KONGL.

VITTERHETS

HISTORIE

OCH

A NTIQU ITETS

ACADEMIENS

HANDLINGAR.

Första Delen.

STOCKHOLM,

Tryckt i Kongl. Tryckeriet,

MDCCLXXXIX.

.

-

. ' -

-

.

THE ut i iY CENTER \

Ivongl. Vitterhets Hiftorie och Antiquitets Academien lägger här under Allmänhetens ögon Förfta Tornen af fina Handlingar. Denfam- ma innehåller förft underrättelfe om Konungens Nådiga åtgärd til den i verklöshet råkade Vitterhets - Aca- demiens up! i fv ande och des arbetes framgena drift; dernäft de Stadgar, med hvilka Hans Maj: t behagat för¬ fe henne, til detta ändamåls fäkra be¬ främjande; och iluteligen de Inträdes- Tal, hvilka de Ledamöter hållit, fom af Hans Maj:t genaft blifvit utnämn¬ de til Acadeiniens förflärkning* F ram- före deiTa har likväl Academien utbett fig, och Hans Maj:t i Nåder fam- tyckt, at det Lof-Tal måtte få fit rum, fom Academiens Heders - Ledamot Herr Hof-Marfkalken och Riddaren af Kongl. Nordftjerne - Orden , Sten Abraham Piper , den 24 Jnlii 1785 offenteligen h It öfver Högftfalig * 2 Hen-

Jiennes Maj:t Drottning Lovisa Ulrica. Academien har trott fig icke värdigare kunna öpna fina nya arbeten, än genom et offer åt den Prinfeffas Minne, hvars kärlek för Vitterhet Academien har at tacka för fin förfta inrättning. Detta offer, lika få rättvift, fom inftämmande med Academiens tackfamhet, innebär til¬ lika et tyll uttryck af hennes tanke- fätt för en Nådig och Lefvande Be- fkyddare , hvars välgerningar hon njuter , utan tilftånd at uppenbart få prifa dem.

De förändringar, fom kort efter Academiens uplifvande förefallit med des Embetsmän , hafva äfven gifvit anledningar til Tal, fom här i Tornen finnas inryckte.

Inne-

Innehåll

Inledning innefattande B er ättelfen om Kong 1. Academiens uplif vande och förßa famman- trädt , fornt KONUNGENS ocA i/. E.

Herr Riks - Gre/ttf v. Höpkens

Tal vid famma tilfälle - jfozg1. i.

Kenß Academiens Statuter - 13«

Zo/ - Td/ c/x/er H. H. K. Majcßät Enke- Drottningen LOVISA ULRICA, af Hr.

Sten Abr, Piper - - 33,

Inträdes Tal af II E. Hr. Riks Rädd Baron Fuiedr. Spar re - - - - 90.

Intrcdes-Tal af Hr. Grefve C. W. v. Düben 94. Inträdes-Tal af Hr. Baron Malte Ramel 97. Secreterarens Svar - - 99.

Inträdes-Tal , om Sveriges fordna Ößerländjka Handel , i anledning af Arabifke pennin¬ gar , fundne i Svenjk jord, af Hr. Gudm. Adlerbeth - 102.

Secreterarens Svar - - - 175.

Inträdes-Tal , om Mennifkojnillets nuvarande gäsning och verkfamhet til nya uptäkter , af Hr. Bengt Ferrner - - 178.

Inträdes-Tal, innefattande ßr ödda tankar om den vißhet fom ßmes i Hiflorien , af Hr.

]ac, v. Engeström - 192.

Inträdes-Tal , om Sambandet emellan Hißorien och Medaille - vetenfkapen , famt cm den hjelpreda fom den förre af den fenare kan hemta , af Hr. A. F. Riste ll - - 224«

Inträdes - Tal, om K. Gußaf I:s vård om all¬ manna U plysningen och Undervisningen, af Hr. Jo han Murberg - - . 236»

Secreterarens Svar - - - - 276.

In-

Inträdes - Tal , om ny t fan och nödvändigheten af Lahnfka S pr ä nets bruk, aj Hr. Sam.

Ser nskiold - pag . 27g*

Inträdes -Tal, om den ogrundade beßyllhing Jom gores G other na at hajva förfört den Ro - merflia xvlU^-heten , af Hr. Carl Joh. Strand - 300.

Secreterarens Svar - - - , 3 2 4*

Hr, Nilsv. Rosen steins Tal dä han nedlade Seo eter are Enibetct - - - 397*

Hr. G UDM, AdlRRBeTHS Sväf - - 330.

H E. Hr. Riks- Rådet Grejve v. Hopkens

Tal vid nedläggandet if Direcleurs Embetet 33 0, Sccr eter drens Svdf - - - - 33^«

Inträdes Tal , om Vitter hetens och de Frid Kon- jterncs inbördes förbindelfe , af Hr. Baron Carl Fr i ed r Adelcrantz - 33 g,

Inträdes-TaL innefattande en Uplysning i Kon.

G U Si A F den J:s II for ia , aj Hr.

Uno v. T b oil - - - - 3

Secreterarens Svar - - - - 381*

Intrades * Tal . 0 'i Gr ehernes Vitterhet öch des fortplantande til andra Folkßag , af Hr.

Jon. Floder us - - - - 384.’

Secreterarens Svar - 405V

B'fknfning pä de Penningar , fom til Pris för gillade Förf ok i framed da Tajlingsämncn, af HARS KONGL MAJ:T blifvit an- jlagne , och af Des Vitterhets Hjlorie och AnticpäteisAcadcmit enligt Statuterna, utdelas 407*' Beßrifning pä den Kahpenning , hvaraj 50 Exemplar i filjver vid Acadnniens manad - teliga fammankomßer om fommären mellan närvarande Ledamoter utjkiftas - - 409.

Alt ifrån den tid Hans Kongl. Maj:t efter Des Högitfaliga Fru Moders Drott¬ ning Lovisa Ulricas dödeliga frånfäl- le , täckts åtaga lig Kongl. Vitterhets Academiens belkydd, hade Hans Kongl. Maj:t i nåder varit betänkt at gifva den¬ na inrättning et förnyadt fkick , tjenligt at förfäkra des beltand och förkofran, famt få medellt til de fednafte tider bära vittne om Drottning Lovisa LTl- rtcas och Kongl. Maj:ts egen ömhet för Vetenlkaper och Vitterhet. Kongl. Maj:ts anllälde utrikes refa och flere vigtige regerings - ärender , hafva dock förorlakat uppehåll i verkflällandet at Des höga förelatts, til des Kongl. Maj:fc om vintren 1780 fant rådrum, at genom¬ gå och öfverväga de Statuter Des Herr Fader Glorvördigit i åminnelfe Konung Adolph Friedrich för Academien vid des inrättning 1753 låtit utfärda. Deffe Statuter, egenteligen afpaffade til den lyckan Academien hade at Hyras af Hennes Maj:t Drottningen , funnos be- holva jämnkning och förbättring; med¬ len til belöningars utdelande hade med Hennes Maj:ts ) 1 Istid uphört, och Acade¬ mien faknade ända til et. rum för des Del, I. A lam-

L

2 ]

fammankomder. At på en gång afhjel- pa alla della olägenheter, täcktes Hans Kongl. Maj:t ej allenaft med egen hög hand för Academien författa nya , til- ökta och förbättrade Lagar, utan äfven utfe tilgångar til upmuntran för Aca- demiens ledamöter , til belöningar för upväxande fnillen famt andra oumgän- geliga behof, inrymma Academien et tjenligt landings - (lalle, famt fträcka fin nådiga omtanka til alt fom kunde bidraga til inrättningens anfeende och tilväxt.

Den 20 Martii 1786 eller 33 år fe¬ dan Högllfalig Konung Adolph Fre- dric låtit utfärda Academiens förda Lagar, täcktes Hans Kongl. Maj:t begib va Sig i Des Råd -Kammare, och de in pleno förfamlade Herrar Rikfens -Råd tilkännagifva Sit nådiga bellut, låta up- läla de nya Statuterne famt den Dona¬ tions Skrift Hans Kongl. Maj:t för Aca¬ demien låtit författa. Ingreflen til deffa Statuter innehåller Kongl. Maj.ts afligter, fjelfva lagarne, medlen til deras vin¬ nande , och för Academien återdår en¬ dad at genom fina arbeten vi fa lig värd et få högt belkydd lamt lemna til fam- tiden och efterkommanderne det läkra- de och värdigade prof af fin tackfamhet.

Den

[ 3 ]

Den 20 Martii 1786 eftermiddagen infunno fig på Kongl. Maj:ts nådiglie befallning de i Staden varande Leda¬ möter af Kongl. Vitterhets Academien, Hans Excellence Herr Riks- Rådet Grefve von Höpken,

Jullitiae- Cantzieren och Riddaren Herr Liljeflråhle ,

Cantzli - Rådet Herr Grefve Guftaf Fredric Gyllenborg,

Kammar- Rådet Herr af Botin, Expeditions - Secreteraren Herr Jo¬ han Elers ,

Hofmarlkalken Herr Baron Mander- llrom ,

Cantzli-Rådet Herr von Rofenflein, hvilka famlades i Galeriet en trap¬ pa up på Kongl. Slottet och federmera inträdde i Kongl. Maj:ts Cabinet eller det lå kallade Hvita Rummet , hvar- efter

Hans Kongl. Majrt

täcktes inkomma , intaga Sit ftälle få- lom Academiens Höge Refkyddare, och fedan Ledamöterne undlått befallning at fätta fig, öpna fammankomften med följande Tal.

A 2

”Min

[ 4 ]

”lVlin förda pligt vore vifferligen i dag, ”då Jag för förlla gången finner mig i ”detta vittra famhälle, at hedra min- ’ net af eder Stiftarinna , at tolka Hen¬ ries kärlek för vetenlkaper och vitter- ”het. Hennes fmak för kontier, Hennes ”frikoflighet emot dem; men det äras ”hält, då jag fotat på et oryggeligit fätt "et Samfund fom Hon lliftat. Det har Jag ”trodt fäkraft ftadfäfta i de Statuter Jag ”funnit nödigt at tillägga denna Acade- ”miens förra Lagar, och genom de pen- ”ninge tilgånger hvarmed Jag nu begåf- ”var Academien. Genom detta blifver ”Hennes verk orubbadt, och genom eder ”oförtrutna Hit , eder lärdom , eder ar- ”betfamhet blitver eder Stiftarinnas ”namn odödligt , då Hennes verk hedrar ”tiden och framtiden, uplyfer fädernes¬ landet och öfverlemnas til efterverlden. ”1 detta hopp är Jag ftyrkt då Jag finner "i edert famhälle den äldlte af edre ”Ledamöter *), med fam ma kärlek för ”vetenlkaper och vitterhet fom upeldade ”honom vid denna Academiens liiftelfe, 'gifva åt vilterheten och bokliga konlter ‘des ålderdom och gagna ännu lit fä-

dernes-

*) Herr R. R, Grefve v. Höpken.

[ 5 ]

”dernesland med fina kunfkaper, fedan ”hans ålder ej mera tillåtit honom at vid ”min fida gagna mig i rikets angelägen¬ heter med fina rådflag.”

Herr Riks -Rådet Grefve Höpken tolkade derpå Academiens underdåniga och lifliga vördnad och tackfamhet med följande Tal.

Stormägtigfte Allernådigfte Konung.

-A t vid denna högtidlighet och då ’’Eders Kongl. Maj:t har behagat uplif- s’va denna Academien och återkalla hen- 5;ne til fit förra väfende , mig åligger at s’uti hennes namn föra ordet, tyckes väl ’’vara enligit med det flället jag tilföre- s,ne här innehaft, och Eders Kongl. s’Maj:t för mig än vidare haft den na¬ hen at utmärka; men mindre öfverens- ”(tämmande med mina år , fom fordra ,:hvad jag nu mera ej kan äga och måt- ”teligen i alla tider ägt, nemligen den ”eld och finnes-flyrka fom Academien, ”på denna ftunden i fynnerhet , har hull rätt af mig fa fom des Taleman ”at äfka och förvänta.”

A 3

»'Och

[ 6 3

”Och i fanning , huru mångfaldiga ’flora ämnen föreflälla fig icke för up- ”märkfamhet och vältalighet , antingen ”man påminner fig förra tider då Högft- ”lalig Hennes Kongl. Maj:t ledfagade , ”underflödde , upmuntrade detta fam- ”fund med fin kärlek för vitterhet och 'fria konfler, med fit flora efterdöme och fin ädelmodiga gifmildhet , eller nu ”då Eders Kongl. Maj:t med fit maka- ”löfa fnille öpnat för Academien , uti ’förbättrade lagar, mera utrymme , vid- ”flräcktare utfigt, flörre fullkomlighet, ”allmännare nytta, än man i början dri- ”flade påtänka eller trodde med fram- ”gång fullfölja kunna,”

”Mennifkors anläggningar gå ftun- ”dom fäkrafl då de följa naturens lång- famhet; men en fkapelfe- anda framter ”fig änteligen, gifver mera lif, varme ”och fördubblad drift åt hennes höga ”verkningar, Böjelfen äger hon, men ”konlien at nyttja den är fnillets egen¬ skap, kan ock aldrig bättre användas an til menmfkoflägtets uplysning och ”föi bättring.”

”Vi och våre förfäder hafva den iänglle tiden af detta rikets varelfe er¬ farit orlog och flrid, ömfom med fi¬ xender ,

[ 7 ]

”ender, ömfom med ofs fjelfve. Un- '’der delfa oroligheter hafva alfvarfam- 'ma djupfinniga vetenfkaper , fafom min- ”dre ömtålige någorlunda bärgat fig ; men ’’den rätta vältaligheten , den rena och ”goda fmaken . och än mera de fina ”känflor hafva icke vunnit märkelig ”framgång. Deffe fordra en lugnare him- ”mel, och likna de plantor, lom under ”väderlekens mildhet trifvas, under des ilränghet åter förvifna och borttorkas.”

”Grekerne, under deras blida och ”fiffiga luftkrets , hafva upammat Ro- ”marne , och bägge tillika gjort famma ”tjenfl åt nuvarande odlade folkflag, ”h varigenom de nyare fpråk erhållit en ”ftyrka , en behaglighet, en böjelighet, ”hvilka af deras förfta vilda art man ”ej förvänta kunnat, ehuru de någon tid , ”i brill af egna uttryck, målte med ”fremmande och länte ord upfpädas, ”upfrilkas och hjelpas.”

”Man gör fä k rail: då man förnäm- ”ligall följer de gamle gode fcribenter, ”då man lärer at tänka väl och redigt, ”at uttrycka fina tankar med fika tyd- ”lighet, med anftändighet och värdighet, ’undvika olika fkriflätt uti lamma äm- ”ne, obehöriga infallen och liknelfer.

A 4 ”Med

[ 8 1

Med et ord, känna naturen af laken ”hvarom man fkrifver, känna fpråket ”hvarpå man fkrifver.”

”En arman befkaffenhet är med gam-

. o

ia minnesmärken, gamla eller nyare ,?mynt, med mera. Delle hafva fina ”lagar, och böra idkas lika med andre Oregelbundne vetenfkaper, dock efter de- ?uas olika natur. Men huru angelägen ’’är icke den kunfkapen at leta fig fram ”til förra tiders händelfer; huru nödig ”til finnebilders och påfkrifters förlat- ”tande P Konflen gömmer fig der undan ”och lyfer derigenom än mera, hög tan- ”ka och mening målas uti betydeliga ”drag och är allenah fparfam på uttryck.”

’’Intagen af den vidllräckta utfigt ”förevarande lagar utflaka, har jag nä han ’’glömt mit ämne. Mig åligger icke at 'uplyfa de grunder defie lagar äro byg¬ gde på; de uplyfa fig fjeltva: fnarare at ’’inför Eders Kongl. Maj:t ådagalägga ”vår finnesrörelfe vid detta ti 1 fä 1 let , ’ådagalägga vår odödliga vördnad, vår "underdåniga tackfamhet för den om- ”forg Eders Kongl. Maj:t uti Sin vishet ”med denna inrättningen beLygat för ”Svenfka folkets än vidare upodling och ”förbättring; en vördnad cj infkränkt

”mom

t 9 ]

»’inom detta famfund allena, ej inom ri- ’skets gränfor , ej inom de medlelvandes skörta lifstid. Jag (kulle nu gerna ön- ?>fka kunna tala med iamma frihet och ?mtan mifstanka af (mickran. Eders

?JKongl. Maj:t vil häldre förtjena än af- ”hora de billigalle loford. Hjertat är ”varmt, men köld och flöhet uti tan- ”kar och uttryck , fom åldren vidlåda , ”neka mig ock nu med liflighet och

”dyrka utföra få dort ämne värdigt.”

Hans Kongl. Maj:t behagade i nå¬ der til Academien öfverlemna de Statu¬ ter hvilka Hans Kongl. Maj:t för Aca¬ demien under detta dato i nåder beha¬ gat utfärda, och fom funnos innefiutne i famma band med dem des Glorvör- digde Herr Fader Högdfåhg Konung

Adolph Friedr ic h på lamma dag för 33 år ledan förefkrifvit Academien til cf- terlefnad. De nye Statuter blefvo på nådig befallning af Secreteraren uplähe.

Den Donations - Ikrift , hvarigenom Kongl. Maj:t fadllält Academiens til- gångar , blef likaledes af Secreteraren upläd; hvarefter Hans Kongl. Maj:t fjelf täcktes lemna Academien underrättelfe gm den dut Kongl. Maj: t for den fam- A 5 ma

[ io ]

ma uprättat , famt tilkännagifva det Kongl. Maj:t inrymt Academien den få kallade Rundelen i Gamla Slottet til des enlkildta och offenteliga fammankomfter.

Hans Kongl. Maj:t täcktes i nåder förklara, at då den i Academiens forfte lagar utvifade, men aldrig verkftälte fördelning af Academiens Ledamöter i Honoraire, Arbetande och Utländfke, nu mera genom Kongl. Maj;ts egna Statu¬ ter bhfvit faftftäld och til ht antal ut- ftakad, hade Hans Kongl. Maj:t bland Academiens nuvarande Ledamöter ut- nämt följande at fafom Honoraire anfes :

Hans Excellence Herr Riks - Rådet Grefve Höpken ,

Hans Excellence Herr Riks - Rådet Grefve Scheffer ,

Herr Préfidenten Friherre Leyonhuf- vud ,

Herr Cantzli-Rådet Grefve Gyllenborg,

Herr Hofmarfkalken Sten Abraham Piper ,

Herr Envoyén Baron Schultz von Afcheraden ;

Såfom Arbetande åter :

Herr Cantzli- Rådet Lagerbring,

Herr Juflitias - Cantzleren Liljeftråhle ,

Herr Kammar- Rådet af Botin,

Herr

r n ]

Herr Expeditions - Secreteraren Elers,

Herr Hofmarlkalken Friherre Mander- ftrörn ,

Herr Cantzli - Rådet Schönberg,

Herr Profefloren Melanderhjelm ,

Academiens Secreterare Herr Cantzli- Rådet Rofenfiein ;

Men fom Lagarne utfätta de Honoraire Le¬ damöters antal til fjorton hade Hans Kongl. Maj:t behagat föröka dem med fex nye :

Hans Excellence Herr Riks-Rådet och Gouverneuren för Hans Kongl. Hög¬ het Kron-Prinfen Friherre Frednc Sparre ,

Herr Préfidenten Grefve Düben,

Herr Hof- Cantzieren Baron Ramel,

Herr Öfver - Intendenten Baron Adel¬ crantz ,

Herr Bilköpen i Linköping Doctor v. Troil ,

Herr Cantzli - Rådet Friherre Guflaf Ribbing ;

famt updraga Academien at på det fatt Lagarne utüakat, genom val upfyi- la de tvänne återftående rum.

Til Arbetande Ledamöter hade Hans Kongl. Maj:t utnämt:

Herr Cantzli - Rådet Ferrner,

Herr

t 12 ]

Herr Cantzli - Rådet Jacob v. Enge- ftröm ,

Herr Expeditions - Secreteraren Sern- fchöld ,

Herr Expéditions-Secreteraren Strand , Herr Expéditions-Secreteraren Adler- beth.

Herr Profefloren i Upfala Floderus, Herr Profefloren Lidén,

Herr Kongl. Bibliothecarien Riftell, Herr Reétoren vid Stockholms Stor- Schola Murberg ;

De trenne återftående rum fkulle ge¬ nom val tilfättas och til de nu af Kongl. Maj:t utnämde Honoraire och Arbetan¬ de Ledamöter borde kallelfe - bref efter förra vanligheten afgå.

Til Utländfke Ledamöter hade Hans Kongl. Maj:t utnämt:

Cardinalen de Bernis,

Hertigen af Nivernois ,

Kongl. Preu fi fke Stats - Miniftern Ba¬ ron v. Hertzberg ,

Kongl. Danlke Kamarherren Suhm, Profeflbr Pallas i Petersburg; rnen förbehölt Sig i nåder at framdeles förklara Des nådiga vilja i anfeende til de femton ännu återftående rummen.

- - STA-

STATUTER.

for

Konsol. Vitterhets Hiftorie och Anti quit its Academun .

V, GUSTAF med Guds Nåde *

Sveriges, Göthes och Vendes Konung &c. &c. &c. Arfvinge til Norrige famt Hertig til Schlefsvig, Hollflein &c. &c. Göre veterligt, at fom Vi från Vår ung¬ dom altid älfkat och fkyddat Lärdom och Vitterhet, famt anfe för en af Vå- re mätt hedrande omforger at dem på alt f ätt befrämja, halve Vi ock fä flat Vår upmärkfamhet på de inrättningar fom redan äro fliftade, eller kunna (lif¬ tas hädanefter, til utvidgande af Lär¬ dom och Vitterhet famt det fom tje- nar til uplyfning i Fäderneslandets Hi- flor ia , Minnesmärkens bibehållande, famt alt fom länder til fådane flycken; Så hafve Vi ock funnit med nöje et

Sam-

[ H ]

Samfund vara inrättadt, til defla ända¬ måls vinnande , af Vår Högflälfkeliga Saliga Fru Moder, famt af Vår Fader och Företrädare, Glorvördigft i åmin- nelfe, under den 20 Mars 1753 fladfä- Itadt och bekräftadt, under namn af Vitterhets ^cademie, hvilken af Hen¬ nes Mar.ts egna medel underhållits, och föijaktehgen efter Hennes Maj:ts döde- lita frånfälle faknat des höglta ftöd , faint för framtiden ej kunnat bibehållas, om ej det af Ofs med någon fäker Fond blifver förfedt ; Vi hafve derföre få af Egen böjelfe, fom af vördnad för Vår Moders Minne, tagit denna Academic under Vårt befkydd ; men på det at denne lnflicktelfe må för altid hafva bellånd, famt bära för efterkommande vittne om Drottning Lovisa Ulricas och Vår kärlek för Lärdom, hafve Vi velat på et oryggeligt fätt fälla denna Academies Lagar, Skyldigheter, famt Förmoner , och fordenfkul låtit Ofs fö¬ re lä fa de Lagar, fom vid des Inflick- telfe henne biifvit förefkrefne. Vi haf¬ ve funnit dem nödvändigt tarfva jemn- krung, dels for det de varit egenteligen lämpade på Hennes Högltfalig Maj:ts Perlon , dels for det de äro mindre ut¬ förde

[ >5 ]

förde och fordrande tilläggningar , h vil¬ ket redan af Vår Högftfalige iader Ko¬ nung Adolph Friedrich förelågs i In- greifen til des Stadgar: Altfå och i kraft af detta Vår Nådiglte Faders förbehåll famt den magt och myndighet Han Sig förbehållit, och Ofs är efter Hans död fom Des Efterträdare af Honom lem- nad , vele Vi härmed ftadga til oförän¬ derlig efterlefnad , fom följer :

1.

Vi vele at denna Academie hä¬ danefter fom hittils fkal bära namn af Vitterhets Academie , men fom Hifto- nen , Antiquiteter , Infcriptioner och Medailler blifva föremål för ferfkilte Arbeten , vele Vi at deffe Lärdoms- grenar fkola intagas i des namn , och at hädanefter hon fkal kallas Vitter¬ hets , Hiftorie och Antiquitets Aca¬ demie.

2. §.

Hifloriens , Antiquiteters utforfkan- de , Medaillers och Infcnptioners utty¬ dande , upfinnande famt författande, lå på Svenfka fpråket, fom på Latin, Gre-

kilka „

C 16 ]

kifka , Franfyfka och Italienfka, äro denna Academiens göromål.

3- §•

Latin , Franfyfkan och de öfrige Lärda Språkens odlande och kännedom blifver dertöre nödvändig til de under- lökningar , lom äro Academiens förnäm- fla Arbete , famt at genom dem Oad- ga fmaken blifver ock et för Acade- mien värdigt föremål.

Hvarje af de Arbetande Ledamöter åligger at hvart år ingifva Afhandlingar eller Förfok uti Antiquiteter, få Svenfke, fom Grekifke, Romerlke eller Egypti- fke , uti Hiltorien, uti Medailler, eller dylike Lärde faker, fom utgöra Acade¬ miens föremål. Delle Skrifter Ikola va¬ ra inlemnade til Secreteraren fi fl i Outet af Junii månad , på det han kan på den llora förlamlingsdagen , den 24 , dem nämna i den offenteliga Sammankom- Hen. De Honoraire Ledamöter famt de Fremmande äro ej underkaOade denna Ikyldighet, men dereft de vilja inlem- na några Skrifter, Ikola de äfven fom

de

[ »7 ]

de Arbetande Ledamöternes intagas uti Academiens Handlingar.

5* §•

Academien kommer at underhålla brefvexling med frånvarande Lärde, fa inrikes viftande i Rikets Provincer, fom utländike och fremmande , öfver alla de ämnen fom äro förefkrefne , på det hon kan genafl blifva underrät¬ tad om hvad fom tildrager fig i detta delar i fremmande Länder, fom kan förtjena des upmärkfarnhet , eller nya och fällfama uptäkter , fom i Antiqui- teten och Fäderneslandets Hittoria kun¬ na göras , och bör framdeles Acade¬ mien , i de Val lom hon efter fina af- lidande Ledamöter kommer at förrätta, al bade inländlke och utländike Leda¬ möter , at göra et Hort affeende på de Lärde, fom med henne fört, med mä¬ tta noggranhet och flit, en fådan bref¬ vexling.

6 §.

Henna utrikes brefvexling föres af Academiens Secreterare , eller någon af Academiens Ledamöter, fom ferfkilt blif- ver någon del derar anförtrodd , och H£L« I. B kom-

C 18 ]

komma brefven at hvarje Samlingsdag upläfas, famt fvaren i Academien up- fättas och rättas.

7* §•

Academien åligger at författa en full- ftändig Medaille - Hiltoria öfver de för- nämlta Händelfer, fom utmärka Fäder¬ neslandets Häfder, ifrån Monarchiens början til Konung Adolph Friedrichs död, utlöka Emblémer för Medailler- ne, Infcriptioner lämpelige til hvar hän¬ delfe , och uplyfa defra Mynt med tjen- liga Hiftorifka Befkrifningar , författade på prydelig Svenlka, Latin och Fran- fylka.

8. §.

Academien åligger ock at författa en fullltändig Belkrifning på de Mynt, Medailler, lkurne Stenar, få nya lom gamla, Antiquiteter , Monumenter fom nnnas i Sverige , vare fig i Konungens eller Academiernes förvar , med dertil lämpelige anmärkningar och utläggnin¬ gar.

9* §•

Som til at rätt utföra fådant ar¬ bete fordras en grundelig kännedom af

La-

C ‘9 3

Latinfka och Grekifka Antiquiteterne och deffe fpråks Au&orer, lå åligger Academiens Ledamöter at fyflofätta fig med alt fom hörer til denna del af Lärdom.

10. §.

Om något Samhälle , eller någon enfkilt Medborgare, anmodade Acade* mien at upgifva för något ferlkilt tii- fälle några Infcriptioner , vare fig til Skå¬ depenningar eller at riftas på något Min¬ nesmärke, eller Devifer, åligger det Aca- demien at villfara des begäran, och up¬ gifva efter önfkan den begärte Devifen eller Infcriptionen, på Svenfka eller det fpråk fom äfkas, och deruti fätta fam- ma noggranhet och omforg, fom i des öfriga Arbeten.

ii. §.

Utom deffa Arbeten , fom Acade- mien enhälligt kommer at förvalta, fa åligger hvarje Arbetande Ledamot af Academien , at välja någon ferfkilt gren af deffa Lärdomsyrken til fit enfkilta fludium, och kommer han at perfonli- gen eller frånvarande meddela Acade¬ mien fit arbete, at rikta des Ledamö- B a ter

C 20 ]

ter med frukten af des lärdom , och njuta fjelf uplyfningar af de anmärk¬ ningar Academiens Ledamöter kunna deröfver göra.

12. ^

Deffa Skrifter (kola förvaras vid Aca¬ demiens Protocoll af Secreteraren , och få ej af honom öfverlemnas til någon af Academiens Ledamöter, at utur Aca¬ demiens Samlingsrum hem til hg föra , men bör det vara hvarje Ledamot til¬ låtit at dem i Academiens rum igenom- läla, och deröfver författa fina påmin- neifer famt dem til Academiens Proto¬ col! ingifva; dock tillåtes dem ej at taga någon affkrift af berörde Skrift, fom vid des inlemnande genaft inproto- colleras, och utfältes Titulen, förda ra¬ den af Skriftens början , antalet af h- dor och filta raden af ilutet , famt ge¬ nomdrages med Academiens mindre Secret, på det intet blad må bort- komma.

*3- S-

Academiens Handlingar utgifvas af trycket hvart annat eller minlt hvart tredje år. De innehålla förit alla uti

of va a-

[ 21 J

©fvanftående upräknade Skrifter,

fedan de Arbeten fom vunnit Prifet , derefter Inträdes Tal hållne af Acade- miens Ledamöter, och lluteligen alled- fie Ledamöters Lefvernes belknfmngaiv

14.

Alla öfverläggningar böra fke med den anltändighet , det fog och den höt- lighet , fom anflår et få vittert famqväm, och då något tvifteämne upkommer, böra fkälen mot och med utföras med den fogelighet fom endaft kan bidraga til gemenfam uplyfning, och med den aktning fom hvar och en fig enfkildt är ikyldig och fom äfkas af vördnad för det Rum der Academien är famlad.

15. §.

Academien fammankommer hvarje vecka minff en gång , och bör hvarje famling åtminfloue vara i tvänne timar.

16.

Academien är famlad från den 1 November til den 1 Julii hvarje år; de öfrige månader taga Academiens Leda¬ möter fina ferier, undantagande den 24 Julii , Hennes Mai:t Enke- Drottningens

B 3 Fö-

C *2 ]

Födelfe -Dag, då enligt Con ft i tu tioner- nes ii. Cap. 3. §. Academien fkal fira fin Infticktelfe Dag, men den öfrige ferie- tiden komma endaft de i Stock¬ holm viftande Ledamöter at famlas Ons¬ dagen fom är näft fore eller nä ft efter den 15 i hvarje månad, at emottaga de Bref och Skrifter fom kunnat inkomma och låta dem behörigt inprotocollera, famt då de äro Sju til antalet, Secrete- raren inberäknad, öfverväga de äm¬ nen fom kunna vara då lämpelige til deras fkärikådande.

17.

Och til en upmuntran at under fe- rierne fammankomma, {kola vid hvarje här ofvan ftadfäftade Samlingsdag om fommaren, 50 Silfver Jettoner , med Academiens devife präglade , til de när¬ varande Ledamöterne utdelas.

18.

Vid alla detta Arbetens förfärdigan¬ de åligger det Academien at noga taga i akt, at dem författa i korta, flarka och klara ordafätt, med all den renhet och prydelighet , fom fpråket på hvil- ket de författas medgifver.

C 23 ]

*9- S-

Utom defle arbeten fom enlkildttil- höra Academiens omforg , inlücktas för upmuntran af Lärdom och Vitterhet fyra Tailings- Prifer , hvilka Academien årligen kommer at utdela åt dem , fom bäd upfylt Academiens väntan , famt fyra mindre Pnfer eller Acceflit för dem, fom närmad til det dora vunnit Academiens bifall.

20.

Defle fyra täflings- ämnen fkola hä¬ danefter och evärdehgen bedå, i et Hi- florifkt ämne, i et ämne i Antiquiteter- ne, i et ämne för Infcriptioner eller Devifer, famt i en afhandling på Fran- fyfka, Latin eller Grekifka af något Väl¬ talighets, Philofophilkt eller Poetifkt äm¬ ne , fom på Vers eller Profe efter Aca¬ demiens begäran utftakas.

21.

Vi hafve anflagit för altid och orub- badt til årliga Prifer, tvänne Guld- medailler af 2 6 Ducaters vigt hvarde- ra , för det Hidorilka och Fremmande och Lärda Språkens ämne : en mindre B 4 Me-

C 24 ]

Medaille af Guld af 15 Ducater för Antiquitets ämnet, och en af 12 Duca¬ ter for Deviler och Infcriptioner , och fyra dylika af Silfver for Acceffit.

22.

DefTe Prifer fkola årligen utdelas på den 20 Mars, då Academien håller iin förfta årliga Sammankomft, och på lamma dag Ikola kungöras de Täflings- ämnen Academien utlatt til följande året, h vilket genalt kungöres 1 Sven- fka Tidningarne och meddelas med Cantzlie - Collegium , at de blifva i Ut¬ rikes Tidningarne kungjorde»

23. 5*

Tä flings - ämnen i hvar och en fer- fkildt gren , föreflås och öfvervägas i Aca¬ demien få fnart at den kan faltltälla tre för hvar Pris, hvilka de upgifva til deras Belkyddares ftadfäftande , fom väl¬ jer et af de tre.

24. §.

Academien håller tvänne dagar om året offentelig Sammankomd, den ena at fira fin Höga Stiftarinnas Drottning Lovisa. Ulricas Födelfe-Dag, den 24

Julii»

t 25 3

Julii, då enligt ConPtitutionernes 2. Cap. 3. en af Ledamöterne tolkar , i fle¬ ra eller få ord, på bundit eller obun¬ dit Tal, i et af de Tre Academien hélgade Språk, Academiens erkänfla för des ftiftelfe. Sedan upläfer någon af Ledamöterne någon af dem författad Afhandling eller ock et dycke af Aca¬ demiens Arbeten.

Den andra offenteliga Sammankom» ilen hålles den 20 Mars, då Acade» miens Conflitutioner 1753 blifvit af Ko» nung Adolph Friedrich utfärdade, och des fanfkyldiga ordning och bibe¬ hållande ffadfäflad af Konung Gustaf III. på (amma dag 1786 igenom deda Statuter. På denna dagen , fedan Prse» fes förklarat hvad Skrift vunnit Prifet, upläfes den offenteligen , och dens namn iom det vunnit förkunnas; och är han fjelf tilftädes framföres han til den för¬ näm de af de Honoraire Ledamöter, at af hans hand emottaga den Medaille fom honom blifvit tildömd; men fkulle han ej vara närvarande, tildälles den Academiens Secreterare, at honom den öfverftyra. Sedan Prife- Skrifterne få- lunda blifvit upläfle och deras namn fom dem författat kungjorde, nämner B 5 Frve-

-t 26 3

Praefes deras namn fom vunnit Acces- (it; och fkulle någon af deflfa Skrifter finnas vara fa väl författad , at den när- maft nalkades den fom vunnit Prifet, kan den ock upläfas. Sedan detta är förrättadt, om tiden det tillåter, kan nå¬ got af Academiens Arbete eller någon lerlkildt af Academiens Ledamöter för¬ fattad Afhandling upläfas.

25. §.

Som 6. Cap. 1. §. af Conftitutio* nerne ftadgar, at Academien fkal beflå af Honoraire , Lärde och Arbetande, men ej utllakar antalet, fa fkal hädan¬ efter och altid Academien bellå af Fem¬ tio Ledamöter, nemligen. Fjorton Ho- noraire, Tjugu Arbetande, och Sexton Utländfke Lärde.

26.

De Fjorton Honoraire Ledamöter väljas bland de Herrar och Män, fom förena kärlek för Lärdom med Inlig- ter , men hvars Embeten och Kall ej tillåta dem at få trägit följa Academiens Sammankomfler , fom arbetet fordrar. Deffe Fjorton fkola fitta främfl näfl Em* betsmännen, och komma Riklens Råd

t 27 ]

och Herrar at emellan fig i akt taga den ordning fom de i Riket hafva, men de öfrige Ledamöter den deras ålder uti Academien dem gifver.

27. §.

De Tjugu Arbetande Ledamöter väl¬ jas bland fådane Män, fom med en grun- delig lärdom förena god fmak , och fom dels genom Arbeten gjort fig i den Lärda verlden kände , dels igenom in- gifna Arbeten och ofta vundne Prifer gjort fig til Academiens åtanka förtjente.

Defle i akt taga emellan fig deras ålder i Academien: (kulle nu fa nända, at tvänne ledigheter på en gång i Aca¬ demien fig yppade, och på en och fam- ma dag med nya Ledamöter åter up- fyldes, då taga de fina fäten efter den ordning deras Företrädare i akt tagit.

c8.

De Sexton Utländlke Ledamöter väl¬ jas bland de Män, fom dels gjort fig et flört namn genom deras Skrifter och Lärdom , dels ock bland fådane Män , fom genom en långvarig och gagnelig brefväxling med Academien gjort fig til denna heder förtjente.

»9.

[ 28 ]

29. §.

Valet til nya Ledamöter kungöres fjorton dagar förut i alla allmänna Pap¬ per, och komma Academiens Ledamö¬ ter at til Secreteraren öfverlemna , i lyckta fedlar, namnen af dem lom de ärna förellå til omröftning: deffe fed¬ lar, med hvar Ledamots underfkrift, upbärer Secreteraren til Konungen , at inhemta Des lof för dem at komma un¬ der omröllning , och då Konungen låtit författa en lifta, hvilken Konungen med Sin Hand undertecknar , upläfer Secre¬ teraren den för Academien valdagen * famt låter den ligga på bordet under valet. Och bör minft för en ledighet vara tvänne namn på denna lifta.

3°.

Detta val fker med lyckta fedlar * men kan ej väljas på någon annan , än på dem hvars namn flå på den af Ko¬ nungen undertecknade liftan. Skulle det få hända, at det fants någon fedei med andras namn än de löm ftå på förefagde lifta och om hvilka omröftas , blifver den ogill anfedd , och räknas den röften til den iom fått de mälta röfterne. Skulle rölterne blifva lika ,

då

I 29 ]

då ballote ras med fvarta och hvita ku¬ lor för de bägge fom hafva lika röfter, och blifvcr den vald fom fått de mäfta hvita kulorne.

3 *• §•

Ordningen af de Tre Claflerne fom förefkrefne äro blifver aldrig blandad, utan måfte en Honoraire Ledamot väl¬ jas efter en Honoraire, en Arbetande efter en Arbetande och en Utländfk ef¬ ter en Utländfk.

32. §.

Skulle Academien finna nödigt at lemna et eller flere rum lediga af den Honoraire och Utländlke Claflén, få ftån~ de det dem fritt; men af den Arbetan¬ de fkal det genalt , efter högft en må¬ nads tid återbefättas.

33- §*

Academien väljer hvart halft år, nemligen den 2 Januarii och den 2 Junii, (in Préfident och Vice Préfident, hvd* ka (kola tagas , den ena af den Hono- raira Claffen, den andra af den Arbe¬ tande, och då de efter piuraliteten äro valde, draga de lott med en rod och

hvit

t 30 ]

hvit kula, då den hvita betecknar Prae- fes och den röda Vice Praefes.

34- §•

Academien har en Secreterare fom är Ledamot och räknas bland de Ar- betandes antal, hvilken Konungen al¬ lena utnämner, emedan utom Academi- ens Arbeten honom blifver anförtrodt de Mynt och Antiquiteter , fom förva¬ rats i Antiquitets-Collegio, och fom nu lemnas i Academiens vård. Til hans biträde antages en Amanuens, af Ko¬ nungen , fom ej behöfver , men kan va¬ ra Academiens Ledamot. Deffe bägge Tjenftemän fkola undfå Lön efter den Stat och Donations lydelfe med hvil¬ ken Konungen begåfvar Academien.

35- §•

Secreteraren förer pennan, och (tun- dom ordet, då Praefes eller Vice Praefes äro frånvarande, enligit hvad 5. Cap. 2. §. af Conftitutionerne förmår.

36. §.

På det Academiens angelägenheter de (lo mera kunna befrämjas , och til et teckn af det fynnerliga hägn med hvil-

ket

[ 3* ]

ket Konungen vil dem omfatta , äger Secreteraren hos Konungen föredraga Academiens angelägenheter, och anmä¬ ler lig dertil hos den Vakthafvande Öf- verfte Kammarjunkaren , at undfå den tima Konungen vil utfätta til Acade¬ miens ärenders föredragning ; och äro Stats - Expeditionerne pliktige, at genaft expediera och utfärda de Refolutioner fom Konungen beflutit, då Secreteraren dem til Stats - Expeditionerne öfverlem- nar förledde med Konungens egenhän¬ diga pålkrift.

37- §•

Academien fkal nyttja tvänne Se¬ cret, et mindre och et ftörre, på hvil- ket är ftuckit den Sinnebild Drottning Lovisa Ulrica faflflält för Academien: med des Devife, Certamen Literar. Co NSTiTUTUM , och ikring läfes: Vit¬ terhets , His torie och Antiquitets Academiens Sigill, Insticktad af D ROTTNiNG Lovisa Ulrica MDCCL1IL Stadfästad af Gustaf III. MDCCLXXXVL

38. §.

Detta Secret förvaras, af Vice Prae- fes det ftörre, och af Prasfes det min¬ dre ,

[ 32 ]

dre , fom tjenar at fattas på de Skrifter fom den 12, fladgar ora,

39* i

Det flora Secretet brukas til de Di¬ plomer, fom utfärdas för de Utländfke Ledamöter , och på fådane After , der Acaderniens Ouittence för penningar el¬ ler andra inkomfler fordras.

Til yttermera vifTo hafve Vi detta med Vår Egen hand underfkrifvit och med Vårt Stora Konungfliga Sigill be¬ kräfta låtit. Stockholms Slott den 20 Mars 1786.

GUSTAF.

E. Schröderheim.

LOF - TAL

of ver

Högßfalig Hennnes Kongl. Maj:t Enke - Drottningen

LOVISA ULRICA-,

Hållit den 24 Julii År 1786

Uti Kongl. Vitterhets Hiflorie och Antiquitets

Academien ,

Af

STEN ABRAHAM PIPER ,

Höf Marfkalk hos Hennes Kongl. Maj:t Enke- Drottningen^ Riddare af Kongl. Nordltjerne -Ordon.

Magnum iter atcendo , fed dat mlhi gloria yirtt «

Propert.

Mine Herrar.

v

V lttcrhetens förluft vid Kongl. Perfo- hers afgång har i alla tider icke varit lika ömande. Öm hon vid lådaua tiifällen Hel. I. C ofta

C 34 3

ofta tolkat allmän faknad, har hon dock på olika fatt känt fin egen. Ofta har äfven fmikret aftvungit henne Lof-qvä- den, fom framtiden återkallat; och der- eif mi Ilningen någon gång varit lanfkyl- dig , har hon fällan vid foten af konunga- flolen fått fälla fina tårar. Hvad uppå denna dagen förevigar Academien är at med rena och flödande känflor inför Kongl. Maj:t f j elf betyga en forg , lom til lin art äfven icke afitämmer ifrån Konunga-hufets egen-, då hon nu uti ht och Svenfka Vitterhetens namn begår åminnelfen ef en huld Mor.

Med detta ordet vore ock utfagt hvad Academien innerligen känner, hvad hon gerna uttrycka ville: och framtiden, til hvars åfyn Academien upträder, har al¬ laredan helgat deflä känflor. Framtiden har ock til feklers längd antecknat Acade- miens Stiftarinna, och fig til fullo åta¬ git et verk, fom Academien väl på det ömafte åligger, men af des begängelfer allena icke åftadkommas kan.

Vore forg, vore affaknad det enda, hvarmed detta verk fullbordades, våga¬ de jag täfla om det rum, der jag nu uti underdånig åtlydnad endaft bör föka min ära. Mm ofkicklighet hade blif-

C 35 ]

Vit otilfpord, när med veder fakel fe af’ mig fjelf jag kunnat göra offer af alt annat än af erkänfla vid hörnet af den högtidliga eld , fom Academien i dag til min Höga Välgörarinnas minne tän¬ da vil.

LOVISA ULRICA, Kongl. PrinfefTa af Preuden, föddes den 24 Julii år 1720: en tidpunkt, fom för Sverige allena af fredens återkomfl i Norden kunnat för lyckofam aides, derelt uti denna Prin- feffas födelfe en fäll hot af ännu ypper¬ ligare art icke legat förborgad , jag menar Thronföljden, fom nu gläder detta Riket. Af hennes tvänne namn var det lena¬ re det, hvarmed hon inom fit höga hus oftalf nämdes ; och detta namnet var vedermäle af det fadderfkap, hvartil Sveriges dåvarande Drottning Ulrica Eleonora blifvit korad. Efter freden och den regements- hvälfning , fom i Sverige med irdkränktare magt på thro¬ nen upfatte den Caffellke Arf-Prinfen, voro Svenfke och Preusfifke Hofven til närmare förftånd med h varannan inträd¬ de. I fådan (fällning var det fom HögiU bemälta Drottning , med affigter, hvilka

C 2 hon

[ 35 ]

hon formodehtren haft fig och fin Ge* mål forbehållne , lät hos Prcusfifka Flof- vet förmärka lin hog , at til Sverige få den unga Prinfeffan öfverfänd, hvars ladder hon varit. — Men ärendet ftad- nade vid tilbud å ena, vid hörliga fvar å andra fidan. Sveriges öden borde mog¬ na. Stater, likafom enfkilta perforier, omföras icke fällan ifrån narmalte fpår af fällhet til urmåla rymder och afilånd. Stunden är forlt efter en mängd af hän- delfer beramad då lyckoikiftet infalla (kal.

Preusfifka Monarkien , hvars flea- pel Te hade kollat flera års vådeliga krig, ägde då uti vår Prinfeflas Herr Far, Konung Fredric Wilhelm den förlle , et hufvud utfedt at bereda igenom vak¬ fa m förvaltning, igenom otröttad hog för anfeendet af fin krigshär, och gran- laga värd om fredens behänd , den äre- fulla väg, på hvilken hans llore efter¬ trädare upvandrar til odödligheten. Prin- fellans Fru Mor var Drottning Sophia Dorothea, Kongl. Engellk Prmfcffa af Chur-Furflliga Braunfchveig - Lüneburg- fka Hufet. Den omvårdnad, hvarmed denna uplyfla Drottning fölgde de Kongl. Barnens upioflran, har berett flera län¬ ders

[ 37 ]

ders lycka , famt gjort des ålderdom lyv fände och ärefull.

Framför andra fyntes Preusfifke Hof- vet denna tiden mindre af den prakt, hvaruti Majellätet , flundom med Per- fonens mifshag , nödgas vila fig, än af den oförändrade sång, fom Regentens lynne ger åt riksförvaltningen. Hvad med ordning i fåmhället och med krigs- väfendet icke flod i omedelbarligt fam- manhang fädant hänflältes , om icke ibland biverk , åtmjnftone til den clafs af göromål , fom medgaf mindre idke-. fam befattning. I et land af få Sparta- nifkt utfeende blef likväl et nytt Athen upreft igenom Drottningens fmak för lärdom och vetenfkaper. Deffa ägde jemte vitterhet och fria kontier allare¬ dan Thronföljarens oinfkränkta behag.

Et fnille af de få, med hvilka naturen fp ar famt utmärker tidfkiften , var nu lik en ovanlig lljerna vidt upftigen på vitterhetens himmel. Kännare åf fådan art , fom de, hvilka nu påkallade hans befök til Berlin, borde vifférligen åtly- das. Voltaire kom : och räknade med Ikäl ifrån denna (lunden det vittra och philofophifka förtroende börjadt, hvartil han federmera ägde den lyckan at med

C 3 flera.

[ S8 ]

flera af Europas högtbefutna inlåtas. Ibland dem intager vår ti lväxande Prin- fefla et rum, fom efter några års om¬ lopp får af Svenfka Thronen fin fulla glänts. Af hennes aktning för Voltaire gifver denna Academien vitsord , ibland hvilkens utländfka Ledamöter han af des Stiftarinna uptogs. Voltaires vörd¬ nad för Svenfka Konunga-Hulet är ock för efterverlden nogfamt bevarad.

Men vigtigare upträden förellå, til hvilka den unga Prinfeflåns dagar fram- fkrida. Det tilhörer Häfdateknaren at med noggranhet infamla den rika fkörd , fom i dem förvarad ligger. Vid åmin- nelfen af fm Stiftarinnas öden fäller Academien förnämligall fin upmärkfam- het på det flrålande ljus af fjäla-egen- fkaper , fom henne omgifver. Al in¬ tet i verlden kan ock Academiens af- faknad mera rättfärdigas, af inga vär¬ digare betraktelfer lättas.

Romerfke Kejfarens och Preusfifke Konungens död öpnade nu de fkiften fom, af den förfinämde i lifstiden befa¬ rade, tör hända bordt lotas på annat än underhandlingar allena , för at i finotn

tid

[ 39 1

tid utflå til Öfterrikifka hufets fromma: Skiften, (om på undransvärdt fätt der- emot upklarnade til den unge Herrens ära, hvilken i afpafiäd (lund, med fta- dig hand då (kar (ina förda lagrar, fom efter en fnart vunnen fred uplifvade prakt och glänts inom fit hof, och vid hvars Thron Europa federmera vant fig at ofta fe den våglkål fållad, i hvilken hennes öden afvägas.

I få lyfande belägenhet var det fä¬ dernesland , fom födelfen gifvit vår un¬ ga Prinfefiä. Ödet och värdighet af fpiran beredde henne emedlertid et annat.

Hvilken fkilnad af teckning företer fig icke uti Sveriges dåvarande belä¬ genhet? Ställningen uti Europa hade ny¬ ligen vi fat fig för detta riket lika få gynnande: lika medel varock vidtagit at begagna fig deraf: jag menar krig. Men ofta får detta medlet af länders olika regeringsfätt olika ftyrka. Här blef icke nog at fienden (tadnade vid fördelarna ; inhemfk oreda och Oåcknan- de thronfölgd äfventyrade Hatens be- ftånd.

Afvändom ögat ifrån våra faders qvallamma fuckar och den våda, fom

C 4 un-

C; 4Q ]

\mder ovifTa fredsberedelfer med en öf~ verlägfe utrikes magt , under Oippriga vänfkaps - anbud af en annan, under trotligheter af en til upror inledd me-. Iiighet , uti bidra ilar och fkiften fam- mandrabbade på detta vårt foderland. Omfattom häldre de glada betraktelfer, hvartil undransvärd ut^åns af lå mar»- faldig vidrighet ols evigt leda bör; och njutom i jämförelfen med fådana tider den lyckliga förändring til hela fin vidd, fom i vår närvarande lällhet k la ra It fram-, lyfer.

Uproret dillades: freden flöts: thro¬ nen befädades ; och hvad mera är, ljus- ligt hopp om Sveriges fordna glänts framtindrade med det val al en W a fa¬ la u fets. ättling, fom för thronen gjordt blef. Aldrig har ock et ädelt manna¬ vett , aldrig har et varmt hjerta for ri¬ kets väl, aldrig hafva nåd och välvilja hos någon Regent varit läkrare borgen, än hos Denne , för lyckfaligheten af det land han dyra fkulle. Aldrig hade ock få ädelt föremål läkrare blifvit up- nått, än af hans hand, om länders väl vore mcnnilko-verk allena, och oha icke uti länders tilfäliiga lkick de hinder vo¬ ro nedlagde , loin himmelen korar äl-

fkade

I n ]

(kade verktyg at i finom tid med ära belegra.

Sverige fick emedlertid inom egna landamären fnait omfatta lin ialihet i den nye K ron - Prinléns Perlon. kivad annan glädje åtcritod riket, än den, at yid Hans Kongl. Höghets lida fe en ä ilk- värd Maka , en Ätt tor Thronen beva¬ rad, fom trenne fekler förut återgaf det-, famma fin fjelfltändighet : en Alt, af hö¬ ga öden allaredan beltämd at någon gäng ännu återtaga famma verk? Redan hade Rikets belägenhet lladgat det val , lom göras borde. Andra alleenden förfvinna vid den högd, dit Thronens Arf-Herrar Upfliga. Här fram flä Ide lig Konungiliga dygder, lyfande förltånds -gåfvor i lam¬ band knutna med det könets behaglig¬ heter , hvars välde hjertat få otvunget åtlyder: alt förenade lig här at göra den belöning rik , fom defie Herrar förtjena när i la granlaga värf landets väl af dern al dra fö rit rådfrågas.

Eder , Mine Herrar , kan åtankan allena af den lyckodag, fom nu i all fin härlighet öfver Riket framltrålade, men icke min ofullkomliga tekning, nog lif- ligt forellälla den glädje , fom kongl. P^eusfilka Prinlelfans Lovisa Ulricas

C 5 an-.

[ 42 ]

ankom fl i landet år 1744 förorfakade. Hennes Kongl. Höghet fyntes då här i egenlkap af Svenfk Kron - Frinfeffa , ef¬ ter all den helgd , fom et ärende af få högvigtig befkaffenhet förut hade kraft i underhandlings - vägen. Rikets tide- böcker förvara äfven minnet af hvad under en lyfande Svenfk Befkickning vid Förmälnings -Acten i Berlin föregick. Menigheten , fom vid Hennes Kongl. Höghets refa igenom landet, alleftädes tillf römade : menigheten , altid den för- fte at känna tyngden af allmänna olyc¬ kor, njöt ock nu hvad henne juff af detta fkäl tilkomma bör: at nemligen aldraförfl fkåda allmän lycka. Hufvud- fläder äga uti den äran at ofta hy fa Kongl. Perfoner en mildring af vidrig¬ heter , fom med billighet ger bygden företrädet , då efter ftormande fkiften ny glädje i landet fig framvifar. Snart deltog äfven Stockholm i få efterläng¬ tad lycka, fedan Bilägret den 18 Au- gulfi blifvit firadt uppå Kongl. Luft- Slottet Drottningholm.

Academien delar väl med vittra Samfund den lyckan , at obekymrad om

hvad

[ 43 1

hvad i deras vård ligga kan , fom Hög- ila Macrten anförtrodd är, få i Hillhet fköta ty flare värf. Aldramin.fl torde Academien vilja uppehålla fig vid Ri¬ kets numera i få lycklig (lund tilrygga lagda fkakningar. Dock fordrar det ouplöfliga iammanhang , fom defle äga med en Svenfk Drottning, h vars ä re ful¬ la lefnadslopp i dag är hufvudfakeliga ämnet af Academiens ihogkomft , at vi dem icke aldeles förbigå; iynnerligafl at vi något fladne vid den märkeliga tid¬ punkt, fom med vår Kron-Prinfefläs in¬ träde i landet nu uphunnen är.

Förfla grundfanning ofs härvid mö¬ ter är, at blandning af regementsfätt fäl¬ lan framhärdigt befordrar Hatens jemna och oförändrade til växt. Vore med li¬ ka ömhet för fäderneslandet perfoner och menigheter i alla tider lika uplyfle, lika dygdige ; då vore ännu begrepet fvårligen hos alla enahanda om Hatens väfentliga bäfla. ÅtminHone har en dryg del af detta århundrade klarligen bevitt¬ nat at en fådan enhet i begrep icke al¬ tid varit Svenfke mäns lott. Skiljaktiga tankefätt i allmänna ärender hafva i de fläHa tider varit få kallade Frie Staters förda kännemärke. At endaH nämna

en

[ 44 J

en fadan fkiljaktighet är at nämna et oinfkränkt ondt. Här fant nu Kron- Prinfeffan tvänne flockar för fig, hvilka med föremål af landets bälla pä flridiga vägar alledde , under et läilan influm- rande agg fig åtfolgde, och i alt hg in¬ bördes genltälde , endaff. deruti förena¬ des at med den andras fullkomliga ute- flutande til vinna fig unga Hofvets be- fkydd. Den gråhårige Konungens da-, gar hade äfkat et lugn , fom likväl i et få fällfamt tidernas Ikick fvårligen (lod at upfinna. Utgången af et ny Is öfver- flåndit krig tycktes gifva en öfvervigt på ena fidan, fom man å den andra if- rigt hugfades at återtaga. Denna öfver¬ vigt blef ju betydligare, ju mera värn man derjemte tyktes emot påkommande fkiften vilja föka hos fjelfva Thronfölja- ren ; då Svenfka Folkets förlla vördnads- offer efter valet blefvo för Hans Kongl. Höghets fötter i Hamburg nedlagde af perfoner, fom å mot fidan villerligen mi(s-, tänktes , at på få hög ort ömaifc bevaka egna fördelar. Dello angelägnare blef det å motfidan , at på et för fig lika för¬ delaktigt fätt, aldraförlt fynas uti frå¬ gan om Thronföljarens giftermål. Mär-. Jteligt var ock det fkick, hvaruti Euro¬ pa«

C 45 ]

pas allmänna värf Rg befunno , och af h vilket lä omedelbar verkan borde in¬ flyta på tankefätten inom Riket.

Wienerfka Hofvet underlät på den¬ na Runden ingen utväg at nalkas det Petersburgilka : Sjö - Magternes dyrbara biträde och egna vapens lycka fatte det förRnämda under dåvarande krig uti en öfverlägfenhet , fom utbredde Rg äfven in öfver Frankrikes landamären. Kun¬ de väl fölgden deraf blifva likgiltig för den unge Konungen, hvars nyvundna befittningar voro et offer, kort tilförene gjort af ORerrikifka Hufet åt brydfam- rna ftällningar , för at tör hända vid me¬ ra gynnande återtaga? Svenfka Kron- Prinfeffan fkiljdes ock juR vid Konun¬ gen Sin Herr Bror i en Rund , då des troppar ifrån alla håll til härnad fam- manRötte. Utgången af en för Branden- burglka Hufet få hotefull hvälfning, fälle väl, fåfom bekant är, nya lagrar vid des Örna -baner; men likafullt vo¬ ro kanfke de nyfs förvärfvade på den¬ na Runden Rälte i fråga. I få granlaga ögnablick kunde äfven Sverige, fåfom Frankrikes urgamla vän, icke otilfpordt blifva ; aldraminR då Frankrike fjelf få eftertryckeligen anfattes af en des och

den

. [ 46 ]

den Preusfifka Magtens gemenfamma vc- derdeloman . och emellan Preußen och Sverige var nu vägen åter på det lyck- ligalte lätt banad til vigtiga fördelars bevakande å ömfe lidor.

jag framliäller icke denna korta och ofullkomliga aflkildring af almänna ären-

_ o o

dernas fkick på denna tiden i afligt at uppenbara okända ting. Ho har väl följt läkernas lopp i detta landet, utan at igenkänna det fröet , hvaraf händel- ferna upgrott? Ho har ock i dem icke allaredan funnit de gåtor uplölle , hvil- ka röra det unga Hofvets dä varande be¬ lägenhet i Sverige, och äfven deras, fom lyckan gynnade at af detfamma al- draförlt blifva kände? Af vida annan art är den anledning , fom i dag för¬ anlåter mig at lladna vid denna tidpunkt. Höga Per loner äga icke altid dunder, mindre det linneslugn fom fordras at i ordning antekna lina och famtidens öden: at vägleda efterverlden in uppå det , fom den med icke mindre granlagenhet bör följa, än Ijelfva händelferna , jag menar händelfers danande af tidhvart- ven och deras lynne , fom framltäldte varit, at vid Höga Herrars lida fynas uti et eller liera inträden på Verlds-

Thea-

C 47 ]

Theatren. Huru dyrbar är då icke den förbindelfe man dem äger , enär de fjelfve i lifstiden utmärka de vigtiga fkiljemären , der ny ordning af händel- fer vidtager: ordning, fom med oin- fkränkt verkan på deras hela lifstid le¬ der dem i den högre kretfen ifrån det ena bellämda målet til det andra, nä- ftan lika få allrådigt fom den uti en lä¬ gre omförer enfkildta mennifkor ?

Högftfalig Hennes Kongl. Maj:t En- • ke- Drottningen kallade aldrig fina ögon tilbaka uppå den (lunden vi nu om- tale , utan at ön(ka det måtte den en gång blifva til hela lin vidd få antek- nad och befkrefven , at framtiden kän- barligen rönte , det en Prinfeffa , fom hon, af tjugufyra års ålder, hvars ung¬ dom aldrig fmakat annat än behasöiahe- terna at et öpenhjertigt förtroende inom fit hus , träder et högil eftertänkligt fleg då hon nalkas en fremmande fpira , och bör likafom hon uti en älfkvärd Herres hjerta återfinna hvad hon lem- nar. Vitne af lådan önfkan har jag ovägerligen trott mig böra på denna da¬ gen upmana en fkickligare hand at full¬ komna , hvad jag här allenaft anvifa vågat.

Men

[ 4« ]

Men Drottningens i få måtto fäidé egna omdöme om lyckfaligheten af fit höga akten (kap leder ofs ock naturii- goi m uppå en af Hennes Mäj.ts mäft ly fände dy gder. Denna dygdeii är den hvarmed hon allena vunnit lin bepri- laöe fällhet: den, hvars äfven få dyr¬ bara fom ofvikliga belöning denna fäll- heten jult är. At ined fortjufning kän¬ na fig vara lycklig Maka, hvad annat beviiar väl det, än at man (in lycka förtjentp Et lekande och af känflor lätt- rördt lijerta förnöjer väl den til en tid * sed hvilken det har at dela lifvets plå- or och nöjen ; men känflor allena och deras behag ligga inom trångare krets, än den naturen i allmänhet gifvit men- ni fkors dagar. Vore då icke Fur (tar li¬ ka få ölvckiige fom andra , dereft med all den härlighet fom dem cmger, åk- terdkapet icke hyfle en dråpligare fkatt förvarad uti högaktade fjälars aktning for hvarandra: uti deras öma vård, ej mindre om hvad et gemenfämt an fe en¬ de bos famtid och efterverld , än hvad deras öfriga väl (lånd beträffar: uti de¬ ras ofparda bemödande at med fatnve- tets vitsord under detta lifvets mångfal¬ diga fkiften ända intil grafvens bfädd

C 49 ]

hafva varit hvarandras ofvikcliga biträde och ftöd ? Värdet af goda råd blifver ju ftörre , ju omedelbarligare Rådgifvaren delar deras verkan med ofs : ju mera under fammanlefnaden för honom yp¬ pad t är, hvad vi fjelfve få ofta mifskän- ne , jag menar vår Ityrka at vidtaga hvad det närvarande tarfvar, hvad för det til- kommande beredas bör. Kär Jordenes Herrar äika råd , anfer Rådgifvaren of¬ ta Majefletet allena, af hvilket han til- fpörjes , oftare fig fjelf. Vänfkapen, af alla hjertats böjelfer den mäfl luttrade, ja til fin väfentlighet ibland dödliga den rnäft fällfynta, vänfkapen, fager jag, har ju icke til oryggelig boning framför andra utvalt Furftars borg och Säten? Mig undfaller här en obehaglig, men yerldskunnig fanning, fom här och der finner fina undantag ; hvilkas rin¬ ga antal endaft gör brillen märkbarare. Jemnlikhet uti vilkor och ftånd utgör förmodeligen de enfkildtas förmonsrätt til vänfkap. Der allena ligger grunden h varpå byggnaden af des tempel hvilar. Hvad är då fäkrare för Furflar , än at mom egna hus och vid fin fida upfoka den fällhet, fom en på uplyfl vänfkap fotad fammanlefnad altid medföra bör?

Del, I. D Vid

C 50 1

Vid den längd af märkvärdiga häf- der , fom Academien nu igenomvandra vil, lärer det uppehåll, hvartil jag af- iligit, få mycket fäkrare vinna des bi¬ fall, fom ehuru fant än vara må, at förloppet allena af Drottningens Iefnad blefve des äreminne, Academien likväl lärer finna ht hjertä lättas , då hon un¬ der öfveffvämmandé rörelfer af vörd¬ nad någon gång hémtar anderum , för at med rika blomfter beftrö den grift , fom inneflutit få höga dygder, .

