IA pr i ACE SMR gr AL Maa RE ES SVR a RN NO Le Fn Kat "dd SR Oaö EE kr [dn I vg Ia Fa E Re ' MÄNNEN ace Fe be: Dip Q a Br VÄNDS sär sb fåra NÄRING SUPER föl kr 9 FORISELENGE NATURAL HISTORY TA 26 Om TIA HR mm FRA Sr LIBRARY OF THE AMERICAN MUSEUM + SÅ Ng ARN LÄN ; Sr NL k Kå BN t NER sv TRLLN FAN AN VETENSKAPS- ACADEMIENS HANDLINGAR, FÖR ÅR 1840. SN SN MR STOCKHOLM, 1842. TRYCKTE HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER, + Kongl. Boktryckare. för SURA Fe Om de två Nordiska arterna af fiskslägtee Macrourus (Lepi- doleprus Risso) och bådas fö- rekommande vid Norrige; är CARL J. SUNDEVALL. Uti en större samling af hafsdjur, som genom Magister S. LovéÉss försorg blifvit gjord under för- lidet år vid Hammerfest, och insänd till Riks- Museum 1 Stockholm, fans bland andra sällsynta arter ett exemplar af den förut såsom Grönländsk bekanta arten af Macrourus "). Då jag härigenom kommit i tillfälle att anmäla densamma till an- tecknande i Skandinaviens Fauna, torde det vara nödigt, att lemna en historisk öfversigt af båda de nordiska arternas synonymi, för att rättfärdiga användandet af ett nytt artnamn, som jag anser nödvändigt att införa, till undvikande af oreda. Den första bekanta underrättelse om en nor- disk art af detta slägte lemnades 1762 af Ström, ”) Det äldsta slägtnamnet ”Coryphenoides” är länge- sedan förkastadt, såsom stridande emot reglorna för nomenklaturen. Af de 2 öfriga: Macrourus och Le- pidoleprus, blir utan tvifvel det förra gällande såsom äldst, ehuru illa valdt det tyckes vara. K. V. Acad. Handl. 1840. : 1 2 i Söndmörs Beskrivelse p. 267, under namnet Berglax. I en not p. 269 kallar han den ”Cory- pheaena dorso dipterygio, radio dors. 1:0 retro.” Den ypperliga beskrifning Ström gifver, lemnar intet tvifvel öfrigt om hvilken art han menar. Första ryggstrålen säges vara starkt sågtandad, 2:dra rygg- fenan börjar ”ett qvarter” bakom den första; buk- fenorna sitta något bakom bröstfenorna och första ryggfenan, och hafva första strålen trådlik samt dub- belt så lång som den följande. Fjällen äro skarpa såsom chagrin os. v. Vi skola i det följande kalla denna: STRÖMS art. | År 1765 beskref Gusserus, i Trondbhj. Sel- skabets Skrivter, vol. 3, en fisk som öfverens- stämmer med Ströms beskrifning i allt, utom fen- strålarnes antal, som uppgifves större än af Ström, hvarom vi skola tala längre fram. För öfrigt igenkänna vi uti den goda beskrifningen och den högst trogna figuren samma fiskart som STtrRÖms. Fenornas läge, fjällen, som sägas vara släta men tätt besatta af fina borst, m. m., äro alldeles så- dane. som hos de exemplar af Ströms art jag har alt jemföra, Denna fisk, som var fångad 4 mil från kusten och var obekant för fiskrarne, benäm- nes Coryphenoides rupestris , hvilket. var det för- sta efter - Linneiska methoden bildade namn, som någon fisk af detta slägte erhållit. Uti Märrers Prodromus Zool. Danice 1776, finnes, under N:o 263, samma fisk åter upptagen under namn af Coryphena rupestris , utan vidare beskrifning än den från Ström och GunneErus häm- tade diagnosen: dorso dipterygio, radio primo pinne dorsalis prime retro dentato, samt citation af de båda förra auctorerna och: Aph. I, 301. År 1780 utkom O. Fasricu mästerliga Fauna Grönlandica, hvaruti en fisk finnes beskrifven un- 3 der samma namn, Coryphena rupestris ; men man varseblifver lätt, att här är fråga om en helt an- nan art. Han säger nemligen ”pinne ventrales vix post, sed sub pectoralibus site”; ”squama singula carinam longitudinalem rdediant retro Sser- ratam habet”; &c &c. hvilket allt han anmärker i den tankan, att det är orätt angifvet eller ute- glömdt i hans föregångares beskrifningar. Men märkeligt nog finna vi Fasricros hafva afskrifvit Möärrers nyss anförda diagnos, hvilken ej tyckes passa på den Grönländska arten, hvilket vi dock sednare skola söka att förklara. BrocH utgaf 1785 första delen af sin Nat. Gesch. der Ausl. Fische, hvaruti han, p. 152, un- der namn af Macrourus rupestris tydligen beskrif- ver samma art som Farricius. Både beskrifning och figur äro temmeligen trogna och ej kopierade. Men BrocH tror ännu denna art vara densamma som Ströms, och tilisätter vid slutet af beskrif- ningen att första ryggstrålen är i framkanten ”ge- zähnelt” — — Uti Waurzaums upplaga af ÅRTEDI 1789 återgifves Brocus beskrifning p. 670 Artnamnet rupestris har således blifvit användt för båda arterna, hvilka länge varit ansedde såsom en enda. Cuwvier påstår (BR. An. Ed. 2, 1829) att båda äro identiska sinsemellan samt med den i Medelhafvet — förekommande = Lepidoleprus celo- rhynchus Bisso, och jag känner ingen skrift som framställer dem såsom skilde, förrän år 1832, då tvenne blefvo från trycket utgifne; nemligen K:el. Danske Vid. Selsk. Afbandlinger 1828— "09 (In- ledningen pag. XIX), och INHESSoNS Synopsis. Icht. Scandinavice. I det förra arbetet visar REwHARDT att alla de tre, som Cuvier förblandat, verkligen äro skilde arter, och då för de båda nordiska endast ett artnamn, rupestris, förefans, bibehåller 4 ban detta för FAsBricn art, emedan han anser den- na hafva blifvit, genom Brocns arbete, mest be- kant för Ichthyologerna under detta namn. För STRÖMS art antager han ett nylt namn, Macrourus Strömi. N:irsson anförer att båda de nordiska arterna äro skilde, och antager ett nytt namn: norvegicus för den af Ström och GunneErus beskrif-” ne, hvilken äfven tydligen, genom framställda ka- rakterer, skiljes från den al FaAsricius och Brock beskrifna arten. Sedan har REINHARDT förnyat sin namngifning 1 Maanedsskrift for Literatur 1833 heft. 4 (1 Be- meerkninger till den Skand. Icht.), och i sin Grön- ländska Ichthyologi, 1 Danske Vid. Selsk. Naturv. Afhandl. vol. 7, tryckt 1838. I fall ej de båda sistnämnde författarne hade antagit nya namn för den äldst bekanta arten, skulle vi utan betänkande hafva för densamma bibehål- lit namnet rupestris , som, ifall det bör bibehål- las, obestridligen tillhörer densamma genom GUun- NER beskrifning och upptagandet i Murrers be- kanta prodromus; och vi tro att ett nytt namn nödvändigt borde gifvas åt den art som FABricius och BrocH beskrifvit, så snart det blef bekant att denna var skild från den, som först:erhållit nam- net. Att numera ålerinföra namnet rupestris för STRÖMS art torde ej vara lämpligt, och då det en- ligt vår åsigt ej kan användas för FAsricn art, torde detsamma, till undvikande af förvillelse, böra alldeles utgå, och tvenne andra namn an- lagas ").. Såsom sådane torde svårligen några bättre ") Härvid torde man dessutom kunna anmärka att namnet rupestris är orätt för båda arterna, emedan båda lefva på det stora hafsdjupet och ej bland klippor i skärgårdarne. Det har uppkommit der- igenom att GunsErvs på latin ofversatte namnet J kanna antagas än, efter RewaArots föredöme: M. Strömåä för Ströms art och M. Fubrici för den andra. Af de två, nästan samtidigt, åt Ströms art gifna namnen: Strömi och norvegicus torde det förra helst böra väljas, emedan det lärer vara nå- got äldre, och emedan det sednare numera kunde anses passa för båda arterna. Ännu Ååterslår en svårighet att lösa. REin- HARDT anmärker (1 Maanedsskr. &c. 1 c.) den gan- ska betydliga olikheten i uppgifterna på fenstrå- larnes antal hos Macrourus Strömi, och framstäl- ler möjligheten att två arter blifvit förblandade under detta namn. De uppgifvas nemligen af Gunnerus: Rf. 5, + 172; Af. 193; Brf. 20; BE. 7. STRÖM: SAF Bea 2 LÄN = 03 IRPINELARDTS oc 1200 08 He oh Olikheten mellan dessa uppgifter på strålarne i 2:dra ryggfenan och analfenan förtjenar upp- märksamhet, och tyckes 1 sanning vara något för stor för individer af samma art. Sjelf kan jag härvid intet upplysa, ty de 4 exemplar, som jag sett, äro nu något skadade, så att dessa båda fe- nors strålantal ej efter dem kan uppgifvas. Ett af dessa exemplar finnes i Zoologiska Museum 1 Lund, och 3:ne på Riks-Museum 1 Stockholm, alla från Norrige. Berglax, som Ström anfört såsom denna fisks Norr- ska namn. Men att till och med namnet Berglax varit orätt, eller af misstag användt för denna art, synes troligt af den upplysning som Nirsson lemnar i Synopsis p. 32, att fisken i Norrige kallas Skoläst och att Norrska fiskare använda namnet Berglax för Gadus Merluccius. En föga mindre betydlig olikhet finnes el lan beskrifningarne af M. Fabrici. För den upp- gifves nemligen af Fasricius: R. 114112; An. 112; Br. 18; B.8. Rad. 1 dors. serratus. Bedden 11-124 1 — 114950 4 OAS SENSE GEN REINHARDT: — — — SS — — — — levis. Jag fann: —12+ 90; —95+18; 18; —8 — — — sublzvis. Dessa siffertal tyckas utvisa, att strålantalet i anal- och ryggfenan hos slägtet Macrourus är un- derkastadt en högst betydlig individuell olikhet. Af ännu större vigt skulle man tycka, ätt olik- heterna 1 beskrifningen på främsta ryggstrålen vore; men det bör nämnas, ail ehuru den hos M. Fabrici helst kan kallas otandad, så finnas dock några få, ytterst fina tänder på framkantens medlersta del, hvilka endast kunna märkas då strålen förlorat huden, hvilket troligtvis lärer hän- da på de flesta torkade exemplar; åtminstone har den varit blottad på alla dem jag sett. FaAsricius och Brocz hafva utan tvifvel funnit dessa fina tänder, och då de ej kunde jemföra dem med de samma hos M. Strömi , och ej en gång misstänkte olikheten mellan dessa arter, hafva de ej heller kunnat veta, att denna strålen var vida starkare sågtandad hos den arten som de ej sett. Efter dessa förutskickade anmärkningar öfver- går jag till beskrifningen af båda arterna för att 1 någon mån bidraga till kännedomen om detta märk värdiga fiskslägte. 1. Macrourus Fabricii squamis valde serrato- carinatis; radio dorsali antico submutico; p-. d. 2:da ante anum incipiente. i Coryph. rupestris Fasr. Fn. Grönl. NOTCLIf Macrourus rupestris Brock Nat. G. d. Ausl. F. 1 p. 152 tab. 177. RemnHarotT K. Dan- 4 ske Vid. Selsk. Afh. vol. 5 p. XIX — et vol. 7: Icht. bidr. till den Grönl. Fauna N:o 44. Descr. ex individuo ad Hammerfest Norvegize capto, in spiritu vini asservato, sed intestinis or- bato, quare sexus ignotus est. Longit. 32 poll. Sv. — A rostro ad oculum 2: poll; ad apicem operculi 7+; ad p. d. ant, 8; ad anum 13(2); Altit. corp. ad p. d. ant. 6; (s. + longit.s). Corpus compressum , altum dorso ventreque late rotundatum, pone anum subito augustatum, eanda tenui. Dorsum ante pinnam dorsalem ant. eonvexum, pone eam sulco profundo impressum. Anus spatio longo ab apicibus pinn. ventralium remotus, brevi ante medium corporis situs. Sgua- me masne (in medio laterum corp:s diam. 14 mil- lim.) subquadrate, basi sinuato-productze, striis margini concentricis sed in lamine parte libera vix ullis. Carina alta, acute serrata, e centro exit in mucronem apicis medium, sed in squ. caud& obsoletior fit; praeterea utrinque adsunt lineolee 3—5 minus evidentes, subflexuose, et in squamis dorsi spinulis: 2—4 armate. Squame capitis ca- rinis 3—35 subzequalibus, valde serratis, e centro squame radiantibus, armate. Series squamarum a linea laterali ad p. d. ant. 5, ad posteriorem 6, et ad p. ventr. 21 numerantur. Caput maximum, non compressum. Frons inter oculos latitudine unius oculi, sat curvato- elevata, longitudinaliter, iuter carinas laterales squamis magnis armatas, impressa. Rostrum ob- tuse conicum, paullo depressum, longe ante os prominens. Caput subtus nudum, cute molli; limite partis squamate distinctissimo, macrolepi- dolo, ex apice rostri ad angulum preoperculi recte extenso. Tamen in lateribus arex nude, 8 pone os, adsunt squam&e parve, stellate, sparsce. Oculus maximus, vix minor quam distantia ab apice rostri; orbita mollis, absquée plica definita (palpebrali) oculum cingente. Pupilla magna, ro- tunda. Vares oculo aula propiores; in Le in- dividuo magn&e sunt (diam. 10 millim.), apertura simplici, Fökuadar. cum lobo cutaneo e margine superiore, (nec leser apparent, sed observes, aper- turam geminam, ut in aliis piscibus, descripsisse BrocH). Os imferum , sat extensile. Ossa intermaxil- laria valida, sed tantum longitudine dimidize aperture oris; tamen, per plicam cutaneam con- tinuata, totum marginem maxille formant. Pro- cessus eorum nasales magni. Os maxillare supe- rius breve, latum, planatum; ore elauso, sub cute genarum occultatum; sub naribus articulatum , angulum oris sub centro pupille format. Maxilla inferior antice multo brevior; postice sub margi- nem oculi posticum extenditur. Dentes parvi, nu- merosi, serie multiplici (carminis instar) in osse Hulseransilart et anteriore parte max. inferioris, crebre congesti. — Linguales, palatini et vomeris nulli. — Lingna retracta, pulvillifor mis, sal e€ar- nosa, sed säret apice prominulo. Operculi margo posticus totus, supra angu- lum' usque, liber. Membrana branchiostega magna, crassa, haud occultanda, radiis 6, magnis, paullo planatis, quorum 3 superiores basi paullo tenui- ores, 4:us omnium maximus Arcus branchiales 4, intus nullis pectinibus, sed serie duplici verru- carum, crebre spinosarum armati. He verruce in omnibus arcubus zsequales sunt et paullo irre- gulariter , sub-alternatim, posite. OÖssa s. d. pha- ryngea magna, superne 3, subtus 1 utrinque; om- 9 nia dentibus numerosis, validis, subrectis, cylin- dricis, apice . acutis, -multiplici serie tecla. Heec ossa evidentius, quam in multis alius piscibus, seriem arecaum branchialium continuant. Cirrus menti, ut in Gadis, sat magnus, longitudine pol- licaris vel ultra. Linea lateralis antice propius ad dorsum arcu adscendit, a quo paullo flexuosa, pone anum, me- dium lateris attingit, quod recta ad apicem caudzae sequitur. Squamas continet circiter 150, carinis 2 serratis armatas, interjecto poro mucoso. — Sed 3 s. 4 anteriores molles et imperfectae sunt. Pinna dorsi anterior ad + corporis incipit; basis equat diametrum oculi; altitudo multo ma- jor. Radi 1+1+11, sc. tuberculus osseus mini- mus, loco radii primi; 2:dus (seu primus verus) osseus, indivisus, validus, reliquis parum crassior; bis leviter flexus, muticus; sed cute detracta, ca- rina antica granulis s. rudimentis spinularum paucis, minimis, armata apparet. Radi sequentes duri, apice tantum ramosi et articulati; ramosus 2:dus reliquis longior; ultimi parvi. P. d. posterior distat a priori intervallo 6 squamarum, anteriore parte in sulco dorsali sita; ubique humilis et 2equalis; ante anum incipit, 1; poll. ante apicem cand&ée desinit. Radii 90 (conf. antea), equales, tantum apice subfissi. P. analis, priori duplo altior, incipit sub radio illius 6:to. Radi 95+18, validiores quam dor- sales sed structura eadem; antici et postici paullo breviores; 95 anteriores oppositi sunt radiis 84 dorsi. 18 ultimi tenuiores, usque ad apicem caudze exeunt, eum vero non excedunt; antici et postici breves. Heec igitur pars pinnam caudalem repreesentat. 10 P. pectoralis, exacte sub radio dorsi antico, et supra p. ventr. imposita, longitudine equat p. & anteriorem, seu dimidiam altit. cor poris; acuta, radiis 18. f1:us durus, sed ut omnes apice dög sus; 3 et 4 reliquis longiores; sequentes parum, ultimi 6—7 citius decrescamt P. ventralis longit. 3 p. pectoralis; radiis 8, fissis, nullo spurio; primus longit. 1+ sequentium; ut in Gadis, exit in apicem liberum, mollem. Reliqui pinnam rotundatam formant, 42—6? lon- gioribus, : -equalibus. Costze in vertebris 2—14 site (in söcleta quod in manu habeo vertebra prima lesa est; forsan costigera quoque fuit). Processus obliqui (costigeri) in vert. anticis minuti, in 6—14 magni; in 15 et 16 parum majores sunt, sed costas nullas os- seas ferunt; sequentes longissimi apieibus cum pari conjunctis. Vertebrarum cavitates apicum mag- nae; substantia ossea sat mollis, quasi spongioso- fibrosa; corpora et processus in sceleto siccato extus striata apparent, fere ut Lophi piscatorii. Viscera sublata inveni. Vesica natatoria, que la- cerata erat, firma, magna, usque ad 3 abdominis extensa, omnino ejusdem structure ac in Gado Merluccio, vertebris costisque adnata. Peritoneum, e laciniis relictis, totum nigrum fuisse videbatur. Postice non ultra vesicam natatoriam vertebris adhee- serat, locum, ut videbatur, ibi genitalibus relin- quens; nullum vero vestigium mesenterii harum partium indagare potui. Renum substantia grisea, tenuis, ad latera vertebrarum fere ad caput ex- tensa; postice parum crassior; ibi vero plures ca- nales membranaceas emittit, que in ureterem, primo in formam vesice urinarie dilatatum, in- trant. Ureter sat firmus, terminatus in cloacam, que sat magna fuisse videbalur, sed laesa erat. 11 2. Macrourus Strömi Reiwnh, squamis planis, crebre spinuloso-hirtis; radio dorsali antico valde serrato; pinna dorsi 2:a longius pone anum incipiente. Berglax Ström Söndm. p. 267. Coryphe- noides rupestris Gusserus Act. Nidros. 3 p. 50. Coryphena rupestris Mäörrer Prodr. N:o 363 — Lepidoleprus norvegicus Niusson Sy- nopsis P: 31. Macrourus Strömir REINHARDT Act. Hafn. 5 (1828—9) p. XIX. Descriptio ex individuis 3 siccatis, lzesis et cau- de apice fracto, in Museo Zool. Holmiensi, e Nord- landen Norvegize allatis. Ob apicem caude lxsum mensuram longi- tudinis totius dare nequeo. Indiv. — Longit. ad ocul. adap.operc. ad.p.d.ant, ad anum Altit.corp, a) ultra 20: poll. 1? 43 5 6: 4 [NT ES TUNN 1: 51 6 St 4—+ AGNE 13 51 53 (occipite — 41. reflexo). Corpus posterius sensim angustatum, cauda minus tenui quam prioris, sed multo longiori. (Dorsum evidenter ut prioris, antice convexum, dein sulcatum fuit). Anus inter apices pinnarum ventralium, ante + corporis situs — Squam2e per totum corpus et caput similes (sed capitis mino- res): rotunde, parum angulate, absque carinis, parte libera spinulis setaceis equalibus, retrorsum .adpressis, creberrime hirte. ÅA linea laterali ad pinnam dorsi anteriorem 8 s. 9, ad posteriorem 8, ad p. ventr. 20 s. 21 numerantur. Frons inter oculos latitudine 1: oculi. Caput usque ad margi- nem genarum, sub rostro et in maxilla inferiore squamis parvis tectum. — Oculi prioris. Nares 12 oculis proxime, aperturis evidenter 2 parvis Os prioris, sed ossa intermaxillaria paullo longiora. Apex maxille superioris et basis inferioris rens retrorsum sSsiti quam in priori. Dentes perpar VIL in maxilla inferiore simplici serie, erebre imposili; de cetero ut prioris. Opercula ut prioris libera. Membrana branchiostega ut in priori, sed radii 2 et 3 toti tenues, 4 et 5 basi late dilatati — Linguam similem prioris fuisse evidenter apparet. Arcus branchiales prioris, sed verruce asperze majores, erebriores, transversales, per paria regu- lariter imposite — OÖssa pharyngea minora, den- tibus subulatis, in superioribus fere simplici serie, pectinis instar, armata. Cirrus menti tenuis, longit +—3 pollicis. Li- nea lateralis ubique dorso propior, recta, antice tamen arcu deflexa. Squame ejus pro poro mu- coso lineola levi notate. Pinna dorsi antica similis sp. prioris (in 3 individuis numero radiorum eodem: 1+1+11), sed differt radio antico, reliquis evidenter crassiori, acute 3 gono, carina antica valde serrata. P. d. posterior humillima, intervallo squama- rum cireiter 26 pone anteriorem, supra radium p- analis t$2:m s. 13:m incipit. Radii perparvi (re- stant in a 96; in 6 66; in c 98? sed individua nimis lesa sunt). P. analis ut in priori constructa; radi mul- tiplo longiores quam in dorsali, duri; (restant in a; 102, In: 0.02, 1N4G EITelker LOS P. pectorales paullulum ante radium dorsi serratum et pinnas ventrales imposile; longae (saltim = = 3 altit. corporis, sed apice lese in no- stris individuis) radiis 1+17(2): 1:o minimo spu- 13 rio; 2:do forti indiviso, parum breviori quam sequentibus, apice divisis. P. ventrales multo minores quam pectorales, radiis 7 (vel 8 in c); 1:o longissimo filiformi, apice ad + sequentem superante; 2:o et reliquis gradatim brevioribus, nec ut in priori formatis. Dessa besynnerliga fiskars lefnadssätt är obe- kant. Af de få underrättelser som lemnas af Ström , GunneErus, Farrictus och Nirnsson ser man att de äro egentliga hafsfiskar, som lefva på det stora djupet. De fångas troligen tillfälligtvis jemte torsk och långor (på 80—120 famnars djup). FaA- BRICIUS tror ätt hans art fortplantar sig om vin- tren eller våren. Denna fiskform tyckes vara . ut- bredd öfver alla de stora hafven på jorden. Utom Norden känner man följande arter: 3. M. (Lepidol.) celorhynchus Bisso Icht. de Nice 200, från Medelhafvet. Den skall i de ilesta Hanssendön: (fjäll, andra ryggfenans läge &c. &c.) likna M. Strömii; men den säges hafva främsta ryggstrålen slät och ett Vida mindre antal strålar i de 2 långa fenorna; ”museau festonne”; en benknöl på förlocket. 4. Macrourus atlanticus Love, Zool. Proc. 1839 p- 88. Kanske ej skild från föregående? Vid Madera. TR M. (Lep.) trachyr hynehus Basso ll. c. p. 198; från Medelhafvet. Nosen ganska långspetsig, fjällen kölade, ryggfåran taggkantad; 2 rfn. räcker framom anus &c. 6. M. (Lep.) australis KR Zool. Proc. 1839 p- 100, från van Diemens land; främsta 14 ryggstrålen slät; fjällen försedda med flera taggiga linier. Risso nämner att de 2 af honom beskrifna arterna lefva vid 1200 métres djup; (d. ä. nära 700 famnar "); alt de gifva ett läte liksom Trigla, och att de lefva af maskar och Zoophyter. Af beskrifningarne synes, att alla dessa arter komma rada ganska nära. ") Möjligtvis har detta siffertal ursprungligen tillkom mit genom felskrifning af ett nol för mycket, men i texten på anförda ställe, sid. 201, står ”douze cents metres” med bokstäfver utskrifvet. Tvenne för Sverige nya Gnagare- arter samt tandbyggnaden hos Arvicola och Myodes, beskrilne af CARL J. SUNDEVALL. Åf de Lemmelartade Gnagarne, som, sedan de blifvit skilde från de egentliga råttorna, haft namnen Lemmus, Arvicola, Myodes och Hypu- deus "), voro hittills 3:ne arter kände i Skandi- navien, nemligen Lemmus, amphibius och ar- ") Bland dessa namn, som äro gamla i den ordning de nämnas, måste vi med de nyaste författarne, bibe- hålla namnet Arvicola för de i svenska låglandet allmänna arterna: arvalis, amphibius. Namnet Lem- mus, som vanligen tillskrifves Link, men som här- stammar ända från Oravs Macnus, tillhör Fjäl- lemmeln, som utgör ett särskilt naturligt slägte, med lika rätt som flera utländska, länge afskilda for- mer. Detta namn är otvifvelaktigt äldst, men det är ett barbariskt ord, nemligen en latiniserad för- ändring af namnet Lemm (Lämm) eller Lemen , hvarmed den bekantaste arten betecknas i Norrige och Lappland, och hvaraf vi i svenska skriftspråket gjort namnet Lemmel. Det kan således bibehållas såsom artnamn för denna, men bör, enligt gällande reglor för nomenklaturen) ej begagnas såsom slägt- namn. Med KarseruincG och Brasius antaga vi der- före slägtnamnet Myodes Pall. för Fjäll-lemmeln. Namnet Georychus Ill. tillhör några afrikanska ar- ter, och"aldeles ej vår Fjäll-lemmel, såsom CUVIER uppgifvit i Regne Animal. 16 valis, hvaraf de 2 sednare finnas ymnigt öfver hela landet. Till dem får jag nu lägga ytterli- gare 2 arter, nemligen Arvicola rutilus och Å. glareolus. Att just dessa två blifvit funne hos oss, får ett särskilt intresse derigenom, att de länge varit förblandade, tills man, under de sed- naste åren, urskilt dem, och funnit, att den förra tillhörer Siberien och den sednare hela medlersta Europa. På en sydligare latitud skall A. rutilus upphöra med Siberien, hvarföre den af de nyaste författarne (Serys, ScHinz, KEYSsERLInG och Brasius) blifvit bestämdt utesluten från Europas fauna; den framträder således nu såsom ny för Europa. Då A. glareolus är allmän, åtminstone i en del af Småland, och synes vara utbredd öfver större delen af vårt land, kunde det synas be- synnerligt, att den ej förr blifvit antecknad i vår fauna, för hvar och en, som ej kommit i erfa- renhet af den svårighet att förskaffa sig exemplar af de små däggdjuren, äfven de allmännare, hvar- igenom utan tvifvel flera här förekommande ar- ter ännu äro oss obekanta. De båda nu ifrågavarande arterna igenkän- nas på följande beskrifning: ; 1. ARVICOLA g/lareolus ofvan brunröd, un- der smutshvit, svansen af kroppens halfva längd. Storlek af lilla husråttan. Synon. Mus glareolus Schreber Säugth. 4. tab. 190 B, p. 679 (under Mus oecono- mus, tryckt efter 1788). — Lemmus glareo- us Fischer Synops. Mamm. p. 294, Mus rutilus ”var. minor, cauda longiore” Pallas Nov. sp. Glir. p. 247—8 (1788) och derifrån Lemmus rutilus 8£ Fischer Synops. p. 295; Brants Muiz. p. 73; et cet. ; Arvi- 17 Årvicola riparia Yarrell Zool. Proc. 1832 . 109. — Arv. rufescens de Selys Cam- pagnols de la Belgique c. fig. (1836). — Arv. rubidus id. Etudes de micromammal. (1839) p. 112, och Schinz Fauna Eur. Tp. 02 (efter Baillon, 1834. (Enliet de Selys skall den dessutom vara beskrifven under namnen: Arvicola fulvus af Millet 1528, och Hypud. hercynicus at Mehlis i forts. af Schreber. 1835). Beskrifning (efter en fullvuxen hanne, tagen i Småland d. 12 Oct. 1840 och förvarad 1 brän- vin). Längden från nos till anus 94 millim. (34 tum); svansen utom spetshåren 42 (med dem 48), diameter 23. Hufvudets längd 27; från nos till öga 11; ögat 3; örats höjd baktill 10; fram- fotens undersida med klo 9:; bakfoten med klo 18. Färgen är på alia öfre kroppsdelarne starkt rödbrun, utan mörkare strek midtåt, men med inblandade svarta hår. Håren äro på ryggen 12 millimeter långa; till 2 mörkt blågrå, utan alt vara blekare vid roten, med bloit spetsen röd- brun. Nosen är framom ögonen något mera grå- aktig, och ofvanpå spetsen nästan svartaktig. Hela buksidan, från nosen till svansen hvit, med gul- grå anstrykning. På kinderna och kroppens sidor är den rödbruna färgen mera blek och gråaktig, med temligen tydlig gräns mot bukens hvita färg; dock så att denna sednare sträcker sig utan- för alla 4 fötterna samt upp på öfverläppens St- dor. Fötterne korthårige med bleka klor och grå- aktig fotsåla. Svansen fjällig, undertill och på sidorna hvithårig, ofvan med svartbruna hår. Öronen mörka, tätt betäckta med korta hår af ryggens färg.-Framtänderna blekt brungula. Morr- KK V. Acead. Handl. 1840. 18 håren långa, dels svarta, dels bleka nied svart rot; alla starkt glänsande. Med denna öfverensstämma flera hudar af fullvuxna exemplar, fångade om vintern. Ett som är taget vid Luleå d: 4 Augusti tycktes hafva något mera gul anstrykning undertill och SVar- are färg ofvanpå svansen. Skinn af flera yngre exemplar, fångade i Småland om hösten (October), hafva svansen 34— 36 millimeter lång, och tyckas hafva varit i sam- ma proportion ände i kroppen. De äro öfver- allt mörkare än de äldre, och undertill askegrå med svagt gulaktig anstrykning; men färgernas fördelning liknar de äldres. Jåskha vanligt hos gnagarne, äro ungarnes fötter knapt kortare än de gamles. Denna art liknar till sina enskilta delar nära de öfriga arterna af sl Arvicola, men är smala- re, med längre svans, och spetsigare nos. Den utgör härigenom, liksom genom öronens storlek, eranii och hela skelettets bildning, och de sku. da tandrötterna, som längre ned beskrifvas, en tydlig öfvergång till slägtet Mus. Tandkronans struktur och öronens i pelsen dolda läge visa dock genast, att den ej hör till vägdes slägte. Håret är fint och rakt, liggande slätt efter krop- pen. Näs-spetsens bildning liknar fullkomligt den hos ÅA. arvalis, och ögat är 1 proportion knapt större. Örat är dösenr större: ungefär som hos Mus Musculus, samt af en lika bred och rundad form som hos denna och hos A. arvalis; men det ligger såsom hos den sednare hopviket ock doldt af håren. Fötterne likna till alla delar dem hos A. arvalis, utom deruti, att de äro något sma- lare, och att tummens lilla trubbiga klo ligger , såsom hos Mus, tydligen framom handlofvens mre 19 knöl. Svansen är lång (se förut), temligen smal, tätt betäckt af korta hår, som dölja ringarne. Honan har 8 spenar: 4 på bröstet, 4 på buken, som på arvalis, blott sittande något närmare me- dellinien; alla bröstvårtorne sitta bakom fram- fötterne. | Skelettet (af den först beskrifna hannen) har 7 hals-, 13 rygg-, 3 länd- och 5 hopvuxna bäcken- kotor. Svanskotorna äro 18, hvaraf den sista är ytterst liten och rundad (rudimentär). Eefbenen äre 7 ägta och 6 falska. På bäckenet är os ischii vida starkare böjdt än hos A. arvalis, så att det bildar en obetydligt trubbig vinkel, nästan som på slägtet Mus. Cranium och tänder beskrifvas längre ned jemte dem af de öfriga arterna. Arvicola glareolus finnes tämligen ymnig 1 vestra delen af Småland. Jag har från Odensjö socken erhållit flera exemplar af olika åldrar, fångade om höster och vintren 1839 och 1840, i tufvig ängsmark, bland buskar och småskog. Dessutom finnes på Riksmusewumn ett exemplar, som enligt påskrift är taget vid Luleå d. 1 Aug. 1835, och från Kuopio i Finland har Herr W. v. WucuHt hitfört ett exemplar. Den är förut funnen i England, Frankrike, Tyskland, Dan- mark och södra Ryssland, samt i Sibirien på denna sidan Ob. 2. ARVICOLA rutilus gulgrå, ryggen ljust röd- brun; svansen kortare än + af kroppen, lång- hårig och tjock. FR Mus rutilus Pall. Nov. Sp. Glir. p. 246 (med anatomi). — Myrodes rutilus Pall. Zoogr. 1 N:o 103 p. 177. — Hypudeus ru- tilus Brants Muizen p. 70. — Lemmus ruti- 20 lus Fischer Synops. p. 295. — biböla rutilus Desm. Selys Micromammalogie p- 119. Beskrifning (efter 4 väl konserverade skinn med cranium, från Torneå Lappmark insända till Sv. Jägareförbundet af L. L. LzsrtaAnws). Något mindre än ÅA. arvalis, (4: tum utom svansen). Svansen utom håren 26 millim. (1,;, tum), med dem 1: tum; bakfoten med klo 22 millimeter. Färgen ofvan från pannan till svansen klart allra. med vida mindre inblandning af svart än hos föregående art. Kroppens och Shotvidets sidor, ända till höjden af örats öfre del, samt orbita och nosen gulgrå; buksidan, från näsan till svansen hvitaktig eller ljust askgrå; fötterne af bukens färg. Utörat är liksom hos A. glareo- lus tätt korthårigt, af ryggens färg. Kroppshårens längd, finhet, färg m. m. aldeles som hos nyss- nämde art. Morrhåren fina, bleka, glänsande, vid roten svarta. Svansen ganska tätt klädd af styfva hår, som äro likså långa som ryggens, men vida tjockare; den är ofvan mörkgrå, mot spetsen svart, undertill gulgrå; ringarne aldeles dolda. Framtänderne smutsegula som hos alla Arvicolze, klorna bleka. En unge, tagen vid Kuopio af Herr W. v. Wericut och förvarad i sprit,) är: från nosen till anus 73 millim. Svansen från anus 13, med håren 17. Hufvudets längd 28, bredd 16. Örats höjd baktill 9; framfot med klo 9; bakfot med klo 17. — Färgen mörkt brungrå, buken mera hvit- aktig; blott. bakre delen af ryggen tydligt röd- brun, i form af en stor fläck som börjar ett stycke bakom skulderbladen. Äfven öronens hår äro svartgrå och fötterne mörkgrå. Framtänderne 21 hvitaktiga. Svansen likaså starkt hårig som på de gamla. Yttre skapnaden liknar något den af ÅA. ar- valis, eller ännu mera af Fjäll-lenimeln. Hufvu- det är nästan så platt och kroppen likså tjock som dennas, men nosen spetsigare än hos båda. Till andra enskilta delar öfverensstämmer den närmast med AÅ. glareolus (se längre fram vid be- skrifningen af cranium och tänder). Öronen äro likså stora som hos glareolus, och af lika form. Fötterne och svansen äro liksom hos Lemmeln, mera täthårige än på öfrige Arvicole, och nageln på främre tum-rudimentet är större än på dessa sednare; men de öfriga framklorna äro ej större än på bakfötterna, samt 1 proportion ej större än på A. arvalis. Af Pariass ypperliga beskrifning inhämta vi, att magen är likså starkt delad som hos ÅA. arvalis, eller kanhända ännu mera, samt att spenarne äro blott 4, belägne på abdomen, parvis tillhopa (”ubera 2 bipapillaria”). Inom Skandinavien lärer denna art hittills blott vara funnen af Lastavius 1 Torneå Lapp- mark, hvarest den af Finnarne kallas Ruskia häri (röd mus). Vidare är den af v. Wricur funnen vid Kuopio i Finland. Den träffas utan tvifvel i norra Ryssland, ty 1 hela Siberien är den enligt PaArras allmän, men i södra Ryssland och mellersta delen af Europa är den ej funnen. Om dess lefnadssätt i vår nord hafva inga un- derrättelser erhållits, men enligt Parras skall den lefva kringstrykande, utan att samla förråd och, efter hvad det synes, utan att gräfva gån- gar i jorden, samt vara i hög grad allätande, så att den, utom korn och rötter, förtärer költ, fisk o. d. ätten 22 För att lemna ett tydligare begrepp om dessa arters tand- och cranii-byggnad, bifoga vi här en karakteristik af alla de Skandinaviska arterne i detta hänseende, och få i allmänhet nämna, att tänderne ej äro så lika hos de skilda arterne, som man synes hafva antagit. De af Fr. Cuvier, (Dents des mammif. N:o 22) framställde tänderne synas vara ritade efter A. amphibius, men visa betydliga olikheter med denna art på öfre bakre, och undre främre kindtänderne. ALLMÄN BESKRIFNING (Jemf, pl. 1. fig. 1—4.) Kindtänderne 3 ofvan, 3 nedan; den öfra mel- lersta kortast, den nedre främste längst af alla. Hvarje tand består af benmassa, som omgif- ves af en emalj-lamell, hvilken ofvantill är all- deles bortsliten, så att tanden är jemn, liksom afsågad. Emalj-lamellen har på sidorna djupa, enkla veck, hvilka i tuggytan bilda spetsiga wvi- kar. De mellan-liggande, utåt böjda bugterne äro vanligen, i genomskärning, triangelformiga, med hvass yttre kant, så att de i tuggytan bilda spet- siga vinklar. Vecken gå oftast något djupare in än till tandens halfva bredd, så "att de möta emalj-lamellen i motsalta vecket, hvarigenom tan- den, vid hastigt påseende, tyckes vara samman- satt af tresidiga prismer, som äro hopväxte i hörnen. Uti vecken ses en tydlig, vanligen tjock corticalsubstans. Af vecken (och vikarne i tuggytan) ligga de yttre framom hvar sin motsvarande på inre si- dan, utom 1 främsta öfre kindtanden, der de yttre gå in bakom sma motsvarande yttre. 23 Tändernas rot är öppen, och visar samma veck och vinklar som kronan, utom hos A. gla- reolus. I öfre käken ligga tänderne bakåt rigtade, och hafva, på de 2 främre tänderne, djupare yttre veck, på den tredje äro de inre djupare. Främsta tanden har rundad, n. tvär fram- ända, och 2 yttre, större och djupare veck, som gå in bakom de motsvarande inre, hvilka äfven äro 2, något mindre. Medlersta t. har 2 yttre och ett inre veck. Bakre t. är vanligen obetydligt längre än den främsta, med 3 eller 2 inre veck, och yttre, hvaraf det bakre är ganska litet, bakåt begränsadt af en ofullkomlig vinkel. I underkäken ligga nde framåt rigtade, med vanligtvis i otlundea lika stora yttre och inre veck; de två bakre ungefär lika långa och hvardera betydligt kortare än den främsta. Främsta t. är längst, visar de flesta speci- fika olikheterna, och är vanligen mest samman- satt af alla kindtänderna. Den har 2—4 yttre och 3—5 inre veck samt afsmalnande framända. Medlersta och bakre tanden hafva hvardera 2 yttre och 2 inre veck samt trubbigt rundad bakända. Af framtänderne äro: de öfre framåt nära halftrinda, nästan lodrätt stående från hufvudets plan; de undre trinda, inåt kölade, snedt af- skurna, med aflång eller lansettlik afskärning. Cramum skiljer sig, hos de tre förut bekanta svenska arterna, betydligt från det af slägtet Mus, genom större bredd och platthet, mera utstående ossa zygomatlica m., m, Hos de 2 nya arterna Säte. dessa formförhållanden föga olika med råttor- - 24 nas; men alla igenkännas genom följande: Fora- men infra-orbitale räcker ej på långt när ned till gomhvalfvets plan, och betäckes ej af någon lob från undre roten af proc. zygomaticus (hos Mus finnes en sådan rundad lob, som sträcker sig långt framom öfra roten af Pr. zyg.). Denna undre rot af pr. zyg. är ganska bred, så att dess bakre (undre) kant räcker långt bakom den öfre, inåt orbita. Os zygomaticum är platt, midtpå bredt. Pannan mellan ögonen är bakåt ej bredare, afkullrad, med lineen för tinningmuskelns fäste otydlig, eller böjd efter eranii sidokontur; (hos Mus är pannan bakåt bredare, af de rakt löpan- de criste). Hjerncaviteten sträcker sig nästan lika långt framom bakersta delen af arcus zygomaticus, som bakom den, och har främst på sidorna (näst bakom orbita) en, i en afrundad vinkel, fram- skjutande kant. Efter denna allmänna beskrifning kunna vi i något större korthet lemna en öfversigt af olik- heterne mellan cranium och tänder hos alla ar- terna. Å. MYODES ZLemmus PaAnrraAs, med större framklor och ganska liten svans. (Magen är vida enklare än på Arvicola arvalis och amphibius; jemf. Retzu beskr. i Vet. Ae. Handl. för 1839). I båda käkarne är bakre kindtanden lika bred som den medlersta, och bakåt rundad, samt har ett veck af nära lika djup med hela tandens bredd. I allmänhet äro vecken djupare och vink- larne spetsigare än på Arvicolee. Öfverkäkens främsta kindtand ej längre än den med- lersta, framåt något smalare. Den bakre tan- den störst, med första yttre viken så djup som tandens bredd; de 2 följande små; inre vikar- SU 28 os ne äro blott 2, nästan motsatta med de två bakre på yttre sidan; af tredje viken finnes blott ett rudiment bakuti tanden. Underkäken: främsta tandens framända bildar en smal, inåtböjd spets; vecken äro 2 yttre och 3 inre, samt ett par ofullständiga framtill. I medlersta och bakre tanden äro inre vecken djupast och bakåt gradvis djupare: det allra sista nära så djupt som tandens bredd. Bakre tanders yttre främre vinkel är otydlig. Framtänderne: de öfre stora: nästan så långa som nosen framom kindbågen, starkt kullriga, med bred, platt yttre sida; framändan inskuren. De undre framt. medelmåttige, med afskärningen oval, v. p. 3 gånger så lång som bred. Cranium 25—29 millim. långt, bredare och plat- tare än de följandes; ofvan platt; näsbenen ned- åt sluttande. Hjernskålen bredast framåt, inom, kindbågarne; der nästan likså bred som lång, med nära räta, något rundade sidovinklar. Pan- nan mellan ögonen vida smalare än nosen (öfverk. med näsbenen): smalast bakåt. Kindbågen gan- ska bred, utplattad; den breda delen snedt stående med öfverkanten inåt, blott 2—21: mil- limeter från sidokanten af hjernskålen. Bredden öfver arcus zyg. lika med längden från deras främre rot Vill nack-sömmen (nära lika med cranium utom nosen). Underkanten af proc. 2yg. står öfver midten af främsta kindtanden. B. ARVICOLA Cuv. med lika stora klor på alla fötterne. (Magen mera sammansatt. = Jfr. Rertzius 1. c.). Öfre kindtänderne bakåt afsmalnande: den sista. smal , bakåt nästan spetsigt utlöpande. Äfven 1 öfverkäken är bakre tanden något smalare än 26 de öfriga. Vecken i allmänhet mindre djupa: ej nåä- got är betydligen djupare än halfva tandens bredd. Öfre framtänderne betydl. kortare än på Myodes Lemmus, men längre än på Mus; med tvär egg. Cranium mindre platt och bredt: hjernskå- len ungefär lika afsmalnande inom som bakom arcus zyg. Denna sednare (arcus) är midtpå föga utplattad, med den breda delen verticalt ståen- de; dess öfre kant ligger alltså temligen aflägsen från främre sidokanten af hjernskålen. Kindbå- gens rot från öfverkäken är mindre bred än på Myodes, så att den med sin undre kant blott räcker midt öfver framändan af främsta kind- tanden. Bredden öfver kindbågarne betydligt mindre än cranii längd utom nosen. Foramen magnum är högre (ej transversellt som på Myodes). 1. Arv. Arvalis: alla tandvinklarna skarpa, nå-. got böjda, bildande ojemna rader, emedan de ej alla äro lika utskjutande. Öfre medlersta tanden har en ofullständig tredje vinkel bak- till inåt, hvilken saknas hos alla de öfriga ar- terna. (Ett anlag till en dylik bildning mär- kes på insidan af första öfre tandens bakända samt medlersta undre tandens framända). Sista öfre tanden är bakåt spetsig. Underkäkens bakre tand liten, sned, med fram- ändan inåt rigtad, och främre yttre vinkeln otydlig. Främsta tanden är mest sammansatt af alla tänder hos våra arter: den har 4 yttre och 93 inre, hvassa, något framåt böjda vink- lar, och nästan fyrkantig snedt utåt böjd fram- ända, afskild genom ett par rundade, mindre tydliga veck: således utåt 4, inåt 5 veck. Framtänderne: ofvan n. lodräta, conyvexa. Nedan nära trinda, bildade som på Myodes. 