FE JINNES 


: ocH c 


oo BESKRIFNING 


ÖFWER STENRIKET 


CARL BENEDICKS 


rann 


UPPSALA 
AKADEMISKA BOKHANDELN 
(2 (C.J. LUNDSTRÖM.) 


ute ker 


UPPSALA UNIVERSITETS ÅRSSKRIFT 1907. 
LINNEFEST-SKRIFTER. 3. 


LINNES 
PLUTO SVECICUS 


BESKRIFNING 
ÖFWER STENRIKET 


CARL BENEDICKS 


SS 


LINNEÉS 
PLUTO SVECICUS 


BESKRIFNING 
ÖFWER STENRIKET 


UTGIFNA AF 


CARL BENEDICKS 


UPPSALA 1907 
IST & WIESELLS BOKTRYCK 


LINNES 


PLUTO SVECICUS 


UTGIFVEN 
AF 


CARL BENEDICKS 


UPPSALA 1907 
ALMQVIST & WIESELLS BOKTRYCKERI-A.-B. 


Utgifvarens företal. 


I något öfver femtio år har Upsala Universitetsbibliotek ägt Linné- 
manuskriptet Pluto svecicus, som efter växlande öden 1853 räddades från 
förgängelse. 

Utgörande förstlingen af LInsÉs kännedom om stenriket, hvilken i 
mera utbildadt skick är nedlagd i den långa raden upplagor at Systema 
Naturae, såsom Regnum lapideum, kan Pluto svecicus efter denna 50- 
åriga novistid göra anspråk på att få definitivt inträda som tjänare i den 
internationella Linnéforskningens broderskap. 

En kort redogörelse för det viktigaste af Pluto svecicus lämmades i 
samband med Linnéfesten 1878 af Dr. E. SvEDMARK i en uppsats om 
LINNÉ som mineralog. TI anslutning till detta arbete skall här inlednings- 
vis nämnas några ord angående tillkomsten af Pluto svecicus. 

Om ock Linné på äldre dagar icke kände någon större dragning till 
stenriket, var dock hans intresse i ungdomen starkt inriktadt härpå. 
Därom vittnar bl. a. inledningen till 12 uppl. af Systema Natwrae III: 
»lapides quos quondam in deliciis habui . . .> Och om de senare upp- 
lagorna af detta monumentalverk börja med djurriket och växtriket, så 
börja däremot de första med stenriket. Denna utveckling från ungdoms- 
kärlek — om också endast delad — till den- oorganiska världen och till 
hufvudverksamhet inom den organiska har vår LInNSÉ gemensam med 
»Frankrikes störste son»: för den stora allmänheten står ju PAsTEUR som 
stormannen inom organisk vetenskap, men hans ungdomsarbeten, äfven- 
ledes af största betydelse, tillhöra den oorganiska. 

Redan i hemmet 1724—1727 sysselsatte sig Linné med att samla 
stenar, jämte andra naturföremål. »Örterna inlade han i böcker. Insek- 
terna lade han i ett litet skåp på nålar. En kista hade han stenar uti. 
Mor var dock glad att han med flit använde tiden på dygd och ej hvad 
lastbart var.»!1 


1 P. WIESELGEEN, De la Gardiska Arkivet, 9 (1837), s. 204. — Här återfinnas 
äfven brefven till STOBAEUS. 


I 


Under sin vistelse i Lund fick Linné för första gången se ett natur- 
historiskt museum, KILIAN StoBAEI, hvilket äfven omfattade stenar. Till 
Stobaeus skref han på hösten efter sin ankomst till Upsala om sina iakt- 
tagelser öfver stenförekomster: »Här uppe tviflar jag på lärer finnas några 
petrificata i någon quantitet. Ty här är hvarken kalksten eller flinter, 
men lerjord är här.» — »När det kommer till sommaren om Gud gifver 
helsan har jag tänkt resa omkring uti Bergsbygden och till bruken, att 
bese curieusiteterna, hvilket är ett gammelt manér för Med. studiosos 
här uppe» (bref af 5/11 1728). 

I ett senare bref till SrtoBaEus (af 12/19 1731) beklagar Linné ar- 
kiatern BRoMELLs frånfälle, hvarigenom dennes arbete öfver stenriket blif- 
vit ofullbordadt. Han beklagar samtidigt i alla tidigare arbeten bristen 
på verklig systematik. »Behagade Höglärde Herr Professoren med sina stenar 
häruti göra en reformation, blefve han ännu förträffligare och skulle räk- 
nas som Mineralogiens första restaurator.» 

1732 reser Linné några dagar till Lund för att ånyo och närmare 
bese Stobaei stensamling, men finner den för ensidig (mest innehållande 
petrifikater) för att kunna tjäna som underlag till en systematisk fram- 
ställning af stenriket. Han far därför efter ett par dagar tillbaka till 
Upsala, hvarifrån han den 13 maj startar sin resa till Lappland, tydli- 
gen besluten att själf taga saken om hand, och studera i naturens museum. 

Lapplandsresan var äfven i så måtto af ovärderlig nytta för Linné, 
som han därunder fick tillfälle att studera kemi: i bergmästaren SEGER 
SVANBERG ! i Neder-Kalix fick han en tydligen lika intresserad som ener- 
gisk lärare, som på 10 dagars tid? lärde honom »proberkonsten». 

Utom den materiella nytta, som hans på denna grundval lagda Up- 
salakollegium i proberkonst i form af åhörareafgifter bragte honom, hade 
Linné naturligtvis häraf den största nytta för sina mineralogiska studier. 

1 Det föreföll mig af intresse att erfara, i hvilket förhållande den kände Up- 
salakemisten LARS SVANBERG stod till denne Linnés kemilärare. Den förres far, 
astronomen och matematikern JÖNS SVANBERG, föddes 1771 i Neder-Kalix, som son 
till hemmansägaren NILs NILSSON, och antog sedermera namnet SVANBERG. Bandet 
emellan dessa släkter är sålunda grannskap men knappast släktskap. Den framstående 
bergmästaren, som tidigare varit borgmästare i Torneå, dog 1740 och ligger be- 
grafven under en konstsmidd häll i Neder-Kalix kyrkas vapenhus. Närmare åter- 
finnes i E. Monpis och E. N. SöDERBERG, Matrikel öfver i Upsala studerande norr- 
länningar. Stockholm 1890, och särskildt i Studier o. anteckn. af H. SAMZELIUS, 
Det gamla Neder-Kalix. Personhist. tidskrift (1901), s. 91. Här finna vi äfven »Stu- 
diosus medicine Herr CARL LINAEUS» den ?/9 1732 antecknad som dopvittne för en 
nyfödd SEGER SVANBERG. 

> Den uppgift, som förekommer i Egenhändiga anteckningar af CARL LINNAEUS 
om sig själf, Upsala 1823, att detta skett "på 2 dagar och en natt", beror på minnes- 
fel, såsom professor T. Fries påvisar isin Lefnadsteckning af LInnÉ, Stockholm 1903: 


III 


Under slutet af år 1733 reser Linné till bergslagerna, beser Nor- 
berg, Bispberg, Garpenberg, Falun m. £. ställen. Denna resa utsträckes, 
på bekostnad af Landshöfding REuTERHOLM i Falun, påföljande år till 
Österdalarne, dalska fjällen, Rörås koppargrufva i Norge och öfver Väster- 
dalarne åter till Falun. 7 intelligenta Upsalastudenter, som själfmant in- 
funnit sig i Falun, blefvo Linnés vakna och intresserade följeslagare på 
denna ungdomsfriska marsch genom Dalom, som vore värdig en KARLFELDTS 
Dalamålningar. En af dem, INGEL FAHLSTEDT, Var constituerad »mem- 
brum mineralogicum>» med uppgift att beskrifva och insamla prof på alla 
påträffade stensorter. 

I Falun ordnades de hemförda iakttagelserna och stenskördarna, 
jämte tidigare sådana. TI en liten anteckningsbok af storleken 15,5X10,0 
centimeter, exakt som om den hade skurits efter metermått, infördes 
strängt systematiskt de skilda stenarterna. Den 2 september 1734? skrefs 
titelbladet: 

CAROLI LINN/EI 
RIU ORSMIEIOIECIUNSS 
qVvi ..... etc. (se plamsch 1). 


och i rask följd har tydligen det mesta af det följande innehållet ned- 
skrifvits. 

Rörande manuskriptets senare öden är oss intet bekant, tills det 
1853 jämte några andra Linnémanuskript af professor C. E. BERGSTRAND 
anträffades i lektorn och professorn REINH. SCHERINGSSONS dödsbo i Vä- 
sterås, och därigenom räddades från att vandra till kryddboden, såsom 
SVEDMARK tillägger. Det omnämnes i Upsala Univ. Rektorsprogram 1853. 


Själfva grundstommen i Pluto svecicus öfverensstämmer, såsom SVED- 
MARK framhållit, i allt väsentligt med uppställningen af Regnum lapidewm 
i 1:a uppl. af Systema Naturae (1735). Däremot förefinnes en betyd- 
lig skillnad därutinnan, att den förra i enlighet med sin tydliga egenskap 
att vara förteckning å insamlade stuffer, under hvarje rubrik upptar en 
mångfald nummer, under det att Regnum lapideuwm endast upptar det 
minsta antal species, till hvilka Linné ansett samtliga förekomster kunna 
hänföras. 

Vi skola nu i någon mån analysera och söka förstå den indelnings- 
grund af stenriket som framträder i Pluto svecicus, äfven om denna tidi- 
gare berörts af SVEDMARK. 


1 För vidare beskrifning af denna färd, som tillfört Pluto svecicus rikligt ma- 
terial, och för andra för Linnés utveckling viktiga omständigheter hänvisas till pro- 
fessor T. Fries” utmärkta Lefnadsteckning af LINNÉ. 

? Enligt den på titelbladet gjorda anteckningen: Dalekarl. Falun. 1734. Sept. 2. 


IN 


Den grundläggande indelningen i 3 klasser, efter hvilken arbetet är 
uppställdt och som sedan genomgår samtliga upplagor af Systema Naturae, 
är den följande: 

1. PETRAE (>»Bergarter»), lapides simplices; 

MINERAE (»Malmer»), lapides compositi; 
3. FOSSILIA (»Grusarter»), lapides aggregati. 


bo 


I Pluto svecicus förekommer singularisform, hvilken Linné såsom 
mindre egentlig sedan frångått. 

Petrae äro uppbyggda af för ögat likartade partiklar; minerae af 
äfven för ögat Ukartade partiklar, hvilka dock äro impregnerade med 
något främmande ämne (hvarom mera sedan): fossilia af för ögat olik- 
artade partiklar. De bägge första klasserna bestå alltså af homogena 
smådelar, den tredje af heterogena (bägge termerna enligt modernt språk- 
bruk). Detta är just den skillnad, som vi nu för tiden göra mellan de 
naturföremål, som tillhöra mineralogien, och dem som tillhöra petrografien 
och andra delar af geologien. Det vore kanske obefogadt att inlägga 
större betydelse i detta förhållande, alldenstund Linné ingalunda korrekt 
genomför denna tudelning utan till de två första klasserna äfven räknar 
heterogena produkter. Men det utgör i hvarje fall ett genialiskt drag, 
som står långt före sin tid. 

Att Linné själf på svenska beniämmer den första klassen bergarter, 
hvilka enligt nutida språkbruk skulle tillhöra tredje klassen, är ju allenast 
en namnfråga. Föga gör namnet, »allenast caracteren är ren», heter det 
med rätta i den härnedan utgifna Beskrifning öfver Stenriket (s. 39). 

Hvad åter beträffar distinktionen mellan 1. petrae och 2. minerae, 
bergarter eller (hvilket bättre motsvara vårt nutida språkbruk) stenar, 
och malmer, så motsvarar den betydligt sämre vetenskapens nuva- 
rande ståndpunkt. Men den är efter Linnés synnerligen naturlig. Hvad 
kan för den, som färdats i våra bergslager, studerande »Stenarnes natur, 
som aldrig bättre kunna läras än vid Bergslagerna» — vara naturligare, 
än att skilja mellan stenar och malmer? Mellan ofyndigt berg och sådan 
sten, som är genomträngd af någon främmande, underbar substans, görande 
den tung, blankskinande, tjänlig till metallers framställning, eller för- 
länande andra speciella egenskaper, som ingalunda äro till finnandes bland 
stenar i gemen? Indelningen är lika osökt som att indela människorna 
i fattiga och rika, om också enligt nutida uppfattning lika litet veten- 
skaplig. Med dåtidens kemiska uppfattning stod den, såsom vi skola se, 
1 allra bästa öfverensstämmelse. 

Dessa trenne klasser indelades nu hvar och en i tre ordningar. 


Klass 1, petrae, indelades i ordningarna: 


I Pluto sv. I Syst. Nat. 1 uppl. 
1. Salamandrinae. Apyri. Efter glödgning oförändrade. 
2. Farinaceae. Calcarii. Glödgade och fuktade med vatten 
sönderfalla till fint mjöl. 
SA VItrum. Vitrescentes. Efter glödning glasaktiga, smälta. 


Denna indelning, grundande sig på stenarnas förhållande i elden och 
därigenom ganska mycket erinrande om den senare, i Sverige och annor- 
städes, så mycket använda blåsrörsanalysen, har Linné tydligen hämtat 
från BROMELL, såsom SVEDMARE redan framhållit. Delvis återfinnes den 
äfven hos HJÄRnE. (Se litteraturförteckningen här nedan.) 

Förvånande nog för en tid, till hvars triumfer det hör att kunna 
bearbeta smält kvarts, finner man att kvartsen räknades till lapides vitre- 
scentes, såsom om man verkligen lyckats producera tillräcklig hetta till 
dess smältning. Det är tydligt, att man denna tid icke klargjort för sig 
skillnaden mellan att ett mineral smälter oblandadt och att det smälter 
efter blandning med andra ämnen. Också har väl det glasliknande ut- 
seendet bidragit att aflägsna eventuella tvifvel på placeringens riktighet. 


Klass 2, minerae, indelas sålunda: 
I Pluto sv. I Syst. Nat. 1 uppl. 


il Se Salia. Stenar som hålla Salt. 
2. Sulphur. Sulphura. Stenar som hålla Svafvel, jämte salt. 
3. Metallum. Mercurialia. >» » » — Kvicksilfver (metallsub- 


stans), jämte salt och svafvel. 


Denna indelning förefaller mindre än den förra grundad på verkliga 
förhållanden, den verkar skäligen hypotetisk, och måste med vår nutida 
kunskap utan fråga fördömas. »Men hufvudsaken för oss här är icke att 
fördöma, men att begripa», säger i »Guldmakeriets historia» C. J. L. 
ATMQVIST, hvilken liksom STRINDBERG — och många andra genier — hyste 
lifligt intresse för alkemi. 

Linnés indelning af minerae hade i själfva verket för sig urgammal 
alkemistisk häfd, sträckande sig långt fjärmare tillbaka än till BRoOMELL 
eller HJÄrnE, där också tal om salter, svafvelarter och mercuriala före- 
kommer. 

Från ARISTOTELES, antikens stora sol som äfven efter sin nedgång 
färgade århundradens forskning, mottog naturvetenskapen icke blott de 4 
elementerna, hvilka äro att uppfatta som uttryck för kropparnas fysiska 
egenskaper (aggregationstillstånden), utan äfven den lika celebra »quinta 
essentia», förutan hvilken ARISTOTELES icke ansåg sig kunna tillfyllest för- 
klara materiens egenskaper. Vid detta femte väsende, Odsis, som under 


Vr 


medeltiden lifligt debatterades, anknötos småningom mera materiella egen- 
skaper. Utan att behöfva frångå ARISTOTELES läror kunde man alltså 
antaga tillvaron af några ytterligare element, närmade sig kemiens. Så- 
lunda lärde RAyYmunDus Lurivs, den store alkemistauktoriteten och äfven- 
tyrsmannen från 1200-talet, att alla kroppar bestå af svafvel och kvick- 
silfver. Senare tiders kemister hafva funnit denna lära äfventyrlig som 
dess framställares lif, men den spriddes, antogs och utbildades vidare. 
Så gjordes gällande af BaAsitrus VALENTINUS, känd som upphofsmannen till 
den första kemiska monografien, öfver grundämnet antimon, att alla 
kroppar bestå af salt, svafvel och kvicksilfver. 

Läran adopterades af THEoPHRASTUS PARACELSUS Och öfverfördes där- 
igenom från alkemien till den läkare-kemiska skolan. PARACELSUS gick 
så långt, att han t. o. m. ansåg sig kunna därur förklara människokrop- 
pens sjukdomar: öfverhandtagande salt medförde utsot och vattensjuka, 
svafvel feber och pest, kvicksilfver, förlamning och melankoli. 

Läran om dessa tre element lyste ännu då kemien stod i flogiston- 
teoriens tecken; ännu så sent som 1712 finna vi Linnés stora före- 
gångare URBAN HJÄRNE näst efter de aristoteliska elementen redogöra för 
dessa »tria principia chymica, quibus ommne visibile & comprehensibile 
componitur». 1 

På endast auktoritetstro lefver knappast en teori så länge som den 
vi nu i stora drag följt fram till Linnés tid. Den sanning som teorin 
inneburit torde ungefär kunna sägas vara den, att salt, svafvel och kvick- 
silfver kunna tas som typer för de olika kemiska grundämnena. Dessa 
tre typer komma märkvärdigt nära de 3 grupper af grundämnen som 
kemin numera uppställt: lätta metaller, metalloider och tunga metaller. 
Naturligtvis fäste man sig på detta tidiga stadium egentligen vid t. ex. 
saltets egenskap att vara vattenlösligt och ha saltsmak, vid svaflets att 
vara brännbart och därvid sprida lukt, vid metallernas stora tyngd, glans 
(SNS 

Det kan icke längre på minsta vis förundra oss att Linné upptog 
denna allmänt ansedda teori som indelningsgrund för minerae. Det är 
snarare underligt att han kunde frigöra petrae och fossilia från dess in- 
flytande. 

Fullständigt nytt och för Linné personligt torde vara hans tolkning 
af dessa elements, eller åtminstone saltets, betydelse för mineralbildning. 
För Linné står saltet som det sanna »agent minéralisateur», om också. 
det torde vara öfverflödigt tillägga, inte i samma mening som sedermera 
hos de franska mineralogerna. 


! HIEENE, Actor. chym. Holmens. Parasceve. 1712. 5. 52. 


VII 


Linné fäste sig som ingen före honom vid salternas förmåga att 
kristallisera. Som bekant är han den förste som närmare studerat kri- 
stallernas former; Haöv, som brukar betecknas som kristallografins fader 
gaf själf Linné hederstiteln »le fondateur de la crystallographie».! I 12:te 
uppl. af Systema Naturae kan man beundra Linnés präktiga kristall- 
modeller,” värdiga föregångare till TORBERN BERGMANS Och Haövrs. Redan 
i Pluto svecicus förekomma några, om också mycket enkla kristallo- 
grafiska teckningar. 

Kristallisation hade Linné ej kunnat observera annat än vid salters 
lösningar, och han leddes däraf till antagandet, att det är det i mine- 
ralen ingående saltet som skänker dem förmågan att kristallisera, >»omnis 
crystallisatio a sale». 

Denna sats framstälde Linné, såsom SVEDMARK framhållit, vid en 
disputation år 1747, tydligt är emellertid, att han redan vid nedskrifvan- 
det af Pluto svecicus haft denna mening. Vi läsa t. ex. s. 17, hurusom 
saltet nitrum, den i prismor kristalliserande salpetern, meddelar kvart- 
sen dess kristallform (hvilken ju står salpeterns nära). Bergkristallen 
och andra ädla stenar förekomma af denna anledning under rubriken ni- 
trum, något som ju eljest förefaller synnerligen egendomligt. Synbarligen 
stå vi här inför den första späda brodden af en lära som inom kemin 
sedermera spelat en mycket viktig roll: den om isomorfin, eller att likhet 
i kristallform också skall betinga likhet i sammansättngin. BERZELIUS, 
som ingen kunnat förebrå för att ensidigt fästa sig vid yttre form, till- 
mätte ju denna lära en ytterligt stor betydelse. 

BrRoMELL, som före Linné i sin Mineralogia? äfven behandlar salter, 
fäster sig alls icke vid deras kristallisationsförhållanden. Linné genera- 
liserar saltets inflytande vidare; eftersom de i naturen förekommande kri- 
stallerna ofta utmärka sig genom stor hårdhet och genomskinlighet, så 
anser han hårdheten och genomskinligheten beroende på saltets inflytande. 

I den andra ordningen af minerae, sulphura, som väsentligen 
ansågs karakteriserad af svafvel, representanten för det brännbara, måste 
äfven salt ingå, eftersom hithörande mineral, såsom svafvelkis (pyrit), 
visar utpräglad förmåga att kristallisera. Pyriten antogs hålla saltet 
vitriol, och erfarenheten syntes tillfullo tala för teorins riktighet: om 
pyriten (och ännu mera vattenkisen, marcasit) får ligga tillräckligt 
länge, så afskiljer sig vitriolen. Atramentsten, misy och sory (s. 19) voro 
I IM: Fries. Tal v. Linnéfesten 1878. 

> Linnés kristallmodeller” förfärdigades, enligt hvad Professor FriEs meddelat 
mig, af ÄNDEEAS TiDSTRÖM, kemie adjunkt och känd som mineralsamlare åt TESSIN 
och Drottningen. 


? Så benämnes 2:a uppl. af BRoMELLs i litteraturförteckningen härnedan an- 
gifna arbete. 


VIII 


bergarter innehållande svafvelkis och som just användes för framställning 
af järnvitriol. På en tid då kännedomen om syret var rent negativ och 
vågen endast husgeråd, var slutsatsen i hög grad naturlig, att hvad som 
så lätt tränger ut ur mineralet vid dess vittring, också måste ha funnits 
ingående däri. En dylik slutledning är äkta kemisk. Den förste som 
opponerat sig mot detta sätt att resonnera, är egentligen helt nyligen 
grundaren af det fysikaliskt-kemiska laboratoriet vid Linnéstrasse i Leipzig. 
OsTWALD gör gällande: därför att t. ex. metallen koppar så lätt erhålles 
ur kopparsulfat, har man icke rätt att påstå, att metallen koppar finnes 
i kopparsulfatet, endast att den lätt erhålles därur. Det händer onek- 
ligen lätt, att man förbiser något som tillkommer just vid ämnets afskiljande: 
vid exemplets från Linnés tid det då okända ämnet syre, vid det senare 
exemplet det äfven nu otillräckligt kända »ämnet» energi, hvars vikt och 
betydelse ju OstwaLp särskildt vill framhäfva. 

I den tredje ordningen, metallum eller mercuralia, tillkommer, utom 
salt och svafvel, det ämne som skiljer nutiden från stenåldern, nämligen 
metall. Dess glans, tyngd, ogenomskinlighet m. m. gör det representeradt 
at kvicksilfver. Första hithörande släkte är naturligtvis kvicksilfret själft, 
mercurius el. hydrargyrum. Såsom art finner man cinnobern, som »est 
nihil aliud quam sulphur cum mercurio», såsom Linné riktigt anger (s. 25). 
En mängd hithörande mineral beundras ju i vackra kristaller: ordningen 
3 måste alltså äfven kunna hålla växlande mängd salt. 

I denna treenighet af salt, svafvel och metall, som ingick i tredje 
ordningen, hölls den sista för den mest betydelsefulla. Under samma 
rubrik cuprum finna vi sålunda först metallisk koppar, cupruwm nudum 
praecipitatum, som ur grufvatten vid Falun utfälles på järn; såsom midum, 
naket, betecknades hvart och ett af dessa trenne principalelement då de 
förekommo ensamt, utan att genomtränga någon sten, — naket som sni- 
geln utan skal. Efter den gedigna kopparen kommer vår enklast sam- 
mansatta kopparmalm, kopparglans (cupruwm violaceum), och slutligen den 
mer sammansatta kopparkisen, cuprum pyrittcosum, af allehanda olika 
arter och slag: stålslag, lefverslag och tennbettslag och många andra 
namn, som bergsmännen vid Falun gifvit det kära barnet kopparkis. 


Klass 3, fossilia, har följande indelning: 


I Pluto svec. I Syst. Nat. 
1. Glarea. Terrae. Jordarter. 
2. Coneretum. <:Concreta. Gyttringar. 
3. Petrificatum. Petrificata. Försteningar. 


Här möter oss först jordarterna sand, lera, humus, mergel, ockra, 
som hade dubbel betydelse därigenom, att Linné ansåg alla stenar vara 


IX 


bildade af jord, som sålunda fick rangen af naturens egentliga bygg- 
nadsmaterial. 

Största intresset bland 2. ordningen, concereta, »stengytter», tilldrar 
sig tvifvelsutan släktet saxum, motsvarande våra bergarter i egentlig mening. 

Angående dess bildningssätt ha ju under 1800-talet strider förts, lika 
oförsonliga som eld och vatten, genom hvilkas tillskyndelse bildningen 
måste ha skett. På Linnés tid var frågan ingalunda så tillspetsad: han 
särskiljer i största lugn stenar, som bildats i eld, luft, vatten, jord, i 
andra stenar, i växter eller i djurkroppen. 

Saxum, som t. ex. innefattar vår urbergsgranit, hade bildats »i jor- 
den». 

»Turnefort trodde att stenarna generades af frö, men saken har sig 
anrnorhvnrda», heter det från Linnés mun i Beskrifming öfver Stenriket 
(s. 9). Hur han själf tänkte sig saken framgår af hans Observationes 
in Regmum lapideuwm, i Systema Naturae, punkten 5: att saxa icke äro 
primära (»in principio non creatos») synes däraf, att de smådelar af 
hvilka de bestå, om de noga betraktas, äro alldeles desamma som kornen 
hos den sand, som förekommer bredvid och inunder. Observationen är 
ju fullkomligt riktig. Men slutsatsen, att graniten bildats genom sam- 
mangyttring af sandkorn, icke så. Riktiga observationer och falska slut- 
satser trifvas ej sällan ihop. Särdeles mycket kan man dock ej anmärka, 
vi veta ju t. ex. att sandstenen är bildad just på detta vis. 

Nu var dock Linné öfvertygad att graniten var bildad genom hop- 
gyttring af sandkorn, icke sanden genom granitens söndervittring. 

Emellertid ägde man redan på och före Linnés tid kännedom om 
ett tydligt fall af granitvittring. Den i Finland och såsom lösa block 
på Gottland förekommande, lätt vittrande Rapakivigraniten benämndes 
redan af URBAN HJÄRNE! själffrätsten, emedan den »sig sielff genom witte- 
rung eller brånad förtärer». Vittringsprodukten visade sig »duglig at såå 
spanmål uti». BROMELL omtalar stenen äfvenledes. 

Att denna granit sålunda öfvergick till sand och jord, stred emot 
Linnés teori, ty att den både var af jord kommen och åter skulle jord 
blifva, föreföll väl för kompliceradt. Också fick själffrätstenen ingen var- 
aktig stad i Regnum lapideum. I Pluto svecicus möta vi den som dub- 
belgångare på två ställen: dels i slutet på sazum, dit dess utseende gif- 
vetvis förde den (beskrifningen ger dock ingen säkerhet att här anförda 
sten verkligen är rapakivigranit), dels sist under alumen, ÅA. saxoso mi- 
caceum. I 1:a uppl. af Syst. Nat., har själffrätstenen helt och hållet 
förvisats ur riket, likaledes i 2:a uppl.; i den 6:te föres den till muwria, 
koksaltet, ur hvilken den frätande saltsyran, acidum muriaticum, (som 


! Anledning till bergarters efterspörjande. Stockholm 1694. 


AG 


den senare kallades) erhålles. Slutligen i 12:te uppl. får den återvända 
till sin plats bland de öfriga granitbergarterna under saxum, som dock 
här förflyttats från fossilia till första klassen, petrae. Till allt detta själf- 
frätstenens kringirrande, — BRoMELL associerar den t. o. m. med nitrum, 
salpeter, — måste väsentligen ha bidragit, att man i Finland funnit att 
genom sjudning af rapakivin kunde framställas flera salter, till hvilkas 
säkra indentifierande den kemiska kunskapen icke räckte. (Jmfr WALLERIUS, 
Mineralriket, Stockholm 1747, s. 166, äfven hos Danir Tras, K. V. 
ASHES) 

Ett detaljeradt ingående på innehållet i Pluto svecicus, jämfördt med 
Systema Naturae's olika upplagor, skulle naturligtvis erbjuda åtskilligt 
af intresse, men här föra för långt. Jag vill i detta afseende hänvisa till 
hvad som framställts i SVEDMARKS flera gånger omnämnda arbete. 

Här tillåter jag mig i stället ytterligare framställa några intryck af 
mera allmän natur, som trängt sig på mig under redigeringsarbetet. 


Ett drag som redan i Pluto svecicus starkt framträder, är Linnés 
lifliga intresse för allt som kunde lända vårt land till ekonomisk fördel. 
Härutinnan stod han ju för öfrigt långt ifrån ensam. Redan på titel- 
bladet antydes detta ekonomiska intresse, och valet af namnet Pluto synes 
långtifrån sakna betydelse härutinnan. 

Hades, det underjordiska och hemlighetsfullas gud, var ju aldrig rik- 
tigt populär i Greklands mytbildning, och när hans kult öfvergick till 
Italien, så var det ju mest Hades”, egenskap af att vara [hovtedc, den 
rikedom bringande, som gjorde att det praktiskt anlagda romarfolket på 
Marsfältet bygde Pluto ett underjordiskt altare. 

I den här nedan följande Beskrifmnmingen öfver Stenriket finna vi gång 
på gång upprepade uttalanden öfver hvad rikedom underjorden kunde 
bringa landet, med uppmaningar att söka därefter. »Stenkol finnas nog 
i Sverige, allenast man sökte därefter (de skånska fyndigheterna voro 
delvis kända, men otillräckliga). EMler följande (s. 3): »Ten-malm fattas 
här i riket. Man har funnit stenar som hålla ten, och ingen tvifwel är 
at ju fördolda tenberg finnas i Swerige, hwilka der de upptäcktes blefwo 
riket till en outsäjelig förmohn.» 

Det är emellertid långt ifrån att denna förhoppningsfulla tro, som 
nästan bort kunna försätta tennberg, på slumrande ekonomiska möjlig- 
heter på något vis fördunklade Linnés syn på stenrikets utforskande för 
vetenskapens egen skull. Tvärtom klagar han inför sina åhörare (Beskrif- 
ning öfver stenriket, s. 1) öfver den ringa utvecklingen af »Naturel-Hi- 
storien, som ännu hos oss warit ganska litet upbrukad. Och likna wi 


XI 


häruti lössen i Hufwudet, som däri kräla utan att bry sig om annat än 
födan». 

Om den vetenskapliga betydelsen af Linnés mineralogiska och petro- 
grafiska verksamhet kan skilda meningar råda. 


Säkert är att han äfven på denna gren af forskningen utöfvat ett 
kraftigt uppryckande inflytande. Folk kom genom honom i arbetstagen, 
kanske äfven därför att de eggades till motsägelse. Den förut ganska 
oordnade och föraktade naturkunskapen blef äfven hvad stenriket beträffar 
af Linné så att säga gjord hoffälvig, hvilket naturligtvis ökade dess sprid- 
ning och anseende. 

Något i Pluto svecicus karakteristiskt äro de flerstädes förekom- 
mande superlativa uttrycken, som icke uteslutande kunna skrifvas på ro- 
marspråkets konto. Vi läsa t. ex. >»Ambra est omnium lapidum suaveo- 
lentissimus», »praetiosissimus» ; »Zingraupe est minerarum ponderosissimum, 
stannum vero metallorum levissimum». Förmodligen voro dessa och lik- 
nande uttryck på denna tid befogade, men de leda tanken till ett helt 
annat språk än latinet. Ett uttryck som »the biggest in the world» säger 
oss hvar den nutida motsvarigheten är att söka. Det är hos Linné något 
af äkta och bästa american pioneer spirit: energi och genialitet ställda 
inför väldiga obrutna marker. I mera rätliniga koordinater än dem hos 
Regnum lapideum kunde icke Staternas gränser ha stakats eller New Yorks 
stadsplan utlagts. Det äkta amerikanska sträfvandet efter lättillgänglig 
ordning och öfverskådlighet, ej sällan på grundlighetens bekostnad, åter- 
finna vi; uppräkningen af stenprofverna i Pluto sv. har nästan karak- 
tären af bokföring, och vi bli knappast förvånade öfver att finna den 
länga raden bergartsprof å sidan 43 börja med ordet transport. 

Denna amerikanska läggning synes mig nästan slående framträda, 
om man kastar en blick på »Linnaei lycka, fortienster och ryktbarhet» 
i Egenhändiga anteckningar (s. 90). Vi läsa t. ex. följande uttalanden: 

Ingen före honom har 

gjort flera observationer i naturkunnigheten; 

skrifwit flera wärk, rättare, ordentligare, af egen experience; 
rangerat alla Naturens producta i sådan redlighet; 
corresponderat så widlöftigt öfver hela werlden; 

blifwit mera namnkunnig öfver hela werlden; 

besådt någon Academisk trädgård med så många slags frön; 
samlat sig så stort herbarium 0. sS. V. 

Af hela sammanhanget framgår att dessa och andra liknande påstå- 
enden som man kunde utvälja, visserligen visa att CARL VON LINNÉ insåg 
sin betydelse, men att de dock hufvudsakligen andas en sådan oförställd 
glädje och tacksamhet öfver undfången lycka, som är långt skilld från 


XM 


vanlig själfbelåtenhet. I hvarje fall är det Behringssund som här skiljer 
Europa från Amerika mycket smalt. 


Den allvarsammaste anmärkning, som riktats mot Linnés system öfver 
stenriket torde vara att det icke tar hänsyn till mineralens kemviska natur. 
BeErzeLus skrifver i inledningen till »Försök att grundlägga ett rent 
wettenskapligt system för mineralogien> (Stockholm 1814): »LInNÉ för- 
sökte att uppställa den oorganiska naturen efter en klassifikation analog 
med den han så framgångsrikt och ärerikt använde på den organiska 
naturens alster. WALLERIUS och ÖRONSTEDT begynte inse kemiens infly- 
tande till ett riktigt mineralsystems uppställande.» 

Anmärkningen är gifvetvis berättigad, men träffar dock 1700-talets 
början i sin helhet. Af den som på några dygn studerade kemi, icke 
för mineralanalytikern SVANBERG, utan för dennes farfars namne; som 
lefde årtionden före BERGMAN, SCHÉELE och BERZELIUS, och hvars hela tid 
upptogs af intensivt arbete på så många andra områden, kan man icke 
rimligtvis fordra, trots hans väldiga genialitet, att han äfven skulle ha 
varit nyskapande inom kemien. Ty så hade varit nödvändigt; den första 
delens af 1700-talets kemiska kunskaper, hvilka Linné visade sig be- 
härska, voro långt ifrån tillräckliga för att medgifva någon rationell mi- 
neralogisk klassifikation. De användes dock af honom så långt de räckte. 
Bedömandet af petrae efter förhållandet i elden öfverensstämmer ju gan- 
ska nära med den för kemien senare så värdefulla blåsrörsanalysen; in- 
delningen af minerae var ju helt och hållet tillskuren efter då ännu flo- 
rerande kemiska teorier, 0. s. V., såsom vi i det föregående sett. 

Ett studium af BorerHaves Elementa Chemiae (1732), sålunda ett 
vid Linnés uppträdande fullt modernt arbete, hvilket för långa tider var 
den bästa existerande lärobok i kemi, ger vid handen. att föga mer var 
att hämta här än det Linné tillgodogjort sig. 

Däremot är det ju ingalunda påstått, att det icke längre fram kun- 
nat vara möjligt för Linné att mera införlifva kemiens framsteg med sitt 
system; och stundom utöfvade han gentemot dessa en obefogad kritik, 
såsom när han i 12. uppl. af Regnum lapideum (s. 147) vänder sig mot 
CrRonsTEDTS betydande upptäckt af metallen nickel (1751), under förklaring 
att lika väl kunde man beteckna messing som särskild metall. 

Att Linné trodde på metallförvandling och anslöt sig till flogiston- 
teorien var en nödvändig följd af tidsåldern. 


Till sist några anmärkningar med anledning af ett par uppgifter i 
Pluto svecicus rörande järnets metallurgi. 
Linné känner till att rödbräkt järn fås då malmen håller pyrit, 


XIII 


SÅ 


alltså är svafvelhaltig: detta uppges redan hos Bromerr. Ganska kuriöst 
är att finna, hurusom orsaken till kallbräcka hos BRoMmerr sökes i amti- 
mon, af LINNÉ i arsenik, af nutiden, efter KraProtH, i fosfor, sålunda 
i kväfvegruppens element efter fallande atomvikt; utvecklingsserien blir 
så mycket fullständigare, som man helt nyligen i detta afseende vändt 
sig mot kväfvet själft. 

Här nedan (s. 30) förklarar Linné »Chalybs si funditur, fit ferrum>», 
smältes stål bildas mjukt järn. Påståendet vinner ingen obetingad tilltro 
i Bessemer-, Martin- och elektrostålets tidehvarf, men innebär sanningen 
att vid all värmebehandling af stål en förminskning af kolhalten äger rum. 

Angående det som egentligen utgör skillnaden mellan stål och järn 
hade Linné samma oklara föreställning som nästan alla vid denna tid- 
punkt. »Chalybs est ferrum absque sulphure» (s. 30). Denna mening, 
att stålet är »svafvel»fritt järn återfinnes hos KRISTOFER PoLHEM, hvilken 
som nära S0-årig gubbe i K. Vet.-Akad. Handl. 1740, s. 303, med an- 
ledning af Akademiens utsända frågor, till sitt kära fäderneslands tjänst 
redogör för sin kännedom om ståltillverkningen. Vid Kvarnbacka och 
Trollbo tillverkades enligt Polhem smältstål på så sätt, att tackjärn 
smältes i öppen härd och slaggen helt och hållet aftappades; då försvinner 
»svaflet» efterhand, tills smältan blir hårdt stål. Med svafvel menas oför- 
tydbart brännbar materia i allmänhet, såsom i Pluto svecicus under »sul- 
phur» upptages olika sorters kol. Om slagg täcker järnets yta bortgår 
däremot icke »svaflet», anmärker Polhem. Tolkningen af »färskningen», 
d. v. s. kolhbaltens nedbringande, är alltså fullkomligt riktig. Däremot 
antar Polhem, att äfven vid den andra redan då kända stålframställnings- 
metoden, cementering af mjukt järn, likaledes »svafvel» bortgår, stället 
för att sluta att det i detta fall tillkommer. Så antogs vara fallet af 
andra samtidiga författare, såsom CRAMER, hvilka därför ansågo stålet hålla 
mera »svafvel» än järnet. 

Anledningen till de afvikande föreställningarna låg däruti, att man 
på denna tid i allmänhet icke klargjort för sig skillnaden mellan mjukt 
järn och tackjärn. Strängt taget var ju detta också omöjligt före Tor- 
BEEN BERGMAN, Som först utbildade analys af dessa ämnen. 

De studier af litteraturen från denna tid, hvilka Pluto svecicus för- 
anledt, ha emellertid visat mig att vid den ifrågavarande tidpunkten en 
man funnits, som klart insett huru saken förhåller sig, nämligen Linnés 
samtida, fransmannen BaAzin ainé, författare till det anonyma arbetet 
»>Troité sur Vacier d Alsace», som utgafs i Strassburg år 1737. På tredje 
sidan af detta hittills förbisedda arbete, som äges af Upsala Universi- 
tetsbibliotek, läser man ett mycket tydligt uttalande om att stålet intar 


XIV 


en mellanställning mellan smidesjärn och tackjärn; när tackjärnet smältes 
blir det stål innan det blir smidesjärn. 

Mera korrekt kunde ju saken knappast uttryckas. 

Det kan tilläggas, att det framstående franska arbetet, hvars senare 
del består i en öfversättning af SWEDENBORGS 1734 i Leipzig utgifna Reg- 
man subterraneum de ferro, öfversattes till svenska och utgafs anonymt 
1753, af CARL HENRIK KönNIG. 

En annan siderologisk uppgift i Pluto svecicus, som kunde göra am- 
språk på ett visst, om ock mindre, intresse är den, att rent, metalliskt 
järn kristalliserar oktaedriskt. Att detta är fallet har på allra sista tid 
till full evidens uppvisats. Det förefaller emellertid af flera orsaker osan- 
nolikt, att Linnés »oktaedriska järn» verkligen var metalliskt järn. 


Angående själfva det bibliografiska äro några anmärkningar att göra. 

Antalet sidor i boken är 196, hvaraf 62 oskrifna. Först kommer 
en 15 sidor lång litteraturförteckning. TI början är en del arbeten sam- 
manförda under vissa rubriker, såsom Ambra (arbeten af KroBrus, MEN- 
ZERUS, ÖHEVALIER), Sal, Pyrites, Succinum o. s. vy. Längre fram saknas 
rubriker och arbetena tyckas anförda utan någon ordning. Flera arbeten 
äro anförda flera gånger. Då intresset med denna litteraturförtecknings 
publicerande synts vara att lämna uppgift å den litteratur som Linné 
haft tillgänglig, har densamma här ordnats alfabetiskt. 

Öfver de flesta arbetena är draget ett vertikalt streck, sannolikt för 
att ange att Linné tagit del af dess innehåll; dessa streck hafva här ute- 
lämnats. I litteraturförteckningen har jag äfven upptagit några å andra 
ställen af manuskriptet förekommande författare. 

Bokens innehåll är icke nedskrifvet i en följd. Med vanlig stil har 
tryckts allt, som otvifvelaktigt härrör från det första nedskrifvandet (1734). 
Med finare stil har återgifvits det, som senare blifvit tillagt. Häraf bör 
man icke tro att dessa tillägg alla förskrifva sig från en och samma tid- 
punkt. Med afseende på olika stilar hänvisas till plansch 2 o. 3, som 
återge två på hvarandra följande sidor. 

I språkligt afseende kännetecknas den första nedskrifningen af att 
efter 4 nästan utan undantag v, ej u, förekommer: i senare tillsatser före- 
kommer däremot konstant, såsom i senare Linnémanuskript torde vara 
vanligt, qu. Den af pikturen att döma senaste tillsats, som i manuskrip- 
tet förekommer, är titeln på RITTER, Specimen I orychtographiae Calen- 
bergicae, med årtalet 1742. Senare än denna torde inga tillsatser vara. 
Af det som senare tillagts är mycket synnerligen svårläst, men som jag 
haft tillfälle att sorgfälligt genomgå hela manuskriptet tillsammans med 


XV 


Bibliotekarien Å. ANDERSSON, som ju härutinnan har vidsträckt erfarenhet, 
torde några betydande felläsningar knappast förekomma. ! 

I det stora hela har originalet återgifvits bokstafstroget. Dock har 
alla nya meningar fått börja med stor bokstaf och slutats med punkt, 
hvilket hos Linné långtifrån alltid är fallet. ; 

Understrykningar som talrikt och synnerligen inkonsekvent förekomma, 
ha i allmänhet återgifvits med spärrning, och ofta förbigåtts. Origina- 
lets återges med vårt vanliga ». 

Hvarje sida i manuskriptet är här begränsad genom långa tvärstreck. 

I arbetet förekommande kemiska tecken, å hvilka en förklarande 
tabell finnes här bifogad, äro vid tryckningen återgifna, med tvenne därå 
angifna undantag. 


Då tiden omöjligt medgifvit att utarbeta en konsekvent genomförd 
kommentar, har jag afstått från att framställa några noter angående 
själfva innehållet. I stället hänvisas till det härnedan publicerade arbe- 
tet, utgörande Linnés något senare hållna föreläsningar öfver stenriket. 
I de festa fall utgöra dessa en den bästa kommentar för de kortfattade 
anteckningarna i Pluto svecicus, och torde dessutom erbjuda åtskilligt af 
kulturhistoriskt intresse. 

Upsala i maj 1907. 


1! För några litteraturuppgifter står jag vidare i tacksamhetsskuld till herr 
bibliotekarien L. BYGDÉN. 


Förteckning å i Pluto svecicus förekommande 
e "Kemiska tecken. 


Aurum, guld. 

Argentum, silfver. 

Cuprum, koppar. 

Ferrum, Mars, järn. 

Stannum, tenn. 

Plumbum, bly. 

Hydrargyrum, Mercurius, kvicksilfver. 
Antimonium, Stibium, antimon. 
Arsenicum, arsenik. 

Vismutum, vismut. 


(0) 


Zincum, zink. 
Ignis, eld. 


> 07 O= O Ok 4x It NP HO VY O 


| 


3 


Aqua, vatten. 
Aqua fortis, salpetersyra. 


SJ 


regia, kungsvatten. 
Terra, jord. 
Sulphur, svafvel. 
Alumen, alun. 
Sal, salt, spec. koksalt. 
Sal ammoniacum, salmiak. 


AA 


Nitrum, salpeter. 

Vitriolum, sulfat. 

Tartarus, vinsten. 

Urina. 

Cineres, aska. 

Cineres Clavellati, pottaska. 

Calx, kalk. 

Spiritus, Ayktig vätska: 
—(B =: Spiritus vitrioli, utspädd svafvelsyra. 

Precipitare, precipitatum. 

Sublimare, sublimatum. 


+ HH HnLIt0O9 2 8 0 OM I 


I» sl 


XVII 


TT Pulvis, pulver. 
us) Regulus, metallkorn. 
X Chrystallus. 
SS Oleum, tjockflytande vätska: 
SOM Oleum vitrioli, koncentrerad svafvelsyra. 
SSA d. Oleum tartari per deliqvium, deliqvescerad pottaska. 
3 Arena, sand. 
3j 1 Drachma, qvintin (c:ca 3,75 gram). 
3; 1 Uncia, uns (c:ca 30 gram). 


Dessutom förekommer i manuskriptet: 
|  Minera, malm, som här utskrifvits som minera (typen saknades), 
samt en dödskalle, tecknet för Caput mortuum, retortåterstod, som af 
samma anledning utskrifvits (bägge dessa tecken förekomma å plansch 2). 

Med afseende på andra förekommande kemiska termer må hänvisas 
exempelvis till WarzrEri Chenmvia physica, Stockholm 1759—1765, eller 
till förteckningen öfver af ScHÉELE använda latinska termer, i dennes Bref 
och amteckningar, utgifna af A. E. NORDENSKIÖLD, Stockholm 1892. 


CARBOLI LINNAEI 


PLUTO SVECICUS 


QVI 
E 
REGNO SUBTERRANEO 


SUPRA MILLE 


NATURALIA LAPIDEA 
PER 
PROVINCIAS SVECICAS 
PRAESERTIM COLLECTA 


PROMIT. 


QVAE OMNIA SYSTEMATICE DIGESSIT 
IN 
CLASSES ORDINES, GENERA, SPECIES 
CUM 
CHARACTERIBUS, DIVISIONIBUS, DEFINITIONIBUS, DIFFERENTIIS 


ADDITIS 

SYNONYMIS AUCTORUM 
PROPRIETATIBUS VULCANI 
USIBUS OECONOMI 


LOCIS GEOGRAPHI. 


Caroli Lnnai 


(IUM IVECCUS. 


- AS eb lerraneca 
He 
Iapsra 7u 
Nåla la Lag idea 
er 
fv noeadg — SS VeccOas 
fl rX/ lerker eld coMloclar 


IVITIA ÅA. 


NV OTUR Syfemalhia Lscfl 
Aasfes, OVd ine, Seneca, Speceos 


Charac Ior, dus/a fara 5 dfonilimeby, yang | 
OD Ås | 


S rengIis Auckereum 
pA orala lilg Velcane 


fi bee ER 
XT i5 Teogropo ke. 


| Da lekar Fahlun N734F Sol Ze ; 


s 


Plansch 1. 
Pluto svecicus. Manuskriptets första sida. 


ALDROVANDUS, [ULYSSE]. Museum metallicum. [Bonon. 1648.] 

ARNOLD, THEOD. Untersuchung des Ursprunges der Fossilien. 
Lips. 1733. 8”. 

BauscHivs, [JoH.] Laur. De lapide hematite et cetite. Lips. 
1665. 8”. 

— — De coeruleo & chrysocolla. [Vratisl., Jen&e 1668.] 

— — De gemmis et lapidibus pretiosis, el generatione OQO. 

BayEruUs [BatiEr], JoH. Jac. Oryctographia Norica. Norib. 1708: 
4?. — Sciagr. musei sui et supplement. Oryct. Noric. 

BECHERUS, JOH. JACOB. Physica subterranea. Francof. 1669. 8”. 
p- 633. — Ad finem systema exhibitur. 
BEHRENS, GEORG HENNING. Hercymia curiosa. Norib. 1720. 4?. 
BENZELSTJERNA, LARS. [De re metallica Sveo-Gothorum sche- 
diasma. Upsal. 1703.] ; 
BERINGER, [JOH. BARTH.] Petrificata prope Wartzburgum. [Li- 
thographice Wirceburgensis. Wirceb. 1726.] 

BERTHOLDUS, ÄNDER. JVires terre sigillate Germanice. 1583. 4?. 

BOERHAAVE, HERBEMANN. [Elementa chemice. 2 Vol. Lugd. Bat. 
1732. 42.] 

BoETIUS, ÅNSHELM DE Boot. Gemmarum et lapidum historia. 
[Hanov. 1609.] 8”. 

BoYLE, [ROBERT]. De gemmarum origine & virtutibus. [Hamb. 
1673.] 

BREYNIUS, JOH. PHILIP. Dissertatio physica de Polythalamiis, nova 
testaceorum classe. Gedani 1732. 4?. Pl. 9. T. 12. 

— — Z£pistola de melonibus petrificatis Montis Carmel. Lips. 
Vqy22:48 

BROMELL, MaGNuUsS. Inledning till Bergarter. Stockh. 1730. 82. 
jär 2 


Pluto svecicus. 1 


2 


BRUCKMANNUS, FRANCISC. Magnalia Dei in locis subterraneis. 
Brunsvig. 1727. Fol. — Pars 222, 1730. — Supplem. [Wol- 
fenbätt.] 1734. 

Thesaurus subterraneus Ducatus Brunsvigii. Brunsvig. 
UT28 AR 

BRUNNERUS, [J. A., respond.; VALENT. ÅLBERTUS pr&es.] Diss. 
de figuris lapidum Mansfeldic. [Lips. 1675.] 4?. 