O /O . . •

Huru innerli^en önfkaae icke Aca-

O'*

demien äfven at delfa dygder uti hvarje ögnablick af Hennes Maj.ts Iefnad bhf- vit bekrönte med all den förriöjelfe, fom i dem kunnat utmärka Himmelens hög- fta behag ? Men åhörare, för hvilka i c- ke lönligit är hvaruti en fanfkyldig lyc¬ ka beftår : Åhörare, fom fjelfve på när¬ mare håll kunnat följa Hennes Maj:ts finnelag och fjälaflyrka : fådane Åhöra¬ re lära ock utom mit erindrande finna; at om egenfkap af Drottning ofta til¬ lkapade mindre glada flunder för Hen¬ nes Maj:t , lågo ändock uti dés egen¬ fkap af Maka, af Mor, af Sylter, af Vän, af Mennifkä, af Vetenfkapers ; Konfters och Vitterhets uplyfta Älfkarin-

nä ;

[ 51 ]

ha , det rika förråd bevaradt , der vida ypperligare lycka och förnöjelfe hemtas kunde.

Men vi helfe dig nu, du märk¬ värdiga dag , du, fom återgaf detta Ri¬ ket , hvad det på en tidrymd af femtio år hade faknat ; ja det , hvaruti Himme¬ len rikeligen nedlagt hvad någonfin kun¬ nat göra fpiran lyfande, Svenlke Män ibland lyckliga folkflag utmärkte ! Re¬ dan fäger hjertat eder , Mine Herrar , hvilken denna dagen är , fom väckte glädjetårar hos våre ålderftegne Fäder, hvilkas ögon trängtade at fkådä denna härlighet: den dagen, fom i flera le¬ der borde utmärka deras barns och bar- nabarns fällhet: den fom i tiders längd och mennifkors minne altid til ljuf åmin- nelfe ämnad var. — - O mit fädernesland! blifve djupet af de vidrigheter , hvilkas förelattä gränts denna dagen tycktes va¬ ra , blifve det ock måttet, fäger jag, hvarefter du oafbrutit din lycka åtnjuta må ! Du , fom då med liflig erkänlla för Himmelens nåd omfattade den Herrens Vagga, under hvars fpira du lofvade dig få lyckliga dagar: huru ömt vil du ock i

D 2 alla

C 52 ]

alla fkiften bevara den tro, den huldfkap, den vördnad och tackfamhet , fom hop¬ pet Honom allaredan i des födelfe tu* ma få oinfkränkt ville tilägna?

Sådan är dagen , Mine Herrar , med hvilken jag återtager förloppet af en Drottnings lefnad, i hvilken Himme¬ len gifvit detta Riket Regerande Komm* ga-Hufets Stam -Mor.

Et allmänt Riksmöte utlyftes. K ron- Prinfeflan hade ifrån förfta flurden af lin hitkom (1 med forgfällighet lökt un¬ dervisning 1 fvenfka fpråket. Fiennes aktning för et folk , hvars tungomål emot Ofverheten i alla tider varit hjertats eget, blef hvarje ftund ju ömare , ju ouplösli- ligare Förfynen vid hennes perfon nu hade fä flat detta folkets öden. Hon tyckte lig nu med fkäl hafva erfatt hvad henne fjelf icke hända kunnat, at nem- ligen födas Svenfk. Hennes KongL Höghet ville der före fjelf på fvenfka be f vara den underdåniga hel f ning , fom Ständcrnes Deputerade nu hos henne för förlta gången fingo aflägga, och med egen hand i Svenfka Folkets armar öf- verlemna hvad naturen henne kärall gifvit: en Son, hvars namn allena var förebod deraf, at Fäderneslandet i alt

Ikul-

[ 53 J

(kulle blifva des hjertas och gerningars föremål.

Stämplad til everldelig helgd af få märkvärdig Act , lemne vi nu denna Riksdagen och de allmänna handel fer, fom då föreföllo. Af dem var för Hen¬ nes Kongl. Höghet icke den mind fäg- nefamma, at emellan Sverige och Preus- fen vid denna tiden et nära förbund träffades til gemenfam fäkerhet och förfvar.

Hennes Kongl. Höghet hade redan vid lit biläger, fäfom en gåfva af Högft- falig Konung Fredric den Fördes hand emottagit Kongl. Luddlottet Drottning¬ holm , der icke allenalt hufvud-byggna- den , utan äfven yttre tilhörigheter icke hunnit fullkomnas. Prinfeffan räknade Fin omtanka värdigt at gifva detta Ko- nunga-fätet et anfeende , fom närmad inltämde med förfta anläggningen. Ha¬ de Hennes Kongl. Höghet infkränkt fig inom hvad allena gjort af Drottningholm et af rik byggnad ly fände , et af llåt til inre beklädning och vånings - rum märkvärdigt flott; då hade ock veten- fkaper och kon fler tör hända icke gjort den rika vinning, fom de nu til allmän¬ hetens nytta och tidehvarfvets heder gjort D 3 haf-

C 54 ]

hafva. Den utvalda bokfamling, det. förråd af målningar, de rika naturalie- och mynt-cabinetter , lom under påföl¬ jande åren blefvo detta Palatfets dyrba¬ ra lie prydnader , voro alla frukt af Hen¬ nes Kongl. Höghets inligter och fmak , hvilka med en des börd i öfrigt tilftän- dig prakt förenade det nyttiga, det fom i menmlkors aktning och erkända qvar- ' blifver, då tiden mifshandlar andra iäm- ningar af Furdelig flåt och härlighet. Alla defla famlingar tilkommo under när¬ mare bekantlkap med vidtberömde Män, få väl utom fom inom riket. Af de lenare framllälte et för idrotter lå gynnande tidhvarf långt dörre antal . än Sverige tör hända någonfin tilförene kunnat up- vifa. Ibland dem intog vår v. Linnée et rum , fom utmärktes af täflan hos Europas Lärda Samfund at uti honom äga en medlem , för hvilkens forfkande öga naturen likafom fägnades at i ord¬ ning lå uptäcka lit rika förråd. Hen¬ nes Kongl. Höghets ypperliga fmak för bokvett och konfter ägde et ej mindre uplylt, än nitfullt biträde uti unga Hof- vets dåvarande Öfverlle - Marfkalk fram- ledne Hans Excellence Herr Riks-Rådet m. m. Grefve Tedin. Denne Herren,

hvars

[ 55 ]

fivars förtjenfter emot Fäderneslandet inrymde honom det ena lyfande ärefiäl- let efter det andra, ägde äfven fjelfde utvaldafte famlingar, hvilka alt för dyr- bare at igenom Ikingrade arHkiftningar åtfölja enlkildte perfbners och flägters öden , nu til betydlig del, igenom Kron- Prinfeffans höga förlorg komrao at göra början til Drottningholms märkvärdig¬ heter. Ibland mångfaldiga prof af det ädelmod , hvarmed den unga Prinfeffan til vetenlkapernes fromma gerna beha¬ gade använda hvad henne af Stats¬ medlen til färlkild hand-calfa lemnades, bör här icke obemäldt förbigås den Pa- laellini tka refan, hvilken utom HafTel- quilts alt för tidiga frånfäile tvifvelsu- tan hade medfört ännu vigtigare uptäck- ter , och fom uppå ofullkomnade eller fkingrade anteckningar uti den aflednes qvarletenfkap lemnat faknad af omftän- deligare hefkrifning.

o n

Hennes Höghet, fom af naturen ha¬ de, Ijkafom i mon af Konglig börd, fått adla de behagligheter , fom tilhöra des kön, ägde allaredan oinfkränkt rättig¬ het til Svenika Folkets förundran och vördnad. En välgörande ljäl ville ba¬ na hg en ej mindre ärefull väg til all- D 4 män

C 56 3

män kärlek och erkänfla. Vid öfver* llåndne Riksdag var fråga väckt om in? rättande af et Adeligt Jungfru - Stift. Ridderfkapet och Adelen fkyndade då at lägga denna inrättning för Hennes Kongl. Höghets fotter, och at för den- famma utbedja fig des höga befkydd. Hennes Kongl. Höghet infåg nyttan til he¬ la fin vidd, lemnade väl förvaltningen til Ståndets eget välbehag af orfäker, hvilka med det då upgifna förflaget ägde närmare fammanhang ; men omfattade dock fjelfva affigten med flörfta glädje. Här företer fig uphofvet til den ofpar- da omkolfnad , fom några år derefter an¬ vändes uppå flera Adeliga Fruntimmers upfoltran : en koftnad , af den gifvande utfedd at med lika ädelmod för alla ti¬ der beflridas ; men icke deftomindre uti vidrigare ögnablick afftadnad. Om tiden upbringar mennifkoverk likafom naturen abler til mognad : om han gif- ver de förre den fullbordighct , fom är ädla fjälars fanfkyldiga ögnamärke ; up- ter han dock beklageligen ofta nog uti oväntade händelfer, fällfamma hinder och afbrott , igenom hvilka upfåtet likväl uti pförmörkad klarhet altid framlyfer.

Vi

[ 57 ]

Vi fkride icke den förändring när«. mare , fom på Thronen uphögde vår allkade Krön - Prinlefia , utan at påmin¬ na ofs den frögd Sverige rönte vid deg Arf - Furftes Hans Kongl. Höghets Prins Carls ankomh til verlden. Glädjen förnyades inom et omlopp af tvänne år, uti Hans Kongl. Höghets Prins Fredric Adolphs födelfe, hvarigenom tretalet i Sverige präglades med en jordifk (läm- pel af helgd och välhgnelfe.

Emedlertid nalkades den gamle Ko¬ nungens dagar ht mål , och Thronlöran- dring ville hg nu icke mera i afllånd. Hvad under fådana hknelfer förelöpte med Rikets Grannar, derom bära tidens allmänna handlingar nogfamt vitnesbörd. De mäft högtidliga förfä kringar hunno näppeligen beftyrka hvad vid Konun¬ gens död genah upklarnade : at nemligen regeringslättet vid Thronledigheten icke fkulle utllockna. Under alt detta hade dock unga Hofvets belägenhet ofta varit brydfam och fhpprig. Konung Fredric affomnade den 25 Mars 1751.

Så tycktes då hunden hafva infal¬ lit , när Sverige omfider fkulle fe det hopp til hela hn vidd upfyllas, fom ot- ta år förut vid Thron fö ljarens val , och

D 5 fy«-

[ .5» 3

fynnerligafl: vid des ankomfl til riket 5 lå tidt och ofta hade uti lifliga betygel- ier utbrutit. Med den Konunga - Förfä- kran, fom nu afgifven blef, häfdes ock alla tvifvelsmål , fom tilförene ådragit fig Grannars upmärkfåmhet. Ännu var Europa efter trenne års fred icke hotadt af påträngande flormar. Freden borde ock någorlunda hafva fladgat rikets in¬ värtes Ikick. Redan hade nyttiga in¬ rättningar af flere flag blifvit allmän- hetens kärafle föremål. Landthushåll- ning , handaflögder och fjöfart förbättra¬ des , tilbildades, utvidgades, och den föreflående Riksdagen tycktes böra blif- va en af dem, fom under gladafte ut- ligter för landet varit beramade. Stri¬ dige begrep om Grund-Lagens rätta för- ftånd hade under framfarne Riksmöten fig då och då yppat , och i dem låg väl altid för de påföljande et ondt af obe- flämdt utbrott, äfven under fägnefamma- fle liknelfer. Så är ofta en klart upgå- ende dag af luftens inre flällning til mörkare (kil ten danad.

Men framflällom icke i förtid hvad äfven uti följden af händelferna vi al- drahelft förbigå ville. Deras Majeftä- ters kröning lyfle af en denna rikshög-

tidlig.

[ 59 ' 1

{ärligheten värdig prakt. Kort deruppå fpretog Konungen fin Erics »gata til fin- land. På en refa til få vidt aflägfrie gränfor hade Drottningen icke kunnat följa fin hog at , med et i des finne al- tid obetydligt upoffrande af egen be- qvämlighet , blifva i alla ögnablick af lin lefnad ofkiljd vid Konungens per- fon. Med dello flörre välbehag deltog Hennes Maj:t uti de tvänne 1 ferfkilta färder, fom påföljande åren af Konun¬ gen gjordes; den förre til Sveriges fo¬ dra landlkaper , den fenare til Dalarna.

Kongl. Hufet fick e ined lertid en kär- kommen tji växt uti Hennes Kongl. Hög¬ hets PnnfefTans Sophia Albertinas fö¬ delfe : Och Academien lärer altid med glädje påminna fig en jemnårighet, fom des inlliktelfe , igenom Hennes Kongl. Maj:ts omvårdnad för Svenfka vitterhe¬ ten äger med des Store Befkyddares enda Syfler»

Allmagten har i et djupt mörker nedfänkt den kedja af verlds-öden, hvaraf vi inom vår trånga fynkrets, jag menar det närvarande, endall vid- hänge en obetydlig länk, och med den-

lamma

[ 6o ]

famma tycka ofs fjättras vid hela fölgder af olyckor , då efter des vila råd vi med denna länken ofta begynne nya omlopp med lyckans hjul , en genväg, hvars aflteg vi märkeligen fkönje , utan at vänta det glada mål , dit han ofs fram¬ leder. Naturen går under förödelfens fkeppelfe til varaktighet och bellånd : få målte ock ofta i den morali fka verb den cirkel -bågen fulländas, och punk¬ ten af hvad efter vårt tycke värlt är ligga den punkten närmalt, der det go¬ da vidtager. Högt och lågt , Stater och enkla varelfer äro ofynliga afltånd uti ftora fammanhanget : alt hvälfves der af likartade föränderlighets lagar.

Om ej få vore , hvad fäkrare konlt gåfves väl än den at föra länder til ut- itakad högd af välmagt och lycka ? — • Men då med begär och böjelfer hos mennifkor lig ock cn tilfats af ringhal- tighet och obeltänd altid infmyger , äf- ven i deras djuplinnigalte verk : då jult delfa begären äro den ofynliga töm i en högre hand , hvaraf det förmätna mennilko - förltåndet ledes til beltämda mål ; då Itadnar ock den vetenlkapen , hvars Itorverk vi prife under namn af , politik, ofta uti trakter, vida affkilde

ifrån

C 6« ]

ifrån dem , der hon (it åfyfte träffa tänkte.

Sådane äro de betrak tel fer, hvilka förmodeligen kunna lämpas på de klyf¬ tigalie anllag i verlden , och kanlke äf- ven uppå 1756 års Riksdag i Sverige. Ny var åtminllone den utväg, lom på denna tiden vidtogs til Rikets förkofran och tilväxt : infkränkande af Kunga- magten och utrikes krig. Medborger- ligit blod lkulle ock befegla delfa me¬ del ; men blodet ropade agg, villervalla, hämd , och kriget fick fnart ingen riks- våclelig , dock föga riksbåtande utgång; Efter iå öfverdrifna förfök har hög (ta magten omfider fladnat , ej der man då tänkte, men 1 händer hvareft den til allmän fromma oqvald ligga bordt.

I öfrigit vitna denna tidens rykt¬ bara handlingar i hvad fä 11 fam måtto en Sveriges Drottning vid denna Riksdag äfven målle deltaga i bemötelfer , fom everldeligen lkulle på Thronens bekolt- nad uprefa det ena af dåvarande partiers öfvermagt. Och hvad äro väl bägge ef¬ teråt, hvar i lin ordning vordne med lika afligter, olika llyrka i utförandet? — • Et förelöpande ondt til Sveriges nuva¬ rande lladga och Ikick: et ondt, fem

af

[ 62 j

äf intet annat, än endafl deraf at på ädel¬ modigt fatt vara af Thronen befegradt * kan ifrån välförtjent mörker och glöm- fka i framtiden befrias.

Följande årens legd , mera tryckan¬ de för riket j än af Vapnebrak och krigs¬ lycka märkvärdig, blef om ej i affeen- de til de orfaker , på hvilka den upkoin , åtminflone tii utgången et talande bevis deraf, at blodsband fnarare bei ä Ila Ri¬ kens fällhet , än de utan olägenhet up- olfras åt nya lyftemål. Det återllod Hen¬ nes Maj:t at nu höra de vidrigheter, ur hvilka des fegörrika Hus dock altid med ära framträngde , blifva fåfom förmonli- ga til påfölgden anfedde af et folk , af hvars oryggeliga förening med lamma Hus hon få år tilförene anfågs fåfom en dyrbar underpant. • — Omare flag af För- lynens hand var den affaknad , fom Hen¬ nes Maj:t. under deflä åren rönte vid Drottningen fm Fru Mors , famt fin Herr Bror Kron-Prinfens af Preusfen fråniälle.

Deras Majelläter nyttjade nu en tid * fom mindre än någonfin tilförene kunde af allmänna ärender uptagas , at inom (ig fjelfve njuta den glädje en ljuf famn^an- lefnad och en älfkvärd tilväxt för Thro¬ nen dem fä rikeligen äåfvo. Ädla lijer-

täri

[ 63 ]

tan finna icke altid det utrymme för fig banat , der välgörighet ämnar dem at bereda mångas lycka. Regnet kan af ftormilar förlkingras; men fägringen af de fjät, i hvilkä det framgått , utvifar den öfriga trakten fin förluffc. Drottning¬ holm til växte anfenligen i prydning och utvidgande på denna tiden. Den af träd tilförene upförde byggnaden , under namn af China, blef til et aflkildt Luft¬ flott af ften förvandladt. Början gjor¬ des äfven at anlägga en ftad , iom med inrättningar för finare ftål - arbeten och med en fpets - fabrik förfågs , hvilken lenare egentligen under Hennes Maj:ts höga infeende och på desbekoftnad drefs. China- flottet räknar för ypperfla pryd¬ nad at inom fina murar framvifa , hvad könften förmått uti en Drottnings hand, fom med förundransvärd arbet lamhet och fmak deruti velat finna lit höga behag.

Emedlertid öpnades 1760 års Riks¬ dag , fällfam af den tid , fom dertil up- gick under omväxlande fegrar emellan partierna. Men då minnet af hvad fig tildraga kunnat på en för ögnablicket vigtig tummelplats inom mennifko - ål- dren utan efterverldens affaknad förfvin*

ner ;

[ <54 ]

ner ; då äger deremot hitlorien , at på et fig värdigt fätt for aila tider anteckna «,• huru haters lycka och menfklighetens rätt i famma llund vårdades. Freden , fom år 1702 Höts emellan Sverige och Preuffen bereddes af Hennes Maj:ts hand; och med freden återtog Lovisa Ulrica fin igenom börd och värdighet tildändi* ga lott at (lifta fämja och förening emel¬ lan d e Ha Magter.

Detta och det förledna året hade Hennes Maj; t , altid ofkiljaktig ifrån de höge, perfoner , hvilka hon tilhörde , gjort tvänne färfkilta refor til Loka. Grafvården , fom uppå Hennes Maj:ts befallning vid Lofö Kyrka uprefles til en v. Dalins och en Klingenfljernas åmin- nelfe, och högtidligheten hvarmed den¬ na grafvård invigdes , äro hvar för lig talande vedermälen, ej mindre af för* tj en fieri , än af förtjenllens värde , rönt af en Drottning med uplyfla och af vän* {kap förädlade känflor.

Småningom tycktes den år 175b få ifrigt omtviflade frågan om Grund- La* games verk flail ighet vilja förbytas til en annan icke mindre vigtig : jag menar

den

C 65 3

den om Grund -Lagarnas förbättrande. Et Samhälle, der denna fenare kan up« komma, tarfvar oftridigt hvad det fö- ker , men upnår fällan hvad det tarf¬ var. At upoffrä enfkiidta fördelar ät all¬ mänt väl tilhörer endalt Ijälar af hög art: fådant fordrar förfakelfer é hvilkas Värde menigheten icke känner , mindre des anförare. Ernedlertid qvider den Underliggande: himmelen tröttas af hans vådelöften, fä länge det onda ömedel- barligen verkar på egen fäkerket och beflånd. Öfvergången finner honom kall- finnig j löftet förgätit. Han qväljer nu i fin ordning hvad heligt vat*a bör* och plankan, lom räddat honüril üf vågen * lemnas henne aldraforft til röL

Länge hade rikets penninge - verk och de förbättringar dervid af nöden Voro, ådragit fig allmän upmärkfamhet. Permed tycktes ock den Riksdagen egenteligen vilja fyffelfätta fig, fom bör¬ jade år 1765. Dock återtogo de förut öfverklagade Grund - Lägarne flundeli- gen nya behagligheter i deras ögon , til hvilka ordningerl nü kom at ftyra. Räffl och fparfamhet äro ypperliga ting, Uär hämd icke föreflafvar den förra; när allmän tro, afhandlingars tilbörliga Del. I E helgd*

[ oG j

llelgd , och grundfatfer i öfrigt värdigt en nkshushåilning äro de rättefnören * fom den fenare med uplyft varfamhet altid följen

Hvad denna Riksdag känbaraft ef¬ ter fig lemnade var behof af en ny 5 och detta behof blef tryckande för riket i mon af det äfventyr de näringsfång underkallades , forn med des beflånd äga ouplölligt fammanhäng» Gemenli- gen ljuda fuckar och klagorop illa i de rådandes öron. Sådant är ofta en fölgd af deras rnifstag och deras affigter. In¬ tet är då lättare än at låna dem namri af halsflarrighet , anläggningar och mot* vilja. De flere befvär , forn ifrån åt** fkilliga landsändar hunno til Thronen framtränga, uptogos med ömhet af hjer- tan , hvilke uti rikets väl , oaktadt alla förändringar, funno fit framhärdiga fyfte- mål. En vaklande och nyfkapad delaktig¬ het i Riksflyrelfen räknar alt förloradt* när des beflånd och varaktighet äfventy- ra. Erkäuflan förvarar i dello lifligare minne det ädelmodiga och olörfkräckta fleg , fom togs uti December år 1768.

Under fkakningar och brydfatmma tidfkick har dock Allmagten fig ofta förbehållit at på vederqvickande fätt för-

viffa

C 67 ]

vida länder om (ällade framtid. Ibland Vedermälen af denna art hade Sverige tvänne år förut fått njuta et af de ljusli¬ ga (le uti dåvarande Hans Kongl. Hög¬ het K ron - Prinfens giftermål med Hen¬ nes Kongl. Höghet K ron- Prinfeffan af Danmark Sophia Magdalena. H var¬ je rättfinnig underfätares glädje at hop¬ pas Svenlka Thronens dyrka och tilväxt för fenalle elterverld tätlade då uti lif- liga betygeifer och uttryck.

Hvilken förnöjelfe borde icke De¬ ras Majelläter nu känna at fe fig omgif- na af en Familie , hvars dagar den Hög- de alt intil denna dunden med få fyn- bar välfignelfe hade fkyddat ? Men hu¬ ru fmärtefamt var dock at rädas det onda, fom ännu föredod få ällkvärda barn : et ondt , förfärande vid alla ål¬ drar, men oblidkeligt vid en mera fran> liden? Drottningen var altför uplyd at draga koppympningens allmänna nytta 1 tvifvelsmål. Dock hade denna för mängden af mennifko-lif dyrbara up- täkt uti enkla händelfer någon gång ta¬ git vidrigare fkick, och ju dera de lif Voro. fom för minda häraf upkommar*- E 2 de

I 68 ]

de tvetydigheter fkulle blottflällas , jU mera ryfte Hennes Maj:t at vidtaga i hvad med en oblid möjlighet icke aide- les åtfkildt var. Drottningen lemnade den finnesftyrka fit värde * fom väpnad med förnuftets köld , under lockande tal och leende upfyn med giftet i han¬ den går at aldraminfl uptända en plå- gofam fjukdom i de fpäda varelfers å- dror j hvilka naturens röff kallar til vår famn , få fom deras fäkrafte friftad för åkommor och nöd. Med et til efter- fölgd häraf aldeles ofkickligt hjertelag* hade ock Hennes Maj;t aitid yrkat kopp¬ ympningens uplkof intil des unga KongL Hufet hade uphunnit den ålder > at fö- reflällning af nytta och påföigder1 verka¬ de frivilligt vab Riksdag var nu åter utlyft, men på en ort, der trängfel fö- reflod för ljelfva Kongl. Familien, ibland fkockar af folk ifrån alla rikets gränfor fammanflutne til en liten krets. Här var då ingen ftund at förlora. Kopp¬ ympningen böl jades och fick fnart den glada utgång för hvilken Himmelen ic¬ ke nog lofvas kunde. Under afbidan- det hade dock Hennes Maj:t til fullo fmakat den finnes - våndan at fe flera fig lika kära lif ligga på en gång lika-

[ 6.9 1

fora fammanblandade med den otaliga offer - mängd , Torn döden flundeligen hemtar ur menfkligheten.

Riksdagen blef afflyttad til Stocka holm , hvareft den Höts i början af året J770. Frågan om jemnvigt morn Lagfki- pande Magten blef med detta Riksmöte väckt, afhandlad , omtviftad och min¬ dre utredd, än bortgömd. Här begyn- te et och annat fpår at fynas af et i landet upväxande mångvälde , för hvil- ket dock tidigare mål fatt var, än man då vågade hoppas. Mot fommarens flut fick Hennes Maj:t den glädjen at på Drottningholm^ emottaga fm Herr Bror , Hans Kongl. Höghet Prins Henric af Preuffen, Sex och tjugonde året fram- fkred , fedan Hennes Maj:t , med en oaf- låtlighet , fom vänfkapen allena känner, hade med fit Kongl. Arf-Hus under¬ hållit egenhändig brefvexling : et medel at göra aflägfenhet dräglig, fom enfkild- te perfoner oftare få med befök för¬ ändra; och fom efter få många års om¬ lopp borde för en Sy (ler , af Hennes Maj:ts hjertelag, göra denna efterläng¬ tade omvexlingen uti en kär Brors om¬ famnande aldeles ovärderlig. Sällan kunna dock fadana befök förlängas i E 3 mQi*

[ 7° 3

mon af den glädje, de å öm fe fidop väcka. Årstiden fkyndade efter få vec¬ kors förlopp den Preululka Hjeltens af- refa til Ryfsland.

Känflorike f jälars väfentliga fkilje* tekn är at i bråd och ilande lart omtö¬ ras af et örnande , et eld fullt hjerta. Styrde de än alla des rörelfer med ef¬ tertryck , och i få måtto upfylde hvad fedoläran aldrafträngalt förelkrifva kan 5 mägta de likväl aldrig förtaga den hög- ilämda ton , fom natur och lynne da¬ nat: det outplåneliga Ikick, hvarigenom vi mer eller mindre i ögnablicket an- fättas af tilhötande föränderligheter , af faknadens qval och all den frätande fmärta fom uti olörfedde , i ljungande ödefkiften ofs ofta til jorden neck rkroffa.

Konungen dör: de ögon (lockna, der vilja och nåd tilvunno lig allas hjer- tan : de ögon , h vilkas frögd a! tid varit en juli i ögnablicket Ikådad Maka. Sla^ gen af den våldfamma, den förfärande fkeppelfe, hvaruti faran genalt vifade {ig, haftar Drottningen föga annat fjelf än med döden i bjertat til den dören, inom hvilken des dyra lörlult i blinken

timar ,

L 71 1

fcimar, och den nu et fkyldigt, et ömt, et vordnadsfulR men grymt medlidande för henne til Hänger, fafan är icke me¬ ra deras , fom ljungelden förtärt ; men då lifvet hos de kringftående mindre Räckes, än i des mnerlla grundvalar mifshandlas ; då hjertat hos dem likt trädet ryckes til hälften af rötterna up; då gör ock den öfverbliffel af lif, hvar¬ med de länge måfte kampa emot förö¬ delfen en fmärtande åfyn för alla. Så¬ dant är deras tilRånd, fom til närmade blods- och vänfkaps-band plötdigen plun¬ dras af döden : lådant var faft mera den höga Makans , hvars hjerta latte fit lif , fin rätta förnöjelfe uti de helgade band, fom nu uprefvos. Sömn och hvila ve¬ ko fjerran ifrån Drottningen Here måna¬ der igenom. Sinnet var ouphörligen fargadt af tärande oro. Alt vifade här et hjerta, fom ledfagadt af förnuft ger- na ville lyfta fig ; men Reg til djupare fall: fom utan at veta hvilken af fina rörelfer det följa fkulie , Rundom vak« lande och obeliämdt lutade åt alla håll„ Rundom antog brådare fart , och af mag- tiga hinder på alla fidor lammanträngt , likt Rrömmen , i forRände hvirflar kring- hväifde. Sådana fkakmngar är menni- E 4 fko-

C 72 ]

fko-hjertat altför fvagt at länge uthärda» De tarlva fkyndefam bot, om finnet el- jeft Ikal ryckas ur et djup, på hvars forfåtliga brädd det fnart til vådligafie dåfnad och likgiltighet kan infomna. I de trakter der förluften timat , der å- terförer ofs ock alt på minnet deraf : in* ga afbrott , ingen tankefkingring , ingen hvila , rum, perfoner, ja liflöfa ting, alt väcker åminnelfen och forgen blir fluteligen en eld , fom upfräter fit eget altar , dit föda honom utan återvända framftaplas. På få oemotfägliga fkäl grundade fig de välmenta föreftällnin- gar , fom omfider bevekte vår Drottning at in på höften företaga fig en refa til Berlin/

Här blef ingen af alla de betygel- fer ur akt låten , hvarmed höge Gäller altid yarda af Konungar på et dem vär¬ digt (ätt ernottagne ; men när deffa be- tygelfer och den erkänlla de väcka äro hjertats egna uttryck; då äga de et vär¬ de , fom throner allena dem aldrig gifva kunna. Ockfå hafva throner läilan gifvit friare utrymme än denna gången åt men- ni Iko- hjertats ömafte känllor , fällan frapdyft 1 ypperligare efterdomen af bro¬ derlig vänfkap an under en Frediuc

[ 73 ]

dea Andras fpira. Här fördrögde Drott> ningen långt in uppå näftkommande å* ret ; då fonlig vördnads otröttade ögna- rnärke emedlertid var at Ikyndelamligen och i rik måtto låta upfylla hvad til inrättande och beftånd af en hot håll¬ ning Hennes Kongl. Maj; t, enligit des höga giftermåls-contracl, tilkomma borde. Drottningen var allaredan under å- terrefan ifrån Berlin anländ tii Löbe- nitz i Pomern , när framlednc Gene^ ral- Lieutenanten Baron v. Ramfay til Hennes Maj; t öfverlemnade Konungens egenhändiga fkrifvelfe, med tidning om hvad lig den 19 Augufli och följande dagar i Stockholm tildragit hade. Det förtroende , hvaraf Kongl. Maj:t uti få vigtiga ögnablick derjemte gaf Drottnin¬ gen ypperlta vedermäle, då Kongl. Maj:t updrog henne högfta befälet öf- ver fina Tyfka Stater, haflade Hennes Maj:t at upfylla. Sveriges och alla des underliggande länders lycka blef af Drottningen på högtidligt fätt i Stral- fund kungjord, och huldhets -ed i Ko¬ nungens höga namn tagen af Regering, Landt - Ständer och Troppar. Den un¬ ge Hjelten , fom då hade gifvit Verlds- hiflorien, hvad hon viflerligen icke i E 5 öfver-

t 74 ]

öfverilöd äger, nemligen minnet af eq med idel mildhet och nåd befeglad he¬ ilig , men eftertryckelig Rikshvälfning , fant efter fådant verk mindre behag i allas förundran , än i de ofmickrade glädje - offer , fom inför thronen utan å~ ter vändo framburos af et mom få ti- mars förlopp ifrån femtio års largande oenigheter frelfadt Folk. Hvad glädje för en Mor at Inart få fkåda? En Mor, iom åt delfa oenigheter nödgats upofFra få mycket af' eget , få mycket af en äl- fkad Gemåls finneslugn : En Mor , fom i det höga ädelmod , hvarmed det fram¬ farna förgäts , aldrig kunde milskänna egna tankfätt, och fom nu af en få flor Son i ömafte uttryck inlåten var at halla til lyckliga Barn och til et lyckligt Folk ?

En med få rörande känllor påkal¬ lad återkomll utcblef icke länge : och huru öpnar lig nu icke med denfamma för vår Drottning en af Förfynen lika- fom förberedd hamn at vid annalkande år kunna intaga ?

Hade regeringslätt och vidriga tid- fkiften tilförene gifvit thronen bekym¬ mer: hade Hennes Maj:t, låfom Konun¬ gens Gemål ofta i dem haft lin dryga

del ;

t 75 1

del : hvad ära nu at få Tom Mor af en magtägande Kung i lyfande lugn lå ue- la den nya glänts , loin thronen at den¬ na Herren lått? Snart inföll äfven för Hennes Maj:t den hjerteliga glädjen at vid denfamma fe fin älfkade Herres hus med nya blodsband fällas , då Hans Kongt. Höghet Hertigen af Söderman¬ land år 1774 förmältes med Hennes Hög¬ het Prinfelfan af HollRein; och falt när¬ mare borde Hennes Maj;t känna den , fom hela Riket rönte den förfte Novem¬ ber år 1778. Fredrieshof hade emedler- tid förbytt lig til en Kongt boning, dit Hennes Maj:t redan på förUnämde af defla åratal hade inflyttat, och med Drott¬ ningen den ordning och fmak , fom al¬ tid utmärkte des hemfäten. Här til- brakte Hennes Maj:t vintertiden , då des Hof vid åtfkilliga tilfälligheter var lylande, altid af anfländigafle värdighet utmärkt. Sommaren åter hade för Hen¬ nes Maj:t under ftillare lefnad det mä- lla behag vid Svarti jö, hvars negder Hennes Maj:t hvarje år tycktes finna af förnyad fägring. Denna är ock fluteli- gen den årafölgd , der J , Mine Herrar, intagen et märkligt rum. Acaderniens uplifvande den 24 Januarii år *773 är

C 76 3

juft den punkt, hvarifrån des handlin* gar intyga at med lyckan , fpm för Sve¬ rige fem månader förut började , Hem nes Maj:t äfven trodde det finneslugn för fig börja , med hvilket hon å nyo ville åtaga hg Acaderniens befkydd. All¬ mänheten har ock federmera oafbrutit fport huruledes Academien ägt den hedern , at likafom in i fifta ftunden följa den ftillhet, hvaruti des Stiftarin* na frajnbragte de öfriga åren af fm lefnad.

r3

ty Sällan hade väl Hennes Maj:ts hel- C fa i ungdomen varit föränderlig; åtmin- ^itone voro föränderligheterna af en art ^ at båda lycklig och fund kroppsbygg- ►*-*nad. Så dyrbar naturens gåfva under- hölt Hennes Maj:t med oafbruten mått¬ lighet i fömn och mat. huft och rörel¬ fe voro den enda omvexling , fom Hen¬ nes Maj:t altid med lika nöje tillät hg under det trägna arbetande, hvaraf da¬ gen til ftörfta delen uptogs. Om årstid och fmärre olägenheter dervid fällan kommo i fråga, var glömfka och förakt af dem Hennes Maj:t et nöje , då ömhe¬ ten för någon af des höga Hus fa kraf» de. Alt fedan år 1775 , då Hennes

[ 77 3

Maj;t med möda hade undfiuppit en Ivår peripneumonié , hade ock de flefte anftöter , fom träffade Kennes Maj:ts helfa, fått til påfölgder för bröftet et tnera oroande utfeende. Sådan var ock den , fom år 1782 vid medlet af Maji månad fig infant , och fom af en * Hen¬ nes Kongl. Höghet Prinfeflan åkommen fjukdom ingalunda lindrades. Likväl liknade fig ännu alt til förbättring vid föreftående blida årstid* Deffa höga Per- foner, för hvilka helfan uti få omedel- barlig måtto berodde af bägges välmå¬ ga , lemnade nii ftaden * och åteftogo fit vanliga fornmarviftande på Svartfjö.

Eniedlettid härftältes Hennes Kongl. Höghet långfamt och Drottningens oro deröfver gaf finnet icke det lugn , fom det aldraminft bör fakna , då et ondt af vådlig art fig i vår egen biod antända vil. Hennes Maj;t hemtade under alt detta näftan ingen annan vederqvickelfe, än den fom någon ftund uti öpna luf¬ ten tagas kunde. Olyckligtvis hade fom- marn i värma ännu icke uphunnit det tjenligafte fkick dertil. Febern, fom med möda velat i korta fkof uteblifva , återkom med förfärlig framhärdighet åt- fölgd af en i hög måtto plågfam och af-

mat-

C 7S ]

mattande uphoflning, Krafterne förfvun« no, och i mon deraf minfkade äfven de botemedel i verkfamhet, Tom med berömda Läkares otröttade omtanka nyttjades.

; Ho ryfle icke redan vid blotta åtan- kan af den millning , hvars afftånd et fvekfamt hopp gerna förlängde, ju oer- fätthgare den var? Hennes Maj:t, fjelf den förita at infe Ilutet at fina dagar, vifade ljusligen huru obefegrad af fruk¬ tan en ädel f j al med Himmelens biflånd vara kan i de ögnablick, hvilka natu¬ ren fig fjelf lemnad aldrig utain bäfvan afvaktar- Med faktmod och oförfären- het hade Drottningen fjelf tidigt före- kommit fina Läkare om hvad hon trod¬ de 1ig före flå j när Läkaren ofta behöf* ver mycken granlagenhet at äfven i det fenafle derom underrätta den fjuka.

Men hvad Hennes Maj:t i få måtta fig fjelf litet fördölgde , deröfver var det fornämligaft fom Hennes Maj:t ön- fkade at kunna tidigt trolla de höga Pt-rfoner , fom af detta dunderfiag hota¬ des. Förfakelfe af egna känflor hade i alla tider varit Hennes Maj:t lätt , då blodsband och vänlkap få krafde. Mär- keligen voro dock Hennes Maj:ts ytter-

C 79 3

fta dunder danade at gifva , ej mindre denna än alla des öfriga egenfkaper fit rätta och everldeliga ljus : et ljus , fom med ädlafte täflan både togs och åter- gafs i upfyllande af alla de öma plikter, fom åt en Mor bevifas , men ock af henne i (in ordning icke mifskännas böra*

Så täcklige i Himmelens ögon , få hugnefamma för hvarje fvenfkt hjerta , få rörande för menfkligheten voro de upträden , (oni föregmgo Högdfalig Hen¬ nes Kongl. Maj:ts lefnads ilut. Detta inföll til Konungahufets och Rikets dju¬ pa affaknad den 16 Julii år 1782 kh tu om morgonen»

Lovisa Ulrica ägde uti hela des utfeende det fina, det behagliga , fom äfven icke viker för annalkande år och af tiden lika(oin med ovilja vidröres. Uti höga och ordentliga anletsdrag, men fynnerligait uti eldfulla och majeftetifka ögon framlyfte genomträngande urfkil- mng, värdighet och alfvarfamt ädelmod. Ynneft, välvilja och vänfkap utöfvade kanfke aldrig mera kraft på mennifkors undergifvenhet och erkänila , än då den¬ na Drettning 3 öfvertygad at de icke

yttra-

[ So ]

yttrades emot ovärdiga perforier, vill<5 Uti bemötningsfätteC framila 11a få fmick-* rande öfvertygelfe. Icke mindre uppen* barligen teknade fig ock en ofkrymtad och ren fjäl i alla des öfriga rörelfer. Hvad på bekollnad af känflors fanfärdi- ga halt borde antingen förändradt eller oyppadt blifva , fådant anfåg Hennes Maj:t för en hjelpreda ojemkelig ej min¬ dre til des höga börd , än tankfätt. ”Jag är fkyldig at lemna , fade Drott- ”ningen, hvad trängfel, affigter och för¬ lägenhet målte tilgripa i en lägre krets i ”min öfvertygelfe tåler at rättas , aldrig 5’at döljas". Hennes Maj:ts dageliga lef- nad gaf oförändrade prof af ordning och arbetfamhet. Tidsfördrif innebära behof at förlora hvad mennifkan dyrba- raft äger: hvad Drottningen öfver alt värderade. Umgänget var Hennes Majrts hvila ; och om nöjen fkulle fmakas , bor¬ de et fkick dem påklädas , at lemna hvarken förltånd eller hjerta aldeles fy- flolöft. Ifrån denna fynpunkt allena var det fom fkådefpel kunde behaga Hennes Maj:t. Drottningen fant i dem en väg til hyfsning, belefvenhet och fria kon¬ tier; altid uplyft i omdömen, och akt¬ ning för Svenfka folket trodde hon det-

lam*

[ 8i ]

farnma til fådana yrken lika få fidck* ligt, loin til lärdoms -och fnille-rön.

Igenom urlkilning och lmak var Hennes Mai:t en i födllen danad vän af idrotter och fmlle. Intet gjorde Hen» nes Maj:t mera nöje än at tro, det hjer- tats förbättrande i mer eller mindre mon af dem åtföljdes. Åtminflone trodde hon någon utväg i allmänna fammanlefna- den vara med dem öfrig , då deremot en grof, ohyffad och vankunnig mennifka ofta kan milstjena, äfven då han tjena vil; utan känlla af det ädla, det tilllän- diga . ofta ens icke mifstänka deras va- reife, juli då de klarall vifa fig , och finna den moralifka verlden lika få mörk, iom dagen det är för den blinda. Säil- fam minnesgåfva och många års beläfen- het hade hos Hennes Maj:t nedlagt et ypperligt förråd af kunlkaper och vitter¬ het. Redan i yngre åren hade Hennes Maj:t vid Drottningens fin Fru Mors fi- da fullbordat alfvarfamma och vidlyfti¬ ga verk. Med oil äckel i g hog för infig- ter hade fä trägit läfande blifvit en lika- fom mförlifvad och väfendtlig ting med Drottningens varelfe. Större delen af förmiddagarne upgick dertil , ja flera d- mar användes äfven til läsning h var je Del. I. F ° efter-

[ 82 ]

eftermiddag. Härunder hvilade Hennef Maj:ts upmärkfamhet lika oRörd meren¬ dels på djup finniga ämnen, då likafullt fådäne arbeten fortfattes , hvilkä fordra könets hela omtanka: jag menar dem , der nålen täflar med penfelri om före¬ trädet. En dag, föm hindrat eller af- brutit deffa nöjen var uti Hennes Maj:ts finne fvårligen erfatt; och des höga vär¬ dighet kfalde aldrig något fådant upof- fände i utan at gif vä dem fördubblad behåglighet när de återtagas kunde.

O O . O

Med la ymnig lkätt af tilvundné infig- ter förenade Hennes Maj:t den eldigafte inbilnings - kraft och lallfynt gåfva at yttra hg med värdighet. Kort lagt: för ändra var Hennes Maj: t , äfven utom alt affeende på börd och rang , umgängets förnämfla prydnad; för hg fjelf begåf- vad med en fjäl, ät hvilken naturen t öfpard måtto gifvit de fina känflor , fdrri hofVas at rönä livad ypperlig förnöjelfe et uplyft umgänge öfs gifva kan.

I förakt af mennifkö - fvägheter fök- te Hennes Maj:t aldrig öka beröm af egen finnes-dyrka. På denna fidan hade Hennes Maj;t lemnat verldén få ovedef- fägliga prof , at hon icke behöfde af- tvinga loford. Af fvägheter räknade!

t) f dt fe

L 83 ]

Drottningen likväl feghet och räddhoga ibland de mind förlåtliga. Behjertenhet och mannamod tilhörde i hennes tanka icke allenaft den clafs af medborgare , hvilka fäderneslandets förfvar emot des fiender åligger ; fall mera trodde hon defia egenlkapérs fullkomliga rriotfats va¬ ra kanfke den rikafte källa af låga ger- ningar, famt til påföigder ofta lika få farlig, fom nackhöga affigter och il¬ vilja; åtminftöne det mägtigafte hinder af dygdens fria och okonfllade utöfnirig. Oaktadt detta gaf Hennes Maj:t ingalun¬ da fin förundran åt den art af oförfä- renhet , fom irnera trotfigt än välbetänkt löper faran til mötes. Drottningen til¬ hörde en blod j fom med denna égen- fkapen allena aldrig hade kunnat i fju års tid gifva Europa den fälifamma fy- nen af fex til et enda rikes undergång fruktlöd förenade Magter. Sannerligen fviker ock denna oförfärenhet ofta, när olyckor af oväntad, af fnärjande och framhärdig natur ofs cfverrafka : när hjelp ur långväga afftänd med Uträk¬ ning och tolamod fkal framdragas: när fcenfägelfer ofs möta, fom endall bero af fakers inre art, och knuten ligger out- fedd , för hvilken fvärdet likalpm llögna F 2 . vil.

[ 84 ]

vil. Annan är den oförfärenhet , fonl väl mindre bländande i förfta påfeendet likväl bereder (ig efterverldens fäkra högaktning, fom med kall blod afmäter lin våda, hvars omtanka fjättrar alla til- fälligheter, och lom i linom tid med af-* pallad verkan, lik ljungelden, fynes och dödar. Skulle en ladan fjäl icke altid upnå hvad hon åfyftar, finner hon dock. fin rika belöning , icke uti fåkunniga hopens bifall, utan i eget upfåt, egen öfvertygelfe allena. Ofta har hon inom fig uti känfloömt hjerta de äfventyrliga- fte anfall at frukta: anfall, af hvilka hon dock aldrig befegras kan. Hon äger ingen annan driffjäder, än egit be¬ grep om ära och tro, lin oinfkränkta rättighet til framtidens aktning. — Äger hon tillika, hvad fällfynt är, jag menar konllen at aldrig förlänga fina inträden på verldens allmänna lkådeplats: at i tid mättna vid fvekfamma bifall, oaktadt hvilka mängden af ålkådare altid leds¬ nar , altid längtar elter ombyte af per- foner: går hon med refvade fegel vid en ännu blid vind ulur farvatten, rykt¬ bara af förtida eller lenare , men altid lika vådeliga Ikeppsbrott, in i det lugn, en blid för fy n henne tör hända til

hands

C 35

1

hands håller ; hvad ypperligare mål af visdom och lyckfalighet är då 1 dödlig¬ heten at upnå ?

Ho finner i öfrigt icke at Drott¬ ningen uti lynne , börd och Ijelfva fin värdighet ägde borgen nog för betygeb fer af vördnad , om icke ofviklig för¬ mur emot tiltagfenhet och oförrätt ? Des- fa hade dock under viflä tidfki f tens yra ens icke altid velat döljas under de för¬ ras mantel för at framfkymta vid thro¬ nen. Långt ifrån at vara någon hem¬ lighet var ock denna Prinfeffans finne¬ lag af en art at lik cedern 1 fin högd icke blifva oförlökt af förmätna ilar. — • Hvad efter {formen bält fkönjes , Mine Herrar, är cederns beflånd , icke vin¬ darnas raferi. Oförfynt i medgång har förmätenheten åter fit fäkra {träff i den q väljande räddhoga för hämd , hvar- til hon i vidriga lyckolkiften dömer fig lika iå ofelbart drabbad , fom hon der- af förtjent är. HögtMälig Hennes Kongl. Maj:t Enke - Drottningen , fom uti häm- de lyftnad och agg aldrig kunde igen¬ finna hvad hennes hjerta eftertraktade , krafde ens icke de förlta liegen at räd¬ da de oller , hvilka til Hennes fötter fällas kunnat: Hon geck fjelf deras rädd- E 3 ning

[ 86 ]

ning ädelmodigt til mötes. Om Hen« nes Maj:t af medfödd böjelfe til välgq- righet med förekommande vnneft äfven bemötte okända perfoner , och i få måt¬ to gaf dem et defto lyckligare utrym¬ me , at med tiden deraf göra (ig någor¬ lunda värdiga ; förde dock en af vidrig¬ heter mognad erfarenhet Drottningen of- taft på fm vakt emot beftällfamhet , fjä§ och höglyften trängtan at fynas. Men af hvad art ock de hjertats rörel fer vo¬ ro fom Hennes Maj:t yttra vide, ägde hon aldrig fina uttryck enväldigt nog för at tvärt emot upfattad tanka om mennifkors halt flöfa i betygelfer på de¬ ras räkning. Tvärtom kräfver fanning gen här öfverljudt af ofs det vitsord at ock all verldens höghet, ära och rike¬ dom gått ofmickrade ifrån Hennes Maj:t , om de af det aktningsvärda til lynne och egenfkaper icke varit åtfölgde. Drott¬ ningen kände icke högre nöje än at up- daga en bortgömd , ikydda en förfölgd, men i båda händelferna profgill för- tjenft ! at framftälla, hägna, ja med egen ofta känbar olägenhet belöna gerningar, mindre fynbara tör hända , än af blyg- famhet , feder och upfåt förädlade. Så¬ dana voro de yrken, fom lågo Hennes

Maj: t

C *7 .1

fvfajit faff närmare om hjertat, än at \ (lojftet förtrampa et mifslyckadt och om tilgift kräfvancie öfvermod.

Ännu en gång, Mine Herrar, gen¬ het i feder , olkrymtad dygd , ära och tro voro uti Drottningens ögon Guda¬ bilder, dem hon med en för vanliga I j ä lar fremmande förtjusning af innerlta hjerta tilbad. Ju tidare en ledfam er¬ farenhet för Drottningens fkarpa granfk- ning hade updagat deffa varelfers fäll- fyn-thet på jorden; ju oftare lågade ock Hennes Maj:ts nit för allmänna upfo- flran , fafom enda hörnellenen, hvarup- på det välde i menlkligheten för feder- na upbygges, fom borgerlig lag nu en- da ft utöfvar. Hennes Kongl. Maj:ts lträ ri¬ ga begrep om fkyldigheter , hvilkas krets hon äfven för fig fjelf ingalunda in- fkränkte; hennes fafla öfvértygelfe at mennifkan framter icke härligare bevis af fit höga urfprung , fin tilkommande lott, än den pvilkorliga förkofran i dygd, den ogfmätta gräns i kunfkaper , dit hon uphinna kan: alt detta, fäger jag , för- anlät Hennes Maj:t at icke räkna en få- dan federnas möjliga magt för et philo- fophifkt tankfpel allena. Det ofullkom¬ liga vifte Hennes Maj;t väl vara i alla F 4 tider

C 88 ]

tider ofkiljaktigt ifrån menfkligheten, Kimmelen tilkomme det ock derföre al¬ lena at öfverfe med det jordifka; men- rifkan at aldrig ftadna i fin fart til det fullkomliga : at i denna vägen anfe alt för ogjorat , iå länge ännu något återftår at uphinna. Huru olta önfkade Hennes Maj:t icke at den fidvördnad för feder, fom icke altid af grofva lagbrott åtföl¬ jes, och hvars enda domflol mennifkors aktning är, äfven funne vid et i fig fjelft få fruktansvärdt domfäte en med des art enlig beflraffning ? Tankan var at alla famqväm deruti enhälligt {kulle inflämma , at ifrån fin gemenfkap af hål¬ la den fräcke, fom mera brottflig än fakfäld med fin närvaro qväljer menni- fkans umgänge, fläckar den ofkuld, hvaraf han omgifves, och oförfynt fram- lefver et fkadhgt efterdöme af hvad al¬ drig fynas bör: at nemligen det goda lirafFlöit kan underlåtas, blott uppenba¬ ra mifsdåd icke begås. Olyckligt det tidehvarf, jag fäger icke der denna full* komlighet faknades , men der utan rin- gafle känfia af alt det höga, fom åtrån derefter innebär, man endafl uppehölle Jig vid fvårigneterna at få henne upnådd !

Om

[ 8g 3

Om under den i dödligheten före« lagde beredelfe til framhärdig högre full- komlighet, ols af den eviga Godheten räkning hålles för den tilväxt vi här gifve, få väl åt kretfen af våra infigter, iom åt en af famvetet gillad dygdens utöfning : om älven de lorlteg afiken, hvartil vår oförgänglighet upklarnar jufl vidtaga i den punkt , der vi uti bägge delTa bemödanden blifvit af dödens lia träffade; i hvilket bländande ljus ilad- nar icke då vår fvaga föreftällnings-kraft när hon i de öfre boningar vil upföka en Anda af få ädel art, fom den, hvars affaknad i det jordifka vi nu begått haf- va? Utan at vidröra et täckelle, fom undan dödliga ögon bortfkymmer få out« härdelig klarhet, nedläggom , Mine Her¬ rar, vid vår Stiftarinnas afka vår brin¬ nande önfkan til Allmagten, at til menfk- 3ig ålders högfla mått få vörda en Ko¬ nung, hvilken med det ärftliga af höga egenfkaper Han af Sin Fru Mor fått, äf- ven behagat igenom utmärkt befkydd göra detta arflk ap ly fände för Svenfka Vitterheten !

Fä

IN-

INTRADES - TAL .

Hållit den 2 April 1786,

Uti KongL Vitterhets Bifioric och Antiquität Akademien ,

Af

Hans Excellence Herr Riks = Radet , Gouverneuren for H, K. IL Krön- Pvhißn, Riddaren och Commendeuren aj KongL Maj:ts Gr den,

Friherre FREDRIC SPARRE,

Mine Herrar,

i*\.f högfta erkänfla upfyld , for de.q nåd Konungen gjort mig, då det ho¬ nom täckts kalla mig til et rums inta¬ gande bland de Honoraire Ledamöter 1 denna af Hans Majit åter uplifvade Vitterhets* Hiftorie-och Antiquitets - Aca¬ demic, bör jag med rätta pri fa det ögon¬ blick fällt, lom nu tillåter mig ä edert famhngs-rum här, Mine Herrar, fram-

[ 9! ]

jbara mit brinnande vördnads - ocli tack¬ fa m hets - offer.

Af den blida lycka gynnad , at i hela delar af min lifstid få eldas i adel. hog för vitterhet och nyttiga kunfka- per, under den ära jag haft, at nära Kongl. Maj;ts dyra Perfon och vid fo¬ ten af des Thron , vara vitne til den yidflräckta infigt , kärlek och fäkra, granfkning, hvarmed vår Konung altid hägnat och främjat Vetenfkapers och Fria Konfters gagnande idrotter , huru (kulle jag icke finna mina i få måtto njutne fördelars värden til fin ypperfta högd flegne , då mig den heder fkänkes, at framgent få , ehuru den mind dertil förtjente, deltaga i et Samfunds bemö¬ dande , fom Kongl. Maj:t fammanfatt af de vittrade Män i fit rike , och åt hvil« ket han anförtrodt omförgen at tilvin« na vetenfkaperna allmänt behag genom de vackra kunfkapers utbredande, at ffadga goda fmakcns äkta art, genom lärdoms - yrkens rätta granfkning , at fkilja landets häfder från mörker och oredor, och framhålla i fin fanfkyldiga dag, fäderneslandets genomgångna märk¬ värdiga öden , få i fjermare fom när¬ mare tidelopp , famt at lift befalla dem

genom

[ 92 ]

genom de varaktigarte minnen, och freb !a dem från vilfarelfens falfka fken och förgänglighetens vilda medfart.

Jag känner , Mine Herrar, all eder rätt , at af mig i något af derta yrken utkräfva et nyttigt biträde ; men darrar vid känflan ock af all den brilt, fom dervid hos mig fig röja lärer.

Emedlertid , betagen vid åfyn af de rika fält här för ofs öpnade äro , ville jag åtminrtone kunna bilda för eder, få iom jag känner den fjelf, hvad glad ut- figt inlfundande tid bådar för Svenfka Män, at mer än någonfin kunna vänta den märt; rotfafta grundläggning af bor¬ gerligt Samhälles väl , och des framgena tilväxt, fedan vår Konung få, fom nu fkedt , helgat åt vitterhet och lärdom bland fit folk , det kraftigarte befkydd och den mart lifgifvande upmuntran ; men til få härlig taflas värdiga upltäll- ning , partar illa min talegåfvas ringhet, och et längre fortfarande med mina fva- ga uttryck derom , fk u 1 le fnarare tjenå at från ändamålet helt och hållit arteda , iamt fördunkla det präktiga ämnets glans.

Et vare mig dock ännu tillåtit in« nan jag al bryter mit tal, hedern , at fa

eder s

C 93 1

eder, Mine Herrar, och mig lika lyck- önfka til de förnöjande och fmickrande värf, fom våre blifvit, at genom före- lyfande efterdömen i det gagneliga, fpri- da til fifta verldsåldrar vår Konungs och höga Stiftares ära, famt Fofterlandets fällhet, under den älfkade och vördade Regents fpira , fom nu det (kyddar och Ityrer.

Måtte vår omtankas nit , vår vakos oförtrutenhet , at til Hans Maj:ts vila affigters befrämjande honom til mötes gå, blifva vår fäkrafte borgen, at icke någonfin lladna nedanföre få värdiga fö¬ remål.

IN-

INTRÄDES -TAL,

Hållit den 2 April 178 6,

Uti Kong l Vitter hets Hiflorie och Antiquität Academien *

Af

Grefve CARL WILH. v. BÜBLN*-

Préfidcnt i Kongl. Kamar - Revifion , Commendeu* af Kongl; Nordfljcrne - Orden.

Mine Herrar.

Innerlig åhogä för vitterhet och uprik« tigafte högaktning lör des idkare, halva i alla tider ifrån mig varit ofkiljaktige ; men medföra ingen flags rättighet til det heders - rum jag i dag har den lyckan * uti denna Kongl. Vitterhets Hiftorie och Antiquitets Academie at intaga: en lyc¬ ka den jag låledes med fkäl bör anle , mera forn en verkan al ofkattbar ynnell, än fom en fölgd af egen lörtjenlt. Ju vidfträcktare fördenlkul min tackfam- het derfore är, des högre önfkade jag kunna denfamma fom fig vederbör å da- galägga ; men vid fådana tilfällen forii detta, röjer äfven fjellva förlägenheter!

[ 95 1

at finna uttryck, ofta tilräckligen cle lifliga känflor i hvaraf hjertat öfverflö- dar. Hos mig upväcka de uti närva¬ rande (lund den fullkomligalie (ägnad * at fe mig författ uti ct (å lyfandc Sam¬ fund forri detta , livärs Ledamöter redan genom mångfaldiga fnilleprof få mycket hedrat vårt tidehvarf, och bevift , atom Svenfka nationen ernått högfla fpetfen af ära , genom hjeltemod och tapperhet, vågar den jemväl uti alla lärdoms • gre¬ nar, med andra folkflag täfla. Vitterhet bör ock nu hos ofs hinna til all möje- lig högd, fedan J, Mine Herrar, uti Kongl. Maj:t fått vörda en ny Skydds- Herre , h vilken fjelf begåfvad med en oförliknelig fmak , tjenar til et mönder af den fanna vältaligheten , forn rörcr och öfvertalar, famt med fin genomträn¬ gande kraft utfprider öfver alt ljus och kunfkap. Huru mycket läref ickö Un¬ der en få uplyft (lyrfel edert arbete lättas? och hvad lycklig utgång kun- nen J icke deraf förvänta? Jag för min del , fåfom fladd inom en mera in- fkränkt krets , kan väl icke fmickra mig at dertil på något fatt förmå bidraga; fnen får dock tilegna mig den förmon , ät deltaga uti edra öfverläggningar , och

blifva

[ 9S ]

blifva vitne til edert bemödande at up- fylla en llor och nådig Konungs affig- ter , fom fedan han på varaktiga grun¬ der dadgat fin famtids fä llhet , upreler för (ig hos efterverlden en oförgängehg minnesflod , genom det utmärkta Ikydd , hvarmed han upmuntrar och hägnar ve- tenlkaper och vitterhet.

IN-

INTRADES - TAL ,

Hållit den 2 April 1786,

Uti KongL Vitt er hets Hiftorit och Antiquitets * Academien j

Af

Friherre MALTE RAMEL *

Hof- Cant2ler , Commendeur af KongL Nordftjerne-Orden»

Mine Herrar.

Om jag på denna (lunden öfveriem« nade mig til en billig åtanka af de egen- fkaper , fom böra utmärka en värdig Ledamot af' denna Academie, få förlo¬ rade jag et af de angenämalie ögnablick i min lefnad. Tillåten mig derföre* Mine Herrar , at njuta det i all fin full¬ komlighet , at endalt nämna , endafl: känna den lifligalte tackfamhet för Ko¬ nungens nåd , fom kallat mig til det rum ibland eder, hvilket jag nu har den hedern at intaga. De Itarkalte känflor fakna ej fällan uttryck , fom värdigt, fvara deremot. Snille och talegåfva äro icke nödvändiga fölgder , och lyckligt« Del. h G vis

t 9» 3

vis ickc oumbärliga prof af et värmt } et ömt hjerta. Men en lyckelig fam- manflämning af defla egenlkaper fordras,, då man på detta rum vågar tekna vörd¬ nad , kärlek och erkänlla för Acade- miens höga Befkyddare. Det är en af denna Academies ypperfta plikter, at til efterverlden öfverlemna minnet af den ära , hvarom Svea folks fällhet vit* nar i famtiden. Inga fvaga drag tålas i denna tafla. Ingen välmening kan ur* fakta den djerfhet * at binda mindre fri- fka blad i den krans, fom vitterheten offrar des Befkyddare.

Af eder, Mine Herrar , utbeder jag mig godhet och välvilja. Måtte kärlek för vitterhet , aktning för des idkare , fämt den fullkomligalie öfvertygelfe , huru mycket fmllets" upodling bidrager at göra federna och allmänna famman- lefnade» lätt och angenäm, huru kraf¬ tigt ärans värdiga beröm framkallar ärofulla gerningar; måtte , fäger jag, defla egenfkaper , de enda jag til Aca- demiens tjenfl äger at upoffra, hos be- nägne Medbröder öfverfkyla faknaden af andra et vittert Samhälle mera vär¬ diga gåfvor.

SE-

SECR ETERARENS

SVAR

Til de Honor air e Ledamöter , fom uti KongL Vitter hets Hiftorie och Antiquitets Academien emottoges den 2 April 1786,

Hans Excellence Herr Riks-Rådet m. ra, Friherre FREDRIC SPARRE , Préfidenten m. m. Herr Grefve von DÜBEN,

Hof « Cantzieren m. m. Herr Baron RAMEL.

K <

XJland de vedermälen af Konungens nåd Academien i defla dagar fått vörda „ räknar den för et af de ypperfta at fe fig förflärkt med Ledamöter , hvilka i Rikets högfla och vigtigafte värf vunnit fin Konungs bifall och allmänhetens hö*r- aktning , och huru fmickrande är det ej för ofs at i dag til Medlemmar af vårt Samfund emottaga trenne Herrar, hvil- ke alle beklädt det embete , fom med G 2 vetem

[ IOO ]

Vetenfkaperne äger den närmade för* bindelle ; at i detta antal finna en Her¬ re, hvilken med blodsbandet ärft Gref- ve Tedins kärlek för bokliga och fria

o

konder och hvilken, fedan han upvak- tat fin Konung under des ungdoms år af honom erfarit det dörda prof af för¬ troende , at vaka öfver en ung Prins , fin Faders och Rikets hopp. Huru up- muntrande är det ej, at hos de tvänne andre Herrar, fom nu intagit fina rum, finna enahanda infigter och tilgifvenhet för vetenfkaperne , förenade med namn , hvilka genom befkickningar redan äro kände i de länder, med hvilkas lärde Academien önfkar at komma i närmare gemenfkap , at hos alla tre finna den rättvifä i omdömet , de medborgerliga tänkefätt , den förfakelfe af all myn¬ dighet och det angenäma och belefva- de umgänge, vetenlkapernes idkare for¬ dra hos dem , de fkola välja til befor- drare. Sjelfve finnen J, Mine Herrar å uti detta famhälles göromål nya ämnen för edra kunfkaper, för eder kärlek til fäderneslandet, och et till alle at öka den fordran J redan ägen på efterverldens hugkomff. Hvad jag å Academiens väg- fiar kan hafva den äran förfäkra , är at

J ho»

[ 101 ]

J hos des Ledamöter aldrig fkolen fak* na den aktning fom tilkommer edra egenfkaper , den tilgifvenhet och det förtroende , hvilka allena kunna göra et gemenfamt arbete lätt och angenämt.

INTRADES - TAL,

Om

Sveriges f ordna Ößerländßia handel 3

I anledning af

Arabifia penningar fandnc i Svenfk jord;

Hållit den 2 April 1786,

Uti Kongl. Vitterhets Hiflorie och Antiquitets Academien ,

Af

GUDMUND ADLERBETH 5

Expeditions - Secreterare, Riddare af Kongl. Nordftjerne- Orden , En af de Aderton i Svenfka Academien.

Mine Herrar.