2074 Cranium kullrigt; pannbenet rakt; näsbenen starkt nedböjde. Hjernskålen betydligt mera lång än bred, med starkt framstående, trubbiga, främ- re sidovinklar. Pannan, mellan ögonen, framåt så bred som nosen, bakåt smalare. Nosen jem- bred. 2. Arv. amphibius nära lik arvalis till tand- vinklarnes skarphet, böjning och ojemnhet, men skiljer sig från alla de öfriga genom bakre öfre tanden, som är förkortad, så att dess tredje inre veck saknas. Denna tand är dock bakåt spetsad. Liksom hos de följande saknas det öfvertaliga lilla vecket på medlersta tanden. Underkäkens bakre tand sned, som på föreg. men med tydlig främre yttre vinkel. Främsta tan- den har ett par veck mindre än på arvalis (3 ttre, 4 inre) men dess framända är alldeles lika bildad (n. fyrkantig, inåt rigtad). Öfre framtänderne äro mera framåtrigtade och plat- tare än hos de öfrige; de undre som hos A. arvalis. ; Cranium omkring 39 millimeter långt; liknar det af A. arvalis, men är något bredare: hjernskålen nära så bred som lång; ofvan, från nacken till näsans spets jemt kullrigt. På äldre exemplar blir pannan mellan ögonen betydligt smalare än nosen. 3. Arv. rutilus: tandvinklarne föga spetsiga, dock tydligt boptryckte; utskjutande i en jemn rad. Öfverkäkens bakre tand bakåt spetsad, som vanligt. Underkäkens bakre tand ej sned, föga smalare än de öfrige; med yttre medlersta vinkeln hop- tryckt, bakåt rigtad. Främre tanden har utåt 3 veck, inåt 3 rätliniga samt ett 4:de rundadt 28 och mindre veck, inom den något rundade, inåt böjda framändan (jemf. M. Lemmus). Framtänderne ofvan bildade nästan som hos M. Lemmus, men kortare än hos ÅA. arvalis. De undre som hos följande ari. Cranium omkring 25 millimeter långt, nästan så platt som hos fjäll-lemmeln, med föga nedböj- da näsben, och hjernskålen nästan så bred som lång; men föröfrigt såsom hos de öfrige Arvi- (a) colex. Nosen är framåt något afsmalnad. Pannan (mellan ögonen) midtpå något bredare än no- sens basis, både framåt och bakåt än bredare. 4, Arv. glareolus: tandvinklarne utskjutande i en jemn rad, föga spetsige: i öfverkäken äro de inre, på första och andra tanden halfcylindriskt rundade, utan kant; tredje tandens bakre ända rundad. Underkäken har ingen sned tand: den bakre är lika stor som den medlersta, med yltre med- lersta vinkeln bred. Främre tanden har 3 yt- tre och 3 inre veck med nästan trekantig, ej sned ”framända. Öfre framtänderne som Å. arvalis, men mindre. De undre hoptryckta, med ganska smal sned yta (4 g:r så lång som bred). Kindtändernas cortical substans är på' denna art betydligt tunnare än hos alla de öfriga arter- na, och upptill på kronans sidor svartaktig. Öfre kindtänderne hafva (åtminstone hos ett full- vuxet exemplar) skilda, cylindriska rötter, nemligen 2 på de två bakre tänderna. På främre tanden tillkommer en tredje, mindre rot, som ligger mellan de båda större, tätt förenad med den främre. Dessa rötter voro lika höga med kronan, och ej hopdragne eller 29 smalare i nedra ändan. Underkäkens tänder voro nedåt öppna liksom hos de föregående arterne. Cranium 23 millimeter långt; liknar ganska nära det af föregående art, men är bakåt starkt kullrigt, nosen framåt starkt afsmalnande och näsbenen betydligt nedböjda. Ifall man vill med ett särskilt Svenskt slägt- namn urskilja arterne af slägtet Arvicola, så äga vi ett ganska passande, nemligen Sork, hvarmed man i Östergöthland och flera provinser benäm- ner större rått-arter som gräfva i jorden. Man kunde då kalla: Arvicola arvalis: åkersork. =— amphibius: vattensork (eller Mullsork, såsom den ofta, tillika med Mullvaden, benämnes af — Jandtfolket). — vutilus: rödsork "). = glareolus: ängs-sork. +) Vid synonymien till denna art, på det redan färdi- ga förra halfarket bör tilläggas: Arv. (Hypudeus) glareola Keysereiing et Brasrus Wirbelth. Europas, 1, pag. VIII och 34. Enligt underrättelser i bref har Professor NILsson i Lund erhållit desamma båda nya arterna inom Sverige; jag känner ej från hvilka trakter. De kom- ma att intagas uti den nya upplaga af Skand. Fauna, som snart är att vänta. he ( AT FRA a sa Svd S Anteckningar vill Skandinaviens Ornithologi; af CARL J. SUNDEVALL. Utom de fogelarter, som egentligen tillhöra vår Fauna, finnes ett icke obetydligt antal, som ej rätteligen kunna anses för Skandinaviska, då de icke reguliert träffas i någon viss del af landet, eller fortplanta sig inom gränserna af vår halfö; men hvaraf ett och annat exemplar understun- dom träffas, förvilladt hit från andra, nära eller fjerran belägna länder. Sådane, utanför sitt vanliga områdes gränser förvillade djur, finnas troligtvis talrikare bland foglarne än bland någon annan djurklass; och det synes böra så förhålla sig, då foglarne äga den största rörelseförmågan, och under sina långväga flyttningar äro mera än andra djur utsatte för att komma vilse från sin rätta väg. Orsakerna till dessa afvikelser torde vara ganska olikartade. Gråsparfvarne (Fring. dome- stica och montana) finnas ej alla år vid gårdarne r Torneå lappmark och öfre delen af Norrbotten; men vissa år, i synnerhet då sädesväxten varit gynsam, söka de sig väg till dessa ställen, hvaraf många äro genom flera mils skogigt och obebodt land, som annars aldrig plägar besökas af dessa ä2 foglar, skilde SE de ställen, hvarest de vanli- gen finnas. — : 1835 fanns Fringilla domestica ej nordligare ER Muonio och Torneå elf än vid Matarängi (663? N.L.), men andra år skall den träffas vid 6740" lat. (enl. v. Wricart Jäg. Förb. tidskr. 1832). Fr. montana fanns nämde år ej en gång vid Matarängi, och säkert ej nordligare; men vissa år skall den finnas ända upp till. Ma- uno, straxt norr om Enontekis, vid 68:" Lat. Båda arterna kallas i dessa trakter korntjufvar, och äro ganska väl bekanta för invånarne, på hvilkas -korngröda de göra betydlig skada. Sedan de en gång bart sig, sades de fortplanta sig der och qvarblifva, bulls de efter ett eller flera års förlopp åter försvinna; troligtvis omkomma de af köld och svält under vänn I detta fall tyckes orsaken ull flyttningen vara en drift hos fogeln sjelf, att utvandra och sprida sig utom grän- serna af sitt egentliga ormmråde. Möjligtvis kan man på samma sätt anse förekommandet af Al- cedo Ispida i Skåne och i norra delen af Tysk- land. Men vid andra tillfällen, då foglar träffas utom sina vanliga gränser, synes der som OrF- saken vore helt annan. Oftast torde enskilta individer, eller hela flockar, under flyttningsti- den blifva af yttre orsaker (storm? ovanlig vä- derlek? roffoglar?) drifne från sin kosa, och det ser ut som de, då de en gång komrnit till en trakt hvarest de ej mera finna sig hemmastadde, alldeles förlorade inflytelsen af de band, hvilka vanligen hålla dem inom gränserna af artens hemland, så att de irra omkring utan att qvar- stadna inom någon viss trakt under fortplantnings- tiden och förvilla sig allt längre bort, tills de kanhända slutligen omkomma på orter, som äro vida aflägsne från deras ursprungliga hem. Såsom ex- 33 exempel härpå synes man kunna anföra de ne- danföre omtalade: Turdus varius, Columba Tur- tur, Gracula rosea och Ous Tetrax, samt de exemplar af Ibis Faleinellus som. blifvit skjutna på Island och 1 vårt land. Till de märkvärdi- gare exemplen höra de vid Christiania dödade exemplaren af Diomedea chlororhynchos (ESMARK Nyt Mag. i), som tillhör södra tempererade zonens haft, och den Amerikanska Turdus migra- torius, som några gånger skall vara dödad i Eu- ropa etc. etc. Då man ej kan känna huruvida dessa, och andra enstaka funna foglar, varit fång- ne och utsluppit, kunde man, med nästan lika god grund, till Europas och vår Fauna räkna Psittacus erithacus, hvaraf ett exemplar som än- nu lärer finnas lefvande i Ystad, blef för några år sedan fångadt i en skogslund nära staden. Genom bristen på stadgade åsigter uti detta äm- ne, och det begär, som tyckes vara ganska natur- ligt hos de fleste faunister, att få katalogen för sitt område så rik som möjligt, hafva flera up- penbara fel blifvit begångna t. ex. då TEMmIncK (Man. 3. 211) säger, att Parus bicolor nog ofta kommer till norra Europa och blifvit sedd i Sve- rige samt flera gånger i Danmark. Bland de 268 fogelarter, som blifvit räknade till Skandinaviens Fauna, äro åtminstone 26 ännu att anse för sådane, hvaraf blott enskilte individer hit- kommit förvillade (Jemf. Svenska foglarne af J. A. STRÖM, 1539); men eburu dessa ej egentligen kunna anses tillhöra landet, förtjena de dock lika mycken - uppmärksamhet som de öfrige, då möjligtvis för- nyade iakttagelser kunna leda till resultater, som äro af största värde för vår kännedom. Jag skall öka listan på dessa arter med trenne, nemligen de nedanföre under N:o 1,72 och 3 uppförde. K. V. Acad. Handl. 1840, . 3 34 Då jag vidare i det följande kommer att be- skrifva några foglar, som af en del författare an- ses för egna arter, af andra för klimatiska etc. varieteter, torde det ej vara ur vägen att yttra några ord öfver dessa olika åsigter , som under en tid delat ornithologerne i 2:ne mot hvaran- dra väpnade partier, hvilkas mest synliga käm- par varit Grocer och Bremm. Vi måste ej tro, hvad man understundom hört sägas, att denna strid, och bemödandet å ena sidan, att i hvarje liten olikhet mellan 2:ne foglar Gina artskillna- der, å den andra att SA artskillnad endast antaga bestämdt uttryckta skillnader i form, lef- nadssätt, teckning etc. och att förklara alla de olika färgnuanserna m. m., efter en gifven teori, endast för verkningar af klimatens inflytelser, skadat ornithologien. Den har tvertom, liksom - alla sådane strider, gagnat vetenskapen på det högsta, så snart de olika åsigterne blifvit fram- ställde med en så sträng konsequens, som GLoGER utfört och Brenm velat utföra. ; Vi hoppas att den tid nu är inne, då det sanna och goda af båda åsigterna upptages, för att, till vetenskapens nytta, sammansmältas till en enda. Det kan ej undgå någons uppmärksam- het, att en stor del af Båsanen subspecies af de förut antagne arterne, äro, och af honom fram- ställas såsom geografiskt skilda grupper af huf- vudarterna. Om man nu blott ombyter namn, och kallar dem racer eller varieteter, så inträffa de temligen nära med Grocers klimatiska förän- dringar. Elega utmärka sig vanligtvis genom färg- ölblhelet, hvilkas betydelse follt. inses af skars bekanta teori (i hans Abändern der Vögel och Handbuch). Men Brenm framställer ännu en an- nan sort olikheter emellan subsSpecies, nemligen 30 små formskilnader, t. ex. pannans och hjessans olika höjd, någon liten skillnad i kroppsstorleken, vingarnes och tarsernes längd, näbbens storlek m. m. — En del af dessa äro väl rent individuella; men man behöfver ej länge sysselsätta sig med undersökningen deraf, förr än man finner dylika små formskilnader vara temligen konstanta emel- lan individer från olika trakter. Det är 1 syn- nerhet bland vattenfoglarne som dessa skillnader ofta träffas. Att för hvarje sådan obetydlig olikhet, utan vidare grunder, antaga artskillnad, är att in ex- tenso gå in på den åsigt som Brenmm yrkat, och ifall den med konseqvens och behörig undersök- ning genomföres, så sker det, vi upprepa detta, till sann vetenskaplig nytta. Jag anser dock ej denna rigtning för undersökningen vara den önsk- värdaste, emedan man derigenom mångdubblar antalet af arter och artnamn, och dermed enskilt- heterna i vetenskapen. Utan tvifvel måste man anse en mängd små, men konstanta formskillna- der hafva ett fysiologiskt värde, af ungefär lika rang med de nyssnämda klimatiska färgvariete- terne. Det är bekant, att bland djuren sker par- ningen ofta, kanske oftast, mellan syskon, eller dem som finnas närmast tillhopa i samma flock eller trakt. Det är alltså högst sannolikt, att in- dividuella formförhållanden inom en slägt kunna, under flera generationar, ej blott bibehållas och bli konstanta, utan till och med vidare utvecklas genom andra yttre inflytelser än klimatet, t. ex. genom födan på en viss ort, och att således en hel series af konstanta varieteter finnas inom gränserna för hvarje art, eller med andra ord: hafva samma ursprung. I alla händelser anse vi hypotesen: att färg och formvarieteterne äro re- 36 sultater af slägt-egenheters vidare utveckling ge- nom klimat eller. andra yttre inflytelser, vara vida antagligare och bevisligare, än antagandet: att de öfvergångsformer, som förbinda 2:ne när- slägtade djurformer, äro bybriditeter mellan dessa. (Jemför t. ex. Motacilla flava med dess racer. Här kan naturligtvis ej vara fråga om erkända hybri- diteter mellan olika arter, t. ex. Rackelhanen). Bästa beviset kan hämtas af husdjuren med sina många, till en del med afsigt frambragta, racer. Man bör ihågkomma, att de sho husdjuren fram- bragta race-egenheterne ingripit så djupt, att de ej utplånas hos sådane djur, som under många generationer lefvat i ett åter förvildadt tillstånd. Framställningen af hela den serie konstanta varieteter, som iula tillhöra hvarje egentlig art med karakterer och geografisk utbredning, anse vi vara det, som mest af allt kan sprida ljus öfver den speciella Ornithologien, och kraftigare än andra medel leda till stadgandet af begreppet om Art"). Ifall misstag insmyga sig så skola de dock lättare upptäckas genom den lättade jemfö- relsen. Vi lemna i det följande (under N:o 6, 7 och 8) några bidrag till en sådan framställning. a) Tillfälligt förekommande foglar. 1. Turdus varius plumis apice mgro-lunulatis; oli- vaceus subtus albus, rectricibus 14, — Remige 2:a et 4:a equalibus, 3:a longiore. ”) Innan det var mig klart, att små konstanta form- skillnader kunna inom gränserna för en enda art, har jag sjelf sökt framställa en sådan varielet af anus Collurio, såspral ssk art, nemligen La- nius phenicurus , i Physiogr. Sallek. "Tidskr. 1837 —1838 p. 64. 37 T. varius Pairas Zoogr. 1. p. 449 (sec. descr. ined. Stelleri et (Crack, sed diagnosis minus bona). — T. Whitei Eytos Rarer Br. Birds p. 92. — KeysErnuinG et Brastus Wirbelth. Euro- pas 1. p. LII et 179. — ”T. aureus” ( 2) SCHINZ Eur. Fauna 1 p. 161. — Oreocincla VW hitei Gould Zool. Proc. 1837 P: 145. (A Temminck hec avis ejusdem speciei ha- betur ac TT". varius Horsfj. Jav. (in Linn. Trans. XIII. p. 149), quod in medio relinquam,. — Observandum tamen est, obstare quaedam in descr. Horsfjeldi, sc: penne apice ”perfusce,” ”gula fuscovaria ,” ”remigum 2:a oequalis 6:2e”. — Hec si distincta species inveniretur, necessario aliud obtineat nomen, forsan 7". /unulatus Lath.). Beskr. & något större än T. viscivorus. Näb- ben från pannvinkeln 235 millim. (jemt 1 tum), framom näsborrarne 16; med cranium 60. Vin- gen från carpus 160, stjertpennorna 105, tarsen 33, mellantån 26, ed klon 33, baktån 17, med klo. 24. Färgen är ofvan gulaktigt brungrå, under hvit; hvarje fjäder har, ofvan och under kroppen, en rent kolsvart, ganska bred (2—3 millimeter) spets-kant i form af en balfmåne, och framom denna en ljust smutsgul anstrykning. Hela ryggen har, än- da till stjerten, samma färg. Ofvanpå hufvudet äro fjädrarne svartaktiga med en gul fläck och svart spets. Halsens sidor hafva mindre fläckar. Med- lersta delen af buken är rent hvit; haka och un- der gump hvita otydligt svärtfläckade. Öfre ving- täckfjädrarne svartgrå med spetsen gulaktig (ful- vus); på de minäudlire tillkommer en svt kant. Handens täckfjädrar (primarie) bilda en stor, vacker, svart och gul, mot roten brungrå fläck. 38 Alla vingpennor na åro gråsvarta, med gulgrå yr terkant, och inåt mot sblon Hvar Stjerten är gulgrå; hvarje penna har en liten hvitaktig spets, som på de medlersta blir otydlig. 3:dje—5:te paret äro mot spetsen och utåt bredt svarta; Ö:te pennan tll större delen svartaktig, utåt mot spetsen gul- grå; den yttersta från roten till hälften svartak- tig. Näbben mörkt hornfärgad, undertill mot roten blek. Fötterna med klörta bleka. Hela formen är nära lik den af våra van- liga Turdi och hela fogeln liknar så mycket Tur- dus viscivorus, att man lätt- skulle kunna förvexla honom dermed, om ej de svarta fläckarne ofvanpå kroppen genast visade olikheten. Vid närmare påseende finner man äfven, att fötterna äro något större 1 förhållande till kroppen och i synnerhet klorna något längre, och mindre böjda. Strupen och trakten bakom ögat starkt svaf- velgula; lorum och hela hufvudets sida blandade af svart och grått, med mera svart undre kant, som antyder bandet hos de äldre. Hela fram- bröstet smutshvitt, med svagt svarta, och af de SRS AEEA. set esatertn acer fasas SA 44 bleka kanterna nära dolda fläckar. Kroppen un-. dertill hvit, (med några svartaktiga fläckar vid fötterna). Vingpennorna ej färdige; 1 ganska li- ten; 2=6; 4 längst. Alla pennorna syantd med anstrykning af roslfärg , och väl begränsad, tem- ligen bred och jembred rostgrå äng som i spetsarne och på hela 2:dra pennan är hvitaktig. Täckfjädrarne hafva samma färg; deras spetsar bilda 2 hvitaktiga band öfver vingen. De bakre armpennorna räcka 9 millim. utöfver de främre, och 13 från vingspetsen. Stjertpennorna till fär- gen som ving gpennorna ; men den yttre hvit, med ett bredt svart strek längs åt inre fanet; med- lersta paret med stark rostgrå anstrykning. Föt- terna hvitaktiga med ljusgrå klor. Af de ofvan anförde dimensionerne på un- cen, gör man genast den anmärkning, som kan S hämtas af alla fogelungar, att näbb, klor och fjädrar samtidigt föl fara att växa, sedan benbygg- naden nått sin fulla storlek. 6. Änthus pratensis: var. cervinus. Motac. cervina. « Parras Zoogr. 1. p. 511. — (Conf. Anthus cer- vinus KeyseruinG et Brastus Wirb. Eur. 1. p- XLVIII et 172. — Anthus rufogularis. Brrnm Handb. p. 340. — Tem. Man. 3 p. 192. — A. pratorum Br. p. 3332). ; Kännetecken: gråröda (isabellfärgade) ögon- bryn och framhals, utan svart linie från au lib rotens underkant. i Afven denna fanns af Herr S. Lovén 1 Östra Finnmarken sommaren 1837, mnemligen vid Ta- na, hvarest många exemplar sågos 1 en små- skog af björk. En hemförd hona är skjuten den 17 Juli. LL. berättar att deras läte var högst utmärkt, så att han, som ganska väl kän- de lätet af Anthus pratensis, endast derigenom 45 blef uppmärksam på dem. Emedlertid tro vi, att en närmare kännedom om denna fogel behöfves; innan man kan med bestämdhet afgöra dess art- rättighet. Dess öfverensstämmelse med ÅA. pra- tensis är så stor, att jag endast kunnat finna de nedan antecknade olikheterne, hvilka jag anför, jemförde med några exemplar från Södra Europa och Afrika, som finnas på Museum 1 Stockholm. Det synes mig, som man ej kunde betrakta den nu ifrågavarande såsom skild art från A. pratensis, utan att med detsamma anse honom skild från den sydliga rödhalsade formen (ÅA. ru- fugularis Br. Tem. etc... Det är hufvudsakligen färgernas intensitet och fläckarnes deraf beroende gräns, som skiljer dem. På alla varierar bakklons längd, men stjertens och vingarnes längd har fö- Fafällie mig mera konstant. Den nu ifråga varan- de fogeln finner jag vara fullkomligt derisa mi som Parzas beskrifvit (1. e.) från Nordästra delen af Siberien. Det blir härigenom sannolikt, att denna form bor längs åt hela norra kusten af gamla kontinenten, tills den vid Nordcap möter den vanliga formen af ÅA. pratensis. P. synes hafva beskrifvit en gammal hanne, som haft min- dre fläckigt bröst. a) var. in Scandinav. vulgaris: gula alba, striola nigricante utrinque a bäst maxille inferi- oris. Corpus superne leviter olivaceo tinctum, maculis dorsi nigricantibus, limite indistincto, sensim pallescentibus; pectoris nigris (&estate de- finitis), longit. circa 4 millim. Ala flexa 73—80, cauda (ab apice, ad apicem uropygtii) d20—937; färs 2002. Remiges Jar etolostid ena paullo longiores quam 1 et 4; rarius vero remiges ut in sequ. varietate constructee observantur. Jugulum presertim in 3, habitu estivali, leviter fulvescen- 46 3 te s. isabellino tinctum. Supercilia albida s. oliva- ceo tincta. — & plerumqve maculis pectoris paullo latioribus et pluribus. (Indiv. & 2, Hammerfest 13—15 Julii, freqv.). — Karesuando 7 Sept. fr. migrans. — Stockholm estate. Scania, Majo, et ibd. 30 Sept. copiose e Sv. sup. ad exteros mi- gratoria. 1 indiv. habitua autumnali, e Geneve Mus. Stockh. cui tamen remiges ut in sequente, et macule pectoris pauciores). b) var. cervina Pau. (9 supra memorata gula juguloque fulvis, stria laterali ad latera ju- eh nulla evidenter nigro-maculata. Cauda et ale bre viores. Corpus superne maculis nigrioribus, majori- bus, limite magis definito, limbis magis. griseis. Macul&e pectoris majores (usque ad I millim. et in indiv. nostro femineo, non minus crebree quam in var. a). Ala flexa 80 millim. cauda 31 s. 32, tars. -22. hemiges: 1=23 3 et tf öpaollo RE tiores. Collum antice et Superculia isabellino colore (in maribus sec. ILovÉNn fortiore). c) var. rufogulari is Br. superciliis, gula jugulo- que saturate ex ve rubicundis, str ida gul nulla (in indiv. 3:o, v. infra, punctis utrinque 2, mno- tata) cauda et ale longiores. Corpus supra sub- tusque colore afesecni nec olivaceo, leviter tin- ctum, (sed preterea, ut apud nostrates, secundum sexus et anni tempora variabile) maculis dorsi magnis, limite definito. Ala flexa 85—90 millim. cauda 62—64, tars. 21—22. Remiges antice pri- oris. — Jndividua: 1 (7? autumnalis e Sennaar ab HepeEnBorG allatus), pectore isabellino, medio fere immaculato, punctis paucis nNigris. SD (3 vetus autumn. ex Egypto, HEDENBORG) ut prior, sed colore supra subtusque saturatiore. — 3 (2? öl, ex 47 Europa merid. peciore sparse punctato, est ÄÅ. Cecilii Sav.Ehr. Symb. — Rostrum non minus, quam in nostratibus, inveni, sed eodem modo paullo va- riabile, ante foveam narium 7+—9, e supremo an- gulo frontis 10:—12 millim. In 2 var. b: 8 et 113). In var. b. et c. vitta media nigra adest in teetricibus caud& inferioribus, que in albo- gularibus deest. Form&e differentias plane nullas inveni: Remiges, pedes, rostrum simillima. Bre- vitatem caude in b., que precipua est nota ejus, ut accidentalem haberem, nisi perfecte cum men- sura a PALrras data quadraret. TT. Motacilla lava (var. capite maris. nigricante). Inom Skandinavien finnas två, till flyttning, geografisk utbredning och färg, bestämdt skilda racer eller varieteter af Gulärlan. a) Den vanliga europeiska racen, med fjus- grått hufvud, bebor Götha- och Svea-land, till trakten af Gefle, hvarest den synes alldeles upp- höra jemte Ekträdet. Så vidt jag af egna obser- vationer och förfrågningar kan sluta, saknas den 1 nordvyestra tredjedelen af Götha-land (åtmin- stone i Bohuslän och Skaraborgs Län), samt i hela Norrige. Den anländer om våren vid föl- jande tider +): till Skåne, Blekinge, Calmar Län och Öland d. 16—20 April. » Södermanl., Nerike, sydl. Vermland d. 1—35 Maj, kanske förr. ”» Gestrikland d. 27 April. + Enligt Tabellen i Jäg. Förb. Tidskr. 1833 p. 448, samt egna observationer. + 48 I medlersta delen af Tyskland infinner den : sig redan 1 början af April, men fortfar att kom- ma under hela månaden (enl. NAUMANN's V ögel Deutschl.). b) Den svarthufvade varieteten (se nedan) bebor endast den högre Norden, nemligen Lapp- land och Finnmarken, så långt upp som Tallen växer. I Svenska Lappmarken och Vesterbotten är den ganska ymnig, och träffas åt söder ända till 63, kanske 62” N. Lat. I Norriges medler- sta del bebor den äfven fjälltrakterne, men ej låglandet 5). I Finland sammanträffa båda varie- teterne, så att de, enligt underrättelse, meddelad af W. v. WricHt, träffas om hvarandra, lika ymnigt, vid Kuopio. Utbredningen af den svart- hufvade varieteten 1 Ryssland är obekant, men vid Caspiska hafvet förekommer den åter. Jag såg denna varietet första gången d. 15 Maj 1838, i alleen utanför Götheborgs stad, hvar- est jag, under en resa till Norrige nödgats qvar- stadna tillfölje af ett svårt yrväder med vestlig storm och ymnig snö, som inträffade dagen förut, då utan tvifvel det sedda exemplaret blifvit vä- derdrifvet till svenska kusten, under sin flyttning -mellan Jutland och Norrige. Troligtvis kommer den aldrig dit annars än vid så ovanliga tillfäl- len, som ett yrväder midt i Maj, då dess flytt- ning inträffar. Vid ankomsten till Christiania, en vecka sednare, fick jag uti Cand. Esmares vackra samling se samma fogel, och erböll den upplysning, att endast sådane gulärlor äro kände 1 ") Jfr. RascH, om Norriges foglar, Nyt Magazin for Nat. Vid. 1 p. 367, hvarest den blott benämnes M. flava, emedan den sydsvenska varieteten ej är känd i Norrige. eg & 49 i Norrige, samt att de blott uppehålla sig vid Christiania några dagar under flyttningstiden. Han hade då nyligen sett dem vid vattenpölarne kring staden; men då vi d. 27 Maj gingo ut att söka dem, voro de redan bortflyttade. Under fort- sättningen af resan såg jag på Dovrefjeld blott en enda 'M. flava, hvars färg dock ej med full sä- kerhet kunde urskiljas. Kring Trondhjem funnos de ej vid midsommarstiden, ehuru jag i flera da- gars tid flitigt spanade efter dem. Vid Ham- merfest kunde jag ej heller få någon underrät- telse om dem; men vid ankomsten till Alten, d. 20—25 Augusti, träffades de temligen ymnigt, familjvis. I hvarje liten flock urskildes alltid den svarthufvade gamle hannen. Här sågos de flyga oroligt omkring på torra ställen, hade samma läte, samma skygghet och i allmänhet fullkom- ligt samma lefnadssätt, som iakttages hos den vanliga varieteten, sedan wungarne äro utflugne. I September voro de öfverallt bortflyttade från Lappland och Norrland. Denna varietet flyttar således till Norden, dels öfver Jutland till Nor- rige, dels någon östlig väg till Finland. På den förra vägen anländer den betydligen sednare än den andra varieteten kommer till Sverige, nem- ligen midt i Maj. Båda måste dock öfvervintra i Afrika, ty jag känner ingen uppgift som anty- der, att något större antal skulle öfvervintra i södra Europa. Men der träffas dessutom en an- nan varietet, som qvarblifver under fortplantnings- tiden; vi skola nedanför lemna en jemförelse mel- lan dem alla. I Dalmatien och på öarne i Me- delhafvet finnes äfven en svarthufvad varietet (M. Feldeggi och cinereo-capilla). Af de arbeten, hvaruti denna är beskrifven, kan man ej inhämta huruvida den qvarblifver der öfver sommaren, K. V. Acad. Handl. 1840. : 4 530 eller blott visar sig under flyttningstiden, men. genom en jemförelse mellan exemplar derifrån med våra nordliga, slutar jag, att åtminstone en del qvarstadna "). Temwminck nämner ej vid hvil- ken årstid han sett de svarthufvade exemplaren i Belgien och på N. V. Tyska kusten; men i Isis 1837 omtalar Bremm denna fogel (hvaraf han till och med urskiljer flera subspecies) såsom högst sällsynt förekommande i Sachsen, under flyttningen vår och höst. Han hade skjutit en d. 11 Maj, hvilket temligen väl träffar in med dess ankomst till Norrige. Dessa äro de enda un- derrättelser jag kunnat samla om denna fogels flyttningsväg, men för att underlätta forskningen derefter, skall jag nedanföre lemna en karakteri- stik af alla de varieteter af M. flava som jag haft tillfälle att se. Då fogeln vid ankomsten till Chri- stiania har sin fulla sommardrägt, utan lemning af vinterdrägten, bör den redan länge förut kun- na väl igenkännas. För många år tillbaka erhöll jag i bref från framl. Professor B. Fries följande underrättelser om Gulärlorna i norden, hvilka han hade obser- verat på sin resa dit år 1821: ”Vid Luleå sågs Gulärlan d. 10 Maj, på san- ka ängar” . . . ”Vid Juckasjärvi bade den ägg d. 23 Juni. Boet liknade det af M. flava i Skåne, men inneköll renhår och nöthår i stället för ta- gel. I ett bo sågs 7, uti ett 6, annars 95 ägg.” ”) Jemf. Brucn: Isis 1832 p. 1106, som bevisar att M. Feldeggi ej är skild art från /ava. Båda finnas tillhopa i Dalmatien ”im Frählinge und Friähsom- mer.” 3 N:o 8 är antingen den engelska varieteten Le ett ex. i vinterdrägt; N:o 9 är den vanliga M. ava. S 5 Då det sedan blifvit upplyst, att vid Luleå fin- nas endast Gulärlor af nordiska racen, skulle man af denna uppgift kunna sluta, att den kommer tidigare öfver Finland än öfver Norrige. Temwmmisck (Manuel 3 p. 181; och 4 p. 183 och 622), Keyserrine och Brasws m. fl. nyare författare, anse med GrocERrR de svarthufvade ra- cerne för blotta färgvarieteter af M. flava, och jag anser detta vara något som ej kan: betviflas. Men buru dessa samma författare kunna med Gourp etc. uppställa den engelska varieteten så- som skild art, blir mig ej tydligt; åtminstone kan jag ej upptäcka någon annan olikhet än hufvu- dets färg, som, hos den engelska, om sommaren förblifver nästan sådan som om vintern, hvar- emot den hos de öfrige mer eller mindre förän- dras. Denna utgör således blott ena ytterlighe- ten af klimatiska varieteter"), Möjligtvis torde detta åtskiljande grunda sig på Parras's beskrif- ning af ”M. campestris” (Zoogr. 1 p. 5304) från de sydliga steppländerne i Siberien och Byssland, hvars lefnadssätt beskrifves såsom högst olika med Gulärlans, och som anses synonym med den en- gelska varieteten. Jag känner ej M. campestris, men torde böra nämna, att Parras 1 sin beskrif- ning anför åtskilligt, som ej passar på den en- gelska, eller någon af de mig bekanta varieteter- na, nemligen: ”tibialia integra” (dermed menar P. alltid tarsens framsida); ”Bemiges 11—15 emar- ginate.” Orden: ”rem. antepenultima producta, subacuta” skulle kunna tydas på M. flava. De få angifne dimensionerne öfverensstämma fullkomligt med den: en bakklo af ”5 lineer” (10 millim.)- är ") Jemf. noten å föreg. sida. 52 vanlig hos de sydliga svarthufvade varieteterne, och förekommer ofta hos båda de nordliga; des- sas och den engelska varietetens bakklo är annars oftast lika med tån (8; millim.). Föröfrigt visa alla de nedanför uppräknade varieteterna af M. flava (äfven den Engelska och Afrikanska) en nästan förvånande öfverensstäm- melse i form och dimensioner 5). De högst obe- tydliga variationer som förekomma, träffas alde- les lika hos alla varieteterna. Jag öfvergår nu till en mera detaillerad beskrifning af arten, dock med utelemnande af hvad som finnes derom i alla handböcker. Motaciila flava Grocer (Handb. 1. p. 257). Rostrum ad ang. frontis 12 millim., ante foveam narium 9, cum cranio 33; Cauda circiter 73 (42 millim. ultra alas). Ala flexa circa 80; tarsus 24. Remiges 6—415 apice obtusze, leviter emarginat2e; 16:a extrorsum angustata, apice obtuse rotundata, equalis prime. Differentia remigum 3—4 paullo excedit dimidiam diff. inter 4—5 (quod minus recte a KEyseruingG et Brasio: Wirbelth. Europas p. 175, exprimitur). Tarsus antice suturis 7 evi- dentissime divisus. Unguis posticus longitudine 7) Jag har ej sett någon nordisk Gulärla som haft stjerten 31—93+ tyska tum lång, såsom BreEmm upp- gifver (Handb. p. 343), utan alla hafva öfverens- stämt med det mått han uppgifver för den tyska Gulärlan p. 344: Stjerten är nemligen 73 (72—74) millimeter lång, d. ä. 23 tyska, eller nära 3 vanliga svenska tum, såsom NiLtsson anförer i Skand. Fauna. Möjligtvis kan Bzezums uppgift härleda sig just från Nirssoss arbete, ifall han nemligen trott, att måtten der äro utförde i decimaltum; ty 3 svenska dec. tum utgöra 37, Rhenl. tum. - 33 pollicis vel paullo longior, in arcum +—$+ circuli curvatus. (Et cet. cogn.). Femina sordidius colorata, jugulo dilutius flavo s. albido, maculis pectoris pluribus, colore capitis minus a col. dorsi distincto qvam in mare. Var. 1 (anglica) capite semper virescente, colore dorsi (2 mihi ignota). — 83 &estiv. Supercilia et gula tota flava; lora et tempora ex virescente fusca; maculze nonnulle colli laterales fusco-virescentes; macule pectoris medu fuscXe, obtecte. Alarum tectrices majores apice sordide albe, flavo tincte. Var. 2 (vulgaris Suecana) dilutior, pure lxteque colorata, supercilus perfectis, latis, lora fere implentibus, limboque gulari lato, pure albis. Macule colli pectorisque pallidiores, fusce. 3 est. (Stockh. 11 Maj). Caput c. nucha lxe- tissime cana, tempora fusco-cinerea, antice albo mixta; macule pectoris 1—3, fere obtecte; tectrices prioris. 2 (Siockh. 23 Maji) pallidior, jugulo obsolete sed lete flavescente. Alarum tectrices apice al- bide. Var. 3 (borealis e Lapponia Suec.) obscurior, paullo sordidius colorata, loris definite nigris ($ nigro- fuscis), limbo gulari colore juguli. Maculze colli pectorisque distincte, obscuriores (8 nigricantes). Apices tectricum ex fuscescente sordidee. 3 dorsum nigricanti-immixtum; caput obscure canescens, lateribus pure nigrum. Vetus (Lyck- - sele 4 Julii; Enontekis) superciliis plane nullis; fronte verticeque fere migris. — Junior? (Wester- botten 7 Junii) supercilia e naribus ad occiput alba, sed tenuia, postice, ut etiam- tempora, flavescenti-immixta. Nigredo temporum parum sursum dilatata. J4 2 (27, 29 Maji) superciliis perfectis, sed tenui- ' bus, ochraceo-tinctis; collo antico eodem colore subrufescente induto; maculis pectoris multis, definitis. Var. 4 (Dalmatica. Bruch Isis 1832. M. Feldeggi Michakelles Isis 1831. An=M. cinereocapilla Sa- vi?). Lete, pure, sed saturate colorata, super- eilis nullis, vel ante oculum occultatis, limbo gulari albo, tectricibus apice purius flavescen- tibus. Maculze pectoris pauce, obtecte (etiam in 2). Est qs. media inter 2 priores. 3 (Mus. Stockh. e Dalmatia, relietis nonnullis fimbriis virescentibus in capite). Caput saturate canum, lateribus nigrum. O(070K5 3.044 Kobolt. . . 0.00236 0.094 Mangan .. 0.00558 0.223 Koppar <= »...0.0TII SR 0.447 Olöst sta-3r 4 004150 0.460 ; 1.534900 61.911 Svafvel och förlust 0.95300 38.089 2.50200. 100.000. Beräknas hela jernhalten för att hafva varit magnetkis, så är den förlust mineralet undergår,' TI vid glödgning 1 vätgas, för liten. Det är således klart, att malmeu utgöres af magnetkis, blandad med dubbel-sulfureta af Su Co, Ni, Mn med Ee, utan att det låter beräkna sig med någon tillför- litlighet, om en eller flera af dessa upptagit menn enatom Fe. I alla fall måste deraf följa, att magnetkisens blandning med dessa dubbel- Sälfureta kan variera på öka ställen i malm- stocken, till och med i handstuffer. Så har jag t. ex. i ett annat prof, slaget af en annan ända af stuffen, fått hälften mer kobolt emot nickeln, än i detta, och tydligare halt af zink. Blötmalmen N:o 2, som skall bålla något mindre nickel, liknar till utseendet fullkomligt den nu analyserade; deremot är N:o 3 mycket dragande 1 grått, har ett finkornigt brott och för- lorar genom -glödgning i en ström af vätgas 4 p- c, ett bevis att den innehåller mera magnet- kis än N:o 1. "Dess e. vigt är 4.618. Några för- sök öfver dessa sednares sammansättning, har jag i öfrigt icke anställt. Undersökning af sätten att gvantitativt åt- skilja nickeloxid ock zinkooid. I K. Vetensk. Acad. Handl. för 1820 har jag beskrifvit en me- tod att analysera icke oxiderade mineralier, me- delst upphettning 1 en ström af chlorgas, och p. 239 anfört ett sätt att skilja zinkoxid från nic- keloxid, genom upphettning i en ström af torr saltsyregas, hvarvid chlorzink öfverdistillerar och ” ehlornickel blir qvar. Vid ett nu anstäldt för- sök på nickeloxiden från Klefva, erhöll jag på detta vis först ett surt vatten i ringa mängd och som icke innehöll zink, och sedan ett alldeles oväghart hvitt anflog ir chlorzink, men som vVi- sade sig först då hettan var glödgning ganska ETS 78 nära. Vid en ännu starkare hetta sublimerades chlornickel till kulans öfre delar, bildande tun- na, 1 gult dragande blad. Då jag funnit att chlorzinknatrium kan smäl- tas i glödande fluss, utan att betydligt förlora af sin chlorzink, ansåg jag det troligt att äfven chlornickel hade en lika förmåga att qvarhålla chlorzink, vid en hetta hvari den annars skulle hafva förflygtigat sig, och att det i kulan subli- merade kunde vara ett sådant dubbelsalt. Jag omgjorde derföre försöket med en bland- ning af zinkoxid och nickeloxid till lika atom- vigter, som, för att riktigt förenas, upplöstes i salpetersyra, afröktes till torrhet och glödgades. Då denna blandning upphettades i en ström af torr saltsyregas, fordrades en temligt hög tem- peratur, innan gasen inverkade på oxiderna, hvar- vid liqvid saltsyra, med föga spår af zink, bil- dades. När hettan höjdes till lindrig glödgning, begynte färglös chlorzink gå öfver och stelna i de kallare delarne af apparaten, men innan all chlorzink hade ur kulan hunnit utjagas, hade redan det sist sublimerade af chlorzinken begynt draga 1 grönt. ; Chlornickeln var helt och hållet förvandlad 1 en massa af glänsande, blekgula fjäll, som fyll- de den bakre kulan. Apparaten afskars emellan båda. Chlorzinken löstes i vatten och utfälldes under vanliga försigtighetsmått med kolsyradt natron och gaf, med en ganska obetydlig afvik- ning, zinkoxidhalten igen. Chlornickeln, som, i detta tillstånd, är olös- lig både i vatten och i utspädd saltsyra, utskölj- des, blandades med en lösning af kolsyradt na- tron, afdunstades i vattenbad till torrhet och torra saltet glödgades, hvarefter nickeloxiden äf- 79 venledes erhölls i vederbörlig qvantitet. Men då den pröfvades för blåsrör med kolsyradt natron på kol, så beslogs detta med en tydlig zinkrök, och då zinkoxiden löstes i ättiksyra och väte- svafla inleddes, så erhölls icke en hvit, utan en grå fällning, till bevis att å ena sidan ej all chlorzink afdistillerat från chlornickeln, och om- vändt hade chlornickel följt chlorzinken i distil- lation. Ehuru de någorlunda ersatt hvarandra, så att metoden kan anses såsom en hjelplig approxi- mation till riktigt qvantitativt bestämmande, så är det likväl icke sådana åtskiljningsmetoder, som äro behäftade med det nu anförda lyte, hvaraf vi böra i den analytiska kemien betjena oss. Den af SwitH ") uppgifna metoden, att, ur oxidernas gemensamma lösning i ättiksyra, med vätesvafla, utfälla zinkoxiden ensam, är ett rent misstag. Båda fällas och svafvelnickel är ej lös- lig i ättiksyra, så vida icke mnickeln får tillfälle att oxideras på luftens bekostnad. Jag försökte nu att sönderdela en vägd por- tion af den förut omtalade blandningen af de båda oxiderna med kaustikt kali, hvarmed deras upplösning i salpetersyra utfälldes, under det ett stort öfverskott af kalihydrat Willsattes. Kalit utdrog ganska mycket zinkoxid, och denne var fullkomligt fri från nickeloxid, men sedan det olösta i 6 omgångar, efter hvarandra, hade blifvit kokadt med mer kalihydrat, än som skulle hafva fordrats att upplösa alltsamman, om det varit zinkoxid, så befanns, efter det olöstas aftvättning, glödgning och vägning, att det ännu qvarhöll 3: p. c. af sin vigt zinkoxid. -— ") H. Roses Handbuch der analytischen Chemie II, 133. 