BöÖTTNERUS, DAV. SIGISM. Rudera testes diluvii. Lips. 1710. 42. 
IPEMSKLISIEGerm: 

— Corallographia subterranea. Lips. 1714. 4?. Pl. 9. T. 15. 
CHEVALIER, [NICOLAUS.] De ambra. [Amstel. 1700.] 
CIAMPINUS, JOH. Dissertatio epistol. de lapide amiantho. Rom. 

1691. 42. 

CLERICUS. De natura et generatione nitri. 

CoEsius, BERNH. [CESI.] Mineralogia. Lugd. 1636. Fol. Lat. 
p- 626. 

ÖRAMER, JOH. ANDREAS. [Elementa artis docimastice. Teyden 
1739.] 

DaALE, [SAMUEL. Pharmacologia. Breme 1696, 97. (2)] 

EICHLER,' GEORG. CHRIST. [respond.; J. J. BAIER pres.] JPFos- 
silia diluvii universalis monumenta. [Altdorf. 1712.] 4?. 

ErRAsSTUS, [THOMAS.] De osteocolla et lap. fabulosis. [Basil. 1572.] 

FABRICIUS, GEORG. Observationes de metallicis. Tigur. 1565. 8”. 

FALLOPIUS, [GABRIELLO.] De metallis et fossilibus. [Venet. 1564.] 

FORSIUS, SIGFR. ARON. Theologus. Minerograplvia. Stockh. 1643. 
8”. p. 190. Svet. 

GARLANDUS, JOH. De mineralibus. 

GEILFUSIUS, JOH. GOTFRED. Tr. de terra sigillata Laubacensi. 
[Giesse 1714.] p. 353—388. Conjunctum LIEBKNECHT. 

GESNERUS, CONRAD. Libri de genere fossilium. ”Tigur. 1565. 82. 
Pp. 95: 

Liber de lapidum figuris. Tigur. 1565. 82. 

GILBERTUS, [WILLIAM.] De magnete. [London 1600.] 

GEBELIUVS, [SEVER.] Libri de succino. Tigur. 1565. 

GUIDIUS, [JOHANNES.] De mineralibus. Francf. 1627. 42. 

HARENBERGUS, JOH. CHRISTOPH. JEchrinus UVilium lapideum. 
Wolfenbutt. 1729. 49. PI. 41/5 T. 2. — Putat plantam, 
non vero medusam petrefactam. 

HARTMANNUS, [PHIL. JACOB.] Historia succim. [Framcof. 1677.] 

HELVINGIUS, GEORG AND. Lithographia Angerburgica. Regio- 
mont, 1717. 4?. 


3 


HENKEL, JOAN FRIDR. Pyritologia. Lips. 1725. 8”. p. 1008. T. 
12. Germ. 

— De origine lapidum. Dresd. 1734. 8”. Lat. p. 108. 

HERMANN, LEONH. DAVID. De conchitibus marmoreis Maslensi- 
bus. [Berol. 1734.) 4”. 

Hessius, JoH. HFpistola de succino. 

HIERNE, URBAN. Anledning till Bergarter. Stockh. 1694. 8?. p. 24. 

HOoLEN, [ZACHARIAS]. Diss. de Dalecarlia. [Upsalie 1722. 

HöBNER, JoH. CHRIST. Vom Steinen im menschlichen Körper. 
Hale 1726. 4?. 

KENTMANUS, JOH. Genera calculorum homtinis. ”Tigur. 1565. 8?. 

KLEIN, Jac. THEOD. Dispositio Echinodermatum. Gedani. 
lygt TAS 

— — Descriptio tubulorum marinorum. Ged. 1731. 4?. 

KLoBIUS, JUST. Historia ambre. Witteb. 1666. 4?. 

KOzZACK, SOPHRON. De sale. Francf. 1663. 4?. 

KUNDMANNUS, JOH. CHRIST. Promtuarvum nature et artis. 
Vratislav. 1726. 4”. 

LACHMUND, FRIEDERE. Öryctographia Häildesheimensis. MHildesh. 
1669. 4”. 

LaANGIUS, CARL Nic. Historia lapidum figuratorum Helvetice. 
Venet. 1708. 4?. alp. 1. T. 54. 

LERCHE, JOH. Jac. Oryctographia Halensis. [Hale 1730. 42.] 

LESSERUS, FRIEDR. ÖHRIST. Lithotheologia. Hamburg 1735. 8?. 
Om: 

— — Anmerkungen tiber die Baumannshöhle. Hamburg 1738. 4?. 

LIEBKNECHT, JOH. GEORG. Hassie subterranee specimen. Giess. 
1 7eX05 CET 

LIncK, JoH. HEINB. HEpistola de Crocodili sceleto in lapide fos- 
sili. [Lips. 1718.] 

LuiDiIvs, EDV. [LEWYD]. Ichnographia lithophyllacii Britannici. 
Lond. 1699. 8?. 

MaJgor [JoH. DANIEL]. De nitro. 

DE MELLE, JACOB. Hpistola de lapidibus figuratis agri Lubecensis. 
Köpecs i k208ARepERS 

MENZERUS, [BALTHASAR?]. De ambra. 

MERKEEL. De minera martis. 

MONTANUS, JOH. Judicium de terra sigillata Strigaviensi. Norib. 
1685-048. 

Myrius, GOTTLIEB FRIEDB. Memorabilia subterranea Saxonie. 
Is. I0G, 42 BL MA TR NA 


4 


MyYLrIiUus, GOTTLIEB FRIEDR. Memorabilia Saxonie subterranee. 
Lips. 1720. 42. 

REISKIUS, JOH. Commentarius de glossopetris Luneburgensibus. 
[Norimb. 1687.] 4?. 

RITTER, ÅLBERT. Lucubratiuncula de alabastris Hohnsteinensibus. 
[Elelmstadälkl7s1 ARR an 

— — Lucubratiuncula de alabastris Schwartzburgiis. — [Tbid.] 
ilgfö ek Re IRS 

— — Orychtographia Goslarensis. Sondershusii 1737. 4. 

—  — dSpecimen I orychtographice Calenbergice. Sondersh. 1742. 
quart. 

RvuEUsS, FrRANCISC. Libri de gemmis. Tigur. 1566. 8. 

SALA, ANG. Chrysologia. 

SCHELHAMMER, [GUNTHER CHRISTOPH.] De nitro. [Amstel. 1709. 

SCHEUCHZERUS, JOH. JAC. Specimen lithographice helvetice. [Tigur. 
iOS SE 

—  Qverele&e et vindicie piscium. Tiguri 1708. 49. PI. 15. T.5. 

— = Herbarvum dwluvianum. "Tiguri 1709: 2? PISTOSKERSRTO: 

Tugd. 1723. 128. 0P1-36 RA 

— Museum diuvianum. Tiguri 1716. 82. Pl. 3. 

Historia natwralis Helvetie. Zyrk [= Tiguri] 1716. 4?. 

SCHULTZIUS, [GODOFR.] dScrutinium cinnabaris. [Hale 1680.] 

SCHYTTEUS, JOH. HENR. Örychlographia Jenensis. Lips. 1720. 8. 

SELLIUS., GODOFR. Historia naturalis Xylophagi marimi. Traject. 
Unser CK 

SENDELIUS, NATH. Hlectrologia. Elbing. 1724. 42." 

SIVERS, HENR. Jac. Museum Erckhofianum. Tubec. 1732. 82. 

— — Specimen I curiosorum Niendorpensium. Lybeck 1734: P. 110. 

STEINIUS, GOTTFR. LDLithographia curiosa s. calculi principiss. 
Baruthi 1703. 8. 

STELLA, ERASMUS. Interpretamenti gemmarum. Erf. 1736. 4. 

STOBAUS, KILIAN. HEpistola de nummulo Brattenburgensi. Lund 
UYS206AS! 

SWEDENBORGIUS, EMAN. Miscellanea observata. Lips. 1722. 8. 
Pt. 4. 

—  Wattnets högd och förra [verldens starka ebb och] flod. 
Stockhkl7009EST 

— — Jordenes gång och stånd. Skara 1718. 8. 

— — Principia rerum natuwralium. Dresd. et Lips. 1734. Fol. 
pag. 452. — De principiis physicis et magnete agit. 


d 

SWEDENBORGIUS, EMAN. Regnum subterraneum de cupro et auwri- 
chalco. Dresd. et Lips. 1734. Fol. pag. 534. 

— Kegnum subterraneum de ferro. Dresd. et Lips. Fol. pag. 386. 

TENTZELIUS, WiLH. ERNEST. HFpistola de sceleto elephantino ef- 
fosso. Jen& [1696]. 

TILLINGIUS, [MATTH.] De cinnabari. [Francof. 1681.] 

UnzEruUs, [MatTTH.] De sulphure. [Hale 1619.] 

— — De sale communi. [Hale 1624.] 

VEGANDUS. Historia vera succimi Borussice. 

VOLEMAN, GEORG. Silesia subterranea. Lips. 1720. 4”. Germ. 

WAGNER, PETER. CHRIST. De lapidibus judaicis. [Hale 1724.] 42. 

WILLICHIUS, [JODOCUS.] De salinis Cracovianis. [Cracov.] 1648. 
SE 

WOLFART, PETER. Historia natwralis Hassice inferioris pars I. 
Cassel 1719. Fol. 

WOODWARD, JOHN. Historia natwralis telluris. Lond. 1714. 8?. 
Lat. p. 105. — Agit de stratis terr&e, ultimo systema gener. 
lapidum addit. 

ZWINGERUS, [THEOD.]. Scrutinium magnetis. [Basilexe 1697.] 


Creatio a simplicibus ad magis composita. EE. g. 
per elementa, terrae, [lapides] simplices, compositi: 
per lapides, vegetabilia, animalia ad hominem admirabilem 
insecta, aves, quadrupedia ut cibus natis; 
insecta imperfectiora quadrupe[de], id homine, quia paucioribus 
membris. 
Divisio 3 regnorum: crescere, vivere, sentire. 
Hinc male zoophyta plantis, corallia lapidibus veteres. 
Lapides crescunt 
per alveum. Hinc similes alvo; 
per muscos. Hinc crusta; 
ex terra, hinc argillacea calx, petrificata; 
[ex] humo schistus: tophi. 
Pyrites in schisto piscifero. 
Sed per appositionem externam lapides. 
Ex animalibus bumus; ex humo schistus; in schisto pyrites, in 
pyrita $. 
Vegetabilia vivunt, animalia vivunt et sentiunt. 
Tactus observatus voluntarius in zooplytis. 
Usus lithologiae. Oro omnia veneunt;! 
praetiosi adamantes: 
domus; 
tinctura. 


Species non dantur, cum omnes sint varietates, 
quia nullus lapis ex ovo, 
sed omnis ex terrae particulis mixtis varie; 
omnis cupri minera 3 scatet. 


Excludo lapides omnes, qvos natura non diversos secat” 
lusus Melones montis Carmel: 
artificia cerauneus. 


' Originalet: veniunt. 
> Möjligen: sunt. 


I. PETRA. 


Lapis simplex. 


Lapides sunt particule V coadunate. 

Particul&e lapide&e trite vel V solute, funt terra. 
Vitrescunt facile: quartzum, chrystalli, cos, arena; 

in A crusta vitrescente obducuntur & coalescunt. 
Calcare&: creta, calx, spatum; 

in A non obducuntur crusta vitrea. 
Apyros bör fofra8 bort. 
Vitrescens lapis part. 2, PF pars 1 mixta vitrescit. 
Calcareus = > >» 1 FY > 6 mixta difficile vitrescit. 
Omnis petra que metallo scatet facilius funditur & vitrescit, 

uti argilla, ochra, gilbe, quo magis in igne rufescit. 


$ 1. SALAMANDRINE. 


1; ASBESTUS. 
Fibris minimis implexis mappide coherentibus. 


I ÅA. solidus testaceus. Suber montan. 


Berg ror AE ae . Wssm. Sahlberg. 
2 A. flexilis albus, cum spato. Aluta mon- 

banar HLLYADELE ee WS ma Salberg 
3 Å. foliatus, cortice. nigro, ponderosus, 

pallidus. Caro montana. Bergfiött Wssm. Salberg. 
4 Å. membranaceus testaceus . . . . . . Werrml. Bratfors. 


Suber montanum vitrescit in vitr. nigrum HEnKeL. [De lap. orig. p. 58.] 


BRON H 


in 


6 


NN 


oo 


2. AMIANTHUS. 
Fibris longitudinaliter parallelis. 


flexilis fibris capillari longitudinis. 

Linum montanum. 
flexilis, fibris fragilibus. Alumen plu- 

MOSUMNF OL CIA se KO GMO TICS 
rigidus diaphanus, niveus. Gullfand'. Dalk. Falun. 
rigidus obscure cinereus; fibris plani- 

[US CULTURE sla ss Sa WU IDENNTNOR, 
rigidus opacus albidus SpatO immixtus Dalk. Garberg. 
rigidus, opacus lutescens, plumbo in- 


SIdeNnSi sr ED aller Gar beren 
rigidus opacus, foljaceust fibris impal- 
12EYOk a oc a so JR KA I dög a SMYGEN, IBINUNANOINN, 


Linum montanum,: Byssus, Linum incombustibile dicitur, 
inde Lintea incombustibilia qualia funebralia, vel 


Papyrus incombustib. cujus litere igne deterguntur. 
Lampades sepulchrales qvibus eflllychnia sunt. 


Liber talis aureis literis Venetiis fuisse dicitur. 
Duci Brunsvicensi Historiam asbesti in 6 foliis asbesti scriptam 
dedit BRUCKMAN. 


Alum. plumos. membris paralyticis, sensu privatis atteritur, 


qvod levi titillatione irritat. 
Interne forte ut pulvis de succession. 


3. [OLLARIS.] 


Fibris, fibrarumqve fasciculis varie sparsis. 


mollis, subdiaphanus, virescens . . . . Dalk. Garberg. 
mollis cinereus opacus. . . .. . . . . Dalk. Garberg. 
mollis dilute cinereus opacus. . . . . . Lapp. Alp. lul. 
rigidus fibris simplicibus acerose sparsis. 

(SAOJLAT IE NET . Dalk. Garberg. 
rigidus fibris ad angulos ass. 

SUI 3 oc os 3 . . Dalk. Serna. 
rigidus fibris fAsCicnlalsa varie Hexas . . O.-botn. Sotkamo. 


rigidus fibris membranaceo digestis. KSorf Wssm Norberg. 


8 rigidus fibris membranaceo dig. sparsis. 
ISDLS NA Or TARA Lr EE a IN gts te NA NV SSMYA NIO ED) 
9 mollis lamellatus cinereus . . . . . . . Dalk. Fahlun. 


Mollis Zälgften dicitur, qvod cultro radi potest; unde 
olle gqve cibum coctione gratiorem, nec nigrum prebent, 
unde ollaris vulgo. GSryttften svet. 
que parum ignis, sapidiorem cibum opus habent. 
Furni ignei, Kafelugnar, inde precipue Norvigia fiunt. 
Durus duplex vulgo numeratur. 
Sädjlag g[lvi] I & L soepius connectitur. 
Hols, forf qvi J soepius combinatur qvoad corticem. 
Sädjlag viride continet cuprum, 


purpureum > 0-0 Safflor, Coboltblut. 
4. 
Membranis in&eqvali superficiei, glabris, nitidis. 
I foliaceus cinereus mollis. GCSfinflag . . . Dalk. Falun. 
2 solidus virescens mollis cortice nigro . . Hels. 
3 solidus niger mollis cortice atro . . . . Upl. Rosl. 
4 solidus ater rigidus, cortice prismatico. 
Sterret (German ss IE TT Wi-botsÖfverlorneå- 
3 solido foliaceus cinereus. Novacula. 
DIULGHEL 2 oc sto or 6 bra Bs DIEN 


Corticem venis metallicis soepissime inducit, hinc Sulband dictus. 
Hornilag dicitur metallum cui adheret solidus. 
Sfinjlag dicitur metallum cui adheret foliaceus. 
Stäljten dicitur Helsingia ubi eo fornax J exstructus erat. 


3. TALCUM: 
Membr. rhomboidalibus glabris, foliaceis, splendentibus. 


zx 10 ellörmmn niglg- 0. av oo oc Is dc a JOVIKAN 
2 IN ee Conarg ukaloliiids oc oc & a vo ov LBRBINVEENE 


Pingues lapides apyri sunt. 


10 


GE MIGAS 

Membr. sqvamosis sparsis a calore splendentibus. 
I M. sqvamosa Dea saxo innata . . . . Smol. Stenbr. 
2 M. O depurata, relaxata . . . . . . . Dalk. Nyshytta. 
3 M. Oo depurata, compacta, fuscosa +: . Dalk. Nyshytt. 
4 M. I squamoso membranacea, saxo innat. Dalk. Insio. 
3 M. nigra columnis nitidis sparsis . . . Dalk. Nysh. 
6 M. nigr. col. nit. spars., o. FN fi- 

PEOSOMINNA bss os .- - - Dalk. Norberg. 
7 M. nigr. maculis nitidis SParsis SEED Ak Nys 
8 M. membr. alba angulatim fracta . . . Dalk. Fahlun. 
9 M. » 1ebfölle oa a . . - - Vesm. Sahlberg. 
10 M. » nigra, duarkeol albo FESSU PE 
TOM: » tenuis albida . . . . . . . Dalk. Siksio. 
12 M. » alba cum qvartzo. . . . . Helsing. 
13 M. » argentea varie strata . . . Upl. Esbo. 


M. o & > vulgo imponit mineram O & >X. 
Mica qvae in A rufescit facilius funditur, qvam qvae albescit. 
M. nigr. metallicolis Binda dicitur. 


$ 2. [FARINACEZ].! 


15 OERTSSTLIS: 


fniger in vitrum nigrum, 


Opacus, lamellatus, mollis, vitrescit SSU 5 
| reliqui in spumam maximam natantem. 


1 F. cinereus lapidulosus . . . . . . . . Lappon. Umens. 
2 F. cinereus in igne crepitans . . . . . Dalk. Sierbak. 
30ELNigricans, AUrUS. ss de er EEEApp ap sens 
4 FE. corneus, brunnus, petra ola Male 

INNAT) os so se D al Mallan od 


! Här saknas utskrifvet namn för denna 2. ordning, som i Systema 
Nature 1 uppl. benämnes Calcarii. Att L. emellertid i Pluto suecicus an- 
vänder ofvanstående benämning, som hänvisar på egenskapen att efter brän- 
ning öfvergå till mjöl, framgår af det följande (se under > Metallum», sid. 24). 


11 


Schistus a limo ortus est docent partes, mixta, lamelle: 
hinc acido minerali refertus; 
hine O ne, bitumine, pyrita SJ prae reliquis refertus; 
hinc semper in loco minus alto; 
hinc pisces continet magis quam ali. 
Schistus raro pyritam $i, soepe Sm continet: 
bituminosus (Lithanthrax) vero soepius pyritam J alit. 
Rödfärg forte ft a fissili, nam in 
minera 4 Dyltensis post salium extractionem conficitur ruber color; 
> O Andrarumens. >» ONE > RE 
Utriusque matrix est fssilis. 
Bordften hård, nec multum fissilis. 
Tafffiffer lagd på naglarne flingar, blåaftig 
non haurit Va. 


2. SPATUM. 


Mollis, igne crepitat. 


I S. saxosum qvartzo mixtum . . . . . Upl. ubique. 
2 S. rufescens opacum . . . . .. ss. .Lap. Desert Lul. 
SÖSKAHuUmMLOPacuM Fa ss Up Dannemor. 
4 S. album diaphanum . . . . . . . . . Vesm. Sahlberg. 
SUSKalhoOrUfese. Claphanum sars a EDT Sahlb: 
6 S. album pellucidum . . . . EE TE Sal 
7 S. album pellucidissimum. ökrystallus 

Slam dy Ver mi Bra tforss 
SES umEm Olles se ED alk Ba bilen 
9 S. cinereum in saxo cinereo +. . . . . Dalk. Drechie. 
FORSSSLUSCUMI SN = Ra hlant 
II S. atrum in Årtal Vinestetite SEEN VesmiR Norbergs 


Spatum lamellosus fragilis, fissilis, ponderosior quartzo. 
Spatum soepe est in stalactitide, ergo natus ex fluido. 
In maritimis frequens sed ruber. 
Suillus huc spectat. 
Spatum atrum integrum prismaticum $8-edron, 
in quartzo. Nya berget. 


CAIX. 


Usta, humectata dehiscit in &-. 


I Y cinereus maculis rubris . . Dalk. Marmorb. Rätwik. 
2 Pp cinereus rubro. dilutust . . >. EE GOIShust 
3 5 NGE I od a os ER CU Eelsing:flittoranmase 
4 Y pallidus, varie mfbsbns . O.-botn. Högsta Norbotn. 
5 Y albus, subdiaphanus . . W.-botn. Torneå-Kemi. 
6 F virese. subdiaphanus . . . . . . Dalk. Säter. 
7 Y cinereus arenaceus, ex argilla mani- 

feste fact. SITES . Gotland. 
8 Y incarnato pallid. Solidus venis rubris. 

Vena hematica . Scania Hwitsiöfle. 

Calx omnis a mare et nullibi calx nisi ubi mare quondam. 


H 


w NM 


CON 


Hinc in marmore undulationes. 


Hinc in calce petrefacta et reliquiae maris. 


Hinc vermes maritimi, combae, astaci, cochleae. 


Hinc ex argilla, quia ubi Y ibi argilla. 


Ustio "PF, Kalfbränning, vide Hores. Diss. de 


. rufescens . : 
. polyzonias albo & pallidum 
. porpyrius niger punctis spataceis 


. Dalk. 


MARMOR. 


rubris . BET ack SE 
. porpyrius nigric. punctis spataceis 
pallidis 


. porpyrius niger Punctis. & ro 


spataceis Fale. 


. porpyrius cinereus punctis & ass 


pallidis 


. ruber zonis variis . S 

. coeruleum. L. armenus . 30 

. coeruleum maculis albis. L. Lazuli 
. viride maculis nigris. L. Serpentinus 


Dalekarl. p. 45. 


» 


Ne usus apud FJ montanos Limften dicitur. 


- penetrans perpetuus. 
De usu vide BRoMEL. 


Gypsum pro columnis lapideis, non subsidet uti YF. 


. Exotic. rud. Upsal. 


» » 


Elfdah. 
Kittelby. 
Hykie. 


Klitten. 


«. Hykie. 
. officin. 
. officin. 
stab 


GYPSUM. 
I G. grossum cinereo & albo mixtum . . Dalk. Fahlun. 
28 » CINereUm UP LI Sax Mörensia: 
SKE: » cinereo-albidum =. . . . . Dalk. Floda. 
ANGE » albidum . so coc co - . . Lappl: Jonesvand: 
Er » APTT ES Dalk Si Garberg: 
Or Gätenuefalbicanst msk. Dalk i Garbero: 
FSS album ere sd or store OKDOE 
SE subdiaphanum. Co fee SEStr 
9 G. >» diaphanum . . . . Alabaster. Extr. 
10 G. » subdiaphanum virescens. . . . Lapp. Lul. Rupsåk. 
11 G. »  albissimum cotaceum . . . . Dalk. 
12 G. pellucidum aqveum . . . . . Agas. Neric. Yxio. 
$ 3. VITRUM. 
Color vitri. 
OR tingit viride vel coeruleum. 
2 »  luteum subopacum. 
S nigrum. 
Wism. Hogblåt. 
Magnesia »  violet. 
1 (COS 
I OC. niveus . RES ar TRA . Lappon. Lulens. 
2 C. cinereo albicans electus . . . . . . . Dalek. Orsa. 
SK OSKRUKUSKeleC USLA, ngt dk skr isl Ae ben , 
4 C-albus puncetis sangvineis "Los so <occv &» Malung. 
5 C. cinereo albicans, marga rubra . . . . » Orsa. 
6 C. albo-rufescens compactus . . . .. . . >» Bitsberg. 
KÖ SBN UD E TR SARA Ved AES ER RE ot fena SVAN HUSUALIST 
8 C. virescens, odore assae foetide <«... » — Drechie. 
9 OC. porosus, V transmittens. . . Filtrum. Upl. Dannemor. 
2. NILESX. 
SADE AN SEAN AA EES Gamia bigjure: 
AS SEIN OTA CATTI SYM RE Hy sd Sd löna ra lr ANS AG » » 
SOS TETI OC TR SN Nr nn LA äs As Dal katldre? 


ON Mu hk 


OPSOleteprub er SSR SSD a ksp mn a 
rufescens, diaphanus. Carneolus -. . Exot. 

carneus subdiaphanus. Achates . . . Vesm. Salberg. 
incarnatus, polystratus. Topaz . . . Exoticus. 
carneus subdiaphanus fissilis . . . . Germ. 


Silex semper in argilla vel creta 1. ubi conchae ejectae: 
semper solus in montibus cretaceis, nullo alio lapide:; 
semper cortice albo cretaceo obductus:; 
semper in frustulis vel ramis: 
soepe petrificatis refertus:; 
hinc vulgaris in gallia ubi creta frequens. 

An in calcem transeat [?] 

Silex forte semper ex creta. 

Vix alius lapis in gallia: 
ubi in montibus calcareo argillaceis tegularum 
instar positi sunt. 


OLLPAALAAC 


3. QVARTZUM. 


. pellucidissimum aqveum . . . . . . Norvig. Rörås. 

. pellucidum album . . . . . . . . . Dalk. Fahlun. 

. subdiaphanum album -. . . .- . . . Upl. Skokloster. 
OPACUM, alPUM ss ED AISA 
subdiaphanum, incarnatum . . . . . » alpes. 

> carneum . . . . . . Smol. Wettersiö. 
> flavescens . . . . . . Exot. office. 
> VITESCeENS SE, » 
> intortum punctis sang. 
Nad Os sned ss RS EEE EKO 6 


Color Amethisti violaceus ab auro ortus videtur, 


Jaspidis ruber a ferro > > 
Licet ex his O 1. SJ extrahi nequit, 
nec e vitris Oro corporali tinctis extrahi potest. 


II. MINERA. 


Lapis compositus. 


Compositus lapis materia heterogenea scatet, que non lapis est. 
Minera. 
Compositus fit lapis cum petra minerå impregnatur. 
Judicatur lapis a specie miner&e prevalente. 
Nuda dicitur minera petrå seu matrice destituta. 
>»  alis nativa, statim sua pura puta. 
Liqvationis facilitas in igne dependet maxime a matrice: q[vod], 
qvo magis vitriaria eo facilior & v. v. 
Compositi simpliciter soepe sunt, licet soepe materia 


3 ASO] Ob bögar NER oe NE LRF NE Br RV ÄKShe .- Salia. 
decompositi semper, soepe materia supradecompositi 

SS TEE GONE RE a Se, SE EV SER AV Sd LERA ARE SA BESS 2 SUG RUAG 
subradecompositi semper fere sunt minerae . . . Metalla. . 


$15 ISÄR: 
7 liquescunt. 
Sapore acutissimo. 
> figura lif en flofat[?] med 3 fidor concava. 
? lif prisma 3 laterum, altro latere duplo 
latiore, apice compresso versus latus latius. 
Crystallgla3 då dett ftått ett ähr, och man jlidfar på dett, jmakfar dett falt. 


0 Oo 


NÅTRUM. 


LISTER; ÖCRAM. 
Natural. 


Alcali est solum inter omnia 9S-lia mineralia nativa. 


! Originalet: $ 2. ? Efter 9 oläshart tecken, möjligen = 


16 


Figura & in A ut in character[ibus]. 
Sapor frigidus. 
Natrum marmoreum ! foetidum striis coadunatis. 
L. suillus, Drften. 
N. B. huc refer Species 17—22 [Nitrum]. 
e Epsomense. W.-botn. 


Probe ex resina Gallorum; -> OO per deliqvium:; (B-lo I; 


NSX ci; F-; Lacmus, Syr. violarum: 
omnibus ne minime[?] mutatur. 
Sacch. ni lactescit. 
Figura, probe, sapor, vires cum S mirab. Glauberi 
convenit exacte, adeoque unum idemque. 
S mirabile conficitur ex S muria fortiss. T j, 
et > (Bli 3j, distillat., residuum est 
Se mirabile. 
Chrystalli spati lamellati tetraedri habent exacte figuram: 


[— 


1. NITRUM. 


Natural. prisma 6edr. Docim. ardens. 
N. depurat. terrestre.” 


1 N. calcareum stalactiticosum =. . . . . . . Upl. Upsal. 

2 N. qvartzos. pellucidum. album. solitar. . . . Dalk. Fahlun. 
SN: » » » sö Re IDÄUKSEENEKS 

4 N. » > »  cortice pallido Dalk. Rättvik. 
SN > » violaceum » »  Nericia. 

6 N. > » » > » — Dalek. Fahlu. 

7 NN » > aqvosum » » — Smol. 

8 N. » » album utringue acutum. 

9 N. » » » — pellucidiss. 

10 N. » » » confertum,caulesc. Dalk. Elfd. 


! Skrifvet i stället för öfverstruket: calcareum. 
> Originalet: eterrestre. 


11 N. qvartzos. pellucid. album, confertum 

CATIESÖ os sc bo v oo I oo I sr olCKBRN INUNNIRAT 
12 N. qvartzos. » rubrum > 

CaTlESK oo ss vc os co dv Vi NAKECE 
13 N. qvartzos. pellucid. album confert. 

CNS SS ES U pl DD a in enar 
14 N. qvartzos. » album » 
p ACVULSKG AVN EA Up ED änn e mor: 
13 N. qvartzos. cinereum » > 

ACA SCKODHTGVOm SE Up UD annemor, 


23 N. qvartzos. pelluc. alb. confert. acaule 
Obigdvum SES Se . Upl. Dannem. 
16 N. spatosum, molle, sollnedt Sclsrites Dalk. Fahlu. 


17 N. calcareum acaule, utringue acutum 


(8 JB oo as oc 30 CT  Wessm. Besinge: 2. 
18 N. calcar. caulesc. ntringre truncatum. Germ. 
19 N. »  anomalum foetidum nigric. . W.-got. 
20 N. » » » cinere., 

CISPANORE SE SoA SN SINGER 
21 N. calcar. anomal. Åaltortoxtmen cinereum Neric. Örebro. 
Z2MNE > » a centro radiatum in 

SOHO RA Sr EID alk Vart bv: 


HENKEL de orig. Lap. Exp. posuit [-] hominis clausam in testa, post 3 


annos chrystallos veros lapideos in fa invenit; 
unde eorum figuram recte derivat a salibus. 


Nitrum figuram suam oblongam 6-edram, apice 6-&2dra, nec non 


soepe pelluciditatem simplicibus conciliat. 


In aere volitat nudum, in fornicibus soepe ut stalactites nasci- 


tur, precipue si calx adest. Hinc Oo calcareum. 


Nitrum in qvartzo figuram servat, durissimumque evadit. 


» » calce »  anomalizat, molleque » 
Gemme pretiose sunt nitra gvartzosa colorata. 
Adamas. 
Smaragdus. 
Topazius. 
Hyacinthus. 
Rubinus. 


Pluto svecicus. 


[CS 


18 


Chrystallus dicitur qui non coloratus est & vulgatissimus. VBo- 
mijt ften. 

Suillus lapis est foetens, selenites. 

OD constat acido et VY alcalina. 

0 acidum fulminat cum phlogisticis. 

OD coctum ad siccitatem, candefactum, V solutum, 
iterum calcinatum fit magnesia alba. 

D non oritur a vegetabilibus vel animalibus, 
licet hec habent DO in se destructa. 


2. MURIA. 


Natural.: cubicum 6-edr. 
Docim.: crepitans. 


1E 12) kYGlaliha)g 3 9 o od a ds 8 a STIAN 
20OMONtLANUM a sta ke ae EEE Gere 
AG INDI) soc sa give d 0 Sie Polon. 


Si V canth. j continet 3 SE IV, meretur praeparationem. 
Si possidissem !/: Sonignn salis, qvod cum V post coctionem ci- 
borum abjiceretur qvotannis, CRESO ditior forem. 


3. ÅALUMEN. 


Natural.: utrinque acumin. $8-edr. 
Docim.: spumans. 


Ti Onudumfalbum ss Fast steam perna 

20 » — cinereum . ... EEE » 

31.(0) » saxo rhomboidali damen RLL » 

MR OEissNekatrum Ner CE SEE . Norveg. Christian. 


in 


O saxoso micaceum -.. . Sielf[fJretften. Upland. Upsal. 


O & B vix genere differre puto, 
O sine metallo, B cum metallo. 
qvia acidum utrumque, in igne spumescit utrumque similfiter]: 
ad Dyltam post B ex eadem materia O. 
O constat acido 4ris seu Bli et terra calcarea s. cretacea; 
calcem adesse probat ignis, quo albissimum evadit, 
alcali, quo precipitatur:; 
acidum adesse probat effervescentia c. alcali, distillatio. 


O in igne primo coquit ut aqua, 
tandem fit terra albissima, que facillime vitrescit. 
O difficile chrystallisatur, ni == [=] vel alcalilut. 


4. VITRIOLUM. 


Natural.: Rhom boid. 12-edr. 
Docim.: Spum. fumans. 


Fi(BlSKvirideranomalumi so ss ST Prep. Pharm. 

2 BB» 5 OFOG sg ov sis ss LIDA INN 
SUB IreK DE COoerulcrustacumi. Lö... » 
40»» » » Stilla tICLuN  a > 

5 BO 2 coeruleum rhomboid. PB cyprin. Prep. Pharm. 

6 B >» > cubicum e V fodine&e 9. Dalk. Fahl. 

7 B albicans, stillatitio crustaceum . . . Dalk. Garb. 

8 ÖB » slUPSabåpding co oo vo oo a & 6 MM FRANKE 
9 Bö album purum EE Goslar), Rammelsb: 
10 BD» rubesc. in matrice. Atramentften. » » 

11 BP» flavum arenulosum. Misy. > » 


Vitriola non nisi 2 naturaliter dantur, 9 & g. 
Vitriolum Zinci dari defendit BraAn[Dv]r. 

Sed deest figura. Fere natri. 
B basis est Balsami lignei jernei; 

coctum in V, ligno injuncto calide, non putrescit. 

Sic domus Falun2e. 
PB constat acido 4ris c. VY metallica vel FS, 2, Zinci 

vel omnium mixtio. 

BG 2 purom vix datur naturaliter, 

cum omnis minera 82 contineat SJ. 
Misy Omwitguhl Blisk vitring. 
Sory jmwartadtig Blisk jord. 
Atramentften jwartadtig Blisk ften. Malcites lat. 
Vitriolum Zinci a ” OD dulci non mutatur. 

[SS] ci cum Y precipitantur focci albi, per exsiccationem 
flava ochra. 

2 — parum opalino flavescens. 
3 oleos. idem cum > -& Y album. 
F1. delphini tingit viridi colore; macula in ferro alba evadit. 


$ 2. SULPHUR. 


Natural.: uniformis, compactus. 
Docim.: in AA fumans, odoratus. 
» V persistens. 


1. ELECTRUM. 


1 El. solidum flavum . . . . . . BVernften. Scania Åhus. 
2 E tenax nigrum. .. «oo. 0 Am bra srEXxObe: Koffe: 


Data. 1. marinus semper est, licet exinde soepe littoralis. 

2. Papyrum scriptum succino innatum vidit TH. BARTOLIN. 
3. Insecta, musca, formic., papili. &c. soepe ei incluse sunt. 

Origo adhuc fere incerta, a defectu observationum, cum ali e 
Scaturiginosis bituminosis submarinis. Negat D. 2. 3. 
Resinis acifoliorum, juxta mare cresc., unde locus Baltici 

maris. 
Pice naufragio deleto, in V mar. petrif. 

Probl. Soc. angl. solventi premium magnum obtinere dat: 
Solvere succ. ut coeant plures et simul pellucescant. 
Usus: sepeliendo magnatus, unde visibiles et immutabiles 

perpetuo. 

Propr. Ambra omnium lapidum svaveolentissimus, 

pretiosissimus 5j — Rkzdaler 1. 


2. : BITUMEN. 


1 B. tenax atrum purum . ... . . . . Upl. Dannem. 

205 aNLUM SPULUMI TA . . Dalk. Grengie. 

3 B. » in topho spataceo globuloso .- » : Slerback; 

AB >» in ealce cinereo rufo . . . . . » uGranaen: 

50 >»  variis mixtum, atrum . ... »- Fahlun. 
3. LITHANTRAX. 

Hösse nigrum ars SS Rol 


Lithantrax Hionoscilar a minera OL sök masticatione, 
quia nil salis in lingua indicat. 
minera masticata limam [?] refert. 


21 


Krombhaljar fossores ! in Manzfeld, ubi cuprum extrahitur per flotswärf, 
jom äro 3 quarter breda, 
Hafa ett bräde på ena fidan att ligga på 
och på arelen tränger fig in. 
Hinc caput ad latus inflexum semper gerit. 


4. ÅARSENICUM. 


Natural.: albus nitens, metallicus. &W antimonio simillimus. 
Docim.: fumus albus, alliaceus. 
» — sapore dulcei. Non inflammabile. 


I 00 album opacum, cortice pallido . . . Upl. Dannem. 
2 00 aluminare 8-edr. nigr., magnitudine 

DAN, sc ds v o BR a a o AID INNE 
3 00 aluminare 8-edr. nigr. minimum, ma- 

URI CISUN SEKO oro Be ES EE » 


Ad sulphura refertur: 1. ob fumos odoratos, 
ob metallurgorum differentia 
ob antimonii speculum [?]. 
0-0 si terram obscuram dat, Mifjspidel dicitur. 
coeruleam >»  Cobaltum > 
O-O tingit metalla alba adhuc albidiora. 
nigra 2ni alba, cum 4 deest. 
ferrea candidiora, e. gr. Mijspidel. 
» rubra alba, ut minera 8 arsenicalis. 
argenti vero rubra facit, e. gr. Rothgtyldenertz. 
O-O constat 0-0 et Ste, cupro vero expers. 
N. B. Tamen ad Stolbergam in Misnia minera $ alba ex O-O. 
O-O figura rotunda numquam visum. 
O-O vix umquam in calce vel cote. 
O-O est in Rotaylden, 3mwitter et omni minera Sri. 
Minera. Mifpidel. o-o praevalet, succedit SI. 
Aurigpigmentum constat 4 & 0-0. 
Raujchgelb, sandaraca fossilis, ex 4 & O-Oco. 
Praepar. Minera & in furno reverberio ingnescat, per 
cujus fistulam fumus abeat, colligendus in loco 


asseribus clauso ad 50 å 100 amplexus longo, 
Tlöt CEDOMNRNE sv a so 0 0 0 8 4 a do 6 oc INRE 


+ Framför detta ord stå öfverstrukna: metalli, carbonum. 


[Ne] 
[NS 


s. fumus qvi at per se in sublimatorio, et fit o-0 alb. 
Rc. 0-0 alb. X et 4 comm. j. sublimetur . . . 0-0 citr. 
Rc. 0-0 alb. X et 4 comm. j. Kupfernik. —etur 0-0 rubr. 
Caput mortuum furni reverberii cum qvartzo 


vitrificetur 


. Safflor. 


MM a data vitrificeatione residuus in fundo . . . Refucius. 


Rc. cobolti cum + 


& —E vitrificat. & Fetur . . Smaltum. 


Usus 0-0 alb. omnium lapidum venenatissimum. 
0-0 citr. 

0-0 rubr. 

Smaltum. Blå ftierfelje till Linkläder. 
Safflor att måla porcellan blåt. 
Refusius. Klang i flådor. 


5. PYRITES. 


Natural.: luteus, nitens, metallicus. 
Docim.: fumus flavus, + penetr. 


ON OUBRBUÖUN H 


H H 
H OD 


? 


2 hi cum qvartzo . 
Sris varius 


Ori purum c. mica. Auripigmentum. 


» 


> NEN a gen srper (EAS METE 
. globosus, centraliter radiatus. . 


tis saxoSus 

c. tessulis 

sine tessulis AR 
c. plano prismatico nigro 
cubicus, tessulatus luteus 
cubicus pallidus . 

8-edro acuminatus. 


8-edr. aluminaris, chrystallisatus, 


perforatus. Wildeman. Pyrites fi- 
stulosus. HENKEL, Pyrit. tab. 10. 
ollari-prismaticus, cum tessulis cro- 
ceis . ARE såga Mr 
ollari radiato cum mica . 


o-olis albidus ..... . WBatnfies. 


3 END Eh Go a I » 


Exot. offic.! 


. Vesman. Sahlb. 
. Uplan. Dannem. 
. Uplan. Dannem. 
. Neric. Dylta. 


» » 


. Medelp. Belingsb. 
. Upl. Gräsöe. 
. W.-botn. Arpila. 


. Lapp. alp. Virijaur. 
. Dalk. Fabhlu. 
. Helsing. 


O.-botn. 
Dalk. Garberg. 


1! Denna rad är senare öfverstruken. 


Propr. Flavescit SJ, fulvescit 9. 
Rödbdräft S, våt LL. 
Angulatus SJ, informis £, 6-edron ex 4 angulis. 
»> »> 8- » SED »> 
> > 12- » » d » 
Sri non ignescat, Jtis ignescit copiose att....! 
Metallo mixtus, I rödbräft. 
Q ffärften, rå 2. 
METSO Ted Aa SR a st a RE LAR REN Rat tra at FL COM IM UND, 
4 stillatit. 
4 caballmn. 
Arn 
4r Flores. 
2 Balsamus. 
FTILae. 
Smafwelapp. 
Winlappar. 
Krut. 


Pyrita cupro dives parcissime scintillas prebet. 

ferro -»  copiosissime » > 
Pyrita constat ferro et sulphure semper, et vitriolo semper. 
Pyrita si O-O scateat, semper tamen prepondium habet 4. 
Pyrita que SJ et 4re solis constat vel rotunda, (Blo magis dives. 
Figura rotunda ab O-Oco, angulata a 42 in pyrita. 


Å Tetraedros rarus est. 
AA Tetraedros pyramidalis rarior. 
Prismaticus omnium rarissimus. 
Cubicus vulgatissimus, soepius hexaedros irregularis. 
Octaedri et polyedri raro. 
Spherici semper 4 cum SJ, sine 2 & 0-0 co. 
Hemispherici 4 cum SJ, sed simul 0-0 & Y. 
Cupro destitute pyrite rotunde sunt; nulla globosa Sfera. 
pregnantes parum octaedree 
multo 10—12 vel polyedri sunt. 


+ Oläsligt. 

> Linné har tydligen uppsatt denna rad svafvelhaltiga produkter för 
att därefter till vänster anteckna beskrifning, såsom ofvan under arsenicum 
är fallet, hvilket emellertid icke kommit att ske. 


24 


4 metalla alba (>, bh, &) colorem cano-nigrescentem facit. 
E. er. Sla$sert;, galena, & crudum. 
> mercurii colorem rubrum conciliat. 
»  rubra J & LS colorem flavum facit, e. gr. orichalcum. 
Pyrites 2 fulvus quo magis viridis eo 9 ro ditior. 
» » > » compactior duriorve » » 
> » >» qui gramnis distinctis ARD 
Pyrites! ubi in minera (> s. O) non est nativum. 
Pyrites semper cum galena h, 2 & g.-. 
Ferrum omne cum pyrite, excepto hematitide. 
Aingraupen et 3witter raro Pre, semper I mixta. 
Antimonium raro cum 4ta; 
soepe crescit super stalactitem in fodinis; 
reperitur in omni lapide, excepta creta. 
Pyrites 9 rotundus in figura numquam reperitur. 
>» 2 numquam in calce vel cote. 
Pyrites omnis ($ s. 2) ferro scatet. 


$ 3. METALLUM. 


1. Certo gradu caloris fuida: 
a se & 
ante ignitionem 24, hb 
cum ignitione I, OQO. 
post ignitionem LL, SJ, &5. 
2. Opacia, nitida. 
Boert. Chem. I, p. 16. 6 linea pr? 3. 


Cuprum & plumbum, J & $ & 2 in eodem lapide sine 
venis. 

Mutata petra mutetur metallum. 

Salamandring& SS, Farinace& hH, Vitriarie FJ, licet et hec 
raro [?]. 

Qvartzum omnia metalla recipit 6, SJ, 2. 

[Metallorum] generatio qvotidiana, non ab exordio mundi. 
Petrificata soepe metalla continent, que post necessarie. 
Statatites zedificiorum soepe pyritas et galenam continent. 


t Efter Pyrites öfverkorsadt: seu Arsenicum. 
> Oläsligt. 


ba 
ot 


1. HYDRARGYRUM. 


Natural. : metall. fluidum album. 
Docim.: cum ignitione fumans evolat. 


SOlvituni En rn OR Pe 
1 5 IOVLGOVIREEN jONNUrEN o & AE a 0 SS oo oda INET 
2:35 [DTHÖIRSE) Os Mo os ss oo Bot G Hö INRTONG 


Zinnabari strie parallele sunt; non vero in antimonio; 
similes in flore cobalti, &rubro, Wolfram, minera W. 
> est nil aliud quam 4 cum rio. 
> igne non funditur, sed sublimatur. 


2. STIBIUM. 
Natural.: friabil. striatum, album. 
Docim.: post ignitionem funditur. 
I & cinereum striatum. VESA ae 
membranaceum, nitidum, tessulatum. Exot. Pharmac. 


2 

3 » > nitidum, fissile . . . W.-botn. Korpikil. 
4 » sqvamosum, nigricans, striatum . . . Dalk. Insiö 9 gr. 
35 » » nigricans, compactum. . Dalk. Fahlu. 

6 » » nigricans, punctis nitidis. »  Fahlun. 

7 >» > cinereum, cum hbo. . . »  Rolshytta. 
GRPAKollari SpParso. INSIdensk-e sr OL Ea Dlun! 
OPP CUPTOLMIX HUM ss Sätnimaga Sr eRanlun. 


3 minera striis confusis soepe in unum punctum coeuntibus. 

Minera & constat 4 et W. 

Hinc 3 adeo facile funditur? et metallis miscitur, 

scilicet pars  miscetur Oo 
ZaGky D Dto. 

D cum 3 fusum, liberatur folle difflatum. 

Vitrum ii poros cupelle non permeat, sed margines disrumpit et diffluit; 
cum tamen H omnia metalla in vitrum conversa secum trahit, ex- 
cepto O et 2. 

Regulus arsenici est semimetallum. 

Non intelligo CY ex pyrita arsenicali, 

qui nullum dat smaltum, sed multum gJ; 

sed intelligo ex OO crystallino albo, 

cum nec $ amalgametur, nec smaltum, 

nec J dat, nec a magnete trahitur. 


+ Efter funditur öfverstruket: sc. pars. 


3. ZINCUM. 


Natural.: malleab. coeruleo-album, fragili-tenax. 
Docim.: :incarnato via ardens, fumo albo floccoso. 


Solvitur $, +, W', VW, 4 pe., do Bl, — Bli. 


I & saxosum coeruleum, granis nitidis . . Saxon. Ramelsberg. 
» terrestr. fissilis rubrum . . . Salmeja. Polonia. ; 

35 » fläAVA dogs SS > Hungaria. 

AME » rubro nigricans .. > Exotic. Pharm. 

5 » » flavo & rubro mixtum =» » Pharm. 

ÖLDIImICaCea INGVINANS ske rs EI XO bi CS Offe 1 

7 » » INGVINANS Cap sr TO EPO bn SRVA Sas 

8 » » ingvinans puriss.. . - « . . Neriei. Hökiarn. 


Zinci mineram non dari sed generari ex plurium minerarum et metallorum 
jamman[mältning, sed praecipue ex bh, defendit Hrsker. [Pyri- 
tologia, p. 571.] 


öco conficitur orichaleum Mesfing, unde pallidor. 
Cadmia heic communiter utitur, qvia fusione minera non 
dimittit, sed cupro mixta unde auctum pondus 2. 
Molybdzena cum in igne constans vix utilis est. 
-E albi reticulati indicant 4, licet fusio respicit in cadmia et 
molybdena. 


Auget pondere et colore tingit cuprum. 
ö sterile, inqvinans micaceum dicitur Molybdena, aliis plumbago. 
» 


» > fereum » — Magnesia » Brunrot. 
>» oo » cupreum =» » » Rödflag. 
» »  solidum terrestre » — Cadmia » calaminaris. 


4. VIiSsMUTUM. 
Natural. : malleab.-tessulat. flavo album. 


Docim.: 


I & nitid. granis, pallide, $le . Helsing. Ferila. 


Raro minera bismuti pura ab omni cobalto reperitur, 
hinc vismutum cum 9 cobolti (Speife) confunditur. 
Differentie inter €Y cobolti & wismuti: 
Bismutum contusum ex lamellis videtur constare; 
non miscetur fusione cum cobolto; 


DD 
bm | 


non dat smaltum, nisi mixta cobolto qvod soepius 


funditur facile, cupellam intrat 

vitrum > & O purificat instar vitri 6, 
dat vitrum (BP calcinationem flavam. 
amalgamatur cum 3. 


solvitur in W' et VR, sed =Fr V in & album. 


Coboltum contusum solidum metalli instar fracti 
fusum cum wismuto malleo separatur: 


dat vitrum coeruleum Zaffera cum minera et silice; 


funditur difficile, cupellam non intrat; 

vitrum ID et O in cineritio non purificat; 
dat vitrum coeruleum & calcinatum nigrius; 
non amalgamatur cum 3; 

solvitur W' & VR, = |" fixo in & nigrum 


>» » volat. in & rubrum ex YR 


qvi candefactus coeruleus. 
Bismut. solvitur et in W' et VR. 
5. STANNUM. 
Natural.: alb. molle, malleab. 
Docim.: c. A fluid. in scorias. 
/A amittit fumo, calce. Flexum stridet. 
1 2 polyedr.irreg. nigrum. . . 3ingraupe. Exot. 
I35 » » — irreg. rufesc. conglom. » Dalek. 
205 » — reg. magnum nitidum. Granatus. Norrig.Kongsberg. 
» > » gross. opac. > INO 
> » » pisi magnitudin. » Wessm, Engsö. 
» » » lentis magnitud. » Roslag. Borstil. 


pisiform. in matrice solid. . 
pisiform. in matrice SI 5; 
lentiform. in matrice SJ nigr. 