J ag intager i dag et rum i denna Kongl, Academie , för hvilket jag har at tacka Konungens nåd. Då jag med djupalte vördnad denfamma erkänner , fkattar jag mig ock lycklig, at genom de faltatte band förenas med et Samfund , för hvil¬ ket jag bär den upnktigalte högaktning,

>g

[ m i

jag finner här hvad jag länge önfkat ; Mättare och Domare i åtfkilliga vitter¬ hets - delar, hvilka kommit at tiihöra min befattning ock i hvilka de lyckliga- Ile fnillen begatt mifstag i brill al granlk- ningens biträde , men jag framlör alt har fkäl at milstro mig. Ofvertygad både om min egen brill, och eder förmåga. Mine Herrar, at den fylla och erlätta, anfer jag för mit angelägnalle åliggande, at utbedja mig framgent åtnjutande af eder ynnelt.

At utmärka mit inträde i en få up- ly 11 förfamling , genom en afhandling , lom innehölle nya uptäkter och upda- gade okända fannmgar , kan jag utan iörmätenhet icke hoppas. Men då det är min pligt , at öfver et vifst ämne yt¬ tra mina tankar , torde jag få räkna på edert bevågna tolamod , när jag eder pröfning underhåller några anmärknin¬ gar , rörande Sveriges f ordna Ö/lerlandfloL handel , i anledning af Arabtfkc penningar J undue i Sveiifk jord .

* * * * * *

* * *

Alt från den tid man med alfvar begynt vända håg och forgfällighet på forn - häfderna i Norden, har mycken G 4 up-

C 104 ]

ppmärkfamhet blifvit fäftad på de fkat-=. (er fom forfkning eller händelfer efter¬ hand ur fäderneslandets fköte frambragt. De beftå icke allenad i flerahanda fmyc* ken och minnesmärken af de gamlas lefnadsfätt , utan ock i in- och utländ-? fka penninge - forten

Bland defTa fenare har man igen¬ känt Anglo - Saxonifka , Tyfka , enkan¬ nerligen Cölnifka ; åtfkilliga Romerlka ; Grekifka; Conhantinopolitanilka ; ja ock Parthifka eller Arfacidilke Konungars ; och fluteligen Arabilka , i en ymnig-» het , fom vida öfverträffat hvad man , i anfeende til afflåndet emellan deras och vår hembygd , förmod^ bordt.

Bland fynd af fillnämde penningar i vårt land , känner jag inga äldre an- teknade , än dem Strelov i företalet til fin Guthilandifka Chrönika berättar va¬ ra gjorde på Gothland ; hvilka följakte- ligen tildragit fig före 1633 då bemälte bok utkom i Köpenhamn a).

Schelferus i lin Upfalia Antiqua 1666, förmäler at en bonde i Nerike vid et

fkogs-

a) I)är findis , heter det , adlkillige fremrne- de mynt , foin icke andre nationer er be- kiendt , Syrilke, Arabilke , Gredlke , Rot merfke , &c.

I i°5 ]

fkogshygge funnit en myckenhet Ara« bifke penningar , hvaribland en i famma bok är afritad.

Vidare omtalar Hadarph i företalet til Dale -Lagen en dylik penning, fun¬ nen ofvan om Kopparberget ; och Dijk- man , at i början af i68o;talet en myc¬ kenhet af famma flag blifvit hittade vid Dannemora,

I Rhodes Cimbrifch - Holfteinifchc Antiquitäts remarques b) finnes et märk¬ värdigt bref från den berömde Danlke Hiftoriographen Otto Sperling til För¬ fattaren, Det är fkrifvit i Köpenhamn 3702 och innehåller, at år 3675 en få- dan mängd Arabifke penningar blifvit fundne pä Gothland , ac upfinnarne lå¬ tit deraf förfärdiga fkedar och knappar; hvaraf ock händt, at få af deffa lång¬ väga mynt blifvit bergade i Cabinetter.

Affeffor Brenner i fin Theffaurus för¬ täljer, at Arabifke penningar blifvit fund¬ ne vid Calmar 1673, vid Åbo 1686, och på i6go:taIet å nyo på Gothland. J be- mälte Finfka fynd voro ock EngelfKC, Cölnifke, Augsburgdke och Grekifke penningar inblandade. De Engelfke vo-

G 5 ro

k) Pag. 421,

[ »o6 ]

ro Konungarne Ethelreds , Knuts och Eduards; de Cölnilke , Erkebilkopen Philips c). En Arabilk guldpenning l'om Brenner ägt, fkal varit funnen vid Wad^ liena i en hög.

Keder formaler, d ) afc år 1704 vid Näsby i Rollagen under gräfning til trädplanteringen, blifvit hittadt et mail förtärdt kopparkäril innehållande 163 lod filfverpenningar , bland hvilka et anfen- ligt antal voro Arabilke ; några få Con- flantinopolitanlke , nemlingen Kejfarne Johannis Zimifcse , Bafilii II, och Con- Itantini XI; månge af Kejfar Otto den Itore, och af Engellke Konungen Ethel- red; och de 13 ryktbare, hviike blifvit tillagde Konungarne Olof Skötkonung , Anund Jacob , Håkan Röde och Sven Tjugelkägg. _

Af de vid Antiquitets Archivet för¬ varade antekningar , har jag inhemtat , at 1685 en bonde på Gothland funnit Arabilkt mynt, jemte hvarjehanda annat filfver, under det han upbröt ftubbar til få kalladt tjärtyre ; och at 1703, 21

Ara-

c) Han dog 1201.

d) Nummi aliquot ex argento prseßantiflimi s

P-

i.

C 1°7 ]

Arabifke filfverpenningar från Wisby blifvit til Archivet inlemnade.

År 1715 fants i Kulleberg i Skåne på Kraperups ägor en få kallad arm-ring af filfver, på hvilken hängde åtlkillige mindre ringar och bland dem fyra, livardera omvefvad med en hopabögd Arabifk penning.

År 1733 fbedde et nytt fynd på Gothland , ej långt från Sanda Kyrka ; bellående i Arabifka mynt och brutet filfver til 100 lods vigt.

År 1734 upgrofs i Öftergöthland och Skärkinds härad en jordfkatt ur en fand- backe i en hage ; hvilken beftod af et litet filfverftycke , et Arabilkt, en del hela och en del föndriga Konung Ethel- reds och Knuts Engellka mynt och åtlkilliga Cölmlka.

År 1736 hittade några Dalkarlar vid grafvande up i bergsklinten mellan beck- och kimröks - bruken vid Stockholm, flera Arabilka mynt , i blandning med Tylka, Konung Éthelreds , några fpän- nen och arm -ringar famt en myckenhet lilfverbitar , til mer än 37 lods vigt.

Ar 1739 framböd åter Gothlands rikhaltiga jord en half mil från Wisby i Wälterreda fokn, 135 lod filfver, be¬ flå-

r i°8 ]

flående i fex flora ringar, famt Tyfka , mäftadelen Cölnifka , Anglo - Saxonifka , förnötta Arabifka och Conftantinopolita- nifka mynt.

År 1741 hittades i Täby fokn en mil från Upfala 20 Arabifka mynt.

År 1771 fant man på Öland 40 he¬ la Arabifka penningar , ibland ungefär 800 flörre och mindre af brott , af hvil- ka icke et enda flycke paffäde ihop med något af de öfriga, få at de tycktes kunna utgjort famma penning.

Är 1779 funnos icke långt från Kö¬ pings Kyrka på Öland på två färfkildta Italien, Arabilke , Anglo- Saxonifke och Tyfke penningar jemte något omyntadt lilfver, til 153 lods vigt. En del af mynten lågo 4 tum under jordbrynet fammanflående på kant, i form af en fmal rännel ; en del åter under en ften på lika djup, likfom fammanpackade och omgifna med et flags förmultnad rö-jord, fom tyktes vara lemning af någon lå¬ da i hvilken de varit förvarade. I gran- fkapet af Köpings Kyrka fkola finnas ättebackar , der man undertiden träffat brända ben och fonderllagna lerkrukor.

År 1781 funnos i Eltuna fokn och Roll agen et filfverftycke , liknande dia-

dcm§

C 1°9 ]

deme eller hufvud - prydnad, en mängd filfverbitar , en Grekilk penning af Kej- far Contanftinus Porphyrogemtus och Romanus , famt 99 Arabifka mynt.

Denna korta Hifloria öfver Svenfka jordfynd af Arabilka Penningar, fom kunde blifva långt fullftändigare , torde likväl göra tilfylleft at bevifa hvad ym¬ nigt förråd af dem , vårt fädernesland i fit förvar emottagit. Jemföres hvad 1 det¬ ta ämne hos ofs hänt, med hvad hos våra grannar fig tildragit ; få inhemtas at fådane äfvenledes tid efter annan blifvit fundne på Jutland e) , på Born¬ holm e) , i Liffland, i PreulTen f)9 i Norrige g) och på flera flällcn i Tyfk- land h). Stralenberg förtäljer ock, at få fkett i Ryfsland i). Emedlertid tyc¬ kes af de anmärkningar fom hittils kun¬ nat famlas flå faft, at de kring Öller-

fiön

e) Niebur Befchreibung von Arabien , p. 99.

f) Kehr Monarch. Afiat. Sarac. Status 1724.

g) SchefFerus 1. c.

h) Nova A6ta Societ. UpfaL Tom. 2. 1782, Adler Mufaeum Cuficum Borgianum V eli¬ tris. Repertorium für Bibi. und Morgen!, Litteratur, T. VI.

i) Befchreibung d. Nord- u. Oftl, Theil von Emopa u. Afia, p, 103.

f no j

fjön belägna lander hyfa della Ölterläncb fka myntflag i rikare mått än andra Eu- ropeilka orter.

Denna befynnerliga omlländighet har med alt Ikäl blifvit et ämne för de Lärdas underfökningar. Scheffer trod¬ de , at de af våra förfäder , fom tjente under Conllantinopolitanfke Kejfarne i fält, tagit delfa penningar fålom byte från Saracenerne k ). Kehr förmodade * at de, genom Tyfka Riddarne fom för* värfvat dem i kors-togen, blifvit brag* te til PreulTen och Öllerfjöns kulter k)é Danfke Profelforen Bircherod /) , och i hans fpår den ofvanåberopade Sperling k), trodde dem vara förde til Norden från Alexandria genom handlande. Domprob* lten Celfms förmente, at de hitkommit med Jorfala- farare eller fådane fom af andakt företogo refor til det Heliga Lan* det; Abbé Barthelemys m) tanke är, at de äro öfverlefvor af de ftröfvande Mo- golilka Tartarer, fom i trettonde och följande århundrade oroade Polen och Lithauen.

Den

Q

A) Locis ante citatis.

l) Ar&os Alexandria?.

m ) Mémoires de 1’ Académie des Infcriptions g T. XXVI.

[ 111 ]

Den lärde Profefforen Carl Aurivib lius, hvars frånfälle både fäderneslandet och den uplylta verlden länge lära räk- na bland öma förlufler , har i andra tomen af Kongl. Vetenfkaps-Societetens i Upfala Nya Handlingar, med fannolika fkäl gjort troligt , at vi förnämligalt lör våra Arabilka penningar böra tacka en från Norden fordom drifven handel ge¬ nom Ryfsland på Calpifka hafvet och kringliggande länder : I hvilken tanke tvänne andre vittre män Adler n) och Reifke nyligen inltämt o).

I et mål af den befkaffenhet fom det närvarande, der inga uttryckeliga bevis kunna uptes, efter hvilka utflag fällas kan, målte man nöja fig med fan- nolikheter. Delia böra hemtas af om- ffändigheterna ; och ingen fom til up- lysning tjena kan får lörfummas. Til pröfvande om någon af de upgifna för¬ klaringar må godkännas, eller hvilken- dera , fynes man fördenfkul förlt böra i betraktande taga de fundne penningar- nes egenteliga fädernesort, deras ålder och deras befkaffenhet. Det hörer dock

mer

u) Mufeum Cuficum Borgianum. o) Repertorium für Bibi. u. Morgenland.

Litteratur. T, 10.

[ 112 ]

mer til Arabifka litteraturen , än til mit yrke, at omlländeligen befkrifva deras typer eller pålkrifter p). För mit än¬ damål är nog , at i anledning af de re¬ dan genom vittre män författade be- fkrifnmgar öfver Svenfka Arabifka mynt- famlingar , fammandraga följande all¬ männa anmärkningar.

i*.o At alla de i fråga varande myn¬ ten äro flagna i Alien , under Maho- metanfke Furflar, och i många ferfkild- ta fläder fåfom Damafco , Bagdad , Mu- ful , Baffora, Vafieth , Muhammedia , Schiras , Samarcand , Balch, Niiabur, Anderab , Bokhara , Schafch m. fl. För fammanhangets fkul , icke för uplysnin- gens, i en eder. Mine Herrar, nogfamt bekant fak, tager jag mig frihet at näm¬ na , det efter Mahomets död, hans lära fortplantades genom de få kallade Kali- fer , hvilka utbredde Mufulmanfka väl¬ det med en häftighet ntan like, och til en vidd fom föga har exempel , om icke i det Romerfka. Arabien, Syrien,

Cal-

p) Om Arabifka mynt fe i korthet v. Murr framför tredje delen af Cardonnes hiftoris. om Spanien och Africa , Tyfka öfverfättn. Bland nyare förtjenar i lynnerhet Adlcf läfas.

[ ]

Caldéen , Mefopotamien , Perfien , Kho faftan , Egypten, Norra Africanfka ku¬ lten , Spanien och Cypern buro inom et feculum deras ok. Mpfa j den Ara- brlke Fältherren fom eröfrade Spanien j förehåde det driftiga anfiagj at fträcka fin nations magt genom Frankrike, Tyfk- land och Ungern, få at den fom en gjör- del ikulle omfatta Medelhafvet. Hän hant väl föga uträtta til verkftällighe- ten ; men 20 år derefter hade Frankri¬ ke fäkert varit Arabernes rof , om ej Carl Martels tappefhet med ftrömar af blod förfvarat dés fjelfbeftånd

Khalifätet* detta förfärliga Välde * räckte under tre ätter , den Hafchem- Ika , den Ommiählkä och den Abalfidii £ka til år 656 efter Hedgiran* eller ef¬ ter vår Chriftnä tideräkning, den vi framdeles fåfom kändare vilje följa, år 1 258 r). Det året blef Bagdad, Khali-, fernes då varande refidens , eröfradt af Del. I. H Tata-

q) Cardonne Hift. de 1’Flpagne & de 1’Afri- que. T. i.

7) Hedgiran inföll år 622 efter Chrifti födel¬ fe och är epoken hvarifrån Mufulmännerne räkna fina år. Det är bekant at deras år iro lunares , bcftående Ömfom af 35.4 och m dagar, få at 32 Chriftnä år fvara vid

C 114 1

Tatarernc, och den lille Khalifen Mtf* flazem dödad. Men innan denna ytter- ha förltöring öfvergick Khalifaiet, hade det länge vajit i det aftagande lom ge¬ men! igen blifver rikens llrafl for en öf- verdrifven ärelyltnad ocii altfot* vid- flräckta. eröfringar. Upror och inbördes krig fargade des Iköte : förli myndi¬ ge Ståthållare, fedan Furilar från näfb gränfande länder borttogo tid efter an- nan betydande provincér och uprättade fjelfftändige (later, öfver h vilka Khali- ferne ingen annan myndighet behollo, än den dem , fåförh fa kallade Hutvud- män för de rättrogne , öfver alle Mu- fulmänner tilkom. Denna på religionen grundade förmonsrätt förvarade åt Kha- iiferne en fkugga af Majellet , fedan de redan förlorat verkeligheten. Man låg Emirer af dem emottaga förlänmg på länder, dem de redan hg underlagt, och beklädas med titlar och höghetsrättig¬ heter, dem de redan utöfvade. Sådäne Vafaller, fom ömfom oroade hvarandra, ömfom fjelfva Khali ferne med krig , delte lluteligen alla deras länder lig emel¬ lan.

pafs not 33 deras. Se v. Murr, 1. c, p. *8. ocii Hift. des Huns , T, i.

t 115 1

lan. Således , under Khalifen Radhi3 regering, i fjerde feculo elter Hedgiran, voro Buidilke Furltarne innehafvare af Perlien, Balfora, Vailelh och Ahuaz ; Hamadanilke Furltarne af Muful och Mefopptamien ; Fathimithifke Furltarne af Africa ; Ommiahfke Furltarne af Spa¬ nien; Samanifke Furltarne af KhoralTan; Ickfchid af Egypten och Syrien s).

De Arabilke penningar , fom blif- vit Sverige tilegnade , bära, jemte de vanliga formler ur Koran , merendels genom deras pålknfter fäkra vitnesbör- der om Regentens namn , hvilken låtit prägla dem; om myntltaden och om årtalet efter Hedgiran. En del äro flag- ne under Khaliferne, en del under de nämde Vafallerne. På delfa fenares mynt * plägar ock den regerande Khali* fens namn i prägeln vara utfått. Men de Samanilke mynten finnas mångfaldigt ymnigare än något annat flag. Således ibland 99 penningar af Roliags - fyndet _ fl 2 1781 3

9 Alt hvad här är fagt , kan beftyrkas af Herbelots Bibliotheque Orientale ; Des Guignes Hifloire des Huns ; Mémoires de l’Acad. des Infcript. T. XXVI. De näm¬ de Ätters namn ledas malt från dera* ftamfäder.

[ iiö ]

1781,.. voro 88 Samanifke; och af löi från Öland 1779 * $4 bamanifke* Herr Profeffor Aurivillius har tilförne an¬ märkt* at af 1771 års fynd * ej tiefe än 21 Khalihlka mynt funnös * ernöt nällan 700 Samanitka; at 1 Uptala Cabinet fin¬ nas allenaft 3 Khalifilke* emot 12 Sa- manifka^)* m. m. Af de öfrigä Vafailef- nes mynt Buiditka * Hatriadanifkä * med flera * äro allenafl fä fundna i vårt land.

Samanifke Furflafne voro rådande i Kharezmien och Mavaralnahr , annars kailadt la Tranfoxane u) % det är dert delen af Alien * ölter om Cafpifkä haf- vet , fom plägar fa namn af ltöfä Bu- chariet och nu innehafves af Usbecki- fka Tartarer; hvafjemte en flor del af Perfien flod under deras lydnad. Sa¬ manifke Ätten herrfkade under nio Re- genter ifrån år 875 til 999. Samarcänd* Schafch eller Alfchafch, Batch* Nifa- bur, Anderab * Bokhara äro de fläder* t hvilkas namn oftafl förekomma på Sama- nifka mynten* I allmänhet tyckes* af pen¬ ningar fom ej äro Samanifke* et florre antal hos ofs finnas från de myntflädef fom ligga närmare deflä länders fordnä

grän-

pg— ■ . - - ' - T- - ■ - - * ^

t) Nov. A£ta Soc. Fpf. T. II.

u) Af floden Oxus * fedan Chihum.

[ ni . 3

gjänfor, än från aflägsnare ; til exern^ pel flere frun Bagdad , än från Damafcq,

2 :q Hvad åldreq beträffar , få fin¬ nes i Konungens famiing den äldfte Ara- fiilkc penning vara llagen i Damafco år 699 v) under Khalifen Abdalmelek. Pen¬ ni ngarnes antal tiitager med de följande fekler och ar ymmgaft af Mahometa- nernes fjerde , aet är yårt tionde fecu- lo, ja få, at ifrån 890- til Q504alet, fö¬ ga något årtal faknas. Men efter fift- nämda tio-tal biifver åter penningarnes myckenhet anfenligen förminfkad , til des de ändteligen kort efter början af elfte feklet aldeles uphöra. Man har åtnainftone ej funnit någon med vifshet H 3 yngre

v) Efter Hedgiran 79» Och torde denne Arabißce vara den äldfte fom nägorftådes kan upvifas, emedan den är endaft tre år yngre än Arabifka myntningen , hvilken tog fin början år 76; före hvilken tid Ore- kilke Kejferlige och Perfjfke mynt varit de enda bland Araberna gångbara. Detta bör anmärkas til rättelfe vid v. Murrs yttra» de förmodan \ des ofvanåberopade tra&at, at den äldfte förvarade Arabilke penning Ikal fi nnas i B.odleylka famlingen j Ox¬ ford af a. Hedg. 88 ; och vid Adlers i des ^dufaso Borgiano, , at det är en fom fin« #es i Venedig af a. Hedg. 97.

t n8 3

yngre än et brott af Ölands-fyndet 1771, hvilket utvifar 403 fåfom präglingsår, fvarande emot vart 1012, men under¬ rättar ofs för öfrigt hvarken om Regen- tens eller myntlladens namn. De yng- He Samanifke mynt lom veterligen fun¬ nits i Norden hora til Kurilen Manfur L , bvilken år 976 eller 977 Hutade hn re¬ gering,

3:0 Det är tilförne anmärkt, at vid flere fynd , och 1 fynnerhet på Öland 1771 en myckenhet Arabifke penningar funnits fönderbrutne , och at brotten ic¬ ke paffat tilhopa. En annan omlländig- het fom bör i akt tagas*, är at en del af deffe penningar äro förfedde med ög¬ lor at hängas på band eller bäras. I all¬ mänhet beltå de af godt och fint filfvcr.

Til vinnande af ytterligare ljus i det företagna ämnet , lära de omltän- digheter noga böra komma under öf- vervägande, fom beledfagat Ijelfva fyn¬ den; jag menar: ort och Halle; belä¬ genhet; djup; hvad llags andre pennin¬ gar eller ämnen på en gång med de Arabifke blifvit updagade , och lå vida¬ re. Önlkeligt vore, at både betkrif- ningarne öfver fynden blifvit full Händi¬ gare författade , och hvarje fynd forg-

fälli«

I

119 3

fälligare underfökt , än fom verkeligcn ikett. Ocli är det en förluft på uplys- mngens vägnar, at anfenliga jordikat- ter , dels ftrax de uptäcktes, til andra, behof blifvit upfmälte , dels ock fåfom fönderbrutne eller notte och illa med- farne , genaft efter angifvandet fork alla-? de och ägarne äterftälde. En fclgd af oblervationer , forgfälligt med hvararman jemförda , är utan tvifvel bäfta medlet, at en gång fkingra det mörker närva¬ rande ämne omgdver. Af hvad redan anfördt är, finnes dock:

i;o Det Arabifke penningar i flera af Sveriges provincer blifvit uptäckte , la väl til anienligt afftånd från hafvet, fåfom i Nenke , Dalarne och vid Wad- ftenax), fom ock vid fjökufterna; få¬ fom i Roflagen , kring Åbo , i Skåne , på Öland och Gothland. Förrådet har likväl varit ojemförhgen rikare vid hafs- ftänderne , men befynnerligen på de fiftnämda öarna.

2:0 At penningarne icke allenaft funnits på flatter, utan och i Ikogar , ja H 4 högt

v - - - — - — - - - - -

x) H ärtil kan läggas at en och annan Sama- niOc penning blifvit funnen i Jemtland , Veflmanland, och Veftergöthland. S» Prof, Aurivillii afhandling, 1, c.

r 120 i

högt up i bergsrefvor, omftändigheter f hvilka tyckas bevifa, at ikeppsbrott el- ler fartygs förolyckande , likmätigt form ligas mening , icke varit enda prfaker- na til deras förfänkande på de Italien , der man dem träffat; utan at de paed vil¬ ja flerellädes bhfvit nedgrafne. Ölands? fyndet 1779, der man tydejigen iåg pen- umgarne 1 form af rulle len roulqau) nedfatte, famt med ften betäckte, be- Hyrker fådant oemotfägehgen.

3:0 At de Arabifke mynten i jor¬ den ägt fä llfkap af andra gamla paynt, fålom Engelfka, Tyfka och Conflanti- nopolitanilka ? hyarvid det förtjenar up- märkfamhet, at delfe utländfke pennin? gar mältadelen äro af famma tidehvarf, nemligen fionde och ellofte feculo. De fleite Engelike äro af Konungarne Etbel- reds och Knuts , fom regerade i filt- nämde årahundrade: de Tyfke, af Kej- fame Otto den (lores , Henric II;s och Conrad II:s , forp förde fpiran vid fam¬ ma tid. Den i Roflagen fundne pen¬ ningen af Kejfarne Conflantinus Porphy- rigenitus och Romanus, blifver af lika ålder, ty de regerade i tionde feculo. De ofvanomrörda mynt af Johannes Zi- inifces, Bafilms och Conflantinus XI.

höra

[ ]

frpra til Tamila tidejivarf, ty den förfle dog år 97 6, den andre 1025 och den tredje 1026. Herr Cantzli- Rådet Lager- bring har utrett, at den penning fp in til¬ lika med 200 lod lilfver hittades i Skåne 1729, lärer ti Ihöra K-ejfar Alexius Comne? nus, fom lefde i Outet af elfte feculojy).

Då et ymnigare förråd af Arabi 0<e penningar från tionde feculo än något föregående eller efterföljande , blifvit ur Svenfk jord uphemtadt , bör man til updagande af deras väg til vår Nord , med forgfällighet gå tilbaka at befe Rikets tilOåncJ vid och näO efter denna tiden , ferdeles i anfeende til handlen och gemenlkapen med de orter, hvar- ifrån de kunnat bekommas.

Sverige , få väl lom de flefte län¬ der, har i fin barndom, utan tvifvel varit enllaka och utan mycken förbin¬ delfe med fremlingar. Öhyffade folk- Oags förOa kännedom om fjemmande länder , vinnes gemenligcn genom krig och yåldfamma tiltag. Dett^ lannas på Sveriges äldlte inbyggare. Deras fjö- relor äro altfor bekanta och jtltför be« Ryrkta , at behöfva omröras, Wikinga- H 5 färder

y) Vitterbeta Acad, Handlingar, IV. Delen,

[ 122 ]

färder och härnader gåfvo förfla anled- ningen, men de uptäckter genom dem, gjordes , banade förmodeligen efterhand väg til handel och köpenfkap.

Det är naturligt , at grannländer i deffa affeenden förd blifva befökte och kände. På fådan grund har ock Sve¬ rige från uråldriga tider haft mycket at göra med Ry Island , et land , fom ge¬ nom fit läge , kan anfes för et famband emellan Sverige och de aflägfna län¬ der, hvilkas mynt dadnat i vår foder- jords fköte.

En del af de folkdammar fom be¬ bodde det vidlyftiga land , vi nu kalle Ryfsland, var efter all liknelfe et folk med Finnarne. Åtmindone linnes af En¬ gelsmannen Ottars refebefkrifning i nion¬ de feculo , at Bjarmernes och Finnarneg fpråk voro ganika lika. Bjarmaland el¬ ler Permien kallades hela den dora land- fträckan från Cafan upemot Hvita Haf- vet och Ishafvet , fom då utgjorde et fjelfdändigt rike. Sturlefon förmäler, at Bjarmerne dyrkade Jumala i deras tempel ; och detta är et bekant namn på det högda Väfendet i Finland.

Om fåledes grunden til en nära ge- menlkap mellan Finnar och en del af

Ryk-

[ 123 J

Ryfslands gamla invånare härtnedelft blir tydelig ; förklaras äfven en dylik för* bindelfe mellan Sverige och Ryfslaud , genom en i fiftnäinue rike i nionde fe* culo timad märkelig ftatsförändring. Det* ta land , kringvärft af flrofvande fien- der , författes i mera lugn , fedan des dåvarande inbyggare, Slaverne , fattat det beflut, at begära Regenter från Wa- regerne. Tre bröder af fiffcnämda folk * Kurik , Truvor och Sineus, kommo då med fina hushåll och togo landet i be- fittning, nvilket, efter de fenare bådes död, mom få år förentes under Ruriks fpira ; och blef han ftamfader för de ef¬ terföljande Ryfke Storfurffar.

Defle Wareger, hafva efter all fan- nolikhet varit Svenfke eller Norrlä nu fke Vikingar. Neltor, Ryfslands äfdfte och trovärdige häfdateknare , kallar Öder- fjön Waretfkoi more, Waregifka hafvet. Waregernes hemvift befkrifves altid gent öfver detta haf. Rurik eller Rorik är et Svenfkt namn. När vid freds- för¬ dragen mellan Ryfsland och Grekdka Kejfaredömet åren 918 och 944, Ryfka Sändebuden nämnas, hvilka uttryckeli- gen fägas vara af Ryfkt ilagte , finnas deras namn til ilörrc delen Svenlka el¬ ler

C m ]

Jer af Svenfk art ; til exempel ; Karl , Jngiald, Weremimd, Rulav eller Rolf, Roald, Kar eller Kare, Abiar eller Am-- björn , Lidulf , Fade, Gomol eller Garm mal, Brunald, Jakun eller Håkan, Gm narev eller Gunnar, Sven, Haldan, rn. m. Ryfka namnet Vladimir är blott en mund »art (dialed) af T7aldemar; äfven fom Rogovald af Ragvald. Om den Ragvald , hvars dotter Rogneda blef Vladimir den {lores gemål, fager Neftor, at han kommit från andra fidan om haf» vet. Och Jaroslay , Vladimirs fon , lom man vet til gemål ägde Svenfka Konun¬ gen Olof Skötkonungs dotter , berättas af Ryfka författare hafva varit förmält med en Waregifk Prinfefla z).

Waregifka herradömets fladgande föranlät fåledes en blandning af Ware? ger , eller , fom v'\ förmode , Svenfkar , med Ryfka nationen , fom bibehölt fig i flera följande fekler a), Man finner

ei

z) i\lt det föregående är tagit ur Neftors Chröntka , hv^rs Tyfka öfyerCättning a? Scherer man nyttjat; men den Gfta om- ftändigheten Hödjer Cg på Mullers Ruifi,- fche gefchichten , T. I. pag. 119. a) Sjelfva Rylka namnet torde på fätt och vis feafva Svenlkt uphof. Det var okända

t 125 ]

fej toindre af Néflors Chrönika, at detta folk då i Ryfsland haft mycket at fäga öch uträtta, äri af Sturlefon och nordi- fka fagor , at Svenfke och Norrfke män flitigt rett til Ryfsland. Dit togö för¬ tryckte Furftar och Könungär från det öfriga Norderi ofta tilflykt ; der nyttja¬ des

för Ruriks tid. Ruoffi är et namn fom Finnarné gifva Sverige. Slaverne kring No- Vogrod hafvä förmodeligen af defle fina grannar lanC det namn de gåfvo de frem- mande Waregernes fädernesland. Enär de tinder Rurik grundläde en en ny fiat , torde de ärft moderlandets namn. Härige- tom fynes künna begripas hüru de ofvan- hämde Sändebuden med Svenfka namn likväl varit af Ryfkt flägte ; och huru Sän* debud til Kejfar Theophilus i Conftanti- nöpel , hvilka til fin nation fade fig vara Rhos, på återréfän vid Kejfar Ludovici Pii hof, igenkändes för Svénfka. Namnet Wareger lärer ock vara Fintkt. De hade länge med plundringar oroat fina grannar, öch dérföre af Finnarné kunnat förtjena det ringa hedrande , men til härjande fri- bytaie lämpéligä namnet, Warkas , tjuf. Cfr. Thunmans unterfuchungen über die

fefchichte der öftl. Europ. Völcker.

.eipzig >774. Item Gr. Gufi. Bonde om Finlka nations härkomft , i Vitterh. Acado Handlingar I. Delen«

t ,126 ]

• cs äfven Waregerne i Ryfka Furflaf* nes krigs tjen ft.

Älven fom yåre Svenfke förfäder

• It frän fjunde fecuio med krig och här- a:’ finnas hafva hemfökt Rylka länder-

få har man ock fäkra fpår af ea a. d Ry island eller Holmgård drifven andelsrörefle frän det nionde. Torfaeus b..!äXiar, at Konung Harald Hårfager i No rige fkickade*Hö'k Habrok til Holm* gärd . at upkrpa dyrbara varor , och då han tii handlade lig en guldliickad råck , lorn han derom 1 häftig tvilt med Björn Sladda och Salgard Serk , fom i lika ärende voro utfände från Konung Erik Emundfon i Upfala. När Aftrid Konung Olof Trvgvafens moder ville- re fa til Holmgård , at befoka fin broder Si¬ gurd , Ikaffade Håkan gamle henne re- fe lällkap b) af några köpmän. I Olof Helges tid, dref Gudleker, en rik och b red man, handel i åtfkilliga länder, och, fick af fina många färder til Gar- darike , tilnamn af den Gärdlke. Vid til fa Lie af en hans refa til famma land, updrog Konungen honom, at upköpa flerehanda dyrbarheter. Han fullgjorde

detta

kj biurleioa.

C .127 3

detta ärende och begaf fig på hemvä¬ gen med fin köpenfkap , gyllenduk , ko- Iteligt pälsverk och en fin bordduk , fatt han utanföre Öland förlorade -alt- fammans c).

Man får genom deffa omftändighe- ter et fördelaktigt begrep om handlens tilflånd i Ry Island. Samma Rikes Hi- ftoria intygar fådant til öfverflöd. Kej« far Conftantmus Porphyrigenitus omtalar redan handlen från Novogrod och Ryfs- laqd på Conflantinopel och Syrien d). När 1 näftföregående århundrade , Oleg , förmyndare för Ruriks fpäda fon Igor , med lift gjorde fig mä flare af Kief, fö- regaf han fig vara en köpman fom blif- vit fkickad af Oleg och Igor , at handla i Conftäntinopel. Denne inkräktare för¬ de fedan et krig med Grekifka Kejfa- ren , fom bevifar Ryhärnes fkicklighet # at med fartyg gå ftrömarne utföre. Dni- pern tjente at föra dem ända ned til Svarta hafvet, och der klippor och ftröm- fall hindrade , utlaflades båtarne och bu¬ ros öfver land. Kej faren måfle dyrt kö¬ pa hg fred. £t ibland des vilkor för¬ mådde ,

c) Sturlefon Olof Helges Saga.

d) Dö adminiftrando Imperio*

C 12S ]

mådde , at Ryfke köpman forh handlacié i Kejfarens länder , {kulle, i fex måna¬ ders tid njuta fri föda och underhåll $ jemte tullfrihet för fina varör. Vid Olegs återkömfl til Kief , blefvo allä förvånade öfver de fkatter han medför- de, beftående i guld ; dyrbara tyger s läckra viner och frukter. Svaetoslav h ärnade i tionde feculö anlägga fit refi- dens vid Donau flrömen t i anfeende til lägets beqvämiighet , at bekomma både Ryfka varor, af vax ,> honung och pälsverk ,• och fådana föm drogos från Grekeland , famt Ungerfka häflan Ryfs* lands välmagt fleg til än mera högd i den (lore Vladimirs tid föm dog ioi^.- Hans krigsbedtifter underlade honörn hela Ryfsland; hans kloka hushållning bidrog til landets upödling och fläders upbyggande ^ lians omvändelfe til Chri- flendomen förbant honom tried Greki fkä kyrkan och lade griind til än närmare gemenfkap mellan Ryfsland och Conflan- tinopolitanfkä riket i tried hvilket han förnyade allä gamlä handels • fördrag , i kraft hvaraf Ryfka köpman*idkade Itänj digä refor til Orienten. I anledning af ält fadant , var ock Svaetoslaf II. i flånd f at vid tilfälle af en befkickning från

K ej far

[ »29 3

Kejfar Henri c IV. göra fiftnämde Herre föräringar af guld , fflfver och dyrbara tyger, fom upväckte förundran e).

Ryfka riket , hvilket då ej var få vidfträckt fom nu, omgafs på fodra och öftra fidorna af handlande folkflag. Utom granfkapet med Grekifka K ej fa re döme t , bör man erinra fig Bulgarerne , et folk , boende på öftra fidan af Wolga ftrömen , bekant alt från femte och fjette feklerna , för blodiga krig med Grekerne och Gö- therne famt et inbrott i Dacien och Mce- fien, fom der fäftat och bibehållit Bulga- rifka namnet , fedan det i fin hembygd är förloradt. Detta folkflag var ej min¬ dre betydande genom fin handel än fina vapen. Det odlade jorden, idkade han- daflögder och var derföre välmående. Öf- verlefvorne af ftaden Bolgar eller Wolga r, 18 mil från Cafan, utvifa fpår efter ften* hus, torn, grifter och infcriptioner, mä- ftadelen Arabifka. Wolga ftrömen och Cafpifka Hafvet öpnade Bulgarerne väg til Perficn , Buchariet och Indien ; gran- lkapet med Don och Svarta Hafvet lätta¬ de handlen med Grekland och Italien f),

Del. I. I At

e) Detta alt är hemtadt ur Levesques Hitt, de Ruflie , Torn. I.

/) Levesque, T. I. p. 369.

t 13° ]

At Bulgarerne Förfett Ryfsland med Öfterländlka varor, kan ej vara tvitvel- aktigt ; och della lära ej allenall varit fådana , lom alliras i nältgränfande län¬ der, utan ock. heintade från det afläg- na Indien , emedan caravaner vanligen gingo mellan Perfien och Indien til in¬ bördes varu -byte g). Til Samarcand och Bokhara, kommo alla år köpmän både från Iridifka och Perfilka (täder , och från Ryfsland. Fartygen gingo då fram och tilbaka genom Wolga lirömen, Cafpifka hafyet och Hoden Oxus eller Chihun h). Man fer fåledes , at hand¬ len gjort Indien , Buchariet , Perlien , Bulgariet och Ryfsland lamt Grekeland til länkar i en iior fammanhängande kedja.

Följande anmärkning torde vid det-

t O

ta til fälle kalla än ytterligare ljus på Rylka handlen. Rylfarne ägde til fem-

ton-

g) Des Guignes Hill. des Huns , om Ghiz-

neviderne.

h) Adlers Mus. Cuf. Borg* p 22, efter Huets IIi ft. de Commerce. Cfr. Robertfons I Ii ft. de l’Amerique, T. I. pag. 60. efter Ramnfio ; och Raynals Hill. Pbilofophique des deux Indes 1781, T. III. p. 92. & c.

t 13» ]

tonde feculum intet egit mynt i), och benämnandet af deras vigter, fom hos dem , lika med de flella folk med tidea blifvit namn och fkiljemärken på mynt- forter, är länt af deras grannar. Såda- ne äro Griver, Pud , Denga, Polufchka och Besmen. Det förltnämda myntet är efter Nellors intygande, til fit uphof, Grekilkt. Pud Ikal vara et namn, lånt från folkllag på andra fidan Cafpifka haf- vet. Denga fkal härleda fig af Tanga , et filfvermynt i Buchariet och Kharez- mien , fvarande mot 22 Ryfka Copeker; Polufchka åter , af et Bucharifkt koppar¬ mynt, Pooles , hvaraf 100 utgöra en Tan¬ ga; Besmen afTartarifka ordet Batman k)t Man kan af delfa orda-uprinnelfer trygt

I 2 fluta.

i) Ännu i fjortonde feculo betaltes i Novo- grod varor med mårdlkinshufvud , i brift af inhemfke penningar. Lagerbrings Sven- flca Hift. T. III. p. 321. Annars lär No- vogrod förft på 1 420-talet flagit egit mynt , men då funnos likväl Mofcowlke och Tve- liike penningar. Vil man gifva dem et halft leculi högre ålder än de Novogrod* fke , lärer den då blifva Rylka mynten» hög 11 a.

k) Scherers noter til des öfverfättning af Ne- flor» Chiönika , p. 57,

]

C *3l) 2

fluta , med hvilka folk Ry island fordom flått 1 handelsförbindelfer.

De flore ftrömar , fom genomfkära Rylka riket och förbinda des inra delar med flera haf , tilbjuda handien de for- delaktigalle tilfällen. Det är mödan värdt, at både på chartan be fe deras lopp och af utgifna arbeten inhemta , huru man af dem begagnar lig. Floden Wolga har i alla tider fåfom från en rik källa , kringfört ymnighet i Rylka riket. Den uprinner 1 landlkapet Refkoff , löper 4500 verfl til Cafpifka hafvet, och är näitan alt igenom fågelbar. Genom denna far-

O o

led hafva fläder ne Tver, Ca fan och Allra- can i fenare tider underhållit en vi "tier

^ O

handel på Perlien , Bokhara och Chieva, til des den, genom invärtes ofakerhet förfallit /). Den tjenar ock Armenianer än i dag til utbytande af Europeifke va¬ ror , från Petersburg , mot Perfifka m). Wolga tager, under fit lopp, here fegel- bara llrömar til fig. Sådan är Kama, fom genomflyter norra och öftra delen af Konungariket Calan. Utur Kama kom¬ mer

l) Hanvays befehreibung f. reife von Lon¬ don nach Ryfsland und Perfien , I. Theil. pp. 79. 89.

m) Hanvay , I. Theii. p. 74.

[ *33 ]

mer man med fartyg genom floderna Wifchura, Kolva, Wifchurka, Wogulka och Wolosniza ända in i floden Petfcho- ra, hvarvid blott en landtförlel af 4 verit, öfver en lå kallad wolok eller ås , är af nöden , och der hållas häftar til varor¬ nas forthjelpande. Petfchora - älfven ut¬ löper 1 Ishafvet, hvilket naturen på det¬ ta fatt förent med det Calpifka. En annan farled , genom en del af de näm- de floder, farm Kima och Wutlchegda, förbinder Kama med Dvina , fom utfal- 1 r vid Archangel, På denna färd är ej mer än en enda landrygg eller v/o¬ lok , Buchonin kallad , en half verft bred , at öfverfara ?i).

Delfa af naturen öpnade genomfar¬ ter nyttjas än i dag til invärtes handel mellan Rylka orterna. Men mångfaldi¬ ga fpår intyga , at de fordom underlät¬ tat en långt rikare handel. Utom gam¬ la fråfägner i fjelfva landet fom fådant förmäla , finnas ännu qvarlefvor af trä¬ bryggor öfver Buchoninfka ålen , fom vid en mera lefvande handelsiörelfe , af

I 3 Per-

11 ) Alt hvad här förekommit, är heintadt ur Capitaine Rytfchkovs Tagebuch über eine reite 1769, 70 und 71, p. 294. Scc , Ha» relic 1 fällfkap med ProfeiTur Pallas,

r >34 ]

Permierne lära blifvit bygda , til varor¬ nas beqvämligare öfverförfel ; och 1cm- ningar af en mängd fordna bygnader i Permien, vitna likaledes om et väl- itånd , fom der fvårligen , utan genom handel kunnat vinnas o}.

Strahlenberg i (in befkrifning om norra och öllra delen af Europa och Alien . anförer ock efter Orientalilka Auctorer , at de gamle Permier , genom deffe vattuvägar , idkat vidfträckt han¬ del med Aliatifka nationer. Han tilläg¬ ger p) , at inom Ryfslands nuvarande gräns , då voro två betydande ftaplar el¬ ler nederlagsplatfer , den ene , innan Novogrod hunnit til flor, i gamla ftaden Ladoga q) , vid fjön af lika namn; den andre, i liaden Tzordyn eller Tfcher- dyn i Permien , vid floden Kolva. Sill- nämde Had var likfom en medelpunci för all den Nordifka och Öllerländlka liandlen. Guld , filfver och lidentyger utbyttes der mot präktigt pälsverk och

an-

o) Rytfhkov. 1. c.

p) PaK- 95. &G*

fj) Föt modelten den i våra Nordifka hand¬ lingar under namn af Aldejoborg kända fl a den.

[ ’35 3

andra varor ; och det kan ej vara otro- Jio t at Indianer och Perfer der träffade Skandinaviens fordna inbyggare. Ur graf högar vid Pe t Ichor a - äif ven , men enkannerligen kring Tfcherdyn , {kola Arabilke penningar ymnigt upgräivas ; äfven lom hos Ohiakerne , en folk flam med gamle Permierne , metall - plåtar , fådane , fom Tatarernes Höfdingar til prydnad bruka , med Cufilk eller gam¬ mal Arabilk påfkrift r).

Della anmärkningar om Ryfslands fordna Ölterländlka handel, kunna läm- peligen beflutas med erinran om detta ri¬ kes än i dag idkade långt aflägfnare rörel¬ fe med China, hvartil landväg och flrö- mar ömfom nyttjas, och om Olt-Indifka handels- vägen til Europa, innan fjö-vä- gen löder om Africa blef bekant. Varor¬ na fördes dä med caravaner , dels genom Arabien til Alexandria i Egypten, dels ock genom Buchariet och Perlien , ölver Calpilka hafvet, floderna Wolga och Don til Svarta Hafvet, hvarilrån VeneUaner och Gen ue fa re fpridde Indilka varorna kring hela Europa s); hvilket fillnämda A I 4 folk

r) Strahlenberg, pp- 103 , 313.

ji) Niebuhrs Befchreibung von Arabien.

[ 136 ]

folk hade faffc fot i Crimfka halföen från tolfte til femtonde århundrade t),

_ Af

i) Innan detta ämne Iemnas , bör ej aldeles obemäldt blifva , at Kejfer Peter I. fökte upmuntra både fina underfåtare och frem- Jingar til handel genom fit rike på Perfien. Engelsmännerne hafva gjort flera förfök til en fådan handel. Vifle Äfventyrare fom lade grund til Rylka Compagniet , uptäk- te år 1553 Archangel ; och Ihäkte deri- från fina handelsfärder genom Ryfsland til Perfien , ja ända til Bokhara , famt up- flucko förfta gången Engelfk flagg på Ca- fpifka hafvet. Et Engelfkt Fadtorie var inrättadt i Schirvan j och rorelfen drefs til fextonde feculi flut. 1740 upgafs et för- flag til denna handels uplifvande af Ca- pitaine Elton , fom förut varit nyttjad i Ryflc tjenft uti Orenburglka tradten ; Och en adl til des fördel utfärdades 1741 af Engelfka Parlamentet. På Engelfka rege- lingens före fkrift , erhöllos äfven PerGlka privilegier til des drifvande. I anledning deraf, öpnades denna handel på Perfien med Engelfka ylle- tyger, fom med cara- vaner fördes landvägen från Petersburg ned til Wolga och derifrån fjövägen til Refcht i Ghilan vid Cafpifka hafvet der Elton tog fit ftamhåll. Rått fil ke hemtades i utby¬ te ; och handlen underhölts i några år ; men fom Elton gick i Schack Nadirs tjenfl, flottes Rylka hofvet, lom förböd den fum-

[ *37 ]

Af hvad nu anfordt är, torde anled¬ ningen nogfämt vara uplyft til det blom- ilrande fkick hvari handien fordom be- fant fig både i Novogrod och i Bjarma- land famt kullen af Hvita Hafvet, der Archangel nu är behaget; hviiket land vår gamla hilloria för tionde och elfte århundrade omtalar , fåfom flitigt befokt, än af fredfamme köpmän , än af plun¬ drande kämpar u ). Rylslands handel lå på Svarta Hafvet och Conllantinopel , lom på det Cafpifka och nällgränfande länder , förklarar äfven hvarifrån de dyrbarheter drogos, fom i bemalte rike til Sverige och det öfriga Norden up- köptes , och tillika möjeligheten , huru Olterländlka mynt kunnat komma hit. Men elterhand befrämjades dermedellt en omedelbar förbindelle mellan Norden och Ölterländerna. Man behöfver icke fly til runhenarnes mörka och tvetydiga vitnesbörder , för at öfvertygas om våra

I 5 förfa¬

rna ; och inbördes oro i Perfien efter Na¬ dirs död 1747 afbiöt den aldeles. Cfr. Hanvay 1. c. fom fjelf varit nyttjad i den¬ na rörelfe. Franfoferne hafva ock påtänkt en flik handel på Perfien från Archangel, u) Til et prof kan läfas hvad i Olof Hel¬ ges Saga berättas om Thore Hunds refa.

[ 138 1

förfäders refor til Grekeland. Trovär¬ dige häfdateknare gifva bevis vid han¬ den. Prinfeffan Anna Comnena omtalar i fin Alexiade , eller lin läders Alexii Comneni lefverne, Barangi fåfom krigs¬ män , nyttjade til Kejfarnes lifvakt och utgångne från Thule. Antingen man med Procopius derunder föritår Sverige eiler ej, lärer åtminflone flå falt, at folk från Norden dermed menas. I en lika egenfkap af Kejfarnes lif-vakt, omför- mäla våre Nordifke Skribenter , Wärin- gar , hvilkes namn ej mera Ikiijer från Barangi, än livad fpråkens olika art lät- teligen i uttalet kan förorfaka v). Tor- fasus berättar , at Eilif Jarl , Konung Sven Ulffons farbror, fedan han under Danlke Konungen Sven Otto anfört Tingmännerne i England, begaf fig til Wäringarne och blef deras Höfdinge. Harald Hårdrådes Saga af Sturlelon lät¬ ter detta ämne i klaralte dag. Undkom¬ men från Stiklarltads flag, der Olof Hel¬ ge föll , begaf han fig förft til Konung Jaroslar i Gardarike, ock fedan til Myck-

1 agård

d) Uttalet af boktläfverne V och B läier hos Crekerne varit lika. Hos fjelfva Romarnc finnes Baleas för Valeas ; Danuviu» för Danubius &c*

[ 139 1

lagård eller Conflantinopel ; der han tog kngstjenft och blef fluteligen Höfdinge för Wäringarne. Efter många tappra bedrifter och en gudelig refa til den heliga grafven , blef han inmant i häk¬ te, för något mot honom upfattadt mifs- noje , hvilket han efter återvunnen fri¬ het hämnades på Kejfer Conflantinus Monomachus, genom des ögons utflin- gande. Harald anträdde derpå återre- fan til Norrige genom Ry Island , der han förmälte fig med Konung jaroslavs dotter Elifabeth. Som han tre gånger deltagit i få kallade pollutafvarf , eller den delning fom Wäringarne föruntes af Kejfarnes löfa qvarlåtenfkap vid de¬ ras frånfälle ; få hemförde han flora fkatter , ja få betydande, at Konung Magnus, fom då regerade i Norrige, mot hälften i deffa ägodelar, til Harald afträdde halfva fit rike. Harald gjorde ock vid lamm« tilfälle , Steigar Thor föräring af et dryckeskäril med filfver behaget , och upfylt med klara filfver- penningar ; hvarmed fölgde två guldrin¬ gar , vägande tilfamman en mark x).

Jag

k) Om da rikedomar lom funnos i Conlianti- nopel kan ej tviflas. Et exempel ur A- lexiad, L, X. Cap. XI., kan anföra». Boe*

t 14° 3

Jag lärer ej behöfva öka vidlyftig¬ heten genom flera bevis af våra förlä¬ ders fordna fed , at taga krigstjenft i Grekland och at hemföra fkatter. Vägen togs genom Ry Island y ). Sturlefon för¬ mäler, at Skofte Ogmundfon omkring;

* CJ o

år

mund , fedan han fvurit Kejfaren trohets¬ ed , fick til flcänks et helt rum, få fullt med dyrbara kläder, tyger, guld och filf- ver , at man der ej kunde komma fram; vid åfynen hvaraf Boemund behövt utro¬ pade, at om han ägt få mycket gods, fkulle han dermed eröfiat flora länder. y) Ur Nehor (Scherers ofverf. p. 96.) förtje- nar andragas , at då Vladimir den hora med Waregcrnes hjelp blifvit åteifatt på thronen och deffe hjelptroppar til belö- rving äfkade en fkatt af ftaden Kief, vant han fä länge tiden til des han ej mer be- höfde frukta dem ; och fedan de då fått afüag , begärde de allenaft vägvisning til Conhantinopel. Detta beviljades ; ehuru Vlademir flyrkte Kejfaren at fprida dem på flera orter, på det de cj ß;ulle blifva honom farlige. Nehor berättar på et an¬ nat Halle , at cn yngling, fom var fon af en från Grekeland återkommen Wa’eg, hvilken bekände Chriftna läran , år 983 offrades åt Ryfka afgudarne, Delia exem¬ pel bevifa Waregerncs refor til Conftan- tinopel.

[ Ml J

år lioo fkal varit den förfte Norrmaü lom med fit fkepp gått genom Niorva- fund eller Ellrecho di Gibraltar. Neflor fäger uttry ekeligen , at det var en väg från Waregien (Sverige) til Grekland; och befkrifver huru man från Grekland färdades längs Dnipern in i floden Lo- voti, fjön Ilmen, floden Wolchov och fjön Neva , (nu Ladoga) fom har utlopp i Waregilka hafvet z). När efter Chri- ftendomens hadgande, pelegrims- färder från Norden företogos til Jerufalem , rede man öfver Gothland och genom Ryfsland a).

Ingen förundran lärer derföre böra äga rum deröfver , at Öflerländfke pen¬ ningar träffas i Norden. Således kunde åtkomften til dem , Profelfor Scheffer

berät-

z) Scherers öfverf. p. 42. Detta kan ock läg¬ gas fåfom fyllnad til det fom är ofvan nämdt om durchfarter i Ryfsland. a) Lilla Chrönikan , efter Gothlands Lagen, Cap. III. Det är fåledes ej omöjligt , at enligt Benjamin Tudelenfis refebefkrifning, (laden Alexandria varit befökt af Svenfkar ocb Danfkar ; och at likmätigt Abulfedas Geographia Nubienfis , Araberne känt bå¬ de Sigtuna, Kalmar och Tavaftland. Men fom delfa intyganden ej äga ojäfaktigt vits¬ ord, nu de heldre uteflutas.

[ 142 ]

berättar funnits i Norrige, uplyfas ge¬ nom Harald Hårdrådes , Sigurd Jorfala- farares eller någon annan i Orienten ftrofvande Norrmans äfventyr. Samma lärde Man omtalar en gammal penning, förr odeligen den, fom nu förvaras i Kongl. Cabinettet, hvilken fkal vara hittad i Sverige, och enligt fin påfkrift preglad på öen Thafus i Archipelagen b), Flere Grekifke Kejferlige penningar, f’undne i fällfkap med Arabifke i vårt land , äro redan tilförne nämde. Icke längre fedan än 1783 funnos på Kagge- holms ägor vid Mälaren 20 ftycken väl behållna Grekifka Kejferliga medailler af Theodofius junior, Anallafnis, Leo, Marcianus och Zeno. Alt detta låter förklara fig genom Greklands - och Je- rufalems - refor ; och är det mycket fan- nolikt , at Arabifke penningar på fam- ma räkning kunnat komma til Norden , helft tilförlåtlige Au&orer uttryckeligen förmäla , huruledes Grekifke Kejfärne i fina krig mot de otrogne nyttjat Fran¬ ker och Wäringar, til exempel emot

Togrui

b) Hercules är der föreftäld , och omfkriften lyder: HPAKAEOT2 5XLTHF02 ©ASIUN. Se Upfal. Aat. p. 2ou.

[ M3 ]

Togrul Beg , då han vid medlet af elfte feculo härjade Iberien c).

At likväl della mynts hitförande fnarare bör tilfkrifvas cn öflerut drifven handel, än någon annan orlak , blifver i allmänhet troligt af de fkäl *. >t 1:0 At de ymnigafl uphemtas kring OherfjÖ- kuflerna, der fjöfart enkannerligen blif- vit idkad ; i llället Wäringar och Jeru- falems farare , fåfom icke al tid boende vid hafvet , tyckas hafva bordt fördela dem i något jemnare förhållande på de inra landfkaper. 2:0 At i Sveriges vä- fira provincer och vid Vä fler Hafvet , Arabifka fynd varit mycket fällfynta , få at man äfven kan gilla , at de få dy¬ like penningar der funnits , händellevis från Öfterfjön blifvit ditförde; 3:0 At Grekifke penningar , hvilke efter all liknelfe af Wäringar äro hembragte , til få ringa antal i jemförelfe med de Ara- bilke hos ols uptäékas ; och fom de förre vankades i fjellva Conflantinopel, och Wäringarne til dem hade lättare til- gång än til de fenare , fkulle et fådant de Arabifkes öfverlägfna förhållande , i

hän-

Des Guignes Hittoire des Huns. Ooi Selgiucidcrne.

C 144 3

händelfe de med deffe krigsmän hem¬ kommit , blifva en fvår gåta at uplöfa.

Men i fynnerhet faller genom han¬ delsvägen begripligare , hvarfore de Sa- mamlke mynten här i Norden äga en få anfenlig öfvervigt öfver andra Arabi- fka ; en omlländighet , altför märkvär¬ dig , at lemnas outredd.

När man befinnar det föregående, kan Sveriges handel på Ryfsland , och Ryfslands handel med de Afiatifka län¬ der fom ligga föder och öfter vid Cafpi- fka hafvet , ej dragas i tvifvel : och des¬ fa länder äro jult de, fom flodo under Samanifka Prinfarnes välde. Deffe Prin-* far voro mägtige ; de upmuntrade idog¬ het och näringar; deras underfåtare Bu- charerne voro mycket begifne på kö- penlkap , och belägenheten af deras land gjorde det til en marknadsplats för fo¬ dra och norra Alien famt Europa. Om Samarcand läfer man hos Arabifke Aucto- rer , at fedan ftaden af Ghengis Kan biet förflörd , upgrofs ännu et och et halft feculum derefter , myntadt filfver i myc¬ kenhet ur des ruiner ; til tydeligt be¬ vis af des fordna rikedom d ). Bokhara

före¬

d) Auriviliius in Novis A4f. Soo. Upf. T. II#

[ 145 3

företer ännu flåteliga öfverlefvor af fina nu mera forfallne Bazarer eller mark- nadsbyggnader ; och änlkönt denna Ba¬ dens och hela Perliens handel i fenare tider aftynat, genom behändiga invär¬ tes krig, Tyranners plundringar och ut¬ armande penninge - prelsningar , fäljas der äfven nu för tiden både inhemfka, andra ÖAerländfka och Europeifka va¬ ror e). Det är då troligt, at välmågan föranlåtit en ftarkare myntning under Samaniderne , än andre Mufulmanfke Prinfar ; och tillika , at deras mynt , ge- norci handel och jemkning i anfläldta varu-byten , kunnat flyttas förlt til Ryfs- land och fedan til andra Nordifka län¬ der /) ; hellt hvarken Bulgarer, Permi- ér eller Ryffar ägde något eget mynt. Märkvärdigt är ock, at Samanilka mynt näftan ej annorllädes fås än i Norden ; én omfländighet , fom tyckes bevifa , at denna del af verlden til dem ägt en egen utväg, hvilken ej kan vara annan än handlen.

Del. I. K Den

e) Hanvay. Tom. I. p, 261.

j) At Parthifka penningar , fom 7 fil anta¬ let i Kongl. Cabinettet förvaras , blifvit i Svenlk jord fundne , låter Cg ock häiige- iiom förklaras.

[ Mö ]

Den medelbara handelsförbirdelfe , fom fåledes genom Ry Island egt rum mellan vår Nordifka halfö och Öfter* länderna , uplöfer väl allena tdräckeii- gen den framflälda frågan; men det är äfven fannolikt , at jemväl en omedel¬ bar handel blifvit drifven mellan de gam¬ la invånarne vid Öfter! jön och vid Ca- fpifka hafvet. Den lärde Profeftor Reilke har redan yttrat en fådan förmo<ian , och at man af famtida häfdatcknare har anledning at tro , det i rnonde och tion¬ de feklcrna , caravaner af Tylka Köp¬ män från Öfter! jons kuller årligen tå¬ gat genom Trenden, Polen och Ry Island, både til det Cafpifka och Svarta Hafvet ; lamt fåledes återbragt de Arabifka mynt fom nu npgräfvas g). Så vidlyftiga han¬ dels anläggningar kunna mycket väl för¬ enas både med hvad ofvan anfört är om andra våra förfäders långväga refor, och med de vitnesbörder man äger , om Svenlka (läders välmåga vid famma tid. Sigtuna är i gamla hiftorien känd få- fom en betydlig handelsort , befökt af Danfkar, Norrmännen , Slaver och Sem-

ber ,

g) Repertorium für Bibi. ur,d Morgeni. Lit¬ teratur, 10 Theil, pp. 2ti, Jtu.

[ 147 3

ber , och ägande öfverflöd pä filfvcr h). Kalmar namnes fåfom köpllad af Sturle- fon i Sigurd Jorfalalarares Saga. Om den iör lin magt beryktade ftaden Björkö, vil man ej tala , för at undvika et län¬ ge mellan Antiquarierne yrkadt tviile- iimne. Wisby på Gothland namnes i trovärdiga Tyfka handlingar af tollte fe- culo i) ; och torde då redan tilförne drifvit betydande handel. Åtminlfone fäges i lilla Gothlands Chrönikan , at des inbyggare redan i hedendomen feg¬ lade vidt omkring både i Hedna och Chriflna länder. Strelov fager k) , at le¬ dan den flora handelsfladen Vineta blif- vit förhörd , har af Wisby blifvit en flapel , der, fåfom i en medelpunkt af Ofterfjön, alla nationer handlat, Danlke, Vendifke, Sachfer, RyfTar , Svenfkar, Preulfare , Poler, Liffländare och Gre¬ ker i . Delias handel Ikal vant få bety- K 2 dan-

h) Adamus Bremenfis. t) k age* bring. T. I„ p 227. k' Guthilandifke Chiötiika. p. 121, l) Det är bekant, at 1 tredeltiden, RyfTar trundom kallades Greker. (Se Bangem no¬ tet tii Heimoldi Chronicon Slavornm, p. 3 ) Men denna förblandning tyckes ej här äga lum, då båda folkflagen nämnas ferfkildt.

[ 14» ]

dande , at hvart folkflag haft der fin egen kyrka, fina egna handelshus, hvalf och gator ; hvarefter nog präktiga ruiner än i dag vifa fig. Wisby - handlen , utbredd kring alla den tiden befarna haf och länder, beflyrkes ej mindre af Gothlands Sjörätt , hvars ålder man väl ej noga kan upgifva, men (om i medel¬ tiden tjent andra handlande folk til ef- terdöme m)* När Konung Waldemar år 1361 fåfoin en fegrande liende llod för Wisby , Ikänkte han borgarne deras förra friheter, emot det vilkor, at tre flora kar, fom fläldes på torget , blefvo Konungen lefvererade fulla med filfver n).

Deffa prof af Wisby fordna oflridiga rikedom och vidflräckta handel lägga vigt til en berättelfe , framgifven år 1669 af dc til Wisby affärdade Kongl. Committerade , Riks-Rådet Guflaf Kurk, Kamar- Rådet Henric Falkenberg och Affefforen Rofen- holm , rörande denna flads til- och afta- gande famt orfakerna dertil o). Denna be-

rät-

vi) Den är tryckt på gammal tylka , öfver- fättning af Göthilkan , i Köpenhamn 1505 och i Harlingen >646; men förfvenfkad , änlkönt ej efter Göthiflca hufvudlkriften , hvilken gätt förlorad, af Hadorph 1689. n ) Strelov. 1. c. p. 172. 0) I Palmfkjöld. Satnl,

M9 ]

rättelfe innehåller , at fordom varor blif- vit förda från Indien, Perhen och Grek-* land til Derbend , en hamn vid Cafpifka Halvet, och derihån öfver bemalte haf, Wolga-ftrömen upföre , til Mofcov , famt vidare, efter någon kort landtranlport , genom flere itrömar och haf til Wisby , hvarelt lå många nationer hade neder¬ lag. Detta intygande, förmodeligen grun- dadt på muntelig fråfägen i ljelfva or¬ ten, öfverensllämmer ganfka väl med hvad redan nr liera au£torer om den¬ na gamla handelskofa är fammandragit , och förklarar i fynnerhet nöjaktigt det öfverllöd al Samanifka mynt , lom på Gothland famt det nära belägna Öland, tid efter annan igenfunnits. Ingen ting fynes heller hindra , det ju Wisby- boer och andre nordens inbyggare , fom genom Ryfsland lärt väg til Grek¬ land och Conftantinopel , derllädes med lika lätthet kunnat lära den icke min¬ dre bekanta vägen til Caspifka Hafvet , och den til lin fördel nyttjat.

Antingen man nu på de anförda fkäl vil godkänna den fannolika gifsning at Wisby drifvit en omedelbar handel på Ölterländerna, eller man, för mera varfamhet fkul, vil låta bero vid den K 3 for.

[ *5° 1

förmodeligen bevifta medelbara rörelfen bemalte orter emellan , genom Ryisland, yppas en annan mycket naturlig fråga: 2\är lamma handel tagit lin början , va¬ rit malt blomftrande och nått fit flut? Ägde den of v an åberopade be rättelfen ifrån Wisby , tilförlåtelig vifshet , fa Ikul- Je kunna Hutas , at den icke haft rum före tolfte feculum ; ty ftaden Mofcow namnes ; och den bygdes förft i det ti- dehvarfvet af Jurje Vladimirovitfch Dol- goruki. Men det är möjligt , at bemal¬ te ftad är förblandad med floden Mo- fcua , hvars namn hon länt, hvilken , långt innan des anläggning , kunnat tje- na til farled ; och fåledes är denna om- ftändighet föga gagnande til den fökta chronolögifka uplysningen. Före flutet af nionde feculum tyckes någon orden» telig handel genom Ryfsland icke varit görlig. Oreda och ofäkerhet rådde der öfver alt, til des Rurik , Sineus och Truver ditflyttade år 862. Men efter denna tidepund, blefvo Warcgerne der- ftädes helt hemmafladde. Svenfke köp¬ män handlade i Ryfka fläder. Grek- lands-reforne , dem våra handlingar be¬ tyga hafva varit flitigaft idkade 1 eilte leculo, togo förmodeligen fin början ,

[ io1 3

och refor til Wolga eller Ca fp idea Haf- vet, från vårt. land, blifva trän {Intet af nionde feculo bade möjliga och troliga.

