«1 •::. = •fi% ■h'^ Ht< w :^i =. ./^i^SV/T^tev - — ACTA raiVEIiSITATIS LINUENSIS. LUNDS UNTVE11SITET8 ÅRS-SKRTFT. TOM. XXVIII. -30 / ;<■ # 1891—92. LUND, 1891—92. BERLINGSKA BOKTRYCKERI- OCH SilLGJUTERI-AKTIEBOLAGET. DISTRIBUERAS GENOM C. W. K. GLEERUPS FÖBLAGSBOKHANDEL I LUND. XL ACTA imHM 80CIETATIS PHYSIOGRAPHICJI LUNDEN818. KOI&L. FYSIO&MEISKÅ SÄLLSKAPETS I LMD HANDLINGAR, MED 18 TAFLOR OCH 33 TEXTFIGURER. 1891-92. NY FÖLJD. BAND 3. LUND, 1891—92. BERLINGSKA BOKTEYCKBUI- OCH STILGJUTKEI-AKTIEBOLAGET. UISTIUBUERAS GENOM C. W. K. GLEERUPS FÖRLAGSBOKHANDEL I LUND. /Vf:-,-. v .,, Inne h å 1 1: I. Un nouveau galvauoniétre, par G. Granqvist (pag. 1-16, une planche et une gravure dans le texte). II. Sur la théorie des osclllations éleetriques, par A. Rosén (pag. 1 — 42). III. Om toluolsulfonglycin, af G. Walliii (pag. 1 — 24]. IV. Beiträge zur Fauna Grönlands, vou D. Bergendal (pag. 1 — 180, mit sex Tafeln). V. Ehrenbergs Euchlanis Lynceus wiedergefunden? von D. Bergendal (pag. 1—2). VI. Analecta algologica, ser. J. G. AgardJi (pag. 1 — 182, cum tribus tabulis). VII. Studier öfver örtartade, slingrande stammars Jämförande anatomi, af G. Andersson (pag. 1 — 57, med 1 tafl. och 32 textfiguren. VIII. Bidrag till kännedomen om Lycöpodinébladens anatomi, af J. Erilsson (pag. 1-56, med 2 tafl.). IX. Ueber die Wirkungsphäre der Glycose- und Gerbstoffreaktionen, von Hengt Lidforss (pag. 1 — 14). X. Undersökningar öfver Siljansområdets Graptoliter, af S. L. Törnqvist (pag. 1 — 47, med 3 tafl.). XI. Studier öfver Bryozoerna i Sveriges Kritsystem, af A. Hennig (pag. 1-5], med 2 tafl.). XII. Fysiografiska Sällskapets sammanträden, 1891- 92. ANALECTA ALGOLOGICA. OBSEEVATIONES DE SPECIEBUS ALGAEÜI MINUS COGNITIS EÅRUMQUE DJSP0SIT[ONE. AucTORE J. G. AGARDH. LUND^ 1892. FORMIS BERLINGIANIS. Analecta Algologica. Oliservatioiics do Speciebus Alganun miiuis eognitis oaruin(|iio dispositioiie. Aiictore J. G. AGARDH. De Generibus Callithamniorum. Vix est Genus Floridearum de cujus limitibus et sub divisione magis quam de Genere illo Callithamnii dissentiunt hodierni de Algis scriptores. Qualo Genus prima vice a Lyngbyeo circumscriptum fuit, tale Species ejusdem a Flo- rideis pbirimis aliis facilius dignoscere lieuit. Inter alia Genera (Chondriis, Gelidium, G i g art i na), qua? ducente habitu creai'unt primi systematis conditores, Callithamnion olim considerarunt Genus eximie naturale. Dum vero in aliis ejusmodi Genei'ibus, ut structuram examinare inceperunt, typi diversi facilius dignoscebantui', ea, contra, videbatuv in Callitliamuiis structurse simplicitas, ut nulli fere suadente structura adparercnt characteres, quibus Genera aut subgenera diversa iudicata viderentur. Quum deni(|ue quoque inter Algologos pra^valuit opinio, principia systematis ex differentiis partium tVuctificationis esse dedu- cenda, dijudicandum restabat quomodo ba'c organa in diversis Speciebus ('alli- thamnii differrent; quin immo, si typi diversi revera dignoscerentur in una aut altera Specie, latuit sa'pissime an in aliis et quibusnam Speciebus organa fructi- ficationis consimili modo formata obvenirent. Spha^rosporfe, quse et numerosiores ])lerumque proveniunt et observantiu' facilius, in })luriuiis Speciebus diutius qui- dem cognitii' fuerunt; at in cadem Specie alii observatores alium tyi)um diguo- Lunas Univ. Årsskr. Tom. XXVTII. 1 s 2 .T. G. Agardh. scere haud raro credidci'unt ' ). Dum in aliis Al^is viilctiir facilc dictii iitruiu pa^rospoiw rr/(ciafiiii an tiiaiinnlc divisa' (il)vt>iüaiit, ijisa' sjiora- in Callithnm- niis nunc ita disposita^ observantur, ut dubiuin videatur ntruin uno' aut alrcrti modo sphan-osporfe subdivisa' fuerint '■'). In nouuidlis Sppciobus, (pias (ifnus proprium constituere eredidcrunt ( Ackoch.ktutm Nm/e/i, TRENTici'diiLiA Prli/f/sli.), eadem organa, qua' »dim sphaTosjioras initarunt, alii nlio niodo oxplicunt, ])ra'- termissis omnino ieonibus a Harvey datis, in (piibus sphaerosporas, tiiiinnulc divisas, evidentissimas delineavit. Favellas quod attinet, satis constat has in multis Speciebus jamdudum dc- tectas fuisse, et in multis jam quoque dolineatas. Sunt voro (luoiinc S]i('cios et diutius cognita^ et frequenter obvenientes, in (ijuibus favelUe ita rara' vidcntui' ■') ut et dubia de earum proventu in his Speciebus allata fuerint ^). Antheridia denique usque ad nostra tempora in jiaucissiniis tantuni obscr- vata fuisse, confiteri fas est. ' ) Paucro sunt Sjiecies inter (Jallitliamnia, in (j^uibus sj^hterospora' evidentius cruciatini divisai' obveniant quam in C. cruciato. Na»geH vero, qui haue Specieni novo Generi Anti- thamnii typicam consideravit, huic sphaTosporas triangule divisas tribuit {Ntner. Alg. Si/ff- p. 202); postea (Sysfem der ('rrom. q. 93) spha^rosporas easdem cruciatini divisas descripsit. In eodem opusculo p. 103 seqnentia habet: „Es gibt nicht selten Tetrasporen bei denen man in Versuchung kommen könnte sie für kreutzförmig getheilte zu halten, indem eine gerade, bald etwas zichzachförmige, bald gebogene (j)uerwand '2 obere und '2 untere spuren trennt. Allein diese Anordnung geht in die reine tetraedrische über". '') Harvey, qui tot Callithamuioruni Species iconibus eximiis illustravit, spha>rosporas fere omnium ti'iangule divisas depinxit. Ipse in multis cruciatim divisas splneros]3oras ob- servavi; errorem vero liac in re facilius obvenire po.sse, verba Xa'gelii mox citata indicare viderentur. ^ ) De CallUh. cruciato expressis verbis monuit Harvey, se in j'l^^ta, ad oras liritannia» haud raro obveniente, frustra favellas qua^ritasse. De Speciebus, quibus Genus Rhodorhorton instituit Xa^geli, inter quas sunt plures ad oras Europeas fi'equentes, constat favellas non- duni in liis inventas fuisse. *) Nfegeli (S//sleni ehr Ceram. p. 66) seqnentia habet; „Unter den Ceramiaceen gibt es einige von sehr allgemeiner Verbreitung, und gerade auch da vorkommend, wo unermüdliche Algologen an der Küste wohnen, bei denen wohl Teti-asporen aber keine Keinifruchte Iiislier gefunden werden.. Ks gehören hieher z. B. die Arten von Rhodochorton iRJi. Unfliii und ßovkhihim) und Antithamnion (A. crxcinfum). Ist es aber nicht misslich, eine Pflanze nach einem Organ, das sie nicht besitzt, zu characterisiren, in System einzuordnen und rüchsicht- licb Ihrer natürlischen Verwandschaft zu beurtheilen, nach einem Organ von dem man will- kührlich annimt dass die Natur, wenn sie es bilden wollte, vielleicht es so gestalten wurde?" Hodie constat ha'C deficientia Oi'gana in his plantis et inventa. et deliiieata fuisse. Analecta Algohigica. O (^iiiv (jiiidcm oiuniii |i('i'peii(k'nri, inilii Species ('allitluunnii descriptas })1üs ijuaiii 100 ill E|iicrisi enumeranti adparuit (iemis lubentius iiitactum retinendum («se, quam dissolutuiii in (Teiicra, (piil)us sinuulis iiec suos charaeteres rite iiidi- catos,' uec limitcs eertos delinearc iicuerit. Jam qiiidem eo tempore cognitse fiicriiiit observatiünes, qua' iiidicare videbantur Species heterogeiieas inter C-alli- tliamnia militäre; et sul) tempore postea prteterlapso alia? observationes promul- gata^ fuerunt de siiigulis Öpeciebus, quas typos novorum Generum eonsideratas Yoluerunt. (»fuibus vero limitibus ha?c nova Grenera circumseripta essent, sfepe nec indicarunt, uee eomparatis characteribus datis facilius concijtere liceat. Ge- nera eondere characteribus a modo erescendi (Bhoilochoiiov, HerpotJiaiiiiiiou) a raniitieationis norma (opposite aut alterne |)innata, dichotoma aut vage ramosa, et quse ejusmodi sunt) hu('usi[ue repudiarunt plurimi de Florideis scriptores; nec Herposi]ilionias ab aliis Polysiphoniis ob ereseendi modum ut Genus sui jui'is lubenter assumerem; nec Laurencia; Species, ramis aut alterne exeuntibus, aut oppositis, aut vagis instructas, ad Genera ejusmodi characterilius diversa referre consueverunt. Sunt alia quo(|ue (ienera (Wranf/cl/a. ('ciifrocerun, Ccruniiani) in quibus Species invicem diffemnt nunc ramellis mollissirais peuicillatis in- structa', lumc Hrmiorii)Us et obtusis, nunc rigidiusculis et acumine spinttformi terminatis; haud tanien scio Species liorum, lioc muilo diversas, ad Genera di- stincta relatas fuisse. Equidem non is sum qui negarem diverses typos Genericos ex babitu, ramiticationis norma et aliis ejusmodi characteribus sa^pe indicari; at ea, qua; hal)itu in(ncata diceres Genera, aut structura abhidcntc, aut diHerentiis in par- tibus tructiticatiunis coiitirmata [»Icrunupic Vdhici'unt; et Jioc mod(j cliaracteres ex babitu dcducti noii priniarii aut soli, sed rantum ai'.c(^ssurii coiisidcrantur. Si his priucipiis (.bicti, < 'allitiiamuioruni Species <'onsideranuis. (|uis negaret bas suadenti' ramiticationis noi'ma plures et adniodum evidentes typos ramiticationis indicare. Si vero qua-riinus (juinam singulis his typis sint characteres tructifi- cationis, j>atet ni,'(pie in structura favellarum, ne(jue in sjihairosporis eosdem re- venire characteres in illis omnibus Speciebus, (pias ob ramiHcationis normam ad idem Genus pertinentes conjiceres. Sphferospor«, (piarum divisionis modo tot alia Genera digm)scere consuevimus, obvcnirc videntur nunc triangule, nunc crucia- tim divisa' in omnibus istis — ex raniificationis norma distinctis — typis (.'alli- thamnioi-uin. Multo minus ex favc^Uarum structui'a (Hversa cliaracteres genericos indicatos fuisse putarein; aut si ejusmodi in uua aut altera Specie indieantur, 4 ,T. G. Agardh, ex his concludere licet qiiibusnam aliis Speciebus piivi siiit. Latet insuper, me judice, eujusnain vMloi'is sint, aut qiiis significeiit charaeteres ex struetura cysto- carpiorum detUieti — utrum ditt'erentias »tatis indieent an typos (lenericos di- verses. Plerumque majoris momenti considerarunt ditt'erentias ex prtesentia aut defectu iuvolucri, favellam cingeiitis, deductas; et (ijusmodi dift'erentias admodum conspicuas ipse quoque observavi. Ex iis vero, (pia' ipse vidi '), concludere vellem dift'erentias allatas potius stadia evolutionis diversa, (juam typos (ienericos proprios saltein in quibusnam indicare. In Öpeciebus a me observatis, qufe si notas habituales respicias ad plures typos diversos (Craciafrc, Fccflndfre, Peni- cillutce), quos inter Species ramis oppositis instructas dignoscere lii'cat, perti- nent, conspicuam analogiam in ev(.)lutionis nujdo cystocarpii adesse putavi. Fa- vella^ nimirum in bis omnibus generantur intra congeriem densissimam ramulo- rura; interiores, i})sum involucrum constituentes, ranielli sunt molliores et incur- vati; prout vero ramuli in planta sterili sunt aut nioUissimi aut rigidi, ramuli invulucrales exteriores sunt forma divei'si — (piin imnm in Speciebus evidenter proximis (C. cntciatuni et C. iinicroudtinii ). In omnibus intra eundem nidum (ut ') In Call, jilumula favellas ad apices raiimrum plures evolntus, iiivolucni propriii iiuUo ciiR-tas, deliueavit Harvey; ipse lavellas iuvülucri ramis nuigis patriitibus cinctas (in Speci- niiiiiliui-i Eiirop;visJ (piiique observavi. Specimina vero uoninilla Nova' Hollaiidia', (jua' ad eandeni Specieiu referuntur, t'avellis congerie densissiiiia ramuloniiii coiivergentiuiii cinctis instructa vidi, Quia raiimli in ('. plunuila rigidiusculi, exteriores hujus iuvolucri rauios quoquoversum porrectos; interiores vero iueurvatos, et, ut mihi adparuit, substantia magis mucosa insignes — i[uasi dissolutionis signa pradientes putavi. Intra eandeui congeriem ramulorum uucleos plures observavi, uuum majm'eni (|uasi principalem, alios plures minores, quos solutis ramellis involucrantibus denmm in suis ramulis terminales finxi, quales piiTxit Harvey. In C. criiciato, (J. mucrondfo, ('. iimeriraiio easdeni ouiuino differentias obvenire, ex meis observationibus concludere ausus sum; quin immo in C. crvciafo et C. umcru-ami favellas demum subnudas dicerem, aut paucissimis ramellis involucratas. in suo pedicello subsingulas. In nuUa mihi cognita Specie involucra magis conspicua et ramellis eximie in- curvatis njagis eviduta, adesse putarem (]Uara in illo Callith. coiiioso, cui Genus proprium WarrenifE Jamdudum condidit Harvey; favellas hujus vero demum subnudas vidi aut tan- tum paucissimis ramellis involucratas, in suo pedicello subsingulas. Sphasrospora' hujus oblonga' et cruciatim divisa^ cum iis C. criniati omnino conveuientes videntur; summam igi- tur inter has Species affinitatem esse facilius conjicerem. At in Warrvnlu rami majores corticati fiuut filis intra membranam ab initio decurrentibus, demum admodum externe con- spicuis; et ab bis filis dein provenire videntur ramelli brevissimi dense pullulantes, (piibus penicillorum quasi pedicelli pube brevissima hirti adpareant. Conjunctis bis characteribus typum Genericum proprium Warreniam constituere, jam ab initio credidisse Harveyum, satis constat. Aiialetta Algologica. ■' ita dicaiii) iiiu'k'i pliuv.s l'uniiuutiir, iuitiu proxiiiii; dein, ui fiillor, clis^;^lulinn(' ramellorum «iiijjuli separantur et invicem liberi evadimt. Si coHiparantur dispositiones Specierum et Genera nova, (jiue in lucuni veteris Callithamnii Generis substituere voluenint reeentiores de Algis scripto- res, niira sane adpareat opiniomun varietas. Nimnidla lidruni exempla atterre placet. NtBgeli, qui jam 1861 de Ceramieis propriara dissertatioiiem pulilici juris fecisse videtur, numerosa creavit Genera, quorum plurima vix postea reeepta scio. Inter ha^c vero seqiientia, partim, si non omni respectu, adoptata fiierunt- 1. JcrocJuefin»/. qiiod nomine Chantransia' dein a Thui-et (1S()4) reeeptum, al) aliis ssepe cum Öpeeiebus ad Khodochorton relatis conjuuctum; i2. BJKxIocJinifou. quüd a plurimis hodiernis reeeptum (KjeUntan, TndJl, Holmes et Batfers, Haiteii- Gibson). nomine vei'o mutato (TJi(i)uiii(liij a Thuret deseriptutn — t'avellis ho- dieduni ignotis, quoad proximas affinitates adliue forsan dubiuni; mmnullas Spe- eieH (C. spli/ziliisuni et C. SiiarstaiiJ, quas ad Aeroehtetium retulit Xegeli, intei- Rhodoehortones a Kjellman enumeratas video. 3 AiditJduiniioit. cui praeter C cruciatum etiam C. mucronatum pertinere deuique assumsit Na?geli, tum Anti- fhanmioii, tum Ftcnjthamnwn Na?ge]ii comprehendere statuit Thuret; alii plu- rimi omnes Species ('allithamniurum, ramis sterilil)us oppositis aut vertieillatis instructas ad idem Genus Antithamnii referre videntur (Kjellman, Hohnes et Batters). Ardissoue Antithamnion tautum sub -Genus Callithamnii eonstituere putavit. dam ante Na?gelium .1. E. Aresehoug nuvum proposuerat Genus Spcnun- tlKUHiiii, eharaeteribus t'undaruin a struetura cystocarpioruni deductis. ()\m ma- gis, novis observationibus (a J'jii/fjsliriiu, Tliiird. Bonict aliisque) faetis, Hpeeies hujus Generis inter typos habituales diversos Callithamniorum eolligere persecuti sunt, eo evidentius adparuit hoc Genus optimo jure ei'eatum fuisse; Genus tSper- mothamnii quoque al) omnibus hodiernis reeeptum putarein. Na'geli, (|ui non- nuUis ejusdem Hpeciebus suum Genus Ilerpothamnion creavit, eharaeteribus a vegetationis modo plantarum petitis duetus, species admoduni diversas huic ad- numeravit. Quin immo in ('. pJiima se cystocarpia cum iis C. Turneri con- gruentia observasse statuit, ([uod omuino repugnat iis, (pife postea observavit Bornet. His autem pra^termissis adhuc in recentissinui quam vidi dispositione. Callithamniorum (Holmes and Ilaffers List of flie Er. Mar. AlywJ l'filuthayii nion j)hinia juxta Spermothamnion dispositum enumeratur. () J. G. Agardh, Nesciii aiiiic his cxcinplis satis ]ifiil)ari vidcrcntur ca, (|Uii> siipi-a attiili di' inveniendis characteribus (Tfiierum, horuni([Uc liinitibus inter Species Callitham- nionim. Vaiii, nie judico, permaiieaiit (•(niatiis (xenera liorum condero charae- t('^il)ll^<, (jui ex hahitu, rainiHcationis iioima auf aliis, (|U» ejusraodi sunt, dcdu- i'antiir. Characteres Geiicruin, comparatis [)aitil)us fViictiticationis, antea iuveni- antur, et liis iiiventis sit ut notte, ex liabitu deductfe, characteres ])rfebeant ditte- i'ciitiales exiniios. Ex observationil)us a nie faetis (jucxpie eonidudero ausus suni liaud paueas et sat insignes in evohitionis modo favcllaruni obvenire diti'ereiitias intei' Species, (pias i'amiHcationis nornia al'tines putares; et Genera propria Ins dirt'crentiis indieari vix dubitarem. Typis vero liis indicatis assumere posse ere- didi (|iiiiipie sino'ulis s])h8erosporas esse suo iiiode proprio conformatas; et ita (ienera, organis ntriuscpie fructificationis ') proprio modo contbnnatis iudicata, siepius vidi cliaraeteribus ex habitu deduetis contirniata. Quonsque vero typos G(>neiieos, partibus fructificationis indicatos, ex habitu pUmtiE sterilis reeognoseere liceat, de hoc vix nisi observatis singulis Speciebus certius statuendum esse pufareni. (^uicuuKpic igitur Speeies Callithaninioruni ad facta, emergere, equidem observare oredidi. Favellas Callithanniiorum pedicello minutissimo suflultas sa>pe videre credidi, quo mediante micleum ab ipsa cellula (inträ cuticulam) provenientem conjeci '). Structuram frondis Callithamniorum ita explicanti, mihi adparuit plura alia argumenta ])rol)antia ex structura ali(uum (ienernm quoquc deducere licere. Ita Stratum corticale cellularum minorum, <|uod Ceramii et Centroceratis Speciebus characteristicum novimus, a cellulis paulo majoribus, qu?e extra genieula ipso- rum articulorum (|uasi interstitialia generantur, ab initio provenire, et novis ejus- uKxli cellulis sursum et deorsum productis formatum fieri totum Stratum corti- cale, inter cuticulam et membranam articulorum expansum, mihi vix dubinm videtur. Quod attinet ipsam evolutionem organorum, qua' sunt propagationi inser- vientia, impense dolco mc nuUas offeri'e jwssc observationes ita perductas, ut ex his evidenter deducere liceret, quomodo unum evolutionis stadium ex altei'o pro- veniat. (^)uom(ido vero ipse hane evolutionem ex meis obsei'vationilius |)ercipere valui, id paucis adumbrare hoc loeo conabor. Pluiimis, si non omnibus C'allithamniorum formis id normale putarem, ut sphiProspora' et antheridia in ramulis ultimi ordinis ])roveniant, favelhr vero a partibus antec(>dentis ordinis transforniata' tiant, involucrali adpiiratu, ulii hic adest, a ramellis ejusdeni forraatis. Spha'rosporas, quales matureseentes sa^pe adparcnt, ab articulo infimo ra- nielli (novi ordinis) tiansformato oriii, facilius ])utares; liinc spha^rospora> in his sa'pc in i'amnlo scssiles, et co liwn posita', quo rainelli luivi ordinis pi'ovcnirent. ') Exstant (juoqne aliii' ol)sei-vati(ines, qiue arl structnvinii clictani illustraiid.iiii siiii' dubio (■ondiicaiit. Ita Ji. •/. Hiirvey Gibson ile structura s|ilia'i-os|iciruiii iu IMioilocliortouP scri- beiiR, nucleiim, cruciatiui divisum, evidonte et indivisa cuticula ciuctuiu delineavit, et liaiio esse facilc crederes, qnani eniissis spnris jjersisteiitem observavit. (j)nninn sini])licia in aliis perficiantur. In ('((llitliamvio Layicino (Tah. I. fii). 17 — 20) eujus ranuili termi- nales a basi crassinscula subito in apicem acutum rigidiusculum attenuantur, obser- vavi in specimine uberrime sphan'osporifero alios ramellos modo dicto rigidiusculos et aeutos, alios vero productos in filum tenuissimum tubulosum, nunc magis strictum, nunc apice incurvato aut paulisper incrassato, evidentius obtusum, canali interiore perlucente at angustiore farcto, contentu minutissime granuloso, ex albido-griseo (nee colorato); hanc partem superiorem tili, quasi artioulatione, at parum con- spicua, a parte inferiore subbulbosa separatam vidi; et in hac parte inferiore endochroma fere bulbosum, paulo magis eonspicuum observavi. Quum in hac specie articuli ramellorum ultimi (steriles) sunt in aeumen rigidum producti et artieulo bravissimo terminantur, in quo sphterosporas immediate productas vix exspectarem, subrepsit mihi suspicio organa mox descripta ad productionem spharosporarum quodam ' modo conferre. Finxi spha^rosporas ab inhma parte glo- bosa, quam in organis dictis observavi, transformatas fieri, superioi'e parte tubu- losa demum forsan dejecta. Organa dicta, qua? in specimine spharosporis aliis maturescentibus uberrime instructo, plurima observavi, hoc modo forsan facillime explicari posse putarem; nisi ex altera parte V\x denegandum videretur organa descripta summam offerre similitudinem cum adparatu trichophorico, cui func- tiones omnino diversas tribuerunt nostri a^vi observatores. Addere placet me superiorem partem herum organorum in pilum elongatum flaccidum, et ut mihi adparuit suo contentu evacuatum, transformatam vidisse; quoque animadvertere opportet me in alio specimine, eodem loco et eadem die lecto, (juoque spha'ro- sporis, at paucis instructa. organa dicta frustra queritasse. — Si ha!C organa analoga aut identica cum adparatu trichophorico censeantur, at illa qufe ipso observavi in specimine spha^rosporifero obveniant, nescio equidem -anne doctrina hodie recepta de functionibus organorum sexualium, novo examine recognoscenda videretur. Sed de bis donsequentiis hoc loco scribere mihi non in animo est. ') Linn. Societ. Jonrn. Vol. XXVIII. pmj. 201. Lunds Uuiv. Årsskrift. Tom. XXVIII. 10 J. G. Ao-ardh. Anthei'idia, quamquam in paucioribus cognita, tarnen in his pliires typos diversos indicantia mihi adparuenmt. Dum in nonnnllis (Sperraothamiiiis) ex articulis singulis, in numerosas partes (cellulas) adparenter inordinatas siibdiyisis forraata viderentur, sunt alia^ quarum articuli jjlures, plus minus transmutati conjunctiin in antheridium, certo modo compositum, convertuntur; Organa ita formata, fere thyrsoidea, circa axem generant verticillos numerosos filorum minu- tissimorum (C. Dasyoklcs J. Ar/. Bidr. Alf/. Si/sf. IV. fah. I. ßc/. 1). In plu- ribus Speciebus (Callithamniis propriis) antheridia constare adparent conglomera- tionibus cellularum minutissimarum, lateraliter ad articulos vix mutatos, ut vide- retur, obvenientibus. Sunt hffc in pluribus Speciebus a Harvey depicta, et a Thitref cC Born. Ettid. Phyc. Tab. XXXIII. in pulcherriraa icone illustrata. In nonnullis fila minutissima, quibus constare videntur. invicem sublibera adpa- reant (f. Byssoides) in corymbulos minutos, secus fila seriatos, conjuncta; in aliis saltem ab initio muco aut niembrana cohibita, demum magis libera, csete- rum eodem modo disposita, observavi (C. j^ohjspermum). In hac specie forma- tionem antheridii inchoari divisionc facta ipsius cellul» generantis, videre cre- didi. Jam ex icone Harveyana adpareat antheridia hujus speciei secus latera interiör a pinnularum, longa serie disposita obvenire; ipsa? pinnulfE sunt leviter recurvatae, ita ut facilius^ in hac specie dignoscere liceat ventralem (et fertilem) partem articuli a dorsaJi (sterili et deorsum versa). Ipsam pinnam, pinnulis alternis obsitam, ita versam quoque facilius observare liceat, ut dum pinnulje laterales a latere, ipsa rachis pinn» a facie conspiciantur. In pinna ita posita observare credidi formationem antheridii inchoari subdivisione facta longitudinali (modo fere diceres Polysiphonia») ipsius articuli generantis (intra cuticulam indi- visani). Una et (in pinnula recurvata) deorsum versa pars articuli longitudinem articuli servat, et (juasi intacta sterilis permanet; altera vero pars (in pinnula recurvata) superior, divisione nova transversali in partem inferiorem et superio- rem subdivisa fit. Hac facta divisione, inferior pars formani mutat, fit paulisper obovata et ex apice novas cellulas generat; dum pars superior tabescit. In ipsa rachide, a facie a me observata, gemina? ejus modi series eodem modo formantur. Omnes has evolutiones fieri intra cuticulam non ruptam, sat evidenter observare credidi (cfr Tuh. I fig. IG cum explicat). De favellis, quales in haud paucis Speciebus easdem observavi, ad ea refero, quse de earum modificationibus infra Genera diversa, a me proposita, seorsim attuli; pauca tarnen hoc Iocd de iis prtemonenda videntur. Analecta Algologica ii Totam seriem Ceramiacearum comparanti mihi adparuit organa ista, qua? Favellpe nomine jaradudum designarunt, quoad cliaraeteres prsecipuos obvenire in Omnibus sat invicem similia. Intra admodum tenuem membranam hyalinam (periderma) fovent gemmidia numorosa, rotundato-aiigulata, stepissirae ita dense juxta-posita, ut formam gemmidiorum mutua pressione ortam esso, facilius quis crederet. Si cum cystocarpiis in aliis Floridearum fainiliis compaiantur, favellas pericarpio destitutas, et cum ipso nucleo, qualem hunc in Cryptonemeis pluribus obvenire constat, potissimum comparandas esse, jamdudum assumsi. Quum, ut supra dixi, suspicari ausus sum, variis inductus rationibus, frondem Callitham- niorum dupliei strato constitutam esse, nempe membrana ipsa cellularum (arti- eulorum) et cuticula cingente, ex analogia lubenter quoquo assumorem, favellas intra cuticulam oriri, et periderma tenue, quo cinguiitur favella?, sistere mem- branam cuticularem articuli in nueleum transmutati. In haud paucis Speeiebus Calli- thaniniorura quoque observare eredididi favellas pedicello, attanien brevissimo, esse suffultas, et hunc, intra favellam maturescentem sajpissime adhuc conspi- cuum, ab initio generari intra cuticulam articuli, favellam emittentis. Favellam, tenui sua at tenaci, demum ssepius gelatinosa membrana cinc- tam, in longo plurimis Ceramiaceis extrorsum tueri adparatu quodani proprio involucrali, satis quoque cognitum videtur. Quo magis vero ejusmodi adparatus plurimis normalis adpareat, eo potius defectum ejusdem in numerosis Callitham- niorum speeiebus, his characterem prsebere cujusdam momenti, lubentius assu- merem. Sunt pra;terea in conforraatione hujus adparatus involucralis quasi gra- dationes plus aut minus insignes. Dum in Callithamniis propriis favellas dicerem nudas, utpote aut extra-axillares aut in axillis ramorum evolutorum dispositas, sunt alias (Hcdothamniu) in quibus favella suftulta videtur ramulo laterali bre- viore, quasi bracteante. Sunt denique aliffi (AntitUamnia) in quibus normale putarem, numerosos nucleos, alios adultiores, alios inchoantes, intra congeriem ramulorum densissimorum oriri (quin immo lias congeries quodammodo continori ipsa gelatina, a favellis maturescentibus oriunda, forsan conjicere liceret); has vero congeries ramulorum sensim sensimque separari, sive hoc efficiatur dissolu- tione ramellorura proximorum, sive excrescentibus magis magisque partibus, et in diversas directiones prolongatis. Favellas numerosas hoc modo ab initio ob- tectas, demum singulas et nudas obvenire, dictis formis normale conjiccrem. Involucra a ramulis proprio; formte (quse ipsa; transmutata? viderentur) in Calli- 12 J. n. Agardh, tliamiliis vix obvenire piitarem. Pra'cipiie vero in iis Oallithiimiiidnini lunnis, qiiariim cystocai']iin in raimilu brcviorc quasi teniiinalia (iisp^nuntur, raincllos iiifm favellas pluis niiims prolong-atos et iiiciirvatos, huc niuilo iuvolucruni tbr- mantes, observare licet. Dum in nonnullis Callithaninimiun tuniiiw t'avella' nuelee siuipliei conyti- tutse et in suo articulo o'cnerante singuke mihi adpaiiK'iiint, sunt alia', rjuarum nuclei demuin admodum eompnsiti videntur. Neseio an Jine statuerim lioe (Uio- bus mudis divei'sis ab initio fieri; nempc aut ita., ut ex eodem articulo gene- rante plures nuelei al) initio oriuntur, (pii singuli in suo pcdieello terminales, nunc coUaterales nunc oppositi disponantur; aut hoe tieret ita ut nuelei ab initio singuli (aut pauei) quasi exuberante evolution(> lobos emitterent, initio minutos et ad basem adultiorum ])arum eonspicuos, sensim vero plures plui'esipu^ exere- scentes, prout alii niaturescentes effoeti tierent. Utrumque sa'[)e in iisdian Spe- cicbus obvenire posse putarem; at in multis, qua* favellis lioe modo conqiositis sunt instructa;, observare eredidi (ad basem favelhE) quasi g(!latinam ([uandam, sordibus stepc conspurcatam, (piam dissolutis peridermatibus loboruni evacuato- rum adscribere vellem; hinc in bis de prima (ivolutione f'avellee compositiB difti- cilius judieatur. Quoad ipsam Formam luiclei sinqdieis, liane in longe plui'imis rotundatam, aut ex renitbrmi rotundatam observavi; in iis vero (juanim favelUe lobis pluribus fiunt magis magisque eom[)osita^, singulos lobos supra pedieellum (quasi vacuum) obovato-rotundatos sitpius putarem. Adsunt vero in nonnullis (C. liijssokles, ('. Liiricinnm) t'avella', qua" superne acuminata;, nune biloba^ adpareant. (Jmim lias ditterentes formas observarunt in Speciebus, qua? alio riispectu i)ro\ima' viderentur, i])sam tbrmaui minoi'is esse momenti, forsan cre- dere las est. Dum in longe plurimis ijisum nueleum ab articulo terminali aut subter- minali ramuli transmutati ortum putarem, sunt alia' qnarum favellffi, ut pluri- mum magis oblongaj, (|ua) ex articulis pluribus superpositis simul transmutatis oriri videntur. P]jnsmodi evolutionem favcdhe in ('all. i'lcijaiis Selioiisb., ieone pulcherrima illustratani videas in Bornet et Thuret (Nof. Al(/(il. Tai. X). Quä- lern ipse hanc observavi, tavella? terminales, at cjuasi aggregatä' oriuntur trans- mutatione tum i])sius raehidis tum i»innularum, et singulas favellas saltem tri- bus articulis transmutatis ortas videre eredidi. Favellam maturescentem ipsa Analecta Algologica. ^ 1»J sua forma elongato-oblonga origineni a plurimis aliis Callithamniis diversaiii testantem putavi '). Sunt Ycro quoquo aliff Callithamiiiorum forma', in qiiibus favellas (analogo diceres modo) ab articulis pluribus, siib transmutatione coalcscentibus, oriri puta- rem. Ramulos vero, (pios in favellam transmntatos observaro credidi, nunc jam steriles sua structura a sterilibus propriis diversos dignoscere putavi. Ut de Genere Balliee certius eoustat, ramulos obvenire duplicis forma', jam in planta sterili dignoscendos, ex his vero alios primum natos, plumas doeompositas referentes, steriles permane're, alios vero, posterius ortos, fructiferos fieri. ita cpioipie in nonnullis Callithamniorum formis (tum in l'hdijtliamuiis. tum in Aorjfhamniis) pinnulas duplicis forma? observavi, quarum primum natas magis decompositas, steriles; alias posterius natas, simpliciores, eertis locis provcnientes, et ipsa sua forma atque structura dignoscendas, demum fructiferas fieri. In ejusmodi for- mis novos Generum typos latere, certius assumendum credidi. Quod attinet dispositionen! Gemmidiorum intra ftl^vellam, haue ab evolutionis gradu plus minus perducto quodammodo penderc, lubenter crederem. Öi jure quodam dicitur favellam esse a ramulo transmutato ortam, tacilius quideni assu- mere liceret gemmidia saltem ab initio quoque esse articulorum (in ramulis) mod seriata; ordinem vero posterius fieri mutatam, articulis sensim magis magisque subdivisis. In favellis junioribus magis gelatinosis ejusmodi dispositionis qute- dam indicia aliquando quoque observare credidi (Äntith. cniciutum.). In aliis nonnullis, quarum favellfe numerosfe quasi in eodem nido cohibentur ramulis dense congestis, nucleos alios majores, alios minores dignoscere licet; in rainori- bus nunc contentum in pauciores quasdam partes tantum subdi visum vidi; for- san ex his concludere liceret gemmidia iterata contentus divisione sensim fiir- mari plurima. In maturescente fructu gemmidia demum plurima et plus minus dense congesta seraper obvenire putavi. Ditterentias, hoc respectu oljvenientes a consistentia peridermatis pendere, non tegre assumerem. In iis, quo rum peri- derma raagis membranaceum adest, gemmidia arctius cohibita dispositionem ma- gis a centro radiautem assumere, suspicai'cr; uln vero periderma magis gelati- nosum, gemmidia quasi in muco nidulantia et invicem quasi magis distincta, ad formam magis rotundatam facilius transeuntia, forsan credere licet. 0 ') Bornet Call, elegans ad Ptilotani refert. Potius forsan dicere liceret lianc speciem sistere modificationem^ Ptilotas versus tcndentem. 1 4 J. G. Agardh. Ill Ulla tantum CaHitlianinioriim forma observavi favellas intra periderma hyaliiunu lasciculos gemmidiorum numerosos, invicem evidentius distinctos f'o- ventes. Fasciculi singuli quasi a filis dichotomis sursum fastigiatis, a centrali regione proveiiieiitibus, circumcirca extrorsum radiaiitibus constituti. Si fingere liceret hos fasciculos nou esse commuiii pcridermatc cohibitos, scd lobos discretos formaiites uucleuni habercmus, qualem in Cry})tonemeis quibusdam offendimiis. In hac forma Genus sui juris, et (^allithamniorum supremum, (Aristothamnion) dignoscere putavi. la iis Callithaniniorum forinis, (piarum favell» in ramulis lateralibus bre- viorilius intra adparatuni invulmualem disponuntur, nucleos circa apicem ramuli plerumque pUu'es adproxiinatos vitb; lioc vero fieri divorsis inodis observare cre- didi. Nunc cnim nucleos infra ipsum apicem ramuli generantis, ut adparuit tabescentem, dispositos; nunc (pKKpie ipsam ])artein ramuli supremam demum fertilem fieri (CerutotlMiiuihini); nunc denique nucleos primarios rite terminales provenire putavi (Aiii'äh(minton); nucleum rite terminalem primum inaturescere, inferioribus dein ordine dcscendente sequentibus, observare credidi (C. anivrica- nani, C. ciuciatum). Quum vero liodie mihi lateat qui)usqne ejusmodi ditfe- rentias in dispositione et evolutionis ordine iiuclcurum certis Ö})ecierum scriebus priv* sint, an magis fortuito obvenientes a nie observata- fuerunt, bis ilitferentiis hodie insistere non ausus sum. Callithaniniorum Genera, siMpieiiti ukhIo dispoiieiida hodie conjicerem. I. Genera frondibns adparcnter riud/s, mit taiüioti Jj'I/s intra etiticiilani^ dcs- ccndentibus infenic plus minus cortic(dis. f Si)li(erosporis crucidtim divisis: * Ramis frondium sparsiorihas, raf/is ant sid)dicliofomis. Frondibus congregatis subdichotomis aut vagis 1. Rhodochokton. Frondibus sparsis, ramis subdichotunis ' 2. Microthamnion '). ** liawis oppositis aid verticillatis: ') Callifh. Infi >TU2>f /Dil typuiii coiijicio Gcuoris proprii, quod hoc nomine designavi. Analecta Als-oloa-ica. ' 15 y). Bamulis splicerosiwras geuer(wtilms cum sterüihus confor- mihus. Favellis ab initio intra congeriem ramiilorum involucrantium generatis, demum nudis, ramulis f'avelliferis cum storilibus eonfor- mibus 3. Antitiiamnion. Favellis ab initio nudis, a ramulo subhetero- geneo forinatis 4. Platytiiamnion. ifj^i. Mamul'is splim'osporas fimcrantihus suhhetcromorphis. Favellis intra plumas subcochleariter incur- vatas provenientibus 5. Acrothamnion. ff Spltccrosporis trianfiiile divisis. * Ramis oppositis verticüJatisve. Favelke nucleis pluribus, subverticillatis intra involucrum receptis: Sphferosporis nudis ad apices raniulorum sin- gulis 6. PtILoTII AMNION. Sphferosporis intra involucrum calathiforme conjunctis 7. Heterothamnion. Favellse nucleis pluribus aggregatis ad apices frondium nudis, a pinnula transformata ortis 8. Gymnotiiamnion. a filo quasi heterogeneo formatis 9. Peeithamnion. ** Bamis adparcntcr di-frichotomis ant aJfernis, nunc altervc p'mnatis. Favellis ab initio fere nudis, nucleis adpa- renter geminis aut multilobis 10. Callitiiamnion. Favellis intra adparatum ramulorum involu- crantium generatis 11. Ceratothamnion. fff Sphmrosporis iium,erosas sporas (jcncrdrtiihiis. Antheridiis corymbosis(?) interiore latere ra- miilorum secundatis 12. PLEONOf^rc »rium. Antheridiis thyrsoideis yl3. Hai.othamnion. 16 J. G. Agardh. IL Genera froiidihiis composifis h/sfnicfd, neinpe fjlis ciivd cuticuhnn entni- pe-ntihus serus (■(UÜvs descendentihus, niidis auf rumeUosis, infernc pilus minus sfiiposa. f SplKTrosporis friai/ff/iJc dirisin, sporas 4 foventihus. Favellis subtermiiuililnis iiivolucratis li. Spongoclonium. ff S2>Ji(i-'rosporifi 1//1 uierosas spioras fovri/t/i>i(s: (jcmiiiidiis lavcllif siiic ordine eonglobatis . . 15. Lophothamnion. „ „ in fasciculos distiiictos conjunctis 16. Aristothamnion. in. SppC'ics, qnrr 'nifer V(il]ilh(tintii(( rccepta', qitodd notas liahitiiuhs ila Callithaniniis creavit NtTgeli, iioc poi'mansit a plnrimis rocoptiini, ipianii|iiani cliavactcros hodi(> adlnie paruni ('(li^-nitos esse, eon- fitei'i fas est. Piietcr splia'r()s|)(iras cniciatim divisas, (juas jam cliaracterem Ge- neris considei-avit Na'o'eli, nihil liodicduni seimiis de partihus fructificationis. Duas tantum speeies fTlh. Itolliii et lilt. ßorididum) Generi adniimel-avit N«- geli. Creseendi modn ha' tiiiii ahas Callithamniorum formas, tum speeies, qu;p forsan oninino alieiia' sunt, tatigunt. lliiir Genus ne(]ue quoad eharacteres, neque quoad limites, hodie(hun ita eognitmn, ut de proxima aftinitate et liniiti- biis certius statuere lieeat. Analpcta Ala-ologica. 17 Prfeter species, quas typicas Generi consideraA'it NiPgeli, sequentes a rocoii- tioril»us ad Rhodoeliortoii relatas vidi: IIauc«. Bli. pallens (Zan.) et Bh.? mcnihrmmceum. (Magnus); Kjellmak Bli. intermedhmi, Bh. sjnnnlosum (SiihrJ, Bh. sparsiim (Gan)i.); Bh. uicsorarpiim et Bh. Spetshergense (ultimas ut spe- cies subgeueris propra: Thaiiiiiisciis); Holmes and Batters easdem species, qiiatenus Angiicas, ad Rhodochorton retulerunt. Deiiique, in tractatu proprio de evolutione sporangii (splia^rospora') in Rli. Rothii et Rli. floridulo, novam quoque speeiem Bh. seiriolanum descripsit R. J. Harvey Gibson. Quam incerta vero ha?c omnia manent, jam ex eo sequi videretur ([uod species, qua' a Na^gelio ut species Acrochetii enunierata^ fuerunt, ea-deni hodie' ad Rhodocliorton ducuntur '). M\ ipsam typicam specii-m 2?/;. i^>/Ä// jamdudum Harvey forniam retulit. (Byssiis jmrpiirea), quam characteribus habitualibus ita cum C. Rothii convenire statuit, ut eam liujus formam consideratam vellet; et tarnen fieri posse putarem, ut in forma dicta Speeiem haberemus, quam ne Flo- rideis quidem pertinere indoles fructificationis deteeta forsan demonstrabit. Ea- dem mihi videtur ratio Generis Chantran sim, quäle hoc constitutum voluit Thu- ret: Species ejusdem marina^ tantam offerunt cum Speciebus aqu» dulcis simili- tudinem, ut easdem non congenericas esse, hodie segre argumentis certis de(Ui- cere liceat. Et tamen easdem in idem (xenus conjungere dubitarem. Videas quffi de hac re infra Acrodudium ulterius attuli ^). ') In opere recentissirao (Reinle Atlas tah. 40) vidi CaUifli.. minnlissiitnnii Kiifz. (C. miniitititi SiiJir) ad Genus Rhodochorton relatum, sphairosporis evidenter cruciatim divisis instrnctiim. -) In tribus illis magjiis seriebus, quas iuter Algas superiores dignoscere licet^ quasque ducente colore Viridcs, Roseas et Olivareus quandoquidem nominarunt, certse qua-dam et liaud paucffi sunt formie et struoturoe frondium, qu;e in omnibus seriebus saspe reveniunt. Ut CladojDhorre, Ectocarpi et Callithamnia, ita et UlvaceK, Punctarife et Halymenire ducente forma exteriore et habitu analogfe adpareant, nee tamen eam ob causam hodie affines judi- cantur. Characteres harura, ex fructificatlone dediicti, ita revera hodie cogniti sunt, ut de liis certius statuere liceat, quasnam similitudines analogiam, nee affinitati adscribere opporteat. Sunt alia! similitudines structm';r frondis magis composita', qute eodem modo s;vpe reveniunt (I)/(fi/'fenrinn et nonuiiilurum IlJiodonielea}'U})i; TJinrccieni illam, ('all. interrupti nomine jamdudum inscriptam, tyj)um Gencris proprii eoiisideiandaiii esse. Ignotis autem mihi favellis, eliai-aetei-os Geiievis iiidicare mihi ikhi lieuit. 01) spharosporas erueiatim divisas Genus inter Rhodoeliortoii et Antithaiiniioii interea disponendum eonjcei. Utrinn uiiiea aut phires s})ecies ad eundem typum perHiieant, milii quidem omniiio lätet. o. Antithamnion iWr//. fm/ifaf. rlKuact. cl limilili.). Fröns artieulata monosiphonia, nuda aut filis inträ eutieulani decurrentibus eor- tieata, decomposito-pinnata, pinnis oppositis distiche aut tetrastiehe dispo- sitis, pUimulas minutas, vario modo in divcrsis spociebus subdiTisas, refe- rentibus. F(u-('ll(c ad apices ramulorum inträ congeriem ramellorum involn- crantium ab initio ssepe plures inclusiB, d(>in invicem liberal et singula>, demum subnuda?, nueleo globoso-rcniforrai gemmidia plurima angulato- rotundata inträ pcriderma hyalinum fovente. Sphmrosporm transformatione 1'amelli aut articuli formata?, in ramulis nuda?, oblonga? aut spha^ricae, eru- eiatim divisee. Inter Speeies vetcris Callithaninii Generis, quas pinnis oppositis al) aliis disti notas plcrumque considerarunt, plures typos d iversos distinguere beeret, coni- parata dispositionis et ramificationis norma pinnarum; ha3 nimirum in nonnuUis plumas distiche dispositas referunt; in aliis semipennatas aut pectinatas facile diceres, pinnulis omnibus a superiore margine rachidis exeuntibus et sui'sum subsccundatis; in aliis plumie tetrastiehe dispositae, paginam jilanam (nec mar- ginem) rachidi advertentes; in aliis denique rannili oi)i)ositi, sensim in penieillos eoiivertuntur, pedicello ramellis brevissimis hirto, apice in comam soluto. Ad- sunt vero inter speeies hoc modo diversas plures forma?, quasi intermedia?. Ra- mellos accessorios in his Callithamniis facilius provenire, satis eonstat; hinc in nonnuUis praeter ramulos duos conlormes, nunc tertium diflbrmem adesse jam- dudum observarunt; in Call, phmnila nunc pinna? disticha?, nunc tetrasticha' disponuntnr; plumulis singulis vix dirtbrmibns. Tn Callithamniis, (|uas nomine fl äimnrphi conjunxit Ilarvey, ranuHi plimia' (~x singulis articidis i'aciiidis sin- Analocta Älg'ologica. 19 guli proveniuut, at distiche dispositi et in rachide altorni; in C. plunmla ra- melli plumfe ex singulis articiüis racbidis singuli proveniunt, at omnes sursum porrecti et ita secundati marginem nee paginam racliidi adverteutes; in ('. Crii- ciato plumas tetrasticlie dispositas et oppoüite pinnutas adesse constat, at jjagi- \\i\m planani, nee marginem cauli adverteutes. Quod attinet favellas, has in Speciebus noiinullis repentibus mihi omnino ignotas esse, confiteor, nee easdcm ab aliis observatas fuisse scio. Hinc has speeies affinitate adhuc dubias considerai'e, forsan opporteret. In reliquis ex ramificationis norma indieatis typis, conspicuam analogiam in evolutionis modo favcllte adesse putarem; uimirum in omnibus generantur nuclci intra congeriem densissimam raniulorum. Ipsum involucrum quasi constitnentes, sunt ramelli interiores molliores et incurvati; prout vero ramuli in planta sterili sunt aut mollissimi, aut vigidiusculi, ramelli exteriores, circa favellas congesti, alium olfe- runt adspectum, et hoc quin immo in speciebus tyusdem typi proximis (C. cru- ciatnm et C. mucronatum). In omnibus, quasi intra eundem ramellorum nidum, f'avella? plures ab initio generantur; postea, ni fällor dissolutione ramellorum ') cohibentium, favellfe singute et invicem liberee sensim separantur. Ipsos nu- cleos in omnibus typis diversis globoso-reniformes vidi, brevissimo pedicello suffultos, et gemmidia plurima angulato-rotundata intra membranam pellucidam cohibentes. Gemmidiorum dispositionem aut cohserentiam in fila, a ecntro quo- dam radiantia, in nucleis nondum maturis dignoscere putavi. Sphasrosporas specierum omnium cruciatim divisas esse assumere ausus sum, quamquam triangule divisas in nonnuUis observare crediderunt. Speeies numerosas allatis characteribus congruentes, ad idem Genus refe- rendas esse credidi, quod nomine Antitlianmii, quondam a Nrogeli dato, cha- ractere vero Generis et limitibus iiuitatis, designaudum putavi. Hoc modo cir- cumscriptum, et pinnis oppositis et sphgerosporis cruciatim divisis, et favellis ab ') Ob nucleos plures, initio intra uidiim congestos, demum sejiaratoSj et suadentibus ramellis, (Quorum membrauam sparsim gelatiuosam et quasi jam dissolutam observavi, ramu- lus in vicinia cystocarpiorum congestos sensim evanescere conjeci, partim quoque analogia ductus. Quod enim in Florideis, structura magis composita instructis, Stratum circum- nucleare dixi, id aliud ejusmodi dissolutiouis exemjjlum et forsan in eundem finem perduc- tuni, praäbere mihi adparuit. In Cystocarpio nimirum juniore quorundam nucleum hoc strato arcte inclusum vidi ; postea vero hoc Stratum evanescere et dissolutum putavi. Utrum vero hoc fieret ut evolutioni . gemmidiorum uberius nutrimentum' pararetur, an liberius spatium ■ gemmidiis inorescentibus, nescio. 20 ,T. G. Agardli. initio involnenitis, dommn liberis et imolco rotiindato-R'nifui'ini coiistantibiis ab aliis Callithamiiiorum typis diversum judicavi. Warrev/a., {|ua^ habitu ab aliis Ibi'san maxiiiie abludit, characteribiis allatis cAiiii aliis typi rcvera. con venit: sphiProspora? oblonga' cruciatim divisai ab iis C. crueiati vix abludunt; favella? eudem modo intra niduin ramellonim formantur, et invobiera niiinerosioribus, ne dicam luiraerosissimis, lamellis iiicurvatis constituta videntur; diiferentiara vero haue explicari puta vi ab ipsa mollitio ramellorum sterilium; denique nucleos favelltB quoqiie in liac subdenudatos vidi. At Warrenia insuper distat lilis lon- gitudinalibus seeus ranios decurrantibus '), quasi adparatum eortiealem proprium constituentibus, a t[uo tila nova demum puUulautia brevissima [lenieillorum })e(U- cellos obtegunt; quibus eonjunctis characteribus (ienus i)roprium huie speciei olim institutum fuisse, vix quispiam miraret. Species, quas ad (jenus Antitbamnii hodie refero, sequenti nodo disponen- das putarem. a) RiiPENTEs ■) totw aut quoad maximal« partem decumljeut'es, ad alias repeiites ot radican- tes, pinnis ex eodem articulo racliidis geminis bilariam exeuiitibus oppositis et disti- cliis, pinnulis pimuirum ex quuque articulo racliidis siugulis, invicem altcniautibiis; piuuula iiifima sujierioribus magis composita. G. VEKTicALE Hidr. J. Af/. Epicr. rr.o 46. C. noKizoxTALE Hciiv. J. Ag. Epicr. n:o 47. 1)) Pectinat/E erectinscuke, piiiiiis ex eodem articulo racliidis gemiuis disticliis, aut quaternis tetrastichis, piiiuulis pinnarum ex quoquc articulo racliidis siugulis, oninibus sursuiii porrectis secundatis, termiuali articulo acuminato at iiioUiore, ncc spinescente. C. siMiLE Hurv. J. A(j. Fpicr. n:o 43. G. i'LUMULA Ell. J. Ag. l. c. n:o 43. C. suBULATUM Hurv. J. Ag. l. c. n:o 39. G. NODIFERUM J. Ag. 1. C. «.'O 4i. c) Armat.e erectiusculre, pinnis ex eodem articulo rachidis teruis quaternisve, tristiclie aut tetrasticlie dispositis, inferioribus magis compositis, pinnulis piunarum ex cpioque articulo racliidis iiiferue sa'pe gemiuis, supcrne singulis, omuibus sursum porrectis secuudatu- divaricatis, termiuali articulo spinescente. C. iiisi'AH J. Ag. Epicr. p. 27. G. HA^'BAE0RDI /. Ag. iitscr. miotu'i Ilannafvrdi Harr, l'ltgv. Aiisir. tali. 221. ') Adparatum eortiealem consimilem in Gallitliamniis pluribus majoribus obvenire, liodie constat. Inter Species Antitliaraiiii adcst Gall. nodiferum, filis corticalibus decurrentibus iiisigue, alia vero modificatioiie froudem inferiorem demum inferue nodosam evolventia. ') In Speciebus hujus sectionis favellas observare mihi uou contigit ; liiuc Species lias ai'linitate dubias considerandas esse, aduotare placet. Analecta Algologica. 21 De affiuitate barum Specierum proxiina diu duLius luvsi; in utraque Specie Ilarvey iu sua Phycul austral. splirerosporas triaugule divisas piiixit; in C. rlispari aliquando trian- gule divisas observara crcdidi, aliquando evideutei- eruciatim divisas. Cruciatam divisionem iioruialeni finxi. utpote lianc Antithaniniis normalem credidi Favellas utiiusque speciei hucusque ignotas fuisse assumsi. Hinc de bis pauca addere placet. In A. Uunnafordl bene ovolutas vidi intra congeueriem densissimam rannilorum iuvolucrantium ; et in nostris ra- melli ita densi adfuerunt, ut nidos favelliferos jam nudis oculis dignosceve liceat. Uamello- rum interiores inourvati et circumambientes, quasi magis gelatinosi; exteriores ob rigidita- tem-ramellorum ciroumcirca obtegentium, nidos a ramellis aut apiculis liorridos efficiuiit. Nuclei favellarum in eodem ramulorum uido plures, subrenifonnitcr glubusi, intra membra- nam pellueidam gemniidia plurima angulato-rotundata foventes. In A. di^ipari vidi nucleos singulos rotundatos et minori copia geniniidiorum furctos, oiL'teruni congruentes, ramellis in- vüluorautibus paucioribns tectos, et plures lioc modo adproximatos; quam differentiam dis- traetis ramis, nidos antea coliibentibus, adscribendam conjccd. Utrum cum Speciebus allatis C. Hari' vioides conveniat, an longius distat, milii omnino incertum manet. Inter baud pauca specimina, cpue examinavi, nulluni fertile nubi videre contigit. dj CkuciaT/E erectiuscula; pinnis ex' eodem articulo racliidis quaternis tetrastiche dispositis, opposite pinnulatis, paginam planani (uec marginem) racliidi advertentibus. terminalibus articulis nunc niolliurilius, nunc rigidiusonlis et quasi spinula terminatis. f Species nance filis nwllioribus. C. ADNATUM J. A(J. Alf/. Nov. Zcl. C. GKACILENTU5I Hurv. J. Aß. Epicv. ]). 21. filis rigidlnscuUs. C. Ari'LiciTUM Hurv. J. Ag. Epicr. p. 21. fj Specws majores ocellaUe, frondium ramis ad upiccs ramoram quasi fasiicidatnn cuiige- stis, infcriorilnis magis evohifis suprciuos fnvvolutos amplcdentihiis. lianmlis iiinllioribits C. CRUCIATU3I C. Ag. J. Ag. Ericr. n:o 2S'. C. DIVERGENS J. Ag. l. C. flW 20. Eamulis in aciimcii prodiidis C. MucKONATUM J. Ag. Epicr. n:o 30. fff Siivcics majores nodosa-, frondium ramis vix conspicue occUatis, iuferioiibus dcnsins ramcllosis, demum sape verticillos uodosos formantibas. ? C. floccosu.m; Muell. J. Ag. Epicr. ir.o 36. C. Amekicaxtjsi Haiv. J. Ag. l. c. n:o 37. C. Pylaisei Mont. J. Ag. l. c. n:o 38. e) Penicillat.?? (= Wakkenia llarv.) erectiusculre, isenicillis mollissimis decomioosito-pinuiilatie, penicillis ex eodem articulo racliidis extus corticata^ geminis oppositis, juvenililnis te- nnioribus, adultioribus quasi supra pedicellum, ramellis a corticali adjjaratu erumpen- tibus hirtum, deusius comosis. C. coiiosuM Hurv. J. Ag. Epicr. n:o 31. 22 J. G. Agardh. 4. Platythamnion J. Af/. niscr. Fidii« artiL-ulalii, iiioiiosipliunia mula, decomposito-piiuuita, piiuiis primariis disti- cliis et oppositis, pluniulas utrinquc oppositc piniiellatas referentibus, secuii- tlaiiis nunc provenientibiis minoribus (bis forsan demum fructiferis). Fa- vtilw ab initio nuda-, a raniulo quasi heterogeneo, juxta axillam infimani [ihmuike emergente, obovato-siliquajformi, intra membranam suam conti- nuani sul)articulatü et adparenter polysiplioneo transforniata^; demum in nucleum globoso-rcniformem, intra raenibrauam gelatinosam gemmidia pbi- rinia, quasi ab interiore extrorsum radiantia, foventcm, abountes. tipluc- rosporce ad pluniulas subaxillares, crueiatim divisa^C?) Speeies paucaj Oceani pacifici, quas facilius C. plumulai proximas credi- disses, Genus sui juris poscere mihi videntur. Steriles planta diguoscantur tota ramitieatione disticha, plumulis utrinque opposite pinnellatis, margines nee paginam raehidi advertentibus. Favellas, qualos supra descripsi maturas pau- cissinias (piidem vidi; juniores ab origine ita ab aliis di versa, ut potius omnino aliain Algam iuclioantem in illis depi'eliendere facilius credidisses. At in spe- cimine codem fructifero numerosas vidi, et omnes, quasi extra-axillares, juxta axillam infimam plumuhe oblicjue emergentes, ipsa dispositione ita suam naturam demonstrantes. Favellas praterea subsimili modo tbrmatas in alio Genere (l'cri- lh(uiiiNi/o) descripsi. Dum vero filura procarpicum luijus est fere cylindrac(!um et quasi nionosiphoneum, in FlufyfJiamnio contra obovato-clavatum et quasi polysiplioneum nascitur, aut mox ita subdivisum obvenit. Ilinc typum Gene- ricum })roprium, peculiari evolutionis modo favella indicatum, assumsi. Specimina favellifera tantuui in G. heteromorplio observare mihi contigit. Ipsi caulcs bujus Öpeciei dichotomo-ramosi adparent, supremis supra axillam curvatis, exteriore latere magis quam interiore decompositis. Pinna gemina opposita et distiehe disposita, rachide harum incurvata extrorsum magis et prius quam introrsuni pinnulata. Una cum his vero et ad quodque par majo- rum ailest pinna minor et subdivergenter ramosa. Favellam maturam quasi ad apicem ranielli incurvati interiore latere sitam observavi; filum autem procarpi- cum ad basem plumuhe minuta extra axillarem nasci; forsan assuniere liceret plumulam generantem inferne accrescere, et ita favellam sublatam in latus do- jectam et infra apicem sitam mihi adparuisse. Favella juvenilis situm, formam et subdivisionem ita perspieuam vidi, ut de his nulla mihi restent dubia. — Analecta Ålgologica. ■''" Quod mihi non licuit certas notitias de subdivitione Sphferosporarum aiferre, impense doleo. le Spec. Alganim p. 31 de C. Orbig-niano statui sphferosj^oras liujus esse cruciatiin divisas. Si revera cruciatim divisas assumere liceret, Ge- nus novum hoc cjiaractere a proximo Genere Peritharanii, differret. Species Platythamiiii mihi sunt: 1 . C. HETEROMORPiiUM J. Af). Ericr. p. 33. 2. C. 0EBIC4NIANUM Mof/f. J. A(/. Eficr. p. 23. 5. Acrotliamnion J. Ar/, mscr. Frons articulata mouosiplionia nuda, a filis inferne repentibus et radicantibus erectiuscuLx, bipinnata, pinnis pinnulisque infra quodque geniculum egredi- entibus oppositis, inferioribus plumas steriles distichas, pagina pinnarum ramisque frondis fere in idem planum expansis, superioribus adparenter tenuioribus demum fertilibus tristichis aut tetrastichis, paginam pluma^ incurvatam rachidi advertentibus, subheteromorphis; aliis simplieiusculis subfiliformibus sphferosporas validas cruciatira divisas, in articulis superio- ribus gerentibus; aliis plumas subcochleariter incurvatas referentibus, favellas obovatas siraplieiusculas a rachide emittentibus (Tah. I fifj. 6 — 10). XJnicam tantum hujus Generis Speciem mihi cognitam habeo, hanc vero jam a Harvey nomine Call. ])ulchelli distributam et descriptam, non minus ele- gantia habitus, quam peculiari formatione fructificationis insignem. Sterili statu fila repentia et superne distiche plumulata cum aliis quibusdam Callithamniis sat convenientia viderentur (C. verticale et C. horizontale, in quibus vero pin- nul« adsunt in rachide pinna' alternantes), at pi-necipue cum Bullia lioheiiiana plumularum (sterilium) conforraatione miram eifert similitudinem. Fertili statu plantulam admodum mutatam vidi. In fronde sphcerosiKirifera, qua? inferne saspe distiche pinuata pernianet, superne rami plures provcniunt elongati et tenuiares, ni fällor, demum paulisper falcati; in his videre credidi organa duplicis generis (Tab. I ßg. 6— !>), nempe alia exteriora, qufe plumas planta^ storilis referre putavi, pinnatim subdivisa, paginam pluma> incurvatam rachidi adver- tentia, at simpliciora, infra apicem quasi truncatum et calvum (articulo dilatato instructum) et pinnulis geminis supremis quasi bicornem (J. c. fi<). f)), paucis pinnulis brevioribus instructa; alia interiora, diceres stipularum modo ■ lateraliter exterioribus adposita, simpliciuscula, tere filiformia at incurvata, in articulu ter- 24 J. G. Agardh. minali sphan'osponini validam, criiciatini divisam evolventia (Tah. I fiy. <^ ad **). riavta flavcllifera (Tal. I fi(). iOj, _s8ej3C quoque in inferiore fronde, pinnas gerit tetrastiche dispositas et sursum incurvatas, et ad rachidom harum incurvatam favellas singulas ohovato-rotundatas provenientes vidi. Nunc vero (pKxpu! in planta f'avellifera rainulos suporiores clongatos, et in suprenia parte horiim fav(dlas plures intra involucruni adproximatas observare credidi. Niiclei singuli mtuii- dati siinpliciusculi, intra membranani pellucidam geramidia pauciora, sine con- spicuo ordine conglobata, foventes. Quod plantulcp aliae disticha", alia; tetrastichfp adparcnit, id quoqne in aliis bene cognitis Callithamniis obvenire ((j. plumitla) satis constat. Animadvertere A^ero placet ipsos ranios in planta (.'. 2)iiJc]iflJi (distiche plumosa) provenire nee axillares, nee ex media parte raehidis oppositos, sed oblique juxta axillam enier- gentes. Pluraas spha^rosporiferas bis eontbrniiter dispositas putarem; plantam sphrt^rospoi'iterani hoc modo gerere organa diversi originis torsan dicere lieeret. Ubi m planta sterili ramus institui coepit, ibi ad basera ipsam rami exere- seentis obs(H'vantur ramelli pauci, diversa« forma? et eximic» ineurvati. Plantam favelliferam gerere plumas tetrastiche dispositas, at ])aginas harum ra(diidein v(n'sus incurvatas, (juoque in [ilanta infei'iore vix aliter mutata sat conspicue vidi; nunc vero quocßie baue superne mutatam observare putavi; rami fiunt artieulis paulo longioribus instrueti et pinnulis laxius (Hspositis dignoscantur; pinnuhe omnium pra?terea incurvatas, ita ut favellas in numerosis verticillis quasi involuerata' adpareant. Me tarnen ])auca specimina bene fructifera vidisse, eon- fiteor, ita ut observationes repetere mihi non lieuit. Organa, (pue spha'rosporas bracteantia dixi, adspectu singulari diversa et (pioad natiu'am dul)i;i adpareant; plumulas inferiores ramiH<'atione referunt, at ex rachide ineurvata i)iuiuila' pauca' et In-eviores proveniunt, su[)remis (juasi cornua gemina juxta apieem dilatatum calvum formantibus. Cellula raehidis sujtrema et diliitata quocpie suo eontentu ab inferioribus dissimilis adpareat, et contentum extraiieuin (piid fovere lubcntius assumsissem, nisi hanc sohim (nee inferiores eellulas) hoc modo mutatas vidissem; quibusdam loeis inferiorem articulationem in hac cellula obsei'vare credidi; an igitur raehidis tabeseentis supremam partem iioc modo transmutiitam fuisse, credere lieeret? In ileseri]itione Speciei, a Har- vev data, oliveniunt verba: ''fii.vellis simplicibus riudiidcm pbmuda^ tcrmiiiantibns''; iieseio iin liis verliis orijan;i dicta imlieata voluei'it. Analocta Atgolngica. ■^•^ Comparatis oliaracteribiis siipra indicatis farilius forsan (juis dieoret Genus iiovuni, liabitu et sh'uctura rjallithaniniis j)V()xiimini, partibus vero fructificatio- nis, (juasi in rauiis lioteromorphis provonicntibus, Ballias versus tendcre. (^uo- (jue in (Tenore Ballia? alias Species sphfprositoris cruciatini divisis, alias triaii^ule divisis obY<;'iiiro, statuerunt; de bis voro bodie seribore, iion in animo ost. 1. AcR. PULCiiELTAiM (Gallith. piiJchclhini Harv. Trcnis. Irish Arrn.J. Vol. XXII. p. 561). — J. All. Epicr. p. :2(K rianc in aliis Algis parasiticam provenire (sa^pe in BirUia), constat. In planta» parte inferiore s;x'pc videre licet plumulas 4 ex eodem articulo provenientes; nempe al) ima parte articuH fasciculi geniini oppositi, sensiin in radiriilas elongatas abeuntes; a supcrioi-e parte ejusdem articnli pluin;e geminie snpra descripta?. G. Ptilotliamnion T/i nir. Do cbaraoteribus ad oa rot'crro suflieiat, (pia' a Boi'uot in X(it. Al^ol. p. 179 afforuntnr, ioono puloberrima qufxjiio illustrata. Praetor sp(^oio]n typiram (Cnll. pltini(i) nullam aliam S])Ooioni (^onori portinontoni ibidem ineiiioi'atani video. Ex ieonibus datis et doscriptione Genus esse a Speruiothamniis omnino diver- sum satis patet; quod eontra Na?gelium monituni fnisse suspieor, (pii expressis verbis (1. c. p. 117) dixit, sc vidisse cystocarpia cum iis ('. Turneri piiecipue congruentia. Novuni Genus nee eum C. elegante, eujus oximias ieones (pioque 1. e, dedit, eonjiingfnibini esse, lii^uet. Quod de ( ". bavbato silet, (juam Spoeiem quoque intor sua Ileipdtbaninia enuineraverat Na'geli, dolondum uiibi videtnr, quuni ipse de fructibus bujus Speeiei nihil indicave potuerim. 7. Heterothamnion -/. Afi. niscr. Frons articulata monosiphonia nuda, blis sterilibus fere dicbotomis aut ranios eonfornios adparenter vagos evolventibus; fruetus pai'antibus fere ad quodque genieuluni ramulos geminos oppositos aut subeoUateraiiter flexos simpliees et paueiartieulatos emittentibus; ramulis liis, dein fruetiferis, ramellos bve- ves, fere ad (jnodquo genienlnm provenientes, sursuiu flt^xos emittentibus; spluxM'osporiferis ramellis ab utrocjue latere (piasi in ealatliidium eonniven- tilius, sphternsporas triangule divisas in articulis terminalibus generantilnis; favelliferis ramellis ineurvatis, ])lus minus (bvisis, adscendentibus, nucleos minutos superiore latere ramidorum evolutes ampleetentibus (Tal. Ifi//. S — 5). Lunds Univ. Ärääkrift. Tom. XXVIII. 4 2g ,T. g. Agai-LÜi. Quoad difterentiam magis habitualem, quam iiitor fila sterilia et frncfns par(tvti<( vidi, f^peeicf^ typica jtotissimum cum 8j)ociebus quibusdam Spormothamuii eonvouiio putarem. Fila uimirum storilia, qua> ad alias algas nunc iTjicntia vidi, mox in ca'spitcs vix poUiccni longos conjuncta, sunt fcrc vatjf^ ramosa, ramis et filis primariis vix forma divcrsis. Serius ramuli ])r(iv(Miiunt admodum crassi et brcvcs, subacuminati, 4 — (i articulis constituti, inferiores jiatentissinii o])positi et, ni fällor, (juo(pioversum pori'ecti, nunc subunilateraliter flexi (Ibi'san in Ulis ma^is i'ej)entibus); su[)eriores ramuli magis adscendentes, leviter incurvati, et in bis proveniuut ramelli laterales, a sua racbide fere ad quodque genicubnn exeuntes; iiilei'iores ramelli oppositi, superioribus ramellis adjiarenter dicliotomis. Hi ramelli ab infcrioi'ibus articulis ramulorum ])ra'ci|nie jnovenientes, infimis cujus(iue ramuli })aulo longioribus, superioi'ibus brevioribus, omnes quasi conni- ventes, utro(|ue latere raini fere fasciculum fastigiatum ramellorum constituuiit; et geminis nunc ternis (an pluribus?) ejusmodi fasiiculis (utro(pie latei'c filorum formatis), cjuasi calatliidium i'amcUorum, sui'sum jinrrcctum et sat reguläre effi- ciunt. Ilamuli boc modo pinnati, ])aginam planaui pimia', iicc margiuem racbidi advertere, milü adparuerunt. In jilanta spliserosporifei'a (Tai. 1 fif/. SJ sa-pe vidi pinnas 3, uno siinpli- ciore, et geminis o])positis paulo longiorilius. IIa' sunt pinnulls, ali utroque latere provenientibus, at adparenter secundatis demum pinnuiata^ In bis piuuulis quasi, calatliidium formantibus, spba?rospora? tj'iangule divisa^ foi'mantur. In ranndis conformibus, a latere pinnatis, pinnis vero sursuni pori'cctis et siuiili modo ac in planta spluerosporifera conniventibus, favellas evolutas vidi (T(i(j. I fit/. 4 — /)); lue eonstant nucleo subgloboso in pedicello brevissimo ter- minali, intra membrauam ])ellucidam gemmidia uumerosa Ibventes. (lemmidia forsan paucioi'a (piam in majoribus Callitbamnii y|)ecielius foveiit, alio i'cspectu vix diversa. Favellas ejusmodi plures in eodem lamulo juxtapositas, singulas ramellis sterilibus bi'arteantiiius jiimndatis sui'sum ]iorrcctis suifultas vidi. (Jem- midia in nucleo maturo numerosa, (puisi a ]>uncto centi'ali quoquoversum radiantia maxime juveniliaCi") vidi 'pedicello magis elongato sutlulta, apiee pedicelli in 3 i'amellos diviso; dein pluriiais viciuis conniventibus nucleum cnrvmbo ramello- lum minutissimorum conniventium ortum fere conjicerem '). ') Ini'ra favellas vidi Organa admodiini niimita (Tal'. I fifl- .'> b). supra jiediceilum ramosa. ramis subdiscretis, qua' quoad naturam milii dubia adparuerunt: nescio uiniirura Analeota Algolouica. •^ ' In planta, lumduni tVnctil'i'ni ali(|nan(lo praeter rainulos gvrninos uppositos, et inter lios rainuni clongatum provonirc vidi, eodem modo ramuli« instructuni. Nunc in [)lanta magis evoluta (-rspites oi'inntur ferc globosi. Quoad ramiticationis normam et l'acies diversas, qiias sul) diversis stadiis plantam inducre vidi, eaii- dera potisöimum C T/in/crl roferre dicercm. At planta craissioi' vidotur; et ramclli fructit'cri multo dcnsins nunelloyi. llas vero species cystoearpia admodum divei'sa generare, hodie satis constat. Articuli filorum inferionim sunt usque 4:plo longiorcs diametro, siPpe v'iv- citer ;2:plo longiores, ramulorum stepius diametro a^quales; supremi articuli nunc quasi acuminati in planta stcrili, at adha'rcntibus sordibus sfepc obtecti. In planta sterili genit-ula Icviter contractu diccrcs. In planta senili, fructibus ut putarom oH'octis, et toto ramellorum adparatu dcjccto, ramulos geminos breves oppositos inferne persistentes obscrvavi; nunc in ramis ita denudatis apices niol- lissimo ramellorum adparatu — plurimis ramellis in piluni elongatum desinen- tibuö — reviviscentes vidi. (Jeneris supra descripti species typica et hodiedum mihi unica fuit: 1. II. MuELLERi (CdUithdiiniiiiii, JMnclIerl Soml. in Ij'nin. XXVT p. 513). Marv. Fln/c. ausfr. Si/i/. ir.o (199. Äh/. tuisfr. crs. i/.:t) 526. J. An. Epicr. p. 2'7 . 8. Gynmothamuion ■/. J//. «/.scr. Frons articulata monosiphunia nuda, supra tila primaria decumbentia et radi- cantia, supernc jiinnata, plumam lanceolatam formans, piunis instructa op[io- sitis simpliciusculis, nunc in plumam consimilem evolutis, supremis in partes fructiferas transmutatis. FdveJhv ad apicem frondis a rachide et pinnis pluribus supremis transmutatis ortte, subfasciculatim congestip, nudfe, oblongpe, gemmidioi'um series jilures quasi articulatim superpositas foventes. Spha-- rosporcv in artieulis supremis ramellorum format», singula' et pedicellata^, terminales, triangule divispe. Aiithef'xJia ex artieulis vix alitor transmu- tatis inferiore latere pinnarum erumpentia, eorymbos deorsum cxpansos formantia (Tal. I ßf/. 