OM ON OU BW 
Å 


H 


Jar »  lentiform. in matr. J atra. 

I2 » » > pisiforme fractum. EEE 
13 » saxosum ferro mixtum. . . . . 3mitter. 
14 » > OTISC UNNA SSG O AN Re » 


sem. coriandri magn. Rubinus, 
sem. coriandr. in matrice cornea. 


Exotic. Pharmac. 
Norrig. Rörås. 


. Neric. Liusnaberg. 
. Dalek. Nishytta. 


. Dalek. berg 
. Upland. Hedemor. 


Dalek. Gagne. 
Exotic. 


" Här står det tecken som användes för minera, men som här synes 


betyda alkali (alcali fixum, alcali volatile). 


28 


. Grönften är Blandften med litet I. 
Granatus est minera 2 secundum HENKELIUM. 
Granatus color ruber, niger; 
figura 3-edra, rhomboid. 
Granatus stannifere sunt decaödre; 
dodecaöédre: 
decatessaraödre. 
3inngraupen polyedra lateribus inaequalibus. 
Amitter constat particulis vix manifestis 3ingraupen. 
Constat 3ingraupen 2 & O-Oco. 
Aingraupen minerarum ponderosissimum, ob O-O, 
2 vero metallorum levissimum. 


6. FERRUM. 


Natural.: aqueus! duro-malleab. 
Docim.: post A fluid., in scorias, scintillas, fumos. 


I J fibrosa rigida rubra . . Haematites. Exot. Pharm. 

2 » reniformis fibros. rubra. Schistus. » » 

3 » pauper cum spato, qvartzo & 4 . . Finl. Åbo. 

4 > obpseta, tessulata. . . = = 5 -t - Lapp. alpsrbul 

SLÖMAbra, ETANUlAta oo LO TES a dd 30 

6 » plumbaginea, nitida, tessulatat Jöran, » — Jokmok. 

7 » nigricans, punctis nitidis. . . . . » Kengis. 

8 » incarnatum, tessulatum, fracturis I W. -botn. Hervivar. 
Slabruske se Hl J 56. 

9 » plumbageum, tessulaburnn nitidum : » — Budby 3 66. 

10 » nigric. cum qvartzo . . . . . . . . Medelp. Logdeå. 

II » ditissimum, optimum. . . . . . . . Upl. Dannem. 

12 » fracturis politis . . . . Spegelmalm. >» » 

I3 > Nnigrum acerosum - = cc 00006 miangskiar 

74 >» nmgrum granulatum = 0005 fe SI 0Eapgrur 

15) » IN Ollari CINered.. co sf 5 IR ISESbobnuake 

161» atrum, solidum; siceum = EE EES » 

TYS vatrum, granulatum 0-0 EEE see > 

T80? Plumbaginemmie! Lt so fors SEE » 

19 » plumbagineo-nigricans . . . . . . . Suderm. Enåker. 

20 » cinereum, granulato-nitidum . . .. » Utöen. 

21. b atro-nitens so os soc co EOTETEENNerceBeresbra 


! Senare tillskrifvet öfver öfverkorsadt: cinereo alb. 


FS 


N NN NN NM 


MD 


ur WW wo v 


wu 


[05] 


WD UD 


29 


(CT USAIN (IN ATT ASAT (Dir 


2 s nigrum, punctis nitidis, optimum . . Werml. Persberg. 

SPN srum; Sranulatumg SES > > 

4 » nigricans in saxo incarnato .... SEE Wiret on: 

5 feg nrra, fouhelolbiidyg 9 eo so BB a » — Utterbek 

6 » cinereum, magnetizans . . . . ; » Tiern. 

7 » granulatum, plumbagineo mein i; SL NN 

8 » nigrum, punctis nitidis. . . . . »  Winna. 

9 » nigrum, ponderosum (prope Sahlberg.) Wesm. Löfstad. 

ORSn I Srum fr TUNTUM LIN SENSE sr sie »  Norberke. 

JE cinereum, granulato nitidum. Zorften. » Norberg. 

2 purum cum qvartzo, striatum. Gediget. » > 

3 » cinereum, micis nigris nitidis. Torften. » — Nymorberg. 

dibkemereum Cum +P. oo... <=. Blandjten: » — Kalmora. 

5 granis tessulatis sparsis in quartzo. 

Rödbräkt. » — Sandbacke. 

6 » plumbagineum in qvartzo spars. Sfärften. » > 

7 » album in corneo albo . . Hmwitmalm. » Norberg. 

8 » solidum nigrum . . . . . Blandften. » — Anderspenn. 
39 » polystrata, micis nitidis . » » — Norbergsgr. 
40 » plumbaginea, compacta c. qvartzo » » — Rödbruk. 
41 » atra, granulosa, mica membranacea 

SPArSAs oc - sa 0 + CC DaIkR Bitsberg. 
plumbaginea, sterio nafs, Ses > 
granulata, lurida compacta. . . .. >» > 
atra granulata, granis laxis . . .. >» » 

MICA CUM PNItiCUMNE OT Greene. 

mica membranacea plenum -.. .. >» » 

FÖ höhbean, srt soROIKI c Y a 0 a cc » 
ALLUMIECOM PACLUMI Ls 2 UM 
atrum compacto granulat. . . .. . » Nishytta. 
atrum granulatum . . . . Blandften. » > 

nigrum obscurum . . . .. ... . . Wesm. Norberg. Gul- 

berget. 

2 » colore ferri, cortice pallido . . . . . Dalk. Skefde. 

3 > atrum, micis majoribus . ..... » Nya grisgr. 

4 > atrum micis parvis ... .. >»  Gambla grisgr. 

35 » atrum micis majusculis Obloneis SEE Roma. 

6 » atrum micis parvis oblongis . . .. >» . Sohlberga. 

di VOLUME COMNP ACER SO Vin treng: 

GT ALLO NP LUND AOL e UME. Sk ETS MerUS1OR 

ONkcColorekterritopsoletom- ERS DE (Gaone. 


30 


60 I colore ferri obsoleto magnetiz. Magnes. Dalk. Gagne. 
61 » colore fusco tingens. . . . Magnesia. 


Divisionem J minerarum a colore distinguit species, HEnKEL. 
”Eifenram, niger ; 
”Etfeuman idem. 
"Brunften, striae convergentes, gryseo-nigra. 

"Smergel, Smiris, brunnus, durissima. 

Magnet trahit mineras SJ, ubi non & adest. 

"IWWolfram cum 2 (admodum pares) semper c. O-Oco striata. 

”Blende, Sterile nigrum. 

"Mispidel continet I, sed plus 0-0. Est 2 species. 

Haematites niger 1. ruber. YV apyra. O-0. 

Albus: constat semper spato; albissimus selenitide. 
Nigrescit in igne. CRrRAm. $ 346. 

Niger a magne attrahitur. 

Luteus est ochraceus. 

NB. + notati malitiosae sunt minerae, vixque JF fusioni valent. 

Gediget 8-edron, utrinque acutum, purissimum. 


| grysea, nitens, striata, O-Olis. 


Piscatura magnete. 
V martiali ochracea, qv&e plerumqve tophacea est. 
Juniperis singular. natis. [?]. 


A ferro rubedo boli, V sigillatae, laterum rubricae. 

Chalybs est ferrum absque sulphure, ergo haematites minera chalybis. 
Chalybs si funditur, fit ferrum. 

Ifrån tadjärn till ftångjärn går af 100 :10. 

Slis a magne non attrahitur. 


7. CUPRUM. 
Natural.: fulvum. rubrum. duro-malleab. 


Docim.: post A fluid. in fumum; malleabile, sonorum. 


/A amittit scoriis, in flamma fumo coeruleo viridi. 


I 2 nudum praecipitat. . : . . . . « . Dalk. Fahl. 
2 » » NAtLvuUm os os EU IWeEsSsmpNskanske 
» » NAtVvUm Loco. EE EE Kalmukiar 


» coeruleum cum nativo in qvartzo. 

Lazur 2. Verm.D. Knollen. 
4 » violaceum cum quartzo . Koppargla8. Verm.D. Knollen. 
SÖ > cum ochra viridi = » Dalk. Mesling. 


[Oe 


NO PECO ISS URLCN 


22) 


(0) 


QWNM H 


W NN NN NNNNNN 
OM! ON OY bh 


WwWN H 


RN od 


WWwWWwcWWOOhOqSX WW 


Nol 


[SV 


2 violaceum rufescens . . . Ropparglas. Lapp. Svappav. 


» 
» 
» 


CAN SUM S SS » Lapp. Svappav. 

albescens . .. > Lapp. Svappav. 

CUME-FTC-A ES » Dalk. H. Mesling. 
. spatum tegens, reniforme. Friberg. 

cotaceum rufescens & vire- 

SCENSi I Säldertss Hart: 

solidum rufescens 

& virescens .. » Hartz. 


ollare sparsum. a 
salamandr. luteum. Segmalm. Norvig. Rörås. 


vitriarium luteum. Hårdmalm. » Rörås. 
sulphureum pauperr. Sies. » Rörås. 
sulphureum fragile pauper. » Meldalsv. 
lamelliskpolitisss Sena! » Meldalsv. 
luteum c. ochra viridi . app Svappav. 
luteo fuscum nitidum -.-. >» alp. Lul. 
luteum ditissimum . . Dalk. Biörby gr. 
albido luteum +. . . . . ... . » O[smjo[n]dsberget. 
lutescens micacea . ... >» Kutjärsberg. 
lutesc. tenuissim.. . . >» Saggr. 9 41. 
nigric. vitriar. cum 2 illanat| »  Biörby gr. 
albicans pauperr. . ... »: Fussungsb. 
albicans c. nigricante. . . >» Qvarnberget. 
salamand. luteum . . .. >» Fulberget. 
luteum vitriarium . . . . >» Gagne. 
luteum tessulatum gross. . » Insiö gr. 
luteum tessulatum tenuiss. SIN SIOR ST: 
fulvum lamellatum . . . . » Insiö gr. 


flavum compact. ponderosiss. » Insiö gr. 
flavum in cote qvartzoso 


VIOlaCe OM »  Loberg. 
luteumflavum & arsasigogrn. » Säter. 
Iuteumses gy mgror. ss LSI Nishytta. 
luteum c. $H nitido. . . . >» Nishytta. 
luteum ec. qvartzo . . . . > Garberg. 
luteum c. ollari radiato. . » > 
luteum c: H punctato. . . >» > 
luteum c. & sqvamato . . >» » 
luteuna (Ci S. Sh miRtol LD » 
albicans c. mica corticata. =» » 


40 2 pyroticos. rufescens c. SJ, rödslag. 


32 


. Dalk. Garberg. 


41 » » PUNKEN SIE »  Bius gr. 
42 » > ollari rigido striato . »  Stutsarn[?]. 
43 » » cum ferro nigro & h pauco.  » Nya berg. 
44 » » flavum ce. ollari duro sparso. » » 
45 » » c. ollari & ferro . » » 
46 » » flavum compactum »> » 
47 » » fulvum SALAS » 
48 » » c. radiis ollaribus ma 
prismaticis »  Lindebergr. 

49 » » flavum compact. . » » 
50 » ollari stratis sparsis griseis. Stdflag. Dalk. Fahlun. 
51 » ollari stratis tenuissimis . Järnmåg. » > 
2 » griseum, granis nitidis . Lefwerflag. » > 
53 » luteum, qvartzo granulato in- 

MEN Bio Bg a dv cs NNK » 
54 » griseum nitidum cum qvartzo. Tenbettflag. » » 
55 » flavum compactissimum . Stålflag.  » > 
56 » luteum perforatum, foramini- 

bus brunnis . . Matffäten. » AISA 
57 » pallidum g svanbg SES 

rimum. : . Hud. » » 
58 » luteum corneo ämnen .. - Stinflag. » » 
59 » luteum ollari molli diaph.innat. Segflag. 
60 » flavum, compactiss. . Wändmalm. 
61 » griseum tessulatum . . Wändmalm. 
62 » flavum ditissimum . . Härdmalm. 
63 » flavum pisoliti facie . » » 
64 » tessulatum minutissimum » » 
65 » flavum compactissimum corneo tocbum: » » 
66 » flavum ollaririgido fibr. membr.intortis. » » 
67 » flavum ollari molli disseminatum . . » » 
68 » flavum c. mica cornea nigra . » » 
69 » pallidum nitidum » » 
70 » albidum . AE » 
71 » petra slask Blötmalm. » » 


2 species: nativa, capillacea, foliacea, = 


» 


flavum cum qvartzo . 


Lazurea dicta. 
JFablertz: cum LI & vel I. 


. Vesm. Norberg. 


ta. 


33 


IRAN SKUNLS. LIN VA ORO 
d Minera 2 viridis Cram. Doc. $ 365. NB. Striis germinantibus. 
2 nudum s. nativum, vix datur nisi petrificatum. 
2 minera vera est Lazurmalm & Kopparglas. 
2 Aris re ipsa ad 4 pertineret & 4 2 ri diceretur, ni cultura 
huc rel!. 
A metallurgis 3 fariam disponitur: 
1. Blötmalm cui petra nulla visibilis. 
Mat[ifläten 56; Stådljlag 55; Fus 57. 
Lefwerflag 52; Wändmalm 60, 61. 
2. Härdmalm cui petra vitriaria s. qvartzosa. 
Tenbetjlag 54. 
Saltflag 53.. 
Härdmalm 62. 
3. Segmalm cui petra salamandrina. 
Stkinflag 58; Sådflag 50. 
Hornflag 59. 
Hisce 3bus tota calcinatio frigida dependet. 
2 4 qvo flavior eo ditior 9. 


8. PLUMBUM. 


Natural.: albocoerulescens,? molle, malleab. 


Docim.: ce. A fluid. in vitrum. AN amittit fumo scoriis. Non sonorum. 


I bh tessulat. nigricans ditissimum. . . Lapp. pit. Nasafiel. 
200 » TOTAL TIAG SOA RE SUN NET » » 
3 » » qvartzo griseo. . . . . . Lapp.lul. Kedkevari. 
4 » » qvartzo niveo. ... >» » Alkavari. 
SE > gqvartzo obscuro ifeseente » oo» Karvavaggi. 
6 » » qvartzo obsc. ruf., tessulis 

PALVÄS Rea EA FSK SEN EN » 
7» » qvartzo niveo. .. oo RR » 
8 » » nitidum, cortice älbor Ö 

CadMmiaestr EE Vesminlratotor: 
9 » » nitidum purum grossum. » Salagr. b56 > 1. 
IO » > nitidum grossum granulato 

1005: Holk sho SARS » 


t Oläsligt. 
? Siffrorna hänvisa till ofvanstående ordningsnummer. 
> Ditskrifvet i st. för öfverstruket: albid. 


Pluto svecicus. 


vc 


34 


11 bh tessulat. tessulis minoribus. . . . . . Vesm. Sala gr. 
I2 » > fuscum, tess. parvis, qvart- 

zo opaco gris. . . . . . Dalkarl. > berget. 
I3 » » tessulis nitidis. fractis . . . » Fahlu. 
14 » » tessulis cupro 4reo mixtis. . » Fahlun. HY 15 

simul. 
15 » granulat. cum tessulis, varicolor. 
Skfyggmalm. Lapp. lul. Saptari. 

16 » » tenuis viricolor. » Vesman Sala gr. 
17 » » pauper, in saxo Y reo micaceo = » > 
18 » » nitidissimum. tenuiss. . . . Dalk. Garberg. 
19 » » OTOSSUMK EE ES NOr Den Ke 
20 » » grossum cum 0-0co. . . . . Dalk. Löfås.h > & 
2 » omnium minutissimum. -. ..»  Fablun. 
22 » > minutissimum cupro illinitum. » > 
23 » » nitidum cum cupro . ... » > 
24 » » varlum Cum. CuUprö si: LE » 
25 » » saxo cortice pallido. . . . . » Skyttgr. 
26 » » SAXOL PLCLOS AASE ES kay b OT: 
27 » » nitidum in saxo albo. . . . Verml. » 
28 » » chalybem assimilans. . . . . Neric. Nya £9b. 
20 » » grossius cupro TEES SAND » 
30 » » in saxo vulgari . . . . > 33 Lap. lul. Kiurivari. 
300 » ING VALbZO LAN ON ESKS » Alkavara. 
32 » » sparsum in saxo vulg. . . . Lap. Umens. Lyksele. 
33 » » tessulis mixtum . . . . . . Vesman. Sala gr. 
34 » > cupri particularis aspersum . » » 
35 » » cupro valde mixtum . .. » Ascheberg. 
36 » » SAX OMPTISCO äs ffs ASS Dals Boda gr. 
37 » » QVarbzo albosk. DEF elleforst 
38 » > tessulis cortice russo tectis . Neric. Liusnaberg. 
39 » > cum tessulist. «os RENYA RR TIDenos 


Figura galenae cubica s. tessulis constant omnes. 


Argento carens illa albescens virescens, lamellosa spati est prismatica. 
Haematites glandulosa. 
Spathosum FH seu chrystallicum Do plane destituitur. 

Sive albus sive viridescens. 


9. ÅRGENTUM. 


Natural.: niveum, malleab. 
Docim.: post A fluidum, perpet. 
Apyrum cum nil in /X amittat. Malleabile, flexile. YR non solubile. 


I > nativum filamentosum. . . . Scdiget. Norvig. Kongsberg. 

2 » plumbi puri cum qvartzo. . Slasmalm. Smoland. Husby. 

3 » sqvamosum sparsum, o-ole. . Anfloget. Smol. Stenbroh. 

4 » o-ole c. H granulato. . . . Linsgyldigt. Exotic. 

FF BH (FOA oc so ao > sr ETIebergs 

GEES IE fragiles sd Batmfes! Daleki Löfasa.l0:050 
>. 


Figura Rothayldenertz; semper glandulosa, soepe 10-edra, s. 12-edra. 
soepissime prismatica Ori. 
GSlasertz soepe exacte cubica, uti H bi. 
Weisgyldenertz nulla certa figura. 
Nativum est quod cum pyrite non junctum sit. 
Sed imprimis mineralia O-Olia jungitur. 
Nativum. 
Glaserts. > 41 malleabilis, fissilis. 
- Rotaylden. I, 0-0 I, rubra. 
VWeijsgylden constat I, I. 
. Cornea semipellucida, irregularis, lamellata. 
NB. 1, 2, 3, 4 haec verae minerae, non aliae. 


Specie 


in 


N H 


+ V 


10. AURUM. 


Natural.: luteum, molli malleab. 
Docim.: post A fluid. perpet. Apyrum cum nil amittat. 
Non tinnit. W non attingitur. Malleabile. 


I O marmoreo-lazureum. 
» in I purpureo, pyritide & saxo qvartzoso. Hungar.Chemnitz 
3 » in I» cinereo arsenicali & saxo spatoso. Sumatra. 


Figura nulla in auro. 

Nativum caret pyrita, sed sociatur mercurialibus, 
nec non arsenico. 

Soepius, sed non semper nativum. 

Aurum non datur in spato. 


IIT. FOSSILE. 


Lapis mixtus. 


Fossilia qvae aliam gerunt formam, qvam primitus habuere. 


$ 1. GLAREA. 


Pinmo durissimus, YV adamica. Ör Smolandis, 
usus in viis publicis; numquam humescit: 
pro muris piscinarum implendis: 
pro furnis (ni fallor) ad coquendum panis. 


1. HUMUS. 

1 I. H. animalis zoophyto conchacea, 

albo rufescens. . . . . . . . . Helsing. Hudigswal. 
2 II. H. vegetab. alpina atra. . . . . . Dalek. alp. Swucken. 
3 . vegetab. alpina convallaris fusca. Dalek. alp. Gruflsiö. 
4 . vegetab. palustris atra sieca ci- 

TEreAd oo sot SEE SED ale Ran 

III. H. lapidea alba arenulacea. +. . . Dalek. Biursås. 


. lapidea alba impalpabilis. . Mo. Dalek. Fahlu. 
. lapidea albicans impalpab. Miälg. Dalek. Gagne. 
. lapidea albida impalpabili are- 


. lapidea albido flavicans impalp. Dalek. Biursås. 
. lapidea flavicans impalpab. . . Dalek. Avesta. 
. lapidea, = fuscescens, impalp. 
Giutfand. Neric. Örebro. 
. lapidea luteofusca arenulacea 
CUM MICWISH == 0 ss ap On Un ense 


oo NN 
HH ddR Sd0RH död NN 


nulacea.. . . . . . Dalek. alp. Rönsiöb. 


SA 


. H. lapidea luteofusca arenulacea 
INACGVa SETS rs Ti DaleksMora. 
H. lapidea luteofusca arenulacea. . Dalek. Fahlu. 
IH lapidear luteo rufa . -o. +. . Dalek; Elfdanl 
H. lapidea sangvineo rufa . . . . Dalek. Rätvik. 
H. lapidea triste rufa arenulacea in- 
EETvällS, os vo so ss on so & DENA NÄS 
H. lapidea obsolete brunnea arenu- 
lacea, cec. miculis albidis. -. . W-.-botn. Kalix. 
H. lapidea absolete nigricans och- 
racea farinacea, & lis. . . . . . Dalk. Fablu. 
H. lapidea obsolete nigricans ochra- 
Ced ov, ALeNUlaCa rs UDalek i Drechie: 
H. lapidea obsolete fusca, ochracea 35, 
1htayogNlas a o oo ss ara arc DENS NEKAS 


(Gläsjord s. Dungjord Ostrogothia qvid?! 


2. ÄÅRENA. 


I. Arena vitr. qvartzosa nivea minutiss. Exot. 
ÅA. vitr. cotaceo qvartz. cinerea, mi- 


NUbISSTE Sher Re NED AKMOra: 

A. vitr. qvartzosa lutescens. (an O). Gotland. 

A. vitr. martialis polystrata. . . . Lapp. Umens. 

ÅA. vitr. qvartzosa rufescens pellucida. Finl. Abo. 

ASEmineralistesadolarn. Le IEapps Hluvis: 

AFEimineralvg bb abras ks ve YA nger i Balkerstr. 

A. vitr. qvartzosa rufa. . . . . . . Hels. Norbo. 

ARE mIcACe areas EEE SE SmolEStenb: 

A. perpet. fissili-cornea, fusca. . . . Dalek. Skrotstad. 
II. Arena sabuloso argillacea alba. . . . Dalek. Garb. 

A. » » albida -. . Dalek. Fahlu. 

A. » > cinerea. . . Dalek. Fahl. 

A. » > fulva. . . . Dalek. Garb. 


A. »> » violascens.. Dalek. Lima. 


Arena volatilis är jamma med marina. 

3 Holland mid Harlem grafoas gropar mid hafsftranden i 
janden, Hwarigenom föt matn fångas, ty -- ffilljer från Be. 

"+ marina a glasflipare utitur. 


1 Öfverstruket. 


38 


3. ÖCHRA. 

1. I Ochra Jtis acidul. fläva. > ED alekctEeltd: 
2005 » » SEE ED alekGraon 
300) » » Dias RKS RUD alekspNass 
Z40) » » fusco flava . . . Dal. Elfd. 

3 0 » > » 47 a. Dal. Mora. 

6 0. » » » 47 b. Dal. Vesberg. 

7 Q. » » » SEE SDaLrGarb 

30 » > » FORD a 

9 O. » » » SE Da KO ret: 

10 O. » > » — Mulljärn. Dal. Elfdabl. 

a (0) » » » Ochra fusca. Exot. Pharm. 
2. 12 Ochra 2ris viridis. . Viride montan. . 

T3LO »  coerulea. . Coerul. mont. . EADS 

14 OQO. » > in pyritide. . . Wesm. Norberg. 

135 O. SE värld SKA pPyritid ee » 

16 OQO. » ba (SV SO or a a JINGEO TD 

17 Q. » — coeruleo viridis. . . . . Dalk. Garberg. 


Ochra est minera comminuta, rosione vitrioli adhuc minuta. 
Non semper argilla ferri ramenta in sinu fovens. 

Ochra $ bi est cerussa. 

Ochra cupri est destrucetum 2, quod modo opus habet 
phlogisto e pice vel prunis ad metallisationem. 

Ochra I usta coccinea. 

2 ochra colorem asumit secundum principia mixta salia. 
viridis ab acido. 92 in W' solutum virescit, quia acidum. 
coerulea ab alcali fixo. oKci p. iij c. V part. 14. 
cyaneus ab volatili - =v ci. 


4. AÅRGILLA. 


TRANSSPenpeb: sen ereas sa. Gallia 
2 ÅA. » ALTARE or rt ser AA RED ALKS 
SAL » fUSCR=> I rer ler 4 er sc ve i RS DTD SJETDAkKAA 
4 Å. composita bitumine, albida, punctis 

NIGTIS: I a ss Dalekirbexane 
SAC » 3 rufescens, usta rubra . >» Sierbak. 
6 A. » GARNA SD » Fahlun. 
7 ÅA. > > flavescens cum ochra D 


alba. «= «sc SU VermisBrattorbylbss 


39 


8 ÅA. composita > cinerea, coerulescens. Dalk. Sierbak. 


OAS »> Oo (putata) rubra, maculis 
COSKWI SE GO tlan; 

FORARSfarina Ce alba ÖR Dl Pima 
TersFASKvibriarlar COeruleay Lö ss Up IUI psat 
T2 ÅA. » tessulata, figulina. . . . . » » 
73 JAG > tenuis, semiporcellana . . . >» » 
14 ÅA. » polystrata, carnea & alba. Dalk. Fahlu. 
15) » polystrata, tenuissima, ci- 

NELSOKAL] UREA  Besin ges 
16 A.impalpabilis testacea pinguis. Y lemnia. L. Lemnus. 
17) JAN » INCATNALAN EES IVO IA. 
18 ÅA. > fuscarg EE Umbra tr bxobsRhaTm: 
30) JaNG » FUbragt SSB olusEBohem. 
2Z0MAS » IAVORN 9 a a b & a IBXONNELR JANNA 
Zi AN » alba . . . . . Bolus alba. Exot. Pharm. 
22 ÅA. impressa impalpab. rubra. y sigillat. 
23 ÅA. > > alba » SSR 
24 ÅA. » > obsoleta = » . - . Seichaver. 
25 ÅA. humo minerali mixta porosa . . . . Dalk. Fahlu. 


Argilla tegularis fiän8 att då man giör af 

henne en fula, och bränner i elden, faft ännu ej torr, fprider doc ej 
Arg. fullonum, VWalflera, lödrar fig. 
EE ; sine fundo, hela husz darra. 
Hanc perforare debent Bygmäftare. 
Exsiccatur superne, unde tremulatio vie profundee. 
Domus lapidee fractura primo. ...!t 
Slag i den fiunfer neder sine fundo in viis. 
Kalfjord är frita. Henke. 
Arg. que ustione ruthescit continet ferrum, facilique liquescit. 


5. MARGA. 
Apyra, effervescens acidis. 


I M. nivea compacta . . . . Creta alba. 

2, Mil Föreg lEb:Eh dd vu ov og SIDEN IDDE 

3 M. flavescens, compacta . . 3 tripolit. 
ARVIEEEUIDradsOlidaN. a ER UPrCa: 2 SR 

5 M. rubra laxa YP 1? insidens . . . . . Dalk. Rättvik. 


t Oläsligt. 2 Al betecknar Calx, Nr. 1 (sid. 12). 


6 M. rubra fissilis coti 5 insidens . . . . Dalk. Orsa. 
7 M. coerulea, in terra alba existens . . . Germ. Slefberg. 
8 M. solida albida, cortice testaceo. 

Lithomarga. O.-botn. Paldam. 
&j NL SONG aIlNtCt) 5 3 ds so ss » Lapp. Qvickjok. 


Marga est terra semilapidea, 
quae non perfecte adhuc lapidea est, 
nec tamen genus terrae esse desiit. 
Creta lutea Sarfmare Iehra. 
Rubrica marga vitriolo I saturata. 


3 2. CONCRETUM. 


Creator in principio concereta nulla formavit. 
HENKEL de origine lapidum 5 modos lithogenesiae agnoscit: 
1. Congelatio. Silex e creta. 


2. Coalescentia. Schistus e limo. 
3. Germinatio. Corallia e lacteo succo. 
4. Ohrystallisatio. Chrystalli e sale & V-. 
5. Petrificatio. Petrificata e argilla. 
TP POMRSS 
Concret. elementi ignei. 
10 JE CSS EMO a oo ss os sg a a IBN JANNA 
2 IRENE ENlONT s a sd Ks sov a SYDNGEL MWg 
HÄR dÖ MNDS a ss SA Ba Boa EINNG 
2 TENN NAR go Kv od oto as a sas so DENS CERT 
PA vegetabius alter oo co NSD Ubique focis. 


2. STALACTITES. 
Concr. elementi aörei. 
Marmoreus semper. 
I Sb. aluminus - «= se Sa p pra AQ vi kgprks 
20Nb. fertL oo. sd se SD äl kSkören ones 


41 


Stalactites est vel ex argilla, ut Upsaliae; 
calce, 
marga, ut montis Omberg 
spatho, si purior. 
Eijenblythe est stalactites ad ferri fodinas Steyermarkenses, 
sed ferro plane caret. 
Flos ferri: CrRaw. [Elem. artis docim. I, p.] 204. 
est artificialis: BENZELSTIERNA. 
Yrke est triplex: 
BPurle god art, jege 
Skragge fattige. 
Smwartadtig penningemalm 
Srutmalm guladtig, rif, fallbrädt. 


9 vo H 


3. TOPHUS. 
Conceretum elementi aqvet. 


1 T. humi mineralis subrotundus albus . W.-got. Skiöfde. 
Zl » varie monstrosus albus — » » 
SÄ D » varie ramosus. Nädbröd. Dalk. Gagne. 
VR » oblongus, perforatus. 
Osteocolla . . . . . Exot. Pharm. 

35 T. calcis subrotundus cinereus . . . . W.-got. Kinnakulle. 
6 T. >» globosus, cinereus . . . . . . Dalk. Sierback. 
7 T. compositus humi mineralis fulvus I 

Martusk. se WE botn Storpäckt 
SK » humi mineralis filas 2 

cylindr. . . . . . . . . O.-botn. Paldamo. 
Or » humi mineralis fulvus 3 

2 0TOSUPISK Arr Loke ere se » » 
10 T. compositus J paludosus . . . . . . O.-botn. Pyhäjoki. 
RA > » » 00 a 0 & ADB len 
212), ING » > » RB NEN EA ma: 
TSL » » » arenaceus . » Elfdahl. 
14 T. compositus J lacustris stercoriformis. Smol. Möklen. 
FesyeE Ae > » » nummiformis »  Wirestad. 
FORTS > AN globulosus. . -» Åsnen. 


Yrfe, Dalk. seu Myrmalm, semper e paludibus tectis, Mosfar, 
componitur limo & ochra martis. 
Species 1. Brandörfe niger, inutilis. 

Grönörfe viridis, medius. 

Rödörfe rufescens, optimus. 


[Na 


[SV 


42 


[Yrke] invenitur terebro imisso torto extracto. 
Antiqvissimus modus conficiendi J in Bläfter est. 
Myrjärns tillvedning se Hores Diss. Dalekarl. 1, p. 31. 


4. SAXUM. 
Concretum elementi terrestris. 


I S. prov. alandicum spato rubro, mica nigra. 
2S. » angermanic. qvartzo albo, nica nigra. 
3 S. » alpino-Lapponic. mica cornea nitida, granulis nigr. 
4S. »  alpino-Dalekarl. qvartfzlo albo cotaceo. 
2TNSK » » in fluviis & lacubus. 
228. » Lapponicum in fluviis. 
5 S. mont. Norbyensis qvartzo & spato 
albo, mica OO rata . . . . . Medelpad. 

13 8 »  Skrolsted, in campo cotaceo 

QVarzosoO . - « - . DalkiNerna. 
14 S » » in apice cotaceo 

qvartz.,  lamellis 

BUPLISKE TSE = » 
TMS » ad basin apicis fis 

SIUFCOTNe As » 
16 8 » » apicem ornans gra- 

DISK ACHEISK- Eek » 
17. S. oo» —Göfshus cinerea. . . sc. 0 DIIMora 
I0 S. 5 IUNiksjlö cinerea.. . - »  Serna. 
6 S. matr. Hb Sahlberg: calce cinereo, Kollar 

ACETOSO. del sj ESA VVEESS INS 


» £L Fahlun. 
> Rörås mica cornea cinerea, 


ON 
nn 
+O 


granulis nigr. . . 205 > NOrrigia. 
9 5. » 2 Garberg qvartzo albo, mica Ita. 
208. » ÅL Biörnberg cinerea . . . . . Dalk. Rättvik. 
Io SN. » I Bitsberg mica rep: oblong. 

NI OTIC 5 i DANSKA 
IIS. » JF Nishytt. NEG 
TI2 5: > oc NOLIbergense oo. de sist SINOrbergs Mos 
18 5; >» I Dannemorensis. «cc. cs so -UpliDan. 


23!S. paroecia Oret rufescens punctis albis. Dalk. 


! Nr. 12—22 äro tydligen inskrifna något senare än 1—11, hvilket för- 
klarar den oregelbundna numreringen, men i samma följd som fortsättningen. 


SAXUM transport. 


24 NS. 
3 Sh 
26 S. 


WW 
H 
9 på 


27 NS. 
S 


S. 
30 S. 


paroecia Oret fusca punctis albis . . Dalk. 
» Mora rtubra spatosa . . . . Dalk. 
> Elfdahl, rubra sqvamis spa- 
DOSISHE SIS SAR skriker ADA 
» Idre alba, intus cinerea . . Dalk. Serna. 
» Transtrand, rufescens cum 
MICAR st Sig sERR ser: LIMA. 
> Lima, cotaceus sulcatus,ruber =» » 
» Jerna qvartzo & spato albo, 
MICA NIT ov - » Näs. 
- radiis nigris fongitudinalbus mafssövra 
GIINGKAMN oc c fa SS BI Bög ooo DÅ BRN 
. radiis acerosis, cinereum . . . . . . Wesm. Sahlberg 
aceroso micaceum fuscum . . . . . Dalk. Hykie. 
SEMI CAN UTMLäE TAN . Medelpad. 
MiIcCA ten UI tecbunm L- Ställ fen. Dalk. Hedem. 
mica oblonga tectum -.. » »  Drechie. 
corneo puculatum cum granis. Omwarnften. » Malung. 
» » » » pur- 
PUrescenSsia =: co SMS » » » 
- corneo puculatum cum granis incar- 
TEHANNO oc a 3 EE EI Scama. me Kioping. 
- Corneo user cum granis ster- 
coriformibus murinis . . . . . . . Lapp. Umens. 
. pietus, fundo cinereo punctis nigris, 
corpusculis albis . . . . . . Dalk. Transtr. 
» — polystratum micaceum, cine- 
ÖN og oc G EEE NOT vi OJ ENOTASS 
» — polystratum, alba nigro rubro- 
ONE 6 oc SES Dal EN YShytt: 
» — nigro & sd älternato KTRS » 
» — punctis albis, porphyriticosus »  Mokfierd. 
> samngvinea . . - sr Gofshus: 
» — samgvinea cortice also SE 1fda 
emPbEryOlexplapilistaren TO Ebotnsrtfavkip: 
» (ELEIKSRÉEN La ov a a vrss ING 
. ponderosum implexum, cortice tectum. Vesm. Bjurfors. 
- varium Upsaliae obvium . . . . . . Upl. Upsal. 
ND TESS TIS EE EE ID a lek Bits bene: 
2 JOPIHERIINNINe ocg 0 VR od ca Blandften. » — Fabhlu. 


H= 
H= 


[OK 
(>) 
PP PRPPRIP PPP R 


> albus. vini 
— ruber, vini 


rufescens, mixtum qvartzo albo +. . Dalek. Fahlu. 
cinereum, maxime vitriarium. . .. » Sierbak. 
GESSUNL ALIAS RSS RS EN Sena 
cinereum Ls soo so > SBlandoftens Vesm. Rodbergs 
viride . AR ISS Blandften. Dalk. Nyshytt. 
wittring rubra ad 2. . .. . . . . Dalk. Biornberg. 

» Viri dist OLSEN Dalkir Ganberos 

> rubescens 7 oo. . . . . > Vesm. Spritaperga 

» rubrum micaceum . . . . . Dalk. Fahlu. 

» VILLA FE ser SSR EE NV EVEN 

» COCTULeSCENS Fä. RO ERE ER ÄTS tr 

» cinereum. . . . GSieljrätften. » Fahlu. 

» cinereus varie porosus, le- 

VARSEL so a oss otg Fe DM I HGIR 
» sangvinea odorata. . . . .- » Hedemor. 


. capitis 


» 


» 


» 


cinerea, verrucosa, rubescens. » Alpes. 


5. ÅETITES. 


Concret. naturalis lapidei. 


6. TARTARUS. 


Concret. naturalis vegetabilis. 
gallici. 
portogall. 


7. CALCULUS. 


Conceret. naturalis animalis. 


astaci Marini. . =. stoet WEg0OLIGOLODS 
astaci fluviat. - 0. o. RADalkSERAR 
Gobii. 

PETCAG seek se . . Svecia ubique. 


al. gastricus rhenonis intus villosus. -. Lapp. Alp. 


$ 3. PETRIFICATUM. 


H 


un Bb VW N 


[ON 


1. GRAPTOLITHUS. 


Grapt. geographicus e musco Lichen cru- 


Stacsralborer nior ER Dalap: 


Grapt. ruderatus cum praelio & vento 


nebuloso. -... SED allelen vat vake 


Grapt. fruticulosus in marmore. 
Grapt. » intcalcen re Dalks3odanp: 
Grapt. annularis in testa ostrex&e. Concha 


ANOMHAS Led FE Scans LAhus: 


Grapt. fumalia spiralis in fissili cinereo. Dalk. Sierback. 


2. PHYTOLITHUS. 


spehttramiLin) silicem verst. . - - « « - . Scan. Witsiolf. 
ERAN Calcemi versio. tre KiGpinge. 
3 Ph. seminum pisi in calce foetida. Piso- 
YC eS SS AA (ÖS Ob ru bi jue: 
3. ZOOPHYTITES. 
I Z. Echinni corporis nudi. Echinites. Scan. Lumma. 
PR, Jå » rad sor Belemnitessi » Köping. 
3 Z. > articuli . . . -L. judaicus. Exot. officin. 
4 Z. Entalii inflexi conglomerati. 
Tubuli vermic. Finm. mar. glac. 
5 Z. patelle cranium hum. represent. Num- 
mus Brattenb. . . . .. . . Scania Brattenb. 
6 Z. »  vulvam hum. repres. Hystero- 
CEST SS KG O pin og 
7 Z. conche striate, 2 fissilis glabre. 
Conchitis. Gotl. 
8 Z. » striate obsolet>e. » Dalk. Öfwerhede. 
9 Z. » sulcate levis. . » Gotl. 
10 Z. > striate glabre. > Dalk. Rätvik. 
BE > striate aurite valvis dissim. 
Pectinites » » 


1 Senare öfverstruket. 


46 


12 Z. conche levis oblonge minime. 
Musculites Dalk. Rätvik. 
TSK »  levisin calce arenaceo. » Scan. Kiöping. 
14 Z. concharum varie mixtarum. . . . . Dalk. Rätw. 
15 Z. cochle& depresse. . . . ST GOL 
16 Z. polythalamic. tubulate date. 
Orthoceros BREYN. Dalk. Rätvik 
17 Z. polythalamic. tubulate levis, rubi- 
dina Ri2 Orthoceros . . . . . . Dalk. Rätvik. 
Z. » eadem 2 fida. 
Z. » eadem polita. 
18 Z. lumbrici convoluti albi. 
19 Z. » recti, intus & extus rubri, interea albi. 
20 Z. » albi, extus rubri, stella rubra. 
Asteria colum. . . . . . Dalk. Rätwik: 
21 ZL. » albi circulati punctati 
Entrochus. Scan. Lund. 
4. EMMENITES. 
1 E. cancri caudati squille cauda. . . . . Gotl. 
2 E. anon. in fissili oblongorum. . . . . . Scan. Andrar. 
3 E. > in fissili rotundorum. oo. - - -Ncan. Andrars 
STUICTHYINKS: 
rOvOrumE 5 EE OO oli s SG OF 


6. ÖRNITITES. 


-- 


I. AMP[H]BITES. 


8. ZOOITES. 


Zi. ANON; OSSIS: om og oe EES ASO NB ANNARS KAG 


47 


CORALLIUM. 
Def.: poris destituitur. 
. cauliferum ramosum rubrum. . . . . Exot. Pharm. 
2 C. acaule -ramosissimum album, subro- 
GE Kam ES Ein mark mars elarerall: 
MILLEPORA. 
Def.: poris simplicibus pertuitur. 
MÄRmMaohas oc cs cred tt snas & GOtländ: 
MER öl oe ser el ng SA vr GO blanNdt 
MADREPORA. 


Def.: poris radiatis, olim floriferis instruitur. 
I. ramosa, alba, multipora. Corall. album. Exot. offic. 


M. ramosa, intus cava sulcata, extus per- 


NN 


DOSA SR SR sr SN AA AES ORO b5 
M. conum curvum referens, basi radiata. Gotland. 
I. patellam depressam radiatam referens. Gotland. 
Eiprolfera vix famosa. —. vt sGotl: 

- cavitatibus radiatis plena. . . . . . Gotl. 
Eadem polita exhibetur. 

I. plana, superficie radiato punctata. . Gotland. 
. subrotunda, versus centrum radiata. Gotland. 


CELLEPORA. 


Cavitatibus reticulatis perpendicularibus longitudinaliter 
dec. 

- margine: stimplici, cinerea. . - - - . Gotl. 

'. margine catenulato albida. . . . . . Gotl. 


RETEPORA. 


Def.: lamellis parallelis planis & horizontalibus & perpendic 


BW NN HKH 


E. 


intersect. 
maxima. 
media. 
minor. 
mimima. 
e 


JE 


in fuco. 


EsSCHARA. 


. Gotland. 
. Gotland. 
. Gotland. 
. Gotland. 


. Helsing. Litt. mar. 


Smectis Speksten? 


/ FR NE 3 
Ä Å EYE AN puedlatligen Ja ST SS 
ps 4 FER SPREAd BSSARSSN S 
X 
. 
SV gal 2fadyel ist 
BES Kadens ss ST 


nera SAS Za, RES = 


SER / NORA TR ÅA 
[Enea card IR KE Sarnel 
ESR - — alfa Å 
TA var peha kdl dj | 


= 3 i 9 RR SER 42 FR SS 
perl Allypber, ZucKOr SJ AS ARS 
S AA Mckel. CO pra leNy fest RA 
(SREA NEG se ART Få Nr) 
AS SfEJR AF £ fo 


Drast Ar korna reverdena tynga bl hd 


fi lalom Sumy ara t coMlsgekdiy in lrco af a. 
9 dLax/o AO SVA 00 om ry leg lömga kb Sr ch Sala 
Ifamg sg Lpfö + Klämälmå, es fA 2 
Är ov alb:X E-V SJ RESTI EA, p ov cm 
FH ov allé Ku Pos Je Riala, VAT FRE 
Ö sjurm YErerberii com grakbo vitny og Sa Lr 
Wa Dala SER SR | 
eh vm vilka då Sell, 


Sy ov all oum fafköaum renenaliflimn. 
Fe cö i 


AN J3lz flak LA KM ARN 


2 = I nla prudlan POLK, 


Plansch 2. 
Facsimile af ett upp- 


as SA 


Licleg,  Irekes Qrrarn: Hen ry Klar ÅA Msranck- 


4 oZÉ E . SN plan <A 
2 oc Bfk, 3 - Ner: ILLA 
2 c plane prima kto Jr ; SF 
f v Z A / Fiede Flor å 
| FE CCG kata Lade, 20 < red. 
pf SÅ der bod SS 
| 2 — sco Aero nadlg SH SN Pp ka 
j RP IE alunsery Ky Ule po fork — 
i PLN veva, Lynby fe Älgå Merkel pynt las 10 
AR 7 —— 3 
- Gala. ESA 
er 5 
d oc (RS > 
Bo 


2 AA 


Re SES FIA 3 


Plansch 3. 


slag i Pluto svecicus. 


CARL LINNAEI 


BESKRIFNING ÖFWER 
STENRBIKET 


UTGIFVEN AF 


CARL BENEDICKS 


UPPSALA 1907 
& WIKSELLS BOKTRYCK 


Utgifvarens inledning. 


I samband med utgifvandet af Linnés egenhändiga manuskript Pluto 
svecicus, i hvilket ofta mycket summariska och ganska svårtydda anteck- 
ningar förekomma, leddes jag att äfven rådfråga andra i Universitetets 
ägo befintliga manuskript. Af stor nytta visade sig därvid handskrifts- 
samlingens D. 1439 »CARL LINNAEI Beskrifning öfver Stenriket. Hwars 
ägare är JOHAN WALLMARK», utgörande anteckningar från Linnés före- 
läsningar (4”, marmoreradt pappband). 

Manuskriptet är nedskrifvet med ganska klar och lättläst gammal- 
svensk stil, och är i de flesta fall klart och åskådligt affattadt. Därmed 
är ju ingalunda säkert, att icke delvis trognare återspegling af Linnés 
åsikter öfver Stenriket kunde vara att finna i någon af öfriga kända, 
liknande föreläsningsanteckningar (jmfr andra delen af DR M. HuLTH's 
under utgifning varande Linnébibliografi). 

Att de föreliggande, I, valts till publicering beror, utom på nyss nämnda 
förhållande, därpå att de göra intrycket af mycket stor omedelbarhet, icke 
förlorad genom senare bearbetning. Emellertid uppvisa de skilda manu- 
skripten ganska ringa skiljaktigheter. Genom tillmötesgående från K. S. 
Vetenskapsakademiens Bibliotek har jag satts i tillfälle att äfven begagna 
dess tvänne anteckningsserier. Det förnämsta af dessa manuskript, » Före- 
läsningar öfver Sten-Riket af CARL LINNAEUS» (4, blått pappband), här 
betecknadt med IT, är i formellt afseende öfverlägset I, men är t. ex. 
betydligt mera kortfattad i afseende på den för Linnés naturuppfattning 
karakteristiska inledningen. II är för öfrigt en afskrift, hvilket framgår 
dels af den i II förekommande fortlöpande numreringen som måste hän- 
föra sig till något tidigare original, dels däraf att en del för samman- 
hanget nödvändiga ord förekomma inom klammer (t. ex. »Dendrites [har] 
träds figur»). 

Att däremot I ej kan vara afskrift torde framgå dels af de ej sällan 
språkligt orätt återgifna latinska karaktärerna, dels af de ofta något 
otympliga meningarna, som knappast kunnat i så hög grad förekomma 
vid en afskrift. 

Mellan I och II förekomma en mängd små, språklika afvikelser. Så 
t. ex. heter det i I »Jag fant den på Öland»; i II åter: »Hr. Arch. Lin- 
naeus fant det på Öland»; i I: »styrka nerverna», i II: »korroborera fib- 
rerna»; i I: »massam sanguineam», i II: »blodmassan», i för öfrigt lika 


IH 


sammanhang. Författaren till II använder eljest mera, och riktigare, 
latinska termer, än författaren till I, som kunde föga latin och ingen gre- 
kiska (se s. 30): 

För öfrigt äro manuskripten så likartade, att de synas endast kunna 
ha tillkommit under en och samma föreläsningsserie (där Linné dikterat 
eller talat så långsamt, att olika åhörare kunnat göra mycket liknande 
anteckningar). Som nu i II förekommer såsom senaste datum den 6 juni 
1747 (botanisk excursion, vid hvilken »osteocolla» anträffades), måste vi 
sluta, att äfven I ej kan vara tidigare än hösten 1747. Af uppgiften 
angående TREMBLEYS undersökningar (s. 14) kan man sluta, att tidpunkten 
ej varit senare in 1748. 


Det andra i Vetenskapsakademiens ägo befintliga manuskriptet, IIT, 
» Arkiatern och Professorns Hr. Dr. Carl Linnacei Föreläsningar öfver 
mineralogien> (folio, inbund. jämte föreläsningar öfver diaeten) är en ty- 
pisk afskrift, där man t. ex. finner »tincturam artis» i st. f. »limatura 
martis>, men har i flera fall varit af gagn för jämförelse. 

Vidare har jag för rådfrågande å tvifvelaktiga ställen haft tillgängliga 
Linnés egenhändiga anteckningar till hans föreläsningar i mineralogi i 
Stockholm 1740, hvilka med stort tillmötesgående ställts till förfogande 
af Linnean Society. 


Angående den JoHAnN WALLMARK, som skrifvit föreliggande manuskript, 
är följande att anteckna. 

I Album studiosorum 1745-—-1762 (Akad. kansl. arkiv) läses: 

10 sept. 1747 JoHANNESs WALLMARK, Nericius. I kontoboken för afgifterna 
till biblioteket (sammast.) finnes anteckning, att JOHANNES WALLMARK 
Neric. den 9/9 1747 erlagt den vanliga afgiften till biblioteket med 6 
d. k:mt. 

I Nerikes Nations album läses: 

587. JOHANNES WALLMARK. Accessit 27 Aug., absolverades 10 Sept. 1747. 
Academia relicta, matheseos &mecanices totum se consacravit. Hinc pro- 
gressus suos ulterius promoturus Finnoniam sese contulit 1752 tempore 
aestivo. — Natus in Ekeby Nericiorum patre JOANNE WALLMARK commi- 
nistro in Ekeby & Gellersta. (Afskriften benäget lämnad af Img. OTTO 
EDELSTAM). 

I EKSTRAND, Landtmitare i Sverige. Umeå, Upsala 1896—1903, 
finner man ytterligare uppgifterna, att JoHAN WALLMARK, född 1728, blef 
1752 anställd vid Sveaborgs fästningsbyggnad. Byggmästare och konst- 
mästare. »Snäll matematicus och hade en icke obetydlig syssla vid 
Trollhätte slussverk». Användes dessutom vid fästningsbyggnad i Karls- 
krona, samt vid flera slags mätningar och afvägningar. Död 1802; bodde 
på Ekensberg i Öfv. Enhörna s:n, Sörmland. 


Ofvanstående uppgifter samstämma fullständigt med hvad man kan 
sluta sig till ur manuskriptet. 

