RR ARTER —> NVETENSKAPS- AKADEMIENS REN EA fe dd de TN SON S—R— EEE oc — STOCKHOLNM, 1851. P. A. NORSTEDT & SÖNER, Kongl. Boktryckare. hemmet. AF CD HILL rr Inlemnad den 30 Mars 1849. ELAN Handl. 1849... ; | | NYSE RR NYSSRAA Nyligen bar man börjat använda högre kalkyl äfven på landtbruket. Man har kommit under- fond med, alt en från hemmet aflägsnare åker, ehuru af lika vidd och godhet, som en närmare, dock har ett relativt mindre värde. Särdeles har Vv. THUNEN ull sin skrift: der isolirte Staat in Be- ziehung auf Land wirtschaft und National-oeconomie, visat att genom det större afståndet odlingskost- naden växer betydligt; han uppskatter till och med för blott Meklenburg den årliga förlusten af egendomarnes bristande afrundning och centrali- sering till flera millioner Thaler. Han uppställer också begreppet af en åkers medelafstånd så, att det skall vara aritlhmetiska medlet af alla dess punkters afstånd från hemmet, såsom om man vid dess gödslande eller höstande i flera foror beräk- nar alla körslornas hela väg, så bör denna divi- deras med deras antal för att få medelafståndet. Men man kan antaga detta antal mycket stort och då blir saken nära detsamma, som om man delar hela åkern i mycket små delar t. ex. en qvadrat- aln, eller ännu mindre och sammanlägger alla dessa delars afstånd från hemmet, samt dividerar summan med deras antal, eller med åkerns areal, om hvarje sådan del tages till enhet för ytemålet. Antagas dessa delar oändligt små, så kommer man således att göra en integration i stället för en finit 4 summation och på så sätt erhåller man enklare formler, som för praktiken blifva tillräckligt nog- granna. Nyligast har Professor GRUNERT i Greils- wald i en serskild skrift af 126+viu sidor, uber die miltlere Entfernung einer Figur von einem Punkte, oder die miltlere Eutfernung des Ackers vom Hofe, Greifswald 1848, skrifvit öfver detta ämne, men, så vidt jag vid hastigt genomögnande kunnat finna, behandlat blott tvenne hithörande frågor, nemligen: en rät lineas och en triangels medelafstånd, med fullständig utveckling af de fö- rekommande integralformlerna. Dervid begagnar han det förra problemet för lösande af det sed- nare och invecklas så onödigtvis 1 vidlyftiga räk- ningar. Mig synes derföre saken kunna behandlas myc- ket enkiare, om polarcoordinater användas i stäl- let för parallel-coordinater. ÅA. Låt derföre först vara fråga alt finna en cirkelsectors ABC (fig. 1) medelafstånd från centren C. Beskrif med en arbiträr radie r en cirkelbåge aB, som vi dela i n lika delar, eller hyvarå vi be- trakta n punkter till lika afstånd sinsemellan, så blir hvarje punkts afstånd från C=r och således alla dessas =n.r. Men sättes deras inbördes af- stånd =1, så blir bågen apg=n och således dess afståndssumma —=2aB-r eller agB-aC. Men radien kan mätas med samma enhet, hvarigenom r kan anses som ett helt tal. Öka vi nu detta tal med 1, så få vi till radien r'=r+1 en ny båge a'B'=n', hvars afståndssumma likaledes är =n'-r', eller =a[B-al. Men är hela radien AC=R och bågen AB=B, så blir R:r=B:ap, således ap==r=n TNE B och deras afståndssumma följaktligen =N:r=5 1, d 2 , NE ; 5 och likaledes den för ap=Sr+1 Derföre blir alla sådana inom sectorn beskrifna bågars afståndssumma | B mA l ihop rna UID), hvilken sum- ; d B R. Rr. ma man (enligt ÅRCHIMEDES) vet gör =3 TG 2)= R? =D at ON som bör ende Me de be- gagnade afståndens antal, hvilket blir summan B j af alla n och således = 3 (14+24+3+-e1+-- RB) = ERE I+R GE fås det sökta me- 1 delafståndet = B(5+ ):B.— = = R+3 Men 1 aln eller tum eller AE Antagen enhet kom- mer härvid naturligtvis ej i fråga, då enheten kan antagas huru liten som helst; derföre är en cir- kelsectors medelafstånd från dess medelpunkt =3 af dess radie. För en mycket spetsvinklig triangel gäller naturligtvis samma regel, alt nemligen dess medelafstånd från spetsen ned oändligt liten vin- kel är 3 af dess långsida, och således nära lika med dess tyngdpunkts afstånd. (Detta enkla re- sultat skulle Prof. Grusert ej utan stor vidlyftig- het hafva funnit med sina parallel-coordinater). Detsamma finna vi kortare genom integration. Om nemligen r är radius vector (strålen) och & anomalien för en punkt P i sectorns eller någon annan figurs yta, så är dennas element i närheten af P en liten rectangel med radiens inerement dr och motsvarade bågens ds=rdo till sidor och så- le'es =rdrdö, som multipliceradt med distansen r ger tillökningen af figurens distanssumma =r-rdrd6e, hvarföre hela denna blir summan af alla dessa, som betecknas med f/frdrdöo, och således för cir- kelsectorn, der r och & äro oberoende af hvarandra, 6 = [i rubRg/ p=5- >; men dess aria är = följakt- Jigen dess medelafstånd == 20: Sör , såsom förut. B. I allmänhet böra vi ön nu med en figurs distanssumma förstå summan af produkterna af hvarje dess element och dettas afstånd från po- len, eller den antagna polar-coordinat-medelpunk- ten C, som i verkligheten kan vara sjelfva hem- met = hempunkten (eller vid fråga om gödsling = dyngkasten). Den kan nu alltid beräknas me- delst samma formel, eller, om vi integrera en gång i anseende Will r, med denna $ frdö, såvida vi nemligen anse figuren gå intill C, (annars bör en konstant tillfogas, som blir funktion af 49). Såsom hvarje sådan figurs element kunna vi nemligen anse en cirkelsektor med radie r och oändligen liten centrevinkel dö, då dess distanssumma +2rde blir tillökningen af hela figurens, hvilken följakt- ligen blir summan af alla sådana tillökningar eller =1 ph 7do. C. Detta kunna vi först använda på hvarje rätvinklig triangel ABC (fig. 2) med kathet =b=4C och hypotenusa först =r, så slutligen =a, om molt- stående vinkeln A = rät, samt polarvinkeln & slut- ligen = C. I den är nemligen b=r-Co9 och följ- aktligen r=b:C9 och således triangelns distans- b:d É ; summa =1 Denna summa har länge varit be- P b3 ;T räknad och funnen = od (art nat. log T(45"+:0)), (om T betyder tangent)". (Den eller summan af alla möjliga sekanters kuber diskuterades redan emellan HRoservar och Cartesivs, fast ingendera +) Som funktionstecken begagnar jag stor initialbokstaf, således S för sinus, T: — cotang., C = Cosin,, L= Log. etc. Z fann rätta uttrycket. CarTtesius sade, att blott en engel kunde verkställa hela den dertill nödiga räkningen). Men sättes sidan AB=c=b.-To, så är triangelus ABC area =ibc=ib-T9, och följ- aktligen dess medelafstånd (m) från sitt hörn EN Ler -):(10T9) =ib(Sec9+Teo-LT(45+10)) eller = 3(a+b- Fö), om Fö är en funktion af 6, som beräknas enligt formeln Fö=Te9-LT/(45”+:9) och hvars värde när 9=0 befinnes =41, och när & är liten blott är något mindre än 1. Derföre, om vinkeln C eller 9 är ganska liten, så är rätvink- liga triangelns ABC medelafstånd m från denna lilla vinkels spets =4(a+b)=+ af de omfattande sidornas summa eller 2 af endera, alldeles som förut. För rätvinkliga trianglar uppgifva nämnde författare en icke alldeles så enkel formel, som den V nyss nästan omedelbart erhöllo, utan denna: m=3 (a? Cos B+ab-SB- Log) on. Vi kunde väl i likhet med Prof. Gru- NERT försöka att vidlyftigt och så elemenlärt som möjligt bevisa vår formel; men för vetenskapsmän vore sådant öfverflödigt, för de flesta landtbruka- re kanske lika obegripligt, helst jag ej känner på hvilken ståndpunkt af mathematisk bildning jag eger förutsätta dem: ja kanske ej många landtmä- tare skulle finna sig hågade att följa vår deduk- tion, hvarföre det torde vara tillåtligt åberopa de vanliga läroböckerna i integralräkningen och kända formelsamlingar. I detta hänseendet torde det vara nog hänvisa till läran om Parabeln, der jag p. 215, 216 förklarat detta integral, Sör 2 uttrycker parabelbågarnes förhållande ull halfva parametern, när T/9 är ordinatans förhållande till som 3 densamma. I stället torde en liten tabell öfver värdet af F9 för dem vara kärkommen; jag har blott beräknat den för hvar femte grad; dock torde man finna, att den är tät nog (åtminstone vid mindre vinklar) för att interpolera till sådan noggranhet (0,001), som för landtbruket kan be- finnas tillräcklig. Hur mången landtman kan ens på en procent nära uppskatta värdet af sin åker? Brig. Log Fq | oc) 0, 1, 201284 1 ERT 5 1,999445 0,99872 DID 2205 40”) 41,997775 0,99489 — 648 BET) 459] 1,994935 0,98844 | — 927 | —296 2091 —4,990846 0,97914 FINS 2300 25” 1,985384 0,96691 —1548 —360 307] — 1,978375 | 0,osta3 | —1908 | —L07 35] — 1,969578 0,93235 ENG —468 402) 1,958660 0,90920 —2783 —548 45? 1,945160 0,88137 — 3331 —655 50” 1,928427 0,84806 —39806 —799 552) 1,907520 0,80820 | —4785 60”| — 1,881012 0,76035 Ända till 40” understiger således Fö enheten högst med 9 procent, hvarföre man 1 en råare approxi- mation kan uppskatta medelafståndet till + (a+b) eller + (a+b)+(1,1—+)-0,01-0 vid n', om n<30 (med circa $ procents fell. En nogare formel fås genom utveckling af Fx. Sättes nemligen Ti9=t, så blir Pö="= SS = 8 75 z (256 3 RA = ER (Ener ÄRR som ungefär på te 10t2 15-130 oo. när föreställes med UR TSST EE REA Ar t. ex. OEI så är 1 10 VIS 0,4142, och således det 13Y2-12 38-252 =) B(VZENLT 3 blott med 0,00018 skiljer från SE rätta. Insätta vi nära värdet LM UGAST IEEE ,88155 , som till och med &=60", så blir t= Vs och Fo =0,761905 i stället för 0,76035, således blott 0,00165 felaktig. Men i triangeln ABC är Co=> och enligt Tri- 1 gonometrien är T:;9=t= Nenne Vär > följakt- 1 : 5(a—b) a+l14b igen blir Fo=1—- 5 = och triangelus ligen b R 3(2a+3b) — 32a+3b) d 0-0: 001 ad Blalstand nära =E: medelafstånd nära 5 RE a Häraf följer, om för t insältes dess värde i a, b, också det exacta värdet af Po=>. VV som är nästan lika enkelt och brukbart, Mä man i praktiken i alla fall ej kan undvara Logarithmer. Enligt Prof. GruserTtT skall en Herr Seimr uti ceco- nomische Nenuigkeiten 1829 uppgifvit en approxi- merad formel, men hvilken den förre förkastar såsom ”gripen ur luften”, då den ej är bevist. Jag förmodar derföre, att den ej öfverensstämmer mcd föregående, som kan vara praktiskt brukbar ända till "60", då felet på afståndet ej är mer än '+s procent och en landtmätare vid uppmätning först på marken och så på chartan lätt kan miss- taga sig på +, procent af den indirekt uppmätta längden. Körslorna göras väl ej heller någonsin 10 i så rät linea som räkningen förutsätter. En an- nan approximatif formel framdeles (se H). — Sär- deles sysselsätter Prof. GRrRuUneErt sig med finnande af en erkel formel för en gifven triangels abe (af area =A) medelafstånd M från en gifven punkt O, och finner efter många analytiska reduktioner 76—9) följande: 6.A.M= ((a6- Oc"): 06—((ab-ec-C6)—-Oc)0a)Tb+((ac—-Ob)Ot- —((ac—b-Cey-Ob)O0a)Te+0a"- LYS + 0P- LÄST 200-T LÄS Ob—ch” som n anser för etl märkvärdigt bufvudresultat af bela sin undersökning. Dervid betyda a, b, c såväl sidorna be, ac, ad som de punkter der de från O fällda perpendiklarna träffa sidorna, så alt t. ex. O8:=0a+a&. (GruserT skrifver dock Ca, Cb och Eba i stället för Oa, Ob (=0's vinkelräta afstånd från sidan by och ba (eller afståndet mellan vin- keins a spels och perpendikeln från O på b). En beteckning, som synes mig mindre naturlig än den nyss använda). Dervid skola dessa afstånd tagas med sina behöriga tecken. D. kal är naturligtvis att sedermera finna hvarje rätlinig figurs medelafstånd, genom alt sönderdela den i trianglar. Men mig synes saken böra tagas något enklare. Först och främst behöf- ves ej beräkning af en huru som helst belägen triangel, utan blott af dem, som hafva sin spets i hempunkten O. Sedermera kan hvarje sådan an- ses såsom summan af eller skillnaden mellan tven- ne rätvinkliga trianglar och såmedelst blir det allmänna problemet återfördt tll det föregående. Dervid bör dock till en början berakaas ej så mycket hvarje triangels medelafstånd, som snarare dess distanssumma =s', hvaraf hela figurens di- 11 stanssumma sammansättes, hvilken dividerad med dess area ger det sökta medelafståndet. Men 1 bd (CqpP” Oo taget mellan grenserna 9, & 9,. Sätta vi derföre 2- för =/9 (i stället för +LTI! 0, om 10 be- tyder 45?++0), så blir den ög —-f/9,))- Men sälter man, såsom i parabelläran, To= - Su= Hyperboliska sinus, om I är nat. ke eller 0 dp u=L-T1”é, så blir (ib. p. 203) fee ar AK Parar boliska bågen =1(S2u+2u). Sätta vi derföre v= =2u=2L-T1"9, och således särdeles 2u =v, = =2L.T1'9, och v,=2LT1'9, =2u,, så blir hvarje å ; ; b3 sådan triangels distanssum ma SE (Ev, —- Sv, + (s') uttryckes genom bestämda integralet 3- För Geller =33 me +u,—- wu). Men (ib. p. 211):(S2u -S2u,)=Sl(u, —u)-EClu +u,), om Cu= RE i é p3 = hyperboliska cosinus; således är s==" (Su, —u I) Cu, +u)+u,—-u), efter hvilken enkla men exacta formel man derföre alltid kan räkna, om man har en liten tabell öfver de hyperboliska funktionerna till hands. En sådan utförlig finnes 1 GuUDERMANS Potential-funcetionen, men dock så till vida ofullständig, att den ej börjar med u=0, utan med u=2. Den kan dock ersättas af de vanliga trigonometriska, i det Cu sältes =(CoYy', då Zu = = So (eller = Sö), saml Su= To, eller också sät- tes u=LT1t”9 (hvilket värde LTi(17+9) GUpErR- MAN kallar längd-tal och betecknar med 20) 12 FE. Men som sådana tabeller ej för många äro till hands och deras bruk af få är kändt, vill jag återgå till föregående exacta logarithmiska for- a—+e 2 Ad . — , hvarföre rätvink- mel. Vi funno Po=> É j SO |] - liga triangelns medelafstånd m blir =3 (a+? GE, LO : $ och dess distanssumma =S = nm x dess area === b a+C . == (ac+0'L 5) För en annan med sidorna LÖ 2 LÅ b SES iq 4 Så a', bye blir den =S = oe =) och folj- aktligen för den trubbvinkliga triangeln (med si- dor a,a' &IF =c'—c), som är dessas skillnad, blir / b N 4 z den =AS=$'-S=—-(a'c' —ac+Db'- =), allt hän- 6 aäa+e fördt till dess spets €, såsom hempunkt. För den | Å b ) deremot, som är deras summa, fås AS=—=-(ac+ re c i / ; rack LEE, en till utseendet något olika i a—+c 1 formel, men b=2a?--ce? och härföre 5 = hvar- före den härledes af den förra genom att taga c negativt. Denna formel är, om jag ej allt för myc- ket bedrar mig, den enklaste näst efter föregående hyperboliska och lätt praktiskt brukbar, alldenstund alla deri ingående linier kunna omedelbart upp- mätas på kartan, såvida ej den räta vinkelns hörn faller derutom, i hvilket fall man lätt kan räkna sig ull linierna b & ce. Emedan nemligen P=a-c= FANS SRS RAL ar—a? o år =a —c+3>, så blir dm ER 13 och således lätt beräknelig genom logarithmer eller MR Derefler är b= Var—e SUV AR Ad +C- SER och e'=c+3= 13 = a. Härvid ibågkommes att L i formeln betyder naturliga logarithmer och att följ- aktligen, om man i dessas ställe brukar de Brigg- ska, mÄste man multiplicera med 2,302585 =L 10 RER, eller med 107” F. Vi använda våra formler på samma exempel som GRUNERT, nemligen på triangeln abe, (fig. 4) hvars sidor äro a=6bc=6 LS Sö ce=ab=11,72, och följaktligen arean =410" RE EE 39,645. Dess me- delafstånd m från punkten O sökes, som ligger utom triangeln åt ac till så, att Oa = 14,50, samt Oc 248,23. GRUNERT finner genom trigonometrisk räkning med 7 decim. Ob=-—14,30, ab=92,44, (b—= 11,31, Oc=13,64, ac=—4,91, be= 16,63, O0a =17,13, ta =—06,25, ha=13,02, O6=21,51, samt dessutom åtskilliga an- dra hjelplinier och flera vinklar. Vi vilja derföre antaga dessa hans linier så- som om de varit uppmätta på kartan. 1) För triangeln Oab6 blifva derföre våra bok- stäfver b=13,64, a=l145 c= NA a'=21,51 c'=16,63; hvarföre dess distanssumma (=S) blir = =" (24,51. 16,63 — 4,91- 14,5 + 13,64” rn 9370 2) För. triangeln Obc är likaledes b=17,13, a'=21,51 a=18,23 ce'=13,02 c= 6,25 dessas summor =234,53 24,48 och produkters =280,06 — 113.937 skillnad =166,123; it och följak Uigen dess distaussumma = SEEN 513 34,53 - DE :(166,123 + 17,13": La) = 762,448. 5 samt för triangeln Oca är b=14,3 a'=18,23 a= 14,50 ce =11,31 c=— 2,41 och SÅ a'+c' =29,54; a+c=12,06 ifvärfore ledes |samt a'-.c'= 206,18 & ge dess distanssumma SS = (206,18+ 309,38 + 14,3 - LD 54 : EE 1012,34. Men likasom triangelns abc area är =a60 + Obe—cOa, så är ock dess distanssumma =5S,+S,— —S,=687,12; hvarföre, om vi dividera denna med dess area, vi få dess medelafstånd från O=17,333, Föregående räkning fortgår i en enkel och regulier form ouch hvem som helst kan eftergöra den, när han får veta, att de der använda naturliga loga- rithmerna äro uti 1) 0,67547, 1 2) 0,34397 och i 3) 0,89585, hemtade ur Barrows new Mathematical Tables, eller ur WorFrams, I brist af sådana kan man begagna de vanliga logarithmerna, multipli- cerade med L 10; och i saknad af dessa kan man bruka föregående approximations formler 1 detta äfvensom i alla dylika exempel, der ingen hypo- tenusa är mer än dubbelt af sin närliggande hem- cathet och således ingen rätvinklig triangels vinkel vid hempunkten >60”; eller formlen Z (längre fram). Då vi nemligen funno Fo=1— rätvinkliga triangelns medelafstånd m= > (a+b- Fo), 1 RAR z area ==b:e, så blir dess distanssumma = 05 a—b N 2 3 bean) och följ- een den EL Gielliea iriangelns b , I 4 5b få a'—Db EE 0 SN ra a a ex. för triangeln Obc är först såsom nyss A(ac)= =0d'c'— ac= 166,123, så Ac=ec'—c=0,77, samt den inre =—b: c(a+b Fo) == (act hor 4,38 1,10 > parenthesen = (130 02 TE Er )=0,8702, son 87,85 z 1 draget från Ac och resten multiplicerad med oe gör 288,536, eller föga (0,37) mera än den direkt beräknade fö sutlnnska delen, öfverskjutande med blott 0,0013 af det hela. G. Herr Professor Grusert begagnar logarilh- misk-trigonometrisk räkning, för att finna figurens li- nier. Men dessa finnas enklare genom qvadrat-tabeller, hvilkas bruk man förtidigt uppgifvit. Då nemli- gen OP=0Xv-ab=00 ie så är (be —ba =)00 — Ön =(be— ba)ac, hvarföre räkningen blir helt en- kelt denna: OC= I32,3329 —-0Oa?= -210,25 122,0329 : (13,75=ac=ab+be)= = B,87876 =be—ba 11,31438=be hvadan | 2,43556= ab. Således ba?=5,932'245, som draget från Oa? lemnar Ob: = 204,31776, och ger Ob =14 29402 (der NEED) 1 sitt rum). Likaledes om bb' är vinkelrät mot ac, finnes ab'=10,2032, &be=3,5468, och bh = =9.76655; hvarföre bb'=be —b't = "7,76758, samt Ob = = Vbb” + (Ob+0'b): = V462,6602 = 21,5095 och såle- des obetydligt mindre än förut. 16 Vidare blir (06 —-Oa?) : c = 252,4102: 11,72 (=Bc—ac)= = 21,53670 = bc + ac hvadan Bbc=16,62835 och ac= 4,90835 Likaledes fås af (O8—-0c) : a, ab=13,01035 samt act= 06,24035 hvilka värden mest afvika från dem af Professor GruserT använda. Slutligen fås Oa = VOcC—-acr= = V293,3910 = 17,12866, samt Oc = VOar—ac? = = V186,1581 = 13,64403. Vi erhålla så lätt alla för beräkningen af triangelns medelafstånd nödiga li- nier, hvilka för öfrigt kunna uppmätas å kartan nemligen: : ; Således Vid trian- är höjden (b) baserna (e',c) Ihypotenus. (a',a) |dessas pro- Sem dukt. 11) Oad | 0 13,64 cb =i106, 62835 Ö 21,5095 Böle ca= 4,90833 Oa=14,5 71,1710 2) Obc |0a=17;12866 lab=13,01035 |O6=21.5095 |279,845 ac= 6,24035 |Oc=18,23 113,761 3) Oac |Ob= 14,294 be = 11,31438 |Oc =18,233 —|206,2611 ba=-2,43562 |Oa = 14,5 —30,3166 häraf blir 6S,=13,044 -(286,330+13,644 Läger )=5623,14 19,40835 6S,=17,12866-(166, 084+ 17 12866? Lä )= 4573,905 . och 6S,=14,294 -(241,5776+14,208 Läs =6070,0 17 och följaktligen S,+S,—-S,=687,8225, samt trian- gelns medelafstånd = 17,3495 eller blott en tusen- del större än i förra räkningen, ehuru deri an- vändes en linea, som var + för liten. Vi kunna derföre antaga 17,35 såsom det närmast rätta, hvarifrån begge Grunerts resultater (1709 och 17,48) synas afvika väl mycket, men han har blott velat lemna ”Rechnungsbeyspiele” och tillägger ”die Richtugkeit jeder der beiden Rechnungen in sich selbst kann wohl von mir verbärgt werden, da ich eine jede mit aller mir möglichen Sorgfalt doppelt geföährt habe”. H. För triangelns abc medelafstånd M från sitt hörn a Diukar han vid ena sättet formeln 1 ENA M== (b+c)-(1+—> — DL (1-5), der 92s= =a+b+c, och Aär triangelns area =Vs(s-a)(s—-by(s—c). | : ; A Triangelns distanssumma blir derföre MA==(b+c)- be ec? 4 4 s WE gg 3 PE SI Denna formel kan härledas af vår här för- ut erhållna, hvilken, om vi för b, a, d, c, ec sätta 1 ordning h, c, b, 3, a+3 blir $-S=AS= Rae Afa örk.L der 4 dö mö OCT —-- CO +FN er h är perpendi- keln från a på a, 3 = a dr från 6, och så- ledes dubbla arean 2A =ah, 2a3=b—a—c; hvar- h3 HIN AS a+b+J3 2a?+2ab+(b?—a?— c?) före RR och ER 20 MR ad RTR a e+d3 2ac-+(b2—a?— oc?) (a+b)2—e? a+b+c S ; 24 HR ca aa IKT RO TE AGE NN Se RAS MU ap na ar. erg C. pe be ec (a? 462), RR 20 2a 20 K. V. A. Handl. 1849. 18 4 a hvarföre — (NE = : (a LR CE Sh ER 6 a? Den kan ock vara brukbar, helst den förut- sätler kännedom blott af triangelns sidor (och area, hvilken dock «deraf lätt erhålles), men ger ej så symetrisk räkning. Häraf följer en approximerad formel för det fall, att den från hempunkten aflägsnare sidan i triangeln är många gånger mindre än de andra 5 > 2 SR b+c+a begge. Då neml. —L(1—--)=L-—=1L ä TN OREEG 1 2 a? ör nära = 3 = — som utvecklad gör när RR oil CE och a? =b+0- 26oCa=(b-o)+bde(2Ssa), samt A==-Sa, - Sa 24 e SIG 2 1 s och således = som vi vilja sätta =— äfven- 0 abe” Za SR SIR som === (som ej derifrån mycket kan afvika, Q. då g'=p- C3 och den mot lilla sidan a stående É é ; sind AASE vinkeln a måste vara liten); så blir SS a? brer 1 b—eN? be 4 . MER samt 1+(—) 2 Noch följaktli- ao a Om gen triangelns medelafstånd från sitt spetsiga hörn b+c be JK D262 TA a? 0EMET (fo) oc ec (Eg Den första här vid negligerade 2 termen är — . —— .—, hvilken, när b=c=5a gör . Gc TG I eller nära Z eftersom EN TT SRA 15000” (LT SER samt S:a=0,1, således Cia=WV0,9 eller nära =1. 19 (Men 2 är då precis =5a=b). Men denna nog- granhet är vida öfver landtmäteri-praktikens, så alt formeln är användbar på trianglar, der från- sidan a är något större än + af hemsidorna b, c; tilesxetitar. (en, ar >, så ar änn noggranbelen så stor, alt felet är blott 0,000056. Så i det förut be- räknade exemplet (£F) befinnas för triangeln Ob de 2:ne första termerna i M=8,4551, den 3:dje =4 9434, samt den 4:de = O,04782, hvarföre M nära = 13,147. (GruserT finner 13,17); den negligerade I:te termen gör blott 0,00083. När triangeln är mycket trubbvinklig, så synes föregående formel obrukbar, emedan när abc, A=0 och således o=&. Detta. hjelpes dock genom att sammanslå de mellersta termerna, samt aflägsna p och 2 (=eCta) Då nemligen Är a b+e (b+c)y — 4be Civ =a"=2Sa, så finner man M=— ut Tr som för praktiken är till- räckligt noggran, blott a är minsta sidan. Då i yttersta fallet felet blir högst 3 procent. Är a större tuklyfves triangeln. Eller också fås M = b+c 8 AH(20+0)2+20?) Zz =S SS. under en beqvämare 3 9 (b-+Fep.(Wb+0c)— a?) form. Eller genom det kända värdet på A? fås b+e 1 (a? —b—e2). (2(b+c)+a?) (H:) (b+Fe)d I 3 36 (arbe). (H>2). samt ganska nära S = ende värden på S,, S», S, med blott relativa fel 1 1 — 1900” 15000 nogare än S,. och 0,0039. Tuklyfves Oac så fås S, 20 —- I. För liksidiga triangeln är a=b=c, A= = och följaktligen M=a(3+4L3)=2a -0,6080 = dess medelafstånd från endera hörnet. Reguliera segx- hörningen kan bestå af sex sådana trianglar, dess distanssumma från centern blir =O MA, area =64, följaktligen dess medelafstånd = a-0,608. — För- vandlas den till en krets af samma area =7r= a ed o o ec Q 3 r =60=3V3-0a, så fås härur dess radier=a Vr IT = a-0,9095. Dess medelafstånd från centern är = 3r = a-0,6064 och således något, fast föga (c-t procent) mindre än sexhörningen. Rektangeln (=b-c) är sammansatt af tvenne rätvinkliga trianglar med hypotenusa a och cathe- trar b och c; dess distanssumma från endera hör- net blir derföre = summan af dessa trianglars $-(2abe+0 L == IS I S och följaktligen medeldistans = S:be = : Fö (LE = - LEE =M. För qvadraten (=ce) blir följaktligen M= + s L(1+V2)=0u. Men den kan anses samman- satt af fyra qvadrater med sidor = +c, för hvil- ka hvardera medelafståndet från hörnet ER det blir följaktligen detsamma för hela qvadraten från dess midt och således blott hälften så stort som från dess hörn nemligen = c (V2+L(1+V2)= = c-0,38266. Förvandlas denna qvadrat ce till en krets så blir dennas medelafstånd = = 2 3 =: = 6:0,3761 eller omkring 13 procent min- 3 Va 21 dre än den dermed lika stora qvadraten. På samma sält kunna vi anse rektangeln (b-c) sam- E b [od mansatt af fyra andra med sidor = SG och 5 a ; Å Å diagonal = 5 hvilkas medeldistans från det ge- mensamma hörnet, d. ä. från hela rektangelns midt, derföre blir hälften af dennes från dess hörn =:+M. Hela rektangelns distanssumma är ; b M derföre = alla dessa smärres = 4. TT och foljaktligen dess medeldistans från sin midt (eller medja) = + M eller blott hälften så stor som från endera hörnet. Detsamma måste gälla, när den är ganska smal och således för räta linien. Också än rom rs är stycket af en rät linea a ÄR dess 20 o Xx? ända, dess distanssumma S=/fzxdzx= => och medeldistans följaktligen =S:a =3a. För en linea c=a+b = sammansatt af a och b är derföre di- TN stanssumman = +-(a+b") = +(a+c-a"), hvilken är ö 5 c Z IR minst nemligen =e- (>) när a—c-a=o0, eller a=c, då dess medeldistans från dess midt blir 2 1 1 = 7 0=F'0 under det den från ändan var = 30 Räta limens AB (fig. 2) Tab. I. medeldistans från en yttre punkt C erhålles SS af det föregående. Är nemligen ac=b, AN ACB = 6, så är c = Na. den bd 3 0 a=BC=r=b:0Co9 och dess distanssumma P 5 1 FRE RS (GORA EE Tep således = frde le =b.f(9 om fe är +LT 19) såsom förut. Åstundar man den för styc- ket BD = d, så sätt vinkeln ACD =+4', så blir den =b(9'—- fö), samt dess medelafstånd M=- + SS 22 Tq'.Cq -TqCq'! — L(TI909 +): T3(900 +) Sq'- 9 Sp): (Cq'.Ce gripligare uttryckes den i figurens linier såsom förut. Mau märker nemligen Tatt om räta liniens distanssumma är S, så är den tillhöriga triangelns eller be- 22 TORN = 1bS, men denoa är förat funnen = (0 00 3 a'+e' +6&L zz derföre bliv S=3(a'c'-ac+0VL aäatTe =d-M=/(c'—c)-M. Man inser ock lätt, att hvarje triangels medelafstånd från sitt hörn är 3 af den hörnet molstående sidans. K. I det föregående hafva vi afhandlat allt hvad Professer Grunerts skrift innehåller, ja åt- skilligt mera, samt, såsom vi hoppas, på ett vida enklare sätt, ehuru integralräkningens grunder måste förutsältas eller några formler derifrån lå- oas. För landtmåtare och äfven landtbrukare kunde saken vidare förklaras genom att ange konstruk- tion af vissa kroklinier, hvilkas area på vanligt eller något bättre sätt bör finnas. Ett annat sätt var atl fivuren med ceirkelbågar och sam- mantälja alla dess punkter, såsom vi i början (B) gjorde. — Dock, Herr GruserTt har något som vi ännu ej omnämnl: hal påstår nemligen alt en åkers re- lativa värde är omvändt som dess medelafstånd; derpå synes vi ega skäl att tvifla, då det blott är en del af odlingskostn: iden som så förhåller sig. En skoss-äng t. ex. torde många anse af nära lika värde som en lika” stor och god hem-äng, emedan höet hemföres om vintern, då körslorna föga vär- deras. Men detta vare öfverlemnadt ål landtbru- kares eget begrundande. Emellertid kunna vi af denna lära förklara åtskilliga förhållanden t. ex. hvarföre en stor egendom at ell sällskap bönder, som inköpa den för alt styckas, kan betalas bättre än af en enda, som ernar bibehålla den ostyckad. 23 Man inser ock den större fördelen af att fördela en stor egendom i flera plattgårdar med ladugår- dar midtpå, än att odla den i sambruk. Sådana farmer borde ha form af reguliera sexkanter eller åtminstone al qvadrater; ly då är medelafståndet och således all odling, som beror på körslor hem- ifrån, mindre än vid andra former. (En sak som man måste göra afseende på, då ett körseldags- verke är många (32?) gånger dyrare än ett karl- dagsverke.) LE. Denna lära om medelafståndet rangerar g in mellan åtskilliga andra analytiska förfäran si S den af stor användning. Är nemligen elementet af en plan figur =dm = zdszd>, dess afstånd från en viss punkt eller pol O=>xz och afståndsliniernas vinkel med en fix linea =>, så äv integralet el- ler somman af figurens alla dn =m= dess area ee ; (eller fn den af zdm = dess distanssumma, o den af z:/dm dess tröghetsmoment; å andra sidan KÖREN dm 5 5 är inlegralet af — potentialen, hvaraf åter figu- . å 5 dm ; rens altraction på O erhålles, af — en annan 2 slags attraclion o. s. v. Stalisliska momentet är fxdm=/fCYzdm och således mindre än fzdm eller distanssumman, dock obetydligt, om åkern är myc- ket aflägsen från hempunkten O, så att 7 på in- gendera sidan om linien, som förenar O med tyngdpunkten gör öfver 10”, emedan 1—0C10? = = 0,0152 (3r. Dessa förhålla sig således såsom 16:37 eller det förra är omkring 3 större än delta. Är deremot fråga om cirkelns eller dess seg- ments medelafstånd från hvad punkt som helst, så kan man ej undvara de elliptiska integralerna. Ty cirkelns allmänna eqvation är C+y'=2ax+ +2by+c. Sättes derföre x=zCy, och y=Sv, så 20 får man allmänna polareqvation z= z(aCwy+bSy)+e. Men aCwv+bSy kan sättas under formen e-S(4+e)= =eS0, hvarigenom 2=2z-eS9+c, hvilken eqvation löst ger z=e0S0+VeS0+c, som kan anses för strålen från hvad hempunkt som helst. Derföre blir distanssumman = 3 /="d9 =: fdo(4eS9+3ecS9+ +(4eS'0+c)-Vc+eS"9) eller af formen S(p+qV ade, der fSqV ed är elliptiskt, owm o=c+e"$9. Men om vi antaga, all segtwentets chorda går genom Ö, så höra till hvarje vinkel & tvenne strålar (2 =eSo+Vz, och såvida som det blott är fråga om segmentels distanssumma, ultryckes den genom + fqVe-de (eller f3(2:— z)dö). Ty ligger O utom cirkeln, så är z, naturligsvis hela sckanten och z dess utom cirkeln liggande del; men 3fz'dö är distanssumman för hela den af tangenten och hela sekanten saml allägsnare bågen begrensade figuren, samt +/z'do for den som begrensas af den när- mare bågen; deras skillnad ger således segmentets. Ligger deremot O inom cirkeln, så uilböra z, och Zz, tvenne motsatta excenl:iska sektorer, hvilka dock kunna tagas i betraktande, om det är fråga om hela cirkeln, då man bör taga summan af de- ras distanssummor, men z, är då negativt, hvar- före formeln då blir densamma. Detta blir tyd- ligare, om vi sälta p=rät —Y, då 2=2ezCyY+c. Men i triangeln med sidor e=CD och z=PD (fig. 3) Tab. I. samt deras mellanliggande vinkel Y, är Wredje sidans qvadrat u?=2— 2 ez CY+e, der u måste vara radien (=r) och e afståndet melian cirkelns medelpunkt och hempunkten; således blir c=7?"- e och ur denna eqv. fås z=e CY + Vr-e? SU (SE men när Ö är inom cirkeln, så är e1 eller O utom cirkeln, så modifieras föregående formel enligt läran om elliptiska funktioner (man behöfver nemligen då blott sätta k=— samt, aS=S0)4 sAfvensom; för öfrigt integralet kan läm pas efter andra fall vid cirkeln. En kuriös fråga är, från hvad punkt cirkelns o .”- 2 pd o dS medelafstånd är minst. Dertill måste d S=o0 eller TR e t således d fqVode9=0 och följaktligen fd, (gVe)de= 02 men d. (qVe) = d. (1 + 3-4 Sy) Vi—kRSy = 6 — 9(1 + k2)S?y + 12125: k. SINGS iutegral, om a antages EE 3 S Vi -—k2S2y 2 =-(1 Je )S? =4k finnes likaledes = Fda AD DE 1—k28S2y . 1 således mellan samma grenser = fö -G.-I)F) hvilket skall vara = 0. Penna elleptiskt transcen- denta eqvation fullgöres af k=0, men ej af någol annat värde (åtminstone af intet <1). Ty då 12.32,5? 4 26 5 A pa EE 2 Sd +) samt E = | 12:32:02 F!—E! == EEE på LE ONIES SNETT Ia re OK LS — 54 ke 22 22 42 62 k ); Sa al k = SIR ERS dd 2 2 IN 20 DIN a när ko. Men TT (A+ p-1-k2F) 28 ; SE & I dl ak? befinnes = SER f, om 3 224 | LAG Z2.6 LE 32 5kt fNEROINNG Id J.S NR NR hvilken serie, såsom hafvande idel positiva termer, ständigt växer Nå k. Men dess summa f fås om- värdt = Se (A+ E ff —-1--EF) och blir såle- SS JR 3akt i des = 1- >, när k=1 samt annars mindre. Der- LA g faktorn RNE, hvar före k=0 är den enda lösningen af föregående så transcen- denta eqvation. Medelpunkten är säledes den enda, for hvilken cirkelns medelafstånd är minst. N) En fisurs fördelaktigaste eller bästa hempunkt kalla vi den, från hvilken dess medelafstånd är minst. För hvarje figur med centre är den just cemtren. < Py för hvarje diameter är dess midt och således centren bästa Lögner "Tages nå- gon annan punkt, så kan den ej vara det för den den rigenom gående diametren och ej heller för li- nien derinvid, hvaraf härflyter ett öfverskott för distanssumman, som ej kan ersättas af andra liniers något mindre summa. (Analytiskt bevis i slutet). För en parallelogram (fig.6) Tab. I. är derföre dia- gonalernas skärningspunkt den bästa hempunkten. Joe visar ock räkningen. Låt oss t. ex. antaga, att någon har vid ett skifte fått elt rektangulärt älkeks fält bredvid en rak väg, vid hvilken an vill slå ned sina bopålar. Men frågan blir hvar på lag? Låt fältets bredd vara BC=b och längd AB=I, samt låt tills vidare D vara hempunkt och sätt AD=c, DB=ceC'=Il-e. Söndra figuren från D i rektanglar, hvilkas hypotenuser äro a=Vb+c, och a=Vb+e = Midler, så blir dess sexdubbla di- före kan aldrig 29 , b stanssumma = 6S$ — (abe+c” Ib SH (a 'be'+e"? LIE + = +(abe+b"-L =>) +(a'be'+&”.L —— Jeller a ÖR +PL(ES- FE LI 0 som skall vara minimum (i anseende till c). Genom vanlig differentiatien skulle vi få en alltför vidlyftig och till en del transcendent eqvation, men vi kunna hjelpa oss med följande Lemma. Om Fe+Fe' är constant (=24), så oc+9c' = m = maximum eller minimum, när c'=c. Ty då är Fe-de+Fe'-de'=0 och 6,c-dc+9,c'-de'" skall också vara =0o, således fås F,e' å o SSV 5 ER hvilken eqvation tydligen fullgö- res af c'=c. (I vissa fall kan den möjligtvis hafva andra lösningar, men dem lemna vi nu åsido, då det blott är fråga om ett maximum eller ock minimum minimorum). Hvilketdera som eger rum eller om intetdera, afgöres på vanligt sätt, eller af andra kända omständigheter. Man finner nemli- gen att när Fc=Å, så är m maximum eller mini- mum alltsom +&,,c är < eller > öc-F,,c:Fc. Ty pe — EC; d'm=0,e+9, C'- (d. c'Y+9,c'-de' och — d o= se Er samt F.o+E,e de Fe-d'c=0, hvarföre om vi eli- : ; 5 . F,c minera d. e' och d. ce', så blir dm =0,e+( G C E,e' c ; (CA Th, (fe + 7 Fc. Men c'=c ergo etc. I närvarande NN är Hc=C2C, pc=2abo+b> L E+ en och följaktligen blir 2c=c+c'=l och så- l 33 ledes C==> d. ä. den bästa hempunkten biir (un- der antaget vilkor) midtpå. Eges nu ett dylikt 30 fällt på andra sidan om vägen, så gäller om det åter detsamma och äfvenså relativt till hela bred- den 2b, hvarföre den uti rektangeln ligger i dess medelpunkt. O. Till slut ännu en fråga, som snart kanske tor- de få användning. En jernväg (fig. 7) Tab.lI. skall an- läggas i räl linea från A till B, FE elt stycke (= DC=e.) på sidan ligger ett ställe C för grustägt eller stenbrott; frågas i brad riktning man från C till AB skall mb en provisionel rälväg så, att material- transporten blir den minst kostsamma. Sält AB= =2b, BD=a (om DC är vinkelrät mot AB) och låt CP=d vara rälvägen, DP=2X, så är frågan tyd- w) ligen den, att göra CP + räta liniens AB medelaf- stånd från P till ett minimum, d. ä. po ET eller 2AB.PC+AP:+ BP: = minimum. Men PC=d= Ver, PB=a+z och AP=2b-a—z eller =e—2, om 2b-—a=e. Således skall (2S=) 4b.-Ve+c+ +(a+x)P+(e—-xY vara minimum, och följaktligen SNS TN SEE (fd 409 — 08 = 0 Ve+ax? och etter qvadrering 4bo=(c+2) (2 —a— er, eller, om e—a sättes = 2q=2(b—a), så bör (e+e)(x—- gb =0. Denna eqv. är af 4:de graden och kan derföre föreställas med 4'x=0. Sättes v=y++g, så fås en eqv. 4T'y=o0, der y” sak- nas och hvilken kan lösas på de kända sätten. Men den kan ock i hvarje fail lösas numeriskt. Vi kunna antaga att a h. Då man så har ett börjande värde på roten, så kan man lätt förbättra det och finna roten huru noga som helst på ett sätt som vid ett annat tillfälle torde förtjena en utförligare för- klanne. CAT g=0, så blir 2=092, eller också = = +Vb-e. I förra fallet, enär a=)b=e, blir S= 20 Ve4+0+b+20 > 2be+b, som derföre är dess minsta värde. I det sednare åter, om v—=b—-c+z blir S = 20Vb+2+20-042—= WW 04 20Vb + och nära = Är deremot k? negativ eller 4 2b 3 å ; + BRA 2 ag —, : och således hvarken maxi- Vie ER mum eller minimum, om icke Vb tages =—b och således S=b+2x—- 2bVc+2, hvilket värde dock ej hörer till den närvarande frågan, i hvil- ken distansen d nödvändigtvis måste tagas positiv. Konstruktion: Vi tuklyfva derföre AB i E och DE i F; befinnes då FC = BE=b, så kom- mer P att ligga 1 F. Befinnes deremot FCZBE DÅ (och således el Z0), så måste DPZDF (eller IN) eller P ligga mellan D och F,om DP BE (då DP>DF). Sedan bestämmes läget lätt när- mare genom numerisk approximalion, eller och genom konstruktion med parabeln, såsom i läran härom är visadt. Cor. 1. Har man i stället för en bestämd punkt C en 1 rät linia fortgående sandås eller bergsträcka, så blir c variabel under formen a+z, hvarföre det är 4b-V(a+Bz)' +x+(a+z) +(z—eY, som skall blifva minimum och följaktligen eqva- (e+FBT)+X Vle+bo+z2 sas, hvilket kan ske på samma sätt. tionen 2)b +a4—-e+2x = 0, som skall lö- Cor. 2. Härmed besvaras ock den frågan, hvar en väg till ett smalt rätlinigt åkerstycke med utgångspunkt antingen hemifrån eller någon- städes på en redan befintlig väg, skall bäst an- läggas. Ännu kunde vara många frågor att af- handla, såsom att finna medelafståndet för de öf- riga koniska sektionerna och en del högre alge- braiska (såsom den hvars eqvation är axz'+by”=e") eller transcendenta kroklinier m. m. Men det måste uraktlåtas för att ej skrifva en bok i stäl- let för en afbandling. Allt beror naturligtvis på att använda polar-coordinater z, 7 med hempunk- ten till pol och integrera zdy, som sker efter kända reglor. I ovanliga fall måste man härvid använda qvadratlur genom konstruktion eller ock numerisk kalkyl, hvarom en annan gång. Tillägg (<= prila Ed Tillägg (till N). Analytiskt bevis af satsen, att centren är bästa hempunkten. Låt u och & (fig.5) Tab. I. vara polar- cvordinater för en curva med ceutre, hvilken tages Lill pol, så är 4 en sådan funktion af 9=/0, alt EST den ej ändras, när 9 ökas med =, utan [7+9=/f9. Vi påstå nu, alt den af en sådan curva iuneslutna figurens distanssuimma relativt till eeutern är min- dre än när distanserna tagas från hvilken annan punkt som helst (eller åtminstone i närbeten deraf). Ty låt den tagas från någon annan punkt D, så kunna vi taga CD till axel, som med hvarje stråle CP=u bildar en vinkel 6; och dock är ZN u=f9=[7+9. Sätt PD=z, CD=e vinkeln PDC=7, så är s=w+2ue-Co+e” samt sSY=uS+4 och z0Yy= =e+uC9. Figurens distanssumma från D blir så- Vid Å ; ledes = öd, taget fiån 7=0 till 7Y=27; men det bör finnas något värde å e, för hvilken den Sn 3 är ett minimum och således a få dy =o0, eller fd zsdy =0. Men zd, z=e+uCo, således skali SVu+2ueCo+e?.(e+u Co)dy=0. Detta är den tran- scendenta eqvation, som skulle lösas. Men så länge u=/9 ej är närmare bestämd, kan eqvationen ej heller närmare angilvas. Vi säga dock, att dess lösning är e=0. Ty sättes e=o0, så blir 7=9 och 27 z=w, således skall fwCydy=o0, men detta inte- via gral kan tagas delvis så att det blir ford + Se K. V. A. Handl. 1849. 