11—14). utruin in Ins favollas inchoantes, qiioil ex loco quo pnjveniant suspicaretur, an aiitlieridia, ab iis alioruni Callithamnionim diversa, ot j.uxta tavellas disposita in eodem individuo. assnmei'e liceat. I 111 1111 28 J. G. Agardh. Genus ab aliis Callithaiiiniis diversuni, jani a Bornet indicatiim, et ieone eximia illustratiiiii fiiit. Dum voro ille rliaraeteres ('all. elenautis cuiu Ptilota .'ongTuentes ercdidit, ipse ex iis, (|ua' vidi, Genus proprium Callitlianiniis aliis agis propinquum consideravi. Tn Ptilota' speciebus favella involuero, at plus iiius evoluto, fere semjK'r eiiigitur; (pialeiii haue fa\ellam ortain et eonstitutam vidi jam in Epicrisi p. 74 indieavi; in Call, elegante nou taiitum [)innas supre- mas sed ctiani ipsam racliidem transmutatas observare eredidi, et nueleos plu- res, lioe inodo aggregatos omni adparatu involuerali esse destitutos. Singulos nu- eleos plui'ibus artieulis (saltem 3 superpositis) coalitis eonstitutos; eostjue lioe uiodo eompositos tieri, (pio([ue ex il)i'ma oblonga nuclei iiiatureseeiitis iiidieatuiu pu- tavi. Dum in C. clcf/tn/fr s])1ia'rosporas evidenter triaiigule divisas ()bservavi; easdeni iu 1'tilula vU:d (jiialia observavit Dornet, talia supra deseripsi. Inter Callitliamnia (Jeuus noviiia sat distin<'lum putavi, tum positione favelhe et deleetu eujuseumque adparatus iiivulueralis, tum (et pra'eipue) iorma- tionis niodo ejusdem, et ipsa ibnna nuelei niaturi, ortiim a. plurimis diversuin testan te. 9. Perithamnion ./. Aij. mscv. Frous uana artieulata monosiplionia nuda, ramulis brevissimis vertieillatis eir- cLinieirea oljtecta, subspongiosa, ramulis vertieillorum steriliuiii juiiioribus ereetiusculis et eonniventibus, (piasi gelatina eohibitis; adultidribus basi paieiitibus diehetninis, apicibus sursum jiorreetis subeoelileariformiter eolia'- lentibus; spli(rr(isi)(nifryis rainellis, inträ ajiiees intlexos et eonuiventes, spluerosporas singulas aiit paueas triangule divisas generantibus; fiircllijeris magis apertis, supi'a basein gereiitibus liluiii (piasi heterogeueuui, breve ereetius- eulum obl()iignium inträ uMiticulaiii) nieniiirauam Hrmam erassiusculam, at pellueidam, quasi nodos 4 inten- sius eoloratos ibvere, ante (juos dppositi raiiiuli 4, in vertieillum eonjnneti, tetra- Analecta Algologiea. -" sHche exeuntes videntur. Ranmli 4, ([ui it;i pu«ili sunt ut duolnis pari bus decussatis oi'ti viderentur, Kli.s miil(rimariam axillam (TaJ). Ißn. 1 dd**) lilum (juasi })ro}iria' indolis erectiusculum, initio eylindrareum, unieam seriem articulorem intra mendiranam (piasi laxiorem pellueidam gerens (I. c. ß(j. 2 n). Artieuli liujus initio brevissimi, tiunt sensim globosi (l. c ßij. 2 h), dein sub- divisi in partes minores f/. r. ßf/()inai>) nientiens, nisi magis spongiosa aliuni omnino typiim indieans. Ex i'aehide niminim artieulata, inonosiplionia et eeortieata, ramelli eonsimilcs 4 ad geniculum (|Uiidi|ui' exeunt, in vertieillum regularein runjuneti; vertieillis jtroximis ob brevitatcm arriciiloram raehidis sese invieem lere tangentibus. Ra- melli singuli brevissimi eoehleariformes aut fere eueuUati, inferiore pagina eon- vexa, superiorc (piasi exeavata, supra artieulum basalem simplicera constant nova serie ramellorum, apieiluis eonvergentibus initin quasi gelatina eongluti- natis, serius subdieliotome divergentibus. In planta favellifera observavi supra basalem artieulum ramellorum, in pinna primaria (ad liasem sulirecurvata) tilum quasi hetemgeneum, sursum porreetum, oblongo-eylindraeeum, intra mmi- branam pellueidam, serieni unieam longitudinalcm articulorum brevissimorum gereutem. AI» iuitio hi artieuli sunt diametro breviores et eorura usque 12 numeravi; serius Hunt rotundati et majores, dein herum loed (divisione endo- ehromatis faeta?) partes graiuda referentes plures et magis ii'regulariter seriatas; denunu favcUani ovalem, intra memln'anam magis expansam giMumidia numerosa Invenfcm. Favelhe membrauam nune pluribus loeis superpositis obsolete eon- strietain, (piasi artieulis diversis eontluentibus ortam, observare eredidi; uuiie Ins omnino obsoletis favellam ereetiusculam ovalem aut immo deui(pic rotuiulatam. Quia raniiHeatidncm raniellurum tyj)ieam diehotomam putavi, tilum autem in favellam demum mutatum a pinna prinutria reeurvata ramuli solitarium sur- o f Analpcta Alg-ologioa. 'ti- gere, forsan conjocturcX' locus sit, lias (juo(|ue partes bifurcatione jirimaria, at (liroctioiio niiitata oriri. Sjihii'i'osporas in i)aucis spociminibus a me observatis non villi. 2. P. ARBUSCULA (J . Af/, iiiscr.) niimita eirciter sesquipolliearis, i'aeliidibiis pi'i- niariis i-amulis niiiioi'ilius (jiio(|Uoversuni egrecbentibus subpiiniatim obsitis, vertieillis ramelloruni inCra o('i)iciibini (|U(h1i|ii(' exeuntilnis iiiviceni magis eonspicuc distaiitibiis, articulis racliiiiis et infimis ramcllm'iim iliametix) eirciter diiplo longioribus. Call, fefraclad/nii J. Af/, msrr. liab. ad öras australes Nov* Hollandite (s. n. '"/,,„) a .1. Br. Wilson mihi missa. Qualem i'amificationis normam i'amellornm, formam et dispositionen! in specie anteeedente describere eonatus snm, talem (juoqno pi'ipsenti typicam ob- servare pntavi. Planta vero est panlisper major et rami magis pinnatim dis- positi in i'acliidibus primai'iis. Pra'cipna vero differentia ab articidis paulo lon- gioribus (sesqni aut duplo diametro longioribus) deducenda mihi adparnit, utpote ex hae pendere pntavi verticillos esse invieem magis distant(^s, et totam phintam alium habitum indnere. Pra?terea ])artium magnitudine dillernnt speeies. Ca?tennn in hae specie vidi sphferosporas Genoris snpi'a deseriptas. Ra- melli juveniles at spheerosporiferi ])artibus eongestis fere conglobati; adnltiores supra basem patentem magis in planum cochleatuni eoha'rentes; ultimis i'amellis dichotome secedentibus; in bis intimis ramiticationes trichotomas aliquando obser- vare credidi. Praeter speeies supra allatas ad idem Genus pertinere putarem: 3. P. MYURUM (Ci/Iifh. iiniinnm Suhr hi Flora 1840 p. ä82; Kätz. Tah. Phjc. Vol XI tcih. 8S, J. Af/. Epicr. p. 28). 10. Callithamnion JJ>. (mat. darr. et Ji ur/f /!>.). Fröns artieulata monosiphonea, nuda aut filis inträ cuticulam descendentibus eortieata, diehotoma aut alterne ramosa, ramis nunc quoquoversum exeun- tibus, nunc distiehe vel tetrastiehe dispositis, his spepe plumulas ambitu subdefinitas tbrmantibus. Favelhe nuda", supra ramulorum axillas adpa- renter dispositse, ssepe geminse collaterales, nunc subopposita, aut lobis plu- 32 J. G. Aganlli. ribus s(?nf;im cvoliitis (juasi multiloli;!', iiudris siiii;ulis g'lolioso-ronitbrmilms, genimiJia |ilurima, angulato-riitundata iiitra. ))eridcniia hyalinum foventibus. Spluerospora' tni)is{urinati(iiio articiili Innuata', in raimilis nuda\ obloiigo- sphan'iea', triaiigiile divisa^. Aiithcriilid ox articulis vix alitor niutatis latoralitor oruiiipontia, tilis stcllatiin radiantibus in (•orymbos minutissimus, sa'pe sei'iatini soeundaros, collcctis constituta (Tah. T fii/. ]'> — :J0). yontontiam Algologoi'uni rooontiunim scipii |iutar(Mii, si iatcr pluvinias oas Callithamnioi'iini Spccios, qiias olini ramis alteniis aut dicliotomis distinctas hal)u- erunt, ndnion Callithamiiii rotineatur nuiiKM-osis illis, qua» liodie adluic ad proprium Geiui8, suis cliaractoribus et limitibus (Mrcumscriptum, referenda' videntur. A rienero Autiihanmii, quäle lioe limitatum vdluerim, quod plurimas S^jccies oppo- site i'amosas eompl<'et(>retur, (Jallithamnion ditVerret tum sphan-osporis triangule divisis, tum i'avellis ex eodem articulo generante pluribus jn'evenientibus, adpa- renter bi-multiloliis, omni adpai'atu involuerali destitutis. Utrumque («enus ita institufum, ramilicationis norma sibi propria faeilius (|uo(pie dignosceretur. liiter Speeies magis evidenter alternc pinnatas et eas ramifieatione dicho- toma instruetas traiisitum })arari iis mediantibus Speei(!bus, quai'um pinnube infe- riores magis jtrolongantur, et demum quoquoversum disposita' adpai'cant. In ))ar(ibus fructificationis saltem nullas notas differentiales observavi, (|uil)us isti tvpi ut (T(»nera divei'sa diagnoseerentur. Eodem modo jteeuliari, (juo Antlieridia intci-iore i'aniclloi'um Litere seriata obscrvantur in CdlL Bjissoido et C ivr//m- /yo.so, eodem modo seriata et seeundata. in C pol3'sp<'rmo vidi. (,)uod in non- nullis eorymbi Antheridiorum minntissimi i-amellis liberis ra(Haiitibus nudi ob- veninnt, in aliis (juasi gelatina eoliil)iti (Iah. 1 jiji. Ki). id evobitionis stadio aut minus ant magis proveeto adti-ibiiendum putarem. — In una saltem specie (/'. Ddsijoidrs) utrum(pic obvcnirc eipiidem obsci'vavi. l>i' noiinuUis statuit Na'geli antlieridia eirea, genieula verlieillatirn disposita esse, (piod tamen vix cum ipsius ieonibus bene eonvenire milii vidctur, et aliter forsan explicaiiduin eonjiei efr. Tah. I fiff. Ki ti. In omnibus Callitliamniornm Sjieeiebus, quas ramis alternis aut dicliotomis dignoseere eonsuevcrunt, splia'ros[Kiras triangule divisas obvenire putaiitur, ex- eepta uniea illa, rarissime rite observata, speeie, ipiam nomine ('a/l. iiitrrriipti jamdudum dcscripscrunt. Spluerosporas luijus oninino ('llioj)soideas, tilis in (pii- bus insidi'tit niulto crassiori's, erassitie tila principaba frondis inferioris iecpiantes, et hoc modo aibuodum eonspicuas, linea media transversali evidenter divisas. Analeeta Alg-olog-ica. "0'5 observavi. Characteribus allatis Speeiem proxime ad C. crvciafum et C. romo- smn accedere videretur; ha' aiitem Species ramifieatlonis norma omnino diA-ersa long'iiis discedere censeantur. In paucissimis, qua? vidi, speciminibus C. inler- nqjfi favellas frustra rpupsivi. Prtpter speeimina ejusdoin Ann'lica et Gallica ex oeeano, aliud vi(b niediterranouni, uomiiie C. rrrjiiil/ar/s luilii ab ipso De Notaris missum, sphterosporis conformibus ornatum. Ardissone, (pii udiniiie C. fi/ihf!J/ssiiii/ DeK speeiem mediterraueam descripsit fPhyr. vicdH. p. G7 ), liane diversam speeiem eonsidei'avit. Favellas ab illo observatas fuisse ad paret, at ab iis, quse de faveUa dixit, de earum indole vix aliquid liis forniis cliaraeteristi- eum eoucipere licet. Typuiu taineii (leiierieum proprium in Cl iuterrupto latere, lubentius eonjicerem, quem interea alio loeo disponendum, nomine Microfjiamtiri designavi. Favellas denique (piod attinet, has nullo adparatu involuerali cinetas esse, sed nudas generari (Tah. I ,////. ]öj. omnilius Speciebus Generis charaeteristi- eum putavi, quo ebaraetere (jenus a Halothamniis facilius dignoscatur. Easdem quoque in artieulo generante plures nasei (nee singulas), et denuim (juasi lobis pluribus constitutas obvenii'e, id quoque eharaoterem ])ra'bere generieum, assu- mere ausus sum. Quomodo ea^teruni evolvuntur favella? in diversis Speciebus, id mihi hodie noiidum liquet '). Plerumque in vicinia favellarum ipsi articuli generantt^i quasi gelatina, sordibus sa?pe infestata, obdueti mihi adparuerunt; ita. ut primarios status nuelei et dispositionen! partium ejusdem observationibus certis sequi vix liceat. In paucis, quaruni favellas et bene evolutas et distinctas observare mihi eontigit, evolutioiiem inchoantem divisione facta transversali articidi jam adul- tioris indicatam putavi. Articidum ita divisum paulo supra basem lami aut raniorum plurium situm vidi; vix autem in bis ramis bene evolutis adparatum quendam involucralem agnoscerem. Ex jjartibus duabus articuli subdivisi, qivs longitudine parum diversa' ad]iai'eut, superiorem vix mutatain permanere, infe- riorem autem infra geniculum formatum generare i'amellos brevissimos quasi ') De evolutione favellte Call, corymbosi icones pulclierrimas a Tliuret public! juris factas fuisse (EUid. Phyrol. fnh. XXXIII — XXXY) satis coustat. Iiit.pi- stadia primaria, qua» iu partibus supremis adhuc subtilissiiuis iuchoari videntur, et faveUas evolutas, quales iuter ranios majores inferioris planta' ubvenieutes delineavit, stadia iiitermedi:! iiulla deli- neata fuisse dolendum videtur, utpote differentias vix explicare liceat nisi aut lentissimam evolutiouem favelke. aut rapidissimam frondis assumeres. Lunds Univ. Årsskr. Tom. XXYIII 5 o4 ,T. G. Asardb. al) interiore piorumpentes, quonim articulum infiimim in pedicellum abire, su- periorem autem in lobiini favolla' transmutatum tieri, observare ercdidi. Ramelli lioc modo porumpentes nunc uticHjue latere articuli gcnevantis singnli provoniunt, et ita hi oppositi fiunt et quasi priinarii; nunc novis intcr })riniarios pullidantibus, lobi generantur minores, forsan evacuatis primariis posterius evolvcndi. Forsan credere licet ij)sas membranas post evacuationcni favella' plus minus dissolutas |)ersistere, articulum fertilcm (juasi gelatina involvcntos. In favolla maturcsccnte accuratius observata fere semjtci' dignosccrc jnitavi pedicolluin adbuc persistentem, at bi'cvissimum, et sfepe quasi inträ nucleum fnvclhc glolidSd-renifdi'mcm recep- tuni, a gemmidiis colore paulisper alio dignoscendum. Increscente sensini fa\'ella, i])se nucleus inter ramos circuindantes sui'sum cogitur, et ])edieellus magis deor- sum porrectus adp;iret. lloc modo (piandoquidem crederes favelliini ad basem ramornm proxime infeiiorum generatam fuisse, et pedicellum ex axilla horum fuisse proruptum. Prifter C<(Uifh. itilrrriiptiim, <\e cujus Spha'rosjiovis alium Typuni (Tpuericum iudicauti- hus niox suyira dixi. aliff iionnullte species, rauiis dicliotoinis aut alteniis instructsp, quoque expelleiid* videntur ex Geneve Callitliamnii, quale lioc cliararteriluis circumsci'iliere molitus sum; inter lias secjuentes nominare placet : 1. ('all. FASTHiiATfM Harr. ((■ •/. Ag. Kpii r. p. 3S. cjua^ luilii (|U(iad i-haracteres et aitiiiitates maxime dubia manet: Ilarvey speciem ex liei-l)ai'iii Ii. Guun liabuisse putarem, et in Inijus herhario, mihi po.stea dato, specimen nun detei'ininatum detegere eontigit, quod in charactcres Speciei a Ilarvey datos bene quadrare mihi adparuit. Si ex lioe judi- care licet. Species certe al) omuibus ad Callithanuiia relatis Speciebus adiiinduMi divrrsa adpareat. Habitu stricto firmn, ramiilcatione dichotomo-tastigiata ramornm pi-incipalium, in quibus vero iufra genicula ramelli bi-evissimi verticillati obveniunt, typuni a Calli- thauiniis diversum prodere crederem. Scribenti mihi Epicrisin jani dubiam Callitliamnii Speciem eonstituere adparuit. Fostea in diversis speciminibus ejusdem casspitis favellas vidi, in axillis ramorum majorum, in media parte frondis (juasi aggregatas, constitutas nucdeis rotundatis minoi-ibus, inträ perispnrium hyaliiiuiii geniniidia ( ut in aliis speciebus disposita) numerosa foventibus. Pra'terea autem si)arsim observavi endochi-oma collap- sum articulorum esse obsoletissiine (piasi subdivisum in partes longitudinaliter disposi- tas, cellulas Coifroarnfis mentientes. Ilinc, aliis nienioratis characteriluis quoque com- paratis, dubitanduin mihi videtur, aniie specimina observata for.saii din circumjecta aut praqiaratione mutata, ad speciem quandani (at non descriptani) Centroceratis revera pertinere; quod vero vix dljudicatur, nisi specimina meliori statu prieparata observare liceat. Articulos in specimine a me observato inarinatos adparuisse addere debui; quod vero in aliis Speciebus Generis c^uoque obvenire constat. '2. C. Dasyoibes; de hae specie videas qu;e de Halothaniiiiis scripsi. 3. V. PiKEAXUM mihi typum Genericuni proprium sistere videtiu-, quod nomine Vtralothaninii iufra descripsi. Analecta Alaologica. 35 ] 1 . Ceratothanmion ,/. Af/. niscr. Frons artieulata monosipliniiia, tilis intra eutirulani a basi ramoium descenden- tibus coi'ticata, ramis quoquoversum exeuntibus densissirac ramoisa subspon- giosa, ramulis in {)lanta iavellif'cra paido alitcr (|uani in spha^i'osporifera conformatiö. Favellw ad apices ramcllornm b]-evi(iruni intnt i'annilos invo- lucrante« incurvatos, introrsuni niidinsc'uk)S, extroisnni eervicurnitcr raniu- losos, ab initio sa'pc plures inclusa', doin plus minus separat«, nuclcis plu- ribus subalterne superpositis constitutie, singulis inti'a periderma hyalinum gemmidia plurima angulato-rutundata i'oventes. Sphwfospora: in ramulis nud«, spheericse, triangule divisa' (Tah. III fit/. ]). Non sine ha-sitatione Genns novuni ereare ansus sum planta, quam Har- vey ne speciera quidem propriam constituere censuit. Attamen dieei'e opportet favellas Harveyo ignotas fuisse, et novum nostrum (ienus eliaracteribns ab iii« deductis prtecipue niti. Ducente liabitu, planta Generi nostro typiea cum Call, (tibiiac/fld fere omnino con venit, si quoipie speeimina nonnuUa, (pue vidi, majora et ramis ramulisque adhuc densioribus obsita vidcrcntur. Alio respeetu ramiticatio, ramorum ramulurumque dispontio et forma vix diversa mihi adpa- ruit. In planta sterili et spha;rosporifera inter C. uihi(ariil(iiii atlanticum, et C. F/kean/iiii, quam nomine (J. arhusvnld var. puci^cniii demum detcrminavit Harvey, diti'erentia speciüctB difficilius quoque detegantar. In planta tavellii'era apices ramorum ramellis numerosis, magis strictis et simpliciuseulis, fasciculatim congestis eonstitutos diceres, modo fere quo in ('. cniciatu apices ocellati adpa- reant, si (^uoque ramelli sunt nuüto Krmiores. Infra Imne fast'iuulum terminalem admodum densum ramulos inferiores vidi seiisim incurvatos, introrsum nmlins- culos, extrorsum magis magisque ramellosos, ramellis basi subseeundatis, extror- sum divergentibus et apiee mucronatis; ipsi lii ramelli infra aiiieem, (piasi nova serie ramcUoruni inchoante, mucrones conformes in ramello brevissimo generant. Alii ex his ramulis inferioribus admodum elongati fiunt, et modo fere dic;eres, quo in C. plmniila rami steriles terminales divergunt incurvati, eodem fere in C. Fikeanu gemini aut plures rami longiores adparent quasi ab eodem basi divergentes, dein incurvati, introrsum nudiuseuli, extrorsum cervieorniter ranu'l- losi, ramellis mucrone armatis |:)lus minus divergentibus. Intra ejusmodi vom- plexum ramulorum cervieornium vidi favellas, in ramulis quibusdam introrsum porrectis subterminales (Tab. III fi(j. IJ, nunc ab initio plures magis aggre- ofi .T. G. Asardh. yatiis, luiiic (posterius vt forsau raimilis iuvohirrautibus magis distractis) invicera iiiagis (lisfaiitcs, pluribus mu'lcis foiistitutas. Ipsain favellam piito forman a ramiilu teniiiiiali, infra apicem tabescentem, cujus artioulos alia directione sub- divisos fere polysiphoneos observare credidi, et inträ hune apicem ab articulis singulis singidos uuclcos fcrc ;iltenie cxeuntes, rotundato-renitbrmos, suo pi'oprio pedicello aftixos, gemiuis majurilius sa'pc adproximatis. Hoc adparatu ramoruni, favcUas ([uasi in iiiihun proprio modo conjunctas invohicrantium, Genus Ceratothamnii ab aliis disriiictuni esse, assumsi. Si in planta stcrili et splnvrosporifcra ramuli cervicornes deticiunt, ant i)arum i'voluti obveniant, Ibrsan dicerc liceret Ininc totum adparatuni fructiticationis partibus pcrtinere et lioc modo pradx-re characterem Genericum majoris momenti. Ex altera vero ])arte torsan (juispiam diccret ranudos inträ comani terminalem ex- crescentes, et apicil»us ex diversis latcuibns obviis, i[)sa sua armatura facilius tieri iulricatos, et ita, in peculiarem disposirionem cirea. favellas cogi. Si veni ipsa ha'c arniatura in planta splnvrosporifera detieit, ant saltem midln nnmis conspieua oiivenit, nescio anne majore jure assumeiidum videretur, totum adpa- ratuni certum in linem, FruetiHcationi niservientem, contiei. Qua' igitur nomine (a//. Pih-caiii descripta fuit planta (JLnr. Ner. Buf. Äiiici/r. II p. .J-'!t)), (piain vero ipse postea varietatem ' '. tirhiisaihi' (C. ar- IniHfiihi, var. pdviticinii in Jimni. Lii/. Socict. Yl ji. 17.'>) consideravit, sul) ipio nomine (|Uu(]ue in ]un/i)if Amlcrsun et Eafoii J///. /v/s. Am. Ilar. ii:) Call. Borreri referendum esse ad Geiuis cui typieuni esset C. ßc.riiosiiiii, utpote in utraque Specie polysporas, nee tetrasporas, favellas subinvolucratas, et antheridia cylindracea haberemus. Mihi ipsi tum liivellas, a Harvey fere nudas depictas, cum evideiitius invii- lucratis, quas in Hai. ßc.ido.sn ipse observavi comparanti; tum antheridia, (pialia a Harvey depicta fuerunt, dispositionen! spheerosporarum servantia (longa serie interiore latere ramulorum secundata) cum thyrsoideis illis antheridiis, quas in C. Dasyoide ipse descripsi, eonferenti, vix dnbium ad[)aruit, du(js diverses typos inter has distinguendos esse, quorum unum Fleonusporimih et alterum Hah- thamniun nominarem; praeter (_'. Borreri, C V((neouveriaimin ad Pleonosporinm pertinere; ad Halothamniu vero referendum esse C. Dasijoides forsan conjicere liceat. Si vero alia; et qua'nam Speeres illis pertineant, nullam conjecturam hüdie proferre anderem. 13. Halothamiiion J. Af/. Epier. p. 5^. Frons articulata monosiphonea, nuda aut hlis descendentibus corticata, alterne pinnatim ramosa, ramis (pioquoversum exeuntibus, nunc sub-disticlie dispo- sitis, ramellis sa'pe piunnlas ambitu subdefinitas formantibus. Famlla' ad apices ramulorum subterminalos, involucro ramellis ineurvis plurimis constituto suffulta', nucleo globoso-reniformi gemmidia plurima rotundato- angulata intra periderma hyalimim fovente. Spluerospura; ad ramulos vix mutatos provenientes, ad artieulos solitaria^, oblong« aut obovato-globosa?, magnge , sporas numerosas 8 — 16 (aut plures), quoquoversum a centro radi- St^ J. G. AgardVi. aiitt^-^, tbventes. Antheridia iii pedicello siibterrainalia, racemura verticillis muiii'i'iitsis niini'lliirum miiuitissimoniin ('(»nstifutuni rf'mulantiii. Praeter Sprcics in Epicrisi cnuiiionitas (|ii()([Ui' ('all. /)(it:ii<)iilf,s ad Halu- tlianiniim iici'tinci'c, imva 8|K'ciniiiia inilii allata sat evidenter dücueniut. (Jiiia ill hac Sj)eeie laiiiuli iiiagis disticiii dispoimntiir, liabitualew eharaeteres (ieiieris ]iaulis|ier iiiiilaiidi videliaiitur; et (|uia in eadem Speeie antlieridia eximie evo- luta niilii (il)srr\are liciiit, eliaracteres; ex liis deduetos, (icneri peculiares, addere properavi. (^>iiod mihi, Ejjicrisin seribenti, Generi piwcipue tharacteristicnni adparuit, tavellas iiiniiniin esse raiiieilis inriirvatis (piasi invnlucratas, ramellis vero vix alitei' iinitaris, id (pKKiue in ' '. fhis/ididr vidi. Spha'rdspiiras majores et numerosas sporas ibveiites, (jikhI altei'iiin (ieiK'ris eli;ira<'tereni eensni, ((lujque et ailiuie mai;is insi^niMii eliaraeterciii C. Dasyoides prämiiere, prinm inluilu mihi adparuit. Sunt uiniirnni sphaH'oypdia' in hae speeie oblonga', eas C Cincinti et (\ coiiKis/ magnitndiiie a'(piantes, si non superantes, in pedicellu proprio sa'|)e, ni t'allor, terniinali's. <^)uiii immo lia-e organa potius farclids (quam splia'rosporas) propria' speeiei eonsliluere t'aeilius (piis crcdiderit. Deiiiquo in (.'. iJdSjjoiilc vidi Aiitlie- ridia, qualia in pauris aliis Callithamnioideis obvenientia observavi. Addei'e lullet me omnia lia'c organa vidisse in suis pedieellis termiiialia; qiiod vero iitium in aliis speeieluis ipKKpie ohveiiiat, an V. Dasyoidi privnin sit, aut ma- gis Ibrtiiito a me ohservatum t'uerit, id liodie pro eerto dieere iion audei'em. In C Vaneonveriano vidi spluerosporas in nninerosas «poras subdivisas; ufrum vero liar Speeies ad Pleonosporia an ad Halothamnia refenda sit, mihi latet. ('oin[)aratis charaeteribus ex positione favellaruin doductis (ienus potius euni Antitliamniis (juaiu enm Callithamniis propriis convenire, mihi visnin est; aliud vero (ienus inter Callitliamnia, t\\uv raniis dichotomi« aut alternis dignoscuutur, hodie ereavi (C-eratothamnion), in quo favellse fere simili modo disposita; obve- iiiaiit. Sphan'osporas (juod attinot, ha» evidentius conveniunt cum (ionere Nfe- geliano IMeonosporii. Xostrum (jno(|ue (leiuis llalothaniiiii, ipude illiid in Epi- erisi limitatum proposui, eum Pleonosporio identicum esse statuit Selimits. In l'lri)iit>s])(iii(i vero et Sphan'ospora' et Antheridia disposita' videntnr ad normam in C allitliamniis propriis normalem, et Antheridia, (pia^ pinxit Harvey, sua stme- tura (pio(pu' oll'erre crederes typuin oninino diversum ab eo, (piem ipse in C Darsyoide ol)servavi efr. J. Ai/. TJidr. Alg. Sijsf. H' Taf/. Iß';/. 1. Aiialecta Aloologira. 39 14. Spongoclonium Sai/i]. i» Liinie// To/. XXVI }i. 515. Frons articiilata monosi])lioiiia, initio et supenie iiuda alterne piiiiiarim diH'oni- posita, mox tilis a ranioriim liasi extra cuticulain seeiis fi'diidi'ni dcscen- dentibus subfunieiüaritei' eontoi-tis et aiiastomosantibus inferne stuposa, stnpa niine fei'(> inida, nunc hirta, nunc dense ramellis cooperta et sjioni-iosa. F({cella' ad apices ramulorum subterniinales, involucro ramellis pluriniis incurvatis constante circumcirca obtecta>, plures circa rachidem tabescentem disposita^, sinonlis saepe bracteatis, in eundem nidum conjunctfe; nucleis nünoribus votundatis i>-emmidia plurima rotundato-angulata intra })eriderma hyalinum tbventibus. Splurrnsporo' interiore latere ranuiloruni paiune (ant sa'pe plures seriata?), a singulis articulis transformatsB, triang-ule divispp. (,Juale Sub-genus Basythamvii inter ('allithamnia limitibus circuniscri|)sit Harvey, Genus auteni proprium nomine Spongoclonii a Sondero institutum i'uit, ducente peculiari struetura tVondis, tale Genus Sonderianum, numerosis Specie- bus, et adjectis cliaracteribus a favellarum situ et invfducrali adparatu deductis conservandum putavi. A LopliotlKtmttio, quäle hoc Genus intelligo, dignoscan- tur S]iongoclonia sphiProsporis simplicibus triangule divisis, nee endocliromate in numerosas sporas angulatas sese solvente. Favellas in pluribus Speciebus (Callitliamvion anfjustafum, C. Jatisshmim, C. fnrwosiim et '''. Bionneaiuim) comparavi, et in omnibus eandem structu- rani, Genei'i characteristicam, observare credidi. Involucra. in (\ angiistato et C. formoso ramulis incurvatis brevioribus constituta, ideoque magis aperta; in C. latissimo et C. Brouneano ramellis elongatis et exiniie incurvatis omnino obtecta vidi. Nuclei circa mcdiam (juandam partem axilem circumcirca dispo- siti mihi adparuerunt, at, ni fällor alterne superpositi, et singuli ramello quodam bracteati. Singuli uuclei minores rotundati, intra periderma hyalinum gommidia numerosa angulato-rotundata, foventes. In C. Iatiss/))i(i ramellos intimos brac- teantes crassiores et articulis brevioribus constantes, in f. Jhvnvcdvo i-amellos omnes involucrantes subsimiles observare credidi. In })arte favellas generante rachidem axilem recognoscere credidi, apice tabescente superatum. Lophothamnion, cjuod structura et compositione frondis cum Spongocloniis proxime convenire mihi adparuit, Sphferosporarum structura diversa Genus sui juris constituere putavi. In Lophothamnio nimirum sphsrosporas sat magnas, intra limbum latum, duabus membranis superpositis, linea media evidentiore 40 .T. Cr. Asarilli disjunctis, Sjioras mimprosas aiigulatas ot cjiiasi inordinatas tbvcntcs, vidi. Qua (juidcm nota La])li(>tliamiii(iii mao'is ad Halotliamnia aceedere vidcrctur. In sna dispositions Hpeciemm Ilarvcy plurcs species Bpongoelonii ^T. /«//.s^- simum, C. nnf/iistat 11)11, C. scopuln et qii« alia^ sunt) inter alia subgenera puu- moravit, quas vero Species — licet eharaoteres a compositione frondis deduetos minus persj^icuos offerunt — tarnen in E])ievisi ad Dasythamnia jam retuli. Nimirum animadvei'tus iVondes stupa obduetas inveniantur, sed ' etiam quoad ipsam compositionem stupie. Dum in minutis Speeiebus (C. seojiiil(i) fröns stuposa tantum in intima ])arte conspiciatui-, sunt alia', (pne fere us(|ne ad apiees caudein compositionem monstrant. Dum in nonnullis (C. aii(/ii- staitiin) tila seeus fromlem deeurreutia propi'ios ramulos fere imllos emittunt, sed tantum caules funiculariter contortis tilis t'ompositos referunt, sunt alia^ (C. /(inuofiiDiiJ quarum illa deeurreutia emissis ramellis minutis simpliciusculis et (bstantibus quasi liirta ad|iarent; sunt deui(pie alia' species, (juarum totse fron- des ramellis i-amosis circumcirca densissime obsita^, frondes omnino spongiosas monstrant. (^ue (|uidem difterentiie ad species diversas recognoscendas optime conducere putarem. Praeter lias difterentias nescio anne (pUKpie aliam, in structura et compo- sitione caulis stupesi, iudicare auderem, (piani ail (fenus dignoscendinn (pioque conducere pntavi. Sji. }VuU(tsf(»ii(tintiii nimirum observant! mihi adpamit plu- mulas supi'vioi'es et inferiores ita ditferre, ut in superioribus pinuuhv omnes sub- conformes elongativ, apice incurvata% disticlie et alterne sunt dispositfp; in infe- rioribus vero ]iiuuube inlima', ex articulo rachidi proximo conspieue breviori provenientes, sunt brevioi<'s et magis ineurvata^ (fila seeus caulem descendentia ex eodem articulo (pio(|ue proveniunt). Pinnuke ista> in speeie dicta a supe- rioribus (|Uoa(l fonuaui |)arum ditlerunt; in aliis vero spccieinis sa'pe tiunt magis diverstp, et uuuierosiores proveniunt, sursum conspieue curvata' breviores et per- sistentes pei'üiauent, atque hoc modo ad stupaui infrrioivui forniaudani eondu- cunt. Plumis superioribus dejectis cauh-s hoc modo ramellis incui'vatis olitectos, habita deuudato plantas (unnino diversos constituere facilius putai'cs '). Non- ') Satis coiistat Genera Spoiif/orlnnii a Soiidero et Laaicifhalin' a Harveyo fere eodem tempore creata fuisse, utrumque characteribiis a compositione frondis pr»oipue, ut videtur, petitis. Quo jure Harvey postea assumsit Lasiothidiinii /lir.fii/nm (Mar. Bot. of We.lt. Anstral. p. 558) esse identicam cum SpongocJ. conspiicuo Sond. id me omnino fugit. Postea Speci- Analecta Algologica. 41 niillfp sppcies hoc respectu pr?pcipue insignes mihi adparuerunt (Call. Brovnea- num). Ut ig-itur intor Ballias ' ramuli plumuhis oonstituentes facilius dignos- cantur ab illis stupam formantibus, ita in Spongocloniis ramulos pkimosos ab illis stupam obtegcntibiis dignoscere foraan opportet. Sphitrosporas ad ha?c fila stupam proxirae ambientia proveniontes in nonnullis observare credidi; at in aliis aliter sitas videre putavi. Inter Spccies, quas ad propriam sectionem Dasythamnii retulit Harvey fPhyc. ansfr. Syno^is. i). LI), dispositionem specierum paulisper mutandam osse, lubenter assumerem. Et enim Sjh ronspinium juxta Sp. aur/t/sfafum dispo- nendum orodorcm, et Sj). formoswm sectionem sibi propriam — caule filis sim- pliciusculis hirto dignoscendam — formare putarem. Inter alias species non- nullas, (juarura eaules filis incurvatis plus minus ramosis inferne stuposi eva- dunt (Sp. WoUastonianum, Sp. WUsonianum J. Af/. inscr., Sp. Brour/iarnim) mina Algar. xViistr. distribuens, speciem quandam, nomine Callifh. tingvns in,scriptam, inter has habuit, de qua postea (in Fl. Tasni. II p. 335) dixit sibi persuasisse hanc esse cum Sponyocloiiio ronspiciio identicara; et de LasiofJialia animadvertit hanc esse fundatam frag- mentis, qua? postea ad C. tingens pertinere didicerat. Quum postea Sonder Algas Australite enumeravit, de Genere Sjiougoclonii nullam mentionem fecit, sed vestigia premens Harveyana Call, conspieuum inter Dasytliamnia Harveyana reoepit. Adeunti primarias descriptiones et perpendenti mihi quod et alia; cognoscantur form;e, qufe frondis structura plus minus con- venientes adj)areant, maximopere dubium visum est formas dietas revera identicas esse. De Lasiothalta dixit Harvey : "There is no trace of gelatina and the plant but slightly adheres to jDaiJer". Quod sane omnino repugnat iis, qufe ex speciminibus exsiccatis Call, conspiicui concludere liceret. Hajc enim omnia, quae vidi, chartse ita arcte adlia-rent, ut vix minimura fragmentum separare liceat. Ii^sum quoque nomen Speciei (L. lürmifa) aliam plantam pro- dere videretur. Quod attinet ipsam typicam plantam Spongoclonii, quoque animadvertere placet, hanc mihi vario respectu dubiam videri. Ut illam intelligo, obveuit juvenilis teuuissimis filis decompositis constituta, habitu et plumis elegantioribus, multas alias Callithamniorum spe- cies referens. Ejusmodi vero specimina nulla, nomine C. conspicui iuscripta, hucusque vidi. Sensim vero sensimque eandem fieri inferne .stuposam, ramulisque superioribiis (quales mox dixi) Callitliamnioideis instructam assumere licet ; et specimina numerosa sub hoc stadio prseparata, nomine (J. conspicui inscrijjta, coram habui. Plurima vero, ne dicam omnia, qua? vidi specimina, quocumque stadio lecta, ita dissoluta mihi obvenerunt, ut de ramifica- tionis norma Speciei vix certum Judicium mihi concipere licuit. Pra?ter specimina dicta ultimo tempore fragraenta qua'dam habui, qua- ad C. consjjirniim referenda putavi, melius prseparata, ex quibus concludere ausus sum plantam ad C. angiistatum proxime accedere et eaules stuposos conniventibus filis inferiorihus uumerosis formari, nee modo aliarum .specie- rum Dasythamnii ramellis brevibus obtoctos esse. Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XXVIII. 6 42 J. G. Agardh. invicem ad proximandas eciiseo. S}). supcrhinis plumulis supernr! libcris diva- rioato-ramosis ab aliis recedit. Restant doniquo phimitiercr, (jua" filis C()rtiealil>iis ramosis plumiilisque mixtis fere usque ad apices spongios« adpareant. Nova species tnox memorata sequentibus dignoscatur: Sp. Wilsonianum (J. Ar/, niscr.) elata caulcscens, altorne decomposito-plumulata, plumulis quoquoversum egrcdientibus cireumscriptioiK' lanecolatis, ])innulis in rachide elongata, apice supereminente nudiuscula, alternis, ex horizoiitali patcntibus, int'eriorilius juxta rachidem dense ramellosis, ramellis incurvis ramos caulesque stuposos obtegentibus, articulis in rachide crassiuscula pin- narum diametro fequalibus aut parum longioribus. Hab. ad oras australes Nova^ IIollandia> ad Port Phillip Heads! mihi a J. Br. Wilson sub n:o 30 et 38 olim missa. Ilsec mihi videtur C. Wollastoniano [)roxima, at species major et omni resjiectu magis evoluta. Pinnre plumularum inferiores sunt multo densiores, ramellis incurvis plurimis constituta?, et bis ramellis plus minus adproximatis, fila caulescentia circumcirea obtegentibus, eaules rainique usque ad ipsas plumulas stuposi formantur. Ramulorum pinna' superiores simpliciores adparciit, rachide incurvata ad basem crassiuscula, apicem versus conspicue attenuata, articulis brevioribus constituta. Spha^rosporas ad pinnulas inferiores pinnaruin sparsas, 3-aniiule divisas obscrvavi. 15. Lophothamnion J. An. mscr. Frons articulata monosijihonia, initio (^t suptu'ue nuda alrerne pinnatim decom- posita, mox filis extra cuticulam secus frondem descendentilius funiculariter coalescentibus inferne stuposa, stupa fere us(jue ad ramulos apice demum densissime comosos scandente. Ftwclhe .... Splicrrosporo' interiore latere ramulorum subsessiles, a singulis articulis transforinatie, globosa? magna», sporas numerosas angulatas, (juoquoversum a, centro radiantes, foventes. Si Genus, mihi novum, rite intellexerim, structura frondis cum Spongoclo- nio conveniret, ab hoc vero differret sphsrosporis magnis, sporas numerosas, intra perisporium (juoquoversum radiantes foventibus. Ulis pra^terea pertinet Callithamniis, (juorum perisporium adniodum firmum, duplici membrana eviden- tius contcxtum vidi; quodquc sporis demum ru})tura membrana» (lateralitcr) emissis, adhuc adraodum firmum persistit. A Halothamniis et Pleonosporüs Analecta Algologica. . 4ö Genus difterre putavi structura frondis, spliperospoiis lioriim Geiierum conveni- entibus. His vero de characteribus Generis dictis, quibus Genus ab aliis sat dis- tinctum putarem, addere placet, me dubitare anne alia planta (Halotliamnion? ramulosnm J. Aij. Epicr. p. 55 et Sp. Älg. p. 73) ad idem Genus revocanda esset. Hujus sphserospora ignota;; at Favellas 1. e. desci'ipsi in ramellis termi- nales, pinnis pluribus ineurvis multiarticulatis iuvolucratas, subgeminatas, intra periderma hyalinum genimidia plurima foventes. Si hsee species revera Generi pertineret, cliaracteres Generis quoque quoad favellas eogniti vidorentur. Cseterum dixisse placet me diu quidem dubitasse anne species nova infra descripta esset forma qusedam Sponcfodonn conspicici, inter alias plures, ads|iectu sat dissimiles, quas ad unam eandemque speciem pertinentes conjeci. Hujus vero speciei spheerosporas triangule di visas expressis verbis dixit Sonder. Hinc spe- cies has vario respectu analogas, potius quam proxime affines, putarem. 1. LoPH. COMATUM (J. A(j. iitscr.) fronde breviore ambitu subconica, ramisque subpaniculatis plus minus densis decomposita, inferioribus ramulisque fei'c usque ad apiees stuposis, apicibus densissime ramellosis, ramellis quoquo- versum egredientibus elongatis liberis, articulis diametro 2 — 4-plo diametro longioribus, sphserosporis inferiore latere ssepe longa serie subsecundatis polyspermis. Hab. ad oras australes Novse HoUandia^ et Tasmaniee (D:na Meredith!). Frondem vidi 3 — 4 pollicarem et nunc, ramis inferioribus elongatis, fere seque lata, tota ramisque singulis subpaniculatim decompositis, ranuüis supivi pedicellum (filis conniventibus constitutum) fasciculos ramellorum dcusissimos, nunc corymbosos et magis dissitos, nunc fere ramulos ramosque circumcirca densissime investientes et fere invicem spongiose confluentes, gerentibus. Ra- chides ramorum firmiores et crasste; transverse sectee filis plurimis dense juxta- positis, nunc interspersis ramulis, contextfe videntur. Ramuli supremi invicem subliberi, ad mediam suam partem alterne et patenter ramellosi, superne nudi- usculi et superiore sua parte sa;pe ineurvati obtusi, articulis diametro 2-plo — 4-plo longioribus. Spha?rospoi-a' in ramellis superioribus s*pe numeroscT et longa serie secundatee, quasi ad medium articuli sessiles, relative magnse, et duplici membrana evidentius tectse, exteriore cuticula couspieuo limite ab inferiore mem- 44 J. G. Aganlh. braiia distincta; sporas observavi nuinerosas, cunjuuetiiii lateraliter cruptas, ])eri- sporio hvaliiio persistente et vacuu. Eruptiuiieiii sponiiuin in planta viva eodem monientibus, eircurncirca extrorsum radiantibus eonstituti. Sphrcrosporcp in ramulis sparsa', nnda' et globosa^, magnse, sporas nuine- rosas et densissimas, (puxpioversum a eentro radiantes, foventes. In C'allithamnioruni gente Genus hoe nobilissimnni pntavi; characteribus quoqiie sat insignüius distinetuni. Dum in Callithamniis plurimis favella? intra periderma generant gemmidia numerosa, pUis minus dense stipata, et ita invi- eem posita ut divisione repetita eadem orta facilius crederes, in Aristothamnio contra sunt coUecta quasi in nucleolos numerosos, invieem in uberiore gelatina distinetos, tarnen lobos r Aussaat, worüber es jedoch noch an sicheren Beobachtungen fehlt. Bei dersel- ben Pflanze, und zwar an denselben Stöckchen und Zweigen, kommt seltener noch eine zwiute Art der Fructification vor, indem die Gliederzellen de]' Zweige seitlich stark anschwellen und in der als besondere Zellen sich abscheidenden Anschwellung eine grosse dickhäutige Spore bilden". — Vrrjinif/. in der Na- fitf p. 153. De Speciebus Acroclirrfü constat Harveyum in iconibus l'hyc. Biitau. Iah. CCCIII — IV sphffirosporas in C. Daviesii et (J. Virf/dfiilu triangule divisas ovidentissimas delineasse. Thuret (PL Mar. de Chcrh. p. 104) in his observa- tionibus errorem quendam irrepsisse conjecit, et spha^rosporas in his plantis ob- venire magnopere dubium existimavit. Postea.(in Not. Algol. pL P") de Chantr. Analpcta Ålsologica. 47 corymbifera Thur. (Callitli. caspHosmn J. Äff.?) huic tum Antlicridia, tum Cy- stoearpia, tum denique Sporas simplices, sine foecundatione nätas, adseripsit. Pringsheim in specie, quam cum C. Daviesii identicam credidit, oroana iis similia, quffi sphserosporas judicavit Harvey, indivisa observavit; et ex liis unicam spo* ram ex apiee rupto emissam germinantem vidit. ('orpusculum cmissum, gem- midiis aliarum Floridearum analogum, censuit, si verba illius rite interpretatus sim. Gemmidio primum genito emisso, novum succrescit ex proxima eellula inferiore, quod inträ perisporium evaeuatum recipiatur *). — Organa observata igitur cystocarpiis analoga consideravit, spha^rosporas in liis jilantis adesse dubi- tavit, antheridia ignota dixit. Ab his vero omnino abludentem observationem, jam a Na^gelio allätarn' fuisse, meminisse placet. Statuit nempe (Syst. Geramiac. i). KiS) organa de- scripta, in ramellis lateraliter egredientibus terminalia, sporidia mobilia nume- rosa continere ("viele kleine Schwärmsporen entleernd"). Hinc totum Genus Acrochfetium a Florideis omnino removendum et juxta Chantransiam disponendum esse urget (I. c. p. 167). Queestionem de affinitatibus harum plantarum ulterius complicatam fuisse constat, comparatis aliis plantis, quas ab his longe remotas olim crediderunt, BatracMspermeas puto et Lemaneas, quarum sub evolutione formas provenire docuerunt, qu* adspectu et characteribus Chantransias mire referrent. In ejus- modi forma Chantransia Botveri non tantum monosporangia (sphserosporis ana- loga) sed etiam antheridia, triehogynia et cystocarpia generari docuerunt. Qua^ monosporas plurimi recentiores habuerunt, eadem organa in Gallith, secundato sub inchoante germinatione in partes 4 subdivisa fieri, hinc cum tetrasporis analoga esse ^), statuerunt. Conf. G. Miirray and Miss Barton on the sfruc- ture and systematic position of Chantransia in Linnean Societ. Journ. Vol. XXVIII p. 209), ubi plures alia^ (a Sirodot, Atkinson) citantur observationes. Constat Na'gelium characterem majoris momenti considerasse sui Generis Acrocha'tii, quod rami, sa^pe secundatim ramosi, in pilum deciduum desinerent. ') Sphaärosporas simili evolutionis modo geuei-ari in Rliodoch. Rothii postea observavit R. H. Harvey Gibsoii (Jotirn. Lin. Soc. Vol XXVIII). ^) Animadvertere placet ejusmodi subdivisionem jam a Na?geli observatam fuisse et in fnhnl. Ccraiiiiar. fig. 21 — 27 iconibus illustratam. Docuit autem ille partes 4 proprio modo dispontas esse, et tantum ex centrali parte novum filum oriri. Partes istas consideravit primam origiuem sistere disci radicalis, fjuem Acrochastiis characteristicum assumsit. 48 J. G. Agardh. Hiibitum pcciiliaroin hoc mudo referre putares spocios ojiisdem. Jlodic vcro spp- cicin his habitualibiis notis insignem, at spha^rosporis eniciatim divisis iiistruo- tam a Roinke (Atlas deutsch. Meeres Al(/en Tab. 40) delineatam vidco, (pup voro al) ip80 ad Genus Rhodochorton ducitur. Perpendenti milü ha-c omnia et (|ua' mihi ipsi observar(> eon tigit coinpa- ranti, verisimiliiis adparnit duo Genera, lialntu simillima, fructifieationis indoh^ diversa in liis plantis adesse. (^uibus vero characteribus ha^e Genera distin- guantur, (^t quibusnam loeis systematis disponantur dijudicare, id mihi vaiuim omnino videtur, antea quam assertiones omnino eontradietoria», ab oculatissimis observatör i bus ]iromulgatse, novis observationibus aut corroboratfe aut refutat* ■fuerunt. Ex iis, (pup vidit Alex. Braun, conjieere v'ellein in Chantransiis pro- pras adesse organa et alia et simpliciora, cpiam qua' in triplici adparatu Acro- chfftiorum dignoscenda videntui', observantibus Bornet et Thuret. Inter multa Genera Callithamniorum, (pui' proposuit Na'geli, vix est aliud, (piod majoi-i cura elaboratum putares, quam (piod nomine Acroeha-tij designavit. Numerosas ejusdem species .enumeravit; ii\ter lias tarnen multas sistere synonyma aliarum specierum eonvietus sum; alias ita [)arum eognitas jiutarem, ut de iis nullam opinionem t'erre anderem. Praeter species a Na'gelio (Muimeratas ') se- quentes ad Acrocha>tium quoque referendas conjicio: G. virf/atulum Ilarv. C. radicans Harv. C. hotryoearpum Harr. C. pofiirhiimm Harv,, mm oltstante adparatu raxbeali, suo modo diverso ab eo a Na^geli deseripto. 2. Spennothaumion Arcsch. Typum proprium Generieuni inter ftpecies (jallithamiiiorum lere prinuis oninium indicavit Areschoug. Pra'ter speciem ty})ieam, (piam C. Tiirneri iKimi- navit, ('. harJjaf/iiii^ C. /rref/ulare, (!. eariahile nee nou ('. pJaiuaii/ ut sjiecies uovi Generis enumei'avit. "Sporoear])ia excipulo luülo, spora' in capitulum glo- p- ') C. rff.spifosuni J. Af/., la.psu quodam memoriso aut confusione, huic in Epicrisi splui x-ospor,is cruciatim divisas trilmi, ([uamquam in Spec. Alg. expressis verbis rat' inrlivisas viJissi.' dixi. l'nin Chantr. corynibifcra Born, et Tliuret nostram identicani putarem. Analecta Algologica. 4J meratse; peritetragonidia sparsa 1. aggregata", characteres Spermotliamnii verbis his enuntiavit. Iconem pra^terea, charaetertnii Generis lUustranteiii, adjccit. Pringsheim dein novis factis observationibus de planta Helgolandica, quam vero C. roseolum noniinavit, ad Genus stabilienduni liaud pauca contulit. Quicumque vero iconem a llarvey postea datam (FhycoJ. Brif. t<(li. CLXXIXj Callitli. Turneri coraparaverit, vix non statim videbit characteres ab Areschougio datos in hane plantam liaud (juadrare: intra invohierum sat reguläre Harvej^ favcllas omnino normales Callithamnii depinxit; h. e., ut verbis utar Areschougii, sporas intra excipnlnm receptas videas; ipsam excipuli membranam, lobos favellse geminos, et gemmidia, qualia intra tavellam aliaruni sp(M".ierum Callithaiiinii l)ene cognita habemus, in ieone Harveyana C. Turneri recognoseere putares. Quse vero characterum ditferentise, (juibus Genera omnino diversa iudicata putares, vix, nie judice, eliminantur si unam speciem verum C. Turneri, alterum nomine C. roseoli designamus, ut hoc a Pringsheimio factum fuisse constat. Iline mihi, Epicrisin scribenti, adparuit diffcrentiam alio modo explicandam esse, et rem du- biam novis observationibus illustranduin esse dixi. Ali« prfeterea quoque emerserunt difficultates. Inter Öpecies Öpermotham- nii Ai'eschoug quoque C. plumam enumeravit; et in scripto suo (Systrm. (Jer Ccramiac. p). 117) NsEgeli dixit Cystocarpia C. plmna' cum iis TL Turneri et TT. hermaphroditi Ncee/. in essentialibus convenire. At in C. pliima cystocarpia ad alium typum confecta observavit Bornet (Not. Alg. Tah. XLVIJ, quod rem ulterius novis dubiis ambiguam reddere facilius putares. QusB si ita sint, pauca de Genere novo addere placet. Cum paucis aliis Callithamnii speciebus nonnulla? saltem species Spermo- thamnii conveniunt in eo, quod planta sterilis a fertili sat diversa adpareat. Species re vera plures, sub statu sterili sat convenientes, sub fertili vario modo diversas ob venire puto; nonnuUas ad alias Algas repen tes, sine distinctione qua- dam specierum, quondam nomine Confervce repentis intellectas fuisse constat. Ob ditterentias, quse sub evolutione a statu sterili in fertilem in his obveniant, speciem quandam nomine C. variahilis descriptam fuisse sque- liquet. Fila ste- rilia in pluribus Spermothamniis fere dichotoma dicerem, aut vage quoquover- sum ramosa; in fertilibus proveniunt ramuli (juasi definiti, in nonnuUis eviden- tius oppositi, in aliis uno aut altero ramulo non evoluto, quasi vagi; hi nunc breviores, a sterilibus S'. Tiir- iwri in textu, in Ta1>. VIII ßt/. 4 — .I vero sub nomine — 11 rifiu ctp/.). Infra apicem tabescenteiii et sensim in latus dejectum vidi artieulum penultiuuim rotundato-inHatum, intra membranam duas eelluias generantem, (piarum unain hasalnn non nlterius uui- tatam, alteram mperiorrm. primuin directione longitudinali in duas cYillaterales Analecta Alii;üioü:ica. 51 subdivisam; dein has novis divisionilius transversalibus äuna series longitiidi- nales eellularum furmantes (!. e. ßg. lOj; (luaruiii singulas iterata divisione fere in quaternas series postea abire, observare putavi (1. c. ßfi, 11). Ilas oinnes mutationes intra merabranain eellula- geuerantis perfiei, convietus fui. Postea cellula". ita fonnatee, magis expansiu et extra superficiein singuUe emergentes, in gemmidia obovato-pyriforinia transmutantur (qualiter in ieonibus Pringsheimii depinguntur). Artieuli, ipii in ramulo fructifero snnt intVa articulnm fertilem (proearpinm) (iroximi, steriles nianent at in ramnlos breves, priniuni iinieo, (l(iin paucis articulis (3 — 3) eonstitutos excreseunt, quibus invohieruin sat reguläre formatur. Nunc involueri ramnlos geminos oppositos vidi, nunc qunternos sub- verticillatos, ab articulo anteponultimo provenientes; ejusmodi ramnlos, at paulo longiores, nunc ab articiüo proxime inferiore quoque provenientes observavi. 8i ea, qua» ita in C. Tnriwr/ Anglorum vidi, eum iis eomparantur, (jua- in aliis Spermothamniis obvenire constat, satis patere putai'em s;peeiem hane 8permo- thamniis pertinere. Cellulam, ipiam basalem intra fertilem artieuluni dixi, sen- sini in Sji. Tiiiiicr/ tieri magis inconspicuam, quam illam in aliis Speciebus depinxei'unt, forsan animadvertere opportet. Series geminas aut {[uaternas eel- lularum, quas gemmidiis prspcursorias in Sj). Ttifner'i dignoscei'e putavi, quan- dam analogiam offerre dieerem e\nn dispositione, a Bornet in Sp. ßdhcUafo Tab. IX ßf/. 5 — 8 memorata, (piamquam in hac specie ut videtur adhuc magis pro- ducta. Nescio an assumere auderem series 1ms singulis involueri ramis ab initio antepositas generari; dispositionen] autem sub evolutione ita evanescere, ut gem- midia a facie magis obiter observata in eapitula eoUeeta quispiam crederet; et hoc modo lobos a Harvey depictos forsan explieari posse. Spheerosporas triangule divisas ÖpernnKhamniis characteristicas putarem; paulo aliter vero in divei*sis dispositas, nunc in ramulis lirevioribns pauciores (C roscoliiiii, C. peUiicidum), nunc in ])aulo longioribus fere infra (piodque genieulum exeuntes ((\ Ti/rricii, C. cymosicm). Antheridia ab articulis terminalibus transformata, nunc in i'amulis singula, nunc in ramulo decomposito plura obvenire; admodum grandescentia et fere eflbeta, eadem adhuc persistere nunc vidi. Praeter Species typieas (C. roscolitm et C. Tnrneri) ad Spermothanmia quoque pertinere ('. sfrii-finii et C. scniiiwiinafiiin (C ßahrlhifinii Iloni.) agno- scere videntur reeentiores. Cum his proxime convenire C. ci/iikis/di/ ILiir. et ('. pelluciäum Farl. forsan ex analogia cum prioribus assumere lie(>at (cysto- b2 J. G. Agardli. carpia in bis nondum observata seio). Aresclioug prpeterea C. irreguläre ad Sperniütliamiiia retulit; liiijus antheridia qiioque congruentia vidcre credidi. Cum hac specie Call, intricafum et C. splmrivuin congruei'e putarem; ca!spites effi- ciunt magis globosoy, «ubfastigiatos, articulis ellipsoideo-eylindraceis dignoscemlos. Quod attinet Call, phimam, quam Si)crmot]iamniis pertinorc statuit Aveschoug, jam supra monui lianc sub uoiuiüc FtUothaiimii, novi Geueris typum conside- ratam fuisse. Nee C. harhafuiii. cujus eystocarpia nün(Unn ob.servata fuisse scio, ita cum aliis Spccicbus couvenire mihi videtur, ut haue s])eeiem iuter Spermothamuia asöumere auderem. 3. Lejolisia. Proprium typuin in Genere, sub lioc nomine descripto, dcteetum fuisse, jam ab initio umnes agnoseere properarunt; nee seio aliam idantani, a (|ua cviden- tius coneludere ]ieeat, diverses typos Genericos sub nomine Callithamnii latuisse. Habitu nimirum et structura Callithamnii instrueta, Lejolisia eystocarpia generat, qua^ aut cum Chondrieis aut cum Rhodomeleis couvenire diceres; qua^ vero, suadente structura frondis, forsan melius ut supremam hucusque notam formam Wrangeliearum eonsiderare plaeeat. Juxta speciem mediteiTaneam, primitus de- scriptam, hodie aliam ex nova HoUandia describendam habeo, a me antca, igno- tis cystücarpiis, inter Callithamnia subnomine C. (Pfjayropilce receptam. Obser- vationes novas de hac infra Lejolisiam, suo loco dispositam, videas. ■i. Wrang'elia squarrulosa Barv. Jam in Epicrisi j). 81 suli J'f. Hannafordi monui, duas plantas, ni fällor sat diversas, a Ilarvey ail eandem speciem relatas fuisse, tpiarum unam sub nomine C'.? confusi p. ^5 enumeravi (alia specie sub nomine C. sqiiarrulos/ jam antea a Harvey in Ner. Bor. Am. descripta); alteram sub noraine Ff. Hnn- iiaforili ut dubiam Speciem Geueris Ptilot* retinui. Quie prinui nomine Wran- geliffi' squarrulos* descripta fuit planta, eam ex charaeteribus habitualibus Calli- thamnion quoddam sistere forsan (piispiam putaret; in fragmento speciminis vero, mihi benevole communicato, organa fructifera vidi, a (|uil)us forsan potius Grif- hthsiam aut Bornetiam suspicari liceret. Ptilotam Hannafordi cpiod attinet, de hac specie supra, de Antithamniis seribens, mcam opinicmem seorsim attidi. Aiialecta Algologica. "" XXVI '). HalymeDia. Ad Genii« Halyumnia' nuiiiorosas Species, habitu plus minus (■onvonientes, at structura et tVuctu revera disöimiles, oliin relatas fuisse, inter Al^xjlogos satis constat; nee mihi Iiihüc licpiet an ad idem Genus referenda' sint species omnes, • qua' ultimo tempore Generi adnuraeratfe fuerunt. Jam E])ierisin Floridearum scribenti mihi adparuit differentias adesse, quas assuraptis Sub-Generibus qui- bu8(him indicatos speravi. Phu'ibus vero formis postea deteetis, nova dubia emerg-entia mihi adparuerunt, qu;e vix nisi cognita fructuuni ponitiore structura eliminanda ceuseo. Deficientibus his fructuum characteribus seetiones Generis mihi adliue vacillantes et quoad limites incertas videri, monuisse plaeet. Interea vero sequenti modo species mihi cognitas, hodie dispositas vellem. I. Sebdesia fronde carnosa rrassivsaihi plana, piirpurea d sapv mucidis suturutiorihus varkgata, amJntu lohatu, maryinibvs ntinr. denfatis plus minus snhdirisis; filis straf i interioris sensim dcnsiorihus frondciu fcre farcfuvi pcrcKrroilibus, sparsiin nodos in- vrassatos et suhadoratos, invucm initio äistunfes, dctnuui swpv in filu jaiutos Jorman- tiMis:, strati siibcorticalis edlulis scepe pluriseriatis. 1. IL PLATYCAEPA Haiv. J. A(j. Epicr. p. 135. In oceano Indico ad Cejdonani; in Pacifico ad Friendly Islands. 2. n. Kallymenioides Hurv. J. Ag. Epicr. p. 135; cf liidi. Ahj. Si/st. VI p. 8. Ad oras Novse Hollandite. 3. li. DILÄTATA Zanurd. Mur. rühr. p. 72 tah. III Ji(/. 1. In mari rubro et ad littus Orientale Africffi. Specimen maris rubri nulluni vidi; plantani stwilem ex Lasgori, Somali, sub nomine allato a Hauck mihi luissam, tantiun habui. 4. H. MACULATA •/. A(j. Biilr. Alf/. Syst. IV p. 12. Hab. ad insulam Mauritii. Habitu haio a prioribus non paruni recedit, mai-ginibus in lu.cinias deconipositas alieun- tibus. Intra Stratum corticale hujus Spcciei s]ib«ruspoi-as rotundatu-ellipticas, cruciatim divisas me observasse, nionere plaeet. ') Numeri Generibus et Familiis hoc loco antepositi indicant numerum in Speciebus Algarum receptum; et ita dispositionem (Jeneruni, qualem suadentibus afünitatibus adtnitandam cre- didi. Si hodie affinitates aliuni ordineni suadeant, mutatis Geuerum numei'is hoc indicatum volui. 54 J. G. Agardh. Obs. llalijMCiÜa MonardiulM Munt., quam in Epicr. ad haiu- sectioiiem Ilalymciiia' retuli, hodie mihi ijuoad ai'fiuitates dubia adparuit. Ex fragmeiito speciminis, quod bem- pnvpuratuni ubservarc contigit, sti'uuturam liujuff spcciei magis cum Rpeüiid)us Chrysymeuiie, sectionis CrupturM'hnc, couveiiire pvitarem quam cum Speciebus Halymeui;ii propriis. Stra- tum subcorticale observare credidi ambitu iiitrorsum magis definitiim, oellulis rotundalo- oblongis invioem subcontiguis, pluriseriatis contextura, et fila interiora quasi proprium Stra- tum iiiternura formantia. Stratum corticale, certis locis magis evolutum, fere uomatheciosum videre credidi, in til;i verticalia elongata dichotomo-fastigiata excresceus, articuHs filoi'um inferioribus cylindraoeis, diametro pluries longioribus, supremis obovatis; iiiter ba!c fihi ub- servavi tum spbmrosporas minores (ni fällor juniores, at evidenter cruciatim divisas), tum duplo majores oblongas, suo diametro duplo longiores, strictura media gemiuas partes sepa- i-inite. — Mihi non licuisse specimen cystocarpiis instructuni eumparare, doleo. Ejusmodi vero tum a Zanardini (Iconogr. tab. LXIII), tum ab Ardissone ( Shid. Sidlc Algli. II (d. Tah. VIII et Tab. IX fig. 5 — 6 depicta fuernnt. Quamquam utroque loco de penitiore structura nutdei vix certius quid statuitur, tanien uon wgre coujicerem cystoi-arpia magis congriK-re cum illis ChrysymeuiiV, quam structuram propriam Halymeniis oflcrre Ilabituni deni(jue planta' a,l) aliis Halymeniis quodam respectu diti'erre jam in Spec. Algar. monui. Qiiiljus omnibus rite perpeusis, mihi (juiilnii vix dubium vidctur hane plantam bniusquc male interpretatam fuisse, et affinitates ejusdem potius inti'r Chrysymenias quam inter jhily- menias forsan qua-rendas esse. IL D.«;TyLVMENi.\ frondc curnosa crasslnsmla plana piirjnn-ea dichotomo-dccüjiqionila, scg- nwr/fis supra ninvidani bafciu snblinearibifs sidipa./iindim ßabdiatis; Jilis stiafi inlc- rioris sensini. densioribiis frondeiii fcre finc/aiii jici rnifcn/ibiis, spaj-siiii imdos ii/cnis- sutos ff subvnloralos, inriccm initio distavtes, dcmuni sccpc in jila jiinvtos foiwanldnis : Strato corticali juniore aubmonostromatko, dimmn rcUvUs rcrtimlifcr superpositis piitri- scriatis constitntd . 5. IIal. niGiTATA (J. Afj. ijiscr.) tVomlc canuisa craysiuscula fareta, |iur|nnva, plana et dichotomo-deeomposita, segmcntis supra cuiieatam baffem lincarilai^ sul)-i>almatis HahcUatim expansis; senili segmciitis a inargine prolilicantil.iis aiicta, prolificationilms supra stipik'iii aiigustiorcm cuucato-dilatati;^ sulipal- matim innltitidis, strato corticali juniore yubmonostroniatico, dcmuin cdlulis vcrticalitcr sujicrpositis pluriseriatis contexto. Hidjjhicii'niY difjiidfd J. Af/. in scaJ. iin^ci: llal). ad Port Phillip Nov. HoU. australis a, J. Br. Wilson sul) n:.. :5() mihi missa. Ex habitu speciminis exsiccati putarem frondes recentes in ca'spites globosos excrescero, diametro (i -8 pollicares; segmenta borum singula supra, stipitem multo-angustiorem sensim cuueatim expansa,, et dein linearia, fere 3 lincas lata, Hunt infcnnie dichotoma axillis paten- tibus, superne segmentis adproximatis subpahnatim dispositis; numerosis ejusmodi segmentis fere flabellatim in orl.em oxpansis. Junior planta hoc n.odo rcpetit formam et divisionis modum, sa.pe int,T Algas obveuieutem. Senilis phinta, partibus magis irregularitcr dispositis Aualecta Algologioa. 55 coniposita; a margiiiilnis niiiiiruiu plnntiv ailultioris la*sa' ubicumqiie pullula.nt pruliticatioiios, 3 — 4 pnllicares loiigitudiiif, snpra stipiteiii elongatum aiigustiorcm euneatim expaiisa' in arfam subito dilatataii), sursuiii in numerosa seginenta fere digitatim subdivisara ; ha'c terminalia segmenta vidi pulliceni et sesqui-puUicem lata, initio pulliceni non a'quantia longitiidine, sensim excrescentia in forniani, ijuani planta^ juniori nonnaleni descriLore eonatus suni. Api- ces segmentorum terminaliuni rotundato-obtusos vidi; subdivisos apicibns patontibus disce- dentcs. Spociraina exsiccata chart» arcte adluerent. Quoad structuram, plantam aut ad Kallynienias, aut ad llalymenias accedere putarem. Interioi-em frondem filis plurimis, varia directione excunentibus fere farctara dicerem; fila nunc magis longitudiualiter excurrentia, nunc ab una ad alteram pagiiiam transeuntia sunt articulata, iiitra membi'anani liyalinam endochroma nunc magis fiiiiduni, nunc granulosum et magis conspicuum foveutia. Sparsim iuter haec tila articulata vidi alia inarticulata, luinc formantia nodos validos, quasi extraiieos et dilute coloratos, quos ssepe iu Sebdeni» specie- l)us obvenientes putavi ; in Hai. digitata hos nunc (iu parte suj)eriore plantee) invicem dis- cretos, fila sparsa curvata referentes; nunc (in inferiore planta) in fila junctos et sparsim in consimiles ramos exuberantes vidi. Quid h;ijc fila seu nodi sibi velint, mihi band liquet: sed analogiam quandam, si non affinitatera Halym. digitata3 cum Sebdeniis liis indicari, for- san assumere liceret. Stratum corticale iu partibus junioribus fere monostromaticum vidi; et cellulas hujus verticaliter sublongiores; a facie hw rotundat.'e adparent ; in parte inferiore plantar Stratum peculiare proprium cellulis verticaliter superjsositis formatum oliservavi. De affinitate hujus plant«, cujus nulla fructificationis indicia observare contigit, nullo modo cortus sum. Aliquando credidi eam cum Speciebus ad Blastophye a me relatis potis- simum convenire; demum, suadente structura, ad Sebdenias adproximandam esse satius duxi, ob habitum vero abludeutem in suligenere pi-oprio dispositam. III. AcANTHYMENiA fvondc cumosu crassmsciiia plana pinndfiiii deeomposito-rnwosissiwa, pinmilis nltimis dentiform ibus nunc quoqiie papillis confornubus a disco e.rrnnlihiis aspera, infus tuhulosa fiUsquc strati inferior/s laxiiis impteta, rcllulis sfrnfi corficalis pluriscriatis fere fila vertkalia hreviora fnrmantihus. 6. H. DuRViLi.^Ei Boij Yoy. Cogn. n:o 69 tah. 15; J. Ai/. Epicr. p. 1S8. De difi'erentia hujus et sequ. spec. videas Obs. nostras sub Jf. fnrmosii allatas in Epkr. l. c. 7. H. FORMOSA Harv. J. Ä(/. Epicr. p. 138. 8. H. Harveyana ./. Äff. mscr. H. Florrsia Harv. Phyr. ansfr. tah. CCXIV, Specimina tum in Harv. Alg. austr. exsicc. distributa, tum plura a J. ISr. Wilson mihi missa ex Nova Hollandia meridionali comparavi ; alia ex Ins. Sandvicensibus vix diversa mihi obvenerunt. Plantam maris australis esse crassiorem, et cellulas densiores se observasse jam 1. c. monuit Ilarvey; quod mihi plantam Europasam comparauti quoque adparuit. Revera li. Flo- resiam Pjuropeam sistere structuram cum speciebus typicis Halymenife magis convenientem agnoscere putavi, dum Species mox enumerat», qu» Oceano Pacifico priva- forsan conside- randae sunt, structura strati corticalis a veris Halymeniis paulisper diversa' vidontiu-. Com- parata forma exteriore Hai. Ilarvoyanam videbis multo raagis subdivisam et plnnulis ultimis Jentiformibus instructam, ejusmodi papillis quoque a paginibus nunc pullnlantilius. Stra- 5() J. Gr. Agardh. tum corticale in. Specicbus, (juibus linc Icico propriiini sectioiiem iiistitui, est niaij s evolutum, ot filis vorticalibus — si qucHjUo 1)i-evissiniis — contextum ffire diceres ; eelluliis iiiteriores (strati corticalis) majores et fere rotiindatas vidi, nunc (ubi contentu granuloso farctas) fere in Stratum contiguura adproximatas ; ex bis oellulis proveniunt fila corticalia propria multo tenuiora at perbrevia, verticalia, articuhita, articulis paucis constituta, intimis globosis; ex- timis oblongis. Structura bac strati corticalis species Acantbymenia» magis Scbdenias quam proprias Halymenias leferunt. Ewdem vero fronde tubulosa et filis laxioribus strati inte- rioris magis ad Halymenias accedentes viderentur. Cystocarpia tum in IL Harviyana ex Ins. Sandvicb, tum in H. Diirrillci vidi. Ulii hicc fürmantur, fila iutiniura, qu» paginibus niagis parallela excurrunt, fiunt densiora, et sonsira quasi in veluni coeunt tenuissimum, quod demum celluHs brevioribus monostromaticis contextum vidi; intra boc vclum, iutrorsum concavum, ipse nucleus .simplex et gemmidiis dense oonglobatis cunstitutus nidulatur, sursum (extrorsum) obtectus filis cari)ostomium vor- su.s conniventibus. Fronde a superficie visa, adparet Stratum corticale (loco carpostomii) poro latins biante quasi deficere, filis moniliformibus circa aperturam laxius convergentibus. Ipsa oemmidia nuclei vidi obovato-subrotundata, sine ordine bene conspiouu in sphun-am con- globata. In H. Fliiresiit, (vera) Stratum corticale adest fere monostromaticuni, endocbromatibus fere rotundato-oblongis. quasi gelatina hyalina in Stratum conjunctis; loco veli concavi, nu- cUauu iutrorsum ambientis, fila adsunt sparsiora, nucleum sustinentia. Nee ipse babitus extornus omuino couveuiens, pinnulis potius clongato-conicis quam dentes deU*-fürmes refe- rentibus. IV. IsYMENiA fronde geldtinoso-memhranacea ct/linchaceo-tuhulosd auf ex tircti cohiprcxsa, (lieJiotowa auf piiinnfim decompnsifu, filis straft intcrioris cfimf/dfis arfkiilafis et sp/ir- sius anastomosantilms, spatium infcrnum laxius percurreritihns, e.dcrioribus in rcffvlns inricem disfantcs sfcllafim iinasfimwsuntcs abcuntihus, sfrrifo rorticidi stihmonostroina- fico, rellidis minuiis quasi infra grlnfinam liijalinam endochromala ellipficn-rofuinhifii cohilicnt/lms. * Fronde trrctiuscula (tut er tereti coynpressii, di-fr/chatojiui sid/Jd.sfiijiafii. i). ITal. uicuotoma ./. A(j. Epicr. p. 130; ('hrijs. (lichotoiiui ./. A;). Sp. p. 211; Zanard. Icoit. Adiiaf. iah. XCI fif/. 3—5^ In mari me(literrau(30 et adriatico. Tres sunt species maris Mediterranei et Adriatici, quarum specimina exsiccata babitu simillima adpareant et forsan aliquando (juoijue confusa credero liceat. Species Algaruni scribens duas harum Ncmastoiiiam dichotomaw et Chri/s. dirlintamarh- rite sejunctas euume- ravi; sub nomine vero Cbrys. dicbotonia' specimina habui d-uarum specierum, quarum una magis gelatinoso-niombranacea lialiet structuram Ilalymenite, et in Epicrisi baue sub nomine Hall/m. dirliotoniai probe enumeravi; altera mibi revera species Chrysymenia' videtur, recens gelatinosa crassiuscula complanata, at superficie quasi ina>qualiter tumente subverruculosa et exsiccatione fere corrugato-cnrtilaginea. Sectioiie bujus facta, vidi Stratum superficiale con- stitutum cellulis longioribus verticaliter radiantibus intra, mucosuui Stratum liyalinum; sub- corticale Stratum cellulis majoribus rotundato-angula,tis contextum; et denique Stratum inter- nuin filis spatium iuternum percurreutibus. Cystocarpia, (juocjuc Chrysymenia! recognoscere Analecta Algologica. 57 putavi. Specimen hujus, quod coiiip.ii'a,vi, est inferne ramis dichotomis et magis complanatis (collabentibus) instructura, superne vero quasi prolificationibus crassiuscnlis dense obtectum. Comparato strato cortieali in Speciebus a me memoratis differenli.T facile conspiciantur ; at in analysibus, ab Auctoribiis datis, differentire ist» non ita exhiliit» ut de synonymis supra allatis omniuo certus sim. lü. Hal. fastigiata J. A(j. Epicr. p. 137. In mediterraneo. 11. Hal. decipiens -/. An. Epkr. p. 137. Qiise ex Florida sub hoc nomine mihi a Farlow missa fuit planta, eacum nostra ex His- pania identica videtnr, si quoijuo fronde paulo ampliore instructa. Adluic latior, at alio respectii vix diversa mihi adparuit planta nomine Chrysyincnia (Jirhntomo-flnhrllata Cronan in Alg. de la Guaclclottpe p. 162 enumerata, sub quo nomine oadem in Muriaii Ali/, nf Vcsf Indian Region p. 7 introducta videtnr. Plantain Farlowii sub nomine Hol. deeipicnfis in Mtirray l. e. quoque ennmeratam fuisse conjicio. In bis omnibus equidem nulla cysto- carpia vidi; ideoque »gre determinantur ; at, me judice, et habitu et structnra magis cum Halymeniis quam cum Speciebus Chrysymenise conveniunt. Spha^rosporas minutas cruciatim divisas in pluribus vidi. Sub nomine Chrys. Ualymcnioides ex Florida missam habui aliam plantam, de qua certius dicere liceat haue neque cum Harveyana identicam esse, neque ad Chrysymenise Ge- nus pertinere. Vidi structuram frondis qualem Isymeniis characteristicam supra describere conatus sum; at frondem sub exsiccatione admodum contractam vidi, quare cellula' strati corticalis, quasi plurihus superpositis seriebus dispositse adparent quoque in segmento sat tenui. In specimine a me examinato, cystocarjiiis instructo, Stratum interius forsan quoque contractione frondis adparuit filis paulo densioribus farotum; infra utramque paginam nu- cleos, jiaulo profuudius immersos, rotundatos et simplices vidi, filis laxius ambientibus non- nullis strati interioris cireumambientibus cinctos, nulla propria membrana mihi conspicua gemniidia facilius soluta cohibente. Videre credidi nueleum fili interioris ramo fuisse adna- tum, et nucleolis obovatis, quasi ab hoc puncto radiantibns et confluentibus esse contextum. Patet plantam hanc Floridanam esse Speciem Halymeni», ad H. dichotomam accedentem ; utruni vero cum hac identicam, an Speciem propriam cousiderarem, dubitavi. Sppcimina Floridana sunt mediterraneis inajora. Recentia credere licet inferne pennam anserinam brassa, cffispitibus circiter 6 pollicaribus. 