentatum. — Cor- pus magis qvam in reliqvis depressum. Lingua crass2, carnosa, lateribus dentata. Rostrum fere totum cute molli tectum: pars dura, apicalis, in 74 reliqvis avibus ad nares extensa, in his parva, depressa, vulgo Unguis dicitur. Ale varie ma- gnitudinis et formee. Pollex parvus liber. — Mo- tus et urinandi facultas maxime varia. Ordo 16. URINATORES.: Rostrum inte- grum, durum , acutum , compressum. — Pollex parvus liber, vel nullus. Ale minute: plicate vix caud&e basin attingunt; acute, faleate. Pedes postici. Coste longissime: ad anum usqve de- scendunt. — Incessus difficillimus. corpore erecto. Volatus plerumqve recta via celer. Facultate urinandi excellunt. | Expositio generum. Ordo 1. PASSERES. 1:0 Nares distantes, interstitio plano. Fam. t. PLOCEIDES. Remiges 10: prima minuta. — Rostrum rectum, conicum, dorso, sal- tem basin versus, planatum, angulo frontali lato, triangulari, in frontem longius intrante. Habitu parum a seqventibus differunt. — Incole zone torride veteris orbis, nidos artificiales construentes. Ploceus Cuv. (Lox. bengalensis; — philippina; — Qvelea; — Orix). ; Vidua Cuv. Huc etiam Fr. nitens, cauda mediocri. Amadina Sw. (Lox. oryzivora; — Amandava; — punctularia). Estrilda Sw. (Lox. Astrild; — Bengalus &c.). Fam. 2. FRINGILLIDES. Remiges 9: pri- ma deest. Rostrum conicum, maxillis eqvalibus. — Angulus frontis brevis acutus; rostri dorsum sal- tem posterius teres. — Universi orbis terrestris incole. 75 "Phytotoma Gm. Rostri margines serrati. sPyrgita Cuv. Nares fere ut in a fe Erythrospiza Bon. » » » d:o(Fr,erythrina). Coccothraustes Cuy. Fringilla Cuv. Gen. typica. Chrysomitris Boie ” "Cynchramus a Carina vel tuberc, palati, Emberiza L. in seqventibus. Plectrophanes Mey. Transit. ad Alaudas: currit. Leistes Vig.; ad Sturnos: pedes majores. Huc Fr. pecoris. Fam. 3. LOXIADES, Remiges 9. Rostrum supra subtusqve curvatum, maxilla superiore lon- giore, adunca, — Forma septentrionalis utriusqve orbis: psittacorum locum ibi tenens. Ut psittaci scandunt tardeqve volant, eisqve habitu sub-si- miles sunt: transitum prebent Pezoporus et Pla- tycercus. Pyrrhula Cuv. (Fere sola L. Pyrrhula L.). Corythus Cuv, Loxia Briss. Psittacirostra 'Tem. 2:0 Nares approximate; interstitium et plerumqve totum rostrum superne carlinatum. Fam. 4. PITYLIDES. Remiges 9: prima caret. Rostrum plerumqve sonas pone api- cem leviter incisum, Angulus frontis angustus, acutus, longius intrans. — A Tanagris differunt structura maxille imferioris et habitu qvodam pas- serino. — ”Tantum in America calidiore inveni- untur. Spermophila Sw. (Parve, pyrrhuleformes, ame- ricane. Guiraca Sw. (— cerulea Wils.). 76 Pitylus Cuv. Cardinalis Bon. Arremon Vieill. ?). - Ordo 2. OSCINES. 1:mo Öscines proprie ”). Ale et pedes . elypo mediocri, inversa vice explicati, vel pedes parvi. Ale plicate trunco non duplo longiores. Obs. Ala mediocres dicende sunt, qve, com- plicate, anum tertia parte excedunt. Penne cu- biti circiter ad i ale extenduntur, ideoque trun- cum corporis paullo excedunt. ; Pedes mediocres habendi sunt, cum digiti extensi, preter ungues, paulio minorem qvam di- midiam trunei longitudinem metiuntur, et pre- terea mediocris sunt crassitiei, utin Turdis euro- peis. Longitudo mediocris tarsi est 3 trunci. In- terdum tarsus vel digiti longiores sunt, sed pe- des tamen mediocres sese prebent, ob crassitiem eadem ratione diminutam: ex. gr. in Sylvia Phoe- nicuro; in plerisqve Scansoribus 9). 4) Genera plura preter enumerata in toto hoc ordine a P : stabilienda sunt. Multa sunt proposita, gv&e ostendunt PACE Sj characteres nullibi difficilius qvam inter Passeres erui. Ad Fam. 4:am referende sunt Tanagra auricapilla et (O] q cerulescens Pr. Max. >) Ea observes, qve supra de charactere imperfecto hu- jus etseqventis divisionis /Coracuni) professa sunt. — Affinitates Oscinum in schemate supra proposuimus. p 6) Volumine, si facile exprimi posset, dimetiendi essent; qvod vero difficillime scientifieco modo, vel ratione qvadam arithmetica fit. Sensus vero oculi sine com- putatione facile rätionem hanc percipit, comparatione cum forma qvadam cognita instituta; qvo igitur modo fere solum definiri potest. Comparatio inter crassi- tiem tarsi et rostri optime ad species vel etiam ge- nera" definienda adhibetur, sed ob formam rFostri ma- xime variabilem nullius est momenti ad regulas ge- nerales stabiliendas. 77 Ubi pedes majores sunt, remiges (primarie S. d.) breviores deprehenduntur, et plerumqve vice versa; penn&e autem cubiti (secundarie dictre) in plerisqve speciebus hujus divisionis ejusdem sunt magnitudinis: anum paullo superant. Inter Osci- nes proprias tarsus semper longior est qvam 3 ale, nec umqvam, qvantum comperimus, nisi in sola Grallaria tinniente (Turdus tinn. Auct. — Le grand Befroi Buff.) dimidiam ale longitudinem åttingit. Hec igitur inter Oscines pedes' longis- simos alasqve brevissimas habet. Oscines proprie inter aves minores sunt: Pica est e maximis; qvedam Trochilos parum supe- rant. Luscinia vel Alauda sunt medie magnitudi- nis. Majori ex parte canor&e sunt. Longe plereeqve incedunt salientes; qvedam currunt (Alaudides, Myothere majores); pauce, ut Pica, simul ambu- lare et salire possunt. Series 1:a. (Trigonirostres). Lingua brevis. Rostrum crassius trigono- conicum , capite multo brevius, e medio paullo compressum. Maxille eqvales: superioris apice leviter inciso, vix deflexo. Nares nude, mem- brana parva s. obsoleta. Vibrisse parvae, adpresse. Ale et pedes plerumqve mediocres: hi tenues. Cauda mediocris, integra, raro pennis 2 mediis elongatis. — Mares adulti eolore eximie ornati; femine et juniores plerumqve simplices, sub-oli- vacei (non in gen. Aglaia). Fructibus vesci di- cuntur. Fam. 1. TANAGRIDES. Digiti subliberi7).— 7) Ita, brevitatis ergo, cum digitus externus tantum- modo articulo primo cum medio concretus reperitur, internus vero, ad digitum medium adpressus, usqve ad basin fissus est. — Omnis differentia descriptione notatur. 78 Rostrum validius, faucibus modice fissis. Ala me- diocres. Pedes minores. Digiti laterales zeqvales, articulum 2:um dig. medii vix superant. Pollex longitudine lateralium. — Omnes americane , sub-tropicee. Rostrum dimidio capite longius, sepe dente me- dio sutura. Tanagra L. Saltator, Tachyphonus &c. Ramphocetus Vieiil. | iRostrum dimidio capite brevius, sutura ple- rumqve serrulata. Aglåia Swains. (mexicana, 3-color, flava). Euphone Desm: TN Fam. 2. PIPRIDES. Digitus externus arti- culis tribus, internus basi concretus. — Fauces latiores, fere sub oculis fisse. Ale mediocres s. breves. Digitus externus longior qvam internus, ut in omnibus avibus syndactylis. Pollex paullo longior qvam internus. Tropice american pre- ter Pardalotum et Calyptomenam. "Minores: pedibus longioribus, tenuibus. Pipra L. | Pardalotus Vieill. (Rostrum apice curvatum). "Majores : pedibus : brevioribus, incrassatis vel subplumatis. EG ; Carnifex (Ampelis carn. L. Pipra Wagl.) Rupicola Brisson. Calyptomena Horst. Series 2:da. (Depressirostres). Lingua brevis. Rostrum manifeste depres- sum , dilatatum. Membrana narium obsoleta vel nulla 7). Fauces latiores, fere sub oculis fissee. 2) Sylviz qvedam vere, e. gr. S. Hippolais, rostrum ha- bent sat depressum; sed nares earum teguntur mem= 19 Maxilla inferior subtus late convexa, gnathidiis plerumqve sub-horizontaliter positis, sensim con- vexis. Digiti laterales ineqvales: excedunt art. 2 medi. Ungues inzeqvales, parum curvati. De cetero forma maxime variant. In typicis pedes parvi et ale elongatze sunt. — Sub-tropice: pauce [ol enim species clima calidum excedunt. Fam. 1. PLATYRHYNCHIDES 2) Rostrum fortiter depressum et dilatatum , rectum. Cauda trunco brevior. Ale breves, fötundate SEPes des plerumqve elongati. Vibrisse non magna. — American&e preter Eurylaimum: "Syndactyle. Furylaimus Horsf. | Todus L. (T. viridis; certe oscinis: Platyrhyn« chis neqve Alcedinibus affinis). ""Digiti subliberi; pedes elongati, tenuissimi. Todirostrum Lesson. (T. cinereus, poliocephalus). FEuscarthmus Pr. Max. Platyrhynchus Desm. (cancromus et sp. mi- nut& rostro latissimo, alis caudaqve brevi- bus; non vero Pl. blivdcets &c.). eDigiti subliberi; pedes majores, elongati. Conopophaga Vieill. Myiagrus, Boie., ”Pr. Max. Brachyurus Thunb, — Ad Myotherinas ac- cedit. | ; Todus leucocephalus et plumbeus Åuct. forte huc referendi. Fam. 2. MUSCICAPIDES. Rostrum medio- cre, rectum: dorso utrinqve plano, carina media brana fornicata. Muscicapa parva, et multe ameri- can& (M, pagana Licht. et aflines) qvoqve ad Sylvias | veferuntur. ?) Eurylaimus et Conopophaga a reliqvis differre viden- tur; sed, ubi prior eorum melius inseri qveat, nescio. Conopophaga ob characteres allatos huc pertinet. 30 acuta. — Pedes semper tenues. Ala longiores. Cauda mediocris vel elongata. Vibrisse multe, elongate, rigide. — Aves silentes, iracunde, se- dulo insecta qverentes. a) Veteris orbis. Remige prima spuria. Muscipeta Cuv. senegalensis Auct. — pririt L. bisgr. Rhipidura Vig. Dicrurus Vieillot. Le Drongo bronze. — Le "Drongolon Le Vaill. — M. biloba Licht. et plures. Conf. gen. Edolius inter Laniades. Muscicapa L. Typus familig. Pedes parvi; ro- strum curvato-dilatatum, apicem versus com- pressum; cauda non forficata. "Remiges 4 ant. subgradat&e, cauda elongata, subgradata. M. paradisi, cristata &c. "Remiges prioris. Cauda mediocris, rotunda- ta. M. cerulea et numerose tropice: Hypo- thymis Boie, nec Tem., vix Culicivora? Sw. Remiges 2—5 subeqvales, reliqvis longio- res. Cauda mediocris. zxeqvalis. Rostrum minus dilatatum, — M. Grisola. Ad formam Sylviarum accedit; sed pedes minuti. Butalis Boie (M. Atricapilla). A prioribus dif- fert pedibus longioribus, rostro breviore, vix longit. dimidii capitis, lateribus recto, apice obsolete deflexo, non compresso. Phenicornis et Pericrocotus Boie (M. flammea, miniata, Parus peregrinus Auct.). b) Åmericane. 10) Rostrum fortius, elliptico-dilatatum. Tarsi longiores. Digitus externus articulis 3, internus unico adnatus. — Genus Muscipeta a Cuvier in R. An. propositum . nimias formas continebat; qvid autem varil recentio- res, et presertim Bonapar te, sub hoc nomine intelli- gant, neseio; nullos enim chåracteres typosve dederunt. at di 5) American. Remige prima ultra 3 ale extensa. Tarsi longiores. — Motacillis, Saxicolis' et Syl- viis similes. sSetophaga Vig. (M. Ruticilla L.). M. monåcha Licht. — et Muscipeta asilus Pr. Max. ad hanc sectionem referende&e sunt. Po- sterior coloribus similis est Tyrannidibus parvis. , Xolmis Boie, pars. Musc. bicolor L. Entomo- phagus mystaceus Pr. Max. Saxicolas in Ame- rica representant. — Ob rostrum acute ca- rinatum, forsan contra naturam, a Fluvicola separaltur. ; Fam. 3. TYRANNIDES. Rostrum rectum, superne -convexius, carina rotundata: Cauda me- diocris 's. elongata. Remex prima modice elon- gata. — Omnes american&e; plereqve colore oli- vaceo et flavescente, multe vertice occulte flavo'” vel aureo insignes. Majores qvoqve fructibus ve- sci dicuntur. 1" Pedes medioceres. Rostrum angustius, elonga- tum, lateribus rectis, gnatbidiis verticaliter positis. Fluvicola Swaws. Xolmis Boie pars. (M. velata). Tenioptera Bon. Nengetus Sw. (M. polygiotta Licht.). M. cinerea Lath. et M. comata Licht. (nec Lath.), ut Lanius sulphuratus ') L. M. pitangua Pr. Max. 1 Interim nomen. genericum Apolites adhiberi potest. (Aznrokuns, e civitate exelusus).— Princeps Maximi- LIAN (in Beytr. 3. p. 342) egregie ostendit nomen Pi- tangua guacu, apud Marcgrav, proprium esse Lanio sulphurato Linnei, neqve L. Pitangue ejusd. ideoqve Linneum male descriptionem Marcgravii intelle- xXisse > sed minus recte nomina Linngana, a descri- ptionibus Brissont stabilita, omnino pervertit. K. V. Acad. Handl, 7835. 32 a Tyrannis differunt characteribus hujus sub- divisionis. (Tyranni Swains.). Ad Garrulos accedunt. ; 2" Pedes parvi. Rostrum depressum, gnathidiis sub-horizontaliter positis. Muscicapidibus, se- cundum varias formas analoga. Tyrannus Cuv.; rostrum latum, utrinqve paul- 4 lulum rotundato-dilatatum, apice (plerumqve) compressum. Ungues elongati, tenues. a) Cauda longa, furcata. (Rostrum vix longit. dimidu capitis). Musc. Tyrannus LL. — M. vetula Licht. (Gubernetes Such.) 6) Cauda mediocris, bifida. Pollex brevior qvam dig. internus. — 1:0 rostrum: majus: Tyr. animosus; — T. despotes. — 2:0 ro- strum minus: TI. ferox, — T". ludovicianus. c) Cauda integra s. rotundata. Rostrum pa- rum depressum, ut in div. b. — 1:0 rostrum majus; pollex eqvalis digito interno: I. cri- nitus, — T. audax. — 2:0 rostrum et pol- lex breviora: Musc. simplex Licht. d) Cauda rotundata. Rostrum magis depressum (Trrannula Sw.). Minores. 1:0 pollex bre- vior: M. coronata Auct. — M. fuscata Pr. Max. — -2:0 pollex longitudine digiti in- terni: MM. barbata L. — Numerose species, forma rostri omnes dissimiles. Muscic. oleaginea Licht. — Myothera menta- Zis Tem. — Musc. cesia Pr. Max. rostraum habent angustum, e medio compressum, et ungues breviores. - Habitu similes sunt Ta- mnophilis vel Formicivoris. 3" Pedes mediocres; rostrum crassum, undiqve convexum, dilatatum, parum depressum. Gna- thidia obligva. 33 Alectrurus WVieill. (M. alector auct.) gen. vix conser vandum. Pachyrhynchus Spix (M. nigriceps Licht.= Psa- ris Cuvieri Sw:.). Musc. aurantia et M. marginata Pr. Max. Pa- chyrhyneho adsociari possunt. 4" Pedes mediocres; rostrum latum, elliptico-di- latatum, valde depressum. Gnathidia humil- lima, sed basi verticalia. Cyclorhynchus n. g. Platyrh. olivaceus Desm. Tem. — Muscip. flaviventris Pr. Max., qve hujus est sectionis, interim eidem generi sub- jungi potest. Fam. 4. AMPELIDES. Rostri sutura arcu- ata. — Gnathidia humilia, verticalia. Vibrisse ple- rumqve parve. Ale mediocres. Pedes minores ?). 1:o Rostrum maximum, acute carimatnm. Åmeric. Scaphorhynchus Pr. Max. Pitangus Sw. — Lan. Pitangua L. Sc. sulphuratus Pr. Max. Ty- rannis sat affinis, hoc loco imponitur, ut ob- tineantur characteres divisionum. 2:0 Rostrum capite brevius, carina rotundata. Re- migum prima elongata. Americanee. Querula Vieill. Muscic. rubricollis Auct. Lipangus Boie. M. plumbea Licht. et plures sp. majores sutura rostri arcuata. M. paganam et reliq. sp. parvas, rectirostres, membrana narium fornicata ad Sylviades refero. M. tur- dina et virescens sunt vere Pipree. Ampelis L. — a Turdis non longe differt. Phibalura NVieill. Procnias MW. (Pr. ventralis). ?) Casmarhynchus, Gymnoderus et Coracine majores ut propria Familia inter Coraces disposite sunt. 34 3:o Remige 1:ma spuria. Rostrum forte, carina obtusa. — Vet. orbis. Monarcha Sw. Drymophila Tem. — (M. phi- lippensis Lath.); transitus ad Laniades. Series 3.ctia (Typica). Lingua brevis. Ale et pedes mediocres. Ro- strum compressum vel subulatum; si depressum est, nares membrana fornicata instruuntur. Digiti subliberi, tarso breviores. -— Species numerosis- sim2e, omnes terre partes incolentes. Fam. 1. GARRULIDES. Nares rotundate, absqve membrana. Rostrum forte varium, apice leviter vel vix deflexum incisumqve. — Magne inter Öscines; omnivore; ad formam Corvi acce- dentes. 1:0 (Anomalze), rostrum magnum, crassum, in fron- tem late-rotundatum intrans. Nares nude parve, absqve membrana. . Ocypterus Cuv. India. Similis Muscicape et Hirundini. Psaris Cuv. America. Similis Tyrannis. Euryceros Lesson. Madagascar. Rostrum ma- gnitudine ut in Ramphasto, dorso compresso- carinatum. Statura corporis Garruli. 2:0 (Genuin2e), rostri angulus frontalis acutus. a) Ale elongate, rotundate. Pedes minores.— Rostrum basi dilatatum, gnathidius subhori- zontalibus, sutura arcuata. Nares plumulis tecte. Cauda rotundata. Dorsum postice den- sissime plumatum: plumis pungentibus. = Indice et Australes. Graucalus Cuv. Ceblepyris Cuv. 85 6) Ale mediocres, rotundate. Pedes majores. Rostrum majus, compressum, gonathidiuis ver- ticalibus, altis; sutura arcuala, apice vix in- cisa. Cauda elongata gradata. l Cryptorhina Vieill. =. - «+ » |Vet. orbis. Phrenotrix Horsf. Temia Le Vaill.>Nares setis ica nBrIsS. nn NN TeNFdense tecte. Ben tes (Oav AS RU NT noe Ny Amerie. Cyanocorax Boie. . « +» « « Jnares nude. c) Ale et cauda mediocres, rotundate. Pedes majores. Rostrum minus, sub-teres, sulura recta, maxilla inferiore adscendente, apice in- cisum. Nares plumis subsetaceis tectze. Garrulus Briss. Vet. orb. Perisoreus Bonap. (G. infaustus). Borealis, utr. orbis. d) Ale acute: rem. 1:a spuria, 2:a reliqvis longiore. - Rostrum breve, basi dilatatum, gnathidiis debilibus. - Nares dense tecte. — Septemtr. utr. orbis. Bombycilla Briss. Fam. 2. LANIADES. Nares rotundate abs- qve membrana. Rostrum ad apicem profunde in- cisum, cum dente prominulo; — validum,. sat compressum, dimidio capite parum longius; apice fortius deflexo; gnathidia alta, verticalia; sutura recta. Ale mediocres, remige 3:a s. 4:a longiore. Pedes mediocres. Vibrisse adsunt. — Oscines me- die magnitudinis vel paullo majores; bellicose, förtes, insectivore, qvedam canore. Plereqve veteris orbis. a. Rostro altiore. Lanius IL. et Rec. Corvinelia Lesson. (Lan. corvinus Sh.=L. mel- livorus Licht.=Grande Pie grieche Le Vaill.). 36 Falcunculus WVieill. Cyclorhis Sw. (Tanagra Stjanenela Gm. Lath.). b) Rostrum angustius: altitudine duplo longius. Edolius Cuv. Lan. malabaricus S. — Ed. re- mifer? Tem. — Corvus balicassius Lath. — L. forficatus. — L. czerulescens L. et forsan plures. Sunt Lanii, rostro compresso &c. — Reliqve Sp. (v. Dicrurus) sunt vere Musci- cape, rostro depresso, pedibus parvis &c. Moribus et habitu differunt, sed patria, co- lore et cauda similes sunt. Irene Horsf. Prionops Vieill. Malaconotus Sw. (L. cubla; — L. oleagineus; — L. silens, Silencieux LeV.). — Obs. Lania- rius v. inter Timalides. Pachycephala Sw. (P. gutturalis. = nde gult. Lath. — La Cravate blanche Le Vaill. Afr. 115). Vireo Vieill. (Lan. olivaceus et Lan. agilis Licht. — V. flavifrons Vieill.). Parvi, Muscicapis subsimiles. Fam. 3. CANTORES >). Nares nude, mem- brana cartilaginea, fornicata superne tecte. Ro- strum mediocre, ad apicem leviter incisum. Ca- put majus, collumqve longius plumata. Penne cubitales zedqvales. -— Digiti laterales subliberi, ineqvales: -internus parum vel non excedit arti- culum 2:um medii. Ungues inzeqvales, mediocres (in Calamoherpe long) Familia inter Oscines centralis, numerosissima specierum, ubiqve terrarum distributa 2). Etiam 3) Aliter Sylviades dicende. Sed a nostra consuetudine abhorret, Turdos et Oriolos Sylviis subjectos habere. SA Ulärargs rariores esse videntur, - Meliphagides ibi locum earum tenent. , 37 singula genera principalia late dispersa vel cos- mopolitica sunt: Turdus, Sylvia, — Oriolus, Sa- xicola. Undiqve affimtate junguntur: preserlim cum Tanagris, Muscicapis, Alaudis, Timalidibus, nec non Certhiis omnino confluunt. Inter se pa- rum differunt: inter Turdos et Sylvias fere sola magnitudo interest; notae constantes vix erui pos- sunt. — Canor&e et agiles, lucos ameenos diligunt letosqve reddunt; captivitatlem 2egre ferunt. 1" Rostrum validum : dimidio capite longius; crassius. Pedes minores. i Oriolus L. Wagl. (exclusis O. aureo et regente, ad Meliphagides relatis). Buphaga L. Forma singularis. Oriolo et Py- cnonoto, ut videtur, aflinis. Lamprotornis "Tem. (T. cantor Lath. e Java. Sp. african&e sunt Sturnides. v. Lamproco- lium). Trichophorus "Tem. 2 Rostrum longitudine dimidii capilis, apice evi- denter deflexo; sub-forte, compressum — teres, interstitio narium cum rostro continuo. Pe- des mediocres s. minores. a) Rostri sutura curvata. Icteria Vieill. (Musc. viridis L. = Ict. dumi- cola Vi. = I. viridis Bonap.). Pycnonotus Kuhl. Ixos Tem. Turdus L. Rec. ”). (Inter Turdum et Meru- t lam Rec. nibil differt nisi color adultorum). Mimus Briss. (Sp. genuin&e: polyglottus, Or- 3) In Turdis americanis remex prima spuria est, ut in incolis veteris orbis, qvod qvantum novi unicum est exemplum. Ita Sylvicole americane et veteris: orbis structura remigum conveniunt: forme hujus Familix magis qvam aliarum universales sunt. 35 pheus &c. Reliqve sunt brevipennes pedibus magnis, et magis terricole. Cont. descriptio- nes apud Pr. Max. et ÄN b) Sutura recta. Lalage Boie (Turd. mindanensis L. — T. ma- crourus Lath. ob caudam paullo longiorem non separandus). Petrocinela Vig. Petrocossyphus Boie. Enicurus Horsf. Tem. Saxicolis et Motacillis affinis. Lichenops Comm. Ada Lesson. (Le Clignot Comm.). + Rostrum lonpibudine dimidii capitis, intersti- tio narivum enad paullo elevato; gnathidiis debilibus; — interdum dilatato- -depressum. Tarsi tenues, plerumqve elongati. a) Rostrum tenuius. Saxicola Bechst. et Vitiflora Auct. Sylvia Lath. Dandalus Boie. (Rubecula; — Calliope). Ficedula Bechst. (Luscinia; — Phoenicurus). Curruca » Phyllopnevste Mey, Depressirostres: S. Hippolais et plures tropice rostro lato ut Muscicape, non a Phyllo- pnevste generice differunt. Similes in Ame- rica occurrunt remige spuria nulla, e. gr. S. mitrata Dath. American&e (remige spuria nulla). S. cana- densis; — S. coronata &c. | Sylvicola Sw. Chloris Boie. Rostro tenui sub- CONICO. Proprie Americane: S, trichas; — america- na; — venusta Tem. (brasiliana Licht.). Zosterops Vig. et Horsf. Tropice veteris or- bis: S. madagascariensis Lath. ind. n:o 94 89 (ec n;o 2) nov differt nisi orbita paullo magis plumosa. Etiam in hac remex spu- ria deest, licet veteris orbis incola sit. Regulus Cuv. Vieill. Transitus ad Paros. Calamoherpe Boie. » » Certhias. Accentor Bechst. D » Alaudas. Elcnia n. g.?) Musc. pagana Licht.; — brevi- rostris, — modesta, — aurifrons Pr. Max; — Hylophilus cinerascens ejusd. Numeros&e ame- ricane, transitum ad Tyrannides prebentes; Fringillis subsimiles. Muscicapa parva Bechst. etiam hoc loco inse- renda videtur. Mores Reguli vel Pari, nec Muscicape. Sed forma minus a Musc. Atri- capille differt. | 4" Rostrum forte, dimidio capite fere longius sub- conicum, apice nullo deflexo. ' Gnathidiis altioribus. HAylophilus Tem. Pr. Max (Sylv. melanoxantha 'Licht., = Tan. speculifera Tem. — SS. Guira Auct. — H. thoracicus Tem. — S. canica- pilla Pr. Max. — Hyl. ruficeps ejusd. — S. ruficapilla Lath.). Jora Horsf. (Mot. Tiphia et zeylonica L.; Syl- via Lath.; = Jora scapularis H. = Turdus sc. Raftl.). Fam. 4. PARIDES. Rostrom integerrimum, obtusiusculum, breve. Nares plumulis densis se- taceis tectge, membrana obsoleta. — Ale medio- — 6) Rostrum crassiusculum, breve, basi dilatatum, alti- tudine latius; carina dorsali subacuta, sutura recta. Membrana narium plumulis tecta. VWVibrisse tenues. Ale mediocres vel sub-breves, rotundate, remigib. 3—3 reliqvis longioribus. Pedes mediocres, digitis brevi- bus, subliberis. Olivacex-cinerascentes; sepe subtus, imnterdum vertice flaye. — Elawiwoc, oleagineus. 90 cres vel sub-breves, rotundate, pennis cubiti eqva- libus. Pedes mediocres, digitis subfissis, pollice majore qvam interno. Ungues majores. — Aves parve, alacres, subscandentes, omnivor&e, male canentes. /Egithalus Vig. et Boie. P. pendulinus IL. Mystacinus Boie. P. biarmicus L. Parus L. a) P. caudatus. b) genuini; (singule species forma ro- stri differunt). Parulus Spix 7). Species plures americane&e, cau- da longa, acuta, gradata (nec furcata); Synal- laxidibus affines; sed rostro Pari et remigi- bus mediocribus, nec brevissimis, differunt. (Syn. setaria? Tem.). Fam. 5. ALA UDIDES. Membrana narium fornicata nuda. Alarum penne posteriores elon- gate, medie apice emarginate. — Pedes medio- cres s. elongati, digitis tenuibus, pro articulis no- dosis, subliberis, interno basi divergente. Unguis posticus plerumqve rectus, digito longior; reliqvi mediocres. — Celeriter currunt, nec saliunt. Hoc motu nec non forma alarum coloreqve similes sunt Tringaceis. Plereqve egregie canore, a) Rostrum obsolete incisum, tenue, longitudine : dimidii capitis. Pedes et totum corpus an- gustiores qvam seqventium. a Motacilla L. Tath. et Budprtes Cuv. Anthus Bechst. et Corydalla Vig. (Forma vere cosmopolitica). ..b) Rostrum crassims vel longius, intlegerrimum. Ad Emberizas mediante Plectrophane acce- — 7) Obs. Parulus ruficeps Spix est vera Synallaxis, sed nomen his similibus addi potest. 9! dunt. ' Saxicola isabellina et deserti medize sunt inter Alaudas et Saxicolas. Certhilauda Sw. (Al. africana et bivittata). Alauda L. et Galerida Boie. (cristata). Melanocorypha Boie. (tatarica; — Calandra). Megalotis Sw. (Al. gingica Sonn. Lath. — Fring. cruciger Tem. et Rec.; — Fr. otoleucos). Un- guls posticus brevior curvatus, sed tamen vera est Alauda L. Maxilla interior non pas- serina; mores Alaude. Phileremos Boie. (alpestris). Mirafra Horsf. (Al. mirafra Tem.) a reliqvis differt alis rotundatis. Fam. 6. CINCLIDES. Narium membrana fornicata. Cauda brevis. -—- Rostrum mediocre., tenue, (flexile) apice incisum. Vibrisse nullze. Ale parv&e, truncum parum superant; sed remiges ta- men longius (circiter !) superant pennas cu biti. Cauda brevis. Corpus crassum, plumis colli bre- vibus. Pedes mediocres. — Sunt inter paucas for- mas Oscinum habitu ab ommnibus aliis dispares. Myotheris subsimiles; conformatione partium cum hac serie avium conveniunt, in qva appendicis loco inseruntur. Cinelus Bechst. Plumis densissimis et vite ratione avis aqvatica, tringeformis. Dig. med. cum ungue tarso longior. Tinactor Pr. Max. E Brasilia. Plumee minus dense; cauda pungens; dig. externus 2 arti- culis, internus unico concretus. TI. fuscus rufescente-nigricans, magnitudine et statura Cinceli. In terra, in sylvis antiqvis Brasilize saliens victumqve -petens. Pr. Max. 92 Series 4:ta.” (Brevipennes). Lingua brevis. Ale breves, rotundatwe, for- nicate ; pedes magni elongati, digitis lateralibus subegvalibus "). — Rostrum compressum sen te- res, non depressum, mediocris longitudinis, tan- tum in Åcontiste longum. Remiges 10, in ala com- plieata pennas cubiti vix superantes; medize s. posteriores reliqvis longiores: antice gradate. Pe- des leves, magni s. maximi, tarso interdum sub- tenui. Digiti non tenues; semper elongati, late- rales subeqvales; pollex magnus. Ungues sat inceqvales: posticus magnus, laterales parvi. — Plereqve ptilosi mollissima, plumis longis,' lace- ris, non coherentibus, et colore cinerascente-fer- rugineo, obscuro, agnoscuntur. Sunt qvasi oscines sub statu juvenili premature adulte: alis parvis, pedibus magnis, plumis floccosis. Qvaedam tamen coloribus pulcherrimis nitent. Fere omnes tro- pice sunt. Parum volant alis celerrime vibratis; plerumqve in terra victum petunt minusqve ar- bores incolunt. Qvedam sine dubio currunt, sc.: Grallaria, Pitta, Calleadides et forsan plures; mul- te autem saliunt. Species familie 4:te sunt sub- scansores. .Ommnes forme&e sat similes sunt analo- gis e serie priori, et cum iis bene conjungeren- tur, nisi obstarent ex, qve typum hujus seriei precipue exprimunt: Callxeas, Myothera, Pitta, Timalia et affines. Qvedam, Turdis et Sylviis affines, egregie canunt. Fam. 1. CALL/EADIDES. Pedes longissi- mi, crassi. Remiges longiores qvam penne cubi- tales. Cauda elongata. — Nares in fovea profunde impresse, absqve membrana supera. Digitus in- 3) In Pitta digiti laterales sat ineqvales, sed tarsi lon- gissimi sunt. 93 lernus e basi divergens. Ungues, pro magnitu- dine pedum, breviores. — Magne, australes. " Rostrum crassum, conicum, sutura tota arcuata. Calleas Forster. Lath. Glaucopis Gm. (C. ci- nerea. Reliqve sp. sunt Cryptorhine e Fam. Garrulidum). | Ptilonorhynchus Kuhl (P. viridis). 2 Rostrum tenuius, rectum, apice deflexo. Myophonus Tem. (Turd. flavirostris Horsf. = M. metallicus Tem. col. 170 ; — T. violaceus Lath.; — T. cyaneus Horsf. = Pitta glaucina Tem. col. 194). Fam. 2. THAMNOPHILIDES. Remiges bre- vissime, tectx. Pedes tenuiores. Nares carent membrana. — Rostrum strictum, sutura recta; ad apicem incisum, maxilla inferiore adscendente; forte, compressum vel teres. Vibrisse vix ull. Cauda mediocris, rotundata s. gradata. -Digitus internus ima bast adnatus. Color obscurus, ma- culatus vel fasciatus: marium plerumqve obscure cinereus, feminarum sepius ferrugineus, vel ca- pillitio rufescente. — Ex America tropica. Tamnophilus Vieill. a. majores, rostro valde compresso. (T. pro- cerus). b. medii, rostro subtumido. (T. guttatus; — lineatus; — pileatus & = canadensis 2). c. minores, rostro paullo compresso. (T. ne- vius, — doliatus, — palliatus). Drymophila Sw. (Lan. domicella Licht.). Formicivora Sw. Corythopis n. g. Myoth. calcarata Pr. Max. ?) [0] ”) In plerisqve similis Formicivorge, at rostrum apice minus deflexum. Ungues sub-recti: posticus longitu- dine digiti. Color fere Anthi: pectore nigro-maculato. KwovJowris, Alaude speciem habens. 94 Fam. 3. TIMALIDES. Remiges brevissimze, tect&. Pedes majores. Narium membrana supera (plerumqve fornicata). — Rostrum apice leviter in- cisum, maxilla inferiore non adscendente. Digitus internus ad basin separatus, plerumqve divergens. a) Bostrum rectum, subteres. Cauda brevior s. mediocris. Americane. Myothera I. Pithys Vieill. Myoturdus. Turdus carolinensis (Muscicapa car. L.) huc re- ferendus. b) Rostrum turdinum, cauda brevissima, pedes longissimi. Pitta Vieill. Grallaria Vieill. c) Rostrum tortius, sutura magis minusve curvata. Cauda mediocris rotundata. Kitta Tem. (K. tbalassina col. 401). Laniarius WVieill. (zeylonus; — barbarus; — gutturalis Daud; — senegalus). Garrulax Tesson. Timalia Horsf. Pomatorhinus Horsf. (P. montanus). Megalonyx (Lesson?); transitus ad Menuram. E Chili. Opetiorhynchus'Tem.(Meropsrufus Auct.= Turd. figulus Licht.). d) Cauda gradata, longior. (Mimus Auct. ex parte: rufus, saturninus, bra- siliensis &c. — Mimi genuini alis mediocri- bus, pedibus minoribus prope Turdos enu- merantur). Dasyornis Sw. (Sylv. afric. Lath. = Sphenura tibicen- Licht.; — Malurus marginatus Tem.). Megalurus Horsf. (Malur. galactodes Tem.). 4 95 Fam. 4. ANABATIDES. Remiges breves. Membrana narium fornicata. Pedes fere medio- cres, digito interno basi. adnato. — Etiam dig. externus ultra art. primum adnatus. Pollex multo major qvam digiti laterales. Ungues majores. Ro- strum vix incisum. : Cauda gradata, mollis. Malurus Tem. (cyaneus; — Sylv. thoracica Lath. = Le Plastron noir Le Vaill.; — S. guzurata et longicauda Lath.). Synallaxis Vieill. (S. ruficapilla Vieill. = Sph. ruficeps Licht. = Syn. cinerea Pr. Max; — S. albescens Tem.). = Cauda rotundata (vel gradata, brevior), sub- rigida. In America calidiore numerose, ple- rumqve colore rufescente, undato vel macu- lato insignes. Troglodytes Cuv. Vieill. (europ&eus; — pla- fensis; XC): Thryothorus Vieill. (Turd. Coraya Auct. — Thr. longirostris Vieill. = Campylorhynchus strio- latus Spix; — Myothera nematura Licht.). Acontistes 2) (Trogl. rectirostris Swains., veris = Tryoth. gladiator Pr. Max.). Sphenura Licht. (S. striolata Licht. — S. fron- talis Licht. = Anab. rufifrons Spix.). Anabates Tem. (poliocephalus Tem. — super- ciliaris Tem. Sphenura Licht.). Xenops anabatoides Tem. Sphenura albicollis Licht. huc referenda. 10) Rostrum capite longius, rectum, apice deflexo. Cauda gradata, mediocris. De cet. vid. char. Familie. Co- lore grisescente a reliqvis discedit. Parvus. In 3 in- dividuis; qve vidi, apex maxille superioris evidenter deflexus est. 96 Series 5:ta. (Scansores). Lingua non extensilis. Pedes breviores, di- gitis tenuissimis, compressis, vel d. medius cum ungue tarso longior. Ungues compressi, medio non obliqvo. — Ale varie forme, non longe. Rostrum sat varium vix vel non incisum. In ple- risqve digiti longi, tenues, arcte compressi, pro articulis nodosi sunt; laterales sat ineeqvales: in- ternus non excedit articulum 2um medii: exter- nus ultra art. rum, internus articulo dimidio con- eretus !). Ungues validi, digitis altiores: vel elon- gati, parum curvati, vel breviores valde incurvi; medius non ut in reliqvis Oscinibus intus:obli- qve dilatatus; tres anteriores subeqvales, posti- cus major. — Omnes sunt veri scansores. In terra, licet rarius, motu saliente incedunt. = Pleriqve sunt Å mericani. ; Familia CERTHIADES ob minorem spe- cierum numerum sola proponitur. 