80 Jag föreställde mig nu, att om nickeloxiden blefve förvandlad till superoxid, så skulle kalit fullkomligt utdraga zinkoxiden. Jag upplöste der- före oxiderna i saltsyra, utfällde med kaustikt kali 1 öfverskott och mättade den alkaliska vät- skan med chlorgas, hvarefter kalihydrat i öfver- skott tillsattes. Deraf uppkom en sotsvart fäll- ning, hvaraf redan förut en portion bildat sig på kärlets botten. Denna uttvättades väl, behöll sig svart i glödgning och vägde jemt så mycket mer än båda de använda oxiderna, som fordra- des att förvandla den deri befintliga nickeloxiden till superoxid. Den var således en förening af nickelsuperoxid med zinkoxid, på hvilken kalit icke imverkar sönderdelande. Derefter försökte jag att förvandla de båda oxiderna till vinsyrade dubbelsalter med kali, tillsatte kalihydrat i öfverskott och inställde en stång af distillerad zink. Denne begynte utveckla vätgas och fälla metalliska kåfvor af nickel. Då efter ett par dagar vätskans gröna färg obetyd- ligt aftagit, tillsattes mer kalihydrat, hvaraf vät- gasutvecklingen blef raskare, men nickelfällnin- gen tilltog obetydligt. Då blandningen ställdes i värme utföllo de upplösta metallsalterna till större delen, men upplöste sig sedan åter i köld, utan att det likväl lyckades att utifälla mer än en ringa del af nickelhalten. Persoz har uppgifvit, att man kan skilja nic- keloxid från manganoxidul, om deras lösning 1 saltsyra digereras med qvicksilfveroxid, som ut- fäller den förra, men icke den sednare. Jag an- såg troligt att detta kunde med fördel användas äfven för zinkoxid; men de fälldes båda. Då de med öfverskjutande qvicksilfveroxid blandade, väl uttvättade oxiderna glödgades i ett i ena ändan tillblåst, St tillblåst, krökt glasrör, erhölls, jemte syrgas och qvicksilfver, en portion qvicksilfverc chlorur, hvaraf visade sig att fällningen har sin grund i bild- ningen af olösliga basiska ehlorurer. Då mangan icke bildar en sådan, stadnar den'qvar i lösnin- gen med qvicksilfverchloriden. Då dessa basiska chlorurer icke äro absolut olösliga i vatten, så är äfven denna fällnings- metod, till deras afskiljande från mangan, icke heller skarp, ty under fällningens tvättning upp- löses beständigt en ringa portion af det ”fällda basiska saltet. Huruvida denna olägenhet kan fö- rekommas , genom användande af alkohol till tvättningen, har jag icke försökt. "Sedan det nu syntes icke vara möjligt, att finna en god gvantitativ åtskiljnings-metod på våta vägen, beslöt jag att försöka huru långt man kunde komma genom zinkens förflygtigande i metallform från den icke flygtiga nickeln. Den förut omtalade blandningen eller föreningen af de båda oxiderna blandades, 1 en förut olödgad och vägd porslinsdegel, med 4 till 5 gånger dess vigt pulver af socker, renadt genom omkristalli- sering ur alkohol, och upphettades till. sockrets småningom skrshde förvandling till kol, hvarefter degeln med pålagdt lock, inställdes i en litet större : hessisk degel, i ett bad af ren, kaustik talkjord. Den yttre degeln försågs äfven med sitt lock, och utsattes sedan 1 dieadustå för den star- kaste hetta denne kunde frambringa under en full tumma. Efter afsvalming återstod en porös, svart, nära nog grafitlik massa af kolnickel, hvars kol i samma degel :förbrändes, på det sätt att degeln ställdes i en platinadegel, som upphetta- des öfver -spritlampa, med iakttagande af de för dylika förbränningar : vanliga försigtighets- -mått. KV. Acad. Bandl. 1840. 6 32 Derefter upplöstes nickeloxiden, alltid i samma degel, 1 salpetersyra, lösningen afröktes och sal- tet utglödgades. Jag hade då den tillfredsställel- sen, att finna den använda nickeloxidens vigt åter och att nickeloxiden för blåsröret icke gaf något spår af zinkrök. Detta är således ett användbart sätt, att qvan- titativt åtskilja de båda oxiderna. När den blan- dade oxidens vigt, före försöket, är känd, så ut- visar den återstående nickeloxidens vigt, huru mycket zinkoxid som blifvit reducerad och för- flygtigad. Men denna metod fordrar sina försig- tighetsmått. 1:o Måste hettan vara stark och uthbållen, så att zinken hinner att förflygtigas, och kolqvan- titeten större än som behöfves för oxidernas re- duktion, för att bilda kolbunden nickel, hvari- genom frändskapen till zinken försvagas och den- ne låter lättare förflygtiga sig, än ur den rena metall-legeringen. Sockret måste derjemte vara kalkfritt och förbrinna utan återstod. 2:0o Får oxiden icke qvarhålla något spår af alkali, hvartill den är ganska benägen. Detta måste efter glödgning utkokas, hvarefter oxiden åter glödgas och väges. Försummas detta, så har man, utom felet i qvantiteten, äfven den olä- genheten att alkalit angriper degeln. Talkjorden, som nyttjas till badet i den Hessiska degeln, måste på samma sätt, efter förutgången glödgning, utkokas från vidhängde alkali, tvättas och åter glödgas. 3 3:o Bör man ej blindt antaga, att hvad nickeloxiden förlorat är zinkoxid. Man måste i förhand veta att der finnes zinkoxid, oxiden får ej innehålla ett basiskt salt, t. ex. af fosforsyra TAG RA rinner eller svafvelsyra m. m. i hvilka fall försöket le- der till falska resultat. | Utom blåsrörsförsöket, som ej gerna kan an- vändas på sådana qvantiteter, som man ämnar väga, begagnar man, för zinkoxidens upptäckan- de, bäst kaustikt kali, hvarmed man först utdra- ger det mesta af zinkoxiden, som sedan derur utfälles såsom svafvelbunden zink och bestäm- mes, efter vanliga föreskrifter, till vigten såsom zinkoxid, hvarefter den nu mindre zinkbaltiga nickeloxiden underkastas det här beskrifna prof- vet, för att afskilja återstående zinkhalt. 83 > X sag Jern rid tröga vn | re vd ÅR stone LE r , RE sgislodd Jon i Några försök öfver en vittrad flintknif, jemförd till sin ke- miska sammansättning med van- lig flinta; ac JAC. BERZELIUS, Det är bekant, att Sveriges äldsta inbyggare be- tjenade sig af åtskilliga redskaper, tillverkade af hårda stenarter, och gjorde, i brist på metaller, sina skärande instrumenter, t. ex. yxor, knifvar, meislar, pilspetsar m. m. af flinta, hvaraf vi funnit, och årligen finna, i jorden ett icke så obetydligt antal, förvarade intill vår tid. Professor Nirssons undersökningar af dylika Skandinaviska fornlemningar och de jemförelser han anställt med sådana redskaper af samma slag, som ännu i dag nyttjas af vilda folk- stammar, dit bruket af jernredskaper ännu icke hunnit tränga, hafva upplyst, att de förre äro med de sednare identiska till material, form och sättet att förse dem med trädskaft, hvaraf såle- des följer att det bruk, som nu deraf göres hos, vilda folkslag, äfvenledes måste hafva varit ena- handa hos urskandinaverna. Då den tidrymd, som förflutit från dessas uppträdande på Skandinaviens jord, intill den, då de utträngdes af mera utbildade folkstammar, 86 som brukade redskaper a . koppar, förmodligen varit mycket långvarigare än den, som sedan för- lupit intill närvarande tid, så följer deraf, att, bland de nu anträffade stenredskaper, åtskilliga kunna vara af en utomordentligt hög ålder, helst i alla tider desse redskaper kunnat af ägarne så förloras, att de först i en sen eftertid händelsevis återfinnas. Professor Nirsson har anmärkt förhållanden, som, 1 hans tanke, antyda att dylika redskaper blifvit af urskandinaverna åter upphittade, samt att de då stundom varit i ytan förändrade, un- gefär på lika sätt som ytan af flintbollarne i kritan, och sedan blifyit omslagne till nya be- hof, men hvarvid märken, efter förut slagne men vittrade ytor qvarstadnat, vittnande då om en så mycket högre ålder, som flintknifyar i all- mänhet, på de omkring 2000 år, som utgör den minsta tid de varit nedbäddade i jorden, icke visa ringaste tecken till en förändring af denna art. Såsom historiskt-antiqvarisk skulle denna för- slagsmening hafva för sig en stor sannolikhet, om den icke från en kemisk och mineralogisk synpunkt möttes af svårigheter. Flintans natur är nemligen af den beskaffenhet, att den, under vanliga, i jordens sköte inträffande förhållanden, bör vara alldeles oföränderlig. Professor Nirsson har emedlertid lyckats, att finna ett i ytan alldeles förvittradt blad af en flintknif, som han vänskapsfullt öfverlemnat till min undersökning, i afsigt att få den anförda förslagsmeningens större eller mindre sannolikhet utredd. Detta knifsblad var vid skaftet afbrutet, äf- ven spetsen synes hafva varit afbruten, men i öfrigt var bladets hela form fullkomligt väl be- 57 hållen, ehuru hela dess yta var förvittrad till en hvit, jordlik, vid bladet starkt fastsittande skorpa. Vid ett försök att afslå en bit, för att få friskt brott derpå, sprang bladet på 3 ställen tvärt af, och visade en flinta af ljusgrå färg, icke genom- skinande, såsom flinta vanligen är. Kanterna, der den var vittrad, hade nlddriles förlorat för- mågan att elda mot stål. ”Tvärbrottet visade, in- nanför den jordformiga omgifningen, ett hvitt band rundt ikring omkretsen, noga följande den- nes ojemnheter, och på den ena sidan af 0.4 decimallinies bredd, samt på den. andra, som förmodligen legat eder omkring 0.3 d. I bredt. Detta band, som utmärker en från ytan inåt fort- gående förändring i flintans massa, var hvitast och lösast näst under jordskorpan, med hvilken det sammanhängde, utan bestämd afskäringslinie, och blef inåt öde hvitt och hårdare. Det har fina parallela ränder, som troget följa ojemnhe- terna i bladets konturer. Tvärbrottet visar der- jemte midtuti en kärna af ljusare färg, som här- mar, men icke noga följer den yttre omkretsen, och som icke är Inka så ljus som bandet i kan- ten. Dessutom träffas, här och der på tvärbrot- tet, ljusare runda fläckar, med en mörk prick inuti medelpunkten. Desse fläckar ömsöm ingripa i bandet eller kärnan, och äro ömsom fristående. Det jordformiga öfverdraget afskafdes med en hård knif. Det erhållna pulvret utgjorde i vigt 0.258 af en gramm. Genom torkning vid +100? reducerades det till 0.253 och genom glödg- ning, hvarvid det gaf en tydlig lukt af onplas till 0.2525 gr. Desse upplöstes i Huiosa ses yr med lätthet och lemnade, efter syrans afrökning och lindrig glödgning en återstod, som vägde 0.005 gr. Fluorkiselsyran utdrefs med svafvel- 38 syra, återstoden löstes i utspädd saltsyra, am- moniak gaf i vätskan ett ovägbart spår af jern- oxid, oxalsyra utfällde kalkjord, som, förvandlad i gips, vägde 0.002 gr. Efter vätskans afdunst- ning och saltets glödgning återstod ett i vatten lösligt salt, som vägde 0.0019 gr., och som blan- dadt med litet chlorplatina-natrium afsatte under afdunstning chlorplatina kalium, omkring hvilket ett fatiscerande salt af svafvelsyradt natron bilda- de sig. Det var således svafvelsyradt kali. Dessa qvantiteter svara på 1000 d. af den glödgade massan mot 3.2 d. af så väl kal som kalk, eller tillsamman mot 0.64 af en procent, spåret af jernoxid oberäknadt. Den ringa qvantitet, som kunde till analysen användas, medgaf icke en så- dan behandling, att det kunde upptäckas, om der ätven fanns ett spår af natron, hvilket dess- utom här var af ingen vigt. Den inre oförändrade flintan i knifbladet skiljdes mycket noga från det yttre förändrade hvita bandet, från de hvita runda fläckarna, men icke från den inre kärnan, hvarförutan icke nog material till analysen kunnat erhållas. Den brän- de sig, under stark lukt af toörfrök, hvit. 1.607 gr. glödgadt pulver deraf. underkasta- des en lika behandling och gaf svafvelsyradt kali 0.004 gr: svafvelsyrad kalk 0:0225 gr. och jern- oxid med ett spår af lerjord 0.002 gr. svarande, på 1000 d. af flintan emot 1.34 d. kali, 5.74 d. kalkjord och 1.2. .d. jernoxid och lerjord. Halten af kali och kalk tillsamman var här således nära nog densamma, nen i den yttre skorpan hade en del af kalkjorden blifvit utbytt emot kali. För: att 1: detta ämne komma till en jemfö- relse .med den vanliga flintan, valde jag till un- dersökning en flintboll från kritlagret vid Lim- J 89 hamn i Skåne. Dess färg var, i friskt : brott, mörk lik den af röktopas, 1 skifva af + linies tjocklek var den genomskinande, med en drag- ning i gråbrunt. Den var, likasom flintknifven, utomkring omgifven af en hvit jordformig, starkt vidhäftande skorpa, som bestod af kolsyrad kalk (krita) och kiselmjöl.. Öfverdraget hade 0.1 af en decim. linmies tjocklek. Innanför detta öfverdrag syntes intet sådant ljusare band, utmärkande en fortsatt förändring af flintan utifrån inåt, såsom på den vittrade flintknifven, utan afskiljningen var skarp och flintan der af fullkomligt lika be- skaffenhet; som midt uti. Här och der hade lik= väl tvärbrottet äfven af denna flinta, ehuru myc- ket sparsamt, hvita runda fläckar, likasom flint- knifven. Denna fliuta gaf i glödgning icke lukt af torfrök , men den blef ej rätt hvit, utan drog i grått. 2.563 deraf löstes i fluorvätesyra. Under syrans afdunstning betäckte sig degeln kring vät- skans kant af ett svart, fernisslikt öfverdrag. Mot slutet af afdunstningen tillsattes ett par droppar distillerad svafvelsyra, hvars öfverskott slutligen afröktes öfver spirituslampa, utan att glödga åter- stoden. Sedan massan blifvit upplöst i saltsyra, återstod -på degelns insida den svarta fernisslika massan, som vid degelns upphettande till glödg- ning förglimmade och lemnade metallens yta blank. Det var således kol, härrörande från något orga- niskt, troligen huminartadt ämne, hvaraf flintan "hade sin mörkare färg. Lösningen i saltsyra gaf en ljusgul fällning med kaustik ammoniak, som glödgad vägde 0.002 gr. och utgjordes ungefär till hälften af jernoxid och till hälften af i kalihydrat löslig lerjord. ER APOR AJ 1 90 Med oxälsyra afskildes kalkjord, som gaf 0.008 gr. svafvelsyrad kalk, och den återstående lösningen afdunstades och saltet glödgades, hvar- efter erhölls 0.0055 gr. svafvelsyradt kali, igen- känligt på sin reaction med chlorplatina-natrium. Denna flinta hade således på 1000 d. inne- hållit 1.17 d. kali och 1.13 d. kalkjord. Vid jemförelsen af dessa resultat visar sig, att flintan ur knifven innehållit samma qvantitet kali, som flintbollens flinta, men att den förra innehållit 5 gånger mera kalkjord. Om denna skillnad varit ursprunglig, eller om den varit en följd deraf, att knifvens flinta under seklers lopp småningom ur en omegifvande vätska upptagit kalkjorden, kan ej med försök afgöras. Båda äro möjliga, ehuru knifbladets kärna tyckes utvisa att denna flinta varit underkastad inflytelser, som inträngt ända igenom dess massa. Uppenbart är, att ytans vittring bestått i ett utbyte af kal mot kali. | Den frågan, om en sådan vittring är en nöd- vändig följd af tidens länge fortsatta inverkan, eller en sällsam tillfällighet, beroende af mindre vanliga omständigheter, kan likväl af dessa för- sök besvaras. En flintboll är nemligen den hög- sta antiqvariska form flintan kan hafva. Huru dennes jordformiga skorpa uppkommit kunna vi ej veta; man har någon anledning att gissa till dess uppkomst samtidigt med flintan. Härmed må emedlertid förhållandet vara hvilket som helst, så följer dock af den omständighet, att flintan, under denna skorpa, icke visar ringaste tecken tull fortsatt förändring af dess massa, att denna, i jorden utsatt för vanliga förhållanden, icke är underkastad något slags vittring eller undergår någon förändring. Alldeles detsamma bevisar den 91 stora mängd af fullkomligt oförändrade flint-red- skaper, som årligen i jorden anträffas. Deraf föl- jer då, att den vittrade flintknifven måste hafva varit utsatt för mindre vanliga inflytelser, hvilka man af dess analys kan gissa må hafva bestått i omgifningen af en vätska, som innehållit kali och kalkjord, 1 ett sådant tillstånd, att de sträfvat att förena sig med kiselsyran och genom denna före- ning blifvit orsak till dess förändrade utseende och fasthet. Att dessa inflytelser måtte högst sällan inträffa, kan man ytterligare sluta af den stora sällsamheten i fynd af sådana vittrade flint- redskaper. Deraf torde också ytterligare den slut- sats med någon tillförlitlighet kunna dragas, att det vittrade tillståndet icke ger något begrepp om relativt hög ålder. i le she Ar era fed aolot svled: ot kina tat obiniv met säkrad visar fat sortrukvs omen 5oagdevbed fen n vag ind Ton dov. nd Jilledonmn. £1109 UR Rö lsvkkaa sh ie dantidellik OT Bobo fr sbtmstekn at fartbidrröt PR 1. Öd De akarelor garobruatk öl ende fana ah ae Å du she sem båt TA ber Prnrajs gul ovh. Se fastrar sök sena sur Sorlgilarka qqsgod i gån AT vä 3 Ry i ga Iakttagelse öfver metamorfos hos en Annelid; af $S. LOVÉN. Bland alla leddjur äro utan tvifvel Ringmaskarne de minst bearbetade, och det, oaktadt de förträff- liga undersökningar MinneE-Epwarps 1 sednare ti- der meddelat. Det är i synnerhet deras utveck- ling, som ännu är oss nästan fullkomligt okänd. Till någon upplysning i detta hänseende anhåller jag, att få inför Kongl. Academien framlägga en iakttagelse, som, ehuru ännu enstaka och ofull- ständig, likväl synes antyda, att, åtminstone inom dessa djurs högre ordningar, en metamorfos före- går under utvecklingen, som är nästan lika märk- värdig, som insekternas. I Augusti månad förlidet år, då jag med en fin håf ville ur hafsytan upphämta sådana små djur, Entomostraca och dylika, som der lefva, er- höll jag oförmodadt tillsammans med dessa ett stort antal små lefvande varelser, som syntes mig så fullkomligt främmande, att det ej var möjligt att afgöra ens till hvilken klass de borde räknas. Figuren 1 Tab. II. föreställer en af dem, sådane som de först visade sig, förstorad. Naturliga stor- leken var omkring en half millimeter. Deras mycket enkla byggnad var följande. En discus > 914 eller oval ring (a) -var-detmesti ögonen fal- lande. Denna bar 1 kanten en rad af starka vi- brerande cilier, och ofvan samt inom denna ännu en annan af mindre dylika. Genom dessa ci- liers oupphörliga rörelser flyttades djuret temli- gen snabbt af och san, mest vaggande framåt i böjd riktning. På den sida om denna ring, som oftast var riktad uppåt, höjde:sig kroppen i ett, . bakåt något snedt, halfklot (5); på den vanligen nedåt vända sidan var den likaledes upphöjd (fig. 1, 2; 3, c.) fast vida mindre och framåt nå- got sned. På den öfre sidan syntes framtill mun- nen (e) belägen straxt invid ringen, och kring sin läpp försedd med cilier. I spetsen : af : sam- ma sida syntes anus (AA), en liten öppning, om- gifven af en muskelring. Det hela var mycket genomskinligt, och i det inre syntes tarmkanalens förlopp, hvilket blef ännu mera tydligt, sedan djuret blifvit matadt med : Indigo. Det sågs dåyr att tarmkanalen är afdelad i tvenne partier, ma- gen (f), som är nästan säckformig och sträcker sig bakåt och något nedåt, samt; tarmen :(g), hvilken genom en sammandragen del är skild. derifrån och sedan, allt mer afsmalnande, stiger rakt uppåt till anus. Nästan midt på den undre upphöjda ytan fanns en mera. opak, tvärställd, föga upphöjd fläck (d), som hos: några individer visade tvenne små svarta punkter. Af denna or- ganisation var det lätt att gissa, att djuret ej var utbildadt, men svårare att säga hvad deraf skulle blifva. fo Denna fråga afgjordes: likväl snart. + Det märktes att de små djuren, det ena efter det andra, undergingo betydliga förändringar. : Den öfre upphöjda sidan (6) sköt allt mera ut och; afdelades (fig. 2 i) uti ringar. Den första af dessa 95 bildades närmast anus (At) och deras äntal ökas des småningom, så att den sist tillkomna var närmast discus. Hvarje nydanad ring bestod af fyra delar. Af dessa voro tvenne, den främre och den bakre, stora, motsvariga halfringar, in- uti bekläidda med ett muskellager, och de tvenne andra kortare sidostycken, som förenade de förra: Under det denna förändring föregick ofvanom diseus, skedde en annan lika öfverraskande wun- der densamma. Den omnämnde fläcken (dy blef allt mer opak och tydlig, och emellan samt fram- för de der varande svarta punkter reste sig små- ningom tvenne spetsar (fig. 2, 3, 4) skenbarligen trefvare framför ögonen. Det blef nu tydligt hvartåt den fortgående metamorfosen syftade, till utbildningen af en Annelid. Den form, som : vi nyss beskrifvit och afteeknat i fig. 2 var snart förändrad till den, som ses 1 fig. 5, i det att ringarnes antal hastigt ökades och den förut run- da, hvälfda delen 6 blef den ringlade kroppen af en mask. Ännu qvarstod dock discus med dess vibrerande cilier, och de små djuren, sedan tvenne dagar fångna, begynte att dö, det ena efter det andra. Jag började redan uppgifva hop- pet att få följa deras utveckling till slut, då ändtligen en enda fanns sådan, som jag fig. 6 tecknat densamma. Denna har ej mer sin vibre= rande ring bakom hufvudet (såsom fig. 5), utan detta var fritt utsträckt framåt, och, såsom åter- stod af ringen, syntes å hvardera sidan ett an= hänge, som dock ej antog någon bestämd form, emedan individet straxt derefter dog. Jag kan derföre ej afgöra, om dessa anhängen skulle blifva qvarstående någon tid, eller snart fällas, men bar dock anledning att förmoda det förra. Re- "dan för flere år sedan: iakttog och aftecknade jag 96 en i hafsytan simmande liten Annelid, ej bk vår, men mer utbildad och ögonskenligen höran- de till ett annat slägte. Den är nästan densam- ma, som Jonnston beskrifvit och aftecknat i Annals of Natural History III p. 293 tab. VI fig. 2, och om hvilken han förmodar, att den torde vara ungen till Linsés Nereis pelagica. Dessa af honom och mig sedda djur bära begge på hvarje sida om hufvudet ett fenlikt appendix, på undre sidan rikt försedt med vibrerande cilier. Månne de blifvåände antennerna derur uppkomma ? Denna . fråga blef för mig olöst, och fötternas bildning, som ännu återstod, undandrogs all undersökning. Hade utbildningen längre kunnat följas, hade det varit af ringa svårighet att bestämma till och med det species, som var för handen. Nu kan detta ej ske, och till och med genus torde svårligen afgöras. För det första synes det likväl af hufvudets skapnad, dess ögon och antenner, att det är ett djur af de fria Annelidernes klass, LaAmarces Antennati, och bland dessa tyckes krop- pens form hänvisa till Nereidernes eller Eunice- ernes familj. Af hufvudets form och ögonens an- tal skulle man förmoda en Phyllodoce, och arter af detta slägte äro ej sällsynta vid ' våra vestra kuster; men okunnige om fötternas form kunna vi härom ej bestämdt afgöra något. Kort och ofullständig som denna iakttagelse må synas, torde den dock wisa, att åtminstone vissa Annelider undergå en slags metamorfos, föga mindre märkvärdig, än den hos insekter och en del crustaceer. Den visar dessutom, att tillväxten hos Anneliderna sker så, att nya ringar tillkom- ma framom, ej bakom de äldre, och att således den sista, bakersta ringen är den äldsta, eller, att tillväxten sker strax bakom hufyudet, en lag, : som 97 som äfven lärer hafva blifvit bemärkt hos Ento- zoer. Det synes äfven, att hvarje ring ursprung- ligen består af en öfre och en undre halfring, tergum och sternum, hvilka förenas genom tven- ne sidostycken, ur hvilka sedermera fötterna uppkomma. Förklaring öfver Figurerne: Fig. 1, föreställer en unge, sådan som den först visade sig. Fig. 2, densamma, som tilltagit något i storlek , och hos hvilken 7 ringar bildat sig. Fig. 3, densamma från undre sidan, för att visa hufvudet med ögon och antenner. Fig. 4, samma del i profil bakifrån. Fig. 5, djuret med ett större antal ringar och mask- lik kropp. Fig. 6, ett individ, sedan ringen blifvit ombildad. I dessa figurer utmärker: a, ringen eller discus; b, öfre eller abdominaldelen; c, nedre eller hufvuddelen; d, hufvudet; e, munnen; /, magen; g,tarmen; h, anus; z, kroppsringarne. K. FP. Acad. Handl. 1840. 7 SE TE KA säd 7 . SN iv RENEE FN SON $ SNgT I SLR ME NORR FEET t NONE Qvicksilfver förenadt med qväfve; ; af PHILIPPE PLANTAMOUR. Qväfvets föreningar med brännbara enkla krop- par hafva i sednare tider begynt väcka en större uppmärksamhet. H. Rose upptäckte år 1833 qväf- " bunden fosfor, med egenskaper af oväntad art. SougEIRAN upptäckte år 1837 föreningar af qväfve med svafvel, och under loppet af nästlidne år beskref MitscHEruicH en förening, hvars samman- sättning stämmer med formeln HgCl+H&N; men det lyckades honom icke, att särskilt framställa den förening af qväfve med qvicksilfret, som i denna formels sista term förutsättes. Sedan ScHroeEtTTER 1 Grätz meddelat Herr Baron Berzeuws, under hvars ledning jag någon tid arbetat, att det lyckades honom genom re- duction af metalloxider i torr ammoniakgas, vid en hetta som ej öfverstiger den af kokande lin- olja, förbinda metallerna med ammoniakens qväf- ve, 1 det förhållande, att den af vätet reducerade oxidens metallhalt förenas med ammoniakens qväf- ve, och ger en qväfmetall, hvars sammansättning kan uttryckas med FCN, hvilken, vid upphettning till en viss grad, sönderdelas med eldfenomen i metall och qväfgas; beslöt jag att försöka i isole- radt tillstånd frambringa det qväfqvicksilfver, som förutsättes i den förut uppgifna, af MIiTscHERLICH upptäckta föreningen. öre fis. 46, 47) äro tio till antalet, fem på hvarje sida. Den främsta på hvarje sida står nära snabeln, den andra, den tredje — hvilken är i midten — och den fjerde med lika mellanrum, den femte närmare den fjerde. - Deras rad är böjd efter randen. Hvarje fot består af trenne delar. Basaldelen (fig. 16, 17, a) hvilar på kroppens yta och utgör på inre sidan af foten en låg men stark valk, fördelad i trenne stycken. Derpå följer hvad man kan be- nämna såsom fotens första led (6), som är cy- 118 lindrisk, och temligen fritt rörer sig inom ba- salringen. Andra och sista leden (c) deremot, är starkt inböjd, föga rörlig emot den första, från hvilken den ke knappast är afskild, och är en för sig ganska böjlig slida. Från dess spets ser man nemligen en ränna (d) sänka sig in längs fotens medellinie, och den kan ätsträckas nästan rakt, samt åter hopböjas, hvarvid talrika veck bildas på dess insida. Detta yttre af hvarje fot innehåller äfven åtskilliga inre deler, nemh- gen fyra hornartade hakar. Af dessa äro trenne - f. g) lika till formen, men af olika storlek. De äro enkla svagt f-formigt böjda krokar. - Den minsta är helt kort, och sågs aldrig utöfver basal- ringens kant; den andra, nära tre gånger så lång, färken, vanligen till midten af första leden; den tredje, 1 längd lika med hela foten, sträcker sig till dennes spets, och utskjuter, så vidt jag sett, ensam utom slidan. Den tjenar djuret egentligen som anhäfiningsmedel. När den utskjutes, 1 älgar sig sista leden, och kroken (e) framstickes och indrages med mycken snabbhet. Den fjerde af dessa inre delar (Af) är starkare och längre, ehuru dess inre ända, liksom de andras, småningom blir så tunn, att den svårligen kan urskiljas. Den är blott svagt bågböjd, och i ändan försedd med ett i spetsig vinkel nedböjdt, handlikt hufvud, fördeladt i fyra fingerlika utskott, af hvilka de två medlersta äro dé längst. Då de tre andra hakarne äro vid sin inre stympade ända försedda med talrika uppåt stigande muskler, som lyfta eller sänka dem, har denna dessutom, vid : sitt hufvud (fig. 17), ett stort antal sådana, som från de fingerlika utskotten stråligt fördela sig nedåt 3 och inåt kroppen. Den synes derföre tjena egent- 119 ligen till ett stöd för foten vid de andra krokar- nas spel. Dessa äro de delar af vårt djurs anatomi, dem jag lyckats utreda. Dervid saknas dock det cirkulationssystem man af analogien kunde vänta; ett sådant sökte jag förgäfves. Djuret är som parasit temligen allmänt, så att bland tio individer af Comatula minst tvenne dermed äro besvärade. Oftast finner man blott ett på hvarje, stundom tvenne, och snarare på discus än på armarne. De löpa ganska snabbt, men hänga ej särdeles starkt fast, hvaraf jag SI ter, att dö ej ofta använda sina sugapparater, som också äro 1 förhållande små och svaga. På hård yta röra de sig derföre äfven med svårig- het, och fästa sig dervid aldrig. Kroppen kan böjas från sidorna tillsammans så, att de mot- satta kanterna beröra hvarandra; framifrån bakåt kan den blott något förkortas. Den största indi- vid jag fann höll ej fulla tre millimeter i längd, de flesta ej två. Den organisation, vi hos detta djur beskrifvit, visar på det hela stor likhet med den hos Mas- karne allmänna; men de särskilta delarne deraf äro liksom hämtade från flera håll, så skilda, att vi ej med lätthet kunna inpassa det som en länk i någon af klassens ordningar. Sugvårtorna, motsvarigt ställda, och snabeln erinra om de Ectoparasiter, Tristoma, Cyclocotyle etc., som - bilda familjen Pectobothri Nitzsch, Burm., och nä- ringskanalens byggnad med dess många förgre- ningar, som onekligen äro lika dem hos det först- nämda slägtet, liksom hos Planarierna, hänvi- sar äfven till denna plats i systemet, om ej hos alla Trematoder en särskild anus saknades, som hos vårt djur är så tydlig och ställd rakt emot 120 munnen. Så äro också manliga fortplantnings- organerna dubbla, och utan yttre köndel eller s. k. cirrus, och de qvinnliga aflägsnade deri- från, men föröfrigt nog lika dem ns Tristoma efter Dirsincs beskrifning. - Mer än allt detta aflägsnar de starkt utbildade fötternas byggnad från denna plats i systemet, och hänvisar starkt å de högre utbildade Anneliderne, der vi åter- finna dylika hakar, särdeles den bändlikt bilda- de, hos flera slägten af Cuviers Tubicoles. För garande synes derföre slägtet Myzostoma böra betraktas som en mellanlänk mellan Pectobothrii, synnerligen det visserligen ofullkomligt kända slägtet Cyclocotyle Ctto, eh de högre Ringma- Skane Je Vi uppställa här slägtet och arten med föl- jande kännemärken: Myzostoma LEUCKART. Corpus molle, inarticulatum, depressum, discoi- deum; proboscis retractilis mutica; anus discre- tus, ori oppositus; bothria lateralia, opposita; pe- des inferi, articulati, hamiferi; genitalia mascula duplicia, mutica. Myz. cirriferum LEUCE. Pedibus decem , bothriis octo, disci margine radiis octodecim |. viginti. Long. 3 mill. ”) Sedan denna afbandling i slutet af år 1840 inlem- nades till Kongl. Vetensk. Academien , har -DöoverEes undersökning af Tardigraderna kommit mig tillhan- da. Så skilda dessa djur äro från vårt, finnas dock verkligen dem emellan beröringspunkter i tarmka- pallen. byg gnad, i föttrens daning o. s. v., som må- hända ej böra helt och hållet lemnas ur sigte. 121 Hab. parasiticum in Comatula mediterranea littoris Sueci&e occidentalis. Förklaring öfver figurerna. Fig a, M. cirrif. från undre sidan. Fig. 1. detsam- ma mycket förstoradt, och anatomien tecknad som om djuret vore genomskinligt. Fig. 2, 3, 4, 5 snabeln i olika ställningar. Fig. 6 tarmkanalen och äggledaren. Fig. 7 ett stycke af magen, prässadt. Fig. 8 ett sådant af gall- kärlen. Fig. 9 det ena af manliga könsorganerna. Fig. 10 en utskjuten del deraf. Fig. 11 de boll-lika kroppar, ur hvilka spermatozoerna utkomma. Fig. 12 étt sper- matozoon. Fig. 13 ett ägg. Fig. 14, 15 sugvårtor. Mu | ör SNIA Alte roa FER SIIIEIETT a PÅ a Nr ; : - : Rv ' i FE | y - RR z ? pe = - I ; 4 2 - : | b || VR LS N rv FO -. kö 3 | 5 : z b KL - I 4 = REBEN KTAA r a T ; f : + Bidrag till Gottlands Flora; af CARL FREDR. NYMAN. Vegetationen i den provins, i hvars blomster- krans härmed inflätas några friska blommor, har väl redan varit föremål för flere forskares under- sökningar "); men detta: ”Non omnia possumus omnes” finner äfven 1 Växtgeografien sin tillämp- ning, och ett närmande till fullkomlighet vinnes ej utan genom mångas och mångårig ihärdighet. Det är således af vigt, att hvarje hithörande ob- servation bevaras från glömska, och det är der- före jag anhållit, att Kongl. Vetenskaps-Acade- mien täcktes gifva offentlighet åt detta lilla sup- plement till de förut för handen varande anteck- ningar öfver Gottlands vegetation. Min resa på Gottland 1840 var väl egentli- gen ej företagen i afsigt, att genomleta hvarje vrå af provinsen för upptäckande af växter och växt- ställen, utan fastmer för insamling och studium af de många intressanta föremål der möta bota- nisten. Men genom upptäckten af flere derstädes ej förr anmärkte arter, afarter o. s. v. har den, äfven 1 växtgeografiskt hänseende, icke blifvit all- ") Resultaterne häraf finnas i LinséÉs Gottländska Resa, i Kongl. Vetenskaps Academiens Handlingar för 1805 och 1806, i Nova Acta Upsaliensia Vol. VIII och i Synopsis Flore Gothl. Auct. Sive 1837. 121 deles fruktlös. Med dessa mina upptäckter har jag baft förmånen kunna förena äfven andra Bo- tanisters, och är derföre 1 stånd att meddela ett rikare förråd af nyheter. Uppgifter på nya växter och växtställen äro mig benäget lemnade af Prof. P. F. WaursBeErG, Doktor I. Kormovis, Herr D.S. HöcGsErG och Herr O. Wesrtöö. Ofta förmår nybörjaren ej riktigt bedöma svårare växtformer. I afseende på sådana växter, som varit för mig tvifvelaktiga, har Prof. Fries haft godheten lemna alla önskade upplysningar. Innan jag börjar den egentliga växtförteck- ningen, vill jag förutskicka en kort framställ- ning af resans gång, samt uppräkna de intressan- taste växter jag träffade på olika ställen. Den 18 Juni anlände jag på ångfartyget Gott- land till Wisby, och dagen derpå skedde en ut- vandring åt den s. k. Kungsladugården och Kop- parsvik söder om staden. Strax invid stadsmu- ren vid stranden voro de grönskande kullarna prydda af Bellis perennis med hvita och röd- hvita blommor, bland hvilken den lilla Gera- nium molle visade sig der gräset var kortast. Längre söder ut på de nästan bara kalkhällarna, samlades Globularia vulgaris , i bästa blomning, och Anthyllis Vulneraria coccinea med sina ly- sande blommor. Orchis mascula frodades på den- na kalkbotten bland enbuskarna. Dessutom växte här i mängd Carex flacca , Åsperula tinctoria , en 2 å 3 tum hög form af Crepis tectorum samt en dylik form af Allium Schoenoprasum. Helianthe- mum Fumana var ännu ej i blomning. — Bland sällskapslika växter intager Cynanchum Vince- toxicum (s. k. Loppegräs på Gottland ett utmärkt v 125 rum. Stora sträckor af torra hällar betäcktes här, liksom mångenstädes, af denna växt, hvilken växte fri från inblandning af andra växter. Den 20 Juni besöktes det s. k. Snäckgärdet norr om staden. Ögat fägnades här af den vackra Pinguicula fladescens.s som tillika med TWofieldia calyculata , Lotus maritimus LTL. och Primula fa- rinosa växte i kalkkärren. — På ena sidan be- gränsas Snäckgärdet af hafvet, på den andra hö- er sig en bergsbrant, beväxt med Sorbus Apria och hybrida, Prunus spinosa 1 ogenomträngliga massor, samt låga enbuskar, bland hvilka Orchis -mascula här ON der framlyste.. Redan på af- stånd utmärkte sig Sorbus Aria med sina mörk- gröna, under starkt hvita blad, som täfla i skön- het med Silfverpoppelns. I skogen ofvanför Snäck- gärdet blommade Aquilegia 1 ymnighet, och 'Tal- larnes stammar voro högt upp omslingrade af Hedera Helix. Den 23. Lummelunds bruk, 11 mil norr om Wisby. Allium ursinum, som här kallades Rams, växte under löfträd och var nära utblommad. Den 26. På Martebos sköna ängar blom- made nu flera Orchidee i största yppighet. — Mellan grupper af Ek, Ask, Alm och Hassel sto- do Orchis militaris ; ustulata , mascula , maculata och latifolia samt Gymnadenia Conopsea, Ophrys myodes , Listera ovata 1 tusentals exemplar och Ipipactis ensifolia. Geranium sanguineum 1 ståt- liga exemplar bildade ramen till den vackra taf- lan. På en af hohnarna i Martebo-träsk fann jag en bredbladig form af Salix rosmarinifolia, som ej förut farit anmärkt i Sverige (se Prof. Fries uppställning af de svenska Pil-arterna i Bot. Not. 13540 N:o 12), och på en äng nära kyrkan en smalbladig form af Örobus niger. TARA NARE SY aln sned. oh Lod LLA VÄRVAR - 126 Den 28 och 29. Storugn nära Kappelshamn, norr på Gottland. På fuktiga ängar växte här den spensliga Orchis Hear a L. jemte den grof- va ibland alns-höga ÖOrchis latifolia B robustior Hartm., bland hvilka den täcka Tofieldia caly- culata öfta infann sig. I en barrskog var ovan- ligt ymnigt af MNedttza Nidus avis, och på en örnar fläck räknades 112 exemplar utom torra sedan fjolåret. På stranden växte Prrethrum am- biguwm Tedeb. FL Altaic., och nära dervid på gräsmarken den lilla Herminium Monorchis , af sin lukt kallad DPesmans- eller Honungs-blomma. Den 30. Kappelshamn och Weswö i Halls Socken. Här samlades Orchis pyramidalis och den herrliga Epipactis rubra med sma stora röda blom- mor, kanske den vackraste af Gottlands Orchideze. Roten är ganska skör och gick temligen djupt i den lärda, marken bland fallomterbas så alt exem- plar dermed med svårighet erhöllos. Den 1 Juli. Ihre i Hangvar. På stranden af den s. k. Ihreviken fägnade mig den för Gott- land egna Helianthemum Fumana. Här hade jag ämnat samla en mängd blomexemplar, men när jag anlände till stället, hade en stark hafsvind lösrifvit de svagt fästade kronbladen, som nu lå- go kringspridda på sanden. Jag hopsamlade dem, men vid ankomsten till min station voro de re- dan vissnade. Equisetum variegatum (ny för Gottland) träffades här på den sandiga stranden. Den 4 besöktes Slitö. På ruinerna af fäst- ningen Carlssvärd, belägne på en holme utanför, samlades Cerastium arvense och Carduus futans. På holmen Grundet bildades på stranden liksom en skog af fsatis tinctoria. Den 7 landade jag på Fårön. På stranden just der man landstiger vid öfverfarten från Hau, 127 växte Sagina stricta Fr., som är ny för Gott- lands Flora. Den 8 anställdes en excursion från Fårö prest- gård åt nordligaste udden af Fårön, utmed östra stranden. En half mil utmed denna strand sträcka sig rader af flygsandskullar, sparsamt beväxte med Salix repens arenaria och Culamagrostis arenaria eller Sandhafran. — LinsÉ talar derom i sin Gottländska Resa sid. 2035. — Denna sand- grund sträcker sig långt ut i hafvet, och på stran- den af vågorna uppv alita master och en mycken- het ända: lemningar af fartyg, vittnade om tal- rika skeppsbrott. — Ava är yttersta gården öster på Fåron, och således ett tjenligt hviloställe för den af en vandring på sanden tröttade botani- sten. LinsÉ var der, och säger 1 sin Resa sid. 203: ”Afwe Bondegård låg + mihl ifrån kyrkan åt östra Stranden, Ham såg täck och ordentelig ut; Här svalkade vi oss i den brännande hettan under en stor Ek, som stod på Gården. Eken var en af de ansenligaste: ty des Stamm var 7 alnar omkring, des Höjd var 37 alnar, och des Gre- nars sträckning eller diametern genom Kronan war 44 alnar.” Eken är nu 72 alnar och har således på 100 år fine såg den 1741) i omkrets till- växt med 23 aln. — Återv vägen till prestgården gick ned: öns vestra kälv, der vid gårdarna Austers och Lassar flygsand ånyo mötte. Märk- värdigt är ett flygsandsberg (det s. k. Olle-Hau), som, enligt berättelser, utvidgar sig årligen un- gefär 1 aln mot söder, (emedan nordliga vindar alltjemt uppdrifva ny sand ur hafvet), och på detta sätt hotar den kringliggande nejden med långsam ödeläggelse. Dess högsta punkt höjer sig öfver de resliga tallarnas spetsar, och de förtorkade trädtoppar, som uppsticka ur sanden , 128 visa att skog fordom vegeterat der nu är en sandöken. Den 9 Juli. Den rara Anemone sylvestris stod ej att finna på dess gamla växtställe nära Fårö kyrka. Fägnaden blef derföre stor, då en blom- sterälskare, Herr THomson, visade mig densamma, ehuru sparsam, + mil derifrån, hustesb jag tog ett par öfverblommade exemplar. Såsom märk- värdigt kan nämnas, det nära Lauters finnes märken efter en hamn med ännu qvarliggande barlaststenar jemte lemningar af en begrafnings- lats, men ingen vet att derom berätta något. Den 11. Fardume gård i Ruthe Socken. På holmarne 1 Fardume-träsk samlades den rara Li- aris Loeselii. Örchis incarnata L. på ängar. På en höjd vid gården har man en herrlig utsigt. Nedanför ligger gården omgifven af leende ängar prydde af föfskog. Sedan det vackra Fardume- träsk med sina många holmar och Helvigs kyrka i fonden speglande sina hvita murar i dess al- drig våldsamma böljor. Till vänster det blånande hafvet som en smal rand öfver skogens toppar. Den 13. Kyllejs hamn. Bland Nesslor vid stranden samlades den rara och illaluktande Co- ronopus didyma. Den 15 Juli. Rödstäde i Ekeby Socken. Echium vulgare, 2 alnar hög, jemte manshöga grofva stånd af Verbascum Thapsus prydde åker- renarna. Den 19. Sjonhems Socken belägen ungefär midt i landet. — Prunella grandiflora, utmärkt vacker och ymnig på ängarna. Galium rotundi- folium togs på det af SAR angifna växtstället. Den älskar torr mark och NS i granskapet af och ibland Pteris aquilina. En ung botanist, Herr HormserG, omtalade det i Vänge-myr fun- nes 129 nes en fris med blå blommor. Vi begåfvo OSS dit och fingo väl se bladen, som voro smalare än på den vanliga, men inga blommor syntes. — Vid gården Älta fann jag Epilobium obscurum Schreb. (ny för Gottland). — Vägkanterna lyste öfverallt af den silfyerludna Porenblla Ånserina , blandad med den täcka Anagallis arvensis och Bellis perennis. Den 21. Thorsborgen är ett brant enstaka berg beläget i en stor "skog vid östra sidan af Gottland, Scch har väl sitt namn af någon gam- mal kämpe eller viking, som här residerat. Lem- ningar efter en af kalkflisor kring berget upp- förd mur göra detta sannolikt. Utsigten från detta berg är vidsträckt, och LinsÉ räknade här- ifrån 30 kyrktorn. Det märkvärdigaste 1 botaniskt afseende man der finner är Coronilla Emerus. Denna växt, en bland våra få buskartade Legu- minosce , växer på norra sidan af berget ofta högt upp 1 klyftor och på afsatser af detsamma. Linné, som här först upptäckte den som svensk, talar derom 1 Gottl. Res. sid. 229. — Dessutom växte 1 norra bergsbranterna Geranium lucidum , ut- märkt vacker, och Sedum rupestre frodades på klippväggarna med yppigt nedhängande refvor. Asplenium Ruta muraria (ymmg), Calamagrostis acutiflora , Antliericum ramosum , Verbascum Tha- psus, forma foliis vage decurrentibus, Globularia vulgaris , Åsterocephalus Columbaria växte ofvanpå Thorsborgen. — Märkvärdig är en cirkelformig klyfta af ungefär en famns diameter, som på norra sidan uppifrån nedåt genomtränger berget. Uti densamma står en Zind, och på bottnen växer Coronilla Emerus. Klyftan kallas af all- mogen Rindhålet K. V. Acad. Handl. 