12. Hal. elongata ./. A;). Epicr. p. 137. 13. Hal. teigona J. Af/. Epicr. p. 137. ** Fronde teretiuscula mit complanata pinnatim decomposita, nunc quoque ramosissima 14. Hal.? Chondriopsidea ./. Af/. mscr. fronde gelatinoso-nionibranacea tere- tiuscula aut compressa, pinnatim decomposita, densissirae obsita piniiis pin- Lunds Univ. Årsskr. Tom. XXVIII. S 58 J. G. Agardh, nulisque subconformibus, iitrinque attenuatis fiisiforniibiis, lacliidibus supor- eminentibus niidis. Speciminia paucissima, ad oras Tasmania; lecta, tantum vidi. Eximie gelatinosa, et Chartas arctissime aclhajrens, structuram es spha?rosporas cruciatini (livisas, infra paginam immersas, Halymenia- offerre iiiilii adparuit ; creterimi vero ramifica- tioiiis noniia, velut. tenuitate et forma pimiarum C'lioiidriopsidis speciem potius referre dice- res. Racliides primarias vidi ppiiiiani cohimliinam crassitie circiter a'quantes, in exsiccata oimiiuo collalientes, quare facilius qiiis frondeiii planain fuisse suspicaretur, iiisi pinna', dcn- sissinie exeuntes, et a margiue ita formato et a paginibus provenientes adparerent. rinna^ pinniilreque ejusdem forma?, basi conspicue attenuata", dein per totam superiorem partem no- vis ramellis obsita^, apice superemiuente nudo iterum atteniiatte; majores ita cylindracea' adpareant, minores fusiformes. Structuram Halymenia? jmtavi; frondem nimirum vidi tubu- losara, vacuo inferiore filis tenuissimis et sparsissimis, secus parietes magis longitudinaliter excnrrentibus sparsius anastoraosantibiis. Ipsum parietem coustituunt celluL-e quasi duplici serie dispositte, inferiores paulisper majores et rotundata;', sparsim anastomosibus juncta^ et introrsum in fila abeuntes, extei-iores intra parietes gelatinosos endochromata rotundata auf oblonga foventes. In pinnula frondis vidi spha;rosporas plurimas cruciatini divisas, infra cellulas corticales immersas. Ex iis, qua; vidi, Speciem Halymenia', putarem; ob halntum vero admodum diversam milii de affinitate dubia manent, qua' vix nisi iiiventis cystocarpiis solvenda putarem. 15. H. Floresia dem. J. A(j. Eirkr. p. 138 (excl. syn. qua' plantam au- stralas. spectant). V. IIalakacuxion. De speciebus hujus subgeneris ad ea refero, qu* tum a me antea allata in Epiir. p. 130, tum ad icones a me datas in Floiid. MorpJi. sab. /ah. 5. Hoc loco tameu addere pla- cet me observasse in fructibus differentias, qufe aliam forsan postulant dispositiouem spe- cierum. Dum enim in Hai. liffiihifa nuclei cystocarpioruni miuuti infra utramque superficiem paginarum immersi nidulantur, (piin immo amplissimo spatio inferiore nuclei utriusque pa- ginas separati pinguntur (cfr Harr. Phyc. Brit. tah. 112) alia omnino est ratio in formis quibnsdam, quas ad meram H. lif/ulatam in Ncr. Bor. Amcric. pi. 192 relatas fuisse siispi- cor; in bis nimirum observavi nucleos cystocarpiorum intra membranani frondis totum spa- tium inter paginas ita implentes, ut facile diceres nucleos in media fronde nidulantes, et utramque superficiem paginarum supra singulos nucleos leviter elevatam, quasi ir.crescente nucleo expansam. Ut plantic bis fructibus donata' liabitu ad Kallymeniam reniformem haud parum accedentes viderentui', ita forsau quispiam nucleos hoc modo dispositos tendentes ad structuram Kallymenia'. cujus nucleos in media fronde formatos novimus. At in Specie dicta Halymenia:' cystocarpia adparent niinuta nudo oculo, punctiformia fere diceres, dum cysto- carpia KaUijmcnice reniformis, cum illis comparata, permagna adpareant. Nuclei Halyme- nia; sunt evidenter simjilices, ambitu quasi clausi, et rotundati atque extrorsum quasi cobi- biti filis circumcirca ambientibus, dum in Kallymenia nuclei nuch^olis compositi, nee certe limitati sed quasi vage expansi, nee cf)liibentur filis quasi in pi'oprium finem circuniambi- entibus. Mihi igitur forma dicta Halymenia' species videtnr, characteribus bis pr;eterea dignoscenda: Analecta Algologica. 59 16. H. Floeidana (J. Ag. luscy.) tVonde plana supra stipitem evidentem initio obovata, margine subintegerviniu, dein «ensiiu «inuusu-lobata, lolüs a basi latiore attenuatis ovatis obtusis, demnin subpalmatifida, lacinii« ol)longis, cj'stocarpiis punctiformibiis pei- totam superficiem sparsis, singulis in ntraque pagina leviter prominulis. Hai. ligulata Harv. Ner. Bor. Ämeric. p. 192? Ilab. ad oras Floridse, mihi a D:na Curtiss missa. Specimina babui numerosa, tum juuiura pollicaria, tum paulo adultiura i3 - 4 poUicaria, nunc integriuscula et ambitu magis obovata, nunc simpliciusoula magis lamieolata, imiic Hai. palmatam (.'. Ag. d Aitct Veter. divisionis uorma i'efei'entia. Pi'ojterea habui frag- meuta numerosa, quw plantam multo majorem indicaut. Piautas minores prrecipue fructi- feras vidi, quales supra descripsi. Membrana frondis admodum tenuis videtur, nunc cbarta? arcte adbajrens, nunc fere soluta. Stipitem vidi ima basi filiformem, dein cuneatum et in frondem abeuntem, paucas lineas longum. Color nunc pulcherrime rosens, nunc in obscurio- rem tendens, qualem iu H. liguhxta Sffipe obvenire constat. Si boc modo exstat Specios, qua? quoad externum babitum ad H. ligulatam proxima videretur, de novo forsan oritur qua;stio quid sit H. latifolin C'rvuan, quam cum dubio ut varietatem H. ligulat» disposui. Quamquam comparavi Specimen, ab Auetoribus mihi beue- vole missum, tarnen hoc nou ita complotum, nee ita fructiferum i'uit, ut certam opinionem de bac specie concipere valuerim. l'laloiiia UHdiilutum Sclwiish., qua? est species plana, H. latifoliam latitudine suj^eraus, situ et dispositione oystocari^iorum cum H. Ihjidtifu congruere vidi. IJ. UlvokJea Zun., mihi uullo specimine cognita, ab bis omnibus structura ita diversa pingitur, ut eam cum antecedentibus coniparare nou liceat. — Addere denique lubet me Kallynieniam rrnifuriuem (aut consimilem Kallymenia; formam) fructibus Kallymenia; rite instructani, quo- que ex Florida babuisse. VI. TiTANOwiOKA (J. A(/. Bidr. Aly. Sijst. IV p. 13). Ad ea. qua? 1. c. de bis attuli, novas oljservationes nullas bodie afferendas babui. XXXIV. Iridea L'r»// ./. Ag. Epicr. p. 17:). Species legitimje Itnjus Generis, qnalo illnd 1. e. circumscribere conatus sum, paneiores videntur; ob eontbrinitatem specierum, atque formas simplices, quibns induuntur, a^gre quoque charaeteres inveniantur quibus paucas illas species invi- com dignoscerc liceat. Stipitem vidi in nonnuUis brevissimum, in aliis longio- rem; in nonnullis planum aut teretiusculum, in aliis conspicue canaliculatuni. Quousque vero ejusmodi charaeteres ad species distinguendas sufficiant, mihi nullomodo liquet. Dua? Species sunt Capenses, totidem Califonucie, reliqute Chi- lenses. Praeter speciem int'ra descriptam, nullam Australasicam scio, a me ob- servatam. 60 J. G. Agardh. Inter species a Bory C^oj. Coqu.) })ulcherriiiiis icouibiif; dclincatas, obveiiit qufedam, noraine Irid. Augustinse sub fig. "2 depicta, quam ex iis, (]uiv vidi, S])eciem sat distinctam putarem. Speeimina ejusdem habui tum ab ipso Dur- villeo data, tum ex insulis Falkland a Stanley Iccta. Est ha?c planta minoi', circiter tripollicaris, juvenilis lineari-lanceolata, initio acuminata, supra stijiitem longiorem in laeinias basi canaliculatas, siirsum latiores obovatas, bitidas aut iterum laciniatas, subdivisa. Öterilis tenuior videtur; fertilis gelatiuoso-subcornea, cystocarpiis immersis validis (in exsiccata subprominulis) plurimis instructa. Color fere olivaceo-virescens. Speciem diu in Herbario servatam habui; nunc ad junio- rem tbrmam Irid. Layiinarioides magis accedentem putavi; sed neque ad hane, neque ad Irid. Augustinse referendam esse conjiciens, nomine Irid. ladniatm demum eam designavi. '2\^. liiii). AUSTRALASiCA (J. Af/. uiücr.) froude supra stipitem ex tereti eom- planatum in laminam lanceolatam, nunc magis ovalem, nunc basi magis dilatata subcordatam, expansa, purpurascente, marginibus integerrima, nunc parce undulato-plicata, nunc paginibus minute l)ullatis iiux'(juali. Hab. ad oras Tasmania' et Nov« Hollandia^ australis (I. Br. Wilson!). Hiec videtur Species minor, cujus siiecimina niajora vidi circiter pedalia, nunc iuferne usque 0 pollices lata, minora vero, attamen fructifera, taiitum 6 pollicaria loiigitudine et pollicem circiter lata. Stijses sat tenuis, nunc fere poUicaris, vix canaliculatus sed ex tereti compressus et subcuneatim dilatatus in frondem abiens; nunc paucis instructus surculis late- ralibus, iu unam aut alteram laminam juniorem 2'i'operautibus. Frous junior fit ( exsiccatione tantum?) corrugato-bullosa, rugis bullisque in alterutera pagina prominulis (in altera quasi excavatis) ; adultior et fertilis plana adparet, fructibus conspicuis in alterutera magis promi- nulis. Quoad formam frondes paulisper divers«, nunc rite lanceolatse paulo supra bascm cuneatam latiores, apicem versus dein attenuatw, nunc inferne magis dilatata? supra stipitem cuneatim dilatatum fere cordato-lanceolat* diccnd*, nunc fere ovales ambitu ailparcant. Fructus sunt Iridere; cystocarpia uimirum frondi iniraersa, intra Stratum circumuucleare nu- cleuni compositum foventia; spliajrospora' evidentissime cruciatim divisa-, in soruni fere in media fronde iiidulautem i'ollectie; XLI. Kallymenia. Jure quodam dicere mihi videor hoc Genus ab initio creatum tiiisse paucis quibusdam formis, qu*, habitu [jIus minus conveniimtes, et peculiari structura frondis et characteribus fructuum insignes videbantur. Novis dein detectis Spe- ciebus ovenit, ut et steriles, qua? structura congruerent, ad Kallymeniam retere- bantur, etiamsi habitu plus minus ditterrent; et fertiles, quse principal i charactere Aualecta Algologica. 61 cystocarpiorum conveiiireiit, Specius Kallymenia;' legitimse cousideratai t'uerunt etiamsi certo qiiodam respectu plus minus abludentes adpann'ent. Genus Kally- menise hoc modo evasit extra fines naturales nimium expansum, et ipsi cha- racteres, quibus Genus ab initio distinetum videbatur, elaudicantes obvenerunt. Hinc mihi, hodie revisionem specierum suscipienti, visum est plures species esse excludendas, quibus typi novorum Generum, me judice, indicantur. Species, qu» legitimas restant Kallymenise, varias ob causas dignoscuntur dit'Hcilius, et revera ab Algologis non parum confusa? fuerunt. Quia de non- nnllis Speciebus, quarum Specimina in Hevbariis numerosiora servantui', certius constat easdem quqad adspectum et formam varias obvenire, facilis videretur conjectura alias quoque species, quarum descriptiones paucioribus nituntur speci- minibus, quoque mutabiles inveniri. Quod vero si admitteretur, fieret dictu difficillimum, quaenam species distinette revera existerent. Quoad formam externam plantas ita variare, ut alia ojusdem Speeiei spe- cimina videre licet integriuscula, alia secus longitudinem fissa et marginiluis niox cicatricatis adparere profundius subdivisa (Euli. divisa Kiitz.)- alia mar- gine lobato aut laeiniato instructa et demum lobis excrescentibus quasi nova serie phyllorum a margine provenientium prolificantia (Eiili. )-cuifonii/s Kütz.); hoc tum ex numerosis K. reniformis speciminibus comparatis, tum ex iconibus Turneri et Harveyi, jamdudum publici juris factis, probatum putarem. Similes quoque formse differentias obvenire in K. Tasmanica et K. dentata ex nume- rosis comparatis speciminibus deducere ausus sum. Kjellman (Norra Isliafvets Ahjflora p. 204 Tab. 14 fig. 4 — (>) nomine K. septentrionalis speciem novam Kallymenipe descripsit, ipiam forma, colore et magnitudine frondis potissimum distinctam consideravit. Quo vero respectu nullam scio magis convenicntem for- mam quam eam infra, sub K. reniformi memoratam, ex Nova Hollandia mihi allätarn; quis autem crederet formam oceani arctici, ad Oras Nova^ Hollandite reveuire? Plantas vero has structura difterre ex icone comjjarata- lubentius assumerem. In nonnuUis Speciebus certius observatum puto substantiam frondis, quam dicunt, ita esse diversam, ut sub certo stadio evolutionis frondes adpareant ad- modum gelatinosfe, quare Specimina qua^ sub hoc stadio exsiccata fuerunt, charta' arctissime adha^reant; sub alio vero evolutionis stadio plantas adparere magis carnosas aut membranaceas, quare specimina sub hoc stadio lecta exsiccatione ssepe omnino cartilaginea adpareant et charta; vix adhserentia. Specimina unius 62 J. g: Agärdh. ejusdeinqiie Öpeciei hoc modo externe admodiim diversa adpareant; c^uoad struc- turam lut'c quoqiie ita uiutata putarem iit tila interiora et celluUe strati iiif'ra corticalis, qua* in fronde gelatinosa contentu magls fluido et minus conspicuo sunt instructfE, efedem in tVonde carnosa fiunt endochromate granuloso admodum conspicuo farctte, intra membranas cellularum forsan paulisper distentas. Qu« (juideni mutationes pra^cipue conspicuaj mihi adparuerunt in iis Speciebus Ge- neris, quarum ceUula; suhcorticales per phires series superpositaj obveniant. Nescio an alise sint species, quffi exsiccatione ita contrahuntur, ut, quamquam tenuissima?, chartse non adhaäreant. Stratum corticale nunc fcmiisshniivi esse, cellulis niniirum endochromate cok)ratis fere immediate cum fil is strati interioris conjunctis; niinv i)ia(j/s firiiriiiii, ceUulas nimirum coloratas in his suffultas esse pluribus seriebus celUdarum, ([iiarum intinia», inviccm subdistantes, conjunguntur anastomosibus tum invicem, tum cum filis strati interioris — hoc Epicrisin scribens jam monui et hac nota insistens, inter Kallymenias i)roprias et Euhymenias distinguere eonatus suui. (Imv vero difterentia in nonnullis sat evidens, in aliis minus conspicua, quoque iacilius fallit, nisi contigerit examinare segnientum tenuissimum et rite trans- versaliter ductum planta; tyusdem atatis. Characterem igitur caute adhibendum existimavi; et hodie species plures ((juarum specimina juniora tantum examina- veram) ad Euhymenias retuli, quas olim Kallymenia genuinas existimavi. Species Algarum scribens, jam observaveram cystocarpia in nonnullis esse Frondi immersa, in aliis autem supra unam paginam emergentia. Fructibus autem eo tempore tantum in paucis speciebus cognitis, nee ex cognitis rite per- ciperam quousque valerent ejusmodi characteres, non eam vim characteribus ex t'ructu petitis adtribuere ausus sum, quam huic adtribuendam esse hodie censeo. Revera in nonnullis video cystocarpia sui>ra. unam paginam omnino emersa, et pericarpio pro^jrio excepta, quin immo pericarpium formatum antea quam sin- guli nucleoli generati observantur; species hac coutbrinationc fructuum insignes ad Genus sui juris, Meredithiam, hodie retuli. Ab his probe distinguendasi cen- seo species nonnullas alias, quarum nuclei, modo aliarum Kallymenia specie- rum, nucleum exhibent in media parte frondis inchoatum, at ita intumescentem ut cystocarpia aut utrinque, aut supra unam paginam hemispharice tument, hoc modo jtericarpium proj)rium mentientes. Ejusmodi fructus praicipue in non- nullis Speciebus fere estipitatis, iterata divisione et evolutione novarum partium adnKxlum decompositis, ol>servavi, (juibus proprium subgenus Mcristv (in iiiea collect.). Hab. ad Ceylonam. II. Kallymenia fronde non perfnrai. pertinentcm, ot a Kallym. deiitata vix diversam. Ilarveyana» speciei nulhnii specimen cystocarpiis instructnni vidi. 4. K. IIarveyana J. Af/. J. e. p. 222. Hab. ad Cap. b. S|)ei. 5. K. RENiFORMES Turfi. et J. Af/. J. c- p. 221. Hab. in Oeoano atlaiitico su])oriore. Sppcimiiia liiijns tantum ex Ocoano atlantico vidi. ]lul)itare licet eam in nieditcrraiiei) ohvenii-e, nisi K. viirrii2>hi/Jlam Zun. formam K. renii'orniis oonsiderare placeret, de (|na re cei'tum jndicinni ferre non anderem, deficientibns mihi speciminiljns rite deterniinatis. Ar- dissone K. reniformeni veram non enumcrat in Florid. Ha].; in sna Fliiii-oUigiii mccUlen (li/ca tres specie.s, me judicc omnino distinctas, snli nomine K. reniformis confudit. Qua' nomine K. reniformis rar. Fcrruiii in Zanard. Icon. Tab. XCUI fig. 4 — 5 depicta fuit planta, ex Oceano atlantico provenire dicitur; et Inec pra>terea vario respectn mihi dubia. Quocunnjue enira modo D. Fcrrnrii subdivisam vidi, num(|uam eam margine crenulato aut lacero ita instructam observavi, qnalem Icon Zanardiniana eam reddidit. Nee Stratum corticale, cel- lulis pluriseriatis instruetum, cum structura K. reniformis congruere putarem. Si suam plan- tam ex Cap. b. Spei provenientem dixerit Zanardini, eam ad K. dentafnm referre vix du- bitaveram. Inter Algas a Welwitsch distributas Phycol. Liisif n:o 77 specimen habui nomine Iriderr Tdfiancc inscriptnm, quod ad K. reniformem proxime accedere putarem, si cpioque nd Spe- ciem sui juris pertinentem. Frons ejusdem permagna, extensione inter apices segmentorum majorum fere ultra pedali, lobis numerosis late oblongis laciniata; tota colore intense coc- cineo induta, cingitnr t:inien miirgine ipiasi decolorato, sordide aut pallide riibente in hejia- ticum tendente, fere bis lineam lato, ita regulariter fere unamquamque laciniam sequente, ut fortuito frondem itn decoloratam fuisse haud (^uispiam conjiceret. In lacinia non decolo- i-ata, transverse secta, structuram K. reniformis recognoscere credidi ; in margine vei"o de- colorato infra cellulas corticales observavi cellulas paulo majores, coutentu fere hyaliuo in- structas, et has plurimas. A superficie observata parte (raarginis), cellulse extimre multo minores mihi adparuerunt, ijuasi per pleiades dispositas. Forsan credere liceret ejusniodi evolutionis stadium p)ra'cursorium antecedere antheridia propria. Me autem in nullo alio sppcimine siraile quid observasse confiteor, nee ab alio in Kallymeniis observatum fuisse scio. Cum Halymenia marginuta lioiiss. hanc nullo modo comparandam esse, addere placet. Ex California pauca specimina. vidi Specioi, cjua' (pioad structuram et cystocarpia ])o- tissimum cum Kai. rcniformi convenientia putarem. IIujus vero segmenta in certani for- mam, magis cuneatam, tendeutia mihi adparuerunt. Ilnnc distinctara sjseciem ])utarem, at »gre cliaracteribus circum.scribendani. Analep.ta Algologica. 65 Alia forma Europseam K. renit'orniem referens, ad oras orientales (Port Jackson) et au- stråles (Port Phillip) Novpp Hollandia; exstat. BLtc initio fere sessilis, sensim breviter sti- pitata, in frondera initio rotundatam, circumcirca vix conspicuo undulato-subcrenatam abit; demum supra basem reniformein admodum dilatata, latitudine lirciter (i pollicari, frons in lobos paucös majores, 2—3 poUices latitudine attingentes, obtusissinios, divisa adparet. Ju- venilis chartie nunc adha;ret, nunc exsiccatione admodum contracta, charta? non adhferet, sed quasi crustaceo-fragilis rimis irregulariter ductis distrahitur. Colore intensius coccineo spe- cimina a me visa conveniuut. Harvey nullam ejusmodi formam in Phycologia australi me- moravit. Nostram cum K. Tasmanica conjungere non auderem^ Fila strati interioris laxi- ora vidi, quam in aliis Kallymeniis. III. EuHYMENiA fronde (non cribrosa) demum scepe crassiuscula et sub-cariilaginca, ccllvlis fiUsque interiorihus scepe granuloso contentu farctis, strafo corticali cdlulis per plnrcs series dispositis constituto, cystocn.rpiorum nucleo intcr paginns panim disfciitas im- mer so, nucleolis junior ihus directione cum paginibits par allein sape longiorilnts quasi per plnres series inter pnginas stiperpositis . * Fronde Johata auf marjis laciniata, laciniis snhpahnatim excimtihns. 6? K. Requienii J. Acj. Epicr. p. 220; KMz. iah. phifc. vol. XVII fah. 81. In mari mediterraneo. Postquani 1. c. hujus speciei dedi descriptionem, nulla habui speciraina, quibus speciem certius illustrare liceret. Specimina a me lecta sunt plurima maeulis saturatius coloratis variegata; bis locis cellulas extimas corticalis strati vertiealiter elongatas subpyriformes ob- servavi, inträ Stratum gelatinosum, quod totam frondera arabit. Ex fragmento speciminis (mihi missi), frondera demura cartilagineam et profundius subdivisara putarem. Aliud frag- nicntum (diametro vix pollicari) habui ex Galloprovincia, quod, cystocarpiis instruetum, ad K. Requienii olim retuli, ignota mihi adhuc E. micropJii/lla Zanardinii. Icone Zanardiniana postea cognita, raihi dubium adparuit utrum ad unam an ad alteram speciem fragmentura dictum pertineret. Cystocarpioruni nucleos in eodera vidi in raedia fronde nidulantes, ara- bitu subindefinitos, paginibus supra nucleuni parum prominulis; nucleolis invicem separatis filis sterilibus paucioribus. Stratum corticale cellulis pluriseriatis sub contiguis, interiorihus majoribus, exterioribus minoribus, constare observavi. 7. K. MiCKOPHYLLA Zanavcl. Icon. III p. 53 tab. XCIII (non J. Af/, ef e.xel. syn. plur.) K. ren/iformis Ärdiss. Phyc. med. p. 171 (exeJ. syn. pJiirim.). Irid. minor Kütz. Tab. Phyc. XVII tab. 3? In mari mediterraneo et adriatico. Qua» olim a me descripta fuit K. niierophylla, hodie ad Meredithiam a me relata, rai- rum in modiini cum aliis Specieluis, liabitu siraillimis, fructu bene distinctis, coniusa fuit; de qua re videas quod infra Mered. raicrophyllam uberius attuli. Hoc loco pauca repetere placet: Nostra Mcred. micropfiylla, in Oceano atlantico obveniens, cystocarjiiis pericarpio pro- prio supra paginam omnino emerso, fere calatiformi instructis, dignoscatur. In Ardissone AlgfC Ifalichc Giorn. Bot. Vol. III 1871 2>rig. 308 tal. I hajc sub nomine K. microphylla J. Ag. depicta videtur, utpote sua specimina omnia a Le Jolis data se habuisse confitetur. Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XXVIIL 9 6ß .T. G. Agardh. Zaiia.rdini.iiia Kall. niUriqjJti/Un virlotur incola maris niediterraiipi ; an specimina (|ua'dam in Oceano atlantico lecta atius coloratas, (|uo(pie suii structura paulispei' diversas. Transversa nimirum sectione [)liylli junioris cellula' plnrinia' iuteriuris strati globos* adparcnt, Stratum subcorticale formautes; extiuiis minutis facile pra'termissis, Stratum pro|)rium corticale constitu- Analecta Algoloaica. 71 pntibus. Intra cellulas strati sTibeortioalis pauciora qiuTdam adsiint fila articulata, articulis cylindraceis aut ollipsoideis instructa. Inter cellulas rotundatas noii- nuUas vidi uno apice prolongatas ; has igitiir seiisim excrosocro in fila multo magis numerosa strati interioris, (|ua^ in adultioro planta ol)VPniant, luhcnter assumerem. Stnicturam planta' junioris magis Cryptoncniiani rofoi'ro credidi; dum in planta adultiore stnicturam Kallymenife facilius agnosccrcm. Constat nimirum Stratum interius planta' adultioris sat amplum filis invicom liberis, si quoquc donse intertextis et varia directione excurrentibus, articulatis, et sub certo stadio granulöse contentu farctis, articulis cylindraceis nunc longioribus, nunc brevioribus magis ellipsoideis; filis transverse sectis, heec cylindracea adparont, intra membranam crassiusculam tubulosa et endochromate conspicuo im])leta. Paginas versus fila strati interioris abeunt in cellulas rotundato-angulatas, quarum intima> invicem anastomosibus laxius cohterent; exteriores magis adproximata^, omnes con- junctim Stratum subcorticale pluriseriatum formantes. Extra has cellula' minores et rotundatae, endochromate colorato farctfe, Stratum proprium corticale efficiunt. In planta fructifera fila interiora quibusdam locis densiora videntur et hfec prsecipue ab una ad alteram paginam transeuntia, quasi spatia separant (ne dicam cameras) in quibus cystocarpia nidulantia videntur. Inter fila ha?c den- siora nuclei nimirum intiimescunt magni et globosi, et horum expansione colla- terali fila eosdem separantia adproximata fieri, f'orsan credere fas est. Nuclei singuli omnino globosi, et demum validi totum interius spatium inter jiaginas occupant, ita ut maturescentes in media fronde immersos facile diceres. Revera autem singuli nuclei infra unam aut alteram paginam inchoantur, et demum per carpostomium, in hac pagina apertum, gemmidia emittunt. Initium nuclei ob- servare credidi in fasciculis filorum quorundam, qu», ab interiore extrorsuni curvata, sua forma soleam ferream lere referre diceres. Articuli ellipsoidei ho- rum filorum sensim in nucleolos ejusdem formte et dispositionis transforniari putarem. Ut nucleoli sensim tument, nucleum globosum validum formaturi, fila sterilia ambientia, multo tenuiora, prolongata fieri et in Stratum proprium cir- cumnucleare abire putarem, quo nucleus sphfericüs demum circumcirca cohibitur. Emisso nucleo ha?c fila sterilia adhuc persistentia vidi, ab interioris paginte parte interiore provenientia, [)aginam versus alteram excurrentia eximie curvata, et iterum car^wstomium versus connivcntia, adparatum ad emissionem gemmi- diorum necessarium constituere videntur. In nucleo adhuc juniore nucleolos numei'osos distinguere putavi, membrana cellularum matricalium adhuc conspieua, 72 J. G. AKardh. sua flispositioTie articulos filorum fertiliuni obsoletius, ut mihi adparuit, indieantes. Ut vero grandescunt nucleoli invicem adproximati (miUis tilis intorjacentibiis separati), membrana» ambientes obliterari videntur et gemmidia sine online con- spicuo conglobata adpareant, filis strati circumnuclearis tantum cohibita. Cysto- carpia valida, sub hoc stadio observata, nueleo simplici constituta, facilins qiiis putaret. Genus novnni, (piod ita pmicis quibusdam speciebus crcare ausus sum, Kally- meni« affinitate proximum putavi; ali hoc vero diversum nncleo quoad ambitum quasi magis definito, et evolutione strati circumnuclearis proprii circumscripto, nucleolis in nucleum adparenter simplicem arcte eoalescentibus (nee interjaeenti- bus filis quoque in maturescente dignoscendis), velut habitu frondis, in lacinias ambitu magis definitas decomposits. A Cryptonemia, cujus nonnullis Speciebus juniorem plantam haud absimilem putares, distat tum structura frondis adultioris magis Kallymeniara referente, tum nueleo valido et situ et corapositione diversum. 1. Bl. Wilsonis (J. A(/. Bidr. Alg. Syst. IV p. 25) frondibus supra stipitem cuneatum lanceolatis linearibusve, 2 — 3-chotomis plus minus decompositis, sa>pius quoque obsitis phyllis, a margine integriuseulo aut la-so excrescen- tibus, nunc pinnatim nunc palmatim dispositis, prolificationibus juvenilibus übovato-lingulatis, adultioribus lanceolatis, linearibusve, cystocarpiis per fron- des adultiores sine ordine conspicuo sparsis. Cryptonemia Wilsonis J. A(/. 1. c. Frons quoail .adspectum et decoinpiisitionis norinam nou p.irum varians; junior coccinea et iiiomliraiiacea, ambitu fere lanceolata, semipedalis supra stipitem cuneatum pollicem lata, simpliciuscula, aut lobo uno alterove instructa; sensira frons adultior fit admodum elongata (visque pedalem vidi) et decomposita, nunc 2 — 3 chotoma laciniis aut latioribus pollicem latis, aut angustioribus, 2 — 4 lineas latis, lanceolatis linearibusve margine integerrimis; ssepissime vero quoque phyllis a margine aut integriuseulo aut Iseeo prolificantibus, rarius quoque intra paginam provenientibus, fit admodum decomposita, prolificatioidbus junioribus ssepe obo- vatis adultioribus lanceolatis linearibusque, omnibus tenuitate et colore coccineo a fronde adultiore firmius membranacea et purpurascente dignoscendis. In fronde juniore (ut supra jam monui) vidi structuram magis fere Cryptonemice ; in adultiore structuram ab ea Kally- menia^ vix diversam. In fronde adultiore prolifera vidi cystocarpia sine ordine conspicuo [jer frondem dense sparsa; ejusmodi frondes nunc quoque foraminibus ininutis jiertusas — utrum externa vi lipsas, an cystocarpiis elapsis quoque perforatas nescio. — Speeimina ex- siccata. nusquam charta' arctins adha>rentia vidi. 2. Bl. piiYLLornoRA (J. Ay. Bidr. FL Syst. p. 9) tVondis carnoso-memiu'a- nacese phyllis lanceolato-lineariluis a disco aut siepius intra marginem proli- 7 - Analecta Algoloo-ica. ' "^ ficantibiis subpiniiatim dispositis, l)nsi attenuata, nunc f;nl)()l)li(|iia, hreviore et latiore quasi sessilibus. KaUijmenia? phyUopliora J. A(j. Epicf. p. 224. Hab. ad insula m Vancouver. Postquam 1. c. lianc speciem descripsi, iiulla alia ejusrlem specimina lialmi, (|uare ad desci'iptioiiein aiitea datani refero. Raniifieationis iiorma volut structura cj'stocarpioruni an- tecedenti proximaiii putavi. Cystooarpia vix niatiiresceiitia in nostvis vidi; iiiide micleiiiii im- uIpoHs certo modo sulidivisum obscrvare, uiilii Iiodie iion coutigisse, aiiiiiKidvcrl i'i-<' placet. NucIpos modo antecedeiitis speciei disjiositos videre credidi. XLI/2 Mereditliia (ieu. iiov. J. Äff. discj-. Frons canioso-piana, rotuiidato-oblono'a aut dichotomo-subpalinata,' lobis nunc plus minus sinuoso-inaMpialibus, straf is fere tribus eontexta: filis intorioribus arti- culatis, raniosis et anastoniosantilius, sa?pe gvanuloso eontentu f'aretis, peri- phcriani versus in rcHulas l)reviores votundato-anoulatas abeuntibus, eellub's cortiealil)us rotuiidatis pluriseriatis. Cystocarpia supra paylnas emersa eala- thiformia, lateribus erectiusculis cireumeirca detinita, vevtice eonvexiuseulo superata, nucleum compositum intra pericarpium carposiomio pertusum foventia; nKcIeoli a eellulis i'otundatis matricalibus evoluti, pluriini, una serie infra alteram sine ord ine conspicuo proveniente, singulis gennnidia rotundata pauciora foventibus. Spliffrosporcc immersfp, cruciatim divisie. Quo modo Ectophora a Callophyllide differt, fere eodem puto Mereditlüam a Kallymenia differre. Meredithia^ magis carnosse et crassiores videntur quam Species Kallymenia:' typicae (K. reniformis) et minus gelatinosa^; at alia? spe- eies Kallymenifp hoc respectu quoque Meredithias superant. Quod antca alio loco animadvertere placuit, Kallymenias alio tempore esse magis gelatinosas et Charta^ ai'ctius adhferentes, filis interioribus contentum minus eonspieuuin foven- tibus, alio vero tempore fieri magis carnosas, charta? vix adhan'entes et fere car- tilagineas, filis interioribus granulöse eontentu farctis; id quoque de Speeiebus Mereditliia^ valere putarem. Quoad structuram frondis sterilis, velut (juoad spha?- rosporas, Meredithifp vix a Kallymeniis differunt. Gystoeari)ia vei'o Meredithitie ab iis Kallymenic? nimium diversa mihi adparuerunt, quam ut Speeielius ejus- dem Generis pertinentia putarem. In Meredithiis nimirum sunt peri- nosccndos, fonnantos. Nuclcoli, hoc modo orti, fiunt una sei'ic infra altci-am altornnntc plurinii, supremis ni fällor primum inaturescentilnis, inso(juciitiliiis sensim sensimcpie inferioribus. Cystocarpio vcrticaliter socto obscrvavi carjiosto- mium ambitu fere conicum, partibus nucleolorum supr(>morum obturatum, dum ill inferiore parte nuclei cellulas matricales numerosas nonduin in nucleolos con- veisas observavi. Pericarpium initio sat crassum, ccllulis strati coi-ticalis foi- matum; dein minus firmum, tit forsan demum apice latius apertum. Inträ peri- carpium Stratum quoddani circumnucleare, filis strati interioris contextuni, adest, (piod in lyiäo limite inter frondis paginam et pericarpium sat conspicnuni vidi; hoc vero sensim obsolescere conjicio, et resiihia ejusdem tum su[)ra nucleum, tuin inter nucleolos parum conspicua observavi; infra nucleum hla jiauciora adhuc sat couspicua mihi obvenerunt. Inter cellulas matricales juniores gtMnmi- dioruni initia 3 — 6 adesse vidi; his increscentibus oblitei'atur, nifallor, ineni- brana celluhv, et gemmidiis dein liberis cellularum pi'oximarum nuchndos for- matds conjiccrem. Sjdian'osporas tantuni in una specic; vidi, strato corticali pa- rum mutato immcrsas, cruciatim di visas Scijuentes Spccies, hodie mihi cognitas, ad Meredithiam refero: 1. Mekkd. mickophylla (KdUjimcnia microjihiilht J. Af/. Sj). }>. 2SS. Epicr. p. 222 (exclus. Synon. Zanard. et alioi'). Ard/as. Florid. Tf/i/. ]i. 3I>artcni latitudinis arti- culi diametro anjuantia, rite limitata et firma. XLV/i.. Ozopliora Nov. Gen. J. Af/. iiiscr. Frons cliartaceo-memlu'anacea, plana, laeiniata auf (lichotomo-suli|ialmata, d(>nuun (f'ructigera) ligulis minutis, verticaliter a disco auf sccus margines exeun- tibus, rigidiuscidis incurvatis instructa, stratis duobus contexta: intcriori; cellulis majoribus rotundato-angulatis, ai'cte invic(nn conjunctis, pluriscriatis constituto; exteriore cellulis minoril)us rotiindatis verticaliter sublongioi-ilnis, fere unicam seriem fbrmantiiius, constante. .Cystocarpia in ligulis int'ra apiceni intnmescentibus imniersa, singula, nuclcum compositum fbruuintia; micleoli intra Stratum corticale amplius evohituni luimerosi, circumcirca dispositi, filis placentaribus circum-ambientibus invicem disjuncti, geninudia rotundata sine distincto or. 2o7) scribens, Crossocarpo proxiraam conjeceiini '), (|uid eoneludere lieeret, (juecpie ' j Postipiani 1. c. eonjecturam de Crossocarpo proferro ausiis sum, fragmeiita qua^daiii lial)ui cjusdeiii planta-, (juam Speciem Riiprechtiaiiam sisteri^ assuniseram. In his fragmentis cystocarpia adfiterinit, at luec non in fnnhriis marginalibiis, nt in sua planta pinxit Buprecht-, sod in ipsa fronde immersa. Si igitur linic characteri major adtribuatnr vis — ut Inben- tins assumcreni — pateat qnoqne nostram plantam baud esse cum RuiJrecbtiana identicani. Ut vero in Callopbyllidis Speciebus ali« sunt, (jua- habent cystocarpia frondi immersa, alia> in (c.rcl. sijn. Riij)).). Crloios. Brownii rar. a metiihraiiarctuii in Harr. I'lu/c. austr. (sah. tah. LXXXIII) ; ncc qualis ihidcm depicfa. Hab. ad Port Phillip Heads Nova^ Hollandia?! et ad Tasmaniam! Hicc castei'is nuijor vidctur, at niemlirana anibieute teiuiiore instructa. Fr(jns speciminis exsiccati est ad mediaiu partem fere liis poUicem latitudine ivquans, apicem versus et basem fere ajque atteuuata at utrinque obtusa Ipse stipes vix lineam superat lungitudine. Speci- mina sterilia et cystocarpiis fructifera conformia vidi. Charta; arctissime adliairet. 86 J. (i. Agardh. :>. (iL. I>K()WNir (TTarv. I'/iijc. austr. tnh. LXXXIII) vix semi[)ed;ilis, firma et purpurascens, supra tstipiteni filiformem magis magiscjue dilatata in fVuiidem obüvatam, pauld iiifVa apicem obtusissimiim summam suam latitudiiiem attingentem. Tfd/. firmtnn. H(trv. A/t/. (tusir. cxskc. s/ih. n:o 4:J(). Plab. ad Tasinaiiiaiii, nee non ad oras australes et oeeidentaleö Nov.k llollaildia'. liujus luiiul paui:;i vidi spfciiniuu., cnlore, l'urmu IVoudis et luaguitudiue velut iinuitate coiivi'iiirnti;i; qualia spet-ieiu in ic-oiie (]uo(|uo eximie piiixit Ilarvey. Cystocarpiis et. spk;e- rosporis pripgnaiitia cum sterilibiis qiioad Ibrinani froiidis congruentia vidi. Stratum corti- cale frondis in liac spccie vidi filis verticalibiis densissimis, paiilo longioribus et ni fällor pluribus artioulis instructis, coutextum; in Gl. Hydropliora fila strati corticalis paulo laxlora et endocliromate dilutiore prtedita; in Gl. puvi'do fila cortiealia laxiora et paucis articulis constituta. Milii vero latet uti-um ejusuiudl differeutire sint letatis, aut vit;u stadium pecu- liare spectarcnt. au certis Speciebus characteristica; essent. LXXTI. Leptosomia (jcu. nov. J. An. mscr. (Lriitasomid^ S/(b(/cn!i.'< ^-V/yv/.s//- lueiiia: J. A(j. Kpicf..^ r.icl. spcc.) Ffons gelatiuoso-membranacea, supra stipitem teretiiiscuhiin ])lana, laminani ad- modum tenuem obovatam lobatam aut laeiniatam referens, stratis du()l)us contexta, ciicnorf eellulis rotundatis subanastomosantibus pauei-seriatis, interioribus parum mnjoribus, extimis obovato-rotundatis, omnibus laxius dispositis; interiore strato filis sparsissimis frondem subtubulosam percur- rcntibus. Cystocarpiu frondi immersa, paueiora aut plurima, sparsa, intra alteruterain paginam eellulis numerosioribus firmatam, carpostomio proprio aperta, nueleum simplieem, geraraidiis arcte conglobatis constitutum, strato latissimo circumnucleari rinctum, supi'a plexum filuriun placentarium nidu- lantcm foventia. Sx^luerosporce intra Stratum cortieale immers«, sj)arsa", cruciatim divisa^. Genus novum vario respectu a Chrysymenia diversum putavi. In Cliry- symema uimirum pericarpium liemispha^rice prominens, quoque in planta exsic- cata valli ad instar nueleum eingentis dignoscendum, admodum eonspiciuim ad- est; in Lcjdosomia vero nueleum vidi omnino immersum, et hune ulii bene evo- lutum (in L. (jclatinosa) admodum magnum, adspectu magis nueleum Rbodo- glossi aut Irideie referentem. Seetione faeta transversali conspiciatur nucleus Analecta Algol ogica. 87 suftultus et ciuctus quasi nido filoriim placentarium, et in media fere froiide situs; fila hujiis nidi priiicipalia paulisper cra8si(n'a et eoutcntu inagis conspicuo fai"cta, nucleiim quasi ereotiusculum sustinent; cirea nucleuiii alia tila tenuiora, (juin inimo temiissiiiia, ab eodem plexu exeuiitia, at laxissiina, mieleum quasi eircumambientia, carpostomiuni versus directa. Membrana cxtci'ior frondis, supra uiicleum cellulis plurimis extimis et magis obovatis Hrniata, Ht lioe modo in vicinia cystocarpiorum sat densa — dum in sterili superficies celUdis plurimis rotundatis invieem distantibus et anastomosantibus componitiii-, paueissimis cel- lulis obovatis ab bis exeuntibus — quare in hac membrana densiore ipsum car- postomium hiat admodum conspicuum, canali evidente at brevi constitutum. Si a facie frous fertilis conspiciatur, carpostomium circumcirea cinctum adparet cellulis plurimis et densioribus lere pyi'ilbrraibus, aliis externe erectiusculis, aliis apicibus canalem carpostomii cingentibus (dum in sterili planta cellula^ exterio- res frondis rotundat», invieem distantes, quasi in circulos circa cellulas subja- centes distenta? adpareant). Nueleum Chrysymenife, quasi pluribus nucleolis obovatis coalescentibus formatum, supra planum plaeeutare, cellulis coalescentibus constitutum, nidulantem vidi; in Leptosomia vero adparatus placentaris compo- nitur filis, t^uorum media et principalia invieem adproximata nucleum sustinent, exteriora vero adparatum circunwiucleare at laxissimum constituunt. Ipsam de- nique structuram frondis, in Leptosomia cellulis laxissimis contextam, differentias offerre inter Genera comparata, denique dictum volui. Leptosomia characteribus structura^ et fructus ad Halymenias magis acce- dere, si quis dixerit, observare plaeet, adparatum placentarem in Leptosomia multo magis evolutum adesse, quam in Cryptonemeis norma videtur. Epicrisin scribens, Leptosomia) nomine sectionem propriam institui Cbrysy- menia^ Generis, quam iisdem characteribus at ab unica specie quam fructiferam vidissem deductis assumsi. Cystocarpia vero liujus, tantum juniora et sparsissima in specimine a me comparato adfuerunt. Postea aliara spcciem huic proximam describenti mihi nee cystocarpia adfuerunt. Demum vero contigit specimen Chrys. (jelatinoscB observare, eystocarpiis eximie evolutis instructum, quil)us du- centibus Leptosoraiam Genus sui juris constituendum putavi; ad (piod, fructil)us utriusque speciei et struetura frondium comparatis, Chrys. CJiftoni et Chrys. (jelatinosam hodie refero. De aliis, quas ut speeies dubias subgeneris Lepto- somife in Epicrisi enumeravi, ea videas, quas sub Chrysymenia infra dixi. Spe- eies Leptosomia? mihi igitur hodie sunt: 88 .T. G. Agardh. 1. Leptos. Cliftoni (Chrijs. niffoni J. Af/. Epiey. p. 319). Hab. ad Novam JIdllandiaiii (icridpiitalcni. 2. Leptos. gklatin(isa ('Clnijs. (/cJ<(finus(( J. A/j. Jliilr. Ahj. Syst. VI p. 24). Hal), ad Novam HoUandiara australem. Plantani c.ipsiiliferain imiIoi-p ililiitissinie cariieo iiist.ructam at cystocarpiis purpurascpii- tiliiis mimerosissimis varicga.tam, lialiitu Oinaitinam giganteam aut Rhodoglossi speoiein (piaii- tlam referre facilius (juis coiijiccrrt. Cciiiijiara.ta ven) structiira diversipsima adparpat, Splia'- rosporiferain plautain 1. e. descripsi. LXXn/,,. Chrysymenia. Sjieeies liujus Generis et mimerosa^ videntur et suh torniis ita invicem diversirt obvoniuiit, ut de liiiiitibus Generis aliter jiidicent descriptores; sunt re- vera Generi aflscripta' nonnulUp, ^\\\S'. vix ei pertineant, exclusis aliis quas Ge- neris species genuinas esse conjieerem. Ita species exstat, nomine Chovdr'xr crassicaulis a Jlarvey descripta (CItur. of New ÄJ(/(B from Japan, Proreal, if thv Americ. Acad. Vol. IV. Ocf. JS.'j!)) (juam ad (JhrysymniaTn revocandani esse, infVa de (Jhondriopside seriliens conjeci. Ex altera parte Chrysymenia s/ihrerficiNafa (AJy. de la CtihkIcJ. p. 1(12; Mtirray Mar. Aly. (f West. Ind. Bey. p. ^V «Muimeratur, (]uaiii eum Champia Salicornioide Harvey identicam lubentius assumereni. Qua- ab iisdem auetoribus enumeratur Chrysymenia Chy- locladioides (Croiian Alf/. Guad. p. 1()2; Murray p. 7) mihi ahx diversa vide- tur a Ch(tmpia paro(da. In speeimine authentico, quod examinavi, vidi fron- dem stricturis sat evidenter constrictam, et articulos lioe modo indicatos dia- metrum vix a'(|uantes. Seetioue transversali frondem tubulosam fere unieo strato eellulari inträ gelatinam aiiliistam enntextani; eclhdis luijus subhexagono-angu- latis (inehoantibus aliis subglnbosis, ni fällor, interioribus). iSpli;rrosporas deni(]ue vidi triangnle divisas, (piilius speeiem esse Gliampia^ deraonstratum putarem. Inter Algas mihi a ('el. Mazé benevole missas adest qua'dam (iracilaria dieJi(if(iiii()-fl(dirf/a/n. n:o 2!24 inseripta, qua' suli eodem luunero ex serie prima in Alg. Guad(d. p. 218 enumeratur. Hane, quam stm-ilem tantum vidi, potius Chrysymeniam, (piam s|)ecicm Gracilaria> assumereni. Prakter dictam Speeiem Gracilari.ne, quo(]ue Clirysymenia diehofomo-ßahellala pay. 1(>:2 in Aly. Gnade/. memoratam video; et utranKpie in Mnrrny Caf. pay. 7 et 1» euumei-atam eum siguo adposito Mazé!, (|uod se speeimina utriusque vidisse forsan indicat. Ex Analonta Alo-nlno-ica. 89 specimine sub nomine Gracilarifp, quod vidi, liabitus lujjiis plant» potissiinum cum C'Jirys. Halymcirioiflr convoniro vidcrotur, at plantam rix ttiliulosam puta- vem; potiiis esse speeiem novain sectionis Halichrysis oonjicorem, si ad Chrysy- menias revera pertineat, quod vix certius dijudicare lioeat, nisi observatia cysto- carpiis; (sphferosporas cruciatim divisas intra Stratum eorticale sparsas obscrvare credidi). De Halymeniis supra snribons nionui Hahjm. MoikoiI'kiikidi f'orsnn a Ge- nere HalymenifP esse remdvendam, structura potius affinitatem cum Chrysymcnia suadente. Postquam in E-pirrisi p. 31!> Chrys. planifrons Mcir. a me deseripta fuit, benevolentia Auetoris sjieeimen liabui eystoearpiis instructuni, ex (piil)us pateat specimen ad seetionem Cryptaraehnes pertinere et cum speeiebus ejusdem, fronde eonipresso-plana erassiusoula insio-nibus, affinitate proximam esse. Frondem tubu- losam dieerem, vaeuo interiore an.uiistioi'c; fila interiora, si adsunt, sparsissima putarem. Ramifieatione et liabitu a ilirys. Aydnlhi et ('l/rys. Ilalytin'iiidiilc facilius distincta. De Speeiebus Chrysymeni*, qua? sub n:is 8 — 10 in Epier. enumerantur, invieem proxirais, difficile est dictu quomodo invieem i'ite dignosoantur. CJirys. pinmdata C. Ay. ita exacte cum Halym. Alyericnsi in Crypf. Alyer. a Mon- faype depicta ph 0 fig. 2 convenit, ut has identicas esse pateat — area latius- eula media in hac adest, a qua pinna^ utrinque ita proxime exeunt, ut invieem superimpositfp in planta exsiceata obveniant; pinnute sunt sat conspicue atte- nuat*. Tota planta vix bipolliearis. Quse nomine Chrys. pinvitlatrc a Zanardini Icoii. Adriat. Tah. XXXVI A. depicta fuit, est forma nie judiee diversa, quam tum ex littore Galloprovineiif, tum ex Tingi a Sehousboe nomine Diivioiif/^- Itinnilis leetam liabui. Hfee ramifieatione multo laxiere, altitudine 2 — 3 poUicari, et pinnulis fere oblongis diguoseenda. Specimen hujus habeo ex littore Galloprovincia?, quod a Chrys. iliyitafa Zanard. Icon. Adriat. Tah. XXVIII. vix dignoscatur. — Clirys. rf'i/fr/rosa vera denique longitudinc 6-pollicari et ramulis oblongis, nunc digi- tum majorem crassitie a^quantibus ab antecedentibus distat. Qua' a me nomine Chrys. 'vrsicidosfp designata fuit, est ejusdem typi forma pinnulis ita abbreviatis et extroi'sum dilatatis ut globosi adpareant. Fructus utriusque generis tum in vera Chrys. ventricosa, tum in forma (piam I). hvinihiii dixit ScIkiusImh', me observasse, addere placet. Sehousboe, (pii plures has foi'mas vivas et sibi cog- Lunds Univ. Ärsskr. Tom. XXVIIL 12 9(_) .T a. Agardh. nitas habuisse videtiir, casdeni divcrsas species constituentes considoravit. Ardis- sone in unam speciem omnes conjunxit. Nescio anne adhuc sub judice ros sit. Ad scctionem Botryocladiaj nova, ni fällor, Öpecies referenda, videtur, quam ad öras CalifornisE lectam, ad nostram Erythrocystis Grevillei referendain quis forsan eonjiceret. Vesicul« hujus speciei sunt fere polliccm longa^ olxtvato- pyriforincs, infra apiceni obtusissimum dianietro digituin iequantes. Singuli rami stipitis semipoUicaris in ejusmodi vesieulam abeunt. Ötrueturani luijus speciei cum Chrysymenia congruentem observavi. Plantara nostram juniorem puto et sterilem. (^uic a me, post editam Epici'isin, descriptte fuerunt nov» Hpccies numeris autepositis signata:> fuerunt, quibus tantum indieare. volui species in Epicrisi (lispositas, ad quas proximo accedere viderentur nova', servata subdivisicmc Ge- neris in Epicrisi recepta. Hodie vero mihi innotuit Species plures, ad sectio- nem Leptosomite a me relatas, structura fruetus melius cognita, a Genere Chiy- symcniai uielius excludendas esse. Ilinc Geiuis proprium Leptosomia^ bis civavi, de quo supra jam dixi. Quod attinet duas species, a me in Epicrisi ad Lepto- somiara dubie relatas, monere opportet unain (Chr. plmrifrons) ad sectionem Gryptaraclines supra jam translatam fuisse. Alterara vero (dir.':' apiculiferaiii) quoad affinitates ita adhue dubiara mihi videri, ut nuUam certam susjiicioucm, de Genere ejusdem ferro anderem. 7a. Ghrys. Dickieana (J. Af/. iiisrr.J fronde golatinoso-meraI)ranacea suliplana crassiuscula, (exsiccationo) rugis pniniinulis spai'sini instructa, a submargine pinnatim obsita pinnis linearibus utrinque levitor atteiuiatis obtusis, cysto- carpiis per paginas sparsis sul)sphiT^ricis. Ad Bahiam Brasilia» lectara mihi niisit Dickie! Ad Clirys. Halymenioidem hcauo referre vix diibitaveram, si non t.ypuiii ranlificationis oniiiino diversum iu lii.s speciehus agnoscere putaveram. Dum nimiinim iina ramificat-ione sulidicliotoma, altera conspicue piniiata digiioscatur. — Froiis cfeterum oomprosso subjdana, exsiccatioiie membraiiaj forsau rugis prominulis instructa, trilius stratis coiitexfa. Fila iiite- riora mult.o uiagis conspicua quam in Clirys. Ilalymeuioide, sunt valida et articulata, ai-ti- rulis ad genicula plus minus contractis, aliis pr.xlongis, aliis brevioribus. Celluhe strati iiiedii magiia=, secus paginas oxpansa^, angulata"'. Strati corticalis fila moniliformia, articulis l'ore puncta rntnndata a^nnilantibus. Intra pericarpium proprium emersum vidi planum lia- sale leviter concavum, serie unieä cellularum, secus expansionem plani longiornni suhreetan- gularium, ab ipsa fronde distinctum; ab lioc piano numerosa fila eniergentia, tectum versus pericarpii porreota, quarum media in nuelcum (in nostris erectiusculum) transformata. Planta videtiir 3—4 poUicaris, crassa (st subcartilagiuea (exsiccatione) pinnis primariis decompositis. Aiialeuta A]s"üloi>ica. 91 iiltiniis poUiccm et l)ispollicem longis, 1 — 2 liueas latis, hasi et apice attenuati.s at obtu.sis rai'u oppositis, sjupius sine conspicuo ordine a subinargine exeuntilms, Cystucarpia subsphse- riua ut emersa. Nostra decolorata. LXXY. Epymenia Kütz. (cxd. np.) J. Ai/. Fjpicr. p. 333. Hujus Generis Spccies ab Auctoribiis parum intellectas fuisso, patot. In Synopssi — Phycologise australi adjecta — liarvey 4 species eiiumeravit, qua- rutn vcro dua; ei ignotte videntur; in Flor. Nov. Zelanäia; novam Speciem bis adjecit. Sonder, qiii antra spociey duas (Ilavveyo ignotas) descripscrat, in ultima Enumcratione Algaruni Australia; 3 species meniovavit, cpianun unam tantmn ex iis Harveyo cognitis recepit; unam quam ipse antea descripserat, siccis pedi- bus tiausiit. Ipse sex species, quas bujus Generis genuinas credi(H, L c. enu- nieravi adjecta postea (l. c. p. 094) Ep. Halyiiienioide, quam ob defectum costa; dubiam speciem Generis putavi. Ex allatis vero speciebus 4 mihi ignotas aut dubias dixi. Neque cbaracteres, quibus species designai'i putarunt, ejusmodi mihi adparuerunt, ut ex iis certius (bjudicare liceat, quasnam Species intellectas volucrunt. Qua' si ita sint, opera; pretium Algologis tbre credidi, si revisionem quandam Specierum hodie instituere conarer. * ■ Fiondihus stipitatis siipni areani hasalcni. dilatatum suhvugc htciri'uüis, .'^ichjiiilmatifidis, kiviniis lata hasi üuiifkiciilibu.f, umhiiti vix definilis; pliijUin fiucdfcrit) ex totu fronde sv^icriorr en/cri/ciitilus. 1. Epym. Halymenioiües ./. Af/. Epicr. p. (Jf)4. Hab. ad oras Tasmaniaj et Nova> HollanditX' austi'alis (J. I>r. Wilson sub n:o 35). Supra stipitem brevem, bene distinctum, frons surgit palmatilida, inferi:e iiidivisa, miUa tendeiitia costaä cujusdara in uostris coiispioua. Dum in speciebus, quas Generi typieas ple- runique eunsideraruut, phyUa fruetif'era secus mediam partem segmenturuni proveiiientia videntur, et saijje certis locis aggregata, in Ualyni. Ilali/menioide per totam tVondem supe- rioreni singuhx generari videntur, plus minus dense sparsa — area inferiore et indivisa fron- dis in uostris sterili. Me tarnen banc dispositiouem tantum in phmta spluerosjjorifera vidisse dicere fas est. Substantia hujus speeiei magis forsau gelatinosa quam in aliis, utpote spe- uimiua plus minus arcte chartaä adhserentia vidi. (Jteterum videas descriptionem 1. c. datam. ^. Epym.? cuneata (Bhodi/iu. c/n/cufa ILtiv. Pliyc. Austr. tah. CCXCV). Ihec ad oras Tasmanias quondam a R. Guun lecta dicitur. Suadentibus characteribus in icone citata expositis, Lajc species forsan potius ad Kbo- dymeniam, quam ad Epymeniam referretur, ut hoc jani statuit Harvey. Si vero pbylla fruc- 92 J. G. Agar.lh. til'eni in Ejiiini. I liil iiiiiiiiiinde per tc)t;iin Irumlrm sparsa o1)veiiiuiil, vi in alia specie cysto- carpia, i|uamcpuuii in pliyllis transformatis, in ipiilius ad apices singula generatitur, adpa- rciitci- ex ipsa IVoiide provcnieiitia videantur, nescio iiiinc jure qiiodam assunierc liuorct eap- dem esse rationein liliod. ciincafcc. Kliod. cuineatain, ita explicatam, forsan Epynienia; spe- ciem credere liceret. ** Fronde jnniarc siipfii stipifiiii il(ij/i/i(/(( (/irlid/diiia^ (iilitUiore insuper prulißvalionihits stil)itulh dcconiposila ; scgD'aifis itnihilu drfiniHa anicato-lincuribus lanceotalisvc. Icrminalibuti sape ohovatis; pliyllis friictifcris a disco incrussato segmcnlorum cnierf/entibus. o. Erv.M. W1L80NTS (H(iikJ. hl LiiiiKCd IST»:} p. '>](i) IVondc jiivcnili su[>nx stipik'ni liiicai'i cniicata cncrvi, ailulriorc tliclmtonui tnliis(|ii(' imvis a IVdiidc uriiuaria scnsiin in stijiifrm niiitata et sccus iiicdium iurrassata, [(mlitican- tilins [ilus niimi^; drconipoisita; sscgineiitis cuueato-linearibus eximie patenti- l)us, tcniünalibu« obtusiw obovatis, cyntocarpüs validi« gloljosis, fere in soros rotuudatos inviccm distantes coiijuiictis, sint;-ulis in phyllo stipitcni tbnnanto terminalibns. Hab. in Üeeano anstiali ad insulas Chatani, Nuvani Zclandiam et iSuvani Hollandiam australeni. Frondes juveniles gregariw, supra stipiteui brevem, in frondem jdaiuini enerveni (Hineato- lineareni, 4-(5 poUiearem, cireiter 4 lineas latain, indivisani aut divisione dicliolcnna. pluries l'ureatam expansie, liliodyuieniani corallinani ita referunt, ut ab ineauto linjus plantam in- ehoa.ntem faeilius considerarentur ; quo vero adultior fit planta, stipes fit quasi eosta lami- iiani percurrente instructns, et prolificationes oriuntur, nunc a eosta, nunc a margine hieso provenientcs, qua^ qnoque prolongata eosta cum stipite junguntur. Forma laniina? quoquc fit sensira superne latior, et apices oriuntur fere obovati. Ubi frons jam diebotoma adest, segraenta stricta et linearia eximie jjatentia adparent, (juasi invicem divergentia. Jam in planta bac juvenili cousjjiciantur phylla minuta, secus costaleni regionem prolifieantia; at lioc in paucissimis vidi. In planta adultiore non tantum frondes fiunt iteratis vieibus diebotoma' (5 — 6:ies divisie); sed quoque prolificationilius, qu;e a pliyllis primariis nuinerosa' eniergunt, plus minus decompositie. Nimirum pbylla primaria, secus niediam partem incrassata, magis magisque mutantur in stipiteui prolongatum, raargiuibus folii obliteratis aneipiteni. et demuui teretiusculum et crassum, a quo demuni prolificationes, frondi conformes, ramorum ad instar proveniunt. Singula segmeuta formam et latitudinem juniorum fere servant. — In speei- mine senili, quod ultra pedab; vidi, cystocarpia observavi permagua subglobosa, numerosa (8 — 16) adp)roxiniata, quasi soros rotuudatos, invicem distantes formantia; sunt htec brevi pedicello suflfulta; ubi minus adulta observare licet pbylla adparent niinuta oblongo-obovata, quorum transformatione singula cystocarpia oriri putarem. Pbylla spba?rosporifera couipla- uata et rotundata vidi. Est hiec jilacta, 1. c. a Sondero optime descripta, (juam cum Capensi Ej). ohliisn iden- ticam consideravit Harvey. In Flora Nova; Zelandiaj animadvertit specimina Nova» Zelandiaj esse angustiora et minus divisa; qund vero qucxpie in speciminibus plantie Capeusis obve- nire. Equidem specimina Ep. obtusjc (|Uo(|ue vidi alia, bitiora., alia angustiora; attameu Analecfca Alsiilogica. 9ö plaiitam Austi-alasicani sa-pissimc adliuc angustiorciii vidi; pra-cipuain wi'O (lifferfntiaiii (.'ystu- carpioi'um puto; Ikhc eiiim in i'ixlum phyllo miinerosa proveiiiuut in Ep. oüdlxu; in Ep. Wil- sonis vero singula. Culligiiiitur vero in soros cystucarpia luijus; dum phylla friictifera Ep. obtus» sine ordine cevto a disfo incrassato sparsiora aufc deusiura proveniunt. 4. Epym. acuta (Harr. Fl. Nor. Zd. p. :24f)j J. J/y. Epirr. p. 334. Hab. ad oras Nova? Zelandiee, et ad insulas Chatam. Hujus liucusque pauca tantuui Iiabiii speciraina, quaj plantaiii antecedenti jjroximam in- dicare videutur; ramificationis nornia et niagnitudine partium parum diversain putarem. Praeter formam paulisper aliam ücgmentorum terminalium, (juam nomine dato indicare voluit Harvey, prajcipuam difFereutiani in evolutione cost», quoque .segmenta superiora scandentis, posuit idem, quod quoque in iiostra vidi Cystocarpia fere conforniia, at, ni fällor, omnino sesjsilia, et magis sparsa quam in antecedente observavi ; at nescip an hoc fortuito sit in speei- niine no«tro, iion optinio. t'aitefum difterentiam substantia? adesse putarem, verbis a;'gre defi- iiiendam. 5. Epym. membkanacea (Harr. I'lii/r. aiisfr. tah. s!)} .f. An. Epicr. p. 334 (partim). Hab. ad oras australes Novae Hollandise, et Tasmaiiia?. Ut haue hodie intelligo, est Species Xova' Ibdlandiw alias frondis niagnitudine .superans. Speciraina revera vidi ultra pedalia, segmentis 8-18 liueas latis. Segmenta terrainalia api- eeni versus attenuata, attameu obtusa, quo respeetu cum Eji. acuta conveniens videretur; dum vero Ep. acuta casteris minor, Ep. menibranaeeam aliis majorem dieerem. In utraque specie stipes sfejie costa quasi propria percursus; haue vero in Ep. membranacea sparsini destructione laniina; denudatara vidi; in Ep. acuta margine magis persistente instructani. Segmenta in Ep. acuta patentiora discedunt ; in Ep. membranacea magis erectiuseula. Sjie- cimina sterilia tantum vidi. Ilarvey expressis verbis dixit cystocarpia singula aut gemina in phyllis cuneatis aut obovatis generari; quo resjiectu luoc species inter antecedentes, quo- rum cystocarpia in phyllis subsingula, et Ep. obtusam, cujus in phyllis subconforniibus cystu- . carpia numerosa generantur, intermedia videretur. De Algis Novre Zelandias scribens, inter formas Epyraeni« distinguere nondura scivi, et evolutione conspicua cost« deceptus formas JEp. Wilsonis et Ep. acuia sub nomine Ep. mem- branacese inter Algas Novaj Zeéandiaä euumeravi. Qua; a Kützing (Tab. Phi/c Vol. XIX tah. 40) sub nomine Ep. »icmhranacca: dopicta fuit planta fere potius Rliodymeni;e sjjeciem, quam Epymeniam referre diceres. Si ad species Epymenia; referrenda esset, potius Ep. Wilsonis, quam Ep. membranaceam Harv. in ea agnoscere vellem. ü. Epym. obtusa Grav. J. Ai/. Epicr. p. 334 (excl. speciiniu. oiimib. austra- lasicis). Hab. ad Cap. b. Spei; Sp. ex Ca[). Hurn iiiiUa vidi. Forma frondis h;ec cum Ep. Wilsonis sat convenit, at planta omni respeetu major. Ab liumibus aliis speciebus Geueris mihi cognitis difi'ert cystocarpiis in eodem phyllo numerosisi 9-i .T. G. Agard}i. in utriique pagiiiu prumiuulis, et sfi^pc ita rleusis ut formain irregulärem pliyllo fructii'ero tribuere tendaut. Singula cystocarpia miuora uiilii (ibvcacrimt, quaui iii Epyni. Wilsoni^i, cujus jiliylla IVuctifera tota iu cystocarpiuiii cuuversa laeile diceres. SjH'cics mihi dttlna hajtts Generis. 7? Ei»YM. VAKIOLOSA (Bliod. variolos« Hook ef Har v. Cri/jif. I/tYiiKca ls'i2 fl. till). (|lu;f sul) liuc iiuuiiiie desuri]>ta fuit iuniia-, est vario re> de bac sua specie uullam meutiouem fecit. LXXVI. Plocamium. Ad ea, qiup in Epicriwi Kloi'ideai'. do Plocainiis attnli, paiica liodic addere licet do S])ocioltiis iKMinullis minus oiiyiiitis, quaruni postoa s))ociniina lialmi. • hdinoni so(juons ihidoni roooptnni, nuiuoris aiitepositi« indicabo speciof;, de (pii- l)us ao-itiu' aut quibua uovas })roxiuiaö censeo. 1.1. Plocamium viola{:eum Fuiiow nov. sp. ex California, quam ab Auetore ni)nduni de- scriptani scio. Est lw;c Species insignis, ni fällor PI. Hoolccri proxima/, dum vero in PI. lloitli ri jilnuiiruni altei-nantium iidima pei-nuigna fcdiacea lauceolato-subfalcata, et extrorsum . sei'rata aut obüvato-subs])atbulata, margine utriuque serrato aut iua'quali. dignoscatur; est in /'/. ridlacco pinna analoga lanceolato-linearis, margine integeri'imo. Sporopbylla pinna- rnm rornjani linearem fere servant, magna et valida, nuHu supra basem i'urcata, raniis pa- leutibus et i'ei'e divcu'gentiluis, nunc iu ramulo plura et subpiunata, sti'ictiuscula (in nostris) supra UK^diam parteni fertilia. Species inter alias Generis facilius dignoscenda. 2. I'i,. iiAMATiM J. A(j. Epicr. p. 33S. Hujiis Speciei, cujus si)eeimiiui ex insula Nor- liilk proviniientia, capsulis pra'dita 1. c. descripsi, postea babui ex Nova Ilollandia subtro- pica, ad ostia Buruet River a .T. Keys lecta; qu;e sporopbyllis instructa vidi. Ilaie a piu- Hulis ultimis subdivaricato-bifidis transforniata; ramuli.s prolongatis recurvatis leguminifor- niibus constituta, nunc iterata divisione fere stellatira disposita, siugulis fere oblongis. Spe- ciniina ha'c lial>ent infimam iiiniiani recurvatam et subcinnnuatini revolutam .Tque validani ac in planta Insulte Norfolk; qua pinna; forma ba-c species ab aliis facilius dignoscatur. Est vero ea inter utramque plantam diß'ereiitia, ut in planta Novai Ilollandia frons videatur Analecta Algologica. 95 iirmior et in ramis majoribus costa- immersa' conspiciantur indicia; planta voro Insiikf Nor- folk tenuior videtiir; et forsan prwbet qiiandani difFerentiam in dispositione collularum con- stitnentium. Dum vero sporopliylla in una forma tantiim cognita sint, suspieionem de earum differentia movere non auderem. 14 ii. Pl. Sandvicense (J. Af/. msrr.) fronde adultiore mombranacea plana anguste lineari, laxius peetinato-pinnata, pinnis alterno geininis, inferiore laciniisque superioris a basi evidenter latiore subulatis, latitudineni rachidis sua longitudine parum superantibus, sporophyllis ad pinnulas suporiores frutieulos minores formantibus, cruciatim pinnato-ramosis, ramis subdivari- catis, singulis ovatis sphserosporas duplici serie dispositas monstrantibus. Specimina ex Honohilu a Farlow missa habui. Hebc iis pertinet speciebus. (juarmn pinna? generantur alterne gemiute; et int er lias, PI. TclfairiiT et TJ anyitsto forsan proxima, forma p)innarurn sat conveniente. In specie Sandviceusi rachis plana et ecostata videtur; jiinn» latitudinem rachidis parum sua longitu- dine superant. Sporophylla ad apices pinnularum frutieulos miuutos fere referunt, nunc ternata nunc pinnatim disposita, at ad]iroxiinata, singulis ramis ovato-acuminatis, nunc ad divisionen! pronis apice truucatis aut sub-bifidis. in sua parte superiore sphrerosporas duplici serie dispositas monstrantibus. LXXVH/i? Leptocladia J. An. msn: Frons ex ancipite plana, linearis et sparsim serrata, immerse costata, pinnatim decomposita, stratis fere tribus contexta; hüpviorr filis ])hirimis dense inter- textis tiibum centralem eonspicue majorem eircumcirca obtegentibns; viedio cellulis minoribus angulato-rotundatis; e.rtimis minoribus in fila verticalia vix conjunctis. Cysfocarpia frondi extra partem incrassatam subseriata immersa, externe vix eonspicue prominula, subhemisphajrica, supra cellulas paucas majores fere in planum placentarem conjunctas nucleum subhemis- phsericum foventia; filis gemmidiifcris a placenta extrorsum radiantibus articulatis, supra stipitem simpliciusculum apice subcorymbosis, in articulis nempe superioribus gemmidia rotundata conglobata fovcntibus. Habitu frondem cum Lej^tophyllide potissimum compararem; aut, si serra- tiirns marginales respicias, quandam cum Neuroglosso(?) Andersoniano simili- tudinem prodens, utroque magis cartilaginea, et accuratius examinata longe diversa. Ob patriam congruentem quoque cum Delesseriis quibusdam margine serraturis instructis, si r. Wilson (sub n:ris 7, 15, 18, "21, 47, 84) missa; ad Rivoli bay a D:na Wehl leetam raissit F. de Mneller. Formam fugre cei-tis cliaracteribus definieiulam ut speciem propriam constituere malui, quam, invita ut putarem natura, ad aliaiii quandam speciem inter autea descriptas referre. Est species S. Montagneaiue certe proxima, suadeate structura et fructibus, diifert fronde aiigustiore et ui fällor magi^ gelatinosa Specimen, quod vidi maximum, circiter 6 pollices longum habet segmeutia vix 4 lineas latitudine superantia; ob axillas patentes et flabellatim expaiisum idem specimen spatiiim occupat latitudine fere pedale. Alia specimina, qu;e liaud pauca vidi, sunt multo minora. Cystooarpia diceres margini immersa; transversa vero sec- tione supra unam paginam at margini proximam, elevata observavi; quamquam ad margines numerosa, nulla supra interiorom paginam in nostris obvenientia vidi. Transversa sectione frondis sterilis vidi Stratum corticale supra inferiores paginas tenuius et parum conspicuum; ad margines vero in fila verticalia breviora evolutum, quare pagin;e secus margines quasi vallo munita; adpareant. In planta spliwrosporifera Stratum corticale paginarum, subsimili modo in fila breviora evolutum, inter liwc fila spliEerosporas sat conspicuas oblongas et zo- natim divisas generat; at in ipso vallo marginali sphferosporas nullas observavi. Evolutio- neui marginis igitur certum in finem creatum fuisse, facilius coiijioiatur. Quum prima specimina liujus coram liabui, majora ad S. Montugnvanani, minora ad S. paliiiatam Sund, referenda esse, suspicatus sum; planta vero fructifera demuui quoque exaininata, neque cum una, neque cum altera hanc beue congi-uere putavi. Planta Sonderi, cujus vero nulla specimina vidi, videtur omni respectu minor, et quoad descriptibuem gerit cystocarpia et in disco et in nuirginc sparsa, atque ita cum iis S. Montagueana' congruentia; (juod iion licue cum nostra couvenit. (CVIIa?) Amylophora i^or. Gri/. J. Af/. n/sci-. Froiis linearis, ex ancipite complanata, prolificationibus a niargine aut intra marginem exeuntibus decomposito-pinnata, stratis t'ere tribus contexta: /it- thiio valido, filis simplicioribus invicem liberis curvato-Hexuosis loiigitudi- ualiter excurrentibus, intra membranam crassain coiit nuani ciidocliroma tenne foventibus; iidcrincdio cellulis rotundatu-angulatis, interiuribus inter tlexuras tiloruni iurmatis, exterioribus iuviceni adproxiniatis, oninibus (stepe) granulis aniyli dense conglobatis farctis; exteriore cellulis niinutis subpluri- seriatis contexto. Fructus . . . Quamquam fructificationis partes nullas detegere mihi lieiiir, tarnen (ienus proprium instituere eogor planta", quam snadente structura et habitu a disposita', quasi plures series inter costam et marginem efticientes, in- anes adpar<'nt. Extinia' eclhda', cndocliroma culoratum foventes, sunt intermediis terc duplo minores; 2 — 3 verticaliter superposita; Stratum corticaie bene distinc- tuni et'liciunl. Segmenta snprema frondis, qua- sterilia obtusa aut immo truu- cata adpareut, iiuut domum latiora jieltam rotundatam, aut emarginatam, quasi Aiialec.ta Algologica. lOo gemiiiis eoalp8centibus formatam, diroctioiiem segmenti servantem efticientia; sectioiie por peltam facta Stratum corticale, paulisper magis circuracirca evolu- tum, inter fila sterilia spheerosporas densiiis sparsas, oblongas et zoiiatim quadri- divisas fovet. Ubi sphasrosporfe magis evolutae, superficies pelt« magis prominet, sphterosporis egressum faciliorem sine dubio paratura. Ignotis cystocarpiis vanum mihi videtur proferre conjecturas de affinitate Generis. Habitum et sphferosporas cum Acropeltide convenire, jam supra indicavi. Structura frondis et sphferosporee magis cum Khodophyllide, cujus Species liabitu nimium diversas mihi adparuerunt, quam ut huic Generi speciem novam adjun- gere anderem. Nee cum aliis Generibus, consimili dispositione sphaerosporarum insignibus, ea mihi adparuit congruentia, ut formam insignem bis a(buim('i-are liceret. Genus interea Acrotylo proximum disposui. 