4. Cauda rigida, spinosa, gradata. = Digitus externus et medius 2eqvales, — arti- culis 2 concreti. Pollex brevior qvam in- ternus. Rostrum maxime varium. (Genus Dendrocolaptes Herman. et Licht. Dendro- copus Vieill.). Dendrocolaptes Herm. et Rec. (— decumanus; — cayanensis et plereqve species). Dendrocopus Vieill. pro D. pico Licht., rostro rectissimo, adhiberi potest. (= Oriolus Picus L. = D. rectirostris YVieill.). Xipho- 1 Xenops differt tarso longiore qvam digito medio cum ungue, et digitis ut in Pipra concretis.: Öxyrhynchus differt digitis crassis, non compressis, interno longiore : qvam 2 articulis medii. Certhia (Sphenura) mentalis differt digitis lateralibus xqvali longitudine. 9 Xiphorhynchus Sw. (D. procurvus : Tem. = trochilirostris Licht. = falcularius Vieill.). Dryocopus Pr. Max. (D. turdinus Licht.). Sittasomus Sw. (D. erithacus Licht. = sylviel- lus Tem. = olivaceus Pr. Max.). Glyphorhynchus Pr. Max. (D. cuneatus Licht. = G. ruficaudus Pr. Max.). Picolaptes Lesson (sp. rostro paullo tenuiore: ”tenuirostris et bivittatus Spix”). Preterea D. longirostris Licht. a Lesson JYa- sica nasalis Vvocatur. Orthonyx Tem. secundum caudam et prop. digitorum huc pertinet. — Ex Australia. = Digitus externus brevior qvam medius. Pol- lex major qvam laterales. Ale breves ro- tundatexe. Rostrum tenue arcuatum, mem- brana narium nuda fornicata. Certhia IL. (C. familiaris. — Obs. Sphenura mentalis Licht., verisimiliter simul cum C. cianamomea aliisqve americanis, qvas non vidi, proprii est generis). 8. Cauda mollis, mediocris s. brevior. Dig. ex- ternus semper brevior qvam medius. -Pol- lex longior qvam laterales. Ale mediocres s. longiores. =" Membrana narium nuda fornicata; rostrum varium. (Color non rufus). Tichodroma Il. Climacteris ”Tem. (Cl. scandens = > Petrddröma > Bailloni Vieill.). Mniotilla Vieill. Oxyglossus Sw. (Sylv. varia Lath.). "Oxyrhynchus Tem. Forma paullo uber, digitis non tenuibus, rostro Yungis Torqville, pictura Picumni, colore viridi, vertice aureo; K. V. Acad, Handl. 1835. d 99 sed nullibi melius qvam hoc loco collocari videtur. + Membrana narium plumata s. tecta. Rostrum rectum s. adscendens, capite non longius. Sitta L. Xenops |. Series 6:ta. (Longilingues). Lingua longe extensilis, membranacea, bifida vel penicillata. — Rostrum qvam solito magis ex- cavatum, tolum arcuatum, basi plumatum. Na- res membrana fornicala tecte, plerumqve elon- gate: in rostro mediocri medium altingentes. Vi- brisse nulle. Ale mediocres. Pedes medie ma- gnitudinis. — Pollex longior qvam dig. internus. Digiti laterales paullo inzeqvales, subliberi. — In- ter ramos arborum subscandentes insecta capiunt. Przeterea succum melleum florum haurire dicun- tur. — Omnes tropice, plereqve veteris orbis. (Genus Philedon Cuv.). Fam. 1. GYMNOPIDES. Rostrum cras- sum, longitudine capitis. Pars capitis nuda. Lin- gua apice multifida. — Australes, majores habitu Corvino. | Tropidorhynchus Vig. (Merops corniculatus Auct.). Gymnops Cuv. Fam. 2. MELIPHAGIDES. Rostrum te- nuius: vel mediocre (turdifor me), vel 'elongatum tenue. Lingua apice fibrillis nunmierosissimis pe- nicillata. Cauda plerumqve subbifida. Australes. > "Turdiformes, rostro medioeri, ad apicem inciso. Sericulus Sw. (— chrysocephalus Sw. = Orio- lus regens Quoy et Gaim; Wagl.). J9 Phyllornis Boie, Chloropsis Jard. Philedon Cuv. Antochera Vig. & Horsf. Crea- dion et Philemon WVieill. (Corvus paradoxus Lath. = Ant. carunculata V. et H.; — Me- rops carunculatus Lath. = Ant. Lewinii V. et. H.; — M. cincinnatus Lath.). Manorhina Vieill. Myzantha Vig. et Horsf. (Me- rops garrulus Lath. — Myz. garrula V. et H. = Man. melanocephala Wagl. Vix Grac. me- lan.? Lath.). Ad Sturnides accedit. Lingua ignota. = Sylvieformes (minores), rostro tenuiore, longiore. Meliphaga Lew. Vig. (Nov&e Hollandize; — ful- vifrons; — tenuirostris). Drepanis Tem. Melithreptus Vieill. (vestiaria L.). Myzomela Vig. et Horsf. (C. cardinalis). Fam. 3. CINNYRIDES: Rostrum longum, tenue, non compressum. - Lingua membranacea glabra. — African&e et indice; sylvieformes. Nectarinia Il. Boie. (Certhia caffra = Upupa promerops ÅAuct.). Cinnyris Cuv. Fam. 4. DACNIDES. Rostrum tenue, sub- compressum. Lingua longe ciliata. Americane, pauce, parve. Habitu areliqvis paullo differunt: corpore crassiore ut Parus vel Fringilla. Dacnis Cuv. (Sylvia cayana et Fring. cyano- melas Lath: 7; Sylv. cyanocephala 2). Lin- gua marginibus inflexis e medio tubulosa , apice bifida et longius ciliata. (Sec. siecatam). Certhiola n. g. ?) (Certhia flaveola L.). 2) Rostrum longitudine fere capitis, fortius arcuatum, acutissimum , carinula palati rotundata, depressa (ut in Dacni). Remiges 3:a et 4:a reliqvis longiores. Lin- gua ut Dacnis. 100 Cereba Briss. (cyanea; — cerulea; — spiza). "Th C. cyanea lingua (siccata) fere plana, mar- -ginibus..paullo sursum flexis; apice bifida; angusta, tota longissime ciliata, plume similis. Obs... Dicgzxum Cuv. digitis longius.concretis, ve- risimiliter hujus est seriei, sed mihi ignotum. 2:0 Oscines Ambulatores (s. Coraces). Lingua brevis, carnosa. Ale et pedes simul ma- jores, vel si mediocres, capitis vel colli pars nuda, aut. rietus amplissimus. Vibrisse tantum in Ba- rita et Coracina evidentes. ; Aves majores: Siurnus vulgaris inter mini- mas, Corvus 'Corax inter maximas numerantur. Graviter ambulant pede alterno, neqve saliunt. Paradisex et Epimachi veri inter ramos arborum suspensi eniti dicuntur, ut Pari nostrates. WVoce strepera Garrulz aures musicas offendunt. Qv&e- dam -tamen inter Sturnides, qve transitum ad superiores prebent, cantu sibiloqve melodo inso- nant >). Frugivore vel omnivore sunt. Fam. ti. PARADISET. Ale longe, ample: pennis cubiti magnis, fere totam alam tegentibus. Pedes maximi, cute levi, molliore, vix seutata , tecti. — Digiti tenues elongati; internus multo brevior, basi divergens, laxius connexus; exter- nus articulo sesqvialtero conceretus. .. Pollex ma- ximus, fere eqvalis d. medio. Rostrum majuscu- lum, compressum, subrectum, apice leviter inci- sum, intus modice excavatum. ”Lingua acuta apice laciniata” Wagl. Fauces sub oculis fisse. — 3) Vocem humanam imitari plereqve, melius qvam alix aves, doceri possunt, et imprimis qvidem Eulabes. Epimachi ob linguam parvam certe in hac re differunt. 101 E regione insulari Nova Guiner; magnificentia et plumis elongatis marium famose. Femine simplices, obscur2e. Paradisea Auct. Fam. 2. EPIMACHIDES. Ale ample; pe- des breviores; rostrum longum, arcuatum, intus parum excavatum, marginibus integris oppositis. — Fauces longe fisse, recte. Lingua brevissima. Pe- des scutati, longitudine mediocres, vel breves et crassi. Digiti majores, non tenues, subliberi vel longius .concreti, internus multo brevior. Ungues majores. a) Bostrum obtusum, intus paullo cavum, mar- ginibus acutis. Ungues arcuati. — Patria et magnificentia Paradiseis similes. Epimachus Cuv. b) Rostrum acutum. Cetera ut in precedente. — Co- lore simpliciores. Ex Africa et insulis indicis. Irrisor. Lesson. (Up. erythrorhyncha Auct.). Rhinopomastus Jard. : Arachnothera ”Tem. (Nect. inornata Tem. col. 34 = Cinnyris affinis Horsf.). Lingua mihi ignota, sed ob rostrum intus minus excava- tum eam brevem esse suspicor. Medium ge- nus inter Cinnyrides et Epimachides; sed ah illis longe magis alienum videtur. c) Rostrum obtusiusculum, maxillis intus perfecte planis. Ungues subrecti, posticus presertim. Upupa L. (Epops). Fam. 3. CORVIDES. Rostrum basi cute erassa cinetum, pro insertione plumarum setefor- mium, nares arcte denseqve tegentium. Fauces recte; ale longae. — Apex rostri obsolete inci- sus, non acutus. Gnathidia fortia, linearia, neqve 102 posterius declivia; fauces igitur non deflexe. Plu- me narium setace&e in C. frugilego seniore detritze. Ala complicata trunco duplo longior. Penne cu- biti mediocres, 8 s. 9 &eqvales et 2 s. 3 brevio- res; in reliqvis avibus Legionis prime tantum 7 majores et 2 breviores inveniuntur. Pedes robu- sti, longitudine mediocres; scutis prominulis. Di- giti laterales &eqvales, subliberi; pollex interno 2eqvalis vel longior. — Omnes terras preter Ame- ricam meridionalem inhabitant. Corvus L. a) Genuini: rostrum longitudine ca- pitis, compressum, sutura dorso- ve arcuatis. Majores, lenti. b) Monedule: rostrum brevius, fere omnino conicum, sutura recta. Minores, alacres ”). Fregilus Cuv. Pyrrbocorax Tem. (C. Gracu- lus et Pyrrhocorax). Fam. 4. BARIT/AE. Rostrum forte, rectum, conicum, longitudine capitis; apice parvo adunco, utrinque acute inciso; basi superne latum, circu- lariter in frontem intrans. — Nares nude, parve, lineares, absqve membrana. Fauces non deflexe. Ale elongate. Pedes magni, scutis levibus, pre- terea ut Corvorum, vel pollex adhuc major. — Aves australes, mores, ut fertur, Corvi gerentes. Barita Cuv. Cassicis et Corvis similis >). Fam. 5. STURNIDES ). Fauces deflex&e; gnathidia alta verticalia. — Rostrum varium, ca- 4) Conf. Waczuer Syst: Avium; sed C. splendens est pri- oris sectionis. 5) Chalybeus Cuv. mihi ignotus. Secundum descriptio- nes rostri et narium vix Barite affinis videtur. 6) Sturnus proprie s. d. formam prebet in hac familia periphericam: gnathidiis debilibus et pedibus non ma- AV 109 pite non longius, apice semper depressum, obtu- siusculum: Nares nude, preter in Caryocatacte. Alx mediocres. Pedes majores, leves, scutati, digitis subliberis, pollice majore, inlerno diver- geäite. — Aves gregarie tumultuose; RE libenter inter pecora versantur. 1:o Americani. Remiges 9: prima deest. Ro- strum a fronte linea recta exit, apice non de- flexum; plerumqve majus, integerrimum. Plu- mee capitis rotundate. Color niger, flavus; ruber. Cassicus Cuv.; anal. Eulabis. Psarocolius Wagl. (meajore ex parte). Icterus et Xanthornus Auct. Typus americanus. Sturnelta Vieill. (collaris et militaris). Anal. Sturni. Chalcophanes Wagl. Qviscealus Vieill. (Gracula qviscala; — Gr. barita; Oriol. ferrugineus et niger &c. &c. Lath.). Anal. Lamprocolii. 2:0 Veteris orbis. Remiges 10: prima spuria. — Caput plumis elongatis angustis tectum. Ro- strum apice deflexum et incisum, (in St. vul- gari et Caryocatacte minus evidenter). Nares nude, membrana brevissime plumata (in Ca- ryocatacte tecte). Frons convexior. Color ni- ger &neo-nilens vel albo-varius, rostro pedi- busqve plerumqve flavis. Eulabes Cuv. Gracula Cuv. Pastor et Acridotheres Auct. gnis; sed ut europexzus nomen dat reliqvis, et prete- rea inter: seriem americanam alteramqve fere medius est. — Leistes Vig., Psarocoliis sat affinis, ob structu- ram maxille inferioris ad Passeres relatus; ibiqve bene simul cum Fr. pecoris, Emb. oryzivora &c. collocatus. 104 Lamprocolius n. g. 7) (Lamprotornithes afri- cane: Turdus nitens, auratus, morio, nabou- roup, eneus &c.). Sturnus. L. Wagl. Caryocatactes, moribus Corvo similis. Nec non Dendrocolaptides et Anabatides refert. Fam. 6. CORACINIDES. Rostrum depres- sum, vel basi dilatatum, apice leviter deflexum et incisum. — Vel crassum, magnum; vel debile, valde depressum, rictu amplissimo, facie jugulo- qve subnudis. Nares nude absqve membrana. Fauces sub oculis fisse. Ale et pedes vix. ultra mediocres. Tarsi scutis fere 9, prominulis, sub- eqvalibus. Digiti laterales ingeqvales, subliberi. Pollex brevior qvam internus. Remiges 10. Plume capitis breves vel nullze, (vel in C. cephaloptera? insolite). — Inter Ampelides plerumqve enume- rate sunt; an rite separentur, alii judicent. Omnes american&e. Coraeina ”Tem. (scutata, calva, non vero ru- bricollis. Conf. Fam. Ampelidum). Gymnoderes Geoffr. (Grac. nudicollis Sh. = Corv. nudus et Gr. fceetida Gm.) Casmarhynchus Tem. (nudicollis; — caruncu- latus; — variegatus). 7) Conf. genus Lamprotornis Tem., ante Turdos dispo- situm. — Rostrum compressum, apice leviter defle- xum et incisum; gnathidiis (debilioribus) obliqvis. Caput depressum, fronte lata, fere plana. Pedes vix ultra 'medioeres. Cauda dense plumata vel elongata. — Rostrum paullo magis minusve crassum genera di= versa non indicat. 105 3:o Chelidones. Alis longissimis; pedibus par- vis; rictu amplissimo ”). Fam. unica HIRUNDINIDES. Rostrum par- vum. Ale plicate corpore plus duplo longiores. Tarsus brevior qvam 3 ale, interdum plumatus. Digiti subliberi; pollex brevior qvam dig. inter- nus. — Ad Cypselos prope accedunt; 'sed constan- ter differunt tectricibus ale parvis, et pennis cu- biti mediocris magnitudinis. Phalanges digitorum normales. — Ubiqve distributze, Strenuissime vo- lant; male, alterno pede ambulant. Hirundo IL. (= Progne, Cecropis, Cotyle et Chelidon Boie). Ordo 3. MACROCHIRES. Fam. i. CYPSELIDES. Rostrum brevissi- mum, rictu amplissimo. — Lingua brevis. Digiti omnino fissi. Ungues magni, valde curvati. Pol- lex versatilis. Color cinereus — nigro chalybeus. — Habitu simillimi Hirundinibus. - Patriå uni-: versales. Hemiprocnes Nzh. Digiti normales. Acanthylis Boie » d:o. Cypselus Il. Phalanges digitorum, observante Nitlzsch, inter aves anomale. Fam. 2. TROCHILI L. Rostrum longissi- mum, tenue, rictu minore. — Lingua longa, ex- tensilis, bifida, membranacea, suctoria. Digiti basi connati, subtus plani. Ungues minores. Pollex retrorsum fixus, Color cinerascens — viridis: ma- 3) 'Satis distincta est forma, ut Ordinem per se consti- tuat; qvam vero inter Öscines, usqve dum Coraces qvoqve ut Ordo definiri' possint, relinqvo. 106 rium (tantum sub estate?) metallico-splendidissi- mus. — Vescuntur insectis et nectare florum. Tantum americani. Polytmus Briss. Trochilus Rec. ER Ramphodon Less. Mellisuga Briss. ng La C. Ornis- mya Lesson! Ordo 4. PICI. Fam. 1. PICI propru. Rectricibus acutis, rigidis, gradatis. — Scansores. DPryocopus Boie (P. Martius; — validus).: Picus L. (Dryobates Boie). Colaptes Sw. (P. auratus). Fam. 2. YUNGIDES. Rectrices molles, ro- tundate. — Aves non scandentes. Yunx L. Picumnus Tem. Ordo 5. PSITTACL Familia unica, zonam torridam totius terra inbabitans. — Psittacus L. Kuhl. YPedes verrucosi, tarso bre- Plyctolophus Vig.l vissimo, planato, obliqve Calyptorhynchus » ( decumbente (sub-planti- Probosciger K. grado). Cauda 2qvalis. —ÅAra Auct. Pedes prec:s. Cauda longissima gradata, 2) Nomen Trochili, a Linneo his avibus impositum, apud Veteres proprium erat Pluviano Vieill. (Cha- radrio zgyptio Hasselqv.). 107 —Psittacara Vig. Conurus K. Tarsi brevissimi, deflexi, sub- Lorius Vig. teretes: scutellis, plerumqve Trichoglossus » ( transversim sub-seriatis, te- Palwornis » | eti. Cauda longa gradata. MNanodes o Tarsi longiores, vatt scutel- —Platycercus Vig.) lis transversim seriatis. Cau- Pezoporus IM. da prec:s. Motus et vox fere fringillacea. —Psittacula Kubl. Tarsi brevissimi, deplanati, scutellis seriatis. Cauda brevior, gradata. Brotogeris Vig. Tarsus brevissimus, deplana- tus, Verrucosus. Cauda prec:s. Rostrum mi- nus, maxilla inferiore apice rotundata. Ha- bitus fere Falconis. Ordo 6. COCCYGES. Sectio 1:a. Digito externo retroverso. Tibia tota plumata. (Pollex interdum caret). ' Fam. 1. BUCCONIDES. = Digiti anteriores toto articulo 1:0 connati. — Pedes mediocres vel majores, scutis plerumqve ut in Leg. 1:a constru- ctis. Scuta tarsi non ultra 6. Nå bits plerum- qve valide. "Ramphastos L. Tarsi scuta 6 passerina. Pteroglossus IM. » 20 sd: "Pogonias » 7) ». ;4-5 ud:o. Bucco L. |) » 1:00, AROS ; Micropogon Tem. » > I d:o Ld:or =Prodotes Nzh (Indicator Auct.) 4 d:o. >Capito Tem. » » 6 parallela, eqvalia. Fam. 2. CUCULIDES. Digiti anteriores ima basi laxius conjuncti, — Nibvisse vix ulle. 109 Rostrum leviter arcuatum. Pedum scuta 2eqvalia, parallela, 7, preter in Eudynami et Cuculo. a) Pedes majores, digitis pone medium teretibus. Nares simplices. "Lypornis Wagler. Monasa Vieill. "Scythrops LTath. (hunc ipse non vidi). Phenicopheus Vieill. "Crotophaga L. Coccyzus IM. Saurothera WVieill. Centropus TI. "Eudynamis Vig. Tarsi scuta 5. b) Pedes parvi, digitis totis subtus mollibus, in- crassatis. Nares rotunde margine prominulo. Tarsi scuta 5. Ova non incubant. Cuculus L. Chrysococcyx Boie, &c. Fam. 3. GALBUL/ZE. Digiti anteriores ar- | ticulis 3 concretis. — Vibrisse valide. Rostrum longissimum, rectum 4-gonum. — Inter Buecones et Alcedines mediz. Galbula Briss. Sectio 2:a. Tibie apice late nude. Pedes minuti: tarsus digito medio duplo brevior. Digiti subtus molles; extern bus artieculis con- Crebusp internus brevis art. 1:mo coneretus, vel interdum caret. Unguis medius valde obliquus. Fam. 1; ALCYONIDES. Rostrum rectum. — Corpus crassum ; ale breves; tarsi scuta 5 parva interrupta. Ceryle Boie. Penne scapulares breves, dor- sum (obscurum) non tegentes. Dacelo Leach. (ÅA. gigantea). Haleyon Sw. : Macrour&e. ' Penne scapulares 109 magne , dorsum (nitide coloratum) :occul- tantes '!2). : Alcedo L. Brachyure, alis dorsoqve preced:s. Syma Less. Todirhamphus Less. Fam. 2. MEROPIDES. Rostrum arcuatum. — Omnes partes, preter pedes, elongatx, angu- stale. Maxime affines precedentibus, sed habitu differunt. Merops L. ”Sectio 3. Tibie plumate. Digitus externus antrorsum versus; 3 anteriores basi paralleli vel concreti. | Fam. 1. CORACIADES. Rostrum capite paullo brevius. Pollex retrorsum -firmus. Caput magnum, vertice lato, depresso. Color nitens (viridi &c.). Pedes validi. "Digitis omnino fissis. Veteris orbis. Eurystomus Vieill. (C. orientalis). Colaris Cuv. (parum a seqv. differt). | Coracias IL. » "Digiti magna ex parte concreti. — ÅA mericane. Prionites Il. Fam. 2. BUCEROTIDES. Rostrum longis- simum, crassum, arcuatum. — Pedes magni; di- giti ant. longe concreti. Pollex robustior qvam 10) 1:0 rostrum brevius apice deflexum. 2:0 rostrum longius apice recto. He forme non sunt generice distinguende. Vite ra- tio eadem. AÅ. collaris e sect 1:a, et ÅA. chloroce- phala e 2:a tantum differunt structura apicis rostri; omni 2&tate usqve ad colorem singularum plumarum, similes sunt. Juniores suut Alec. atricapilla A. Lath. set Å. striolata Licht. I 10 in reliqvis avibus hujus ordinis, sed tamen ante- rioribus debilior. Caput parvum. Collum lon- gius. Color obscurus. Habitus subgallinacens. — Tropici veteris orbis. Buceros L. Fam. 3. TROGONIDES. Rostrum breve convexum. Pedes parvi: pollice et digito 2:do | simul retroversis (unicum inter aves exemplum, observante Nitzsch). — Structura brevis, crassa. Digiti 3:us et 4:us antrorsum versi, basi conereti. Ratio longitudinis digitorum ut in avibus pleris- qve: pollex (dig. 1:us Nzh.) brevior qvam 2:us, et externus (4: us) brevior qvam 3:us (vulgo me- dius). Accidit igitur, e singulari digitorum con- versione, ut ho itekiores longiores sint qvam duo exteriores; qvod inversum obvenit in omni-. bus aliis pedibus s. d. scansoriis, ubi 1: us et 4:us retroversi sunt. — Habitus fere Pogonie. Trogon L. Fam. 4. COLIL Rostrum breve convexum Pedes validi, digitis omnibus fissis, antrorsum ver- sis. — Pollex parvus; reliqvi 3 subeqvales, un- guibus validis armati. Plumeéee mollissime, grise- scentes. — Forma vix minus qvam precedens insolita , pullibi ut videtur inter reliqvas aves bene collocanda. Minime Fringillis affinis, ut vo- luerunt pleriqve; potius affinis Musophagis, secun- dum Nitzsch. Colius Briss. Sectio 4. Tibie plumate. Digiti anteriores 3, basi divergentes, membrana juncti. - Fam. 1. CAPRIMULGIDES. Rictus amplis- simus. — Rostrum magnitudine varium: mini- III mum — magnum; depressum, maxilla inferiore apice sursum flexa. Pedes brevissimi, sed digiti non parvi; medius in plerisqve elongatus. Tar- sus digito medio brevior, scutis 5 obsoletis. Un- gnis medius intus obliqve dilatatus, in Captimulgo pectinatus. Ale magne rotundate, pennis cubiti magnis. Vibrisse maxime crasse, sed carent in: Nyctibio. Plume&e et colores strigini. Cum Hi- rundinibus et Cypselis nihil preter os latissimum commune habent. Caprimulgus IL. Nyctibius Vieill. /Egotheles Vig. (sec. descript. huc relatus). Podargus Cuv. Ordo 7. ACCIPITRES. Fam. 1. STRIGIDES. Oculi antrorsum conversi. Digiti anteriores subeqvales, fissi: externo versatili. Ale magne. Apertura auris plerumqve magna, lobo cutaneo, e margine antico orto, sub- elausiles. Area facialis in ommibus infra oculos, in typicis etiam supra eos, plumis rigidis, seta- ceis, barba rara pectinatis, obsita. In reliqvis avi- bus tantum apertura auris ejusmodi plumis obte- gitur. In Strigibus area memorata a limbo fa- ciali magis minusve cingitur; plume&e enim ere- cte marginis postici auris: rigide, densissime bar- bate, fere sqvameformes et concham auris men- tientes, limbum formant, plerumqve ultra aper- turam auris utrinqve continuatum. Limbi autem, totiusqve areze& facialis explicatio, rationem auris magis minusve explicate seqvitur. Planities faciei e limbo, pone aures elevato, oritur; cranium enim antice vix applanatum est. In S. flammea, limbo 112 omnium perfectissimo ornata, area faciei concava 'observatur.: Hinc structura faciei optimam notam divisionum prebet, — Cornua sic dicta Bubonis sunt plume -elongate (abnormes) :limbi facialis. 1:0 Are faciales supra oculos extense: a) in fronte, inde carinata, contigu&e, undiqve limbo alto cincte, concave. iStrix Sav. 6) in fronte, medio convexa, non contigue, po- stice convex&. Limbus non ad rostrum us- ve continuatus. Ulula Cuv. Bon. (Otus et Syrnium Auet.) 2:0 Area facialis tantum infra oculos. a) Scops Sav. Auris major, lobo antico evidente. b) Bubo Cuv. oo» » lobo obsoleto. c) Auris apertura parva, limbo et area obsoletis. Athene Boie. Glaucidium » Surnia Dum. Fam. 2. FALCONIDES. Oculi laterales. Caput superne plumatum. Pollex validus, insi- "stens, ungue majore qvam medio armatus. Vertex depressus latus, arcu superciliari su- pra oculos prominulo. Ale in plerisqve longe: i.e. dimidia parte truncum superantes. Digiti « an- teriores basi plica cutis junceti; medius longus, sed non tarso longior; laterales in&eqvales, medio non duplo breviores. Unguis internus maximus, exlernus parvus. | 4. Typici. Maxilla superior margine sinuata: in lobum vaginantem producta; apice subito deflexa, per- pendicularis. — Lora semper setosa. Pedum su- perficies dura, corneo-scutellata. - Digiti subtus elongato-tuberculati. =. Trib. 113 Trib. 1. (Falcones). Ale lönge: remige 2:a longiore. — Rostrum breve, tereti-convexum , dente valido in curvatura apicis armatum. Na- res undiqve marginate, puncto centrali 03seo instructe, qvod in omnibus seqventibus (pre- ter Milvaginem) caret. Penne cubiti breves. Falco L. Bechst. Trib. 2. (Circi). Ale longe: penna 3:a s. 4:a longiore, cubiti brevibus. — Limbus facialis ob- soletus, et area infra oculos more Strigum plu- mata in plerisqve observantur. Eadem stru- ctura in Falconibus adhuc obsoletior apparet; in seqventibus plane deest. — In his et in se- qventibus rostrum compressius, lateribus vix conyvexum obvenit, lobo laterali ad medium ma- xille sito. Tantum in Harpago et Ictinia dens anterior qvoqve adest. Ictinia WVieill. Circus Bechst. Circaétus Vieill. Trib. 3. (Astures). Ale breviores: tertia cir- citer parte truncum superant. — Remiges 3:a —5:a longiores. Rostrum breve. Harpagus Vig. Accipiter , Astur , Dedalion Auct. Morphnus Cuv. Harpyia Cuv. (Magnitudo nec habitus Aqvile). Z'rib. 4. (Aqvile). Ale magne: longe, pennis cubiti magnis, remiges complicatas fere tegen- tibus. Remiges anteriores breviores, gradatae. — Aves magne, tardeae, in gyros volantes. Omni- um habitum eundem invenio. Buteo tantum generice differt rostro breviore; sed Buteones majores magis sunt aqvilini qvam Aqvile mi- K. V. Acad. Handl. 1835. äl nores, e. gr. ÅA. pennata, Hal. pondicerianus , qvem potius Milvum vocarem. Agqvila Briss. Cuv. Haliaetus Cuv. (Affinis Vulturibus magnis). Pandion Sav. Milvus Bechst. PButeo ) Polyborus WVieill. B£. Aberrantes. Maxilla superior margine simpliciter arcuato, vel angulo parvo prominulo, apiceqve non per- pendicularis. Formas varias, indolem Öscinum, Vulturum vel Gallinarum habitu moribusqve referentes, huc collegi. Pedes in div. ::a, 2:a et 3:a cute reti- culata, crassa, molliore, specie qvadam spongiosa, tecti; digitis teretibus, levibus, parum divergen- tibus. — Insectivori. 1:0 (Falcones aberr.) Ale longe: remige 2:a ce- teris longiore. — Rostrum parvum debile, a basi deflexum, apice longo non perpendiculari, anguloqve parvo laterali instructum. Dora in 2 generibus plumata, Elanus Sav. (Pedes spongiosi, ungues teretes). Lophotes Less. (Pedes parvi? Lora plumata). 2:0 (Asturides aberr.) Ale breviores, apice rotundate. Leptodon n. g. (F. cayanensis et palliatus Auct. A Recent. sub genere Cymindi, ni- mis diverso, enumerati »): ) Char. Rostrum compressum lateribus planis; longit. dimidii capitis, sutura tota eqve arcuata, dente ante medium parvo. — Vares membranå tecte, antice ri- må transversa aperte, (in Cymindi rima infera, lon- gitudinalis). Pedes spongioso-incrassati, reticulati, digitis subtus planis. 115 3:o (Buteonides aberr.). Ale longe. Rostrum eden- tulum, apice fortius curvato. Facies plumata. Nauclerus Vig. Nares aperte. Lora setosa. Cyrmindis Cuv. » membrana tecte. d:o. Frenns 0 ejusd: d:o d:o. Lora plumata. Buteoni sat similis. Pedes pa- rum spongiosi. 4:o (Degeneres, olim inter Aqvilas enumerati). Ale magne. Rostrum subrectum, edentulum, apice brevi, parum deflexo. Facies nuda. Pe- des non spongiosi. — Vulturibus parvis et Pe- nelopidibus magis qvam Falconidibus similes. Ibycter et Daptrius Vieill. Frugivori dicuntur. Milvago Spix. F. degener Ill. Nares puncto osseo. | Gymnogenys Tess. verisim. huc referendus. Fam. 3. VULTURIDES. Caput nudum vel floecosum. Oculi laterales. — Palpebre setis cili- ate, qvod etiam in Aqvilis magnis observatur. Margo superciliaris non prominens: oculi igitur exserti et vertex angustior. Collum ut in Galli- nis elongatum, Alx omnium magne. Pedes ro- busti, breviores. Pollex in minoribus sub-eleva- tus. . Digitus medius tarso longior; laterales sub- 2eqvales, duplo breviores qvam medius, basi cute juncti. ay Veteris orbis: nares septo crasso distincte, Ca- put, saltem ex parte floccosum. Gypaétos Storr. Vultur IL. Neophron Sav. b) Americani: nares pervig, caput nudum. Cathartes IM. Sarcorhamphus Dum. 116 Fam. 4. GYPOGERANIDES. Pedes long, tibia apice nuda, pollice basi elevato. — Caput plumatum. Oculi laterales. Rostrum aqvilinum fancibus longe fssis. Digili breves. Similes Gral- lis majoribus ?). Gypogerannus IM. Ordo &. PULLASTRAE. Fam. I. PENELOPIDES. Ungues magm, compressi, acuti: pollicis majore. Digiti bast di- vergentes, cute juncetli. — Rostrum validum du- rum. -Rectrices 12. — Falconibus degeneribus affines. A'mericane. ; Penelope Merr. Crax L. Fam. 2. MENURIDES. Ungues magni: pol- licis majore. Digiti basi non divergentes. — For- me due in omnihus methodis anomalex. Prece- dentibus tamen affines, licet digitis differant. Me- nura etiam formå alarum differt: tectrices enim breves ut in Leg. 1:a inveniuntur. Nimis autem differt capite parvo, unguibus depressis et toto habita. — Maxilla inferior ut in fam. seqvente. Öpisthocomus Figg. Rostrum durum, forte. Di- gill fissi. Ungues compressi acuti, arcuati. Amphibiis vesci dicitur. Menura Lath. Rostrum debile. Digitus exter- nus toto art. 1:0 concretus. Ungues depla- nati, subrecti, maximi, obtusi. Tarsi scutia g. 2) Huc secundum affinitatem referendus esset Dicholo- phus; qvi tamen ob characterem, e pollice desum- tum, in Ordinem Alectoridum relegatur; neqve omni- no male ibi enumeratur. 17 (Megapodius verisimiliter a Menura non sepa- randus; mihi vero ignotus). Fam. 3. MUSOPHAGIDES. Ungues aculi, compressi: pollicis minore. Rostrum validum, to- tum durum et compressum, apice subacuto. HRe- ctrices 10. — Maxille margine serrulate: infe- rior angulo mentalt ultra cdi producto, sub- acuto. Skans validi, scutis 10. Digiti basi plica cutanea, in digitos decurrente juneti. — 'Tantum Africanee. Chizcerhis Wagler. (Phasian. africanus Lath.). Musophaga Isert. Corythaixc IM. Fam. 4. COLUMBIDES. Ungues minores, parum compressi; pollicis minore. Rostrum te- nue, debile, cute supra nares magna, fornicata. — Rectrices 12. Digiti parum divergentes, subtus mol- les, sub-inerassati. Plume corporis dense, ra- chide ad medium crassiore, sub-spongiosa, alba. a) digiti omnino fissi. — Pedes minores, pollice insistente. Tarsi g9-scutati (vel plumati). Ale longiores. Vinago Cuv. Columba I. (Ptilinopus, Ectopistes, Peristera et Chameepelia Sw.). b) digiti basi plica cutis juncti, magis divergen- tes. Pedes validiores, pollice sub-elevato ; tarsis retliculatis. Ale breves. ; Lophyrus Vieill. (C. coronata Auc) Hiciet Gen. Crax ad Gallinas prope accedunt. — Paucée alie Columbe ad hane subdivisionem referende sunt, 118 | Ordo 9. GALLINAE. 1:o Definite 4-dactyle: pollex apice insistens. Fam. 1. PHASIANIDES. Ale breves. Di- giti basi ble juncti. Rostrum 'debilius, ante na- TesS impr essum. — Rostri basis, nares continens, longior: : cute carnosa tecta, et depressione levi, a reliqva parte depressius fornicata, distincta. Pol- lex plerumqve longior, ex parte insistens. 4. (Indo-orientales) collo capiteqve majori ex parte plumatis. Cauda plerumqve longa difformis. — Aves speciosissimee, proles divitis Orientis. "Pawvo L. Polyplectron Tem. Monaulus WVieill. Lophophorus Tem. Fuplocomus Tem. (Ph. ignitus. Gallus Vieill.). Gallus Briss. Cuv. Phasianus L. Argus Tem. "+ Fragopan Cuv. (cauda brevi). Cryptonyx Tem, » » B. (American&e) capite colloqve nudis carunculatis. Meleagris L. Fam. 2. TETRAONIDES. Ale breves. Di- giti basi cute juncti. Rostrum validius, totum convexum, durum. — Rostrum saltem "crassitie tar- si, basi nudum, vel cera parva, vel plumis te- ctum. - Narium sqvame minores, cartilaginere. Habitu a precedentibus differunt, sed characteres distinetivi difficile inveniuntur: Monauli rostrum sat simile est Francolini. Color fulveseens-cine- reus, undato-maculatus, qvod tantum in Tetr. Te- trice AI non observatur. 4. (Aberrantes). Caput nudum; cauda brevis. Numida IL 110 / 4. (Septemtrionales). Caput cum basi rostri, tar- siqve plumati. Cauda mediocris. Silvas alpes- qve inhabitant. Tetrao L. Lagopus. C. (Meridionales). Caput plumatum. Rostrum basi cera parva tectum. ”Parsi nudi.. Cauda brevis. Campos veteris orbis, etiam silvas Americe, in- tra zonam torridam et temperatam, inhabitant. Francolinus. Perdix. Coturnix. Ortygia Boie (Les Colins Cuv.). 2:0 Sub-3-dactylze : pollice nullo, vel minimo, toto elevato. Fam. 3. PTEROCLIDES. Ale elongate, acute. — Digiti basi cute juncti. Pollex mini- mus; deest in Syrrhapte. Cauda sub-elongata, acuta. Conformatione partium coloreqve sat simi- les sunt Tetraonidibus. Pterocles 'Tem. Srrrhaptes Ill. (Digiti toti concereti ?). Fam. 4. CRYPTURIDES. Ale breves ro- tundate. Digiti omnino fissi. — Cauda brevissi- ma, inter plumas sub-occultata, vel nulla. Rostrum tenue, rectum, depressum, sub-obtusum. Terras calidas inhabitant. 4. (veteris orbis) pollex nullus. Aflines Coturnici. Hemipodius Tem. 3) De affinibus Thinocoridihus vid. in Ord. Gvrallarum Fam. 3. b. I 20 B. (Americanze) pollex parvus. Plume sub-lacere, Struthiones parvos referunt. Rhynchotus Spix. Tinamus Lath. Crypturus TI. Waegl. Ordo 10. STRUTHIONIDES. Familia unica. Pollex nullus. Struthio IL. Rhea Briss. Dromiceius VWVieill. Casuarius Briss. : Obs. Materiem Familie alterius hujus Ordinis, presentia pollicis denotande, prebere videntur Apteryx Sh. et Didus L. Hic, qvantum novimus, solus est inter aves e terra exstinctus. Ordo 71. ALECTORIDES '). 1:0 Pollex nullus vel minimus. Fam. 1. OTIDES. Pollex nullus. — Galli- nis et Struthionidibus maxime aflines: rostrum fornicatum et ptilosis Gallinarum; pedes, et pre- 4) Paucex aves, olim inter Grallas enumerate, ad hunc el ad priorem Ordinem referuntur. Ibi semper male collocate fuerunt, et dispositionem Grallarum natura- lem difficilem reddiderunt. His autem detractis, Gralle Ordinem eximie naturalem prebent. Alectorides qvi- dem inter se dissimiles sunt, haud aliter qvam typi familiarum in Ordine qvolibet; vix autem magis nobis differre videntur. — De hoc et priori Ordine dici po- test, volumine compensari qvod numero deficit: Stru- thicnides enim, omnium avium maximi, sunt 4 (vel 62?) Ex Alectoridibus, inter aves secundae magnitudinis nu- merandis, cognile sunt 16 species. 