1840. 9 > 130 S Den 24 Juli samlades nära Kräklingbo kyrka den buskaktiga, med sina röda grenar utmärkta, Euphorbia palustris , den för Gottland egna San- guisorba officinalis , som der kallas Rödtuppor, samt Ålisma ranunculoides. Den 26 besöktes Tänglings-myren i Etelhem, der jag fägnades af den länge efterlängtade Orchis palustris , som, fastän spridd, växte öfver nästan hela myren och med sina röda blommor, tillika med FEpipactis palustris , på ett behagligt sätt bröt af mot den dystra Schoenus nigricans., Den 1 Augusti tillbragtes i Hemsö Socken, bekant såsom GråseErces födelseort. Vid Frigges växte Gnaphalium arenarium ymnig (äfven med orangefärgade blommor), och vid Myrungs i Lin- de fann jag Juncus melananthos Reich., som ej förut blifvit anmärkt i Sverige. Den 3 Hafdhem. Den skönblommande Malva Alcea och Erythrea Centaurium växte på åker- renar strax öster om kyrkan. Liksom öfverallt på ön, voro åkrarna här öfverfyllda af Cichorium Intybus. | Den 5 reste jag till Wamlingbo, som är det sydligaste pastoratet på Gottland. Vid Gröttlingbo vidtager en + mil lång steril slätt (den s. k. Hun- delösan), beväxt med qvartershöga Enbuskar och alldeles öfversållad af Cynanchum Vincetoxicum. Festuca ovina trifves här, och derföre äfven få- ren, som voro utomordentligt feta. Så snart man kommer in i Fide Socken blir vägen vackrare och åtföljer hafsstranden + mil nästan ända tills man kommer in i Wamlingbo. = Cladium: Mari- scus, som uppfyllde myrorna, hade nyss börjat blomma. Af Teucrium Scordium var äfven godt förråd, men den rara Cyperus fuscus ville ej visa sig. 131 He 6 Aug. begaf j jag mig ut till Hoburgen, den yttersta. punkten 1 söder på Gottland. Den är ett ensamt berg som med lodräta sidor höjer sig 114 fot öfver hafvet, hvars vågor brusa och Stora mot dess fot. Åt 3 sidor ser man ut öf- ver den vidsträckta Östersjön, och kan beqvämli- gen räkna de många seglare som, ehuru visligen på afstånd, ila der föra Åt vester synas längst fjerran de höga Carlsöarna. — Nedanför berget växte Pula Nsous vulgaris Pers. och Malva syl- vestris. Den bekanta Hobergsgubbens grotta är belägen 1 ett mindre berg litet norr om den egentliga Hoburgen. Grottan är stor som ett rum och en lång mörk klyfta går derifrån in 1 ber- get. På återvägen från Hoburgen samlades Ado- nis vernalis Y frukt vid Tore gård, der den växte ymnig på kalkhällarna. Den 9 Aug. Habblingbo Socken. Antirrhi- num Örontium på kornåkrar vid Burga. En Ul- mus med korklik bark på de yngre grenarne växte ymnig i Böjängen; men kunde ej bestäm- mas, såsom varande utan all fröredning. Den 12. Långstite-stranden 1 Sproge Socken på vestra kusten af ön. Här togos: Bupleurum tenuissimunm , Halymus pedunculatus , Plantago Coronopus , (UR nopodiurnr maritimum , Glyceria' distans FVahl. : " pulvinata Fr., en tumshög form af Solanum nigrum på sanden, Trifolium fragi- ferum, Salicornia herbacea , Ruppia maritima , Zannichellia pedicellata Er., Chara vulgaris pul- chella , flexilis Stenhammariana och crinita, Ulva intestinalis , Furcellaria fastigiata och Ceramium rubrum. Den 14 fann jag Centunculus (ny för Gott- lands-Floran) vid Tjengdarfve och Lindarfve "YSEEISEESSE PRO 132 Den vid det sednare stället förr tagne Trifolium striatum står nu ej mer att finna. Den 16 seglades ut till Carlsöarna, belägne vid vestra kusten, den Lilla + mil, den Stora 3 mil ut i hafvet. Lilla Carlsön utgör ett berg med alldeles lodräta sidor, och här är Gottlands högsta punkt (198 par. fot öfver hafsytan). Den rara Scolopendrium Phyllitis växer här på nord- östra sidan högt upp på bergväggen, svår att åt- komma, och detta är kanske numera dess enda växtställe inom svenska Florans område. — Ve- getationen i bergsklyftorna på norra sidan var ganska kraftig. Erysimum hieracifolium och Atli- aria växte 1 manshöga exemplar, och Urticce bil- dade liksom en skog af samma höjd. För öfrigt syntes der Sambucus' nigra, Draba incana och Bromus sterilis och ofvanpå sjelfva bergsplatåen samlades Plantago dubia L., men Artemisia ru- pestris och campestris sericea voro ännu ej i blomning. På södra sidan af ön växte ymnigt af Lactuca muralis , men Lactuca guercina, här fordom observerad af LinnÉ, söktes, och skall väl alltid sökas, förgäfves. Stora Carlsön är ej så hög och brant som den Lilla, och ej heller så märkvärdig i botaniskt hänseende. Dess största raritet är Adonis wvernalis. Den 20 Aug. Wisby och den 23 Lumme- lunds bruk. På stranden nedanför bruket stodo nästan i ett sällskap flere intressanta växter. He- lianthemum Fumana + frukt, Cakile maritima , Salsola Kali , Triticum junceum , Halianthus pe- ploides , Phaca pilosa med mogna frön och Phleum arenarium. I och vid ränniln vid trädgården växte Sium angustifolium och Mentha sativa, och i sko- gen ofvanför bruket hade Pteris aguilina en höjd af 3 alnar. 133 Den 25 besöktes åter Ihre i Hangvar. Här hade jag nöjet finna Helianthemum Fumana på samma ställe der LinsÉ för 100 år (1741) först upptäckte den såsom svensk (se Gottl. Res. sid. 177). Den växer här på en torr kalkbäll invid landsvägen, vid pass 1600 steg från milstolpen (den 3:dje från Wisby) norr om Ihre. — Den förmodan, att Jnula ensifolia, fordom tagen på delta ställe, skulle vara utrotad, synes ej osan- nolik, då jag ej kunde finna tecken dertill, ehuru jag var der vid den tid på året, då den kunde förmodas vara synlig. — På den sandiga stran- den at Ihreviken växte Hieracium dunense Beyn. och syntes tydligen vara en af växtplatsen be- roende form af Hieracium umbellatum (se Fr. Mant. alt. pag. 00). Goodrera repens och Epi- pactis atrorubens påträffades i skogen vid Ihre- vikens södra strand, Den 28 var jag åter i Wisby, der jag in- samlade den senblommande Artemisia rupestris., och samma dag lemnade Gottland. Bland våra provincial-floror intager den Gott- ländska i afseende på artrikedom ett utmärkt rum. Då Chrysanthemum segetum , Inua ensi- folia , Chrysocoma Linosyris , Lactuca quercina, Gentiana involucrata , Dianthus Armeria och Tri- folium striatum såsom i sednare tider ej åter- funna, och Erigeron Canadensis , Myrrhis odo- rata , Sisymbrium Irio, Reseda Luteola, Papaver Rhoeas , Saponaria cffeinalis , Ulex Europceus , Medicago sativa, Ervum Lens , Narcissus Pseudo- Narcissus , Asparagus officinalis, såsom ej ur- sprungligen vilda, uteslutas, äro af Phanerogamer och Ormbunkartade växter för närvarande på Gottland anmärkta 806 arter, 18 underarter och 134 60 variationer (se om dessa benämningar Bot. Not. 1840 N:is 4, 6 och 7). För en beqvämligare uppfattning af Gott- lands vegetation, har jag ordnat dess växter i Naturliga Familjer, och vill här uppställa dessa i ordning efter deras större eller mindre artrike- dom. Både familjer och arter äro begränsade all- deles såsom i Prof. FrirEs Flora Scanica. Species. Graminece NERE Synanthere :1109: Cyperacee NIO: Cruciferce . 43. Leguminose Så Personate 33. Umbelliferce, Caryophyllee — hvardera NI Orchidec or. 2 Ranunculacee . Aa 5 -2cb Labiate, . 3 2 Senticose . 24. Primulacee , Chenopodiece — hvardera . 17. Ericinece S 15. Boraginee& , Polygonee, Potamogetonee — hvar- dera si De Liliacee, Juncacee, Po- lypodiacee — hvardera 12. Gruinales , Conifere med Equisetum — hvardera 11. Rubiacee , Cistinece , Suc- eulente , Najadee med Chara — hvardera . 40. Calycantheme, Pomacee, Salicinee — hvardera . 9. Campanulacees . » « « 1 Species. Plantaginee, Hypericinee, Amentacee — hvardera Valeriane& , Solanacee, -Gentianee , Papavera- Eu- phorbiacee , Alismacee , cee , Malvacee, — hvardera . Å Convolvulacece , Callitri- chinee — hvardera . Dipsacece, Drupacece, Ri- besie, Paronychiee, Ly- copodiacee — hvardera Caprifoliacee , Cornee, Araliacee , Nymphe- acee, Rhamnee; Urti- Iridee, glossee, cee , Ophio- Marsileacee med Isoétes — hvardera Globu lariee , Asclepiadee, Plumbaginee, Celastri- ne&R, Malpighiacee, Ber- beridee , Tiliacee , Por- tulacacee , Empetree, Cucurbitacece, Fraxinee, Myricee, Hydrochari- dec , Melanthacece , Cal- lacee , Orontiater , — hvardera . . . 6. 135 Af Svenska växt-familjer sakna följande re- presentanter inom Gottlands Flora: Balsaminee , Tamariscinee , Loranthacewe , Aquifoliacew , Olea- cecwe , Polemoniacer , Veprecule L. och ÄAristolo- chiece. Växt-Förteckning. Anm. I denna förteckning upptagas endast växter, som äro nya för Gottland, eller för hvilka nya localer blifvit upptäckta. För ett beqväm- ligare anställande af jeminförelser, har jag här begagnat samma uppställning och samma namn som Säve i Synopsis Flore Gottlandice. De väx- ter, som der ej finnas upptagna, har jag, såsom varande nya för Floran, betecknat med 5. — Då vid växtställen ej nämnes upptäckaren deraf, för- stås alltid det jag anmärkt den ifrågavarande växten. Monandria. Salicornia herbacea L. På Gröttlingbo-udd. Hippuris vulgaris L. I Gamla Hamnen 1 Wis- by ymnig (Hr HöcGserc). Diandria. Veronica agrestis. L. 8 polita Whinb. På pota- — tes-åkrar vid Taxsten i Lärbro Socken. = Veronica agrestis L. Y opaca Whlnb. Nygårds 1 Vesterhejde Sccken, som ogräs 1 trädgården bland Veronica agrestis. (Prof. WAHLBERG). Pinguicula alpina L. 28 bimaculata Whinb. På än- gen (den s. k. Långhögården) vester om vägen invid Eista kyrka. (Dr KOoLMopIin). 136 Triandria. fris Germanica L.? I Vänge-myr 1 norra än- dan vid de s. k. Staplarna (Hr FoLMBERG). Den 19 Juli då jag var der, var den öfver- blom mad. ; = Scirpus palustris L. p uniglumis Hartm. Här och der, t. ex. kring diken nedanför Lumme- lunds-bruk. Phalaris arenaria NWilid. Djupvik i Eista Sn. på stranden (Hr HöGseErGe). — På stranden li- tet norr om Lummelunds-bruk. Alopecurus agrestis L. På åkrarna vid Silte kyrka. " Milium effusum IL. Söderbys i Vesterhejde Sn. (Prof. WAHLBERG). Arundo arenaria L. Fårön, på den s. k. Su- dersanden. Glyceria distans Whinb. Bursviken 1 Öja Sn. (Prof. WAHLBERG). Glyceria distans Whinb. 8 arenaria Betz. TLång- stite-strand i Sproge Sn., på sandiga ställen som ibland öfversvämmas. : Bromus tectorum L. B glabratus Hartm. På lemningarne af Catissvär des skans utanför Snö 1 Lörsta ymnighet. Bromus asper L. Follingbo Sn. på ängen vester om kyrkan. Montia fontana L. Vid stranden norr om Wis- by. (Prof. WAHLBERG). Tetrandria. Plantago media L. Söderbys i Westerhejde (Prof. WAHLBERG). Plantago lanceolata L. p dubia L. På Lilla Carlsön. AR 137 " Centunculus minimus L. Sproge Sn. vid Lin- darfve på en rågåker strax öster om gården. Vid Tjengdarfve på Pumpåkern eller Hem- åkern, Cornus Suecica L. Växtstället bestämmes när- mare sålunda: FEista Sn., nära Tomsarfve, 1 Listu Jakus storäng invid vestra gärdesgår- den, ymnig. Aphanes arvensis IL. Söderbys i Westerbejde (Prof. WauHrBerG). — På åkrar vid Lille Bengts 1 Östergarn Sn. (Hr HöcGseEre). — På åkrar vid Vestergarnsholm. Cuscuta Europea L. B£ tenuior Whinb. På gräsmarker nedanför Lummelunds-bruk (Hr HÖGBERG). Potamogeton pectinatum IL. pp setaceum Fr. Vid Klinte (Prof. WAHLBERG). Ruppia maritima L. Vid Klinte och Kappels- hamn (Hr HöGsErG). " Sagina stricta Er. (S. apetala BR maritima Whinb.) Bursviken 1 Öja Sn. (Prof. Waur- BERG). — Fårön på stranden nedanför Landt- näs, just der man landar vid öfverfarten från Hau i Fläringe Sn., bland Ranunculus scele- ratus pygmdcus. Pentandria. " Cynoglossum officinale L. fl. albo. Wisby, vid trapporna, som föra från torget upp till den s. k. Klinten. (Hr HöGBErG). Myosotis arvensis L. flerestädes t. ex. på strand- åkrarna norr om Wisby. = Myosotis arvensis L. Y parviflora Whlnb. (M. collina Beich.) Wisby (Prof. WAHLzErG). 138 = Campanula rotundifolia. L. fl. albo. På bac- karna vid Malms i Helvig Sn. = Campanula Trachelium L. B racemosum Hartm. Habblingbo Sn. på ängar nära kyrkan. Lonicera Xylosteum L. Fardume i Ruthe Sn. (Prof. WAHLBERG). Verbascum Thapsus L., en form med föga ned- löpande blad; på Thorsborgen. = Verbascum collinum Schrad. Vid Rödstäde i Ekeby Sn och på Thorsborgen. Solanum nigrum L., en tumshög enblommig form; vid Långslite-stranden 1 Sproge Sn. 1 grannskapet af och på det smala utskjutande näset, på sandiga ställen. Solanum Dulcamara L., en form med stjelken betäckt af ett fint gulaktigt ludd; på en fuk- tig äng nära S:t Göran vid Wisby. Ribes alpinum IL. ”Thorsborgen (Prof. WAHLBERG). Ribes rubrum L. På den stora ängen vid We- stergarnsholm. Hedera Helix LI. — Vid Snäckgärdet vid Wis- by klänger den högt upp på Tallarnas stam- mar, fästande sig i barkens springor. Erythrea Centaurium Boem. MHafdhem Sn. vid ett åkerdike sydost om kyrkan, nära invid en liten stuga. — Sproge Sn. vid Tjengdarfve på Pumpåkern eller Hemåkern. Asclepias Vincetoxicum IL. Denna växt, som utan inblanding af andra bekläder stora slräc- kor af de torraste hällar, synes älska hafsluf- ten, emedan den ej finnes inåt ön, utan alltid nära kusterna. é Chenopodium urbicum L. Eista Sn. (Prof. WAHLBERG. Chenopodium hybridum TL. Eista Sn. (Prof, WAHLBERG). va 139 Ulmus —2 Småbladig och vresig. Vid Klinte kyrka, utan frukt (Prof. WAHLBERG). " Ulmus suberosa Ehrh.? I Follingbo och Wall Snr., 1 Sanda Sn. vid stora landsvägen söder om kyrkan, i Habblingbo Sn. i Böjängen ym- nig. — Denna Ulmus har suberös bark, men då flera Ulmi hafva en dylik, och jag ej fick se någon fructification, måste jag sätta ett frå- getecken och rekommendera växten till när-' mare undersökning. Conium maculatum IL. Strax innom grinden till Djufves gård 1 Sundre Sn, Selinum Carvifolia L. Eista Sn. (Prof. WAHLBERG). ÅAthamanta Libanotis L. Ruthe Sn. vid Fardu- me (Prof. WaAHrBErG). — Vid Gammelgarns kyrka (Hr HöGerrG). Heracleum Sphondyrlium 1 Säves Synops. inne- fattar både Heracl. Sphondylium verum och Heracleum Sibiricum LL. Sium angustifolium L. Hogren Sn. (Prof. WAHL- BERG). — Lummelundsbruk, i ränniln strax utanför trädgården vid norra sidan. Scandix Pecten L. Söderbys i Westerheide Sn. (Prof. WaAuHtrBerc). — På åkrarna vid Taxsten 1 Lärbro Sn. Scandix temulenta Roth. På åkern Bunäs vid Hoburgen. | Cherophyllum Anthriscus Lam. Nära stranden vid Kopparsvik söder om Wisby. (Linné; återfunnen af Dr Kormopin). — På Hoburgen. Pimpinella Saxifraga L. " dissecta Fr. Bursvi- ken i Öja Sn. (Prof. WAHLBErG). — Sproge Sn. vid sågen nära Långstite o. fl. st. = Apium graveolens L. Wisby, nedom vallarna mot stranden, och med alldeles samma ut- 140 seende som den i Södra Europa vilda (Prof. WAHLBERG). a Sambucus nigra L. På Lilla Carlsön i bergs- klyflorna. Statice Armeria LIL. På stranden af Wester- garnsholm och på ängen nedanför Wester- garns kyrka. Hexandria. Allium "ursinum LL. - Söderbys i Westerhejde ymnig. Etelhem Sn. kring kyrkan (Prof. WABLBERG). Allium arenarium L. Westerhejde Sn. vid Sö- derbys och Nygårds (Prof. WaAHrBERG). = Juncus sylvaticus Willd. Bg macrocephalus Koch. = J. melananthos Beich. Vid Stånga- myr nära Myrungs. — Kocu i Syn. FI. Germ. skiljer den från J. sylvaticus på följande vis: ”Capitula duplo majora minus numerosa, etiam flores majores , capsula longitudine pe- rigonii.”” Juncus bulbosus L. 8 bottnicus Whinb. Burs Sn. på Hummelbosholm. | " Juncus capitatus Weig. Sproge Sn., på åkern närmast Tjengdarfve gård (Hr HöcGserc). " Luzula (campestris var) multiflora Lejeun. Här och der. — Kocus diagnos lyder: ”L. multiflora Lejeun.: spicis ovatis umbellatis sessilibus pedunculatisque, pedunculis strictis, perigonii phyllis acuminatis mucronatis , ca- sula subrotunda obtusa mucronata langio- ribus, filamentis antheram subegquantibus.” Tofieldia calyculata L. — I Säves Synops. bör härvid stå p. i stället för 19, som hör till Alisma ranunculoides. 141 Alisma ranunculoides LT. Sproge Sn. Wamlings- bo Sn. i en beteshage tätt öster om föndeva- gen vid kyrkan (Dr Kormopin). — I kärret vid Han i Fläringe Sn. På de sidländta än- garna vid Kräklingbo kyrka o. fl. st. Octandria. Epilobium tetragonum L. Westerhejde Sn. vid Söderbys (Prof. WAHLBERG). = Epilobium obscurum Schreb. (sub Chameneri- on). (E. tetragoni var.) — Sjonhem Sn. vid Åkra på en äver en Linde Sn. kring åker- diken vid Hägvalds och Osarfve. Pyrola umbellata L. Stånga Sn. i skogen vid Myrungs bredvid en gångslig. Gypsophila fastigiata L. På stranden mellan Barshage och Envik i Sundre och Hamra Snr. (Dr KormMopin). Cucubalus Behen L. 8 maritimus L. På stran- den nedanför Lummelunds-bruk. Silene nutans L. pp glabrior Er. På Thorsbor- gen (Prof. WAHLBERG). j Alsine rubra Hall. 8 marina L. På stranden af ön Furillen, åt K yllej- -sidan (Hr HöGBERG). — På Id 1 Burs Sn. Årenaria ciliata 8 Whlab. Denna växt, först funnen af RosÉn, återfanns 1840 af Hr HöcG- BERG vid medlersta delen af vägen, som från Heideby går till nordöstra sidan af Thors- borgen. = Lychnis pratensis Schkuhr. Ymnig vid åker- renar &c. på sydvestra delen af ön, t. ex. vid Klinte, Boparfe i HEista Sn., Bursvik (Prof. WAHLBERG). 142 Cerastium viscosum IL. 8 glutinosum Whinb. — Nygårds i Westerhejde på hafsstranden (Prof. WAHLBERG). = Sedum Telephium L. B purpureum Hartm. — Söderbys i Westerhejde Sn. (Prof. WAHLBERG). Dodecandria. Lythrum Salicaria L. forma foliis ternis & al- ternis. — I Myrhagen vid Westö i Hall Sn. (Hr Westöö). Euphorbia palustris L. — Eista Sn. 1 Starrmyr (Hr Höcsere). Kräklingbo Sn. 1 ängen Löf- gården vid Ekeskogs. Sempervivum tectorum IL. finnes ej vild på Gottland. Om den vilda, som ej träffas förr än i södra Tyskland, säger KocH i Synops. sid. 833: ”Semp. tect. spontaneum petala ha- bet omnia cum staminibus in corollam mono- petalam connata; in sola varietate monstrosa Sempervivi tect. que in tectis &c. colitur petala & stamina sejuncta sunt.” Isocandria. Sorbus Aria Pers. — Nygårds i Westerhejde Sn (Prof. WaAuHrBErc). — Vid Risungs i Ru- the Sn. Blommar litet sednare än Sorbus hybrida. | Sorbus hybrida L. — Nygårds 1 Westerhejde Sn. (Prof. WaurBErG). — Vid stranden nedan- för Lummelunds-bruk o. fl. st. Polyandria. Helianthemum vulgare Gertn. Y petreum Whinb. med hvitgula blommor på kalkhällar- 143 na vid landsvägen norr om Ihre i Hang- Mal SSI Helianthemum Fumana Dec. — Hangvar Sn. vid milstenen söder om Ihre (2: från Wisby), men 100 å 150 steg in i skogen, öster om vägen, bland Anthericum ramosum. + Papaver Rhoeas L. — På åkrar strax öster om Hafdhems kyrka. Aquilegia vulgaris L. — På flera ställen norr på ön, t. ex. i Hellvig Sn. (Dr Kormopin). — Är fullkomligt vild. Ranunculus sceleratus L. BP pygmeus Aspegr. — Fårön, på södra stranden der sundet är smalast och der man landstiger vid öfverfar- ten från Hau 1 Fläringe Sn. Ranunculus Philonotis Ehrh. — Öja Sn. ym- nig (Prof. WautBerc). — Vid Lille Bengts i Östergarn Sn. (Hr HöcGeErG). = Ranunculus circinatus Sibth. — Lärbro Sn. vid Storugn i hafvet på 9 alnars djup (Hr Westöö). Adonis vernalis L. — Sundre Sn., på backarna kring Tore gård (Dr KorMopin). Anemone sylvestris L. finnes nu mera ej på dess 1 Säves Synops. uppgifna växtsiälle vid Fårö kyrka, men träffas + mil derifrån nära Lau- ters i den s. k. Nordhagen vid en åker. Anemone ranunculoides L. — Eista Sn., under och emellan Hasselbuskar (D:r KOoLMopin). — Follingbo Sn. i Kyrkskogen. Didynamia. " AZjuga prramidalis IL. var.? — Westerhejde Sn. 1 skogen vid Söderbys. Närmar sig Aju- ga alpina genom större och glesare stjelkblad, 144 glesa blommor &c., men ÅA. pyramidalis ge- nom de stora rotbladen (Prof. WaAHrBERG). Mentha sativa L. — Lummelunds-bruk vid rän- niln utanför trädgården. " Mentha arvensis L. B riparia Fr. Nov. — Wamlingbo Sn. i norra ändan af Långmyr, OMITSE Nepeta Cataria L. — Westerhejde Sn. vid Ny- gårds (Prof. WaurBerG). — Källunge Sn. vid prestgården (Dr Kormopis). Ke Sn. på berg vid vägen nära Bönders (Hr HöGBERG). Stachys sylvatica L. — Etelhem Sn. nära Kyrk- byn (Prof. WAHLBERG). Ballota nigra L. — Akebäcks Sö, vid kyrkan. Wamlingbo Sn. vid prestgården. Leonurus Cakdiada L. — Wall Sn. (Prof. WAHL- BERG). — Wamlingbo Sn. vid gården Rofins” trösk verk. | = Prunella vulgaris L. fl. albo. — Lärbro Sn. vid Taxsten på åkerrenar. Antirrhinum Örontium IL. — Habblingbo Sn. på kornåkrar vid Burga. Tetradynamia. Draba muralis L. — Wisby och vid Bursviken i Öja Sn. (Prof. WaAtrBErc). — Sproge Sn. i trakten af Bosarfve gård vid en åker tillhö- rig Hr Kormopis på Tjengdarfve (Dr Kormopin). Myagrum sativum L 82 dentatum Er. — Burs Sn. på linåkrar vid kyrkan. Lepidium campestre Dec. — Garde Sn. -på råg- åkrar nära kyrkan. Habblingbo Sn. vid Bur- ga på rågåkrar. Carda- 145 Cardamine pratensis L. — En monstrositet med dubbla blommor utan köndelar på den nedra sumpiga 'delen af Storängen vid Fardume i Ruthe Sn. Cardamine hirsuta L. Westerhejde Sn. vid Ny- gårds (Prof. WAHLBERG). iab hirsuta L. 3 glaberrima L. — På Fårön flerestädes. Barbarea precox Dec. — Flerestädes t. ex. Mar- tebo Sn. i och vid åkerdiken. Sisymbrium Sophia L. -— Klinte (Prof. WAHLBERG). Brassica Napus L. — Garde Sn. på rågåkrar | nära kyrkan. ; Raphanus Raphanistrum L. — På Ladugårds- åkrarna söder om Wisby (Dr KOLMODIN). Cakile maritima L. — På stranden nedanför Lummelunds-bruk. Isatis tinctoria L. — Wisby, på strandåkrar vid Kopparsvik (Hr HöGserG). — På holmen Grundet utanför Slitö ymnig. Monadelphia. Geranium dissectum L. — Habblingbo Sn. på åkrar vid kyrkan och vid Stjups. Silte Sn. på åkrar vid kyrkan. ; = Malva rotundifolia L. £ grandior F1. Dan. Xx foliis incanis Whinb. 2 Mdlwa rotundifol. B pelargonifolia Aspegr. — Strax norr om Lummelunds-bruk på sidorna af den väg, som, nedanför stora landsvägen, går mellan denna och stranden; sparsam. Malva Alcea L. — Hafdhem Sn. på åkrar strax öster om kyrkan. KR. V. Acad. Handl. 1840. ' 10 146 Diadelphia. Polygala comosa Schk. — Eista Sn. vid Boparf- ve (Prof. WAHLBERG). Anthyllis Vulneraria L. B coccinea IL. är visser- ligen endast en färgförändring af den vanliga (ty öfvergångar träffas alltid), men säkert den skönaste af de hvari den varierar. Blomfär- gens intensitet uthärdar jemförelse med mån- ga lysande Pelargoniers , t. ex. med Daweyr- anum , Monte Etna &c. &c. = Orobus niger L. forma angustifolia. EE"Mar- tebo Sn. på ängarna som höra under prest- gården. Orobus vernus L. — Vid Klinte (Prof. WAHLBERG). = Vicia Cracca L. p tenuifolia Whinb. — Fin- nes på Gotiland enligt Hartm. Skand. Ed. 3. Vicia sativa L. 8£ nigra Whib. — Strax söder om Wisby vid stranden bland Prunus spi- nosa och Rose. Norr om staden vid S:t Gö- ran och på åkrar vid Snäckgärdet. = (Ervum Lens L.) — På jordvallarna vid dikes- kanterna på en strandäng vid Klintehamn ym- nig, ehuru troligen ej UPSpEon ta vild (Hr HÖGBERG). Triforium striatum L. bar Dr Kormopnis de sed- nare åren ej återfunnit på det af honom upp- täckta växtstället vid Lindarfve, och denna art måste således utstrykas ur Gottlands Flora. Trifolium hybridum LE. — Follingbo Sn. vid Rosendal, möjligen förr odlad (Prof. WAHLBERG). Lotus maritimus LL. — Klinte och FEista Snr. Prof. WazrnzerG. — Vid Gothem-åns utlopp. (CE Medicago sativa 1). -— Helvig Sn. vid Malms på elt ängstycke. — Växer nu liksom vild, men är enligt uppgift af ställels ägare, Hr KOLMODIN, ursprungligen sådd. CC ww 1417 Polyadelphia. Hypericum montanum L. — Wisby, mellan ste- nar vid öfre vägen fram mot Snäckgärdet, sparsam. Eista Sö vid Grymlings på en bots gig ängsbacke (Dr Kormopin). — Hangvar Sn. öl re (Hr Westöö). Syngenesia. Leontodon Taraxacum L. B tenue L. (Leonto- don palustris Sm.). — Westerhejde Sn. vid Söderbys (Prof. WaAHrBErG). — Lärbro Sn. i Långängen vid -Storugn. Leontodon Taraxacum IL. Y obliguum Aspegr. Bön kock > dep, t.ex... vid: > Wisby (Etol. WAHLBERG). Hieracium (umbellatum) dunense BReyn. Fr. Mant. alt. pag. 50. — På den sandiga stran- den af Ihreviken i Hangvar Sn. Carduus acanthoides L. fl. albo. — Vid vä- gen mellan Sanda och Vestergarn nära Ny- stuga. Werafiwlan tinctoria "Lu. = NV Sn: (CE ror WAHLBERG). = Serratula arvensis L. BP maritima Er. Nov. — - Burs Sn. i en hage mellan Heffride och Alands. Onopordon Acanthium L. — Lilla Carlsön (Prof. WauLBErG). — I åkern Bunäs vid Hoburgen, - ymnig. Chrysocoma Linosyris L. — Påträffades 1809 i Sproge Sn. ned mot stranden, men har ej se- dan blifvit återfunnen (Dr KoLmMopIin). . Erigeron Canadense L. — Är nu mycket spar- sam vid Gamla hamnen i Wisby. 3 3 148 Inula ensifolia L. — Finnes nu mera ej. Bellis perennis L. — Denna täcka växt pryder ofta vägkanterna i sällskap med Anagallis ar- vensis. Chrysanthemum segetum L. — Finnes, enligt Dr Kormopis, ej vid Wisby, och bör utstry- kas ur Gottlands Flora. + Matricaria ambigua Ledeb. (sub Prrethrum). — Lärbro Sn. på stranden söder om Storugn. Burs Sn. på Hummelbosholm. — ”Caule ere- cto dpice corymboso vel unifloro, foliis gla- briusculis bipinnatisectis; segmentis lineari- filiformibus acutis, anthodii squamis nigro- marginatis, pappo membranoceo crenato. — Species mihi dubia, Pyrethro maritimo et ino-- doro valde affinis. A priori differre videtur caule erecto stricto foliis non carnosis, iwllis P. inodori simillimis; a posteriori pappo non integerrimo, sed crenato; abutrogue flore ma- Jori.” Ledeb. FI. Altaic. = Anthemis agrestis Wallr. Fr. Nov. Mant. 1. — Wisby, på åkrar vid Snäckgärdet. Viola lactea Sm. — Lärbro Sn. på betesmarker tätt norr om Storugn nära stranden. " Viola odorata L. — Wisby, nära S:t Görans Skr på en åkerren (Hr Westöö). Gynandria. Orchis pyramidalis L. — Hangvar Sn. vester och norr om Kappelshamn. Orchis palustris Willd. — Mästermyr (Hr EE : Orchis mascula L. fl. albo. — Follingbo Sn. allmän (Hr Hormserc). ; 149 Orchis latifolia varierar med hvita blommor. = Orchis latifolia L. 8 robustior Hartm. — Här och der t. ex. på ängar, öster och söder om Storugn i Lärbro Sn. — Varierar med blek- röda och violetta blommor. Orchis incarnata L. — På ängar vid Fardume 1 Ruthe Sn. = Orchis maculata 1. forma foliis angustioribus et immaculatis. — Flerestädes. Satyrium odoratissimum Whinb. — RButhe Sn. å en äng vid Risungs. Herminium Monorchis L. — Lärbro Sn. på gräs- marker vid stranden söder om Storugn. Epipactis Nidus avis Willd. — Westerhejde Sn. vid Söderbys (Prof. WaAHrBErc). — I ha- gar vid stranden strax söder om Lummelunds- bruk. Hall Sn. vid Westö gård. Lärbro Sn. 1 skogen norr om Storugn, ymnig. Neottia repens Willd. — Hall Sn. i Myrbagen vid Westö gård. Thorsborgen (Hr HöGBERG). — Hangvar Sn. i skogen som bekläder foten af den bergvägg, som på södra sidan inneslu- ter Ihrevik. Monoecia. Carex paniculata SÄVvEs Synops. är Carex pa- radoxa Willd. Carex teretiuscula Good. (C. paniculata B tere- — tiuscula Whinb.). — Ruthe Sn. på Storhol- men i Fardume-träsk. Carex vesicaria L. — Wall Sn. (Prof. WAHLBERG). = Sparganium ramosum Huds. — I åen vid en bro norr om Thorsborgen vid stora landsvä- gen (Prof. WAHLBERG). 150 Littorellu lacustris L. — Öja Sn, Bursviken (Prof. WAHLBERG). Myrriophyllum spicatum L. — Nähr Sn. (Prof. WAHLBERG). = Betula glutinosa Wallr. Fr. Mant. alt. pag. 60. — Allmän. Betula alba L. Gncelus.) Fr. FL Sean. & Mant. alt. p. 60. — Säilsyntare t. ex. på ängarna i Martebo Sn. Dioecia. ” Saliz rosmarinifolia L. — På en holme i Martebo-träsk åt Martebo-sidan. — Stor och bredbladig. Bot. Notis. 1840. N:o 12, sid. 203. Taxus baccata L. — På Hällholmen i Lumme- lunds-träsk, temmeligen ymnig. Polygamia. = Åtriplex latifolia NWhinb. var. microsperma Waldst. & Kit. — Kocz Synops.: ”Perigoniis vix semine majoribus, convexis” — På Gröttlingbo-udde. : Alriplex littoralis L. — Burs Sn. på Hummel- bosholm. Gröttlingbo Sn. på Gröttlingbo-udd. Acer platanoides L. — Etelhem Sn. nu åtmin- stone vild (Prof. WAHLBERG). Cryptogamia. Blechnum Spicant Both. — Växtstället vid Wis- by kan närmare bestämmas: I Garleska Söder- hagens sydöstra hörn (Hr HöGsErG). Botrychium Lunaria Willd. — Lärbro Sn. på ängar öster om Storugn. 151 Equisetum palustre L. — Wisby, vid Snäckgär- det, ymnig. = Equisetum reptans Whlab. — Wisby, vid Snäckgärdet på sandiga ställen. Hangvar Sn. vid Ihrevik. = Chara vulgaris L. Y pulchella Wallr. — Spro- ge Sn. i hafvet vid Långstite. Chara hispida L. Whinb. FI. Suec. 1212. a. = Chara aspera Willd. — Hafdhem Sn. i en större grop vid landsvägen öster om kyrkan. = Chara hispida L. £ major Whinb. — I Go- thems-ån. Hafdhem Sn. 1 en större grop vid landsvägen strax öster om kyrkan. Chara hispida L. Y erinita Whinb. -— Sproge Sn. i hafvet vid Långstite. Chara flexilis L. 8 marina Whinb. — Sproge Sn. 1 hafvet vid Långstite. Saponit och Rosit, tvenne nya mineralier; undersökte af L. F. SVANBERG. Saponit. Detta är ett mineral, som till yttre karakterer har mycken likhet med det, som af tyska och engelska mineraloger blifvit beskrifvet under namn af Seifenstein, Soapstone. Hos oss har något hit- hörande fossil hittintills ej blifvit funnet och be- skrifvet, hvarföre det torde tillåtas mig att få fästa uppmärksamheten på ett fossil, som härmed är beslägtadt och som förekommer i Svärdsjö socken i Dalarne, dels vid den numera ödelagda Brusksvedsgrufvan, dels äfven vid Svartviksgruf- van. Vid sednare stället förekommer det uti skölgångar af ej mera än högst 2 tums mägtighet sanit är, då det i vått tillstånd upptages utur grufvan, så löst att det låter såsom vanligt smör utbreda sig, hvarföre äfven några grufarbeta- «re, då det först påträffades, trodde sig haf- va funnit ett ämne, som kunde ersätta smöret, men dock vid försök dermed i denna afsigt, till sin förundran erforo, att det derifrån var full- komligt skiljaktigt. Uti luften hårdnar det mju- ka fossilet småningom, men sönderfaller un- der torkningen till större delen till ett löst pul- 154 ver, ehuruväl det stundom äfven lyckas att få stycken, med hvilket detta ej är händelsen. Or- saken till att större delen af den hithörande sköl- arten så lätt sönderfaller vid torkningen tyckes härröra deraf, att mineralet så sällan förekommer såsom en sammanhängande och kompakt massa, utan till större delen förefinnes såsom fint in- sprängdt och fördeladt uti dess matrix. Mineralet, sådant det är efter torkning och tillhårdning 1 luften, har obetydlig hårdhet, som är lika ed talkens eller något derunder, så att det med mycken lätthet låter skafva sig med na- geln. I vatten sönderfaller det hastigt. Af salt- syra löses det i värme, och af svafvelsyra de- komponeras det äfven i köld, ehuruväl 1 sådant fall någol långsamt, och har man vid dessa för- sök ej rena bilir af mineralet, så utvecklas små gasbubblor, hvilka utgöras af kolsyra och här- röra deraf, att delar val bitterspat förekomma deruti inblandade "). Till färgen är mineralet dels färglöst, dels dragande i gult och rödt. Det är alldeles utan genomgångar ch förefaller fullkom- ligen derbt. 1 brottet ”föga, men något glänsan- de, streket är glänsande. För känseln är det fett och -halt; hänger icke vid tungan; svagt ge- nomskinande. För blåsrör gifver det 1 kolf ymnigt vatten, och visar en ringa närvaro af bitumen. För sig smälter mineralet i tunn splittra ull en hvit, blåsig emalj; dock kan man härvid ej bekomma ”) Härvid anser jag mig böra nämna, att det mera säl- lan lyckas, att så rena och ifrån bitterspat fria bi- tar ifrån Svartvik, än ifrån Brusksveden, ehuru väl man har svårare att bekomma något af mineralet ifrån det sednare stället, då detta numera är en öde- lagd grufva. 155 en helfluten kula, utan blott ett på ytan slaggigt glas. Löses af borax; men lemnar, då det sättes till fosforsalt, olöst ett skelett af kiselsyra. Smäl- ter med soda till ett ogenomskinligt glas. Vid jemförelseförsök för blåsrör med Soapstone ifrån Cornwall, förhåller sig detta sednare mineral nå- got lättsmältare såväl för sig, som med soda. Den kemiska undersökningen af mineralet verkställdes på sådant sätt, att det finrifna och slammade pulvret torkades öfver svafvelsyra i en exsiccator (ej i lufttomt rum) vid luftens van- liga temperatur i flera dyg n, ända tilldess att det ej mera förlorade i vigt. Derefter glödgades ulvret, hvarvid vigtsförlusten tillkännagaf vat- tenhalt tillika med den ringa halten af bitumen. Det så glödgade pulvret, som numera svårt an- gripes Ef syra, brändes med kolsyradt kali-natron, hvarefter kiselsyran, efter upplösning i svag syra, utgelatinerades genom afdunstning till lör ehel Den efter befuktning med saltsyra behandlade massan, upplöstes i vatten, och kiselsyran, som dervid blef olöst, affiltrerades samt undersöktes på renbet genom återupplösning i värme uti kolsyradt natron, hvarefter det dervid olösta ånyo brändes med kolsyradt alkali samt behandlades för sig på lika sätt, som det glödgade mineral- pulvret. Till den lösning, som gått igenom filtrum efter kiselsyrans affiltrerande, blandades ett stort öf- verskott af salmiak, hvarefter kolsyrad ammoniak tillsattes. Den fällning af lerjord och jernoxid, som nu afskiljdes, Ultsentkades nära fullkomligt, lö- -stes ånyo 1 saltsyra, blandades med salmiak och fälldes på nytt med kolsyrad ammoniak, hvarefter lerjorden och jernoxiden uttvältades fullkomligt med ett vatten, hvartill något kolsyrad stfrdoniak blifvit tillsatt. Den af kolsyrade ammoniaken 156 uppkomna fällningen torkades, glödgades och väg- des, upplöstes derefter i saltsyra, hvarvid vigten af inblandad kiselsyra bestämdes, och lerjorden utdrogs medelst tillsats af kaustikt kali i öfver- skott, då jernoxiden blef olöst, som, efter upplös- ning i saltsyra, fälldes med bernstenssyradt na- tron, då den, efter jernets affiltrering igenomgå- ende vätskan undersöktes med kolsyradt kali på mangan och talk. Lerjordens vigt bekoms nu, då vigten af alla de andra beståndsdelarne subtra- herades ifrån den för alla gemensamma vigten. De gemensamma lösningarna, som gått ige- nom efter affiltrerande af fällningarne med kol- syrad ammoniak, uppvärmdes till kolsyrade am- moniakens fullkomliga utjagande samt afdunstades till mindre volum, hvarefter den fällning, som härvid uppstod, upplöstes i saltsyra i värme. Lös- ningen öfvermättades nu lindrigt med kaustik ammoniak, hvarvid alltid en ringa fällning af några milligrammers vigt uppkom, och hvilken Henan vara lerjord, som varit upplöst i den uti stort öfverskott först till fällning begagnade kol- syrade ammoniaken. Sedan denna lerjord blifvit affiltrerad, fälldes kalkjorden med oxalsyrad am- moniak 1i' värme. Lösningen efter kalkens affil- trering, som innehöll talkjord, fälldes med fosfor- syradt natron, hvartill något kaustik ammoniak blifvit tillsatt, och tvätlvattnet, efter fosforsyrade ammoniak-talkens utlakning, fälldes ånyo med fos- forsyradt natron. Halten af talkjord uti den glöd- gade fosforsyrade talkjorden beräknades att ingå till 36.67 procent. Den procentiska sammansättningen befanns på sådant sätt för Brusksvedens mineral vara: 157 Kiselsyra « . . . - 50.8 syrehalt 26.44 5 Fkalkjord vc -:226.5 010260, 9 Za IEEE in Henjord: > sc svs mi d4 — 4.39 5 1 UGTA gel js eka ANNO 2 0.63 |: INatlen tv. sse je rens KÖ = 9.24 99.9 Vid försök att, medelst torkning vid en tem- peratur, som varierade emellan 50” och 90", aflägs- na det hygroskopiska vattnet, bekoms dess vat- ten att utgöras af 11.0 procent; men deremot var vattenhalten hos mineralet, utan föregående tork- ning, 23.9 procent, samt utvisar mineralets stora benägenhet att hålla hygroskopisk fuktighet. Mineralets procentiska sammansättning till- kännagifver således en förening, som ultryckes medelst mineralogiska formeln 2MS”+4AS+2 Ag, hvilken, transformerad = till kemisk, blifver 2M:S:+A1S+6H. Denna sammansättning kan på intet sätt härledas från någondera af de båda analyser, som KraAProtH gjort på det Cornwallska minera- let, (se dess Beiträge &c. B. II. pag. 187 samt B. V. pag. 24), helst han funnit, att Soapstone ifrån Cornwall procentiskt utgöres af: IKTSelSyra sl. ds se 404000 alk förde a 20 ee ss RS TEE BO Re Sr ONE OS NE KD Mernoxdd cs rs rele EON RNE 00 ISS fr oe Arr Ao LA SN SAS Sr Ör GUILT TUR sa OA LOG NO KE a Te) 99.0 98.75 Jag har derföre ånyo undersökt den engelska Soap- stone, hvartill material blifvit mig benäget medde- + 158 ladt af Baron Berzenius, samt dervid funnit dess procentiska sammansättning, enligt ofvanstående anförda analytiska förfaringsmethod, vara: Kiselsyra . . . 46.8 syrehalt 24.32 anktonRda SöS = 1290), Kalkjord AO = 03 Jernoxid . .. QO4 = (ÖN ERE Manganoxid . spår 3.87 Tienj ord. Sten = J.74 Mabtemor esse oo EO — I.s6 100.2 Denna sammansättning afviker alltför myc- ket, såväl ifrån KraAProtHs undersökning på sam- ma mineral, som äfven ifrån min undersökning på mineralet ifrån Brusksveden, samt utvisar att dessa mineralier, oaktadt till yttre förhållanden mycket öfverensstämmande, dock till elementer- nas inbördes qvantitativa förhållanden äro full- komligt skiljaktiga, samt att de utgöras af tven- ne särskilta mineralier. Då sålunda deras olik- het blifvit ådagalagd, har jag ansett mig böra benämna det Svenska mineralet med ett eget namn, samt vågar till den ändan föreslå namnet Saponit, härledande sig af latinska ordet Sapo, tvål. Det mineral, h varmed som Saponiten dessutom 1 kemiskt hänseende närmast öfverensslämmer, är det, som blifvit af Prarf analyseradt och be- skrifvet under namn af Kerolith och som härstam- mar ifrån Zobliz i Sachsen. Enligt beräkning af denne kemists analys på kerolithen, skulle den mine ralogiska formeln för den vara 2MS+AS+4Aq. På hvad sätt deremot den engelska Soapstone bör anses vara sammansatt, faller ej lika lätt i ögonen, ty syrebalterna hos talkjorden, lerjorden, kiselsyran och vattnet förhålla sig deruti såsom 159 7:2:13:5, hvilka väl ej låta sammanpara sig i sannolika förhållanden, såvida man ej får antaga att mineralet utgöres af en förening utaf tvenne vattenhaltiga silikater, enligt hvilket antagande mineralet vore (2AS+3MS+ Ag)+4(MS:+ Ag). Rosit. Vid Åkers kalkbrott uti Södermanland, hvar- est de stora Spinellerna förekomma, anmärkte jag: för några år sedan, att vissa röda körtlar stundom förefunnos sittande uti kalken, samt fann, vid närmare undersökning, att dessa utgjorde ett mineral af en ny art, hvars beskrifning och sam- mansättning jag harknedelst får framlägga Mineralet förekommer sparsamt insprängdt uli den spatiga kalken, och har, åtminstone af mig, ej blifvit påträffadt uti den täta och korniga. Körtlarne äro merendels ej större än hampfrön, dock har man funnit några få exemplar, hvaruti större stycken fofekönitnit Till färgen är mine- ralet rödt, men varierar dervid ifrån svagt rosen- rödt till brunrödt, dock är den rosenröda färgen den allmännaste. Det förekommer icke kristalli- seradt, utan fås, vid upplösning af dess matrix i svag saltsyra, uti knottriga, oregelbundna korn, utan spår till ristallisation. Minerälet dekouta poneras trögt igenom långvarig iuverkan af ko- - kande saltsyra, med lemning af en pulverulent kiselsyra. I brottet är mineralet splittrigt, och då större korn sönderslås kan man varseblifva en igenomgång, hvilken då är speglande. Det är halftgenomskinligt. Egentliga vigten =2.7. Haård- beten ligger emellan kalkspatens och gipsens, nära lika med den storbladiga glimmerns. 