Wallmark var sålunda, när han åhörde Linnés föreläsningar, en nära 
20-årig recentior, med lifligt ingenium af matematiskt-naturvetenskaplig 
läggning, men främmande för klassiska studier. Landtbarnet framträder 


HI 


i hans scepsis angående en den vördade lärarens uppgift öfver reparations- 
kostnad å stengärdesgårdar (s. 4, »crede si vis»); den blifvande bygg- 
mästaren i hans talrika detaljerade uppgifter öfver byggnadsmaterial. 

Föreläsningarnas grundstomme utgöres af 2:a upplagan af Systema 
Naturae (1740), hvars text här återfinnes, dock med variationer och 
felskrifningar, visande att det tryckta arbetet icke användts. 

Att döma af praelectionkatalogen för det academiska året 1747— 
1748 (Universitetsbibl.) höllos föreliggande föreläsningar af Linné privatim. 

Den i manuskriptet mycket bristfälliga interpunkteringen har i tyd- 
lighetens intresse korrigerats, och vidare har texten uppdelats i mindre 
stycken; eljest är den i allmänhet oförändrad. 


Förberedelse. 


Wij se huru hela Jordklotet simmer i Elementerna, Elden nemligen, 
Tufften, Jorden och Watnet. Wetenskapen om dessa kallas Physica, som 
nu icke är wårt ändamål at omtala, hälst hon icke lägger någon grund 
til wårt ämne, utan sig en stor uplysning af en sådan wetenskap hämtar, 
som wij kalla Historia Naturalis. Denna innefattar uti sig alt hwad then 
alwise skaparen någonsin giordt hafwer, så at ingen ting i hela den syn- 
liga wärden förekommer som ej är objectum Historie naturalis. Intet 
object åter som icke är sten, ört, eller diur. 

Warder fördenskul naturen fördelad in tria regna; nemligen Lapi- 
deum, Vegetabile et Animale. Wetenskapen om desse kallas då 
Scientia Nature. Men i anseende til dessa 3 riken, få wij tilfelle at be- 
trakta Botanigen och Zoologien. Här uti förekommer alt hwad en men- 
niska, emedan hon här lefwer, behöfwer til sit naturliga lifsuppehälle, 
styrkande och förnöjande. Alt få wij af dessa riken då de blit ändrade 
af konsten til wår nytta. Jorden är wäl förbannad men bär dok alt til 
wårt gagn och nytta tienar, allenast wij förstå rät brukat. 

> När wij eftersinne huru Gud gifwit menniskan fem sinnen, så kunna 
wi sluta theraf, til at med synen, luchten, smaken, hörslen, åtskilja alla 
förekommande objecter; deras genera och differentias specificas, samt 
nytta och skada, och i följe deraf sluta om skaparens wishet och macht. 

Detta alt fordrar någon insikt i Naturel-Historien, som ännu hos os 
warit ganska litet upbrukad. Och likna wi häruti lössen i hufwudet, som 
der kräla, utan at bry sig om annat än födan. Orsaken har utan twifwel 
Wwarit, at wi ej förmåt utgrunda de stora och dråpeliga Fonder Naturen 
os gifwit, för deras widlyftighets skul, förr än man började Systematice 
utarbeta dem. | 

Utom dessa tre riken har menniskan intet, thet henne gifwit är; 
thet är ock alt, hwad hon behöfwer; ty när hon får föda; medicamenter, 
och andra nyttigheter, så behöfwer hon intet mer. Det första skiöter 
lantmannen, det andra läkaren, det tredie konstnärer. MHärutaf ser man 
huru de fela, som säga at Natural-Historien är intet nödig, utan för läkare. 

Linné, Stenriket. il 


Men, m. H., denna wetenskapen har i alla stånd så wäl sit stora 
nöje, som makalösa nytta med sig; och holler jag före, at hwar och en 
bör kunna åtminstone någon enda del deraf; hälst en som härutinnan är 
okunnig kommer aldrig fort med någon husholdning. Til den ändan hade 
Gud infördt i Paradiset allehanda slag, dem alla Adam kände och nämde 
wid namn, hwart och et effter sit slag, art och natur. Om wij gå genom 
alla stånd, så skolom wij finna thes makalösa nytta och oumjängeliga 
nödwändighet för allom i gemen och en hwar i synnerhet. 

1:0. För Theologis är denna så nyttig och oumjängelig, som nå- 
gon annan Philosophisk wetenskap. Präster sprides kring landet, då de 
komma at holla egna husholl. Derföre är det dem nyttigt at weta, huru 
de al ting effter naturens egen drifft inrätta skola; Jbland alla weten- 
skaper är ingen konstigare, ty här äro de mäste objecter; derföre har 
jag welat at han skulle bli ansedd, för det angelägnaste stycke af Philo- 
sophie, och wid lärohusen idkas och drifwas. 

Hwad nytta skulle det wara för en Präst, som har det bästa tilfelle 
någon wil önska sig, at weta huru fä skal skötas, åker och äng; färge- 
sräs. tobak planteras samt örter för menniskor och fänaden til läkedom 
tienligen planteras och samlas skola: på det då han, jämte egen flit, lärer 
andra, wi då en gång kunde slippa at kiöpa dessa waror at utlänningen. 

Om han förstår al slags frö och jordarters beskaffenhet och åtskilnad, 
så kunde han med otrolig båtnad så höfrö, Medicago, Fl. Sv. 620, på 
de torra och skallota backar, i stället för andra gräsfrö, som förskrifwas 
och tola icke wårt climat; Fesseria (Casseria Fl. Sv.) på låglänte orter, 
myrag Sv., Schoenus Fl. Sv. 34 på torra myrer. 

Han kunde då underrätta sina åhörare, då de holla naturens wärk 
för troldom i brist af en ren kundskap häri. Så kunde han ock wisa 
dem de skadeliga örter Phelandriwm Fl. Sv. 442, som skadar hästar och 
förorsakar hos dem siukdommar, dem de alment hollit före warit trolskot: 
Cicuta Fl. Sv. 239 och Aconitum Fl. Sv. 442 dödar både menniskor 
och boskap, men ej hästar, då hon är torr. Plantagier äro helt nödiga, 
men kundskapen om Jordarterne bör gå förut, så at han wet uti hwad 
Jordmohn den eller den wäxten kan trifwas. 

Om han kände siukdomarnes art och orsaker, samt medicamenta 
simplicia, så kunde han med sin stora winning hindra både sig och 
andra at giöra långa resor och stor omkostning til Apoteqven. Förord- 
ningar äro utkomne om de gångbara siukdommars uptekning i Sochnarne. 
Huru nödigt är det då at en präst kände morborum genera et Species, 
om han ock intet wille profitera här af, så kunde han åtminstone lära 


Oeconomia divina. 


2 


d 


2:0. Medici kunna omöjeligen tractera sin sysla rät, om de ej förstå 
alla tings effecter, skada och nytta. Wij förändras af en förwänd diet, 
wij weta ej orsaken dertil och det kommer deraf, at wij i saken som wij 
borde weta äro blinde som mulwaden. 

Siukdommarnas art är så mycket nödigare at weta, som den ena 
cureras af den andra som är helt contrair; Fördenskul när man har sig 
bekant örternas slächt, natur och krafft så kan man ock applicera medi- 
camenterna som deraf beredas. Diarré botas genom vomitif, twiflar ej 
heller at den som kunde giöra qvarten äfwen dermed skulle komma fort 
at bota mania. 

En medicus kan aldrig förrätta visitationer på Apoteket, om han ej 
at grunden kiänner medicamenternas krafft och hwadan de tagne äro. 
At denne kunskap är nödig ser man på Jtalienarne, som fördömma china, 
efter de gifwit för stor dosis, som alltid är skadelig, och i det stället 
bruka ensenrilla, som dok är longt skadeligare, men i anseende til deras 
ringa dosis är den hwarken nyttig eller skadelig. 

3:0. Manufacturister kunna förutan rudimaterier til egen nytta och 
fäderneslandets tienst ingen ting uträtta, derföre böra de ock kunna skiöta 
sådane creatur och wäxter som de måste betiena sig af. At förtiga, det 
många fergegräs äro okunnoge för dem, af hwilka de måste betiena sig 
och borde bruka. LINDERSTOLPES Fiärgebok. 

Mulbärsträn äro för silkesmask afwelen oumjängelig. Jfrån Canada 
kunna wij få träden, utan at fruchta det de skulle gå ut för wåra wintrar. 
Hura Krapp wäxer på Gotland, och Madrom brukas är nu med nytta 
bekant. Weide finnes på Gotland och wäxer hälst i blåst. En artig 
beskrifning om cardus, är utkommen, men der saknas huru de böra plan- 
teras på öpna fält at taggarne må blifwa starkare. 

4:0. Bergsmännen måste äfwen förstå mnatural-Historien, men i 
synnerhet mineralogien, om han annars wil giöra skiäl för namnet. 

Ten-malm fattas här i riket. Man har funnit stenar som hålla 
ten, och ingen twifwel är at ju fördolde ten berg finnas i Sverige, hwilka 
der de uptäktes blefwo riket til en outsäjelig förmohn. 

Och hwad lius skulle icke wårt Swerige få, om hwar och en lade 
sig härpå, giorde försök, och effter riktiga rön, inkommo til wår acade- 
mie; husholdningen skulle derigenom komma i annat skick. . Scientia 
Naturalis är allom så nödwändig som nyttig, hälst ingen ting förekommer 
i husholdningen, som icke har rum och grund deruti. 

T. E. Öfwerheten har påbudit at stengiärdesgårdar skola anläggas. 
Det tyckes ock wara en bland de nyttigaste förordningar, men man har 
genom Scientiam naturalem funnit, at de mer skada än gagna landtman- 
nen. Ty han lägger dem med otrolig omkostnad; men då de ståt några 


4 


år, rubbas de af solhetan, som om wåren upwärmar den södra sidan, då 
de likwäl på den norra äro klädde med snö och js. Således bli de på 
den södra sidan alt mer och mer löse. at de på slutet ramla omkul. 
Deras reparation kostar då mer än upbygnaden (säg crede si vis). 

Så är det ock med en girig bonde, han förstår icke at han skadar 
sin äng, då han slår henne tät til marken. Det är wist at så länge 
gräset står på marken är det tätast wid roten, och der altid wåtachtigt. 
När nu gräset i starka solhetan afslås, och höet strax bortföres, så 
komma solstrålarne at utan hinder förbränna rötterna, och således ju 
offtare ängen blir slagen, ju magrare blir hon. Deraf ser man altid 
Herregårds ängarne bära mer gräs: ty torpare gifwa sig icke tid, at med 
fiädrar afplocka dunet. 

Så inbillar sig ock mången at höet bittidare, och medan gräset ännu 
står i blomma skal bli för creaturen behageligare; men han ser icke förut 
hwad skada han med tiden kan hafwa deraf; då Plante annu&e ej får 
mognas och så sig, måste de på slutet utrotas och då har han det aldra 
simplesta gräset qware. och blir ängen med mosse öfwerwäxt. 

Genom rön är funnit. at swin afhollas från rotande, om man skär 
at neryen som går från ögat ned til trynet. Om försök giordes torde en 
senas afskärande på bakfötren kunna getrens hoppande förhindra, och 
således mången wäxt för dem bewaras som nu skadas. 

Chagring kiöpes nu dyrt utifrån: det fås af et diur i wester hafwet, 
som wåra fiskare fånga. men af försummelse kasta det bort. Det tienar 
til handkaflar på Hiortfångare, pärmar och fotraler. 

At watnet tar af och Jorden til, kan med många skiäl bewisas. 
ty watnet siunker alt mer och mer, så at det är i manna-minne huru de 
med stora fartyg kunnat segla i westerhafwet, der nu små båtar knapt 
kunna gå fram. Man ser det klarligen på Gotland, at det torra årligen 
något tiltager, och watnet siunker neder, somligstäds mer än annorstädes, 
så at man wil tro at Hoburg och Forsburg warit de första som tittat ut 
utur watnet. Häraf slutas at hela Swerige fordom ståt mer under watnet. 
Här til många wedermälen finnas. Annars hade ock icke så många mussel- 
skal kunnat finnas på de högsta bergen. 

Uti Fallerö och Wåleberget finnes grant spor effter wågornas stor- 
mande. och har watnet. medelst sit merkeliga afsiunkande sat skuror i 
dem, så at man någorlunda kan se huru fort det siunkit, at prieterpropter 
räkna det til 180 alnar på 6000 år. Sålunda får man ej tilräkna det 
syndaflodens watn. Ty sådana skuror kunna ej giöras i sådan hast, som 
floden gek bort. Så är också swårt at tro det så många orter warit i 
skapelsen, som nu: ty då hade ingen multiplication skedt: ej heller är 
troligt at skaparen giordt så många individua af et Species, utan at de 


2 


äro härstammande vi generationis in creatione indite. At då Adams och 
Ewe sälhet warit stor, är klart af Guds ord, i thy de ägde al ting, och 
sågo der at Adam gaf alla diur namn, hwareffter sin natur och följakte- 
ligen hafft dem hos sig. Woro nu i Paradiset alla diur måste ock där 
warit allehanda trän och örter, alltså ock alla slags jordarter. 

At detta är möjeligit, [ses] af TURNEFORTS beskrifning öfwer berget 
Ararat. Om et högt berg står under linien, är det öfwerst så kalt, som 
i Norska Fiällen; längre nedre sådant climat som i Swerige. Ännu längre 
neder trifwes de örter som wäxa i Tyskland och Frankrike. Sedan de i 
Jtalien och så widare. 

När hafswatnet står stilla, sätter det ett Sediment som wid nogare 
rannsakning inneholler en lera, som ock är bewis at watnet warit der. 

Hwaraf wår Jord egänteligen består närmast centrum, drista wi oss 
icke gärna säga. HELMONTIUS säger att den består af en fin drefsand [en 
uppgift] som lemnas i sitt wärde, fast försök är gjordt i Holland med 
gräfwande diupt neder i Jorden, då der omsider fants en fin drefsand, 
hwilken gaf sig up som hwete. Detta är äfwen funnit wid grafwar. 

Wi wiljom tala om det som hörer til wårt ändamål. At stenar och me- 
taller genereras uti Jordenes superficies se wi, men hwarutaf? Se Truas tal 
om stenriket.t Hafswatnet sätter et Sediment som ser ut som en lera, och 
är ej heller annat. HErirEs har genom rön wist at swartmylla är af för- 
rutnade vegetabilier, jemväl al dye i kärr. Al pinmo holler nogot järn. 
Watnet då det stagnerar uti en bergsrefwa limar den tilhopa och blir til 
Qwarts. Holler berget någon metall s. järn, blir det Spatt.? Huru sandpar- 
tiklarne wäxa til sedan wet man icke; men at sanden är ihopsat af lera och 
mylla, samt små fina sandpartiklar, är bekant. Wid Ost-Friesland fans 
en spik på Hafs botn, fallen utur något skiep, ur honom hade Järn- 
partiklarne eller victriolen bragt sig, och hopgytrat sanden til en stor 
sten. Kalken är det sälsammaste til [...-]. 

Mutslor äro intet annat än en fin wätska, som fåt skal. Deraf 
brännes den finaste kalken. Wid Capelshamn på Gotland äro åkrarne 
ryggade af coraller, hwilka åkrars jord i gamla tider blit hopgytrad til 
sten omkring corallen, då den finnes mit uti. Wid Mösseberg i Wester- 
giötland har en scisterdeld i lameller eller blad öpnat sig, hwaruti funnitz 
lera, som sedan gåt til kalk. 

Chymici wisa at jernet inneholles i alla gråberg, jämwäl i örter. 
Det är troligt at kalken genereras af snäkskal, och musselskahl samt Coral- 
ler då de komma tillhopa i berg, hwaraf sedan blir krita. 

Schiffersten är kommen af dy, då den kommer at stadna emellan 
berg och der packas. Af krita kommer Flinta. 


t "Stenrikets Historia”, hållet inför K. S. V. A. 14 april 1742. 
> = fältspat, skrifves här tämligen regelbundet med två t. 


Kritans generation kan man se i Frankriket, der stora kritberg äro, 
men då Kritan hårdt tryckes under berget, blir deraf Gips. Sådan 
som sanden är i en Provintz sådan är ock bergarten. Victrioliska safften 
går altid til botn, hwaraf myrmalm och yrke är i myror och siömalm i siöar. 

Hwarest käl[llsåg är neder i Jorden, och sanden håller mineral, och 
watnet rinner fram dergenom, deraf blir Surbrunnar. Om bergens 
Generation kan ses Trzas tal och Disputation de origine montium. At diupt 
ner utleta Jordens Superficies är swårt emedan hälleberg ta merendels emot. 

Tbland andra underliga ifrån naturen producerade ting, hwaraf Swerje 
framför andra riken äger ansenligit, är på Kinna kulle i Westergiötland 
ej det minsta. Han består af sina wissa Strata, besynnerligen qwarts och 
orsten, hwaraf kalk brännes. OÖOrstens generation är swår at begripa. 
men troligast är at han sker af swartmylla och Schiffer. Då man slår 
honom sonder finner man uti honom en cawitet waruti är mäst vitriolum. 
Der synes ock stenar. hwaruti finnas musslor. Öfwersta stratum af kullen 
är gråsten som är underligit, hwaraf slutas at wåra gråberg och andra 
stenar äro som andra temporis Filix. Hvwilket är et exempel twärt emot 
dem, som statuera alla berg i begynnelsen wara skapade. På Alleberg 
och Mösseberg befinnes der nästan likaledes. Mineralogi hafwa tänkt på 
et sät at hinna til gråbergsgrunden, hwarunder nödwänligt skulle finnas 
kalk: så eller Cos. 

Då bergsklipporna först at hafwet upkomma, äro de torra och skal- 
lota, men då de få stå en tid, utan at oroas af wågorna, generera de af 
sig sielfwa en liten mussla, som ökar sig, och genererar litet jord. Kom- 
mer då dit något frö, genererar det jord och swartmylla. At bergen så 
uppkomma får man se emellan Boråhs och Alingsåhs på hwilka det kul- 
riga på östra sidan är lika som afskurit, liksom wid Ishafwet i Lapland. 
När swartmyllan får komma i dagen eller på det torra, witrar hon sonder 
mer och mer, äfwen som dyen i kärr blir af fri lufft och wärma god giödsel. 

Rägn upstiger af Jordenes dunster. Hafwet dunstar mer än Jorden, 
men bergen draga moln åt sig, och derigenom får det torra mera rägn. 
som ock mera behöfwer än det wåta. Kiölden och frosten gå in i cor- 
poribus bibulis mer än hetan, ty blir och jorden beredd deraf och beqwäm 
til såning om wåren, då hon utspänner och exporerar, hwad som i henne 
är. Altså är giäs-jord intet annat än Jord som har mycket watn uti sig. 

Skaparens wishet bör ock deruti admireras at han ej tillåter alla 
wäxter wäxa på det torra. ty då skulle den ena tränga ut den andra. 
Nu bli så wäl de i det wåta. som torra til swartmylla. Wi se wid 
stränder, af stora haf och siöar. flotgräset thet röres af wädret som wågor. 
Sådant in Sargazo och Fucus in Mari pacifico, som deraf ser ut som 
en grön äng, och är ett flytande gräs, dit sig samla snäckor och skahl, 


- 
UU 


som hafwet upkastar i des lugn, hwaraf blir småningom land. När Hol- 
ländarne på Grönlands-resor råka i storm, kasta de ut några fat tran, 
då deromkring blir lungt och de få bereda sig till stormen. 

Undranswärde äro ock de mångahanda sät, medelst hwilka fröen 
komma i Jorden. Fröen måtte Foglar aldrig smälta, utan gå oskadde 
ifrån dem. Ei heller tugga hästar, hwad de äta, at ju icke några fröen 
gå ned hela. Derföre är hästgödsel et ogräs på åkrar, ty fröen utströs 
med henne. Om et frö låge 100 år på hafsbotn, så skiämmes det dock 
icke. men af wärme skämmes det. 

Foglar föra omkring Enbär, deraf sås de. Barberis äro i sednare 
tider medelst foglar och dylikt inkommen. Andra åter föras kring af 
wädret, andra af watn. Med Rosa degerica är besynnerligit. Hon wäxer 
wid röda hafwet:; dess krop eller krona, då fröen äro mogna, föras om 
hösten med böljorna hit och dit, men ligger då i kalla watnet tilsluten, 
at ej fröen må förkomma eller watnet skada dem. Sedan föres detta frö 
til någon strand och stadnar der; och då watnet om wåren blir warmt, 
öpnar det sig och släpper sina frö; och sår sig sålunda på långt af- 
lägsnare orter än der hon wuxit. 

Gran kottarne hänga til emot wintren, då rätta sig up, och af blåsten 
om wåren utsprida sina frö. Kors-näfwen knäpper ner grankottarna, 
innan han äter dem, flyger sedan på en sten; äter up somliga fröen 
men släpper och många. Christine Landthafre, hwars fröen utkrypa på 
sidan. 

Noli me tangere sprätter sina fröen långt ifrån sig, när man rörer 
wid henne. AÅrachis blommar ofwanpå stielken, och släpper sina fröen 
snart. hwilka smaka som mandlar. Valmvise, dess fröen täcka sig under 
sina blad. 

Af Tobak har man sedt 40,000 fröen på et stånd. Metmasken, 
mulwaden, Jgelkotten befrämja med sit gräfwande fröens rotande. Swinet 
rotar i tjockaste skogen effter tubra och tryffel, hwaraf det tar luckt och 
eljest inga örter wäxa. 

Men skaparens ändamål är at den ofruchtbara jorden skal upbrukas 
och upgrafwas samt giöras tienligit til örters emottagande. <Fröen 
evaporera ur sina blan den safft de ur jorden til sig tagit, dergenom 
fuchta de wäxterne. Tistlar och törne äre oumjängelige för andra wäxters 
conservation. Wi undra at så många gifftiga wäxter gifwas. S. euphor- 
bium: men wissa insecter och diur kunna utom dem icke lefwa. 

Diuren så wäl som alt annat hafwa sina wissa föreskrefne lagar 
utom hwilka de ej få gå. Man har funnit at der 8 koer eller oxar födt 
sig, kunna sedan 4 hästar äta, och dereffter 4 får; ty det ena kreaturet 
äter närmare Jorden än et annat. 


[96] 


Många foglar finnas här om sommaren til wår nytta, hwilka om win- 
tern måste biuda farwäl, och tå wara andra til gagn. Skrikor och tärnor 
fara til Egypten och der förtära den stora myckenhet grodor, som Nilus 
med sit swallande upkastat, hwilka eljest skulle blifwa landet til otrolig 
skada. Ahl Fogelen far om Sommaren til Hwita hafwet, ty han älskar kiöld. 

J de warma länder ha de wakra hundar utan hår, som ej trifwas i 
det kalla. J Lapmarken äro Renarne så täthåriga, at ej deraf det rin- 
gesta kan synas. De skulle om sommaren ej kunna lefwa hos os, mindre 
längre i söder för heta skul. 

Morkullan far öfwer wintern til Ängland. Bofinken (honorna nemn- 
ligen) fara alla til Jtalien om wintern, men komma igen om wåren. Annars 
kunde deras slächte aldrig propageras. Stararne äro i Skåne och Tysk- 
land. Skräckorna kläcka ut ungar om wintern i Egypten, och kläcka 
äfwen ut ungar om wintern då de äro hos oss. Swalan ligger i Siöbotn. 

Wissa örter tiena wissa insecter til föda. Wissa insecter tiena wissa 
foglar: desse åter för andre foglar. Foglarne för vissa diur, och dessa 
åter för wissa diur, och dessa åter för andra diur. Och dessa entligen oss; 
så at om en enda ört, insect eller diur woro borta, skulle hela natursens 
hela Systeme förändras och icke tyckas kunna bestå. 

Tigern, Biörnen, Lejonet. och andra grymma diur, äro ej glupiska: 
ty woro de effter sin styrka glupska, skulle aldrig någon menniska wara 
säker för dem. 

Somliga diur äro liksom medel til at föda andra. Paddan sitter och 
gapar, och då måste flugan flyga henne mit i munnen. Skallerormen kan 
ej springa fat Ekornen, men då han gapar måste denne springa honom 
mit i gapet. annars skulle han swälta ihiäl för sin sena gång: Så är 
det ock med andra ormar. Släpper man dem 1 ett kar, och tillika en 
mus. ödla etc. darrar hon i början för honom så länge han allenast ser 
på henne, och kan hon då ej röra sig af stället; men då han begyner 
gapa. springer hon af sig sielf uti honom. 

Fiskar gå til stranden, ty ut på diupet woro swårare at fånga dem. 
Då Hafsfiskarne skola släppa sin rom, går en del i friskt watn, at icke 
det salta må skada dem. Hwalfisken finner sin bästa föda i Jshafwet af 
medusa, der giör han ock minst skada. 

Om Elephanter, oxar och hästar skulle så öka sig som loppor, bien 
och myggor, skulle de snart förgå hela werden. 

At ike trän skola stå förlänge, bli de et bo för maskar, hakespinkar 
ete. Det är besynneligit at äplen wäxa på ekar allenast för en enda 
insects skul. 

Wåra kädrar, orrar, hierpar trifwas ej annorstäds än der trän äro 
gröne. Swarte fiskmåsen mättar sig af andra måsars fångande. Af 
swartmyllan upkommer både wäxter. menniskor och diur. 


& 


Synes altså huru skaparen inrättat det ena tinget til det andras 
nödtorfft, och at det ena har sit uppehälle i det andras ruin och at 
ingen ting måtte wara förlänge eller utom sin föresatta tid hafwa be- 
stånd: måste både wäxter, menniskor och diur, nytjas och gå til sit förra 
principium, hwaraf de tagne äro. 

Häraf, medmera, som i naturen oräkneligit förekommer, kan man 
hafwa tilfelle at lära, huru dan Gudz underbara skickelse och alwisa sty- 
relse är. 


Regnum Lapideum. 


Regnum Lapideum är altså det första stycket af natural-Historien, 
som också plär kallas Regnum Subterraneum, Fossile, minerale; dock 
är det första tienligast, och kallas på Swenska Stenriket; ty det be- 
traktar allehanda stenarter. 

Thesse äro sådane naturens producter, som äro hopgytrade af ele- 
menter eller coagulerade utan någon organismus af frö eller ägg, som 
de lefwande tingen uti wäxtriket och diurriket, och äro fördenskul utan 
lif. De äro genererade och hopwäxte per appositionem qvandam. SS. 
coherentiam partium externam. Då deremot wäxter blifwa per apposi- 
tionem partium internum per venas et humores, och diuren per sensa- 
tionem internam. 

TURNEFORT trodde at stenarne genererades af frö, men saken har 
sig annorlunda. Alla stenar äro hopsatte af et casuelt tilfelle, derföre 
äro deras genera och species mycket swåra att igenkänna och åtskilja; 
ty de hafwa ingen wiss Figur eller utseende, utan äro idel varieteter, så 
at man neppeligen kan säga at Jern och silfwer äro differenta species 
regni lapidei. När derföre Grosovius hade skrifwit sit museum Lapideum, 
och redan hade låtit halftrycka det samma, så kom en til honom och 
sade, at det woro deruti så många varieteter at man ej kunde få dem 
uti något Systeme. Hwarpå han nästan war sinnad at lemna alt ihop. 

GRUNIER, ÖHIMPFER Och SCHEUTZER hafwa warit de endesta som brakt 
stenriket i någon Systematisk ordning. Och gifwit characterer på ste- 
narne. 

Jngen har för mig skrifwit något rät System in regno minerali. Jag 
har samlat charactererna på stenarne, sådana som kunde wara tilför- 
låteliga. 

Här bör noga observeras at man genom namnet skal distingvera det 
ena slaget från det andra. Ty är det sant: nomina si pereant, perit et 
cognitio rerum, men emedan man omöjligen kan nämna något i sit namn, 
utan at man på detsamma har wissa characterer och notioner; altså måste 
man concipera sig sådana på stenarne, och deraf känna dem. 


10 


Emedan de gamla ej hafft sådane characterer och notioner på ste- 
narne som wij, så har man föga gagn af alla deras skriffter, som angå 
detta riket: hwadan ock de som rest, och beskrifwit de andra werdenes 
delar, oss med sin myckna möda liten nytta tilskyndat, aldenstund de 
icke hafft säkra namn och distinctas notas characteristicas. 

Skal man i detta riket komma fort, så måste man, ehuru swårt det 
är, concipera sig et wist System, och indela det i wissa regementen, 
compagnier, corporalskaper, och rotar, äfwen som en general delar sit 
krigsfolk at undwika confusion: och på det en Konung må ha tillräcklig 
notion om alla gårdar, så indelar han riket i Provincer, Härader etc. 

Jag har i detta rikets inrätning hafft så mycket swårare at achta 
mig för confusion, som intet System warit för mig upsat. Har dock så 
mycket möjeligt warit, sökt at wakte mig för al oordentlig blandning, 
åtminstone tror jag mina åhörare skola hafwa anledning häraf til hielp- 
reda i sina anlägningar: de characterer och notioner, som jag grundat 
mina meningar på, har jag sielf samlat och hopletat wid bergen och 
grufworna med så mycken större möda, flit och omkostnad, som jag tänkt 
kunna få en ren anledning, den jag ock framgifwit, ej bätte än jag 
kunnat. 

Hwad nu detta Stenrikets nytta egentligen angår, så är den samma 
nästan obeskrifwelig och är wisserligen et land sält, som har många och 
rika producter häraf. Guld och Silfwer äro nyklar til alla lås; eller 
hwart skulle man icke komma fram genom dessas tilhielp. De hafwa 
ock sin preferance och nytta med sig at de af naturen fåt en wärkelig 
beständighet. 

Saltpetret. Kvrutets basis genereras i en ganskafet Jord, och är det 
aldra förnämsta som näst swartmyllan föder och giöder Jorden, och pro- 
moverar bäst wäxterna. 

Leret tycks wara förakteligt. men der af giöres likwäl porcelliner, 
dem wi kiöpa från andra werdenes delar för redbart silfver och guld. 

Walklera har länge af oss warit sökt, men måste likwäl kiöpas 
af utlänningen nog dyrt: der hon dok hos oss säkert fins, om någon 
woro så lyckelig och råkade på henne. Med den gemena leran murar 
man hus, och slår tegel til skorstenar. 

Af Klinklera giöra Holländarne sin Klink, hwaraf deras gator 


läggas och bli helt hwaraktige: dermed belägga de ock sina golf, mura 


sina kälrar: och det, som än mer är, under sielfwa strömarne: emedan 
hon blir alt starkare och starkare, sedan hon en gång blit hopsat. Sol- 
veras aldrig. 

Swartmyllan blir af vegetabilia och animalia, och är bästa födan 
för allehanda wäxter. S. arch. RuDBEK wille af henne uträkna och deter- 


al 


minera wärdenes år och tider, men om det är riktigt, ser man af 
följande raisonementer. 

1:o. Om man jämförer 2:ne ättekullar af hwilka den ena ligger högt 
och den andra lågt, nu är det klart, at den högre blir mer och nättare 
afsköld än den mindre, följakteligen får swartmyllan mera wäxa til. och 
stadna qwar på den senare. 

2:0. Om en ättekulle ligger i en äng eller gärde och en annan på 
skog eller utmarker. Som nu denna blir af kreaturen årligen noga af- 
äten, så blir inga örter qwar, som öka swartmyllan, men på den förra 
är en hel annan sak, derföre kan på den förra swartmyllan på 100 år 
wäxa dubbelt så mycket som på den andra, hwaraf följer att calculation 
af swartmyllan är oriktig: dock nekar jag icke at ju i skogen så gies 
mycket som ökar swartmyllan. 

Qwartz är en almän sten i springorna så wäl som ofwan på bergen; 
han är sielfwa basis til glaset, hwilkets stora och margfaldiga nytta i synerhet 
til fönster allom är kunnog. Glaskärl, microscopier och tuber, utom hwilka 
senare astronomien lågo i et dystert mörker: qwartz är ock fundament 
til alla bergwärk, ty han späder up malmen uti grafwen; då detta qwarts- 
watnet står ofwan uppå, måste den tyngsta och bästa malmen smälta til 
botn. Qwarts är ock det som Bergsmänner kalla Flas. . 

Magneten har man af detta riket, hwars obeskrifweliga krafft och 
nytta i navigation en hwar ja den gemenaste båtsman wet. Han wisar 
och siöfarandom wägen då de äro wistande på det wida och wilda hafwet, 
och i synnerhet wänder han ständigt åt polerna, men mit inunder linien 
är han rolig. Der står han accurat i öster och wäster. Utom dess gier 
han til känna hwarest Järnstrek äro i Jorden. Physici hafwa wäl nyligen 
i Ängeland påhittat konsten at innan 12 timmar föröka och minska dess 
krafft: men de ha dok med al sin i alla tider ådagalagda både konst och 
möda, aldrig kunnat utröna på hvad sät han egentligen agerar. 

Bernsten är grunden til Electriciteten: man har funnit sådana 
bärnstenar, uti hvilka warit flugor och andra insecter inneslutne, som uti 
dem legat många år, utan at förändras eller förmultna. Man har på 
allehanda sätt sökt at utforska. huru denna stenen skulle kunna smältas, 
och åter giutas öfwer en annan krop. så at han sedermera kunde blifwa 
perlucid, på det at kroppen häruti förwarad för al förwanskning; besynner- 
ligen kunde man då i denna stenen bewara Konungars och Monarkers 
kroppar för förrutnelse, at de til ewerdeliga tider måtte af effterkommande 
beskodas. För en slik konsts upfinnande är utsat stort premium. 

Saltet må man nogsamt gifwa det lofordet Sale et Sole nihil utilius, 
hwilket man af al mat känner. 


12 


Arsenicum är et starkt förgifft; hade de gamla wetat deraf, hade 
de icke behöfft kasta sig ut för Walhall, hwarest de slogo armar och ben 
af sig och offta lågo ändå i stor wärk länge nog förän de kunde dö. 
Men härigenom hade de kunnat giöra pinan kortare, fast det ej utan 
smerta aflöper medan det påstår. 

Diamanten är i sig sielf nog Simpel, men holles dok i stort wärde, 
så at dess dyrbarhet uphöjer stenriket. Uti konungens krona i Frankrike 
är en diamant, som är dyrbarare än många provinser, och har ej sin 
like i hela Europa, ty han är til sin storlek som et swalägg. Jag har 
et glas, som til Formen och storleken aldeles representerar honom. En 
Jude hade en gång förbyt den samma med en glassten, som så accurat 
lika såg ut; och hade honom borta år och dag. men blef änteligen röjder. 

Filtersten eller Filtsten är en lös sandsten, som då orent watn 
genom honom silas, giör det renare, än något annat rent watn: och än 
mer: när salta hafswatnet genom honom silas, mister det sin sälta och 
blir friskt. Denne är oumjängelig för oss, när wi komma i åtskilliga cli- 
mater der wår hälsa mycket dependerar af watnet: men isynnerhet är 
han nödig på skeppen, der man offta måste dricka både rutit, surt och 
salt watn. 

Skaparen har så wisligen förordnat at här i Norden finnas flere 
metaller än annorstäds, til at upfylla bristen af det wi hafwa i andra 
mål, warande en del af dem bätre än de, som finnas på många andra 
orter. T. E. Jernet är wäl icke dyrt. men då wi wäl kunde wara silfwer 
och guld förutan, är detta oumjängeligit. 

Kalkens nytta är bekant, flintans äfwen. Hon gifwer elden utan 
hwilken wi skulle både frysa och swälta ihiäl. Widlyfftiget woro det at 
upräkna alla slagens hwarjehanda nytta: wi få framdeles tilfelle at tala 
härom. 

Naturen synes icke hafwa giordt de nordiska länder så fruchtsamma 
och applicabla til planteringar som de äro rika på Bergsproducter. Man 
tror [at] här i Norden, hwarest de höga och skallota bergen äro utan 
nytta, skal framför många andra länder finnas underjordiska skatter, 
hwaruti och så wårt rikes styrka och sälhet wärkeligen består. Ty för- 
utan det att otaliga menniskor der af nära sig, så kiöpa wi för Berg- 
wärks produceter alt hwad wi skola hafwa af utlänningen. 

Derföre kan man wäl se huru nyttigt och nödigt det är att känna 
och kunna framleta sådane saker, hälst som hwars och ens skyldighet är 
at tiena det almenna: Om hwar prest i sin sochn sökte effter hwar der 
fins. så skulle man få röna en otrolig nytta. Man torde då finna Ten, 
walklera. Klinklera, gips etc., som hos oss ännu saknas. 


dp ES 


13 


Archiat. HIERNSE lät utgå några nyttiga frågor; men emedan minsta 
delen förstod sig derpå, så fek han swar der effter. Archiat. BROMELL 
har utgifwit en liten wacker piäs, som har sin berömliga nytta, och äfwen 
gifwer anledning til detta Studii närmare undersökande. BRANT, som är 
den starkesta Chymicus, och Bergmest. SwaB, som är den tiäckaste 
mineralogist i Swerje, så wäl som flere lofwärde män hafwa genom sin 
ådagalagde möda bidragit dertil, at denna wettenskapen har hos oss an- 
senligit stigit. Man hoppas än mer tilwäxt då öfwerheten lägger handen 
wid. genom påbud, premier och upmuntringar. 

Sedan wi således något talt om stenarternas nytta, skrida wi när- 
mare til deras betraktelse, at wi deraf må lära känna dem til deras 
olika beskaftenhet: men jag wil något förut liksom in parentesi, tala om 
de sälsamma 


Corallerna. 


Coraller wäxa endast på hafsbotn, och äro utan twifwel stenar, 
ehuru de likwäl äro corpora organica, de der af någon inwertes orsak 
sammanvuxit, men äro ej i begynnelsen skapade til sten. Hafwet har sina 
särskilta stenar, örter och diur äfwen som jorden: men många slag före- 
komma i det samma, som man har swårt före at weta, antingen de äro 
stenar, örter eller diur. 

De gamla sade at wåra stenar, effter de äro hårda ej flyta utan 
siunka til botn. Och när man bränner dem, bli de til kalk. De trodde 
dem genereras på hafsbotn af det salta watnet, och ande partiklar, eller 
på det sättet som chymici giöra Arbor Diane, hälst på hafs botn intet 
annat fins än coraller, dem dykare offta finna på. 

En del påstå at många dylika wäxa i botn på Ocean, men de be- 
draga sig: ty der finnas inga örter, utan något det man ej wet, om det 
är sten eller annat. 

Corallerna emedan de ligga på gränsen af alla naturens riken, så 
wet man ej säkert hwart man skal föra dem. Men Botanici, såsom 
RaJus, TOURNEFORT och BURSIEVEN påstodo i anledning af deras form, 
T. E. at de hafwa liksom grenar, wäxa liksom af sin rot eller matrie, 
at de äro örter. 

Generalen Grefwe Marsiua! gaf ut sin Danubius Physicus, deruti 
han frågade hwad coraller war. Til at undersöka härom giorde han et 
kors af Järn med et nät på. och en lång kedia: detta släpte han ned 
på hafsbotn i Medelhafwet, och drog dermed up coraller. 

Under detta erfor han at corallen icke wäxer på hafsbotn under 


klippan som under et tak. Så länge han såg dem i watnet, sågo de 


1 MaArsIGLI (: 1726). 


14 


ut som blommor, men när han drog up dem utur watnet fant han icke 
det ringesta tekn dertil. Då han åter släpte dem ned, såg han blommorna; 
han lät fördenskul afrita blommorna, medan corallen är i watnet, och 
förorsakade dermed at Botanici öfwer alt ropade victoria. 

Denna här war wäl Botanicus, men som han i Botanicen ej hade 
rätta idéer, kunde han ej heller deruti giöra behörig nytta; ty han af- 
ritade dem med otta petalis, otta stamina, och en pistill. Hwilket ej 
går an. 

För 4 år sedan giorde TREMBLES! et experiment häröfwer uti et 
glas, hwarigenom han uptäckte polyprerna, dem han fan wara af den 
natur, at då han med en sax klipte dem itu, så restituerades de åter 
igen. som Medusa kräfttor och pilquistar. Ja det som ännu mer är, de 
fingo grenar på sig i klipningen (Kong. Vet. Acad. Holm. 3:e qwartal 
för år 1746). 

Hans experiment blef inlemnat til Acadamie de Sciences i Paris, då 
Prot. Jussieu blef befalt at resa til Normandiska kusterna och der ob- 
servera öfwer denna saken. Han märkte då, att i alle hohl och sellulis 
på de hwita coraller sat en polyp: påstod derföre, at desse formerade 
coraller äfwen som bien giöra sina kakor, eller snäckor sina skall. Han 
gek så långt at han trodde sig kunna determinera at hvad diur hwar och 
en corall formeras; men jag drar det i twifwelsmål, och har gifwit in 
mina momenta til academie des Sciences 1 Paris. 

Jngen twifwel är at ju MaArsiure corall-blommnor äro diur, men BONN 
är i begrep at wisa, det små diur har sin föda at coraller, men icke 
siöra dem. Emellertid wet man icke om dessa diur och TREMBLES pPolyper 
äro af enahanda art och namn: så länge man ej ännu fåt säkra rön, at 
de låta klippa sig, så wäl som de senare. Det wet man at intet krea- 
tur tol afstympning, utan at förlora någon wäsentelig del, mer än desse 
polyper, hvilkas hwar och en afskurna del wäxa och constituerar et al- 
deles så fulkomligt totum, som det hela war, för än det kliptes, då ock 
detta kan klippas, och så oendeligen, om de i glaset kunna wäxa, och 
få rum. 

Detta oachtadt, har man ej ännu kunnat decidera, huru coraller 
genereras. Deras mästa nytta har hit intils warit at förnöja ögonen. 
Fruentimbren hafwa af dem röda corall-pärlor: de kunna stötas som kräfft- 
stenar och brukas som andra Absorbentia. 

På Gotland brukas de hela milen ifrån stranderna, och hela Fier- 
dingswägen kastas up på landet: hwarest ses huru de förwandla leran til 
kalk, och sanden til sin net, och är således största och förnämste orsaken 
til wåra kalkberg. 

1 ÅBR. TREMBLEY bekanntgjorde 1744 sina undersökningar öfver sötvattens- 


polyper; föreläsningarnas tidpunkt alltså ej senare än 1748. 


15 

1. Sp. Spongia. Äro swampar, som suga watn uti sig, det man 
sedan kan utkramma. Wi bruka den at stryka utaf skriftaflor med. 
Detta är et vegetabile porosum; ty det har otaliga öpningar på alla sidor; 
kryper på hafsbotn som den stora Spongia; fins på apoteket. 

2. Sp. [Isis] är en gemen Corall. Har inga porer, wäxer i simpla 
grenar, och ser ut som horn.! 

3. Sp. Litozylon är et nät på hafsbotn i hwilket insecter hålla 
sig, är innan som et horn och utan som et sten, kallas också Flabellam 
veneris, ser ut som solfiädrar. 

4. Sp. Millepora har hål, som aflånga och olika samt utan någon 
ordning. Har många grenar öfwer alt, hwilka då man afbryter ser man 
omkring märgen porerne, ej annorlunda än på ett hårdt horn eller för- 
torkat ben. Detta är merendels hwit, aflångt och af olika storlek. 

5. Sp. Madf[r]epora. Simplex har allenast en stierna, som sitter uti 
spetsen och är aflång. En annan har många lameller, dok äro de omö- 
jeligen några swampar, som de gamla hålla före; emedan swamparne 
hafwa sina lameller under, men Madepora öfwer; andra hafwa stiernor 
men aflånga, se ut som wågorna i hafwet på ytan när de sakta röras. 
Dessa hafwa lameller, och finnas ej utan i cabinetter, men de andra i 
Skåne och på Gotland. Om de slipas wäl äro de rät artiga til doselock; 
de gamla kallade dem: Astroites. Slipade synas stiernorna ändå lika 
många men tydligare. 

En sort wäxer i grenar och multiplicerar sig; den har en stierna 
mit uti och öfwerst, men äro mer implexi; och äro desse röda, som af 
alla slagen äro de raraste och dyrbaraste. En af de aldra bäste är den, 
som fans i Museo upsal. dit skänkt af dåwarande cancelleren grefwe CARL 
GYLLENBORG. Denna corallens mästa curiositet består der uti, at han til- 
samman med andra hwita coraller sitter i sin egen matrix, el. kalkgrus, 
til et stort bewis at kalken [bildats] af dylika sammanältade musselskal. 
Alla Coraller som ha stiernor kallas millepora. 

6. Sp. Abies marima kallas så effter hon liknar wår tall. 
Sertullaria liknar utanpå en ört af samma namn; har en skorpa 
på sig och är articulate. 

Sp. Mippuris sexi, kallas så effter hon ser ut som en räf swants. 
Mera om corallerne kan ses uti disputation de corallis maris Baltici under 
mit presidium. 


= 


[9 0) 


! Originalet: lera. 


16 


Methodus traetandi Historiam Naturalem. 


Det är underligit at icke alla menniskor ha lika begrepp; ty som- 
liga kunna aldrig få några rediga concepter, fast de höra flere gånger 
sig en sak föreställas: andra åter då de höra något en enda gång be- 
gripat strax: man tror at det kommer af samma orsak, som i et hushold 
tilgår. En fattig håller alt i ordning och snygt, men hos den rike är 
alt oordentligit. Den som ej brukar ordning i sit studerande kan aldrig 
blifwa wis. 

Derföre är method och System siälen af al Scientia. Alt hwad man 
allenast låter komma an på minnet utan wiss ordning, det glömmer man 
snart och lätteligen; men det som författas i wiss ordning och System, 
kan aldrig förgätas. Äfven så är med Historia naturali: de- gamlas kun- 
skap härom war endast et chaos af en hop namm, hwilka at behålla en- 
dast kom an på minnet, hwarföre de ock snart af deras lärjungar för- 
dömdes. Och hwad under, om man af denna Sciance ej kan hafwa någon 
nytta, då den oordenteligen trakteras, hälst som här äro så många objecta? 

Wij hafwa 2000, stenar 20000 örter och 12000 diur, hwart och et 
effter sit genus och species, och då man räknar alla variationer och så- 
dant mera, så hafwa wi öfwer 100,000 namn, så at större omöjlighet 
[att] utan ordning och Systeme minnas dem, gies icke. För än weten- 
skapen blef uparbetad. stod alt uti Barbarie, men sedan man fåt altsam- 
man uti tämligen regularitet, så är saken någorlunda bätrad, och ej så 
mycket angeläget at minnas namnet utom sielfwa tinget, som skal med 
sina synbara Characterer säga mig sit namn, sedan jag fåt examinera det 
igenom i anseende til Class, ordo, genus och Species. Är fördenskul 
nödigt at föra dem til behörig ordning, som en Fält herre delar sin armé 
i Regementen etc. Så hafwa Astronomi indelt himmelen til at om den 
få en redig kunskap, äfwen så Geographi Jorden. 

Sammaledes har jag måst, då jag welat indela dessa 3 rikens ob- 
jecter, så at deras classificationer och Specificationer skulle blifwa riktiga, 
bruka den swårigheten at gå baklänges, först til Species och så til genera, 
innan jag kunnat få classer, samt noga efftersedt dem, som hafft lika 
characterer, och sådana som kunnat wara tilförlåteliga. Namnen finner 
man således af utwärtes charactererne: men grunden der til, är at kunna 
giöra åtskilnad emelan olika, och föra olika til olika classer, ordines, 
genera och Species, och twärt om på det sattet få namnet igen. Nominis 
confusione confunduntur omnia, necesse est. En som nu lärer detta Sy- 
stemet, han får gå den lättaste wägen ifrån classes til ordines o. s. W. 

T. E. En Ren bhbörer til Hiortslaget, effter han har cornua ramosa. 
När det lyses effter en karl. som har rymt, och någon säger mig at han 


wist är i Swerige, så wet jag at han bör sökas i detta riket och ej i 
något annat (sic scio classem). Om en annan kommer och säger mig 
at han helt säkert är i Smoland, då får jag weta i hwad province i riket 
jag skal söka honom (sic scio ordinem); om åter en annan kommer 
och försäkrar mig, at han är i Skallelöf sochn, så wet jag at han bör 
sökas i den Sochn och ej annorstädes (sic scio genus): änteligen kom- 
mer en och säger at han är i den eller den gården: då har jag wunnit 
hwad jag sökt (sic tandem scio Speciem). 

På samma sätt om någon funnit en ört, och har sig ej bekant hwad 
det är för en. Så finner han likwäl at hon har t. e. 6 stamina, då re- 
moverar jag från 20,000 de 19,000 och söker örten i det ena 1000 jag 
har igen. Ser jag widare at örten har 3 pistiller, så removerar jag från 
detta 1000. 900, så wet jag at hon skal finnas igen bland de 100; ser 
jag änteligen at hon har ingen petale, så wet jag at af detta 100:de skall 
removeras 90, och at hon skal sökas bland de 10, och då kan jag namn- 
gifwa henne at hon heter Sawwrus. Ser jag effter huru bladen se ut, 
och finner at de äro lika hiertan, wet jag hel wist at det är Saururus 
foliis cordatis. Ehuru swårt det är at effter en sådan delning ställa 
stenarne i ordning, emedan allesamman intet annat äro än varieteter, så 
måste det dok skie så kort och godt man kan. 


Stenriket 


är det första af de 3 naturens riken, som wi komma at gifwa achtning 
på och der uti differentias classium, ordinum, generum et specierum. 
Dess almennesta delning är altså i tre särskilta classer, och böra wi, då 
en sten förekommer oss, aldraförst weta, til hwilken af dessa classer han 
skal föras. 

Får jag t. e. en sten, som har lika particlar utan någon composi- 
tion af annat slag, ser jag strax at han hörer til 1:a classen och har 
ibland Lapides simplices sit rum. 

Får jag någon som ej består af någon blot jordart, utan holler til- 
lika något peregrinum, så är han en lapis compositus, då jag wet at han 
hörer til den andra classen, hwarwid observeras at salt, swafwel och 
mercurius synas wäl til sin natur wara differente ifrån regno lapideo, 
men de wäxa likväl uti stenar och gifwa mig derföre notiones ordinum 
classis 2:2e. 

Til den 3:e classen höra alla lapides aggregati, de äro sådane 
som af åtskilliga slags particlar och differante gryn äro sammangytrade, 
så at hwar och en partikel består af en apart stenart. 


Linné, Stenriket. 2 


CLASSIS EMA. 


Petras continet, qve sunt lapides simplices particula- 
laribus tantummodo similaribus constantes. 