121 sertim digiti omnino Struthionidum (cf. expos. Ordinum). Ungues tamen fornicati, nec solidi, la- titudine fere digitorum. Bö Ol! Zd0—]| 2693 T--| LO'SP Sö AT) O'TT 6ö| ITE Lö) FSF Sö LT| STO FPöl SUGET Ol —— <€ O OL0— 08.96 Fn O€.FVT ,SSy9T T,,9 ,4G 0,6 GG -O.FF SSY9T 0,00 JG GL,.08 ,6F ”UODeT oh a Å : A AT 'TII "II IT . umuen ssedneA I100I() tvantPoT JUIEprEI) PIA JajuILuowu-suoOTIBATISAO) sueunhg NN "TION 18 Uls) :0c tag "CESL WI0OYYIOIG ”UFPVYIFLIL DISLOf 2 LIUOIVALISQO 173 MJ I6ö+]|83cE TIL $ Töl LIT 4 | STP SIS | sp FR öl OTI | Su DI 10549 € 0 > I rg C M Ola Föce = IVLT Fb Völ BrE LF ——— | ST Fb TO] 896 ök OPTOE manen M ART OrcE I— | 90: 95 9 ö ISOTT-6S) — —9S g'e€ ec ——— |MH'UYyRNr MI 86 OT T— | TATTO FS 6:09 AS 904 951 ST HS O'ce ij SS c c c |; oc! SSF OS c M| OPTT | FITE I) EET Op 0'€C FF) 0:00 öF| VET OF OF gel OTG Sej —— hg a SR I I— BEST GT 0'ZE €öl Sö8ö Tal SST GT | Sc6s 9) O'6€ Fr| —— Sh Så 2 | är I—|68ET 6 08 SL99 or) 19 TI| SET G OD) BBTL |SCTE GS) — Sv Så SS £0:0€ T—|SLEL DE O'9F FE! $9C CE) 6EE OE SST kass RE NS ER - sr SF GP EC00-TR EOS a MA AT spe ra [agan L$ AG NaNR le os | 9L9E OF S'8ö GF| 068 oc G'ZEe GSI SöS golmH'yYudge Ol eg't+ G VS =E CV 56 O.67 Ul SEE MR 05 £c SS | ——— |'uodexqg LY OT fore ae Fö BF | OS PV SLE OM FO Sk | Sover) Tog Tal Mind ee 01-006) Ms [BE RO firmagnan SL &'0P 4 AHN FÖRS söta Sm fd VOR IF! OP FR) SOS FF +$'69 9p| O'€T GH) —— YG IP RN SSE IP SPEC: | GG SVG UCRNG ört BV O | OPe+ [€81E [PETS Sö F| Oloc ol Sic FejSETG Söt Sen sal Sue 6 —— €$ Sv I 3 = 4600 €9 SLE GV) 183 TIS) 608 €c GOT GG) GuOr 49) —— Sh SAGE uu Le S6,ES ET,9T GÄTT OT PT OT O.FS ET, 9T T.8F FÖRS | -UOJLI(] ct 'ssedyeA "ItrodIY "WDIPIN A AI ur TI I "ute N FUEPEII PIA TJ UI Otu-suoTI E4.NSsqO sueunr4S TTO EOOvT ERS WIRE AE SOA OR Er SAR FOA ER EE RNA ME EA ES FRA AASE ANS SEE AE ET AE SA AT SATTE ESA TEES EEE "I9p0S Vv UTN "ECT [uf SO00000000ERERERERER 09.0 + 8068 1 Zl 'ssed1)eA FEO | 6 FE T— 0c:0—] 90FE £0'0— €0:0— | €ö' FET 0- 6I'FE T— FI0—) 61'F8 T— GT O—) LIBE T— Ko =S Co OT | öIFS T— 880 I FORS T— T9'0—]| O0'HE T— "9F0—1! 6666 T—- Y9F0—]| S6'€6€ T— 9F0— S6'€€ | LF0 E6€£ fa 000 1 €6'€€ I 930 +1 06:68 T— ESO + 68'€€ I— FLOTT! 8868 T- "TIODI(É TTT FO'8 FF cc 008 L — 10400 FF - Sö FE I—| ST'9 98 98g Fö TC 9c'ST 99 GJ Fö P9 66 ST OF 60817 61 TS'9T. 6 0c Lö OF ST 617 0E'63 OS €8'7 CC 030T ST 86 €G 9T €T'8I + ST 6E'LP 85 Frö HF T9'8h TE "LU NIPSTL 60'€5 Sö LT) LET cc LI66 ,ESy9T 6, 6€ 67 0 Sp SS | VB PF ööl| SO: z OBE LP| SO IF) LO FF 0'0F ör G'ZG 66 0 8ö| $9 9c GL FPÖ 9'0€ Bö) 6'SfH 91 885 hö TT) O'OT €ö 69 3 G'cT Ca SOREE 6:€5 LS S'0T 90 9pc F 0'8€ &S 098 FF) O€3 of) O'9T OF 6'9 ge TOR cal 0'TE Te] O'8T 6T Gö LT C'6G CI 96 TT) <9T. 6 OC) OT: L 0'G5 Lö 0'€ö cc!) OTP ST 61! Gc 9 G:LE OF) 160 Gp| G63 09 | G'LE GG 008106 de Port SES I 68 OF: GÖ ST LF 61 SR 6TS 81 Rd O'ST F STI 0'69 G OST GG! eco 0 LS FLFR ec G'Ge 0 C'CF OF Sö Sh OF) OCC FR GOT LF ——— | ——— | ()'6h IE OF FS CZ Pol 6TG Sö LT) O'OP Lö B46C IG] GuTE,ESY9T FaLT SG INET [ ET "III Se Jutep BI] pia 197 UI LO vU-SHOT BA LISN GOOINE 505 0 | 1Iu8AD ef G'ZG OP 'A?H 'yYydan I O'S ööl IuSAr €c G'6T Tö| ”H8c XIX O'ZLF 6F) MH 'Ydenc 9'8p OS] —— €G G'€G C€| —— he OCh FT] —— Sh öres = FMV ——— | 'uodexq LH 045 8cl'vHYydany sc ——— | 'uovexq Lh se Ra CE G'FS OC| tu8SAN €c GIF 4 IHY 046 & | "Hee XIX GL FT GF] —— YG ge 98) —— sh C'60 66] —— €G SVT LS LS EK Sh ee "uvuPeu sueualg "TIpPOS vr UufaYIrT. 175 AM] SITT [€998 T—lcö6 Pp ööl Kas Oj OTE Z| S6 PF öö| Sch s | TTT L | 1089 ec - = I - 3 SL85 OP 6'0F oh LTo Ä 60 9Ppl S<'66 tplVYHYydrg I = ö FL Col | FL 90 |G4e SZ S6c6 6ö| 1u8SÄr cc MI 90T+/899€ T—!10T0 Sö Töl ——— | GÖTT €ö| —— Gö To] S'9p 9z| ST , 'hec ix Je TV ; ; G'TE 8 85 NIX MJ] 660+ | £998 T—] €T:97 93 Se 6f| 04 €Sl —— 99 I YST 69) SB ö |H'YddNr MI 660+1£998 T—1|Z093 FS. 159058 OG) 688 35) 098 FS O'TT IS] STGG LS] —— SG AA 98101 1508 T- 99LT OP GG Ge) 84 BE) 6 OF O'Fö öFl O'8ö Hl —— hc AM | OSOT | 98:98 T— 8E'6T 67 O'FF | GL AT) PET 61 | FE SRA Sp alt] ÅL SKO CA MJ] o£0T SrIE TI CE8K 6 00 —— | OL I9C8E 6 Oc: TTT TT) GT El —— sh AA] 69,0+16898 T=100'85:08: | ——— | S'€P 83) 08808 960 cf) OTö FE] —— MI 98 0+/ 8€'98 I— £66€ ST ET] = I — — | O'OP ST 68) OC cc) GG Lö uoderq LY OT fOT+] £€98 T—] TO. TE: 5 069 89) SO SS) FIE TC Fot 6F) 66 9pl'H'ydrne O| 4LOT | 8596 T FÖL Sö TR ENSE ——— | GIG öl) uodexq LY O| ALLO) LT9E T- 60'€T BI 0'0€ Tö| 8TG 6I| O'ET ST G'9€ 9T| ——— | —— <€€ OT ALLO] LT9E T—!L098 OF | S'99 08) FAS BT) O'95 9T —|G86S Hj ——— | 10845 ec OT 69:07 | Gö'98 I— LEOCy BT) EP L | SL 21 108 Fo 8l| ——— | ——— |'vHydan I OT! €90O+ 1) 098 T—]| S6'6F 85 G'8ö TI 888 0 I Sh 39 Ge Gl O8T <9; 'VBc XIX ein + [4 ae 4 4 4 4 z O1 ES'0+ 0698 T—| OFFS FF c'9T GF | 9'€ sel SFS bh FP ok) IFPh ( sma [4 + 7C SR ( 6 € [4 )F : Ol 9FOT 0398 T—)| T90S TE CATO AS fasen Ad ERT SO SG mate 12 sa ra Ör O | 6€0+1 6198 I— 00.99 Sö LT) OTE 65) Gö Lö| SSG Gö AT) O'OT HölSLÄST Rö) —— < O | SO'M+ pr 9€ T—]| 60'HZ €G Gö ST AS) T6T SG) Sfö EG ÖT —— tl O 8540 40.96 | gr BSuLS LE Ty9T -O.87 kV -Ou0S ST -IuLG Cell 9I,,G OF SEA ”UODet(T ce sedneg| not an VS EN "IN 'T I ur : ; ItLILPEIF PIA JaPuIwoOmu-stoNLATISTÖ sueundhg "TION 2v 4 IENBILO) AL =O SEE RER be ung 176 "IION 12 upyng 'h nsnäny MJ 000 | E8:Z T —|ETEE 93 G'ce oo) LEE Pe O'£E 98 9:60 83| O's NEJ mak ec M 0.07 £8'ö c— = GF Sö Sö Tö| VOR To) PIE €c| SSc Sö TC Vor ke GiLS 80 'hgc XIX M| LVOT | 8LC co 9808 99 Oe D'OR 69) See & Hyder AN LTR SE S = LLVS FS BST TS) FR: ES LTS PS OLE 99 To 85] —— - €G "N OC a = Sr . NN sg VE Bf) OCR OP OVE OT) = SIESSPR ra hg ;R De SÄNT G'8ö LV| GF GT FLI Töl- €L Foj — sh | | | Se 09: TG 3 I SLS LI LER 6 OC O'98 IT) OC ET) —— SY - Ne I z = I LÄG ee FORE OG E0S) FO TETS Sa AR Ol fe | Let z —| cec ee | Sf SR LS ar ET AN On | £€'69 OS G'Zc 66) SR 99! O'69 CS 00 OC TLL AH "Ydar) c Oo! O3UT IST ö — TV.LE Gö ——— | 069 HE) O'8E oo) SÖTT I | FIEF | 9360 T Tc|SFTTT | LIP GS) 10849 ec 6'T—] 20:85 — TOTT fr | 966 Op| SIG PF GIT €p | OTE TP) LR GEIA AM] 82 66.10 —[c8oc rö | Fer fö Tra oc soc fö | OSS c3 Ur oden I ES ERS S IU.0/ ÄR a RE EO TR Fä tel KR > a Ör 0'9 Bsl GG GG. | 999 TS] SSE Sp|'nokrydaone föl be (rele C80 set I 0 or dr dn vu ce Gus vt ret M| L08—] 884c —L048 81 oz| OT cc| 15 ae KE MJ LET) 9LLT —|60€ö FI 6T| SLTF 9c) 08 Ta) < / FE ENS JE UTE 8 Fö) fö Hr peer = | uoverd 4 3 rr OLA —|SVLö TG | GLbe SH) OZ SF) OZ TG | BSf Fal 095 LG O ZoT— 097 = 0 To SL8F IT EE CöL Fö G'80 €€ SR 'uodvaq LY er EE er SS ER | 0] 907—] toa —|98e7 KE ne - SP LM 200 GJ ide) 66 T— Cj& IL 5 TC T Ci '/ r 01 90.1 FL IOCER AG CT fel Se Gö UcR 4 > koftade ee uden I O | IFO—] 092 —l|09F € 9 Er Foc Eee XIX -R0:0-- sic Elers I SE Sr RO OSSE ae OA RA DR SR JES = G, ST VOLT 9I,C€ 90! BFT ,83| '"uodrerIg cg 'ssedyeA | 10010 SnG A "AT "III = = EE IPL JUtepel) PMA I3Juamuowu-storNeATISgO sustiaalig MAREN AASE EEE EEE EEE EEE SEE EEE EEE AE ETREE 1 'I2POg Ir uf) 98 Msnäny 184 Sedan observationerna: nu 1 sin helbet blif- vit meddelade, må de formler i ordning härle- das, som vid deras beräkning äro använda. Z Låt JVZS föreställa meridian, -Z observations- ställets zenilb, P verldspolen, s stjernan vid dess gång öfver medlersta tråden, samt p den punkt, hvarest nordliga förlängningen af instrumentets rotations-axel råkar himmelsferen. - Sammanbin- das dessa punkter med storcirkelbågar, så kan lä- get af p hänföras antingen till verldspolen eller zenith, och följaktligen bestämmas antingen ge- nom dess timvinkel 7 och polafstånd z, eller ge- nom dess azimuth a och zenith-afstånd go?—b, då b utmärker axelns lutning mot horizonten och är positiv, om dess nordliga ända är högre än dén sydliga. Betecknar man vidare med c in- strumentets collimationsfel, med & polhöjden, samt med 3 och £ stjernans declination och timvinkel, (hvarvid anmärkes att timvinkeln räknas från sö- der, men azimuth från norr, båda positivt mot vester genom hela cirkeln), så är PZ=90—t0p PZp=a ZPs—t ZPp =1T Zp=909—b Ps=902—J Pp = ps=g0?—c sPp=71—L. Med dessa benämningar ger triangeln Pps sinc= sind cos zr+4 cosd sin zz cos(T—t), .... =». (1) och för elimination af storheterna 7 och Tr, hvilka 185 icke kunna genom observationerna omedelbarli- gen bestämmas, tjena den första bland följande ur PZp erhållna relationer Cos7r = Sin fp sin D+ cos q cosb cosa SIN 76 SINE ===1CO S/O:STINGE Ne 0 NERE RSA sal er ehe (2) sin zz cosT = cos ( sin b— sin q cosb cosa samt sin zz cos(7—1t)= cos b sin a sin t-F cos q costsinb —Ssinq cost cosb cosa, hvilken sjelf uppkommer af de båda andras ad- dition, sedan de blifvit respektive multiplicerade med sint och cost; så att (1) efter dessa vär- dens substitution förvandlas till fundamental- formeln sin c=sind sin q sinb+sin d cos q cos b cos a + cos d cos q cost sin b— cos d sinqp cos t cosb cosa$Y . . .» (3) +cosd sin t cos bsin a Utom polhöjden & och de ur sjelfva obser- vationerna direkt gifna 6b och t£, samt stjernans deklination 3, hvilken, så vida & sökes, alltid må- ste anses känd, innehåller denna eqvation de obe- kanta a och c, som således böra medelst räkning determineras, - eller ock medelst passande åtgär- der bortskaffas, nemligen a genom stjernans iakt- tagna passage iöster och vester, och c genom ro- tations-axelns omvexlade läge. TI alla fall blir det för kalkulen tjenligast att i formeln insätta 9+469, a+Aa för 9, a, då A9 och Aa beteckna de korrektioner, som till de approximativt gällande 9 och a F) böra anbringas, för att finna deras ”) Genom observerande af blott en enda stjerna i öster och vester kan det approximativa värdet på q finnas med tillhjelp af formeln (1), hvarest man för detta ändamål kan sätta z=4q, samt lemna collimations- felet utan afseende. Benämner man med t och t' tim= 186 verkliga värden; hvarigenom sinc= sind sin sin b-+Fsind cosq cos a + cosd cos cost sin b— cosd sing cost cos a + cosd sintsina — (sind sinq + cosd cosq cost) cos asin4y — (sind cosq sina— cosd sing cost sina — cosd sint cosa) sinAa , emedan man kan låta cosb=1, cosA9=1 och cosAa=1, samt bortlemna alla termer, der de högst små produkterna sin ö.sin A+ och sin AG.sinAa så- som faktorer förekomma. Med införande af hjelp- vinkeln D enligt CSI ==ETSQ COST) delse SNES SS TE SALA) och då man ihågkommer att i triangeln PZs måste cos z= sind sing +cosd cosq cost, när z2—=stjernans zenithdistans, blir vinklarne i de båda observationerna, blir nemligen - o=sin d sin q+cosd sin q cos(t—t) o=sind sin q+ cos d sin q cos(t—t"), samt genom additien tv tv'—t o=sin d sin q +cosd sin q cos(T—: )cos 5 2 2 och genom subtraktion ; z FEN. U—t o=Ccosd sin q sin (7— sin ; 2 ur hvilka eqvationer följer + U+t t—-— =1580? eller 7=180?-+ 2 2 ' LE SER och cotq =cotd cos , t—i å der —— bekommes ur halfva tiden mellan stjernans 2 båda passager- öfver medlersta tråden. Med de så- - é o 1 o lunda funna värdena på 7 och q eller zz och då 5 ne- gligeras, erhålles a ur de tvenne sednare af eqv. (2) genom ; tga= — sin ptgt. 187 j 3 cos : sine == coszsin ARE ed cosasin(d —D) cosD ” + cosd sin t sin a — cosz cos asindq COS 6 (EEE sin(d —D) sina — cosd sint cosa)sinda, cosD eller, om p=200264"8, utan märkligt fel cc=ljedsa kör na cosasin(J—D) cosD + 0 cosd sin tsina— ÅA coszcosa + Aa cosd sint cosa, samt slutligen LD EAA Sinfp P oo. . . s . + (5) sing cosD + AZacosd sint—c, om instrumentets axel ligger så nära meridian all approximativt vore a=0, hvilket antagande lätt kan uppfyllas och som medfört rättigheten d SON SOK ; alt i formeln sälta — :i stället för cosz, samt sinQ | cos3 i stället för cosD, emedan stjernans azimuth 1 detta fall blefve nära g0? eller 2702. Beräkningen af hvarje särskild observation, hvilken nu mera endast beror af eqvationernas (4) och (5) vederbörliga behandling, äv förden- skull högst enkel, men kan likväl, om antalet af samma stjernas observationer är hetydligt, ytter- ligare underlättas på följande sätt, som visar huru det besvärliga interpolerandet ur större logarithm- tabeller 1 ej ringa mån undvikes. Eqvationen (4) ger nemligen genom differentiering i afseende på D och t dD=-—tgq cos?D sint dt, eller, om tg9 elimineras, dD = — dt. tgt sinD cosD tgtsin 2D = — dt. 2 138 Bestämmes således D' för en viss timvinkel £' ur tgD! Ste cos hj KANSKE föl, Sr jen rele (6) erhålles det mot en' annan t£ svarande D genom eqvationen tgt'sin2D' BED ACE) ENAS och räkningsföreskriften blir då denna: först sö- kes D' för hvarje stjerna ur eqv.(6) "), vid hvil- ket enda tillfälle sjuställiga logarithmer äro nö- ind si diga; sedan determineras coeflicienterna —— etc. sinä i tgt'sin2D' 1 eqv. (5), samt Rd » hvilka, en gång funna med femställiga logarithmer, kunna användas oförändrade för hela observationsserien; derefter erhålles D genom (7), och slutligen bildas eqv. (5). För att uppskatta det inflytande, 'som ett fel 1 deklination, eller i rectascension och tidsbestäm- melsen eger på polhöjden, ihågkommes att dD = —itgq cos?D sintidt, hvarest jemväl för cosD kan sättas cos3. Ge- nom differentiering 1 afseende på 3 och D för- vandlas derföre (5) i den fullständiga differential- eqvationen cosq sind — AQp-— osd sinqp SRA o=bn+(d -D)- + AS - — LIA sing cosd sint-+ Afa cosd sint 2 om de derunder HEpkeiea, FRp i kalkulen lik- giltiga termerna, såsom po elc., bortlem- sing nas. Denna eqvation innefattar åter reglor vid 5) Vid beräknande af D' bör man välja en till midten af stjernans observationer hörande timvinkel t/”. 189 / sjelfva observationernas anställande och förtjenar så mycket mera en närmare undersökning. Man ser deraf genast, alt axelns lutning 6 ingår med hela sin storlek i polhöjdsbestämmelsen, hvarföre nivelleringen bör ske med yttersta omsorg. Der- näst är tydligt, att inflytelsen af ett fel i dekli- nation, hvilken uttryckes med TEE Afa . R hyra? . 2, sind cosd sin20d (4p)=43 förminskas, eburu obetydligt, så snart sin23>sin20, samt att man således bör välja stjernor, hvilkas deklination ligger emellan 9 och go?-49. — OPb- servationsfel, samt oriktighet i rectascension och tidsbestämmelsen, hvilka befinnas förenade 1 At, åstadkomma en desto mindre felaktighet, ju min- dre t är, hvilket inträffar med stjernor i grann- skapet af zenith; detta är äfven händelsen med azimuth a och” dess möjliga förändringar under observationerna. Om samma stjerna observeras vid dess båda passager genom första vertikalen, försvinna A£ och Aa genom addition af de derur härledda eqvationer, emedan faktorn sint, som ingår 1 dessa qvantiteters i nämde fall lika stora coefficienter, får motsatta tecken för östra och ve- stra vertikal-punkten. Det förtjenar härjemte an- märkas, att äfven om samma stjernor icke kun- nat iakttagas på motsatta sidor om meridian, en oriktighet i tidsbestämmelsen likväl blir utan in- flytande på polböjden, så snart stjernornas rect- ascensioner äro kända; ty i denna händelse blir Ar, så väl som Aa, lika för dem alla, och kunna således förenas i en enda term (At sin9+Aa) cos 3 sin t£, hvaraf följer, alt man endast erhåller ett oriktigt azimulh. — Om man vidare, utan alt rubba in- strumentets azimuth, omvexlar axelns läge emel- Jan en stjernas passage i öster och vester, elimi- 190 neras så väl collimationsfelet c, äfven om det med zenilh-distansen skulle förändra sitt värde, som hvarje olikhet i tapparnes tjocklek eller fel i de- ras form. Bättre anser jag dock, att endast från den ena dagen till den andra omlägga instru- mentet, emedan nämde fördel äfven härigenom ernås, och man ej så lätt är underkastad ett rubbande af azimuth mellan korresponderande observationer. — Slutligen tillkännagifver äfven eqvationen (8), att observationerna alldeles icke afficieras af den dagliga aberration, ehuru dess verkan består i en förändring dels af timvinkeln, dels af deklination. Om expressionerna derå, COS 9 COS t SR hvaraf den förra =—0"31 COS 3 och den sednare =+0"31cososintsin3, insättas för A£ och A3, blir nemwligen den devaf uppkomna inflytelsen i =+-0""31 cos? sin ttg0d — 031 sin q cos q sint cost, eller, emedan 1 första vertikalen tgö—tg0 cost, =+0""31 sinqp cosq sin t cost— 031 sinqp cosq sin t cost samt således absolut försvinnande. ; Önskar man, att på den möjligast korta tid med en för de flesta fall tillräcklig säkerhet be- stämma polhöjden, bör man ej afvakta en stjer- nas båda genomgångar genom instrumentets ver- tikal, utan, så snart en observation på ena sidan om meridian är gjord, söka att på den andra få den motsvarande på en annan stjerna. Fortsät- ter man, sedan några stjernpar sålunda observe- rats, på samma sätt med omlagd axel, kan pol- höjden, genom beräkning enligt minsta qvadrat- methoden af de härur bildade eqvationerna, med stor noggrannhet härledas. Om, i stället för polhöjden, stjernans meri- dian-zenith-afstånd Z anses såsom den sökta qvan- MJ 191 titeten, så är, om man 'besinnar att Z=p9+49-0—-A5 och Z=09—3 approximalivl antages, AZ=49-4d. Elimineras A9 härmedelst ur eqv. (8),' blir Så AG pg (ör SRA sind dr fet Se -WAtsing cosd sine cosd — sing +A4acosd sint—ce, mo eller, om coeflicienlen för A3 transformeras sinogrsinad. sin(g— d)cos(g+J) LJ 2 sin pcosd sind sind —- AZ 2 SINNE NR EN (9) sing Heng) +4acosd sint—c, +A48 — + At sing cosd sint hvaraf äfven synes, att fel i deklinationerna blifva af ringa inflytelse så väl vid bestämmande af små zenilh- ditincer, som när Ö+3 är nära 907. = I allmänhet följer således af deuna eqvation jem- förd med (8), att man alltid företrädesvis bör begagna stjernor, som gå nära zenilh. I det föregående är antaget, att alla vid en stjernpassage observerade momenter blifvit redu- cerade lill ett enda. För att erhålla en härtill tjenlig formel, kan man föreställa sig den obser- vation, som skett vid en tråd, hvars afstånd från den medlersta är £, vara gjord med ett instru- ment, hvars collimationsfel vore f+c, och man har då, om timvinkeln i detta fall kallas 7, de två eqvationerna sin € = cos zr sin d -Fsin zr cos d cos(t—t) sin(c-H/) = coszr sin d+sin zz cosd cos(t— 1"), 192 hvarur genom subtraction erhålles : . T—-t sins fcos(c+3/)= sinz cosd sin — si(EE or) , 2 2 samt, utan märkligt fel, I ba if 250 — = FESTA . å T—t sin zz cosd sin (t—-T-F-— 2 hvarest man antingen kan taga £ ur observalio- nerna samt till följe af de två sednare af eqv. (2) bestämma 7 genom tga sing” ; när a är känd, eller genom det förr funna ut- trycket tgr => t+t' t- = TOOL när en eller annan stjerna blifvit observerad på båda sidor om meridian; eller ock medelst den första bland ofvanstående eqvationer och med ne- gligerande af c beräkna t—r ur tgå cos(t—-7T)= = ,; tsp emedan det i de flesta fall är tillåtet att så väl här, som i eqv. (10), 1 stället för z använda &. Den observerade tiden mellan stjernans gång öf- ver den medlersta och en annan tråd ger T'—-t med tillräcklig noggrannhet för att i nämnaren användas. Vid beräkningen af de anförda observatio- nerna är den approximerade polhöjden antagen alt vara 599220'36”, hvilket grundar sig på en i K. V. Acad. Handlingar för 1811 införd under- sökning i detta ämne af Crosnstranp, hvilken ur tvenne af hvarandra oberoende observations-serier, den ena af WaARrGEnTtin med en tre fots qvadrant, den 193 den/ andra af SvAnzErG och CronsTrAnp med den vid gradmätningen begagnade repetilions-cirkeln af Lenorr, nära öfverensstämmanude härledt obser- vatorii polhöjd 5g9?20'34”8. De använda stjernorna hafva af mig blifvit bestämda Dracon. .: 0 54 NKI KIX 284 . 20CygonN os len 1 Ceph. Hey... 2 ——.. 33 Cygni genom cirkeln, hvilka, gifvit medelpositionerna : AR 1835. —— - 17:50" 4064 18 29 43,69 48 45,67 53 57,47 8 33,01 10 58,21 40 17,03 49 53,80 52 43,47 52 46,19 20 9 33,32 19 observationer Decl. 1835. 56054 261 56 50 55 15,61 11 15,93 35 53,50 34 49,68 21,74 38 45,60 5 34,55 46,02 27,08 55,63 Z=q—J. es EROS 2200 32039 20250 17,99 051914197507 1 44 42,50 2 45 46,32 55 14,26 41 50,40 Na 1 122 5 49,98 536 8,92 16 40,35 NS EO IWAN NEKA med meridian- reducerade till början af 1835, Härur bar följande för observationstiden gäl- lande ephemeride blifvit beräknad: 45 Draconis. 32 Draconis. 1835. AR Decl. AR Decl. Juli 19. |17/:50' 43740 |56954' SAS 18h29' 4625 1569 557 2U77 29 42,91 10,96 46,11 25,63 Aug. 8 42,66 13,14 45,91 | 28,18 18 42,36 | 14,86 45,65 30,39 28 42,02 | 16,18 45,34 32,2 47 Draconis. 4S Draconis. Juli 19 |418448' 4836 |59944' 22123 J18k53' 6009 |579 35” 5659 29 48,23 25,26 59,98 59,63 Aug. 8 48,03 28,02 59,81 | 36 2,41 48 47,77 30,45 59,57 4,88 28 47,46 32,51 59,28 3 6,98 I K. V. Acad. Handl. 1835. | | 53 Draconis. i 54 Draconis. 1835. A Deck då A&R Decl. Juli 49 |i9h & 35764 |56034 5242 l9h11” 0784 |570 25 2406 ! 29 35,53 55,25 0,76 27,24 Aug. 8 35,39 | 58,15 0,61 30,13 18 35,19 35 0,75 0,38 32,76 28 | 34,92 | 3,01 0,12 | 35,06 XIX. 234. 23 Cygni. Juli 19 |19h40' 49/63 |56938' 46768 JA9N49' 5644 |570 5' 3543 29 19,60 49,97 56,40 138,79 Aug. 8 19,51 53,10 56,32 441,98 18 19,35 55,99 56,17 44,94 28 19,13 58,58 55,96 47,62 1 Ceph. Hev. 2 Cepb. Hev. Juli 19 149452 4605 1562 14! 4645 MIh52 4S84 [58024 2742 29 46,04 49,80 48,83 30,80 Aug. 8 45,97 52,95 48,74 I 34,03 18 45,83 55,94 48,59 37,04 28 | 45,63 58.63 48,37 39,78 33 Cygni. Juli 49 |20f:9/ 35/86 |562 35506 29 | 35,90 58,50 Aug. 5 35,57 4 1,82 18 35,77 | 4,97 25 35,60 7,87 Härvid måste jag likväl anmärka, att ehurn denna ephemerid icke kan vara underkastad nå- gon stor osäkerhet, den likväl icke äger den grad af tillförlitlighet jag skulle önskat, dels emedan antalet af de till grund derföre liggande obser- vationerna icke är särdeles stort, dels emedan un- dersökningen om cirkelns möjliga delningsfel ännu återstår. Jag har derföre, för att ej bopblanda de genom särskilta stjernor erhållna resultaten, an- 193 tagit meridian-zenithdistanserna "såsom de qvan- titeter, hvilkas bestämmande genom observatio- nerne åsyflats, i synnerhet som fel i deklination härvid bli nästan utan inflytelse, och man för öfrigt sedan kan anbringa hvilken deklination som helst. Naturligtvis har jag då utgått från de re- dan anförda approximativa värdena på Z, och i följande tabell öfver konditions-eqvationerna med a, B, VY etc. betecknat de korrektioner, som der- till böra anbringas, för att erhålla de ull 32 Dra- con., 45 Dracon., etc. respektive hörande zenith- afstånd, liksom jag äfven kallat m, n, p etc. in- strumentets azimulh för olika dagar. > Slutligen har jag anmärkt antalet af observerade trådar, ur hvilkas medium eqvationen blifvit härledd. Conditions-eqvationer. Dag. |Stjern. namn. +5''28 —0,974.8 —0,226.m —c —1,54 —0,974.8 +0,226. m —c -+2,64 —0,998.y --0,056.m —c +41553 —0,998.y +0,056. m —c +4,29 —0,981.5 —0,191.m —c —1,67 —0,981.5 +0,191. m —c +4,11 —0,970.28 —0,242.m —c —2,22 —0,970.e€ +0,242. m —c +&43 —0,950.5; —0,204.m —c —1,75 —0,980.5 +0,204.m —c +3,97 —0,971.7 —0,239.:n —c — 3,03 —0,971.7 +0,239.m —c +4,87 —0,965.z —0,257.m —c — 3,11 —0,965.z +0,257.m —c 0= +3,96 —0,990.2 —0,140. m —c = —1,28 —0,990.2 +0,140.m —c 0= +4,48 —0,964. u —0,264.m —c 0= —3,02 —0,964. u +0,264. m —c Juli 20 45 Dracon. Il 47 Dracon. 48 Dracon. 53 Dracon. II 54 Dracon. I XIX. 284. (SPSS (SH DEN RASET I I Il 1 Ceph. Hev.Å BP OBS RWmRm Mm. mMNMbeSwmm MM ON LL me e . (Salen ERAN SAST SEA AASE DRA Sue SE AA POE ET Brera a ST EA TO FAT ANSETT Dag. |Stjern: namn, Conditions-eqvationer. Juli 22 0= +2"50 —0,974.« —0,227.n +c 32 Dracon. i l0= —-2,20 —0,974.0 +0,227.n +Cc öl "0= +2,98 —0,974.8 —0,226.n +c rr 09203 —0,974 80 RIble te AT AEA KE +0,43 —0,998.y —0,056.n +c 0= +1,08 —0,998.y +0,056.n +c SEN TEG) EN I AS reda 0= +2,59 —0,981.0 —0,191.n +c 0= —1,75 —0,981.0 +0,191.n +c Sf 0O= +3,64 —0,970.e —0,242.n +c 53 Dracon. 0= —3,00 —0,970.e +0,242.n —+c 0= +2,42 —0,980.ö —0,204.7n +c 54 Dracon. 0= —2,22 —0,980.7 +0,201.n +c 0= +2,33 —0,965.z —0,257. 1 Ceph. Hev.Å VN NE S ARG = —3,99 —0,965.z +0,257.n +c 0= +0,98 —0,990.2 —0,140. 2 Cepbh. Hev. Er 7 Sä | = —41,99 —0,990.2 +0,140.n +c! i; = +2,30 —0,964.u —0,264.n +c 33 Cygni 0= —4,19 —0,964.u +0,264.n +c Juli 23 0= +2,57 —0,974.8 —0,226 7; Ti 45 Dracon. I T : d Pp I 25 0= —-1,17 —0,974.p +0,226.p +c ; 0= —0,16 —0,998.y —0,056. 47 Dracon. | ÄT Ne 0= +0,35 —0,998.y. +0,056.p -+c 0= +2,02 —0,981.5 —0,191. 48 Dracon. | Vi j NOR 0= —2,23 —0,981.3 +90,191.p +c: 0= -+3,20 —0,970. 2 —0,242. 53 Dracon. i Hi AR hj Te 0= —1,96 —0,970.£ —0,242.p +c 0= +1,40 —0,980. 5 —0,2014.p —+c 54 Dracon. 0= —1,99 —0,;980.5 +0,201.p. +c 0= +1,95 —0,971.7 —0,239. c XIX. 284. 4 ER 0= —2,39 —0,971.7 +0,239.p +c 0= +1,45 —0,976.9 —0,218. c 23 Cygni Il i Ad j SR 0= —2,51 —0,976.9 —+0,218.p +c 0= -+2,50 —0,965.2z —0,257. 1 Ceph. Hev.4 4 SN | 0= —2,37 —0,965.z +0,257.p +c 4 4 5 5 2 3 3 3 5 3 5 5 4 3 å 4 5 5 5 5 2 4 3 5 5 5 5 5 5 5 2 5 3 Öd ————— - - mm — — — — 22=X-?! 2 ——— — — — —--£-— —nFnPs—— ——— ———A sAA—S— On — — sm ERITREA OTTAR ERA Dag. |Stiern. namn. Conditions-eqvationer. | RET ENE RNE FSE ANA a EE Juli 23 | 0= +1"42 —0,990. 2 —0,140.p ål 5 12 Ceph. Hev.Å 0= —0,47 —0,990.2 +0,140.p +e | 3 | : 0= +3,31 —0,964 u —0,264.p +c | 3 33 Cygni | ; 0= —2,59 —0,964. u +0,264.p +c | 5 Juli 24 (0— 42,76 —0,974.4 —0,227.g —c | 4 32 Dracon. 0—= —4,50 —0,974.0 +0,227.q —c 4 0—= +4,91 —0,974.8 —0,226.q —c | 4 4 |; SöS ol —2,30 —0,974.8 +0,226.q —c | 4 0= +0,97 —0,998:y —0,056.q —c 2 47 Dracon. i I y RN 0= —0,16 —0,993. y +0,056.q —-ci 3 0— +3,20 —0,981.5 —0,191.9 — 3 48 Dracon. il Fd å LÖR 0= —3,8S0 —0,981.3 +0,191.g —c 4 0= +3,76 —0,970.e —0,242.q —c 5 aren: TE —3,80 —0,970.e +0,242.g —c | 5 sä 0 42,87 —0,980.5 —0,201.g —c 5 Dracon. |9— —2,68 —0,980.5 +0,201.9 —c|-5 0= +2,13 —0,971.7 —0,239.g — 5 XIX. 284 i i Gå CR 0= —3,68 —0,971.n +0,239.q —c | 3 | 0= +1,63 —0,976.0 —0,218.q —c | 4 23 Cygni Z 0= —3,79 —0,976.0 +0,218.g —c | 4 bon 0=— +2,57 —0,965.2z —0,257.q —c | 3 | Sår ev 0 —4,96 —0;965.z +0,257.q —c | 5 COLA H 0= +3,35 —0,990.2 —0,140.g —c| 5 SE Aon —4,56 —0,990.2 +0,140.g —c | 4 = 3 —0,964.u —0,264.qg — 33 Cygni Å +3,03 4.u —0,264.q —c 4 0=—= —4,83 —0,964.u +0,264.9 —c| 5 Aug. 4 0— +2,25 —0,974.0 —0,227.r —c| 5 32 Dracon. | 0= —2,97 —0,974.0 +0;227.r —Cc 3 0= —3,87 —0,974.8 —0,226.r — 45 Dracon. : Sör SER , NN 0=— —1,84 —0,974.8 +0,226.r. —c | 5 0= —0,998.y — FSS UD radon I +0,89 —0,998.y 0,056.7 euro 0— 0;63.—0,998.y' +0;056. 1. —c | £ 0= 43,56 —0,981.3 —-0,191.r —Cc 5 48 Dracon. 2 LINE | | På = —2,35 —0,891.3 +0,191 r —c | ARNE RENEE AAA ENA NÄR ASEA EE REA or Dag. |Stjern. Ann Conditions-eqvationer. ANS Sf O0—=-+380 —0,970.e£ —0,242.7 — Aug. 4 53 Dracon. + 4 + I70.e€ —0,242.r —c 0= —2,60 —0,970.: +0,242.r —c 0 = +3,26 —0,980.5 —0,2014.r — 54 Dracon. | sa ; Sr | 0= —2,19 —0,980.5 +0,204.r —c 0—= +3,08 —0,971.7 —0,239.r —c 0= —3:84 —0,971.7 FO 0= +2,14 —0,976.9 —0,218.r —c 0= —3,23 —0,976 8 +0,218.r —c = +2,86 —0,990.1 —0,140.r —c lo= —1,68 —0,990.4: +0,140.r —c| Auoco. 11 0= +3,40 —0,974.8 —0,226. > ; Dracon. i T B Ho 02 2002 09 006 0= +1,00 —0,993.y —0,056 s +c 47 Dracon. 0= +0,50 —0,998.y +0,056.s +c 0= —+3,34 —0,981.3 —0,191.s +c 48 Dracon. ; 0= —0,30 —0,981.3 +0,191.s +c 0= +4,51 —0,970.e —0,242.s +c 0= —2,59 —0,970.£ +0,242 s +c - 0= +3,22 —0,980.5 —0,201.s +c 54 Dracon. 0= —2,25 —0,980.5 +0,201. s +c = +3,55 —0,990.2 —0,140.s +c 0= —0,37 —0,990. 4 +0,140.s +c l | l Seen | - sg. 12 Le 32 Dracon. i 0= —3,00 —0,974. « +0,227.t +c 0= +2,88 —0,974.8 —0,226.t -+ec 45 Dr Å ER = —215, —0,974. 8. +0,226.2 Fo = +1,36 —0,998.y —0,056. 47 Dracon. NN y ON | 0— 40,55 —0:998.7 +0:056.£ Fe 6 0= +4,07 —0,981.5 —0,191. 48 Dracon. ” Te 0= —2,01 —0,981.5 +0,191.£ +c 0= +4,67 —0,970.e —0,242.t +c 0= —3,10 —0,970.e +0,242.t +c 0= +3,16 —0,980.2' —0,201.2z +c 0= —2,09 —0,980.7 +0,201.£ +c 53 Dracon. i Syre ER ot OT OTRS HE OSS ES OT HS: ODLAS ES AST SoS SO SON OT RS RER ov Or RA 6 MM H—— — — en | 0= +3,60 —0,974.0 —0,227.e +c | 54 Dracon. i Dag. |Stjern. namn. 1 Cepb. Hev. 2 Cepbh. Hev. 33 Cygni Aug. 18 | "8 47 Dracon. 48 Dracon. 53 Dracon. 54 Dracon. XIX. 284 23 Cygni 1 Ceph, Hev. 2 Ceph. Hev. 33 Cygni Aug. 20 47 Dracon. 48 Dracon. N 54 Draeon. XIX. 234 Ån ÅR MA a ÅR ÅR ÅR MÅ MÅR MÅR AA MA ÅR MÅR ÅR ÅAR ÅT (RER RE GR CRS Ga Ca a ER RA Gr a GR RR ED GL RR LR [<> JR <=> JL <> JUN <= JL «= JL <> JT —>— — — — — — LL Or & Mm BS W MM RS RT WIR EB ON VM BW I BBR AANmMWmr BB Roe mrR om vv BB i se [ANN reemäerinaraS ÄN nen rn erNrENREERNOerEENREEN ERA rr fa TEESE RES ae, SE STENEN are NER Afa TE ASSESSORN TR Ef RE | | Dag. |Stjern. aronil Conditions-eqvationer. , Aug. 25 | 0= +3"39 —0,971.7 —0,239.y —c = —3,35 —0,971.7 +0,239.y —c 23 Cygni / = +2,66 —0,976.0 —0,215.y —c 0= —3,22 —0,976.9 +0,218.y —c +4,15 —0,965.z —0,257.y —c —3,84 —0,965.z +0,257.y —c nr RS XIX. 284 I 0= 1 Ceph. Hey. g 0= +2,50 —0,990.2 —0,140.y —c 0= —0,44 —0,990.2 +0,140 y —c = +3,61 —0,964 u —0,264.y —c = —2,63 —0,964. u +0,264.y —c Aug. 26 "s 47 Dracon. lt | l 48 Dracon. i l l l l = +1,55 '—0,998.y +0,056.2 +c = +3,78 —0,981.5 —0,191. u + (9) = —1,5S —0,951.3 +0,191.z (SJ + Oo 0 0 [0] [0] 0 0 0= +3,70 —0,970.e "—0,242.z +c 53 Dracon. & 0= —0,60 —0,970.2 +0,242.3 +c 0= -+4,04 —0,980.3 —0,204.3 —+c 54 Dracon. Zz 0= —1,65 —0,950.5 +0,201.z +c 0= +2,40 —0,971.7 —0,239.z +c 0= —3,02 —0,971.7 +0,239.2z +c 0= +2,16 —0,976.9 —0,213.z3 +c 0= —2,63 —0,976.9 +0,218.z3 +c 0= +4,50 —0,965.z —0,257.3 +Cc 0=-—2,77 —0,965.z +0,257.z 0= +2,60 —0.990.2 —0,140.z +c 0= +0,80 4+0,990.2 +0,140.2 +c = +3,56 —0,964.u —0,264.z +c = —2,15 —0,964.u +0,264.23 +c = +1,37 —0,998.y —0,056.z : XIX. 284 —— nn —n—— XX OVOO-——-—— [NN + [e] BOR RN WMNAWmnuyn-so ana mkhkKWmWMmbRBRY REM E RP RAW On För att ur dessa eqvationer erhålla de obe- kanta qvantliteternas sannolikaste värden, bör man tydligen tilldela dem en olika voteringsrätt, be- roende 'af de observerade trådarnes antal, så att en eqvalion, som grundar sig på medium af n iakt- 202 lagna momenter egentligen borde multipliceras med en mot Vn proportionel factor; men häri- genom skulle, så vida ej ett lika antal vore på båda sidor om meridian observeradt, inflytelsen af en möjlig oriktighet i stjernans rectascension qvarstå, emedan den positiva och negativa coefli- cienten för At då ej blefve lika. Man erhåller dock lätt en factor, som härvid kan användas, utan att denna fördel går förlorad, om man an- ser tiden, som förlöper mellan stjernans gång ge- nom instrumentets vertical i öster och vester, så- som den sökta qvantiteten, hvilket måste gifva samma resultat, emedan zenitlh-distansen just här- ur kan beräknas. Äro dervid på ena sidan om meridian nr, och på den andra 2" trådar obser- verade, blir vigten för bestämmelsen proportio- LÖ nn nel mot — > hvilket värde på pondus äfven n+n' onn erhölles, om man ansåge —— trådar observerade n+n' å båda sidor. Antages derföre vigten för en vid alla 3 trådarne gjord observation till enhet, blir den factor, som i hvarje fall bör användas, Vv 2nn! a 5(n+n') Efter att i hvarje eqvation hafva infört de på detta sätt uppkomna factorerna, har jag, ge- ”) Detta är ett specielt användande af den lätt bevista satsen: om tvenne qvanltiteter blifvit genom observa- tion funna, samt vigten för den ena Besrneeen är n, och för den andra n', så är vigten för deras summa eller skillnad: pen n+n 203 nom upplösning enligt minsta qvadrat-methoden, derur härledt följande värden: «=-0"18 Vigt = 6,31 £=20,96 12,09 y =+0,69 13,32 J =+0,75 16,70 £ = +0,66 17,24 c =+0,57 22,61 n = —0,42 15,91 9 =-—9,60 12073 z=+40,09 13,37 fb (0 JB Lr 20,63 | AI JA lan SN 16,90. Samman af de öfrigblifvande felens qvadra- ter blir =63,199, medelfelet af en vid alla 5 trå- darne gjord observation = samt sannolika felet = +0"382. Anbringas de funna korrektionerna a, £ etc., erhållas följande zenith-distanser och polhöjder : ZI Polböjd. Sannol. fel. — = V— — = we 32 Dracomis” 2026'33721 1 59920 35782 + 07154 45 —— 2 25 18,35 36,96 0,110 47 —— 0EOO 36,69 07104 48 —— 1 44 43,25 36,75 0,094 53 —— 2 45 46,98 36,66 0,092 54 —— 1 55 14,83 36,57 0,080 XIX. 284 2 41 49,98 35,58 0,096 23 Cygni 2514 (GL NAR 35,40 0,107 1 Ceph. Hev. 3 5 50,07 36,09 0,103 2 —— 0 56 9,85 36,93 0,084 33 Cygni 3 16 40,50 36,15 0,083. Sökes härur, med afseende på hvarje stjernas voteringsrätt, observationsställets polhöjd, finnes 204 pg =59? 20! 3639, med vigt af 168,3 observationer, och felens qva- dratsumma ökas till 105,53, hvarur erhålles me- 105,33 delfelet af en observation VR OA 210—14 samt sannolika felet i bestämmelsen af 9= + 07038. Genom reduction till observatorii meridian-cirkel, blir slutligen dennas sannolikaste polhöjd ; 12921 2 =99?20'33"82 "). ”) Magnetiska huset, hvarest observationerna gjordes, ligger nemligen ej, såsom ofvanföre af misstag blifvit anfördt, 278 fot, utan 26852 eller 2757 norr om me- ridian-cirkeln. En ny art af Lepidopter-Slägtet Ypsolophus, beskrifven af A. G. DAHLBOM. Pa bladen: af Hesperis matronalis, i en träd- gård uti Lund, fann jag, vid Maj månads bör- jan år 1834, några små ljusgröna larver med en mörk sidolinia och gulaktigt hufvud. De gjorde sig bon mellan knopparne och de spä- dare bladen, hvilka de sammanklibbade med hvararidra genom en fin silkesväf; uti hvarje sådant bo fanns ett samhälle, bestående af 5—38 larver. Inom en veckas tid hade alle- sammans redan förpuppat sig, och efter 3— 14 dagars förlopp utkläcktes individer af begge kö- nen till följande Lepidopter-imago, för hvars beskrifning jag vågar utbedja mig ett rum i Kongl. Academiens Handlingar. j Ypsolophus Fallenieuus: subargenteus, ca- pite cum thorace linea laterali rectå, alisque su- peris linea media repanda latiori, nigro- et te- staceo-fuscis; his lateribus nigro-punctatis apice- que alternatim nigro- et albo-fimbriatis; oculis viridibus disco aterrimis; pedibus anticis supra infuscatis. 