[EVE OMR eg , 4 MÅ K p 4 2 d | 5 KÄR 3 NÅ & Å 7 NT FE FOR RISE I RPF DFI VER ST äl er: PA TSE 06 4 ; Cå AGADZ CisdAn FÅ KONGL. ' i ,B VETENSKAPS- AKADEMIENS HANDLINGAR. FÖR ÅR 1851. STOCKHOLM, 1853. P. A. NORSTEDT & SÖNER, Kongl. Boktryckare. YAN RR ENARE Anmärkningar om dödligheten hos barn Sverige åren 48314 till och med 1845; AF JG) GOÖRIETN. Inlemnad d. 5 Mars 1852. K. V. Akad. Handl. 1851. 1 Nedavskrifna undersökningar grunda sig på Kongl. Tabell-Kom missionens Tabeller ovh till Kongl. Maj: t afgifna underdåniga Berättelser, samt, då dessa icke lemnat ilskan upplysniugar om födda och döda i rikets särskilda städer åren 18335 och 1840, på de uppgifter, hvilka Herr Hofmarskalken och Kommendören J. A. LEYONMARCKE benäget med- delat. Att wuilfälliga mindre epidemier och andra omständieheter icke skola göra slutsatserna opå- litliga, hvilka man kan anse sig befogad att draga af de dödas antal, jemfördt ned le föddas, har jag utsträckt denna undersökning till 15 år och af de sammanräknade summorna bd bildat mig ett årligt medeltal Då dödligheten är mycket olika i fäderna och på den egentliga landsbygden, har jag noga afskiljt de förra ifrån den sednare. För att lätta den allmänna öfversigten, har jag utfört alla beräkningar i procent. Mitt ändamål är att söka uppdaga orsakerna till den stora dödligheten kos barn på vissa orter, så att man, när uppmärksamheten derpå blifvit väckt, om möjligt, må kunna uppfinna medel att sätta gränsor för densamma. Derföre har jag an- gifvil de omständighet, hvilka enligt min enskilda öfvertygelse äro vållande derull. Möjligt vis kan jag likväl i, åtskilliga hänseenden - misstaga mig. Också känner jag nogsamt, att sillror fdnnd gifva anledning uwtll flerahanda uttydningar, när de. bes traktas AR olika synpunkter. = Sjelfva faktum qvarstår dock allud, och hvilken tydning siffrorna ser KET EEE A— RR 4 än må erhålla, skall jag anse min möda utullräck- ligt belönad, endast jag lyckas att fästa en all- männare uppmärksamhet på tillståndet. «Ifrån och med år 1831 till och med år 1845 hafva 1 hela rikets städer och landsbygd samman- räknade 1 medeltal årligen blifvit födda 96,835,;2 barn. Af dem äro per medium årligen döda: under 14 år 15,716,6 AE 12 proc. af de födda. emellan I —3 år 5,345,6 » 5,52 » » 3—>5 år 2,165,0 » 2,24 » » 5—10år 2,544,6 » 262 » » A10—15år 1,471,3 » 1,52 » S:a under 15år 27,243,14 » 28,13 pr. Ibland 100 födda barn hafva således något öfver 28 aflidit inom 15 års ålder. Dödligheten visar sig, såsom allmänt är bekant, störst under första lefnads-året, men aftager under de derpå följande två åren så betydligt, att den då endast utgör omkring en tredjedel af hvad den under det ensamma första året var. Ögontändernas fram- brytande anses 1 enskildta fall med rätta såsom vådligt för barnens hf, vådligare än framtänder- Nas, isynnerhet hos förut sjukliga barn, äfvensom afvänjningen från bröstet, hvilken åtminstone ibland landt-allmogen vanligtvis sker efter fyldt ett år. Att de likväl icke utöfva något mycket skadligt inflytande på det stora Hela synes nyssnämnda förhållande utvisa. Emellan tre och fem år min- skas ännu mera dödligheten, emedan den uppgår ull ungefärligen två Hermtedelan af de nyss före- gångna två årens. Sedan aftager den ytterligare, samt är minst emellan 10 och 15 år. Tand- ombytet synes således vara lika litet menligt för ö barnets lif, som de fordom så fruktade sjutalen af år Sammanräknar man dödsprocenten ifrån 1 till 15 år, så uppgår den blott till 11,89 pro- cent, då den under det enda första året utgjorde 16,3 pr. Följaktligen hafva 4,34 pr. flera barn under detta första lefnadsår aflidit, än under alla de öfriga fjorton tillsammans. Vill man fråga, om denna dödlighet hos bar- nen blifvit ökad eller minskad, jemförelsevis med en föregående tids, så låtom oss undersöka foör- hållandet åren 1816 till och med 1830. Då föddes per medium hvart år 91,970,3 barn, ibland hvilka årligen blefvo döda: under 1 år 15,618,3 eller 16,98 pr. af de födda. emellan 1—3 år = 5,726,0 » 6) » ma HAr 22316: Lv 243 » mn 0:år 2,270;3 FLAT » » 10—15år 1,185,6 » 4,28 » ; Summa till 45 år 27,037,8 » 29,39 pr. Vi se således, att den verkligen blifvit min- skad med 1,26 procent. Denna minskning äger likväl endast rum till femte "året, då den utgjort 1,65 pr, hvarefter motsatsen inträffat ända till femton år, eller att mortaliteten åren 1831 med 1845 blifvit ökad med 0,39 procent. Det förra torde utvisa större omtanka på sednare åren vid de späda barnens behandling. Förklaringen afor- saken till den ökade dödsprocenten efter fem års ålder blir svårare, men torde möjligtvis kunna finnas i större sjuklighet inom landet, t. ex. Ko- lera-farsoten år 1834, eller deruti, att barnen ibland allmogen tidigare blifvit tillhållna till ar- bete, hvarigenom de mera utsättas för sjukdoms- orsaker. | Proportionen i dödlighet emellan båda könen var åren 1831 med 1843 i medeltal årligen: Gossar döda under 1 år — 8,627,3 eller 8,94 pr. af alla födda. emellan 4—3 år 2,805,3 » 2,89 » » 3—5 år 1,131,0 » Arv » » 5—10 år 1,336,0 » 41,38 » » 10—15år 764,3 » 0,79 » Summa till 15 år 14,663,9 » 15,4 pr. Flickor döda under 1 år -7,089,3 eller 7,32 pr. af alla födda, emellan 1—3 år 2,540,3 » 2,63 » » 3—5år 1,03£,0 » 1,07 » » 5—10 år 1,208,6 » 1,24 NG » 410—15år 707,0 » 0,73 » Summa till 15 år 12,579,2 » 42,99 pr. Ehuru i allmänhet flera gossar födas än flickor, aflida också under barndomen flera af de förra än af de sednare. Denuna större: dödlighet hos gossarne är betydligast under första lef (Nada året, då den uppgår till något öfver 13; proceut, aftager sedan progressivt till fom året, hvarefter den till det tionde å nyo något ökas, men min- skas på nytt emellan tionde och femtonde så, att den då nästan alldeles blir lika emellan båda kö- nen. Redan Jos. Cuarke sökte (1786) att för- klara den slörre dödsprocenten hos gossarne der- igenom, att de lida mera under förlossningen, Åudan de vid födelsen vanligtvis äro större och mera utbildade. Att tll någon del så förhåller sig, kan icke nekas; ty ibland dödfödda finnas flera gossar än flickor. Men nämnda orsak kan egentligen endast verka under de första dagarne efter födelsen, och likväl visar ofvanstående jem- z förelse af förhållandet i Sverige, att mortaliteben är öfvervägande ända till tionde året och emellan detta och femtonde ännu icke blifvit fullkomligt jemnad, fastän olikheten då blir ganska obetydlig. Orsaken måste således ligga djupare och bör hellre sökas i gossens hela organisation, hvilken i all- mänhet är starkare, mindre eftergifvande och böjlig än flickans, samt derigenom våldsstmare angripes af sjukdomarne ch: häftigare reagerar emot sjukdoms-orsakernas inflytanden. Under de första tändernas frambrytande lida gossar vanligen mera af kongestioner till Häfvollet ock genom deta uppväckta hifsfarliga hjern-affektioner. Deras sjuk- domar äro dessutom vanligtvis häftigare och döda bastigare, om icke snar hjelp emellankommer, Hvilken i vårt glest bebyggda och med läkare min- dre väl försedda land ofta icke tidigt nog kan er- hållas, samt för öfrigt af allmogen sällan anlitas. Au dödligheten emellan tio och femton års ålder blir ästan lika hos gossar och flickor, ehuru den ditintills var hos de förra öfvervägande, sy- nes böra tillskrifvas manbarhets- utvecklingen, hvil- ken 1 Sverige emot utgången af nämnda period börjar, samt hos flickor 1 allmänhet är häftigare, mera gemomgripande och i synnerhet på svaga konstitutioner utöfvar ett farligt inflytande. Denna utveckling är likväl i vårt land icke slutad vid fyllda femton år, utan fortgår, i synnerhet på landsbygden, ännu några år längre. För alt när- mare bestämma förhållandet i mortaliteten inom båda könen och undersöka hvad inverkan på dem nämnda utvecklings-period kan äga, må derföre till- låtas mig att ännu några år utsträcka min jem- förelse, fastän detta egentligen icke tillhörer milt närvarande ämne. -Procenten af döda emellan 15 och 20 år till alla årligen födda var: (0) Åren 1831—1835 1 medeltal hvart år ; hosgossar 0,72, hos flickor 0,70. » 4836 —1840 » » 0,83 » 0.32. » 4844—1845 » » 0.80 » 0,83. Medeltalet af alla femton åren blir således . -.- hos gossar 0,78, hos flickor 0,78. Detta medeltal visar följaktligen likheten emel- lan könen alldeles återställd: en omständighet, som bekräftar den mening jag nyss yttrat. Der- vid förekommer dessutom det anmärkmugsvärda, att mortaliteten hos flickor med hvart femår till- tagit i proportion till gossarnes, så att den åren 1841—1345 till och med öfverstigit de sednares. Sådant kunde gifva anledning GI den förmodan att, om manbarhets- utvecklingen under denna lef- nadsålder kan i allmänhet betraktas såsom del för hifvet farliga momentet, densamma på sednare tiden blifvit allt mer och mer vådlig för flickorna. Orsaken skulle kunna sökas i en allt mer för- vekligande uppfostran, flickornas afhållande ifrån arbeten, som fordra större kraft-ansträngning och mera rörelse i fria luften, men deres mera sysselsättande med sömnader och andra göromål, som tvinga till sullasittning i en instängd kammar- luft, kanske också 1 romanläsning, hvilken spridt sig äfven till landsbygden, äfvensom 1i det till- tagande bruket af kaffe. Allt detta dels uppjagar fantasien, dels verkar omedelbart en blodfullbet i underlifvet, som kan göra könsutbilningen vådlig. Emedlertid får man icke förhasta sig i detta om- döme; ty nämnda orsaker hafva i Sven små- ningom ulltagit, hvaraf följer att åren 1816 till och med 1830 de borde vara mindre verksamma, samt sålunda äfven dödligheten hos flickorna i proportion då minskad. Åren 1816 till och med 9 1830 var hikväl ifrån 15 till 20 års ålder pro- centen af de döda till alla årligen födda i medeltal: Åren 1816 —1820 hos gossar 0,73 och hos flickor 0,73. » 1821-—41825 » 0,61 » 0,62. » 1826—1830 » 0,69 » 0,68. Medeltalafalla 15 åren » 0,67 » 0,67. Proportionen under dessa föregående femton år är alldeles densamma, hvaraf man synes böra kunna sluta, att orsakerna icke äro de ofvan upp- gifna, Vid denna jemförelse visar sig hkväl det beklagansvärda förhållande, att dödligheten hos ungdom emellan 15 och 20 år på då sednäste förflutna tre qvinqvennvierna ökat sig i medeltal årligen med 0,11 procent. Nu anförda mortalitet hos barn har varit den allmänna i hela riket. En stor olikhet äger likväl rum på olika ställen och isynnerhet emellan städerna och den egentliga landsbygden. Ibland Sveriges städer står Stockholm högst i mortalitet, framför allt hos barn. Under alla femton åren 1831 med 18435 äro derstädes i medeltal årligen födda 1,384,2 gossar och 1,332,4 flickor, eller tillskimtrnans 2,716,6 barn. Af dem hafva per medium hvart år aflidit: Gossar under 4 år 461 eller 16,97 procent. emellan 1—3 år 113,6 » 4,18 » » År 1,64 » » 5—10 år 48,8 » 4,80 » 015-210 0,79 » S:ma under 45 år 689,5 » 25,38 » Emellan 15—20 år 39,4 » 1,45 » X 10 d Flickor under I år 398.2 eller 14,66 procent. emellan 1—3 år 104,2 » 3,21 » » 3—>) år 402 oo» 1,43 » » 5—10 år 38,2 >» 1,2 » » A10—15 år 19,7 » 0,72 » S:ma vnder 15 år 600,5 » 22,10 » Emellan 15—20 år 28,5 » 41,04 » Tillsammans gossar och flickor under 1 år 859,2 eller 31,63 pr. af alla årligen emellan 4-—-3 år 217,8 » 8,02 födda » I—D ÄMM ON Do BV » » 5—10 år 87,0 » 3,20 » I V=15 Ar Ma DA » S:ma under 15år 4,290,0 » 47,48 » Emellan 15—20 år 67,9 » 2,49 » Ibland hundra i Stockholm åren 1831 med 1845 i medeltal årligen födda hafva följaktligen derstädes icke mindre än 47,48 hvart år aflidit, innan de uppnått fyllda femton års ålder, eller med andra ord: vid femton år lefde blott 52,52 procent af alla födda, d. v. s. omkring 2 procent öfver hälften. Denna ovanligt stora mortalitet måste förefalla oss så mycket mera beklagansvärd, då vi t. ex. framdeles skola se, alt på landsbygden 1 Vesterbotteus län under alla åldrar icke dött flera i medeltal årligen än 49,20 procent af de födda. Äfven i Stockholm har dödligheten varit störst under första lefnads-året, nemligen 31,63 procent af dem, som blifvit födda, och sedan har den aftagit nästan i samma progression, som vi anmärkt angående Sverige i allmänhet. Likaledes har den varit större ibland gossar än flickor, 11 hvilket mest iuträffat under första året, hvarefter olikheten aftagit, ju högre å!dern uppgått, till dess denna olikhet SOS 10 och 15 är nästan all- deles försvunuit. Följande tabell angifver skiljaktigheten emel- lan Stockholm och Sverige i allmänhet. Döda barn i medeltal åren 1831 med 18435 i procent till alla årligen födda: Summa r Flickor 5 Gossar gossar 0. flickor Vbsa STERET TEK me | 5 jude - 5 pe | 3 l KI un - - J - ce ÖS ER EN ET NSD SK SS sl SR SEN Se SR ol = |5 521 -|]>&> sålla | 5 152 e AE a 2 Ii DR Fr = om = 208 SNR Sul BAS 35 :S SRS | 3 Under 1 är SAR g0cå 7,32114,66] 7,34116,23 l34, e3l 15,40 Emellan 1-3 år| 2,89! 4,18 al 2,63] 3,84 5,5 ä 8,021 2,50 » 3-5 år| 1,17) 1,64 | 1,07) 1,48 Å 2,24] 3,12] 0,48 - 2 - [CA - » 5-10 år] 1,38] 1,80] 0,424 1,24] 1,40] O,r6l 2,62] 3,20] 0,58 » 10-15 år| 0,79) 0,79] 0,00] 0,73] 0,72—0,01] 1,52] 1,51] 0,01 RE a rs | 1,45. 0,67] 0,78 22,10 1,04 S:ma till 15 år Emell.13-20år 9,11128,13]47,48| 19,35 0,26 1,56] 2 2 49| 0,93 Då sålunda i hela riket, hufvuadstaden och de öfriga städerna inberäknade, dessa femton år i medeltal årligen aflidit under barndomen 23,13 procent af de per medium hvart år födda, hafva i Stockholm dött icke mindre än 47,48 pr. eller 19,35 pr. flera. Skilnaden är störst under första året, hvarefter den aftager, så att slutligen emellan 10 och 15 års ålder den alldeles upphör, till och med dödsprocenten i Stockholm med 0,01 pr. då blir lägre. Emellan könen erbjuder sig ingen anmärk- ningsvärd olikhet 1 Stockholm och hela riket i allmänhet förr, än emellan 135:de och 20:de året, 12 under hvilken period 0,4 flera gossar blifvit af döden bortryckte årligen, än flickor, hvaremot dödligheten 1 hela riket vid denna ålder var all- deles lika. Har man anledning antaga, alt, såsom redan blifvit anmärkt, könsutvecklingen utöfvar menligare inflytande på flickor, än på gossar, hvilket äfven bekräftas af läkarnes erfarenhet, så måste ett motsatt mortalitets-förhållande i hufvud- staden grunda sig på orsaker, nog mäktiga att hos ynglingen icke blott motväga detta, utan äfven att hos honom framkalla en öfvervägande död- lighet. Enligt min öfvertygelse böra de sökas i sambhälls-förhållandena inom Stockholm, genom hvilka gossen i förtid indrages i verldshvimlet, om ban är rik, ofta i utsväfningar och nattvak, är ban åter fattig, i ett oafbrutet sträfvande att för- skaffa sig bergning, hvilket ofta öfvergår hans krafter; och anser jag detta så mycket hellre vara anledningen, som i närvarande tid gossen icke tror sig snart nog blifva karl och sätter en viss heder uti, att nästan till alla delar efter- härma denne, men af erfarenheten ännu icke lärt sig inse skadligheten af alt gå naturen i förväg. Den nästan otroligt stora mortaliteten hos barnen 1 Stockholm, isynnuerhet hos de spädaste, förljenar också 1 hög grad att till sina anleduin- gar närmare undersökas. Redan har den mycket tilltagit, och det är tid att med allvar tänka på utvägar all inskränka densamma. Den ligger hk- väl mycket djupt grundad i hufvudstadens inre sambhälls-tillstånd, så att någon inskränkning icke är möjlig utan en af nit och värme för det vig- tiga ändamålet lifvad sammanverkan emellan de laglige auktoriteterna, samt religions-lärarne och läkarne. Ty skall man härvid slutligen lyckas, måste man förnämligast söka att inverka på öfver- 13 tygelsen, att med lättfattliga skäl bevisa skadlig- heten af den pu ädandd osedligheten och det helsoförstörande lefnadssättet. Den förnämsta orsaken är nemligen utom allt tvifvel den nästan med hvart år mer och mer tilltagande osedligheten, hvarigenom de år- ligen födda oäkta barnen i Stockholm blifvit så ökade, att de år 1845 uppgingo till den stora summan af 1,340, då alla födda, äkta och oäkta sammanräknade endast voro 2,944, således till en proportion af 1 oäkta till 2,2 af alla, som föddes, eller med andra ord icke långt ifrån hälf- ten oäkta. Att de oäkta barnen i hög grad van- vårdas, är allmänt bekant, samt bekräftas dess- utom nogsamt af följande mortalitets-förhållande: Åren 1831 med 1845 äro i Stockholm per medium årligen födda 1,558,5 äkta och 1,158,1 oäkta barn. Ibland dem hafva hvart år aflidit, jemförda med de födda äkta eller oäkta särskildt Äkta under 4 år 368,7 eller 23,66 procent. emellan 1— 3 år 150,6 » =. 9,66 » Summa till 3 år 519,3 YT FSS » ; Oäkta under 4 år 490,6 eller 42,36 procent emellan 4--3 år 66,7 » 5,76 » Summa till 3 år 537,3 » k8,2 » eller under 41 år 18,70 pr. flera oäkta. emellan 1—3 år 3,90 pr. flera äkta. Summa tll 3 år 14,80 pr. flera oäkta. Knappt 328 oäkta barn ibland 100 födda öfverlefde således det första året, då ibland de 14 äkta något öfver 76 uppnådde samma ålder. Delia bevisar tllräcklhot att vår vitrude åsigt om sede- törderfvets högst skadliga ivflytande med hänsyn till dödligheten hos späda barn ingalunda i hufvudstaden är öfverdrilven! helst då man besiuner det stora antal oäkta, som derstädes årligen blifvit födda. Man kan emot denna åsigt invända, alt till nämnda stad flera oäkta barn blifvit ifrån landsorterna införda och derstädes emottagna, isynnerhet i barnhus, hvarest flera ibland dem under första året aflidit, utan att vara antecknade på födelse- listorna, men väl ibland de döda. På sådant sätt skulle de naturligtvis öka dödsprocenten. Men dessa kunna icke vara så många, att de en gång emolsvara summan af dem, som ifrån Stockbolms Allmänna Barnhus inom forsta lefnads-året blifvit till landsorterna uttingade, för att uppfostras, men inom detta år icke till Barnhuset återlemnade, hvilken summa under ifrågavarande femton år uppgår till 3,438 eller i imedellal 229,20 barn årligen. Anmärkningsvärdt blir alltid, att denna stora dödlighet hos de oäkta barnen jemförelsevis med äkta blott förekonwsmer under första året, hvar- emot den under det andra och tredje samman- räknade icke allenast nedgår till jemvigt med de sednares, utan till och med blir nära 4 procent lägre. Dertili vet jag icke att angifva någon an- nan orsak, än att de svaga gala barnen blifvit bortryckta under första lefnads-året, då de, som varit nog lyckliga hafva tillräcklig styrka alt öfver- lefva detta år, just derigenom visat att de äro så lefnadsfriska, hafva så kraftfull kroppsbeskaffen- het, att de förmå emotstå största delen af de skadligheter, för hvilka de sedermera kunna blifva utsatla. RA ROR 15 Men om, såsom man har grundad anledniug all tro, den stora summan oäkta barn i Stockholm förnämligast bidrager, att under första lefnads- året göra dödsprocenten derstädes så betydlig, och denna summa på sednare tiderna tilltagit, så måste äfven under de föregående qvinqvennierna dödligheten vid denna ålder; i allmänhet vara mindre, än åren 1831 med 1845. Detta bekräftas också genom förhållandet åren 1816 med 1830. Under sistnämnda femton år äro nemlhigen i huf- vudstaden per medium årligen födda 2,587 barn (129 mindre hvart år, än 1831 med 1845), ibland hvilka voro 1,615,3 äkta (56,;8 flera) och 971,7 oäkta (186,4 mindre). Ibland dem äro i medel- tal årligen under ett års ålder döda 777,3 barn, både äkta och oäkta sammanräknade, således 30,04 procent af alla födda, hvilket med 1,59 pr. under- stiger dödsprocenten 1831 - 1845. Deraf inhemtas tillika det beklagansvärda förhållande, att fastän å sednast förflutna femton åren de födda med 129 årligen öfversteso de föregående tre qvin- qvepnierna, så äro likväl hvat år 56,8 mindre äkta barn födda åren 1831 med 1845, men 186,4 lera oäkta, än åren 18146 med 1830. Äfven ibland de äkta barnen är dödsprocenten ganska betydlig, då den ifrån fodelsen till tre års ålder belöper sig tll 33,32 procent, följaktligen i det närmaste till en tredjedel af alla födda. Uti "ingen af rikets öfriga städer är den så hög; och om man sammanräknar dessa städers döda, får man till nämnda ålder ett medeltal årligen af 23,81 procent, d. v. s. 9,51 pr. mera i Stockholm. Detta bevisar tydligt några stora felaktigheter i de späda barnens omvårdnad och behandlingssätt, samt bör icke till - någon betydlig del tillskrifvas den all- mänt öfverklagade större mortaliteten i Stockholm, bn 16 så mycket mindre, som vi framedeles skola se, alt under denua späda lefnads-period dödligheten icke egentligen är beroende af klimatet, läget och andra yttre omständigheter, utan bufvadsakligast af fa- miljekretsens inre tillstånd. Men om denna höga mortalitet till sina orsaker nöjaktigt skall kunna utrönas, är nödvändigt alt jemföra dess procent inom olika stånd och folk-klasser i hufvudstaden. Dertill saknar jag likväl tillräckliga materialier; och torde någon 1 Stockholm boctde som har till- träde = till Konel. Tabell-Kommissionens Arkiv, framdeles förelagn en sådan undersökning. I all- mänhel anses dödligheten vara störst ibland den fattiga folk-klassen, nad den är betydligare på malmarne, hvarest de flesta fattiga bo, än i sjelfva staden inom broarne, oaktadt man på sednare stället är mera trångbodd. Jag fruktar dock, att den i hänseende till de späda barnen äfven är ganska stor ibland de mera välmående. Med den kännedom, som jag äger om lefnadssättet i hufvud- staden, tror jag orsakerna vara mångahanda, t. ex. hos älskilliva inom de bögre och valla ond stånden ibland alkönet en utsväfvande lefnad i ungdo- men, hvarigenom kraften att afla friska och ske barn förspilles och icke sällan sjukdomar ådragas, som sedan fortplantas på barnen; efter ynslinsa. åldern ett omåttligt och genom öfverdrifna njut- ningar försvagande lefnadssätt, som hos båda kö- nen likaledes medtager krafterna; hos mödrarne det olyckliga modet: att sjelfva undandraga sig barnets uppamning och öfverlemna det till lejda qvinnor, icke sällan genom utsväfningar moraliskt och fysiskt förderyade bvilka dessutom sakna kärlek till barnet och sålunda icke lemna det- samma den omsorgsfulla vård, hvaraf det är 1 så stort 197 stort behof och som blott moderskärleken kan med godhet och sjelfförsakelse gifva; bos båda föräldrarne, jag bör icke säga mindre omtanka vid » barnets eftersyn, utan genom sällskapslifvets för- ströelser för modren, och fadrens sysselsättning med sina embetsgöromål och affärer, mindre till- fälle att, såsom sig bör, efterse dess skötsel; på åtskilliga ställen barnkammarens dåliga beskaffen- het och belägenhet icke sällan i en annan våning, hvarigenom en sådan eftersyn mycket försvåras; en klemig uppfostran, afskiljning ifrån friska luf- ten, rädslan hos flera mödrar att låta utbära bar- net under bar himmel af fruktan för snufva och andra katarrhal-åkommor, hvilka likväl just före- kommas genom ett försigtigt vänjande vid väder- lekens omvexlingar; svårigheterna, som också vid många tillfällen möta, att låta barnet inandas ren landtluft; otjenliga kläder, mera afpassade efter hvad modet befaller, än vårt hårda och ostadiga klimat fordrar; magens öfverlastande med sötsaker och andra otjeuliga födoämnen, att icke omnämna åtskilliga andra fel, hvilka äro mera enskildta, men likaledes kunna föranleda sjukdomar och döden. Hos den fattigare delen af Stockholms invånare äro verkningarne af några ibland dessa sjukdoms- orsaker ännu mera betydande; ty dertill kommer, atl fattigdomen nödgar att hyra mindre antal rum, så att hela hushållet stundom kan vara sammanboende 1 ett enda trångt och af många personer uppfyldt, eländigt kyffe, hvarest tillika osnyggheten gör luften ännu ohelsosammare. För öfrigt tvingar den icke sällan att söka dessa rum i smala gränder, der solstrålarne knappt hafva tillträde, samt i nedra våningen, hvarest luften dessutom förskämmes genom utdunstningarne ifrån K. V. Akad. Handl. 1851. 2 18 orenlighet -och afskräden på gatan. Härtill kan man vid flera tillfällen lägga liknöjdhet för bar- nets omvårdnad, alstrad af samma fattigdom, då det mera betraktas såsom en börda, hvarigenom omsorgerna för lifsuppehället blifva förökade, än såsom en Guds välsignelse; okunnighet och för- domar; försummad renlighet; dåliga kläder, som icke tillräckligt skydda för väderlekens omskiften; nästan fallkomligt afbållande ifrån fria luften ända till den ålder, då barnet utan fara på egen hand kan vistas ute; törsten hos föräldrarne efter brän- vin och deraf orsakad likgiltighet för deras om- gifnings behof; den högst skadliga ovanan hos åt- skilliga föräldrar att gifva barnen bröd, doppadt i bränvin, dels att stilla dem vid kolikplågor och bibringa rus, så att de om nätterna lugnare sofva, dels kanske någon gång af ren kärlek, emedan man vill unna barnen så godt, som sig sjelf; dåliga fö- doämnen, som knappt äro passande för en full- växt person, mycket mindre för ett barns ömtå- liga matsmältningsorgnaer 0. s. Vv. Må man icke anse denna teckning vara för mycket skuggad. Mångfaldiga dagrar, undantag ifrån dessa nedslående förhållanden, finnas visser- ligen, som vid flera tillfällen göra den mera leende. Mången fader inom de högre och förmögnare stån- den har 1 ungdomen fört en sedig, återhållsam och måttlig lefnad, samt får under mannaåldern glädja sig öfver frukterna deraf: egen helsa och styrka, samt friska barn, hvarken behäftade med skrofler eller andra ärftliga sjukdomar; mången moder gif- ver sjelf sitt barn di och lemnar det äfven seder- mera all den vård, som det behöfver, utan att låta sällskapslifvets nöjen derifrån afbålla sig; mången fattig sköter likaledes barnen väl, förståndigt och kärleksfullt, samt nekar sig stundom sjelf det nöd- 19 vändiga, för att se dem njuta helsa och trefnad. Men jag talar här icke om enskildta förbållanden, utan om mera allmänna, samt betraktar tillstån- det inom hufvudstaden i det stora hela; och då tillkännagifver just den ovanligt höga dödsprocen- ten, att det är så beklagansvärdt. Äfvenledes kunde man invända, att samma menliga inflytel- ser verka på barnen i en del af Sveriges öfriga städer. Jag medgifver, att sådant sker i någon mon, och derföre är också antalet af döda barn i allmänhet större i städerna, än på landsbygden; men det sker på långt när icke till den höjd, som i hufvudstaden, der de äro mera samman- hopade och således måste blifva så mycket skad- ligare. Följande beräkning skall dessutom bestyrka min mening. Uti städerna utom Stockholm äro åren 1831 med 1845 i medeltal årligen födda 5,975,4 barn, nemligen åren 1831—1835 ett antal af 5,740,8, åren 1836—1840 af 35,853,0, samt åren 1841— 1845 af 6,332,6 per medium årligen. Ibland dem äro döda: 1831—1835 under 1 år 4,068,0 eller 18,60 proc. 1836—41 840 » 1,107,8 » 48,92 » 1841—1845 » 1,41:8;4- Mm ATG 1831—1845 medium 4,09814 » 18,38 » 1831—1835 emell. 1—3 år 453,0 eller 7,89 proc. 1836—1840 » 4582 » 1,83 » 1841—-1845 » 410,6 » 6,48 » 1831 -—1845 medium 440,6 » 7,37 » 20 1831-—1835 siwa till 3 år 1,521,0 eller 26,49 proc. 1836 — 1840 » 1,566,0 » 26,75 » 1841—1845 » 1,529,0 » 2444 » 1831—1845 medium 1,538,7 » 25,75 » Förhållandet emellan Stockholm och rikets öfriga städer i afseende på dödligheten hos barn under tre års ålder blir då i medeltal årligen? Under 1 år. Emellan I och Summa till 3 år. 3 år. SA a he ae & age 2 IS 2 2 SEIN GR (=) HG) = S = ol S > Fr DS = 3 = SS = ml SIE = If S = EE =S 5 =S LER » =S 5 =) DS = 5 > (=) SD SK [=] 2 | Oo 2» [5 = : 39 . = - RR . — = MM . 3 > |: > 3 > ERA TERES GA Åren 1831-1835/29,92 | 18,60 | 11,32 18,17) 7,89 10,28 AE 11,60 » 1836-1840/33,63 118,92 | 14,7119,331| 7,83 | 1,50 142,96 | 26,75 116,21 » 1841-1845131,34|17,66]13,6816,621 6,48 |0,14137,96 ! 24,14 |13,82 » 1831-1845/31,63 | 18,38 |13,25|8,02 | He ; 0,64 |39,65 [25,75 | 13,90 Skilnaden under dessa femton år utgör följ- aktligen vid första lefnadsårets slut 13,25 procent per medium årligen mindre döda 1 provinsstä- derna, d. v. s. hufvudstadens mortalitet förhåller sig till de öfriga städernas såsom 172 till 100. Förhållandena i sistnämnda städer inverka således mycket mindre skadligt på de späda barnens lif. Likväl är lefnadssättet i alla dessa icke det bästa. Mödrarne inom de högre och rikare klasserna un- dandraga sig icke sällan pligten att sjelfva upp- amma sina barn, klemigheten vid uppfostran är ofta stor, eftersynen stundom lam, hos det lägre folket begäret efter bränvin ganska betydligt, samt fattigdomen och eländet i deras boningar upprö- rande. Uti sådana städer är också mortaliteten 21 hos barn ingalunda ringa. Men i många andra förhåller det sig mycket bättre, och då folknum- mern 1 de förenatsndd icke är så betydlig, mär- kes vid den allmänna beräkningen ibland 86 stä- der den större dödligheten 1 dem icke mycket, utan motväges mera af de gynsammare förbållan- dena. Dessutom är den förmögnare ynglingen i allmänhet mera bemärkt och kan icke, utan att väcka för stort uppseende, till den grad utsväfva, som i Stockholm, och derigenom undergräfva sin helsa; lefnadssättet är i det hela icke-så mycket beräknadt på njutningar, utan husligare, och man tror mera allmänt, alt lifvet har ett annat och ädlare ändamål, än att endast tillfredsställa egna begär; mödrarne ibland de bättre lottade gifva oftare sjelfva di, samt uraktlåta i åtskilliga städer icke gerna detta, utan att af sjukdomsorsaker der- till vara nödsakade; sällskapslifvet erbjuder icke så många förströelser, och mera tid blir öfrig att efterse barnen; inflyttningarne tll dem ske till större delen ifrån landsbygden, då de till Stock- holm mera göras ifrån provinsstäderna, således till städerna utom Stockholm i allmänhet af star- kare, friskare och genom stadslefnaden icke redan förderbräde personer; husen äro icke för höga eller, med undantag af få städer, så nära byggda intill bvarandra, samt bafva dessutom ofta träds gårdar på tomterna; gatorna äro icke så trånga, hvarigenom luften blir renare och erhåller större spelrum, samt solljuset kan intränga äfven till de lägsta bonivgsrummen, och orenligheten 1 dessa icke kan blifva så alldeles förpestande; barnen bafva flera tillfällen att ifrån deras spädaste ålder röra sig 1 fria luften, begagna också dessa mera, och i de trängre bebygeda skäelerna är afståndet vill landet obetydligt; samt farorna att vislas på SN FS RS = 22 gatorna mindre; fattigdomen blir i allmänhet mera bemärkt och kan derföre af kommunen eller goda menniskor till någon del lindras, om icke afhjel- pas; många städer bebos till stor del af åkerbru- kare, som hafva mycken rörelse i fria luften och genom denna samt det ansträngande arbete, hvil- ket landtbruket fordrar, i betydlig mon motverka bränvinssupandets skadliga inflytelse på helsan; och framför. allt har sedeslösheten emellan könen, fastän ty värr! på sednare tiden mycket spridd äfven till många af dessa städer och allt mer i tillta- gande, likväl ännu icke så mycket fått öfverhan- den, hvarjemte finnas flera utvägar för den fallna modren, som 1 allmänhet också icke är till sådan grad moraliskt förderfvad, alt efter förlossningen försörja sig sjelf och barnet, hvilket icke kan så lersnas utan all bjelp af fadren, emedan han lät- tare blir bekant. För öfrigt händer oftare, att barnets fader sedan gifter sig med modren. Alla dessa omständigheter måste 1 mer eller mindre mon verka fördelaktigt på det späda barnet och minska mortaliteten, jemnförelsevis emot hufvud- staden, ehuru de naturligtvis äro i olika grad gäl- lande i olika städer, hvarigenom också uppkommer en stor skilnad i dödligheten emellan dessa. Emellan 1 och 3 år blir deremot olikheten i Stockholm och de öfriga städerna ganska obetyd- lig och utgör knappt två tredjedels procent, då - den vid nämnda lefnadsperiod i Sverige i allmän- het med 2,50 pr. var underlägsen hufvudstadens. Detta antyder, att stadslefnaden med de särskildta förbållanden, som åtfölja densamma, likväl äfven inom provinsstäderna har ett stort inflytande på barnets Hf. Vi skola också längre ned erfara, att olhkheten emellan städerna och den egentliga landsbygden är ännu större, än häraf synes, eme- 23 dan i den nu anförda beräkningen öfver mortali- teten i Sverige i allmänhet äfven Stockholin och rikets öfriga städer äro intagna och öka döds- procenten. Proportionen emellan dödligbeten hos äkta och oäkta barn under 3 års ålder var i städerna utom Stockholm : Åren 1831 med 1835. Af i medeltal årligen födda 5,746,8 barn voro 4.808,6 äkta och 932,2 oäkta. Ibland dem äro döda: Äkta under 1 år . ... .. 840 eller 16584 procent. Emellan och 3 år 310. » 'I;82 » Summa under 3 år 1,186 >» 24,66 » Oäkta under 1 år .... 258 eller 27;67 procent. emellan 1 och 3 år HEED 3,26 » Summa under 3 år 335 >» 35,93 » Skilnad emellan döda äkta och oäkta under 1 år .... 10,83 procent flera oäkta. emellan 1 och 3år =: 0,4 » » Summa under 3 år 11,27 » » Åren 1836 med 1840 voro ibland 05,853 i medeltal födda barn 4,869 äkta och 984 oäkta, af hvilka äro döda: Äkta under 4 år .... - 824,4 eller 16,93 procent. emellan 1 och 3år 380,8 » 7,82 » Summa under 3 år 4,205,2 » 24,75 » 214 Oäkta under 1 år .... 283,4 eller 28,80 procent. emellan 1-och 3 år UTLSLE 7,90 » Summa under 3 EN 361,2 » 36,70 » Skilnad emellan döda äkta och oäkta Således under 1 år .... 11,87 pr. flera oäkta. » emellan 14 och 3 år = 0,08 » » Summa under 3 år 11,95 » Åren 1841 med 1845 voro ibland 6,332,6 födda barn 93,128,2 äkta och 1,204,4 oäkta, af hvilka afledo i medeltal årligen: Äkta under 1 år . .. «<< 198,0 eller: 15,56 procent: emellan 41 och 3 år 336,2 >» 6,55 » Summa under 3 år 1,134,2 » 22,4 » Oäkta under 14 år .... 320,4 eller 26,60 procent. emellan 1 och 3 år Ulbjös 1 6,17 » Summa under 3 år 394,8 » I2,77 » Skilnad emellan döda äkta och oäkta Således under 1 år .... 11,04 pr. flera oäkta. » emellan 1 och 3 år 0,38 pr. flera äkta. » Summa under 3 år 10,66 pr. flera oäkta. Under alla femton åren 1831 med 1845 voro således ibland årligen i medeltal födda 5,975,4 barn 4,935,3 äkta och 1,040,2 oäkta. Af dem äro i medeltal årligen döda: Akta under 14 år .... 810,8 eller 16,43 procent. emellan 1 och 3 år 364,3 » 7,38 » Summa under 3 år 1,175,4 » 23,8 » 235 Oäkta under 14 år '.. 0. 287,72 eller 27,61 procent. emellan 4 och 3 år 76,4 » 7,34 » Summa under 3 år 363,6 » 34,95 » Skilnad emellan döda äkta och oäkta Således under 3 år . ... 11,48 pr. flera oäkta. » emellan 1 och 3 år = 0j0£ pr. flera äkta. » Summa under 3 år 11,4 pr. flera oäkta. Deraf synes, att antalet af oäkta barn i pro- purtion till de äkta äfven i städerna utom Stock- holm med hvart femår tilltagit; ty då det åren 1831 med 1835 utgjorde 16,23 procent af alla per medium årligen födda, ökades det åren 1836 med 1340 till 16,81, samt åren 1841 med 18435 ull icke mindre än 19,01 procent. Beklagligen upp- lyses också derigenom, att denna tillökning var nära fyra gånger större under det sista qvingven- niet, än det näst föregående. Likväl var dödlig- heten hos de oäkta barnen här mycket mindre, än i Stockholm. Den uppgick nemligen under alla femton åren 1 medeltal årligen inom hufvud- staden till 42,36 procent, innan barnen uppnått etl års ålder, men i provinsstäderna sammanräk- nåde endast ull 27,61 pr.; hvaraf uppstår en skil- nad af 14,75 procent. Orsakerna dertill har jag redan uppgifvit, emedan jag hufvudsakligen anser dem bero derpå, att i en småstad fadren icke så handlöst kan lemna moder och barn utan all hjelp, hvarigenom modren icke gerna kan förfalla till den nästan gränslösa uselhet, som gör barnets vårdande snart sagdt omöjligt, samt att hon i all- mänhet icke är till den grad moraliskt förstörd, att all moderskärlek äfven för elt sådant barn utslocknat. Dessutom har hon på de flesta ställen 26 icke så lätt tillgång till amtjenst, utan måste sjelf uppföda barnet; hvartill kommer, att de kommu- nala auktoriteterna lättare erfara hennes blott- ställda belägenhet och kunna mildra den. Emel- lertid blir olikheten äfven här i dödsprocent emel- lan äkta och oäkta ännu tillräckligt stor, för att ådagalägga sedeförderfvets skadliga inflytande på späda barns dödlighet. Emellan 1 och 3 års ål- der inträffar ett motsatt förhållande, emedan i Stockholm aflidit ibland oäkta barn 5,76 procent, men i de öfriga städerna tillsammansräknade 7,34 pr. följaktligen i de sednare 1,58 pr. flera. Detta torde kunna erhålla samma förklaring, som jag redan, då frågan var om förhållandet under sist- nämnda ålder 1 dödligheten emellan äkta och oäkta barn inom hufvudstaden, anfört. Också i provinsstäderna äro något flera äkta barn då döda, än oäkta, ehuru skilnaden icke är så stor, emedan mortaliteten hos de sednare 1 dessa städer är be- tydligt mindre. De äkta barnens dödlighet är likaledes min- dre i provinsstäderna. Under ett års ålder var den i Stockholm 23,66 procent, men i de öfriga städerna blott 16,43, således i de sednare 7,23 pr. lägre. Emellan åldern af 14 till 3 år utgjorde den på förra stället 9,66 procent, men i de andra stä- derna 7,38, följaktligen 2,28 pr. mindre. Detta gifver ytterligare styrka ål mina förut yttrade tankar om orsakerna till den stora dödligbeten i Stockholm. Men mortaliteten hos barn är ganska skilj- aktig äfven i de olika städerna utom Stockholm. Detta upplyses af bifogade tabell I, som under tidpunkten ifrån och med år 1831 till och med år 1845 i medeltal årligen upptager i hvar och en af provinsstäderna dödligheten, beräknad i pro- 2 cent till de årligen födda. Uti alla kolumnerna är denna procentberäkning gjord till alla föd- da, undantagandes i elfte och tolfte kolumnerna, hvarest jag, för att göra förhållandet mera åskåd- ligt, uträknat procenten till de hvart år födda äkta eller oäkta barnen särskildt. För att sätta lä- saren i tillfälle att kunna jemnföra dödligheten med de fullväxtas, bar jag äfven upptagit denna, och slutligen sammanräknat hela det årliga döds- antalet under alla åldrar. Af denna tabell finner man huru stor olikhe- ten är i de olika städerna i hänseende till mor- taliteten hos barn under 3 års ålder, ifrån Her- nösand med 33,80 Ull Skanör med 12,15 icke mindre än 21,65 procent. Orsakerna dertill äro mångfaldiga, och att söka uppdaga dem, blir af stor vigt, emedan, om de blifva tillräckligt kända, medel möjligtvis kunna upptäckas att motarbeta dem. Till någon del stödja de sig visserligen på stadens klimat, läge och andra yttre förhållanden, hvilka åtminstone icke snart kunna förbättras. Men att detta äger rum till mycket mindre grad, än man i allmänhet synes föreställa sig, skall det följande ådagalägga. De förnämsta grunda sig un- der denna ålder på familjekretsens inre beskaffen- het, på invånarnes lefnadssätt, ekonomiska ställ- ving, och framför allt på deras moralitet; och detta både kan och bör förändras, förbättras. Emellertid kan min undersökning icke blifva så fullständig, som ämnets vigt fordrade och jag så gerna hade önskat; ty dertill behöfdes dels en fullständig medicinsk Topografi, hvilken vi be- klagligtvis sakna öfver alla Sveriges städer, dels en närmare kännedom om de olika lefnadsomständie- heterna i hvarje stad. hvilken jag, oaktadt allt bemödande, icke lyckats att vinna. Dessutom til- 28 låter "min plan mig icke att ingå i några mera speciella detaljer. Är jag likväl nog lycklig, att genom framställning af fakta öfvertyga om nöd- vändigheten alt sätta gränsor för det onda, innan detta också i dessa städer för mycket tagit öfver- handen, eller att hos någon annan person med större kunskaper och djupare forskningsblick, än jag äger, väcka hågen att närmare bearbeta detta ämne, som enligt min innerliga öfvertygelse är af mycket stor betydenhet, blir mitt arbete icke fruktlöst. Dödligheten hos barn under denna ålder rät- tar sig icke efter stadens nordliga bredd. Her- nösand har t. ex. en mortalitet af 33,80 pr., men Umeå blott af 21,60, Piteå af 20,33 och Öster- sund endast af 17,24. Helsingborg och Piteå hafva båda 20 procent, den förra ull och med 0,54 pr. mera än den sednare. Christianstad har 27/49 pr. och Sundsvall 27,17. Lika litet inflytande synes stadens högre eller lägre belägenhet öfver hafsytan utöfva. "Sater! som (enligt af Forsells Anteckningar och Statisti- ska Upplysningar öfver Sverige) ligger 380 fot öfver hafvet, har nästan samma mortalitetsprocent, nemligen 22,95, som Ystad (22,89), hvilkens höjd öfver hafvet blott är 40 fot. Eksjö är belägen 3252 fot öfver hafvet och har en mortalitet af 25,48 pr, då Calmar, som ligger endast 40 fot deröfver, har 25,84 pr. Man har i allmänhet funnit (Kongl. Veten- skaps-A kademiens Handlingar 1845, s. 217), att dödligheten under alla Iefosdsdre sammanräk- nade är mindre i de vid hafskusten belägna stä- derna, såsom Ystad, Carlstad, Helsingborg, Lands- krona, Sölfvitsborg, Uddevalla: Strömstad, Halm- stad, Gefle, Hucliksvall, Umeå m. fl. Detta ET 29 kräftas äfven till någon del inom barndomen till tre års ålder; ty Falsterbo, Skauör, Warberg, Kongsbacka, Östhammar, Falkenberg, Helsingborg, Taholm, Uddevalla, Piteå, Trosa, Marstrand, Hu- diksvall och Umeå visa den minsta mortaliteten, ifrån 12 procent inom de båda förstnämnda till 21 pr. inom de fyra sista städerna. Belägenheten invid hafvet, framför allt vid sydligaste delen af Östersjön och vid Kattegatt, tyckes följaktligen äf- ven på den spädaste barnåldern verka välgörande. Men detta visar sig dock icke så beständigt hos barn, som då mortaliteter betraktas under alla lefnadsåldrar. Grenna har knappt en procents högre dödssumma än Kungsbacka, Alingsås nära en half procents lägre än Östhammar, Philipstad öfver en procents lägre än Falkenberg, Falköping mindre än Marstrand, Hudiksvall och Umeå. För öfrigt är dödligheten i Christinehamn och Linde något mindre än i Ystad och Strömstad, i Fahlun mindre än i Halmstad. Uti Gefle uppgår den till 30,03, hvilket är mycket mera, än 1 de flesta midti landet belägna städer; och ibland alla Sveriges pro- vinsstäder är den högsta i Hernösand, som lik väl ligger nära intill hafvet. Redan en flygtig blick på tabellen öfvertygar huru olika dödsprocenten hos späda barn är i de städer, som ligga vid Sveriges stora insjöar. Den utgör 28,91 pr. i Jönköping, 27,29 i Wadstena, 25,00 i Hjo, 22,72 i Askersund, men blott 15,73 i Grenna. Betrakta vi städerna vid Wenern, så har Carlstad 30,87 pr., Ämål 26,21, Mariestad 25,11, Lidköping 23,20, samt Wenersborg 22,2. Vid Mälaren visar Westerås i dödsprocent 31,62, Sö- dertelje 30,57, Mariefred 30,46, Strengnäs 29,03, Sig- tuna 27,77 och Thorshälla 26,58. Ibland Wetterns städer framstår således en olikhet af 13,18 procent, 30 ibland Wenerns af 8,65 och ibland Mälarens af 3,04. Skilnaden är visserligeu icke mycket betyd- lig vid Mälaren; men att detta beror på andra omständigheter, än det gemensamma läget invid sjön, ådagalägges genom den stora skiljaktigheten emellan Wetterus städer. För öfriet är Östersund äfvenledes belägen vid en stor insjö och dess döds- procent ' utgör ertdast 17,24 pr. foljaktligen 14,38 pr. lägre än 1 Westerås. femmor man åter de nyssnämnda vid stora insjöar belägna städerna med dem, som ligga på torra ländett utan något betydande vattendrag, så synes att t. ex. Strengnäs har nästan samma pro- cent döda barn inom iffre års ålder som Sköfde, Jön- köping samma som Malmköping och Sala, Thors- hälla som Skara, Mariestad som Eksjö. Af allt detta följer, att dödligheten hos späda barn ingalunda rättar sig efter stadens latituds- grad, höjd öfver hafvet, belägenhet på hafskusten . eller vid större insjöar, eller på landet utan något större vattendrag, således åtminstone icke i någon hufvudsaklig mon efter de klimatiska förbållan- dena. Vi skola derföre tillse, om den icke kan bero af mera inre omständigheter, såsom invånar- nes särskildta folklynne och provincialkarakter, stadens olika folkrikhet, eller på olikheten i huf- vudnäringarne, som till stor del bestämmer dess kommunala förhållanden. Det är allmänt bekant, alt inom Sverige, med få undantag, särskildta landskapers invånare hafva skiljaktigt folklynne, uttryckt genom olika karakter, fattningsförmåga, arbetsamhet och left nadsvanor. Sålunda kunna dylika olikheter upp- täckas emellan Skåningen och Smålänningen, West- göthen och Östgöthen, Södertntilamna cd och Up- ö länninsen. Dalkarlen och Wermlänningen eller 31 Helsingen. Detta märkes visserligen mest på den egentliga landsbygden. Men då städerna ifrån det omkringliggande landet erhålla genom årliga in- flyttningar ersättning för den förlust, som upp- kommer af utflyttningarne eller deraf, att i flera af dem mortaliteten öfverstiger antalet af de födda, så bör det äfvenledes sträcka sig till dem, desto mera, ju mindre staden är, ju större beröring den har med landsorten och ju mera dess hufvudnä- ring närmar sig landtmannens, således mest i de åkerbrukande städerna. Att det borde inverka på barnens vård och behandling, samt derigenom på deras trefnad och helsa eller vanskötsel och död, bör också kunna antagas. Emellertid har det min- dre inflytande, än man borde äga anledning att förmoda. Jönköping i Småland, Sala i Westman- land, Malmköping i Södermanland, Kungelf i Bo- huslän och Norrköping i Östergötbland hafva en dödsprocent af 28, och likväl ligga de alla i olika landskap. Likaledes är procenten på döda späda barn 27 i åtta andra städer, nemligen Sigtuna, Ulricehamn, Norrtelje, Christianstad, Köping, Gö- theborg, Wadstena och Sundsvall; men ibland alla dessa tillhöra blott två städer samma provins. Deremot har ibland Uplands sju städer Upsala 32,24, Waxholm 31,77, Enköping 29,04, Sigtuna 27,77, Norrtelje 27,53, Öregrund 24,57 och Östham- mar 16,56 procent. En skilnad dem emellan upp- kommer således af 15,68 pr. Ibland Skånes tio städer visar sig emellan Christianstad med 27,49 och Skanör med 12,15 olikheten vara 15,34 pr., ibland Smålands sju 13,18 pr. emellan Jönköping och Grenna, samt ibland Wermlands tre 12,47 pr. emellan Carlstad och Phbilipstad. Uti andra land- skaper blir dock skilnaden mindre betydlig, t. ex. i Dalarne, Blekinge o. s. v. Anmärkas förtjenar 32 äfven, att, med undantag af Hernösand, den stör- sta dödligheten förekommit i de landskapers städer, som - närmast gränsa intill Stockholm eller ligga invid Mälaren, der kommunikationen med hufvud- staden är lifligast. Skulle man icke deraf äfven i vårt land vinna bekräftelse på den ofta gjorda erfarenheten om större städers skadliga inverkan på de närbelägna mindre? Detta erhåller också stöd af förhållandet emellan Götheborg och Kungelf. Man borde kunna tro, att städernas olika folk- rikhet skulle betydligt inverka på barnens morta- litet; ty då vi snart-skola se, att denna i allmän- het är större i städerna, än på landsbygden, så borde ock deraf följa, att ju folkrikare en stad är, ju mera lefnadssättet inom densamma afviker ifrån landtfolkets och närmar sig till hufvudsta- dens, desto större skulle äfven barnens dödlighet vara. Tabellen ådagalägger likväl, att så icke för- håller sig, åtminstone icke i någon hög grad. Waxholm, som år 1845 ägde en folkmängd af 958 personer, har likväl 31,77 procent döda barn inom åldern af tre år, då Götheborg med 23,383 invånare visade i dödsprocent endast 27,38, såle- des 4,39 pr. mindre; Malmköping, näst Falsterbo den minst befolkade staden i Sverige och med blott 280 invånare förrnämnda år, erbjuder i döds- procent 28,73, då Norrköping, som räknade 14,415 invånare och dessutom är en fabriksstad, endast äger 28,16 pr., följaktligen omkring en half pro- cent mindre. Ibland städer med nästan lika folk- mängd är dessutom mortaliteten hos barn ganska skiljaktig. Nyköping hade 3,897 invånare och 22,96 pr... Landskrona 3,884 inv. och 23,06 pr. Eskils- tuna 3,473 inv. och 30,4 pr, samt Helsingborg 3,295 inv., men 20,87 pr. barn döda, innan de fyllt 33 fyllt tre år. Likaledes ägde Cimbritshamn 1,193 inv. och 17,57 dödsprocent inom nämnda ålder, Sö- derköping 1,191 inv. och 24,13 pr., samt Streng- Mask i.lild inv., men 29,03 pr. Länsresidenserna hafva ofta större dödspro- cent äfven ibland späda barn, än länets öfriga städer. Ibland rikets tjugutre residensstäder utom Stockholm inträffar detta med tolf. Upsala har t. ex. 32,24 pr och Enköping 29,04, Linköping 30,14, men Norrköping 28,16, Jönköping 28,91 och Eksjö 25,38, Carlskrona 25,11 pr., men Carlshamn 21,12. Sju andra residenser visa deremot lägre procent. Nyköping äger 22,96 och Mariefred 30,46, Götheborg 27,38 och Kungelf 28,42, Wenersborg 22,22, men Ulricehamn 27,68, Örebro 30,42 och Nora 32,28. Med de fyra återstående länsresi- denserna kan ingen jemnförelse göras, emedan de äro de enda städerna inom landshöfdingedömet. Den öfvervägande dödligheten i de tolf först- nämnda kan dock icke tillskrifvas större folk- rikhet; ty vi hafva nyss funnit, att denna icke har något betydligt inflytande på mortaliteten hos barn under den spädaste åldern, och dess- utom hade Norrköping nära tre gånger så stor folkmängd som Linköping, Nyköping mera än sex gånger så många invånare som Mariefred. Den måste således bero på andra omständigheter. Hvad åter vidkommer de sju residensstäderna, i hvilka dödligheten varit lägre, så torde detta visserligen tillkännagifva förmånligare förhållan- den inom dem, men likväl blott relativt till de andra städerna i samma län, emedan de sednare i allmänhet hafva stor mortalitetspro- cent Det synes hellre utmärka ovanligt oför- delaktigt tillstånd i de sistnämnda, då de 1 död- K. V. Akad. Handl. 1851. 3 34 lighet kunna öfvergå de förra, hvilka vanligen hafva procenten större. Beträffande åter näringserenarne, af hvilka 555 , invånarne hemta deras förnämsta uppehälle, så torde man med hänseende till dem kunna indela Sveriges städer i handlande, manufakturidkande, handtverkande, både handtverkande och fiskeri- idkande, samt åkerbrukande. Uti de flesta stä- der äro likväl dessa olika näringar så samman- blandade, att det blir svårt på många ställen att urskilja hvilken bör anses för den hufvud- sakligaste, således äfven att bestämma inflytandet, som den kan hafva på mortaliteten. Dock skall jag här söka att framdraga dem, i hvilka den ena eller andra har största öfvervigten, för att, om möjligt, komma till något resultat. Ibland städer, som” mera uteslutande idka handel och sjöfart, äro Götheborg, Malmö och Gefle de förnämsta. De äro tillika Sveriges folk- rikare städer, och invånarne uppgingo år 1845 ilrån 23,383 1 den första till 8,688 i den sist- nämnda. Dödligheten hos barn under tre år va- rierar emellan 30,03 och 26,00 pr., men är störst i Gefle, som har minsta folkmängden och hvil- kens handel icke torde kunna anses vara lifligare än Malmös, der den åter är mycket inskränktare än i Götheborg, Sveriges största handelsstad. Vore man berättigad, att af så få ställens inbördes för- hållande draga någon slutsats, så skulle man vara benägen tro, att handeln bidrog att minska död- ligheten hos späda barn genom den välmåga, som den alstrar. Deremot talar likväl den omstän- digheten, att uti dessa tre städer dödsprocenten i allmänhet är ganska hög, äfvensom att den är högre i Götheborg än i Malmö. 30 Manufakturstäder har Sverige egentligen blott två, nemligen Norrköping och Eskilstuna, den förra tillika en handelsstad och i sådant hänse- ende den tredje i riket. Dödligheten i dem är äfvenledes ganska stor, i Norrköping 28,16 och i Eskilstuna 30,4. Skillnaden skulle man vara hå- gad att tillskrifva handeln i den förra, om icke bearbetningen af olika rudimenterier, det mer eller mindre ansträngande, krafterna undergrväf- vande arbete, som den fordrar, tillgång till arbets- förtjenst och flera andra omständigheter hellre böra komma i betraktande. Det händer nemli- gen icke så sällan 1 fabriksstäder, att fadren i förtid aflider genom det helsoförstörande arbetet, samt efterlemnar hustru och barn, gemenligen i fattigdom och elände. Uti alla städer finnas handtverkare, hvilka dock i jemnförelse med folkmängden i sin helhet äro flera eller färre. Dessutom hafva alla Sveri- ges städer, endast med undantag af Östhammar, Malmköping, Borgholm och Marstrand, så kallad stadsjord sig anslagen, hvilkens odlande hufvud- sakligen är bestämd att utgöra ett bidrag till invånarnes uppehälle. De aldra flesta äro således tillika jordbrukande. Det blir derföre nödvän- digt att såsom handtverkande här endast upp- taga dem, som i proportion till den öfriga folk- mängden hafva ett större antal handtverksmäslare och gesäller, men tillika icke drifva något betyd- ligt landtbruk. Såsom exempel på sådana kunna anföras: Nyköping, hvilken år 1845 hade 3,897 invånare, 308 handtverkare och 694 tunnland stadsjord; Malmköping med 280 inv., 45 handt- verkare och ingen stadsjord; Jönköping med 5,052 inv., 390 handtv. och 864 tunnl. jord; Eksjö 1,714 inv., 179 handtv. och 416 tunnl. jord; Grenna 36 727 inv., 76 handtv. och 275 tunnl. jord; Wexiö 2,353 inv., 239 handtv. och 694 tunnl. jord; Borgholm 9568 inv., 73 handtv. och ingen stads- jord; Carlskrona 13,345 inv., 1,269 handtv. och 494 tunnl. jord, samt Engelholm med 1,144 inv., 165 handtv. och 278 tunnl. stadsjord. Emellan - Jönköping, som i medeltal årligen har 28,91 pr. barn döda under tre års ålder, och Grenna med endast 15,73 i dödsprocent uppkommer en skilnad af 13,18 i mortalitetsprocenten. De städer, hvilkas invånare idka fiskeri, sys- selsätta sig alla äfven med andra handtverk, samt hafva, med undantag af Östhammar, tillika stads- jord. Gefle är dessutom en betydlig handelsstad och har redan blifvit betraktad. Vi böra följ- aktligen här endast anföra sådana städer, i hvilka fiskare finnas jemnförelsevis till betydligare an- tal, men hvarest jordägorna äro mindre vid- sträckta. Dessutom tillkommer vid beräkningen här den svårigheten, att Kongl. Tabell-Kommis- sionens Tabeller blott räknar till fiskare dem, hvilka såsom borgare äro i städerna mantals- skrifna, utan att särskildt upptaga arbetsfolket, som de för sin rörelse löna och hvilket sanno- likt är inberäknadt ibland gesäller och lärlingar inom handtverkerierna, till hvilka fiskeriet anses höra. Emellertid torde man icke komma långt ifrån sanningen, om man antager att hvarje fiskare har åtminstone en medhjelpare eller ar- betare, så att antalet troligtvis bör fördubblas emot hvad vi straxt skola angifva. Ibland fiskeri- idkande städer har Waxholm 59 fiskare, som äro husbönder, 958 invånare, 277 tunnland stadsjord och 31,77 procent döda inom fyllda tre år; Cim- britshamn 19 fiskare, 1,193 inv., 306 tunnl. jord samt 17,57 i dödsprocent; Landskrona 61 fiskare, 37 3,884 inv., 1,728 tunnl. stadsjord och 25,06 pr. döda; Hudiksvall 112 fiskare, 2,041 inv., 908 tunnul. jord och 21,78 pr. döda, samt Hernösand 80 fiskare, 2,480 inv., 1,689 tunnl. stadsjord och 33,80 pr. atlidna barn. Följaktligen uppstår en olikhet emellan Hernösand och Cimbritshamn af 16,23 pr., samt emellan den förra och Hudiksvall af 12,02 procent. Emedan man bör kunna förmoda, att de städer, som äga den mesta stadsjorden i förhål- lande till deras folkmängd, också böra hafva det största åkerbruket och, om denna jord icke är fördelad på stadens gårdar eller tomter, utan, såsom på åtskilliga ställen inträffar, dess afkast- ning blifvit anslagen till stadsauktoriteternas af- lönande eller andra behof, densamma likväl bör i proportion sysselsätta flera af stadens invånare, så skola vi här endast betrakta sådana städer, som hafva betydlig jordvidd, hvilken i tunnlan- dens antal öfverstiger invånarnes år 1845. Man kan då hiträkna följande: Tunnland Procent döda barn Invånare. jord. under tre år. Södertelje med 1,224 . ..1,522 .. . 