160 För blåsrör 1 kolf gifver det vatten 'och blifver färglöst. I tång breder det icke ut sig, men smälter i tunn splittra till en hvit slagg, som dock ej låter smälta sig till kula. Löses af borax, och under lösningen utvecklas gasbubblor af den del af profvet, som ännu icke är löst. Af fosforsalt löses det långsamt; profvet tillrundar sig i flussen och blifver mjölkhvitt. Med: soda fås ett lättsmält glas, hvartill mycket soda kan tillsättas utan att smältbarheten förminskas. Ko- boltsolution gifver ett mörkt blått glas. Detta mineral har förut blifvit förvexladt med amphodelith; men skiljer sig derifrån ige- nom dess betydligt ringare hårdhet, hvilken hos amphodelithen är liggande emellan flusspaten och fältspaten, men hos ifrågavarande mineral deremot är ringare än hos kalkspaten. Dess- utom är amphodelithen för blåsrör trögsmältare och låter väl med ytterst litet soda smälta sig tull glas; men detta glas blifver af mera soda osmältligt, då deremot rositen låter smälta sig med soda, äfven om sodan är i betydligt öfver- skott närvarande. Af borax löses amphodelithen stilla, men rositen deremot utvecklar gasbubblor under hela den tid som den af flussen löses. Det lättaste sättet, att skilja dessa båda mineralier ifrån hvarandra, består dock deruti, att rositen uti kolf afgifver vatten, hvilket med amphodeliten ej är händelsen. Den kemiska undersökningen verkställdes på slammadt pulver, som vid luftens vanliga tempe- ratur blifvit torkadt öfver svafvelsyra, ända till- dess att det ej mera förlorade uti vigt. Det så torkade pulvret glödgades strängt, hvarvid vigts- förlusen angaf vattenhalten, sedan förut blifvit under- 161 undersökt, att härvid icke något annat än vatten förflygtigades. Analysen fortgick nu medelst brän- ning med kolsyradt kali-natron och den brända massans lösning i utspädd saltsyra, Kiselsyran utgelatinerades och pröfvades igenom upplösning i kolsyradt natron på sin renhet. Härvid bör det anmärkas, att man alltid, då kalkjord före- finnes uti ett mineral, får kiselsyran dermed be- tydligt förenad, äfven om man med en aldrig så stark saltsyra befuktat den först intorkade mas- san; härledande sig detta deraf, att ett kalksilikat vid afdunstning regenererat sig, som sedermera ej af syra sönderdelas. Man bör derföre ej anse det, som icke löses vid kiselsyrans upplösning i kolsyradt natron, för att vara odekomponeradt mineral af lika sammansättning som det, hvilket blifvit begagnadt tull analys, såsom man ofta gjort; utan detta i kolsyradt natron olösta, som dock sällan belöper sig till mera än en eller an- nan Pp. c., underkastas en ny bränning med alkali samt undersökes till sina beståndsdelars halt på vanligt sätt, hvarefter de främmande ämnena subtraheras ifrån den förut bekomna kiselsyrans "vigt. Vid återupplösning i kolsyradt natron af den kiselsyra, som bekommes vid andra brännin- gen, regenereras väl äfven det omförmälda kalk- silikatet; men vigten deraf är numera så obetyd- lig, att den ej uppgår till några tiondedelar af milligrammen samt inflyter således ej, då äfven icke mera än 1 gramm blifvit tagen till analys, på mera än hundradedelarna af procenten, hvil- ket väl gifver en säkerhet, vida större än den, som fås igenom repeterade undersökningar af sådane ämnen, hvilka med all känd skarphet kunna "bestämmas. KA Fl Acad. Handl. 1840. 11 162 Den ifrån kiselsyran affiltrerade vätskan fäll- des med kaustik ammoniak. Fällningen tvätta- des, upplöstes ånyo för sig och fälldes med sam- ma fällningsmedel ånyo, hvarefter den torkades och vägdes. Den upplöstes sedan, och den dervid olösta kiselsyran affiltrerades, hvarefter kaustikt kali tillsattes i öfverskott till lerjordens åter- upplösning. Det af kaustikt kali olösta löstes i saltsyra, och jernoxiden utfälldes med bernstens- syradt natron, hvarefter manganoxidul afskiljdes med vätet fådladt svalvelahinronmiumn och talkjord med fosforsyradt natron. Lösningarne efter fällningarne med kaustik ammoniak fälldes med oxalsyrad ammoniak, och solutionen efter oxalsyrade kalkens affiltrering fäll- des med fosforsyradt nation. Alkalihalten bestämdes på ett eget prof, me- delst behandling med fluorvätesyra, Änanens utdrif- vande med svafvelsyra, de svafvelsyrade salter- nas upplösning i vallen, fällning med ättiksyrad baryt och kaustik ammoniak, lösningens afdunst- ning till torrbet och de ättiksyrade allena de- struktion i glödgning samt återupplösning af det lösliga i vatten. Det kolsyrade alkalit förvandla- des med saltsyra till chlorid och vägdes efter glödgning, hvarpå kalibalten bestämdes med platinasalt, fällningen vägdes och = kalihalten beräknades, hvarefter, genom jemförelse med vigten af aikalichloriden, man erfor om natron varit närvarande. Till alkaliernas bestämmande begagnades om- kring 4 grammer, och till de andra beståndsde- larnes ktrboandd "omkring 1; gramm. Enligt detta förfarande erhölls följande 2 centiska sammansättning: 163 Kiselsyra . . 44.901 syrehalt 23.333 3 Lerjord , . . 34.506 — | 16.416 Jernoxid . . 0.688 = 0.211 16.370 6 Manganoxid 049 = — 0.043 Kali. . ... 0.628 = 1.124 JNatron . . « spår i Kalkjord . . 3.592 SR 0.859 2.930 1 Talkjord —.. 2.448 = 0.947 Vatten . os 0.533 2802 I.804 2 99.476 Mineralets rosenröda färg, som gifvitl anled- hing till dess benämning Rosit, synes ådagaläg- ga, att mangan deruti befinner sig såsom oxid. Såsom bekräftelse på analysen får jag äfven an- föra, att jag i andra försök funnit procenten af kiselsyra vara 44.910, procenten af lerjord 34.637 och 34.928, äfvensom procenten af vatten 6.653. Fossilets mineralogiska formel visar sig sålunda K otvunget vara C S+64S+2 49, hvilken, trans- sp. Mg : formerad till kemisk, under iakttagande af att med r beteckna de enatomiga baserna blifver r$:+ 2Ä1S+6H. : Enligt gjorda blåsrörs- och hårdhetsprof på stuffer, : som förvarats i mineralsamlingar, synes detta mineral, utom vid Åker, förekomma vid Baldurstads kalkbrott uti Södermanland, sittande der uti. den täta kalken, likasom vid Åker, i små insprängda korn. Med ofvananförda mineral instämmer till större delen ett annat, som äfvenledes blifvit af: mig: undersökt. Detta mineral träffas vid PR URRNORAERRRTTTSTESRNTS TN USUENUISENEEERTSRERSTNETS 164 Kärrgrufvan i Tunabergs socken i Södermanland och har blifvit hittills förvexladt med Amphode- lith. Det förekommer dock ej i så små korn som rositen, utan uti något större skifriga stycken, inblandad i dervarande granit. Ej kristalliseradt. Har en perlemorglänsande genomgång. Till fär- gen: färglöst, rödt eller stundom violett. Brottet, streket, genomskinligheten, egenteliga vigten, för- hållandet till syror och för blåsröret äro alla lika med dem hos rositen. Hårdheten är deremot större och lika med flusspatens. Analytiska undersökningen verkställdes på samma sätt, som vid rositen är angifvet, hvarvid procentiska sammansättningen befanns vara: Kiselsyra . . 44.128 syrehalt 22.931 Lerjord . . « 30.445 — 16.401 foröfrd » « O.961 — 0205 ]16:06 Manganoxid. spårr tall 3 > 207 003 — 1.142 r 2 Kalkjord .. 9.547 2 1.3sej3ar Talkjord . . 1.428 = 0.553 Vatten . .. 3.292 SE 4.704 99.205 Häraf synes, att de funna kalk-, talk- och lerjordsqvantiteterna äro något större än hos ro- siten; men deremot kiselsyrans och vattnets qvan- titeter något mindre. Emedlertid äro skillnader- na ganska små, och ehuru väl syreqvantiteterna hos kiselsyran, lerjorden, de enatomiga baserna och vattnet här förhålla sig såsom 14:10:2:3 samt således ej äro i fullkomlig harmoni med dem hos rositen, utan utvisa en sammansättning, som in- stämmer med mineralogiska formeln 2(rS”+54S)+3 49, tvekar jag dock något, att antaga detta fossil såsom ett ifrån rositen be- 165 stämdt skiljaktigt mineral, utan framlägger det härmedelst såsom en afart derifrån, samt vill blott fästa minerälogernas uppmärksamhet på en möj- lig skillnad, hvilken ytterligare ökes af den be- tydliga olikhet i hårdhet, som förefinnes emellan desså båda arter. Skulle dessa mineralier i en framtid komma att båda finnas kristalliserade, och deras former då befinnas öfverensstämmande eller sinsemellan skiljaktiga, så fås först en be- stämd upplysning om deras identitet eller icke. Emedlertid får jag anföra, att enligt gjordt hårdhetsprof, jemfördt med förhållandet för blås- rör, synes denna afart af rositen, utom vid Kärr- grufvan, äfven förekomma vid Tunabergs kop- pargrufva tillsammans med amphodelith, vid Bal- durstads och Tandsla kalkbrott i Södermanland, vid Garphyttan samt vid Hällestad. ROR RREN ta RRVEREETRRARL FT RR RARE - ÅRA SEEN ESTONIA TVISTEN SNES A RR iv asilenaim ranka 2 absvltlsiskå eh reed pv | skubsasrit annv dö ved - - 3 act in fet än Vd ni É ad elig siästitnstira z : id Tavbrest Ifös 2 ; cf | Lif obåslskrR | ; a dp birgt NN 0 bi abit sbodakl a ir | basln AUT bör 5 Aa ör : 2 bete all es / 7 SS 5 'd säs . 3 =D Få Kd FE ; p NE: v ES - j å w ve c - M JA A 4 | åh N RR ; An | 2 SR ENTER AR, | Y Å NE VERA TER Lör a - > ; » EAA VE dd 3 Hand sände N i ” SAL ' Ma 2 ” ; . -; 4 é Mn | NPD äv v A AJ Mi Lök, 0 = - é NM a Jå "N 3 4 I JA / Undersökning af några för Sjö- skum bittills ansedda Svenska mineralier; af N. J. BERLIN. Närvarande undersökning har blifvit företagen för att få utredt, huruvida de för sjöskum an- gifne Svenska mineralierna till sin sammansätt- ning vore öfverensstämmande med det mineral, som man vanligen benämner Sjöskum och hvil- ket af LYcHNELL samt sedermera af EisenacH blif- vit kemiskt bestämdt; och undersökningens re- sultat har utfallit på det sätt, att dessa minera- lier väl befannits innehålla samma hufvudbestånds- delar som sjöskum, nemligen kiselsyra, talkjord och vatten, men, oaktadt deras med sjöskum i en förvånande grad öfverensstämmande yttre ka- rakterer, i så från dess sammansättning afvikande förhållanden, att de dermed icke öfverensstämma mera, än lt. ex. serpentin öfverensstämmer med sjöskum. Ehuru jag ej haft tillfälle att undersöka alla de Svenska mineralier, som fått detta namn, vågar jag dock, med anledning häraf, betvifla, att några verkliga sjöskumsarter i de Svenska bergen blifvit anträffade, utan tror, att de mine- ralier, som blifvit så benämda, blott till yttre karakterer äro analoga med de verkliga, men till BE NEROS AR nn SANDEN DS a Va 168 den kemiska sammansättningen afvikande, oaktadt den svårighet som i vissa hänseenden företer sig vid bestämmandet af ett icke kristalliseradt fos- sils kemiska konstitution. Tillika vågar jag fram- ställa den förmodan, att med de sjöskumslika mineralierne samma förhållande skulle inträffa, som så ofta för de glimmerartade och amiantlika äger rum, att nemligen sjöskum vore att anse såsom en form, hvarunder vissa, under egna om- ständigheter bildade, men kemiskt olika förenin- gar framträda; eller med andra ord, att det sjöskumslika utseendet mera vore ett sätt att före- komma eller en följd af ett uwullstånd hos vissa mineralier, än just karakteriserande dem såsom sjelfständiga; ehuruväl måhända vissa enklare föreningar hellre än andra hade benägenhet att aptaga detta utseende. Hurusomhelst härmed må förhålla sig, hoppas jag i det följande hafva åda- galagt, att om man med sjöskum förstår det vattenhaltiga neutrala talkjordssilikat, hvilket en- ligt Eisesaces uppgift håller 2 atomer vatten, hvaraf den ena vid torkning i lufttomt rum öfver svafvelsyra synes, enligt Lycuseris försök, bortgå, så utgöras åtminstone de för sjöskum ansedda mineralierna från Taberg i Wermland, Sala och Långbanshyttan icke Faf sjöskum; utan äro de tvenne förstnämda till sin sammansättning in- genting annat än serpentin, och det från Lång- banshyttan ett nytt mineral af egen sammansätt- ning, för hvilket jag, i anseende till dess yttre likhet med sjöskum, får föreslå namnet ÅAfrodit. Enligt uppgift i HisincErs Mineralgeografi öfver Sverige förekommer sjöskum äfven vid Nord- marken i Wermland, hvarjemte jag påminner mig i någon samling hafva sett ett mineral under detta namn från Gellivara. Gerna skulle jag önskat, 169 att till min disposition hafva ägt dessa fossilier och till den qvantitet, att jag kunnat utröna de- ras sammansällning; men då detta ej varit fallet, får jag åtnöja mig med att till Kongl. Vetenskaps- Academiens upplysta pröfning framställa hvad jag hittills funnit, såsom varande åtminstone så- vida ett resultat, att derigenom göres tvifvelak- tigt, huruvida i Sverige verklig sjöskum före- kommer. Serpentinens och sjöskummens egentliga vig- ter äro i de mineralogiska handböckerna uppgif- na mera afvikande från hvarandra, än som kan stå tillsammans med deras likhet i sammansätt- ning "). I anledning häraf bör jag fästa uppmärk- samheten på de sjöskumslika mineraliernas egen- skap, alt i sina porer kondensera en stor qvan- titet luft, så att vid deras insänkning i vatten en ljudande gasutveckling äger rum, hvilken ännu efter ett helt dygn kan fortfara; och har vid bestämmande af sjöskums egentliga vigt vägnin- gen i vatten skett förr än all luft blifvit utjagad, "kan det funna resultatet afvika från verkliga för- hållandet med mera än en enhet. Mineral från Taberg i Wermland. Detta mineral är hvitt, obetydligt dragande åt grått, här och der genomväfdt med ett annat brun-violett mineral under form af små prickar eller paperstunna lager. Ogenomskinligt, tätt. Hårdheten under kalkspatens; repas af serpentin. Segt, så att bitar deraf under hammaren likasom utplattas till en viss grad, innan de spricka sön- ”) Jag har funnit eg. v. på ren Turkisk Sjöskum vara 2.483 vid +180C. - 170 der. Hänger starkt vid tungan och luktar lag likt. Skätes lätt af knifven och får vid gnidning matt glans. Eg. v. tagen på ett någorlunda rent stycke, som 1 48 Htnnae varit sädskalust 1 vatten, befanns 2.42. Brottet skåligt. För blåsröret osmältligt; ; bränner sig i luften hvitt med dragning åt söllt. Upphettadt 1 kolf, blir det mörkt till färgen och afger vatten. Med koboltsolution fås en smutsigt rödblå reaktion. Sönderdelas af chlorvätesyra med lemning af slemmig kiselsyra. Analysen anställdes på vanligt sätt; så att, sedan kiselsyran blifvit afskiljd, den genomgång- na lösningen fälldes med ammoniak, och den dervid erhållna fällningen löstes i chlorvätesyra och utfälldes åter med kolsyrad ammoniak. Den sålunda erhållna fällningen delades, under iakt- tagande af vanliga försiglighetsmått, uti lerjord deh jernoxid, ur hvilka små portioner kiselsyra sedan afskiljdes. Den efter jernoxidens utfällning återstående vätskan blandades med de andra båda lösningarne, hvilka tillsammans afdunstades till den kolsyrade ammoniakens utdrifvande, hvarvid det som föll lades till lerjorden och jernoxiden; den klara lösningen pröfvades nu' på kalk och mangan, härefter talkjorden utfälldes ur den starkt ammoniakaliska vätskan genom fosforsyradt natron. Ur talksaltets tvättvatten utfälldes åler det deri upplösta och dess vigt lades till det öfriga. Vattenhalten är bestämd genom det vid vanlig temperatur (+16--18”C) öfver svafvelsyra torkade mineralets glödgning. Af de båda här nedanföre anförda analyserna är den första anställd medelst mineralets sönder- delning genom chlorvätesyra, den sednare genom bränning med kolsyradt natron. 171 | . I. MU. Kiselsyra . 42.75 . . . 43.34syrehalt 22.51 4 Lerjord . . 156 «. « 195 — 0.9 Jernoxidul 4.58 . .. 466 — 1.06 Mancganoxi- | dul.. . > spår. « « spår 16.0 3 Talkjord . 38.08 . .. 386 — 14.95 Vatten och förlust .. 13.o3 vatten11.e6s — 10.35 2 100.00 100.21. När man från kiselsyrans syrehalt för ler- jordens räkning afdragit 0.91 syre, gifver det åter- stående ganska nära serpentins formel. Mineral från Sala. Undersökningen af detta mineral är utförd af L. SvAnsErG och af honom mig meddelad till anförande. Det förekommer i den så kallade Bergsgummans stross 1 Sala grufva på 124 fots djup såsom en partiel skölfyllning tillika med kristalliserad och spatig kalkspat, hvilka till en del voro inväxte i mineralets massa. Sitter i grå fyndig urkalk. Färgen på de renaste bitarne hvit, annars med dragning åt gult. Ogenomskin- ligt, 1: brottet skåligt. För känseln lent och fett- artadt. Streket hvitt och matt. Vid gnidning snart glänsande. Hänger starkt vid tungan, sväl- ler mycket i vatten och luktar svagt lera vid påandning. Hårdheten mellan gipsens och kalk- spatens, Repas lätt af alla serpentiner. Eg. v. 2.475. Analysen gaf: Kiselsyra . : . - 44.210 syrehalt 22.974 4 Jernoxidul . .. 1.339 — 0.305] 46 3 iHalkjord «vv 4140 — AGS DE IMabten vind os « 13432 = — 11.666 2 berjord ol . 0.482 100.610 172 Härifrån härledes likaledes utan svårighet serpenlinens formel. Mineral från Långbanshyttan. Mjölkhvitt, ogenomskinligt, på vissa ställen tält, på andra något poröst, inneslutande ett kri- stalliseradt, mörkt grönbrunt mineral. Kännes fett, smulsas lätt genom vidröring, häftar vid tungan och uppsuper begärligt vatten, hvaruti det blir gulaktigt och utsväller, under det luft- blåsor i mängd utvecklas. Skäres lätt med knif och den skurna ytan blir genom gnidning snart glänsande. Brottet ojemnt. Hårdheten ringa, så att mineralet tager intryck af nageln. Eg. v. 2.2. För blåsröret osmältligt. Brännes i öppen luft snöh vitt. Blir med koboltlösning smutsigt rosen- rödt. För sig i kolf afger det vatten och mörk- nar likasom sjöskum. Sönderdelas af chlorväte- syra, hvarvid kiselsyran återstår såsom en slem- mig massa. Håller intet spår af kolsyra. Beståndsdelarne bestämdes på redan anfördt sätt. Det myeket hygroskopiska mineralpulvret torkades före försöken öfver svafvelsyra vid rum- mets temperatur, hvarvid en längre tid erfordra- des, innan tvenne öfverensstämmande vägningar erhöllos. Den första af nedanstående analyser är verkställd genom sönderdelning med chlor vätesyra, den andra genom smältning med kolsyradt natron. Kiselsyra . 51.55 . . . 51.58syrehalt 26.79 8 Manganoxi- dul 0. > "16. TATE Jernoxidul 0.59 . .. 055 — = QO.43313.65 4 Talkjord . 33.72 ... 3407 — 13.18 Lerjord . . ' Q:201. . - 0:83 Vatten och | förlust . 12.32 vatten 11.324 = — 10.07 3 100.00 99.16 173 Detta ger formeln 4 MS'+3 Ag, vid hvilken jag endast önskar anmärka, att mineralet ej ger- na kan hafva varit MS"+ Ag, som vid torkningen förlorat en fjerdedel af sitt vatten; emedan tork- ningen skedde med största varsamhet och, såsom förut blifvit nämdt, vid en så låg temperatur, att intet kemiskt bundet vatten dervid bordt kunna bortgå. Och i händelse detta ock skulle hafva ägt rum, blir det svårare att förklara, hvar- före vattnets bortgående skulle stadna just på denna punkt, än att förlika sig med den formel försöken gifvit. Vi känna således för närvarande följande vattenhaltiga bisilikater af talkjord, nemligen: Picrosmin 2MS'+ Ag. Pikrvofyll 3 MS:+2 Ag. Afrodit 4MS?+3 Ag. KAESRNENNNNENIENNERRRAGENIRSERS OR ERNERT ANAR NISKSEn An SR MRS BD LR RAR ot od fa säd Prb net K 5 alvde: door eutel sur SK stad. sakdrök HR yr | Kr i Bq fn aber = Hane bi yen edt skör bila DA Mus betulinus Patti. En för Eu- ropas Fauna ny Råttart, fun- nen 1 Skåne och beskrifven af M. W. von DUBEN. I Siberien fann Parras en råttart, för första gån- gen beskrifven i hans Ryska resa, under namn af Mus subtilis , och isynnerhet allmän mellan Iack, Irtisch och Ob, så väl på öppna sandiga fält, öfver hela den Tartariska steppen, som 1 björk- skogarne. Under hela den långa siberiska vin- tern fann han detta lilla djur ligga i dvala, och insomna redan vid +195”.5 temperatur; ännu 1 Juni månad tillbragte det de kyliga nätterna hoprul- ladt och sofvande i sitt bo; det klättrade med samma lätthet som Hasselmusen, hvarvid den långa svansen stundom begagnades som rullsvans, och han såg det till och med uppklättra på större grässtrån, för att åtkomma deras frön. Såsom måhända endast en varietet af denna art anmärkte han en råtta, hvaraf han då ännu ej erhållit mer än ett enda exemplar, men som skilde sig från de andra, i synnerhet genom en i brandgult stö- tande färg och längre svans. Då han några år sednare utgaf sina HNove species glirium, hade han af denna sednare råtta erhållit flera exem- 176 plar, och förklarade den nu utan tvekan för en egen art, under namn af Mus betulinus, hvar- emot den andra, först under namn af Mus sub- tilis beskrifna arten, som var allmännast i step- perna och der syntes företaga ordentliga vandrin- gar, här kallades M. vagus. Några nyare för- fattare hafva likväl sedermera åter sammanslagit dessa båda arter, under det collectiva namnet M. subtilis, men sedan Pauras' tid har ingen zoolog mig vetterligen haft tillfälle att se någon af dem 1 naturen, lika litet som de hittills blifvit an- märkta på denna sidan Uralfloden. — Det är således ganska märkvärdigt, att den ena af dessa arter äfven förekommer 1 Sverige. Vid Rönneberga, nära Landskrona, på en med björkar planterad sandås, tog jag 1 Juli månad 1835 en råtta, som i min samling förvaras, och som så fullkomligt öfverensstämmer med Parras' beskrifning på sin Mus betulinus, som hade be- skrifningen efter detta exemplar blifvit gjord. Oaktadt denna råttas litenhet, dess svarta rand längs ryggen och utomordentligt långa svans ge- nast väckte min uppmärksamhet, och tycktes sätta utom allt tvifvel dess skillnad från hvarje hittills såsom svensk beskrifven art, blef jag först ny- ligen uppmärksam på den oväntade identiteten med den siberiska Mus betulinus. I den trakt der denna råtta togs, har jag sedermera ej haft tillfälle att någon längre tid uppehålla mig, men intressant vore att framdeles få utrönt, huruvida den der allmännare förekommer, liksom den otvif- velaktigt flerestädes inom fäderneslandet - måste finnas; äfvensom huruvida dess lefnadssätt här öfverensstämmer med de underrättelser PALraAs derom lemnat. Med 177 Med ingen annan Svensk art kan denna för- vexlas. Mus agrarius Pair. en i Tyskland och Danmark ej sällsynt art, som troligen äfven förr eller sednare finnes hos oss, åtminstone 1 Skåne, liknar väl denna till färg och till det svarta ban- det längs ryggen, men är föga mindre än M. mus- culus och har svansen kortare än kroppen. Gan- ska nära denna art står deremot, såvida den verkligen är skild, Mus vagus Pair., hvilken äf- ven delar dess lynne och lefnadssätt, men skall vara något större, ofvan blekt askgrå och vatt- rad af inblandade svarta hår, samt ha betydligt kortare svans, som föga Ööfverstiger kroppens längd. — Från sina samslägtingar afvika dessa tvenne arter genom sin vintersömn, och, i ana- tomiskt hänseende, genom närvaron af gall- blåsa, äfvensom genom den lätthet: hvarmed de klättra, öfverensstimmande ined arterna af Myoxus, bland hvilka derföre Parrzas i början, besynnerligt nog, ställde dem, då de genom alla öfriga karakterer (äfven anatomiskt, genom när- varon af blindtarm, hvilken slägtet Myoxus sak- nar) obestridligen tillhöra slägtet Mus. Ej min- dre utmärka de sig genom sin långa svans, re- lativt längre än hos någon annan råttart (så liten Mus betulinus är, har den dock längre svans än musculus och sylvaticus), och genom sin liten- het, då de jemte Mus minutus Pair. äro de min- sta kända gnagare, näst några sSorices och Pes- pertiliones , de minsta bland alla däggdjur. Så länge det ännu ej kan anses för afgjordt, huruvida Mus betulinus och vagus endast äro artförändringar eller skilda arter, bör namnet Mus subtilis ej begagnas för någondera af dem, utan den 1 Sverige funna formen måste åtmin- stone tillsvidare behålla namnet. K. V. Acad. Handl. 1849. 12 178 Mus betulinus. Artm. Svansen en tredjedel längre än krop- pen. Öronen vikna. Färgen ofvan gråaktigt rost- brun, med en svart rand längs ryggen, under hvitaktig. — Längd 2; tum. Synon. Mus subtilis gp Pall. It. 11. App. p. 706. n. 11 (1773). — Mus betulinus Ejusd. N. Sp. Glirium, Pp. 332. tab. 22. fig. 1. Zoogr. Rosso- asiat. p. 169. n. 89. ScHrez. Säugeth. IV. p. 664. tab. 184. fig. 1. (color. non opt.) — Mus subtilis var. B. betulinus Desm. Mammal. p.- 303. n. 481. Beskrifning, gjord efter det uppstoppade, men väl bibehållna exemplaret: Längd (i Sv. verkmått) från nosspetsen till SVansroten. << tum.-J. II. =, SVA lSCH out. SN. — Hufvudets längd 7+ lin. — Öronens längd 3 lin. — bredd 2 lin. — Afståndet från nosspet- sen till örat 5+ lin.; från nosspetsen till ögat 2: lin. (ögat ligger således litet närmare örat än nosen). — Framfotens längd 3 lin. — Bakfotens J2 lin. Hufvudet äggformigt, med nosen utdragen och på sidorna besatt med morrhår, af hvilka de undre och kortare äro hvita, de öfre af hufvu- dets längd, svarta eller bruna med hvit spets; ett par dylika fina borst sitta öfver hvardera ögat. Nässpetsen bar; de öfre framtänderna gula, de undre blekgula. Öronen medelmåttigt stora, ovala, med främre kanten inviken; mera håriga än hos de öfriga arterna, isynnerhet på insidan tätt besatta med tilltryckta korta, rostbruna hår, i kanten med. hvita. : i 179 Framfötterna med 4 tår, af samma förhål- lande till hvarandra som hos de öfriga arterna, väpnade med hopiryckta spetsiga klor; i tum- mens ställe en liten knöl, utvändigt försedd med en rund, convex nagel. — -Bakfötterna wmed 5 tår, alla med spetsiga klor; tårna relativt längre än hos musculus och sylvaticus. Svansen 4 så lång som hela kroppen, med SC 1 [SR FSE 2 - o fjälliga ringar (inemot 200) och hår som hos musculus (att den kan begagnas som rullsvans röjes ej genom något yttre tecken.) Färgen ofvan rostbrun, insprängd med grått af inblandade stickelhår, som äro svarta med hvit spets; längs ryggen löper ett svart band, som redan i nacken börjar antydas, men först längre bakåt, ungefär midt emellan nosen och svansroten, blir fullt tydligt och rent, midt på ryggen nära en linea bredt, mot svansroten nå- got afsmalnande. Fötterna ofvan och alla undre kroppsdelar gråaktigt hvita. Gränsen emellan den öfre och undre sidans färg tydligt utmärkt i syn- nerhet vid nosen, bogarne och låren, och längs densamma ett gulbrunt strek. Svansen ofvan mörkgrå, under gråaktigt hvit. Skallen skiljer sig från skallarne af musculus och sylvaticus 1 synnerhet derigenom, att afstån- det emellan orbite är dubbelt så bredt (hvilket äfven Parras anmärkt), och att profilen är nå- got konkav mellan pannan och nosen, öfver ossa nasi, der den hos de andra är konvex. Nosen lång och smal (som hos Mus sylvaticus), framåt af- smalnande, med näsbenen utskjutande öfver fram- tänderna. Tinningarne konvexa, liksom hela skal- len utan någon skarp vinkel. Tandbyggnaden som hos de nämde arterna, men tänderna med 180 mera upphöjda och spetsigare knölar. Hela skal- lens längd 6; lin. Största bredden öfver kind- bågarne 3 lin.; strax bakom kindbågarne 23 lin.; mellan orbite 11 lin. Nosens bredd vid basen nära 1 lin.; dess längd 2 lin. Underkäkens 3 lin. Svansen af 30 kotor, den 8-—11 längst, nå- got öfver en linea långa. Undersökning af tvenne nya Mi- neralier, Praseolit och Esmar- kit, från Norrige; af AXEL ERDMANN. LE Praseolit. När man: reser ifrån Brewig söder ut, träffar man snart, sedan man öfverstigit den så kallade Tangvoldkleven, som här bildar gränsen emellan öfvergångsformationen på den norra och urfor- mationen på den södra sidan, både i de utåt vägen liggande geschieben och 1 fast kElyft, spår af elt grönt insprängdt derbt fossil, hvars myc- kenhet och hvars anlag till kristallisation tillta- ger i den mån man nalkas gården Bräkke i Bamle Prestgjeld, ungefär 1 mil sydvest från Brewig. Detta brett är Praseolit, redan för flera år sedan upptäckt af Pastor Esmark 1 Brewig. Det förekommer här i en qvarlsgång, i den rå- dande gneisen, som på detta ställe bildar en brant, 20 å 30 alnar hög, otillgänglig bergvägg, vid bunt fot en: gans skal stor äned, al större och mindre stenblock ligga reellt Det aåtföl- jes på stället af bladig chlorit, äfvensom af titan- jern och: svart turmalin eller så kallad aphrizit. För öfrigt skall, enligt Pastor Esmark, 1 de an- mA AR RR RR RR RR AF YE FR RR FR FR FREE RE GF RR RR AR en 182 gränsande bergen finnas anthophyllit, peliom, cyanit, ädel granat, tungspat kristalliserad i låga 4-sidiga taflor, äfvensom spår af graphit och jernspat. Mineralogisk beskrifning. Praseolitens namn är härledt af 0000 och 2090g, 1 anseende till dess oftast lökgröna färg. Den förekommer dels derb, dels kristalliserad. Kristallerne tyckas tillhöra det prismatiska syste- met och äro väl ursprungligen 4-sidiga prismer, men genom kombination med andra planer upp- komma flersidiga prismer, såsom 6, 8, 12-sidiga. Den ena af biaxlarne är oftast mycket större än den andra: härigenom uppkomma platt-tryckta prismer. Kanter och hörn träffas sällan skarpa, utan äre merendels afrundade liksom slutne, hvarigenom kristallen, i synnerhet då många af- stympnings-planer uppträda, får, när den ses upp- ifrån, ett evalt utseende. Kristallernas storlek varierar från ett par klinier till 4 tum eller mnå- got deröfver i diameter, största längden går säl- lan öfver 1 tum. De sitta invuxna 1 qvarts, äro merendels utbildade i båda ändar och innesluta ofta i sig tunna fjäll af Fr äfvensom små qvartskorn. Praseoliten har, som det tyckes, blott en genomgång, vinkelrät mot hufvudaxeln, och låter äfven lätt klyfva sig efter denna direktion. Brot- tet är flatskåligt splittrigt, brottstyckena obestämdt kantiga. Glansen matt, nästan ingen. Mild. Stre- ket hvitt grönaktigt. Hårdheten emellan” kalk- spatens och fluss-spatens. Egentl. vigten —=2,754. Färgen är grön, af flera nuancer, från ljusgrön till mörkgrön, som är den vänligaste, på kan- terna och i splittror genomlysande, 183 Dess förhållande för blåsröret är följande: Upphettad i en liten g/asko!f utvecklas vat- ten och profvet förändrar färgen till smutsgrön, med fläcktals dragning åt 'brungult. Ett insatt fernbocks- eller lackmuspapper visar icke någon reaktion. I tång eller på kol smälter ganska trögt, och blott på kanterna eller i ytan, till ett blågrönt glas. I borax löses lätt med svag jernfärg. I fosforsalt något trögare, med olöst kisel- skelett. I god reductionseld framkallas svag Ti- tanreaction. Med soda smälter trögt till en ärtgul, något i grönt fallande slagg. Med koboltsolution en gråblå färg. Kemisk analys. Mineralet blandades i platinadegel med fyra gånger dess vigt kolsyradt natron, brändes på vanligt sätt, upplöstes i saltsyra och afdunstades till torrhet. Efter genomfuktning med koncen- trerad saltsyra, lemnades massan orörd en half timma , hvarefter vatten tillslogs och kiseljorden upptogs på filtrum, tvättades väl, torkades och glödgades. I den filtrerade solutionen nedled- des en ström af svafvelbunden vätgas. Den obetydliga fällning af svafvelbly och svafvelkop- -par, som dervid uppkom, togs på ett mycket litet filtrum, som med den derpå varande fäll- ningen förbrändes till aska, öfvergöts först med litet rökande salpetersyra och sedan med några droppar svafvelsyra, hvarefter den i öfverskott tillsatte svafvelsyran afröktes, vatten påslogs, vig- ten af det svafvelsyrade blyet bestämdes och hal- 184 ten af blyoxid derefter uträknades. Kopparen ut- fälldes med kaustikt kali i kokning. Solutionen, filtrerad från den nyss nämde fällningen med svafvelväte, upphettades till svaf- velvätets bortdrifvande, hvarefter litet saltpeter- syra tillsattes, för att fullt oxidera det 1 lösnin- gen befintliga jernet. Den fälldes först med kau- stik ammoniak, fällningen frånfiltrerades, löstes ånyo 1 saltsyra och denna lösning fälldes nu med öfverskott af kolsyrad ammoniak i flaska. Den dervid uppkomna voluminösa fällningen, noga tvättad, kokades med en lösning af kaustikt kal, som dear upptog lerjorden, hvilken utfälldes med kolsyrad ammoniak, sedan solutionen blifvit först vederbörligen mättad med saltsyra. Jorden upplöstes, efter glödgning och vägning o, 1 varm svafvelsyra, hvarvid en liten qvantitet kiselsyra återstod. >. Jernoxiden och manganoxiden, som kalit leninat orörde, löstes i saltsyra, lösningen neutra- liserades noga med ammoniak, och jernoxiden ut- fälldes + kokning med bernstenssyrad ammoniak, filtrerades, tvättades med kokhett vatten, torka- des och glödgades. Ur den frånfiltrerade - solu- tionen utfälldes manganoxidulen med kolsyradt natron på vanligt Sätt. — Ur jernoxiden, upp- löst 1 saltsyra, erhölls äfven litet kiseljord, som togs på filtrum, hvarpå solutionen, gjord ammo- nikalisk, fälldes med hydrotyon-ammoniak, fäll- ningen al sätta sig, det klara afhälldes försig- igt: och svafvelsyrlighetsgas mnedleddes, igar den i jernfällningen inblandade titansyran blef olöst, frånfiltrerades och glödgades. SÄ tidutate som blifvit filtrerade från fäll- ningen med antik och kolsyrad ammoniak, slo- gos' tillsammans, försattes med saltsyra till kol- ; 185 syrans utjagande, hvarefter, sedan- vätskan ånyo blifvit gjord ammonikalisk, oxalsyrad ammoniak tillsattes och lösningen hölls under en längre tid i digestionsvärme, för att fullt utfälla den oxal- syrade kalken. Den från kalkfällningen filtrerade solutionen evaporerades tull torrhet, salmiaken af- röktes, återstoden löstes i saltsyra och intorkades, en liten portion kiseljord afskildes, solutionen neutraliserades med ammoniak och mangan ut- fälldes med hydrothyon-ammoniak. Svafvelman- gan löstes i saltsyra och utfälldes 1 kokning med kolsyradt natron. Ett spår af kobolt upptäcktes för blåsröret i manganfällningen. Den från man- ganfällningen filtrerade solutionen gjordes sur med saltsyra, svaflet frånskildes och lösningen fälldes : Sr med kolsyradt natron, hvaraf så länge tillsattes, tills den intorkade massan befanns Jaga alkalisk, hvarpå den genomglödgades, löstes i kokhett vat- ten, filtrerades och tvättades, tills blott en obe- tydlig fläck visade sig på glas. Den genomgång- ne lösningen, blandad med fosforsyradt natron och litet ammoniak, gaf en liten fällning, som togs på filtrum för sig, brändes och vägdes och halten af talkjord beräknades derefter. Vattenhalten bestämdes på det sätt, att mi- neralet, först en klingre tid uttorkadt öfver svaf- velsyra under klocka, och sedan efter skedd upp- vägning lindrigt upphettadt flera gånger tills vig- ten höll sig lika, glödgades i betäckt degel, då vigtsförlusten utvisade vattenqvantiteten. Både den kristalliserade och den derba va- rieteten af Praseloit hafva varit föremål för min undersökning, och analyserne gåfvo: ; 186 a) Den kristalliserade wvarieteten: i Pro- Syreqvan- cent. titet. Kiseljord . . . 1,264 40,94 IKLJIGSIN KR Lerjord . . . . 0,889 28,79 13,746 2. Jernoxidul . . 0,215 6,96 = 1,584 Manganoxzidul 0,010 0,32 — 0,071+ 6,969 41. Talkjord . . . 0,423 13,73 = 5,314 Matten ss - (0228-0736 6,560 41. Blyoxid -... 0,002 Kopparoxid +. 0,005 Kalkjord . .. 0,008 Koboltoxid . . spår Titansyra . . 0,012 Förlust . . . . 0,031 3,087 gr. Häraf ses, att syret hos de baser, som hålla en atom deraf, är +sdel af syret hos kiseljorden och sten af syret hos lerjorden, äfvensom att valtnets syreqvantitet står till kiseljordens och lerjordens i nära nog samma förhållande. Med antagande häraf uppkommer tydligen följande formel: Mg fer St+2AS+A4g, som svarar mot den m kemiska formeln, Metliyccn Fe pSi+2Ä1ISi+3H. Mn? Praseolit kan således möjligen betraktas som vattenhaltig epidot. 187 Det efter den härledda formeln beräknade resultatet, som väl stämmer öfverens med det funna, blir Kiseljord . . .«. 40,69: Terjondka a SAGA 30,16. Jernoxadul svs 27,09: Manganoxidul . . 0,33. Talkjord:.13x5a0. 13,87. Nättenieb, 34 Jar 7,92. b) Pen derba wvarieteten. i Pro- Syreqvan- cent. titet. Kiseljord . .. 1114 38,16 19,8235. Tesjord 5. 00) 0503: 27,50 12,845. Manganoxidul 0,019 0,68 — 0,152 Falkjördiv: 00368: 1:12,60> 3,577 Matttenminas vo, 0237 8,11. 7,207, Blyoxid . .. 0,003 Kopparoxid . 0,004 Koboltoxidul Kalkjord Titansyra. . . 0,007 Förläst .. 22: 0093 2,919 gr. Resultatet af denna sednare analys svarar ej så synnerligen väl mot ofvanstående formel, men man ser dock, att det närmar sig dertill, så mycket som man kan ha rätt att vänta det af ett derbt fossil. Jernoxidul . . 0,271 9,28 — 2,112 7,141. spår. 185 IL - Esmarkit. Ej långt från Praseolitens fundort, d. v. s. 60 a 80 alnar dervifrån uti en på andra sidan om landsvägen gentemot liggande bergklint, fö- rekommer äfven ett annat kristalliseradt mineral, som, både till sitt utseende och sin inre sam- mansättning, dermed är väsendtligt olika; och för hvilket Herr Baron Berzenuvs föreslagit namnet Esmarkit, till hågkomst af den om Brewigstrak- tens mineral-geografi förtjente Pastor EsmaArK. Esmarkitens kristallform tyckes äfven vara prismatisk "). Samma former, som hos praseoli- ten, uppträda äfven här. Kristallernas storlek varierar från några linier ända till nära 2 tum i diameter: längden går ull 1; tum eller der- öfver. Kristallytorna äro merendels ojemna och skrofliga, utan glans, och ofta öfverklädda med ett tunt lag af glimmerfjäll, som stundom är vittradt gult eller brunt. Kanter och hörn äro, likasom hos praseoliten, sällan fullt skarpa. Den förekommer blott kristalliserad: kristallerna sitta invuxna i qvarz, åtföljd af chlorit, och hafva säl- lan träffats utbildade 1 ändarne, utan merendels varit tvärt afskurne. Esmakiten har en tydlig genomgång, vinkelrät mot hufvudaxeln, och på denna genomgångsytan har den en svag perle- morglans; på brottytorna mellan fett- och glas- glans. Tvärbrottet är jemnt eller bladigt, längd- brottet ojemnt, dels mycket finkornigt, dels :split- trigt. Hårdheten på genomgångsytan mellan kalk- spatens och fluss-spatens; på brottytorne tyckes ”) Herr Professor Heinrica Rose, som nyligen besökt hufvudstaden, har godhetsfullt medtagit till sin Bror kristaller af både praseolit och Esmarkit, för att af honom till kristallformen bestämmas. 189 den vara något större. Egentliga vigten =2,709. Färgen hos tvärbrottytan är alltid ljusgrön, hos somliga kristaller gående åt hvitgrön, på längd- brottytorne något blågrön. På klniter och i split- tror genomlysande. Färgen är ej ren. Mellan mild och spröd. Kristallens utseende i längd- brottet är såsom bestode den af tätt vid hvaran- dra hopfogade taflor. Dess förhållande för blåsrör är följande: I kolf ger den vatten och förändrar färgen till smutsigt gråblå. I tång och på kol smälter den trögt, och blott på kanterna, till ett perlgrått glas. I borax och fosfor salt löses den med jer- nets vanliga reaction. Med smälter trögt till gul slagg. Esmarkiten analyserades på alldeles samma sätt som praseoliten, och analysen gaf: 1 Pro- SR Syrchalt. ”Kiseljord .... 1,318 45,97 23,880 9. Wesjördi «4: «--,0,920.,132,08 14,982 3. Talkjord . . . 0,296 10,32 3,994 Jernoxidul . . 0110 = 3,83 0,871 4.956 41. Manganoxidul 0,012 0,41 -0,091 Malter ccs EDT NI 4.879 41. Blyoxid . ,. > + 0.007 Kopparoxid . 0,006 Koboltoxidul Kalkjord spår Titansyra ; Förlust . . . . 0,042 2.867 SE 190 Syret hos vattnet är här lika med syret hos de isomorpha baserna talkjord, jern- och mangan- oxidul sammanlagde, samt +del af lerjordens och 1 det närmaste 3:del af kiseljordens syre, af hvilka förhållanden följande formel är härledd: m M så S+3AS+4g, som motsvarar den kemiska formeln, Fe USP+3A1Si-3H. Mn? Esmarkit kan således betraktas som en vat- tenhaltig dichroit, men med ringare vattenhalt än hos fahluniten, hvilket ses af följande upp- ställning: Dichorit . . . BSr+3A1Si. Esmarkit .. RSP+3A1Si+3H. Fahlunit . . RSP+3A1Si+6H. Beräknas resultatet efter den härledda for- meln, så får man Kiseljord . . . . 47,86. Lerjord ; 57 FEST Fälkjord "SC 10,35. Jernoxidul.. to. RO Manganoxidul . 