Bergarter äro aldeles simpla utan någon tilsats af annat stenslag, 
bestående af. aldeles lika partiklar; derföre då man får en sådan sten, 


2 


har han sit rum i denna classen, som här fördelas i 3 ordines. 


Primus O0rdo. 


Primus ordo continet lapides vitrescentes, qvi chalybe 
percussi scintillas dant. 


På swänska kallas de glasstenar, emedan de gå til glas. Deras gryn 
och partiklar äro alla lika och weta icke af den ringaste composition med 
andra slag. 

Objicitur: Kalkstenar gå ock til glas. Respondetur: Om man sätter 
bränspegel på dem gå de til glas. Det finnes ock kalkstenar som med 
lindrig eld gå til glas; men man måste observera definition på lapides 
vitrescents då man slår på dem med stålet, gifwa de gnistor: äro stadigt 
wåta och satte för wärman, glaseras utanpå. i 

Vitrescentia äro eljest ultimus gradus chymixe, ty när man genom 
elden fåt solvera något til glas, kan man ej gå längre. Vitrescentes äro 
de som gifwa gnistor ifrån sig. Dessa gnistor som jag får genom stålets 
tilhielp äro intet annat än glas-glober, det man kan observera: om man 
slår eld öfwer et hwit papper och sedan betraktar gnistorna med et mi- 
croscop, blir man warse at de ej annat äro, än runda glasbitar, som til- 
wärkas då Superficien af stålet och stenen råka hwarandra med någon 
hastig Force. Orsaken til rundheten är at de under flygandet i lufften 
kringrullas, då den ännu warande fluida materien får en rund figur. 

Spaten som föres til kalkslaget gier ock eld. men då är han en lapis 
compositus och hörer til mineralia. Hwarpå skall man då känna 


19 


igen lapides vitrescentes? Jo derpå at de gå til glas. Glas och is 
förholla sig på samma sätt; ty då watnet blir kalt blir det til glas, glas 
åter då det smältes blir som watnet, och består differancen allenast deri 
at et smält glas tol mindre grad af kiöld, innan det stelnar. Jsen åter 
tol mindre grad wärma än glaset innan det blir flytande. 

Grunden til hela Bergswäsendet består deruti, at dessa lapides vit- 
rescentes lät flyta och utan stor kostnad gå til glas: bör man altså noga 
känna dem. Ty utan at malmen blir blandad af dessa, kan han inga- 
lunda skilja sig; med då dessa åter af den starka hetan smältas, blir hela 
massan liksom til et tunt watn. Detta giör at den rena och goda mal- 
men siunker til botn, och då har Bergsmannen betalning för sit arbete. 
Fåfengt är det derföre at anlägga der bruk, hwar man ej har tilgång på 
tilräckelig blandsten, som bergsmannen kallar honom. De stenar som 
gifwa gnistor gå snart til glas, men Apyra aldrasist. Derföre äro de 
bergarter som sitta uti dem intet goda. Hos docimasticos kommer alt 
an på vitrescentia. 


Genus 1:m. Cos. 
Constat fragmentis granulatis, opacis. 


Sandsten består af grynachtiga stycken, som ej äro genomskinliga. 
Då han blir bränd kan man med fingren gnugga honom sönder, och synes 
som han woro hopgytrad af bara sand, som han ock wärkeligen är. 
Hwar partikel är rundachtig och litet mörk; ju diupare han grafwes, ju 
hårdare är han. Som han är porös och drager gärna watn til sig, så är 
han ock altid wåt, så länge han ligger neder i grufworna. Sit säte har 
han gärna öfwer de andra stratis; malm finnes sällan i honom, om icke 
koppar i Tyskland. 

1. Sp. Gottlands Sten som wid Biurswiken på Gottland uptages 
utur et berg eller klippa. Denna klippa är sprucken ända genom långs 
effter, och kallas den springan Långsnitten. En annan springa som går 
på twären genom klippan kalla de twärsnittan. Dessa springor observera 
de, när de med sina kilar och yxor spränga ut stenen. Der ej långt är 
emellan springorna få de större stenar, ty eljest brytes de sonder under 
klyfningar; denna stenen bryta de derföre med mycken möda. Medan 
han kan arbetas til hwad form man wil, effter han är lös; dok är han 
icke desto mindre durabel, ty han hårdnar i lufften, särdeles om han är 
under tak. En del kalla de måttsten, som effter wist mått bestäld är, 
ty emedan han är swårare at få til pass, är han dyrast. Det andra 
slaget kallas Blocksten, hwilken hugges stor och små, effter som han fås, 


20 


och den kostar 100 cubicfot 13 rdr. S:mt. Ju flere cubiefot han består 
af, ju mer kostar hwar fot ifrån 6 til 9 styfwer. Med denna stenen då 
han är torkad (ty då han är wåt är han långt tyngre) lastas hela Far- 
tygen och föras til Stockholm til Slot-bygnaden. Wi hafwa således af 
denne stenen stora palän. 

2. Sp. Cos aqvam filtrans, filtrum el. filtrer sten. Skils derigenom 
ifrån den förra, at han är mera porös. När han hugges i gryt kittel el. 
Fat-Former, och man derigenom silar watn, blir det ganska rent, och 
mister al sälta och skadeliga partiklar. Et stort remedium för hälsan 
som eljest mycket lider genom äländigt watn, särdeles är ham nyttig för 
Siöfarande der watnet offta på skeppen så förrutnar, at det jämte andra 
cruditeter äfwen tagit til sig mäst; men emedan han är dels tung, dels 
dyr, dels ock silar watnet ganska sakta genom sig at man på en del dag 
ej kan få öfwer 2 kannor genom en tämligen stor sten, så taga de honom 
icke gärna med sig, utan endast för de förnämares förnödenhet. 

Effter wi nu hafwa så stor ymnoghet af sandsten här i Swerige och 
watnet suges genom al sandsten. som man af ärfarenhet wet, i större och 
mindre grad, så är äfwen mycket möjeligt at sådan Filtersten torde här 
finnas, allenast någon wore. som honom efftersökte, hwilket wore en 
oskattbar förmohn: emedan han är både swår at få af utlänningen och 
therjämte otroligt dyr, så kunde den som honom uptäckte der genom 
winna långt större rikedommar, än om han antingen funno silfwer eller 
guldgrufwor. 

Grodor kunna i denna stenen ligga diupt neder i jorden med lit 
behålne många år. medan de hafwa sin föda af watnet, som ständigt silas 
genom denne sten, och tola framför andra diur at lefwa utan respiration. 

3. Sp. Qwarnsten hugger man af mångahanda slag, och måste de 
wara sådana som först kunna huggas til en rund form. och sedan hafwa 
en jämn Superficies at de kunna söndergnugga säden. J Orsa Sochn i 
Österdalarna finnes han til stor myckenhet, der de grafwa up honom ur 
jorden. Deras jordmåhn är sådan at han ej bär någon säd: derföre föda 
de sig af stenhugning: då de grafwa up honom der han [finnes] under 
en röd sandmo. 

Det är ingen twifwel at ju detta slaget fins flerestädes i stora samnd- 
moar om man sökte effter honom. Dalkarlarnas almänna mått hwarmed 
de mäta sin sten går emot al mathematisk, ty 4 qwärter giöra wäl 1 
aln, men 5 qwarter 2 alnar och 6 qwarter 3 g. 

När det finnes inuti flasor, som röd krita, då är stenen icke god. 
ty han är för lös. Härwid märkes at det damb de gifwa från sig an- 
ten under hackningen eller malningen, då det kommer til sielfwa miölet, 
är ganska farligt. Ty wid Orsa. der stenen om wintren kiöres hem och 


21 


sedan tilhugges wid en spis i fähuset, lefwa männerne ej längre än 30, 
högst 40 år. 

Om man wil se effter orsaken der til, så härrörer den endast af det 
myckna stendambet, som de in i lungorna dra, hwilket der rutnar och 
förorsakar lungsot, som förer dem alla ganska bittida i grafwen, at man 
ej i hela den sochnen får se en gammal man, så framt han icke är sko- 
makare eller skräddare. Ty huru wäl de under stenhuggningen ständigt 
ha eld på spisen, så hinner dock icke alt dambet gå ut, utan måste de 
dra in det finesta. Då siukdommen borjar hos dem, draga och rycka de 
på axlarna, bli bleka och förfalna uti ansiktet, då de andra bönderna 
weta, at han icke har långt igen. 

Twärt om wid Biurswiken på Gotland, dö mycket få af Lungsoten:; 
hwilket kommer deraf, at de hugga sin sten ute på marken då han är 
rå och wåt, hwaraf han ej så dambar, ej heller kan dambet i fria lufften 
så stanna omkring dem. Woro derföre wäl om de wid Orsa wille slå 
watn på sina stenar, så skulle de af hugningen icke må illa. 

På Gottland giöra de ej qwarnstenar af sandsten utan af gråsten, 
hwilket ock är Tångt bätre, effter de ej gifwa så mycket stenmiöl som 
de andra lösare stenar, och dessutom kunna gå halfwa året utan at 
hackas. Mölnare som för wissa orsaker häldre bruka sandstenar skämma 
både sig. då de så offta ska [hacka] up stenen, och andra genom miölet 
som blir upfyld med sand, hwaraf förorsakas colic och obstruction. För- 
denskul bör man för alting akta sig för stenblandat miöl det wår maga 
ej kan tola som giäs, hwilka ha kräfwor. 

Häraf kan man äfwen se, at det ej är rådligt bruka kiärimgkur af 
stött cristall för håll och sting, som är det fördömeligaste uptog som kan 
wärkställas. Och borde sådant anses som förgifft, ty som det ej kan 
smältas 1 wår maga, kan det på intet sät komma ut igen utan bli qware, 
hwaraf genereras mera grus, som förorsakar tumores in vasis hepaticis, 
til des det äntligen tager lifwet bort; därföre är ock sandsten skadelig 
wid qwarnar. 

4. Sp. Ställsten står ganska wäl emot hetan, och brukas derföre wid 
masungspipor. Han brukas äfwen nederst wid botn, der starkaste hetan 
är. och malmen skal samla sig, men han doger ej mer än en gång effter 
han är en glassten; ty då han en gång warit så het som det är i mas- 
ungnen och sedermera blir kall, glaceras han och spriker, då han ånyo 
blir warm; derföre måste ny sten inläggas vid hwarje smältning. 

3. Sp. Wettjesten el. sandör, är den aldralösaste sand sten; är 
något lösare än Sslipsten; det är besynnerligit at all lös sandsten ger 
äfwen eld, som ses då qwarnar gå i sko, och när man slipar en lie eller 
annat utan watn. 


Genus 2:m Qvartzum. 
Constat fragmentis angularibus, acutis, pellucidis. 


Qwartz då han brytes sonder faller han i hwassa kanter, som äro 
durksiktiga och ser altid ut som woro han wåt eller som glas. Man 
finner inga berg som endast ha qwarts, utan genereras han altid uti 
andra berg. När bergen spricka, läkes såret med qwarts & spatt, ther 
igenom at watnet kommer att stå i sprickorna, hwaraf han sedan blir, 
och är därföre altid parasiticus. Häraf är klart, at han tilförene warit 
flytande och har altså åtskilliga färgor, dem han ej hade, om han tilförene 
warit watn. 

1. Qvartzwm aqvei coloris s. qvartzum vulgare, kissel, har nästan 
ingen färg, ser ut som watn: kallas eljest Katflinta. 

2. Sp. Qvartzwm aqveo album, s. Silex. Bergsmansflinta är något 
mer hwit. och brukas vid malmers smältning. När man frågar bergs- 
männerna hwarföre de bruka honom, säga de att han giör hetare, men 
han smälter ock wärkeligen: håller litet kalk och bryter acidum Sul- 
phuris. 

3. Oächta ädla stenar, äro de som hafwa någon besynnerlig färg, 
den de fåt af något metallicum s. vietriolicum, som förut warit i watnet. 
af hwilka de blifwit. T. E. af Järnochra blir han röd, och kallas 
Pseudo-rubinus: at Okra blandad med alceali liusblå och heter Pseudo- 
saphirus. Har der warit Koppar-erg, blir han grön och kallas Pseudo- 
smaragdus. Af Blyokra purpurfärgad och heter Pseudo-ametlvistus: 
samma sak är med Pseudo-beryllus och Pseudo-topazius. 


Genus 3:m Silex. 
Constat fragmentis line convexis. inde concavis, subdiaphams. 


Flintan är på ena sidan concav och på andra convex, gier et gan- 
ska dunkelt lius ifrån sig. Denna gemena flintan eller qwartsen, bör 
icke confunderas med Hornsten, som hos bergsmännerna är bekant. 
Flinta genereras af Krita, som denna af Kalken, derföre fins den til så 
stor myckenhet på slätterne i Skåne, hwilka i forna tider legat under 
watn. Uti Frankriket i de stora kalkbergen, kan man klarliga skönja at 
flintan genereras af krita, äfwen så på den danska öen Möne, derest 
hela kalkbergen finnas fulla med fintor: derföre finner man sällan någon 
malm uti silex, medan vitriolen el. acidum metallicam supes up af kritan. 

1. Sp. Silex cretaceus kallas så derföre at den genereras af kritan, 
är hvit utanpå, fins i berg och klyfftor. 


23 


2. Sp. Silex margareus. Bleckkrita. 

3. Sp. Jaspis är grofware Silex samt hårdare och mindre durk- 
siktig. 

Sp. Silex marmoreus, marmor, är prope Kalksten men har af- 
klädt sig sin natur, och blifwit til en glassten. Då man slår på honom, 
gier han eld. Han är half genomsiktig och fins i fasta klyftor, derest 
han så blir hopblandat med qwartz at han hårnat, och blit en lapis 
marmoreus. 

Agat s. carniol äro mer eller mindre färgade, äfwenledes de andra, 
som nämnas uti Systemet: de brukas til käpknappar, bössflintor och i 
stellet för polerstål af swerdsfejare. Agaten gier långt starkare eld än 
de bästa ordinära fintor, derföre brukas han af duellanter. Fins wid 
Sahlberget. 

Lapis fulminaris eller åskwiggen hörer äfwen hit, men är ingalunda 
kommen från Himmelen, utan en espece af flinta, med en artificel Figur, 
sådan som de gamla fordom brukat i stellet för kilar och yxor af järn, 
är altså icke något monstrum nature utan en antiqvitet. Widskeppeligit folk 
tro at et stenhus hwarest en sådan sten förwaras skal ej kunna brinna 
up af wådeld; men man har exempel nog at han ej kunde befria en gård 
i gamla Upsala, som för 2 år sedan bran up tillika med sin skydsgud. 
Alla dessa flint sorter differera allenast pro varietati coloris et duritiei, 
hwarföre ock inga characterer äro i Systemet på dem utsatte, utan [äro 
de] allenast nämde wid namn. 


Ordo Secundus. 


Calcarei lapides usti et aqva suffocati in farinam 

reducuntur. 

Limstenar när de brännas och släckas med watn, gå de sonder til 
miöl. De gifwa ingen eld för stålet, med fil och knif låta gnaga sig 
mer än det förra slaget; men det är dok icke någon essentiäl nota på 
dem. Det man almänt kallar Kalk, kallas här marmor, emedan alt det 
som går til miöl i bränningen kallas kalk hos Chymisterna. 


Genus 1:m Marmor. 
Constat fragmentis indeterminatis. 


Dess stycken hålla ej någon wiss figur, då han sonderslås, så at 
bitarne bli hwarken rhomber s. Lameller, utan helt irregulere. Twärtom 
går spatten til rhomber och chiffern til Lameller. Kalk och marmor äro 


24 


et och samma slag, dock är den åtskilnad at marmor är hårdare, och 
när han slipas antar han politur, det är glants och färg, men kalksten 
har ingen glants; dock äro de til sin natur et och samma. ; 

Al marmor genereras af lera s. kalk, som denna åter af coraller, 
hwarpå man ser tydligt prof wid Capells-hamn på Gotland der de up- 
kastade coraller förbytt gruset til kalk; derföre finnes uti alla kalkberg 
förutan coraller äfwen petrificater och sådana diur, som hålla sig i watnet 
som musslor och snäckor, hwilket alt hielper til at det blir kalkberg. 
Frågan blir altså om han genereras af al slags lera eller allenast af så- 
dan som är eldfast. 

HENKEL påstod at kalk blir af krita men han bedrog sig, ty 
kritan produceras af kalk och ej kalk af krita. Derföre fins aldrig flinta 
i kalkberg utan i kritberg. Marmor det må wara hwilket species det 
wil, då han brännes blir til kalk. Om denna, sedan han är bränd swal- 
nar, utan at bli släkt med watn, kallas calx viva eller osläkt kalk. 
Ligger den osläkta kalken i luften drar han fuchtighet til sig och släcker 
sig således sielf. Derföre måste den som wil conservera honom osläckt, 
slå honom uti et glas och binda en blasa öfwer. Den osläkte kalken 
jäser, när man slår watn på honom utan något acidum. 

Sielfwa kalkstenen s. obränd marmor har den besynnerliga ägen- 
skapen för al annor sten, at när man slår skiewatn på honom bublar 
han liksom det skulle koka. Gipsen åter, som med denna kalkstenen är 
vanska lika, skiljes dermed ifrån honom att han ej skiuter bublor ifrån 
sig eller jäser af skewatn. Wi hafwa twå slags lim, hwit och gråt, de 
kalkberg, som ha hwit sten gie hwit lim at limma wäggar med, då man 
wil ha dem hwita. 

De åter som ha den gråachtiga stenen ge grå kalk, den man brukar 
at mura med, då sand blandas uti honom. Det förra slaget brännes i stor 
myckenhet på Gotland. Den kalk som drar mest sand är bäst. Han 
plär eljest proberas på det sättet. Man blandar kalk och sand tilsam- 
man, stryker det under en tegelsten och fäster derwid en annan tegelsten 
af lika storlek; om det då mäktar hålla stenarne tilsamman då man håller 
i den öfwersta, är det godt, men än bätre om det mäktar hålla flere 
stenar der under fast satte. N 

Kalkstenen som ligger i dagen, och kallas dag- s. solsten, är ganska 
hård och swår at brenna; så at kalkbrännare häldre med stor möda söka 
diupt ner i jorden effter den lösa. Då kalken på Gotland brunnit 2 eller 
3 dagar, så wil han vitriseras, som hindras der genom at de lägga mer 
wed til. så at elden blir starkare. 

Mäst al bergmåssa är af 2:ne slag. Den 1:a Lichen (Fl. sv. 937), 
Kalkmåssa, fins aldrig utom på kalkstenar. Den andra fergmåssa (Fl. 


sv. 946) på gråstenar. Fördenskul då man ser den förra, kan man wara 
försäkrad at der är kalksten. 

Alla kalkberg "hålla något blymalm med silfwer, ty kalken är dess 
matrix wid de förnämsta grufworna. 

Men finner man Järnmalm, så bör man ganska noga se effter, om 
der icke fins tenmalm, som wore en härlig sak för landet, emedan det 
är en malm, som hos oss ej ännu är funnen. Tenmalm röjer sig der- 
igenom at små swartaktiga och mångkantiga gryn sitta såsom prickar 
på malmstenen, dem man med microscop lätligen kan finna. J Pärbergs 
grufwa fins sådan malm, hwarest man ser Zingraupen, som är fulkom- 
ligen god tenmalm, sitta på malmen, som små swartaktiga eryn, fast de 
ej äro särdeles stora. 

Kalk brännes i Swerige på åtskilliga stellen och på åtskilligt sät. 


a 


1:0 lägger man weden på stenen; 2:0 muras på 3 sidor och weden lägges 
in på den fierde och stenen; 3:0 är det accuratesta, och brukas på Got- 
land. der de bygga up stora kalkugnar. 

Då kalkstenen skifwar sig Horisontelt, utarbetas deraf likstenar, 
golf-, trapp- och slipstenar samt epitaphier. Han brukas äfwen wid 
malmgrufworna der malmen är rödbräkt at i smältningen bätre Solvera 
honom, ty kalken absorberar acidum sulphuris; äfwensom uti koppar- 
malmen wid Falun. 

På Gotland få de at 130 tunnor obränd kalksten 300 tunnor bränd 
kalksten. Han brukas af somliga hushollen at luta fisk med, hwaraf 
fisken blir upswäld och stor. Kalken blir ock sittande uti fisken om 
han än aldrig så mycket skioljdes i watn; hwilket skönjes af silfwer- 
skiedar då man med dem hanterar fisken, så bli de af sal alcali 
mörkgula. 

Kalken är hvitare än gips, derföre denna öfwerstrykes med honom. 
Men häremot har gipsen den förmohn, at han ej spricker som kalken. 
Härat blir aqva calcis då man släcker osläkt kalk, hwilket är så ad- 
stringens at det tager af huden på menniskan. Doger altså icke at bruka 
inwertes, men wäl utwärtes at läka sura ben och gamla rötsår med. För 
samma orsak är socker skadeligt för de saa inse.! 

J bränningen blir det starka sal alcali utanpå kalken som en massa. 

1. Sp. Marmor vaguwm flavescens crusta albicante. Denna är ej 
upförd i Systemet; kallas vagum, medan han är kringströdd på marken 
och fins aldrig i berg. Är hwit inuti med en gul skorpa. Inuti honom 
sitter en ådra af qwarts som är blodröd, kallas vena hematica. Men der 
fins aldrig petrificater i honom. 


t Oaktadt jämförelse med andra manuskript kan jag ej afgöra hvad som me- 
ningen är med de två sista orden (af hvilka det sista är understruket). 


26 


Sin första uprinnelse leder han ifrån leran, warande under sin generation 
hel lös: men då han blir gammal hårdnar han ansenligt. Fins sällan 
här up i landet, men til öfwerflöd på Skånska slätterna, och öfwer alt i 
Picardiet: mellan Paris och Bryssel är hela wägen lagd med denna stenen. 

2: Sp. Marmor rude fragmentis horizontalibus är grå och skifwar 
sig horizontelt. Alfwarsten kallas han ock af Alfwarn på Öland, der han 
fins til myckenhet. Så ock wid Billingen, Torsberget, Hoberget, Mörseberg, 
Hunneberg och Kina-Kulle, samt på Fallbygden i Wästergiötland och äfwen 
wid Grenna i Småland. Han brukas til stengolf. hwartil utlänningarne 
kiöpa honom af oss. Den öfwersta är brunachtig och sämbre än den 
nedre, som är hwitaktigare: orsaken är at den brune håller mer salt, 
hwaraf golf som af honom äro lagde swettas emot instundande wåtwäder. 
äfwensom saltet i hökareboden. 

En hop Oeconomi säga at alla hus borde byggas af denna stenen, 
men om det woro godt är ingen twifwel, at de som ha så godt förråd 
på honom, och långt swårare effter timmer hade långe sedan brukat ho- 
nom. På Öland äro uthus af denna sten, men intet de husen i hwilka 
de sielfwa bo: ty när wädret är fuktigt, fuchtar äfwen denna sten ifrån 
sig, och således skulle deras hälsa som bo i sådana hus mycket lida. 
Derföre förrutna mässe kläderna offta i sådana kyrkor, som i Klefwe 
kyrka i Wästergiötland, hwilken är bygd af sådan sten. Landshöfdingen 
i Calmar har märkligen aktat denna olägenhet: då han bygdt slottet af 
sådan sten, har han låtit fordra wäggarna med tegelsten, men tappeterna 
äro ej ändå altid torre. 

De bruka äfwen spisar af denna sten, men derwid bör achtas at 
icke sidan kommer åt elden, ty då spricker han, utan med kanten fram. 
J Wästergiötland fins en varietet af denna och kallas Katsten. Han är 
sämst och kalken af honom blir rät grå och grof. 

Huru golfsten slipas ses i Gotlandsresan. Bönderna ha et almänt 
fel. at då de bryta up stenen ej taga bort matjorden och föra den på 
åkern: ej heller kasta igen holene effter sig, hwaraf marken blir för- 
skämd af stengrus. 

3. Sp. Marmor rude album, hwit kalksten, brukas wid masungar 
til stälsten neder uti härden at malmen ej må flyta bort. 

4. Sp. Marmor rude cinereum, grå Kalksten, är den almennesta 
och är merendels gråachtig, har dok understundom andra åtskillige färgor. 
som de spräkloga. 

5. Sp. Marmor nitidvm album. Hwit marmorsten är den dyr- 
baresta och wackresta: har förr huggits på Carlsöarne, men nu til rikets 
stora skada ligger [d]et så förskräckeligit öde, hwaraf munkarne fordom 
wetat at betiena [sig]. Härf[af] äro alla pelare i Sanda Kyrka på Got- 


ST 


land, och äfwen i Landshöfdingens stall på Roma Herregård. Af denna 
äro Mora stenar: al marmor nitidum är prope marmor. effter [den] effer- 
vescerar med acidum, hwilket ej skier med alabaster. 

6. Sp. Marmor mitidum rubrum. Röd marmor är lius, och har 
mörka fläckar eller strimor. 

7. Sp. Marmor nitidum viride. Grön marmor, hwars flammor äro 
mörkare än sielfwa botn. På en del äro strimorna stora, på en del 
mindre, på andra åter mycket litet synbara; denna fins til stor mycken- 
het på Kålmården och brukas wid bygnaden i Stokholm. 


8. Sp. Marmor nitidum et nigrum. Är utan fläckar eller flammor 
och är aldeles swart som bek; brukas mycket til kyrkobygnader. Af 
denne är Predikestolen i Christianstad. 

9. Sp. Marmor mitidum Florentinum. Florentinsten är blek lif- 
färgad, och har ej altid ådror, fås wid Florenz i Jtalien, är rar och fins 
sällan utan i cabinetter. 


10. Sp. Gipsum. Har samma definition med genere et constat 
fragmentis imdeterminatis. Denna ha andra giordt til et särskilt genus, 
men jag har i Systemen fördt honom som et Species under marmor. 
Kan ock om någon gitter anföra skäliga bewis föras härifrån; i annor 
händelse står han här beqwämligast, effter han äger alla reqvisita som 
fordras til marmor. allenast at han ej 

1:0 giäser, när man låter skiewatn eller oleuwm vitriolit på honom, 
som de andra species. 

2:o Låter ej marmor skifwa sig utan med knif, men gips med nageln. 

3:0 när man slår watn på osläkt kalk, blir han så het, at han ej 
kan hållas i handen: men gipsen ej så. 

4:0 då tak eller annat bestrykes med kalk och den torkas, spricker 
han, men ej gips, isynnerhet om han strykes på smala spröten och ej på 
breda bräden, som gärna slå sig winda. 

3:o Salmiac blandad med kalk luktar, men ej med gips. 

6:0 kalk siunker i watn, men ej gips. 

Utaf dess utwärtes anseende är ej godt at känna gips ifrån kalk; 
gier sig aldrig ihop, ty är bäst at med honom mura tilhopa sprukna hus 
och pelare, så kunna-de ej gie sig ihop: men bör bestrykas med kalk, 
som altid är hwitare. 

De mena ordinert at gipsen kommer af lera som intet är eldfast, 
effter den intet inneholler något salt, det spiritus acidus och aqva fortis 
kan angripa. 


! Originalet: tartari. 


[NS] 
[00 


Gulsmeder bruka at häraf giöra sköna Former. De taga en ört af 
hwad slag de wilja, den sätta de med stielken i et glas och stielken upåt, 
sedan slås watn på, och så mycket frånsiktat gips, som förmår absorbera 
watnet, då det är tort ligger rosen i sin lifliga form inuti glaset, då de 
läggat i en ungn och låta brännas. Sidst stickes hohl på ändan, der 
stielken är och skakar ut askan som blit af rosen; när man då giuter 
fint silfwer deri, har det en liflig figur af rosen. 

Emedan gips kiöpes utifrån för stora penningar, och det otwifwel- 
aktigt fins i Swerige, är det en högnödig sak at med al flit söka effter 
det. Och den som woro så lyckelig och funno honom, hade nog skatter 
församlade för sig och sina barn. 

1. Sp. Gypsum fugax opacwm particulis gramudatis. Då denna ses 
i brottet, ser han ut som en sockertop. Han fås ifrån Frankerike och 
Polen; i Frankerike är han under en gulaktig sandmo 12 alnar diupt, 
der under är en blek lera och så gipsen in infinitum. Han bör sökas i 
wåra stora sandmoar. 

2. Sp. Gipsum fibris parallelis transversis. Kallas eljest då han 
är genomsiktig Alabastrites; ty af den kan man giöra alabaster; fins i 
Swerige bland Schiffer i grufwor. 

3. Sp. Gipsum fugar subdiapharmun. Kallas ordinert alabaster. 
emedan deraf blir den rätta och bästa alabaster. 

4. Sp. Gripsum fusile opacuwm, är den täta gipsen som ej släpper 
strålar genom sig af liuset: han fås ifrån Fontaine-bleau. 


Genus 2:m Spatum. 
Constat fragmentis rhombeis. 


Kännes därpå, att då man slår sonder honom, falla alla stycken til 
Figurer som rhomber. Kallas på Swenska Spegelsten, emedan dess Su- 
perfices är glatt och glänsande som en spegel. På kanterna är han wass; 
då han är ren från annan sten, gier han aldrig eld med stålet, men om 
han det ringaste är malmblandat af hwad slag det är. giör han eld. Han 
genereras i Bergsspringor och är altid parasiticus, hwilket kommer af 
watnet. som der springer ut. och förer med sig de finaste Jord-particlar, 
som fasna wid berget genom attraction och den widhängande krafften, 
som äfwen är i Jordpartiklarne, de der altid hafwa något salt. 

Han är tämligen lik qwartsen, allenast denne är mer rättrådig, och 
faller aldrig i rhomber. Blir han bränd och släkt går han til fint miöl, 
som ej doger at mura med, [men till att] giöra capeller af i prober- 
konsten. Då denne sitter i metaller står han emot smältningen: i an- 
seende til sin generation kallas han och qwartz och kristall. Temporis filia. 


29 


1. Sp. Spatum compactum pellucidum, eller Cristallus islandicus, 
ser ut som glas och har ingen färg. Kallas på Swenska dubbelsten; 
emedan han är durksiktig, och gör bokstäfwer och andra objecter dubla. 

2. Sp. Spatum rubrum,. Hafsspat, fins wid hafwet uti stor myc- 
kenhet. som man ser då man går utmed stranden. J brända swedior och 
fällor ser man honom på stenarna, til et fulkomligt bewis at hafwet warit 
der. Han fins wid Ålands hafsstrand til öfwerflöd: och är röd til färgen. 

3. Sp. Spatum incarnatum, Fältspat, är hårdare, och som han har 
något vitrescens uti sig så gifwer han eld: han holler gärna något järn. 

4. Sp. Spatum cinereum är något lösare än det förra, stöter något 
på grönt. och är temligen rar: dok fins han wid Dannemora. 

535. Sp. Spatum atrum, är helt swart: om han håller järnmalm är 
han spitsig och klar, glänser som en spegel, och då han sönderslås, går 
hwart stycke til en rhomb, som liknar en tärning, hwarmed han skils 
ifrån alla andra stenar i werdene. Skils ifrån Qwartz dermed, at han ej 
gier eld eller är wåt. Giör stort beswär om han är i Järngrufwor. 


Genus 3:m Schistus. 
Constat fragmentis fissilibus. 


Schiffersten delar sig som blad i en bok, när han slos sonder och 
är opac: han genereras af kiärrdy, som blifwit compact och hopfogad 
under watnet: deraf kommer det at han ligger i flagor horisontelt. Det 
samma är ock orsaken hwarför i honom finnes inwuxna naturala fiskar 
och andra rätta diur, som kommit at stadna qwar i-dyen, då watnet 
siunklt neder, och således wuxit inne. När han en gång blit igenomhetad 
bränner han nästan som sten kohl. och blir til pulwer som torfwen med 
hwilka han har samma ursprung, nemligen kiärrmylla. Askan blir röd, 
hwilket kommer af jernet som är i honom: effter han är genererad i kärr, 
så håller han altid något acidum: at han håller jern bewisas af okran. 
som mycket håller sig uti kärrkäller, understundom koppar. Til at bränna 
andra mineralier med, är han tämligen braf. 

Om chiffer ligger i dagen. faller han sonder til en swart mylla, 
hwadan han blifwen är. hwarpå wi ha prof i Wästergiötland; när man 
skrifwer på honom, gier han åtskilliga färgade bokstäfwer; den som gier 
hwita bokstäfwer är bäst. Den som gier gröna, är sämbre än den som 
gier röda, hwilken är sämst. Hwilket kommer deraf at den senaste 
ligger närmast dagen, den andra dernäst och den första innerst. Warande 
af rägn och lufft den sidsta mäst siämd, den andra mindre och den första 
aldeles god, effter lufften ej hunnit til honom. 


30 


1. Sp. Schistus cmereus. Gråaktig chiffersten håller alun, sprakar 
i elden, och när han är bränd, smakar han salt. Han fins i Lapland. 

2. Sp. Sclhistus mnigricans, friabilis. Lös chiffersten låter lätteligen 
gnaga sig med knifwen, och är minst nyttig. 

3. Sp. Schistus niger, duriusculus. Tafle skiffer. Delar sig i stora 
lameller: ju hårdare han är, ju rätklyfnare. Och ju större stycken han 
gier, ju tienligare är han at arbeta af. Då man kan få honom i tilräckelig 
storlek, är han tienlig til bordskifwor, eljest til skriftaflor. Ju swartare 
han är, ju renare och tydligare är ham at skrifwa på. Denna gier altid 
hwita bokstäfwer. 

4. Sp. Schistus miger clangosus. Takskiffer är den hårdaste och klingar 
som ten, då man holler honom för nagelen och slår på honom. Stöter 
litet på blåt, men är eljest swart nog. Emedan han för sin hårdhet super in 
minst watn, är han brukad 1 stellet för taktegel på husen wid Norremalm 
i Stockholm, hälst som han är lättare än bly och järn, derföre de och 
bruka honom i Holland. Går dok lätligen sonder i wintern, då stark 
kiöld sätter an honom, och han tilförena supit sig ful med watn. 

5. Sp. Schistus ater, characteribus nigris. Han kallas gemenligen 
swartkrita: giör swarta bokstäfwer. Med honom färga bönderna i Wäster- 
giötland sina likkistor, der han finnes wid Hunneberg. Om man slickar 
på honom och finner at han holler salt, så håller han äfwen alun. Hunne- 
berg består af en gråaktig skifftersten. War skifferstensberg är, der 
bör man söka effter stenkohl. emedan de altid sätta sig mellan chiffer- 
stenen. 


Ordo tertius. 
Lapides apyri. 


Kallas så medan de bäst stå emot elden: ex 2 priv. et nöp.t De 
stå emot i degelen utan at vitresceras eller gå til kalk. När man tar 
på dem äro de feta utanpå. Derat bygges masugnar som måste tola stark 
heta. Det är underligit. at de vegetabilier som äro fetaktige äro altid 
eldfängde. Dessa stå in regno lapideo som mäst emot elden. Detta slags 
stenar äro mästadels så lösa at man kan rifwa dem med nagelen. Om 
de brännas och släckas med watn gå de til miöl, som calcaria. Alla 
stenar gå wäl til glas med chymisk eld och bränspeglar, men dessa gå 


icke med ordinär eld: smältas och swårare af chymisterne än andra 


1 De grekiska bokstäfverna äro införda af utgifvaren: WALLMARK har tydligen 


varit okunnig i grekiska. 


31 


stenar. J Falun då kopparmalmen sitter uti dem kalla de honom seg- 
malm, och då bör segheten hätwas genom stark rostning, medan malmen 
eljest swårligen skiljes från dem; åtminstone fordras en häfftig eld och 
ändå hänger malm i dem som uti et mos. När järnmalm sitter i dem 
kallas de torrstenar; om de ha någon malm är han merendels god. Af 
dessa apyris tagas äfwen stälstenar wid bruken. Man plär och swarfwa 
pannor och grytor af dem, hwilka äro ganska helsosamme at koka uti; 
de skulle äfwen med stor winning kunna skeppas ut, emädan de af utlän- 
ningarne äro ganska begärliga, särdeles i Holland. 


Genus 1:m Mica. 
Constat membranis sqvamosis mitidis, fragilibus, planis. 


Denna sten har tunna hinnor som fiälla sig, ligga på hwarandra, 
glänsa, äro flata och bräckliga, men ej miuka som amianten. För än han 
blir bränd är han ej genomskinnande utan aldeles mörk. Men då han 
legat i elden, eller solhettan wärkat på honom, blir han helt glensande 
och ser ut som guld. Denne är den bönderne giöra mäst reflexion på, 
menande at den är den skiönsta silfmalm. Sin malm släpper han swårligen. 
Han är matrix til blyertz, blände och zink. Hwad blendet widkommer, 
såwida en Zink-malm sitter i stenen, bör han föras til lapides compositos. 

1. Sp. Mica vulgaris particulis sqvamosis distinctis. På Swenska 
chimmer. När han ligger i dagen fräter watnet sonder honom; fins här 
och ther wid wägarne. Gotl. res. pag. 262. Jsynnerhet fins han wid 
Diks bruk i Småland. Då han sitter i en annam sten kallas han sielf- 
frätesten. Får man honom jämn, så duger han til giutsten wid masungs- 
bruken. När han kastas på stranden wid hafwet blir af honom den så 
kallade guldsanden, hwaruti dok icke är något guld som gemene man tror. 
Brukas at stro på bref at de skina som guld. 

2. Sp. Mica particulis sqvamosis, coadwnatis. På Sw. Blende. 

3. Sp. Mica particulis membramaceis, fissilibus. Katteguld. Har 
breda hinnor som klyfwer sig, tils de bli ganska tunna. Kallas vitrum 
muscoviticum, therföre at thet brukas i Ryssland i deras pörten och 
Bondekojor i stelle för Fensterglas. Man kan och lägga det öfwer por- 
traiter. Det brukas äfwen til lyktor och är här til bätre än glas, emedan 
det ej springer sonder när liuset faller in på det. Lyser dok ej så klart 
som glas. Man kan klyfwat in infinitum; kallas och kråkguld. 

4. Sp. Mica particulis sqvamosis membranaceis, glimmer, ser ut 
som småt glas eller fiäll, små och stora tilsamman. 


32 


5. Sp. Mica particulis sqvamosis mmgqvinanmtibus. Kallas ock mo- 
lybdena, men på swenska Blyach. Han smutsar fingrarna; denna är dok 
hitförd. Men ingen har ännu kunnat wisa hwad han holler. Man har 
ment at han håller zink. Några hafwa härpå giordt prof, och funnit 
veritable Flores Zinci men det giör ej tilfyllest. Man borde solvera 
honom, och se til om icke ännu något obekant fins i honom. At han 
håller något märkes af dess pondere specifico; effter han rodnar i elden, 
och kommer närmare til magnesia, så torde han, kan hända, ej så obil- 
ligt foras til Jernmalm. 

6. Sp. Mica particulis prismaticis intercussantibus. Binde. Ligger 
som strålar långs och twers före. 

7. Sp. Mica sqvamosis particulis rhombeis striatis, på sw. Guldtalk. 
Har stora och styfwa fiäl. Är af alla mica den raraste, förskrifwes från 
Ungern. Fås också i Ryssland: brukas pulveriserad at beströ bilder med, 
på det de skola glimma. 


Genus 2:m. Talcum. 
Constat membranis opacis, carnosis, convexis. 


Är ej genomskinnande utan består af tiocka kiötachtiga lameller, som 
icke äro membranea, utan mer uphöjda, och runda ofwan uppå. Uti 
honom ser man ej några partiklar. Utan sådan som barken är på träden, 
sådan är ock denne på malmarna. 

1. Sp. Taleum fricabile, molliusculwm, nitidum. Hwit Talk. Fins 
på alla apotek. Der han reduseras til et ganska fint miöl, hwarmed 
gamla Fruentimber någorlunda skyla ock förbättra sin gamla hy och 
skrynkot ansikte, sedan de fylt groparne med detta miölet, warande så- 
ledes en sort af smink. Chymisterne har mycket bemödat sig at få Oleum 
talei, troende sig då fåt det bästa cosmeticum,! och den rätta skönhets- 
oljan, men än ha de ej förtient mästerbref: lära dok winnat så framt 
werden lärt oss distilera olja af sten. 

2. Sp. Taleum durum, crassum, cortice mitido. ”"Hornsten, är swart 
och glänsande. Fins äfwen på koppar och järnmalm. Är ganska hård 
och eldfast, brukas derföre til masungspipor; då han är fast och compact, 
tar han politur och doger til probersten, som eljest giöres af skiffer och 
swart marmor. 

3. Sp. Talcum durum coriaceunm. Solband på Swenska. Han 
sitter omkring Malmen, som barken på träet, är lik det förra Species, 


Y I originalet: cospitieum. 


33 


allenast han har tunnare lameller, och ser ut som läder, men är hård, 
derföre kallas han wid Falun grufwa skinslag. 

4. Sp. Talcum incarnatum. Ser liffärgad ut, och kallas wid Falun 
Kalfkiött. Eljest ha wi många stenar som äro eldfaste, och blandade med 
sådan talk. Sådan är kopparmalmen wid Röråhs i Norige. Deraf äro 
murqwarnar, dem wi derifrån kiöpa för stora penningar, effter de äro 
smånätta och besatte med granater; då likwäl alla Lapska fällar bestå 
af denna sten, och fins dessutan på Taberg i Småland. Den som är 
wid grufworna brukas til stelle. 


Genus 3:m. OQOlaris. 
Constat fibris sparsis. 


När han sonderbrytes ser man at dess partiklar ligga aldeles confust 
om hwarannan, lika som man ser agnar på en loge. 

1. Sp. Ollaris fibris aeerosis. Kallas Teljesten emedan han täljes 
som trä; är lös; tar ingen politur, är opac och då han ligger ute på 
marken är han grön, men när han brännes blir han grå. Af honom giöra 
norbaggarne sina kakelugnar som aldrig osa. Af honom giöra Jämtlän- 
ningarne grytor, hwilka så mycket mer förtiena at berömma som de giöra 
god mat, och man löper ej i fara at maten ergas som af malmgrytor, ej 
heller at de swärta emot wäderskiften. De steka wäl utan at giöra kiöttet 
brunt, dok likwäl genomstekt. Mäst äro de begärliga af Österlänningarne, 
äfwen af Holländare, at de gierna willja gie oss för dem hwad wi wilja 
ha; förtienar derföre at se effter telgsten. Wi bruka honom til golfsten 
i bygningar, emedan han icke drar sig någon wätska, och följaktligen icke 
rutnar. Han är i synnerhet grön effter regn. Brukas ock til epitaphier. 

2. Sp. Ollaris nitidus virescens maculis nigris. Sv. Serpentinsten, 
står i Systemet under marmor. Han går ej til miöl, då han brännes och 
släckes:; är klar och tar en politur warande til färgen grön med swarta 
fläckar, kallas eljest marmor Zeiblicum, emedan han ej finnes i Swerige 
utan i Zeiblits i Tyskland. De kärl som komma derifrån äro mest Te- 
tassar, swampdosor, o. d., hwilka se rät snygga ut. En del tror at han 
hielper för ormbet, då han lägges på den skadade lemmen; men det är 
en Fabel. Här af tyckes han hafwa blifwit kallad Serpentin-sten. At 
wärma honom och lägga på magen är godt för colic ooh modersiukan, 
men lärer ej wara någon annan orsak, än at den håller länge wärmen. 

3. Sp. Ollaris nitidus subdiaphanus. Kallas på Swenska Talgsten, 
medan han är klar och lös som talg, at han kan skafwas med nageln. 
Han tar an politur och är durksiktig, wi kunna giöra det samma af ho- 

Linné, Stenriket. 3 


34 


nom som Serpentin-sten, hälst han låter ganska wäl swarfwa sig. Fås 
wid Salberg och Garpenberg. i 

4. Sp. Ollaris fibris acerosis, rigidis. Sädslaget kallad, ty han har 
fiber som sådor; och skiör at ej stenen kan brytas med mindre han ej 
går i stycken. Fins wid Sahlberg och Falun. Giör malm. 

5. Sp. Ollaris fibris a centro radiatis. Stiernslaget, holler sig wid 
järngrufwor, och är mycket bekant i Swerige. 

6. Sp. Ollaris fibris fascicwlatim inflezis. Korkel-Folts, fins wid 
Järngrufwor men är ej god, ty han giör malmen oartig. Får wid Nor- 
berg, men ej utomlands. 


Genus 4:m. Amiantus. 
Constat fibris parallelis. 


Dess partiklar äro långa trådar och ligga parallelt tilsamman som 
långa hår. Andra hafwa sedt asbistus för detta slaget. Andra och större 
delen confunderat dessa 2:ne genera. MHwarföre man måste wäl akta sig. 

1. Sp. Amiantus fibris capillaceis flexibilibus, tenacibus, s. liovum 
incombustibile. Berglin. Har sina långa trådar, som äfwen äro sega och 
miuka. Om man blandar rät lin hop med honom, kan man deraf spinna 
och wäfwa, då man sedermera bränner wäfwen i elden går linet bort. 
Således har man en wäf, den ingen eld, docimastisk förutan, kan förtära. 
Ty han är eldfast och går hwarken til glas eller aska med ordiner eld. 
Sådan wäf fins allenast i curiosa cabinetter. Någre föregifwa at den rike 
mannens byssus war en sådan wäf, men då hade han hafft en altför in- 
commod klädedräkt; och woro icke godt at ha et sådant lindtyg på bara 
kroppen, ty det skulle gnaga oss mer än 1000 loppor. Troligen är at 
byssus warit rent linne som på den tiden warit rarare än silke nu. 

En del tro at de gamla härat giordt lampades sepulchrales eternas 
inextingvibiles, dem de sat i de dödas griffter, men det är absurdt; ty 
huru mycket olja wille det til at underholla en ewig eld, skönt han icke 
wore större än et lius. Detta mena de skulle kunna hielpas derigenom 
at berglinet rarificerar oljan; men fåfengt. Dessutan, mån elden brinner, 
utan lufft: då de likwäl sade at om grafwarne öpnades, slocknade liuset 
af lufften. Den elden måste hafwa warit af hel annor beskaffenhet än 
den wi hafwa. Dok är det wist at man häraf kan giöra en weka, som 
brinner länge men icke i ewig tid, ty det är öfwernaturligt. 

Af detta Berglinet ha de budit til at giöra papper, men det har blidt 
tämligen groft och gråt: dock har det den förmohn at om det förut warit 
orent och lägges i elden, blir det rent. J Venedig skal finnas en bok 
af sådant papper, med gulbokstäfwer. 


30 


Berglin fins i Dannemora, mer i Ryssland och Siberien, der det med 
nytta beredes til et oförbränneligit linne. Detta war linet, nu komma 
blommorna. 

2. Sp. Amiantus fibris capillaceis flexibilibus fragilibus. Berg- 
blommor eller bergfiun är fint, korttrådigt och bräckeligt så at det ej kan 
spinnas. Kallas eljest alumen plumosum och fins på apoteken, emedan 
det brukas at upwäcka känslan hos en som har slag; ty det sticker på 
kroppen, som man hade otaliga loppor; dock bör man noga observera at 
det ej appliceras inwärtes. En tog in och dog uti stort elende. Det 
wore icke godt at lefwa om alla wiste hwad en del swampar har at 
innebära. På Skulkerie plär man lägga sådant i sängar, då man länge 
nog får söka effter loppor och ej finna dem. Han wäxer som et dun på 
stenen men solveras hwarken i eld eller watn. 

3. Sp. Anviantus fibris cetosis s. amiantus immaturus. Bergsfnas, 
har strålar styfwa som borstar men bräckliga. Detta tienar til intet 
annat än at skaffa bergsmannen bryderie; ty han gör malmen seg och 
hårdsmält; är både hwit, grå och grön til fergen. 

4. Sp. Amiantus fibris angulosis, rigidis. Pseudo-anviantus, omogen 
amianth. Blir aldrig mogen, är altså et apart Species. Tågorna af honom 
se ut som spielorna af en sönderslagen käpp. 


Genus 5:m. Asbestus. 
Constat papposis, intertextis fibris. 


At få af honom et tydligt begrep föresteller man sig bokbindare- 
papp som brukas til permar, hwilket då det sonderrifwes ligga trådarne 
om hwar andra utan ordning; han flyter på watnet, twärt emot de förras 
och al annor stens natur. Fins i Dannemora och Sahlberget, der Spatt 
sitter i honom. 

1. Sp. Asbestus natans solido-flexibilis. Kallas äfwen Suber mon- 
tanuwm och på Sw. Bergkork, i det han gier hop sig, då han tryckes, 
flyter på watnet sedan alla fremmande partiklar blifwit rensade ifrå honom, 
som hwit Spat, som gärna hänger wid honom. Utomlands är han rar, 
men fins i Dannemark och Swerige wid Dannemora och Sahlberget. 

2. Sp. Asbestus ponderosus, fissilis, s. caro fossilis. Bergkiött 
ser ut som hornsten. När det brännes litet blir det hårdt at man kan 
slå eld dermed. Kan solveras då det lätta flyter och det tunga går til 
botn. Doger til ingen ting, utan då det sitter i malm gör det honom 
seg och sträfwig i elden. 


36 


3. Sp. Asbestus natans fibroso-choreaceus. Aluta Montana, Berg- 
läder, flyter på watnet, och ser ut utanpå som en bränd gammal skosola, 
men är innantil helt miuk, fins vid Sahblberget och Fahlun. 

Således är nu handlat om lapides simplices, som alla höra til första 
classen. Det är swårt at få dem rena. utan de äro blandade; derföre ser 
man effter, hwad de mäst hålla, då de dereffter få rum i andra classen, 
och då man känner dessa, kan man rät sluta at malmen deruti de sitta 
är hård eller lätsmält. 


CLANSIS IT:A. MINERAE. 


Sunt lapides compositi constantes petra particulis hetero- 
geneis impregnata. 


Malmer äro sådana stenar som ej bestå af någon blot jordart, utan 
hålla något heterogeneum och peregrinum uti sig, när något märkes uti 
dem som wi icke se. Ty om sandstenen resolveras så blir han til sand, 
och al hans halt se wi, men mineralierna bestå af några andra än bara 
simpla partiklar, hwilkas art och natur wi måste genom prof utforska. 
Peregrina som deruti finnas äro i synnerhet tre, hwilka äro liksom prin- 
cipier til alt hwad i denna classen kommer före at noga betraktas: de 
äro Sal, Sulphur och Mercurius, hvilka kännes med differenta sensus, och 
ingalunda kunna kallas jordarter. Salia kunna kännas med smaken, Sul- 
phura med lukten, och Mercurialia med känseln, att de äro tunga, med 
synen at de hafwa en makalös glans. Denna classen indelas i 3 ordines. 