206 Longitudo naturalis totius corporis, a palpis ad anum, 233 linearum É mensur2&e suecane. — -— alarum 23—22 lin. SER = antennarum 13 lin. Mas abdomine angustiore, ano furcato. Femina abdomine crassiore, ano truncato mutico. Historia et Metamorphosis. Habitat in graminosis hortorum Lundensi- um et Malmogiensium, presertim mensibus Majo et Junio frequens; quo tempore femina deponit ova LI in axillis IL. in gemmulis Hesperidis ma- tronalis. Imaginem Malmogie anno 1802 pri- mus detexit FaArréÉn; eujus nomen, jamdudum inter Entomologos celebratum, etiam huic ani- malculo impositum, in grata memoria servatum volui. Larvam in planta nominata horti Lun- densis diebus I —6 Maji ipse copiosius observavi. Metamorphosis obtecta. Larva semicylindrica glauca, utrinque li- nea laterali obsoleta viridi-fusca, capite testaceo. Long. Nat. 11—3—4 linearum. Corpus molle, succulentum, antice et po- stice angustatum, medio nonnihil incrassatum ; totum glaucum, punctulis nigris setiferis parce et regulariter adspersum, in utroque latere linea longitudinali obsoleta viridi-fusca. Caput latitu- dine pectoris, testaceum; fusco-punetatum, pun- ctis majusculis, ore brunneo. Oculi sub lente minutiores, globosi, utrinque 6 in semicircu- lum dispositi. Pedes 16, scil.: pectorales 6, unguiculati, nigro-punctati; — abdominales 8, segmenta ventralia, 7, 3, 9, 10, bini fulcien- tes; — et caudales 2; mutici. 207 Larve exuviis nuper depositis pallidiores, at paullo post revenit pictura normalis. Nidu- lantur in Hesperide matronali circumdando et conglutinando gemmas et folia ejusdem plant tela arachnoidea subtilissima e filis sericaceis comparata. In singulo nido sociatim vivunt 5—8 individua, que in hac securitate liberius devastant mollissimas plante partes. Diebus 1—5 preterlapsis domicilia sua relinquunt, et (2—6 Maji) in als foliis aut caulibus vel ejusdem herbee vel cujusdam proxime crescen- tis fila affigunt serica albida, laxissima, eadem- que circa corpora sua decussatim trahunt; quo labore continuato tandem folliculis ovalibus re- ticulatis includuntur. Post 2—7 —9 dies, in- tra folliculos illos in pupas transformantur. Pupa corticata, coarctata, quiescens, tho- race abdomineque distinctis; antennis, lingua inter pedes extensa, cum alarum vaginis pedi- busque veluti celatis I. sculptis. Antice vire- scens, postice testacea. Pars cephalica fusca, oris regio pallida. Lineole dorsales 2 a capite ad anum duete et unica ventralis obsoletior, fuscescentes; etiam inter pedes duz& ejusdem coloris. Abdomen annulatum conico-attenuatum. Pupa libera, nec folliculo nisi per unicum filum analem coh&xrens. Imagines e pupis in theca asservatis ex- cluse sunt d. 20—24 Maji hujus anni (1834). Descriptio imaginis vive. Mas et Femina similes. Tinea Padella Liss. brevior et angustior. Affinis Tinee Xy- lostelle Liss. Fn. sed robustior et pallidior etc. Corpus undique squamulis subargenteis 1. cine- rascentibus teclum. Palporum articulus 1i:mus 208 horizontaliter porrectus, Iongissimus, cylindraceo- conicus, latere exteriori nigricans; 2:dus il- lius dorso medio perpendiculariter impositus ; ultimus elongatus nonnihil arcuato-recurvus. An- tenne articulis subperfoliatis, apice parce nigro- punctate. Oculi pulchre seladonici, ad certum situm luminis puncto aterrimo in medio insi- gnes. Utrinque pone oculos mox incipit linea longitudinalis 1. tota fusca 1. brunneo-testacea et tantum latere superiori nigro-limitata, que (linea) latera thoracis rectå percurrit; deinde repanda s. undata continuatur per alas superas, ubi fere quartam latitudinis partem occupat et denique fimbriis apicalibus confluit; heac alarum linea vel fascia longitudinalis marginibus alter- natim nigro et argenteo picta. Series puncto- rum nigrorum in utroque margine laterali, et fimbria e pilis alternis nigris albisque in mar- gine apicali alarum superarum inveniuntur. Ale infere corpori concolores vel parum coeru- lescentes. Tibie antice, in nonnullis etiam fe- mora et tarsi antica, vel tota nigricantia vel tantum supra infuscata. Bidrag Bidrag till en närmare kännedom om Ytterjorden och dess föreningar; vd BERLIN. Sedan Jag genom en vetenskapsmans ynnest er-< hållit tillstånd, att disponera en större qvantitet ytterjord , beslöt jag att företaga en undersökning öfver några dess föreningar och salter, hvilka syntes mig mindre kända och beskrifna. Jag vå- gar inför Kongl: Vetenskaps-Academien framläg- ga resultaten af mina försök, under förhoppning att de i någon mån kunna bidraga till en full- ständigare kännedom om denna kropps förhål- landen. Man har varit oviss, huruvida den rena yt- terjorden är hvit eller färgad; och ehuru den al- drig erhållits fullt hvit, har det dock varit an- ledning, att skrifva den gulaktiga färgen, med hvil- ken. ytterjorden funnits behäftad, på de ämnens räkning, hvilka åtfölja den, och hvilka äro ganska svåra att fullkomligt aflägsna. Dessa ämnen äro mangan och cerium, hvilka vid bränningen oxi- deras. För att erhålla mera ljus 1 denna sak, har jag företagit ytterjordens rening efter förut kända metoder och efter en sådan, som längre fram skall beskrifvas, utan att kunna erhålla den med annan färg, än den svagt gulaktiga, ehuru samma ytterjord gaf med ättiksyra ett färglöst salt och utan återstod löstes i kolsyrad ammoniak. K. V. Acad, Handl, 1835, 4 210 Då man ansett, och det med rätta, den rosen- röda färgen hos det ättiksyrade saltet såsom för- orsakad af mangan eller cerium, och dessa ämnen bos den använda ytterjorden tyckas vara aflägs- nade, då den gaf ett färglöst, ättiksyradt salt: så borde man vänta, att, ifall ytterjordens färg verkligen är hvit, den jemväl vid försöket bordt framträda. Emedan nu detta icke inträffade, vågar jag antaga, att den rena ytlerjorden har en svagt gulaktig färg. Det bör dock nämnas, att den genom hydratets glödgning beredda ytterjor- den alltid är mycket. mera färgad, än den som erhålles genom det oxalsyrade saltets glödgning. Svårast har jag funnit att från ytterjorden så full- komligt aflägsna jernet, att ej ett spår deraf gil- vit sig tillkänna med svafveleyankalium. Det för- tjenar äfven anmärkas, att ytterjordens färglösa fällningar bafva en synnerlig frändskap till damm o.d. i luften uppslammade ämnen, och deraf ore- nas och färgas, så alt det är ganska svårt, att bi- behålla t. ex. hydratet rent hvitt på filltrum, ehu- ru tratten är väl öfvertäckt. Hvad de kristalliserade salternas färg angår, anser man den rosenröda, som de hittills kända äga, vara orsakad af främmande inblandningar, mangan och cerium. Af dessa salter är det i synnerhet det svafvelsyrade och det ättiksyrade, som hittills varit anmärkta, och båda hafva haft den rosenröda färgen. Jag har funnit det salpe- tersyrade och undersvafvelsyrade saltet, äfvensont chloryttrium, iodyttrium m. fl. salter, vara färg- lösa, och att det ättiksyrade saltet genom ytter- jordens rening och förnyade omtkristalliseringar älven kan erhållas färglöst. Endast det svafvel- syrade saltet har envist behållit sin dragning åt rosenrödt, ehuru i så ringa mån, att den måhän- ir da ej kunde upptäckas af någon annan än den, som vet alt det plägar så vara. På grund afdet anförda tyckes man med säkerhet kunna antaga, att de kristalliserade salterna äro färglösa. Utom den metod till ytterjordens rening, som finnes anförd i Berzeru Lehrbuch der Che- mie, har jag äfven använt en annan, som här skall omtalas, Sedan man med bernstenssyradt salt och svafvelsyradt kali aflägsnat jernoxid och ceriumoxidul, fälles lösningen med kaustikt kali i öfverskolt och digereras dermed någon tid. Det. till en del basiskt svafvelsyrade saltet glödgas starkt, hvarvid en stor del af svafvelsyran utja- gas, och återstoden, som vanligen är starkt färgad, löses i utspädd chlorvätesyra eller salpetersyra, då små portioner eeriumoxid och manganoxid, som vid bränningen blifvit oxiderade, stadna olösta. Den silade lösningen försättes derefter med salmiak och fälles jemt med kolsyradt natron; den kol- syrade ytterjorden tvättas och brännes åter samt löses åler i svag syra, och denna operation om- göres flere gånger, till dess vidare behandling ej anses vara af nöden. Vill man rena ytterjorden genom lösning i kolsyrad ammoniak, hvarigenom reningsprocessen utfaller dyrare, bör den förut va- ra väl befriad från jern och cerium; emedan, i annat fall, ytterjorden endast i ringa mängd lö- ses. Man kan således ej digerera en jernoxidhal- tig ytterjord med kolsyrad ammoniak, utan bör fälla en lösning af renare ylterjord med ammo- niaksaltet i stort öfverskott och inom kort tid afskilja det olösta, i fall ej lösningen är mycket utspädd. Vill man af den på ena eller andra sättet renade ytlerjorden erhålla jordarten ren och vattenfri, sker det bäst och lältast genom glöd- gning af det oxalsyrade eller salpetersyrade sal- 212 tet; det kolsyrade saltet kan dertill ej användas, emedan det är: omöjligt att fullkomligt utdrifva kolsyran. ; Ytterjordens hydrat erhålles genom fällning af ättiksyrad ytterjord eller chloryttrium med kau- stikt alkali; det svafvelsyrade eller salpetersyra- de saltet ger. basiska fällningar. Hydratet skrump- nar mycket ihop under torkning, behåller sig al- drig hvitt och kolsyras starkt. I brist af luft- pump, har jag derföre ej kunnat bestämma dess vattenhalt. Att vid analyser utfälla ytterjorden med kaustik ammoniak är ej fördelaktigt, emedan hydratet till en ringa del löses i det nybildade ammoniaksaltet; bäst är att dertill använda kau- stikt kali, och jag har vid flera tillfällen med för- del och precision dertill begagnat en lösning af oxalsyra. Någon högre oxidationsgrad af ylttrium, än ytterjorden, har ej kunnat erhållas genom ylter- jordens glödgning i en ström af syrgas. | Ytterjord glödgad med phosphor ger intet pbosphoryttrium, utan endast en ringa portion phosphorsyrad ytterjord. Chloryttrium kan erbållas anskjutet i små, färglösa och klara, ytterst lättlösta kubiska taflor, om en concentrerad lösning af ytterjord 1 chlor- vätesyra lemnas åt frivillig afdunstning en län- gre tid. | Bromyttrium. Brom och ytterjord satta i beröring med hvarandra under vatten, verka högst obetydligt till bildning af bromyttrium och brom- syradt salt. Löses ytterjord i bromvätesyra, er- hålles vid afdunstning en tjock syrup, hvarur små, deliqvescenta, kubiska taflor afsätta sig. Zodyttrium anskjuter vid frivillig afdunst- ning i små, klara kristaller, som synas vara te- 213 traédrar med afskurna kanter. Löses lätt i vat- ten, men föga af alkohol. Afdunstas en lösning af iodyttrium i värme, erhålles en deliqvescent saltmassa. Sönderdelas i glödgning will basiskt iodyttrium, | Cyanyttrium bildar vid afdunstning hvita, efflorescerande mammeloner, som lätt lösas i vat- ten och alkohol. Yttriumjerneyanur är en hvit, olöslig fäll- ning af samma sammansättning, antingen en yt- terjordslösning drypes till en lösning af kalium- jerneyanur i öfverskott, "eller tvertom. Den bi- behåller sig i torkning utan sönderdelning, och antar en obetydlig dragning åt sjögrönt. Jag an- såg i början den med kaliumjerneyanur 1 öfver- skott erhållna fällningen för en trippelcyanur, men fann sedan att den är FeCy+YCy. Sön- derdelas ganska svårt i glödgning. Svafvelcyanyttrium bildar en färglös, gan- ska deliqvescent saltmassa och erhålles vid fri- villig afdunstning, då kolsyrad ytterjord löses i svafvelcyanvätesyra. ; Svafvelsyrad ytterjord: detta salts samman- sättning, svårlöslighet och öfriga egenskaper äro redan länge anmärkta, och här anföres derföre en- dast en metod, som kan användas då fråga är, att ur svafvelsyrad ytterjord, helst då den är smittad af svafvelsyrad ceriumoxidul, utdraga jordarten ren. I sednare fallet är saltets olöslig- het i vatten så stor, att saltet digereradt med stora qvantiteter vatten ej löstes så mycket, att lösningen grumlades af kali. Dess sönderdelning kan ej ske genom bränning med kol, utan genom saltets glödgning och upplösning i salpetersyra, med hvilken lösning sedan förfares på det redan angifna sättet. 214 Svafvelsyradt ytterjordskali bildar en hvit, oredigt kristalliserad saltskorpa, som bekläder af- dunstningskärlets väggar och innehåller en atom af hvardera saltet. Det löses i 16 delar kallt vat- ten och i 10 delar af en kall, mättad lösning af svafvelsyradt kali; innehåller denna sednare lös- ningen äfven ammoniaksalter eller fri syra, löses det I ännu mindre qvantitet deraf, och kan såle- des aldrig falla på samma gång som det analoga ceriumoxidulsaltet, om man iakttager någon för- sigtighet. Undersvafvelsyrad ytterjord är ett lättlöst salt, som anskjuter ur nästan syrupstjock lösning 1 långa fyrsidiga, rätvinkliga, snedt afstympade prismer. Kristallerna äro glänsande, luftbestän- diga och alldeles färglösa. Saltet eller dess lös- ning sönderdelas ganska lätt redan vid +100? samt afger svafvelsyrlighet; hvarföre det är bäst, att låta saltet genom frivillig afdunstning anskjuta. Svafvelsyrlig ytterjord är ett usd olösligt pulver och uppkommer, då ett lösligt ytterjords- salt fälles med ett svafvelsyrligt salt, eller då kol- syrade jorden eller hydratet öfvergjutes med svaf- velsyrlighet. Om, i sednare fallet, öfverskott af svafvelsyrlighet användes, löses, allt efter dess mängd, en del af eller hela fällningen deruti och man erhåller vid lösningens afdunstning i öppen luft kristaller af svafvelsyrad ytterjord. Den hvi- ta fällningen är ett neutralt salt utan vatten, YS, och består af 44.43 ytterjord och 55.57 svafvel- syrlighet. Salpetersyrad ytterjord kan erhållas löridtalis liserad 1 färglösa, deliqvescenta blad; om en kon- centrerad lösning afdunstas till en viss punkt vid ungefär +50? och sedan hastigt afkyles. Om den: fällning af basisk svafvelsyrad ytterjord, som er- 212 hålles, då man med kaustikt alkali fäller en lös- ning, som innehåller svafvelsyra eller svafvelsy- radt salt, löses i salpetersyra och lösningen af- dunstas, anskjuter lätt derutur svafvelsyrad ytter- jord och moderluten innehåller endast salpeter- syradt salt. Jodsyrad ytterjord bildar ett hvitt pulver, som löses i 190 d. vatten, men föga i salpeter- syra; ur lösningen afsätter det sig vid afdunst- ning under form af en hvit, glaset - beklädande, hinna. Saltet håller intet kemiskt bundet vatten och sönderdelas i glödgning vid- luftens tillträde med explosion och eldfenomen under utveckling af både iodgas och syrgas. = Bromsyrad ytterjord liknar föregående, men löses i en mindre qvantitet vatten. Förvandlas i hetta till bromyttrium, och detonerar ej genom hammarslag blandad med kol eller svafvel. Kolsyrad ytterjord bildar ett hvitt, luckert, olösligt pulver, när en ytterjords lösning jemt fälles med kolsyradt natron; men om öfverskott af fällningsmedlet användes och man låter den öfverstående vätskan en tid vara i beröring med fällningen, erhålles saltet under form af små, snöhvita, glänsande kristaller. Löses något i fri kolsyra, hvarföre, om en sur ytterjordslösning fälles, kolsyran bör genom kokning eller dige- stion utdrifvas, innan man filtrerar. Saltet löses äfven, ehuru 1 ringa mängd, i en lösning af kol- syradt natron och afsätter sig derur vid afdunstning såsom en hvit hinna på insidan af glaset. Kol- syrad ammoniak löser, i stort öfverskott tillsatt, saltet fullkomligt om det är rent; men en ringa inblandning af jernoxid eller ceriumsoxidul gör det nästan olösligt. Det är ganska svårt, alt ge- nom glödgning utdrifva kolsyran, och en portion 216 salt, utsatt för hvitglödgningshelta i en hel tim- me, behåller alltid ett par procent kolsyra. - Sal- tet analyserades på det sätt, att kolsyran bestäm- des genom behandling med saltsyra, ytterjorden fälldes ur lösningen Med kali och vattnet bestäm- des i särskilta för sök genom upphettning; och det befanns, att både det pulverformiga och kristalli- viska saltet är samma förening, YÖ+3H, hvars vatten 30.24 procent går bort vid omkring +130?. Vid +100? går en atom af vattnet bort. och YC+oH återstår. Oxalsyrad ytterjord är en i början ostlik, voluminös fällning, som sedan sätter sig och är bländande hvit, samt lätt att ultvätta. Den är alldeles olöslig i vatten och i öfverskott af oxal- syra; saltsyra och salpetersyra lösa den om de äro konceatrerade, men i mera utltspädt tillstånd löser saltsyra den icke. En lösning af oxalsyra är ganska tjenlig, att vid analyser qvantitatift be- stämma ytterjorden i en neutral eller af saltsyra föga sur lösning. Genom bränning af detta salt erhålles ytterjorden ganska lätt ren och fri från kolsyra. Saltet innehåller 26.12 procent kemiskt bundet vatten eller 3 atomer, som först vid bör- jande sönderdelning bortgå. Oxalsyradt ytterjor Nl erhålles, då en yt- terjordslösning fälles med surt oxalsyradt kali, och är en hvit, tung fällning, som ganska lätt låter uttvälta sig. Består af en atom af hvardera saltet. Borsyrad ytterjord. Både af NaB och NaB uppkomma hvita fällningar i ytterjordslösningar; våta äro de nästan slemmiga och halft genom- skinliga, men ge i torkning hvita klumpar. In- gendera fällningens sammansättning har kunnat utrönas, emedan de kolsyras på filtrum och sön- delas under tvättning. 217 Ättiksyrad ytterjord kristalliserar lätt och reguliert ur en neutral lösning vid frivillig af- dunostning; om lösningen håller fri ättiksyra, bil- das öfver de anskjutna kristallerna en tjock syrup. Anskjuter både i rhombiska prismer och, i platta, fyrsidiga prismer med tresidig tillspetsning. Sal- tet är luftbeständigt och efter första kristallisatio- nen vanligen ytterst svagt rosenfärgadt; men kan erhållas färglöst, om det åter löses 1 vatten, af- dunstas något i vattenbad och derefter öfverlem- nas åt frivillig afdunstning. Vid +100?2 förlorar det 16.54 procent eller allt sitt kristallvatten och blir emaljhvitt. Löses i alkohol och fordrar till sin upplösning 9 d. kallt, men mindre varmt vatten. Dess sammansättning representeras med YA+2H. Vinsyrad ytterjord. VWVinsyradt natron ger med en ytterjordslösning ett voluminöst precipi- tat, som torkadt bildar ett hvitt, luckert pulver och är olösligt 1 vatten. Detta är det neutrala saltet, YT, och håller intet kemiskt bundet vat- ten; det sönderdelas ganska trögt 1 bränning. — När en lösning af vinsyra 1 vatten försätles med det neutrala saltet, så löses litet deraf i början, men då mera salt tillkommer blir det olöst och får efter någon tid ett kristalliniskt utseende; detta är bitartratet. | Citronsyrad ytterjord: om en neutral ytter- jordslösning drypes till en lösning af neutralt, kri- stalliseradt citronsyradt natron, får man en hvit fällning som 1 början upplöses, men sedan blir konstant; denna fällning är det neutrala saltet, YC+E. Det förminskas på filtrum under tvätt- ning utan alt sönderdelas, emedan det är lösligt 1 142 delar kallt vatten; dess kemiskt bundna 218 vatten 8.36 procent bortgår vid +100" och det vattenfria saltet återstår. Löses lätt i kaustik ammoniak och lösningen ger, efter afdunstning, en alldeles gummilik gulaktig massa, som löses lätt i valten och i bränning ger ingen ammoniak, utan lika mycken ytterjord i återstod som det primi- tuva saltet. Bicitratet intorkar till ett vattenklart gummi, som behåller sig genomskinligt vid huru stark torkning som helst. Det erhålles på det sätt, att det neutrala saltet kokas med en lösning af citronsyra. j Citronsyradt ytterjordnatron. En: lösning af citronsyradt natron löser mycket lätt och till ganska stor mängd citronsyrad ytterjord, 1 syn- nerhet om denna är nyss fälld och ännu vit. Vid lösningens afdunstning erhålles en gummilik massa, som löst i vatten. fälles hvarken af kali, natron, ammoniak, kolsyradt natron eller oxalsy- rad ammoniak, utan endast af surt oxalsyradt kali. Äppelsyrad ytterjord är ett hvitt nästan kri- stalliniskt pulver och erhålles antingen då koncen- trerade lösningar af ett ytterjordssalt och ett neu- tralt äppelsyradt salt, utan någonderas öfverskott, blandas, eller bättre, när kolsyrad ytterjord öf- vergjutes med äppelsyra. Den äppelsyrade yt- terjorden är då till en del löst i den öfverskju- tande äppelsyran och kan erhållas derur genom lindrig afdunstning i små, hvita mammeloner. Har alldeles samma sammansättning som den neu- trala citronsyrade ytterjorden och är YMa+H; men dess kemiskt bundna vatten kan ejaflägsnas vid +110?. Af hetta sönderdelas det ganska trögt och löses i 74 delar vatten; erhålles vid vattnets afdunstning i snöhvita korn. I äppelsyra löses det äfven; men det synes ej som skulle något surt salt dervid bildas, ty vid afdunstning an- 2f9 skjuter det neutrala saltet och i moderluten är hufvudsakligen endast fri syra. En lösning af äppelsyradt natron upptager ganska mycket af sal- tet och kristalliserar ej vid afdunstning. Bernstenssyrad ytterjord. När koncentre- rade lösningar af salpetersyrad ytterjord och bern- stenssyradt natron blandas, uppkommer genast ingen fällning, men efter ett par minuter grum- las vätskan och ett fint kristalliniskt pulver af- sälles; voro lösningarna mera ulspädda, afsälter sig den bernstenssyrade ytterjorden först efter nå- gon längre tid och i större kristallkorn. Saltet innehåller 2 atomer vatten, af hvilka den ena går bort vid +100; sönderdelas trögt 1 bränning. En gång fäldt löses det trögt i kallt vatten, men något lättare I varmt. In statu nascente hålles det lättlöst, om vätskan är utspädd och varm; och denna löslighet beror ganska mycket af det salt, som vid dubbel decomposition finnes bildadt i vätskan. När man vill skilja jernoxid och yt- terjord från hvarandra genom bernstenssyradt salt, är det derföre bäst, att fälla jernoxiden ur utspädd lösning I värme, och sedan den är fälld ej dröja länge med fällningens frånskiljande. Benzoésyrad ytterjord. Blandas koncentre- rade lösningar af ett ytterjordssalt och ett ben- zoösyradt salt med hvarandra, uppkommer genast ingen fällning; men om blandningen lemnas på ett varmt ställe någon tid, afsätter sig saltet: så- som ett hvitt pulver. För att äfven erhålla det salt, som ännu finnes löst i moderluten, är det bäst, att afdunsta nästan till torrhet vid lindrig värme, och sedan med små qvantiteter vatten aftvätta från den benzoésyrade ytterjorden det genom dubbel decomposition bildade saltet. "Aro lösningarna som blandas mera utspädda, erhålles 220 genom nyssnämda behandling saltet i små, tun-: ga kristallkorn, hvilka under mikroskopet visa sig såsom klotformiga sammangyUWringar af fyrsidiga prismer. Saltet löser sig 1 39 delar kallt och mindre varmt vatten; enligt en approximerad analys skulle det vara benzoösyrad ytterjord utan valten. Cyansrrad ytterjord bildar ett hvitt, olös- ligt pulver och erhålles renast, då spritlösningar af cyansyradt kali och ett ytterjordssalt blandas ech lemnas i hvila någon tid, då saltet afsälter sig. Lösas salterna i vatten och blandas, ervhål- les fällningen genast, men med inblandadt kol- syradt salt. Den cyansyrade ytterjorden löses hvarken i vatten eller sprit, och är ett vatten- fritt salt. Kinasyrad ytterjord. Kolsyrad ytterjord lö- ses med fräsning 1 kinasyra, och lösningen ger afdunstad en gummilik massa, som lätt upptages af valten. | Mekonsyrad ytterjord är tröglöst i vatten; dock fälles ej en ytterjordslösning af mekonsyra. Förenas ytterjorden med mekonsyra, som ej är fullkomligt ren, så är föreningen mycket tröglö- stare, än annars. Vid lösningens afdunstning återstår den mekonsyrade : ytterjorden såsom en hvit binna, | Croconsyrad ytterjord kan genom frivillig afdunstning erhållas i gulbruna, glittrande kristall- fjäll, som lätt lösas i' vatten. | Arseniksyrad ytterjord: neutral är en hvit, tung fällning och erhålles då en ytterjordslösning drypes till en lösning af ett neutralt, arseniksy- radt salt, I torkning mörknar den något och lö- ses lätt i salpetersyra; lösningen ger afdunstad en kristallerusta. Öfvergjutet med ammoniak, förvand- 221 las ej saltet till basiskt salt. — Basisk erhålles, då man blandar ett arseniksyradt salt till en ytlter- jordslösning, som bör vara 1 öfverskott. Den bil- dar, ännu våt, en hvit fällning, men samman- skrumpnar på filtrum under torkning till stora klumpar, som antaga gulbrun färg och hornaktigt utseende. I salpetersyra gelatinerar den först och löses sedan, men trögare, än det neutrala saltet. Chromsyrad ytterjord. En ytterjordslösning fälles ej af chromsyradt alkali. Af chromsyra lö- ses kolsyrad ytterjord lätt och med fräsning; om man Uillsätter af den sednare så länge den löses, får man en brun lösning, som efter ett par tim- mar afsätter ett bruut pulver af basisk chromsy- rad ytterjord. Den ofvanstående vätskan båller ännu basiskt salt upplöst, men det fälles till stör- sta delen genom kokning och med en något lju- sare färg. Den kokade lösningen är gul och in- nehåller neutralt salt; anskjuter ibland under fri- villig afdunstning 1 gulbruna, deliquescenta nå- lar; merendels intorkar den till ett brunt, deli- quescent öfverdrag med endast några få tecken till kristallisation. Molybdensyrad ytterjord bildar en hvit, ost- lik fällning, som sammanbakar på filtrum och är alldeles olöslig i vatten. Torr är den ett hvitt pulver, som lätt löses i salpetersyra. För saltets erhållande användes neutral molybdensyrad am- moniak och det befanns vara ett neutralt salt utan vatten, YMo. j Wolframsyrad ytterjord är ett hvitt pulver, som löses något i wolframsyradt natron och i gan- ska ringa mängd i vatten. Den med wolframsy- radt natron erhållna fällningen håller 11.69 procent kemiskt bundet vatten och är YW+2H. — itä Skandinaviska Pteromaliner, beskrifna af CARL H. BOHEMAN. (Fortsättning +). Då jag härjemte, till införande i Kongl. Veten- skaps-Akademiens Handlingar, får äran bifoga fort- sättning "af beskrifningar å Skandinaviska Ptero- maliner, har jag icke velat underlåta nämna, allt jag, genom Herr L. DArmass godhet, nyligen er- hållit del af de anteckningar, dess framlidne Bror, Professoren J. W. Darman efterlemnat, rörande denna Insekt-Familj. Anteckningarna innebålla många upplysningar af högt och oskattbart vär- de, och kunna med full tullförsigt begagnas, då de blifvit samlade af en ibland Fäderneslandets skarpsyntaste och skickligaste Entomologer. Då framdeles någon fullständig och oförändrad be- skrifning af min aflidne väns hand, kommer att införas, skall jag derunder alltid begagna signa- turen Daim. — Till det mesta finnas likväl en- däst Diagnoser på en del arter af de återstående Genera, några observationer rörande könskilinad och metamorphos, samt tillägg till Slägtena En- cyrtus och Perilampus. — Jag fullgör äfven en för mig dyrbar pligt, då jag härigenom för Herr L. Darman får förklara min innerliga tacksamhet för de lemnade bidragen till kännedom af denna hittills föga utredda' Insekt-Familj. ”y Se K. V. A. Handl, 1833, pag. 329. 223 Eurytoma. Genus primo a Celeb. Dom. Inricer in edi- tione Faune Etrusce, Tom. IL p. 127. indica- tum. Speciebus constat huc usque detectis plu- ribus, inter se valde affinibus et similibus, diffi- cile discernendis; variat una eademque species valde magnitudine. Character generis : ; Antenne inserte medio frontis, articulis 8—09, sepius discretis; maris longiores, articulis nodo- sis I. inequalibus, verticillato-pilosis; feminze bre- viores, sub-moniliformes. Ale nervo costali distincto, crassiusculo, ra- mulo stigmaticali brevi, obliqvo. ; - Corpus longulum, punctatum; prothorace ma- gno ltransverso, anlice truncalo; abdomine com- presso, in femina subtus carinato; oviductu apice nonnihil prominulo. Scutellum parum distin- : ctum, oblusum, inlegrum. Metamorphosinr in Gallis subeunt, forsan in Cynipedis larvis parasiticee. Habitatio in fruticibus plantisque. Srnon. Eurytoma, IvriG. LATREILLE. DaAr- MAN. — Pleromalus, SweEbperus. — Diplolepis, FArR. — Ichneumon, De Geer. — Cynips, Fazr. Oniv. LaATrR. — Eucharis, FaAzr. PaAnz. — Chalcis, JURINE. — Figiles, SPInora. Etymologia: E'vev,» late, Töpov, sectum. Os breve, retractum. Palpi breves, filifor- mes, occultati. Mandibule trigone, extus rotun- date, intus dentate. — Antenne basi approxi- mate, insert medio frontis, articulis 8—9; scapo mediocri, verlicem non superante, in foveola fron- tis recipiendo; flagello articulis sub-rotundis, dis- 224 cretis, in masculis inequalibus, verticillato-pilo- sis. — Caput magnum, crassiusculum;, thorace semper latius, verticale, sub-orbiculare, antice vi- sum modice convexum, postice concavum; verlex ocellis tribus linea fere recta dispositis. - Frons supra antennas plus minus longitudinaliter im- pressa. Thorax oblongus, plus minusve incrassatus, supra modice convexus, semper puncetis confer- tissimis impressus; prothorax magnus, latitudine brevior, interdum anterius angustatus, antice trun- catus. — Scutellum parum distinctum, sub-ova- tum, Vix convexum, obtusum, integrum. — Me- tathorax brevis, declivis, punctato-rugosus, sub scutello interdum punctato-cancellatus. — Pectus segmentis vix distinetis, nullisque regularibus. Abdomen modo breviter, modo longe petio- latum, ovatum vel oblongum, compressum, sub- tus 'carinatum, ano vel acuminato vel obtuso; ovi- ductu modice exserto. Pedes zequales; femoribus medio modice in- crassatis; tibiis rectis, sub-teretibus, apicem ver- sus non ampliatis, spina /apicali, minutissima, obsoleta; tarsis tenuibus. Ale plane, subtilissime ciliate; anteriorom nervus unicus, sub-costalis, a basi oblique ad me- dium coste productus, ibique sepius incrassatus, sed mox ramulum emittens simplicem, brevem, obli- quum;- nervo costali ultra illius apicem vix produ- cto. Ale postice nervulo sub-costali. obsoleto, sub-fracto. Color corporis varius, testaceus nigro-varie- galus, sepissime autem obscurus, niger, numquam metallicus. Sexus differentia indicatu facillima: Her enim antennee breviores, moniliformes, 8- articu- late; 2295 dates, scapo tereti; articuli flagelli sub-rotundi, discreti,, haud "pilosi; abdomine breviter petiolato, compresso, subtlus carinato, apice acuminalo; ovi- -ductu /triseto, reflexo, ultra abdominis apicem pa- rum prominulo, in rima ventrali occultato. Mas: antennee longiores, 9- -articulate; Scapo com presso, medio dilatato; flagello articulis nodosis vel ineqva- libus, SN erLiodl longius pilosis; abdomine longe petiolato, parvo, sub-globoso, sublus vix carinato, apice obtuso, segmento ultimo sepe retracto. Metamorphosin subeunt in Gallis, forsan in Cynipedis larvis parasitice. Sic e. gr. E. bigut- tatam e gallis foliorum Quercus roboris pluries ob- tinui. E. nodularem e gallis Rose copiose exclusi. 1. Eurytoma concinna Darm.: parva, flava, confertim punctulata, oculis, macula verticali, collo, puncto scutellari metathoraceque ni- gris, abdomine ferrugineo, petiolo viltaque dorsali nigris; alis anticis puncto parvo, co- stali, nigro-fusco notatis. &. LL. Var. B. punceto scutellari obsoleto. Habitat in Westrogothie Quercu rarius; in Scania. Dom. ZETTERSTEDT. E. biguttata gracilior, dimidio minor et ul- tra. Caput magnum, thorace nonnihil latius, pa- . rum convexum, pallide-testaceum, confertim pun- ctulatum; vertice macula sub-triangulari, nigro- fusca notato; oculi laterales, rotundati, modice prominuli, nigri vel brunnei. Antenne inserte medio frontis; scapus verticem non superans, sub- lus testaceus, supra fuscus; flagellum 'capite vix dimidio longius, fuscum, parce et breviter pube- scens; in masculis articulis magis elongatis, tenui- Mg URNA aras latitudine nova Whorace pa- K. V. Acad. Handl. 1835. 15 226 rum angustior, pallide testaceus, punctulatus, te- nuissime pubescens, in parte anteriore macula parva, triangulari, plus minusve distincta, nigra ornatus. Thorax convexus, colore et punctura prothoracis, immaculatus. Scutellum magnum, sub-ovatum, pallide testaceum, punctulatum, seri- ceo-pubescens, macula nigra, rotunda, in medio insignitum. Metathorax brevis, declivis, dorso ni- ger. Abdomen brevissimum, sub-globosum, com- pressum, subtus carinatum, ferrugineum, nitidissi- mum, snpra in dorso plus minusve infuscatum ; petiolo nigro. Pedes robusti, pallide testacei, im- maculati, coxis concoloribus. Ale hyaline, pone medium prope costam puncto parvo, rotundo, ni- gro-fusco notatee. Mas et femina simillimi, non nisi antenna- rum et ani forma distinguendi. 