0,41. Vattell — ös Id,29. Undersökning af Leucophan, ett nytt mineral från trakten af Brewig i Norrige; af AXEL ERDMANN. Detta mineral, upptäckt af Pastor EsmarkK i Bre- wig, bestämdes af honom först ") 1829 såsom ett nytt mineral under namn af Leucophan. Redan 1824 hade Esmares fader till Prof. BeErzenius lem- nat, såsom en ovanlig art af fluss-spat, åtskil- liga stycken af detta fossil, af hvilka några, jemte andra sedermera erhållne, hafva legat till grund för den kristallografiska bestämningen. Det har således länge varit kändt, fastän ej till samman- sättningen bestämdt. Det förekommer på en liten ur hafvet uppskjutande, brant och blott på en sida — tillgänghg kal klippa, kallad Lammön eller Lamansskäret, straxt utanför Stokön, vid Langesundsfjordens utlopp 1 hafvet. Det sitter, såsom njurformiga mindre stycken, invuxet i syeniten på den vestra sidan af skäret, på hvil- ket dessutom några andra mineralier anträffas, ") Tamnav har, i PocGEnpores Annaler XLVIII, 504, uppgifvit sig såsom den der skulle benämt ifråga- varande mineral, hvilket ej är med sanna förhål- landet öfverensstämmande. 192 såsom Agirin både derb och kristalliserad, kor- nig och tät albit, eleolit brun och grön, Mo- sandrit ? kb yttrotantal 1 ytterst små korn in- sprängd i Agirin. Då mineralet förekommer gan- ska sparsawt och genom sprängning ej gerna ken utskjutas, i anseende till ställets Omedelbar om- gifning af hafvet, utan måste med mejsel och hammare utkilas, är det ganska sällsynt att deraf erhålla någon större och vacker stuff. Vanligen fås det i smärre bitar. i Mineralogisk beskrifning. Leucophans namn är härledt af 2exx0og (hvit) och povoua (jag synes). Den har i större styc- ken en mycket blek smutsigt olivegrön färg,oti mindre en svag vingul och är 1 tunnare splittror nära färglös, men återkastar i vissa ställningar ett hvitt sken, hvarifrån namnet blifvit härledt. Den är utanpå glänsande och inuti starkt glän- sande, af glasglans, som, i en viss direktion, när- mar sig något svag fettelans. Den har: ett full- komligt bladigt längdbrott efter den ena genom- gången, ett ninnlke fullkomligt efter de båda an- dra, som närmar sig till skåligt, i båda fallen splittrigt. ”Tvärbrottet är ojemnt. Brottstyckena hafva form efter det bladiga brottets aflösningar och äro, då de äro mycket små, rhomboidala. Genomlysande till genomskinlig. Pulvret är hvitt. Den är ganska seg att sönderslå, och utvecklar vid starka slag af hammaren ett blåaktigt sken. Upphettad i en liten glaskolf, lyser den NR me ") Ett af mig funnet, förut okändt, mineral, hvars när- mare DESK TiANne jag framdeles hoppas få äran med- dela Kongl. AVidemien 193 med ett blåviolett sken. Den tyckes blifva svagt elektrisk, både genom uppvärmning och genom tryckning eller gnidning. Dess hårdhet är emel- lan kalkspatens och fluss-spatens, närmare den sednares. Egentliga vigten vid +12",s Cels. är 2,974: Herr WALLMARK, som benäget åtagit sig mi- neralets kristallografiska hestämning, har tillåtit mig att här anföra resultatet af hans undersök- ningar: ”Mineralet har icke kunnat erhållas i rediga ”kristaller, utan de få bitar, som ej voro alldeles ”amorfa, hade endast några planer af mindre ”fullkomlighet. Den rådande yttre habitus synes ”vara ett prisma med genomskärning af ett tra- ”pez, hvars parallela sidor utgöra en ganska full- ”komlig genomgång, med temligen stark glasglans. ”Ur detta prisma erhölls, ehuru ej särdeles lätt, ”genom utslagning diagonaliter, trenne andra ”svagt glasglänsande genomgån- ”gar. Närstående figur förestäl- ”ler en genomskärning af det ”sålunda af genomgångarne bil- ”dade prismat, vinkelrätt mot ”dess axel; r är den tydligaste ”genomgången. Mätningen af ”dessa vinklar skedde å några ”bitar med en WeorraAstons Go- ”nyometer med repetition, men ”mineralets obenägenhet, att låta framkalla annat ”än mycket små planer, samt dessas mindre full- ”komliga reflexion bidrogo till att mätningarne ”ej blefvo så noggranna, som jag önskat. Resul- ”tatet är följande: K. V. Acad. Handl, 1840. 13 194 ”1:0) r:L- 1) 89586 af 10 Obsr. Pondus =0,0976. 2) 40 ÖRE INET 0,0222. 3) 2,0 ONE TES 0,0147. 4) —49,6—10 — — 16450. 3 bio te d0 sy rg. spa. ; ”Sannolikaste värdet blir 89:50',7 och dess Pondus =11,61 samt sannolika felet endast O',14. ”2:0)r:m— 1)12637',3 — 10 Obsr. Pondus =0,0965. 2 SAFE EE = 0,0789. 3 SKETT Sn 050197. 4 JYP EO = 0,0867- ”Sannolikaste värdet =126"34'51 och dess ”Pondus =2YV2,286. ”3:0) m :1-—1) 143?34',5 — 10 Obser. Pondus = 0,1045. JM ÖN — 0,0868- ”Sannolikaste värdet =14333',7 och dess Pondus =38,062. ”Summan af dessa trenne vinklars supple- ”meftiter är således 1',9 öfver 1802. Sedan detta ”öfverskott blifvit fördeladt i omvändt förhållan- ”de till pondera, blifva nämde suplementvinklar ”4=90" 9,0 oeh ull följe deraf A=89"51';0 ”Y'=53247 Yr=5356',3 ”X=36260,3 X=3612';7 ”Vinklarne hos det prisma, som bildas af ”genomgångarne, torde således vara i det mnär- ”maste följande: ”mn:M= 72400") mil =14333'7 ”piin =126:3343 M:L=143"47';3 ?) ”r:M =126? 37 d r:l= 89510. ”De med a) betecknade äro beräknade. r:M ”kunde endast mätas approximativt. | ”De vinklar deremot, som skulle bestämma ”ändplanernas läge, hafva endast högst grossiert ”kunnat bestämmas medelst reflexion af pålim- ”made glimmerblad, som för hvarje mätning blif- 195 ”vit minst tvenne gånger förnyade, ofta med en ”eller två graders olikhet i resultaten; och erhölls = 10326). TGL or (£)=119"50 ”P: L=11844' F:G=142259 r:D =12010' | | D:(£)=13046 ”Planerna £ och L tillhöra förstnämde sne- ”da prisma med sektion af ett trapez. F är ett ”temligen jemnt plan, funnet å ett par kristaller. ”Z liknar en brottyta, men, jemte F och r, rå- ”dande å några bitar. G är temligen plant med ”strekning af ett annat plan (22). r', DO och (Z) ”gå tillsammans i ett trubbigt hörn å en kristall, ”men D och (L) likna mycket brottytor. Spår ”förefinnas efter en genomgång, som gör omkring ”127” med r, varande kanten emellan dessa pla- ”ner ej fullt vinkelrät mot kanten r:M. Ehuru ”det ej lyckats mig att kunna sammanjemka ”dessa planer, har jag dock ansett de gjorda ob- ”servationerna böra antecknas.” ”Leucophan synes utan tvifvel höra till ett ”af de klinometriska systemen, i hvilka åtmin= ”stone en axel lutar, och ehuru prismats änd- ”planer ej kunnat bestämmas, så tyckes dock deras ”irregularitet hänvisa på det triklinometriska syste- ”met eller das Ein- und Ein-gliedrige System.” | Anm. ”Den stora noggrannhet, som er- ”hölls af den 4:e och 35:e observations=serien, i ”jemförelse med den af den 2:a och 3:e å samma ”planer, är en följd deraf, att jag, vid förrnämde ”mätningar, begagnat en å gonyometern provisio- ”nelt anbragt tub med hårkors, så inrättad, att ”ytan af fönstrets reflekterade bild förminskades ”några tusen gånger, hvarigenom kristallplanet ”reflekterade en proportionelt större mängd ljus, ”så att miren å fönstret nu kunde ses med en ”ojemnförligt större tydlighet, än med blotta ögat AN per 2 RRENO TRA - SAD KM Und manen "AAA amd SS PEO NAV SNRA OR KN Mor vin lr rt Vt NN fö FR SDU ESS NDRSSNRENENIESN VR fr ÖT SS HS ka orre r Al Ke AR PAST SIE IE NEAR NERE RASTERNA RSA Er RN 196 ”eller med en förstorande tub. Denna föränd- ”ring å gonyometern hoppas jag skall komma att ”sätta kristallografen i tillfälle, att, med större ”precision än hittills, kunna mäta kristaller med ”ofullkomlig reflexion och likväl bespara honom ”ögats ansträngning, hvarföre jag ernar utföra ”denna ide, kombinerad med den att förrätta in- ”centreringen med tillhjelp af ett horisontelt mi- ”kroskop med hårkors, som tillika kan tjena att ”mäta matta kristaller, och torde jag framdeles, ”sedan 'en så beskaffad gonyometer blifvit utförd ”och till sin beskaffenhet undersökt, få äran till ”Kongl. Academien inlemna en beskrifning der- ”öfver.” Blåsrörs förhållanden. För sig på kol smälter leucophan lätt och stilla till en klar, något violett perla, som kan fladdras oklar och sedan svårligen låter blåsa sig klar igen. I fosforsalt löses lätt och ger en af kisel- syra opaliserande perla. I borax löses 1 ytterst stor qvantitet till en ametistfärgad perla, som ej kan fladdras oklar. Med litet soda smälter till en oklar kula: med mera breder ut sig öfver kolet. — På pla- tinalöf manganreaktion. Blandad med smält fosforsalt och i ena än- dan af ett öppet rör genom blåsrörslågan upp- hettad, utvecklas kiselbaltig fluorvätesyra, in- uti röret afsätta sig hvita fläckar af kiseljord och ett i audra ändan inskjutet fernbockspapper blir gult. Kemisk analys. Sedan genom förutgången qvalitativ under- sökning beståndsdelarne blifvit funna, företogs 197 den qvantitativa analysen. Det slammade och i oljebad torkade mineralet blandades noga med kolsyradt natron och brändes. Massan, som var väl fluten och af en blågrön färg, utlakades med varmt vatten; det olösta togs på filtrum och tvät- tades 'ganska väl Lösningen tillika med tvätt- vattnet afdunstades till mindre volum, hvarefter kolsyrad ammoniak tillsattes till det upplöstas utfällning, och lösningen intorkades i vattenbad, löstes ånyo och försattes med kolsyrad ammoniak samt intorkades. Det som nu, efter tillsatt vat- ten, återstod olöst upptogs på filtrum och förena- des med det, som återstod vid massans första ut- lakning. Härur afskildes nu kiselsyran på van- ligt sätt. Ur solutionen utfällde kaustik ammo- niak berylljorden jemte litet mangan, hvilka åt- skildes genom behandling med kaustikt kali, hvarefter berylljorden förmedelst kaustikt ammo- niak utfälldes ur lösningen, sedan den förut blif- vit med syra neutraliserad. Ur lösningen, fil- trerad från fällningen med kaustik ammoniak, ut- fälldes kalkjorden öd oxalsyrad ammoniak. Til- lika utfälld mangan frånskildes och kalken be- stämdes både såsom kolsyrad och svafvelsyrad. Med hydrothyon-ammeoniak utfälldes ur den åter- stående solutionen litet svafvelmangan, som löstes i saltsyra, hvarefter mangan utfälldes med kol- syradt natron i kokning. Kiseljorden pröfvades på sin renhet, genom behandling med en lösning af kolsyradt natron. Den härvid efter en längre fortsatt kokning qvar- blifna återstoden togs på filtrum och brändes, hvarefter dess vigt afdrogs från vigten af den erhållne kiselsyran. På samma sätt som förut utdrogos och bestämdes i den nämda återstoden små qvantiteter af kiseljord, berylljord, kalkjord, 1 Nk | ps ng svag TAR RA SS NESS SPE EA Ag RTR STRESSAR FRA 198 och manganoxidul. — Ur berylljorden och kalk- jorden afskildes, efter bränning och vägning, små portioner kiseljord. i Den solution, som filtrerades från den, genom tillsatt kolsyrad ammoniak och efterföljande in- torkningar, afskilda olösliga återstoden, och hvil- ken lösning, utom kolsyradt natron, äfven höll fluornatrium, mättades 1 silfverkärl försigtigt med saltsyra, hvarpå den, efter att hafva stått orörd i flera dagar för att gifva kolsyran tid att fall- komligt aflägsna sig, öfvermättades med kaustik ammoniak och slogs i en flaska, der den för- sattes med en frisk lösning af chlorcaleium, till hvilken förut var fogad litet kaustik ammoniak. Den härigenom uppkomna slemmiga fällningen fick, med uteslutande af luftens tillträde, sätta sig, hvarefter den klara lösningen afsilades och fällningen sedan bragtes på filtrum, tvättades väl, glödgades och vägdes. En ringa halt af kolsyrad kalk utdrogs med en liten qvantitet mycket ut- spädd saltsyra, för att erhålla rätta vigten af fluorcalcium. Fluorhalten beräknades härefter. Till alkalihaltens bestämmande uppvägdes en större portion, likaledes slammadt och i olje- bad torkadt, mineralpulver, som i platinadegel dekomponerades med fluorvätesyra. Efter full- ständig sönderdelning, tillslogs svafvelsyra, hvarpå massan afdunstades till torrhet och glödgades svagt, begöts med litet saltsyra och, sedan denna fått tillräckligt länge verka, tillslogs mycket vatten, då efter uppvärmning en fullkomligt klar solu- tion erhölls, utan någon rest. För att kontrollera den föregående analysen uttogs och bestämdes häri berylljorden, kalkjorden och manganoxidu- len på lika sätt som förut. Sedan mangan med hydrothyon-ammoniak blifvit utfälld och i den 199 afsilade solutionen genom saltsyra den öfverskju- tande hydrothyon-ammoniaken förstörd, och svaf- let sedan frånskildt, afdunstades till torrhet. Den torra massan bragtes i en porslinsdegel, der am- moniak-salterna och öfverskottet af svafvelsyra försigtigt genom upphettning och glödgning bort- drefyvos. Sedan de glödgade salterna blifvit lösta i vatten, tillsattes ättiksyrad baryt. Den svafvel- syrade baryten affiltrerades och den genomgångna solutionen afdunstades till torrhet, hvarpå torra massan uppglödgades för att förstöra de ättiksy- rade salterna. Sedan de kolsyrade alkalierna blif- vit löste i vatten och affiltrerade, förvandlades de till chlorider och vägdes såsom sådane. En liten halt af kali afskildes på vanligt sätt genom till- satt platinachlorid och alkohol. Skillnaden mel- lan den ur kalium-platinachloriden beräknade chlorkaliumhalten och den förut funna vigten af båda chloriderna utvisade sålunda vigten af chlor- natrium, efter hvilka vigter halten af kalium och natrium beräknades. Sålunda erhölls: Kiselsyra . . . . 47,82 Syrehalten . . 24,84 7. Berylljord . . 11,51 300 Kalkjord +... . 25,00 7,02) Manganoxidul . 1,01 ORIf EN 7,25 2 Nallar 30) dee 0,26 : Natrium 00 se 7,39 UliOR bor. ALA 6,17 99,36. Med detta resultat instämmer följande formel 2 NFI+3GS+60CS? som motsvarar den kemiska sen 08 200 Det härefter beräknade resultatet blir: Kiseljord . . . . 49,20. Berylljord +... 11,72. Kalkjord . .. . 25,10. Manganoxidul . 1,03. Kalium ..... 0,17. Natrium, 2005 or 0 TOO: oe sön 5,69. 100,00. Förteckning öfver Stockholms- traktens Coleoptrer; af O. NYBLEUS., Denna katalog, som upprättades af Kammar- Rådet Nysravs kort före hans död vid början af närvarande år, var af honom ämnad att öfver- lemnas till Kongl. Vetenskaps-Academien för att N i dess Handlingar vinna ett rum. Hans härva- rande vänner och medarbetare inom Entomolo- giens område, hvilka närmare känna den ospar- da möda och särdeles noggrannhet, hvarmed han efterforskat och determinerat Stockholms-traktens Coleoptrer, hafva ansett det för en lika kär skyl- dighet mot den bortgångnes minne, som den ve- tenskap han med så mycken kärlek bearbetade, att tillse det hans afsigt måtte gå i fullbordan, och det är af sådan orsak denna förteckning, be- ledsagad af följande för ämnet nödiga upplysnin- gar, till Kongl. Academien aflemnas. Växtgeografien har redan under längre tid både i och utom fäderneslandet ådragit sig en billig uppmärksamhet och till följe deraf äfven gjort betydande framsteg, så att Sverige i detta hänseende redan kan sägas vara temligen kändt. — Deremot har den icke mindre intresserika och för Zoologiens studium vigtiga Insekt-Geografien intill senaste tider varit åsidosatt och de talrika —— ARR AT LT SA i | | j b |) || 202 resultater, hvartill den kan leda, låta ännu mera ana än beräkna sig. Noggranna och fullständiga förteckningar öfver särskilta trakters insekter äro derföre af ett särdeles värde, såsom den grund hvarpå Insekt-Geografien hvilar. Närvarande ka- talog, som är uppställd efter Deseass metod =), endast Brachelytra efter MAnsErHeim, innefattar en sannolikt nära fullständig öfversigt af de Co- leoptrer, som finnas på en mils omkrets kring Stockholm, inom hvilken rymd alla deruti an- förda arter äro samlade. De ställen som hufvud- sakligen blifvit besökte och der de flesta arterna funnits äro, inom Staden, trägården vid Johannis fattighus, Humlegården etc., samt utom densam- ma, Kongl. Djurgården, Haga, Järfva, Bellsta, Marieberg, Danviks-krokarne, Nacka, Liding- ön närmast bron och Ekenäs samt Tollared på Wermdön. Ymnigt förekommande arter äro be- tecknade med fr. (freqvens), sällsynta med Tr. (rarius), och en del utmärktare till sina speciela lokaler i noter uppgifne. Desse beteckningar haf- va likväl ej öfverallt blifvit fullständigt utförda. COLEOPTERA.' Carabici (113 Species). Cicindela Campestris. Dromius Marginellus, Cymindis Angularis — Punetatellus. Dromius fasciatus Gyrri. IV r.| — Truncatellus. — 4-Notatus. Lebia Cyanocephala. — 4-Maculatus. | — Chlorocephala. — Fenestratus. = ""CruxX Minor. — Azilis. Clivina Arenaria. ”' I första upplagan af dess Cat. des Coleopt. 203 Clivina Arctica !). Agonum Emarginatum. — -Aenea (obscura GyLr.).| — Versutum. — Punctata. — Gracile. =— Gibba. — Fuliginosum. Cychrus Elongatus r. 2). — - Picipes. Carabus Catenulatus r. 3). — 4-Punctatum, — -: Arvensis r. 3). Feronia Cuprea fr. =- Violaceus. — vernalis. — - Hortensis fr. — - Strenua. — Gemmatus. — -Pulla. Calosoma Inquisitor, — - Melanaria fr. Leistus Spinilahbhris. — Nigrita fr. Blethisa Multipunctata, — - Anthracina. Elaphrus Cupreus. — Minor, — Uliginosus r. — - Oblongo-punctata, — Riparius fr. — Angustata. Notiophilus Aquaticus fr. Nigra fr. — Biguttatus. Ceplalde Vulgaris. Panagzus Crux Major r. Amara Eurynota. Loricera Pilicornis. — -Similata. Chleninos Melanocornis. — Vulgaris. — - Holosericeus. — - Trivialis. Oodes Helopioides r. 7). — Plebeja. Badister Bipustulatus. — Communis. "— Peltatus r. 7), — Familiaris. Patrobus Rufipes. — - Tibialis. Pristonychus Terricola vr. >). — -Brunnea, Calathus Cisteloides. — - Bifrons, — Fuscus. — Ingenua. — ' Fulvipes. — - Consularis. — - Microcephalus. — - Apricaria. — Melanocephalus fr. — Fulva. Taphria Vivalis. — - Aulica fr, Anchomenus Pallipes. Anisodactylus Binotatus. — Oblongus. Harpalus Brevicollis. Agonum 6-punctatum fr. — - Ruficornis fr. — Parum-punctatum fr.] — Aeneus fr. — Viduum. | — Confusus fr. KH Tagen lefvande på en gata i Stockholm, 2) Vid Gångsätrasjön på Lidingön. 3) Båda vid Nacka. +) Båda vid Haga. 5) I en källare vid Göthgatan. ; ; ERNA RES / äl | | bil | LOSE 204 Harpalus. — Limbatus. — -Lutleicornis. — Rubripes. — Tardus. — — Serripes. Acupalpus Meridianus. — Collaris. Trechus Paludosus. — Rubens. — Micros r. — Secalis. Bembidium -Nanum. — Undulatum. — Obliquuem. — Rupestre' fr. — Saxatile. — -Rufipes. — - Nigricorne. — Celere fr. — Doris. — Guttula. — 4, Maculatum. Hydrocanthari (54). Dytiscus Latissimus r. — Cirecumscriptus — - Cireumeinctus. — - Marginalis. — - Circumductus. Acilius Sulcatus fr. — Dispar. Hydaticus Häbneri r. 3), Cymatopterus Fuscus. — - Striatus fr. — Bogemanni. Rantus Suturalis. — Agilis fr. — Adspersus fr. Colymbetes Niger. — Bipustulatus. — - Chalconatus. — Åter. — Fenestratus. — Maculatus. — Congener. = Uliginosus. — Femoralis. — Affinis. Laccophilus Minutns. Noterus Capricornis. Haliplus Ferrugineus. Haliplus Impressus fr. Hydroporus Lineellus r. — Picipes. — - Dorsalis. — -6-Pustulatus fr. — Erytbrocephalus. — - Deplanatus. — - Rufifrons. — -Planus. — -Melanocephalus Gyr. — Pubescens GYLL. — Morio. — Nigrita. — — Tristis. — Umbrosus GYLL — - Lineatus fr. ; — Granularis fr. — - Pictus. — --Unistriatus. — -Reticulatus. — -Inzequalis. — Geminus. Hyphydrus Ovatus. Gyrinus Natator fr: — Marinus fr. — Minutus. — Bicolor r. 3. 1) I gropar vid Rörstrands-kanalen. ) Marieberg, i diken och gropar. 205 Brachelythra (177). Creophilus Maxillosus fr. Emus Nebulosus. — - Pubescens fr. — Murinus fr. Staphylinus Erythropterus. — "Castanopterus. Stercorarius r. Aeneocephalus. Aeneicollis. Cyaneus r. 1), Similis. Subpunctatus. Fuscatus GYLL. Splendens, Laminatus. Tristis. Variabilis. Impressus. Lateralis GYLL. Attenuatus. Boops. Aeneus fr. Nitidus. Politus. Atratus. Cephalotes. Varius. Marginatus. Fimetarius. Sordidus. Albipes. Fuscus. Nitidulus. Discoideus. Vernalis. Ventralis. Quisquiliarius. Ochropus. Ebeninus. - SR 1) Marieberg. ?) Haga. | Stophylinus Sanguinolentus. — Bipustulatus. — Opacus. — = Agilis. — - Varians. — Fulvipes. — Micans. — Virgo. — - Cinerascens. Cafius Nanus. — -Aterrimus. Gyrobypnus Longiceps. — Ochraceus. — Bathychrus. — -Punctulatus. — Parumpunctatus. — - Tricolor. — Pyropterus r. ?) — Lentus. — - Pilicornis. Lathrobium Elongatum. — - Brunnipes. -— Minutum. — Quadratum. Pzderus Riparius. — Angustatus. 'Rugilus Orbiculatus. — - Rubricollis. Evaesthetus Scaber. Stenus Juno. — Boops. — . Cicindeloides. — Oculatus. — - Tarsalis. — Bifoveolatus. — Buphthalmus. — ' Canaliculatus. — -Proboscideus. — Opticus. FAR SN St da Fr STAL arte 206 Stenus Carbonarius. Bledius Fracticornis. Platystethus Cornutus. Morsitans. Nodifrons. Oxytelus Carinatus fr. Piceus fr. Longicornis. Sculpturatus. Depressus. Nitidulus. 'Trogophleus Corticinus. Taenosoma Pusillum. Omalium Inflatum. Tectum. Ranunculi. Anthobium Rivulare. Cesum. Monilicorne. Pusillum. Planum. Viburni: Gyllenhali. Salicinum. Brunneum. Deplanatum. Striatum. Rugosum. Aeiduts Rufa: Lesteva Testacea. Caraboides fr. Plagiata:. Proteinus Brachypterus. Phloeobium Depressum. Micropeplus Staphylinoides. Hypocyphtus Longicornis. Nyblei, Fåhreus. Tachyporus Chr 'ysomelinus fr. Marginatus. !) Haga: 2) Marixberg. var. b. GYL | | ITachyporus Ruficollis. Pusillus. Pubescens fr. Cellaris. Bipunctatus. — Tachinus Subterraneus, Bipustulatus: Humeralis. Laticollis. Dubius. Rufipes. Pullus. Marginellus; Silphöides: Mycetopor us Lepidus: Bolitobius Analis r. 1). Merdarius. Atrica pillus. Pygmenus.. Fanna Lomechusa Emarginata r. ?). Aleochara Fuscipes. Tristis. Bipunctata, Carnivora. Moerens. Lanuginosa. Fumata. Lzevigata. Nitida. Bilineata. — Pulla: Oxypoda Öpaca. Oligota Pusillima. eyropkaga Nana. Polita. Boleti. Bolitochara Lunulata. Circellaris. Teres. Analis. -— Bolitochara Longiuscula. — — Socialis. — : Sericans. — Atramentaria. — Excavata: -— ' Linearis. — -. Angustula. — Atra. — Elongatula. — -Humeralis. 207 Bolitochara Longicornis. — Fungi. — Agaricola. — - Nigricollis. — Obfuscata. — - Alternans. Drusilla Canaliculata: Falagria Sulcata: — Obscura; | — Nigras Sternoxi (44). Ancylocheira Rustica. — Punctata. Phzenops Appendiculata. — -Tarda. Chrysobothris Chrysostigmar. Anthaxia 4-Punctata fr. Agrilus Viridis. ; Trachys Minuta fr. — Nana r. 3), Nematodes Procerulus r. 2). Cratonychus Obscurus fr. Agrypnus Murinus. Atbous Rufus r. — = Scrutator. — Niger. — - Hzemorrhoidalis fr. — Vittatus =— Subfuscus: Campylus Lineanris. — Borealis r. 2). Limonius Nigripes. =— Bructeri fr. Cardiophorus Ruficollis. Ampedus Sanguineus. — Preustus. — Elongatulus. — - Balteatus fr. Tristis r. Nigrinus. Ludius Pectinicornis fr. =— Tesselatus ns — Assimilis. — - Caslaneus. — Cruciatus. — =: Holosericeus fr; — =: Åeneus fr. — Impressus. Agriotes Segetis. — - Variabilis fr. — Sputator. Sericosomus Brunneus. — Fugax. Dolopius Marginatus. Ectinus Aterrimus. Malacodermi (46) Cyphon Pallidus. = -Luridus. Cyphon Griseus fr. — - Pubescens fr. 1) Nacka. 2) Carlberg. 2) Wermdön. ERNST AR RAR SN VI 208 Cyphon Padi fr. Scyrtes Hemisphericus. Lygistopterus Sanguineus fr. Dyctyopterus Aurora. Minutus. Lampyris Noctiluca. Geopyris Hemiptera xr. 1), Podabrus Alpinus. Cantharis Antica fr. Fusca fr. Dispar, Nigricans, Obscura. Thoracica. Livida. Fuscicornis. Assimilis. Liturata. Clypeata. Testacea. Pallida. Elongata. | >= a — se — -—————A — Cantharis Åtra. Malthinus Flavus. Biguttulus. Biguttatus. Margina tus. Sanguinicollis. Longipennis. Brevicollis. Malachius Aeneus fr. Bipustulatus fr. Fasciatus. Cardiace. Graminicola. Dasytes Nigricornis. Coeruleus. Niger. Flavipes. Pallipes — (Fusculus ScHösx.?) Linearis. Floralis. Terediles (23). Notoxus Mollis. Clerus Formicarius fr. Femoralis. Corynetes Violaceus fr. Hylecoetus Dermestoides r. ?). Xyletinus Pectinatus. Ater. (Serricornis) 2). - Dorcatoma Dresdense. Ochina Anobioides r. Anobium Tesselatum. Striatum. Denticolle r. Rufipes. — — 3) Nacka. 2) Nacka. gården. Anobium Nitidum. Pertinax fr. Molle. Abietis. Abietinum r. Paniceum. Pusillum. Ptinus Rufipes. EU AES Crenatus. Scydmenus Linnei. Illigeri. Panzeri. Clavatus GYLL. — ft fr — Clavi- 3) Utifrån med varor införd. 4) Djur- 209 CGlavieornes (113) Necrophorus Vespillo. Necrodes Littoralis r. Silpha Thoracica fr. Rugosa fr. Sinuata fr. " Opaca. Tristis. Atrata fr. Scaphidium Agaricinum fr. Catops Tristis. Agilis. Truncatus. Brevicornis. Dentipes GYLL. Peltis Grossa. Ferruginea. Oblonga. Thymalus Limbatus !), Ips 4-Punctata. 4-Pustulata fr. 4-Notata 2). Ferruginea. Strongylus Luteus. Ferrugineus. Nitidula Sordida. Varia. Limbata. 10-Guttata. Depressa. Aestiva. Obsoleta fr. Laeviuscula. Colon. Discoidea. Bipustulata. Obscura. Pedicularia fr. — 3) Djurgården. 3) I Trägårdar i staden. K. V. Acad. Handl. 1840. RN RR ÅRA ANOR ARR — Nitidula Aenea fr. Cercus Atratus. Urtice fr. Pedicularius fr. Byturus Tomentosus fr. Engis Humeralis fr. Antherophagus Nigricornis. Pallens. Grypfoplean Caricis. Schönherri r. Cellaris fr. Acutangulus GYLL. Abietis GYLL, Dorsalis GYri. Crenatus. Fungorum. Serratus. Ipsoides. Umbrinus, Bimaculatus. Mesomelus. Fuscipes. Nigripennis. Fimetarius. Pusillus. Hirtus. Globulus. Brunnipes. Armadillo. Ferrugineus GYLL. Plicatus GYLL. Atomus GYLL. Plilium Fascieulare 3). Punctatum Gvynui. 3). Trisulcatum Aube 3). Dermestes Lardarius fr. Murinus. | 2) Nära Sickla. 12 210 Dermestes Tessellatus. Cattal ol): Attagenus Undatus. Pellio fr. Megatoma Serra. Anthrenus Scrophularie fr. Museorum fr. Aspidipborus Orbiculatus r. Hister Unicolor. — Cadaverinus fr. Merdarius. Bis- Sexstriatus. Bimaculatus r. 2). Quatuordecimstriatus. Purpurascens fr. Carbonarius fr. Åeneus. Dendårophilus Rotundatus. Punctatus. Abrzus Globosus. — — — — = Abreus Minutus, Vulneratus. Czsus r. 3). Saucius ERICHSON, Platysoma Frontale. Deplanatum. Depressum. Angustaturn. Flavicorne. Picipes. Throscus Adstrictor. Byrrhus Pilula. Fasciatus. Dorsalis. Varius. Murinus. Semistriatus. Parnus Prolifericornis, Heterocerus Marginatus — — 4), Falpiesornes (36). Elophorus Grandis fr. Minutus. Granularis GYLL. Griseus GYLL. Nubilus. Aydrochus Elongatus r. Ochtebius Riparius. Hydrena Longipalpis. Minutissima. — o- Hydrobius Melanocephalus. Bicolor r. 5). Affinis fr. Griseus. Globulus. Bipunctatus. Orbicularis. Truncatellus fr. Nigricans, Zett. r. 6). Spercbeus Emarginatus r. ?).|Spheridium Scarabeoides fr. Berosus Luridus. Hydrophilus Caraboides. Bydrobius Scarabeoides fr. ; Griseseens >). — 3) På vägen till Marizeberg. 2) På gatan. 3) Stora Varfvet. Cercyon Bipustulatum. Littorale. H2aemorrhoidale. Melanocephalum. 4; Kungsholmen vid Grubbiska egendomen. 5) Clara sjö. €) Vid Grubbiska egendomen. 211 Cercyon Terminatum. Cereyon Flavipes. = Pygmeum. — Minutum. — Hzemorrhoum. — Atomarium. — Aquaticum. | — Unipunctatum fr. Lamellicornes (43). Onthophagus Fracticornis. | Aphodius Terrestris. — -Nuchicornis. | — Granarius. Aphodius Fossor. = ESTS — Foetens fr. — Niger. — Fimetarius fr. LE Sabulosus r. 3). — Foctidus. — - Arenarius. — - Rufescens, Geotrupes Stercorarius fr. — - Sordidus. — Sylvaticus fr. — -Nitidulus. I Mernalisitr. — - Merdarius fr. Oryctes Nasicornis. — - Pubescens fr. Anisoplia Horticola 7). — Consputus fr. Melolontha Hippocastani ?), — Contaminatus. Rhisotrogus Solstitialis. — - Conspurca tus. jOmaloplia Brunnea. — Inquinatus fr. Gnorimus Nobilis r. 7). — Rufipes fr. Trichius Fasciatus fr. — - Erraticus. Cetonia Marmorata r. 2). — -Subterraneus. =" AUDBREILEL ÅR — HFexmorrboidalis. Lucanus Cervus r. — Carbonarius r. h. Platycerus Caraboides ?). — Nigripes. Sinedendron Cylindricum. — Elevatus xr. ?). Melasomata (3). Blaps Mortisaga. Crypticus Glaber-. Opatrum Sabulosum, Zz) Ekenäs på Weermdön. 2) Nacka på sandåsen vid kyrkan: Slas ; 4) Märninor , både med mörka och bleka elytra tillsamman i Danviks krokarne allmän, knapt annorstädes. 5) Nacka. £) Vid Uggleviken. 7) Nacka. 2 Nacka, i parning. Honan. med svarta eller röda ben (P. rufipes). 212 Taxlcornes (16). Bolitophagus Crenatus. Anisotoma Castaneum. — Agaricola fr. Pentaphyllus Testaceus. Anisotoma Piceum. Diaperis Boleti fr. — Ferrugineum, Margus Ferrugineus ?!), — Brunneum. Hypophloeus Pini. — Axillare. — Suturalis. — Humerale. — Linearis. — Abdominale. | Sarrotrium Muticum r. Tenebrionites (5). Hallomenus Humeralis r. ?).|Pytho Depressus. — Flexuosus r. 2). Tenebrio Molitor fr. Direea Discolor 3). Helopii (7). Alliecula Morio r. >). Cistela Atra r. Mycetocharis Barbata. — Sulphurea. — Flavipes. — Murina. Cistela. Ceramboides. Trachelides (19). Pyrochroa Coccinea r. 6), -|Mordella Atomaria r. — - Pectinicornis, — Biguttata r, Monocerus Monoceros. — -Aculeata fr. Anthicus Antherinus fr. — Elongata. RR OA — YT ler — Rufipes. Anaspis Frontalis fr. — - Ater. = Flåva fr. — Populneus 7). — - Thoracica. Xylophilus Oculatus 7). — - Lateralis. Metoecus Paradoxus r. 2). | 2) Utifrån införd. 2) Vid Carolinska Institutet. 3) Nacka. 4) Smedslätten. 7?) Djurgården. <) Nacka. 7) Vid Johannis kyrka. 9) Tollared på Wermdön. . Vesicantes Meloe Semipunctatus. I 213 (1. Stenelytra (11). Calopus Serraticornis re Asclera Thalassina, Viridissima. Oedemera Clavipes. Virescens. Lurida. Salpingus Ater. Piceus. Foveolatus GYLL. Rhinosimus Planirostris. Roboris. Curculionites (161) Bruchus Granarius. — .Loti. Anthribus Albinus 2), Platyrhinus Latirostris !). Brachytarsus Varius. Apoderus Coryli. Rhynchites Aequatus r. 2). — Cupreus ?). Populi. Betuleti. Nanus. Betule fr. Diodyrhbynchus Austriacus 2). Rhinomacer Attelaboidesr.?). Apion Pomonz. Subulatum, Craece. Radiolus. Onopordi. Vernale. Vicie. Frumentarium,. Apricans. = — ERE TERESE SEE 2) Nacka. 2) Jerfva. 3) Först funnen i Sverige vid Nacka år 1833 i Maj af P. WanuserG. 2) Carlberg. = Apion Varipes. Flavipes. Assimile. Seniculus. Humile. Minimum. Superciliosum. Angustatum GYLL. Violaceum. Marchicum. Astragali GyLr. Gyllenhali. Aethiops. Ervi. Vorax. Sorbi. Ramphus Flavicornis. Cneorhinus Coryli fr. Sciaphilus Muricatus. Brachyderes Incanus fr. Polydrusus Undatus. Flavicornis. Flavipes. 214 Polydrusus Cervinus.. Micans fr. Sitona 8-Punctatus. Lineatus fr. Lineellus fr. Sulcifrons. Hispidulus. Liophloeus Nubilus r. Barynotus Obscurus. Tanysphyrus Lemne. Hylobius Abietis fr. Pinastri. Phytonomus Rumicis fr. Pollux. Suspiciosus. - Pedestris. Plantaginis. Polygoni fr. Meles. Nigrirostris. Punctatus. Phyllobius Argentatus fr. Maculicornis. Vespertinus. Uniformis fr. Viridicollis fr. -— — —-— —— Trachyphloeus Scabriculus. Aristatus. Spinimanus. Omias Hirsutulus: Otiorhynchus Raucus. Ligustici. Ovatus fr. Septentrionis. Lixus Paraplecticus r. 'Turbatus r. Pissodes Pini fr. Notatus. Gyllenhali. — 3) Ekenäs. ?) Haga. 3?) Endast med röda celytra. Pissodes Piniphilus. Thamnopbhilus Violaceus. Duplicatus r. 1). Frontalis. Phlegmaticus. Stygius. Atramentarius. Pruni. Erirhinus Acridulus. Affinis. Tortrix. Pectoralis. Festuce. Nereis ?). = Equiseti. | Hydronomus Alismatis. Ellescus Bipunctatus. Brachonyx Indigena. Anthonomus Druparum. Pomorum. Varians 2). Rubi. Balaninus Brassice. Pyrrhoceras. Amalus Scortillum. Tychius 5-Punctatus. Venustus. Tomentosus. Picirostris. Sibynes Viscarize. Phytobius Comari. Tuberculatus. | Ånoplus Plantaris. Orchestes Quercus. Jota. Populi. Rusci. Bifasciatus. Stigma. a aa, 215 Rhinoncus Castor. — Inconspectus. — - Pericarpius: — Subfasciatus. Tapinotus Sellatus r. 2). Orchestes Saliceti. Bagous Binodulus r. 1), — SFrit ro — Curtus ScHönH. r. ?). Baridius T. Album. Cryptorhynchus Lapathi. Orobitis Cyaneus. Cocliodes Quercus. Cionus Scrophulariz. — -Rubicundus. = Veronicae. — Didymus — Noctis +). — Geranii. — Campanule fr. Ceutorhynchus Erysimi fr. |Mecinus Pyraster. — Cyanipennis. Nanophyes Lythri. — . Contractus. Sitophilus Granarius ”). — - Floralis. — Oryze >). SEN NETICe: Plibeopbrdes Sculptus r: — -Asperifoliarum. Rhyncolus Chloropus' fr. — - Pollinarius r. — Elongatus. — - Sulcicollis. Dryophthorus Prigorylone Yr. — Troglodytes. | Xylophagi (78). Hylurgus Ater. Bostrichus Micrographus. — Angustatus. — -Villosus. — Piniperda fr. Domesticus. — - Palliatus. — - Lineatus. Hylesinus Fraxini. — Cinereus. — Rhododactylus,Gyrir.r.8).| — Pusillus. Scolytus Destructor. — Polygraphus. — Pygmeus. Apate Substriata r. Bostrichus Typographus fr. |Cis Boleti fr. — Octodentatus fr. Micans fr. — Acuminalus. Vr Hispidus. — - Laricis. | — Bidentatus. — - Bidens. — Alni. — Chalcographus. | — Nitidus. 1) Vid Bellsta bro. 2) Ny svensk art, funnen i Maj 1834 vid Nacka. 3) Först funnen i Sverige vid Järfva, sedan äfven vid Nacka. Bellevue &c., på Lysimachia thyrsiflora. 4) Observatoriibacken. 3) Utifrån införda. 6) På gran vid Lilljans på Djurgården, d. 24 Juni. 2 VE MADE SSVSEES UAE SES SE 216 Cis Pu = oo = Sphindus Gyllenhali. ncetulatus. Affinis. Elongatulus. Fronticornis. Festivus. Latridius Pubescens. GEA RE SEEN Mycetophagus Atomarius. Spondylis Buprestoides. Criocephalum Rusticum fr. Crenulatus. Denticulatus. Serratus. Foveola. Linearis. Ferrugineus. Gibbosus. 'Transversalis. Fusculus. Similatus. Åcuminatus. Rugicollis. Carinatus. . Rugosus. Constrictus. Sculptilis, Porcatus fr. Mycetophagus Variabilis. — - Multipunctatus 2). — - Fulvicollis r. 2). Triphylius Bi-fasciatus. — Fumatus. Synchita Juglandis. Cerylon Histeroides. — Deplanatum, Gyui. 3), Monotoma Picipes. — - Longicolle. Rhyzophagus Ferrugineus. — Depressus. — -Parvulus. — Bipustulatus fr. — = Dispar fr. Bitoma Crenata fr. Bothrideres Contractus. Lyctus Canaliculatus. Silvanus Sexdentatus 7). — Unidentatus r. — - Bidentatus ") r. Trogosita Carabhoides ?). Biophloeus Dermestoides. L2emophloeus Muticus. — - Testaceus. Longicornes (45) Isarthron ELuridum. Fuscum. Asemum Striatum. Hylotrupes Bajulus fr. Callidium Violaceum. => Variabile r. Callidium Undatum.- — Muricatum, GYLr. Clytus Arcuatus Tr. — Liciatus r. >). Molorchus Abbreviatus r. — Dimidiatus, Acanthoderus Varius r. >). Astynomus Aedilis fr. 3) Humlegården. Vid Grubbiska egendomen på Kungsholmen. 2) Na 3) Na cka. cka &c. 4) Utifrån införda. >) Dermestes bidentatus Fabr. Jemf. GYLrrent. Ins. Sv. 3, p. 406. syNacka. Astynomus Griseus r. Pogonocherus Fascicularis Ovalis. Monohammus Sartor. Sutor. Saperda Carcharias. FTIScalamnist rs Seidlii r. 1). Anaetia Praeusta. Phytoecia Cylindrica. Rhagium Inquisitor fr. Iudigätor fr. Toxotus Cursor. Meridianus r. 2). Pachyta Lamed r. Chrysomelina Donacia Crassipes. Dentata. Cincta. Dentipes fr. Lemnae r. 9). Brevicornis. Im pressa. Nymphee fr. Discolor. Nigra r. >) Menyanthidis. Hydrocharidis r. Auchenia Subspinosa ”). Lema Brunnea. Melanopa. Cyanella fr. Cassida Equestris. Nebulosa. Obsoleta. SES FER — 3yY Nacka. 4 | : 2) Djurgårdsbrunn. 3 Vid Johannis kyrka d. 8 September 1839. Haga, 7) Skuggan. 6) Nacka. 217 Pachyta Spadicea r. 3). Trifasciata. Strigilata. Marginata r. Virginea. Collaris r. Stenura 4-Fasciata. Melanura fr. Leptura Virens. — Rubrotestacea fr. Cincta. Sanguinolenta fr. Maculicornis fr. Grammoptera Levis. (111) Cassida Viridula. Hzemispherica r. 7). Adimonia 'Tanaceti fr. Capree fr. Nov. Spec. Galleruca Viburni. — Nymphee fr. Sagittarie fr. Lineola fr. Lythri. Tenella. Agelastica Alni. Phyllobrotica 4-Maculata. Graptodera Oleracea fr. Crepidodera Exoleta fr. Rufipes r. Nitidula. Helxines fr. Pubescens >). — = — >= 7) Lidingön 3) Haga. 218 Phyllotreta 4-Pustulata. — - Flexuosa. — Nemorum fr. — - Atra. — Spec. ign. Aphthona Lutescens. — Euphorbige. — Coerulea 1). = INGlöN — Salicarize. — Femoralis. Teinodactyla Anchusze. — - Meloncephala. — Ochroleuca. — = Atricilla. — - Nasturtil. — - Pratensis. — - Pusilla. — Lurida. — Parvula. Psylliodes Dulcamarz ?). — Chrysocephala. — Spergulz. — Affinis. Plectroscelis Dentipes fr. — - Aridella. — Sahlbergi GYL. vr. Balanomorpha Semizxnea. — Chrysanthemi. Chrysomela Marginata. — — Analis. — Geminata. — -Varians fr. — Fastuosa fr. -— Staphylea. — - Polita. Lina Populi fr. Lina Tremulze r. — Collaris. Gonioctena Decempunctata. — -Viminalis fr. — - Pallida. Gastrophysa Polygoni fr. Plagiodera Armoraciae. Phratora Vitelline fr. Phzaedon Cochlearize fr. — Auctum. Helodes Marginella fr. — Hannoveriana. — - Phellandrii. Bromius Obscurus. Clythra 4-Punctata r. Labidostomis Tridentata. Cr STCC Dispar. Cordiger. Mori Sericeus fr. Flavilabris. Labiatus fr. Vasastjernii r. 9). Bilineatus. Disopus Pini. Triplax Nigripennis. | | — - Aenea. ja Corruscus. ll — - Substriatus. — Ullis. — - Aeneus. = - Bicolor. Agathidium ÅAtrum. — " Seminulum. — Orbiculatum. Clypeaster Pusillus r. Trimera (38). Hippodamia 7-Maculata fr. — -13-Punctata fr. 7) Nacka och Haga på Iris. 2) Wermdön. 2) Haga. Anisosticta 19-Punctata. — M. Nigrum. 2) Vid Lilljans. Coccinella Hieroglyphbica. — Bipunctata fr. '). — 11-Punctata. SP anctata. tr. =S EPunetata frö — Impustulata. —- Coneglobata fr. NEP anetala. SE Variabilis: = — var. humeralis. — 14-Pustulata. — Ocellata. — Oblongo-Guttata. — Tigrina ?). SEG uttata. T- SG uttata >). — 14-Guttata fr. Micraspis 12-Punctata r. 210 Chilocorus Renipustulatus. — - Bipustulatus. — 4-Pustulatus fr. Cynegetis Globosa. a APlena: Seymnus Nigrinus fr. — = Ater. — Minimus. — Parvulus. = ”Analis. — -Flavilabris. — - Discoideus fr. — = Abietis. Coccidula Scutellata r. SEP ectoralis: Endomychus Coccineus. Leiestes Seminigra r. 2). Bimera (7) Pselaphus Dresdensis. Bryaxis Fossulata. — Sanguinea r. >). — Impressa r. >). Tychus Niger. Euplectus Nanus. — Kirbyi. Summa 1,156. 1) Både röda och svarta varieteter. 2?) Den mörka varieteten vanligast. 3) Vid vägen till Marieberg. 4) Nacka. 