1 tionde århundrade, hade Upfala Ko- nungarne Erik Emundfon och Erik Erik- fon äfven underlagt fig Kynaland, Eft- land och Curland , hvilket bade kunnat öka högen och lätta tiltället til mera långväga färder åt famma kant : Och detta alt inträffar väl med de hos ols fundna Samanilka myntens ålder.

I trettonde feculo blef Wisby-hand- len märkeligen delt med andra ftäder. Hamburgs förbund med Lübeck 1241 , til hämmande al de mot handlande öf- verhand tagande plundringar och af all¬ män ofäkerhet , lade då grund til Han- fe-förbundet p) , fom at många mägtiga och for tin handel anfedda itäder vid eller i nejden af Ötlerfjön, innan kort biträddes, och år 1284 af Wisby tjelf. Det är klart , at om Wisby hemtadt be¬ tydande fördel at Ölferländtka handlen, har den fedan med des bundsförvanter ej kunnat förbli fva odeldt. At en Hitto* rietkrifvare är anmärkt, at Lübecks up- komft beredde Wisbys tall q)\ och i

K 4 Lü-

p) Fiichers Gelchichte des Üeuiich. Handels, j) Willebrands Hanüfches Chronick. p. 19.

C ?5* 3

Lübeck nedfatte fig flrax efter 1140, för- mögne Wellphalare , Frifa re och Hol¬ ländare , fom drefvo flor handel , en¬ kannerligen på Norrige och Ry Island r). Sedan Lübeck erhållit et flags hufvud- manlkap bland Hanfe- Raderna , inrätta¬ des i Novogrod en nederlagsplats och et contoir, förmodeligen för Öfierländ- fka varor, äfven fom dylika inrättnin¬ gar for bemalte Republikers räkning funnos i Bergen , London och Brügges. På deffa ftällen ägde de präktiga pa¬ lats, fom derföre Hngo namn af Tylka Hufen ; och handelsärenderne bevakades af viffe fullmägtige , under en Ålder¬ mans ordförande , hvilke brefvexlade med Magiflraten i Lübeck j). Hvad ri¬ kedom denna handel afkaftade , kan deraf flutas , at då Iwan Wafiliwitfch år 1470 plundrade och underkufvade Novogrod , gjorde han allenaft af Han- filka nederlaget et byte til fjorton mil¬ lioners värde t).

Men

r) Werdenhagen de rebuspub!. Hanfeaticis , P. III. Gap. 12,13. j) Werdenhagen. 1. c. P. IV. Cap. 16. tj Wiilebtand. Anmärkn. til föibercdclfea N.j 77.

£ »53 1

Men mig torde förebrås , at jag går jfrån mit ämne, då jag afhandJar det iom enkannerligen angår Hanfe - Ilåder- nes Ryfka handel. Til urfäkt får jag andraga den nära gemenfkapen mellan Sveriges och defla fammanfatta Republi¬ kernas u)\ at Wisby , innan de grund- K 5 lades ,

u) Til äfventyrs kan följande fortfättning af defia anmärkningar tålas i en note. Ar 33°3 utfärdade Thor kel Knutfon , fåfom Riksföreftåndare i Sverige , och blifven rr.ä- ftare af inloppet til Novogrod, i Konung Birgers namn, och år 1312 Konungens bröder, Herligarne , frihets-bref for Lii- beckarne , at beföka nyfstiämda ftad med deras handelsvaror. ( Lagerbr. T. II. p. 680 ) Gothlänningar och Tyfikar föruntes i fjor¬ tonde feculo, fullkomligt belkydd, at id¬ ka handel derflädes. Deras gårdar och packhus voro fridlylle och ägde jus azyli fåfom kyrkor. Gothlänningarnes herberge , kyrka , St. Olofs kyrkogård cch tilliggande ägor , voro aldeles fria. Dem lemnades jemväl frihet at köpa och fälja mot linga tull. (Lagerbr. T. III. p. 321,) Freds- flutet mellan Sverige och Ryfsland 1348 förmår, at alla handlande fran Tylkland , Sverige och Gothland , (kulle äga fri fart genom Nyen (Neva) til och från Novo¬ grod, och at dem ingen orätt fick til fo¬ gas. (Lagerbr. T. III, p. 398.) Genom

[ 154 ]

lades , nä flan enfamt innehaft den han¬ del de fedan ffe-menfamt dre feo ; och at det fom i de följande tider dermed förelu- pit , vitnar om en uråldrig och långt förut fladgad handelskofa från Ollerl jons kuller.

Ordningen förer mig nu til under- fökning af de orfaker, fom kunnat vål¬ la , at de Ofterländfka mynten , fom af nionde och tionde feklernas tilverkning få ymnigt i vårt land upgräfvas, med bör¬ jan af eilte feklet aldeles hos ofs uphöra.

At Arabi fka mynt få i Afien , fom i Egypten, Africa, Spanien och Sicilien, i de följande tidehvarfvcn blifvit flagna, är ingalunda tvifvelaktigt v). At åter , inga af defla kommit til Norden , då de

Sama-

fredslördraget 1526 bekräftades Sveriges handelsförmoner , dem det at ålder haft , nemligen , at underhälla et hus til egen betjening och at handla på alla Rylka or¬ ter; ( Gelfii Gu ft. I. Hift. I. p. 279. ) hvdlket beftyrktes genom fredsflutet 1557. (Celfius 1. c. II. p. 325.) (om utfryckeli- gen ftadgar , at alla tvifter mellan båda rikens inbyggare fkulie afdömas etter de förre traflater , och at de fritt {kulle tå färdas genom hvarsannans land mtd han¬ del och lofliga näringar.

») Til vidlyftighets undvikande vil jag en daft äbeiopa hvad til beftyrkande af denna

[ *55

]

Samanifka der öfverflödigt finnas, är juli den gåta, fom bör uplöfas. Til den ändan torde af Öllerläindfka hiflonen något Jjus kunna väntas. Det är ofvan- före anmärkt , at Samaniderne voro garifka niägtige, och at myntningen för- inodeligen i deras länder varit flat k; men det är ock troligt, at den famma blifvit minfkad mot flutet af deras Dy- naflie fom aldeles uphörde år 9 gg. I fenare hälften af bemalte feculo , var deras magt i behändigt a hasande . me- dan de trängdes af grannars anfall och in¬ värtes oroligheter. Ändteligen kom Sul¬ tan Mahmud Ghazni , ihftare af den ef¬ ter honom kallade Ghaznevidifka Dy- naflien , förhörde den Samanifka och blef af Khalifen i Bagdad belänt med des länder. Samanidernes refider.ts- flä¬ der lågo ej färdeles långt från Cafpifka Hafvet , fom medelh handlen öpnade Norden för deras mynt ; men Mahmud tog fit fäte i Baden Gliazna mot grän- fen af Indohan. Den verkan til rörel¬ fens

fanning förekommer hos v Murr i des of- vanbemalte afhandihg ; hos Adler i Mu- faeo Cuf. Borg. , hos ßarthelemy 1 Me- moires de i’Acad. des Infer. T, XXVI. och i Reperterio für Bibi. Litteratur, X.Th.

[ >56 3

fens aftagande i Kharezmien och Mava- ralnahr , fom en flik hufvudftadens flytt¬ ning långt inåt landet kunde enfam för- orfaka, öktes ej allenaft genom täta in¬ brott af Turkarne i defla länder, utan blef inom några år än känbarare , då Mahmuds fon och efterträdare Mafud blef oroad af uprorifka underfåtare fom fråntogo honom tvänne af de under Sa- manifke Furftarne betydligafte myntflä- der , Bokhara och Samarcand. När der- på Mafud företog et fälttog åt Indien , blefvo hela Khoraflän och Perfifka Irak inkräktade af Togrul Beg, Höfdinge för de Turkar fom fått namn af Selgiu- cider , hvilka redan förut innaftlat hg i Mavaralnahr. Togrul, fom til frukt af flera fegrar bibehöll hg och fin ätt vid fin eröfring , anförde et vildt folkflag , fom , utgånget ur Turkeflan , lika med de öfriga Tatarifka nationer, beflod af flyttande nomader , idkade bofkapsfköt- fel och föga kände handel och konfter. Et land fom fallit i fådana händer rik¬ tar föga mer fina grannar med ht mynt. Mavaralnahr förblef ock feuan länge et tummelfält för krig och flröfverier x).

Den

a) Herbelots Di&ionaire Orientale. Des Guig- nes Hift. des Huns. Man vågar väl ej

[157 ]

Den andra omftändighet fom kun¬ nat våila en minfkad tilförfel af Öfter-

länd-

med full vifshet pådå, at alsinga Arabiika mynt från de delar af AGen fom Sama- niderne beherrfkade , af fenare tilverkning än ofvan förmäldt är , i Norden finnas ; Ty man har träffat några oläsliga , på hvilka hvarken Regents namn, eller årtal, eller preglingsort kunnat utrönas, och fom följ- akteligen kunde vara af et nyare tidehvarf. Men deffa möjligt - vis yngre penningar är o dock rare , i jemförelfe med de oft ri- digt äldre , och desutom är mycken an¬ ledning at förmoda , det äfven bemälte oläs- liga mynt äro antingen famtida med de Samanifka, eller åtminftone föga nyare. Samma flags fkrift fom på dem förekom¬ mer, träffas underflundom jemväl på de mynt , hvilka oemotfägeligen höra til Sa- manilka tidehvarfvet. Den utmärker fig genom en förderfvad configuration , för¬ kortade ord, bakfram vände och til en del okände bokftäfver, famt en högft mifsvår- dad pregel. Detta fynes röja nog tydeliga fpår af de Tatarer , fom enligt Öfterländfko häfders intygande , dels flodo någon tid under Samanidernes beikydd , dels efter Samanilka Dynaftiens undergång ofverfväm- made en flor del af des fordna länder. Det torde vaiit deffa, fom, oförfarne i preglings - vetenlkapen och i Arabiflca fprå- ket , genom tilblandning af fina egna bok-

C 158 ]

ländfka mynt, til Norden, efter tionde feculum, är tiiflåndct i Ryfsland. I be¬ malte tidehvarf var detta rike 1 en väl- magt, fom gick i beftändigt tiltagande ända til Vladimir den (lores tid , hvil- ken aided år 1015. Det välllånd hvari han lemnade (it rike , bibehöll (ig väl under hans närmafle efterträdare; men defle delte Ryfsland emellan (ig; och alt (om ättlederne växte, mångfaldiga* des denna landklyfning , (a at Ryfsland inom flutet af elfte århundrade , var fön- derflyckadt mellan nä (lan oräkneliga Prinfar , hvilka, vanmägtige mot frem- mande fiender, vände lina vapen inbör¬ des mot h varand ra. Bulgar er ne gjorde vid famma tid flera förödande inbrott i Ry fsland , til des det i trettonde feeuli

början

fläfver , tillkapat bemalte på konflens vag¬ nar få mifslyckade förfök ; och om denna mening får antagas , blifver åfven den ti- depundt orubbad , fom man hår redan ut- ftakat för de yngfta i Norden fundna A- rabifka mynt. At Ghaznevidifka och Sel- giuciditka Furftarnes mynt hos ols fak- nas , kan i anleende til deras re G de ut fe r långt foder i Perfien , förklaras genom ,h- lägfenheten ; åfven fom Mamadanilka , Hui* dilka in. fl, af famma tkäl äro lälltyuta.

t >59 3

början blef et rof för den förfärlige Ghengis Kan och Tatarerne. 1 Tå be- fkaffade omlländigheter , tyckes det va¬ ra Tå mycket begripligare, at både Ry Is¬ lands egen och fremhngars handel på Ötterländerna lidit afbrott , Tom äfven i lenare tider under en mägtig och fruk¬ tad Tpira, de der i riket lefvande Tata- rilke folkflammar med plundringar och våldfamheter göra invärtes rörelTen ofä- ker. Om fördenfkul Norden ägt någon handel på Cafpi-fka Hafvet , tyckes en lådan vid denna tid hafva bordt afltad- na , och med den fam ma , det bälTa til- fä lie för Aliatilka mynten , at til Nor¬ den framtränga.

Tredje ömlländigheten , Tom torde bidraga, at uplöfa den framltälda gåtan, och Tom en Tam förtjente och tarfvade en omltändelig afhandling, är myntvä- fendets tilllånd i Sverige i tionde och nältfoljande fekler. Alt hvad man på- ftått om inhemlka mynts prcglande i Sverige före Olof Skötkonungs tid , är få föga grundadt på falla (kal , at det högft kan hänföras til möjeligheter. En runa med eller utan vanfkapligt anfigte, eller andre oformliga och oftall oriktigt förklarade figurer, på lilfverbleck , up-

gräfne

[ i6o ]

gräfne ur Svenfk jord , äro de anled¬ ningar , Tom våre äldre mynt - forikare nyttjat , at uprätta längden af fädernes¬ landets penningar , före nyfsnämde Ko¬ nungs tid. Våre äldlle och påliteligatle häfdateknare , vitna ingenflädes uttryc- keligen , at mynt blilvit hos ofs llagna. Tvärtom omtalas penningar af hårdt och fint filfver , fåfom något märkvärdigt och ovanligt , til exempel de , hvilke Harald Hårdråde (känkte Steigar Thor, och hvilke, lika med all denna Konungs förmögenhet, ofelbart voro utländfke, hvarom är talt tilförne. Rikedomar och ägodelar heta merendels fä , och be- fkrifvas fåfom beflående i guld, filfver och dyrbara fmycken. At arm - ringar af guld och filfver fordom varit nyttja¬ de, är otvifvelaktigt ; men troligt at des¬ fa fmycken oftare tjent fåfom omyntade penningar i handel och vandel j än blott til prydnad. Af Sagorna finner man derföre , at Hike ringar varit bur- ne under råckärmarne och låledes fnara- re på armen gömde och förvarade, än fom fmycken brukade. När Asmund Kämpabane updrog råckärmarne , voro händerna belagda med guldringar. Li¬ kaledes fäges i Wilkina - fagan , at när

Thidnk

[ i6i ]

Thidrik af Bern ftrök up råckärmen oF- van om armbogen , hade han der en dyr¬ bar guldring om (in armläggjy). Bland de dyrbarheter, (om i vår folterjord bhfvit hittade, är en och annan armring, för- fedd med mindre vidhängande ; jemväl åtlkillige få kallade fniglar, eller plumpt gjorde och inom h varandra upträdde rin¬ gar , hvilka tyckas halva et llags gradue- radt förhållande af vigt och ltorlek emel¬ lan (ig, fom kunnat hos et mindre feg- grant folk upfyila ändamålet a( (förre och mindre mynt. Märkvärdigt är hvad Stur- lefon förtäljer om Eivindr Skaldafpiller z). Han hade gjort en vi fa om alla Islands in- byggare, h vårföre hvar bonde fkänkte ho¬ nom en filfverpenning ; men när man på prof (kar i (ilfret, voro penningarne inuti hvita* De upfmältes fördenfkull , renfa- des och arbetades til et filfverbälte. Ej- vindr emottog denna (känk , men lät fe¬ dan hugga bältet i (tycken, och köpte derföre et hemman.

Af deffa anledningar tyckes man böra (luta, at de gamle i deras varu-by- Del. I. L ten

y) Om fättet at bära ringar och älven göma dem i jorden , fe Harald Giåfälls Sa*a

CO *

ap. i .

z) Harald GråfälU Saga , Cap, 18.

[ 1(52 ]

ten både känt värdet och betjent fig af metaller, men ej af mynt efter pregel ; och at när de ägt fädana , de varit ut- ländfka och endaft gångbara efter vig¬ ten. Den handel mellan Sveriges vältra provincer och England, hvartil man har fpår alt ifrån tionde århundrade a) , lä¬ rer öpnat Chriftendornen en dittils föga banad väg til vårt fädernesland. Men när den i följande feculo kom til någor¬ lunda ftadga, har den ofelbart tilbaka bidragit til en förkofrad handelsrörelfe och jemväl gifvit den en förändrad ko¬ fa. De nykomne lärare voro då för fl Engelsmän och ledan Tyfkar. Deras och Munkarnes förbindelfer med frem- maride medbröder, och Kyrkans gemen- famma angelägenheter, alt beredde en ny förening både genom feder, inrätt¬ ningar och handel mellan Sverige och des PvOmerfka trosförvanter ; och öltra väeen torde efterhand blifvit mindre nyttjad. Den myckenhet Engelfke pen¬ ningar af detta tidehvarfs tilverkning, och jemväl Tyfke af famma ålder, fom man hos ofs upgrafvit , äro vedermälen häraf. Men då della mynt, fom ofvan fagt är , ofta funnits i jorden blandade

med

a j Tort*eus. T. 11. p. 476.

C 163 ]

med Arabifke penningar af famma ål¬ der, hafva, få mycket mig veteriigt är, Arabifke aldrig funnits beledfa^ade af fådana gamla mynt, lom tryggt kunna an fes for inhemlka tilverkninaar. Man

o

kan deraf fluta, at när de Arabifke i riket inkommit och i jorden blifvit ned- fatte , hafva inhemfke ännu varit obe¬ kanta. De mångfaldige fönderklipte bi¬ tar af Arabifka mynt, at göra dem lem- peligare til mindre betalningar; fättet at Jaffa öglor i dem , och faledes bära dem fom andra metall -fmycken; Arabilke pen¬ ningar, velvade kring arm-ringar; om- ftändigheter fom redan tilförne blifvit anmärkta, lägga vigt til denna mening.

Men de famtida Engel fk a och Ty- fka mynten lära formodeligen efterhand utödt de Arabifka. ChriAendomen och en tiltagande rörelfe åt väftra och fo¬ dra fldorna, hitförde fäkerligen flera och flera af de förra flagen , och gåfvo der- igenom anledning til inhemfk myntning^ vid hvilken de ock togos til grund b). Deraf hände, at defle utländfke pen¬ ningar länge, i bredd med rikets egne, voro gangbare, fom man fer af Konung L 2 Carl

b) Stiernhök Jus Sv. & Goth. L. I Nobis elim pecuma omrus ignota. Nos German»

[ ifri ]

Carl Knutfons förordning 1453, (mång¬ faldiga enfkildta bref at förtiga) hvilken icke allenail nämner , utan ock fafllläl- ler värdet af hvarjehanda utländlka mynt, Tyfka , Engelfka, Danlka och Gothnifka. Månne då icke den nya mynt- inrättningen til någon del kunnat göra de Arabifka mera fällfynta? Mån¬ ne icke den del af deffe Ollerländfke fkatter, fom fedan inkommit eller då ännu ej hunnit nedgräfvas, kunnat om- itöpas 1 inhemfk form , helft i en tid , då ingen filfvergrufva inom riket ännu framböd ämne , och en Mahomet an fk pregel kunnat flöta et ömtoligt Chri- flendoms nit ?

Tiden til Svenfk myntning vågar jag ej utffaka. Jag lemnar til andras afgö- rande , om Olof Skotkonung , Anund och Håkan Röde låtit pregla penningar; Men längre än til tolrte feculum c) lä¬ rer Sverige icke varit utan fina egna ; och denna tidepuncl pallar tämeligen ihop med de Arabilke jordlkatternes för-

fvin-

& Angli pecuniam accipere docuerunt. Pecunia primitus rara & peregrina 8c a peregrina omnis noftra 8c örtum 8c nomen 8c valorem accepit. c) Lagerbring 111, p. 586.

r

]

{Vinnande ; held när man tillägger hvad anfördt är um fvårare tilgång at bekom¬ ma dem och om. nya handelsvägars ep- nande. Gochlands mynt, tyckes i an- feende til des handelsröreife ii rån lam- ma tid med de Europeilka folk fom re¬ dan ägde mynt, lärdcles de Tylka , en lika ålder bora tilläggas.

Della anmärkningar kunna til äf- ventyr.s älven bereda Ivar på den Irå¬ gan , In ark re icke Arabilka mynt på andra orter af norra Europa finnas iå ymnigt i jordens göma , iom i vårt land? Et kändt och antagit mynt, hvared det ägt rum , har utan tvifvei qvätt dem i rörel fen. Härtil kommer , at pennin¬ gars nedgrafvande altid vitnar om ohy fi¬ lade leder och ofäkerhet. Ehuru Ivag den Ikymning var, löm uplvlte medel- åldrens långa natt , mållc vi dock med- gdva , at des drålar hunno fenare til vår Nord, an til det öfriga Europa. Bruket at nedgrafva flatter har ock der- före hos ofs längre fig bibehållit. Man vet at Lappar och Tatarer d) än i dag öl va iamma fed.

o

* * *

*

* * *

Sedan

d) Memoites du Baron de Tott. Paitie II.

[ i66 ]

Sedan jag nu haft den äran , at yU tra mina tankar öf ver orfakerna til de många Svenfka jordfynden af Arabifka mynt , famt hvarföre de til dörre delen äro Samanifke och aldeles uphora orm kring början af elfte feculo , torde mig tillåtas, innan jag (Inter, at med få ord, göra en och annan påminnelfe vid de vittre Mäns omdömen , fom redan blif* vit fälda i detta ämne och ofvanföre äro uptagna.

Den lärde Kehrs mening , i anled^ ning af aderton i Preuflen upgrafna Arabifka mynt, at Tyike Riddarne tii denna nejd medfört et fådant fit fordna byte af cle otrogne , tyckes åtminllane icke i allmänhet kunna förklara anled-. ningen til delfe penningars mängd i Norden. De Helle äro Samanifke , och bland Afiatilke , juli de fom voro aflägs^ nail från det Heliga Landet, der kors-« togen förrättades. Sjclfva de mynten Kehr med få mycken lärdom belkrifvit och förklarat , äro alle (amman al ot* tonde och nionde feklerna ; läledcs 2 til 300 år äldre än de närnde Riddare. Heliga kriget begyntes med (lutet af elf¬ te feculo, och i Norden finnas knapt några Arabilka mynt, preglade lenare

än

[ l67 3

än början af famma århundrade. H vår¬ före ikulle Tylka Riddarnes byte al tid beflått i gamla penningar, då Arabifke i den tid de lefde , llo^os och voro gangbare i Orienten ?

Mot Celfii tanke, at Jerufalems-re- forne hembragt de Arabilke penningar- ne , fynes famma chronologifka och geo- graphifka fvårigheter äga rum. De lom funnits i våra landsändar äro äldre än Chriflendomen derfiädes. Utom des lä- ra Pelgrimerne fharare hafva qvarlem- nadt gods i de länder de befokte än tilbaka fört något.

Då Rircherod och Sperling tilfkref- vo handlen på Alexandria Arabifka myn¬ tens hitförfel , kan väl möjeligheten af en flik handel icke beflridas ; men be- vifet til verkligheten är endafl hemtadt af en Spanfk Judes Benjamin Tudelen- hs refebefkrifning i flutet af tolfte århun¬ drade , der det läges, at folk från alla länder i Edom eller Chriflenheten hand¬ lade i Alexandria; och bland dem näm¬ nas Schvefchnia och Dania , Sverige och Danmark. Detta är med mycken lär¬ dom utfört i Bircherods Academifka af- handling , Anctos Alexandrias. Det tor¬ de väl tarfva underfökning hvad tro-

C 168 ]

värdighet Benjamin förtjenar i et mål , fom at inge Nordifke författare uplyfes ; men då han Ikrel , eller vid lluiet al tolfte fecuio, då korsfärderna läckt 1 100 år och Greklands - relorna kanfke 1 300 , kunna refor från Norden til Alex¬ andria fynas någorlunda troliga, hellt man af Pontani Danfka hiltoria e) fin¬ ner, at Danlkar jernte Frisländare och Flamändare på Påfven Clemens Xll;s an- maning utrullat en {tor flotta mot de otrogne. Deremot har man ingen anled¬ ning at fträcka någon Alexandrinlk han¬ del från Norden längre tilbaka än kors- togen , och fäledes 100 år fenare än vå¬ ra Arabdka mynt uphöra : Och hvarfö* re {kulle då en i fenare tider, enligt Benjamins utlåtande idkad handel 1 be¬ malte rika ilad tilbragt ofs idel gamla mäft Sainanilka , och icke et enda Sy- rifkt eller Egyptilkt?

Abbé Barthelemy har nog otilråc- keligen utfört lin gifsning , at vare Nor¬ di ike penningar {rån Orienten , äro öf- verlefvor af de Mogohfke Tatarer loin härjat Polen. Men det fkedde i tret¬ tonde och följande fekler. Föga troligt

t) Lib. VI.

[ 1% ]

fynes då, at defle flröfvande främlingar medfört mynt af 4 til 500 års ålder. Oltridigt är väl , at Sverige och Hanfe - ftäderne underhållit en nära förbindelfe både med ftaden Danzig , forri ock del¬ tog i fillnämde förbund, och med Liff- land och Preuffen ; men fkulle de i frå¬ ga varande penningarne fpridt fig til ofs från fiflnämde länder, och til dem ifrån Polen, få borde ju flere af dem i Polen finnas än hos ofs , hvilket icke in¬ träffar. Desutom , hvarföre hittas de näflan endafl vid Oflerijön? Sällfkap med andra kända mynt, utmärker ock efter all liknelfe i Sverige en långt äl¬ dre nedfättning 1 jorden än den tid , då de efter detta fyftem fkola kommit til Polen. At man finner öglor i en del, är en omffändighet fom kunde nyttjas til fkäl , at Tatarer, efter fin fed, bru¬ kat dem til prydnader f ) , men i gam¬ le tider var fådant hos Ryffar och Sven- fkar fäkerligen icke heller ovanligt. Per- ferne hafva fordom haft famma bruk g). Man vet af trovärdige refande, at Al- gierinerne än 1 dag iinycka hg med ze- quiner.

_ _ L 5 _

J) Strahlenberg. p. 313.

g) Mufeeum Cuf. Borg. p. 92.

Schef-

[ * 17° ]

Scheffers mening , at Wäringarne hemfört de Ofterländfka mynten , vore den fannolikalte, om icke antalet af de i Buchariet preglade, dit Wäringarne ej kommo, vida öfverträffade de andra fla- gens. Men derom är talt tilförne.

En annan anledning til de oftanäm- de penningarnes vundna burfkap i Nor¬ den, drakes af Norrmännernes härna- der och fjötog i vältra och födra de¬ larna af Europa. At Norrmännerne vc- ro et från Sverige , Norrige , Danmark och kanfke Tyfldand utgångit folk, kan ej nekas. At de ock fträckte lina våld- famheter ända til Portugall och Spanien, midt i nionde århundrade , då Araber- ne der voro rådande , är lika oltri- digt h) ; och i tolfte feculo, hulpo Ty- fkar, Flämingar och Engelsmän , hvil- ke med en flotta ärnat fig til det Heliga Landet, under vägen Alphonfus Henri- quez i Portugall , at eröfra Liffabon , det de plundrade i). Vid fådana til Fällen haf- va ofelbart många Arabifka mynt kun¬ nat falla i Norddka folks händer; Men vore denne åtkomit den enda, få frågas

å nyo ,

h) Cardonne Hiftoire de 1’Ffpagne & de 1’Afrique, T. I. pp. 274, 295,

i) Id. ibid. T. II. p. 274.

[

]

å nyo , hvarföre juft de aflägfna Sama- nifka bland rofvet utgjort liorfia mäng¬ den, hvilka midt i nionde leculo icke ens voro til ? Och hvarföre icke något enda Spanlkt eller Africanilkt med- folgt k) ?

i fam ma mon delfa betänkligheter

O

tyckas förfvaga de uptagna rör flags me¬ ningar , be llyrka de den jag fökt för- fvara , at handlen genom Kyfsland va¬ rit den förnämlta , icke den enda käl¬ lan , hvarmedelft de aflägsna mynt vi betraktat ofs tilfiutit. Ty at någon del genom en eller annan af de omförmäl- ta utvägar kunnat hitbringas , vågar jag ej beltrida.

Då jag för fannolikt antagit , at den¬ na handel förnämligall blifvit drifven ungefär vid famma tid fom de flelte mynten äro preglade , och fåledes föga fedan Chriftendomen hunnit ftadgas i Norden, bör jag göra redo, hvarföre jag i detta mål vågat fkilja mig från

en

k) En Avabitk guldpenning finnes i Kongl. Cabinéttet lingen anno Hegiiac 516 eller efter vår tideräkning , år 1^22, i Sevilla; men fom det ej är bekant, om den är up- tagen ur Sventk jord eller pn annat vis förvärfvad , få ändrar han cj min fats.

L l72 3

en af mina fakrafte lcdare , Profeflor Aurivillius. Denne iärde Man har up- gifvit den förflagsmening L , at Samani- ike mynten icke forr kommit hit , än Samarcand och flera fläder i Buchariet af Ghengis Kan blifvit förftorda , och man efterhand ur deras grus uphemtat myntlkatter, hvilka endait efter hl frets värde fafom varor, blifvit förfålde eller utbytta. Jag hemfläller om icke följan¬ de inkall häremot förete hg :

1:0 At de hos ofs fundna Samani- fka mynt utgöra en täineligen fuliilän- dig fuite, der icke många år fakiias i mäfl et helt feculum , hvilket fynes gö¬ ra troligt , at en under lamina tid jcint underhållen handel efterhand med lig fört defla långväga gäller; hel fl vi erfa- re , at mynt af 50 til 60 års ålder i all¬ män rörelfe merendels pläga förfvinna och vara utträngda af nyare. Då nu vid Ghengis Kans eröfring år 1220, de yngfla af våra Samanifka voro omkring 2.50 år gamla , tyckes af penningar för än et feculum längre tilbaka , i cn få handlande ftad näppeligen någon oaf- bruten feries varit gångbar.

2:0

l) Nov. Ad. Sog. Upf. T. 11.

[ >73 1

2:o At tilftåndet i Ryfsland redan i tolfte århundrade, men än mer efter Ghengis Kans eröfring , på fatt olvan förmäldt är , varit handlen derigenom til hinders.

3:0 At ehuru af penningarnes fon¬ der (tyck ning väl fynes följa , det de utan affeende på pregeln och endall ef¬ ter vigt, til (lut varit gängfe fåfom va¬ ror, det dock viler hg troligare, at denna förändring med dem tildragit (ig i något land , der ingen myntning vid deras ditkomfl var antagen , lådan t fom Ryfsland och Sverige, än hemma i fjelfva mynt - orterna. Om detta öde i hembygden dem öfvergått , torde det (kctt genom Selgiucidiike Turkar och andra ohy (fade inkräktare långt före Ghengis Kans tid och Samarcands un¬ dergång

* * * * # *

* * *

Mine

*) Til brßyrkande af ätßilliga ßällen i detta Tal , Jamt för at meddela den lärda ve? Iden en hittils faknad kunjkap om Konungens Jam- ling af gamla Arabijka mynt , ßal innan kort ifrän praßen utgiftas en Jörtekning Öfver den famma , uprättad och med nödiga anmärknin¬ gar förf dd af en vitter Man , fom på Kongl. Vitterhets - Hißorie - och Antiquitels Acadt -

C *74 ]

Mine Herrar.

I hafvcn hört mina ofullkomliga un* derfökmngar och derpå grundade gifs- liingar i et mörkt ämne , fom tarfvat et vidlyftigare utförande , än jag vågat af edert tolamod äfka. Antingen edra mognare infigter tjena til beflyrkande el¬ ler til rättelfe af hvad jag anfört, fkal det vara mig lika hugneligt. Sanningen är den jag endaft föker. Det är med denna böjelfe fom jag hoppas , at blifva efter förmågan nyttig och eder behaglig.

SE«=

miens anmodan , dcrtil velat använda fin in - figt och möda. Man förmodar at denna för - tekning förtjenar fä mycket förre npmärkfam- het , Jom bcmälte Samling lärer innehålla ba¬ de fere och äldre af detta fags mynt än nä - gon annan känd , hvartil kommer den ännu mera oväntade omfändighet , at de näfan alla äro fundne i Svenjk jord . Pä det kännare och äfare ingen ting mä fakna af hvad de i detta mål kunna önjka , blifva jemväl de märk - värdigafe af deffa mynt med all möjclig nog- granhet i koppar fuckne ,

t 175 3

SEC RET ERARENS

Då Konungen förklarade fig vilja gif* va denna Academien nya Ledamöter , var det lätt at af des ömhet för Veten- fkapernes tilväxt, och des rättvifa mot förtjenftcn föreflälla fig at bland detta antal finna eder. Min Herre, fom före¬ nar alla de kunfkapsgrenar , hvilka ut¬ göra ämnet för Academiens arbeten. Sedan allmänheten i edre Skaldeftycken igenkänt de gamles funda och rena fmak, i et förfvenfkadt Sorgefpel Racines be- hageliga och rörande fkrifart , har den fett eder emottaga och med et beröm- värdt nit vårda och föröka Samlingen af Rikets äldfte Handlingar och Min¬ nesmärken , genom finrike och lycklige Skådepenningar åt efterverlden öfver- lemna händelfer och bedrifter , ärofulle för Svenfka namnet och käre för Sven- fka folket, fom äfven öfver dem af eder hand väntar den förfle Hiflorifke berät- telfe. Til deffe förtjenfler kommer det äfven få fmickrande fom lycklige til-

fälle

[ 176 1

fälle J Min Herre haft at hefe et land fom förvarar de dyrbarafle ålderdomens qvarlefvor , lära känna des fpråk , des Lärde och hvad uplysning vi derifrån kunne förvänta. Om nye bevis af edre infigter kunnat fordras , få är det verk- hält genom den afhandling vi nu af- hört. Des grundeliga innehåll , des nytta, de uplysningar den meddelar, fkriffättet ; alt har igenom åhörarnes up- märkfamhet vunnit et beröm , fom gör mit öfverflödigt. Jag får endafl om¬ nämna at Academien funnit hvad den väntat, hvad fom den til fina ändamåls vinnande anfer för det kraftigafle me¬ del, Lärdom och Smak förenade.

IN-

INTRADES - TAL ,

Gm

Mennijkofnillets nuvarande gäfning och verkjamhet til nya uptäckter ,

Hållit den 17 April 178 6,

Uti KongL Vitterhets Hißorie och Antiquitets Academien ,

Af

BENGT FERRNER,

Cantzli - Råd och Riddare af Kongl. Nordftjerne - Orden*

Mine Herrar*

TT .

JC örfla inträdet i detta Vitterheten hel¬ gade Tempel upväcker en helig vörd¬ nad för den Andra des Höga Stiftare , och tankan gifver des ädla föremål en gränfelös vidd. Det uplifvar ock en vördnadsfull hugkomfl af en flor Drott¬ ning , fom uplifvat vitterhets - Ijufet 1 Sverige och varit en lycklig Moder til den llore Konung , lom nu gjuter få Del. I. M ym-

[ »73 ]

I

ymnig olja til vitterhets - lampan. Des¬ le få intagande händelfer vore rika äm¬ nen lör et ikapare - Indies hela dyrka , och, om den bälta vilja kunde gifva mig förmåga , (kulle talet härom bldva ganfka vidlyftigt , utan at någon af eder. Mine Herrar, (kulle det märka; men det vore et ganfka förmätit tiibud af en inan , fom ej använt mer tid på vitter¬ het än hvad des naturliga böjelfe för det (köna och det vackra kunnat vid ledigare dunder uptaga. Det inkaft fom j. Mine Herrar, härvid kunnen göra, vil jag hvarken uptaga eller be- fvara. Jag tror endail, at Konung Gu¬ staf 111 :s vishet ej gör något utan på goda fkäl , och at hans höga ädelmod ej underlåter något fom hugnar redlig¬ heten. Han känner bättre mennifkan äri at han kunnat vänta något betydligt arbete for denna Acadcmie af en man, fom {kulle vid min ålder ingå på en ny bana; men, lik Svea Rikes framfarna iförda Konungar i nåd emot dem , fom i deras yngre år halt den lyckan gå dem tilhanda i lärdoms - yrken , hat- ver han behagat lemna mig detta ve- dermäle af lin Kongliga nåd , lom up- väcker hos mig den lifligafte erkända

oc li

[ *79 ]

och den djupafle vördnad, hvilka fkola folja mig tii grafven.

Soni det blifvit min fkyldighet, at vid detta tilfalle tala ölver något vifst ämne; få utbeder jag mig eder ynneft , Mine Herrar, under det jag i ftörlta korthet förettäller, likfom pä en tafla , Mennifl-ojnillets nuvarande gäjning eller häftiga i örelje , och framdrager några up - läckter , fåjom verkan der af , hvilka med edra föremål kunna hafva närmare eller Jjermare gemenfkap.

Om behofven fätta mennifkans kropp i rörelfe famt den flags tanka, fom der- med är förknippad; få fynes likväl des åtrå til fanning och kunlkap böra ledas utur en ädlare källa och vara henne medfödd ; falt den , lik elden i ffålet och flintan innan rörelfen tilkommit , är bag och nältan liflös förr än villa til- fälligheter upväckt denfamma. Verkli¬ ga handel fer uplyfa faken bättre än all¬ männa förnufts ilut, och derföre vdjag hellt framftälla de förra.

Et ungt, men granfkande fnille , in¬ togs af et häftigt begär at känna den visdom , fötn förmentes ligga förborgad uti förlla ålderdomens fkrifter i indo- ftan , fom blott fä af de Lärde bland in- M 2 dianer-

C 180 ]

dianerna nu för Rå at tolka. Åtrån hos denna var få Hark at han näflan glöm¬ de fig fjelf , kallade lig fattig och värn¬ lös om bord på et fkepp , utllod der ilörlta mifsöden och kom ändtligen til Oil - Indien , hvärefl i början mötte ho¬ nom få flora fvårigheter , at en mindre häftig förefats der aldeles fält modet. Han begifver fig inåt landet genom öde¬ marker, utfätter fig der för villdjur och röfvare , famt lärer icke desmindre un¬ der alla defia olägenheter de gamlas fpråk. Han lamlar äfven här och der ftycken af deras läroböcker , til des han deraf får et fullfländigt lammanhang, och när alt var väl bellält återkom Herr Anquetil du Perron lyckligen med alla fina famlingar til fit fädernesland, Frank¬ rike, hvarell han i trycket utgifvit Zend Avefla och utrett hela fammanfättnin- gen af detta i Indien äfven på vifst lätt okända fpråk. Hvad han fjelf derige- nom vunnit är mindre tydligt än at forlknings -fnillet är i vår tid fatt i myc¬ ken rörelfe.

En annan man , förd af fnillets eld med granfkningens lakla i handen, vå¬ gar enfam lliga likfom trappvis tilbaka genom alla åldrar och nu lefvande famt

döda

[ iSi ]

döda fp råk up til mennifkans förfla tal och fkrift , hvarifrån alla tungomål här. flamma , och af hvilket deras närmare eller fjermare flägtlkap lätteligen utre- des. Med detta verktyg i handen up- löfer Herr Court de Gebelin på et na¬ turligt och förnuftigt lätt ålderdomens fymboler , gåtor, fabler , allegorier m. m. och aflkuddar ifrån des vifa män det hånliga löje , lom okunnogheten om de¬ ras talefätt och feder i fenare tider ve¬ lat dem ådraga. Et få ilort fält, läger någon , är för vidliräckt at af en enda mennifka genomvandra : der måtte fin¬ nas oräkneliga mifstag och vilfarelfer. Jag är ej i tilllånd at derom fullkomli¬ gen dömma ; men om jag ock fkulle det medgifva, få tappar författaren der- igenom äfven la litet , lom min fats , på fnillets och fkarplinnighetens lida, lom vågat en fådan plan och äfven ut¬ fört den åtminflone längre än någon kunnat förmoda af en mans korta lifs- tid. Ja! jag vågar äfven fäga , at fjelf- va felen, om de finnas, måtte bära fnil¬ lets llämpel och vitna om de-s flarka verkfamhet.

Än vidare, hvem fkulle väl tro, at den varme, fom kommer från folen M 3 til

[ 182 ]

til jorden , är otilräckelig , ja ! näflan obetydelig at enlam verka det , iom mennilkorna på jorden tillagt denna väl¬ görande vareife? Snillets b lois vilar lik¬ väl , at detta är fant. Herr Mairan ha¬ de bland andra länge hy ft den tankan , at jorden ägde inom lig Ijelf en varma, fom ej hade något urfprung från lolen ; men han fann ingen falt grund , hvarpå han kunde fota lin tanka förr än i Pe¬ tersburg för It , och fedan än närmare på Here Italien blilvit utrönt til huru mån¬ ga graders köld på ther mometern under iryspuncten man kunde bringa denlam- ma genom villa falters blandning til Inön i kalla vintrar och nordliga clima- ter. Utgången al förlöken var den, at Herr Mairan kunde i det mmfta taga den til 1000 grader under fryspunkten på Reaumurs thermometer. Denna köld är likväl hvarken i det afleende kon- ltig , at den ej finnes i naturen , eller en ablolut köld , fom vil fäga utan all varma; ty köld är i lig fjell ingen verk¬ lighet utan en brill på varma. När det¬ ta lägges til grund och utaf 52 års ob- iervationer i Paris medlet aF fommar- varman derllädes blilvit funnit 26 gra¬ der öfver lamt medlet af vinterns 7 gr.

under

[ i83 3

under fryspuncfen ; få bör den förra numern läggas til 1000 och den fenare dragas derifrån för at erhålla iömmar och vinter-varmans förhållande fins emel¬ lan , h vilket förhållande är fom 1026 til 993 eller fom 32 til 31 , hvaraf fy- nes , at der icke är mer än ^dels fkilnad emellan den varma fom tvingar mennilkan at föka kyla och fkugga , famt den köld, fom utan pälsverk eller varma kläder och eldbrafor fkulle förhö¬ ra henne i des närvarande {kick på famma ort ; men när af fäkrafle under- fökningar tillika är funnit , at fommar- varmen , fom kommer blott ifrån folen, på famma flälle är i det minfta 6 gån¬ ger ftörre än den , fom om vintern kommer från famma urfprung, nemligen at ^delar af fölens fommar-varme är der- flädes om vintren förlorad ; få är ingen annan utväg at förena tvänne lå tyde- bgen bevilta {anningar än at antaga , det jorden hafver en egen varma , fom är ungefärligen 150 gånger Itörre än fölens vinter - varma , och 25 gånger fförre än des lommar - varma , famt at fölens verkan är en fam oförmögen til alla de behofs iramikaffande , fom mennilkan hafver af nöden här på

M 4 jor-

[ »84 ]

jorden *). Efter denna invärtes varme ej annat kan än vara jorden i förfta des början meddelad af Skaparen , och eme¬ dan alt i naturen , fom haft början , måtte få flut , eller emedan hela natu¬ rens kedja beflår af födelfe , tilväxt , af- tagande och förfall ; Så Hüter den fkarp- finnige Herr Buffon, at jordens invär¬ tes varma måtte efter hand aftaga och fluteligen förfvinna. Jag lemnar nu des¬ fa uptäckter, eller hvad man vil kalla dem , för at längre fram binda dem tilfamman med Herr Baillys lyfleme.

När denne namnkunnige och fnill- rike Aflronome företog fig at granfka den äldlta Aftronomiens delar och fam- manfättning, för at derom utgifva hiilo- rien , blef han varfe, at de obiervatio- ner, hvarpå de Egyptiers, Caldeers , Indianers och Chinefares til ofs komne både Aftronomifke taflor och kunikaper grunda lig , aldrig kunnat göras på de orter, fom nu bebos af deffa folkflag, famt at de nödvändigt måtte blifvit gjorde på ej mindre afllånd f i ån dag- jemnings - linien än 49 grader och der- utöfver. Under forlkandct förekommo

honom

*) Bailly , Origine des Sciences.

C i85 1

honom en myckenhet andra fkäl , fom ftadfäflade hans förlla tanka, och våga¬ de han i anledning af dem utgifva lin bok, hvaruti Altronomiens och flera med henne beflägtade vetenfkapers up- rinnelfe härledes åtminflone från Stora Tatariet om ej längre norr ifrän. Den¬ na vecenfkapernes härkomft Hötte i fyn- nerhet dem , fom icke voro Aftrono- mer, och det mägtigalle fnille fann äf- ven dervid fvångheter. I anledning deraf företog hg Herr Bailly uti bref til Herr Voltaire at med än flera fkäl beftyrka hn fats , och det gjorde han med en få intagande penna at den fyn- tes vara förd af fjelfva behagen, hvari- genom deras inbillning förfaller, fom tro , at Mathematiquen utehuter ej alle- nafl eld och fnille , utan äfven fjelfva förnuftet i andra ämnen än de Mathe- matifka, hvarom de likväl fjelfve ej kunna dömma. Herr Bailly företager än vidare , at äfven fom vår namnkun¬ nige Olof Rudbeck den äldre upföka den länge förlorade Atlands O och haf- ver nog driftighet at peka på Spitsber- get och Nova Zembla fåfom förfta hem- vift för det folk , fom i långt fenare ti¬ der öfverfvämmat Ahen och Europa M 5 famt

r 186 ]

famt en del af Africa. Det ena fnillet kan ej mifskänna det andra, och Herr Bailly hafver nog ädelhet at tilltå, det han af Rudbecks ikarpfinnighet och lär¬ dom haft mycken hjelp 1 lina under-

fökningar, faftän han föregifver , at kär¬ leken til fäderneslandet något förlett

den Svenfka Häfdateknaren. Herr ßailly går än vidare och medgifver at om han fkulle få mer medhåll än Rudbeck ,

få bör det tillkrifvas de fanningar , fom blifvit uptäckte fedan Rudbecks tid , och i fynnerhet , at han kunde vänta fig mer uplylta lälare än Rudbeck kun¬ nat hafva 1 fin tid.

För at utreda huru det kan vara mö- jeligt at få Hora folklkarar , fom fore- gifves, kunnat utgå från de länder, hvilka för köldens häftighet nu mägta blott underhålla et i fådant alfeendc ringa antal mennifkor. komma Herrar Mairans och Buffons meningar , grunda¬ de 1 falla ikäl , ganfka väl til pafs : e- medan deraf följer , at jorden i förPia tiderna haft en lå fiark invärtes varma , at de länder , fom legat omkring po¬ lerna haft den tilräckelig at frambrin¬ ga växterna i ftorfla fullkomlighet, och at orterne närmare dagjemnings - limen

[ i87 ]

haft den få öfverflödig , at mennifkorne der ej kunnat berga fig ; men at med tidens längd jordens inre varma lå afta- git och följakteligen jorden lå affvalnat , at mennifkorne efter hand kunnat dra¬ ga fig alt närmare och närmare åt dag- jemmngs - linien m. m. De fom med eftertänka granfkat deffa meningar och deras lammanhang , måga döma om de äro folier af det äkta fnillet eller af inillets yra. Jag är öfvertygad om det förra ; men om ock det lenare lkulle antagas ; lå vifar det ändock tydligen mit påltående , at mennifko - fnillet är nu förtiden uti en ovanlig rörelfe.

Hvad Ityrka drager icke famma på¬ flående af konflen , fom man nyligen funnit , at med rätt anfenliga tvngder fara up til förr otrolig högd från jorden igenom det lätta flytande ämnet , luf¬ ten ? Medel at hyra en vifs kola fattas ännu ; men jag hafver til fnillet det för¬ troende, at äfven det förr eller fenare blifver upfunnit. Gifves der någon få känllolös , lom ej röres til förundran ej mindre öfver mennilkans djerfva til tag» fenhet at utan ftvre och fcgel genom¬ vandra den ofladiga luftens vida rym¬ der , än öfver fjelfva den frambragta

fan-

[ i88 ]

fanningen, hvilken den egennyttige min¬ dre värderar efter han ej ler deraf nå¬ gon enfkild nytta för lig ; men nyttan kommer af våra behof, och dem kän- ne vi än ej alla ?

Den forfknings- anda , fom nu fys- felfätter lå många menmlkor at bringa Gudaläran til fin enfald, at lemna för¬ nuftet (käligt tilträde , at vifa, det in¬ gen ftrid möjeligen finnes emellan up¬ penbarelfen och den politik , fom grun¬ dar fig på förnuftet och en inbördeß kär¬ lek mennifkor emellan ; alt detta bemö¬ dande hvad gifver det tilkänna? Snil¬ lets rörelfe.

När en påftår fig kunna gifva til¬ känna et (keps afflånd och des florlek i öpna hafvet, då det är få långt borta at intet väpnadt öga det kan utröna, och en annan föregifver fig igenom en flags djur-magnetifme kunna bota fjukdomar; få tänker jag, innan fammanhanget är utvekladt, at något fannolikt hugfkott fatt deflas tankar i flark rörelfe, hvil¬ ken kan til äfventyrs verka mycket godt och föga ondt; men, läger någon, hafver man icke länge ledan förkafladt förflagsmeningar och fyftemer? Jo, på famma grund fom mångkunnoghet, då

med

[ Ȥ9 ]

med denna fenare förflås det aldramin- fta af hvarje vetenfkap för at ibiand okunnigheten lyfa och bedraga; men när man vet mycket i hvarje fak af många, få är utfigten vifferligen flörre. Äfven få ökes vidden för vära tankar då någre fanningar läggas til grund i förflags- meningen och många fannolik- heter efter förnuftig lämmanbindning denfamma föröka; men hafver förflags» meningen ofanning til grund; få är den narraktig och bedrager blott dåren.

Jag fkulle blifva utan fkäl vidlyftig om jag företoge mig at anföra än flera bevis til mennifko - fnillets nu varande häftiga rörelfe, i fynnerhet fom jag är öfvertygad , at J fjelfve , Mine Herrar , oändeligen bättre än jag infeen hvad gemenfkap , åtminflone ftörre delen af det anförda , kan hafva med Hiftorien , Antiquiteterna , Fabler, Sinnebilder, m. m. Men om j anfeen fäfom en brill el¬ ler et af mig begångit fel at jag ej til¬ lika upgifvit orläken til denna fnillets ovanliga rörelfe i vår tid ; få erkänner jag det få mycket heldre, fom orfaker- ne kunna vara mångfaldiga och deri- bland llörfla delen för ofs ännu dold; Ja ! flora fnillens dolda kraft kan hvar-

ken

C 19° ]

ken igenom upfoflran , födelfe-ort , tid eller regeringsfätt förklaras. Stora fnil- len äro ej mennilkoverk. De äro en fkänk af Himmelen. Lycklig den Re¬ gent eller regering , fom förflår at til lit folks fanna väl använda denna Guda- Ikänk och ej draga den til oädla affig- ter. Jag tror likväl mig någorlunda fri från mifstag om jag upgifver en af des¬ fa orfaker , fafom mycket verkande , den täflan, fom Vitterhets och Veten- fkaps Samfund upväcka , och den lag- granhet , hvarmed alt i deras Handlin¬ gar granfkas och bevaras från glömfka. Jag går än längre och påflår, at denna orfak är aldeles grundad; emedan vår Store Konung , fom med et fkarpfynt öga och outtröttelig möda föker befor¬ dra fann uply suing och den goda fma- ken ibland fit folk famt enfam förmår hägna och uplifva, hafver , til få högt ändamåls vinnande , förnyat denna Vit¬ terhets Academie.

Fåfängt invänder någon , at det är blott fruktbara länder förbehållit at frambringa flora (ni lien och at Sven- lka climatets hårdhet flräfvar deremot. Det forra vederlägges lätteligen derige- nom , at Attica var et berget och gan-

ika

[ >9‘ ]

fka magert land ; men frambragte lik¬ väl ur fit fköte de ftörfla vitterhets- fnillen , Torn verlden ännu känt , och det fenare är få mycket mer ogrundadt fom , utom alla andra fkäl , Gustaf III, är både född och uppfödd i Sverige,

IN-

INTRADES -TAL,

Innefattande

Strödda Tankar om den vifishet Jom finnes uti Hifiorien ,

Hållit den 17 April 1786,

Uti Kongl. Vitterhets Hifiorie och Antiquitets Academien ,

Af

JAC. von ENGESTRÖM,

Cantzli - Råd och Riddare af Kongl Nordftjerne-Orden,

Mine Herrar.

K,

.onungen har i nåde täckts utfe mig at intaga et rum ibland eder.

Mig har icke varit tilfländigt at rådfråga något annat än min underdå- nige pligt at vörda och lyda denna Kongliga befallning. Det återflår för mig allenalt at i möjeligalte måtto föka upfylla de fkyldigheter mig här kunna åligga.

At

[ 193 ]

At fvårigheter mig dervid möta , förutfer jag med någon oro. De vitter¬ hetens - Itycken , fom äro * denna Aca¬ demies föremål , fordra mycken infigt , nogalle granlkning , bätta urlkilnings- gåfva.

Hiftorien är icke den lättade af deflä yrken , få vida den bör vara en fanfärdig berättelfe om förefallne hän- deller, författad med fådan redighet, ordning och behaglighet , at den både kan förnöja och upbygga.

Sanningen är Hiltoriens fjäl , ord¬ ningen des hfj en angenäm framftäll- ning de täcka anletes drag fom intaga och fägna. Det ädlafte af alt är lik¬ väl fannmgen. Den bör framför alt rå¬ da. Den bör vara en häfdateknares hufvudfakeiigafte ögnamärke. Des fpråk bör häfdateknaren tala, om annars hi- florien fkal , fåfom hg bör , vara fkiid ifrån dikter och fagor.

Så vifst fom fanningen utgör rätta kännemärket af en äkta hillorifk afhand- ling och til vinner författaren den yp- perila ära, få fäkert är ock, at den malt redlige häfdateknare kan fig mifstaga.

Huru {kulle det ock annorledes va¬ ra. Hiftorifke fältet är vidlfräckt , Iti- Del. I. N garno

t 394 3

game icke väl banade 5 de ledare , fom tillitas , icke altid fäkre. Dageliga för* farenheten har lärt , at berättelfer icke altid äro pålitelige , äfven om de hän- delfer, hvilke , fnart fagt, under våra egna ögon (ig tildragit. Må man då ic¬ ke med Ikäi befara at förvillas af be- rättelfer om framfarna tider.

Det kodar en redlig häfdateknare icke ringa befvär, at, medelft noga granfk- ning, af berättelferne urfkilja det fanna, det verkeliga. När han fålom mäft be¬ mödat ficr blifver oftaft des enda ve-

,0 ; _

dergällning at hafva hunnit til lå flor grad af vifshet fom möjelig fynes.

Tillåten mig, Mine Herrar, at om denna vifshet i Hiflorien , få yttra några ftrödde , icke nya tankar.

Kan man uti Hillorien icke förfä- kra fig om en vifshet, hvilken på ma- thematilkt fatt må blifva beviflig , gör tilfy lieft om den i det närmade är lika fullkomlig med den vifshet, fom Lagfa- renheten gillar och antager.

En fkickelig häfdateknare förefaller mig fåfom en rättfkaffens domare, hvil¬ ken med all omlorg föker utröna vifs- heten af de upgifter fom förekomma.

Hand-

C 1 95 ]

Handlingar och vitnen äro de be- vis , lom afkas af dem bägge ; bägge målte noga granfka och jcmlöra fkrifter och berättelfer. Skilnad företer lig al- lenaft vid den omftändighet, at domaren, medellt edgång något närmare kan för- läkra de åberopade vitnens utfagor. Der- emot målte för et häfdateknare vara til- räckeligt , at trygga fig vid en eller fle- res , för redlighet kände Mans, berättel- fer, om ock et eller annat jäf Ikulle ne¬ ka dem at vid en domltol för vitnes- gille an fes.

Förnöjande och för kunfkaperne rik¬ tande kunde i vifst affeende vara , om hiltorien förmådde göra redo för alt hvad lig tildragit, alla förändringar in¬ om mennifkollägtet , des hvarjehanda up- tog och påfund ; men dels är fådant för mycket begärdt , dels kunna flera fak- nade underrättelfer , i andra affeenden, vara umbärlige.

Emedlertid rönes nogfamt at, ibland de händelfer, fom med glömfkans mör¬ ker blifvit omgifne, äfven månge målle finnas, hvilke vår upmärkfamhet förtjena kunnat ; antingen de aldrig blifvit lemna- de til efterkommandes kunfkap, eller med förlorade tideböcker råkat uti förgätenhet.

N 2 -Så-

[ 196 ]

Sådant vifar fi<r tvdeli<iad uti , fnart fagt , alla folkllags förlla ålder, då, i flället för uplysnmg , blott idel mörker vankar. Icke llort mera upklarnadt är det tidehvarf fom fått namn af Fabel-tid.

Måtte vara at de bibehållne f råfäcr- ner af Fabel-tiden , tolka verkeliga hän- delfer, dem man federmera, af okun- nognet om den tids fp råk , feder och bruk , icke förflått utreda , eller at de allenall äro diktkonflens foder, blifver dock dervid at de, i alla fall, fakna den vifshet hillorien bör äga.

Jag vänder mig faledes til mera kände tidehvarf.

Ju tidigare et folkflag hunnit fladga fi g uti et famhälle, eller, under fridens lugn , upodla fnillet och flräcka omtan- kan längre än til eget förfvar och nöd- vändigatte uppehälle, deflo förr äro des häfder uplyfte , deflo viffare des tide- böcker.

Här börjas det förda Hidorifke Ti¬ dehvarf, under namn af landets äldre bidoria, olika, fåfom man fig lätteligen foredäller, för de fleda folkflag.

Om Juda folket börjar fin hidoria med mennifkodägtets forlla ålder, få faknas likväl hos alla andra folkflag otålige

län*

C 197 1

länkar af den kedja fom tideräkningen förete borde. Vi blifve åtminflone i denna delen långt efter, och veta icke llort af fäderneslandets invånare förr än Here tufende år elter jordens danande.

At utfätta begynnelfen af Judarnes hiflorilka tidehvarf vid den tid, då de¬ ras förde ofs bekante häfdateknare Mo- fes lefvat , fynes icke pallande. Med lika fkäl (kulle vi här i riket börja det¬ ta tidehvarf uti ellolte århundrade ef¬ ter nu vedertagne tideräkning, då vi likväl, efter antagen mening, redan äro inne uti medeltiden al vår hidorie.

Frågan blifver huruvida uti Mods berättelfe om Judarnes fornhäfder kan finnas behörig hillorilk vi Ishet ?

Jag behöfver icke erindra om den uplylning af adlade halt , hvarmed Mo¬ les var begåfvad , och den deraf lig härledande vifshet. Måtte jag blott be¬ trakta honom i egenlkap af häfdatekna¬ re , få kan icke heller, i det affeende, en hidorilk vifshet des fkrifter f rånkän¬ nas. Hade han inga eller fä handfkref- ne underrättelfer at tilgå a), voro lik- N 3 väl

a ) Man erindie tig hvad om Adams tailor, Seths pelare famt Enochs fkiiiter Here viu tre Män (krifvit.

[, 19^ ]

väl fpråk , feder och bruk förmodeligen icke då vidare förändrade, än at han lätteligen kunnat förda at af gamla frå- fägner utreda det rätta och fanna.

Emot Mofis frägd är intet at invän« da. Ingen anledning at mifstänka en man af des egenfkaper at hafva diktat ofanning. Skulle något af hvad han be«, rättar, uti våra ögon fynas förunderii- git , må det tilfkrifvas mennifkoflägtets nuvarande förändrade duck och omdäm digheter.

När uti de delar , fom jemförelfe medgifva, et lika omdöme kan äga rum om andra folldlags äldlte häfdateknare 3 må de äfven anfes fåfom fäkre ledare uti deras förda hidorilka tidehvarf, el- ler den äldre hidorien.

För at icke fträcka underfökningen härom för vida, dannar jag i detta äm¬ ne blott inom vårt fädernesland.

Mig fy nes at Sveriges förda hidori- fka tidehvarf med alt fog kan räknas ifrån den tid , då Snorre Sturlefan bör« jat den af honom författade Ynglinga Sa¬ gan. Svenlk var han väl icke, men få mycket mera oväldug. För kunnog , redlig och i fin tid anfcdd erkännes han. Född på Island, härdaimnade han

af

[ *99 ]

af famma förfäder med ofs. Någon tid hade han uppehållit lig uti Sverige. Han var la mycket mera i (land at ur- fkilja det fanna af de äldres kynqvi- flor, fkaldehod och fråfägner , fom tiden icke hunnit göra Rörre fkilnad uti fpråk , feder och bruk ifrån nyfsnämde under- rättelfers författande tii Sturlefons tid, än ifrån dennes tid til vår. Sturlefons trovärdighet vinner äfven ny (tyrka af den öfverensflämmelfe , fom befmnes e- mellan de Isländfka och andra folkflags gamla häfdateknare , hvilke, efter all lik- neife, icke fölgt hvarandras berättelfer.

Utan all tvifvel fynes det vara , ai¬ de flelte folkflag haft äldre häfdatekna- re än de , hvilkas fkrifter hunnit at til vår tid förvaras. En del fådane äro nu blott til namnet kände ; af andre har man deras berättelfer allenaft Ryc- kevis inryckte uti fenare arbeten.

Af för (ta monarchiens häfdatekna- res Berofi, Ctefiae och Megaflhenis fkrif- ter äro få Rycken at tilgå, och kanfke en del falfke., få fom man det fäkert vet om dem, hvilka Annius Viterbienlis , under Berofi namn utgifvit. Hos Eu- febius finnes något af Egyptifke häfda- teknaren Manethons antekningar. Q. Fa- N 4 bi us

200

bius Picdor, den äldfle bekante Romer- fke häfdateknare , åberopas af de gamle famma folkflags fkribenter, men faknas i öfrigit nu.

Et folkflags äldfle kände häfdatek¬ nare , fom Ikäligt klander fig icke ådra¬ ger , är i tvänne hänfeenden märkvär«? dig. När han , å ena fidan , uplyfl hi- ftorien öfver de framfarne åldrar til fin tid, finnas famma folkflags häfder , å andra fidan , för de följande tidehvarf merendels bättre utförde. En omftäm dighet , fom på fören ämde Sturlefon och des fkrifter fullkomligen inträffar.

Konffen at fkrifva blef fedan hos ofs mera allmänt öfvad. Lagar , domar och flere handlingar författades i pen¬ nan , affkrefvos och förvarades man vårdade fig mera om hiflorifka uplys- ningar, och defle hafva , fåfom vår tid närmare, icke hunnit aldeles förflöias och förfvinna.

I dcffa omffändigheter igcnkännes den egenteligen få kallade Hiftorifke Me¬ deltiden.

• Nyare Hiilorien vidtager icke långt efter boktryckerikonflens upfinnande, eller då denne hunnit mera utbredas. Svenfka Hiftorien börjar detta fiftnämde

tide-

[ 201 j

tidehvarf vid den för ofs få lyckeligc tid, när med Gustaf Ericson Wase, den Kongl. Svenfka Thronen af Wafe- Ätten intogs; få mycket märkeligare , fom grunden då lades til Rikets fjelf- ftändighet, landets upodlande , handa- llögders och handelns upkomft, med ve- tentkapernes tilväxt och förkofran.

De källor , h varifrån hiltorien för bägge delfa tidehvarf kan ledas , äro i det närmade af famma flag; men nyare hidorien utmärker lig likväl med ym- nogade förråd af medel til des uply- fande.

Handlingar , få allmänne fom en- fkilte , finnas ännu ifrån medeltiden för¬ varade uti våra förråder och (kulle vis- ferhgen ännu långt flera hafva varit at tilgå , om de icke på hvarjehanda fätt blifvit för ofs förlorade. De til nyare hiltorien hörande handlingar hafva icke undergått lå oblida öden. Få af dem torde få aldeles hafva förfvunnit , at de ju på något Aälle ännu vore at upfoka , fedan ordenteliga archiver blifvit inrät¬ tade och vettgirugheten upväckt en lmak at famla , hvilken jemväl af fåfängan ofta blifvit fortfatt.

U 5

At

202

At Häfdateknare under medeltiden icke faknats , intyga de öfverlefvor vi af dem äge. Kos ofs hafva de flefle varit af Andeliga ilandet , mom hvilket den tidens lärdom egenteligen hade fin fri ilad. Dagböcker fom uti kloitren ge-» menligen höllos , och någon likhet äga med Grekernas Ephemerides och de Ro¬ mares Diurna , hafva förvarat åtfkillige underrättelfer , dem man på andra itäb len fåfängt föka (kulle.