2. Eurytoma xanthomelas: pusilla, pallide testacea, punctulata, vertice, dorso thoracis, scutello metathoraceque nigris, abdomine pi- ceo, subtus dilutiore; pedibus testaceis, fe- moribus omnibus tibiisque posticis extus ni- gro-lineatis, alis anticis medio infuscatis. 29. Habitat in Westrogothia monte Kinnekulle, Smolandia; in Scania a Dom. ZETTERSTEDT lecta. E. concinne affinis, sed minor; aliter colo- rata et abunde distincta. - Caput sat magnum, confertim punctulatum, transversum, thorace la- ljus, testaceum, vertice nigro; oculi sat magni, remoti, modice prominuli, in mortuis glauci vel brunnei. Antenne inserte medio frontis, testacexe, tenuissime pubescentes; scapus linearis, longitudine fere frontis; flagellum capite vix dimidio longius, cylindricum, extrorsum sensim et modice incras- 227 satum, apice acuminatum. Prothorax latitudine brevior, antice truncatus, confertim punctulatus, supra et subtus testaceus, immaculatus. Thorax convexus, totus niger, crebre punctulatlus, tenu- issime pubescens, lateribus testaceus. Scutellum sat magnum, sub-ovatum, apice paullo attenua- tum, colore et punctura thoracis. Metathorax bre- vis, declivis, nigro-piceus, confertim punctulatus. Abdomen sub-glokosum, elevatum, compressum, subtus carinatum, . piceum, nitidissimum, subtus dilutius. Pedes -pallide testacei, femoribus omni- bus medio tibiisque posticis extus nigro-lineatis. Tarsi omnes pallide testacei, ungulis nigris. Ale quidem hyaline sed albe, in medio umbra ma- gna, fusca nöotate, que costam non marginem attingit, nervulus costaålis et ramulus stigmaticalis fusci. 3. Eurytoma biguttata: media, nigra, pro- funde crebre punctulata, albo-pubescens, an- tennis fusco-testaceis, prothorace antice utrin- que flavo-maculato, abdomine nigro, nitidis- simo, pedibus anterioribus testaceis, femori- bus basi infuscatis, posticis nigris, geniculis tarsisque testaceis, alis anticis medio infu- scatis. &. Y. Mas: fronte testacea, segmento ultimo abdo- minis retracto, occultato. Femina: froute nigra, abdomine apice acu- minato. Pteromalus biguttatus. Swepverusin Act. Holm. Anni ,795. IV. p. 216. 5. Diplolepis stigma. Fasr. Syst. Piez, p. 152.21. Ichneumon stigma. Farr. Ent. Syst. II. 188. 220. Var. B. tibiis intermediis exltus infuscatis. 2. 228 Var. Y. triplo minor, ..alis anticis obsolete infuscalis. Y. Habitat in arbustis Smolandize, . Westrogothize et Scaniee frequens. Sec. Dom. FArricium. ”in Cynipedis Rose larvis.” E gallis foliorum Quercus paginge inferioris rotundatis, avel- lange :magnitudine, a me exclusa; forte Me- -tamorphosin: in Cyniped. Quercus folii lar- vis subeunt. Media, magniludine tamen valde varians. Caput thorace nonnihil latius, transversum, ver- Sus os angustatum, antice parum convexum;, ni- grumy, confertim sat profuonde punctulatumy:-po- stice concavum, undique pube brevissima, albo- sericeo-micante adspersum; mandibulee testacer, ad apicem nigre. Oculi remoti, laterales, sat magni, sub-rotundati, modice prominuli, in mor- tvis glavuci, interdum brunnei. Ocelli tres in ver- ice, testacei, facile discernendi. Antenne medio frontis inserte, fusco-testacex, parce et brevissime 'pubescentes; scapus cylindricus; flagellum apicem versus sensim incrassatum,; articulis brevibus, api- cali acuminato. - Prothorax quam longus latior, thorace vix angustior et parum humilior, antice truncatus, niger, parum nitidus, albo-sericeus, con- fertim sat profunde punctulatus, utringque ad api- cem macula laterali plus minusve distincta, flavo- testacea ornatus. Thorax niger, punctura et in- dumento protboracis. Scutellum - modice eleva- tum, convexum, apice rotundatum, nigrum, pro- funde conciune :punctulatum. -Metathorax decli- vis, obtusus, niger, punctulatus, albo-sericeo-mi- cans. Abdomen sub-ovatum, compressum, sub- tus carinatum, nigrum, nilidissimum, leve. Ovi- ductus feming parum exsertus. Pedes anteriores testacei, femoribus a basi ultra medium nigris; 229 posvici nigri, geniculis, tibiis apice tarsisque te- staceis; ungulis tarsorum nigris. — Ale hyaline, macula' in medio magna, transversa, sub-lunatä, a costa ad medium extensa, nigro-fusca, versus marginem nigrescente; nervis ut in congeneribus, pallide testaceis; tegula interdum testacea. Mas.: gracilior, antennis sub-pilosis, articu- lis distinctioribus, fronte testacea, segmento ultimo abdominis spe retracto, occultato. 4, Eurytoma cynipsea Darwm.: parva, nigra, subtiliter confertim punctulata, antennis bre- vibus, moniliformibus, articulo apicali magno, ore maculaque utrinque laterali prothoracis flavis, abdomine rufo, dorso nigro, pedibus anterioribus pallide testaceis, femoribus basi infuscalis, poslicis nigris, geniculis, tibiis apice tarsisque pallidis. 2. Habitat in Kinnekulle Westrogothiza rarissime. Statura precedentis, sed dimidio minor et ultra. Caput sat magnum, transversum, antice parum convexum, nigrum, confertim subtiliter puncetulatum, undique brevissime albo-pubescens; ore testaceo; oculi rotundati, modice prominuli, obscure brunnei. Ocelli tres in vertice, nigri. Antenn&e apicem versus sensim modice incrassate; scapus cylindricus, basi subtus testaceus; flagellum capitle parum longius, nigrum, brevissime albo- pubescens, articulis moniliformibus, contiguis, ul- timo magno, acuminato: Prothorax latitudine bre-; vior, apice truncatus, niger, confertim punetula- tus, pube albida obsitus, antice utrinque macula parva laterali, testacea ornatus. Thorax niger, punctura et indumento prothoracis. Scutellum magnum, sub-ovatum, parum elevatum, nigrum, evidenter .punctulatum. Metathorax declivis, ni-: 230 ger, ruguloso-punctatus. Abdomen ovatum, eom- pressum, subtus carinatum, rufo-ferrugineum, ni- tidissimum, supra in dorso infuscatum. Pedes an- teriores pallide testacei, femoribus supra a basi ad medium nigris; postici nigri, geniculis, tibis apice tarsisque pallide testaceis. Ale hyalinr, immaculate, nervo ramuloque fuscis. 5. Eurytoma nodularis Daim. : media, nigra, punctata, tenue albo-pubescens, antlennarum scapo nigro, flagello lineari, articulis obtusis, ultimo elongato, pedibus nigris, tibiis anticis, geniculis tarsisque omnibus saturale testaceis; abdomine compresso. 9. Mas: abdominis petiolo distincto, flagello pi- loso, articulis uno latere sub-quadrato-no- dosis, truncatis, ultimis duobus contiguis, pedibus nigris, tarsis geniculisque omni- bus, tibiis anticis testaceis. Var. Bg. tibiis anticis lineola nigra notatis, posticis apice nigris. 9. Habitat in Smolandia, Ostro- et Westrogothia, Scania, Norwegia et alibi ubique frequens. E gallis Rose, Officinis Bedeguar, semel co- - piose exclusa. | Inter maximas hujus generis, robustula. Va- riat tamen valde magnitudine. Caput et truncus alra, immaculata, confertissime punctata, opaca, pube tenuissime alba obsita. Caput transversum, thorace fere latius; ore testaceo; frons magis albo- pubescens. -Oculi in mortuis pallidi. Antenne inserte foveole anguste medie frontis, approxi- mate; scapus vertice non altior, cylindricus, ater, nitidus; pedicellus brevis, sub-globosus, niger; flagellum capite multo longius, omnino lineare, (nec basi angustatum, nec apice incrassatum) ni- 231 grum, immaculatum, tenue albo-pubescens; arti- culis equalibus, sub-ovatis, apice truncatis, api- cali elongato, acuminato. ”Truncus niger, opacus, sculello apice rotundato, omnino mutico. Abdo- men trunco vix brevius, nigrum, nitidisssmum, conoideum, compressum, ano breviter acuminato; oviductu prominulo, adscendente. Petiolus bre- vis, crassiusculus. Pedes nigri, nitidi, femoribus omnibus apice, tibis anticis totis, reliquis basi api- ceque determinate testaceis; tarsi omnes pallide testacei, ungulis nigris. Al& hyalinzxe, nervo ra- muloque sligmaticali testaceis. Mas: femina minor, gracilior, ceterum co- lore convenit. Antennze ecapite plus duplo lon- giores; scapus niger, nitidus, basi sub-compressus, medio dilatatus; pedicellus brevissimus, nodifor- mis; articuli sequentes rachi tenui, inequali, la- tere superiore nodo sub-qvadrato, obtuso, a se- quente remoto, prediti, insuper sub-verticillatim pilosi, articuli apicales minores, contigui, ulti- mus tenuior, acuminatus. Abdomen brevissimum, compressum, ano obtuso, petiolo elongato, sub- cylindrico. Pedes et ale ut in femina. 6. Eurytoma appendigaster: media, nigra, punctata, tenue albo-pubescens; antennarum scapo nigro, flagello extrorsum crassiore, pe- dibus anterioribus testaceis, femoribus basi nigris; posticis nigris, geniculis, tibiis apice tarsisque testaceis. 2. Mas: gracilior, antennis longioribus, pilosis, flagelli articulis, uno latere truncato-nodo- sis, ultimis duobus discretis. Pteromalus appendigaster: SwEpverus in Act. Holm. Anni 1795. IV. p. 217. 6. &. Cynips abrotani. Paxz. Faun, 66. f. 14. 232 Habitat in Smolandia et Westrogothia 'passim. " Femina: Precedente dimidio minor et ultra, differt preserlim antennarum forma et colore pe- dibus magis testaceo-tinctis. Caput et truncus nigra, opaca, immaculata, punctulata, tenue albo- pubescentia. Os flavescens. Antennarum Scapus vertice vix altior, niger; pedicellus breviter co- nicus, fusco-testaceus, articuli reliqui oblongi, fu- sco-leslacei, sub- apicales paullo breviores et cras- siores, ultimo majore, elongalo, apice acuminatlo. 'Truncus niger, tätnatulötus scutello mutico. Abdo- men trunco paullo brevius, nigrum, nitidissimum, compressum, ano acuminatlo, prominulo, paullo adscendente. Pedum coxe nigre, femora nigra, basi apiceque lestacea; RE saluralte testacere, antice immaculatae, posteriores in medio iate ni- gro-picee; tarsi pallide testacei, ungulis fuscis. Ale hyalinzee, nervo ramuloque stig maticalitestaceis. Mas: antennarum scapus niger, basi sub- compressus; pedicellus brevis; articuli sequentes supra ut is precedente nodosi, nodis tamen mi- nus quadratis, angulisque minus acutis, sub-ver- ticillatim pilosis, ultimis duobus discretis. Abdo- men brevissimum, petiolo quam in illo tenuiore. 7. Eurytoma tibialis ZETTERSTEDT.: majuscula, nigra, profunde punctala, albo-pubescens, an- tennarum scapo nigro, flagello breviore, li- neari, articulis Oblast. ltr elongato, pe- dibus nigris, tibiis anticis geniculis tarsisque saturate testaceis; abdomine compr esso, sub- tus basi testaceo; oviductu exserto, reflexo. 9. Mas: abdominis petiolo distineto;' fiagello pi- loso, articulis uno latere sub-quadrato-nodo- sis, truncatis, ultimis duobus contiguis. Habitat in Gottlandia. Dom. ZETTERSTEDT. 233 Maxima inter nostrates hujus generis, robu- stula. E. nodulari simillima, sed duplo major, profundius punctata, antennis brevioribus. Caput transversum, thorace latius, nigrum, profunde con- fertim punctalum, albo-pubescens; ore obscure testaceo; oculi laterales, modice prominuli, glauci. Antenne inserte foveole anguste medie frontis, approximate; scapus vertice fere humilior, cylin- dricus, ater, nitidus; pedicellus brevis, sub-globo- sus, niger; flagellum capite parum longius, nec basi angustalum nec apice incrassatum, nigrum, immaculatum, tenue albo-pubescens, articulis eqva- libus, sub-ovatis, apice truncatis, apicali elongato, acuminato. Thorax crassus, supra convexus, ni- ger, immaculatus, profunde crebre punctatus, denfe pubescens. Scutellum mediocre, distinctum, su- pra parum convexum, colore, punctura et indu- mento thoracis. Metathorax declivis, niger, pro- funde rugoso-punctatus. Abdomen trunco vix bre- vius, valde compressum, rotundatum, nigrum, ni- tidissimum, subtus ad basin obhbscure testaceum , ano acuminato; oviductu prominulo, reflexo. Pe- des nigri, nitidi; femoribus omnibus apice, tibiis anticis totis, reliquis basi apiceque saturate tesla- ceis; larsi omnes testacei, ungulis nigris. Ale hya- ling, nervo ramuloque stigmaticali testaceis. Mas: Femina minor, gracilior, ceterum co- lore convenit. Antenne capite duplo longiores ; scapus basi sub-compressus; pedicellus brevissi- mus, nodiformis, articuli sequentes rachi tenui, ineqvali, latere superiore nodo sub-quadrato, a sequente remoto, przediti, insuper sub-verticilla- tim longius pilosi, articuli apicales minores, con- tigut, ultimus brevior, acuminatus. Abdomen brevissimum,' compressum, ano obtuso; petiolo elongato, sub-cylindrico.- Pedes et ale omnino ut in femina. 234 8 Eurytoma brachycera Darm.: pusilla, ni- gra, subtiliter punctulata, tenue pubescens, thorace gibbo, antennarum flagello piloso, ar- ticulis uno latere breviter quadrato-nodosis, truncatis, pedibus nigris, geniculis, tibiis an- ticis larsisque teståceis; abdomine parvo, sub- globoso. &. | Habitat in Westrogothia. Dom. Darman. Mus. Reg. Acad. Scient. Holm.; in Scania. Dom. ZETTERSTEDT. E. nodulari 8 affinis, sed minimis ejus ad- huc minor, nodulis antennarum brevioribus, tho- race magis gibboso, abdomine parvo, globoso, ab illo distincta. Caput breve, transversum, antice modice convexum, nigrum, subtiliter puncetulatum, tenue albo-pubescens; ore testaceo, Oculi latera- les, modice prominuli, obscure brunnei. Antenna inserte medie fronti, eapite plus duplo longiores; scapus niger, nitidus, basi sub-compressus, medio dilatatus; pedicellus brevissimus, nodiformis, ar= ticuli sequentes rachi tenui, inzequali, latere su- periore nodo breviter quadrato, obtuso, a se- quente remoto, prediti, insuper sub-verticillatim longius pilosi, articulo ultimo tenuiori, elongato, acuminato. Thorax gibbus, supra eonvexus, ni- ger, sub-opacus, punctulatus, albo-pubescens. Scu- tellum modice elevatum, apice rotundatum, omni- no muticum, colorfe et punetura thoracis. Meta- thorax declivis, niger, ruguloso-punetatus. Abdo- men trunco multo brevius, parvum, globosum, parum compressum, nigrum, nitidissimum; petiolo modice elongato, sub-cylindrico. Pedes nigri, nitidi; femoribus omnibus apice, tibiis anticis to- tis, reliquis basi apiceque testaceis; tarsi omnes pallide testacei, ungulis mnigris. Ale byaline, nervo ramuloque stigmaticali fuscis. 235 9. Eurytoma minor Daim.: parva, nigra, sub- tiliter punctulata, albo-pubescens, antennis longioribus, tenuioribus, flagello piloso, arti- culis uno latere sub-quadrato-nodosis, trun- catis, pedibus nigris, geniculis, tibiis anticis, tarsisque testaceis; ano acuminato. &. Habitat in Westrogothia et Smolandia passim. E. nodulari A simillima, sed minimis ejus adhuc fere minor, gracilior; antennis longioribus, tenuioribus, nodis magis elongatis, minus Crassis, ab illo distincta- Wdetar. Caput transversum, ni- grum, subliliter punctulatum, tenue albo-pube- scens; ore testaceo. Oculi laterales, modice pro- minuli, glauci. Antenne inserte medie fronti, approximate, capite fere triplo longiores; scapus niger, nitidus, basi sub-compressus, medio dila- tatus; pedicellus brevissimus, nodiformis; articuli sequentes rachi tenui, ingequali, latere superiore nodo sub-oblongo, minus crasso, obtuso, a se- quente remoto, prediti, insuper sub-verticillatim longius pilosi, articuli apicales minores, ultimo tenuliori, acuminato. Thorax minus crassus, su- ra modice convexus, niger, punctulatus, tenue albo-pubescens. Scutellum sub-ovatum, apice ro- tundatum , muticum, colore et punctura thoracis. Metathorax brevis, declivis, ruguloso-punctatus. Abdomen trunco multo brevius, sub-compressum, nigrum, nitidissimum, ano sub-acuminato. Pedes nigri, nitidi; femoribus omnibus apice, tibiis an- ticis totis, reliquis basi apiceque determinate te- staceis; tarsi omnes pallide testacei, ungulis fu- scis. Ale hyaling, nervo ramuloque ordinariis fuscis. 10. Eurytoma rufipes Daum.: media, nigra, punctulata, albo-pubescens, antennis basi no- 2350. dosis, apice 'elongato moniliformibus, 'scapo testaceo ; pedibus rufo-testaceis , femoribus posticis macula nigra. 2. Mas: antennarum scapo basi tantum testaceo, flagello articulis pilosis, uno latere parum profunde truneato-nodosis. Habitat in Westrogothia rarius. Dom. DALMAn. Mus. Reg. Acad. Scient. Holm.; in ' Gottlan- dia. Dom. ZETTERSTEDT. Statura precedentium. £E.-cynipsea vix di- midio major. -Caput magnum, thorace nonnibil latius, antice parum convexum, nigrum, opacum, punctulatum, dense albo-pubescens; ore testaceo; oculi laterales, rotundati, modice prominuli, brun- nei. Antenne inserte foveole anguste medix fron- tis, approximate; scapus vertice non altior, Cy- lindricus, testaceus; pedicellus brevis, sub-globo- sus, obscure testaceus; flagellum capite multo lon- glus, apicem versus nonnihil incrassatum, nigrum, articulis basalibus nodosis, reliquis elongato-moni- liformibus, apicali elongato, acuminato. Thorax niger, opacus, tenue albo-pubescens. Scutellum apice rotundatum, omnino muticum, colore et punctura thoracis. Abdomen trunco vix longius, nigrum, nitidissimum, compressum, subtus cari- natum, ano breviter acuminato; oviductu parum prominulo adscendente. Pedes forma ut in con- generibus;' coxis nigris, femoribus, tibis tarsisque omnibus rufo-testaceis; femoribus posticis medio macula nigra decoratis. Ale hyaline, nervulo ordinario testaceo. Mas: gracilior, antennis pilosis, nodulis bre- vioribus, scapo basi tantum testaceo; abdomen brevissimum, ano obtuso, petiolo elongato; cetera ut in: femina, 239 11. Eurytoma flavimana Daim. : media, nigra, punctulata, albo-pubescens, antennis filifor- mibus, pilosulis, seapo sub-flavo, pedibus an- ticis cum coxis luteis, posteriorum geniculis tarsisque testaceis. 2. Mas: antennis scapo basi testaceo, flagello articulis pilosis, uno latere parum profunde truncato-nodosis; prothorace antice utrin- que flavo-maculato. Habitat in Smolandia et Westrogothia passim; in Scania. Dom. ZETTERSTEDT. Species coxis anlicis flavis optime distincta. Magnitudo et fere statura £E. rufipedis, Caput thorace nonnihil latius, parum convexum, nigrum, opacum, confertim punctulatum, albo-pubescens; ore ferrugineo; oculi modice prominuli, nigro- brunnei. Antennarum scapus vertice vix altior, sub-flavus; pedicellus breviler conicus, niger; articuli reliqui filiformes, moniliformes, pilosu- li, ultimo majore,. elongato, apice acuminato. 'Tho- rax niger, opacus, conferlim punctulalus, albo- pubescens, immaculatus. Scultellum muticum, co- lore et punctura thoracis. Abdomen trunco vix brevius, nigrum, nitidisssmum, conoideum, com- pressum, ano acuminato; oviductu parum promi- nulo, adscendente. Petiolus brevis, crassiusculus. Pedes antici cum coxis lutei, posteriores nigri, geniculis tarsisque testaceis. Ale hyaline, nervo ramuloque stigmaticali testaceis. Mas: nonnihil robustior; antennis longius pilosis, nodulis brevioribus, scapo basi testaceo; collo antice utrinque macula flava ornato; abdo- men -brevissimum, ano obtuso, petiolo-elongato. 12. Eurytoma flavipes Darm.: parva, nigra, confertim punctulata, albo-pubescens, anten- 238 ; narum flagello piloso, articulis crassis, bre- vibus, uno latere quadrato-nodosis, truncatis, pedibus cum coxis anticis luteis, femoribus tibiisque posterioribus medio late nigris; ano obtuso. &. Habitat in Westrogothia. Dom. DaArman: Mus. Reg. Acad. Scient. Holm. Statura et summa similitudo ÉE. flavimane &, sed dimidio minor, antennarum articulis brevio- ribus, prothorace immaculato et colore pedum alio. Caput nigrum, subtiliter crebre punctulatum, albo- pubescens; ore testaceo;' oculi laterales, modice prominuli, obscure brunnei. Antennarum scapus niger, basi sub-compressus, medio dilatatus; arti- culis sequentibus ut in £. nodulari nodosis, no- dis tamen minus quadratis angulisque minus acu- tis, insuper sub-verticillatim longius pilosis, api- cali tenuiore, elongato, acuminato. Thorax niger, immaculatus, subtiliter confertim punctulatus, te- nue albo-pubescens. Scutellum sub-cordatum, pa- rum elevatum, apice rotundatum, concolor. Me- - tatborax declivis, niger, obsolete ruguloso-puncta- tus. Abdomen brevissimum, compressum, nigrum, nitidissimum , ano obtuso; petiolo elongato, sub- cylindrico. Pedes lutei, antiei cum coxis imma- culati, femoribus tibiisque posterioribus in medio late nigris; tarsi omnes pallide testacei, ungulis nigris. Ale hyaline, nervo ramuloque stigmati- cali fuscis. 13. Eurytoma nigrita Darm.: media, nigra, punctatissima, albo- pubescens, anlennis XCqua- libus, filiformibus, scapo pedibusque luteis, femoribus anterioribus supra nigro-notatis, posticis nigris; abdomine compresso, ano aculo, prominulo. 9. 239 Var. B. minor, antennarum basi tantum te- stacea, tibiis posticis infuscatis. Habitat in Westrogothia et Smolandia minus frequens. Magnitudo et fere statura E. appendigastri 2, ckinihil tamen longior. - Caput transversum, thorace nonnihil Jäla. nigrum, evidenter confer- tim punctatum, pube albida dense obsitum; ore testaceo. Oculi laterales, modice prominuli, brun- nei, sepe in mortuis pallidi. Antennze medio frontis inserte; scapo tenui, tereti, luteo, vix al- titudine verticis; flagellum sub-lineare, teres, ni- gro-fuscum, basi interdum luteum, capite dimidio longius, articulis equalibus, ultimo elongato, acu- minato. Thorax convexus, niger, immaculatus, confertim punctatus, parce pubescens, collari cras- siusculo, antice truncato. Scutellum nigrum, parce pubescens, crebre punctatum, apice sOtuddalesa Metathorax declivis, supra obsolete impressus. Ab- domen longitudine fere trunci cum capite, nigrum, nitidissimum, subtus interdum ad basin dilutius, compressum, subtus carinatum, ano acuto, pro- minulo, oviductu parum exserto, fusco. Pedes, forma hujus generis vulgari, testacei; cox&e omnes corpori concolores; femoribus anterioribus supra nigro-notatis; posticis nigris, basi apiceque testa- ceis; tarsi testacei, apice fusci. Ale hyaline, nervo ramuloque stigmaticali testaceis. Var. p. differt tantum tibiis posticis medio infuscatis, antennarum scapo basi tantum testaceo. 14. Eurytoma truncata Dairm.: media, nigra, punctatissima, parce albo-pubescens, antennis breviter moniliformibus, pilosulis, apice cras- sioribus, sub-truncatis, pedibus luteis, femori- bus tibiisque posticis nigro- -annulatis > ano acuminato. 2. 240 Habitat in Westrogothia rarissime. Dom. Dari- mANnN. Mus. Reg. Acad. Scient. Holm. Magnitudo et fere stalura precedentis, sed variat etiam dimidio minor; a congeneribus an- tennarum articulo ultimo sub-truncato bene di- stincta. ,Caput transversum, thorace nonnihil la- tius, antice visum parum convexum, nigrum, Ccon- fertim punctulatum, tenue albo-pubescens: Man- dibulze lutescentes, retracte. Oculi mediocres, modice prominuli, glauci. Antenne inserte medio frontis; scapus tenuis, niger, nilidus, vertice hu- milior; flagellum nigrum, apicem versus sensim incrassatum, articulis breviter moniliformibus, pi- losulis, ultimo crasso, apice sub-truncato. "Thorax convexus, niger, immaculatus, sub-opacus, confer- . tim punctatus, tenue pubescens. albo-pubescens; ore testaceo; oculi la- terales, modice prominuli, glauci. Antenne in- serte foveole anguste medie frontis, approximate; scapus vertice non altior, sub- cylindricus, flavus, apicem versus interdum plus minusve infuscatus; pedicellus brevis, sub- globosus, niger; flagellum capite dimidio longius, apicem versus mnonnihil inerassatum, nigrum, tenue pubescens, articulis eqvalibus, rotundatass contiguis, apicali reliquis longiori, acuminato. Thorax niger, sub-opacus , subtiliter crebre punctulatus, tenuissime pubescens. Scutellum sub-cordatum, parum elevatum, colore punctura et indumento thoracis. Metathorax de- clivis, magis nitidus, rugulosus. Abdomen lon- gitudine trunci nigrum, nitidissimum, basi subtus sepe dilutiore, conoideum, compressum, ano acu- minato; oviductu prominulo, adscendente. Petio- lus brevis, crassiusculus. Pedes nigri, nitidi, ge- niculis, tibiis anticis apiceque posterioribus flavo- testaceis; tarsi omnes pallide testacei, ungulis ni- gris. Ale hyaling, nervo ordinario testaceo. 17. Eurytoma afra: media, nigra, confertim punctulata, albo-pubescens, antennis breviter moniliformibus, scapo luteo; prothorace utrin- que flavo-maculato; ore pedibusque testaceis, femoribus basi, ihiis posticis medio infusca- tis; ano vix prominulo. 9. Var. BP. pedibus testaceis, femoribus posticis parum infuscatis. 9. Habitat in Westrogothia. Dom. Darman. var. 8. in Smolandia semel inventa. Aflinis E. nigrite, sed distincta; minor, ma- gis gibba, antennarum articulis multo brevioribus, ano sub-obtuso. Caput magnum, transversum, thorace nonnihil latius, antice visum modice con- 243 vexum, nigrum, sub-opacum, confertim punctula- tum, albo-pubescens; ore testaceo; oculi laterales, modice prominuli, in exsiccata dilute brunnei. Antenharum scapus vertice vix humilior, tenuis, sub-eylindricus, luteus; flagellum scapo plus du- plo longius, extrorsum pårum incrassatum, bre- vissime pubescens, articulis rotundatis, transversis; sub-eqvalibus, apicali acuminato. Thorax elon- gatus, niger, sub-opacus, subtiliter punctulatus, tenue pubescens; collari brevi, concolore, utrin- que antice flavo-maculato. Scutellum mediocre,; sub-ovatum, depressum, colore et punctura tho- Facis. Metathorax declivis, niger, rugoso-puncta- tus, dorso longitudinaliter cancellatos: "Abdomen longitudine thoracis, minus compressum, supra con vexum , subtus carinatum, nigrum, nitidissi- mum, ano vix prominulo, sub- abrAEd. Pedes te- stacei; femoribus omnibus basi tibiisque posticis medio infuscalis; tarsi pallide flavescentes, ungu- lis nigris. Ale hyaline, nervo ramuloque sli- gmaticali pallidis. Var. B. differt pedibus magis testaceis. Vix specie distincla. 18. Eurytoma maura DaArm. : parva, nigra, sub- tiliter punctulata, tenue pubescens, antennis filiformibus, scapo flavo; pedibus testaceis, femoribus tibiisque posticis medio nigris; ano acuminato. 2. Habitat in Westrogothia et Smolandia rarius. E. morioni affinis, sed dimidio minor, magis gibba. Caput transversum, thorace latius, nigrum, confertim subtiliter punctulatum, tenue pubescens. Mandibul&e testacee. Oculi modice prominuli, glauci.. Antenne inserte medio frontis, appro- ximate; scapus vertice vix altior, sub-cylindricus; 244 testaceus, apice infuscatus; flagellum capite dimi- dio longius, fere lineare, apice perparum incras- salum, totum nigrum, tenue albo-pubescens, arti- culis equalibus, sub-rotundatis, contiguis, apicali elongato, acuminato. Thorax niger, immaculatäs, sub-=opacus, subtiliter crebre punctulatus, parce pubescens. Scutellum mediocre, parum convexum, apice rotundatum, colore, punctura et indumento thoracis. Metathorax declivis, niger, subtiliter ru- guleso-punctatus. -Abdomen trunco paullo bre- vius, nigrum, nitidissimum, compressum, ano acu- minato, prominulo, paullo adscendente. Pedum coxe nigre; femora nigra, basi apiceque testacea; tibie saturale testacex, anteriores immaculate, postice medio infuscate; tarsi pallide testacei, ungulis fuscis. Ale hyaline, nervo ramuloque stigmaticali teslaceis. 19. Eurytoma gibba Darim.: parva,- crassa, ni- gra, confertim punctulata, parce pubescens, antennis brevibus, moniliformibus, extrorsum incrassatis, scapo nigro; pedum genieulis tar- sisque testaceis; äho acuminato. Y. Habitat in Westrogothia et Smolandia passim; in Scania et Gottlandia. Dom. ZETTERSTEDT. E. minimis hujus generis. Statura fere E. appendigastri £L, sed triplo minor et ultra, anten- pis brevibus et colore pedum ab illa distincta. Caput transversum, nigrum, obsolete punctulatum, parce pubeseens; ore testaceo; oculi laterales, mo- dice prominuli, brunneli. Antenna inserte medie fronti, nigre, immaculate; scapus vertice brevior, tenuis, linearis; flagellum capite paullo longius, extrorsum modice crassius, articulis breviter ro- tundalis, apice sub-truncalis, parum pubescenti- bus, apicali elongalo, acutiusculo. Thorax crassus, 245 supra convexus, niger, sub-nitidus, immacnlatus, tenuissime pubescens, obsolete punctulatus. Scu-' tellum mediocre, colore et punctura thoracis. Me- talhorax declivis, ruguloso-punctatus. Abdomen compressum, nigrum, nitidissimum, subtus acute carinatum, ano acuminato; oviductu prominulo; petiolo brevi. Pedes nigri, geniculis tarsisque te- staceis. Ale hyaling, immaculate, nervulo pal- lide fusco. Ar Eurytoma brevicornis Darm.: parva, gra- cilis, nigra, obsolete punctulata, parce pube- scens, antennis capite vix longioribus, scapo nigro, flagello basi tenui, extrorsum modice inerassato; pedum geniculis, tarsis tibiusque antlticis testaceis; ano modice acuminato. 2. Habitat in Smolaudia et Westrogothia; in Sca- nia et Ostrogotlhia. Dom. ZETTERSTEDT. Precedente gracilior, sed vix longior, anten- nis brevioribus, basi tenuioribus, colore pedum etc. ab illa bene distincta. Caput transversum, thorace latius, nigrum, obsolete punctulatum, te- nue pubescens, oculis modice prominulis brun- neis, mandibulis obscure testaceis. Antennarum scapus tenuis, linearis, niger; pedicellus crassus, conicus; flagellum capite brevius, basi tenue, ex- trorsum sensim et modice incrassatam, nigrum, subtiliter sericeum, articulis brevibus, rotundatis, apicali elongato, acuminato. Thorax elongatus, supra modice convexus, niger, immaculatus, ob- solete punctulatus, parce pubescens. Scutellum mediocre, colore et punctura thoracis. Metatho- rax declivis, niger, ruguloso-puncetatus. Abdomen trunco manifeste brevius, parum compressum, su- pra convexum, subtus carimatum, nigrum, nili- dissimum, ano modice acuminato; oviductu på- 246 rum exserto, petiolo brevi. Pedes nigri, genicu» lis, tibiis anticis tarsisque testaceis. Ale hyaline, nervo costali ramuloque fuscis. 21. Eurytoma pilicornis: media, longiuscula, nigra, punctulata, albo-pubescens, antennis pilosulis, -sub-moniliformibus, scapo flavo, prothorace antice utrinque macula lutea or- nato; pedibus nigris, tibiis anticis, geniculis tarsisque luteis; ano obtuso. £. : Hab. in Westrogothia et Smolandia rarius. Statura E. longule 2, sed major et nonni- hil robustior. Caput transversum, versus os per- parum angustatum, antice visum modice conve- xum, nigrum, subliliter crebre punctulatum, te- nue albo-pubescens. Os lutescens. Oculi medio- cres, modice prominuli, obscure brunnei. An- tenn&e thorace longiores, filiformes; scapus vertice vix altior, gracilis, flavescens, medio parum in- crassatus; flagellum lineare, nigrum, articulis equa- Iibus, sub-rotundatis, distinctis, pilosulis, apicali acuminato. Prothorax latitudine brevior, antice truncatus, niger, obsolete punctulatus, tenue pu- bescens, utrinque macula humerali lulea ornatus. Thorax supra modice convexus, minus gibbus, higer, immaculalus, punctura et indumento pro- thoracis. Scutellum mediocre, sub-cordatum, pa- rum convexum, nigrum, apice rolundatum, mu- ticum. Metathorax brevis, declivis, niger, rugu- loso-punctatus. Abdomen minus compressum, sSu- pra convexum, sublus carinatum, nigrum, nitli- dissimum, ano obtuso; oviductu parum exserto. Pedes form&e in hoc genere ordinarie; femoribus nigris, apice flavescentibus; tibiis anticis luteis, im- maculatis, posterioribus medio infuscatis; tarsis pallidis, ungulis fuscis. Ale hyaline, neryo ra- muloque stigmaticali. lestaceis. 247 22. Eurytoma pubicornis Daim. : media, lon- giuscula, nigra, profundias punctata, albo- pubescens, antennis breviter pilosulis, sub- moniliformibus, scapo nigro; pedibus nigris, tibiis anticis, geniculis tarsisque lateis; ano modice acuminato. 2. Habitat in Smolandia, Westrogothia passim; in Scania et Ostrogothia. Dom. ZETTERSTEDT. Magnitudo et fere statura precedentis; pro- fundius punctata, prothorace immaculato, antennis breviter pilosis, scapo nigro, ano acuminato, ab illa facile distincta. Variat etiam duplo minor. Caput transversum, nigrum, profunde punctatum,; dense albo-pubescens; ore testaceo; oculi medio- crés, modice prominuli, brunnei, in exsiccata in- terdum glauci. - Antenn&e inserte medie fronti inter oculos; scapus verticem adzequans, tenuis, medio nonnihil incrassatus, basi interdum luteus; flagellum scapo plus duplo longius, sub-lineare, nigrum, breviter pilosum; articulo pedicellari brevi, sub-conico, reliquis longitudine sub-equali- bus, rotundatis, apicali elongato, acuminato. Pro- thorax conyvexus, antice truncatus, niger, profunde punclatus, tenue albo-pubescens. Thorax minus gibbus, colore et punctura omnino prothoracis. Scutellum sub-ovalum, apice rotundalum , conco- lor. Metathorax declivis, niger, ruguloso-punceta- tus, albo-pubescens, medio sub-i -impressus. Abdo- men vix thoracis longitudine, nigrum, nitidissi- mum, modice compressum, subtus carinalum, ano acuminato; oviducetu prominulo, adscendente. Pe- des nigri, punctulati, geniculis, tibius anticis tar- sisque testaceis. ' Ale albo- hyalinte, nervo ramu- loque obsecure testaceis. 