5) Haga. Först funnen som Svensk år 1837 af C. H. BozEman. CA APORNA FOS ALE Yr SN FANSEN KICK GÅ AFIEro sbirefll sa, - SR Om Mekanismen af Semilunar- valvlernes tillslutning ; 200 A. RETZIUS. (Tab. 1). Man har i senare tider fästat en synnerlig upp- märksamhet på vigten deraf, att hjertats valvler, liksom ventilerne i andra pumpverk, skola vara så beskaffade, att de sluta fullkomligt vid de olika eaviteternes systole och diastole. Bruket af Ste- thoskopet har ock lärt oss, att äfven den ringaste ofullkomlighet i aorte-valvlernes slutning medför de betänkligaste följder för hela organismen, samt specielt för lungorne och hjertat sjelf. E. Weser har i tredje Bandet af HirpEBRAnDs Anatomi pag. 28 i de allmänna betraktelserne öfver kärlsyste- met äfven framställt mekanismen af valvlerne, jemförd med andra pumpverk och för valvulze seminulares antagit namnet Taschenventilen, så- som ett för mechanici okändt ventilslag, samt så- lunda sett denna sak från dess rätta sida; men han ingår ej närmare i frågans behandling, än då han säger pag. 29: ”att blodet spärrar sjelf vägen för sig, då den söker att gå från pulsådror- na tillbaka till hjertat, eller när det söker att i Vvenerne gå mot de smärre stammarne, emedan det då intränger i dessa fickor, uppfyller och ut- spänner desamma, så att fållor af dem samman- 222 tryckas och tillsluta rörets lumen.” Då föröfrigt detta ämne, mig vetterligen icke blifvit utredt, utan tvertom i de fleste anatomiska skrifter dels blifvit oriktigt, dels ofullständigt behandladt, så har jag anställt några undersökningar öfver det- samma, som ledt till det resultat, att denna me- kanism på en gång är den mest enkla och full- komliga, äfvensom den för behofvet enda möjliga. Den består nemligen deri, att hvarje valvel jemte tillhörande sinus bildar en ofvantill öppen, eller afskuren spherisk säck, hvilken, hopfallen såsom Weser säger, liknar en vagnsficka, hvars yttre del utgöres af den tjockare, af den elastiska ar- terväggen bildade, sinus VaArsarve. Dessa trenne säckar utgöra början af aorta och arteria pulmo- nalis; deras speciela anatomi förbigår jag här såsom väl känd, och sålunda äfven den omstän- dighet, att samma säckar endast såsom sådane böra betraktas i det ögonblick, då de af det of- vanifrån påtryckande blodet utspännas; samt att de dessemellan hopfalla, såsom Weezer säger till likhet med vagnsfickor, så att de lemna aorte mynning öppen och icke hindra blodströmmens fria lopp. Då dessa trenne säckar (Tab. I. fig. 1 a b oc) ligga hvarandra så nära, att deras inre hälfter , bildade af de veka valvlerne, ligga in- skrifne i en cirkel (T. I. fig. 1 b d d), som är sjelfva aorte lumen, och de mot midten af denna cirkel gående radierne (T. I. fig. 2, eee) af hvar- dera af de tre spheriska påsarne, då de äro fullt och jemt utspände, träffas på ett ställe inom samma cirkel T. I. fig. d dd), så måste de mot hvarandra liggande delarne af hvardera spheriska påsen, till sidorne om den punkt der alla tre radierna råkas, tryckas jemt intill hvarandra. Häraf blir den följd, att af hvardera de tre ut- 223 spända valvlerna, kanterna till sidorna om midten lägga sig intill de motsvarande ställena af båda de andra valvlerna, alldeles som bladen i en bok, och så att de egentliga kanterne blifva vända ifrån hjertat utåt pulsåderstammen. Inom den cirkel, som utgör aorte lumen, bilda de sålunda intill hvarandra hopträngde och i en punkt hvar- andra råkande valvlerne, eller påsarne, trenne linier, eller på kant stående planer, hvilka råkas 1 en punkt och utgå till trenne ställen af den inre cirkeln, (som är inskrifven i aorte lumen); dessa trenne ställen äro desamma som de, i hvilka de trenne valvlerne, med sinus VALsaArve, eller påsarne sjelfve råkas i sistnämde cirkels periferi. Häraf uppkomma sålunda af de sex spända, mot hvarandra stående valvelkanterne tre små planer, med en rak sida uppåt, hvilken är ungefärligen lika lång, som radien af den inre cirkeln. Det broskartade ställe i hvilket de tre valvlerne, eller påsarne 1 deras utspända tillstånd råkas, är nog- samt kändt under namn af /Vodulus ArAntu, och de två bågformiga linierne till sidorne af denna, som vid hoppassningen uppkomma, äro äfven be- skrifne af ArAnTtius, MorGaAnt m. fl. och de mot hvarandra passande hälfterne af valvlernes fria ränder af Harrer med flera benämda Zunulce valvularum semilunarium. De inåt valveln vän- da bågformiga gränsorne af dessa lunule äro, som bekant, hos menniskan ofta ganska utmärkte, så- som det äfven synes på Morcacmwis figur i Adver- saria Tab. IV fig. 3. Man finner i dem ej säl- lan brosk, som utgå från /Voduli ARANTH; någon gång finnes äfven en upphöjning utefter desamtiva på valvlernes konvexa sida. Dessa broskbildnin- gar och kanter i lunule torde dock icke vara rätt normala, då de ofta helt och hållet saknas, 224 och icke enligt min erfarenhet förekomma hos djuren. I dessa under valvlernes utspända tillstånd mot hvarandra lagda kanter ligger fullkomlighe- ten af hela denna ventil-inrättning. Blodmassan, som trycker mot valvlerne, trycker nemligen dels genom sin egen tyngd och dels genom elasticite- ten af arterernas väggar. I denna sednare om- ständighet deltaga naturligtvis äfven väggarne af sinus VaArsaLve, hvar för sin valvel, så att hvarje sådan sinus trycker de uppvikna lunule mot de motsvarande lunule af de andra båda valvlerna, och då biod-kolonnen dessutom sjelf trycker jemt åt alla riktningar af hvardera säcken, så måste sammantryckningen af dessa kanter eller lunulz blifva ganska stark och tillslutningen i samma mån fullständig. - Det är häraf klart, att denna inrättning med den största enkelhet i byggnad förenar den största fullkomlighet i verkan. Förklaring öfver Figurerne. Tab. 1. Fig. 1. bulbus aorte uppskuren och de taskformiga semilunar-valvlerne lagda i dagen, a, a, a, Nodulii Arantii — bb, bb, bb, lunulg. Fig. 2 bulbus aorte i utspänd ställning sådan den förhåller sig då den af ett genom sin tyngd tryckande flui- dum är uppfylld. Man ser hur noduli a, a, a, råka hvarandra i uppstigande ställning, samt att lunulx bb, bb, bb, ligga parallelt och platt emot hvrandra äfvenledes i uppstigande ställning, så att de af det påtryckande flui- dum tryckas nära intill hvarandra och hermetiskt tillsluta aorta. e, e, e, aorta. c, c, c, sinus Valsalve. d, d, de afskurna arterie coronarie. Figg. 3, 4 och 3 föreställa ideala genomskärningar af bulbus aorte med dess valvler. Den inre cirkeln dyd, d, före- 225 föreställer periferien af sjelfva aorte lumen. Cirklarne a, b, c, periferien af de halfklot-formiga säckar, som sinus Valsalve i förening med valvulge semi-lunares, hvar med sin tillhörande valvel, bilda. Centern af hvardera af de 3:ne cirklarne infaller i periferien af aorte cirkel. Peri- ferien af de 3 cirklarne går genom centrum af aorte- cirkeln. Fig. 3 liksom nyss ofvan är anfördt. a b ed som ofvan. f/ f. f. 3:ne på lika afstånd från hvarandra ställde radier från inre cirkelns centrum, hvilka radier inträffa på de 3:ne ställen i periferien hvarest sinus Valsalve råkas. gg 88 gg, de bågar af yttre cirklarne som öfver- skjuta hvarandra, motsvarande de hopträngda ränderna af semilunar-valvlerna, eller lunule. Fig. 4. a, b, c, d, som föregående. e, trenne radier från medelpunkten af cirkeln d utdragne genom circlarne a, b, c, så att de gå genom deras medelpunkter och vi- dare ända till dess de träffa yttersta delen af samma cirk- lars periferier. Fig. 5 samma cirklar som i föregående figurer, med bågarne gg, gg, gg, borttagne; men semilunar-valvler- nes tillslutnings-linier f, f5 /, qvarlemnade. KR. V. Acad. Handl. 18404 15 i me AN "NERE 33 sbtlgje ssbmsräned räv id Å ; ög nin; é ag RN E En ROR dj Få iab MTUT tg ; & fre al åk. TAbSRo ones 5 RT t6l505 3 mdana rt, Moa Sj Hog Sr snunqla Sår - Pn Tua Parmn Rek kd Bl TT [svenk RR fom , Vv Shen svål spa Anmärkningar om ett slungforwmigt band i Sinus tarsi hos menni- skan och åtskilliga djur; af A. RETZIUS. (Tab. 05 ög, 2 3 Då jag nyligen, efter en slutad lärokurs öfver mennisko-kroppens muskler, lemnade en kort fram- ställning om muskelbyggnaden hos några af våra husdjur, blef min uppmärksamhet fästad vid den egna byggnaden af tvenne ligamenter, som före- komma 1 grannskapet af vristen hos hunden. Det ena af dessa ligamenter (fig. I. 1.) har någon likhet med ligamentum cruciatum tarsi hos menniskan. Det börjar bredt + tum öfver undre ändan och på yttre sidan af tibia, samt går snedt nedåt inåt öfver senorne af M. extensor digitorum communis longus och M. tibialis anticus. Framom senan af denne sednare delar det sig i tvenne långa grenar, af hvilka den ene (fig. I. 15), till- tagande i bredd, kastar sig omkring denna sena, går åter bakom densamma utåt och slutar sig med ett vidsträckt fäste på främre delen af astra- galus, os scaphoideum och os metatarsi för 2:dra tåen, betäckt af senorne för M. extensor communis digitorum longus; den andre grenen (fig. I. 1) 228 går långsträckt nedåt och slutar sig på inre sidan af os scaphoideum. Det andra af dessa ofvannämda ligamenter (fig. I. 2, 2) är beläget strax nedom fotleden. Det har form af en slunga, hvars båda erura ligga parallelt intill hvarandra, utgående från en liten grop på öfre sidan af hälbenets främre ut- skott, strax framom detta bens öfra, med astra- galus förenade ledyta, eller det ställe, som syarar emot sinus tarsi hos menniskan. Genom denna slunga går den gemensamma senan af extensor digitorum longus. Om denna sednare muskel spännes, så ställer sig ligamentet framåt, utåt, i annat fall ligger det snedt inåt mot processus anterior astragali. I bottnen af slungan, hvarest senan af M. extensor digitorum longus har sin ge- nomgång, var detta band öfverdraget med en tunn broskbeklädnad,; liksom en senrull, hvilken utgör ett litet bälte i den längre senskida, som tillhör senan af ifrågavarande muskel. Ehuruväl båda dessa band hafva en högst olika bildning, i jemförelse med ligamenterne i trakten af vristen hos menniskan, så tyckte ja mig dock i det ena igenkänna en del af det be- kanta korsbandet, hvilket här tycktes vara upp- flyttadt högre än hos menniskan. Jag företog nu en jemförande undersökning på foten af menni- skan och flere djur, för att efterse, om någon bildning svarande mot ofvannämda slungformiga band var att finna. Undersökningen på menniskofoten var lätt verkställd. Sedan jag nemligen blottat senbindan jemte korsbandet, afskars detta på sidorne om sjelfva korsningen, eller det ställe, under hvilket senan af tårnas sträckmuskel är belägen. Näm- de muskel sträcktes, så att senan lyftades och ett 229 slungformigt band alldeles likt det hos hunden blef härvid synligt. Fotens -korsband, af WEeEITBRECHT ligamentum commune cruciatum tarsi kalladt, blir af denne författare väl betraktadt som ett band, men der- jemte såsom sjelf bestående af tvenne. Han sä- ger nemligen (1 Syndesmologia &c. Petrop. 1742 p- 292) vid beskrifningen af ifrågavarande: ”unum in latere externo alterum in latere interno.” Cro- QueT (Traite d'Anatomie Ed. IV Paris 1838 T. I p- 603) kallar korsbandet ligaments annulai- res du pied, nemligen det ena ligament annu- laire interne, som slutar i ligamentum deltoi- deum, det andra, som slutar på yttre sidan af tarsus, kallar han ligament annulaire anterieure. AF dessa tvenne band, som utgöra korsbandet hos menniskan, är det yttre, eller det som kommer från tibia och slutar på yttre sidan af foten, bå- de afgjordt det starkaste och mest constanta. Det andra är ofta så svagt utbildadt, att det knap- past kan skiljas från den gemensamma senbin- dan. Båda dessa band korsa sig öfver senan af den långa sträckmuskeln för tårna. Vid undra sidan af korsningsstället är bottnen af det slung- formiga bandet fastvuxen, och starka trådar af det yttre korsbandet förena sig med yttre armen af samma slungband. Den yttre delen af korsbandet, som sålunda hos menniskan spelar en det inre öfvervägande - röl, betäcker här helt och hållet det slungfor- miga bandet. Hos hunden saknas det yttre kors- bandet, hvarföre ock det slungformiga bandet lig- ger alldeles isoleradt och blottadt. Det stora nedåt gående bandet hos hunden är deremot tydligen analogt med det inre korsbandet hos menniskan. 230 Då det slungformiga bandet af de författare, som behandlat menniskans anatomi, allt hitintills icke blifvit omnämndt eller beskrifvet, så har jag ansedt det böra få ett namn, häntydande på dess utseende, och har derföre kallat det ligamen- tum fundiforme tarsi. Ligamentum fundiforme tarsi (fig. 2— 2.2.) har hos fullvuxna personer, då det lindrigt ut- sträckes, en längd af ungefärligen 3 tum. Bottnen, eller den bågformiga delen, som bildar genomgån- gen för senorne af M. M. extensor longus digito- rum communis samt peroneus tertius, ligger, såsom ofvanföre är nämdt, under det ställe, der de båda delarne af korsbandet korsa hvarandra, och är här fastvuxen. Om de ligament-trådar af kors- bandet, som sålnnda här äro fastvuxna, borttagas, så framkomma vackra, med hvarandra parallela, bågformiga trådar, tillhörande den convexa yttre delen af det slungformiga bandets botten, öfver- gående från den ena armen till den andra af samma band. Den inre concava, mot de genom- gående senorne vända delen bildar ett slags tro- chlea och är öfverdragen med en tunn belägg- ning af brosk-substans. Under seaornes genom- gång öfvergå några ligament-trådar ömsevis från den ena armen till den andra; dessa korsa hvar- andra och bilda sålunda ett aflångt hål för senor- nas genomgång, hvilket hål dock är betvdligen större än genomskärningen af senorna sjelfva, på det ställe der dessa passera trochlean. De båda armarne af bandet gå parallelt med hvarandra inåt sinus tarsi, och taga vägen dit genom .den djupa inskärningen emellan den främre och yttre processen af astragalus. Denna inskärning före- kommer ganska allmänt hos de flesta däggande djur och tyckes vara bildad med afseende på det 234 här ifrågavarande bandets belägenhet. Från den inre armen öfvergå några trådar af bandet i den af ålder så kallade apparatus ligamentosus tarsi; andra förena sig med trådar, kommande från den närbelägna yttre processen af astragalus. En annan del af samma arm fäster sig på den bakre ytan af nyssnämda inskärning af astra- galus, och en annan del går in i den märkvär- diga rännan (sulcus sustentaculi) på undra sidan af astragalus och fäster sig der dels på astragalus, dels på den till nämda ränna gränsande ytan af caleaneum; den största delen af trådarne, tillhö- rande inre armen, fäster sig dock på den undra sidan af det så kallade sustentaculum astragali i närheten af calcaneum. Den andra, eller yttre armen af bandet går rakt nedåt och något bakåt till öfra ytan af calcanei främre utskott och fäster sig tvert öfver denna yta. Denna yttre arm är den starkaste; den förstärkes dessutom af några trådar från ligamentum cruciatum på den yttre sidan och bildar till en betydlig del det bak- re fästet för M. extensor digitorum communis brevis. På en del lik gingo de nyssnämde, den- na arm följande, trådarne af ligamentum cru- ciatum ända ner ttll yttre sidan af metatarsus. Den inre armen låg, då ligamentum fundiforme ej var spändt, hvilande mot främre utskottet af astragalus; främre sidan af bandet ligger emot apparatus ligamentosus. Bakre ytan är med en ös cellväf fästad vid den i sinus tarsi utskjutan- de, på egna ligamenter för öfrigt blottade syno- vial säck, som tillhör den yttre, öfre ledgången emellan astragalus och calcaneum. Om jag icke först vid dissectionen af hun- den, der de här beskrifna ligamenterne äro från hvarandra så vidt åtskiljda, blifvit uppmärksam 232 på tillvaron af ligamentum fundiforme, så skulle jag troligen ej vid undersökningen af mennisko- fotens muskel-ligamenter kommit på den tankan, att ligamentum cruciatum och ligamentam fundi- forme vore så åtskilda bildningar. Så mycket an- genämare var det mig att, genom Professor Sun- DEVALLS försorg, kort efter komma i tillfälle att undersöka fotens ligamenter hos en nyligen i ett menagerie död Simia Cynomolgus. Hos detta djur fanns endast en ganska tunn fascia antieruris och dorsalis tarsi. Ligamentum cruciatum var, lik- som hos hunden, beläget högt öfver vrist-leden och ofullständigt utbildadt. Den del af korsban- det, som nertill slutar sig på inre sidan af tar- sus, var här liksom hos hunden starkt utveckladt (fig. 3. 1.). Det började högt öfver vristen på fibu- la; omslöt senorne af M. extensor longus hallucis, men slutade sig på nedre ändan af tibie främre sida, strax öfver malleolus internus. Af kors- bandets andra, eller yttre del funnos här endast de trådar, som hos menniskan fästa sig vid liga- mentum fundiforme (fig. 3, 3). Då den öfriga delen af korsbandet, som hos menniskan betäcker ligamentum fundiforme, här saknas, och den till- städesvarande delen är belägen så högt öfver vri- sten, så blir en följd deraf, att liga nentum fundi- forme endast är betäckt af den tunna genomskin- liga fascia anticruris, hvarföre det, när denna sednare aftages, visar sig ganska tydligt. För öf- rigt var ligamentum fundiforme här bildadt på samma sätt som hos hunden. Båda dess armar fästade sig på den främre processen af hälbenet. Ligamentets bakre rand låg helt nära ledrullen af astragalus och på dess främre rand fästade sig en betydlig del af den korta utsträcks-muskeln för tummen och de öfriga tårna. Den här be- 233 fintliga starka inre korsbands-portionen företrä- der här tydligen äfven ligamentum annulare hos menniskan. På det ställe der M. tibialis anticus och M. extensor longus hallucis passerar detta band blifva de liksom afknutna och öfvergå i smala senor. Härigenom uppkommer öfver bandet en uppsvällning som ger nedra ändan af extremite- ten hos dessa djur ett eget utseende, hvilket tyd- ligen står i sammanhang med bakfotens handlika rörlighet och utbildning. | Liksom hos hunden har jag äfven funnit li- gamentum fundiforme hos katten, hos jerfven samt åtskilliga andra däggdjur och förmodar att det förekommer hos de flesta. Foglarne äro försedde med flere muskel-liga- menter af enahanda beskaffenhet, som det ifrå- gavarande. Ett ganska märkvärdigt dylikt band förefinnes på bakre sidan och nedra ändan af lå- ret hos foglarne och omfattar senan af M. biceps femoris. Ett annat dylikt förekommer på främre sidan af tibix nedra ända och omgifver senan af M. tibialis anticus, hvaremot ligamentum fundi- forme hos menniskan och däggdjuren, hvilket är att anse såsom ett retinaculum för M. extensor communis digitorum longus, här företrädes af en benbrygga, som är beskrifven af TiEDEMANN och MeckeL; om denna benbrygga, hvilken tydligen motsvarar ligamentum fundiforme hos däggdju- ren, anmärker MeckKeL att den redan vid dess första bildning tillhör benet, att den uppkom- mer såsom ett brosk och är under ingen period bandartad (Mecker Vergl. Anatomie 2:ra Th. 2 Abth. p. 126). | Då denna uppsats egentligen afser ifrågava- rande bands förhållande hos menniskan, så har jag ej ansett mig här böra upplaga mera om dess 234 förekommande hos djuren, än som erfordrats att upplysa nämde förhållande, och vill härtill en- dast ytterligare nämna, att det både hos dägg- djuren och menniskan redan tidigt utbildas hos fostret. Öfver det historiska af ämnet är föga att anföra. Syndesmologiens grundläggare VWVEITBRECHT har, liksom de fleste af hans efterföljare, utan det ringaste begrepp om ligamentum fundiforme, vid beskrifning af ligamentum eruciatum inblan- dat en del af slungbandets yttre arm. Så säger WeitBREcHT om nedra, eller yttra ändan af liga- mentum cruciatum, att denna slutar ”in angulo fossule que est in elata sede processus antici cal- cane1.” Ehuru detta yttrande strängt taget icke är rätt klart, så synes det dock tydligt, att 1ifrå- gavarande fäste icke kan vara något annat, än det för yttre armen af ligamentum fundiforme. CLoQueETt, Anatomie de I'homme publ. par L'Asteyrie Ed. Bruxell. T. I. pl. LIV fig. 1—2, afbildar denna del af korsbandet såsom slutande på senskidan för M. peron&eus brevis. I traite d”Anatomie descrip- tive (IV Edit. Paris 1828 T. I. p. 602) yttrar han om densamma: Il gattache å la partie an- terieure -externe de VFenfoncement superieur du calcaneum, ou il est plonge dans le tissu adipeux, et d'ou il se port en dedans.” — Här synes tyd- ligen, att författaren varit båda armarne af liga- mentum fundiforme på spåren, då det är den yttre armen, som fäster sig på processus anterior calcanei, och den inre, som går på djupet inåt sinus tarsl. I det nya praktfulla planche-verket af Bour- cEry och JacoB hvarmed Hans Majestät Konun- gen nådigst behagat rikta Carolinska Institutets 2393 Bibliothek, är äfven det yttre ligamentum cru- ciatum afbildadt såsom slutande på yttre randen af tarsus i trakten af os cuboideum. Då ligamentum fundiforme förekommer så con- stant, och dessutom utbildadt till en så betydlig styrka, så torde man häraf kunna sluta, att det måste vara af synnerlig vigt för fotens mekanism. Dess fun- ction måste dock närmast vara inskränkt till åter- hållandet af de två muskler, som passera igenom detsamma. Märkvärdigt är, att dessa samma musk- ler för samma ändamål äfven äro försedde med de äldre kända ligamenterne, nemligen ligam: annulare och ligam. cruciatum, hvilka tillika om- sluta senorne af M. M. tibialis anticus och exten- sor longus hallucis. Dessa sednare muskler äro sålunda försedde med tvenne retinacula och M. M. extensor digit com. longus samt peroneus tertius äfven med ett tredje, i sjelfva verket starkare än de nyssnämde, och ensamt verkande 1 riktningen mot sjelfva tarsus. Af ligamenti fundiformis styrka, fäste, läge och öfriga förhållande synes man vara berättigad att sluta, det de muskler, som af detsamma fasthållas, vid vissa kropps- ställningar och rörelser med betydligt våld söka att aflägsna sig från vristen. Det är nemligen sannolikt, att det ifrågavarande ligamentets styrka är noga afpassad efter samma musklers sträfvan- de att aflägsna sig från fotvinkeln. Härifrån kom- mer man lätt att göra sig den frågan, hvarest an- ledningen kan sökas till en så stark spänning i dessa tvenne muskler. Om functionen af M. exten- sor digitorum longus endast bestode i den lätt och med så föga kraft utförbara lyftningen, eller | RR ESSER VIKTOR RR 236 utsträckningen af de fyra mindre tårna, så skulle härull visserligen icke ligamentum fundiforme vara af nöden att härvid biträda som retinacu- lum, helst tårna sjelfva gifva vika vid deras tryck- ning emot den yta på hvilken man går. Betän- ker man deremot, att fötlterne måste bära hela kroppen och ofta derjemte andra betydliga tyng- der, samt att härvid de särskilta stycken, hvaraf foten består, på det starkaste måste sammanbhållas, så synes det vara utan allt tvifvel att i nämde fall den starkaste ansträngning i de till foten hö- rande muskler erfordras, och att det ifrågavaran- de bandet härvid som ett nödvändigt "redskap måste fungera. Sammanhållandet af de ifråga- varande ddlcne efter fotens längd-riktning (nem- ligen fixerandet af tarsus emot anticrus, af tarsi ben vid hvarandra, af metatarsus vid tarsus, af första phalangen för hvarje tå vid det motsva- rande metatarsalbenet, af phalangerne efter hvar- andra i hvarje tå) är ett nödvändigt vilkor för fotens förmåga, att i upplyftad ställning kunna bilda en tillräckligt stark häfstång för lyftningen af kroppeu. Härtill fordras Alen att musklerne få verka på alla sidor af foten och dess ben, att den gemensamma dragningen infaller 1 längd- axeln af de uppräknade benstyckena. Utan en så afpassad, afvägande verksamhet vore delens mekanik och statik förfelad. Detta gäller ej blott för foten, utan jemväl för de fleste andre led- grupperne i kroppen. Det är äfven härigenom lätt förklaradt, hvarföre annars så obetydliga muskler, som M. M. extensor digitorum communis longus och peron&eus tertius, kalla med deras vinkelfor- BUGA lige mot sinus tarsi behöfva ett särskilt så beskaffadt retinaculum som det ifrågavaran- RANE nn 237 de 5). Som en bidragande omständighet härvid, torde böra anmärkas vristens och fotens sluttning på dess yttre sida, som tydligen inverkar på lä- get af ligamentum fundiforme hos menniskan. Förklaring öfver figurerna. Tab. 5 fig. 1. Bakre foten af en hund (var. med DJ tår), från yttre sidan samt ofvanvifrån med blottade muskler och senor. a a tibia a” fibula. 5 M. pero- neus longus. c M. peroneus brevis d f£ M. M. ga- strocnemins och soleus. g M. extensor dig. communis longus. i M. extensor proprius digiti quinti longus. g" Bakre seniga delen af M. extensor 'communis digitorum brevis. g"" Köttiga delen af samma muskel 1 öfre de- len af korsbandet. 1" Yttre armen af detta bands undre del. 1" Tore armen af samma. 2.2. Ligamentum fundi- forme tarsi. Fig. 2 Foten af en qvinna. Huden aftagen, så att den seniga fascian jemte korsbandet är blottad; den är genomskuren snedt öfver vristen; den yttre nedre delen af ligamentum cruciatum är löstagen jemte fascian, så att ligamentum fundiforme synes. a, tibia a" fibula 6 M. peroneus longus. c M. peroneus brevis. g M, ex- tensor digitorum communis longus. cc" M. peroneus ter- tius. A M. tibialis anticus. & M. extensor longus hal- lucis. 7 M. extensor brevis hallucis. og" Bakre, seniga delen af M. extensor communis digitorum brevis, hvilken ”) Jag har här icke fästat något särdeles afseende på M. peroneus tertius, som utan alt sträcka sig längre, än till os metatarsi digiti quinti, dock är mer att anse som en ofullkomligt utvecklad M. extensor di- gill minimi, än som en M. peronzus. Hos de däg- gande djur, hvars yttersta tå är vida mera utveck- lad än hos menniskan, går denna muskel till tåens phalanger, och är äfven så upptagen hår såsom M. extensor digiti externi proprius. Men i dessa fall skil- jer den sig från M. extensor communis och går ej genom ligamentum fundiforme. 238 fäster sig på ligamentum fundiforme tarsi. 2.2. Liga- mentum fundiforme tarsi. — Fig. 3 en bakfot af Simia Cynomolgus, hvars yttersta pbalanger vid hudens afta- gande blifvit afskilde. a Fibula. c M. perongus brevis. 6 M. peroneus longus. g M. extensor longus digitorum communis. A M. tibialis anticus. é£ M. extensor brevis hallucis. & M. extensor longus hallucis og" Bakre, se- niga delen af M. extensor communis digitorum brevis, som fäster sig på ligamentum fundiforme. :g"”" Köttiga delen af samma muskel. 1. 1. Ligamentum cruciatum. 2 Ligamentum fundiforme tarsi. 3 Den del af liga- mentum cruciatum, som fäster sig vid ligamentum fundi- forme. Biografi öfver LEONHARD GYLLENHAL, MAJOR OCH RIDDARE AF KONGL. WASA-ORDEN. Övrresmar föddes d. 3 Dec. 1752 på Ribbings- berg 1 Algustorps församling 1 Vestergöthland. Han var son af Cornetten H. R: GYLLEnHAL och dess Maka A. C. WAHLFELDT. Hans förnämsta studier gjordes i Skara Skola och Gymnasium, från 1759—68; hvarifrån han begaf sig till Upsala, der han likväl blott en termin fick uppehålla sig. Han hade redan i Skara med synnerlig håg omfattat naturhisto- riens studium, hvilket han, då det icke den ti- den utgjorde ett föreläsningsämne vid detta läro- säte, på egen hand idkade, och vann ny håg för denna kunskapsgren, på den korta tid han i Up- sala fick begagna den store v. Linnés undervis- ning. GYLLENHAL var också den siste af den store mästarens lärjungar, som vunnit europeisk rykt- barhet på naturhistoriens fält. Efter återkomsten från Upsala inträdde han såsom ledamot af ett 1 Skara då bildadt sällskap, som kallade sig det Svenska topografiska Sällskapet, stiftadt af unga landsmän, hvaraf flera sedan utmärkt sig, t. ex. BJERKANDER, JOHAN ÅFZELIUS, NAEZENIUS, Å. DAHL, O. Kwös, samt hans bröder JoHAn ABRAHAM "), och ”) Författare till en afh..i K. Vet. Acad. Handl. 1772 p. 239: Beskrifning på de så kallade kristalläplen 240 C. GYyrrenHAn. -Till-detta-sällskap meddelade han afhandlingar om snäckor, och hvarjehanda na- turaher, funne i trakten kring Uddevalla, samt om sällsynta växter funna i Wånga församling. GYLLEnHAr, ingick 1773 i Drabant-corpsen, der han 1777 fick Löjtnants, 1789 Kaptens grad och 1799, vid afskedstagandet, Majors fullmakt med lifstids-pension. De långa mellantider detta slags tjenstebefattning lemnade, egnade GYLLENHAL dels åt naturhistoriska studier, bland hvilka han företrädesvis fästade sig vid Entomologien, dels åt jordbruket. Hans egendom Höberg blef ett märk värdigt bevis på ägarens drift och omtanka, medelst stora och väl utförda odlingar, genom stenbrytning, mossars utdikning m. m. Sedan han lemnat tjensten, förblef han be- ständigt bosatt på Höberg, der han lefde 1 huslig trefnad, sträng och oafbruten verksamhet, så väl för sin vetenskap, som för landtbruket, och i åt- njutande af ett stort och allmänt medborgerligt förtroende. Såsom bevis på det sista må anföras att, se- dan GYLLENHAL 1804 biträdt vid stiftandet af enskiftesverket för Skaraborgs Län, blef han, un- der följande 30 år, vid dylika förrättningar alltid anmodad att, såsom flera Häraders Gode man, de- samma öfvervara. : Under sin mer än 40-åriga lugna vistelse på Höberg, sökte han lära känna sitt lands entomo- logiska och kalkbollar, såsom petrificerade djur, af Echini genus , eller dess närmaste slägtingar, hvilken un- dersöknings stora vetenskapliga värde v. Bucn nyli- gen vitsordat. ; ; 241 logiska Fauna, sammanbragte en stor och skön insekt-samling, som han bestämde att, efter hans död, Höerehnas till Vetenskaps Societetens i Up- sala Museum. Här sammanskref han det stora arbete, In- secta Svecica i 4 tomer, som skapat hans euro- peiska ryktbarhet, och för hvilket K. V etenskaps- Academien, efter sista ”Tomens utgifvande, år 18285, uälldelade honom den guldmedalj, hvar- med Academiens Grundreglor bjuda, att utmärkta arbeten af inhemska författare böra belönas. Han har dessutom lemnat betydliga bidrag till Herr ScCHÖNHERRS Systema Curculionidum och till Herr FALLÉns Diptera Svecie. Vi låna här med nöje det omdöme om GYL- LENHALS vetenskapliga förtjenster och personlighet, som blifvit yttradt af en hans nära granne i hembygden, hvilken, hans like i yrke och ar- Rd med den varmaste vänskap omfat- tade GYLLENHAL under den sednare tredjedelen af - hans lefnad & sr ER RN grundlade nya, fullständigare och mera bestämda reglor för insekters beskrifvande, än som före hans tid varit iakttagna, och, genom sällsynt noggranhet i Föerevalkode GA en lighet i arbete, beredde han sig ett rum bland Europas föokinkläste författare i detta ämne. Men så utmärkta hans vetenskapliga skrifter än äro, torde de likväl icke fullt röja hela det djup och den innerlighet, hvarmed han betraktade natu- "ren. Han beskref dess yttre sida, men i tyst beskådning spejade han efter dess inre lif; och ”) Commerce-Rådet, R. N. O., Scuönnerr. Ur Skara Tidning för d. 6 Juni 1840. K. 7. Acad. Handl. 1840. 16 242 den var för honom en slöja , bakom hyilken ting af högre ordning skymtade, på en gång dessa symbol och produkt.” ”Tidehvarfvets ryktbaraste Entomologer hafva gjort GYLLENHAL rättvisa för bans vetenskapliga för- tjenster, och många sökt att helt och hållet bilda sig efter honom 7). I Paris ==) har skrifvits, att hans arbete är ”ett mönster af precision och klarhet” och i Moscau "==) ”det är få personer förbehållet att med så mycken framgång odla en vetenskap un- der 2:dels sekel.” Detta omdöme fälldes 18:37. Se- dT har hans synförmåga aftagit, och derjemte S andra tillstötar nedböjt den åldrige mannen. Icke- ”) Description de 40 nouvelles especes de Scarabzides du Brésil par M:r Le Comte de ManneErnrim p. 6 (Extrait des Mém. de PAcad. Imp. des Sciences de St. Petersbourg). ”— — — Jai tåché, je Pavoue, d'imiter sous ce rapport M:r GYLLENHAL, que je ne cesserai de révérer comme un de nos premiers måi- tres, sans cependant avoir VPespérance de jamais at- teindre å son exactitude descriptive. 1l wexiste de vrai entomologiste qui ne lui rende cette justice, et qui ne lui porte un hommage de respect et de re- connolssance, qu'il mérite a tant de titres de tout amateur de la science.” ”4 I Species général des Coleopteres de M:r le Comte DeseAn yttras i Företalet p; XXHI: ”GYLLENHAL, l'un de nos premiers Entomologistes, a publieé, sous le titre d'Insecta Svecica, un ouvrage qui est un modeéle de precision et de clarté. ”") Le Comte MasserBeim, Bulletin de la Soc. Imp-. des naturalistes de Mbsdöt 1837 N. VIII p. 149. — ”GyLLEnHar — — C'est le plus savant Entomologiste, qui ait existé et qui existe encore en Suede; il s'est tenu toujours au courant des progrés immenses qu'a faits N'entomologie, depuis LInsNÉ jusquwa notre temps. Il n'est reéservé qu'a Wrös-peu de personnes de cul- tiver avec tant de succés une science pendant trois gquarts de siecle!” 213 destomindre tillsände han en vän ännu, den 18 Mars innevarande år, en för Vetenskaps-Acade- mien ämnad afhandling att genomläsas. Han bi- behöll i det yttersta fullkomlig redighet och var deruti olik de fleste ålderstigne, att han, med sä- ker uppfattning och klar blick, lefde i det mnär- varande och icke blott i fordna minnen. Det var en upplyftande syn att skåda den vördnadsvärde gubben med ännu så märkvärdig styrka.” ”Det är såsom vetenskapsman GYLLENHAL skall gå till efterverlden; men ingen, som haft tillfälle att känna honom personligen, skall någonsin för- gäta hans bild. Han lifvades af en varm och oskrymtad gudsfruktan, hvilken utgjorde central- punkten för all hans vetenskapliga och medbor- gerliga verksamhet och gaf den sin högre bety- delse. Menniskovän var han till den grad, att han knappt satte någon gräns för en hjelpsamhet, som, ofta missbrukad och af några klandrad, lik- väl lika ofta förnyades. Med välviljan, hvars' gloria strålade kring den åldriges panna, förena- de han denna gammaldags enkelhet, denna gub- bens ungdomlighet och detta rena frisinne, i hvars granskap man känner sig så uppfriskad och an- das så lätt. -Derföre besökte väl ingen Höberg, utan att redan vid sjelfva annalkandet känna sig glad och förflyttad ur det hvardagligas område. Sjelfva omgifningarne voro ett verk, icke blott af ägarens anordning, utan till betydlig del af hans egna händer. Mannen med det europeiska ryktet kunde ofta lätt blifva förvexlad med någon af sina torpare. Han täflade icke blott med sina tjenare 1 kroppsarbeten; han öfverträffade dem. Ofta då de tidigt på morgonen kommo till sten- läggning, funno de sitt arbete sedan gårdagen framskridet. Det var husbondens verk, som sjelf 244 hade behof af så ringa sömn. Han kunde hela dagen hugga i skogen, eller i skog och mark göra insamlingar för sin vetenskap, utan att afbryta för intagande af någon slags förfriskning. Detta stränga kroppsliga arbete tiliskref han sjelf den ypperliga helsa, han i mannaåren och på ålder- domen åtnjöt, en lycka, som han i ungdomen saknat. Utan tvifvel bidrog det i sin mån till denna sköna harmoni, som man varseblef i hans väsende, en frukt af alla både fysiska och psy- chiska krafters friskhet och utvecklade styrka.” Major GYyrrEnHaL afled i sitt 88:de år d. 13 Maj 1840. é Han hade sedan 1788 varit gift med CuHri- stTINA Hårp och i detta lyckliga äktenskap haft 4 söner och 3 döttrar. Han blef 1807 utnämd till Riddare af K. Weasa-Orden. | Han var Ledamot af K. Vetenskaps-Acade- mien sedan år 1807, och var dessutom Ledamot af Vetenskaps-Societeten i Upsala : Landtbruks-Academien Vitterhets- och Vetenskaps-Sällskapet i Gö- theborg Physiografiska Sällskapet i Lund, Societe Entomologique i Paris Hed. Led. Entomological Society, i London d:o Sällsk. pro Fauna et Flora feunica d:o Entomologischer Verein 1 Stettin. Hans utgifne arbeten äro: Särskilt tryckte: Insecta Svecica, Tomen I. 1808. II. 1810. III. 1813. IV. 1827. 245 K. Vet. Acad. Handl. för 1817 innehålla af honom en afhandling: Anmärkningar rörande ett af framlidne Hof- marskalken m. m. Baron C. pE GEER under namn af Attelabus glaber beskrifvet insekt. "I Acta Soc. litterarige Upsaliensis, Tomen VI, finnas: Instrumenta Cibaria Insectorum aliquot Sue- cIcorum. | Biografi öfver GUSTAF ar KLINT, VICE AMIRAL, ORDFÖRANDE I SJÖFÖRSÄKRINGS-ÖFVER- RÄTTEN, KOMMENDÖR AF K. SVÄRDS-ORDENS ST. KORS, AF K. FRANSKA HEDERS-LEGION, AF K. DANSKA DANNE- BROGS-ORDENS ST. KORS, RIDDARE AF K. RYSKA ST. ANNJE-ORDENS FÖRSTA CLASS. (örtte ur Kurs föddes, Carlskrona ds. ål Maj 1771. Han var son af Öfversten, sedermera Vice Landshöfdingen på Gottland, Erik AF Krint och dess Maka, född GYLLENSTAM. Uppväxande under år af mer än vanlig verk- samhet vid K. Flottans station 1 Carlskrona, och under ledning af en Far, som sjelf inom detta vapen förvärfvat sig ett särdeles aktadt namn, fästade sig från början hans håg dervid, bestäm- de honom att välja Marinen til sitt blifvande lefnadsyrke och sysselsatte det unga sinnet så huf- vudsakligt, att då han 1751, vid 10 års ålder, intogs i Kadett Skolan, hade han redan nog skick- lighet att författa ett fullständigt Sisnalbref för Kadetternes sjööfningar, och den at året derpå fick följa fregatten Illerim på en convoy-expedi- tion till Spanska sjön, tilläts det honom, vid en- dast 11 års ålder, att flera gånger föra befälet vid fartygets manöver. 248 Såsom ett erkännande af gossens dervid vi- sade nit och skicklighet, erhöll han, efter fre- gattens återkomst, Oflicers-fullmagt, enligt den ti- dens sed, att stundom gifva militär-fullmakter åt minderåriga. Vid 12 års ålder fick han åtfölja fregatten. Bellonas profsegling i Kattegat, och de följande åren 1784 och 1785 följde än sin fader på sjö- mätnings-expeditioner 1 Östersjön, hvilka synas hafva bestämt föremålet för hans hufvudsakligaste verksamhet i mognare år. Efter hvar och en af dessa expeditioner bi- trädde han sin far, att sammanfatta de gjorda iakttagelserna till sjökartor, ett arbete som så roade honom, att han sedan, såsom en källa till någon inkomst, företog att åt andra kopiera kar- tor, hvarvid så mycken flit användes, att för- äldrarna ofta väcktes till bekymmer öfver hans helsa. 