30,57. BiRVana NLA tok ON SABER: BT Höäköpms 461 /244,85815; 241,526 1: > 29,04. RES L sPeR UNB R ANA a 683 ve. Minrekredsrtedeb8errn2;5600. 130,46. Btrengnäs/ .= 4717-00. -2,;662 ss. . 29,03. Steninge «.. 1,094 IAvwn; 49970 0 23;48. NNiestervik iv, :8:829-213 114.299, 2 - 2251. dö an sd ata, LÖ .50. fSäholmwia. v4;080H5 89-00: 20,94. MSI VINOS INN NM26 28,42, 38 Tunnland Procent döda barn ; Invånare. jord. under tre år. Uddevalla med 3,589 . . . 4,696 .. . 20,95. SKARA Hells 1,695:. .». 2,780 . : + 20706. SKOÖlde fras ene 20 verse MA ATO ng ING Falköpings. sus. OMG spend Dar sf OR Askersund . . . 4,000 . . . 1,658 .. . 22,72. ATBOSA sulky cd 2.062: 0 3,058 ören AG SÄLEN gas us 5560: ov 14000 a 22 Hedemora ... 1,074 ... 2,318 ... 2462. Söderhamn .. 1,663 . .. 4,914 . .. 23,72. Ön SEE MOSA Den TRES 1.246 enn 24000 RER RE UA SN 1.215... = > 4,60. cn BAT Första ögonkastet på denna sammanställning tillkännagifver, huru litet dödligheten hos späda barn rättar sig efter detta förhållande. Sverige har dessutom några städer, som van- ligen kallas bergsstäder, emedan de dels ligga i bergslagerna och förnämligast drifva handel med dessas produkter, dels till någon del bebos af bergsmän. De äro likväl egentligen mera hand- lande eller jordbrukande städer. Till dem räk- nas Sala, Falun, Nora, Linde och Philipstad. Sala har en dödsprocent inom förut nämnda ål- der af 28,76, Falun af 23.20, Nora 32,28, Linde 22,33 och Philipstad af 18,40. Emellan Nora och Linde finnes således en olikhet af nära 10 pro- cent, fastän båda städerna äro belägna ganska nära intill hvarandra och synas hafva samma hufvudsakliga näringsmedel. Man kan och bör visserligen icke neka allt inflytande af klimatet, läget, folkrikheten och de olika hufvudnäringarne äfven på späda barns hel- sotillstånd; men af hvad nu blifvit anfördt följer dock, att detta är mycket obetydligare än på en 39 fullväxt persons. Det tyckes att mortaliteten hos barn under tre års ålder till stor del skulle hvila på andra lagar, bero af andra omständigheter, än vid den fullkomligt utbildade lefnadsperioden. Vid närmare eftersinnande finner man också gan- ska naturligt, att så måste förhålla sig och att först när barnet uppnått den utveckling, att det kan obehindradt och på egen hand vistas i fria luften, hvilket i städerna alltid inträffar sednare än på landet, nämnda yttre inflytelser i någon betydlig mon inverka på detsamma, hvilket se- dan sker allt mer och mer, tills det slutligen blir yngling, lemnar föräldrahuset och inkastas i verldslifvet, att sjelf verksamt deltaga deruti, då denna verkan blir fullständig. Under de första lefnadsåren utgör kammaren ännu dess enda fä- dernesland, den trånga krets, inom hvilken det rörer sig. På dennas renlighet och ordnings- samhet beror den luft, som det måste inandas, hvilkens goda beskaffenhet, i förening med om- sorgsfull vård, passande födoämnen och tjenliga kläder, utgör de hufvudsakliga vilkoren för dess helsa. Fattigdomen, så vida den icke har stigit till någon hög grad, är i och för sig sjelf be- traktad icke så stort hinder för beredande af dessa vilkor för barnets trefnad, som man tror; ty renlighet kan likväl vidmakthållas, en förstån- dig och god skötsel lemnas, och moderskärleken förstår ganska väl att genom omtänksamhet be- reda föda och kläder, hvilka, fastän mycket litet kostsamma, dock kunna uppfylla sitt ändamål. Man ser derföre icke sällan också i de fattigas kojor friska barn. Men är modren oförståndig, håglös, lefver sjelf oordentligt och sedeslöst, upp- tages hennes omtanka af annat än barnets väl och har kärleken för detta kallnat, eller under- 40 stödjes hon icke i sina bemödanden för barnet, hvilka för öfrigt taga i anspråk en stor del af hennes tid, genom fadren, utan denne använder sin arbetsförtjenst och sina penningetillgångar på egna så kallade nöjen, på ett supigt, sedeförderf- vande lefnadssätt, eller, såsom 1 det ogifta till- ståndet så ofta händer, nekas hon all hjelp af honom; då vanvårdas barnet och måste sakna sina nödvändigaste behof, hvaraf följden blir och nödvändigt måste blifva sjuklighet samt mycket ofta döden. I förening med en sedeslös och oor- dentlig lefnad utöfvar följaktligen fattigdomen ett så menligt inflytande med hänsyn till de späda barnens mortalitet. Jag har redan anmärkt, hvilken högst för- derflig imverkan de många årligen födda oäkta barnen i Stockholm hafva på dödligheten under den spädaste barndomen, äfvensom jag visat, att samma förhållande, fastän i mindre grad, äger rum när de öfriga städerna i allmänhet betrak- tas. Detta bekräftas också, då man särskildt gran- skar städernas mortalitetsprocent; ty i 67 pro-. vinsstäder har ett öfvervägande antal oäkta barn aflidit jemnförelsevis med de äkta. Skilnaden är dock olika på olika ställen, men blir på många. ganska betydlig, så att t. ex. i Mariefred och Strömstad dubbelt flera oäkta dött och deröfver. Uti de återstående 19 städerna inträffar likväl motsatsen, att nemligen mortaliteten är mindre hos de oäkta. Sådant förtjenar mycken uppmärk- samhet, men är svårt att tillräckligt förklara, om man icke fullkomligt känner invånarnes alla inre förhållanden i nämnda städer. Det betager dock ingalunda min förr yttrade åsigt dess allmänna giltighet. Inom 12 af dessa sist omnämnda stä- der är olikheten ringa och uppgår icke till fem 41 proceul, men i 5 andra varierar den ifrån 9 till 13 pr, och i Skanör och Falsterbo har intet oäkta barn under alla femton åren aflidit. Uti dessa kan det bero på en tillfällighet, då antalet är mycket ringa, i Skanör under alla åren 6 och i Falsterbo endast 2. På samma sätt kunde möj- ligtvis förhålla sig i Öregrund och Kungsbacka, emedan i den förra på nämnda tid blifvit födda 6 och i den sednare 11 oäkta barn. Dessutom äro dessa fyra städer, jemte åtta andra, sjöstäder. Måhända kan man i denna omständighet finna någon förklaringsgrund. De öfriga sju ligga der- emot inuti landet. Enligt min öfvertygelse talar icke de oäktas mindre mortalitet till fördel för tillståndet inom dem. Kunde den icke tjena till bevis, atl mödrarne till sådana barn hafva mera utvägar att föda och vårda dem, äro i allmänhet i fördelaktigare ekonomisk ställning, än de gifta personerna? Ett annat möjligt inkast bör jag besvara, innan jag slutar undersökningen öfver städerna i Sverige. Om det sedeslösa förhållandet emellan könen har så stort inflytande att öka dödlighe- ten inom den spädaste barndomen, som jag an- tagil och tror mig hafva bevisat, så kunde man invända, att deraf äfven borde följa, att denna mortalitet borde vara störst der de flesta oäkta barn födas. Vi se dock af tabellen, att detta icke alltid inträffar. Götheborg har t. ex. 22,61 pr- oäkta barn och 27,38 pr. döda under tre års ålder, då Kungelf blott har 8,42 pr. af de förra och likväl 28,42 pr. döda. Sedeförderfvet är en- dast en ibland orsakerna, ehuru onekligen den vigtigaste. Flera andra finnas, hvilka jag också till största delen redan omnämnt, och dessa kun- na vara förhanden i så betydlig grad, att de 42 ensamna äro tillräckliga att föranleda en stor dödsprocent. Derpå lemnar Kungelf, jemnförd med Götheborg, oss ett exempel. Vill man se, huru högst menligt ett lastfullt, supigt och oor- dentligt lefnadssätt inflyter på barns dödlighet i deras tidigaste ålder, så låtom oss jemföra Wax- holm med Skanör och Falsterbo. Den förstnämnda staden hade, såsom redan är nämndt, år 1845 en folkmängd af 958 personer. Enligt Justitie-Stats- Ministerns underdåniga Embetsberättelse blefvo år 1841 vid stadens Rådstufvurätt sakfällda för sab- batsbrott 11, för dråp utan uppsåt att dräpa 1, slagsmål 18, pinande till bekännelse 1, snatteri 5, fylleri 14 och oloflig bränvinsförsäljning 3 Dess dödsprocent under fyllda tre år var 31,77, fastän de oäkta barnen icke utgjorde mera än 10,60 pr. af alla födda. Uti Skanör och Falsterbo deremot uppgick folkmängden tillsammansräknad nära till lika stort antal eller 925 personer. Döds- procenten på späda barn var 1 den förra 12,85 och 1 den 'sednare 12,15, samt oäkta barnen i Falsterbo 1,42 och i Skänbor 2,4 pr. af de årligen födda. Men båda städerna äro bekanta för den sede- samma och exemplariska lefnad, som invånarne föra. ”Brott och våldsamhet förspörjes aldrig, och månadtligen anmäles, att ingen person fin- nes häktad. Någon tiggare eller lösdrifvare ifrån dem har ej i mannaminne förekommit i Malmös Landskansli till behandling”. (Konungens Befall- ningshafvandes Femårsberättelser åren 1838 med 1842, samt 1842 med 1847). Betraktar man dödsprocenten i städerna utom Stockholm på de äldre barnen emellan tre och fem- ton år, så befinnes den vara underkastad mindre förändringar än vid föregående ålder. Då skil- naden under. tre års ålder emellan Hernösand FST 43 och Skanör var 21,65 procent, utgör den ifrån tre till femton år emellan Kungelf med 13,68 och Falsterbo med 1,43 pr. icke mera än 12,25 pr. Vi hafva också redan sett, att under denna ålder dödligheten i allmänhet är mindre än inom de tre första lefnådsåren. Stadens latitudsgrad inverkar visserligen i allmänhet icke något hufvudsakligt på mortalite- ten äfven hos äldre barn; ty Falsterbo har den minsta dödligheten, mindre än Luleå och ännu mindre än Skanör, som ligger 1 den förres gran- skap, Falkenberg nästan lika med Hernösand, Ystad med Norrtelje. Emellertid kan icke en märkbar verkan deraf nekas, då man ser att i ingen af de åtta städer, som äro belägna norr om Getie, de döda äldre barnen uppgå till 7 pro- cent. Dessa städers belägenhet vid hafvet kan icke gerna vara orsaken dertill; ty Östersund är inbe- räknad ibland dem, och dessutom är mortalite- ten i städerna, som nedom Gefle ligga vid kusterna så väl af Östersjön, som Öresund och Kattegatt, ganska ombytlig. Man bör således häraf kunna sluta, att Sveriges nordligaste klimat icke är skad- ligt, utan tvertom välgörande för nämnda ålder. Också visar sig i allmänhet ingen skillnad emellan städer, belägna vid större insjöar, och dem som hafva sitt läge inuti landet utan ge- menskap med något större vattendrag, lika liten som emellan skogsbygdens och slättlandets; läns- residenserna hafva icke större procent döda, än länets öfriga städer; ty om sådant inträffar med några få, hafva andra åter mindre. Folkrikheten yttrar lika litet inflytande, emedan Gefle har nästan samma procent som Kungsbacka, Norrkö- ping som Säther. Deremot tyckes också vid denna ålder granskapet med större och folkrikare städer 4 44 verka skadligt på de mindre, hvarpå vi hafva exempel i Södertelje och Kungelf. Emellan ri- kets olika landskaper, synes ingen tydlig skiljak- tighet, om man undantager den redan anmärkta mindre mortaliteten i de norra provinsernas slä- der. Näringskällorna, utur hvilka invånarne hemta sitt förnämsta uppehälle, inverka äfven omärkligt på dödligheten hos äldre barn. Handelsstaden Malmö (9,27) har nästan lika procent med handt- verksstaden Engelholm (9,45) och den jordbru- kande Falköping (9,21); manufakturstaden Norr- köping (10,25) med bergsstäderna Falun (10,25) och Sala (10,11), samt med Cimbritshamn (10,88), som till en del idkar fiskeri; fiskarestaden Lands- krona (8,24) med åkerbruksstaden Arboga (8,32) o. S. v. Man borde kunna förmoda, att i de stä- der, hvarest de späda barnens dödlighet är ovan- ligt stor, samma förhållande skulle sträcka sig : till de äldre, så vida det berodde på samma or- saker. Detta inträffar visserligen i åtskilliga, t. ex. Södertelje, Waxholm, Mariefred, men icke i Strengnäs, Enköping, Sköfde. Tvärtom kunde man också tänka, att när många barn afllida i deras spädaste ålder, döden då bortryckt de sjuk- ligaste, samt att de öfverlefvande borde äga till- räcklig styrka att emotsätta sjukdomsinflytelser- na, som sedan kunna menligt inverka, följaktli- gen dödligheten hos dem skulle vara mindre. Detta motsäges likväl af de exempel, jag nyss anfört. Det blir derföre mycket svårt att upp- täcka någon gemensamt verkande orsak till den större eller mindre mortaliteten hos barn emel- lan tre och femton år. Den tyckes vara bero- ende - på flera sammanstötande, men olika på särskildta ställen, på några hafva sin grund i klimatet, på andra i lefnadssättet, sysselsättnin- 45 gen, föräldrarnes ekonomiska ställning m. m. Mycket tyckes vckså bidraga till större ”dödspro- cent, att barnen tidigt tvingas till arbete, som öfverstiger deras kraften. Detta är sannolikt i Norrköping enp orsak att. så många äldre barn dö, emedan de för tidigt måste deltaga i fabriks- arbetet. Kanske äfven att detsamma kan sägas om åtskilliga andra städer. På den egentliga landsbygden föddes åren 1831 med 1845 i medeltal årligen 88,146,0 barn, nem- ligen åren 1831 med 1835 per medium 86,960,2, åren 1836 med 1840 i medeltal 85,790,2, samt åren 1841 med 1855 per medium 91,687,8. Ibland dem afledo i medeltal: 1831—1835 under 1 år 14,092 eller 16,20 proc. 1836—1840 » 13,683,8 » 45,95 » 1841—1845 » 13,503,0 » Akb72 oo» 1831 —1845 » 13,159,6 » 15,6 » 1831—1835 emell. 14 o. 3 år 4,758 eller 5,47 proc. 1836—1840 » 4,96k,6 » 5,78 » 1841—1845 » 4,339,0 » 4,73 » 1831—41 845 » 20.8) REDS 1831—1835 S:a vill 3 år 18,850 eller 21,67 proc. 1836—1840 » 18,648,4 » 21,73 » 1841—1845 » 17,842,0 » 19.45 » 1831 — 1845 » 18,446,8 » 20,92 » Jemföres dödligheten till ett års ålder un- der de särskildta qvinqvennierna, så vinner man den glädjande upptäckten, att med hvart sådant femår mindre antal barn aflidit i förhållande 46 till de årligen födda. Denna minskning utgör tillsammans 1,48 pr. och är störst de sednaste fem åren. Under dessa år var likväl i allmän- het mortalitetlen inom alla åldrar miudre än de föregående qvinqvennierna; och till någon del bör således dödsprocentens aftagande tillskrifvas denna omständighet. Men så förhöll det sig icke åren 1836 med 1840. Dock afledo då 0,25 pro- cent mindre späda barn, fastän några ofruktbara år ökade allmogens svårighet att försörja sig och menligt inverkade på de föddas antal. Vågar man deraf sluta, att på landsbygden barnen under de- ras spädaste ålder på den sednare tiden blifvit vårdade med mera förstånd och omtanka? > Förhållandet emellan landsbygden och Stockholm samt rikets öfriga städer i afse- 1831—1835 . 1836 —1840 . 35 ende på dödligheten hos barn under tre års ålder blir således i medeltal årligen: Under 1 år. Emellan 1 och 3 år. | Summa till 3 år. = INS mo I peul[ys I peullyYs I I Peul[ JE peu ys ”I9pue[ UupIj "Jpue| UupIjt Peullrys "9pue] UP ”22pue| ”2puej UuPtjt Peulnys -J9 SJOAL I UP "Wu[OYHI0IS I "I9pe9s B3LI 2puej ed -JO SJOAL I ')9pue -JQ SJOAN I "WIOYA201S I el "WIOYA0IS I u 15,95] 33,63 | 17,681| 18,92] 2,07) 5,78] 9,33] 3,55| 7,83! 2,05Å 21,73| 42,96) 21,23) 26,75] 5,02 » 1841—1845 .| 14,72] 31,34] 16,62 | 17,66] 2,94] 4,73] 6,62] 1,89! 6,48] A1,751 19,45| 37,96) 18,511 24,14] 4,69 »” 1831—1845 . Till ett | 16,201 29,92! 13,72!) 18,60 Sd 5,47) 8,17 sfal | 2,42| 2167 | 38,00] 1622 26,49) 4,82 | | 15,61 | 31,63] 16,02 KR YT 20,2] 30,65] Sa 55. 1bl 4,83 års ålder äro under alla tre qvinqvennierna 1 medeltal årligen aflidna icke fullt hälften så många barn på landet som i Stockholm, men endast omkring en niondedel mindre än i provinsstäderna; emellan ett och tre år ungefärligen en fjerdedel mindre än i den förra och två sjundedelar än i de seduare. Vid sistnämnda 48 lefnadsperiod har dödligheten på landet varit något större det andra än första och tredje fem- året, hvilket synes lemna ett bevis, att en be- tryckt ekonomisk ställning mera verkar på barnen under denna än vid den spädaste åldern. Ibland de åren 1831 med 1835 födda 86,960,2 barnen voro 52,/00,4 äkta samt 4,239,8 oäkta. Af dem afledo: i ; Äkta ; under 1 år . . 13,102 eller 15,84 pr. af födda äkta. emellan 10.3år 4,550 » 5,50 » S:ma till 3 år 17,652 >» 21,34 » Oäkta under 1 år . . 990 eller 23,24 pr. af födda oäkta. emellan 10o.3år 208 » 4,88 » S:ma till 3 år 1,198 » 28,12 Skillnad emellan döda äkta och oäkta barn eller under 1 år. .... 17,40 procent flera oäkta. » emellan 14 och 3 år 0,62 » flera äkta. » S:ma till 3 år. . . 6,78 » flera oäkta. Åren 1836 med 1840 voro födda 85,790,2 barn, af hvilka 81,408,4 voro äkta och 4,381,8 oäkta. Ibland dem afledo: Äkta under 1 år . . 12,663,6 eller 15,56 pr. affödda äkta. emell. 4 o.3 år 4,7178 » 5,79 » S:ma till 3 år 17,381,4 » 21,35 » | l Oäkta under 1 år. . 1,020,72 eller 23,28 pr. af födda oäkta. emell. 10.3 år = 246,8 » =: 5,63 2) S:ma till 3 år 1,267,0 » 29,91 » Skillnad 49 Skillnad emellan döda äkta och oäkta barn eller under 4 år. .:. «. 7,72 procent flera oäkta. » emellan 1 och 3 år 0,16 » flera äkta. ET TSäna Uill.,3 år. sc 1,56 » flera oäkta. i Åren 1841 med 1845 voro ibland 91,687,8 barn 85,704,4 äkta och 5,983,4 oäkta. Döda voro: Äkta under 1 år . . 12,248,0 eller 14,29 pr. af födda äkta. emell a. dar | 4£,092,8 » ss k7 » S:ma till 3 år 16,340,8 » 19,06 » Oäkta under 1 år. . 1,255,0 eller 20,97 pr. af födda oäkta. ”emell. 1 0. 3 år 246 9) 4,41 » S:ma till 3 år 1,501,2 » 25,08 » Skillnad emellan döda äkta och oäkta barn eller under 1 år. .... 6,68 procent flera oäkta. » emellan 1 och 3 år 0,66 » flera äkta. » S:ma till 3 år. . . 6,02 » Hera oäkta. Under alla femton åren 1831 med 1845 föddes följaktligen i medeltal årligen af 88,146,0 barn 83,271,0 äkta och 4,375,0 oäkta. Tbland dem afledo: Äkta under 1 år . . 12,671,2 eller 15,2 pr.af födda äkta. emell. 4 o. 3 år 4,453,5 » 5.35 » S:ma till 3 år A7,124,7 » 20,56 » Oäkta under 14 år. . 4,088,4 eller 22,32 pr. af födda oäkta. emell. 40.3 år 233,6 » Ån » S:ma till 3 år 1,322,0 » 37,11 » K. V. Akad. Handl. 1851. + 530 Skillnad emellan döda äkta och oäkta barn eller under 1 år. . . .. 7,44 procent flera oäkta. » emellan 4 och 3 år 0,56 » flera äkta. » USma tll 3 års ov 6,55 » — flera oäkta. [| Man hemtar deraf den sorgliga erfarenheten, att de oäkta barnen äfven på landsbygden med hvart femår tilltagit. De utgjorde under första femåren i medeltal årligen 4,89 procent af alla lefvande födda, under de andra 5,10 pr., samt de tredje 6,52 pr., således per medium under alla femton åren 5,53 pr. af alla de födda. Tillöknin- gen, som emellan första och andra qvinqvenniet var endast 0,2, tilltog under det tredje ända till 1,42 pr. Emellertid är sedligheten på landet ännu mycket större än 1 Stockholm och rikets öfriga städer. Då skillnaden emellan de äkta och oäkta bar- nens dödlighet utgjorde i Stockholm under första lefnadsåret 18,70 procent och i provinsstäderna 11,18 pr., uppgick den på landsbygden blott till 7,11 pr. årligen flera oäkta döda. Denna olikhet är visserligen ännu tillräcklig att visa sedeförderfvets skadliga verkan på barnens mortalitet, men torde tillika lemna ett bevis på antingen större kärlek hos modren för barnet och omtanka att väl vårda det, eller mera lätthet för henne att kunna för- sörja sig. Hennes behof äro också i allmänhet icke så stora. Anmärkas bör äfven, att under nämnda femton år dödligheten hos oäkta barn blifvit minskad med 2,27 procent, hvilket egent- ligen ägt rum under det sista qvinqvenniet. En minskning har också inträffat med de äkta barnen, men icke så stor. Beror detta på någon tillfäl- lighet, eller är det djupare grundadt i en bättre och omsorgsfullare vård öfver barnen? Det blir 31 svårt, att vid en så liten tidrymd besvara dessa frågor. Hvad beträffar åldern emellan ett och tre år, så har på landsbygden aflidit flera äkta barn än oäkta. Samma förhållande förekommer både i Stockholm och de öfriga städerna. Det måste således hafva någon allmän orsak; sannolikt den, som jag förut anfört. Naturen jemnar på detta sätt till någon del mortaliteten emellan båda dessa klasser barn. Tabellen II utvisar i rikets olika län döds- procenten på landet, afskildt ifrån städerna. Un- der tre års ålder är denna procent icke blott, såsom redan blifvit anfördt, lägre än i städerna i allmänhet, utan olikheten emellan länen särskildt är äfven mycket obetydligare. Då nemligen denna olikhet i provinsstäderna utgjorde ända till 21,65 pr., uppgår den på landsbygden emellan Hallands län med 26,56 och Jemtlands med 12,39 endast till 14,47 procent. Detta tillkännagifver, att för- hållandena äro mera likartade. Emellertid blir skillnaden ändock så stor, att öfver dubbelt flera späda barn aflidit i Halland än i Jemtland. Så- dant beror också på landet icke af klimatet; ty Norrbottens län, hvarest ibland de norra provin- serna mortaliteten inom denna ålder är störst, har den likväl lägre än Hallands, men betydligt högre än Malmöhus och Christianstads o. s. v. Kustländerna Halland, Norrbotten, Blekinge och Vester-Norrland hafva hög procent, men i Ve- sterbotten är den något lägre, ännu obetydligare i Calmare och Malmöhus län, samt näst Jemt- lands lägst i Golttlands och Gefleborgs. Den är nära lika i Vesterbotten och Dalarne. Anmärkas förtjenar likväl, att Upsala och Skaraborgs län, hvilka båda till större delen bestå af slättland, 2 hafva ganska ringa olikhet i dödsprocenten, hvar- emot Skånes skogstrakt Christianstads län och dess slättbygd Malmöhus äfvenledes äro 1 det närmaste lika. Följaktligen verkar också denna omständig- het icke något väsendtligt. Häraf bör man kunna sluta, att på landet, liksom i städerna, vid den spädaste åldern klimatet och öfriga yttre infly- telser mindre bidraga till dödlighetens förökande, än sådana inre förhållanden inom det enskildta lifvet, hvilka det ligger inom möjlighetens grän- sor att förbättra. Fattigdomen ensam blir likväl icke den förnämsta orsaken; ty Kronobergs län öfvergår högst obetydligt i dödsprocent det mera välmående Vestmanlands, och Kopparbergs har till och med något mindre döda än Vesterbot- tens. Vill man också på landet med exempel bestyrka sedeförderfvets och den lastbara, oor- dentliga lefnadens skadliga inverkan på noll teten inom de tre första Hefnadsärens så erbjuder sig nästan osökt en jemnförelse Snell Blekinge och Jemtlands län. Uti det förra föddes 8,73 procent oäkta barn, i det sednare 4,75; vår brott- målshistoria och körrektions- inrättningarne be- vitlaa tillräckligt allmogens vilda ock sedeslösa lefnad i Blekinge, då i Jemtland ”bränvinets till- verkning och bruk är sparsamt, och folklynnet i allmänhet utmärkt af kärlek och vördnad för öf- verhet och lagar, jemte böjelse för ordning och skick”. Också hafva i Blekinge under år spä- daste åren aflidit 24,07 barn, men i Jemtland icke mycket öfver hälften eller 12,39 pr. — 0008-0000 Tab. I. (Inhäftas efter sid. 52). Tabell, som i medeltal årligen utvisar dödligheten, uträknad i procent till de födda, i Sveriges Städer utom Stockholm åren 4834 till och med 1845: Södertelje . - - Waxholm . Sigtöna vs cc Norrtelje - stbhammar Öregrund « - UID oo & I o Enköping - . - Nyköping - « Trosa O Marizfred. Strengnäs - Malmköping - Eskilstuna . Thorshälla Linköping Ö Norrköping . Söderköping - Wadstena . Skenninge Jönköping Grenna Eksjö Wexiö. Calmar Westeryik . Wimmerby . « Borgholm. . . IWISby sf bo re Carlskrona Carlshamn Sölfvitsborg - ristianstad Landskrona Helsingborg - Ystad o Falsterbo > so. Skanör . Halmstad g Warberg . - Kungsbacka . Götheborg > - Kungelf Marstrand Uddeyalla . Strömstad . Wenersborg . mål Alingsås Borås . S Ulricehamn . Mariestad —. Lidköping. Skara Sköfde . Hjö”EE Fahlköping Carlstad Christinehamn Philipstad . Linde Westerås . Arboga Köping. Sala Fahlun Säther . Hedemora Gefle . 3 Söderhamn Hudiksyall Hernösand Sundsyall Östersund Umeå . Piteå . . Luleå . Födda. Je 109001 ey :pwtwuns 18,10 13,94 16,05 20,77 9,87 16,20 13,05) 16,03) 15,87 20,10 15,74 15,06 42,3] 309,8 131,0 15,14 Ce 70,4] 12,18 57,4] 14,28 2,1] 14,5] Låg 3,6] 36,1] 9,97 255 7,06 1,5 5,51 Under 3 år. Summa till 15 år. Summa Öfver 15 år. | alla döda. Akad. Handl. 1851 Summa; 41 14,01 24,18 20,99 17,37 19,53 16,41 16,40 19,25 16,02 1j5,22 12,50 20,81 20,74 HE 092014 30,57 31,77 27,17 27,53 16,50 24,5 I2,24 20,04 26,58 30,14 28,10 24,09 23,10 18,40 30,42 8 | 21,60 2 | 20,33 22,10 em auaaoad 46,01 36,00 40,00 27,05 25,00 15,00 41,55 40,00 40,0 4 2 3; 3 22,01 19,34 19,49 26,27 20,09 16,74 22,04 20,39 19,94 24,05 17,68 20,60 22,05 20,00 31,50 39,80 37,50 38,41 30,30 40,71 350 3,18 30,53 Uu03G IRUy u2201 2 101,31 103,0) 79,071 157,4 | 119,78 9, 54,49 3,0 78,08 83,31 78,39 94,29 89,04 82,00 67,28 90,29 103,22 75,22 66,60 54,03] 111,0 | 88,43 59,06] 22,8 | 89,10 59,41] 21,0 | 87,86 67,811 283,8 45,47| 121,0 56,02] 84,8 48,57]. 70,4 241 112,0 42,80] 4,0 46,10] 11,8 50,41 47,03 0 71,31 93,44 78,35 115,05 70,53 112,03 103,37 133,17 106,94 107,35 Iil,og 87,10 04,82 101,74 106,08 90,78 02,88 100,74 9 104,49 57,42 86,10 I 90,05 98,78 59,31 80,58 | 72,31 87,50 TER ;| i hä i Ed (Inhäftas efter Tab. I). Tab. II. Tabell, som i medeltal årligen utvisar dödligheten, beräknad i procent till de födda, på Landsbygden i Sverige åren 1831 till och med 1845. Födda. Döda. Emellan Summa Fa SA Summa och 15'år.]. till 45vår. | Öfver 15 år. Under 3 år. alla döda. CS no SÅ ”- > fa S FORA Äkta. EX: 3 | = Ho 25 2 EN ENS z 2 kk) 2= sol & 2 3 - 5 2 =3 a: 22 1098,81| 34,01] 1566,6] 49,34] 2665,4 1 83,95 672,41 29,27] 1106,0) 48,19] 1779,3] 77,40 823,0 | 26,37] 1322,0]) 42,34] 2145,3| 68,71 1499,0 | 26,08) 2302,8) 41,00] 3801,8| 67,08 1003,;0] 23,17] 1578,11 3 2581,1 | 59,02 1088,11 27, 1328,5] 33,60] 2416,0] 61,12 1480,61 26,18] 2072,0] 36,05] 3533,5) 62,83 219,1 464,8] 46,75] 683,0] 68,78 816,3) 29,01] 854,0] 31,07] 1671,2| 60,74 1359,1 | 26,43] 1918,41 37,31] 3277,51 63,74 1285;2 | 19,801 19,53] 24,03] 493,0] 1778,2| 27,10 24513] 37,10) 4229,7] 65,19 728,4] 26,56) 26,121 30.301 149,7] 5, 878,1] 32,02] 1067,0] 38,01] 1945,1] 70,93 985,3] 22,17] 21,811 30,04] 310,0] 6,90] 1296,2] 29,10] 1736,01 39,00] 3033,1] 68,23 22,80] 21,30] 43,50 146,4 Stockholms Län . - . . . |2950,0] 224,8] 3174,8| 7,08 719,0) 22,07] 123,1 Upsala . oo oo. - . . . | 2141,7| 155,3] 2297,0) 6,70] 458,31 19,05] 67,7 Södermanlands . . - « - . |2936,3] 186,1] 31224] 5,00] 539,0] 17,20] 48,4 Östergöthlands . . . .- - . |5289,5| 327,7] 5617,2| 5,83 1035,3| 18,43] 80,7] 1,43 Jönköpings . . . . . . . |4194,5] 134,11 4328,6] 3,00] 764,51 17,06] 32,7] 0,75 Kronobergs « . .« .« « « . | 3779,1] 174,0 4,41]] 858,91 21,72] 51,3] 1,30 (INGA o oc ov 5391,7 | 263,5] 5655,2] 4,051) 1051,4] 18,50] 71,0] 1,25 COIFHHo > dv do oo U JD 937,3] 57,0) 994,3] 5,73). 161,4] 1 Blekinge . .- . - .« .« . . | 2510,6| 240,4] 2751,0] 8,73] 587,2] 21,34 Christianstads . . oo. . « |4763,4| 378,3] 5141,0| 7,30] 937,51 18,23 Malmöhus > - - - .« -« . | 6089,7] 398,31) 6488;0] 6,131] 1189,4] 18,33 3,53) 698,8] 25,48 18,84 1 18,38 1116,0 | 19,80Å 19,37 797,21 18,41] 18,22 910,21 23,02 1122,4 | 19,84 174,4] 17,53 28,80) 44,7 662,2] 24,07) 23,38] 31,10] 154,1] 10277] 19,08] 19,08] 23,83] 331,4 / 26,08] 235,3 24,02] 383,0 24,35] 205,5 29,38Å 177,9 26,55 | 255,8 26,94] 358,2 HallandsfErr5 Cara 5 3 [26440 Götheborgs . - - - - « . | 42516 4,32] 927,5] 20,87| 57 EIfsborgSie er a ee | 6298)1 3,00] 1299, | 19,80] 58,1] 0,80 1357,0| 20,18 Å 20,03) 24,10 415,0 | 6,37] 1773,8| 27,15| 2452,0| 37,33) 4225,8 | 64,08 Skaraborgs . - - « - . . | 5206,0 3,97) 1175,0] 21,08] 57,0) 1,05] 1232,6 | 22,73] 22,57 | 26,47 6,39] 1579,0] 29,12] 2227,0] 41,08) 3806,0| 70,20 1,5 6,13 1427,1]| 26,08] 2009,a] 37,00 | 3436,4 | 64,97 Wermlands « o.oco- oso > - | 4840,1] 448,5 8,48] 978,9] 18,50] 91, 1,73] 1070,4 | 20,23 241,7| 6,41] 949,0] 25,16] 1469,8) 38,98] 2418,8] 64,14 Nerikes) . «os os + oc + | 3498,8|] 272;0]3 7,21] 639,1] 16,94 707,3 | 18,15 2 Westmanlands . . oo. » - | 2216,8] 190,2] 2 7,90) 20,06 +0] 23,01] 22,44] 29,70] 148,0) 6, 702,0) 29,10] 1149,7 | 47,76) 1851,71 76,92 Kopparbergs .:. - - + - | 3576,2| 188, 4,99 19,58 797,0) 21,17] 20,93 293,35] 7,10] 1090,5) 28,00) 1776,1 | 47,80] 2 76,10 Gefleborgs) +: 2 l23775 15357 6,07 15,04 430,1] 16,00 035] 22 122,2) 4,82] 552,3] 21,811 1080,5] 42,09 64,50 Wester-Norrlands « . - + + | 2373,1| 125,7] 2498,8] 5,03) 561,5) 22,47] 33,1) 1,32] 594,0) 23,70] 23,00] 26,33] 95,0) 3,80) 689,0) 27,50) 896,2) 35,87 63,40 Jemtlands =. . so «oo - - - | 1042,0] 52,01 1094,6] 4,18] 127,2] 11,62 8,5) 0,71] 135,7) 12,30] 12,20 16,34 36,3] 3,33] 172,21 15,72] 438,41 40,05 55,77 Westerbottens . .- » « « + | 1879,4] 78,11 1957,5] 3,08) 400,4] 20,45] 19,11 0,98) 419,5) 21,43] 21,30] 24,43] 76,7) 3,01) 496,2] 25,34] 466,9] 23,80] 963,11 49,20 Norrbottens « «oo. + + + + | 1453,3] 88,9] 1542,4] 5,70l| 364,2] 23,01] 29,0] 1,88) 393,2) 25,40] 25,05] 32,02] 85,4] 5,53] 478,6) 31,02] 495,8) 32,15] 974,4] 63,17 K. V. Akad. Handl. 1851. , SERENA ; VESA ED HSAN ON NANA OR PV | FESTA b ENE SAS AR ta d (OA A od ST iv DET (SE RR RE Fi, övade NOR AR Sheet Eutomologiska Anteckningar under en i Södra Sverige 1851; AF CARL H. BOHEMAN. Inlemnad den 6 Mars 1852. resa ft BRINGA: il NORA i Ne Au Sverige, med dess stora utsträckning från norr till söder, och de deraf härflytande klima- tiska och vegetativa olikheterna, oaktadt dess nordliga läge, eger en rikare insekt-fauna än man tillförene förmodat, hafva de senare decen- niernas forskningar lagt i dagen. Ehuru vårt land, särdeles under innevarande århundrade, blifvit i entomologiskt hänseende i olika rikt- ningar undersökt, visar sig dock ännu huru långt vi äro aflägsnade från den tidpunkt, då vi kun- na säga, att inom denna del af Zoologien, inga vidare upptäckter af nya arter här kuuna göras. Såsom i hög grad bidragande till detta förhål- lande, torde få antagas, icke allenast de in- skränkta lokaler hvarpå en del arter förefinnas och deras merändels korta lifstid, utan äfven att få organiska varelsers framkomst på samma stäl- len och tider, är så beroende af kosmiska för- hållanden, som insekternas. Då jag flera gånger varit i tillfälle att be- söka åtskilliga af Sveriges mellersta och nordliga, men alldrig dess sydliga provincer, anhöll jag 1851 om det res-anslag Akademien årligen ut- delar till vetenskapliga forskningars anställande inom fäderneslandet och hoppades sålunda un- der en resa 1 Calmar-Län, Bleking och Skåne kunna rikta Riks-Musei samlingar med en del af deruti felande former, ej anande, att jag inom trakter, som utgjort föremål för flera af våra utmärktare forskares undersökningar och oaktadt det under sommaren för insekt-samling miss- 36 gynsamma, kalla, blåsiga och ofta regniga vä- dret, skulle lyckas upptäcka ett icke obetydligt antal för vår Fauna nya arter. Då det åligger mig att till Akademien aflemna redogörelse öf- ver mina iakttagelser, har jag ansett mig böra uppställa denna i en sådan form, att den, såsom utgörande ett bidrag till kännedomen om de djur, som lefva inom vårt land, kunde erhålla ett rum 1 Akademiens handlingar. Innan jag öfvergår till den vetenskapliga redogörelsen, hvilken för en lättare öfversigt kommer att systematiskt uppställas, har jag trott det vara lämpligt, kortligen omnämna de trak- ter jag under sommaren besökt, samt angifva den tid jag på hvarje ställe uppehållit mig. Af- resan från Stockholm skedde d. 21 Maj och an- lände jag till Calmar d. 22 om aftonen. Här- ifrån begaf jag mig påföljande dag till det 4 mil nordligt belägna Alhem och vistades der i fyra dagar. Trakten, särdeles kring det närbelägna Strömsrum, är uppfylld af herrliga ekskogar och yppiga ängar, samt synes under en längre fram- skriden årstid, så väl som södra delen af Calmar Län 1 allmänhet, vara särdeles rik i entomologiskt hänseende. I Wasmolösa uppehöll jag mig endast en dag och ankom till Värnaby d. 28 i före- nämnde månad. Här visade sig de första bok- träden och omgifningarne, såsom egande en stor omvexling af förmånliga lokaler, samt af barr- och löfskogar, äro enligt min erfarenhet väl för- tjenta af vidare undersökningar. Efter fem da- gars förlopp fortsattes färden till det på gränsen emellan Småland och Bleking belägna Bröms, hvarest äfven flera nya eller sällsyntare insekt- arter påträffades. Med undantag af den del af sistnämnde provins, som är belägen emellan JT Bröms och Lyckeby, och hvilken, såsom dels beväxt med smärre löf- och barrskog, dels kal och af en mager beskaffenhet, flamter det öfriga landet, brdeleswde” närmast hafskusten liggande trakterna, en leende och vacker tafla. Smärre höjder Beväxta med ek- och bokskogar om växla med bördiga och väl odlade dalar, hvarigenom det hela eger ett prydligt och städad titsecinde. Det inre af landet, som gränsar till Småland, är mera vildt. Höjderna och bergen äro här betydligare och i stället för de inom de sydli- gare delarne rådande bok- och ekskogarne visa sig här mer björk- och barrträd. Inom Bleking uppehöll jag mig under hela Juni månad och besökte derunder följande ställen nemnligen: Lyc- keby (d. 5—38, 16—23), Alnaryd (9—15), Ron- neby (24 —27), Asarum (28—30) och Norje 1 Juli). Alla dessa lokaler kunna med skäl, väl för deras naturskönhet, som rikedom på in- sekter, förordas hos alla dem, som framdeles i samma ändamål, som jag, besöka denna provins. Då jag d. 2 Juli vid Sölfvitsborg passerade den höjd, som åtskiljer Bleking och Skåne! samt såg framför mig det stora sandiga slättlandet, hvar- på endast här och der några enstaka träd upp- spira, intogs jag af en vemodig känsla och var nära att vända tillbaka till de mer leende nej- der jag gick att lemna. Hvarje dag, som jag vi- stades inom Skåne, gaf mig likväl en hel annan tanka om rikedomen af dess Fauna, än den som först väcktes hos mig, och sedan jag besökt i entomologiskt hänseende så intressanta trakter som Ljungby med dess väl odlade omgifningar och den närbelägna Ifvö-Sjön (d. 2—6 Juli), Degeberga och Brösarp (7—12) med deras stora sandberg och vackra bok-dungar, Esperöd (13—24) FS SES SE 38 med dess herrliga, af många ädlare trädslag be- stående lundar, Kåseberga och Sandhammar (25 —27) med der befintlige små Sandöcknar, Sjöbo (23—31 Juli) med dess sandtrakter och närbe- lägna större bokskogar, Silfåkra (d. 1, 2 Augusti) omgifvet af flera sjöar, Käflinge med dess Furu- planteringar, Fågelsång med dess djupa dal- sträckningar och de närbelägna Räftens skogs- dungar, Lomma (12, 13) med torftig vegetation, men på insekter rika hafskuster, det 1 så många hänseenden märkvärdiga Kullaberg (15—20) och slutligen Hallandsås kring Margretetorp (21—22 Aug.), kan jag med full tillförlitlighet yttra, att jag aldrig förr återvändt med rikare samlingar från någon förut verkställd resa. Ehuru föga inbjudande de stora, med kort gräs och få blom- mor beväxta sandfälten vid första anblicken visa sig, hafva de dock att bjuda på ett ej obetydligt antal arter, som förgäfves eftersökas på andra lokaler, och den värme som frambringas, då solens strålar falla på den sterila och kala marken, torde äfven 1 sin mån bidraga att be- reda en del af de insekter, hvilka träffas här, men hittills endast blifvit funna i sydligare län- der, sådana förbållanden för deras hf) att de äf- ven kunna uppträda i vår nord. Utom det betydligare antal sällsyntare, förut bekanta insekt-arter, som jag påträffat och för hvilka lokalerna komma att angifvas, upptagas i efterföljande förteckning 160 för vår Fauna nya arter, af hvilka 29 tillhöra Coleoptera, 17 He- miptera, 81 Lepidoptera, 1 Neuroptera, 15 Hy- menoptera och 17 Diptera. Då Musei Hyme- nopter-samling ännu ej är ordnad, bar jag af denna klass endast upptagit de nya arter, som jag med lätthet kunnat finna vara obeskrifna. I 39 annat fall hade antalet blifvit större. Alla de för vår Fauna nya arterna äro framför namnet betecknade med en stjerna. COLEOPTERA. CICINDELA hybrida. Locis sabulosis mensibus Ju- nii et Julii in Blekingia et Scania, passim. NEsRiA brevicollis. Sub lapidibus et muscis locis humidis ad Esperöd d. 16—19 Julii, parce. Leistus spinilabris. Sub lapidibus ad Wärnaby Smolandiae d. 3 Junii. rufescens. Sub foliis deciduis locis humi- dis et umbrosis in monte Kullaberg d. 16—19 Aug., passim. Ad Wassmolösa Smolandiae d. 28 Maj et ad Esperöd d. 15 Julii individua nonnulla legi. rufo-marginatus. Locis umbrosis sub foliis deciduis, praesertim ad radices arbo- rum prope Esperöd d. 14—21 Julii fre- quenter legi. CycHrus elongatus. Sub museis ad Alnaryd spe- cimen unicum d. 13 Junii inveni. CaraBus nemoralis. Sub lapidibus in Scania pas- sim occurrit, praesertim tempore vVer- nali. hortensis. Sub lapidibus in Blekingia mense Junio parce visus. BapisteR bipustulatus. Sub lapidibus ad Esperöd d. 21 Julii. Masorrus Wetterhalli. Sub lapidibus locis arenosis ad Degeberga d. 8—11 Julii individua 2 inveni. NAR a Aer 60 Dromius linearis. Sub lapidibus ad Degeberga spe- cimina 3 d. 10 Julii et ad Kullen spe- cimen unicum d. 17 Aug. legi. —— quadrimaculatus. Sub foliis decidui ad Kullen d. 19 Aug. individuum unicum in veni. | quadrinotatus. Sub cortice Betulae putrido ad Bröms d. 4 Junii, rarius. fasciatus. Sub lapidibus ad Esperöd d. 20 Julii, ad Kullen d. 18 Aug. | LEBIA ciyanocephala. In gramine ad Sjöbo d. 30 Julii parce. Cyminpis macularis. Sub lapidibus locis arenosis ad Degeberga d. 8—11 Julii sat fre- quenter leetus. ”DyscHiivs politus: elongatus, aeneus, mnitidus; mandibulis, palpis, antennis pedibusque rufo- - ferrugineis; prothorace sub-ovato, tenuiter lon- gitudinaliter canaliculato; elytris oblongis, punctato-striatis, stria marginali antice ad hu- merum abbreviata; tibiis anticis extus obsolete denticulatis. Long 4, lat. 1 millim. Clivina polita. DEJ. Spec. I. 422. 10. Iconogr. I. 220. 8. T. 20. f. 5. — ÅHRENS Thon Arch. II. 2. 59. 2. — BoISp. et LACORD. Faun. Ent. Paris I. 162. 3. Clivina elongata. AHRENS Thon Archiv. II. 2. 60. 8. Clhivina metallica. AHRENS Thon Archiv. II. 2. 59. 5. Dyschirius politus. EricHS. Käf. Mark.-Brand. I. 38. 4. Sub lapidibus locis arenosis ad Degeberga d. S—10 Julii rarius inveni. A Dom. THomson ad Londinum Gothorum etiam lectus. Observ. Dyschiriwo thoracico longitudine aequa- lis, sed dimidio fere angustior. ÅNISODACTYLUS binotatus. Sub lapidibus ad Was- molösa d. 28 et ad Wärnaby d. 297 31 Maj passim. 61 Harrarus discoideus. Sub lapidibus locis arenosis ad Ålhem d. 23 Maj, Degeberga d. 7— 11 Julii sat frequenter, ad Esperöd d. 16—20 Julii parce visus. luteicormis. Sub foliis deciduis locis hu- midis ad Esperöd d. 16—19 Julii parce. -— serripes. Sub lapidibus locis arenosis ad Degeberga d. 10 Julii, rarius. hirtipes. Sub lapidibus locis arenosis parce, ex. gr. ad Degeberga d. 8—11 et ad Sjöbo d. 29 Julii. "HaArrPArus calceatus: oblongus, niger; antennis, palpis, tibis tarsisque ferrugineis; prothorace postice transversim impresso, confertissime punctulato, angulis posticis rectis; elytris pro- funde striatis, interstitiis modice convexis, laevibus. Long. 13—14, lat. 5—5+ millim. Harpalus calceatus. STURM. Deutschl. Ins. IV. 23. 11. T. 81. a. Å. — DEJ. Spec. IV. 320. 107. Iconogr. IV. 180. 72. T. 191. f. 3. — Boisp. et LACORD. Faun. Ent. Paris. I. 253. 17. — EriCHS. Käf. Mark.- Brand. I. 52. 13. Carabus calceatus. DUFTsCHM, Faun. Austr. II. 81. 87. Habitat sub lapidibus locis aridis ad Dege- berga d. 8—11 Julii rarius. Ad Lomma a Dom. THomson passim lectus. Ut Scaniae incola ante plures annos a Dom. Com. MAnnerHeim mihi be- nevole communicatus. Harrarus servus. Sub lapidibus locis arenosis ad Degeberga d. 7—11 Julii, parce. anzius. Sub lapidibus locis arenosis ad Degeberga d. 7—11 Julii, frequens. STENOLOPHUS dorsalis. Sub foliis deciduis locis humidis ad Wärnaby d. 29 Maj et ad Bröms d. 3, 4 Junii, passim. PrerosticHus punctulatus. Sub lapidibus locis are- nosis ad Degeberga d. 9 —11 Julii, rarius. 62 CEPHALOTES vulgaris. Sub lapidibus locis arenosis ad Degeberga d. 9—11 Julii, sat fre- quens. | "ÅMARA convezuwscula: oblonga, piceo-sub-aenea, antennis, palpis pedibusque rulis; prothorace antice posticeque parcius punctato, basi utringue bistriato, striola interiore sub-obsoleta; elytris fere parallelis, punctato-striatis, interstitiis sub-convexis, laevibus. Long. 12—13, lat. 5 millim. ) Amara convexiuscula. DEJ. Spec. Gen. II! 517. 57. — SCHJÖDTE. Gen. et Spec. El. I. 168. 2. Carabus convexiusculus. MaArsH. Ent. Brit. I. 462. 82. Sub lapidibus ad Lomma d. 13 Aug. indi- viduum unicum legi. A Dom. THomson etiam ut Scaniae incola communicata. ÅMARA consularis. Sub lapidibus ad Kåseberga d. 26 Julii specimina nonnulla inveni. "AMARA maritima: ovata, rufo-picea, supra aeneo- micans; antennis, palpis pedibusdue ferrugi- neis; prothorace elytris angustiore, basi utringue parce punctato bifoveolatotjae, angulis anlicis acutis, posticis rectis; elytris subtiliter punc- tato-striatis. Long 7, lat. 35 millim. Amara maritima. SCHJÖDTE Gen. et Spec. El. I. 178.13. Sub fucis rejeclis in litore maris ad Norje Blekingiae d. 1 Julii individua 2 legi. AMARA bifrons. Sub lapidibus ad Esperöd d. 16: Juli. i ÅNCHOMENUS angusticollis. Sub lapidibus ad litora lacus Ifvö d. 3 Julii, parce. — mMmarginatus. Sub fucis rejectis ad Norje d. 1 Julii, parce. — oblongus. Sub muscis et foliis deciduis ad radices arborum locis humidis ad Wassmolösa d. 15 Maj frequenter, ad Esperöd d. 15 Juli parcius lectus. so cr 0 JRR 63 OnuistHorus rotundatus. Sub lapidibus locis aridis ad Esperöd d. 13—19 Julii. PaArtrorus excavatus. Sub lapidibus ad Esperöd d. 20 Julii et ad Lomma d. 13 Aug. BemBivium flavipes. Locis humidis sub foliis de- ciduis ad Wassmolösa d. 29 Maj, parce. — = pallidipenne. In litore arenoso lacus Ifvö Scaniae d. 6 Julii individua tria et ad Kivik in litore maris d. 17 Julii specimina nonnulla legi. In Oelandia eliam occurrit sec. Dom. FRIGELIUM. — = bipunctatum. Locis humidis arenosis ad litora maris prope Esperöd d. 20 Julii et ad Lomma d. 13 Aug. Fo erupestre. In ,litore. lacus ; Ifvö d. 17 Julii, parce. — <:oquadriguttatum. In litore maris locis arenosis ad Lomma d. 12 Aug., parce. — =:asswmule. Sub fucis rejectis in litore ma- ris ad Lomma d. 13 Aug. "Bemsivium obtusum: supra obscure viridi-aeneum; antennarum basi pedibusque rufis; prothorace transverso, basi utrinque impresso punctatoque, anugulis obtusis; elytris dorso punctato-striatis. Long. 23, lat. 13 millim. Bembidium obtusum. STURM. Deutschl. Faun. Ins. VI. 165: 735. 1. OLXI fe. C: — DEJ Spec. V. 177: 123. — SCcHJÖDTE Gen. et Spec. El. I. 331. 2. Locis humidis in Smolandia ad Ålhem spe- cimen unicum legi. Ut Scaniae incola a Dom. THomson etiam communicatus. Hyprororus hamulatus. In confervis marinis ad Wärnanäs specimen unicum inveni. — =:picipes. In aquis stagnantibus ad Wär- naby d. 29 Maj, passim. 64 . ÖnrEcHTOCHH.US villosus. Ad litora lacus Ifvö in- dividua nonnulla d. 5 Juli legi. HeropHorus nubius. Sub lapidibus locis arenosis ad Degeberga d. 8—11, Kåseberga d. 24—27 Julii et ad Lomma d. 12 Aug. frequenter occurrit. HYDRAENA riparia. In aquis stagnantibus ad Al- naryd d. 8—12 Junii, passim. HyproBiws testaceus. Ad litora maris prope Värna- näs d. 29—31 Maj, ad Kullen d. 19 Aug. parce. CercYon ltorale. Sub fucis rejectis ad Kåseberga Ol 2-7 JU DermesTtEs affinis. Specimen unicum ad Värnaby d. 30 Maj captum. — = parce. LyTTtA vesicatoria. In foliis Fraxini ad Esperöd d. 19 Julii, specimen unicum. K. V. Akad. Handl. 1851. d2 ÅscLERA caerulea. In floribus Chaerophylli syl- vestris ad Värnaby d. 28—31 Junii, Bröms d. 3—4, Lyckeby d. 20 et ad Ronneby d. 27 Junii, sat frequenter visa. ÖEDEMERA flavescens: In floribus Chaerophylli syl- vestris ad Lyckeby d. 19—22 Junii, frequens. —- clavipes. In gramine ad Kullen d. 17 Aug., specimen unicum legi. SALPINGUS denticollis. Inu gramine ad Kullen d. 18 Aug., iudividuum unicum, — :Cursor. In gramine ad Käflinge d. 5 Aug., specimen unicum. Rsosimus ruficollis. In gramine ad Värnaby d. 28—30 Maj, ad Esperöd d. 21 Juhi, parce. o— planirostris. In gramine ad Esperöd d. 19—21 Julii, passim. TropPipErRes niveirostris. In foliis Coryli ad Lyc- keby d. 20 Junii, individuum unicum. — Sepscola. In foliis Coryli ad Värnaby d. 31 Maj 2, ad Lyckeby d. 21 Juni 1, ad Ronneby d. 26 Junii 1 et ad Espe- röd d. 15—20 Juli 4 individua legi. PLATYRHINUS lafirostris. Sub cortice Betulae ad Alhem d. 23—23 Maj, passim. ANTHRIBUS albinus. Sub cortice Betulae ad Ålhem d. 23—295 Maj, passim. RHYNCHITES dequatus. In foliis Sorbi aucupariae ad Lyckeby d. 19—22 Junii, passim. —- minutus. In floribus Geranini ad Ron- neby d. 27 Junii, rarius. ÅPiON Pomonae. In gramine locis umbrosis ad Bröms d. 2, Asarum d. 30 Junii, Norje d. 1, Degeberga d. 7—12, Esperöd d. 13—20 Julii, ad Kullen d. 16—19 et Å PION 83 ad Margretetorp d. 21 Aug., sat fre- quenter lectus. rufirostre. In floribus Malvae ad Esperöd d. 14-—20 Julii, parce. varipes. In Ononide ad Esperöd d. 13 Julii, passim. nigritarse. In gramine ad Kullen d. 20 Aug., specimen unicum inveni. numatum. In plantis variis prope litora maris ad Lomma d. 12, 13 Aug., parce. frumentarium. In gramine ad Värnaby d. 29—31 Maj. Gyllenhalii. In, Carduis ad Kåseberga d. 25 2227 ov Tr suleifrons. In gramine locis aridis ad De- geberga d. 7—11, Esperöd d. 13—23 et ad Kåseberga d. 23—28 Julii. Åstragali. In floribus Astragali glycyphylli ad Kulien d. 15—20 Aug., sat frequen- ter lectus. vorax. In gramine ad Lyckeby, Bonneby, Esperöd, Lomma et Kullen. cyanipenne. Locis arenosis ad radices plan- tarum prope Kåseberga d. 25—27 Ju- ii, parce. violaceum. In gramine ad Lomma d. 12, 13, ad Kullen d. 16—19 Aug. Sorbi. In gramine ad Kullen d. 17—419, ' ad Margreletorp d. 21 Aug. CNEORHINUS gemwnatus. Locis arenosis ad radices plantarum prope Norje d. 1 et ad Kå- seberga d. 26—27 Julii. SrtTrRopPHosomus Faber. Locis aridis et arenosis ad radices plantarum prope Esperöd d. 16—-19 Julu. S4 StTrRopPHOsOMUS limbatus. Iu gramine ad Kullen d. 17 Aug., individuom unicum. Lioruroreus nubilus. In gramine ad Esperöd d. 18 Juli. : ' OtiorHYNcHUS Nigrita. Sub lapidibus locis areno- sis ad Ljungby d. 4, Degeberga d. 10 et ad Fågelsåug d. 6 Aug. — = Värnaby d. 28—531 Maj. — = /fossulata. In gramine locis humidis ad Vär- naby d. 28—31 Maj. 101 Bryaxis Juncorum Ia gramine locis humidis ad Lyckeby d. 20 Junii. Byrtisus bulbifer. "Sub muscis locis humidis ad Alnaryd d. 10—12, ad Lyckeby d. 21 Junii et ad Esperöd d. 14—20 Julii. Tycnus niger. In gramine locis humidis ad Vär- naby d. 29—31 Maj., Alnaryd d. 10—14 Junii et ad Lyckeby d. 19 Junii. EurrecTEs signatus. Sub cortice putrido ad Värna- by d. 29—31 Maj., parce. — bicolor. Sub cortice putrido ad" Värnaby d, 30 Maj., individuum unicum. ORTHOPTERA. MeEcosema thalassina. In Coryletis et Quercetis ad Esperöd d. 14—20 Julii, ad Kullen d. 16—20 Aug. larvae et pupae sat frequen- ler vVisae. XiPHiDiuMm dorsale. In Arundinetis litoris marini Sandhammarn d. 26 Juli et ad Lom- ma d. 12, 13 Aug. larvas et pupas ra- rius observavi. In Phragmite litoris ma- rini ad Wittvik paroeciae Tryserum in provincia Calmariensi copiose occurrit sec. . Dom. P. F. WäHLRERG. Barsitistes glabricauda. In arbusculis, praesertim Coryhi et in campis Trifolio repletis ad Kullen d. 16—19 Aug. frequenter visa. Ad Margretetorp d. 21 Aug. parcius inveni. Decrticus apterus. In gramine ad Kullaberg d. 16— 20 Aug. sat frequenter observavi. GomPnHocERUS rufipes. Locis elevatis, aridis ad Mar- gretetorp d. 21, 22 Aug. passim. elegans. In plantis varis Htoris marini ad Lomma d. 12, 13 Aug. frequenter lectus. 102 TeETtRIX subulata. varr. pallescens, humeralis et mar- ginata: locis humidis ad Alnaryd d. 12— 15, Lyckeby d. 16—21 Junii et ad Ljung- by d. 4 Juli. — bipunctata. Varr. binotata, cristata ev ephup- pium: loeis aridis ad Alnaryd d. 13—15, Lyckeby d. 16—21, Ronneby d. 27 Juni et ad Sjöbo d. 30 Julii. HEMIPTERA. TeTtYRA maura. In Salicetis locis humidis ad Espe- röd d. 20 Juni. TRIGONOSTOMA nigro-lineata. Ad Ålhem a Dom. Fnri- GELIO cCapta et mihi benevole ceommu- nicata. | ”PHIMODERA galgulina: breviter ovata, modice convexa, cinerea, cinereo-sericea, supra parce fusco-variegata; capile magno, sub-quadra- to, medio longitudinaliter elevato; antennis albido-annulatis; prothorace medio transversim profande impresso, ante apicem bituberculato, angulis anticis rectis, posticis emarginatis, ante emarginaturam dentatis; abdomine margine ulro- que tuberculis parvis, sertalibus, albidis; pedibus fla vo-testaceis, femoribus crebre fusco-varliegalis, tibiis basi apiceque fusco-annulatis. Long. 9+, lat. 3232 millim. Podops galgulinus HAHN. Wanz. Ins. IV. 29. T. 11. f. 379. Phimodera galgulina GErRM. Zeitschr. för Ent. I. 1. p. 61. 1. In gramine locis arenosis ad Sandhammar d. 27 Juli specimen unicum declaratum inveni. Lar- vas et pupas eodem loco sat frequenter vidi. ÖDONTOSCELIS fuliginosa. In campis aridis prope. an Esperöd d. 21 Julii specimen unicum leg. 103 Åsopus caeruleus. In Coryletis ad Lyckeby d. 20 Junii. — punctatus. In Salicetis locis humidis ad Alnaryd d. 10—16 Junii et ad Kullen d. 18 Aug. = luridus. In gramine ad Värnaby d. 31 Maj. individuum unicum. Cypsus biguttatus. In gramine ad Alnaryd d. 13 Junil. tristis. Sub lapidibus ad Bröms d. 3 Juni. — ) vel ova- tus (2), niger, opacus, subtilissime, crebre pun- ctulatus; squamis piliformibus cinereis dense adspersus; antennarum articulo tertio longissi- mo; prothorace latitudine breviore; membrana anthracina, parum hyalina; coxis apice trochan- 109 teribusque totis albidis. 32. Long. 4—5, lat. 21 millim. In Spartio Scopario ad Ljungby d. 3—35 Julii sat frequenter legi. Phyt. Nigritae A nonnihil brevior et crassior. Caput sub-triangulare, supra nigrum, sub-opacum, subtilissime, crebre punctulatum, squamis pilifor- mibus cinereis sat dense obsitum; oculis rotunda- Lis, prominulis, nigris. Antennae dimidio corpore longiores, sub-tenues, articulo primo brevi, obco- nico, secundo antecedente triplo longiore, tertio tenui, primo nonnihil longiore, quarto antecedente dimidio fere breviore. Prothorax latitudine postica dimidio brevior, antice truncalus, capite cum ocu- lis angustior, angulis rotundatis; lateribus obliquis, basin versus sensim ampliatis; postice medio leviter rotundato-emarginatus, angulis obtusis; supra mo- dice convexus, niger, sub-opacus, subtilissime, cre-- bre punctulatus, squamis piliformibus cinereis dense adspersus, intra apicem tuberculis duobus parvis, approximatis, parum elevatis, interdum obsole- tis, Lransversim positis. Scutellum sat magnum, triangulare, nigrum, sub-opacum, confertim pun- ctulatum, squamulis piliformibus cinereis adsper- sum. Hemelytra parum convexa, nigra, opaca, subtilissime, crebre punctulata, squamis piliformi- bus cinereis, sat dense obsita, membrana anthra- cina, parum hyalina, certo situ cyaneo-micante. Corpus subtus nigrum, parum nitidum, subtiliter, crebre punctulatum, squamis piliformibus, cinereis dense adspersum. Pedes mediocres, nigri, coxis apice trochanteribusque totis albidis. PuyTtocoris thoracicus. In gramine locis umbrosis ad Lyckeby d. 17—22 et ad Ronneby d. 26 Juni. 110 Payrtocoris luridus. In gramine locis aridis ad De- geberga d. 7—11, Brösarp d. 12 et ad Sjöbo d. 29—31 Julii, passim. saltitans. Loeis aridis ad radices planta- rum prope Ljungby d. 4—5 Juli. Carsus albomargwnatus. In plantis variis ad Esperöd d. 14—20 Juli frequenter visus. "Carsus vittipennis: oblongus, niger, laevis, nigro- pilosus, pube depressa cinerea dense adspersus; antennarum articulo primo pedibusque luteis, his nigro-punctatis, tarsis nigris; bemelytris cum membrana maris griseo-testaceis, clavo toto, corio extus, cuneo, nervis apiceque mem- branae nigro-fuscis; feminae non perfecte ex- plicatis, linea juxta eclavum basali griseo-testa- cea. Long. & 6, lat. 234. Long. 9. 5$, lat. 23 millim. Capsus vittipennis HAHN Nomencl. Ent. I. 52. 88. — Wanz. Ins. III. 83 f. 305. — MEYEN Rhynch. I. 56. 20. — SAHLB. Mon. Geocor. Fenn. p. 120. 66. In gramine ad Degeberga d. 8 et ad Sjöbo d. 30 Julii, parce. Observ. Statura et similitudo C. mutabilis, di- midio fere major, colore antennarum pedumque ab illo mox distinctus. Carsus flavolimbatus. (Cyllecoris vittatus DAurs. Act. Holm. 1850 p. 205.). In gramine ad De- geberga d. 10 et ad Sjöbo d. 30 Julii. -—- r7roseus. In gramine locis arenosis ad Ljung- by d, 3—5, ad Degeberga d. 7—11 Juli frequenter lecbtus. — Carieis. In gramine locis humidis ad Espe- röd d. 19 Julii. Nasis dorsatus. In gramine locis umbrosis ad Sjöbo d. 30 Julii et ad Fågelsång d. 6 Aug. passi m. 111 Nasis limbatus. In gramine locis humidis et um- brosis ad Räften d. 6 Aug. in copula legi; ad Kullen d. 15—19 Ang. frequen- ter observavi. "Namsis lativentris: oblongus, niger, opacus, breviter cinereo-pubescens; antennis tenuibus, dilute te- staceis, articulo primo capite dimidio longiore, secundo ante apicem fusco-avnulato; prothorace angusto, ferrugineo, biconstricto, postice ampli- ato; hemelytris capitle cum prothorace parum lonpgioribus, fusco-ferrugineis, membrana sordide albida, fusco-variegata; abdomine medio valde ampliato, lateribus alte elevato, testaceo-macu- lato; pedibus flavo-testaceis, fusco-variegalis. 