23. Eurytoma obscura: media, longiuscula , nigra, profundius punctata, tenue albo- pube- 248 scens, antennis erassis, articulis ovatis, scapo. nigro; pedibus nigris, geniculis tarsisque pal- lide testaceis; ano parum. acuminato. 29. Habitat in Scania. ÅA Dom. ZETTERSTEDT ami- cissime communicata. Magnitudo, statura et summa similitudo E. pubicornis; antennis crassioribus, ano minus acu- minato et colore pedum, ab illa facile distincta. Capul transversum, thorace latius, antice visum modice convexum, nigrum, profunde crebre pun- ctatum, albo-pubescens; ore piceo. Oculi latera- les, modice prominuli, in mortuis glauci. An- tenn&e inserte foveole anguste medie frontis, ap- proximate; scapus vertice humilior, cylindricus, niger, nitidus; pedicellus brevis, sub-globosus; fla- gellum capite vix dimidio longius, apicem versus incrassatum, nigrum, tenue albo-pubescens, arti- culis crassis, sub-ovatis, apice truncatis, apicali elongato, modice acuminato. Thorax niger, sub- opacus, profunde crebre punctatus, tenue albo- pubescens. Scutellum parum convexum, sub-eor- datum, apice rotundato, omnino mutico. 'Meta- thorax brevis, declivis, niger, profunde rugoso- punctatus, medio longitudinaliter leviter impres- sus. Abdomen trunco brevius, modice compres- sum, subtus carinatum, nigrum, nitidissimum, ano arum aeuminato; oviduetu nonnihil prominulo, adscendente. Petiolus brevis, erassiusculus. Pedes nigri, nitidi, geniculis tarsisque omnibus pallide testaceis vel albidis. Ale hyaline, nervo ramu- loque stigmaticali fusco-testaceis. 24. Eurytoma longula Darm.: media, elongata, gracilis, nigra, punctulata, antennis pilosulis, sub-moniliformibus, scapo nigro, prothorace ' utrinque flavo-maculato; abdomine angusto, 249 parum compresso, ano acuminato; pedum geniculis tarsisque testaceis. 29. Eurytoma obsoleta. Dair.m. Act.Holm. 1820. 14. Mas: gracilior, antennarum articulis lingari- bus, zequalibus, elongatis, verticillato-pilo- sis, abdomine parvo, ano obtuso. Var. B. tibiis anticis testaceis. 9. Habitat in Smolandia, Westrogothia et Scania frequens. A Dom. ZETTERSTEDT in copula inventa. Longitudo E. appendigastri, sed multo gra- cilior. Variat valde magnitudine. Caput trans- versum, thorace latius, nigrum, subtiliter crebre punctulatum, tenue albo-pubescens; ore testaceo. Oculi modice prominuli, brunnei. Antenne in- serle medio frontis, approximate; scapus vertice non altior, cylindricus, alter, nitidus; pedicellus sub-obconicus, niger; flagellum capite dimidio lon- gius, versus apicem perparum incrassatum, nigrum, immaculatum, articulis equalibus, sub-ovatis, pi- losulis, apicali reliquis parum longiori, acuminato. Thorax niger, eonfertim subuiliter punetulatus, te- nue pubescens, antiee utrinqne macula distincta, collari flavo ornatus. Scutellum sub-ovatum, mo- dice elevatum, nigrum, punctura et indumento thoracis. Metathorax deelivis, niger, subtiliter ru- guloso-punctatus, dorso cancellatus. Abdomen trun- co nonnihil brevius et graeilius, conoideum, ni- grum, nitidisstmum, supra convexum, subtus pa- rum compressum, ano acuminato; oviductu parum exserto, pailido. Pedes nigri, nitidi, genicaulis tarsisque testaceis. Ale hyaling, nervo ramulo- que stigmaticali fusecis. Mas: gracilior, antennis longioribus, articulis linearibus, equalibus, elongatis, verticillato-pilo= Kå 250 sis, prothorace utrinque obsoletius flavo-maculato, abdominis petiolo distineto, ano obtuso retracto. Var. B. tibiis anticis testaceis; cetera omnino ut in a. 25. Eurytoma guttula: parva, gracilis, nigra, sub-nitida, obsolete punctulata,; antennis sub- moniliformibus, pilosulis, scapo obscure te- staceo ; prothorace antice angustato, utringue albido-maculato; geniculis, tibis anticis tar- sisque pallide testaceis, ano acuminato, 9. Eurytoma guttula. ZetTERstTEDT. Faun. Lapp. Mscr. | Mas: antennis longioribus; flagello piloso, ar- ticulis breviter sub-quadrato-nodosis, trun- catis, 'ultimis duobus contiguis. Habitat in Norvegia et Smolandia rarius; in Gottlandia. Dom. ZETTERSTEDT. 'Statura E. longulm, sed minor, gracilior, ma- gis nitida. Caput transversum, thorace latius, an- tice visum modice convexum , nigrum, sub-niti- dum, obsolete punctulatum, vix Pubescens; ore obscure testaceo; oculi laterales, modice promi- nuli, obscure brunnei. Antenne inserte fronti medie, scapo tenui, altitudine verticis, obscure testaceo; pedicello nigro, nitido, sub-globoso; fla- gellum nigrum, pilosum, capite dimidio longius, apicem versus vix incrassatum, articulis equali- bus, sub-ovatis, apice truncatis, apicali elongato, acuminato. Prothorax thorace angustior et hu- milior, sub-conicus, attenuatus, niger, sub-nitidus, obsolete punctulatus, antice utrinque macula pal- lide testacea vel albida ornatus. Thorax supra modice convexus, niger, immaculatus. Scutellum sub-planum, nigtum, punctulatum. Metathorax brevis, declivis, niger, ruguloso-punctatus. Abdo- ) 251 men longitudine trunci, gracile, parum compres- sum, subtus carinatum, nigrum, nitidissimum, apice acuminato; oviductu parum exserto, pallido. Petiolus brevis, crassus. Pedes nigri, nitidi; fe- moribus omnibus apice tibiisque anticis pallide testaceis; tarsi omnes albidi, ungulis fuscis. Ale hyaling, nervo ramuloque stigmaticali testaceis. Mas: Femina brevior, statura omnino É. appendigastri ”; ore magis testaceo; antenn ca- pite fere duplo longiores; scapus obscure: testa- ceus, basi sub-compressus; pedicellus nodiformis; articuli sequentes rachi tenui, inequali, latere superiore nodo sub-quadrato, obtuso, a sequente remoto, instructi, insuper sub-verticillatim lon- glus pilosi; articuli . apicales minores, contigui, ultimus tennior, acuminatus. Abdomen brevissi- mum, ano obtuso. Pedes et ale omnino ut in femina. 26. Eurytoma verticillata: media, longiuscu- la, nigra, obsolete punctulata, pedibus tarsis- que concoloribus; antennis nodulis elongatis, sub-didymis, verticillato- pilosis; abdomine elongato, apice non truncato. &. Diplolepis verticillata. Fasen. Syst. Piez. p: SS DI Ichneumon verticillatus. FArr. Ent. Syst. Suppl. 232. 235. Var. B. prothorace antice utrinque obsolete flavo-maculato, geniculis, tUbiis anticis tar- sisque testaceis. &. Var. Y. antennis minus profunde dentatis, colore pedum ut in 8. Habitat in Westrogothia passim; in Ostrogothia. Dom. ZETTERSTEDT. Statura omnino ÉE. longule 3, sed sepe non- nibil major, antennis evidenter nodosis, nodule 202 singulo supra in medio leviter entarginato, abillo mox distincta. Caput transversum, tborace latius, antice modice couvexum, nigrum, obsolete pun- ctulatum, tenue albo-pubescens; ore testaceo. Oculi sub-ovati, modice prominuli, brunnei, in mortuis sepe glauci. Antenne&e inserte medie fronti; sca- pus vertice humilior, niger, nitidus, basi com- ressus, medio dilatatus; pedicellus brevis, nodi- formis; flagellum capite triplo longius, lineare, articuli latere superiore nod ulis elongatis, sub- didymis vel supra in medio leviter impressis, prediti, nigri, sub-vertiecillatim longius pilosi, ultimus tenuior, acuminatus. Thorax minus cras- sus, niger, obsolete punctulatus, tenue pubescens, prothorace antice utrinque interdum flavo-macu- lato. Scutellum sub-ovatum, parum convexum, colore et punctura thoracis. - Metathorax brevis, declivis, niger, rugoso-punctatus. Peuwolus elon- gatus, sub-cylindricus. Abdomen trunco multo brevius, parum compressum, nigrum, nitidissimum, apice non truncato, sed modice acuminato. Pedes nigri, nitidi, tarsis concoloribus. Ale hyaline, nervo stigmateque fuscis. 27. Eurytoma pusilla Darm.: parva, gracilis, nigra, obsolete punctulata, tenue pubescens, antennis filiformibus, flagello piloso, articulis equalibus, brevioribus, geniculis tarsisque pi- ceis, ano obluso. &. c Habitat in Westrogothia. Dom. ScHÖnHERrRr. Mus, Reg. Acad. Scient. Holm. Stuatura £. longule &, sed dimidio minor, prothorace immaculato, articulis antennarum bre- vioribus, tarsis piceis, ab illo diversa. Capult trans- versum, nigrum, obsolete punctulatum, tenue albo- pubescens; ore obscure testaceo. Oculi laterales, 253 modice prominuli, 'obscure brunnei. Antenne in- serte medie fronti, capite fere triplo longiores; scapus niger, nilidus, basi compressus, medio di- latatus; pedicellus brevissimus, nodiformis; arti- culi sequentes breves, rachi tenui inzequali, la- tere superiore nodo brevi, parum elevato, obtuso, a sequente remoto, prediti, insuper sub-verti- cillatim pilosi; articuli apicales minores, ultimo tenuiori, acuminato. "Thorax minus crassus, ni- ger, immaculatus, tenue pubescens. Scutellum pa- rum convexum, colore et punctura thoracis. Me- tathorax niger, confertim ruguloso-punctatus. Ab- domen parvum, vix compressum, supra planum, nigrum, nitidissimum, ano obtuso; petiolo elon- gato, sub-cylindrico. Pedes nigri, nitidi, genicu- lis tarsisque piceis. Ale hyaline, nervo ordinario fusco-testaceo. Spalangia. Character generis: Antenne margini frontis inferiori juxta os inserte, 10-articulate; articulo primo elongato, apicali maximo, acuminato. Caput ovatum, (non transversum), nutans; fronte impressa. Ale nervo marginali costam longe occupante, ramulo stigmaticali lenuissimo ac brevi. Corpus elongatum, gracile, subtiliter punctu- latum, villosum; prothorace magno, antice angu- stato; scutellum depressum, linea transversa im- pressum; abdomen distincte petiolatum , sub-de- pressum; oviductu prominulo, anali, vix infero. Habitatio imaginis in fruticibus plantisque. Synon. Spalangia, SPInora. LATR. DALM. 254 Os breve retraetum; palpi breves, maxillareg et labiales bi-articulati. Mandibule parvse, sub- trigone, extus rotundate, apice edentulo. An- tenne margini frontis inferiori inserte, fracte, basi distantes, 10-articulate; scapo longiore, te- rete, sub-cylindrico, verticem superante; flagello elongato, articulis facile discernendis, apicali lon- giori, acuminato, crasso, in masculis lineari. Ca- put mediocre, thorace vix latius, ovatum, non transversum, nutans, versus os nonnihil angusta- tum, antice modice tonvexum; vertex latus, mo- dice convexus; ocellis tribus linea fere recta di- spositis. Frons supra antennas late, parum' pro- funde excavata. | Thorax oblongus, minus crassus, e segmentis pluribus distinctis formatus: segmentum anticum (prothorax) magnum, antice angustatum, apice sub-rotundatum, segmentum dorsale planum, tri- angulare, basi latiore, segmento collari adfixum. Scutellum determinatum, sub-rotundatum, depres- sum, apice muticum. Metathorax valde declivis, subtiliter punctato-rugosus, plaga levigatla nota- tus. Pectus segmenlis vix distinctis nullisque re- gularibus. Abdomen wWhorace multo minus, ovato-coni- cum, sub-depressum, abrupte' longeque petiolatum, terebra anali tubuloso-conica. | Pedes &equales, sub-mutici; femoribus medio modice incrassatis; tibis apicem versus nonnihil dilatatis. Ale plane, subtilissime ciliate, anteriorum : nervus sub-costalis, costam longe occupans, pone medium ramulum emittens simplicem, tenuissi- mum ac perbrevem. Color nmiger, sub-nitidus. 255 Mas et femina statura et colore similes; an- tenn2&e maris longiores, filiformes, pubescentes, ar- ticulis elongatis, ano obtuso, segmento anali re- tracto; antenn&e femine breviores; flagello basi tenui, extrorsum modice incrassato, articulis bre- vibus, arctius contiguis, haud pilosis; ano paullo acutiori; oviductu brevissimo, parum exserto. 1. Spalangia nigra: elongata, gracilis, nigra, nitida, subtiliter punctulata, villosa, meta- thorace medio levigato, abdomine levi, pe- tiolo striato, tarsis fuscis. Mas: Antenn&e longitudine fere corporis, fili- formes, pedicello brevi, articulis flagelli longioribus, tenue pubescentibus, ano trun- cato. Femina: Antenn& breviores, extrorsum mo- dice incrassate, pedicello longiori, arti- culis flagelli breviter moniliformibus; ano emarginato; oviductu exserto. Spalangia nigra. Spinova Ins. Lig. Fasc. III. p. 167. LaArr. Hist. Nat. des Crust. et Ins. T. XIII. p. 228. — Gen. Crust. et Ins. Tom. IV. p. 29. tab. 12. fig. 7—38. mas. - Habitat in Westrogothia et Smolandia minus frequens. Mas: Eurytome longule 3 magnitudine et statura sub-similis. Caput ovatum, nutans, ver- Sus os angustatum, antice visum parum convexum, supra antennas impressum, nigrum, nitidum, sub- tiliter sub-remote punctulatum, pube longa fusca obsitum; ore palpisque nigro-piceis; oculi latera- les, ob-ovati, modice prominuli, obscure brunnei. Antenn&e margin: frontis inferiori juxta os in- 256 serte; basi distantes, 10-articulate; scapus ver- tice nonnihil altior, tenuis, linearis, niger, niti- dus; pedicellus brevis, sub-obconicus; flagellum longitudine thoracis cum capite, omnino lineare, tenue - pubescens; articulo primo 'reliquis duplo longiori, articulis sequentibus sequalibus, sub-ova- tis, apice truncatis, apicali elongato, acuminato. Prothorax magnus, latitudine vix brevior, an- tice angustatus, supra modice convexus, niger, subtiliter sub-remote punctulatus, pube fusca ob- situs. Thorax capite nonnihil latior, supra sub- depressus, niger, sub-nitidus, colore punctura et indumento prothoracis. Scutellum parvum di- stinctum, sub-depressum, obtusum, nigrum, niti- dum, subtiliter punctulatum, medio linea trans- versa impressum. Metathorax valde declivis, ni- ger, ruguloso-punctatus, disco levigatus. Abdo- men thorace brevius, sub-depressum, nigrum, ni- tidissimum, apice truncatum, segmento ultimo re- tracto; petiolo elongato, sub-cylindrico, striato. Pedes nigri, nitidi; tarsi omnes fusci vel albidi. Ale hyaline, pilosule, nervo ramuloque fuscis. Femina magnitudine, statura et colore. mari simillima, sed differt: antennis brevioribus, basi tenuioribus, extrorsum modice incrassatis; pedi- cello longiore; flagello articulis breviter monili- formibus, ultimo elongato, acuminato; ano utrin- que emarginato; oviductu acuto, parum exserto. Caratomus. Character generis: Antenne medie fronti inserte, fracte, basi nonnihil distantes, 12-articulate; scapo vertice humiliori; pedicello elongato; flagello basi apice- que angusto, medio incrassato. Caput 257 Caput maximum, thorace duplo latius, an- tice impressum, margo lateralis ante oculos bi- dentatus. Os prominens, basi angustatum, man- dibulis validis. Ale ramulo stigmaticali longiori, puncto ter- minato, nervo costali ultra illius apicem vix pro- ducto. Corpus breve, crassiusculum, obtusum, pro- thorace brevissimo, a capite sub-occultato; trun- cus subliliter punctulatus; scutellum modice ele- vatum, apice obtusum; abdomen parvurn, supra planum, subtus carinatum, apice oblique trunca- tum. Pedes simplices, mulici. Synon. Diplolepis, Farr. — Cynips, FAzr. — Perilampus (Caratomus), DALMAN. Etymologia. Caratomus derivatur a Kdea seu Koen, caput, et Töuov, Ssectum vel excisum. Os prominens, basi angustatum; palpi bre- ves, filiformes. Mandibule valide, sub-trigone, una dentibus duobus, altera tribus. Antennce in- sertee medie fronti, basi paullulum distantes, sca- porum apicibus conniventibus; scapo verticem vix 2quante, tenui, terete, lineari, in foveola frontis recipiendo; pedicello tenui, elongato, extrorsam sensim incrassato; flagello longitudine capitis, basi apiceque angustato, medio incrassato, sub-clavato, articulis contiguis, egre discernendis. Caput ma- ximum, crassum, tborace fere duplo latius, antice visum oblongum, transversum, antice truncatum, margo lateralis ante singulum oculum dentibus duobus validis, obtusiusculis, armatus. Frons su- pra antennas paullo profundius impressa; hypo- stoma non callosum; vertex latissimus, haud con- vexus, medio sub-impressus; gene late. K. VV. Acad. Handl, 1835. 177 258 Thorax brevis, crassus, subtiliter punetula- tus; prothorax- brevissimus, a capite sub-occulta- is, anlice rotundatus. Scutellum modice eleva- tum, convexum, basi compressum, apice rotun- datum, omnino muticum. Metathorax valde de- elivis, subtiliter punctato-rugosus, sub scutello ob- solete cancellatus. Pectus segmentis vix distin- ctis nullisque regularibus. Abdomen twhorace multo minus, breviter ova- tum, sub-globosum, breviter petiolatum, supra planum, subtus compressum, carinatum, ano re- tracto. ; Pedes &quales; femoribus vix incrassatis; tibiis apicem versus nonnihil dilatatis, apice spina minutissima armatis. Ale ramulo stigmaticali longiori, puncto ter- minato, nervo costali ultra illius apicem vix pro- ducto. ; 1. Caratomus megacephalus: nigro-cyaneus, eonfertissime subtiliter punctatus, antennis pedibusque piceo-testaceis, medio obscuriori- bus; capite maximo, antice excavato, ante oculos bi-dentato. Diplolepis megacephala. Fasr. Syst. Piez. P. 140. 2. Cynips megacephala. Fazr. Ent. Syst. IL 103. 17. Perilampus (Caratomus)megacephalus. Daim. Mscr. ; Habitat in Smolandia, ad Anneberg d. 20 Aug. semel lectus. Perilampo levifronte paulo minor, preser- tim brevior. Caput maximum, crassum, thorace fere duplo latius, antice visum oblongum, trans- 259 versum, antice truncatum, nigro-cyaneum; parum nitidum, subtiliter confertissime punctulatum, gla- brum, toto disco impressum, subtilissime striatum, striis ad os conniventibus; margo lateralis ante singulum oculum dentibus duobus validis, obtu- siusculis armatus; frons pone antennas paulo pro- fundius impressa; hypostoma non callosum; ver- tex latissimus, haud convexus, medio sub-i -impres- sus; gene late, subtilissime coriacexe. Os promi- nens, basi angustatum, mandibulis validis, supra fuscis, subtus testaceis; palpis albidis. Oculi parvi, ob-ovati, in mortuis pallidi. Antenne inserte medie fronti, basi paullulum distantes, scaporum apicibus conniventibus; scapus verticem vix zequans, tenuis, linearis, piceo- -testaceus; flagellum longitu- dine Capilis, piceum, basi apiceque testaceum , sub-clavatum, articulis 11; pedicellus magnus, obceonicus, pallidus, 'articuli reliqui breves, valde contigui; apex antennarum obtuse conicus. Pro- thorax brevissimus, a capite sub-occultatus. Tho- rax quam latus manifeste brevior, nigro-cyaneus, parum nitidus, confertissime puncetulatus, glaber. Scutellum thoracis colore et punctura, modice ele- vatum, convexum, apice obtuso, integro. Meta- thorax brevis, oblique declivis, nigro-cyaneus. Abdomen thorace multo minus, breviter ovatum, sub-globosum, supra planum, impressum, subtus carinatum; totum nigro- 2eneum, nitidum; petiolo elongato, sub- öylindrico, testaceo. Pedes fusco- lesiacei, femoribus omnibus tibiisque posterioribus medio magis infuscatis; tarsis testaceis, ungulis nigris. — Ale hyaline, nervis stigmateque fusco- testaceis, macula sub-stigmaticali ovata, obsoleta, dilute fusca. | Bidrag till kännedomen af slägtena Campanularia och Syncoryna; af S. L. LOVÉN. ' Det finnes måhända i Polypernas hela klass in- gen ordning, som oftare blifvit undersökt — och stundom af utmärkta forskare — än den, till hvil- ken vi räkna just dessa slägten. Utom de äldre författare, som erkände eller nekade deras djuri- ska natur, och derom förde en het, nu längese- dan slocknad strid, hafva en PaArras, Erris, CaA- VOLINI, en GRANT '), Lister ?) och Rup. WAGNER ?) åt dem egnat särskilta afhandlingar, och EHREN- BERG ”') har på nya, genomgripande, åsigter grun- dat deras systematik. Det skulle derföre kunna anses åtminstone öfverflödigt att ännu tillägga något i ett af sådane män behandladt ämne, så vida icke en jemförelse af deras skrifter visade . vissa skiljaktigheter, öfver hvilka det var nödvän- digt att rådfråga naturen. Ur denna källa häm- tades de iakttagelser, som i det följande skola framställas. : . 1) Edinburgh new Philos. Journal I. 2) Philosophical Transactions 1934. 3) Isis 1333. 4) Die Corallenthiere der rothen Meeres, physiologisch untersucht und systematisch verzeichnet von GC. G. EuzRENBERG. Berlin 1834. 261 Slägtet Campanularia Lamk. är till sina ka-, rakterer fullkomligt bekant; dess klockformiga celler och nodulerade rör, bildade afett tunt och färglöst horn, äro lika så kända som lätta att ob- servera. Det återstår således blott att tillägga nå- gra ringare, öfversedde eller otillräckligt beskrif- na detaljer, hämtade från den vid våra kuster vanliga Sertularia geniculata Märrer >). Man kan indela hela polypen i tvenne delar, hvilka, såsom framdeles skall visas, äro antydda redan under dess utveckling, i stammen (stirps), och stolonerna, som begge äro rörformiga, och af cirkelrund genomskärning 9). Stammen bär i ändan af sina grenar, och i axillerna, celler af tvenne slag, hanceller (fig. 7) och honceller ( fig. 27), hvilka sednare, innan EHRENBERG gaf dem den rätta betydelsen, kallades än ovaria, än vesiculee. Hvarje hancell har en botten (septum Lister, fig- 2, 3, a), och derna äri midten försedd med ett rundt hål (foramen septi 7), fig. 2, 9). Randen af denna öppning nedskjuter ett kort stycke i det omvändt coniska rummet mellan densamma och grenens början, (fig. 3, 6) och bildar sålunda ett kort rör 7). Septi öfre yta är något convex, och 3) Zool. Danica, "Fab. CXVII. — Det är samma art, som varit föremål för ListErs undersökningar, och som han ganska väl aftecknat, I. c. Tab. X, fig. 7. 6) Hos Sertularierna, hvilkas celler icke äro uppburna af stjelkar, utan sessila eller insänkta i rören, hafva dessa en olika och aldrig rund genomskärning (Lumen). 7) Septum och dess foramen, som först beskrefvos af Li- STER Å. c., återfinnas hos alla Sertulariner jag under- sökt, och dess daning lemnar ganska goda karakterer. 3) Lister lc. p. 372, säger blott: ”a thin column of soft matter between it and the base of the cell,” och an- tyder något ditåt i fig. a 4, a 5, Tab. IX. Del är emedlertid en hornlamell, och återfinnes under flera olika former hos alla Sertulariner. 202 dess peripheri visar en krans af små punkter, som, sedda under mikroskopet, lemna åskådaren i oviss- het huruvida de böra anses för lister eller insänk- ningar. Cellöppningens rand är hos denna art fullkomligt slät, och alla celler sitta i längdaxis af sina pedicelli ?). i Den fullväxte zoophytens mjuka delar utgö- ras, som bekant, af ett gemensamt organ, tarm- röret, sammanhängande från stam till stam, fort- satt genom stoloner och grenar, och af de' deri- genom förenade individerna (capitula auctor.), som omgifvas af cellerna under hela sitt Hf — han- narne — eller blott under sin utveckling — ho- norna. Af de förra finnes i hvarje cell blott en, af de sednare flere (feminze concellite). Med lätthet urskiljer man tvenne membra- ner, som bilda djurets alla mjuka delar, en yttre, en inre. Den yttre (fig. 1, 9, 10 &c. a) klar och färglös, begränsar dem, och afgifver de band, som fästa dem vid skalet. Ensam bildar den hanpolypernas tentakler och större delen af ho- nans kropp. Den inre membranen (fig. 1, 9, 10 &c. b), mindre genomskinlig, och af en grynig textur, 2) Hos andra arter af Campanularia är cellranden besatt med taggar, och dessa äro stundom så utvecklade, att de, conniverande i en spets, tillsluta cellen när djuret dragit sig in. Så hos Camp. clausa nob. och, ehuru i mindre grad, hos Camp. syringa Lamxz., hvilken sed- nare också genom cellernas sneda ställning afviker från 3 sina samslägtingar. — Camp. elausa nob. Trilinearis, gracillima, tubulis 55” crassis, hyalina, flexuosa, no- doso-annulata, alterne distanter ramosa, ramis simpli- cibus, brevibus; cell. masculis ramos longitudine eqvan- tibus, turbinatis, elongatis (1: 33), apertura dentibus 3 conniventibus, longis (== cell), acutis elausili. — Hab. in fucis fundi petrosi maris Bahusiam alluentis, rara. s 263 är öfverallt betäckt af den yttre, bekläder väg- garne af tarmröret och djurens magar, med ett ord, så vidt jag känner, alla de håligheteri hvil- ka vätskor röras; men saknas i hannens tentakler och större delen af honornas kropp. Vid den nu följande speciella beskrifningen torde det vara lämpligt, att taga samma väg som djurets utveckling går, sedan första cellen — som alltid är hancell — blifvit öppnad. Således först banpolypen och tarmröret, sedan gemmbildningen, så honan, sist utvecklingen. Hannens tentakler (fig. 1, c; fig. 4). De- ras antal fann jag från 16 till 23, men, måhän- da blott tillfälligtvis, alltid jemnt, och orsaken till denna föränderlighet ligger, som det vill synas mig, icke i ett ed åldren tilltagande antal, utan snarare i ringare eller ymnigare näring der ut- vecklingen. De äro genomskinliga, ibäliea och bildas af ett tunt lager af den yttre membranen.' På dess yta sitta oregelbundna, här och der, i ofullständig spiral, rddiå kransar af tagglika, upp- åt lutande vårtor (sugvårtor?), som äro mer ut- bildade mot spetsen och försvinna nästan helt och hållet mot nedersta fjerdedelen. Den inre hålig- heten är fördelt i celler genom små tvärhinnor. Vid basen äro tentaklerna förenade i ett collare (fig. 1, d), som omgifver munnen. I deras inre finnes ingen rörelse af vätskor gemensam med den i dinrets öfriga delar, och deras function är endast den af fångorganer. De hållas merendels i den ställning, att hvarannan är mer upprätt, hvarannan nedböjd '2), och äro föröfrigt böjliga 10) Denna ställning, den oregelbundna rörelsen och hela djurets ringare liflighet Sia en habitus, som för ett någorlunda öfvadt, lan u äfven obeväpnadt öga, lätt 264 åt flera håll, så att spetsen af hvarje tentakel kan föras tillbaka ned i munnen. Munnen (fig. 1, e; fig. 5, 6, 7), omgifven af collare, är hos alla de Campanularier jag sett mer eller mindre starkt utstående, men mest hos denna art. Den är här hög, stundom som nära hälften af djurets mage, och vid basen starkt sam- mandragen, så att mellanrummet mellan densam- ma och inre ytan af collare är” betydligt. Den öfre, utvidgade delen bildar liksom läppar. Den kan än fullkomligt slutas, än trattlikt utbredas och vikas på mångfaldigt vis, ja, då polypen är rätt hungrig, viker den ned den som en krage (fig. 7)» Den nedersta sammandragna delen tor- de kunna anses som oesophagus. | Magen (fig. 2, f) är ett vidt rör, som vid- tager vid basis af collare, och derifrån nedstiger till septum. Den kan sammandragas och betyd- ligt förkortas. Liksom collare, är den åt alla si- dor fullkomligt fri i cellen, och blott dess basis är fästad vid septum. På detta utbreder sig dess pyloriska del, fäster sig genom strålande band (fig. 8) af den yttre membranen i de impressio- ner (2?) vi ofvan beskrifvit, slår sig tillbåka, oeh nedgår genom foramen septi som larm. Tarmröret (fig. 1,”g) uppfyller icke full- komligt hornrörets rymd, är tänjeligt, således här 5 Jena skiljer en Sertularin från ett Bryozoon. Dessa hålla tentaklerna i en regelbunden omvändt conisk. ställning helt stilla, eller med hastiga böjningar i skarpa vinklar. Också är funciionen en annan. Rofvet fångas här ej omedelbart med tentaklet, utan med tillhjelp af den hvirfvel deras cilier förorsaka i vattnet. I det inre af tentaklerna föregår dessutom en beständig rörelse af vätska med uppslammade korn, hvilken står i före- ning med ett ringkärl, som omsluter munnen. 2605 och der utvidgadt, och genom band från den ytt- re membanen fästadt vid skalet. Dessa band sit- ta högst oregelbundet, än tätt, än glest, och man ser stundom ett sådant vara försvunnet på ett ställe, der det nyss var, och ett annat uppkom- ma på ett annat ställe, der nyss intet var. [ magen, och ännu tydligare och mindre af- brutet i tarmröret hos detta djur — liksom hos alla Sertulariner och Tubulariner, visar mikrosko- pet en vätska, hvari små uppslammade korn oupp- hörligt äro 1 rörelse — ett fenomen, som redan af Cavouisi iakttaget, blifvit ansedt, än som cirkulation, analog, än med de högre djurens, än med växternas (Chara), än åter, af EHRENBERG "), som en genom motus peristalticus uppkommen. rörelse af de upptagna födo-ämnena. Sorgfälliga iakttagelser hafva gjort denna åsigt äfven till min. Campanularia lefver mest af djur, som ära åtminstone lika stora med vidden af dess egen mage, såsom: små Entomostraca, (Cyclops o. dyl.) under det den tyckes försmå de mindre, såsom Bacillarier m. m. I magen, som af sådan föda också ofta ses starkt utvidgad, frånskiljes de hår- da delarne, som bortföras genom munnen. De mjuka afgå till tarmen och ses der genast i form af små korn af oregelbuuden skapnad, sällan run- da, merendels kantiga, knöliga, och af en mer eller mindre starkt gulbrun färg. De hållas sim- mande i en klar vätska, och äro i en oafbruten rö- relse. Denna rörelse är emedlertid tvåfaldig: 1 :0 då många korn, t. ex.allaien gren, flyttas på en gång och med jemn och lika hastighet, liksom af en ström; — 2:0 då hvarje korn (SE sig beskrifver inom en liten rymd små rörelser, mer eller min=- LC Pag. 7, 266 dre olika med de närmaste kornens. Det första : slagets rörelse är den ListER menar, då han be- skrifver en strömning, hvars ”ebb och flod” åter- vända på bestämda tider, och på samma gång i samma riktning. Utan att vilja väcka tvifyvel om denne författares noggranhet, — som på många ställen i hans vackra afhandling talar för sig sjelf — bör jag dock anföra, att jag aldrig sett någon sådan regelbundenhet med tillräcklig, öfvertygan- de visshet. Dels syntes mig strömmens > hastig- het mycket olika, i det kornen än fördes så snabbt, att de nästan icke kunde följas med ögat, än åter blott långsamt framskredo. Vidare var riktnin- gen nästan aldrig lika i alla grenar. Så t. ex. stod strömmen stilla nedanför en axill, under det den på samma tid gick uppåt i den ena grenen, nedåt i den andra. Stundom vände hufvudstam- mens ström alldeles om och rusade häftigt tillbaka nedåt; då följde den ena grenens ström samma vändning, men i den andra fördes kornen nästan oafbrutet uppåt. Emedlertid är det tydligt, att denna rörelse, ehuru oregelbunden, dock förorsa- kas af en allmännare kraft, en vis a tergo, som på en gång verkar på en stams eller grens hela innehåll — och denna kraft är tarmens succes- siva sammandragning och utvidgning, än här än der. Men dessa måste alltid blifva oregelbund- na, då hvarje individ, från hvars tarm eller mage en sådan impuls utgår, tager sin näring och svälger den, oberoende af de öfriga; Vidare upp- fylla de delar af polypen, som äro stadda i ut- veckling (gemmerna) röret fullkomligt, och visa inga sammandragningar, utan äro ständigt utvid- gade — hvaraf följer, att de också upptaga mer af vätskan än de redan utbildade, och aldrig tryc- ka den tillbaka, utan fastmer absorbera den. Der- 267 för är ock affluxen alldeles öfvervägande i gem- merna. Detta om den allmännare rörelsen, ström- ningen. Det andra slagets rörelse, som åter tillkom- mer de särskilta kornen, består deri, att — ström- ningen må fortgå, eller vara stilla — hvarje li- tet korn oaflåtligt svänges och kastas omkring, framåt eller bakåt, stöter mot en granne och bort- föres ett stycke, eller ock rycker denne ur dess bana, och sålunda på otaliga omvägar fortskaffas. Dervid förena sig stundom två eller flera till en liten oregelbunden kropp, som på samma vis, un- der oafbruten rotation kring sig sjelf, kastas af och an. Blifver nu, någon gång, den allmänna strömningen mycket stark, så upphör väl denna rörelse hos några korn, som då föras rakt fram; men aftager den allmänna farten, och, som det syntes mig, när ett eller annat korn kommer nä- ra tarmrörets vägg, börjar den genast ånyo. Emed- lertid finnas punkter, der detta upphörande al- drig inträffar, nemligen de delar, som ännu ut- bildas, och der sekretionen af skalet försiggår, samt i honcellernas rör. Der äro kornen ojem- förligt tairikare än på något annat ställe, och bil- da ett under mikroskopet helt mörkt hvimmel, så tätt, att det är alldeles omöjligt med ögat följa ett enskilt korns rörelser. Från sådana stäl- len tyckes intet korn återvända — alla synas blifva absorberade. Denna, att jag så må säga, individuella rörelse, som till en viss grad är obe- roende af den allmänna strömningen, måste oek- så hafva en annan orsak, och tillvägabringas af en kraft, så fördelad utåt ytan af tarmens inre vägg, att den kan verka på hvarje litet korn an- norlunda än på dess granne — ty sådant visar sig fenomenet. Det finnes ingen kraft af denna 268 6 beskaffenhet mer än denmnaf vibrerande cilier, des- sa små organer, som efter nyare tiders upptäck- ter ingå såsom vigtiga medel vid rörelsen af flui- da inom organismen, och på dess yta 2). Sjelfva cilierna lyckades det mig väl aldrig att få se — men ju oftare jag förgä fves sökte deing desto fa- stare blef min öfvertygelse, att de måste finnas; så fullkomligt liknade kornens rörelser dem, som framkallas af cilier, som man kan se. Gemmbildningen (fig. 1, h). Denna är två- faldig, i det den danar han-gemmer, som, bil- dande grenar efter den för arten gällande lag, gifva den dess habitus, eller hongemmer, som här sitta i axillerna af de förra. Hanbildningen är här, som hos alla Sertulariner, den öfvervägande; men deremöt äro honornas gemmer större och deras celler innehålla flera individer. Det är här anmärkningsvärdt, att hos Campanularia och Plu- mularia 3) hongemmerna utbildas mer aflägse från hannarne, under det hos Sertularia honcellen of- tast sitter omedelbart vid basen af hancellen. — Gemmbildningens fortgång är följande. På det ef- ter artens förgreningslag bestämda stället ser man, att tarmröret, ej mer- fristående inom skalet och blott med band dervid upphängdt, ligger tätt derintill, och att tilloppet af korn der är starka- re än annorstädes. Der ser man också snart en i början ringa utböjning på det yttre, hårda ska- let, hvilken småningom tilltar och blir en liten kort gren. Denna växer nu på det sätt, att tarm- 2) Cilier vibrera på de flesta Anneliders gälar, kring mar- gen af foten hos Gasteropoder, 1 magen bol synner- ligast 1 kloaken hos Bryozoa, ja de Saknas icke en gång hos Hydriner. 