Huru rika vi äro på berättelfer om hiftoriens nyare tidehvarf, vitna nog- famt våra bokfamlmgar. Vitterhetens förkofran och den fmakderaf, hvilken denna tid utbrett iig til alla flånd , jemte boktryckarekonftens framileg , haf- ve vi egenteligen at fådant tilfknfva.

Minnesmärken öfver regerande Her¬ rar och deras afkomma, öfver enfkildte perforier eller någon fig tildragen hän¬ delfe, äro äfven talrike i de Kelle länder.

Mynt blefvo (lagne i medeltiden få väl fåiom nu, fail til olika fkrot och korn ; men det är en nyare tidehvarf- vets upfinning at , medelil (kådepcnnin- gar , bevara åt efterkommande minnet af viffa händelfer och perfoner. Gre¬ kers och Romares medailler, ehuru i

all-

[ 203 ]

allmänhet at räkna långt äldre än de andra folkflags fkådepenningar , höra dock egenteligen til nämde lolldlags nyare hiflorilka tid.

Så tjenlige lom delle uprepade hjelp- redor äro för hiltorien, lå angeiägit är ock at framför alt forfäkra lig derom at de äro äkta; ty i annor händelie, förltår det fig fjelf at de icke lålom be¬ vis antagas kunna.

Handlingar anfes för de fä k rade le¬ dare uti hiltorien ; men det faller be- fvärligt at dem upföka och famla , och ännu mera at med urlkilning af dem utleta det nyttiga, det uplylande. De, fom äro nog oförtrutne at fädane med granfkning til allmänhetens tjenfl utgif- va, förtjena fåledes mycken erkänlla af famtid och efterkommande, under det de lätta makfamme fkribenters möda.

Skola handlingar likväl något be vi¬ fa , iå målte de vara i hufvudfkrift el¬ ler i aflkrift af trovärdige Män bevitnade. Andre affkrifter af gamla handlingar kunna, i brilt af tilgång på bättre , hål¬ las til goda, när de med fäkerhet fin¬ nas vara fkrefne nära vid den tid , då hufvudlkriften blifvit författad; men, i detta fall, är likväl nödigt, at icke blott

häfta

[ 204 ]

häfta fig vid den förda afdyrift man öfi verkommer , utan bemöda lig at upfoka flera dylika, i affigt at dem med hvar¬ andra jemföra. Man har, vid fådanc underfökningar , ofta funnit dylike af- fkrilter fins emellan fkiljaktige, äfven uti nog väfentelige omdändigheter. Carl den Stores privilegium för Brehmilka Kyrkan är infört få väl uti Krantzii Saxonia a) , fom Aclami Brcmcnfis Kyrko- hidoria b ) , men få Ikiljaktigt , at man nogfamt finner det olika affkrifter bli f- vit nyttjade , hvilket äfven lör detta är anmärkt uti de få kallade HallUke ob- fervationer c).

Vid underfökningen om handlingars trovärdighet , gör den få nyttige diplo- matifke kunfkapen fin rätta tjenlt Man måde veta när man började Ikrifva i det land , hvared den förekommande handling fkulle vara författad ; hvad llags pergament i äldda tider til fkrifter bli f- vit nyttjad; när famma pergaments bruk adades och papper i des dälle användes. Man måde känna hvarje tids dil, fä til hand fom lammanfättning ; de fpråk ,

uti

a) L. II. C. te. p. 08. ed. Francof. 1621. ful.

b) L. I. C. 10. p. 12.

c) Obf. Selett. ad rem litt, fpett. T. X. p. 373.

C 20 5 ]

uti hvilke handlingarne hvar i fin tid plägade utfärdas, titlar och flera bruk.

Det fordras mycken öfning at väl förrätta denna granfkning och mycken varfamhet , om annars rätta medelvägen ß:al träffas emellan de tvänne lika fka- delige ytterligheter , at vara öfver höf- van tvifvelaktig eller alt för mycket lät- trogen. Den förra blifver lätteligen utan hiftorie ; den fenare faknar den fanning, lorn från en rätt hiftorie är olkiljaktig.

Med diplomatifka kunfkapens til- hjelp har man bli f vit i hand at urfkil- ja det äkta från det falfka ; ja när det förra antages och det fenare förkaftas , lägger man ännu, för fäkerhet fkul, det milstänkte tils vidare å fido.

Et bref af Påfven Agapeto den An¬ dre rörande gränfen emellan Sverige och Dannemark har mycket förlorat af det förtroende , fom upfinnaren förmo¬ dade det tillkynda kunna. Länge hade man med en flags vördnad anfett en af Ruxner a ) anförd handling til be- ftyrkande af Tornerfpelens ålder , när Goldajliuf började göra famma a<5te mils-

tänkt ,

a) Thurnier Buch,

[ 20 5 ]

tänkt * h varefter Conringius , Boeclerus och Sckurtzfleijc/i med flere fkäl be vi (t den vara falik. De äldfle handlingar 5 innehållande förmoner för klofler och munkar, tarfva få mycket nogare fkär- fkidande , lom fiflnämde med något Ikäl kunna mils tänkas for bedrägeri , fåfom Papebrochius a), Mabillon b) , Sagitta¬ rius c) med flere d) fökt ådagalägga.

Icke långt tilbaka upteddes et Adels- bref fom fkulle vara af Konung Carl Knutlon förlänt , men författaren hade varit få föga Ikickelig at han, jemte an¬ dra fel , älven låtit nyfsnämde Konung föra titul af Hertig til Pommern. Det är en lycka at kunlkap fällan är bedrä¬ geriets följeflagare.

• Til berättelfer måfle man icke utan varfamhet lämna lit förtroende. De kun¬ na vara fallka, ja äfven under andras namn diktade, i affigt at dello lättare förleda. Galenus, iom lefde i andre år-

hun-

a) Propyl. T. II. Apr. Ad. Sand. T. III. Apr. p. 788.

b) Art. Diplom. L. III. C. 1. §. 2.

c ) Antiq. Thuring. C. XI. •

d ) Tentzel monatl. unterred. Aro 1 697. Phef- finger Not. in Vitriarii Inlt. Jur. publ. L. I. T. XV. §. 5. p. 1117. it. p. 1284.

[ 207 ]

hundrade efter Chrifti födelfe, under¬ rättar ofs , at man redan före des tid förfalfkat fkrifter och böcker.

Berättelfer , hvars författare fig icke namngifva, antingen at alt Hags namn faknas, eller at det rätta, under et dik- tadt fördöljes, kunna mifstänkas ; men må icke aldeles förkaltas. Kan man af fjelfva berättelfens art icke döma om författarens trovärdighet, företer fig dock mycken anledning at nogare underföka och pröfva rätta fammanhanget af det fom berättas. Senare tiders granlagen¬ het har ofta föranlåtit redligt finnade män at förtiga fina namn , i fynnerhet när fanningen kraft at perfoner måfle nämnas.

Säkrad är man , när författaren kännes til des egenfkaper och öfriga om- lländigheter , des anfeende , frägd , lef- verne , tänkefätt , oväldughet , m, m. Utmärker alt detta en rättfint och red¬ lig man , få är han , i brift af handlin- garne , et tjenligt hillorifkt vitne om de händelfer, hvilke med honom äro fam- tida , eller nära til den tid han lefvat.

Skyldfkap med de perfoner, fom omtalas , eller deltagande i de ärender , fom befkrifvas , må icke betaga en för¬ fattar#

[ 203 ]

fattare trovärdighet, om han annars för redlig och oväldug kan an fes , famt ic* ke finnes af iamtida klanderlöfe män ikäligen vara i dylika mål beltridd.

Nyare häfdateknare , hvilke lefvat i längre afltånd ifrån den tid , hvarom de handla , målle flödja fig på föregå¬ ende berättelfer och tideböcker eller fäkra handlingar, dem äldre Ikribenter icke känt. Delfe källor böra åberopas och anföras ; men finnes detta uturakt- låtit eller de föregående ledare af okun- noghet orätt forftådde och förklarade , är rådeligafl at icke trygga lig vid en författare , hvilken få litet känt värdet af den hiltorifka vifsheten.

Uplylte häfdafökare hafva icke ak^ tadt för fig vanhedrande at anföra fina iå kallade löftesmän. De hafva icke allenaft infett nyttan deraf, utan jemväl fåmedellt öfvertygat lälaren om fin red¬ lighet och oväldughet , famt författ iilt- nämde i tilltånd at underföka den hilto¬ rifka vifsheten. Det må härvid gälla hvad vår allmänna Lag Itadgar a) : ”ther ”uplysning fökes i thet , fom för lång ”tid fkedt är : pröfve ock tå Domaren

hvad

a) Rätteg. B. C. XVII. 24.

[ 209 ]

”hvad vitsord then äga kunnat, forrl ’Vitnet fig åberopar.”

Löjeligt , och på intet fätt öfverta- lande är hvad Hifloriographen Johannes Widechindi a) yttrar emot et lådant an¬ förande af de handlingar , hvaraf man fig betjent : ”Det fkulle fy nas orijmligit, ”fäger han , at hängia redlkapen widh ”arbetet , icke annorledes än en handt- ”wärkare wille knippa fijl och tång wid ”wärket fom han gjordt hafver, m. m. Serdeles förtroende kan icke fattas ■ til en författare , då han, för at erfätta den brift af underrättelfer , fom hos äl¬ dre häfdateknare fig vifar, tillägger egna gifsningar , utan at defle för fådane ut- gifva. Den rätta hiflorifka fanningen faknas , när häfdateknare åt de uti Hi- ftorien förekommande perfoner låna tan¬ kar , hvilka icke helt naturligen beftyr- kas af famma perfoners kända företa¬ ganden ; lägga dem tal i munnen , hvil¬ ka de aldrig hållit; föregifva ofäkra an¬ ledningar til villa händelfer ; förblanda händelferna för at framflälla dem på et fätt, mera kitlande för en del läfare; föreflälla omftändigheterna annorlunda Del. I. O än

a) Thet Sventka i Rylsiand t i jo ährs krijgz- hiQorie uti dedication til Riks-Cantzleren*

C 210 1

än de verkeligen varit, for at, i fin tan« ka , lyfa med något infall.

Alt fådant är knapt värdigt åt Fa¬ bel- tiden, Kan icke annorlunda anfes än en dikt , ofta tjenlig at roa och kan- fke upbygga , men med Hiltorien icke at förblanda.

Man vore långt bättre belåten med det magra utkalt til Hiltorien , känt un¬ der namn af krönika , när den med redlighet är författad. Kyrkoläraren , Philofophen , Sedoläraren , den Lagfar- ne och Statskloke , kunna deraf med mera vifshet fjelf döma om kyrkans til- ftånd uti alla åldrar, om mennilkofnil- lets til- eller aftagande , federnes förfall och förbättrande , hvad rätt och fkäl i alla tider varit , hvad utvägar til Sta¬ ters uprätthål lande och förkofran uti olika omfländigheter.

När äldre häfdateknare tillitas, är icke rådeligt at lemna fullt förtroende til öfverfättningar af deras fkrifter. För¬ fattarens ratta mening inhemtas fäkraft af des eget arbete ; jag menar uppå det fpråk han fjelf nyttjat vid fin berättelfes förfärdigande.

Vid gamla hiftorifke berättelfer, är nödigt at föka utmönftra de tillägg-

nin

m

[ 211 ]

hingar , fom i fenare tider kunnat infly « ta. Innan boktryckare - konften upfans var ingen annan utväg för den vetgiru- ga än at affkrifva andras arbeten. Des¬ fe aflkrifter kunde , i anfeende til be- fvär och koftnad, icke vara talrike. De få fom gåfvos , voro uti deras händer i fom funno nöje uti dylika fkrifter , och delfe införde ofta fina egna anmärknin¬ gar eller tilläde dem i brädden. Häraf togs åter andra affkrifter, och den, fom detta beltridde , var olta icke bättre af kunlkaper underbygd ? än at han lät delfa tilläggningar uti texten inflyta. Härifrån leda fig åtfkillige olikheter uti handfkrifterne , utom dem , hvilka af fkriffel eller mifslälning kunnat infmy- ga fig. Härifrån förfkrifva fig åtfkilliga upgifter uti de gamlas berättelfer, fom, då de icke med tideräkningen ftå at för¬ enas j ådraga hela berättelfen en ofta oförtjent mifstanka.

Må mig tillåtas at under berättelfer uptaga de få kallade Tidningar, hvilka ifrån fextonde århundrade alt mer och mer tiltagit och gangfe blifvit. Deffe , med någon begärlighet fökte och lä lie, men föga aktade dagblad , förfvinna nä- ftan fa fort fom nyfikenheten blifvit tifi O 2 freds-

[ 212 ],

fredsftäld. At gå i borgen för tilförlå- teligheten af det mäfta deruti finnes, vore dårfkap ; men at många fäkra up- lysningar i Hiftorien för fin tid bär träffas , hvilke på andra ftällen icke öf- verkommas , är en fanning fom icke kan beflridas.

Huru opålitelige utländfke fkriben- ter äro uti hiftorien , när de icke känt fpråket hos det fölkflag om hvilket de berätta, intyga nogfamt, utom annat, de flefla re lebe fk ritningar. Likväl fin- ner en gran fy nt for fk are ofta uti ut¬ land fk a fkrifter uplysningar fom fak- nas hemma. Vi träffe uti Mercure Hi- florique de Hollande af förra feculo Svenika handlingar, fom fåfängt hos ofs fökas.

Innan jag lemnar Ber ättelf erne , må jag erindra om nödvändigheten at, få vida fig göra låter , jemföra flere uti famma ämne. Få häfdateknare hafva kunnat fä aflkudda en del mennifkliga fvagheter , at ju uti deras fkrifter rönas fpår til en illa förftådd kärlek til fäder¬ neslandet, ofverdrifvit tilbediande af flo¬ ra Herrar, egermyttiga affigter, hat, af- vund , bitterhet och fruktan. De felak¬ tigheter i hiftorien fom förenämde fvag¬ heter

[ 213 J

heter alftrat , kunna baft rättas när fle- re berättelfer famraanhållas emot hvar¬ andra.

Af Minnesmärken äro de äldfle utan all påfkrift. De gälla då icke mer än den fråfägn , fom underrättelfe om dem til efterkommande lemnat. De ännu hos ofs i behåll varande ättehögar, äfven de få kallade Bötaftenar äro af detta flag. At Upfala Konungar fordom efter döden bekommit fina hviloftällen uti de få kallade Konungshögarne vid Gamla Upfala är en fråfägn fom Sturlefon be¬ kräftar.

Det märkvärdigafie forntidens mo¬ nument utan påfkrift , fom vi hos ofs äga, är väl det fom finnes vid Kivik i Skåne. De Here mennifkobilder här fö- reftällas , jemte andra figurer tyckas ut¬ märka at det af fremmande konflnä- rers hand blifvit förfärd igadt. At de va¬ rit Romare är en fnillrik , föga trolig gifsning; at de varit Norrmän icke hel¬ ler beviiligt.

Minnesmärken med påfkrift teknade, hafva antingen blifvit uprefte vid fam- ma tid med den händelfe , h varom de fkola vitna, eller äro de i fenare tider förfärdigade. I förra fallet äga de i det O 3 när-

[ 214 ]

närmade lika rätt med handlingarna at tjena til bevis. I fenare händelfen betyda de icke mera än andre nyare be? rättelfer.

Äro nu fådane minnesmärken ver* lceligen få åldrige at de kunna räknas famtida med händelferna, bry de likväl ofta en häfdateknare , när man icke kan utleta til hvad tid de egenteligen höra, helft åratal faknas uppå de äldlta.

Af påfkrifter å Grekilka ach Ro- merfka minnesmärken, halva famma folk* flags häfder hemtat åtfkilliga uplysnin- gar. Likväl gifvas äfven lådane , hvil- ka til någon vifs tid icke hänföras kunnat. Hos ofs äro vare run llenar meren¬ dels af fiftnämde belkaftenhet. H vad man med någon art af vifshet kan dömma är det , at de flefte blifvit uprefte emellan den tid, då en del af våre förfäder hun¬ nit få förfta undervisning uti Chrillna läran , och den tid då flere klofters in¬ rättande ökte Munkarnes antal i riket, Emedlertid om icke de perfoners narnn , hvilkas minne della run llenar be* vara (kulle, lyfa uti våra andra häfder, vitna runftenarne likväl om våra för¬ fäders härfärder , (eder och bruk un¬ der åfvannämdc tidehvarf.

Af

[ 2>5 3

Af minnesmärken , h varmed fena- re tider velat ihogkomma forntidens namnkunniga män , må exempelvis an¬ föras de uti Värnhems kloller kyrka befintelige grafltenar öfver någre Sven- ' fka Konungar, Det är bekant at deffe grafltenar uti tider, långt aflägfe ifrån famma Konungars regering , beförgde blifvit. De på dem befintelige pålkrif- ter äro fåledes icke tilförlåtelige.

Under Minnesmärken få äfven Mål¬ ningar finna rum. De kunna för mån¬ ga orfaker fkull icke vara färdeles gam¬ la hos ofs. När man vet af hvad ål¬ der de äro , intyga de om den tidens framlteg i konlten at tekna och måla, om fm tids fmak och bruk ; men tjena föga til uplysning om fjelfva händelfen , fom de foreftälla.

Mynd eller portraiter utan påfkrif- ven underrättelfe om perfonen eller ti¬ den när de blifvit förfärdigade , äro of¬ ta ofäkre , fällan väl träffade. Vitna fåledes icke altid om perfonens rätta ut- feende , men väl om den tids fmak och klädedrägter.

Mynt verkeligen flagne i fornåldren och icke i nyare tider tilverkade , vit¬ na om haudel och rörelfe hos det folk-

O 4 flag

C 2J6 ]

flag Tom dem pregla låtit , om deras myntlläder , m. m. När de regerande Herrars namn blifvit någorlunda ty deli- gen utfått på mynten , kan man vägle¬ da fig til utrönande af myntets ålder, ehuru årtalen på de äldre myntforter faknas ; men at af en eller annan bok- flaf vilja fluta til Myntherrens namn är ganlka ofäkert.

Myntkunfkapen lemnar dock åt fk il- liga anledningar at af andra märken döma til hvad folkfla«; och tiden vari de gamla mynten hänföras böra.

Det törfhås af lig fjelft , at man icke måtte låta fig bedraga af updiktade och underlluckne penningar. Reglor til up- täckande af fådant bedrägeri göra icke tilfyllefi; ögat måfie vara upöfvadt at med granfkning betrakta mynt al alla åldrar. De mälle underlluckne mynt äro gutne och ledan med h valla jern förbättrade. Sällan har man gjort fig möda at göra nya llämplar; mem , i den händelfe, rönes gerna någon olikhet i figurer, bokfläfver, (lorlek , vigt eller an¬ dra bruk af den tid man velat efterapa.

De efter Romerfke mön fler emellan år 1560 och 1570 förfärdigade vackra medailler af Jean Cauvin och Alexander

Bajfian

[ 217 . ]

B'ßian uti Padua , hvilka af myntälfka- re kännas under namn at Paduan er , äro med flit något (torre tiltagne än de van¬ lige flora kopparmynten. De finnas alla upgifne af Herr Molinet.

Man kan icke altid förlita fig på de i böcker dels afritade dels belkrefna mynt. Åtfkillige af de mynt , hvilka Patin , Goltzius , Seidius och Oclavianus Strada anfört , mifstänkas. At Jaques de Bie uti des verk , kallat La Prance Meialhqne infört en myckenhet af ho¬ nom fjelf diktade mynt , har Papebro - ckius anmärkt a). Alla de mynt tom träffas uti Johannis Palalii arbete under titul : Aqnila inter liiia , anfes vara falfka.

Det är bekant huru befynnerligt man afteknadt, lätt och befkrifvit en gammal flor Svenfk flant , den man til- fkrifVit innevånarne uti Sevennifke bergs¬ trakten b).

Skådepenningar äro ganfka tjcnlige at göra hiftorien mera lyfande; men fällan träffas der någon hiftonik uplysning fom

O 5 icke

a) Piopyl. A£t. Srnttor. prop. T. II. Apr. C. III. N:o X L I X .

b) O. Sperling de numo asreo Svecico per errorem Francorum Sevennenäbus adfcii- pto. Hafnias 1703. 4:1:0.

t 2>8 ]

icke af handlingarna med mera vifshet inhemtas kan. At Skådepenningar ofta förleda om man fig blott vid dem fä¬ ller, intyga åtfkillige Romerfke me da il- ler , enär de med hiftorien jemföras.

Näft mynt må jag nämna de äfven af Stämpelinidare förfärdigade Sigiller. Af deras kännedom hemtas mycken up- lysning vid bevitnande af gamla hand¬ lingar, hvilke , med figiller förledde , altid äga ftörre vitsord. Gamla figiller underrätta ofs om flera forntida perfo* ners ftånd , värdigheter och cmbeten , om flera inrättningar, om klofler och andra gillen.

Af de uti figiller befintelige fkol- demärken kan man likväl under Uörre delen af medeltiden, icke draga läkra flutfatfer til ättelängders författande , få vida flere exempel gifvas at fon och fa¬ der fört olika märken uti deras fköldar.

At förfalfka figiller har ondfkan icke dragit uti betänkande, och vi hal¬ ve deraf ct fnöpligit prof af Fru Bir¬ gitta Olofsdotter tfl Bammarflad emel¬ lan åren 14(30 och 1470 a). Men fåda- ne äro väl i äldre tider fällfynte. Hvad

, vapn

d'j Se Sten Stures dotnbref 1479 °d F)antke

Magasinets ;dra liand. pag, 38.

C 2,9 3

vapn och namn angår, äro likväl dc fallka lika läkre med de äkta , ty an¬ nars hade de viflerligen genaft förrådt bedrägeriet.

Änteligen bör jemväl ihogkommas trenne andre hiltoriens hjelpredor : li- demätningen , Geographien och Genealogien .

Den förlla at defla eller tidemätnin- gen reglerar den ordning en häfdatek- nare bör följa, för at uti et riktigt fam- manhang föreflälla händelferna.

Svårigheten at med vifshet utfätta vårt jordklots ålder, och fåledes , ifrån des danande , kunna börja en läker ti¬ deräkning a ), är på vifst fätt afhulpen genom de fmärre tidehvarf, fom tide - mätnings - kunßapen utflakar. En del folkllags antagne tideräkningar ilrån nå¬ gon vifs omltändighet åhadkomma reda i deras häfder. Det är allmänt känt at Grekerne räknade efter de Olympifka fpelen ; de Romare ifrån fladen Roms byggnad. Turkarnes tideräkning ifrån Mahomets flygt utur Mecca är ännu bi¬ behållen.

Efter

a) Hvilken känner icke huru fkiljaktige Chro- nologifterne i detta ämne äro. Man fin¬ ner emellan den fom min 11 räknat och den fom mäft tiltagit en fkillnad at öfver 3000 år.

t 220 ]

Efter den nu i Europa vedertagne tideräkning äro vi uti tilfiånd at med mera vifshet utfätta dagar och år för de timade händelfer. Men det är bekant at famma tideräkning tager fin början några år fenare än vår Frelfares tilkom- melfe i verlden , och fåledes icke rät¬ teligen deraf borde låna namnet.

Vil man vara noga uti tideräknin¬ gen under medeltiden , bör man föra % tii minnes, det icke alle folkflag börjat året vid en och famma tid , hvar- igenom emellan deras häfdateknare et års fkilnad ibland yppar fig.

Uti Rom och itörre delen af Italien börjades året med den 25 December eller Frelfarens födelfedag. Likaledes hos Anglo-Saxerne och hos de Nord i (k e folkflagen. Frankernes nyårsdag var å- ter d. 25 Mars eller Frelfarens aflelfe- dag. En del andre folkflag räknade å- rets början på lika fätt fåfom vi det nu göra ifrån den 1 Januarii eller Frelfa¬ rens omfkärelfe.

Geographien och Hiflorien räcka hvar- annan inbördes hjelpfamma händer. Nya¬ re Geographien är tämmeligen utredd , fedan de flefte folkflag fällat fladgade bopålar och deras tideböcker blifvit om-

Itände-

[ *21 ]

lländeligare. Gamla Geographien är få mycket ofullkomligare och ofäkrare , fom de äldre Rikens gränlor med folk- llagens vandringar och inkräktningar Händiga ombyten underkallades.

Flere folkflag , länder och fläder äro af hillorien til namnet kände , utan at man nu med vifshet kan utfätta lläl- Jet, hvareft de förflnämde bodt, hvareft de lenare varit belägne. Herr Rudbeck och flere hafva fåfängt bemödat fig at återfinna det förfunkne Atland. Hvil- ken måtte med vifshet kunna fäga ru- met , der den i Sverige fordom ryktba¬ re Björkö Had varit bygd ?

Langfädgar eller Ättelängder äro egen- teligen hifloriens aider; men, när de med noggranhet äro författade, göra de hillorien tilbaka en nyttig tjenlt. Ige¬ nom deras tilhjelp åtlkiljas perfoner , dem et lika namn annars fkulle med hvarandra förblanda. Man finner fpår til anledningar af åtfkillige perfoners gemen* famma mått och lieg , hvilke haft fkyld- fkap til driffjäder. Arfsfrågor och efter- trädes rättigheter måtte medelll flamtaf- lor uplyfas och bevifas. Huru ätteläng¬ der kunna komma tidemätningen til måt¬ ta , har Herodotus i fin tid redan vifat.

C 222 1

jag förbigår få mycket heldre af något nämna om ättelängders mer eller mindre trovärdighet, fom det fordrade et uprepande af hvad om berätteljer re¬ dan anfört blifvit.

Det är vifst at våre ättelängder i allmänhet tarfva en underfökning , fom kunde öka deras pål helighet. Man fin¬ ner en del ätters llamtaflor äfven för äl¬ dre tider ganfka fullftändiga , men til äfventyrs på andra förfvundna ätters bekohnad. En granfkare , fom icke plä¬ gar antaga andra upgifter , än med be¬ vis förfedda, torde icke gifva de He¬ lla af våra genealogifka arbeten fullt vitsord.

Jag har redan. Mine Herrar, för länge mifsbrukat edert tolamod.

J kännen bättre än jag ofullkomli¬ gen hunnit föreflälla , at vijshet uti hi- ftorien kan och bör vara , at den måfle fökas , at utvägar dertil gifvas, men at den likväl icke, utan mycken möda of¬ ta träffas.

Ju mera granfkning och urfkilning härtil fordras, dello mera lyckönfkar jag äfven denna vitterhets - gren , at , un¬ der vår Nådigfte Konungs höga befkydd, vara lemnad til eder omforg.

Uti

[ 223 3

Uti en tid , då fanning rid Thro¬ nen finner hägn och med vitterheten upmuntras, bör hiftorien vinna den yp* perfia förkofran och aldrig fakna den vilshet fom utgör des rätta glänts.

Ja hiltorien , utmärkt med fannin- gens (tämpel , förfättes i tilltånd at af- börda den nyttiga tjenit åt vetenfkaper- ne , fom man har fog at begära och h varthän den egenteligen bör fyfta.

IN-

INTRADES -TAL,

Om

Sambandet emellan Hifiorien och Medaille - Veten/kapen ,

Samt

Om den hjelpreda , Jom den f örra af den fenare kan hcmta ,

Hållit den 17 April 1786,

Uti KongL Vitterhets Hißorie och Antiquitets Academien ,

Af

ADOLPH FREDRIC RISTELL,

Kongl. Bibliothekarie.

Mine Herrar,

jihuru - vanligt det är, at vid inträde i et vördadt Samfund betyga känfian af fin ovärdighet; tror jag likväl at ingen uti fit eget hjerta upriktigare vidgått

fan«

[ 225 ]

fanningcn af et fådant yttrande , än jag t då mig nu tillåtes intaga et rum uti denna af lärdom och formender ly fände landing. Om jag, af någon ibland eder, Mine Herrar , ägt den lyckan at fafom Vitterhets - idkare vara känd, är det ge¬ nom förfök endalt i de ämnen , fom hädanefter Ikola utgöra minlta delen af denna Kongl. Academiens föremål. Så¬ ledes har ingen ting annat än Konun¬ gens nåd , kunnat tilägna mig den he¬ der jag här kommer at åtnjuta. Men fom det flundom händer , at en blick ifrån thronen är nog för at framalltra fnillen , och väcker åtminftone altid hö¬ gen , upmuntrar flitigheten , famt eldar en loflig ärelyflnad , at med tiden för- tjena en upmärkfamhet , hvarmed man i början, kanfke , oförtjent blifvit benå¬ dad; och jag nu blir lå lycklig, at få danas under edra ögon , Mine Herrar , uplyfas af edra infigter , och ledas af edra efterdömen, vågar jag hoppas at mit bemödande ej lkal vara aldeles fruktlöft.

Men emedlertid , måfte mit förfta upträde på denna, åt den vittra lärdo¬ men helgade vädjoban , mera vitna om nit för et lofvärdt ändamål , än om in-

Del, I. P figterg

[ 226 ]

figters vidd och mognad. Likväl, fom hiltorien är ct hithörande ämne, hvar- uti en vitterhets idkare ej kan vara al- deles okunnig; och fåfom hogkomften af perfoner och händeller väcker nyfi~ kenhet til de forntidens öfverlefvor, fom åt delläs minnen varit helgade , och leder fålunda til fkådepenningars känne¬ dom , fom ockiå utgör et af edra före¬ mål ; torde nu de anmärkningar mig fö¬ refallit vid defla båda vetenlkaper , det famband fom dem förenar, och de me¬ del lom kunna göra den lenare mera gagnelig för den förra ; delle mine an¬ märkningar, fä ger jag , ehuru kanike ej af mycken vigt, torde likväl få utgöra et ämne, för hvilket jag af Kongl. Aca- demien må drilla utbedja mig et ögna- blicks upmärkfamhet.

Det är en afgjord och bekant fak , at hvad vi nu kalle antique medailler varit gångbart mynt, på den tid de blif- vit preglade. I fynnerhet hafva de Ivo- mare haft för fed , at på fina pennin¬ gar förvara minnet al alla märkvärdiga händelfer; få at et någorlunda fullflän- digt mynt - cabinet , anlagt efter tider¬ nas och händelfernas ordning, och ej på det vanliga lättet efter metallen och

florle-

[ 22 7 ]

florleken , blefve et ojäfaktigt bevis til hiftoriens fanfärdighet.

En efter nämde förfiag inrättad mynt - famling , framvifar, utom fit hi- fiorilka innehåll , ännu flera ämnen för vår granfkning: et upmärkfamt öga fin¬ ner uti pregelens mer eller mindre full¬ komlighet och påfkriftens finrikhet , lä- kert vitnesbörd om konflernas och vit¬ terhetens tilfiånd i h varje tidehvarf, och följer lieg för fleg deras förkofran och aftas-ande.

O'

Philofophen torde ockfå , i denna mångfaldiga och fammanhängande tafla , kunna upleta fpåren efter hvarje tids herrlkande tänkefätt, och de merendels dermed förknippade orfaker til flaters upltigande och lall. Hvad ämne til be- trakteifer öfver det menfkliga lynnets förändringar och de orfaker fom dertil verka , dä man fer det högmodiga Ro- merfka Rådet, fom af nit för friheten upoffrat en Casfar , det är en ibland de ftörfla Män verlden någonfin framalfirat, fedan kunna fördraga det hånligafle för¬ tryck , och deruti finna fin och Roms välfärd, förguda Tiberii fallkhet ined namn af förfigtighet, Neros grymhet få- lom rättvifa, nämna Caligula kylkhe- P 2 tens

t 228 ]

tens befkyddare, och ej blygas at alt få- dant bekräfta med et offenteligt Rådets bellut ! Då man deremot til vitterhetens och des idkares heder får anmärka , at man aldrig finner defla ovärdiga Regen- ter hafva erhållit något lof-offer hvarken af vältaligheten eller af fkaldekonflen.

Måtte nu famma ädla högmod , fam- ma oväldighet , för eviga tider helgas i vitterhetens tempel ; och de rökverk fom endafl böra tändas til Himmelens dyrkan och dygdens upmuntran, aldrig til en föraktelig fmickran forflöfas !

Medaille r kunna ännu i flere affe- enden bidraga til mennifkoflägtets kän¬ nedom , i det de utgöra en landing af portraiter efter namnkunniga Män, el¬ ler fådane hvilkas gerningar genom hiflo- rien äro bekanta. Om olika egenfkaper och böjelfer hos mennifkor, antingen härröra af olika kroppsbyggnad och or¬ ganer , eller af et förborgadt medverkan¬ de väfende , är det i båda fallen mer än fannolikt, at en altid mäfl rådande drift måfte i anletsdrag och utfeende lemna något intryck ; om då tillika in¬ träffar , at flere perfoner af bekant lik¬ het i egenfkaper ockfå befinnas haft nå¬ gon likhet i anfigtets ftällning, torde der-

I 22 9 ]

af Hutfatfer kunna dragas , tjenlige til hjelpreda för dem fom iylfelfätta fig med ungdomens upfoltran, för at kunna til- dela hvar och en den undervisning fom bail palfar fig med naturens ändamål ; en urlkilning fom för det allmänna är af få mycket flörre angelägenhet , fom erfarenheten ofta vitnat , at den fom är ofkickelig til fäderneslandets tjenft i et ämne, kan blifva det famma högft gag- nelig i et annat. Huru många förfeel- fer och olyckor fkulle icke i famhället undvikas , om hvar och en blefve nyttjad i det ämne , hvartil han af naturen va¬ rit arnad ! Huru mången mennilka är det icke , fom fer lig felaktig igenom fammanftötande omftändigheters tvång, aldeles emot fit hjertas böjelfe och upfåt!

Til nämde ändamåls vinnande, kun¬ de af berömlige Mäns fkådepenningar dragas en vidlträktare fördel , om de vore allmännare, och af lättare tilgång. De medailler lom nu förtiden preglas , äro för dyrbare at kunna vara i flort antal ; de inneflutas merendels i mynt^ cabinetter , eller ock förvandlas de för metallens värde til annat bruk , och äro i båda fallen nältan lika förlorade för allmänhetens ögnakafl. Mån behöfver P 3 endali

C 230 ]

endafl efterfråga medailler , fom för knapt femtio år fedan äro llagne , för at öfvertyga fig om fvårigheten af deras erhållande ; och äfven de Romerfka och Grekifka mynt , fom förmodeligen varit flere tufende af hvarje fort, äro redan få fällfynta , at man ej har lätt at finna tvänne af fullkomligen lika pregel. Do¬ men derutaf, J ftore Män, hvars ära förtjent at genom medailler förvaras , huru ganfka få af delfa minesvårdar Iko- Ia til efterverlden blifva bibehållna ! af fjelfva Maecenas har ingen af bild hun¬ nit til vår tid ; och flere i vårt land , fom igenom de exempel , det belkydd och den upmuntran de gifvit medbor¬ gerliga dygder, lärdom och förtjenlier , gjort fig värdiga et äfven få odödligt beröm , torde af efterkommande med li¬ ka få vördnadtfull nyfikenhet fökas , och med lika ömt mifsnöje laknas.

Men , för at häruti undvika fram¬ tidens förevitelfe, vore det karifke vär¬ digt närvarande tidehvarf, at man blef- ve betänkt på något fäkrare medel at föreviga ffore Mäns minnen och anlets¬ drag, än de nu förtiden vanliga medail¬ ler. För at göra fädana minnesmärken mer kända lör famtiden , och at de möj-

li8a-

[ 231 ]

ligare må kunna hinna til efterverldens åfyn , böra de preglas til mycket flörre antal, och allmännare utfpridas. Hvad vore tjenligare til della ändamåls vin¬ nande, än om, efter forntidens exem¬ pel , och kanlke med ännu vidllräktare tillämpning , medailler och gångbart mynt åter blefvo förenade? la at, när man på myntets ena fida fåge Konun¬ gens bild och metallens värde, kunde i (lallet för riksvapnet lom läger ingen ting, och förmodeligen aldrig löper fara at komma i förgätenhet , den andra li¬ dan prydas med någon märkvärdig hän¬ delfe, något berömligt verk, jemte bil¬ den af någon förtjent medborgare fom dertil bidragit.

Uti monarchier håller Konungen al¬ la dygders driffjädrar i fin hand. All ära härleder fig ilrån thronen , och går til thronen tilbaka. All den upmuntran Konungen gifver åt förtjenller, uphöjer hans eget namn , förfäkrar hans egen odödlighet. Han fer fig altid i famband med de Hora män han danat och nytt¬ jat ; hvarfore Ikulle icke hans och de¬ ras ära ock fa förenas, pa de minnesvår¬ dar åt båda helgas? Hvad vore mera fmickrande för dem , fom i något ämne P 4 gjort

t 232 ]

gjort fig värdige fäderneslandets högakt¬ ning och tackfamhet, än at, fom fagt är , deras bilder och namn , fattes tilli¬ ka med Konungens på Rikets mynt , för det året på hvilket hvar och en för- nämligaft fig utmärkt ; och derunder en kort pålkrift, fom innehöll deras förtjen- ller! Hvad värdigare fälfkap lör en Fur- fle på odödlighetens bana , än de perfo- ner han hedrat med fit förtroende, och fom varit hans medarbetare til foherlan- dets väl ! Man föreftälle fig vår liore Gu¬ staf Adolph, våre oförliknelige Car- lar, fölgde af De la Gardier , Hornar , Oxenftjernor, Bjelkar, Banerer, Wrang- lar och Torftenföner , af Sparrar , Bra- her, Wachtmeiftrar , Stenbockar, Lewen- haupter, Taubar och Gyllenborgar, af en Dalberg , en Helmfeldt , med flere ; och kanfke äfven ej mindre värdige af en Stiernhjelm , en Teffin, en Polhem? Jag fer en älfkad GUSTAF, en erkän- lam Ättling af Sveriges äldre Ridderli¬ ga flägter , omgifven med framfarne ål¬ drars mält vördade namn , då han up- lifvar fit fäderneslands fordna ära. Jag fer omkring honom och hans milde Far de llörfla och lyckligalie fnillen , hvil- Ka jag ej här drillar upräkna och namn-

C 233 1

gifva , utan måfte mifsunna framtiden det nöjet at tolka deras rättmätiga lof.

Medaille vetenfkapen har väl i fe- nare tider tagit et konltigare Ikick ; den fordrar nu mera vai i finnebilder, me¬ ra fintlighet i tänkefpråk; och nekar jag ej at denna lyckliga förening utgör en ny behaglighet. Men i lamma mon fom man afviker ifrån forntidens enfald, äro mäfterftycken mera lällfynta, och när de finnas, blifva de mera vitnande om uphofsmannens fnille, än gagnande til hiltoriens uplysning. Likväl kunde äfven fådana medailler få lit rum ibland gångbart mynt , med et i pregelen uU fatt värde. Om ej en enkel riksdalers Itorlek vore tilräckelig , kunde den biif- va två - och tredubbel. Nötningen på fådana ftörre myntforter blifver föga betydelig, emedan de ej äro få ofta i rörelfe fom de fmärre ; man finner än¬ nu Gustaf den Förltas Riksdalrar, på hvilka både figurer och boklläfver äro fullkomligt bibehållne. Men til bevis at en okonltlad påfkrift ofta fäger lika få mycket fom den lyckligafle embleme , behöfver man endaft förellälla fig den¬ na Kongl. Academiens pris - medaille i efterverldens händer ; hvad kunlkap kan

P 5 då

[ 234 ]

då af den famma hemtas, utom tiden, då Academien af Drottning Lovisa Ul¬ rica bl if vit inrättad , och at den fam¬ ma då belönat fnille - arbeten af trenne flag? Om nu famma påfkrift fattes un¬ der Drottningens bild , med et enda ords tilläggning , eller i öfverfättning af följande innehåll, nemligen: Trefaldig Vitter hets - täflan , fliftad år 1753; Blefve emblemen pa andra fidan onodig , och kunde lemna rum åt vår Allernådigfle Konungs bild, med påfkrift, at denna täflan af honom blifvit uphfvad och för¬ ökad år 1786. Dengenom hade man de tvänne märkvärdigalte tidepundter af detta famfunds hiftoria, på en och fam¬ ma fkådepenning förvarade; detta näm¬ ner jag likväl ej fåfom något an tage ligt förfiag , utan endaft tilfälligtvis , och med Ikyldig vördnad för de Ledamö¬ ters omdöme , fom i denna vetenfkap äga mera infigt och öfning än jag , och lemnar jag viliigt detta ämne for et an¬ nat , hvaruti jag förmodeligen ej har at frukta , at med någon enda vara af olika tankar.

Jag har nämnt detta famfunds för- fta SRyddarinna; och få ofta hennes namn höres inom deffa murar, ibland

de

[ 235 3

de Herrar och Män, fom antingen bi- trädt hennes ädla nit för vitterhetens odling, ellerock, af henne blilvit up- fökte och upmuntrade; få o(u hennes namn här uttalas, väckas olelbart de hf- ligafte känflor af tackfamhet och vörd¬ nad. Men vår erkända är mycket mera hedrande för ofs fjelfva , än den är nödig för hennes beröm. Hennes Ho¬ ra egenlkaper äro ännu i frifkare min¬ ne , än at åtankan deraf fkulle belief va uplifvas. Hennes inrättningars värde fynes tydligaft genom det nådiga hagn, hvarmed en uplyll Konung dem nu om¬ fattar. Om vår dyrkade Lovisas ande ännu fväfvar omkring deffa boningar få nära til de helgade hvalf , under hvilka hennes afka hvilar; om hennes ögnakaft ännu följer de föremål , hon i tiden hållit värdiga fin omforg ; fer hon här fit begynta verk fullkomnadt af en lyck¬ ligare hand ! hon gläds at fe ht namn fammanbundit med hennes värdige Sons, med den odödlige GUSTAF den Tredjes namn ; och låledes hennes ära ifrån for- gängligheten evigt förvarad !

IN-

INTRADES - TAL ,

Om

Konung GUSTAF I:s vård om allmänna Uplyfningen och Undcrvijningen ,

Hållit den 17 April 1786,

Uti Kongl. Vitterhets Hiflorie och Antiquitets Academien ,

Af

JOHAN MURBERG,

Rc&or vid Stockholms Stor - Skole,

Mine Herrar.

Då mig vederfares den få oförmoda¬ de fom oförtjente heder , at intaga et rum i denna Kongl. Vitterhets Hiltorie och Antiquitets Academien , undfaller mig icke, huru litet jag äger af den fkicklighet fom fordras hos Ledamöter i et få lyfande famfund.

Et

[ 23 7 ]

Et af naturen måttligen gynnadt fnil* le , fom irån ungdomen nödgats lämpa fig til ilera färikildta och olika yrken , och iluteligen funnit hela fin verkfam- het inikränkt inom en få trång, fom mödofam krets , fmickrar fig ingalunda, at äga de viddräckta infigter , fäkra fmak och grundeliga omdöme, iom här äikas ; och mit bekymmer ökas , då en af år och arbete medtagen munterhet och vacklande helfa lemna föga hopp at förvärfva något af de briitande egen- ikaper.

Men då en vördnasfull lydnad är min plikt , och en öfverdrifven mifströ- flan vore et brott , blifver Kongl. Aca- demiens ädelmod min enda tililykt.

Jag vågar förfä kra mig derom for den dyra Perfons ikuld, fom allernå- digd bevärdigat mig med denna heder. Min vördnad för Kongl. Academiens Ledamöter , och min läraktighet ikola förtjena det ; och i denna tilförfigt väl¬ jer jag et tal-ämne, fom med mina gö- romål äger närmade förbindelfe.

# # *

Gustaf den Förde, Sveriges glor- yördige Konung, är utan tyjfvel en af

de

C 238 ]

de få Regenter, fom vid fah'hingens dom¬ do! 1 alia tider behåller det la dyra, lom af fmickran ofta vanhelgade namn at Fäderneslandets Fader. Hiftorien och vitterheten , hvilkas värf det är, at i helgd hos efterverlden förvara de flora mäns minne , lom för flera tidehvarf gagnat menlkligheten , halva ock icke efterfatt lin plikt i detta mål. Författa¬ re af alla flag hafva liktom tällat, at fätta hans omfiändigheter ock egenfkaper , hjeheverk och väigemihgar i fin tulla dag. Om något ämne fy nes mindre vidrörd t, är det hans värd om allmänna Uplysnin - gen oeh Undervisningen ; och deröfver ut¬ beder jag mig Kongl. Academiens til¬ låtelfe , at få göra några korta anmärk¬ ningar.

o ,

I lof-tal , der man ej fällan tilläg¬ ger fin h je 1 te både de egenlkaper han haft och kunnat hafva, blifver Gustaf I. ofta anfedd fom vetenlkapernes Hörlie befordrare. IIos häfdateknare talas i allmänhet fparfamt derom ; och en och annan, lå af äldre fom yngre författa¬ re, vilja liklom neka honom all förtjenll deraf. Men Gustafs minne bör ej ohelgas, hvarken af fmicker eller orät- vila. Hans förtjenfler äro nog många

C 239 ]

och flora, at göra hans namn odödligt, om ock vctenfkaperna icke hade honom någon utmärkt forbindelfe. Om de deremot hafva at tacka hans giundlägg- ning för den ftadga de fedan vunnit , bör det, bland hans välgermngar mot Svenfka folket icke glömas , än mindre döljas. At kunna rätt dcma härom , måfte man i et ögnakaft öfverfe deras och allmänna undervisningens läge vid Konungens upträde på Svenfka thronen.

Med Chriflendomens antagande fölg- de et hos våra hednifka förfäder okändt behof af ojfenteliga undervisningsverk , hvareft ungdomen uti des läror kunde underrättas , och infödde ämnen bere¬ das til deras utfpridande och fortplant¬ ning. Man finner fåledes , at de förfce inkomne lärarne, en Sigfrid i Gelbo, en David i Munktorp och andre på an¬ dra orter, öpnat fmå fkolor. Deffe för¬ vandlades innan kort i klofler ; ock klo- flren åter blefvo i följande tider de häl¬ len der all undervisning hemtades och all tidens lärdom inhägnades a).

När

a) Det är rog allmänt , at vid rr.inlta til - fälle Imäda på Munkarnes okunnoghet och lättja; och det ät ej utan fkäl , dä de anfes i allmänhet, och i de tider, fom

[ 240 ]

När fedan kyrkväfendet vunnit den fladga i Riket , at Domkapitel kunde ef¬ ter Roms åflundan och befallning , i trettonde århundradet inrättas , blefvo älven ICanik - fkolor vid Domkyrkorne nödvändige; men fom delfas ändamål var, at tillkapa ämnen för den vanliga kyrktjenflen, behöllo kloltren merendels altid företrädet uti den egenteliga lär¬ doms - häfdcn.

Jemte dclla tvänne flags Ikolor , fick ock Upfala, mot flutet af femton¬ de århundradet , en höglkola ; och då

har

gingo nätt för den flora religions förbät¬ tringen i Europa. Saken täl icke desmin¬ dre mycken infkränkning ; och klottren hafva , i alla tidehvarf, ej fällan framvifat män af vacker lärdom och utvidgad-e in- figter , efter tidens och uplysningens va¬ rande fiällning , ätminflone är det vifst , at vid barbariets inrutande , vctenfkaperne funno i kloflren fäkra nederlagsflälien för fina fkatter : at kloflerfolkets ledighet be- vafat ät efterverlden de vittre Grekers och Romares fnilleverk : at många flora och nyttiga uptäckter inom vetenfkapei nas och ädlare konflernas krets blifvit gjorde i klo- ftren ; och at vi , utom Munkarnes flit fkulle fakna mycket af det lilla ljus vi äge i medeltidens häfder.

[ 241 ]

hancék nämnt alla anflalter för allmän- na undervisningen , fom funnos , då Gu¬ staf emottog Rikets fly reife. Verk- ningarne kunde ej annat, än i famma mon fvara deremot ; och det var hela Chriftna kyrkans öfverhufvud angelä¬ get, at uplysningen ej måtte för mycket befrämjas i Norden.

Pafven Honorius III. hade väl re¬ dan i början af trettonhundradetalet , üti bref til Erke-Bifkopen och Bilkopar- ne i Sverige , tillåtit , at en Theologies Magi fler eller Doäor och ProfeJJor måt¬ te vara vid hvarje Domkapitel i Riket ; men tillika anbefalt dem en noggran til fy n , at de verldjlige vetenfkaperne och lag jarenheten ej måtte idkas , hvarken vid Domßolornt eller i kloftren ah ; och ej långt derefter utfärdade Honorius IV. et flrängt förbud , at ingen af Svenjka Klerkeriet JkulLe vid vite af banlysning un - derfld ßg at ßudera de Jkadliga philo] ophi - jka vetenßaperna b). Man bör tro , at han blef åtlydd , helft tidens och göro- målens belkaffenhet ej fordrade af Pre- fter, an mindre af Munkar, mycket

Del. I. O vid-

"v

a) v. Celle ßullaiium. p. 57.

b) 1. c. p. 93. a noxio feiejitiarum pediüe- quarum (tudio abfiüunt.

[ 242 ]

vidfträckta kunfkaper. Det var i all¬ mänhet nog , at kunna mäfia på latin , och lära menigheten Pater nojler , Ave Maria och Credo på Svenfka a). Huf- vudfaken vid religions vården utgjorde det fom i krönikan fäges til beröm för Bifkop Gifle i Linköping.

Sin almogha monde han gudlika lära Huru han fulle fin Gudh ath ära ,

Met tiendhe och offer i hans kirckia b ).

Det klagades derföre af fjelfva kyr¬ kans höga Förmän c) på Mötet i Arbo¬ ga

a) Teige Mötes beflut 1441. Meflenii Scond. illuftr. T. III. p. 73. Statut, provinc. Aipi Nicolai hos Nettelbl. Schv, Bib. St. 2. p. 177. I Dale Lagen, Kirk B. förbju- des , at taga någon til fadder , lom icke kunde fit Pater noßer och Credo.

b) Benzei. Monum. Ecclef. p. 118.

c) Delfe kände ijelfve fin fvaghet. Då Påf- ven Gregorius XII. kallade dem til det tilärnade allmänna Mötet , fom han hade utfått i Ravenna, urfäktade fig Domher- rarne i Linköping uti bref til Svenfka re¬ geringen , at de voro pvßones och idioter , och trodde at den minfle at de til Mötet kommande Praelater , in fcientia et praftica Juris Canonici et Civilis , Öfverträffade al¬ la Capitel i Riket. Benzel. Mon. Ecclef. p. 158.

C 243 ]

ga 1417 a) öfver Fredernas och Djek. narnas Itora okunnoghet , ochErke-Bi- fkopen Johannes hin ovalde updrog de til Coftnitzlka Mötet refande Prelater b), at vid återkomften taga med ßg från Tyfkland några lärda män, fom i Up- fala kunde undervifa ungdomen c). Hu¬ ru det uträttades vet man icke ; men 1438 gåfvo Riks-Råden Mr. Anders Bo- novin invifning på den tionde , fom bor¬ de til hofpitalet uti Eneköping , för det han ßiulle i Upfala hålla en ärlig läfning , hkevis fom en mefter in fiudiis privilegia - tis d). Icke des mindre fördes 1441 på Teige Kyrkmöte ännu famma klagan ,

Q 2 och

a) Meffen. Scon. ill. T. III. p. 46.

b) Ibland Sv. Prelater fom biviftade detta Möte var Johannes Hildebrandi , en Munk ifrån Wadftena, fom under refan i Paris upköpte åtfkilliga böcker för fit klotters bibliothek , och finnes hans egen förtek- ning få på böckerna , fom deras pris , uti en handlkrefven bok i Acad. Biblioteket i Upfala under B. N. 6. jfr. Lagerbr. Sv. Hifti IV. D. p. c8g.

c) Meffen. 1. c.

d) Regiftret Öfver Upfal. Domk. documenter i Kongl. Kamar-Coll. Archiv, v. Dalin kallar honom And. Bondonis, S. H. II. D. p. 646.

[ 244 ]

och beflöts, at en Hög-Skola fkulle på nå- got itälle i Riket inrättas a) , hvartil Konung Eric redan långt förut erhållit Påfvens tillåtelfe b). Beflutet kom dock icke til verkflällighet förr än några och tretio år derefter , då Academien i Upfala braktes i ftånd, med fina fex Läfemällare c). Hvad hon verkat til de öfrige Skolornes förbättring , är fvårt at laga. Troligt är , at de blefvo vid det vanliga, fom vunnit urminnes häfd; och de bullerlamma tiderne göra det aldeles fakert.

Svenfka Spiran hade i detta tide- hvarfvet blifvit en kallboll , fom Hän¬ digt flyttades utur en hand i en annan ; ocii de utländlke Konungarna bekym¬ rade fig om ingen ting mindre , än det fom befordrade Svenfka folkets välfärd. Ändteligen hade hon råkat i den omil¬ de Chriltjerns händer, fom införes ijelf få talande i Rimkrönikan: jfak förbod the fattiga Lära bok At ingen fkutie vara i Lagen klok ;

Ok

a ) Mclfen. 1. c. p. 73. b ) C elfe Bullarium. p. 171« c) Hi (tor. Acad. Upial. p. 12, SchefF. Upf. Ant. p. 263,

C 215 ]

Ok gjorde jak ther til all min ßiid

At fak kunne förminjke klerkemid a).

Vil man ock lita på den berättelfe Erke -Bilköpen Johannes Magnus gör om lig fjelf, at han på adertonde året, vid et förhör af Bilkoparne i Skara och Linköping, kunde innehålls -vis ur min¬ net uprepa totam Bibliam och Decretum b) , vi far det blott ovanlig flit hos en hug- flor yngling , fom lika ovanligt belön- tes med et Kanikdöme af hvardera Bi¬ lköpen b). Huru litet allmänna fådana fram lie g voro, vifar hans bref til Wad- ftena kiofterbröder några år derefter , hvaruti han högeligen klagar öfver den förfuntmelfe fom herr/kade i de Svenfka lä - rohufen , få at ganßa jå Pref er kunde predika Guds ord , och någre ej en gång läfa det i bok , än mindre förfå något der af c). När det få förhöll lig i den angelägnahe kunfkaps-grenen , hvad tan¬ ke bör man då hafva om de öfnga?

I fådan upfohringens och uplysnin- gens belägenhet emottog Gustaf et ri¬ ke, hvars oräkneliga briller fordrade intet mindre än hans fkapande fnille

O q och

c)

a) Rimlcr. p. 592.

b) Joh. Magn. Hiftor. Metropolit.

i) Tryckt i Peringlk. Mon. Uiler. p. 172.

[ 246 ]

och verkfamma hand, hans nit och drift, hans mod och flåndaktighet. Han folg- des til thronen af frelfta underfåter, och förfölgdes der af utländfka krig och inländlka upror , fom Under förfta hälf¬ ten af hans regering tätt aflöfte hvaran- dra- Hela rikskroppen var i en våde- ]ig flällning , och jemnvigten lemmarne emellan aldeles förlorad. Någre , fom ledt til fig all näringsfaften , plågades af för mycken föda , under det hufvudet och de öfrige trånade i brift och van- magt. Religionen tjente blott til fkygd för lafter och gudlöshet: åkerbruket for- fmäktade , bergsrörelfen vantrefs , han¬ deln låg i utländfka ockrares band ; och riket, i en odräglig fremmande gäld, var på ytterfla fleget til fin undergång. Oordningen var allmän, och fkulle af en annan anfetts fom obotlig : hvarje brift äfkade fkyndfam hjelp, och tyck¬ tes fordra fin egen man; men Gustaf var enlam , och enfam til r äcklig til alt. På en gång fina underfåters Konung, Fader och Lärmäftare , förde han med ena handen riksftyret , foretog de huf- vudfakligalle förändringar, och bragte dem til lyckligt flut, under det han med den andra lärde åkerbrukaren fkö-

ta

C 247 ]

ta fin jord, bergsmannen göra fit bruk, köpmannen idka fm handel och arbeta¬ ren draga nytta af lin handtering a). Han förordnar med lika granfynt forgfällig- het om rikets vigtigade högmål och de minda omdändigheter inom fit hof: om allmänna rikshushållningen , och fina barns kläder och matordning.

Anfer man mängden af hans idrot¬ ter, alla högdnödiga til rikets Ijelfbe- ftånd och välfärd ; alla få moget öfver- tänkta , villigt företagna och lyckligt ut¬ förda , at hvardera enlkildt kunnat göra en Regent odödlig ära, fynes det mer oförmodadt om han gjort något än intet för allmänna upfodringen. Anfes åter hans Ikarpfynta urfkiining och otrötteli- ga nit i alt fom kunde befordra foder- landets allmänna och framgena fällhet , torde man fnart vänta de mäd ly lände företag til uplyfningens utbredande.

Men Gustaf var för vis at vilja tvinga naturen ifrån lin vanliga ordning, och der magt ej kunde på en gång alt

O 4 ut-

•V *

a ) jfr. R. R. Bjelkes tal om Sveriges allm . hushållnings jörjla lyckliga tidehvarf, och i

fynnerhet bilagorne dertil , famt Svcnlka Mercurius på Here Hällen der K. Bref fö¬ rekomma , och andra famlingar.

[ 248 ]

uträtta, lemnade han tiden fin rätt. MecJ et hetfigt blod, öfverilade han fig aldrig i beflut tom fordrade mogen öfverläggning; och i hvarje företagande hade han mer af- feende på det grundliga än det lyfande.

Det är med allmänna uplysningen och vetentkaperne fom med de hora byggnader, der grunden, fom minlt fy- nes , ofta fordrat den mäfta både tid och koftnad. Konungen kände deras verkan til fit folks fällhet; och det mör¬ ker, fom få länge öfverhölgt Norden, borde fkingras ; men det fordrade för- bgtighet, tid, och tålamod. Hela kyrk- väfendet, och alt fom dermed ttod i någon förbindelfe måfte pmfkapas ; och dertil tog han alt ifrån anträdet til re¬ geringen oförmärkt det ena lieget efter det andra. Redan 152 6 hade han ock vid burfpråket på Upfala högar fökt öf- vertyga Allmogen , at Munkarne voro en jor dem och riket onyttig och Jkadelig ohy¬ ra och tilbudit fig , at i deras flälle Jkaf- ja landets ungdom upbygghge lär mä fl are ; men fördomen var for ttark , och me¬ nigheten ville behålla fina Munkar efter de jkulle fijelfive fiöda dem a). Följande

året

a) Tegels Gult. I* Hilt. I. D . p. 119.

[ 249 ]

£ret kroffades val på en. gång det An? deliga väldets ofantliga ma g. t ; men vid des fall blef allmänheten merabeltört än uplyft. De ögon, lom få länge villats i mörker , kunde ej på en gäng emotta- ga dagens hela ljus, utan målte fmånin- gom och efterhand vänjas dervid , ge¬ nom en förbättrad allmän undervisning; och denna förbättring blef nu et ibland de för Ila ämnen för Konungens omforg.

Med Ständernas lamtycke gjordes på Riksdagen i Weflerås den lyckliga and ring uti den offentliga undervisnin-

O .o

gen , at en tilrörne litet känd bok fkul- le dageligen nyttjas för ungdomen , el¬ ler fom det heter: Evangelium efter den dagen bland a ndra läxor läjas i alla ßiol ■ flugor , efter de ju voro Chrijlliga jkolor a), Halftannat år bereiter kallades Bilko- parne och de förnäm de af Rikets Pre- Iterlkap til et Möte i Örebro, at uträn- fa de grö fila påfvifka vidlkepelfer vid Gudstjenften , och der ftadgades än vi¬ dare : at vid alla Domkyrkor Jkulle dage¬ ligen hällas åtminflone en förelaf, ning uti den Hel. skrift med god och rätt finnig ut - tydelfe, den fä väl Kl er kerne på jtället ,

Q 5 Jom

a) Tegels Gult. I. Hill. I. D. p. 171.

C 25° ]

[om Preflerne från bygden mätte bivifla : at detfamma [kulte hvar dag Jke i alla Skol/lugor för Djeknar och Chor - Pre fler- ne : at Bifkoparne [kulle tilfe , det tilgäng pä Nya Teßamentets böcker pä Latin ej mätte faknas för ungdomen ; och at denne icke [kulle , til hinder i fin undervisning , [or länge vara ute pä bygden , at upbära fin almofia , m. m. a).

Delia beflut fordrade verkftällighet, och den kunde ej väntas af dem , fom redan tjente vid undervisningsverken , lamt förmodeligen ej ägde mera fkick- lighet dertil , än tycke för de nya in- rättningarne. Konungen fände derföre ftrax , och få fort tilgången , i då varan¬ de brill på lärdt och vällinnadt folk , tillät , en och annan ny och duglig lä¬ rare til hvar Domfkola i riket. Magill. Laurentius Petri, den fedan få högtför- tjente Erke-Bilkopen , kom lom Skol- mällare til Upfala b ). Henricus och Ma- rianus tvänne Luthers och Melanclhons lärlingar förordnades til Strengnäs c): Magnus Magni och en annan ländes til Skara, och andre til andra orter.

Huru

a ) Tegels Gult. I. Hitt. I. D. p. 217.

b) Hallmans Ol. och Laur. Petri lefvernc.

t) Dalin S. H. p, 200.

[ 251 ]

Huru dc på fomlige (lallen blefvo mot¬ tagne vifar det, fom hände de två fill- nämde. Den ena drefs af predikdolen, då han ville göra inträde i Skara Dom¬ kyrka , och begaf fig til Upfala ; den andre bemöttes af Djeknarna med (le¬ nar, då han i Skolan ärnade hålla (in förda föreläsning öfver Matthaei Evan¬ gelium och målte föka (in fäkerhet i Waddena a).

På andra dällen hade Skolorne dått i förbindelfe med klodren , och b 1 i f v i t inveklade i deras fall , då kloderräntor- ne antingen indrogos til fkattkammaren eller råkade i enlkildtas ofta nog tiltag- ina händer. Detta indämde icke med Gustafs affigt ; och han fkyndade at fända Skolmädare til alla de orter , hvared antingen Skolorne råkat i ödes¬ mål , eller en fådan inrättning förut fe¬ lat , fom hans bref til Arboga b), Hed- mora c) och flere däder intyga. Sjelfva Lappmarken blef icke en gång förgäten. Utur det ödelagde Bureklodret i Me¬ delpad fändes Abboten Jonas Bureus

jemte

a) Dalin S. H. p. 200. Rhyzel. Epifc, p. 3«, Meilen. Scond. ill.

b) L.ohmans Arb. känn. p. 105.

0 Ugla de praef. Naesgard. p. 149.

t 252 ]

jemte en Michael Agricola at undervifa det vilda folket i Chriflendomen a) , och redan 1526 hade Konungen förlett en Wadltena Klolter-Munk Herr Be¬ net med fit befordrings-bref , at up - taga en Skola för de fattiga Lappar och andre gode barn i den landsände b). När hans omforg omfattade rikets yt- terfta gräns , kan man ej tvifla om närmare orter.

Delia nya upfoftrings an Halter for-, drade underhåll både för Lärare och Lär¬ lingar; och det anviftes af de indragne andelige räntorne. Lmot en vifs tkälig taxa lemnade Konungen i början Prela- terne frihet, at fjelfve upbära alla fina förra inkomfler, och det varade til des de. efter några år, ledsne vid detta be- fvär och fina landtbönders ogenhet, fjelf- ve anhöllo , at mot vifst underhåll och andra förmoner få afftå dem til kronan. Uti alia fördrag , fom då 1527 och föl¬ jande åren uprättades med Domkapitel och rikare klolter , gjordes flarka förbe?- håll at Skolar ne /kulle hållas vid magt och Skolmä/larne bfythas med tilbörlig lön och

uppe -

a ) Högflrörns Befkr. ö. Lappm. p. 216.

b) Regiftrat. i Riks Archiv, fol. 71.

[ 253 3

uppehälle a) , fom brefven til Linköping,

Wexiö och andra Hällen utvifa. Efter¬

hand förbättrades deras vilkor än vida¬ re ; hvaraf man har många vedermälen. Skolmäilaren i Eneköpmg feck 1533

Konungens öpna bref at återtaga de gods , fom Thure Enksfon honom och Skolan Jrån - känt b). Följande året tillädes Skolmä- ftaren i Upfala irikomßen af den prebenda fom kallades Votum Olai c) och någon tid derefter anflogs honom äfven St. Olofs penning af hela Norrland dh 15 \ 2 fkref Konungen til dem , fom hade jkolfiugan i Calmar 1 befallning , at all den tionde , fom kallades pars ammarum, bfver hela Norra Möre , fkulle efter den dagen ligga til Skolmäflaren i f amma fad e). Men i fynnerhet vi fade han en Konglig Iriko- flighet mot Stockholms ftads Skola.