3 34 27 NN + f uCydy=0. Den sednare delen kan trans- TT formeras genom att ultsätla Y=7Z+W, hvarigenom u=/0= fy” blir = f(z+wWw) =fv, dy =dy, CY=0Cz- öv och Silke fö u? Cy dy = = f frCudy, hvilket tydligen är delle likt: den för delen (der u=fY), men af motsatt tecken, följaktligen 27 blir verkligen fw Cydy = o, och således distans- summan elt minimum, när e=0 eller dess hem- punkt D uti centrum C. Detta kan än tydligare uSqp +uCp” SE (ög RA EGEN COP dip dat "BD te Sp (Mt SN (e+u Cp)? bekräftas så: efter TY = så blir dy = (re ”((euCp+u")do+eSodu); och följaktligen tredubbla distanssumman från D=/zdy= =/(Z2-2"d7)= = SVw+2ueCo+e ((eu Co +uw)do+eSodu) =S. Detta integral kunna vi nu utveckla efter e, så att det antar formen S +eS +eS,+-- Man finner nemli- 2S?y SETS BRA EE e se en Vut+2ueCo+e? = u+eCé + —— +--, som bör mul- 8 2u tipliceras med udö+e(uCodo+Sodu), hvarigenom man finner alt S = furdö = tredubbla distanssum- man SS C, samt S =f(2wCodo+Sp-udu), äfven- som S,=/G uStgdö+uC:odp+SpCodu) 0..S; vå (Men första «delen af S, hafva vi redan vist blifva =o0, när integralet tages mellan grenserna o och 27 (eller hänföres till hela lutad figuren) och hvad dess sednare del fSöudu angår, så blir den = +(u' Så — fu Code) + Const., och således äfven 35 =0, emedan So=0=$27. Följaktligen blir S= =S +e?S, +: hvarföre minimum eger rum, eller S,0o. Detta återstår således att be- visa, men det behöfs ej, ty att det ej är maxi- mum utan minimum, som eger rum, följer af föl- Bede betraktelse. Om man tar bempunkten först på ena sidan om centern, och så ett litet stycke längre bort, så blir tydligen hvarje punkts afstånd från den nya hempunkten större än från den gamla, och följaktligen bela distanssumman större, ja den kan blifva huru stor som helst. Det sam- ma gäller åt andra hållet; då således distanssum- man växer åt begge hållen i oändlighet, måste deremellan finnas ett minimum, hvilket är $S, eller den distanssumman, som tillhör ceutern så- som hempunkt. Ty antingen vi taga e positivt eller negativt, så har S—S, samma tecken som S,. Då för öfrigt den ull polar-axel antagna linien kan vara hvilken diameter som helst, och det är bevist, att den bästa hempunkten ligger i dess midt, så kan denne ej vara annan än centren. Cor. 1. I omvänd ordning följer häraf, att eller f(u- SA > d9+ Se Codu) måste vara posi- tivt, blott ER och positivt. Cor. 2. Sista delen af S, eller /Sö Codu blir = Sp C9-u— Su C2pdp+Cst., men sättes 2p=7, så blir frc20d9 = fre 4: fuCvdrsr 47 fuCdr, der hvardera delen vises blifva = o 2n 27 27 liksom fwCydy = o0. Följaktligen blir /SeCodu S 36 27 | 2 eller JF 2 du =o. Vidare är + S'0 + Ch, = Se - = NE, och följaktligen S, = + fu(3 + C20)do = =:-fud9 = af potentialen P, eftersom redan fuC2odop=020. Men att P är positiv, följer af dess begrepp. Vid en ringa förflyttning af hempunk- ten från centern, växer derföre distanssumman med SP nära. ) 27 Cor. 3. Tillika följer häraf att / F(TY)dY-Cy = 0, [] blott F är en enformig funktion och alltid finit t. ex. en egentlig bråk-funktion (af tangenten till 7). 27 Eller [ F(17)CYdy =. — 2209-01 0 Om Växternas Stipler AF J. G AGARDH. Inlemnad den 15 Juni 1849. NU VR NG je REG LA Icke utan tvekan vågar jag inför Kongl. Veten- skaps-Akademien framlägga några observationer, hvilka i någon mån synas rubba den grundsten, hvarpå den vetenskapliga botaniken för närvarande hvilar. Men då observationerna synas mig riktiga, då de synas mig endast på ett sätt kunna tolkas, och då denna tolkning skett utan inflytelse af förut fattade åsigter, har jag trott mig kanna vå- ga framkomma med observationerna och de resul- tater, hvartill de synas mig leda. Med skäl har ScBrewen i sin methodologi klandrat ett inom den vetenskapliga botaniken länge öfligt sätt att behandla denna vetenskap. I stället för att utgå ifrån observationerna och låta dem gälla och tala, utgick man vanligen ifrån en förut fattad mening och sökte sedan i bästa fal- let några lösligt observerade fakta, som syntes be- kräfta den antagna hypothesen. Detta gäller i hög grad om de organer, som utgöra föremålet för den- na undersökning. Ty endast på detta sätt synes det mig möjligt förklara huru författarne kunnat framkomma med alldeles motsatta uppgifter om de lättast observerade förhållanden, för att icke tala om de olika åsigter om stiplernas natur; som man finner 1 läroböckerna. Men har man 1 allmänhet uraktlåtit att skän- ka stiplerna någon närmare uppmärksamhet, så är det icke att undra öfver, om man uraktlåtit ob- servera dem i deras utvecklings förhållanden. 40 Redan de första observationerna på växläggets ut- veckling visade, att endast på den bas, som ut- vecklingshistorien lemnar, kan det fullvuxna fröet förklaras. De stora resultaler, som studiet af ut- vecklingshistorien af de högre metamorfosgrader- nas knoppar gifvit, hafva dock, så vidt jag känner, icke framkallat några undersökningar om utveck- lingshistorien af de organer, som tillhöra bladets metamorfosgrad. Det torde kunna förtjena att efterses, om icke i bladknoppen föregå förändrin- gar, som böra tagas i beiraktande vid förklarin- en at denna knopps organer. Det blef en följd af den Götheska metamor- foslärans antagande, det alla växtens organer äro modifikationer af ett och samma hufvudorgan, bladet, alt man äfven skulle anse stiplerna som en modifikation af bladet eller af någon dess del. Man förbisåg, utan vidare omständigheter, de för- hållanden, som syntes strida emot de enna åsigt, och man påtvang stiplerna de lagar, som gälla för bla- det. Hos några Aroideer, der stipelartade organer omöjligen hbunde anses som delar af bladet, af- hjelpte man (Schleid. Grundz. p. 184) svårvighelen genom antagande af 2:ne olika slags blad: som alternerande framkomma på växten! Men om det bär skulle gifvas blad af 2:ne slag, eller stipelar- tade blad jemte verkliga blad, så ligger den frå- SR nära till hands: gifves det måhända 2 buf- vurdslag af appendikulära organer — blad och stip- ler —, hvilka 1 vissa åfseohden skilja sig ifrån varande Forfattarne ha alldeles motsatta åsigter om stiplernas utvecklingsordning i afseende på det blad, de anses tillhöra. Enligt Scbreimwens defiti- tion på bladet — att det nemligen med spetsen före sfrån axeln utskjutes — borde stiplerna vara bla- 41 dets sist utvecklade delar, hvilket ock af SCH1.EIDEN vidhålles. Men om nu, åtminstone hos några väx- ter, Links antagande, att stiplerne bildas före bla- det, är riktigt, så måste antingen tvifvel uppstå om den Schbleidenska blad-definitionens riktighet, och dermed om förklaringen af många delar, hvars natur man velat af utvecklingshistorien bestämma; eller, om definitionen antages som riktig, måste stiplerna icke vara en del af bladet, såsom de af nästan alla forfaltare avtagas vara. Om nu observationerna på visst sätt bekräfta, alt stipler och blad skilja sig genom vissa karak- lerer, men man dock vidhåller metamorfoslärans hufvud-dogm — om vissa till olika organer ut- vecklade delars ursprungliga identitet —, så uppstår i andra rummet fråga, buruvida de organer, som ansetls som metamorloser af bladet, möjligen kunde vara metamorfoserade stipler; huruvida det kunde vara riktigt att skilja emellan blad och metamor- foserade blad-delar å ena sidan, och stipler och deras metamorfoser å den andia? Men har metamorfosläran, genom antagandet af tvenne parallela orgau-serier på växten, blifvit i väsendtlig mån förändrad, kunde lätt något tvif- vel uppstå om tillförlitligheten af äfven dess för- sta hufvudsatts. Gifves det måhända delar, som icke äro metamorfoser af hvarken blad eller stip- ler? motsvarar t. ex. hvarje blomdel nödvändigt ett blad eller en stipel, eller kan måhända en viss del, som, i den händelse ingen metamor- fos ägt rum, skulle utvecklat sig till ett enda blad, genom metamorfosens inträdande utveckla sig till en hel blomma eller ett helt blomster (inflorescens)? och följaktligen, är möjligtvis anta- gandet af organets (eller individets) öfvergång will 42 ett annat metamorfoseradt organ (eller individ) sjelfva verket oriktigt? För antagandet af en uppstigande metamorfos hos växten, lhgger nödvändigt åsigten om växt- mdividets sammansättning af många skiljda orga- ver GI grund, och att det är organerna som ge- nom metamorfosens inträdande förändras. Man jemför sålunda växtmetamorfosen med de förän- dringar, som hos samma djur föregått med ur- sprungligen samma organer (t. ex. med olika ver- tebrer). Emedan knoppen, som man vanligen an- selt representera växtindividet, är till sin utveck- ling obegränsad, så har också begreppet växtindi- vid förblifvit obestämdt. Men om det nu skulle visa sig, alt, genom stiplernas antagande som eg- na Ocrganer, det som man ansett er en knopp vore en sammansättning af flera, och att en en- kel knopp i sjelfva verket består af ett bestämdt antal organer, så måste också begreppet växtindi- vid derefter bestämmas. Växlmetamorfosen ge- nomgås då icke af organer, men af individer. Det är olika generalioner som framkomma 1i allt högre ulvecklingar, liksom hos Getingen m. fl, neutrer, hannar och bonor framkomma som olika kullar, den ena efter den andra. Jag har antydt några af de frågor, som na- turligen anknyta sig vid en undersökning om stiplernas förhållanden och bestämmelse. En del af dessa frågor äro principfrågor, hvarpå hela ve- tenskapens behandling 1 sjelfva verket hvilar, och hvilka, såsom det synes utan dissensus afgjorda, väl pumera anses såsom den oumkullstötliga bas, hvar på den vetenskapliga botaniken för närvarande upp- bygges. De få observationer, jag nedanför går att ' framställa, kunna icke göra anspråk på att hvar- ken vederlägga eller stadfästa dessa vetenskapens 43 principer. Men om de för ett fördomsfrilt be- traktande synas oförenliga med gjorda antaganden, torde de kunna anses ”tillräckliga lade tvifvel och föranleda undersökningar af mera vid- sträckt omfattning. Utgående ifrån denna åsigt har jag trott mig kunna meddela de gjorda ob- servationerna och de resultater, hvartill de synas mig leda. Det bar med afseende härpå äfven synts mig passande att dela undersökningen. Jag skall tull en början söka ställa det faktiska om stiplerna på en säkrare grundval och söka fram- hålla de resultater, hvartill observationerna 1 för- sta hand leda. Skulle det af dem visa sig, alt de antaganden man gjort om de högre metamorfos- gradernas knoppar kunde vara några tvifvel un- derkastade, och att det fordras bestämda under- sökningar för att afgöra naturen af i dem ingående delar, så torde det vara passande att i en sednare undersökning dertill återkomma. I. Skillnad emellan axel och appendikulära organer. Så länge knoppen finnes i ett alldeles outbil- dadt tillstånd, utgöres den af en cellulös och cell-bildande massa (cambium). Småningom ser man en del, eller delar, afskilja sig iår den ge- mensamma härden för cellbildningen (axeln) till yttre appendikulära organer, eller blad i allmän- naste mening. Under det de nybildade celler, som äro ämnade uwtll axelns förlängning, smånin- gom förlänga sig, framskjutes den nybildande mas- san, nya celler afsälta sig på de förut bildade, och nya delar afskilja sig till appendikulära organer. Emellan den yltre, till appendikulärt organ afsalla delen, och den inre, såsom axel fortväxande, är en bestämd motsättning 1 utvecklingen. Den förras 44 utvecklingsordning är descenderande, da spetsen den äldsta basen den sist bildade delen; i axeln är basen den äldre delen och utvecklingen adscen- derande. Häraf blir väl en följd, att de appen- dikulära organerna äro till sin utveckling begrän- sade; axelorganerna deremot obegränsade. Det är ScHtetoes som skarpast, om icke först, uppdragit skillnaden emellan växtens 2:ne sålunda bildade grundorganer; som först uttalat den lag, hvarefter alla, under endera af de nämnda grund- organerne innefattade, växtens delar utveckla sig. SE Grundz. II. p. 112 och följ.) Då alla följande bestämningar ytterst bero på riktigheten af denna första, så är det af vigt att Hills det denna hvilar på en fullkomligt säker grund. Kan alltså den Schleidenska definitionen på axel och appendikulära organer (stam och blad) anses som riktig? = Med afseende på stammen lär det väl icke kunna nekas, att utvecklingsordningen är adscen- derande och obegränsad, så länge fråga är om en stam, som icke genom artikulationer afdelas. Men det torde vara tvifvel underkastadt om uppgiften är riktig, då det gäller sådane stammar, som bestå af liksom begränsade delar. Så vidt jag kunnat se är uppgiften bestämdt oriktig i afseende på flera axelorganer, som icke utgöra en omedelbar fortsättning af den del, derifrån de utgå. Obser- verar jag utvecklingen af umbellaternes blomster ifrån den tidpunkt, då de om våren ligga inne- slutna inom den nyss öfver jorden höjda knoppen, så visar sig, att umbellans radierande peduneler framskjutas, med spetsen före, ifrån ett hemisfe- riskt receptaculum; de yttre, eller de hemisferens bas närtmaste, utskjutas först, de öfre och inre följa småningom efter, tills utvecklingskraften synes lik- 45 som uttömd, så att i toppen radierne knappt hinna till utveckling. Umbellulans radier utveck- las på enahanda sätt, och slutligen följa blommans delar i toppen på dessa, Blomdelarne framskju- tas ur sitt recaptaculum på enahanda sätt som pedunkler och pediceller ifrån sina. Jag har alltså här allmänt antagna axelorganer (pedunceler och ediceller), som utveckla sig efter lagen för blad- delar. Alldeles sådant är förhållandet med blom- mornas utveckling i syngenesisternes anthodium. Ifrån ett hemisferiskt, af en jemn yta begränsadt receptaculum (t. ex. hos: Telekia) utskjutas små- ningom blommorna (= knoppar = axelorganer) så- som små hemisferiska upphöjningar, hvilka små- ningom antaga formen af en stympad con eller kort cylinder. Snart börja i toppen af den lilla korta cylindern förändringar försiggå; dess yta öf- vergår ifrån convex till plan och slutligen concav, hvarefter blomdelarne framskjuta i kanten. Det synes mig icke kunna vara något tvifvel under- kastadt, att både hos umbellaternas peduncler och pediceller och hos syngenesisternes blombas är spetsen den äldsta, den först bildade, och basen den yngre, den sist utskjutna delen; ehuru snart förändringar börja försiggå vid den först anlagda, men till vidare utveckling bestämda spetsen. Både kos umbellaterna och syngenesisterna kan jag i ett enda blomster se hela utvecklings-serien ifrån de- larnes första anläggning till deras nästan fullfär- diga form. Det synes mig af denna utvecklings- serie följa, att peduucler och pediceller hos um- bellaterne, att blombaserna hos syngenesisterna be- gynna att utveckla sig som bladdelar (med spet- sen före); men, bestämda ull vidare utveckling, förhålla de sig snart som axelorganer till de blad- delar, som derifrån utveckla sig. 46 I ett sammansatt blad, eller i ett blad med pinnatifid lamina, är rachis, eller costa lamine, den del som först bildas. Den uitskjutes ifrån stam- men med spetsen före. Men allt som denna ra- chis eller costa utvecklar sig, börjar den sjelf an- taga funktionen af axelorgan till småbladen och laciuierna (Tilia laciniara), hvilka i adscenderande ordning småningom framkomma. I ett blad med palmatifid lamina (t. ex. hos Acer) är median- nervens spets den ifrån axeln först utskjutna de- len. Hela median-nerven och petiolus anläggas först, hvarefter den lilla laminan som tillhör me- dian-nerven småningom framskjuter med ofvan- ytorna liggande Sno hvarandra (vernatio dupli- cativa). Man åtskiljer lätt 3 bestämda punkter på det så vida utvecklade bladet: mediancostans spets, petioli öfre ända, och den punkt der peti- olus utskjutes ifrån axeln. Småningom framskjutas ifrån petioli öfra ända de mediancostan 2:ne när- maste coste, hvilka följas sedan af de yttre costee, äfven frambrytande ifrån spetsen af petiolus. Ifrån dessa coste utvecklas lamina på samma sätt som ifrån mediancostan. Bladet begynner alltså ut- veckla sig efter den uppgifna lagen för bladdelars utveckling (descenderande utvecklingsordning). Men i samma stund dessa delar öfvertagit funktionen af axelorganer för de lamine, som från dem fram- komma, blir utvecklings-ordningen adscenderande. De nedre nervi secundarii utvecklas först och de öfre framkomma i ordning derefter. Bladet hos Acer förhåller sig alltså som appendikulärt organ till axeln; lobi i den palmatifida laminan förhålla sig som appendikulära organer till hufvudbladet (petiolus), men förblifva sjelf axelorganer för de nervförgreningar med tillhörande delar af lamin2e, som 1i adscenderande ordning derifrån utveckla sig. 47 I ett enkelt blad är det svårare att iakttaga utvecklingsordningen; men det har synts mig som man äfven här kunde skilja emellan utvecklingen af mediancostan (föregående) och laminan (små- ningom utskjutande ifrån costan såsom axelorgan). Hos Antburium utgöres det späda bladet af en utåt cylindrisk, inåt plattad costa; på den platta sidan äro 2:ne framstående kanter, derifrån lamina småningom utskjuta. Bildades laminan samtidigt med costan, borde den öfre delen af laminan vara den äldre; men förhållandet synes vara motsatt, i fall icke utvecklingen är samtidig på hela den framstående kanten. Enär bladen vanhgen äro uppåt afsmalnande synes äfven detta tala för att förhållandet i allmänhet är enahanda. Hos en del conferver (Conferva J. Ag.) är det genom den terminala cellulens förlängning och del- ning som frons tillväxer. Den nedre delen af frons är alltså den först bildade, den öfre den sist tillkomna: alltså axelorgan. Men när en gren uppstår hos dessa conferver begynnes dess utveck- ling som appendikulärt organ, spetsen utskjutes först, basen sist af den första cellulen. Men denna delar sig genom ett diaphragm i 2:ne celluler, af hvilka den nedre förblifver oförändrad, den öfre förlänger sig ånyo och bildar nya celler. Grenens utveckling sker derefter på samma sätt som huf- vudstammens, nedifrån uppåt; den utvecklar i sin ordning nya grenar och så fortgår det vidare på samma sätt. Man kunde visserligen här skilja emellan nybildning af membran och förlängning, och anse spetsen som den punkt der all nybild- ning sker. Detta kan svårligen genom observation bestämmas; men hvad som synes vederlägga detta föreställningssätt är, att då den unga greven upp- nått den vanliga längden af en cellul borde den- 48 samma, om all nybildning förcginge vid elen afsälla diaphragmat der, hvilket icke är fallet. Diaphragmat bildas först sedan cellulen (den fort- växande öfversta) uppnått den dubbla cellul-läng- den, då diaphragmat bildas vid midten”). NäGent aniar hos Bryopsis, att all nybildning sker vid spetsen, men skiljer dock emellan axlar, med obegränsad, och blad, med begränsad utveck- ling. Han synes alltså utgå ifrån en annan åsigt om det bestämmande för växtens 2:ne grundor- ganer; han synes blott skilja dem genom den obegränsade eller begränsade atvecklin ch Men nu är förhållandet, såsom man hos Bryopsis plu- mosa m. fl. lätt kan öfvertyga sig, att dessa så kallade blad med begränsad utveckling än verk- ligen 1) Öfver sjelfva sättet huru diaphragmat bildar sig äro meningarne olika. Mour har observerat, att delnin- gen försiggår derigenom att en skiljevägg småningom växer utifrån inåt, begynnande såsom en cirkelrund transversell upphöjning på insidan af den cylindriska cellulen och småningom utbredande sig inåt, tills den når cellulens centrum och sålunda delar den 1 2:ne. Enligt Näczeu afsnvöres cellulen först ringformigt, Ndi eliter plötsligt en fin linea synes på en gång ge- nomdragen cellulens lumen, midt uti den ringfermiga insnörnvingen, antydande den på en gång bildade skil- jeväggen. På det ställe, der diaphragmat bildas, skil- jer sig cellul-innehållet i 2:ne delar, från båda delar- ne secerneras slem, hvaraf skiljeväggen uppstår. Eme- dan slemlagets ursprung är dubbelt, så måste skilje- väggen också bestå af 2:ne lameller. -ScHLEtiDEnN har antagit Näceuis observation såsom den riktiga och säger att det felaktiga 1 Mours observation af NÄGELI blifvit ådagalagdt. Jag skall härvid endast tillåta mig nämna, att jag baft tillfälle att till alla delar bekräfta Moutis observation, men att möjligen den förklaring han lemnat af fenomenet torde ännu lemna rum för tvifvel. 49 ligen förblifva stationära, än, och detta ofta inom samma pluma, förlänga sig till en gren, som i sin ordning åter får blad. Förbållandet torde vara här såsom hos de nämnda Conferverna. Grenen utskjutes som en liten con ifrån stammen, öfver- går småningom till cylindrisk form och kan slut- ligen sjelf blifva stam för delar, som derifrån ut- veckla sig. I fall man då hos dessa lägre växter får tala om axlar och blad, så visa de anförda exem- plen, alt en del (gren) kan i början utvecklas som appendikulärt organ, men sedan öfvertaga axelorganers utvecklingssält och sjelf bli axel för nya delar. Det har ofvanföre blifvit visadt, att förhållandet är enahanda hos de högre växterna (pedunelerna hos Umbellateruna, bladet hos Acer med flere). Det synes mig sålunda visserligen riktigt, att med ScHLrLEmEn antaga, det en bestämd lag gifves för utvecklingen af växternas 2:ne grund- organer; men sådan denna lag af honom är upp- ställd, motsäger den visserligen de bestämningar af stam och blad-delar, som under hvarje förhål- lande torde böra fasthållas. Jag vågar tro att anledningen härtill bör sökas deruti, att denna lag för organernas utveckling icke blifvit genom- till den grundprincip, som genomgår hela växtlifvet. De exempel, jag ofvan anfört, äro tagna af en växt (Bryopsis), hvars hela frons utgöres af en enda sammanhängande säck (cellulens utveck- ling); af en (Conferva) hvars frons utgöres af en enda cellulrad (cellulseriens utveckling); och vi- dare ifrån högre växter med sammansatta blad (Acer m. fl.) och samrmmansatta stammar (Umbella- terna). Öfverallt synes samma lag återkomma K. V. A. Handl. 1849. ä 20 och i de minsta delar, der nybildning kommer i fråga. Jag skulle då vilja modifiera den Schlei- da lagen sålunda: Hvarhelst nya delar bildas, tenderar" växten att afsöndra (individualisera) en del (eller delar) af den cellbildande massan, hvilken del då förhåller sig som appendikulärt organ till den stam hvarifrån den särskildes, men kan sjelf olifva azel- organ till delar, som derifrån utgå. Tiksom bladet (med stiplerna) sålunda är appendikulärt organ till stängeln, så äro stiplerna appenudikulära orga- ner till blues - bladet (särskildt) är costan axel- organ till de flikar, som derifrån utgå. I de sammansatta bladen detta i flera grader. Så för- hålla sig ock pedunclerna såsom appendikulära organer till den stam, derifrån de utgå, men blifva sjelfva axelorganer för pedicellerna 1 umbellulan (008 Va Om således det jag anfört äger sin riktighet, så torde det vara klart, att den ”skarpa begräns- ning, som man uppdragit ensellan axlar och a Pon dikulue organer, I naturen verkligen icke exi- sterar ?). Men borttagandet af den skarpa be- 2?) Man inser lätt att förklaringen af alla växtens delar beror ytterst på grundorganernas första bestämning. Om man med ScuHLtEimExN utgår ifrån följande satser (Grundz. II. p. 314): Axel och blad åtskiljas icke genom yttre formolikhet, utan genom olika utveck- lingssätt; hos bladet blir spetsen först, basen sist bildad; hos axeln är förhållandet omvändt. Hvad som regelmässigt från sig utvecklar normala knop- par är aldrig blad utan en axel; så blir man äfven i konseqvent följd deraf tvungen, att i germen infe- rum förneka ingåendet af Calyx — ”den som Calyx ansedda delen är ett axelorgan, som utvecklat sig flaskformigt” I. c. p. 249 fig. 170—1. Emedan stig- mat hos några växter utvecklar sig sednare, utskju- tande ifrån germen, så blir en legumen ett axelorgan liksom Liliaceernes frukt (!. e. p. 312); andra exem- d1 gränsningen hindrar dock icke att vissa delar hos växten kunna anses ha en mera afslutad utveck- ling (bladnatur), andra en mera oafslutad (stam- natur). Stuiplerna böra utan tvifvel hänföras till det förra slaget. Innan likväl något närmare be- stämmande om stiplerna kan förekomma, torde det vara nödigt att granska de former och förhål- landen, hvari de hos växterna förekom ma. IL. Stiplernas olika former. Stiplerna förekomma hos växterna sällan fria, hvar för sig; vanligen äro de sammanhängande, Hel sinsemel! an, dels med något främmande or- gan; hos många växter utvecklas inga stipler, el- eg framkomma de så föga utvecklade alt de här sägas saknas. Dessa ablicasl förekommande fall ha varit utgångspunkten för alla gifna förklarin- gar af stipierna; emedan de hos Rosaceer, Legu- minoser o. s. v. sammanhängde med bladet, an- sågos de som delar deraf, såsom de nedersta för- krympta småbladen (Agardhs Organ. 8 85); emedan de hos några Monocotyledoner blott uppträda så- som en liten tunn rand på sidan af bladstjelken, så antogos stiplerna vara de af det påträngande bladet framskjutna kanterna (Schleiden Grundz. II. p. 185). Men lika oriktigt som det skulle vara pel att förtiga. Efter den deduktion, jag ofvan gjort, behöfver man inogalunda tillgripa dessa förklaringar: En blad-del kän visserligen framkomma ifrån en an- nan blad-del. Båda dö citerade bestämningarne äro också utan tvifvel för många växter oriktiga. Po- maceerne vederlägga det första antagandet, Hydrfore också ScuHLEiEn för dem antagit ett oäkta germen inpferum. Äfven Irideernes germen inferum synes mig uppkomma af carpellarblad. Stigmat synes mig ut- skjutas ifrån germen äfven hos flera andra växter It. ex. Polygoner 0. s. Vv. d2 att vid en förklaring af stammen utgå ifrån dess förkrymptaste former, t. ex. hos Lemna, lika orik- tigt måste detta vara, då frågan är om stiplerna. Förklaringen af stuplerna torde då böra sökas der de förekomma i sin mest utvecklade form, der de fullkomligt ha differentierat sig ifrån bladet; och de karakterer, stiplerna här visa, torde anses såsom utmärkande för dessa organer och böra sö- kas äfven der, hvarest stiplerna förekomma min- dre utvecklade, eller sammanhängande med andra organer. Det förändrar icke naturen af en stån- dare, antingen den är fri, eller sammanvuxen med coroila. Jag har derföre trott det passande att utgå ifrån de växter, som ha stiplerna fria. 1. Stiplerna fria. Undersöker jag en sig ut- vecklande knopp af Liriwdendron, så finner jag yt- terst 2:ne bruna, nästan ovala, convexo-concava fjäll, begynnande årets vegetations-cyclus, och in- om sina valvat hopliggande kanter inneslutande ett genom utveckladt internodium skildt, fjällen decusseradt blad, jemte en ny knop axillen af bladet. Denna nya knopp består af 2:ne gröna fjäll, i allt utom färgen öfverensstäm- mande med de bruna, och såsom de omslutande ett blad med en ny knopp, sammansatt på sam- ma vis. Redan första ögonkastet visar att de bruna fjällen och de följande gröna stiplerne äro fullkomligt enahanda organer. Så snart knoppen öppnat sig, upphöra fjäll och stipler att växa; de förvissna småningen och affalla. Hos Tilia älba äro sliplerna binnartade, på båda sidor glatta, sessila, insererade en på hvar- dera sidan om bladstjelken. De omsluta ett pa- renchymatöst, på undre sidan hvitludet, petiole- radt blad, som är decusseradt med stiplerna, jemte en ny knopp, sammansatt på samma vis. Så snart 33 knoppen öppnat sig, upphöra stiplerna att växa; de förvissna och affalla. Med få modifikationer visa stiplerna öfver- allt, der de förekomma fria, eller utgående ifrån bladstjelkens bas, enahanda karakterer (Malvacec, Geramacer, Violariece, Vitidew, Hamamelidec, Morew, Ulmacee, Staphyleacer, Begoniacere, Araliacere, Urti- cec, Amentacew etc. etc.) Att stiplerna icke äro en del af bladet synes dels af den anförda Tilia, der de ha en helt an- pan konsistens än bladet, dels af Liriodendron, der stiplerna både genom ett stängelled äro skilda ifrån bladet, och hafva i sitt inre oljkanaler, hvilka bladen sakna. Att åter den olika konsistensen icke är en följd deraf alt stiplerna äro exponerade för inverkan af luften men bladet skyddadt, synes tydligt deraf att stiplerna i det inre af knoppen ha samma skariösa konsistens som de yttre. Huru långt jag fortsätter afblada den sammansatta knop- pen, alternera oupphörligt de skariösa stiplerna och de parenchymatösa bladen. Att stiplerna icke är någon af det påträngande bladet framskjuten kant, såsom ScHLEIDEN påstår, är allt för uppenbart, för att erfordra elt enda ord till vederläggning. In- om de innersta stipelparen är bladet ofta så myc- ket efter i utveckling, att stiplerna äro dubbelt längre än det blad de omsluta och beröras icke ens deraf. Awut icke heller stiplerna äro randen ull en latent del af petiolus — liksom laminan är till den synliga — såsom BiscHorF (Lehrb. der Bot. p. 177) förklarar dem, synes jemväl af Lirio- dendron, der ett stängelled skiljer båda. Att stip- lerna skulle vara en dublering (lateral eller axil- lär) af bladet, såsom Auc. St. Hiratre (Morph. Veg. p. 189) — som för resten på ett utmärkt sätt re- dogjort för de egentliga stiplernas former — för- d4 klarar dem, synes mig mindre sannolikt, då stip- lernas structlur och konsistens är olika med bladets, och de dessutom icke bos alla växter framkomma från samma nodus vitalis (du méme noeud que la feville) som bladet. Hvarje gilven förklaring af stiplerna, så vidt som den antager stiplerna vara en del af bladet, synes mig vederläggas af de exempel, jag ofvan anfört. Stiplerna visa sig hos dem vara lika sjelfständiga organer som bladet. Det torde då vara es antaga stiplerna i sin högsta wutbildning vara sjelfständiga organer, (of tast) tvänne hvarandra motsittande och inneslutande ett med dem decusseradt blad, derifrån de till form och nervering, samt ofta till contistens, mer eller mindre afvika. Så snart knoppen öppnat sig, upphöra stip- lerna att växa; deras vegetationstid är afslutad då bladets vidtager. De affalla eller qvarsitta vissnande. De ha sålunda en flygtigare tillvaro än bladet och uppamma aldrig, såsom detta, någon knopp i sina avaller. 2. Stiplerna sinsemellan sammanvuxne. Minst afvikande från de fria stiplerna visar sig förbål- landet der, hvarest de båda stiplerna motsvaras af en enda, från bladen skild och såsom särskilt organ uppträdande hylsa. Alla karakterer förblifva desamma med undantag deraf, att de 2:ne stip- lerna icke äro åtskilda, ehuru 2-talet genom 2:ne hufvudnerver, som gå på lika afstånd ifrån en ideel medellinea, ofta finnes antydt (t. ex. hos Po- tamogeton natans, P. lucens; vanligen sammansmälta dock båda nerverna till en gemensam costa. Så- som en följd af denna sammansmältning af båda stiplerna, blir en suplernas något förändrade ställ- ning, 1 det de än utgöra ett med bladet samsi- digt organ (Potamnyeton, Nr major), då nem- een sammansmältningen äger rum vid de bladet JJ närmaste kanterna; än bilda de ett bladet mot- siltande organ, då det är vid den från bladet af- lägsnare kanten som sammansmältningen sket (flera Åstragali); än bilda de en på alla sidor slu- ten hylsa (Magnolia, Ficus, Rheum m. fl.), då en sammansmältning ägt rom vid båda kanterna. Äfven stiplerna ifrån olika blad kunna på detta sätt sammansmälta. Hos Humulus äro bla- den opposita och decusserade med 2:ne stipler, som nästan äro förenade med bladen till en krans. Att hvardera stipulan motsvarar 2:ne är bevisligt, så väl af den tuklufna spelsen, som af de 2 svaga coste, hvilka fortsätta 1 stipulan den 6-kantiga stjelkens 4 suplerna motsvarande kanter. Men om stiplerna här motsvara 2:ne, så måste dessa tvänne tillhöra olika blad, efter den ställning stip- lerna ha i afseende på bladen, jemförd med stip- lernas ställning hos andra växter. Sådant synes jemväl förhållandet vara hos många Rubiacew, der blott tvänne stipler finnas jemte de motsittande bladen. Alt stiplerna 1 ofvan citerade exempel mot- svara tvänne torde äfven kunna bevisas deraf alt många närstående växter ha dem än fria, än sam- manbängande. Magnolia och Liriodendron, Melian- thus major och M. comosus, m. fl. 3. Stiplerna till en del hopvuxna med bladet. Den allmännaste form, hvarunder stiplerna upp- träda, är kanske den då de förekomma såsom tvänne bladskaftet nedtill bevingande organer, hvars öfre ända då vanligen är mer eller mindre fri. I denna form förekomma de bos Rosacee, Lequ- minose o. s. Vv. Alt de här äro samma organer som de fria stiplerna synes uppenbart hos några växter (Lathyrus aphaca m,. fl), der bladet icke utvecklas, men de starkt utvecklade stiplerna för- 36 blifva fria, under det andra arter af samma slägte ba stipler sammanvuxna med bladskaftet. Det synes vara dessa fall som i synnerhet tala för att suplerna skulle vara en del af bladet. Man kan dock äfven i dessa fall skilja stiplerna ifrån det egentliga bladets delar. De äro i den outvecklade knoppen påtagligen fullbildade långt före bladet, och deras lifsverksamhet synes äl då, efter knoppens öppnande, bladets vegetationstid vidta- ger (Baptisia australis). Men ju större del af stip- ierna som vidhävger bladet, desto mera blifva stiplerna beroende af, samt till duration och kon- sistens öfverensstämmande med bladet. De sålunda med petiolus sammanhängande stiplerna utbreda sina laminae än till plan skifva (Dionca), än hopvikas kanterna till en vagina, som antingen är öppen (Graminecw),; eller slötens vare sig ikring axeln (Monocotyledoner), eller tull ett eget organ (? Sarracema). Liksom stiplerna ifrån olika blad kunna sam- manväxa med hvarandra, så kanna äfven de stip- ler, som tillhöra ett blad, under utvecklingen skiljas ifrån detta och förblifva sammanbinds Hi med elt annat blad, som de i sjelfva verken icke tuillböra (Polygoneax, Rheum wm. (1) Vi skola ne- danföre återkomma härtill. 4. Perule. En annan modifikation af stip- lerna är då de förefipnas som fjäll, omgifvande knoppen, och vid dess utveckling ofta säd basen qvarsitla I en krans, innan de slutligen affalla. Man har här gifvit dem egna namn (Perulee, Ra- menta). Hos en del växter förekomma de ytter- sta stipelparen under form af perulee; de inre, el- ler öfre, under form af stipler. Hos dessa är öf- vergången ifrån fjäll till stipler så tydlig, att in- tet tvifvel kan uppstå om bådas enahanda natur. ST hos Liriwdendron, der de yttersta stiplerna äro bruna (Perule); det närmaste supelparets kanter ofta svagt färgade; de följande alldeles gröna. I form och ställning är för öfrigt öfverensstämmel- sen fullkomlig. Detsamma gäller om Amentace- erne. Hos Corylus, Fagus m. fl. är öfvergången ifrån Perule till Stipule omärklig. Perule sitta parvis liksom Stipulae, men utan WD blad i sin vinkel, eller med blott rudiment den till i de ne- dre — emellan Perule — med allt mera utbildadt blad i de öfre -— emellan Stipulge. En enda pe- rula motsvarar här öfverallt en enkel stipula. Men dessa fall äro sällsyntare; det vanligaste förhållandet är att hvarje fjäll i sjelfva verket motsvarar på en gång de båda stiplerna och bla- det, hvilka organer blifvit modifierade så, att bla- det inom de yttre stipelparen icke kommit till utveckling, och båda stiplerna sammansmält ull en enda; 1 de följande komma både stipler och blad till utvecklings; i de inre deremot konma bladen till utveckling och stiplerna utvecklas obe- tydligt eller alls icke. I den outvecklade knoppen hos Staphylea äro stiplerna stora, hinnaktiga och sittande 2 och 2 vid de decusserade bladparen. Ett par stipler sitta sålunda opposita mot det andra bladets stipler; och emedan bladen äro decusserade bli supelpa- ren det äfven. Af denna dekusserade ordning sy- nes lält, att de yttre perule, som sitta tvänne midt emot hvarandra, motsvara hvarje ett par stipler. Att ett blad äfven ingår i perulan synes af de ofta, men svagt, utvecklade bladanläggningar, som synas vidhänga fjällen. Öfvergången ifrån 2 stipler till ett perulzefjäll är hos Staphylea uppenbar. Ingenstädes är dock denna öfvergång tyd- ligare än hos Tilia alba, der blad och stipler 58 äro hvarandra så olika till konsistens och behå- ring; de förra parenchymatösa och hvitludna, de sednare hinnartade och glatta. Lemnar man upp- märksamhet bhäråt, är det uppenbart att det an- dra (nedifrån räknadt) perulefjället, midtpå hvit- Indet och af en tjockare konsistens, på sidorna hinnartladt liksom stiplerna, motsvarar 2 stipler och ett blad, hvilka under utvecklingen icke åtskiljts. - Hos Rubus spectabilis äro de 4—935 yttre fjäl- len bruna och små; de foljande bli större och gröna, ofta med sflydatns ull blad i spetsen, brlket blad blir tydligare hos de depå följande; elier dessa sednare utgöras af ett tydligt blad oh 2:ne bladskaftet beviugande supler. Det kan här svårligen nekas, alt hvarje fjäll af perule motsva- rar tvänne stipler och ett blad; men stiplerna komma ensamt tull utveckling i de yttre och nå sin största utveckling ere första spåret visar sig till blad; hos de följande få stiplerna en sva- gare ock ju mera bladets blir öfvervägande. Alldeles Säddut är förhållandet hos Rose o. s. Vv. Om man med dessa fall, der stiplernas före- komst under formen af Perule icke kan nekas, jemför några andra växter, som sägas sakna stip- ler, men som hafva samma perule såsom täckor- ganer för knoppen, så torde man äfven här få anlaga stipler forekommande. Sådane växter äro t. ex. Asken, Syrenen, Lönnen, Kastanjen OS SIKV: Observerar man här knoppen under utvecklingen, så är det icke svårt att finna de påtagligaste öf- vergångar ifrån fjäll-lika perule till mera blad- a, ifrån dessa till blad, hvars petiolus är bevin- gad af stipler, och hvars bladskifva är föga ut- vecklad; ifrån dessa stipulerade blad till ostipu- lerade, hvaraf de nedre i sina skarpa stjelk-kanter 29 ännu ha antydning till en stipular-utbredning. Dessa öfvergångar äro 1 synnerhet tydliga hos -Fraxinus, ÄN hirbus, Gymnocladus o. s. v. Fjäl- len ha:öfverallt samma ställning som bladen. De yltersta affalla tidigt; de inre qvarsitta något län- gre. Äfven de yttersta ofullkomligt utbil lade = den, som ha sina petiuli bevingade med suple affalla hos oss kring midsomrmmarstiden (af ee nus excelsior) — genom sin korta tillvaro liksom erindrande owm den hos dem ännu öfvervägande supelnaturen. Det anförda torde vara tillräckligt att berät- tiga till det antagande, att perule motsvara stip- ler >), hvilka än utveckla sig till skilda organer (Lirio- dendron, Amentacew), än sammansmälta inbördes (Rosa, Amorpha, Staphylea m. fl.) I bladets och stiplernas förhållande till hvarandra synes en viss motsatts äga rum i utvecklingen. Stiplernas utveckling är öfver- handtagande i de nedre, bladets i de öfre appendiku- lära organerna inom samma sammansatta knopp. Hos många växter kommer bladet till ingen utveckling emellan de nedre stipelparen; och deremot komma stip- lerna till ingen utveckling hos de öfre bladen. 3. Tegmenta hos örter. Motsvarande ' perule hos de trädartade växternas knoppar, förekomma hos våra perennerande örter underjordiska, ofia ?) Alla äldre författare, som uttalat någon åsigt om naturen af Perule, antaga dem, som jag tror allmänt, för outvecklade blad. Äfven de nyare, sow uttalat sig för identiteten af perulx och stipler, synas dock ba svårt att lösslita sig ifrån det äldre betraktelse- sättet. Om sålunda Scaurmes på ett ställe förklarar perule för stipler (hos Corylus), så säger han kort derefter, att de egentligen äro de nedersta bladen på den från knoppen sig utvecklande axeln. (Grundz. 206.) 