29. Long. 7+—8, lat. 3 millim. In gramine ad Bröms d. 3 Junii individua 2 et ad Almaryd d. 12 Junii specimen unicum legi. In Ostrogothia ad Gusum Dom. P. F. WAHLBERG. Colore obscuriore, antennarum articulo primo breviore et abdomine medio valde ampliato a con- speciebus facile distinctus. Caput oblongum, fusco- ferrugineum, opacum, pube densa, depressa, cinerea obsitum , antrorsum attenuatum, apice obtusum ; verlice tuberculis duobus parvis, nitidis, transver- sim pusitis instructo; collo flavo-testaceo, nitido, glabro, postice nigro-marginato,” nigredine medio antrorsum triangulariter dilatata; oculis rotunda- tis, prominulis, brunneis; rostro inflexo, lestaceo, parce fusco-variegato. Antennae dimidio corpore nonnihil longiores, tevues, dilute testaceae, articulo primo capite dimidio longiore, extrorsum leviler infuscato, secundo antecedente duplo longiore, ante apicem fusco-annulato, tertio secundo nonnihil bre- viore, quartoque primo tenuiore, parum longiore. Prothorax latitudine postica longior, fusco-ferru- gineus, opacus, cinereo-pubescens, antice capile nonnihil angustior, truncatus, lateribus ultra me- 112 dium sensim, dein citius sblique ampliatus, intra apicem et pone medium transversim leviter conu- strictus, ante basin magis elevatus, postice sub- truncatus, angulis obtusis. Scutellum sat magnum, triangulare, nigrum, opacum, pubescens. Hemelytra longitudine capitis prothoracisque, dilute ferrugi- nea, opaca, subtiliter punctulata, a medio abdo- mine angustiora, singulo apice rotundato; mem- brana mediocri, sordide albida, parce fusco-varie- gata. Abdomen nigrum, sub-opacum, subtilissime punctulatum, cinereo-sericeum, basi hemelytris nonnihil angustius, dein ultra medium valde ro- tundato-ampliatum, apice sub-acuminalum, supra planum, marginibus lateralibus elevatis, singulo serie e maculis parvis, sub-triangularibus, testaceis; subtus basi impressum, medio con vexum; genitalibus fusco-testaceis. Pedes sat longi, sordide testacei, fusco-variegati; femoribus anticis reliquis nonnihil brevioribus, et crassioribus. ARrRADUsS depressus. Sub cortice Betulae ad Alhem d. 23 Maj. et ad Bröms d. 3 Juni. ”ZOSMENUS quadratus: ovatus, depressus, testaceus; prothorace quadrato, antice Uri-carinato, aunte medium transversim leviter impresso, lateribus explanato, angulis anticis late rotundatis; scu- tello nigro, apice albido; hemelytris maculis parvis sub-quadratis, fusco-brunneis, margine ob- scurioribus; membrana albida, nervis parum infuscatis; pectore macula nigra. 72. Long. 3+— 3t, lat. 12 millim. FIEBER Entom. Monogr. p. 31. 1. T. 2. f. 7. 9. 11. In plantis variis ad litora maris prope Lom- ma d. 12, 13 Aug. sat frequenter legi. In Norvegia meridionali ante plures annos individua nonnulla etiam Inveni, Observ. 113 Observ. Z. capitato dimidio major, prothorace quadrato, antice tri-carinato ut et colore heme- lytrorum ab illo mox distinctus. Nuper exclusus totus pallidus, immaculatus. Piesma Jlaeta. In gramine locis aridis ad Värnaby d. 29—31 Maj., ad Alnaryd d. 9 et ad Lyckeby d. 18 Junii. ÖRTHOSTEIRA cassidea. In gramine ad Lyckeby d. 6 Juni. — pusilla. In gramine ad Alnaryd d. 11 Junii. "obscura. Sub lapidibus ad Värnaby d. 30 Maj., ad Alnaryd d. 14 Junii. MOnantHtA nigrina. In gramine ad Degeberga d. 29, 30 Junii. — Humuli. In gramine ad Värnaby d. 1 Junii. DerEPHYSA foliacea. In gramine ad Kullen d. 19 Aug. SALDA flavipes. In litore lacus Ifvö d. 5 Julii, passim. lateralis. Sub fucis rejectis in litore maris ad Lomma d. 12, 13 Aug. elegantula. In gramine locis humidis ad Bröms d. 3 Junu. HYDROMETRA lacustris. a aquas stagnantes prope Ålhem d. 28 Maj., passim. Issus coleoptratus. In gramine locis umbrosis ad Ronneby d. 26 Junii, Kullen d. 15—19 et ad Margretetorp d. 26 Aug. Cixtus nervosus., In foliis Betulae albae ad Ljung- by d. 4, Esperöd d. 16 et ad Sjöbo" d. 20-37. Juli. "DELPHAX fuscinervis: elongata, nigra, sub-nitida; vertice toto, prothorace scutelloque medio albis; hemelytris corpore dimidio longioribus, albido- byalinis, nervis fuscis, costali crassiore, obscu- riore; abdomine segmentis basalibus supra flavo- K. V. Akad. Handl. 1851. 114 lestaceo-marginalis; trochanteribus, geniculis om- nibus metalarsisque posticis albidis. 79. Long. 4, lat. 1 millim. | In gramine loco arido ad Alnaryd d. 10—16 Junii in societate cum D. albosignata, parce legi. Colore corporis cum D. albosignata bene congruit, hemelytris tamen corpore dimidio longioribus, albo- hyalinis. Anne forma ejus rite explicata. Caput supra visum planum, albidum, antice modice pro- ductlum; vertice postice foveolis duabus distin- ctlis; fronte reclinato-declivi, nigro-fusca, alte tri- carinata, carinis in verticem nonnibil continuatis; rostro inflexo, nigro; oculis sat magnis, renifor- mibus, convexis, in mortuis brunneis, antice in- fuscalis. Antennae nigrae, emarginaturis oculorum insertlae, validae, sensim inecrassatae, articulo ulti- mo supra tuberculis parvis verruciformibus obsito, apice truncato, seta tenui, capillari, avtenna bre- viore. Prothorax brevissimus, niger, sub-nitidus, dorso plaga magna oblongo-quadrata, transversa, albida ornatus, antice inter oculos modice pro- ductus, angustatus, sub-truncatus, postice late ro- tundato-emarginalus, supra paullo convexus, tri- carinatus, carina media recta, obsoleta, lateralibus obliquis, evidentioribus. Scutellum magnum, sub- triangulare, nigrum, sub-nitidum, supra parum con- vexum, medio longitudinaliter plus minusve late album, ad latera utringue leviter rotundato-emargi- natum, apice productlum, acutum. Hemelytra corpore dimidio longiora, albida, sub-hyalina, nitida, ner- vis distinctis, fuscis, costali reliquis crassiore et ob- scuriore, singulo hemelytro apice rotundato. Alae hemelytris breviores, albo-hyalinae, nervis tenui- oribus, fuscis. Corpus nigrum, sub-nitidum, seg- mentis abdominis duobus' basalibus supra åpice 115 flavo-lestaceo-marginaälis. Pedes nigri; trochanteri- bus, geniculis metalarsisque posticis albidis; tibiis posticis exlus dentibus binis et calcare apicali longiore, intus appendice apicali magna, acuta, albida instrucluis. DereHAx albosignata. Iu gramine loco elevato, arido ad Alnaryd d. 10—16 Junii sat frequen- ter visa, ad Ljungby d. 3 Julii indivi- duum unicum legi. EDerPHAx Pteridis: breviuscula, nigra, nitida; ca- pite, antennis, prothorace pedibusque, tarsis ex- ceptis, flavis (5) vel flava, hemelytris piceis; abdomine nigro-piceo, supra parum, subtus cre- brius flavo-variegato (9); tarsis apice nigro-fuscis. Long. s. 2, lat. 15, long. 9-3, lat. 13 millim. In Pteride aquilina ad Bröms d. 3, 4, Lyc- keby d. 19—21 Junii et ad Norje d. 1 Julii fre- quenter inveni. Individua 2 mascula a Dom. ScHIÖDPTE ex Italia mibi benevole communicata. Magnitludo et statura D. lugubrinae. Species puleherrima et distinctissima. Caput flavum, sub- nilidam, postice latitudine prothoracis, supra vi- sum breve, antice modice productum, obtusum; vertice foveolis duabus parvis, transversim posilis impresso; fronte reclinato-declivi, longitudinaliter tri-suleata; rostro inflexo, flavo, apice infuscato; oculis sat magnis, reniformibus, convexis, in mor- tuis diluate ferrugineis vel glaucis. Antennae emar- ginaluris a (TR ere validae, flavae, sen- Sö incrassalae, articulo ultimo kal parvis, verruciformibus, dilute fuscis obsito, apice truncato, seta tenui, capillari; dilute fusca, antenna parum longiore. Prothorax brevissimus, dorso foveolis duabus, parvis, transversim locatis impressus; in mare supra flavus, margine basali utrinque et Sukel 116 tus nmiger; In femina flavus, margine basali utrin- gue id latera saepe leviter infuscato. Seutel- lam magnum, sub-triangulare, migrum (3) vel fla- vum (9), ad latera utrinque leviter rotondato- emarginatum, apice produclum, acutum, supra modice convexum, non carinatum. Hemelytra ab- domine dimidio breviora, obsolete, confertim pun- etulata, nigra, sub-nitida (5) dilute picea, apicem versus saturaliora, aplee truneala, angulis rotundalis, nervis tenuibus, modice elevatis. Alae incompletae, VIix ullae. Corpus maris nigrum, sub- nitidum; genitalibus magnis, apice apertis, margini- bus late rotundatis, superne lamellis duabus flavis, latere iunferiore convergentibus instructis; feminae nigrum, addominis lateribus ”subtus segmentoque ultimo supra apice flavis; genitalibus magnis flavis, superne tubo cylindrico, stylo nigro instructo. Pedes flavi; tarsis articulo ultimo nigro vel nigro-fusco. DeELPHAX lugubrina. In gramine locis humidis ad Alnaryd d. 10—16, "ad Asarum d. 29, 30 Junii, passim. Femina mare dimidio major, tota pallide te- stacea, oculis unguiculisque solum nigris; abdomine subtus utrinque serie e punctis parvis fuscis, va- gina lateribus apiceque infuscata. ”DeLrPeHAx pullula breviuscula, testacea, subtus nigro- varia; vertice obtuso; hemelytris abdomine multo brevioribus, nigro-fuscis, basi apiceque anguste tlestaceo-marginatis, apice late rotundatis, nervis granulatis; genitalibus magnis, oblongis, com- pressis, nigris, apertis. &. Long. 1:, lat. 3 millim. In gramine Jlocis paludosis ad Värnaby d. 29—31 Maj. individua 3 mascula legi. E minoribus. Primo intuitu D. lugubrinae si- millima, dimidio tamen minor, hemelytris tanturn bast apiceque nec ad suturam flavo-testaceo-mar- - 117 ginatis, ut et genitalibus oblongis, com pressis, ab illa bene distincta. Caput breve, flavo-testaceum, ante oculos nonnvihil productum, rotundatum; vertice supra paullo convexo, medio et basi utrinque fo- veolato, ad oculos anguste carinato; fronte recli- nato-declivi, fere plana, tri-carinala; genis superne flavo-testaceis, inferne nigris; rostro flavo-testaceo, basi tri-carinato, apice fusco; oculis reniformibus, modice convexis, brunneis. Antennae emarginaturis oculorum insertae, validae, testaceae, sensim inceras- salae, extrorsum supra tuberculis parvis obtusis, ver- ruciformibus obsitae, articulo ultimo apice truncato, seta tenui, capillari, dilute fusca, antenna nonnhil longiore. Prothorax brevissimus, transversus, antice inter oculos productus, sub-truncatus, postice late, sat profunde rotundato-emarginatus, supra paullo con vexus, flavo-testaceus, tri-carinatus, carina me- dia recta, lateralibus obliquis. Scutellum magnum, sub-triangulare, flavo-testaceum, tri-carinatum. He- melytra abdomine dimidio fere breviora, nigro- fusca, nitlida, basi apiceque tenuiter flavo-testaceo marginata, apice late rotundata, nervis elevatis, obsolete granulatis. Alae incompletae, vix ullae. Corpus subtus nigr um, parce testaceo-variegatum, abdomine supra Hlåv testaceo. Genitalia magna, oblonga, sub-compressa, nigra, tenuiter testaceo- marginata, apice aperta, supra et infra leviter emarginatla, segmentis relractis com posila, superne organo parvo, rotundato, testaceo. Pedes omnino ut in D. lugubrina formati, flavo-testacei, ungui- culis nigro-fuscis. ä DELPHAX moesta, In gramine locis umbrosis ad Bröms d. 4, Alnaryd d. 15 Juni, Dege- berga d. 8 et ad Esperöd d. 17 Julii. 118 DerPHAXx mutabilis. In gramine locis umbrosis ad Lyckeby d. 22 Junii, Degeberga d. 11 Julii et ad Kullen d. 20 Aug. — truncatipennis. . In gramine locis humidis ad Käflinge d. 5 Aug. — mMmesomela. In gramine locis humidis prope litora maris ad Lyckeby d. 16—21 Juni. — brevipenmnis. In gramine locis humidis ad Alnaryd d. 10—15 Junii. —— /forcipata. In gramine locis humidis et um- brosis ad Alnaryd d. 10—15 Junii. —— hamata. In gramine locis umbrosis ad De- geberga d. 3—10 Julii et ad Kullen d. 19 Aug. — palliata. In gramine locis humidis ad Lom- ma d. 12, 13 Aug. — tristis. In gramine locis humidis ad Få- gelsång d. 6 Aug. — elegantula. In gramine locis umbrosis ad "Ålhem d. 24 Maj. et ad Alnaryd d. 10— 15 Juni frequenter visa. Femina mare nonnihil major, dilute fusca, carinis capitis prothoracisque, scutello et pedibus albidis. DeELPHAx exigua. In gramine locis aridis ad Al- naryd d. 16 Junii et ad Degeberga d. 9 Juli. ; CENTROTUS cornutus. In fruticibus Betulae ad Alhem d. 23—25 Maj. et ad Lyckeby d. 7 Junii. LepraA aurita. In Coryletis ad Kullen-d. 19 Aug. individuum unicum legi. ÅPHROPHORA spumaria. In gramine ad Kullen d. 15—19 Aug. frequenter visa. campestris. In gramine locis aridis ad Ljung- by d. 3—5, Degeberga d. 7—11 et ad Kåseberga d. 25—27 Juli, passim. 119 ÅPHROPHORA eZclamatiomis. In gramine ad Lyckeby d. 16—20 Junii, parce. EuvPerix cuspidata. In gramine pratorum ad Alna- ryd d. 10-16 Junii; ad Ljungby d. 4, Esperöd d. 16 et ad Käflinge d. 5 Aug. ÅGCUCEPHALUS rusticus. In gramine ad Kälflinge d. 5 Aug. — Dbifasciatus. In gramine ad. Esperöd d. 18 et ad Sjöbo d. 29 Julii. — dispar. In gramine locis aridis ad Sjöbo d. 30 Julii, ad lågelsång d. 6 et ad Kullen d. 19 Aug. | DeLrTtocEPHALUS Vventralis. In gramine locis aridis ad Ljungby d. 2—5, Degeberga d. 7— 11 et ad Esperöd d. 13—20 Julii; parce. collinus. In gramine locis aridis ad Dege- berga d. 8—10 Julii et ad Lomma d. 18 Aug. "DeELTocEPHALUS impictifrons: oblongus, dilute flavo- virescens; capite lato, antice modice producto, rotundato; antennarum articulo primo ante api- cem infuscato; fronte immaculata; hemelytris ab- domine EADS apice ende leviter in- fuscalis; abdomine supra: nigro, subtus flavo- testaceo, vilta media longitudinali, nigra; pedibus parce fusco-variegatis; tibiis posticis intus linea nigra ornalis. AA. Long. 3:—4, lat. 135 millim. In gramine locis aridis ad Sjöbo d. 29 Juli individua 2 legi. D. pallenti proximus, capite latiore, vertice autice rotundato, fronte tota flava, immaculata, hemelytris apice leviter infuscatis ab illo bene distinetus. Caput dilute flavo-testaceum, supra vi- sum latum, breve, planum, antice modice pro- ductum, rotundalum, postice late rotundato-emar- ginatum; fronte rechnato-declivi, dilute flavescente, 120 immaculata, linea tenuiter impressa, transversa, a rostro distincta; geuvis rostroque dilute flavescenti- bus, hoc brevi, apice leviter infuscato; oculis ovatis, modice prominulis, fuscis. Atlfembad capite cum prothorace nonnihil longiores, flavescentes, arliculo primo ante apicem Reso. seta tenui, dilute fusca. Prothorax latitudine multo brevior, anlice rotundatus, postice leviter rotundato-emarginatus, angulis oblique truncatis; supra modice convexus, dilute flavo-virescens. Scutellum sat magnum, tri- angulare, flavo-vireseens, apice acuminatum. Heme- lytra abdomine fere dimidio longiora, flavo-vire- scentia, sub-hyalina, apice dilutiora, rotundata, fusco-marginata. Alae hemelytris breviores, albido- hyalinae, nervis fuscis. Corpus nigrum, pectore ventreque flavo-testaeeis, hoc vitta media longitu- dinali, ante apicem desinente lineolaque tenui utrinque ante marginem, segmentorumqne apicibus nigro-fuscis. Genitalia flava, margine pallido-pilosa. Pedes flavo-testacei; femoribus parce fusco-varie- gatis; tibiis nigro-punctatis, posticis intus linea tenui, nigro-fusea ornatis; tarsis fuseis, testaceo- annulatis. ATHYSANUS plebejus. In gramine ad Lomma d. 12, 13 Aug., passim. — (lineigerus. In gramine locis aridis ad Espe- röd d. 17, ad Sjöbo d. 29 Juli. stylatus. In gramine locis aridis ad Sjöbo d. 29—31 Julii individua nonnulla he- melytris completis inveni. Variat inter- dum linea longitudinali, a vertice usque ad apicem scutelli continuata, fusea. THAMNOTETTIX nervosa. In fruticibus Betulae et Coryli ad Kullen d. 16 Aug. parce. — 7-notata. In gramine locis utnbsgsis ad Kullen d. 15 Aug. 121 TyrurocysA aurata. In Urtica dioica ad Degeberga d. 7—11, ad Esperöd d. 13—22 Juli frequenter, ad Silfåkra d. 1 et ad Mar- gretetorp d. 21 Aug. parcius legi. aureola. In gramine ad Esperöd d. 20 Julii, rarius. — = Rosae. In gramine ad Lomma d. 12 Aug. pulchella. In Quercetis ad Kullen d. 16— 19 Aug.» passim. =TYPHLOCYBA gratiosa: angusta, dilute flavescens; vertice modice producto, rotundato; scutello pla- ga magna basali hemelytrisque vitta suturali ante medium fere abrupta, dilute fuscis, his pone medium dilute fuscis cum annulo communi al- bido; femoribus posticis ante apicem infuscatis. 5. Long. 33, lat. 3 millim. In arbusculis ad Kullen d. 16 Aug. indivi- duum unicum legi. Magnitudo et fere statura 7. Rosae, signaturis scutelli hemelytrorumque a conspeciebus facile di- stineta. Caput breve, crassum, modice productum, antice late rotundatum, totum dilute flavescens, immaculatum; oculis lateralibus, sub-ovatis, glau- cis. Antennae capite cum prothorace parum lon- giores, dilute flavae, seta longa, tenui, dilute fu- cesceute. Prothorax flavescens, latitudine dimidio brevior, antice rotundatus, postice late leviter ro- tundato-emarginatus, angulis oblique truncalis, supra paullo convexus, obsoletissime, crebre, trans- versim striolatus. Scutellum magnum, sub-trian- gulare, dilute flavescens, basi plaga magna, di- lute fusca, apice emarginata. Hemelytra angu- sta, abdomine dimidio longiora, apicem ver- sus angustata, apice rotundata, dilute flave- scenlia, sub-nitida, vwvittis duabus suturalibus, communibus, sub-cuneatis, ramulo tenui connexis, 122 fuscis; pone medium leviter infuscata, in fuscedine annulo sat magno, communi, tenui, albido; areola hemelytrorum tertia sub-triangulari, apice acumi- nata, sat longe petiolata. Alae albido-hyalinae, nervis apicalibus tribus. Corpus totum dilute fla- vum, immaculatum. Pedes graciles, dilute flavi; femoribus posticis ante apicem infuscatis; ungui- culis fucescentibus. "TYPHLocyBA maisella: angusta, albida; capite modice producto, obtuso; hemelytris lineis duabus lon- gitudinalibus, obliquis, flavis ornatis, apice fu- sco-variegatis el maculatis; abdomine supra pro- pe basin fascia transversa nigra; unguiculis dilute fuscis. 2. Long. 3, lat. $ millim. In fruticibus ad Kullen d. 18 Aug. specimen unicum inveni. Species pulchra et distincta, valde gracilis, tenera. Caput breve, crassum, antice triangulariter productum, apice obtusum, totum albidum, im- maculatum ; oculis lateralibus, sub-ovatis, modice convexis, glaucis. Antennae capite cum protborace nonpnihil longiores, albidae, seta tenui pallida. Pro- thorax latitudine dimidio brevior, antice produetus, rotundatus, postice sub-truncatus, angulis oblique truncatis; supra paullo convexus, albidus, sub- opacus. Scutellum magnum, triangulare, albidum. Hemelytra angusta, corpore dimidio longiora, albido- byalina, apice dilute fusco-variegata de maculata; singulo lineis duabus longitudinalibus, obliquis, fla- vis, una basi orta, prope suturam desinente, altera in medio longe ante apicem -in suturam excur- rente. Alae albidae, hyalinae, nervis concolo- ribus, apicalibus tribus rectis. Corpus albido-flave- -scens, abdomine supra non procul a bast, fascia transversa, nigra. Pedes graciles, albidi; unguiculis leviter infuscatis. 123 Iassus Lamio. In Quercu ad Räften d. 6 Ang. fre- | uenter visus. — Rubi. In Rubo idaeo ad Kullen d. 16—20 Aug., parce. — Fruticola. In foliis Carpini et Betulae ad Lyckeby d. 16—20 Junii, ad Ljungby d. 5—06 Julii frequenter visus. =JAssus prasinus: brevior, crassus, dilute virescens; capite triangulariter, obtuse producto; fronte superne tenuiter carinata; prothorace antice valde produeto, medio tenuiler, longitudinaliter cari- nato, postice late emarginato; hemelytris api- cem versus dilutioribus, nervis tenuioribus; ab- domine supra fusco-variegato; tibiis posticis prope basin macula parva, nigra. 29. Long. 3+, lat. 15 millim. Mas: minor, abdomine supra undique fusco- variegato. Femina: major, abdomine supra dorso tantum fusco-variegato. In Salicetis ad Fågelsång d. 6 Aug. individua nonnulla legi. In Westrogothia et Bahusia etiam inveni. Stalura et aftinitas I. Fruticolae, colore, capite antice triangulariter magis producto, prothorace antice magis angulato, postice latius, eviden- tius emarginato, hemelytrorum nervis lenuio- ribus, ab illo certe distinctus. Caput breve, cras- sum, dilute virescens, immaculatum, subtiliter, crebre punctulatum, supra visum triangulariter productum, obtlusum, margine basali undique sat elevatum; fronte reclinalo-declivi, superne longitu- dinaliter, tenuiter carinata, ante rostrum saepe luteo-bimaculata; oculis sub-trigonis, convexis, brun- neis; rostro testaceo, apice fusco. Antennae infra oculos foveolis sat profundis insertae, breviuseulae, 124 dilute virescentes, seta fucescente. Prothorax la- titudine plus duplo brevior, antice obtuse trian- gulariter productus, postice quam in I. Fruti- cola latius, profundius emarginatus, angulis obli- que truncatis; supra -modice convexus, subti- liter, crebre punctulatus, dilute virescens, sub- opacus, medio lonvgitudinaliter, obsolete carina- tus. Scutellum sat magnum, triangulare, dilute flavo-viresceens, a basi ultra medium interdum lineis duabus approximatis saturatius viridibus, apice acutiusculum, saepe flavescens. Hemelytra abdomine nonnihil longiora, dilute virescentia, sub-nitida, obsolete punctulata, apicem versus dilutiora, nervis tenuibus, saturatius virescen- tibus, apiåce ipso late rotundata. Alae albido- hyalinae, nervis dilute fuscis. Corpus dilute flavo- virescens; abdomine supra in mare erebrius, in femina tantum dorso fusco-variegato. Genitalia dilute virescentia, vagina feminae testacea. Pedes dilute virescentes; tibis posticis extus ad basin macula parva, rotunda, mgra, interdum deficiente, "tarsis apice dilute fuscis. "CHErmes (PsyYrrA) annulicorms: lutea, opaca, testa- ceo-variegata; antennis extrorsum nigro-annu- latis; oculis, abdomineque supra macula apicali, obscure brunneis; hemelytris sat magnis, obtu- sis, albo-hyalinis, margine interiore serie e ma- enlis nigro-fuscis, ornato; nervis dilute testaceis, duobus interioribus apice furcatis, petiolo com- muni nervo auxiliari adfixis; costa duplicata. &. Long. 3+, lat. 13 millim. ; In fruticibus ad Kullen d. 18 et ad Margre- tetorp d. 21 Aug. individua nonnulla inveni. Species pulchra et distinctissima. Caput sat latum, supra fere planum, luteum, erebre testaceo- variegatum , postice utrinque foveola mediocri in- oh 125 sculptun, medio longitudinaliter canaliculatum, marginibus canaliculae dilute flavescentibus, in ipsa hasi Så oculos, tuberculo parvo, rotundato, certo situ pulchre roseo-micante; ante oculos depressum, dilute flavescens, in processus duos porrectos, CONiICoS, produclum; oculis rotundatis, con vexis, obseure brunueis. Antennae corpore nonnihil bre- viores, tenues, dilute flavescentes, articulis 3—7 apice annulo fusco cinctis, ultimo toto fusco. Pro- thorax supra conyexus, luteus, antice lineis tribus, media recta, laleralibus obliquis et ante basin hemelytrorum tuberculo parvo, rotundo, dilute flavescentibus. Hemelytra sat magna, corpore di- midio longiora, albo-hyalina, singulo apice rotun- dato, in margine interiore a medio usque ad api- cem serie e maculis sex parvis, triangularibus, nigro-fuscis, anterioribus nonnihil majoribus; ner- vis dilute flavo-testaceis, duobus interioribus apicem versus furecatis, petiolo communi nervo auxiliari adfixis, ramulo furcae interiore antico flavedine cineto; costa duplicata. Alae albo-hyalinae, nitenles, nervis tenuibus, concoloribus. Corpus flavo-testa- ceum, albido-sericeum; abdomine supra luteo, ante apicem macula oblonga, brunnea notato. Pedes dilute flavo-testacei; tibiis apice tarsisque dilute fusco-annulatis. LEPIDOPTERA. MetuitaEaA Parthenie. Locis paludosis ad Ljungby d. 5, 6 Julii, parce. ÅRrRGYNNIS Paphia. In floribus Centaureae Scabiosae ad Sjöbo d. 29—31 Julii, passim. Vanessa Cardw. In locis aridis ad Ljungby d. 5, 6 Julii, rarius. ParaArGaA Megaera. In pratis d. 5, 6 Julii, passim. 126 LycAEnaA Ålsus. In locis aridis ad Bröms d. 4 Juni. TaEcra Quercus. In Quercu Blekingiae et Scaniae d. 15 Julii—19 Aug. passim, ad Kullen frequentius' visa. Doritis Mnemosyne. Locis elevatis in pratis Ble- kingiae passim ex. gr. ad Lyckeby d. 12—22 et ad Asarum d. 29—30 Juni. ANTHOcCARIS Daplidice. In campis aridis et arenosis ad Sjöbo d. 29—-30 Julii, parce. HespPEriA Linea. In floribus Scabiosae arvensis ad Kåseberga d. 25—27 Julii parce et ad Sjöbo d. 29—531 Julii frequentius visa. MACcROGLOSSA fusiformis. In floribus Lychnidis vi- scariae ad Lyckeby d. 16—18 Junii, rarius. Sestia culiciformis. In Betuletis ad Wernanäs d. 29 Maj., ad Alnaryd d. 13 Junii. SÅYGAENA Minos: atra, antennis distinete clavatis; alis anticis cyaneis aut virescentibus, maculis tri- bus elongatis, dilatatis, sanguineis, posteriore secu- riforme; alis posticis rubris, margine tenuissime nigrescente, fimbriis flavis; pedibus subtus flave- scentibus. 2. Long. al. exp. 30—34 millim. Sphlunx Minos Wien Verz. p. 45. Zygaena Minos OcHs. Schm. IH. 22. 2. — DuPONCH. Lep. Suppl. II. p. 40. T. 4. f. 4. — FREYER Neuere Beiträ- ge I. XV. p. 156. T. 86. f. 1. Var. a. maculis sanguineis confluentibus. Sphinx Polygalae EsPER Schm. T. 34. c. IX. f. 3. p. 222. Zygaena Erythrus Boisp. Monogr. d. Zygén. p. 28. et add. p. 1. pl. 1. f. 6. In floribus Jasionidis montanae et Scabiosae ar- vensis ad Degeberga d. 8—11, ad Esperöd d. 13— 19 Juli sat frequenter lecta. In Norrlandsängen prope Westervik Smolandiae a Dom. P. F. WaAur- BERG ante plures annos detecta. Litnostia Quadra. In Fagetis ad Esperöd d. 22 et ad Sjöbo d. 31 Juli, rarius. complana. In fruticibus Coryli et Betulae d. 15 Julii—16 Aug. passim frequens, ex gr. ad Ecperöd, Sjöbo et Kullen. —— helveola. In folis Fagi ad Sjöbo d. 29— 31 Julii, rarius. — Jlutarella. In gramine pratorum ad Sjöbo d. 30 Julii individuum unicum. — rubricollis. In Fagetis ad Norje d. 1, ad Esperöd d. 14—22 et ad Sjöbo d. 28— 31 Julii sat frequenter visa. — m”mesomella. In gramine et fruticibus passim, ex. gr. ad Esperöd d. 20 et ad Dege- berga d. 7—11 Julii. SETISA rosea. In Coryletis ad Räften d. 6, ad Margretetorp d. 21, 22 Aug. rarius in- venta. NupAria mundana. In frutieibus ad Esperöd d. 13 Julii specimen unicum. PsycnHeE granmunella. In Betuletis ad Wassmolösa d. 3 Junii individuum unicum legi. OrGYIA pudibunda. Ad Asarum d. 29 Juni speci- men unicum femineum legi. PYyGAERA bucephala. In Betuletis Blekingiae mense Junii, passim visa. GASTROPACHA castrensis, In foliis et floribus variis Blekingiae et Scaniae d. 12 Julii—14 Aug., passim. neustria. In fruticibus variis Blekingiae et Scaniae d. 14 Julii—12 Aug. passim. Harryia vinula. In copula ad Sandhammar d. 26 Julii semel legi. NortopontaA camelina. In Fagetis ad Norje d. 1 et ad Sjöbo d. 8 Julii, parce visa. 127 128 Heriauus hectus. In pratis Scaniae mense Julio vespere circum volat. CHELONIA Plantaginis. In pratis ad Alnaryd d.: 13 Juni. russula. In pratis Scaniae mense: Julio, passim. Emwypia. grammica. In - campis :arenosis ad Dege- berga d. 7—10, ad Esperöd d. 13—20 Julii, passim. PLATYPTERYX falcula. In Betuletis ad Wassmolösa d. 28 Maj. —— curvatula. In frutieibus ad Ljungby d. 4, ad Esperöd d. 13 Juli et ad Silfåkra d. 1 Aug., rarius, — = unguicula. In. Fagelis ad Sjöbo initio mensis Aug. a Dom. P. F. WAHLBERG sat frequenter visa. Captu dificilis. Larva in folus Fagi ad Sjöbo d. 26 Juli a me leceta d. 13 Aug. exclusa. HETEROGENEA Åsellus. Iu foliis Fagi ad Degeberga | d.: 10 Junii rarius, ad Sjöbo d. 29—31 sJuhi passim legi. In copula capta. CYMATOPHORA bipuncta. In lucis et pratis ad Ljung- by di 7 et ad Kåseberga d. 29 Juli. ADR Coryli. In Coryletis ad Esperöd d. 16 Julii. AGroris valligera. In campis arenosis ad Kåseber- ga d. 26, 27 Julii individua nonnulla legi. Die quoque circum volat. Noctva ravida. In truncis Fagi ad Degeberga d. 41 et ad Sjöbo d. 29 Juli. brunnea. Loco umbroso ad Esperöd d. 21 Juli. specimen unicum.. CHERSOTIS plecta, In fruticibus ad Esperöd d. 17 Jula. TRIPHAENA subsequa. In campis arenosis. ad Dege- berga d. 8 Julii individuum unicum legi. Tri- IE 129 TRIPHAENA pronuba. Ad Ljungby d. 5, 6 Julii sat frequenter visa. —— Fimbria. In campis arenosis ad Kåseberga d. 26 Julii specimen unicum inveni. ”Hapesa perplexa: alis anterioribus fusco-griseis, linea angulata ad marginem posticum flave- scente, adjacentibus maculis tribus sagittalis, nigris; alis posterioribus fucescentibus, intus dilutioribus. Long. al. exp. 30 millim. Noctua perplexa HäBsn. Noct. T. 19. f. 89. Text. p. 173. 4. Noctua carpophaga BorkKH. Eur. Schm. IV. 422. 169. — ScRIBA Beitr. III. T. 13. 169. Noctua lepida -EsPER IV. T. 132. Noct. 73. f. 2. Hadena perplexa TrRErtscH. Schm. V. 1. 306. 2. Hadena carpophaga Dur. Lep. VIL p. 3035. T. 92. I. 1. In floribus Scaniae ad Degeberga d. 8 Julii specimen unicum legi. Ad Ljungby a Dom. H. D. J. WALLENGREN passim capta. " Maisenia culta. Ad Margretetorp d. 21 Aug. indi- viduum unicum nuper exclusum inveni. ÅPLECTA occulta. In campis arenosis ad Kåseberga d. 25 Julii specimen unicum legi. TnraAcHEA porphyrea. Inu floribus Jasionidis montanae ad Kåseberga d. 26, 27 Julii observavi. ArPAMEA didyma. Ad Esperöd d. 20 Julii, parce. furuncula. In campis arenosis ad Kåse- berga d. 26, 27 Julii, vespere circum- volans a me capta. strigilis. In arbusculis ad Ronneby d. 26 Julii. 184: — BOoRKH. "Eur. -Schm.' V:öp. 223.::97. — BRAHM ' Ins. Cal. II | "1. 234. 148. — ZELL. Stett. Ent. Zeit. 1849 p. 209. 56. Geometra respersaria HuäBN. Geom. T. 23. f. 125 SA be 104.- 1: 540, 541. LG: Cabera -strigillaria ”TREITSCH: Schm. VI. 1. 348. 3. — ..DupP. Lep: VIII 41. p. 8. T. 171. f. 1. In Fagetis; ad Asarum d. 29, 30 Junii indi- vidua plura mascula legi. ÅSPILATESI petraria., In Pteride aquilina ad Bröms i; d. 5 Junii, sat frequenter. visa. lineolaria. Locis elevatis arenosis ad Kå- seberga d.:25—27 Julii, passim. Hoang lichenaria. In :Quercu ad Ljungby d. 5, ..Esperöd; d; 24 et ad Sjöbo d. 29—31 Julii passim. | ETS ST viduaria. . (angularia TuBc). In Fagetis ad ; byckeby, d.: 10, ad Asarum d. 28, 29 Junii passim, minus frequens, nearbonarid. Ad Degeberga d. 10 Julit in- : dividuum unicum detritum legi. : ÖROGALLIS elvnguaria.. In Quercu ad F "ågelsång d. 6 Aug. individua nonnulla inveni. Fipont pymarias ; In Pinetis Blekingiae mense .Junio. sat. frequenter visa. 153 CABERA exanthemaria. In Alnetis ad Tjungbyrdi 3 NYE Julit 2 punctaria. In Qnercetis ad Värnaby d734 i Maj., ad Lyckeby d. 6 etiäd Alnar yd d. 12 Juni. "CABERA trilinearia: alis omnibus' dilute ochraceis, lineis tribus -fuséis, media lätiore, reliquis” te- uuioribus quasi e punetis parvis formatis; mna- culaque parva obsoleta ante inedium ålbida, extus anguste abrupte nigro- marginatis. Long. al. exp. 29—31 amillim. i Geometra trilinearia. BorRKH. Schm. V. 502.253: Geometra linearia Hu:Nn. Geom. T. 13: fi 68;.£.- Cabera trilinearia ”TrErrseH. Schm, VI. 1.-367.713. «Ephyra trilinearia .DuP.- Lep. VIL 1:xp. 23.cT. 171. jé Gil KRT. PL. In Fagetis ad Alnaryd d: 10 Junii, ad Norje dif kad Sjöbo 'd. 29,30 Juliiy Parce. AcCIDALIA rubricaria. In campis Kd et arenosis ad Brösarp d. 12 et ad Esperöd d. fr 20 Julii, passim. candidaria. In pratis umbrosis ad Alhälrgå d. 13 et ad Lyckeby d; 19=:20 Junii. — lutearia. In pratis Blekingiae mense Junio passim; ex. gr. ad Lyckeby d. 10 et ad Ronneby d. 26 Junii. albularia. In pratis Blekingiae mense Ju- nio frequenter visa. ”AcIDALA subfasciaria: capillis prothoracteque gri- seis; alis auterioribus dilute murinis, fascia media lata, obsoleta, obscuriöre, dentata linea- que tenui ante -apicem, undulaåta, albida, fim- briis dilute fusceis; aålis posterioribus cinereis, 'atomis albidis adspersis, frmbriis 'dilutioribus. Long. al. exp. SOTNING In gramine SS ad Alhem” d. 24 Måj. et ad Bröms d. 5 Jåuii imdividua 2 legi. FNS PERS Nog VIRA SEKTEN FÄLTET SA sa EE Skr 134 Magnitudo' et statura Acidalhae albulariae,aliter eolorata ; "alis vanterioribus obscurioribus, dilute murinis, fåscia tantum media lata paullo obsceu- riore!,”posterioribus totis cinereis ab illa facile distincta. Caput squamis densis griseis tectum ; oculis rotundatis, amodice-convexis, nigro-brunneis. - Anmtennae -tenues, filiformes; iligro- fösvte, cimereo- nitentes. Prothords "griseo-squamosus. Alae ante- riores dilute murinae, faseia lata, media, trans- versa, öobsoleta, Hör dbddmsbre, margine ex- telsova late: sub- -triangularitersbi-emarginata; ante apicem-"lineis' tenuibus undulatis,” albidis et ante fimbrias linéola tenui nigro-fusca;subtus murinae, immaculatae; fimbrus dilute fuscis: ”Alae posteri- ores -cinereae, "atomis 'erebris 'albidis dense ad- spersae, fimbriis” concoloribus: Corpus squamis griseo-nitlentibas tectum. Pedes nigrör -fusci, squa- misgriseo-nitentibus'vestiti. YrsireTEs elutaria. In Coryletis ad TR d. 16— 23 Julii frequenter visi impluviuria.” Ta Alnetis locis påladeds ad Värnaby 'd:-29--31 Maj. [ögorHORA hewapteraria. In pratis ad Alhenv d: 26 te Måaj. individvam unieum "legi. TARENTIRS vebulmia!” Tn Coryletis ad PSpOrR d. 465 Jur undularia. In Drar ad Tre di=29 Juli. — =bilinearia. In pratis Blekingiae mense Ju- | 20 mio frequenter "visa. CipaRra fulvaria Tu” Coryletis ad Pspergd d.- 21 ;et-ad” Sjöbo” d. 29,30 Juli, Parce: RR RR mn Fagétis ad Sjöbo d. 28029 001 Juli; ad Silfåkra vd: 1 Aug:, Passinm. "CiPARIA picaria: alis anterioribus” nigro-fuscis, fa- scitS od tabusalbidis, "öfdulatis; "una arte basin 1335 a 0bsoleta, altera ante apieem;lata ornatis, fimbris Ianigro-maculatis; alis posterioribus dtonnis fuscis vadspersis, longe! ante marginem fasciu angusta, obsoleta, 'undulata, dilutiere., Long. al, exp. millim. Geometra picata HäsN. Geom. 'T:184. 1.433! Cidaria picata FREITSCH. Schm. VI, -2::193. 29,:— DuP. MAREN VILLA, 320... A94.cf 4 In Coryletis; ad :Esperöd..d; 21-Julii speei- men unicum a E; H.:G. BoHeEmas -Jectum. Canaria ferrugaria. Inv (campis. aridis. ad Ljungby NE d. 3 et ad, Degeberga d.:7 :Julii. a ocellaria. In Fagetis ad Sjöbo d:; 28 Juli; parce. — miaria. In Quercu ad Esperöd d. 17 PRE — molluginaria. In pratis ad Alnaryd d. 44 Junii. — = alchemallaria. In pratis ad: Degeberga d. 11 et ad Sjöbo d; 34 Juli. XÖIDARIA flexuosaria: -eapillis. prothoraceque SO reis; alis anterioribus: fusco-griseis, fasciis dua- bus sat latis, dentatis, una ante medium ob- soleta, altera pone medium evidentiore, linear que tenui undulata ante apicein, albidis, fimbriis griseis; alis posterioribus cinereis, fasciis, duar bus, transversis, tenuibus, dilute griseis. Long. al; exp. 21 millim., In Coryletis ad Ronneby d. 26 dk indi viduum unicum legi. då Acid. albularia parum, minor, alis angustiori- bas. Caput squamis: densis, cinereis-tectum.; oculis rotundatis, modice convexis, brunneis.. Antennae tenues, filiformes, nigro-fuscae, cinereo-micantes. Prothorax cinereo-squamosus: Alae janteriores mi- nus. latae , fuosco-griseae, fasenis duabus sat, lats, transversis, dentatis, una ante medium bobsoleta, 136 altera pone medium, evidentiore . lineaqué tlenui ante apicem, SAS albidis; apice maculis par- vis fuscis, elongatis notatae; fimbriis:griseisz; alae osteriores dilute einereae, fasciis duabus! undu- latis, tenuibus, griseis' ornatae, margine fusco- maculatae; fimbriis cinereis. Corpus supra squa- mis cinereo-, subtus albido-nitentibus vestitum. Pedes sub-argenteo-squamulosi; tarsis fusco-an- nulatis. a ZERENE adustaria. Inu Quercetis ad Ljungby d. 5 Had Juli. ; Ok gr -— ; albicillaria...oIn -pratis;sad Ronneby d. 27 Juun imndividva 2 legi. ——- rubigmaria. In pratis ad Käflinge d.5 Aug. — - grossulariaria. In frutietbus ad Esperöd d.: 14—20 Julii, passim. Minoa nmivearias In campis Trifoliorepletis ad Ljungby d.. 4, 5 Julii, passim. IvArA amataria. In gramine locis aridis ad Sjöbo d. 29—31 Julii, parce. —— remutaria. In pratis ad Esperöd d. 14 Juli. — meanaria.. Ad Sjöbo d.:30, 31 Julii ve- spere eircumvolans; sat frequenter visa. — ornataria. In Coryletis ad Alnaryd d. 12— 15 Junii, passim. —— momliaria. In pratis ad Kullen d: 15— 19 Aug. , parce. HERMINIA tarsiplumalis. In horto ad Ljungby d. 4 Julii specimen unicum: legi. — barbalis. + In pratis: umbrosis ad Enekeby d.; 16—23-et ad Ronneby d 26 Juni. Hypensa erassalis. In pratis ad Alnäryd d. 13 et ad Ronneby d. 27 Junii, rarior. XScopurA dentalis: alis anterioribus fusco- olivaceis, lineolis albis racHantibus ornatis; fimbriis lon- -gis, albis, -fusco-notatis; als posterioribus als 137 wobidis, extrorsum fusco-variegatis, limbriis albis, immaculatis. Long. al. exp. 28—30 millim. Pyralis dentalis Hisn. Pyral. T. 4. f. 25. S. Text. p. . — Wien. Verz. p. 120. Noctua fulminans FABR. Ent. Syst. II::2: 104. 311. —. Phalaena ramalis FABR. Ent. Syst. HI; 2. 230.-378: Crambus ramalis FABR. Suppl. 469, 28. "Noctua radiata EsPER Schm. IV. p. 374. T. 126. f.:2,3. Scopula dentalis TRrRErrscH. Schm. VIE 54. 1. — ZELL. Isis 1847. 566. 208. — Stett. Ent. Zeit. 1849.221. 14. Odontia dentalis DuP. Lep: VIII. 2..p: 85. T. 215061. Locis aridis ad litora maris prope Kåseberga d. 26, 27 Julii individua nonnulla legi. In Gott- landia ad Hoburgen d. 24 Juli in Echio vul- gari sat frequenter visa. Observ. Variat interdum ”alis posterioribus, fimbriis exceplis. albidis, tous nigro-fuscis. Scorur.A prumalis. In -pratis ad Esperöd d. 21 et ad Sjöbo d.: 30 Julii, passim. is frumentalis. In campis ”Trifolio repletis ad Ljungby d:;4 Juli individuum unicum nuper exclusum et ad Kåseberga d.: 27 Julii specimen detritam imveni. — umbralis "Huss (olivalis FR.) In pratis um- brosis ad Degeberga d; 9 Julii, rarior. XScorPurA aerealis: alis anterioribus' murinis, ante apicem :fascia -flexuosa, dilutiore plus minusve distineta; posterioribus fuseis, immaculatis vel faseia media pallida decoratis: "Long. al. exp. > 24, 2 19 millim: Pyralis aerealis HuBN. Pyral. T, 7. f. 44. Scopula suffumalis TREITsCH. Schm: VIL 68: 12. Scopula opacalis ”TREITSCH. Schm;:' VII, 68: -14. —DuvP. Hep. Vv HL 2. 98-FING210,. TOO Pyralis opacalis HuäBN. Pyral. T. 26. f. 169. &, 170. 8: In campis arenosis Scaniae sat frequenter visa; ex. gr. ad Brösarp d. 12, Esperöd d. 16— 20, "Kåseberga et Sandhammar d. 26—29 Julii, ScoPur.A margaritalis. In campis Trifolio repletis ad Ljungby d. 3—5 Julit; passim. Borys fuscalis.. In ;pratis umbrosis vad: Alnaryd d. | 16 Jun; Parce. "Borys pascualis; alis anterioribus supra exalbidis, costa sante apicem.punctis nigricantibus, annulo, macula reniformi majusculis strigaque dena lutescentibus, subtus-nigricanti-pulvereis; obseu= rius” venosis- signalisque.. Long. al. exp. 22—24 millim. Pyralis lutealis? HuöBsN. Pyral.T. 22:f. 145, Botys pascualis LiEnIG ZELL. Isis! 1846. 206. 2. — HERR. SCHÄFF. Pyral. p. 41. i In Rosis ad Esperöd d. 20, ad Kåseberga d. 28 Juli rarius, ad Fågelsång d. 6 Aug. fre- quenter lectus: Borys verticalis. In pratis ad Kullaberg di 15 — 19 'Aug.; parce. — =: hyalinalis. In Fagetis ad Degeberga d. 8 Julii; passim. urticalis. Ti Urtiea dioica ad Ljungby d: 3—9 Julii; frequens. Pyrausta purpuralis. Tocis aridis in. gramine- ad Kåseberga d. 24—26 Julu, passim. cdespitalis. Inu gramine locis aridis ad Kå- seberga.d. 25—2'7 Julit, parce. HeRCcYNA feslailelie In Coryletis ad Värnaby d. C 29 Maj., ad Kåseberga d. 25 Juli, EG palliolalis. In Blekingia paree. Larvae- ad Lyckeby in Oxyacantha lectae ad Espe- | röd d. 16—20 Julii ”exclusae. CHorrurIS alternalis. In Urtica dioica ad Esperöd d:.16—20 Julii sat frequenter legi.- Cramsus orsmalis. In campis graminosis ad. De- »Ageberga -d. 8310: et: ael RIO d. 18 Juli | on RR 139 €xAMBUs påscuellus. Iu' locis Ängs ad Brösarp d. 12 Juli. JE inquimatellus:' Vär. obscura in gramine lo- cis aridis ad ”Käflingevd. 5 Aug. fre- quenter "visa. chrysonuchellus: In eampis graminosisyari- disvad Lyckeby dd: 6-Junu. fir a "CRAMBUS geniculeus: alis anterioribus: acutis,' pal- ”lide - cinereis eriseisve, dorso date skdliskäneis, strigis duabus fuscis, priore ad venam löda nam fusco-maciulata, posteriore distinetiore; val- de angulata; fimbris orichaleeis; Long, alvexp. 22 millim. ”Crambus geniculeus HAWORTH. Crambus angulatellus Dur. Lep. Xp. 118. T. 273. [. 1. — ZELL. Isis 1847. 28. 148; 753: 320. -Crambus, suspectellus ZELL. Isis 1839. p. 174, 45. In gramine pratorum ad Kullaberg d. 19 Arg. individuum unicum' legi. Observ. marginatis, posteriore tenuiore, ser- rala, puncetisque duobus strigulave venae trans- versis, fuscis; posterioribus fusco-griseis. Long. al exp. LÖS fe Phycita bistriga HAWORTH Söp Illustr. IV: 305. 8. Epischnia rutilella ZELL. Isis 1839. 78. 1. -— 1843. 1. 35. Cryptoblabes rutilella ZELL. Isis 1848. 645. 1. In pratis umbrosis ad Ljungby d. 3—)5 et ad Esperöd d. 21 Juli, rarior. HäsN:; ; Tin. T. 55. (274, 275) 374, 373. — FREYER Stett.:; Ent., Zeit. 1847. :p. 22. 7 Phycis janthinella Zinck. Germ. Mag. II. 146, 22. — FiscH. RösL. Microl. I. p. 48. T. 28.f 1. å—e. — "TRETSCH. > Schm; AXN.01.7488. :35:5== sDur:oLep: 'X. 331. 8; sub Nephopteryx anthinella ZELL, Isis 1839. Pp: 179, 5. — > 1846. p. 752. —, 1848. p. 882. 12. — Isis 1848. RE 144 Ir plantatione Pinicad KäflingespropecLon- dinum Gothorum d::3 Aug. sat:frequenter capta. PEMPELIA carnella. In > cam pis: arenosis; Scaniae-pås- "sim; ex. grad Brösarp d:12, ad Esperöd -d. 16 Julii rarius, prope Kåseberga: in cöllis arenosis d: IT Juli frequen- | tius legi. 5 XPEmpPEniA subornatella: > alis"anterioribus dilute brunneis, costa, fascia prope basin strigisque dua- bus allas. anteriore angulata, posteriore sub- arcuata, puncto gemino, nigro; albido-cineto, serie punctorum nigrorunm ge oc al. exp. 18—20 KR Phycis :subornatella Dur. Lep. X. p. 287. T. 283. f. 5. Pempelia serpylletor um ZELL. Isis 1839. | ; Pempelia subornatella ZELL. Isis 1846. p. 768: ka = Stett: Ent. Zeit.” 1849: 317: 32. In campis aridis ad Degeberga d. Brösarp d. 12 et ad Kåseberga d. 25—27 Jann, passim. In Gottlandia sat fr equenter visa. — PEntHISA salicana. In Coryletis ad Degeberga d. 7 Juli. variegana. In Cslyrads 'ad Esperöd d. | 17 Juli. a: i Ffa —— roborana. In foliis Crataegi Oxyacanthae ad - Sjöbo "d...31 Juli et ad Kullen d. 15 Aug., passim. ”PENTHINA suffusana:> alis anter fobi albis, abrupte fuscis, apice ferrugineo-fucescentibus, macula anall, tianpulafftierö ferruginea, lituris plumbeis SiCidata Long. al. exp. "14 millini. 7; Penthina suffusana KvHLW. ZEU. Isis 1846. 211. 11. — CE9 Ent.' Zeit: 1849:' 2397 19: In Coryletis ad Esperöd d 15 RA Parce. In 'Gottlandia' et Kinnekulle etiam legi. "FPENTHINA = 145 PENtmNA: ocellana. In Fagetis ad Sjöbo d. 2251 Julii frequenter Visa. Coryletis ad FA d. 14-20 sång d. 6 et ad Kuben d. 17 20 Aug., påssim. — zylosteana. In Coryletis et Quercetis ad Räften 'd. 6 et ad Kullen "d. 17 Aug. —— adjunctana. In Coryletis ad-Esperöd d. 0047-19 Juli, parce. ; jar ser pinnamomeona. In Querew et Fago ad Sjöbo i d." 29.31 Juli. 220 corylana. Ti Quercu ad Kullen d. 15— 20 FOIIONSA äg, påssim. I "pribeana. In frötieibus Quercus et Fagi ad "Esperöd d. 14— 21; ad Sjöbod: 29 Julii. Ta viburnuna. IT "Pagetis ad Sjöbo d. 29-31 Jalu. cinctana:r In, gramine- locis SUS on) Ljung- by da2—=5, ade Degeberga d. 8—11 Julii, passi m. 7 "DoprrrRx strigana: "alis”anteriorioribus supra fla- 'tvescenti-aureolis, ' nitidis)' fasciis 'duabus obli- quis, undulatis maculaque postica magna late- 'rali, cinnamoömeis, subtus: fasceo-marmoratis; alis posterioribus dilute cineraseentrbus, fimbriis albidis. Long. äl. exp: 187 till a Fortrix: strigana. HöBN, | Torbr.,, T..-22., f.i141,, Q1— TREITSCH. ; Schm;, V II, ;80. ,23: — Due. Lep. IX: p. 480.; T, 261. £ 4,.—, ZELL, Isis 1846;:220. 16. — Stett. Ent. Zeit. 1849. 241. 37. Tortriz gnomana Wien. Verz. p. 127. In gramine locis aridis ad Brösarp d, 12, ad Esperöd d. 16—18 etrad Kåseberga d; 23— 27 Julii passim, In Gottlandia ad Wamblingbo etiam degi. TorTtrux . Lecheana, i In, Quercetis sad Ljungby d: 2 dv frequenter visa. Ut Baumanniana. , In, gramine locis paludosis log] ad iLjungby; d., 2—5, adv Esperöd d. 16 wc Jukit, iparce, TE FiNfnnleggana. In Coryletis ad. Esperöd d, 144—20 Juli. —— Holmiana, i In; Quercetis ad Kullen d. 17 Aug: ÅRGYROPTERA pratana. Inu gramine loeis umbrosis d. 29—31 Juliiad Sjöbo frequentissime visa. speculo.. aureo-migro Slriato; alis, postertoribus fusco-griseis,. fimbriis dilutio- i ”Tibus. Lo; 8: al. BP ÅG millin. FRIES ig usPortrix” spléndana Huss! Törtr T. 6.1 31. + Zen. Stett. Ent. Zeit. 1849. 246. 79. EO OTEL ocCarpocapsa. splendana ;TREImscH! Schma Y. II. 163. i230- fre Lep. IX. Dp. 202.01. 248... dor. LELL. ISA 1846, p, 235. 3. nav llla 8 ramine loco arido ad, Kåseberga d. 26 Juli IE unicum inveni. ”CARPOCAPSA. [agiglandana: neapite fumoso; Alis; an= sterioribus fusco-cinereis,. spatio basali angulato, -nigricante, speculo äSOlela apice; anugulogue inlerno fuscis; alis posterioribus ;fumosis,, ma- Fris margine « interno albido. fimbriisque anguli ”anaälis nigricantibus. al. xPe 1719 .millim, Carpocapsa fagiglandana ZELL. Isis 1847. 668. 277. "In Fagetis åd Degeberga d, OT et ad Sjöbo di 29 E31iJulii, passim. | SCIAPHILA HAtsöntana In fr uticibus ad Väfnaby d. 30 Maj. i XSerwpHina "segetana: capite pröthoraceque ockra" cecis; alis anterioribus pallide ochråcets, fascia sub-basali >angusta,”fracta;” faseia ”postica ”anu- tice late furcata strigaque” märpginis pöstice,'ob- ' scure > ochraceis; alis posteriobuas griseis) Basi dilutioribus. Long. al. exp. 16—17 millin. Vär. a. fascia aämteriore i: medio rupta:” IOITIÉ Sciaphilå segetana ZELL. Isis 1847. p. 670. 280. j In gramine campis arenosis ad Sjölo' indi- . vidua 2 inveni. Secundum Dotn: ZLELTER ill Sici- hia lecta. " PAEDISCA grandaevana: magna; alis anterioribus fulvescenti- STiSCIS, Eréblfe albido- fuscoque mar- moratis; ?Hostéfökibus fusco- ETISekS, fmbräs äalbidis. Tidig all exp. 222-28 millim. V Påediséd 'ytandåevåna LIENG ZRu. Isis 1846. 208. id Paedisca Tussilagfinan&! HERR. USCHAFF. 24027 div 450 In Iitore -”maris ”arenoso "prope "Kåseberga foliis Tussilaginis spuriae insidentem' ad. SÖN a Julir'sat frequenter legi. TA PArviscea dissimilana. in Cor bkötds ad Alnaryd Lå 12-014 Juni, parce:- "PAEDISCA graphana: alis anterioribus KE ve macula-ad margimem internum lunulisque' co- sistalibus :albis; -ocello apieis...dilutiore; npigro- punctato; alis posterioribus cinereis. Long. al. ex po Ttomillim. Puedisca SL TrREITSOH. NN. 3: 96: — en Isis 1846. 237. Grapholitha R DuPr. Lep. IX. p. 5366: T. 266. 3 In gramine” campis aridis ad Kåseberga d. 27 Juli. PAEbisca corticana, In truneis SO 2 Räften d: 6 Aug. Pazrpisca frutetana. In Betuletis ad Alhemcd. 23 25: Maj. GRAPHOLITHA Siiceana. In truneis Fagi ad Sjöbo d. 29 Julii, parce. campoliliana. Inu frutieibus ad Alnaryd d. i3 Junn. ; fr Penkleriana. In fruticibus ad Alnaryd d. i7 Juni. FGRAPHOLITHA hithozylana: palpis compresso-dilata- "tis, flavidis, apice cinereis; tibis quatuor an- " terioribus sco maculatis; alis anterioribus Jreinnamomelsy,! fasetia ante medium angulata, albida, speculo obsoleto; Posener EE > Long. öåt exp. 14 Hild Grapholitha lithoxylana Dur. Lep. IX. p. 291. T. 250. f. 7. — ZELL. Isis 1846. 24t- 10. Tortriz lithoxylana ZELL: Stett. Ent. Zeit. 1849: 250. 109. In "Quercu ad Esperöd d418—20 Juli; pas- sivr. In Gottlandia ad ”Gothem sfrequenter legi. Löt ÅGRAPHOL YrHA Mitterbachersana.. In, Coryletis ad Espe- Ne T8 frödisduastSan20 Juli oruivslieevtT sjdtdol "GRrRAPHOLITHA Gimmerthaliana:,, alis, anterionibyt | griseis, /axea sbasalig posticenangulata, fasciague badis argenteo-marginatisy! apice Chadiis; alis uposterioribusd fusco-griseis, extrorsum obseurio= oribus: Long. al; exp. 10— 11. millim. Ne Gimméerthaliana ”DIEnNIG ZELL Isis 1846. f MM. Väs Tila öcis humidis in Vacciniouliginoso ad;Ron- nebyrd: 26,27 Junii,, paree. In Smolandia: ad Anneberg ante plures annos legi. AGRÄPHOLITHA -vaccmniana :" Julisraänterioribässvarcu hb basali -postice: obtusangulo, fascia post medium apiceque brunneo-fuscis, ceterum argenteo-cine- reis, costa albida, fusco-strigulata; -alis. poster rioribus fusco-griseis, fimbriis dilutioribus heng: åk expodO0. millim, Grapholitha vacciniana 'TISCHER ZELL. Isis 1846. 248. 18. Locis paludosis ad Ronneby d. 27 Juni, parce. "(GRAPHOLITHA cuphåna: alis anterioribus angustu- lis, acuminatis, subfalcatis, fucescénti-cinereis, hasi fasciaque angusta, postice in medio angulata, brunneo-fuscis; AS posterioribus griseis, fim- bris Aids Be CoxiS sericéo-cinereis. Böng. al. exp. 10—114 millim. "Grapholitha cuphana Dur. Lep. Suppl. IV: p. 150. T. 06385 UTA bi — TIsScHER in litt. "ZELL.OIkist1846. 14500: Tortrizx cuphana ZE, Stett. Ent. Zeit, 1849. 246.182. 0 dn ,campis elevatis arenosis ad Kåseberg ga d. Mö: 27 Juli, parce. 201 OFemina minor avitlistixctiusypieta. HARAPHOLVGHA - /febeana :I an wuuta, består palpis- que salbidis;7alisydanterioribus.,obtusis ,;fuseis, 152 - RE TE santes apicem quatuor manus; ;tlalbidis,» faseias: gemina:! media -cuirva, fa irloong. adukpsr8-s91mitligrvssss suypsNge Grapkolitha flexana' ZELL 'Stett: Enb Zéet.' 1829: 281. 132. In Fagetis ad Lyckeby. d: 20 Jani parce, ad Degeberga dr a del et ad. Sjöbo d. a 30 Juli frequenkpas legi. , SEPHIPPIPHORA argyrana:- alis antbrio can g sub-rivulosis;” postice ”argewteo-strigosis, fascia niedia abbreviåtay: bipartitaalbida; costa ar- genteo-strigulata; rlig posterioribus: Ra -dHongiballseepdi 12 tmuakiets -ocDkåsb Arv ; Tortriz ergyrana "Hörn. Forte T. '8U PA . Grapholithu ergyrena ”Tiertsch.s Schm.: vil 22315 :46. Eplappiphora argyrana,:Dur, Lep: IX. p: 520: T: 263: fi 6. Pseudotomia strobilana. STEPH.,p.: d79:ot Zirophora strobilella. Curtis p. 168: In -freutierbus.ad Värnaby d..2 sJomiy NE viduuin umeum leg: Prope Holmiam set in Ba- husia etiam a me Hrventa. EPHIPPIPHORA 6 In locis aridis ad Alhem ss SIR Maj., passim. PHoxoprEniIs ramana. In Betuletis ad Wassmoöolösa Ua NO) Maj. 'et ad Tyckeby d. 6 Juun. TERAS efractana:” AT Kullen” dl. 18 Aug. specimen HeT0s 9 unfteum leg). ; Cb éitrana: SS ”ätlterioribus glaucéscenti- >” ockröleucts, Hturis” maculisque” 'Värlis Mavicanti- 2 Bas) 'Speculö ärgénteo nigro-striato; alis posterio- fibgs fusto-griseis, fiimbriis albidis0t capite pal- "pisque” al bid. "Eöng. Säk exp. 16 millim. Pröktrix citränd Hörn. "Tortr.' T. 29, fo. 185, SE Cochylis citrana TREITSCH. 'Schm” PVE ' p. 273: IT. 6 SDUrsfepANerp 401. Dröm: 5 i S i idgraminie doets avidislkad: Tösperöd ida ON JE et. sak ikkäfltuge! disd Anges 153 ' "Cioenywus "angustanarsaliss anteriorsbus dilutve ochra- poeeisy lurgenteo-variegatiss; faseia obliqua media apiceque castaneisy 'ärgenteo-maculatis, fimbrius ockuseis ;palis ;posterioribus ,cinereis,.extrorsum ob- scurioribus., Long, al. .exp. 14 millim. | Tortrix angustana ;Hunn; Tortr. .T. 12. f. 74. — ZELL: Stett. Ent. Zeit. 1849. 285. 169. Cochylis angustana ”TRrEirscH. Schm. VII. 284: 11: — | I CURTIS! Up; 11725 20.:— DuP.vLep. INO Up o4212.T. sivek! 2I7Pda Ur) AELL Isis 18403 2650 17 16 dirogramline docs: ardis ads Käflinge d:ii5 Ang. InisSmolandia:el:Westrogothia -etwimv legi. XCocHYris dubitana: alisianteriotibus salbidis ;såb- argenteo-micantibus,,. basi apiceque macula «sal magna dorsalivabagueminore lateralt nigro-cae- I vuleseentibus; alispposterioribusgriseis, fimbriis cinereis. Long. al. exp. 14 SSE Tortrix dubitana Husn. Tortr. T. 12. f. 71. Cochylis "dubitana ”FreirscH. Schm. VII 283.710. CurRTIS : 172. 17. — DuUP. Lep. IX::p:: 420.-Ti 257: f. 1. — ZELL. Isis 1846. 265. 9, Eupoecilia dubitana STEPH. p. 191. In gramine Jlocis aridis ad Kåseberga d. 95 Juli. "CocuHyris furcana: capillis palpisque Hulnke ochra- ceis; alis anterioribus;ochraceis, strigis, albido- nitentibus variegalis, medio : fascia relrorsum obliqua, utringque abbreviata, macula parva anr gult: analis lineolaque tenul postica brunneis, limbrius albis; alis posterioribus cinereis, fimbriis albidis. Long. al. exp, 12: 13. millim. 3 >, In campis aridis ad Degeberga d. ;7, ad käpe röd d. 14—18 Julii, parcé. In Gotllandia,d 3 18—23 Julii frequenter legi. ; Statura et: similitudo. :€ SYhamksbnsmwte, ab illa cblovermagis 'velraceo, faseva alarumobrubnea, latiore, extrorsum abbreviatå bene distineta.”Caput 154 dilute ochraceumjanterdumnalbidussquamosum;: pål- pi subtus,bdilute: fuseis, estipra:sochraceis;-oeulis parvisis rotubdatis; mödice: conxexisanigFris. An- tennae corpores sfere -dimidios rbrevioressoitenues nigro-fuscae, bast monnihil .erassioresjsubtussdense, breviter eiliatae” Prothoörax> dense ocliraceo-squa- mulosus. Alae anteriores versus apiceni honnihil latiores, Squamis densis.. ochraceis tectae, slrigis argenteis vari egatae; prima, anle medium lrans- versa, retrorsum” nonnihil- flexa,; secunda pone me- dium sat lata, inaequali, itidem transverså; tertia ante apitem” obligjua ad "mårginem anteriorém bre- viler furcala, praeterea ”fascia fere in medio sat lata communit, retrorsum öbliquå, ad median älae continuata, macula parva, triangulari; in angulo anali hneolaque tenui, longitudinalti, ”postica, bruän- nes, maculis tribus öblongis, costalibus, prima Eg basin, secunda'' 'in 'medio et tertia ante api- em, dilutius brunneis, interdum obsoletis; finrbriis cerassis, bast: dilute -oehraceis: extrorsum ”albidis. Alae posteriores cinereae, fimbris albidis: Corpus nigro-fuscum, eimereo-squamosum. Pedes argenteo- micantess: tarsis ;obsolete fusco-annulatis: SÖK vs rubellana:” alis dfiterfolibls carneIs, intus dilutioribus, faseia media obliqua, lineari, brån- LICnBD posteérioribus fuscis; capite albido. ” Löng. al. exp. 11—13 millim. Tortrix rubellanar HuäBN. Tortr. T. 36. f. 285. Af. 287. a > 9 — ZELL. Stett, Ent. Zeit, 1849. 285. 169. ”Tinea .ewWiellå HuBN. Tin. T. 26. f. 180. Text. p. 63.28. Cochylis rufociliana: CURTIS Pp I721413. ;-Cochylis "rubellånas EreitscH. ,Schim. .VHI- 279: 7.— DuP. IX. p. 416. T. 238. RT 2. TS, ÅELL? Isis, 1846. 2604. 3. Ii sgramine-locis aktldis sek sAlamtyd da Maj. sEny Smolandia) Gottlandia et Hallsta tempore veehalrosabofrequenterivisaari2O oxodim fr | X 155 APAUNEPORIA pseudobombycella :>eapillis .dilute> ochba- ailiceiss;>alisanterioribus oblongis; nitidulisj Hvidis, bv diluve sfusco-tessellatis, frmbrits "Zriseis; alis po- svar RN cinereis. "Long. alv expw416 millim. ESR 'pseudobombyeella ”Häss. Tin. "T. 310 21205. bun2s-Bhos6lod. 3823) Pr sTeitripl 179:-—1] ZiInoKci Germ. Mag. I. p-,36. pa rn glabrella Ocus. Schm. IV. p.-199. 8. "Psyche pseudobombycella TREITSCH. Schm. X. 1. p. 169. — 2 00 FiscH. Rösr. Mierol; p. 80. T. 37. f.' a.—p. ler pseudobombycella 'ZEtL: Stett:> Ent. Zeit. 1850. Bil19d 50:19: ord dö frutieibus ad. Ljungby. d. 4. Juli. ,Prope Holmiam, mense., Junio. parce. visa. InGURVARIA,, masculella. In fruticibus ad Jyckeby d. 6 Junil. "INGUR VARIA Zinckenu: .antennis. & pectinatis; Ca- -opillis lutets, salis.;anterioribus , virescenti-fuscis, ;.costa. .concolore, maculis. duabus dorsi exalbidis. Long. .al...exp., 12 millim. -Tinea Zinekenit ZELL. Isis 1839. 183. 7:.— Isis. 1846. 272..7; — Stett. Ent. Zeit. 1850. 60. -7. Tinea masculella Wien. Verz. 143. 28. "Tneurvaria Zinckeniella Dur. Cat. 355. Incurvaria Zinekenmii ZELL. Bion Ent.- Vi-3052215 dn fruticibus ad Alhem d. 24 Maj. In Both- nia ortentali etiam ja me lecta. INCURVARIA Oehlmanmniella. In Betuletis ad Ljungby d. 2 et ad IEspenöd de 17 Juli, — = praelatella. In Fagetis ad Degeberga d. 9 et ad” Esperöd 3 16 Julii. TinpA fulvimetrella. In Fagetis ad Lyckeby .d.;20 Junii ndräde unNicunmk To 7 pelliohella. Ii” dömibus ad Djangby'd. 2-5 : Julii frequenter” visa: crataegella. In foliis Oxyacanthaesad Espe- fan ms srödld! £ö--R2260 mi frequeiwter visa. Tu Omberg Ostrogothiae'setiam Icoptoser degk £56 "ÖGHSENHEIMERA | vaculellar. ca pillis Tongis, scinereis; antennis bast crassis, extrorsuini. ténuioribus; stalis, anterioribus;angustulis;nigrosfuseis; soquaermis + magnis >! oblongis;«- Sandjale [oclaotg ed adspersis, suipice obtusis ; fim briig bre vibilsi, 'erabsis ,: inigto- sor Larsis; ajbidosanpblalidi en alv resp 42 oiilldllierskh mitslvo 04 favened dk Ovbsen einer frida Fisen IRÖSLA Stott. är FN 1842; -P:- 213. | a ; In gramine,: adl Kullen d: = Aug. ”Prope Holmiam, etiamiparce. legi. NEmoPHORA metaxella: epistomio lbs antennis. akbis; alis anterioribusr brevibus, nitidis, dilute? ”ochtaceis, obsolete, obsceurius marmoratis, stri- gula disei obsoleta,. fusca; posterioribus dude in bast: cinereo- adspersis. ;. Long. ali; exp. 16—17 millim. | RR Tinea metaxella Hurn. Tin. -T. 61.:f. 413. — Cat. 417. 