Ordo primus NSalia. 


In aqva solubilia et sapida sunt. 


Saltsorter kännas igen på treggehanda sätt. 1:o at de altid låta sol- 
vera sig i watn, så framt ej något är utanpå dem som hindra Solution. 
2:0. De gamla sade at al smak dependerar af saltet, det är sant, men det är 
ingen smak utan det upblandas med watn, derföre har skaparen gifwit 
oss Saliven at föröka smaken. 3:0. Det tredie och förnämsta kännetecknet 
[är] at det kristalliseras, sedan det är först Solverat, allenast at watnets 
qvantitet ej har öfwerwikten, som man kan se wid salpeters siudningen, 
ty den blir omsider en Crystall, med hexaödriska Figurer. Detta är 
wärkligen ett under i naturen, at alla Saltpartiklar hafwa lika form med 
det hela. Medan snö har salt i sig, så är han ock sexkantig. Alla diurs 
kroppar hafwa salt uti sig, som ses deraf att de gie Sal alcali ifrån sig 


38 


när de bli brända; äfwen af urin. Surbrunnar hafwa ock salt, äfwen alla 
vegetabilier och medicamenter. i 

Får jag en sten som har uti sig bara salt, heter han simpliciter 
compositus, men om han håller både Sal, Sulphur och Mercurius, så kallas 
han supradecompositus. Har han Sal och Sulphur allena kallas han de- 
compositus. Derföre är det essentielt at känna saltet. Hwar och et 
genus käns af sin wissa Figur. Genom smaken känner jag at det är 
salt, men af figuren ser jag hwad för slags salt det är. 


Genus 1:m. Natrum. 


Figura columnari tetraödra, alternis lateribus angustioribus, 
apicibus alterne compressis. 


Är det salt som har en fyrkantig figur dok något aflång, har 2 sidor 
som stå emot hwarandra, bredare, och andra 2 smalare; och spitsarne äro 
til en pyramid-figur hoptrykte, dok så at de i bredhet hålla samma pro- 
portion som sidorna på sielfwa prisma. Den andra nota fås i elden; ty 
natrum fräser (in igne fremens), nitrum fåsar, (in igne fulminans), muria 
sprakar (in igne spumans), vitriolum skummar sig och osar (in igne spu- 
mans et olens). Natrum är et alealinum. Chymici hafwa fördelt alt salt 
i acidum och alcalinum. 

Alt acidum är af twäggehanda slag, antingen essentiale, som fås 
af vegetabilier, och är en Syra, som icke är hård, som ättika och citron- 
saft, eller och purum, som är en hård syra sådan som man får af 
mineralier. 

Alcali är äfwen twäggehanda: fixum som ej luktar, såsom kalk; 
volatile, som luktar som Sal ammoniacum eller Stingspiritus. Alla diur 
då de surna hafwa alcalis; medan nu acidum kommer af förruttnade vege- 
tabilier och alcali af diur, derföre äro de aldeles emot hwarandra, så at 
den ena hwars qwantitet har öfwerwikten destruerar den andras essence. 
Detta är orsaken hwarföre kiöt inlagt i ättika rutnar icke. Äfwen finner 
man häraf, hwarföre somliga färgor taga emot fläckar af det ena, men 
ej det andra. Til et prof at acidum och alcali destruera hwarandra är 
äfwen detta, at [af] winstens spiritus [giäser] dricka [som] är surt.! 
Röda kläder skämmas af alcali som af urin, men ej af ättika, som är 
acidum, derföre äro de mycket nyttiga at taga bort hwars andras fläckar 
på kläder, ty desse Salia äro alternantia eller sådane, som ändra fergen, 
hwarwid denne regel bör noga aktas. 


1 PTillsatserna enligt K. V. A. manuskript (II). 


) 


[SC] 


Åcidum mutat coerulum vegetabile, et contra alcali mutat coeruleum 
vegetabile in obscuwrius. Blekröda rosor få sin ferg igen af ättika. Slås 
alcali, som oleum tartari, til viol-Sirap som är blandat med watn, så 
giör det honom mörkgrönare. Då acidum slås til, blir det hwitare. De 
som äro alternantie ändra sig genom viol-Sirap, lachmus och consionell. 

Alceali volatile, oleum tartari til lachmus blir blåare. Consionell 
blir af alcali purpurfärgad, men af acidum s. spiritus vitrioli röd. Sac- 
carum saturm får miolkfärg af lachmus men man måste här til hafwa 
got rent watn, som [ej] är med något mineral blandat, ty eljest går det 
icke wäl för sig. Acidum til succus heliotropi eller lacmus giör rödt. 
Af både acidum och alcali blandat, får det sin ferg igen. Häraf ser man 
at acidum destruerar alcali, om det har öfwerhanden till qvantiteten. 

Detta föregående och effterföljande kan brukas wid surbrunnars 
proberande. Men har då at iakttaga: om brunwatnet håller järn- 
vietriol, så är det godt; men håller det koppar-vitriol, så är det högst 
skadeligt. 1:o. Om järnvitriol är i watnet så blir det swartaktigt då man 
slår något adstringerande uti, som Te, galäple, s. ekebark; blir det då ej 
swart utan dunket, och det wist är mineral i det, har det koppar. 

2:0. Spiritus salis ammoniacus lägges dertil ock det ombyter icke 
sin färg, som det förut hade och altid är grönaktigt, så är der järn- 
wiktriol.  Stingspiritus giör al koppar victriolblå, och derföre kan man 
med en droppa deraf probera om Te, caffe eller annan liqveur deri man 
befarar wara erg. Kiökssalt solverat i watn precipiteras som små gryn til 
botn af Saccaro Saturni och får en miolkfärg. Slår man viol-Sirap på 
kiökssaltet i watn solverat, blir det grönt. 

Ängelsman LrEISTER war den första som beskref natrum. Det han 
fan uti några källor i Ängland. Jag har ock först antagit det uti Syste- 
met, ty jag fan det uti al kalk. DIoscoripEs och Prinrus hafwa hafft et 
salt i Egypten, som de kallat natrum. Doctor Warrerivs har hafft 
mycken - dispyt med apotekaren DAHLBERG 1 Stockholm om detta natrum. 
Förnämsta twisten har warit om nomen, at det icke warit samma salt 
det de gamle kallat natrum; men det är äfwen så härmed som med pole- 
mier, hwarmed man ej kan weta hwad de gamla förståt, effter de ej 
gifwit någon rät notion på det. Det är lika godt hwad namnet angår, 
allenast caracteren är ren. Är det altså lika mycket, om de gamla 
denominerat något annat genom natrum. När natrum är mycket i jorden, 
så incerusteras deraf både trän och stenar. Natri apices äro som wiggar, 
och är alcalescens: genereras sedan kalken legat i dagen. 

1. Sp. Natrum nudum s. nitrum murale. Kalksalt utwitrar på 
alla hwalf och murar, som en rimfrost, och smakar som salt. Orsaken til 
dess generation är at bruket är blandadt med obränd kalk. Hvwilken 


40 


då han blifwit befuchtad kommit at drypa ner uti tappar, som ständigt 
äro wåta på ändarna. 

2. Sp. Natrum aqve Fontane s. Sal acidulare, surbruns salt. J 
apoteken kallas det Ängelskt eller Franskt Salt. Finnes på alla qwistar 
i watnet, som äro blefne inerusterade. Detta salt fås mäst uti källor. 

3. Sp. Natrum artificiale s. Selemites, Spegelsten, fins ej in regno 
naturali, utan giörs med konst af kiökssalt och oleum witrioli, ex ocra 
ferri factum. J apotheken heter det Sal mirabile Glauberi. De öfriga 
Species ses i Systemet. Detta gjöres således: Man tar järnvictriol, kokar 
i en gryta, då det fastnar wid sidorna som en skorpa och är rent pur- 
ger Salt.! 


Genus 2:m. Nitrum. 


Figura prismatica Hexaiödra, apicibus pyramidatis hexagonis 
Wriqvetris; in igne fulminans. 


Saltpetter är et acidwm essentiale; sexkantigt både till kropp och 
spetsar, i elden fulminerar det och fåsar; smältes i en degel, men 
om kohl kommer til brinner det. Lägges alcali volatile til ryker det. 
Om dess generation äro åtskilliga meningar. BOoERHAVEN säger at det 
genereras af vegetabilier och af förrutnade kroppar effter man får det 
igen i deras excrementer och urin. HENKEL säger rättare, at det gene- 
reras af lufften. Andra af gammal förrutnad jord, som legat tiltäpt under 
hus. HENKELS mening är dock den troligaste, 1:o emedan snöan då han 
nedkommer har en nitri Figur, den han fåt af lufften, som inneholler 
mycket nitrum, hwilket lemnas med snöen och regnet, derföre frögdar sig 
jorden bätre deraf än genom något annat watnande. 

2:0 då observationer [visa] at saltpetter (då jorden är med hus öfwer- 
bygd men öppen för nordan och wästanwädrens påspelande, ty med dessa 
två wädren kommer i synnerhet saltpetter til myckenhet), genereras i 
synnerhet om man samkar urin och slår här och där på jorden; är klart 
theraf at nitrum blir i stall och fähus. At nitrum är i vegetabilier, synes 
deraf, at om man bränner örter så gifwa de Sal aleali; men pressar man 
dem fås et acidum essentiale, hwilket är samma som nitrum och det 
kommer från lufften. Men medan myllan blir af förrutnade vegetabilier, 


1 Denna beskrifning på beredning af purgersalt, som nästan ordagrant åter- 
finnes i K. V. A. manuskript (II), beror på missförstånd. I Linnés egenhändiga 
föreläsningsanteckningar, omtalas riktigt, hurusom genom fällning af ängelskt salt 
med oleum tartari per deliqviwm (kone. pottaskelösning) erhålles fälld magnesia, 


som löst i oleum vitroli, svafvelsyra, ger sal amarum purgans. 


41 


har hon äfwen nitrum uti sig. Af samma orsak är ock nitrum i andra 
kroppar. 

Mars fulminans s. Wiborgska smällen. Giöres af 3 delar: sal- 
peter 3 delar, 2 delar tartari och 1 del swafwel, som blandas til samman. 
Tar man en knifsud här af och lägger i en silfwersked, håller öfwer et 
ljus, smäller det som en pistol. Här af giöres fyrwärkeri; då salpeter 
blir bränt med tilsats af kohl, lemnar det et starkt alcali, som brukas i 
prober-konsten. Utan dess tilsats kan ej bli glas. Läg nitrum til gull 
och silfwer så flyta de lät, och det senare renas ifrån alla metaller, genom 
anblåsningar ope nitri. 

Med nitrum tages fläckar ur tyger, thy brukar färgare det at tygen 
skola taga åt sig färgen. Medici bruka det i sina curer, som mitrum 
depuratum; och lapis prunella s. infernalis, som fräter bort humores, 
giöras häraf. Skewatn består af halfparten nitrum, och halfparten [vitrio- 
lum];! antimonium [diaphoreticum] beredes och häraf. Med et ord: man 
kan giöra et halft apotek af nitrum. 

At probera om jorden håller saltpetter måste alla Saltpettersiudare 
förstå och giöra på detta settet. De ta den jorden som de tro holla 
saltpetter, sättan i stöp en dag eller mer, slå så både watnet och jorden 
i en tratt och sila ut saltpetret af denna luten; låta de en droppa på en 
knif, och sättat i solen: om då den droppan incrusteras så är saltpetter 
i jorden. Det pröfwas om det är nog kokat således: man tar et 
halmstrå, kröker det på 2 ställen at det får en triangularisk Figur. 
Doppar det uti panna, och då det wid uptagandet har en hinna emellan 
latera är det nog kokat. J hushållen plär man blanda lika mycket köks- 
salt och saltpetter tilsammans, at dermed salta skinkor; hwilket förorsakar 
hemoroider och blodstörtningar, då det för mycket brukas. Detta skönes 
wäl af Jtalienarne, som bruka mycket nitrum, aloe, och millifolium, hwar- 
före de ock mäst äro ansatta af ofwannämnde siukdomar. Uti alla Halliska 
medicamenter finner man nitrum, derföre de ock mycket drifwa menstrua. 
Tienar eljest emot wattusot. Nitrum läskar, drifwer urin, är antivenericum 
och diaphoreticum. Spiritus mitri är hel skarp. Med honom kan man 
taga bort winsten på tänderna, men man måste akta sig at han ej kommer 
in til sielfwa tänderna, ty då resolverar han altsammans, båd winsten och 
tänderna. Detta är et bewis at man dermed kan bryta calculum neferce- 
ticum, om man kunde få Spiritus mitri derin, hwilket dock icke gåran, om 
icke hela kroppen skal frätas up inwertes. 


1 Såsom anges både i Linnés egna föreläsningsanteckningar och K. V. A. manu- 
skript (II). 


Genus 3:m. Muria. 
Figura cubica hexaödra in igne crepitans. 


Ordinärt kiökssalt ser kubiskt ut och har 6 st. lika sidor. Spricker 
i elden, och är alcalino-acidum. Om man wil rät tala kan detta ej kallas 
kiökssalt, ty det är et Species af muria. Denne precipiteras hwarken af 
acidum eller alcali, om det slås i et glas med watn. Al mat conserveras 
härigenom; promoverar alla wäxter, men drager ur swartmyllan al krafft 
på en gång, så at der ej wäxer något på 7 s. 8 år. Man kan undra på 
Judarnas och Romarnas lag (Deut. [2]9: 23 Judic. 9:45) som befalte, 
at man skulle strö salt på marken när de öfwerwunne någon stad; äfwen 
skulle åkrarna besås med salt, på det de skulle gifwa från sig så mycken 
fetma som war i Jorden, at sedermera ingen skulle kunna lefwa der på 
många år, för ofruktsamhet. En wiss Herre i Wästergiötland mente sig 
hafwa påfunnit rätta sättet at bruka jorden, då han et år utsådde salt 
med säden, och fick det året på samma åker en makalös årswäxt; 
men han bedrog sig, i thy ingen säd kunde der wäxa på siu eller 8 åren. 
Saltlake är god då han blandas i dyngan, men ingalunda duger han at 
slå ut på wäxter, ty då fördärfwas de aldeles. Muria exciterar venerem, 
hwaraf kommer at hammarsmeder och Finnar äro fruchtsammare än andra: 
corroberar, men giör menniskan tung, och förorsakar skörbiugg. Häraf 
giörs Sal decrepitatum och Spiritus salis Glauberi, som brukas at sol- 
vera guld med, och tager bort winsten på tänderna. 

Aqva regia giöres af lika mycket Spiritus nitri och Spiritus Glau- 
beri, hwarmed solveras guld och ten. 

1. Sp. Muria aqve marine, Spansk salt. Tages utur hafwet, cri- 
stalliseras af Solen och rafineras af hafswatn. 

2. Sp. Mwria aqve fontane, Lyneburgi facta. Tages utur salt- 
källor, kokas och tilwärkas, är gärna fint. Men det lönar icke mödan om 
icke en kanna watn gier 4 gram salt. En sådan saltkälla fins ock wid 
Giöta elf. 

3. Sp. Muria solida, fossilis. Kallas också sal gemmet s. berg- 
salt. Tages uti bergen i Polen och Ungern. Tros hafwa sit ursprung 
deraf, at då watnet fordom ståt öfwer dem, har hafwet nederlagt i dess 
springor en sådan sälta. Det är artigt som berättas om Polska salt- 
grufworna at det 3 karlar kan bära neder i grufworna, måste 10 bära, 
när det kommer i dagen: är ganska hårdt, och brukas i medicin. 


1 Originalet: gumi. 


43 


Genus 4:m. Alumen. 
Figura tessulata octaödra, metallo destitutum, in igne spumans. 


Ser ut som en tärning med 8 sidor. Hwar och en sida har 10 [?] kanter. 
Men wid cristallitioner bli kanterne afskurne. Skumar sig i elden, men 
ryker icke, ej heller osar. Har ingen malm uti sig, är et acidum purum. 
Dermed hwitkoka gulsmeder sit silfwer; brukas i Apoteken. Bokbindare 
taga här af sit planer-waten. Färgare bereda härmed sina tyger at färgen 
må fästa sig. Skinnare taga härmed håret af hudar, och berede härmed 
de finaste skinnen. Chirurgi blöta sina klutar i alun-watn dem de sticka 
up i näsan, at dermed stilla näseblod. Äfwen då någon lem afhugges, 
blötes kluten häri och ombindes at bloden må stadna, och ej så lät wäxa 
dödkiöt. Medici bruka den sällan inwärtes utan in vomitu cruento. 

1. Sp. Alumen nudum. Gedigen Alun är röd, och fins i Luleå 
Lapmark. Fins ock på södra sidan om Hunneberg i Westergiötland, der 
han siter i grå Schiffersten. 

2. Sp. Alumen ce schisto atro. Detta är den gemene alunskiffern. Ju 
swartare skiffern är, ju mer alun gier han; är eldfärgad och brinner at 
man icke kan släckan, som man såg på Gotland då eld kom i honom 
och bran i lång tid, at man förmodade få se eldsprutande berg i litet 
format. Wid alunsbruken ser man et rödt sediment som sätter sig wid 
botn af kittelen, hwaraf wi ha rödkrita. ToURNEFORT fant först up alun 
på sin orientaliska resa, och sedan ha wi funnit nog deraf i Swerige. 


Genus 5:m. Vitriolum. 
Figura rhomboidea dodecaödra, metallo pregnans, in igne spumans. 


Har rhomboidisk Figur, med 12 irregulera sidor, med afnötta spetsar, 
och håller altid något metall, skummar sig, ryker och osar. Är et acidum 
purum. Så många malmar wi hafwa, så många victrioler få wi ock. 
Hwad sielfwa vwvictriolen widkommer, har ingen ännu fåt rät begrep om 
honom. Jorden som går ifrån malmarna är en ockra, osar i elden, och 
bewarar husen ifrån wäta och eld, ses i Falun. Kongl. Wet. Acad. Holm. 
1742: om victriolens generation och calcinerande, se Wet. Acad.1i Stock. 
1741, p. 55. 

1. Sp. Vitriomwm ferri wviride s. mvitriolum martis. Koppar-rök 
eller skoswärta; är den gemena victriolen som innehålles i surbrunnar, 
då de äro lakade i myrmalm. När något adstringerande slås til blir det 
swart. Han styrker magen, är bindande och fördrifwer maskar. Häraf 


44 


giörs på Apoteken Spiritus martis, som tämligen bewarar husen för eld 
och röta. 

2. Sp. Vitriohwm cupri, coeruleum s. vitriolum cuprinwm. Blåsten. 
Brukas af fältskärer i stället för lapis infernalis at taga bort dödkiöt. 
Denna är den som wi kalla erg, och är et dödeligit förgifft för menniskan. 
Han fräter järnet och giör kopparen ren. En dalkarl kom ned i Falu- 
grufwa, och såg det klara watnet stå i bergsskrefwan. Han drak deraf, 
men dog strax, ty det hölt koppar victriol. En qwinna fek 7 män på 
en liten tid, orsaken war: hon hade en malmgryta uti hwilken hon kokade, 
och skurade henne aldrig emellan. Deraf stadnade erg som kom i maten. 
Det samma sker uti Te- och caffe kannor om de icke wäl skuras, hwaraf 
kommer colic. 

3. Sp. Viriolwm Zinci, album. Detta är den naturliga hwita 
victriol, hwilket Doct. BraAsT har wist tiena för swaga och rinnande ögon. 


Christaller. 


Äro sådane stenar, hwilkas egenskaper är så aldeles afskild ifrån andra 
stenar, at man ej ännu hördt någon som kunnat utransaka hur det 
hänger tilhopa med dem. Jag har derföre hafft största möda och bryderi 
at få dem in i Systemet på sit rätta stelle; ty antingen borde de ädlaste 
cristaller föras tilsammans i en ordo med de gemenaste, eller borde de 
ock kringspridas i Systemet, och således naturen delas. Jag har i den 
saken giort de minsta [= minutiösa] observationer och 'derigenom sökt 
grunda min mening på sådana rön, som utan gensägelse skulle kunna stå 
fast. Min möda har warit så mycket större, som jag ej hafft några 
Subsidier. Åren 1732, 1733 och 34 begynte jag at någorlunda finna på rätta 
sammanhanget, warande nu så mycket wissare om sakens riktighet, som 
det gies så många [data], hwilka alla hålla et, och bewisa, at Christallerna 
böra föras til Salia, och jag i anseende til de data, ej gåt häruti förwida, 
eller förestält någon parodes, som några mena. De der påstå at Chri- 
stallerna så mycket mindre kunna föras til Salia, som de hwarken ha 
smak som saltslagen, ej heller kunna som salt christalleras. Alla gofwo 
Systemet bifall, til dess de kommo til christallerne, då sade de med öpen 
mun, at jag slog felt, och famlade i wädret: men om man wil gie acht 
på 7:de och S8:de $S:en i observationerna til regmun lapidewm, hwarest 
orden äro få, men bindande och öfwertygande, när de rät och utförligen 
bli förklarade, så blir saken klar. 

Observationes in regno lapideo. $ 7. Ommne Qvartzum esse petranr 


parasiticam docet autopsia. 


45 


Parasiticum kallar man in regno vegetabilium alt det som ej wäxer på 
egen rot uti jorden, utan fäster sig wid andra wäxter, som mistelen, swampar, 
s. hästehofwar lika, sitta på stammarne af andra trän. Äfwen så kallar 
man in regno lapideo de stenar lapides parasiticos, som ej af sig sielfwa 
gsiöra några berg; utan allenast genereras och sitta i springor på andra 
berg. Sådana stenar äro qwartzen, spatt, och christallerna. Ty aldrig 
finner man något berg, som endast består af sådana stenar. Utan wäxa 
de endast på och ihop med andra berg. Knapt ser man något berg som 
icke har stenspringor och klyfwor uti sig. Orsaken at de spricka wet 
jag ej: men at de läkas tilhopa med qwartz och spatt, det är bekant. 

Sådana remnor och ådror, finnas och neder i grufworna, dem man 
wid brytningen måste följa effter; malmstrecken följa och effter, ändas 
der desse ändas. J Kiöpmannafäll och i Dahl äro stora sprickor der 
qwartzen sitter som späck. Det samma har jag observerat på en runsten 
i Småland, der qwartzen sat sig uti alla bokstäfwer. Altså genereras 
qwartz, spat, och christaller på inga andra ställen än i bergsgrefwor utaf 
et der stadnat watn. Der watn ej kan stadna qwar fins ej heller sådan 
spat eller qwartz. Grunden til detta samma wäxandet består deruti, at 
watnet har med sig, ehuru rent det dok är, en hop små jordpartiklar, 
det man kan skönja, om et käril med watn sättes öfwer natten, tils alla 
jordpartiklarna fåt samlas til botn. När altså watnet genom blåst, köld 
och heta torkas bort, hafwa jordpartiklarne blifwit qwar och wuxit til- 
samman med berget; då watnet löper under så wäl som öfwer jorden i 
bäckar och strömmar, får det med sig Jordpartiklarne, dem det genom 
sit jämna flytande ständigt nöter tils de blifwa oändeligen fina, och då 
watnet kommer at stå stilla, deponerar det effter sig detta fina och 
insensibla miölet. 

Exhalationibus lapideis impregniata. At det är en attractie eller 
repulsio i stenarne lärer ingen kunna neka. Wi se det tydeligt på mag- 
neten och blyet, hwilkets attraction man kan experimentera med 2:ne 
kulor hängda på en trå öfwer fingren, som nödwändigt per vim attrac- 
tionis måste draga sig tilsamman. Wi ärfare dagligen at det är kallare 
at stå på en sten än en trä-golf. Orsaken: sten utdunstar en kylaktig 
fuchtighet som han förut supit til sig. Hade han ingen transpiration, 
hade han ock ingen attraction och hade han icke dessa 2 egenskaper, 
skulle han icke wara kallare än trä. Af sådana exhalationer som wärk- 
ligen ske i stenar, omsider hopfogas de fina partiklar til Sten. Det ses 
på [Mur-]Bruk: i början är det så löst, at det nästan rinner och effter 
2 år kan man lätligen rifwa neder huset, men effter 10 och 20 år går 
swårare. Och effter 100 år är kalkbruket så hopwuxit at det ej kan 
atskiljas, utan at icke förr et stycke af stenen går med; således har al 


46 


sandsten warit sand, hwarföre han ock nedre i jorden är hel lös, men 
då han legat i dagen någon tid blir han hård och fast, at man ej be- 
höfwer fruchta det han går sonder. Äfwen så om et snäckeskahl, mussla 
eller corall ligger ibland sanden, wexa och combineras saltstenarna, at de 
bli til en sten; om allenast en bit mässing s. spik ligger på jorden 
attraherar han. Ofwanför Luleå har folket til sin husbygnad gruset wid 
åbrädden, detta torkas så tilsamman, at det effter et halfft års förlopp 
ej kan sonderbrytas. Jern-ockran kan ock binda tilsamman gruset så at 
det fäster sig på stenarne. Således se wi at sanden alt mer och mer 
sammanbinder sig i solen per attractionem et exhalationem, forte etiam 
ab aöre adjuncta. At lufften giör mycket til stenarnas hoppakning och 
hårdhet, det se wi af murar som dageligen bli hårdare. Jbland kalken 
kallas de solstenar, som ligga ofwanpå jorden i lufften och blifwit så 
hårde, at kalkbrännare hälre med stor möda gräfwa neder i Jorden effter 
den lösa, och kan med möda brännas, ty han fordrar wäl 4 å 5 gånger 
starkare heta än den andra. Krit-sten af hwilken de i Frankriket bygga 
stora pallazer är wid uptagningen hel miuk, men effter 10 år hel fast. 

Im superficie lapidis excerescere incipit. När qwartzen börjar gene- 
reras sker det altid in superficie lapidis, et contvwuo augetur. Han 
wäxer ej i et moment, utan på 10, 20, 100, ja 1000 år, etc. ita generari 
putamus.t I krafft af de åberopade skäl. 

Mm flwido aqveo primam peractam fwisse generationem [docent] 
vegetabilia. Hos Borgm. ANDERSSON i Hamburg såg jag en mossa mit 
inuti qwartzen, hwilken på annat sät ej kunnat wäxa än at blifwa öfwer- 
glaserad med qwartz eller spatt. Wi hafwa qwarts och Spatt färgade 
med åtskilliga coleurer, hwaraf wi ha de oäkta ädla stenar, som Systemet 
under pag. 5 upräknas. Detta tilgår äfwensom med glas, hwilket ej kan 
målas utan då det är i smältningen. Sammaledes måste ock qwartsens 
färgning ske i des tilmakning, och måste orsaken wara in fluido aqveo 
som först warit tingerad; ty om järn fins der, blir han röd. 

Det är sagt at qwarts och spat genereras i bergsrefwor; om klippan 
håller något metalliskt ergas och rostas hon, så at watnet, som altid är 
saltachtigt mer eller mindre, drar victriolen ur berget, då det effter hand, 
så fort watnet gå bort, går tilsammans och christalliseras. Således är 
saltet orsaken til christallisation. 

[S 8] Figura ommis polyödra in regno lapideo (exceptis petrifi- 
catis) a salibus. Polyödra kallas de stenar som hafwa många latera 
plana och kanter: kallas ock Figure geometrice. Til dessa höra inga 
andra än christaller och några metaller: petrificater, som de merendels 
genereras uti kalk, höra intet hit. 


! QOrigin.: autumamus. 


47 


Salia cristallisationis oms uwnmica eausa. At salt christalliseras 
kan ingen neka; wi se det klarligen i Saltpetter siudningen. Christalli- 
sation är det underligaste af alla phenomena, derföre säger BoERHAVEN: 
Christallisationes sunt gleb&e unite ex myria dibus particulis 
salinaribus, qv&e in aqva solut&e semper se uniunt, ita ut 
eadem sit forma partium atque totius. Fett hindrar christallisation, 
ty den kan ock icke ske utan watn; ty om salt äfwen som victriol lägges 
i lufften evaporerar han och blir til mull. Här märker man, at ifrån 
klara christaller, som qwartz och Spat, kan med tryghet slutas til de 
sammansatte som kis, som håller swafwel. 

Salia agunt tantum soluta, ergo in fluido. Salt utan watn är i 
wist afseende intet salt, det består af watn och Jord. 

Lapides christalli dicti a qwartzo et Spato, solum figura differunt. Så 
äro ock dessa hårdare än de förre, at man med dem slipade kan rita i 
glas, som med diamant, som skils ifrån dessa i figuren och är hårdare. 

Christalli ommnes in flwido nati sunt. Alla christaller antingen de 
äro af salt genererade, eller genererade i sten, äro likwäl wäxte i watn. 

Här talas allenast om de almännaste qwartz och spat. Alla chri- 
staller som wäxa i wåra kalkberg som hafwa sit egit salt, natrum nem- 
ligen, äro spater och hafwa Figuren natri; men de som wäxa i gråberg 
hafwa figuren mnitri, och äro qwartz. Woro det kiökssalt siuter det in 
figura murie. Fins der alun, siuter det i aluns figur, så med victriol. 

Christalli lapides componuntur per salia. Saltet går in i sielfwa 
Substancen af sten, at man trygt kan säga, at alla christaller hafwa salt 
Figur och blifwit af jordpartiklar som hållit salt. Äfwensom glas giöres 
af ?/3 qwartz och 2/3 salt. Derföre föres både glas och christaller til 
Salia. Dok äro de icke re vera salia. Det förhåller sig icke som med 
charactererna uti metallerna, som ock böra tagas af productum. Confirmat 
hec matriz, locus, color, pelluciditas, proprietates, species, urina, 
stalactites. 

1:0o.  Iatriz. Ty bergs-christaller genereras altid i klippor. Sielfwa 
denne matrix skulle ej kunna gie dem detta salt af hwilket det produceras 
utan genom lufften och regnet, och det nitrum, som deruti är. Hwaraf 
de och finnas allestädes; men Spat icke så. 

2:0. Locus sc. [springorna] och caviteterna hwarest christaller fästa 
sig på basis, understundom på ena sidan. Qwartz-christaller äro allmenna, 
derföre at Saltpetret är i wädret för hela werden. 

3:0. Color. Al färg kommer in regno lapideo af malmerne, derföre 
är nödigt at weta, hwad hwar och en mineral håller för färg, om man 
deraf skal giöra någon riktig slutsats. Järnvictriol är grönaktig och 
smälter, hwaraf ockran blir rödaktig. Häraf kommer det, at ock då 


48 


watnet som christalliseras håller järn uti sig, så få wi Rubin. Koppar- 
victriol är blå; deraf har man Saphir, isynnerhet om dertil kommer et 
alcali volatile, som då giör en högblå färg. Alceali fixum till koppar- 
victriolen giör grönt, deraf har man Smaragd som är grön; Ockran af bly 
blir gul, här af wäxer topas, som har blyhwits färg. Om man bränner 
blyockran blir hon högröd. Beryllus är en christall som in genesi är 
producerad af alcali fixo och koppar, ockra är derföre högblå. Här ses at 
christallernas färg kommer af sielfwa watnet; den af saltet och malmerna. 

4:0. Pelluciditas är i christaller och ädla stenar, emedan watnet ej 
kan föra up utan de aldra finaste partiklar, som äro osynliga, hwilka 
då de gå til samman äro pellucida. Huru bryta icke de slipade stenar 
strålarne, så at en diamant skiner rät starkt långt ifrån. Naturen gör 
christallerna genom wätska och kiöld, hwilket fordrar lång tid. Wi giöra 
dem genom konst uti warma hwilket går fortare. Der salt är i stenen, 
der är han hårdare, som man ser på Spaten. 

5:0. Proprietates. Al christall af Spat har natri figur och al qwartz 
nitri, så framt icke kesar [= kiser] äro deribland. 

6:o0. Figura. Hwad qwartz-Figuren angår och hwarföre ändarna äro 
spitsiga, se min Wästg:resa. Victriolum Dodecaödrum håller alltid sielfwa 
spiritus vitrioli. Christalliserad har mist alla sina kanter. Eljest äro 
på christallerna så många Figurer som salten hafwa. 

7:0. Species äro här så många som salten, så många äro ock chri- 
stallerna, quoad figuram. 

8:0o. Urina. HesKer har bestyrkt denna saken med en artig observa- 
tion, wille dok icke bry sig med christallerne, effter han fant dem af en 
så besynnerlig art. Han tog Urinam recentem matutinam juvenis, som 
ej ännu hunnit till pubertatem, hwars urin följakteligen icke war stin- 
kande ännu, och derjämte frisk och sund. Han tog deraf 6 qwarter i 
en flaska af 12 qwarters rymd, kokade den wäl, bandt til med hinnor, 
satten i et lagom warmt rum i sin kammare utan at röra det på 4 år, 
fast det kunnat wara nog 2 år. Då slog han sonder henne och fan på 
botn en liusgol jord, men på sidorna christaller, som woro aflånga prisma- 
tiska, stora som hafwerkorn, och spitsiga åt änderne som pyramider; 
dessa hade ändå hwarken lukt eller smak af salt. Då han tuggade på 
dem, woro de hårda, och kunde icke smeltas af watn, warandes altså 
den skorpan som blir i natpottan intet annat än en hård christall. 

9:0. Tartarus, Winsten, blir på samma sät formerad uti winfaten. 

10:0. Stalactites, wäxer der kalkwatn rinner neder. Tar man der- 
före fin kalk blandad med natrum, slår i watn och låter stå et år, får 


49 


man christall. Est ideoque sal ex[trem]a vis christallitionis. Änteligen 
märker man at qwarts christallen doger at slipa, men ej af Spat. 


At pröfwa watn. 


Til at weta om alcali eller acidum är i watnet tar man pulwriserad 
consionell och blandar deri; blir det purpurfärgadt, så håller det alcali, 
men blir des högröt är det acidum. 

Alt watn, som ej är rent, utan är blandat på något sätt blir hwit 
som miölk när man slor Saccarum Saturni i. Slår man i kalk-watn 
oleum tartari och det blir hwit, holler det antingen kalksalt, s. kalk 
S. natrum. 

Är järnvitriol i watnet, då man slår der til oleum tartari, så blir 
det dunkelt och et miöl stanar på botn. 

Är muria s. Kiöksalt i watnet; och man slår deri några droppar 
Saccarum saturni, så blir det som en miölk, och stadnar på botn som 
grus och gryn. Slår man antingen alcali volatile s. fixum i watn, som 
håller alun, hwilket är et ganska skadeligt acidum för meniskans krop, 
så löpnar det tilsammans och går til botn. 

At pröfwa victriol-watn är ofwanföre förmält nemligen 1:o0 om 
watnet håller järnvictriol blir det swart genom tillsats af adstringerande 
som T. ex. ekebark, s. galäple, men slår man dertil Spiritus salis am- 
moniaci, så behåller det sin färg; 2:0 men håller watnet kopparvictriol 
blir det blåt, då Spiritus salis amoniaci slås dertil. 


Ordo Secundus. Sulphura. 
In igne fumantia et odorata. 


Smältes icke i watn, men osa och röka i eld, hwaraf man strax kan 
känna om det är en lapis simplex, ty den osar aldrig. Swafwel är fetman 
som är i jorden. Sådant swafwel är af 2:ne slag. 1:0 inertia, s. electrum 
et bitumen. De hafwa intet at giöra med malmerna. 2:0 activa, som 
är pyrites och arsemicum. Dessa bör man noga känna, ty der i ligger 
grunden til al smältning wid bergswärken. En malm blir aldrig ren om 
icke swafwel lägges til eller tages ifrån alt som malmarten är. De ste- 
nar som ej solveras i watn utan i elden, och tillika osa, de höra til denna 
ord[ning]en, ty de hålla något annat än jordpartiklar, men om malmen 
prevalerar för swaflet, så höra de ej hit. Fast en sten håller åtskilligt, 
bör han likwäl få namn af det han mest håller. i 

Linné, Stenriket. 4 


30 


Genus 1:m. Eleetrum. 
Fumat odore svavi, colore fusco. 


Röken luktar wäl och är grå, hwarmed det skiljes från de följande. 
För sin angenäma luchts skul brukas det til rökt pulfwer, hos de sjuka, 
der lik är, och anatomie skall förrättas. Är namngifwit af de gamla, 
som funnit des electricitet, hwilka sedan syselsat alla Physicos. Succwwwm 
och carabe kallas det på apoteken, men carabe är intet annat än det wi 
kalla bärnsten, ochså här under begripes ambra; så är det namnet icke 
antaget. Både desse nämde Species är til sin generation mycket förbor- 
gade. At denne stenen är fet och halfgenomskinlig se wi på samma sät 
som saltet och andra feta saker. Fördenskul hafwa de mäst trodt at 
bärnsten warit en Fluid fetma af jorden som sedermera hårdnat. At den 
warit flytande wises dermed, at man i åtskilliga curieusa kabinetter finner 
många sådana stenar, uti hwilka ligger inneslutne insecter, understundom 
hela grankottar och barr. Det raraste är som BARTOLINUS in actis damicis 
pag. 113 anförer, at han sedt uti bernsten et papper med årtal på. 
Skada. war at han ej nogare upteknade det. At han är en produkt af 
hafwet är klart deraf, at han fins på de orter, som stöta närmast til 
hafwet, och warit af des watn öfwerswimmade, som i Skåne och Danne- 
mark, men besynnerligen til myckenhet i Preusen som ligger lågt; der 
fins han bland drefsand, som af hafwet blit upkastad uti åtskilliga Stratis. 
Häraf hafwa många trodt det på hafsbotn skulle finnas sådana-:källor, af 
hwilka upkommit en fetma som sedermera blit blandad med salta hafs- 
watnet, stelnat i solen och blifwit Bärnsten. Andra hafwa ment at det ej 
warit annat än petrificerat bek och tiära af förolyckade skep i Östersiön, 
som warit lastade med sådana saker, i synnerhet som Östersiön är mater 
omnis reciniferi; ty på andra orter fins näpeligen något bärnsten. Andra 
ha påståt at den warit en kåda, tall och gran, som fallit ned i det salta 
hafswatnet, och der starknat. Detta synes bestyrkas dermed, at myggor, 
barr, samt andra vegetabilier funnits insita hic. Sedan effter han endast 
fås wid Östersiön, der flere sådane kådaktige trän finnas än någon amnor- 
städes. HENKEL in Åctis nature 1737, p. 13 menar honom wara kommen 
af en jordolja, som sedan starknat. Röken är grå eller mörkaktig och 
ej gul som af Swafwel, ej swart som af bek, ej hwit, som af arsenicum. 

1. Sp. BElectrum diaphamwm, 8. succimwm. Refglas, Bärnsten, är 
ganska hård: en del ser hwit ut och är renast och rarast. En del gul 
brukas til lak. En del är swart och är sämst, brukas derföre til rök- 
pulfwer. Mäst fås han i Pruysen, och äro stora stenar de raraste. Suc- 
cinwm preparatwvm är intet annat än et pulfwer af stött bärnsten, solverad 


51 


af Spiritu rectificato. Af honom distilleras et Sal acidum volatile, som 
wi ej kunna wara förutan, effter det starkt drifwer urinen, retenta men- 
strua, etc. Oleum succini är en stark och penetrant olja af samma Wwär- 
kan, är god för modren. Här med frotteras lederna uti slag. Pastilli 
fumosi äro små svarta lius på apoteken som brukas hos siuka; brinna 
dock aldrig utan ryka med en behaglig lucht. 

Usus oeconomicus af Electrum eller som det i Skåne kallas Raf, 
är at man deraf konstugt kan utarbeta bilder, käpknappar och halsspen- 
nen; ju större stycken, ju större arbeten kunna giöras däraf, och det är 
orsaken hwarföre den större är dyrare. Brukas ock till fernisa, då den 
är solverad i rectificerat bränwin, men blir ej så hård effteråt. Et stort 
premium är sat för den som kan solvera bärnsten, så at han blir först 
en liqvid materia och likwäl sädan hård igen. Det skulle wara et me- 
del at giöra förnämas kropar till oförwanskeliga, då man finge en sådan 
pellucid materia till kistor. HElectrum har bland andra egenskaper äfwen 
den, at attrahera och repellera: bese Libel. de succino HARTMANNI, och 
VEGANDI Hist. vera de succino som SEnpeuu Electrographia. 

2. Sp. Blectrum opacum, kallas på apoteken ambra, är grå, ren 
och luktar utan smältning, då man allenast gnider på det; kommer från 
Ost Jndien. Hwaraf ambra kommer wet ingen wist. En Ängelsman skar 
up en Hwalfisk och fant något som luktade som ambra, påstog derföre 
at han kom af hwalfiskar. Orystvs säger sig sedt en fogel från Ambra- 
gaska i V. Jndien! och funnit äfwen en sådan sten uti honom och hans 
råke luktade som ambra, hwarföre han trodde at det kom af denna fogel. 
Andra mena at det är af källor i hafwet som föra up en fetma, den i 
watnet starknar. Ändtligen mena några at han genereras af insecter som 
wi förut hördt om coraller; men det är altihop owist. 

Detta är dok wist at det är et dyrt medicament, hälst et enda lod 
kostar 130 rdr k:mt. För rika som ha god råd på penningar är det 
nyttigt; ty det corroborerar och exciterar venerem och giör menniskan 
långlifwad. Det ser man på Algarverna hvilka om de ej hade detta 
skulle långt snarare dö af den starka ångan uti sina kulor. Sticker man 
allenast en nål uti den och gnider litet på den allenast, gier det en lukt 
öfwer hela rummet. Ambra nigra kostar mindre, et gran 12 ö., Ambra 
grisea et gran 20 ö. 


1 Med ”"Ambragaska i V. Jndien”, hvilket äfven återfinnes i K. V. A. manu- 
skript (II), åsyftas Madagaskar, såsom äfven af Linnés egenhändiga föreläsningsan- 
teckningar framgår. 


co 
[CS 


Genus 2:m. Bitumen. 


Fumo nigro, odore tristi et colore atro.t 


Gier på elden en bekswart rök, som luktar rät illa och liknar bek- 
rök, samt har beklukt. Hwad des generation beträffar, så se wi först 
huru syran genereras i jorden, som i kärren der watnet står stilla bland 
rötterne, och frambär en sur fetma, som äfwen stadnar ofwanpå. Denna 
fetma inficierar rötterna som stå deruti, hwaraf wi ha wåra torwedsrötter:; 
äfwen fås det af wår torf som då den blifwit torr brinner rät starkt. 
Bese HJärses? Chymia. När sedan kiärmylan torkat tillhopa blir af 
henne en chiffersten, hwilken äfwen derföre brenner i eld, som ses wid 
alun-bruken. Om det fins under denna dyens mylla, som går til chiffer, 
en lera, så blir hon då hon torkas til kalk. Om denna lera är något 
grusaktig så drar hon mera syra ifrån chiffern, och då blir det orsten, 
hwilken utan twifwel är kalk, och et acidum palustre; derest runda 
kulor finnas uti honom som hafwa en cavitet med någon fluid fetma, så 
är det petroleum eller bergsolja. Detta som nu sagt är wisar orsaken 
hwarför man gärna ser under chiffer-strata, Orstens- s. Kalk-strata. Dock 
icke bägge tillsammans på en gång eller et stelle. De första 5 species 
differera allenast i hårdheten. 

1. Sp. Bitumen flwidum, album. Kallas eljest Nafta babylonica, 
bergsbalsam. Finnes icke uti Europa, woro icke heller särdeles nödigt: 
fattar ganska lät eld, äfwen på långt hål, och släks aldrig förän det up- 
brunnit, som kan ses af Curtis i Alex. M. Hist., om en gosse som warit 
dermed bestruken och bran up lefwande. Prmiuvs talar om en sak, huru 
Medea skänkte Jasons brud en krona, som dermed war bestruken; då hon 
kom til altaret, fattade kronan eld och brände up henne. Kan icke släckas 
af watn. 

2. Sp. Bitumen liqvidum, fuscum, mudum, petreolum. Bergolja fly- 
ter ofwanpå watnet wid Rätwik. Kommer som sagt är af orsten; brukas 
i coliza pictorum. Bisellum är det samma på apoteket. 

3. Sp. Bitumen lViqvido-tenax, nudum, multi Bergkära, är tiok som 
annor kära, då hon ur jorden rinner i W. Jndien, England och andra 
orter. 

4. Sp. Bitwvmen solido-tenaz, nudwm. Asphaltus. - Judenbek, kal- 
las så effter et sådant bek skal finnas wid det röda i hafwet i Judeen: 
ser ut som bek, och är hårdare än det förra Species; fins i Dannemora 
grufva och holler sig altid wid christallerna. 

5. Sp. Bitwmen solidum, nuduwm. Jordbek är i berg och grufwor 
sammanlupen, hård swart och eldfängd fetma; är hårdare än något af 


! Originalet : coloreta. 


? Originalet: JERNERS, 


53 


det förra. Understundom renare, understundom orenare, alt effter grun- 
den som det håller sig uti. 

6. Sp. Bitumen schisti solidum, Lithantrax, Stenkohl. Dess matrix 
är schiffer, hwilken, impregnerad med fetma som warit i kärren, blir 
stenkohl, se TRIEWALDS rön, ingifwit i Kongl. W. A. 1740 [p. 98.1. Hwar- 
est lera, kalk eller orsten fins under schiffer, der är intet hopp at få 
stenkohl, ty leran har der absorberat al fetman och sat orsten deraf, men 
ligger sand eller swartmylla under schifferdyen, så blir det stenkohl. +De 
äro så mycket nödigare och nyttigare för os, som skogarne så ansenligen 
taga af. De skogar som än äro behöfwas til bergswärken; derföre kunde 
man med dessas bruk spara weden i kiöket. Stenkohl finnes nog i Swerige, 
allenast man sökte dereffter. De böra sökas hwarest schiffer och sand- 
sten äro, men diupare ned. En swårighet är dok wid wåra stenkols 
brist i Skåne, at strata äro så ganska små och trånga, at ej en karl 
kan arbeta derinne, med mindre berget skulle brytas, som aldrig lönte 
mödan. Derföre har man från Holland måst förskaffa sig de så kallade 
krumhalsar, det äro karlar som från sin första barndom warit wane 
at gå in i sådane Strata på sidan och ligga då de bryta stenkobl. Man 
har dok hop om rikare brott, som kunna drifwas med större läthet och 
blir den som sådant upfinner wärkligen lyckelig. Brottet bör wara af 3 
eller flera qwarters widd, eljest lönar det ej mödan. 

T. Sp. Bitumen marmoreum foetidum, eller lapis suwillus, Orsten. 
Kallas så emedan man med honom botar swin för alt. Sitter uti mar- 
mor. När man rifwer på honom, luktar han som kattepiss. Är et sal 
volatile.  Christall-strålar gå uti honom som radii circuli, och råkas uti 
centro, der ock något bergbek sitter. Kallas ock cristalläplen, brukas 
gemenligen för kor och swin, äfwen af bönder för frossan, fås utomlands. 


Genus 3:m. Pyrites. 


Fumo odore acuto, colore luteo, sapore salso. 


Har en gul färg, sticker i näsan, man får swafwel på tungan. Detta 
är den stenen man får Swafwel propfrile sic dictum utaf, s. det gula 
swaflet som brukas på Swafwelstickor, äfwen som arsenicum, intet är an- 
nat än det ordinära rottkrutet; hwilket i krafft af definition föres til 
denna ordo. 3:ne slags swafwel giöra Bergsmännen mästa reflexion på: 
et hwit pyrites, och et hwit arsenicum; det förra smakar illa på tungan, 
det senare sött. Det förra fins bland gula malmen. Detta bland den 
hwita. Pyrites luktar surt; arsenicum som hwit lök; pyrites sticker i 
näsan och har en stark lukt, Arsenicum lindrigare och bätre. Pyriter 
g2iör icke stor skada, men arsenicum dödar alt det som lif har och anda. 


24 


Pyrites är et acidum, men arsenicum et alcali, hwarföre de ock äro stri- 
dande sins emellan. Pyriter giör alla malmer sega och miuka. Men 
arsenicum bräckeliga. Detta är grunden til rödbräkt och kalbräkt järn. 
Uti det rödbräkta är pyrites eller swafwel; men det kalbräkta holler ar- 
senicum, derföre är järnstången så skör at hon springer, det första hon 
faller i golfwet. Pyrites är järn, swafwel, victriol och jord i mest. 

Alla simpla stenar kunna hålla kesar! undantagande kritan, emedan 
hon bryter syran. XKesar genereras dageligen, som wi se på Christaller, 
mäst al malm holler swafwel mer eller mindre, utom hematiter, som är 
rik på järn, men har slät intet swafwel. Man märker, at om järnmalm 
håller swafwel, är han segsmält, och järnet fås med möda ifrån honom. 
Här finnes kesar, som holla bara järn, eller bara koppar eller båda til- 
samman. Om kesen håller järn så är han helt blekgul, cubisk och gier 
eld för stålet, men om han håller koppar är han höggul och ej kubisk. 
Ju mindre koppar de holla, ju blekare äro de; och ju gulare, ju rikare. 
Kes fins i synnerhet i koppar-, järn-, ten- och blygrufwor af åtskillig 
figur. De som äro Octaödra äro almennare, hafwande alumen gifwit dem 
figuren, polyödra äro ej heller rara. Men tetraödra tämligen rare, dodelka- 
ödra fins uti Hälsingland, hwaruti är altid silfwer. När de äro rundak- 
tige eller convexa, så hålla de arsenicum till myckenhet. Sitter swafwel 
i hwit malm, så giör det honom gråaktig, men af qwicksilfwer bli mal- 
marna röda. Är mycket swafwel uti koppar, giör det honom blekare. 
Hemispheriska kesar hålla swaflet; sedan kesen är bränd kam jorden 
lakas till victriol, sedan järn. 

1. Sp. Pyrites purus nudus, Sulpwr vivum. Gediget swafwel, 
glänsar i brottet, är en stor raritet at äga, är något pellucid, och ser ut 
som bernsten. Det fås från Ostindien och Sibirien. 