Detta undervisningsverk, nälfan li¬ ka gammalt med ftaden , var ifrån fin förlta inrättning deruti fkildt ifrån andra, at det ej Hod hvarken under Erke-Bilko-

pens ,

a ) Bref til Kapitl. i Link, och Wexiö uti Riksregiftrat. 1527. dagen näft efter ./Egidiu

b) Regiftratur. 1533.

c ) ^id. 1534.

d) 1548. Celfii Mon. Palmf. p. 36.

e) Regiftr. 1542.

[ 254 1

pens , Domkapitlets eller något kloflers upfigt utan under Kyrkoherdens och ftadens ftyrelfe; och denna des urgamla rättighet var, emot Erke-Bilkop Johan¬ nis Jerichini intrång 1419 med en Påf- velig bulla förfäkrad a ). Således , utan all känning af de nya kvrkoförfattnin- garne , var det ännu i full befittning af alla lina forna förmoner. Men då Ko¬ nungen 1529 fann nödigt, at Skolmäfia - ren fulle , j ernte undervisningen i /kotan, biträda Kyrkoherden i embetsf forne vid förf amlingen , lade han tillika under fko - Lan och Predikaren , fom han kallas , nio ferfkildta hus och några trägårdar i faden, fom tilfallit honom efter de ödelagde kloflren och de vid kyrkan indragne prebender. Delia hus lemnades ftaden til everldelig egendom , med det vilkor, at all afka/lning deraf fkulle användas til /'amma Skolmäflares lön , til des Konun¬ gen kunde än vidare t vara förtänkt om des uppehälle b). Äfven detta löfte geck i verklfällighet ; och rikets äld- lta jordböcker intyga at Skolmälfaren åtminftone ifrån 1555 årligen upbar två pundläfter eller 96 tunnor fpanmål af

Kro-

— — ■ ■■ ■■■ - • ■ — ■ ■ ■ « - - - - m i.^— ■

a) v. Celfe Bullar, p. 171,

b) Regiftr. 1529. fol. 7.

C- 255 3

Kronans behållna kyrktionde i Olands härad a).

Til underftod för ungdomen vid lä- rohufen , tildelas hvar Ikola villa landt- loknar b) der Djeknarne lingo, efter ur¬ gammal fed, upbära vilfa tider om året en liten , få kallad almofa , fvarande emot den del af fattigtionden , fom alt ifrån tiondens förda införande , varit lemnad til jordbrukarens egen utdel¬ ning c). Denna hjelp för fattiga fkol- ynglingar njutes ännu til någon del , under namn af Djekncpenningar vid al¬ la fkolor ; och det är knapt troligt , hu¬ ru många lyckliga fnillen derigenom blifvit framdragne, dem eljelt fattigdom fkulle qväft, och til vetenfkapernas och famhällets förluft lemnat onyttjade.

Oaktadt all denna Kongliga omvård¬ nad hade dock Konungen det mifsnöje, at fe fkolorne näftan öde , få fnart We- fterås Riksdags beflut var verkftäldt; och orfaken var ingen annan , än menighe¬ tens

a) Jordbok för Olands H. 1557. i Kongl. Kam. Goll. Arch.

b) Se Lohman p. 106.

c) Lagerbrings S. H. II. D. p. 249« Dyk¬ man Ant. Ecclef, p. 277. Scheff. Chron. Ep. p. 37.

C 25G ]

tens fördom emot de vidtagne författ¬ ningar 1 kyrkväfendet. Preller och Mun-» kar, ömtoliyé vid det ljus fom blotta-

9 o J

de deras fvaghet , målade för den bim- da och lättrogna allmogen, den nya un¬ dervisningen med förhatliga färgor : At ungdomen 1 Skolorne upföfirades 1 katta fk lärdom : at det vördade latinet var der al - deles utdÖmdt : ät intet nyttigt der vidare lärdes a,:; och folkhopen, häpen, våga¬ de ej fända fina barn til få farliga fül¬ len: Ej nog dermed. Man anlag fem

en famvets fak at hos andra medverka til få fkadhgt ändamål , innehöll derföre det fom af ålder plägade gifvas til ung¬ domens underflöd ; och Djeknarne , lem- nade utan hjelp , nödgades öfvergifva Skolhufen och på annat lätt föka im bergning.

Konungen lät derföre mot flutet af 1533 et bref afgå til Allmogen i hela riket , hvaruti han föreftäller verkan af denna deras motvillighet. Skolorne voro , fä ger han , fä ß or ligen forlagde , at der iil/örné plägade finnas två til trehundrade Djeknar , var nu knapt et half t hundrad 9 och på j omliga flällen voro de aldeles öde ,

riket -

ä) Mtflcn. Sc. ill. T. V. p. 5 1*

C *57 ]

fiket til en dråpelig Jkada och för der f ; örfaken var, at de nu hvarken ville dit- fända fina barn , jom de förr plägade , ej keller komma Djeknarna få til hjelp , med fina alinojor , fom de pliktige voro , ock fäder och, jörfäder för dem gjort , få at de nödgades gifva fig ur Skolan och taga, fig annat före , m . m. fölgderna deraf, heter det vidare , vore , åt Chriflendo - tnen icke kunde blifva befiåndande , när in - ge upf öddes fom fulle akta dtrpå , predi • ka Guds ord för dem och deras efterkom¬ mande , chriftna deras barn , viga deras brudår och göra dein annan tjenfl på Chri - flendomens vägnar : ät Bijkopårne icke kun¬ de viga dan Prefer, och fkicka dem Kyr - kioherrar , när de nü varande fcllo if rån om de icke fjclfve ville i tid föda up dem , fom dertil tjcna kunde ; Han råder och

förmanar dem åt i tid lägga der bot på, , fätta fina barn i fkola , och hjelpa dem fom gingt) i Jkolan , när de kommo til dem ; och förfäkrar, åt han få beflält med de värdige fäder Bifioparne , åt de fulle fic¬ ka gode och förfiåndige män til Skolmä fa¬ re , få, at barnen fulle få den lärdom , fom både de och föräldrar ne fulle vara väl belåtne med : at de ej borde tro , det intet annat än Sv enfa lärdes i folorne : at Häl. I. R Bifo-

[ 258 ]

Biß op ar ne nog finite akta der pci, och om ingen briß funnos på åeras fida , JkuLle på lärdomens vägnar intet fel finnas a)

Med detta bref affändes et annat til * Bifkoparne och Preflerfkapet i alla Stift, med alfvarlig föreflällning , at de fikulle hafiva bättre upjeende med fiolorne i Stif¬ ten än här tils Jke dt både på Skolmäfiarne , lär domar ne , och deras uppehälle ; och tilfe , at Djeknarne föregåjvos en fian/kyldig lär¬ dom f ej allena af den Hel . Skrift , utan ock den , fiom kunde brukas pro utilitate rei- fiublicce : od Skolmäfiarne Jkulte behålla den

del , fom de tilförne på fiolans vägnar vo¬ ro vane at upbära , och Bifkoparne hjclpa

dem , at den redligen undfå , Tamt om nå¬ gon råd kunde finnas , förbättra deras lön : äfven (kulle Bifkoparne tilfe, at Djek¬ narne måtte något mer , än härtils fiedt , åtnjuta den del fom plägade komma de fat¬ tige Studenter til hjelp , o. fi v. b).

För fin egen del förordnar Konun¬ gen i famma bref, at Inledningen , eller alla de böter , fom erlades för Bannsmål, och af ålder tilhört Bifkoparne , men ef¬ ter Wefterås Ordinantia til föllo Kronan, fkulle ifrån denna tiden användas til

Skol-

a) Regittrat. 1533. fol. 151. feej.

b) Ibid. 1. c.

t 259 * ]

Skolungdomens underftöd ; och det var få mycket mera betydligt , fom denna tiden nältan intet brott var få groft, at det icke kunde med böter förionas a).

Så öma och alfvarfamma föreftäh

ningar hade dock icke all den verkan *

fom Konungen önfkat. Motvilligheten

varade hela tiden framåt, och han tröt* tades icke at arbeta deremot. 1540 ut¬ ge c k et öpet bref til Allmogen i Upland , Södermanland och Wef mantand , med be¬ fallning: at ej undanhålla den tionde , fom af ålder vanligen blifvit utgjord , ock nu til Kyrkors , Prefers , Skoljlugors och Stu * dcnters underhåll ßorligen vore af nöden : at Fogdarne och Proßarne jkulle vara til - fades vid des införande i kyrkherberget ; och den fom der vid beträddes med underflef , plikta Jom för annan Jtöld : at allmogen vid deras eget , ef ter kommander nes och menige rikets bä/la , fulle fätta fina barn i fkola 9 på det i Jramtidcn ej måtte upkomma briß på lärda Män , m. m. b), I et annat bref vid famma tid til menige Dalarne yrkas detfamma c). Följande året utfär¬ dades et vidlyftigt bref at upläfas för R 2 all«

a) Lagerbr. Sv. Hifi. IV. D. 5. C, 8.

b) Regiftratur 1549. fol. 98,

c) Ibid.

[ 2 6ö ]

allmänheten , fom från alla orter i riket famlades til Diltingsmarknaden i Upfa- Ja , hvarnti Konungen, jemte många an¬ dra faderliga undervisningar i andra de¬ ras enfiildta hushållsmål , förmanar dem , at fätta en del af fifia barn til Skolen , på det He med tiden matte kunna tjena dem och riket både i andelige och verldfligc faker a)i I Welterås Kyrkjladga af 1544 infördes med Rikfens Råds lamtycke , at allmogen fkulle fätta deras barn til fko - ia , och menige man hjelpa Djeknar med allmofa b) ; och då Konungen 1 548 vil upmuntra Norrlänningarna, at villigt aflemna den til Uplaia Skolä anllagna St . Olofs penning , nyttjar han til fkäl, at dem ju nu for jddana hjclp Jkedde få god fkäl af Up fala Skolftuga med lärda Män , hvilke dem for lärfäder tjena fiulle , fom någon tid tilförne c).

Denna öma omforg om allmänna upfoftringen vi fade Konungen fedan un¬ der hela fin lefnäd ; och ville äfven för¬ länga henne efter lin död , då han i lit ieltamente anllog en onämd fumma til ungdomens uptuktan och Skolarne ‘i Riket

der

..U«- - - - : ■ ■■ — ■ - .»A.M-iJ

a) Regiltratur 1541. d. 3 Febr.

b) Mfpt i Palm (k. Sami.

t) Celfii Mon. Palmf. p. 36.

C *61 ]

der lärde Män fkola up födas a). Det är fvårt at fäga hvad han mera bordt och kunnat göra.

I bvad belägenhet allmänna under* visningen var vid Gustafs upträdande på thronen , vifar den bri ft han hade på infödda ämnen at i Cantzliet nyttja i fin och rikets tjenft ; och i en få be¬ kant fak är et enda bevis nog. Då hans utländlke Secreterare Vol fg an g Gyler rymt ur riket, hade Konungen på lång tid ingen, fom kunde föra hans Tyfka brefvexling , utan måfte brefven , fom Riks- Regiftraturet utvifar, fkrifvas på latin , hvangencm utländfi.0, ärenderna mycket f örfuvimades , fom han i famma bref til Here Tyfke Furftar och Lär¬ de högeligen klagar b). Han måfte derföre inkalla många utlänningar; och antog alla, fom fjelfmant ankommo , nyttjade de*n i fin tjenft; , befordrade dem til hederliga embeten och giften ; men hade fällan det nöje at hafva träf¬ at någon fom var värdig fin lycka. Det är ej möjligt at upräkna dem alla ; man vil endaft nämna en och R 3 ann aa

a) Tegel II. Del. p. 410.

b) Regiftr. 1534. fol. 37. 41. feep

[ 2Ö2 ]

annan af dem , fom Konungen anlitat om ikicklige och lärde mäns infändam de. I detta affeende vexlade han bref med Hertigarne af Preuflen , Pomern och med flere Riksfurilar , med Luther och Melanclhon , med Geheime Råder- ne Johan Reinechius och Ludeke Hane, Preuhfke Secreteraren Georg Rudolphi och flere a\ Mag. Nicolaus Magni, en Svenfk född i Arboga , fom uppehöll flg vid utländfka Academier, och i fyn- nerhet i Wittenberg, feck 1,538, utom det vigtiga värf , at utfe en Informator för Kronpmnjen , befallning at inf ända någon fom hade rätt förfländ i cif r erne , pä mynt och allehanda annan räkenjkap b). I Frank¬ rike anmodades Hubert Languet om Ikickligt folks irifkaflände , i OAfrisland Cantzieren von Velten, i Nederland Joa*? chim Florn ; i Lübeck anlitades Dr. Au*? delius och flere om förfarne Phylici , Medici , Fältlkarer och Apothekare ; Profeflorerne i Roltock om en Licen- tiatus juris, och andre på andra orter; at ej nämna Konungens bref til alla or¬ ter, om Ikicklige konltnärer och handt^

verka-

a) Regiftr. 1534. fol. 37. 41. feq.

b) RegiOr. 153B.

[ 263 ]

verkare af alia flag a). På fotfängen betygade han fjelf lör Bifkopen i Stock¬ holm M:r Johannes, at han användt jå mycken ko/lnad , Join någon annan Lurjle, at i riket kajva tilgång på väl för fame Lä¬ kare , faß han dock nu ej hade någon til hands b); och fom det ej var hans fed, at lemna något yrke lottlöll i fm om- forg , lärer utlåtelfen äfven kunna Bräc¬ kas til de öfriga vetenlkapernas vård.

Men utlänningars nyttjande i rikets angelägna värf borde ej blifva et hän¬ digt behof, utan infödde ämnen bere¬ das , at ju förr des held re intaga deras rum. Konungen upmuntrade derföre ic¬ ke allena Svenfka Adelen dertil , fom fes af hans förefkrift til Hertigen af Preus- fen för Riks-Rådet Geres fö ner , fom der Jkulle hållas i Skola ; utan han underflöd- de äfven fjelf mycken Svenlk ungdom vid utländlka och inhemfka lärolaten. Den Jon Skrifvare , fom ifrån qvarnen uplteg ända til Ståthållarfkapet öfver We- fterås flott och län , och fick af Konun¬ gen både adlig Iköld och gifte , hade på hans koflnad blifvit hållen i Welter- R 4 ås

ä) Se v. Dal. S. H. III. D. i. B. f. 40/, följ. b) Bergii Tal om Stockholm f. 50.

I 264 3

$3 Skola a). Vid Tyfke Academier, j fynnerhet i Wittenberg , underhöllos af honom många Svenlka ynglingar , och hade han redan 1527 på en gång dit? fändt trenne fådane b). Han beförgdc den förrymde Bilköpens i Skara Måns Haraldsfons brorsdöners upfoltran , fom fedan blefvo ftamfäder för Stvömfeldtlke* Äpelbomlke och flere Adelige ätter En Henric Jafsnmndt , fom ltuderade i Tylkland , hade af Konungen årligen 2300 Tylka daler d) och den nyfsnämde M:r Nils Månsfqn hade icke allena un¬ derhåll af Konungen under fina refor , utan fick äfven på begäran 1538 inkorn- flen af Rasbo prebepda e) til deras vi¬ dare fortfäftande f).

Hvad

" ■ »- — — c— ■ - m» • ■ ■ — . ■ ■ .

/r) Loccen. Hift. Sv. p. 273.

b) K. Bref til Dr. Luthpr 1527. 4. 25 julij,

c) Rhyz. Epifcop. I. D. p. 482.

d) v. Dal. 1. c- p. 392.

c) Regiftrat 1538. för Aug. Han har .utan tvifvel denna förmon alt til fin ^öd

\ Marburg 1543. d. 24 Nov. , hvarigenprp Kon. förlorade det hopp han haft om frukten af hans forvärfvadc fltipklighet.

J) Han kunde derfore i fin förklaring pfver Weftgöthernas befvär 1529 åberopa fig , han af Klofter klenodierne användt fornt til ut uppehålla dtrmcd nägra ptrfincy til Jlu-

[ 265 3

Hv$d Konungen fjelf i detta mål gjqrde , blef äfven af andra efterfölgdt , pch til äfventyrs torde något mer, än Konungens eherfyn, föranlåtit Erke-Bi- ikopen Laurentius Petri , at i flället för fine Drabanter, i Upfala, underhålla 50 Studenter , och Bilköpen i Åbo , Agri- cola , at på fin kollnad fända åtta vackra ynglingar til utländfka Univerliteter. Ät- minftone ville de dermed behaga ho¬ nom; och deruti bedrogo de hg icke. Til bevis derat förbättrade han vid he¬ re tilfällen deras inkomller. Erke - Bi- fkopen var icke allena undantagen ifrån den vanliga Bifkops-taxan för fina inkotn- lter ä) , utan fick äfven 1533 Karleboda med derunder liggande gods , och Kanik* iionden af de Kyrkor , Jovt, lydde undey Domprofterict b) ; och j/541 fri kallades han ifrån all gäflning , pä det han mätte hafva des bättre tilfälle ock läglighet , at

K 5 flude -

dium pä det , at lärde Män mätte komma i landet , Chriflcndomen til ßyrkelfe - - Jä ock för den Jkul at lärde Mari i mänga andra mätto Jör diet menige bäßa i Riken nyltigc äro. Tegel. G» I. Hilt. I. D. p. 240.

#) Se räkningarne för Bifk. Domkapit. och Klottrens af gifter i Kongl. Karp, CqII. Argb. b) Regi ft rat. for f. år.

[ 266 ]

fludera och förkunna Guds ord a). Bilkö¬ pen i Abo fick åter 1529 Konungens iörfäkran , at hvad han kunde Jörje honom och gode män flere til tilbörligit uppehälle , vore kan der väl benägen til pä det Chri- jti lärdom och det Heliga Evangelium mät - te förkunnat varda b).

Det Torn mail klandras, är Acade- miens förfall , och at ungdomen derfö- re nödgades féka utländfka Höglkolor. Häruti urfkuldar Konungen fig fjelf i det redan nämnde brefvet til M:r Nico¬ laus Magni , med fkäl , lom ej tåla nå¬ gon motlägelfe. Han hade mottagit et Jä godt Jom förlamadt rike, och haft mer än nog at beflälla innan det kommit til nå¬ gon rolighet och befand igen : han hade varit bejvärad med utvärtes och invärtes obefländ , krig och ärlig : uti riket hade varit och ännu vore en flor brifl pä de per joner , [om et fädant Univerfltet jöreflä och regera fkulle \ och för fådane och flere or faker , hade det icke varit honom möjligt mera uträtta än Jkedt var. Han fäge der - före gerna at M:r Nils och flere unge män af Sverige , florn fluderade 1 T}Jkland>

ville

a) Regiftrat. för f. år.

b) Regiflrat. 1529.

[ 207 ]

ville ej allena Jjelfve med alfvare vinläg- ga fig om , at veta föreflå fddane Univer - jitet , utan ock förjkajfa dei til en eller två Lärde ock i de faker jörjlåndige män , Jam ville fig et Jädant embete ataga , da på hans jida ingen jlit Jkulle jparas . tian tager Gud til vitne , at han altid vant , och ännu vore finnad , at j under a och med tilborligt underhåll förfe et Jadan t verk , häldfi han väl kunde befinna , huru mär - keligen land och rike genom lärde och jor - fländige män förbättrades och formerades ; huru olyckligt det vore , när fddane fatta-* des intygade hans egen erfarenhet , och den nöd han led då bref eller annat jkulle på Ty/ka Jkrifvas til fremmande Furflar och Städer , jlundom blefve det efter hans be- hag uträttadt , flundom icke ; och likväl vidfle han låta det fe. Han önlkade der- före , at M:r Nils eller någon annan af hans infödde män , Join i Latin och Tfn a tungan nog erfarenhet hade , ville i den måtto tjena honom och riket , då han kun¬ de vara Jäker at ärendernt blejvo med flit och troligen befläldte a).

Innan kort vifade fig ock verkan af defifa Konungens förfäknngar , då 1540

Aca-

fl) Rcgiftiat. 1 533,

[ 208 ]

Academien åter uprättades a) , och tvän- ne inkomne lärde Män Jac^b Ziegjtr och Olaus Magni förqrdnades til Profeflorer £), Jivad tillopp de fingo af Svenlk ung¬ dom , vet man icke ; men at det varit färdeles Hort, är knapt troligt. Acade* milk undervisning anfågs da i allmäm het ej få nödig , fom i fenare tider. Ungdomen nyttjade nu och näftan hela det följande århundradet fine Skol * lä¬ rares undervisning i det länglta , och merendels til des de fjelfve kunde in¬ träda i embeten. Det frågades ej hu¬ ru länge en yngling gått i Skolan, utan hvad han lärt: Djeknnamnet var mera aktadt, än Magifiertiteln i vår tid, och man illänades ej ur Skolan , at efter et haltigt be fö k vid Academien , intränga fig i embeten och mäta fin Ikicklighet efter tjenltår. I den barndom vetenlka- perne och uplysningen då ännu voro i riket, var faledes Academien mera urm härlig för allmänheten ; och få anfågs hon äfven af Luther , fom vid famma tid, då Melan&hon i bref til Konun¬ gen yrkar des uprättandc intet nämner

derom ,

d) Meflen. Sc. ill. T. XV. p# 112.

b) Jfr. Hillor. Aead. Upf. p. 16. 132. 140.

C 269 ]

derom, utan endäfl. beder at Konungen vil¬ le Låta inrätta Skolor vid Domkyrkorna , der ungdom kunde upammas til Gudstjenjlens un¬ derhållande och j örj åmlingärnes jkötjel a).

Deremot lokte denna tiden endaft de til Academierne , lolti , med någon mera förmögenhet, eldades af åtrå at lyfa öfver aflmänhdten. Det fom för delfa hade i äldre tiderne varit en nöd^ vändighet , lå länge ingen Höglkola var i landet , hade nü blify.it en herrlkan- de fed; och man vet hvad välde den i alla tider öfvar. Mer än hundrade år efter Gustafs död, var den ännu få rådande , at man fom oltaft låg Profes- forer i Upfala nedlägga lina fyllor, och andra , ofta tredje gången företaga re¬ for til utländlka Academier. Det är då ej underligt, om i Gustafs tid, de fom ärnade lig til Höglkolan , ej gerna lladnade i lit val vid Upfala. Denna utvandring var ock då både no'dig och nyttig i et annat affeende. De fom Ikul- le utrota fördom och vidlkepeller hos andra , borde förut allagt fina egna ; och

dcrtil

a) Spegel Bevis til B. kr. p. b 4. 1 et annat Bref til K. ifrån Dr. Luther 1541. heter det : Ich befchl E. K. Maj:t die Kirchen und Schulen . Fant. Okf. Sek ft. p. *5.-

[ 270 ]

dertil hade de olika tilfällc utom och inom fäderneslandet.

Academien foil derföre , ej långt ef¬ ter fin förnyelfe , åter i en få djup dva- la , at ända til liturgifka oroligheterna knapt något tecken lynes af des varel- fe ; och en med åldren tiltagande fpar- famhet torde äfven gjort Konungen min¬ dre hugad , at mot flutet af fin lefnad förnya et redan mifslyckadt förfök. Om« Itänd igheterne hade väl nu mycket än¬ drat fig , och riket fmakade i ro och välmåga frukten af Konungens långa och vifa regering ; men deremot hade han fjelf förlorat mycket af fin förra munterhet. Krafterna begynte aftaga , helfan fvigta , och dageligen tilfiötte nya bekymmer, inom Kongliga hufet , ifrån rikets grannar , underfåtarne , pre¬ lle r , embetsmän, fogdar. Han var ej altid mältare af fit milsnöje, och vid fådane ti 1 lä Ilen mindre nogräknad i fi¬ na uttryck. Vid någon lådan hän¬ delfe uplätte han utan tvifvel det all¬ var 1 a no m a brefvet til Bifkoparne 1559 om de per joners egenjkaper , jom från Skol- ftupornc kommo i hans och rikets tjenfl a)t

Mål-

a ) Se ßilag. til Riks-Rådet iijeikes Tal om S. alioi, hush. p. liii.

[ -271 ]

Målningen är dark , och färgorne icke fparde; men märkligt är 9 at den min¬ dre rörer deras inflgter än Jeder , at Ko¬ nungen ej klagar öfver brifl i undervis - ningen utan i vederbörandes val , och nu fordrar ur Skolorne de ämnen til em« betsmän , fom han tilförne måfte föka på utrikes orter.

Verkan hade fåledes redan vifat fig af Konnngens forgfällighet och vidtagna fleg til allmänna undervisningens förbät- ring, ehuru hon ännu icke i alla mål er¬ nått tilbörligt (kick ; och det gifver då en bättre tanke derom , än den Riks- Rådct Jöran Gylte näflan vid famma tid föker i fit bref bibringa Bilköpen af Os- nabriig a). Han förläkrar väl , at han ej vil låta fig röra af några privata of¬ ferier ; men, at förtiga den mifstanke den¬ na förfäkran väcker, yttrar han näftan för mycket mifsnöje med alting, och för mycken benägenhet , at fe fakerna på fämre fidan. Han talar om Adelns ringhet ; och hvem hade väl mer förbät¬ trat deras vilkor än Konungen? Om brifl pä grundlärde Män; och hade de väl ännu haft tid at i ymnighet tildanas ?

I fvn-

J

a) Gelfiii Mon, Palmf,

C 5*72 ]

I fynnerhet är hans Jpådöiii ovi äefi jteftfc me barbaries * Jom inom få år före/lod ri¬ ket , icke fannad. Dereinot har den un¬ dervisningen i Skölorne, fom han få il¬ la anfer, utan någon vetterlig förbättrings tillkapat de vackra män , lom fedan utb der och efter de Litürgilka bullren, gjorde fig fördelaktigt kända för lärdom,' erfarenhet och feder.

Andteligen har man förebrått Ko¬ nung Gustaf någon oginhet emot dem , Jom under hans fenare tid , författade nå¬ got i Svenfkd hißöfien . På det högitä mon , om lin och rikets heder, och an¬ gelägen , at de gamla fåfen ej måtte å nyo uprifvas , kunde han icke utan öra- tolighet le, hvarken Sverifka folket ohé- mult ftnädas , forri i Dan/ka krönikan a) , ej heller lina företrädares minne lalfas ^ och Catholfke Bifkoparnes upförande förfvaras ; och hvad annat borde han vänta af en Johannes Magnus , fedan han rönt det af fin egen gynnade Olaus Petri? I brefvet af Calmar 1541 til den¬ ne fenare yttrar han fin ålturtdan at haj* va det af Svenfka hifloritn JiriJvet , Jovi

kunds

_ • — — . - - ... ... ■ ■ -■ ■ ■ - — . ■ - - . -■

a) Man kunde ej denna tiden lä late iom nu genom mlnifter-vägen befordra en kit* flig föifaitare til förtjent näplt.

[ 273 ]

kunde främja frid och enighet i Riket , och befaller honom författa en fådan öjver det iidhvarf han jjelf öfverlefvat fåfom der • til det tjenligafte a). För en ouplyfi all¬ mänhet tjenar icke all flags läfning , äldramind den , fom uplifvar qväfda , men éj utrotade fördomar ; och de dor- mar Konungen lyckligt genomgått , vo¬ ro ärunii éj la dillade, at de borde utan örfak retas och trotfäs.

At han förböd Bilköpen 1 Linkö¬ ping nyttja fin bokpräfs är icke under¬ ligt , då den endad brukades til reli¬ gionens förfång och vidfkepelfens under¬ hållande. Deremot då Erke - Djéknedö- mets i Upfala inkomder blifvit indragne, än/logös de 1534 af Konungen til Pren- tet b), och Olaus Petri betygar uti fin 'egen lefv'ernesbefk) if ning c), at alt hvad han fkref innan han genom fina ovän¬ ners åtgärd föll i onåd, var Konungen få behagligt , at det blef tryckt på hans be¬ fallning och koflnad. Om få böcker i hans tid utkommo vifar det fåledés en¬ dad vetenlkapernas läge, och brilt på

Del. I. S för-

a) Hallm. p. 09.

b) Regiftrat, 1534.

c) Mfpt. i Kongl. Bibi. äfven tryckt af Vi d. Hardt i Stockholm 1 f

[ 274 1

författare ; men ej Konungens mindre benägenhet för någondera.

Det lärer då med läkerhet kunna fägas, at Gustaf I. ej mer lemnat den¬ na del al grunden til rikets välüand oarbetad än någon af de öfriga , och at han för allmänna upf oftringen, ufiiy min- gen och vetaifkapérrit gjort alt hvad tid- hvarfvet och om fi än digheterna tillåto. Om han ej i fm lefnad fick fägna fig med frukten af fin möda, ligger fkul- den i fakens natur, lom ej låter fig våld¬ föras; och om bevis vore nödigt, kan det , fom i mannaminne förelupit i vårt granfkap , intyga , at et blindt och vid- fkepligt folks uplysning fordrar, äfven under användande af de kraftigafte me¬ del , längre tids utrymme , än en mans¬ ålder , ofta en fölgd af flere afvexlande flägter. Den liknar de fenväxta träden , fom til fin mognad behöfva , ej en kort lommar, utan hela fekler ; och det år allmänna upfoflringen , foin efter fm fäm- re eller bättre befh ajf enhet , antingen hin¬ drar eller fkyndar des tilväxt. Denna har Gustaf I. vårdat med Faderlig och Konglig ömhet, och dermedels ba¬ nat den väg, på hvilkcn vetenfkaperne och Svenfka folkets uplysning fedan

gjort få vackra framfteg under hans efterträdare, famt upnått den högd , hvarifrån de nu fprida fit välgörande ljus , uti Hans Namnes lyckliga tidhvarf.

” Si qui nnnc funt , aut in poßerum futuri funt, ”qui , quantum ego de hoc regno et patria mea ”mer i tus ßm , intelligunt , aut inteileÜuri funt , ”eos obtejlor , ut non minus famce mece , quam 'fattis faveant: qua: duo poß fata mea fuper ”futura funt. Konung Gustafs fifta Tal til Ständerna. Loccen. Hift. Sv. p. je. 368»

SECR ETERARENS

S V A R

Til

Herrar s Cantzli - Rådet FERRNER ^ Cantzli - Rådet von ENGESTÖM, Bibliothekarien RISTELL och Rector MURBERG.

Mine Herrar.

underrättelfen at Konungen ut-

nämteder, Mine Herrar, til Ledamö¬ ter at detta Samhälle * erfor Academien en f ägnad , fom var grundad på känne¬ dom af edra egenlkaper , edra infigter, och den förläkran de gifva om et nyt¬ tigt biträde i våra arbeten. Jag näm¬ ner detta utan at ingå i et uprepände , fom (kulle vara öfverflödigt för döm , fom i dag varit edra åhörare, (totande för eder egen blygfamhet. Af famma orfaker hindras jag at utföra edra for¬ mender emot det allmänna ; den lyckan en af eder haft at upvakta Konungen

vid

[ m 3

vid flutet af en undervisning, af hvib ken vi dageligen fkörde de rikafte fruk¬ ter; det förtroende och den fkickelig- het , hvarmed en annan varit nyttjad i Rikets angelägnaile och hemligafle värf; det anfpråk Academien trodde fig äga på den, fam vårdar de dyrbara lamlin- gar des Stiftarinna gjort ; den aktning Academien med allmänheten delar för en fldckelig förvaltare af et embete , fom lägger grundvalen til nyttiga med¬ borgares danande. Men hvad jag icke får förbigå, är Academiens tacklamhet för de afhandlingar J upläfit och med hvilka den ämnar rikta lina handlingar. Om Academien fjelf fått gifva eder äm¬ nen , hade den ej kunnat göra et annat, et lyckligare val. Den hade i lådant fall helt vifst begärt at få höra omtalas den vetgirighet och forfkningsanda , fom utmärker vårt tidehvarf och hvaruti Aca¬ demien önfkar at ej eftergifva fina fam- tida. Angelägen om den hiltorifka fan- ningen, fäfom et af fina ypperfla före¬ mål, hade Academien ållundat at höra des gränfor utflakade i en afhandling bygd på beläfenhet och författad med en noggran urfkillning. Sättet at göra fkådepenningar uplyfande för hillorien, S 3 hade

t 278 ]

hade blifvit en äfven få angenäm fom nyttig underfokning för et Samfund fom foker ljus i de förra åldrars minnes^ märken , och arbetar at lemna det åt tilkommande tider. Då Academien är mon at vifa fig uplifvad af lamma tack- famhet , fom altid åtfölgt Lärdoms idka- re ; då det ej altid tillåtes at Hämma den lyra eller hö]a den röft, fom kun¬ na värdigt yttra detta tänkefätt emot des egna välgörare, hade den utan tvif- vel velat lluta fammankomften med at omnämna någon af de Regenter , för hvilka hidorien redan tjenar til äremin¬ ne. Och hvem hade vi väl då Inarare bordt välja, än Gustaf den I. , fom i alla Regeringsgrenar är uphof til Rikets lallhet. J hafven laledes, Mine Herrar, förekommit Åcademiens önlkan genom valet af ämnen , men icke des väntan a då J utfört delfa ämnen med llyrka 5 prdmng och behaglighet.

IN-

INTRADES - TAL

Om

Nyttan och nödvändigheten af Latin/ka fpråkeis bruk ,

Hållit den 7 Maj i 1786,

Uti Kongl, Vitter hets Hifiorie och AntiquiteU Äcademicn ,

Af

SAMUEL SERNSKIÖLD ,

Expeditions Secreterarc»

Mine Herrar»

Jlios mig har aldrig upftigit det fmick-. rande hopp , at kunna komma til en få utmärkt lycka och heder, fom mig för- und är, at fåfom Ledamot få bivilla denna Kongl. Vitterhets HiPtorie och Antiquitets Academie , famt deltaga uti de vidkräckta , granlaga och nyttiga gö- romål , fom Kongl. Academien til fköt- iel och utförande updragne äro.

s 4 Ja3

[ s8o ]

Jag känner för noga mig fjelf för af tro mig äga alla de egenfkaper , lom til min fkyldighets fullgörande härutin- nan fordras. Jag har deraf allenaft en at frambära , den jag menlöft och ytan fmak af lallbart eget beröm torde kun¬ na nämna: at jag, nemligen , från ung¬ domen älfkat bokliga kontier och veten- fkaper, och haft luft at med dem om¬ gås, under de mindre talrika ftunder, fom åliggande merendels trägne embets- fyllor kunnat lemna mig dertil ledige; men då vid detta yerk förnämligaft et eldigt och vidfträckt fnille, famt mogna infigter äro gällande, bör jag deremot upgifva, at det förre har naturen icke Jåtit falla på min lott, och at med flit pch arbete vinna de fenare , dertil har af göromål , fom ej fått å fido fattas , min tid varit för mycket mfkranky Enär ock härtil kommer en i år nu högt up- ftegen ålder, då efter naturens lag , jem- je krppsflyrkan, afven linnets förmögen¬ heter mer pch mer aftaga, finner jag få mycket llörre orfak til mifströftan.

En mild Konung har dock härutin- nan täckts hafva för mig en fördelakti¬ gare pmtanka , då Hans Maj:t mig ut- fett til et rum i detta lyfande bamfund :

och

[ 28* ]

pch denna höga befallning , den jag fa- fom et nådesprof med underdamgde vördnad bör anfe , åligger mig nu at i underdånighet åtlyda , famt låta denlam- ma uplifva min fvaga förmåga til at i bälla måtto efter mit ämne des afligt föka upfylla.

Jag har ock härvid känt någon up- muntran af en omdändighet , lom uti Hans Kongl. Maj:ts för denna des Aca¬ démie utfärdade nya och förbättrade Stadgar lig företer, och hvilken , utom hvad eljed högvilligen är förordnadt, ej annat kan än fägna hvar och en , fom utan fördom vil infe det allmänna järda Samhällets väfendtliga angelägen¬ heter. Samma omdändighet är, at uti högdbemälde Stadgar et vidare utrym¬ me til nyttjande och bruk , än förut va¬ rit utftakadt , är lemnat åt de tvänne gamla lärda fpråken , Greki fkan och La¬ tinen , af h vil ka jag nu endaft fäller min upmärkfamhet vid det lenare, fom i de förre Stadgar tyckes egenteligen haf- va varit inlkränkt til hiflorifka ämnen, men får nu jemväl llräckas til fadane , fom lå väl i bunden fom obunden väl¬ talighet, famt på annat för hvarje ämne anliändigt Ikriffätt kunna utföras.

S 5 Er

C 282 ]

En författning, fom utvifar Acadc- miens och vetenlkapernes höga Skydds- herres högtuplyfte tankefä tt om littera¬ turen i hela des vidd , famt hvad til des vidmagthållande och tilväxt här 1 riket kan lända, och at, då en obehag« litr erfarenhet gifver vid handen , huru fm a k och aktning för det Latinfka fprå- ket , fom i iå långlig tid til fullt nöje be- tjent den lärda verlden, nu mera, utom Uhiverfiteterne och de mindre allmänna lärohufen , fom böra vara des egenteli- ga hemvill, i märkelig måtto aftagit , har Hans Kongl. Maj:t velat ilräcka des vifa forgfällighet derhän , at härigenom föka bibehålla detta fpräk uti des til- börliga värde, famt mota och förekom¬ ma det förfall , hvarmed det fynes för framtiden här i landet hotas.

Män torde ej mifstaga lig , om man tror , det. förnämfta orlaken til fådant; det Latinfka Ipråkets öde ligger i det bruk , fom i lenare tider hos de hy.ffa-i de nationer i Europa , i fynnerhet den Franfylka , Enge lika , Tylka och Itali- enlka , tagit öfverhanden , at föreltälla vetenlkaperne och idka vitterhet hvar på lit modersmål , fedan della fpråk vum nit den upodling de nu äg.a genom et

bemö-

[ s83 3

bemödande , fom i fig fjelft är heder¬ ligt och lofvärdt. Af della nationer lä¬ rer den Franlylka med fog kunna fägas i berörde mål hafva varit den flitigalte. Alla vetenfkaper och kontier äro uti fe- nare tider genom otaliga fkrifter pä hem- fpråket, äfven uti öfverfättningar al ut- ländlka arbeten, afhandlade ; och fom fpråket är lent, välljudande och til fina uttryck böjeligt, nationelle fnillet

derhos är lifligt och finrikt, och hos

dem , fom vetenfkaper upodlat , yttrar

fig i angenäm fkrifart ; få har häraf folgt för Franlylka fkrifter det allmänna be¬ hag och gynnande tycke, fom nu här och flereflädes herrfkar.

Häraf hafva månge , fom väl alfka bokvett, men kunna fara vilfe om rätta vägen til des erhållande , fattat den tan¬ kan , at, när man kan inhemta veten- fkaperne af fkrifter dels på modersmå¬ let, dels på andra lefvande , och efter deras tycke , til fattande mindre fvåra fp råk , än det Latinfka; få Ikal detta lilt- nämde ej vidare vara nödigt, utan må- ge allenaft de befatta fig dermed , fom ej kunna vara des kännedom och bruk förutan , eller ock eljelt deråt hogfällas,

Jas

[ 284 ]

Jag vore benagen at tro, det pzj dem , fom tänka fåledes angående La¬ tin en, kunde lämpas det man fäger i et ordlpråk : at en vetenfkap eller konll kan ej hatas af någon annan än den , fom denlamma icke rätt känner. Men jag lemnar detta derhän, och vil allenall genom en kort föreflällning af en och annan omlländighet föka vila, det före- nämde tanka icke i alt har fin riktig¬ het , utan i det väfendteligafte är emot fakens natur lamt en grundelig lärdoms befordran hridande.

Forft vågar jag erinra fåfom en fan¬ ning , at , då en rätt undervisnings-me- thod och tilbörlig flit brukas , är Latin- fka fpråket icke i flor mon fvårare för en Svenfk at lära, änFranfyfkan ochlta- lienfkan, aldenflund delfe, äfvenfom La¬ tinen, äga ingen förvandtfkap medSven- fkan , men deremot , fåfom liär flamman¬ de til llörfla delen af en gemenfam mo¬ der , nemligen Latinen , då förll kunna lättare inhemtas , när man förltår detta fillnämda. Och fåledes blifver detta oförfkyldt och på en obillig grund i den¬ na omlländighet hatadt.

Hvad ledan vidkommer hjelpredor- ne til bokvetts och nyttiga inligters vin¬ nande,

[ 2 §5 ]

hände , få bör i min tanka medgifvas ; at uti de få kallade vackra vetenfkaper och konfler, famt de lärdomsdelar 9 lom undervifa och uplyfa et folk til Guds¬ dyrkan , goda feder , en rätt både en- fkild och allmän hushållning , med et ord : til andelig och verldflig lyckfalig- hets vinnande , fkrifter och af handlingar måge utgifvas och nyttjas på modersmå¬ let: en fak, fom få väl i anlländigheten, fom nyttan och til flörre delen nödvän¬ digheten är grundad. Men lika befkaffen- het är icke med de theoretifke och dog- matifke delar af philofophien , få väl fom af theologien , uti hvilka ännu mycket i lärobygnaden kan förbättras ; äfven ock med de tj c nfle Vetenfkaper , fom til få- dan förbättring kunna bidraga , fålöm philologien , cntiquen , chemien , med flera. När nu de lärde i hvarje nation fortfara at fkrifva i deffa läroflycken hvar på fit eget, men ej på det allmän¬ na lärda Samfundets gemen famma tun¬ gomål , Latinen , är för hvar och en , fom noga och oväldigt vil infe faken , lätt at finna s hvad fkadeligt hinder och flor förluft derigenom tillkyndas lärdo¬ men i gemen $ famt des och fanningens utvidgande til allmän uplysning.

- -Ty

C 286 1

Ty huru fkola då fådana uptäkter och förbättringar kunna meddelas det all¬ männa lärda Samhället til kunfkap, när¬ mare granfkning och fanningarnes tilväxt, utan at des Ledamöter eller Lärdoms- älikare målte göra fig med de flcile Eu- ropeifice fpråken väl bekante? Och hvad påfölgd föder väl en llik vidlyftig fpråk- kunlkap af fig? om icke den, at den bälta och mälia tiden af ens lefnad må¬ lte användas på et fådant mindre nyt¬ tigt förberednings - och blott minnes ar- bete, och fedan det ändteligen blilvit til ända bragt, är la mycket mindre ut¬ rymme til mogna infigters törfkafFande uti de reele vetenfkaperne , lom äfven en lång tid fedan fkai upgå til genom¬ lä fände af de oräkneliga 1 deffa fpråk utkomne fkrifter, hvarmed man blifvef öfverhopad , och at hvilka man ej hin¬ ner med behörig och tilräckelig granfk¬ ning göra tig det gagn , fom ändamålet fordrar, innan ålderdoms lvagheten och fedan döden infaller.

Mån då icke nödvändigheten af en la vidlyftig fpråk-kunlkap är höglt Ika- delig, då deraf ofelbart vil följa, at en grundelig, mogen och vidfträckt lärdom efterhand altager, och, kan hända änd¬ teligen ,

[ 28 7 ]

teligen , jemte vetenfkaperne aldeles ur landet förfvinner ?

Men härvid torde af Latinfka fprå- kets mifsgynnare göras det inkail: , at en få eftcrtänkelig olägenhet kan före- kommas , om , på det lätt iom finnes vara kommit i bruk hos flere Europeifka nationer , hvareft lärdom i hög mon äl- fkas och idkas , alla iå i äldre fom fe- nare tider uti andra länder utkomne väl författade och nyttiga fkrifter och athandlingar i vetenlkaperna öfverfättas pa modersmålet, hvarigenom ock ftörre ljus i kunfkaper bibringas allmänheten. Härpå är fvärt at fvara med full mot- fägelfe, när, fom fagdt är, til ilyrka för detta inkaft åberopas et af flera uplyila nationer vedertagit bruk , fom tyckes äga iken af myndighet , och derjemte lärer vara at anfe fåfom en häftig och flrid ilröm , fom , ledan den gått ifrån fin gamla fåra och fart , låter hg ej. ledas dit tilbaka. Jag vågar allenalt at härvid anföra några påminnelfer.

Alla tiders erfarenhet utvifar mer än nog, hurufom menfklighetens lott är, at ock. hela folk flag och famfund kun¬ na falla i lådana feder eller fedvanor, hvilkas fkadlighet förr eller lenare af tiden updaga«, Dgü

[ 288 ]

Det bör ej nekas, at flike öfverfätt- ningar, fom omtalas, jemte det de myc¬ ket bidraga til et fpråks riktande och förbättring, fkaffa en allmännare uplys- ning ; men det torde förmödeligen fil ändamålet kunna göra tilfy llell , om de infkränkas förnämligall til dé läröflyc- ken , fom här förut äro anmärkte fåfom dels nödvändiga dels nyttiga at af myc¬ kenheten i bälta måtton kännas. Om de Aräckas vidare , eller til de här of- vannämde vetenlkaper och lärdomsde- lar , uti hvilkä ännu mycket återlfår at uptäckas och utredas, få blifver frågan; om icke äfven deraf kan verkas och förorfakas et markeligt hinder mot des¬ fa vetenlkapers vidare utvidgande. Der- igenom betages ju den genä väg ocli lätta gemenfkap, fom är nodig at under¬ hållas uti det allmänna lärda Samhället til nyttiga uptäkters och förbättringars meddelande genom des af ålder brukade gemenfamma tungomål , det Latinfkä nemligen , hvilket ock fåledes tillika un- derkaltas det ödet , at des rätta känne¬ dom , til literaturens flora förlull i flera des delar , efterhanden ininfkas och kan hända ändtehgen förloras;

Eljeft

[ 289 ]

Eljefl är vid Ikrifters öfverfättandé i allmänhet at anmärka , at, enligt hvad förfarenheten lå väl lom lärde och i la¬ ken kunnige män intygat , förorfakar deri h varje fpråk med (oljande Ikilgaktige och ferlkildte art i ord och uttryck en öfver- måttori (tor fvårhet, eller rättare lagt, omöjeiighet at i jemngod likhet öfverlätta en lkrift från et grundfpråk på et annat, i fyrinerhet när bägge icke äro fins emel¬ lan nära bellägtade. Som det är lätta¬ re för naturen at Ikapå et vackert anfig- te i än det är for konften at afbilda detfamma til fullkomlig likhet ; få är det lättare at väl fcrfattä et fnillearbe- te , än det väl öfverlätta. Härtil for¬ dras et färdeles Ikickiigt fnille , fom til¬ lika förlkaffat hg en fullkomlig känne¬ dom af bägge Ipråken , af författarens tanke - och (kriflätt , och af det ämne han fkrifvit uti , famt är derhos forgfäl- ligt at noga i akt taga de i konflen ut- ftakade grunder och reglor.

Då minge , utan at tilräckeligen äga deffa erforderligheter, varit nog fjelfklo- ke och drihige at befatta lig med dettat gran laga och (våra arbete, har deraf händt, at öfverlättningar utkommit, hvaruti eri välgrundad critique uptäckt betydande Dll. I. T fel,

[ 290 ]

fel , ända til fådane afvikelfer ifrån grundtextens rätta mening , fom , då de inträffat uti dogmatifka, hiftorilka och andra vigtiga läroämnen, gifvit anled¬ ning til vilfarelfer och många llridig- heter.

Viffaft är dock det , at vitterhetens förnämfta del , den obundne och bundne vältaligheten , denna få angenäma och nyttiga fom granlaga konften , komme uti den nu i fråga varande läroväg mär- keligen at tappa genom förluft och fak- nad af många i hufvudfkrifterna före¬ kommande vigtiga talefätt, famt många fkönheter 5 de der i et annat fpråk med famma liflighet, llyrka, nätthet och be¬ hag ej kunna uttryckas och öfverfättas. Och inträffar detta fornämligaft vid få- dana tolkningar af den delen af fornti¬ dens högtfkattade fkrifter, fom nu egen- teligen tilhöra mit ämne , jag menar de gamle Romerfke fä kallade Authores claiTici , hvilka, fedan de fullkomligen inhemtat hvad fant , högt, fint och läc¬ kert deras läromälfare , Grekerne , uti vitterhetens hela rymd frambragt, hafva afgifvit de ftorlla mälterftycken och bä- fla mönfler deruti för efterverlden at följa och härma; hyilket denfamma jem-

t 291 3

väl med den upmärkfamhet och frank? gång gjort, föm den i fenare tider up- itegne högd af vältalighet och god fmak utvifar.

Som defle Authorer äro fkrefne på et fpråk, til fammanfättning och flere enfkildte egenfkaper ifrån de nu i bruk varande vida Ikildt , ferdeles uti den bundna eller poetifka flilen ; få låta de fig ej, fallän med bäfta omtanka, klä¬ das i de nyares drägt til fullkomlig lik¬ het, och utan at förlora mycket af lin naturliga fägring och behagliga art. Ont ock någon lkulle påflå motfatfen , och at , när öfverfättnings-lagarne af en fkick- lig hand noga följas och utöfvas, de i en fådan ny drägt kunna framföras li¬ ka goda och firliga, få fvaras , at fkil- naden lätteligen märkes af goda känna¬ re : och hvaraf månde det väl härröra * at efter vittre Scribenters berättelfe , Franfyfke och Engelike lärde , fom haf- va fig Latinfka foråket väl kunnigt , men äro derhos fa kära i deras eget * finna Itörre nöje i at läfa defle Autho¬ rer uti original - fpråket , än i de bälla öfverfättningar ? Mån detta vara annat, än en verkan af en fynnerlig behaglig- het , fom detta fpråks enlkildta art har

T 3 med

C 292 3

med fig , då deruti af lyckliga pennor fkrifves ? Mån ock icke detta, hvilket af ven med andra välförfattade Latinlka hufvudlkrifter kan inträffa , tillika inty¬ gar , at de al fler fom naturen fjelf ver¬ kat och frambragt , Fådane , nemligen fom deffe originaler, i behag öfverträf- fa dem, foin konlten har ftörlta del uti, och hvarunder förenämde öfveriättnin- gar äro at räkna, hvilka rättare * fåfoni imitationer eller välliknande konftllyc- ken uti et och famrnä ämne kunna anfes? Mån då icke, liknelfevis, hit må lämpas det Cicero lagt, at, när go¬ da källor äro tilhands , bör man ej fara efter at hemta vatten ur fmå bäckar, fom gemenligen icke äro få rena .r> det är , at man heldre må hålla fig vid La- tinfka originalerna än öfverfättningarna deraf, vid hvilka desutan häftar fam- ma olägenhet fom alla tiders förfaren- het vilat de få kallade lefvande fprå- ken vara underkaliäde , at tid efter an¬ nan undergå ändring , hvarigenom fada- ne fkrifter fom den ena tiden varit nöj- aktige , en annan tid derefter milta fit värde och malte efter hemfpråkets då Varande fkick förnyas; men huru fkal detta då rätteligen kunna fke , om La-

I 2 93 3

(infka fpråkets förakt emedlertid fa ta^. git ofverhanden , at des noga kännedom gått förlorad p

Hvad fåledes i möjeligafte korthet blifvit anfört , torde , ehuru ofullkom¬ ligt det är, någorlunda kunna utmarka deras ofog, fom vilja aldeles förkafla Latinfka tungomålets lärande och bruk , iamt huru deremot nödigt är, at det framgent, äfven fom förut i långl ig tid», fkett , varder bibehållet , i fynnerhet til at, fåfom en gemenfam tolk, betje- na det i verlden kringfpridde lärde Sam¬ fundet i de göromål , fom lända til des jemna behind, genom vetenlkapernes både vidmagthållande och vidare befor¬ dran , och då i ljufet komma bör hvad vid gamla fannmgars förbättring famt nyas uptäckande tid efter annan kun¬ nat förefalla.

Härtil har det ock fa väl af des be- fkaffenhet fom förtjenlt den närmalle rättighet.

Det har efter vetenfkapernes åter- komft til de vältra Europedka länderne nu i here hundrade år til denna tjenft med behörig nytta blifvit användt, af oräkneliga lärdas mogna och förträffeli- ge Iknfter dertil lämpadt , famf förlatt i***

T 3 det

i 294 ]

det (kick , at det , i anfeende til rike* dom och vigt i ord, famt ftyrka, {inrik och nätt korthet, välljud och behaglig¬ het i uttryck ej af något nu i bruk va¬ rande tungomål öfverträffas , utan ock bragt i den lladga , at det icke genom tidens omfkiften någon ändring til des förvärring har at befara. At icke eller des lärande , när det rätt anfläiles och dnfves , förorfakar för lång utdrägt af tid til verkeliga vetenfkapers inhemtan- de , fåfom det belkylles före , derå för¬ modar jag de otaligt månge män af grun- delig och vidfträckt lärdom , fom på detfamma utgifvit Ikrifter i vetenfkaper- ne, utgöra et fullftändigt bevis.

Under en få lång tjenftetid , fom fagt är , har ock detta Ipråk berett och famlat för lärdomen det rikaffe förråds¬ hus, hvilket ännu är i behåll, och kan icke utan ilörfta fkada förllöras genom rnän^a ferfkildtas inrättande, hvilket hän- der, om hvarje lärdomsällkande nation framgent fortfar at til vetenlkapernes föreliallande endaft: bruka eget tungomål.

Det är dock härvid hugnefamt at förmärka , det månge lärde och vittre män af de nationer , fom eljefl äro få högt tilgifne deras eget modersmål och

de»

[ 295 3

des nyttjande, funfit fig befogade at til* dela detta fpråk iin tilliändiga rätt. Tii bevis häraf behöfver jag allenaft at an¬ föra hvad et af Frankrikets lyckligallc fnillen i fenare tider , lom utmärkt lig genom fkrifter och arbeten lyfande fa väl af en djup tankekraft, fom vidflräk- ta infigter , nemligen Herr d’Alembert i lifstiden , en af denna Kongl. Acade- miens värde Ledamöter, fig i fådant finne på et {fälle uti en af des fkrifter yttrat, fa lydande i des eget tungomål, fom härefter följer: ”Autant il feroit a v fouhaiter , qu’on n’ecrivit jamais des ” ouvrages de goüt , que dans fa propre ” langue , autant il feroit utile , que les ”ouvrages de fcience , comme de géo- ”métrie, de phyfique , de medeeme , ” d’erudition meine , ne fuffent écrits , ” quen langue Latine , cell å dire, ”dans une langue, quäl n’eff pas néces* ”faire en ces cas-lä de parier élégam- ” ment, mais qui eft familiere å presque ”tous ceux , qui f appliquent ä ces feien- ”ces en quelque pays, qu’ils foient pla¬ ces. C elt un voeu , que nous avons ”fait il y a long terns, mais que nous ” nefpérons pas de voir réalifer. La plu- ’’part des Géométres , des Phyficiens ,

T 4 ” de«

t 295 ]

v des Médecins , la plupart enlin des v Academies de 1’Europe écrivent au* ”jourd’hui en langue vulgaire. Ceux mé~ ?’xne , qui voudroient lutter contre le torrent , font obliges d’y céder. Nous ”nous contenterons done d’exhorter les ”favans et les corps littéraires, qui n’ont ” pas encore cede d’ecrire en langue La- ?> tine, å ne point perdre cet utile ufage. v Autrement il faudroit bientöt , qu’un ”Geométre, un Médecin, un Phyiicien ” fudent indruits de toutes les langues ” de J’Europe , depuis le Rude jusqu’au ” Portugals ; et il me femble , que le ”propres des fciences exactes doit en ” fouffrir. Le terns qu’on donne ä l5é? ” tude des mots, ell autant de perdu ”pour 1’étude des chofes ; et nous avons ” tant de choles utiles ä apprendre, tant ”de vérités å chercher , et d peu de ” tems ä perdre ! *)

Men hvad benöfves mera orda i detta ämne , fedan Hans Kongl. Maj:t vår nådiglle Konung , genom des vifa omdöme förklarat uti den vid denna Academie nu gjorde anftalt til befordran

af

*) Melanges de Littérature , d’Hifloire et de Philofophie p. d'Alembert, Tom. V. p. 490.

I 297 ]

af Latinfka fpråkets gynnande och bruk äfven utom de allmänna lärohufens grän- for, likafom befeglat detta fpråks oltri- digt hora värde, famt den aktning och tilg' fvenhet , hvarmed det framgent i des rike hedras bör.

Hans Maj;t har ock derigenom ve¬ lat bekräfta och fullfölja hvad des glor- vördighe Företrädare nu fnart i 200 är, i fynnerhet Konung Gustaf Adolph den Store , Drottning Christina och Konung Carl Gustaf uti flera fladgar med fa mycken ömhet anfett och vårdat.

Genom en fadan deffe höge Regen- ters forglällighet , huru högt har icke den Latinfka fä bundna fom obundna vältaligheten i de förra tider här i ri¬ ket til des evärdeliga heder upltigit ? och huru månge vittre män , fom der- uti täflat med de bäha utländlka, haf- va icke prydt den Svenfka Parnaffen , äfven af dem , fom futit i Rådspurpu- ren och vid andra rikets högre em- beten ?

Af fådane högt anfedde Herrar , få väl fom af andre uti lägre både civile ©ch hteraire tjenher hadde män , fom af utgifne fk ri f ter gjort hg mäh lyfan- $le , kunde ock nu upräknas och näm- T 5 nas

[ 29$ ]

nas en anfenlig myckenhet . om ej en infkränkt tid förböde en (törre vidlyf¬ tighet. Det kan ock icke behöfvas , emedan de gjort hg nog kände i den lärda verlden , för at vila , huru högt delta fpraket varit här aktadt och äl- Ikadt, ferdeles i det filt forflutne århun¬ drade och i början af det innevarande , et tidehvarf , fom bör anfes för lärdo¬ mens gyldene ålder , dä genom många fällynta hora fnillen , fom naturen fram- alhrat , vetenfkaperne blefvo upbragte til en högd och et ljus de tilförene ej äug, och fom gagnar efterverlden til ef- terfyn och vidare förökande.

Måtte då af et lå lyfande efterdö- me och af en högt uplytt Konungs för¬ klarade vifa affigt , vår nuvarande och påföljande tid hos ofs upmanas til at här- utinnan likna och tälla med den framfar- ne , få at Latinfka tungomålet ernår en lika lycklig framgång och trefnad i vårt land , fom nu beredes åt det inhemfka , och bägge , fäfom fy hrar , fam man (t am¬ ma , at hvar inom lin krets tjena veten- fkaperne och vitterheten til deras utvid¬ gande , famt derunder äfven til deras tackfamhets betygande , tolka och fjunga hn höga Skyddsherres lof och äremin¬ ne ;

[ «9.9 ]

ne ; äfvenfom de tilförene ej underlåtit en iå glad ikyldighet emot Sveriges flo¬ ra Regenter, ”det förra uti vanlig full¬ komnad , Ofh det fenare uti då mindre upllädad och firlig drägt ” at fullgöra !

IN-

INTRADES - TAL ,

Om

Den ogrundade bejkyllning Jom gör es Götheme at hajva förjört den Romer/ka Vitterheten ,

Hållit den 7 Maj i 17 85,

Uti Kongl, Vitterhets Hiflorie och Antiquität^ Academien ,

Af

CARL JOHAN STRAND,

Secreterarc vid Kongl. Riks - Archivum,

Mine Herrar.

JLiyckligt det folk , fom kan och får räkna lig ibland hvffade på jordklotet : lyckeligare det, fom hunnit til all hyfs¬ nings höglla mål: jag menar vitterhet, fen folier - moder for menlkliga fnillets äkta bragder: lyckeligaft det folk, hvars Regent fjelf är den vittralle.

Jag

t 301 ]

Jag vet mig icke uti hiftoriens göm¬ mor igenfinna en enda vitter Tyran , och flere åldrars minnesböcker framvifa mig ganfka få eröfrare , hvilkas yrke til¬ lika varit vitterhet : ibland de lyckeligalle, då det gamla Svethiöd , och vi des nu lefvande barn , at ft yras , och i alt det vackra , fom fnillen kunna frambringa , befkyddas, ja föregås och upmuntras af den vittrade ibland Konungar.

Blott igenom denna Konungs nåd , får jag bland denna des Academies ar¬ betande Ledamöter intaga et rum i fade jag mig aldeles ovärdig dertil , gjorde jag mig fkyldig til et hogmålsbrott i vitterheten, medelft klander af GUSTAF III :s urval ibland flere * och tiltrodde jag mig uti detta få höga fom vittra Samfund kunna vifa något fynnerligt, få fruktar jag billigt, at juft detta mit forfta tal fLulle å baga lägga en egen¬ kär förmätenhet.

Mine Herrar * tillåten mig at lik- nelfevis för edra ögon få framftällas få- lom något brinnande * hvilket lågar i famma mon lom elden har näring, der- efter kolnar och lift flocknar: mit Ind¬ ies eld har aldrig bloflät : längden af des brand har redan til kol det mäfta

för*;

I 302 ]

förvandlat : men varen förfäkrade , afc deffe kol, lifvade af vitterhetens Fur- Ties nåd , dock (kola vifa tekn af eld , til des blott alkan är qvar.

Om ämne, at här tala, har jag få mycket mindre kunnat vara villrådig , lom det altid aggat mig, at le min Sto¬ re Konungs, ej mindre, än våre Stam¬ fader, Normänner och Göther , med deras under lerlkildte namn i häfderne tekrade llägtingar, allmänt hållas och utropas for vitterhetens förftörare , i al¬ la länder, der de framfarit: jag vil fö- ka at aftvätta dem denna otilbörliga fläck.

Sjelfva vitterheten och des fkaplyn- ne , hvars krets i det gamla Rom un¬ der Augufti tid var lika vidfträkt fom väldet ofver flörre delen af den då kän¬ da verlden , hoppas jag fkola fanna mi¬ na tankar.

De Vittre och Frie Konflerne voro aldeles bygde på Platonifke philofphiens grunder , och i famma mon fom deffe fkakades af den Ariflotehfke, fick ockfå barbariet öfverhand , lamt började fit hifkeliga tidehvarf.

Det är väl en afgjord och af alla efterrättelfer befäflad fanning, at vit¬ terheten förft vifte fig uti bundet tal ,

och

[ 3°4 ]

©ch at fkaldekonften fåledcs är fnillets förftföding: få finner jag den hos Schy- ter, få hos Grekerne. Icke kan jag dock öfvertala mig at tro , det de förfte f'ml- lerike mennifkor voro födde Ovidier , eller fådane , för hvilka talet föll i vers; utan fynes faft häll re deras tanka förtje- na bifall , fom på flå , at detta ofs före¬ kommer afen i äldre tider knapp fkrif- konft , famt felande uptekningar för ef- terverlden , och at verfeme lättafl kun¬ nat bibehålla fig igenom böjeligheten ef¬ ter mennifkans rölt , och i följe deraf lämpeligheten för minnet, at igenom qväden fortplantas ifrån flägte til flägte.

Grekeland hade redan inemot 360 år fungit Homeri och Hefiodi verier , och derefter fett en Archilochus med fine jamber bringa fin fvärfader til för- tviflan , och ibland flere andre fkaldcr beundradt en Sapho , famt af ALfopus under finnebilder inhemtat fedoläran: då Pherecydes af Schyros och Cadmus af Milete , jemte Grekelands få ryckt- bare fju Vi fe, nämnas få fom de förfte ibland Greker, hvilka nyttjadt obunden fkrifart , fa väl uti visdoms - läran , fom häfdat^kningen.

Fler#

C 3°1 ]

Flere fkalder och ibland dem nog namnkunnige , Xenophanes , /Efchyles f Pmdarus och Sophocles fortplantade deri bundna och Herodotus med flera den obundna vitterheten. Emedlertid var dock i fynnerhet denna fenare , med alt det j fom fallit på des lott, af det hyffade och vackra, ifrån Egypten och Stora Schytien , fom oneheligen , efter den kännedom vi äge , utgör Ram-vit- terheten i hela verlden ; dock redan myc¬ ket förmörkad och vägen til des tempel belvärad af irrgångar, dem fniilen , föd¬ de blott för gräl och onödiga klyftighe¬ ter, til fkapat , juR då den Gudomliga Förfynens Rorverks-barn , Socrates , före¬ tedde fig for Rn , faRän vittre , dock ej mindre emot fina hjeltar , än honom * otackfamme foRerbygd , Athem Han fållades til de mäR vidfrägdade Lärde i fin tid j hörde dem och valde altid det bäfta, hvilket han ock inplantade hos andra ; vederläde och täRade mäR med de redan då kände och få kallade So- phiflerne , all fund vältalighets lönn¬ mördare, hvilka ock drifne af agget i fin högd f fammanbundo fig med Afgu- da-Prellerne at för honom tilblanda den förgiftade bägaren å til Athenienfernes

nog

[ 3 °5 ]

nog fent kände ånger, men evigtvarandé oära.