1. Peltasta australts J. Äff. mscr. Hab. ad Port Phillip, Nova" IToUandifP australis. Sp. mihi misit J. P>r. Wilson (sub n:o ^''«i). Ex ndparatu radicali tVondes numeros» proveniunt cajspitem subfastigiatum 3— 4 polli- carem formautes. Frondes singulce inferue simpliciuscul», a media circiter parte dicliotoiiife, dein bifurcationilius circiter semipollicem distantibus decompositaa, omnes lineares et a basi ad apicem fere ;eque Lxtre, liiieam latitudine vix superantes, axilHs pateiitibus flabellatim expansa', nunc infra axillam paulisper cuneatim dilatata?; nunc prolificatioiiibus al) apice truncato. et forsau primitus la?so provenientibus, ad basem attenuatis insuper decomposita?. Exceptis stipitibus prolificationum segmenta omnia eaudem fere latitudinem servant : liueani 7ix lata, fiuut exsiccata fere plana, at sectione facta transversali, in media parte paulisper erassiora adparent, et raargines versus attenuata. Infra peltas splia^rosporiferas terminales eegmenta sa'pe fiunt pavdisper angustiora, qiiare peltse, quasi magis dilatatre, eonspit-iautur facilins, forma nunc rotundat», nunc truncata?, nunc subemarginatre ; sunt prreterea compla- nativ, utracjue superficie et marginibus fere a^que fortilibus. In superficic niaculas minores, seorsim promiiiulas, splnerosporas maturoscentes foventes obsei-vare credidi. Colorcin frondis fusco-purpureum. et substantiam fere Hcimedija; dicerem. CXXXIX. Hypnea. In Phycologia meditei'ranea Ardissono Antheridia Ilyjmea? sequentibus ver- bis descripsit: ''Antheridia eundem locum tetrasporarum occupantia e cellulis hyalinis minutissimis, in lila vertiealia brevissima conjunctis (!onstructa". A no- mine alio Antheridia memorata fuisse scio. In H. einscopali oadem vidi ad 104 .T. G. Ao-.ai-ah. ramos ranuilosquo aoolomcratioiips fere bi)tyi)iileas fonnaiitia, (jua^ ex adspcctu speciminis oxsiccati facilius crederes cystoearpia sistere minuta et noudum lite evoluta. Sub microscopio vero adparent aggloinerationes oonstituta? ramellis ob- tiisis pliu'ibus, a communi basi fere unibellatim exeuntibus, (piasi a ranndis illis stellatis (quales iii nonnuUis Hypnete speciebus janidiiduin observaruiit) transmutatione ortis. Modo ab Ardissone descripto, sing'uli antheridi(U'uii) lamclli constituuntur filis oxtrorsiini radiantibus miniitissimis, 4 — 6 in fasciculos collectis, singulis filis articulatis, articidis paucis (4 — 5) rotundatis. Singuli fasciculi suf- fulti videntur cellula interiore; et ejusmodi cellnlee interiores quasi axem con- stituunt singulis antheridii ramellis. Sphserosporas in H. episcopali obvenire alio loeo frondis formatas, satis constat. Si organa fruetificationis in diversis speciebus, qute steriles subsimiles adpareant, alio modo disponuntur, patet quam difficile sit dijudicare, qusenam sint hujus Generis Species rite distincta?. Antea quidem raeam opinionem attuli, ramos incurvatos, quibus nonnulla> spe- cies insignes sunt, in aliis deficere; ubi adsunt, nunc pauciores, nunc mnncro- siores obveniunt, in nonnullis a ramulo (H. c^nscopalis). in aliis a ramo quo- dam majore (IL niusciformi) transmutati. Certum in usum, ut aliis Ålgis teneantur adfixi, cirrhi ad instar, evolutos fieri, conjicere liceat. Hinc neque om- nes ramos ita transmutatos fieri, patet. Mira, me judice, conclusione statuerunt nonnulli, species omnibus i'aniis strictis insignes, identicas esse cum illis cirrho- sis, quia in liis plurinii aut pauciores rami stricti obveniant. In Speciebus Hyp- nea' jxnntosis alii rami ('m(^i'guiit liberi, nec oam ob causam concludi're vellem Crescendi modum in illis p(>culiiircm, iis non esse characteristicam. CXXXI a. Amphiplexia ./. A//. Xo/-. Gm. Fi'ons stipitata obovato-saccata (exsiccntione?) collapsn, jjrdlilicanrilins coiil'orniibus parce ramosa; strato interiore filorum aniistoniosantimn mcmltranam cxter- nam, du])lici strato contextam, sustinentc; strato (ipsius) membrana^ hitc- riore cellulis majoribus rotundato-angulatis, extrorsum supra medium discum nudis; cxtcrinrr cellulis minutis, interstitia inter cellulas mnjores obtegen- tibus; utroque strato monostromatico. Cystoearpia supra frondem emersa subspa?rica, carpostomio riipto aperta, nucleum com]iositum, placenta» basali adnatum, foventin; fila placentaria alia inteiiora et bi'eviora, alia cxtcrioi'a inti'a pariclos pcricai'pii rircumanibiciitia et cryptas subdistinctas separaniin. Analocta Alffoloo-ica,. 105 geramidia obovata in rainis filoruin a pariotibus cryptanuii cii-cumcirca proveiiientibus articiilatis et ehxvatis gcin'rantia. Splifcr(Hip()r(r — — — (Tab. III ßg. 2—11). Planta, ijuani novo Generi typieam consideravi, pbnvs alias vario respectn tangit; attamen ita diversa, nt facilins dignoscatur. Habitus et struetura vide- retur Glirysymenio', aut magis forsaii adhur B'nnirrn': dum vcro fnms lünderte ile inflatum, pedicello vix eonspieuo suflultuin iM^fert, fVons Ann)hiplexia' supra stipitem fit obovata aiit euneata (Ta]). III ßn. 2), prolificationes paneas ejus- dem form« emittens; nescio an recenteui tumidam et teretiusculam fuisse con- jicerem; exsiecatam omnino collapsam vidi, at prolificationes noii tantum a mar- gine, sed etiam a facie eomplanata pruveniunt, nnne fere in verticilhun con- jnnctaj. B'mdera videtur multo magis gelatinosa, qnare exsiccata charta^ arc- tissime adhseret. Amplnplexia magis membranacea, quare specimina a Charta quoque soluta obveniant. Ut in Bindera, ita et in Amplnplexia frondem intei'iovem tubulosam, filis percursam, et membranam exterioiNMii, (|uasi propriam, dignoscere licet. Dum vero fila anastomosantia multo sparsiora in Bindera frondem tubulosam ])ercur- rore videntur; hfpc fila in Ampliiplexia sunt nuraerosiora et Stratum sat con- spicunm mediff frondis (compressiip aut coUapsaä) efficiunt (Tah. II J ßr/. 7): sunt artieulata articailis subcylindi'aceis, ramosa et anastomosantia, omni direc- tione excurrentia, ita ut sectiono ti'ansversali frondis alia longitudinalia. adpa- reant alia transverse secta, intra tubum hyalinum endochroma tenue foventia (Tah. III ßf/. (j). Quod attinet membranam exteriorem, lia-c in utroque Ge- nere duobus stratis componitur, quorum interius cellulis magnis, rotundato-angu- latis, unicani seriem parieti frondis parallelam formantibus, constituitur (1. r. ßf/. S ad *). Ha^ vero cellula' in Biridcra sunt nbicumque extrorsum obtcctpe filis verticalibus strati corticalis; in Araphiplexia vero collula:' ista?, interiores sunt extrorsum, supra medium discum convexiusculum denudata?, at supra pa- rietes (quibus cellulär inferiores invicem adproximantur), sunt cellulis (quasi in- tei'stitialibus) multo minoribus, corticalibus munita? (l. c. ad **). llinc si ha- rum plantarum partes a superficie conspiciantur, diversum omnino offerunt ad- spectum. In Bindera tota [)lanta strato contiguo (et nusquam interi-uitto) filo- runi verticaliüm obtecta videtur; in Araphiplexia contra frons (juasi cry[)tis i'otundatis exsculpta (1. c. ßg. 4)., inter quas proemiuent cellula? multo minores Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XXVIII. - 14 lOf) ,T. G. Aganlh. sti'iiti corticalis '). Stratum corticale iu IJindera coiistat tilis visrticalibiis, arti- culis pluribus sLi[)erpositis constitutis. fn Amphiple.ria vero celluliB corticales minutir rotundatie ((luibus interstitia (•clliilaruni interionim sunt ol)t('cta') in uni- cani soriom fiondi parallelani (1. r. ////. .->' et 5) disponuntui' (nionostrcinudiea'). Fila inteiioia, (jua' Stratum intorius Ampliiplexiaj con.stiruunt, ox regione inter- stitiali strati intorniodii provcnicntia obsorvare crodidi. Cystocarpia sunt fon; \\n- tdtam (i'dndcni sparsa, at in mistris ])auciora; in oxsiccata et forsan cc)lla.j)sa lVond(^ alia adpavent mai'ginalia, alia mai'gini ad- proxiraata, nunc voro in media pagina sita et fere omnino emersa, globosa at quasi deprcssa et basi lata sessilia, a])ice earpostomio (ni fällor rupto) aperta; ubi pericarpium basi lata frondi adnatum eernitur, Stratum interius frondis valde evolutum, vix eonspieue interruptum a l'roncL» in |)lacentam eystoearpii basalem (7. c. fig. 7), parura eonspieue clevatam abit; regio placentaris, ita tbrmata, contexta vidi 'tur fil is breviter artieulatis et magis densis, fere magis cellulas quasdam depressas ;emulantibus; ut vero lia'e fila parteni interiorein eystoearpii attiugunt, artieuli Hunt longiores et fila laxius anastoniosantia, at(|ue cjuasi fasci- culatim coUecta spatia interiora separant (1. c. fig. -S' — '.))^ qua; sensim et magis magisque in eryptas fertiles ab(>unt. Fila placentae intima vidi breviora, eryptas (aut nuclcolos) magis centrales et inferiores sustinentia; exteriora longiora, secus parietes (quasi excavatos) pericarpii adscendentia, et ubi aliis obvia iterinn de- flexa, ramis singulis sa^pe formationem nova- cry|)ta^ inchoantibus. Fila pla- centaria sunt pra^terea invicem anastomosibus juneta; nemjx» in partil)us inferio- ribus quie ad eryptas formandas faseieulatim eonjunguntur; in sujterioribus par- tibus fiunt fertilia, et instrueta, ramis Itrevioribus (•ircuuu'irea (pia.si a parigmentum fi'uetus, pei' mediam partem ductum okservatur, adpareat plaeentam esse suo modo basalem, et fasciculos filorum (!x ') Huic analogfini dispositioiiem cellnhiniiii, iiempe celluhis iuteriores majores in ipso disco nud.is, secus margines vero obtectas esse cellnlis evidenter minorihus, jn Rliodopliyllidis speciolius nonnullis obvenire constat; cellulas hoc modo cinctas olim rosiilntas dixi. Quo- damniodo analogani dispositionem agnoscere licet in liaud paueis Ceramii specielnis, quaruni partes niiMli;»' articuloruin sunt nuda', at genicnla, sunt strato corticali obducta. Aiialecta Algologica. J-'-'^ luic placciita, diversa dircctione, adscoiidcrc, alios medios magis siirsuni porrectos, alios quasi seciis parietes pericarpii exciirrcntes, incurvatos et apicibus carposto- niium versus couvergentibus quasi invicem obvios. Milii autein segraentuin transversale felicius ductum et satis tenue observanti (Tab. III fii/. N — 9) ad- paruit partera interiorem cystocarpii in plures cryptas fuisse subdivisam, parie- tibus diversas cryptas separantibus teiuii strato filorum anastomosantium cou- stitutis, filisque gemraidiiferis a ramis ramulisque supremis filorum anastomosan- tium formatis. In omnibus liis eryptis fila gemmidiifera, a |)arietibus eircum- circa provenientia, partem versus mediam cryptse convergentia vidi; rami fer- tiles, paucis articulis coustautes, in articulis supremis gemmidia obovata foventes. Si segmentum cystocarpii magis oblique ductum examinatur, alire conformationes cryptarum conspiciantur, prout crypta? primitus format« indivisa; permanserunt, aut novis generatis filorum faseiculis in plures novas cryptas f'uerunt subdivisa;. Ipsum pericarpii parietem, introrsum filis anastomosantibus coritextum, extrorsum strato continuo filorum corticalium obtectum vidi. — Sphaerosporas in specimi- nibus nostris observare non coutigit. Plantam hoc loco descriptam, novi Generis typicam assumere, e(|uidem non dubitavi. Eam vario respectu Binderam referre, jam supra monui; ipsam autem Binderam hodie quodammodo dubiam considerari posse — sunt forsan qui dixe- rint. Ne igitur novfe emerganr, confusiones, de his plantis hoc loco ulterius pauca animadvertere placet. Bindera Splachnoides Harv. et J. A(j. est planta infläta terctiustuda, jilus minus decomposita prolificationibus, qua; etiam in planta collapsa non tantum a raargine sed etiam a disco provenire videntur. Prolificationes juveniles sunt ellipsoidea;, sa?pe superne paulisper attenuatee, adultiores oblonga; et obtusa;. AmpliipJexni, supra stipitem terctiusculum sat conspicuum, offert fiondcm colla- bentem et adspectu fei'e complanatam, ex qua prolificationes pauca; conformes generantur, obovattT. et obtusa'; liarum plnrimte videntur marginales, UdunuUis vero quoque a disco jjrovcnientibus. Stipes evidentior quam in Bindera; foi'nui frondis magis obovata, et apices obtusiores. Sub microscopio a facie obscrvatis, has planta; adspectum pror^sus alium monstrant. Bindera ubicumque obtegitur strato corticali contiguo filorum vcrti- calium; articulis nimirum terminalibus horiim filorum et a^(]ue magnis et intra ■ gelatinam aque adproximatis. Amiililplexia, contra, a facie visa, quasi eryptis rotundatis exsculpta videretur, intcr quas prominent cellula; minuta; strati corti- 108 J. G. Agardh. calis. Cellula» nimirum strati subcorticalis sunt admodum magnpe, extrorsum convexiuscula^, media parte (disco) evidentins promimila; hunc discum promi- nulum ecllula' nulhe cortieales obtegimt. Supra intcrstitia vero eellularum intc- i'ioi'um eellulcB minuta^ strati cortiealis, quasi interstitiales generali tur; his igitur cellulis corticalibus cellula' interiores Amphipl(^xiie circumcirca ciiictse adparent. Pericarpium in utroque Genere a facie observatuiii subsimili m^do contex- tuni adparcat; constat nempe filis strati cortiealis in tila verticalia elongata ex- crescentibus. Nucleus Bindera^ plantam Rliodymeniaeeam indicat; nucleus Ain- phiplexia; affinitatcm cum Cha^tangieis suadet. Plantas itaque admodum diver- sas esse patet, si quoque liabitu et nonnullis structura^ characteribus convenire viderentur. Comparata descriptione Binderte a Harvey data, suam plantam a nostra ejusdeni Hominis diversam fuisse, facilius forsan quis crederet. lUe nimirum sphajrosjjoras in- ter fila strati cortiealis immersas, et has sphajrosporas ti'iangule divisas pinxit; ipse spha;rosporas provenientes inter tila prolongata, supra paginam in soros collecta, quasi loculos supra paginam apertos formantia, in quibus siugula' spliferospora^ dispositte obveniant, et has spheerosporas cruciatim divisas delineavi. Tiitcr plantas a Harvey quondam distributas Novfe Hollandia^ Bindera non adfuit; suam plantam ex Fremantle liabuisse 1. c. dixit; meam babui ex Port I*liillij); in speeimine ex Herbario Harveyano, quod eomparare mihi licuit, loeum nulluni natalem adscriptum fuisse, dieere fas est. Hoc fuit sphaBrosporiferum et cum nostra omni respectu conveniens; sphasrosporas vidi cruciatim divisas, et, ubi soros juniores eomparare licuit, has siniili modo inter fila prolongata dispositas. At aliis locis, ubi soros magis ettbetos putavi, lila sororuni prolongata vix con- spiciantur; ipsas sphserosporas his locis aliter dispositas fuisse, facilius forsan (juis crederet, qui soros sub primario statu non viderit. Quod attinet plantam Binderse cystocarpiis instructam, nulluni specimeu hujus ex Herbai'io Harveyano vidi; hinc de liac planta nulluni Judicium ferre auderem. A structura cystoearpii, quam in sua planta observavit Harvey, no- stram Biiuleram quam maxime dift'erre patet; et hac suadente structura nostrum Genus alio loco systematis disponendum esse, mihi evidentissimum adparuit. Quum vero planta* Harveyana^ sphserosporiferge specimen eomparare licuerit, quod cum nostra congruere vidi; malui structuram assumere in iconc Ihii'vi'vana male redditani fuisse, (juam duas ])lantas ita similes obvenire, ut easdeni om- ^ nino identicas consideraverit llarvcv- Analecta Algologica. , 10,' Aliter tursaa cuiiuuii judiuaiiduiii vidcrctiir, quuin liodio constat Hchmitziiun aswumöisse, duas plantas in icone Ilarveyana fuisse cunfuaas, qnarum nna, qufe in Fig. 1 — 4 depicta fnit, cum mea in Bidr. Alf/.- Syst. IV p. 41 descripta eonveniret; alteram, ad quam Tabuhw Harveyanfe fig. 5 — 6 pertinerent, novuni Genus constituere censuit, quod (Syst. Uebers. p. 5) nomine B/itdcrcUcc desig- natum fuit. Utrum ipse structuram observaverit novi Generis, an tantum ico- nilnis a llarvey datis niteretur, non liquet. Binderellam Gelidiaccis pertinere statuit. De ejusmodi interpretatione iconis Ilarveyana^ o[)inioncm eertam pro- ferre equidem non anderem, ignotis milii arguinentis, (piiburi opinionem allätarn fuiidare licuit. At dixerit forsan quispiam, re magis obiter perpensa Binderellam. esse cum nostra Amplii2)lexia identicam, suadente structura cystocarpiorum, haud absimili. Mihi quoque prima vice structuram Amphiplexia? observanti suboluit, me in liac planta invenisse ipsam Binderellam. Accuratius vero mihi ea eomparanti, (pue ex icone Harveyana deducere lieeat, cum iis, qua^ in nostra vidi, adparuit lui- stram a planta Harveyana cystocarpiis instructa, diversam esse. Sequentilius insisto: In icone Harveyana Fif/. 5, qua' ramum cystocarpiis instructum refcrt, ipsa forma rami (ambitu lancoidea) cum Bindera convenit, ncc cum Amphi- plexia, cujus rami magis obovati. Ex icone Harveyana Fifi. (>. quje sectionem cystocarpii una cum parte frondis exhibet, evidentissime adparet structuram strati coi'ticalis in ipsa fronde cum Bindera, '(cujus Stratum corticale constat Ulis ver- ticalibus) omnino convenire, nee cum Amphiplexia (cujus Stratum corticale con- stat cellulis minutis monostromaticis et bis, supra discum cellularum subcorti- calium deficientibus). Quibus quidem addere vellem: Harveyum nulla distinc- tione facta, nee quoad substantiam (quam gelatinoso-membranaeeam dixit, et hinc plantam Charta^ arcte adhserentem) nee quoad formam ramulorum, inter plantas sphffirosporiferas et cystocarpiis instructas, ne levissimam quidem attu- lisse suspicionem de differentia quadam inter specimina diversis fructibus in- structa. Specimina sua ex eodem loco natali omnia et ab eodem collectore lecta provenientia, quoque potius esse identica quam diversa crederes. Quibus quidem omnibus perpensis lubentius crederem plantam, (juam formam capsulife- ram Bindera; Splachnoides cousideravit liarvey, ab Amphiplexia revera distinc- tam esse. Si (piis crediderit structuram nuclei, cpiam ipse in Bindera vidi, et qualem eam delineavit Harvey nimium ditt'erre, quam ut assuinere liceret eandem plan- 110 . J. G. Asardh. tam ulru(ju(; loco fuisni! doscriptam ; lioc ncgiiiN' smu' iioii aiulcrcm, si uti(>(|iii' loco planta rite pneparata (it heiie reviviscens obscrvata fueiit. ( ■iiituiiiiijue au- tcm Algrts exsicoatas detcrminare aiit describerc iinpositum fuerit, ei siiic dubio sfcpe suboluit, Algarum structuram, prout reviviscunt spccimina, admodum divor- sain adparere posse. Equidem vidi speciraina elegantissima Floridearura ita piii'parata, ut ne minimum quidein fragmentum sub microscopio lito cxpansum obsorvare milii liouerit. Forsan eonjiccrc liceret segmentum tVuctus, a Harvc^'o observatum, non ita expansum fuisse, ut structuram rite eoncipere licuerit. Restat denique de affin itati bus Amphiplexias dicere. Mihi, affinitates Flo- ridearum ex formationis modo et dispositione (iemmidiorum dijudieanti, ad[)ai'uit Ampliiplexiam ad illam seriem Generum pertinerc, quam nomine Dcsm/ospcr- mearum designavi. Ha^c distincta dixi (Morph. Flor/d. p. 245) filis gemmidii- teris dense plerumque fasciculatis, in articulis terminalibus (velut in Coryno- spermcis) tantum prsegnantibus, in bis singula geramidia ex se gencrantibus. Ordines vero, (pu ad illam seriem pertineant (Htdminfhodadiacece, Chcetungitfc, Gelidiacea', Hypneaccm et Solierie/e) differre dicuntur modo, , si (j^uoque Lot- Gemis ad loiigc aliani fauiiliam retuli, et cystocai'piis iiiiiiiersis ah Auipliiplexia f'acilius di^iiosciitiir. Si fingere liceret celhdas iiiagnas cjusdem, iii media l'ronde sitas, demum ad f'ructificationem formaudam fieri evohitas, in his partes, Aiialecta Algologica. ■ 111 Unicam Speciem novi Generis hodio mihi cognitam habeo:' 1. Amph. Hymenocladioides J. Ar/, mscr. Hab. ad oras Nova^ Ilollaiulia' australes; ex ]*ort l'liillij) lleads mihi a J. Br. Wilson missa. Frondes plures subgreg.aria^ a parte qiiadam decuniheiite provoniunt, inia liasi in sHpitem tenuem atteiniatfi?, sursum sensim expausif in foruiam obovatd-rnnoat.-un olitnsain vix tri- pollicarem longitudine, 2—4 liiieas superne latam, iu uostris coniplanatani (utruni pra;para- tione collapsam, an statu recenti jaui planiusculam uescio); prolificatioiies paiicas cünfornies, nunc a raargine, nunc a disco provenientes vidi; liarum alia- inurdinata', alia> subopposita?; quin inimo cum geminis a margine suhoppositis alife a disco provenientes cpiasi verticillatim dispositaB mihi nunc adparuerunt. Membranam exteriorem rimas minutas sparsas offerre dicere placet, utpote liis forsan indicaretnr frondem recentem fuisse tumidam ; segniento vero frondis facto, hoc vidi complanatum, strato interiore, filis plurimis constante, vix conspicue expanso. Chartaa parum adha^ret exsiccata; textura et colore pui'pureo suadente, adspectu fei-e Hymeuocladiam quandam minorem refert. CXLIX. Rhabdonia. Qua5 hujus Generis haud pauc» descript» fuerunt Species, structnra peeu- liari frondis, velut spha^rosporis zonatim divisis eongruentes, in evolutionis modo et structura Cystocarpiorum nonnullas ofterunt modificationes, qua' ad Genera nova aut saltem ad Suh/jenera distinguenda et Species rite disponendas prsebeant cha- racteres haud spernendos; quare de his pauca hoc loco raoneam. Quod primum nomine Rhabdonia' Genus condidit Harvey, id duas species tantum complectebatur (Rh. nifjrcscens et Rh. coceineaj. Postea Rli. (■occmca iconem dedit (Phi/c. nHsfr. tah. LIV), in qua characteres Generis sat evid(mter expositi adpareant. Cystocarpia nimirum, dictfe ad (Jaliiblepharem et affina Gcuiera non parum aecedere viderentur. PrEEterea vero cum bis conferendum videtur Genus (Zanardinii) Sarcuncmafis, in quo nuelei, strato eireumnueleari destituti, offerunt gemniidia cum iis Rbab- donia; proxime convenientia. Frons autem hujus solida dieituri Postoa ad Genus RhabdonifP nonnulla- species relatge fuerunt, (pue, struc- tura frondis eonvenientes, habitum sat diversum offerrc; videbantur. Nomine Opiintiopsis sectionem propriam bis condidi Epicr. p. S!)4J; Speeies plures niira liabitus similitudine Erythroclonia referunt; cystocarpia vero omnium hucusque ignota fuisse, dicere fas est. Mihi demum hodie contigit invenire cystocarpia in duabus speeiebus, qua" vero structura m offerunt diversam; de uua liarum inferne ulterius dicam; de Bh. verticillata hoc loco moneam cystocarpia proxime con- venire cum iis, (jua^ supra memoravi. Nucleos nempe observavi intra membra- nara lateraliter paulispcr inflatam, in articulis frondis superioribus suspensos; placentam fere centralem, filis paucis strati interioris conniventibus constitutam, gemmidiifera fila quoquoversum emittentem; ipsa gemmidia, pedicellis sat longis cylindraceis pauci-articulatis suffulta, in artieulo supremo obovato subsingula. Nucleolos invieem subdistinetos non vidi, nee nucleum strato (piodam eireum- nueleari cinetnm, sed fila gemmidiifera a placcnta circumcirca radiantia, libera, nucleum (piasi non interruptum formantia. Sjjarsiora fihi, non transmutata, strati interioris frondis, nucleum laxius cii'cumambicntia, adsunt. Species hac struc- tura niu'lei eoiiv(Mii(Mites, nomine Oj)ii)ifi(ij)sis;, cous(!rvatas vellem. Analecta Algologica. • 1 1 0 Cystocarpia in Specie illa insigni, cni soetionoin Botryomorpha; institui, frustra quasivi; mihi igitur latet, utruin stnictura cum antecedentibus, an cum sequentibus conveniret. In Speciebus numerosis Rhabdonia?, supra non inomoratis, striicturam ad- modum diversam observavi. Dignoscantur nimirura ha'C evolutione nuclei iutra Stratum eiroumnucleare proprium, quod conuiventibus filis interioribus frondis, et horum filorum transmutatione in congeriem densissimam cellularum (breviorum .et quasi t'urnia incerta variantium) oriri videtur. "Kodus densissimus, hoc modo primitus formatus, facilius ipsum nucleum crederes, in quo fila et cellula> rotun- dato-anguktge, contentum obscurum foventes, sine ordine conspieuo mixta- vide- rentur. Postea vero discernere liceat quasi tres regiones hujus nodi diversas; intiraam nimirum, sensim in placentam abeuntem, et extimara, quse sub forma strati circumnuclearis diutius permaneat; intermediam denique, sensim in fila gemmidiifera, a pfacenta excrescentia, mutatam. Quo magis hsec evolutio pro- cedit, invicem separantur evidentius strata diversa; Stratum nimirum primarium circumnucleare sub matureseente fructu quasi magis magisque consumitur et contentu orbatum demum fere evanescit; placenta propria limitibus definitis sen- sim circumscribitur, ramis filorum ejusdem extimis aliis in nucleolos, aliis ab- euntibus in fila sterilia, nucleolos circa placentam radiantes, separantia. In statu igitur bene evoluto cystocarpii dignoscere licet placentam centralem, filis lon- gioribus aut brevioribus contextam, et rite limitatam; micleum validum, nucleolis numerosis circa placentam extrorsum radiantibus constitutum, nee non filis ste- rilibus, a placenta ad Stratum circumnucleare extensis, nucleolos invicem sepa- rantibus, firmatum; et denique Stratum iiroprium circumnucleare, quod initio (in matureseente fructu) totum nucleum obtegit. Unico tantum loco nucleum totmn cum carpostomio, canalem conspicuum per strata exteriora frondis ducen- tem formante, conjunctum vidi. Fila gemmidiifera, a placenta centrali extror- sum radiantia, sunt singula clavato-pyriformia, stipite articulato tenuiore et fere cylindraceo suffulta, superne obovata, articulo terminali aut supremis ab initio gemmidia quasi singula foventibus; postea, saltem in nonnullis, gemmidia observavi ulterius subdivisa, nunc quasi articulata, nunc quoque directione radii nueloolo- rum. In nucleolis junioribus fila gemmidifera apicibus conuiventibus quasi muco imbuta cohiPrent; serius invicem distant magis libera, vix tarnen ita invicem libera atque seorsim radiantia ut in aliis speciebus supra memoratis Rhabdoni* LuimIs Univ. Årsskr. Tom, XXVIII. 15 114 ,T. G. Agardli. eadem vidi. Tu t'nictu niiniiiin iiiafun» nunc oemmidia iiiajoia, iicdicciid lon- giore suffulta, singula in sud iicdiccllo Icnninalia,' observarf n-odidi; an lioc a si)atio uberiore pcnderet ncscio. iStructinani niiclci, (jnali'iii in liac scctionp Rhabdonio! obycnientem normalem puto, jamdnduin llavvey iconc (in Ncrci Bo- real'i umericdna tdh. XXIII) exposuit. Species duas liae shmetura insignes, unam ad Solieriam retulit, alteram ad Rhabdoniain, iitpote gemmidiorum l'ornia- tione diversas putavorit. Eandem sti'uctui'am non tantnm in lihahd. roJmsfa, sed etiam in IthaJid. laniosissiiiKi. cpiam snb nomine ('Itriis/iiucn/rr rdniosisshme a Harvey ibidem in Tab. XXX illuBtratam finxi, nie (ibservasse addere lubet. Omnibus igitur bis Speciebus Rhabdonise Subgenus proprium instituendum esse, patet; (juoc corpuscula mirum in modum spluerosporas referunt; singula certis limitibus invicem distineta, at nmnia in media cellula conglobata, intra parietcm liyalinum evidentissimo eoloro intense coecineo instructa. Intra boe Stratum eircumnueleare vidi fila gemmidiifera in nucleolos plures coUecta; singula eximie clavseformia, articulis infimis (3 — 4) cylindraceis, terminali eon- spicue majore obovato; a placenta nucleolorum fila gemmidiifera, fere invicem libera et subdivergenter railiantia vidi. Iluic sul)generi nonien LijcJiituiicIü lio- die assnmsi. ') Stratum eircumnueleare, ejusmodi cellulis, corpuscula color.ita foventibus, coiitextum jniiidudum in alia planta observatum fuisse, hoc loco animatlvertere placet. Harvey (in I'hye Ausfr. sub tah. XIII) de strato quodam, imcleum Ärcscliougia ansiritlis cingente, loquitui-, cujus in cellulis rotundatis corpuscula quaterna observavit, qua; nomine ^laciido- tefrasporas" designavit et pinxit. Ipse in Morpl(ologia Florklearmn pag. 219 — 220 de bis cellulis mentionem feei. üt de bis jam observatum fuit, conteutum in uonuullis cellulis strati circuninuclearis deficere, ita quoque in Li/chnoncJw jiartera strati cireumnuclearis cellulis corpuscula foventibus eontextam vidi, dum in alia parte ejusdem strati ba>c corpuscula defi- cere observavi. Denique in speciminibus diversis me cystocarpia observasse, in quibus nu- cleus adparenter nudus (at intra frondem semi-immersus) nullo strato circüranucleari cinctus adparuit ; totam igitur lianc conformationera sistere stadium evolutionis transitorium facilius cunjicerem. Analecta AlRologica. . 115 Quud attiiiet splucrosporas, ha« in omnibus Speciebua ad Rliabdoniam rela- tis, intra «tratiim corticale sparsas et zonatim divisas obvenire, assumsonint. Ita quoqiie in plurimis easdem observavi. In specimine vero, mihi ex Tasmania allato, (|uo(l raehidibus complanatis et ramis a submargine provenientibus insigne adpareat, ubscrvavi i'aniulos superiores fere nematheciose incrassatos, et si)h?ero- sporas in maciilis hoc modo formatis deiisiiis sparsas, elongatas et zonatim divi- sas. Ipsiim Stratum corticale \\x aliter liis locis miitatum vidi, quam celhilis novis minoribus inter primarias corticales provenientibus magis mucosum, et quasi intiatum, adpaniit. Rpecimen liae structura insigne facilius ad novam speciem referre ausus sum (Rh. coiiipj-rssa); sit vero ut pecuiiare stadium sister(^t Ehahdonire dendroides, cujus formas juniores et seniles invicem admodum di- versas obvenii'e constat; intermedia vero, inter hsec stadia evolutionis divei'sa, comparare mihi non licuit. Quod attinet naturam et functiones strati eircumnuclearis, quod in uon- nullis Rhabdoniis obvenit, in aliis deficit, ad ea referi'c placet, qua; de hoc strato in Morphologia Floridearum pluribus locis attuli, et speciatim j'"-!/- 175 vf :204. In Rhabdoniis nonnullis certius observare credidi hoc Stratum, initio validum, sensim sub maturescentia ipsius nuclei consumtum fieri, et endochroma cellula- rum ejusdem, quod nunc at rariore quidem exemplo in interiore fronde c^ximie coloratum adest, evanescere et denique ipsas membranas cellularum aut Hlorum ejusdem dissolutas fieri. Ita functiones ejusdem credere liceret fere easdem esse, qua? in superioribus [»lantis pei'ispermio et endospermio tribuuntur, si ipioque gemmidia cum seminibus non liceat comparare. Majorem vim systematicam prgesentia^ aut defeetui hujus strati tribuerc, hodie vix auderem, menidr hoc Stratum in Florideis, qua' alio respectu proximte viderentur, in nonnullis adesse, in aliis deficero '). Species novas duas sequentibus characteribus distinctas putavi: RiiABU. coMPKE.ssA (J. A(/. iiiscf.) cocciueo-purpurascens, raehidibus IVoiidis ad- ultioribus ex cylindraceo compressis, ramis a submargine exeuntibus nunc 'j In dispositione Floridearum prsecursoria, quam dedit Schmlfs^ Ehabdoniam (typo liJi. coccinccc) uua cum Erythrocionio et ArescJiOugia ad Solierieas duxit; ad Cystoclouias vero Rliabdoniam feiierani (uiia cum CatcneUa et 31vrisioiheca) ut novi Generis tyjjicam nomine Agardliiellcc retulit. Nullis allatis characteribus ipsa: ratioues liujus dispositionis niilii liodie obscuraä manent. De analogia quadani inter plantas allatas ipse quoque monui (K/iirr. ]>■ 278 et 590). ik; J. G. Asardh. distiehis, nunc in uno aut altero Inten; suLsecinulatis, ramulis ultiniis cylin- draceis elongatis et ineurvis, apice vix conspicue attenuatis, cystocarpiis . . . ., sphferosporis in ramulis parum incrassatis et subnernatheciosis densius sparsis. Hase ad oras Tasinani» (Miss Lodder!); misit F. de Mueller. Species liKc adspectu et ramificatione ita Gracilariam_ coinpressam refert, ut specimeu ejusdem, si ad oras Enropeas lectum fuerit, fere sine liiEsitatione ad speciem allatam Gra- cilariai retulissein. Structiira autem frondis velut. spluerosporie zonatim divisse evidentius speciem Uliabdoni;e prodere videutur. Cystocarpiis iiondum a me observatis, de proxima ejus- dem affiuitate vix liceat dicere; supra de sphserosporis mentionem i'aciens, conjeci eam for- saii ad MJi. dendroidcm adproximandam esse. An liwc esset Rh. pafcus Harr. P/n/c. austr. sijn. n:i> 51!) dubitavi. Rii. KACEMOSA (J. Äf/. iiiscr.) piirpurascens, tota cylindracea, cireunicirea i'amulis plurimis siinplioius H/t. V) cj'stocarpii structuram illusträvit et Genus ad Solierieas referendum esse docuit, statuens illud Solierife prosimum esse, at diversum in co quod Cystocarpia non in ra- mulis quasi propriis numerosa coUiguntur, nee nuclei cinguntur strato eircum- nucleari evidentiore. Mihi hodie licuit ohservare cystocarpia, in descriptionem a Hauck datam optime congruentia. In Sarconemate nucleuin vidi proxime convenientera cum eo, quem sujira in subgenere Rhabdomia;, descri})si; in So- lieria vero nucleus adest cum eo (Jhlanidotis congruens. Sphserosporas utriusque vidi zonatim divisas. Sarconema et Solieria a Rhabdoniis differunt fronde soli- descente quasi costata, strato filorum longitudinalium intimo densiore frondem totam percurrente; qua structura heec Genera magis ad Encheuma accedunt. 118 J. G. Agardh. Ut synonynui certa 8arcoiiematis eniimerat Ilaurk: Trcmatocdrpns furceUatas KiltK. Dicranema Montafjnei Grün. Phcaria furcdlata Moni. Gracilariii furcellata Z(m. de quibiis inf'ra Dkidn. furcdhtlinn in Epicr. p. 430 conJL^cturaiii [not'ei'i-e aiisus «um. Restat deciclere aiinc cadeiii planta sit, quam sub nomine SoUcria' indicw jamdndum dcscripsi. Öpliasi'oyporas luijus equidem vidi in ramis supe- rioribus sparsas et zonatim divisas. Ramos vero biijuy patentiore« vidi quam in Sarcoui'iiKife fnrcelJdfo. l'locariafincclldta, Hfdiif. ca^tcris tenuinr mihi adpariiit. CLL Eucheuina. Est ettiitum Sonderi (Alfj. Trop. Attstr. p. ^s) plurimas hujus Genoris a me (bstiuetas Species tantum esse Formas unius ejusdenujuc Syieciei. Nititur, ni fällor, hoe Judicium oeulatissimi Algoloi^i observationilius janidudum de E. S2)i- no.'io faetis, (juil)us se(iui crediderit liane nnam speeiem adniodum diversas for- mas induere. Ab bis vero obscrvatioiiibus nullo modo sequitur, nie judice, sj)e- ciem esse variantem; est enini id Eueheumalis speeiebus pbirimis ebaracteristi- eum, ut sul) aliis evolutionis stadiis sensiin scusinKpic nuiteiitur, et lias mnta- tiones certum in tineni — ut forsan pro[)ai;ationi inserviant — perfiei, mihi nullis dubiis vaeare videtur. Sub juniore stadio nimirum plurimaj speeies, alias Ali^'arum formas referentes, 'HiKlinsnihr obveninnt; adultioi'es vero ramulis a fronde primaria subdissimilibus fiunt ornata-; et bis adjuvantil)us partibus demum fractifctiv a juniore planta admodum diversa' vid(uintur. Rtnn aecuratius in(;[ui- renti t|Uo(jue adpareat eertam (juandam fi'ondis primaria' formam singulis spe- eiebus characteristicam esse, in nonnullis planatani, in aliis compressam, in plu- riniis teretiusculam; ramuli, (pübus dein (iriiantur, in paucissimis ligulas referunt, in aliis setas longe acuminatas, in jAurimis papillas conicas. Ramificatione pri- maria pauea' tiunt dieliotoma', plurimte pinnata^; ramuli, quibus ab initio ornan- tui', sunt in nonnullis plures et verticillatim dispositi; in aliis gemini et oppositi; in plurimis singuli alternantes, aut sine ordine conspieuo dispositi dieerentur. His aecedit, ut praeter partes uppcmliciüarf.s primum evolutas et quasi normales sppciei, in longe plurimis provenia nt partes accessoria;, papillas aut obtusiusculas aut eonieo-aeuminatas referentes, qua^ ut plurimum densissima;, nunc totam fron- Analecta Algolooica. 1 i J dem iiivcsticiites, primariam dispositionem obseureiit. Denique ipsa^ raehides Hunt varid in rsis modo, adjuvautibus liis partilms acccssonis, transmutatse, in noniiullis niodsa-', in aliis ju,i;-is lon^itiidiiialihiis siiliano-idata>. Uis omnibus mutatioiiil)us, vario modo in divcrsis pcrductis seniles frondes a(hn(i(bini diversa' obveniaiit; in itoi/indlis a primaria forma minus mutata', nisi <[uod [)artes appen- dicularos obtusiores aut mamilteformes obveniant, nunc ol)soletiores et forsan partim dejeota^, partim persistentes adparenter maais irregiilariter disposita«; in aliis quasi as'glomeratione partium in (juilnisdam locis, earumque defeetu in aliis, forma totius frondis fit quasi artieiilatim. constricta, qualis (in Tah. LXIV Fhyc. ausfralis) Eticheuma speciosum a Harveyo depicta exstat. Alia s})eeies infra dcseripta (Eiiclt. jugatum) partes forsan analogas offert, at alio modo dispositas; constant, ni fällor, parte inferiore ramorum demum inerassata, oblonga et eir- cumeirea apiculis promiinulis Jiorrida; nescio an ha^ pai'tes denuim delabentes atque novo oi'dine excrescentes, forsan novas plantas gcnerarent. Praeter has, quas ipsins frondis mutationes dicere liceret, alia> sunt cysto- carpiorum forniii? et situs diversi. In paueis nuelei cystocarpiorum in partibus frondis quasi immersi nidulantur; in ita sitis, appendieulas, ramulum non evo- lutum forsan testantes, nune sparsas, nune in coronam eoujunetas, extra frondem eminentes observavi. In longe plurimis cystocarpia iu ramulis, aut partibus appendicularibus paulo magis evolutis generari puto; nune ad basem harum infiatam tumescentia, terminantur muerone terminali; nunc infra apieem pro- venientia et dentibus pluribus conicis, ssepe minus conspicuis, terminata; nune quasi a suprema parte ligulte inermis transmutata, cystocarpia quoque inermia adparent, in pedicello brevi terminalia et demum fere globosa; nunc adparenter sessilia, quasi a ramulo toto formata. Cystocarpia ita formata nunc magnitudine parum difterunt ab iis aliarum Floridearum; nunc in nonnullis speciebus, quasi a ramulo composito formata, valida generantur in apiee pedicelli terminalia, ipso pericarpio globoso et subnodoso eireumcirca apiculis minutis persistentibus armato (Videas Iconem Harveyanam (E. speciosi) supra eitatam). Ut sustineantur ejusmodi propagationis partes validse, incrementa frondis supra memorata fieri, facilius equidem crederem; et ita diversarum specierum evolutionis stadia, (pia? in Eucheumate evidentiora quam in [»lurimis aliis Algis obveniant, certum in finem fieri, assumere ausus sum. Ex iis, qufe jam attuli, sequi putarem Speeies Eucheumatis invicem revera magis difFerre quam plurima^ aliorum (icMierum Speeies; ut vei'o differenticP et 120 J. (i. Asai-flh. characteres specicniin pcrciiiiantiir, distino'uere opportet intcr sfadia n?tatis diversa; iiiter partes primaria« et accessorias; iiiter differentias, (pia' analoga» pai'tes in diversis speciebus otferunt, et congruentias, qiut ex evolutioiiis stadio eonsimili pendeant. Omnibus Generis Speciebus characteristicum tere dicerem, ut sul) evolutionis stadiis divtrsis diversas formas induantur; quod vcro perficiantur diversis modis in diversis speciebus, id ad sjwcies dignoscendas maximopere con- ferre assumsi. Quod attinet structuram ij)sius nuclci, vix aliam observavi diii'erentiam, quam qua; peudeat ex magis persistente strato circumnucleari in plurimis spe- ciebus, et prfEcociorc ejusdem consumtionc in Euch, choiulriformi. In plurimis ncmpe speciebus Stratum circumnucleare constare vidi congerie donsissima ccllu- larum angulataruni; et luieleum (iiitra hoc Stratum) nucleolis numerosis consti- tutum, intcrcedentibus j)aucis filis a ])laconta centrali ad Stratum circumnucleare radiautibus; in Eiicli. cJwndriformi, contra, paucas tantum cellulas sparsim peri- stentes strati circumnuclearis, et lias magis laxe cohferentes, rotundatas et endo- chromate in partes rotundatas subdiviso instructas, observavi. (^uo modo igitur subgenera Rhabdonia^ invicem ditferant, eodem modo ditterre videntur species Euclieumatis; at in Eucheumate unicam tantum speciem ab aliis hoc respectu diversam vidi, et hujus -structuram minus conspicuam (puim in LychnoncJw. Prfetermissis partibus paucis adhuc jjersistentibus strati circumnuclearis nucleus in E. rJwndriformi cellulis majoribus strati intermedii frondis, directione tan- gentis elongatis, cinctus facile videretur. Ex iis, qua" supra attuli de diversitate specierum sub diversis evolutionis stadiis, sequi putarcm in Eucheumate difficillimum esse species diversas certis characteribus circumscribere; velut, unico evolutionis stadio tantum cognito, vix concluderc licere, quomodo sub aliis eadem species mutata obvcniat. Ilinc de Speciebus Euclieumatis certius judicare vix liceat, nisi, magis completa serie speciminum comparata, transitus sequi liceat, quibus singulee species ab uno in alterum stadium alx^ant; et bis cognitis mutationuin uormis diversis, demum concludtn-e fas est (juomodo (HsjMiuantur species, servatis affiuitatis vinculis, qui- bus invicem nectuntur. Ejusmodi vero series speciminum rarius in collectionil)Us adsunt; et quum do Algis agitui-, qua' tantum in maribus calidioriims dcgunt, quoque difficilius colliguntur. Ilinc sequitur notitias de ejusmodi speciebus non nisi lente et pcdeteiitim collcctas ficri; et his insistcns rationiiais, opera» |)retium mihi visum est ea hodie refcrre, qua- ad Species Euclieumatis cognoscendas Ana,leeta Alooloo-ica. 121 conducere putavi. Ex forinis mihi lindif notis noiinullce quoquc sunt, qiia> ad alia Genera relata' fuerunt; ([ua^ autcni potius Eucheumatis spccies mihi adpa- ruerunt. Qiife si ita sint, jam liodie afforendiim putavi - <>l)0. Alf/, cts. Am. Bor. siih n:o 12! Ad Floridain et insulas Indias oecidentalis. ILec species et icone Ilarveyana et speciminibus a Farlow Andersson et Eaton distri- butis ita hodic cognita videtur, ut vix alicui iu mentem veniat eam cum vicinis speciebiis conjungere. Cystocarpia in papilla conico-subulata lateraliter intumescentia, quasi spinula unica obli(pie jiosita et elongata superata videntur ; quo cbaractere banc a proximis diversam putarem. 5. Euch, jugatum (J. Ag. mscr.) i'ronde tereti verticillatini aiit demum ad- ])an'nt(!r vage ramosa, i-amis junioribus eylindracpis superne suh-eorymbosis quoquoversum papillosis, papillis jiriniariis verticillatis conico-subulatis; ra- mis adidtioribus papillis accessoriis conformibus, quasi a jugis in rachide evolutis ])rov('nientibus, eireumcirca setosis; ranioiiiin [lartibus infiniis ile- nuini inerassatis, cireiiniiirca densissime papillosis, tdavas circuineirca spinis armatas referentibus, cystocarpiis . . . Hab. in Ocoano Indiro ad insulani Mauritii. Specimina biijus, sub nomine Encli. spinosi mibi missa, initio Ktich. scrtrr formain ad- nltiprem sistere putavi. Hodie speciem spinis apjjendicularibus initio verticillatis distinctam conjicio. Uacbides adultiores teretiuscul» in partibus inferioribus quasi jugis longitudinaliter decurrentibus auctie adparent, et novis papillis set»fonnibus ab bis adparenter provenientibus, jiriniarii verticilli fere obliterantur. fronde quasi irrcgniariter setis elongatis horrida. In parte inferiore ramorum, dein set« densissimse in glandulas breviores et magis conicas trans- mutari conjicio (suadente speeimine diverso); et ejusmodi partes ramorum dejiium sistere Analecta AlKoloa-ica. Ui quasi Organa propria, clavas armatas refereutia, a quibus demum novas partes frondium excrescere suspiearer. Ha^c orgaua partibus tVondis in Euih. spccioso descriptis potissimum aualoga credidi. Quoad formam papillarum hjec species tum similitudiuem offert cum Eucli. serra, tum cum sjjecie a Kütziaig sub nomine Graieloiipiui oppofsHaf depicta (Tab. Vhycul. Vol. XVII. tuh. 31). II. Fronde ex tereti coiiiprcssa aut omnino complanata, dicltotoma auf pinnutim subdivha, scgmeittis pinnisquc disliche exeuntiltis, siib evoltttionis stadiis divcrsh ant purum mutat a , aut papülis vario modo in diver sis Speciebus obsitu. «»* Fronde ex tercti-compressa angusta et tincari a murgine distiehe p'mnuta, pinnis (pri- mariis) sjnmda'formibus aut conicis subregularitcr gcminis in raeliide oppositis (nee alternis aut sine ordine conspieuo exeuntibus). 6. Euch, serka (J. A(j.) Ejjicr. p. 001. In Ocoano Indieo. In Epicrisi suli nomine dato tum nostram primariam plautam, tum speciem ab Are- schougio sub nomine Euch, nodulosi descriptam conjunxi, suadente loco uatali forsan parum diverso. Ilodie vero ex Mauritio plures sjjecies cognit;e sunt; et duas formas pinnatas, dis- positione pinnularum opposita conveuientes, alio respectu paulisper diversas hal)ui,. quarum unam sterilem tenuiorem et magis corneam (Eueh. serra J. Ag.); alteram crassiorem et exsicca- tioue corrugatam cystoearpiis in pinnulis brevioribus immersis, papillis i-onico-apicubitis in- struotam; haue sub nomine Eiteh. uodttlusi accepi. Au igitur dua; .species diversie in his latereut, dubitavi. *** Fronde ex tereti compressa angusta et lineari, a margine distiche pinnata, pinnis pri- mariis spinulceformibus aut conicis, singulis, aut utternantibus distantionibus et simpliciuseidis, atii in parte superiore rawi ramulive devsioribus., nunc fere corymbosis. 7. Euch. ACANTnocLAnuM (liarv. Ner. Bor. Am. tnh. ^5) J. Af/. Epicr. p. 600 . Ilal). ad uvas Floridse. Me nihil liodie addere posse ad ea, qua? 1. c. disi, doleo. Nostra Speciiniua sterilia cum icone Ilarveyana optima couveniunt. yuam nomine Hgpnca: ueanthi.eladai speciem euu- meravit Grouan, haue phmtam esse ab Eucheumatis specie diversani, monere placet. 8. Euch. Gelidium (J. Ag. Sijnih. et) Epicr. p. 002. Hall, in iiiari ludiie occideiitalis (ad lusulam Guadeloupe et ad Floridani). Neque haue speciem t'ertilem nie vidisse, doleo. Rachides, vix lineam latitudine sujier- antes, sunt crassiusculie corneo-cartilagi)iea', inferne spinulis sinjpliciusculis, alterue proveni- entibus a marginibus incrassatis, instructa^. superne ramorum ramulorumqne iterata divisione subcorymbosaä, ramellis ultimis conicis, lineam .dimidiam longitudine vix superantibus. Sua- dente specimine, mihi a Cel. Mazé dato, h;eo species in Alg. Giiadcloiip. p. 16-1 sub nomine Mgcliodeie polgacanthce Cr. obvenit, sub quo nomine hanc dein in G. Murray Gat. of West Ind. Region, p. 11 euunieratam fuisse videtur. 124 J. G. ARardh. Aliam speciem, locis mux ilictis sub iiomiue Mi/c]). G'iadvloiipeusis ineuHiratiuii, ad Eiu-Ii. Gelidium proxime accedere, facilius credidissem, at rachides liujus sparsiin dilatata; et quasi flexuosa" ; et marginales jiiunulee (qiioque inferiores l sunt fere constanter deconiposita". In specimine, quod examinare licuit, structuram Euelieiiraatis et sphierosporas zonatim divisas, inter fila eloiigata strati corticalis evoluta, ol)servavi. In specimine denique, quod iiis omnilnis jn'oximum videtur, rachides adultiores arraatas vidi pajiillis (non tantum a margine) quoque a disco medio emergentibus; a c[ua observatioue concludere vellem has formas ad Cxenus Eucheumatis jure relatas fuisse. Inter juipillas a disco provenientes uuam aut alteram vidi apice subpeltatim dilatatani, ipso vertice depres- sam et calvani, margine pelt» serie spinellarum cincto. Cystocarpia in ejusmodi corpusculis generari, lubentius assumerem; at sectioiie facta uucleum nulhuu, sed vacuum interniim ob- servavi. Specimen dictum ex Florida mihi missum. **■'** Fronde cviäent'ms complanafa (racJiidibus juniorihiis planis, aduUioribtis nunc incras- tiatis) dicJiotoiiia auf pinnatiin deconiposita^ se;jmentis pinnisque primariis a mar- gine disiiihe cxcuntihus, sine ordine conspicuo ragis aut allerne proven i entibiiS; adultiorihus ohsilis nunc ligulis subcon/ormibtis ef incrmihiis., nmie sctis auf pa- pillis magis conicis, a margine auf a disco jnilliilanfilms. 9. Euch. Schrammi (Crouait in Mitzr cf Sehr. AJi). Giiud. p. IGS) froiule inembranaceo-subcartilaginea plana distiche dichotoraa, segmentis siiblineari- bus et inajqualiter vage subpalmatim dilatatis, et a margine crenato-dentatis, dentibus brevibus et segnientis longioribus sine ordine conspicno mixtis, cystocarj)iis supra paginani paiuni eniersis, uno aut altero ai)iciilo nuinitis, disco paginaruin CcBteruni subiiudo. Hab. ad insulas India' occidentalis. Ha'c, quam tum nomine Myvlioilccc Srhrumiiii t'rn. a Mazé mihi benevole missam, tum sine nomine ex Ins. S:a3 Crucis habui, sub nomine allato et in Alg. Guadel. et iu Mtirrag Alg. \']'esf Ind. Region p. 14 militat. Mihi vix dubitandum videtur eam speciem Euclieu- matis sat distinctam constituere. Frondem vidi omnino planam, juniorem menjbraiiaceani, adultiorem subcartilagineam, ramificatione fere dichotoma et segmentis linearil)us ab initio iiistructam ; at segmenta angusta sat irreguhiriter sparsim djlatata fiunt, qualia. siBpe in frondibus palmatim divisis Algarum obvenire, constat; et segmenta, qute nunc sunt ultra pollicaria, et dentes minores sine ordine conspicuo a margine mixti exeunt; ilentibus nunc magis acuminatis, nunc magis crenulas iemulantibus Structura Eucheumatis mihi adparuit, si quoque fila strati interioris sparsim inter celluhis strati intermedii quasi introducta ob- veniant. Cystocarpia supra pagiuam plauam paulisper promiuula, et uno aut altero apiculo couico instructa, (ajjiculis vix proprie iu coronulam coujunctis); intra Stratum circumnucleare nucleum, nucleolis compositum foventia observavi. Ipsa placenta subglobosa, cellulis angu- latis contexta. Nucleolos filis fasciculatis constitutos, nondum vero onmiuo maturos obser- vavi. Speciem admodum distinctam puto, at forsan rarius obvenientem, ut ex verbis Crou- ani forsan concludere liceret. Analocta Algologica. 1^0 10. Euch, echinocakpum (Äresch.) J. Ä(j. Epicr. p. (J0:3 frooiale crassiu8cula carnosa plana, subdichotoma aut a mai'gine pinnatim decomposita, rachi- dibus priiiiariis imnc subcuneato-dilatatis et adparonter dichotomiy, nunc (adultioribns) liiioaribiis, piniiis a margine distichis sul) vag-(A exeuntibus, longioribu« niiii()i-ibus(|uc spiiueformibus interjeetis; pinnulis complaiuitis supra. paginani cystocarpia subemersa, quasi coruiuda apiculoruiii iimiüta gerentibus. Hab. ad oras ealidiores America?; specimina tum ex Peniaiubuco, tum ex Florida, a D:na Curtiss missa habui. Si rite auguror hffic wpecies sub juniore »täte ab adultiore sat diversa obveuit. Junior magis gelatinosa, quasi foliis 2 — 3 pollicarilnis dicbotomo-subpalmatis, cliarta; arctissime ad- bwrentibus oonstituta; segmenta infra dichotoraias cuneato-dilatata, dein sublineari-lanceobita, 2 — 3 liueas lata, a uiargiue jam apiculis minutis instructa. Prout segmenta aut breviora jjermanent, — et a basi cuneatim dilatata fiuut superne segmeutis numerosis subj)almatim divisa, — aut magis elongautur in rachides sublineares et pinnatim divisas, — jjlanta ad- ultior alium offert adspectum: frons euim nunc adparet evideutius jsinnatim decomposita (qualem in Speciebus Algarum speciem descripsi), nunc luagis palmatifida, segmontis ultimis lougiusculis et forsan magis incrassatis (qualem specimina ex Florida milii obtulerunt). In utraque forma cystocarpia observavi. 11. Euch, chondriforme -/. A(j. Bidr. Ahj. Syst. IV p. S(>. In Oceano Indico ad insulam Mauritii. Habitus est Chondri cujusdam, fronde compresso-plana subcanaliculata crassa, a margine ligulis conformibus sine conspicuo ordine prolifioantibus quasi distiche pinnata; deniura quo- que a discö prolifera. In bis ligulis a disco emergentibus cystocarjjia evoluta vidi, uimi- rum in stipite nunc brevissimo terminalia, subglobosa aut paulisper oblonga, nunc plura adproximata, inermia. Pericarpium exteruum crassum ; Stratum vero circumnucleare parum consjiicuum vidi; ut putarem, jam consumtum et quäle id supra describere conatus sum. Ipsam plaoentam cellulis angulatis contextam; nucleum, nucleolis compositum, et fila gemmi- diifera articulato-clavata — qualia Euclieuinati characteristica videntur — in liac speeie agnoscere putavi. lüJ. Euch, gelatin.e (Esp. Fiie. faa. 101). J. Ay. Epivr. p. (;()2. Ad ea, qiuu 1. c. antea attuli, nihil addere hodie potuerim. Frons vid(^tur partim pro- strata et canaliculata, a marginibus couvcrgentibus prolifera et denique a disco papillis conicis obtusiusculis densissinie obsita. Casterum antecedenti proximam cunjicio. Fructus vero nuUos vidi. Synonyma, qua; 1. c. liuic adscribere ausus sum, milii dubia esse, animad- vertere placet, quum facile assumere liceat plures species — quoque diversarum Generum, sub juniore stadio evolutionis sat consimiles obvenire posse. Icon Esperi, quamquam rudis, characteres Speciei sat bene indicat. 126 J. G. Agardli. 13. Euch. srECiosuM (Soinl) J. Ag. Epicr. p. 603. Hab. ad oras austro-occidentales Novfe HollandiiB. Aiiiiuadvertere jjlacet plantam juniorem liiijus sat diversam videri ab ea, quam (sub abtäte magis provecta mutatam) eximia icone illustravit Harvey. Rachides nimirum jam ad- modum crassas sunt lineares, distiohe pinnatim decomposit», ad bases pinnarum paulisper attenuatse, ramellis a margine exeuntibus, multo teuuioribus, densius alterue pinnulatis; pin- nuloe fere setiformes, a basi paulisper latiore longe acuminata\ Sub adultiore stadio planta dein fit rügis papillisque supra paginas rachidis incrassatse prominulis inaäqualis, et setis quoquoversum prominulis liorrida; demum setis rugisque in aliis rachidis locis densioribus, in aliis jioucioribus aut evanescentibus, ipsa^ rachides fiunt imequaliter contracta; et dilatata;, et stricturis partes incrassatas separantibus quasi moniliformiter subdiviste Articuli, si ita partes nominare liceat, sunt breviorcs aut longiores, fere oblongj, nunc minus conspicue in- dicati, nunc evidentiores. Obs. Sjiecies olim sub nomine Gelklii aculcad a Hering descripta, liabitu cum Spe- ciebus Eucheumatis sat conveniens, fructibus vero ignotis, ad calceiii Eucheumatis in Si^cc. Algarum ut species iuquirenda enumerata fuit. Eam a nemine postea descriptam fuisse, scio. Nee hodie specimina capsulifera observare mihi contigit. Sph.'erosjjoras vidi in rugis, in viciuia aculeorum evolutis, inter cellulas curticales paulisper prolongatas nidulautes; et has uou modo Eucheumatis zonatim divisas, sed ut mihi adparuit cruciatim 4-partitas. Hinc speciem nuUo modo ad Eucheumata referendam esse patet. Suadeute structura et habitu, quaj sat bene cum Corallupsi Durvilla'i congruere viderctur, speciem hodie ad Gorallopsides referendam put a rem. CLIV. Lejolisia Ijoii/. spite denso utraque individua mixta obvenire, dixisse placet. Cystocarpia -ab artieulo terminali ramuli lateralis orta vidi, et ita adhuc juvenilia ol)- servavi, ut ab artieulo sterili forma exteriore vix dignoscantur. Sub hoc stadio articulus, membrana pellucida cinctus, interne subdivisus in pai-tes conspicuas 4, quarum superior et inferior, transversaliter oblonge, apices articuli occupant, geminis secus longitudinem articuli extensis, mediam partem articuli occupantibus Ilarum divisione celhilse pericarjiii omnes formantur. In ipsa memlirana articuli pellucida mox diguoscere licet membranulam pro- priam exteriorem, partes ortas ubicumque cingentem. In singulis partibus mox quoque dignoscere licet membrauulas singulis proprias, endocliroma oblongum inchulentes; et hoc antea quam parte;* orta^ in fila aut cellulas jJericarpium formantes excrescere incejierunt. Pericarpium igitur nullo modo oritur filis coalesceutibus involucri cujusdam, sed intra mem- branam persistentem cellulie generautis totum Keramidium evidentissime forraatum vidi. Pa,rtes 4, primitus ortse, quseque suo modo dividuntur; terminalem partem secus longitudi- nem facta divisione, cellulas pericarpii. terminales duplici serie dispositas, carpostoinium for- mantes, generare, observare credidi. Cellulas medias secus longitudinem extensas, longitu- dinali divisione primum in longitudinales cellulas 4 abeuut, quarum singulse transversal! divisione, cellulas pericarpii medias primarias generant (Tab. II fig. 4 c ad '"). Utrum repetita ejusmodi divisione dein novoe cellulfe oriantur an aljis directionibus subdivis», pro certo statuere non anderem. In evoluto pericarpio geiiiinas series transversales distinguero 128 J. G. Agarilh. putavi, (juas consimili ovohiticuie p:irtis infiiiirc transvcrsaliter posit;»' forsau adsci'ilici-e lit-ent.. t'elluliu hoc modo f'orniata' pf'ficiunt cellulas pericar])ii, (juä' fila involucri ciijusJam oinuiiio refeiTe vidfutur, longitudinali facta cystocarpii sectione, aiit pariete pericarpii a latere oli- servato. Colliilas 4, intra tcnniiialein colliilam friictiferam priiuit.us ortas ad pfricai'piiim fonnan- dum onmes conferre, cunvictus smu. (LUiot fila, aut series cellularuni, intra pericarpii luciii- l)raiiam ex liis forraaiitur, a basi ad carpostomiuin adsceiidentia, dicere iion audeam ; sed numeranti mihi cellularuni sei-ies in pericarpiio post emissioneiu gemmidiorum magis trans- luceiite, verisimile adparuit easdem esse octo, directioue paulisper spirali adsceudentes. Pilum oblique terminale, quod in X. iixdifcrrancn oljservavit Boi'nefc, et quod postea ad tiieoriam ab hodiernis receptani, stabiliendum celebratuni fuit. frustra in nostra qu.'esivi, quaniquara numerosa observavi cj'stocarpia sub statxi pi'imario a me descipto, et Organa co- ram habui ejusmodi observatiouibus eximie apta. Frustra vero quoque in uostris qu«sivi antliericUa, (pue in sua planta uua cum Cystocarpiis obvenire vidit Bornet. De origine ipsins nuclei, me judioe difficilius statuitur. Forsau credere liceret cellulam quandam basalem separatani fuisse a cellula ista, quam transversalem partem infimam cel- lul« generautis constituere dixi; at ejusmodi divisionis indicia frustra quwsivi; utcumque sit in cystocarpio paulo magis provecto certe conspiciatur cellula qusedam basalis rotundata, cellulis ipsius pericarjiii major, quam centralem observare credidi. Assumere ausus sum haue intra pericarpium oriri, transrautatione aut evolutione celluke proxime inferioris, cysto- carpium sustiueutis. Jnter cellulam nimirnni hanc sustinentem, et cellulam basalem nuclei oliservavi porum, qualein inter cellulas subdivisione ortas, sa^pius obvenire, constat. J)e structura uuilei adultioris quoque dubia qua'dem adesse confiteor. Prjeter sporas obovatas, a placenta basali radiantes, filornm adparatum observavi, quem in nonuullis sat conspicuum, in aliis fere deficientem credidi. Ubi adposita guttula acidi muriatiei pericar- pium quasi vi externa ruptum et totum fasciculum gemmidiorum expnlsnm vidi, geniraidia nondum matura in filis articulatis brevioribus terminalia observavi. Nunc vero quoque alia filateuuiora a lasciculo basali provenientia et carpostomium versus continuata adesse putavi. In aliis vero cystocarpiis ha-c fila frustra qu»sivi. An credere liceret earum prKseutiam aut defetum a gradu maturescentia' peudereV . Quod attinet affinitatem Generis, illam opinionem retinendam esse ceuseo, quam in prima descriptioue (i(meris jam euuntiavit Bornet. Structura frondis et nuclei Wrangeliie proxi- mum Genus putarem ; prjesentia pericarpii a ca>toris Wraugeliaceis abludeiis. Si (juis a pra=- sentia pericarpii et forma ejusdem affinitatem quandam cum Biifiiiemaisoniu conjicere vellct, monere placet cystoearpia Boiuiemaisoni« quasi transmutatione ramuli ju-ovenire; juvenilia componuntur cellulis jiluriniis in corpusculum fere obovatum conniventibus. Inter speeimina Algarum mihi a Gruuow ante aliquot annos missa, adfuit quandam ab eo sequenti modo inscripta: "J^cjalh/a »icililc) ranod rar.? niisfralis Griiinnv. Caulinia^ ant- arctic» insidens, (ileneleg Nov. lloll. anstral. (('alllthaiiinlun a\gagropila .1. Ag. V?)." Mihi han(^ examinanti speciniiua sterilia adparuerunt et omnino decolorata, quare nullum omniuo Judicium de hac planta ferre anderem. Nee ex liis speciminibus dijudicare anderem, an ad Lejolisiam jure referantur. Analeota Algologica. 1 2 J XVI. Rhodomeleae. Qualoin Fainiliani Rliodomelparuin, cliaracteribus distiiictam et liinitilms cireumsci'iptain, in Öpeeiebns Algarum exposui, talem — exclusa tantuni 3Iar- tevsia — adlmc rotinendam esse, censoo. Qui olim mihi videljantur eliaracteres f'amiliiP: fi-iindcs polysi])lioiiea'; forma cf sfructiiia cy-stoearpii; nudeus coi/sfi- fiifiis ß'I/s f/riiiiiiidi(fcris i)iriccni liheris^ a placeiita hnsdli rti(I/(nif/h/is, In (irti- cnlo fpnii'niali chirafo f/eiinii/il/a pyrifurniia foreiif/bin:; splKcrospora:^ dot/que, in celJiilis prrkentralthits evolutff, certo ordiuc seriata>; iidem hodio familiam sat ab aliis omnibiis distiiictam indicare mihi adparent. Quod aiitem ex liis chai'actei'ilaiH, qui in [)hii'imis eximie conspicui et constantes permanent, singuli nunc obsoletiores obveniunt aut personati, lumc diverso modo perducti, id revera in phiriniis familiis phintavum quoque obtinet. Yalet pviPterea de Pihodomeleis quod statuerunt de niultis aliis, quas naturales familias agnoscere non dul)ita- runt, ut series Generum quasi in diversas directiones abeant, quarura alirB priii- cipales Genera magis typiea complectuntnr, aiia? paulisper abludentes, typos ver- sus alios quasi tendentes considerantur. Mihi vero totam seriem Generum com- paranti, et qualiter invicem arctius cohtereant perpendenti, vix dubiura ad])aruit, omnia ita revera esse affinia, ut singula vix, nisi la;sa natura, disjungantur. Qu£e" quidem hodie dixisse placet, quum nonnullos vidi, qui opinionent omnino contrariam se fovere contendunt '). Eo tempore, quo Volumen Specierum Algarum, quod Rhodomeleas com- prehenderet, conscribere periculum feci, permultas species, quoad Organa f'ruetus mihi non ita cognitas fuisse, ut de earum affinitate certius judicare licuerit; lubenter eoncedam. Ex iis, qua5 postea didici, nonnulla hoc loco exponere conabor. Praeter istos eliaracteres Cystocarpii, quibus omnes Rhodomeleas congruere putavi, vix alios novi, quos certis Generibus privos existimarem. Forma ipsa Keramidii, qua?, in plurimis videtur ovata, in nonnullis fere globosa fit, in aliis contra urceolata, quin immo aliquando ore in coUum droducto ampullacea evadit. Pericarpium nunc tenue et fere monostromaticum, nunc pluribus cellularum se- ') In scripto suo, de origiiie Thalli ip Pollexfeniis (Boi. Zeit. 1881 ih Iß-iJ moiuiit Falkenherg, multas species et Genera, qnri> Rliodomeleis a.ilninnerai-i passi snnt, ad alias familias removendas esse. Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XXVIII. ^'' 130 J. G. AgardU. rielms (juasi cortice obductimi. Niicleum in loiigc pluriiiiis constarc vidi fasci- culo siinpliciore gemmidioniin ii^ritoniiiuin, suis pedicollis sim])liciusculis ad pla- ccntarem adpanituni basalem adtixis. In iKHinullis vci'o ohservavi adparatum jjlacentarcin, tilis oloiiji'atis ramosis et decompositis constitutum, supei-ioi'em par- tem Keramidii atting-entem, sursum et extroi'snm ramellis geinmidiit'rris obsi- tum. Mihi vero latot, uti'uin hicc structura cei'tis Öjjeeiebus Diisi/a' |)i'iva sit, an in plnrimis obvoniat. Nucleum Martensiae ad typum a Uhudomeleis diver- sum conformatum esse, alio loco indieavi. Organa, cjnae jani a C. Agardli nomine AiifhcruJii designata fuerunt, nou- dum ita cognita videntur, ut certius statuerc; liceret, de differentiis formte et structurfe, cpias in diversis Rhodomelearum Gencribus subeant. (^)ualia in Vohi- si])hun'Hi jam(Uidum observata fuerunt, a ramulo transmutato orta, siliqua:'formia et ramellis tenuissimis fere vei'tillatiin axeni circumdantil)us obsita. talia in non- nullis Generibus sat dissiniilii)us ( Drfsi/a, Ahidiiim roiiio-s/fi)/ J parum diversa obvenire constat. Sunt vero (pioipie alia Genera (L'hovdyiopsi^;, Vulyzcoiia^ J^iffi- p}i,J(ca, et qujB sunt alia) in (piibns Antheridia ol)servata fuerunt, (pue ad alios typos confecta crederes. Ubicnnique in Rhodomeleis observata seio, eadem sem- pcr obvenire videntur singula et extei'ua; dum in Laurencia, intra, excipulum evoluta et pluriraa conjuncta, (juo(pu' quoad formam sat diversa generantur. Diversitatem, qu?e hoc respectu inter Chondriopsidem et Laurenciam adest, oh- servare fas est, utpote Chondrieas et Pthodomeleas ad eandeui familiam i'cfei're nonuuUis placuerit. Quod Sph(crosp()r(F in oninibus Rhodomeleis triangule divisa^ obveniant, id principalem quendam characterem familise sistere, lubenter assumerem, quanupiam in aliis Floridearum familiis Genera affinitate proxima nunc sphserosporas diverso modo subdivisas generant. Easdem porro in siphonibus pei-icentralibns, aut in cellulis cum his analogis nasci, id omnibus legitimis Rhodomeleis normale puta- rem. Dum in Chondrieis sphserosporae vix certo quodam ordine dispositee ob- veniant — nisi quod certis quibusdam locis nunc coUectfe sint — in Rhodo- meleis, contra, sphserosporas et certis locis evolutas et quasi certo ordine seriatas dicerem. Partes vero, in (piibus sphterospora! Rhodomelearum proveniunt, nunc parum a sterilibus diverste, nunc omnino transmutata-, (piasi organa ])ropria constituentes, quse potissimum nomine stichidii designarunt. Ditferre vero esete- rum stichidia non tantum transmutationis gradu — quod in Generibus aftinitate proximis nunc obvenin^ puto — sed (piocpie in eo (juod sphirrosporas quasi ad Arialocta Alftologica. 