2. Sp. Pyrites subnudus, sqvamosus, arsenicalis. Kallas äfwen avri- 
pigmentum. Är ej så pellucid som det förra. Då det brytes, ligger det 
så likasom schimmer. Fins på apoteken. De gamla trodde at det war 
förgiftigt: men af de nyare är det bewist at det ej så har sig; så framt 
man icke tager en altför stor dosis. Det brukas af målare, äfwen af 
skyttar. som blandat pulveriserat med bly, då de wilja giöra små hagel. 
J Turkiet brukas det at taga bort håren med, hwartil tages auripigment, 
aqva calcis och stark lut, hwilka kokas öfwer en sakta eld, til dess dunet 
tages af en fjäder som doppas deruti, då det är starkt nog. Sandaracka 
är ock et operiment. 

3. Sp. Pyrites ferri, tessulatus, polyödrus. Kesbållar falla til ku- 
biska figurar, då de brytas utur stenar de sitta i. Men alla som äro 
kubiska då de sönderslås hålla ej koppar utan Järn. 


50 


4. Sp. Pyrites ferri, amorphos. Jernkes, är blek gul och gier eld, 
när det slås emot stålet, men holler han koppar, går han ej i kuber, gier 
ej heller eld, är liusgul och sitter i qwarts. 

3. Sp. Pyrites cupri wvitrescens qvartzosus, minera cupri dura. 
Hårdmalm kallas han af bergsmännen när koppar sitter i kes; gier eld 
för stålet, ty han har en hop qwartz uti sig. 

6. Sp. Pyrites cupri, vitrescens, cotaceus, Minera cupri arenacea. 
Fuss, faller sönder mellan händerna, duger til intet, håller qwartz och 
småsand, hwarföre han ock gier eld. 

7. Sp. Pyrites cupri apyrus, micaceus. Minera cupri tenax. Seg- 
malm. Har något skimmer uti sig, och fäster kopparen i hornmalm eller 
Talk. Sådan fins i Falun, gier ej eld, och är swår at smälta. 

8. Sp. Pyrites cupri apyrus, talcosus. minera cupri lamellata. 
Skinslag, är ock en seg malm om koppar sitter deri. 

9. Sp. Pyrites cupri apyrus, ollaris. Minera cupri arenosa. 
Sädslag, är och en seg malm som ej gier eld. 

10. Sp. Pyrites cupri, petra deliqvescente, minera cupri pyriticosa. 
Blötmalm, holler- nog swafwel. NB. en sten bör föras til den sort han 
holler mäst utaf. 

Huru swafwel giöres, ses wid swafwelbruket i Nerike. Det tages ut 
genom en retort, då af den röken, som twingar sig ut, om han samlas, 
blir dropswafwel. Residuum kastas ut, hwaraf victriolen blir. Om man 
wil giöra kopparmalm ren från Järn, så måste det ske med swafwel. 
Och det är orsaken hwarföre han måste gå genom så många eldar. 

NB. Wil man representera sig et eldsprutande berg i miniatur, så 
sker det således. Man tager limatuwra martis och amalgama sulplhuris,!t 
lika mycket af hwart slaget, til 2 &, och kastar mul öfwer wäl tiltram- 
pat. sedan man gräfwit en grop i jorden och lagt det deruti. När det 
legat en stund begynner det röka, och änteligen brinna; s. således. Tag 
oleum victrioli, 3 uns, watn, 8 uns, limatwra martis 2 lod, sät det i en 
bouteille wäl tiltept; när det ståt en stund går bouteillen sönder med stark knall. 

Af swafwel giöres många saker, som alla finnes på apoteket, 
som spiritus swlpluwris at läska sig med. Flores suwlpluris etc. Swaf- 
welröken är ganska farlig för bröstet. Drop swafwel stillar torsk. Pulf- 
weriserat tages det in för hosta öfwer Flores sulplwuris och balsamum 
sulphuri på socker. Med swafwelos och rök kunna alle kreatur förgås, 
i synnerhet om den blir alt för stark. 


1 sAmalgama» som äfven förekommer i II, beror på någon förvexling, kanske 
med anda, lika delar: Linnés egenhändiga föreläsningsanteckningar ha endast swafwel. 


56 


Genus 4:m. Arsenicum. 


Fumo odore alliaceo, colore albo, sapore dulci. 


Kallas alment mercurium 1. rottekrut och flugekryddor. Är det 
starkaste förgifft, och dödar alt hwad lif och anda har. Wisar contrer 
beskaffenhet med det. Luktar som hwitlök i elden; äfwen då man slår 
derpå med stål, eller skafwer med flinta, knif eller annat hwast. Denna 
lukten är ganska farlig. Röken är hwit. Det smakar söt och wäl på 
tungan men har en fahrlig effect. Det är besynnerligit at alla andra 
skadeliga ting hafwa en wämjande smak, och agera lika på tungan och 
nerverna, så at alla kreatur kunna wäl akta sig för sådant, som skadar 
deras lif och helsa, men detta har en angenäm sötma, som dok är i 
högsta måtto skadelig; ty då den kommer in i kroppen förorsakar det en 
stark colic, sädan häfftiga convulsioner. Och omsider sielfwa döden. 
Kes-bållarne hålla et starkt arsenicum, som ses deraf, at då de komma 
tillika med alunskifwern, som de sitta uti, at brännas sönder, så går en 
forgifftig rök ut ur dem, som förorsakar andtäppa, om icke döden. 

Detta arsenicum tingerar alla metaller med hwit färg. Då Arseni- 
cum sitter i silfwermalmen, ser han något röd ut. Det fins mäst uti al 
kopparmalm. Här af är den hwit. Cobolt är af samma art och har 
mycket arsenicum, war ej bekant för 200 år sedan. Om man blandar 
arsenicum med koppar blir han hwit, hwaraf de i gamla tider giorde 
sina kopparkäril hwita som silfwer, på det äfwen de fattiga måtte hafwa 
sina silfwerservicer. Men hwad för et förskräkeligit uptog det war kan 
ingen säga; ty ehuru de skurade sina kärl, woro de ändå förgifftiga. 

Arsenicum röfwar alla metaller, och giör järnet kalbräkt; i kalt 
watn solveras det icke, dok är det watnet dödeligt som det legat uti. 
Kokas det eller lägges i warmt watn solveras det till en del. Det en- 
daste antidot här emot är söt miölk eller mandelolja. Dok måste miol- 
ken tagas in til ansenlig qvantitet om hon skal hielpa. Mandeloljan bör 
wara hel färsk och nyligen utpressad. 

Koboltblomman är den som tages i kobolten, och är röd. Deraf 
giöres blå stärkelse. Hwarföre är ej underligit at lin kläder bli skiöra, 
hälst denna kobolt är nära släkt med arsenicum och et Species häraf. 
När man finner detta i bergen, måste man ej låta bedra sig at det är 
Silfwermalm, ty det är i sielfwa wärket intet annat än en gemen kobolt- 
sten, som är dödelig. Man försöker derföre honom med stålet; om dess 
mistor och rök osar som hwit lök är det wist arsenicum. Alla Species 
som äro upräknade i Systemet äro föga åtskilde, och kunna af föregå- 
ende märken kännas, hwarföre de ej behöfwas här upföras; hwad misspic- 


Md 
keln eller wattukesen angår, så håller han den största delen af arseni- 
cum, hwilket bör iachtagas. 


Ordo Tertius. Mercurialia. 


Certo caloris gradu fluida, regulo convexo, opaco nitida. 


Denna ordo innehåller sådana stenar som äro superdecompositi, dem 
jag här kallar mercurialia. Til at bibehålla den i början af denna Clas- 
sen antagna ordningen, då man sade at Salia, Sulphura och Mercurialia 
skulle gifwa notiones characteristicas til hwar och en ordo. Mercurialia 
äro altså sådana stenar, som icke solveras i watn som salt, utan som 
swafwel smelta i elden; dok i wiss grad af heta. och effter som det är 
lät eller hårdsmält; men ryka icke om de icke äro swafwelblandade; när 
de i smältningen begynna rinna, så flyta de icke horisontelt som watn, 
utan convext liksom woro de halfrunda uphögde. Det som flyter kallas 
regulus, hwilken är öppen och glänsande som woro han polerad. Slik 
egenskap har hwarken salt eller swafwel. Detta får man nogsamt se 
wid capellerna och wid proberingarna, warande denna regulus ej annat 
än en metall. Alla mercurialia hålla metall, hwad slag det är. 

Somliga indela dem uti Semimetalla, nemligen hydrargyrum, sti- 
bium, vismutum, zincum, hwilka alla hålla sådan malm, som ej är mal- 
leabel, utan spröd; hwartil ferrum äfwen nödwändigt borde föras, emedan 
det är så hårdt, då det kommer ur masungnen, at hammaren giör det 
ingen skada innan det åter blir upglödgat, och rödt; det öfriga kalla de 
metalla, men jag förer dem alla til mercurialia. 

Man tror at qwicksilfret är 1:m principium til metallerna, isynner- 
het til guld och silfwer, emedan det är orsaken at de flyta i elden. De 
som hålla detta mercurium kallas proprie mercurialia eller malmsorter af 
bergsmännen. Hvwarföre ock alla mercurialia, som hålla metaller, böra 
föras till denna ordo. 

Sättet at försöka hwad slags metall hwar och en sort håller är åt- 
skilligt, i synnerhet fyrahanda. 1:o. Per viam mwmidam, då man pulve- 
riserar malmen, och solverar honom i sit humido eller menstruo, sc. aqva 
regia s. aqva forti, då des salt samlar sig på botn af glaset, hwilket 
salt, sedan det blit smält, blir aldeles rent och klart som det bör wara. 
2:0. Per viam staticam, genom hydrostatiska wågbalken, då man sänker 
den ena wågskålen i watn, och så dömmer effter metallens tyngd, ty alla 
metaller hafwa sit pondus specificum. Detta går an med rena metaller, 
men ej med blandade. 3:0. Per viam avwtopticam. At med blotta synen 


58 


känna dem åtskils; men dertil fordras en lång experiance, då man want 
sig wid deras wissa characterer, som dok ibland ej töra wara så säkre 
at bygga på. 4:0. Per viam docimasticam, som är den aldra säkraste, 
brukas mäst, är snart lärd, om man allenast anwänder 3 eller 4 timmars 
tid, kan man lära de förnämsta handgrepen i proberkonsten, såsom hwad 
Järn metallen angår, at smälta honom med en swart fluss i en degel. 

Denna delen af stenriket och dess kännedom är den profitablaste, 
hälst naturen så inrättat wårt climat at det är mindre applicabelt för 
wäxter än andra orter; men deremot lagt uti wåra berg, ehuru magra de 
se ut utanpå, så öfwerflödiga skatter; så at hwad i det ena brister, det 
betalar et annat rike, hälst nästan ingen annan metall fins i hela werden, 
den wi icke ägde i Swerige. Om många kände malmen så woro det til 
en mångfaldig nytta för riket. 

Lykelig den som finner på någon god malm; men han måste se sig 
wäl före, at han icke felar i processen. 1:o. Skal han se effter om mal- 
men är god, och af hwad slag han är. 2:0. noga efftersöka om derom- 
kring fins öfwerflödig blandsten, och annat som til smeltning fordras. 3:0. 
Om brottet är watnsiukt och om så skulle wara, se sig före på hwad sät 
det bäst skulle kunna afföras; om det är möjligt. Dessa äro reqvisita 
necessaria atque primaria. 


Genus 1:m. Hydragyrum. 


Metallum album, semper flwidum, in igne ante candescentiam 
volatile. 


Qwicksilfwer. Är den renaste metall. Hos oss hwit til anseende, 
som en glänsande silfwerfluss. Det är altid fluid och kan ej frysa til- 
sammans icke heller glödgas, utan så snart det blir het i elden, går det 
hastigt bort i rök, och förswinner, hwilket man hälst kan se om deröf- 
wer sättes en recipient, ty i honom sätta sig partiklarne rundt omkring. 
Emedan det är så flycktigt, kallas det hos alehymisterne Servus fugitivus. 
Kallas argentwm vivum emedan det aldrig står stilla. 

Malmen heter cinnabaris nativa. At igenkänna malmen är ganska 
swårt. Det är den endaste metall, som man kan handtera med händerna, 
sedan det är smält: men sedan det är glödgat och emottagit af en reci- 
pient, har det mist en !/,4 af sin tyngd. MHvilket kan ses, när man läg- 
ger det på hydrostatiska wågskålen. Jfrån sin malm, som gemenligen är 
rödaktig eller och något gråaktig med glänsande strimor, renas det icke 
såsom andra metaller genom blot eld, utan genom distillering [ur en 
retort i] en annan retort, som är med watn upfyld. 


29 


Det kan förfalskas och upblandas med bly, hwilket dok straxt kan 
märkas, om man allenast andas i handen och släpper det löst på handen, 
så smälter det från sig. Äfwen smutsar det på en hwit hanske och 
tränger sig genom skinnet, när man wecklar in det och kramar til. Det 
kan lät ränsas från bly och annan orenlighet då man trycker det genom 
en sämskad skinlapp. Det solveras i aqva forti och spiritu mitri; en 
och en half del emot en del qwicksilfwer; blandat med silfwer, tar det 
huden af handen, hwilket eljest ej sker. Det är 12 gr. tyngre än sked- 
watn, och är guldet det endaste metall, som är tyngre än detta. Om 
man, sedan det är solverat lägger der til aska, salt eller koppar, så pre- 
cipiteras det til botn. 

De gamla mente at qwicksilfwer war gifftiot, men den tankan har 
man ej derom nu för tiden. Ty wid grufworna skiäl arbetsfolket sig at 
taga en god sup deraf, då det sedermera i krafft af sin egen wikt går 
per posteriora, utan at giöra ringaste skada. Det brukas ock at intaga 
i qvantitet af dem, som hafwa wridna tarmar, hwilken siukdom kallas 
miserere mei. Då det trycker sig fram, och rättar tarmarne, när stark 
skakning kommer der til. 

Det solverar alla metaller. De gamla trodde at det hölt guld. J 
synnerhet woro Alchymisterna i den inbilningen. Amalgama är en deg 
som är gjord af ten s. bly, blandat med qwicksilfwer och sedermera stött 
tillhopa i en mortare; eller ock kan man giöra den af andra metaller, 
då man filar dem hel fina, blandar med qwicksilfwer, och stöter i en 
stenmortare, tils det blir wäl blandat, då det blir til en deg, som man 
kallar amalgama, som sedan brukas at bestryka speglar med. 

Amalgama af koppar blir på det sättet: Man löser koppar! i aqva 
forti, som dilueras med 12 delar watn, och lägges Ulimatura martis til, 
så precipiteras kopparen til botn, och watnet afhälles. Sidst blandas 
qwicksilfret ihop med detta hwaraf blir Amalgama cupri. Amalgama 
med silfwer giörs på samma sätt: Solveras uti aqva forti, men precipi- 
teras med limatura cupri. Det nedfalna silfret blandas sen med qwick- 
silfwer i en stenmortare, så har man Amalgama argenti at försilfra med. 
Guld solveras i aqva regis, och precipiteras med limatura cupri, samt 
blandas med qwicksilfwer, som sagt är; därmed förgylles messing och silfwer. 
At få amalgama af järn är det swåraste, fast curieusa chymici säga sig hafwa 
detta arcanum. Qwicksilfwer tingerar aldrig, utan då man tingerar bly dermed. 

1. Sp. Hydrargyrum mnudum. Gediget s. rent qwicksilfwer, är 
ganska rart, rinner uti grufworna, och flyger bort, utan at man det kan 
skönja. Assessor ÖDELSTIERNA säger sig hafwa sedt det i Salberget. Un- 


1 Originalet: blandar qwicksilfwer. 


60 


derligt är det, at det icke är dyrare, i hänseende til dess stora consum- 
tion, och lilla förråd. 

2. Sp. Hydrargyrwm rubrum tinctoriwm.  Cinmabaris nativa. 
Berg Sinnober, är död och tung, kan gnuggas sonder med nageln, och 
håller både qwicksilfwer och swafwel. Det hämtas från Ostindien, Ungern, 
Bömen, Frankrike och Spanien. Chymici taga en del gement Swafwel, 
och 53 delar qwicksilfwer, deraf giöra de Sinnober, och bör heta Cinna- 
baris factitia. Han fins i bodar til salu, och har blit brukad af målare 
för än de lärdt giöra den Sinnober de nu bruka. Ur denna kan ock 
qwicksilfret tagas genom filspån af järn, kalk eller aska. Eljest fins ock 
understundom qwicksilfwer i grå chiffersten, understundom i Talk och 
äfwen i andra stenar. Men wil man ha rätt på detta, så måste röken 
fångas, och effter detta ej sker wid grufworna, så fås det sällan. Uti 
medicinen brukas det för fallandesot och raserie, dok utan någon synner- 
lig effect. 

3. Sp. Hydrargyrum petra vestitum. Qwicksilfwer-malm. Hit kan 
föras ej allenast allahanda slags Zinober-stenar utan ock andra slag. 
emedan det är owist om icke sielfa gråsten torde hålla qwicksilfwer. 
Giorde man försök at fånga röken af allehanda stenar så finge man se. 
ty utan rökens samlande kan man aldrig säga något härom, emedan han 
eljest far bort i smeltningarne. Usus medicus. Såsom de gamla höllo 
det före wara gifftigt, så trodde de äfwen at abortus häraf skulle ske. 
men de bedrogo sig, ty man ser at en hafwande qwinna ej får abortus, 
fast hon går under Salvation. Blandar man det med smör eller ister, 
är det godt at smörja på skabb: dok måste man noga achta sig, at Sy- 
ran ej drages in i kroppen, som då torde giöra större skada. At med 
sådan blandning smörja barn i hufwudet är en fördömmelig sak. Sant 
är det at lössen gå bort, men qwicksilfret tränger sig genom Suturerna 
på hufwudskålen in til sielfa Järnen, der det fäster sig, och förorsakar 
antingen raserie eller fallande-sot. Bätre är taga Semina coculi s. nigellae 
kokade, eller pettersilja eller pulfweriserat sillerie ströt i håret och bun- 
dit om en Serviet, så dödas lössen aldeles. Det är oumjängeligit wid 
salvation, som wist är i de förre publice lectioner. 

Mercurius dulcis precipitatus ruber s. albus brukas för allahanda 
skabb, och är god, medan han ej drifwer honom in i kroppen. Tar man 
20 gran mercurius dulcis, rensar det kroppen wäl för skabb. Mercwrius 
sublimatus är et starkt förgifft, aqva thalagna, brukas mot sura ben, då 
man tar 1 qwintin mercurius sublimatus och 2/2 qwarter kalkwatn, blan- 
dar ihop och twättar såret dermed, då det fräter bort det odugliga och 
läker. Pthiops mineralis af Sulphur och mercurius dödar maskar, hos 


61 


barn. Om mercurius sublimatus solveras i aqva fortis, och distilleras 
med sal precipitatum, så är det et starkt förgifft. 


Genus 2:m. Stibium. 


Est metallum album, striatum, fragile, in igne post candescentiam 
liqvescens, evolans. 


Kallas eljest antimonmium, på swenska Spitsglas. Kännes derigenom 
at det är en hwit metall, har strålar uti sig och låter ej smida eller 
hambra sig, utan är sprött, flyter effter glögning, men ryker sedermera 
aldeles bort. Det absorberar alle metaller förutan guld och silfwer, och 
gsiör dem brukeliga. Det är blandat med något metallicum och swafwel. 
Derföre låter det sig lätteligen blanda med alla metaller; effter det röf- 
war metaller til sig, kallas det tupus metallorum, och brukas mycket af 
ouldsmeder.  Aldra snarast blandar det sig med järn, sedan med koppar, 
och så med ten, sidst med bly. Här af kommer det, at det röfwar som- 
liga snarare, somliga senare uti smeltningen. 

Vitrum antimonii har en hyacints färg, går ned uti capellen och är 
så stark at det bryter sonder honom. Regulus antimonii blir ganska ren 
uti stark eld, och solveras uti aqva regia, men ej i aqva forti, ock cal- 
cinneras in acidis. 

1. Sp. Stibwm radus convergentibus. Då alla strålarna gå til et 
centrum. Det är swårt at skiljas från Järn, bland hwilket det offta fin- 
nes, och äro de ganska lika, men om det är antimonium, smälter det 
wid et lius. Man måste wäl akta sig för röken af Stibium, ty då den - 
kommer wid kroppen slår det uti röda fläckar, som offta wisa sig i an- 
siktet på Gulsmeder. 

2. Sp. Stibiwum striato-fibrosum acerosum, minera antimonii. Spits- 
gslasmalm är tilförene omtalt. Om man tar antimomum diaphoreticum 
uti surt giör det vomitif. CASPER VALENTIN! en Benedictiner-munk, war 
den första, som i 12:te seculo kom det i rop. PARAcELSus giorde äfwen 
stort wäsende häraf, så at wi nu ha et helt apotek af antimonium. Anti- 
momum crudum har ingen effect. Utaf minera antimonii hungarica s. 
svecica ha wi vitrum antimomici, som giör vomitif. Hepar antimonici 
kallas så, effter färgen liknar Kreaturs lefwer; är dok intet annat än et 
til hälfften vitrificerat antimonium. Detta brukas mäst för hästar, se 
JG VISTE MAN da final age Nr Ra 

Brukas annars som en desperat kur, då intet annat wil hielpa. Jag 
gaf en hydropicus i Stockholm in, som 2:ne gånger hade låtit tappa 


1 Härmed åsyftas BAsILIUs VALENTINUS, som lefde under 14—1500-talet. 


62 


watnet af sig (sådana stå sällan at hielpa) en temligen dosis, hwaraf han 
kom både at purgera och vomera, hwarigenom han blef frisk; men det 
är en hård kur. 

Om vitrum antimonit pulfweriseras och lägges uti et käril, som är 
hartsat, får kärilet den egenskapen, at den som dricker deraf, purgerar 
per vomitum. Butyrwm antimonit är god mot pästbölder. Tartarus 
hermeticus får man ej taga större dosis af än 3 gran til vomitif. Skulle 
man få mer är intet annat at hielpa sig med än äta gröt, som är braf salt. 

Regulus antimomii är braf at swarfwa små bägare utaf; ty så offta 
man dricker deraf har man säkert vomitif, dok ganska lindrig; man kan 
ock här af giöra en pillula, som altid laxerar och sedan han är intagen, 
kan man soka honom igen i natstolen, och giöra honom ren. På detta 
sättet kan man bruka honom så offta och länge man wil med lika god 
wärkan.  Antimonium diaphoreticwm drifwer swett; wi hafwa äfwen cer- 
ussa antimonii, tinctura ex sulphure antimonide. 


Genus 3:m. Vismutum. 


Est metallum flavo-album, tessulato-fuffragile, in igne ante 
candescentiam liqvescens. 


Ser ut som ten eller silfwer, dok stöter något på gult. När man 
slår sonder med en hammare likna styckena cuber; smälter i en hast för 
än han blir glöggad och tol ingen heta. Kan uplösas både i aqva regia 
och aqva forti. Cobolten och denne äro förr hålne för et Species, men 
äro nu rättligen skilda åt. 

1. Sp. Vismnutum punctis fugacibus, vitro flavo. Wismutmalm fins 
i Moesien och Hälsingland i Los grufwa. Boktryckare ha häraf små 
bokstäfwer. Tengiutare raffinera tenet dermed; då denne är Solverad i 
aqva regia och precipiterad med Spiritus nitri eller med saltlaka, så 
får man et pulfwer, det Fruentimber bruka at giöra huden hwit med. 

2. Sp. Visnudum punetis fugacibus, vitro ceruleo. Wismut-Kobolt 
består af Lameller eller Tärningar, hwilka koboltar giöra hårda som järn. 
Somliga willja giöra detta Species til et särskilt genus utaf vismut, emedan 
vismut solveras både i aqva regis et forti, samt precipiterar med alcali: 
men jag holler före at Järn-kobolten är et järnblandat med wismut malm. 
När wismut malm brännes blir han gul, men kobolten swart. När de 
smältas, gå de icke tilsamman ehuru de ligga i en degel. Malmen har 
sig nästan som silfwer, men stöter på guld. Wismutmalm består af 
mjuka tärningar, men kobolten är hård. Om man precipiterar kobolt 
regulus [med] alcali fizo, lemnas på botn et swart pulfwer, men med 


63 


volatile et rödt: smälter man kobolten i en degel, så går det til en blå 
materia, hwarmed porcelin färgas och giöres deraf en blå stärkelse. Fås 
i Färila sochn i Hälsingeland, se K. V. Acad. Handl. 1741, p. 546. 


Genus 4:m. Zincum. 


Metallum coeruleo-album, rimoso-tenaciusculum, in igne ante 
candenscentiam liqvescens. Flamma luteo-viridi, fumo 
albo floccosot. 


Ser ut til fergen nästan som bly; när man slår på det med en 
hammare så är det segt men går [sonder] i långa och ojämna strimmor, 
hela stycket bortåt; smelter förn det är glödgat och brinner då det är 
smält, giör en gulgrön låga och hwit rök, af hwilken om man samlar 
medelst en öfwersatt recipient, stadnar han som en hwit spindelwäf och 
kallas nililum album. 

Detta genus har warit obekant för de gamla. Tyskarne ha ment at 
denna ei woro någon malm, utan allenast en composition; men doctor 
BRANDT, som är en stark malmkännare, har wisat at Zink är en särskild 
malm-art, hwarmed hela bergen äro fulle här i Swerge, som i Rätwik i 
dalarne. Se K. V. H. för 1744, p. 51, der ALEXANDER FUNK har wist 
af rön, at Blende och rödslag äro wärkligen minere Zinci, sedan at 
Zinken icke är en blandning af metaller, som somliga mena; utan en 
särskild Semimetall. Äntligen at Blende ej är någon bergart utan en 
Zinkmalm. 

Sammalunda Hr. CARL LEJELS rön, ingifwit 1745, p. 96. Derest 
han talar om en Zinkblandad koppar, med hwilken man utan widare til- 
sats af annan koppar kan få en art af messings regulus. Flores Zinci 
är det samma som det ofwannämde nihilwm album. De äro gode för 
wäskor, Rosen och sura ben, ty de torka förträffeligen och purgerar tillika. 

1. Sp. Zincum petrosum, s. minera Zinki. Spiautermalm, är det 
samma som finns i Rätwiken. 

2. Sp. Zincum terreum. Galmeja är en tung torr mör jordblandad 
bergart af kritsmak, til färgen mäst liusgrå, brun och gulaktig. Då han 
smeltes til koppar, förwandlar hon kopparen i messing, hwilket äfwen sker 
om Zink blandas til koppar. Tengiutare bruka den mycket litet, allenast 
et & Zink til 600 Z Ten. 

3. Sp. Molybdena. Blyach, wäskar och smutsar fingrarna. Dermed 
swärtar man kakelugnar, ögonbryner. Hålles före warit det Stibium 
hwilket omtalas i 2 Kon. 9: 30, Jerem. 4: 30 dermed de färgade sina 
ansikten. 


1 Originalet: frusculo. 


64 


4. Sp. Zincum sterile, migrum. Swartglänt Sandeblände håller Zink 
och sitter i en mica. ; 

5. Sp. Zincum ferreum, rufo-inqvinans. Smutsar rödt ifrån sig, hwaraf 
wi ha rödfärg, som brukas på planck och hus. 

6. Sp. Zincwm arsemicale fås wid gränsen mellan Ångermanland 
och Medelpad i en Blyartsgrufwa, är et gråt grofgnistrigt och tungt 
blende och ser ut som det woro blandat med blygryn, men är pur 
zinkmalm. 


Genus 5:m. Ferrum. 


Metallum cinereo-album, durissimum, malleabile, in igne post 
candescentiam liqvescens. 


Järnmalm är hwitgrå då han är ren. Men smälter ej förr än han 
blifwit röd, och fordrar en stark heta. Jernet drages ej af magneten, 
för än det blit stångjärn, då det mist storsta delen af swaflet som 
det håller. 

Stål är et järn, som mist alt sit swafwel, hwaraf det blifwit långt 
hårdare än något spröt. Tackejärnet mister genom smidning til stångjärn 
1/20 af sin tyngd. Men kan åter bli tackejärn, om man smälter det 
ä Nnyo. 

Jernet är både alment och nyttigt, ja långt nyttigare än både silfwer 
och guld: ty då man wäl kan lefwa utan dessa, kan man ej wara järnet 
förutan. Det fins i kärr, örter och berg. Det färgar alla stenar röda. 
Orsaken at tegelstenen är röd är ingen annan än at han håller järn; 
detta är modren til Surbrunnarne. 

Uti Österdalarne smältes den så kallade Myrmalmen, hwilken tages 
ur jorden, och smältes på et från hedenhös brukligt maner, med ganska 
litet eld uti en grop, som liknar en upwänd conus, der ej behöfs mer än 
et qwinfolk at stå wid posten, som jämte det hon trampar på honom 
kan tillika binda på sin strumpa eller giöra något annat. 

1. Sp. Ferrum petra vitrescente destitutum. Tor sten har liten 
fluss, håller mästa malmen, men flyter swårligen. 

2. Sp. Ferrum arsenico impregnatum. Kalbräkt Järn, är ganska 
skört och sprött. 

3. Sp. Ferrum wvitrescente dives. Blöt malm eller qwiksten, har 
mycken fluss och fyter lät. 

4. Sp. Ferrum pyrita impregnatum, rödbräkt järn, kallas det som 
öfwerflödar af förmycket och illa digererat swafwel eller pyrites, hwadan 
det til en del blir bräck[lig]t, til en del segt. Se Bromerrs Mineralogia 


6 


An 


p. 94. Derföre då det ena blandas med det andra af dessa 2 slagen bli 
de båda goda. 

5. Sp. Ferrum polos et ferrum respiciens. Magneten är en järn- 
malm som har 2 besynnerliga egenskaper. [1:0o. Att han drager järn]! 
som är eller har warit stånge järn men ej rödstruken. [2:o. Vänder sig 
efter polaren och utvisar väderstrecken.] Om magnetnålens misswisning se 
K. W. Acad. H. 1740, p. 296; 1744, p. 10. Men mister i elden sin kraft, 
och smutsar fingrarna som blyach. Med honom kan man probera huru 
rikt järnet är: BRomerrL Mineral. p. 93. Om en gaffel ligger någon tid i 
Jorden söder och norr, så får han magnetisk krafft, eller om han hänger 
på en wägg eller annars står perpendiculert någon tid, så tår han samma 
krafft. När det regnar på et jordtak eller högt torn så förer regnet med 
sig små Järnpartiklar, hwilka neder i Jorden grötia sig tilsamman til en 
sten som drar jern och wänder sig effter polerna. 

6. Sp. Ferrum apyrwm, pyrita carens. Hematites eller blodsten, 
har intet swafwel, är derföre en stålmalm som är ganska rik på stål, 
men det är ock swårt at få det ut: och är altså den endaste järnmalm 
som ej har swafwel. 

T. Sp. Ferrum spatoswm albicans. Hvwit järnmalm är mycket rar, 
och sitter i spat, at man skulle ha swårt tro at det är järnmalm. 

8. Sp. Ferrwm- octaödrum nudum, purt gediget järn, är swårt at 
få, men för en art häraf kan den swarta järnsanden, som är ganska rik, 
räknas, och fås uti siöar i Helsingeland, Wärmeland och Östergiötland; 
updrages orostad, se Brom. Min. p. 91. De öfriga Species kunna ses i 
Systemet och är wid dem intet synnerligit at märka. De bästa järn- 
grufwor i Swerige äro Dannemora, Pärsberg, Bitsberg och Norberg. Den 
rikaste är Taberg i Smoland. 

9. Sp. Smiris. Smärgel är en öfwermåttan hård, tät och järn- 
fergad stenart, som från Ängland och Spanien hit förskrifwes. Han 
brukas af glas och stenslipare at dermed polera, samt wid allehanda stål- 
arbeten och gewär. Den rödaktige smergel är sälsynt i Swerige. 


Genus 6:m. Stannum. 


Metallum album, tenax, malleabile, in igne ante candescentiam 
liqvescens. 


När ten är smält och ränsat, blir det en ganska hwit metal, seg 
och krusar när det swarfwas, och klingar litet, då man slår på det; låter 
wäl hambra sig. Smälter för än det blir glödgat. Det är underligit at 


t Tillsatserna äro hemtade ur manuskript II. 
Linné, Stenriket. 


[ST 


66 


godset eller rena tenet är den lättaste metal, der likwäl dess malm är 
den tyngsta. Äfwenså är det den hwitaste, ehuru malmen är den swar- 
taste. Det har en stor myckenhet swafwel som i smältningen brinner 
bort. Derföre ju offtare det smältes ju mindre och lättare blir det; det 
solveras uti aqva forti, men ej i aqva regis; när det drifwes genom flu 
blir det et blåt glas. j 

1. Sp. Starmum irregulare polyödrum, Zingraupen. Kännes igen 
af sin tyngd. Dessa finare regulus håller mycket arsenicum, som genom 
smältning går bort ju offtare ju mer, derföre mister det af sin tyngd. 
Dess materia är kalk. Derföre bör det sökas der järn och kalk är til- 
sammans som uti Persberg grufwa, der jag funnit densamma; äfwen 
uti Dannemora, se Wet. Acad. Handl. 1746, p. 176 samt i Wästman- 
land, p. 182. Zingraupen är den rikaste ten malm, hwars kanter gå ut 
i pyramider, som de woro christalliserade. 

2. Sp. Stannum petra vestitum. Switter har ingen wiss figur, utan 
måste kännas genom tyngden och prof; det har undertiden funnits i grå- 
sten då den sutit i spat. Man borde försöka om icke ten finnes i långt 
flere stenar än man ännu wet. Men då man wil pröfwa dem bör man 
ej bränna dem för starkt, at ej tenet går bort. Swittern är grå och 
finnes på många ställen i Swerge och Finland om han söktes. 

3. Sp. Starman prismaticum eller Basaltes. Går ej i pyramider 
utan i aflånga stycken som bielkar och är hwarken så tung eller rik 
som de förra Species. 

4. Sp. Starmvum polyödrum regulare, purpurascens. Granater, är 
en ten malm som består af 14 sidor regulert, och ser hwar sida ut som 
en rhomb. Små granater finnas i Fiällarna alt ifrån Dalarna up til Hwita 
hafwet, som alla hålla litet ten. derför man ock fördt dem under detta 
genus. 

Nyttan af tenet är denna, at det brukas til käril. Lapparne giöra 
häraf sin tentråd, då de giuta tenet i aflånga stycken, hwilka de sedan 
dra ut med tänderna, genom et ben på hwilket de giort hohl, större och 
smärre. Wi förtena dermed wåra koppar käril, som emot ergen är ganska 
godt. Ten raffineras med bly, zink och arsenicum. 


Genus 7:m. Plumbum. 


Metallwm album coerulescens tenax malleabile, in igre ante 
candescentiam liqvescens. 


Bly är hwit när man slår deruti, men när det ligger i dagen stöter 
det på blåt. Det är segt, och låter temligen hamra sig, emedan det är 


67 


miukare än andra metaller, smälter för än det glödgas, klingar ej och 
är ej elastiskt. Wid Capelleringen gier det et gult glas, hwilket man 
sedan kan reducera til bly igen. Då det blir rostat warder dess ockra 
en liusgul cerussa och heter lithargyrum. Dess vwictriol är hwit och 
kallas Saccarum Saturni. Det solveras snarare i lufften än i watn. 
Uplöses eljest in aqva forti, och presterar alcali til alle sina delar, samt 
på alt sät står emot acidum. 

1. Sp. Blyglas är almän i Swerige. Består af 3 varieteter. 1:0o 
plumbum tessulatum contigvum, Tärning malm, uti hwilken hwar partikel 
ser ut som en tärning. 2:0 plumbum particulis micantibus. Skyggmalm, 
uti hvilken partiklarna glänsa, dok olika. Denna blyglansen håller mäst 
bly effter 70 procent bly for !/2 procent silfwer, derföre man fördt den 
hit. Al blyglants håller silfwer, och deremot al silfwermalm bly. 3:0 
Plumbum particulis gramulatis, grangnister, Silfwermalm. Denna är den 
ordinera blymalmen. Wi kalla Silfwermalm den grangnistriga blymalmen, 
som i Polen, Ängland och Tyskland finnes; består af en grof och småtär- 
nig. Blyglas har tärningar, ju gröfre, storre och tyngre de äro, ju rikare 
plä de wara på bly: men ju mindre gryn, ju lättare malm. 

2. Sp. Phlumbum mnitri spatosi utrinque truncati, viride. Minera 
christallina. Blychristall, är rar och fins icke i Swerge, är hwit och 
stöter på grönt ser ut som saltpetter men har ej kanterne eller ändarne 
behålne utan afstötte. Har intet silfwer, men nog bly. Är denna rar, 
så fins likwäl blyglasen nästan i hwar sochn i Swerige der kalk är. Om 
1/3 silfwer är i honom, så är han silfwermalm. Bly är gifftigt til alla 
delar, som ses af dem som giöra bly, de der bli contraite och stå sällan 
emot mer än 3 och 4 år. Alla krukomakare bli contraite effter de måste 
calcinera med caleimerat bly och när de koka det tilsammans måste de 
beständigt röra deruti. Då röken tränger sig in. Wid blygrufworna wid 
Harts i Tyskland få de et slags coliqve som de kalla katsen, hwilken 
så länge håller i tils de bli contrette, det är dem en säker död. Derföre 
är blyrök skadelig. 

J win förtar bly syran, brukas mycket af winkypare, men förorsakar 
swåra siukdommar, dysenteria, colik m. m. Saccarum saturmi är victrio- 
len af bly, är ej god i medicin, är likwäl det starkaste och bästa absorbens 
acidi eller mot acidum, hwarföre det ock brukas mot rötsår, som empla- 
strum cerusse och hos gossar för näseblod, men brukar man det för länge 
förorsakar lungsot. Brukas eljest til Christall glas; tak, kulor, statuer, 
recervoirer, canaler. Det watnet som runnit genom bly-canaler är 
dödeligt. 


68 


Genus 8:m. Cuprum. 


Metallum rubrum, durum ?, tenax malleabile, in igne post 
candescentiam liqvescens. 


Koppar är en rödaktig metall, hård, seg, låter hambra sig, glödgar 
sig i elden innan han smälter. Står länge emot innan han hinner bli 
fluid. Mister i elden af tyngden. Uti cupellationer går han til glas och 
flyger bort i röken. Tål ej watn, då han är smält, utan flyger bort som 
kulor, och skadar de kringstående; solveras i aqva forti et aqva regia. 

1. Sp. cuprum tessulatum mudum octaédrwm. Gedigen koppar, 
ser ut som alun och fins i Skinskatteberg; har 8 sidor. 

2. Sp. cuprum meudum, informe, nativum. Detta är skilt från 
det förra at det har ingen wiss skapnad. Fins i Småland wid Ädelfors 
i marmor-sort och i kalk. 

3. Sp. Cuprum Chisticosum. Denne sitter i chiffer, fås i Tyskland. 

4. Sp. Cuprum cotaceum, gramdatum, arenacewm. Sanderts. Sitter 
i cos. Fås i Tyskland. 

5. Sp. Cuprum fibris germinantibus viridibus. Har strålar som 
gå som radii a suo centro. Fins här i Swerige. 

6. Sp. Cuprum cinereum. Fallerts. Af Bergmästaren STOCKENSTRÖM 
funnen på Wärmelands Dahl. Malmen är hwit lik silfwer. Håller arse- 
nicum, pyrites, litet silfwer. 

7. Sp. Cuprum solidum ccerulescens. Koppar glas fins i Lap- 
marken utom andra stellen i Swerige. Holler ej mycket swafwel, men 
offta koppar til 70 å 80 procent, samt något järn och arsenicum. 

8. Sp. Cuprum cerulewm, maculis albis. Cuprum lassureum. La- 
zursten. Holles för wara en rik kopparmalm, dess simplex är marmor: 
håller understundom guld, och detta är orsaken hwarföre guld frestades 
på giöras af Chymici, men fåfängt. 

9. Sp. Cuprum viride är hel grön och den besynnerligaste af dessa 
Species, medan han med rätta föres ibland ädla stenar. 

10. Sp. Cuprum argento, pyrita, arsenico, terra mixtum. Kupfer- 
nickel, är en liten styg sten, som håller koppar, silfwer, pyrites, arseni- 
cum, men släpper detta ogärna: är til färgen rödgul. 

11. Sp. Cuprum pyriticosum är et rikt Kes och håller offta 30 
procent. Föres derföre med rätta til koppar. 

Kopparen och dess vwictriol äro gifftiga och corrosiva; koppar- 
victriolen är så förtärande, at han förtär både kiöt och ben, derföre är 
malmen skadelig, ty han ergas snart. Käppar-käril bör wara wäl förtenta 


! Originalet: albo-coerulescens. 


69 


och skurade för ergen. Derföre dö fiskar snarast i kopparkäril. J Am- 
sterdam slog en käring aldrig bort watnet i en koppargryta, utan at spara 
saltet ökte altid något dertil, hwaraf ganska många menniskor dogo. Tar 
man eld på pipan med et papper färgadt med Spanskgröna får man 
kräkningar. Af 30 delar Koppar och 40 Galmeja blir messing. ROBERTS 
metal blir af 7 delar koppar och en del Zink; hwit koppar giörs af 
arsenico och koppar, Klockor af koppar och ten, grytor af koppar och 
bly. Den röda kopparn ha wi från Japan. 


Genus 9:m. Argentum. 


Metallum album, tenax, malleabile, in igne mox a candescentia 
liqvescens. 


Går hwarken til glas eller förbrännes, allenast det förut blit rensat 
från slagg. Mister ej en enda partikel af sin halt, om det låge !/2 åri 
elden eller Jorden, eller något annat element; solveras i aqva forti och 
Spiritu mnitri, samt precipiteras med salt. Häraf är lapis infernalis på 
apoteket. som är god emot röt hår. 

1. Sp. Argentum nudum, difforme, nativum. Gediget silfwer. Är 
ej af någon wiss figur, utan ser stundom ut som trådar, hinnor, grenar, 
blad, mossa. Fås i Brasilien, Peru, Ungern, Königsberg och i Norige. 
Det fans 1726 i Brattfors grufwor i Wärmeland, men warade ej länge. 

2. Sp. Argentum incanum malleabile, pyriticum, minera vitrea. 
Glasarts, är en silfwermalm, som liknar bly, lätsmält, glänser ej. Låter 
med beqwämlighet skära sig, som bly med knif ger offta 130 marker Silfwer 
pro cent[ner]. emedan det är sammansat af ?/1 silfwer, och 2/4 pyrites; 
har offta i sig christalter. Detta Species har wissa Figurer, det hwarken 
wöd- eller Liusgyllen ha. 

3. Sp. Argentum rubescens, glandulosa, polyödro. Rödgyllen kallas 
denna silfwermalm, emedan han är röd, bestående af silfwer, järn och 
arsenicum, tör och hända något koppar; är dodecaédrum, gier offta 100 
marker silfwer pro cent[ner]. 

4. Sp. Argentum albidum, informe, fragile cupricum. - Liusgyllen 
är hwit, men hårdare och bräckeligare än. de förra. Har ingen wiss 
Figur, och när det brytes sonder, så är det til consistencen likt kobolten. 
Qwartz christaller pläga stiga up i honom: han håller silfwer och koppar, 
och gier undertiden 120 marker silfwer pro cent[ner]. 

3. Sp. Argentum subdiaphamum, irregulare, lamellatum. Hornarts 
är ganska litet durksiktig, oformlig och har sina blader, som constituera 


70 


stenen; är ganska lätsmält silfwer: brukas i medicin. Solverat är grufwe- 
ligen beskt. 


Genus 10:m. Aurum. 


Metallum lutewum, molle, malleabile, in igne mox a candescentia 
liqvescens, apyrum. 


Det har brandgul färg. Är miukt, men ej elastiskt. Det klingar 
ej, smälter när det blir rödt. Är det tyngsta, äfwensom tenet det lättaste. 
Näst ten är järn lättast, kopparn tyngre, så wismut, derefter Silfwer, 
sedan bly, änteligen Arsenicum och så guldet tyngst. Dess förmoner 
framför andra metaller är: 1:0 är det tyngst. 2:0o compactast. 3:0 för- 
täres aldrig af eld, watn, jord eller lufft. Mister intet gran af sin tyngd. 
Dess förnämsta pretium är at så litet deraf fins. 

Solveras guld uti aqva regia och slår det sedan uti aqva forti, så 
färgas det rödt: slås derpå dSaccarum Saturni, så precipiteras det til 
botn. Om man då tar et gran deraf i en sked, och håller öfwer liuset, 
gier det en faselig smäll: och kallas derföre aurum fulminans. Taga då 
aqva fortis 4 delar, gement salt en del, guldblad 2/5, digerera det i en 
retort, och med sal tartari precipitera, så har man deraf aurum fulnvi- 
nans, men man måste akta sig noga wid kokningen at ej smällen går 
förän man wil. och således giör skada. - 

Antimonium tar orenlighet bort på guld. Det går ej til glas. Dok 
tingerar det glaset något litet. Guld mineraliserar ej. Är ej heller 
blandat med arsenicum och Swafwel utan håller sig gediget. Guldgrufwor 
hålla aldrig ordinära strek. Man ser i Ungarn at de offta måste arbeta 
50 åren innan de hitta på en körtel, som dok betalar för 100 år. Berg- 
mestaren SvaB kallar det ingångens afskärning. Skedde 1740 wid Adel- 
fors i Småland, då gången ej igenfans för än år 1744. Hvwilket Hr. SvAB 
deriverar deraf, at sedan berget för längre tid sedan brustit, har andra 
delen sat sig. Hwarpå gångens flyttning sket utur dess förra boge. 

Guldslagarne kunna slå ut et gran til 36 qvadrat-tum. Deras guld- 
slagare böcker äro af 500 oxar, dertil ej mer än et blad af hwar oxe 
taget är: ty et wist stycke af en tarm duger allenast. Observerade wåra 
slaktare, kiöptes dessa ej så dyrt utifrån. Slår guldslagaren miste en 
gång, hwaraf hela boken blef skämd. 

1. Sp. Aurum nudwn s. nativum blandas ej med någon sten, 
utan sitter gediget i sin stenmalm. 

2. Sp. Aurum marmoris nitidum, coeruleum, maculis albicantibus, 
nmäinera auri Lazurea, guldlazur, sitter i Lazurn, som äfwen håller 
koppar. 


71 


3. Sp. Awrum metallo inherens, minera apyra vulgaris. Guld- 
malm sitter i sina fHagor i blek kis, som i Småland och i kopparen i 
Falun; i hufwud bergarten wid Adelfors grufwa i Småland, är en horn- 
chiffer, hwilken bärgart fins uti de bästa utländska guldgrufwor, warande 
denna hornchiffer olika til fergen. Gångstenen hwaraf de gyldiske gångar 
bestå, är en qwartz som til färgen är hwit, liusgrå, mörkgrå, swart etc.; 
är hård och tienlig at slå eld med och faller i skifwor då den slos son- 
der. Är ock ogement hårdsmält, se K. W. Acad. Handl. 1745, p. 117. 


CLANSIN III:a. FONSILIA. 


Grusarter. Sunt lapides aggregati constantes particulis 
svmilaribus petrosis aut mineralibus mixtis. 


Fossilier kallas de af fodiendi, emedan de merendels äro så lösa at 
de kunna genomgräfwas med spadar. Wi böra weta, at uti denna clas- 
sen är långt annorlunda beskaffat än i de förra; ty til den första hörde 
lapides simplices, til den andra compositi, och hit höra lapides aggregati: 
hit höra lapides effter hwar partikel är sten, fast han ej är så stor, 
aggregati derföre at de wäl i anseende till sidorna äro någorlunda med 
hwarandra förenade, men partiklarne ligga dok hwar för sig, så at de 
icke äro blandade med hwarandra. ty hwar partikel består af diverse sor- 
ter. Detta intygar bruket i murar, det murmästare giöra af diversa och 
differenta sorter, nemligen sand, ler och kalk, som äro artigt förenta: 
och woro detta en lapis simplex, skulle det ej finnas partiklar af diffe- 
renta sorter, utan hwar ok en borde wara den andra lik, både til ut och 
inwärtes lynne. Aggregati äro antingen af petra, terra eller mineralier. 
1:o Terracei gå naturaliter sonder til et miöl, men då detta miölet gytrar 
sig tilsamman, så at deraf blir en klimp, så heter det 2:0 Concreti. Om de 
änteligen gå ihop til en wiss form, hwilket sker således: tå ibland detta 
miölet som sig således sammansmälter ligger något antingen vegetabile 
eller animale. så gytrar sig miölet omkring denna kroppen. och consti- 
tuerar en med denne aldeles likformig moles som kallas 3:o Petrificati, 
hwilka 3 constituera ordines i denna classen. 


Ordo Primus. Terrae. 
Constant particulis pulverulentis. 


Jordarter, til alla sina slag pulveriserade så at dess partiklar ej 
hänga tilsannmnan med någon fasthet: somliga äro lösare, då de äro torre, 
som sglarea, mo, humus, sandsten. Somliga hårdare, torre, som ar- 


73 


gilla, lera, ockra, merga. Andra äro lösare, wåte, andre hårdare. 
Jordarterna äro 2:ne slag, 1:o de som genom sammansmältning consti- 
tuera andra stenar, som då glarea går tilsammans blir deraf cos, af ar- 
gilla marmor och af Jus vegetabile palustre chistus. 2:00 De som 
ifrån stenar äro blefne til jord, s. ockra af metaller, creta af marmor, 
arena af Cos. At känna dessa är så mycket angenämare, som hela åker- 
bruket dependerar af deras hantering, såsom de der på alla ställen ej 
äro lika. Jämwäl kommer mycket derpå an, at man åtskiljer dem som 
nyttiga och onyttiga äro. Och at rät blanda Jordarterna, som offta giör 
mer än den bästa giödning, som sand på en altförstark lera, etc. 


Genus 1:m. Glarea. 
Constat particulis scabris rigidis. K. W. Acad. Holm. 1739, p. 9. 