4046. ; Adela metaxella TREITSCH. Schm. IX. 2.152. 35. — Dur. Lep.. XI. p. 395. T..301. f. 12. --Nematopogon metaxellus ZELL. Isis 1839. 186. 5. — Isis 1846. 270..3.. — TENGSTR. Finl. Fjäril. 116. 4. Nemophora .metaxella. ZELL. Linn. Ent. V. 357. 8... In frutierbus ad Ålhem d. 25 Maj. | ApveLA Sulzeriella. In Betuletis ad Lyckeby d. 11. | "Junii et ad Ljungby d. 2—53 Julii, passim. Sa De Geerella. In Coryletis, ad Esperöd d. TSE JU | 0 sibjl In froticibus ad Lyckeby de 7 ] Juni et ad Alnaryd d. 11 Juli. NEMOTOIS scabiosellus. In” floribus Scabiosae ad Sjöbo d. 29-31 Juhi sat. frequenter legi,. PLUTELLA Cruciferarum.. In Pena, ad; Wassmolösa d. 28 Maj. ao Porrectellas In; Hesper de matronali ar Espe- röd d. 14 Juli. ; [ 137 PriuTERIA . Kägpepsstilar lig ANN ad 2 eh Är sevdinoiviåt Julio Hiten kärviellsl fel del ale 2ibrumieis,2apice!sublinea la- -oterali. arbast alvar medium öontinuäla, ”ibique SÄntrovsulm snounihils!ducta vet pore led rön! li- nea transversa retrorsum angulatim flexä/' albis, sipuneto japtcalröälrosrtapité 'palpisque ärgenteo- micantibus. Long. al. exp. 10—12 Mmilfkif. »Epsolophus: sädrielldus ZEN Isis 1839. 189; 2. In gramine locis avidis act Dögebergä d: "n et Hd Kåseberga dv! fega 50 JT? HARPELLA övåcteeltt vp BEraletis” äd Alnar yd d. je ergrpaTifni. "ORlOBkoRN mewelled isänteridr iudR nigro- föscis. quitidtlis,>ätdmis?rebris” dilutioribus adspersis. Long. al. exp. 14 millim. NMinde> 'maurella 'Hisy. Tio. 1. TS NEDAN SOSN. 4. — Wien. Verz. p. 142. — FABR. Ent. Syst. II. 2298: 505 : ; . sn maurella TREITSCH. Öchrh. IX. Np: KIT Oecophora: maurella ZELL. Isis 1530. 192. 2. — Isis É 1846. 278. 1. — Stett. Ent. Zeit: 1850. 145. 79. In fruticibus. ad Lyckeby date? Juni... In Ostrogothia, Babusia et Dalecarlia etiam lecta. "ÖrcoPHoRA irtipuncta: alis anterioribus fusco-pur- .Pureis, maculis. duabus in margine anteriore ; aequalibus, sub-tr tangularibus macnlagque rotunda Än, medio prope ausklarn imleriorem. albidis; ca- 'pite palpisque flavescentibus; antennis apice albis. Loug. al. exp. 12 millim. BIRDS tripuncta HAWORTH: Lep. IV, 557. 46. Incurvaria trimaculella Dur. Lep. XI. p,.424,.T. 303. f. 8. sOtciophora' trisignellå ”FRiL Isis" 1839: 192. 4 AT Stelt. Ent. Zeit. 1850. 146. 81. | -oqdh Pagetist nd byclassy, ky vd et ad Ronneby d. 26 vatla. rarior. eioh höj 4358 ”OECOPHORA vangustella > älis 'aviterioribus”fasco-pur- | pureis;/ i fascrisduabus latis, unarante mediamPalte- ra in medio,intus connexis, maculaque såt inägna ,eostali imtra medium. et apicem; dilute; döte- scentibus: fronte TERS besk al. MEn 12 mwillim” | oaser Tinea angustella Hörn. Tin. T. 26. f. 177. Tinea moestella HuBN. Tin. T. 69. f:, 465: Oecophora angustella ZELL. Isis 1839. 193. 8. In Fagetis ad Norje d. $ Juli individuom unicum legi. "ÖrcoPHORA flavifrontella: alis anterioribus cinereis, maculis, tribus.- obscurioribus;' parvis, una ante medium saepe obsoleta; .binisque pone medium, transversim - positis, interdum -confluentibus: ca- pite dilute ochraceo. Long. al. exp. 18—20 -millim. | HäBsn. Tin. T. 18. f.-126. Text. p. 50. n:o 2. — Wien. Verz. p. 143. 22. — FABR. Ent. Syst. III. 2. p. 305. 78. — ”FREITSCH. Schm. IX. 2. 262. 6. Oecophora flavifrontellu "ZELL. Isis: 1839. 192. 18. — Stett. Ent. Zeit. 1850.:: 148: 88. In Fagetis "ad Sjöbo d: 30 Junit semeb-legi In: Gottlandia etiam capta. "ÖRECOPHORA tinctella: alis anterioribus nitidis, sökiå- ceis, immaculatis; posterioribus cinereo- -faseis. Long. al; -exp. 15—16 .millim. - | Tinea btinctella- HusN:s Fin: T. S1.0f: 214:”Fext. p: 50. N:0. 5. | | Rhinosia tinctella TREITSCH. Schm. IX. 2 23 21. 11. Butalis tinctella DurP. Lep. XI p. 346. T. 299. f. Ze Oecophora "tinctella ”ZEiu. Isis 1839. 192. 16. — SR Ent. Zeit: 1850 147. 87: . un: Quercetis: ad Ronneby :d> 27 Junii pace. fa NE RE frequentius lecta. : "QOrcorrora! Curtisella : capillis niveis; als anterio- ribus albis, atomis nigris parce adspersis', ma- 159 + enla mägna oblongo-triang märk om, mediosapicer -offuesnigris; fimbris nigrot fuseissialis-posteriorihus sukigrosfuseis. Long: al.sexp.ot6 millim; Fponomeuta Curtisella CURTIS p. 186. 1028. — STEPH. qrn & 306. Pp. 203: Tinea coenobitella HuBnN. Tin. T. 45. f. 309. Aedia coenobitella DuP. LEP. X. p. 315. T. 285. f. 6.. Oecophora Curtisella "ZELL. Isis 1839. 192: 39 "= Isis 1846. 279: 16: In Coryletis ad Esperöd d. 14—17 Juli pas- sim. In Smolandia, Gottlandia et Oelandia etiam legi. HyrosnomeutaA evonymella 1. (Padi Z.) In fruticibus br ad Silfåkra d. 1 Aug. sat frequenter visa. cognatella Tr. (Evonymi, Z.) In fruticibus ad Kullen 'd. 15—19 Aug. | =E plumbella. In Coryletis ad Kullen d.: 15— 19 Aug. passim. CARCINA faganella. " In Quercetis et Fagetis montis fd Kullaberg d. 15 —20 Aug. sat frequens. GELEcmA populella. In, trumeis Populi tremulae ad Sjöbo d. 31 -Julii et ad. Margretetorp d. 21 Aug:; passim. "”GEnEonmctemeretlla: alisoanterioribussangustulis, fumatlis, sericeis, slriga:: postica!obsoleta, dilu- -Wtiore, acute fracta, intlerne late fusco-nrarginata. Iong.valvexp. 10 -millim. Gelechia temerella TAENIG ZELL. Isis 1846. 284: 2. ;; In gramine locis aridis ad: Kåseberga d:25— 27 Julii frequenter, ad Fågelsång d. 6 A'ug., par- ce lecta. "Geurcma - pehella : -alis- anterioribus nigro-fuscis , atomis cinereis adspersis, maculis iduabus öppo- silis versus apicem albis maculisque; binis ante medium, obscurioribus', postice ralbo=marginatis; alis posterioribus . cinereis. Long: al. exp. 14 millim. 160 Lita peliella TrEirscH. Schm. X. 3. p: 198. — Due. Lep. XL. p. 294. T. 297. I. 11. : Gelechia peliella ZE. Isis 1839. 199. 28. — DouvGLAs Trans: Ent. Soc. V. 200. 37. In gramine locis aridis ad Esperöd d, 16— 19 et ad Sjöbo d. 29—31 Julii, passim. In Gotu- landia etiam invent. ”GELEcHA alacella: alis anterioribus nigro-caerule- scentibus, ante medium puretis qualuor atrns, in margine antico longe pone medium macula parva punctisque apicalibus dilute flavescenti- bus; capile cinereo; tarsis argenteo-micanltibus, fusco-annulatis. Long. al. exp. 12 millim. Lita alacella DuP. Lep. XI. p. 296: T. 297. f. 12. Gelechia alacella ZELL. Isis 1839. 199. 29. — 1846. 286. 14. — DouGL. Trans. Ent. V. 200. 36. — Stett. Ent. Zeit. 1850. 1354. 131. : In gramine locis aridis ad Sjöbo d: 30 Juli individuum unicum legi.. In Gottlandia etiam in ventla. GerFroHiun terrella. In gramine et sub lapidibus locis aridis ad Degeberga d. 8—11 Julii. y| Itaque, specimina herbarii omnia ad hanc tribum generis Heracler pertinentia, duas tan- tum formas conustituunt, Heracl. sibiricum lati- folium et angustifolium, que ambo, ul e locis in Fl. Suec. allatis, judicemus, hoc in opere pro parte certe in nomine H. Sphondylii ibid. continentur. Forma nulla in herbario adest, que ad H. Sphondylium Fr. seu australe Hartm. referatur. - dD4. ÅNGELICA. (1) Arehangelica 1 (manu propr.) JAJ Omnino est Angel. litoralis Fr. et Auctt. re- cent.; id quod cum opinione Botanicorum recentiorum quadrat, qui jam plerique agno- scunt Angel. Archangelicam a Lin. esse Ang. litoralem, Angel. vero Archangelicam B Lin. esse Ang. Archangelic. Recent. SIUM. (4) nodiflorum (manu propr.) Dubitatlionem, que de hoc nomine, in Fl. Suecica Linnei recepLo, exstitit, utrum nodi- florum Recent., speciem numquam postea in Suecia reper An. significaret, an eam speciem, cui Linneus ipse deinceps dedit nomen an- gustifol.. et que hodie etiam in loco, in FIL Suec. citato, legitur, non tollunt specimina herbarii heic asservata. Sunt enim quidem et ad faciem et notas, c. v. umbellulas sub- sessiles (pedunculis non ultra duas lineas longis), involucrum deficiens, foliola involu- celli minuta integerrima, foliola caulina equa- liter obtuse serrata, omnino Sum (Heloscia- dium) nodiflorum Recent., cujus specimina Ger- manica, Helvetica atque Anglica cum speci- 228 minibus Linneanis comparavimus, nullam differentiam invenientes. In herbario au- tem locus omnis deest, ita ut nullomodo -scire possimus, utrum hec specimina revera intra Sueciam lecta, an externa sint. Hoc tamen posterius potius est putandum quum ex e0, quod Linn&us sepius pro specimini- bus Scandinavicis plantarum, nunc vulga- rium, nunc rarissimarum, externa ad se missa in herbario suo conservavit, tum ex eo, quod hec species numquam est revisa in loco Ro- seniano prope Christianstadiam. Quamobrem opinio, quam jam veterem habent Botanici nostri, plantam Rosenii, a Linn2eo proposi- tam, fuisse Sium angustifol., ob faciem primo adspectu parum abhorrentem, certa videtur. Quod ut confirment, accedunt dicta Rosenii ipsius in Observ. Botan., ubi involucrum in sua planta 7—8-phyllum observasse se dicit, quod non modo faciem redderet Sio angustifolio similiorem necesse fuit, sed clare etiam probat, specimina herbarii Linneani numquam esse a Rosenio visa. 339. ÖENANTHE. Inter formas hujus generis neque ulla est, que inscripta sit crocata, neque ulla, que ad il- lam speciem pertineat; neque demum un- quam talis forma videtur in herbario ad- fuisse, quum neque Linneus in suo exem- plari libri Spec. Plant., neque Smithius in Syst. Veg. ed. 14, eam solita designaverit nota, qua ubique usi sunt, ut in libris illis notarent species, quas continuit herbarium - Linne. Oenanthe crocata Fl. Suecic. igitur, utrum revera indigena fuerit, an non, ex herbario ejus non potest illustrari. 229 382. STAPHYLEA pinnata (manu propr.) Hanc, certe numquam Flore nostre incolam, heic recipimus, quia Linneus ipse in Åp- pendice manuscripta sui exemplaris Flora Suecice inter alias enumerat: »Staphylea pin- nata Bahusia semel in sylvis,. Specimen vero herbarii, etsi vera est S. pinnata, omni loco caret ideoque nullam vim habet ad dictum citatum corroborandum, quod vix dubie ex aliquo errore ortum est. 395. STATICE. (2) Limonium 2 (manu propr.) Ad faciem omnesque characteres est St. rariflora Drej. et Hartm. Fl. Scand. ed. 5 forma major, seu St. bahusiensis Fr. — var. borealis. Quod quidem parvi videatur esse momenti commemorare, quum jam inter Botanicos nostros conveniat, ut nomen Linnaan. Limo- mum sit collectivum, et omnes noslrorum =, litorum formas complectatur, eoque de una tantum earum non bene sit adhibendum; sed hoc loco mentio ejus facta est, ut pate- ret, que forma — si hac in re herbario ejus jus decidendi concedatur — ex eo vi- deatur Linne fuisse primaria. HEXANDRIA. 419. ÅrLuum (2) arenarium 12-(manu propr.; atque in charte parte diversa, que cum specimine missa vi- detur, a manu aliena:) Allium montanum bi- corne latifolium, flore dilute purpurascente Bauh. pin. 74. Si recte et non antea recensita, addo capitr 1:mo inter Pastimacam sylvestr. et Tu- lipam. Etsi Botanici Sueci ex locis atque operi- bus Linneanis merito videntur synonymon hujus speciei alio modo fixisse, quam exteri, qui, duce Smithio, nostrum All. arenarium vocant Å. vineale, id quod ex aliis Linne operibus quoque fieri potuit, pro vero autem A. arenario habent formam minorem All Scorodoprasi, specimina tamen herbarii Lin- neani hac in re horum poltissimum opini- onem confirmare videntur, quasi forsitan etiam ea ipsa Smilhium in hanc opinionem rimo adduxerunt. Folia enim plana, lata (3—4 lin.), vagine subteretes atque filamenta staminum cörella numquam longiora, sepe breviora, descriptioni All. arenarii Suecor. Re- vent. repugnant, sed optime ad ÅA. Scorodopr. — var. minorem BSuec. pertinent. Verum qui- dem est, hec specimina non certe esse Sca- -nica, sed, ut indicant dicta supra citata col- Jöcbolisi quisquis fuerit, solo verisimile nata externo, quamobrem parum afferrent mo- menti ad opinionem Exterorum confirman- dam, nisi eadem eque bene ac illa, que Suecis ÅA. arenarvum, in deseriptionem Lun quadrarent, atdque insuper et solum arenosum -et locus (Falstria), que Linneus in FI Suec. affert, merito etiam de A. Scorodopr. minore Suecor. alferri possent. (P) angulosum 22 (manu propr., atque prope specimen :) jene. (In pagina plagulze altera etiam m. pr.:) Allium mont. fol. narcissi .... (vocabulum ultimum lectu difficile, sed neque majus, neque minus est). 231 Omnibus ex partibus est All. fallax Schult. et Auctt. Suec., cujus cum speciminibus forma serotin& Schleich. Fr. Mant. alt. Ahusiensibus comparantes specimina herbarii Linneani, ne minimam quidem differentiam inveni- mus; quare non dubitaremus, secundum com- plures Botanicos exteros, All. angulosum Linn. el All. serotinum absolute synonyma habere, quum etiam ceteri speciminum characteres deseriptioni Alla angulosi in Spec. Plant. re- spondeant, NISi synonymon et icon Gmelini in FL Sibirica ibi citata differentiam essen- tialem in staminibus corollam non superan- tibus exhiberent, quod probare videtur, spe- cimina herbarii non ad verum pertinere All. angulosum Linn., igiturque, quum ad nullam aliam speciem Linnegxanam referri possint, hoc collectivum habendum esse nomen; et formam utramque fallacis amplectens et an- gulosum sensu strictiori; quod posterius = si modo illud nomen pro una specie sit re- tinendum — ceharacteribus, a Cel. Friesio 1. c. jam propositis, satis differre videtur, ut species diversa habeatur. (5) Allium angulosum (manu propr.; plagulae priori aflix.). Hoc omnia supra dicta confirmat; habet enim de cetero characteres omnes cum priore communes, sed differt caule fere bipedali, et staminibus corolla brevioribus, quamobrem minime dubitandum est, quin hoc optimum el verum sit angulosum Linnati. Quum igitur, ut in priore ostendimus, ex herbario appareat, id quod antea jam ab alis fuit ex parte observatum, plures for- mas, Vv. ec. Alla fallacis duas formas, monta- 232 num et serolinum, mec minus acutangulum Koch et angulosum demum sensu strictiori, inter se diversas, pariter et eodem jure fuisse no- mine Linneeano anguloso intellectas, a re et consueludine, qua utuntur plerique in nomi- nibus cjusmodi, haud alienum putamus, hoc nomen pro lota serie, quam contiguam, ut Cel. Fr. observat, ille quattuor species sistant, adhiberi, anguloso autem sensu strietiori no- men quoddam novum, ex gr. Gmelini, imponi. (6) angulosum (manu propr.). Hoc a prioribus, ideoque ab omni ÅA. angu- loso vero differt caule tereti, floribus duplo vel triplo majoribus etc.; quare ex errore aliquo heic insertum videtur. (7) angulosum (manu propr., quasi responsi loco. post hec a manu alienå, in diversa 'chartee parte, scripta ) N:o Allium 2 FI. Carn. Segui- eris tertvwum in Supplem. (quod verisimile seri- psit Scopoli, quippe etiam Linneus ipse prope specimen collectorem adseripsit:) Scop. Hoc etiam est A. fallax serotinum, nibilo a nostris speciminibus numerove (4), supra al- lato, differens, quare omnia de illo dicta de hoc quoque valent. (9) Schenoprasum 25 (et) 28 (manu propr.). Est A. Schenoprasum, quale apud Hartm. in FL Scand. ed. 29. :(10) sibiricum H. B. (i. e. Herbar. Banksii: manu Smithii; Linngei manu nomen nullum aliud, ac:) 25 8 (qui numerus forsitan lapsu quodam calami pro 393, numero hujus speciei in Spec. Plant., sceriptus est; in pagina autem plagulee postica hac quoque sunt manu propria scri- pta:) Cepa palustris altissima Bub. Cent. 4, p. 233 27, t. 45, varietas forte vulgaris. — Gmelin sövid pod, na RN, ti dössfö ts Hec plagula priori affixa atque inscriptio- nes omnes Linneer citatle, que synonyma ab- solute -eadem ac Sp: Pl. continent, aperte in- dicant, haec specimina a bLinneo ipso pro A. Schenopraso pk. Sp. Pl. habita esse; neque, quantum in exsiccatis videri licet, in illis quidquam est, cur aliorsum poltius referren- tur. Ex quo, vec non e nomine, quod Smi- thios, auctoritate Herbarii Banksii, addidit, in eam facile opinionem adduci possumus, A. Schenoprasum B Sp. Pl. atque ÅA. swiricum esse synonyma, id quod descriptio utriusque in Spec. Plant. et Mant.'neque tollit. Unum tamen dubium restat, quod All., quod multi auctores recentiores dicunt sibiricum, in iti- nere Linnei Oelandico pag. 34 eodem syno- nymo est propositum ac forma principalis ÅA. Schenopras in Spec. PI. et Fl Snuec., quare etiamnunc incertum videtur, utrum Åll. sibi- ricum Rec. ad hoc, an ad 8 Spec. Plant. seu sibiricum L. sit referendum, 1. e. utrum sit All. Schoenopr. av sibiric. Linn. Specimina her- barii huic rei vix auxilio sunt, quum in iis, ut siccatis, nullus alius character bene possit perspici, quam quod ÅA. Schenopraso precedente multo majora sint, specimina nostra maxima Gotlandica magnitudine 2equantia. 428. ÖRNITHOGALUM. (2) (Absque nomine manu propr. scripto; nu- merus tantum:) 7 (correctionis loco pro nu- mero 2 primitus scripto; Smithius autem ad- didit:) an luteum? JES. vide Fl. Suec. — vix (et deinde:) spathaceum Willd.? — 234 Est Gagea spathacea Auctt., que igitur for- ma videtur primum cum minima, postea vero cum Jlutea a Linneo fuisse comparata, vel etiam conjunceta. Å 432. ÅNTHERICUM. (5) (Absque nomine manu propr. adseripto; a Linn. tantum:) K (1. e. Kalm; atque a Sm.:) Tofeldia stenopetala. Specimina hec Americana potius ac ulla alia herbarii ad Tof. calyculatam Wyg. accedere videntur. (6) calyculatum 9 (manu propr.; hic numerus edit. primam Spec. PI. spectat; in diversa chart&e parte a manu aliena, forte inventoris:) N. 12. — Anthericum filamentis levibus, perian- thio integerrimo (atque demum a Sm.:) T. cernua. Floribus longius (2 lin.) pedunculatis, nu- tantibus vel sepe deflexis et ceteris a Tofieldia calyculata valde diversa specimina sunt, et - potius, ut voluit Sm., ad cernuam vreferenda. Quod ad synonymon supra citatum atlinet, ubi »perianthium iwntegerrimum» dicitur, id de- seriptioni in Spec. Plant. date omnino repu- gnat, sed in speciminibus hisce siccatis non videri potest, utrum verum sit illud dictum et cum speciminibus congruens, an ex errore quodam scriptum. (7) (Nomen nullum a Linneo adscriptum; a Smithio tantum:) Tofteldia pusilla Pursh? — Narthecium pusillum Michaux? Est Tofeldia borealis Wq. et ceter. Auctt. Sue- Ccorum. 449. Juncus. (5) (Sine nomine manu Linne adscriptlo; manu ejus tantum numerus:) 2 (qui conglomeratum 233 Sp. Pl. spectat; deinde manu Smithii:) Fl. Lapp. RUMAAO, ESSJ: Cd EE vigNest i Je arcticus. 2 Omnino est J. arcticus Auctt. Scand.; nec minus descripUioni in I c. atque synonymis J. effust a Spec. Pl. et p Fl. Suec. respondet, adeo ut pro certo habere possimus, id quod jiamdiu inter Botanicos convenit plerosque, J. arcticum esse J. effusum B Fl. Suec., ideoque numerum supra citatum a Linn2eo specimini adseriptum ad aliam sequendam opinionem parum vel nibilam valere, sed potius ex er- rore pro num. 3 esse scriptlum. (9) (Etiam sine nomine est; manu propr. lan- tum numerus:) & (i. e. articulatus Sp. Pl.; at- que manu vix Linnei:) Juncus fol. articulosis — Porto. (A Smithio demum:) lamprocarpus: Est, etiamsi specimen non Scandinavicum, J. lamprocarpus Ehrh. seu J. articulatus Lin., qualem secundum opera Linnei hunc propo- nunt Auctores nostri receultiores; et, ut indi- cat numerus a bLinneo adscriptus, ab ipso etiam pro hac specie habitus est, quamquam nomen non additum. Dolendum est, quod neque hujus neque cujusquam alius speciel, ex gr. effust, filifor- nus, bufonii forma nns ANA B in herbario asservelur, ex qua synonyma harum incerta illustrari possent. (11) June. biglumis? (manu propr., infraque:) quadri - - Jacquimi (atque prope specimen 'lo- cus:) Alp. Austrice. Caule ad medium folioso, capitulis binis breviter pedunculatis, capsulis elongatis acutis etc. hic minime est J. biglumis, potius autem pro forma J. castanev habendus. Ert ERE Er CR AR AR ör RAR RE PES År gr FA KE RA RR VR h 236 (16) (Sine nomine apposito; sed plagula est pre- cedenti, quae Junc. puosum continet, aflixa). Ösalino est Luzula spadicea Auctt. Suecor., cujus cum speciminibus ad unguem congru- unt specimina herbarit, que eadem non mi- nus deseriptioni J. pilosigB FI. Suec. respon- dent. Et eo minus dubitandum est, quin ad hane formam Linneus ipse ea relata voluerit, quod plagule, June. pilosum continenti, hanc plagulam affixerit, nomen nullum adscribens. (17) Juncus hirsutus (vix manu Linne, quasi re- sponsi vel affirmationis loco, sub his a manu ignota in diversa charte parte scriptis:) Cy- perella nemorensis capitulis in simngulis petiolis singulis latifolia Rupp. Jen. 41, p. 146 — in sylvis circa Erlangen abunde. Est Luzula pilosa Auctt. in fructu; id quod cum synonymo citato bene convenit, quod sub hac specie in FI Suec. edit. 1:ma inve- nimus, etsi in alt. ed. omissum sit; preterea presens plagula est prioribus duabus aflixa. (18) campestris 14 (manu propr.; numerus heic ad edit. primam Spec. Plant. delegat.). Est omni ex parte Luzula campestris Auctt. (19) (Absque nomine, sed precedenti affixa). Etiam hic est Luz. campestr. Auctt. cum fructu. (20) (Absque nomine a Linnzo scripto, sed pls gula prioribus aflixa; a Smithio:) FI. Lapp. t. 10, f. 2, original specimen. J. pallescens Wi äh Lapp. 87. Optima est Luzula campestris var. pallescens Auctt. Suecor., figure a Sm. citalae ad unguem respondens. | 237 (21) glomeratus 15 (manu propr.; numerus igitur ad Junc. spicatum ed:is 1:me Spec. Plant. dele- gans; etsi, unde nomen glomeratus sumtam sit, non palet; Sm. adscripsit:) spicatus JES. Est Luzula spicata cum fructu. 464. Rumex. (2) sanguineus 2 (manu propr. que ac in pa- gina altera:)" Lapathum sanguineum. | Fruclu caret, sed omnes habet ceteros cha- racteres Rumicis nemorosi Schrad. seu Nemola- pathi Wyg., cujus cum speciminibus allatis spe- cimina herbarii comparata pene omnia habent communia, v. c. longitudinem rachidis et ra- morum, racemos remotos deflexos paucifloros subaphyllos, folia superiora ovato-lanceolata, inferiora cordato-oblonga, nervationem folio- rum et cetera, atque nihilo ab is differunt, nisi nervis foliorum latioribus magisque ru- bentibus; formam igitur illius sistentia, olim majoris habitam momenti, quam vero Bota- nici recentiores, imprimis Britannici usque a Smitbio ad Babingt., vix dubie auctoritatem herb. Linneani sequentes, non quasi speciem a BR. nemoroso distinctam proposuerunt. (6) acutus 10 (manu propr.) Specimen valde mancum est, superiorem tantom plant partem, nulla autem folia ex- hibens. Quod tamen superest, non potest non ad R. conglomeratum Auctt. Suecic. recent. re- ferri, cum quo communia habet hec: ramos fructiferos elongatos, racemos glomeratos, in- feriores foliolo (+—11 unciali) lanceolato sub- crispato fuleratos, lacinias perigonii fructiferi interiores omnes graniferas, integerrimas, ob- "longas, obtusas basi ovata. Qua igitur caussa hoc specimen ad RB. obtusifolvum referat Kunth, ut indicatl cel. Friesius in Bot. Not. 1841, nobis non patet; etiamsi hoc minoris haben- dum est momenti, quum ex eo nullum du- bium fiat, quin opinio Friesii I. c. et in Nov, FI. Suec. proposita de R. acuto Linneano ve- rissima sit, addito tantum ad RB. cristatum et obtusifolium, qui acutum Linn. primarium con- stituerunt, etiam conglomerato, quem propter Sr ilitudioem cum obtusifolio Linneus verisi- mile conjunxit. Preterea modo observandum est, Smithium 1n Flora Brit. videri ex au- ctoritate speciminis hujusce in herbario asser- vali conglomeratum sub nomine acuto propo- suisse, sed diagnosin ad opera Linne nec ad specimen accommodasse. (7) obtusifolius H a propr., 2eque ac prope specimen :) H. Racemi remolui, inferiores foliati, folia cau- lina late ovata vel subovalia apice rotundato- obtuso, perbene quidem RR. obtusifolio Auctt. respondent, cujus faciem etliam externam hoc specimen habet; fructus vero atque folia ra- dicalia desunt, Ådeo ut dubium restet, utrum hoc ad obtusifol., an ad divaricat. Fr. potissi- mum sit ducendum. (8) obtusifohus (manu propr., atque:) H. U. Hoc specimen fructum gerit, atque, ut lo- cus- adseriptus indicare videtur, idem verisi- mile est ac prius,- cujus notas enumeratas habet omnes, ad quas nunc quoque magis es- sentiales e fructu sumte accedunt; lacinie enim perigonii (fructiferi) interiores duplo, quam in BR. obtusifolio Auctt., majores sunt, la- 239 lissimee, triangulares, reticulatze, dentibus mar- ginalibus Stan säne subulatis. Folium etiam unum heic adest radicale — eltsi separatum est — cujus apex rotundato-obtusus est alque basis cordata. Quibus ex omnibus apparet, hoc specimen cerlissime esse R. divaricatum Fr.; id quod verisimile reddit, precedens etiam ad hanc speciem pertinere. (9) aquaticus Fl. suec., 14 (manu propr.; postea- que a Smithio:) prope Bungay? Mr W—- confer. Folia radicalia quidem desunt, sed lacinize perigonii fructileri interiores tam matur? sunt, ut ralio et forma earum distincetissime videri possint. Sunt enim subnudze, ovato-oblongee, pro longitudine anguste, basi in alis ovata, in aliis truncata, numquam vero cordata, quam- obrem et ob ceteras notas minime dubitamus dicere, specimen heic asservatum ommnino ean- dem esse formam ac R. Hippolapathum Fr., qualem hunce proponit cel. Friesius' in Mant. sua Jia et Hartm. in Flora sua Scand. ed. 4:ta et 5:ta, nec cum ulla RR. domestici forma permutandum conjungendum ve. 473. ÅLISMA. (2) natans 3 (manu propr.) Specimina et flores et fructum gerentia adsunt. Est quidem verum ÅA. natans Auctt., cujus speciminibus exteris atque characteribus ad unguem respondet, nihil vero adseripti hoc loco invenimus, ex quo confivmari possel locus hujus Suecicus, a Linneo primo in FI. Suec. commemoratus, qui Botanicis nostris jamdin valde dubius visus est. 240 OCTANDRIA. 486. EPiroBium. | (7) alpinum 7 (manu propr.) | Nihilo, nisi floribus tribus [pro »duobus»], | folus subdenticulatis [pro »integerrimis»], at- que caule paullum altiore, a descriptione Lin- neana numer: 150 FI Lapp. differens, hoc specimen optimum est HE. alpinum Suecor. re- | cent., v. ce. Fr. in Mant. alt. et Bot. Not. 1844, | Anderss. et Lindblom eodem loco, Hartm. Hl. | Scand. ed. 5, seu E. alpin. — Y nutans Hartm. ab. ed. 4. (8) alpinum 7 (manu propr. eque ac loci:) Lap- ponia H. Heec est forma pumila biuncialis, etiam melius ac precedens Flore Lapp. l c. respon- dens, quum, priori de cetero simillima, cap- sulam habeat unicam, folia integerrima, cau- lemque »vix dimidii digiti longitudine»; omni- no est forma KE. alpint Suecor. recent., que var. minor Fr. Mant. alt., et o Linne&an. Hartm. Fl. Scand. ed. 4. Nulle alie hujus tribus, nec numeris 147 et 149 FI Lapp. respondentes, forme in her- bario Linnei adsunt. J10. POLYGONUM. (3) Polygonum lapathifolium (manu propr.; post quod Smithius addidit:) Deseriptioni in Spec. Plant. date non qui- dem repugnat, quam vis numerus staminum discerni nequil in specimine maxima ex parte fructifero, nobis tamen prorsus ignota est forma, rr 24i forma, qua minime ad lapatlifolium sensu Recentiorum = referri potest, alque vix um- quam intra limites Scandinavie nata est. Que faciem ejus faciunt insignem sunt folia ovalia maxima (usque ad 6 unc. louga, 3—4 unc. lata), hirta, ochre&e permagne pilis longis den- sis lanuginosis ubique tectee, spice fructiferae tenues longissime (spithame2), pedunculi flo- rum circumdati ochreis, foliorum fere equa- libus, usque vero ad apicem spice magnilu- dine et pilositate decrescentibus, ita ut in summis apex modo truncatus sit fimbriatus. Semina complanata fere lenticularia sunt, at- que styli ad basin fissi, lineam lingi. Forma, ue P. nodosum var. speciosisssmum Fr. Mant. alt. p. 235 —26, seu Persicaria major, Lapathi foliis, calyce purp. Tourn., et cujus descriptio- nem a Bobartio in Raji Syn. datam allegat cel. Friesius I. c., huic quidem, quod ad ma- gnitudinem et folia, respondere videtur, sed spicis, qu2e »nodosi crassiores ponderosae de- pendentes» dicuntur, valde differt. Descriptionem Linnaeanam in Spec. Plant. ex boc saltem specimine non esse factam ex eo patet, quod Linneus in suo exemplari ejus libri hanc speciem nota solita non designa- verit, qua semper plantas in herbario, quum is liber ederetur, asservatas; quare hocce spe- cimen post editam Spec. Plant. editionem se- cund. demum in herbar. insertum fuisse ju- dicamus. Smithius ex sua consuetudine spe- ciem in ed. XIV Syst. Veget. notavit, si- gnum vero, ut in herbario, interrogationis addidit. 1 KE. V. Akad. Handl. 1851. 16 242 ; (5) Hydropiper 10 (manu propr.; eque ac in pa- gina altera:) Persicaria angustifolia Mö (Smitbius post nomen prius seripsit:) minus? Synonymon supra eitatum a Linneo ipso additum, seu Persic. angustif. Mill., cum Polyg. | Persicaria B Spec. Plant. ed. 2 conveniens, pro- U bare videtur, ipsum postea ut Polyg. Persie fc) ! agnovisse for specimen, primitlus cum P. | Hydropipere permutalum, eoque tantum non- nullius est momenti ad formam istam Linnee- | anam illustrandam. Spicis enim tenuioribus, | laxis, perianthio eglanduloso ceterisque a :P. i Hydropipere Lin. et Recent. differens, faciem : habet et characteres Polygoni mitis — longifolii | Fr. Mant. alt., seu mitis Hartm. FI. ed. 5. ' (6) Hydropiper (manu propr.; at a mannu aliena, seu ejus, qui peetming Coll et misit, in diversa parte chartée:) 51 Persicaria pusilla re- pens. Ru Syn. 4145, 2 (quod synonymon ad P. mite Recent. pertinet). Perianthio glanduloso ceterisque notis, ex- ceptis lor ibas floribus, est Polyg. Hydro- piper Recent. Auctt. (7) Persicaria (manu propr.; Atyne a manu eadem ; "ac in priore:) 52 Persicaria Syn. 145. 3. | Descriptioni Polygoni Persicarie in Spec. Pl. de cetero respondens, flores vero non »di- gynir, sed semi-di-trigymi potius dicendi, i. e. stylis nunce duobus, nunc tribus, semper ad medium connatis. Et quod ad faciem exter- nam attinet, et quod ad characteres, c. Vv. spi- cas fructiferas fere ovato-oblongas, perianthium cum pedunculis eglandulosum glabrum, ochreas ciliatas, stigmata duo vel tria, atque semina ideo alia leror. alia trigona, est P. Per- sicaria Åuctt. Scand. recent. j 243 (8) (Sine nomine manu Linnei scripto; a manu sola collectoris, quisquis fuit:) Persicaria ma- culosa procumbens foliis subtus incanis (quod synonymon est editionis Dillenianee Raj Sy- nops. p. 146, seu Polygon. Persic. — var. 5 Sm. Fl. Brit.) i Est Polygon. incanum Schmidt et Hartm. Fl. ed. 5, seu P. lapathif. "laxi b minoris Fr. Mant. tl, 26 forma incana, characteribus inter lapa- tlifol. et Persicariam Auctt. quasi intermedia. DECANDRIA. IJ7I3. SAXIFRAGA. (11) aizoides (manu propr.) Omnino est S. aizoides Auctor. Scand. Re- cent., etsi hec ipsa specimina, ut sepe alia, a deseriptione Linneana nonnihil in eo re- cedunt, quod folia sint raro ciliatla, nec »nuda inermia», iItaque ad descriptionem &S. autumna- lis accedentia; cujus speciei Linneane dubixe nullum de cetero est in herbario vestigium, et que, vix dubie, forma tantum fuit S. aizoi- dis foliis solito magis ciliatis, ut quum in scandinavicis sunt, tum sepius in specimini- bus ex alpibus Europ&e meridionalis. (16) hypnoides (manu propr.; sed hoc nomen deletum a Sm., qui scripsit:) pedatifida 8 Don 72, sed differt calyce — ladanifera Picot. t. 42. Nihilo a hyphoidi Sp. Pl. diversa, hec sine dubio una quidem est formarum, quas eo nomine collectivo Linneus subjunxit, sed nulli apud nos vise forma congruit. 241 (17) tridactylites 25 (manu propr., eque ac si- gnum:) €. Forma primarie Sawyr. tridactyl. Fl. Suec. optime respondet, atque eadem optima est &S. tridaetyl. ÅAuctt. recent. Scand. forma ramosior, tota viscosa, foliis cuneatis, superioribus sub- simplieibus, inferioribus ad medium 3J3- vel d-fidis, pedunculis capsulis multo longioribus, elceteris, nostris speciminibus ad unguem con- gruens. Numerus nomini appositus (25) hoc loco, quasi in omnibus hujus generis formis, ad edit. I Spec. Plant. delegat. (18) (Sine nomine alio, sed manu propr.:) 25, B (atque locus:) Lapp. (a Smitbio additum:) The Lappland plant erroneously taken for Pona's t. 483 in Flo: Suec. Hec omnibus, que in Spec. Plant. ed. I et in Fl. Suec. de S: tridactyl. 8 dicuntur, bene quidem respondet, nullo vero modo S. petree Sp. Pl. ed. 2 congruit, que synonymis iisdem, diagnosi -autem et descriptione aliena propo- nitur. Potius cum S&S. adscendente huj. edit. convenit; atque ompnino est S. adscendens L. sensu Kochii et Friesii, qualem hujus in Mant. III propositam invenimus. Causs&e igilur, cur he species in aliis Lin- nei operum ediltionibus aliter proponantur, demumque etiam confuse sint, in eo pri- mum quzaerend&e sunt, quod, ut observat Smi- thius, jam in Spec. Plant. ed. 1 et Fl Suec. ed. 1 et 2 figura Pon perperam sit ad for- mam S. tridactyl. alpinam delegata, ex quo errato pendent conatus posteriores in ed. 2 Spec. Plant. ad hanc formam cum formis : 245 externis, specie diversis, sed figure citate melius respondentibus, sub nomine S. petree conjungendam, dum pro aliis retinebantur no- men atque diagnosis S. adscendentis, jam in Sp. Pl. ed. 1 adhibita pro forma, a tridactyl. - B vix distincta, nec, ut potius exspectares, cam petrea mutabantur, ita ut ad illam (adscen- dentem), quasi eandem ac S. tridactyl. gp Fl. Suec., planta lapponica referrelur, ad hane (petream) vero, quasi speciem ivatsds for- me tantum iste externex referrentur. (19) tridactylites (manu propr. &eque ac prope specimen:) capill. (cujus verbi significationem nescimus; et in pagina altera:) in rupibus apenninis. A &S. tridactyl. L. et Recent. nibilo, nisi fo- liis majoribus totaque planta minus viscida, differt. (20) petrea (manu propr.) Hec deseriptioni S. petree Sp. Plant. ed. 2 oplime quadrat, et quod ad folia habitumque tolum et ad flores, qui magnitudine florum S. cernue sunt; atque una eademque est spe- cies, quam hodie etiam sub nomine petrawe sepe ex carniolicis et alis Europe australis alpibus accipimus, que vero numquam intra Seandinaviam est lecta. - Confirmat igitur omnia, que supra (sub num. 18) sunt dicta. (21) adscendens (manu propr., alque prope spe- cimen:) Scop. (post nomen Sm. addidit:) non Sp. PIEred. Ad. Hec foliis 3—5partitis, lobis grosse den- tatis vel etiam multifidis, nec, ut in Sp. PI. foliis »apice dentatis», neque est adscendens Sp. Pl. neque Recent., nam a planta scandi- 246 navica, preter folia, differt caule multo fir- miore et altiore hirsuto; a priori s. petrea etiam diversa videtur forma foliorum, sed in herbario Smithii forma tamen simillima sub hoc nomine (petree) asservatur. (22) adscendens (manu propr.; a Smithio:) petrea Gouam t. 18. f. 3 nec Linn. neque Pon. — aqua- tea Picot t. 28 Don. 4101 B. Neque hec scandinavica est planta; pre- cedenti aflinis, sed foliis etiam magis fissis, fere pinnatifidis insignis, adscendenti Sp. Pl. parum congr uil, et potissimum ad adscendeni. Vahl seu aquaticam Europe australis pertinere videtur. (23) cespitosa 27 (manu propr.; a Sm.:) Don. 88 (atque deinde locus quidam britannicus spe- ciminum ad Soc. Linn. Londinens. datorum, elc.) Plurima adsunt specimina, que omnia cum forma in alpibus nostris vulgari S. cespitosae Auct. Suec. optime conveniunt. (24) hypnoides 30 (manu propr.; atque a Sm.:) Picot. t. 32. Melius quam prior S. hypn. (num. 16), quod ad habitum saltim, forme isti scandinavicae congruens, que jamdin apud Botanicos no- stros sub hoc nemine est proposita, que aulem pance plerisque valde dubia vel a cespitosa vix distincta videlur; specimina tamen presentia ab hac etiam differunt foliis stolonum simpli- eihus, linearibus. 384. STELLARIA. (6) (Nomine caret a Linneeo adscripto; a manu vero ejus numerus:) 6 (post quem Sm. addi- 247 dit:) cerasioides (ad quam speciem numerus quoque a Linneeo datus deleg gal). Omnino est Cerastium trigynum Auct. Recent. (7) cerastwides 6 (manu propr.; numerum vero Linneus ipse postea delevit, pro eo inseri- bens :) dö (id quod indicare videtur, ipsum hec specimina ad bifloram Sp. Pl. felata VvO- Iuisse, eoque numerum correxisse, elsi nomen omiserit; quare heec propria et optima Stell. biflora Linn. Herb. merito habenda; Smithius denique addidit:) Syn. Seguwieri dubium JES. biflora JES. Est Alsine biflora Wahlenb. et Auct. Recent. (8) (Sine nomine, sed priori aflixa est plagula, atque manu Linne numerus:) 6 (quem Sm. mutavit in:) 7. Eadem est ac prior. (9) biflora (manu propr. pro nomine primum seripto, dein vero deleto:) Arenaria striata 12. (Sm. post nomen addidit:) ? (alque:) petala integra. — S. biflore Jacq. similis, at non eadem. Differt non modo ab Alsine biflora Auct. Suec., sed etiam ab omnibus nostris Alsinis speciebus, foliis inferioribus linearibus, supe- rioribus ovato-lanceolatis, omnibus mucrona- tis, petalis fere duplo, capsula vero parum brevioribus. Valvule capsule immature 6 esse videntur. Quod ad habitum, potius Are- narie est, ad nullam vero speciem scandina- vicam pertinet. Stellaria graminea Y Fl. Suec. ed. 2 in her- bario haud asservatur, nee ibi usquam hoc nomen invenies. RPS RR IIAEA 248 385. ÅRENARIA. (7) rubra 6 (manu propr.; a Sm.:) semina non 5 margmata. | Quod ad folhia fere filiformia, mucronala, internodiis caulis breviora, sepala capsulam equantia, semina omnia exalata, ceterosque characteres omnes, omnino est forma princi- palis Spergular. seu Lepigoni rubri Auct. Recent. (8) (Sine nomine; mannu vero Linnei numeé- rus:) 6 (seil. editionis 14:me Spec. PE, atque signum:) 9. (Preterea plagule priori est affixa, quod, quum etiam deseriptioni I. c. varietatis 8 bene -quadrat, indicare videtur, hane Linne mente fuisse rubr. 8 Sp. Pl. et FI. Suec.) Foliis internodia caulis &equantibus vel longioribus, carnosis, muticis, sepalis capsula brevioribus, capsula longitudine pedunculi, seminibus aliis modo marginatis, alis alatis hec est Lepigonum salinum Fries. Mant. III seu Spergqularia media B salina Hartm. FI. Scand. ed. 5. (9) ÅArenaria rubra (manu propr., atque prope unum specim.:) Mutis (?, difficillimum lectu; et:) Åmerica. Omni ex parte est Lepigon. medium Fr. l. c. seu Spergularia rubra B pinguis Hartm. Il. c. (10) media (m. propr.; a Sm.:) semina marginata. Deseriptioni Aren. medie in Sp. Pl. ed. 2 de cetero respondet, calyx vero solus »pub e- scenti-viscosus» dici potest, »tota» enim cetera planta subglaberrima est; color peta- lorum nune discerni nequit. Foliis longis, carnosis, acutiusculis, sed muticis, pedunculis fructiferis elongatis, sepalis capsula breviori- 249 bus, seminibus omnibus alatis etc. non po- test, quin Lepigonum marinum Fr. I. c. seu Spergularia media Pers. — a Hartm. Il. c. sit. (11) (Sine nomine; mann propr. tantum:) C. B. S. (Cap. Bone Sp.) fl. albo — Sp. 206. Heec quidem »tota pubescenti-viscosa» est, sed ideo quoque, alque ob folia mucro- nata et sepala capsulam &quantia, a priore diversa, cujus de cetero habet faciem exter- nam. Semina desunt; quamobrem vix de- terminari potest; a formis tamen nostris omnibus diversa est. 395. SEDUM. (1) rupestre 9 (manu propr., eque ac in pagina altera:) Hispania 337 a Loefl. (post nomen a Sm:) non est (atque:) Sempervivum tenwifolium Prod. Fl. Grawc. n. 1132. Primo quidem obtutu Sedo rupestri, quod ad habitum, bhaud dissimile; est vero omnino diversum, et ea videtur esse planta, quam voluit Smithius, certe casu aliquo huc alle- gata; quod eo magis est dolendum, quod null: alii specimini hoc nomen Linneus in- seripsit, nullumque igitur lumen huic speciei dubie herbarium dare potest. (2) reflexum (manu propr.) Ad S&S. rupestre Auct. Recent. Suec. pertinet, magnitudine tantum a forma apud nos vul- gari differens. Pars enim caulis inferior cum stolonibus deest, quare nibil certi ex hoc specimine judicare licet. 603. CERASTIUM. (1) vulgatum 4 (manu propr. eque ac locus:) Algir (Qua caussa numerus 4 heic apposilus sit, nescio): 2 30 Caule hirsuto, foliis ovalibus, capsulis cur- vatis, calyce duplo longioribus, seminibus prope marginem modo tuberculatis, de ce- tero sublevibus, totoque denique habitu est C. vulgatum sensv Smithiano, nec Curt. Lond. Auctorumve recent , quorum est viscosum sen glomeratum Thwil. Hoc igitur specimen est, quod in FI. Bri. sub C. vulgato Smithius citavitl; sequens enim ejusdem nominis spe- cimen (num. 2) non eandem ad formam pertinet. (2) vulgatum (m. propr. respondendi seu Corri- gendi loco sub his a manu aliena, verisimile col!lectoris, in alia charte parte prius scri- ptis:) Myosotis hirsuta altera viscosa S. R. H. 245. Hoc seminibus ubique tuberculatis, foliis elongatis, pilis caulis adpressis et ceteris, potius ad C. vulgatum Recent. seu vulgare Hartm. Fl. Scand. ed. 4 accedit, sed neque hujus forme vulgari ad habitum bene con- gruit, caulibus ramosissimis pedunculisque tenuissimis insigne. : (3) viscosum 2 (manu propr.). Specimina tria adsunt, omnia ad C. visco- sum L. sensu Smithu seu vulgatum Curt. Re- centwrumque, 1. e. vulgare Hartm. pertinentia, unum tamen solum, in medio aflixum, hujus speciei formam sistens principalem, cetera ambo forme 8 anomale Hartm. Fl. ed. 5 foliis angustioribus hirsutissmis congruentia. Horum ac numeri 1 speciminum auctori- tate, a figuris Vaillantii, quas Linneus citavit, con firmata, Smithius verisimile ducebatur in suam de his speciebus Linneanis opinionem, celerorum auctoram opinioni tam contrariam. ss 251 604. SPERGULA. (2) pentandra 2 (manu propr., eque ac in pa- gina altera:) Habitat Madritiv wn collibus vul- garis. S. pentandre Auct. haud dissimilis, forma aulem est pumila, vix biuneialis, seminibus careus, quare certa vix habenda est. (3) (Sine nomine, sed priori affixa; manu Linn. tantum:) L, 328. Est forma vulgaris S. pentandr& Åuct. Suec. (3) saginoides 3 (manu propr., ac in pagina altera:) Spergula foliis linearibus levibus, caule -ramoso repente, pedunculis longissimis. — Alsine foliis gramineis swpe fasciculatis, pedunculis lon- gis nudis unifloris. Gmel. Et quod ad habitum, et ad ommnes cha- racteres allinet, omnino est Sagqima subulata Auct. Suec. recent., in quam etiam non minus ac in Sperg. saginoidem seu Sag. saxatilem deseriptio in Spec. Plant. data et nomen Gmelinianum, supra citatum, quadrant. DODECANDRIA. 626. LYTHRUM. (2) (Sine nomine, sed precedentem Salicariam proxime sequens, alque manu Linn. locus adseriptus est:) Kemi (post quod Sm.:) in Fin- landia vide Fl: Lapp. Duo heic asservantur specimina, quorum alterum, cui iocus apposilus est, certissime ipsum est specimen, cujus in Fl. Lapp. sub 197 8 Linneus mentionem facit, quamque in 252 Fl. Suec. ed. 2 quasi Lythr. Salhcar.-Y propo- nit. Preter enim locum additum bec in- dicant characteres speciminis omnes, qui omnino sunt iidem ac in FI Lapp. c. v. folia alterna, floresque in alis solitarii; est tamen, ut suadet Linneus, non a Salicaria distinguendum, in formam cujus normalem transiltus manifestus sistitur ab altero in hac plagula affixo specimine, quod foliis quidem gaudet alternis, flores vero habet in alis verticillatos. ICOSANDRIA. 643. CRATEGUS. (1) Aria 1 (manu propr.; atque postea, verisi- mile a Sm. additum:) £ (quod vix dubie ad Spec. Plant. delegat, quum ubique hunc li- brum, nec usquam FL Suec., Smithius in Herb. citat; Sm. denique adscripsit:) Pyrus intermedia Ehrh.! Si hec, id quod Smithius certe voluit, vera fuerit Crat. Aria p Spec. Plant. seu Cr. Aria a Fl. Suec., que nomina, ut monet Linn. in FI Lapp. 199, sunt synonyma, necesse quoque sequitur, Sorbum scandicam Fr. et Re- cent. esse Crat. Ariam-a FI. Suec.; specimen enim preåesens omnino est Sorb. scandica Fr. (2) Crateqgus fol. subrotundo serrato subtus incano 1 (manu pr. sed im pagina plagule postica; prope specimen nullum adest nomen). | Sub nomine citato, heic adhibito, Tourne- fortius in Institut. Bot. eadem enumerat sy- nonyma, ac Linneus ipse sub Crat. Aria a 253 m Spec. Plant., et sub Cr. Aria Bin Fl. Suec., ex quo judicare licet, Linngeum quoque hec duo habuisse synonyma, specimenque igitur hujus plagule esse Crat. Ariam p FI. Suec.; ideni autem quoque est Sorbus Aria Auct. Recent. Ex his itaque clare confirmatur, Sorbum scandicam Recent. esse Crat. Ariam — a Lin. Fl. Suec. s. 8 Sp. Pl., Sorbum vero Ariam Recent. esse Crat. Ariam — fp Lin. FI. Suec. s. a Sp. Pl., id quod jamdudum inter scriptores ommnes recentiores Florarum Suecicarum con- venit. (3) (Sine nomine; sed priori affixa; manu Lin- nei tantum in pagina postica:) e Gotlandia — ale = Eadem est ac prior, seu Sorbus ÅAria Auct. (4) Oxyacantha 8 (manu propr.) Omnes habet characteres Cr. monogyne Jacq. seu cyrtostyle Fingerh., qualis in Hartm. Fl. Scand. ed. 5 proponitur; quo tamen dictum minime volumus, hanc solam fuisse Linneei Crat. Oxyacantham, precipue quum in Suecia altera forma, monogyna Fingerh. seu Ozya- cantha Auct. Suec. non rarior sit. (9) Oxyacantha (manu propr. eque ac locus:) Algir. Aflixa priori, cum qua de cetero conve- nit, lobi autem foliorum obtusi sunt, flores- que majores; quare forsitan a speciebus no- stris diversa. Nullum est in hoc genere vestigium Crategi Arie — Y fenmice Lin. 644. Sorzus. (2) ambigua (manu propr., eque ac hec:) Got- land. Falk. (Smithius addidit:) hybrida J.E.S. Est S. hybrida Lin. et Auct. recent., Cujus synonymon Linneus ipse in Spec. Pl. ed. 2 p 684, et in Append., Faun& Suec. in- serta, p. 9337, indicat Crateg. fennicam Hl. Suec. nm 433 7; quamvis nön palet, cur in herbario usus sit nomine ambiguce, nisi tem- porale modo habendum sit. (3) ambigua (mann propr., quasi correctionis loco pro unomine primum seripto:) sorbus hybrida. (Prope specimen etiam adjunxit lo- cum :) Gotl. Priori affixa, eademque est. 6952. Rosa. (1) eglanteria 2 (manu EOPE) ; Excepto colore florum, qui nunc discerni nequit, hac omnibus respondet, que de RK. Eglant. in Spec. Pl et Fl Suee. ed. 2, nec non in Mant. p. 399 et 564 Linneus attulit, nee ulli specierum Scandinav. iudigenarum bene congruit, etiam a ÅR. rubiginosa, ad quam paullo magis accedere videtur, et cum qua a Linngeo commutatam Botanici eam puta- runt, ipsis ls notis diversa, quarum men- tionem Linueus facit in Mant. I. c. Ceterum, ut ex dictis Liunei compluribus jamdiu in- notuit, est ÅR. lutea Auct. Recent. (2) eglanteria (manu propr., &eque ac prope specimen:) lutea Ramulus cum foliis tantum adest, palam vero ejusdem speciei, ne dicam, fruticis, ac prior. In suo exemplari libri Spec. Plant. ed. 1 Linneus hanc speciem nota solita designavit, qua plantas in herbario, quum illud opus 259 ederetur, asservalas. Specimina igitur pråe- sentlia cum nomine in herbario adfuerunt jam prius, quam Spec. PL edebantur, quod illorum Botanicorum opinioni repugnat, qui controversiam de hac specie eo tollere co-' nati sunt, quod aflirmaverint, Linneum initio frem Spec Pl. sed, tet ink Suecs ed. 2) R. rubiginosam, vel formam ejus aliquam, se- rius vero demum R. luteam sua R. Eglanteria intellexisse. (3) rubiginosa (manu propr., pariter ac in pa- gina altera:) Rosa eglanteria authorum, non Linnei. Mygind. 8. — Differt a R. lutea foliis rugosis et subtus rubiginoso-glandulosis, que in lutea sunt glaberrima glauca — nec a Kramero, Jacquinio, Crantzero observata Mygind. — Rosa bicolor Jacq. forte R. lutee est varietas. Quum desceriptioni Linneane in Mant. p. 264, tum Rose rubiginose Auct. Recent. optime respondet; et a speciminibus duobus prece- dentibus differt characteribus, quos Linn. locis cit. prebuit, adeo ut hoc loco herba- rium ejus videatur, id quod rarius est, spe- cimina continere ipsa, ex quibus descriplio- nes sunt sumte. (6) pimpinelhfolia (manu propr., atque ante no- men littera:) A (cujus signilicationem ne- scimus). Omnino est BR. pimpielhfolia Spec. Pl. ed. 2, nec minus pimpinelhfolia Auct. Suecor. Re- cent. seu a Sm., cui etiam R. spino- sisstmam Sp. Pl. (nec Hl. Suec. ed 2, que haud dubie est cinnamomea) iidem merito sub- junxerunt, vel potius eandem esse probarunt. Nee usquam in herbario invenies nomen 256 Rose spinosiss., quod quidem confirmare vi- detur, Linngeum ipsum has, primum diver- sas habitas formas, deinde conjunxisse, ut ipse, jam Hallerum fecisse, indicat (v. Mant. p- 299). (7) pimpinellifolia (m. propr.; a Smithio aulem mutatum est in:) spinosissima JES. Ex omnibus partibus eadem est ac pre- cedens. (8) villosa 3 (manu propr.; post quod nomen Sm. addidit:) F!. Suec. ed. 2 p. 463. (In pagina altera est manu Linnei locus:) Ackerö Su- dermannie. Ösbeck. Et quod ad habitum et ad characteres est R. tomentosa Åuct. complur., ex. gr. Hartm. Fl. Scand. ed. 3 et 4, seu mollisssma Fries, et Hartm. ed. 5, licet cum deseriptione Linn. in Fl. Suec. ed. 2 et Mant. p. 399 hoc speci- men quoque optime conveniat, ideoqueé haud dubie vera fuerit ejus R. villosa. 633. Ruzrus. (2) fruticosus (manu propr., &eque ac locus:) madera. Descriptioni in FL Suec. ed. 2 de cetero quidem respondet, foliola vero sunt omnia: petiolata et subtus incana, atque interme- dium sub-obovatum (nec »cordatum»);: que tamen nullum dubium movere possunt, quin hec quoque forma, quasi permulte alix, cum fruticoso fuerit a Linneo conjuncta. Si au- tem, ad quam specierum nostri temporis numerosarum hoc specimen pertineat, diju- dicare conemur, id ex scandinavicis ad R. discolorem 25 discolorem potissimum videtur accedere his characteribus: caule (parte panicule proxima, cetera enim deest) striato, densissime pube- scente, pilis glandulosis setisque omnibus carenle, aculeato; foliis quinatis ternatisque, foliolis petiolatis, ovato-ellipticis, subtus in- cano-pubescentibus, petiolulis aculeis nunc alternis, nunce binis armatis, rachide et ramis paniculee aculeatis; petalis late obovatis. Ha- bitu tamen atque panicula subsimplici etliam ab illo (R. discolori) differt, et forsitan sit species aliqua Insule Madere vel Europe australi propria, nobis ignota. (37 (Sine nomine; manu Linne tantaum nu- merus:) 3 (ad fruticosum in Sp. Pl. ed. 2 delegans). Hic fruticoso quum Fl. Suec. ed. 2, tum Auct. Suec. Recent. (c. v. Arrhen. Monogr. Ru- borum) bene congruil. 655. POTENTILLA. (6) intermedia (manu propr., eque ac prope unum speeimin.:).H. U. Ut nomen locusque adscripta probant, hec procul dubio ipsa est planta, quam in Mant. 1 p. 76 Linneus descripsit; nec characteres ejus ceteri deseriptioni illi repugnant, sed facies vix dici potest esse P. norvegice, quod in se habet hoc dictum Linn&ganum: »esset Pliinor veg:ssimomwradix esset. peren- nis, et folia subradicalia quinata». Etiam ab intermedia Lin. sensu Fries, sec. Mant. et S. Veg. Scand., qualis in Herb. Normali distributa est, habitu differt atque magnitudine, licet nullas invenire potuerim KE. V. Akad. Handl. 1851. 17 258 | notas essenliales eam distinguentes. Forma | vero intermedie Ejusd. minori ex Oelandia et a Scania, quam in S. Veg. Scand. p. 170 ipse eandem dicit esse ac collinam Lehm., optime i respondet, specimina enim preesentia herb. ; Linn., cum speciebus recentioris temporis | com parata, primo ipso obtutu esse collinc Lehm. invenimus, id quod specimina nostra collata mox certissime probaverunt. Hec vero est deseriptio, de speciminibus in herb. Linn. p asservatis sumla: Folia omnia pilosella subtus quoque viridia, radicalia quinata petiolata foliolis late cuneatis obovatisve, supra me- | dium profunde serratis, serraturis latis ob- os tusis, caulina subsessilia, sepius ternata, raro 4 quinata, foliolis elongato-cuneatis, serraturis | angustioribus acutiusculis; panicula subde- bå composita, pedunculis erectis strictis. | A P. Gimtheri, qualis in Lehm. Monogr. | depingitur, specimina herbarii beecce dif- ; ferunt foliis caulinis subsessilibus, plerisque | ternatis, foliolis latioribus, serraturis minus | profundis et minus aculis, stipulis breviori- bus latis, panicula magis composita. (8) verna 14 (manu propr.) De cetero cum P. verna sensu Recent. con- venit, pars vero caulis infima minus et pa- tenter pilosa est, quasi in P. maculata. (9) (Sine nomine; sed manu propr. idem ac in priore numerus:) 14. | Heec, et ad habitum et ad characteres, est | P. maculata Pourr. 5 (15) subacaulis 22 (m. propr.; manu alia, forsi- tan inventoris:) R. 97. Numerus (22) ad acaulem Spec. Pl. ed. 4 allegat, qua cum specie specimina etiam Sr £ NASRE RAR 239 herbarii conveniunt, nisi quod caulis »foliis petiolisve brevior» minime possit dici; melius autem, vel ita bene cum subacauli Sp. Pl. ed. 2, cujus descriptio ex magna quidem parte eadem est ac in edit. 1, Pte ta- men emendata, conveniuut, ut facile erede- res, hec ipsa specimina ibi esse descripta. Nec talis opinio ex eo tollitur, quod nume- rus ad Sp. Pl. ed. 1, nomen autem ad edit. 2 pertineat, sed potius confirmatur; ul enim ex colore pigmenti, quod dicunt, atque ex stilo ipso, paullo diverso, apparet, numerus fuit primum adscriptus, acaulem edit. 1 spe- ctaus, nomen vero subacaulis serius, verisi- mile quum edenda esset edit. 2, vel etiam post eam edilam, additum. A figura apud Gmel. Sib. III 36 b, quam in Mant. p. 400, cujusque nomen in Sp. Pl. ed. 1, Linne&us huc refert, planta in herb. asservata, ad formam foliorum et serratu- ram, omnino differt. Cum speciebus recentiore tempore deter- minatis formam hanc Linneanam com paranti mox patel, eam a formis omnibus Scandi- navicis valde differre, nec inter illas minus a P. cmerea Vill. seu incana, ad quam com- plures subacaulem Linn retuleruut. Ab illa enim dignoscitur scapis uni- vel bifloris, floribus multo majoribus, calyce dense incano- stellato, foliis omnibus ternatis, cum pe- tiolis densissime stellato-tomentosis, foliolis coriaceis cuneatis, de celero integerrimis, apice vero obtuso truncatove 3- 6-dentato. Quorum fere nihil: in speciminibus vi- dimus scandinavicis; in germanicis aulem, nomine cineree acceptis, forma saltim fo- 260 "liolorum ad hanc accedit, licet cetera sint diversa. Suadet igitur herbarium Linn., ut potius ad eorum opinionem discedamus, qui sub- acaulem Linn. (nec dubium est quidem mini- mum, quin huc planta herbarii pertineat) dicunt esse velutinam Lehm., id quod, nisi fallit memoria, Ill. Lehmannius ipse in lit- teris nos edocuit. POLYANDRIA. 689. Cistus. Inter hujus generis formas, complures (num. 2—6) in herbario adsunt, quibus inseriptum est nomen nunc can, nunc cant B; ea Vero specimina sunt omnia externa, pluria etiam incerla videntur; alia tamen descriptioni re- spondentia, ad Helianthem. oelandic. var. cane- scens Åuct. Suecor. recent. pertinent, ad quod reliqua quoque plus minusve accedunt. 695. ÅcONITUM. (2) Napellus 3 (manu propr.; a Sm. vero:) Neu- bergense DeCand. 413. — neomontanum Willd.? Clus. v. 2. 