60 köttiga fjäll. Samma öfvergångar ifrån tegmenta till sipler, samma sener af appendikulära orga- ner, ifrån sådane som blott bestå af utvecklade stipler, till sådane som bestå af sammansmältande stipler och blad, och vidare till dem som blott ha bladet utveckladt, förekomma öfverallt, utan att man hos författarne finner antydt något om dessa tegmenters tillvaro, än mindre om deras na- tur. De växter sägas allmänt sakna stipler, som ha dem under denna form. (Ranunculaceer, Um- bellater, Monocotyledoner 0. s. Vv. Hos Poeonia Moutan är knoppen konstruerad ungefär såsom bos Asken. De yitrvre bladens stip- ler, sammansmältna med bladskaftet, äro starkt ut- vecklade, då deremot bladet sjelf blott antydes af en liten konisk spets. Hos de öfre bladen är det tvärtom bladet som är utveckladt, och stiplerna nästan omärkliga. Om man nu med Peonia Moutan jemför en af de vanliga örtartade formerna, så är påtagligt, att de yttre fjällen, som betäcka års- skoltet, då det om våren framskjuter ur jorden, äro analoga med de yttre fjällen bos P. Moutan. De äro stipler med en outvecklad bladskifva. Hos de arter som ha bladen under hvitludna (P. arie- tina), är skillnaden emellan blad och fjäll ganska märkbar. Fjällen äro glatta och röda. När Saxifraga crassifoha framskjuter om våren, utbreder sig hvarje blad nedtill uti en vid hylsa, som omsluter till en början det närmast öfre bla- det. Undersöker man en ännu outvecklad axillar- knopp, så utgöres dess yttersta omslutande organ blott af denna hylsa. Det andra har i toppen af bylsan en tydlig bladskifva, o. s. v. Enabanda är förhållandet hos Umbellaterne; skulle man ännu bär tveka om naturen af den omslutande hylsan, så lemna närstående Araliaceer 61 (Aralia racemosa), genom sina hylsan tydligt mot- svarande stipler, bevis för bådas enahanda natur. Hos Veratrum, då den om våren uppskjuter, utgöras de yttre appendikulära organerna af fjäll, motsvaraude vaginaldelen (stiplerna) till de öfre bladen. Så äfven hos en stor mängd andra mo- nocotyledoner. Många växter, som man tillerkänt stipler vid de öfre nodi, ha fjäll under jorden, som tyd- ligen äro analoga med de hos ofvannämnda före- kommande. Hos dem är öfvergången från verk- liga stipler tull fjäll påtaglig, (t. ex. Hunvulus.) En stor mängd växter, som man frånkänt stipler, äga dem sålunda i sjelfva verket, men under denna egna form; än blott utvecklade i de sammansatta knopparnoes yllre appendikulära or- ganer (Epimedium, Pceonia, m.fl.), än jem väl före- kommande i de öfre (Ranunculus aquatilis etc. Um- bellaterne m. £1.). 6. Inga stipler utvecklade. Men det gifves onek- ligen äfven en stor mängd växter, der inga stip- ler komma till utveckling. Om jag icke missta- ger mig är detta hufvudsakligen hos sådane, som ha folia opposita, och der vegetationen icke egent- ligen afbrytes. I förra fallet skydda de motsit- tande pelioli de späda, ur deras midt framskju- tande bladen, och stipler synas sålunda öfverflö- diga. I senare fallet förekomma inga egentligen slutna knoppar, och perulae blifva knappt skiljbara ifrån de utvecklade bladen. 7. Stipler utan blad. Det bar blifvit visadt att det gifves växter, hos hvilka stiplerna finnas som från bladet fullkomligt skilda organer, andra der blad- och stipler nedtill äro förenade; andra der de cellmassor, som från olika axeldelar ut- skjuta till appendikulära organer, än kunna före- 62 trädesvis utbilda stiplerna, än företrädesvis bladet; och åter andra der hvarje appendikulärt organ är ett blad: gifves det då måhända äfven växter, der de appendikulära organerna motsvara stiplerna hos andra växter? Ifrån den underjordiska krypande stammen (?) af ”Tussilago-arterna uppskjuta stammar af 2:ne slag. Det ena slaget bär blad, det andra blom- mor. Bladen ha nedtill en vaginalutbredning, in- om hvilket det följande bladet ligger i knoppen inneslutet. Denna vaginaldel har konsistensda af blad, liksom förbållandet vanligen är, då stiplerna till någon större del sammanflyta med det starkt utvecklade bladet. De stammar, som bära blom- mor, ba inga blad, men stora, nästan hyalina, hvita eller röda fjäll. Hos T. Petasites förekommer icke sällan, att de nedre af dessa fjäll bära ett rudi- mentlärt (men ofta + tum långt) blad öfverst på spetsen. Detta blad har konsistens och färg af de vanliga bladen. Om man härvid erinrar sig vanliga perule hos Peonia, Asken o. s. v., så kan det icke gerna sättas i tvifvel, att dessa röda fjäll hos Pelasiles äro perulze och motsvara 2:ne stip- ler och, om man så vill, ett blad, som vanligen alls icke kommer till utveckling, men stundom å sält som nämndes bevisar sin typiska tillvaro. Vi ha alltså hos Petasites stammar, som icke bära blad, men blotta stipler. Ehuru hos Petasites fö- rekomma derjemte andra stammar, som bära blad, så tyckes dock förhållandet här anspela på möj- ligheten af sådane växters förekommande som blott äga stipler. Kanske kunna härtill räknas många parasilväxter, der de appendikulära organerna ble utgöras af fjäll. Hos Lathyrus aphaca är det väl onekligt, att de appendikulära organerna utgöras af stipler; af 63 det egentliga bladet återstår endast bladstjelken. Hos andra Lathyrus-arter (L. Ochrus, L. Nissolia) har äfven den försvunnit, och de båda stuplerna utgöra tillhopa ett enda blad-liknande organ, der- på 2:ne taggar vid basen antyda den semihastata formen på de fia stiplerna hos andra arter. At stiplerna bär öfvertagil funktionerna af blad, torde här vara lika förklarligt, som alt många axelor- ganer (Phyllanthus) och pelioli, då laminan icke ut- vecklas (Acacie aphyllae), fungera som verkliga blad. Förhållandet hos Lathyrus-arterna leder na- torligen tanken på några andra välkända exempel, der för ue; med odelad lamina (stipler) stå jemte an- dra med mångdelad bladskifva (blad). Ranuncula- ceerna Ranunculus, Batrachium, Thalictrum) ha ofta ganska tydliga vaginalhylsor, ipom hvilka det föl- jande bladet ligger i knoppen inneslutet. Under blomstret är det ofta endast vaginaldelen som kom- mer till utveckling. Nerverna gå här longitudinelt parallela, och vaginan framställer en stjelkomfat- tande odelad hylsa, i motsats till det annorledes nerverade och mångdelta bladet. Hos Helleborus feetidus äro öfvergångarne ifrån starkt utvecklade blad med skarpkantig petiolus, till mindre utveck- lade blad men med starkt utvecklade stipler, och vidare till bracteer, som blott bestå af stiplerna, alldeles uppenbar. Jemför man med dessa brac- teer de så kallade bladen hos många Ranunculus- arter (R. amplegxicaulis, R. gramimfolius 0: Sov så synes det visserligen som man här hade alt göra med stipler och icke med blad. När hos Umbellaterna bladens vaginerande hylsa är det enda af bladet som utvecklas i det under blomstret framkommande appendikulära or- ganet, antar detta formen af elt stjelkomfattande, odeladt, ifrån en bredare bas till en spets utlö- 64 ande blad. Sådan är äfven formen på de så kallade bladen bos Bupleurum-arterna. Vid sidan af de annars mångdelta bladen hos Umbellaterna torde dessa Bupleurum-arternas blad kanske icke oriktigt auses såsom blott motsvarande vaginaldelen. Hos monocotyledonerna är det icke svårt att finna öfvergångar ifrån växter, som ha fullständiga blad, till sådane, som ha blotta vaginaldelen ut- vecklad och laminan rudimentär eller ingen (tyd- ligt hos Cyperacece). Jag skulle knappast tillåtit mig dessa bestäm- ningar, om jag icke haft en föregångare 1 Auc. ST. HirareE, som framställer de nämnda formerna såsom modifierade petioli och jemför dem med acaciernas phyllodier. Att likväl denna jemförelse är oriktig synes mig följa både af laminans rikt- ning och af jemförelsen med närgränsande arter. Stiplerna hos Aralia återfinnas som vagina hos Umbellaterna, såsom lamina hos Bupleurum. Men stiplerna äro fria och ingå ej 1 acaciernas phyl- lodier. III. Stiplernas förhållande till bladet. Den ofvan gjorda framställningen har visat stiplerna vara af ett mycket allmännare förekom- mande hos växterna än man vanligen antagit; men de uppträda ock under ganska olika former hos olika växter. Det synes mig icke kunna vara något tvifvel underkastadt, att det är öfverallt samma organ, mera utveckladt hos den ena väx- ten, men förkrympt hos den andra. Det torde då icke heller kunna nekas, att om detta organ 1 sin mest utvecklade form visar sig som ett egen- domligt, ifrån bladet till natur och funktion skildt organ, så måste förhållandet vara enahanda hos de 653 de växter, som ha stiplerna sammanhängande med bladet. Äfven de förfatlare, som göra stiplerna till delar af bladet, medgifva 1 sjelfva verket, att för- hållandet icke är sådant hos några vissa växter, der stiplerna äro fullkomligen skilda ifrån bladet. Men de erkänna icke här, att dessa organer äro stipler, utan förklara dem i stället för blad af en egendomlig form. Kan det alltså visas, alt dessa blad af egendomlig form äro analoga med stiplerna bos andra växter, så torde det medgifvas, atl stip- lerna äro egna organer, åtminstone för så vidt som de antydda för fatteniie hade rätt att anse dem såsom från de normala bladen skiljaktiga organer. ScHLEIDEN säger (Grundz. p. 184) ”Bei Pothos kommt es nicht selten vor, dass sich die Blätter regelmässig abwechselud gavz verschieden entwic- keln, indem eins aus Blattscheibe, Blattstiel, Schei- dentheil und Nebenblattscheide besteht, das fol- gende aber allein als eine dänne häutige Scheide auftritt, die weder Nebenblattscheide noch Schei- dentheil, sondern eine ganz abweichende Form des ganzen Blattes ist — folia dimorpha, foliis ine- qvalibus alternantibus.” Huru förhållandet kan vara hos andra Pothos- arter har jag icke haft ullfälle undersöka; men hos Anthurium Harrisii finner jag intet, som kan ge anledning att i der förekommande organer se något annat än stipler och blad. Det enda afvi- haldde ligger deri, att den ena stipulan är till for- men olika och sitter något högre än den andra, hvartill dock öfvergångar finnas hos andra växter (Ulmus). Stiplerna äro stora röda, bladen gröna. Ställningen är i öfrigt följande: ytterst finnes en stipula (a, a', a”), som har utseende af alt vara K. V. A. Handl. 1849. 2 66 sammanvuxen af 2:ne, vända med ryggarne emot hvarandra; men i sjelfva verket motsvarar den väl en enda, med kanterna inrullade öfver den knopp, hvars yttersta organ den är, men på ryg- gen, der den legat tryckt emot föregående bladets skarpkantiga petiolus, märkt med pe motsva- rande kanter, hvilka äro försedda med cilier. Den andra stipulan (b, b', b?) sitter innanföre och alltså något, fastän omärkligt, högre än den förra. Den är dubbelt bögre till längden och innesluter inom sina inrullade kanter bladet (c, c', cc), som med ofvanytan vändes emot stiplerna (folium sti- pulis oppositum). Bladet och stiplerna äro åt- skilda af ett kort, nästan outveckladt, stängelled. I vinkeln af bladet sitter en ny knopp, konstru- erad som den förra. Dess yttre stipula har sin eilierade rygg, liggande emot det stödjande bladets petiolus. Unddigokds denna knopp tillräckligt späd, så synes intet spår af den inre stipulan; men genomskär man den yttre, så finnes den andra sti- pulan inom den. Inom den inre stipulan ligger bladet. I de fullt utvecklade knopparne är der- emot den yttre stlipulan ofta förtorkad (a), under det den inre är saftig och röd. Undersöker man en blomknopp, så befinnes det att den yttre sti- pulan (a?) icke allenast ligger som de föregående, med ryggen tryckt emot det föregående bladet, utan den sammanhänger dermed och bildar på dess framsida en vaginerande hylsa, ungefär som på umbellaternas blad. Af den andra stipulan synes i blomknoppen intet spår, men i dess ställe ännes på den utvecklade blomstjelken, under spa- dix, en spatha (5) som till färg, form och 'konsi- stens fullkomligen öfverensstämmer med stipulan. Får jag alltså antaga denna spatha såsom denna andra knoppens stipula, så har jag öfverallt knop- 67 pen bestående af 2:ne, ifrån bladet skilda, röda organer (stipler), som omsluta ett blad, ur bvars svank en ny knopp framskjuter. Jag skall nedan- för söka visa, att den enkla knoppen öfverallt ut- göres af 2:ne stipler och 1 blad. Är detta sannt bos andra växter, så torde väl de här hos Anthu- rium som stipler antydda organerna verkligen vara stipler, enär knoppen hos Anthurium, genom detta antagande, visar sig vara lika construerad som hos andra växter. Men liksom ett stängelled Re sade) kan utvecklas likaväl öka El stip- ier .och blad som emellan blad och påföljande stipler, så är hos Anthurium ett stängelled an- lagdt jemväl emellan håda stiplerna, hvilket till och med i blomknoppen kommer till utveckling, i det den inre stipulan, såsom spatha, genom den långa pedunkeln skiljes ifrån den blomstjelkens bas omfattande yttre stipulan vb Den som vill göra sig mödan i naturen jem- föra bladen med stiplerna hos Anthurium, och dessa med stiplerna hos många andra växter, skall utan tvifvel bättre och lättare, än jag ofvan med ord kunnat återgifva förhållandet, öfverlyga sig om bladens och stiplernas inbördes olikhet och om stiplernas fullkomliga analogi med de organer, som hos andra växter beläggas imed samma narmrn. Det kan ännu anmärkas, att i den späda knoppen är bladens och stiplernas vernation olika. Bla- 2) Är förhållandet lika hos Pothos Harrisii och andra arter, så vore ScHLEiDEns beskrifning i flera punkter oriktig. De alternerande organerna äro 3:ne, och pågon vagina finnes icke vid basen af bladet. Men Öjistvis är hos olika arter förhållandet olika, lik- som t. ex. hos Potamogeton. Stiplerna kunna vara fria hos några arter, och hopvuxna med bladskaftet hos andra. 68 dens lamina ligger med skarpa kanter hopviken (vernatio implicativa); stiplerna ha en vernatio con- volutiva. Bladen sitta med en obetydlig vridning nästan midt emot hvarandra, men på olika höjd. Stiplerna sitta samsidiga, i axillen af det undre bladet, med ryggen vända deremot o. s. v. I den outvecklade knoppen hos Liriodendron alternera regelbundet de 2:ne sessila stiplerna med de petiolerade bladen. Nervering och form är olika hos båda. Stiplerna äro punkterade (försedda med olje (?)-kanaler) med små genomskinliga ra- dade punkter; hvilka saknas hos bladen. Stip- lerna äro ända till basen skilda ifrån både det undre och det öfre bladet. De sitta påtagligen högre än det blad i hvars axill de finnas, ehuru stängel-leden, som skiljer båda, icke utvecklas. Huru långt jag fortgår, undersökande den ena knoppen innanför den andra, äro skillnaderna emellan stip- ler och blad konstanta. Samma osannolikhet, som jag tror förefinnas för antagandet att de ”olika bladen” hos Anthurvum skulle vara samma organ, som uppträder alternerande under olika form, ver- nation, ställning på axeln o. s. v.; samma osan- volikhet finnes för antagandet af bladens och stip- lernas identitet hos Liriodendron. Hos Polamogeton natans sitter vid hvarje no- dus ett petioleradt äggformigt blad och innanför detsamma, i axillen, en nedtill bredare, upptill afsmalnande, sessil vagina. Bladet är parenchy- matöst och slutligen läderartadt, vaginan hinnar- tad och pellucid, och detta äfven i den outveck- lade knoppen. Bladets lamina har en median- costa, derifrån nerverna nedtill utgå, och efter en bågformig böjning återförenas de dermed vid spetsen. I vaginan fortgå nerverna parallela med hvarandra, ifrån basen mot spetsen. Ingen me- 69 diancosta förefinnes, men 2 ryggnerver antyda sammansmältningen af 2:ne stipler. Blad och stipler äro ända till basen fullkomligt åtskilda. Stiplerna kunna då icke vara någon bladets del. Vaginan måste vara elt ”blad” för sig, som upp- träder under denna egna form. Men att på en och samma växt samma organ skulle konstaut al- ternera under 2 så olika former, olika till skapnad, till konsistens, ull nervering, synes mig vara lika osannolikt, som det väl är exempellöst att 2:ne hvarandra närmaste blad utveckla sig samsidigt, det ena i axillen af det andra. (”Im ganzen Ge- biete der Pflanzenwelt bildet sich niemals ein ein- faches Blatt in der Achsel eines andern Blattes” säger ScHLtEiDEn sjelf IL, p. 332). Endast en till ytterlighet drifven vidhängsenhet vid förutfattade meningar kan här vidhålla att blad och vagina är samma organ, eller att vaginan (stiplerna) är en del af bladet. Det synes mig rimligare alt anse vaginan (stiplerna) vara ett organ för sig, som i sjelfva verket är lika mycket skildt ifrån bladet, som detta ifrån axeln. Men äro stiplerna hos Anthurium, hos Lirio- dendron, hos Potamogeton att anse såsom från bla- det skilda egendomliga organer, så måste de väl jemväl så böra anses hos andra växter. Det kan genom de påtagligaste öfvergångar ådagaläggas, att de fria och inbördes skilda stiplerna äro samma organ som den vaginerande hylsan hos andra växter, som de med bladstjelken sammanvuxne stiplerna, som perul&e och tegmenta hos träd och örter. Det är öfverallt samma organ, stipulan, blott i olika former. Lika litet som ståndaren anses vara en del af blombladet, eller placentan en del af carpellarbladet, derföre att den hos nå- gra växler sammanhänger dermed, lika litet bör 70 stiplernas sammanhängande med bladet bevisa bå- das identitet, eller att de förra äro delar af det sednare. Vi ha sett ofvanför, att de appendikulära or- ganerna på växten anläggas samtidigt med den del af axeln derifrån de utgå. Allt som stammen bildas och fortväxer afsöndra sig vissa cellmassor, eller åtminstone individualisera sig med en egen verksamhet vissa punkter, derifrån de appendiku- lära organerna utskjutas. Så tidigt som kroppen visar skilda delar af bestämd form, anläggas hos många växter stipler och blad som olika organer (stiplerna fria); hos andra sammansmälta de un- der utvecklingen (stiplerna förenade med blad- stjelken); hos åter andra särskiljes kanske icke någon del will stipler. Men detta synes dock icke hindra antagandet, att växtens appendikulära orga- ner äro icke af ett, men af tvenne olika slag: blad och stipler. IV. Stiplernas förhållande till knoppen. Författarne synas ha svårt att säga hvad en knopp egentligen är; man säger vanligen: knop- pen är en outvecklad axel. Men då t. ex. hos Liriodendron både perule, och det första paret sti- pule, och de följande i sjelfva verket innesluta outvecklade axlar, så blir knopp en benämning på en gång för en del och det hela. Denna obe- stämdhet involverar en annan. Man anser van- ligen en knopp representera ett växtindivid; och emedan knoppen är något obestämdt, så blir växt- individet det äfven. I de högre metamorfosgra- derna skiljer man emellan en inflorescens (ett blom- ster) och en blomma; man synes då böra konse- qvent skilja emellan en enkel knopp och en sam- 71 mansatt. Gifves det icke några karakterer som närmare kunna bestämma en enkel kno Fästa vi oss åter vid Liriodendron, så befin- nes knoppen, då den först öppnar sig om vå- ren, bestå (1:0) af 2:ne stipler, (2:0) af ett blad, som :(3:0) uppamimar en ny knopp i sin axill. Denna nya knopp är sammansatt på samma vis. Blad och stipler altervera alltså regelbundet. Li- kaså är förhållandet hos Amentaceerna, hos Rheum och Ficus, der ochrean alternerar med bladen, och i allmänhet hos hvilken med stipler försedd växt som helst. Men emedan ofta den sammansalta knoppen öppnar sig nästan samtidigt för hela sin längd, så synes ingen gräns emellan deri ingående delar. Men hos Ziriodendron, Ficus, Rheum 0. s. v. öppnas de enkla knopparne successivt, med län- gre mellanstånd, och det visar sig derigenom hos dem tydligare, att hvarje enkel knopp består af 2:ne stipler och ett blad. ' Då hvarje (axillar) knopp sitter i axillen af elt blad, tyckes det kunna vara likgiltigt antin- gen jag säger, alt det är bladet som öppnar (den sammansatta) knoppens vegetalions-cyclus, hvil- ken sedan fortgår med alternerande stipler och blad, eller jag börjar med stiplerna. Men i sjelfva verket är förhållandet icke så; stiplerna äro nöd- vändigt knoppens nedersta, begynnande organer Det har redan blifvit anmärkt alt hos Ms dendron är det de 2:ne bruna stiplerna, som be- gynna serien af organer i den nya års-knoppen. Hos Humuwulus finnes, jemte de blad och stipler som tillhöra hufvudstammen, axillarknoppar, som be- stå af (1:o0) ett sessilt fjällpar (stipler), inneslutande en på stängel-led höjd knopp. Denna utgöres af (2:0) ett nytt stipelpar, omslutande sina blad, hvar- efter åter följa stipler och blad o. s. v.; begyntes v2 cykeln af knoppens organer med bladet, så -ha intetdera af dessa första stipelpar något tillhörande blad. Hos Saxifraga erassifolia inneslutes det öfre bladet af det nästföregåendes till en vid hylsa utbredda vaginerande del. Denna hylsa motsva- rar stiplerna hos andra växter, och följaktligen äro organerna ordnade i alternerande stipler och blad. Men i axillerna af desssa hylsor utvecklas ofta derjemte axillarknoppar (secundi ordinis), hvil- ka begynna med ett organ, som molsvarar de ut- vecklade bladens vaginerande hylsa. Stiplerna äro således äfven här de. organer, som begynna axil- larknoppens cyclus af appendikulära delat: Hos Potamogeton, der vaginan (stiplerna) sitter 1 axil- len af ett blad, synes det väl som om knoppens organer begyntes med bladet; men undersöker man äfven här axillarknopparne, så visar sig att de begynnas med en vagina, som annars ej tillhörde något blad, hvdrellen följer ett blad med en ny vagina. Då hos Rheum den underjordiska knop- pen först framkommer om våren, är hela denna sammansatta knopp innesluten af en stor röd ochrea; derefter kommer ett knappt utveckladt blad sam- manvuxet med en stor röd ochrea, derefter allt- mera utvecklade blad och ochreer o. s. v. Äfven de nedre bladens axillarknoppar utgöras af ytterst en ochrea o. s. v. Knopparne, som om våran ut- vecklas på våra vanliga träd, begynna med Fjäll och icke med blad. Cotyledonerna, som i första metamorfosgraden kanske motsvara stiplerna, äro de begynnande och bladen föregående organerna. Jag tror mig då ha rätt antaga, att i den ord- ning organerna följa hvarandra, utgöres en enkel knopp: (1:0) af 2:ne stipler, såsom skyddande organer för ett blad; (2:0) af detta blad, såsom uppammande organ för en ny knopp. 73 Sammanfattningen af flera enkla knoppar ut- gör en sammansatt och molsvarar det begrepp som man vanligen gör sig om en kuopp. Den kan vara Skkniatisåte af enkla antingen successivt sig utvecklande (Liriodendron, Faqus) eller af samtidigt framkommande (Staphylea), då flera blad, med hvar- dera sina stipler, anläggas på en gång. Sällan synas flera knoppar uppstå bredvid hvarandra inom samma stipelpar (Polygonum, Rumezx). Det synes mig icke inverka på dessa bestäm- ningar, att stiplerna till många knoppar icke kom- ma till utveckling. Det har ofvanföre blifvit vi- sadt, att hos många växter (Hakea, Ribes, Calliste- mon, Asken, Syrenen, Lönnen, o. s. v.) har den till utseendet enkla knoppen uppkommit derige- nom, att stiplerna endast komma till utveckling i de yttre enkla knopparne, bladen ensamt 1 de inre och öfre. Men emellan båda gifves det mei- lanformer, der både stipler och blad framkomma. Jag har ofvanför sökt visa, att växtens ap- pendikulära organer äro af 2:ne olika slag, blad och stipler. Undersökningen af bladknoppen vi- sar, alt en enkel knopp, åtminstone så ofta orga- nerna komma Will full utveckling, utgöres af båda dessa växtens grundorganer: bladet (såsom cen- tralt) ett enda, stiplerna (såsom laterala) 2:ne. Äro grundorganerna tvänne, så låter det sannolikt, att båda böra ingå i det enkla växtindividet. Men växtindividet, reduceradt till sin enklaste form, synes ock blott böra utgöras af växtens gruudor- ganer. Men tillika ingår i den enkla knoppen en axel-del, och det är dess förhållanden, som nu torde böra ukdersökas. V. Stiplernas förhållande till axeln. Det har ofvanfor blifvit anmärkt, att de ap- pendikulära organerna anläggas samtidigt med den 74 stam, derifrån de synas uigå. Allt som stammen bildas och fortväxer, Widavidualissrs sig med egen verksamhet de cellmassor, derifrån blad och stip- ler utgå, de nedre först de öfre sist. Om 2:ne eller flera afsöndra sig samtidigt, blifva de af dem bildade delarne opposita eller vertcillerade; af- sättas cellmassorne på olika höjd, blifva de utbil- dade delarne alternerande, Då stipler och blad hos växterna ofta äro förenade, så torde i dessa fall båda äfven anläggas samtidigt, och den dem bildande Gekbinass ar förblifya orubbad och sam- manhållen under utbildningen. Men om den cell- massa, som skall utbilda sig will stipler, tidigt - skiljes, eller urspr ungligen anlägges afsöndrad ifrån den, som skall utbilda sig till blod så är tydligt att icke allenast stiplerna kunna utbilda sig skilda ifrån bladet, utan det låter jemväl tänka sig att de kunna frånryckas sin ursprungliga ställning bredvid bladet, i fall inom axeln utbredningar eller förlängningar försiggå. | ScHLEIDEN har fästat uppmärksamheten på de olikheler växterna visa deruti, att internodierna emellan de anlagda bladdelarne än förblifva out- vecklade, än förlängas. Dessa olikheter synas kon- stanta för olika arter och för olika internodier hos samma art. Hos ÅAucuba japonica är t. ex. årsskotlets första internodier outyecklade, och bla- den reducerade till 2:ne par perule; det 3:dje internodiet utveckladt och ganska långt, det 4:de åter hälften kortare, det d;te nästan outveckladt. Derefter vidtaga ett nytt års bladdelar, med in- ternodierna utvecklade på samma sätt. Då i en sammansatt knopp blad och stipler motsvaras af perule, komma, så vidt min erfa- renhet räcker, intlernodierna till dessa perule al- drig till utveckling. Perule förenas alltså till Via kransform, antingen så att 2 och 2 äro decusse- rade (Åcer, Äsculus, Syringa, Fraginus o. s. v.), el- ler äro perul&e ställda i spiral (Hakea, Ribes, Cal- listemon 0. 8. V.). Hos växter, som äga utbildade stipler, kunna flera modifikationer inträda i afseende på inter- nodiernas utveckling. Hos Tilia, Malva, Geranium m. fl. synes axeln föke undergå någon förandrin emellan de cellmassor som skola utbildas till stip- ler och dem som skola blifva blad. Stipler och blad äro vid basen förenade, och något interno- dium dem emellan kan icke sägas existera. Men om stiplerna afskiljas tidigt ifrån bla- dets cellulmassa, eller anläggas omedelbarligen som skilda och utskjutas som egna organer ifrån den sig förlängande axeln, så kän ett stängelled utvecklas både emellan stipler och blad (Lirioden- dron, Begonia, Ficus) och emellan blad och nästa par stipler (svagt hos Liriodendron, Ficus, utmärkt hos Lepigonum). Hos många växter kommer detta sednare icke till utveckling (stipulae intrapetiola- res hos Melianthus, Potamogeton, Polygonee); dere- mot utvecklas hos dem internodiet emellan stip- lerna och det af dem inneslutna bladet, hvilket blad då kommer att sitta omedelbarligen under det närmast öfre stpelparet, antingen fritt såsom hos Potamogeton, Staphylea, eller sammansmältande med dess bas, såsom hos Magnolia, Rheum, Sazi- fraga crassifolia, Batrachum o. s. Vv. Sällan skiljas äfven de båda stiplerna åt, så- som hos Anthurium, antingen genom ett outveck- ladt stängelled (bladknopparne), eller genom ett utveckladt (spathan, såsom inre stipula, skild ge- nom pedunkelns förlängning ifrån den yttre, som sammanväxer med bladbasen). I detta fall blifva 70 stiplerna symmetriska, då under vanliga förhål- landen de äro mer eller mindre sneda. Den nu utvecklade åsigten om stiplernas, bladens och axelns relativa förhållanden grundar sig på det ofvan gjorda antagandet, att stiplerna äro kuoppens yttersta och vegetations-cykeln be- gynnande organer. Vill man icke erkänna den der lemnade, ifrån förhållandet med axillar-knop- parne hämtade, bevisningen, i det både sådane växter, som ha internodiet utveckladt emellan oli- ka knoppar, d. ä. emellan blad och följande stipel- par, såsom Urticex, som ock de, hvilka ha inter- nodiet utveckladt emellan stiplerna och det af dem inneslutna bladet, eller der knoppens ytler- sta organ synes vara ett blad, såsom hos Potamo- geton, Rheum, Sagifraga, hafva axillarknopparne begynnande med stipler —; vill man, säger jag, icke erkänna detta såsom bevis, så måste man antaga knopparne bildade efter en olika norm hos ofta närstående familjer (Staphyleacee och Rham- ner, ÅArtocarper och Urticex, Platanee och Amen- tacee o. sS. Vv.) Men detta antagande synes mi lika osannolikt som att Calyx och Corolia skulle kunna byta plats, eller att Calyx, som är yttre hos några, skulle kunna vara inre och omsluten af corollan hos andra. Det synes mig då rimligt att anse knoppen öfverallt konstruerad på samma sätt, öfverallt begynnande med stiplerna, och stip- lerna öfverallt inneslutande det dem, eller samma enkla knopp, tillörande bladet. Men om bladet sålunda kan vara skildt ifrån dess egna stipler (Staphylea), så blir detta ett ytterligare bevis, att stiplerna icke kunna vara delar af bladet. Författarne äro oense om den relativa ord- ning, hvari blad och stipler utvecklas inom knop- pen. Link antager (Elem. Philos. Bot. Ed. II. Tom. id I op. 465) att stiplerna utvecklas före bladet. ScHLEIDEN (Morpholog. p. 184”) påstår motsatsen och klandrar ganska bittert Link för dess uppgift. Motsägelsen synes ha uppkommit derigenom, att man betraktat olika växter och trott att förhål- landet öfverallt varit enahanda. I sjelfva verket torde också förhållandet öf- verallt vara detsamma, och stiplerna de först ut- vecklade organernpa. Men då, som nyss anmärktes, elt stängel- tad kan utvecklas såväl emellan stip- ler och blad, som emellan blad och följande stip- ler, så blir utseendet i båda fallen ohka. I förra fallet synes bladet vara yttre och förr utveckladt, i senare fallet synas stiplerna vara de yttre or- ganerna; eller med andra ord, 1 förra fallet om- sluter bladet stiplerna, i senare omsluta stiplerna bladet. 5) Von allen Theilen des Blattes entwickeln sich die so eben erwähbnten Organe (Nebenblätter) zuietzt, wie das schon eigentlich von selbst aus der gesetzmässi- gen Entwickelung des Blattes von oben nach unten folgt, aber auch gar leicht sich durch Beobachtung an jeder Knospe einer Pflanze, die nur irgend so ausgebildete Nebenblätter hat um die Untersuchung zu erleichtern. Utan att fästa mig vid den ofvanför af mig lemnade förklaringen, enligt hvilken SCHLEiDEns åstående är oriktigt i allmänhet, synes mig vissa växter (Tilia, Fagus, Vitis, Viola, Lepigonum, Gera- nium 0. s. v., huru man än vill förklara förhållan- det, bestämdt motsäga det Schleidenska påståendet. Endast hos Salix synes motsatsen äga rum. Stiplerna utväxa här först långt efter bladet; men observeras förhållandet nogare, så synas stiplerna anläggas här såsom hos andra växter, men de förblifva, åtminstone hos de nedre bladen på års-skottet, länge såsom yt- terst små glandler. Kanske står härmed i samman- hang, att äfven tänderna på bladen bli märkbara först långt efter bladens bildning. 78 Dessa stiplernas och hladets olika förhållan- den synas nästan — nemligen så vidt mina ob- servationer räcka — vara konstanta inom samma familj. Hos alla (2) Monocotyledoner, hos Nym- pheacer, Ranunculacere, Magnolacec, Polygonece, Be- goniacer, Sawifrager, Umbellifere, Araliucee, Parony- chwece, Rosacee, Plumbaginee, Rubiacece (alla ?) Sta- phyleacee, Ulmacer, Artocarpee, Platanee, m. il. om- sluta stiplerna icke det blad, vid hvilket de äro insererade, utan först det följande, som genom ett utveckladt internodium är skildt derifrån. Dere- mot omsluta stiplerna det blad, vid hvilket de äro insererade, hos Tiliacee, Malvacec, Alsinec, Euphor- biacee, Geramiacee, Violariee, Passifloree, Ampelidece, Hamamelidecx, Rhamner, Leguminose (alla ?), Urticee, Amentacee 0. s. v. Många aflina familjer (Staphy- leacee och Rhamnece, Plron ychie& och Alsimee, ÅAr- tocarper och Urticer, Platanee och Amentacer, Ro- sacee och Leguminose) äro således i detta afse- ende olika. VI. Stiplernas betydelse. Jag har ofvanför sökt visa, att den skarpa skillnad, som man på papperet uppdragit emellan axlar och appendikulära organer, 1 sjelfva verket icke existerar, men att borttagandet af den skarpa gränsen dock icke hindrar att vissa delar kunna anses ha en mera afslutad utveckling (blad), an- dra en mera oafslutad (stam). Växtens grundlag är en bildsam massa, derifrån delar afskilja sig (individualisera sig), än under form af stammar, än under form af blad. Efter olika växters olika natur blir denna individualisering än mera skarp, än sammanflyta delarne. Typiskt synes växten skilja emellan ett uppstigande organ (axel) och ett nedstigande (rot); emellan ett central-organ (axel) 79 och periferiska delar (appendikulära organer). I dessa senare, vanligen symetriska, tenderar växten att individualisera sido-orgaver (stipler) ifrån en mediandel (bladet). Genom en utveckling i den avlagda axeln kunna sidodelarne skiljas (rån me- diandelen, och stiplerna på den utvecklade stam- men vara långt frånskilda bladet; föregår icke en sådan utveckling, så utgå stipler och blad ifrån samma punkt; är tendensen till individualisering svag, så afsöndras icke stiplerna ifrån bladet, icke bladet ifrån stammen. I morphologiskt afseende synes mig alltså stiplerna lika mycket skilda ifrån bladet, som bladet ifrån stammen. Bladet är ap- pendikulärt organ till stammen, stiplerna appen- dikulära organer till bladet. Såsom båda varande appendikulära delar, är utvecklingssättet hos båda detsamma. Bladet såsom centralorgan för stip- lerna är ett enda, stiplerna såsom sido-organer till det symmetriska bladet 2:ne. Vi ha sett ofvanföre att den enkla knoppen utgöres af 2:ne stipler och ett blad, och att dessa organer äro så ställda, att stiplerna alltid äro yt- tre och bladet omslutande orgaver. Framför bla- det ulvecklar sig en ny knopp, konstruerad på samma vis. I axillerna af stiplerna utveckla sig inga knoppar. Stiplernas utveckling har nått sin höjd, då bladets vidtager; de förvissna ofta eller affalla, om fullt skilda ifrån bladen, under det bladet utväxer och fortlefver till dess det upp- ammat en ny axillar knopp, färdig till utveckling. I fysiologiskt afseende skilja sig alltså stipler och blad deruti, att stiplerna tyckas vara bestämda att skydda bladet under utvecklingen; de utvecklas derföre företrädesvis i de sammansatta knoppar- nes nedersta organer och komma ofta icke till utveckling i de öfre; de få derföre ofta en annan 30 konsistens och secernera ofta egendomliga, emot atmosferiska inflytanden troligen skyddande vät- skor (sEsculus, Populus, Rheum, Rumex '"); de för- vissna £) Det är märkvärdigt huru allt i naturen sträfvar att antaga form, till och med der, hvarest slutafsigten med frambringandet synes vara en formlös massa. SCHLEIDEN anmärker, att öfverallt der Viscin förekom- mer hos växterna, uppstår det genom upplösning af färdigbildade celler. Så synes också förhållandet vara med de Viscin (?)-artade vätskor, som hos många växter synas ämnade att skydda knopparne. Undersöker man en outvecklad knopp af Rheum, så kan man svårligen undgå att anmärka ett klibbigt ämne, som utdrages I långa trådar, då man afbladar ochreerna ifrån den sammansatta knoppen. Lägger man dessa trådar under mikroskopet, så befinnas de bestå af en stor mängd lameller, sammansatta af långa celler, 4—35 cellrader i-bredd, men af en enda celluls tjocklek. En del af dessa lameller synas små- ningom upplösas och bilda det klibbiga ämnet, som sammanhåller de andra. Då knoppen utvecklar sig, torkar sannolikt det klibbiga ämnet i luften och bi- drager, jemte de qvarsittande fjällen, att ge en sam- metsartad glans åt de späda ochreerna. På det mycket späda bladet är det lätt att följa lamellernas utveckling. Allt som randen framskju- tes, bemärker man innanför randen vissa celler af ytan, som mera än de andra förstoras. Då de äro ungefär hälften större än de andra, ser man en tu- delning försiggå, hvilken snart följes af de tvänne de- larnes delning, hvardera i tvänne. De fyra sålunda bildade cellerna svälla och blifva allt mera åtskilda. En längsdelning blir allt mera märkbar, så att 2 hälfter uppstå, deraf den ena hufvudsakligen utveck- las och utbreder sig till den membranlika lamellen. I alla cellulerna märkas tydliga cytoblaster. Jag har förgäfves sökt komma till visshet om, huruvida det är genom cytoblasten eller genom del- ning, som de nya cellulerna uppstå. Det har synts mig som om cellulerna (åtminstone de sednare) upp- stodo genom delning, sålunda nemligen att cellmem- branen uttänjdes blåslikt på de ställen, der nya celler 81 vissna då deras funktion är afslutad. Bladets funktion är att uppamma en ny knopp, att sörja för förökningen och fortplantningen. Om sålunda stipler och blad både i morfo- logiskt och fysiologiskt hänseende skilja sig ifrån bvarandra, så torde det vara oriktigt både alt med de äldre botanisterna antaga ett enda grund- organ (bladet), och att med de nyare antaga tvänne (blad och knopp: AGArpbE; axel och blad: ScHrLEI- DEN). Grundorganerna synas mig vara (utan af- seende på roten) trenne axlar, blad och stip- ler, att sluta ifrån de knoppar jag hittills betrak- tat; återstår nu att efterse, om samma organer igenfinnas i den föregående och de följande me- tamorfosgraderna. VII. Stiplerna inom de öfriga metamorfosgraderna. Står metamorfoslärans hufvuddogm fast, att nemligen alla växtens organer äro modifikationer af några få grundorganer, och kan det resultat uppstå och slutligen afsnörades — och att cytobla- sten var en senare tillkomst. Undersökes bladet i en något senare period, så visa sig fullkomligen motsvarande celler, bakom kan- ten af bladet, utveckla sig till hår, på samma sätt som de förra utvecklade sig till lameller. Håren och lamellerna äro bvarandra motsvarande, men med olika bestämmelse; lamellerna synas upplösas och den viscin (?) -artade vätskan skyddar bladen under upp- sprickningen; håren qvarblifva och skydda det ut- vecklade bladet. Hos /Esculus är förhållandet icke mycket olika. I stället för de breda lamellerna hos Rheum, finnas « långa bomullslika hår, genom hvilkas upplösning den klibbiga saft synes bildas, som vid knopparnes utsprickning öfverdrager perulz. KE. V. A. Handl. 1849. 