131 diversas normas dispositas geiici'aiit, typos diversos hac dispositiono indicaiitia. Mihi igitur totam seriem Rhodomeleai'um comparanti adparuit stichidia, seu partes sphasrosporis prajgnaiites, ea esse orgaiia, quibus iiivicem prtocipiie diffe- runt Genera Rliodomelearum ; et affinitates Genenini ojitime indieari modis di- versis, quibus in aliis typis spheerosporse dispositse obveniant. De typis diversis, qui ita indicantur, mox infra seorsim dicere placet. Quod denique attinet habitum et areliitectoniam, quam dixerunt, totius plantse stvueturam, banc intra familiam Pthodomelearuni maxiniopere variam ub- venire, satis constat. Fere dicere beeret intra hanc unicam familiam typos plu- i'imos repra?sentari, quibus Genera diversissiraa aliarum Floridearum designata novimus. Sunt Genei'a, quurum partes frondiuni Gallithamnia et Wrangelias referunt (Bosfnjchia' et DasyfP species); sunt alia qute formis Delesseriearum, colore, forma partium, ramifieationis jieculiaris norma et toto habitu ita similes obveniant, ut steriles vix dignoseantur (species Lenormaudiff', Neurymenice)] alia? cum Chondrieis ita eonveniunt, ut species utriusque familife ad idem Ge- nus referre quondam haud dubitarunt, et Ins, ut putarem, duceutibus, liodiernis nonnuUiö placuerit utramque familiam conjungere. Quin immo peculiares isti tv[)i, (pii paucissimis Florideis privi videntur, quales inter Ceramieas BasypliUa, ItiJodudia, Halophhgma, fere revcniunt inter Rhodomeleas (Halidictyon, Dic- fyitnis, Vanvoorstia, Claudea). Habitus iste insolitus, quem Polyphaco charac- teristicum diu crediderunt, non tantura in TJianinocIovio, sed etiam in Scdler/a Fueacearum eo usque eonveniens exstat, ut species horum oniniuni ad idera Genus pertinere olim assumserint. Ejusmodi exempla, (pi;e ad ijisani tlieoriam systematis illustrandam mire, me judiee, eonferant, nicminisse juvat. Öi Genera, habitu subsimilia aut ana- loga, fructus generant typice diversos, dijudicandum restat quibusnam charateri- bus, utrum ex habitu deductis, quibus convenianr, an e fructibus, quibus ejus- modi Genei'a sa?pe differant, primarium valerem attribuere opporteat. Patet, me judiee, tantum ex partibus fructifieationis characteres principales Generum et Familiarum hodie esse hauriendos, et bis ducentibus affinitates dijudicari de- bere, ut hoc jam a Linntieo de plantis superioribus enuntiatum fuit. Patet vero quoque alios characteres — eos (pioque qui a fructibus deducuntur — alium habere valorem '), de (jua re vero non nisi comparata natura, aliis locis varia 'j Addere vellem alios characterus non tautuiii habere alium niloreni. sed etiiini aham siynijicatioiiciii. Sunt characteres biologici ~ qui modum vivendi diversaruni specierum spec- 132 ,T. G. Agardh. et inutiiliili, ccrtain ojjinioncm concipere liecat, ut hoc jaiii suo t('iii|Min' iiidira- vit systematicorum prineeps, A. L. de Jussieu. Posthabitis igitur charaeteribus, qui ex habitu [Ana ininiis abludente Ge- nei'um deducantur, et Rhodomelearum limites, quibus ab aliis Familiis distant, exarare conatus suni, et affiintates intra familiain, ducentibus fnietinim diversi- tatibus indigitandas piitavi. Mihi autem de bis fructuum eliaracteribus iiKpii- renti adparuit prsecipuum valoreni attribuendmn esse illis, qui a dispositioiiis iiorma sphserosporarum in divei'sis Generibiis pendeant. Mihi vero, ita in genere judicanti, aliter statuendum esse adparuit de Ge- nei'ibus (pübusdani Rhodomelearum, (jua; lormationis modo totius t'roudis nou tantum ab aliis Generibus famiHu^ abludunt, sed etiam a vulgari, ne dieam a normal/ formationis modo vegetal)i]iuni anomala, videaiitur. Dum euim plantis pluriniis normale putarem, ut ([uajcumquo sint partes exteriores et libera?, ha3 evolutione al) interiore procedente generaren tur. Sunt vero in Rhodomeleis jilura. Genera, in (pul)us ])rimum natte partes rite lioe modo generari videntur; lue vero partes, ut liberse eminent, invieem adproximantur et juxtapositfP eoncrescunt modo ita definito, ut partes boe modo eonq)ositir. certas attingunt foi'mas, suis speciebus peeuliares et privas. (^uales cellula' in Hudrodicfjio appositione ad- proximatse ooncrescere" adpai'ent, ita fere in ILilod/cfi/o junguntui' in i'rondem sacculiformem. In Dirfi/i(ro et Tl/urrf/a. sunt ramuli ab initio liberi, (pii adproxi- mati eonereseunt nunc in reticulum canlem involvens, nunc in froiidem, folium (^uerci referentem. In Chiitdea folia primaria minutissima, costa, et lamina instrueta, libera generantur; at ita ab origine sunt disposita ut sibi proxima folia apici- tant — quibus nullum valorem systematicum attribuendum esse oenseo. Ita plant;« para- aiticcc Phauerogamarum fiuut subsimiles habitu, quaniquam diversissiniis familiis pertineant. Succulenfai, qua; aridas regiones tropicas iucoluut, certis notis conveniunt, (juamquam cives sunt diversariim familiarum. Aqvaf/cre et habitu et structura a proximis eorum terrestri- bus saspe dignoscantvir. Hcrhcp et arlorrs sunt dissimiles, si quoque ejusdem Generis sint Species. Vesiculaä Algarum ob certas vita? rationes in nonnullis producuntur, in aliis et srepe proximis deficiunt; nee ubi simillim* adsunt fiunt affiuitatis testes cevti aut graviores. Exstat forma J^r/regkc, foliis pinnatifidis instrueta, quse habitu Pliyllosporam comosam mirc i-efert; quis autem has plantas affinitate junctas esse, hodie assumeret? Structura Chordari- carum parmn mutata obvenit in multis Florideis; nee tarnen hanc ob rem affines credide- runt eas, quas structura convenientes agnoverunt. Dirti/oteas nonnullas vario respectu cum Amansia convenire, id, me judice, nullam omnino iuter has affinitatem jii'obat. Nee alia, me judice, est ratio Porphi/rcB, cujus structura est omnino Illvacearum; cujus quoque Spo- ridia mobilia se observasse testatur Rattray (Trans. Bot. Socid. of EdinhKryh I8f:<6 p. 433). Analecta Algologica. ' lud bus iittiiig-ant, et cum his concreseontia, plantani conficiuut, caulc ramis foliisque instructam, totam eompositione formatam, singiilis vero partibus in formam exi- mie definitam tendentibus '). Qua' hoc formation is modo conveniunt Genera Rhodomelearum in seriem propriam referenda putavi; intra quam plures Tribus, dispositione spliiBrosporarum diversas, assumsi. T3'pos diverses hoc modo dispositione spha-rosporarum indicatos, et struc- tura quantum licuit adjuvante, ut Trihiis aut Suhfamilius Rhodomelearum con- stituentes, hodie sequentes assmnere vellem. In Folysiphonia, cujus species plurimas teretiuscuhis ol) venire, alias autem esse complanatas novimus, sphferospora- (in utroque frondiiim typo) in articulo singulse- generantur (rarissime in frondibus ubertate scatentibus gemina'), arti- culis foecundis proxime superpositis, cellulisque prsegnantibus quasi lin<'ani spi- ralem in parte f'rondis parum transinutata servantibus '■*) Jlrz/ofJiftJin/ioi/. eandem dispositionen! sphieros^iorarum oflert; at stichidia in hoc generantur probe trans- mutata in axillis ramulorum; et ipsa^ spha^rospor* extra stichidium fere emi- nent, more diceres ßhodomelaj; hinc stichidia fiunt fere torulosa. Lopltut(dim Genus constituero crediderunt, fron- des quasi heteromorphiv obvenirent, in sterili planta filis (cellulis) raonosipho- neis anastomosantibus et in rote conjunctis contextse, in fertili vero planta sti- chidia generant rite polysiphonea; hinc typum proprium in his agnoscere pu- tavi, si quoque characteribus stichidii ad Amansieas aceedentem. Stichidia ni- mirum vidi ancipitia, utroque latere costfe ])ormeantis singulas series longitudi- nalos sphferosporarum generantia. SphperosporfB igitur in articulis genüna' et oppositiie, in siphonibus ccntrali proximis et cum hoc collateralibus cvolutte dis- ])onuntur. Singulie spluerosporte obteguntur, duabus cellulis corticalibus, longi- tudinaliter superpositis. Typum stichidiurum inter Amansieas et Sarcomenias intermodium dicerem. In Sarcomenla et Tcciiloma, quarum ipsfe frondes quasi heterosiphonese adparent, spluerosporfe in stichidio probe transmutiito per duas series longitu- Analecta Ålgologica. . ioO dinales quoqua disponiintur. In articulo pra-giiaiite geminse generantur ot oppo- sitfE, iitroque latere costfp inteijectfe singula?. Ca?teriim in Sarfonionia structu- i'am puto stichidii proxime convenientem cum ea, quam subgpni'ii Khodoncmatis characteristicam describere conatus sum. Artiaili nimimm sridiidii juvenilis dupliei serie celkdarum constituti vidcntui', cellulis su|)erioi'is sevici spli.erosporas generantibus, interioris seriei cellulis quasi bracteantibus; articulos sticliidii om- nes fertiles vidi. Dum vero sphserosporas Dasya? sunt in articulo ])lures et ver- ticillatpe, geminas tantum evolutas observavi in stichidio magis ancipite Sarco- menife. Quamquam vero numero splia?rosporarum ita ad Amansieas accedere viderentur, vix ad eandem Tribum easdem referre anderem. In Amansieis sunt cellula^ fertiles sua coUaterali dispositionc quasi distinctfe; in Sarcomenia vero siphones pericentraliter dispositte sunt, modo diceres Dasyse, at ex bis gemini tantum fertiles Sunt; et nescio an contendere anderem has esse in diversis arti- culis stricte superpositas. Hinc Sarcomenieas potius Tribum sibi proprium inter Hanovieas et Dasj^eas intermedium constituere putarem. In Basya et Heterosiplionia — qnarum frondes sunt (juasi heteromorpha^, nimirum ita diversee ut instituantur monosiphonea?, at mox et in primariis par- tibus fiant polysiphonepe ant cellulosse, ramellis monosiphoneis coloratis peni- cillata; — spheerosporse in singulis articulis prgegnantibns numerosse et verti- cillatfe generantur, ita numerosas series longitudinales circa siphonem centralem dispositas formantes in sticliidio rite transformato. Ut in diversis Speciebus Da- syse frondium partes monosiphoneas ocius tardiusve in polysiphoneas abeunt, ut polysiphoneee partes in nonnullis nuda? persistunt, in aliis cortice cellnloso ob- ducuntur, ita quoque in diversis speciebus stichidia nunc a ramnlo monosipho- neo, nunc a polysiphoneo aut a eorticato transmutata obveniunt; nunc quoque alio respectu structuram paulisper diversam monstrant. Hcterosix>]iovia tyjnim Dasyse refert, peculiari charactere structura; diversum '). ') In Bidr. Ali/. S//st. VI p. 71 et scqti. de Hctcrosiphonia et Dasya seorsim dixi. In enumeratione specierum Dasya?, ibidem data, pra-'termissa fuit Dasya concinna J. Ag. mscr., qua3 est JR/wdomela conclnna Hart', in Fl. Nor. Zel, Tuh. CXI. Ex icone data jam patet hanc nullo modo esse speciem RliodomelEe, iitpote stichidia sphajrosporis verticillatis instructa pinguntur. Si stichidia accuratius examinantur, patet articulos stichidiorum alternos fieri fertiles, alternis sterilibus, atque totum stichidium a raraulo polysiphoneo transformato ge- nerari: speciem igitur ad subgenus Stichocarpi referendam esse. Segmento facto trausversali adpareat speciem ad sectionem subgeneris pertinere, in qiiibus sipjhones (circiter) 8 circa cellulam centralem disponuutur. Ivamificatione deiiique comparata consijiciatur eam Cortjm- boso-ramulosis pertinere; eamque ita juxta Dasjjaiii Giiniiiunam et D. G/biesii disponendam 136 .T. G. Ao-ardli. Ut ill ITanovicis typum proprium agnoscere putavi, frondis compositiono Anomalophylloas versus tpudentom, structura A'ero stichidiorum ad Amansiras et Sarcomenicas accodontem, ita in Bictijnro et Thvrrfid, nlium typum iuter ITa- novieas et Auoraalophylleas intennedium lubenter assuincreni. Puimuli a eaule exeuntes sunt initio liberi, quales in Callitliamnio aut Dasya obveniant monosi- plionei, dein inferne polysiphonei et concreseentes in retieulum, eaulem iuvol- Y(ms, plantani ofterunt eompositam, in diversis speeiebus alias formas induentem. Stichidia a basibus ramuloram incrassatis formata et densius cellulosa, ita inter- pretanda mihi videntur, ut sphferosporas vertieillatas in illis assuraerem. In Phicophora, Poh/zonia. LereUlca et Cliftonea — quarum frondes evol- vuntur nunc thalloidepe, nunc folioste, at ol) latera thalli et foliorum injequaliter evokita plus minus obliquic aut quasi liemi|)hylla? — sjibperosporte generantur in stichidiis sa^pe a ramo propria^ indolis oi'tis, evidentius transmutatis, curvatis (sfEpe quasi recurvis) hinc (costali regione) sterilibus, illinc fregione laminam folii representante) fertilibus. Sph?erosporge hoc modo unilateraliter dispositjB in stichidio elongato, nunc unicam seriera longitudiiialem (at curvatam) efficere videntur, nunc geminas adesse, quasi paginas versus folii alternc divergentes, in nonnuUis observavi '). Prout vei'o frondes sunt tantum thalloidea^, aut eviden- esse in serie specierum a me proposita. Differt vero species et ab liis et a plurimis Dasy» speeiebus defectu jjenicillorum iramellis monosiplioneis vix coiispicuis); qiios Genein charac- teristicos plerumque assumserunt. Iii D. concinua sunt rainuli ultimi revera articulati, at a basi latiore subito afteuuati, et rigidiusculi articulis brevibus, suisremis paucis raouosiplio- ueis, iuferioribus mox jiolysiphoneis, adultioribus quoque corticatis. Rami corymbosi gerunt ramulos supra basem bifariam exeuntes, at supra basem sursum cüuvergentes; supremis ra- mulis in stichidia laucoidea mutatis. Effoeta stichidia sunt cellulis angulatis tota obtecta; ut hoc quoque in aliis Sticliocarpiis normale oliveniat. Planta Harveyana depicta offert spe- cimen permagnum ("8—12 inches high"); alia liabui quocj^ue ex Nova Zelandia circiter 2—3 pollicaria, jam stichidiifera et alio respectu vix diversa. ') Si contigerit stichidium Clifionece peciinoia:. adhuc juvenile observare, et ita positum ut dorsale latus, quod est ala decurrente iustruetum, deorsum spectet, ventrale autem latus oculo advertatur, videre licet iitruuique margiiiem pectiiiatum fcdiolis admodum reductis (in utroque margine) alternautibus. Inter foliola ejusdem lateris fere cellulas quatuor nunierare licet, ita ut gemini articuli inter foliola proxima adesse viderentur. Eodem modo spha'-ro- spora;, in singulis articulis singuke, ita in articulis proximis alternantes, ut dupliceni seriem longitudinalem (iutra foliola) efficere videantur. — In Polyzonia ramuli ad quodque geui- culum demura exeunt: at duplicis generis, unum foliiforme, alterum ramulura plus minus compositum refert. Ili ita dispositi, ut gemini unius lateris, cum geminis alterius iateris fiant alterni. Folia prius evoluta, ad geniculum quodque secundum formantiir. Ilamuli po- sterius evoluti aut steriles succrescuut, aut in stichidia mutantur. Stichidium a rachide Analßcta Alsologica. 1 O i tius foliosse, dispositionem dicta'in magis conspicuam fieri patft; transitum inter formas inferiores et superiores parari mediante Placophora Marcliantioide assumsi (J. Ar/. Bidr. Ahj. Si/sf. IV p. 111). Si characterem typi his Generibus proprii, rite coin^eperiiii, iieseio anno jure assumere liceat aliud Genus, quod longe diversum phu-imis obveniat, revei'a iis- dem affinitate proximuni existimare opporteat: Bostrychiam puto, quod ipse an- tea inter Bryothaniniou. et Rhodomelam intermediuni disposui, quodque pluri- mis, ni fällor, adparuit Rhodomelpe proximuni. Sunt in liabitalibus notis bujus .Generis (ramuli nune monosiphonei a ramo jiolysiphoneo provenientes) nonnulla, qufe affinitatem cum Dasya forsan cuidam suaderent, quod spbserosporis verti- cillatim dispositis (ut a me olim descriptse fuerunt) ulterius corroboratum quis erederet. Si vero accuratius examinantur stichidia, nee sphairospora^ rite verti- cillata^ adpareant, nee dnplici serie longitudinali dispositee ut a plurimis dirun- tur. Si stichidia bene evoluta, nondum vero nimium matura observaiitur, adpa- reat eadem generari curvata, uno latere dursaii sterilia, et nunc densius corti- cata; altero ventrali ambitu magis expanso, nunc evidentius inflato, aut quasi lateraliter latiore fertilia. Si ventrale latus a facie conspiciatur spha'rospora' per plures series longitudinales in stichidio dispositee adpareant; sit ut in non- nuUis speciebus, tantum 2 ejusmodi series adesse videntur; in aliis vero in me- dia parte stichidii stepe plures (quarum unam eostse antepositam vidi, qua posi- tione typum ab Amansieis diversum iiidicatum putavi, et iis ducentibus sphfp- rosporas verticillatas olim dixi). Si vero a latere conspiciatur ejusmodi stichi- dium, unicam seriem longitudinalem spheerosporarum adesse putares. In stichidio a latere observato quoque adpareat dorsalem paginam esse sterilem et (saltem in nonnullis) pluribus superpositis seriebus cellularum quasi densius corticatam; (longitudinali vero sua expansione pagina dorsalis quasi contracta seepe obvenit); ventralem contra ob tumentes magis magisque sphan'osporas et lateraliter et longitudinaliter expansam. A supremo vertice apiculus adhuc sterilis et ut plu- rimum incurvus eminet, nunc brevior et parum conspicuus, nunc longior manet, ramuli transformatum, fit incurvatum, dorso introrsum verso sterili; ventro extrorsum ex- panso fertili, unica tantum serie sphsrosporarum superpositarum prregnante. Sticlüdium siepe (reliquiis ramellorum) aut lateraliter ramellosum, aut dentatum. In nonnullis ramelli inferiores a stichidio exeuntes inferne quoque pra?gnantes fiunt. Nescio an assumere liceat stichidium in Leveillea latus ventrale a folio aversum, in Polyzonia vero lateraliter adver- suni gerere; quod in nonnullis observare credidi. Lunds Univ. Årsskr. Tom. XXVIII. 18 138 J. G. Agardh. quasi peculiaris indolis stiehidii testis. Ubi hie apiculus longior, stichidium hi- C'urvatiim adparet, quäle a nonnullis depictuni fuit (Harr. Ner. Bor. Av/. t ah. XIV B et C); ubi apiculus A'ix supra stichidium eminet, ipsuui stichidium ferc recurvatum diceres. Quibus quidem omnibus rite perpensis assumere ausus sum stichidium Bosfrt/ch/ee ad euudem typum confectum esse, quem in Poh/zoiiia et CUftonea digiioscere putavi; quamquam in Ins unicam seriem longitudinalem sphserosporarum adesse crederes (ciV Icon. pulcherrimam Leveillea' a Decaisne in PI. de VArnh. tah. VI datam). Ut vero jam antea Cliftoneam pectinatam de- scribens (Biär. Alg. Syst. IV p. 114) duplicem seriem longitudinalem obvenire assumserim, ita quoque nnmerosiores series secus ventralem expansioucm sti- chidii obvenire posse, huic typo neutiquam alicnum })utarem. Quoil attinet distinctionem inter paginani dorsalem et ventralem, ha'c evidentissima obvenit in Cliftona?a, et Polyzonia, quarum tbliola sterilia jam haue distinctionem evi- dentissimam demonstrant; at eandem (juoque in Bostrychiis obvenire, iion tan- tum ex forma stichidiorum deducere licet, sed etiam ex ramificationis norma in (juibusdam Bostrychiis forsan suspicarctur. Sunt nimirum in nonnullis pinnute steriles, quamquam a rachide bifariam exeuntes, tarnen unifariam a rachide deflectuntur, fere diceres modo (pio pinnulse in Cliftongeis bifariam exeuntes uni- fariam convergentes tiunt. Sunt ni fällor ejusmodi rachides, pinnulis dejectis denudatee, quse persistentes demum in nonnullis (B. Moriziana) sat heterogenem adpareant '). ') Prout Bostrychiie species numerosse froiidis structura jam sub sterili setate sunt diversfe (nunc totse articulatse et polysiplione«, nunc sursum longius, quin immo in nonnullis usque ;i(l apices corticatte) stichirlia quoque hoc respectu in diversis speciebus diversa adpa- reant. Stichidia, qualia in Stich, tikjk in Vrijpi. Mit. iah. CLXXXVI pinxerunt. siphonibus ut videtur nudis, nullisque cellulis sphrerosporas bracteantibus constituta, ipse nonduni vidi. In B. periclados vero stichidia vidi polysiphonea et articulata, cellulis externis bracteantibus paucis sua longitudine articulos »quantibus. In B. Wardii quoque cellulse bracteantes paucse; lougitudinaliter autem subdiviste, ita ut geniina; singulis sph»rosporis anteposita? videntur. In B. Hoolrri, B. hipinnata et B. ienclla, celluL-p bracteantes nnmerosiores, ita (|uasi trausitura parantes ad stichidia densius corticata, in quibus celluhi' cortieales nume- roR;e circumcirca sphivrosporas cingere videntur, ut ita dicem rosulnffr. Species Bostrychi;e numerosse quidem obveniunt ; sed me judice baud pauca? snnt form;e specierum diutius cognitarum, qua- sub diversis nominibus militant. Inter formas Indi» occidentalis, quas in Algues de la (iuadeloupe descripserunt Cel:i Grouan, 7?. j^oJ iisijilio'niohlcs mihi B. riviilari proxinia videtur. Ad B. pirickuhis pertinere putarem B. Giiuäiioiippftsis -^ ad B. Iinellaw proxim» accedunt formte, sul) nomine B. muscoides et B. electans descriptse; specimina, qu;e nunc nomine B. scrtiilarkc inscripta vidi, vix uisi formam ejusdem speciei Analeeta Algologica. -l '^ ■' Tn Vanroorsfia, Sonderia et Clandea — quarum frondes evolutu' folia complanata referunt, quee autem evolutione unilateralitcr prtevalente tiunt obli- qu», totse hee frondes sunt compositfe foliolis multiplo minoribus, initio liberis, mox vero apicibus reticulatim coaloseentibus, quasi ipsse transmutatione ortse — stichidiu (juoque a foliolis roticuli suo modo rite transmutatis oriuntur. In Clau- dea est evidentissimum foliola frondeni eonstituentia esse ab initio costata, et utrinque lamina angusta marginata; eadem vero sub evolutione fieri eonvoluta, uno margine fere evanescente, altero subrevoluto. A costa curvata, hoc modo quasi novis viribus vivida, nova series foliolorum dein [lullulat, singulis articulis novum foliolum generantibus. Ut costam novis foliolis ])roliticantibus prsegnan- tem dicere liceat, ita stichidia observare credidi majore evolutione regionis eo- stalis (folioli transmutati) orta, marginibus laminse fere nullis. In stichidio ita orte et transrautato sphserosporee generantur pluribus seriebus longitudinalibus dispositae, spheerosporarum serie intima (quaj axili serie cellularum proxima ge- neratur) primum evoluta, insequentibus dein exterioribus. In Varwuorstin, cujus stichidia vidi forsan nondum rite evoluta, foliola mihi adparuerunt minus transformata et unica tantum serie longitudinali sphserosporarum in utroque latere costse instructa. Zellera, quoad habitum Claudefe proxima, mihi alio respectu ignota manet. QucP in Chondriopsideis (J. Äff. Sj). p. 791) obveniunt partes sphserosporis prägnantes, in longe plurimis ita parum transmutatse adparent ut easdem no- mine stichidii designare facilius quis dubitaret. Ut ipss" frondes externo suo habitu fere magis Chondrieas referre videntur, ita quoque partes fructiferas ty- pum Rhodomelearum minus evidentem (juam in aliis Generibus dicere vellem. Accedit quod in Chondriopside structuram alio modo interpretandam putarem, quam ut hanc cum aliis Rhodomeleis rite congruentem agnoscere anderem. His concessis vix tarnen dubium mihi vidctni' heec Genera jure Rhodomeleis rolata fuisse; et rationes jamdudum attuli (Sp. Alg. p. 742) quibus ducentibus eadem Rhodomeleis vindicata putavi. Postea quoque species ipsius Generis Chondri- opsidis innotuerunt, in quibus ramuli fruetiferi quasi magis transformati adpa- putarem. In B. Monfagnei pars plantfe superior non parum differt ab inferiore; nescio anne B. Mazei et B. capillacca partibus his diversis niterentur. Hypnea tiinlficornis mihi adhuc planta magnopere dubia manet. Plantam quaudam habeo Novaj Zehindiw, qu» vario respectu cum planta Montagnei convenit; at in hac transverse secta pericentrales siphones 4 vidi, totidem corticalibus alternantes. Ex sterili fere hanc Polysiphoniam habuissem, nisi organa a Moutagne depicta, quibus nihil simile vidi, stichidia Bostrychiie indicarent. 140 J. G. Agardh. rent, quin inmio ccrtis locis faseiciihitiin collrcti obveiiiaiit. Ejusmodi luiini« intemiediis Chondriopsides ad Rhodomeleas quam proxime accedere patet ' ); «i quoque ex ditferentiis, quaj adsunt, (piis statuere vellet Genera Chondriopsidea- rum oonstituere formas liraitaneas, quibus Rhodomelese Chondrieis adpropinquari viderentur. Inter Genera, qute ob dispositionen! spligerosporarum ad Chondriopsides proxime accedere videntur, lubenter quoque Digeneam dieerem; hujus vero struc- tura ita insignis, ut cum alio quodam Rhodomelearum Genere hanc eongruentem vix quispiam diceret. Ramuli nimirum u facio observati eximie articulati et polysiplionei adparent, articulis invieeui ut videtur j)robe distinctis. Sipliuues autem ita cons[»ioui conipositi adparent cellulis numerosis minorilnis, qute limiti- biis siphonum probe servatis, inter siphones per duas series longitudinales super- positee videntur. Transversaliter secto raniulo, ipiasi dute series siphonum pcri- centraliuni conspiciantur, quorum interiores 7 — 8 numeravi, exteriores vero ihi|ilo nunierosiores et oranes diametro parum dissimiles. Sunt horum extinii, (pii modo dicto in eellulas subdivisi obveniunt. Cum hae structura Digenese cellulas corticales coneatenatas in Chondriopside quandam offerre analogiam non a^gre assumerem, quamquam alio modo series cellularum augeri, observare credidi (ut hoc, int'ra de Chondriopside seribens, monui). Pra^terea de üigenea adderc pla- cet: Ramulos juniores in apiculum attenuatos observavi, et cellulam liujus api- culi terminalem indivisam. Apiculo vero mox et ut videtur quasi normaliter deiecto, ramuli plurimi obtusiusculi obveniunt, cellulis terininalibus eicatricem obtegentibus adparenter fere inordinatis '). Ötichidia a ramulis, intra apicein ') Qu« sub nomine Rliodomelre elat» a Sondero descripta fuit planta, qnaniqne postea ad Eytiphlfeas transtulit Harvey et ad sunm (ienus Halopithys Kützing, liKC mihi jani Spe- cies Algarum seritenti a reliquis Rytiphla-is sat abludens adparnit. Spha?rospoi-as in sin- gulis articulis 2—3 evolutas observaveram, quod non bene cum uorniali structura Rytiphlse- arum congruere videtur. CUéterum vero liabitus quodammodo peculiaris, Itliodonielani aut Rytiphlwam suadens, veluti sticbidia fasciculatim collecta cum aliis Rytiphla^is australasicis affinitatem prodere videbantur. Hanc plantam postea typum novi Generis, nomine Claduri, proclamavit Falkenberg, quod inter Chondriopsidem et Digeneam disposuit. Hujus (leneris duas formas diversas ad oras Australias obvenire conjicio. quarum unam ramificatione ropetite umbellata et stichidiis inter ranios umbella" provenientibus a vera R. elata dignoscendam putavi (J. A(j. Biclr. Alg. Syst. IV p. 106). At specimina nondum ita conipleta vidi, ut de differentia specitica Judicium certum terra anderem. 2) In scripto suo de concrescentibus partibus congenitis Pollexfeniarum (älulit. Bot. Zeil. lticrescentibus piartes compositas dcfinitcc forwce, singitUs speciehns priras, formanlihits. IX. Hanome.e. XXXIV. Halodictyoii. XXXV. Hanovia. X. DiCTYUKILä!. XXXVI. Dictyurus. XXXVII. Thuretia. XI. ASOMALOPHYLLE.B. XXXVIII. Vanvoorstia. XXXIX. Claudea. XVL/ii. Ghondriopsis. Quod nomine Cliondriopsidis ut Genus sui juris disting-uere ausus suni, id Species liaud paucas complectitur, quas adspectu cum aliis ChondriiB Speciebus, sat congruentes, revera autem sat diversas putarem. Prseter characteres a me jam antea in Sp. Algar. indicatos, hodie alios ex structura penitiore frondis et evolutionis norma harum plantarum petitos, addere liceat. Pauca de bis nioneam. Dum in longe plurimis Rhodomeleis cellula unica terminalis et initialis adest, cujus divisione cellulse frondis inferiores formantur et disponuntur proprio suo modo, alia mihi videtur dispositionis ratio et incrementi indoles in speciebus Chondriopsidis. Plantas hujus Generis iis Florideis pertinere facile conjicerem, quge quasi filis articulatis pluribus, conjunctim longitudinaliter excurrentibus et intra Stratum mucosum simui cohibitis, singulis autem quasi per se increscen- tibus, novos articulos ramulosque (intra frondem) formantibus constitut» adpa- rent. Sectione facta transversali frondis inferioris Chondriopsidis cujusdam te- nuioris, vix ab aliis Rhodomeleis polysiphoneis ejusmodi divei'sitatem adesse 144 .T. G. Agardh. crederes. Attamen (^tiam in ojusniodi froiido iionmilla detegere liceat, qu» diver- sitatom prndei'« videntiir. Ita observanti mihi a faci(; raimiiii j\iiiiorem CJi. striul((t(e adpariiit cellulas corticales ita dispositas esse, ut in illis tum articulos concatenatos, tum ramos laterales tili monosiphonei dignoseere liceret. Artieulos horum filorum nunc truncatos observavi, nunc contractos et quasi isthmo con- junctos, apicibus poro tcrminali instructis. Inter ha-c fila cortiealia longitudi- naliter excurrcntia, nunc evidentius spiraliter torta, superpositis artieulis pluribus constituta, sparsim detegerc licuit alia breviora, (piu' ranielli ad instar lateralis exeuntia et sursum adscendentia, unico tantum articulo constare vidi. Fa- tet, ut putarem, ejusmodi dispositionem vix obvenire posse in eellulis, quas in aliis Rhodomeleis corticales nominare consuevimus '). Nescio an a structura ita indicata pendere dicerem articulos filorum (quos cellulas corticales adpellamus) in partibus iunioril)Us lireves inchoari, at sensim adcrescere longitudine, et de- mum in nonnuUis evadere suo diametro multiplo longiores. Cum structura, ita explicata, quoque bene congruere putarem i'amos ramulos(puj in speciebus (!hon- driopsidis fasciculo filorum tenuissimorum semper, ni fällor, terminatos obvenire; (laterales tasciculos filorum quoque locis definitis provenire, observare credidi). Structura, quain ita jam in cylindracea fi'onde — eellulis parallele excur- rentibus contexta — detegere licet, adhuc evidentior milii adparuit in frondibus incrassatis et laxiore textura praiditis. In specie, quam infra nomine CIi. siic- culentce designavi, siphones pericentrales, a facie inspectos et translucentes ellip- tico-oblongos, et admodum tumidos vidi; hos, sectione longitudinali denudatos, sursum latiores observare credidi, ita ut eosdem revera pyriformes putarem. Cum his alteruantes, a si[)lione centrali exeuntes adparent cellulär minores (inter- stitiales), qu* sursum et oblique porrecta?, fasciculo filorum breviorum dichotomo- fastigiato continuata' mihi (in sectione longitudinali) adparuerunt. Spatia (inter siphones intumescentes et supra hos) his filorum fasciculis sensim impleri puta- ') lu Digeue.a, ijuud Genus Chondriopsidi j)roximum putavi, lioc respectu alia est struc- tura. In ramellis luijus junioribus articuli singuli, eximie conspicui, proprio suo verticillo cellularuni verticalium obtegiiiitur. Initio siphones corticales simplices, et longitudine arti- culos fcquantes; mox singuli in geminos collaterales longitudinaliter separantur, dein utriquo horum transversal! divisione in nunierosas partes superpositas quasi solvuntur. Harum par- tium plurimse truncata;; sparsim vero obveniunt nonnulla; diagonaliter separata». Apices harum dein excrescunt prolongati et hoc modo a singulis siphoniLus longitudinalibus, geraini oriuntur, novum par ionnaturi. Analecta Alg-ologica. 140 rem; ita at artieuli, iiiitiu sulidistantps, seiisim in cellulas contiguas coarctatse adpareaiit. Plurimis, qui hodierno tempoi'e Species Chondriopsidis dignoscere conati sunt, liof irritum negotium sa^pe adparuisse, facilius conjicerem. Dum tantum quEEstio f'uit Species Europeeas paucas invicem distingucre, quarum una ramulis clavatis, altera ramulis utriiKjUc attenuatis instructa dieebatur, vix opus fuit definirc urrum ramuli F. fenu/ss/ui/ essent aeutissimi, an acumine obtusiore prte- diti, utrum ramuli F. (JdsyplnjUi essent truneati, aut immo apice retusi, an obtusi adparerent, licet acumine brevissimo superati; an denique essent apice ita dilatati ut obovati aut pyriformes jure dicerentur. Spretis hoc modo difie- rentiis, quas sub ambiguo charactere subjungere liceret, formas Chondriopsidis numerosas, quse aliis Oceanis privse videntur, cum Speciebus Europans identicas considerare consueviraus. Ita cvenit, ut sub eodem nomine diu railitarunt Spe- cies numerosse, quse non tantum alio respectu ab Europeis distare videbantur, sed etiam ipsis illis rannilorum cliaracteribus rite definitis, quibus cum Europeis convenire credebantur. Revera Cliondriopsiäem Sed/follfdu americanam nee cum Ch. dasypltylla vera, nee cum Ch. sedifolia a/isfrali specie identicam putarem. In primaria et vera Ch. dasyplijilhi ramulos dicerem cylidraceo-clavatos, non tantum apice truncatos, sed retusos, ipso fasciculo terminali filorum tenuissimo- rum — quibus increscentes ramuli Chondriopsidearum fere semper terminati adparent — intra apicem quasi coUapsum recepto, et sub forma apiculi minuti, obliqu(! positi, conspicuo. In Ch. dasypl/ylla austraJaska ramuli magis obovato- clavati, ipso apice producto, rotundato- obtuso. Americana forma, quam nomine Ch. SedifolifB primus distinxit Ilarvey, ramulis ellipsoideo-oblongis, potius quam clavatis, dignoscatur; ramuli ejusdem adpareant obtusi, licet apiculo brevissimo superati. In Ch. Sed/foJia austraJcmca ramuli magis oblongi et magis con- spicue obtusi, parte suprema prominula fere rotundata. Si hoc modo ipsa forma ramulorum fit certius definita, et differentise notantur, quibus invicem discrepant formaj, quas antea hoc ipso charactere congruentes crediderunt, patet aliis clia- racteribus, quibus form« divers« plus minus variari crediderunt, majorem vim quoque adtribuendam esse. Ita plantam australasicam (Ch. Harveyanam J. Ay.), quam nomine Ch. dasyphyllm distribuit Harvey, colore atropurpureo et magni- tudine sesquipedali a plurimis ditferre, lubenter assumerem. In Ch. Scdoide americana ramuli in ramo breviore dispoiunitur fere racemosi, et a rachide i)le- Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XXVI] I, 19 14^) J. G-. Agarilh. rumque conspicue tonilosa ab initio proveniuut; colore obsciirioro ot substantia nnilto firiniore oam qiio(]no diffcrrc a foniia australasioa, nomiiio Cli. Scdifolirr iu8cripta, iiiilu (juideni certuin videhir. Et sie in oietoris: Exstaiit, iii fällor, species diversarum regiomim, ({iia' obiter iiispectpe et nonuullis charantcribus cum Europipis et prinunii cogiiitis eonvenire A^ideiitur; qufe autem aecuratius exami- iiata^ et eliaracteribus i'ito definitis eomparata', mm tantum bis ipsis sed etiain nliis notis diversa^ adparonnt. <^)nie si ita siiit, opera^ protiuni niibi visum est, et cliaraeteres antea magis vage deKuitos certius definire, et qiiibus aliis notis differant forma?, qufe sub eodem nomine railitanmt, quantum in me fnit proferre. Scribenti mihi Species Algarum jam adparuit principalem qiiendam valorem adtribuendum esse eliaracteribus, qui deducuntur ab ipsa forma et dimensionibus oellularum, quibus frondes contexta^ videntur. Cellulas niiiiirum corticales in nonnullis breviores observaveram et suo diaraetro parum longiores; in aliis secus frondis longitudinem magis elongatos, et in adultioribus partibus suo diametro pluries, ne dieam multoties, longiores. Inchoantur revera cellulaj corticales om- nium breves et endoebromate fere r-sis frondllnis terdilus (alioxmrpiireis) ramis rcwndisqne suhfiisiformi- lits, sfcrililiits magis sparsis, fniilihus suboppositis dcnsc raiiiiilosis, sticlridiis in ramulo inciirrnto infrorsum stihcanalicwlato a marginibiis d drminu fere circmn- circa egredientibus suicori/mboso-racenwsis, verrucoso-foreolutis, obovafo-obloiigis ■ celhilis cortiraKbus ranntlornm rotundatis, ramorum ellipsoidcis conraicnatis, lon- gitndinc diamdrttm. ipsarmit circiicr bis sitpcrante. 5. Ch. Capensis (Harv. Ner. Aiisfr. iah. XXI) J. Äy. Sp. p. 6'O.i'. Hab. ad oras Cap. b. Spei. Postquam 1. c. haue speciem describere conatus sum, eandem in duabus tabulis diversis a Kützingio delineatam fuisse fere certuui mihi videtur. Syuonynui igitur^ quondam a me allata, Speciei pertinere non dubito. Ut in Ch, subopposita, plantam fructiferam a sterili nou parum differre patet. Ilami steriles multo sparsiores et s. <^<)!^f (exel. foriiiis |iluriiiiis iit Varietät, recoptis). Hab. in occano atlantico calidiore ad oras Europa? et America'. Forma, qua' al) iiiitin iioiiiiiie F. dasyphylli descripta fuit, ab aliis pbirimis, postea ad ilbim relatis, digiioscarur — iit hoc jam in Ner. Uor. Americ. indicavit Ilarvoy — ramulis non tautum obtusis, sed apice truncatis; quoque videre licet fasciculum terminalem filorum minutissimorum, quem Cbondriopsides jdurima; sub stadio frondis iucrescentis gerunt extra apicem ipsius ramuli eminentem, esse in (.'h. dasypliylla immersum,. nimirum intra supremam ramuli partem cpiasi retusam — apiculi niinuti ad instar, supra excavationem vix eminentis — receptum. P^orsan credere licet apicem truncatum molliorem esse, et hoc modo facilius Cüllabentem; nisi oxeavatione paulisper uuilaterali indicaretur incurvationem quandani vix perceptibilem partis novellai. Quoque in planta capsulifera apices ramorum truncatos vidi, apice ipso retuso. Sticbidia juniora supra pedicellum clavatum sterilem gerunt partem su- periorem paulisper iiicrassatam, zona fertili sehsim sursum producta. Cystocarpia in raniulo ita brevi insident ut eadem sessilia facile diceres. Cavendum ne speciinina exsiccata, apici- bus ramulorum collabentibus et attenviatis, ad Ch. tenuissimam referantur. 11. Ch. coerulesceks Crotian, J. An. Sp. p. SOS. ^ Nullum specimen hujus fructiferum vidi. Iiamulorum forma ad Cb, dasypliyllam acce- dere videtur. 12. CiL CuEDiEANA Tlaj'v. mscv. Ch. (IdSjiplnjlld rar. p!li'lt''>'. itn- cinatam Zan.) ex lacuna Veneta descripsit Zanardini; aliam ex Tasmania ("i. dasyplnjUa var. uncinata Hook, in liü.") Kützing. Suadentibus speciminibus et locis natalibus hanc ultimam L. dcbili, illam L. tenuissimm proximam suspicor. Sed cum ejusmodi formis, quas magis fortuito obveuientes suspicor, Cli Curdieanam nullomodo comparandam esse, satis pa- tere putarem. 1 3. Ch. corallorhiza (J. An. B'ulr. Alg. Syst IV p- -f^)- Hab. ad oras Novaj Hollandise occidentales. Ad descriptionem 1. c. datam hodie tantum addere placet speciem mihi videri ad Ch. dasyphyllam et Ch. Curdieanam jiotissimura accedere. Ramulos sphwrosporiferos vidi lan- coideo-clavatos, infra apicem retusum obsoleitus torulosos et in hac parte sphwrosporiferos. V. Tribus Ch. Sedifoli« frondilms feretihns dense cmficatis. ramulis juniorilms ellipsoidcis, aduUiorihus cylindraceo-oblongis, quoqnoversum egrcdicntihiis, initio suhsingulis, dein novis circa adultiores jmUtdantibiis subfasciculato-racemosis, sticlüdiis con- formibus ellipsoideis oblongisve apice obtuso superatis, a media parte plus minus incrassata spJieerosporiferis; cellulis corticalibus ramulorum oblong is., ramorum magis elongatis in lineas secus suj^erficiem- longitudinales concatenatis. 14. Ch. Sedifolia (Harv. Ner. Bor.- Am. p. 19 tah. XVIII G) nee postea, iiec aliorum. Hab. ad oras Indise occidentalis et adjacentis Americse. Haue, rite limitatam, speciem sui juris, potius quam formam Ch. dasypln)Ua;^ hodie lubeuter agnoscerem. Rarauli in Ch. dasyphylla sunt clavati, apice truncati, fasciculo filo- rum tenuissimorum terminali quasi intra retusum apicem retracto. In Ch. Sedifolia sunt ramuli juniores ellipsoidei, adultiores oblongi, ut plurimum brevissimo petiolo suÉfulti, apice- que prominulo (nunc obtuso, nunc evidentius acuminato, nunc fasciculo filorum probe super- eminente) terminati. Rami ramulique sunt admodum conspicue foveolato-torulosi ; in planta juidore sterili ex foveolis proveniunt ramuli siuguli; iu adultiore s;cpe plures juniores circa basem adultioris ramuli pullulant, et hoc modo fasciculati aut multifidi cuidam adpareant; in planta fertili stichidia ramulis conformia adsunt, plerumque eximie foveolato-torulosa, iuitio magis ellipsoidea, demum cylindraceo-oblonga, utrinque obtusiuscula, nimirum pedicello perbrevi fere sessilia, apice aut obtuso et fere truncato, aut evideutius apiculato; juniora fere tota sphasrosporifera, adultiora superne circumcirca inter foveolas pra^guantia. Kera- Lunds ITiiiv. Årsskrift. Tom. XXVIII. 20 154 .T. G. Agardh. midia (a me non observata) infra apicem liberum i-amuloruni sessilia, ovata et ramulis pa- rum crassiora depicta fueruut. Speciem c;eterum non adniodum magnam, ■ et madefactam minus facile dissolutaiii dicerem. Ob ramos brevioi-es ramulosos habitum proprium induta; quo ducente quoque exsiccatam saepe dignoscere liceat. A Ch. Sedifolia vera Harveyi vix difiert Lanrencia 0/io)idriop>!oides Ciouan in Flor. Guadeloup. (sec. spec, n:o 1016 inscriptum, mihi a Dom. Mazé benevole missum). 15. Ch. succulenta J. Äg. w.scr. (Cli. SedifoJla Hair. qiioaiJ spec. ex Nova HoUandia provenientia). Hab. ad öras Novai HoUandia' australes et oecidentales. Species Algarum scribens jam monui Harveyum sub nomine Ch. Sedifolia- initio intellexisse formam magis contractam ramulisque fasciculatis densam, exsiccatioue magis cartilagineam (qualem ad öras India» occidentalis obveuire constat); postea verö sub eodem nomine quoque coniprehendisse foi-nias magis membranaceas, minus densas et ramis apice magis rotundatis (quales inter Algas Australi« sub v:o 157 distribuit). Si hoc modo form«, revera sat dis- similes, sub eodem nomine conjunguntur, periculum est ne Species omnes totius C4eneris con- fundantur. Me qnoque sub nomine Ch. dasyphyllaj has aliasque formas male coujunxisse hodie confiteor. Species, quam nomine (Jh. succulcnfa hodie ex hac farragine distinguo, toto habitu et ipsa sua substantia gelatinoso carnosa — facillime dissoluta ut specimina doceat, quie in aqua dulci pr»parare conati sunt — jam dignoscatur. Pra'terea vero sequentibus distincta mihi videtur: Rami ramulique — qui in Ch. Sedifolia plerumque a foveola rachidis torulos« emergunt et Siepe plures (novis circa basem raniuli paulisper adultioris pullulantibus), omnesque brevis- sime stipitati — iidem in C'7'. succulenta ssepius singuli, stipiteque conspicue attenuato ex rachide cylindracea emergentes mihi adparueruut. Juniores sunt ellipsoidei, adultiores cy- lindraceo-oblongi vix conspicue torulosi, nisi ubi in stichidio zona sphierosporarum adest, superficiem leviter inasqualem. mox his elapsis explanatam ita deuominaveris. In stichidio praignante adhuc juvenili, jam infra mediam -partem (nunc fere parum supra basem) sphse- rosporse provenire incipiunt, dein sub evolutioue sursum procedente zonam latiorem, sphae- rosporis admodum numerosis constitutam efficiuut, ipso apice obtuso promiuulo inec apicem umquam retusum vidi ut in Gh. dasyphylla). Cystocarpia magna — cjuia facilius dissoluta |irc) magnitudine plantse valida adparent — subglobosa, carpostomio subprominulo, in pedi- cello V)revi, at couspicuo insidentia, apice ramelli fructiferi (pedicellum formantis) calcaris ad instar Keramidio adnato. Ob substantiani succulentani specimina exsiccata a charta, in qua adfixa fuerunt, wgre solvere licet, et partes distrahuntur facilius. Ha; partes ssepé translucentes adparent, ita ut siphones interiores, suis apicibus rotundatis cellulas exteriores corticales crassitie pluries superantibus, facilius consjoiciantur. Ipsi articuli breves, sua lon- gitudine diametruni dimidium rami circiter attingentes. Quoque in planta viva siphones translucentes adparere, forsan credere liceat, utpote de ea dictum vidi "full of crystal glo- bules, wbich disappear in drying". Hujus Speciei forsan formas duas distinguere opportet: viia minor, 2 — 4 pollicaris, ramis ramulisque virgatim dispositis plerumque singulis a rachide emergentibus, magis regulariter paniculata (ad hane refero specimina Ilarveyana sub n:o 157 et 158 in nostr. coli, distributa). Aiialecta Algolosrica. 155 aJtira: rar. snbfasciciilafa.^ est planta major, circiter pedalis supra radicem fibrosam caulibus permeantibus firmioribus instructa, ramis ramulisque subfasciciilatim aggregatis, sti- chidiis saepe pluribus (rainoribus circa basem adultioris subfasciciilatim piillulantibus). De hac planta diu dubius h»si, nesciiis utrum eam ad Ch. Sedifoliam australasicam ducerem, an cum formis Ch. Harveyan» aut Cb. Corallorhizse eam jJotiiis comi^ararem. Ex Port Phillip a Wilson sub n:ris 52 B, 60, 78 mihi hwc missa fuit. VI. Tribus Cu. debilis frondibus teretihus clcnsc corticatis, ramuHs davatis obovatisre quo- quoversum egredientibus subsingulis aiii (jcniinatis subfasciculaHsve; sticMdiis davatis obovatisve apice prominulo {sitbacumhiato aut ohtuso) supcratis, a media parte plus minus incrassata splicerosporiferis; cellulis cortivalibus ramulorvm ob- lonffis, ramorum magis elongatis, in lineas secus superficieni longiludinaliter ex- currentes concatenatis. 16. Ch. DEBiLis Harv. Phyc. ausff. Sijnops. sich n:o 206. Hsec ad oras australes et austro-occidentales Novee IloUandia?, et ad Tasmaiiiani (R. Gimn!). Inter onines Species Generis haäc dignoscatur stichidiis fere pyriformibus. Qualis a Harvey distributa, species videretur pusilla, ramis tenuibus cylindraceis stichidia validiora gerentibus insignis. Alia habui magis juvenilia, substantia ita gelatinosa, ut vix nisi dis- soluta a Charta solvantur. Nescio an suo nomine ejusmodi characterem indicare voluerit Harvey. Alia autem specimina paulo firmiora, ad George Town Tasmauife a R. Gunn lecta; magis cartilaginea quoque mihi adfueruut. Hsec sterilia, ramulis incm-vato-uncinatis soepe prfedita, facilius identica putarem cum planta, quam nomine Lanrencice iinrrinata in Tab. Phycol- Vol. XV tab. 44 depinxit Kützing. Alia specimina in Herb. Gunuiano bene stichi- diis instructa, at parcius uncinata, ad Gh. debilem refei-re non dubitavi. Nonnulla spec. mihi a Wilson missa (sub n:is 52, 55, 122), ramis sparsim oppositis instructa, ad speciem Harveyanam quoque hodie refero. 17. Ch. Harveyana J. Ay. Sp. p. 808. Ad oras Tasnianipe primus legit R. Gunn; ab aliis quoque mihi data. Scribeuti mihi Species Algarum, stichidia ignota fuerunt, at Speciem a Cb. dasyphylla, ad quam eam retu- lerat Harvey, sat distinctam putavi characteribus tum a habitu et magnitudine plant», tum a positione et forma Keramidii deductis. Postea in Herb. Gunniano plura specimina habui stichidiis bene evolutis instructa, quibus ducentibus planta a Ch. dasyphylla adhuc eviden- tius distincta adpareat. Stichidia nimirum sunt obovato-clavata, ambitu (in planta exsiccata) fere spathulata, sphferosporis inchoantibus zonain fertilem in media parte incrassata formau- tibus, dein njagis apices versus productam constituentibus (nee ut in vera Ch. dasyphylla stichidia formantur probe clavata, truncata apice retuso, sphserosporis zonam breviorem infra apicem formantibus). Ipsa planta admodum elongata (fere bipedalem s»pe vidi) ramis alter- nis paniculatis in rachide permeante decomposita, quasi virgarum generatiouibus successive provenientibus coustituta. Antheridia vidi magna rotundata, aut subreniformia ubi adul- tiora, fere ad modum Cornu-copiae torta ubi juniora, caäterum quoad structuram cum iis Ch. tenuissimse a Thuret et Bornet descriptis congruentia. iri6 J. G. Agardli. IS. Gii. Baileyana Munt.; Harr. Ner Bor. Amcr. fah. XVI 1 1 A. Ch. /nt/i- ■issima var. Baileyana Farlow. Hab. ad oras orientales America; foederata?. Ilarvey plaiitara iuter Ch. teuuissimam et Cli. dasyphyllam fere omuino inteniiodiani dixit; et his verbis idea special, qualis ex forma stichidiorum dediiferetur, rite iudicata iiiili i videtür. Exstaut vero phu-es alise species, de ipibiis idem Judicium valeat. Quuad adspec- tum et structuram Ch. Baileyana fere Lh. striolatani potissimum refert, et in Sp. Alg. has formas proximas putavi. Farlow utraraque ad formas Ch. tenuissimas retiilit Speciminibus fructiferis omnium liodie mihi cognitis et comparatis Ch. Baileyauam speciem sui juris agiio- scere non ducitavi. Mihi Ch. Baileyana dignoscenda videtur habitu graciliore, ramificatione eximie virgata. ramulis patentibus, adultioribus clavatis, stichidiis juvenilibus magis obovatis at apice acu- minato superatis; adultioribus longiore pedicello clavato instructis, sph;erosporis non tantum zoiiam infra apicem formantibus f ut in Ch. dasypbylla) sed in parte incrassata a niedio iu- choantilius, dein cum increscente apice zouam magis terminalem formantibus. VII. Tribus Ce. tenuissim.« frondibus teretihus ilensc corticafis, ratmilis utrinquc atfenuatis quoquoversum effredientibus suhsincjvlis ijuvenilihits circa hascni adnltiorutii nunc pidlulantihus) ; sHchidiis conformihns, a hasi aui saltcm a itiedia parte crussiore sphccrosporiferis; celhdis corlicalibiis runntlurv m ohlongis, ramorum maffia elon- f/atis, quasi in lineas secus stiperßciem lonc/itudinalifcr cxcnfvcntcs concalenuatis. l'J. (^'h. tenuissima Good. ei Wooäw.; J. Ai/. Sp. p. si)4. Hab. ad littora calidiora Europa?. Cellulas corticales hujus Speciei vidi evidenter breviores (juiun in Ch. striolata; sunt nimirum in ramulis suo diametro ciroiter duplo longiores, in raniis diametruni suum longi- tudine forsan usque fj-plo superant. In Ch. striolata fiunt in runiis usque (i - 10-]ilo lon- giores. Ch. tenuissimam quoque magis gelatinosam putarem. !20. Ch. rusiFOLiA (Hook, ei Harv. Ahj. Tasm. p. 401) frondis valida; py^- midatim decomposita; raniis vagis elongatis, por totam longitudineiii spar- sirn virgatis ramidis patentissimis utrinque suba>que atteniiatis eximie fusi- formibus, coUabentibus lanceolatis, stichidiis lincai'i laiicoideis, juvenilibus ab ima basi sph^erosporiferis, cellulis corticalibus iu ramulo suo diametro fere 4-plo longioribus, in ranio adhuc longioribus concatenatis. Hab. ad oras Tasmanife, et Nova? HoUandiEe australis Wilson! (sub n:o 54). Hrec Species inter maximas Generis videtur; longitudine salteni pedalis, ramis 4~tj puUi- caribus, ramulis lanooideis, majoribus fere pollicaribus, miuoribus ciroiter 3—4 lineas longis. In nostra rami ramulique ita collapsi, ut facila complanatos crederQS et a margine rami exeuutas; at segmentum transversale sensim subellijiticam formam assumere vidi, iu quo siphoues pericentrales 5 majores, circa centralem multo minorem disjjositos, et extrorsum Analecta Algologica. 157 2-3 seriebns cellularum miiiorum obtectos. A facie cellulas corticiiles fere omnes siio dia- luetro multiplo lougiores, in rachide adultiore in fila elongata coiicatenatas adparent. Sti- chidia utrinqiie atteuuata, juveiiilia a foveola siugula emergentia, lanceolato-elliptica et ab ima basi fertiiia, adultiora eximie lancoidea, sphairosporis a media parte apiceiu versus con- tinuatis. Ex habitu speciminis exslccati hanc ad Ch. foliiferam transitum parare crederes; ut in luic cellul« cortieales partium juniorum plurima; breviores, intercedentibus sparsim angusti- oribus, quasi veuas mentientibus ; et in sticliidio bene evoluto lias venas facile limitaneas diceres singulis nodis sphterosporiferis. At fere eandem structuram in pluriniis speciebus diguoscere liceat, quamqnam nunc obsoletius indicatani, nunc evidentius conspicuam. In frondis partibus adultioribus cellulas concatenatas corticis duplicis generis facilius diceres, alias angustissimas. alias duplo-crassiores; has ultimas interioris strati corticalis partes pu- tarem. Extra has (interiores) fila angustissima exteriora, cum interioribus alternantia videntur. 21. Ch. steiolata C. Ag.; J. Ag. Sp. p. 806. Hab. in mari Adriatieo et mediterraneo; eadera, ni fällor, in muri Indise occidentalis. 22. Ch. lanceolata (Harv. Phye. aiisfr. fah. :239) frondis i)yramidatim de- compositge ramis conformibus, per totam longitudinem sparsim virgatis, raraulis patentissimis utrinque subeeque attenuatis, superne subtorulosis, sti- chidiis supra pedicelhim clavato-cylindraceum lancoideis eximie foveolato- torulosis acuminatis, inter foveolas longa serie sphajrosporiferis, keramidiis in ramulo lateralibus brevi pedicello sufl'ultis subglobosis, cellulis corticali- bus ramorum quasi lineas elongatas concatenatas referentibiis. Hab. ad littus austro-occidentale Novse Hollandise. Qu» a Harvey sub nomine allato descripta fnit species (tum icoue tum speciminibus a me comparatis) niti videretur speciminibus paucis junioribus, qua^ prsvter magnitudinem exi- guam, ramificatione subdisticha potissimum distincta voluisse videtur. Ipse postea ex Eucla Nova? Hollandi« plantam liabui, qufe ramificatiouis norma et habitu Ch, tenidssimam potis- sime referre dicerem, ab hac vero sat conspicue diifert ramulis eximie torulosis. Comparanti mihi specimina Harveyana, multo ut videtur juuiora, cum his adultioribus, adparuit quoque in illis eaudem esse adparentiam torulosam ramulorum ramorumque terminalium, quamquam multo minus conspicuam. Yix igitur dubitarem eandem esse speciem, si quoqne oharacteres in Harveyana adhuc juniore minus essent conspicui. Plantam ipsam Harveyanam teretiuscu- lam vidi et ramis quoquoversum egredientibus instructam: nee ramulos geminos, magis for- tuito oppositos, dispositionis disticha? tendeutiam putarem. Juveniles ramuli sunt utrinque eximie attenuati; in nostris firmioribus minus ad basem contracti adparent; apices vero lon- gius attenuati; in parte sua inferiore ramuli sunt teretiusculi clavato-cyliudracei; circiter a media parte ad apicem usque eximie torulosi ; in hac parte magis lancoidea in sticnidia foveolato-torulosa abeunt. Spha?rosporis prregnantia. CelhÜM cortieales longis seriebus con- cateuatse, adultiores lineas longitudinales angustas referunt, a quibus alios transversaliter fere exeuntes breviores vidi, quasi ramos ab elongatis cellulis provenieutes. 158 - J. G. Afjardh. Jam in Sp. Algar. de liao planta moiiui characteres a Harvey speciei attributos vix aclesse. "ßanii quamquam distiche fere divergunt, tarnen non distiche nascuntur". Ex spe- ciminibus postea mihi allatis adiiltioribus, Sijeciem a Ch. tenuissima stichidiis eximie toru- losis potissimum distinctam putarem. Qua nota inter Ch- tcnuissimam et Ch. arhorcsccntem intermediam dicerem. 23. Ch. arborescens (J. A(j. mscr.) froude valida, inferne oaulem truncifor- mem subdenudatum, superne rachidem ramis decompositis, circumcirca exe- untibus squarroso-divergentibus obtectara formaute, ramis ramulisque ssepe geminatis subcylindraceis, stichidiis pra'longis utrinque attenuatis eximie torulosis, juvenilibiis fere ab ima basi, adiiltioribus longa et raultipliei serie a media parte sphgerosporiferis, keraraidiis secus ramos minores brevissime pedicellatis ovato-globosis, cellulis cortioalibus ramoriini (juasi lineas elon- gatas concatenatas referentibus. Hab. ad oras austi-ales Novse HoUandife; ex Port Phillip Heads mihi a Wilson (siib n:is 2, 44, 52, 65, 68, 154) s«pius missa. Soribenti mihi Species Algarura «pecimina Ch. Harveyanae stichidiis instructa nondum cognita fuerunt. Hinc specimina qu* poStea vidi niajora, colore atropurpureo aut fere ni- grescente instructa, et Keramidiis in pedirello brevi pedicellata insignia, ad Ch. Harveyanani referre consuevi. Ut autem numerosiora speciinina viderim. et habitus diversitates sat conspicuaj adparuerunt, et coniparatis speciminibus stichidiiferis evidentissimum adparnit unam speciem, ex Nova Hollandia australi mihi missam, a specie Tasraanica omnino diversam esse. Specimina, quse ad novam speciem refei'O, sunt circiter pedalia, supra radiceni fibrosam, instructa caule pennam colunibinam crassitie ajqiiante, inferne nudiusculo, a media parte et superne obsito ramis circumcirca exeuntibus, iterum iterumque decompositis, majoribus ad ortum jam eximie patentibus, exterioribus fore squarroso-divergentibus. Rami ramulique s. corallorhieaw quondam descri- bentem, assumsisse speciem Harveyanam affinitate buic nostra; proximam esse. Hoc vero iconi et descriptioui Harveyani fidens, ex forma et situ stiehidiorum conveniente deducere ausus sum. Postea fragmentum, mihi benevole missum, plantie Harveyanse examinavi, ex quo mihi raagis dubium adparuit, an revera affines essent species dictse. Stichidia enim Cb. nidificse quoad formam potius cum iis Ch. temdssimoß congruere adparuerunt. Harvey stichidia pinxit in ramis lateralia et fasciculata; at ipse eadem observare credidi in ramo brevi terminalia, quasi corymbosa, quod forsan potius affinitatem cum Rhodomelis cuidam suaderet. 29. Rhodomela crassicaulis Harv. in Alg. Cei/1. s/tb n:o 8. Ferguson Alg. Ceijl. n:o 10. Harvey hanc speciem sine basitatione ad Rbodomelas retulit; nee is sum qui contra ejus opinionem argumenta ex sterili planta deducta afferre conarer. Tantum animadvertere placet quosdam esse hujus plant« characteres, quibus cum speciebus Chondriopsidis cei-to re- spectu congruere mihi adparuit. X. Species exdudenda. Ch. crassicaulis Harv. Alg. Nov. Wright in Proceed. of tlie Americ. Acad. Vol. IV p. 329. In mari Japonico a Ch. Wright lecta. Specimina hujus originalia, haud optime prseparata, examinavi, quibus ducentibus planta mihi — quoad affinitates sat dubia adparuit. Speciem esse Chondriopsidis, vix putarem. Suadente habitu et structura, si hanc rite perceperim, potius equidem Chrysymeniae speciem conjicerem. Sectione transversali frondem tubulosam videre credidi, tubo inferiore filis tenu- ibus anastomosantibus percurso ; aliis intra Stratum cellulosum introductis. Stratum exte- rius pluribus seriebus cellularum suj)erpositis contextum. Stratum vero filorum verticalium, quod in Chrysymenia conspiciatur, non vidi; extra Stratum quod cellulis superpositis consti- tutum dixi, tenue forsan Stratum adest, cellulis punctiformibus multo minoribus contextum, quse quo modo dispositae essent mihi haud perspicuum fuit. An fila interiora ad has cellulas punetiformes excurrerent, dicere non anderem. Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XXVIII. 21 162 ,T. G. Agardh. XVI/vi. Cyclospora Gen. Nov. J. Af/. mscr. Frons ex tereti compressa, ramis a submargiiie rotiuidato distiehe exeuntibus pinnatim decompositis inferne ramosissima, rachidibiis superne nudiusculis sajpe subcaiidata, adparenter immerse costata et oblique transversim zonata, duplici Strato contexta; cellulis nimirum interioribus majoribus circa cen- tralem in orbem dispositis, costara forraantibus, et extra hanc per unicam seriem margines versus exeuntibus, utrinque (paginas versus) minoribus obtectis Stratum interius polysiplioneum fbrmantibus; strato corticali sub- proprio, fere gelatinoso, cellulis mingribus subverticaliter seriatis contexto. Cystocarpia . . . Splicerosporce triangule divisfß in articulis numerosse, ver- ticillatffi, intra stichidia lancoidea vix transmutata evolutiP, series reguläres a Costa margines versus exeuntes densissime dispositas mentientes. Planta, cujus tantum fragmenta pauca coram habui, ab omnibus aliis mihi cognitis ita diversa adparuit, ut, quamquara cystocarpia adhuc ignota sint, no- vum Genus constituere mihi videatur. Ex habitu cum GraMoupia ßlicitia, aut Hypnece specie, aut Merrifieldia ramcntacea eam potissimum comj)arandam cre- deres; sub microscopio a facie inspecta potius Delesserieam quandam costatara conjiceres; quin immo stichidia a facie observata, sphterosporis plurirais, a costa margines versus seriatis et series subregulares transversales densissimas forraan- tibus instructa, affinitatem quandam cum Caloglossa indicantia, facilius quis cre- deret. In planta vero accuratius examinata conspiciatur sphserosporas revera esse verticillatas et in singulis verticillis numerosas; nimirum in planta com- pressa spheei'osporfB, ab utraque facie conspicuse, juxtapositse viderentur, quasi series transversales formantes; et quia articuli brevissimi, et omnes superiores prsegnantes fiunt, totnm fere stichidium adparet seriebus transversalibus et plu- rimis superpositis atque invicem adproximatis constitutum. Ipsum stichidium, forma bene definituni, lineari-lancoideum, a margine rachidis compressfe prove- niens, pedicello paulisper contracto breviori insidens, sensim increscit longitudine, novis verticillis infra apicem forraatis, inferioribus sensim evacuatis. In parte superiore rachidis ejusmodi stichidia singula adpareant; in inferiore, ul)i i-amuli ssepe ramellis decompositi generantur, stichidia in rachide quasi primaria race- mosa obveniant, sphserosporis inferne, et' longius sursum, ssepe evacuatis. Sphse- rosporas vidi limbo pellucido cinctas, triangule divisas, poro demum inter cellulas rainutas corticales circumcirca ambientes, evidenter conspicuo. Analecta Ålgologica. 1 b O Stratum cortieale, ab interiore quasi magis distinctum, fere gelatinosum diceres, et a facie observatum contextum cellulis minutis rotundatis, geminatim ternatim aut forsan quoque quaternatim adproximatis, pleiadibus invicem quasi gelatina separatis; comparata dissecta fronde intelligatur cellulas has corticales esse apices filorum, quibus quasi disjunguntur cellulse interiores, a costa peri- pheriam versus exeuntes. Apices ramulorum terminantur cellula terminali, cujus divisione generantur verticilli proxime sequeiites interiores, cellulis subclavatis 6 — et sensim pluribus — ni fällor, constituti. Sectione transversali partis ju- nioris rachidem fere ellipticam vidi, media parte crassiore, margines versus ro- tundatos sensim attenuata. Cellula centralis adest; hane, paginas versus, gemi- nis cellulis utrinque cinctam vidi; lateraliter cellula axilis seriebus singulis utrin- que margines versus excurrentibus continuatur. Inter has cellulas majores, cel- lulse minores, (ni fällor faaciculatim junctse) demum in Stratum cortieale exe- untes videntur. Quia cellulse constituentes directione paulisper obliqua adscen- dentes exeunt, vera dispositio conspiciatur difficilius, nisi pluribus comparatis sectionibus. In fronde adultiore dissecta rachis quoque evidentius compressa adpareat, marginibus rotundatis, interioribus cellulis majoribus per"unicam seriem a costali regione margines versus dispositis; extra has, paginas versus, singulas utrinque series dignoscere putavi, quarum cellulai gemina; oppositse cum singulis medise seriei alternantes viderentur. Stratum cortieale fere filis brevibus verti- calibus in parte adultiore constare facilius dicerem. Plantam characteribus allatis dignoscendara. Genus sui juris constituere mihi quidem certum videtur. Ignotis cystocarpiis de proxima affinitate certius judicare foi'san non liceat. Attamen ex iis, qua? de structura frondis et stichi- diorum comperi, novum Genus Chondriopsidi proximum dispouere vix dubitarem. Structura frondis et stichidiorum eam Rhodomeleis pertinere suadent; sphfero- sporse verticillatse eam Chondriopsideis proxiraam vindicare videntur. Ab aliis harum Generibus habitus et ramiticationis norma, velut Stratum cortieale, Genus proprium indicare lubenter assumerem. Ex stichidiis obiter inspectis plantam Caloglossee proximam esse facilius quis conjiceret. Sphserosporse nimirum plurima? et pari modo seriatse, seriebus numerosis parallelis, oblique et patenter a costa margines versus adscendentibus, et invicem proximee faeilius viderentur; at ea, quge ita adpareat dispositionis con- gruentia, evanescit plantam accuratius examinanti, et quomodo oriatur comparanti. Qiialem disjwsitionem in Cyclospora observavi, hane multo magis cum structura 164 J. a. Agaidh. in Choudriopside convenire patet. Prteterea nee liabitu, nee ramificatiouis nor- ma, nee ipsa structura frondis Cyelosporam cum Caloglossa eonvenire, vix opus sit addere. Species mihi uniea hodie cognita: 1. Cyclosp. Curtissi^ (J. A(j. mscr.J fronde compressa pinnatim deeompo- sita pinnis a submargine distiche exeuntibus plurimis, majoribus minoribusque promiscue obvenientibus, omnibus utrinque attenuatis lancoideo-linearibus, majoribus ssepe apice longe producto nudiusculis, interne demuui sine ordine dense pinnatis, pinnis ramulisque minoribus in stichidia mutatis. Hab. . . .; ut formam extraneam(?) litt. E. insignitam, ex Florida mihi misit D:na Curtiss. Ramificatione et adspectii Gelitlii cujusdam fragmpnta vidi 2—3 pollicaria, colore pur- purascentia, chartaj vix adhasrentia ; latitudine tenuioreni Grateloupiaiii filiciiiam fere refe- rentia, at ci'assiora. XVI/vii. Pollexfenia. Planta Nov« Hollandise, quam Generis novi typicam consideravit Harvey, fere unica adhuc manet species genuina Generis. Hodie nonnullae alise fornise mihi innotuerunt, quas ad Genus Harveyanum referendas censeo. De his hoc loco pauca afferre placet. PoLL. NANA (J. Aß. mscr.) fronde pygmaea, circiter pollicari, palmata aut digi- tato-lobata, lobis paucis obtusis sursum saipe latioribus, margine integerri- mis, stichidiis subfasciculatis per paginas sparsis. Hab. ad oras australes Novee Hollandiee (sub n:o 42 a Wilson mihi missa). Structura et fructibus a Poll. pedicellata h»c vix dififert, at fronde pygmsea primo in- tuitu dignoscenda. Speciiuina vidi nunc fere tantum semipollicaria, nunc pollicem longitu- dine anjuantia, frondem Nitopliylli cujusdam referentia, substantia moinbranacea, arctissime chart» adha;rentia, colore tarnen paulisjier atro-rubescente Rhodomeleaceam prodentia. Plan- tulse nunc supra aream inferiorem indivisara in lobos paucos subpalmatim divisas, lobis elon- gatis, sursum paulisper dilatatis obtusis et margine integerrimis; nunc magis decomposita», bis aut ter subdicliotomse. Ilbi lobi magis lineares, sticbidia fere seriata vidi secus venas immersas frondis, quibus cellulaä paginales magis rectangulares subhexagouo-angulataä sepa- rantur. In laniina transverse secta vidi frondem duplici serie cellularum paginalium con- textam; sparsim, ubi adsunt vense, cellula adest interiör; nunc li» cellula» inferiores siu- Aiialecta Algologica. 