96. f. 1.2 — Ex nomine numeroque citatis autographis, ad Sp. PI. edit. 1 delegantibus, patet, hoc specimen herbario esse insertum priusquam Linn. in Sp. Pl. edit. 2 Ac. Cammarum a Na- pello distinxerit, nomenque deinde omissum, ut ad novam hanc determinationem accomo- daretur. Specimen enim presens est A. Cam- mari L., nec Napelli, quales certe he species 261 apud Fr. in Nov. FL Suec. ed. 2. p. 170—2, atque post apud Bot. Suecos ceteros, propo- nuntur. 713. THALICTRUM. (2) minus 6 (manu propr. eque ac locus:) Gotl. Numerus (6) ad edit. 2 Spec. Pl. allegat; ex quo nec non ex notis et synonymis ibi datis conceludere licet, nomen esse specimini huic tum inscriptum, quum species Linneana et minus sensu Åuct. Suec. recent. et Kochu Fr. complecteretur; seu hanc eandem esse for- mam, cujus mentio fit in Itin. Gotland. p. 180, et quam, etsi Linneus in FI. Suec. ed. 2 eam a minore ceterarum Suecie provin- ciarum australium non distinxerit, Auctores Recent., v. c. Koch sub nomine collin, Fries nomine Kochu, diversam speciem receperunt, posteaque plerique Botanici agnoverunt. Quantum in specimine Sö carpellis carente maturis, videri licet, HG est Th. Kochu Fr. Mant. III p. 46. (3) (Sine nomine; sed priori affixa plagula, äl que manu Liv numeri:) 6 (et) 7 (cujus posterioris significatio latet; etiam huic ad- ditus est lärs Gotl. Specimen valde mancum, partem tantum- modo panicule florifere unumque folium exhibens, quare vix potest pro cerlo dici, ad quam ex minore Linneano factam speciem pertineat. Forma tamen foliolorum eadem est ac in priore, i. e. subrotunda, lobis 3—35 minutis, obtusiusculis. (4) minus 8 (manu propr.; quo numerus hicce spectet, haud video; locus omnis deest). 202 S ; Huic quoque fructus maturus deest, nec omnia bene in siccato videri possunt; sed caule striato magnitudineque eximia videtur ad Th. flexuosum Auctor. Recent. potisssmum accedere; utrum tamen re vera heec sit spe- cies, an minus verum, in medio relinquimus. Nullum adest in herbario specimen, cui lo- cus adscriptus est quisquam scanicus bahu- siensisve, nec Kinnekulle. Inter vero speci- mina, qu&e Th. simplex inseribuntur, et que omnia cum smplici Recent. omnino conve- niunt, uni adsceripsit Linneus locum Wezio- nia; et hoc forsitan igitur est forme illius, quam primum in Fl Suec. ed. 1 sub n. 454 retulit, et cujus in it. Gotl. p. 180 quoque mentionem facit, licet in herb. eam non prius inseruerit, quam simplicem jam pro specie diversa agnovisset. (Ceterum de specimini-: bus herbarii Th. simpl. nominatis vide par- tem hujus enumerationis alteram.). DIDYNAMIA. 721. ÅJIUGA. (2) Ajuga alpina (manu propr.) Descriptioni in Mant. 1 p. 80 non qui- dem repugnat, non autem est ÅA. alpina Fr. S. Veg. Scand., sed A. alpina — a elatior Fr. Nov. seu genevensis Åuct. ceter. Suecor. recent., forma tantum villosa, qualis. hec in Scania legitur. | (3) genevensis (manu propr., &eque ac signum hocce:) 3. ; 263 Cam genevensi Spec. Plant. edit. 2, et Syst. Veget. bene convenit; eadem vero quoque est A. alpina B arida Fr. Nov. ed. 2, seu forma caule calyceque lanato Ajuge genevensis Auct. Suecor., que etiam in Scania legitur; a priore de käsara nihbilo differt. (4) (Sine nomine; sed precedenti aflixa; manu Linnei modo numerus:) 3. Etiam hec est Ajuge genevensis Auct. Sue- cor. forma ob hirsutiem quasi inter priores duas intermedia. Specimina singulis his for- mis ad unguem respondentia, inter se vero minime distinguenda, ipsi priore anno prope Rhenum pluribus locis Germanie legimus. 730. MENTHA. CR sylvestri is — a 2 (manu propr.; numerus ta- men prius scriptus, et ad edit. I Spec. Pl. allegans; — locus etiam additus est:) H. U. (Smithius adscripsit:) conf. Hall 226 & 227 — spicata BP Sp. Pl. 1 Omnino spicate B longifol. Spec. Pl. ed. 4, 1. e. sylvestri Spec. Pl. ed. 2, quod nomen in- seriplum est, respondet; at vero eadem non minus est optima M. sylvestris Auct. Suecor. plerorumque, Vv. c. Hartm. Fl. Scand. edd. 4 et 5, seu M. sylvestris vulgaris Fr. S. Veg. Scand., cujus specimina distributa sunt in Herb. Norm. f. IX n. 11, a HM. sylvestri Friesii sensu vera Herb. Norm: fi I. n. 18, Mant. 3 et S. Veg. Scand. longe recedeus. (3) hirsuta (manu Ppropr., 2eque ac:) Halland. Osbeck. Nullum dubium esse potest, quin hec ipsa sit planta, cujus in Mant. 1 p. 81 sub no- 264 mine M. hirsute fit mentio, quum illi optime respondeat, et insuper nomen locusque, a Linneo adscripta, omnino sunt eadem ac 1. c. Ex presente autem specimine patet, Lin- neum, quum nomen hirsute in Mant. pro- poneret, vix in mente habuisse formas, quas anlea sub aquatice nomine aliis locis descri- psisset, sed mnomine hoc recentiore novam potius speciem et distinetam datam voluisse. Ad aquaticam quidem magis, quam ad cete- ras species primo determinatas, accedit flori- bus capitatis, dentibus calycis subulatis, formaque foliorum, differt vero ab hac etiam foliis summis subsessilibus, inferioribus bre- viter (vix 3 lin.) petiolatis, totaque planta hirsutissima. E formis apud Auct. Recent. commemoratis, nulla est, cu1i hec M. hirsuta Linn. melius congruat, quam M. aquat. " vil- losa Hartm. FI. Scand. ed. d, a cujus speci- minibus scanicis, quibus cum permultis com- parata est, nihilo differt, nisi quod in his verticilli, qui conferu sunt, distineti tamen videantur, in illa autem verticillus modo unus adsit, foliis sammis fulcratus, ceterique flores capitulum sistant terminalem. M. nepe- tordes Lej., qualem e Germania certe missam vidimus, ab Mursuta Herb. Linn. differt toto habitu, pubescentia diversa, capitulis spica- tis, foliis longe petiolatis et ceteris. An M. nepetoidi sensu Suecor., que hursuta L. sec. Fr. S. Veg. Scand., melius congruat, nobis haud licuit certiores fieri. (4) aquatica 3 (manu propr.; a Smithio:) no peppermint flavour. — M. aquat. Scop. Carn. Omnino est forma vertwillata Menthe aqua- tice Auct. Suec. Recent. 265 (5) sativa (manu propria, quasi emendatio pro nomine primum a Linneo scripto posteaque deleto:) verticillata. (Smithius adscripsit:) co- rolle tubus intus pilosus. — verticillata Syst. Nat. ed. 10, 1099. Neutri nominum citatorum specimen re- pugnat, nec sative Spec. Pl. ed. 2, nec verti- cillate Syst. Nat. X; que tamen, utrum inter se diverse fuerint forma, an eadem planta alio tempore alio nomine proposita, ex eo nou patet. Est vero planta hoc loco asser- vata nihil nisi M. aquatice — var. verticil- late Auct. forma ad M. Agardhianam Fr. ha- bitu cetero accedens, sed floribus terminali- bus diversa. Utrum casu aliquo haec forma adsit, id quod in Nov. ed. 2 p: 186 IM. Friesius suadet, an re vera Linne fuerit ipsa sativa, nihil in herbario aliud est, quod dijadicet, nisi quod opinioni posteriori vix bene congruat, eandem plantam, ut in pri- ore ostendimus, mox antea sub nomine aqua- ice asservari; differunt enim hec duo M. aquat. verticillate specimina inter se -eo tan- tum, quod in num. 4 pedunculi modo ca- lycesque pilosi sint, cetera tota planta sub- glabra, in presente autem caulis quoque hir- sutus et folia subvillosa sint. (6) gentilis 5 (manu propr.). Optime cum M. gentili Spec. Pl. ed. 1 con- venit; nec RE TEu cum M. gentilv Fr., et Hartm. Vi Sväkd: ed. 4, seu sativa B parviflora Hartm. ed. 9. 7) (Sine nomine; manu propr. tantum:) 5, €. (a Smithio:) arvensis? (Est priori allixa). Cum M. gentili Spec. Pl. ed. 1, ad quam haud dubie allegatam hane Linneus voluit, 266 736. de cetero convenil, stamina autem sunt cCo- rolla longiora, id quod etsi hodie parvi ha- beatur momenti, apud Linngeum tamen alias tantum valuisse videtur, ut huc vix speci- men hocce retulisset, si accuratius id per- scerultatus esset. Vel concludendumne est ex hoc, Linngum, quum in herbario hoc spe- cimen insereret, notam illam haud con- stantem agnoscere? — Quale tamen cunque hoc est, omnia ejus diecta cetera in Sp. Pl. de M. gentili, cam arvensi comparata, de hoc quoque specimine valeut. Ex vero deter- minationibus recentioribus hoc idem speci- men manifeste ad Menthe arvensis formam pertinet, que riparia Fr., seu glabrata Hartm., id quod opinionem illorum aäuctorum non- nibil adjuvare videtur, qui gentiem Linn. ab arvenst non diversam habuerunt. In sen- tentiam tamen talem quo minus discedamus, preter alia impedimento est specimen pre- cedens, quod, quantum ex adsecriptis atque notis ipsis ejusdem, cum deseriptione com- paratis, coneludi licet, eodem certe jure, vel etiam majore, pro vera gentili Linn. haben- dum est. STACHYS. (3) alpina 3 (manu propr.). Quod ad faciem externam attinet, non minus quam ad characteres omnes, est vera S. alpina, qualem ex Europa media et au- strali missam habemus, nullis cum formis syl- vatice luxuriantibus confundenda; locus vero nullus adscriptus est, quare in medio relin- quendum, utrum hoc specimen forsitan sit sue- cicum, an, id quod potius erederes, externum. 267 737. BALLOTA. (1) Ballota nigra (manu propr.; post quod Sm. addidit:) B. vulgaris Link. Ex omnibus partibus est B. ruderalis Sw. et Åuct. Scand. ommum. (2) B. alba 1 (manu propr., atque in pagina plagule altera:) AH. Ups. 162, 2. (Smithius addidit:) rarissima — hodie deperita, D. (Do- minus?) Afzelius. Numerus B. nigram Spec. Pl. spectat, ex quo coneludi potest, Linngum primitus hoc specimen ad nigram Spec. Pl. ed. 1 retulisse, et tune numerum solum adscripsisse, deinde vero idem pro alba Spec. Pl. ed. 2 agnovisse, et tune demum nomen addidisse, numero, ut mutaretur, neglecto, atque igitur has duas species diversarum editionum, nullam si ha- beamus rationem Flore Suec., vix fuaisse di- versas, id quod jam Il. Friesius in Nov. ed. 2.- p. 195 docuit, qui B. nigram Sp. Pl. ed. 1 formam esse opacam, albam autem Sp. Pl. ed. 2 formam pallidiorem unius speciel, seu B. fetide Recent. dicit, eodem 0do0 ac B. nigram et albam Fl. Suec., ejusdem vero edi- tionis, formas habet unius speciei, s. rude- ralis Rec.; an vero häec opinio, si non locum solum in FI. Suec. sub B. alba datum respi- ciamus, optima sit et rectissima nos non possumus dijudicare, presertim quum videri nequeat, utrum de Spec. PI., ut solet, an de FI. Suec. nomen speciminis precedentis (num. 1) sit sumtum. Specimen hujus loei ommnino est B. fetida Recent., qualis, cam saburra navali introducta, hodie etiam prope portus aliquot suecicos legitur. 268 744. THYmus. (1) Serpyllum (manu propr., &eque ac locus:) Gotl. ; Omnino est Th. Ser pyllum sensu Auct. omnium Scandin., nec exterorum, apud nos hujus ge- neris forma vulgatissima. (2) (Sine nomine; manu autem propr. nume- rus:) 7-€ (atque plagula priori affixa). Ad Th. Serpylli Auct.” Scand. formam an- gustifoliam de cetero quidem accedit, caule vero differt erecto et facie, licet in speci- mine siccato discernere vix possimus, quo potius sit referendum. Neque bhec est Th. Serpyll. Auct. exteror., que Th. Chamwedrys Fr. et ceter. Auct. Scand., neque aliud in her- bario adest specimen, quod ad eam perti- neat speciem. Quare ex herbario quoque Linnegano confirmatur, quod jamdiu monu- erunt Botanici nostri, Th. Serpyllum Linn. speciem tantum fuisse illam, que in Suecia vulgatissima, nec illam, que, apud exteros vulgaris, apud nos intra limites modo angu- stissimos obviam venit, Linn&eo vix unquam Visa. 798. ÖROBANCHE. (1) major 2 (manu propr., eque ac in pagina altera:) Hispania 463 Loefling. (Smithius post nomen specif. addidit:) Loefling (atque:) minor Mr Sutton. Descriptioni quidem &O. majoris in Spec. Pl. respondet, quod tamen nomen habendum est collectivum, plurimas complectens spe- cies receutiore tempore distinctas, quare vix queeri potest, quenam fuerit Linne forma primaria, ad quam non minus minor Recent., q 269 quam = elatior Rec. procul dubio pertinuit. Quod enim ad specimina presentia attinet, hec, ut jam observavit Smithius, O. minoris Sutt. et Auct. sunt, ne minimo quidem a speciminibus diversa, que plurima haud pro- cul a Londinis legere mihi licuit, et viva cum herbario Linneanv comparare, TETRADYNAMIA. 823. DrRAsA. (6) hrta (manu propr., eque ac locus:) Lapp. (atque in pagina plagule postica hoc synony- mon:) Cardamine foliis obtusis sessilibus ad radi- cem in rosulam dispositis, siliquis brevibus Gmel. (post quod Smithius addidit:) vix. Omnino est D. hirta Auct. Recent., qualis forma hujus primaria v. c. in Hartm. Fl. Scand. ed. 5 proponitur. 835. CARDAMINE. (1) bellidifolia 1 (Cm. propr. eque ac in pag. al- tera:) Cardamine (et locus:) Lapponia. Omnibus ex characteribus et habitu est C. bellidifolia Auct. Suec., quod atque locus nomenque a Linneo adscripta, novo sunt argumento, sub hoc nomine plantam solam scandinavicam merito intelligendam esse, nec alpinam Willd., alpium Europe australis in- colam, que bellidifolia sensu Auct. German. plu- rim.; etiamsi deseriptio primitus a Linneo data hanc etiam complecti videtur. (3) trifoliata 5 (manu propr.): Descriptioni in Spec. Plant. et FI. Suec., nec minus descriptioni apud Recentiores, c. 270 5 v. Decand. Prodr., atque speciminibus omni- bus C. trifolie Auct. ex Eur. austr., quee quum in herbario Smithiano vidi et comparavi, tum a Botanicis compl: uribus missa possideo, optime presens respondet, ita ut nullum re- stet dubium, si quando fuerit, quin planta Linneana omnino eadem habenda sit ac Re- centiorum. Quod autem dubium, nobis ma- joris momenti, ex indicio in seriptis Linneei citatis atque FI. Lapp., de loco hujus spe- ciel 1n Scandinavia, ortum est, utrum revera sit unquam apud nos nata, an forma aliqua alius speciei per errorem pro ea habita, ex herbario tolli non potest, quum locus nullus ibi adscriptus sit, qui indicaret, an specimen hocce scandinavicum sit, externumne; quod posterius, tali forma nulia post Linngum apud nos inventa, potissimum censeas ne- cesse est. 336. SISYMBRIUM. (2) sylvestre (m. propr.; atque a Smithio:) py- renaicum JES. — Allionts plant. (In separata denique charte parte, plagule affixa, manu, nisi, sec. dictum precedens Smithianum, Al- lionii habeatur, mihi ignota:) Nondum de- scripta videtur planta — invemi 1753 in de- scensu ex Furca monte in confinia Gotthardi Helvete. Hnujus, licet specimen non scandinavicum sit, hoc loco mentio fit, non quasi dubium de S. sylvestri Linn. quidquam esset, sed modo ut indicetur, -huic soli specimini in herb. nomen sylvestr. inseriptum esse, nullumque igitur verum S&S. sylv. ibi adesse. Pråesens enim specimen neque ad sylvestr. neque-ad 271 ullam aliam nostrarum specierum pertinet, sed notis omnibus potissimum, ut monet Smithius, est S. pyrenaic. Linn., quod Nasturt. pyrenaic. Br. et Auct., cujus specimen hocce, Linn&eo, jam longe priusquam hanc speciem distingueret, missum, ille facile primo obtutu pro suo sylvestri habuit, ideoque sub hoc nomine in herb. inseruit. (6) arenosum 8 (m. propr.; a Sm.:) Loes. Pruss. lt. 13 (atque in alia cbhärfa parle, manu ve- risimile ejus, qui invenit, hoc nomen Bauhi- nianum :) Eruca cerulea in arenosis proveniens. Descriptioni Linneane optime respondens, vix dubie verum est Sisymbr. arenosum Spec. Pl. Cam speciminibus Arab. suecice Fr. Veg. Se. seu År. arenose var. macilente Hartm. ed. 3, que, ex Suecia media, comparandi caussa attuli, de cetero convenit, differt vero foliis radicalibus magis conspicue lyrato-runcina- tis, rigidioribus magisque stellato-hirsutis, caulinis quoque rigidioribus densiusque pi- losis, frequentius dentatis, pedunculis ple- rumque brevioribus, petalis rubentibus, sili- quis longioribus (biuncialibus). Ob que, etsi” semina non licuit examinare, Årab. arenose Scop. et Recent. forma videtur esse primaria, Europe medie, nec Scandinavie, incola. Ne- que hoc specimen in Scandin. lectum esse potest, quum nomen adsit istud Bauhin., in diversa charta manu aliena seriptum, id quod apud eas tantum herb. Linnieani plantas i in- venire soles, quas Botanici externi miserunut. (7) (Sine nomine manu Linne adseripto; sed numerus tamen :) S (atque in pagina postica 5) Cardamine? in Esbo paroecie Nylandie (qui 272 locus Finlandicus 1dem est ac in FI. Suec. ed. 2, ideoque certo Smithium induxit ad hoc postea scribendum:) ex hoc specimine descr. in Flo. Suec. Sisymbr. arenosi. (preter quod Sm. etiam addidit nomen:) Arabis hispida. A priore nihilo diversum, nisi fohis ra- diealibus triplo minoribus, ideoque deseri- ptioni in FI Suec. etiam magis responden- tibus, pedunculis omnibus flores equantibus, atque petalis, ut videtur, albis; quare forsan hoc potius ad A. arenose Scop. varietatem B borealem Fr. S. V. Sc. et Hartm. Fl. ed. 5 re- ferendum est, quam ad formam primariam. Ne hoc specimen, ut nomen a Smithio in- seriptum indicat, År. hispida sit, igiturque petrer magis, quam arenose, afline, he note, preter omnes cum specim. priore communes, prohibent: pili foliorum ”radicalium omnes stellati, caulini inferiores simplices, folia cau- lina, summis paucis exceptis, sublobata, pe- dunculi flores zequantes superanlesve, quibus differt a petrea, qualem Auctores certe Scand. bance habent. (9) Irio 14 (m. propr. que ac in pagina altera:) Fl. suec. 956. — Hispania 496 Loefl. Hoc specimen, quamvis externum sit, no- stris tamen suecicis et descriptioni Sis. Iriw- ms apud Auct. Scand. recent. optime re- spondet. (10) (Sine nomine; sed numerus adest manu Linne adseriptus:) 74 (et plagula est priori affixa). Omnino eadem est planta ac antecedens. Preeter hec, duo specimina alia in plagulis se- quentibus asservantur, eandem ad speciem mani- a 273 manifesto pertinentia, quibus idem etiam nomen Linneus adscripsit; haec vero quoque sunt externa, quum uni locum Ilisp., alteri nomen Jacquinir (qui misit) adscripserit. Spe- cimen itaque mnullum certo scandinavicum hujus plante in herbario adest. 837. ERYSIMUM. (2) Barbarea 2 (m. propr.). Omnibus notis cum FE. Barbarea — a Linn. Fl. Suec. optime convenit, nec minus ob flores permagnos, pedunculos patentes, lobum ter- minalem foliorum imorum cordato-rotun- dum, formamque foliorum ceterorum alque totum habitum Barbaree vulgari Auct. Scand. recent... que B Wahlenb. FI. Suec. et Fr. Nov. ed. 2, respondet. Nulla alia forma huc pertinens, nec ulla, que 8 inscripta sit, in herbario asservatur. (5) heracifolium (m. propr.). Omnino est E. hieracifolum Auct. Scand. re- cent., forma vulgaris, robusta, densifolia, que Erys. strictum Koch. Syn. ed. 2, et cujus spe- cimen Cel. Friesius in Herb. Norm. VIII n. 20 exhibuit. (6) Sisymb. Meracifolum (m. propr. simul cum signo:) € (Plagula est priori affixa). Hoc, quoad flores, folia, magnitudinem et habitum optime cum JErys. Meracifol. Auct. Scand. rec. forma graciliore, simplici convenit, que Cheiranthus alpinus Sm. et Wahlenb. Fl. Lapp. 839. CHEIRANTHUS. (1) Erysimoides 1 (m. propr.). | Descriptioni in FL Suec. ed. 2 ad unguem respondet, ita ut specimen esse ipsum pu- EK. V. Akad. Hondl. 1851. 18 274 tares, ibi descriptum. Forma etiam videtur esse Erysimu grandiflora, que in It. vestrog. Pp: 160 prope arcem bahusiensem lecta dicitur. Ab Erys. Meracifolo Auct. Scand. rec., quale quidem et Meracifol. Linn. sensu strictiore et Cheiranthum alpin. Sm. et Wahlenb. compleeti- tur, differt floribus permagnis atque stigmate bilobo siliqua triplo latiore, licet ceteris ex partibus cum hoc haud male conveniat. Est vero ex speciebus recentius stabilitis omnino Erys. odoratum Ehrh., quale apud Koch in Syn. ed. 2 proponitur atque apud Reich. n. 4393 b depingitltur; hi enim sunt characteres spe- ciminis presentis: caulis angulosus sparse adpresseque pubescens, folia lanceolata re- mole dentata, pilis stellatis scabriuscula, flo- res pedunculis duplo longiores, calyce clauso glaberrimo, unguibus petalorum = elongatis sublinearibus, laminis rolundatis; silique (que tantum immature adsunt) pedunculis multoties longiores, adpresse, lineares, raro adpresseque pilose, stigmate sessili, lato, bi- lobo, pubescente. Hoc igitur specimen opinionem Botani- corum communem confirmat; sequentia au- tem dubia nova movent, quum ex iis alia, eodem nomine inscripta, ad diversas perti- neant formas, alia autem, quze ejusdem sunt forme, diverso nomine inseribantur. Preter quod in plerisque nomina, a Linneo atque a Smithio adscripta, inter se opposita sunt. Que quum ita sint, nec mea experientia ad hec omnia extricanda vel singula quidem specimina certo determinanda sufliciat, utile duxi, ne rem facerem deteriorem, hoc loco specimina hujus tribus sequentia, cum dif- 275 ferentiis eorum inter se precipuis, tantum enumerare. (2) Cheiranthus erysimoides 1 (m. propr.; atque a manu aliena, in diversa charte parte:) BD: 74 (id quod, licet quo spectet nescio, hoc tamen specimen esse ab extera terra ad Lin- ngeum missum probat; Smithius denique ad- didit:) alpinus certe. Quoad flores et siliquas precedenti simil- limum; differt autem stigmate minore, foliis sublinearibus, dentatis, radicalibus longe pe- tiolatis, anguste lanceolatis. (3) (Manu propr. nomen nullum; numerus tan- tum:) 7 (atque signum:) 9. (Smithius vero seripsil:) alpinus. - Omnino eadem est planta ac antecedens. (4) alpinus (m. propr. &eque ac locus:) Lappo. (Sm; adseripsit:) erysimoides FI. Lapp. 2:d J.E.S. Ob nomen atque locuam manu Linnei heic adsceripta, presens specimen summo inter haec omnia jure pro vero Cheirantho alpino Linne, habendum = videtur, precipue quum idem etiam sit Erysimi hieracifolv Wahlenb. FI. Suec. ed. 2 et Auct. Scand. complur. forma, que Chei- ranthus alpinus Wahlenb. Fl. Lapp. et post eum DeCand. Syst. et Prodr. — Locus tamen heic appositus, qui apud Wahlenb. et DeCand. quoque sub Cheir. alpino relatus est, nusquam alibi a Linneo sub hoc nomine comme- moratur. (5) Cheiranthus alpinus (m. propr.; postea autem manu etiam propria:) Hieracifol. (quasi re- sponsi loco adseriptum sub his, manu ignota ejus verisimile qui specimen collegil misit- que scriptis:) 61 Folia perpetuo scabra et levis- IM 276 sime denticulata. an hoc apud te Erysimum chei- ranthoides? — (Smithius denique prope prima duo specimina scripsit:) alpinus (prope tertium vero:) erysimoides? Heic igitur in una plagula lria asservan- lur specimina, quee, licet omnia Linngeus eo- dem complectitur NOmiInNe, alpino S. hieracifolio (que nomina hoc loco synonymice ab illo ad- hibita videntur), inter se, ut nomina indicant jam a Smithio adseripta, dissimilia sunt. Mihi autem aliter, ac Smithio, qui ambo prima conjunxit tertiumque separavit, inter se dif- ferre videntur. Secundum enim et tertium nihilo alio inter se diversa sunt, quam foliis, que in illo sublinearia integerrima, in hoc lanceolata, denticulata, dam ambo communes habent siliquas xetragonas, -pedunculis mul- toties longiores, atque flores parvos (magni- tudine florum Meracifolu) quibus ipsis a primo specimine differunt, quod floribus gaudet per- magnis ejusdem magnitudinis ac in num. (1) hujus Generis, licet ob folia magis ad secun- dum, quam ad tertium hujus plagule speci- men accedat. Specimen 1igitur hocce (pri- mum) eadem est forma, ac ea quee in num. (2) hujus Generis sub nomine erysimoid. Lin. et alpin. Sm. asservatur; specimina autem duo reliqua, etsi quoad folia inter se diversa sunt, ad Erysim. hieracifol. Auct. Scand. clare per- tinent. (6) Cheir. erysimoides (m. propr., atque prope specimen nomen:) Allion. (Sm. post nomen specific. addidit:) Jacq. vig Linn. — alpinus Linn. Humile est specimen et grandiflorum, ean- dem ad formam pertinens, ad quam speci- 277 men plagulae antecedentis (num. 5) primum, atque specimina in num. (2) supra memorala per tinent. Preter specimina jam enumerata, nonnulla etiam alia in plagulis quatlluor sequentibus asser- vantur; que tamen, nunc ad hanc, nunc ad illam formam pertinentia, quum nomen in ls nullum adsit Linne manu adscriptum, vix digna sunt, que commemorentur. 342. ÅRABIS. (4) lyrata 3 (m. propr. eque ac littera:) K (que ubique in herbario Kalmium significat). Nomen appositum atque littera indicare quidem videntur, hoc specimen esse a Kal- mio datum ex Canada, eoque Flor&e nostre peregrinum; neque autem Linnegus in suo exempl. libri Spec. Pi. ed. 1 hanc speciem nota solita, qua alias omnes species in berb. asservalas, designavit, neque presens ipsum specimen ad speciem, que inscribitur, perti- net, quum folia, nec minus radicalia, sint stellato-pilosa, minime »glabra», omnisque ha- bitus potissimum sit Sisymbri arenosi, quale supra commemoratur. Est quoque Arabis are- nosa B borealis Auct. Scand. recent. (5) Arabis luspida (m. propr., atque prope spe- cimen:) Jacq. (Smith. observavit:) est Sisymbr. arenosum Fl. Suec. nec Sp. Pl. — Scop. t. 40? — Hoc etiam specimen casu aliquo pro vero huc insertum videtur, quum, ut jam Smithius edocuit, ad Sis. arenosum, quasi antecedens; pertineat, seu Årabis arenosa B borealis Auct, Scand. sit. 278 MONA DELPHIA. 838. GERANIUM. (11) molle 33 (manu propr.; Smithius autem adscripsit:) pyrenaicum J.E.S. | Minime cum &G. molli L. FI. Suee. et Sp. JE, eongruit, oplime aultem eum pyrenaico Mant. I; idemque optimum est G. pyrenaiceum, quale quidern Auctores Scand. habent, a specimini- bus quum suecicis, tum anglicis, comparandi caussa allatis, ne minimo quidem differens. (12) G. molle (m. propr., sed in pagina plagulee poslica; loco autem solito infra specimen nu- merus modo:) 33 (Smithius etiam hec addi- dit:) capsularum carina subdentata vel utrinque corrugala. — Pp yrenaicum. Ut antecedens, omnino est G. pyrenaicum. (13) columbinum 35 (m. propr.). Ex speciminibus tribus heic asservatis, unum tantum caule depresse pubescente; pedunculis longis, arillis glaberrimis, omniqne habitu est verum G. columbinum L. et Auct.; altera au- tem duo, que casu aliquo videntur huc re- jecta, ob caulem depresse hirsutum, pedun- culos breves, arillos glanduloso-pilosos et ce- teras notas ad G. dissectum L. Fl. Suec. et Auct. elare pertinent. (14) pyrenaicum (manu Skive: omni nomine a Linneo adscriptoe caret, sed plagula est priori affixa). Et ad notas omnes et ad faciem est G. py- renaicum. (16) rotundifolium 36 (m. propr. eque ac prope ; specun.:) FI. Suec. 279 Specimen hocce, admodum singulare, indi- care videtur, G. rotundifolum Linneanum pri- mitivum, quod aliis in operibus aliisque tem- poribus Linneus aliter descripsit, non duas tantum illas formas, quas postea ipse et de- nique Botanici fere omnes distinxerint, com- plexum esse, sed tres polius; quarum pre- sens eodem modo, ac descriptio Linneana G. rotundifolii prima in FL Suec. et Spec. Pl. ed. 1, in se habet conjuncetas complures notas utriusque speciei, postea in Spec. Pl. 2 et Mant. distincte, nempe G. rotundifoli sensu strictiore, ut ita dicam, atque G. pusilli, et ta- men ab utraque per se est diversa. Nomen enim et numerus, presenti specimini manu Linne adscripta, nullum relinquunt dubium, quin hoc Linneus ad rotundif. Sp. Pl. ed. 4 relatum voluerit, quod idem est ac rotundi. Fl. Suec. ed. 2 (quem libr. ipse quoque huc citavit), nec unquam specimen melius cum deseriptione convenit, quam presens cum descr. loc. cit. Idem autem neque est rotundif. Sp. Pl. ed. 2 et" Mant. (rotundif. sensu strict.) neque pusillum Sp. Pl. 2 et Mant., differt enim v. c. ab illo calyce mutico, ab hoc pe- talis integris. Neque melius ad ullam spe- cierum respondentium Auctor. recent. perli- net; a rotundifolio enim, quale Koch in Syn. ed. 2 et Hartm. in Fl. Scand. 3 id habent, seu viscidulo Fr., differt calyce mutico, petala equante, formaque foliorum (que ad pusillum accedil), a pusillo autem Åuct. cit., seu rolun- dif. Fr.; caule piloso, petalis integris, arillis (non adpresse) pilosis, seminibusque reticula- tis. Que quum ita sint, atque jam inter Bo- tanicos conveniat, Linne G. rotundif. Mant. 280 esse G. rotundif. Recent. s. viscidulum, et pusil- lum 1. e. esse pusillum Recent., presens speci- men dubium videtur novum movere, utrum primum Linne rotundif. (Sp. $t, FL Suee. etc.) forma sit inter recentiores has duas inter- media, per quam una in alteram transit, ille- que ideo non bene distinct&e habeantur, an sit ab utraque sufficienter diversa, atque tres itaque species sub duobus illis nominibus sint | intelligende. Num speeimen hocce unicum est, quod unquam repertum, hujus forma? (17) rotundifolium (m. propr. in plagula priori affixa; Sm. adseripsit:) pusillum. - Numerus hoc loco omissus nomen Linneo ipst haud cerltum visum esse indicat; est vero neque rotundif. Fl. Suec. neque Mant., ab illo differens petalis emarginalis, ab hoc in- super calyce mulico; sed omnibus notis, c. v. forma foliorum, caule pubescente, calyce mu- tico petala emarginata 2equante, arillis ad- presse pilosis, semin rs oblongis lzevibus et ceteris, ad pusillum L. Sp. Pl. 2 et Mant., atque ÅAuct. recent. pertinet, cujus forma est solito paullo major et ereetior. (0 (18) pusillum (mm. propr.; in diversa charte parte manu aliena, verisimile ejus, qui plantam mi- sit:) Geranium eolumbinum humile flore ceruleo | minimo Ger. Raj Syn. (sub quod Linnzeus, i quasi affir Hald caussa, iterum addidit:) Geran. pusaill. (Smithius denique heec adsecripsit:) est fl tab. 46 f. 2 R. Syn. ex auctorita. Herb. Sher. I Hoc omnibus notis itsdem ac precedens est pusillum L. et Auct., sed forma minor, pro- strata, apud nos vulgatissima. ; UL 281 (19) pusillum (m. propr.; Sm. autem observa vit :) molle JES. Nomen autograpburn lapsu calami, quem dicunt, heic adscriptum videtlur; specimen enim, ut suasit Smithius, toto habitu alque caule villoso, petalis calyce duplo longioribus, arillisque rugosis glabris, omnino est G. molle L. et Auct. 4 Nullum in herbario asservatur specimen, ad G. viscidulum Fr. seu rotundifolum L. Sp. Pl. 2 et Mant. atque Auct., plurim. referendum. 870. MALVA. (1) parviflora (m. propr. eque ac locus:) HH. U. (Smithius post nomen addidit:) [Huds. JES-] — rotundifoha? JES. Quod ad folia et calycem saltem attinet, specimini in hoc Genere proxime antecedenti, externo, quod vera videtur esse parviflora Linn., dissitmillimum specimen presens habitu alque floribus parvis, arillis 10, rariusve 11, rugosis, marginalis, potissimum est M. borealis Wallm. et Åre. Scand. Que igilur species, ob hoc specimen atlque ratione habita eorum, que Smithius adscripsit, pro synonymo M. parviflore Huds. habenda est. (2) rotundifolia (m. propr.). Omnibus characteribus atque toto habitua eadem est ac prior, seu M. borealis Wallm. (3) Malva rotundifolia (manu, ut videtur, Linnei, sed in pagina plagulae postica). Specimen fructu caret; ad vero flores ce- leraque omnino est MM. rotundifolia Recent. plu- rim., que vulgaris Fr. 282 Itaque, ut in operibus, sic in berbario Lin- neus has duas formas eodem sub nomine sine discrimine iutellectas voluit; quamobrem ut jam antiquitus Botanici perspexerunt, no- men M. rotundif. collectivum tantum haben- dum est. | DIADELPHIA. 351. FuUuMmARIA. (2) bulbosa (m. propr. 2eque ac:) 3 a. Specimen modo mancum hoc loco adest, radice totaque parte caulis inferiore destitu- | tum; quod vero ad characteres ex parte su- | periore» racemoque sumendos attinet, c. v. bra- cteas elongatas integras, flores permagnos cal- care curvato, racemum elongatum, formam et | magnitudinem foliorum etc., specimen hocce | potius ad F. bulbosam Y FI. Suec. et Sp. Pl. | pertinet, nec ad a, que littera heic per er- rorem videtur addita. Idem, quantum in statu presenti videri licet, et-quales hujus i; Generis species Botanici recentioris s&evi de- || terminarunt, est Coryd. cava. (3) (Sine nomine; priori aflixa). Huic sane jure meliore nomen inscriberes bulb. a, precedenti datum, quum omnes ha- beal notas sub illo nomine in FI. Suec. com- memoratas. Inter species Recentiorum cum nulla melius congruit, quam cum Coryd. laxa Fr. 382. POLYGALA. (1) amara (m. propr.). A P. uliginosa Reich. et Auct. foliis quidem nonnihil recedit, caulinis oblongo-cuneatis, ra- i 283 dicalibus obovatis apiculatis; fructus autem maturi desunt, quare in medio relinquam ne- cesse est, an vera P. amara sit, cujus speci- minibus germanicis, quod ad habitum, si- millima est. Specimen, quum locus omnis desit, potius externum, quam scandinavicum habendum. (2) vulgaris 2 (m. propr.; nulla autem adscri- S96. pta est littera greca, que indicaret, qu&e- nam ex varietatibus in FL Suec. receptis hec sensu Linnei fueril). Ommnino est P. comosa Åuct. Nulla alia, sub hoc nomine, specimina nec forme&e in herb. asservantur. ÖNONIS. (1) antiquor. (manu propr.). Cum descriptione in Sp. Pl. ed. 2 et Syst. Veg. ed. 14 perbene convenit; eadem vero, cum speciebus recentiore &vo determinatis comparala, potissimum est Ö. spinosa Koch. Syn. seu campestris Koch. et Ziz., cujus cum specimine allato omnia fere habet communia, c. Vv. ramos unifariam villosos, spinosos, spinas geminas (quarum altera seepe increscens ramum eflicit), foliola oblonga, minima, sparse glandu- losa, subglabra, flores solitarios. Quum semina videre haud licuerit, discerni nequit, utrum illis saltem, ut Cel. Kochius in Syn. ed. 2 monet, a campestri differat, an non. (2) spinosa (m. propr. atque locus:) H. U. (que omnia prope specimen manifeste sunt poste- rivs addita, quanr hoc nomen, loco solito pri- mum iInscriptum:) 4 arvensis (quod Smithius quoque -correctum videtur voluisse, pro eo seribendo:) spinosa. ä 284 i Priori valde similis, immo ut ad habitum i vix distingui possit. Characteribus etiam plu- rimis, jam enumeratis, gaudet, differens tan- tum foliolis calyceque dens glandulosis, lobisque calycis brevioribus, latioribus Vix igitur dubito, hane fövinam ejusdem speciel s. campestris habere, a priore parum diversam. Cum ÖO. vrepente L. et Recent., que arvensis v. c. Hartm. Fl. Scand. ed. 5, minime convenit. (3) arvensis 1 (m. propr. atque:) H. U. (Smithius addidit:) hircina. | Antecedenti quidem aflixa plagula; nihil ; autem habet cum illa commune. Est enim i ob caulem ramosque undique villosos, iner- | mes, foliola magna ovato-oblonga, pilosa, flores geminos totumque habitum optima O. hircina ÅAuct. recent. (4) repens (m. propr. eque ac:) ÅA. 16 c. (quod citatum, quo referat, nescio; Smithius post | nomen addidit:) ? (atque:) non O. repens An- N glica, forte species nova. A descriptione in Syst. Veg. haud quidem differt, nec quoad habitum speciminm O. re- pentis Åuct. parvo valde dissimilis est, sed tamen foliolis minimis obovatis vel rotun- datis, apice retusis omnino diversa alque ex- ; terna est forma, que, obiter verisimile in- h specta, ob babitum huc rejecta est. 905. LATHYRUS. (4) latifolius 18 (m. propr:.). Cum deseriptione L. latifoliv tam in FL Suec., quam in Spec. Pl. bene convenit, sed, quum locus desit atque numerus adscriptus ad Sp. kH Pl. ed. 1 tantum deleget, hoc specimen po- 285 lins exlernum, dquam Suecicum habendum est. Idem eliam e speciebus, apud auctores recentiores receplis, potissimum ad L. latifo- lium Europe meridionalis pertinet, qualem bune apud Kochium invenimus. Differens enim calyce, cujus dentes duo superiores ce- teris multo latiores et breviores sunt, a L. silvestri, folia habet unijuga, foliola ovali-lan- ceolata, brevia (vix triuncialia), stipulas la- lissimas, caulem petiolosque late alatos. Se- mina nulla adsunt; cetera autem, nec minus habitus, speciminibus meis ex Europa meri- dion. simillima sunt, (5) latifolius (m. propr. factum emendatum pro his manu, ut videtur, aliena primum scri- ptis:) an varietas Lathyri latifoliv? Sw. fol. ovata nec lanceolata. Priori de cetero simillimum specimen, fo- liola autem eltiam breviora, ovalia sunt; quare ejusdem speciei cerlto habendum est. (6) heterophyllus 19 (m. propr.). Quod ad dentes calycinos attinet, prioribus similis, foliis autem et stipulis multo angu- stioribus, his caule vix latioribus, diversa vi- detur forma. Insuper hoc loco semina adsunt matura, que dimidia hilum cingit, ita ut presens specimen non possit non ad L. sal- vestrem referri. 926. ÅSTRAGALUS. (7) uralensis 27 (m. propr. eque ac signum:) € (quod, ni fallor, indicat, specimen esse sibi- ricum; idem enim signum plerasque in her- bario plantas sequitur, quibus locus aliquis sibiricus inseriptus; in pagina altera, manu | 286 quoque Linne additum est:) Astragalus caule nudo, fl. purpureis. Cum descr. in Sp. PI. ed. 2 convenit, at- que teste Smithio in Engl. Bot. n. 466, ve- rus videtur esse ÅA. uralensis, cum specimini- bus europeis Ozxytr. Halleri, quod ad chara- cteres attinet magis essentiales, congruens, quamvis forma sit maxime luxurians, omni ex parle major et robustior. I (8) uralensis J.E.S. (manu Smilhii; m. Linne / signum modo:) I (quod alium locum, nescio I tamen quem, verisimile significat). i Antecedenti de cetero simillima eademque || videtur forma, sed spica densior, foliola mi- nora magisque glabra. (9) uralensis (m. propr. &eque ac prope unum specimen:) Gouan (et prope alterum:) Hope. Nomina duo adscripta Botanicorum, qui specimina miserunt, hac esse europza testan- tur, alterum etiam scoticum, id quod dicta Yi Smithi in Engl. B. I. c. affirmant. Ambo | vero minus, quam figura plante scotice in E. B., cum scandinavica planta congruunt, que Ö£xytr. campestris var. sordida Hud Suec. ; H quamobrem, quum legumina examinare haud Ne licuerit, decidere haud audeo, utrum ad Ozytr. | Halleri, an ad camp. sordidam pertineant, quam il ad formam utramque figura LI c. ab aliis au- ctoribus aliter citata est. ; | 930. TRIFOLIUM. d (1) officinale 4 (m. propr., atque:) V (forte variet. el significans). Lo) Cum Trif. (M.) officinali 8 Sp: Pl. omnino convenit, nec minus optima est Melilotus alba Auct. recent. 287 (12) agrarium 36 (m. propr. pro nomine pri- mum scripto, deinde deleto:) lupulinum (atque prope specimen:) Suec. (Sm. addidit:) in An- glia non invenitur. Omni ex parte est T. agrarium, quale hoc omnes Aucltores Scaud. recent. habent. Spe- cimen etiam, ut locus indicat supra citatus, est suecicum. (13) agrarium Fl. Ang. — procumbens L. (manu Smithii; Linneus ipse hoc loco nihil adscri- psit, nisi:) L. 572 (quod, que speclet, nescio). Characteribus omnibus et toto habitu est TJ. procumbentis L. et Auct. Scand. recent. forma erecla. (14) (Sine nomine; sed in plagula priori alixa). Omnino est T. procumb. Auct. Scand. forma caule procumbente, apud nos vulgalior. (16) procumbens 38 (m. propr.; Sm. dein obser- vavil:) conf. agrarium J.E.S. — ést agrarium Fl. Angl. | Permagnum est specimen ejusdem speciei (sensu Recent.) ac num. (13) et (14). (17) procumbens (mannu Smithi; m. Linnei tan- tom numerus:) 38 (et locus:) Gotl. Omnino eadem species est ac anlecedens. (18) (Sine nomine; sed duobus proxime priori- bus affixa est plagula; manu Linnzei modo numerus:) 39 (et locus:) Gotl. Etiamsi numerus T. flhiforme Sp. Pl. spe- clat, et specimen valde incompletum est, non potest non, ob capitula densa multiflora, ve- xillum suleatum ceterasque notas ad T. pro- cumbens Auct. Scand. pertinere. (19) filiforme 39 (m. propr.). Est forma gracillima, pauciflora Trifolu fili- fornuis ÅAuct. recent. | 288 | POLYADELPHIA. 43. HYPERICUM. lÅ (1) (Sine nomine autographo; manu Linne nu- i merus tantum:) 13 (qui quadrangulum SpEk. l ed. 1 spectat; ed prope specimen littera:) n (Smithius addidit:) quadrangulum. original sp:n. Hoc caule quadrangulo-alato, foliis ovali- bus, sepalis lanceolatis acuminatis totoque i habitu est H. tetrapterum Fr. et Auct. Scand. | recent. Quare, ut ait Smithius, hoc precipue specimen esset originale, non video; quod hoc loco asservetur, indicare id tantum videtur, Fk hanc quoque formam fuisse a Linngo visam atque, differentia inter ambo vix ulla ab eo observata, cum quadrangulo proprie dicto in nomine quadranguli inclusam. (2) quadrangulum 13 (m. propr., atque plagula priori affixa; Sm. adscripsit:) dubuun? | Omnino est forma simplex pauciflora H. quadranguli Auct. Scand.; que apud nos vul- gatissima est hujus (Censns species, et procul dubio a Linnzeo pre ceteris in mente habita, quum primo suum qguadrangulum describeret. SYNGENESTIA. 949. SoncHus. (1) maritimus (m. propr. atque prope specimen, ut videtur:) K:h. Caule simplici, monocephalo, involucro pe- dunculoque glaberrimo, foliis lanceolatis inte- gris, 289 gris, »amplexieaulibus, retrorsum argute den- tatis (qualia in Spec. Pl. descripta), hic omni- no est verus S. maritimus Europe australis Lin. et Auct. recent.; a forma Sonchi arvensis Litorali, apud nos obvia, omnino diversus. (2) (Sine nomine; sed plagula est priori affixa). Eadem est planta ac antecedens. (7) alpinus 6 (manu propr.). Ut jam antiquitus ex opere illo Smithiano, quod Plantar. Icones hact ineditar. in- seribitur, et quod deinde in libro periodico, quem dicuut, Roemeri et Usterii Botanisch. Magaz. IX Stuck cum figura Smithiana I. ec. Sonchi alpim herb. Linn. recusum est, omnes Botanici coguitum habent, hoc loco in herb. Linneano non verus asservatur S. alpi- nus, qualem in mente Linnaeum semper, quum hoc uteretur nomine, habuisse, opera ipsius ea, que hac in re maximi habenda sunt mo- menti, c. v. FI Lapp. ed. 1 n. 290, Laches. Lapp. p. 77--79 et locus habitationis in Fl. uec., cerlissime indicant, atque Auctores omnes scandinaviei semper persuasi fuerunt; sed forma est ista, opere citlato Smithiano ce- lebrata, numquam iotra limites Scandinaviz, nec etiam Europe, erescens, aique, teste Smi- thio, ejus tempore tantum in herb. Linnaano et Lecheano asservata, que manifesto fere sola illum, herbario nimium, dictis autem Linne in Org citalis parum nisum, in opinionem illam falsam adduxit, qua hanc (presentem formam) pro vero habuit S. alpino, et nomen novum ceruler forma europex&, in alpibus scandinavicis vulgatissime, imposuit; KE. V. Akad. Handl. 1851. 19 290 dum, vestigia ejus maxima ex parte premens, Froelichius (in Ust. Annal. der Botan) eidem formsae exolicge nomen adtribuit illud maxime improprium lapponici. E scriptis tamen quoque Linne novnullis, v. c. Spec. Pl. et definilione in El. Suec., opinio Smilhiana eo videtur , nonvihbil confir- mari, quod, quum cetere note plurime lam vag&e sint, ut eodem fere jure et in alpinum verum et in formam presentem qvadrent, character ille »pedunculorum» in S. alpino »seuamosorum» revera present sil pro- prius, differentiam prebens optimam a vero S. alpino Auct., cujus, ut conustat, pedunculi sunt hispidi, nec squamosi. Speeimen pre- sens, quod apud Smithium tanta auctoritate valuit, ad speciem pertinet mihi prius igno- tam, quam tamen, quum ob characteres, tum auctoritate Steudelii ductus, vix dubito S. (Mulged.) floridanum putare, Americe septen-/ trionalis incolam. Idewm esse casu aliquo, quum in herb. ambo insererentur, cum sequeule specimine permulalum, persuvasissimum mihi habeo; omnia enim, quae in sequenle sunt a Livoneo adscripta, optime ur presens qua- drant, et contra, que in presente specim. sunt adsceripta, in sequens quadrant. Quze in Spec. Pl. in his describendis plantis sunt er- rata, nempe S. alpino pedunculos squamosos, canadensi aulem hispidos adtribui, ex his ipsis speciminibus in herbario permutatlis verisi- mile pendent, que jam ante librum illum editum in herbario adfuisse videntur. (8) canadensis 4 (manu propr., alque prope spe- ciinaen:) K (Kalm., cujus plante fere omnes, in herb. asservate, in Canada sunt collecte; 291 Smithius etiam adscripsit:) non Grononi. Est S. alpinus HB (Herb. Banksn) et omnium au- ctorum preter Lin. et Leche H (Herb.). JES. Hoc specimen, ut jam supra indicavi, de- seripUoni in Spec. PI. et FL Suee. quidem non repugnat, sed tamen omnino est S. alpi- nus verus L. Fl. Lapp. et Laches. Lapp., qui Mulged. alp. omn. Auct. recent., Alpes scandi- navie celereque Europe frequenter inhabi- tans, cui Smithius, ob hane ipsam caussam nomen canadens. (ex permulatione huic datum) improprium pultans, novum illud nomen ce- rule postea dedit, cujusque specimina sub eoddem nomine (cerul) in herb. ipsius quo- que asservantur. Cum presente de celero omnia confer, que de priore dixi. 950. LaAcTUcA. (1) quercifolia 4 (m. propr.; Smithius hec ad- didit:) Syn. Raji AT Hillix icon falsa — planta rarissima cujus viz aliud exstat exemplar in Herbaris. D. Afzelius. Etsi nomen heic alio modo ac solito sit seriptum, nullum est dubium, quin hac planta Linneus quercinam FI. Suec. iutellexerit, cum qua optime convenil. Eadem etiam, id quod jamdia Cel. Willdenowius et Kochius monue- runt, in CL. strictam Kit. omnino quadrat. Nullo autem loco natali adseripto, non licet videri, utrum hoc specimen in insula maris Baltici, Linneo indicata, ubi deinde frustra semper quaeesita est planta, natum, an externum Sit. 953. LEONTODON. (3) hastile (m. propr. pro nomine primum scri- pto,' postique deleto:) tuberosum (&que ac lo- 292 cus:) H. U. (Smithius addidit:) specimina Jacq. figuram ejus non referunt. — hastile Herb. Jacq. JES | Omnino est Leont. hast. var. glabrat. Auct. recent., id quod cum opinione Botanicorum fere omnium congruit, qui jam e scriptis Lin- ner solis dudum perspexerunt, L. hastde Sp. Pl. etc. esse formam glabratam, L. hispidum !. c. autem formam hirtam unius speciel, cui Recentiores quoque nomen hast. retinuerunt. (3) hispidum 6 (m. propr. pro primo nomine, ab ipso deleto:) hirtum; (atque, ut videtur, a Smilhbio:) huirtum D. Afz. Pilis foliorum »furcatis» ceterisque notis in L. hispidum Sp. Pl. melius, quam in L. hirtum I. ce quadrat specimen, quod idem etiam omnino est L. hastile a vulg. Koch. et Auct. recent. 954. HiERACIUM. (1) alpinum 3 (m. propr.). Ommnino est H. alpin. Auct. scamd., forma pumila, simplex, monocephala, caule subnudo, hirsulo et stellato-piloso, involucro villoso, nigro. 4 (2) Tarazaci (m. propr. xeque ac in pagina al- tera:) alp. Pit. (atque hoc ex litteris forte Solandri citatum:) Planta hybrida ex Leonto- donte Taraxaci et Hieracio alpino, quam legi in alpibus Lapponie Pitoensibus 41753, uwnico tan- tum in loco, et unico hoc specimine. D. C. So- lander. | Forma foliorum, pedunculo unico incras- sato, squamoso cum involucro fusco-piloso ce- terisque notis omnibus est Leontod. autumn. B" 293 Taraxaer Hartm. Fl. Scand., seu Oporina pra- tensis Less. (4) dubium? 6 (m. propr.; post quod Smithius addidit:) may be right. Quod verum fuerit Linnei H. dubium ex hoc specimine eo minus conceludi licet, quod ipsi incertum fuisse videatur, atque etiam hec species in exempl. Linnei libri Spec. Pl. ed. 1 nota careat solita, qua, ut plantas in herb. asservatas FÖRR usus est. Ne- que hoc est IH. dubium Lin., quod optimis duectus rationibus cel. Friesius esse H. sue- cicum jam edocuit, sed forma est vulgata I. Auricule L. et Auct. recent., c. v. Fr. Symb. ad Hist. Hierac., -.cujus unum tantum specimen aliud (v. num. 6) in herbario adest. (5) Auricula 7 (m. propr. ; numerus vero deinde deletus hoc quoque specimen reddit incertlum.) Per errorem aliquem specimen hoc loco adest, quod minime ad H. Auwrculam, nec quidem ad Strpem H. Auricule, sed mani- festo ad Stirp. H. prealti pertinet, qualem in Symb. ad Hist. Hier. Cel. Friesius distribu- tionem hujus Generis specierum in greges comparavit. Difiellimum autem, mihi qui- dem, est, ex specimine hocce sicco pro certo discernere, ad quam hujus Stirpis speciem pertineat; quantum tamen videre licuit, po- tisssmum est H. fallax seu collmum Fr. Il. c. (6) cymosum J.E.S. (manu Smithii; n . Linne numerus:) 7 (atque in pagina pustidan Pilo- sella minor, folio angustiore minus piloso repens. J. B. 2 p. 1040, Gmelin — Habitat in Rossia et Suecia. (Plagula est priori aflixa). FA Arn ROR mn NA 294 Numerus igitur citatus, qui H. Auric. Sp. Pl. ed. 1 spectat, atque synonymon Bauhini, ambo a Linngeo adscripta, indicant, eum ipsum hoc loco H. Auriculam asservari pu- tasse, atque merito etiam de altero specimi- num valent, quod rhizomate stolonifero, fo- His lingulatis, obtusis, glaucis, de cetero gla- berrimis, sed ciliatis, scapo subnudo capitu- lis paucis (6), totaque facie, clare est H. Au- ricula L. et Auct. scand. omn. — Specimen autem alterum, quod procul dubio Smithius nomine a se adscripto intellexit, omnino di- versum est atque, quod ad faciem certe at- tinet (notas enim involucri haud bene ob- servare licuit), ad Stirpem AH. prealti perti- nere videtur, speceimini plagule prioris, num. (5), de öetero simillimum, sed foliis differens latioribus infimaque caulis parte densius pi- losa. Utrum vero eadem, an alia sil species, equidem, characteribus multis essentialibus in specimine exsiccato ita oblilteratis, ut oculo magis in hoc Genere exercitato vix perspicui orsa essent, haud audeo dijudicare. (7) (Sine nomine manu Linna adseripto; mann aulem inventoris, quisquis fvit, hec inveni- mus:) N:o 40. Hieracium angustifolium glabrum seu Pilosella major glabra. Mor. H. R. Bles. Ad Stirpem H. prealti pertinere videtur, atque, caule glabrato insigne, forte H. pre- altum est, quale apud Cel. Friesium I. s. c. proponitur. Tam synonymonv citatum Mori- sonii, quam plantam”ipsam presentem me haud bene nosse aperte confiteor. (8) premorsum & (m. propr.). Omnino est Intybus premorsus Fr. s. Ore- pis premorsa Åuct. 295 (10) murorum 415 (m. propr.; post quod Smi- thius addidit:) 8 Fl. Suec. ed. 2 (quod hoc loco summo jure appositum videtur, speci- mine cum mur. Bl. c. et Sp. Pl. 2 optime convenieute). Omnibus ex partibus totaque facie est H. murorum var. sylvaticum ÅAuct. scand. recent., 6. .v. Fr: Nov. ed. 2, p. 257 et Symb. ad Hist. Hier. p- 109, atque Hartm. Fl. Scand. ed. 5. (11) Hieracium muror. folio pilosissimo. CB. Gme- lin. (manu Linnei, sed in pagina plagulge postica; quamobrem, nomine nullo infra spe- cimen adseripto, admodum incertum est, an hoc specimen pro Hieraciu muror. forma Lin- neus habuerit; plagula est, forte comparandi tantum gratia, priori affixa). Parvi, quum specimen incertum sit, mo- menti est afferre, ad quam specierum perti- neal recentiorum; sufficiat itaque dicere, idem minime cum forma H. muror., que H. mur. pilosissimum, convenire, ad quam Cel. Fr. in Symbolis synonymon Bauhini, supra citatum, retulit; sed evidenter esse cum formis H. vulgati Fr. I. oc. latifoliis comparandum, et quidem maxime ad varietatem nemorosum accedere. (13) paludosum (m. propr.; Sm. adscripsit:) lam- psanoides Gouan. Illlust. Tam caule foliisque pubescenti-villosis, quam celeris notis a HH. paludoso Sp. Pl. et Åuct. recent. dilfert, cujus in plagula proxime priore (num. -12; v. huj. Enum. part. II) specimen asservälur verum et optimum. Pr&e- sens autem, quantum equidem video, potis- simum est species, supra citata, ad quam re- 296 latum jam Smithius voluit, cujusque habet notas essentiales. Ob formam foliorum, pri- mo obtutu BH. paludosi haud dissimilem, hoc loco insertum videtur. (14) sabaudum 25 (m. propr.; post quod Sm. addidit:) prenanthoidi affine. Locus omnis deest, itaque nulla caussa est, cur hoc specimen pro planta Lecheana ha- beremus, cujus in FL. Suec. mentio facta est, et que, loco ibi memorato nunc etiam lem- poris crescens, merito ad boreale Fr. relata est; sed pro planta, a tempore usque Lin- ne in H. Bot. Ups. culta et in regione vi- cina hodie efferata, quam duce II. Friesio jam plerique Botanici verum agnoverunt esse H. sabaudum L. Sp. Pl., eo meliore jure ha- beo, quod cum descriptione tam Linneana, quam Friesiana in Symb. Hierac., optime conveniat, atque specimini Upsaliensi, nunc temporis lecto et comparandi caussa allato, simillimum sit. ÅA. boreali Fr. et sec. eum Auct. ; scand. recent., cum quo a Smithio aliusque h Botanicis externis compluribus confusum fuit, | iusdem fere omnibus differt notis, quas in Symbolis dedit Cel. Friesius, c. v. folus cau- linis omnibus amplexicaulibus cordato-ovatis Ib hirsutis, pube involucri et pedunculorum glandulosa, et ceteris. i Quod ad observationem Smithii citatam il attinet, post nomen hujus speciminis in herb. additam, difficile est dijudicatu, an vera sit, yl | quam haud bene constet, quam speciem ; Smithius sub nomine prenanithoid. in mente sn haberet.