6 på 82 anses som säkert, hvartill jag vågar tro ofvan an- förda observationer leda, så måste stiplerna äfven förekomma inom de andra metamorfosgraderna. Det återstode då att efterse hvilka organer der motsvara bladknoppens. stipler. Men då den fö- regående undersökningen visat, att det både gif- vas växter som ha stiplerna utvecklade jemte bla- den, andra der inga stipler kommit tull utveck- ling, och åter Ne der sannolikt inga blad, men blott stipler, äro utvecklade, liksom det gifves väx- ter (knoppar) der blott axelorganer, Jckt de der blott bladorganer komma till utveckling, så låter det åtminstone tänka sig att förhållandet äfven kan vara sådant inom de öfriga metamorfosgra- dernas knoppar. I den mångfald af olika förbål- landen, som här utan tvifvel existerar, äro mina undersökningar alltför få, för att jag här skulle våga framkomma med några allmänna bestämmel- ser. Jag skall blott tillåta mig anföra några få anmärkningar, för att visa alt det hos några VäxX- ter gifves inom de andra metamorfosgraderna or- "aner, som kunna anses representera stipler na. 1. Cotyledonarknoppen. När man erinrar sig alt stiplerna vanligen äro tvänne, sittande en på hvardera sidan om ett med dem dekusseradt blad, hvars täckorganer de egentligen synas vara, alt de äro de nedersta och yttersta i den cyclus af organer, hvaraf knoppen utgöres, att de oftast äro enkla och odelta, och att de vanligen ha en kort tillvaro, i det de förvissna eller affalla sedan bla- det kommit till utveckling, så är uti alla dessa omständigheter en så öfvervägande likhet med Cotyledonerna, att man väl kan anse som sanno- likt, att Cotyledonerna i den första utvecklings- graden rätt ofta, om icke oftast, motsvara stiplerna uti den andra. Så ansågos de äfven af Linné , 83 (cotyledones, quas uti squamas gemme considero, quum marcescant et decidant sub incremento plantule, haud aliter quam squame gemmarum sub ramuli quem con- tinebant incremento. LinsÉ Gemm. Arbor. p. 4). Ny- are förfaltare anse dem som enkla blad, utan att vidare redogöra för många omständigheter, som tala deremot. I sjelfva verket torde cotyledonerna icke öfverallt vara fullt hvarandra motsvariga or- ganer, utan äfven här flera olikbeter äga rum. När en ärta (Pisum sativum) gror, är cotyle- donerna dess första appendikulära organer. De äro hemisferiska, med ett litet märke vid den öf- re, stammen tillvända, kanten. Derefter följer ett rudimentärt 3-uddigt fjäll, motsvarande stiplerna jemte bladet; hvarefter det tredje organet på stjel- ken bär tydliga, stora, starkt utvecklade stipler, men bladet blott representeradt af en liten syllik flik emellan stiplerna. De följande bladorganerna få bladstjelk med småblad o. s. v. De appendi- kulära på stjelken alternerande organerna ulgöras alltså här 1:o af stiplerna ensamt, utan blad, el- ler detta (2) reduceradt tll det lilla märket på cotyledonerna, 2:o af stipler med antydning till elt blad, 3:o af stipler med tydligt utbildadt blad. Det torde här knappast kunna sättas i fråga, att ju icke stipler och cotyledoner äro hvarandra fullt motsvarande. En stipel motsvaras af en cotyledon. Då årsknoppen af Lönnen öppnar sig, begyn- nes cykeln af organer med röda, lineära, parvis motsiltande perule, paren flera eller färre. Då fröet gror, äro de första appendikulära organerna elt par lineära cotyledoner. Med dem dekusserade, följa bladen parvis. Om alltså embryoknoppen och bladknoppen motsvara hvarandra, så måste cotyledonerna motsvara perui&, Men det är vi- sadt, alt ett perule-fjäll i sjelfva verket represen- 54 terar 2:ne stipler (och ett mer eller mindre out- veckladt blad). Alltså motsvarar här hvarje co- tyledon tvänne stipler. Hos Rosaceerna begynnas års-skotten med perule, hvari man wmwer eller mindre tydligt upp- täcker spår af de båda stiplerna och bladet. Hos flera Drupaceer (t. ex. Cerasus- arter) utgöras de första appendikulära organerna på det sig utveck- lande embryot af tvänne cotyledoner, som bära vid basen ganska tydliga stipelartade organer. Det synes allså som motsvarade cotyledonen här ett perule-fjäll, derpå bladet kommit till utveckling. De anförda exemplen tyckas sålunda SS alt stiplerna 1 växtens första utvecklingsgrad, cotyledonarknoppen, kunna förekomma i od samma modifikationer som 1 bladknoppen. Coty- ledonen kan motsvara en ensam stipel, kan mot- svara tvänne stipler med outveckladt blad (perulz), och slutligen ett utveckladt blad med 2:ne stipler (enkel knopp): Det är då äfven möjligt att väx- ter finnas, der cotyledonerna böra anses motsvara bladet ensamt, der inga stipler komma till ut- veckling. Dessa bestämmelser synas mig icke lida nå- gon afbräck, eller vederläggas deraf att embryo- knoppen är omgifven af organer, som äro ämnade till embryots skydd (fröhinnorne). Det synes mig som det ingalunda vore gifvet, alt dessa kärnor vore att bötna luta som appendikulära organer, utan att de fastmera synas vara blotta utbredningar af axeln, Om man nemligen utgår ifrån de organer på växter, som äro obestridliga appendikulära or- ganer, så torde det för dem finnas vara en allmän lag, att de anläggas samtidigt med den stamdel, derifrån de utgå, och att allt som stammen bildas 85 och fortväxer afsöndra sig de bladen bildande cellmassorne, de nedre först, de öfre sist. Sedan internodier och blad äro i denna ordning anlag- da, bilda sig inga nya blad; bladutvecklingen är med den första anläggningen afslutad, och bladens bildningsordning inom samma knopp alltid ad- scenderande. Annorlunda är förhållandet med fröhinnorne. De anläggas först efter internodiets bildning, ne- danom en redan ofvanför bildad axeldel (nucleus, chorion, tercine). De inre (secundine Mirb.) eller öfre utvecklas först, och de yttre (primine Mirb.) eller nedre följa i descenderande ordning; de begynna som ett cirkelveck, hvilket, alltmera utvidgande sig till membran, drager sig öfver det organ, som det är ämnadt att betäcka, lemnande alltid en mer eller mindre tydlig organisk öppning i toppen. En sådan utbredning af axeln synes icke vara uteslutande tillhörig den punkt, som kan an- ses som gemmulans basis (chalaza); der en raphe kommer till utveckling, kan vid dess bas en ny hinna utveckla sig på samma sätt (arillus); möj- ligen torde de utbredningar af torus hos Nymphe- aceer, Aurantiaceer 0. s. v., som man i läroböckerne uppgifver, vara analoga utvecklingar inom andra metamorfosgrader. Det synes mig då som man hade full rätt, att vid bestämmandet af embryo-knoppens orga- ner icke afse fröbinnorne såsom dertill hörande organer. Cotyledonerna äro då embryo-knoppens yttersta, begynnande organer och torde väl i de flesta fall kunna betraktas motsvara stiplerna i den följande utvecklingsgraden, med de modifika- tioner hos olika växter, hvarpå ofvan äro intagne några exempel. 86 2. Blomsterknoppen. Att Bracteer och Invo- lucrer hos många växter, och väl bos de flesta som äga stipler, motsvara de sammansmälta stip- lerna, bevisas genom de tydlhligaste öfvergångar. Hos Monocotyledonerna är öfvergången ifrån bla- dens . vagina till spatban ofta ganska märkbar. Hos Musa äro braeteerna stora, röda, stjelkomfat- tande, med longitudinella vener. Ofta finnes ett rudimentärt blad ute på spetsen af de nedre, röda bracteerna. Det kan alltså här, svårligen nekas, att den röda delen motsvarar vaginaldelen (stip- lerna) och det öfre rudimentära gröna bladet mot- svarar bladets lamina. Ser man på nervering och ställning i allmänhet, så synes det mig som hos Richardia förhållandet vore enahanda. Den stora hvita spatban motsvarar bladets vagina, och den gröna spetsen är det enda som återstår af det rudimentära bladet. Jag har redan ofvanför an- tydt, att hos Anthurium motsvarar spathan den inre stipulan, under det den yttre sitter vidvuxen den närmast undre petiolus -— såsom dess vagi- -nerande hylsa. Hos Dicotyledonerna kunna otaliga exempel uppsökas, der öfvergången ifrån stipler till brac- teer är alldeles påtaglig. Det har ofvan blifvit anmärkt, att Tussiago-arterna ha stammar af 2:ne slag. På dem som bära blommor förekomma stip- lerna såsom fjäll, ofta med ett rudimentärt blad på spetsen. Hos dem är öfvergången ifrån de ne- dre fjällen till de öfre bracteerne, och ifrån dessa till Anthbodiernas involucral-fjäll så tydlig, alt det är svårt se någon gräns dem emellan. Hos Rheum är påtagligen ochrean, och icke bladet, det organ som motsvaras af bractean. Så är äfven hos många Umbellater, hos Helleborus foetidus, Amentaceerna och otaliga andra, onekligt alt bractean motsvarar 87 bladens vaginaldel. Hos Prunus Padus m. fl. fin- nas ofta, i stället för median-costan, 2 skilda huf- vudnerver 1 den symmetriska bractean, motsva- rande de 2 nerverna till.de sammanflutna stip- lerna. Någongång motsvara 2:ne bracteer de 2:ne fria stiplerna, t. ex. hos flera Begonia-arler. 3. Blomknoppen. Det är utan tvifvel svårare att finna tydliga öfvergångar ifrån de lägre meta- morfos-gradernas organer till dem, som Horgkom- ma 1 blomknoppen. Är blomknoppen en mela- morfos af bladknoppen, så synes mig nedanstående corollarier, hvartill undersökningen af bladknop- pen torde leda, äfven här böra äga sin tillämp- lighet. 1:o En enkel knopp utgöres af 2:ne stipler och 1 blad; då flera organer äro förenade, är knoppen sammansatt. 2:o Då många appendikulära organer förenas, för att bilda en sammansatt knopp, är det vanligt, alt stiplerna endast komma Mill ut- veckling 1 de nedre eller yttre (perulze), bla- den endast i de öfre. Stipler och blad äro ofta vid gränsen emellan båda (emellan tyd- liga stipler och tydliga blad) antydda som skilda organer. 3:o Då i en sammansatt knopp blad och stip- ler motsvaras af perule, komma internodierna till dessa perule icke till utveckling. Perulze förenas alltså till kransform, antingen så att 2 och 2 äro decusserade, eller äro de ställda i spiral. 4:o Stiplerna äro vanligen sessila, enkla och odelta, utskjutna una vice från axeln; ner- verna (venerne) utgå också ifrån basen, lon- gitudinelt parallela, men konvergerande mot - 85 spetsen. Bladen äro ofta petiolerade, mer el- ler mindre delade, ofta bildade i flera repri- ser, i det en longitudinel costa först bildas, derifrån laminans flikar eller småblad ut- skjuta; nerverna äro också vanligen pinnat- eller palmat-grenade, och utgående ifrån costan. 3:o Stiplerna, om fullt skilda ifrån bladen, ha en tendens att bli färgade; 1 en sammansatt knopp (Acer, sEsculus) äro de inre perul&e ofta starkare färgade än de yttre. Användas dessa ifrån undersökningen af blad- knoppen deducerade corollaria på blomknoppen och dess delar, så synes mig följande bestämnin- gar deraf böra följa: 1:o En blomknopp motsvarar vanligen en sam- mansatt knopp. 2:o De yttre blomknoppens delar äro alltså pe- rule. Tepala och Stamina synas väl då böra anses motsvara stiplerna, karpellar-bladen re- presentera väl bladen. 3:o Internodierna emellan blommans delar kom- ma icke till utveckling. Blomdelarna, decus- serade eller ställda i spiral, bilda kransar, vanligen tydligare och mera slutna än i blad- knoppen. 4—5:o Sepala och Petala äro vanligen sessila, enkla och odelta, med longitudinella och pa- rallela hufvudvener. De ha en öfvervägande tendens att bli färgade. De inre (petala) äro vanligen starkare färgade än de yttre (sepala). Under förutsättning alltså att de resultater, hvartill undersökningen af bladknoppen synes le- da, äro användbara på blomknoppen, så äro väl blomdelarna att anse som metamorfoser af dels stipler, dels blad. 89 Hos Prunus Avium, flore pleno, består bladknop- pen af yttre, små, bruna perul&e, hvilka ofta äro klufna i toppen; derefter följa större, nedtill hvit- hyalina, upptill rodnande, eller de inre upptill gröna, med en rund flik under spetsen, hvilken bos följande fjäll ofta öfvergår till ett oskaftadt blad, bevingadt med stora cilierade stipler. Der- efter följa utvecklade blad, och stiplerna bli min- dre. Hos de perule, som ha något spår till blad- skifva, finnas 3 hufvudnerver, hvilka fortlöpa lon- gitudinelt, en ull hvardera fliken. Blomsterknoppen bar ytterst en krans af brac- teer, fullkomligt motsvarande perule i bladknop- pen. De ha samma konsistens och äro liksom stip- lerna cilierade i kanten, och ha 3 hufvudneryer. I blomknoppen äro sepala mera bladlika, men de ha nerveringen »af perule, 3 hufvudnerver som konvergera mot den odelta spetsen. De synas alltså motsvara perul&g, der ingen lamina kommit till utveckling. De inre och mera hyalina perulze synas motsvaras af petala och ståndare, emellan hvilka öfvergången är tydlig i den fyllda blom- man: lineära petala i toppen bärande en anthera, och filamenter som nedtill äro petaloidea. Ofta synes petala 3-flikiga, den medlersta spetsen bä- rande antheran, de motsvara stiplerna och ett outveckladt blad i bladknoppen. I centrum af blomman utvecklas nästan allmänt i stället för pistillen ett tydligt blad, något förlängdt i spet- sen, liksom tll en stylus. Det har en tydlig co- sta och flera mindre nerver. Icke så sällan ut- vecklas 2:ne blad, i stället för 1, som då äro ned- till hopvuxna och någon gång omsluta (en ny knopp) nya petala och ståndare. Det synes mig då som skulle man kunna citera Prunus Avium - såsom ett nästan fullstän- 90 digt bevis för riktigheten af ofvan gjorda anta- ganden. Hos Frazinus, Aiulanthus, Iuglans o. s. v., hvilka ha den sammansatta knoppens yttre perul&e molsva- rande blotta stiplerna, de inre appendikulära or- ganerna utgjorda af blotta bladen, hos dem få de på gränsen emellan båda utskjutande organerna utseende af att motsvara 2:ne starkt utvecklade stipler och 1 rudimentärt blad. Det anmärktes nyss, att hos Prunus Avium förekomma ofta stån- dare som äro 3-flikiga, den medlersta fliken an- thera-bärande. Detta ståndarens utseende, tillfäl- ligt hos Prunus Avium, blir konstant hos andra växter (Myogalum, Allium, Amaranthacee, o. s. v.). Månne icke dessa former på gränsen emellan blom- knoppens yttre perul&e (stipler: tepala) och blad (carpellarbladen) motsvara sådane appendikulära organer i bladknoppen — emellan perul&e och blad — der både stipler och blad komma till ut- veckling? Afven ScHrtEmENn (Grundz. p. 284) anser dessa ståndarens laterala delar motsvara stiplerna och han uttrycker sin förundran öfver att intet annat bladorgan i blomman visar dylika stipular- utbredningar. Enligt den åsigt, jag här sökt fram- ställa, synes icke vara skäl till en sådan förun- dran; blomknoppen synes häri återgifva bladknop- pens former. I dessa 3-delta ståndare synes den medlersta anthera-häranude fliken motsvara det rudimentära bladet, och de blombladslika sidoflikarne represen- tera stiplerna. Gifves det måhända växter, som skilja båda, der ståndaren representerar ensamt bladet, och der stiplerna utgöras af 1 bakom sit- tande 2-flikigt, eller af 2:ne skilda blomblad — lik- som hos flera Amentaceer, stiplerna och det ru- - 91 dimentära bladet icke hopsmälta? Möjligtvis är förhållandet sådant hos Berberideerna. Hos Mahonia repens silter ofta under det ter- minala blomstret ett mer eller mindre rudimen- tärt blad, än 3-flikigt, än ägande 2:ne foliola och en liten konisk intermediär spets vid ändan af vaginaldelen (stiplerna). Innanför detta rudimen- tära blad komma nu 4 större fjäll, fullkomligt lika till form och konsistens det beskrifna bladels va- ginaldel, men utan spår till några foliola. De äro i toppen svagt J-spetsade, antydande en samman- smältning af 2 stipler och 1 blad. I vinkeln af dessa fjäll sitter en racemus axillaris. Den ter- minala bladknopp, som silter i midten af racemi, bär ytlerst 4 stora membranösa fjäll, under spet- sen 3-uddiga; sidouddarne enkla, hinnartade, den medlerste bärande rudimenter af foliola. Efter dessa fjäll kommer ett utveckladt blad med tyd- liga stipler. Det är sålunda tydligt, att fjällen utgöras af båda stiplerna och ett rudimentärt blad. På blommornes racemus är öfvergången synbarlig ifrån stipular-fjällen till bractee och bracteole. Ja! hos de späda sepala synes ännu qvar den 3-ud- diga spetsen. De äro alltså blad reducerade till vaginaldelen (stiplerna), der sjelfva bladet ännu icke är antydt genom annat än den medlersta udden. Derefter följa petala, i toppen starkt ur- onpna (2:ne stipler), och midt framför urnupnin- gen sitter ståndaren (bladet). Jag har med dessa exempel velat antyda, alt blomknoppen ofta repeterar, eller åtminstone kan återge de förhållanden, som förekomma i blad- -knoppen. Blommans yttre organer synas mol- svara perule (stipler), de innersta (carpellar-bla- den) böra väl anses som blad. Emellan båda fin- nas delar, der både stipler och blad komma Hill 92 ofullkomlig utveckling, antingen så att båda orga- nerna SS rätuARS ale (Myogalum, liksom de inre perule hos Fraginus etc.), eller så att de olika organerna åtskiljas (Berberis, liksom hos Amenta- ceerna blad och stipler äro åtskilda). Jag vågar ännu vidröra en annan fråga, som äger ett nära sammanhang med de föregående, och varpå åsigten om blomdelarnes betydelse i vä- sendtlig mån beror. När man t. ex. säger, alt en blomdel är ett metamorfoseradt blad, vill man dermed blott uttrycka att denna del utveckladt sig såsom ett bladorgan — i motsats till ett axel- organ — , eller anser man denna blomdel repre- sentera ett gifvet blad inom bladknoppen, så att hvarje blomdel, i den händelse ingen metamorfos inträdt, skulle utvecklat sig till ett särskildt blad (eller stam)? Om jag icke misstager mig är detta sednare den åsigt, som sedan GörnE allmänt gjort sig gäl- lande. Linné 7) och AGARDH”) antogo, att i elt 7 ”Quando flos nascitur abeunt folia gemmacea ann sequentis win bracteas, tertii in calycem, quarti in petala, quinti in stamina, sexti in pistilla”. Lin. Prolep. p. 21. ') ”Jemför man en blomsterknopp och en bladknopp på ett och samma träd, så finner man, att uti den senare finnas blad tillhörande blott en enda axel. Småningom bilda sig i vinklarne af dessa blad nya knoppar, d. ä. blad kring en ny axel. Efter någon tid utväxa dessa blad och bilda åter efter någon tid nya knoppar, eller nya axlar, så att alltid de nya axlarne komma efter hvarandra i perioder. I blom- sterknoppen åter äro alltid flera axlar gifne på en gång. — Vi se således häraf att blomstret är en i flera grader fortskyndad knopp och man kan antaga att bladens förändring till blomskärmen och grenarnes till blomstjelkar, står med denna fortskyndning i sammanhang d. ä. beror deraf”. Organogr. p. 320—21. 93 sammansatt blomster hade sammansättningen upp- slått derigenom alt en anticipation ägt rum, så alt annars hvarandra efterföljande knoppar här utvecklat sig samtidigt. Hade icke anticipaltio- nen ägt rum, skulle pedunklerna blifvit stammar, blombladen blifvit vanliga blad. DECANDOLLE ”) och AuvG. St. HirArrE ”) antaga alt blommans delar äro blad, som genom en Ht ning af näringsämne gradvis blifvåt förändrade. BiscHoFF 19 ArPH. DECANDOLLE, SCHLEIDEN ") m. fl. synas alla vara af den åsigten, att hvarje 2) ”On peut, dis-je, conelure que les feuilles on les or- ganes appendiculaires de la tige modifiés par leur position, composent toutes les parties des fleurs. Une fleur est donc une espece de rosette ou de bourgeon terminal, dont les feuilles sont verticillges et pren- nent .moins de développement nutritif qwa Vordi- naire” — — ÖOrganogr. p. 333—06. 3) — — en amenant par la culture une surabondance de sues dans un Végetal, on fait disparaitre les al- terations successives qu'un affaiblissement graduel oc- casionne ordinairement dans les différents verticilles floraux. — — En recevant de nouveaux sucs, l'axe de la fleur, extremité de la tige altéreée par Pepuise- ment, peut aussi reprende sa forme & son aspect primitifs. etc. — — Morphol. Veget. p. 34—33. !9) Die geschlossene Bläthe ist Michis anderes als eine Knospe. — — Die Bläthenstiele sind nur bläthen- tragende ÄZEste, oder Gipfeltriebe, mit meist anders gebildeten Blättern besetzt — — Lehrb. d. Bot. p. 252—3. ' Die Bläthe entsteht aus einer Knospe (gemma) und ist nichts, als eine besondere Modification in der Ausbildung der in der Knospe enthaltenen Theile, nämlich verschiedener Blattorgane und Stengelglie- der. Schon fräher ist enwickelt dass es an der Pflanze nur zwei wesentlich verschiedene Entwickelungs-pro- cesse und daraus hervorgehend nur zwei Grundor- gane der Pflanze geben könne, nämlich Axe und Blatt. Alle einzelnen Bläthentheile missen daher 914 appendikulärt organ inom blomman motsvarar elt blad inom bladknoppen — utan att de egentligen angifva anledningen till metamorfosen. Om alltså icke den meningen blifvit af alla ultryckiigen uttalad, så synes mig åtminstone den implicite af alla blifvit erkänd, att hvarje blom- mans organ har uppkommit af ett särskilt organ inom bladknoppen, så att, om icke någon meta- morfos ägt rum, skulle lika många blad framkom- mit, som inom blomman finnes särskilta organer. En sådan åsigt är ock en naturlig följd af den så all säga afslutade individualitet, som man tillagt bladet. Men jag har ofvanför sökt visa, alt detta be- grepp om bladet är oriktigt; att det åtminstone i vissa fall icke Utvecklör sig så una vice afslu- tadt som man antagit, ET att fasltmera 1 ett sammansalt blad flikarne och småbladen utveckla sig såsom egna blad, och detta ofta i flera grader. Den tanken står då fram som en möjlighet, alt liksom den cellmassa, som af axeln afsättes till appendikulärt organ, än kan utbilda sig till ett enkelt blad, än till ett sammansatt, så torde äf- ven, der en metamorfos inträder, den afsatta cell- massan kunna utveckla sig nu till ett enda blom- organ, nu till ett sammansatt blomster; eller med andra ord, den del som hos vissa växter utbildat sig till en hel inflorescens torde, i den händelse in- gen metamorfos inträffat, ha utvecklat sig till ett enda blad. Lemnar naturen bevis för riktigbeten af elt sådant föreställningssätt? När knoppen af Rheun först börjar höja sig ur jordbrynet, bär den ytlerst några röda öckies, auch auf diesen beiden Grundorganen zuruchfährbar seyn — — Gvrundz. II. p. 235. 95 som icke ha spår tll blad; derefter följa inåt nå- gra ochreer, hvarmed ett föga utveckladt blad sitter förenadt, och slutligen följa regelbundet al- ternerande ochreer och blad som äro fullt ut- vecklade. Sér man nogare efter, så befinnas flera axillarknoppar sitta jemte bladen, men vanligen på olika sida. I de nedersta axillerna är det väl dessa knoppar, som följande året komma till ut- veckling. I de närmast öfre utgöras dessa knop- par af en ochrea, som omsluter alternerande ochreer och blad, mer eller mindre utvecklade. De öfre axillarknopparne utgöras af en ochrea, som omslu- ter alternerande ochreer och blomster. Då såle- des en konstant alternering äger rum af ochreer och blad, och af ochreer och blomster, så synes mig som hela blomstret måste betraktas såsom re- presentant för bladet; att följaktligen den till ett appendikulärt organ (blad) afsatta cellmassan ge- nom metamorfosens inträdande utvecklat sig till en hel inflorescens. Är det i sådane fall tillåtet alt sluta ifrån yttre likheter, så bör det väl äfven anmärkas, att emellan bladets hufvudnerver och blomstrets pedunceler finnes en ganska märkbar likhet i förgrening och disposition, och att sjelfva laminan i det mycket späda bladet ligger hopvi- ken på elt sätt, att man lätteligen förledes till den tro, att de delar af laminan som tillhöra hvarje nerv blifvit förvandlade till blomdelar. Då hos Morus alba knoppen först begynner - svälla, är den utvändigt beklädd af några perulee, hvardera motsvarande 2:ne stipler hos de öfre bladen. Emellan stiplerna och det af dem om- slutna bladet är ett kort stängelled. Tvänne stip- ler och ett blad alternera sålunda regelbundet. I vinkeln af bladet (men något snedt) utvecklas en axillarknopp, utejord af en bractea, til! form och 96 konsistens fullkomligen motsvarande en perula, bvilken stöder en pedunculus med sin spica. I de vedre perulze-fjällens axiller finnes icke sällan en spica, i stället för bladet i de öfre, utom den som motsvarar spican i de öfre. Bladet moltsva- ras alltså här af ett helt blomster. Det gifves ännu en omständighet, som be- kräftar detta föreställningssätt. Det har ofvanför blifvit visadt, att när bladet utskjuter ifrån stam- men är det mediancostan som först utvecklas. "Men nästan samtidigt bemärkas på blad af van- lig form 2:ne ränder, derifrån laminan utskjuter. Ar bladet flikigt eller deladt, begynna delarne såsom skilda upphöjningar. När pedunkeln först kan urskiljas hos Morus, utgöres den af en liten aflång, något plattad skifva. Ifrån ränderna af denna utskjuta blommorne som små hemisferiska upphöjningar, som det synes, först ställda i en rad i kanten. Snart begynner en ny rad på inre sidan (emot axeln) af den förra, denna följes inåt af en tredje. Den sednast utskjutna raden skju- tes allt mera inåt, tills hela den inre plana sidan är beklädd med blommor. Den yttre främre si- dan är 1 det längsta bar, och först i en senare period, sedan knoppen längesedan öppnat sig, tränga sig blommorna öfver den. Då bladet utvecklas, lägga sig ofvanytorna af laminan emot hvarandra, och äro alltså vända åt samma håll som blom- morna ?). Både ?) Morus alba beskrifves vanligen såsom monoecist. De exemplar, jag haft tillgång till, ha haft han- och hon-blommor på olika träd. Jag: bör anmärka detta, i händelse pedunculi skulle vara ställda på olika sätt hos monoeciska exemplar. Utvecklingen af blom- morna följdes af mig på ett hon-exemplar. 97 Både af ställning och utvecklingssält synes det mig följa, att hela spican har uppstått genom metamorfosen af elt enda blad, hvars petiolus och costa blifvit till pedunculus och rachis, hvars la- mina blifvit till blommor. Om dessa exempel, hvilka lätt kunde mång- faldigas, bevisa hvad jag af dem anser följa, nem- ligen att ett enda blad kan genom inträdande af en metamorfos förvandlas till ett helt blomster, så är ett vidsträckt fält öppnadt för nya obser- vationer. Om det hos några växter (t. ex. Tulipa) är onekligt, att en blomma motsvarar en samman- satt knopp sålunda, att hvarje i knoppen ingående bladorgan skulle, i händelse ingen metamorfos in- trädt, ha utvecklat sig till ett särskilt blad; men i andra fall en enkel bladknopp, eller en del der- af, kan utveckla sig till ett helt blomster, så är klart att metamorfosläran icke kan antagas i det skick, hvari den hittills varit föredragen, K. V. A. Handl. 1849. 7 98 Förklaring öfver figurerna på Tab. 1. a' a, den yttre stipulan; a redan förtorkad och på fi- guren ej utsatt. b, D'. b, den inre stipulan. ce, e' bladet; ce den bladet motsvarande pedunkeln. a? den pedunkeln tillhöriga yttre stipulan, sammanvuxen med bladet c. b- den pedunkeln tillhöriga inre stipulan, under form af spatha. q en axillar knopp till bladet c'; på den yttre stipulan a? synes de 2 cilierade kanter, som motsvara kan- terna på stjelken c', hvaremot de legat under ut- vecklingen åtpressade; inom as hoprullade kanter ligger stipulan b?. Kemisk undersökning af Katapleiit, ett nytt mineral från Lamö i Norrige AF K. A. SJÖGREN. Inlemnad den 6 Nov. 1849. Det mineral, som utgör föremålet för närvarande uppsats, är upptäckt af Ar Weisye i Kragerö och af honom meddeladt till undersökning. WEIBYE beskrifver katapleiiten sålunda: ”Namnet har afseende på mineralets före- kommande, emedan det alltid är åtföljdt af flere sällsynta mineralier (zaturnrieiov) ”Krystallsystemet är sannolikt klinorhombiskt; endast ofullkomliga krystaller förekomma, hvilka bilda ett prisma af omkring 120? med en under 120? snedt lutande basisk yta. Understundom Anner man spår af flera vertikala ytor”. ”Delbarheten är fullkomlig efter den basiska ytan; vanligen finner man en krumskålig afsöndring, som ej bör förvexlas med det krystalliniska brot- tet, som är splittrigt. Krystallytorna matta eller föga glänsande, brottytorna matta och delnings- ytorna dels matta dels svagt glasglänsande.” ”Färgen är ljust gulbrun; ogenomskinlig eller blott Skintrinde. Streck: isabellgult. Hårdhet: un- gefär såsom feldspat. Eg. vigt = 2.3.” ”Förhållande för blåsröret. För sig smälter katapleiiten lätt till en hvit enialj; med borax och fosforsalt "löses den med svårighet till ett klart färglöst glas. Koboltsolution ger profvet en skönt blå färg. Pulveriserad sönderdelas den lätt af syror utan att gelatinera.” ”Mineralet förekommer i en grofkornig syenit 'å Lamön (Lamanskäret) vid Brewig, och är all- tid åtföljdt af mosandrit, leukophan, zirkon, zeegirin, trilomit in. fl.” 102 Det mineral, som Hr WeitsByE sändt under namn af katapleiit, och hvars kemiska undersök- ning jag nu har äran meddela, öfverensstäm mer med ofvanstående beskrifning. Jag har dock funnit att den gelatinerar då den sönderdelas med salt- syra samt dess eg. vigt, enligt 3:ne försök, vara = 2.79 — 2.91. | Sedan genom den qvalitativa undersökningen blifvit utrönt att mineralet innehöll kiselsyra, en jord som liknade zirkonjord, natron, kalk, ler- jord, jernoxidul samt obetydliga spår af talk och mangan, företogs den qvantitativa undersökningen efter tvenne olika metoder. I analysen N:o 1 sönderdelades det öfver svafvelsyra till konstant vigt torkade mineralet med chlorvätesyra. Sedan kiselsyran, under till- sats af några droppar salpetersyra; blifvit på vanligt sätt afskiljd och till vigten bestämd, brän- des den med kolsyradt natron och utgelatinerades åter; ur den dervid erhållna sura lösningen fällde ammoniak en liten qvantitet jord, hvars vigt drogs från kiselsyrans vigt. Den sura vätskan, hvarur kiselsyran första gången blifvit afskiljd, fälldes med ammoniak och fällningen upptogs på filtrum; i den genomgående: vätskan bestämdes kalken så- som kolsyrad kalk och natron såsom chlornatrium. Ur den glödgade och vägda fällningen med am- moniak, hvilken bestod af zirkonjord med litet lerjord och jernoxid, utdrogos de båda sednare med varm chlorvätesyra och åtskiljdes med kau- stikt kali. Härigenom blef jorden väl icke all- deles jernfri, men dess jernhalt utgjorde blott ett spår. Vattenhalten bestämdes i ett särskilt för- sök genom sglödgninug. I analysen N:o 2 bestämdes först det öfver svafvelsyra torkade mineralets förlust i glödgning, 103 det glödgade mineralet brändes derefter med kol- syradt kali-natron. Den ur den brända massan utgelatinerade kiselsyran ombrändes åter med älkali. hvarigenom en liten portion jord utdrogs Ur den från kiselsyran första gången affillrerade lösningen fälldes zirkonjord, lerjord och jernoxid med noniak och i det genomgångna bestämdes kalkhalten. Fällningen med ammoniak löstes i chlorvätesyra och behandlades med kaustikt kali hvarigenom lerjorden utdrogs och sedan bestämdes på vanligt sätt. Den olösta zirkonjorden löstes åter i syra och utfälldes med ammoniak för att aflägsna vidhängande alkali, hvarefter den glödga- des och vägdes. Den lilla jernhalten utdrogs med varm chlor- välesyra. Natronhalten är i denna analys bestämd i ett särskilt försök. I dessa analyser har sanno- likt balten af kiselsyra utfallit litet för låg, eme- dan zirkonjordens olöslighet i syror sedan den blifvit -glödgad icke tillät bestämmandet af den kiselsyra, som medfoljt fällningen med ammoniak. Deremot är zirkonjordens halt något för hög, dels af denna lilla kiselsyrehalt dels af en obetydlig jernbalt; dertill kommer en liten halt af alkali, hvilken, oaktadt flere gånger gjorda utfällningar med ammoniak, medföljt den zirkonjord, som blifvit behandlad med alkali och hvaraf öfverskottet i analyserna torde härröra. Resultatet af dessa 2:ne undersökningar ut- faller sålunda | N:o 4. Mineralet dekomponeradt med chlor- vätesyra: Häselsera is, - oo. . ... 40.83 syrehalt: 2431” 6. Färkopjord. (2) >. 29.81 7.85 IEOrea one veiee oe 0.45 al 8.06 2. Transport 77.09 104 Natron . Kalkjord Jernoxidul Valten . FRESPEN 71.09 . 10.83 3.61 0.63 3.86 ”101.0 2.77 1.02 ST 0.13 Uksgvd. N:o 2. Mineralet dekomponeradl med kol- syradt kali-nalron: Kiselsyra ; 46.52 syrehalt 24.45 6. Zivkonjord (2?) . 29.33 1.72 Lerjord . 1.40 0.65 SE Nalron 10.06 2.58 | Kalkjord 4.66 1.33 4.02 1. Jernoxidul . 0.49 O.4 Vatlen 9.05 (OUR 101.51 Dessutom i båda analyserna spår af mangan, talk och kal. Antages atomvigten för den jordart som i ofvanstående analyser blifvit benämnd zirkonjord vara = 1139.456 så får den formel, som med dem närmast öfverenssltämmer, följande utseende: Na Ca NSi+ Sv+6E eller | a | Fe 3NaSi+Z:Si+6H och den efter denna formel beräknade procenuska sammansällningen blifver: Kiselsyra 6 al. = 3466.668 =45.68 proc. Zirkonjord 2 = 2278.912 = 30.03 Natlron 3 = 1169.187 = 15.40 Vatlen 6 674.880 = 83.89 —7589.647 — 100.00. 105 Den jordart som förekommer i katapleiiten har jag här tills vidare kallat zirkonjord, emedan den i många fall liknar den jord som förekommer i zirkoner och hyacinther och som enligt SvAn- BERG är en blandning af flera jordarter. Sålunda blir ifrågavarande jordart genom sglödgning olöslig i syror, men löses 1 smältning med surt svafvel- syradt natron; dess lösning fälles af svafvelsyradt kali; 1 kolsyrad allorliak är den löslig; med cehlorvätesyra ger den ett kristalliserande salt, som vid lindrig upphettning förlorar en del af sin syra och blir olösligt i vatten. Men i andra fall afviker den från de egenskaper hvilka upp- gifvas tillhöra zirkonjorden, nemligen: 1:o. Zirkonjordens egentliga vigt uppgifves vara 4.3; jorden i katapleiiten Dar 5.5 eg. V. 2:o. Berzerius uppger i sin lärbok') äfven- som i sin afhandling om thorjorden?), der det anföres såsom ett skiljemärke mellan thorjord och zirkonjord, alt den sednares lösning icke fälles af cyapjernkalium. Den nu ifrågavarande jordens lösning fälles deremot af detta reagens, hvilket äfven, enligt H. Rose, skulle vara händelsen med ZAr konjor den. 3:o. Zirkonjorden gifver med oxalsyra ett salt som är olösligt till och med i eu öfverskott al oxalsyra och svårlöst i andra syror. Härpå grundar sig den af Duzois och Sin vema. angifna methoden att rena zirkonjord från jernoxid, nem- ligen att koka med en lösning af oxalsyra, då jernoxiden löses, men oxalsyrad jord återstår olöst. En icke sur lösning af jorden i katapleiiten fälles ') Lebrbuch 5:te Aull. Th. HI, p. 506. ?) Vet. Akad. Handl. 1829, p. 16. 106 väl af oxalsyrad ammoniumoxid; men denna fäll- ning, som väl är svårlöslig i vatten, löses icke allenast af ett öfverskott af fällningsmedlet, hvar- med den bildar ett kristalliserande dubbelsalt, utan äfven af en ringa tillsatts upplöst oxalsyra eller chlorvätesyra. En sur lösning fälles icke hvarken af oxalsyra eller dess ammoniumsalt. Likaledes löses jordens hydrat till och med vid vanlig temperatur med lätthet i en lösning af oxalsyra. Då denna jordart, hvilken i katapleiiten före- kommer till ungefär 30 proc., 1 synnerhet genom sitt förhållande till oxalsyra, bestämdt skiljer sig från zirkonjorden, sådan den af Berzetius, HERR- MAN och H. Rose blifvit beskrifven, torde den utan tvifvel vara en från zirkonjorden särskild jordart. Huruvida den är identisk med någon af de flera än tvänne jordarter hvilka enligt SVANBERG förekomma 1 de norrska zirkonerna och bland hvilka en blifvit kallad norjord, har jag ännu icke kunnat afgöra, emedan några bestämda reak- tioner för mnorjorden icke blifvit funna eller an- gifna. Väl anger SVANBERG ') alt bland jord- arterna i norrsk zirkon den ena jordens oxal-- syrade salt visat sig vara svårlöstare uti syra än en annan jords oxalsyrade salt; men det är föga sannolikt att en så påfallande lättlösthet hos nå- gondera af -dessa salter, som den hvilken ul- märker jordens i katapleiiten oxalsyrade salt, icke skulle hafva blifvit anförd såsom utmärkande egenskaper för norjorden eller någon af zirkonens jordarter. - 1 Öfvers. af Vet. Akad. Förhandl. 1845, p. 35. 107 Oaktadt denna ofullständighet i uppgifter angående den jord, som finnes i katapleiiten, vågar jag likväl anhålla att inför Kongl. Aka- demien få framlägga dessa resultater af sjelfva mineralets analys. För närvarande sysselsatt med några jemförande försök mellan jordarterna i norrsk zirkon och jordarten i katapleiiten, torde jag möjligen framdeles komma i tillfälle att med- dela några närmare detaljer angående den sist- nämnda. —22323-0 Fer NE skyr Om uppmätning af ledningsmotståndet för elektriska strömmar, och om en galvanisk differential-thermometer AF A. F. SVANBERG. Inlemnad den 7 Jan. 1850. AR i sölsnkor KA i ; Å SANN Ed RRENO TEEN BR RER Den berömde engelske fysikern WuHzraATtsTONE har uti en afhandling, som finnes införd i Philosophical Transactions för år 1843 och sedan återfinnes i PoGcGEnporFFs Annalen der Physik B. 1xn, be- skrifvit en differential-motståndsmätare, medelst hvilken mycket små olikheter emellan 2:ne elek- triska motstånd kan observeras. Emedan den der- vid föreslagna methoden är oberoende af alla varia- tioner i den begagnade elektriska strömmens styr- ka, så synes det mig vara fördelaktigt att använda densamma icke allenast till att erfara, hvilket af 2:ne gifna motstånd kan vara större, utan äfven till uppmätning af det absoluta ledningsmotstån- det. Detta låter nemligen med lätthet verkställa sig medelst ett föränderligt ledningsmotstånd, så- som t. ex. en rheostat eller ett rheochord. Om sålunda A och B äro 2:ne sådana mot- stånd, utaf hvilka B innehåller rheochordet, så kunna dessa dermed ställas fullkomligt lika. In- sätter man då uti A det ledningsmotstånd man vill uppmäta, så kan man medelst ändring af rheochordet åter åstadkomma likhet och derige- nom erhålla det obekanta motståndet uppmätt. Emedan en galvanometer med astatisk nål kan begagnas, så bör methoden vara i hög grad känslig. Vill man vinna all den precision, som med denna- method kan ernås, så måste man likväl modifiera den form, som WHEATSTONE gifvit åt sill instrument, för alt kunna justera detsamma till uppmätning af 2:ne fullkomligt lika motstånd, 112 och äfven beräkna det fördelaktigaste konstruk- WUonssättet. Låt k (Fig: 1. Tab. IIT) vara en rheomotor med elektromotoriska kraften &£ och hela mot- ståndet ÅkB =r samt + = slrömstyrkan uti 7r. Om strömmen vid A och B delar sig i 2:ne delar, emellan hvilka ytterligare en brygga CD är slagen, Samb & ls fat fat VED a LTDERETEITEE såsom figuren utvisar, motstånden och strömslyr- korna inom de särskilta delarne af förgreningen, så blifver:'”) w järv ö — Ta(ra Fra) -FrolTs tT4) sie 3 TwW+v 5 —talfarts) stylo(ra RT 2 TW+V å ENA stR TH i TW+v å 2 Tp) kolt 0 3 TW+v SE Era LA 0 Tw+v 1 hvarest för korthets skull är satt: Vv =r ri (r +r J+rar (nr, +r )+r(r,+r)) (r.+r ) = (r,+7') (r, +r )+r (r, +r,+r +r ). Af uttrycket på 2, synes, att om r =r,, och js innehåller en galvanometer med astatisk nål, så bör denna icke angifva någon ström, när man tillika har r,=r,. Om således uti r, befinnes ett rheochord, så bör man dermed kunna åstad- | komma ") Se PocceEnporers Ann. B. LX VII, pag. 276. 113 komma :,=0; men för att känsligheten i fram- ställandet af r =r, skall vara stor, fordras, att när ET TOCk fr Fe, (bvarest e betecknar en a liten qvantitet) den på galvanometern inverkande strömstyrkan 2, må blifva så stor som möjligt. Emedan när e är mycket liten, det är till- räckligt att bibehålla dess 1:sta dignitet, så kan man uti nämnaren helt enkelt sätta r,=r, och r,=r,, hvarigenom erhålles seb r,ek 9 (2rir,+To(ri +) (Ar+Ti+T2) Häraf synes, att i, försvinner, både när r, är myc- ket liten och när 7r,=0. Följaktligen finnes ett visst värde af r,, som gör i, tll ett maximum, hvilket finnes genom att göra hvaraf slutligen r, VE (Ar+r,) MH To+2r, : Emedan detta uttryck innehåller de vid olika försök varierande storheterna 7 och r,; så är tyd- ligt, att man icke kan taga r, sådan, att i, alltid blifver ett maximum. Emedan likväl motståndet inom rheomotorn r alltid är temligen stort, isyn- nerhet när flera par användas, så synes, att man, för att icke för mycket aflägsna sig från det för- delaktigaste konstruktionssättet, bör taga r, någor- lunda stor. Jag har derföre till motståndsmätare låtit konstruera följande apparat. Uppå en trädskifva (Fig. 2. Tab. III) äro fästade 6 st. verlikalt stående cylindrar af koppar K. V. A. Handl. 