Den anmärkning, fom til dygdens, vishetens och vitterhetens förtryck , vid et fådant famband äger rum, och af he¬ la feklers häfder alt lör mycket befallas, låter jag gerna få begrafvas i ohyggelig- hetens gömmor, under vårt af uplyll menfklighet tålamodiga tidehvarf. So¬ crates dog och lemnade fina Lärjungar liberates och Plato : den förre , något äl¬ dre , ville förfvara fin vördade vän och föregångare , men var förfigtig nog , at låta fit berömliga uplat falla för vänners afrådande. Ibland Platos lärjungar lar jag åter i fynnerhet anmärka Demofthe- nes, Euclides af Megara och Arilloteles.

Den förflnämdes ära i vitterhets- vägen är få känd , at alla blomfler äro onödiga , til vidare prydnad af hans la- gerkrants. Den andre eller Euclides af Megara, fom noga bor åtfkiljas llrån den yngre , hvilken uti mathematifkä fanningars updagande gjort fit namn odö- deligt , bemtade väl af fin Läromäftare des vittra föredragnings - fätt , men nyt- jade detfamma blott til utöfande af gal¬ la och bitterhet, likafom flere hos ofs, hvilke ännu äro i frifkt minne , under Del. I. U fjelfs-

[ 3°S ]

1 jelFs våldsflv i ftets eljeft vittra tidehvarf, och fruktar jag , at fjelfve Cicero icke altid kan urikuldas i detta fall ; åtmin- flone kalla mig hans tal emot Verres nog Megarifke. Den tredje eller Ariltoteles var längft i Flatos Academie : han be¬ römdes mycket af Läremäitaren för vak- famhet och flit, famt lätthet at fatta, och företrädde någon gång Platos rum , da denne var fjuk; men Mällaren fick anledning at beklaga hg öfver Lärjun¬ gens otackfamhet , och befant Arillotelis fnille fä danadt , at han ej kunde an¬ förtro honom Academiens flyrelfe , hvil- ket ock få förtröt denne , at han lemna- de Athen , for omkring och blef Alexan¬ der den Stores Lä re mättare , famt be- fkylles at hafva fpillt fin höga Lärjun¬ ges tid med nyttjande af alla en för¬ nuftig och i fynnerhet fri tankekrafts plågoredfkap , (in Logica , fin DialeCtica och fin Rhethorica. Öfverhopad ändock af nåd vid Macedonifka hofvet, återkom han til Athen , och öpnade der fit Ly- caeum , bredevid den Platonifka Acade- mien. Född lon af en qvackfalfvare i Macedonien , idkade han ock i början denna kontt : han har lemnat den åt efterverlden , under namn af naturkun-

nig-

nighet ocb rön deruti ; men om deras värde och fall vittna balt en Baco de Verulam , en Cartefius , en Newton och en Leibnitz. Emedlertid förblef den Socratifke Plato med de lina, Ilocrates och Demollhenes, mäh anledd, och ef¬ terföljdes , under vitterhetens mält ly- fande tidehvarf, något öfver 700 år, och Ariltoteles var deremot föga aktad, utom Lycaeum och af Lälemäflaren der- ftädes, med lina åhörare, famt efterfölg- des icke förrän i och med barbariets början , och upfteg ej til högden af lin ära förrän i och med des fullkomnande. Plato lades af Grekerne råda i himme¬ len eller det höga, och Arifloteles på jorden eller i det låga.

En Alexander fkulle aldrig haft an¬ ledning at vid Achill is graf mifsunna honom den hedren at vara fungen af Homerus , om han haft en Plato, en Ifo- crates eller en Demollhenes til Läremä- flare i fläliet för Arifloteles.

Grekifke Poeter och Visdoms-Lära- re , ehuru de alt mer och mer föndrade fig i feeler och flockar, fafom Stoicer och Epicuréer, med Here, talte altid Pla- tos fpråk , och rådförde lig fällan eller aldrig med Arillotelis, jag vågar nä- U 2 lian

[ 3°8 ]

ilan fäga , olyckligtvis behållne fkrifter, både uti vältaligheten , iom ock vis¬ doms - läran.

Romarne , detta Hora folk , upftego fom bekant är, på Grekelands fall, til ärans höglla mål, ej mindre i all Ilags vitterhet än et vidflräckt välde. Det gamla Rom omfkapade fit fpråk , fin väl¬ talighet och alla kunfkapsgrenar efter Grekeland , juft lika, fom det Ikänkte Borgarerätt åt detta fiftnämdas Gudar : och i vitterhetens gyllenålder, eller vid Augufli tid, fades orafpråksvis om den , fom uttryckte fina tankar flätt och en¬ faldigt, at han talade cum Evandri Ma- tre eller Romarnes flamfpråk : En Cice¬ ro och alle andre flore Talare hade til efterfyn Ifocrates och Demoflhenes: och var nu alt Platonfkt.

Mindre fkickelige, ovittre och un¬ der fulafle målning kände våldsverkare, famt oftafl ti lkomne igenom köp af en otyglad krigsmagt, blefvo derefter Caefa- rer ; Och fom vitterheten nödvändigt tarfvar en anffändig frihet i tal och ut¬ tryck, famt lålcdes omöjeligen kan be¬ flå med tyranni eller under en vild och ouplyft Envålds - Herres fpira, få är ej Underligt, at hon i dcifa tider alt mer

[ 3°3 ]

och mer aftynade , och fifl; infomnade i fin långa dvala.

Plutarchus hade uti alla fina fkrif- ter Platq til förebild, och nämner uti fin lika funda forn behagehga fedo- lära ganfka litet Arifioteles , och aldrig med fynnerlig högaktning.

I och under alt detta och fmånin- gom uprefle fig den Ari Hotel i fke phi- lofophien med förfall af den Platonilka , uti aldeles lika förhållande.

Alt detta var ock redan fullbordadt, famt Kejlarefätet flyttad t , före Nicaeni- fka Mötet, efter vår tideräkning år 325, då vifst ingen Göthe , Norrman eller Tyfk var född ibland alla dem , lom förft emellan 100 och . 150 är derefter utfpridde fig uti Italien och Frankrike : (kulle jag ock erkänna en Prudentius och en Auguftinus , fåfom ättlingar af den gamle vitterhets - Ilammen ; få voro dock defie länge döde , förr än någon enda lemnade fin Nordilka bergsfkref- va eller rökhydda , for at föka ny bok Ilad 1 vä fler och föder.

Jag kan fåledes vid alt detta icke finna , huru våre förfäder måga anfö¬ ras fåfom uphofsmän til et ondt , fom var ftigit til fin högd , långt förr än de , U 3 föddes.

[ 310 1

föddes , och enär hela flägtet ännu nog litet var kändt i den då bebodda verlden.

Mig tyckes at deras eljefl vittre barn varit lika obillige fom otackfamme och förnedrande fig fjelfve , då de an- fett dem, af hvilka de leda fit lif , ibland den äkta vitterhetens banemän. Idos dem är väl nagon enda yr och vild höldinge anteknad ; men icke fin¬ ner jag , at de i allmänhet framfarit fom 1 urkar och Saracener , bränt bok fam- lingar, och likafom Hercules med fin klubba krollade odjur , fökt utrota alt vittert , utan fall mera bildas de i häf- derne fåfom de , hvilke, faftän fegervin- nare , dock, kan hända , med för myc¬ ken fogelighet , uti all enfaldighet jem- kade fig til de öfvervundna , och tilli¬ ka med himla-lärans antagande låto fit gamla vackra utplånas af Ariflotelis icke fkonfamma penfel , ej annorlunda än våre Sviar med tolamod fågo Up fa la tempel och runa-lkrifter brännas, lamt fjeltva gråftenen kroffas , för det han fram v i de nagra iriltade tekningar, hvilke, blott för det de icke voro kände af en Ham- burgifk Bifkop med des Cucullater eller nye Munklärde , blefvo hållae för troll¬ doms-

I .311 ]

domsmärken : ty vitterheten hade langt för Göthrenes utflyttningar redan börjat anlägga pfautier eller kloller - dok.

Detta kunde väl vara nog uti mit ämne ; men vågar jag tillägga , at deffe våre Göther icke voro få barbarer fom de bli f v i t afmålade , och at de ibland dem h vil ka flrängaft utöfvat eröfrings- rätten , äfven fom de , h vilka aldrig känt fremmande ok , famt hade minfla gemenfkap med det då van (kapade Rom, voro de fifte fom förföllo 1 den rådan¬ de ovitterhetens ytterfia mörker : jag menar Anglo - Saxerne famt mina kära Svenfkar och Göther , med deras gran¬ nar omkring Balthifka hafvet.

Jag har haft til fälle at i öfverfätt- ning läfa lemningarne efter den Irfke Oflian , fom tros lefvat uti tredje århun¬ drade : urfkriften har jag hvarken fett eiler kunnat förflå, fåfom aldeles okun¬ nig i gamla Celtifkan ; dock finner jag uphnningen få förträffelig , målningen få rik och behagelig, famt uttrycken få llarka , at jag vågar tro , at om en Po¬ pe få väl tor flått Ollians fpråk , fom Ho- rneri , och få väl omklätt den förre, fom han gjort den fenare , fkulle den noggrannafte och kinkigalte kännare af U 4 det

[

312

det högfta i fkaldekonflen , läfl bägge

v Cj * •* Oo-'

rid ilan med lika förundran.

Vår Volufpa eftergifver, i mit, tor¬ de hända lika omogna, fom fädernes kara omdöme, icke Grekernas likåldri- ga fkaldeltycken : des nog regelbundna verskonfl, des med få mycket behag framlläldta fedolära fördriflar jag mig förlikna emot det finnerika och fköna under Socratis och Platos här förut om¬ talte tidehvarf.

Homerus är berömd för fina lycke- liga epitheter eller färlkilda och en hög fkald värdiga bi-ord , til bildning af perfoner och faker, och de få kallade Känmngarne , hvilka äro detfamma , ut¬ göra en del af vår Göthifke Edda, h v i 1 - ken icke olämpehgen med en hka för- tekning af hans Grekifka epitheter, tor¬ de få jemforas.

När jag ock med det hos Greker- ne och Romar ne mäft anfedde fam- manparar den ibland våra djupade ålder¬ doms öfverlefvor erkände Hervarar -Sa¬ ga , blifver det förres företräde nog ftridigt: jag kan, ibland annat , ej utan hänryckning läfa en Hialmars dödsqvä- de , då han , fittande på jorden , med undfångna fexton bane - får af Ivärdet

i ir-

[ 3>3 3

Tirfing , lemnade til fin efterlefvande broder Oddur , at återbära det finger¬ guld , han fått af Prinfeffan Ingeborg. Han qväder :

Skildes jag nödigt ifrdn den ljufva fang , Som Väna Möar fungo vid Sota Skjär ;

D rag mig af handen Ringen röda;

Och gif honom åt min unga Ingeborg ; Haii fkal vara henne et faß bevis ,

Att hon härefter Jer mig aldrig.

Korpen flyger öftan af Hammar hede ; Flyger honom efter örnen icke mindre , Den flore örnen varder jag til mat ,

Mit blod det röda j kal han fuga.

Ej mindre förtjufande faller mig Hervorars versbundne tal med lin fader Angantyr i Högen ; det begynnes :

Vak upp Angantyr , väcker dig Hervor , Enda Dotter af dig och Modren Svafla Få mig ur Högen det hvaffa flvärdet ,

Som Dvärgarne fmidde åt Svajurlami Angantyr fvarar :

Hervor Dotter ! Hvi ropar du få:

Är du rörd med troll ft af Och far til din olycka ,

Eller är du vorden vettlös ,

Då du icke rädes väcka de döda

Det öfriga är lika förträlfeligt; men faller för vidlyftigt at här anföra.

U 5 Den-

C 3l4 ]

Denna öfverfättning liknar dock aldeles icke det Göthifka urqvädet : det är få nätt och få bundet , at det , likafom de flefie dylike, uti vår nu brukeliga Svenlka , icke ännu kunnat omklädas eller härmas ; och jag blyges icke at i detta fall uppenbart bekänna mit fnilles oöfvervinneliga fvaghet.

Våre gamles Skalda , icke okänd i denna Kongl. Academien , framlägger en verskonR , fom väl är både vacker och ganlka regelbunden, men vida fk ild ifrån alla andra ; och fkulle rimfluten få räknas til barbariets foRer, fom de ock verkeligen äro i Latinfl;a fpråket , famt vågar jag ej heller anfe Rimkröni¬ kan med flere för vitterhets - Rycken; men de leda vifst icke fit urfprung ifrån Norrlanden , ty de funnos icke här, förr än uti ellofte århundrade.

Fornåldrens nätt - och finrikhet uti hiRorilka berättelfer vifar fig ock uti de flelte af våra fagor och fråfägner , famt i fynnerhet uti Sturlefons Heims Krin¬ gla , långt efter fedan Livier , Corne- lier, Salluftier och Taciter voro ofynli- ge i Grekeland och Italien.

Om en Plutarchus lefvat och dem läR , fkulle han icke haft fvårt at emel¬ lan

[ 3*5 ]

lan Grek i five och Römer five farnt Nor*» difke hjeltar göra jemforelfer.

I hela fpråket funnos i början ej flere än et enda fkällsord , nemligen hvars mans niding , hvilket ville fäga det famma fom feg , och icke Mans make el¬ ler Madur i Bryfle ; enligt förklaringen häröfver uti Uplands Lagen.

I alla tider hafva de täflat med de ädelmodigafle , mail belefvade och ömalfe folkflag i vördnad och tilgifven- het för det täcka könet. Intet Aliatifkt och intet dylikt Europeifkt nedrigt her¬ ravälde Häckar deras minne. De voro i denna delen ända intil vida fkilde ifrån de vördige och för ofelbare hållne Ariffcotelifke K loiter - fäder , af hvilka något at anföra , anltändigheten mig för¬ bjuder ; det rnäfta hos dem är emedler- tid fådant , at den Chriltna verlden långt för detta, i anledning deraf, bordt va¬ rit förödd, och åtminftone aldrig någon vitter och lärd mans barn fått fe dags- ljufet.

Anglo - Saxerne , hvilke uti det Ro- merfka Britannien icke ville fig få foge- 1 ige och faktmodige fom deras flägtin- gar , omlkapade alt, fpråk , feder och vitterhet , efter deras fäderneslands häf-

der ; t

C 31S ]

der: Camden bevifar uti fina Remains eller Öjverlefvor angående Britannien , me¬ delil en lång förtekning af' finnerikafte inärkelfe * ord , at de bibehöllo fit fiam- fpråk med näflan öfverdnfven ftränghet, och enär de antogo Chrifina Läran , tål¬ de de icke en gång de malt deruti ve- dertagne ord : Evangelium öfverfatte de med Godsjpell , det är Guds Tal, fom ock ännu 1 Engelfkan heter Gofpel , Par¬ lamentet , hvilket hos detta hög - och djuptänkta famt altid fria folk i fä mån- oa åldrar och lkiften förblifvit orubbadt,

o 7

kallade de Vittcnagemot : det är de Vifas möte. Uti bönen Fader vår tålde de ic¬ ke et enda fremmande ord, eller gifves något af Latinfkt urfprung: och få vida¬ re. Af Camden vifas ock, at de uti klädedrägt, famqväm och drickeslag ic¬ ke togo lärdomar af andra , och at defie hos dem voro lika fnygge och lika an- ftändige iom någonfin hos Greker och Romare.

Den lika flora granfkaren fom fam- laren Hickes har jemväl efter defie An- glo-Saxer, Alemanner, Teutoner , Sve¬ ar och Norrmänner förvarat fa mycket, at de fafi mera böra bära namn af äkta vitterhets-idkare, odlare och ända intii

vi fe

[ 3*7 ]

vife befkyddare, än barbariets ftamfä- der och fortplantare. Detta rum tillåter mig ej at något deraf anfora til prof och bevis.

De Danfkes deiTe flambröders under- kufvande gjorde ej den minfta förän¬ dring; utan omlkapades de förffc til då rådande barbari igenom den Norrmandi- ike eröfringen : De voro dock ännu myc¬ ket motfiräfvoge at aflägga fit gamla, och kunde dertil ej annorlunda förmås, än igenom införandet af Romerfka la¬ gen : jag vet, at denne icke blott för- f varas, utan ock berömes af många, famt nyttjas ännu uti ftörre delen af Europa ; men ingen torde neka mig, at ju deiTe digre fam lin gar i lagfarenheten innefatta den mäft barbari fka och i upfpundna onödiga klyftigheter bråkade Latin , få at Cicero och det gamla Roms talemän, vittre och lagfarne«, om de kunde up- väckas , aldrig fkulle erkänna dem för äkta ättlingar af fit få vackra och hyffa- de fpråk : jag lemnar ock til hvar och en, at emellan denna lag, den Anglo- Saxifke, och den, fom i Norden näftan oförändrad bibehålies , anftälla jemförel- fe , och fruktar jag icke , at ju utfluget fkal falla för de fenare. Einedlertid °al-

itrade

C 318 ]

firade flats-hvälfningar och dermed för¬ ändrad lag och vitterhet de i fin tid få berömde och hos ofs under gammalt Svenfkt namn af Skolftugu-lärare kände Ariflotelis trogne efterföljare, och lika- fom med hyllning förbundne hjeltar, en Alexander af Hales , en Doctor Thomas Aquinus den oemotfägelige m. m. , en Duns Scotus den klyftige , en Bradvar- dine den djupfinnige , en Occam den oöfvei vinnelige och en Burley den ty- delige : Män och namn , för hvilka den omlkapade och nu återbragte vitterheten lärer häpna, och hvilke jag aldrig för¬ modar och åtminflone vifst vet, at de under nuvarande högfle Belkyddare uti denna Kongl. Academien icke komma at antagas til efterfyn.

Jag underfkrifver gerna den igenom nödvändigt förutgående fjäla - plåga up- lärde Guzzardi befkrifning på denna Arillotelifka visheten och des idkare : ”Jag har,” fager han, talande om de klo- fler-lärde , ” råkat et , jag vet icke hvil- ” ket flags folk, fom kallas Sophifter , ” (pladdrare) trätfamme och ej mindre ri- ” ke på fpitsfundighet , än eljefl late, ” hvilke rifvit mig ifrån den ro och ” flilla lugn, hvaruti jag fortfatte mina

5* *•

C 3:9 ]

*’ lärdoms öfningar, famt emot min vil- ” ja och böjelfe fördt mig uti de fina, ” b ru fan de uti fvalg af trätor, ord och ” jlåtor, hvilke från fond ra Lärdoms-Gu- ” dinnorna all deras behaglighet. Jag ” fvär vid dig Hercules ! hvilke fafeiig- ” heter af ord, hvilke vidunder af ut- ’’tryck! hvilke klyftigheter fallän icke ”få aldeles oflämmige ! huru månge ” motlöpandc , ja aldeles ifrån laken af- ” fpringande drag! huru llor tomhet och ” fåfänga har jag icke uti dem blifvit ” varfe ! huru ofta har det händt mig , ”at icke utan åtlöje höra delfe plad- ”drare på en gång få träta, at den ”ene framfläldte det fom var orimligt ”och lcjeligt , och den andre fvarade ” med ovett , fom icke hörde til faken ! ” Demonadles , den Stoifke Epicteti åhö- ”rare (kulle härvid fagt : fynes det ”eder icke , lika fom den ene mjölka- ”de bocken och den andre hölle fåll ”derunder? Ibland della har jag fli tit ”flera år och verkeligen de bäfla af ”mit lif, nemligen , då et til mognad ”kommet fnille bä ft trifdes uti en frifk ”kropp. Ändteligen då de höllo mig ”nog kunnig uti deras drafvel, lläppte ”de mig iå öfverlaflad af deras lär-

” doms-

C 320 ]

”domsflycken och fladder, och af bar- ” bariet lå intagen, at jag igenom ti- ,J den knapt kunnat aflägga det.”

Här 1 Sverige har den af Kongl. Academien , ej mindre , än af alt hvad vittert hos ofs finnes , få högt förtjen- te Hof - Cantzleren von Dalin beftämt ovitterhetens rätta tidefkifte , med ut¬ gåendet af den gamla Svenfka Konun¬ ga flammen och fremmandes upftigan- de på thronen , fom for ft timade med en Hertig Albreciit af Mechlenburg: och at beftyrka detta , torde en gen- llällning af den ännu i dag i Tylka Riket fåfom grund - lag erkände Gyl¬ lene Bullan , emot en famtida Förkla¬ ring til Svenfka Ständerne af Konung Magnus Erichsson tjena fåfom et nog öfvertygande prof : den förde börjar , ” i:fta V CARL IV. med Guds Nåde ” &c. &c. til fakens Händiga minne.

”Hvart och et Rike föndradt til fig ” fjelft , fkal förödas. 2idra ty deras ” Fördar äro vordne tjufvars ftallbröder. ”3:dje Derföre at Herren midt ibland ”dem blandat fvindels *• andan , at de ” (kulle famla midt på dagen fåfom i ”mörkret, och flyttat deras ljufaflakar ” ifrån fit ftälle , at de må vara blinde

” och

[ 321 J

4,och blindes ledare : och de fönä van- ”dra i mörkret flöta hg, och de til fjä- ” len blinde begå milsgerningar , fom ”hända i föndring. 4:de Säg hög» ’lärd, huru du i djeflarnes öfverlle fkul» ” le regerat , om du icke haft föndrin- ” gen til din hjelperfka P Säg afundsful- ”Je Satan, (jag lväf med Aurea Bulla) ”huru du fkulle utkähat Adam utur ”Paradifet, om du icke föndrat honom ”genom olydnaden? ^:t e Säg liderlig¬

het , huru fkulle du förflört Tröja, ”om du icke föndrat Helena ifrån hn ”man? Säg vrede, huru fkulle du för» ”Rört Romerfka Republiquen, om du ** icke uti föndring upretat Pompejus ”och Julius til inbördes flägtningat med ”grymma fvärd ? 6:te Du afund, har , ”det Chriflne Kejfaredömet lika fom den ” Helige och ofönderlige Trefaldigheten ”med de Gudomlige dygderne tron, ”hoppet och kärleken befällat, hvilkets ”grundval är lyckeligen fällad å det. ” Aldra Chrifteligalle Riket få fom én Orm ”det gamlä ettret på de Kejferlige gre- ” name och des närmare lemmar med ”en ogudaktig mifsgerning utfpytt, at ”du, fedan flöderne vöro (kakäde, måt- ”te fördcrfva hela husbygnaden ; du Del. I. X ” haf-

[ 322 ]

5’ hafver många gånger Hält föndring 55 emellan det Heliga Rikets Sju Chur- ’’Furltar, igenom hvilke fåfom lju Lju- *’ fallakar, ly fände uti den Ijuformi- 3’ge Andans enhet, det Heliga Riket *’ bör uplyfas ? 7:de Derföre m. 9’m. - - -

Konung Magnus Ericsson uti des Förening med Rikfens Män talar häre¬ mot fålunda:

” Allom them thetta Breff höra eller 3’ fe Kungörom Wi Magnus med Gudz

•j y

Nadh Swerikis, Norighis och Skånes S5 Konung , att Wi mädh Bifkopum, Riddarum och andrum Wälburnum ” Mannom både inom Wårt Råd och ” utom och menlika madh allum Sweri- *’kis, Skånes, Hallande, bäggia Blekin- 9,ga, och Lyllers Mannum ängom un- aanlaknom , hafvom dagtingat och of- ” verensdraget i fwa måtto lom harep- 5’ ter fylger : Förll att wi lowom och Rat- ” lika jättom wider Wara godha Tro och hedher m. m.’’

Ja£ får ock tillägga at det Latinfka fpråket både då, och nällan i alla ti¬ der , i anfeende til des gamla renhet i orden och prydlighet i fammanfättnin- gen , efter des förfta förfall altid blif-

[ 323 ]

■vit näftan bättre bibehållit i Sverige* än i något annat rike i verlden.

A imärkningsvärdt är äfven, at vårt kära fofterland ibland andra folk (lag f r och kan räkna det kortafte tidelkif- te af ovitterhetens djupa barbari : det varade icke ö'ver 160 år; ty derpå gjor¬ des for eviga tider flut af Höglfväifig- nad i åmintielfe Konung Gustaf I.

Vare då våre förfäder, Sviar , Gö« ther och Norrmän befriade ifrån den inrotade fördomen , at hafva varit bar¬ bariets ftiftare , befkyddare och fort« plantare !

X 2 SE-

SECRET ER ARENS

Til

Herrar Expeditions - Secreterarne SERNSCHIÖLD och STRAND,

Mine Herrar

JFiere anledningar fammanftämmma a t hos Academien väcka en upriktig och liflig glädje öfver edert inträde i detta Samhälle. Academien vördar i edert ut¬ nämnande et nytt vedermäle af (in hö¬ ga Befkyddares uplylta om Torg , at be¬ löna förtjenflen , at på lyckligt val af ar¬ betare bygga Academiens heder och be- ftånd. Då Academien erinrar fig de egenfkaper, föm banat eder väg til Ko¬ nungens förtroende, kan den ej annat, än fkatta fig lyckelig at bland line Le¬ damöter räkna en Man, fotn under mer än femtio års tjenfletid forvärfvat fig allmän högaktning för grundelig lär¬ dom , fkicklighet , nililk och oal bruten arbétfamhet , trohet mot Konung och fä¬

der-

]

C S25

dernesland , en jemn och redelig van* del. Ej mindre hedrad finner hg Aca- demien af den Ledamot, hvilkens eldi¬ ga fnille , mogna infigter, verkfamma och nitifka fjäl under förvaltningen af et verk , angeläget för Riksftyrelfen , för hiüorien , för enfkiltas fäkerhet, lemnat honom et utmärkt rum bland de berömlige och namnkunnige män, hvil- ke innehaft famma embete. För den nytta vi kunna lofva ols af edert delta¬ gande i våra arbeten, bafva de Af hand¬ lingar vi nu åhört , blifvit en ny och fäker borgen. Academien har med nö- je funnit fin egen öfvertygelfe om La- tinfke fpråkets nödvändighet och nytta förfvarad af en penna , fom ej endafl utfört fit ämne, utan äfven få ofta den varit nyttjad genom eget efterdöme vi¬ fat hvad verkan detta fpråks kännedom har på fmak och fkriffätt. Den varning fom tillika blifvit lemnad at förekomma Latinens förfall , har vunnit en ny flyr- ka genom den möda en annan af eder. Mine Herrar, gjort (ig, at befria våre förfäder från en orättmätig befkyllning at hafva för flört den Romerfke f maken och vitterheten. Des af handling, hvil- ken lika med den förre, genom ftyrka i

X 3 tan-

C 326 3

tankar och uttryck , förtjent och vunnit Academiens bifall och tackfamhet , har derjemte påmint ofs om det , fom bör vara ytterita föremålet af alt vårt bemö¬ dande, Fäderneslandets ära.

Cantzli •

Cantzli - Rådets in. in,

NILS von ROSENSTEINS

TAL

Uti Kongl. Vitterhets Hißorie och Antiquitets Academien ,

Dd han nedlade Secreterare Embetet Den 7 Maji 1786,

Mine Herran

Innan denna Sammankom!!; Hutas, ålig¬ ger mig at til efterfölgd af min Konungs befallning och Academiens förnyade Had- gar, nedlägga och i andre händer öfver- lemna det Secreterare Embete jag haft, den äran bekläda. Om min förvaltning, af bruten genom utrikes viftande , åtfölgd af min ofkicklighet , mera behöfver Aca¬ demiens urfägt och benägenhet , änden förtjenar des bifall , får jag likväl fmick- ra mig at de antekningar jag lemnar åt min efterträdare at fullfölja, innehål¬ la händelfer , hvilka ej endaft komma at förvaras i Academiens utan äfven i

X 4 RK

C 32^ ]

Rikets Hiiloria. Det har v^rit min be-; dröfliga plikt at uptekna Academiens Stiftarinnas den Hora Drottning Lovisa Ulricas bortgång ur tiden, och det to- ma rum lom i vår tidebok följer på denna händelfe , talar bättre om Aca- demiens forlult, än jag fkulle kunna gö¬ ra. Jao hade ej heller återväckt min¬ net aeraf, om jag ej tillika haft det lyckliga öde , at i en enkel och oprydd berättelle om hvad Academiens nuva¬ rande ßefkyddare vår AllernådigHe Ko¬ nung gjort lör des behåna och tilväxt, innefatta ämnen tor Academiens behän¬ dige glädje, och erkänfla , för tilkom- rnunde fniil^ns vältalighet och tkaldegaf- va. Tillåten mig. Mine Herrar, at bland de flera bevis vi erfarit af denne Väl¬ görares omvårdnad , fram Hälla det lom j dag förnämligalt bör tälta eder tack¬ lamhet. Det är den förändring, fom nu verk Halles med Secreterarc Embetet. Den är för Acaderpien förmpnlig ej al- lenad genom den förening !om är Hif- tad emellan detta och et annat embete, fom med Academiens arbeten har nära gementkap ; den är clet ännu mera ge¬ nom den perfons egenlkaper fom nu kommer 4t förvalta dem båda. Jag har

C 329 1

vid des intrade fåfom Ledamot tolkat eder ofvertygelfe om des Ikickiighet och utmärkte lörtjenfter. Vid närvarande tilfälle , fbm närmalt rörer mig, lär det vara lofgifvit at omnämna den glada fmnesrörelfe hvarmed jag 1 min efterträ¬ dare fer en vän, den jag 1 min lorlla ungdom haft lyckan förvärfva och un¬ der alla lefnads - fkiften pröfvat denfam- jna. Med edert tilffånd framkallar iaj

’ J o

nu honom at. intaga det rum jag lem- nar , icke utan faknad i anfeende til de prof jag altid fått erfara af edert förtro¬ ende och bevågenhet, men med fägnad at firma det värdigare upfylt och mig tillika rättighet förvarad, at af edre öf- verläggningar hemta undervisning , nöje och nya föremal for min högaktning och erkänfia , om hvilkas belländighet jag får den äran förfäkra Acadcmicn.

x 5 - Expe-

Expeditions - Secreterarens m. m,

ADLERBETHS

S V A R.

Min Herre.

J^onungens befallning har tillagt mig den beftäilning jag inom denna Kongl. Academie har den äran at tilträda. Med lydnad underhallar jag mig hvad jag med fritt val borde mig undandraga. At med fkicklighet bekläda detta em- bete , tarfvas viddräckt infigt i de lär- domsdelar , hvilka utgöra Academiens göromål , förknippad i lällfynt förening, med den drift, den erfarenhet, det lät¬ ta arbetsfätt , förutan hvilka allmänna ärender aldrig kunna med framgång be- flridas. Jag nämner fullkomligheter , för at fätta mina brifter i klarare dag. Min vinll vid en jemförelfe lom borde fåra min egenkärlek , hoppas jag blifva den , at Academien med mera ynneft än dränghet hos mig afmäter fina for- dringar. Jag har detta förbehåll få myc¬ ket

C 331 ]

ket mer af nöden , fom Academien hos eder, Min Herre, hvilken jag har den äran at efterträda, funnit egenfkaper, fom annars kunde gifva henne fkäi , at af fin Secreterare kräfva mer än jag för¬ mår upfylla. Edert fnille; edra vidllräck- ta kunfkaper , famlade med outtröttelig flit, bevarade af det lyckligafle minne, til gagn vände af den fäkralle urfkil- ningsgåfva , hafva redan förvärfvat eder in - och utländfka Lärdas högaktning , äfven fom edert hjerta och edert lynne allmän tilgifvenhet. Det äro ock deffa förenta egenfkaper fom banat eder väg. Min Herre , ej allenaft til Konungens nåd , utan ock til det dyrbara förtroen¬ de , at vårda Des Sons undervisning , och at i hans fpäda fjäl tända och ut¬ vidga den uplysmng, fom en gång fkal leda honom at göra et Rike fällt. Edra förtjenfler fåfom Ledamot och Secrete¬ rare inom denna Académie vågar jag icke vidröra ; ty jag fruktar at faknaden innan kort torde göra dem dubbelt ut¬ märkte. Min vördnad för fanningen och min enfkilta vänfkap för eder , Min Herre, göra emedlertid detta til- fälle för mig ganfka dyrbart, då jag för- fta gången får fala i Academiens namn.

[ S32 3

för at hafvra den äran fcrfäkra eder, om cjes fullkomliga aktning och erkända. Måtte jag alt framgent vara lika lyck¬ lig at träffa des mening och fullgöra des affigt, fom i denna förklaring.

Hans

Hans Excellence Riks - Rådets m. m*

Herr Grefve ANDERS JOHAN * von HÖPKENS

Uti Kongl. Vitterhets Hiftorie och Antiquitets

Academien

Vid nedläggandet af Direüeurs Embetet Den 23 Maji 178 6,

^Xed Hans Kongl. Maj:ts Nådigfte til*» flånd och 1 kraft af de ofs förelkrefne lagar äger jag vid denna fammankom- llen frihet at lluta mit Direéfeurfkap och nedlägga et embete jag nu öfver tju¬ gu år vid denna Academien har haft den äran at förrätta.

Denna Academien har ägt fina fkif- ten, dem man dock ej kan tilfkrifva händelfer inom henne, men fom varit verkan af den hvirflen hvaruti allmän¬ na fakerne blifvit kringrullade, och hvil- ka förorfakat flera fkakmngar och för¬ ändringar i detta Rike.

JaS

C 334 ]

Jag har haft til fälle at längd följd denna Academien ifrån des barndom och under des tilväxt, märkt dervid ömfom fvårigheter, ömfom en lättare gång. All ting Ikulle likafom Ikapas å nyo, och den allmänna fmaken hade tilvant hg mönder uti tankar och fkriffätt, fom icke al tid förtjente blifva mönfler til ef- terfölgd.

En fådan förvirring kunde Acade¬ mien, hg fjelf lemnad, icke tralla hg utur , der hon icke kommit under en mägtig vård och icke ägt uti Högftfalig Hennes Maj:t et Hort fnille at följa , et kraftigt bidånd at dödja hg vid , en myndighet fom hennes börd och höga Hand åtfölgde , och jag törs fäga, det intryck hennes kön medförde och altid gifver mildring uti leder och fölgakte- ligen uti tänkcfätt.

Hvad kunde, hvad borde jag icke anföra vid detta tilfället om denna do- ra Drottning? hon ägde med oförlikne¬ liga och fälfynta naturens egenfkaper , en hög fjäl full med ädelmod : ömt hjer- ta och iorlonligt : hon lefde en lång tid och äfven den hda af hn lefnad med dem , fom ofta varit hennes böjel- ler vidrige : gifmild äfven med egen

[ 335 3

olägenhet: värdighet ly Re uti hela hen¬ nes välende , uti hennes umgänge , med nåd och tilbörlig frihet; uti hennes hof, med ordning och anlländighet : hennes lamtal voro lärorika och den fmaken at icke vara okunnig blef äfven allmän ibland hennes kön fom dock minlt ha¬ de vinlagt lig derom. Hon ällkade fin goda och milda Herre och lina kära Barn , dem hon önlkade blifva i fram¬ tiden mindre tvungne , än deras börd troddes tilhöra , ty fjelf van at fe inom lit eget hus, ifrån de Ipädalle åren, et ftort utrymme af välde och rättigheter, var icke underligit at blifva deraf in¬ tagen.

O t

Mogna tider för ombyte och kloka råd flag frimodigt utförda , hafva verkat fullbordan af hennes önfkan. Vi hafva fett den Rör Ra omvexling , fom et rike kan föreflå , gå för fig med lika lugn , fom hade den hört til dageliga händel- fer , utan af brytningar af fyllor, utan rubbning af näringar och utan annan känning än hugnehgare hopp för fram¬ tiden , om bättte och lyckeligare tider.

Men jag bör hafva förfyn at uti et kort Acadcmilkt tal, handtera et ämne hiflorien tilkommer at vidlyftigare om¬ röra.

t 336 ]

röra. Hennes Majli: ägde den flyrkan uti fm fjä! , at ingen vedervärdighet kunde nedertrycka dénfamma. Hon fanfe inom fig et lugn och en ledighet, lo ra Utvärtes tilfälligheter ej kunde flora. In¬ gen ting undflapp hennes upmäfk Tamhet 5 vitterhet , hillorie , ve ten (k aper : natu¬ rens underverk , livaraf hon efterlemnat änfenliga och dyrbara famlingar. Den¬ na delen hörer ofs egenteligen til på detta rummet at omtala, och ifrån hen¬ nes brinnande hug for dylika idrotter* Uprinner denna Academiens i n (lik tel fe , förenad med den vördnad för hennes minne, fom tiderne icke förmå utplåna. Ty livad lyckan tilfkyndar är vanfke- iighet tmderkalfadt och förgås, fnillets folfer åter bli f va evärdelige. Mig tyc¬ kes på detta flället fe Drottningens hamn* vifä ofs på hennes flora Sons efterdö- men , på hans flora fnille , på hans out- trötteliga förforg om bokeliga yrken, och likafom förmana ols, at underhjelpa et Verk hon (liftat och en fonlig kärlek för hennes åtanka återkallat til fit förfla väfende , til et nytt lif och til en var«* aktig fl ad ga.

jag för min del kan icke betyga en flörre nlgifvenhét för denna Acade-

mien

C 337 ]

mien och ifrigare nit för des förkofran, än då jag nu nedlägger mit hittils förde Directeurlkap och ofverlemnar upfigten af detta angelägna verk under en lifli- gare vård, än mina år tillåta. Min hug- nad härvid är den fäkerheten jag äger, at ibland få mänge uplylte Herrar och Män lyckan icke kan mifstaga hg, och at valet och lotten måfte falla på för- tjenfl, på lärdom och på fkickelighet.

Del. I.

Y

SE-

SEC R ETER A RENS

SVAR.

Högvälborne Herr Grefve, Kongl. Maj:ts och Rikets Råd, Riddare och Commen- deur af Kongl. Maj.ts Orden.

Då mig tilhör at tolka Academiens tänkefätt vid det tilfälle cn vördad Sty¬ resman bortgår; är det for mig lyckligt, at Academiens famteliga Ledamöter äro betagne afen rörelfe, fom fällan älfkar, aldrig tarfvar at med ord uttryckas.

Hvad (kulle ock jag kunna anföra fom voro Eder Excellence och Acade- micn värdigt? Och hvad vältalighet iom vältaligheten vore min lott) (kulle icke förlora (ig vid jemförelfe med hvad Aca- demien nyfs hört och jag borde beivara?

jag tydnar för at ej rubba de (la in¬ tryck af Eder Excellences röd. Saknad och tackfamhet äro alt hvad i denna (lund Academien känner : Eder Excel¬ lences välgång och ynned livad hon önlkar.

IN-

INTRADES - TAL ,

Om

Vitterhetens och de Fria Konß ernes inbördes förbindelfe ,

Hållit den 28 Maji 1786,

Uti KongL Vitterhets Hijlorie och Antiquität Academien ,

Af

Friherre CARL FREDRIC

ADELCRANTZ ,

Ofver Hof - Intendent, Commend, af Kongl. Nordft. Ordsnfl

Mine Herran

\

Den mig oväntade nåden , at blifva kallad til Ledamot af detta vittra Sam¬ hället, emottagerjag med vördnad, fafom et nytt prof af Hans Kongl. Majjts hö¬ ga ynnell för de Fria Konllerna , hvil- kas nära förbindelfe med de få kallade Sköna Vetenlkaper , Academiens höga Y 2 Be»

[ 340 ]

Belkyddare dymedelft velat både tilk än- nagifva och befordra.

Vitterheten ocli Bildningskonllen , bägge döttrar af Genie och Smak , up- lifvade af den eld , h varmed Naturens Herre fällan begåfvar i hög grad de dö¬ deliga, halva frän verldenes början, tils nu, delat lika öden uti ljuft och ledt; blomllrats och lyit uti de äldre tiderna, i fynnerhet hos Grekerne och Romar- ne , federmera vantrifvits och förlvun- nit under barbariets mörker; och änd- teligen de fill förflutna tidehvarfven , å nyo framlyfande , utmärkt fig uti de Riken der de med aktning, ära och be¬ löningar varit anfedde.

Samma glada utligt v i far lig jem- väl nu lör bägge i vårt fädernesland, under en uplytl Konungs befkydd , hvilken om han icke varit af Förlynen utkorad at lyfa bland Konungar pä thro¬ nen , Ikulle likväl halva utmärl t hg lom den för lie Vittre Mannen och den foi lie Konltnären uti det riket, der han nu värdes an fe lig fom förlte Medbor¬ garen. Vid jemförelle mellan vetenlka- per och konlter i gemen , Ikulle jag Inart falla pä den tankan , at få mycket lom fjälen är ädlare än kroppen, l«i mycket

äio

[

34 1 1

äro Poe fie och Vältalighet , Målare och Stod -bildhuggare konlterne, hvilka lyf¬ ta på fjälens och dc ädla linnenas nö¬ jen , ypperligare än de Phylilka och Mechanilka Vetenlkaperne , de der haf- va kroppens behofver til föremal, nem- ligen , at utur jordens lköte framfkaffa fodan; at med kläder och hus afvärja köld och hetta; at med läkemedel be¬ vara och återltälla helfan; at medellt ut¬ räkningar af himmellka kropparnes rö- reller, befordra handel och ljöfart; at för 1 vara ofs mot våld och anfall ; at an¬ gripa och öfvervinna våra fiender. Men denna anmärkning, låfom mera tjenande at rubba än at befäfta vänlkapen emellan vetenfkaperne vare få fnart glömd , fom nämd: mit ändamål är icke at vifa hvar- uti en del af dem äro fkilde, utan at be- fkrifva den likltällighet , fom är mellan de Sköna Vetenlkaperne och Fria Konlterne , i anfeende til deras urfprung, föremål, utöfning, reglor , och medel at befordra deras trefnad och välgång.

De Iköna vetenlkapers och konfters gemenfamma urfprung , igenlinnes uti den mennilkan medfödda böjelfen , at efterapa naturen: minnet, bevarar de in¬ tryck utvärtes tingen göra på våra fm- Y 3 nen ;

t 342 ]

nen ; inbilningskraften upritar defia mål¬ ningar ; våra nöjen uphöja dem med lyfande färgor; vi längta at fätta dem i verket , och för at hos andra upväc- ka fam ma ljufliga kändor , fom roat ofs fjelfve , bjuda vi til at uttrycka våra tankar på papperet eller duken ; det ena förföket fker efter det andra ; få länge, tils det ändteligen lyckas, eller at vi åtnnnllone få inbilla ofs. De fkö- na konderne hafva , lika med alla an¬ dra naturens aider, varit olkaplige uti födelfen 3 fvage i barndomen , och lång- famine i tilväxten. Man har börjat ar¬ beta blindtvis, och begått det ena felet efter det andra , innan man af förfaren- heten lärt handleda lig med region Så¬ dan är det menlkliga förilåndets gång; det har flere hinder at öfvervinna, än det föreltal ler fig; det (kapar då det blott behöfver efterfölja naturen ; det gör onö¬ diga tilläggningar i (lallet för at hålla hg vid det enkla; det lånar obehöriga prydnader, och gor en vanfkapelig bland¬ ning af (könheter och o(ullkomhgheter : hinner fåledes med lång(amma (leg tij medelmåttan , nältan aldrig til fullkorn- ligheten.

Äfven

t - 343 3

Afven fom vitterhets och de fria konflernes gemenfamma föremål, ärat måla efter naturen , få fordra de ock enahanda medel til verkflällandet : med- födt genie och god fmak , famt kunfka- per och öfning.

Det medfödda förflåndets ljus fom kallas genie, afgör förnäm liga ft Vitter¬ hets Idkarens, få väl fom Konftnärens framgång och öden; utom denna dyrba¬ ra naturens gåfva, äro kunfkaper och reglor, arbete och möda fruktlöfe» Stör¬ re delen namnkunnige Poeter hafva i förfla ungdoms åren fkrifvit qvicka vers, faft de icke varit regelbundne ; Raphael och Correge hafva i barndomen ritat figurer med caraCtere och exprellion, ehu- ruväl correction i tekningen felats. Lyck¬ lig den yngling fom upeldad af fnillets gudomliga fakla inträder på konfternas ban ; men olycklig den , fom utan med¬ födda fina och lättrörda känflor , tror kunna med mödofamt arbete tränga hg fram til det målet han aldrig hinner.

Det är icke mindre nödvändigt för vitterhetens och konflernes idkare , at vara begåfvade med ren och fin fmak, än at vara utruftade med lyckligt ge¬ nie. Om denna lenare riktar fjälem

Y 4 med

C 344 3

med mångfaldiga bilder och höga tan¬ kar, tjenar den forra at utföra denfam- ma på behageligt och intagande lätt.

Hvad intryck fkulie de hora och präktiga målningar göra , fom öfverflö- da uti Dantes och Taflbs, Miltons och Shakfpears arbeten , om de voro min¬ dre kondlade , mera naturlige och re¬ dige. Hvad äro icke Racines och Vol¬ taires dikter deremot förtjufande , i an- feende til valet af tankar och behageligt fkrilfätt. Hvad gör at vår tids Come- dier och Fabler icke komina up emot Moliere och La Fontaine; om icke de naiva tankar, de okondlade meningar, det lekande fkriffätt , med et ord , den goda fmak , hvarmed deflä fenare åro författade. På lika lätt förhåller det fig med konflarbeten gjorde af berömde Mädare: Ytterfta Domen, målad af Mi¬ chael Angelo uti Sixti Capell i Rom , är förundransvärd, i anfeende til des rika famrnanfättning, ftrma tekning och flarka expreffioner ; detta oaktadt , väc¬ ker famma målning hos ålkadaren mera häpenhet än nöje, emedan fmak vid urvalet af ämnen, ordnirg och redighet uti förellällandet fela. Polidors förträ f- feliga talla öfver Lazari updåndelfe, kan

oaktadt

[ 345 1

oaktadt alia des fkönheter icke anfes utan en Hags vämjelfe för det ofmakeli- ga infallet Mäflaren haft , at låta en del af de närvarande vid detta underverket, i {fallet för at fynas intagne af förundran och vördnad, hålla fig för nä fan, at dy- medelft betekna det Lazarus verkeligen varit död.

Likaledes är brift af fmak det enda lorn vanftäller Efpagnolettes Iköna målning öfver Achilles upfoflran. Den lläilningen han gifvit Centauren <. hi- ron , at flå med bakföttren för at bety¬ ga des mifsnöje öfver Achilhs fellkju-tan- de med pil mot målet , kan icke annat än åfladkomma , mindre aktning , både för läromäflaren och lärjungen.

Huru mycket blifva icke deremot fjäl och finnen betagne af Raphaels gu~ domehga tafla öfver Chrifti förklaring, och den icke mindre namnkunniga S:t Hjeronymi fifla communion af Domi ni - quain ; hvilka utom andra fullkomlighe¬ ter af höga tankar och näflan öfver na- turliga exprefiioner , jemväl utmärka lig genom den urfkilningsgåfva och goda imak deffe bägge (lore manner vifat, at til handel fernas föreflällande nyttja et få iagorn Ilort antal perfoner , och tilli-

Y 5 ka

t 3i6 ] 1

ka få fy fiel fatta hvar och en af dem , at ögat och eftertankan Itrax finna det in¬ gen faknas och ingen kan umbäras.

Om likheten emellan de fköna ve- tenlkaperne och fria konlterne är fyn- bar, i anfeende til bägges urfprung och föremål , genie och fmak , är den intet mindre otvifvelaktig hvad den mecha- nifke delen eller verldlälligheten angår, hvilken med et ord kallas llyl ; vil man jemföra Konftnären mot Hillorielkrifva- ren , bör bådas fly 1 vara naturlig och lann, ftark och okonfilad. Jemför man honom mot Poeten , är det för bägge två icke nog at fe naturen fådan hon är , utan fådan fom hon i des fullkom¬ lighet kan och bör vara, följakteligen , at mindre foka det medelmåttiga fom är fant , än det fiora och höga faltän det icke vore mer än fannolikt;

Vid Konftnärens och Hiftorielkrif- varens jemnförelfe , vifa fig många om- fiändigheter til den enas förmon, mån¬ ga til den andras.

Utom det , at mall alla folk flag haf- va färlkildte tungomål , och det ena landets lärde fåledes icke altid förflå det andras , äro jemväl alla tungomål i gemen ofullkomlige deruti , at namn på

mån-

C 347 3

många få väl enkla ting fom fam man-* fatte idéer , faknas uti et fpråk och fin¬ nas uti et annat. Detta tvånget för Häf- clateknaren vidkännes icke Konflnären. Han kan utan tvetydighet gifva tilkäm na hvad han tänker, och vi förflå ho¬ nom i famma mening han förflått fig fjelf. Hans konlt är et univerfelt tun¬ gomål : af hvad nation han är, talar han til hvar och en af ofs på vårt mo¬ dersmål o

Deremot möter Konflnären och i fynnerhet Hifloriemålaren den fvårig- heten , fom Häfdateknaren efter behag undviker , at han icke kan utföra fit bufvudämne , utan at tillika före (källa fkådeplatfen der händelfen fig tildrager ; han måfle noga känna det landets na¬ turliga utfeende ; des träd , växter och djur; des klädnader och vapen; des le¬ der och krigs fätt. Ouintus Curtius , för at bcfkrifva fältflagen emellan Alexan¬ der och Darius vid Iffus och Arbella , har icke behöft annan hjelp , än godt minne at noga ihogkomma , och redigt förflåna at ordenteligen utföra hvad han läfl och hört om delle Konungars be¬ drifter : men om i Perfien växa palm¬ träd eller popplar, om der finnas ele-

fante^

[ 34§ ]

tanter eller åfnor ; hvad fkilnad är e- mellan Macedonifka och Perfilka klä¬ der och vapen, krigsvagnar och före- fpan ; alt detta kunde vara indifferent lor Curtius , men icke undgå Le Bruns kunfkap, då han uti galeriet på Ver fail¬ les målade Alexander den 'Stores hjelte- bragder. Om Konftnären för at utföra hi- florifka händelfer , börhafva alla en Häf- dateknares egenfkaper , fordras falt mera af honom at uti mythologifke och epi- fke ämnen äga Poetens kunfkaper och llyl. Horatius har fkäl at låga : Ut pi- ctura Poefis erit. Målare - konllen lika- lom poelien fordra något högre och me¬ ra förtjufande, än en bmpel hiflorifk berättelfe. Det är icke nog at de före- ffälla perfoner fom tänka, tala och äro verkfamma ; deras hjeltar böra tänka llort , tala med flyrka , verka med efter¬ tryck. De likna varelfer emellan men- mfkor och Gudar; de uplyfta fig hö¬ gre, än naturens vanliga gränfor ; de hkfom fväfva emellan himmel och jord; det är dem icke allenall lofgifvit , utan ock ibland oundvikligt , at vidtaga det underbara, faflän det fkulle fynas flrida emot (akernas verkeliga förlopp. Home- rus väjde icke at uti Iliaden införa Ju¬ no ,

[ 349 ]

no, Venus, Minerva, Neptunus cch al¬ ia Olympens Gudar, faftän Trojas för- liöring, den tiden han fkref, ej var hun¬ drade år gammal, och (åledes borde va¬ ra i fri ik t minne. Virgilius gjorde in¬ gen IVarighet vid at belkrifva Eneae kär¬ leks -äfventvr med Dido , lom hier född ooo år efter Eueae död. Voltaires Hen- riade är icke mindre förtjufande, oak- tadt deruti finnas belkrifningar öfver kärlekens tempel; alundens rela til Rom; och 3:t Louis nedftigande på en fky, uti åfyn af Konung Henne den IV. och hela des krigshär. Ingen är enfaldig nog at tro delfa händelfer, och ingen kan ändå frånhålla fig at af dem li fügen röras.

På den taflan i Vaticanfka loserne, fom förejläller Ifraels Barns tåg genom Roda Hafvet , har Raphael hält Hafvets Gud på boitnen , fom med des treud¬ diga gaffel näpfer hafvet , och uprefer böljorna likt en mur på ömfe fidor om de vandrande. Ifraéliterne. Rubens har på en af taflorne uti galeriet af Luxem- burgfke paiatfet , målat Tritoner och Najader fimmande framför det fkeppet , fom öfverförde Drottning Maria af Me* dicis til Frankrike : och på en annan tafla placerat beinälta Drottning uti råd-

[ 35ö ]

plägning midt emellan Guden Mercia- rius och tvänne Cardinaler. Hvilka målningar ehuruväl allmänt anfedde med ftörlta aktning , icke hafva undgått cri¬ tique al några halfiärda , dem Boileau med rätta kallar :

Rimturs craintifs , dont lefprit phlegmatique^ Garde dans leur Jureur un ordre didaäiquc .

Under denna frihets-mantel må lik¬ väl ingen Konttnär dölja tig, fom icke med höga tankar och fmrika målnin¬ gar förtjent tillåtelfen , at göra fmå af- Iteg från fanningen.

De Grekilke Bildhuggarne Agefan- der och Athenodorus för at vifa häftiga plågors verkan på mennifkans nerver och mufcler , hafva förehält Laocoon é med des töner , då de af ormar angre- pos och dödades , helt nakne , uti de Trojantke hurttarnes, deras fruntimers och alt folkets närvaro.

Denna lilla förfeelfen mot fedvanan och anftändigheten hindrar icke Plinius, at kalla Laocoons flatue : Opus , omni¬ bus , et piöturae et flatuariae artis prae- ponendum : och vi anfe denfamma ännu i dag med finnesrörelfer , fom fvårligen kunna uttryckas. Deremot urfäktar in¬ gen Tintoretti och Paolo Veronefe , få

flora

[ 35 1 1

flora mättare de ock äro , at den förre uti des målning , fom före Häller Xfraels Barn , de der hemtade manna i öknena , gifver en del af folket fkjutgevär i hän- dren ; och at den fenare på bröllopet i Caana i Galileen , kläder dem fom palla up vid bordet fåfom Sveitfare , och yng- lingarne iåfom Fager uti gamla fpanlka drägten. Om fådane mifstag icke kal¬ las okunnoghefc , böra de åtminflone få namn af mindre eltertanka.

Delfa få dragen torde vara tilräcke- lige, at vifa den likhet, fom uti många delar är emellan vitterheten och fria konfterna % jag får ännu i korthet omor- da den nytta och den prydnad de hvar- annan meddela.

Det är ollridigt , at Hilloriefkrif- varne , och i fynnerhet Antiquarierne äro konflerne tack fkyldige för många uptäckter , de der eljell gått förlorade % flörre delen antiqua målningar äro icke mera til ; men basreliefer och medaiiler äro fa mycket tilräckeligare. Colonner, äreportar och andra ålderdoms minnes¬ märken , innefatta uti oräkneliga basre¬ liefer , de archiver , utur hvilka vittre man framletat flörre delen underrättel- fer , vi fått om de äldre tidernas hifto-

ria

[ 352 ]

ria. T i ti triumf-port vid Coliféen 1cm- nar de påliteligalte underrättelferne om judafolkets fedvanor, kläder och vapen, lamt utfeendet af Jerulalems tempel och des heliga käril : äfven fom basreliefer- ne på Trajani och Antonini colonner , famt Conltantini äreport, gifvit mång¬ faldiga uplvsnfngar om Dacerne , Sar- materne , Thracerne , och here få kal¬ lade barbarilka nationer, hvilka af fö¬ rena mde Romerlka Kejlare varit un- derkufvade.

De kunikaper vi hafva , om alla ford na folk llags klädedrägter , få för män fom qvinnor , preffer, loldater och bor¬ gare ; deras fedvanor vid offer , gifter¬ mål , begrafningar och apotheofer; deras tempel, altaren, offerkärl, lampor, tre¬ fötter, lecli (ferner ocn triclinier; deras hus och tält; deras vapen til häft och fot ; deras catapulter , rullande torn och vädurs- hufvuden , få väl lom flere flag och (kapnader af fartyg ; alle defle forn- åldrens rikedomar äro hemtade utur of- vannämde källor, de antique basrelie- ferne. Icke nog med detta : Konflnärer- ne hafva ofta varit i (land at med lätt¬ het uplofa hifforilka frågor, hvilka, m- veklade uti mörker, varit långvarige.

C 353 3

och utan deras åtgärd ouplöilige tvifle- ämnen för de Lärde.

Bland mångfaldiga exempel härpå vil jag allena (t anföra et enda. Den for¬ dom namnkunniga Üaden Pall m v ra , på Arabifka kallad Tadmor, var för mer an iooo år fedan la aldeles bortglömd, iom hade den af jordklotet forfvunnit, da händelfévis en caravane uptäckte des präktiga lemningar år itgi , midt uti Arabiens ödemarker; flrax upväck- tes bland de Lärda et chronologifkt krig, om denna iladens ålder, och på hvad tid de iföra och vidlfräkta bygnadet biilvit uprelie s hvilkas ruiner vifa en fa ovanlig prakt och rikedom. En del trodde deniamma vara ibland de älfta verldsbygnaderne , och igenkände der- uti den Egyptifka eller Phoenififka ar- chitedluren. Delle If ödde fig dels på den Heliga Skrifts utfago i Konunga och Ch römko böckerne , at Konung Salomo, efter templets och des palatles bygnad i Jerulakm af en Phoenelilk Archite6fc vid namn Hyram , lät anlägga Tadmor i oknene ; dels på nuvarande Arabernes enhälliga utlago, hvilka derfammallädes vila Salomons Serail eller Haram , des bad , och de grafvar der haus mail äl- D£l. I. Z ikade

[ 351 ]

fkade Drottningar ligga begrafne ; hvil- ka grafvar verkeligen aro af en vacker Egyptifk fkapnad. Andre beftridde det¬ ta pältående iå mycket mera , iom i ln- itorien berättas at JNlebucadnezar i grund föritörde Palmyra, innan han belägrade Jeruialem, och formente at Alexander den Stores efterträdare , Seleucus Nica- nor , upbygt denna tillika med flera ilä- der i Syrien , hvilket vore få mycket fannolikare, iom den öfverblefna archi- tecfuren är af Corinthiika orden , och Följakteligen långt lenare än i Salomons tid: ännu andre Lärde ku 11 ka ilade bäg¬ ge de förras meningar, på den grund, ät Ptolomeus , fom namngifver alla un¬ der Seleucidernas regering anlagde ilä¬ der i Syrien , iäger icke et enda ord öm Palmyra ; men Plinius deremot ty- deligen förmäler , at denna ftaden ic- ke blef anfenlig eller kom til välmå¬ ga forr än i Romerika Republikens tid Och efter des gjorde eröfringar i Aiien , derelt Palm v ra , iå fom gränfe-ort emel¬ lan Romerika och Parthernas riken, var å ömfe iidor ii rad och med ikänker öfverhopad , til des den ändteligen, til¬ lika med den ryktbara Drottning Zeno- bia, blef af Kejfar Aurelianus öfvervun-

nen

C 355 ]

tien och förhörd. Förberörde tvift, folU varade i 60 år, vart på en gång afgjord > då et fällfkap Engelsmän , ätfolgde af nagra Inälia Ritare , gjorde en rela til Arabien år 1751 , afmätte och afritade alla dervarande antiquiteter , vid hvil- kas granfkande, kännare af architeclu- ren lättehgen funno, at merbemälte bygg¬ nader hvarken voro Egyptifke eller Gre- kilke , utan fenare än Neros tid , då Corinthifka orden efterhand belahades med manga fmå liher och öfverflödiga ornamenter. Anda til förftnämde graf- var, hvilkas Egyptifka form tycktes in¬ tyga motfatfen , befunnos efter öpnan- det vara innantil prydde med ofvan- nämde tunga ornamenter, fah den Egyp- tdka ftilen var utanpå efterapad På detta fättet gjorde fåledes Konlikännarc et halligt hut på en långvarig tvift * hvilken hvarken af de fundne få och olasliga infcriptionerne , eller några d en Ap¬ tidens medailler kunnat utredas.

Architedler hafva egna och fällanJ^J fvikeliga grunder hvarpå de bygga de- ras omdömen om fläders och bygnaders ålder. De trenne antique Grekifke of- derne , den Donfke, Jonifke och Corm- thdke , hafva haft hvar ht tidehvarf* k

Z 2 på

t 356

på b vilket de näftan en Tamt varit nyttja¬ de. Den Dorifke , fåfom äl ft , brukades i de förlla Grekilka tiderna , intil Pe¬ ricles , eller 400 år för vår tideräkning, och af denna orden voro Minervas , The fei och flere de älfte templen i Athen. Den Jonifke orden kom feder- mera i modet , och bibehöll fig två el¬ ler trehundrade år for Alexanders tid, och älven lå länge efter honom. Icke allenall det namnkunniga Dianas tempel i Ephefo , utan och mer än 40 andre antique bygnader uti Mindre Afien , hvilkas lemningar ännu finnas tämeli- gen väl conferveradé , äro mäft alle- iämmans af Jonifk ord re. När Romar- ne började göra eröfringar uti Greke- land och Alien, och derifrån tillika med konfterne flyttade rikedomar och öfverflöd til Rom , funno de Jonifke ordren icke nog präktig , utan införde och malt öfveralt brukade den Corin- thifke , antingen allena, eller upreft of- vanpå de andra; famma Corinthifke or- dre blcf efter hand riktad med bild- huggerier , hvilka uti Augufli och in¬ til Neros tid voro måttelige, men fe¬ dan fmåningom bi ökades, at architedu- ren til flut qväfdes under bördan af prydnader. Jag

[ 357 3

Jag fraktar at oförmärkt gått för långt in uti et ämne , fom icke egente- ligen hörer til mit föremål, at vifa Vit¬ terhetens och Fria Konllernes likitäll ig- het uti flera affeenden.

Rough Academien behagar tillåta mig at fluta den dem emellan anflälte jemförelfen , med en kort berättelfe orn deras lika öden , från urminnes tider in- til nu; famt huru högt de hos uplyfle folkflag altid varit ärade och belönte.

Ingen af ofs lärer vara , fom icke påminner lig hafva 1 ä fl uti den Heliga Skrift , hvad värde det få kallade Guds folk fatt på kon fler och deras idkare. Bezaleel och Ahohab , tvänne Byggmä- flare och Bildhuggare de der arfectat på Förbundets Ark och öfrige til Juuailke Gudstjenften hörande heliga käril, om¬ talas med högaktning i Mofis böcker, få- fom upfylde af Guds Ande med vishet, förflånd och konft, uti allehanda verk.

Den ofvanförmälte Hyram , Kouung Salomos Architect , namnes uti Konunga och Chrönike böckren med icke mindre loford , få fom den der icke allenalt var en förfaren byggmäflare, utan ock yp¬ perlig bildhuggare , metallgjutare , cize- le ur och b rode ur.

Z 3

Den

C 3ö8 ]

Den äldfla verldshidorien är för jnycket uti mörker infyept, at med vifs- het kunna belkniva vetenlkaperries och kon (fernes tiJUånd under Aflyri(ka och Perdika Monarchierne : men få mycket vete vi , at de nädan varit med Guds¬ dyrkan an ledde : för at icke llöfa med Kongl. Academiens infkränkta tid, vil jag af h vardera deffa tidehvarfven alle- mlt anföra et enda exempel. Ingen Konflnär är uti hiftorien omtald för Tro-, phonius , hviiken leide under de förfle Ailyrilke Konungarnes regering , och bygde det namnkunniga Appollinis tem¬ pel i Deiphos. Cicero och Paula ni as berätta, at han icke alienall efter döden hedrades med floder och altaren , utan ock, at honom til åminnelfe , de Tro- phondke Ipelen indiktades, hvilka i fle- fe hundrade år hibvhöllos. Bland Konll- riärer fom utmärkt dg under andra verldsåldren eller Perdika Monarchien , har Mandrocles från Samos, tillika Archi¬ tect och Målare, gjort dg odödligt namn. p-rme mannen bygde under Konung Darii Hydafpis regemente , en bro of- yer Svarta , Hafvet , på det (lallet der fe der me ra Conllantinopel blef anlagt , half fvcnfk mil lång , och fa bred , at

[ 359 3

hela Perfifka Krighären på några tirnarg tid togade öl ver denfamma från Alien til Europa. Denna bygnad och denna händelfe har Mandrocles i målning iö- reitält på en tafla , der Darius, httande uphögd midt pa bron, ålkådar hela Lö¬ get: hvilkeji målning uplattes uti Ja¬ nos tempel på Samos , med loljande inlcription, den Herodotus förfäkrar lig i jell halva läil: Mandrocles , efter at haj-, va pd Kontra g Larn b ej a Ilning by g t en Bro öfver Bosphorus , helgade June* den¬ na minnesvården , jom gör Sam^iterna he¬ der och Verkmäftaren ära. Det vore vid¬ lyftigt at upräkna alla de Archhecter, Bildhuggare och Målare , hvilka uti Gre- keland , lor och elter Alexander den Stores regering, varit af den tidens Häf- dateknare omlörmälte ; äfven lom det är utom granforne af mit ämne, at namngifva alla de Lärde och Vittre Män, hvilkas brödbiider och floder då blifvit med mältare hand förfärdigade af Pa-

O

rifk marmor, och nu förvaras i hundra¬ detals cabinetter, inom och utom Italien. Vi äro konllerne tack Ikyldige , at utan mifstag kunna llrax igenkänna Homerus och Heliodus, Sophocles och Euripides; äfvenlom vi böra nu d erkänlla tilllå,

Z 4

[ 3So ]

at den tidens Hifloricfkrifvare underrate tat ofs om de forna in »ta omRändighe- ter , fbm angå Apelles och Zeuxis , Phi¬ dias och Praxiteles , oco^as och Demo» crates.