po- tissimum est &S. hastata L. et Auct., forma nempe ad eam, que e€ subreticulata Hartm. Scand. Fl. ed. 5, maxime accedens. (13) (Sine nomine). Heic amenta quoque feminea adsunt, que cum S. hastata Auct. omnino conveniunt; folia autem, ac in priore, paullo minora et rigi- diora, ceterum simillima sunt. (14) hastata (m. propr. que ac prope ramulum sterilem nomen, ut videtur:) aurita (2). Ab antecedente nihilo, nisi ramulis pube- scentibus, discrepans, hec quoque ad S. ha- statam merito refertur. Mirum sane est, quod nulli horum speci- minum Smithius nomen, quod forme ejus- dem speciei ipse imposuit, malfolie adscri- pserit, nec affinitatem quidem indicaverit. (15) hastata 7 (m. propr.; Smithius autem ad- seripsit:) triandra? Hec foliis angustissimis, Hneari-lanceolatis, . acutis, dense et argute, sed inzequaliter ser- ratis, glabris, subtus glancis, stipulis parvis, semicordatis, a prioribus longe diversa, et, quantum ex sterili judicari potest, forma est Salicis amygdaline Auct. angustifolia. | bå (16) (Sine nomine; sed, ut apud plantas lap- ponicas, aliorum quidem Generum rarius, co 333 presentis autem seepius, Linneus prope mar- ginem plagule superiorem, numerum, quem in FL Lapp. hbabent, adnotare soluit”), sic hoc etiam loco numerum Floram Lappon. spectantem adnotavit:) 349 (atque prope spe- cimen:) 48 (qui, quo speclet, haud patet). Ex specimine hocce judicium II. Friesii in Mant. 1, p. 23 optime confirmatur, Sali- cem Fl. Lapp. n. 349 esse cuspidatam, nec fra- gilem, ad quam, contra et iconem et descri- ptionem et locum, synonymon illius numeri fuerit relatum. MHeic enim asservatur ramu- lus sterilis, qui ad S. fragilem minime, ad pentandram autem maxime accedit, quee (pent.), ut conslat, cuspidate tam affinis est, ut fa- cile condonari sperem, in statu ejus presente manco me non posse certo dijudicare, utrum ad pentandram, an ad cuspidatam potius pertineat. (17) fragilis (m. propr.; postque a Smithio:) ? (atque:) alba? Ramulus adest amenta gerens mascula, qui foliis lanceolatis, subtus sericeis ad S. albam potius pertinet; formam tamen neque hujus constitluit typicam, sed varietatem foliis sub- glabris et subintegerrimis. (20) Salix rosmarimfolia 25 (m. propr. seque ac in pagina altera:) Salix foliis oppositis i. scan. - Hispania 687. (Smithius autem post no- men primum addidit:) ? (atque:) fissa Hoffm. Prof. Mertens. ") Specimina hoc modo designata maximi momenti et au- ctoritatis habenda - sunt, utpote que semper videntur ectypa esse ipsa, ad qua& descriptiones specierum Lap- ponic. confecte sunt; id quod ex similitudine cum figuris in Fl. Lapp. probatur, que sepe ex his picte videntur. FER EK SES Ceterum quidem in descriptionem rosmarin- folie Fl. Suec. et Sp. Pl. haud male quadrat, sed a rosmarwmnf.. Recent., quam solam sub illa intelligi constat, longe diversa, atque potissi- mum forma angustifolia est S. purpuree&. Pro hac (purp.) Linn&us quoque ipse aliv tempore eam habuisse videtur, ut ex adseriptis ipsius supra citatis patet, quorum unum procul dubio Salicem in It. Scan. p. 252 memoratam spe- ctat, cujus »differentiam ab-raliis Salici- bus principalem folia plurima, pre- cipue inferiora, opposita constituere» |. ce. dicit, cujusque synonymon LI. ce in FL Suec. ed. 2 sub purpurea deinde receptum est ; alterum autem certissime ad Loeflingi It. hispan. referendum est, ubi tantum in pag. 294 Salix quedam enumeratur, eaque etiam purpurea dicitur. (21) (Manu Linn. nomen nullum adpositum est, sed numerus:) 25 (atque prope specimen, ut indicet locum :) aboensis. (Smithius adnotavit:) angustifolia Wulfen. Mertens. -— attamen omnino diversa JES. Heec, loco ipso lecta, qui in FL Suec. ed. 2 (Abo) memoratur, meliore jure quam prior, que verisimile ex Hispania est missa, pro vera Linneana rosmarinifolia habenda est; eadem quoque, quantum ex foliis solis ler licet, vera est S. rosmarin. Recent. (22) triandra 2 (m. propr.; Smitbius observa- vit:) Flores certe triandri JESmith. (In diversa chartee parte manu ejus, qui specimen colle- git, invenimus adnotata:) Sahz foliis elliptico- lanceolatis, utrinque glabris, serratis, appendicu- latis. — Hall. . Stirp. Helv. 152. Mas et femina. 335 — No 9. Gmel. Sib. 4, 4155 (post que Lin- neus iterum apposuil:) Triandra. Et mas et femina adsunt, que atque folia a deseriptione S. triandre Sp. Pl. nibilo qui- dem differunt; omnes autem note etiam in formam S. amygdaline L. et Recent. angusti- foliam opltime quadrant, quamobrem ll restat dubium, quin be species inter se iden- tice sint, id quod jam plerique Botanici sibi habent persuasum; quam vis Smithius in FL Brit., ubi presens specimen ipsum ad trian- dram merito vocat, magis quam ullus Auctor alius eas diversas habeat. (23) (Nomen nullum Linneus ipse apposuit, sed numerum FI. Lapp.:) 352 (post quem Smithius, ut videtur, addidit:) ? (infraque:) S. tenwfoha FI. Lapp. ed. 2, p. 292. Ramulus tantum parvus sterilis adest, cu- jus folium maximum id ipsum videtur esse, quod in FI. Lapp. t. VIII fig. e. depictum est. Ex speciebus recentiore &2vo cerlo sta- bilitis ad S. phylicifoliam maxime sane accedit, etlsi foliis nigricantibus S. nigricantem etiam referat. Idem sinul cum FI. Lapp. sine du- bio fons est S. tenwifohe Sm. Fl. Brit. et Fr. Nov. Mant. I, p. 51, que S. majalis Wahlenb. Fl. Lapp.; citatum vero Herb. Linn., quod Smitlhius in FI. Brit. p. 1052 attulit, sic vi- delur esse corrigendum, ut ille ipse, nec Lin- neus, hujus nominis in herb. auctor indice- tur; Linneus enim neque hoc, neque ullo alio loco in herb. id adhibuit. (24) (Sine nomine; manu tantum Smithii:) 392 Fl. Lapp.? Hoc quoque sterile est specimen, priori haud dissimile, sed forme S. phylcifolie ty- ; ; : | ASSESSORN MIR SES SEEN Sy 36 4 pice etiam propius accedens, vel ab hace haud distinguenda. (25) (Nomen nullum prope specimen adscriptum est; sed manu Linnei numeri:) 24 (et) 353 (post quem Smithius observavit:) non est, sed potius 352. (In pagina postica hec synonyma sunt manu Linnei adnotata:) Salix pumila folio utringue glabro J. B. — Salix pusilla Ca- merar. epit. — Salix humilis repens Lobel. (at- que prope hec duo synonyma ultima:) con- ferat(ur). Ob formam foliorum cum desecript. in Fl. Lapp. n. 352 magis, ut monuit etiam Smi- thius, quam cum n. 393 congruit, sed tamen a speciminibus illius proxime antecedentibus diversa videtur. Etiam minus ad S. fuscam Spec. Pl. 4 veferri potest, ad quam alter nu- merus adscriptus, 24, et synonymon primum delegant. Que quum ita sint, difieillimum est pro certo dijudicatu, ad quam specierum suarum Linneus ipse hanc relatam voluerit. Nec multo facilius certo dictu, quenam sit e speciebus recentius determinatis. Primo enim in presente S. ovatam Ser., que S. arbusc, a Waldsteiniana Koch., me agnovisse credidi, cu- jus cum specimine meo allato communia ha- bet: capsulas subsessiles, conicas, albo-villosas, stylum elongatum, folia tenuia, ovato-elliptica, raro suberenulata, pilis prope venas sericea, et ciliata, fruticulum humillimum, ceteraque omnia, exceptis modo venis föltörnia. quee minus distincete sunt anastomosantes. Deinde autem amic. Andersson eam quoque conspi- ciens, »formam certissime esse S. phylicifolic in summis alpibus Scandinavize obviam, foliis angustis 337 angnstis ad S. arbusculam accedentem» decla- ravit. Neque hec sententia tantum, quantum putares, a mea diversa est, sed ambe quo- dam modo conuciliari possunt. Asservantur enim in herb. Patris mei specimina plurima, ex locis Lapponie permultis a Cel. Lestadio sub nomine arbuscule missa, que per seriem formarum intermediarum contiguam ita in S. phylicifoliam veram sensim ltranseunt, ut mi- nime sane mirer, ad hanc in herb. cit. esse relata, dum tamen eorundem ipsorum non- nulla S. ovate Ser. tam similia sunt, ut du- bitari re vera possit, an hec sil a formis il- lius maxime alpiuis satis distincta. Ejusmodi forma presens etiam esse videlur. (26) 353 (m. propr., eque ac in pagina altera:) Saliz alpina folus angustioribus splendentibus serratis Scheuch. alp. 4, p. 340. — Salix pu- mila alpina myrsinites Pont. comp. (Smithius in pagina priore post numerum, qui ad FL Lapp. spectat, adnotavit:) vera — myrsimtes. Hane veram esse et optimam in herb. S. myrsinitem Linngeanam, tam synonyma ad- scripta, que eadem suut ac in FI. Lapp. et Suec., numerusque probant, quam folia, que in desceriptionem hujus in FL Lapp. ad un- guem quadrant. Eadem etiam atlque amenta, que et mascula et feminea adsunt, cum S. myrsinite Åuct. recent. optime conveniunt, (27) myrsinites 12 (m. propr.). loc loco mas tantum et folia adsunt; que lamen a priore ita recedunt, ut ad S. hastate formam alpestrem potius relerenda putem. (28) Salix alpina pumila myrsinites. Pont. comp. 149 (m. propr., sed in pagina plagulwe postica; K. V. Akad. Handl. 1851. 22 338 prope specimen nullum adest nomen, nisi manu Smitbii:) Flo. Lapp. 303, myrsinites. Femina heic asservatur, quee omnino est S. myrsinmtes L. et Auct. (29) ( (Sine nomine manu Linnei inscripto; sed priori affixa est, et Smitlhius huice eadem ac illi inseripsit:) Fl. Lapp. 353, myrsintes. Eadem est ac anlecedens. (30) Salix myrsinites (m. propr. zeque ac locus:) Lapp. (Smithius post nomen addidit:) ? Foliis integerrimis, glaberrimis, capsulis longe pedicellatis, glaberrimis, stylo brevi, et aliis notis a S. myrsinite longe recedit, atque potissimum eadem videtur esse forma ac illa, cujus supra sub num. (27) mentio fit. Folia tamen integerrima neque cum illa bene con- gruunt. (31) 360 (m. propr., &eque ac prope specimen :) 16 (Smithius adnotavit:) arbuscula, certe. Ex adscriptis bis enumeratis numerus 16 (ad myrtilloidem Sp. Pl. 4, ut videtur, spectans) postlerius certo et per errorem, vel forsitan in foturam comparalionem Sinne est, et nulla igilur ei vis inest ad hoc specimen aliorsum, ac monet numerus 360, referendum. Pre- clare enim ipsa est forma, cujus folinm in FI. Lapp. t. VIil, fig. m. depictum est, cum desceriptione etiam sub respondeute num. 360 optime congruens, que S. arbuscula Fl. Lapp. ed. 2, arbusc. 8 Fl. Suec. ed. 2. Eadem autem notis omnibus, ex folus quidem (que sola adsunt) sumendis, forma est angustifolia S. arbuscule Auct. scand. recent. v. ce. Lest, Fries. et Hartm., nec non Kochu in Syn. ed. 2. 339 Quum hoc solum in herb. sit specimen, cui numerum citatum Dinneus, nomenque arbusc. Smithius inscripserit, idem etiam pro- cul dubio est, ad quod Hic suam etiam ar- busculam primum descripsit, de qua conf. Fr. Nov. Mant. I. p. 22 et 25, atque Bot. Not. 1840. (32) Salix arbusculiformis 13 (m,. propr.). Hujus etiam folia” sola adsunt, que a pri- oris ramuli nihilo differunt, nisi pagina infe- riore paullo magis glaucescenite; meritoque igitur ad eandem speciem pertlinent. Ut ex numero nomineque (quod nescio, ulrum ex industria, an casu hoc modo sit scriplum;) apparet, Linneus hoc specimen ad Spec. Pl. (ed. 1) retulit, nec ad FI. Lapp., ex quo con- eludi licet, hoc et antecedens fuisse tempo- ribus longe diversis determinata et, vix inter se comparata, in herb. inserta; unde forte dissimilitudo nominum orta est. (33) arbusculiformis (m. propr.; postque a Smi- thio:) nequaquam — capsule rugose. A priore longe diversa est, neque cum ulla specie scandinavica bene convenit. »Ovate Ser. tamen proplus, quam alius, de cetero videtur accedere, sed folus acutioribus, apice obliqua instructis, capsulisque haud breviter pedicel- latis, ab hac quoque differ. Anne S. pyre- naica Gouan. primaria est? (39) 357 (m. propr. atque prope specimen:) 2 (manu Smilthii:) myrtilloides — Femina adest, que toto habitu omnibusque notis esl optima S. myrtilloides Auct. omn. scand. nec non Kochu. Quum hec, testante numero 357 citato, prototypum sistat S. myr- 340 tilloidis Fl. Lapp. nullum dubium restat, quin illi auctores rectissime fecerint, demque fere soli, qui, nulla habita ratione babitationis sub S. myrtil. in FI Suec. indicate (ex qua hane Salicem incolam esse totius Snecie facile cre- deres), veram et primariam myrtll. im S. n. 357 myrtill. Fl. Lapp. agnoverunt, nec, ut ali, in formis S. repentis queesiverunt. (40) ) myrtilloides 16 (m. propr., &eque ac idem nomen, quasi confirmandi caussa, iterum re- petitum sub bis, in diversa chartee parle, manu collectoris scriptis:) ) Salix foliis integris glabris, ovatis, alternais. Flor. Lapp. 397. Mas. Femina. N:o 416. i Omnino eadem est ac antecedens; quo iden- titas, quam dicunt, S. myrtilloidis Sp. Pl. cum S. n. 557 Fl. Lapp. probatur. (41) 3096 (m. propr. alque prope specimen:) 21 (qui hoc loco non Spec. Pl. spectare videtur; Smithius adscripsit:) foliolosa Fl. Lapp. Mss. Opinionem jam apud auctores fere omnes stabilitam, de S. livida a Wahlenb., que de- pressa var. livida Fr. Hartm. Koch aliorumque, in S. n. 356 L. FI. Lapp. seu S. arbusc. Y Fl. Suec. ed. 2 querenda, presens specimen optime confirmat, quod characteribus omnibus est S. depressa var. lhwvida Auct ct., a forma vulga- tissima nihilo, nist foliis et amentis femineis solito minoribus, diversum. (42) glauca 17 (m. propr. que ac locus:) monsp. (In Pyreneis igitur verisimile lectum; manu ejus, qui misit, adsceriptum est nomen 3 Salix alpina pyrenaica Hall. fig. — C.: B. (Smithius denique adnotavit:) Lapponum. Hoc specimen primum inspicienti, mihi quidem uomen, a Smithio adpositum, vb for- 341 mam et marginem revolutum foliorum re- ctius visum est (si modo idem ac Jlimosa Wahlenb. sigmificet), dubio tantum ob indu- mentum foliorum relicto; quum autem de- inde amic. Andersson idem inspiceret atque ob venas foliorum anastomosantles ad glau- cam Åuct. pertinere moneret, facile in hujus sententiam transil. Ceterum hoc specimen solum est, cui, a Linneo glauca inseripto, Smithius nomen Lapponum adseripsit; et quod igitur fons est solus illius affirmandi in Engl. FL 4. p. 202, S. glaucam Herb. Linn. ad S.: limosam Wahlenb. pertinere. In diversa charte parte, huic plagule af- fixa, ramulus quoque alius asservåtur, cui Linneus inscripsit numerum 75, et Smithius nomen: glauca vera? — Hic a priore foliis tantum brevibus, obtlusiusculis, diversus, omni- no est S. glauca ÅAuct. scand. (43) Lapponum 20 (m. propr. &eque ac prope marginem plagulze superiorem numerus Fl. Lapp-:) 366. (Prope, Specimen etiam inferius littera:) F (atque in pagina altera:) Salix lusitanica, salvie foliis auritis. Tournef. (Smi- thius ramulo superiori adscripsit:) lapponum omnino (et inferiori:) arenaria? — Ramuli duo inter se dissimillimi heic as- servantur, quorum neuter ad S. Lapponum Auct. recent. scand. v. c. Hartm. et Fr., seu li- mosam Wahlenb. pertinet. Alter enim, vel superior, ob amenta longe pedunculata, pe- dunculos foliatos, capsulas sessiles, tomentosas stylo nullo distincto, folia lanceolata, obtu- siuscula, integerrima, sericea, aliasque notas omnes certissime est S. glauca Auct. scand. 342 omn. foliis solito paullo angustioribus. Ex hoc igitur specimine dictum Smithiiin Engl. F1. 4. p. 202, S. Lapponum Herb. Linn. ean- dem esse ac S. sericeam Vill. (glaucam Auct. scand.), confirmatur, quamvis ex nomine, ab ipso huic inscripto, appareat, illum aut hoc specimen tune non in mente habuisse, aut tempore alio ovpinionem aliam de eodem concepisse. Alter autem ramulus, cui Smivkuee INSCri- psit arenarie?, sterilis est et ad speciem mihi prorsus ignotam, minime scandinavicam, im- mo vix europxam, pertinere videtur. Hoc loco, verisimile comparandi caussa, asservatur. (44) Läpponum 20 (m. propr.; SnHel prope specimina duo priora, que linea a ceteris separavit, adscripsit:) S. Stuartiana Engl. B.t. 2586 (atque prope posteriora duo:) lapponum. Ex speciminibus hisce qualtuor, priora duo ob amenta sessilia, capsulas subsessiles, tomen- tosas stylo elongato, folia lanceolata, acumi- nata, integerrima, incano-tomentosa, mar- gine revoluto, etc. optimam sistuut S. limosam Waldlenb. s. Lapponum Åuct. scand; alior.; opi- nionem igitur illorum confirmantia, qui hanc Linn&eo minime ignotam, sed veram S. Lap- ponum ejus, licet alio tempore forsitan con- fusam, fuisse suadent; eadem quoque iden- titatem hujus cum S. Stuartiana Sm. preclare probant. Posteriora autem specimina, ambo a priori- bus diversa, inter se quoque differunt. Unum enim, quod sterile est, ad S. repentem var. arenariam, judice amic. Andersson, pertinet; alterum, quod ad amenta, capsulas et folia altinet, omnino est S. glauca Auct. scand. 343 (45) (Manu Linnei nomen nullum adscriptum est, sed Smithii:) Lapponum JES. (Plagula est priori aflixa). Omnino est S. glauca Auct. scand., capsulis solito majoribus, stylisque paullo longioribus. (46) 362 (m. propr. eque ac prope specimen:) 13 (Nomen manu tantum Smithii adscri- ptum est:) arenaria. In descriptionem S. n. 362 FL Lapp. opti- me quadrat, atque forma foliorum cum fig. o. tab. VIII bene convenit. Utrum autem sola habenda sit vera &S. arenaria Linn., id quod Smithius voluisse videtur, an forma in seriptis Linneei ceteris, preter Floram Lapp. cum formis S. repentis confusa, et stmul cum his S. arenariam constituens, dijudicare mi- nime audeo. Ceterum, quantum ex foliis, que sola adsunt, videri licet, ad S. Lappo- num Åuct. scand. recent. maxime accedit, vel potius hujus coustituit formam foliis breviter petiolatis, ovato-lanceolatis, intlegerrimis vel obsolete undulato-crenulatis, supra subgla- bris, subtus dense argenteo-tomentosis, venis indistinete anastomosantibus, stipulis nullis, quibus omnibus celerisque cum S. Lapp. var. elliptica s. leucophylla Fr. optime convenit. Opinionem itaque Cel. Friesii omnino con- firmat, hanc proprie formam satis notabilem, nec, ut Wahlenb. monuil, S. Lapponum ty- picaim, sub uum. 362 FL Lapp. esse iutelli- gendam. (47) arenaria 21 (m. propr.; atque in diversa charte parte manu alia:) Salix pumila folvis ulringue candicantibus et lanuginosis Raj. Syn. III:s 447. Tab. XIX fig. 3. — N:o 15 (post quod Smithius:) non est (infraque:) S. Stu- 344 artiana Engl. Bot. 2586. (Plagula est priori aflixa). Sterilis tantum ramulus adest, cum forma S. Lapponum Auct. scand. primaria potissi- mum conveniens, folia vero subtus sunt so- lito densius tomentosa Quamvis in Fl. Suec. ed. 2 et Spec. Pl. Linn&eus antecedentem seu S. n. 362 FI. Lapp. ad arenariam ecitet, hoc loco neque in priore neque in presente utrum- que nomen apposuit, sed illam ad FI. Lapp. tantum, hanc ad Spec. PI. ed. 1 tantum re- tulit, ex quibus concludere forsan licet, ipsum non semper has species pro una habuisse. (48) (Sine nomine; manu tamen Linne nu- merus arenarie in Sp. Pl ed. 1:) 27 (atque locus:) Scania. (Smithius addidit:) see acu- mmata. Folia tantum adsunt, que aulem a priore diversissima. Sunt enim permagna late vel ovato-lanceolata, acuta, undulato-erenulata, supra glabriuscula, subtus incano-lomentosa, venis elevatis, stipulis semireniformibus, ra- mulo ipso subtomentoso, ob que omnia to- tamque faciem heac omnino est forma culta S. lanceolate Fr. Quamvis ex loco adscripto patet, hoc specimen in Scania esse lectum, sub nulla tamen formarum, quie in It. Scan. memorantur, hec species intelligi potest. (49) glauca 17 (m., ut videtur, propr. atque alio loco:) Salix glauca (post quod Smithius:) non est. Et ob folia et ob amenta capsulasque ea- dem S. glauce Auct. scand. forma est ac illa, que sub num. (45) asservatur, et cui Smi- thius ibi nomen Lapponum inseripsit. (| 345 (50) (Nullum nomen manu Linnei adseriptum est, manu autem Smithii:) an sphacelata FI. Brit.? — wvidetur Fl. Lapp. 361 — depressa Fl. Suec. Folia tantum adsunt, quie descriptioni S. depresse Fl. Suec. s. S. n. 361 Fl. Lapp. non quidem repugnant, sed figure in FI Lapp. minus respondent, nec ullum adest signum, manu Linne adseriptum, ob quod illum ipsum ea ad Fl. Lapp. 361 potissimum re- tulisse cerederes. Vix igitur ullius momenti ad veram $$. JUR Linn. aliamve Ejus speciem dubiam illustrandam hoc specimen est, quod de cetero foliis permagunis (depresse Auct. recent. multoties majoribus), obovato- ovalibus, aliis acutis, aliis obtustusculis, utrin- que glabriusculis, subiutegerrimis et ceteris omnino est S. capree Auct. forma, ad grandi- foliam Ser. accedens, minimeque ad S. depres- sam Auct. referenda. (51) lapponum (m. propr.) Folia tantum; sed hec ex omni parte cum S. Lapponum Auct. scand. rec. conveniunt. (52) Salix lapponum 20 (m. propr., idemque nomen manu, ut videtur, Linnei fil. etiam scriptum). Heec autem, cujus amenta feminea adsunt, omnino est S. glauca Auct. scand., specimini- bas sub num. (45) et (49) enumeratis si- millima. (53) arenaria (m. propr. prope unum specimi- num, eque ac prope alterum:) lapponum. Specimen sterile, quod inscriptum est are- naria, in descriptionem S. n. 302 FI. Lapp. quidem quadrat, nee, quod ad formam fo- 346 liorum et »appendiculas duas ad basin pe- tioli> attinet, Tab. VIII fig. q dissimile est, etsi folia duplo, et ultra, majora sunt quam in fig. cit. Idem autem etiam simillimum est specimini supra sub num. (46) memo- | rato, atque, cum speciebus nunc temporis stabilitis comparatum, potisssimum est Salicis Lapp. Auct. scand. recent. forma foliis subtus solito magis tomentosis. Alterum specimen, | Lapponum insceriptum, est forma ejusdem spe- | Clel IRVENrnane (54) (Sine nomine manu Linneei inscripto; Smi- thius vero adposuit :) arenaria? Flo. Lapp. 362? Alterum specimen, quod fructiferum, cer- i tissime est S. Lapponum Auct. scand. recent.; j et huc quoque alterum, quod sterile, perti- nere videtur, licet forma foliorum paullo 3 diversa est. (58) 364 (m. propr., atque manu Smithii:) fusca ex auctoritate Flo. Lapp. (Manu etiam Linne in pag. altera addita sunt hec: ) Salix humilis h alpina folio myrti tarentini subtus incano. ÖR. — Salix alp. pumila rotundifolia repens, inferne subewnerea). Hanc pro »archetypo illo originali, in FL Lapp. descripto», habendam esse, cum quo specimina anglica in FL Brit. p. 1060 et 61. descripta prorsus convenire Smithius do- cet, et in quo, secund. ejus descriptionem, i ali S. versifoliam Wyg. agnoverunt, hec pro- i bant: numerus manu Ding adseriptus, Fl. Lapp. spectans, synonymon Rudbeckii cita- tum, specimen ipsum, cum descriptione in ; Fl. Lapp. et Suec. bene congruens, atque ab- I sentia denique in herb. aliorum speciminum, | eodem modo designatorum. Aron TVR 347 Ex presente autem mjinime conflirmatur opinio eorum, qui S. fuscam Linn. esse versi- foliam Wahlenb. suadent, sed eorum potius, qui in formis S. repentis eam quesiverunt. Presens enim ramulus, quantum ex foliis et amentis masculis, que sola adsunt, judicare licet, nullo modo ad aliam speciem referri potest, quam ad S. repentem Auct., cujus for- ma est foliis (semiuncialibus) solito latiori- bus, magis obtusis, subtusque densius seri- ceis, qualem huic simillimam ex pluribus Sueci&e medie locis possideo. Unum quoque synonymorum heic adscriptorum, Dillenii dico, a Smithio in FL Brit. p. 1062 ad va- rietatem S. repentis refertur. (99) Salix (m. propr., sed sine nomine; Smi- thius tantum observavit:) non fusca (atque i in alia pagin&e parte:) arenaria Lightf. — varie-> tas S. fusce Lin. D. Viborg. (que tamen po- stea, an ab ipso nescio, extrita sunt.) Heec, licet non signa eadem antiquitalis, ac in priore, sunt adposita, exacte tamen eadem est forma, sed amentis femineis in- - | structa, que quoque omnino sunt S. repentis; quare ex hac etiam magis probantur, que sub priore dixi, heec specimina minime illo- rum opinioni esse subsidio, qui S. fuscam in versifolia queesiverint. Verum quidem est, Smithium presentem »non fuscam» esse de- clarasse, sed caussam, cur sic fecerit, videre non possum; neque Eum semper de hoc spe- cimine eandem vel solam hanc habuisse sen- tentiam, adseripta ejus cetera, jam relata, probant. Insuper folia quum hujus, tum prioris, atque ramulus ipse uterque cum fig. Rud- 348 : beckii citlata optime conveniunt, quam. ad S. repentem pertinere jam aliis locis (Hartm. in Bot. Not. 1841. p. 68, Anderss. Sal. Lapp. p- 66) ostensum est. (60) Saliz fusca (m. propr., sed in pagina pla- gulee postica prope marginem inferiorem, ubi alias precipue SY TNG tantum Lin- n&eus addere solebat). Folia modo adsunt, prioribus valde dissi- milia, neque cum descriptione, neque cum fig. in FL Lapp. congruentia. Sunt enim prioribus triplo longiora, lanceolata, acuta, subtus densius sericea. Amic. Andersson de boc specimine dixit: »Folia S. Snuthiane si- millima. Minime ad repentem, neque ad versi- foliam pertinent». Equidem, quo pertineat, haud dijudicare audeo. (61) repens 23 (manu propr.). " Omnino est forma vulgaris S. repentis Auct.; in uno ramulorum föl exacte eandem at bent formam, ac in num. (58), supra relato, sed subtus glabriuscula sunt. (62) Salix repens (m. propr. pro nomine pri- mum inscripto, dein autem deleto:) fusca (ad quod numerus quoque:) 24 (haud deletus, pertinet). ; Ex omni parte est S. repentis Auct. forma eadem ac ramulus, qui sub priore singula- tim memoratur, foliis latis, obtusiusculis, subtus glabriusculis, glaucescentibus. (63) incubacea 22 (m. propr., alque prope spe- cimen manu, ut videtur, aliena:) Salix lati- folia minor C. B. 474. Hec sine dubio est, quam Smithius in Engl. FL 4. 212 & 213 (sec. Koch in Syn. 349 ed. 2) S. angustifolam Wulf. seu incubaceam Willd: et Auct. german. esse monuit. Exce- ta enim sequente, que paucas sane notas offert, nulla alia sub hoc nomine in herb. Linn. asservatur, Cum deser. in Spec. Pl. quo numerus adseriptus spectat, bene con- venit; quamobrem, atque quum contra ju- dicium Smithu hoc loco nihil afferri possit, rectisssmum videtur ex hoc specimine con- eludere, S. incubaceam Linn. Sp. Pl. omnino esse angustifoliam Wulf. et Auct. Insuper tam (OT Kal: (Mm. pr.) (2) Salsola Kali (m. pr. atque signum!) 2. Hec foliis densisssime imbricatis, ovato- lanceolatis, et ceteris a priore longe recedit, et minime planta scandinavica est. (3) hirsuta 20 (m. pr. atque:) H. U. Est HKochia hirsuta Auctt. 321. Urmus. (1) Ulmus altitudinis et cons. ... minoris, foluis la- tioribus rugosis Clayt. (m. pr. in pag. postica). U. effusa Auctt. videtur esse. 328. GENTIANA. (2) Pneumonanthe 5 (m. pr. atque signum:) €. 3175 (3) aurea (m. pr., post quod Smithius addidit:) Flo. Dan. t. 344, Est G. involucrata Auctt. (4) nmivalis (m. pr-) (12) campestris 18 (m. pr-) (13) (Sine nom., sed priori affixa; m. ur locus:) landa. Est G. campestris floribus albis. (16) Gentiana (m. pr. sine nom. specif. atque prope unum speciminum :) island (prope aliud:) König. (Smithius prope hec duo adscripsit:) aurea Lin. — involucrata Rottb. Act. Hafn. V. X. p. 434. t. 1. f. 2. — quinquefolia Flo. Dan. 344. (et prope cetera duo:) flo. Dan. 318. — tenella Rottb. Act. Hafn. V. X. p. 436, t. 2. f. b. Duo specimina ad G. involucr. Auctt., duo ad G. tenellam Auctt. pertinent. Sequens plagula et specimina et adscripta Linneana et Smithiana ejusmodi continet. 301. ERYNGIUM maritimum 5 (m. pr.) 332. HyprocoryirE vulgaris 4 (m. pr.) J3J. SANICULA europea 1 (m. pr. atque locus:) Goil. 33). BUPLEURUM. (1) tenuissimum (m. pr. atque nomen ejus, qui misit:) Ård. (2) (Sine nom. sed plagula priori est affixa; m. pr.:) clara Wahlbom. Eadem species est ac prior. 337. TorRbDyYLiuM Ånthriscus (m. pr-) Est Torilis Anthriscus Auctt. 340. Dauvcus Carota 4 (m. pr-.). 343. Conium maculatum 1 (m. pr. atque:) Fl. Suec. 344, SELINUM. (4) Sel. Carvifolia (m. pr. eeque ac:) H. U. 379 345. ÅTHAMANTA. (1) Libanotis 1 (m. pr. eque ac in pag. postica:) ÅAthamanta suecica. (2) Oreoselinum 3 (m. pr. eque ac locus:) Scama. Est Peuced. Oreosel. Auctt. 346. PrEucevAnum Siaus (m. pr. atque:) H. U. Est Silaus pratensis Auctt. 351. Laserertium latifolium (m. pr. et postea:) Fl. Su. 247. 303. LicustiIcUum scothicum (m. pr. atque:) H. U. Est Haloscias scotica, Fr. JJ4. ÅNGELICA. (2) sylvestris . 2 (m. pr. atque prope speci- men:) 51. IJJ. SIUM. (1) latifolium 1 (m. pr.) (2) Sium latifolium 3 (m. pr. &que ac in pagina postiea:) 30. Sium folus pinnatis, purnis lan- ceolatis rarius (?) serratis Gmel. angustifolium (m. pr.) Falcaria 6 (m. pr.) Est Falcaria Rivini ÅAuwuctt. 396. Sison mundatum 5 (m. pr. xque ac locus:) Scania. Est Helosciadium inundat. Auctt. 359. ÖENANTHE. (1) fistulosa (m. pr.) 360. PHELLANDRIUM aquaticum (m. pr-). Est Oenanthe Phellandr. Auectt. 361. CicutA virosa 1 (m. pr., atque in. aliena:) Cicuta Hort. Cliff. 100 N:o 31. 362. ArtiusA Cynapium (m. pr.) (3) (5) 380 I64. SCANDIX. (1) odorata 1 (m. pr.) Est Myrrhis odorata Auctt. (2) Pecten 2 (m. -pr-.). (3) Cerefolium 3 (m. pr.) Est Cerefol. satwum Auctt. (4) Anthriscus 4 (m. pr.) « Est Anthriscus vulg. Auctt. 369. CHEROPHYLLUM. (1) sylvestre 1 (m. pr.) Est Cerefol. sylvestre Auctt. (2) bulbosum 2 (m. pr.) (3) temulentum 3 (m. pr-). (4) Cherophyll. temulum (wm. pr.) 366. IMPERATORIA Östruthium (m. pr.). 372. CArum Carvi (m. pr). 373. PIMmPINELLA. (1) Sacifraga 1 (m. pr.) (2) major (m. pr., atque:) H. U. Est P. magna L. et Auctt. 374. Arium graveolens 2 (m. pr.) 379. AEGcoropium Podagraria 1 (m. pr. et signum:) C€ (atque in pag. postica:) Myrrhis latifolia. Riv. pent. 379. ViBurnum Opulus 7 (m. pr.) 381. SAMBUCUs. (1) Ebulus 1 (m. pr.) (2) nigra 3 (m. DEJ 384. TAMARIX germanica 2 (m. pr.) 388. ÅLSINE media 1 (m. pr-)- Est Stellaria media Auctt. 392. PArnassia palustris (m. pr. eque ac signum :) €. 381 395. STATICE. (1) Armeria 1 (m. pr. atque prope specim.:) 150. Est Armeria elongata Koch. 396. Linum. (1) usitatissimum (m. pr. et locus:) Algir. (2) catharticum dia (m: pr-)- 398. Drosera. (1) rotundifolia 1 (mp r (2) longifolia 2 (m. pr.) 401. SiBBALpDiA procumbens 1 (m. pr.; atque m. aliena:) Sibaldia fololis tridentatis Lin. flor. 41. 402. Myosurus minimus 1 (m. PE: HEXANDRIA. 409. GarAntHus nivalis 1 (m. pr. alque m., ut « videtur, aliena:) 3. Narcisso-Leucojum vulgare. NELL 410. Leucosum vernum 41 (m. pr.) 412. NARcissus. (1) poeticus 1 (m. pr.). (2) Pseudo Narcissus (m. pr. atque prope speci- men:) K. 419. Aruium. (1) Scorodoprasum 11 (m. pr.) (3) oleraceum 19 (m. pr.) (8) ursinum 23 (m: pr.) 420. Litium bulbiferum 2 (m. pr.) 421. Fritinrvaria Meleagris 5 (m. pr.) 425. Tuuiea sylvestris 1 (m. pr.) 382 428. ÖRNITHOGALUM. (1) minimum 2 (m. pr.) Est Gagea minima ÅAuctt. (3) umbellatum 9 (m. pr. atque signum:) 9. (4) nutans 10 (m. pr.) 432. ÅNTHERICUM. (1) ramosum 2 (m. pr-) (2) Liliago 3 (m. pr. atque:) IH. U. (3) (Sine nom.; sed plagula est priori affixa; m. pr. adsunt num.:) 3 (et locus:) Scama. Eadem species est ac prior. (4) ossifragum 8 (m. pr.) Est Narthecium ossir. ÅAuctt. 434. ÅSsPARAGUS officinalis 1 (m. pr.) 436. CONVALLARIA. (1) majalis 1 (m. pr.) (2) Polygonatum 5 (ma. pr). (3) multiflora 4 (m. PE): (4) verticillata 2 (m. pr.). (3) bifolia 8 (m. pr.) Est Majanthemum bifol. Auctt. 438. HyacintHus botryoides 9 (m. pr.) 447. Acorus Calamus 1 (m. pr.) 440. Juncus. (1) conglomeratus 2 (m. pr. eque ac:) Fl. suec. (2) effusus Huds: Mr W. (m. Smithii; m. Lin- ne numerus:) 3. Est J. effusus Auctt. (3) filkformis 5 (m. pr.). (4) bulbosus 9 (m. pr.). (6) trifidus 6 (m. pr.) (7) trifidus jacg (m. pr.; m. aliena etiam:) 20. Juncus monanthos. (8) squarrosus 7 (m. pr.) 383 (10) bufonius 10 (m. pr.) (12) biglumis 11 (m. pr.) (13) (Sine nom., sed plagula priori aflixa est, et m. Linn. numerus adseriptus:) 41. Est J. biglumis cum fructu. (14) triglumis 12 (m. pr.) (15) pilosus- 13 (m. pr.) Est Luzula pilosa Auctt. (22) Juncus stygius (m. pr.) (23) stygius 9 (m. pr.) 453. Berseris vulgaris 1 (m. pr.) 458. Pepiis Portula (m. pr. eque ac in pag. po- slica locus:) Finlandia. 464. RUMEX. (1) patientia (m. pr.) (öfarspus 9. (m. pr. eque ac:) Fl Suec. (4) maritimus 8 (m. pr.; atque manu aliena:) 72. Lapathum. Ri Syn. 142. 9. (post quod Lin- neus prius nomen denuo adsecripsit). (5) palustris Fl. Brit. 394 (m. Smitlhi; atque manu eadem ac in priore:) 73. Lapathum Ri Syn. 142. 416. Est R. palustris Auctt. (10) scutatus 18 a (m. pr.) (11) digynus 19 (m. pr.). Est Ozxyria digyna Auctt. (12) Acetosella 22 (m. pr.) 465. ScHEUCHZERIA palustris 1 (m. pr: 466. TRIGLOCHIN. (1) (Sine nom.; m. pr. tantum:) 7 (atque:) €. Est T. palustre Auctt. (2) maritimum 2 (m. pr.) 470. CorcHicum autumnale 1 (m. pr. atque:) H. U. 384 473. ÅLISMA. (1) Plantago 1 (m. pr.) (3) Ranunculoides 6 (m. pr. atque in pag. po- stica:) Gotlandia. Bergius. (4) (Sine nom.; m. pr. locus tantum:) Gotl. Eadem est ac antecedens. HEPTANDRIA. 474, TRIENtTALIS europea 1 (m. pr.) OCTANDRIA. 484. ÖENOTHERA bienmis 1 (m. pr.) 486. EPILOBIUM. (1) angustifolium 1 (m. pr.) (2) hirsutum 3 (m. pr.) (3) E. hirsutum 2 (m. pr. eque ac:) H. U. (at- que in pag. altera:) Sem. orientale Forskåhl. (Smithius adscripsit:) pubescens Wildenow. Est £. parviflorum Auctt. 4) montanum 4 (m. pr.) (3) tetragonum 5 (m. pr-.). (6) palustre 6 (m. pr-). 497. VACCcInum. (1) Myrtillus 1 (m. pr). (2) uliginosum 3 (m. pr.) (3) Vitis idea 10 (m. pr.) (4) Oxycoccus 14 (m. pr-). 498. Erica. (1) cinerea (m. pr.). (2) vulgaris 1 (m. pr. atque signum:) €. (3) Tetralix 8 (m. pr.) 500. 383 300. DaArHnE Mezereum 1 (m. pr.) 5310. PoryYGOonum. (1) Bistorta 2 (m. pr.) (2) viviparum 3 (m. pr.). (4) amphibium 7 (m. pr. zeque ac in pag. altera:) Persicaria 1 Royeni Gmel. (9) aviculare- 15 (m. pr.) a Fagopyrum 23 (m. pr.) (11) dumetorum (m. pr.). (12) Convolvulus (m. pr-). (13) Convolvulus 24 (m. pr.) 315. Paris quadrifolia 1 (m. pr-). J16. ApvoxA Moschatellina 14 (m. pr.) J17. EvATINE. (1) ir bciala? (m. Smithii eque ac:) Folia scabra. (Manu Linn. numerus:) 4. Est E. Hydropiper Auctt. (2) E. Hydropiper. Vail. f. 2.? (m. Smithii, at- que:) Folia glabra. (m. Linneei:) 4. Forma videtur ejusdem, loco sicco nata. ENNEANDRIA. 521. Burtomus. (1) (Sine nomine specitico). Est B. umbellatus. DECANDRIA. 501. Monorrora Ilypopiuhys (m. pr.) 361. LEpbum palustre (m. pr.) EK. V. Akad. Handl. 1851. 25 386 J03. ANDROMEDA. (1) tetragona 1 (m. pr.) (2) hypnoides (m. pr.) (3) cerulea 3 (m. pr.) Est Menziesia cerulea Auctt. (4) polifolia 3 (m. pr.) (9) calycina 9 (m. pr.) Est Menz. calyculata Auctt. 366. ÅRBUTUS. (1) alpina (m. pr.) (2) Uva ursi 4 (m. pr) J0O8. PYROLA. (1) rotundifolia 1 (m. pr. atque in pag. postica:) Pyrola staminibus adscendentibus, pistillis decli- natis. Fl. Suec. Gmel. (2) minor 2 (m. pr. atque, ut prior, citat. FI. Suec. et Gmel.). (3) secunda 3 (m. pr.; cetera tamquam in pri- oribus). (4) umbellata 4 (m. pr.) d'74, CHRYSOSPLENIUM. (1) altermifolium (m. pr.) (2) oppositifolum 2 (m. pr. atque:) K. 670. SAXIFRAGA. (1) Cotyledon 1 (m. pr.) (2) stellaris 8 (m. pr. atque prope specimen:) 67. (3) (Sine nomine; sed priori allixa). Duo specimina sunt S&S. stell. var. comose, cetera forme primarie. (4) Sawifr. stellaris (m. pr.) (3) nivalis (m. pr.) (6) (Sine nom., priori affixa; m. Linn. numerus modo:) 6. Est S. nivalis. 387 (7) nivalis (m. propr. feque ac:) cärpatiis Jac. (Smithius adscripsit:) heracifolia — Don. n. 40. Est S. heracifolia Auctt. (8) oppositifolia 414 (m. pr.; atque prope unum specim.:) 179 (prope alterum:) 9F. (9) Hirculus 17 (m. pr., atque:) Lappomnia tornen= sis. Adlerhem. (10) (Sine nom., priori affixa). Eadem est ac prior. (12) granulata 20 (m. pr.) (13) cernua 22 (m. pr.; Smithius addidit:) ? Fl. PanEt 22! i (14) (Sine ucm., priori affixa; atque eadem est). (15) rivularis (m. pr.) 78. SCLERANTHUS. (1) annuus 1 (m. pr.) (2) perennis 2 (m. pr. atque locus:) Scania. 379. GYPSOPHILA. (1) fastigiata 5 (m. pr. atque in pag. postica:) Polygonum majus erectum angustifolium, floribus candidis. Menz. pug. t. 2i f. 2. (2) muralis 8 (m. pr., alque in pag. postica:) Lychnis minimus, foliis lanceolatis, fl. albo. Ha- bitat circa Tawrow in desertis sabulosis sale ful- gente suavissimo odore melleo aörem replet. (3) muralis (m. pr.) (4) muralis (m. pr. atque prope specim.:) copell. (?). 380. SAPONARIA officinalis 4 (m. pr.) 281. DiAnTtHUS. (1) Armeria 3 (m. pr.) (2) prolifer (m. pr.) 3) deltoides 6 (m. pr., atque in pag. postica:) Habitat vulgatissimus per Sueciam. (4) glaucus 7 (m. pr.) Est D. deltoides var. glaucus Auctt. il 388 (3) superbus (m. pr. et antea:) B. (6) (Sine nom., priori allixa, et m. pr. nume- rus:) 416 (et locus:) Scania. Eadem species est ac prior. (7) arenarius 10 (m. pr.) 282. CUcUBALUS. (1) Behen 2 — Hermaphr. (m. pr.) Est Siene inflata Auctt. (2) 2 femina (m. pr.; plagula est priori affixa). Eadem species est ac prior. (3) maritimus (m. pr. prope specimen, atque nu-= merus:) 2. Est forma prioris erecta, grandiflora, fo- liis carnosis, vix ad Sil. marit. Recent. re- ferenda. i (4) viscosus 4 (m. pr. atque locus:) Finland. (Smithius addidit:) Syn. Tournef. falsum. Est Silene viscosa Auctt. J0J. SILENE. (1) anglica 1 (m. pr.) A scandinavica planta certe diifert. (2) gallica (m. pr-) Est S. gallica, qualis in Scania quoque nascitur. (3) nutans 7 (m. pr.) (4) noctiflora (m. pr.) (3) Armeria 24 (m. pr.) (6) rupestris 25 (m. pr. eque ac in pag. altera:) Alsine alpina glabra CB. (7) acaulis 11 (m. pr. atque supra specimina:) 184. I84. STELLARIA. (1) nemorum 1 (m. pr. atque prope unum spe- cim.:) Scama. (2) holostea 4 (m. pr.) ) 6 389 (3) graminea (m. Smitlhii; m. Linn. numerus modo:) 59. (4) graminea (m. pr.; Smitlbius adscripsit:) glauca. Est S. palustris Retz. s. glauca With. (5) S. uliginosa FI. Brit. (m. Smithii et alio loco:) Sp. nova? (Linneus ipse locum modo adscri- psit:) Lappo. " Videtur S. uliginosa Auctt. II. ÅRENARIA. (1) peploides 1 (m. Est Hölmuhus begllides Åuctt. (2) lateriflora 3 (m. pr- xeque ac in pag. postica:) Alsine foliis ovatis obtusis, petalis integris. Gmel. (3) trinervia 4 (m. pr.) (4) ceihkata (m. pr) (5) Arenaria ciliata (m. pr.) (6) serpyllifolia 5 (m. pr). 3905. SEDUM. (3) album 410 (m. pr. atque prope specimen:) A. 94. (4) sexangulare 135 (m. pr. atque locus:) Monsp. (Smithius addidit:) S. acre omnino. Est S. acre Auctt. (5) annuum 14 (m. pr. atque prope specimen:) 72. 600. OxaALis. (1) Acetosella 1 (m. pr.) (2) stricta 11 (m. pr. atque:) C. 601. AGrostemma Githago 1 (m. pr.) 602. LYCHNIS. (1) Viscaria 3 (m. pr.) (2) alpina 4 (m. pr.) (3) dioica 6 (in. pr.) Est Melandrium sylvestre Recent. 390 (4) Hermaphrod. dioica 6 8 (m. pr.) Est Mel. pratense Recent. (5) Lychnis apetala' (m. pr.) 603. CERASTIUM. (4) semidecandrum 3 (m. pr-). (5) arvense 5 (m. pr. atque:) Scania. (Smithius addidit:) leaves pubescent. (6) alpinum 7 (m. pF. Est C. alpini var. glabrata. (7) an Stellaria cerastoides? (m. Smithi; m. Lin- neil tantum:) L. 69. Est Cerastium trigynum Auctt. (8) Stellaria cerastoides (m. Smithii atque:) styl 3. Eadem est species ac prior. (9) (Sine nom.; m. pr. tantum numerus:) 6 (et locus:) Lappon. Est OC. alpinum ÅAuctt. (10) aquatiecum (m. pr.) Est Malachum aquat. Recent. (11) latifolium 13 (m. pr. atque m. aliena:) Myo- sotis Vol. 3. pag. 183. N:o 1. (post quod Sm. addidit:) Seguier Veron. (atque Linneus no- men primum denuo seripsit). (12) Cerastium latifolium (m. pr-). 604. SPERGULA. (1) arvensis 1 (m. pr.) (4) nodosa 3 (m. pr.) Est Sagina nodosa Recent. DODECANDRIA. 608. Asarum europeum 1 (m. pr.) 026. LytHrRUM. (1) Salicaria 1 (m. pr.) 391 628. ÅGRIMONIA Kupatoria 4 (m. pr.) 629. RESEDA. (1) Luteola 1 (m. pr.) (2) lutea 7 (m. pr. atque signum:) €. 630. EuPHORBIA. (1) Peplus 27 (m. pr). (2) exigua 29 (m. pr.) (3) (Sine nom.; m. pr. tantum:) Lundin: (et:) Palm. | Eadem est ac prior. (4) helvoscopia 40 (m. pr.) (5) Esula 48 (m. pr.) (6) Cyparissias 49 (m. pr.) (7) palustris 51 (m. pr.) ICOSANDRIA. 640. Prunus. (1) Padus 1 (m. pr. eque ac in pag. postica:) Padus foluis ovalibus ex Istria Miller. (Smithius adscripsit:) Padus rubra Mill. Dict.-1c. 196. f. 2. Hab. in Armenia, Mill. (et postea m. aliena:) minime. (2) Avium (m. pr., et ante:) ÅA. (3) insititia (m. pr.) 644. Sorzus. (1) Aucuparia 1 (m. pr.) 646. MespPirus. (1) Cotoneaster 6 (m. pr.) (2) Cotoneaster 6”(m. pr.) Ambo sunt Cotoneast. vulg. Auctt. 647. Pyrus. (1) communis 1 (m. pr.) (2) Malus 2 (m. pr.) 392 651. SPIREA. (1) Filipendula 9 (m pr.) (2) Ulmaria 10 (m.. pr.) 652. Rosa. (4) cinnamomea 1 (m. pr. atque:) H. U. (3) cinnamomea (m. pr.) (9) Rosa alpina (m. pr.) (10) canina 4 (m. pr). Potissimum est variet. opaca Åuctt. (11) dumetorum E. Bot. t. 2574? (m. Smithi; atque postea manu, ut videtur, aliena:) rubi- ginosa Lindl. Omnino est R. rubiginosa Auctt. 653. Ruzus. (1) ideus 1 (m. pr.) (4) ecesius 4 (m. pr. eque ac locus:) Sibiria. (Manu aliena, vel inventoris, adscriptum est:) Rubus caule aculeato, foliis ternatis Linn. h. Chff. 192. Roy. pr. 273. (5) saxatilis 8 (m. pr.) (6) arcticus 9 (m. pr.) (7) chamemorus 10 (m. pr.) 6954. FRAGARIA. (1) vesca 4 (m. pr.; Smithius adscripsit:) pra- tensis? Vix vera est. (2) (Sine nom.; m. pr. numerus:) 4. (3) (Sine nom.; m. pr. locus modo:) Lundini Scan. Est F. elatior Auctt. 655. POTENTILLA. (1) fruticosa 1 (m. pr. &eque ac in pag. postica:) Pentaphylloides fruticosa elatior minus hirsuta. Amm. rhut. 88. t. 17. Sibiria. (2) Anserina 2 (m. pr. atque signum:) €. 393 (3) rupestris 6 (m. pr: atque in pag. postica:) Pentaphyilloid. erectum J. B. (4) (Sine nom.; priori aflixa; atque eadem est). (5) argentea 11 (m. pr.) (7) opaca (m. pr. et ante:) Å. (atque prope spe- cim.:) heptaphyll. (Smithius addidit:) vera, Am. Ac. 4. 274. (10) reptans 17 (m. pr.) (11) norvegica 19 (m. pr.). (12) (Sine nom., priori aflixa; m. pr. tantum:) €. Eadem est ac antecedens. (13) nivea 20 (m. pr., atque signum:) 3. (14) (Sine nom. priori aflixa; m. pr. numeri:) S0M(EL:) 05. Est specimen sterile ejusdem speciei. 656. TORMENTILLA. (1) erecta 1 (m. pr.) Est Potent. Torment. Åuctt. (2) Torment. reptans (m. pr-.). Est P. procumbens Auctt. 6957. GEumM. (I) urbanum 2 (m. pr. atque:) FI. suec. fölrrivale 3 (Mm. pr.) > 658. Dryas octopetala (m. pr.) 659. Comarum palustre 1 (m. pr.) POLYANDRIA. 665. ÅcrtEA spicata 4 (m. pr.) 668. CHELIDONIUM. (1) majus 1 (m. pr.) (2) Glaucium 2 (m. pr.) Est Glauciwum luteum Recent. 394 669. PAPAVER. (1) Argemone 2 (m. pr.) (2) nudicaule 4 (m. pr., atque:) €. (3) Rhoeas 5 (m. pr.) (4) dubium 9 (m. pr.) 673. NYMPHEEA. (1) lutea 1 (m. pr.) (CHR (CT Dr 679. Tiria europea 1 (m. pr.) Est T. parvifolia Auctt. 689. Cistus. (1) Fumana 11 (m. pr. eque ac in Pag: posti- ca:) Hispania. 387. Loefl. Est Helianthem. Fumana Auctt. (2—6) (Vide hujus enumerat. partem priorem). (7) oelandicus 14 (m. pr. eeque ac locus:) Oeland. Est H. oelandic. Auctt. (8) C. Helianthemum 26 (m. pr.) Est Hel. vulgare Auctt. (9) 26, varietas (m. pr.). ; Potissimum est prioris varietas petrea Åuct. scand. 694. DerpHisium Consolida 1 (m. pr.) 695. ÅcONITUM. (1) lycoctonum 1 (m. pr.; Smithius adseripsit:) septentrionale DeCand. Determinatio Smithiana omnino recta est. 699. AQuIiLEGia vulgaris 1 (m. pr.) 703. StraATtiIoTEs Åloides 1 (m. pr-) 710. ÅNEMONE. (1) Hepatica 1 (m. pr.) (2) vernalis 4 (m. Do Est Pulsatilla vern. Recent. (3) Pulsatilla 5 (m. pr.) Est P. vulgaris Rec. 395 (4) pratensis 6 (m. pr.) Est P. pratensis Rec. (5) sylvestris 10 (m. pr. atque:) €. (6) nemorosa 15 (m. pr.) (7) ranunculoides 17 (m. pr.) 713. THALICTRUM. (1) alpinum 1 (m. pr.) (5) flavum 10 (m. pr.; Smithius adscripsit:) m- gricans Jacq. (6) simplex (m. pr.) (7) simplex (m. pr. eque ac prope unum spe- cim.:) Wezionia (et prope aliud:) Hammarby. (8) aquilegifolium 12 (Mm. pr.) (9) (Sine nom., priori affixa plagula; m. pr, numerus:) 12. Eadem species est ac prior. 714. Apvonis vernalis 2 (m. pr., atque:) HU. 715. RANUNcULUS. (1) Flammula 1 (m. pr.) (2) reptans (m. pr.). Est R. Flammula var. re- ptans Recent. (3) Lingua 3 (m. pr.) (4) Faicaria. 9; (m. pf.) (9) cassubicus 10 (m. pr. atque signum:) €. (6) auricomus 13 (m. pr.) (7) sceleratus 15 (m. pr. atque:) 9. (8) aconitifolius 16 (m. pr.) Cultum videtur specimen. (9) illyricus 17 (im. pr). (10) ilyricus (m. pr. atque prope specimen:) filius. (11) glacialis 20 (m. pr). (12) nivalis 21 (m. pr.) (13) (Sine nom.; plagula priori aflixa; m. pr.:) 21 (alque:) figura addatur. Est RB. nvalis. (14) lapponicus 23 (m. pr.) 396 (15) hederaceus (m. pr. atque locus:) islandia. (Smithius adscripsit:) hyperboreus Retzu. D. Afzelius. Omnino est R. ere Auclt. (16) bulbosus 23 (m. pr.) Minime est R. sw sed forma potius R. acris minor, uniflora. (17) Ranunculus pratensis vernus vulgaris, flore flavo, radice tuberosa acri. H.C. 17. Clayt. 759. (m. pr. in pag. postica). Est verus R. bulbosus L. et Auctt. (18) repens 26 (m. pr.) (19) polyanthemos 27 (m. pr.) (20) acris 28 (m. pr.) (21) lanuginosus (m. pr. atque:) HU. (22) arvensis 31 (m. pr.) (23) hederaceus 36 (m. Re et prope specimen:) bre I (24) aquatilis 37 (m. Est Batraclium heterophyllum Auctt. recent. (25) (Sine nom.; m. pr. numerus modo:) 37. Est Batr. circinatum Recent. 716. Troruius europeus 1 (m. pr.) 719. CALTHA palustris 1 (m. pr. atque signum:) €. DIDYNAMIA. 721. ÅJUGA. (1) pyramidalis 2 (m. pr.) (9) reptans 4 (m. pr. atque:) €. 722. TEUCRIUM. (1) Scorodonia 17 (m. pr.) (2) Scordium 18 (m. pr-). KN 726. NeretA Cataria 1 (m. pr.) 730. MENTHA. (2) viridis (m. pr. atque:) HU. (8) Mentha arvensis (m. pr.) 732. GrEcHOMA hederacea 1 (m. pr.) 733. LAmMIUM. - (1) maculatum (m. pr. atque:) HU. Flores desunt; cetera L. maculato Auctt. dis- simillima sunt. (2) Lam. album 1 (m. pr.; atque m. aliena:) Lamium alba linea notatum. CB. Pin. 2351. — Linea alba folia per medium ab una parte divi- dit, minus conspicua cum planta crevit. Aliud exemplar non habebam, quia plante omnes sero jam defloruerant. (3) Lam. maculatum (m. pr-). ÅA primo diversum, verum videtur. (4) album 1 (m. pr.) (5) purpureum 2 (m. pr.) (6) amplezicaule 3 (m. pr.) 734. GALEOPSIS. (1) Ladanum 2 (m. pr.; Smithius addidit:) G. intermedia Villars? (2) Tetralut 1 (m. pr.) (3) Galeobdolon 4 (m. pr. atque: €. Est Galeobdol. luteum Auctt. 735. BertonicA officinalis 1 (m. pr.) 736. STACHYS. (Csylvatica 1 (m. pr). (2) palustris 2 (m: pr.) (4) arvensis (m. pr.) 738. MaArruBium vulgare (m. pr.) 739. LEonurus Cardiaca 1 (m. pr.) 398 742. CrLINOPODIUM. (1) vulgare I (m. pr. eque ac in pag. postica:) e seminibus canade. nostrale idem, sed corolla minore. | Cum scandinavica planta hujus nominis de cetero quidem convenit, sed herba tota rigidiore et ramosiore huic dissimile est. (2) (Sine nom.; priori affixa plagula; m. pr. numerus idem:) 74 (et locus:) Amer. Nihilo a Cl. vulgari scandin. differre videtur. 743. OriGAnum vulgare 7 (m. pr. atque:) K. Ob caulem suffruticosum et folia minora ab O. vulg. scandinavico diversum videtur. '744. TuHyYmus. (3) Acinos 4 (m. pr.). 746. DRACOCEPHALUM. (1) Ruyschiana 5 (m. pr. eque ac in pag: al- tera:) Ruyschana glabra foliis integris. Amm. rhut. 50. (2) thymiflorum 41 (m. pr. alque signum:) € än pag: postica:) Moldavica fl. mimmis Amm. 751. ScUTELLARIA. (1) galericulata 4 (m. pr.) (2) hastata 6 (m. pr). 752. PRUNELLA. (1) Prunella vulgaris (m. pr. atque prope speci- men:) en (?). Granada Mutis. A vera vulgari diversa videtur. (2) vulgaris 1 8 (m. pr.) Est P. grandiflora Auctt, 736. Bartsis alpina (m. pr.) 758. RunaAstHUS OÖrista galli 3 (m. pr.) 309 7939. EuPHRASIA. (1) officinalis 1 (m. pr. alque:) €. (2) odontites 4 (m. pr.) Est Odontites rubra Recent. 760. MELAMPYRUM. (1) cristatum 1 (m. pr.). (2) arvense 2 (m. pr.) (3) nemorosum 3 (m. pr.) (4) pratense 4 (m. pr-.). (5) sylvaticum 3 (m. pr-). 761. LATHREA Squamaria 4 pr: 763. PEDICULARIS. (1) palustris 4 (m. pr). (2) sylvatica 2 (m. pr.) (3) Sceptrum 4 (m. pr.). (4) lapponica 12 (m. pr.). (5) flammea I (m. pr.) (6) hirsuta 10 (m. pr.) 7067. ÅNTIRRHINUM. (1) Elatine 3 (m. pr-)- Est Linaria Elatine Rec. (2) minus 24 (m. pr): Est L. minor Rec. (5) Linaria 21 (m. pr.) Est L. vulgaris Rec. (4) Peloria (m. pr.). Est L. vulg. var. Peloria Rec. (3) Orontium 26 (m. pr.) 773. SCROPHULARIA. (1) nodosa (m. pr-). (2) vernalis 7 (m. pr.) 779. Dicitaus purpurea 1 (m. pr.) 792. LisnnzA borealis (m. pr-)- 794. LimoserirA aquatica 1 (m. pr. RT a mr nn nr RR ma Så DA, Ol Rs 400 TETRADYNAMIA. 819. MYAGRUM. (1) sativum 6 (m. pr.) Est Camelina sativa var. microcarpa Recent. (2) paniculatum 7 (m. pr.) Est Neslia panicul. Recent. 022. SUBULARIA. (1) aquatica (m. pr.) (2) Subularia (m. pr. sine nom. specif.; eadem est ac prior). 323. DRABBA. (1) alpina 1 (m. pr-) (2) (Sine nom., priori aflixa; m. pr. locus:) Lapp. Unum specimen est D. alpina, alterum autem D. Wahlenbergu Hartm. (CN CAR 2 (DOT (4) nemor osa muralis Est D. muralis. (3) nemorosa (m. Smilhii; m. pr. tantum:) 5 (et:) Fl. suec. Est D. nemorosa. (7) incana 6 (m. pr.). d24. LEPIDIUM. (1) petreum 5 (m. pr.) Est Hutchinsia petrea Br. (2) latifolium 8 (m. pr-). (3) Lepid. didymum (m. pr-) Est Senebiera didyma Recent. (4) ruderale 10 (m. pr.) 823. THLASPI. (1) arvense 2 (m. pr.) (2) campestre 7 (m. pr.) Est Lepidium camp. Recent. | 4 (m. pr. eque ac:) Upsalie sponte. (3) 401 (3) perfoliatum 3 (m. pr.) (4) alpestre 5 (m. pr. atque:) HU. (Smithius addidit:) semina utrinque plura-inveni 3 vel 4 — videtur montanum Huds: (5) Bursa pastoris 9 (m. pr.) 826. COCHLEARIA. (1) offteinalis 1 (m. pr.) (2) danica 2 (m. pr. atque locus:) Scania. (3) anglica 3 (m. pr.; quod vero Smithius de- levit, hec ejus loco acdscribens:) Groenlandica — original spec:”. Smithiana determinatio rectissima videtur. (4) Coronopus 5 (m. pr.) Est Senebiera Coronop. Recent. (9) Armoracia 6 (m. pr.) 327. Iseris nudicaulis 9 (m. pr.) Est Teesdalia nudicaulis Br. 828. ÅLYSSUM. (1) incanum 53 (m. pr.) Est Farsetia wnc. Auctt. (2) alyssoides-calycinum (m. pr.) 832. Lunaria rediviva 1 (m. pr. atque:) €. 834. DestaARIA bulbifera 2 (m. pr.). 833. CARDAMINE. (2) petrea 4 (m. pr. atque locus:) Hernosand. (In pag. postica m. pr.:) Nasturtium petreum. Est ÅArabis petrea ÅAuctt. (4) impatiens & (m. pr.) (5) parviflora (m. pr.) (6) hirsuta 10 (m. pr.) (7) (Sine nom.; m,. pr. vero numerus:) 40 (et prope specimen:) L. 487. a. Eadem est ac prior. (8) pratensis 11 (m. pr.). (9) amara 12 (m. pr.) K. V. Akad. Handl. 1851. 26 402 336. SISYMBRIUM. (1) Nasturtium PF 4 (m. pr. atque locus:) Scania. Est Nasturt. offeinale Auctt. (3) amphibium 3 (m. pr. atque in pag. postica':) Sisymbrium siliquis globosis. Gmel. (4) supinum 4 (m. pr.) (5) murale 7 (m. pr.) Est Diplotaxis muralis Auctt. (8) Sophia 11 (m. pr.) (11) catholicum (m. pr. seque ac locus, bis ad- ditus: :) Stockholmia. (Smithius post nomen ad- scripsit:) nequaguam. Omnino est Diplotazis tenwifoha Åuott., PÅ errorem huc relata. 837. ERYSIMUM. (1) officinale 1 (m. pr-). Est Sisymbr. officin. Auctt. (3) Alliaria 3 (m. pr-). Est Allharia officin. Recent. (4) cheiranthoides 4 (m. pr.) S42. ÅRABIS. (1) alpina (m. pr-): (2) (Sine nom., priori affixa; m. pr. tantum :) 1. Eadem Oct ac prior. (3) thaliana (m. pr.) 843. TURRITIS. (1) glabra (mi pr.): (2) hirsuta 2 (m. pr.) Est Arabis hirs. Auctt. (3) alpina 2 (m. pr.; Smithius prope primum specimen adscripsit:) Mr Davall's hirsuta J.E.S. (et prope alterum:) original N:o of hirsuta. Specimen prius est Årabis hirsuta typica, posterius autem varietas ejusdem speciei gla- brata. 403 (4) alpina (m. Smithii; m. pr. numerus modo:) 2 (atque locus:) Gotl. Est Arab. hirsuta var. glabrata. 44. BrRAssicA. (1) campestris 2 (m. pr. eque ac locus:) Lappon. (2) campestris (w. pr.) (3) Br. Napus 3 (m. pr. atque:) HU. 843. SINAPIS. (1) arvensis (mm pr: (2) arvensis 1 (ma. pr.) Est S. arv. BP ambigua Hartm. Fl. scand. (6) aber? (M.; pr). 846. RAarHAnus Raphamnistrum 2 (m. pr. atque:) Algir. 847. Bunias. (1) ortentalis 3 (m. pr.; Smithius addidit:) non Tournefortu. — see my Crambe flava descr. from Herb. Tourn. Vix nostra species est. (2) Turritis vulgaris ramosa. T. 224 (m. pr. in pag. postica; Sm. prope specimen adscripsit:) Bunias orientalis ex syn. Tourn. — B. Eadem est ac B. orient. scandinavica. (3) Kakidle 4 (m. pr.) Est Cakile marit. Auctt. 848. Isatis tinctoria 4 (m. pr.) 849. CrAmMBE maritima 1 (m. pr.) MONADELPHIA. 8385. GERANUM. (1) cicutarwmm 21 (m. pr.) Est Erodium cicut. Auctt. (2) macrorhizum (m. Linn. fil., atque:) HU. 77. 404 (3) pheum. 26 (m. pr.). (4) sylvaticum 28 (m. pr.) (5) palustre (m. pr. atque:) H.U. (6) pratense 29 (m. pr.) (7) bohemicum (m. pr.) (8) robertianum 31 (m. pr.). (9) Geran. robertianum (m. pr. atque postea ad- ditum:) 341 p. In specimine exsiccato certe nulla apparet differentia a priore. (10) lucidum 32 (m. pr.) (15) dissectum 535, 36 (m. pr. atque:) HU. (20) sanguineum (m. pr.) 868. ALTHEA officinalis 1 (m. pr. atque:) HU. 370. MALVA. (4) sylvestris 9 (m. pr.). (5) Alcea 13 (m. pr.). (6) moschata (m. Linn. fil., atque:) HU. 371. LAVATERA thuringiaca 6 (m. pr. atque si- gnum:) C. | DIADELPHIA. 831. FUMARIA. (1) nobilis (m. pr.) (4) officinalis 7 (m. pr-). BI1. SPARTIUM. (1) scoparium 7 (m. pr.) (2) scoparium (m. pr-) Utr umque specimen est Sarothamn. Scop. Recent. 3892. GENISTA. (1) tinctoria (m. pr.) 405 (2) pilosa 5 (m. pr-)- (3) germanica 4 (m. pr.). 897 ÅNTHYLLIS vulneraria 2 (m;”pr-). 903. Pisum maritimum 3 (m. pr-). Est Lathyrus marit. Recent. 904. Orosus. (1) vernus (m. pr.). (2) tuberosus 5 (m. pr.) (3) niger 7. (m.' pF). 9035. LATHYRUS. (1) tuberosus 45 (m. pr-). (2) pratensis 16 (m. pr.) (3) sylvestris 17 (m. pr.) (7) palustris (m. pr.) (8) palustris 2 (m. pr. atque:) HU. A priore diversissima planta, ad Viciam cassubic. potissimum pertinens. 906. Vicia. (1) pisiformis 1 (m. pr.) (2) dumetorum 2 (m. pr.; atque iu diversa char- le parte manu aliena:) Vicia montana maxi- ma fl. pulchro e rubro et albo variegato; folio- rum pinnis magnis. (3) sylvatica 3 (m. pr.). (4) cassubica (m. pr.; postque m. Smithii:) dif. specif. male. (5) eracca 5 (m. pr.) (6) sativa 10 (m. pr.) (7) (Sine nom., priori aflixa; m. pr. numerus:) aret) HU: Est V. angustifolia Auctt. (8) lathyroides 11 (10. pr.; Sm. addidit:) var. Y Huds. (9) sepium 45 (m. pr.) 406 (10) (Sine nom. m. pr. adscripto, sed numerus:) 15. (Manu aliena hec adscripta sunt:) Vicia siliquis erectis, folvis ex ovatis obtuse decrescen- tibus Hall. Helv. 599. 907. Exacte eadem est ac antecedens. ER VvUM. (1) tetraspermum 2 (m. pr.) (2) hirsutum 3 (m. pr.) i 915. 917. 918. 921. 925. Urex europeus 1 (m. pr. COoRrONiILLA Emerus 1 (m. pr.) OrsitHoPUS perpusillus 4 (m. pr-). HeEpysarum Önobrychis 32 (m. pr.) PHAcA. (1) alpina (m. pr.; postque a Sm.:) Sp Pl ed. 2 ES RUSE SYS MY Est Ph frigida Auctt. (2) (Sine nomine; m. pr. modo locus:) Lappl. Eadem est ac prior. 9026. ÅSTRAGALUS. (1) pilosus 4 (m. pr.) Lå (2) (Sine nom.; m. pr. signum modo:) 2. Et hec et prior sunt Özxytropis pilosa Auctt. (3) glycyphyllus 13 (m. pr.) (4) arenarwws 20 (m. pr. atque locus:) Scania. (9) alpinus 23 (m. pr. atque locus:) Lapp. (6) (Sine nomine; eadem est species, sed, te- stante loco, ex Sibiria). 10) campestris 30 (m. pr. atque locus:) Oelandia. Est Ozxytropis camp. Åuctt. 930. TRIFOLIUM. (2) hybridum 411 (m. pr.) (3) repens 10 (m. pr. atque:) virgin. 407 (4) pratense 18 (m, pr.). (3) medium (m. pr.; Smithius adscripsit:) flexuo- sum Jacq. (6) alpestre (m. pr.) (7) arvense 23 (m. pr. atque in pag. altera:) e seminibus virgumcis Kalmu. (8) striatum 28 (m. pr. eque ac:) Hispania 565. Minime verum est, et ad nullam scandin. speciem pertinet. (9) (Sine nom.; m. pr. vero numerus:) 28. Est 7. striatum L. et Auctt. (10) fragiferum 35 (m. pr.) (11) montanum 29 (m. pr) ( 15) spadiceum 37 (m. pr. eque ac:) Suec. 931. Lortus. (1) maritimus 1 (m. pr.) Est Tetragonolobus siliqu. var. marit. Recent. (2) tetragonolobus (m. pr. pro nomine primum seripto:) siliquosus. Est IT. siliqu. forma primaria. (3) corniculatus 13 (m. pr.) (4) Lotus major (m. aliena; post quod m. Linn.:) Rosen. Lund. Est L. uliginosus Recent. 933. MEpicaAGo. (1) sativa. 5. (m. pr.). (2) faleata 6 (m. pr.) (3) (Sine nom., priori affixa; m. pr. nume- rus:) 60. Eadem est ac prior. (4) lupulina 7 (m: pr.) AN 408 POLYADELPHIA. 943. HYPERICUM. (3) perforatum 14 (m. pr.) (4) humifusum 15 (m. pr.) (3) montanum (m. pr.) (6) huirsutum 16 (m. pr.) SYNGENESTIA. 946. TRAGOPOGON. (1) pratense 1 (m. pr.) (2) porrifolius 3 (m. pr.) 947. SCORZONERA. (1) humilis 4 (m. pr. atque signum:) 3 948. Picris. (1) hieraeioides (m. pr. alque:) HU. (2) Picris hieraciwides (m. pr. atque:) HU. 949. SoncHus. (3) palustristi20em; pr): (4) arvensis 3 (m. pr.) (9) oleraceus 4 (m. pr.) (6) (Sine nom., priori affixa plagula; m. pr.:) 4 (alque in pag. postica:) Hispania 598. Quoad formam foliorum, a priore diver- sus videtur. (9) sibiricus 8 (m. pr. alque signum:) €. (10) Soneh. swiricus (m. Linn. fil. atque:) HU. 1778. 950. LAcTUCA. (2) Scariola 3 (m. pr.) 952. PrREnsAntHeS muralis 4 (m. pr). 953. LEONTODON. (1) Taraxacum 1 (m. pr.) EstweTarax. office. Auctt. od a SUR SIE IE AN 409 (2) (Sine nom.; m. pr. numerus:) 7 (atque lo- cus:) Gotl. Est Leontod. autumnalis L. et Auctt. (4) autumnale 4 (m. pr.) 954. FliErRACIUM. (3) pilosella 5 (m. pr. eque ac in pag. postica:) Hieracium folus ovalibus, caule repente, scapo scepe nudo paucifloro interdum unifloro. Gmelin. est Pilosella vulgaris. (9) aurantiacum I (m. pr.) (12) peludosum 16 (m. pr. atque:) €. 955. ÖREPIS. (1) tectorum 10 (m. pr.) (2) (Sine nom., priori aflixa; m. pr.:) 40. Est forma pumila antecedentis speciei. (3) biennis 11 (m. pr. atque locus:) Scania. 957. Hyoseris minima 5 (m. pr.) Est Arnoseris pusilla Auctt. 959. HyPocHERIs. (1) maculata 4 (m. pr.) (2) glabra 5 (m. pr. eque ac in pag. postica:) Hieraciwum minus dentis leonis folio oblongo gla- bro. CB. secund. Burserum, sed vix est. (3) radicata 6 (m. pr. atque locus:) Scania. 960. LAPSANA communis 1 (m. pr. atque in pag. altera:) L. crispa. 962. CicHorium Intybus (m. pr. atque:) Fl. suec. 964. Aretium Lappa 1 (m. pr). Est Lappa minor Recent. 