1849. 114 A, B, C, D, E, F af 60 millimeters höjd och 12 millimeters diameter, hvardera försedd med 2 aå 3 skrufvar till fästande af de bebhöfliga förbind- ningstrådarne. C och D samt E och F äro för- ENE genom en kort och grof koppartråd. Huf- Hödskönimen inledes uti Å hvarest den delar sig uti 2:ne delar ACD och AFF, af hvilka AF inne- håller rheochordet. G och H äro 2:ne trädeylin- drar, på hvilka hvardera är upplindad en längd af 19 meter med silke öfverspunnen koppartråd utaf 0,55 millimeters diameter"), och hvilkas ena ändar äro fastskrufvade i D och F, de andra före- nade i B, hvarest hufvudströmmen utgår. Ifrån C och E gå trådar tull en mycket känslig galva- nometer L. Till instrumentets justering hörer, alt led- ningsmotståndet uti CDGB blifver lika med det uti EFHÅB, hvilket kan åstadkommas på följande sätt: Man börjar med att genom rheochordet bringa galvanometern L på 0. Flyttar man nu ändan D af tråden DG till F och ändan F af tråden FH till D, så uppkommer en afvikning hos galvano- meternålen, om icke motståndet DG.B är follkom- ligt lika med FAB; men genom flyttning på rheo- ehordet kan man åter installa den på 0. Återför nu rheochbordet till medium emellan detta sednare och dess förra läge samt verkställ den återstående justeringen, d. v. s. till återbringande af galvano- [0] metern på 0, genom förkortning af den dertill erforderliga utaf trådarne DGB eller BHF. För- nyar man detta förfarande några gånger, så vin- ner man snärt det afsedda ändamålet, att få ") Genom den erfarenhet jag vunnit om denna mot- ståndsmätare, skulle jag anse det vara fördelaktigt, att taga r., dubbelt så stor. 115 motståndet uti DGB fullkomligt Ika med det uti BÅF. Vid förnyade justeringsförsök med det instru- ment jag begagnar, har jag ofverlygat mig, allt DGB och FAB äro lika på soo nära af deras absoluta storlek, hvarmed jag nöjt mig, ehuru det visserligen varit möjligt bringa likheten ännu be- tydligt närmare. För att kunna vinna denna höga grad af precision, är det likväl nödvändigt, att icke dömma efter galvanometerns första utslag, utan laga, att den visar på O, sedan man en län- gre fdr varit aflägsnad från instrumentet. Detta är nemligen nu i högsta grad känsligt för tem- Körtnren; så att om man, när galvanometern visar på 0, håller handen nära någon af rullarne G eller H, uppkommer en afvikning, som tillkänna- gifver ett förstoradt ledningsmotstånd i den ge- nom handens strålande värme" upphettade kop- partrådsrullen. När ett Groves par af icke särdeles stora dimensioner begagnades till elektromotor och mot- stånden AC och AE voro temhgen stora, angafl galvanometern utan minsta tvetydighet en förän- dring på rheochordet svarande emot zsooov af ah soluta motståndet ÅF. Det är lätt att häraf öf- vertyga sig, hvilken grad af känslighet för tempe- raturen, som instrumentet äger. För att göra beräkningen allmännare, så låtom oss antaga alt instrumentet anger en variation 1 Oo oo af — af absoluta motståndet. Låtom oss dess- n utom beteckna med a, kopparens ledningsförmåga för elektriska strömmar vid t grader af Cersn skala. Då är, om 45 är mycket liten, ledningsförmågan vid temperaturen t+9 116 om man för korthets skull sätter Enligt Lenz 7) är a,= 100 —0,250944-1+0,0002795456 - 1? hvaraf genom differentation erhålles 2,=0,250944 — 0,0005590912 - t Låtom oss beteckna totala ledningsmotståndet vid inom AC på motståndsmätaren med A mA Re år hvarest 1>m>0. Om nu temperaluren inom den Å Alb RA j Å sednare delen af motståndet = böjes till t+9, så t blifver totala motståndet inom AC A mA A med a ==(1-— m)+— ARA SR a, pg a, ag dy AG me ,.$ i 1 Gör man nu variationen ——-.-= lika med — af ay uj n ÅA Då e ? .- .? z > så blifver & den minsta temperatur-förhöjning t - - MÅ : . £ uli —> som instrumentet angifver. Sålunda er- t hålles ") PoccEnDorfeFs Avn. B. XLV, pag. 118. Emedan Lenz begagnat REaumurs thermometer, så är reduktion gjord till CeLsu skala. 117 it mna Vid de prof jag anställt, har rum mels temperalur varit omkring 14? C.; då blifver a,=96,54157 och 2, =0,24312 dj —=397,09 [(4 t Är n=230000 och m=1, så blir fe 1 = 629,38 ä 99 z . Å Te - Ar m= 00 > såsom det vid några forsök nära va- rit, så finnes ER 7 623,28 Häraf synes, hvilken utomordentlig grad af känslighet för temperaturen, som instrumentet äger, klen kan ylerligare betydligt stegras genom att använda en stapel af flera Gloveska par. Detta bar äfven gifvit mig anledning försöka, om icke en lika känslig värmemätare som den Nobili- ska thermomultiplikatorn skulle härmed kunna erhållas. Till detta ändamål har följande apparat blifvit konstruerad. En flat spiral A (Fig. 3 och 4. Tab. III) af med silke öfverspunnen koppartråd af 0.21 milli- meters diameter är upphängd uti 2:ne skrufled- ningar af koppar B och C, hvilka äro fästade uti en ihålig trädcylinder, som är uppburen af en fot D. Trädeylindern har i E och F 2:ne lösa bottnar, hvilka såsom vanliga doslock kunna på- sättas eller aftagas. Den med silke öfverspunna koppartrådsspiralen är med kimrök svärtad på den emot F vända sidan. 118 Denna inrättning, som jag vill kalla galvanisk ” differential-thermometer, kan infogas uti ledningen AC på motståndsmätaren. Om nu galvanomeler- nålen medelst rheochordet inställes på 0, så be- höfver man blott aftaga locket F och hålla handen framföre på en fols afstånd, för alt magnelnålen skall börja afvika. Afvikningens storlek beror na- turligtvis af rheomotorns beskaffenhet. Vänder man denna differential-thermometer emot olika delar af rummet, så uppkomma olika utslag, så- som på en känslig thermomultiplikator. En äunu större känslighet skulle visserligen äga rum, om koppartråden uti den flata spiralen icke vore öfverspunnen med silke, som absorberar en del af det strålande värmet och med svårig- het släpper det igenom till kopparen. Men man bör ihågkomma, att det är nödvändigt icke taga rr. för liten, om man skall med rheochordet kunna inställa galvanometern på O, och tull detta ända- mål vill kunna afläsa t. ex. en milliondel af 7. För att 34 må blifva så liten som möjligt, är det fördelaktigt, att m är mycket nära =1, hvilket fordrar, alt molståndet inom de koppartrådar, som förena differential-tLhermometern med A och C på motståndsmätaren, är ylterst litet i förhållande ull motståndet uti spiralen. De praktiska svårig- heterna skulle icke vara så obetydliga, all inom ett litet rum anbringa en lång metalltråd, hvars olika delar icke skulle beröra hvarandra, så vida metalltråden icke vore med silke öfverspunnen. Likväl äro dessa svårigheter kanhända icke oöf- vervinnerliga. Fördelaktigast skulle väl då vara all hegagna en fin jerntråd, hvars ledningsförmåga blott är ungefär + af kopparens och tillika varie- rar bastigare med temperaturen. 119 Det är svårt att bestämma gränsen för den kän- slighet, som med detta instrument möjligtvis kan ernås. Dess olägenheter äro: 1:mo att det fordrar mycken varsamhet vid handteringen, till följe af dess känslighet för sidoinflytelser af värme; 2:do alt utslaget icke följer fullt så hastigt, som vid thermomultiplikatorn, hvilken olägenhet dock icke är af stor betydenhet och väl hufvudsakligen kom- mer af koppartrådens betäckning med silke. Den icke obetydliga fördel deremot, som in- strumentet erbjuder, är, att det icke allenast anger en svag temperaturförhöjning, utan att det tillika kan uppmäta densamma, genom förnyad inställ- ning medelst rheochordet. Det är nemligen lätt alt finna temperaturförhöjningen vara a, . KEN 3 t hvarest m, a, och a, bibehålla sin fordna bemär- kelse och n är förhållandet emellan förändringens storlek på rheochordet och totala motståndet LE AD Are TR sn 3 enaallaå ; lill a z Hadar Nm JE mg Om Gulta percha, kemisk undersökning AF A. E. ARPPE. Inlemnad den 13 Febr. 18350. Naturalbistoriska forskningar hafva utredt, alt det märkvärdiga växtämne, som under namn af gulta percha år 1843 för första gången infördes till Europa, härstammar från ett till Sapotaceernas familj hörande träd, Isonandra Gutta Hoozer, på malayiska Pertscha benämdt, och utgör den i luf- ten intorkade mjölksaft, som i stor ymnighet frambringas i växtens kärl. Det är på samma sätt, som saften af Siphonia Cahuchu genom förlu- sten af sin vattenhalt bildar kautschuk. Detta lika förhållande vid uppkomsten af dessa tvenne i tek- niskt afseende äfven lika vigtiga ämnen, kautschuk och gutta percha, har, som det tyckes, föranledt de kemister, hvilka närmare studerat gutta per- cha, att äfven antaga hos densamma en med kaut- schuk öfverensstämmande sammansättning. Men de numeriska bestämningar, hvilka borde bekräfta detta antagande, äro ingenting mindre än afgö- rande: så har SOouUBEIRAN, som sednast och full- ständigast ur både fysisk och kemisk synpunkt beskrifvit gutta percha, funnit deruti, efter dess upplösning i terpentinolja och utfällning med al- kohol, i tre analyser: 83.5—83.5—83.4 procent kol och 11.3—11.3—11.5 pc. väte, medan DouGras MACLAGAN, som meddelat den första analys på gutta -percha, derur erhållit 86.36 pc. kol och 12.5 pc. väte och FaArAbDAY 1 kautschuk bestämt kolhalten till 87.2 pe. och vätehbalten till 12.8 pc. Det var isynnerhet förlusten af 5 pe., jemte den betyd- liga afvikelsen från den supponerade sammansält- 124 ningen, som fäste min uppmärksamhet vid Sou- BEIRANS analys och föranledde den undersökning, jag härmed tager mig fribeten att underställa kongl. akademiens upplysta bedöm mande. Den gutta percha, som jag till mina försök använde, utgjordes af stycken af en skifva om 1; tums tjocklek och 10 tums diameter, bestående af öfver hvarandra lagda läderfärgade rimsor, af hvilka man ursprungligen tyckes hafva format elt klotrundt nystan, som sedan genom sammanpress- ning blifvit hopplattadt. Den öfverensstämde ull det yttre så noga med SouzEtraAns beskrifning, att jag angående dess fysiska karakterer ej anser mig behöfva anföra någonting. Hvad åter dess förhållande till lösningsmedel beträffar, så vill jag redan här göra den rek. att densamma, emot SÖUDETRANS och andras påstående, är 1 eter nära fullkomligt, ehuru ytterst trögt upplöslig, en iakttagelse, som äfven blifvit gjord af KenTt, hvilken lemnat åtskilliga i LieBics ”Jahresbericht” refererade uppgifter om gulta percha. I afseende å den kemiska konstitutionen af detta ämne, har jag kommit ull helt andra resul- later än mina föregångare. Gulta percha är nem- ligen enligt mina försök icke, såsom kautschuk, en oförändrad mjölksaft, en kolväteförening, utan en genom oxidation bildad harzmassa. Denna massa låter genom lämplig behandling med alko- hol och eter sönderdela sig i flera enkla harzer, uti hvilka antalet af kolets och vätets eqvivalenter stå till hvarandra i ett förhållande, som antyder, alt gutta percha uppkommit genom syrsättning al någon eterisk olja, CH”, hvarvid en eller annan eqvivalent väle, såsom vatten ur föreningen, utgålt, såsom vid harzernas bildning i allmänhet plägar inträffa. 125 I det skick, gutta percha i handeln förekom- mer, är den åtföljd af åtskilliga orenligheter, såsom halfförmultnade spånor och blad, grus och dylikt, hvilket det är ganska svårt att fullkomligt afskilja; detta lyckas dock temligen väl, om det råa ämnet uppmjukas i kokande vatten, hvarvid mycket spånor och grus affalla; slites sedan den mjuka massan 1 mindre stycken, hvilka uttänjas tull tanna skifvor, så kunna de fremmande in- blandningarne med någon omsorg ganska fullstän- digt aflägsnas. Om, vid denna nödvändiga behandling med vatten, en destillations-apparat användes, 8 öf- vergår vattnet i förlaget alldeles klart, men har en ganska bestämd, temligen obehaglig lukt, här- rörande möjligen från något spår af en eterisk olja. I sjelfva destillationskärlet har man en intensivt färgad rödbrun lösning, hvilken man ansett inehålla ett verkligt, gutta percha tillhö- rigt, färgämne. Denna menings oriktighet kan dock lätt genom direkta försök bovisdes ren gutta per- cha tilldelar nemligen det vatten, hvarmed den kokas, ingen färg, hvaremot de brunfärgade äm- nen, som beledsaga densamma, vid en dylik be- handling åstadkomma äfven en brunfärgad lösning. Den egna färg, som tillhör gutta percha, synes bero af ett annat förhållande, hvilket jag nedanföre skall omnämna, ej på närvaron af ett eget färgämne. I. Ehura således vattenlösningen, såsom icke härrörande ur den egentliga gutta perchan, vid en undersökning af detta ämne är af föga bety- delse, skall jag dock anföra de försök jag med densamma unställt. Filtrerad och afdunstad i lindrig värme, utvecklar den en tydlig limlukt, kälken sannolikt föranledt uppgiften om caseinhalt i gulta percha. Det erhållna extraktet löses af 126 vatten nära fullständigt; i den klara, starkt brun- färgade lösningen åstadkommer både saltsyra och salmiak flockiga, bruna fällningar, jernehlorid ger en mörkbrun, limlösning ingen sådan; öfvermättas densamma med ättiksyra, fås deri med ättiksyrad kopparoxid en mörkbrun fällning; i den derifrån affiltrerade och med kolsyrad ammoniak öfver- mättade lösningen utfäller samma reagens ingen- ting, ej en gång efter uppvärmning. På grund af dessa reaktioner anser jag det bruna extraktet, som påtagligen härrör från de i gutta percha inblan- dade förmultnade ämnen, innehålla källsattssyra. Denna syra ingår deri i förening med baser; till- slås alkohol, fås en ymnig, voluminös, flockig, brun fällning, som vid torkning betydligt hop- krymper, blir spröd, nära svart och ej förlorar sin löslighet i vatten. Behandlad med kali ger den reaktion för ammoniak. Lufttorkad innehåller den 7.94 pe. vallen, hvilket vid 100? eller något derutöfver bortgår; efter glödgning återstår en af mangansyra svagt grönfärgad kolsyrad kalk, som derjemte båller litet kali. Hela återstoden, öfvergjuten med kolsyrad ammoniak och lindrigt glödgad, utgjorde 26.99 pe., hvilken, om den be- traktades som ren kolsyrad kalk, skulle innehålla 15.12 pc. kalkjord och i det bruna saltet tillfölje häraf ingå 76.94 källsattssyra. Efter dessa data har jag beräknat dess sammansättning på föl- jande sätt, hvarvid jag antagit syran efter Mutrper = GPA MOPS uar la FaR = 1123 (ÖV YR funnet 1 aeq. källsatssyra =6150,0 [| capo. . Fe : 1 » ammoniak = 212,5 | 6362.5 | 7Id.4 76.94. 4 .», -kalkjord . ". 0: oc. , 14000--£05N NNE ÖL I Vattlel ög sa ÖV D0 EE OO BEER 3437.5 100.00 100.00 127 Jag påminner här om Murnpers åsigt, att käll- satlssyran är en 9-basisk syra, som mättar 1, 2,3 och 4 at. bas, allt efter den qvantitet ammoniak, bvarmed den förut är förenad. Den del af vattenlösningen, som med alkohol ej utfaller, är nära färglös, dekoloreras ej af blod- lutskol och ger med ättiksyrad blyoxid en hvit fällning, hvarur med svafvelväte ett surt, icke kvistalliserande, icke flygtigt, ljusbrunt ämne kan afskiljas, men hvars beskaffenhet i öfrigt ej blifvit närmare undersökt. II. Med vatten kokad och omsorgsfullt renad gutta percha digererades med alkohol af O.81 sp. vigt 1 ett destillationskärl af koppar. Denna digestion måste länge fortgå, hvarvid man efterband slår den öfvergångna alkoholn tillbaka 1 destillations- annan, afdestillerar slutligen större delen och afhäller det öfriga i en skål, der det får frivilligt afdunsta. Denna operation kan med ny alkohol flera gånger repeteras, utan att det dock lyckas att fullständigt extrahera alla i alkohol verkligen upplösliga harzer, dels emedan gutta percha vid digestion sammanbakar och blott med svårighet lemnar tillträde åt alkoholn till de inre delarne, dels emedan pvågra af harzerna i alkohol äro yt- terst svårlösliga. Vid afdunstningen af den er- hållna lösningen märker man tydligt, att den innehåller flera olika ämnen: ett af dessa afsätter sig först såsom en tunn hinna på ytan, ett annat bildar fina, hvita korn och är inblandadt 1 ett tredje klibbigt, harzigt ämne, som 1 slör- sta mängd uppträder och ej fullkomligt intorkar. För att afskilja dessa substanser från hvarandra, har jag funnit följande förfarande vara det lämp- ligaste: Den blandade, lufttorkade harzmassan öf- vergjutes i en kolf med kall eter; efter någon 128 tids maceration upplöses allt, utom ett mycket fint fördeladt, hvitt pulver, som länge håller sig uppslammadt, men ungefär efter 24 timmar dock afsälter sig, då man först genom dekantering, sedan genom filtrering afskiljer det lösta från det olösta. Detta i kall eter olösliga ämne, som blott i ringa mängd erhålles, har jag benämnt Alphaharz ur gutta percha. Det bar följande egenskaper: Det löser sig i alkohol (af 0.81 sp. v.), ehuru med någon svårighet; under alkoholns fri- villiga afdunstning afsätter det sig i hvita, glän- sande, otydligt kristalliniska, fina blad. Af vatten förändras det icke. Upphettadt på platinableck smälter det och sönderdelas med detsamma; det brinner: med klart lysande, sotande låga. Först vid +140” begynner det förändras af värmet; det sammansintrar då, men kommer ännu ej i smält- ning vid 200”, ehuru det då blir brunt och be- gynner sönderdelas. Det synes vara ett elektro- negativt harz; i en koncentrerad lösning deraf fås nemligen med en alkohollösning af ättiksyrad bly- oxid en flockig fällning, som vid uppvärmning något löses, men vid afsvalning åter afsätter sig och på filtrum intorkar till ett pulver, der när- varo af både harz och blyoxid kan uppvisas, Sedan från den del af alkoholextraktet, som upptagits af kall eter, större delen af detta lös- ningsmedel blifvit afdestillerad, afdunstades åter- stoden i lafttomt rum öfver svalvelsyra. Hvad som ej förflygtigades hade en ljust gulbrun färg, bibeholl sig klibbigt och halfflytande i flera vec- kors tid, men innehöll inblandadt ett fast pulver- formigt ämne. Blandningen kokades med absolut alkohol; dervid stannade i ringa mängd ett grå- hvitt, kalkhaltigt, harzigt ämne olöst, som med lätthet 129 lätthet löstes i kall eter och syntes vara identiskt med barzet delta, som längre fram omtalas. Den härifrån affiltrerade alkohollösningen afdunstades i lufttomt rum, hvarvid ett tydligt kristalliniskt ämne afsatte sig i betydlig mängd, medan mas- san bibehöll sig klibbig och icke öfvergick i fast tillstånd. För att skilja dessa tvänne ämnen från hvar- andra, har jag funnit kall absolut alkohol vara användbar. Begge äro de visserligen deruti upp- lösliga, men det kristalliniska mindre, än det amorfa; man söker derföre att erhålla af det sed- nare en så koncentrerad lösning som möjligt; sedan denna gått genom filtrum, hvilket sker ganska långsamt, och blifvit särskilt upptagen, behandlas kristallpulvret åter med litet alkohol, hvarigenom det erhålles alldeles fritt från det amorfa harzet; men i lösningen af detta sednare bildas vanligen ånyo kristaller, för hvilkas afskil- jande, hvilket dock svårligen lyckas fullständigt, samma operation en eller ett par gånger förnyas. Dessa kristaller, som äro lättlösliga i kall eter, men svårare lösliga 1 kall alkohol, må betecknas med Betaharz ur gutta percha. Det utmärker sig derigenom, att det tydligt kristalliserar i fina, + linie långa, prismatiska nålar, hvilka tyckas utfalla redigare, om de bildas ur det klibbiga harzet som moderlut, än om de anskjuta ur en ren al- kohollösning. Öfvergjutas de med alkohol, så för- lora de sin glans, sönderfalla till ett lätt pulver och upplösas. De smälta vid 125 till ett färg- löst glas, brinna med starkt sotande, lysande låga och qvarlemna ingen återstod. Alkohbollösningen reagerar fullkomligt neutralt. Ättiksyrad blyoxid, löst i alkohol, åstadkommer deri ingen fällning. K. V. A. Handl. 1849. 130 Tillslås vatten, utfalla ostlika kofvor, hvilka inne- hålla blyoxid i ringa mängd och bafva samma utseende, som den fällning vatten frambringar i en ren harzlösning i alkohol. Eterlösningen ut- drifver ingen kolsyra ur kolsyradt kali. Till en elementar-analys af detta harz kunde jag ej erbålla en större qvantitet än 0.136 gr., tor- kadt vid 100”, hvarur erhölls, efter förbränning med kopparoxid och syrgas, 0.376 kolsyra och 0.120 vat- ten, hvarföre harzets sammansättning kan uttryc- kas med CH): enligt följande uträkning: funnet Cr=:300007 7524 MAD H? = 387.5 9.72 9.s0. OO: = 600.0 15.04 14.80. 3987.5 100.00 100-00. Denna formel kommer de funna talen närmast; möjlig vore äfven formeln C”H”O', mindre san- nolik C"H>”O”, emedan den förutsätter att analy- sen gifvit 0.4 pc. kol för mycket och 0.2 pc. väte för litet. Det harz, som är i kall eter och alkohol lätt- lösligt, men ej kan fås att antaga fast form, be- nämner jag Gammaharz ur gutta percha. Det bibehåller alltid sitt mer eller mindre klibbiga tillstånd och smälter redan vid +50?; dess specifika vigt är litet högre än vattnets. Dess färg är ljust gulbrun, men mörknar ju längre det står i beröring med laften och ju oftare det behandlas i värme med lösningsmedel. Det qvarhåller alkohol så envist, att det i lufttomt rum derifrån ej kan afskiljas; först vid uppvärmning till 100—110? blir det 131 fritt derifrån, hvarvid det förlorar betydligt i vigt (8.57 pe. efter 4 dagars torkning i lufttomt rum). Dess anmärkningsvärdaste karakter visar sig, om det står någon tid i beröring med vatten: det blir derigenom nästan hvitt, förlorar silt sega, klibbande tillstånd och förvandlas efter en längre tid till hvita flockar. Det är då icke mera med samma lätthet, som förr, lösligt i kall alkohol, och om det med tillhjelp af värme deruti upp- löses, så utfaller det till en stor del vid afsvalning. — Harzet gamma är ett svagt elektronegativt harz: ätttiksyrad blyoxid, löst i älkohols ger i dess al- i ilenns en fällning, som Eller alkoholns af- dunstning qvarblir som en ljust gulbrun, smörjig massa; öfvergjutes denna med litet vatten och omröres dermed, så blir den fastare och segare samt får utseende af blyplåster; af mera vatten blir den nära hvit och förvandlas will ostlika kaäf- vor. Dessa upptogos på filtrum, tvättades med vatten Mills det genomgångna ej mera innehöll bly och torkades öfver svafvelsyra i lufttomt rum. De viste sig då som ett klibbigt harz, hvilket vid upphettning till 100? afgaf betydligt alkohol, smälte derunder, blef gulbrunt och qvarlemnade efter för- bränning blott 3.6 pc. blyoxid. Sammansällningen af detta harz kan uttryc- kas genom" formeln: C2H20? på grund af följande analyser, anställda på por- tioner, som erhöllos vid skilda beredningar och hvilka dessutom ej kunde anses för fullkomligt fria, hvarken från harzet beta eller den högre anda tionsprodukt, som nedanföre omtalas. 1) 0.282 gr. gaf 0.82 kolsyra och 0.280 vatten; 2) 0.288 gr. gaf 0.853 kolsyra och 0.278 vatten, hvilka qvantiteter angifva följande procentiska samman- sältning: 132 Kol 00 79:50 808. Mäte I Meka 6 11:03 10.73. Syre. NEN SngA 8.49. 100.0o00 100-00. Kalkylen efter den anförda formeln leder ull föl- jande tal: 3687.5 100.00. Jag nämnde, att detta: harz i luften småning- om metamorfoseras och, med bibehållande af sin klibbighet, blir mörkbrunt. För att bestämma, hvari denna förändring består, har jag utfört ett par analyser, hvilka väl utvisa att, såsom man kan förmoda, absorption af syre är orsaken till densamma; men som en närmare undersökning af den sålunda förändrade massan ådagalade, att den ej mera var ett enkelt harz, i det den ej fullstän- digt löstes i alkohol, utan någon procent deraf, såsom ett nästan svart, klibbigt harz, stannade olöst, så kan den, ifrån dessa analyser deriverade for- meln, hvilken är densamma som för det kristal- . liserade harzet beta, ej göra anspråk på att anses som det rätta uttrycket för det förändrade harzets sammansättning. Detaljerna af mina analyser äro följande: 1) 0.487 gr. gaf 1.351 kolsyra och 0.431 vatten; 2) 0.380 gr. gaf 1.064 kolsyra och 0.334 vatten; hvaraf följande procentiska sammansättning be- räknas: Kolin SN N066 NOR Matedi ere se ELR 1083 9.77. Syres:s os ner SN Talen 100.o00 100.00. 133 Efter dessa analyser kunde man betrakta denna melamorfos-produkt som en amorf modifikation af harzet beta, ehuru dess egenskaper i öfrigt ställa densamma harzet gansma mycket närmare; ty deras smältpunkt, spec. vigt, förhållande till vat- ten och ältiksyrad blyoxid öfverensstämma i all- mänhet med hvarandra. III. Harzet delta ur gutta percha. Gutta per- cha, som blifvit kokad med alkohol af 0.81 spec. v. och hvarifrån de förut beskrifna harzerna blifvit afskilda, behandlades på samma sält med alkohol af 0.83 spec. vigt. Med den lösning, som härvid erhölls, förfors på samma sält som med den förra, med den skilnad blott, att alkoholn fick afdunsta å vattenbad, ej som förut i vanlig kammarvärme. Sedan följde maceration med eter, hvarvid den obetydliga qvantitet, som stannade olöst, var en blandning af harzet -alpha och ett brunt, klibbigt (ej vidare undersökt) ämne. Eterlösningen afdun- stades i lufttomt rum; den klibbiga massa, som ålerstod, kokades med alkohol. Härvid inträffade nu, att blott en ringare del af harzmassan löstes med lätthet, större delen var ytterst svårlöst och afsatte sig ur den mättade lösningen vid afsval- ning i form af hvita, sferiska korn. Dessa upp- togos, tvättades med kall alkohol och utgjorde efter torkning ett snöhvitt pulver. Detta harz — delta — begynner först emellan 160—170? att smälta och behöfver 175” för att blifva fullt flytande. Efter afsvalning är det färglöst, genomskinligt, sprödt, glaslikt, genomskuret id remnor i alla rikt- ningar. Det brinner med sotande låga, utvecklar eget luktande ångor och lemnar ej ringaste oför- "brännlig återstod. Det löses med lättbet i kall eter; mycket trögt, men fullständigt i alkohol och d Oo är, som det tyckes, i absolut alkohol svårlösligare 134 än i något vattenbaltig. Ättiksyvad blyoxid ger i en lösning deraf ingen fällning. 0,2305 gr., torkadt under 100, förlorade vid uppvärmning till smält-punkten ingenting i vigt, gaf O,623 kolsyra och 0,158 vatten, hvarar följande formel kan beräknas: | i funnet C:» = 3000 73.47 73.71. H: = 300 7.32 HL O: — 800 19.51 18.67. 4100 -100.o00 = 100.00. Ur alkohollösningen, hvarur barzet delta blil- vit afskildt, afsatte sig vid afdunstning en klib- big massa, som ansågs vara identisk med harzet gamma; men den skilde sig derifrån väsendtligen derigenom, att den blott till en del i kall alkohol kunde upplösas och att den återstående delen, som var ljust vaxgul, efter upplösning i varm alkohol derur afsatte sig vid afsvalning. Den del, som löste sig i kall alkohol, var harzet gamma; deri bildade sig fina kristaller af bharzet beta. Det ljusgula, i kall alkohol olösliga ämnet hade, bvad färg och konsistens beträffar, stor lik- bet med bivax. Vid +10? är det sprödt; det mjuknar mellar fingrarne eller vid +30? och låter i detta balfsmälta tillstånd utdraga sig till fina, sidenglänsande, hvita trådar; vid +930? är det smält och klibbigt. Efter ett dygns torkning i lufttomt rum höll det ännu betydliga qvantiteter alkohol och vatten; efter upphettning till 100— 110” (hvarunder det förlorade 16.29 pc.) hade det fullkomlig likhet med harzet gamma, hvad färg, konsistens, smältpunkt, löslighet i alkohol angår; jag tvekar derföre ej att anse detta ljusgula harz vara samma ämne, i hvilket gamma. öfvergår, då NY 135 det står i beröring med vatten och som möjligen är ett hydrat af detta harz. IV. De företrädesvis 1 alkohol lösliga bhar- zerna utgöra blott en ringa del af hufvudmassan i gulta percha; ur en mindre qvantitet häraf har jag genom långvarig digestion afskiljt ungefär 13 pe. af dessa beståndsdelar. Den återstående, vida betydligare qvantileten upptages af alkohol i så ringa mängd, att den kan anses för olösli deri, isynnerhet i det sammanbakade tillstånd, hvaruti den genom kokningen försättes. Denna del löses uti eter nästan fullständigt, med lemning blott af en högst ringa, brun återstod, som väl innehåller elt harz, men till större delen består af oorganiska ämnen. För att i eter lösa gutta percha erfordras en långvarig digestion med stora qvanliteter af lösningsmedel, hvarföre man lämpligen så tillstäl- ler, att den afdunstande etern ur en imkylare får droppa tillbaka i digestionskolven. Etern bör vara fri från alkohol, till följe hvaraf det är af vigt, alt den alkohol, hvarmed gutta perchan förut blifvit digererad, sorgfälligt aflägsnas, innan eter pågjutles. För framställning af de i eter lösliga harzerna, är det derföre ändamålsenligare att-an- vända en ny, mindre portion af rå gutta percha och sedan ur etler-extraktet utdraga de i alkohol lösliga beståndsdelarne. — Efter ullräckligt lång digestion afsätta sig i eterlösningen, vid afsvalning, hvita flockar i ymnighet. De hopkrympa dock under torkningen betydligt och utgöra blott en ringa procent af hela den digererade massan; men huru länge digestion än fortfar med nya portio- ner eter, bildas dylika flockar beständigt, tills nästan allt blifvit af etern upptaget. Härvid synes gutla percha i början föga förändra sitt utseende; 136 men efter en längre tid fortsatt digestion blir den slemmig eller gelelik först på ytan, sedan allt dju- pare in 1 massan och förtminskas, i samma mån långsammare. Hvad elern upptlager synes, alt dömma efter utseendet af de hvita flockarne, vara etl enda ämne. En närmare granskning visar dock, att man har all göra med en blandbving af tvänne harzer, hvilka blott med stor svårighet kunna fram- ställas i rent tillstånd. För att isolera dem, har jag förfarit på följande sätt: Rå gutla percha, kokad med vatten och sof- rad, digererades i flera omgångar med eter; eter- lösningarne sammanslogos, etern afdestillerades, den lölrA massan kokades med alkohol, det olösta digererades åter med eter i flera omgångar; från det som hvarje gång blifvit upplöst, afdestillera- des blott en del af etern, den återstående lösnin- gen, som ej var fullkomligt klar, filtrerades hvarje gång 1 särskilt kärl, der etern fick frivilligt af- dunsta. Det viste sig då, att i början af extraktion ett pulverformigt harz afsattle sig, men ju oftare digestion repeterades, ett mera sammanhängande och segt; elementar-analysen ådagalade, att kol- halten i de först afskilda portionerna var mindre än i de sednare erhållna. På grund häraf anser jag bufvudmassan i gutta percha utgöras af tvänne sjelfständiga harzer, hvilka kunna åtskiljas genom namnen epsilon och zeta. Harzet epsion w' gutta percha. Den i eter lättlösligare och ull qvantiteten mindre delen af bufvudmassan i gutta percha visar sig, efter lång- varig torkning 1 lufttomt rum, som ett fint, snö- hvitt pulver; det smälter vid 55? och blir der- under klart ljusgult och sprödt, sedan det stelnat. Det upplöses med lätthet af kall eter och visar dervid den karakteristiska företeelse att först mjukna 137 och likasom sammansmälta, i hvilket tillstånd det är segt och klibbigt; det upplöses i kokande al- kohol, men upptages af kall i så ringa mängd, att det vid afsvalning nära fullständigt utfaller. I en elementar-analys, hvarvid förbrändes 0.317 gr., erhölls 0.793 gr. kolsyra och 0.2543 gr. vatten. Närmast till dessa data kommer formeln Ce HH? OO! funnet. C:= 3000.0 68.38 68.23 H?= 387.5 8.83 8.91 O0:=1000.0 22.79 22.86 4387.5. 100.00. — 100.00. Formlerna CHOO och C”H>?O" stämma äfven med analysens resultat temligen väl öfverens. I en eterlösning, som hufvudsakligen inne- höll detta harz, tillslogs alkohol; den fällning, som derigenom uppkom, intorkade i lufttomt rum vill ett fint pulver. Ur 0.329 gr. deraf erhölls 0.837 kolsyra och 0.287 vatten, motsvarande 69.38 :p. c kol och 9.69 p. c. väte, qvantiteler, som visserligen betydligt afvika från den uppställda formeln, men dock kunna tjena såsom bekräf- telse på dess riktighet, då man känner huru svårt det är att erhålla harzet epsilon fritt från det kol- och väterikare zeta. Såsom bevis på den envishet, hvarmed dessa harzer åtfölja hvarandra, skall jag anföra resul- taterna af de analyser, jag anställt på harzer, dem jag erbållit efter olika lång digestion med eter af hufvudmassan i Gutta percha: TTK Ol is slits su AÖ:G MYE Tie ER SR (TN SRS RSS lj SYLT sentinent 205 100.00. 138 Såsom nedanföre synes, kan harzet zeta ut- Hege genom C”H>O. Blandningen: Co H? Or Ce H?O förutsätter: i; TON rs RENA O Milena or a ga SA Syre RN AR fd rO 100 00. LIKT RER BROR 79.47 Målet er SE SNES NAN 10.78 100.00. 3) KRONAN SMA IVL STEEN RSS ÖLO GS SKOR RE SIR Ne 8.82 100.00. I detta ämne har barzet epsilon så aftagit, att det ingår der blott med 1 eqvivalent mot 3 eqv. af harzet zeta. Blandningen Co H? O+3(C" H2 0) fordrar nemligen: KOL AM sina LE MM BÖEN Valleta EE, PRRÖAG SPTG er RNE 0.75 ; 100-00. Det harz, som sedermera erhölls, då äfven den med eter behandlade harzblandningen var i det närmaste upplöst, var Zetaharz ur Gutta percha, så rent jag kunnat erhålla det. Det bildar en snöhvit, sammanhän- gande, något mjuk massa, som lätt låter bryta, men ej pulverisera sig, ehuru det ser ut som elt aggregat af fina korn. Det smälter redan vid 139 +40”, men tyckes ej kunna mjukna i vatten förr än vid 55; det blir vid smältning klibbande, låter då utdraga sig till fina trådar och bibehål- ler sin klibbighet någon tid efter afsvalningen. Såsom smält är det gulbrunt och blir mörkare ju högre det upphettas, utan att dervid förändra sin vigt; vid 100-—110" är det brunt, genom- 'skinligt, glänsande; efter afsvalning blir det lju- sare, tegelrödt, ogenomskinligt och förlorar sin glans. Det har då en påtaglig likhet med rå Gutta percha, hvars färg sannolikt har sin grund just deri, att den i sig sjelf hvita hufvudmassan — hbharzet zeta — i värme undergått en dylik färgförändring. Detta harz är i kall eter nästan olösligt; i kokning med alkohol smälter det och upplöses deraf i så ringa mängd, att det i full- komligt rent tillstånd sannolikt är deruti allde- les olösligt. Vid elementar-analysen erhölls ur: 1) 0.24 gr. harz, 0.69 kolsyra (vätebestämningen gick förlorad); 2) 0.238 gr. harz, 0.742 kolsyra och 0.234 vatten. I procent bar man således funnit: KORR 80:02 00.45. Mate > ue ent LÖR » Syre ERLAEe da, iNe Z.06 » 100.00. Formeln: CH? O förulsälter Kol = 86.02 Väte= 11.4 Syre= 2.37 100.00. 140 Analysens afvikelse från denna formel har jag bärledt från en ringa qvantitet af harzet epsi- lon, som der varit tublandad, Den blandning af Gulta percha, som består af harzerna epsilon och zeta, oxideras af salpe- tersyra med sådan häftighet, att den tänder sig och brinner med lysande, sotande låga, om sy- ran har den högsta concentration Bier kan er- hålla; i en svagare syra sker oxidation långsam- mare; dervid utvecklas röda ångor; massan skum- mar starkt, blir gul och klibbande och upplöses slutligen fullständigt, då vatten ur lösningen ut- fäller ett gulaktigt pnlver, som har all likhet med styphuinsalpetersyra. Af kali, upplöst i alkohol, blir samma blandning i kokning brun, uppsväld och svampaktig, utan att någonting upplöses. Uti de i det föregående anförda harzerna har jag antagit 40 eqviv. kol för att göra dem lättare jemförbara med hvarandra; deras verkliga eqvivalentvigt har jag ej kunnat bestämma, då det ej lyckats mig att frambringa några resina- ter af dem. De harzer, som 1 Gutta percha ingå, äro således följande: Epsilon C”H>”O"; smälter vid +55". Beta C»H>0O:; » » 1252. Gamma CoH=Q>; » » 302. Zeta CHOO; » » 402, Delta CHOO: ; » » 1750 Alpha » » » » 200" (?) Harzet epsilon kunde äfven helt enkelt ut- tryckas med C'FO, harzet delta deremot med CO. Till följe af denna väsendtliga olikhet i sammansättningen, 1 fall den uppställda formeln 141 för delta eljest är riktig, är jag böjd att betrakta detta harz som en metamorfosprodukt, uppkom- men genom den ofvanföre omtalade framställ- ningsmethoden deraf. V. Såsom ett bevis för identiteten af kaut- schuk och Gutta percha har man äfven uppgif- vit, att deras destillationsprodukter vore identiska. De försök, jag anställt för att pröfva denna upp- gifts riktighet, hafva ledt till ett motsatt resul- tat. Vid destillation af kautschuk bildas enligt BoucHArpAtT, Himry o. a. en mängd kolväteför- eningar, af hvilka några, såsom Kautschin och Faradayn, hafva mycket låga kokpunkter (det förra vid 145, det sednare vid 33”), andra åler koka vid en betydligt högre temperatur, såsom Kautschen (kokp. 1741”.5) och Hereéen (kokp. 315”). — Då Gutta percha deremot underkastas torr destillation, inträffar den anmärkningsvärda afvi- kelse från dessa förhållanden, att ifrån början till slutet af operationen en blandning af koloxid och kolsyra, med öfvervägande mängd af den förra gasen, utvecklas, en omständighet, som redan en- sam för sig gör hvarje identitet af kautschuk och Gutta percha otänkbar; vidare uppträda dervid, så mycket jag kunnat finna, inga så flygtiga för- eningar; som Kautschin och Faradayn och de produkter med högre kokpunkt, som dervid er- hållas, kunna ej heller förvexlas med Kautschen och Hereen. För att göra ifrågavarande sönderdelnings- process af gutta percha mera enkel, har jag egent- ligen studerat de förhållanden, som inträffa med den efter kokning med alkohol återstående mas- san; men äfven genom försök på det råa ämnet öfvertygat mig derom, alt här inga väsendtliga 142 skilnader inträffa, antingen man använder det ena eller det andra materialet. Sönderdelningen begynner försiggå redan vid ungefär 150”, men lämpligast verkställer man destillation öfver öppen eld vid 300? eller något derutöfver. Dervid öfvergår först en tyngre, brun vätska, som håller sig på bottnen af förla- get och består till det mesta af vatten och alko- hol, hvilken ej kunnat fullständigt aflägsnas, oak- tadt massan var kokad med vatten före destilla- tion; sedan kommer en tunnt flytande, ljust gul- brun olja, som utgör hufvudmassan af destilla- tet, sist öfvergår en brun tjära, som blir allt tjockare, tills den slutligen knappt nedflyter ur retorthalsen; dess spec. v. är 0.915 och dess kokpunkt ligger något öfver 215”. Inga fasta och inga sura destillationsprodukter uppträda härvid; i retorten stannar en tät, kolig massa, hvilken till och med i ren syrgas blott med svårighet förbrinner. Det oljiga ämne, som i största mängd erbål- les och som öfvergår innan tjäran bildas, har en vidbränd- lukt och en spec. v. af 0.845. Då det utsattes för ny destillation, begynte det koka vid +168", hvarefter kokpunkten småningom steg till 210", då en brun, svagt luktande tjära fanns qvar i retorlen. Destillation med det öfvergångna re- peterades ännu en gång; det som öfvergick emel- lan 168—180” upptogs för sig, skakades med en utspädd kalilösning, hvarigenom det förlorade sin vidbrända och antog en behaglig aromatisk lukt. Den ofvanpå flytande oljan separerades från kali- lösningen och destllerades öfver kalkhydrat, hvar- under stölningen förhindrades genom i retorten införda stycken af osmium-iridium. Destillatet hade en svagt gul färg; det destillerades ytterli- 143 gare för sig sjelf; vid +175” blef kokpunkten konstant för en längre tid, så alt större delen vid denna temperatur öfverdestillerade; det åter- slående som öfvergick mellan 175”—178", upptogs i ombytt förlag och bade samma lukt och ut- seende som det förut öfvergångna. Det sålunda erhållna destillatet bildade en vattenklar olja af behaglig, eterisk lukt; det flyter på vatten och kokar vid 175”. Att sluta af dessa karakterer är detta ämne methol, hvars sammansättning af ScHWwEizER och WeEiomaAn blifvit bestämd till Ce H”=3(C'H?), en förening, som ur harzerna i gutta percha — isynnerhet ur zetaharzet, som deri bildar hufvudmassan — med mycken lätt- het kan uppkomma. En bestämdare utredning af dess sammansättning och öfriga förhållanden har blifvit en sednare undersökning förbehållen. VI. Till slut vill jag nämna ett ord om de oorganiska beståndsdelarne i gutta percha. Vid torr destillation qvarlemnar gutta percha, såsom jag ofvanföre nämnde, ett ytterst svårt förbränn- ligt kol; förbränd i öppen luft deremot förstöres den med största lätthet och qvarlemnar en nära färglös aska, men blott i ringa mängd: 4.338 gr. lufttorkad, rå gutta percbha, blef vid 100? redu- cerad till 4.313 och qvarlemnade 0.05 oförbrännlig återstod, motsvarande 1.15 p. c. Denna löser sig fullständigt i saltsyra med utveckling af kolsyre- gas och innehåller litet fosforsyra, svafvelsyra och jernoxid, samt isynnerhet kalk och kal. — 222000 0000 abe ER [AGN ARON AUF Ä sn : IE ONE ) TOR LISA ola Anteckningar vid de Skandinaviska Växterna 1 Öinnés Herbarium AF C. HARTMAN. Inlemnad den 11 Mars 1850. K. V. A. Handl. 