Käns bäst dermed, at den har lösa och skrubbiga partiklar, som ej 
hänga tilsamman hwarken i heta eller watn, men denna likwäl mer i 
heta: de äro ej feta och miuka mellan fingrarna som lera, ej heller runda 
som sand, utan hårda, irreguliera, och rulla mellan fingrarna. Somliga 
ha trodt at detta är genus primitivum til hela werden, så at chaos eller 
ofanteliga ämnet til alting war en Glarea, hwilkas skäl är, at då man 
ser på dem med microscop, synas de som dunkla hårda irreguliera kroppar. 

1. Sp. Glarea farinacea, apyra, arena sterilis. Mo är den aldra 
sterilaste, i hwilken ej annat wäxer än tall, liung, kråkebärsros, färge- 
gräs och ren mossa. Jag undrade i förstone hwarföre skaparen lemnat 
oss så stora onyttiga fält, men när jag kom til Lappland, war moen 
grund til hela deras oeconomie och war den både åker och äng, för lap- 
parne. Ther hafwa Renarne sin mosse hela wintren den de lefwa af. 
Desse äro deras egendom, hälst deras climat ej tol annan cultur; så är 
moen den aldra tienligaste jord för dem. Renarne gå om sommaren på 
Fiellen. men om wintren neder i skogaren och lefwa här af den mossa, 
de artigt weta upleta under snöen. Om wi bruka mo på wårt sät eller 
giöda honom aldrig så wäl, är han dok den aldra älendigaste, ty han 
fräter bort giödslen. : 

Är så eldfast, at han ej går til glas eller rodnar i elden, är der- 
före god at bruka i botn på masungar, och wid giuterier. Alment bru- 
kas han til fylning i husen och på Landswägen, dess naturliga färg; men 
varierar til åtskilliga och är undertiden swart, brandgul, brunröd, och 
håller altid något metallicum. Är färgad och håller följakteligen något 
victriol, då han ej heller är så eldfast, derföre bör han til hus ej bru- 
kas sedan som han är färgad. 


74 


Den swarta är rar och fås på sidlänta orter; är wist tekn til Järn. 
Der röd mo är under swartmyllan doger ej Jorden. Röd mo kan man 
ej upbruka til åker, knapt til äng, ty han holler järn, som promovyerar 
inga vegetabilia. 

2. Sp. Glarea impalpabilis, flatu aäöris volitans, glarea mobilis. 
Flygsand eller Hafssand: synes genom microscop som en fin qwartz, men 
man måste likwäl tro at det är et primitivum:; är ganska lät, flyger bort 
med - wädret. Han kommer up af hafwet. Ligger derföre somligstäds 
på stränderna offta så högt, som stora berg, s. på Gotland, Skåne och Hal- 
land. Denne flygsand kommer utan twifwel från botn i hafwet, warande 
så länge han der ligger helt stadig och fast, medan han är wåt, men så 
snart han kommer på landet, torkas han, blir lösare, och flyger så fast 
at han går öfwer gramtopparne. Ju närmare til hafwet, ju högre står han, 
det man nog får se på Öland, Skåne och Halland, derest hela slätterne 
äro af denne beswärade, ja många tracter och gårdar af honom i grund 
ruinerade. Såsom [naturligt då] han kommer från hafwet komma äfwen 
från honom exerementa maris, som musslor, snäckor och dylika. 

När man gräfwer genom mullen, så giäser han som det woro qwick- 
silfwer i honom, sprider sig omkring och förderfwar hela åkerstycken. 
Dok rönes skaparens wishet, så häruti som altid eljest i andra ting, i 
ty han lemnat oss et slags gräs, som sandhafra kallas, den endast wäxer 
på sådan flygsand. Det ser ut som hwete, och siuter holkar uti hwilka 
sanden stannar, och förmår ej komma längre, som man ser wid Frösöen 
på Gotland, der han wäxer i myckenhet. Således är denna hafren giär- 
desgård och mur för sanden at han ej förderfwar landet. Denna flyg- 
sand ökar altid något til det torra med sit upkastande. 

Derföre skulle ock stora stycken af hafwet kunna Formeras til land, 
om man wille plantera denna hafre, hwilket sker så mycket lättare, som 
han låter fortplanta sig allenast han fäster en holk neder i sanden. Flyg- 
sanden och denna hafre (arundo) äro helt och hållet grunden til Hol- 
land, hwarest hafwet är långt högre än landet, men sädan denne hafre 
wuxit i den upkastade sanden, har det tilsammans så wuxit, at det nu 
formerar en hög och ogenomträngande wall för Holland, ty watnet kan 
högst et qwarter tränga sig genom sanden. 

HELLMONT säger at hela Jordenes moles, undantagande den skorpan 
wi bo på, är bara flygsand och fast man ej så wist kan med honom 
statuera detta, ej heller bewisa contrarium, så wet man dok at under 
leran i Skåne i synnerhet fins en sådan sand et godt stycke neder i jor- 
den: at om man gräfwer hol på Jordskorpan och sanden får lufft, trän- 
ger han sig up genom detta holet, då man ej mer kan uträtta med gräf- 
ning. Om denna sand skal hindra at ej watnet slipper til centrum terre, 


753 


eller [att det] ej öfwerswimmar [dess superficies],! blir et tänke-ämmne för 
den som behagar. J Egypten och Arabien fins denna sand öfwertäcka 
stora fälten. De gamla ha sagt at stora krigshärar blifwit här begrafne:; 
men de senare resebeskrifningar neka, at icke en enda man skal der 
kunna omkomma, mycket mindre Here, der icke watn felas dem at läska 
sig med i den starka hetan. 

3. Sp. Glarea argillaeea apyra defornuis. Terra adamica. Pinmo, 
kallas och Alm, Alf. Ör. Den är grof componerad af lera, sand, järn 
och moe. Hwarföre den består af fasta partiklar, och fins ej utan -på 
uphögda orter, solveras snart sagt aldrig af watn och om det.änteligen 
sker, torkas sanden långsamt, men blir dok effter torkningen ganska hård, 
och hårdare än de andra stenarna. Häraf äro wåra gråberg och Saxa, 
och trodde de gamla at hela jorden i begynnelsen warit en pinmo. Hwar- 
före de ock kallat detta slaget terra adamica. Hon ligger gärna på den 
andra jorden och under swartmyllan. När en bygmestare får denna at 
bygga på, så har han et fast grund, ty pinmoen är ganska hård, så at 
hon understundom under sammantorkning måste sprängas med krut; bru- 
kas sedan hon blir sonderslagen at mura ugnar med, så ock på botn och 
sidorna af kakelugnarna hwaraf de bli ganska durable. Wid bergwärken 
brukas den ock til redningar. 

Under åker är han slem, ty han torkar ganska starkt. At denne 
är primitivum till wåra höga gråberg, bewisas deraf at i ören är alt som 
til coagulation kan tiena, lika så wäl som uti Gråbergen, och för öfrigt 
finnas alla partiklar som synas i Gråberg äfwen uti ören, nemligen små 
gulaktiga punkter hwilka alla äro durksiktiga, lika som wore de af qwartz. 


Genus 2:m. Arzgilla. 
3 


Constat particulis lubricis, tenaciter coherentibus. 
ING UT Alen. NUTS TD 


Består af dela: som äro slipriga under fingren, då han är fuktig i 
synnerhet, och hänger wäl tillhopa. Då watn kommer at stå länge stilla 
på en ort sätter det et slam sediment, hwaraf sedermera blir lera. Der- 
före sluter man billigt, at, hwarest lera nu fins fordom hafwet ståt, som 
deponerat slammet effter sig, warande således leran et minnesmärke til 
hafwets gamla rum. Lera är twäggehanda, antingen apyra eller vitre- 
scens. Om hon är vitrescens gäser hon med aqva forti och är inga- 
lunda eldfast, men gäser han icke med aqva forti är hon apyra s. eld- 
fast. Hon giör wäl ingen giödning på åkern, men håller likwäl hop 
gödseln. Tienar altså på sandjord. 


" Ändringarna enligt manuskript II. 


1. Sp. Argilla apyra. Franskt ler, är eldfast och giäser icke, då 
man slår aqva fortis på henne. Hon fås från Frankrike och Hessen. 
Utom denna kunna ej proberingar och skerfwor giöras, och måste man 
hafwa den wid alla wärkstäder, der som arbetas med stark heta. 

At hon fins i Swerige är ingen twifvel. Men hon bör ingen an- 
sökas än i wåra samndmoer, och ju diupare ned hon ligger 
ju friare är hon från victriol och följaktligen så mycket bätre. Detta är 
just det samma hwaruti hon skils från wår gemene lera. 

Ingen lera rodnade då hon bräns, om hon icke wore blandad med 
Järn. Af den samma leran kan man få en eldfast på sådant sätt: Man 
blandar henne med watn i ett käril, hwarigenom saltet och victriolen 
skiljes ifrån henne, det som då blir qwar torkas och är en eldfast materia, 
som ej rodnar i elden. Detta är så mycket nödigare som ugnar dermed 
murade wara otroligt länge. På annat sätt, Tag gemen lera, lägg den 
uti en strumpa, sedan laka henne några gånger med liumt watn, då 
ockran är bortlakad är leran eldfast. 

2. Sp. Argilla vitrescens, calcinatione rubescens.  Blålera, är ej 
eldfast, rodnar i elden. Är af 3 slag 1:o Blålera. 2:0 Huwitlera. 3:0 
Liffärgad. Blålera menas wara bättre än den hwita att mura med. Wid 
Philipstad fins den liffärgade och brukas till skiutlera. Men håller hon 
sand är hon farlig. Är mycket hård, och ju mer hon brännes, ju mer 
rodnar hon. - Hwaraf man kan se at hon ej är eldfast. 


3. Sp. Argilla vitrescens, alba. Kallas Pipelera, effter der af 
giörs pipor. Tar man på henne kännes hon seg och smidig. Denna 
brukas till det oäkta porcelinet. Äkta hafwa wi ej ännu kunnat giöra i 
brist på sådant ler. doger ej till pipor så framt icke hon är tämligen 
apyra: ju mer hon brännes ju hwitare blir hon. 

4. Sp. Argilla vitrescens saponacea, fissilis. Walklera är mycket 

lik den förra, är grå och fast. När hon brytes ligger hon i lameller 
som schiffer. När man walkar henne, lödrar hon sig som såpa, men då 
hon är torr, hänger hon wid tungan. Kommer hon i stark eld, går till 
glas. Hos färgare är hon högst nödig, ty man kan taga fläckar ur kläder 
med henne. " Änteligen giöres af henne sockerformar, som draga fetman 
ifrån sockret och giör et rent. K. S. V. H. 1742. 
3. Sp. Argilla vitrescens tessulata, krukmakare lera, ty denna bör 
ej wara kalksalt, ty då springer kärilet sonder, så snart watn kommer 
deri. Hon proberas således: remnar hon i kuber, när hon torkas i fria 
lufften, är hon god, och derigenom at hon vitresceras, hänga particlarne 
bätre tilsammans. 

6. Sp. Argilla vitrescens, calcinatione exalbidum. Klinklera, hwaraf 
det hwita Hollenska teglét är som kallas Klink. som står emot watnet, i thy 


[rdr 
Ul 


det genom bränningen blifwit vitrescerat. Rostas eller rodnas icke heller, 
medan det ej håller något metallicum. Hon limmar så fast tillhopa, at 
man med henne och cement kan bygga källare och murar i sielfwa watnet 
och under jorden. En sumpig källare kan aldrig hielpas med wår lera eller 
tegelsten, emedan den släpper watnet genom sig, som et Filtrum, derföre 
är han icke tienlig: men den hållendska Klincken icke så. Det wore icke 
ringa fynd at i Swerige finna på klincklera. Hon är grå, ock går til 
glas i elden. 

7. Sp. Argilla vitrescens, tegellera, som rodnar i elden. Det är 
icke lika godt at slå tegel af en lera. Kan derföre försökas at man tar 
en jordglob deraf och lägger i starkt eld. Om den då ej spricker är 
det godt. At tegelstenen brännes wäl igenom är en högnödig sak, eljest 
står han ej det ringaste emot. utan förderfwas af wätan, hwilket är orsa- 
ken at bönderna i Upland hafwa nästan odugligt tegel, de brännat endast 
litet utanpå, förutan det at leran i sig sielf ej duger. 

S. Sp. Gäs- eller väslera. Löses helt och hållit up om wåren, 
som man ser på wägar der hon pöser så up, at man sätta häst och karl 
uti henne. Då man går öfwer henne. sielfwer och darrar hon, och när 
hon skal til at torkas blir hon aldrig torr igenom, utan en skorpa utanpå. 
Derföre bör man wakta sig at bygga hus på henne, ty om man kör förbi 
ett sådant hus, gungar det som det wille stjälpa om kul, och står ej 
länge. Twärt om är Pinmo och annan fast botn ganska säker att bygga på. 

9. Sp. Argilla impalpabilis, lingve adherens, är så fin som man 
någonsin kan imaginera sig, hänger fast vid tungan, så at hon tar huden 
af henne. Häraf är på Apoteken terra sigillata, bolus, arena lemma; 
men de ha nu mist crediten, som är ganska wäl; ty alt ler bekommer 
en illa inwärtes. När leran om wåren blandat sig med watnet, och man 
dricker deraf. märker man något som stadnat på tungan, som är syrligit, 
och gör henne sliprig, lerpartiklarna stadna omsider i magen, kunna 
hwarken solveras eller gå bort; hwaraf mycket ondt, ja äfven frossan 
kommer. Altså måste wi akta oss för lera. 

10. Sp. Argilla cum arena subtilissima. Kan ei wist determineras 
med mindre man får se henne, effter hon differerar effter åtskillig situa- 
tion. En lera tages under dyen i kärren och är blandad med en ganska 
fin sand, som solveras uti watn; är af samma art som bitumen: är ej 
fet af sig sielf, utan derföre at hon dragit till sig bitumen i dyen, hwar- 
ifrån fetman kommit ned til leran, och måste der stadna, medan han ej 
kan tränga sig längre genom. Bör derföre sökas neder i jorden, hwarest 
hon är en ganska fin lera. Bese STEN BIöÖRNSSONS Jordmirg. 


Genus 3:m. Humus. 
Constat ex vegetabili aut animali destructo. 


Swart mylla, har ej warit af begynnelsen, utan är helt och hållit 
temporis Filia, och genereras dagligen genom förrutnade vegetabilier och 
kroppar. K. V. H. 1739, p. 8, $ 14. I Bohuslän stå klipporna först 
de komma up ur watnet bara, sedan borjar en liten mossa växa på dem, 
som en liten skorpa, hwaraf blir sedan en jord eller mylla. På denna 
sedan hon fåt öka sig något litet genom mossan, kommer omsider något 
frö dit, som wäxer up, förwisnar och ökar mylan allt mer och mer, tills 
hon blir så mycken at tall eller trä kan der wäxa och så widare. Deraf 
få vi både wall och skog på klippan. Se W. G. Resan. 

Swartmyllan är födan för alla wäxter, och är djupare i dälder än 
på höglänte orter, som kommer af regnet. Huru wäxterna häraf hafwa 
sin föda, hafwer HABBEN wisat i sin tractat om rätta orsaken till jordens 
fruktbarhet, nemligen ej af nitro, utan af en såpa dem han får på detta 
sättet: tag myllan uti ett glas, solvera det med watn, och sila detta med 
et gråt papper, då den såpa blir qwar som består af fina bruna partiklar, 
och äro rätta Alimentet för wäxterna, och icke salpetret; ty den drager 
snarare af jorden de finaste och fetaste partiklarna. Hon dras ut genom 
solens heta, hwartill saltet som rägnet för med sig äfwen något hielper 
myllan i sig sielf. Som hon är swart, drar hon til sig solstrålarne och 
värmen, och som hon är porös kan hon ock draga mer watn till sig. 

At bränna och swedia på sätt som i Wästergyllen brukeligit är, kan 
ej wara godt, ty derigenom dras sältan häfftigt ut. Åter drager denne 
med sig den fetma som borde blifwa qwar till wäxternas näring. Då ler- 
jord swedjes, och hälst om torka kommer på, kunde de qwarblefna rötter 
sprida sig ut. Är det sandjord, hielper det äfven att bortföra närings- 
safften som blir af bränningen. Häraf skola vi lära döma om swedieland: 
hwarken leran eller sanden brinner bort, men swartmyllan kan icke 
hindras att brinna up och lemmar intet mer qwar än ett salt; hwilket 
föder det första året men magrar sän. Ingen må tro at af den förbrända 
jorden eller askan blir någon sin någon swartmylla, utan en ganska ofrukt- 
sam mark, där allenast Tal, ljung och mossa kunna växa. Derföre doger 
det ej at bränna torf eller annat på åkren; alt sådant måste sjelfft rutna. 
At giöra en sådan utmagrad mark fet igen, är intet bätre råd, än stänga 
omkring den samma, och ej slå af gräset på 5 å 6 år, ej heller beta 
henne, så skal man dereffter få det bästa gräs man wil önska sig genom 
swartmyllans förökande af wäxterna. 

1. Sp. Hunws stercorea, är en mylla som består af diurs excre- 
menter, orsaken at vi giöda åkarn med henne är at hon håller en ganska 


79 


fin mylla, som består af helt späda partiklar, hwilka snart solveras och 
absorberas af wäxterna hwaraf de bli frodiga. Derföre måste man stän- 
digt giöda på nytt. Hästdynga som ej är wäl tuggad blöta norlännin- 
garne och gie kona i nödfall, men mjölken deraf smakar ej wäl. I Skåne, 
der de ha ondt effter skog, bränna de henne som upptorkad dy, orsaken 
är at hon är swartaktig. hwarföre hon ok luktar. 

2. Sp. Humus wvegetabilis campestris. Swart mylla är af förrut- 
nade vegetabilier. V. A. H. p. 115. 

3. Sp. Humus vegetabilis paludosa. Dy är gröfre än dynga, äfwen 
sämbre, i hänseende til den syra, som der genereras. Blir hon förd på 
marken, eller ock får ligga i dyngpussen och brinna ihop, och blandas 
med annan dynga, så blir hon god med tiden. ; 

4. Sp. Humus sespitosa, Torf. Skils dymedelst från den föregående, 
at denne har rötter och dylikt, som håller tillsammans, hwilket kan ses 
vid dikning: giöder wäl. Hon brinner ihop, äfwensom kärmyllan. Torf- 
wen tages af somliga på Jorden; men i Holland tages hon långt neder. 
I Amsterdam föder sig fattigt folk dermed, at de tage ut orenlighet, och 
föran ur staden på en stor slätt, binda den med halm och annat stök, 
och låter så ligga 6 å 7 år. Då blir deraf en god torf, den de sälja 
och få stora penningar före. Till skogarnas besparing är äfven torfkohl 
hos oss upfundne, ej allenast at bränna i spisarna utan äfwen at smida 
Med VE RASET p SAD 

Assessor HeEssenuros har funnit i Wästmanland en torf som bränd 
gifwit en kritwit aska, ej olik puder, W. A. H. 1745, p. 181. 

3. Sp. Humus alpina. Fiälmylla är mera röd, hård och steril, at 
näppeligen kan giöras god. Fås i Fiällen. 

6. Sp. Humus ammalis, conche levis oblonge, Helsinge-mylla, är 
en jord af kreatur som ser liffärgad ut, och är nog rar. Fins dok i 
Helsingeland. Hon liknar eljest excrementer af räfwen. Jag såg den wid 
Hudwikswall. och fan at det ej war annat än conchae eller skalen af 
musslor som fordom blifwit genererade då der warit haf, derföre ser myl- 
lan blåaktig ut. Håller icke silfwer som någre påstå. WW. G. R. 

7. Sp. Humus humana. Kyrkogårds mull, ty menniskan blir också 
hel och hållen till stofft och mull igen. Här wid förefaller en fråga om 
man skal göda trägårdar och annat med en sådan jord? Saken är i sig 
sjelf icke fördömmelig, dok är bäst låta bestå. Se W. G. R. 


Genus 4:m. Arena. 
Constat lapidibus comminutis. 
Sand är ej annat än pulveriserade stenar. V. A. H. 1739, p. 39. 
1. Sp. Arena riparia s. qvartzosa, ineqvalis, Strand sand, består 


30 


helt och hållet af små qwartz- och sand stenar som ej ha någon regulair 
form. Dock kan derbland finnas sand af annat slag än qwartz och Spat. 
Hwilket kan skönjas då man beser med microscop. 

2. Sp. Arena qvartzosa, aeqvalis, rotunda. Arena horaria. Skur- 
sand, brukas til Timglas. 

3. Sp. Arena saxosa el. heterogenea diffornmvis. Skild i storleken, Grus 
består af ganska grof sand och småsten, och äro partiklar af många slag. 

4. Sp. Arena micacea sqvamosa, aurea vel argentea. Glittersand. 
Är ej annat än en uplöst mica. Glimar som guld, är dock af olika slag, 
håller ej guld, som bönderna mena. 

5. Sp. Arena ferrea atra. Fins här i Swerige och i synnerhet i 
Norbotn der floderna komma från fiellen. Består af små järnpartiklar 
dem strömmen fört med sig ifrån järnhaltiga berg, och änteligen lemnat 
effter sig [när] strömmen har förlorat af sin fors och hefftighet wid ut- 
fallet i hafwet. Han är wärd att efftersöka, ty han håller 80 å 90 procent. 

6. Sp. Arena avrea. Guldsand. Fins wid Renströmmen och Donau, 
men ej hos oss. Han wätskas och amalgameras med qwicksilfwer; då 
guldet som är gediget altid faller til botn.! 

Sanden är nyttig til fylning, god på åker, der leran är för seg. 
Strös på golfwet, fast man deraf ej mycket winner til hälsan. Blandas 
han med murler blir det så mycket fastare. Foglar kunna äta sand, 
och ha godt deraf, men ej menniskan: förorsakar colic och skadar lungorna. 


Genus 5:m. Oecra. 
Constat mercwrialibus proprio vitriolo solutis. 


Är en Jord af en upfräten metall; erg, rost, och ockra är et och 
samma. Genereras då metallen länge warit wåtaktig och victriolen ätit 
up metallen. 

1. Sp. Oecra ferri lutea. Jernrost, surbrunsgytjan och kyllerfärg. 
Står watnet länge i Järnkäril får det bleksmak, ty det solverar victriolen, 
hwilken sedan sätter sit sediment. Det är ockra. Derföre har surbruns- 
watnet, som supit sig in genom Järn botn, altid Järn och bleksmak: ser 
ut ofwanpå som wore det öfwerdragit med en blå hinna, som sedermera 
siunker och blir til ockra. Ockra tingerar alla stenar med rödt. 

Crocus martis brukas at dempa syra med, adstringerar och corro- 
borerar. Ockra uti rötfulla benskadar ränsar. Kyllerfärg bruka både 
målare och skinberedare. Surbruns gytian och ockran torkad blir gul, 
men bränd blir röd och duger at lägga på rötfulla ben. 

1 I Linnés egenhändiga föreläsningsanteckningar skiljes tydligt på vaskning 
och amalgamering, hvilka i I (och IT) sammanblandats. 


81 


2. Sp. Ocra cupri viridis. Berggrönt. När något surt kommer på 
kopparen blir ockran grön, men med alcali blå. Detsamma som kyller- 
färg är af järnet, är spansk gröna af kopparen. MHvwilken på Apoteket 
giöres med konst; man tar koppar, solverar den i acido, nemligen aqva 
forti, och sedan precipiterar med järnfilspån. Detta är et dödeligt för- 
gifft för alt det som har lif och anda. Kopparen är orsaken til al grön 
och blå färg i stenar som spat och Christall. Af alcali blir ceruleum 
montanum och af acido viride montanum. 5 

3. Sp. Ocra plumbi flavo albicans, cerussa eller blyhwit. Giöres 
på apoteken med konst, några krukor fyllas med watn, med en deröfwer 
lagd blyskifwa, och nedsat i en god drefbänk, så förtäres blyskifwan och 
blyet til blyhwit. 

Alt acidum absorberas af blyhwit. Derföre det ock brukas på röt- 
sår och rosen, dok sällan inwärtes. Målare giöra deraf en hwit färg, 
och utomlands brukas det til kitt, som är långt waraktigare än wårt som 
blandas med krita. 

4. Sp. Ocra argenti Vuteo-albicans. Är blekgul och fås från Häl- 
singeland. 

3. Sp. Ocra vismuti luteo-viridis. Wismut kalk är ganska rar. 

6. Sp. Ocra arsenici. Koboltblyte, fås från Helsingeland, är hög- 
röd, och giöres häraf en högröd färg. 

7. Sp. Ocra Iydrargyri alba. Bergmiolk. Den har jag aldrig sedt, 
men skal likwäl finnas wid Sahlberget, der hon runnit ur berget som 
miölk. De ha trodt at alla metaller genereras af denna. 


Genus 6:m. Creta. 


Est marmor resolutum, acido effervescens. 


Kritan utgiör här et särskilt genus, samt är ej annat än uplöst mar- 
mor, giäser af acidum och hetas, utan eld eller kalk. 

1. Sp. Creta terrestris alba. Bleke. Blir då kalken är lös ifrån 
krita. Hvwilket håller alla prof, som krita, hwarföre det med skiäl föres 
hit. Fins på Gotland på sidlänta ställen mellan kalkbergen. Är så hwit 
at de dermed giöra golf och wäggar hwita. J öfrigt är det sterilt, tienar 
dock bryta syra med på åkren. Se Gottl. R. p. 179. 

2. Sp. Oreta terrestris brunnea. Alfwermo på Öland, är en brun mo. 

3. Sp. Creta alba. Hwit krita, är ej annat än bleke, som blit 
roskad af hafwet, hårdnat, och torkat. 

4. Sp. COCreta terrestris rubra. Rödkrita, finnes wid Kinna Kulle. 
Är af sonder-witrat chiffer. Rubrica är det samma, W. G. R., p. 86. 

Linné, Stenriket. 6 


S2 


Wid Orsa i Österdalarne, sitter hon i bergen och är lamellosa, som 
chiffersten. 

5. Sp. Oreta migra. Swart krita. Blir af den chiffer, som gier 
swarta bokstäfwer, då man skrifwer på honom. TI synnerhet genereras 
han af de swarta bållar, som sitta uti alunmalm, som ofwanföre be- 
skrifwen är. : 

6. Sp. Terra tripolitana. Brukas at slipa stål och glas med. Detta 
genus doger hwarken för åker eller äng. 


Genus 7:m. Marga. 


Constat terra farinacea apyra indurata. 

Är hård och skör som lack, och solveras ej i watn. 

1. Sp. Marga rubra solidiuscula. Rödkrita, blir på 2:ne sät. 1:o 
uti Rätwiks sockn ligger hon mellan marmor-strata, warande altså en 
uplöst schistus, som sedan hårdnat. 2:0o wid Orsa ligger hon ibland ste- 
nar i Lameller, och är lös som en Chiffer; håller järn och tar åt sig 
ättikan. 

2. Sp. Marga cinerea solida. Siöskum är en lera, som stadnat 
mellan skorporna på stenarne och blifwit så hård, at hon låter swarfwa 


sig. Brukas till Piphufwud. 


Ordo Secundus. Conereta. 
BE partibus terrestribus coalita sunt. 


De äro hopgytrade af jordpartiklar och gryn af andra stenar. Denna 
ordo är inrättad, at hon är naturalis, och innehåller sådana stenar, som 
äro genererade antingen uti et af de 4 elementer, eller ock uti andra 
stenar, örter eller diur; följaktligen är hon inrättad af flera genera [som] 
ej kunna föras til den samma. Hwarande i det hänseende inga stenar 
lättare at igen känna än dessa. 

Således kallas den Pumex som är genererad 1 elden, Stalactites 
uti lufften, Tophus uti watnet, Saxum uti Jorden, Ethites innom 
andra stenar, Tartarus uti vegetabilier, Calculus uti diuren, som wuxit 


i deras kroppar. 


Genus 1:m. Pumex. 
Generatur in elemento ignis. 
Han har förr warit mycket obscur men nu i senare tider har man 
funnit at han blir af eld, och är ej annat än förbrända partiklar. Slik 


383 


slutsats har man giordt, sedan man lärt nogare känna hans art, och fåt 
några wissa data på honom. Alla dess Species genereras i eld och flyta på 
watnet emedan de äro porösa, men då de bli pulveriserade siunka de straxt. 

1. Sp. Pumezx vegetabilium ater, fuligo. Sot har salt uti sig och 
smälter i lufften, men då det blir gammalt warder det så hårdt och fast, 
at det hwarkan i lufften kan solveras eller i watnet flyta. Det sker i 
skorstenar af förbrände wedpartiklar, och brinner när loga kommer til. 
Brukas i prober-konsten och giöres deraf Sal amomacum. 

2. Sp. Pumex argille cinereus. Är en grå Pumex och ganska rar. 
Sitter wid Kakelugnar och kalkberg som en Swamp. ; 

3. Sp. Pumex chisti cinereus. Pimpsten s. klåsten; är den rätta 
pumex, hwarmed skin beredes. HKiöps på apoteken och kommer från 
Eldsprutande bergen, de der med stor hastighet kasta ifrån sig det sot 
som innom dem fastnat. Beskaffenheten om de eldsprutande bergen har 
ingen hafft sig bekant: ty har härom warit åtskilliga meningar. Jag 
fant [den] på Öland, de der kastat ut kalkgrus på de förbrände alun- 
materier. [Och] ha [de] dessa omsider fattat eld, och ju mer man öste 
watn derpå, ju starkare bran det, äfwen då rägn kom. Sammaledes 
[uppkom eld] på et Phlogiston! på Gotland och bran i 7 år. På samma 
sät förhåller det sig med Etna och Wesugius, der elden från urminnes 
tid brunnit, och spruta starkare i regn. Denne klåstenen genereras såle- 
des i lågan; han brukas i medicin ej inwärtes men utwärtes och är et 
starkt adstringens i gamla rötsår. Är god at nöta af winsten på tänderna. 

4. Sp. Pumez ferri exalbidus. Brunaktig pumex. Är eljest det 
samma som den andra pumex allenast at han är hårdare, fins wid järn- 
grufwor, och masugnar, när man slår watn på skummar han sig. 

5. Sp. Pumex ruber cupri. Är mäst lika med de andra. Fins wid 
Garpenberg, der han sitter som en swamp med sammets färg. 


Genus 2:m. Stalactites. 
[Generatur in elemento aéreo.] 


Blir til i lufften, dock ej utan watn, och sällan annorstädes än i 
kalkberg. Ty när kalkaktigt watn som altid är blandat med salt, rinner 
fram någorstädes, och har med sig stenpartiklar, sätter sediment, så 
kristalliseras det, och blir en sten skorpa på torra qwistar men aldrig 
[på] gröna, hwarest blir stalactites. Han fins på Omberg i Östergyllen, 
och på Gotland; derest kalkberg äro, ser man alla qwistar öfwerdragna 
och i watnet glaserade, med en sten-skorpa, hwilket sker genom den 


+ Orginalet: Phligestan. 


4 - 


(0.0) 


tryckande lufften. Häraf ses orsaken, hwarföre han icke fäster sig i 
menniskans kropp, wid något solidum, utan 1 blå sand. Wid Carlstad 
är et watn, som incrusterar alt det man lägger deruti, såsom torra qwis- 
tar och barr, äfwen som wid Baumanns hola i Tyskland. 

1. Sp. Stalactites spatosus. Dropsten. Fins under gamla hwalf, 
murar och portar, der den hänger som stora takisar offta alns lång, 
litet wåt under åt ändarne; smaken är saltaktig; och består af kalk och 
natrum. 

2. Sp. Osteocolla. föres ock hit. Hans generation har ej warit 
bekant, för än K. W. A. i Berlin uppå min begäran afskickade Prof. 
GEpDutz! til Slesien at undersöka härom, och funnit honom genereras 
i en Jord, blandat med hel fin mo, af rutnade rötter, som sedan torkade 
hårdnat ansenligen. På Kongsängen 1 Upsala, der åen strukit emot 
brädden, fins ock sådana, samt i Surbruns rännilen nedanför Polakbacken. 


Genus 3:m. Tophus. 
Generatur in elemento aqveo. 


När något järnhaltigt är uti jorden, som ligger under watn och 
rostas tilsammans. Då denne victriolum fäst sig wid något, som är fint 
jordiskt, så blir deraf en tophus. Sådant märkes wid surbrunnar, der 
rännan blir som en sten. 

1. Sp. Tophus lumi paludose. Myrmalm blir på samma sät, när 
någon järn victriol kommit at fastna wid någon dy. Denna tages up 
antingen om wintren eller sommaren. Och pröfwas som bekant är med 
et jordbås. Är af 3 slag. 1:0 Brandyrke, som är swart när man tager 
det up; holler ganska litet järn, och är sämst. 2:0 Grönyrke, holler 
något mer, men är ej särdeles god. 3:o Rödyrke, håller aldra mäst. 
Dok är alt yrke kallbräkt, dras sällan af magneter. 

Emedan alt yrke håller järn, lärer häraf järnet aldraförst wara up- 
funnit i werden. Ty utom detta hafwa inga andra malmer kunnat brytas 
i berg, så framt icke med åskwiggar, som äro ganska hårda, och bestå 
af en silex. Bönderna långt up i Dalarne bruka sin gamla sed, at ännu 
smälta detta järnet, hwilket de giöra på helt behändigt sät. Bergmalmen 
bör ej ligga öfwer et år up i dagen, ty då förlorar han mycket af sin 
godhet och halt, genom regn och lufften. Mäst uti alla kärr och mossar 

1 Skall vara GLEDITSCH. 

? Senare delen af denna mening har i K. V. A. manuskript (II) följande ly- 
delse: Under excursio botanica d. 6 Jun. 1747 samlades ock Osteocolla vid Sur- 
brunnen i Sandbacken utmed bäcken. 


85 


ha wi denna, allenast wi söka effter honom, men utom lands är han 
ganska rar. 

2. Sp. Tophus humi lacustris ochracee ferrew. Siömalm, är af 
samma art, är små[kornig] och nästan som hagel. Består af hopgytrad 
dy med järnet. Holler sig wid hwassen, så at det icke är swårt at söka 
effter honom. Fins öfweralt i Småland, der många bruk drifwas endast 
med denne; hwilket alt har brakt utlänningen i förundran. Alt järn häraf 
är kalkbräkt, men godt til grytor och stycken. ; 

3. Sp. Toplhus caleis cinereus, adnatus, aqve impure. Kättelsten 
kan ock föras hit. Fås på caffe-hus. Är hwit til fergen, blir då kittelen 
står på elden offta hela året, skuras aldrig, utan spädes immer nytt watn 
på så fort det andra kokas bort. Då fästa sig små partiklar wid botn, 
som på slutet gå tilsamman til en sten, hwilken gärna håller något metallicum. 


Genus 4:m. Saxum. 
Generatur in elemento terreo. 


Gråstenen hade jag fördt til lapides simplices, om det icke warit 
emot regulus systematicus, effter de bestå af differanta partiklar, mäst af 
qwartz och Spat tillika, samt mica understundom. Här af ha wi wåra 
mästa berg. När de brytas måste noga tilses hwad de mäst hålla, och 
der af dömma hwar til de tiena. Ty hålla de mica äro de bäst til 
spishällar och spricka icke. Hvwar landsort, ja snart sagt, hwar sochn 
har sin särskilta jordmon och bergart. - T. E. J Ångermanland ser Jord- 
mohn blodröd ut sedan det rägnat, emedan der är en röd Spat, med en 
swart mica; Lapska fällen består af mica med små granater; Dalfiällen 
af sandsten som är compact; J Mora Sochn i Wästerdalarne ock en röd 
Spat. J Lima sochn är en sandsten blandat med Spat, hwilken ser ut 
som han gingo i wågar, hwilket skönies på Lima kyrkogålf, som består 
af en sådan sten. J Medelpad är en hwit qwarts och Spat, blandat med 
en gulaktig mica. Alla grufwor hafwa sina egna berg och stenarter, och 
det är orsaken at en bergsman altid wil weta bergsarten, på det han må 
kunna weta om den är hård eller lös, ty malmen rättar sig altid effter 
stenarne, han sitter uti, och är altså mer eller mindre lätsmält. -Af[l]t 
saxum som skifwar sig och är på alla sidor täkt med en mica, är eldfast 
och brukas wid mässingsgiuterier som fordra en stark heta. Deraf hafwa 
de ock sina stälstenar i masugnar. 

1. Sp. Sazcum qvartzoso-nicaceum, impalpabile, gramis, spatosis. 
Kallas eljest porphyrius, fyrsten. Denna hafwa alla mineralogi fördt til 
kalken, Marmor stenarna. Men jag har i Österdalarne wärkligen obser- 


36 


verat at han är en Saxum som är sammansatt af en röd spat och et 
slags qwartssten, som är hård som flinta, och följaktligen wore han wäl 
skör til Statuer, om han allenast kunde arbetas. 

De öfriga Species kunna ses i Systemet och är det nödigaste om 
dem sagt wid genus. 


Genus 5:m. Aetites. 
Generatur intra naturale lapideum. 


Han genereras 1 andra stenar. 

1. Sp. Atites embryone lapilloso lVibero, eller etites stricte at tala, 
på Sw. Örnesten, är en sten som genereras inom en annan; höres om 
man ristar på honom, då han skalrar; ser eljest ut som et torkat päron. 
Jngen diamant kan genereras inom honom, med mindre det är en agat. 
Tilförene har han warit recommenderad hos hafwande qwinnor, då de 
wid födslen skulle hålla honom i handen, tils han blef swettig, så skulle 
barnet så mycket lättare födas. Men han giör intet til saken, ty då det 
är så långt lidit går det wäl ändå för sig. - 

2. Sp. Htlites embryone lapilloso adnato. Pseudo-cetites, är af 
samma slag, men skils från den förra däri, at han är fastwäxt inuti den 
andra så att han ej skalrar. 

3. Sp. Athites embryone terrestri libero. Geodes kallas han ock 
då det är någon jord i honom i stellet för sten, hwilken skalrar. 


Genus 6:m. Tartarus. 
Generatur intra naturale vegetabile. 


Då han tages sensu latiori, är han et genus som har under sig 2 species. 

1. Sp. Tartarus vini salinus, eller Tartarus stricte sic dictus; 
Winsten. Genereras der någon Fermentation gåt förut: hwilket altid sker 
in vegetabilibus. Han håller et salt, men dok något Jord tillika; ty då 
han solveras uti watn går saltet bort, och Jorden ligger qwar. Uti me- 
dicin och chymien brukas han rät mycket. Deraf hafwa wi sal tartari 
per deliqvium. Med et lod winsten kan man lik så wäl, som med win, 
öhl eller ättika ysta öhlost, hwilken är ganska god för gammalt folk at 
äta om afftonen, ty morgonen derpå få de et lindrigt laxatif, hwilket pre- 
serverar dem för obstructioner, som de annars äro falne til. Änteligen 
doger til fluss. 

2. Sp. Tartarus cerevisie, fermentum, Giäst. Med handkrafft kan 
man gå in infinitum och förlorar dok intet deraf. Bese Hist. ferm. in 


ST 


Chymia 'BoERHAVIANA. Sal tartari hängs öfwer et drickesfat i källarna, 
smältes til en wätska, och dryper sedan droppetals i et glas med surt 
dricka, och låter deraf några droppar i en tunna med surt dricka, förtar 
al syran. 


Genus 7:m. Calculus. 
Generatur intra natlurale animale. 


Wäxer inuti kreaturs kroppar, dok ej wid de fasta delar in uti 
kroppen, utan på en lös, ledig och hård samt främmande partikel. 

1. Sp. Calculus Gastrici animialium pecorum. Tyre, är först fun- 
nit wäxa i kreatur som idisla som kor; han wäxer på det sättet: då de 
slicka sig eller hwarandra, och håren som däri genom losna, komma neder 
uti magen, tuggas sedan smärre, [formas] genom motum peristalticum 
som et hattetof, då äfwen chylus hielper til at klistra hop dem, och utaf 
rullandet i magan få de en rund figur, som en båll. Men som han är 
cartilaginosus, ej kan volveras, utan drager til och om sig et slem, som 
omsider hårdnar, blir [han] til en skorpa och stenart. Detta är det 
samma som af gemene man kallas trolskot, trolknutar, trolfyre, hwilket 
de säga Lapparne utskickat och ämnat någon menniska; men då krea- 
turen komma emellan, bli de angripne. 

2. Sp. Calculus urine IMmmane sc. calculus nephriticus. t Men- 
nisko-sten, wäxer i menniskans krop och förorsakar större smärta, än 
barnsbörd hos en qwinna; hwilket de tilståt, som försökt båda delarna. 
Är fördenskul nödigt at weta, huru den blir, som hittils mycket bryt 
medicos. Alla concreta äro wäxte af jordpartiklar, äfwenså hela menni- 
skans krop, som intet annat är än en jordmylla, som af analysi Chymi- 
corum bekant är. Då menniskans sten blir bränd, warder den til kalk 
liksom dropsten, och är följaktligen giord med desse Jordpartiklar. Kunna 
ej coaduneras, med mindre at det är något salinum som kan binda ihop. 
Salinum är i wår urin, och finnes deröfwer Jordpartiklar, hwaraf sten 
härrörer. På samma sät fäster sig calculus i blåsan, som uti wåra nat- 
pottar. Och som altid något siccum och solidum är i, hwarwid jord- 
partiklarna kunna fästa sig, så ser man huru winstenen, som är tekn til 
Skörbiug, altid fäster sig wid tänderna. Härwid är at märka det stenen 
aldrig sätter sig wid någon frisk del [af] kroppen utan måste hafwa någon 
fortorkad, som derhos är Solid, hwarwid han kan fästa sig. Han gene- 
reras uti alla delar af wår krop, ehwar han finner något dödt, som niu- 
rar, hiertat och blåsan. Calculus kan förorsakas då man hoppar starkt 
eller springer häfftigt, så at en åder går sonder. Mycken libidinositet 


! Originalet: nepfretocus. 


38 


förslappar mniurarna. och förorsakar menniskan sten. Derföre inclinera 
alla Sementarii til sten, ty qvies giöra fibrerna slappa; äfwen de som 
ligga mycket. Hwarföre alla barn i Holland äro mäst siuka af sten; 
emedan de i de 3 å 4 första åren måste ständigt ligga. Hwar hälst et 
acidum är, primis viis, der blir en slaphet; deraf blir en syra som för- 
orsakar mieltsiuka, och aldrig slipper en hypocondriacus förr sin plåga 
än han får podagre. Der som är mer syra der sätter sig mer Sedimen- 
tum terrestre i urinen, T. E. i fråssan. 

Skal någon slippa stenen, måste han först bryta honom genom 
amara, hwilka rensa bloden, och styrka nerverna — äfwen som syran i 
dricka och win förtas genom malört. På samma sät brytes syran i fros- 
san i China som är betsk. At syran, hwaraf sedimentet sedan sker, går 
in i massam sangvineam och altereras, det kan man grant skönia på en 
knapp af metall, huru han ändras af swetten, den wi weta kommer af 
bloden. När man äter vegetabilier, som sallater och färska saker, sätta 
sig [ej] sediment. Men af salt mat och vegetabilia fermentata, som win 
ock dricka, sättes sedimentet. Derföre få aldrig wattudrickare sten, följ- 
aktligen ej heller bönder, så framt icke någon åder sprungit 1os genom 
altför stark lyfftning. De som hafwa stark humble på sit dricka, undgå 
likwäl denna sjukdom, medan humblan ständigt bryter syran. Alla djur 
som äta kiökssalt få det uti urinen, förutan det at alt salt förorsakar 
stinkande urin, och som skiörbiuggen af salt winner en högre grad, så är 
det et klart tekn til skiörbiugg, om saltet eller gruset i pottan är hårdt. 
Alla diur som lefwa af färskt kiöt, ha ej sten, ej heller stinker urinen, 
och den stinkande har altid sal alcali volatile, men den andra icke. Så- 
som wi något hwar hafwer Salt Sediment uti wår urin, så böra wi aldrig 
taga pottan i sängen, och liggande lemna vårt watn deri, ty då blir ofel- 
bart gruset qwar. Spiritus victrioli bryter wäl stenen, men kan ej bru- 
kas inwärtes, som han är altför stark och frätande, men emot tandsten 
kan han brukas, dok med stor försiktighet. 

3. Sp. Calculus caneri natuwralis. Kräfftsten, då han är naturel 
bör han och föras hit: wäxer för än skalen släppas. Huru han wäxer 
wet man ej. Dok mena somliga, at de ej äro annat än ägg som blifwit 
siuka och hårdnat. 

4. Sp. Calculus conche s. margarite. Huru perlor wäxa, har warit 
stor twist bland de lärda; dok som man finner at de hålla sig på den 
ena sidan af muskelskalet, på hwilket är et borat hohl, så är man öfwer- 
tygad at en mask borat sig in och lagt et ägg, som sedan hårdnat, då 
den ena klara hinnan dragit sig öfwer den andra, til dess det blit en 
pärla. 

5. Sp. Calculus urine brutorwm s. lupis begoarticus. Bezoar, 


39 


wäxer uti utländska diur, warande han mera dyr än krafftig, och brukas 
endast af höga personer. Immiteras annars på apotheken och tros at 
den artificiela är krafftigare än den förre, ty han håller ambra och muscus. 


Ordo Tertius. Petrificata. 
Simulacrum vegetabilis et animalis impressum ostendunt. 


De öfwertyga oss, hwar de finnas, at de ingalunda warit foster af 
syndafloden. Hälst ingen petrification deraf kan bewisas. Wi finna offta 
snäckor och musslor ibland petrificater hwilka annars ej finnas utan på 
diupaste hafsbotn. Petrificater finnas aldrig, utan der kalk är. De gene- 
reras ej på det sättet, att sielfwa diuret förwandlas i sten; utan dermed 
förhåller sig som med en konstnärs giutedeg uti en form, som der lem- 
nar et aftryck af det som warit uti honom inneslutit. 

Ty då en krop blifwit med kalk omgifwen, och kalken hårdnat, så 
rutnar kroppen effter hand, och lemnar i denna caviteten, som är en 
riktig form, en fin mylla. Då sedan saltwatnet kommit at tränga sig in 
genom kalken, coaguleras myllan effter hand til en sten, som är et rik- 
tigt aftryck af sielfwa originalet. Här af följer at alle petrificater ej äro 
annat än idel aftryk. 

Hwad karlen i Falun widkommer, så är han ej petrificerad utan alle- 
nast saltad med vwvictriol; och som salt solveras af lufften, så förgår han 
ock med tiden. 

Denne wettenskapen har intagit de curieusa i Tyskland och är werk- 
ligen mer curieus än nyttig. De hafwa giordt sig et stort hufwudbråk, 
at uprätta et genus för hwart och et petrificat, då namnen altid skolat 
lyktas på ifus. Hwad ScHEUCHZER angår, om petrificater af fiskar i chif- 
fer. Se derom dess Indicia piscium atqve herbarum antedilwvianarum. 
Jn his vel mille genera petrificatorum non concipi possunt peter octo. 
Kan wara artigt, men föga nyttigt, äfwen som de öfrigas stora folianter 
i denna saken, med mycket större säkerhet formerar man deras delning 
effter de ting hwilka de reprzesentera, warande således 


Genus 1:m. Graptolitus. 
Petrificatum pictura assimilans. 


Detta genus är artigt til deras Faveur, som giöra så mycket huf- 
wudbråk af petrificater. Utomlands kan man få se stora cabinetter fulla 
med petrificater, som ej med fog kunna föras til följande genera. Skulle 


20 


man då aldeles utesluta dem, änskönt de ej annat äro än lusus nature, 
så drogo man på sig alla dess älskares wrede. Genereras när victriol- 
watnet går emellan Lamellerna på en chiffer, som spruckit, då der förut 
inkrupit någon wäxt eller diur och rutnat; ty då christalliseras wattnet 
inuti och genom myllans tillhjelp förwandlas i en mörk Figur. 

1. Sp. Lapis Geographicus har punkter och linier som represen- 
tera en Geographisk tabell. 

2. Sp. Graptolitus nemora, arbores, plantasque referens. Den- 
trites har träds figurer. 


Genus 2:m. Phytolitos. 
Petrificatum vegetabile. 


När någon ört eller trä är petrificerad. 

1. Sp. Phytolithus ligmni, Tithoxylon. Liknar et petrificerat trä, 
men är dock mineral. 

2. Sp. Phytolitlus folii. Phytobiblion. Liknar et trä med grenar 
och löf. 


Genus 3:m. Helmintholithus. 


Petrificatum vermäis. å 


Är ett widlyfftigt genus. Alla dess species kunna ses i Systemet; men 
at allena anföra det märkwärdaste: 

1. Sp. Helmintholitus Medusae, Asteria colwmmnaris, är af et diur 
wid namn medusa. 

2. Sp. Echinites. Davids slungsten. Är af diur på hafsbotn, som 
kallas eclinites. 

3. Sp. Belemmites, trodde de gamla genereras af Loars urin; men 
EcHARpD Höck har nyligen förklarat oss at den är af en mussla, och fins 
i Skåne. Hon går med denne liksom med sit skahl. Genereras i haf- 
wet, och kan altså ej finnas utan der hafswatnet ståt. 

4. Sp. Nwmmus Brattenburgensis STtoBEI, ser ut som en dödskalle; 
är dock skahl af en mussla eller choncha; är beskrefwen af archiater 
StoBEuS. Doctor LercH har funnit den omkring Giöteborg. 

5. Sp. Lapis judaicus. Består af Spat, och ser ut som en Olif- 
kärna, är räfflad och smal mot basis. 

6. Sp. Huysterolithus. Representerar alla partes genitales sexus 
seqviores. Är af en mussla, som är på ena sidan slät, och på den andra 
[har] en köbl. Conchites, Pectinites är ock af musslor. 


91 
Genus 4:um. Entomolithus. 
Petrificatum insecte. 
Är rätt rar at finna. 
Genus 5:um. Ichtyolithus. 
Petrificatum piscis. 


Dess Species fins i Systemet. 


Genus 6:um. Amphibtholithus. 
Petrificatum ampibice. 


Är rar at få. 


Genus 7:um. Ornitholithus. 


Petrificatum avis. 


Genus 8:um. Zoolithus. 
Petrificatum qvadrupedis. 


Är rarast af alla, ses i Systemet, och har ingen annan nytta än at man 
kan säga, hwad et sådant stycke heter, då det förekommer. Äfven deras 
namn förekommer i Systemet, till deras behag, som älska curiositeter 
samt at se naturens undersamma omskifften. 


Ända på Stenriket. 


25, 


Pris 4