3) Man jemföre Plumularia setacea! — Plum. falceata af- viker i detta som i mycket annat. 269 röret, ansväldt i grenens slutna spets, upptager en stor mängd af vätska med uppslammade korn och deraf bildar hornskalet, inom hvilket det sjelf växer. Öfverallt der skalet blifvit fullbildadt, drager sig tarmröret derifrån tillbaka, och fasthänger blott genom band; men dess ansvällda spets, som nu verkar såsom en matrix för- skalets vidare bild- ning, ligger oupphörligt tätt intill den nya born- lamell som bildas. Så bildas grenen, nära stam- men merendels utmärkt med ansvällningar och stricturer, sedan slät, sist åter nodulerad, till dess den sista ansvällningen blir större än de före- gående, och är början af hancellen. . Nu bildas dess septum (fig. 7, £k), under det tarmen gör en ringformig utbredning. Öfver denna skjuter den upp kägelformigt, och tilltar småningom i vidd upptill, så att det hela slutligen får den blifvande cellens form, den af en omvänd kon (fig. 9). Dess öfre kant blir skarp, men hela öppningen är sluten genom en i midten convex, närmare randen concav hinna. Sedan denna är färdig drager sig den ansvällda tarmen, som da- nat cellen, tillbaka, står fri ini den, och nu först utbildas tentaklerna (/fig. 20) När dessa äro ut- växta, och djuret således fullfärdigt, genombryter det mekaniskt den cellen täckande hinnan, slår ut tentaklerna, och lefver för sig sjelf. Hongemmerna (fig. 11) bildas, som förut är anmärkt, i axillerna af grenarna. Deras pedicel- li äro kortare, och cellen nära 235 gång så stor som hannarnes. Dess bildningshistoria är den- samma till dess tarmröret bildat cellen färdig och, ännu under den täckande hinnan, bildar en stor ansvällning (a). I denna ställning stadnar det, och dess smala del, som, ungefärligen i cellens axis, stiger rätt ned, är åt ena sidan genom band 270 fästad vid cellens inre yta. Hela detta smala rör och dess öfre stora utvidgning under cellens öpp- ning förete ett starkt hvimmel af korn. Nu vi- sar sig också snart — och merendels på en sida om tarmröret, der inga band afgå, — en liten tu- berkel (6), i hvilkens hålighet affluxen af korn tyckes liksom concentrera sig. Detta är en blif- vande hona. Tuberkeln blir allt större, klotfor- mig, dess samband med tarmröret smalare, dess hålighet större, utbredd, liksom delad i flera vi- kar (c, d, e; fig. 23 a). Denna hålighet står lik- väl alltjemt genom ett smalt rör i förening med tarmröret, liksom en derur utdragen blåsa, beklädd innantill af dess inre hinna, och omslutande ett tätt hvimmel af korn. Utanpå denna blåsa sy- nes, vid tilltagande utbildning, en liten klotrund kropp (f) af ett opakt, grynigt ämne, på hvars utåt vända sida åter skönjes en ljusare cirkelrund fläck (g), temligen tydligt omskrifven, men så, att den snarare liknar en under kroppens öfver- bryn dold blåsa med ljusare contentum. Detta allt omgifves åter af ett hyalint, ytterst tunt hylle (£), på hvars öfre och yttre sida ses en krans af små tuberkler (£). Detta är honans kropp, tuberklerna dess tentakler, den lilla klotformiga kroppen ett ägg med vesicula Purkinju (?), och den ur tarmröret utdragna säcken motsvarar hannens mage. Nu utbildas alltid på en gång flera ho- nor, men icke med samma stadier. De betäckas alla ytterst af tarmens yttersta membran, och deras utveckling sker således blott af den inre. Den hona som ligger öfverst, är alltid mest utbildad, och dess ägg först moget; de lägre sit- tande äro successive yngre. Emedlertid bar den ur tarmröret utvikna säck, på hvars yta ägget bildades, ifrån att vara detsamma öfverlägsen i 271 storlek, blifvit mycket mindre, men ägget större. Dess fläck är ock försvunnen. Honan, utbildad mellan de tvenne hinnorna, har endast den yttre att genombryta. Detta sker nu så, att den kanal genom hvilken dess säck står i förening med tarmröret, förlänges, så att då honan fulldanad genombryter denna yttre binna, och den tunna bornlamell, som tillsluter cellen, hvars fragmen- ter man då också ser falla af, som ListER beskrif- ver det, upphör icke med detsamma hennes sam- band med den gemensamma stammen (fig. 12, 23). Har hon sålunda utträngt, så sitter hon som en nästan klotrund hyalin blåsa, fästad med en kort stjelk utanpå cellens lock, der den öppning hon gjort, slutar sig tätt tillsammans. ”Tentak- lerna, omkring 12 till antalet, äro hos några ut- sträckta, nästan lika långa med kroppens diame- ter, hos andra mycket starkt förkortade. Hos al- la äro de mer tillspetsade än hannarnes, och be- satta med taggar utan ordning. Från deras krans afgå i den tunna membran, hvaraf honans kropp ytterst bildas, fyra motsvariga kärl, som alla slu- tas i den nu betydligt förminskade säcken vid dess bas. Nu synes ock, att äggens yttersta tun- na hylle är fästadt vid denna säck ( fig. 12). Det- ta hylle remnar och en unge utgår, helt olik sin moder (fig. 172, a; fig. 13, b). Den har danin- gen af en liten mask, en elliptisk randform och är ringa nedplattad. Dess yta är öfverallt besatt med vibrerande cilier, med hvilka den rörer sig inom modrens kropp. Efter en stund skjuter den sin ena ända fram emellan hennes tentakler och glider ut, antagande i detsamma en mer för- längd skapnad (fig. 13). Hvarje hona bär vanligen tvenne ägg och lika många ungar utgå; blott en gång har jag selt 272 trenne ungar, och förmodar att äggen varit i sam- ma antal. Emedlertid finnes härifrån en afvikel- se som är anmärkningsvärd, och måste kallas en monstrositet. Flera gånger iakttog jag nemligen, att i honor, som lemnat cellen, en unge, redan frigjord från sitt hylle, genom en strictur först af- delades, sedan småningom fullkomligt skildes i tvenne hälfter, hvilka sedermitra hvar för sig på samma sätt mångfaldigade sig, ända till ett antal af mer än trettio (fig. 73 c.). Huru långt den- na otidigt började sjelfdelning kan gå, och hvad dessa små djurdelars öde blifver, har jag väl al- drig fått se; men utan tvifvel är det detta som sen beskilter le p- 376 och aftecknar tab. X bb 4. För honom, som ansåg honorna för un- gar, blef detta utströmmande att en mängd små mörka korn utan förklaring. Sedan modren afbördat sig sina ungar, sam- mandrager hon sig allt mer och mer, hänger lu- tande öck liflös, och tentaklerna nästan försvin- na. ListeRs förträffliga observationer öfverty- ga tillräckligt att hon verkligen försvinner (”ab- sorberas” 7); och dermed öfverensstämma också mina iakttagelser fullkomligt. Månne hon, efter att hafva sammandragit sig till det yttersta, åter- går in i cellen? — För hvarje hona som utgår förminskas tarmrörets utbredning i cellens öpp- ning, sedan affluxen af näringsämnen ej mer är stark. När ungen utkommit ur modrens kropp, bör- jar den att ssmma omkring genom vibreringen af sina 3) L. c. p. 376. Han var fullkomligt öfvertygad, att det var ungar han såg och kunde naturligtvis ej an- nat än högligen förundra sig, att de efter att med en så lång procedur hafva kommit ut i sitt element = ”absorberades.” 273 sina cilier. Dess rörelse är dervid jemn och lik- som glidande. Derunder roterar den beständigt kring sin axis, än liggande horizontelt, än ståen- de lodrätt, hvarvid koppens form äfven är för- änderlig (fig. 14, fig. 18), än oval, än mer för- längd, framtill afstympad, baktill jemt afsmal- nande, än förkortad och päronformig. Färgen är hvit, och under mikroskopet temligen opak, dock så mycket genomskinlig, att man urskiljer en in- re hålighet, dunkel af något innehållet fluidum, och ora ilven af tvenne Or DrAe en yttre hya- lin, en inre mer ogenomskinlig. Förnyade iakt- tagelser företedde ingen sannolikhet att de när- de sig genom någon munnöppning. Detta id ra af Campanularias utveckling har länge varit kändt under namn af ”de rörliga äggen,” som det vill synas, för att hafva en ana- logi med: fröer hos vissa alger. Så hafva ock honorna hetat kapslar >). Sedan ungarne någon tid simmat fria om- kring, fästa de sig på någon större kropp, ett blad af en Fucus el. dyl. Kroppen blir dervid platta- re, cirkelrund som en liten pastille (fig. 15), och cilierna, som upphört att vibrera, blifva lig- gande rundtomkring densamma som genomskin- liga fransar. I midten af den inre håligheten synes en mörk fläck, hvilkens diameter är nära nog lika med en femtedel af hela kroppens, och som utgöres af korn, koncentrerade kring den punkt, från hvilken djurets stam skall uppstiga. Den yttersta membranen är nu något tjockare än hos det utbildade djuret, och som "det tycks, ge- nomdragen af kärl (?) från den inre håligheten. >) Se Grants afhandling i Edinburgh new Philosophical Journal I, pag. 150. K. V. Acad. Handl. 1835. 18 274 Nu danas öfver den mörka midtelfläcken en li- ten balfsferisk upphöjning (/fig. 16), och på sam- ma gång visar det sig, att den inre håligheten, icke mer cirkelrund, har delat sig i fyra, fem oregelbundna vikar, och den yttre cellulösa hin- nan, med bibehållande af det helas runda omkrets, i lika många lober, skilda endast genom smala concentriska inskärningar. Dessa lober äro an- tydningar till phytozoens blifvande horizontala delar — stolonerna. Redan har det helas bekiäd- nad blifvit hornartad, men man öfvertygar sig ej lätt derom förr än, under stammens vidare ut- veckling, håligheten så förminskas, att dess ytter- sta hinna drager sig tillbaka i fyra flikar (fig. 27). Den fästes då genom strödda band vid det hornartade hyalina skalet, som med sina djupa inkärningar bibehåller den ursprungliga omkret- sen. Stammen, som nu småningom uppskjuter lodrätt, får slutligen i spetsen en hancell, och företer under sin utbildning samma fenomener af kornens rörelse i tarmröret o. s. v., som gemmer- na hos den redan utvecklade phytozoen. Sedan sålunda det primära djuret, som alltid är hanne, blifvit fullkomligt utbildadt, har ock dess yttre membran blifvit betydligt tunnare, än den var hos ungen. Man skall derföre måhända kunna antaga att densamma, under det utvecklingen fort- gick inom hornhyllet utan tillkomst af näring utifrån, innehållit de absorberade ämnena. Campanularia (och vi kunna af hvad vi ve- ta tillägga: alla Sertulariner) börjar således sitt lif som ett fritt omkringsimmande djur, helt olikt dess framtida form. Detta fäster sig, omgifver sig med ett orörligt hornartadt hylle. Sedan det- ta är bildadt —ja för hvarje punkt deraf som är färdig, draga sig de danande, mjuka delarne till- 273 baks derifrån och nära det ej mer — så är det ett excret, är dödt. Inom detsamma utbildas po- lypen till alla sina delar, så till antal, som form, genombryter mekaniskt sitt hylle, växer sedan ej mer. Sammanfattar man dessa fenomen, ' så skulle man kunna äfventyra att kalla dem för en metamorfos, jemföra det första tillståndet med larven, det andra med puppan, och säga, att den utbildade hanpolypen i sin cell är imago, omgif- ven af denna puppa, som persisterar fastän genom- bruten af den bildning den skyddat. Honan der- emot träder ut ur sin puppa, fullgör sin fortplant- ningsfunction och — dör? Af slägtet Syncoryna EHrEnB. förekomma vid vår vestra kust tvenne arter, S. ramosa EHRENB. ”) (Stipula ramosa SArs) och S. Sarsii mnob. 7). Af begge erhöllos i början af Juni månad goda exemplar som erbjödo följande iakttagelser. Syrncoryna ramosa EHrRENB. är genom SARS's beskrifning tillräckligt känd; blott följande detal- jer torde. kunna tilläggas. Hanpolypen (fig. 1 a) försedd med en ganska liten mun, som icke har det slags läpp vi anmärkte hos Campanularia, 6 S. ramosa EuresB. Sesqvi-pollicaris, tubulis 5” crassis, rugosis, gemmis arrectis, flexuosis fruticulosa et intricata; & tent. 16; 2 elongato-campanulatis, cx- cis, campanula aperta, cirris evanidis. — Hab. in fundo petroso inter ostreas et algas, profundit. 12— 16 org. 27) S. Sarsii nob. Semipollicaris, capillacea, tubulis 5” — 5” crassis, lgevibus, gemmis elongatis arrectis parce ramosa, & tent. 10—16; 2 globosis, cirris elongatis, oculis exquisite rubris, campanula membrana perfora- ta clausa. — Hab. in fissuris rupium, etiam in aqva stagnante, ad insulam Mäåsskär &c. Bahusie. 276 bär 16 tentakler spridda kring det klubblika huf- vudet, och af dettas längd. Deras byggnad (fig. 4) är något olik den hos Sertularine gällande. Väl äro de, som hos dessa, bildade af den yttre membranen, och i deras hålighet finnes ingen rö- relse af fluidum, men deras yta är fullkomligt slät, och tuberklerna, icke strödda utåt deras he- Ja längd, äro samlade till spetsen, så att de haf- va en knappnålslik form "). Den inre håligheten är äfven här fördelad i celler, men de små tvär- hinnor, som -bilda dessa, sitta mer oregelbundet, nästan 1 spiral, och äro förenade genom en smal, på längden löpande, membranös columella.: Vid denna sitta här och der små, färgade, men orör- liga korn. - Ändknappen är ganska betydlig, sfe- risk, och sammansatt endast af papiller, hvilkas natur af sugvårtor här tyckes vara tydligare der- af, att hvarje har i midten en liten knapp. i Utåt hela capitulum lägger sig den yttre membranen mycket tätt intill den inre, som bil- dar sjelfva caviteten; nedom magen deremot, ut- åt det stycke, som ännu icke är omslutet af horn- rör, afsmalnar tarmen betydligt och der är den: yttre membranen dermed förenad genom en cel- lulös väfnad. Honorna (fig. 12, b; fig. 2), af hvilka en eller tvenne suto vid basen af hvarje han-capitu- lum äro af en högst märkvärdig daning. Straxt under hannens nedersta tentakel afgår en kort stjelk, en afledning från dess tarmrör. Denna upp- bär en hyalin, fyr- eller femhörnig klocka, i hvil- kens inre är en fristående, klubblik, mot spetsen smalare kropp, som innehåller en hålighet, tyd- 38) Denna daning af tentaklerna återfinnas ej hos de egent- liga Tubularierna såsom Tub. muscoides. SR ligen gemensam med tarmrörets. Denna kropp är honans mage; den är i'spetsen försedd med en ganska liten munn (fig. 2, a), omgifven af omkring tio små tuberkler (fig. 5) — rudimenter till munntentakler. Den är efter hela sin längd omsluten af en hylsa af gulbrun färg, som vid no- gare granskning finnes bestå af ägg liggande i ra- der tätt efter hvarandra. När präss-skifvan använ- des, springa dessa ut genom den hinna, som be- täcker den, midt framför det ställe der de ligga, men tränga sig ej uppåt. Det yttersta, klockfor- miga hyllet består af en mycket tunn, hyalin membran, hvars yltre yta visar ett oregelbundet nät af fina, föga sammanhängande maskar ( fig. 6), och små papiller strödda utan ordning och ej sär- deles tätt. Den öfre randen af klockan är delad i fyra, stundom fem afdelningar, skilda genom li- ka många knappformiga, inåt och nedåt i lober förlängda tuberkler — tentakler, randeirri (fig. 2,b; fig.3, a). Från basis af magen afgå lika mån- ga kärl (fig. 2, ce; fig. 3, b), som motsvarigt stiga uppåt och inne i tentaklerna utvidga sig till små caviteter. Utåt hela längden af hvarje kärl är klockans substans något tjockare, så att den derigenom får ett hörnigt utseende. Ifrån han-polypens mage, genom honans pedicell in i hennes, och derifrån genom dessa kärl upp i de- ras öfre utvidgningar fortgår en beständig rörelse af kulor lik den vi beskrifvit hos Canipanularia. I synnerhet är hvimlet starkt och de vibrerande svängningarne hos kornen lifliga i dessa sednare. Under randen af klockan, och emellan dessa, lö- per rundtomkring ett band (fig. 3, c), som man skulle vilja anse för ett ringkärl, men i detta såg jag aldrig rörelsen fortsätta sig, och anser det derföre snarare som muskel. 278 Klockans lifliga rörelser äro täta transversa-. la och sällsyntare longitudinala sammandragnin- gar och utvidgningar, en omvexling af systole och diastole fullkomligt lik acalephernas. Magen deremot rörde sig obetydligt. Syncoryna Sarsii nob. Några dagar efter det ofvan anförda iakttagelser voro gjorda, er- hölls denna art, äfven med honor, som väl vo- ro färre, men deremot i sådant skick, att jag nä- stan förmodade de förut observerade, att ej hafva varit fullkomligt utbildade. Hvad som först fö- reföll anmärkningsvärdt var, att honor funnos ic- ke blott fästade vid han-capitula, utan till och med utgående från rör utan hanne (fig. 7). Hos alla var klockan mer klotrund och nedtryckt, och magen, flaskformig och utan ägg, visade lifliga rörelser i det den än utsträckte sig, än böjde sig åt sidorna. Klockan var ofvan ej fullkomligt öp- pen, utan täckt med en i midten perforerad hin- na (fig. 7, a), lik den hos Oceania, Thauman- tias m. fl., som, liksom hos dessa, vid hvarje kloc- kans diastole slog sig inåt. Vidare voro rand- cirri här utbildade till långa, knutiga trådar, mycket rörliga, extensila, ihåliga, och vid basen af hvarje syntes, öfver längskärlets utvidgning, en punkt af lysande röd färg (fig. 7, b; fig.10, a) ett öga, såsom EHrREnBErRG har lärt oss tyda sådana organer hos Echinodermer och Acalepher. Honornas antal, i förhållande till hannarnes, var här mycket ringare än hos S. ramosa, och ingen af dem hade ägg. Jag förmodar derföre, att de, sedan äggen äro utvecklade, frivilligt aflö- sa sig, och fortsätta sitt lif som fria. Emedler- tid blef det mig ej möjligt att observera detta, ty alla vidare iakttagelser blefvo olyckligtvis af- brutna, och hoppet att åter kunna förnya dem, 279 bedraget. Till vidare upplysning bör jag derfö- re anföra hvad tvenne utmärkta forskare anföra i afseende på liknande iakttagelser. Rup. WaGwnEr ?) fann ”vid många individer af Coryne aculeata Wacn., bakom tentaklerna, större och mindre pedicellerade knoppar,” hvilka, om man jemför hans beskrifning med vår, ej äro annat än honor. I synnerhet lemnar hans teck- ning (fig. 8) intet tvifvel öfrigt. Äggens läge, de fyra ”hornen” och rörelserna, ”som fullkomligt liknade medusernas,” äro alldeles desamma. Re- sultatet af iakttagelsen blef följande åsigt: poly- pen drifver, så snart den sjelf är så utbildad, att den har fem tentakler, ut ur sitt inre åt sidan riktade processus eller kapslar, som småningom genom strictur blifva pedicellerade och invändigt utur slemmet producera ägg eller gemmer; då dessa äro mogna, falla capslarne af, röra sig, äg- gen träda ut, falla till marken och fästa sig. Sars beskrifver i sitt sista förträffliga arbe- te !9) dylika knoppar på Corymorpha nutans SARS. Tätt ofvanför de långa tentaklerna sitta diehoto- miskt greniga trådar, ”äggstockar,” vid bvilkas ändar äggen (”uegentlig saa kaldte”) sitta klasvis. Dessa äro pedicellerade, ofvan bredare, och inne- hålla 1 sitt inre de ”vigtigaste delarne af en blif- vande polyp;»” nemligen i midten en del, som till form och betydelse svarar mot ”köllen” (hanca- pitulum) och vid öfre breda ändan fyra knutar, invändigt nedåt fortsatta som rör. Den ena af dessa är alltid större än de andra, och slutar sig 2) Isis 1833, pag. 256, Tab. XI. 10) Beskrivelser og Iagttagelser over nogle meerkelige el- ler nye i Havet ved den Bergenske Kyst levende Dyr &c. Bergen 1933. i 230 med en rund knopp. Denna skulle enligt för- fattarens åsigt, utveckla sig till stjelk, medan den inre delen blir polyphufvud. Rörelser, liknande dem vi beskrifvit, stadfästade denna tydning. Wacners iakttagelser sammanstämma full- komligt med mina, och hade den genom EHrEn- BERG framkallade tydningen af ”kapslarne” varit honom känd, hade säkert intet kunnat tilläggas. Sars, hvars förklaring af det sedda tyckes föran- ledd af äldre författares åsigter, har dessutom sett de fyra kärlen i klockan. Begge anmärka de aca- lephlika rörelserna. Men ännu återstår att mnog- grant iakttaga huru honorna frigöra sig och äg- gen utvecklas. Lifligt påminna dessa honors daning om åt- skilliga Meduse, t. ex. Cyteis tetrastylis EscH- scHÖLTz '), och hafva måhända någongång dermed blifvit förblandade. Den yttre klockans analogi med dessas ”skifva,” de fyra kärlen, randeirri, magens läge, allt är likt 2). | Jemförelsen med honorna af Campanularia erbjuder följande likheter och skiljaktigheter. För begge gemensamma äro: ett yttre säckformigt hyalint hylle, hvars rand bär tentakler (cirri) och i hvars väggar kärl leda näringssaften från ma- gen, som sjelf är uppkommen genom en utskjut- ning ur djurets gemensamma tarmrör och omgif- 3 System der Acalephen, Tab. 3 fig. 2. 2) Ännu mer vinner denna likhet i märkvärdighet om vi jemförande betrakta Strobila octoradiata Sars enligt hans nyaste iakttagelse LI 'c. p. 16, tab. 3. Dessa full- komligt acalephlika djur, som i mängd utväxa ur krop- "pen på en polyp, som har hela utseendet och orgåni- sationen af en Hydrin, se vi ej i dem en analogi med Syncoryna, så lockande, att vi icke utan stor längtan kunna motse kännedomen af deras vidare utveckling? 281 ven af äggen. Men det yttre hyllets olika form, tentaklernas skiljaktiga antal, tillvaron af ögon, åtminstone hos Syncoryna Sarsii, rörelsens hiflig- het hos detta slägte, den nästan fullkomliga orör- ligheten hos Campanularia, den förras sannolika befrielse, den sednares gåtlika försvinnande — allt tyder på vigtiga skiljaktigheter. När en gång Tubularinernas utvecklingshistoria blifvit känd, skall en framtida systematik derifrån, och från ofvan anförda olikheter hämta karakterer för nya ordningar. Förklaring öfver Figurerna: Tab VI. Camp. geniculata MuLrrer, I. Fig 7, Hancell med hangemma. Fig. 2, tom hancelt med dess septum. Fig. 3, Septum från sidan. Fig. 4, ett tentakel. Fig. 5, 6, 7, munnen i olika ställ- ningar. Fig. 8, magens pyloriska del utbredd på septum. Fig. 9, nybildad cell. Fig. 10, en dylik ännu täckt med en buktig hinna under det att det inneslutna djuret utbildar sig. Tab. VII. Camp. geniculata 9 och ungar. Fig. 11, Honcell. Fig. 122, öfre delen af en dylik se- dan honorna utgått. Fig. 13, en dylik. Fig. 14, en fri unge eller larv. Fig. 15, nyss fästad unge. Fig. 16, en dylik med nybörjad stam. Fig. 17, en dylik mer utvecklad. Fig. 18, olika former på ungar. Tab. VIII. Syncoryna ramosa EuresB. &Q och Sync. Sarsiö nob. 9. Fig. 1, öre ramosa EHreENB. AQ. Fig. 2, dens. Q. Fig. 3, kanten af honans yttre hylle. Fig. 4, ett A tentakel. Fig. 5, Honans rudimentära munn- tentakler. Fig. 6, ett stycke af den yttersta huden. Fig. 7, Syncor. Sarsii nob. 9. Fig.8, 9, dess munn med tentakler. Fig. 10, Basis af' en randeirrus med ögat. Undersökning af Cathecusyran och några ämnen, som på dess be- kostnad bilda sig; af L. F. SVANBERG. Eburuväl något egentligt skäl icke förefanns, att. förmoda en likhet uti atomistisk sammansättning hos cathecusyran och galläplesyran, borde man dock förmoda, att dessa syror skulle stå uti nå- got enkelt förhållande till hvarandra, då de olika garfämnen, som uti galläplena och cathecu ingå, stå i ett sådant samband med hvarandra, att det förras garfämne, enligt PeErovze's undersökning, innebåller på samma kolväteradikal en half gång till så mycket syre som det sednares; eller, då galläplenas garfämne är CH'OP”, vore cathecu- garfämnet sammansalt enligt C', och den utur vatten afsatta är =C!5H!9005,H, samt håller således en atom vatten. Japonsyra. Behandlas cathecusyra med kaustikt kali un- der luftens tillträde, så begynner lösningen ge- nast att förändra färg, börjar med att blifva ro- senröd, tilltager i färgstyrka, så att den snart blif- ver högröd, mörkröd och slutligen svart. Att härvid syre utur luften absorberas, finner man lätt, då litet cathecusyra insläppes i en med syr- gas öfver qvicksilfver fylld glasklocka, hvilken på bottnen är öfvertäckt med en lut af kaustikt kali. Huru mycket syre härvid absorberas, har jag icke direkt försökt; men man kan lätt räkna sig till det, igenom jemförelsen af de båda olika syrornas sammansättningar. Är kaustikt kali uti öfverskott, och värme tillika användes, så försiggår förvand- lingen af cathecusyran fortare. Med ammoniak inträffar äfven samma omsättning. I följande för- sök har jag alltid begagnat kaustikt kali och i öf- verskott, som i värme, i flera dagar under luftens fulla tillträde blifvit behandladt med cathecusyra. Den alkalihbaltiga vätskan behandlades derefter med ättiksyra i öfverskott och afdunstades till nära torrhet, hvarefter den öfvergöts med sprit, som upplöste det ättiksyrade kalit med lemning af ett svart kalisalt, som var surt japonsyradt kali, 288 hvilket, för att fås rent, måste flera gånger tvät- tas med sprit.- För att få syran utur det japon- syrade kalisaltet, upplöses det i vatten, och salt- syra tillsättes iså lindrigt öfverskott som möjligt, hvarvid syran utfaller och blott till obetydlig grad löser sig i vattnet; men använder man saltsyra i större öfverskott, så löses mera af japonsyran. Japonsyran är en svart syra, som löser sig obe- tydligt i kalit vatten, och nästan alldeles icke, om den förut blifvit strängt torkad. Nyss beredd och ännu våt, löses den mera i varmt vatten och afsätter sig derutur, under afsvalning, 1 form af svarta korn. Dess lösning i vatten rodnar lack- muspapper. Den är olöslig i sprit. Af ättik- syra utfälles den icke utur sina föreningar; men intorkas dess neutrala kalisalt med öfverskjutande ättiksyra, så förvandias det till surt. Japonsyrans salter kristallisera icke, utan intorka till hårda och gestaltlösa massor. Det neutrala kalisaltet fås, om det sura i mycket koncentreradt tillstånd kokas med kaustikt kali, och det öfverskjutande kalit utdrages med sprit. Japonsyrade kalit gif- ver svarta, voluminösa fällningar med chlorbarium, chlorcaleium, chloraluminium, chlorberyllium och ehloryttrium, hvilka icke lösas af utspädd och kall salpetersyra. Med svafvelsyrad kopparoxid gifver det en djupt mörkgrön fällning. Med sal- petersyrad silfveroxid gifver det en svart fällning, som är under långvarig tvättning till ringa grad löslig i vatten. Saltsyra dekomponerar icke det vid 1002 torkade saltet; men kaustikt kali utdra- ger syran med lemning af silfveroxiden. Japonsyrans mättnings-kapacitet och sam- mansättning. 0.487 gr. sur japonsyrad silfveroxid lemnade vid syrans bortbränning 0.157 gr. me- talliskt silfver, hvilket svarar emot en mättnings- kapa- 289 kapacitet hos två atomer syra af 3.648, eller hos en atom syra af 7.296. Syrans dubbla atomvigt blifyver enligt detta försök 2740.9, och dess enkla atomvigt 1370.4: KÖR 0.987 neutral japonsyrad silfveroxid, lemnade 0.476 gr. silfver, hvilket gifver syrans atomvigt 1351.0. (Detta salt var beredt genom fällning af neutralt japonsyradt kali med salpetersyrad silfveroxid; och då kalisaltet svårligen kan fås —- enligt sitt beredningssätt — fritt ifrån inblandadt kolsyradt kali, må detta försök snarare tjena till att bevisa, att det föregående saltet var surt, än att angifva syrans alomvigt med anspråk på nog- Sranhebja 4 | 1.0125 gr. sur japonsyrad silfveroxid gaf 1.605 gr. kolsyra och 0.225 gr. vatten, hvilket i pro- cent svarar emot: Sr SA ov MA Sj AV ERS Nee Ver 2:77 VVE FSE RON ENE STEN YO SS ÅG och visar att saltet varit sammansatt enligt for- meln Ag C>H'€O?, eller då CPH'O' sättes =I, af Ag FP, enligt hvilken sammansättning, syran bort 1 procent hålla - | Kol nl anm snsnÖJA VANNS FIL ARE IKSIOD SVINe SE eler Leker 2020: Deu beräknade syrans atomvigt är 1367.16, och dess mättnings-kapacitet, eller 3 af syrehalten, är 7.32. 0.44984 gr. japonsyra gaf 1.0083 gr. kolsyra och 0.1720 vatten, hvilket i procent svarar emot; K. V. Acad. Handl. 1835. 19 290 Kol i Puer vh ÖR SVte a NÄT Tegl. a YTe ERE SNC a ses 33.55. Beräknad efter formeln CrHOs+H, som an- tyder en atom vatten på en atom vattenfri Syra, borde den i procent hålla : Koler lar len is RN OIROG Mälej slask sens NRA SYLT NR EON Rubinsyra. Upplöses cathecusyra uti kolsyradt kali, och lösningen lemnas för sig sjelf, utan värmets till- hjelp, utsatt för luftens tillträde, så blifver den . röd och intorkar till en okristallinisk hård massa, hvilken sedermera ganska trögt löses uti vatten. Den utgöres nu af rubinsyradt kali med i öfver- skott tillsatt kolsyradt kali. Användes värme vid afdunstningen, så svartnar solutionen efterhand och innehåller då japonsyradt kali, hvarföre alla afdunstningar, vid hvilka rubinsyran är närva- rande, böra ske antingen för sig sjelf, eller i luft- tomt rum öfver svafvelsyra. Det intorkade ru- binsyrade kalit pulveriseras, så fint som möjligt, och utröres med vatten, hvilket länge behöfver åverka på saltet, för att blifva mättadt. Det lö- sta afsilas sedan ifrån det olösta, och ättiksyra tillsättes för att utdrifva kolsyran utur det 1 öf- verskott tillsatta kolsyrade kalit, hvarvid kol- syran med fräsning bortgår, och, om ättika blif- vit i öfverskott tillsatt, utfaller äfven någon ru- binsyra. Lösningen filtreras ifrån den fällda ru- binsyran så fort som möjligt, (emedan denne un- 201 der luftens tillträde småningom öfvergår till ja- ponsyra), och solutionen fälles med stark sprit, hvarvid rubinsyradt kali faller, och i solutionen qvarstadnar ättiksyradt kali, svagt dragande iru- binrödt af en ringa portion tillika upplöst rubin- syradt salt. Det rubinsyrade' kalit tvättas några gånger med sprit ifrån vidhängande ättiksyradt kali. Rubinsyradt kali fäller jord- och metallsal- ter med röd färg, och fällningarne lösa sig något under tvättning, sedan de blifvit till större delen befriade ifrån det tillsatta jord- eller metallsaltet. Rubinsyrans mättnings-kapacitet och sam- mansättning. 0.530 gr. rubinsyrad silfveroxid lemnade 0.188 gr. metalliskt silfver, hvilket gif- ver syrans mättnings-kapacitet 4.215, och atom- vigt 2358.7. 0.2075 gr. silfversalt lemnade 0.07375 gr. silfver, hvilket gifver syrans mättnings-kapacitet 4.18, och atomvigt 23531.2, 0.373 gr. rubinsyrad silfveroxid gaf, vid för- bränning med kopparoxid, 0.493 gr. kolsyra och 0.071 gr. vatten, hvilket i procent svarar emot: : KG et sagan SNYGGT TIN ALE 0 SENS SES SNES Horten Med Räknad efter formeln C!H”O?, hvars atom vä- ger 2350.75, skulle den i procent hålla: NYOLSESER ask de äl DAD Nalen NE IR Sy TE SN SARA Os 20: För att undersöka sjelfva syran, och efterse huruvida den håller något kemiskt bundet vatten 202 eller ej, fälldes en lösning af rubinsyradt kali med saltsyra, och syran, som härvid föll, tvätta- des på filtrum, och torkades först i lufttomt rum öfver svafvelsyra samt sedan i en Berzern tork- apparat, hvarefter den förbrändes med koppar- oxid. 0.298 gr. syra gåfvo 0.667 gr. kolsyra och 0.108 gr. vatten, hvilket i procent svarar emot: Kol 3 aan ONS IVJALe Niger jpiete liven UR AED SYFel se INS SIG och öfverensstämmer nästan fullkomligt med den vattenhaltiga japonsyrans sammansättning, samt utvisar, att rubirsyran ej i obundet tillstånd kan för sig äga bestånd, emedan den på luftens be- kostnad öfvergår till samma syra, som fås då ca- thbecusyra, under luftens tillträde, uti värme be- "handlas med kaustikt kali. Behandlas cathecusyra med mycket svagt kungsvatten, så öfvergår den till ett rostgult pul- ver, hvars egenskaper jag för öfrigt ej känner; men hvilket bestämdt är ett ämne, som skiljer sig ifrån de ofvan anförda. Likaså, om cathecusyra upplöses i så mycket vatten, att den vid afsval- ning ej derutur afsätter sig, samt sålunda lemnas under luftens tillträde i flera veckor, och slutli- gen afdunstas i värme, så intorkar lösningen till en röd, sprucken, extraktlik massa, som med lätthet löser sig i vatten, och sålunda icke kan vara rubinsyra, men hvars egenskaper och sam- mansättning jag för öfrigt icke heller ännu un- dersökt. 