1786 deltog han i en expedition med fre- galten Charlotta, anställd för sjömätningar och pligtningar i Bohuslänska bugten, hvarefter ban erhöll uppdrag att författa en karta öfver Nora delen af Östersjön och Ålands ha”, samt i öfrigt att biträda sin far vid undervisningen 1 Kadett- Skolan. Då kriget med Ryssland, år 1788, utbröt, blef han beordstd till tjenstgöring på linieskeppet Prins Gustaf, och utnämdes efter slaget vid Hog- land till Löjtnant. Han erhöll derjemte befäl öfver ett recogno- scerings-fartyg, med det dubbla uppdrag, att hålla befälet i noggran kännedom om den fiendtliga flottans ställivng och rörelser, och att uppsöka far leder inom- IS hvilka båda: han på ett sär- deles utmärkt sätt uppfyllde. Fienden, som be- 249 märkt den oförskräckte spejaren, gjorde flera för- sök att uppfånga honom, och var en gång nära att lyckas," då en Rysk fregatt närmade sig ho- nom under Svensk flagg, men han märkte för- såtet tillräckligt i tid, för att undkomma på ho- nom bekanta farleder, dit fregatten icke vågade följa. | Ryska flottan hade innestängt den Svenska på Sveaborgs redd, bemäktigat sig Hangö och sökte unna 1 rarden, för att alven det af- skära all tillförsel till Svenska flottan. Det blef derföre nödigt att, med tillräcklig styrka, för- säkra sig om skärgården vid Porkala och Barrö sund , [ivarfore 4 fregatter och några mindre far- tyg fingo ordres att dit afgå. Den yttre farleden var stängd af fienden, allt” berodde således på att kunna framkomma inom-skärs, hvartill AF KLrInTt uppgifvit en af honom uudersokt farled , men dess möjlighet bestreds af lotsarna, som undandrogo sig allt ansvar för lotsningen. Expeditionen må- ste således uppskjutas till dess ar Krist återkom- mit från en recognoscering. Han lyckades deri fullkomligt, ehuru under tillstötande omstän- digheter, som gjorde företaget ganska vådligt. Bonhå genomfart lyckades sedan icke för ändrat hvilket ådagalägger med hvad noggranhet han kände de farleder han utstakat. Under sjöslaget vid Öland d. 26 Juli 1789 kommenderade han andra batteriet på linieskep- . pet Uladislaw, och efter flottans återkomst till Carlskrona beordrades han att göra tjenst såsom Informations-Officer. Vid den snöpliga expeditionen mot den af- delmng af Ryska flottan, som blockerade Porkala- sälen var AF KunTt beordrad att vara följaktig, för att biträda såsom kännare af farlederna. Då 250 . Befälhafvaren, efter att endast hafva signalerat de ryska skeppen och vid möte af ett par mindre fartyg, genast beslöt att vända om till Carlskrona, sökte AF Krist alfvarsamt förmå honom till änd- ring i beslutet, helst den Svenska styrkan inga- lunda var den ryska underlägsen. Men denne, som syntes nöjd med att kunna säga: veni, vidi, styrde hem igen. FEfter återkomsten hedrades AF Kunst, för sina rådslag, af Stor-Amiralen med medaljen öfver slaget vid Hogland, som eljest icke utdelades åt andra än skepps-befälhafvare. Då, om våren 1790, 8 linieskpp och 4 fre- gatter utrustades, under befäl af den ålderstigne Amiral MopéeE, blef han af denne vald till Adju- tant och med det förtroende-uppdrag, att, på Amiralens ansvar, besörja dessa fartygs utrust- ning, som ock till dennes fullkomliga belåtenhet blef verkstäldt, och under allt detta hade han utarbetat sjökort öfver finska viken samt öfver Revals redd, hvilka, såsom hemliga, meddelades till ledning åt Befälhafvarne på fartygen. Då vid sjöslaget utanför Revals redd, hvar- vid den Svenska flottan misslyckades i att angri- pa och förstöra en under utrustning varande del af den ryska flottan, chefskeppet, på hvilket AF Krist befann sig såsom äldste Officerare vid flag- gan, blef skjutet redlöst och befälhafvaren svårt blesserad, under det att skeppet drefs mot ryska linien, hvars kanoner gjorde förödelsen derå ännu större, lyckades det ar Krints rådighet och till- tagsenhet att rädda fartyget under den öfver- hängande faran, att sönderskjutas till vrak eller sänkas. Anfallet hade skett under en hård och ogyn- sam vind. Då den lidna skadan hunnit repare- ras och ny förstärkning kort efter ankom, upp- 251 manade AF Kust befälet att förnya det, innan ännu den Cronstadtska afdelningen af ryska flot- tan kunde hinna till undsättning. Hans plan vann mycket bifall, men blef icke följd. — Vid Öfverbefälhafvarens sida befann sig nu Engelske Amiralen Sir SipseY SmirH, hvilken inverkade på besluten och, förmodligen, efter en åt honom af dess regering gifven instruktion, för hvilken det Svenska intresset icke var hufvudföremålet. De olyckliga följder AF Krist förutsagt in- träffade i högre mått än man kunnat ana, ty Svenska flottan inlopp i Wiborgska viken och blef der genast innestängd, omgifven på landssidan af en fiendtlig kust och på sjösidan af den före- nade fiendtliga flottan. Nu blefvo goda råd dyra. Förtviflade planer till räddning uppgjordes och öfvergåfvos. Efter många strider och brydsamma öfverläggningar blef slutligen den plan, som AF Krist uppgjordt och försvarat, antagen och ut- förd med framgång, under en för flottan ärofull strid, hvarföre han, vid återkomsten till Svea- borg blef utnämd till Kapten, ehuru ännu ej mer än 19 år gammal. Med dessa dater, tillräckliga att bereda högt anseende åt en mogen man, så godt som -slutade han, ännu yngling, sin egentliga krigiska bana. Återstoden af hans lefnad skulle offras åt fred- ligare, men icke mindre ärofulla bemödanden för det vapen, åt hvilket han egnat sin verksamhet, nemligen undervisning åt unga ämnen för flot- tan, och anskaffande af noggranna sjökort för en säker segling. Redan kort efter reträtten från Wiborgska viken, 1 hvars lyckliga utgång hans rådslag haft så stor del, författade han i Sveaborg en karta öfver flottornes ställning, som så vann Stor-Ami- 252 ralens bifall, att han lät gravera den och skänkte afdrag deraf åt befälbafvarne på fartygen; men den vann icke Konungens, Stor-Amiralens höge Broders, bifall. Denne gaf genast en befallning om plåtens och de återfordrade afdragens förstöring, hvilken blef verkställd, samt om uppgörande af en annan karta, efter gifven föreskrift, men den- na fick icke allmängöras. AF Krist fick derjemte befallning att uppgöra kartor öfver sjöslagen vid Cronstadt och Reval. Han återgick nu till sin verksamhet såsom Informations-Officer i Carlskrona, derjemte bestän- digt sysselsatt med arbeten för bildande af ett sjö-karte-verk. ; På en honom enskildt tillhörig speljagt före- tog han, under sommaren 1791, undersökning af inloppen och farlederna i Östergöthlands, Små- lands, Blekinges och Skånes skärgårdar. Då Kadett-Skolan i Carlskrona 1792 sam- manslogs med Krigs-Akademien på Carlberg, be- ordrades AF Krint, att, såsom fortfarande Lärare, följa densamma dit, der han i 15 år fortsatte sin befattning, och begagnade Kadetternes årliga öf- nings-expeditioner till sjös, för att oupphörligt samla observationer och mätningar till en blif- vande sjö-atlas. Tvenne gånger under denna tid hade han förordnanden att följa korta expeditioner till sjös. Den ena 1796 till Svenska handelsfartygs försvar, under hvilken ar Krint hade tillfälle att i Kö- penhamn taga kännedom af granrikets Sjökarte- arbeten och sätta sig med dessa i samband, och den andra 1798, ämnad till Medelhafvet, men hvarifrån han, jemte befälhafvaren, återkallades hem från England. Vid denna sednare begag- nade han tillfället, att pröfva och besanna riktig- 253 heten af den sjökarta han nyss förut utgifvit öf- ver Nordsjön. Denna - karta hade blifvit utgifven 1797, på- kallad af de många sjöskador, som inträffade, särdeles kring Holländska kusterna, och som ha- de kunnat undvikas genom en säkrare kännedom af farvattnen. När den var färdig i handritning, återstod den svåra frågan, hvar medel skulle ta- gas till dess förläggande, för att graveras och ut- gifvas. AF Krint hade ingen förmögenhet ärft, eller, på den bana han valt, kunnat förvärfva. På bidrag af statsmedel var icke att tänka, af skäl som nedanföre skola anföras. Hvad han af enskilda inkomster förmått hoplägga var användt på en Speljagt, som utgjorde hans käraste egen- dom. Denne afyttrades, köpeskillingen användes till förlag åt Nordsjökartan, hvars författande utan publication skulle hafva varit ändamålslöst. På detta sätt kom kartan ut, vann snart allmänt förtroende och en derpå beroende afsättning, och företaget medbragte lyckliga resultater, utöfver hvad författaren föreställt sig. Staten hade bekostat utgifvandet af sjökartor öfver Östersjön, men afkastningen af derpå an- vändt förlag blef, genom för ringa afsättning, så obetydlig, att fortsättningen inställdes och slutli- gen uppstod fråga om att sälja plåtarna för att skaffa Staten någon ersättning för den derå ned- lagda betydliga summan. AF Kunr föreslog då, att, i betraktande af ett sådant företags stora vigt så väl för handels- som örlogs-flottan, skulle det, heldre understödjas med ett mindre betydligt år- ligt anslag, än alldeles förstöras; men då äfven detta kloka förslag lemnades utan uppmärksam- het, erbjöd han sig att, på eget ansvar och kost- nad, öfvertaga kartverket och dess fortsättning, 254 » hvilket beviljades och han ingick, 1798, kontrakt derom på 20 år. Han uppgjorde då den plan, att utgifva en Sjöatlas för Sverige, som skulle innehålla icke allenast kartor för Sveriges sjökuster, utan äfven för dem som af Svenska fartyg oftare besökas, och, med uppoffring af arbete och enskilta till- gångar, fortsattes detta arbete på ett så utmärkt sätt, att hvarje ny karta som utkom gaf nytt för- troende åt det hela. Våra grannstater erkände den öfverlägsna noggranheten i den Svenska Hydrografens kartor, 1 England blefvo flera af dem eftertryckta, un- der förf. namn, som vunnit så stort förtroende, att man der, i afsigt att vinna säkrare afsättning, utgaf under hans: namn kartor, som han icke författat. Dessa arbeten vunno mycken ära åt förfat- taren och frälsade många sjöfarandes lif, särdeles på kusterna af Kattegat, men afkastningen i pen- ningar var dock otillräcklig till förlagernes un- derhållande, gaf således ingen viuning, och i mån som de oguldna nya förlags-tillskotten år efter år växte, blef ock fortsättningen försvårad; men, äf- ven med fara för ekonomiskt obestånd, fortsatte AF Krint sitt arbete oförtrutet. Den ihärdiga ansträngningen verkade men- ligt på hans helsa, derigenom 'att: den beröfvade honom tillräcklig ledighet för nödig kroppsrörelse, då den tid, som undervisnings-göromålen ej upp- togo, behöfdes hel och hållen för hans hydro- grafiska arbeten. Af detta skäl lemnade han- 1807 sin” plats vid: Krigs-Academien, men med ett så förstördt helsotillstånd, att han icke kunde emot- taga ett befäl, som blef honom uppdraget under kriget: 1809. Han fortfor dock beständigt, ehuru 255 med betydligt minskad kraft, att arbeta på sitt kartverk. I hänseende tll det förestående sjökri- get ingaf han upplysningar om de kuster, der flottan. ansågs möjligen kunna komma att använ- das, och uppgjorde förslag till ett Signalbref, som medförde enkelhet 1 signaleringssättet och bespa- ring 1 signalflaggor samt i deras uppsättning, hvil- ket också blef antaget. Efter en småningom, om ej fullt återvun- nen, dock betydligt förbättrad helsa, kunde han 1812 emoltaga det befäl, som honom då uppdrogs öfver chefskeppet i en flotta af 4 skepp och 2 fregatter, som skulle agera på kusterna af Pom- mern och Rugen, hvilka då voro af Franska armen anfallna. Vid anträdet af detta befäl, blef AF Kuint utnämd ull Öfverste. Flottan hade föga tillfälle att utöfva någon krigisk verksamhet, och återvände på hösten till: Carlskrona. På den afdelning af flottan, som 1814 på redden. af Strömstad biträdde operationerna till lands, utförde i afsigt att bringa fördragen i Kie- ler-freden till. verkställighet, var Ar Krint Gene- ral-Amiralen Pures flagg-kapten, och bidrog huf- vudsakligt till intagandet af Fredrikstads fästning, samt blef, efter fulländadt värf, utnämd till Contre- Amiral. Efter återkomsten uppehöll han sig hufvud- sakligast på en honom tillhörig mindre landtgård, belägen å Adelsön, till dess han 1837, kallad alt vara Ordförande i Sjöförsäkrings Öfver-rätten, tog sin sista bostad i hufvudstaden. Då 1818 hans 20-åriga kontrakt om Sjö- karteverket var tilländalupet, och han i anled- ning deraf hemstälde att få återlemna det, er- "bjudande till inlösen .de tillökningar, han enskildt bekostat, förklarade Konungen sin önskan att han 256 ville fortfarande dermed sysselsätta sig, i hvilket ändamål H. M. täcktes anslå ett årligt bidrag af 1000 R:dr B:co. Han fortsatte också detta arbete beständigt lika nitiskt intill sin död, och var lycklig nog att, få dagar innan denna inträffade, i- handteckning kunna sluta det kartblad som fulländade Sveriges Sjö-atlas. Konungen hedrade honom 1820 med Svärds- Ordens Commendörs-band, 1827 med utnämning till Vice-Amiral och 1829 med Svärds-Ordens Stora Kors. Hans jordiska bana slutades den 30 April 1840, i en ålder af nära 69 år, sörjd af efter- lefvande maka och 11 lefvande barn, 4 hade re- dan före honom gått ur verlden. Amiral GustaAF AF Kuint var en storväxt man, af stark kroppsbyggnad, af flärdfri, alfvar- lig och lugn hållning samt fast och orubblig ka- rakter. Hans umgänge var angenämt och fåor- digt, men lärorikt. Han var derföre lika aktad, som älskad. Han ingick år 1800 äktenskap med Kärstin ÅKRELL "), dotter af en utmärkt konstnär, Gra- vören FrEDRIK ÅKRELL, hvars biträde han, för utgifvandet af sina kartor, ofta behöfde anlita. Deras Barn äro: Söner: ; Erik Gustar, Kapten i Flottan. Avcust, Löjtnant i Ingenieur-Corpsen. Victor, Kadett vid Krigs-Akademien. ÅXEL, D:o D:o. Af ”) Syster till K. Vet. Acad Ledamot, General-Adju- tanten, Chefen för ”Topografiska Corpsen, C. S. O. Herr CARL ÅKRELL. ; 257 Af Döttrarne äro tvenne gifta, en med Kap- tenen vid Sjöartilleri-Regementet, BR. S. O., Bäcr, och den andra med Kyrkoherden i Adelsö för- samling HELLEDAY. 5 Döttrar äro ännu ogifta. Amiral ar Kunst har utgifvit följande kar- tor, som utgöra Sveriges Sjö-Atlas. 1. Allmänna Kartor. Östersjön. Norrbotten. Nordsjön. Brittiska öarna. Spanska sjön med Engelska kanalen. Frånskå bugten. Vestra delen af Medelhafvet. Medlersta d:io med Adriatiska hafvet och dess Archipelag. Östra d:o med Marmorasjön, Svarta och Azofska hafven. (Storleken en 3-milliondel.) 2. Farleds-Kartor. Bottenviken. Bottenhafvet. Finaska Viken. Norra delen af Ö. sjön. Sydöstra af d:o. Sydvestra af d:o med Sundet och Bälterna. Kattegat och Bohusbug- ien. Kustkarta från Trondhjem i Norrige till Steelsund. D:o från Stadtland till Karmö Sund med Het- lands-darna. Skagerrack med N. Ö. de- len af Nordsjön. K. V. 4ead. Handl. 1840. Vestra delen af Nordsjön med kusten af Skottland. Östra d:o med Hamburgska bugten. Södra d:o med Hoofden. Vestra kusten af Skottland. Vestra kusten af Irland. Irländska hafvet. Engelska kanaler med de upp- gående grunden. Nordvestra kusten af Spanien och Portugal; Gibraltars Sund med tillgrän- sande haf. (Storleken en milliondel.) KE 258 3. Kust-Kartor. Bohusbugten ifrån Christiania till Götheborg. Kattegat från Götheborg till Sundet. Sundet emellan Sverige och Dannemark. Hanö bugt och hamnacna från Ystad till Ölands södra udde Norrköpings bugt från Kalmare Sund till Landsort, Gottland med Fårön och Gottska Sandön. Stockholms Skärgård från Landsort till Öregrund. Ålands och Åbo "skärgårdar från Ålands haf till Hangö udd och Löpertö. Vestra delen af Finska Viken från Hangö udd till Orrengrund. Östra delen a D:o från Orrengrund och Hogland till Petersburg. Dagö och Ösel med närliggande del af Estland. Rigiska Viken med Curlands kust till Libau. Memels bugt från Libau till Brusterort. Danzigs bugt från Brusterort till Rixehofft. Pomerska kusten samt Bornholm. Meklenburgs bugt med ingången till Bälterna. Södra delön af Bälterna. Norra delen af <:D:o. Insjöarna Mälaren och Hjelmaren. Insjöarna Wenern och Wettern med Götha kanal. Gefle bugt från Öregrund till Huddiksvall. Nörtländs kust från Huddiksvall till Järnnäs udde. Norra Qvarken med närliggande del af Finska skären. Kusten af Westerbotten ifrån Ratan till Luleå. Kusten af Österbotten ifrån Torneå till . Gamla Carleby. | Finska kusten ifrån Wasa till Christinestad. Finska kusten från Björneborg till Åbo. Barsta hamn. 259 Norriges kust från Fredrikswern till Lindesness. D:o från Lindesness till Karmö sund. D:o från Karmö sund till Bergens norra inlopp. D:o från Suleöarna till Rondö. D:o från Romdalsöarna till Trondhjem. Storleken en 200-del. Åmiral ar Kunt har dessutom utgifvit föl- jande kustbeskrifningar: Kusterna vid Norrbotten. Östersjön samt Finska Viken. Bohusbugten samt Kattegat. Norrska kusten. Han var ledamot af Vetenskaps-Academien sedan d. 14 Mars 1819, och dessutom af Krigsvetenskaps- och Landt- bruks-Academierna samt af Örlogsmanna Sällska- pet i Carlskrona. Biografi öfver EBERHARD Z. MUNCK ar ROSENSCHÖLD, MEDICINZ PROFESSOR I LUND, RIDDARE AF KONGL. NORDSTJERNE-ORDEN. PreruardD ZAcHARIAs Munck AF RoseEnscHörp föd- des i Lund d. 3 Aug. 1775. Fadren var Theo- logie Professorn, sedermera Biskopen och Pro- Cantzleren m. m. Doctor Petrus Munck och mo- dren UrricaA EzrEonora RosenBrav. = Uppfostrad under tillsyn af enskild lärare i föräldrahuset, för att enligt fadrens önskan bildas till inträde i det andeliga ståndet, blef han tidigt införd på den classiska lärdomens bana, der hans lyckliga naturgåfvor och ovanliga flit beredde honom en framgång, så hastig, att han, vid 11 års ålder, un- dergick Student-examen och vid 15 utarbetade samt från katedern försvarade en afhandling de Rheumatismo acuto, om hvilken Preses, Prof. ENGELHART, 1 ingressen yttrar: ”Iuvenem XV an- nos natum, proprio marte dissertationem hanc conscripsisse, fidem fere superare videtur; ut au- tem ita sit, ego testis vivus omni adseveratione adfirmo.” Följande året företog han, efter aflagd Philosophixe-Candidat-examen, en resa till Köpen- hamn, för att afhöra Winsrows, HorreEBows och Bancs föreläsningar, sedan han numera eggad af sin ryktbara morfaders, Professor RoOsEnBLADs exem- KOSTA SEEN ET VASS sr 262 ; pel, beslutat att blifva "Läkare: Efter hermkom- sten derifrån, författade och försvarade han, un- der Professor Worriss presidium, första delen af en afhandling de Principiis sangvinis, hvarefter han d. 22 Juni 1793 erhöll lagerkransen, och året derefter, d. 13. Juni, Medicine-Doctors-gra- den, sedan han undergått vederbörliga pröfnin- gar och pro gradu disputerat de Hemorrhagia under Professor EnGELHARTS presidium. Vid båda Promotionerne var han Primus, och besvarade vid den sistnämde Doctorsfrågan: An vitium scro- fulosum , sobolis sit luis veneree&, vel morbus ab hoc, ratione originis, plane diversus. Kort efter erhållen Magistergrad, presiderade han för 2:dra delen af Dissert. de Principiis sangvinis. Den 195 Nov. 1793 utnämdes han till Medicine Adjunct 1 Eund, och åtföljde sedermera som medhjelpare sin nad ej mindre i hans enskilta praktik, än till Ramlösa helsobrunn. År 1796 reste han ä nyo till Köpenhamn, dels för att afhöra ÅAas- HEJM'S, MANTHEY'S, SAXDORF's och BecKrERs : föreläs- ningar, dels för att på dervarande sjukinrättnin- gar vinna säkerhet i Läkarekonstens utöfning. År 1799 begaf han sig till Stockholm, för att göra den Ii förfalkatmnparne ålagda tjenst vid Serafimer- Tazarettet och Allmänna Hart basist till vin- nande af Chirurgize Magistergraden, men afbröt den begynta tjenstgöringen, för att resa till Riks- dagen I Norrköping, som han i egenskap af Ca- put familie hade rätt att bevista, sedan han och hans syskon kort förut blifvit upphöjde i adeligt stånd. Den i Frankrike nyligen timade stats- hvälfning hade i hela Europa frambragt en oro- lig sinnesstämning, och begäret, att se gränsorne för den borgerliga och politiska friheten utvid- gade, drog öfver land och riken; under ett så- 263 daut tidsförhållande kunde det öppnade Riksmö- tet icke aflöpa utan anfall emot den bestående, nära oinskränkta Konungamakten, och bland de unga Riddersmän som med värme i denna fejd stridde för frihetens sak, var MuncK AF ROSsEN- scHÖr.p icke den minst verksamme. Visserligen blef följden deraf, att opinionen tillerkände honom en politisk betydelse, och tillfället var gynnsamt för utvecklande af hans anlag som talare och statsman. Men så mycket menligare blef infly- tandet deraf på hans håg och sinne för veten- skaperne och läkarekonsten. En sedermera aldrig förminskad förkärlek för stats-ekonomien, för dess undersökningar, beräkningar och kontroller m. m. drog honom ständigt ifrån den bana som ägde de äldsta och största anspråken på hans förmåga, och indelande sin tid emellan politiska betrak- telser och vetenskapliga sysselsättningar, skänkte han, efter denna tidpunkt, broderlotten mer- ändels åt de förstnämda. Efter Riksdagen åter- vände han till Stockholm för att sluta tjenst- göringen vid Lazarettet och Barnsängshuset, äf- vensom för att undergå Chirurgiee-Magister-exa- men. Under sitt vistande i Stockholm lät han publicera ett arbete, märkligt ej mindre med af- seende å tiden då det utgafs, än för de politiska grundsatser som deri innehållas; titeln ”förebar väl att denna biografi, öfver de märkvärdigaste personager i Franska revolutionen, var en öfver- sättning från Fransyskan, men något original har aldrig kunnat tillrättaskaffas, och omkring 30 år derefter beredde denna skrift sin verkliga förfat- tare personlig bekantskap med, och inträde hos flera af dem hvars politiska grundsatser han bi- dragit att bekantgöra. Återkommen till "Lund, begaf han sig 1 Maj månad 1801 till Köpenhamnr 264 för att öfvertyga sig om värdet och pålitlig- heten af JeEssers upptäckt rörande vaccinens egenskap såsom = preservatif emot -koppgiftet. Efter att inom alla församlingar af Lunds stift hafva utdelat en liten populär afhand- ling i ämnet och beredt öfvertygelsen om vac- einens ändamålsenlighet och nytta, började han, i October månad samma år, ympning af vaccin- ämne, som från Köpenhamn erhållits, och fort- satie dermed så rastlöst, att, inom årets lopp, ha- de det nya skyddsmedlet blifvit bibragt vid pass 2000 personer. Patriotiska Sällskapet tilldela- lade honom, i anledning häraf, sin belönings-me- dalj och kallade honom till ledamot; från Paris erhöll han af dervarande Vaccinations-Comite ena- handa utmärkelse. Den stora guldmedalj, som 11 år sednare blef honom af Kongi. Maj:t tilldelad, hade till föremål att offentligen belöna förtjen- sten af att hafva varit den, hvilken aldraförst i fiket infört och ympat skyddskopporne. 1802 förordnades RoseEnscHÖnrpD att i Professor FENnGEL- HARTs ställe hålla offentliga föreläsningar, och han bestridde följande året Brunns-Läkare-tjensten vid Ramlösa. Det var här han gjorde bekantskap med Beyraren Kerser, hvilken af kärlek till fri- heten som, vid Franska revolutionens utbrott, lof- vades landets invånare, utbytt sitt fädernesland och sitt kikareyrke emot ett nytt och inträdt i Republikens tjenst såsom diplomatisk agent i Ham- burg, hvarifrån han nyligen blifvit endtledigad, derföre att han, trogen de republikanska grund- sasserne, I Hamburg uppträdt som publicist emot BonAPArTE och det parti, som sökte att hejda re- volutionens vidare framskridande. TLikstämmig- heten i tänkesätt och åsigter förenade RosEnscHÖLD med honom genom fasta vänskapsband, och de 205 företogo sig gemensamma resor öfver allt i Skåne för skydds-koppympningens forikomst, hvarunder Kerser gjorde personliga bekantskaper och sam- ling af materialier till en flygskrift, som, utgif- ven på tyska språket, framställde Sveriges all- männa politiska ställning synnerligen med af- seende å förhållanderne i Skåne, och innehöll karakteristiker öfver en mängd offentliga personer. Den ansågs allmänneligen vara författad af Ro- sEnscHÖLD och endast öfversatt, och i Tyskland befordrad till trycket af Kerser. Med skäl miss- hagade det deri innehållna klander Rikets sty- relse, så att bokens utspridande blef förbjudet. RosENScHÖLD, angifven af ryktet såsom författare, uppgafs äfven vara skriftens fortfarande utspridare, och en rättegång anställdes emot honom, hvilken, genom sitt lyckliga slut och den lysande upp- rättelse han erhöll, hade lärt honom känna sin förmåga äfven på den advokatoriska banan, hvaraf han förstod att draga nytta, då längre fram de invecklade penningeförhållanderne i provinsen in- ledde större delen af dess invånare i domstols- tvister. Redan år 1800 hade RosesscHörp för afsigt, att företaga en vidsträcktare utrikes resa, men blef derifrån hindrad synnerligast genom sjuklig- het. Den tid hans academiska tjenstgöring och befattningen vid Ramlösa helsobrunn tilläto ho- nom att aflägsna sig, begagnade han till besök i grannrikets hufvudstad, med hvars utmärkta män han alltid stod i godt förhållande. Han inhäm- tade här kännedomen om Garis Cranioscopie, hvarmed han någon tid ifrigt sysselsatte sig, och äfven började att uppträda såsom författare, ehuru endast 5 ark af hans afhandling blefvo tryckte. Der gjorde han sig äfven bekant med PeEstALozzis ge- 206 niala metod för Elementar-undervisningen, hvil- ken han i förening med Grefve DE 1rA GARDIE samt Friherrarne Macrean och RaAmmerL. sökte att införa i fäderneslandet. Den 19 Sept. 1805 för- ordnades han att vara Medicine Theoretice Pro- fessor vid Universitet i Lund. Trenne år efteråt företog han, med Kongl. tillåtelse, en resa till England, der han uppehöll sig nära 13; år, hvil- ken tid begagnades dels till besök på de för- nämsta Sjukinrättningarne, dels till vinnande af en noggrann kännedom om Stor-Brittaniens Stats- författning och allmänna institutioner. Efter hem- komsten 1810 blef han utnämd wtll Intendent vid Bad- och Brunns-inrättningen 1 Helsingborg, jemte sin förut innehafda befattning vid Ramlösa. 1811 företog han en resa till Berlin, hvarifrån han återkom i Maj månad följande år, och till- trädde straxt derpå Academiska Rektoratet. Den 15 Juli samma år kallades han till Heders Ledamot af Kongl. Sundhets-Collegium. Under Riksdagen i Örebro 1812 och de uti Stockholm 1815 och 1817 följde han, så väl från sin plats på Riddar- huset som, de 2:ne sistnämde åren, 1 Constitutions- Utskottet, hvaraf han var ledamot, en sansad opposition fri ifrån all bitterhet och personliga syftningar, egnande förnämligast sin uppmärk- samhet åt Rikets Finance, Drätsel och Bank-sty- relse. 1813 förrättade han Medicinsk Doctors- promotion i Lund. Samma år kallades han till Ledamot af Svenska Läkare-sällskapet. 1816 er- höll han uppdrag att biträda Kongl. Sundhets- Collegii Ledamöter vid utarbetande af förslag till vaccinationens kraftigare befrämjande och kopp- smittans hämmande. 1817 blef han vald till Ledamot af Kongl. Vetenskaps-Academien. 1825 blef han ännu en gång Kongl: Carolinska Acade- 207 miens i Lund Rector, och året derefter hugnades han af Kongl: Maj:t med Nordstjerne-Orden. 1827 erhöll han ett års tjenstledighet i anseende till inträffad ögonsjukdom, hvilken tjenstledighet 1828 förlängdes för ännu ett år, under hvilken tid han: gjorde en resa till Paris, hvarifrån han åter- kom vid slutet af året, då ban begaf sig till Stockholm för att öfvervara Riksmötet, som föl- jande år skulle äga rum. 1830 reste han å nyo utrikes och besökte Berlin, samt bevistade Natur- forskarnes och Läkarnes möte i Hamburg. I Oc- tober månad 1831 beviljade Kongl. Majt honom å nyo 1 års tjenstledighet, och följande år ut- sträcktes denna tjenstledighet för hela återstoden af hans lifstid, i anseende till försvagad synför- måga, hvarvid honom tilldelades nådig tillåtelse att få uppehålla sig efter behag utom eller inom riket, dock med vilkor att af sin lön afträda ett- hundrade tunnor spanmål till den som förord- naädes att förrätta Medic. Theoret. Professionen. 1834 besökte han Riksdagen i Stockholm utan att deri taga någon verksam del. De följande åren uppehöll han sig än i Köpenhamn, än 1 Berlin, än i London, än i Paris, hvarifrån han vanligen hemkom då Brunnsterminen vid Ram- lösa tog sin början. Mot våren 1838 plågades han af stark andtäppa med näsblod, kalla -extre- miteter och en mycket långsam puls. I början af Maj månad afreste han till Köpenhamn, der han d. 18 samma månad afled helt hastigt, un- der det han var inbegripen i ett samtal. Han var aldrig gift. Som Lärare hade RosEeEnscHörp ett lätt och redigt föredrag, som Läkare var han utmärkt ge- nom en hastig och säker diagnostisk blick. Den jemna lycka, som åtföljde honom vid sjuksängen, 268 beredde vägen till allmänhetens odelade förtro- ende. Med enthusiasm hängifven åt friheten, den politiska så väl som den fysiska, intresserade han sig icke gerna för enskilta och individuella för- hållanden, så vida icke något förtryck kunde an- ses dertill hafva på något sätt varit vållande, eller i hans läkarekall händelsens svårare beskaf- fenhet retade den vetenskapliga äregir igheten, eller särskilta förbindelser togo hans förmåba 1 anspråk. Derföre fästade han sig mera gallan vid individuella sjukdomsfall, men gällde det att sätta gräns för en farsot, eller afvända farorne af en ännu på afstånd hötatrvlb olycka, då skydde han ingen möda, ingen uppoffring, intet mot- stånd. Derifrån hans ifver för vaccinens utbre- dande inom fäderneslandet, derifrån hans bemö- danden för en bättre organisation af allmänna helsovården, derifrån hans omsorger för ungdo- mens uppfostran och hans nit för den absoluta nyckterhetens sak m. m. Som medborgare, lag- lydig, böjde han sitt republikanska sinne villigt under monarkismens constitutionella former, un- der det han med vaksamt, för att ej säga miss- tänksamt, öga spejade ikring sig och med out- trötlighet förföljde hvarje försöla hos den verk- ställande magten att öfverskrida gränsorne för dess lagliga myndighet. Utom academiska Disser- tationer och politiska Brochyrer, har Professor RosesscHÖ:p endast utgifvit några smärre veten- skapliga tillfällighetsskrifter. 5: Föräringar till Kongl. Vetenskaps-Aca- demiens Bibliothek år 1840. År Vet.-Acad. i Paris: Comptes rendus hebdomadaires des Seéances de FP'Acad. des Sciences: 1838, 2 Sem. Tables; 1839, i Sem. Tables. 2 Sem. N:o 4—11, 18—27 et Tables; 1840, 1 Sem. N:o 1—18, 24—26. 2 Sem. N:o 1—14. Annuaire pour l'an 1838, presenté au Roi par le Bureau des Lon- gitudes. M:r DE SzeLYs-LonccHamps: Etudes de Micromamma- logie. Monographie des Libellu- lidées d'Europe. 9 WartErHousE: Observations on the Rodentia. Hr Secret. EnceLkE: Om Expositionen af Slöjdealster i Paris år 1839; Berättelse afgifven till K. Com- merce-Collegium. Hr Prof. Possart: Das Königreich Polen und die Freistaat Krakau. op 5 Das Kajserthum Russland, £ Th. Hr8Ar Ström: Svenska foglarna, med 9 plancher af W. von WRIGHT. ; Academia C. L. C. Naturg Curiosorum i Bonn: Nova Acta, Tom. 19. P. 1. Polytechn. Institutet i Wien: Pzrecurtz , Jahvbäöcher, Bd. 20. Franska Spitsbergs-Expeditionen: P. GAimARD, Voyage en Islande et au Groäénland; Histoire de Vlslande, par M. Xavier Marmier, P. 1., samt Atlas; Livr. 17:e et 18:e. Hr Doctor Betscumiep: Tysk Öfversättning af Profes- sor WixstrRöms Årsberättelser för åren 1823, 1825, 1826 och 1827. »”» 2” 270 Af Hr Francesco ZANTEDEscHI: Memöria sulle leggi fonda- mentali che governano d'Ellettro-Magnetismo. Hr HisincerR: Lethea Svecica, Suppl. 2. 5 5 Tableau de la Vegetation de Sneehextten sur le Dovrefield et de ses Environs. Hr ZeTTERSTEDT: Insecta Lapponica, Fasec. 5 et 6. M:r LEBLonp, pere: hans nyss aflidne sons CHARLES LeEsLonp's prisbelönte skrift: Quel- ques Materiaux pour servir å Phistoire des Filaires et des Strongles. ös - CHARLES LEBLOND's Recherches d”Anato- mie et de Physiologie sur un embryon monstrueux de la Poule domestique. Hr D:r Gumersser: Handbok i praktiska Bränvinstill- verkningen. H. E, Herr Grefve Rosengrap: Justitie Stats-Ministerns underdåniga Berättelse om Brottmålen och Civila Rättegångs-ärenderne i Riket under loppet af år 1838. Kongl. Bergs- Collegium : Underdånig Berättelse om för- bällandeiimed Beigshanieniere år 1838. Hr Prof. Horst: Statistiske Tabeller for Kongeriget Norge, udgivne efter det Kongelige Finants- Han- dels- og Told-Departements Foranstaltning. Rzekke 2JENOA Å. ls Stats. Rådet Blängmys Förhandlingar vid det af Skandinaviska Naturforskare och Lärde hållna möte i Götheborg år 1839. Société Eraldsidue de France: Bulletin, Tom, 10 Feuilles 24—29. Tom. 11. Feuilles. 1—22. . , Tableau indicatif des Dons faits å la Socieic depuis le 18 juin 1838, jusqu' au 17 juin 1839. Hr Doctor BeErLLenceR: Sur la Rage humaine confirméee. Hr Acad. Adjuncten Arruesius: Monographia Rubo- rum Svecie. Vet. Acad. i Bruxelles: Nouveaux Mémoires, Tom. 12. X 53 - Bulletins, Tom. $. Partie 1—2. e 05 55 Annuaire, 1840. ö M:r QuetELetT: Annuaire de P'Observatoire de Bruxel- les pour Pan 1840. ,j (65 Catalogue des principales Apparitions d'etoiles filantes. 271 Af M:r QUETELET? Sur la Longitude de I'Observatoire Royal de Bruxelles. Inrikes Ministerium i Holland: Flora Batava, Aflever. 118, 119. Hr Gronstrann sv Handbok ci Practiska Astronomien, Häft. 1. Hr HisincErR: Anteckningar i Physik och Geognosie under Resor uti Sverige och Norrige, Häft. 7. Hr Prof. StntimAn?: American Journal, Vol. 34. N:o 2. Vol. 37. N:o 1, 2. Vol. 38. N:o 1. Société Geologique de France: Bulletin, Register öfver Tom. X. Royal Irish Academy: Transactions. Vol. 18. P. 1. Royal Society i Edinburgh: THom. HEnDERSON, Åstro- nomical Observations Vol. 1—2. Royal Astronomical Society: Memoires Vol. 10. British Association for the Advancement of Science: Report of the Z:th Meeting. Botanical Society i London: fäkucdedin ds Volk 1. P1. École Royale polytechniqne: Journal, Tomi 15, 16. Royal Society: Proceedings, N:o 42. 1840. M:r D:r Mc. CLELLAND: Some Inqviries in the Pro- vince of Kemaon, relative to Geology, and other branches of Natural Science. M:r Civtate: Traitement de la pierre et de Ia gravelle. > 2 Traité de Paffection calculeuse. Hr FiscaerR von WaLpmeim: Notice sur I'Eurypterus de Podolie et le Chirotherium de Livonie. 33 Få » Oryctographie du Gouvernement de Moscow. M:r Grayr?: ÅA List of the Genera of Birds. Hrr Van peR Hocwes och oe Verese: Tijdschrift voor Natuurlijke Geschiedenis en Physiologie, 6 Deel, St.3, 4.7 Deel, St 1, 2: Hr Magister Doccns Daursbus Skandinaviska Steklar- nes Natur-historia, 2:dra kretsen: Rofsteklar och deras likar. Häft. 1. Hr GrÄBERG AF Hemsö: Recension af RerettTr's Dizio- nario geografico fisico storico della "Toscana. Il Politecnico, 1—12. f I'Europa quadro fivsiografico facilmente inteso opera del Prof. Scxow Danese, notomizzata. FEV AESEEREOSEN TS PAS I STENS 272 Af Hr GrAsEeRG ar Hemsö: Relaziohi intorno alla Riunione degli Scienziati tenuta in Pisa nel 1839 collaggiunta delle Notizie sui congressi scientifici in generale. & -A Puccisotti e Pacisotti: Esperienze sulla esistenza e le leggi delle correnti elettro- fisiologiche negli animali e sangue caldo. Vet. Acad. i Berlin: Abhandlungen aus dem Jahre 1837, samt Monatsbericht, sednare hälften af 1838 och förra hälften af 1839. Royal Society i Edinburgh: Transactions Vol. 14. P. 1. 1839 53 $5 Proceedings 1838—1839 N:o 13, Zoological Society ilLöddors Transactions Vol. 2. P.4. + 5 Reports of the Council and Audi- ; tors of the Society, April 29, 1340. Hbg Proceedings P. 6, 7. Andrade Philos. Society: ör duster New Series. NO BRO IP 2: 55 Lå Proceedings Vol. 1. 1838—1840. N:o, OS B5eren td M:r A. VaALEsciesses: Description de PFanimal de la Panopee australe, et recherches sur les autres especes vivantes et fossiles de ce genre. Hr L. Ioverer: Ueber die Zeitrechnung der Chinesen. Vetenskaps Societeten i Göttingen: Gelehrte Anzeigen 1839, ”Bd. TE 5 > Marx, Ae Audenkon an Jou. , Feieck. BLUMENBACH. Kongl. Vitterhets-, Historie och Antiqvitets-Acade- mien: ÅNAT. DE DemiDOFF, Voyage dans la Russie meéridionale et la Crimée, par la Hongrie, la Valachie et la Moldavie, exécuté en 1837. Livr. 1—7 avec Planches, Livr. 1—7. Société Geologique de France: Liste des Membres au 1:r juillet 1840. H. E. Hr Grefve Roseserap: Bihang till Justitie Stats- "> Ministerns underdåniga Berättelse af den 16 De- cember 1839, innehållande General-Sammandra- gen N:ris 1, 3 och 4 angående Brottmålen och Ci- vile Rättegångsärenderne i Riket under loppet af år 1838. AF 273 Af Hr SchöngERR?: Genera et Species Curculionidum, Tom. BarPer 2: Komsj0.j Pc Hr GrisERG Ar Hemsö: Nuovo Sistema di Chiuse con | Porte ad aprimento spontaneo, da Era LOMBARDINI. 3 53 Sulla Coltåra in rotatione in Svezia. ds 35 Recension af Relazioni degli Ambasciatori veneti al Senato raccolte ed edite da EUGENIO- ÅLBERI. 35 »” Recension af Statistica dell” Italia del Co- lonello Conte LuiGtr SERRISTORI. Hr Prof. Wönter: Grundriss der Chemie, 2:r Theii, (Organische Chemie): Hr Prof. J. Mänrer: Ueber den Bau des Pentacrinus Caput Medusz. Hr ScHönBEin: Bericht uber die Verhandlungen der naturforschenden Gesellschaft in Basel N:o 1—3 1834—1838. Hr Merian: Mittel und Hauptresultate aus den me- teorologisehen Beobachtungen in Basel 1826—1836. Det Kongelige Nordiske Oldskrift-Selskabet: Aarsbe- retning 1837. Hr Prof. Keimreav: Des Herrn Dr. von DecHen Gut- achten iber das 1:ste Heft der G2xa Norvegica, mit Anmerkungen. Hr Friherre BeErzeuvs: Das Saidschitser-Bitterwasser chemisch untersucht, mit Bemerkungen uber seine Heilkräfte von Dr. Avc. E. Reuss. M:r HarnurwEeLr: A Letter to the right honorable Lord Francis Egerton, President of the Camden Society. 5 » AA few Notes on the History of the dis- covery of the Composition of "Water. > > oo» JOHANNIS DE Sacro-Bosco Anglici, de arte numerandi Tractatus; ex antiquo manu- seripto edidit Halliwell. 33 » Two Essays: 1:o An Inquiry into the Nature of the Numeri, Kongl. Franske Marine-Ministern: P. GAmarD, Voyage en Islande et au Groénland; Hi- storie du Voyage par M:r P. Gar- MARD; Tom. 1. P. 1, 2. 55 ös Physique par M. Vicrok LortTtis P.1. K. V. Acad. Handl. 1840. i: 18 274 Af Kongl. Franske Marine-Ministern: P. GAImARD, Voyage: Geologie et: Mineralogie, par M. Eu- GENE RorerRT, Atlas, Livr. 1.2. 8:0. 3 . Atlas in Folio, Livr. 1-—16 et 19. M:r Paravey: Reclamation adressée å M:r le Presi- dent de la Société Asiatique de Paris, sur la men- tion que font Iles loires conservés au Japon des Satellites de Jupiter. Kejserl. Alexanders-Universitetet i Helsingforss: Års- trycket för 1838 och 1839. Framl. Assessor Boströms arfvingar, genom Hr Lag- man CycNnzuvs: Assessor Boströms Meteorologiska Observationer från d. 14 Jan. 1817 till den 31 Dec. 1335, anstälde i Luleå Gammelstad. Hr Prof. Hitcecock: Report on the Geology, Mine- ralogy, Botany and Zoology of Massachusetts. 2 Ed. with Plates. M:r J. P. BiceErow: Statistical Tables exhibiting the condition and products of certain Branches of In- dustry in Massachusetts; for the year ending April 1, 1837. Hr Prof. Horst: Om de sanitaire Forholde i F>xng- sler efter nyere Systemer. Hr Prof. ZAnTtEDEscHt: Relazione Storico-critica speri- mentale sull Elettro-Magnetismo. Ungerska Vetenskaps- Sällskapet: Dess Handlingar, Tom. 3 Linnean Society i London: 'Fransactions. Vol. 18. P. 3. 9” 55 55 List of Members 1840. 9” 97 5 Proceedings, 1839 — 1840 As pag. 33—064. Hr Öfversten Brovsscaup: Mesure d”Arce du paralléle moyen entre le pole et V'équateur. M:r Mc. CLELLAnD: Asiatiec Researches, Vol. 19. P.2. Hr Pastor ScxereR: Lichenum Helveticorum Speci- legium Sect 1—9. Hrr ExstrRÖm, SUNDEVALL och W. von WricHTt: Skan- dinaviens Fiskar. O:te Häftet. M:r Dr. za CorBikre: Traité du froid, de son action et son emploi, intus et extra; une hygiene en Me- decine et en Chirurgie. Societas Scientiarum Fennica: Dess Acta. Tom. 1. Fasc. 1. & 275 Af Kejserl: Ryske Finance-Ministern Grefve CANCRINE? A F. KurPfferR's Annuaire magnétique et méeteoro- logique du Corps des Ingénieurs des Mines de Russie, &c. Annee 1838. Hr LEororpDp von Bucn: Petrifications recueillies en Améerique par M:r ALEXANDRE DE FUMBOLDT et par : M:r CHARLES DEGENHARDT. | Société Entomologique de France: Annales, Tom. 7, 3:e et 4:e trimestre; Tom. 9: 1:e trimestre. Hr Kapiten Tevetita: Stamtavle over Justitsraad | NIELS ScHIOTTsS descendenter. 35 ; 5; Den Gleerupske Legat-Stam- tavle. zz 2 5) Genealogie over Prof. Craus Prums descendenter. Hr Briospernu: Sulle Studio comparativo delle lingve, Osservazioni generali. INNEHÅLL. Om de två Nordiska arterna af fisk- slägtet Maerourus (Lepidoleprus Risso) och bådas förekommande vid Norrige; af CARL J. SUNDEVALL Tvenne för Sverige nya Gnagarearter samt tandbyggnaden hos Åtrneola och Myodes, beskrifne af Carr J. SUND EN AE dee NYSE eg obe Anteckningar till SN Orni- thologi; af CARL J. SUNDEVALL . . Om en Fluglarv, funnen under huden på pannan hos ett barn; af J. J. SMLET öl rdr södern re Mer kedekst SNRA Undersökning af en nickelhaltig mag- netkis från Klefva grufva i Små sid. 2” 29 land, jemte några iakttagelser om . sättet att qvantitativt åtskilja zink och nickel; af Jac. BERZEuius . . Några försök öfver en vittrad flintknif, jemförd till sin kemiska samman- sättning med vanlig flinta; af Jac. DERZERIUS je! 5) ce Ae rss MA SA Takttagelse öfver metamorfos hos en Anneld. al SLOVENIEN Qvicksilfver förenadt med qväfve; äl PHILIPPE PLANTAMOUR « ss os 0 Om Dichroitens kemiska sammansättning; al CHRISTIAN SCHUIA E 7” ” 52 2» 1. 15. 31. 69. 89. 93. 99. 105. M yzostoma cirriferum LeEucK., ett para- sitiskt maskdjur, beskrifvet af S. MIG MEN a os MS RI SR or Ver a ng Bidrag till Gottlands Flora; af Carr HÖRIEDRIC IN VIVANN? 0ye0e, ob iNe Re, liebe Saponit och Rosit, tvenne nya minera- lier; undersökte af L. F. SVANBERG Undersökning af några för Sjöskum hit- tills ansedda Svenska mineralier; a INEWJ RADERING st fe nen ee LSS Mus betulinus. Pani. En för Europas Fauna ny Råttart, funnen i Skåne och beskrifven af M. W. von Duäsen Undersökning af tvenne nya Mineralier, Praseolit och Esmarkit, från Nor- T19e stal AXE) RDMANNI 4: ev iso ita 108 Undersökning af Leucophan, ett nytt mineral från trakten af Brewig i Norrige; af AxEL ERDMANN . vo. Förteckning öfver Stockholms-traktens Coleoptrer; af O. Nygrzvs 5 Om Mekanismen af Semilunar-valvler- nes tillslutning; af A. Retzius . . Anmärkningar om ett slungformigt band 1 Sinus tarst hos menniskan och åtskilliga djur; af A. Retzius Biografi öfver Majoren LEonHArp GYL- TEN LATE Sas EE SRA » » vice Amiralen m. m. Gu- STAF AF KLINT -. | » » Medicine Professorn EBER- HARD Z. MUncK AF Ro- SENSCHOÖLD ga ang 2” 2” LTT . sid. 111. 123. 153. 167. 175. 181. 191. 201. 221. 22 239. 247. 261. FÖRTECKNING på Författarne till de i 1840 Års Handlingar införde Afhandlingar. Pina N. J.: Undersökning af några för sjö- skum hittills ansedda Svenska mine- TAlietj;sti Ac bef fer IST BerzeEuus, Jac: Undersökning af en nickel- baltig magnetkis från Klefva grufva i Småland, jemte några iakttagelser om sättet att ERE åtskilja zink och NICKel(6 105 ;e fis 5 9 UNågranstöorsok äfven enikittrad flygtkbik, jemförd till sin kemiska sammansätt- ning med vanlig flinta . AE SRA de Diäsen, M. W. vos: Mus betulinus. Par En för Europas Fauna ny Råttart, fun- NEW ISkane Hd ilel ister då (LAST ErDMmaANN, AxEL: Undersökning af fyckn nya Mineralier, Praseolit och Esmarkit, från Nord AGA O RE S SNA SATS ». » Undersökning "ar Lemwcophnan, ctt nytt mineral från trakten af Brewig i Norrige =. . 5 LovEn, S.: Iakttagelse der Meles Hos en Annelid ; 5 » » Myzostema Girrifertdd Pruce. ett pa- rasitiskt maskdjur . NyszLavs, O.: Förteckning öfver Stockholms traktens Coleoptrer S : Nyman , C. F.: Bidrag till Gotlands Höra : PrastaAmour , PuL: Övicksiaer förenadt med VÄlVE et emerervöss ST Le ES Retzius, A.: Om Mekanismen af Semilunar- valyvlernes tillslutning a, Slek 2” 2” 167. 69. Retzius, A.: Anmärkningar om ett slungformigt band i Sinus tarsi hos menniskan och åtskilliga djur . -. 5 ScuuäTtz, C.: Öm Dichroitens osa k samman- sättning . -« e SMITT > TE IS Omen Blu sla oroa under huden på pannan hos ett barn . . SUNDEVALL, C. J.: Om de två Nordiska arterna af fiskslägtet Macrourus (Lepidole- prus Hiss) och bådas förekommande NI CLSI NORRIS GL görs ah RS : > » Tvenne för Sverige nya Gresse samt tandbyggnaden hos Ar Micolaloch Myodes : : : 5 » 2» Anteckningar till Skamdiraviars Öms thologi : SVANBERG, L. ”F.: Saponit och RO: yerme my Amin e ra eR SS Sa 153. é MA 258 q Nyweg rg gt Su HN PE ud -slobig ME SENT TROTSA sk ab Rea OdsrON. enl båd ES OR v 4 . . å . Lao AL. Log: a otCerkalker. Mörestra Uunderkakern. Lig LÅ BE FRVOYIA > BROOMONAD aan PS NMUYSY) 20 Ft PA 2 QWW = Lig. JL j VORE SEE ; AN M 10 PReys CENTRAL PARK, NEW YORK. 4. NATURAL st När vv 3 Op : NH Metamorpho:s S Lover Ae. Mefamorphos af en Annelid S Levén Let. Litk Saat al IF Morr 4 OiShetkla bö. MM. | Myzostoma cirrifexrum Leuck. NS Lorin del NM Zilh Sast al LFE Meyer 4 Om ScdNalm Lab I. ar. CENTRAL PARK, = NEW YORK. 0 SR ng CAN N i Zz NH Fö NS > RR KT RR Me SAP 100170607