965. SERRATULA. (1) tinctoria ex Herb. Leche, B (m. Smithii; prope marginem plagule superiorem manu aliena, verisimile Lechei:) Serratula Tänn. gen. 761. 410 tinctoria Fl. Suec. 2. 713. Spec. pl. p. 816. XIX. Syngenesia. 1. Polygam. cequal. by coroll. tubi- petal. (atque denique in pag. postiea manu Linnei definitio et synonyma fere eadem ac im FI. Suec.). (2) tinctoria 1 (m. pr.; alque loca nonnulla si- birica). (3) alpina ex H. Leche. B. (m. Smithii; supra- que manu eadem ac in num. 4:) Serratula Lin. gen. 761. Fl. Su. 661. alpina Fl. Su. 714. Sp. pl. 816. (Manu Linn., in pag. - stica, synonyma atque heec:) Ex alpibus la- ponic. attulit Montinus. Est Saussurea alp. Auctt. (4) alpina 2 (m. pr.) Eadem est ac prior. (9) arvensis 14 (m. pr.) Est Cirswum arvense ÅAuctt. 966. CARDUUS. (1) lanceolatus 3 (m. pr). Est Cirs. lanceol. Auctt. (2) nutans 4 (m. pr.) (3) acanthoides 5 (m. pr. atque locus:) Scania. (4) crispus 6 (m. pr.; Smithius observavit:) in Britannia non wmvenitur. (5) palustris 7 (m. pr.; atque m. inventoris:) Cirs. foliäs pinnatifidis, laciniis linearibus, caule crispo, capitulis mitibus, in vertice congestis. Est Cirs. palustre Aurtt? (6) canus (m. pr.; m. Sm.:) Cmcus (atque m. inventoris:) an Carduus tuberosus? Folia sunt semidecurrentia, presertim inferiora. (T) Carduus Linn. gen. 763. heterophyllus Fl. Su. 2. 721. (m. verisimile Lechei prope margi- nem plagule superiorem; Smithius addidit:) Herb. Leche. B. J.E.S. Est Cirs. heterophyll. Auctt. 411 (8) heterophyllus 19 (m. pr. eque ac locus:) fr.(ån) Caitome elfstränder. Eadem species est ac antecedens. (9) acaulis (m. pr.) Est Cirs. acaule Auctt. 967. Cnwiwcus oleraceus 2 (m. pr.) Est Cirs. olerac. Auctt. 968. OnororpDon Åcanthium (m. pr.) 970. CARINA vulgaris 3 (m. pr, atque:) Fl suec. 975. Bipens. (1) tripartita 1 (m. pr). (2) cernua 2 (m. pr. e&eque ac in pag. postica:) Bidens foliis longe ellipticis serratis indivisis. Hall. 710. Gmel. 978. EuvPATORIUM. (1) trifoliatum (m. pr.; Smithius vero addidit:) cannabinum nec trifoliatum J.E.S. Est E. cannabin. Auctt. (2) cannabinum 10 (m. pr. atque:) HU. 982. Curysocoma Linosyris 4 (m. pr.) 987. TanaceEtum vulgare 7 (m., pr-). 988. ÅRTEMISIA. (1) campestris 4 (m. pr.) (2) Artem. Abrotanum campestre Gmel. (m. pr. in pag. postica, atque prope specimen:) 4. Eadem est ac prior. (3) maritima 7 (m.- pr.) (4) Årtem. anglica maritima (m., nescio an pr. in pag. postica). Est A. maritima. (9) rupestris & (m. pr). ES 2 ata PSN SES TN mk rn SF ÖTANA SVIT RE AAA NA VE AU 412 (6) (Sine nom.; priori aflixa; m. pr. locus:) oeland. (Smithius adscripsit:) forte vera A. ru- pestris J.E.S. . Est A. rupestris optima. (7) Absinthium (m. pr. atque in pag. postica:) Absinthium Matricarie folio, odore inter Absin- thum et Matricariam suavi. (Sm. post nomen addidit:) ? Cum AA. Absinthio de cetero omnino con- gruit, folia vero sunt subglabra. (8) vulgaris 13 (m. pr-). 989. GNAPHALIUM. (1) arenarium 19 (m. pr-). (2) luteo-album (m. pr. atque:) HU. (3) Gn. luteo-album ex H.B. J.E.S. (m. Smithii). (4) dioicum 1 (m. pr.) (5) alpnum (m. pr.) (6) alpinum 29 (m. pr., alque prope unum spe- cim.:) H.U. (prope aliud:) Lapp. (7) sylvaticum 31 (m. pr.) (8) N:o 28. Gnaphal. sylvaticum Linn. (m. ignota). Potius est Gn. norvegicum ÅAuctt. (9) uliginosum 30 (m. pr.) 994. ERIGERON. (1) acre 6 (m. pr.) (2) alpinum 7 (m. pr., atque manu aliena:) caulis ut plurimum simplex, hic vero ramosus gjuta Raj descript. (post quod m. pr.:) Asden vol. 2 pag:" 2091 "N:o04, (3) (Sine nom.; m. pr. tantum:) $ (atque:) Lapp. 7. Est E. uniflorus Auctt. (4) uniflorum 8 (m. pr. atque locus:) Lapp. 995. TussiLAGO. (1) Farfara 3 (m. pr.) 413 (2) Tussilago Farfara 1 (m. aliena in pag. po- stica, postque m. alia ignota:) Dahl scripsu. (3) frigida 4 (m. pr.). Tres plagule sequentes eandem speciem sub eodem nomine continent. (4) alba 5 (m. pr. atque:) C. Specimen medium est Petasites alba Auctt., cetera duo ad P. spuriam pertinent. (5) alba 5 (m. pr. atque in pag. postica:) Tussi- lago scapo imbricato, fl. spicatis radiatis, fol. utrinque glaberrimis. Gmel. (Sm. post nomen addidit:) Gmel. n. 126. levigata Willd. n. 16. Specimen tam incompletum est, ut vix determinari possit; alba tamen non vide- tur esse. (6) alba 5 (m. pr. atque in pag. postica:) Smo- landia. Hager. (ff) albe(m.; pr). (8) Petasites 7 (m. pr-.). (9) hybrida 6 (m. Linn. fil.; Sm. adscripsit:) Petasites J.E.S. Est Pet. officinalis Recent. Hanc plagule due alie sequuntur, speciem et adscripta eadem continentes. (10) spuria (m. Smithii; m. pr. numerus modo:) 6. Folium est ver&e Petas. spurie Auctt. (11) Petasites 7 (m. pr. atque:) HU. (12) spuria Retz. Obs. fascs 1. 29. t. 2. (m. Sm.; m. pr. modo:) 2. Omnino est P. spuria Auctt. Sequentes pla- gulee dux eandem quoque cum nomine eo- dem, a Sm. adscripto, continent. 996. SENEcIO. (1) vulgaris (m. pr.) (2) viscosus 9 (m. pr.) 414 (4) sylvaticus 10 (m. pr.) (5) Jacobea 19 (m. pr. atque:) Fl: suec. (6) Jacobea (m. pr. in pag. postica, atque:) IHa- bitat in Scania. (Prope specimen numerus:) 19. Potissimum est S. aquaticus Auctt. (7) paludosus 21 (m. pr. zeque ac locus:) Scania. (8) sarracemicus 23 (m. pr.). 997. ÅSTER. | (1) Tripolium 4 (m. pr. &eque ac in pag. po- stica:) Tripolium marit. (2) Tripolium (m. pr-.). 998. SoLIDAGO. (1) Solid. virgaurea 9 (m. pr. atque in pag. po- stica:) BSolidago caule erecto, racemis alternis erectis. HC. Gmel. (2) virgaurea I (m. pr). 999. Inura. (1) Helenium 1 (m. pr. atque:) €. (2) Inula Lin. it. W.goth. p. .. helenium Spec. Pl. p. S81. nn. 4. (Mm. Lechei prope marginem plag. superiorem; Smithius addidit:) ex Herb. Leche. J.E.S. Eadem est species ac prior. (6) pulicaria 6 (m. pr.; Sm. addidit:) omnino. (7) 'salicina 7 (m. pr.) (8) ensifolia (m. pr-). 1000. CInERrARIA. (6) palustris 5 (m. pr. atque in pag. postica:) Senecio foliis caulinis multis sinuato-dentatis am- plexicaulibus, floribus umbellatis. Gmelin. Soli- dago Amm. descr. 219. (7) (Sine nomine; eadem est ac prior). 1001. ÅRNICA. (1) montana H.B. (m. Smithii). 415 1006. Bernis hortensis 4 (m. pr.; Sm. adsecripsit:) perennis J.E.S. Est B. perennis. 1012. CHRYSANTHEMUM. (1) Leucanthemum 3 (m. pr.). (3) Chrysanth. Linn. gen. 788. segetum Fl. Su. 2. 762. Sp. Pl. p. 859 (m. Lechei prope margi- nem plagule superiorem; Sm. addidit:) ex Herb. Leche. B. JES. 1013. MATRICARIA. (1) Parthenium 41 (m. pr.). 1016. ÅNTHEMIS. (1) arvensis 8 (m. pr.). (2) Anih. cotula 9 (m. pr., atque:) € (et in pag. postica:) Chamomalla 9 Cotula foetida. Gerb. Ta- naens. 98. — Habitat circa Graiworon ab urbe Bulgrod usque in Ukraniam, ubique in incultis. Obs. Ubi hec planta crescit, Bufones terrestres ingenti copia habitant, et incolarum molesti hospites. (3) tinctoria 16 (m. pr.). 1017. ÅCHILLEA. (1) Piarmica 10 (m. pr.) (2) Millefohum 14 (m. pr.). (3) 14. purpureo fl. (wm. pr. atque:) HU. Eadem est species ac prior. (4) nobilis (m. pr. atque:) HU. (9) nobiws Jacg. & HB. JES. '(m.' Sm.; m. pr. tantum:) HU. 1026. Corzorsis Bidens 7 (m. pr., atque:) €. Est Bid. cernua radiata. 1030. CENTAUREA. (1) phrygia 7 (m. pr. atque:) HU. (2) Cyanus 12 (m. pr). (3) Scabiosa 21 (m. pr.) 2 | | | ” | br | ERE TT RR NN Tr AR a RES än PRE OA AES TREA Arr ÅT SE RR St oe 416 (4) nigra 9 (m. pr. atque:) HU. (5) Jacea 26 (m. pr. atque:) Fl. suec. 1035. CALENDULA. (1) arvensis (m. pr., atque prope specimen:) L. (2) officinalis 1 (m. pr-). Locus neutri adscriplus est. 1045. EcHinors spherocephalus 1 £m. pr.). 1050. JAsionE montana (m. pr.) 1051. LosEuia Dortmanna 3 (m. pr.) 1052. Viora. (3) Viola palustris (m. pr., atque:) K. (7) mirabilis 15 (m. pr., atque in pag. postica:) Viola floribus radicalibus abortientibus, caulinis apetalis fructiferis. HC. Gmel. (8) biflora 16 (m. pr. atque locus:) Lappo. (9) tricolor 13 (m. pr.). 1053. ImPATtIENs noli tangere 7 (m. pr. atque:) K. GYNANDRIA. 1054. ÖrcHis. (1) bifolia 3 (m. pr.; Sm. addidit:) Sw. 9. Est Platanthera bifolia Recent. (2) pyramidalis 5 (m. pr.; Sm.:) Sw. 21. (3) Morio (m. pr.; Sm.:) Sw. 24. (4) mascula (m. pr., atque prope specim.:) Å. 214. (m. Sm.:) Sw. 27. (5) ustulata 9 (m. pr.; Sm.:) Sw. 29. (6) militaris (m. pr.; Sm.:) Sw. 30. (7) (Sine nom., priori aflixa; m. pr.:) 10. (m. Sm.:) Sw. 30. Etiam est O. militaris. (8) 417 (8) mascula 8 (m. pr. eque ac locus:) Gotl. (Sm addidit:) fusca Sw. 31. Est specimen permagnum, luxurians Orchi- dis militaris L. & Auctt. (9) Orchis Linn. gen. 823. militaris Fl. Su. 725. Sp. Pl. 941. (m. Lechei in summa plagule parte; Sm. adscripsit:) ex Herb. Leche. Est O. militaris. (10) 0. militaris a Linn. & Scop. Fl. Carn. n. 1277. tab. 31. Hall. hist. (m. ignota in diversa charta, atque locus:) sylva brunsvicensis (et cetera.). Eadem est ac prior. (11) Sw. 28. — palustris Jacq. ic. rar. (m. Sm.; manu inventoris haec modo:) N:o 181. Orchis — qualis? an nova? Est O. palustris Auctt. (16) maculata 12 (m. pr.; m. Sm.:) Sw. 48. (17) odoratissima (m. pr.s m. Sm.:) Sw. 51. Est Gymnadenia odoratiss. Auctt. (18) Orchis Lin. gen. 823. Conopsea FI. Su. 727. ed. 2. 799 (m. Lechei; Sm. addidit:) ex Herb. Leche. (atque:) Sw. 49. Est Gymnad. conopsea Auctt. (19) O. Conopsea FI. Su. 2. 799. (m. Lechei; Sm. » eadem adscripsit ac in priore). Eadem est ac prior. (20) abortiva 17 (m. pr., atque prope specimen?) m (forsitan monspelir) Est Centrasis abortiva Auctt.; primo specimine minore excepto, quod species Orobanchis est. 1055. SATYRIUM. (1) viride 2 (m. pr; m. Sm.:) Orchis Sw. 53. Est Coeloglossum viride Hartm. K. V. Akad. Handl. 1851. 27 418 (2) nigrum 3 (m. pr. atque locus:) Jemtia (Sm. addidit:) Orchis Sw. 43. Est Migritella angustif. Auctt. (3) albidum 4 (m. pr.; m. Sm.:) Orchis Sw. 59. Est Gymnad. albida Recent. (4) repens (m. pr, atque prope unum specimi- num locus:) jena. (Sm. adscripsit:) Neottia repens Sw. 8. Est Goodyera repens Recent. 1056. ÖPHRYS. (1) Nidus (m. pr., et m, aliena:) Nidus avis s. Orchis nudans. (Sm. adseripsit:) Epipactis Sw. 9. (2) (Sine nomine; m. Sm.:) Sw. 9. (3) (Etiam sine nom.; Sm. eadem addidit). Omnia tria ad Neott. Nid. avis Auctt. per- tinent. (4) corallorhiza 2 (m. pr.; Sm. addidit:) Cymbi- dium Sw. 40. Est Corallorhiza innata Åuctt. (5) (Sine nom., priori aflixa; m. pr. hec syno- nyma in pag. plagule postica:) Dentaria co- ralloide radice Clus. pan. 450. fig. — ÖOrobanche radice coralloide minore alba. Moris. III. p. 504. s. 12. t. 16. f. 21. — Dentaria aphyllos minor. Tabernemontani. JB. 2. 783. Eadem est ac prior. (6) ovata 5 (m. pr.; m. Sm.:) Epipactis Sw. 40. (7) cordata 6 (m. pr.; m. Sm.:) Epipactis Sw. 11. Sunt Listera ovata et L. cordata Auctt. (12) Monophyllos 10 (m. pr. atque:) Bergius. (Sm. addidit:) Malazxis Sw. 3. Est Malazxis monophyll. Auctt. (13) insectifera myodes 15 a (m. pr.; m. Sm.:) 0. muscifera. 419 (14) monorchis 11 (m. pr. atque in pag. postica:) Fl. suec. 740. Est Herminium Monorchis Auctt. (15) alpina 12 (m. pr.) Est Chamcorchis alp. Auctt. 1061. CYPRIPEDIUM. (1) Calceolus 1 (m. pr. atque:) €. (Sm. addi- dit) Sw 1. (2) bulbosum 2 (m. pr.; m. aliena:) Cypriped. LinnÅ& Fl. Lapp. fr- tab. XII (Sm. denique adscripsit:) Limodorum boreale Sw. 45. Est Calypso borealis Auctt. 1070. ÅristorLocHia clematitis 13 (m. pr.) 1079. Arum maculatum 12 (m. pr.) 1081. CariaA palustris (m. pr.) Folium seorsum adfixum vix huc pertinet. 1083. ZostERA marina 1 (m. pr.) > Potissimum est Z. angustifolia Receni. MONOECIA. 10835. ZANNICHELLIA palustris 1 (m. pr.). Specimina duo prima ad Z. polycarpam Re- cent. pertinent, tertium vero ad Z. pedicella- tam Fr. 1088. CHARA. (1) tomentosa 1 (m. pr. alque prope specimen:) Hartman (Sm. addidit:) Vall. Act. t. 5. f. 8? — original spec:n. (2) vulgaris (m. pr). (3) vulgaris 2 (m. pr.) (4) hispida 3 (m. pr.) (5) flexilis (m. pr.). Minime est Ch. flexihs, potius vulgaris. 420 1093. LeEmMnNA. (1) trisulea 1 (m. pr.) (2) minor 2 (m. pr.) 1094. TypPHA angustifolia (m. pr.). Spice nimis tenues sunt, ut hec ad T. an- gustif. pertineat. Folia desiderantur. 1100. CAREx. (1) dioica (m. pr.) (5) arenaria 4 (m. pr. atque locus:) Scan. (Sm. addidit:) ex hoc specimine descr. in Flo. Suec. JES. (6) C. arenaria 4 (m. pr. atque in pag. postica:) Hispania 662. c. Loefl. (Sm. addidit:) divisa? MW. hab. prope Blakeny. Eadem videtur ac prior, licet junior est. (23) remota (m. pr.; m. aliena:) Carex. Vol. 4. pag, 124. N:o 3. (postque nomen:) Seguter. (28) flava 12 (m. pr.) (29) digitata 14 (m. pr.) (42) limosa 21 (m. pr.; Sm. prope primum spe- cimen scripsit:) var. paniculate. Cetera duo specim. omnino ad veram limo- sam pertinent, primum vero ad paniculatam. (45) pallescens 23 (m. pr.) (46) (Sine nom.; m. pr. numeri modo:) 327 (et:) 168. Eadem est ac prior. (47) (Etiam sine nom.; m. pr. tantum:) 195. (m. Sm.:) diversa sp. Specimen est junius C. Oederi. (48) panicea 29 (m. pr.) 1109. Betura. (3) dalecarlica J.E.S. (m. Smithii; m. NN loeus modo:) Fahlune. Est B. alba var. laciniata ÅAuctt. 421 (4) (Sine nom.; sed m. pr. numeri:) 4 (et:) 342. Est B. nana ÅAuctt. (5) nana JES (m. Sm.; m. pr. numerus:) 4. (6) Alnus (m. pr. atque in pag. postica:) Ålnus folio incano. F. CB. (Sm. adscripsit:) incana JES. Est Alnus incana ÅAuctt. 1111. UzrTica. (1) urens (m. pr.) (2) dioica 4 (m. pr.; Sm. addidit:) ? — 8 mem- branacea. | Determinatio Smithianua rectissima videtur. (3) dioica JES (m. Sm.; m. pr.:) 4. Fl. Suec. (4) U. dioica FI. Su. 2. 863. (m. Lechei). 1113. XAntHum strumarvum 1 (m. pr.) 1117. AmAraAntHUS Blitum 6 (m. pr.) 1122. CERATOPHYLLUM. (1) C. demersum (m. pr-). (2) submersum (m. pr. atque signum:) €. 1123. MYRIOPHYLLUM. (1) spicatum 1 (m. pr.) (2) verbcillatum 2 (m. pr). (3) Myriophyll. 7 pennatum minus Moris. (m. pr. in pag. postica; prope specimen numerus:) 2. Eadem est species ac antecedens. 1124. SAGITTARIA sagittifoha 1 (m. pr.) 1127. Porterium Sanguisorba 41 (m. pr. atque in pag. postica:) Hisp. 673. Loefl. 1128. Quercus Robur 412 (m. pr. atque:) K. (Sm. addidit:) sessiliflora Sm. Est Qu. sessiliflora Auctt. 1130. Facus. Nullum specimen scandinavic. inter hujus Generis formas adest. 422 1131. CARPINUS. (1) (Sine nom.; m. pr. tantum numerus:) 7 (al- que locus:) Smoland. Est C. Betulus Auctt. 1132. CorYrLus. (1) Åvellana J.E.S.: (m. Smithii). (2) Avellana 4 (m. pr. atque:) K. (Smithius ad- didit:) C. rostrata Mss B. C. rostrata Soland. in Ait. H. Kew. v. 3. 364. Minime est C. Avellana, qualis nunc tem- poris determinatur. 1135. Pinus. (1) Pinus Linn. gen. 879. sylvestris Fl. Su. 2. 874 (m. Lechei). (2) (Sine nomine; m. pr. numerus:) 710. Videtur forma monstrosa Åbietis excelse Auctt. 1153. Bryomia alba 1 (m. pr.) DIOECIA. 1156. Nasas marima 4 (m. pr. eque ac locus:) Aland. 1158. SALIx. (18) purpurea (m. pr. atque in pag. poslica:) Salix Monandra — Måy. Wilke. (19) (Sine nomine; est prioris femina). — (34) herbacea 14 (m. pr.) (35) 355 (num. FL Lapp. m. pr. atque prope specimen:) 9. Eadem est ac prior. (36) Salix herbacea (m. pr.) (37) 359 (m. pr. atque prope specim.:) 10 (et in pag. postica:) Salix pumila folio rotundo. J.B. et T. Est S. reticulata Auctt. 423 (38) reticulata 15 (m. pr.) Plagule due sequentes eandem quoque continent. (995) Saliz lanata (m. pr.) (56) lanata (m. Smithii). (57) lanata 19 (m. pr., eque ac:) HU. (76) Saliz viminalis (m. pr-). (CO alba) (Mm; pr-), 1160. EmreTRUM nigrum 2 (m. pr.) 1166. Viscum album 4 (m. pr.) 1168. HirrormaE Rhanmoides 1 (m. pr). 1169. Myrica Gale (m. pr.). 1178. Humurvs Lupulus (m. pr.) 1185. Porurus. (1) alba 1 (m. pr. atque:) €. (et in pag. postica locus quidam rossicus). (2) P. tremula (m. pr.) (DD Pitremular (mi pr.) Hec plagula flores, antecedens vero folia ejusdem speciei continet. (4) nigra 3 (m. pr; Smithius adscripsit:) dila- tata ommnino (qu&e determinatio rectior est). 1186. RuoprorA rosea 4 (m. pr.) 1188. Mercuriais perenmis 1 (m. pr.) 1189. HyDprocHARIs. (1) Morsus 1 (m. pr.) (2) H. Morsus Rane Fl. Su. 2. 914. Sp. Pl. p. 1656 (m. Lechei; Sm. addidit:) ex Herb. Leche. 1198. Jusirerus communis (m. pr. atque:) HU. 1199. Taxus baccata 1 (m. pr.) 424 POLYGAMIA. 1212. Horcus. (1) lanatus 4 (m. pr.) (2) Holcus mollis (m. pr.) (3) odoratus 3 (m. pr.; Sm. prope prima tria specimina:) borealis Schrad. (prope quartum : vero adscripsit:) australis Schrad. Tria speciminum sunt Hierochloa borealis ÅAuctt., unum H. australis. 1220. PARIETARIA officinalis I (m. pr). 1221. ÅA TRIPLEX. (5) littoralis 8 (m. pr.) (6) pedunculata (m. pr. atque in pag. postica:) Hafnie Tych. Holm. Est Halimus peduncul. Auctt. 1225. ÅcER. (1) platanoides 5 (m. pr-). (2) campestre 7 (m. pr.) CRYPTOGAMIA. 1241. EQuisETUM. (1) sylvaticum 1 (m. pr.) (2) (Sine nomine; idem est ac prius). (3) arvense 2 (m. pr.; Smithbius addidit:) ? (In diversa charte parte manu aliena:) Equisetum verticillis ad folia numerosis. Hall. Stirp. Helv. 144. Equiselum setis ramosis. Equisetum sylva- ticum Tab. p. 253. Potissimum est E. sylvaticum Auctt. (4) palustre 3 (m. pr.; m. Sm.:) ? (et m. aliena:) N:o 60. Equisetum setis siumplicibus. Equisetum minus terrestre. J.B. III. p. 730. Est E. pratense Recent. 425 (6) hyemale (m. pr. alque prope specimen:) ar- efte. (2). (7) (Sine nom.; ww. pr. tlantum:) 6 (et:) Suec. Est E. scirpoides Auctt. 1243. OptmioGLossum vulgatum 4 (m. pr.) 1244. ÖsMmUNDA. (3) virginiana 3 (m. pr. alque:) K. Est Botrych. virginicum Åuctt.; sed, testante nom. Kalmii, specimen americanum. (4) regalis (m. pr. eque ac in pag. postica:) e Smolandia Rolander. (9) Struthiopteris (m. pr. atque:) Ård. Est Str. germamica ÅAuctt. (6) Spicant 16 (m. pr. atque locus:) Scania. Est Blechnum Spicant Auctt. (7) filiculifohka 11 (m. pr.; pro quo nom. Smi- tbius adscripsit:) O. crispa J.E.S. Est Allosorus crispus ÅAuctt. (8) (Sine nom.; m. pr. tantum:) Norvegia Vahl. Eadem est species ac prior. 1245. ÅcrosticHUM ilvense 19 (m. pr.; m. aliena:) N:o 51. Pteris frondibus duplicato-pinnatis, caule huirsuto et lacimoso. (Smithius addidit:) Hist. Dugd. 1221 fi 3. Est Woodsia ilvensis Auctt. 1246. Prteris aquilina (m. pr.) 1250. ÅSPLENIUM. (1) Scolopendria 3 (m. pr.; atque m. aliena idem nomen et locus quidam externus). Est Scolopendrium Phyllitis Auctt. (2) Trichomanes 10 (m. pr.) (3) Ruta muraria 15 (m. pr.) (4) Adiant. nigrum 46 (m. pr.; et m. aliena lo- cus:) Porto, S. Ybes. 426 1251. PoryPopium. (1) Lonchitis (m. pr.) Est Aspidium Lonchitis Auctt. (2) Phegopteris 30 (m. pr.) (3) cristatum 36 (m. pr. alque in pag. poslica:) Polyp. fronde duplicato-pinnato, folholis obtusis cre- nulatis, petiolo strigoso. Hort. Cliff. ? Gmel. Est Aspid. cristatum Auctt. (4) F. mas 37, 38 (m. pr.) Est Aspid. Filix mas Auctt. (5) F. femina (m. pr., atque:) HU. Est Aspid. Filix fem. Auctt. (6) Thelypteris 7 (m. pr.; est specim. germanic., testante loco adscripto). (7) fragile 44 (m. pr.). Est Cystopteris fragilis Auctt. 1253. TRICHOMANES. (1) 6. T. tunbridgensis? (m. pr.; Sm. prope unum specim. adscripsit:) pygidiferum HB? — Videtur Hymenophyll. tunbridg., eo tantum specim. excepto, cui Sm. aliud inscripsit nomen. (2) T. tunbridgense (w. pr.; Sm. addidit:) HB ex Anglia. Est Hymenophyll. tunbridgense Auctt. 1255. PiruraAria globulifera 14 (m. pr.) 1256. IsoÉtes lacustris 1 (m. pr.). 1257. LYCOPODIUM. (1) clavatum (m. pr.; Sm. addidit:) Dill. H. (2) Selaginoides 6 (m. pr.; m. Sm.:) Dill. Herb. Est Selaginella spinulosa Auctt. (3) inundatum 8 (m. pr. eque ac locus:) Stenbrohult. (4) Selago 9 (m. pr-). (5) alpinum 15 (m. pr. zeque ac locus:) Lappo. (6) complanatum 16 (m. pr. atque in pag. altera:) e Germania Munchhaus. DE Mi, 4 Ha EAS 00 €E NN ——— —LALL Biografi ÖFVER JOHAN FREDRIK SACKLEN, MEDICINAL—-RÅD, RIDDARE AF KONGL. NORDSTJERNE- OCH WASA—-ORDEN. Jomn Freorik Sackrén föddes den 49 Sept. 1763 i Björneborgs stad, der fadren var Borgmästare. Efter undervisning i föräldrahuset och i Björneborgs skola, inskrefs han redan vid 45 års ålder vid Åbo Universi- tet, disputerade pro egxercitio år 41782 och begaf sig samma år till Upsala för att begagna Professorerne ÅCRELS, SIDRÉNS och Murrays undervisning 1 den veten- skap, för hvilken han redan från barndomen yttrat en afgjord håg: nemligen Läkarekonsten. — Medico-filo—- sofiska examen absolverades 1783, Medicine-Kandidat- examen 4785, Licentiat-examen 1786 och Gradual- disputationen: (De usu inustionum vario et precipue in gangrena metastatica) under Professor Murrays pre- sidium år 4787; hvarefter SAcKkrén utsågs till primus vid Medicine-Doktors-promotionen 1788, men genom erhållen befordran till Regements-läkare vid Kongl. Sö- dermanlands Regemente, som blifvit beordradt att afgå till Finland, hindrades han vid promotionen vara när- varande. Han bevistade nu hela finska kriget, och hade specielt tillfälle att ådagalägga sitt tjenste-nit och sin skicklighet under affären vid Fredrikshamn den 4 Augusti 1788 och den vid Keltis baracker i April 1790. —- Efter krigets slut återkommen till sin station, Nyköping, befrämjade han der nitfullt koppympningen, 428 och införde sedermera 1 början af år 1802 vaccinatio- nen derstädes. År 41805 åtföljde han en del af Regementet till Pommern; men erhöll följande året till stånd att återvända till Sverige; inrättade och före- stod år 1809 ett större: fältsjukhus i Nyköping, samt begärde och erhöll. samma år nådigt afsked från Rege- ments-läkare-tjensten, hvarefter han egnade sig åt en- skild praktik och vetenskaplig forskning, förvärfvande, ge- nom den förra, förtroende såsom skicklig och nitfull lä- kare; — genom den sednare, anseende såsom flitig och upplyst vetenskapsman. SACKLÉNS förtjenster ådrogo sig uppmärksamhet och föranledde belöningar. År 4793 erhöll han AÅssessors n. h. o. v.; 1817 Kongl. Wasa-Orden; 1833 Medicinal- Råds n. h. 0. v., och 4850 utnämndes han till Rid- dare af Kongl. Nordstjerne-Orden. Valdes år 1849 till Ledamot af denna Akademi. Redan 41789 ingick han äktenskap med Maria EutsåBETH Imuström, dotter af prosten C. Inmrström, och hade den sällsynta lyckan, icke allenast att med den älskade makan få fira sitt guldbröllop, utan ock att i nära 42 år derefter åtnjuta hennes sällskap, och att ännu vid sin dödsbädd se henne, lika huld och mild, som rask och oförtruten, egna honom den ömmaste om- vårdnad. — Af de i detta äktenskap födda barnen, öf- verlefde honom endast tvenne döttrar. Medicinal-Rådet SacKktén hade en stark kropps- byggnad och bibehöll, intill sin död oförminskad själs- verksamhet, jemte en aldrig svalnad håg för vetenskap- lig sysselsättning. Efter sin promotions- och jubel promotions-kamrat CaArtaAnpers död, var han svenska Läkare-corpsens senior. Han afled i Nyköping den 12 Mars 48351, 87+ år gammal. Medicinal-Rådet SAckréns utgifna skrifter äro: Sveriges Läkare-Historia ifrån Gustar I:s till närvarande tid. 3:ne delar. Nyköping 1822—24. 429 Sveriges Apothekare-Historia. 41 Band. Nyköping 1833. Supplement till Sv. Läk. Historia. Nyköping 1835. hvarjemte han i manuscript efterlemnat: Förteckning på Skrifter i Medicin, Natural-Historia, Kemi och Naturkunnighet; samt med dessa vetenskaper gemenskap hafvande mekaniska konsterne, som här i Sverige eller af Svenska författare utrikes, från trycket äro utgifne till år 1830 och af Finska författare till 1809. (Skänkt till Sv. Läk.-Sällsk.) Nytt Supplement till Sveriges Läkare-Historia t. o. m. 1849. Sina Natur-historiska Samlingar skänkte Medicinal-Rådet SACKLÉN till det vid Strengnäs Gymnasium grundade museum, — 202020 (OLA RUE TTR FBRMRE bd sköte Sky blive GU åter VON men ENE (5) ") De flesta Ledamöter af WaAHELENBERG'skA slägten hafva va- rit Borgare i småstäder, och vanligen befunnit sig uti lyckhgare ekonomiska förhållanden. — Dop-namnet GEore har städse varit ett favorit-namn innom Slägten. — Prof. WaAHLENBERG benämnde sig vanligen Göran i sina svenska skrifter. 433 Utländningar, för hvilka han hyste förtroende och väl- vilja, ljudeligen uppstämma dessa af honom så högt värderade sånger ”). GzorG WaAHLENBERG Var, såsom man säger, sina Föräldrars käraste barn. Mycket öfverlemnad åt sig sjelf uppväxte han i stor frihet, sjelfrådighet och sjelf- bildning. Då någon stundom klagade öfver hans sjelfs- våld, svarade Fadren vanligen endast skämtande, »att »GöranN läste sina bords-böner såsom en Prost, och »Prostar får man ej aga» Fadren tillät honom att obehindrad ströfva omkring i aflägsnare ängar och sko- gar 1 de ödsliga nejderna af Skarphyttan, hvars närmaste omgifningar bestå af skarpa klippor och ste- nar. — Gossen visade redan vid denna tid en stor håg för naturens betraktande i allmänhet samt för natur-alstrens närmare beskådning. Sedan Fadren med sin Familj flyttat till egendo- men Gammal-Kroppa, så fägnade sig GrorG här af en vackrare nejd, omvexlande med skogar af Björk och Tall, höjder, dälder och växtrika ängar. Sönerna er- höllo nu i hemmet enskild undervisning genom infor- matorer, ibland hvilka den siste, sedermera Provincial- Medicus i Örebro Län D:r Jon. Hevenström, sjelf Na- tur-forskare, genom en lärorik undervisning ingaf GrorG en ännu större håg för Natural-Historien och särdeles för Växt-Kännedomen; då Gzrore nu derjemte dagligen såg de talrika Land-Kartor, hvilka Fadren upphängt på skol-kammarens väggar, så fattade han redan vid denna tid en särdeles stor håg för Geogra- fien, en Vetenskap, hvilken, näst efter Natural-Histo- +) Efter Prof. WaAHLEsBErG's död fann man uti hans inner- sta rum i en bords-låda förvaradt ett exemplar af BELLr- MAN's arbete: FreEDMAN's Epistlar, i bräddarna af WaAuHLEN- BERG fullskrifvet med förslager till nya läs-arter och med åtskilliga andra dithörande anteckningar. K. V. Akad. Handl. 1851. 28 434 rien, under hela lefnaden lifligt interresserade WAHLen- BERG, och i hvilken han egde vidt-omfattande kun- skaper, samt vid äldre år ofta rådfrågades af sjelfva denna Vetenskaps berömdaste Idkare. Fadren låt sedan GzEorG under tvenne terminer bevista Carlstads Trivial-Skola, men då han ansåg, att GEorG under denna tid ej vunnit någon särdeles litte- rär förkofran, så tog han honom åter hem, och låt ho- nom fortsätta studierna under enskild undervisning. I October år 41792 afskickades Gzrore vid tolf års ålder med sin yngste Broder Carr till Upsala, un- der ledning af deras Informator HEDEnström. GEORG blef d. 31 October år 1792 i Upsala inskrifven till Student i Wermlands Nation, hvarefter han tillbragte läs-terminerna i Upsala och mellan-terminerna i sin hembygd. Vid Upsala såg han först en mera mång- formig Vegetation, än den i Wermlands bergs-trakter, och han begynnde nu att vetenskapligen studera Växterna, i början under ledning af Prof. LitseBrap och med bi- träde af hans då nyligen utgifna första upplaga af Svenska Floran, ett arbete, hvilket egde förtjensten att inom Sverige återväcka och hfva en allmännare håg för Växt-Kännedomen, åt hvilken GzorG beslöt att egna sin lefnad och sina studier. För att uppnå detta mål ansåg han nödigt att, enligt då varande åsigter och bruk, taga den medicinska graden, och han studerade derföre först med alfvar till den förberedande = filosofiska examen, hvilken måste föregå inträdet till de medicinska studierna. Isynnerhet interresserade han sig härvid för Fysik och Kemi, 1 hvilka Vetenskaper han redan nu förvärfvade sig vid- sträckta kunskaper. Enligt Fadrens önskan tog Gzrorc under denna tidpunkt äfven undervisning i Rit-Konsten, hvilken kun- skap sedan blef honom till mycket gagn för hans 435 botaniska arbeten, i hvilka han ock afritat ganska många nya eller mindre kända växter. Ynglingens mera ensamma eller ensliga lefnad, hans likgiltighet för sällskaps-lefnadens förströelser, hans korta och stundom -tvära svar på gjorda frågor orsa- sakade, att Informatorns kamrater ofta yttrade till denne: »Du får sannolikt aldrig någon hugnad af dina lit- terära omsorger för Göran, men HeDbenstrRöm svarade dem städse med mycken ifver: »J bedragen eder höge- ligen i edert omdöme härom; Göran blifver säkerligen i framtiden såsom Vetenskaps-Idkare en ganska utmärkt man, hvars namn och förtjenster Natur-Vetenskaperna skola föra vidt omkring». Genom Fadrens vid 45 års ålder inträffade död var GzrorG blifven egare af någon förmögenhet, hvars årliga ränta genom ynglingens ordentliga lefnads-sätt blef icke blott tillräcklig för hans få personliga behof, men ock derjemte till böckers inköp samt till om- kostnader för talrika botaniska resor innom Fädernes- landet, och sannolikt torde WaHLEenBErG ibland svenska Naturforskare ännu kunna anses såsom den, hvilken an- ställt de vidsträcktaste och talrikaste resor i nästan de flesta trakter af Sverige. År 1796 företog han, i sällskap med sin Informa- tor, dåvarande Magister Hzebvenström, sin första större botaniska resa till Pommern. Här studerade han Östersjöns sydliga salt-marsch-bildningar, hafs-stränder och vidsträckta torf-mossar samt den Vegetation, hvilken bekläder dessa nejder. Derefter anställde WaurenBere under sommaren år 4797 en resa genom Wermlands Elfdal öfver Tolf- Mils-Skogen till Transtrands-Fjellen i Dalarna. Under denna resa granskade han isynnerhet den märk- värdiga Moss-Vegetationen vid Klar-elfvens branta strän- der, äfvensom den vid sandstens-branterna invid Hälle- källe-Grafven på Transtrands-Fjellen. Här upptäckte 436 han det sedermera af Swartz först beskrifna Bryum elongalum. WaAHLEnBErG anmärkte i en sednare tid, att han aldrig på något annat Fjellberg återfunnit en så jemn platå-lik Sandstens-Lagerbildning, som här, och han antager, att denna är orsaken till detta Fjells synbara brist på Fjell-Växter, 1 det han här endast såg Arctostaphylos alpina ibland Ljungen. Under sina många vandringar i Uppland upptäckte han öck vid denna tidpunkt sin Carex Buzxbaumi och Cinclidium stygium, hvilken sistnämnde Växt äfven blef af Swartz först beskrifven. År 1798 tog WanresBerG sin filosofiska exa- men för de medicinska studierna, hvilka han derefter begynnde. Särdeles mycket interresserade honom Ana- tomien, för hvars särskilda delar han vid repetitioner ofta redogjorde för Prof. Murray, till dennes stora be- låtenhet. Vid Myologiens studium hade han till kam- rat Ja4coB BERZELIUS. Redan vid denna tidpunkt var WaHLENBERG en ibland Fäderneslandets mera kända Vetenskaps-Idkare, och han kunde med fördel för sin egen utbildning och för flera Natur-Vetenskapers befrämjande företaga vid- sträcktare resor. Han anställde ock år 4799 en större och för Natur-Vetenskaperna ganska fruktbärande resa till Gott- land, en ö, så utmärkt för sin mera syd-europei- ska Vegetation än något annat svenskt landskap, då Öland undantages. Han såg här den lysande Orchid- Vegetationen, mest synbar uti Landets nordligaste och sydligaste trakter, och han upptäckte nu många för Norden nya och märkvärdiga Växter, nemligen: Örchis laziflora, Gymmnadenia conopsea B. densiflora, Carex tomentosa, hvilken gaf gräsvallen ett blågrönt utseende, C. fulva, speirostachya, extensa, paludosa, ornitho- poda, Blysmus rufus, Schedonorus asper, Tofjeldia 437 calyculata, Viola pratensis samt flera Moss-Arter och Lafvar. WaAHnLENBERG fann i allmänhet Gottlands Växt- Fysiognomi mager, och de talrika Agh-Myrorna (kär- ren af Cladium Mariscus) syntes gifva landet ett ödsligt, brunaktigt och fult utseende, vittnande om vin- terns svårare framfart. Han tillkännagaf äfven i en se- nare tid, att han fruktade, att dessa Agh-Kärr's odling ej torde medföra någon varaktig förbättring af desamma till följe af jord-grundens natur-beskaffenhet, en åsigt, hvilken man stundom ånyo hör uttalas af de natur- forskare, hvilka sednast undersökt denna ö. Sedan WaAHLENBERG granskat jord-grunden och Ve- getationen i flera af Sveriges medlersta och sydliga Landskap, beslöt han att för samma ändamål be- söka Rikets nordligaste trakter: Lappmarkerna, och att småningom bearbeta en ny Flora lapponica. Han begaf sig alltså år 1800, i sällskap med då- varande Studeranden, sedermera Prosten Mag:r FORsstRÖM, hvilken egentligen sysselsatte sig med Insekt-Kännedo- men, på sin första Lappska Resa genom Westerbotten till Torneå-Lappmark på båt uppför Torneå och Muonio-Elfvar, hvilkas strand-kanters Vegetation under- söktes. Nu upptäckte han den nya Moss-Arten Poly- trichum levigatum. I Enontekis Prestgård stadnade han en längre tid för att undersöka de i kärr-markerna så talrika arter af Carex (Starr). Här anmärkte han de nya arterna C. microglochin, tenuwiflora, laxa, ro- tundata, vaginata, aquatilis, livida, rariflora, hvilka han sedermera först beskref. På Fjellen fann han äfven den nya &C. lagopina. — Ifrån- Enontekis medföljde Pastor GrarPr, såsom Entomolog, under det öfriga af resan — På de subalpinska trakternas sand-fläckar såg WautenBerG först Hierochloa alpina, hvars vällukt han fann öfverträffa den hos alla andra 438 svenska gräs. I dessa nejder egde han nu tillfälle att beundra det höga Nordens ljusa sommar-nätter, då so- len under flera veckor dygnen om visar sig öfver ho- rizonten. — Fjellryggen, hvilken han här öfversteg, be- fanns vara flack och utan snö-fläckar under som- maren. — I Norrige besökte ban trakterna omkring Lyngenfjord och Nordhafvets kuster, härvarande stora öfver snögränsen belägna Fjell, hvilka egde en rik alp-vegetation; särdeles var detta förhållandet med Lyn- gentind, på hvilket Fjell han upptäckte den nya af honom benämnda Alsine rubella. Han undersökte se- dan den växtrika Tromsö-trakten, fann vid Nästa det nya Echinospermum deflexum, och såg här först den af Swartz sedermera beskrifna Moss-Arten Conostomum boreale. På klipporna vid Nordhafvet anträffade han talrika nya Laf-Arter, och ibland dem den sedermera af AcHarius benämnda Lecidea Wahlenbergi, hvilken WanLENBERG ansåg vara den vackraste ibland alla Laf> var. — I denna Lappmark upptäckte han ock de nya växt-arterna: Vahlodea atropurpurea, Calama- grostis lapponica, Luzula arcuata & L. pallescens, Salix phylicifolia B. majalis, samt talrika nya Moss- Arter. I Norrska Nordland såg han den nya hitintills endast i denna nejd fundna Calamagrostis strigosa samt tio Moss-Arter, nya för norden. — Vid åter-resan ifrån Lappmarken: anmärktes på stränderna i Westerbotten de nya af WanLEnBerG först beskrifna växt-arterna Åira bottnica och Juncus Gerardi Loisel. (J. bottnicus Wahlenb.) samt vid Torneå Moss-Arten Weisia rosea. — Om de uti Lappmarks-floderna så farliga forssarna gifver WaAHLEnBErG uti sina efterlem- nade anteckningar flerfaldiga lärorika underrättelser. Efter återkomsten ifrån denna resa utnämndes WauLEsBErG d. 23 Mars 1801 af Akademiens Kanzler, Hans Exc. Grefve Axer v. FERSEn, genom Prof. THun- 439 BERG's förord, till Amanuens vid Upsala Akademi's Na- tural-Samlingar, i ledigheten efter D:r Conrap QUENSEL. År 1802 företog WaHLEnBErG sin andra och vid- sträcktaste Lappska Resa till Kemi-Lappmark och Norrska Finmarkerna med penning-understöd ifrån Kongl. Vetenskaps-Akademien. Han reste på vin- ter-föret allt upp till Kautokeino öfver Fjell-ryg- gen, hvilken resa ingen Botanicus under vinter-tiden verkställt före honom. I Norrige vistades han först vid Påsekow (Bos- sekop?) i hela Maj månad, undersökte Lafvarna på klipporna och Algerna i det bär alltid is-fria Nord-Hafvet, i synnerhet omkring Alten och Hammer- fest. Han såg nu Norrige's yttersta öar Måsö och Ma- gerö, kringseglade Nord-Cap d. 24 Juni, undersökte nejderna vid Rebvog, Kistrand, Porsanger-Fjorden och Hopseidet, hvarest den märkvärdiga Växt-Arten Vera- irum album pB. Lobelianum har sitt stam-tillhåll och här begagnas i stället för Tobak. WaAHLENBERG ansåg ock, att detta Veratrum genom sina anti-rheumatiska egenskaper väl kunde i gagn öfverträffa Tobaken. Många trakter i östra och vestra Finnmarkerna blefvo nu botaniskt undersökta. På Fjellet Rastekaise upptäckte han den för Skandinavien då nya Phippsia algida, ett ibland jordens minsta Gräs. Han begaf sig slut- ligen åter till Kemi Lappmark, hvars trenne sock- nar han särdeles i geografiskt och ekonomiskt hän- seende undersökte för att sedermera om denna Lapp- mark utgifva en beskrifning, och han affattade dervid äfven landet på en af honom uppritad karta. Denna Lappmark, och i synnerhet Enare socken, är på en gång den ödsligaste och i allmänhet den magraste och fattigaste trakt i Norden. Folket nödgas här nästan jemnt begagna Tall-Safvan torkad och söndermalen till beredning af en välling med inblandning af Rhen-Laf (Cla- donia rhangiferina). — Han granskade här de tal- FETARE ISEN VS 440 rika Pil-Arterna, hvilka i dessa trakter utbilda sig till otroligt stora former. — Under denna resa upp- täckte "han inom svenska Lappmarken såsom nya för Växt-Systemet: Mentha lapponica, Gnaphalium pilu- lare, Carex ustulata, Salix polaris, och för öfrigt så- som nya för Sverige: Primula stricta, Nuphar pumi- | lum. Innom Norrige anmärktes såsom nya arter: Carex salina, Salix punctata, dessutom Ranunculus | sulphureus Phipps, Carex rupestris Al., jemte flera | nya Moss-Arter och Lafvar. Redan efter återkomsten ifrån sin första lappska resa hade WaAHLENBERG börjat att bearbeta en mono- | grafi öfver arterna af slägtet Carex, och han fort- | satte densamma efter återkomsten ifrån den andra resan samt inlemnade Afhandlingen till Kongl. Veten- | skaps-Akademien, hvilken ioförde den uti sina Handlingar | för åren 1802 och 1803. I detta arbete granskade | han Carezx-Arternas särskilda delar och bestämde dem | genom en mera noggran terminologi än den, som förut funnits, upplysande desamma genom bilogade figurer, samt beskref såväl sina nya nordiska arter, som ock andra | ifrån flerfaldiga trakter af jorden. 1 art-kännemärkena | upptogos nu flera utmärkande delar, hvilka man förut ej härvid begagnat. Han bestämde 142 arter, ibland hvilka 30 voro nya för systemet och. 25 ibland dem nya för Nordens Flora, öch han gaf derjemte äfven en förbättrad systematisk indelning af arterna. För de nya Lafvar, hvilka WaAHLEnBErG under sina tvenne Lappmarks-resor upptäckt, meddelade han 3 ER en | | | | | kännemärken, hvilka af AcHarius infördes i dess år sk : . 4 41803 utgifoa »Supplementum ad Methodum Lichenum» | &c. Trettio nya arter blefvo här af WAHLEnBERG be- ER a = nämnda och bestämda. År 1804 utgaf WanrenBere sitt med stor omsorg bearbetade verk: »Geografisk och Ekonomisk Beskrif- ning om Kemi-Lappmark» med den af honom författade 441 karta öfver densamma. I detta arbete afhandlar han Landets Geografi och Geologi, omtalar dess märkvärdi- gaste natur-alster, samt beskrifver innevånarnes hus- hållning och lefnads-sätt. Derefter införde han i Kongl. Vetenskaps-Aka- - demiens Handlingar för åren 1805 och 1806 sitt: »Ut- kast till Gottlands Flora». Här gaf han först en öfver- sigt af Landets geologiska beskaffenhet och af dess ve- getations-olikheter på särskilda trakter af ön, samt slut- ligen en förteckning öfver ön's växter med beskrifnin- gar öfver nya eller mindre kända arter samt figurer af Artemisia maritima och af flera nya Moss-Arter och Laf- var. Han anmärker, att Gottland synes hafva erhållit sina många sällsyntare växter ifrån Schweitz, emedan väx- terna på dessa Central-Alper mest af alla europeiska ut-! bredt sig i Europa's flesta länder, och att orsakerna, hvar- före dessa växter stadnat innom Gottland och Öland och ej framgått längre, må sökas dels i de för dem här gynnsamma vidsträckta kalkstens-öfvergångs-berg, hvilka föröka värman, samt dels i den härvarande längre som- marens värma utan betydliga omvexlingar, och en senare höst utan tidiga frost-nätter, hvarigenom växterna här äf- ven kunna få sina frön mognade. WauHLENBERG hade emedlertid under dessa år äfven med ifver fortsatt sina medicinska studier, och d. 22 Maj år 1805 tog han sin theoretiska eller Medicine Kandidat-Examen, samt d. 49 Febr. år 1806 sin prak- tiska eller Medicine Licentiat-Examen. Under de senaste åren 4803—1806 hade Wau- LENBERG med största håg studerat Växternas Anatomi och Fysiologi, anställt talrika undersökningar om väx- ternas byggnad, samt för detta ändamål mer än an- dra Växt-Anatomer undersökt Nordens träd och buskar, för ätt i deras äldre delar se de i dem afsatta växt- ämnen, och då han under flera somrar besökte sin hem- byggd, gick han ofta dagarna igenom med yxan i hand 442 i Wermlands skogar för att nedhugga träd och buskar af olika åldrar till undersökning af deras byggnad och af deras växt-ämnen. Sedermera granskade han de officinella ved-arterna, äfvensom ock de ved-arter, hvilka THUNBERG, Swartz och Arp. ÅrFzeuws hemfört ifrån deras resor i tropiska länder, alla dessa undersökningar verk- ställdes till största delen genom begagnande af ett af de yppersta mikroskop, som man vid denna tid egde. Re- sultaten af dessa undersökningar framställde WAHLENBERG i sin afhandling »Tractatio anatomica de sedibus ma- teriarum immediatarum in Plantis», för hvars första del, utgifven pro Gradu medico, Prof:r TuunBerG presiderade, och för de öfriga, 2:dra, 3:dje och 4:de Delarna, pre- siderade WAHLENBERG sjelf under åren 1806 och 1807. I ; detta arbete meddelar han först en öfversigt af Växt-Anatomien, enligt egna forskningar, med be- skrifningar öfver växternas och deras särskilda delars byggnad, hvarefter han gifver beskrifningar öfver växt- ämnena ”). Det var om detta arbete, som Friherre BERZELIUS yttrade: »att WaHLEnBeEre's Afhandling »De sedibus ma- teriarum immediatarum in Plantis» (Ups. 1806—1807) skall göra epok i Växt-Chemien» ”). Det var ock om samma verk, som Kemie Pro- fessorn Jom. ArFzeuius afgaf följande yttrande i Filoso- fiska Fakulteten i Upsala d. 26 Maj 4810 vid För- slags uppsättande till Byzantinsk Stipendiat: »att Doctor WaAHLENBERG förvärfvat sig en sällsam (sällsynt) öfning ”) Om många ibland de författare, hvilka utgifvit arbeten i Växt-Anatomi och Växt-Fysiologi, sade WaAuHLENBERG, att han tydeligen såg, att de aldrig »satt knif på växt». "") Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handl:r för år 1812. s. 52. GinBert's Annalen der Physik. XIlIl:r Bd. ss. 77: »und dessen Abhandlung »de sedibus materiarum imme- diatarum in Plantis», Upsala 1806, Epoche in den Pflan- zenchemie zu machen verdient», 443 och erfarenhet uti den kemiska analysen, och derpå aflagt ett ypperligt bevis uti sin ryktbara Afhandling om växternas grund-ämnen». Sedan WaAHLEnBerG utgifvit sin gradual-afhandling promoverades han i Upsala af Prof:ir TaunBere d. 43 Juni 1806 till Medicine Doctor. Hans skrift »de sedibus materiarum immediatarum in Plantis» blef derefter af honom öfversatt på svenska, och irförd i de under Kongl. Vetenskaps-Akademiens inseende utgifna »Ekonomiska Annaler» för år 1808. Sedan de flesta af förenämnda arbeten voro ut- gilna, företog WaAHLEnBErG år 1807 sin tredje Lapp- ska Resa, och denna gång till Luleå-Lapp- marks högsta trakter och öfver Fjell-ryggen till Norska Nordland. Denna resa var den vigtigaste så väl med hänseende till de botaniska upptäckterna, som i synnerhet i anseende till hans undersökningar af Sve- rige's högsta Alp-Berg Sulitelma och bestämmandet af dess och talrika andra Alpers höjd öfver hafvet, samt genom granskningen af Glaciererna på Fjell-ryggen och i dess grannskap. Till denna resa erhöll WAHLENBERG penning-under- stöd ifrån Kongl. Vetenskaps-Akademien (etthundrade R:dr B:ko), och blef derjemte af Akademien försedd med en mindre Bordaisk Cercle repétiteur af Leno för trigonometriska mätningar. Friherre Hermweun medde- lade ock ett enskildt understöd samt 2:ne DorLconp's rese-barometrar med rörlig nivå. Äfven nu begaf sig WautenBerG på vinter-föret genom Norrland till Luleå-Lappmark, öfver Jock- mock, passerade det för sin natur-skönhet så bekanta Quickjock, och fortsatte med rhen-skjuts resan för- bi sjön Virihjaur, gående öfver Fjell-ryggen vid Lilla Gautilis ned till Lerfjorden i Sörfolden i Norrige, dit han ankom i början af Maj. Denna våd- liga färd öfver Fjell-ryggen i Glacier-trakterna, utföre 414 fjell-sidor af -70” stupning från horizontal-linien, hade ingen försökt före WamtenBeErG. Derefter vistades han under en månads tid på Kjeringön för att under- söka Alger och Lafvar. Sedermera granskade han Rörstads-Nejden, Dale i Sörfolds-Botten och Salten, hvars vatten-byggd han anser vara »den skönaste inom Nor- rige's fjordar, och analog med de Schweitziska Al- pernas sjö-trakter nedom dem», ehuru med högst olik= artad vegetation. Schweitzer-Alpernas inferalpinska sjöar omgifvas af ståtliga Bok-Skogar, hvaremot de Lappska infer- och sub-alpinska sjöarna omgifvas af låga Björk- Skogar. Derefter begaf sig WaHrenBerG öfver Fjell-ryggen åter till Luleå-Fjellen, och afmätte nu Sulitelma tri- gonometriskt, sannolikt den förste svenske Naturforskare, som med säkerhet bestämt höjden af detta Fjell, hvilket skedde d. 14 Juli år 1807. WaHLENBERG iakttog först, att Sulitelma är en benämning för en hel Fjell-sträcka, eller för en hög och vidsträckt basis med många Fjell garna. — 1 Sverige bör man, enligt hans tanka, be- fria jorden ifrån det kylande vattnet, och utsätta den- samma för den uppvärmande solen, bemöda sig om en djupare plöjning, eller om djupare gräfnings-arbeten, samt om tillfälle gifves, äfven genom andra jord-arters tillblandning befordra jordens flerfaldiga förbättring. Han 483 anser ock, att det utländska bruknings-sättet, som åsyf- tar att göra jorden möjligast jemn för en friare plöj- ning, är otjenligt för Sveriges tunga lerjord, samt att tvertom jordens ojemnhet utgör dess möjligaste befrielse ifrån det kylande vattnet. Äfven en annan fråga bemödade sig WAHLENBERG att vid samma tillfälle besvara: »Sverige — ett fat- tigt land? såsom grunden för svenska representationen»? (ParmBrav's Läsning för Bildning och Nöje. 1848. ss. 512—515.). En tredje af WaHLrEnBerG författad afbandling in- fördes äfven i ParmBiap's Läsning för Bildning och Nöje (andra årgången, nionde häftet, ss. 574—578): Om svenska Ängs-skötseln såsom Vena Åkerbrukets mo- der. — Bihang till uppsatsen: »Sverige — ett fat- tigt land»? I sina efterlemnade biografiska anteckningar har WauLENBERG framställt sina åsigter om det Naturliga Växt-Systemet. Att begynna uppställningen med de enklaste eller Kryptogamiska Växterna förbjöd de- ras obetydlighet. Det blef derföre fråga om, hvilka af de dikotyledoniska växterna borde såsom de full- komligaste beg gynna systemet. Han ansåg orätt att som De dor börja >”med de thalamifloriska växterna, derföre, att dessa hafva de »förbytligaste och obestäm- daste delarna, i det att felande partier och omskif- tande partier mest förekomma, och emedan hos dem Embryo vanligast är ganska liten». — Då de mest di- kotyledoniska växterna hafva den bäst slutna ved-ring, så ansåg han, »att de monopetalinska växterna böra be- gynna systemet och först de, som hafva den monope- talinska blomman fri ifrån calyx och frukt-ämnet, hvar- före de corollifloriska växterna böra få första platsen, och ibland dem de, som ega den mest symmetriska frukt, den regulieraste blomma, den största embryo, med 484 radicula som mest combinerad med pistillen eller mesta sexualiteten». Han säger, »att i allmänhet börja isyn- nerhet de dikotyledoniska växterna med att i analogi med de alternerande bladen bilda alternerande bracte&e, som gradvis förena sig till kretsar och sedan sammanflyta till enbladiga blomkronor samt vidare i pipform och slutligen för en gemensam sexualitets skull blifva ca- lypterande samt aldraöfverst få en fornicat bildning så- som hos de högsta Asperifolie. Der denna högsta masculinska sexual-bildning förenar sig med den högsta femininska sexualitet, bestående i direkt dependentia a stig- mate med största embryon-utbildning, der sätta vi höj- den af växtriket, ty vi anse alltid naturens höjd vara så många ändamåls vinnande som möjligt». WAHLENBERG begynnde alltså sitt naturliga växt-system med Åsperi- folie och ansåg, att slägtet Cynoglossum eller Ompha- lodes borde förekomma först. Derefter följa Hydro- phyllee, Labiate, Verbenacew, Selaginece; så komma familjerna af Fructiflore (Germiniflore), Calyciflore, Monochlamydece (Incompletiflorc). Han granskar skälen för sin uppställning af de dikotyledoniska växt-familjerna, och sedan för de monokotyledoniska, hvilka han anser kunna begynna med Palme, Liliacee, 0. 8. v. Om man 'slutligen vill gifva en framställning af det gagn, hvilket Natur-vetenskaperna vunpit ge- nom WaAHLENBERG'S arbeten, så torde i korthet kunna anföras: WaunrLEnBErRG's Floror öfver Sverige, norra Schweitz och Carpatherna äro mäster-stycken, hvilkas likar knap=- past någon författare i andra länder förmått att fram- ställa, och detta så väl till följe af den mångsidiga öf- versigt, hvilken han, enligt egna undersökningar gifvit af nämnde länders natur-beskaffenhet och af deras växt- geografi, som ock med afseende på den kritik, med hvilken växt-arterna blifvit af honom afbandlade. För öfrigt utgöra alla hans fytografiska afhbandlingar 485 vigtiga bidrag för väst-systemet, såsom monografien öfver slägtet Carex, afhandlingarna om Turkiets, Syri> ens och Kamtschatka's vegetation, m. fl. Växt-Geografien har af WautenBere erhållit vigtiga bidrag till sin utveckling, t. ex. genom läran om jord-temperaturens inflytande på vegetationen och på läran om dennas förhållanden i olika klimater. Man torde således alltförväl kunna säga, att han med en mångsidig bevisning framställt lagarna för växternas ut- bredning på jorden. Flera länders växt-geografi är ock af honom på ett förträffligt sätt bearbetad med många för vetenskapen nya åsigter. Uti Växt-Anatomien och Växt-Fysiologien voro åsigterna uti hans afhandlingar om växt-byggnaden och dess delar samt den särskilda öfversigten af växt- kärlen åtminstone för sin tid af högt värde, och så- som sannolikt i många hänseenden natur-enliga och rationella torde dessa åsigter alltid förtjena afseende. Hans afbandling om växt-ämnena, deras läge och utbildning hos växterna har, enligt Berzerm yttrande, gjort epok i Växt-Kemien. WauresBerGs Herbarium utgöres förnämligast af hans betydliga växt-samlingar ifrån nästan de flesta trakter af Sverige, och uti dessa samlingar äro Kryp- togamerna isynnerhet vigtiga såsom upplysande hans lappska och svenska Floror. Moss- och Laf-sarlin—- garna äro ovanligt vackra och rikhaltiga. Det öfriga af Herbarium består af växt-samlin- gar ifrån Schweitzer-Alperna och ifrån Carpatherna, ifrån många delar af Tyskland, hvilka han sjelf besökt, samt talrika växter ifrån alla trakter af Europa, ifrån hvilka han dels genom byten, dels genom köp erhållit dem samt äfven en mängd odlade växter, samlade af ho- nom sjelf i de Botaniska Trädgårdarna i Berlin, i Göt- 486 tingen, Zirich, Wien o. s. v. Ifrån de öfriga verlds- delarna äro de vilda växterna i hans Herbarium af ett mindre betydligt omfång. Till ungdomens undervisning anlade han ett särskildt Herbarium af Apotheks-Växter. Med namn af Materia medicinalis hade Wan- LENBERG för undervisningen bildat en samling af flerfal- diga växt-delar. Den var högst betydlig och kostbar, samt intog fem större skåp. Här finnas droguer, kryd- dor, råa närings-ämnen, läkemedel ifrån alla medicin- ska skolor, parfymerier, beklädnads-ämnen, alla i de utmärktaste och fullständigaste exemplar. WaAHLENBERG hade till större delen köpt dessa samlingar af de för- nämsta Droguister i Tyskland, särdeles Grnr & Comp. i Dresden. Föröfrigt hade D:r SonoerR i Hamburg, D:r REGcneLL 1 Villa Caldas i Brasilien, m. fl. skänkt honom många hithörande kostbara Samlingar. WaAuHLENBERG efterlemnade en ganska utförlig lef- nads-historia, egentligen i litterärt hänseende. Arbetet utgör en nog betydlig qvart-volym, och Prof. PALMBLAD har i Biografiskt Lexikon återgifvit större delen af in- nehållet med WaAHLEnBErG's egna ord. — Arbetet är ämnadt att framdeles aflemnas till Kongl. Universitets- Bibliotheket i Upsala. Titeln på detta manuscript är icke ordentligt ord- nad. Den synes vara följande: »Biografiskt Utkast. — GÖRAN WAHLENBERG. — Ett historiskt bidrag till Linnea- nismen i sitt Fäderneslands högre nord, eller förnyad granskning af en Linneans äldre och nyare erfarenheter under en lång lefnad». »Innehåll». »Förordande upplysningar». »Å. Inledningar». 1. »Slägt. Föräldrar. Bröder. Konstitution (hos slägten). 2. Barndoms-åren på Skarphyttan 1780—1787. 487 3. Goss-åren på Gammal-Kroppa 1787—14792. 4. Student-åren i Upsala 1792—1806.» »B. Hufvud-Afdelningar». 4. »Naturforskare-Perioden inom fäderneslandet, eller inländska eller skandinaviska resorna. 1800—4811. 2. Fortsättning utomlands eller utländska resorna 18141 —1814. 3. Underordnad lärare-verksamhet såsom Adjunkt. 1815 —1829. 4. Öfver-lärare-verksamhet såsom Professor och LIn- NÉ's efterträdare samt Fakultets-ledamot 1829— 4851. a) Botaniska Delen. b) Medicinska Delen. Vatten—-läkningen. Hög-Potenserna. Hygrometrien. TaunBErG's Växt-Samlingar, Arzertt Växt-Samlin- gar. — Botaniska Trädgårdenv. Under sin sista sjukdom lät WaAHLEnBErG den 10 Mars 41851 uppsätta sitt Testamente, uti hvilket han förordnade: 1:o Att hans natural-samlingar, böcker, plancher och instrumenter skulle efter hans död tillfalla Upsala Kongl. Akademi, hvarvid stadgades, att de större planch-verken och andra dyrbarare arbeten borde för- varas på Akademi-Bibliotheket, men öfriga böcker, naturalie-samlingar och instrumenter skulle förblifva i Orangeri-huset; 2:o att hans ärfda kapital af tiotusende R:dr B:ko, efter WautenBErG's död, lagligen skulle emel- lan hans arfvingar fördelas, men den öfriga förmögen- heten, förvandlad 1 penningar, till Upsala Akademi öfver- lemnas till förvaltning med föreskrift, att årliga räntan skulle tilldelas en person, efter hvars död den bör 488 utgå i årlig lön till en Amanuens vid Upsala Akademis Natural-Kabinett och botaniska Trädgård. Den af Prof:r ParmBriap meddelade underrättelse om WaAHLENBERG'S Sista sjukdom och död är följande: Under sina fordna berg-vandringar hade WaAHLENBERG förkylt den ena foten, hvarefter någon svaghet qvar- blef uti densamma. — År 1845 angreps en tå på denna fot af frost-skada, hvaraf olägenhet fortfor till år 4850, då WauLEnBErG ansåg åkomman botad, men vid slutet af år 1850 visade sig tecken till lamhet i samma tå. Äfven hälen började blifva lidande, och gangrenösa sprickor uppkommo i densamma i Febr. 1851. WaHLENBERG använde häremot endast en ned-doppning af hälen i vatten, hvarefter han lade benet emot sol- skenet och fann deraf någon lättnad, men åkomman spred sig högre upp åt benet. Nu försvann mat-lusten, och han ville ej taga någon föda, eller begagna några läke-medel. Då döds-stunden nalkades vände han än en gång sina ögon till sin bok-samling, och med full sans och lugn uppgaf han derefter sin ande d. 22 Mars 1851. | WaHLENBERG var ogift. Aflägse slägtingar af hans namn lefva i Nerike och i Wermland. Vid hans begrafning d. 2 April 1851 utdelades ett i den Studerande Werm- ländska Nationens namn författadt Sorge-qväde ”), och ”) Åt Göran WaurenBere's Minne vid hans graf den 2 April 1851. Af Wermlands Nation. — (Upsala Waurströs & C. — 1851. — Fol. 4 ss.). Han satt hvar Maj, vid foten af Linné, Och tydde blomstren för ett yngre slägte: Ej högre ära kunde honom ske, Än om till Mästarns bröst hans hufvud räckte. Dit såg han opp, — och när han se'n gick ut Bland solens döttrar i den unga våren, På vandringen, från början och till slut, Han följde strängt sin mästare i spåren. 