293 Då det alltid är af intresse att undersöka huru- vida något samband äger rum emellan samman- sättningarne hos olika organiska föreningar, torde det tillåtas mig anföra att den vattenfria cathecu- syran kan representeras und. formeln 5 (CH?)+50, vattenfri japonsyra under formeln 4(C'H?)+40, metagallsyra (enl. PerouvzE) . . . . 2(CH?)+20; hvartill på sitt sätt, hvad första termen beträffar, rubinsyran slutar sig, då den kan representeras under formeln.» +, «se sa» > 4 ss O(CH?)+90, samt meiameconsyran (enl. Liege) 4(C”H?)+100. Bidrag till Fa HE i frågan, hu- ruvida upprättstående icke-jernhal- tiga kroppar röja magnetism; ; al GUST. GABR. HÄLLSTRÖM. fruns. uti PoccEnDorefFs Annaler B. 23 (99)> s. 487 &c. omnämda erfarenhet, som ådagalagt att HAnstEEns, med. anledning af försök anstäldta uti och vid Observatorii-tornet i Köpenhamn, uti GirBErTs Annaler B. 68, s. 272 &c. framställda mening, det alla, äfven icke-metalliska, upprält- stående kroppar visa magnetism, nordlig vid den nedra och sydlig vid den öfra ändan, icke be- kräftats, har föranledt mig att härmedelst med- dela, det äfven jag, genom direkt anstäldta försök, funnit intet spår till magnetism uti nämde krop- par förekomma. Det resultat som de gifvit, ut- gör väl icke någon positiv «tillväxt för velenska- pen, men torde dock, såsom föranledande exter- mination af en i läroböckerne redan intagen min- dre riktig sats, förtjena komma till allmän kän- nedom. i Till dessa försök, som gjordes uti Augusti och September månader år 1826, begagnade jag en af HAnstEEn, under dess förra resa till Fin- land, hos mig qvarlemnad magnetisk svängnings- apparat, bvilken på tjenligt, jernfritlt dare ställdes på norra och södra sidorna vid roten af 295 åtskilliga uti en trädgård växande träd, då tiden för magnetnålens oscillationer, hvilka alla begynte ifrån 20? elongation, med ett tertie-ur bestämdes. Följande voro de träd, som i detta afseende be- gagnades : N:o 1, en Asp (Populus tremula) af 50 fots höjd och 1,5 fots diameter. N:o 2, en ÄÅsp af 50 fots höjd och 0,9 fots diamet. N:o 3, en Asp af 40 fots höjd och 1 fots diameter. N:o 4, en Lind (Tilia europzea) af 5o fots höjd och i fots diameter. N:o 5, en Björk (Betula alba) af 50 fots höjd och i fots diameter. N:o 6, en Rönn (Sorbus aucuparia) af 40 fols höjd och 1 fots diameter. N:o 7, en Alm (Ulmus campestris) af 50 fots höjd och 1,6 fots diameter. N:o 8, en Sälg (Salix caprea) af 50 fots höjd och 2 fots diameter. ; N:o 9, ett Äpelträd (Pyrus Malus) af 15 fots höjd och 0,7 fots diameter. N:o 10, en Hägg (Prunus Padus) af 25 fots höjd och 1,8 fots diameter. Derjemte gjordes likadana försök vid N:o tr, ett sågadt bräde af Furu (Pihus syl- vestris), 14 fot långt, 0,8 fot bredt och 0,13 fot tjockt, som ställdes i magnetiska inclinations- nålens riktning. Anmärkas bör, att dessa träd icke stodo så nära plank eller annat föremål der jern förekom- mer, alt någon magnetisk verkan derifrån behöf- de "befaras. — Tiden antecknades för 30 enkla svängningar, räknade vid nålens gång förbi o? elongation ; arithmetiska medium devaf för hvarje serie betecknas på norra sidan med t och på sö- dra med £'. Sålunda funnos följande: 296 ; apparaten på . ten på ten på 1/2 22146! 12159 1! 22 44 ” 12320 121240 118550! 23.26 20.51 23.13 23.59 22.40 19.39 22DU 20.36 24.12 24.15 DNS 19.37 21.57 21.58 | 23.12 22. 4 | 21.53 19. 3 21.:8 20. 30 2421 1 49.15 21.51 21.44 22.25 2. 8 21.49 20.40 23.18 24. 2 21 39 19. 0 22.25 20. 49 20: 23.32 21.41 20.58 22.24 20.16 23.13 24.45 | 2217 | 20.10 ——— 24.20 24.26 23.41. 23.19 203, 26 22. 0 20.45 Vid N:o 1. Magnet- Vid N:o 41. Aa Vid N:o 2. Fre 21.51 19.53 | torra sid.|södra sid.|norra sid. F sid. |norra sid.|södra sid rese — Medium | Medium | Medium | Medium | Medium | Medium 1.22.13,3| 1.21. 3,11] 1.23. 32,6] 1.23. 33,5] 1. AL. 52,2| 4.49. 40,5 eller eller eller eller | eller eller |:=82723 |e—81”05 |i=8354 |1'=83756 |(—=81”87 |v=7968 fr vid N:o o 2. ARA Vid N:o & 3. Ava Vid N:o Aygarar ten på ten på ten på norra sid.lsödra sid.|norra sid.|södra sid. norra sid.|södra sid. 1'23'7 27 | 41231 38/1 | AZ | FRUIRYN | AIRYASE) MUNKA 24.13 SAHLIN IS 22.15 2.2 23.46 23337 AN ENSE SR MOLINA 24.27; 14 2257 | 23.11 24.12 22.39 23.214 22.39 2502 | | 23.32 24.26 23.42 23.56 22.51 23. 21 | 21.33 22.16 23.25 22.28 23. 6 22.31 23.14 24 32 22.40 RIN23 | 21.56 20:21, 23. 34 21.48 23. 6 22.40 22.35 | 23. 8 24.31 23.43 22.58 22.49 22,40 23.24 —ÄA 23,37 24.36 22.33 23.19 20 235 & Medium ! Mediom | Medium | Medium | Medium | Medium 23: 40,4] 1. 23. 52,7 1. 22.43,3] 1. 22. 55,6] 14.22. OT 1. 223050 eller eller eller eller ciler eller (=53707 |t'=537/65 1i=82""72 10=82"93 )t=82"413 1=52184 Vid N:o 4. Appara-|Vid N:o 5. Appara-| Vid N:o 6. Appara- ten på ten på ten på 41230 11) AIR 23257 | FI 2374 | ARBE | FR Ag 22.43 22.36 22.25 23. 2 23. 4 | 24.4 22.42 22.53 22.28 | 22.30 23.15 23.18 22.51 23.49 | 23.0 | 22.35 | 23.18 22.21 | 22.43 23.31 23.44 | 23.40 | 22.49 | | | TEVE 23,36 | 23.29 22.58 23.24 | 23.22 22.38 23.12 23.24 | 23.10 22.22 | 24.18 23. 5 | 23.48 230 | 2472 1: 23.56 | 2234 22.255 | 22.54 | 22.56 | 23.47 2347 | 2246 | 12248 I 1248 NV 12347 — norra sid.|södra sid |norra HE sid. | norra sid.|södra sid. | 23.45 Medium | Medium | Medium | Medium | Medium | Medium 1. 22. 56,2] 1. 22. 53,91 1.23.11 | £.22.56,9| 1. 23. 22,41 1.23.19,9 eller eller eHer eller elier eller (—82"'94 |£'=82"90 |:=83718 |7=82"95 |1=83"37 |: =8333 | (RR EE EE EEE AA NE TR SN NR PET VN Vid N:o 7. Appara-|Vid N:o 7. Appara-|Vid N:o 8. Appara- ten på ten på ten på norra sid.lsödra sid.|norra sid.|södra sid.|norra sid.|södra sid.! 12W4307 [4237 QR TIN ARI ABN ARRAY IN FR330 22.19 23.16 2300 23. 3 22.40 23.19 23.41 21.46 23.46 22:95 23 23.15 23:19 23.26 23.39 23.56 22: NT 23.16 208 23.14 23.42 21.49 20 22.30 250 25AT 23.21 2259 23. 0 24. 1 22.41 23.33 220014 22326 I 10 | | 22.40 | 23.49 22.55 22.48 23.24 IFA 22.54 23.51 Medium | Medium | Medium | Medium | Medium | Medium 402235 | 1235 LON 123 16,1) 1.23. 222 KA, 214 | 1.23.45,5: eller eller eller eller eller eller |e=82"55 |v=83702 |e=83"27 |v=8340 |i=82780 |v=83"3t 23.31 2020 23. 0 22 222 23.16 —=— = = en — 209 Vid N:o 8. Appara- | Vid N:o 9. Appara-|Vid N:o 10. pel ten på ten på raten på södra sid.|norra sid.[södra sid. 4'24!” (CA 412304 3/7 104400 104301 12154 VWWAHU FE sid.lsödra sid. norra sid. 23.14 22,47 22.29 22.40 21.46 2WA 22.42 23.47 22.38 23. 4 22.52 22.23 24. 3 24.21 22.11 22.57 22.36 22. 9 | (2ok51 (1 236 23.51 23. 4 22. 0 21.38 23.48 | 23.42 22.28 22.22 2.41 | 22.33 23:23 23.17 22.32 22.45 22. 6 22.56 123157 23.28 23.41 23. 9 22:93 1 12046 23. 3 23.47 23. 9 23003 Lil I TSNS 22.13 23. 9 23.31 23. 2 22.51 2 22.53 Medium | Medium | Medium | Medium | Medium | Medium 1. 23. 25,0] 1. 23. 26,9) 1. 22. 49,5 | 1. 22. 51,8] 1.22. 9,3|4.22. 24,7 eller eller eller eller eller eller 1—83"/42 |:'—83”45 |t=82"83 |:'—=82'86 |t—=82746 |t=8244 SETS ES FE OA EE EK EL ST PORTAR Vid N:o 11. Apparaten på södra sidan. qvarstående orubbad, sedan brädet blifvit oo på norra sidan. borttaget. AUVILRAN I? ARBE ARSA 22.45 23. 21 20 22.51 22.48 23.15 23. 8 22.50 | 23.55 22.54 22 22.48 22.30 22.50 22.55 230 22.16 23. 44 22.35 23.12 23. 3 | s 23.31 23. 19 | 22. 28 23 45 1 23.18 Ne Medium I Medium Medium 1. 23. 2,4 1. 23. 1,1 1.23. 7,4 eller eller eller 5 £=83” 04 t'=—=83''02 f==0 AR 299 Om man sammanställer dessa resultater, fin- ner man: (ue er ER FE NAN TA SE EEE EN SSE ET j Se fi Svängningstiden på Skillnad. PR års nummer. | norra sid.|södra sid. klockan mellan C. I 82123 | 81705 | +1748 | 6—7 e m. | +202 I 83,54 | 83,56 | —0,02 | 5—6 e m. | 2 III 81,87 79,68 | +2,19 | 42—2 e m. 23.5 IV 83,67 83,88 — 0,21 4—5 oe. m. 2 Vv 82,72 8203: |. —0,21 i.) 12—1 fe. m, 25 VI 82,13 82,84 | —0,71 | 4—5 e m. 2 VII 82,94 | 8290 | +0,04 | 12—2 e. m. 22 VIL | 83,18 | 8295 | +0,23 | 11—12 f. m. 23 IDE 83,37 83,33 | +0,04 | IF Ne, mr 23 Xx 82,55 | 33,02 — 0,47 6—7 e. m. A$A | KI 83,27 | 83,40 | —0,13 [FIRST En. A XII 82,80 83134 = | EIA UA Em 25 | KIM 11 483:42 83,45 | —0,03 | 5—6 e. m. 24.5 XIV 52,53 32,56 | —0,03 3I—4 e. m. | 23 KV 82,16 | SY | —0,25 | 12—14 e m. 22 | XVI | 83,04 | 83,02 | +0,02 | 11—412 f. m. OS | Medium | 8286 | 8279 | +0,07 | | ; Öfverbufvud synes härigenom tydligen åda- galäggas, alt ingen skillnad var uti apparatens magnetiska intensitet på norra och södra sidorna al upprättstående jernfria träd, och att dessa allt- så ingen märkbar magnetisk verkan yttra, eme- dan det summariska öfverskottet af 0707 endast uppkommit af observations-fel, och intet bevisar i bredd med de mångfallt större, åt molsatt håll befintliga, partiela skillnaderne. — Dessa emot för- modan stora skillnader synas förtjena en särskild uppmärksamhet. . Med all upptänklig aktsamhet «sökte jag anställa ifrågavarande svängnings- försök, 300 iakttog med yttersta noggrannhet den svängande magneteus ögonblickliga passage förbi 0? elonga- tion, der dess hastighet var störst, och försum- made icke, att i behöfliga ögonblick löstrycka och fästa tertie-uret. . Sannolika felet hos mig, då jag med tertie-ur bestämmer begynnelsen och slutet af en med Pendel-ur gifven tid, är 378 eler 0706, således mycket mindre än de skillnader, som vid ofvanbeskrifna försök förekommo. Dessa böra således tiilskrifvas någon annan afvikelser åstad- kommande orsak till, utom inskränktheten i ob- servations-förmågan. För att till någon del ut- forska den, förändrade jag mitt afstånd ifrån ma- gnet-apparaten, och straxt märktes skillnad iob- ser vations-resultaterne, ehuru jag alltid, ' tillförene likasom nu, sorgfälligt ifrån mig aflägsnat allt jern. Förhållandet var sådant: Observatorns afstånd från | Observatorns afstånd från apparaten = 22 fot. apparaten = 6 fot. Observations-j Skillnaden mel- fObservations-| Skillnaden mel- ; lan resultaterne lan resultaterne 5 serien. E på norra och sö- på norra och sö- serien. dra sidorna. dra sidorna. N:o I | +1'”18 N:o II —0""02 IlI +2,19 IV —0,21 VI — 0,71 Vv —0,21 i VIII -+0,23 VII +0,04 IX +0,04 XI —0,13 xX —0,47 XIII —0,03 XII —0,51 XIV —0,03 RV oo —0,25 Mitt närmare läge hade således påtagligen en betydlig förmåga, att rubba oscillationernes jemna gång och att förändra deras resultat; men såsom verkande orsak dertill kan jag ej föreställa JOI mig någon annan än det luftdrag, som uppkom- mer antingen genom omedelbar och icke alltid undviken rörelse, särdeles om man ej vet vara uppmärksam derpå, eller ock genom luftens par- tiela värmning, åstadkommen äfven inom lådan, deri magneten var upphängd. Det är i följd af sistnämde omständighet, som man förgäfves vän- tar sig öfverensstämmande resultater af den oscil- lerande magneten, så snart man låter solsken falla derpå. Om jag nu stadnat vid de tre första af ofvan anförda observations-serier, så hade jag be- stämdt blifvit ledd till samma slutsats som HaAn- stTEEN erhöll. Månne icke densamma föranleddes af någon bland här antydda störande omständig- heter? Och månne dessa alltid blifvit undvikna vid de talrika försök, hvarigenom magnetiska in- tensiteten rundt omkring hela jorden -blifvit ef- ter HAnsTEEns metod bestämd? | are i anledning af (öker, gående afhandling; Ja jncddelade af C. HANSTEEN. De facta, af hvilka jag under loppet al åren 1820—22 trodde mig finna, att till och med icke- metalliska kroppar erhölle, genom jordmagnetis- mens inverkan, en nordpol i deras nedersta och en sydpol i deras öfversta ända, äga sin fullkom- liga riktighet; sednare af mig anställda försök hafva likväl icke bekräftat tillförlitligheten af den- na slutsats, hvarföre jag äfven är mycket böjd, att gå öfver på Ermans och Härrströms tankar 1 detta ämne. 1. I det så kallade Runda tornet i Köpen- hamn fann jag väl sedermera åtskilliga stora jern- ankare i muren; men dels var instrumentet upp- stäldt långt ifrån dem, dels kan jag ej föreställa mig, att dessa isoleradt och långt från hvarandra sittande jernmassor kunnat frambringa en så sy- stematisk förändring i nålens svängningstid, att den, i midten af tornet, gjorde sina svängningar ungefär inom samma tid som på fria fältet, men deremot, i ena ändan af tornet långsammare och i den andra hastigare, och således med särdeles regelmässig förändring uppifrån nedåt. Då tor- net är bygdt af tegelsten, och leran (der Thon, 303 Fargile) sällan är jernfri, vore det då ej möjligt, att det ringa qvantum jern, som den stora mas- san innehåller, kunnat, oaktadt sitt oxiderade till- stånd, mottaga en liten grad af polaritet, som vore tillräcklig att frambringa det iakttagna fe- nomenet? Delta är en fråga, som af Chemikern må besvaras. 2. Angående åtskilliga träd, på hvilka jag vid samma tid anställde observationer, må an- märkas, att jag ej ännu kände, det temperaturen har inflytande på nålens intensitet, samt att så- ledes, då observationerna gjordes midt på dagen, instrumentet lätteligen kunnat på nordsidan om trädet, der det stod i skuggan, hafva haft en lä- gre temperatur än på sydsidan, hvarest solen föll på stativet, ehuru observatorn sökte att, så myc- ket som möjligt, skydda. sjelfva instrumentet för solstrålarnes omedelbara inverkan. En sådan li- ten temperatur-skillnad är tillräcklig, att förklara de "små differenserna. I Bergen repeterade jag 1922 samma försök med ett par stora träd, men fann ingen skillnad. :3. I den trädbyggning, som jag då bebodde i Christiania, befanns det, genom mångfaldiga ob- servationer på åtskilliga årstider, och så väl vid solsken som vid mulen himmel, fullkomligen be- kräftadt; att nålen svängde fortare norrom, och långsammare söderom huset, samt att denna ver- kan långsamt aftog vid större afstånd ända till 100 fot, hvarest den upphörde. På samma sätt förhöll det sig inne i huset i andra våningen och motsatta ändan af byggnaden. Här försvinner temperaturens inverkan, emedan instrumentet var helt och hållet skyddadt för solstrålarne. Men då vi i våra hus begagna jernkakelugnar, så torde ej vara omöjligt, att den förenade verkan af dessa 304 och de vertikalt stående rören kunnat hafva ett sådant inflytande. Vertikala takrännor af jern- bleck kunna verka på betydligt afstånd, emedan de alltid hafva en nordpol i deras nedersta ända, hvarom jag ofta öfvertygat mig, i synnerhet på resan 1 Siberien. Sådane funnos likväl icke på denna byggnad. Emedlertid observerade jag, nå- gra år sednare, magneliska svängningarne norr- och söderom en landskyrka (Agers kyrka), som ligger straxt utanföre Christiania och är byggd af granit: eller gneis, och fann-dervid ingen skillnad. Jag anser derföre denna sak högst tvifvel- aktig, ja till och med motsatsen nästan afgjord. Också hade jag beslutat, att fortsätta dessa obser- vationer vid andra byggnader, som äfven voro fria från jern, men andra arbeten hafva derifrån förhindrat mig. Det är derföre för mig obehag- ligt att erfara, det andra Fysiker förspillt sin tid på undersökningar härom; likväl må jag anmärka, det jag aldrig sjelf någorstädes publicerat dessa observationer , eller de deraf supponerade slut- satser. Endast i ett enskilt bref till aflidne Aca- demikern von YEunn 1 Munchen, och kan hända äfven 1 ett annat till RämrerR i Hamburg har jag omnämt denna sak jemte min dåvarande tanke derom, utan att jag bade för afsigt, att den vi- dare skulle spridas, innan jag haft tillfälle till noggrannare undersökningar. Men oaktadt jag således, i afseende på resul- tatet, fullkomligt öfverensstämmer med Professor Härrström, är detta icke händelsen i frågan, hu- ruvida detta resultat med säkerhet kan härledas ur: de här meddelta observationerna. Det är väl tänkbart, att en liten skillnad funnes, som icke kunde upptäckas genom jiaktagande af blott 30 svängningar, i synnerhet då man ej gör reduk- tion 305 tion för temperatur-skillnaden ide båda sammans hörande observationerna. Endast nålens vidrö- rande med de varma fingrarne, då man flyttar instrumentet, kan åstadkomma en märkbar olik- het i tiden för 300 svängningar, om man ej lem- nar nålen betydlig tid att antaga luftens tempe- ratur. Men då jag meddelar följande anmärk- ningar och enskilta förmodanden, sker det endast i den förhoppning, att denne, för en särdeles nog- grannhet allmänt kände vetenskapsman, icke deri må finna någon anledning till missnöje. 1. Jag observerar alitid tiden för 300 sväng- ningar; Professor Härirström har endast observe- rat tiden för 30. Om vid början och slutet af observationerna samma fe! i båda fallen blifvit begånget, är det tydligt, att svängningstiden: blif- vit 10 gånger noggrannare bestämd i den förra, än i den sednare observation. Professor Härr- ström har upprepat hvarje försök 10 gånger och deraf tagit medium; jag deremot fortsätter ob- servationerna ända till den 360:de svängningen, och får derigenom ett medeltal af 7 observatio- ner, hvar och en innehållande 300 svängningar. Enligt sannolikhets-kalkulen förehåller sig derföre, under förutsättande "af samma absoluta observa-: tions-fel i de båda fallen, tillförlitligheten af dessa två resultater ; 0 =300Y7:30V10=792:95=8,3:1. 2. Vid mina observationer begagnas alltid en chronometer, som slår 5 slag på 2 sekunder, hvadan således ett chronometerslag =0”4; och då hälften af ett slag utan svårighet kan iakttagas, ja till och med 1 deraf, när instrumentet står fullkomligt orörligt och ingen vind skadar obser- vationerna, så kunna 24» ja vanligen +; sekund iakttagas. — Beräkningen af mina talrika observa- K. V. Acad, Handl. 7835. 20 306 tioner har äfven öfvertygat mig, att om några under ogynnande omständigheter gjorda observa- tioner undantagas, det sannolika felet i tiden för 300 svängningar, som här i Christiania utgör med min cylinder ungefär 815”, obetydligt öfversti- ger 7, sekund. Medium af 7 sådana observatio- ner måste således nödvändigt minska observations- felet till mindre än hälften, och följaktligen till 2300 af hela svängningstiden. Timvis gjorda ob- servationer på samma ställe från morgon till af- ton, åtskilliga år, hafva äfven visat, det en osä- kerhet af 3 sekund i medeltalet är en sällsynt- het; ty när en observation vidtager straxt sedan den förra är slutad, inträffar en sådan skillnad mycket sällan. — Professor Härrström har ob- serverat med ett ters-ur. Det har alltid förefal- lit mig, som vore den tillförlitlighet, detta slags instrumenter synas gifva, endast imaginär — må- hända är detta en ogrundad misstanke. — När en chronometer gått ut och åter sättes i rörelse, antager den alltid en annan gång än förut. Ett ters-ur stadnas vid hvarje observation, och är der- jemte långt ifrån att bafva en så fullkomlig och fri mekanism, som en chronometer; coincidensen af observations-momentet och fingrets tryckning är en långt mera komplicerad operation, än den enkla räkningen af urknäppen för ett öfvadt öra. I Professor Härrströms observationer finnas äf- ven, för samma ställe och samma tid, skiljaktig- heter af en hel till två sekunder och deröfyver på 30 svängningar, hvilket jag ännu aldrig funnit i tiden för 300; dessa olikheter kan jag ej på an- nat sätt förklara, än såsom åtföljande ters-urets begagnande. Att skilja sig vid allt jern, är en af de för- sta försigtighets-reglor, som vid magnetiska ob- 3077 servationer - böra iakttagas; dock finnes will och med i våta kläder jern, som vi icke ens varit vane att förmoda. Man har nemligen i sednare tider börjat använda knappformar afjern, äfven- som man i våra hängslen finner jernspännen. Ock- så har jag funnit dem åstadkomma en märkbar verkan, hvarföre jag måst aflägga dem; hvaremot jag aldrig erfarit, att observatorns större eller min- dre afstånd från instrumentet ägt den ringaste inflytelse på resultatet, när nämde orsaker varit aflägsnade. + Olikheter, som uppgå till 5 sekun- der, kunna således ieke häraf härledas; de olik- heter åter, som jag funnit norr och söderom ett och samma träd, voro mycket mindre och kunna, såsom jag ofvanföre anmärkt, fullkomligt förkla- ras genom en liten temperatur-skillnad. Jag har likaledes funnit det hafva inflytelse på cylinderns svängning, när chronometern sättes på stativet, tält intill apparalen, emedan densammas stål- axlar, genom nålens magnetiska inverkan, erhålla en temporär magnetism. Derföre har jag äfven bållit den i handen, på behörigt afstånd från in- strumentet. Vid alla observationer, som jag anställt, se- dan jag blifvit uppmärksam på temperaturens in- flytelse, är alltid den regeln iakttagen, att instru- mentet placerades i skuggan; kunde delta ej ske på något annat sätt, så måste observatorn sjelf ställa sig så, att hans skugga föll på instrumen- tet. Observation börjades aldrig förr, än nålen svängt minst i 10 minuter, sedan den vidrördes af fingrarne, på det den skulle autaga luftens temperatur, hvilken antecknades,' vid början och slutet af observationerna, på en i instrumentet sjelf inlagd thermometer, hvarefter observatio- nerna sedan reducerades till samma medeltem- 308 peratur. — Följden af dessa försigtighetsmått har äfven varit den, att jag på särskilta orter i Ryss- land och Siberien funnit samma antal sekunder för 300 svängningar, så väl på utresan, Som på hemresan, oaktadt temperatur-skillnaden de båda gångerna uppgick t.ex. i Krasnojarsk till419 Reau- mur, i Tomsk till öfver 209 RB. o.s. v. Alla de observatorer, som af mig emottagit apparater till anställande af intensitets-iakttagelser på åtskilliga punkter afjordklotet, hafva äfven erhållit en lika-” dan instruktion, så att jag ej kan tro, det något grundadt tvifvel på tillförlitligheten af deras ob- .servationer kan uppstå från denna sida. ” Den enda källan till fel ligger blott i nålens förän- derlighet, om hon nemligen vid resans slut be- finnes hafva förlorat något af sin intensilet. Koné. Vetenskaps-Academien har under lop- pet af år 1835 fått emottaga följande föräringar: Till RBiks-Museum. Årg H. Excell. Grefve VAN SUCHTELEN: I Strix Bubo. 1 Numida eristata & jun. 1 Pavo cristatus. 1 Tetrao Tetrix &G. 1 Columba domestica. 1 Grus cinerea. - Hr v. Presidenten AF Rorsos: 1 Strix Bubo. 4 st. Picus major. — > Hr Brukspatron Tamm: 2 Cervus Alces 9 & 9. Hr Kyrkoherden LameerG: 1 Mergulus Alle. Hr Hof-Jägmästaren Fark: I Ursus Arctos & adultus. 3 Ursus Arctos jun. 1 Fringilla Coccothraustes &-. Hr Prosten Exström: 2 Mustela Lutreola. 1 Mus sylvaticus, 1 Sorex fodiens. 1 Halichoerus griseus jun. ; Falco peregrinus. ; 2» - Subbuteo. pi sButeo” jun: 1 Stwix Bubo & pullus. 1 Corythus Enucleator. o Ampelis Garrulus, r Vanellus cristatus &- r Hematopus Ostralegus, pullus. > Strepsilas collaris &A & Q. r Totanus Glareola. Fr Larus marinus 9 adulta. roa 0 marinus & pullus. I 3 canus, 2 NER" Af Hr Prosten ExströMm: i Sterna Hirundo. t Anser albifrons Q. 1 Anas mollissima 5 jun. ' 2 2 Clangula, 7 jun. & Q adulta. TSL Fuligula S&S. For glacialis OMS z HA VEN facca S. 1 2. Penelope & jun. 2 Mer gus Merganser, & junior & pullus. I » — Serrator & jun. 1 Salmo Salar. 1 Coregonus Lavaretus. Hr Hofmarskalken Grefve N. BonpE: 1 Anas Clangula & jun. 1 Anas glacialis g&. 1 Mergus Serrator & jun. r Uria Grylle Q. 1 Chameleon. Hr Blomster-Fabrikör Josas: 1 Columba domestica, pull. monst. Hr Öfver-Inspector Finemaw: 2 Meles Taxus &. 1 Tetrao Tetrix &A adult. Hr A. von Horrfstes: I Lemmus amphibius &. Hr Öfver-Jägmästaren: KAstEn: I Larus canus 9: Hr Gelbgjutaren Herspanrn: I Canis Vulpes var. nigra, : junior. Hr v. FeiutzEes: I Fulica atra. Hr Professor Retzius: I Mumie. 1 Pseudopus Pallasii. 1 Mus sylvaticus Q. Hr Läderhandlaren BozerG: 1 Coracias Garrula. Hr Professor B. F. Fries: 1 Muscicapa Gvrisola. 1 Motacilla flava Q. 1 Sylvia Phenicurus &- ; Fringilla montana &. 2 a cannabina, &A & GQ. I » +: > Spinus & rt Emberiza Schoeniclus &- 1 Jynx Torquilla &. Hr Eleven vid Skogs-Institutet TottiE: 2 Larus canns, Q adult. &A fan. 1 Sylvia cinerea &. Hr Professor ÖKONSTRAND! I Ånas acuta, A adultus. en Samling Valtenfogel-ägg: Itt Af Hr HormstebDTtT: I Fulica atra, Hr Kongl; Sekreteraren Bescow: 1: Fulica atra Q. Hr Doetor HeEbdEssorG: en Samling Arabiska Insekter. Hr PHArTMAN: I Cypselus Apus. Hr Fabrikör LeEnninG: i Podiceps cristatus Q. 1 Cyprinus Jeses. Hr Lieutenant Backiunp: 4 Larus Marinus, juniores. Hr Turcerström: I Falco Subbuteo 2. Hr Kongl. Sekreteraren StvarT: I Falco Milvus Q. Hr Kammar-Rådet Nygrzus: 2 Scorpioner. Hr AsransAmsson: I Bothriocephalus latus. Hr Advokat-Fiskal. Roman: 1 Tetrao hybridus Urogal- lides &-. Hr Apothekaren Tivanper: I Strix Bubo. 1 Larus marinus. jun. Hr Kofferdi-Kapten Fiscn: 1 Sqvalus glaucus. 1 Echineis Remora. Hr Assessor Arosenius: I Salmo Salar.” Hr W. von Wzricut: 3 Loxia Curvirostra. Hr Doctor DeEuTtscu: 2 Salmo Salar. Hr Inspector WizstrRöm: 3 Coregonus Lavaretus. Till Bibliotheket. Af H. Ex. Hr Justitie-Stats-Ministern: Berättelsé om brott- målen och Civile rättegångsärenderne i Riket år 1834. Hrr ScHJELDERUP och Horst: Eyr, en Medicinsk, Tid- skrift , g:de bandet, 4 Häften år 1934. Hr Ploféssor HoLMBOoE: Mänsaride en märkvärdig samling guldsmycken m. m. förue i Egers Prestgäll. Äug. 1934. Hr Professor Nirssox: Ornithologia Svecica, 1 och 2 Band. Ny upplaga. Hr Doctor HesceE: Ueber Narcine. Hr Hof-Rådet von Hammer: Samachscharis goldene Halsbänder. På Arabiska och Tyska. Academia Nature Curiosorum i Breslau: 16:de Tom. Suppl. 1. af hennes handlingar. Societas erudita Hungarica: Första Tomen af hennes Handlingar, jemte planen för Societeten och hennes grundreglor. J312 Af Mr QUETELET? Aunalie de VObservatoire de Bruxelles, Tom. 1, P. 1, jemte Academiens i Brissel Bulletiner och Programmen 1934. Hr Pil soon PurkKinJE: Commentatio pPhysiologica de phoeenomeno 8 generali et fundamentali motus vibra- torii (Re in membranis animalium plurimorum ordinum obvii: Universitetet i Christiania: dess års-tryck 1834. Kongl. Bergs-Collegium: Berättelse om Bergshandterin- gen 1833. l . Hr Professor SinuimMaAn: Tom. 22, Nine 1, 2 af Amer. Journal. i Mr Moris: Instruction sur la maniere de faire des ob- servations méteéörologiques. Hr Apot. Beinscumiep: Öfversättning på Tyska af Profbs- sor WiKSTRÖM'S Årsberättelser. 1829, 1832 och 1833. Hr Kansli-Rådet LirseGrREen: Schottii Physica 'curiosa Herb. 1667. 2:ne Tomer. Societé de Physique et d'Hist. nat. de Geneve: Tom. 1, 2, 3, 4 och 6 af hennes handlingar. Inrikes Militoren i Frankrike: åtta folio-cahiers plan- cher, tillhörande Duperrey's resa med Corvetten la Coquille. Voyage autour du monde par les mers de VPlInde et de Chine, ex€écuté sur la Corvette la Favorite, pendant les anndges 1830—1932 par Mr Laplace. 2 Tomer, med en Atlas hydrographique. Hr Grefve G. LöwEnHJELm: Proces-verbaux des Expéri- ences qui ont eteé faites å Lyon sur les .nouveaux procédeés proposes pour la condition des soies. — Du traitement medical des calcules urinaires et particulierement de leur dissolution par les eaux de Vishy et les bicarbonates alkalins, par C. Petit. — Essai de pasiglotte ou langne universelle, par J. Renou. — Rapport presente au Conseil municipal de la ville de Paris, par le Comte Rambuteau. Hr General-Consul Loricu: Tyson's discourse before the young mens Colonization-Society of Pensylvania, 1934. Mr Aupovis: Recherches pour servir å I'Histoire nat. du Littoral de la France. Tom. 2. Annelides. P. i. Paris 1834. — g smärre brochyrer in. 8:0 och 2 in 4:0o., aftryck ur Journaler. - AF 310 Af Mr LongeuaMF: Trois MEmoires sur les eaux minérales. Societé geologique de France: Tom. 4, 5 och 6 Liv. 1 af Bulletinerne. Hr Baron D'Oussos: Histoire des Mongols. 4 Tomer 8:o. Universitetet i Helsingforss: dess årstryck 1834. Ir GrisgErG af Hemsö: Specchio del Impero di Marocco. Société Entomologique i Paris: Amnnaler, 3:dje och 4:de qvart. af Tom. 3. Mr Luseock: The Theory of the moon and on the per- ”turbations of the planets. A new Ed. Mr CuryrReuL: Rapport sur le Bouillon de la Compagnie Hollandaise. Inrikes Ministeren i Holland: Flora Batava, Fasc. — 101. Zoological Society i London: Transactions. Vol. 1. P. 1. Mr Beauror, Hesr.: Mark Beaufoy's Nautical and hy- draulic Experiments. Vol. 1. Mr Bowpitcu: Öfversättning af La Place's Meécanique celeste. Vol. 2, 3. Royal Society i London: Phil. Transactions 1934 P, 2, med Proceedings. — Astronomical Observations 1320—1834. 12 häften in fol. G Mr Trirkss: Report on Cap. Foster's chronometrical Observations. ; Mr Ouivier: Memoire sur les chemins de fer. — Ecole centrale des Arts et Manufactures. — 21 st. diver- se brochyrer, de flesta af mathematiskt innehåll. Mr Morin: MEmoire sur les encombrements des ports de mer. . j Mr Rivet: Notice sur FIndostane, le Sagou &c. Dr Hays: Descriptions of the inferior maxillary bones of Mastodons. Hr Grefve G. LöwEenuerm: Recherches statistiques sur la ville de Paris et le departement de la Seine. Paris 1829. Hr LEBAILY-GRAINVILLE?: Adresse å FPintelligence humaine. fir Professor Possart: Neugriechische Grammaltik. Bibel-Commissionen: Ny Proföfversättning af Psaltaren. Academia Nat. C. i Breslau: Handlingar. Tom. 17 P. 1. Linnean Society: Transactions Vol. 17 P. 2. Hr Professor Hausmans: Göttingische gelehrte Anzeigen 1833, 1834. — Studien des Göttingischen Vereins Bergmännischer Freunde. K. V. Acad. Handl. 1835. 21 Ji4 Af Mr Moris: Mcmoire sur la meilleure proportion entre la hauteur et le diamétre d'une cheminge. — Svr P'Ouverture et Pentretien des Routes du Royanme de France. Ecole royale polytlechnique: hennes Journal, 22 häftel. Mr ite GraAnpD: Annales des mines, Tom. Artzliches Verein, i Munchen: Jahrbiicher. 1 Jahrgang. Hr Prof. SanensBErRG: Insecta Fennica, dissertationjbus Academicis 1817—1834 editis, enumerata. Hr Hezrissos: le Sphygmométre. INNEHÅLL. KEvadne Nordmanni , ett hittills okändt 2 ORreröne beskrifvet af S. L. LovÉn . -. pag. I. Anmärkningar om Häg smalet (Tinea Pa- della Lanné); af A 6. DAHLBOM +. + 30. Ornithologiskt SA af C. J. SUnDEVvALL 3 Fossila Åmphibier , funna i Skåne och beskrifna af S. Nirsson . . 131. Om distillationsprodukterna af Drufsyra, Acidum PRE af Jac. Ber- ' ZELIUS -. 142. Undersökning om Stockholms Observatos rii Polhöjd ; af N. IH. SELAnpDER . « 170. En ny art af Lepidopter-Slägtet Ypsolo- phus, beskrifven af A. G. DaAurzom . 205. Bidrag till en närmare kännedom om Ytterjorden och dess föreningar; af DBERIAN jos aljte 209. Skandinaviska Picromaliniee. "beskrifma af Carr H. BoneEmAn ». . 222, Bidrag till kännedomen af slägtena Cam- panularia och Syncoryna; af S. L. LovÉn . . 260. Undersökning af Cathecusyran och. några ämnen , som på dess bekostnad bilda "sig; af L.. F. SvAnBErRG . . 282. Bidrag till upplysning i frågan, ÄN da upprättstående icke-jernhaltiga kroppar röja magnetism; af Gusr. Gagr. Härrström . . 204. Upplysningar i anledning af föregående afhandling ; meddelade af C, HANSTEEN = 302. RER FÖRTECKNING på Författarne till de i 1835 Års Handlingar införde Afhandlingar. Derun: Bidrag till en närmare kännedom om Yt- terjorden och dess föreningar . . . «. pag. 209. Ber2eLwvs, Jac.: Om distillationsprodukterna af Drufsyra, Acidum paratartaricum . =. . . > 142. Boneman, Carr H.: Skandinaviska Pteromaliner . 292: DantBom, ÅA. G.: Anmärkningar om Häggmalet oo vd(Timea Padella DInNgy om. ce STETSON Dito En ny art af Lepidopter-Slägtet Ypsolophus 205. HANsTEEN C.: Upplysningar i anledning af G. G. Härnrström's afhandling cs . so « & 2» «> 302. HänrstrRöm, Gust. Garr.: Bidrag till upplysning i frågan, huruvida upprättstående icke-jern- 'kaltiga kroppar röja magnetism . .. 4. LovEn, S. L.: Evadne Nordmanni, ett hittills EnfomoSttaCON, sr-puccen ve de > ene sten Lendl nm Dito Bidrag till kännedomen af slägtena Campa- nularia och Syncoryna . =. fe = = - + - 2600. Ninsson,'S.: Fossila Amphibier, funna i Skåne —. rör. SetanpeR, N. H.: Undersökning om Stockholms Ob- servatorii Polhöjd =. . . - «> NR SuspevaLL, C. J.: Ornithologiskt System =. oc = 43. SvanBERrG , L. F.: Undersökning af Cathecusyran och några ämnen, som på dess bekostnad PRObrsipvti ad Je blus bb VRENA Rö. dr AN PIusInNIay i SWPN Stamomog pauBsoy EITTa | V(S84)90”9 SE9T Je3uTTPueH SUuaTtTMapeay sdexsuajan "TI9NOX NINE 100054470