165 gul», nunc una cum proxiniis fere in Stratum interius j^i'oprium conjunctfe; his adjuvantibus mediiB partes paginales paulisper incrassataä fiunt. Cellulse exteriores utriusque paginse sat reculariter oppositte. Sticliidia juvenilia vidi fere ovata, cellulis rotundato-angulatis sub- pluriseriatis cincta, vix proprio articulata parte inferiore jam sphasrosporis magnis prägnante. Spbffirosporse, ni fällor, circumcirca dispositse, adproximatfe, vix proprie verticillatse. In sticliidiis sensim elongatis forma fit magis anguste linearis, et siihwrosporK apices occupant fertiles. Sub hoc stadio stichidia nou singula, sed pauca fasciculatim conjuncta, ex eodem puncto quasi radiantia adparent. PoLL. CRENATA (J. A(j. mscT.) fi'onde pygmiua, cireiter scsciui-poUicari, primaria fere aiubitu lanceolata, a margine pinnatim deromposita. laciniis junioribus a basi latiore sensim aiigustioribus, adultioribus in formara lanceolatam tendentibus, marginibus subcrenatis. Hab. ad oras australes Novte Hollandige (sub n:rs 18 et 2 mihi a Wil- son missa). Frons, a süperficie visa, tota constituitur cellulis subhexagono-angulatis subflabellatim dispositis, quasi a linea quadam media, quse cellulis quibusdam angustioribus iudicata vide- tur, siu'sura oblique radiantibus. In partibus adultioribus fere singulaj cellulffi separat« ad- parent quasi lineis magis conspicuis (membranis hyalinis). Sectione transversali frondem in utraque pagina paulisper diversam observare credidi, et stichidia prjecipue ex una pagina emergentia, quod vero utrum fortuito, au ab »täte penderet, decidere non auderem. Caven- dum ne hsec species cum Melanoseri crispata confuudatui'. Praeter speciem typicam Geneiis duaj alife species a Harvey ad Pollesfe- niam relat» fuerunt, quaruni una ex Cap. b. Spei nomine PoU. Jaciniatce in Ner. Änsfr. t ah. VI depicta fuit; altera ex Nova HoUandia occidentali nomine PoUexfenice cartilaginece in Ner. Äiistr. p. 23 describitiir. Hoc vero loco utram- que speciem in Subgenere proprio, nomine Bhodoseris distincto, disposuit. Po- stea quod antea subgenus PoUexfenise consideraverat, id ut Genus sui juris proposuit, cui in synopsi Pliycologi« australis Rlwdoserin cartüagineam adnu- meravit. In Indice Generum AJfiarum, quam paucis annis antea publici juris fecerat, Rhodoseris quoque ut Genus Pollexfeniee proximura enunieratur, hoc loco autem est tantum roUexfenia lacimata, quse expressis verbis Generi adscribitur. Dicere fas est unius speciei tantum sphserosporas, alterius tantum cystocarpia cognita esse; et affinitates hoc modo magnopere dubias consideratas fuisse. In Phycol. aitstral/ monuit Harvey Genus Rhodoseris (P. cartüaginm) vix Rho- 166 J. G. Agardh. domeleis pertinere; diibitavit an Thamnoclonio, potius adproximandum esset. Mihi A'olumen Specierum Algarum de Rhodomeleis scribenti adpaniit unam spe- ciem (P. cartUagincam, cujus fragmentum examinare licuerit) nullo modo ad Rhodomeleas referendam esse; sed suadentibus spliserosporis et structura frondis, potius Delesserieis speciem affinem conjeci. Nimirum observaveram sphaerosporas in sporophyllis propriis obvenire, in sorum coUectas, in disco sporophylli sine ordine dispositas; et structuram i|)sius frondis a nonnullis Delesserieis nee ad- modum abludentem. Cystocarpiis vero ignotis de affinitate eegre dijudicari, quo- que monui. Dein in Epicrisi Genus Ilarveyanuin, duabus allatis speciebus con- stitutum, inter Delesserieas enumeravi, addita vero observatione Genus esse et characteribus et limitibus adhuc dubium. — Postea alterius speciei fragmentum, in ([uo cystocarpia aderant, mihi misit Harvey; (juo comparato forsan paulisper certius de affinitate harum plantarum judicare liceat. Dissecto nimirum cysto- carpio, vidi pericarpium crassuni, pluribus cellularum stratis superpositis consti- tutum, eellulis ejusdem (saltem inferioris periearpii) al) iis ipsius frondis parum diversis, superioribus magis in fila sursum radiantia, ut mihi adparuit, abeunti- bus; et ipsum carpostomium, quod non bene vidi, his cinctam putai'em. Supra basem periearpii placenta depresso-globosa surgit, cellulosa — eellulis ejusdem cum iis interioris strati fere congruentibus — quarum suprema? in fila elongata articulata apice clavata invicem libera, abeunt. In articulis supremis horum filorum gemmidia clavato-pyrifoi'uiia singula generantur. Rupto peridermate, gemmidia emissa in formani magis ovatam eontrabuntur; et plura ejusmodi libera intra pericarpium adhuc servata vidi. Evidentissimura igitur mihi videtur unam Rhodoseris speciem (Eh. lacmiata) Delesserieis nullomodo adnumerandam esse; eamque aut Rhodomeleis aut Chondrieis pertinere. Si vero altera species (Bh. cartilaglnea) cum illa congenerica sit, ut hoc statuit Harvey, patet quoque, me judice, has plantas a Rhodomeleis niinium differrc, spliperosporarum situ et dis- positione, quam ut cum his ad eandem familiam bene referrerentur. Restant igitur Chondriea^, inter (pias noniuiUa Genera gerunt cystocarpia a pagina emer- gentia, qualia in Rhodoseri laciniata vidi; quarum gemmidia quoad formam con- gruentia et consiraili modo in articulis terminalibus filorum placentarium evo- luta; in quibus denique sphajrospora^ certis locis aggregattB, quin immo maculas nematheciosas formantes, in pluribus adsunt. Quod attinet habitum, patet, me judice, huic non nimiam vini in affinitate dijudicanda hodie attribuendam esse. Ducente habitu Harvey Cladhymenice species genuinas cum Bhodophjllklis specie Analecta Algologioa. i O I conjunxit; ducente habitu LtptophijIUs conferia a C. Agardh ad Delesseriam, a Harveyo ad Bictymeniam initio relata fuit. Si ejusmodi formse jure Chon- drieis hodie referantur, nescio sane quare Rhodoseris species iisdem non refer- rerentur. XVI/xx- Lenor mandia. Quale hoc Genus liodie limitibus circumscriptum fuit, Species contiuet struc- tura frondis et dispositione fructuum adparenter sat diversas; quas tamen proxi- ma affinitate invicem conjunctas putarem. Conveniunt nimirum Species Lenor- mandise in eo quod cellulse interiores magnee, quas siphonibus aliorum analogas habere opportet, rhombeaj adparent, nec rectangulares, quales in longe plurimis Rhodomeleis obvenire diceres. Hinc frondes iuci objectae in Lenormandite Spe- ciebus non lineis transversalibus zonataj videntur, sed quasi lineis sursum et deorsum duplici directione oblique excurrentibus striatas facile diceres. Dum porro in aliis Generibus zonse frondis plan», velut articuli frondis teretiusculse transversaliter superpositse adparent; ea, contra, in Lenormandia est dispositionis ratio ut siphones, qui sunt exteriores ejusdem zonte, paulo altius inserti adpa- rent quam iis proxime interiores. Zon» siphonum hoc modo fiunt in Lenor- mandia marginem versus oblique adscendentes; in aliis zonte superiores inferio- ribus sunt verticaliter superpositse. His dispositionis characteribus Species Le- normandife a Kützingiis et Amansiis, vario respectu analogis, differre dicerem. In Speciebus Lenormandise frondes fiunt prolificationibus decompositse, vix divi- sione, quales in Amansia et Kützingia obvenire constat. His vei'o positis characteribus Lenormandise Generis, meminisse opportet obvenire alias differentias sti'ucturse, quibus invicem discedunt species diversse; sequentes observavi. Ut inter Polysiphonia^ haberaus species alias ecorticatas, alias cortice obductas, ita jam in Spec. Algui'. de Lenormandia scribens moiuii unam speciera (L. linearem) defectu strati corticalis ab aliis differre. Ut quoque in Polysiphonia obtineat, alias esse Species, quarum sii)hones, invicem proximas permanent, alias vero in quibus siphones, qui antea fuerunt proxime vicini, sensim fiant disjuncti interjectis eellulis interstitialibus, aut pau- cioribus et parum conspicuis, aut numerosis et fere Stratum proprium mentien- tibus — ita quoque in Lenormandia siphones interiores sat magni (qui sectione frondis transversali unica serie (inter paginas) dispositi, a costa margines versus 168 J. G. Agardh. seriati adparent), nunc nullis interjectis cellulis, sunt invicera lateraliter concreti (L. linearis, L. hypoglossum): nunc fere unica serie cellularura interstitialium separantur (L. marginata); nunc vero hte pluribus cellulis magis conspicuis (L. Chauvinii, L. Muelleri, L. S2)ectabilis, L. latifolia). Prout ha? cellulse unam aut alteram paginam versus magis multiplicantur, ipsi siphones seu lacu- noste cellulse inferiores paginam versus alterara premuntur, ita ut has per du- plicera seriem dispositas at alternantes facilius quis crederet (L. spcctahiUs, L. Muelleri). In L. latifolia denique cellulse interiores lacunosse adparatu cellu- larura interstitialium ita circumcirca obteguntur, ut dispositionem cellularura in- teriorum, (jualcra puto (ieneri privam, discernere vix liceret. In Speciehus Algarum Genus Lenormandite cura Kützingia convenire statui cellulis interioribus per unicara seriem i'rondi parallelam dispositis; quo charac- tere ab Amansia diversum facilius videretur. De Specie vero postea detcrmi- nata, quam varietatem L. Chaiivinice consideraverat Harvey, ipse autem ut no- vara speciem noraine L. angustifolice descripsi (De Algis Nova' Zelandicp p. 30), monui cellulas interiores hujus speciei esse quam in cseteris multo minores, et per plures series dispositas, ita ut a cellulis strati corticalis minus differrent. Qua quidem structura L. proliferam quo([ue congruere dixi. Iteratis liodie ob- servationibus has differentias raajoris esse momenti equidem agnoscere vix dubi- tarera, at neseio quo loco has species raelius disponerera. Harvey, qui unam speciem (sub novo nomine) descripsit, hanc ad Rytiphlseam retulit (Pliyc. mtstr. tab. 245). Eandem Amansiam consideraverat C. Agardh. Alteram speciem, recentius descriptam, tantum formara alterius speciei Lenormandige habuit Har- vey. Quocuraque loco ita disjwsita? fuerunt, cum typicis horura Generiira Spe- ciebus male consociantui". Quod, de Dictymenia scribens, alio loco monui, stichidia ejusdem in diversis speciebus aliter disposita esse, id quoque de speciebus Leiiormandio' valere, hodie certius statuere licet. In speciebus, quarum frondes evolutione raarginali phyllo- diorura decoraponuntur, fructus quoque a raargine generari, vix rairandum vide- retur (ita L. marginata). In iis contra, quarura frondes prolificationibus a Co- sta emergentibus fiunt raraosa?, fructus quoque a Costa provenire, jure quodam forsan quoque conjicere liceret (ita L. linearis). At inter extrema, hoc modo obvia, varia; sunt modificationes. In L. spectabili, cujus frondes proliferse intra marginem generantur, ca-spituli stichidiorum, per utraraque paginam proveniunt sparsi; quam dispositionem in L. latifolia quoque obvenientem vidi. In L. Muelleri, Analecta Algologica. 169 cujus foliola nunc a costa proveniuut, nunc intra marginem emergentia, stichi- diorum csespituli fere ut in L. spectahili generantur. In L. Chauvinii, cujus phylla prolificantia ssepius sunt margini vicina, csespituli stichidiorum nunc secus costam, nunc per {'rondem sparsi obveniunt. In L. pntlifera sunt stichidiorum fasciculi secus costam densiores; in L. angiistifuHa sunt nunc secus costam, sse- pius, ni fällor, secus margines seriati. His difFerentiis probe observatis species sequenti modo disponendas putarem: SuBGENüs I. PoLYARTHRON froiide evideiitius costata, prolificationibiis (vario modo in diversis speciebus generatis) plus miuus decomposita, cellulis sti-ati interioris uiiicam seriem formantibus. * Cellulis strati interioris seriem contiguam, niillis interstitialib/is cellulis in f errupf am., for- mantibus. Fronde ecorticata 1. L. linearis. „ corticata, pliyllis a costa provenientibus 2. L. hypoglossum. ** Cellulis strati interioris seriem celluU paucis interstitialibus I vix consjneue interruptam monstrantibus. Phyllis a margine prolificantibus 3. L. marginata. *** Qellulis strati interioris iinicani seriem, cellulis interstitialibus pluribus magis conspicue interruptam monstrantibus. Phyllis a costa prolificantibus, nunc qaoque innovationibus subterrainalibus decomposita 4. L. Chaüvini. 5. L. MUELLERI. Phyllis intra marginem generatis 6. L. spectabilis. SuBGENUS II. Aneuria froude subecostata, cellulis strati interioris vix conspicue seriatis, cir- cumcirca interstitialibus cinctis. 7. L. LATIFOLIA. SüBGENUS III. Pachtyaethron froiide costata, prolificationibus decomposita, cellulis strati inte- rioris minoribus per duas series dispositis, a minoribus strati corticalis parum diversis. Stichidiis secus costam seriatis 8. L. proupera. Stichidiis (et secus costam) saepius secus margines seriatis 9. L. angustlpolu. XVI/xxi- Amansia. Quales limites et characteres Generis in Speciehus Algarum ducere conatus sum, tales quoque hodie, novis adjectis speciebus, hos agnoscendos esse putarem. Lunds Uuiv. Årsskr. Tom. XXVHI. 22 170 J. G. Agardh. Species omnes convenire videntur zonis subhorizontaliter a costa margiiies vei'sus expansis, duplici serie cellularum siphonalium contextis; quibus qiiidem notis et a Kützingia et a Levormanrl/a Genus dignoseatiir. Cellulas siphonales unius paginfe apicibus paulisper supereminere eas, qutie sunt altei'ius paginse, 1. e. jam monui; quod caute observandum, ne zonas duplicis generis quis assumeret. Keramidia in nulla specie Generis mihi, Species Algarum seribenti, cognita fuisse, confessus suni. Nee postea ab aliis descripta fuisse, scio. Pauca igitur de bis hodie addere placet. Qualia eadem in Am. Dirfrichiana, Am. Hawkeri et Am. pinnatifiäa vidi, cystocarpia ovato-spheerica in iisdem fere locis frondis evoluta videntur, in quibus stichidia (in diversis speciininibus) generantur: igitur in speciebus dictis ad lacinulas incurvatas obvenientia vidi. Dura in Am. Die- tricJiiana pericarpium magis tenue eonstat cellulis rotundato-angulatis, fere uni- cum Stratum formantibus, sunt cellute pericarpium in Am. pinnatifida constitu- entes per plures series dispositse, quoad formam magis irreguläres, et texturam admodum firmam pericarpio tribuentes. In Am. Hawkeri prieter cellulas rotun. dato-angulatas parietem externum formantes, sunt aliee interiores, quasi a pariete axem versus radiantes, quibus nucleus quasi propi'io strato interiore cingitur. Placentam in omnibus vidi basalem, supra fundum cystocarpii interiorem latins expansam, gemmidia numerosa obovato-pyriforraia sursum emittentem. Diffe- rentise, qu« ita in pericarpio adsunt, adnotandaj videntur quum in speciebus obtineant, quarum ipsae frondes sunt ecorticatge, et laminam otterunt fere simili modo in omnibus contextam. Stichidia ad typum peculiarem formata esse, quem sphgerosporis bifariam seriatis, nempe utroque latere costa^ iuterjectge dispositis, in articulo geminis, distinctum credidi, jam ex dispositionc Generum in Specks Alganim data se- quitur. De structura eorum hodie ulterius pauca moneam. Transversali facta sectione stichidii in Am. pinnatifida, adparet cellula centralis (costse) minuta, utrinque cellulis singulis siphonalibus cincta; celluLne hpe siphonales, ca-teris multo majores, fiunt fertiles, sphserosporas singulas generantes. Extra cellulas siphonales Stratum corticale conspiciatur, contextum cellulis multo minoribus, circiter 7 utramque dimidiam partem stichidii obtegentibus. Si vero stichidium a faciß conspiciatur, hoc videas referre foliolum articulatum polysiphoneum et costatum, cujus in articulis singulis sphserosporge geminse oppositse formantur. Qui siphones adparent in stichidio, a facie conspecto, elongati (longitudine arti- culorum), iidem referunt cellulas corticales in stichidio transversaliter secto, ipsis Analecta Algologica. 171 siphonibus articuli vevera iiiterioriltus, et utvoque latere costpe singulis. In spe- cie dicta, cujus iVondem ecorticatam diceres, stichidia igitur generantur corti- "cata; eadem fere est stichidiorum structura in Am. mamillari. In Am. Ro- binsoni, cujus frons sterilis est corticata, stichidia vix aliter diffeiTe diceres, quam strato corticali cellulis numerosioribus contexto; inter cellulas corticales vero dignoscere liceat ab'as inleriores, quas longioribus (siphones eemulantibus) in Am. pinnatifida obviis analogas putarem, aliasque exteriores, Stratum pro- prium corticale frondis referentes. Quod attinet situm stichidiorum in fronde, species hodie cognitfe varias offerunt modificationes. Constat eadem ex venulis, paginam percurrentibus in Am. mamillari, provenire. In Am. Dcemeliana observavi spinulas singulas minutissimas, eertis locis a pagina provenientes, quas stichidiorum initia quis- piam forsan suspicaretur; has vero oranino steriles tantum vidi. In longe phi- rimis Speciebus stichidia generari transformatione lacinularum marginalium, cer- tius statuere licet; nunc vero subsingula forsan manent, a crenula incurvata orta; stepius obveniunt plura adproximata, auc magis digitatim, aut subpinnatim disposita; nunc evidentius fasciculatim collecta, fasciculis in nonnullis marginali- bus, in aliis a pagina provenientibus. In plurihus speciebus, quarum apices frondium (velut margines) incurvati adparent, stichidia quoque normaliter incur- vata esse assumerem. ipsis spha?rosporis paginam versus concavam paulisper pro- minulis, pagina dorsali quasi Isevi. Frondes juveniles sunt adparenter fere ecostatee; cellula vero centralis (im- mersa) mox adest, et costa fit sensim magis conspicua tum novis cellulis inter- stitialibus inter eas cellulas siphonales formatis, quee centrali cellulse sunt late- raliter proximse, tum subdivisione cellularum, quse cellulam centralem paginas versus obtegunt. Costa hoc modo fit demum admodum conspicua in pai'tibus inferioribus nonnuUarum specierum; ita ut sectione transversali folii inferioris Costa extra laminam tenuem emineat, pulvinuli ad instar proprii, cujus cellulee minutse sine conspicuo ordine dispositse adpareaut. Costa valida, ita formata, in pluribus Speciebus sustinet generationes novas foliorum prolificantium. Sunt igi- tur species alis, quarum frondes adparent pinnatfe aut pinnatifidse; sunt alise quarum juniores partes sunt laciniata?, adultiores vero prolificationibus plus mi- nus decorapositge, foliis harum a costa incrassata emergentibus; sunt denique paucse, quarum folia integriuscula fere tantum foliolis a costa prolificantibus decomposita evadunt. Lacinise et foliola, qute a margine proveniunt, sunt in 172 J. G. Agardh. nounuUis speciebiis alterna; in aliis opposita; in nonnullis ita adproximata ut incauto opposita viderentur, quee revera alterna disponuntur; coniparatis vero costiilis, quee a costa ad novam laciniam excurrunt, verum dispositionis ordinem discernere facilius contingat. Coniparatis diversitatibus, qua? inter Species liodie cognitas Ainansiae adsunt, sequenti modo species ejusdem disponere conatus sum: I. Species fr onde ecorticata insignes: * Lacinulat^e decomposito-laciniatse, stichidiis a lacinula simplici aut subdivisa foriiiatii?, stepe in lacinia subdivisa pluribus subdigitatis. 1. Am. glojierata J. Ag. Sp. p. 1111. 2. Am. Hawkeri (vide infra). 3. Am. MDLTiriDA J. Ag. p. 1112. ** Crenulat.« prolificatioiiibus a costa emergentibus fere taiitum deconipositse, folia crenulata aut subintegeri'iraa gereutes; stichidiis a crenula iucurvata formatis. subsingulis. 4. Am Dietrichiana Gm». Fiäsdii p. 27. *** Serrat.je foliis alterne a niargiiie piuuatis plus minus decomposita;, foliola margine ser- raturis iucurvis acumiuatis iustructa formautes, stiehidiis .... 5. Am. D.EMELII Vid. BcEmeln Sond. in Alg. Trop. Aitstr. p. 17 Tab. I fig. 1—10. 6? Vidalia pdmila (Sond. Alg. Trop. Ausfr. p. 18 Tab. I fig. 1115) a me non observata. **** CiLiAT.E planta tota partibusque singulis pinnatifidis, laciniis sinu sursum porrecto a racbide separatis, margine miuutissime ciliatis; stichidiis a phyllis minatis ex pagina emergentibus transmutatis, crassis oblongis. 7. Am. mamiluris J. Ag. Bidr. Alg. Syst. VI p. 68. ***** Pinnat.« frondis decomposito-pinnatse pinnis sublinearibus, uiargine integerrimis; stichi- diis ad crenulas distantes margiuum in ciespitulos fasciculatim collectis. 8. Am. pinnatifida /. Ag. Sj), p. Uli. IL Species fremde corticatd instructcE. ****** Oppositifolle frondis decoumpositM pinnis pinnulisquse a margine provenientibus op- positis. a) dentibus marginalibiis in stichidia transmutatis. 9. Am. Robinsoni J. Ag. mscr.- vide infra. 10. Am. Dtjpeeketi J. Ag. Sp. p. 1115. Analecta Algologica. i i o b) ccEspitulis sticJiidiorum a imgina piolißcantibus. 11. Am. prolifera J. Äff. Sp. p. 1116. ******* Alternifolle fronde pinnis pinnulisque alternantibus, aliisque a pagina emergenti- bus plus minus decomposita. 12. Am. Melvilli (J, Ag, Bidr. Alg. Sgst, IV p. 110). 2. Am. Hawkeri (J. Äg. mscr.) fronde ecorticata lineari-lanceolata et demum sgepe torta, inferne valide costata, pinnatifida et prolificationibus a costa inferiore eraergentibus plus minus densis ramosa, marginibus alterne serrato- pinnatis, pinnis adultioribus lanceolato-linearibus, junioribus a latiore basi acuminatis, lacinulis iucurvis fructiferis subpinnatini divisis in stichidia oblonga involuta transmutatis. Hab. ad öras Novte HoUandiee australes; ad Adelaide a Honor. G. C. Hawker leeta (Mus. Kewense); sine loco natali indicato inter alias Algas a Ferd. Mueller missa. Species videtur major, forma laciniarum iuter Am. Glomeratam et Am. multifidam quasi intermedia, in superioribus partibus decomposito-pinnatifida, rachidibus principalibus ssepe tortis, inferne costam validam evolventibus et denique caules inora.ssatos, angulatos aut tere- tiusculos formantibus; prolificationibus ab hoc costa caulibusque formatis fröns admodum, fere fasciculatim, ramosa adparet. Phj'lla minora inter margines lacinulatas lineam circiter lata, semipollicaria, lanceolato-linearia; paulo magis decomposita. potius lanceolata, et adliuc majora sunt ambitu fere pyraraidata, laciniis inferioribus pollicaribus et ultra, plus minus decompositis. Seetione transversali vidi cellulas interiores duplici strato dispositas, sub-rectangulares ambitu, et verticaliter, paginas versus, longiores qviam latas: unius pagiuaj cellulis aut oppo- sitis aut cum iis alterius paginte alternautibus. Cellul» corticales null». Costam in parte superiore frondis in una pagina magis prominentem quam in altera vidi; oellulam centralem intra paginalia strata conspicuam, lateraliter cinctam cellulis magis complanatis (fere pro- prium Stratum centrale formantibus) ita ut segmentum frondis a media parte margines ver- sus sat conspicue attenuatum adparet. In inferiore parte frondis costa oritur incrassata, quae cellulis magis irregulariter dispositis rotundatisque composita, sectione adparet. Sti- chidia vidi a lacinulis superioribus magis subdivisis et incurvatis orta, digitatim aut magis pinnatim disposita, singula lanceolato-oblonga obtusa, pedicello brevi angustiore suffulta, dup)lici serie longitudinali sphaärosporas oppositas gerentia. Keramidia in planta adparenter firmiora evoluta, ad lacinulas superiores terrainalia, sph»rico-ovata, intra pericarpium cras- sum opacum. pluribus cellularum stratis constitutum, carpostomio supero apertnm, gemmidia elongato-pyriformia, in articulo terminali filorum, a placenta basali radiantium foventia. Forsan distinguere opporteret inter strata exteriora celluhirum, quce pericarpium externum constituunt, et interiora, ipsum nucleum proxime ambientia; cellula' in illis magis irregula- riter dispositse, angulatae, et nucleo obscuriore farctse; h« transversaliter fere longiores, quasi a pericarpio axem versus radiantes, spatium interius cingunt, quod ab ipso nucleo ad 174 J. G. Agardh. carpostomium couduceus, gemraidiis erumpentibus sp.itium daturum suspicor. Membrauae harum laxiores, et eudocliroiiiata minus farcta videutur. Placeutam magis basalem vidi, for- sau pluribus nodis coiistitutam, a quibus singuli.s gemmidia numerosa, sursura radiautia jiro- veuiunt; ipsa gemmidia sunt ipsorum diametro usque quadruple longiora. 9. Am. Robinsoni (J. Ag. mscr.) fronde corticata lineari a margine pinnatim decomposita dentibusque subulatis haud dimidiara latitudinem frondis sua longitudine a?quantibus per totam longitudiuem serrata, stichidiis in denti- bus prolongatis et decompositis provenientibus, a margine egredientibus compressis incurvis subpinnatim divisis. Hab. in niari australi; ad insulam Korfolk legit Is. Robinson! mis. F. de Mueller. Frons minoi-, circiter biijollicaris, segmentis intei- apices oppositos dentium circiter ■ lineam latis; complanata, costata, oppoeite pinnatim adniodum decomposita, et deiitibus op- positis apice subincurvis fere serrata; ramis patentissimis, distantia inter dentes latitudinem frondis vix a?quat; et dentes steriles dimidiara Latitudinem frondis haud »quant. Singula segmenta frondis vix unoialia. Ex dentibus prolongatis et magis divisis evolvuntur stichidia subpinnata, fere potius compressa quam plana, apice incurva, obtusa, duplici serie sphsero- sporas foventia. Sectione transversali adparet frondem esse strato corticali evidentiore in- ductam; costa monsirat cellulam centralem, circumeirca cellulis siphonalibus paulo majoribus cinctam; laminam ijisam cellulis sijjhonalibus, duplicem seriem juxta costam forniantibus; margines versus lias paulisper minus regulariter nunc duplicem seriem, nunc fere unicam formautes observavi. Sectione transversali sticbidii vidi cellulam centralem utrinque cellulis singulis siphonalibus — majoribus et fertilibus — cinetam. Extra has cellulas inferiores Stratum corticale adest, cellulis numerosis minoribus constitutum; inter has dignoscere licet tum inferiores — quas iis in stiohidio Am. pinnatifid« obvenientibus, siphones semulantibus analogas censeo — , tum exteriores, quas cum cellulis corticalibus in fronde sterili quoque obvenientibus comparandas putarem. Frons a facie observata structuram inferiorem minus evidentem mönstrat, utpote strato corticali crasso obdueta; tarnen zonas sransversales Amansiae, in frondis partibus junioribus observare credidi. Hinc ad Amansiam retuli speciem, (pmniquam structuram inferiorem hujus Generis sectione transversali minus evidentem viderim. XVI/xxiii- Polyphacum. Inter Algologos hodiernos satis coustat duas hujus Generis obvenire spe- cies, habitu sat convenientes, at certis cbaracteribus bene distinctas, quarum una jani a Laniourouxio indicata, altera a Harvey prima vice in Ner. Australi de- scripta fuit. Mihi has species postea describenti dubium adparuit,. anne plures Species inter tbrnias consiiniles laterent (S}). Alt/, p. 1134). At eo tempore Analecta Algologica. 1(0 ex forma externa phyllodiorum fere tantiim jiidicavi. Postea speciminibiis fructi- feris comparatis, speciem dignoscere putavi, inter antea cognitas iiitermediam, quam sequentibus describere conabor. PoLYPH. intermedium" (J. A[/. mscT.) frondis prolificationibus ramosse phyllis ex ovali aut lineari sublanceolatis, fere integerrimis, ramentis subpeltatim expansis, extrorsura ramosissime muriculatis, apiculis cyliiidraceis diver- geiitibus, fasciculis stichidiorum a pagina emergentibus, nunc eostse nunc margini magis adproximatis, subpaniculatim ramosissimis. Hab. ad oras occidentales Novte Hollandi« (sp. mis. F. de Mueller). Planta sterilis angustiorem formaru P, proliferi refert, at, ut adparuit, integerriraa et vix conspicue torta; ramenta quoque vix dignoscenda ab iis P. proliferi — ab iis P. Smithife igitur sat diversa. Fertilis planta situ et ramificatione stichidiorum dignoseatur. Dum nimirum stichidia ad apir.es phyllodiorum, quasi a dentibus marginalibus supremis transformatis seriata obveniunt in P. proliferO; in P. Smithirc vero fasclculos marginales efficiunt, secus totum fere phyllodium dispositos; sunt, contra, in P. intermedio stichidiorum fasciculi a lamina folii emergentes, nunc costa; adproximati, nunc margini. Ipsos quoque fasciculos aliter in diversis speciebus compositos observare putavi, In P. prolifero vidi pe- dicellum fructiferum a latiore basi attenuatum, superne leviter incurvum, quasi introrsum stichidia incurva in fasciculum collecta gereutem. In P. SmithicE fasciculi pedicello tenuiore suffulti, quasi evidentius pedicellati, ex apice stichidia subumbellata et undique incurva ge- nerantes. In P. intermedio pedicellus a pagina eminens fit magis conspicuus et elongatus atque circumcirca obsitus stichidiis quasi paniculatis, ipsis supra stipitem brevem siliquosis et incurvis. Inferiorem structuram stichidiorum in omnibus eandem videre credidi ; sunt incurva, articulata, a facie duplicem seriem longitudinalem, sph;erosporarum monstrantia, dorsali latere densius corticata, ventrali fertili. Paucissima hujus hucusque vidi specimina fructifera. Hinc difficilius dicitur an notoe ex habitu deductaä revera adessent. In P. prolifero phyllodia semel aut pluries torta sa;pe vidi; in P. Smithia plana putarem, qualia quoque in P. intermedia vidi. P. intermedia forma ramentorum a P. prolifera vix differt; a P. Smithias bis facilius dignoseatur. XVI/xxv- Placophora. Placoph.(?) cucullata (J. Ag. mscr.) fronde juniore subcucuUato-üabellata, adultiore supra stipitem brevem expansa in laminam oblongam', hinc costa extrorsum prominula instructam, marginibus involutis incurvatam, costa superne subramosa cellulis cylindraceis longitudinaliter seriatis contexta, inferne cellulis multo minoribus corticata, cellulis laminse subhexagono- angulatis series margines versus oblique adscendentes formantibus. 176 J. Ct. Agardh. Hab. in aliis Algis (Arescli. ligulata) parasitica ad littus austro-occidentale Novae HoUaudige. Planta minuta vix semipollicaris, sub microscopio nervis longitudinalibus quasi articu- latis, et seriebus latei-alibus oblique adscendentibus bexagouo-angulatis pulchre variegata. Juvenilis magis cucullatim involuta et flabellata, sensim paulisper explanata lobo quodam principali supra stipitem brevem in foliolum abovato-obloiigum. dorso promiuulo costatum, marginibus plus minus involutis instructum excrescente. In costali regioue eellulse sensim magis elongatse fiunt, quasi angustiores et adparenter cyliudracese, atque longitudinaliter superposita; ; extrorsum (in lamina) cellularum series oblique margines versus adscendentes, constant cellulis quasi latioribus magis hexagono-angulatis; nunc duas ejusmodi series, sin- gulis cellulis costee antepositas sat conspicue vidi. Praeter costam principalem nervös late- rales prtecipue in superiore fronde alterne exeuntes vidi, quibus lobos novos formari facilins crederes. Praeter cellulas primarias axiles, secus costam formantur fila multo tenuiora, secus principales excurrentia, quibus sensim magis evolutis corticale Stratum formari puto, quod regionem costalem adultiorem magis magisque obducit. Cellulee hujus strati sunt multiple minores, ambitu suboylindraoese et ssepe in lineas leviter flexuosas supra utramque paginam disposit» adparent. Cellulas froudis magis marginales ecorticatas vidi. Sectione transversali facta cellulas interiores unica intra utramque paginam serie dispo- sitas. utrinque vero in costali regione cellulis corticalibus multo minoribus obtectas. Fructibus mihi omnino ignotis incertura puto cui Generi plantula admodum distincta udnumeratur. Una cum ■ Callithamnio pulchello paucas frondes in Aresch. ligulata apices obducentes deprehendi. Explicatio Iconum. Tabula I. Fig. 1 & 2. Peeithamnion Ceramioides. Fig. 1. Sectio trausversalis frondis, in qua conspiciatur membrana exteriör duobus stratis constituta, qufe limitibus (***) sat conspicue indicantur; iiiter utrumque Stratum cellul» (interstitiales) adpareut (ad *J auteposita? raraulis verticillatis. Ramelli horum, a latere observati (ad a), sunt sursum porrecti sub-cocbleariformiter couni- ventes; a facie (ad h) adparent oppositi, et ramellis novis sursum secundatis ('ad c}. Supra basem ramulorum (ad **) conspiciantur ramelli proprioe indolis, qui in fa- vellam erectiusculam axillarem sensim uiutantui'. — Intra membranam frondis en- dochromatis strata fere conspiciantur. Fig. 2 (siib «, b, C, d) Favell» stadia evolutionis diversa indicantur. Fig. 3 — 5- Heterothamnion Muellert. Fig. 3. Pars frondis sjshferosporiferse. Kanielli spliperosporiferi oppositi aut subverticillati quasi in calathidium conniventes, sphserosporas inferiore latere sursum porrectas, triangule divisas, gereutes. Fig. 4. Pars frondis favelliferfe ; cujus ramelli magis compositi sursum porrecti favellas gerunt subterminales, nova serie ramellorum irregulariter involucratas. Fig. 5. Sistit ramellum favelliferum ; ad * favella subterminalis conspiciatur raaturescens; ad ** favella lateralis conspicue junior; ad *** Organa peculiaris adspectus, qua; in h seorsim delineavi; iitrum in bis ramellos uovos favelliferos an antberidia digno- scere opporteat, mihi incertum adparuit. Fig. 6 — 10. AcROTHAMNiON PULCHELLUM; fig. 6 — 9 suiit partes plantse sphge- rosporifei"?e superioris; fig. 10 ramulus plantse favelliferfe. Fig. 6. Pinnula exteriör sterilis ad *, cujus ad basem quasi stipella (**) provenit sub- lateralis, quse, demum fertilis, fit sphffirosporifera. Fig. 7. Pinnulse ejusmodi plures a suj^rema parte ranuili separata, steriles (ad '^)- ali» extrorsum pinnellata;, introrsum incurvre, alia adhuc simplex; una stipella jani evoluta (ad **^ juxta basem proveniente, instructa. Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XXVIII. 23 178 J. G. Afiardh. Fig. 8. Ejusmodi piniiula (ad **), ipsa sterilis, geminas stipellas subfiliformes (**) juxta basem provenieutes fulcraiis. In articulis terminalibus (stipellte) sphserosporse cru- ciatim divisse generantnr. Fig. 9. Pinnula sterilis superioris plant», a facie observata; (ad a) adparenter truncata, qiiia incurva, apice ssepe dilatato introrsum producto; pars suprema ejusdem ab inte- riore observata (ad b) conspiciatur; in hac cellulam terminalem nunc transversali divisione articulatam vidi, s»pius indivisam. Fig. 10. Ramus plantaj favellifer», qualis a facie interiore observatus favellam gerit in rachide sitani, lateralibus pinuulis iucnrvatis quasi fuleratam. Fig. 11 — 14. Gymnothmnion elegans. Fig. 11 & 12. Pinnul» superiores, quales iu rachide opposite piunata obveniant; nunc forsan in favellam (fig. 12) transrautandse ? Fig. 13. Pars rachidis; suprema ejusdem parte in favellam abeunte. Fig. 14. Favella maturescens, qualem haue observavi, sat conspicue pluribus articulis coa- lescentibus constituta Fig. 15. Callithamnion corymbosum. Sisteiis favellas, quales has observavi; articulum fertilem in duas partes sub- divisum; superiorem partem (**) sterilem permanere; inferiorem (*) generare lobos favellae plures, sensim provenientes ; priroum ssepe geminos, (juorum quemque suo pedicello, ab interiore articulo proveniente, superiore parte intra membranam fa- vell;e recepto, instructum videre credidi. Evacuatis bis lobis favell*, membranse eorum subdissolutfe, quasi gelatina articulum prsegnantem cingunt; dum ex interiore articulo novi lobi sensim provemant, ni fällor eodem modo pedicellati, et ita favellse quasi multiloba? obveniant, omni adparatu involucrali destitutse. Fig. 16. Callithamnion polyspermum (antheridia juniora). a) ramulus recurvatus a latere visus; cujus ad articulum infimum) lobi antheridiorum plures provenientes videntur; lobi qui sunt superiori pagina; proximi primum pro- veniunt, insequentibus mox lateralibus, ipso dorso articuli sterili. b) pars ramuli antlie»idiiferi, a facie superiore observati; adpareat mediam partem superioris paginse salteni ab initio nudam permanere; lobos vero antheridii ex quo- que articulo laterales pro venire. c) articulus antheridiiferus, qualis ab initio adpareat, duobus quasi siphonibus, latera articuli occupantibus subdivisus. Siphones isti transversaliter subdivisi fiunt; a parte inferiore (cujusque siplionis) lobos antheridii provenientes vidi, novis articulis ex apice siphenis primarii sensim in obovatam formam mutati provenientibus. Quo numerosiores lii articuli proveniunt, eo magis expanduntur lobi ; dum denique, qui singulis articulis (rami) pertineant, inviceni plus minus confluere videantur. Analecta Algologica. 179 Fig. 17 — 20. Callithamnion Laeiginum plantse sphserosporiferae partes, qiiales aut steriles, aut organis proprii generis instructse mihi adparuerunt evidentissimse. Fig. 17. Ramelli terminales, acuminati et rigidi, qnales plurimi et non transmutati obve- niunt. Fig. 18. Apex ramuli, cujus in vertice iidem ramelli terminales fere suppressi et tabe- scentes adsunt, at extra hos Organa adsunt peculiaris indolis, quoad adspectnm et structuram, similitudinem evidentem cum adparatu sie dicto trichophorieo offe- rentia. Fig. 19. Apex alteriiis ramuli, suppressis omnino aut transmutatis ramellis acuminatis, supra articulos plures inferiores gerens Organa dicta rite terniinalia. Fig. 20. Suprema pars ramuli, cujus ad articulum iuferioi'em sphajrospora adest rite evo- luta; huic autem respondente altero raraello apice furcato, uuum ramellum uon transmutatum, alterum modo dicto transmutatum gerente. Ad basem hujus, cel- lula rotundata, quas ad basem organi rite evoluti obveuit, comparata positione spha?rospora inclioans forsan cuidam videretur. Mihi ha?c Organa supra pag. 9 describenti adparuit functiones eorum quam maxime dubias videri. Si in planta favellifera adfuissent, vix quispiam dubi- tasset eadem cum trichophorieo adjiaratu congruentia assumere. Si vero cysto- carpiorum gemmidia prweunte foecundatione, ut fert theoria bodierna, tantiim formantur, sphffirosporaä vero sine foecundatione generarentur, 25atet alias func- tiones adtribuendas esse organis a me observatis. Diicente structura, orgaua se- cernentia in his facilius conjicerem, et eadem hoc modo sistere Organa Floridea- rum cjuoad functiones cum cryptostomatibus Fucoidearum, quee olim nomine porös mucifluos designarunt (cfr. J. Ag. Spec. Sargassor. Austr. pag. 18) congruentia. Si ducente positioni\ in organis dictis initia sphEerosporariim quis assumeret, pa- tet, me judice, ut janj supra nionui, hoc non bene consistere cum doctrina hodie divulgata de natura organorum propagationis Floridearum, quarum alia sexnalia, alia non sexualia docuerunt. Tabula IL Fig. 1 — 8. Lejolisia .egagropila. Fig. 1. Pars rami principalis decumbentis cum radiculis deorsum et ramulis sursum egre- dientibus; radiculfe ab inferiore parte articuli, ramuli a superiore, ut in decum- bentibus plerumque obveniat ; radiculse deorsum dentato-lobat». Fig. 2. Pars inferior rami adscendentis adhuc sterilis. Fig. 3 a. Pars superior rami spliferosporiferi. b. sphrerospora triangule divisa intra mem- branam duj)licem. 180 J. G. Agardh. Fig. 4. Apices ramulorum, articulum terminalem in cystocarpium transmutantes; in a. Stra- tum priraarium quod miiii dignoscere licuit ; geminre cellulae (una superior, altera inferior) transversaliter positse ; alise gemina% inter has intermedioe, longitudiualiter positse; omnes simul sistuut cellularum pericarpii prima initia; in b. cellul» gemin*, transversaliter positie, vix mutat» persistunt; longitudinales geminae uova divisione longitudiuali in 4 consiniiliter positas mutataj; in c. efedem ceilul« obvenientes vi- dentur, endocliromate magis conspicuo instructse; in una lougitudinalium (ad *) novaj divisionis, trans%'ersali strictura indicat», initia videre credidi. Fig. 5. Cystocarpium prsebet magis evolutum, sectione longitudiuali patefactum ; oblique ducta sectione, pars superior pericarpii adest, inferiore ejusdem parte ita resecta ut cellulam centralem interiorem, poro cum endocliromate articuli proxime infe- rioris cohaärentem, dignoscere licuerit. Cellulas pericarpii sub hoc stadio adpa- reut ita positte, ut superiores (ad *l subdivisione celluln» transversalis superioris ■(in fig. 4), inferiores vero (ad **^ subdivisione celluloe transversalis inferioris ortas forsan conjiceres; intermediis magis irregulariter positis et demum angulatis subdivisione cellularum lougitudinalium forsitan ortas conjiceres. Fig. fi — 7. Sistuut cystocarpii magis evoluti sectiones longitudiualiter factas, (una cum ra- mulis in quibus insident). Cellulas pericarpii iutra ijasam membranam cellul« transmutata? genitas, ex bis facilius crederes; in fig. 6 apicem pericarpii quasi in lobos prominulum; in aliis vix conspicue lobatura vidi. Cellula centralis, quasi articulorum ultima, ipsum nucleuni sustinet ; in fig. 6 nucleus adhuc junior, filis articulatis evideutioribus constat; in fig. 7 fila densiora fere tautum artieulis terminalibus constituta viderentur. Fig. 8. Partes nuclei, aquani avide bibentis, ruptura pericarpii liberatse; in a. fila gemmidi- fera articulata, iu articulo terminaii gemmidia singula obovata generantia; in h. fila inferiora nuclei, sensim magis elongata et ramosa, qualia forsan demum inter ramos gemmidiiferos excrescere pergunt. (Obs. Animadvertere placet me in filis ejusdem caispitis densissimi tum spha.'rosporas, tum cystocari^ia observasse; utrum autem utraque orgaiia in diversis l^lantis, au in raniis unius ejusdemque obveuiant, pro certo statuere non anderem. Antheridia nulla vidi. Nee pilos deprehendere contigit, quibus funotiones, tri- chogyni proprias adtribuere solent recentiores algologi). Fig. 9 — 11. Spekmothamniox Turneri. Evolutio cystocarpii inchoantis. Fig. 9. Pars suprema ramuli cystocarjjiiferi ; conspiciantur ramuli involucrales 4, decussatim articulum' fertilem sustineutes. Intra articulum fertilem conspicue inflatum, et dejecto apiculo fere omnino sphsericum, cellula; geraiuae interiores adpareant, qua- rum inferior et minor persistit indivisa, superior iteratis subdivisionibus fit de- composita. Fig. 10. Sistit stadium paulo magis evolutum. Fila involucralia iu hoc ramo gemina et opposita vidi: apiculum rami fructiferi in latus dejectiim (posticum); articulum fertilem pari modo ac in fig. i.l inflatum; ex cellulis geminis interioribus unn Analecta Algologica. 181 (cellula basalis) quasi non mutata persistit; altera (supera) pluribus iteratis sub- divisionibus (prima ut videtur longitudinali divisione, sequentibus transversalibus) duas offert cellularum series longitudinales. Fig. 11. Stadium evolutionis paulo posterius. Gonspiciatur cellula basalis indivisa at quoad formam paulisper mutata. Series gemin» longitudinales cellularum (in fig. 10 couspicua;), iteratis divisionibus in 4 ejusmodi series disjiositre obveniunt. Ubi rami involucrales 4, series istas singulis ramis antepositas obvenire, forsan conji- cere liceret; quod tarnen a rae nondnm observatum fuisse, aiiimadverte opportet. Omnes has mutationes intra articulum fertilem perductas observavi. Sub posteriore stadio a cellulis interioribus ita formatis singul» sensim excrescere videntur, nullo proprio servato ordine, nisi supremas priores et dein inferiores proeminentes obvenire. Cellulas ita excrescentes obovatas vidi, membrana hyalina obtectas, in gemmidia valida singula abeuntes. Hanc evolutionem, proxime con- venientem cum evolutione Spermothamnii roseoli a Pringsheim in 7\ib. IV fig. 1—2 delineata, hoc loco seorsim exponere, supervacaneum duxi. Tabula III. Fig. 1. Ceratothamnion Pikeanum. '& Fig. 1. Sistit ramuli favelliferi partem sujjremam, qualem ramis involucralibus lextrorsum cervicorniter ramellosis) distractis nudum et favellis pluribus obsituni observavi. Favellse nunc geminaä, nunc plures adproximatse, at ex diversis articulis, ut mihi adparuit, provenientes. Fig. 2 — 11. Amphiplexia Hymenocladioides. Fig. 2. Frons magn. nat. depicta. Fig. 3 a. Pars membran» exterioris frondis inflätas ; in segmento tenui adparent celluliB subcorticales majores, juxtapositse monostromaticse (ad *), extrorsum convexiusculae, vertice nuda?, ipsis cellulis corticalibus minutis circa cellulas majores in orbem dispositis, interstitia obtegentibus {ad **). Intra cellulas subcorticales, Stratum interius filis anastomosantibus eontextum (ad ***). Fig. 3 h. Aliquando intra cellulas strati subcorticalis [ad *) observavi alteram seriem cel- lularum consimilium, quse duplo majores (****j mihi adparuerunt; has ultinias sensim in infläta fronde evanescere aut in cellulas strati interioris abire suspicor. Fig. 4. Pars membranse frondis a facie observata, monstrans cellulas corticales minutas, circa cellulas subcorticales in orbes disjjositas, ipso vertice subcorticalium nudo. Fig. 5. Strati corticalis frondis pars, ab ipso margine jiaulo latiore rami complanati de- sumta. Fig. 6. Fragraentum fili (interioris strati), quäle in fronde infläta inferiore longitudinaliter expansum et transversaliter sectum {ad *) adpareat. Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XXVIII. 24 182 J- G. Agardh. Fig. 7. Sectio transversalis frondis parum inflat.-e, cujus in disco cystocarpia gemina quo- que adpareant; ha?c, longitudinalifcer secta, structuram interiorem moiistrant. Fig. 8. Segmeiitum transversale cystocarpii paulo inferioris; quäle in plures loculos collate- rales subdivisum obvenit. Fig. 9. Pars ejusdem segmenti; ex qua magis aucta structura pericarpii, et quoniodo ori- antur loculi, et (ormentur fila gemmidiifera facilius conspiciatur. Fig. 10. Fasciculi filorum corticaliuni pericarpii, et fila strati interioris circum-nuclearis diligentius expressa. Fig. 11. Fila gemmidiifera. l^uridc üruve /^rsslrr T;:i. ''-'/.U Aqardh .Analecta Alqcl TaD I kan^L-a Jjth.Ah Bol Md'Jn^ PerithaninionFi(].l"2; Heterothamiiion Fig. 3-5, AcrothamnionFigJMOi Oyinnothamniün Fi.q.ll-li, CallitliaiiiioiiFi(].15-20, Lunds Ümvcrs Arsslll Akt B.i M«ta rpratothamnion Fig. 1; Amphiplexia Fig. 2 STUDIER ÖFVER ÖRTARTÅDE, SLINGRAND (I II STAMMARS JÄMFÖRANDE ANATOMI. AF GUNNAR ANDERSSON. I. HÜMULUS. MEn EN TAFLA. ■^«>^- LUXD, 1892. BEKUN6SICA BOKTRYCKERI- OCH STILGJUTERI-AKTrEBOLAGET. Allmän del. J-iiom växtvärlden finnas vissa grupper af arter, af de mest skilda förvandt- skaper, hvilka mera än hvad i allmänhet är fallet med växter äro tillpassade efter ett enda moment i de yttre förhållandena. Sådana biologiska grupper möta t. ex. i' vattenväxterna, i epifyterna, i slingerväxterna. — I det fiirst- nämda fallet är det själfva det omgifvande mediet, som föranleder vidtgående omgestaltningar; i de bägge sistnämda är det behofvet af ljus, som tvingar del- tagarne i dessa formationer uppåt. De bägge sistnämda vinna, såsom så ofta i naturen är fallet, samma mål pä olika vägar. Klart är dock att då det — som ScHiMPER säger i afseende på epifyterna — "är de egenskaper, på hvilka de yttre lefnadsförhållandena utöfva det största inflytandet, som ligga till grund. f(')r dessa grupper, man vida bättre beträffande dem kan hålla de skilda mo- menten (Einflüsse) isär". Det är också den omständigheten, att det är möjligt att vid t. ex. en komparativ anatomisk undersökning klarare än vanligen är fallet precisera vissa yttre forhållandens inflytande på växternas byggnad och lif, som ger undersökningar öfver dessa grupper ett särskildt intresse. Det är från denna synpunkt af lefnadssättets inflytande på den slingrande stammens byggnad som jag sökt lämna ett bidrag till förståendet utaf en af de fullständigast tillpassade biologiska växtgrupper, som kanske finnas. Slingerväxterna såväl som epifyterna tvingas utaf behof efter ljus upp öfver dom omgifvande vegetationen. De senare vinna sitt mål, genom att flytta upp i trädens toppar i de trakter där fuktigheten sådant tillåter; de förra vinna det genom en — i förhållande till deras stammars tjocklek — inom växtriket i öfrigt med få undantag nästan oerhörd förlängning af sin stam, samt genom den säregna egenskap hos denna, som fått namn slingring. Få fakta inom det Lnnds Univ. Årsskrift. Torn. XXYIII. 1 'i I junnar -Andersson. anatomiskt-fysiologiska området af botaniken ha varit fih-cniål för sä mycken iakttagelse, så mycken spekulation ocli så mycken tvist som frågan om orsa- kerna till och (]c närmare förhållandena vid slingringen. Genom Darwins, Sachs, Wortmans m. tl:s ') arbeten känna vi också en mängd yttre detaljer vid växternas slingring; däremot äro undersökningarne öfver dessa slingrande starnmars anatomiska förhållanden ytterst få. Det torde ej vara nödigt att nii uppräkna de arbeten, som äro egnade åt detta ämne eller d(>, uti hvilkn enstaka detsamma belysande fakta sta att finna, alldenstund i det följand*» tillfälle blir att anföra livad som därom är kändt. l'^nder växtanatomiens fortgående utveckling har tydligt nog de sling-rande stammarnes anatomi ej lilifvit helt och hållet opåaktad. Huoo von Mohl ^) egnade dem redan uppmärksamhet. Sammanfattningen af den anatomiska un- dersökning han egnat de slingrande stammarne uttrycker han sålunda: "im Bau des Stengels unterscheiden sich die Schlinggewächse nicht von den übrigen Pflanzen. — — — — Eigenthümliches hat der ^Stengel der Schlingpflanze in seiner Zusammensetzung nichts; kein System ist in demselben vorhersehend. Ebensowenig lässt sich eine eigenthümliche Vertheilung der Gefässbündel in demselben nachweisen. ' Der caulis volubilis flndet sich ungefähi' in den" Hälfte der Familien, bei Monocotyledonen und Dicotyledonen, und zeigt denselben Bau, wie andere nicht windende Pflanzen in densellien Fiimilien. — — — — — kurz nur die Lebensäusserungen und die Art des Wachsthumes, aber nicht ihr Bau zeichnet diese Pflanzen aus"". ') Utaf Mohls egna figurer framgår docsk såsom en tämligen genomgående karaktär de ovanligt stora kärlen hos dessa växter; dessa omnämnas också vid specialbeskrifningarne. Under de årtionden, som ligga kring medlet af detta århundrade, blef den komparativa väfnadsbetraktelsen visserligen ett gärna odladt område, men vid de olikheter i byggnaden, som tillpassningen såsom sådan frambragt, fästes föga eller intet afseende. Det var också hufvudsakligen den egendomliga väfnads- grupperingen hos lianerna, som väckte CrCoers ") uppmärksamhet. Såsom god ') Se KoHL F. G. Beitrag zur Keimtuiss des 'V\''indens der Pflanzen. ■ — Pringsli. Jalirb. Bd. XV (1884); sidd. 328—342 „historisches". -) Ueber den Bau und das Winden der Ranken und Schlingpflanzen. — Tübingen 1827. ') 1. c: sidd. 92 och 93. ') Einige Beiträge zur Kenntniss von sogenannten anomalen Holzbildungen des Dicotj'- leustammes. — Bot. Zeitung .Ilirs. 8 fl850): ^-idd. 07. 121, 137, IUI, 177. Jhrg. 9 (1851); sidd. 465, 481. studier ofvei- ortartade, slingrande stanimars jäiuförande anatomi. ■-' iakttagare observerade han emellertid tieni "drag, hvilkas betydelse alldeles för- bisetts af senare författare. Särskildt bör följande uttalande framhållas (1. c. sid. 100). "Alle Schlingpflanzen zeichnen sich durch eine vorherrschende Menge von Porengefässen aus, bei vielen ist die Holzbildung auf die das Mark un- mittelbar umgebende Schicht beschränkt, und es bilden sich aus dem Cambium später nur noch Gefässe und Zellen mit dünnen Wänden". När sedan fysiologien, utvecklande sig jämsides med den deskriptiva ana- tomien genom exakt experimentalmetod, nått fram mot målet att åtminstone i stora drag angifva de olika väfnadernas och väfnadselementens funktion, fram- gick som bekant såsom en sidoi-iktniiig den anatomiskt-fysiologiskaskolan. Dess ungdomsarbete kan betecknas såsom en afprofningstid för de af Sohwenüener gifna allmänna synpunkterna. — Hos en så extremt utvecklad typ som slin- gerväxterna, kunde man vänta vissa egenilomligheter; det gällde nu att se om de i värkligheten funnos. Redan i början af åttiotalet har också Westiokjiaiek & Ambronn ' ) pulilicerat en undersökning om "Beziehungen zwischen Lebens- weise und Structur der Schling- und Kletterpflanzen". Den befogade anmärk- ning, som kan göras mot detta arbete såväl som mot de flesta andra af denna skolas alster, liggei' just i det nyssnämda afjjrofvandet pä naturen. Deras undersökning gäller därför dcksä. mera, att se om de slingrande stammarne kunna inpassas i "systemet" och då detta något så när lyckas, lämna de åt framtiden att afgöra om -de ej tilläfventyrs visa organisationstörhållanden, som icke få sin förklaring med denna metod. Målet är vunnet: "Das Gremeinsame stellt sich jedoch nur bei einer physiologisch-anatomischen Betrachtungsweise heraus. Diese Betrachtungsweise ermöglicht es sogar, eine Reihe sogenannter abnormer Wachsthumstypeii unserm Verständniss näher zu bringen oder phy- siologisch zu deuten", soui den kursiveiadi^ afslutningen af den nämda i manga afseenden dock upplysande uppsatsen lyder. Vid den undersökning, som här framlägges, har förf sökt gä en något annan väff. Efter en allmän orientering öfver ett hundi-atal olika örtartade slingerstammar har ett mera detaljeradt studium egnats åt några grupper af hvarand ra närstående arter. Där sä varit möjligt har jag sökt jämförelse med närstående ej slingrande arter. Utaf de pä detta sätt erhållna fakta har jag sökt härleda funktionen i de fall detta med tillhjelp af de härskande äsigterna och behntliga undersökningar varit möjligt. Flora oder allffem. bot. Zeit. .Thra-. 1881; sidcl 417—430 ■i Gniiiiar Andersson. De funktionerande organens storlek ' och beskaü'enliet ge en exakt före- ställning om funktionens storlek. När därför en någon viss funktion tjenande väfnad har undergått tillökning eller reduktion i jämförelse med den motsva- rande hos närstående arter, som lefva under mera ''normala" förhållanden, torde detta kunna anses som en gifven tillpassning. Men de slingrande stammarne äro metamorfoserade typer med de mest olika naturliga förvand tskaper. Den byggnad, med hvilken de s. a. s. gått till slingringen har varit vidt skild och då de specifika lefnadsvilkoren trycka sin stämpel endast ])å vissa delar af stammens byggnad, företer denna, såsom jag i det följande på tlera stållen blir i tillfälle att visa, "slägtdrag", hvilka mången gång otvifvelaktigt kunna vara den slingrande stammen till fördel framför andra slingrande, äfven om de på intet sätt kunna betraktas såsom tillpassningar efter lefnadssättet. På grund af orsaker sädana som de, hvilka nu antydts och därjämte be- roende på den tid, under hvilken utvecklingsgången hos en naturlig artgrupp har gått åt en tillpassning för slingring, och på grund af andra delvis ej j)åvis- bara omständigheter har denna tillpassning framskridit olika långt. ]\Ian kan därför vid undersökning af ett större antal hithörande arters stainnuir lått nog urskilja sådana, hvilka såsom t. ex. Basclhi stå på första stadiet af tillpassning och sedan följa serien framåt. Bland örtartade slingerstammar torde de för lefna/s-stammen. Jämföres där- med figg. 2 o. 3, som återgifva på motsvarande delar af stammen tagna tvärsnitt af de bägge H/aiuiIiis- arterna, finner man, att den sekundära veden hos dessa består af tvänne skarpt skilda delar. Utanför de för- sta, primärt anlagda, små kärlen kommer, såsom af de "" nämda figurerna och fig. 4 synes, en zon {»ir) bildad af ett på olika höjd växlande antal rader af celler, utgörande hufvudsakligen långsträckta smålumiga, vedparenkym- -^ -"Si Fig. 3. . , . Tvärsnitt genom äldre de- celler, bland hvuka endast ett eller annat enstaka mm- len af stammen af Hunmius ■ TT (> 1 1 Liipididi från Alnarps humle- dre kärl mskjuter sig. Utanför denna zon kommer en gård. Bokstäfvernas betydelse . ' 1 -Il -11 i • 11 1 J.O !■ desamma som i fig. 1; mc se oftast mäktigare, hvilken till större delen bestar ai texten. ^7,. ') Se ScHWENDENEB, Mek. Priiic. Sid. 156. ^) Se WDllnee, a., Conipendiiim der Physik. — Leipzig- 1879. Sid. 118. 12 Guiina.i' Andersson. //; Fig. 4. Deu sekundära vedens iure del liüs Huiiiulii.'< Parti af tig. 'J. beläget otVanför det med V japonieus (mv i figg. 2 och 4). Nedåt de små. märkta kärlet i ligurens midt. /// librifcirniceller. primärt anlagda kärlen, uppåt en del af det först ''°/i- anlagda kärlet i den sekundära veden '"/,. ofantligt stora kärl oingilna af några rader vedparenkyni ocli i öfrigt af lii)iiforni- celler med starkt förrjockade, men svagt förvedade väggar, samt lefvande parenkym (fig. 5). — Dtmiia liyggnad af den sekundära veden, h vilkens karaktäristiska drag- är en tjockväggig, starkt förvedad, sraäcellig cylinder närmast centrum, med derpå följande zon af stora element, skilda af svagare eller alldeles icke förvedade ceUer, återfinnes hos de flesta slingrande örtartade stammar såsom Tlunthciffla, Menisper- nHiiii '). Dolichos. Lahhih in. ti. Att den skall vara utaf nytta i sådana förhållan- den, som den slingrande stammen lefver under, ili' också lätt inscdt. De primära kärlknippenas veddel förslår fullständigt för stamspetsens heliof af vatten; när sedan denna föi-etagit sjelfva slingringen kring stödet, är det närmaste behofvet för stam- men att antaga den därmed gifna formen. Då utljildar sig denna inre cylinder af den sekundära veden. Utaf alla väfnadselement i växten äi' det inga, som cga så stor elasticitetskoefficient som just de med små luuiina försedda, starkt förvedade libriform och vedparenkymcellerna. Som af det ofvanstående framgår är det också sädana som utvecklas, ocli därigenom vinner stammen tidigt denna "Starre'\ som är dess hufvudsakliga mekaniska behof S(^dan kunna do näringsfysiolo- giska behofven ostördt tillgodoses; den yttre zonen utvecklas i öfverensstämmelse därmed. Den här påvisade funktionen hos den inre delen af den sekundära veden, sådan den i allmänhet är utbildad hos slingerväxterna, är densamma som tillkommer klängena. Då nedan en närmare redogörelse lämnas för öfver- I yngre stadier öfvereiisstäninier denna, med de nänida örtiirlnd<'. studier öfvor örtartadc, slingrande stamuiars jämförande anatomi. lo ensstämmelseu i byggnad nielhni slingerstammanie och några andra växter eller växtdelar ställda under med tlem likartade förhållanden, torde det här vara tillräckligt att göra uppmärksam på att de mekaniska elementens beskaftenhet och fördelning i dessa också })å det närmaste motsvarar livad man kunnat vänta. Att så är förhållandet med klängena framgår tydligt nog af de afbild- ningar Worgitsky ') lämnat af klängena hos V/f/s, Bit/iioiiia m. ti. Den nu påvisade fördelningen af de olika elementen i den sekundära ve- den framgår sålunda af de efter hvarandra framträdande behofven af fasthet och alltmer ökad ledningsförmåga, på samma gång som anordningen yggnad hos t. ex. Un Dl tillie, men hvilka återfinnas hos nästan alla de undersökta slingrande stammarne, torde också böra räknas såsom lokalmekaniska anordningar gynn- samma f(ir de speciella kraf de slingrande stammariies lefnadssätt orsaka. Speciel del. Stammens byggnad hos slägtet Humulus. Slägtet Humuhts innefattar, så vidt känclt är, endast tvänne arter. Den af ålder odlade Hmmilns Liipttliis L. utbredd öfver både gamla och nya verl- dens tempererade zon samt den i Kina och Japan jämte närgränsande öar före- kommande Humulus japoukus Sieb, et Zucc. Den senare skiljer sig, utom därigenom att den är ettårig, från den förra hufvudsakligen därigenom att don saknar lupulinafsöndrande hår. Dessa båda slingrande art(n- bilda som bekant jämte Cannabis safiva L. undei'faniiljen CannahoiäcfP inom familjen Mnrarece, som just genom denna underfamilj på det närmaste sluter sig till Uiiicacea;. För förståendet af en del anatomiska förhållanden hos Hunmlus, särskildt egen- domligare sådana, hvilka ej stå i något orsaksförhållande till detta slägtes lef- nadssätt, har det också varit niuligt att i det följande söka jämförelsepunkter med särskildt Cannahis, men äfven med UrUcacccr och öfriga grupper af familjen Moracece. Då slägtets l)ägge arter i sin l)Yggnad ytterst nära öfverensstämma med hvarandra, har det varit lämpligt att behandla dem tillsammans. Där en eller annan olikhet eger rum, har denna också anmärkts. Vid undersökningar öfver stammar med mycket snabb tillväxt fi-amträder tydligare än annars behofvet att genom fixering af vissa skilda jiartier af den tillväxande stammen vinna hållpunkter, med ledning utaf hvilka det är möjligt att framställa dennas under olika utvecklingsstadier växlande byggnad. Sachs ') urskiljer tre facer vid organens utbildning: "Die Organe befinden sich anfangs in einem embryonalen Zustand; weiter wachseml treten sie in ') Vorlesungen; sid. 503. Luiuls Univ. Irsskr. Tom. XXVIII. Ib Gunnar Andersson. einen zweiten Zustand, in den der Streckung ein, durch welchen sie ihr defini- tives Volumen und ihre definitive äussere Gestalt erreichen; erst in einem dritten Wachsthumsstadium wird auch die innere Struktur der bereits gestreckten Or- gane vollendet. Diese letzte Wachsthumsphase bezeichne ich als die der inne- ren Ausbildung, auf Avelche zuletzt der Zustand des völligen Ausgewachsenseins, der fertige Zustand folgt'\ I sina undersökningar öfver Ctir/irJ)ifacccrn(( har Fischer ') framhållit att den enligt honom ledan af N.egeli och Sachs gjorda indelningen af sträckningsstadiet i ett meristematiskt och ett ameristiskt klar och tydlig framträder hos de nämda växterna. Också hos Humulus visar sig ganska mai'keradt en skilnad mellan dessa olika stadier i sträckningen. De facer i humlestammens utveckling, som låta sig urskilja blifva sålunda: ett em- bryonalt, omfattande den allra öfversta delen Sied de fih'sta bladanlagen; ett meristematiskt sträckningsstadium, innefattande allt efter skottens ordning och olika tid af vegetationsperioden 3, 4 å 5 mycket korta internodier; ett ameri- stiskt sträckningsstadium under de därpå följande (2) 3 å 5 intcriiodicnia, hvilka ytterst hastigt tilltaga i längd, samt ett sista stadium motsvarande Sachs, tredje. Detta utbildningsstadium sammanfaller hos Iliinmlns med den tidigt börjande kambiala värksamheten och behandlas vid redogörelsen för d(>n utvuxna stam- men. Di^ssa fyra på hvarandra följande stadier få naturligen ej betraktas så- som skarpt skilda, vid stammens framskridande utveckling markeradt framträ- dande facer utan såsom en delvis godtycklig indelning fiir vinnande af en kla- rare bild och för undvikande af onödiga omsägningar. Emellertid torde svai'li- gen i några stammar dessa stadier med sådan lätthet kunna urskiljas, som just hos kläng- och slingerväxterna. Innan en närmare redogörelse för stammens byggnad i dessa stadier läm- nas, skall här anföras resultatet af några mätningar öfver de olika interuddiernas längdförhållanden; därvid upptagas endast sådana tal, som kunna, anses som ungefära medeltal hos normalt vegeterande plantor. Hos den fleråriga Ilmnulus Liqjiiltifi, hvilken har tillgång till större mängd reservnäring, äro åo fiu-st ut- vecklade internodierna obetydligt kortare än de under vegetationsperiodens opti- mum bildade. De föi'sta visa i regel en länod af 1 5 a 20 cm, de senare af 25 å 30 cm under det att efter 20 — 30 intei'nodier en fih'kortning gör sig gällande, så att de öfversta fullt utvuxna endast äro omkring 10 cm långa. ') Unters, ii. d. Siel)röliren-Systeni d. Cucurljitacoon. Berlin 1884. sid. 5. Studier ofvor örtartade, slingrande stammars jämförande anatomi. 19 Fig. 'J. Kurva visande internodicrnas inbördes längdförhållande mot vegetations- periodens slut hos en normalt utvecklad jilauta af Hiimulus japonicus. Längdförhållandet mellan internodierna hos Humulus japonicus torde klart framgå af vidstående kurva, konstruerad på vanligt vis, så att den relativa längden af hvarje af den uppmätta rankans 20 internodier är afsatt som ordinat. Utaf densamma framgår samma tilltagande af internodiernas längd till ett visst maxi- mum och därpå skeende förkortning som hos H. Lupuhis. På kurvan repre- senterar stycket a — h den ännu ej fullt utvuxna delen af stammen. Denna belöper sig i förevarande fall till 5 å 6 makroskopiskt mätbara intcu'nodier och torde i allmänhet utgöra 30 — 50 cm. Jämför man härmed den region, som enligt Fischer *) är stadd i sträckning hos Cucurhitaceerna belöper sig denna till i genomsnitt 22 internodier. Huru stor längd dessa representera uppgifver den nämda förf. ej, men att den del af stammen, som är stadd i sträckning är alldeles ovanligt stor, framhålles tydhgt nog. Enligt Sachs ^) är motsvarande del vid långsträckta blomstänglar 10 — 20 t. o. m. 50 — 80 cm. Jag har ej varit i tillfälle att undersöka, huruvida den här påvisade skilnaden mellan i öfrigt komparabla snabbt växande stammar af slinger- och kläng växter — här Humulus och Cucurhifaceerna — är ett genomgående drag. Om så skulle vara torde det kunna förklaras af det olika lefnadssättet, i det att slingerstam- men själf fäster sig, och sålunda fortare är nödsakad att antaga en bestämd och fast form. ') 1. c. sid. 5. ^) Vorlesungen sid. 512. 20 Cxuiinar Aiidorssou. I. Den växande stammen. Embryonala stadiet. Med denna benämning betecknas, som redan nänit«, endast själfva den yttersta stamspetsen den, där som Sachs ') säger kärnplasman ännu dominerar, där själtVa celldelningen eger rum. Hos Ilumuhis är stamspetsen väl skyddad af ett stort antal bladanlag, livilket gör det synnerligen svårt att bland för hand förfärdigade snitt — särskildt tvärsnitt — fä reda på dem, som berört själfva stamspetsen. Jämte en mängd för hand skurna snitt har därför äfven. på Stockholms högskolas botaniska institut dels med slädmikrotom gjorts serier af såväl längd som tvärsnitt genom den unga stammen efter den af af Kleecker ^) närmare beskrifna metoden. Genom färgning med eosin och lagom uttvättning med absolut alkohol har på detta sätt ett undersökningsmaterial vunnits, som tillåter en utförligare redogörelse för den första difterentieringen och den fort- gående utvecklingen af denna från den allmänna typen ganska afvikande stam. Stamspetsen är, med undantag af en mycket obetydlig svagt konvex toppdel, besatt af de i rask följd på hvarandra följande bladanlagen I densamma fram- träder tydligt Han.steins trenne olika skikt: dermatogen, periblem och plerom. Det föi'stnämda består af små korta celler, hvilka enligt reaktion med Trommers reagens visa sig innehålla rikligt med drufsocker. Denna öfverfyllnad på sockel' i detta cellager torde stå i närmaste sam- band med den mycket tidigt begynnande utvecklin- gen af en rik härbeklädnad kring de unga stam- och bladanlagen. — Periblemet utgöres af 6 — 10 cella- gen', bildade af små, jämförelsevis tjockväggiga celler. Det täcker som vanligt rundtorn pleromet, hvilket ända upp i själfva vegetationspunkten utgöres af vida större, i organets längdriktning något sträckta celler. Eis. 10. Tvärsnitt gonoin staraspet- p.-^ öfvergåugen mellan detta och följande stadium, sen af IIihiiiiIh)) Liipitltis. — t meristematiska stadiet anläggas de, men ut- vecklas i det ameristiska, funktionera så en tid bortåt, men förstwas på grund af sin af stor kiselsyrehalt orsakade! bräcklighet nästan alltid ])å stammens äldre delar. Deras basaldelar tjäna dock att ej obetydligt öka friktionen mot det stöd, kring hvilket rankan slingrar. Barkparenkymet differentieras nu på det sätt att cellerna få en mer rundad form än förut — jåin- för fig. 13 — . På de sex punkter af stammen, där antydningar till koUenkymsträngar visat sig — se (ritade helt svarta) ha redan ^j;^.^^ __. föi.gio.Q-å lifliga delningar, och i dc ucdrc af de vaggarne lorvedade ochiorsodda ^" ~ " ' med spiraifihertv.rtjockningar; hifliörandc intemodiema ha redan de för kollenkymet m margiiaronkym. ■' karaktäristiska väggförtjockningarne börjat up[)stå. Stammen liar blifvit skarpt, markeradt sexkantig. Mellan och innanför de näinda koUenkymgrupperna utvexdvlar sig ett typiskt, tidigt klorofyllförande barkpar(>n- Qn002?r Tvärsnitt genom en stam af Hnmtihts Lnpulus vid tiden f(jr den sekundära tillväxtens början, e epidermis: hp bark- parenkym; * initialringen med garfsyrcbehållare; k kamhium; innanför detta äro dels vedpa- renkymceller dels kärl anlag- da; de innersta af de sist nämda ^) Se t. ex. KoiiL, F. G., Beitrag zur Kenntiiiss dos NViiidens der Pflanzen. Pringsh. .Jalirhüch. Bd. XV. (1884); sidd. 328-347 '"historisches". fttuilirr ölVnr (ivtartailf, sliiisramlf stammars jämfrirando anat.iini. -.) kym. Det innersta cellagrét (fig. 13) af barkparenkymet har redan begynt differentiera sig till den nedan närmare beskrifna stärkelseslidan. Märgparenkymets celler sträckas, små intercellulärer uppstå, och i de nedre hithörande internodierna har oftast redan en resorbtion begynt. I den prokambiala zonen fortgår kärlknippenas bildning på följande sätt. På de ställen af initialringens insida där, som förut nänits, genom en liflig pi-okambial värksamhet cellgrupper i radial anordning uppkommit och de första spiralfiberkärlen aidagts, fortgår denna värksamhet. Nybildningen af element, som i di-'t följande utveckla sig till Icärl, fortgår ännu en tid vida hastigare än förvedningen och den öfriga utbildningen af dem, så att man ofta finner 3 — 5 oförvedade kärlanlag i raden, under det att endast 1 å 2 färdiga kärl finnas (fig. 13). Riulerna af ])i'imära kärl och kärlanlag skiljas alltid af en rad små celler, livilka scihm till stor del förblifva oföirvcdade. Sedan på nu beskrifvet sätt 5 — S kärl i hvarje i-ad äro anlagda, upphör anläggningen af stora element (fig. 13), och mindre celler uppstå. Då med den börjande anläggningen af dessa mindi-e element, hvilka sedan förvedas och bli vedparenkym, äfveii an- läggningen al dylika längs hela initialringens insida begynner, så måste man anse att just ])å denna jiunkt den kambiala värksamheten inträder. ITvarj«^ gi'iipp af dessa primärt anlagda kärlrader består af minst tre, ibland fyra, sällan fem rader. De olika gruppernas läge i stammen är den, att alltid en finnes midt för hvarje liörn. Mellan hvarje af dem äro i regel två, sällan tre sådana belägna. Alhi äro dock tydligt skilda af mellanliggande märgparenkym. 