489 vid bans jordfästning framställde Kyrkoherden Runp- GREN en sann och väl bearbetad teckning af den bort- Om sträf han var, mot andra som sig sjelf, Vet, fostrad var han mellan hed och branter, Och bruset lärde han af hemmets elf, Men ock att vattna blomstren vid dess kanter. Ur Jätteskogar sög han tidigt merg, Hans väsen var af jernhalt genomlupet: Han lånat ytan af sin barndoms berg, Men ädel malm han bar, som de, på djupet. I samlif med Naturn han trifdes bäst, Och på dess under hvilade hans öga; Men sina pligter aktade han mest, Och hopens domar aktade han föga. Så ömt ej vårdar sina barn en Far, Som sina växter han drog opp ur jorden, Och gladdes åt hvart frö, som blomma bar, Hvar Söderns främling ammad opp i Norden. Han kände ej sin ålders börda mer, Han kände ej sin ensamhet 1 qvällen, När gladt till honom bilder stego ner Från Tatras snötopp och från Schweitzerfjellen; Och för hans minne lekte ny hvar fröjd Från ströftåg i Naturens land, det stora: Hans mätningar i källor och på höjd, Hans rika Alpfynd och hans Lappska Flora. Då blef den gamle som en yngling glad, Och sjelf »Naturens Skald» steg många gånger in till den trumpne Vise. BerLman qvad För honom gerna sina yra sånger. Naturn i dem var honom lika kär Som i hvar infödd, i hvar tropisk planta: Naturn och Dikten, när Natur den är, De äro re'n från himmelen bekanta. Så satt han länge ensam mer och mer, Med sina minnen, med sin blomsterlära: jä 490 gångne Naturforskarens lefnad och förtjenster af Veten- skaperna ”). Det af ScHraner till minne af WaAHLEnBErG upp- nämnda växt-slägtet Wahlenbergia erhöll af AtrPHons De CANDOLLE en närmare begränsning år 4830 (Monogr. des Campanulées). Flera af dess arter voro förut hänförda till. Campanula. Slägtev Wahlenbergia tillhörer Växt-Familjen Cam- panulacee och de flesta ärter bebo den södra jord halfvan. Några få ibland dem bilda små buskar, men Hans sol sjönk, skuggad, bakom palmer ner, Men under lagrar grönskade hans ära. Hon skall så grönska än, i tidehvarf, Med BucBs och Humeorpts. Skatten af hans minne Vår Nord nu faller till som dana-arf, Till ädel forskning manande hvart sinne. För allt det myckna han oss gaf, igen Han bad blott ett för sig, han ro hegärde: Det är i grafven, som han funnit den, Men ingen graf skall skymma bort hans värde. Ur nya blommor skall det mot oss le, Hvar vaknad vårsol skall hans namn förgylla; Men, från i dag, vid foten af Linné, Är platsen tom. Hvem skall, som han, den fylla? ") Minnesord öfver Konungens Tro-Tjenare Medicine et Bo- tanices Professoren vid Upsala Kongl. Akademi, Riddaren af Kongl. Nordstjerne-Orden, Ledamoten af Kongl. Veten- skaps-Akademien med flera in- och utländska Lärda 'Säll- skaper, Medicine Doktorn Herr GÖRAN WaAHLENBERG, SOM jordfästades i Upsala Domkyrka den 2 April 1851, af C. H. RuspGrREn, Domkyrko vice-Pastor. — Upsala Waur- STRÖM & CC. — 8:0 — 24 ss. I Biografiskt Lexicon. Nittonde Bandet ss. 157 —231 finnes en af Prof. PaArmBrap utgifven Biografi öfver WaAHLENBERG. — Utgifvaren har derstädes egentligen inta- git större delen af de af WaAHLEnBErG gifna anteckningar om sin lefnad och om åtskilliga af sina arbeten. 491 de mesta äro egentliga smärre örter med klocklika of- tast blå blommor. DE CaAnDoLeE Dp. Ä. upptog i sin Prodromus (P. VII. Sect. post.) nittiofyra arter, ibland hvilka endast tvenne annuella äro europeiska: nemligen W. hederacea, en täck, lågväxt art, som förekommer ifrån sydligaste Spanien, vestra England, Frankrike, Tyskland ända till Holstein, samt W. nutabunda De Cand. i Calabrien och på Sardinien. — De flesta, eller sextio arter, tillhöra Goda Hopps-Udden, 9 arter finnas uti Ost-In- dien, 3 förekomma 1 Södra Amerika. De öfriga äro mera ensamt spridda i alla verlds-delar; till och med på Kamtschatka finnes en art af siägtet. För öfrigt äro till minne af WaHtEnBErG följande Växt-Arter benämnda: 4. Sazifraga Wahlenbergå T. Ball (v. Monm's & v. ScHLecHTEnpD. Bot. Zeit. 1846, s. 401, (S. ajugefolia Wabhlenb. FI. Carp., non Lapeyr.), ifrån Carpatherna. 2. Luzula Wahlenbergii Ruprecht (L. glabrata Suecor., oon Hoppe, L. parviflora 8. intermedia Wahlenb.), på Lappmarkens och Jemtlands fjellar. 3. Angströmia Wahlenbergii Mäll. Syn. Musc. P. IL p. 6. &c. (Dicranum virens Wahlenb. p. p.)» I Lapp- marken. 4. Lecidea Wahlenbergii Achar., en ganska vacker Laf- art ifrån Norska Nordland och Enontekis i Kemi Lappmark. 5. Gyalecta Wahlenbergiana Achar., en Laf-art ifrån Lappmarkens fjellar. — ”). WauLenBErG var Ledamot af följande vetenskap liga Samfund: Kongl. Vetenskaps-Akademien i Stockholm 1808. — Societas phytographica i Gorenki vid Moskwa i Ryss- ") Bryum Wahlenbergii Schwzagr. (Hypnum Wallenbergii Web. & Mohr.) benämnes å nyo af C. Märrer: Bryum albicans Wablenb. FI. Lapp. (Mäccer Synops. Muscor. I. p. 295). 492 land 1812. — Gesellschaft der Naturforsehend. Freunde i Berlin 1812. — Physicaliscehe Gesellschaft i Zärich 1812. — Corresponderande Ledamot af Academie der Wissenschaften i Berlin 18144. — Upsala Läns Kongl. Hushålls-Sällskap 1814. — Kongl. Landtbruks-Akade- mien i|8135. — Societas Nature Scrutatorum Helvetie 1847. — Kongl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Götheborg 1819. — Wetterauische Gesellschaft fir d. gesammt. Naturkunde 1820. — Societas Nature Curio- sorum i Moskwa 1821. — Naturhistorische Gesellschaft i Marburg 41821. — Kongl. Videnskabs-Selskabet i Trondhiem 1822. — Kongl. Vetenskaps-Societeten i Up- sala 1829. — Königl. Botan.. Gesellschaft i Regens- burg 1829. — The Royal Linnean Society i London 1829. — The Royal Geographical Society i Eondon 1838. — The Botanical Society i London 1838. WaAHLENBERG Var en storväxt man med stark kroppsbyggnad, men utan fetma. Kroppens öfre del förde han något framåt lutad, säkerligen af vana att undersöka jord-grunden och natur-alstren på marken. Han hade ett stort bredlagdt hufvud, stor och i yn- gre år något fyllig ansigts-bildning, stora ljus-blå ögon, brunt ymnigt hår, som ännu intill en sednare tid bibe- höll sin färg. En märkbar hufvudets. darrning var honom egen; den hade redan börjat före hans 30:de år. Han hade en ledig, lätt och skyndsam gång, hvarföre det för mängden af dem, hvilka medföljde honom på hans utvandringar, icke alltid var lätt att följa bonom. Såsom närsynt begagnade han ute städse lorgnett- glas-ögon. WaAHLENBERG var en djupsinnig och uppfinningsrik tänkare, med ett klart och genomträngande förstånd, och med en upplyst uppfattning af de ämnen, öfver hvilka han tänkt. Hans påfund för vinnande af vissa veten- skapliga syften voro väl uttänkta, lätt verkställbara och fullkomligt ändamålsenliga. - Han var en i hög grad all- > 493 varlig man i alla företag såsom medborgare, embetsman och författare, med den största ibärdighet i föresatser och företag för nyttiga ändamål, för utförande af em- bets-göromål och för litterära arbeten. För honom var ett allvarligt arbete det högsta nöje. Han var ock en man af den största möjliga ka- rakters-fasthet och stadga, alltså pålitlitlig och derjemte vänfast. Han har genom betydliga egna uppoffringar med penning-lån hulpit många ibland sina ungdoms-bekanta eller kamrater, och sannolikt hafva flera af dessa lån af honom blifvit efterskänkta. — De råd, hvilka han gaf, då han fann skäl att gifva sådana, blefvo alltid de för ändamålet tjenligaste. Han bevistade sällan större sällskaps-kretsar, och i dem var han vanligen tyst och sluten. WaAHLENBERG Var, såsom LinnÉ brukade säga om sig sjelf »till annat slagen». Deremot i en mindre krets, särdeles ibland dem, för hvilka han egde förtroende, och hvilka han värderade, var han språksam, och hans samtal voro i hög grad lärorika, så väl till följe af den mångsidiga bildning, hvilken ban förvärfvat sig i allmänhet, som ock med anledning af hans vidsträckta studier i natur-vetenska- perna, och den erfarenhet han i dem vunnit genom forskning i skapelsens mångfald. I en sådan mindre krets var han ganska skämtsam och hans infall voro oftast naiva, samt lifvade äfven i sin mån umgänget. Rättskaffenhet, redlighet och ett i allmänhet öppet väsende utgjorde hos WanLrenBErG stora och hedrande karakters-drag. Han yttrade sig alltid öppet och ärligt med afseende på sak, och städse utan afseende på per- son. Han afvek aldrig för någons »men», eller »om>, så vidt han ej i dem kunde erkänna fullgiltiga skäl, hvilka han då alltid antog, ty sannings-kärlek och rätt- rådighet voro städse de ledande orsakerna till hans be- slut i hvarje mål. 494 Han hade en stor lätthet att framställa sina tankar redigt, klart, i hög grad systematiskt ordnade, derjemte äfven öfvertygande, och på ett ganska städadt och vår- dadt språk, i väl valda ordalag. Han kunde för öfrigt med den största ledighet när som helst återtaga ett af- brutet arbete, sysselsättningar med de allvarligaste un- dersökningar, efter att hafva länge nog varit hindrad af stundom talrika främmandes besök för flerfaldigt olik- artade ändamål. Såsom Embetsman iakttog WAHLEnBErG allt det, som pligt och heders-känsla fordrade. Aldrig försummade han sina föreläsningar intill sin sista sjukdom, och äfven då han såsom Rektor kunnat vara fri ifrån föreläsnin- gar, förestod han likväl desamma, till och med un- der cholera-tiden i Upsala år 1834, då likväl före- läsningarna i allmänhet inställdes under höst-terminen. — Consistorii sammankomster bevistade han städse, ehuru han derstädes blott yttrade sig uti mål, som an- gingo hans vetenskap. Sina föreläsningar hade han med stor omsorg ut- arbetat, och under sin Professors-tid hade han flera gånger omarbetat desamma med tillägg enligt sednare upptäckter och en nyare bepröfvad erfarenhet. Han följde noga sin Vetenskaps framsteg, och han inköpte derföre beständigt nyare botaniska arbeten, ibland hvilka funnos en mängd prakt-verk. Han inför- skref årligen böcker för omkring ettusende R:dr B:ko, obe- räknadt ett eller annat prakt-verk, som derjemte nästan årligen inköptes. Den Bokhandlare, hvilken i sednare tider införskref hans böcker, ansåg, att WAHLENBERGS Bibliothek kunde anses värdt minst tjugutusende R:dr B:ko. WaAHLENBERG hyste högaktning för alla vetenskaper, öfvertygad att hvar och en af dem bidrog i sin mån till samhällets upplysning och välgång. 495 I sednare tider har man ofta ansctt, att Natural- Historien bör vid etw Universitet hänföras till den Fi- losofiska Fakulteten, emedan nämnde vetenskap numera ofelbart hörer till den allmänna bildningen. WauLENnBERG ytltlrade härom, att han aldrig kunde från- gå den åsigt, »att en Lära om lefvande Organis- mer tillhörer rättare och ändamåls-enligare en Medi- cinsk Fakultet än en Filosofisk». Den krets af bekantskaper, inom hvilken WAnLEN- BERG i Upsala umgicks, var fåtalig. Ibland hans äldsta bekanta voro tvenne män, för hvilka han hyste en på högaktning grundad vänskap, och med hvilka han för- nämligast och förtroligast umgicks, så väl uti yngre år som under medel-åldern. En af dem var hans ung- doms-vän, sedermera Hof-Predikanten och Prosten Theol. D:rn Jonas Waurström 1 Lillnor af Carlstads Stift. Denne så allmänt högaktade man var den vän, hvilken WaH- LENBERG högst värderade och heldst ibland alla bekanta såg hos sig. Med honom rådförde sig WAHLENBERG ofta, så väl i lefnadens flerfaldiga förhållanden, som i de lärda språk-stud:erna, då han behöfde upplysningar för sina litterära arbeten, och vanligen var det D:r Waurström, som åtminstone en gång om dagen kl. 11—12 för- middagen åtföljde WaunrenBere, då han gick att taga motion och frisk luft, hvilket äfven skedde i de yngre åren klockan 4—5 eftermiddagen. 1 sednaste tider var det endast eftermiddags-promenaden, som WaAHLENBERG fortsatte. Han vistades också då under somrarna nästan beständigt i Botaniska Trädgården eller i Orangerierna för anordningars utförande derstädes, och han hade så- ledes derunder en tillräcklig rörelse. Under vintern till- bragte han det öfriga af dagen vid sina studier och till författande af sina talrika och mångsidiga litterära ar- beten. Under de öfriga blidare års-tiderna företog han i yngre åren städse talrika botaniska utvandringar, då han vanligen gick ensam, endast någon gång tillåtande 496 en eller annan Student, hvilken derom ifrigt anhöll, att få åtfölja. Både under yngre åren och i medel-åldern uppsteg han vanligen klockan fyra eller fem på mor- gonen och gick genast till sitt arbete. Den andre, hos hvilken WaAHLEnBErG med särdeles förtroende umgicks, var Medicin& Professorn D:r C. Zet- TErRSTRÖM, hvilken han under sin medelålder nästan dag- ligen på en kort stund besökte vid hemvägen ifrån sin eftermiddags-promenad. — Då D:r Waurström lemnat Upsala blef det Prof:r Zetterström, med hvilken WaH- LENBERG rådförde sig så väl i sina medborgerliga som i sina litterära angelägenheter. För öfrigt umgicks han stundom äfven med några få andra Embets-kamrater, så- som med Domprosten D:r THOrsaAnpDer och Prof:r WALM- stEDT, äfvenväl med Ingeniör RIDDERBJELKE; 1 Sednare åren umgicks han ock med Prof:r GustaF SVANBEBG, Prof:r WarrQvist, D:r LiepBecKk samt slutligen med Prof:r PALMBLAD. i Sedan WauLenBerG blef Botanices Prof:r inbjöd han nyss efter hvarje vår-termins slut flera ibland sina embets-kamrater på en afton hos sig i Botaniska Träd- gården. Resande Botanister såg han ofta hos sig til middagar, men Studenter umgingos ej hos honom. Ibland de personer, för hvilka WaAHLtEnBErG hyste en stor högaktning, var Prof. Oror Swartz, om hvilken WaAHLENBERG brukade säga, att Swartz i sin Vetenskap (Botanik) var en universel man. WaHLEnBErG hade ock till Swartz många förbindelser för talrika tjenster; det var Swartz, som städse hos Kongl. Vetenskaps-Akade- mien utverkade de flerfaldiga penning-understöd, hvilka WAHLENBERG erhöll ifrån nämnde samfund. Swartz för- skaffade WaHLEnBErG ofta till låns nödiga böcker, och då någon gång i botaniskt hänseende ett råd behöfdes, så var det Swartz, hvilken för detta ändamål anlitades. De växlade 497 växlade städse bref i botaniska ämnen, och på det att ej WaurenBere's talrika och ofta förtroliga bref skulle komma i främmande hand efter Swartz's död, inköpte WauLEnBErG dem för 50 R:dr Rg:s af enkan efter Re- visor Or. Swartz, Professorens son. Så hederligt hjelpsam, som WaHLEnBErG onekligen var emot bekanta, stadda i penning-bekymmer, så föga meddelsam var han deremot, då fråga blef om att ifrån sina växt-samlingar bortgifva exemplar, vare sig till landsmän eller utländningar. Han tillkännagaf öppet, att han bade med stora omkostnader och under högst besvärliga resor hemfört sina växter, och att han der- före ansåg billigt, att han erhöll jemngoda växter igen för dem, hvilka han meddelade. En begäran, eller en önskan, att erhålla exemplar af hans insamlade växter afslog han oftast med ett skämt eller med en ordlek. Så t. ex. då en student en gång besökte WAHLENBERG när han hade framme sina alp-växter ifrån Luleå- Lappmark, gaf han studenten först några få växter, men då denne, beundrande dessa, tillkännagaf sin lifliga önskan att ännu dertill bekomma en och annan art, knäppte WauLEnBErG honom på fingrarna, skämtsamt yttrande: »cupido habendi», och tillslöt duplett-bund- tarna, hvilka aldrig mera öppnades för sollicitanten under hans student-tid. — Då Professor J. J. Roe- MER i Zärich, kort efter WAHLEnBERG's återkomst ifrån sin utrikes resa, skref till honom och utbad sig några exemplar af den af WaurenBerG på berget Pilatus i Schweitz upptäckta Draba tomentosa, svarade ho- nom WauLEnBErRG: »Min herre har närmare till Pila- tus än jag». Den man, af hvilkens umgänge WaAHLENBERG i Ve- tenskapligt hänseende ansåg sig hafva lärt mer, än af någon annan, var den namnkunnige Geologen LEoPorp v. BucH. Också hyste WauLtenBerG för densamme en K. V. Akad. Handl. 1851. 32 498 djup högaktning, och han yttrade sig allud om v. Bucn med uttryck af en innerlig känsla af förbindelse och tacksamhet. Det är ock denne lärde, hvilken WAHLtEn- BERG Ii sina efterlemnade anteckningar benämner »sin störste välgörare», 1 anseende till vidden och värdet af de användbara kunskaper, hvilka han iohämtat genom det lärorika umgänget med honom. Den största och nästan enda beskyddare, hvilken WaAuHLENBERG egt var Förste Archiatern D:r Pemr v. AFzeLutvs, hvilken utverkade den åt WaHrcenBErG sent gifna Professors-titeln samt förordnandet att ega säte och stämma i Medicinska Fakulteten med föreläsnings- och examens-skyldighet. Också hade WaAHLEnBErG städse ett fullt förtroende till v. Arzeuos, och då WAHLENBERG Då- gon gång talade om honom, så beklagade han dervid: alltid, att v. Arzeuuvs ej kunde öfvertalas att åtmin- stone åt efterverlden skänka sina handskrifna medi- cinska föreläsningar, om hvilka WAHLENBERG yttrade, att i praktiskt hänseende kunde i värde intet utgifvet me- dicinskt arbete med dem jemföras. Derjemte erkände WaurenBErG alltid med tack- samhet det stöd och den välvilja, som Professor P. F. AuriwviLuws städse tilldelade honom. under den tid, då WaAHLENBERG innehade Adjunkts-befattningen vid Kongl. Vetenskaps-Societeten i Upsala. Af WaAHLEnBErRG finnes ett af Prof. SANDBERG må- ladt porträtt, hvarmed WaurenBerG likväl ej var full- komligt nöjd i anseende till hår-klädseln, i hvilken han ej igenkände sitt vackra brunlockiga hår. Han tillägger, att man för öfrigt ej kan klaga öfver porträt- tets olikhet, nemligen »i mindre upprymdt eller icke mediterande tillstånd». Troligen är det detta porträtt, som blifvit begagnadt i Gallerie af utmärkta Sven- ska Män, hvarest WaAHLEnBErG finnes lithografierad af Carbon, dock enligt mångas -omdöme ej väl träffad. WaAHLENBERG omnämner derjemte, att en tysk resande 499 artist, troligen Dietz, ungefär vid samma tid i Upsala afmålat honom, och att »denna föreställning utföll långt mera animerad, hvilken således, om den skulle blifva utgifven, kan förut antagas verkligen vara bättre». Af WauHLEnBErG finnes ock ett litet såkalladt skugg- porträtt, utklippt i svart papper under hans vistelse i Tyskland; man anmärkte det ibland hans papper efter hans bortgång. Professor MWanuLesBere's från trycket ut- gifna arbeten äro: 1. Större Skrifter. 1. Utkast till en geografisk och ekonomisk Beskrifning om Kemi Lappmark. Af GÖrAn WAHLENBERG. — Med karta. Stockholm &c. 1804. — 4:o. Ss. 77. Obs. Detta arbete är intaget i S. G. HermMeEuinN's Försök till Beskrifning öfver Lappmarken och Wester- botten, &c. Stockholm, 1810. — 40. Minerographie von Lappland und Westbothnien nebst ein Åuszug aus WauHLEnBERG's Topographie von Kemi Lappmark. Von S. G. Hermeus. Aus dem Schwe- dischen mit einigen Anmerkungen von J. G. L. BLuun- HOF. — Freiburg, 1813. — 8:0. Mit 3 Kupf.-taf.n. 2. Tractatio anatomica de sedibus materiarum immediata- rum in Plantis, quam Preside C. P. TuusBErG pro Gradu medico in Academia Upsaliensi publico subjecit examini GEorG WauLenBeErG. — P. I, Upsalie 1806. — P, II, lil & IV, publice proponit G. WAHLEnBErG. Up- salix. 1806 & 1807. — 4:0. Pp. 74. Obs. Äfven utgifven med särskildt titelblad: Grorcu WaAuLEnNBERG De sedibus materiarum immediatarum in Plantis. In quatuor sectiones divisa. — Upsalie &c. 1806 & 1807. — 4:0. Pp. 74. Obs. Öfversatt af WaucesBere och införd i Eko- nomiska Annaler &c, utgifna af Kongl. Vetenskaps- Akademien. År 1808, Juni månad. Ss. 36—65, Au- gusti månad. Ss. 50—81, September månad. +sSs. 53 —S80, November månad. Ss. 33—52, December må- 200 3, 5. 6. nad. Ss. 31-—62: Afhandling om Växt-ämnenas läge i Växterna; af GÖRAN WAHLENBERG, Med. Doktor. Berättelse om Mätningar och Observationer för att be- stämma Lappska Fjällens höjd och temperatur vid 67? graders Polhöjd, förrättade år 1807 af GÖRAN WAHLEN- BERG. — Med karta och 3 utsigter. — Stockholm &c. 1808. 4:0. ss. 58. Obs. Detta arbete är intaget i S. G. HERMELIN's Försök till Beskrifning öfver Lappmarken och Wester- botten &c. Stockholm, 1810. — 4:0. Bericht iäber die Messungen und Beobachtungen zu Bestimmungen der Höhe und Temperatur der Lapp- ländischen Alpen unter dem 67:sten Breitengrade, an- gestellt im Jahre 1807 von GEore WaAuHLENBERG. Åus dem Schwedischen iberzsetzt &c. Von Fr. L: Haus- MANN. — Göttingen, 1812. — 4:0o. Ss. 61 und 5 Tab. Obs. En afdelning af detta verk (de Regionibus Plan- tarum) finnes på engelska öfversatt af DrRyAnDER, och in- fördt i Linne Lachesis lapponica, utgiven af Smitn. Appendix N:o II, pp. 274—282: Extract from VWaAHLEN- BERG's Observationer om Lappska Fjällens höjd &c. — 8:0- GEorRe WAHLENBERG Flora lapponica &c., &c. Cum Mappa botanico-geographica, Tabula temperature et Tabulis botanicis XXX. — Berolini, &c. 1812. — 8:0. pp. LXVI & 550. Obs. Underrättelser om WAHLEnBErG's Lappska re- sor och ett utdrag af hans inledning ttll Flora lappo- nica finnas intagna i GinBErRT's Annalen der Physik. Jahrgang 1812. ss. 233—309: Einiges zur physikalischen Erdbeschreibung von Lapp- land und äber die Gesetze, nach welchen die Pflanzen verbreitet sind, von D:r WaAHLENnBERG (Ausgezogen aus Dessen Flora von Lappland. Von GILBERT.) GEoreut WAHLENBERG de Vegetatione et climate in Hel- vetia septentrionali inter flumina Rhenum et Arolam observatis et cum summi septentrionis comparatis Ten- tamen. — Cum Tabula altitudinem montium terminos- que Vegetationis monstrante et Tabula temperature nec non Tabula bot. I. — Turici Helvetorum, &c. 1813. — 8:0. Pp. XCVIII & 200. Flora Carpatorum principalium &c. — Cum Mappa phy- sico-geogr., Tabula altitudinem montium ostendente et 2 Tabulis botanicis. Gottingae, &c. 1814, 8:0. Pp. CXVIII & 408. 501 7. Flora Upsaliensis, &c. a GeEoreio WaunLresBerc. Cum Mappa geographico-botanica Regionis. — Upsalie. &c. 1820. — 8:o. Pp. VIII & 495. & Flora suecica &c. edita a GEorcto WaAHLENBERG. Pars prior & posterior. Upsalie, 1824 & 1826. — $8:0. pp. 428 & 4. — pp. LXXXVIII & 429—1117. Flora suecica &c. auctior et emendatior denuo im- pressa. Pars prior & posterior. Upsalie 1831 & 1833. — 8:0. pp. 445 & 2 & pp. UCVII & 447—41134 & 2. 9. Svensk Botanik, utgifven af Kongl. Vetenskaps-Akade- mien. — Nionde Bandet. Ifrån och med N:o 595— 648 sammanfattadt af Göran WauHLEnBERG. = Upsala, 1823—1825. — 8:0. — Tionde Bandet. N:ri 649— 720. Upsala, 1826—1829. — Elfte Bandet. N:ri 721 —"738. Upsala, 1830. — 8:0. 2. Mindre Afhandlingar, införda i lärda Samfunds- Handlingar och i Journaler. I AcHArn Supplementum Methodi Lichenum. (1803): 10. Nove Lichenum Species. I Kongl. Vetenskaps-Akademiens Nya Handlingar: Tom. XXIII (1802) & Tom. XXIV (1803). C. Tab. IV:a: 11. Inledning till Caricografien, af G. WAuLEnBERG. — För- sta, andra, tredje och fjerde afdelningen. Obs. Fjerde Afdelningen är utgifven med särskild titel: Inledning till Caricografien af G. WAHLENBERG. — C. Tab. — Omtryckt i Annals of Botany. Vol. II. pp. 112— 144: a monograph of the Genus Carex. By GzEorc WanLENBERG C. Tab. 8:0. Tom. XXVI (1805); Tom. XXVII. (1806). C. Tab. I:a & Tab. IV:a: 12. Utkast till Gottlands Flora. Af G. WaAHLENBERG. Tom. XXVIII (1807). ss. 138—148: 13. Om Obstructiones Alvi i Lappmarken, förorsakade af mycket mjölkätande. Af Göran WaAHLENBERG. Tom. XXX (1809). ss. 205—221: 14. Försök att genom Springkällors undersökande utforska temperatur-graden för växterna, som finnas vid Up- sala och vid sjön Yngen i Wermland. Af GÖRAN WAH> LENBERG. Obs. Öfversatt i GinsERt's Annalen der Physik. XLI:r Band. ss. 115—128: Beobachtungen iber Quel- lenwärme und Erdtemperatur be: Upsala und am Yn- gensee in Wermland. Von GrorG WAHLENBERG. 302 Tom. XXXL (1810): ss. 106—114: 15. Anmärkningar om Lappska Vegetationen med beskrif- ning om Mvyosotis deflexa eller ett nytt" Förgät mig ej från Lappland. Af GÖörAn WaunLeneercG. Tab. IV:a. (M. deflexa Whbg.). Tom. XXXII (1811). ss. 1—18: 16. 17. Rön om Springkällors temperatur vid Upsala, år 1810. Af GÖRAN WAHLENBERG. Obs. Öfversatt i GireErt's Annalen der Physik XLI:r Band, ss. 129—135: Ueber die Temperatur der Quellen bei Upsala im Jahr 1810. Von GEorG WaAHLENBERG. Rön om Springkällors temperatur och växternas för- hållande uti rikets norra provincer anställda i afsigt att bestämma klimatet; af Göran WAuLENBERG. — Å. st. ss. 19—54. Obs. Öfversatt i GinBErt's Annalen der Physik. XLI:r Band. ss. 135—154: Beobachtungen öber Quel- lenwärme und Natur und Ausbreitung der Gewächse in den nördlichen Provinzen von Schweden, um aus ibnen das Klima dieser Gegenden zu bestimmen. Von GEORG WAHLENBERG. Tom. XXXII. (1811). ss. 198—207 : 18. Rön om Springkällors temperatur i rikets södra pro- vincer, anställda i afsigt att bestämma klimatet; af GEoRG WAHLENBERG. Obs. Öfversatt i Gineert's Annalen der Physik XLI:r Band. ss. 155—161: Beobachtungen äber Quel- lenwärme in den sädlichen Provinzen Schwedens, von GEORG WaAHLENBERG. Obs. von BucH och GinBErt hafva till den tyska öfversättningen af WaHLEnBERrRG's fyra afhandlingar om Jord-temperaturen i Sverige gifvit följande gemensamma titelblad: Beobachtungen uber Quellenwärme und Vegetation zur Bestimmung der Erd-Temperatur und des Klima's von Schweden. Von G. WAHLENBERG. Tom. XXXXIII. (1812). ss. 52—61: 19. ") I BErRZELI afhandling: Systematisk uppställning af växt-ämnena; af GEORG WAHBLENBERG ”). ” Försök till en kemisk Nomenclatur”. (Kongl. Vetenskaps-Akademiens Nya Handlingar. Tom. XXXIII (1812) ss. 28—74. 503 Obs. Öfversalt i GinBeErRt's Annalen der Physik. XIll:r Band. ss. 78—87: Systematische Anordnung der Pflanzenstoffe. Von GeEorG WhAHLENBERG. I Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar: 20. 28 Ytterligare anmärkningar om Ölands Natur; af GÖörAN WauLEsBErG. — För år 1821. ss. 305—319. Anmärkningar vid Cardamine parviflora ; af GöRAn WaAu- LENBERG, — För år 1822. ss. 290—294. I Nova åcta Regie Societatis Scientiarum Upsaliensis: 25 23. 24. 25. Plante tetradidyme Ordinem Naturalem Filicibus pro- ximum constituentes, determinate et quoad generatio- nem illustrate a G. WaAHLEsBErG. Vol. VII pp. 163 —187: Tab. Y[I:a. Petrificata Telluris suecan& examinata a GEorcio WAH- LENBERG. Vol. VIII. pp. 1—146: Tab. I—IV & VII. fi 4—6. Gottlandie Plante rariores Annis 1816, 1817 et 1818 detecte a Jon. Petr. Rosén et jam conjunctim cum eo recensite a G. WauLenBErc. Vol. VIII pp. 203—257: Förlaba V:a fö 2. Additamenta qu&edam ad Petrificata Telluris suecan&e a G. WauLEsBErG. Vol. VIII pp. 293—296. I Der Gesellschaft Naturforschender Freunde zu Berlin Ma- gazin fär die neuesten Entdeckungen in der gesammten Naturkunde: 26. SO Kamtschadalische Laub- und Lebermoose, gesammelt auf der russischen Endeckungs-Reise von dem Herrn Hofrath Tiresius, und untersucht von D:r G. WaAHLEN- BERG. Föänfter Jahrgang. Berlin. 1811. — 4:0. ss. 289—297: Tab. VII. f. 2 & 3. (Encalypta corniculata Wabhlenb. f. 2. — Marchantia saccata Wahlenb. f. 3). Nähere Bestimmung des Begriffs und der Benennung einiger Pflanzengefässe; mit Räcksicht auf seine Schrift: De sedibus materiarum immediatarum in Plantis, aufge- setzt von G. WauLEnBErG. (Vorgelesen am 3:ten März 1812). Sechster Jahrgang. — Berlin 1814. — 4:0. ss. 25—36: Obs. Omtryckt i Ginsert's Annalen der Physik. Neue Folge. XV:r Band (Leipzig. 1813). ss. 42—62: Ueber die Gefässe der Pflanzen. Von G. WAHLENBERG. 504 N Svea. — Tidskrift för Vetenskap och Konst: 28. 22805 Om Svenska Jordens Bildning. Af G. WAHLENBERG. — Första Häftet. — Upsala Ö&c. 1818. 8:0. ss. 1—77: Första Häftet. Andra Upplagan. Tillökt och förbätt- rad. Upsala &c. 1824. ss. 1—99: Om Svenska Jor- dens Bildning. Af G. WaAuLENBERG. $8:0. Geologisk afhbandling om Svenska Jordens Bildning. Af D:r GeEore WaAHLEnBErG. — Särskildt aftryck ur An- dra förbättrade Upplagan af Sveas Första Häfte. — Upsala. PacmBuap & C., 1824. — 8:0. — ss. 99 (& 2). LissÉ och hans Vetenskap. Ett Bidrag till Fädernes- landets Vetenskaps-Historia. Af G. WaAuHLENBERG. — Femte Häftet. Upsala. ParmBran & C. 1822. — 8:0. ss. 69—130. I J. BercGren's resor i Europa och Österländerne. — Andra Delen. — Bihang. I. Växtförteckning. ss. 3—70: 30. Växter i Österländerne samlade af J. BEroGren; och nogare bestämda af GÖrAn WAHLENBERG. Omtryckt i Journalen Isis. 1828. I Skandia. — Tidskrift för Vetenskap och Konst. — Utgifven af Svenska Litteratur-Föreningen: 31. Historisk Underrättelse om' Upsala Universitets Bota- niska Trädgård 1836. Af Göran WauLEsBERG. Nionde Bandet. — Upsala &c. 1837. — 8:0o. ss. 51—74: Flora oder allgemeine Botanische Zeitung. &c. XXL Jahrgang. I:r Band. Regensburg, 1838. — 8:0. — Beiblätter zur allgemeinen botanischen Zeitung. 1838. N:o I. ss. 37—76: Historischer Bericht uber den bo- tanischen Garten der Universität Upsala. Von GÖRAN : WaAHLENBERG, aus dem Schwedischen äbersetzt von D:r CrePun in Greifswald. I Läsning för Bildning och Nöje. Månadsskrift. Redigerad af V. F. PALMBLAD: 32. 33. Huruledes och huruvida synes Sverige af naturen vara dömdt att förblifva ett fattigt land? Andra Argången. Sjunde Häftet. Juli 1848, ss. 405—420. Tillägg till Uppsatsen i föregående Häftet: Sverige ett fattigt land? Andra Årgången. Attonde Häftet. Au- gusti. ss. 514 & 512. - 205 34. Sverige — ett fattigt land? såsom grunden för sven- ska representationen? Andra Årgången. Ättonde Häf- tet. ss. 512—5415. s 35. Om Svenska Ängskötseln såsom Svenska Åkerbrukets Moder. — Bidrag till uppsatsen: Sverige ett fat- tigt land? i näst föregående tvenne Häften. Nionde Häftet. September. ss. 574—578. Obs. I Fr. Ortto's & DietricH's Allgemeine Garten- Zeitung finnes en af WauresBErG författad afhandling så- som ett svar på en af Prof. HorsscuucH skrifven uppsats »Om: Styrelsen vid Botaniska Trädgårdar». Ut; Ebw. Ortto's Blumen-Zeitung 1850. ss. 148—162 förekommer äfven en af WauLEwBErG författad afhandling såsom svar i anledning af en förut af Hr DaAnter MÖLLER skrifven uppsats om prefecturen i Botaniska Trädgårdar. — 008 GÖ£000— RA NÄSET Br y NN ve VIKS ST ET BEBAT er FRE SKE SFSR TING SE sug = —EE Is Sed Syiet FE SAR OD OT Biografi ÖFVER CARL FR. ar WINGÅRD, ERKE=>BISKOP, UPSALA UNIVERSITETS PRO-KANZLER, LEDAMOT AF KONGL. SERAFIMER-ORDEN, EN AF DE ADERTON I SVENSKA AKADEMIEN, M. M. Från 1780 till 4818 innehades biskops-stolen i Göte- borg af Joan WinGårp. Såsom så mången annan i stat och kyrka utmärkt man hade han utgått från bonde- ståndet. Han hade anseende som vältalare, och var aktad och ärad som verksam embetsman, redlig med- borgare, varm konungavän och förträfflig husfader. Hans hustru var FREDRIKA AF Dareuu, en för sin fromhet, sina husmoderliga dygder och sitt under en långvarig svår kroppssjukdom bevisade tålamod högt värderad qvinna. Dessa makars tredje barn, sonen Cart FREDRIK, föddes d. 26 Sept. 41781 i Stockholm, der fadren ännu » vistades, sedan han från kyrkoherdeembetet i Jacobs och Johannis församlingar blifvit befordrad till biskop i Göteborg. Den unge CarL Fredrik Wincårp gjorde goda studier dels i Göteborg och dels i Upsala. Vid universitetet i sistnämnda stad erhöll han den filosofiska graden år 4803 och ådagalade snart derefter genom en akademisk afhandling sin förtroliga bekantskap med den klassiska forntiden och dess litteratur. Fältet för den framtida verksamheten blef elementarläroverket. Han blef snart bibliothekarie, vikarierande lärare, gymnasil adjunkt och slutligen lektor vid det offentliga läroverket i Göteborg. Som lektor deltog han äfven i stiftsstyrel- 308 sen. Hans förtjenster af undervisningsverket äro mycket stora. Med utmärkta kunskaper, stort nit och en all- deles ovanlig skicklighet och kraft i undervisningen var han en af vårt lands förträffligaste skollärare. Såsom deltagande i stiftsstyrelsen var han vaksam, oförtruten, en trofast och god medhjelpare åt den åldrige fadren. Han tillvann sig derigenom odelad aktning och tillgif- venhet af stiftets presterskap. Detta kallade honom, när fadren afsomnade år 1818, nästan enhälligt till sin bi- skop, hvartill han ock af Konungen samma år utnämndes. Angående hans biskopsverksamhet må anföras hvad en fullt trovärdig och af ingen jäfvad domare sagt: »såsom styresman af sitt stift och vårdare af dess läroverk blef WincårpD af få svenska biskopar upphunnen, af ännu färre, om ens af någon, öfverträffad. Med den nog- grannaste uppmärksamhet och den sorgfälligaste omvård- nad omfattade han alla de till hans embetsförvaltning hörande angelägenheter, det religiösa och sedliga lifvets utveckling, den vetenskapliga bildningens fortgång vid läroverket, folkundervisningen, fattigförsörjningen o. s. v. Alla prester och lärare inom stiftet kände han noga, följde deras tjenstgöring med en aldrig tröttnande upp- märksamhet, umgicks med dem på ett sätt, som för- enade förmannens allvar och värdighet med embetsbro- drens vänlighet och hjertlighet, och utvidgade genom ” ofta företagna embetsresor sin bekantskap med dem och med församlingarnes tillstånd». Äfven på läroverken ut- öfvade "han det mest välgörande inflytande; »för lärjun- garne förblef han hvad han varit som lärare, en fader- lig vän, som uppmuntrade och belönade deras flit, gladde sig åt deras framsteg och afhjelpte deras behof genom ofta betydliga understöd, hvilka ej sällan fortforo äfven efter deras afgång till universitetet ”)». Denna skildring >") Personalier öfver framlidne Erkebiskop ar WinGårp, bifo- gade den vid hans jordfästning hållna likpredikan. 309 af biskopen i Göteborg är ock en skildring af WinGårp såsom erkebiskop. Han blef detta efter den oförgätlige WaLun år 1839, sedan han redan under nästföregående erkebiskopsledighet haft rum å förslaget och mycket varit i fråga till embetets erhållande. Huru troget och oförtrutet han som biskop och erkebiskop uppfyllde de många särskilta offentliga och enskilta åligganden, som honom tillhörde, ådagalägges af en dagbok, hvilken han började föra i och med detsamma han tillträdde biskops- tjensten i Göteborg, och hvilken han fortsatte till de sista veckorna af sin lefnad. Han antecknade deri allt som i hans embetsmannalif förekom, huru han det an- såg, och hvad han dervid tillgjorde. Han antecknade det kort, men troget och ärligt, så att han i anteck- ningarne hade en förträfflig ledning för sitt minne och för de tillgöranden, som en annan gång kunde komma i fråga. Anteckningarne genomlysas ock af den omiss- känneligaste fromhet, af den djupaste undergifvenhet för gudomlig anordning, af obrottslig trohet mot konung och konungahus, af den varmaste kärlek till fäderneslandet och allt deri godt och vackert. De återspegla det äd- laste sinne och den största embetsmannaduglighet. Jemte det att Wincirp såsom biskop ådagalade denna i alla sitt embetes särskiltheter, hade han ock den djupa blick 1 kyrkans allmänna väsende, den vidsträckta öfversigt af dess fordringar och den stora fasthet och kraft i sina kyrkliga åsigter, att han kunde vara kyrkan i det hela till utomordentligt stort gagn, att han kunde tillgodose dess behof, afvärja dess faror, och, när det gällde, föra dess talan med stort mannamod, samt sålunda för den- samma vara en inflytelserik målsman och försvarare. Såsom sådan aktades och ärades han af hela det sven- ska presterskapet. Han var luthersk-evangelisk tro osvikligt tillgifven; han ansåg denna hafva fått ett skönt och riktigt uttryck i den svenska kyrkan, och derföre fasthängde ock hans hjerta vid denna, och han ville 510 hafva den bevarad och aktad sådan som den af fäderne blifvit: upprättad. Såsom biskop var Wincirp skyldig att deltaga i landets riksdagar. Han gjorde det oafbrutet från och med år 1818. Vid riksdagarne 1828—30, 1834—5 var han tillstädes som sitt stånds vicetalman. "Vid de nästföljande var han i kraft af sitt embete ståndets tal- man. Både såsom riksdagsman och såsom öfverläggnin- garnes ledare ådagalade WinGårp en ovanligt stor sak- kännedom, en aldrig bristande uppmärksamhet, en stor skicklighet och ett aldrig svikande mod. TI de beskyll- ningar man någon gång gaf honom, att han med blind, till och med illasinnad ifver vidhöll det gamla och mot- verkade allt nytt, således ock all förbättring och all för- kofran, hade man orätt. Han älskade visst det gamla och verkade för dess bibehållande, men ej längre än han ansåg det vara godt och nyttigt. Och så länge han ansåg det för nyttigt, lät han icke hvarken förleda sig eller skrämma sig från dess försvarande. Utan all tve- kan om det rätta och goda i sina afsigter ocn bemö- danden hade han vid det motstånd, som dessa väckte, det orubbligaste mod, den fullkomligaste fasthet. Han var icke utan känslighet för bifall och beröm, men han lät likaså litet de högas gunst som folkets bifall och de förvillades hotelser och våldsamheter afleda. sig från den väg han ansåg för den rätta. Han fördrog äfven våldet med den största jemnmodighet. Såsom ordförande var han utmärkt skicklig, men icke alltid fullkomligt lugn. Tilltagande sjuklighet och leda vid det öfvermåttan uttänjda och onyttiga talandet gjorde honom mången gång otålig. Men äfven i otåligheten såg man hans varma hjerta, och då man tillika erkände bjertats redlighet och godhet och hela mannens storhet och värde, så böjde man sig gerna äfven för otåligheten och förbiseelserna, och i ordföranden såg man mindre den officielle mannen, »allas tjenare», såsom hån någon 311 gång på skämt kallade sig, än den högt förtjente kyr- kofursten och den vördade fadren. WinGårp hade lärdom, men icke en lärdom som uttryckte sig genom författarskap. »Mitt författarskap», sade han en gång, »tillhör ej boksamlingarne, utan ägnas åt folket» "). Wincirp var talare, och står såsom sådan mycket högt. Af honom finnas en mängd predikningar och andra religiösa tal. De äro varma, allvarliga, samt christliga, ofta sinnrika, icke alltid i uttrycket okonst- lade. Derjemte var WinGårp tillfällighetstalare, och en utomordentligt lycklig. Hans skarpa öga lät honom snart finna det i hvarje sak egendomliga, hans fyndighet lärde honom, huru det på bästa sätt skulle framställas, och genom sitt stora herravälde öfver språk saknade han aldrig ord för hvad han ville säga. I hans tal, och icke minst i de improviserade talen, var rikedomen på tan- kar och egendomligheten, kraften och klarheten i ut- tryck lika slående, lika beundransvärd. Såsom tillfäl- lighetstalare har WincGårp måhända af ingen blifvit öf- verträffad. Ändtligen var ock WinGirp minnestecknare. Icke sällan anmodades han att lägga en minneskrans på bortgångnas grafvar. Han gjorde det med kärlek till de bortgångnes goda egenskaper, med grannlagenhet och konstrikhet i uttryck, med värma i känsla och tankar, samt alltid med obrottslig ärlighet och sanning. Bland hans minnestal står det öfver Landshöfdingen i Göte- borg, Grefve Rosen mycket högt. Ännu förträffligare är kanske det, som han vid sitt inträde i Svenska Akademien höll öfver företrädaren, Grefve GustarF La- GERBJELKE. Det kan gerna gälla såsom ett mästerstycke i minnesteckningskonsten. Blott ett enda egentligen lärdt arbete har från Wincirps hand utgått: Öfversigt af christna kyrkans senare händelser och nuvarande till- +) Minnestalet öfver Grefve LaAGErRBJELKE i Sv. Akad:s Handl. 19:e Bandet. 312 stånd, Upsala 1843. Det är en frukt af flitig om ock något sporadisk läsning och varm kärlek till kyrkan, och förråder en mycket utbredd bekantskap med till- dragelserna 1 denna. WinGirps öfriga skrifter, alla, utom de första akademiska, af populär riktning, äro på flera ställen förtecknade ”), och behöfva icke här å nyo an- gifvas. På deras återutgifvande i en samling lärer man vara betänkt. WinGårpD saknade icke yttre utmärkelser. Akade- mier, lärda och medborgerliga samfund upptogo honom gerna till medlem. Han älskade arbete i föreningar och var i sådana en likaså verksam som gerna sedd med- arbetare. Särdeles kärt var honom arbetet 1 Bibel- kommissionen. Af de Konungar hvilka han tjenade hade han de utmärktaste prof af ynnest och förtroende. Af Vetenskaps-Akademien blef han ledamot år 4838. Hans öfriga ledamotskap och utmärkelser äro på flera ställen upptecknade ”'). Till lynne och sinnesart var Wincårp icke alltid jemn. Psychisk värma och fysisk sjuklighet gjorde ytan skroflig och det yttre beteendet någon gång strängt och hårdt. Men i det inre bodde mildhet, godhet och kär- lek bredvid allvar och kraft. I humor var han stark; icke ens sarkasmen fattades honom, när den behöfdes. I konsten att stäfja dårskap, tillbakavisa narraktighet och näpsa påflugenhet och okynne var han en stor mästare. Kärare var det honom dock att gifva vänliga råd och anvisningar, att afbjelpa behof, biträda der hans biträde behöfdes, sammanhålla och skydda, der något höll på att sönderfalla och förgås. Att dessa hans vackra och ädla bemödanden erkändes, var honom icke likgiltigt. Han såg det med nöje. Deremot kunde han ock lätt för- draga +) Personalierna, Stiftsmatriklar, Upsala stifts Herdaminne 0. a. st. »+) I personalierna, matriklar, o. a. st.' 313 draga att de misskändes. Motgång och ovilja bar han med en alldeles ovanlig styrka. Ovilja rönte han äfven icke så sällan och i icke ringa mått. Men den aftog med åren och man lärde sig att allt mer och mer inse hans stora förtjenster och värde. Hans sista år var ett år af allmän tillgifvenhet, aktning och vördnad. Han afled på sin egendom Sunnersta, ej långt från Upsala, d. 19 September 4851. Hans stoft hvilar bredvid fa- drens på Tölö kyrkogård i Norra Halland. 22 OCR EK. V. Akad. Handl. 1851. 33 N — ÄV NAO Biografi ÖFVER FrinerkE CONSTANTIN D'OHSSON, ENVOYÉ EXTRA-ORDIN. OCH MINISTER PLENIP. VID KONGL. PREUS- SISKA OCH SACHSISKA HOFVEN, KOMMENDÖR MED ST. KORSET AF KONGL. NORDSTJERNE- OCH KONGL. DANSKA DANNEBROGS-ORDEN, RIDDARE AF KONGL. PREUSSISKA RÖDA ÖRNS ORDENS FÖRSTA KLASS. Clonstantin D'Onsson föddes i Tarapia vid Bosforen i grannskapet af Constantinopel, af Armenianska Christna föräldrar, den 26 November 4779. Fadren, IGnatius MuraDnGeEa, som då var förste tolk vid svenska missionen, blef adlad med namnet MuranGEa D'Onsson, och modren, Eva Couréu, var dotter af en bankir med detta namn. Vid 5 års ålder, då fadren, som ägde en betydlig förmögenhet, tagit afsked och flyttat till Paris, blef so- nen derstädes lemnad till en enskild uppfostringsanstalt, i hvilken han förblef i 7 år, eller till år 1791, då fa- dren, i anseende till revolutionens stormar, lemnade Frankrike. Sonen åtföljde då till Wien, hvarest han in- togs uti -Theresianska militärskolan, dock på kortare tid. Han återvände 4793 till Constantinopel med fadren, som blifvit utnämnd till svensk Minister derstädes, efter En- voyén von Asp. Under vistandet här öfvade sig den unge D'Onsson i orientaliska språken. Då han, i anseende till fadrens anställning, numera kunde anse sig som svensk undersåte, begaf han sig til Sverige och Upsala universitet 1798, hvarest han un- 316 dergick kanzli-examen redan året derpå, och blef in- skrifven som e. o. kanzlist i expedition för utrikes ären- derne 41799, under Grefve Barcrzs d. v. chefskap. Den ledighet han njöt i denna befattning, begagnade han, i afvaktan på anställning 1 diplomatiska corpsen, att med sin far resa till Paris, 1801, sedan denne erhållit obe- gränsad » tjenstledighet från sin ministerplats, i följd af Ryska hofvets klagomål. och beskyllningar att han befor- drade Fransmännens sak vid Ottomaniska Porten. Det var under denna vistelse i Paris, som D'Ousson syssel- satte sig med forskningar 1 de kongl. bibliothekens orien- taliska manuskript-samlingar, för att erhålla materialier till en historia öfver Tschingis Khan och hans dynasti, hvarefter han återkom till Sverige 1804, och blef året derpå skickad såsom Legations-sekreterare till Madrid, hos svenska Ministern Baron ApLerBErRG. Men då, 1806, beskickningen blef återkallad, begaf sig D'Onsson med den tillbaka till Sverige. Han förblef hemma till 4807, då han, såsom Lega- tions-sekreterare, åtföljde den utnämnde svenska Ministern vid Berlinska hofvet, v. Brinkman. Resan ställdes öfver Stralsund, hvarest Gustar Aporf då vistades, men'fort- sattes till Memel, hvilken stad var den enda, som lem- nades Preussen efter freden i Tilsit. Königsberg öfvergafs dock snart af franska arméen, då missionen åtföljde Konungen af Preussen, som med familj begaf sig dit, vid slutet af året 4807. Men som på våren 1808 Sverige befann sig i krig med både Ryssland och Frank- rike, så erhöll Ministern v. BrRIncKman preussiska rege- ringens tillsägelse, att lemna dess hufvudstad. Beskick- ningen begaf sig då till Pillau, hvarifrån en svensk fregatt öfverförde den till Carlskrona. i Då, vid samma tid, spanska Cortez hade konsti- tuerat sig under namn af Junta centrale, beslöt GustAF AporF skicka en Minister till regeringen, som stridde mot den fransyska usurpationen, och valde dertill dåvarande IKT Envoyén i England Baron ÅDLBRBERG, hvilken ersattes derstädes af v. Brinckman. D'Onsson följde såsom Lega- tions-sekreterare, och tillbragte vintern 1808—-9 i Sevilla: Men på våren, sedan, efter svenska statshvälfningen, ett fredligt förhållande med Frankrike inträdde, blef den Span- ska beskickningen återkallad, som begaf sig till London, der D'Onsson stannade till hösten, då han återvände till Sverige, sedan Baron v. EnGeström hade efterträdt Pre- sidenten Eurennem, såsom Minister för utrikes ärenderna. åren 1810 åtföljde D'Ounsson till Paris den be- skickning, som utgjordes af d. v. Baronerne LAGERBJELKE och vy. Essen, i och för fredsunderhandlingarne med Kejsar Narorzon. D'ÖOuässon underrättade sig, vid genomfarten af Skåne, om tilldragelserna vid Kronprins CARL ÅuvGUSTS död, och var sedan en bland de förste, som fick hälsa Prinsen af PontE Coryvo för Sveriges thronföljare. Det följande året, när Baron LaGerBJeLkKe blef hem- kallad, utsågs D'Ousson till Chargé d'affaires, och stan- nade i Paris under kampagnen mot Ryssland i en grann- laga belägenhet, enär Sverige alltmer aflägsnade sig från Frankrikes intressen, tilldess han, i Januari 4813, anbe- falldes begära sitt pass, hvarefter han begaf sig till Sverige. Emellertid, då Kronprinsen hade jedelltan öf- vergå till Pomern och taga befälet öfver en armé Sven- skar, Ryssar, Preussare och Mecklenburgare, blef D'Onsson, få dagar före afresan, skickad till Hertigen af Mecklen- burg, att gifva tillkänna svenska truppernas tåg genom landet; afslöt en konvention med Mecklenburgska rege- ringen, om svenska arméens underbåll derstädes, och för- blef i Schwerin, tilldess fiendtligheterna, efter stilleståndet Plesswitz, åter begynte. Han begaf sig då till Berlin, der han stannade till våren 1814, då han infann sig i Kronprinsens högqvarter i Lättich, hvarifrån han åtföljde H. Ki IH. tll Paris, få dagar efter de allierade arméer- nas intåg ) denna hufvudstad. 018 D'Onsson, som under dessa stora Europeiska hvälf- ningar fått vara dem så nära, att han haft tillfälle åda— galägga sina grundliga: och lugna politiska åsigter, i bredd med ovanlig språkkunskap och vetenskaplig bildning, emottog nu sin första befordran i hemlandet, då han ut- nämndes till Chef för Kabinettet, vid Kronprinsens åter- komst från Paris, der Baron WETTERSTEDT, jemte Ambas- sadören SrtEDIncGk, qvarblifvit att afsluta freden mellan Sverige och Frankrike. D'Ousson följde sedermera Kron- prinsen till Norrige, och blef skickad, med Generalerne SKJÖLDEBRAND och BJÖRNSTJERNA, till Moss, att afsluta konvention med Prins Curist1an om afsägelsen af Norska thronen. Efter utförandet af detta uppdrag, blef D'Onsson, vid återkomsten till högqvarteret i Fredrikstad, af Kron- prinsen skickad med detta fredsfördrag till Uddevalla, der Konung Carr XIII då befann sig, vid hvilket till- fälle D'Onsson utnämndes till Riddare af K. Nordstjerne- orden. Ändtligen, efter de norska underhandlingarnes lyck- liga afslutande, förblef han hemma i sitt förvärfvade fädernesland i tvänne år, eller till 4816 års slut. Ehuru träget sysselsatt 1 Kabinettet för utrikes ärender, egnade han all den tid, som dervid lemnades honom öfrig, åt vetenskapliga och litterära forskningar. Det var under denna epok D'Onsson dagligen träffades i Berzerm labo- ratorium, rastlöst sysselsatt med analyser af flere mine- ralier, öfver hvilka de afhandlingar ban författat återfin- nas i uppsattsen på utgifne skrifter. Kongl. Vetenskaps- Akademien fann dessa så värderika, att de fingo rum i Handlingarne, och D'Ossson invaldes till ledamot 4817. Han måste dock nu begifva sig på den beskick- ning, hvartill ban redan 1816 var utnämnd, såsom Envoyé extraordin. vid nederländska hofvet. Ifrån vistel- sen derstädes erhöll han dock ledighet att tvänne gånger resa till Paris, för besörjandet af fortsättningen till det stora arbete, »Tableau general de V Empire Ottoman», 5319 j två volumer, som hans far redan åren 41787 och 1789 påbörjat och fortsatt till sin död, 1807. Tredje och sista delen af detta dyrbara verk fullbordades år 4821 af D'Oasson, med samma prakt i upplaga och plancher, som de förra. Under Arfprinsen Oscars resa 1822 blef D'Onsson, följaktig från Aix la Chapelle till Holland, hvarest han, såsom Minister, redan förut gjort svenska regeringen stora tjenster. Han ledsagade Prinsen vid hans besök hos Konungen och Drottningen på deras slott van Loo, samt hos deras Kongl. Högheter Prinsen och Prinsessan af Oranien på deras lustslott Soestdyk, och derifrån på resan genom Amsterdam, Haag, Brässel och Littich, då Prinsen afreste till Bayern. Ännu en gång begaf sig D'Ounsson till Paris, år 4823, för sina litterära arbeten, sedan han slutat förfat- tandet af »Mongolernas Historia», af hvilken 4:sta delen nu utgals i Paris, sedan han i 20 år samlat materialier till detta arbete. Aterkommen till Haag, sommaren 1824, erhöll D'Onsson tjenstledighet, att återvända till Sverige. Men denna innefattade egentligen en indragning af be- skickningen, för besparing åt ministerkassan. Han hade vid detta tillfälle, 1824, blifvit Kommendör af K. Nord- stjerne-orden. Våra svenska lärda samfund emottogo denna frej- dade landsman med all den välkomma de äga att bjuda. D'Onsson blef 4825 vald till ledamot af Vitter- hets-, Historie= och Antiqvitets-Akademien, året derpå Preses i Vetenskaps-Akademien, vid hvilket presidii ned- läggande han höll tal »Om Chemiens framsteg, från dess ursprung till närvarande tid». Samma år kal- lades han äfven till President i Vitterhets-Akademien; och var ledamot af flera utländska lärda och vittra sällskaper. Alltid deltagande i vetenskapliga, äfvensom i vittra ämnen, fick han dock åt fäderneslandet icke länge egna sin arbetsförmåga i denna väg. HEfter Friherre 220 BrRANnDELS död, i Berlin, utnämndes D'Onsson år 1834 till Minister så väl derstädes, som i Dresden. Huru till- förlitligt han motsvarade detta maktpåliggande förtroende, hade han vid flere ministeriella uppdrag tillfälle att åda- galägga; och under 1848 års oroligheter, då till och med hans hus var hotadt med sköfling, fick han, i den san- sade massans försvar, erfara till hvilken grad han, såsom mångårig invånare 1 staden Berlin, gjort sig af den oför- villade allmänheten aktad och afhållen. I sitt enskilta lif njöt D'Onsson all den sällhet som ett lyckligt äktenskap bereder, sedan han blifvit före— nad med en älskvärd maka, Fröken Friherrinhan Louise VAN GROVESTEN, född i Holland. Det behag hon med de älskeligaste egenskaper spridde i hans hus, gjorde det till ett bland de mest ansedda inom deras umgänges- krets. Många Svenskar och Norrmän, som erfarit denna välvilliga, alltid öppna gästfrihet, skola ock förvara ett tacksamt minne af D'Onsson och hans älskvärda maka. Han var i öfrigt städse tillgänglig för de landsmän, som behöfde hans råd och hjelp, och mottog med välbehag ett visadt förtroende till hans beredvillighet. Bredvid sina öfriga befattningar förblef han alltid vetenskaperna trogen, hvarföre han ock synnerligen hugnades af veten- skapsmäns besök, som aldrig lemnade hans arbetsrum eller hans samtal, utan att medföra någon vinst ur det rika förrådet af D'Oussons studier och iakttagelser. D'Onsson var begåfvad med en stark, ehuru min- dre kroppsväxt, ett lugnt, man skulle kunna säga diplo- matiskt lynne, och var derigenom "mera fåordig, ehuru alltid upplysande i tal och samqväm. Hans helsa hade måhända förblifvit mera stadgad på Bosforens stränder, än vid Östersjöns. Likväl uppnådde han, genom ett städse varsamt ordnadt lefnadssätt, 72 års ålder. Men den sista tiden led han mycket af en oåtkomlig och derigenom obotlig sjukdom (en incarcererad njursten), under hvilka 5321 plågor D'Onasson slutade sitt verksamma lif d. 26 De- cember 1851. Af Friherre D'Önsson utgifna skrifter: Tableau general de V Empire Ottoman. 3:dje volumen. Histoire des Mongols. Tal vid Presidi nedläggande i Vetenskaps-Akademien, Om Chemiens framsteg till närvarande tid. 1817. Memoire sur la Gravitation universelle, la Pression de VAir et les Théoremes d Hydrodynamique. Extraits d'ÉEtudes sur /' les principes des Sciences physiques. Utgifven efter För- fattarens död. Berlin 1852. Uti Kongl. Vet. Akademiens Handlingar: Analys af Broddbo Granater. — af Malacolit från Björnmyresveden. — af Chondrodit från Pargas i Finland. —200-00 OT K. V. Akad. Handl. 1851. 34 å 4 EO INNEHÅLL. Anmärkningar om dödligheten hos barn i Sverige åren 1831 till och med 1845; af J. G. COLLIN AN ; NUR GSIG Entomologiska anteckningar de, en resa i Södra Sverige 1851; af Cart H. BoHeman » Anteckningar vid de Skandinaviska Växterna i Åinnsés Herbarium; af C. HARTMAN WbOnistkafnan NS) ATS Ds » Biografi öfver Medicinal-Rådet J. F. SAcKktÉn » » » Medicine och Botanices Pro- fessoren G. WAHLENBERG oo. » » » Erke-Biskopen m.m. Carr Fre- DRIK AE OVWINGÅRD] ccs Side sh » » Envoyéen, Friherre Constan- TINSS DJ ÖHSSONS oo fsg are US AND) FÖRTECKNING på Författarne till de i 1851 års Handlin- gar införda afhandlingar. BOHEMAN, CARL H., Entomologiska Anteckningar under en resa i Södra Sverige 1851 oo. . . sid. 33. COLLIN, J. G., Anmärkningar om dödligheten hos barn i Sverige åren 1831 till och med 1845 » 1. HARTMAN, C., Anteckningar vid de Skandinaviska Växterna i LINNÉS Herbarium (Forts. från 1849) » 211. 100168145