1849. 5 10 Länge och allmänt har nan insett de olägenhe= ter, som åtföljt den botaniska verldens obekant- skap med hvad Linnés samlingar innehålla. Sannt är väl, att en botanisk författares åsigter säkrare kunna inhemtas ur hans arbeten, än ur hans her- barium, bvilket icke alluid, och från Linnés tid säkerligen högst sällan, om någonsin, befinnes ord- nadt ch rätlallt 1 ulko öfvertusstämnielse med hans skrifter, och derföre icke bör tilläggas alltför mycken vigt; men lika litet torde det också kenna nekas, att, der dessa sednare icke lemna fullt tydliga eller otvifvelaktiga upplysningar om hvilka växtformer en författare haft för ögonen, eller hvilka grunder han haft för att behandla dem på det ena eller andra sättet, man af hans herbarium, jemfördt med hans skrifter, bör kun- na vänta, att det skall förmå häfva många dubi- er, minska många svårigheter, som dessa ensam- ma kunnat oifva anledning till. Sådant är ock förhållandet ned LinsÉs berbarium och arbeten. Ur dessa sednare ensamma har man nemligen, till följe dels af hans stundom nog lakoniska Slrifsatt. dels af hans i särskilda Arbeten eller i särskilda editioner på olika sätt framställda åsigter, icke alltid kunnat komma öfverens om hvilka former han med sina namn betecknat. En sådan ovisshet vore, äfven om botaniken från Linsés tid förblifvit stående på samma punkt, redan en ej obetydlig olägenhet, huru mycket mera 148 nu, då vetenskapen oupphörligt skridit framåt, och derunder en säker kännedom om de äldres, särdeles LissÉs åsigter och bestämningar blifvit i flera afseenden nödv ändig, och det icke minst ge- nom de i nyare tider, vare sig mer eller mindre behöfliga, men ofta vidtagna sönderdelningarne af många, numera såsom kollektiva ansedda arter; hvarvid, för afgörandet af frågan om hvilken forn borde företrädesvis förstås under det.bLinneiska namnet, och hvilka icke, många stridiga åsigter författarne emellan oupphörligt gjort sig gällande, åsigtler, som, grundade ensamt på ej nog bestämda eller hvarandra motsägande uttryck och stundom för vidsträckta diagnoser i LinsnÉs arbeten, eller på en icke allud säker och nog upplysande syno- nymik, oftast af andra författare blifvit betraktade såsom på sin böjd sannolika suppositioner, och såsom sådana, genom uppställande emot dem af andra dylika, hka mycket eller lika litet på öf- vertygande visshet grundade antaganden, bekäm- pade, ehuru alltid af sin upphofsman med ifver förfäktade. Om äfven denna, ofta bittra polemik " någongång ledt till utfinnande af det sanna för- bållandet, och såmedelst medfört åtminstone nå- got gagn för vetenskapen, så motväges likväl detta i dubbelt mått deraf, att en stor del af den tid och af de krafter, som eljest kunnat egnas ute- slutande eller mera omedelbart åt vetenskapen, blifvit på detta sätt förspillda och splittrade, i de flesta fall utan andra resultater, än grundläg- andet af ständigt flera, ständigt lika oförenliga åsigter och nya Staden hvilka, i synnerhet på dylikt sätt uppkomna, lätteligen kunna bidraga till den falska rigtningen hos vetenskapsmännens verk- samhet, att göra vetenskapen till medel, och icke till mål. 149 Sådane olägenheter har obekantskapen med LInnÉs hörbaniym medfört icke endast i utlandet, utan äfven i hans eget fädernesland; äfven i det- tas Flora har åtskilligt förblifvit outredt, oaktadt de flera försök, som blifvit gjorda, och motsatta åsigter, som blifvit uppställda, försvarade och be- smidda — hos oss tll stor del följder af förlusten af hans samlingar. Hade dessa förblifvit inom landet, så hade utan tvifvel granskning af dem, och jemförelse mellan dem och hans arbeten, kun- nat supplera hvad i de sednare saknas eller är otydligt, reda niycket, samt derigenom förekomma många strider eller bilägga andra. Då emellertid förlusten deraf en gång var gjord, återstod intet annat medel, att albjelpa den, än att af herbariet, der det nu förvaras, söka taga så noggrann kän- nedom som möjligt och derutur hemta alla upp- lysningar, det kunde erbjuda, för att åtminstone på sådant sätt tillegna oss deraf hvad vi ännu förmå, och således bereda bearbetärne af Nordens flora ett tillfälle, att åtminstone veta, h vilka hjelp- medel kunna eller icke kuncea i denna samling påräknas. För att i denna afsigt företaga en resa till London, var det som jag förlidet år i underdå- nighet sökte och nådigst beviljades ett understöd EA statens medel; och för meddelande af den derunder anställda undersöknings resultater, vågar jag nu härmedelst utbedja mig en plats i Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar. Sedan längre tid tillbaka hade min nyligen så plötsligt bortgångne fader, en af vår floras verk- sammastle bearbetare, lifligt önskat, att en sådan undersökning af Linneiska herbariets innehåll måtte företagas ock resultaterna deraf offentliggöras. Ho- nom tillhör följaktligen förtjensten af iden om 150 den beäånnes god, mig ensamt bristerna 1 utfö- randet. Högst önskvärdt hade varit, om en man med hans erfaren het hade ägt tillfälle att utföra detta värf, emedan då en Jan uppsatts, som föl- jande, tvifvelsutan kunnat innefatta icke allenast, såsom nu till stor del är händelsen, en blolt re- dogörelse för samlingens innehåll, vare sig af an- teckningar eller växter, utan äfven alla de slut- salser, som på dessa i förening med Linnés arbe- ten kunna grundas, men af Hvilka jag, väl inse- ende hvilka krafter dertill vore behold öfver- lemnar åt en större erfarenhet, än min, att sjelf göra de flesta; önskande endast, att i följande an- teckningar hafva lemnat, såvidt möjligt är, en trogen bild af den för Nordens flora vigtigaste delen uti LinsÉs växtsamling, och derigenom ma- terialier för utredandet och bestämmandet af hvad hitintills förblifvit oklart eller vacklande. För att lemna förenadt på ett ställe allt hvad jag förmår gifva såsom bidrag till kännedomen om denna samling, må det tillåtas mig, att, in- nan jag öfvergår Ull de egentliga anteckningarne, här ånyo afgifva ep kort redogörelse för herbariets närvarande yttre beskaffenhet, ehuru denna redo- görelse icke kan annat än i hufvudsaken innehålla, snart sagdt ordagrant, detsamma, som jag redan i bref än öhdon för ett halft år sedan hade äran meddela Akademiens Sekreterare. LinsÉs samlingar och bibliothek, som af Sir J. E. SmitH inköptes och fördes till England, be- finna sig sedan dennes död i inne Society's ägo, och förvaras jemte detta sällskaps öfriga sam- lingar 1 dess nuvarande lokal vid Soho-square i London. De äro der fördelade bland de särskilda 151 brancher af samlingar hvardera af dem wWillhör, så att t. ex. den zoologiska delen af LinnÉs sam- lingar är uppställd i den allmänna zoologiska af- delningen, hans herbarium i den botaniska o. s. v. Äfven flertalet af hans böcker synas vara instuckna hvar på sin plats i det gemensamma bibliotheket. Endast ett mindre antal af böckerna har blifvit bibehållet såsom en liten samling för sig, utgö- rande hans egna, ofta med egenhändiga anteck- ningar rikt försedda, arbeten samt manuskripter. Denna i ett mindre skåp förvarade lilla boksam- ling, ur hvilken dock disputationerna äro uteslut- na, har fått sig plats anvisad i samma rum, som bans herbarium, der äfven Smits herbarium 1 9 stora skåp och en ännu vidlyftigare Ostindisk samling befinna sig"). Den Mill det yttre mest oansenliga af dessa 3 växlsamlingar är LinsÉs herbarium. Det be- finner sig, tydligen orubbadt, i samma simpla grönmålade skåp, till antalet tre, af 5 å 6 alnars höjd utan fotställning, med två rader fack i hvar- dera, 1 hvilka Mästaren sjelf engång ordnade de samlingar, som från alla verldstrakter honom till- Hrlesa af tacksamma lärjungar. De enda märk- bara förändringar i afseende på det yttre, som blifvit vidtagna, äro de hvilka lokalens beskaffen- het gjort Lill nöd vändiga försigtighetsmålt. Såsom kändt är, hafva i london dylika "samlingar knappt ' Beträffande Jos. Bangs samling, som hos oss stundom trotts äfven tUllhöra Linnean Soc., må nämnas, att Bangs vid siv död öfverlemnade begagnanderätten deraf till RoB. Brown, med förbehåll att samlingen vid dennes frånfälle skulle tillfalla British Museum; Ros. Browns lät dock förflytta den dirvekte till sist- nämnda plats, der den för närvarande befinner sig, under hans öfverinseende. 152 någon svårare fiende än det aldrig hvilande dam- met, som, uppblandadt med de beständigt i luften kringsväfvande sotpartiklarne från oräkneliga eld- städer, intränger i hvarje rum och i hvarje växt- skåp, der det snart i smutsigt svarta lager stan- nar på papper och växter, vanprydande och san- nolikt äfven bidragande till aut skada dem. Till undvikande häraf hafva Linneiska herbariets nu- varande ägare icke försummat någonting, hvilket på en gång vittnar om huru högt de uppskatta detsamma, då deråt egnas mera omsorger än åt något annat der förvaradt, och wullika utgör grun- den till dess närvarande utseende, så vidt detta afviker från dess fordna. Utom det att man på insidan, till skåpens hela höjd, öfverklädt dörrfo- garne med sammet, bar man vidare fördelat hela samlingen i omkring 700 helt tunna (högst + tums tjocka) packor, hvar och en innesluten 1 elt, nästan i likhet med ett bref-konvolut viket och skyd- dande, omslag af styft, innantill med väf fodradt, brunt papper, hvilket äfven gör det lätt att, utan fara för brytning, framtaga växterna ur skåpen. Hvarje dylikt omslag äger utvändigt närmare ena hörnet påfästad en hvit pappers-etikett, innehål- lande namnet och nummern på det eiler de ge- nera, som deri förvaras; och 2 sådana packor, nå- gon gång 3, äro ytterligare medelst ett korsslaget grönt band förenade till en, knappt tumstjock packe. Endast sådane visa sig nu, då skåpen öpp- nas, den ena öfver den andra från golf till tak, här och der på korta afstånd skiljda af tunna brä- den, och förete en visserligen ovanlig, men inga- lunda obehaglig anblick. Hvarje packe innefattar, allt efter behofvet, ett eller flera slägten, ofta äf- ven blott en del af ett sådant, då det är stort och följaktligen fördeladt på flera packor. 153 På sådant sätt skyddade, synas växterna i öfrigt vara helt och bållet orörda, ordnade efter sexual-systemet, tydligen i öfverensstämmelse med Spec. Plant., eburu någongång ett eller annat un- dantag bland genera inom samma klass äger rum. Uppfästade, än med hela sin baksida, än medelst pappersremsor, på halfark af hvitt papper i litet format, ofta med roten eller stjelkens nedre del skyld af en ulklippt pappers-zirat, föreställande en blomvas, befinna sig alla arter af samma slägte inom, efter behofvet, ett eller flera helark. Dessa sistnämnda äga ingen annan påskrift, än, 1 venstra hörnet nedtill, slägtets namn, nästan alltid af LinsÉs egen hand, skrifvet med stor prentad stil och åtföljdt af ett nummer, som angifver dess ordning, stigande enligt dessa nummer antalet af genera till mellan 12 och 1300. De halfark, på hvilka exemplaren äro upp- fästade, hafva artens namn, än upptill på sidan med större stil, och då allud åtföljdt af slägtets, ordningens och klassens namn, samt hänvisning ull Spee. Plant., intet af detta liknande LinséÉs stil, än åter, och detta är oftast händelsen, befin- nes arlnamnet af LinsÉs egen hand med vanlig fin stil skrifvet nedtill på sidan, nästan midt un- der exemplaret, och är då äfven någongång åt- följdt af genus-namnet, nästan alltid af en siffra, som hänvisar till artens nummer inom slägtet i Spec. Plant. ed. 1. Denna vid artnamnet före- kommande siffra är stundom skrifven med bly- erts, stundom med bläck. I förra fallet betecknar den endast artens ordning inom slägtet i herba- riet, 1 sednare åter motsvarar den arters nummer i Spec. Plant., hvilken alltid är i Linnés eget exemplar af denna bok understruken, när växten befinnes i herbariet. Mångengång wWwäffar man äf- 154 ven, utan att den ledsagas af något namn, endast en ensam siffra, men då ligga vanligen det eller de så betecknade arken närmast efter ett med växtens namn försedt ark, och innehålla då mer- endels exemplar af samma växt som detta. Fö- refinnes hvarken namn eller siffra, så tillhör exem- plaret ofta nog icke den art, som med namnet utskrifvet träffas närmast förut, utan är någon antingen närstående eller ock blott tillfälligt lik- nande växt; och synes då hafva fålt sig plats der af LInnÉ anvisad endast tillsvidare, vare sig för någon jemförelses anställande eller till framtida närmare bestämmande. Ofta träffas efter en namngifven art ett till flera . blad innehållande -sådane obestämda exem- plar af samma eller olika växter,- och äro merän- dels med en knappnål i ena kanten sam manfästade med hvarandra. Utom sådane under eller efter en liknande art samlade exemplar, äro vanligen en bel mängd, som synas icke kunnat till sin art bestämmas, samlade sist i det slägte de tillhöra;' och af sådane, som synas icke ens blifvit vill ge- nus bestämda, följa efter det egentliga herbariet flera tjocka packor, bland hvilka af LinséÉs hand knappt träffas andra påskrifter, än några få växt- ställen, och af Smtirnis sparsamt ett och annat för- sök alt namngifva hithörande exemplar. Af Linnés hand förekomma 1 herbariet, utom namnen, äfven en mängd andra påskrifter, dels växtställen, dels diagnoser, beskrifniugar och ci- tater. De förra hafva vanligtvis sin plats tätt invid exemplarens basis, ofta af denna delade midtitu; oftast förekommande äro: H. V. (Hortus Upsaliensis), C. B. S. (Caput Bone Spei), India, Ind. occ., Am., Islandia och Siberia, samt af Sven- ska provincenamn: Gotl., Scama, Lappo, detta sed- 155 naste ej sällan åtföljdt af et S. eller Sol, (SotAn- DER). Åf Botanisters namn träffas dessutom of- last HK. (Karm), Br. (Browne), någongång ÖsBECK och HRosÉn, merändels utan derjemte uppgifvet växtställe. Till dylika namn på gifvaren af exem- plar torde måhända äfven kunna föras det ofta återkommande, alltid af en nummer åtföljda Sp., om hvars betydelse jag dock är något osäker. Det hänvisar icke, såsom man lätt kunde förmoda, till pagine 1 Spec. Plant; sannolikt torde det dock vara en förkortning af Sparrman. Hörgst ofta fö- rekommer, antingen jemte ett artnamn eller en- samt, någotdera af dessa 3 tecken 8, €, I, hvil- kas betydelse, ännu ingen förmått utleta; vid an- ställd jemförelse synas de hvarken kunna beteckna växtställe, namn på personer, växtens annuitet, biennitet och perennitet eller dylikt '). Alla af LozEFLrinG från Spanien hemsända växter hafva ”Hispania Loefl.”, åtföljdt af en nummer, skrifvet af Linnés hand, alltid midtpå bladets baksida. Der bafva också alltid de egenhändiga diagnoser och beskrifningar, som ofta förekomma, sin ”plats, och äro dessa stundom de samma som i Spec. Plant., Flora Suec. eller andra arbeten, oftast lik- väl icke, utan synas de än vara äldre, än hans flesta verk, således måhända vara de ursprungliga, hvarom äfven deras ofta större utförlighet tyckes viltna, än åter vara rättelser eller förbättringar af de i en del arbeten lemnade. Dels i samman- hang med dessa anteckningar på arkens baksida, dels ensamma förekomma citater ur andra förfat- -tares verk, särdeles Gmeniss, ofta älven ScHEUCH- zERs, RaAJt m. fl. Dessa citater äro alltid de sam- ma som i hans arbeten. Vid en del Lappska ') Tecknet & förekommer likväl endast vid växter från Siberien. 156 växter, troligen samlade under hans egen resa, finnes, oftast dock vid Salices, öfverst på sidan en nummer, som vid gjord jemförelse alltid befinnes hän visa vill figurerna i FI Lapp., till hvilka ej sällan orginalerna återfinnas bland exemplaren i herbariet. Anteckningarne i herbariet af andras, än LInnÉs, band kunna hänföras till 2 olika tider, dels äl- dre, dels yngre än hans egna Med de förra me- nar jag dem, som alltid skrifna på smärre, nära exem plaren uppfästade lappar, tydligen åtfoljt exem- plaren, då de sändes till LinsÉ, och således äro af de personer, som i andra länder insamlat de sända växterna. Följaktligen innehålla dessa eti- ketter än växtens namn ur någon äldre förfaltare, än ett förslag till namn, beskrifning af växten, någon förfrågan derom eller dylikt; såsom svar eller bekräftelse på sådant har stundom Linné sjelf nederst på dessa lappar tillskrifvit några ord. De påskrifter åter, som äro af yngre datum än ÅLInnÉs egna, äro nästan alla af SmrtH, ofta försedda med signaturen J. E.S. Dessa förekomma i form än af rättelser af de Linneiska namnen, när dessa synas tillkomna genom misstag, än af ditskrifning af namnen, när sådana saknas, än så- som antecknande af ett modernare, mera allmänt antaget namn, än såsom citat af nyare arbeten eller planchverk, än hänvisningar till BAsKs och LecHes herbarier, än anmärkningar rörande växtens förekomst i England, än anförande af andra bo- tanisters, isynnerhet Arzeui tankar om en växt o.s.v. Beträffande sjelfva exemplarens skick och be- skaffenhet, så synas de, såsom förhållandet är 1 de flesta äldre samlingar, vid inläggandet icke hafva blifvit valda eller behandlade med den omsorg, som nu för tiden plägar användas, men äro likväl blott högst sällan så dåliga, att man 137 icke kan af dem få de nödvändiga upplysningarne. I de få fall, då detta inträffar, kan icke felet u!l- skrifvas någonting annat än nyssnämnda förhål- lande; ty åf den skada, som ålder samt vårds- löshet i förvarandet merändels lätt tillfoga dylika samlingar, träffas här nästan aldrig elt spår, utan hafva de blifvit med sådan sorgfällighet bibehåll- na, alt hvart och ett exemplar utan tvifvel be- finner sig ännu i fullkomligt samma skick, som fordom under LissÉs egen, och sedan Smitns, hand. Del är förut allmänt kändt, och vid herbariets genomgående vinnes ny bekräftelse derpå, att af de der befintliga växter endast ett ganska ringa antal blifvit at Linné sjelf samladt och inlagdt. Icke må man vänta sig, att hvarje af ne känd, beskrifven eller omtalad växt finnes i hans berbarium. En sådan fullständighet träffas tro- ligen ingenstädes. Få, och då alltid små, artfat- liga, äro dock de genera, som här helt och hållet saknas. Af arter deremot, särdeles i större släg- ten, inträffar det icke så sällan, att flera saknas. Äfven bland de Svenska är detta stundom för- hållandet; och vid dessa möter äfven någongång den svårigheten, att, ehuru visserligen exemplar finnas, dessa antingen tydligen äro från utländsk lokal, eller ock icke åtföljas af den ringaste an- tydning, huruvida de äro Svenska eller icke; hvar- igenom tvänne olägenheter förorsakas. Den ena är, att stundom möjligheten, att ur detta herba- rium erhålla bekräftelse på en växtgeografisk upp- gifl i Linnés arbeten, göres om intet. Så t. ex. uppgifves i Flora Suecica Sium nodiflorum vara, af eller enligt Rosts, funnen vid Christianstad, och då man, emedan den växten aldrig sedan der blifvit funnen, ansett antingen uppgiften vara grundad på ett misstag, eller någon annan växt 158 förslås under detta namn, men nu vill derom finna upplysning i herbariet, så träffar man väl der en Sm nodifl., som noga öfverenssltämmer med exemplar af den under samma namn utom- lands förekommande växt, men utan någon an- tydning, huruvida deta är ett exemplar från Christianstad eller från utlandet. För vår Flora är dock i detta afseende ofullständigheten i upp- gifter om växtställen ganska sällan af synner- ligt mehn, då vi numera i så ytterst få fall be- höfva der söka sådana upplysningar. Af mera vigt är den andra olägenheten af brist på upp- gifna loca, nemligen att stundom, i stället för in- hemska exemplar af en till vår Flora hörande art, utländska blifvit inlaggda, hvilka icke allud sy- nas blifvit förut tillräckligt undersökta, utan blott efter ett hastigare påseende hänförda till den när- mast liknande af våra arter, hvarigenom stundom icke ringa svårighet uppkommer vid undersöknin- gen af sådana exemplar i herbariet. Dessa äro de hufvudsakliga svårigheterna, som äro förknippade med granskningen af de Svenska växterna, men lyckligtvis förekomma de begge icke ofta, så alt i de flesta fall vågar jag tro mig hafva funnit bidrag ull fänveclomen on eller utredande af de omtvistade Linneiska ar- terna. De innehållas i det följande, som utgör tvänne afdelningar; den första upptagande de ar- ter, som blifvit ansedda mest dubiösa och varit mest omtvistade, äfvensom dem, af hvilka, ehuru de ej delat de nyssnämndas öde, 1 herbariet före- komma flera former under samma namn, särdeles då dessa former blifvit i nyare tider betraktade såsom arter eller utmärklare varieteter: den an- dra afdelningen, till -hvilken jag hänfört alla de arter, om hvilka intet dubium ägt rum, eller hvilka 159 till alla delar instämma med allmänt antagna åsigter, lemnas hufvudsakligen för att denna upp- salts må tillika utgöra en fullständig förteckning öfver alla de Skandinaviska, eller för vår Flora vigtigaste arterna i LinwÉs herbarium. I begge afdelningarne äro alla vid hvarje växt förekom- mande påskrifter eller anteckningar i herbariet upptagna, på det att derigenom samlingens skick må så troget och fullständigt som möjligt åter- gifvas, och alla de hjelpmedel den kan erbjuda blifva för hvar och en mera tillgängliga. Slutligen må endast anmärkas, att, ehuru här de Skandinaviska växterna i LinsÉs herbarium framställas, såsom någonting särskildt från de öf- riga, de likväl icke i herbariet så finnas, utan innehafva der, hvart slägte och hvar art, den sig tillkommande plats i den allmänna samlingen. 1. Plante Scandinavice Herbarii Linneani dubicwe habitce. Obs. Numeri ante nomina generica posili numerum cu- jusque generis in herbario respiciunt. Numeri vero ante nomina specifica non herbarii sunt, sed hic a me appositi, ut ordinem significent specierum et spe- ciminum Suecicorum sub eodem Genere in herbario asservatorum, quare etiam numeri ejus modi, hoc loco exclusi, in altera hujus Enumerationis parte sunt quzerendi. Numeri demum post nom. specif. sepe dati, sunt a Linn&eo ipso in herbario additi, et nu- meris specierum in Spec. Plant. ed. 1 respondent. MONANDRIA. 10. SALICORNIA. (1) herbacea 1—2a (manu propria, 2eque ac lo- cus:) Gotland. — (Manu Smithii est additum:) procumbens Engl. Bot. t. 2,475. 160 Est forma S&S. herbacee Åuctt. in litoribus Suecie vulgaris, prostrata. 2) herbacea, Sp. eds. (2, manu propria). Forma ejusdem spec. est, precipue in ora Suecie occidentali obvia, subsimplex, erecta, major, ramis paucis, brevibus, simplicibus, optlime cum S&S. herbac. var. bienni Fr. et Hartm. congruens. (3) herbacea, I (m. propr., sicut antecedens sine 11. numero loco ve). Eadem forma major et erecta videtur esse, ramis vero pluribus, elongatis, erectis, com- positis. HiPPURIS. (1) Hippuris 1 (pr. manu, sine nom. specifico). Est H. vulgaris ÅAuctt.. forma vulgatissima, foliis angustis, octonis pluribusque; specimen, in medio affixum, foliis inferioribus elongatis, biuncialibus, forma videtur esse fluvialtilis. (2) (Sine nomine omni, manu Linne tantum:) Leche — (Manu Smithii:) tetraphylla J.E.S. Foliis quaternis, late lanceolatis, forma AH. SE maritima s. tetraphylla est. 3) (Etiam sine nomine, manu propr. tantum:) Pallas. — (atque a Smithio:) Hipp. tetraphylla JES (ÅA manu aliena, verisimile inven- Lloris: Elatine an eadem cum Ålsinastro? Kamt- schatica. : Quantum ad folia faciemque perunet, et e fructu juniori judicari licet, eadem planta est ac antecedens, s. H. vulgaris var. maritima; unum specimen foliis senis, celera quaternis. 13. 161 13. CALLITRICHE. (1) (Sine nomine; propr. mann tantum:) vd (qui numerus ad speciem primam, i. e. palustrem s. vernam, hujus generis in Spec. Plant. spectat). Speciminum hic unå asservalorum alia fo- his elongatis (uncialibus), linearibus, uniner- vibus, emarginatis ad C. autumnalem, alia fo- liis spathulatis vel obovatis, Urinervibus ad C. vernam, quales he species a Linneo et plerisque Bot. Rec. inter se distinguuntur, pertinent; omnia fuctu carent. (2) autumnalis 2. (manu propr.) Specimina duo, quorum unum sterile, al- terum fructiferum; semina hujus cruciata per rigonio nullo, folia utriusque linearia, unie nervia, truncata vel emarginata, caulis erec- tous, ramosus, simul cum magnitudine atque tota facie, hec specimina ad C. autumn. Lin. & Auclt. rec. referenda esse probant. (3) verna 1. (m. propr.) Specimina omnia 2-3-uncialia, fructifera, petalis duobus, stylis ex parte persistentibus, foliis oppositis, trinervibus, spathulatis, sum- mis rotundatis omnino ad C. vernam Op. Lin. et Auctt. rec. pertinent. (4) C. verna B (m. propr.) Hujus specimina sunt compluria, fructifera, uncialia, alia erecta, alia repentia, omnia ra- dice longa filiformi, foliis brevissimis (lineam longis), linearibus, uninervibus (quantum e specim. siccat. videre licet), stylis ex parte persistentibus. Qui ”characteres atque facies ipsa, que Bulliarde aquat. simillima est, de- K. V. A. Handl. 1849. 11 26. (3) spuria (manu propr., geque ac:) H. V. 77. — 162 seriptioni in Lin. FL Suec. et Spec. Plant. minime respondent, potius vero cum C. verna B minima Wyg. Fl. Suec. & verna d Hn Fl. ed. 4 :congruunt. DIANDRIA. VERONICA. (manu Smithii:) V. spicata angustifolia C. B. Pin. 246. Est forma V. spicate, in oris occident. Sue- cie obvia, spicis compluribus, terminalibus & axillaribus, elongatis, foliis lanceolatis, grosse obtuse-serratis, nunc oppositis, nunc ternis. 0) hybrida Z (propr. manu, atque prope speci- men:) Veronica Flora Suec. Z (que tamen, exceplo nomine Veronicre, postea deleta vi- dentur; iInfraque:) figura in Ry (prope mar- ginem plagulee unum locus natalis est addi- lus:) in insula Melari Fläsklösan (et prope al- terum:) 11. 1. Ao (omnia manu Linne scripta). Specimen ex loco citato natali genuinum, omnino cum descriptione in FI. Suec. con- gruit, folus V. officinalis, facie inflorescentiåque spicate. Planta fere pedalis, spica terminali lanceolata, crassa, densissima, 4unciali, spicis axillaribus brevibus e pedunculis foliosis; fo- his pedunculorum lanceolatis, subintegerrimis, caulinis superioribus late lanceolatis oblon- gisve, inferioribus petiolatis ovatis, omnibus subhirsutis erenatis, Facies igitur, nulla in- florescentiae habita ratione, magis officinalis est, spice vero ommnino ad spicatam referunt; gnarom specierum forsitan, ut nomen signi- 163 ficat, hybrida sit planta, vel forma potius mira V. spicate major foluisque als, quam forma,. cut hodie hoc nomen (hybriday in Suecia saltem tribuitur, et cui minime est similis planta Linne, que, unico verisimile specimine reperlo, haud bene species appel- landa est. (9) saxatilis (a manu ignola recentiori est scri- ptum, alque in fra eng papyri a plagula ipsa diverso, ab lan manu, vix Linne:) N:o 2 Veromica fruticulosa Planta plane est V. saxatilis ÅAuctt. Recent. (10) (ERNA nn propr., eque ac locus:) Island — (a Sm.:) sazatilis J.E.S. Eadem est ac antecedens, sed major forma. Sine nomine, numero locove, sed in pla- gula, ei, que V. alpinam continet, coherente specimina etiam asservantur, que ad V. saxa- tilem, nec alpinam, pertinent. (KO) agrestis 21 (manu propr. facela emendatio pro nomine primum scripto, arvensis, eliamsi numerus 21. Sp. PL ed. 1 hanc speciem, nec illam respicit). Characteres N:o 20 agresti Sp. PE et Fl Suec. exacte quidem conveniunt, sed ad eam illius formam pertinent, que hodie nomine polite distinguitur, id quod indicant lacinie calycis magnee, ovato-lanceolate, nervosa, acu- te, foliaque nitida, subglaberrima, ovato-oblon- ga alque facies ipsa plant. (21) hederifolia vera (manu Smitbii; a Lin. ni- bil adseriptum). | Est V. hederifolia L. FI. Suec., ubi ”folhiola calycis cordata” dicuntur, et Auctt. Suec. Rec., 164 quum foliis e bast cordata rotundatis, 3-5 Io- bis, tum laciniis calycis triangulari-cordatis, ciliatis, acuminatis insignis. (22) hederifolia 22 (manu propr., et a Sm. ad- ditum:) 8 (quamquam in Sp: Pl, ed. 1 tan- tum a, nec 8 hujus speciel est a manu Lin- net nota solita designatum; in pagina pla- gulee postica Linneus ipse addidit:) orienta- 8 H. U. Ab antecedenle ci tota hisque characte- ribus plane distincta, lacints calycis obova- us ellipticisve, obtusis, caule crassiore, ere- ctiore, foliis approximatis bast cuneata s. in petiolam decurrente; que omnia cum V. he- derifolia Spec. Pl. & Fl. Suec. haud bene, sed cum V. persica s. Buxbaumi Auctt. recent. op- time conveniunt. (26) peregrina (manu propr:, atque locus:) H. U. Specimen a praecedente (in herb.) speei- mine V. romance, cui etiam Smithius adsecri- psit ” ”peregrina eadem est”, nullo modo diver- sum, specimina vero utriusque non cum V. peregrina, sed potius cum acimfolia Sp. Pl. .conveniunt, quum folia utriusque elongata s. lingulata, crevulata nec ”integerrima” sint. Eodem modo specimen sequentis plagulae, V. acimfolia appellatum, sine dubio ad V. pere- grinam referendum est, cujus characteres ha- bet omnes, etliam folia integerrima. Hoc loco permutationem factam esse in speciminibus nominandis, ex eo etiam apparet, quod spe- cimini citato, V. acimfol. appellato, additus est a manu Linne numerus 26, qui in Sp. Pl. ed. 1 ipse est numerus V. peregrince. In eandem sententiam Smithius post nomen cit. IJ. 165 V. acinifol. in herb. addidit: ”certe non est, V. peregrina est J.E.S>” Etiamsi igitur fa- cile est visu, peregrinam herb. esse” acimfol., et acimfoliam herb. esse peregrinam veram, nullo tamen modo, quum locus hujus nata- lis desit, ex herbario scire licet, an peregrina revera intra limiles Succie umquam sit re- perta. PInGUICULA. Inler species hujus Generis tres in berbario 68. asservalas (de quibus conf. partem II) nul- lum est specimen forme istius speciose P. vulgaris 8 dictee, cujus in FI Lapp. mentio- nem facit Linne&us. TRIANDRIA. ScCHOENUS. Neque inler species hujus Generis hic asserva- (del tas, neque usquam alibi in herbario, specimina S: compressi Linveani reperiuntur, et vix umquam in herbario Linner fuerunt, ut in- dicant exemplaria librorum istorum duorum, Spec. Plant, ed. 1 et Syst. Vegetab. ed. 14, quoruom in illo Linneus ipse, in hoc vero Smithius plantas in herbario asservatas de- signa vit. SCIRPUS. MR 2. (manu propr.; et a manu alie- a:) Scirpus culmo nudo, spica terminatrice sub- hia Ray. Prodr. 40. SEsSti Sc. palustris: LE Pl oSuee: & Ho” FL, forma vero spicå elongata (semiunciali fere), 166 y glumis acutis, infimis duobus vacnis, uno tantvom specimine exceplo, cul, quantum in siecata wvideri licet, solitaria est gluma invo- lucralis, eaque obtusa, sicut in Sc. uniglumt, ad quam tamen speciem ceterum vix refe- rendum videtur. i (2) palustris (m. propr.; plagula antecedenu ad- fixa). Haud dubio hoc speimen gluma involucrali solitaria, amplexicauli & ceteris glumis ob- tosiusculis ad Sc. palustrem 8 uniglumem Hn Fl. pertinet, etsi a Linnzeo non distncta. (8) lacustris (propr. manu, que ac locus:) Ham- marby. (Iö pagina plagule altera manu pro- pria est hoc observatum:) Hvem skulle (tro?) denna vara Sc. lacustris som har så stor pani- cula af spiculi; jag hade ej trott om jag ej ta- git den på den ... (2) rot när den upphögs på ... Så at han komme att stå torr blir han så- dan som denna nu är. Forma sane mira, (quam utrum ad lacu- strem an ad glaucum Sm. referam, dubito) fa- seiculo S. glauci Sm., spieulis sessilibus com- posite; numerus tamen stigmaium, si certus habeatur character iile, observari nequit. Que faciem ipsam plante reddunt maxime peculia- rem sunt folia fere spithamea, vaginas caulis terminanlia, que, ut dictum etiam Linneei citatum significat, loco sicciori forsitan va- gine debeant. Ceterum tota planta vix altior quam sesquipedalis est. (9) setaceus 11 (propr. manu, et a manu alia verisimile inventoris:) Scirpus Lin. it. scan. 227. — Ulyssipomi prope ripam fluvi Taqi — 167 (Sm. demum post nomen addidit:) non verus; Cyperus minimus? 4 : Facies fere eadem ac cespiuis majoris Sc. setacer in Suecia provenieutis, cujus characte- res etiam habet ceteros, nisi quod bractiezae spicam nunc solitariam, nunce binas ternasve vix excedant, numquam certo duplo longiores sint, et quod semina siut non costata, sed punctata. Quod observatum Smithii primum probare videtur, specimina non veri esse Sc. setacei, eliamsi observaätum ejusdem posterius, s. nomen propositum Cyp. minimi vix reclum videlur, quum glum&e undique, nec bifa- riam imbricate ad Scirpum, non Cyperum pertineant. (10) Sc setaceus (manu propr. facta emendatio pro nomine primum dato iriflori; locus:) (EB.S. alque a manu aliena:) Scirpus culmo nudo se- taceo, spica laterali solhitaria subtriflora, habitat locis humidis intra villes montium. (Hoc loco etiam a Sm., post nomen, additum :) non ve- rus; Cyperus minimus. j Hec non minus facie, quam characteribus, a Sc. selaceo Scandinavico, etiam magis quam specimina plagule antecedentis, est diversa. Preter hec specimina, ambo externa, nulluin est in herbario specimen Sc. setacei. Neque inter species hujus Generis speci- mina ulla Scirpi Caricis Retz, et. Auctt. recent. asservantur. 2: ERIOPHORUM. (2) polystachyon 2 (manu propr.) Specimina tria, quorum duo juniora vix florifera, foliis longis angustis, in uno fere 1685 80. (1) filifornubus, certe ad E. angustifolium Auctt. recent pertinent, etiamSsi pedunculos perspi- cue videre non liceat. — Specimen autem tertium, frucuferum pedunculis scabriusculis, foliis brevissimis, aneustis E. gracie s. tri- quetrum Recent. est. Nullum igitur vestigium est ejus E. polystachyi Linneani forma, cum qua E. latifolum Recent. convenire babitum est, que tamen res minime prohibet, quin hec etiam forma, ut indicant opera Linne, in nomine E. polystaeh. collectivo fuerit in- clusa. PANICUM. Panicum vertieillatvm (manu propr., alque locus:) H. U. (Suwithius post nomen addidit:) vit. Facies tolius graminis, non minus spice rare, elongate, quam culmi elati folorumque latorum P. vertiellato Auett. stmillima est, neque, quantum in specimine siccato videre licet, deseriptioni Linneane in Spec. Pl. re- pegnat. Character vero iste, qui apud anu- clores recent. essentialis habetur, etsi apud Linngam mentio ejus von fiat, s. arista de- orsum scabra, beic deest, quum scabrities omnis ariste ad apicem vergat quasi in P. glauco, cujus etiam habet semina rugosa, quare ad hanc speciem merito referendum esse hoc specimen puto. (2) (Nomine omni caret). Specimina duo grandia, quorum facies cha- racleresque, nec non quod ad aristam deor- sum scabram attinet, procul dubio sunt P. verticillati veri. 169 Specimina Pamioer glauci, in plagulis duobus se- quentibus asservala, quorum illi nomen ad- seripsit Linneus, huic Smithius, non modo ad P. glane. verum certe pertinent, sed om- nino eadem ac N:o 1 s. specimen, nomine P. verticll., supra relatum, sunt. (3) Panicum viride, C. (manu propr.; POmiInl vero Smilhius adjunxit signum interrogatio- nis; prope specimen NDS addidit:) Br. Characleres omnino sunt Setaric viridis, a cujus forma vulgaii nihilo differre videtur, nisi quod panicula spicata plus solito elon- gala sit, s. ultra quattuor uncias lunga. (4) verticillatum Curt. Lond. Sr Smithii; ma- nu Linne tlantum numerus 2, atque a manu aliena:) Gramen spicalima ex virginia. Plagulae priecedenti, verisimile comparandi caussa, affixa plagula, atque numerus adscrip- tus (2), aliod quidem significare videntur, quam quod nomen adscripsit Smilhius, sed specimen oplime cum P. verticillato reverå con venit. (6) sanguinale & (manu propr., nec non locus:) HU. Cum P. glabro Gaud. s. Digitaria humifusa omnino congrult. Inter specimina sequentia, quibus nomen npul- lum est adscriptum, forma etiam est loco apposito H.U., que spicis pluribus et majo- ribus, vaginisque foliorum hirtis ab antece- dente diversa, ad Panic. cihare Retz. pertinere videtur. 81. PHLrEUM. 4) nodosum (manu propr., et in parvulo pa- ; PROP p P pyri fragmento affixo a manu aliena:) Gra- 170 men typhoides Vol. 3. pag. 154. 14. (infra quod- Linn2eXus responsi loco iterum addidit:) Phleum nodosum. Sine dubio est P. nodos. Sp. Pl. ed. 2., nec non cum forma Phlei pratensis, eodem no- mine apud Recentiores occurrente, congruens. Specimina tamen vix Suecica sunt. (1 (5) Ph. nodosum (infraque:) A (manu propr., ut etiam in pagina plagul&e altera:) Gramen no- dosum spicatum C. B. Prod. Est forma Phlev prat. nodosa quidemw, sed culmo tenui, spica laxiori, brevi (vix uncia- Ii), ovali, 'mucronibus longitudine fere valvu- le, quasi inter illud et Phl. alpinum inter- media est habenda, simillima form&e longis mucronibus insigni, que in pratis humidis prope Gevaliam occurrit. - 82. ÅLOPECURUS. (4) (Sine nomine, sed Alop. geniculato vero pro- xime antecedenti affixum; manu Linne tan- tum:) Lappo. Quoad characteres faciemque externam ad Alop. gemniculatum cetero perlinet, sed quum locus -adseriptus (Lapponia), tum spica glau- cescens et arista valvul&e corollinze Sen calycin. non excedens non minus cum Å. gemcul. £B Fl. Suec. et n:o 38 Fl. Lapp. con- gruunt, quam cum Ålopec. gemicul. var. fulvo Angell! s. Å. fulvo Sm., quamquam in specimi- ne siccato color el forma antherarum nunc discerni nequeaunut. 84. Å GROSTIS. (2) Arundo neglecta Ehrh. Cal. 118 (manu Smi- thi; Linnei manu nomen nullum, in pagina 171 avutem plagulae altera suvt mann propr. ob- servata:) funnen både i Lappska fjällen, Vester- botn och i Ljumkil. Tykkes vara different frå Arundinacea icke allenast med mindre Blommor, utan äfven med smala blad. Solander. (Quod dictum, sive Solandri sit a Lin. cilatum, sive Linnei ipsius, prima fuisse videtlur origo hu- jus speciel, nomine stricte, ab arundinacea in Sp. Pl, ed. 2. distinguende. Specimina omnia sunt Calamagr. stricta , Auctt. rec. (6) Agrostis rubra (manu propr., et postea a Sm. additum signum interrog., atque:) Sp. Pl. ed. 2. Specimen, quoad characteres, cum Ågr. vulgari With. & Auctt. convenit, minime vero cum Ågr. rubra Linne, cujus nomen boc loco errore quodam appositum videtur, quum flo- sculi ubique mutici cetereque note mani- feste ad ÅA. stolomferam L. Fl. Suec. peruneant. Color panicule, in hoc specim. candide ochro- leucus, non quidem solitus est Agrostidis vulg., nullo vero modo cum iis congruens, que at- tulit Linneus ipse in Sp. Pl ed. i, ubi sva manu addidit: vulgatisssimum gramen, florens pamcula patentissima, disflorens angustissima; autumno totum rubrum. Specimen autem, de quo hic agitur, potius deflorescens est, ita ut color ejusdem esse plante mature habeatur. Ceterum faciem ipsam insignem faciunt ra- muli flosculis valde secundis. (7) canina 3 (manu propr.; in parte papyri alia, plagule affixa, a manu aliena :) Gramen mili- aceum Vol. 1. pag. 352 N:o 4 (infra quod Lin- nus, quasi corrigendi caussa, repetivit:) Agro- slis canina. 