HiRorien bevarar minnet af fyra märkvärdiga , i iynneihet vitterhet och konRer gynnande tidehvarf, h vilka kal¬ las de Sköna Konfternas gyllene åldrar. Delfa fyra äro , den Grekilke under och efter Periclis tid intii Alexander den Store ; den Romerlke under Kej- fer Augulli regering; den Italienlke, me¬ dan Leo den X. fatt på Påfve Stolen och Mediceilka hufet ltyrde Florents; famt den Franfyfke under Konung Lud¬ vig den XIV. regements tid. Det til hö¬ rer mig icke at döma om deflä fyra lå kallade gyllene åldrar varit med hvar- annan lika lyfande i anfeende til Vitter- heten; om Virgilius varit lika fublime fom Homerus; Horatius få qvick loni Pindarus; Cicero få vältalig fom Demo* flhenes : men derom lära alla kännare vara enfe, at hvad Fria KonRerne an¬ går, Grekilke tidehvarfvet , emot de tre fena re , förtjenar allena at kallas gyllene. Det fynes fom hade KonRerne då blif- vit updrifne til en öfvernaturlig högd ,

[ 3^1 *J

dit intet menfkligt bemödande federme- ra kunnat (ig uplyfta. En fö förträffe- lig ideal Ikonhet, fom finnes uti Vati- canlke Apollo och Laocoon , Mediccilka Venus , Borghehlka Gladiateuren , och flere antique Itoder, halva de tre efter¬ kommande tidehvarfvens Konflnärer få¬ fängt bemödat fig at återvinna. Up- muntringar och belöningar hafva likväl icke felats. De Regenter , af hvilka nyls- nämde gyllene åldrar fått namn , hafva ähkat vitterhet och konfter få högt, be- fkyddat och belönt deras idkare få ri- keligen , at de gjort fig berättigade til all den erkänfia fom efterverlden för dem hyfer. Leonard de Vinci dog emel¬ lan Franci fci den Förflas armar. Påfven Leo tilböd Raphael Cardinals - hatten , och Cardinal Bibiéna ville ge honom til äkta fin brorsdotter, då Raphael råd- vi! i valet emellan äran och kärleken , fkildes från bagtre uti des båda ålder,

OQ

37 år gammal.

Kejfar Carl den V:te, för at fäga det Titien gjort des Portrait tre gånger, bru¬ kade det talef ät tet , at han fått odödelig- heten trenne ganger, af denne Målarens hand ; til erkänfia h vårföre Kejfaren icke allenalt begåfvade honom med flere pen-

Z 5 fio.

C 3Sz 3

fioner, utan ock gjorde honom förd til Riddare och fedan til Phaltzgref ve.

Då Konung Ludvig XIV. förfkref Bernini fran Rom, at göra des bulle , ikedde det genom et handbref beled la-, gadt med Konungens portrait, infattadt mellan diamanter. På relan til Frank¬ rike, gåfvo Hertigarne af Tofcana och Piemont honom lolenne intog uti Flo- rentz och Turin: vid ankomlien til Lyon, mötte Konungens equipager, at framföra honom til Verfailles.

jemte det kraftiga medlet, at ge¬ nom belöningar upmuntra kon ller och vetenfkaper, hafva uplyllc Regenter vid¬ tagit en annan, dertil icke mindre bi¬ dragande utväg; nemligen inrättning af flutne Sälllkaper , under namn af Acii- demier, fom komma tilfammans, at med¬ dela hvarannan kunlkaper, utlätta täf- lings-ämnen, och med högtidelighet ut¬ dela prifer. Italienfke Furllarne halva härutinnan, få väl fom uti mycket annat, föregått de öfriga Europeilka Hofven med ]y fände efterdömen, Laurentius Medicis med tilnamnet Vetenfkapernes Fader, inrättade vid flutet af 15 feculo, nältan på en tid, den Platomlka Academien för Vitterheten , och en Ritar- Acadenne

C 3*53 ]

far Konffnärer: hvartil des efterträdare Hertig Ferdinand, Jade Academia della Crulca för Itahenfka fpråket, och del Cmiento för Phyfifka och Mathematdka Vetenfkaperna.

Defle fyra ypperlige inrättningar blef- vo icke lang tid derefter införde i Frank¬ rike; för It Franfka Academien, år 103,'; näfl derefter Målare - och Bildhuggare- Academien, år 1655; åtta år ännu fed- nare, eller 1653, Vitterhets- Aeademien ; och fi fl Vetenlkaps-Academien, år io65.

Den öfriga delen af F.uropa , fom eliefl få begärligt och få häftigt antager alla Franfyfka 1 fynnerhet de flyktiga nyheterna, har et halft feculum varic blott ålkådare af defla Academiers nyt¬ tiga göromål.

Uti hvad ordning de federmera bli F- vit införde i London, Berlin, Peters¬ burg och flera ff allen, hör icke til mit ämne at omförmäla; men den omflän-, digheten bör jag Svenlka Nationen til heder anföra, at på ingendera af de nämde (Fällen , utom Frankrike, fär- fk ilte inrättningar äro gjorde, td upod- ling af landets Språk, Veterdkaper . Vit¬ terhet och Fna Konlter. Svenfka Målare- pch BildhuggarerAcademien är älff, 11 if-

t 364 ]

tad under Konung Fredrics regering, år 1735 : til åminnelfe hvaraf en Medaille då biet Hagen, förellällande et ungt och vid en ftöd faftbundit träd , med öfver- Ikrift: Fonnatur ad ju flum. Men denna Academien faknade både Stadgar och nödiga Medel til d ritt , til des vår nu regerande Hulde Konung benådade hen¬ ne med båda delarne åren 1773 och 1777.

Vetenfkaps-Academien har börjat år 1739 och federmera haft at intil nu hugna lig al en orubbad och berömvärd fortgång.

Vitterhets-Academien har blifvit in- fliftad år 1753 af den GlorvÖrdiglla Drott¬ ningen Lovisa Ulrica, hvars nåd och ömhet för vetenfkaper och konfter fkal vara uti välfignad åminnelfe hos ofs och våra fednafle efterkommande. Men den nya tilväxt och fullkomlighet famma Inrättning nyligen vunnit, anfe och emot* tage vi med vördnad, fom en ny väl- gerning af vår nådigfte Konungs hand: detta är den fidfla likhet jag trott mig böra anmärka, emellan Vitterhetens och Konfternas oden. Bägge hafva de at tacka vår Höga Bclkyddare, för det de nu äro, och för det dc 1 framtiden kunna blifva: Bägge böra ockfä derföre fram¬ bära förenade tack famhets -offer: medan

Vit-

[ 3^5 1

Vitterhets- Academien upammar de Hi- ftoriefki ifvare och de SkaJdei } forn med fanningens ilyrka och vältalighetens pryd¬ nader för efterverlden tekr.a Gust at den III:s Dygder och Bedrifter, fkal Mälare- och Bildhuggare- Academien til- fkapa Apeller och Phidier, hviikas up- eidade biidekraft och mäftarehänder , komma at förfärdiga de målningar , och uprefa de ärelloder, fom tilkommande flägter fkola med vördnad vifa och be- fkrifva , för deras barn och barnabarn.

IN-

INTRADES -TAL,

Innefattande

En U ply s ning i Konung GUSTAF I:s Hifiona ,

Hållit den 28 Maji 1786,

Uti KongL Vitter hets Hiftorie och Antiquikls Academien ,

Af

UNO VON TRO IL,

Theol, DcÜor och Bißop i Linköping .

Mine Herran

Då Konungen vid denna Academiens

o

uplifvande nådigft behagat nämna mig til des Ledamot, har jag erfarit et nytt vedermäle af des Kongl. välbehag, grun- dadt på nåd , icke på förtjenfL

Det föremål Academien har at , jemte forfkandet af forntidens häfder, hos Svenika Nation odla den fiyrka i

tan*

i 3S7 ]

tankar, den nätthet i uttryck , fom efter få många feeler, uti et förtjent minne bibehåller Koms och Grekelands gamla författare, vittnar om den mäft uplyfie Konungs fm a k för vetenfkaper, och hägn för des idkare. Det är här. Mine Her¬ rar, de fnillen böra alflras, fom ur glöm- fkans mörker Ikola framdraga ålderdo¬ mens märkvärdiga lemningar, och åt efterverlden förvara den Store Konungs namn, hvars idrotter gifva ofs de rika- fte ämnen , och fom fjelf i lina fkrifter är det läkrafte efterdöme , at fkänka foflerlandet en Xenophons och Taciti medta flare.

Men då jag behnnar detta Acade- miens flora föremål, famt den utmärkta fkicklighet och lärdom, hvarmed J, Mine Herrar, pryden edra rum, få befvärar mig min oförmögenhet at upfylla det förra och likna det fednare. Et embete, helgadt til andra göromål, har hindrat mig at gifva all den tid til edra yrken, min hog fordrat, och de flunder äro få, då jag kan öfverlemna mig åt edra vit¬ tna lekar. Emedlertid räknar jag för en lycka at af eder uplyfas , och för en ära at af Konungen teknas vid män af eder förtjenfl.

Til

C 368 ]

Til åtlydnad af de lagar, vår Höge Stiftare och Befkyddare förelkrifvit Aca- demien , åligger äfven mig at afhandla något ämne, då jag har den äran at i- bland eder, Mine Herrar, intaga mit rum. En infkränkt tid under de mån¬ ga göromål mig nu fylfelfätta a) torde benägit anfes til min urfägt , om , hvad jag har at anföra, icke fvarar emot eder väntan, min fkyldighet och önfkan.

Gustaf Wasa förtjenar onekeligen et rum ibland Sveriges fiörlle Konun¬ gar. Rikets olyckliga belägenhet under Chris riLRNS jernfpira och Påfvens ok, hvarifrån han med mod, klokhet och ftåndaktighet räddade et förtryckt folk, gör des regering til en bland de mär- keligaite tidepunkter i Svenfka Hifto- rien ; äfven lom tiden då det fkedde, de fvårigheter honom dervid mötte, med flera omlländigheter, öka glantfen af des flora förtjenfler emot folterlandet. Alt hvad fom kan lemna uplysning i des Hilloria , förtjenar fåledes otvifvelaktigt ' Svenfke mäns upmärkfamhet ; men brill på handlingar ifrån denna tiden, åflad- kommen dels igenom famtidas efterlåten-

het

a) Talemanlkapet i Hugvördiga PielteltåndeC under 1786 års Riksdag.

[ 369 ]

het at uptekna hvad märkansvärdt kun¬ nat vara, dels igenom eldsvådor Archi- verne undergått* med flera vanfklighe- tens lagar befordrande händelfer , äro orfaker , at vi fakne ljus i några vigtiga omfländigheter, rörande des perfon , och de för honom äfven få årofulla, fom för Riket nyttiga värf. Således famla vi ännu uti mörker, då hari förlt antog titel af Riksföreflåndare , uti hvilken e- genfkap han grundläde det anfeende och magt, hvartil han fåfom Konung fedan upbragte Sveriges Rike. Peder Svartz* af hvilken vi om denne Konung hafva den ällla Krönika, berättar väl, at han på Riksdagen uti Wadftena 2521 den 24 Augufli blef för Riksföreflåndare förkla¬ rad. Honom följa de äldre en Rasmus Ludvigfon, Rasmus Carlsfon, Sven Eiaf- fen , Laurentius Petri , Grefve Per Brahe med flere, och på hvilkas upgifter äfven de nyare a) bygt fina berättelfer härom ;

Del. I. A a men

ci) Tegels Konung Gust. I:s Hift. Tom. I. p. 30. Girs , AZgid. Kon. Gust. Krönika. St. 1670. p. 26. Grubb, Chrijt . Breviarium Gusta- vianum. Link. 1671. p. 20. Kempcnfchöld9 Sam. Hiftoria Gustavi. Stregn. 1648. p. 86. Celfii , 01. Kon. Gu »t. Hift. St. 1746. p. 121. Dalin, 01. Sv. Rik. Kift, Del. III. p. 45. m.fl.

C 37° 3

men man har haft ingen anledning at tro, det han förr än vid berörde Riks¬ dag, antagit denna titeh De anföra väl atÖRer- och Welterdalarne förft ut¬ valde honom til lin Herre, Förman och Regent, famt fvuro honom ed, trohet och lydnad ; at detfamma fkedde itrax derefter af annan Dal-allmoge i Koppar¬ berget; ytterligare i Tuna, Hedemora, Lindesberg, Nora och en del af Weft- manland ; ftraxt derpå i Geflrikeland , Helfingeland, och något längre fram på fommaren i Öftergöthland ; men utan at ens nämna Förellåndare - titeln. At han dock i fjelfva verket på alla delfa ttällen blifvit. erkänd för Riksföreltåndare , in¬ nan Wadftena Riksdag, fåfom ock at han, förr än denna Riksdag börjades, antagit denna titel, tror jag med vifshet kunna inhemtas af et Document, fom Linkö¬ pings Stifts och Gynmafii Bibliothek ibland andra lärdomslkatter förvarar, och hvilket jag nu, lluckit i koppar, får den äran at til Academien öfverlemna a ).

Sjelf-

a ) Oetta jernte något öfvcr 200 andra pärmebref, hvaribland aio någre ifrån början af i.i:de fcculo , förvarades i en gammal kifta jemte andra Documenter uti Wadftena Hofphal. Deiom underrättad af den flitige och for-

[ 371 ]

Sjelfva Originalet är fkrifvit på Per¬ gament, och lyder. Torn följer:

”Jach Göltaff Ericsfen pa Rydbo- ”holm, Sweriiges forllandere g]ör weter- ” liigit at faa fomWaltena fiadii och an- ” dra wplläder lj Öltergiöthland haffuer ”wariith wnt oc tnliatiidh afF werdugifle ”werduge erlige Herrer och gode mea ” riikefens raad Teslnkes och riikefens ”forllandere ath the motthe och fkola ” köpflagha ij Söderköpingh medh the frä- ” mende köpmen fom tiit aff Städerna föka ”likervifl likervifl fom medh Söderköpin- ”ges borgere, naar thether i fjortan dagha ”ligat hafFua Tesliikes och at the fkola ”tolfrii wara ij Swderkopiingh äpther ” riikenfes raadz briff innehollilfe fom the ”ther oppa hafFua faa famtycker jagh och ” fadana theris privilegia , och wil wiid ” magt halla oforkrength ij alle mottho ”Thy forbiwdher jagh alle e hoo the r’ helft äre befunderlicha Byfoothe Bor- ”gomellare och raadh ij fornemda flad A as ”Swder-

tjente forntidens fortkare Herr Corntninifler Kylander uti Wadllena, anhöll hos Her¬ rar Seiaphimet Riddare, fom öfeer Hofpi- talerne hafva tillyn , . Confiliorium i Lin¬ köping, at delta n å te lemnas til Linköpings Stilts och Gymnaüi Bibliothek, h vilket bifölls*

C 372 1

Swderköpingh ij de mattho mödha *;qwälia eller forfangh göra iorfcreffna 55 Walthena bor^hare vved Riichefens och mijna Itrengia näpfl a) hempd pliicth "och vvredhe . Scriffwit ij fornempnde Wafthena anno Domini MDXXI. vigilia Bartholomei under mit indfigle b).

Detta är det älfta bekanta Docu¬ ment, der Gustaf Ericsfon kallat (ig Riksforeflåndare , utfärdat 1521 in vigilia Bartholomei, fom efter den tidens bruk uti Cancellierna och hvilket ännu uti Påfvifka Cancelliet och fiereftädes uti de Catholfka länder ofta bibehålies, famt betyder Bartholomei afton eller den 23 Augulli. Det vitnar låledes , at Gustaf Ericsfon för Wadltena Riksdag kallat (ig

Riks-

a) Obf. at detta ord i Originalet ar öfverttrukit.

b) Flere omftändigheter gifva anledning at tro, det tvånne blifvit nyttjade til at renfkrifva Originalet, och tror jag, at den fenare tagit vid på fjunde raden vid orden : iolfrii vara ; ty utom det at fjelfva ftilen är nå¬ got olika, finnes i det föregående och efter¬ följande olika fkriflätt. I det föregåend« finnes jach, Waßena, Söderköping: i det fed- nare jagk, Wajthcna , Stvdcrkopingh. Mindre noggranhet märkes äfven , ty den förre har tvnnne gångor fkrifvit likerviß ; den fednarc näpß , fom är utflrukit.

C 373 ]

Riksföredåndare a) , och utöfvat denna magt förmodeligen ifrån des förda hyll¬ ning, fom ikedde 1521 draxt efter Jul¬ helgen i Mora.

Lika ofäkert finner man äfven hos våra Hiftoriefkrifvare och Genealogider om Wafa-namnet och Sköldemärkets be¬ tydelfe uti denna Slägtens vapn. Någre tro med Palmlköld b ) at den betyder A a 3 en

d) Annars kaiiade ock Gustaf Ericsfon fig denna tiden Herre til Rvdboholrn , Svea Rikes Föreftåndare och HöfviUrnan. 01, Celfu Gustaf I:s Hiß . Tom. I. p. 125. b) Familiae Wafeae genearcham , antiquitatum nonnuüi haud ignari cymmemorant fuifle in Fennonia fabrum quendam ferrarium , de patria optime meritum , atque adeo in nobilium numerum relatum , eurn vero pro fymbolo, pridinam conditionem indicaturo, accepiile , quod fabri faspe ufurpare folent, flabellum ex fcidis minutim lignis, campo primum aureo & dein croceo aptatum ; quin etiam ejusmadi flabellum fupra ga- leam , inter duo cornua nigra politum. Floe embiema inquiunt , diu (labrum, tem¬ poris vero tra&u meigitem Svethice Wafe appellatum eile atque inde cognomen fa- milix curiacque hodie Wafa nuncupata , repetendu n. Utur Palmfchöldiana uti Cancel i, Rad. Ihres Dijfcrtat 0 de Inßgnibus Families ScreniJJ . Wafiacce . Upf. 175$. p, 24.

[ 374 ]

en flecht, hvarmed fmederne bruka afc llechta på elden, til åminnelfe af flägtens itamfader, fom föregifves hafva varit en namnkunnig och berömd fmed i Finland. Andre med Meflenius a) hvilken äfven Eric Benzelius bifaller b) at denna (lägt har fit namn af flägtens ftamgods Wala uti Skeptuna fokn i Upland. Andre åter en fädeskärfva , hvilken uttydning har lin härkomll ifrån Polen c). Andre en rörknippe , fom Gregorius Boraflus an¬ fört

a) Praeierea hoc loco neque filentio invol- vendum , quod antiquiflima Wafiacae Pro- lapise commoratio fueiit in curia quadam Uplandiae. Parochia Skeptuna, nomine \Vaf2. Joh. Mejfenius 1 heatrum Nobilitatis Svccance , p. 133.

b) Det är at rnä:ka , at för Eric den XIV« tid ganfka få af Adeln hade tiinamn , utan de kallade fig af fina gårdar ; äfven fom denna flägten , hvilken var ägare af en gård , fom kallades Wafa , och ligger i Skeptuna Sokn. Er. Benzelii Ulkaß Lit Sven- ß:a Folkets Hiß:. Lund , 1762 p. 2^8.

f) Om Konung Sioismunds intog i Cracow 1587, anför Weiwing ibland andra högtid¬ ligheter: at man låg cn väl utaibetad örn, forn uti fit bo , hållande med k I or ne en Wafe, lär fina ung ar detutaf hemta fin föda , hvarmed betekuades Kon, Sigismun-

[ 375 ü

fört a\ Andre en fachine at fylla graf- var vid fällningars beftormande , fom Cantzli-Rådet och Riddaren Ihre b) for-

A a 4 mo»

di, fom var utaf Wale - famillen här i Sverige , forgfällighet om fina underfätares näring och vältrefnad Werwing Konung Si» gismunds och Konung Carl den IX:s Hijloria • Stockholm , 17 46. p> 76.

a) On croit communement , que !a Maifon de Wafa poite -pour arme une gerbe de bled; mais Mr. Gregoire Boraltus , Cha- noine de Califch et de Cracovie , Gentil- homme Suedois qui avoit fuivi la fortune de Sigismund, Roi de Pologne et de Suede , homme ft^avant et curieux , m'a detiompé et m’a appris en Pologne 011 je l’ai connu , que les aimes de Wafa ne font pas une gerbe de bled, mais une hotte de rofeaux. Auberg de Mauvier Memoires de Uambourg &c. anförd af Cantzli - Rädet Ihre i ofvannämde DilTert. p. 29. ■ ■ Chaque cohorte avoit trois rnanipules ; ces compagnies étoient appellees rnanipules, parce qu’tlles poitoient pour enfeignes une botte de foin , ou une poignée d’heibes , telles que la portoient dans leurs armes les Rois de Suede et de Pologne de ia Mai- fon de Wafa. Amelot Notes für Tacite , Tom . /. p. 83.

b) Wafa fumitur pro fafee vimineo , itnplen- dis uibium expugnandarum foflis accom--

C 37s ]

modar ; men i anledning af det detta document vidhängande iigill , det enda aftryck jag fett och flere fornlorlkare förläkrat hg känna utaf detta Gustaf den Fördas famille- figill , hvilket han brukade innan ht anträde til regeringen, får man äfven anledning at afgöra den¬ na fråga. Sjelfva hgillet är i grönt vax, hängande på en pergaments - remfa och uti en träkupa. Det förefläiler midt uti vapnet den fa kallade Walen , famt pä den ena hdan derom bokllafven G. på den andra E. hvilka utmärka nam¬ net Gustaf Ericsson. Rundtomkring är en krans af blomverk. Det hör ic¬ ke hit at anföra alla de förändringar detta vapen undergått; huru den få kal¬ lade Wafen varit fvart i gult fält , men af Konung Gustaf den Förffe 1540 blif- vit förändrad til gul uti blått fält a). Mig torde dock tillåtas at anmärka , at Dalin, fåfom orfak härtil anför, at han ville hafva fältet fåfom uti ht möderne

vapen

modato , atque hujus generis fafciculus elt , nifi me omnia fallunt , quo fcutum fuum ornandum voluit Familia Wafea , inter feptentrionales illuftriflima. Ofvananforde Cantzli-Råd. Ihres Dilputat. p. 27. 28. a) Dahns Svea Rik. Hill. Tom. III. p. 3.

[ 377 1

vapen a). Rasmus Ludvigfon åter i fin krönika b) fä ger : at thet ikedt för thes- la fkäliga orfaker fkuld , at efter H. K. M. genom Guds nådiga förlyn och hjelp med krigande hand icke allenatl hade intagit , friet och frälfl Göthes Riker , lit kära fädernesland, ifrån gamle Ko¬ nung Christierns grymma tyrannie, och hulpit them til theras friheter igen, utan ockfå Danmarks och Norriges Ri¬ ker uti theras ytterfla nöd och farlig¬ heter, emot famma Konung Christierm och hans anhang, både til land och vatn undfått, och fin kära Herr Svager Ko¬ nung Christie rn den Tredje ther in förhulpet; derföre H. K. M. förbemälte Konungs Rikers vapners färger i fit fä- derligit vapn före velet. Hit hör icke eller at underföka de förändringar i anfeende til fkapnad och form detta vapen ifrån äldre til nyare tider under¬ gått , då lådant kan inhemtas af den un¬ der framled ne Cantzli - Rådet och Rid¬ daren Ihre 1758 i Uplala utgifne Aca- demifka af handling om Wafa famillens vapen, och vid hvilken finnes bifogad A a 5 fem-

0) Dahns Svea Rik. Hift. Tom, III, p. 3, b) Ihre de InGgn. FamilUc Wafiacae, p. 18,

t 373 ]

femton ferfkilta och olika aftryck utaf denna Wafe ; men då utaf detta Gustaf den Förflas figill innan des Familie vapn uti Riksvapnet infördes detta är det en¬ da kända, det icke eller förut på något ftälle finnes graverat i koppar , och det¬ ta aftryck är få ganfka tydligt och rent, få torde i anledning utaf des fkapnad och form mig tillåtas at framföra min tanka, hvad den fä kallade Wafen före- fiäller.

At den icke är annat än et flrids- inftrument, ct ftridsfpjut, hvaraf vare få kallade pertuifaner eller bardifaner och korsgevär ännu bibehålla någon likhet , tror jag mig med fäkerhet kunna på då. I nedra ändan på den få kallade Wafen uti ligillet är en flor rund knapp , fom väl paflär til et ffridsfpjut , men icke til andra faker man trott Wafen utmärka. Våre förfäder anfågo ingen ära kunna vinnas i jemförelfe med den man und¬ fick i find och bardalekar, hvarföre äf- ven i deras vapen finnas finnebilder af tapperhet och krigsbragder. Härifrån torde Konunga fpiror och Konunga kro¬ nor äfven hafva fin uprinnelfe. Tap¬ perhet och hjeltemod var den väg , hvarigenom man i äldre tider fäkrafl

und-

[ 379 ]

undfick och bibehöll Konunga anfeende och magt. Hvad mera lämpehga kän- netekn at utmärka deras höghet och fö¬ reträde för andra, än det fvärd de med beröm fört, och under fredslugnet lätt förvandlades til en fpira, Uddarne i de äldre tiders kronor hafva äfven förmo- deligen icke varit annat än finnebilder af fvärd, hvilket Hertigliga kronorna ännu i dag tyckas utmärka, fom med fina höga och hvaffa fpiror förellälla i uddarne fammanbundne fvärd, Otto Sperling a ) i fit bref til Bircherode på¬ flår at liljorne i de äldre kranlke Ko¬ nungars och korfen i Grekilke Kejfar- nes kronor hafva varit detlamma , näm¬ ligen finnebilder af deras gamla vapn. Herr Pigagnol de la Force anfor äfven b) at en Jefuit Henfchenius , af et gam¬ malt figill , der Konung Dagobert före- Halles fåfom hållande tre fpiror, tror de Franfka liljorna utaf dem hafva fit ur- fprung. Förmodeligen var den liljan Folkunga ätten under tiden förde i fit vapen icke något annat. Man finner äf¬ ven

a) Francorum co onae tunt lili^eue prout tm- peratorum Graecofurn crucigei ae , paivo fane difciimine Dos lilcäe Biblioth 7. 418.

b) Defcnpäon de la France. Tora. I. p. 104,

C 280 ]

ven ofta på gamla målningar ocn mynt, at den öfre ändan af Konunga fpiror med ffridsfpjut äro prydde. Men hvad fom ännu ytterligare llyrker mig i den tan¬ kan at Wafa- vapnet är et ltrids - mftru- ment, är at Tyfka Härmäftarne redan på tolfhundradetalet och alt framgent fört famma märke i fina Härma fiare- vapen a). Jag har til at jemföra likhe¬ ten låtit afnta och nedanföre på koppar¬ plåten gravera den adertonde Härmä (tå¬ rens Henric Dufener von Arlfberghs vapn , fom lefde på trettonhundradeta- let , och hvarmed den elfte Härmä (fa¬ rens Gottfrieds , Grefve af Hohenlohe , fullkomligen öfverensllämmer. At defle fått fina vapn ifrån Wafa- ätten, eller at Wafa -ätten fått fit ifrån de Tyfka Härmäftarne , lärer ingen tro. Lika bragder , nemligen tapperhet och krigs- dater , hafva fåledes förmodeligen gif vit anledning til lika fköldemärke.

Detta alt fammanlagt torde fäkrare, än andra gifsningar , vila rätta urfprun- get til Wafa- vapnet.

SE~

a) Math. Waifelii Cronica altes Preufliches Lifländifches und Churlandifches Hift. Ko- oigsb. 1599. p. 62, 90, 92. 100, &c.

SEC RET ERARENS

Til

Herr Baron ADELCRANTZ och Herr Bifkopen v. TROIL»

Mine Herrar.

K ongl. Vitterbets Hiftorie och Anti- quitets Academien , fom inom en kort tid räknat få många glada dagar , har ftörlta Ikäl at jemväl til deras antal fö¬ ra denna , då lion har den fagnaden at emottaga eaer , Mine Herrar , hvilkas utnämnande til des Ledamöter, vittnar ej mindre om Konungens nåd för Aca¬ demien än om Hans Maj:ts kännedom af förtjenlter. Hon igenkänner i den ena af fina nykomne Medlemmar en Styres¬ man för en annan Academie , hvilken helgad åt Fria Konüerne , lika fom denna , erkänner Apollo för fkyddsgud; en Anförare för inhemlka Konftnärer, fom genom fnille och fmak , förädlade genom kunfkap , granlkning och öfning.

hedra

[ 382 ]

hedra ct hyffadt tidehvarf med fina ar¬ beten; en Mafia re, fom uprefi fig fjelf varaktiga ärefioder i flera bygnader , uprundna ur hans- upfinningsgåfva , full¬ komnade under hans infeende , f äder¬ neslandet til prydnad. Den andra Le¬ damot fom nu med Academien förenas, har länge fortjent hennes aktning ge¬ nom vittra fkrifter , frukter af en vid inhemika och fremmande Lärofäten för- värfvad lärdom, fom dels uplyft Sven- fka märkvärdigheter , dels et folkfiags , hvilket i polens fkugga och likfom utom den bebodda verldens gränts fordom fök- te en tilflykt för friheten och inrättade en för Nordens ällta kunfkaper. Sedan han ock upnått et af Kyrkans ypperfta ärefiällen, har han ej mindre utmärkt fit nit för nyttiga vetenlkapers förkofran genom en öm vård om upfoflrings ver¬ ket , än han i närvarande fl und äger tilfälle , fåfom Ordförande för fit Stånd, at i Rikets vä rf gagna Konung och Fo- fierland genom fin trohet och uplysning. Academien hedrad af fådana Ledamö¬ ter, får ej allenalt genom mig, helfa eder, Mine Herrar, välkomna, utan äf- ven hos eder atlägga tackfägelfer. J hafven redan upfylt hennes anfpråk på

edra

[ 383 3

cd ra perforier; J bafven befädat eder förbindel fe med henne genom tv än ne lärorika tal. Hon har hört fammanhan- get emellan Vitterheten och de Fria Kon- Iterna föreltällas med dyrka, tydlighet och behag. Hon har emottagit en hido- rifk uplysning, fom förtjenar all upmärk- famhet , i anfeende til den Hjelte den angår och den tidepunkts faddällande, hvarifrån S verges fjelfdändighet kan räk¬ na fin fenare ålder. At fäga mera , vo¬ re at förfvaga uttrycket af Academiens tänkefätt för eder. De yttras otilräck- ligen med ord; men innefattas fullkom¬ ligen i den upriktighet, hvarmed hon önfkar eder bedändiga välgång.

IN-

INTRADES - TAL ,

Om

Grekemes Vitterhet och des fort * plantande til andra folkßag ,

Hållit den 28 Maji 1786,

Uti Kongl . Vitterhets Hijlorie ock Antiquität Academien ,

Af

JOHAN FLODERUS,

Grecx Linguae ProfefTer vid Kongl. Academien i Upfala*

Mine Herrar.

Då, genom hög Kongelig Nåd , jag i dag får intaga et rum i detta Vitterhets¬ samfund , blandas min underdåniga fä- gnad deröfver med fruktan och blyg- famhet. Jag känner förval min fvaghet* för at låta egen kärlek förleda mig at tro, det något fkulle af mig kunna å- ftadkommas, fom bidroge til de med denna mrättning påfyftade ändamål. In¬ gen

[ 385 ]

oren förmätenhet, intet förtroende til

O ,

egen Ikickelighet , utan underdånig lyd¬ nad al en nådig befallning hafver fale- des öf ver vunnit en billig fruktan , at vila mig på et få ly fände Halle.

Upfödd uti en liten mörk vrå, och endad van at tala i fmå Lärohus för et ringa och obetydeligt folk, märker jag nu brid både pä frimodighet at tala in¬ för et lå uplyd och vittert Samhälle, och på värdiga ord at uttrycka min un¬ derdåniga erkända. Det torde derföre nådigd tillåtas mig, at nu,, och få länge jag lefver , i tydhet vörda denna mig bevilla oförfkylda Kongeliga nåd , och vid närvarande tilfälle, i det dalle, an¬ föra några korta anmärkningar om Gre¬ kernas Vitterhet och des fortplantande til andra folk flag. ‘

Alle egenteligen få kallade veten- fkaper hafva det gemenfamt , at de äro uti Händig tilväxt , vinna dageligen, ge¬ nom nya rön och förfok , nytt ljus, nytt Ikick, dörre lullkomüghet , och kunna dock aldrig upnå den högd, at icke nå¬ got kan tilläggas. De vackre konderne, fom man kallar vitterhet, hafva der- emot , inom et vifst tidehvarf , uti en fruktfam jordmon, under dora mädares, Del. I. B b Gre-

[ 386' ]

Grekernas, vård, upftigit til den högd* fom. i alla Felder icke ledan kunnat öfverträffas. Andre foikilag, långt ifrån at trott lig ined de flörila fnillesgåfvor kunna bringa dem til ftörre fullkomlig¬ het, halva varit nögde , at, då de på afltånd folgt defle mä (lares fpår, någor¬ lunda kunna framltälla dem hvar på fit modersmål , uti den prydnad hvaraf de prålat uti fit loderland.

Man kan väl icke namngifva de källor, utur hvilka Grekerne hemtat fina kunlkaper : men Egypten, Phcenicien och Chaldaeen berättas dock hafva varit vetenlkapernes förlla hemvift, och at de derifrån flyttat til Grekeland, der de af lyckeliga och til prydeliga konfter da¬ nade Indien blifvit updrifne til en för¬ undransvärd högd. Som man förgäfves fökdr lemningar af de vitterhetsftycken, fom hl il vit författade för Homeri tid , få tros han forit hafva uptänt det ljus, fom efterkommanderne folgt. Vellejus Paterculus antörer få fom något befynner- ligt om honom , at han icke haft någon företrädare, och at icke efter hans tid någon upkommit , fom med honom kun¬ nat jemföras. Et Öfverdrifvit fmicker på Homeri mull. Ty at Poeter varit före

honom

[ 3S7 3

hönom är otvifvelaktigt. Han berättar fjelf, at Grekerne hatt fångare och fkal- der, tom under deras måltider fungit Gudars och Hjeltars lof. Linus och Amphion j Orpheus och Mufseus måtte väl icke eller vara tillkapade uti fenare Poeters bjernor, utan hafva verkeligen varit til , och med fina fångers förkjufan- dé behagelighet mildrat, de tiders vild¬ het, hvilket gifvit anledning til de be¬ kanta dikter, at de uphfvat ftenar och trän. Men få länge deffe äro okände, lå må Homerus hafva den heder at hafva ftadgat fmak för vitterhet hos Grekerne. Ty om man ån fkulle medgifva at det äger grund , fom någre granfkare velat lägga honom til latt , at han icke varit nog lyckelig uti val af ämne, då han Uti fin dikt kallad Ilias, tagit hg före at affkiidra Achilles, fom, utom et i alla faror oförlkräckt hjerta , med de egen- fkaper, fom honom tilläggas, icke kan bhtva rnöntter af en rätt hjelte: at han ofta viker för långt ifrån ht ämne och tycks glömma borL hn hjelte, fom dock hade bordt vara hans ledfljerna, den han icke fkolat fläppa utur ögnaligtet: at han oroar för ofta fina Gudar, nedkallar dem til hjelp, äfven då, när faken icke är B b 2 mer

[ 3^8 ]

mer intrafslad , än at den, med medel¬ måttig eftertänka , utan gudahjelp kun¬ nat utredas, och at han icke häller dem i den helgd och aktning, lom deras ma- je (lät tilhörer, med mera: om man än, fäger jag, (kulle medgifva alt detta, få kan likväl det loford honom icke beta¬ gas, at hans fkrif-art är okonltlad, natur¬ lig, lätt och enfaldig, utan at vara låg och krypande, hög och präktig, när ämnet lä fordrar , utan fvuHlighet och onödigt ordaprång : at han haft en lef- vande och viddräckt inbillningskraft , för hvilken inga af naturens Ikönheter kunnat undangöma fig , och at han af* målat dem med de behageligade färgor. Om hans hjeltar icke altid framte fig med de konftlade behag och artigheter uti tal och upförände , (om vära tiders fm ak fordrar, få kan derigenom värdet af hans dikter icke förringas ; ty feder och lefnadsfätt äro icke altid och hos alla folkdag enahanda. Det fom ftoter vår tids läckerhet, var den tiden icke oan- lländigt: när han framflälier dem i det fkick, fom de då hade, hafver han icke vikit ifrån den förcfkrift, (om han borl: fotja. Den del af naturen , fom genom tiders omfkiften icke undergår förän¬ dring,

[ 389 ]

dring, fåfom caracterer på rnennifkor*» nas alcirar, deras åtlkilhga lidelfer eller pallioner, den liflöla naturens enfaldiga majt (lä tlighet , hafver han få lilligen af- bildat, at hans målningar varit och blifva de fuilkomhgalte mönfler til efterfölgd.

Efter Homeri tid hafva flere än 300 år förflutit, dem man kallat Grekernes mörka tidehvarf. Åtminltone finnas nu inga fpår hvaraf man kan fluta i hvad fkick vitterheten da varit. Hefiodus , fom förmenes hafva lefvat icke långt ef¬ ter Horaerus, varen lyckelig versmakare: hans ikrifter kunna med nytta läfas för fpråkets fkul och des verlers otvungna fammanfättning ; men uti dem lyfer dock icke det fnille, den inbillningskraft, den eld och ftyrka , fom kan gifva honom rättighet til rum ibland Grekernes vittre Skalder. Utom honom halve vi af Al- ceus, Sappho, Anacreon och flere alle- nalt några obelydeliga lemningar , fom utmärka en qvickhet , den Venus och Bacchus tyckas hafva hos dem uptänt cch flyr t.

find arus , fom lefvat 4 eller 500 år efter Homerus, hafver valt värdigare ämne: ty han hafver lungit deras lot, hviikas fkickelighet utmärkt fig uti Gre- B b 3 ker-

[ 39° ]

kernas riddarefpel. Han öfverträffar J vifst affeende ijelf va Homerus : ty då denne ftundom förnöjer lalaren med lö¬ jeliga berättelfer och infall, fa är Pin- darus al tid jemn och allvarfam. Om man undantager några drag der han folgt fina tiders villfarelfer, kan man icke up- löka något fom icke flår at förena med en fund Gudalära. Alt fyftar på at in- fkärpa vördnad för Gudarne, nit för Fä¬ derneslandet , behjertenhet i faror, kär¬ lek för fanlkyldig dygd, lom är grund til en flats lyckfalighet. Sä ädla tankar förfvagas icke af låga uttryck : det ene är palfadt elter det andra. Dock torde någon kunna fäga at hans målningar och metaphorer flundom äro nog djerfva och ovanliga. Flan har haft en oförliknelig upfinningsgåfva : ty ibland få många lan¬ ger öfver lika ämnen, är den ene icke den andra lik, Hans rediga och rika fnille hafver ock väl förflått konflen at näft fammanbinda flera färfkilda ämnen, få at det ene följer i naturlig ordning på det andra, och alle förena lig til hufvud - ändamålet , fom är den fegran- dcs , des fäderneslands och förläders ber rom. Grekerne latte få llort värde på Ji^ns Ikaldeflycken , at de trodde lig

[ 39' ]

icke vara få mycket hedrade af fegei> kranfen, fom deraf, at deras minnen blefvo förvarade uti hans iånger. När en vid namn Pytheus hade iegrat uti de Nemeeilke fpelen , viilé hans vän¬ ner öfvertala Pindarus, at emot an fem hg vedergällning Ikrifva til hans lof , och då Poeten fade, at de för det, fom honom erböds, kunde til den fe- grandes åminnelle uprela en åreltod , fvarade de, at jern och koppar blifva förr eller fenare et rof för åldern och våldfamma händer, men hans verfer kun¬ na trotfa alla tidens oförrätter. Perault, fom bemödar fig at förringa de gamle fkriftltällare i jemförelfe med de nyare, hafver budit til at framltäila Pindarus på en löjelig lida uti en ölverfättning af et ftycke uti den förda Olyrnpifka Oden; men den, fom vil jemföra öfver- fättningen med des urbild , lärer finna fkillnaden : det fom bär är högt, blif- ver i den förra matt och lågt. Roudeau hafver nyttjat lamma dycke fåfom mön- fler til en Ode och lyckeligen uttryckt ilyrkan deraf.

Detta tidehvarf hafver ock fram- ai fl rat liera lyck&liga Skalder: en Che- rilus, fom fkrifvit om Athenienfernes ß b 4 fege$

C 392 ]

feger öfver Perferne: en Panyafis, fom fungit om Herculis bedrifter med lådan behagehghet , at han blifvit latt 1 jem- forelle med Homerus. Deifes och fleres namn äro förvarade uti ålderdomens flanker, men deras arbeten äro förlorade.

De dramatifke vitterhetsöfningarne lågo ännu uti lin råhet. NärBacchi hög¬ tid firades, upreltes en flat och oprydlig läktare, der framkommo fångare, hvilke då och då allöfles af en perfon , fom gjorde en torr berättelfe uti något ämne. Efchylus var den, fom gaf dem et an¬ nat anleende. Han lät någon märkvär¬ dig händelfe genom famtal företlällas : gjorde fång, fom förr varit hufvudläken, til et bihang. Han lät upbygga en präk¬ tig theater, utlira den med floder, bil¬ der och målningar, fom förefläide fläder, pa’ais och tempel: lät ock, när få be- hofdes , trompeteljud och vapengny hö¬ ras , for at kunna lå mycket lättare råda öfver ålkådarnes linnen. Han var 1 j elf foldat, och hade bi viftat Here fälttog: kunde låiedes med naturliga färgor af- måla det, lom hade gemen Ikap med hvad han Ijelf fett och erfarit på Martis blo¬ diga fält Hans Tragedier om de Sju Anförare för Thebens murar och om Sa¬ la-

C 393 ]

laminfka flaget, kunna derpå vara bevis. Om det (kulle kunna förevitas honom at han låter fin inbillning oha lor tritt utfväfva, utan at tygladen meet förnuf¬ tet: at fcenerne icke altid äro lå väl fammanhängande : at hans Ikrif-art itun- dom är mörk och inbunden, meu mera, lå hafva hans efterträdare, Sophocles och Euripides, erfatt den briften: ty de hal va gifvit de Grekilke fkådefpelen den gians och anfeende, lom fednare tiders uran- Ikare icke kunnat förringa. De lom gifvit Ikaldekonlten lagar, Arilloteles, Dionylius, Longinus, halva låtit väg¬ leda iig af dellä mältare: älven fom nyare tiders llore män, Corneille, Racine, Fe- nelon, hafva utur dellä rika fkattkamrar hemtat dc prydnader, hvarmed de gjort fina arbeten behagliga.

Ariflophanes , hvilken lefde på fam- ma tid fom Eunpides, halver förvärivat fig anfeende på en annan väg: han gick derpå längre än hans företrädare Eupo- lis och Cratinus : ty han utflrödde lit comifka 1 alt med all den nätthet lom prydde det Attilka fpråket , men der- jemte med llorre djerfhet än en fri (lat borde tola Hans ändamål var at fky da friheten, fom ho'ales af de mägtigares B b 5 til-

C 394 3

tiltagfenhet , at kufva högmod och up^ täcka laften , fom ofta gömer fig under fkenfagra täckelfer. Til den ändan vå¬ gade han utan förfyn, at til allmänhetens åtlöje framdraga på theatren repubhquens ftörite rnän. Cleon , fom i fin tid var en ibland de mäft betydande Herrar i Athen, Nicias, Demofthenes, Pericles, Alcibiades och flere blefvo föremål för hans galla. Han påklädde fig fjelf Socratis perfon , förefläide honom fåföm en löjelig fophift, en religionsföraktare och den , fom för¬ ledde ungdomen. Et få öfverdrifvit fjelfs- våld målte til flut tyglas af lagen : det förbods at utmärka någon perfon med des eget namn. Men kitflighet och ill¬ vilja lunno utväg at göra gäck af et iå helfofamt förbud. De togo fig före at, under diktade namn, få lifligen afmåla vilfa perfbner, at ingen kunde mifstaga fig på dem. H vårföre ock detta mifs- bruk vardt hämmadt och Comedier blefvo fedan en fpegel , dcri man fick fkåda både laflens och dygdens bild, och igenkänna fig fjelf då man var träf- f.d, utan at blottftällas för andras åt- 1 jje. Menander bafver tillkapat detta flag af Comedier: och är det en flor förluft för vitterheten, at allenaft några

brutna

I 395 3

brutna öfverlefvor af hans många fnille^ verk är o q var. Ty Plutarchus och Ouin- tilianus gifva honom det loford, at han varit mättare at göra behageliga målnin¬ gar af mennifkors olika (eder och lefr nadsart , lamt at hans fill varit ren , nätt och naturlig,

Grekerne voro mäflare uti all flags bunden vältalighet , förr än någon me¬ delmåttig fkrift i obunden 11 il vilade hg, Herodotus fkref förlt en ordentlig hnto- ria , upläfte den under de olympifka fpelen , och vann alniänt bifall, ty han hade utlmyckat dem med poetilka fär- gor. Man finner der åtfkilliga drag, hvaraf Homeri ande igenkännes. Ihu- cydides fkref fedan om det Peloponne- filka kriget med Itörre alfvarfamhet och noggranhet. Åtfkillige andre utmärkte % ock , hvar i Öl» väg. Demolthenes genom lin manliga Ityrka, Xenophon ge¬ nom lin okonlllade fnygghet , lfocrates genom fina nätt fvarfvade meningar haf- va blifvit ämne for efterverldens förun¬ dran och täflan.

När Grekerne i de fenare tider be¬ gynt gå en annan väg än defle ffore Mäflare banat: när de ville fynas kon- ftige , med tvungit bemödande upföka

hvar.

[ 395 ]

hvarjehanda blomfler, at dermed utfira fina ikrifter , och iåledes öfvergifva na¬ turens behageliga enfaldighet, iå förföll vitterheten mer och mer, men tiltog i famma mon hos Romarne.

Det tros i allmänhet at Romarne hafva ända intii de Puniike krigen , då de begynte föra fina iegrande vapen utom Italien, varit grofve och ohy f fa¬ de , utan feder , utan upfoftran , endalt forilått at liandtera iina plogar och va¬ pen. Detta torde i vifst aileende icke utan ikäl kunna fägas, i thy de egen- teligen iå kallade Vetenikaper och Fria Kon (ler voro hos dem i älita tider okän¬ de. Men at der före fäga , det de le¬ gat nedfänkte i mörker , vore at göra dem för ilor orätt. De , fom på alla fidor voro kringvärfde af Grekilka co- lonier och med dem efterhand iamman- fmulto , måile nödvändigt haiva infupit något af deras feder , hvarom äfven de lemningar, iom hiltorien ofs förvarat af deras fnillefoiter , bära vitnesbörd.

Sedan Siciliens inkräktande hade öpnat hafvet för dem, begynte den Ro- merlka ungdomen reia til Grekeland , for at der inhemta de kunlbaper, hvar- til tilfälle faknades i deras fädernesland.

Smak

/

[ 397 3

Smak för den Grekifka lärdomen tiltog mer och mer. Skolar inrättades : Gre¬ ll i (ka handlkrifter famlades och lä 11 es. Det berättas at Cato ofta i fittande Räd lä fl Grekifka' auctorer under det Råds- herrarne famlades och förr än rådpläg- ningarne begyntes. Man började nu at lägg a för lig Grekifka mönlter, då man ville författa vitterhets - nycken. Lucius Andronicus gaf ät Romerfka theatern nytt (kick, ny prydnad, efter Grekifk fmak. Honom efterfölgde Naevius och Patie vius. Men ännu hade man icke med alfvare begynt tänka på det fom hufvud- fakligen Ikulle bidraga til vitterhetens upkomlL Philofophie , lagkunnighet , riks-hiftorien och modersmålet lågo än¬ nu i vanhäfd, Grekerne hade (å til- vunnit fig de Romares högaktning , at defle trodde , det ingen kunde anfes för lärd , fom icke både tänkte och talade lika fom de. Undervisningen och alla öfningar i deras Skolar Ikedde derföre på Grekifka. Cicero berättar, at Cras- lus , då han var Cenfor, utöfvat fit em- betes myndighet emot en Profeffor, fom hållit föreläsningar på modersmålet. Mån-

.. , .. i i r r i

ge markte val detta fel, men ingen va- gade fatta fig emot et gammalt och ge¬ nom

[ 393 ]

nom öfverheten ' öefkydd fladgadt bruki Piotius Gallus var den förde fom lade grund til lina landsmäns befriélfe i f rail en få ilal v i fk vana. Han öpnade i Roni° en Latinfk Skola , dit den förnämlie ungdomen efterhand flyttade ifrån de Grekilka Iärohufen : ty han brukade et nätt och naturligt undervisningsfätt : hart förklarade på modersmålet grunderna til philofophien och talkonften : gaf fina lärlingar viffa ämnen at Ijelfve utarbe¬ ta': föreläde dem utfökta ftycken utur Grekilka fkrifltällare , at ikläda Roriierflc drägt. Cicero , font äfven gått uti Plotii Skola, fullbordade detta florverk. Hart hade märkt hvad fom bruftit hos både äldre och famtida talemän , icke al le- naft i anleende til fpråkets nätthet och renhet, ulan ock i fättet at utlora et före fatt ämne. Företog fig derföre en refa til Athen , denna berömliga flad , högaktad af Romarne äfven i des rui- ner. Der omgirks han med den tidenS lärde , gjorde famling af de ftörfie mä- Hares (krifter, la Ite dem med granlaga urfkillning och infop fmåningom den läckra fmak , det rediga fä tt at tänka , och med väl afpalfade ord uttrycka hö¬ ga och ädla tankar, fom förvärfvat Gre¬ ker-

[ 399 1

kef nas fkrifter det värc' . fom af inga tiders längd kunnat iörminikas. Efter fin återkomft til Rom, uprefte han på de grunder, fom han utfökt utur Ari- llotelis, Demofthenis och fleres ikrifter, fm förträlfeliga lärobygnad om talkon- Iten. Och för at få mycket mer blifva i (land , at genom ht fpråks och vitter¬ hetens upodlande hedra ht fofterland , utfökte han hg til hjelp de lkickeligalle hullen, delte få arbetet dem emellan, at någre (kulle framleta och uplyfa Ro- marnes urhäfder, andre utföka grunder¬ na och urfprunget til Latinfka Ipråket, andre öfverfätta fremmande arbeten på modersmålet. På detta fätt riktade han mer och mer både fpråk och vetenfka- per med de fkatter, fom hemtades utur Grekernas guldgrufvor.

Täflan upmuntrade ock då andra lyckeliga fnillen at utvickla hg. Vir- giber och Horatier hedrade den Römer- fka Parnaflen med de prydnader, lom de länt af Homerer , Pindarer , Theocri- ter. Csefar , Cornelius, Saluftius täfla- de på de hiflorifka fälten med Thucidi- des och Xenophon. Och jag är vifs, at om man hade qvar alt iom ikrefs af Grekerne uti deras ly fände tidehvarf.

C 400 ]

och jemförde med det, fom utkom dem i ia tid i Rom, iå fkulie man finna, at Latmerne hemtåt ütur Grekernas källor alt hvarmed de prålat, och at de det al¬ lena1 1 något omfkapat efter ämnens be- ikaffenhet , tidernas och regements - för¬ fattningens flällmnsr.

O O

Smaken var i defla tider at fkrifva okonfUadt, tydeligen och nätt , lemna åt läfåren at tänka mer, än det fom fades. Men denna fmak forfbll uti Tiberii och lenare tider, af famma orfak t iom den aftynade hos Grekerne. Sedan vitterhe¬ ten hade uti Augulti tid upnått den högd , at den tycktes icke kunna kom¬ ma längre; och någre fnillen, fom ville iyfa pä detta fält , fågo hg icke kunna uphinna mindre öfvergå fina företrädare , tänkte de vinna anfeende genom et nytt fkriffätt, med utvärtes fåfäng prakt, med fvaffande ord och inveklade me¬ ningar ; Den gamla och naturliga fma- ken uphfvades något uti Trajani tid och hade ledan fina ikiften , til des änteli- gen uti femte århundrade all lärdom och vitterher bortgmndes i mörker.

För'ynen hade få vifligen blandat orfakerna til fakernas omväxling uti verlds-fyftemet , at det famma land , det

vittra

[ 4°i ]

vittra Grekeland , fom fbrft uptänt ljus uti Italien, Ikulle ock fkingra de mörka fkuggor, under hvilka vitterheten hade i fie re hundrade år legat fördold. Sedan det Öllerländlka Riket , fom länge fvig- tat under fvaga Kej fares ftyrfel, hade fal¬ lit uti Barbarers händer, togo någre lärde Greker fin tiUlykt tii Italien, at der njuta fkygd och lugn. De förde med fig nagra ålderdomens arbeten, fom våidfamma hän¬ der och Clericiets blinda nit hade Ikonat : andre framletades i Italien utur fina mör¬ ka gömor, renades, granlkades och utgåf- Vos til allmänt nyttjande. Smak för Gre¬ ki Ika fpråket uplifvades. Man hafver at tacka denna tid lör en ilor del af de Gre- lufka fkrifters . öfverfättning på Latin, fom vi nu hafve. Latinfka fpråket id¬ kades ^fven med flit och lyckelig fram¬ gång. Angelus Politianus , Flaminius , Vida och flere utmärkte lig i denna lär¬ doms- del. Lycklige fnillen, upmuntra- de af de mägtigares yrmelt och Iriko- flighet, begynte efterhand at upodla landets fpråk och dit inflytta Greker- nes och de gamla Romares behaglighe¬ ter. Det fe x ton de århundrade var frukt- famt på både lyckliga Skalder af alla Ilag och annan Vitterhets-idkare.

Del. I. C c

Det

C 402 ]

Det ljus fom var uptändt 1 denna Verldsdel fpridde fnart fina (trålar til andra länder. Både Franfofer och En¬ gelsmän nyttjade famma ledare , gingo imåningom (ram på lamma (tig til den högd , hvarifrån de i lenare tider til- vunnit hg allmän högaktning. Det fom i Frankrike är (krifvit af (ådane män , fom fördått at nvttja (ma lä rom ä (lares handledning, fom läit deras Ikrifter med eftertänka och urfkillning , icke for at endafl fylla minnet med ord , utan at rikta förltåndet med höga tankar, och at vänja (ig vid deras kon (t at uttrycka dem med prydeliga ord på et nätt och naturligt (ätt , utan onödig och konftig granlåt , (dm väl kan k 1 tia de utväl tes linnen , men gifver fjälen ingen (tadig föda; på en tid, då G re k i (k a och La- tinfka fpråk-kunlkapen icke var anfedd för onyttigt gräl , tjenligt endalt för fmå fjälar hvilka natur och födfel dömt til fkoledoftet ; det, fager jag, äger ityrka och beliåller (it värde i alla tider. Om Engelsmännerne jevnt bibehållit et få (ta- digt fkriffätt, få torde orfaken kunna fökas deruti , at de gamle fpråken in¬ gen (lädes fått hugna lig af få oaf bruten vård, fom hos dem. De förnämare anfe

icke

[ 4°3 3

ickc för vanhederligt , at fatta fina barr* uti de allmänna lärohufen , för at der undervifas både uti Grekifka och La¬ tin : den fmak de hemta utur de ha för¬ rådshus , röjer hg fedan då de fjelfve bli f va författare.

Sedan i vårt fädernesland redan i Sturens och derefter i ICong Gustaf den Förfles tid , någon grund var lagd , fladdrades än mer lärdom och vitterhet

• O

under den Store Gustaf Adolphs och des Dotters Drottning Christinas famt fenare Regenters hägn och kraftiga up- muntringar. Grekilka och Latinlka väl¬ taligheten var förnämlla föremålet för dem , fom ville vinna anfeende på lär- doms-vägen. Man kan ifrån den tid fram- vifa , lå i bunden fom obunden hil, äf- ven fa vackra på båda deffa fpråk för¬ fattade fkrifter, fom någon annan nation i Europa. Men ända hade man icke begynt at använda deha rika Ikatter til Svenfka fpråkets och vitterhetens up- hjelpande : den goda fmak , fom lyfte uti de Lärdas Grekifka och Latinfka ar¬ beten , rcjer fig icke uti det fom Ikrefs på modersmålet. Det hafver varit våra tider förbehållit at fe denna brift afhul- pen. Vi hafve til en hor del at tacka C c 2 Peras

[ 4°4 ]

Deras Högflfalige Majefiäter 9 Adolph Friedric och Lovisa Ulrica , för det ljus lom redan uprunnit och nu be- ftrålar Svenfka Parnalfen. Hennes Maj:ts fälfynta nit om Fria Konfler upeldade Svenlka Snillen , at under inbördes täf- lan hvar i fin mon bidraga til det än¬ damål , fom Hennes Maj:t påfyftade. Och då äfven nu ifrån Konunga - thro¬ nen framte lig de malt ly fände efterdö- men , de kraftigafle upmuntringar , de vi fa lie inrättningar til befrämjande af al¬ la ädla Kontier och Vetenlkaper , få är at förmoda , det äfven Vitterheten får härifrån räkna fit gyllene tidehvarf.

Hans Kongl. Maj:ts vår Allernådig- Hc Konungs höga egenlkaper och äro¬ fulla bemödande at ftadga Rikets läl- het , heder och anfeende , fom mediet- vande endalt våga at med en llilla för¬ undran vörda , Ikola åt efterkommande, fom få hem ta mogna frukter af de frö fom Hans Maj:t utfår, gifva de aldra- rikalte, de hoffte och ädlaite vitterhets- ämnen.

SE-

SECRETERARENS

Min Herre

X3å Konungen beflöt at uplifva och i verklamhet återbringa denna Academie, kunde Hans Majefläts upmärklamhet ej annat än fällas på en man, hvilken med allmänt bifall innehar et rum ibland fit tidehvarfs lärde; hvilken enkannerligen ägnat lit lyckliga Inille , fin vidfiräckta forlkning åt et lolkflags handlingar och fpråk fom gifvit de förträffligafle mönfier i Ikaldekonlt, vältalighet och alla vitter- hets-grenar; hvilken, med faktmodighet inlkränkt inom vetenlkapernas lugna krets vid Fäderneslandets förlla Läroläte , up- ofFrat en mångårig möda, hvars värde han enlam lynes mifskänna, at utbreda grundelig kunlkap och lund Imak ibland Kikets ungdom. Delle äro de fortjenller lom ledlägat eder. Min Herre, til det Halle J hos ofs i dag intagen, der Aca- demiens längtan eder väntat och des fägnad och tilgifvenhet äro eder til mö-

[ 4°6 ]

fees. Den frukt hon på denna ftund fått fkörda af edra infigter har varit ganfka behaglig, icke oförvänlad. Edert grun- deliga fal om vitterhetens fortplantning från äldre til nyare tider, innebär för o s en nyttig upmuntran at följa de gam¬ las läkra fpår; en lika få gagnelig var¬ ning för de affteg fom tvungit den äkta fmaken at ombyta climater och hemvilt. Genom et fadant bearbetande, genom en fådan varfamhet , kan vår Mord göra fig hopp, at älven en gång lemna hn kalla bygd til ftamhåll och nytt fädernes¬ land för denna Grekernes ädla afkomma; och lådane Ledamöter fom J, Min Herre, fmickra ofs ännu dertil med den för¬ modan, at denna Academie til et (likt verk blifver et ganfka verkande medel.

[ 4»7 ]

BESKRIFNING på de Penningar , jom til Pris för gillade Förfik i fram- fiålda Täflingsämnen, af Hans Koncl. MAJ:Tblifvit anfiagne, och af DesVitter hets- Hiflorie- och Antiquitcts-Academie } enligt Statuterna , utdelas*

N:o i, I det H i flori fik a ämnet, famt i det fom til Af handlingar på fremmande Språk årligen upgifves.

Förfla fidan: Högflfalig Hennes Maj:t Drottning Lovisa Ulricas Bröll-

u #

bild och titel: Ludovica Ulrica D. G. Regina Svecia?.

Andra fidan: Et Bord hvaruppå hvila tre Kranfar och hvilkét är märkt med Skaldekonflens , Vältalighetens och Antiquitets-kunfkapens Sinnebilder, en Lyra, en Mercurii Staf och en Phoenix. Ofverfkriften heter: Ger-

T A MEN LlI’ERARium CoNSTITutum;

och nederfl läfes årtalet mdccliii.

Denne Penning, flagen redan öfver Vitterhets- Academiens förfla inrättning och til fö rne fåfom belöning derftädes ut- delt , har fit affeende på de för famma

Ac a-

t 4°S 3

Academie då enkannerligen faflftälda tre hufvudyrken , Hiflorien, Antiquiteterna och Svenfka Språkets odling lä i bunden fom obunden fkrif-art.

N:o 2. I Antiquitets - ämnet.

Förfla fidan ! Enke - Drottningens och Konungens Bröftbildef emot hvar- annan vände, hvaromkring läfes: LuDOVICA ULRica CrEATRIX Gustav us III. Instau Rator

ACadcmiae LlTerarum H U Maniorum.

Andra fidan: En Ovinna, fom under fot¬ ter ne trampar Tiden, förefläld få- fom en gammal Man med lia i han¬ den, undan hvilkens våld bon för¬ varar en famling af mynt, minnes¬ märken och pappersrullar. Öfver- fkriften heter: Scientta Victrix, och nederft läfes: In v est ig a ti o Antiquitatum.

N:o 3. För Sinnebilder och Påfkrifter. Förfla Jidan lika med förfla fidan til N:o 2. Andra jidan: En Obelifk förfedd med Hieroglypher. Öfverfknften förkla¬ rar ändamålet och är herntad utur Horatii Epodon^L. II. Ep. I. v. 130. Orientia Tempora Notis In< struit.

BE*

[ 409 3

B ES K RI FN ING på den Kaßpenning s hvaraf 50 Exemplar i filßjer , vid Aca - demiens raänadteliga fammankomßer om Jommaren mellan närvarande Ledamöter utßdftas .

Förfia ßdan lika med förfla fidan til Be-» lömngspennmgarne N:o 2 och 3.

Andra fidan: En Timvifare, uplyft af folen, med öfverikrifu Lucis Me- titur Progressibus; utmärkande Academiens alfigt at mäta fin tid »med den uplysnfng hon fprider.

Rä ttelfer

Innehållet ,

Sid. Rad. ft år .*

2 6 IskdinSitien

Sid. Rad. ftår :

J2/>	1	Not. Jimlfi-;
165	*5
167	28	Antos- Al«xarréri<z
205	27	G oldafhtr.
241	1	k&r-oek
242	*3	Not. -juiSong , otk
		7 ff ^
253	15	pars-aminarwm >
268	2	'Züge*-
293	29	famt järfattr
.304	1 X	colon ( ; )
ibid.	M	mtrar
359	*3	Sonmitmta
a«9	8	JmUiT'
39*	5	Nemecifka
3 97	12	Ram*z&?

läs j

Vitterheten

Att .•

Ruotfi.

qväft

Arftos Alexandria

Goldaftus.

har jag ock

pufiones och idiota. pars animarum Ziegler.

Tamt ej allenaft forfatt

bör i ilället vara comma (j)

menar

Samiterna

kallar

Nemecifka

Pacuvius

TJnderrättelfe för Bokbindaren.

Kopparßycket infättes näß efter pag, 380.

‘

'

				»

■

'