172 Specimina omnia, quoad et characteres et faciem externam, omnino sunt ÅA. canina Lin. Op., nec minus Åuctt. recent., etiamsi alia sunt aristata, alia vero mutica. Folia omnium cau- lina plana, radicalia in omnibus desunt. (9) Agrostis stolonifera 7 (m. propr.; nom. spe- cif. emendatum pro nomine primum scripto:) capillaris (supraque a manu aliena:) Gramen vol. 3 pag. 157. N:o 19. Hic 6 specimina asservantur, omnia ejus- dem plante, que paniculå contracta, densa, ramulis scabris, glumis calycinis aequalibus mulicis, glumis coroll. binis, ligulis foliorum elongatis non minus ÅA. stolomifera B L. FI. Suec. est, quam stolomfera Auctt Suec. recent., eliamsi hujus sit forma, litorum precipue accola. (10) Aygrostis capillaris & (m. propr.; supraque a manu aliena:) Gramen Pl. Ver. 3.157. N:o 20. Plante siccale, ab amico aliquo miss, nomen supra dictum verisimile est primo ad- spectu adseriptum, posteaque ex oblivione relictum ; specimina enim nihilo, nisi ramu- lis panicule longioribus coloreque ejusdem letiore, a precedente differunt, sed facie ipsa, nec minus characteribus lisdem s. ramulis scabris, glumis calyc. equalibus, corollinis bi- nis, ligulisque foliorum elongatis et ceteris, omnino sunt ad Aygr. stoloniferam referenda, - cujus formam sistunt albescentlem. (11) Agrostis stolomfera (manu propr.; atque su- pra:) Z:tica (quod signum, quid significet, cernere non potui). Preter ceteros Agr. stolomfere characteres, quos omnes habent heec specimina, paniculae dense permagne, folia 2-3 lineas lata, scabri- 173 uscula, axilli inferiores radices emittentes at- que gramen ipsum majus probant, hanc esse A. stolomfere formam, quam Auctt. Suec. no- mine maritime afferunt. (12) (Sine nomine; manu propr. tantum:) Sca- nict :: mobilis (quo verisimile arenam mobilem significatam voluit). Specimen sterile, sive comparandi caussa, sive casu hic positum sit, nullum est gramen et vix determinari potest. (13) capillaris & (manu propr.) Hec vera videtur esse capillaris, quasi in Sp. PI. describitur, exceptis tantum glumis calycin., que glabre sunt nec ”hispidiuscule”. Specierum Suecicarum nulli, nisi vulgari, af- finis est, sed etiam ab hac, presertim facie externa, diversa. Panicula permagna, subo- vata, ramulis flosculisque tenuissimis, paupe- rior videtur. Rami panicul&e capillares, gla- berrimi, patentes, elongati, ramuli gracillimi, divaricali; flosculi minimi, glumis calyc. equa- libus, acultis, muticis; folia angustata ligulis abbreviatis. Qui characteres fere iidem sunt ac in ÅA: vulgari, etsi facies sit maxime di- versa. Utrum specimen Suecicum sit, qua re quod allatum est") de habitatione hujus speciei in Suecia affirmaretur, an externum, haud ex herbario apparet, quum locus na- talis hic desit. (14) Agrostis alba (manu propr., et a manu aliena:) N:o 4 Agrostis-Gramen miliaceum ma- ') in appendice Flore Suec. ed. 2, mann Linnei scripta, ubi inter alia recipitur ”Agrostis capillaris Smolan- dia Twetaherad”. 174 jus, pamicula viridi P. Conc: R. Syn. 412 p. 404. Omnino est ÅA. stolonifera Hn. FI. (19) Agrostis pumila (manu propr., atque locus:) Hammarby. (De hac specie, in Mant. 1. al- lata, Linneus preterea tantom in FI Suec. ed. 2 mentionem facit, ubi manu sua addi- dil:) Agrostis pumaila. Habitat in Hallandia extra Halmstadiam et in paroecia Haslöf, et alibi (at- que loco alio ejusd. libri:) Agrostis pumia Upsalia Hamarby Ego. Specimina 4, que ramulis panicule gla- bris, glumis calyc. equalibus, corollinis binis, ligulis foliorum abbreviatis, ad Agr. vulgarem perlinent, quamquam panicula contractior et culmus humilis (vix 4-unceialis), id quod ve- risimile locus vel solum attulit, faciem plan- te reddant singularem. (20) (Sine nomine; manu Linne tantum lo- cus:) Gotl. Non minus quod ad faciem ipsam attinet, quam ad characteres, v. ce. corollam bhivalvem, pilis copiosis longis circumdatam, aristam dor- salem glum&e 2qualem, pilos corollå breviores ete., omnino 'est Calamagr. stricta Auctt. (21) (Etiam sine nomine; manu Linne tan- tum:) Lapp. Sol. Est forma mutlica Ågr. canine. 83. ÅIRA. (3) montana 10 (manu propr.; postea vero a Sm. additum:) vera? examimnanda. Smithbius merito videtur in dubium voca- visse, an hec vera esset Aira montana, quum neque bene ulli descriptioni ejus a Linneo 175 date quadret, etiamsi he deseriptiones non semper inter se congruant, neque ulli speci- erum, quas Auclt. recenl. hoc nomine signi- ficatas habuerunt, conveniat. Ne enim Aire flexzuose affinis formave ejus sit, non minus facies externa ab hac omnino diversa repug- nat, quam gluma corollina exterior crassiu- scula, subcoriacea, colorata (ita ut pars ejus inferior brunnea sit, media aurantiaca, apex vero membranaceus albescens), mutica, nervo dorsali et margine ad basin pubescente. Vahl- odee autem atropurpuree et facies et gluma coroll. subceoriacea, pubescens primo adspectu haud dissimiles sunt; ab hac tamen etiam omnino distincta est glumis calycinis sube- qualibus, gluma coroll. exteriore mutica, co- rollis calycem multo superantibus. Quum facillime pateat, inter hos characteres com- plures eliam minime esse Aire montane Lin- neane, et loco omni careat specimen, pro certo haberi potest hoc loco in nomine ad- seribendo quodammodo erratum esse, igitur- que ad ÅA. montanam veram illustrandam her- barium Linnei parum adjuvare. Ut vero omnibus videre liceat, que forma — potius Poa, quam Aira nominanda — in herbario hoc nomine asservatur, characteres ejus hic trado. Panicula colorata, paupera, subrigida ramulis binis-quaternis, flexuosis, cum rachide scabris, striatis; spicule ovate biflore, glu- mis calyc. subequalibus, acutis, muticis, glu- ma coroll. exteriore coriacea, apice membra- naceo, obtusiusculo, mutico, nervi dorsalis marginisque parte inferiore pubescente. Gra- men pedale, rigidum, culmo striato, panicu- lam versus aspero, foliis planis brevibus et 176 vaginis, que articalos calmi ubique tegunt, glaberrimis, glaucescentibus. (5) 4 levigata (manu Smithii, pro nomine vi- vipara ab eodem primum seriplo, subtusque:) JES. — (postea etiam additum:) same from G. Don. — (Manu Linnei tantum locus:) Lapp. Hoc gramen paniculå magna vivipara, ari- sta supra mediam glumam coroll. exter. in- serta, eam vero non superante, flosculis ad basin pilosis, omnino est Aira alpina, quasi non minus apud Linngum, quam Recentio- res describitur, quamquam nomen ejus Lin- nus non ipse adscripsit. Inter ceteras hujus generis formas varias in her- > barlio asservatas fulla est, que ad A. bottni- cam Wyg. referri possit. 87. Poa. (2) alpina 2 (manna propr., atque a Sm. addi- tum:) trivialis videtur JES. — stipula brevis? obtusa? casu? yet it can not be the glauca. Verisimile speciminibus permutandis hoc loco pro alpina vera hec forma recepla est, que quidem, quod ad faciem et magnitudi- nem attivet, primo adspectu P. triviali est similis, panicule vero ramis quaternis-senis, spiculis ovatis 3-6-floris, glumis coroll. villo connexis, foliis lougis, ligula brevi(?), gra- mine loto glabro, omnino est Poa pratensis ÅAuctt. (3) alpina (m. propr.; a Smithio:) trivialis videtur JES. — stipula longa — acuta — flosculi pilis connexi. Neque hoc specimen ad alpinam pertinet, sed antecedente melius P. triviali quadrat, quum 177 uum panicula sit laxior et major, spicula 3-4flor&e, ligule (sec. Sm.) longe. (4) alpina 2 (manu propr.; a Sm.:) Stip. lan- ceolata acuta. ; Et ad faciem et ad characteres, c. v. pa- niculam densam, rubentem, ramos binos, spi- culas late ovatas 4-5floras, folia brevia lata, haec optima est P. alpina. (5) alpina 2 BB (manu propr.; a Sm.:) Stipula lanceolata. (Circum tria speciminum Smithius etiam lineam duxit, infraque scripsit:) diver- sa? vide formam calycis (Que specim. tria in nihilo ceteris sunt similia, nist quod pani- cule sunt vivipare, ceterum Vero maxime diversa ita ut vix Poze species habenda sint, sed casu aliquo cum specim. veris permixta). Specimina cetera, etiam 3, omni modo de- scriptioni P. alpine p Fl. Su. ed. 2. conve- niunt, atque paniculå ovata densa, ramulis binis, spiculis late ovatis 3-5floris, viviparis, probant P. alpinam 8 Lin. nullo modo ad. P. bulbosam pertinere, sed ver&e P. alpine for- mam esse viviparam. (6) (Sine nomine; manu Linne tantum:) 2 (atque locus:) Lapp. (a Sm.:) Stip. lanceolata acuta — (et in pagina altera a Linn&éeo:) D. SOLANDER, Omnia hec Linnei dicta ad alpinam refe- runt, ad quam etiam specimen, quoad faciem et characteres, omnino pertinet. (7) trivialis 4 (manu Linn., etiamsi numerus hujus in Sp. Pl ed. 1. est 3, nec 4; Sm. addidit:) right — Stip. lanceolata acuta. E. V. A. Handl. 1849. 12 Hoc gramen panicula diffusa, ramulis 3-5, spiculis ovatis 3-floris, glumis coroll. nervo- sis villo connexis, föliis longis angustis, li- gula elongata, perspicue est P. trivialis Auctt. recent., nec minus Lin. Fl. Suec. ed. 2. (ubi deseriptiones hujus speciei & P. pratensis cor- rexit). Unum, quod desceriptioni in Ån Fl. Scand. non exacte quadrat, s. color paniculae potius fla vescens, quam viridis, e contrario cum descriptione Lin. in FI Suec. optime congruit. (8) trivialis 4. (manu propr.; posteaque, velut in antecedente, a Sm. additufn:) right Stip. lanceolata acuta. De hoc omnia eadem ac de antecedente valent, exceplo colore panicule, qui in uno specimine violaceus est; in altero vero fla- vescens. (9) Poa angustifolia (m. propr.; atque a manu alienå:) Poa spiculis ovatis, compressis, muticis, flosculis lanuginosis — Stirp. Sibir. N:o 46. (a Smithio demum additum:) flosculi pilis bas connexi, ut in P. pratensi et trivial — glume costate — stipula brevis pratensis? Optime cum P. angustifolia L. Fl. Suec. convenit, neque vero ullo modo a P. pra- tensi Auctt. distingui potest, cujus faciem totam et characteres omnes habet. Quod ad nomen ipsum attinet, folia vix angustiora sunt quam in Poe prat. forma vulgari, 1. e. culmo fere duplo latiora; spicule plereque quadriflore quidem sunt, 3-flore tamen non omnino desunt, quod in descriptione Linne- ana pon commemoratur, sed P. pratensi Re- cent. haud repugnat, que et angustfoliam et pratensem Linneei complectitur. 179 (10) angustifolia 5 (manu propr., numerus ta- men (5) P. pratensem in Sp. Pl. respicit; Sm. addidit:) Stip. brevis. Hec, quasi antecedens, facie characteri- busque ad P. pratens. Auctt. pertinet, sed forma est humilior paniculå paupera. (11) pratensis 5 (m. propr.; postea vero a Sm. additum signum interrog.; et a manu aliena:) Poa spiculis ovatis muticis, culmo com presso. N:o 15. Quantum videre licet, vera est P. praten- sis Auctt., etiamsi specimen parvum et im- perfectum forsitan Smithium ad dubium im- pulerit. (26) bulbosa 17, & (m. propr.; et a Sm., post nomen, additum:) XY, etiam a — cum. descr. Scheuchzeri p. 4185 optime convenit, non vero WBobelie == Vänll.>t AT. f. "8! Radix bulbosa, panicula vero non vivipa- ra, faciem quidem reddit peculiarem; quod lamen atque panicula parva, parum effusa, rami bini-terni, scabri, spicule ovate 4-floree, deseriptioni in Sp. Pl. nullomodo contradi- cunt, quare haud dubitari potest, quin haec vera sit P. bulbosa Lin., elamsi cum descri- plionibus Recentiorum non optime convenit, quum spicule tantum quadriflore sint,-et vagine aut foliis brevissimis aut apice tan- tum foliaceo terminatee. (27) Poa bulbosa O (m. propr.; posteaque a Sm.:) e — Scheuchz. 211 ex descr. Moris. Sec. 8. t. 5. f. 14. — Barel. t. 103. fi 2. ; Spicule quidem hujus etiam &eque pauci- flore sunt ac in antecedente, celerum vero et facies et panicula magna vivipara, raml 180 terni pluresve scabri, radix bulbosa optime cum P. bulbosa Rec., nec minus cum bulbosa p Sp. Pl. conveniunt. (28) bulbosa 47 (m. propr.). Omnino eadem ac precedens, atque om- nibus iisdem citatis, a Sm. apposius, instructa. (30) (Sine nomine; manu Linne tantum:) L. 66. (quod citatum ubi referatur nescio). Est ex omnibus partibus una & eadem ac forma (sub numero 3 generis Aire) supra relala, que nomine Å. montane in berbario asservatur, hic vero inter Poas inserta. (31) Aira aquatica ad salinas Schreber (manu propr.; supraque a Sm.:) distans Mant. 32. — retroflexa Curtis. — Poa salina Pollich? conf. — (In pagina plagule altera manu Linne est observatum:) pluribus flosculis variat ad salinas. Est, et quoad faciem et characteres omnes, Glyceria distans. (32) Poa marit. Huds (manu, ut videtur, Lin- ne; post quod Sm. addidit:) FI. Dan. — retroflexa Curtisu? distans Linn.? salina Pollich. Davall., litt. Sep. 14. 1792. (que tamen omnia Smithius ipse postea delevisse videtur). Facies characteresque omnes sunt Glyceric maritime. 90. DacTtYLIS. Inter formas hujus generis nulla, preter glo- meratam, Suecica est, neque ulla est, cui no- men glomerata pp Fl. Suec. sit insceriptum, vel que ad illam referri possit. 181 91. Cynosurus. Etiam inter ceteras hujus generis species hic asservatlas C. paniceus FI. Suec. et Sp. Pl. fru- stra queeritur. 92. FEsTUCA. (1) (Sine nomine; manu Linnei tantum nume- rus:) 1, (qui F. ovinam Sp. Pl. respicit; in pa- gina plagule altera Linneus hoc modo lo- cum addidit:) e Lapponia 55 (qui numerus ad Flor. Lapp. refert). Facie omnibusque characteribus, excepta panicula (in specimine saltem siccato) parum secunda, hoc gramen est F. ovince Recent. forma vulgaris. (2) ovina (manu propr., atque prope specim.:) Ard. Gramen fere sesquipedale, radice fibrosa stolonibus nullis, quamquam e collo i ipso emit- tuntur culmi et folia frequentia, unum modo cespitem sistentia; foliis radicalibus et cau- linis filiformibus, his convolutis, culmo ad maximam partem tereti, paniculam versus subangulato, panicula flavescente contracta, parum secunda, ramis erectis scabris, spicu- lis 9-8-floris, oblongis lanceolatisve, gluma coroll. aristata, aristå gluma dimidia breviore. Hc omnia quidem cum ovina melius quam cum duriuscula Spec. Plant. conveniunt, si vero notas respiciamus harum specierum apud Auctt. Scand. recent., hoc gramen ad duriu- sculam Recent. referendum est. (3) 7 8 (m. propr., nomen vero ulterius non appositum, locus tantum:) Lapp. Omnino F. ovina 8 Linn. Fl. Suec. est, nec minus ovina var. vivipara Åuctt. recent. 182 (4) rubra 3 (m. propr.; atque in pagina altera Jocus:) Lapponia 52. (qui tamen numerus hoc loco non, ut in N:o 2, Floram Lapp. respicit). Optime cum descriptione in Sp. PL con- gruit, simulque quoad faciem non minus quam characteres cum rubra Recent., conve- nit, sed forma hujus est spiculis hispidis. Ceterum spicule tantum 6-7-flore sunt. (5) (Sine normine; manu Linne tantum:) 3 (qui numerus rubram Sp. Pl. respicit, sed postea a L. ipso deletus est et cum numero 2 commutatus, qui quidem duriusc. Sp. Pl. respicit, vix tamen majoris esse momenti habendus est, quum in exemplari Linneei proprio libri Sp. Pl. hec species non sit nota solita designata, qua ubique Linneus usus est, ut, que in herbario asservarentur spe- cies, significaret; ex quo concludi licet, Lin- neum ipsum nullum speciminum in herb. occurreniium pro certa duriuscula habuisse. A manu aliena in plagula eadem est addi- tum :) Gramen loliaceum Vol. 1. pag. 336. N:o 5, (atque a Smithio:) duriuscula Sp. Pl. ed. 4. Heic specimina quinque asservantur, inter se tamen diversa, ita ut primum et tertium, exceptis tantum glumis coroll. exterior. pu- bescentibus, potius ad duriusculam pertineant, secundum autem et quintum ad »rubram, at- que quartum demum specimen, quod inter cetera casu collectum videtur, sit Bromus secalinus. (6) Festuca dumetorum (manu propr.; nomen specif. primum fuit duriuscula, quod tamen postea correctum est; prope specimen locus:) H.U. (in pagina altera Linneus etiam addi- 183 dit:) valde affris Festuce duriuscule, sed spi- cule pubescentes. Gramen sesquipedale vel ultra, cespitosum, stolonibus foliosis et floriferis numerosis; fo- liis caulinis planis, angustis, culmo tereti, panicula densa, parum effusa, ramis brevibus scabris, spiculis lanceolatis, densis, subocto- floris, flavescentibus, glumis coroll. pubescen- tibus, brevi-aristatis, vera F. dumetorum Sp. Pl. ed. 2 esse videtur, sed a speciminibus Fe- stuck dumetorum Auctt. Suec. recent., qualia in litoribus maris Baltici leguntur, differt spiculis majoribus, magisque pubescentibus. (7) F. dumetorum (m. propr. pro nomine nodosa, quod ob internodia culmi monstrose tumida primum erat adscriptum). Omnino ceterum, colore excepto spicularum paullo violaceo, eadem est ac antecedens. (8) elatior 9 (m. propr., atque locus:) H.U. — (a Sm. additum:) Dover Grass Herb. Sher. Etiamsi mutice sunt glume corolline, hoc gramen magnitudine facieque atque spiculis lanceolatis, inferioribus tantum Iinearibus, 6- floris nec ultra, glumis coroll. apice vidlaceis et ceteris cum F. arundinacea potius quam cum elatiore Recent. convenit. Inter ceteras hujus generis formas enominatas specimen etiam est unum, cui Linn&eus ipse adscripsit: Gotlandia Berglhius, et quod Glyce- ria distans est. 93. DrRomus. (2) (Sine nomine a Lin. scriplo, sed a manu aliena:) 32 Bromus hordeaceus (sub quod Sm. addidit:) Hill scripsu? — (Preterea Sm. eti- NN 134 am adscripsit:) secalinus 8 Sp. Pl. 2. (postea vero:) mollis. Tota planta perbene cum PB. secalino & Fl. Su. et Sp. Pl. ed. 1. convenit, nec minus ve- rus est Br. mollis Sp. Pl. ed. 2. et Auett. re- cent., que nomina itaque, ut jam cel. Wg monet, synonyma sunt habenda, quod etiam ab eo probatur, quod in suo exemplari libri Spec. Pl. ed. 14. Linneus secalinum 8 manu sua -delevit, ejusque loco B. mollem tsdem fere characteribus inseruit. (3 & 4) (Plagule dux sequentes, quibus Lin- n&eus ipse nomen B. mollis adscripsit, speci- mina continent, quorum uni locus appositus est Algir, alteri vero H.U., et que ambo ad B. mollem verum pertinent). (11) arvensis 6 (manu proöpr.; postea vero a Sm. additum:) Festuca elatior paniculis minus spar- sis, locustis oblongis strigosis aristis purp. splen- dentibus. Doody, Syn. (Ed. 2) — 261-7 — Dill. Mss in H. Sherard. — vide etiam Dill. Giss. 130. — pubescentia deflexa J.E.S. — Ca- ven. Ice. t. 590. — Vide Til. Pis. Est omnibus ex partibus idem ac Br. ar- vensis Auctt. Suecic. recent. (14) giganteus (m. propr., atque prope specim.:) Ard. (Smithius addidit:) Festuca? arista ter- minalis, valvula int. non cilhata. Quod ad characteres faciemque ceteram atlinet, Festuca gigantea esse videtur, folia vero solito valde angustiora, vix ultra lineam lata sunt. R I giganteus? (m. propr., atque locus:) 185 Antecedenti de cetero simillima; hic vero folia latiora accedunt, ita ut omnino cum Fest. gigantea convemalt. 95. ÅA VENA. (3) fatua 6 (m. propr., atque prope specim.:) Fl. suec. Omnibus characteribus facieque eadem est forma, quam Auctt. recent. ÅA. fatuam veram nominant, glumis coroll. hispidis, nec A. in- termedia. 97. ÅRUNDO. (2) epigejos (manu Smithii; a Linneo tantum numerus:) 4, (qui eandem speciem respicit; preterea Sm. addidit:) Gr. panic. palustre pre- altum, Pont. Compend. Tab. 56 — ex Herb. Sherard. (In pagina postica Linneus »scripsit:) Arundo montana Fl. suec. Ad faciem omnesque characteres eadem est ac Calamagrostis Epigejos Hn Fl. Scand. (3) epigejos 4 (m. propr,; sed a Sm. additum:)? Nescio quo casu vel errato huic specimini nomen citatum sit impositum, quum spiculae 4-9-flore, glum&e calycine inequales (una alterå duplo longior), ceterique characteres omnes et facies omnino sint Årundinis Phra- ymitidis. (4) A. epigejos (manu Smithii, cujus etiam sunt beec:) Gr. arundin. panicula molli spadicea ma- jus C. B. Scheuchz. pr. 21. t. 6. ex auctoritate Sherardi Mss, nec Scheuchzeri (A manu Lin- ne tantum in pagina postica :) Arundo montana. Omnino est Calamagr. Epigejos Auctt. (5) calamagrostis 5 (manu propr.) 186 Quantum in specim. siccato videre licel, hoc gramen Calamagr. lanceolata Auctt. recent. est. (6) Arundo culmo ramoso FI. Lapp. (manu propr. in pagina plagule postica; posteaque a Sm. additum:) not the orgmal Spec., which was lost. Sec. Fl. Lapp. Specimina duo, quorum unum optima est Calamagr. lanceolata, alterum vero facie di- versum, etiamsi nulli characteres id distin- guunt, nisi quod pili spicularum confervoidei sint. (9) Phalaris arundinacea B H.B. (manu Smithii, postea vero additum:) no, no! (a manu Lin- neil tantum prope specimen:) Lapp. S. (i. e. Lapponia, Solander). Est, quoad charactleres omnes, Calamagr. lapponica Wyg. 100. Erymus. (2) caninus — B. 7 (m. propr,, atque in pa- gina altera:) Elymus Triticum radice perenni, spiculis binis longissime aristatis. Gmel. 25. Omnino cum Tritico canino Auctt. congruit, etiamsi facies paullo peculiaris est, quum spiculge unius speciminis infime, alterius plereque bin sint, quod caussa videtur esse descriptionis et supra citate et in FL Suec. date, et quod quidem non semper occurrit, in locis tamen umbrosis non rarum est. (3) caninus (m. propr.; a manu aliena:) 37. Triticum canmnum — Gramen caninum aristatum radice non repente — sylvaticum R. Syn. 390. N:o2. Etiam Tri. caninum Auctt. omnino est, forma autem vulgatissima spiculis singulis. 187 403. Horpeumw. Quod ad H. murinum fp Fl, Suec. attinet, nul- lum specim. hoc nomine in herbario asser- vatur, nisi presumere liceat, specimina duo (num. 3 & 4) Hordei pratensis Huds. et Recent., quibus hoc nomen adscripsit Smithius, a Lin- neo ea menie esse in herbar. condita, ut H. murinum B representarent, etsi nomen addere ipse omiserit. TETRANDRIA. 129. GALIuM. (2) trifidum 4 (manu propr., atque locus:) H.U. (In pagina altera Linneus etiam addidit:) Galium floribus trifidis e seminibus canadensibus Kalm. Ex hoc specimine, quod, exceptla tantum magnitudine in specim. culto haud mira, omnino cum G, trifido paludum Suecie congruit, judicari potest, Auctores mnostros recenUores nomen Linn&ganum, primo tantum specimi- nibus Canadensibus datum, forme apud nos postea invente merito imposuisse. (42) spurium (m. propr.) Est, quoad characteres omnes faciemque, - G. spurium L. Sp. Pl, neque minus spur. Hn Fl. Scand., etiamsi specimen Linnean. vix Suecicum sit. (5) Galium sazxatile (m. propr., atque prope spe- cimen:) Latourette — (et in pag. altera:) Fo- ha 5, 4, 6-ve. (6) saxatile 8 (m. propr., alque preterea nu- merus:) 23. Num. et 5 et 6 specimina continent, que cum G. saxatili Auctt. recent. oplime copgruunt. 188 Nullus vero locus Suecicus his speciminibus appositus est, quamquam in ”A ppendice” Florze Suec. Linneus sua manu inseruit: Galium saxatile — Scania australis Leche. 144; PrANTAGO. (3) altissima (m. propr., atque locus:) H.U. Est Pl. lanceolate Auctt. maxime affinis, vel potius forma ejusdem, magnitudine tantum atque scapo minus piloso, foliisque glabris diversa (ut etiam in Sp. Pl. Linneus ipse adnotavit), etiamsi spica hujus speciminis ovata cum descriptione in Sp. Pl, ubi spica ”cy- lindrica longa” vocatur, non conveniat. (4) (Sine nomine; a manu aliena tantum:) B. 43 (sub quod Sm. addidit:) Gerard. Hanc formam, etsi nomine careat, comme- moravi, quia unicum est specimen hujus Ge- neris, cum P. lanceolata ommnino congruens, pro qua verisimile Linne&eus etiam ipse id habuit, etiamsi nomen omiserit. (5) (Etiam nomine caret, sed manu Linne ap- positus est locus:) Gotl. (quod, preter notas cum descriptione Linneana congruentes, pro- bare videtur hanc esse formam dubiam, quee in FI. Suec. N:o 132 et in It. Gotl. pag. 216 affertur). Quantum e speciminibus siccatis judicari potest, hec forma ceteris omnibus notis ad P. lanceolatam pertinet, sed faciem habet pa- ullo diversam ob lanam in petiolis foliusque junioribus copiosam (albam sec. FL Suec., sed nunc forsan vetustale flavam), que in foliis ceteris ad pubescentiam transit. — Quod ad longitudinem scapi, cum foliis com parati, altinet, scapi in specimine minore biunciales 189 folia parum superant, in specim. vero majore triplo et ultra foliis longiores sunt. 170. CuscuTta. (1) europea 1 (manu propr.) In Urtica dioica collecta, hac corollis sub- cylindricis, sepius quadrifidis, tubo subnudo (quantum in specim. sicc. videre licet) Cus- cuta europea ÅAuctt. est. (2) epithymum? J.E.S. (manu Smithii; Linneus ipse huic nihil, sive locum, sive nomen nu- merum ve, adscripsit, quo fit, ut, eliamsi spe- cimen cum C. Epithym. perbene converit, ex hoc nullo modo judicari possit, utrum hanc, an aliam formam Cuscuta europ. B Fl. Suec. respicial.) 175, POTAMOGETON. (6) gramineum 10 (manu propr., posteaque a Sm. additum:) Not an original spec. (et a manu aliena, verisimile inventoris:) Potamog. folio angusto pellucido fere gramineo (sub quod Lin. ipse:) hull (et Sm. addidit:) Fl. Brit. 86. In exemplari Linne olim proprio libri Spec. Plant. hec species non est nota solita designata, quod nonnihil dubi affert, an gra- mineum Linne verum, necne sit. Quod au- tem ad characteres attinet, omnes ceteri cum gramineo Sp. Pl. et FI. Suec. conveniunt, ex- ceptis foliis, que plane linearia sunt, nec, ut describuntur, ”lanceolato-linearia”. Preeterea spica rara cylindrica, semiuncialis, pedunculus paullo complanatus, sesquiuncialis, folia linea- ria, obtusiuscula, mucronata, 5-nervia, caule paullo complanato latiora, atque facies ipsa probant, hoc specimen omnino esse Potamog. 190 pusill. 8 maj. Hn. Fl. Scand. ed. 4 sen com- pressum ejusd. ed. (7) Potamog. gramineum? (manu aliena, sub quod Linneus, quasi responsi loco, adscripsit:) sic est (a Sm.:) cuspidatum. Hoc specimen spica unciali, pedunculo la- tiore, complanato, 2-3-uncialt, folius linearibus, acuminalis, multinerviis, caule complanato vix latioribus, et ceteris notis idem est ac P. com- pressus Hn. FI. ed. 4. s. zosterifolius ej. ed. 5. (8) compressum då (manu Smithii, eque ac hoc:) compressum Fl. Brit. et Herb. Chffort. JES.— (a manu alienva:) an Potamogeton compressum est. Est, quoad faciem omnesque characteres, idem ac specimen n:i 6, nomine gramin. su- pra commemoratum, 1. e. P. pusill. 8 maj. Ån Fl. ed. 4 seu compressum ejusd. ed. 5. (9) compressum Z (manu propr.; sub quod addidit:) complanatum Willd. Schw. — an ve- rum? nequaquam — flores subalterm. Characteres hujus speciminis sunt: spica multiflora, rara, cylindrica, uncialis, floribus inferioribus alternis, pedunculus elongatus (ul- tra pedem longus), spicam versus crassior, folia omnia 2xequalia (nulla fluitantia), oppo- sita, lenuia, sessilia, lineari-lanceolata, acu- minata, '7-9-nervia, 4-3 unc. longa, 3-4 lin. lata. Que omnia descriptioni in FL Suec. minime conveniunt, atque, ne specimen ad ul- lam specierum Suecicarum referatur, prohibent. (10) marinum (m. propr., que ac locus:) Gotl. Fructuas et folia filiformia s. potius capil- laria, omnino sunt P. marim Hn Fl., etiamsi vagin&e et inferior pars caulis P. zosteraceo Fr. Simålinres sint. 5 191 (11) marinum (m. propr. emendatum pro no- mine a manu aliena primum scripto:) Pota- mogeton pectinatum? — (manu Smithii:) pe- ctwnatum potius J.E.S. Omnino est Potamog. pectinatus Hn FI. Scand. (12) marinum (manu Sm.; manu Linne tantum num.:) 417 (qui ad marin. in Sp. Pl. refert; manu aliena:) Potamogeton fluviatile föngassino gramineo folio (post quod Sm. addidit:) pecti- natum Fl. Sc. M:r Lightf. Idem est ac anlecedens, seu P. pectinatus Hn Fl. (14) (Sine nomine; sed manu verisimile Lin- neei:) an Potamogeton floribus albis sparsis pa- micula tenwissima laxa, quinque vel sex corollis pedunculatis composita dispositis; singulis flori- bus (ut mil lentis ope videtur) semina 4 nuda succedunt; quinque pedes longa est, et initio Juli rivulis saxosis floret. Clayt. N:o 819. Specimini flores fructusque desunt; folia vero longe-petiolata, lanceolata, superiora vi- ridia subcoriacea, inferiora tenulia membrana- cea optime cum P. fluitante Auctt. congruunt. 176. RuPrri. (1) maritima 4 (manu propr., atque a Sm.:) rostellata Germ. Omnino est R. rostellata Auctt. recent., an- theris rotundatis, fructibus obliquis etc. (2) Ruppia spiralis (m. propr., que ac prope specimen:) Hope. (a Sm.:) maritima Germanor. Est BR. maritima Hn Fl. Scand. (Continuatur.) 5 Eu FiloRo stav | SMA Se så (ES KN OP KARDE Bidrag till Gottlands Insekt-Fauna AF C. H. BOHEMAN. Inlemnad den 13 Mars 1850. E. V. A. Handl. 1849. 13 2 Bland Sveriges provinser har Gottland, så väl i geologiskt som botaniskt bånseende, länge ådragit sig en välförljent uppmärksamhet och flerd af vårt lands naturforskare hafva rörande dessa ämnen meddelat vigtiga upplysningar. Att denna ö, utmärkt genom egenheterna 1 dess formation och flora, äfven i entomologisk: hänseende skulle vara rik på former, som saknades inom den öfriga de- len af landet, har man länge ansett för gifvet. Ehuru den utgjort föremål Tör flera entomolo- gers undersökningar, hafva likväl hittills endast få underrättelser om dess insekt-fauna blifvit bekant- gjorda. Under tvänne af mig åren 1848 och 1849 inom nämnde provins verkställda resor, har jag varit i tillfälle dels upptäcka ett för vår fauna icke obetydligt antal nya arter, dels anteckna lo- kaler för andra inom fäderneslandet sällsyntare och mindre utbredda. Det har således synts mig af vigt, såsom bidragande till kännedomen af vårt lands insekt-fauna, att meddela en kort redogörelse för mina och andras i senare tider på denna ö gjorda intressantare fynd, samt således för framti- dr bevara flera anteckningar af värde för redan- det af insekternas utbredning inom Sverige. Då man anländer till Gottland och får se de yppiga ängar, som der på många ställen förefinnas, alla prunkande med härliga orelidecn frodiga um- bellater och mindre vanliga träd- samt buskslag, så- som ask, Sorbus A ria och hybrida, Cornus sanguinea m. fl., är man böjd tro, att här vore rätta fältet för entomologernas verksamhet. Men så förhåller det sig icke. De blomsterrika ängarna äro ofta ytterst fattiga på egendomliga insekt-arter och de 196 NS umbellaterna framte en oväntad tomhet, emot ad vanligt är inom Sveriges öfriga, särdeles dess norra provinser, der blommorna af nämnde väx- ter i ordets egentliga bemärkelse finnas helt och hållet betäckta af Coleopter-, Hymenopter- men företrädesvis af Dipter-arter. Det är merendels de nästan kala kalk-klipporna, de understundom van vårdade, med tistlar, prästkragar och andra ogrässlag igenvallade trädesåkrarne, äfvensom sand- fälten, hvilka lemna det rikaste bytet. Sådane lokaler, som äro betäckte med lösa stenar äro otvif- velaktigt vinstgifvande för insektfångst, men be- klagligtvis skedde min ankomst tull öen för sent på sommaren för att af en sådan insamling kunna draga behörig nytta. Då jorden ultorkar, försvinna nästan alla de arler. som välja så beskaffade stäl- len till sin vistelse-ort och ersältas af myriader tvästjertar och gråsuggor, hvilka nu träffas hvim- lande om hvarandra under hvarje sten som om- vändes. De stora myrtrakterna, ofta beväxta med manshög Agh (Cladium Mariscus) och Vass, erbjuda också flera eana naturalster, ehuru icke i en sådan mångfald, som man 1 anledning af den rika vege- talionen kunde hafva skäl att förmoda. Märk vär- dig, och af stort inflytande på insamlingarne, är den omvexling af olika lokaler, som nästan öfver- allt påträffas. Inom korta afstånd finnas sådana uteslutande beväxta med björkskog, andra med ek, ask, hassel eller barrskog, allvarlika trakter samt sandfält. På hvardera af dessa äger insekt-faunan helt olika representanter och häraf torde mången vång del forbållande kunna förklaras, att arter, som på inskränktare lokaler träffas i mängd, för- gäfves eftersökas inom andra delar af öen. En af de mest framstående egenheterna i landets fauna är onekligen förekommandet af flera 197 insekt-arter, som ansetts endast tillhöra södra Eu- ropa, utan att de hittills hafva blifvit funna inom de mellanliggande länderna. Detta förhållande står i full öfverensstämmelse med hvad man iakt- tagit ej blott hos vegetatationen utan äfven rö- rande foglarnas utbredning på denna ö. AF sär- deles stort intresse är Gottlands Microlepidopter- fauna. Af hithörande djur förekomma här en stor mängd arter, som saknas inom öfriga delar af Sverige och det synes troligt, att Gottland inom denna grupp kommer att framte största öfver- ensstämmelsen med det sydliga Europa. Fortsatta forskningar och undersökningar riktade åt detta håll, under olika tider af sommaren, skola otvif- velaktigt bekräfta denna förmodan. Ett förhållande som äfven här torde vara för- tjeot alt omnämnas är, att jag under mina un- dersökningar på Gottland icke kunnat upptäcka någon enda art af de egentliga Carabi. Ehuru öen äger många och stora myrtrakter och vatten- samlingar synes äfven de arter som tillhöra Flor- vingarne vara få, äfvensom individernas antal ringa. Den redogörelse jag nu får afgifva kommer att omfatta Coleoptera, Orthoptera och Hemiptera. Framdeles, då mina insamlingar af de öfriga ord- ningarne blifvit granskade och bestämda, skall denna uppsatts fortsättas. Alla de arter, framför hvilka en stjerna blifvit anbringad, äro för vår fauna nya. COLEOPTERA. CIcnpELraA sylvatica. Locis aridis et arenosis ad Wamblingbo mense Jul. frequenter visa. NEBRIA brevicollis. Sub lapidibus ad Ishems, pa- roeciae Atlingbo parce lecta mense Jul. 198 BavisTtER peltatus. Locis uliginosis parce. Ad NNegäes: y d. 9—11 föl Ethelhem d. 19 Jul. MasorEus iWetterhalli. Sub lapidibus ad Wam- blingbo d. 23-25 Julii rarius, Dom. P. LovEÉn. BraAcHinus crepitans. Sub fär kaläbnes d. 2—3 Julii ad Slitö, d. 13 —-15Julit ad Eke, sat frequens. Dromivs (Bon.) marginellus: oblongus, haud con- vexus, flavo-lestaceus, nitlidus; capite, elytrorum limbo abdomineque fuscis; elytris tenuiler stri- atis. — Long. 5, lat. 21 millim. Des. Spec. Gen. I. p. 243. 11. — Iconogr. I: 120-13: pl. 12. f. 8. — Srturyw. Deutschl. Ins. VII. 40. 5. T. 169. a. A. — Ericas. Käf. Mark. Brand. L 29. 3: Carabus marginellus. Fasr. Syst. El. I. 186. 87. Lebia agilis var. d. GyrresB. Ios. Suec. II. 184. 6. Dromius linearis. Sturm. Deutschl. Ins. VII. 42. 6, B. Ad Snäckgärdet prope Wisby sub cortice Pini d. 23 Junii semel legi. (Prope Holmiam fre- quenter occurrit.) Dromius 4-maculatus. In gramine locis umbrosis d. 11 Jul, ad Westerby semel legi. —— =A-notatus. Sub cortice arborum ad Al- skog d. 12, ad Wamblingbo d. 23 Julii. — =:+fasciatus. Sub lapidibus ad Wamblingbo dal parce. LeEBtA cyanocephala. Sub lapidibus ad Westerby d. 9—11 Julii, minus frequens. — Cruz minor. In foliis Coryli ad Westerby d. 9—-11, ad Gothem d. 30 Jul. Cyminpis angularis. Sub lapidibus ad Wamblingbo d. 23—25 Julii, haud infrequens. LEIOCHITON arcticum. Specimen unicum ad Öja d. 27 Juli, a Dom. P. LovÉn inventum. ”Dyscmriuvs (Bon) maritimus: obscure aeneus, ni- tidus; antennis bast, mandibulis pedibusque rufo- testaceis; prothorace rotundato, tenuiter canali- 199 culato; elytris basi laevibus, dorso profunde punctato-striatis, stris paullo infra medium evanescentibus; a anticis valde incras- satis. —— Long. lat. 1 millim. Habitat ad MER maris sub Fuacis rejectis, ad Snäcksärdet prope Wisby mensibus Jun. et Jul. haud infrequens. D. aeneo dimidio minor; prothorace latiore, rotundato, elytris ad latlera impunctatis et femo- ribus anticis crassioribus, ab illo facile distinetus. Caput sublaeve, nigro-aeneum, mnitidum, antice utrinque ad oculos longitudinaliter Impressum; mandibulis rufo-testaceis; palpis piceis, basi di- lutioribus; oculis rotundalis, semiglobosis, nigris. Antennae prothorace nonnihil longiores, filifor- mes, nigro-fuscae, pubescentes, ankiculo 1, saepe 2 rufo-testaceis. Prothorax latitudine vix lon- glor, subrotlundatus, antice truncatus, lateribus pone apicem valde rotundato-ampliatus, versus basin citius rotundato-angustatus, postice trun- catus, undique leviter reflexo-marginatus, supra convexus, medio longitudinaliter canaliculatus, dorso obsolete, remote transversim = striolatus, obscure aeneus, subnuitidus. Scutellum parvum, rotundatum, sublaeve, aeneum, mnitidum. Elytra oblongo - ovata, prothorace fere duplo longiora et ejus medio non latiora, antice conjuncetim late rotundata, infra medium apicem versus sen- sim angustala, apice conpjunetlim rotundata, supra convexa, aenea, nitida, ipsa basi sublaevia, puncto tantum in singulo prope scutellum profundiori insculpto, dorso profunde punctato-striata, striis paullo pone medium sensim evanescentibus, late- ribus impunclata, stria marginali distincta, pun- ctata. Corpus subtus nigro-aeneum, nitidum, ob- solete punctulatum. Pedes rufostestacei; femori- 200 bus anticis valde incrassatis, supra saepe infuscatis ; tibiis anticis extus apice dente mediocri instructis. Harraius azureus. Sub lapidibus ad Rosendal d. 3 Aug. spee unicum legi. — =:puncticollis. Sub lapidus parce, ex. gr. ad Alskog et Wamblingbo mense Sul PENNE distardeus Sub lapidibus sat frequens. Ad Alskog d. 12—13, Linguede d. 18, 19 et Wamblingbo d. 25 Julii. — <:>rubripes. In societate cum praecedente, sed rarius. — =:serripes. Sub lapidibus haud infrequens. Ad Wisby d. 20—24 JSunii, Gothem. d. 4, 5 et ad Wamblingbo d. 25 Juli. — = Mirtipes. Specimen unicum ad Wambling- bo d. 25 Julii sub lapide a Dom. P. Lovén lectum. | — = millim. Ericas. Käf. Mark. Brand. I. 166. 2. Dytiscus semipunctatus. Fasr. Syst. El. I. 271. 72. Dytiscus sparsus. Marscu. Enot. Brit. 430. 49. Noterus crassicormnis. Sturm Deutschl. Ins. VIII. 131. 41. T. 199. f. a. n. — Borsp. et Lacorp. Faun. Ent. Paris [3220 Habitat in fluviis et paludibus parce, ex. gr. ad Quinnegårda d. 28 et ad Eista d. 29, 30 Jöla. N. crassicorm allinis, dimidio major; elytris sparsim, profundius puncetatis ab illo facile dis- tinctlus. HyrpHyprus ovatus. In aquis stagnantibus passim, ex. or. ad Nalir, Öja, Quinnegårda et Eista, mense Jul. | Hyprororus parallelogrammus. In fossis paludum rarius. Ad Eista d. 29, 30 Julii speci- mina nonnvulla legi. — = =:depressus. In aquis stagnantibus passim, EX er. vad. UNGNT d. 16-18 et ad Öja d 26, 27 Juli. — =: decoratus. In aquis stagnantibus haud in- frequens. Ad Öja d. 26 et ad Quinne- gårda d. 28 Julii lectus. — hamulatus. In Fardume träsk specimen unicum d. 3 Aug. inveni. "Hypbrororus(Crairv. YGoudotri: ovalis, depressiusculus, confertim puncetulatus, nitidus, nigro-piceus; pro- thorace testaceo, antice et postice infuscato, ad basin striola tenui in elytris continuata; elytris extrorsum leslaceo-variegatis, ad suturam unistri- alls, apice rotundatis. — Long. 2. lat. 1. millim. : Hydroporus Goudotii Lar. Etud. Ent. p. 105. — AugÉ Spec. Gen. des Hydroc. et Gyrin. p. 500. 23. Habitat in aquis stagnantibus ad Öja d. 26 et 27 Julii, passim. 204 H. granarw simillimus, nonnihil major, ma- gis ovalis et depressus, elytris medio minus am- pliatis, apicem versus baud attenuatis, apice la- tius rotundalis. Harnierus variegatus. In fossis paludum ad Quin- negårda d. 28 et ad Eista d. 29, 30 Jul. passim. Gyrinus minutus. Ad Klinte d. 23 Jun. Dum. P. F. WAHLBERG. GeEorissus pygmaeus. In nwipis fluvii ad Nähr d. 16—18 Julii, passim. HeELoPHorus nubilus. Sub lapidibus ad Ven baud infrequens "d. 24 Junii. OcuTHEBIUS marinus. In litora maris sub Fucis rejectis passim, ex. gr. ad Klinte d. 30 Junii, Öja d. 26 et ad Slitö d. 30 Julii. ”Berosus (LeAcH.) spinosus: oblongo-ovatus, con vexus, flavo-testaceus; capitle protboraceque confertim punctulatis; vertice infuscato; elytris obsolete, parce fusco-variegaltis, mediocriter punclato-stria- tis, striis exterioribus antice abbreviatis, intersti- tiis sub-seriatim punctatis; singulo elytro apice bispinoso, spina interiore brevi. — Long. 5, lat. + millim. Sturm Deutschl. Ins. X. 29. 3. T. 218. Hydrophilus spinosus. Scrösr. Syn. Ins. III. 8. 33. In fossulis aqua salsa repletis ad litora Gott- landiae a Dom. J. A. WauznzerG lectus. (In Nor- vegia prope Christiania locis similibus a me parce inventus.) ”Berosus aericeps: oblongo-ovatus, convexus, luri- dus; capite prothoracisque lineis duabus ap- proximatlis, aeneis; elytris profunde punelato- striatis, interstitiis subseriatim punctatis. — Long. 9, lat. 3 millim. 205 Curtis Brit. Ent. V. T. 241. — Ericas. Käf. Mark Brand. 1205: 2. Berosus signaticollis. Sturm. Deutschl. Ins. X. 27. 2. Berosus luridus Bruirk. Hist. Nat. des Ins. V. 285. pl. i 25 ND: Habitat in paludibus Gottlandiae rarius. ÅA Dom. KLInGEMANN detectus. A me frustra quaesitus. B. lurido dimidio major. Variat interdum lineis prothoracis confluentibus, vittam longitudi- nalem formantibus. HypropnHirus piceus. In fossis profundioribus pa- ludum, ad Liffrede d. 145 Juli rarius lectus. A Dom. STEnHAmmaR in lacu Heide- träsk locis Menyanthide repletis medio mensis Julii, copiose. inventus. Hyprosius nigricans. In fossis paludum, ad Ishems d. 28 Junii, sat frequens. Cyruiimium Seminulum. Ad litora maris sub Fucis rejectis, prope Wisby d. 20—24 Junii frequens. Cercyon htorale. Sub Fucis rejectis ad litora ma- ris, prope Wisby d. 20—24 Juni et ad Skitö d. 2 Juli frequenter Visus. Ermis Troglodytes. In gramine ad ripas fluviorum rarius. Ad Nähr d. 18 Juli. Parsus prolifericormis et auriculatus. Ubique fre- quentes locis paludosis. ATTAGENUS Schaefferi. Ad Öja in gramine spec. 2 d. 26 Juli. AspiporHorus orbiculatus. Tocis umbrosis in gra- mine. rarius. Ad Westerby d. 9—11 Juli. SIMPLOCARIA semistriata. Sub lapidibus ad Dalhem | d. 29 Junii, rarius. SYNCALYPTA setigera. In gramine ad Kräcklingbo "spec. unicum d. 6 Juli. fr 206 ÅNTHEROPHAGUS pallens. In gramine locis umbrosis parce, ex. gr. ad Gotbem d, 5, Westerby d. 9J—11 Julii et ad Ishems d. 23z4Aug. TermATtorHinus Caricis. In gramine locis paludosis, ad Nähr d. 16—418 Julii parce. CryptoPHaGts Lycoperdi. In gramine ad Öja d. 26 Julii "Epistemus (ErIcHs.) globosus: globoso-ovalus, pi- ceus, nHitidus; antennis pedibusque testaceis; elytris protboraceque sparsim punctalis. — Long. 1, lat. 3 millim. Cryptophagus globosus. Wariz Isis 1838. 271. 17. Epistemus globosus. Ericas. Ins. Deutschl. IIT. 401.1. — Sturm Deutschl. Ins. XVIII 82. 1. T. 344. f. a. A. In stercore bovino fere sicco, ad Nähr d. 14 —16 et ad Linguede d. 19; 20 Julii, specimina plura legi. ZSCYDMAENUS (LATR.) scutellaris: niger, nitidus, griseo- pubescens; antennis pedibusque ferrugineis; pro- thorace subquadrato, postice angustiore, basi subtiliter quadrifoveolato; elytris breviter ova- tis, subremole punctatis, basi quadrisulcatis, su- lura anlice cum scutello elevata. — Long. 1 millim. Män... u. Kusze Mon. d. Ameisenk. 23. 14 f. 14. — Denssy Mon. Pselaph. et Scydm. 67. 9. t. 12. f. 3. — Erics. Käf. Mark Brand. I. 253. 2. — StUrRM. Deutschl. Ins. XIII. 37. 15. t. CCLXIII. f. a. A. Sub lapide ad Klinte Gottlandiae mense Julii, specimen unicum inveni. ScypmAEnus Wetterhalli. In gramine locis umbro- sis, ad diversorium Westerby et ad Klinte mense Jul. individua nonnulla legi. Cartors fumatus. In gramine locis umbrosis, ad Gute d. 14 Julii. 207 Coron (HerssTt.) claviger: oblongus, modice con- vexus, nigro-fuscus, griseo-pubescens; prothorace longiore, angulis posticis acutis; elytris substri- atis; femoribus posticis subcompressis, subtus in medio subdentatis. — Long. 23, lat 145 millim. Herest Käf. VII. 226. 2. T. 109. f. 11. — Ericas. Käf. Mark. Brand. I. 214. 14. — Sturw Ins. Deutschl. PTVES 0. TT; 279. fa. AA. In gramine loco umbroso ad Fardume d. 3 Aug. spec. unicum legi. "COLON nanus: oblongo-ovatus, convexus, ferrugi- neus, griseo-pubescens, fortius punctatus; pro- thorace transverso, elytrorum latitudine, angulis posticis obtusis; pedibus posticis simplicibus. — Long. 1, lat. 2 millim. Ericas. Kaf. Mark Brand. I. 251. 13. — Sturm Deutschl. Ins. XIV. 73. 14. FT: 283. fi cc. C. In gramine loco umbroso ad Myrvälder d. 12 Aug. spec. 1 lectum. SirPHA tristis. Sub lapidibus ad Dalhem d. 29 Jun. -— atrata. Sub lapidibus mensibus Jun. et Jul. sat frequens. Pertis grossa. Ad Söderbys d 21 Jun. Dom. P. F. WAHLBERG. —— ferruginea. Sub cortice Pini ad Gothem d. 4, 5 Julii, parce. CYCHRAMUS fervidus. In gramine locis umbrosis — rarius; ex. gr. ad Gröttlingbo d. 11 et "ad Gothem d. 28 Julii. AmPHOTIS marginata. In gramine locis tabs rarius. Ad Follingbo d. 25 Junii spec. 1 et ad Wamblingbo d. 6—9 Julii spec. 2 legi. "BracHYPtErRus (KuGELL) pubescens: oblongo-qua- dratus, modice convexus, plumbeo-ater, nitidu- 208 lus, confertim punetalus, parcius pubescens; an- tennis pedibusque piceis. -- Long. 13, lat. 1 millim. Ericus. Germ. Zeitschr. IV. 231. 4. — Deutschl. Ins. III. 132. 4. — Sturm Deutschl. Ins. XV. 24. 4. T. 191. f. b. B. Cateretes Urticae var. «. Iuric. Käf. Preuss. 395. 2. Cateretes Urticae var. 8. Durrscum. Faun Austr. III. 140. 3. i Cateretes glaber. Neww. Ent. Mag. II. p. 200. — Stern. Ilustr. Brit. Ent. Mand. V. p. 407. In foliis Urticae dioicae ad Westerby d. 10 Julii semel lectus. MicroPePrus porcatus. In gramine ad Öja d. 22 Jul. "ProtEinus (LATR.) atomarius: nigro-piceus, subni- tidus, paullo convexus; antennis pedibusque fla- vo-lestaceis; elytris cerebre punctulatis. — Long. 3, lat. + millim. Ericus. Gen. et Spec. Staphyl. 904. 4. Ad Katltlunds Paroeciae Gröttlingbo d. 21 Julii in fungo putrido semel sat copiose legi. Habitu omnino P. brachypteri, at triplo vel -quadruplo minor. AcioTtA crenata. Sub Fucis rejectis ad litora ma- ris, prope Öja spec. 2 d. 26 Julii. ÅCROGNATHUS mandibularis. Locis uliginosis in gra- mine ad Westerby d. 24—26 Juli 1848 specimina plura legi. Vespere provenit. Eodem loco 1849 a Dom. LovéÉs d. 10 Julii inventus. Ad Nähr d. 16 Juli. "AcCROGNATHUS (ERrRicHs.) palpalis: elongatus, flavo- testaceus, subnitidus; fronte, pectore äbdomine- que piceis; prothorace sparsim punelulato, po- sterius nonnihil angustato; elytris fortius sub- seriatim punctalis. — Long. 2, lat. + millim. ERricns. 209 Ericas. Käf. Mark Brand. I. 608. 2. — Gen. et Spec. Staphyl. 818. 3. | In gramine loco uliginoso ad Etelhem d. 19 Julii individuum unicum legi. Brienviws femoralis. In gramine locis uliginosis ad Nähr d. 16—18 Juli sat frequenter visus. PaArpDERUS riparius. In gramine locis paludosis pas- sim, mensibus Junii et Juli. QueEpius molochinus. Sub lapidibus et cortice arbo- rum ad Westerby d. 93-114 Julii. Ocvrruvs cyaneus. Sub lapidibus rarius. Ad Far- dume d. 3 Aug. ipse et ad Wisby d. 15 Juni Dom. P. F. WAHLBERG. similis. Sub lapidibus ad Wisby d. 20— 24 Junii, parce. — brunnipes. Sub lapidibus ad Dalhem d. 29 Junii et ad Kräklingbo d. 6 Julii ipse; ad Ala d. 3 Jul. Dom. P. F. WAHLBERG, rarius. STAPHYLINUS Åirtus. In stercore bovino ad Öja d. 26 Julii semel legi. FOriGotA (MANNERH.) flavicormis: ovata, nigra; pe- dibus ferrugineis; antennis flavis, articulis tri- - bus ultimis abrupte crassioribus. — Long. 3 lat. & millim. Ericas. Käf. Mark, Brand. I. 361. 5. — Gen. et Spec. Staphyl. 181. 5. : In gramine locis umbrosis, parce. Ad Wisby d. 20—24 et ad Follingbo d. 25 Junii lecta. ÅLEOCHARA fuscipes. In cadaveribus et fungis ad Gothem d. 5, 6 Julii. HisteR stercorariwus. In fungo ad Ishems d. 3 Aug. et in stercore bovino ad Nähr d. 15 | Julii, rarius. — bimaculatus. Sub lapidibus ad Wisby d. 20—24 Juni. K. V. A. Handl. 1849. | 14 210 SAPRINUS mitidulus. In cadaveribus mensibus Junii et Julii, frequens. speculifer. In stercore bovino ad Alskog d. 12, 13 et ad Wamblingbo d. 25 Julit specimina nonnulla Iegi. conjungens. Ad Wisby då 14 Juni Dom. P. F. WAHLBERG. rotundatus. In fungis ad Ishems d. 3 Äng. rarius. S ; "OxToPHILUS (LEACH.) striatus: breviter rotundatus, paullo convexus, niger, parum nitidus; protho- race elytrisque lineis elevatis senis, his intersti- tiis subtiliter striatis, puncetorum impressorum serie simplici. — Long. 2, lat. 2 millim. Hister striatus. Fazr. Syst. El. I. 90. 32. — Ent. Heft. I. 117. 33. — Sturm Deutschl. Ins. I. 264. 39. T. 19. f. D. — Pavrz. Mon. Hist. 100. 84. T. 11. f. 1. — Scnöse. Syn. Ins. I. 97. 48. Onthophilus striatus. Ericus. Käf. Mark. Brand. I. 681. 2. — Kuvuc. Jahrb. I. 206. 4. In stercore bovino ad Näbr d. 13 Juli 1849 spec. unicum legi. ÖNTHOPHAGUS Cvatus. In stercore bovino ad Nähr d. 15 -—18 et ad Linguede d. 18, 19 Julii, parce. Aruopius scybalarius. In stercore bovino ad We- sterby d. 10, 11 Juli, haud infrequens. — Sus. In stercore bovino ad Hoburgen d. 24 Julin, frequens. luridus. In stercore bovino ad Hoburgen d. 24 Juli, parce. elevatus. In stercore equino minus fre- quens, ad Slitö d. 2, 3 Julii. Trox arenarius. Sub lapidibus ad Wisby d. 20— 24 Junii, rarius. RuizotroGus solstitialis. In betuletis ad Linguede d. 18, 19 et ad Wamblingbo d. 25, 26 Julii, frequens. 21i Tricmus nobilis. In floribus Spiraeae Ulmariae ad Eke d. 13 Julii, pårce. PrATYcERUS caraboides. In fruticibus ad Gothem d. 3 Julii, parce. SINODENDRON cylindricum. Sub cortice Quercus pu- trido ad Gothem d. 3, 6 Julii semel co- plose leclam. TracHys minuta. In Coryletis ad Westerby d. 9 —11 Julii frequenter visa. — - nana. Ad Nygårds d. 19 Jun. et ad Fol- lingbo d. 8 Jul. Dom. P. F. WAHLBERG. MIcHRORHAGUS pygmaeus. In gramine locis um- brosis ad Westerby d.. 10 Juli. NEmATODES procerulus. In gramine ad Läderbro spec. unicum d. 10 Ang. lectum. Limoniws minutus. In gramine locis umbrosis par- ce, ex. gr. ad Ishems d. 27 Junii et ad Westerby d. 9—11 Julii. CArpiopHorRus Equiseti. In Gottlandia Dom. P. F. WAHLBERG. AmPrDus ephippium. In betuletis rarius. Ad Klinte d. 29 Juni et ad Westerby d. 10 Juli, lectus. — + balteatus. In betuletis ad Kräcklingbo d. 6, 7 Julii, passim. ÅGRIOTES Scrutator. Sub lapidibus ad Slitö 30 Juli, parce. Corizus (FALL.) magmcormis: lividus, pilosus, parce nigro-punctatus; scutello apice reflexo, late ro- tundato; hemelytris diaphanis, nervis rubris, membrana albida; abdomine supra nigro, ma- culis tribus segmentoque ultimo dilute flavis, hoc medio vittla nigra ornato, lateribus reflexis dilute flavis, maculis utringue sex rolundatis, nigris; pedibus nigro-punctatis. 2. Long. 9, lat. 32 millim. Coreus magnicormis. Fasr. Syst. Rhyng. 200. 44. Corizus magnmcornmis. Burm. Handb. II. 306. 3. Rhopalus magnicornis. Sams. Mon. Geocor. Fenn. 45. 2. 244 In gramine locis aridis ad Alskog d. 12, 13 Julii, rarius. (In Smolandia ad Anneberg ante plu- res annos individuum unicum legi.) Observ. C. crassicorm proximus, sed semper major, aliter coloratus, scutello apice rotundato, antennis totis testaceis ut et colore paginae supe- rioris abdominis, ab illo facile distinetus. =Cortzus laticeps: dilute flavus vel flavo-virescens, pilosus,' supra fusco-punctaätus; capite postice nigro, flavo-variegato; prothorace maculis parvis scutelloque macula basali bitida, nigris; heme- lytris diaphanis, nervis flavescentibus, parce ni- gro- punctatis; membrana albida; abdomine su- pra nigro, AACNLS quingque segmentoque ultimo dilute VIS hoc medio baseos macula trigona nigra, lateribus flavis, immaculatis; pedibus fuseo- punctatis. 72. Long. 6, lat. 3 millim. Hab. in gramine locis aridis passim, ex. gr. ad Alskog d. 12, 13, Wamblingbo d. 23, Hobur- gen d. 24 et Klinte d. 31 Julii. C. crassicorm dimidio minor. Caput quam in conspeciebus breviore et latiore, profunde, crebre rugoso-punctalum, albido-pilosum, dilute flavum, medio maculis duabus parvis, transversim po- sitis, subapproximatlis, et pone medium sulco lon- gitudinali, nigris; postice utrinque triangulariter nigrum, flavo-bipunctatum; oculis semiglobosis, duilute lagt. supra infuscatis. Antenna! dimi- dio corpore nonnikhil longiores, flavo - testaceae, parce pilosae, articulo primo supra linea nigro- fusca. Prothorax latitudine brevior, conferbimmg sat profunde rugoso-punctatus, parce pilosus, sordide flavo-testaceus, maculis parvis, remotis, nigris de- coratus, intra apicem transversim et in medio : 245 longitudinaliter carinatus, lateribus ab apice ad basin oblique ampliatus, angulis posticis supra mo- dice elevatis, macula majori, nigra notatis. Scu- tellum sat magnum, triangulare, dilute flavo-testa- ceum, basi macula magna nigra, medio profunde emarginata, quasi bipartita ornaluim, apice reflexum, parum rotundatum. Hemelytra sordide albida, diaphana, obsoletius rugoso-punctata, nervis validis, flavescentibus, parce nigro-punctatis; membrana albida, hyalina. Corpus subtus dilute flavum vel HÖNA virestens, immaculatum; abdomine supra ni- gro, maculis quinque flavis insignito, una in me- dio oblonga, quatuor pone medium minoribus, qua- dratim positis, segmento ultimo etiam flavo, basi macula trigona nigra, marginibus reflexis. Pedes dilute flavi, parce fusco-punctulati; tarsis fusco- annulatis. PyrrHocoris apterus. In gramine ad Myrvälder d. 8 Aug. specimina nonnulla legi. HeETtEROGASTER Urticae. In Urtica dioica ad Wam- blingbo d. 25, 26, ad Klinte d. 31 Julii. "HETEROGASTER (SCHILL.) Ericae: oblongus, nigro-aene- us, cinereo-sericeus; capite, prothorace scutelloque griseis, confertim rugoso-punctatis, hoc medio ca- rinula longitudinali flavescenti instructo; hemely- tris griseis, linea disci et sutura membranae nigro-fuscis; membrana albido-hyalina; corpore subtus flavo-variegato; pedibus luteis, piceo- moaculatis. 72. Long. 4—5, lat. 1:—41: millim. ScHnr. Beiträg. IV. tab. 7. f. 10. Lycaevs Thymi var. Pp Fair, Hemipt. Suec. 49. 3. — Cimic. Suec. 1335. 15. In Calluna vulgari ad Myrvälder d. 8 Aug. sat frequenter visus. H. Thyms simillimus, nonnihil major, prae- sertim longior; prothorace medio evidentius cari- 246 nato, carina scutellari semper albida, hemelytris' obscurioribus, linea laterali in singulo fusea, ab illo certe distinctus. Caput nigro -aeneum, con- fertim rugoso-punctatum, linea media longitudinali, palpebris vittaque subtriangulari infra oculos flavo- testaceis; oculis rotundatis, prominulis, nigris, ni- tidis. Antennae dimidio corpore longiores, fusco- ferrugineae. Prothorax latitudine postica brevior, confertim rugoso-punctatus, lividus, plus minusve nigro-aenco variegatus, antice lruncatus, lateribus sensim oblique ampliatus, postice truncatus, angu- lis obtusis; supra modice convexus, medio distincte carinatus, intra apicem transversim im pressus. Scu- tellum magnum, triangulare, flavo-testaceum, Ccre- bre fusco-punctatum, medio carinula longitudinali distincta, dilute flava. Hemelytra grisea, obsolete punctulata, nervis vix brunneo-punctatis, sutura membranae lineaque longitudinali laterali nigro- fuscis; membrana albido-hyalina. Corpus subtus nigro-aeneum, cinereo-sericeum, pectore flavo-testa- ceo-variegato; abdomine pone medium usque ad apicem macula magna punctisque lateralibus seri- atim dispositis flavo-testaceis. Pedes flavo-testacei; femoribus fusco-punctalis. PacHymerus Pini. Sub lapidibus et muscis mense Julii, passim. . — lynceus. Sub lapidibus locis aridis et are- nosis passim, ex. gr. ad Kräcklingbo d. 6, Alskog d. 12 et Wamblingbo d. 25, 26 Juli. PACHYMERUS(LEPELL.) quadratus:oblongus, supra pla- nus, luteo-cinereus, punctatus; capite, prothorace plaga transversa antica, oblongo- quadrata, scutello maculaque parva interna corii, atris; hemelytris subseriatim fusco-punctatis, membrana glauca, medio leviter fusca; subtus niger, breviter ci- 247 nereo-sericeus, marginibus prothoracis et sterni macnulaque ad insertionem pedum dilute ochra- ceis; pedibus antennarumque articulis 2 et 3 ferrugineis; femoribus nigris. 2. Long. 5, lat. 2 millim. Lygaeus quadratus Faser. Ent. Syst. Suppl. 541. 111. — Syst. Rhyng. 232. 141. — Coou. Illustr. I. 37. T 9. f. 12. — Panz. Deutschl. Ins. 118. 9. Pachymerus quadratus Haus. Wanz. I. 50. 51. — ScHiu. Belle: 00 0: KERO mus" quadratus SaniB. Mon. Geocor. Fenn. 59. ; In ne loco arido indiv. unic. a Dom. P.F. WaurBErG ad Söderbys in paroecia Wester- Heide d. 22 Junii lectum. Statura P. Pini, dimidio minor, angustior, aliter . coloratus. Caput subtriangulare, nigrum, parum nitidum, cinereo-sericeum, subtiliter punctulatum, supra modice convexum, antice utrinque tenuilter canaliculatum-; oculis semiglobosis, nigris. Anten- nae capite cum prolthorace dimidio longiores, mi- nus tenues, articulo primo brevi, nigro-piceo, in- tus parce setuloso, secundo et tertio elongatis, lon- gitudine aequalibus, uluimo dölecedente. nonnihil breviore, nigro, apice sub-acuminalo, pubescentibus. Prothorax latitudine postica nonnihil brevior, an- lice posticeque leviter rotundato-emarginatus, late- ribus mox pone apicem rotundato-ampliatis, dein fere rectis; angulis posticis retrorsum nonnihil pro- ductis, subobtusis; supra fere planus, luteo-cine- reus, parum nitidus, antice plaga magna, lrans versa, oblongo-quadrata, atra, subtiliter punctulata, mar- gine antico maculis tribus parvis lutescentibus decoratus, pone medium nonnihil elevatus, par- ce fusco-punclatus, utrinque linea lalterali tenui, obliqua, fusca; marginibus depressis, impuncta- tis. Scutellum oblongo-triangulare, atrum, opacum, 248 obsolete punctulatum Hemelytra luteo-cinerea, parce, subseriatim fusco-punctata, macula interna oblonga eorii ante membranam, fusca; membrana glauca, opalizante, medio leviter infuscata. Corpus subtus subtiliter, creberrime punctulatum, nigrum, cinereo-sericeum, prolhorace undique, antice tenu- iter, obsolete, dilute ochraceo- marginato; margini- bus sterni maculaque ad insertionem pedum dilute ochraceis. Pedes ferruginei, femoribus muticis, ni- gris, summo apice ferrugineis; Libiis parce, bsemiier nigro-spinnlosis, apice leviter infuscatis. PacHyYmeruvs Rolandri. Sub lapidibus rarius, ex. gr. ad Wisby d. 23 Julii, ad Linguede d. 18, 19 Juli. ; — pilifrons. Locis aridis et arenosis, etiam sub iapidibus, rarius ut ad Gothem d. 4, 5, ad Alskog d. 12 Julii. — - nebulosus. Sub lapidibus ad Linguede mense Jul. passim lectus. - — mubilus. In gramine ad margines agrorum mense Jul. passim; ad Bopparfve fre- quentius visus. — sivaticus. Sub lapidibus locis aridis ad Östergarn d. 8 Julii, passim. "PACHYMERUS brunneus: ovatus, convexus, punctatis- simus, piceo-ferrugineus, glaber; prothorace an- gustiori, pone medium USSR impresso, lateribus profunde sinuato; hemelytris ferrugi- neis, pone basin subito rotundato - ampliatis; membrana fusca; femoribus anticis subtus dente minuto armatis. 72. Long. 4, lat. 2+ millim. Rhyparocomus brunneus Samrs. Monogr. Geocor. Fenn. Pp: DD. O. Sub lapide loco arido ad Linguede specimen unicum d. 18 Julii legi. (Ad Anneberg Smolan- diae ante plures annos individua bokn ul inveni.) 249 P. silvatuo affinis, magis convexus, prothorace angustiori, lateribus evideriter sinuato, hemelytris pone basin magis ampliatis, supra profundius pun- ctatis, ferrugineis. PacHymerus bimaculatus. Ad radices plantarum in campo arenoso ad Alskog d. 12, 13 Juli copiose inventus. — <:PDChiragra. Sub lapidibus passim, ex. ad Wamblingbo et Öja mense Juli. "PacHYmErus femoralis: oblongo-ovatus, niger, niti- dus, parce cinereo-pubesceus; antennarum arli- culo 1 et 2 extus lulteis; prothorace tenuiter marginato, pone medium constricto, antice con- vexo, lateribus sinuato, postice profundius pun- ctato, basi emarginato; scutello magno, apice ca- rinato; hemelytris flavo-testaceis, macula magna poslica nigra; membrana albida, medio leviter infuscata; pedibus luteis, femoribus anticis cras- sis, nigris, subtus denticulatis et ante apicem dente acuto armatis. 2. Long. 4, lat. 13 millim. Sr. In gramine loco arido ad Westerby d. 10 Julii semel legi. (Specimina 2 ante plures annos in Oelandia in vent.) Species pulchra et distinctissima. Statura P. antennati ScHiurL. Caput mediocre, convexum, ni- grum, nitidum, sat erebre punctatum; clypeo mo- dice producto, triangulari, supra utringue canali- culato, canaliculis postice conjunctis, carinam parum elevatam includentibus; oculis parvis, rotundatis, se- miglobosis, nigris. Åntensidé capite cum protho- race nonnihil longiores, minus tenues, nigrae, parce pilosae, articulo 14 et 2 extus luteis. Prothorax latitudine vix brevior, niger, nitidus, lateribus te- nuiter reflexo-marginatus, pone medium leviter sinuatus, supra traunsversim lale impressus, antice 250 con vexus, subltiliter, minus erebre puncetulatus, in- fra medium parum convexus, profundius puncta- tus; angulis anticis rotundatis, posticis obtusis, su- pra modice elevatis. Scutellum magnum, triangu- lare, nigrum, nitidum, profundius, subremote, basi subtilius punetulatum, -a medio ad apicem carina- tum. Hemelytra flavo-testacea, subniuda, undique sat profunde, vage, clavo evidenlius serialim punc- tala, ante membranam macula sat magna oblongo- quadrata, nigra, obliqua, ornata; membrana albida, medio foviler infuscata. Corpus subtus nigro-ae- neum, nitidum, subtiliter, cerebre punctulatum. Pedes lutei, nitidi; femoribus anticis crassis, ni- gris, subtus a medio ad apicem denticulatis, ante apicem dente tenui, acuto munitis; tibis apice leviter infuscatis, anticis inflexis, reliquis rectis. PAcHYMERUS modestus. Stenogaster Fallenii Ssurs. Mon. Geocor. Fenn. 69. 1. In gramine locis aridis passim, ex. gr. ad Gröttlingbo d. 20 et ad Eista d. 29, 30 Julué "PACHYMERUS insectus: (ZeTT.) oblongus, niger, cine- reo-sericeus; pedibus flavo-testaceis, femoribus ante apicem fusco-annulatis, anticis modice in- crassatis, subtus bidentatis; protborace antice angustato, utrinque modice rotlundato, medio transversim impresso, pone medium subito obli- que ampliato, postice testaceo, Ffusco-variegato: scutello sat magno, testaceo-bimaculato, basi im- presso, apice carinato; hemelytris flavo-testaceis, sat profunde, hinc inde subseriatim fusco-punc- tatis; membrana albida, dilute fusco-variegata. &A2. Long. J—5;, lat. 2 millim. Var. a. femoribus, praesertim anticis, obsolete fusco-annulatis. 251 cc dn gramine locis umbrosis parce; ad Westerby d. 10, 11 Julu. (In Ostrogothia, Westrogotbia et ad Holmiam etiam a me lectus.) P. nubilo longior et angustior, forma protho- racis a couspeciebus optime distinetus. Caput mediocre, convexum, nigrum, subopacum, subtili- ter punctulatum, cinereo-sericeum; clypeo trian- gulariter producto, supra ulrinque tenuiter cana- liculato; rostro flavo-testaceo, pubescente; oculis ro- tundatis, modice convexis, nigris. Antennae capite cum prothorace dimidio fere longiores, minus te- nues, pubescentes, fusco-ferrugineae, articulo primo parum inerassato, nigro, secundo reliquis longiori, qvarto antecedenti nonnihbil longiori, fusiformi. Pro- thorax apice truncatus, anguste testaceo-marginatus, latitudine postica multo angustior, mox pone apicem ad medium leviter rotundatus, niger, opacus, obso- lete punctulatus, ibique constrictus et transversim impressus, dein versus basin subito oblique am- plialus, flavo-testaceus, fusco-punctatus et variega- tus, ad angulos vitta longitudinali dilute- flava; bast late, leviter rotundato-emarginatus. Scutellum magnum, oblongo-triangulare, nigrum, subopacum, erebre rugoso-punctulatum, basi impressum, infra medium ad apicem carinatum, medio maculis dua- bus parvis, rotundis, transversim posilis et summo apice flavo-testaceis. Hemelytra flavo-testacea, subopaca, minus regulariter, partim remotius fusco- punctata et ante membranam saepe fusco-variegata; membrana dilute fusca, nervis sordide albidis, duo- bus interioribus basi valde inflexis. Corpus sub- tus nigro-aeneum, cinereo-sericeum, subtiliter, cre- bre punctulatum; pectore ad latera et ad insertio- nem pedum posticorum maculis flavo - testaceis. Pedes flavo-testacei; femoribus ante apicem sat late fusco - annulatis, anticis modice incrassalis, 252 subtus pone medium dentibus duobus acutis den- ticulisque quatuor parvis armalis. Femina differt a mare, statura nonnihil lati- ore, segmento ultimo abdominis in medio ante ge- nitalia rufo-testaceo. Geocoris grylloides. In gramine locis aridis pas- sim, ex. gr. ad Gothem d. 4, 5, ad Etel- hem d. 12 Julii. ANTHOcORIS exmilis. In foliis Urticae dioicae ad Gute d. 1 Julii. Puyrtocoris Chenopodu. In gramine locis umbrosis ad Klinte d. 31 Jul. —— pabulinus. In foliis Salicis passim, ex. gr. ad Eista d. 29, 30 Juli. — seladonicus. In gramine locis umbrosis men- sib. Jul. et Aug., passim. — molliculus. In gramine et folus plantarum mense Juli, passim. —— rufipennis. In gramine ad Nähr d. 15, 16 et ad Klinte dl 30 Julii, rarius. Den C. Står. —— punctulatus. In plantis locis aridis rarius, ex. gr. ad Gute d. 1, ad Linguede d. 18, 19 et ad Öja d. 26, 27 Julii. Carsus flavomaculatus. In gramine locis umbrosis passim, ex. gr. ad Linguede d. 18, 19, ad Öja d. 26, 27 Julii. "Carsus (FAsr.) flavolimbatus: oblongus, nmiger; ca- pite magno, maculis duabus parvis, antennarum articulo primo apice, marginibusque hemelytro- rum late, dilute flavis; prothorace parvo, bicon- stricto, pone medium oblique ampliato; abdo- mine basi flavo; pedibus luteis. 2. Long. 4;, lat. 1: millim. 253 Ad Koparfve in gramine specimen unicum d. 6 Aug. legi. (In Dalecarlia ante plures annos indiv. unic. etiam inveni.) C. flavomaculato ninnihil angustior, brevior. Caput magnum, convexum, nigrum, subnitidum, obsolete punctulatum, inter oculos utrinque ma- cula parva elongata, obliqua, flava insigpitum; cly- peo modice producto, subtriangulari; rostro iuflexo, luteo; oculis sat magnis, semiglobosis, nigris. An- tennae hemelytris noonihbil longiores, tenues, ni- gro-fuscae, tenuiter pubescentles, articulo primo bre- vi, crassiori, basi nigro, extrorsum dilute flavo, 2 et 3 longis, aequalibus, ultimo antecedenti fere duplo breviori. Prothorax antice capite multo an- gustior, ultra medium haud, dein oblique ampli- atus, apice truncatus, basi late rotundato-emargi- natus, intra apicem distincte constrictus, medio leviter, transversim impressus, niger, parum niti- dus, vix punctatus. Scutellum magnum, subtri- angulare, nigrum, subopacum, postice utrinque de- pressum, medio leviter carinatum. Hemelytra ni- gro-fusca, subopaca, a basi ad membranam late, dilute flavo-marginatla; membrana magna, dilute nigro-fusca, nervis obsoletis. Corpus subtus ni- grum, subnitidum; abdomine basi in medio ma- cula sat magna flava. Pedes lutei, coxis trochan- teribusque flavis, illis basi leviter infuscalis. Carsus triguttatus. In gramine locis umbrosis in- dividua nonnulla ad Öja d. 26, 27 Ju- lii a Dom. C. Srår lecta. — Dbifasciatus. In folis Betulae albae ad Klinte d:b2 ”Auög:, parce. clavatus. In foliis Betulae albae passim, ex. gr. ad Eista d. 29, 30 Julii. ambulans. In gramine locis umbrosis ad Ishems d. 2 Aug., parce. 254 =Carsus brachypterus: subtriangularis, rufo-testaceus, dense cinereo-pubescens; antennis longitudine corporis; capite sat magno prothoraceque punce- tulatis, hoc intra apicem evidenter, medio ob- soletius impresso; hemelytris corpore breviori- bus, postice conjunctim emarginatis, singulo ma- culis duabus lateralibus albidis; membrana nulla; femoribus posticis apice infuscatis. &2. Long. 3, lat. 13 millim. In gramine locis umbrosis rarius, ex. gr. ad Kräcklingbo d. 6, 7, Linguede d. 18, 19, öja d. 26 et Quinnegårda d. 29 Juli. Statura fere et magnitudo C. ambulantis 2, minus convexus. Caput sat magnum, convexum, rufo-testaceum, parum nitidum, obsolete punctula- lum, cinereo-pubescens; vertice longitudinaliter ca- naliculato, clypeo triangulari, medio leviter cari- nato; oculis rotundatis, valde convexis, brunneis. Antennae longitudine corporis, subtenues, pubescen- tes, articulis 1 et 2 pallidis, illo crassiori, basi in- fuscato, hoc sequente dimidio longiori, apice in- fuscato, 3 et 4 fuscis, ultimo apice saepe dilutiori. Prothorax latitudine brevior, antice capite angu- stior, lruncatus, intra apicem profunde' constrictus, ad 'latera obtuse bidenticulatus, medio leviter si- nuatus, transversim impressus, dein versus basin oblique ampliatus, basi leviter rotundato-emargina- tus, supra convexiusculus, vufo-testaceus, crebre rugoso-punctulatus, cinereo-pubescens. Scutellum sat magnum, triangulare, rufo-lestaceum, confertim pun- ctulatum, medio transversim i mpressum. Hemelytra abdomine breviora, a basi ultra medium oblique ampliata, apice conjunctim sat profunde emargi- nata, supra parum convexa, obsolete punctulata, testacea, sat dense et longe cinereo-pubescentia, singulo maculis duabus lateralibus albidis, una mox 255 infra basin, triangulari, altera mox ante apicem, transversa, margine apicali praesertim extus satu- ratiore; membrana mnulla. Corpus subtus rufo-te- staceum; abdomine apice plus minusve infuscato. Pedes longi, graciles, rufo-testacei, parce pubescen- tes; femoribus posticis ad apicem plus minusve di- stincte infuscatis. ZOSsMENUS anticus. Sub lapidibus ad Öja d. 26, 27 Julii, parce. "OnrTHOSTEIRA (FiEBER) obscura: oblongo-ovata, fusca, stibiis tarsisque pallidis; antennis obscure ferrugi- neis, articulis primo et quarto pilosis, nigris, ter- tio basi subelavatlo; prothorace transverso, margine late subrotundato, biseriatim reticulato, vesicula antica acute producta instructo, tricarinalo, carinis valde elevatis, lateralibus obliquis; sagenis gri- seis, area intermedia sagenis + breviore, lata, co- sla interna curva; areis et marginali et apicali serie unica cellularum nolatis. Long. 13, lat. 1 millim. FieBerR Entomol. Monogr. p. 54. 7. Tab. IV. f. 22. — SancB. Mon. Geocor, Fenn. 130. 4. Monanthia obscura Herr. - ScHärr. Wanz. I. 4 B. 2 H. p. 23. tab. 118. f. 372 et 4. B. 3. H. Pp: 63. Monanthia pusilla Burm. Hand. 2. 262. 8. Sub lapidibus locis aridis ad Linguede d. 18, 19 Juli specim. 4 inveni. DictTYONOTA crassicormis. In gramine et foliis ar- bustorum mense Julii, passim. Tisncis spimfrons. In gramine locis umbrosis ad Westerby d. 9J—11 Julii, parce. HaArPAcTtOR subapterus. TLocis aridis mense Julii, arce. SALDA Zosterae. Ad litora maris et ripas fluviorum mense Julii, passim. 256 SanpA (PFABR.) flavipes: orbiculato-ovata, magis con- vexa, nigra, nitida, glabra, immaculata, evidenter punctulata; antennarum articulo primo pedi- busque flavo-testaceis; prothorace lateribus late deplanato-dilatatis, parum elevatis; hemelytris late marginatis, nervis membranae subtilioribus. &?. Long. 3—6, lat. 3 millim. Salda flavipes Fasr. Ent. Syst. IV. 68. 3. — Syst. Rhyng. 114. 3. Salda Zosterae SarrBs. Mon. Geocor. Fenn. 151. var. 1 Salda littoralis var. Hamn Wanz. Ins. f. 599. — Får. Hemipt. Suec. var. B. p. 72. Var. a. antennis totis nigris, femoribus medio plus minusve infuscatis. Ad litora maris et ad margines paludum pas- sim, ex. gr. ad Dalhem d. 29, 30 Junii, Alskog d. 12 Juli. ÅA S. Zosterae mihi distincta videtur, tota, an- tennarum basi pedibusque flavo-testaceis exceplis, nigra, immaculata, magis convexa et nitida, eviden- tius punclata, membrana coriacea, obsoletius nervosa. SALDA lateralis. Sub fucis rejectis ad litora maris mense Julii passim, ex. gr. ad Klinte et Öja. HYDROMETRA lacustris. In aquis stagnantibus men- sib. Jul. et Aug., passim. NeEPA cinerea. In fossis aqua repletis et in fluvis passim, ex. gr. ad Nähr d, 14, 16 Jul., ad Ishems d. 1 Aug. Cixius cunicularius. In salicetis locis uliginosis ra- rius mense Julii, ex. gr. ad Westerby, Follingbo et Ardre. ÅSIRACA crassicornis. In gramine locis paludosis ad Gothem versus finem mensis Julii, sat fre- quenter visa. "DELPHAX 257 "DerpHAx lepida. Bonem. Vet. Akad. Handl. 1847. 39. 10. In? gramine locis uliginosis ad Koparfve et ad Myr välder d. 1—11 AGA ad Öja d. 26 AR rarius. pellucida. In gramine locis uliginosis mense Julii, parce. — Guttula. In gramine locis paludosis mense Julii passim, ex. gr. ad Öja d. 26, 27, Quinnegårda d. 28 Julii. -— hamata. In gramine locis umbrosis passim, ex. gr. ad Westerby d. 9—11, Öja d. 26, Di Fal et ad Klinte d. 1-Aug. (Prope Holmiam mensib. Jul. et Aug., passim.) "pallidula: Bouem. Vet. Akad. Handl. 1847, 48.16. In gramine locis uliginosis ad Ishems d. 2 et ad Myrvälder d. 10—12 Aug. (Ad Holmiam etiam parce lecta.) -— fruncatipennis. In gramine locis paludosis ad Bopparfve d. 29, 30 Julii. ”brevipenmis: Bonn. Vet. Akad. Handl. 1847, 49.17. In gramine locis uliginosis passim, ex. gr. ad Klinte d. 1, Ishems d. 2 et ad Myrvälder d. 10 —12 Aug. "DerPHAx (FABR.) mesomela: breviuscula, atra, parum nitida; capite, prothorace, scutello hemelytrisque brevibus apice truncatis, albidis; segmento ulti- mo abdominis apice albo-marginato (3); aut tota pallide flava (2). Long. & 13, lat, 1. Long. 2? 2, lat 11 millim. In gramine locis uliginosis ad Wisby spec. unice. d. 26 Junii legi. Ad Quinnegårda d. 29 Julii, frequenter visa. D. collina. parum major. Mas: Caput albidum, postice latitudine fere prothoracis, supra visum bre- Fer Va VA Handl. 1849. 17 258 ve, antice modice productum, obtusum; vertice triangulariter impresso; fronte reclinato-declivi, tricarinata, apice genisque flavescentibus; rostro in- flexo, nigro, basi tricarinato; oculis sat magnis, reni- formibus, convexis, in mortuis glaucis, antice infu- scatis. Antennae albidae, emarginaturis oculorum insertae, validae, sensim inerassatae, articulo ultimo supra tuberculis parvis, verruciformibus obsito, apice truncato, seta tenul, capillari, pallida, antenna non- vihil longiore. Prothorax brevissimus, albidus, antice inter oculos modice productus, angustatus, subtrun- catus, postice late et leviter rotundato-emarginatus, supra paullo convexus, Uricarinatus, carina media recta, lateralibus obliquis. Scutellum magnum, sub- triangulare, albidum, ad latera utrinque leviter rotundato-emarginatum, apice productum, acutum, supra parum convexum, non impressum. Heme- lytra abdomine dimidio breviora, albida, subnitida, nervis tenuibus, parum elevatis; apice truncata, angulis apicalibus rotundatis. Alae imcompletae, vix ullae. Corpus atrum, subnitidum, segmento ultimo abdominis supra apice albo-marginato. Ge- nitalia nigra, apice aperta, marginibus late rotun- data, superne lamellis duabus latere inferiore con- vergentibus instructa. Pedes atri, geniculis sordide flavo-testaceis; tibiis posticis extus dentipus binis et calcare apicali longiore, intus appendice apicali magna aculta 1nstructis. Femina mare nonnihil major, tota dilute fla- vescens, oculis solum: tarsisque apice fuscis. DerPHAx discolor. In gramine locis umbrosis ad Dalhem d. 29 Junii, Östergarn d. 8 et ad Westerby d. 9—11 Julii. —— moesta. In gramine locis umbrosis ad Wisb di 20— 27 Junu, ad; Gouhemt dör tat 259 Kräcklingbo d. 6, 7, Westerby d. 9, 11, Linguede d. 18, 19, Eista d. 29, 30 Julii et ad Ishems d. 2 Aug. DetenAx tristis. In plantis locis paludosis passim, ex. gr. ad Kräcklingbo d. 6, 7, Westerby FNL fet ad Öja d. 26, 27 Juli ezigua. In gramine ad Wisby d. 26 Jul. indiv. unic. legi. — =perspicillata. Tocis aridis in gramine ad Bopparfve d. 29, 30 Julii minus frequens. (Prope Holmiam rarius lecta.) — raniceps. In gramine locis paludosis ad Öja d. 26, 27, Quinnegårda d. 28 et Bopparfve d. 29, 30 Julii. EDeELPHAX bivittata:” oblonga, dilute flavo-testacea, supra utrinque vilta in verlice cum opposila conjuncta et ad anum fere continuata, nigro- fusca; vertice ante oculos producto, obtuso, fronte, prothorace scutelloque Wricarimatis; hemelytris vitta suturali nigro-fusca ornatis, apice conjunctim emarginatis, singulatim angulo exteriore rotun- datis. Long. (0 lat. 3 Ae In gramine locis uliginosis ad Eista d. 29, 30 Juli et ad Ishems d. 2 Aug., passim legi. (Ad Rålambshof prope Holmiam et in Uplandia Dom. C. STÅL.) Magnitudo et statura fere D. ranicipitis, capite aliter formato ut et. colore ab illa mox distincta. Dilute flavo-testacea. Caput supra visum inter- stitio oculari brevius, antice ante oculos productum, utringue oblique truncatum, medio leviter emar- ginalum, supra planum, postice bi-, antice uni-foveo- latum, inter oculos linea transversa mnigro-fusca; fronte valde reclinato-declhivi, longitudinaliter tri- carinata, apice interdum leviter infuscata; rostro 260 inflexo, basi tricarimato; oculis magnis, reniformi- bus, convexis, nigris. Antennae emarginaturis oculo- rum insertae, validae, sensim inerassatae, articulo ultimo truncato, seta tenui, capillari, dilute fusca, antenna dimidio et ultra longiore. Prothorax bre- vissimus, inter oculos productus, tricarinatus, utrin- que ad latera vitta longitudinali, nigro-fusca. Scu- tellum sat magnum, immaculatum, tricarinatum, carina media evidentiore, in apicem excurrente. He- melytra abdomine dimidio breviora, apice conjun- ctim profunde emarginata, singulatim oblique trun- cata, angulo exteriore rotundata, paliide flavescen- tia, vitta sat lata suturali fusca decorata, nervis tenuibus, glabris. Alae brevissimae, albidae. Corpus dilute flavescens; abdomine utrinque vitta lata intramarginali, nigro-fusca. Pedes validi, dilate flavi; tarsis apice leviter infuscatis. APHROPHORA bifasciata. In foliis Betulae albae pas- sim, ex. gr. ad Westerby d. 9—11, Eista d. 29 Julii. ”eorticea. Germ. Bourm. Vet. Akad. Handl. 1847,24.1. Locis arenosis in Salicis repentis varietate are- naria ad Olle Hau in promontorio boreali insulae Fårön d. 4—6 Aug., rarissime visa. spumaria. In gramine mense Julii et Aug., passim sat frequens. TETTIGONIA viridis. In gramine locis paludosis men- sib. Jul. et Aug., sat frequenter visa. EVACANTHUS tnterruptus. In foliis Humuli ad Wam- blingbo mense Juli, frequens. interslinctus. In gramine locis umbrosis pas- sim, ex. gr. ad Westerby d. 9 —11, Lin- guede d. 18, 19, Eista d. 29, 30 Juli. Paropia scamnica. In gramine mense J ul. passim. 261 EupEnIx cuspidata. In gramine ad Slitö d. 2, Näbr | d. 15 et Öja d. 26 Julii. AcUCcEPHALUS rusticus. In gramine passim mensib. Jul. et Aug. AE bifasciatus. fn gramine locis umbrosis pas- sim mensib. Jul. et Aug. — dispar. In gramine locis aridis mense Jul., rarius. : DELTOCEPHALUS formosus. In gramine locis uliginosis ad FEista d. 29, 30 Jul., rarius. - ocellaris. In gramine ad Wamblingbo d. 25 Julii, passim. — = pulicarius. In gramine locis aridis, passim. — russeolus. In gramine locis uliginosis ad Westerby d. 9J—11 Julii indiv. 2 inveni. — costalis. In gramine locis uliginosis mense Aug., rarius. — bipunctipennis. In gramine locis paludosis ad Myrvälder d. 10—12 Aug., frequen- ter lectus. —