20 — 25 grupper förefinnas sålunda på insidan af den gamla initialringen, hvilken för dem alla representerar den primära floeradelen. Då denna är fullständigt likformig såväl livad elementens storlek angår som i karaktäristiska garfsyrebehållarnes fördelning, torde man svårligen här kuniu tala om att de primära kärlknippena äro 20 — 25, utan att på den primära fibrovasalzonens insida 20 — 25 skilda protoxylera^jartier finnas. Hos HunniJiis Liipnlns äro de såväl hvad angår elementens talrikhet som däras storlek kraf- tigare utvecklade än hos H. Japonicus. I den primära floeradelen visar sig icke häller i detta stadium några tec- ken till en speciellare utbildning af vedbastets element. Den förändring, som eger rum, består endast i en ringa tillökning i storlek och antal af de förut beskriiiui elementen. Lunds Univ. Äi'sskrift. Tom. XXVIIl. 4 lie I '■ib Gunnar Andersson. Förhålla-iid{!t hos HiiviiiJiis iir sålunda allt som i frön af de bägge arterna. I den yngsta stamdelen äro de till storleken ej obetydligt variei'ande, men något längre \mh\ blifva de alla ungefärligen lika stora. Någon gång händei' det att man finner mycket små. Storleken växlar från högst (),03 mm. till i allmänhet 0,027 och 0,025 mm. och sjunker ibland till 0,o2 å 0,oi5 mm. 1 äldre delar af stammen där de vid l>astelementens sträckning komma att ligga såsom centralpunkter, kring hvilka långsträckta element radialt (jrdua sig, blifva de, i synnerhet sedan deras speciella innehåll försvunnit, rätt mycket större. Till formen äro de som nämdt i tvärsnitt runda eller rundade rör. I likhet m<'d de oledade mjölksaftkärlen sakna de nämligen tvärväggar. De bil- der, angifvande sådana, hvilka man ibland far se, visa sig nämligen i de fall, då de låta undersöka sig vid hög förstoring, vara att återföra till dels tvär- springor — detta särskildt i macereradt matei'ial — eller till en egendomlig anordning af innehållet. I sammanhang med redogörelsen för detta skall an- föras en del exempel härpå. Öjälfva behållarne visa sig vanligen som fullstän- digt rörforraiga element — se tafl. fig. 5 och 7 — löpande internodium efter internodium. Innehållet i dessa garfsyrebehållare utgöres dels af en plasmasäck dels af med garfsyra imprägnerade ämnen. Hvad först plasmasäcken beträffar, så fin- nes den hos alla dessa behållare. Vid första påseendet gör den intryck af att vara garfsyrebehållarens "^''Ågg, men vid närmare undersökning finner man snart nog att så ej är förhållandet. Dels ger den icke cellulosareaktion — hvilket ju dock skulle kunna bero på af garfsyra orsakade sekundära förändringar — ') På gruud af att vid Inimleodlingeii hanplantorna utgallras är frö af Ilannilus Ln- pulus ganska svårt att erhålla. Därtill är det frö som saluliälles vanligen ej grobart. >t'' Gniinai' Amlnrssoii, (k'ls visni' den vid L;;irts\ rchcluilliircns (("miiiiiii;- samt viil macci'iitioii en drl i'ör- hallandcii, livilkti torde In^rärfiga tili att anse den som bcstiiendc af jilasma och ick(^'ar cellulosa. Vid maccratiou såväl med kali som med koucenti'crad svaJ- velsvra är don sålunda resistent ') o(di i äldre stadier, dä det iUViga innehållet i garfsyrehohällaren delvis är toi-svunnet, tinner man ofta l)ildi>r sädana som ä taH. ligg. {'d o. lo, där innehället dragit sig frän väggarne och i längd- snitt visar vecdcningar (se tatl. tig. <)), iitaf sädan heskatienlier, att svårligen en cellulosamembran, i 'synnerhet i en fi'ir länge sedan utvuxen stamdel, skulle kunna antaga sådana. Afven i tvärsnitt tinner man ofta halftcimda behållare, hvilka dä alltid visa ett väggskikt (se tatl. tigg. Ii2 o. lo), kritiL;- det åter- o.r>' stående innehållet. Vore det endast en celhilosamembran skulli' man dessutom vänta att innehallsbeståndsdelar sådana som garfsyra diosnierade igenom, men ej ens med sa känsliga reagentier som Moll-Klerckerska ga rfs yreprofvet Knner man spar af garfsvra van^ sig i närgränsande celler eller i de rum som bildas, da innehållet drar sig från väggen. I tjocklek oa grund af inn(diållets beskaflenhet framträder skarpare hos garfsyrebehål- larne. Analoga förhållanden känner man från närstående elen)ent. Öå omnäm- ner TsciiiKCH ^) på f(')ljande sätt sådan plasmamemhi'an i garfsyrebehallai'e hos Siliqua (lidcis och Rhunnitis catlutiiica. "iSehr eigenartige liildungen, die gleich- falls hierher zu rechnen sind, finden si(di im Fruchtfleische der Si/iij/iii diilcis, wo FLi'CKKJKK (Pharmakognosie 1 Aufl., sid. oSö) und in dem von Bluniiitus C(iflt(irf//icii, wo MoRKKN (Journ. de Pharm, et de Chim. l8rper dadurch entstehen, dass sich die Plasniahaut von der Mendiran ablöst und den eingetrockneten Inhalt als faltiger Schhuich rings umhüllt. Jedeirfalls zeigt der faltige Hüll-"Öchlauch" (mit Chromsäure) keine Subcrinreaction. Tichomirow ') Afven liiir liör det iuiiiKii-kass ;itt detta skulle kunna lieru på t. ex. i^arfsyraiis iu- värkiiu på deiisrinnnii, [uen då det gäller liäde friskt luaterlal (leli alkolioliiiaterial tei-ilo ett sådant mottagande vara föga .sannolikt. -) Angewandte PflanzenaMatciiiiie, Wien und Leipzig. 1889 sid. 1"27. o 1 Studier ot'ver Tirtartade. slingrantlc stammars jämföraiulo anatomi. ** l (Bot. Centmlbl. IS85, 21, sid. 222) fand im Fruchttteischo dor Dattel Köi'pci' dci' Art, wie die in der Frucht von Hhtiiinnis C(ifJuirfirfi-\ Det öfriga innehållet i garfsyrebehållarne utgöres i natui'ligt tillstand af en bvunaktig tjoekflytande massa imprägnerad med garfsyra. Att de ej ;"n'(i fylda af en klar iTisning torde vara fullt säkert. Också sker ingen utfilUniiig eller förändi'ing af innehållet vid t. ex. alkoholbehandling, utan sådant material rea- gcrai' |>å |irecis samma sätt som det ntaf den Icfvande växten. Den närmare beskaffenheten utaf detta innehåll har jag sökt utröna genom en serie i'<'aktioner. Det visade sig därvid att en viktig del af detsamma till- hör garfsyrornas grupp. Med järnsalter färgas de Händigen svarta med en färgschattering, som anger gai'fsyran i dem såsom "eisengrünende", med kalium- bikromat bli de bi-unrikla, med ko|)])aracetat och järnacetat efter det Moll- Klerckerska ') förfarandet vackert svartblå, med öfverosmiumsyra svartbla, med Flemmings lösning brungula. — Genom Pfeffers^) undersökningar är det bekant att anilinfärger up})supas synnerligen kraftigt af celler, hvilkas innehåll med dessa ingå föreningar, som ega svag eller ingen diosmotisk förmåga. '1'ill dessa räknar han särskildt garfsyra. Afven i detta afseende gifva de nämda behållarne synnerligen vacker reaktion, i det att de vid behandling med t. ox. anilinblått antaga en markerad blågrå färg, under det hela den kringliggande väfnaden ej i ringaste grad tingeras; dock med undantag af själfva vegetations- punkten, som färgas svagt. Genom dessa reaktioner kan ju anses till fulh) vi- sadt, att de ifrågavarande behållarne innehålla garfsyra, frågan gälde nu blott om de innchöllo äfven andra ämnen, hvilka såsom näringsämnen kunde ega mindre omtvistad betydelse än garfsyran. F(")r att afgöra detta företogs pröfning med Trommers reagens på socker. Den ty[)iska, kornigt brunröda fällning som därvid up]istud angaf närvai'on af drufsockei-. Vid försök med Millons reagens framträdde en tyd- ') Se E. F. AF Klerckhii. Studien iiliei- die GerbstoftVakuolcn. K. Vet -Akail. Ilaiidl. Bill. Bd 13, Ai'd. III. N:o 8 (1888). Sid. 7 — K:s fiirliiittriiii. af metoden beståi' 1 att lösa kopparaeetatet i alknliol i stället för som Moi,L (Enl. Sti(\ssiuikgeu,s Pract. sid 79) i vatten. '') Unters, d. bot. Instit. zu Tübingen Bd II: sid. 179—331. I Ininiav Anilorssoii. Iit>- rosenröd') fargiiing, dock med någon dragning ;it hrungnir. Men enligt hade den eiterade föif. ocli andra ') är reageiiéet allt tTir litet känsligt. Enligt de gjorda, reaktionerna förelägo således här element, som tyektes iinieliålla ntom garfsvra äfven socker d. v. s. kolhydrat och åtminstone i nå- gon mån ägghviteämnen. De i fråga varande l)ehållarne tycktes vara — sit venia verbo — så att säga ntlodringskanalei', genom hvilka stairispt^tsen till- Ha-des rikligt med de näringsämnen, den för sin hastiga tillväxt kunde hehiUva. De tvifvel, som möjligen kunde hysas öfver rikedomen pä näringsämnen i dessa l)(>.hållare, motsades på det bestämdaste af uppgifterna i luindböckei'na s. s. rtTKASsnuRGERS Prakticuin, Poulskns ofvan citerade arbete, i hvilkii ej ett ord står-nämdt om att näi-varon af garfsyra har något inflytande ])å d(> nämnda reaktionerna. Den enda antydan i annan riivtning jng i litteraturen kunnat linna är hos TsciiiKcn ■'), som säger: ^'Traubenzucker und Dextrin n^lucirt zu k(»rnigem, rothem Ku|)feroxydul, Rohrzucker wii'd violett, ebenso Plasma, ersterer reducirt erst nach längerem Kochen. Gerbstoff Aviid braunroth", samt i af Kleec- KERs ofvan citerade arbete där det heter: "Hier ist zugleich zu bemerkren, dass Gerbstoff, resp. die Zersetzungsprodukte desselben, mit Millons Reagenz gelb(,' und braune Färbungen geben, die mit den Eiweissreaktionen vei'wechselt werden können. — — — Die Fällung dui'ch Quecksilberchlorid in den (irerb- stoff'vakuolen kann kein Beweis für den Proteingehalt derselben abgeben, da dieses Reagenz auch auf reinen Gerbstoff fallend wirkt" ■*). yå stod saken då amanuens(>n Benot IjIMEorss, som på grund af före- komsten af egendomliga element hos Frimuhicecnia egnat frågan om den in- värkan närvaron af gai-fsyra har på de vedertagna- socker- och ägghvitereaktio- nerna en genomgående ki'itisk undersökning från kemisk ståndpunkt, visade — i föredrag hållet i Bot. Fören. i Lund d. 2 aja'il 1890 — att vid närvnro af garfsyra denna fullstäu(bgt täcker både socker- och ägghvitereaktionerna, eller med andra ord, att vid närvaro af garfsyra för (igonblicket ingen mikrokemisk reaktion finnes, medelst hvilken man med säkerhet kan påvisa de nämda ämnena. Under dylika förhållanden, då tolkningen af dessa behållares fysiologiska be- tydelse ytterligare föi'svärats, skulle jag ej nedlagt det arbete, som utredandet ') Se t. ex. Heinrk iiKK E. Die Eiweissscliliiiiclie d. Crucif. und verwand. Elenioiito in d. Itlioeadinen-Reihe. Mith a. d. Ixit. Inst. zu (iraz. Heft I, 188G. - Mans figurer lia ddok liögre färg; närmast päminnaiide om den t'ärgning som erhölls är hans 'J'ah. II fig. 1. 2) PouLSKN Bot. Mikrokenii, sid. 30. 2) 1. c. sid. 27. ■*) 1. c. sid. 39. studier ülVer ilrkirtado, sliiisranilo staiiiniarä jäinföramlr! anatnini. •>-J af fleras anatomi fordrade, om oj en del af deras anatomiska egendomligheter varit sådana, att de knnna anses ega intresse äfA-en om det ej är möjligt att lämna en klar utredning af innehållets beskaffenhet. Att detta emellertid sknlle bestå af uteslutande garfsyra är på förut an- förda grunder ytterst osannolikt. De ämnen, som sammanfattas under detta namn f(")rekomma, så vidt man känner, alltid i lösning; deras uppträdande i så stora mängder som här är fallet — ungefär 10 "/„ af den unga stammens ku- l)ikinn('liåll — är, äfven med antagandet att den spelai' rollen af näringsämne, knappast öfverensstämmande med livad man i öfrigt känner om de olika nä- ringsämnenas ledning oeh fördelning. Ett annat ^ner bevisande, ehuru icke fullt åtgörande skäl mot att innehållet uteslutande skulle vara garfsyra, är att man med åtskilliga reagentier såsom järnsalter, anilinblått, eorallinsoda ') kan [)åvisa en olika färgning d. v. s. olika halt af garfsyra i behållarne, dels |)å olika höjd i stammen, dels äfven på alldeles närliggande och detta också i sådana, där beskaffenheten af gai'fsyrebehallarne i öfrigt ej visade någon olikhi^t. — Om det ej voi-e så, att gai'fsyran här u|)pträder imprägnerande ett annat inne- håll kunde det förhållandet också svårligen förklaras att den visade den egen- domliga fördelning, som man finner i dessa behållare. På t. ex. fig. 4 å taÜ. återgifves efter tusen gångers immersionsförstoring en del af en garfsyrebehåUare, som vid lägre fiu'storing såg ut att vara delad af en vägg. Den nedre mörka delen färgades med Moll-Klerckerska rcagenset blåsvart, under det att den (ifrc delen, som tydligtvis ej innehöll vare sig garfsyra eller andra fasta beståndsde- lar; endast hade en svag schattering i Ijusgrått. Dylika liilder äro ytterst van- liga. I en del af dem tyckas ofta värkliga tvärväggar vara f(')r handen. Ut- redandet af dessa "tvärväggars" beskaftenhet har orsakat ett både Uuigt oeh tids- ödande ai'bete, men jag tror mig också nu kunna lämna en, de värkliga för- hållandena motsvarande redogörelse för desamma. Ofta finner man särskildt i något så när äldre partier af garfsyrebehållarne — däremot aldrig i d(^ allra yngsta delarne — l)ilder, i hvilka det ser ut sem om garfsyrobehål låren vore delad af en vägg. Större delen af dessa, hvilka ha ett sådant läge, att en högre ITu-- st(n'ing kan användas, visa sig dock vara beroende af fih'hallanden af samma natur som i det nyssnämda fallet. Ofta finner man däremot en anhopning af innehållet, ' I Deiiiiii olika frirgiiing' frainträdde, skarpast sedan snitten fått li.yga ftt dygn i caral- iinsdda, hvarefter do afsköljas lagom. \)o blidVo dels bruinvida, d(ds svartlda, dels grå. Lunds Univ. Ärsskr. Tom." XXVIII- 5 •54- (iiiuiiar Aiidei'ssnn. som ilr torvillande lik Viuiliga tvärväggar. Deras oregelbuiuliia t'örlo|>]i, an tvärs öfver, all något konvext, an starkt hvälfdt, an sneilda ei% tillstoppning i garfsyrebehålhiren, mot hvilken en del innehåll samlar sig, är ännu ett steg taget till likheten mod värkliga väi^- gar. Ett sådant fall är afbildadt å tatl. fig. 9, där jag dock (^j ])å den ena sidan kunde finna att denna '"hotten" såsom jag skulle vilja kalla dessa liildiiingar i garfsyrebehållarne sammanhänga med behållarens vägg. Till sist skall endast heskrifvas ett mycket upplysande fall, afteeknadt ])ii tafl. lig. 8. 1 ett snitt af Huiiiiihis /(iponiriis fans en botten, hvilken som en bred, skarpt markerad skifva slöt sig till bägge väggarne. Vöy att vai'a säker ])å att ej något obsi^r- vationsfel fiu'elag, tillsattes koncentrerad svafvelsyra, hvilken löste kringliggande väfnad, så att garfsyrebehållaren kom att ligga fritt. Den undergick vid denna beliandling ej ringaste förändring, och är synnerligen natiirtroget aftecknad på iiäinda Hgur. Någon vidare förklaring torde svårligen vara af niulen, bottnen består af samma material, som i allmänhet fyller behållaren. Detta har fiu- svnnnit från de ofvan och nedan liggande jiartierna, där endast strängar af det- samma är kvar. Ett ytterligare bevis ftu' att det endast är af innehållet bil- dade bottnar, ined hvilka man härvidlag har att göra, är att plasmahnden, såsom i nämda lignr tydligt synes, aldrig omsluter dem utan passerar förbi. — F(")r att än ytterligare öfvertyga mig om att man härvidlag värkligen icke hade att giira HK^d en cellulosameinbran, har jag fiu'sökt reaktion på detta ämne, dels den af gammalt använda med jod och svafvelsyra, dels med jinlibsforsyra '), hvilken senare n^ak- ') Mangin L. Sur les réactifs jodés de la celhiloso. ]>ull. d. 1. Soc. bot. de Fraiicp. Deuxieiue ser. Toiiie X. 1888; sid. 422. Förf. rekommenderar liiir under kritik af de äldre metoderna "acide phosphorique jodé", franistäld genom att till en koncentrerad lös- ning af fosforsyra sätta jodkalium ocli jod, såsom genom skärpan och klarheten i reaktionen "destiné — — — — ii remplacer avantageusement le chlorure de zinc jodé et 1'acide sul- furique jodé". \\d användandet af detta reagens, tillredt med den mest minutiösa nog- grannhet efter i-eceptet, visade det sig emellertid .-tt man visserligen kunde få väggarne Studier üfvci' üi'tartado, slinsraudc stammars jämlTiraiidp o.iiatonii. -»O tiuu dock tonlo vara tämligen värdoliis, utaii att crhälla nag-oii ivaktion pa dessa bottnar. ') Slntresultatet blir sålnnda att garfsyrebehållarne i likhet med de oledade mjölksaftkärlen äro långa rör utan tvärväggar, hvilka dock i äldre stadier, dä innehället delvis försvunnit kunna igenstoi)- pas utaf bottnar, bildade i olika former, af material till sin konsistens likartadt med det, som utgör den hufvudsakliga delen af deras innehåll. Innehållet i garfsyrebehållarne försvinner, som nämdt är, ofta. I den yt- tersta stamspetsen äro alla fullständigt fylda, men redan då de sex första kärl- knippenas primära xylemdelar börja anläggas, tömmes en och annan af de utan- för liggande behållarne. Ju längre ned man sedan undersöker stammen hnner mail att allt färre och färre behållare äro fylda; alla stadier från öfverfylda till alldeles tömda kan man finna där. Se figurerna 11, 14, 10, [% 13 å tafl. I de stammar af Humultis japonicus^ jag varit i tillfälle att se, äro dock alltid en del fylda äfven i de nedersta internodierna, men jämte dem Hnnas också en ännu större mängd tömda. Hos kraftigt vegeterande ^stammar af H. Lupulus och CaniKihis srdiva — hos hvilken art garfsyrebehållarne visa full öfverensstämmelse med dem hos Hwttndus — är det däremot i den allra nedia'- sta delen af stammen oftast ej möjligt att påträtta en enda, som ej är tömd. Denna tömning försiggår successive sä, att ett stycke kan vara fullständigt el- ler i det närmaste tömdt, under det att närgränsande ej visar spär till någon förändring. Vid tömningen ordnar sig innehållet ofta strängvis i behållaren, i detsamma uppträda runda bildningar, möjligen oljedroppar eller dylikt (tatl. fig. S). Alla reaktioner för utrönande af dessa korns eller droppars beskaften- het ha emellertid varit resultatlösa. Ett annat anmärkningsvärdt förhållande är att i äldre internodier de på stammens konkava sida liggande behållarne ofta äro hoptryckta (tafl. hg. (3), utan att man på öfriga element i väfnaden kan mäi'ka någon förändring. Efter denna redogörelse' fTir de hos Hiiiinlii^ och Cainiuhis ujipträdande egendomliga element, som här benämts garfsyrebehållare, tord(i det ej vara ur svartblå — liksom med lämjiligt koncentrerade lösningar af alla preparat med fri jod — men pä intet vis bättre än med de gamla roagentienia, tvärtom förstördes snitten delvis ge- nom den koncentrerade fosforsyrclösningens starkt vattenupiisupande förmåga ' ) .Jag hänvisar här till det sid. 30 sagda om garfsyrans möjliga inllytande äfven pä en cellulosavägg. • )(i Guinmv Aiidi'rsson. viiocii alt s(")ka iiaa'un Icdiiini;' t'iu' torståeiidc aF (Ici'as lorliållaiidL^ lill aiidra väl- nadselement. De som härvid utan vidare erbjuda sig till jämförelse äro de oledade mjölk- saftkärleu. Oaktadt det myekna arbete som trän olika liiUl nedlagts ])ä utre- dandet af dessas anatomi och fysiologi, visar denna dock en mängd outredda punkter och en jämförelse blir därför också i många afseenden ganska sväi-. Då DE Barys handbok torde vara det egentligen utredande och systematiserande arbetet i afseende på dessa element, följes här på smärre undantag när denna. — Den i systematiskt afseende Camuihifwa' närstående fauiiljen MoracefB eger som l)ekant mjölksaftkärl, öfver hvilka dock enligt dk Bary ^) "ingående jämfö- rande undersökningar öfver förlopp och utveckling — — — — ännu äro önskvärda". Enligt de föreliggande undersökningarne öfverensstämma mjölksaft- kärlen här närmast med dem hos Etqihoj'hnicrcri/ii. De. räknas sålunda liksom dessa till de oledade mjölksaftkärlen. Beträffande de anatomiskt topografiska förhållandena, gå mjölksaftkärlen hos t. ex. Fk/is — som tyckes vara det inom familjen hufvudsakligen uinhn-sökta slägtet — ända ut i stamspetsen liksom garfsyrebehållarne, men då dessa senare uteslutande hålla sig till vekbastdelen i kärlknij)pena äro de förra ^) tillfiunandes äfven i barken och i märgen. Ej heller fortsätta garfsyrebehållarne såsom nijölk- saftkärlen ut i de allra finaste käi'lknippeförgreningarne i bladet ellei' i dettas mesofyll, i hvilket mjölksaftkärlen enligt Haberlandt^) äfven hos Zvr»,s-arter (Ficus vifid(i) "förgrena sig synnerligen rikligt omedelbart under pallisadparenkynu'ts, såsom specifik assiniilationsväfnad 1j(Miande celler". Vidare äro mjölksaftkärlen i-ikt Rn'grenade, under det att ga.rtsyrebehällarne bestå a C Inar föi' sig liggande, ytterst sällan (möjligen kan den förgrening (tafi. fig. o) jag [)åträfiåt betraktas såsom en hänvisning för fylogenesen) sig förgrenande behållare. Den stora och för bägge slagen af element afgörande skilnaden är dock att då mjölksaftkärlens innehåll ej blott hos ]]I<>n(.crriiiii. utan äfven lios alla andra mjölksaftkärlegande växter utbreder sig likforaiigt öfver hela växten, in- ') 1. c. .sid. 4.54. '■') Se Habeblandt 1. c. sid. 228. ■') Demiii. IIaberlandt.s uppgift förnekas dock — siir.skildl för EiipJiorhiacrerlia -- lio- stämdf af A. F. W. Scuimpek, som förgäfves sökt få se sådana bilder som den i Pliys. x^nat. sid. 226 afbildade. Se nämde förf. Ueber Bild. und Wand. d. Kolileliydr. in d. Laubbl. Bot. Zeit. 1885 sid. 774. studior üfvor örtarUirlc. sliiij^i-aiiilf sta]iiinars jäniföi-aiicie anatomi. O/ ueliallcf i ^■ai-fsyrebuhällariie är bco-räiisadr till yiigro växaiulc delar af dciisainiua. Det är häl- idientifiei'iiigsTnöjlighet(Mi med rnjölksaftkärlen uppluir. T sammanhaiiii' med uiidersöknino'ar öfver Mt)r(icc<-rn(is mjölksaftkärl, ha ock de dessa närstående j^'arf'syrehehällai'nc hos Hiuinilus hlifvit i literaturen unmänida, ehuru nästan endast i l'iii'hio'äende. IIanstkin ') omniivnner dem med följande oi'd: "Bei Humulus sind die Milchsaftg-efässe im Verhältniss dicker, doch sonst in ihrer Vei'theilung ähnlich. Zumal begleiten sie die Blattgefäss- bündel, besonders an der unteren Seite, die grösseren zu mehreren neben einan- der, die kleineren einzeln als lange ununterbrochene Schläuche. Der Saft, der besonders im geronnenen Zustand von dunkler Farbe ist, macht die Gefässe selbst im unverletzten Blatt leicht kenntlich, und lässt wahrnehmen, wie die- selben lange nicht bis in die feinsten Verzweigungen der Uefässbündel mitge- hen. Vielmehr hören sie früher auf, und bestehen gegen das Ende hin häufig aus eiiu'r Reihe einzelner zuletzt ganz kurzer Zellen, die noch durch (Quer- wände; getrennt sind". De bottnar, hvilka fiirut lilifvit beskrifna, ha af li(inom uppfattats som tvärväggar. Detta är också mycket föi'klarligt, sä mvcket mer som han tydligtvis endast i ITirbigäende egnat dem undersökning. Haxstei^' för dem sålunda, och i öfverensstämmelse med honom de Baky, till mjölksaft- kärlen, något som på ofvau anförda grunder ej här kunnat ske. Att emeller- tid den sistnämda författaren ej häller skulle ställt dem tillsamman med dessa element, om lian själf företagit några undersökningar pä Hiiiiuihts, torde vara tämligen säkert, ty i sin Vergl. Anat. ställer han de med dessa garfsyre behål- lare åtminstone i anatomiska frirhållanden ganska nära öfverensstämmande ele- menten i barken och märgen af S/ic/ts såsom en särskild afdelning under Sekrefbehål/art/r, under det IIanstkin — ehuru som det tyckes med någon tve- kan — upptager äfven dessa såsom "Milchsaftschläuche". Enligt oe Barys, ef- ter DipPEL lämnade framställning, äro äfven de garfsyreförande, långsträckta, spindelformiga; innehållet visar i olika stadier af stammens utveckling olikhe- ter, mycket påminnande om de ofvan beskrifna. "Der Inhalt ist in der Jugend eiaie trübe, feinkcirnige, schon ziemlich zähe Masse, welche den ganzen Innen- raum erfüllt. In älteren Zuständen ist diese Masse oft ganz oder nur strecken- Aveise wandständig und der Mittelraum alsdann von anscheinend wässeriger Flüssigkeit erfüllt; in alten Theilen nimmt sie homogene, fest-gcdatinöse Beschaf- ') Jon. Hanstein. Die Milchsaftgefa.'sse u. cl. verwandten Oi'gane d. Riude. Gekrani. Preisschr. Berlin 1864. sid. 20. •>S (Tiuiuar Aiidcvssou. ri'iilu'ir iiiul rolhbniiuif Fai'bc aa. — — — — Kuriuin- und Aiiiliul'in'hsrdlVc werden von ilir in selir hohem Maasse aufgcnonunen''. ') Utat' den jämförelse med mei- ellci' mindre likartade element hos andra växter, som nu gjorts, torde framgå, att många likheter oeh öfvcrensstämnielser kunna uppvisas särskildt med de såsom "(Tei-bstoffschläuche" hos Stfnihiicits be- skrifna elementen men äfven med mjölksaftkärlen hos de (_\uniiih'nicns lif torde dock vara otvifvelaktigt. Det liai' ITirut hänvisats |)ä, i hvilken riktning denna torde vara att söka, i det att det har framh;illits, att lios IJininihis silrör fidlständigt saknas i nästan hela ilen i sträckning varande delen af stam- in(Mi, under det att de annars bruka vara, de först uppträdande (dementen i kärlknij)pena. Den korrcdation mellan utbildningen af silriir och garfsyrehålhire ') De Baky 1. v. sid. 156. -) Oi/kså iiE Barv silgei- i afseende jjå de element liaii upptar under : ''Harz- und Gumnii- li.ii-z-Spliliiuclie'\ „Alles die» — h. e. en del anförda karaktärer — deutet eine nalie. sowoli! ni(ir'|ili(d(iuisrli(' als pliysinlciijisclie Verwa.nrsatts af en en- dast några få cellager mäktig hy})oderma. (irundväfnadens tvänne delar bark- och nrärgpaicnkymet visa äfven vissa förändringar i sammanhang med att staininen inti'äder i ett fullt ntveck- lach stadium. Nyss nämdes att understundom hypoderma uppstår. Denna visar emellertid ej några afvikelser från denna väfnads vanliga utseende eller öfriga förhållanden. Det enda möjligen anmärkningsvärda torde vara att vissa celler i densamma med stor intensitet uppsupa anilinfärger, ehuru de på intet vis vare sig i membranens elhu' innehållets beskaffenhet visa något olika utseende metriska parenkymceller, hvilka i den r)^^: delen af stammen l)ilda en stärkelseslida, genom hvilken stärkelse från de närmaste bladen tillföres stam- mens yngsta del. I äldre delar af stammen finner man däremot ej stär- kelse i motsvarande cellager. Denna slida, hvilkens celler ej äro suberifie- rade, är ej en hela stammen omgifvande sluten cylinder, utan beståi', sås(uu tang(Uitialsnittet i fig. 17 visar, ntaf rader af korta celler, mellan hvilka ligga i-ader af mera långsträckta element, hvilka icke i nämnvärda mängder i'öra stärkelse. Den i ifVagavai'ande slida U|)pträ(lande stäi'kclseii Tir utaf trausiloi'isk natur ocli ligger nästan uteslutande pa botten al' cellerna, antagligen pa grund Studier öfver örtartade, slingrande stammars jämförande anatou 41 ibp ybp gb kI — , — (■ '•Ig« 801, Fig. IG. Längdsnitt i radiens riktning genom sjunde in- ternodiet uppifrån af Hiimultis japonicits. Snit- tet ur zonen mellan tvänne kollenkymlister. e epidei'mis; ybp yttre barkparenkym, klorofyll- förande ; ibp> inre barkparenkym; s/* stärkelseslida; gb garfsyrebehållare. De svarta punkterna i cellerna ange stärkelsekorn; växtdelen liar varit underkastad plasmolys. ^^^/,. . Fig. 17. Tangentialt tvärsnitt genom sjunde interno- diet uppifrån af Humulus jajjonicus visande ett tangentialt tvärsnitt genom stärkelseslidan (se föreg. ßg-i; de svarta punkter som ange stärkelse- kornen äro inlagda efter kamera (i en af cel- lerna i venstra oellraden ha genom förbiseende stärkelsekornen oj blifvit ritade helt svarta), likaså cellkärnorna i de celler där dessa voro synliga. af sin egen tyngfl. Motsvarande utbildning af en sådan slida finner man äfven i bladskaften hos de öfre bladen. — Det torde möjligen ej vara ntan intresse att här de celler, hvilka tyckas ha till uppgift att "leda" ej äro utvecklade som långsträckta element, utan tvärtom vida kortare än de närliggande, ett förhål- lande motsatt de anspråk Haberlandt ställer på "leitende Elemente". Vid behandling med jod af ett snitt, från de delar af stammen där den nu nämda slidan är mest typiskt utvecklad d. v. s. vid tiden för första stadierna af den sekundära tillväxten finner man att tvänne olika zoner — angifna på närstående fig. 18 — i tvärsnittet antaga en blåsvart färgton. Vid närmare undersökning finner man den yttre vara den ofvan beskrifna stärkelseslidan, under det den andra är Lunds Uaiv. Årsskrift. Tom. XXYIII. Tvärsnitt genom sjunde internodiet af Hii- mttlus japonicus; si och st tvänne zoner i stam- men, som på grund af sin stärkelserikodom af jod färgas svartblå. si stärkelseslida i se fig. IG och . 17); st den nyanlagda j'ngsta delen af den sekun- dära veden ("se fig. 19). 42 Gunnar Anrlersson. den nyligen anlagda första delen af den sekundära veden. Denna utgöres i detta stadium af långsträckta svagt eller ej alls förvedade element med stor cellkärna och rikligt innehåll. Vid jämförelse mellan ligg. 17 och 19, i hvilka äfven stärkelsekornen äro inlagda efter kamera är ju en fullständigt olika för- delning af stärkelsen inom cellerna i de bägge figurerna tydlig nog. T den förra ligger den på botten af cellen utan något som hälst förhållande till cell- kärnan under det att i den sistnämda stärkelse- kornen gruppera sig kring kärnan, understundom alldeles döljande denna. Att den olika fördelnin- gen står i samband med att stärkelsen på det ena stället endast är stadd på vandring up]) mot stam- spetsen, under det att den på det andra får sin definitiva användning till cellväggens slutliga ut- bildning, torde ej lida något tvifvel. Dess olika för- hållande till kärnan har här endast mera i förbi- gående på})ekats, då dessa förhållanden ligga delvis vid sidan af ämnet. Det är en enkel iakttagelse för ett specielt fall, hvilken åtminstone icke strider , . . ,. ., ^ . emot, äfven om den ej bevisar något egentligen om Längdsnitt i radiens riktning ' - ■' o o c^ genom st i fig. 18. Stärkelsekor- cellkärnans b(>tydelse vid cellväggens utbildning; en nen. angifua genom svarta punk- '' °'- ter, äro inteeknade efter kamera. betydelse, SOUl jU särskildt HaBERLANDT ') SÖkt viu- dicera åt den. I äldre stadier af stannnen Hnner man i barkparenkymet äfvensom i mär- gen och i bastet stora mängder oxalsyrad kalk i vissa cellei'. Då emellertid detta salts förekomst hos närstående slägten, med hvilka Humulus visar full- ständig öfverensstämmelse, är utförligt beskrifven ^) och dessutom eger föga eller intet intresse för här ifi'agavarande ämne, torde det vara onödigt att här ingå på en närmare beskrifning. Märgparenkymet utgiurs af tunnväggiga, ej förvedade parenkymatiska celler, hvilka i äldre stadier och i den närmast veden liggande delen föra rik- ligt med stärkelse. I stammens fullt utvecklade tillstånd resorberas större delen af denna väfnad. Fig. 19. ') Ueber die Beziehungen zwischen Funktion und Lage des Zellkernes bei den Pflanzen. Jena 1887. ^) Se t. ox. iiF T>äkys ofl] fiuAvis' riti'raonoin hvilka växten hufvudsakligen torde förses med det vatten den beliöfver ^). Den först utbildade delen består af lång-sträckta vedparenkymceller, mellan hvilka isynnerhet i öfre delen af stammen libi'i formceller uppträda. — Märg- strålarne och äfven en del af denna veddels öfriga celler äro i stammens äldre stadier öfverfylda med stärkelse. Andra enstaka celler (tecknade rent svarta i tig. !28) i denna väfnad äro däremot fy Ida med garfsyra. Med skarp gräns skiljes denna zon, i hvilken alla element äro starkt f(")r- vedad(> från den yttre delen af den sekundära veden. De vigtigaste elementen i den äro de stora kärlen. Hvilken betydande del af stammen de utgöra torde bäst framgå af ett betraktande utaf figg. 25 och 30 den förra af Hmnulus japo- nicus den senare af //. Lupidus. En exakt föreställning, om kärlens kubik- \-elatiun till den öfriga stammen, har vunnits genom att med kamera afrita en ') Figx'. 22 och 23 återge i liogre förstoring en del ;it' det inre nieknniska partiet af veden i dessa figurer. 2) Jmfr not 2 sid. 8. studier öfver örtartade, slingrande stammars jämförande anatomi. 47 Ib Fig. 27. Parti I af fig. 25 beläget ofvanför det meil V märkta Ikärlet i tig\irens midt. Ib libriform- celler. "°/,. Fig. 28. Tvärsnitt genom inre delen af veden i ett af de nedre internodierna af Hvmulus Lwpulv.i. V kärl; de helt svarta cellerna äro vedparenkvm- celler f3'lda med ett garfsyrehaltigt innehall,' de streckade kärlen [rs) äro fylda af ett gult (garf- syrefritt) sekret. Stärkelsekornen inritade efter kamera. '**/,. ^^^SiCSSS GS^y (© /(6 hb Fig. 29. Tvärsnitt genom äldre delen af stammen af Humuhis Luimliis från Alnarps hnmleg&rd. lib hårdbast; k kambium; mr se sid. U. *■»/,. Fig. 30. Tvärsnitt genom nedersta internodiet af stammen af Cfnwahis stitira, blommande exem- plar, hb hårdbastgrui>per; /■ kambium. — De pä kärl rikare delarne af den sekundära veden ha cel- ler med smärre lumen och starkare förvedning än de pS, kärl fattiga, '»/i- 48 Gunnar Andersson. fjärdedel af ett tvärsnitt, dels ur hypokotylen dels ur femte internodiet nedifrån af Hunmlvs jcqmikus. Vigten af den pappskifva, som representerar detta fjär- dedels internodium, står i samma förhållande till vigten af de utskurna delar, hvilka representera kärlen, som kubikinnehållet af stammen till kubikinnehållet af kärlen. På detta sätt får man veta att kärlen i den undersökta stammen insamlad i september och i alla afseenden fullt normal — utgör i hypoko- tylen 13,3 proc., i femte internodiet 11,7 proc. af hela stammens kubikinnehåll. Vid en jämförelse med fig. 30 där motsvarande del (nedersta internodiet) af Cmi- nahis återgifves torde den afvikande byggnaden hos Humulus ännu klarare framstå. Kärlen ha starkt förtjockade och fiirvedade väg- gar, försedda med ringporer; i de större förekomma ofta balkar, äfven de förvedade (fig. 29), hvilka tjäna som sträfpelare att hålla dessa sällsynt stora element utspända. De äro onigifna utaf några rader förvedade celler (fig. 27). Genom sådana cellgrupper förenas ofta den ena kärlgruppen med den andra. Till sin form äro dessa förvedade element olika dem, som bilda den innersta delen af den sekundära veden, i det att de som af fig. 31 synes i likhet med märgsträlarnes celler äro vida kortare och mera rundade. — Mellan kärlen och det vedparenkym, som sluter sig till dem, finnes så- som figg. 25, 26 och 29 skematiskt, fig. 27 i detalj utfördt vissa stora delar al den sekundära veden, hvilka utgöras utaf fullständigt ofcirvedade element. På fig. 27, som återger den ofvanför det stora kärlet v liggande delen å Hg. 25, kan ses en del af denna oförvedade väfnad. Den består af tvänne olika väfnadselement, dels libriform, dels oförvedadt parenkym. Libriformcellerna lia midtemellan oförvedad eller ytterst svagt förvedad, men den sekundära mäktigaste delen af väggen fullständigt oförvedad. Dessa celler ligga antingen enstaka eller samlade i grupper, oftast i närheten af kärlen. De oförvedade parenkymatiska ele- menten i denna väfnad utgöras till större delen af märgstrålarnes tunnväggiga, radialt sträckta, på plasma rika celler, men jämte dem förekomma mellan libri- formcellerna rundade jiarcnkymceller. Fiff. 31. Längdsnitt i radiens rikt- ning genom en del af den sekundära veden hos Htiinii- Ivs LiijxiJiis. Tin venster några celler tillhörande den inre delen af den sekundära veden; till höger korta ved- }iarenkymceller, hvilka ut- göra den väfnad, som förena det inre vedparenkymet med ett större kärl. "Vi- studier öfver örtartade, slingraiidp stammars jämförande anatomi. 49 I äldre delarne af utvuxna stammar af Humulus äro flertalet af de stora kärlen alldeles öfverfylda med thyllenceller och i t. ex. hufvudroten af Humu- lus japonicus^ kan man svårligen finna ett enda kärl, som ej är fyldt med så- dana celler. Därigenom afdelas kärlen i en mängd smärre element. De ka- pillärt värkande krafterna bli på denna grund större, än de skulle blifvit, om ej thyllen funnits. Men det tryck, som den ofvanliggande vattenpelaren utöf- var, blir naturligen också mindre, ju större den "bärande kraft" (Scheit) är, som håller den. Därför kunna möjligen thyllencellerna i dessa kärl tjena att minska det motstånd, A^attenpelaren i den långa humlestammen utöfvar mot rötternas vattenabsorberande värksamhet. I den sekundära veden finner man h. o. d. något enstaka kärl (streckadt i fig. 28) fylt med ett gult sekret, hvilket ej innehåller garfsyra. Så vidt det ■\Tirit möjligt se tyckes det uppträda rikligare hos sådana individ, som vege- tera svagt; de af Cuscuta euro])(en angripna stammar, som erhållits från Lunds botaniska trädgård, ha sålunda vanligen flera kärl fyllda därmed, under det att det fullständigt tyckes saknas i de kraftiga ofvan omnämda stammarne, som in- samlats i humlegårdar i Öster- och Vestergötland. Afsöndringen af ett dylikt sekret i kärlen hos en del harz- och garfsyrerika, sekretförande växter, tyckes också enligt de Baüy ^) vara ganska vanlig, äfven om det enligt nämde fiirf "kan anses outredt, huru sekreten komma in i käi-len". Med stöd af den nu i detalj följda byggnaden af vedcylindern hos Hinm;- Jiis torde det ej vara ur vägen att genom jämförelser ytterligare söka visa rik- tigheten af den åsigt, som i det föregående blifvit framstäld om dess olika de- lars funktion. Det gäller att som paralleler finna å ena sidan organ, på hvil- kas vattenledande förmåga lika stora anspråk ställas, som på den länga huni- lerankan, å andra sidan sådana, som genom att vara hårdt lindade kring ett föremål fylla den andra vigtiga uppgiften, som tillkommer den slingrande stammen. I sitt arbete öfver Amerikas epifyter har Schimper omtalat några växter, hvilkas rötter äro af tvänne slag med vidt skild funktion. Det ena slaget är hvad han kallar "I^ährwurzeln" och karaktäriseras därigenom att kärlknippet ") "ist sehr dick und besteht wesentlich aus sehr zahlreichen und weitlumigen Ge- ') 1. c. sid. 177. ^) Det är här fråga om en monokotyl växt [Carlndorira Plumirri). Lunds Univ. Årsskr. Tom. XXTIII- '^'J Gunnar Andorsson. i'äss- und Siebgruppen, — — — — das Zwischengewebe ist schwach entwic- kelt und besteht aus faserförmigen, sklerotischen Zellen". ') Det andra slaget eller "Haftwurzeln" karaktäriseras däremot på följande sätt. "Das Gefässbündel ist dünn und besteht der Hauptsache nach aus sehr dickwandigen, stark ver- holzten, faserförmigen Zellen, während die (xefäss- und Siebgruppen nur wenige, englumige Elemente besitzen". En mera fullständig ()fverensstäramelse mellan å ena sidan näringsrötterna och den yttre delen af den sekundära veden hos Hu- innhfs, å andra sidan mellan häftrötterna och den inre delen af samma ved kan man svårligen fordra. Oaktadt den nästan alltid så genomgripande, äfven i do anatomiska karaktärerna sig yttrande olikheten mellan stam och rot, är skilnaden här på grund af funktionens inflytande endast den, att i ena fallet — af lätt begripliga yttre orsaker — arbetet har fcirdelats på tvänne olika organ, under det den i det andra endast har förlagts till tvänne olika delar af samma organ. När man betraktar Schimpers afbildningar, behöfver man endast tänka sig kärlknippe-regionen i hans figg. 3 och 5 å Tafl. Hl infäld i den i figg. i2 och 4 för att i stort sedt ha samma bild som den i de nedre internodierna af IIumv?>ts. Den olika funktionen är i fråga om de nämda epifyterna otvetydig. Dessas ända till ett hundratal fot eller mera långa näringsrcHter, äro som Schimper säger: "durch ihren histologischen Bau zur Leitung der Nährlösung ausgezeich- net angepasst, während die nicht geotropischen rankenartige, ausserordentlich faste Haftorgane von Aveit geringerer Länge darstellen". Den inre delen af den sekundära veden hos Humuhis är, om man så får säga, humlerankans häftorgan, medelst hvilket den håller sig kvar vid stödet, under det den yttn* delen äi- den, som tillför vattnet och mineralsalterna. Framställningen af bastets utveckling afslutades i det fih'egaende med re- dogörelsen för garfsyrebehållarne. För dem redogjordes då i ett sammanhang, här återstår sålunda endast att följa de r)friga elementen i deras vidare utbild- ning. Först i det stadium då stammen afslutat sin sträckning, finner man de första silriu-en anlagda. De äro af den typiska, mångbeskrifna beskaffenheten med angränsande följeceller. Det kambiform, som utgör den återstående delen af vekbastot, får isynnerhet i l)astets yttre del i de äldre internodierna genom tangential sträckning en nästan jiarenkymatisk form. Med hvilket namn — parenkym eller korta kambiformceller — man i detta fall vill beteckna dessa ') Die epiphytisclie Veget.ition Amerikas. — Jena. 1888; sid. 55. studier öfvor örtartade, slingrande stammars jämförande anatomi. 51 element torde ju också vara likgiltigt. Den primära vekbastdelen hos Hiimu- lus sluter sig närmast till de Bakys ') andra typ. I yttersta delen af bastet visar sig ungefär liktidigt med de första silrö- rens uppträdande det första anlaget till hårdbast. Detta uppträder såsom skilda grupper — se fig. 32. Då detta hårdbast i allo visar full öfverensstämmelse -o °0o Ä.^: g^fS9ooä, n Fig. 32. med det, som utvecklas genom den sekundära tillväxten behandlas bägge slagen tillsammans. Ilårdbastet utgöres hos Hiomilus utaf starkt förtjockade, långa — 12 ä 15 mm. — celler, hvilka synas som en fin frans omgifva kanten af en humleranka, ifall denna afslites. Endast i gamla stammars allra äldsta del vi- sar det en ytterst ringa antydan till förvedning. Dessa hård bastceller hos Hu- mulus, Cannabis och närstående växter har sedan länge ^) varit bekanta såsom de där synjierligen typiskt visade ett slags förkastningar i väggarne, yttrande sig bland annat så att cellerna sönderföUo i små cylindriska bitar vid kokning med saltsyra. För några år sedan underkastade v. Höhnel ^) dessa egendom- ligheter i väggens byggnad hos en stor mängd växters hårdbast en noggrann undersökning. Resultatet af denna är att det tryck, som närliggande celler utöfva på hårdbastcellerna åstadkomma de ifrågavarande förskjutningarnc i väg- garne. "Radiale Schnitte zeigen, dass die Verschiebungen in einer ganz be- stimten Beziehung zu den umgebenden Elementen stehen. Dies war in allen näher untersuchten Fällen ausnahmslos zu constatiren. Fast immer coincidiren •) 1. c. sid. 337. ^) Mei-er och MiTsciiEHLicii (1838) enl. v. Höhnel. ') Über den Einfluss des Rindeudruclies auf die Beschaffenheit der Bastfasern der Di- kotylen. - Pringsh. Bot. Jahrb. Bd. 15 (lB85j sid. 311. r^"? Guunar Andersson. (lie Verschiebuiigszoiien mit den liorizontalen Wänden der ungobcnden Elemente und zwar von Bastparenchyra, Kristallsehläucben oder sog. Steincellen". ') Emel- lertid hur vid undersökning af dessa celler hos Humulus visserligen funnits att förskjutningarne ofta koincidera med närliggande horizontala väggar, men också att de ofta och t. o. m. oftare icke göra detta; särskildt har i längdsnitt iakt- tagits deras förhållande till silrören, något som v. IIöiinel ej varit i tillfälle att göra, och därvid har t. ex. i ett specielt fall ej mindre än fem sädana förr skjutningar längs ett enda silrör kunnat observeras. Det tyckes derför som om v. IIÖHNELS åsigt att dessa förskjutningar stode i direkt förhållande till det tryck bestämda celler utöfva vore föga sannolikt. Hans egen iakttagelse att de saknas hos arter med förvedadt hårdbast tyckes mig också snarare tala mot hans tolkning. Sant är visserligen att dessa ega större motståndskraft, men de äro också vida mindre elastiska än de oförvedade cellerna. Innanför d(^ först anlagda hårdbastgrupperna utveckla sig, på sätt som på sid. 15 redogjorts för, vid den sekundära tillväxten nya hårdbasteleraent, hvilka torde ha en lokalmekauisk funktion. De olika grupperna anastomosera rikligt genom föreningssti'ängar med ringa böjningsvinkel. Silrören och de denna åtföljande ap[)araten äro synnerligen väl utvecklade, isynnerhet de af sekundärt ursprung. lios Humulus Lupidus är den sekun- dära vekbastdelen också större, silrören talrikare än hos Rumidus japoniciis. På tafl. fig. 1 5 finnes en, af tvänne märgstrålar begränsad del af det sekun- dära bastet hos den förra arten, återgifven. Såsom å tafl. fig. 16 synes, äro silrören korta med väl utvecklade silskifvor och följeceller. Silrören själfva så- väl som innehållet af desamma hos Humidns ha undersökts af Fischek ^); här skall därför endast med hänvisande till hans undersökningar anföras hans re- sultatet beträffande innehållet "i den lefvande, oskadda växten". • Humulus stäl- les af honom i detta afseende såsom en andra typ, hvilkens innehåll består "aus einem zarten, mit kleineren und grösseren Schleimmengen beladenen Wand- belegen und einer klaren, nicht gerinnenden, wässrigen Flüssigheit." ^) Jag har sökt följa Humulus-^tvimva.Q\\ *) i dess växlande utvecklingsstadier ') 1. c. sid. 321. -) Neue Beiträge zur Kenutiiiss der SieLrühren — Leipzig. Berichte d. muth-phvs. Cl. d. k. Sachs. Ges. d. Wiss. 1886. ^) 1. c. sid. 39. *) En beskrifniug af den underjordiska stammens byggnad hos Huiiniliis Liipiiliis har jag ansett föra för långt bort från mitt egentliga ämne. Studier öfver örfcartade, slingrande stammars jämföraudo anatomi. öo från det att i vegetationspunkten anlägges ett likartadt meristem ända till dess stammen nått sin fullständiga utbildning. Vid detta försök till en monografisk bearbetning af denna stam har jag efter bästa förmåga sökt klargöra de skilda väfnadernas och väfnadselementens funktion, alltid med blicken fästad pä huf- vudmålet att söka visa hvilka egendomligheter, som kunna betraktas så att säga som systematiskt-anatomiska karaktärer, och hvilka som äro att hänföra till af- passning för lefnadssättet. — Det är klargörandet af dessa senare, som varit än- damålet med mitt arbete och med hänvisande till hela den föregående fram- ställningen, tror jag mig berättigad att här beträffande Hamid as säga att det är den sekundära tillväxten, som skapar den slingrande stammen, det är först genom denna som de specifika egendomligheterna framträda. I det primära anlaget af stammen finner man däremot de fylogeneti- ska kai'aktärerna afspeglade. Till sist är det mig cii angenäm plikt att till min lärare i botanik pro- fessor F. W. C. Akeschoug uttala min stora tacksamhet för de mänga värde- fulla råd och upplysningar, med hvilka han under utarbetandet af denna af- handling bistått mig. S- Y Ö4: Gunnar Andersson. Citerad literatur. De BaeYj a., Vergleiclieude Auatouiie der Vegetatiousorgaiie der Phanerogamen und Farne. - Leipzig 1877. BÜ.SGEN, M., Beobachtungen über das Verhalten des Gerbstoffes in den Pflauzen. — Jenaische Zeitschr. Bd. 24 (1889) sidd. 11-60. CiiüGER, II,, Einige Beiträge zur Kenntnis« von sogenannten anomalen Holzbildungen des Dikotylenstammes. - Bot. Zeit. Jhrg. 8 (1850): sidd. 90, 121, 137, 161, 177. Jhrg. 9 (1851): sidd. 465, 481. DiPi'EL, Leoi'old, Entstehung der Milchsaftgefässe uud deren Stellung in dem Gefässbündel- systeme der milchenden Gewächse. — Rotterdam Nieuwe Verh. v. h. Bataaf. Gcnoot. 1865. Engleu, A., und Pji.4.stl, K., Die natürlichen Pflanzenfamilien. — Lieferungen 18, 20: .'■idd. 66-118. Leipzig 1888. Fischer, Alfred, Untersuchungen über das Siebrühren-Systeni der Cucurbitaceen. — Berlin 1884. — — Neixe Beiträge zur Kenntniss der Siebröhren. — Leipzig. Gesellsch. d. Wiss. Berichte. Math.-fys. Classe. 1886: sidd. 291-336.' — — Beiträge zur Physiologie der Holzgewäclise. — Pringsh. Jhrl). Bd. 22 (1890): sidd. 73-160. Gravis, A., Recherches anatomique sur Urtica dioica. - Bruxelles 1885. Haijerl.\nut, G., Physiologische Pflanzenanatomie im (irundriss dargestellt. — Leipzig 1884. Ueber die Beziehungen zwischen Function und Lage des Zellkernes bei den Pflanzen. - Jena 1887. Hanstein, Johannes, Die Milchsaftgefpesse und die verwandten Organe der Rinde. — Berlin 1864. Heinricuer, E., Die Eiweissschläuche der Cruciferen und verwandte Elemente in der Rhoea- dinen-Reihe. — Graz. Mitth. aus d. bot. Instit 1888 (afh. tryckt 1886). HöiiNEL, Franz v., Ueber den Einfluss des Rindendruckes auf die Beschaffenheit der Bast- fasern der Dicotylen. - Pringsh. Jhrb. f. wiss. Bot. Bd. 15 (1884): sidd. 311-326. JuEL, Hans Oscar, Om byggnaden och utvecklingen af stammens kärlsträugsväfnad hos Vero- uica lougifolia L. - Stockholm. Acta horti Berg. Bd. 2 (1892) N;o 2. Jungner, J. R., Bidrag till käimedomen om anatomien hos familjen Dipscorea;. — K. Vet.- Akad. Handl. Bih. Bd. 13 (1888j Afd. III N:o 7. Klercker, Joun E. F. af. Studien über die Gerbstoffvakuolen. — K. Vet.-Akad. Ilandl. Bih. Bd. 13 (1888) Afd. III N:o 8. — — Zur Verwendung des Schlittenmikrotoms für phytohistologischc Zwecke. — Stockholm. Biol. För. Förh. Bd. 4 (1891) X:o 1-2. studier öfver örtartado, slingrande stammars jämförande' anatomi. 55 Kocii, LüDW., Untersuchungen über die Entwicklung der Cuscuteen. — Bot. Abh. lierausgeg. V. Job. Ilanstein. P.d. 2 (1874). — — lieber Bau und Wachstums des Sprossspitze der Phanerogamen. - Pringsh. .Ilirl). Bd. 22 (1891): sidd. 491-682. Kohl, F. G., Beitrag zur Kenntniss des Windens der Pflanzen. — Pringsh. Jhrli. f. wiss. Bot. Bd. 1.5 (1884): sidd. 326-360. Kraus, Gregor., Grundlinien zu einer Physiologie des Gerbstoffs. - Leipzig 1889. Maxgin, L , Sur les réactifs jodés de la cellulose. -- Bull. d. 1. Soc. bot. de France. 12 .ser. Tom. 10 (1888): sid. 422. MoHL, H. V., lieber den Bau und das Winden der Ranken und Sclilingpflanzen. — Tübin- gen 1827. Pfeffer, W, Über Aufnahme von Anilinfarben in lebende Zellen. — Tübingen. Bot. Inst. Unters. Bd. 2 (1886-1888): sidd. 179-331. PouLSEX, V. A., Botanisk Mikrokemi. — 1 uppl. Köpenhamn 1880. Raimann, Rudolf, Über unverholzte Elemente in der innersten Xylemzone der Dicotyledonen. — Wien. Akad. d. Wiss. Sitz.-Ber. Bd. 98 (1889): sidd. 40-74. Sachs, Julius, Vorlesungen über Pflanzen-Physiologie. — 1 uppl. Leipzig 1882. Saniq, Carl, Vergleichende Untersuchungen über die Zusammensetzung des Ibdzkörpers. — Bot. Zeit. Jhrg. 21 (1863): sidd. 357, 369, 377, 389, 401. Scheit, Max, Beantwortung der Frage nach dem Luftgehalt des wasserleitenden Holzes. — Jenaisch. Zeitschr. Bd. 18 (1884): sidd. 463—478. — — Die Wasserbewegung im Holze. — Jenaische Zeit. f. Naturw. Bd. 19 (1885): sidd. 678-734. Schimi'er, A. f. W., lieber Bildung und Wanderung der Kohlhydrate in den Laubblättern. - Bot. Zeit. 1885: sidd. 737, 753, 769. — — Die epiphytische Vegetation Amerikas. — Bot. Mitth. a. d. Tropen. H. 2 (1888). ScHWENDENER, S., Das mekanische Princip im anatomischen Bau der Monocotylen — . — Leipzig 1874. Str,\ssburgeb, Eduard, Das botanische Practicum. — 2 uppl. Jena 1887. TsciiiBCii, A., Augewandte Pflanzenanatomie. — Bd. 1. Wien und Leipzig 1889. Westermaxer, M. und Ambkonn, H., Beziehungen zwischen Lebensweise und Structur der Schling- und Kletterpflanzen. — Flora. Jhrg. 64 (1881): sidd. 417-480. Westermaxer, M., Zur Kenntniss der osmotischen Leistungen des lebenden Parenchyras. — Ber. d. deutsch, bot. Gesellsch. Bd. 1 (1883): sidd. 371-383. WoiiGiTSKY, G., Vergleichende Anatomie der Ranken. — Flora. Jhrg. 70 (1887): sidd. 2, 17, 33, 49, 65, 86. WüLLXER, A., Compendium der Physik. — Leipzig 1879. 'H) Ciuiniar Andersson. Figurförklaring. 26 textfigurer. Dessa äro samtliga utförda i ziiiketsning af firman Justus Cederqvist i Stockholm. De äro ritade efter Abbe-kamcra för Leitz' mikroskop i '/^ större skala än de här äro re- producerade i. De efter hvarje figurförklaring stående siffrorna augifva naturligen den nuva- rande förstoringen. — Punktering anger — utom i figg. 11, 12 och 13, i livilka garfsyre- behällarne äro punkt) rade — förvedning; genom olika punkttäthet har olika styrka i för- vedningen angifvits så, att de kraftigast förvedade väfnaderna äro mörkast, de svagast lju- sast. Undantag utgöra figg. 12 och 13, där de först anlagda trakeiderna äro markerade helt svarta. — I öfrigt hänvisas till figurförklaringarne under hvarje figur. Taflan. är utförd hos W. Sciit.aciii'ER i Stockholm. Teckningarne äro samtliga af förf. efter Abbe- kamera för Leitz' mikroskop. Fig. 1. Ändan af en garfsyrebehållare i stamspetsen ai Himiulns japnnicus. Behållaren behandlad med Troramers reagens. ^"/,. Fig. 2. Samma som fig. 1 ; på högra sidan synes ändan af ännu en garfsyrebehållare. = »/,. Fig. 3. Garfsyrebehållare som grenar sig. Ur blomställningen af Hunmhis japonicits. Teckningen gjord efter maeeration med kali. """/i- Fig, 4. Garfsyrebehållare ur nedersta internodiet af blommande ranka af llunmlus jripnniciis visande innehållets egendomliga fördelning samt veckning af plasmasäcken (vid (i). '"""/, (oljeimraersion). Fig. B. (rarfsyrebehållare i äldre delen af Humitlufi japonicus'' stam, fyld. Plasma- säcken på teckningen något för tjock. Fig. 6. Garfsyrebehållare, hvilkens inneliiill delvis tömts. Plasmasäcken har lagt sig i veck kriiig det återstående; i tvärsnitt visar denna garfsyrebehållare bilder sådana som 12 och 13. Snittet ur Ihimulns japonints. Schatteringen återger den oHkformiga färg- ning, som uppstått vid snittets behandling med järuklorid. '"""/i (oljeimmersion). Fig. 7. Några garfsyrebehållare ur yngre delen af Humvhis japonictis' stam. Snittet behandladt med Trommers reagens därefter macereradt med kali. Den ene behållaren [a) visar en egendomlig fördelning af innehållet, i de öfriga är detta i hufvudsak likformigt. Fig. 8. Garfsyrebehållare ur en äldre stamdel af Humulus japonicus. Tecknad efter behandling med koncentrerad svafvelsyra. (Se sid. 34) '°"/, (oljeimmersion). studier öfver örtartade. slingrande stammars jämförande anatomi. 57 Fig-. 9. GarfsjTebeliållare från samma växtdel som föregående. Tecknad före behand- ling med koncentrerad svafvelsyra. Denna åstadkom dock ej någon förändrino- i behållarens inre. '"»".'^ (oljeimmersion). Fig. 10. Tvänne garfsyrebehållare från en stam af Humuliis japonkns i tvärsnitt. I den öfre har innehållet genom en spaltning i längdriktningen delat sig i tvänne sträno-ar. Den ljusare tonen i dessa mot garfsyrebehållarens midt anger ej plasmahud, utan endast Ijusbrytningsförhållandeua i randzonen. ''""',. Fig. 11. Garfsyrebehållare med endast ringa garfsyrehalt. Samma järnkloridlösning, som i fig. 14 framkallat fullkomlig svart färg, åstadkom i denna endast en svagt "rå ton. tiOO/ Fig. 12 Samma som föregående, men delvis tömd. a är plasmasäcken, hvilken vid tillU 1- innehållets aftagande dragit sig från cellulosaväggen; hb hårdbast. Fig. 13. Visar samma sak som fig. 12. '^""Z,. Fig. 14. Starkt garfsyrehaltig behållare; se fig, 11. '^""\. Fig. 15. Parti af det sekundära bastet mellan tvänne märgstrålar i femte internodiet nedifrån af Humulus Lupulus. Jdi hårdbast; $ silrör; /,■ kambium; nedanför detta några celler af den sekundära veden. '*'"'/,. Fig. 16. Samma som föreg. fig., men i längdsnitt, s silrör; / följeceller; h biceller: hb hårdbast. =30^ Fig. 17. Silrör inneslutet mellan tvänne grupper hårdbastceller (hbi; se sid. 16. '''"' Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XXVIII. Innehåll. Allmän del 1. Växtgrupper tillpassixde efter olika yttre förhållanden 1 . — Föregående uudersök- ningar öfver slingrande stammar 2. — Olika typer 4. — Förhållanden beroende på hastigheten i utvecklingen 5. — Vattenledningen och tillpassning för denna 5. — Led- ning af plastiska näringsämnen 8. — Mekaniska förhållanden i den yngsta delen af stammen 9. — I den äldre delen 10. — Slitningsfasthet 10. — Anordningar för vin- nande af tillbörlig "Starre,, 11. — I)e olika tj^ernas förhållande till närstående upp- räta arter 14. — Lokalmekaniska anordningar 15. Speciel del 17. Stammens byggnad ho§ slägtet Humulus. Systematiska anmärkningar L7. — Olika facer i stammens tillväxt 17. I. Den växande stammen. E m b r y o n a 1 a s t a d i e t 20. Meristemets differentiering 20. Meristematiska sträckningsstadiet 21. Epidermis 21. — Hårbildningar 21. ~ Grundväfnaden 21. — Prokambiala zo- nen 22. — De första kärlens differentiering 23. A ni e r i s t i s k a s t r ä c k n i n g s s t a diet 23. Epidermis 24. — (Trundväfnaden 24. — Fibrovasalväfnaden 25. G a r f s y r e b e h å 1 1 a r n e 26. Anatomiskt topografiska förhållanden 27. — Form och storlek 29. — Inne- håll 29. — Reaktioner 31. — Innehållets gruppering till "bottnar" 33. — ■ Behållarnes tömning 35. — Jämförelse med mjöksaftskärl 36. — Öfverens- stämmelse med garfsyresäckar hos Sambucus 37. — Funktioner 38. II. Den utvuxna stammen. Ep i d e r m i s 40. Grundväfnaden .39. Hypoderm 40. - Barkparenkym 40. — Kollenkym 40. — Stärkelseslida 41. — Märgparenkym 42. — Sekundärt sådant' 43. F i b !■ o v a s a 1 v ;l f u a cl e ii 44. Xyleuidelen 44. — Oförvedade element i denua 45. — Sekundära vedens bygg- nad 45. — Thyllen 49. — Sekretförande kärl 49. — Jämförelse med andra organ af samma funktion som veden här 49. — Floemdelen 50. — Hård- bast 51. — Byggnaden af dettas väggar 51. — Vekbast 52. Sammanfattning 52. Literatur 54. Figurförklaring 56. Rättelser. Sid. 3, 11 rad. uppifrån 'S Q ji o, 10 „ ,} 9 17 ,, Ib. o ,, ,, „ 20, 10 „ „ 20, Figurförklaringen ,, 21, 11 rad. nedifrån „ 23, 12 ,, uppifrån ,, 26, 1 ,, nedifrån „ 41, figurförkl. till fig. 17 „ 46, 6 rad. nedifrån n 48, 11 „ „ 48, 6 „ A taflan bör bokstafven b Står: fysiologiskaskolan förstnämda fallet än i det senare den yttersta delen vedbast element dels med slädmikrotom dematogen eller tangenial men förvedningen framträder Jhrg. 21 (1861); Tangentialt tvärsnitt figg. 25 och 30 vissa stora delar midt emellan fig. 6 utgå Läs: fysiologiska skolan sistnämda fallet än i det förra den yngsta delen vekbast element också med slädmikrotom dermatogen eller tangential men de förvedade ele- menten framträda Jhrg. 21 (1863); Tangentialt längdsnitt figg. 25 och 29 visa stora delar midtellamellen lunds Universitets Arsslt synts mig lämj)ligast att behandla livarje släkte för sig. Selaginella är ett ytterst artrikt släkte: i Bakers monografi äro beskrifna icke mindre än 33*4 arter. Dessa växter äro i allmänhet små kry- pande eller upprätta mosslika örter med bladen antingen likartade och spiral- stälda, såsom hos ett mindre antal arter, bl. a. Selag. spinosa, S. rupestris m. fl. (Sectio Homseophyllfe) eller olika till storlek och form och ordnade i fyra rader på stammens ryggsida och flanker (Sectio Heterophyllse). De laterala bladen äro mer eller mindre osymmetriska, i det att den kanten, som nedtill täckes af stammen eller det föregående l)la(let, är utsvängd och mycket tunnare än den motsatta sidan. Till en början behandlas i ett sammanhang de laterala bladen hos olika arter, hvai'efter följer en kortare ()fversikt (>fver de dorsala bladen. Epidermis med tillhörande bildningar. Epidermis visar hos detta släkte icke samma likartade byggnad som hos flertalet högre växter. Såväl livad cellformen som den kemiska beskaffenheten af ytterväggen beträffar, förefiniias betydliga skiljaktigheter hos de olika arterna. Epidermislag.ren äro hos en del arter ungefär likai'tade på båda sidor af bladet, i det att cellerna i tväi'genomskärning äro nästan rektangulära med de inre hörnen något afrundade och i längdsnitt temligen sträckta i bladets längdrikt- ning, såsom hos S. Kranssiana m. fl. (Tab. I Fig. 16). Hos en stor mängd arter är den öfre epidermis pallisadformig, antingen nästan typiskt pallisad- formig eller trattformig, under det att den undre öfverhudens celler hafva en långsträckt, något plattad form: S. Martensii m. fl. Tal). I Fig. G och 10). Bidrag till kännfidomen om Lyoopodin(?bladeiis anatomi. ö I ett tredje fall återigen visa sig visserligen ofvansidans epidermisceller, sedda en face, isodiaraetriska, men de hafva icke i)alissadform, då deras höjd icke öfverstiger bredden; ätVen i detta fall äro den undre epidermis' celler af lång- sträckt form: S. Willdenowii m. fl. Det är anmärkningsvärdt, att i de båda senare fallen ofvansidans epidermisceller på ena sidan om medelnerven, på det parti af bladet, som täckes af stammen, äro långsträckta, långsträcktare ju när- mare man kommer bladbasen. Kantcellerna hafva i allmänhet en afvikande form, i det att de äro länga, smala, prosenkymatiska. Dylika prosenkymatiska celler förekomma äfven hos en hel mängd arter inströdda bland de normala cellerna på den undre ytan (Tab. I Fig. 4, m), ett förhållande, hvartill mot- svarighet finnes hos en del ormbunkar, såsom framgår af Mettenius' ^), Are- schougs ^) och Vinges ') beskrifningar. Dessa mekaniska celler bära egendom- liga, större eller mindre, vårtor på ytterväggen i en, två eller tre rader. Stun- dom äro alla epidemi iscellernas ytterväggar utsirade med dylika små mamiller (S. cordifolia). En dylik småknottrig kutikula har äfven iakttagits hos vissa Ericaarter *). Hvad cellväggarnes beskaffenhet beträffar, så gäller som en nästan allmän regel, att mellanväggar och innervägg äro ytterst tunna, hvaremot ytterväggen visar vexlande förhållanden. Endast hos de båda rupestra arterna, S. rupestris och involvens, äro äfven mellanväggar och innervägg något förtjockade. Inner- väggen är i allmänhet något inbuktad. Mellanväggarne äro antingen i'aka eller mer och mindre skarpt undulerade. I allmänhet framträder unduleringen tyd- ligare på undersidan än öfversidan. På grund af väggens tunnhet förekomma icke några tydliga porer. Ytterväggen är antingen ytterst tunn (S. Martensii) eller mer och mindre förtjockad (S. Doiiglasii, S. lepidophylla, S. pilifera) (Tab. I Fig. 20) mest hos de ut|)rägladt xerophila arterna, S. rupestris och in- volvens. Endast i några fall är ytterväggen utbuktad, såsom hos S. uucinata (Tab. Fig. 10). Kutikulan är i allm. tunn. Den kemiska beskaffenheten af ytterväggen är vexlande. I flertalet fall, åtminstone i alla då tjockleken är obetydlig, består ytterväggen af dföiiiiidrad cellulosa; tilltager tjockleken, så börjar kutininlagring, hvilken i de ofvannämda ') G. Mettenius: Ueber die Hymennphyllacefe, i Alili.indl. d. kön. sächs. Ges. d. AViss. Bd. XI. sid. 438. ^) F. Areschoug: iinf. st. sid. 203. ^) A. Vinge: Bidrag till kännedomen om ormbnnkarnes bladbyggnad sid. 11. ') E. Ljungström: Bladets byggnad inom familjen Ericinca' sid. 12. o Johan Erikson. mekaniska cellerna samt i hela epidermis hos S. rupestris och involvens når sitt maximum. Svag förvedning har endast iakttagits hos S. spinosa. Inner- vägg och mellanväggar äro i allmänhet icke kemiskt förändrade; endast hos de merannämda rupestra Selaginellaarterna finnes en svag kutisering. Khjiföppninr/arnr äro i allmänhet belägna på bladets undersida, närmade intill medelnerven, och bilda således en begränsad transpirationsyta. Ett in- tressant förhållande företer S. rupestris och i någon mån äfven S. Oregana, hos hvilka det klyföp])niiigarnc bärande partiet är insänkt. Ganska ofta förekomma likväl klyföppningarne strödda öfver hela den undre ytan, fastän de äfven i detta fall uppträda i öfvervägande mängd under medelnerven. Ytterst sällan äro de belägna på den öfre sidan af bladet. Hos S. saccharata sitta klyf()pp- ningar både på den öfre och den undre sidan, på båda sidor i medelnervens närhet. Likaledes förekomma hos S. lepidophylla och pilifera klyföppningar strödda på hela den öfra ytan utom på det förtunnade kantpartiet. Hvad oi'ien- teringen beträffar, så äro klyföp])ningarne ganska regelbundet anordnade, enär klyföppningsspringan i allmäuhet är parallel med medelnerven. — De öfriga epidermiscellerna på transpiratiousfältet äro betydligt kortare än de längre åt sidorna belägna epidermiscellerna, naturligen beroende derpå, att de uppkommit ur samma initialer som klyföi)pniugarne (Tab. I Fig. 2). Detta antagande bestyrkes deraf, att epidermiscellerna i bladets spets, der klyföppningar saknas, äro mera långsträckta. I genomskärning äro stomacellerna mindre än de eg. epidermiscellerna (Tab. I Fig. o). Deras väggar äro temligen tunna och listerna äro antingen alls icke eller endast svagt utbildade. Egendomligt nog visa väggarne i Hera fall, trol. alla, icke någon kutinreaktion. Atlossar man ett stycke af epidermis och behandlar det med kalihydrat, färgas epidermiscellerna gula, men stoma- cellerna äro alldeles oförändrade. Andhålorna äro stora. HårJnJdniiijjar. Bladkanterna äro vanligen försedda med bihang af vexlande längd, hvilka stundom endast förtjena namnet (änder, men ofta äro af en sådan längd, att de böra kallas trikomer. De äro ant. en- eller flercelliga. Föröfrigt förekomma inga hårl>ildning;ir hos de undersökta arterna. GdlimicMU. Eijidermiscellerna innehålla klorofyll, stärkelse och cellkärna. Att här närmare ingå på en beskrifning af den ofantligt vexlande formen hos kloroplastei'ua, anser jag icke behöfligt, i det jag hänvisar till ai'tbeskrifningen. Klorofyll saknas eller är åtminstone ytterst svagt utveckladt i hela epidermis hos S. lepidophylla, pilifera, rupestris och involvens. Bidrag till kännedomen om Lycopodiniibladens anatomi. ' Funldion. Epidei'mis' hufvuduppgift är hos flertalet växter att utgöra ett skydd för de inre väfnaderna mot för stark afdunstning, mot hastiga tempera- turvexlingar, mot mekaniskt våld o. s. v., men hos flertalet Selaginellai har öfverhuden fått en annan funktion, en assimilerande uppgift. Ytterväggen är så tunn och dess kemiska förändring så obetydlig, ofta ingen, de yttre förhål- landena äro så enformiga, att nian icke kan tala om något skydd eller ens om något behof af skydd. Dock uppträder en kraftigare utvecklad epidermis, så snart de yttre förhållandena utmärka sig genom vexling af köld och hetta eller torka och väta. Bäst utrustade i detta afseende äro S. rupestris och involvens, hos hvilka epidermis dessutom förstärkes af ett hypoderma. Naturligen är det isynnerhet den palissadformiga öfverhuden, som förändrat sin funktion, men äfven de långsträckta cellerna på såväl öfre som undre ytan äro i större eller mindre ' mån att betrakta som assimilationsceller, emedan de innehålla kloroplaster. En del af cellerna på den undre ytan jämte marginalcellerna på såväl öfre som undre ytan äro egendomligt ombildade,- såsom förut framhållits, och tjena me- kaniska ändamål. Hiipoderma. Hos S. involvens och rupestris finnes ett väl utveckladt liy- poderma, bestående af 1 eller 2 cellager (Tab. I Fig. 1!)). Fastän jag icke haft tillfälle att empiriskt utröna denna väfnads genesis, räknar jag den till hudväfnaden, emedan den i anatomiska karaktärer nästan fullständigt öfverensstämmer med nämda väfnad. Dess celler hafva sålunda samma form som epidermiscellerna, dess cellraembraner äro mer eller mindre kutiserade. Hafva hypodermacellerna uppkommit genom tangential delning af epidermiscellerna, så kan man liäi' snarare tala om en 2- eller o-skiktig epidermis. Grundväfnaden. Ciruudväfnaden är vanligen fullkomligt odifferentierad, i det att den an- tingen består af på tvärsnitt rundade (Tab. I Fig. 17), på längdsnitt lång- sträckta celler, t. ex. S. spinosa, eller af oregelbundet formade, med armlika utskott försedda, mer eller mindre långsträckta celler (S. Martensii, Tab. I Fig. 6). I båda fallen är väfnaden ytterst lakunös, i föri'a fallet beroende på cellernas anordning i rader, som skiljas af större eller mindre mellanrum, i det senare på grund af cellernas oregelbundna, ofta stjärnlika form. Som exempel på ett extremt lakunöst blad kan anföras S. Douglasii, hos livilken den öfver- vägande delen af bladets rymd utgöres af lakuner. Hos Ö. convoluta röjer sig ö Johan Erikson. eil bürjuude arbetstordolniiiLi', derigeuom att de öfre cellerna tendera mer eller mindre till palissadform, under det att de nndre äro starkt utdragna på längden oeh försedda med porsamlingar i ändarne, hvarigenom de visa sig vara saft- ledande element (Tab. I Fig. 11 oeh 12). Hos några arter är differentieringen drifven ganska långt, då man kan skilja mellan ett assimilerande palissad- parenkym oeh ett hufvudsakligen transpirerande svampparenkym (Tab. I Fig. 15). Detta senare består ant. af longitudinalt sträckta celler (JS. Kraussiana) eller ock är längddimensionen föga dominerande (8. Willdenowii). Dock utgöras pallisadcellerna i de Hesta fall af s. k. trattceller, endast hos tvänne arter, 8. lepidophylla och pilifera, finnes typiskt palissadparenkym, om än detta på de lat(M'ala bladen endast är utveckladt på den lilla del af bladet, som är obe- täckt (jmfr Tab. I Fig. 20). I somliga fall är mesofyllet endast obetydligt eller alls icke utbildadt (S. apus m. fi.). Cellväggarne äro alltid tunna och bestå af cellulosa. Innehållet ntgöres af cellkärna och af stärkelsekorn förande kloi-oplaster, hvilka visa samma vexling i form oeh antal som hudväfnadens klorol'yllkroppar. Kärlknippet. Kärlknippet är ett enda och genomlöi^er ogrenadt stiirre delen af bladet. Det tillhör som bekant den koncentriska typen. I niidten ligger ett föga mäk- tigt, svagare eller intensivare förvedadt xylem, som består af fibrösa trakeider (spiral-, ring- och näthbertrakeider). Det omgifves af ett i allmänhet föga diffe- rentieradt bast, som antingen är tunnväggigt och då t)fta klorofyllfch'ande (S. Kraussiana in. H.) eller något tjockväggigt, såsom hos S. Martensii, med ljusbrytande membraner. De närmast kärlknippet belägna grundväfnadscellerna hafva en mera långsträckt form än de öfriga oidi bilda ett slags f(')ga differen- tierad endodermis (Tab. I Fig. 5). Kärlknippet afslutas upptill af några rel. vidlumi<>'a, korta trakeider. De dorsala bladen. De dorsala bladen öfverensstämma i kärlknippets och grundväfnadens struktur med de laterala bladen, med undantag deraf att dessa väfnader äro mycket svagare utvecklade. Med afseende på epidermis gäller den regeln, att den morfologiska undersidan, som vetter uppåt, är utbildad som de laterala Bidrag till kännedoniou om Lycojiodinobladens anatomi. J bladens ötVersida, tydligen beroende på ljusets inflytande. Finnes sålunda en palissadforniig öfre epidermis pä den senare, så är undersidans epidermis palis- sadformig" på de dorsala bladen. Hos tvänne arter, näml. S. lepidophylla och pilifera, utmärka sig de dorsala bladen genom en synnerligt stark utveckling såväl i längd som tjocklek. De undre grundväfnadslagren äro här, isynnerhet hos den förra arten, utbildade till ett typiskt palissadparenkym 'i tvänne eller flera lager, hvaremot de öfi-e meso- fyllcellerna genom sin oregelbundna form bilda en lakunös väfnad (Tab. I Fig. 20). Anmärkningsvärdt är äfven det förhällandet, att klyföppningar före- komma i stor mängd hos dessa båda arter, men endast eller företrädesvis på den öfra, stammen tilltryckta sidan af bladen. Hos S. lepidophylla saknas all- deles klyföppningar på den undre ytan, men hos Ö. pilifera finnas strödda klyf- öppningar i närheten af medelnerven. Man kan a prior'i inse, att Selaginella?, som stå lågt i systemet, icke skola hafva så väl ditterentierade väfnader som högre växter. Vi hafva funnit det gälla för epidermis, som hos dessa växter ofta får en annan hufvudfunk- tion, en assimilerande, då de högre växternas öfverhufvud som bekant är skyd- dande. I mesofyllet gör sig sällan den karaktäristiska skilnaden mellan yttre och inre barkparenkyra, mellan palissad- och svampparenkym gällande; denna olikhet är endast hos några arter skarpare markerad. Bastet är icke heller skarpt differentieradt från gruiidväfnaden: det är ofta Idorofyllförande och öfver- gär successivt i typisk grundväfnad. Dock har S. Martensii o. fl. ett temligen utprägladt bast, om det ock snarast motsvarar de högre växternas hårdbast. Veden utgöres alltid endast af trakeider, hvilka genom sin smålumighet och längsträckthet öfverensstämma mod högre växters protoxylem. På samma sätt visa mossornas kärlknippe en frappant likhet med de högre växternas prokam- biumsträngar: man kan säga, att mossornas kärlknippe är ett kärlknippe, som kvarstår på prokambiumstadiet. Vid dessa jämförelser inställer sig ovilkorligen tanken på den embryologiska grundlagen, att högre organismer under sin ut- veckling genomlöpa stadier, som hos lägre former äro permanenta under hela lifvet. Kärlknippet, som minst är utsatt^ för omgifningens inflytelser, är också bäst egnadt att bevara dylika fylogenetiska karaktärer. Ingenstädes förekomma så högt differentierade anatomiska element som silrör och kärl. Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XXVIII. . 2 1 o Joliau Eriksnu. Bladanatomien hos detta släkte företer en ganska stor likhet med orni- bunkarnes. Äfven hos dessa växter är grundväfnaden merendels ytterst lakunös, vanligen odifferentierad, men stundom differentierad i palissad- och svampparenkym. Epidermis har stundom palissadform, och ett hypoderma, om ock af annan natur än hos Öelaginella, förekommer hos några arter '). Selaginellaarterna växa i allmänhet på fuktiga, skuggiga ställen med jämn temperatur. "Ils réussissent mieux", för att citera Spring, "dans les iles et les pays maritimes." I mörka, fuktiga skogar, i grottor, der de ofta öfverkläda hela väggar, i bärgsskrefvor och sumpptrakter hafva de sina älskliiigslokaler. Sällan Jivo de alpina. Ett exempel härpå erbjuder den inhemska arten S. spi- nosa, men denna växt förekommer endast på fuktig grund, inbäddad i mattor af gräs eller mossa. Under andra transpirationsförhållanden lefva t. ex. S. ru- pestris, som trifves på klippor och i kalla fjälltrakter i Asien, Afrika och Ame- rika, S. Oregana, hvilken likt en mängd Lycopodiumarter uppträder som epifyt samt S. lepidophylla, utmärkt genom sin förekomst ])å exponerade lokaler och genom sina passiva vandringar, i det att don kan ryckas upp ur sitt Substrat och föras omkring af vinden samt sedan vid återinträdande fuktig vädei'lek åter slå rot och lefva upp på nytt ''). Hehl bladbyggnaden hos flertalet af dessa växter uttrycker, att de lefva under sådana förhållanden, att de i stället för att behöfva skydda sig mot för stark transpiration snarare måste sträfva att påskynda denna process. Klyf- öppningarne äro i allm. belägna på den mest lakunösa delen af bladet, under medelnerven; på de dorsala bladen förekomma de på den uppåtvända ytan. Stomacellerna hafva inga väl utveckladi^ kutikularlister. Med afseende på traii- spirationsprocessen stå som bekant tvänne meningar skarj)t mot hvarandra, den ena företrädd af Kohl m. fl., som i transpirationen se en vital process, en för växtens lif nödvändig akt, den andra företrädesvis representei'ad af Volkens, hvilken uppfattar transpirationen helt enkelt såsom ett fysiskt afdunstningsfenomen, jäm- förligt med en fri vattenytas afdunstning. De hos flerrah't Selaginellai befint- liga anatomiska egenskaperna tala, såsom redan förut antydts, för den förra uppfattningen. Blir transpirationsproccssen någon gång Ulligare på gruntl af ') Jmfr F. W. C. Aresclioug: .Jäniförauile Undersökningar o. s. v. sid. 202—210. A. Vinge: Bidrag till kännedomen om ormbunkarnes Ijladbyggnad. Tli. Petersolm: De inhemska orni- buukarues bladbyggnad. ^) Leclerc du Sablon: Sur la revivisceuce du Selagiuella lepidophylla. V. B. Wittrock: Biologiska Orinlmnkstudier. Bidrag till kännedomen om Lycopodinébladens anatomi. 11 de förändrade yttre förhållandena, så uppträda specifika skyddsinrättningar, tjocka, intensivt kutiserade ytterväggar och insänkt klyföppningsparti, såsom hos Selaginella Oregana och rupestris. Hos S. rupestris och involvens uppträder, såsom förut nämdt, ett hypoderma, hvilket äfven erbjuder skydd mot en för liflig afdunstning. Hos Selaginella microphylla uppnås skydd derigenom, att det klyföppningsbärande partiet är tätt tryckt intill stammen. Tvänne arter, S. lepidophylla och pilifera, hafva, såsom förut framhållits, ett typiskt palissad- parenkym, hvilket äfven bör uppfattas såsom ett transpirationen nedsättande medel. Prof. Areschoug har i sin intressanta uppsats "Der Einfluss des Klimas auf die Organisation der Pflanzen" ') och redan förut i sina "Jämförande under- sökningar öfver bladets anatomi" framhållit en dylik uj)pfattning af palissad- parenkymct, till hvilken sedan flera andra forskare, såsom F. Kohl ^) m. fl. slutit sig. Sistnämda arter hafva äfven en ganska förtjockad och kutiserad yttervägg på öfverhudscellerna, hvarjämte ett visst skydd torde uppnås derigenom, att hela växten i torka rullar ihop sina grenar till en fågelboliknande klump, hvilket gifvit anledning till namnet Lycopodium nidiforme åt den förstnämda arten. På grund af den för en kraftigare transpiration ogynsamma miliön är grundväfnaden i allmänhet, såsom vi funnit, mycket svampig. Det förefaller egendomligt, att denna egenskap i mesofyllet bibehålies äfven hos flera xero- phila arter, hos hvilka sålunda skyddsinrättningarne äro inskränkta till epidermis. En liknande anatomisk motsägelse har Prof. Areschoug ^) funnit hos Ilex Aqvi- folium m. fl. växter och förklaras af honom bero på ärftliga förhållanden. Att den öfre epidermis ombildas till assimilationsväfnad hos en mängd arter, står naturligen i samband med deras förekomst på skuggiga lokaler. Då endast en obetydlig mängd ljus står dem till buds, måste de för att tillgodo- göra sig detta förlägga sina egentliga assimilationshärdar i själfva den öfre bladytan. För öfrigt äro helt säkert Selaginellabladen ganska medelmåttiga assimilationsorgan på grund deraf, att i livar och en af de egentliga assimile- rande cellerna förekomma endast en eller två kloroplastei'. Hos de högre väx- terna äro alltid kloroplasterna i palissadcellerna ytterst talrika och små, mhidre än kloroplasterna i svampparenkymet, hvarigenom en större yta erbjudes åt ljuset. Hos många lägre växter deremot, såsom hos Conjugaterna och Anthoce- ') Der Einfluss des Klimas auf die Organisation der Pflanzen, insbesondere auf die anatomische Structur der Blattorgane. Englers Jahrbücher Bd. 2. 2) F. Kohl: Transpiration der Pflanzen sid. 92 o. 9.3. ^) Der Einfluss o. s. v. sid. 526 o. 520. 12 Joliaii Erikson- rotciB bland mossorna äro kl()r()fYllkfOi>]»aruo liksom i vissa fall hos ifrågava- rande familj odelade. Förekomsten af palissadparenkyni på ofvanliladens morfologiska undersida och saknaden af palissadformigi utbildade celler på don del af de laterala bladi'u, som betäckes af stammen, talar lov den Stahlska ') uppfa,ttn ingen, att ljuset är orsaken till palisadcellernas form oeli oiientering. De af mig undersökta Sclaginellaarterna indelas naturligast, livad l)lad- anatomien beträffar, på ffjljande sätt: A) Öfre epidermis palissadformig. Mesofyll likartadt, svampigt. Selaginella Martensii, uncinata, helvetiea, hiematodes, apns, denticulata, eohvoluta, jungermannioides, brasiliensis, monos})ora, cordifolia, eanalieulata, miero- phylla. B) Öfre epidermis icke palissadformig. Det öfversta mesofyllet palissad- formigt. 1) Dr ijfji' och widre (^ndcrmislaf/rrn /ikartade. Selaginella Kraussiana, Poulteri, bombycina, fissidentoides, lingulata. mongoliea, involvens, lepidophylla, pilifera. 2) Epidermislat/rcii olik(üi(i,etraktas ofvansidans aflossade epidermis, så visa sig opidermiscellerna jio- lygonala eller trapezformade, stundom mod något afrundade hörn. Mellanväg- garne äro svagt undulerade (Tab. I Fig. 1). Klyföppningar förekomma icke på denna sida. På ena sidan om medelnerven, på den del, som betäckes af stammen, äro öfverhudscellerna långsträckta, hvarjemte deras membraner äro mera undulerade. Cellerna i själfva bladkanten hafva äfven en afvikande form: de äro på ena kanten korta, rektangulära, med raka mellanväggar och utlöpa ofta i tänder; på den andra kanten (den utsvängda) visa de sig långsträcktare och utlöpa i långa tänder, så långa, att de fiirtjena lienämningen hår. I sam- band med 'denna epidermiseellernas olika form stå)- kloroplasternas olika fiir- hållande. I de isodiametriska öfverhudscellerna visa sig kloroplasterna, sedda ofvanifrån, soTn rundade klumpar, en kloroplast i hvarje cell, men i de lång- sträckta cellerna antaga de mycket oregelbundna former. I de celler, som ännu till formen föga afvika frän de vanliga cellerna, äro de mer eller mindre full- ständigt tudelade. Längre ned på bladet, der cellernas form är mera lång- sträckt, bli de tre- eller fyrdelade och längst nere vid basen, der cellformen är mycket långsträckt, äro de mångdelade, bestående af korn, som ligga. i enkel eller dubbel rad. I de långsträckta kantccllerna äro kloroplasterna kedjelika. Bladets undre yta visar en epidermis, som består af i bladets längdrikt- ning sträckta celler med undulerade mellanväggar. Klyfiippningar förekomma merendels endast i medelnervens närhet dels rakt under kärlknippet, dels något åt sidorna, bildande en transpirationsyta, som sträcker sig ungefär så långt som kärlknippet räcker (Tab. I Fig. 2). Dock upphöra klyföppningarne upptill, något innan kärlknippet slutar, nedtill ett stycke ofvanför basen. De äro ord- nade parallelt med bladets längdaxel. Stundom har en och annan klyföppning observerats i själfva bladkanten. De på transpirationsytan belägna epidermis- ccllerna äro kortare, ungefär af samma form (n. b. en face) som de öfre epidcn-- miscellerna. Ändväggarne på de undre opidermiscellerna äro antingen vinkel- räta mot längdväggarne eller ock tillspetsas ändan af cellen och kilas in mellan två andra celler. Mot basen blifva cellerna allt mera långsträckta och få längst nere raka mellanväggar. 'Raka mellanväggar hafva äfven kantcellerna, hvilka äro ytterst långsträckta och försedda med egendomliga kutikularvårtor. Dylika 14 Johan Erikson. celler, hvilka på tvärsnittet visa sig tjoekväggiga och liafva kutiserade raem- braner, finnas vanligen i olika tal äfven inne på bladskitVan (Tab. I Fig. 4). Af de anförda karaktärerna framgår, att deras funktion är mekanisk. — Kloroplasterna i undre epiderniis äro talrika oeli ligga ofta i perlbandslika rader. I de korta cellerna på transpiratiousytan äro de strödda. Äfven i storaacellerna finnas Hera kloroplaster, som ligga i en eller två kurvor, en an- 01'dning, som tydligen betiiigas af cellernas form. De ofvannämda mekaniska cellerna sakna lefvande innehåll. På tvärsnittet visar sig den öfre epidermis bestå af palissadformiga celler. De tillhöra den typ af assimilationsceller, som Haberlandt kallat "Trichterzellen" *), på grund deraf att cellerna afsmalna nedåt. Deras höjd är något större än bredden. Kloroplasterna äro mer eller mindre tydligt u-furmade, enligt Haber- landts terminologi "muldenförmig", af intensivt mörkgrön färg och innehålla små stärkelsekorn. Undersidans öfverhudscellcr äro kvadratiska med de inre hörnen afrundade. Ytterväggen är i båda epidermislagren ytterst tunn, dock något tjockare än inner- och mellanväggarne, föi'sedd med en kunn kutikula, men för öfrigt icke kutiserad ej heller förvedad. Klyföppningscellerna äro i genomskärning mindre än epidermiscellerna (Tab. I Fig. 3). De äro försedda med en svag ytterlist, men nästan utan innerlist. Andhålan är temligen rymlig. Mesofyllet framträder på tvärsnittet som en mycket svainpig väfnad, i det att dess celler äro oregelbundet formade med antingen korta och breda eller långa och smala utskott, hvarmed de stå i förbindelse med andra grundväf- nadsceller eller med öfvcrhudscellerna, hvilka äfven kunna skicka ut mötande utskott (Tab. I Fig. 8). I närheten af medelnerven antaga cellerna ofta stjärn- form, hvarigenom denna del af grundväfnaden blir ytterst lakunös. På längd- snittet äro cellerna långsträckta och försedda med utskott och inbuktningar, isynnerhet i medelnervens närhet. Inbuktningariie korrespondera med andra cellers inbuktningar, hvarigenom större och mindre lakuner uppstå. Stundom få cellerna ett zigzagformigt eller slingrande förlopp. I bladspetsen äro cellerna rundade. Mesofyllcellerna innehålla talrika rundade klorofyllkorn. Bladet genomdrages af ett enda kärlknippe af i jämförelse med högre växter svag utveckling. Xylemet utgiires hufvudsakligen af spiraltrakeidor, hvilka antingen hafva en enkel eller dubbel fiber, i hvilket senare fall fibrerna korsa hvarandra. Här och der förgrenar sig en fiber, så att trakeiden tendei'ar ') Verffleichende Anatomie o. s. v. sid. 12-4. Bidrag till känuedoinon om Lycopodinébladons anatomi. 1 5 till nätfiberfonnen. Eu gång hatVa några lösa ringar observerats, hvilket tyder på förekomsten af ringtrakeider. Vedelementen äro småluiniga och ytterst ut- dragna på längden ntom i ändan af kärlknippet, der de äro temligen korta och vidlumiga. Här utgöres kärlknippet endast af xylem. — Bastelementen äro relativt tjockväggiga med något koUenkymatisk, ljusbrytande membran samt starkt utdragna pä längden med tillspetsade ändar. Väggarne hafva antingen snedt stälda smala porer eller visa dubbelstriering. I ett fall har jag tyckt mig se ett bastelement med korsande fiberaflagringar. Bastet synes sakna lef- vande innehåll. Utåt öfvergå bastelementen i mera tunnväggiga celler med små lakuner mellan sig, hvilka innehålla staiformiga, här och der insnörade kloroplaster. Äfven dessa celler äro mycket långsträckta. Det torde vara na- turligast att räkna dessa element till grundväfnaden och såsom Dangeard be- trakta' dem som ett slags föga differentierad strängslida. De små dorsala bladen har jag endast undersökt hos ett par arter, bl. a. hos den nu behandlade. Ofvanbladet hos S. Martensii består till större delen endast af de båda epidermislagren, af hvilka det undre är palissadformigt, det öfre öfverensstämmande med de laterala bladens undre öfverhud (Tab. I Fig. 7 o. 8). Klyföppningarne hafva det oaktadt bibehållit sin plats på den undre epidermis. Andhålorna uppkomma derigenom, att palissadcellerna på ett litet stycke falla bort, ett förhällande, som påminner om anordningen hos högre växters s. k. flytblad '). Kärlknippet är naturligen ytterst deminutivt och om- gifves af några få grundväfnadsceller, de enda, som förekomma i bladet. Bladen hos Selaginella äro som bekant försedda med en ligula, hvilken är uppbygd af fyrkantiga, antingen kvadratiska eller rektangulära celler. Selagin cU a Martensii ß strida. Denna form öfverensstämmer i hufvudsak med den föregående. Kloropla- sterna visa dock här en större vexling. I den för ljuset utsatta delen af öfre epidermis äro de tydligt u-formade med klykan uppåtvänd. Denna är fylld af en grumlig massa, som icke färgas så intensivt af metylgrönt-ättiksyra som den u-formade delen. Färgen är lifligt mörkgrön. I den del af epidermis, som är betäckt af stammen eller föregående blad, blifva de inskurna i kanterna, utdragas på längden, allteftersom cellens utsträckning i längddimensionen blir förherskande, och sönderfalla slutligen i flera i rad liggande klumpar. Kloro- plasterna i mesofyllet äro mycket vexlande, stafformiga, rundade, ben- eller ') Jmfr F. W. C. Areschüug: Jämluraiide Undersökniugar o. s. v. Tab. IX Fig. 1. 1 1' Johan Erilvsoii. klubbfoj'inade. Likaledes äro kloroplasterna i imdre epidermis högst vai-ieraiide, runda, aflånga, biscuitformade o. s. v. Utan tvifvel angifva dessa former olika delningsfacer, då alla möjliga öfVergångar mellan de olika ofvaunämda tre Inifviidformerna kunna iakttagas. Det förtjenar anmärkas, att färgen på kloro- plasterna i allmänhet aftager i intensitet från de öfversta cellagren i bladen hos Öelaginellai till de undre, så att mesofyllet har ljusgröna kloroplaster och den undre epidermis blekgröna eller stundom nästan ofärgade, i det att kloro- [)lasterna hålla på att öfvergå till leucoplaster. — För öfrigt kan anmärkas, att äfvon hos denna form mekaniska öfverhudsceller förekomma dels i blad- kanten dels på den undre ytan. Phloemet består liksom hos föregående af tjockväggiga, trånglumiga element med spiralstrierade väggar och omgifves af tunnväggiga, rel. storlumiga celler, innehållande kloroplaster. — Som en skilje- karaktär från föregående kan framhållas, att ytterlisten på stomacellefna är mera utvecklad. Ivlyföppningar halva observerats, der springan icke varit pa- rallel med medelnerven, utan antingen sned eller vinkelrät mot densamma. Selaginella denticulata Link. En tcmligcn späd, småbladig art, som förekommer i Sydeuropa. Med af- seende- på mesofyllets beskaffenhet sluter den sig närmast till friregåcndc art. Epidermis' yttervägg är något förtjockad och kutiscrad. Klyfü[)pningariui äro dels belägna under medeluerven dels ensidigt på den ena bladhälftens undersida. Dei'as stomaceller hafva väl utvecklade ytterlister. De mellan klyföppningarne belägna cellerna äro något undulerade och temligen tunnväggiga, de på andra sidan af medelnei'ven belägna cellerna hafva raka väggar och starkt förtjockad, med kutikularvårtor försedd yttervägg, åtminstone på. bladets nedre hälft. På den öfre epidermis äro cellerna på det parti, som motsvarar den klyföppnings- bärande delen förtjockade i ytterväggen, men den andra hälften har relativt timnväggiga celler. Denna olikhet i ytterväggens mäktighet på olika delar af liladet måste förläna detta en viss förmåga att rulla ihop sig vid torka och d(!r- igenom nedsätta transpirationen. De anatomiska förhållandena hos denna växt antyda, att den förekommer på temligen exponerade lokaler. Selaginella uncinata Spr. (Tab. I Fig. 10). Ofre epidermis visar en vågig kontur, så att cellerna komma att, såsom Kussow') anmärker, lilcnii dul)belkäglor. Cellformen varierar något, ty cellerna ') K. Eussow: aal', st. sid. 138. Bidras tiH kännedomen tini Lycopodinébladens anatojni. i ' Jiio än vackert i)alissadforniiga, än temligen korta, isodiametriska. Kloropla- sterna äro antingen två i livarje cell eller ensamma, men då mer eller mindre insnörda på midten. Den nndre epidermis har den vanliga formen. Dess ytter- vägg är såväl som de öfre öfverhudscellernas ytterst tunn, tunnare än hos S. Martensii, och icke kutiserad. Klytoppningar förekomma strödda på hela den undre ytan, likväl i största inängd i raedelnervens närhet. Kloroplasterna i den undre epideiinis äro ytterst små och svagt tingerade. Mesofyllcellerna ligga i ett enkelt lager utom i närheten af medelnerven och äro på tvärsnittet run- dade eller något oregelbundna. I vekbastet förekomma dels yttre rel. vidlumiga, klorofylllorande element, hvilka dock möjligen kunna hänföras till grundväfna- den, fastän deras ändväggar ofta äro ganska sneda, och de omgifvas af cellei' analoga med "strängslidecellerna" hos föregående art; dels inre element af lång- sträckt form, innehållande leucoplaster, dels ytterst smålumiga celler, som tycktes sakna innehåll. Selaginella helvetica Link (Tab. I Fig. 13). Denna art afviker något från den egentliga Martensii-typen med afseende ])å mesofyllet. (Trundväfnadscellerna äro nämligen på tvärsnittet rundade och ordnade i tangentiala rader, af hvilka den öfre slntei' sig intill den palissad- formiga epidermis. I bladspetsen Hinies endast on rad, som genom en eller annan kopulacell står i förbindelse med den undre e])idermis. Längre ned i bladet uppträda två rader, hvilka genom tvärband af celler här och der förenas, så att lakuner uppstå. I längdsnittet visa sig bladspetsens celler rundade, längre ner äro cellerna mera långsträckta, rektanguläi'a och bl» slutligen oregelbundna,Ha utskott' eller antaga zigzagform. Dladets svampighet beroi' sålunda häi' dels pä cellernas anordning dels på deras oregelbundna form. Kloroplasterna i mesofyllet äro staftbrmade, stundom försedda med insnörningar. Epidermis utmärker sig lios denna art liksom hos de föregående genom sin tunnväggighet. Cellerna på undre ytan liafva som vanhgt undulerade mellanväggar. Klyföppningarne, som endast finnas på denna yta, äro icke inskränkta till medelnervens närhet, utan äro utbiedda öfver större delen af ytan. Kärlknippet utmärker sig genom sin ringa storlek och sammansättes af ett klorofyllföiande phloem och smålumiga trakeider. Pä såväl vekbastelementen som några mesofyllcellers membraner iakttogos egendomliga små, hvitglänsande korn, närmast påminnande om de kutikularvårtor, som ofta finnas på de undre epidermiscellerna. Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XXVIII. 3 1 ö Johan Eriksou. Selaginella haematodes Spring. (Tab. I Fig. 9). Detta robusta species skiljer sig från de föregående genom ovanligt små- lumiga element i alla väfnader. Epidermis' yttervägg är något tjockare än vanligt, isynnerhet på den undre ytan, der den dessutom bär kutikularvårtor. Några af cellerna på denna yta hafva membranen rimdt om förtjockad. På några ställen af bladen, isynnerhet upp mot spetsen, är ett rrklt färgämne im- ]ii-egneradt i membranen, hvilket förlänar bladet ett i'ödfläckigt utseende. Mellan- väggarne äro i allmänhet föga eller icke undulerade. I kärlknippet äro de inre trakeiderna trånglumiga, de yttre mera vidlumiga. Bastets element äro fylda med en grumlig, grönaktig massa. Selaginella apus Spring. Bladen hos detta lilla species äi'o ytterst svagt utvecklade, i det att de till större delen äro uppbygda af endast de båda epidermislagren. Enligt Haber- landt ') skulle bladet hos denna art förutom kärlknippet endast bestå af tvänne cellager, de båda öfverhudarne, men i närheten af medelnerven uppträda några fä mesofyllceller, hvilka hafva samma form som hos S. Martensii. Epidermis- cellerna hafva tunn yttervägg. Undersidans epidermisceller äro i medelnervens närhet anordnade parallelt med bladets längdaxel men för öfrigt i kurvor, som böja från basen ut mot kanten. Deras mellanväggar äro skarpt undulerade. Klyföppningar förekomma, på hela den undre ytan och riitta sig i sin oriente- ring efter de öfriga epidermiscellerna. Kärlknippet består af ett par eller tre sjjiraltrakeider, hvilka äro svagt förvedade, och långsträckta bastelement med tvära eller tillspetsade ändar, som ligga i en enkel krets omkring xylemet. Det är en fibrovasalsträng i sin primitivaste form. Enligt Haberlandt ' ) saknar denna art alldeles epidermis, i det att han hänför det öfre cellagret till assimilationsväfnaden. Redan Russow ^) anser den uppfattningen, att en del Selaginellaarter skulle sakna epidermis på den öfre ytan, ligga nära till hands, men förklarar på samma gång, att en hel del fakta strida deremot. Så fi'amhaller han, att klyföppningar finnas på båda sidor hos några Selaginellor, att hos S. cuspidata palissadceller förekomma på ena blad- hälften och vanliga celler ä den andra samt att de dorsala bladen hafva klyf- ') G. Haherlandt: Yer.üleichende Anatomie des üssimihitorisilicii (iewfbesystenis der Pflanzen. PriiiL>slieinis .Tahrbnclier l!d. XIII sid. 124. ^) Kussow: anf. st. sid. 1.^7. Bidrag till käniietloraen om Lycopndinébladens anatomi. >- ■' öppningainie på den iippåtvettande palisaadformio-a epidermis. Haberlandt räknai- visserligen klyföppningarne till ett helt annat system än epidermis, nämligen till "das Durchlüftungssystem", men dä klyföppningar förekomma endast der en utpräg- lad epidermis är utvecklad, alltifrån mossornas sporokarpium och högre upp i systemet, då klyföppningscellernas membraner visa samma struktur som vanliga epidermisceller, äro försedda med kutikula o. s. v., då stomacellerna hafva ge- mensam genesis med epidermiscellerna och då öfvergångsformer mellan epider- misceller och klyföppningsceller (bicellerna), hvad cellformen beträffar, förefinnas, så måste erkännas, att goda skäl föreligga för den meningen, att klyföppnings- cellerna tillhöra samma system som de egentliga epidermiscellerna. Ofvannämde författare grundar som bekant sin väfnadsindelning hufvudsakligen på fysiolo- giska förhållanden, under det att äldre anatomers system hvila på anatomiska, histogenetiska, topografiska och fysiologiska grunder. Det synes sannolikt, att en indelning, för hvilken afseende fästes vid så mänga förhållanden, måste blifva så att säga lika "rättvis" som den fysiologiska skolans ensidig. Också erbjuder den af Sachs grundade indelningen i enkelhet och klarhet intet öfrigt att önska. För att återkomma till den omtvistade väfnaden hos Selaginella, så måste det för visso förefalla "etwas befremdend" att söndersplittra, hvad Sachs och anatomei' af hans skola kallat hudväfnad, i fyra system: assimilations- väfnad, transpirationsväfnad, bortledningsväfnad och mekanisk väfnad, och tydli- gen förklaras förhållandena enklare och naturligare genom förklaringen, att epi- dermis afpassat sig för olika funktioner, så att den i ett fall blifvit assimilatorisk, i ett annat mekanisk o. s. v. De celler, som Haberlandt räknar till assimila- tionssystemet, öfverensstämma äfven i väsentliga anatomiska förhållanden med vanliga epidermisceller: deras yttervägg är nämligen stundom förtjockad och kutiserad, de hafva alltid en tydlig kutikula. Afven af komparativa skäl, vid jämförelse med andra arter, som hafva en oomtvistad öfre epidermis, tvingas man att inordna dessa celler under kategorien hudväfnad. Till denna art sluta sig tre andra arter, S. jungermannioides, brasiliensis, monospora, hvilka att döma af det torra material, som stått mig till buds, alldeles tyckas sakna mesofyll. Selaginella jungermannioides Spring. Ytterväggen är tunn. Små kutikularvårtor syntes förekomma på alla cel- lerna, både på den undre och den öfre ytans. Undre epidermis har raka mellan- väggar. Klyföppningarne äro belägna under medelnerven. 20 Johan Erikson. Selaginella brasiliensis A. Br. Den undre epidermis har talrika mekaniska celler inströdda, livilka äro utstyrda med en rad kutikularvårtor. Klyföppningarne ligga under medelnerven. Selaginella monospora Spring, (var. af S. plumosa Baker). Den undre epidermis med nästan raka mellanväggar. En och annan me- kanisk cell är inströdd på den undre ytan. Klyföppningar under medelnerven. Selaginella convoluta Spring. (Tab. 1 Fig. 1 1 a. 1 2). S. convoluta står ganska isolerad i gruppen genom sitt mesofylls beskaften- het. Här börjar nämligen en arbetsfördelning att röja sig, i det att hufvud- sakligen endast det öfre eller de öfre mesofyllagren jämte den öfre epidermis äro klorofyllförande och assimilerande, under det att de undre lagren äro tomma eller föra ett grumligt innehåll, stundom mer eller mindre desorganiserade klo- roplaster. Cellformen är också olika, i det att de öfre mesofyllagren tendera mer eller mindre till palissadform och de undre äro i tvärsnitt rundade, ofta nästan cirkelrunda, på längdsnitt betydligt sträckta. Närmar^e bladbasen uppträder det undre mesofyllet mera utprägladt. Cellerna äro nämligen här storlumiga med något förtjockade väggar, hvilka bära strödda porei". Dessutom finnas fält med tätt stälda porer i ändarne. Af de anförda kännetecknen framgår otvetydigt, att dessa element hafva en saftledande uppgift, hvarigenom de understödja det obetydliga kärlknippet. Klorojdasterna bestå af flera hopgyttrade korn i den assimilerande . väfnaden, och i don undre (Epidermis förekomma ofta de karak- täristiska perlbanden. Trakeiderna- äro smålumiga och omgifvas af relativt storlumiga element, i hvars ändar porsamlingar observerats. Ytterväggen i epidermiscellerna är tem- ligen tjock, isynnerhet på undersidan, der den äfven är knottrig, gulfärgas lifligt af kalibydrat och är sålunda kutiserad. Grupp B. 1. Selaginella Kraussiana Mett. (syn. denticulata bort.) (Tab. I Fig. 15 o. IG). Selaginella convoluta Ijildar en vacker öfvergångsfoi-m mellan den första och andra gruppen i så måtto, att det öfvorsta eller de öfversta mesofyllagren Bidi-an- till kännedomen om L.ycopodinfibladens anatomi. ^1 tendera till palissadform. Hos B-gruppeus arter är det öfversta eellagret i bladets grundväfnad af utpräglad palissadform. Selaginella Kraiissianas epiderinis be- står af relativt storlumiga celler, något storlumigare på den (">fre än på den undre ytan, ined ytterst tunn yttervägg. Sedda en face visa de sig ä ömse sidor rek- tangulära, sträckta i bladets längriktning, något mera på undei'sidau än på ofvan- sidan. Mellanväggarne äro föga undulerade på den undre ytan, något mera vågiga på den öfre. Den undre epidermis har mekaniska kantceller. Klyföppningarne åro lokaliserade till nredelnervens närhet. Kloroplasterna i den öfre epidermis hafva mj^cket vexlande former. De äro antingen rundade eller biscuitformade, statlika eller vinkelböjda. I den undre epidermis bestå de vanligen af flera rundade korn, som ofta bilda perlband. Mesofyllet utgöres i bladkanten af endast ett cellager, hvilket, såsom nämndt, är tydligt palissad- formigt med stora u-formade kloroplaster. I den del af bladet, som är höljd af stammen, sönderfalla de i flera klumpar. Närmare bladskifvans midt finnes under palissadparenkymet ett eller flera lager af oregelbundet formade celler, hvarigenom bladet påminner om den bifaciala typen. Dessa senare celler äro sträckta i bladets längdriktning och bilda genom sina utskott en lakunös väfnad. Kärlknippet, hvilket liksom är upphängdt i band af grundväfnadsceller, består af spiraltrakeider och klorofyllförande bastelement. Liksom hos öfriga arter af- slutas kärlknippet upptill af några vidlumiga, korta trakeider. Ofvanbladen visa i hufvudsak samma byggnad. De båda epidermislagren äro likartade, och klyföppningarne äro belägna på den morfologiska undersidan, vetta alltså uppåt, ett lager mesofyllceller, som dock äro mindre tydligt palissad- foriniga än hoa de laterala bladen, finnes. Selaginella Poulteri hört. A^eitch. Arten öfverensstämmer ganska mycket med den föregående i sina anato- miska "förhållanden, t. ex. i epidermiscellernas form och föi'ekomsteu af kloro- fyll i bastet. Som en afvikelse kan anföras den omständigheten, att klyföpp- ningar ;lfven förekomma på den öfre ytan, i bladspetsen. Kloroplasterna i stomacelJerna äro antingen mycket små eller ock synes protoplasman i dem icke diflerentierad. Det förtjenar kanske att anmärkas, att det öfversta meso- fyllagret förlorar sin palissadnatur i bladspetsen, ett förhållande, som helt säkert utmärkei' äfven andra hithörande arter. ^g .Tnlian Eriksnii. Selaginella bombycina SjüiiiiJ. Ytterväggs vne iirn tmina ofh gulfjirgas nägot af kalibydrat. Mellanväg- garue äro töga eller icke undulerade. Ivlyföjjpningarne äro fcheträdesvis loka- liserade kring medelnerven, men en och annan förekommer också längre ute på skifvan. Palissadcellerna äro på längdsnittet något suedstälda. Den undre delen af mesofyllet utgör en svampig väfnad på grund af utlöpare från cellerna. Dessa celler äro något sträckta i 1)la(lets längdriktning. Käidknippet skiljes it'ån den undre epidermis genom i radial riktning något sträckta celler, livilka äio trattlikt utvidgade i äudarne. Selaginella fissidentoides S])ring. Ytterväggen är något tjockare på den undre ytan och lindrigt kutiserad. flertalet af undersidans epidermiseeller äro försedda med kiitikularvårtor, utan att de derfiu' kunna kallas mekaniska element. Afven en och annan af de öfre epidermiscellerna är utsirad med kutikularvårtor. Mellanväggarne äro i allmänhet föga undulerade. På den undre ytan ligga klyföppningscellerna i medelnervens omedelbara närhet, omgifna af celler med mera undulerade mel- hmväggai'. Det undre mesofyllagret består af rundade celler, som löpa ut i korta utskott. Kärlknippet utgöres af ytterst smålumiga. trakeider och ett vid- himigt ,bast. Selaginella lingulata Spring. Ytterväggen är kutiserad. Mekaniska celler förekomma dels i bladkan- ten dels inströdda på undre ytan, med starkt förtjockad, lifligt kutiserad ytter- vägg och kutikularvårtor i en eller två rader. Mellanväggarne äro ])å ofvan- sidan mindre nndulerade än på den undre. Klyföppningarne äi'o belägna under medelnerven. Den undre sidan af mesofyllet är mycket lakuuös: c(db^rna äro af en oregelbimden f(irm. De undei- kärlknii)pet belägna cellerna äro temligen sträckta i radial riktning och utgöi'u liksom ett slags kärlknippet uppbärande pelare. Selaginella mongolica Ruprecht. Ytterväggen äi' relativt tjock, isynnerhet på den öfi'c sidan, men föga eller icke kutiserad. Mellanväggarne äro undulerade. Klyföppningarne äro belägna under medelnerven. De undre lagren i mesofyllet bestå af rundade eller nå- got 01'egelbundna celler. Partiet under liiedelnerven är ytterst lakunöst: det Bidrag till kännedomen oui Lycopodinébladeus anatomi. -O utgöres af Hera stora, genom smala cellband, som sträcka sig mellan kärlkiiippet och den undre ötVerhuden, åtskilda rum. Selaginella involvens Spring. Denna intressanta art står jemte S. rupesti'is alldeles isolerad 1 iland de öl- riga Selaginellaarterna, derigenom att den visar kraftiga inrättningar till skydd mot en för häftig transpiration. Bladen sitta så tätt och ligga så öfver hvar- andra, att växten något påminner, enl. liookers och Grevilles uttryck, om etr myrkottskal. Epidermis utgöres på båda sidor af långsträckta, smålumiga, tjock väggiga starkt kutiserade celler. Afven de raka mellanväggarne och innerväggen äro något förtjockade. Det klyföppningarne bärande epidermispartiet har icke så för- tjockade eller så starkt kutiserade ytterväggar som den öfriga delen. Ett hy, poderma föi'ekommer, som består af med cpidcrmis likformiga celler, äfvenledes något kutiseratfe. Detta hyjioderma liildar likväl icke ett sammanhängande lager hvarken på ofvan- eller undersidan. På undersidan och isynnei'het i blad- kanterna är det mest utveckladt. På detta senare ställe utgöres det af mer än ett cellager, undersidans hy])oderma är af brutet under medelnerven. Glrund- väfnaden utgöres af 2 å 3 lager palissader, hvilka ])å längdsnittet äro något snedstälda. De undre inesofyllcellerna äro på tvärsnittet rundade och bilda en mycket lakunös väfnad. De mellan palissaderna och sistnämda cellei' belägna cellerna hafva en intermediär form. Selaginella lepidophylla .Spring. Denna såväl som följande art förtjena nästan att uppställas som en sär- skild undergrupp, grundad pä förekomsten af typiskt palissadparenkym i grund- väfnaden. Då de dorsala bladen hos dessa båda aiter erbjuda mera af intresse än de lalerala, hvilka här snarare kunde kallas ventrala, börjar jag framställ- ningen med de förra. I)ois((lt hhdi. Epidermis på den undre (uppåtvända) ytan består af lång- sträckta celler med tunna, nästan raka mellanväggai' och saknar klyföppningar. På den öfre (inåtvända) sidan hnnas ytterst talrika klyföppningar, hvilka äro strödda öfver hela ytan. De egentliga epidermiscellerna äro här korta. Öfver- hudens yttervägg är tjock isynnerhet \å den undre ytan och litiigt kutiserad. Epidermiscellerna tyckas i allm. sakna klorofyll eller äro åtminstone ytterst fattiga på nänida innehåll. Ivlyiöppningscellerna äro föi'sedda med tern ligen -■i Johau Eriksou. stark ytterlist. Mesofyllet utgör&s af en ganska mäktig väfnad, som fullständigt ger intrycket af ett bifacialt blad hos en högre växt. Palissadparenkymet ut- göres nämligen af typiska palissader, som äro ordnade i tvänne lager, af hvilka isynnerhet det öfre utgöres af i radial riktning starkt sträckta celler. Svani])- parenkymet utgöres af oregelbundna ellei' rundade celler, som ligga i Hera lager. På längdsnittet äro dessa celler sträckta i bladets längdriktning. Hvad cellinnehället beti'äffar, kan anmärkas, att de palissadformiga cellerna antingen livardera innehålla en mer eller mindre perlbandslik kloroplast eller ock har kloroplasten sönderfallit i flera klumpar. I den undre delen af mesofyllet finnas vanligen flera , kloroplaster i livarje cell. Bladkanterna utgöras endast af de båda epidei'mislagren och bilda deiföre liksom ett hyitaktigt bräm på bladet. lvärlknip|)et är på grund af bladets tjocklek temligen mäktigt och består af ett re), mängcelligt xylem och ett åtminstone i sin yttre del klon^fyllförande bast. Ldfrra/f h](((l. Dladet har ett egendomligt utseende, i det att den ena hälften iir grön, den andra rödfärgad. Undersidans epidermisceller äro lång- sträckta ined raka mellanväggar. Klyföppningarne äro fåtaliga och bilda en ti'anspirationsstrimma under medelnerven. På den öfre sidan äro klyföppnin- gai'ne belägna pä bladets gröna hälft, i största mängd närmast kanten, glesare, ju närmare man kommer den i'ödfärgade delen. De öfriga epidermiscellerna äro långsträckta utom på de ställen, der klyföppningarne ligga tätt, i)å hvilka ile äro kortare, (irundväfnaden utgöres i bladets undi'e del af i tväi-snitt oregelbundna eller rundade celler, hvilka bilda en lakun()s väfnad, i dess öfre del af rundade celler, med undantag af det lilla parti at l)ladet, som vetter mot ljuset, der de öfre cellerna äi'o tydligt jialissadformiga. Det motsatta kantpartiet utgöres endast af de båda epidermislagi'en, livilkas cellväggar äro' impregnei'ade med ett rödt färgämiu' — orsaken till den ena bladhälftens röda färg. "Tropical Ame- rica in exposed places''. Selaginella pilifera A. Br. Denna art öfverensstämmer i hufvudsak med den föregående. Dorsdlt Jilad. Som en afvikelse tVån den föregående kan anmärkas, att klyföppningar äfven förekomma på den undre ytan, der de bilda ett transpi- rationsfält under medelnerven. Kärlknippet är nästan ännu starkare utveekladt än hos den föregående, med ett bandlikt xylem. Ldteialt hlad. Medan hos den föregående transpirationsstrimman låg under medelnerven, är den hos denna art belägen något åt ena sidan. Ett gulaktigt Tiiclraj;- till käniiodniiiou om Lyco]inrliiK'ljlaflou>^ anatomi. ^'J färgämne ersätter här det röda färo-ämnet hos den föreg-ående. På Central- Mexikos pkfå ])ä 6000—8000 fots höjd. Den växt, som Dangeard ' ) beskrifver under detta namn, äi- att döma af uttrvekt't "feuilles h)nguement acummées" ocli de afvikan. (Tab. I Fig. 17 o. IS). Selaginella spinosa är den enda, art i släktet, som tillhör den skandinaviska floran. Dess förekomst är inskränkt till do alpina dcli subalpina tnikterna. ') anf. st. sirt. 233. Lunds Univ. Ärsskril't. Tom. XXVITI. 4 2(5 .Tnhan Evikson. Bladen äro likartade och anordnade i vexlande spiralställningar. Ufverhnds- cellei-na äro nagot kortare ]iå den ()f're sidan. Ytterväggen är något föi-tjockad och svagt toi'v; båda sidornas yttervägg är starkt kutiserad. På största delen af undersidans epidermisceller finnas kutikularvårtor, hvilka äro stora, fåtaliga och Ixdägna ])å stora afstånd från hvai'andra. Klyfö])])ningarne äi-o belägna under medel- nerven. Transpirationsytan är exceptionelt bicd, hvilket srår i samband med käidknippets stora bredd. Mesofyllcellerna äro rundade (dier stjärnlika i tväi- genomskärning; i längdgenomskärning långsträckta med undulerade mendnaner. Kärlknippet består af spiral- och trapportrakeider sanit långsträckta bastelement och begränsas utåt af en krets storlumiga, runda ccdler ("sti'ängslida"). Selaginella saccharata A. Br. Epidermiscellerna ärci i genomskärning något högre ])å den öfre sidan än på den undre. Ytterväggen är föi'tjockad och kutiserad. Klyföppningarne äro begi'änsade lill [)artieriui ofvaii och under ined(dnerven. i bladkanterna finnas länga, eiic(dliga hår, som sitta på små euiergenser. Grundväfnaden utgör en grofmaskig väfnad af på längden sträckta celler. F("»'ekomsten af klyföppningar på den öfr<' sidan står utan tvifvel i samband med Idadi^ns förmåga att rulla ihop sig vid torka. Selaginella Douglasii Spring. Ytterväggarne äi'o något fin'tjockade och kutiserade. Mellanväggarne äro något undulerade. Klyföpjaiingarne äro belägna på den undre ytan, mest i närheten af medelnerven. MesofvUet är yttei'si lakunost. Det består af ruu- Bidrag till käuiiedomeu um Lycupodiiiébladeus aiiatomi. ■21 (lade celler, sdiii iiro aiiurdiiculc i eunidiga baud, livilka gä dels i taugeniial ä bärgsklipjMir i det ti'(i|iiska Amerika. Lycopodium. Ly^'opodium utgöres af större eller mindre örtei' med antingen spiralstälda blad och följ. multilateral symmetri, såsom hos det stora flertalet arter eller -l-radigt anordnaile blad 0(di dorsiventral symmetri, t. ex. hos L. complanatum, volubile, scariosum, Jussiaei. Hud väf nåden. Epidermis företer hos detta släkte en relativt iMiformig byggnad. Cell- formen är i allmänhet densamma å den dorsala och ventrala sidan (Tab. II Fig. 1 o. l\ (i o. 7). Cellerna äro i tvärsnitt tafvelforraiga eller kvadratiska med de iinv hörnen afrundade. De celler, som äro belägna i niedelnervens närhet äro längre än de öfriga cellei'na och alltid anordnade parallelt med medelnerven, under det att de öfriga cellerna kunna hafva en sned orientering. Cellväggarne äro betydligt förtjockade, hvilket i första rummet gäller om ytterväggen, som i det öfvervägande antalet fall är ytterst tjock, medan mellan- väggar och iiniervägg äro tunnare, stundom ganska tunna, såsom hos Lyc. subu- •M) Julian Erikson. latinii 111. II. ('I'ab. II Fii;'. ."> iii. H.j. Den iure vilygcn ;ir i alliiiiiiihct iiäptt iiilmkhul. MclIaiiväggariK^ äro antiiis>'en alldeles raka (Tab. II Fi"-. 4) eller iiäi^'iil uiidulerarle (Tab. II Fig'. I in. M.) samt t'iirsedda med hilrika ])orer. Ytter- väi^geii är beklädd med en tydlig, skarpt at'satt kutikula och utmärker sig hos en stor del arter geimm förekomsten af talrika porer. Dessa äro i allmänhet b(dägna pä gränsen mot niellanväggarne, men kimna äfveii uppträda på den fria delen af ytterväggen. I)eras form är vexlande, rundad (dier spi'ieklik (Tab. II Fig. (i, 7, S). På ett tunnt tväi-snitt ser man, att de gå in ungefär till ytter- väggens niidt. Dylika, såsom det synes, fnnktionslösa jiorer äro bekanta hos ganska, många, i'aiiiiljer. I>e l>ary ') iippgifver dem fdr sä vä I Dikotyler som Monokotyler och ( i viiinosperiner. Vinge ^) har fuimit dem hos Hera exotiska ornibunkar, 1'etersohii ■') hos ett par inhemska ormbunksformer. Den förste ana- loin, som noggrannare studerat epiderniisytterväggens ])orer, är H. Ambronn*). Denne ftirfattare antager, att dessa, bildningar i flertalet fall, åtminstone i alla, da de förekomma på kanterna, äro att betrakta såsom fullkomligt utan fysio- logisk betydelse oeli förorsakade af vexlande tryek- oeh sjiänningsförhållanden i iiieiiibrauen. lian har näinligeu endast fiinnii porer i eeller med veckade eller uiidnlerade membraner oeh af dessa endast hos den särskilda form af eidler, som af iNletteniiis benämts aniHiiiorfa " ). Hos jjyeojiodiacea' föiekomma eineller- lid icke amhmorfa (ålminstone ieke utprägladt) iifverhudseeller. Forerna före- komma här både i eeller med nndulerade och raka mellanväggar oeh hvad mera är i mänga fall icke blott på gränsen till mellanväggarne utan äfven på på de öfriga didarne af ytterväggen. Ambronn har äfven .funnit en dylik större utbredning af porerna, nämligen på stammen och bladslidorna lio.s Bambusa och ]iå luftknölarne hos en mängd Orkidéer, i hvilka fall en diosmotisk funktion säkert kan ])åvisas. Alla dessa fakta tillsammanlagda göra den Ambronnska tolkningen mindre tillämplig på denna familj; sannolikt liafva ])orerna i ytter- väggen niigon betydelse, möjligen såsom underlättande luftens tillträde till bladen. I kemiskt afseende är ytt(U'väggeii här lika vc^Klande som hos Selagimdla. Den består antingen af oföirändrad celUüosa, såsom hos L. Sclago, Jussiad ') De Bary: Vergleichende Auatoiiiie der Vegetiiti(iiis(ir,u:uic sid. 7 1. '') auf. st. sid. i). '') De iidieniskii orndiUMkarnes lijadbyggiuid sid. 5. ' / Fl. .Viidiroiiii : l'eber 1'iireii in den Aiissenwändeii viui Mjjnleriniseel Irii. 1'niigslieinis .Iiilirlnicher l!d. XIV. ■' ) Mettenius : Ilyiuendpliyllacea' sid. 44.3. Bidrag till kännedomen om Lycopodinébladens anatomi. '"il ni. fl., eller är, i flertalet fall, mer eller mindre kritiserad. I några fall upp- träder ätVen förvedning, t. ex. hos L. annotinum. De öfriga väggarne äro van- ligen oförändrade, men kunna understundom vara kutiserade eller förvedade. I hög grad anmärkningsvärd är förekomsten af ett rödt färgämne i ytter- väggen hos ett par på Kolumbias högsta bärgstoppar växande Lveopodium- arter: Lycopodium rufescens oeh erythra'um. Förmodligen kan denna egenska]) sättas i samband med dessa arters högalpina växtort (de förekomma enligt Spring i en zon mellan l.'i2()(l och l^MUO fots höjd). Som bekant skydda sig många växter mot en .-alltför intensiv Insolation, derigenom att ett rödt färg- ämne, antocyan, uppträder löst i epidermiscellernas cellsaft, hvarigenom de på kloroplasterna kraftigast och skadligast inverkande solstrålarne utestängas '). Den intensiva belysning, för hvilken dessa växter på grund af sin förekomst måste vara utsatta, oskadliggöres icke genom en antocyanlösning i epidermis- cellerna, utan det röda färgämnet impregneras i membranerna, livilket natui'- ligen måste hafva samma ettekt. Kljiföppninndi . Klyföppningsapparaten är relativt stor. Med afseende på klyföppningarnes läge råder en stor vexling. Dock kan som en allmän regel uppställas, att klyföppningarne, i motsats till föregående släkte, sällan eller aldrig uppträda i medelnervens närhet. För öfrigt kunna de ligga antingen endast på den undre ytan (L. rufescens m. fl.), endast på den öfre (Lyc. alpinum, ery- thra'um) eller {)å båda ytorna (L. annotinum och clavatum). Deras orientering är i allmänhet ganska regelbunden: deras längdaxel är antingen parallel med medelnerven eller snedstäld, beroende på de kringliggande epidermiscellernas sneda orientering. Hos L. scariosum och Jussi*i äro klyföppningarne oregcd- bundet anordnade. I genomskärning äro klyföppningscellerna lika höga som de öfi'iga epidermiscellerna (Tab. Il Fig. M) utom hos L. inundatum och alopccu- 1'oides, der de äro betydligt lägre (Tab. II Fig. i)). Vanligen hafva de en väl utbildad ytterlist, isynnerhet markerad hos L. gnidioides, hos hvilken den är nästan klolik; innerlisten är ofta af en svagare utveckling. Några artei' utmärka sig genom förvedning i sTomaeellernas väggar, t. ex. L. annotinum, obscui'um m. fl. En liknande kemisk fÖD'ändring i klyföppningscellernas väggar har äfvcn iakttagits hos Gyrnnospcrmei' och ormbunkar ^). Hos en del arter synes, när man betraktai' klyföppningsapparaten en face, liksom en stjärnformig figur, ') Se G. Haberlandt: Plij-siologist-lie Pflanzeuaiiatomie sid. 75 o. Tti. ''■) A. Vinge: auf. st. sid. 17; T. Petersolm: anf. st. sid. 7. • >^ .Tnlian Erihsoii bildad af från klYföp])nmgss|)rinoaii radicrandp linier. Donna liild fin-nvsakas af spring'forniadc poivr i klyfr)])i)ningsc(dl(M'na.s ytterväg-g. Så vidr jag liai' mig bekant, äi- detta, förhållande enastående ('J\il). II Fig. 7). Rdihildiiingar. Hårbildningar saknas i allmänhet på bla ])å nänida inne- håll än hos Selaginella. Under sommaren linnes äfven stärkelse i epidermis- etdlerna. Fiinhiion. Under det att föregående släktes epidermis vanligen hade en assimilerande hnfvudnppgift, är ("ifverhuden hos Lycopodium en företrädesvis skyddande väfnad, hvilk(4 framgår af den ofta betydliga förtjoekningen af såväl ytter- som mellan- och innerväggar, den ofta intensiva kutiseringen, de väl ut- bildade listerna på stomacellerna, klyf()ppningarnes fåtalighet och någon gång skyddade läge. Klorofyll förekommei' visserligen i dess celler, men alltid i ringa mängd, och cellformen är aldrig atpassad fin- ett kraftigare assimilationsarbete. Hjipodcriud. Ett egentligt hypoderma finnes icke hos detta släkte. Visser- ligen har L. erythneum i bladspetsen och bladkanterna förtjoekade hypodei'ma- artade celler, men ett sammanhängande lager tinnes ingtyistädes. Grundväfnaden. (Trundväfnaden hos detta släkte företer en större vexling än hos Selagi- nella. Denna väfnad är liksrvintrande blad, uiträda icke hos Lycojjodiacete. Kraus ^) har äfvenh3des funnit, att i hhiden lios Buxus och en del Cupressinéer de enskilda klorofyll- konuMi om vinfeiii sammansmälta till en homogen, fii\kornig, rödbrun massa, livilkcn vid u])])h('ttning åter ditterentierar sig i skilda, gröna korn. Under sommaren innehålla khiroplasterna en riklig mängd stärkelse. Det bör anmäi- kas, att stärkelsekornen endast i ytterst utspädd jodlösning tingeras af jod och äfven i detta fall vtterst svagt, hlekviolett. Kärlkiiippet. Kärlknippet utgöres af ett i allmänhet föga utveckladt xylem, bestående af smålumiga eller någon gång vidlumigare fibrösa trakeider, och ett detta om- slutande bast af olika natur. Bastet uppträder i fyra olika typer. Hos några arter är hela bastet tjockväggigt och förvedadt (Tab. II Fig. l.j), såsom hos L. annotinum, clavatum m. ti., hos andi'a tjockväggigt och oförvedadt (L. ru- fescens); en del arter hafva synnerligen tunnväg-gigt bast (L. gnidioides), andra äter ett i sin inre del tunnväggigt, i sin ytti'e tjockväggigt bast (L. tetragonumj. Små lakuner förekomma ofta mellan cellerna, åtminstone i bastets yttre del. Ofta hafva de yttre bastelementen tvära ändväggai', under det att de inre ele- ineiitens ändväggar äro tillspetsade. De tjockväggiga bastcellerna äi'o i allmänhet i störi'c eller mindre grad försedda med porer. Det förtjenar anmäi'kas, att bastet hos en del aVter, t. ex. L. Billardieri, af såväl kalihydrat som klorzinkjod färgas gult i nästan lika hög grad som epidermiscellernas väggar. Hos Lycopo- dium anndtinum och clavatum och troligen hos flere arter äro de yttre bastcellerna klo ro fy llfö rande. Det fins i allmänhet en successiv öfvergång mellan grund- väfnaden och kärlknippet. Liksom hos Öelaginella^ är väfnadsdifferentieringen hos Lycopodiacea' icke så långt di'ifven som i de högre växternas blad. Epidermis är dock hos detta ') H. v. ]\rolil: Untersuchungen über die winterliclie Färbung der Blätter {1837|. Ver- mischte Scliriften. -) G. Kraus: Ueobachtuiigeii über die winterliche Färliung immergrüner Gewächse. Tiot. Ztg-. sid. 109, 127. '] G. Haberlandt: Uutersucluuigen übei- die Wintei'farbung ausdauei'nder Blätter. Sit- zungsber. d. Wiener-Academie 1876. M anf. St. sid. 110 ff. •■)'> ■ Johan Eriksull. släktt' alltid skarpt alsatt fräu grund väfuad en, så att denna väfnad, om inan undantager klorofylUialten, öfverensstämmer med densamma hos högre växter. Mesofyllet visar sig oftast nästan likartadt på tvärsnittet, men på längdsnittet kan man hos några arter urskilja ett öfre och ett undre (resp. yttre oeh inre) bladparenkyin. I hvarje fall måste Lycopodiacébladeu, kanske med undantag af bladen hos L. annotinum, scariosum m. H., anses som dåliga assimilations- organ, då ingenstädes typiskt palissadparenkym förekommer. Mesofyllet är an- tingen mycket lakunöst eller tätare hopfogadt. I kärlknippet saknas i allmänhet egentligt vekbast, hvilket förekommer i stammen i typisk utveckling. Bastet är i några fall, t. ex. hos L. inundatum, alopecuroides m. ti. nästan alldeles icke skildt från grundväfnaden, hos andra arter är skilnaden mera utpräglad. Veden utgöres merendels af ytterst smålumiga trakeider med spiraltiberatlagring eller stundom med andra (nat- eller ringhbei'-) tibrösa aflagringar. Den mot- svarar sålunda stammens och de högre växternas protoxylem. Lycopodierna u]»|iträda enligt Spring isynnerhet i klimat med'vexlande temperatur: i de alpina och subalpina trakterna, i kontinenternas inre. De trifvas på för vindar och sol exponerade ställen, på höglandsi)latåerna, öppna ställen i skogarne, ljungmarker. Af de skandinaviska ai'tci'ua växa Lycopodium alpimiin, annotinum, Selago på Dovi'es (')]ipna tjällvidder. Sällan ti'ifvas Lyco- ])odiumarterna på fuktiga, öfvei'svämmade ställen, såsom våi' art L. inundiitum, carolianum, alopecuroides. Den anatomiska byggnaden hos dessa arter står i sam- klang med det fuktiga mediet. Epidermiscellerna äro tunnväggiga, icke kutise- rade, klyföppningarne äro talrika, vedelementen vidlumiga De storlumiga tra- keiderna äro naturligen betingade af den i följd af de talrikare klyföpjmingarm^ ökade ti-ans])irationen. Förekomsten af raka mellanväggar hos dessa hygrofila artei-, der cellerna icke äro utsatta för så excessiva vexlingar i turgéscensförhållandena, och förekomsten af undulationer hos öfriga arter utgör ett bevis för, att dessa tjena att fastare hopfoga epidermiscellerna, nästan jämförliga med veckningarne pä de äkta suturerna mellan kraniets ben, hvarigenom den löst hopfogade grund- Aäfnasto])|iar lorckomiiiaiulo växtpriui, använda samma skyddsmedel som den under tropikoi'nas sol letVande veo-etationen. Förhållandet förklaras emellertid pä ett enkelt sätt al' Schimper i lians intressanta afhaiidling: Ueber Scluitzmitt(>l des Tiaiilx^s gegen Transpiration, l)e8onders in der Flora Javas ' ). Enligt ilenne t'i>rfattare betingas den anatomiska beskaffenheten hos den alpina Horan på Java hutVudsakligen af tvänne faktorer: den förtunnade luiten och t är att söka i "rena struktur- förhållanden" eller "i en i)estäind kvalifikation af dessa växters cellulära delar", lemnar föi'f. dei-hän. Warming har i sin undersökning af (Ji'önlandsfloian på- visat ett för hela den arktiska h.ed vegetationen gemensamt strukturförhållande, nümligen en utpi'äglad xerofil byggnad af bladen (tjock, kutiserad yttervägg, insänkt klyföpimingsparti, vaxöfverdrag, reduktion af iiladytan o s. v.), sS att denna d(d af vegetationen på Grönland nästan erinrar om en ökenflora. Alla dessa anatomiska karaktär(!r uppfattar Warming emellertid som en afpassning ') A, F. W. Schimper: Voi'Iäufige Mittlieilung i Sitzuiissber. der kgl. preuss. Acuduuiie der Wisseuscliaften, 1890. -) V. II. Kj(dlmaii: Vv pnhirväxteniiis lil'. I. A. Vj. Xoi-deiiskiolds Studier och Fnrsk- iiingar. ■*) E. W:iriiiing: Om (irrnilaiids ^'ef|■etati(ln. lleddelelser om Gröiiliiiid. XII. 1.S88. sid. 4!l. ') O. KililmiUi: riiaiizeidiiologische Studien au.s IJussiscIi Lappland. Acta Societatis pro fauna et tiora fennica. T. Yl X:o 3 sid. 1U9. Bidrag til] kännodomen om Lycopodinébladens anatomi. O 9 efter den excessiva torrhet i klimatet, som tidtals råder i dessa trakter. En annan mening har med afseende pä Kolatloran uttalats af Kihlman '), hvilken . förf. i vindarne och den tidtals låga jordtemperaturen ser det inverkande agens. Till följd af dessa yttre förhållanden skulle de arktiska växterna komma att lida af vattenbrist, om de icke vore utrustade med särskilda skyddsmedel mot en för häftig transpiration. Flera författare hafva sålunda i senare tid börjat tolka, hvad som förr ansågs vara uteslutande skyddsmedel (tjock, kutiserad eller förvedad yttervägg o. s. v.) mot kölden, såsom transpirationsnedsättande medel. Dock måste dessa inrättningar anses hafva en köldskyddande lietydelse, dä de naturligen måste spela en viktig rol vid hastiga temperaturvexlingar, om ock det egentliga skyddsmedlet mot låga temperaturer får antagas bestå i en egen- domlig beskaffenhet af själfva protoplasman. Den vintergröna floran i nordliga klimat fiirhåller sig i detta afseende, såsom Schimper framhållit, på analogt sätt: dess skyddsmedel tjena att in- skränka transi)irationen under vintern. Utan dem skulle bladen på grund af den minimala vattentillförseln genom rötterna under denna årstid alldeles uttorka. Lyco])odiumblatlen kunna i anatomiskt afseende ind(das på följande sätt: A) Mesofyll heterogent. i) L)ifj'ei'entieringeii yttrar sig hufvudsakligeii derigenom, att de öfre (resp. yttre) cellerna ha en annan riktning än de undre. LycoiHidium aunotiriuni, elavatuin, magellaiiicum, alpinuni, com- ]tlanatum. 2) Differentieringen består deri, att de öfre cellerna ha både en iinnan riktning och en annan form än de undre. Lycopodium scariosum, Jussifei. o) De (ifre cellerna ha en annan form än de undre. a) de öfre cellerna äro H-formiga armpalissader. Lycopodium rufescens, Billardieri. b) de öfre cellerna äi'o något kortare än de undre. Lycopodium Saururus, erythnvum, setaceuin, lucidulum, (diclio- tomum). ') anf. st. sid. 104. 40 .Tcluin Eriks..!!. B) Mesofyll homogent. 1) Celll'ormeii iir leinligoii rcgclInnKlcn, [ni t vii isnittct rundad eller slanglik. !i) cellformen iir rundad. L. Selago, variuni, verticillatnm, inuiidatuni, iafei'alc, cei'nuuin, alopeeuroides, caroliaiium, fertile. 1)) cellformen är mei' eller mindi-e slanglik. L. densum, gnidioides, volubile, obscurum. 2) Cellformen är oregelbunden, på tvärsnittet mer eller min- dre stjärnlik. Lycopodium rcflexum, retragonum, affine, Plilegmaria, taxifo- linm, seri'atnm, subulafum. Grupp A. 1. Lycopodium annotinum L. (Tal). II Fig. 1, 2, 3, 13, Ib). Epidermiseellerna, äm på tvärsnittet isodiametriska, nästan kvadratiska. Ytterväggen är mycket tjock, vanligen starkt kntiserad, stundom svagt forvcdad. Mellanväggarne äro något undulerade och [)orösa, temligen tjocka. Stomacellerna liafva lika stor tvärgenomskärning som de ()friga epiderraiscellerna och äro för- sedda med lika starkt utvecklade ytter- och innerlister. En svag lignifiering f(trekomm(n' stundom i mellanväggar och imiervägg; klyföppningscellernas mem- braner äro intensivare forvedade, isynnerhet innerlisten. Öfverhudscellerna äi'o sträckta på längden, isynnerhet })å den undre ytan. Klyfö])pningarne fia'c- komma i största tal j)å den undre liladytan, men en och annan finnes äfven på den öfre. De äro icke strängt ordnade i parallel riktning med medclnerven. Partierna ofvan och under medclnerven äro alltid utan klyfi'i|i|iningar. And- hålorna äro små. Mesofyllcellerna äro i tvärsnitt rundade eller något sträckta i radial rikt- ning (|)å öfre sidan), i hvilket senare fall de få någon likhet med palissadceller. Ett längdsnitt gifver den rätta föreställningen nm dei'as natur. På ett sådant visa sfg nämligen de undre cellerna sti'äckta i bladets längdriktning, ganska utdragna på längden, medan de öfre äro kortare och snedt anordnade eller med andra ord något litet sträckta i riktning snedt framåt. Då bladen på yngre stadier bilda spetsiga vinklar med stammen, komina genom dcinia sneda Bi(U'as' till käiinednmpn om Lycopndinébladeiis auatnmi. "t 1- iinorrliiing af de öfre g-nnidvüfnadscellenia solstrålarne att infalla pavallelt med läng'dväg'garne, <1. v. s. pä det föv assimilationen lämpligaste sättet. De ("ifVe mesofyllcellernas växlande runda ellev aflånga form ])ä tvärsnittet beror natur- ligen på cellernas olika lutningsgrad. Kraftigt utvecklade porskifvor förekomma förcti'ädesvis j)å de tangentiala längd väggarne. De visa, sedda i tvärgenom- skäi'uing, små hålighetei' i väggen i förtjockningai'ne mellan porerna. Stundom äro cellerna liksom sammanbundna af smala cellulosaband. Mellan detta senai'e föreningssätt och de typiska porskifvorna finnas öfvergängar. På några tvärsnitt liar hela mesofyllet visat sig svagt föi'vedadt. Såväl ej)idermis- som grundväfnadseellerna innehålla kloroplaster af den vanliga hos högre växter uppträdande formen, hvilka under sommarmånaderna föra en riklig mängd stärkelse. En stor lakiui linnes under käi'lknippet vid bladets bas, hvilken aftager i storlek mot Idadspetsen. Den har utan tvifvel hufvudsakligen uppkommit på schizogen väg, alltså derigenom att cellerna vikit från livarandra, men vid blad- basen eger desorganisation af celler rum, så att lakunen utvidgas lysigent. Epitelceller saknas. Vid bladbasen äro mesofyllcellerna egendomligt metamorfoserade på den öfre ytan. De äro nämligen mycket tjockväggiga, förvedade, med små inter- cellularer mellan sig. De äldre bladens utspärrade ställning betingas utan tvifvel i någon mån af denna cellgrupp. Bladet genomdrages liksom hos Selaginelte af ett enda ogi-enadt kärl- knippe. Bastet ntgöres i sin yttre del af rel. tjockväggiga, långsträckta, fiir- vedade element, hvilka af Areschoug träffande jämförts med transfusionsväfnaden hos Conifererna ' ). Porerna äro enkla, rundade eller något utdragna på bredden och uppträda dels strödda på längdväggarne dels tätt hopade i de tvära eller till- spetsade ändarne. Porositeten tilltager nedåt och uppnår sitt maximum i själfva bladbasen, der i själfva verket alla element, såväl bastets som grundviifnadens, än.) mycket porösa. De yttersta bastcellerna iimehålla kloroplastei', hvilka under den varma årstiden föra stärkelse. Små trekantiga intercellularer finnas ofta i bastets yttre del. De gntnd- väfnadscellei', som på flankerna stöta intill kärlknippet äro något sträckta i tangential riktning. De närmast intill trakeiderna belägna bastelementen äro smålumiga samt sakna porer eller liafva endast några få porer strödda på ') .IrniifrHaiiflc iindr'i-sökiiiim'ai" o. s. v. sid. '211. Lunds Univ. Årsskrift Tom. XXVIII. 42 Johan Erikson. läiigdväggarne, åtminstone i bladets öfre och mellersta del. De motsvara utan tvifvel, hvad Russow ') kallat "Proto])hlocmzell('n'\ liksom de yttre jiorösa, tjock- väggiga elementen sammanfalla med hans "(ieleitzellen". Veden utgöres af små- lumiga, långsträckta trakeider med spiralfiberaflagring. Det mest karaktäi'istiska för detta kärlknippe är frånvaron af vekbast, hvilket så mycket mera frappei-ar, som i stammen ett väl utveckladt vekbast förekonimer. Bastet hos denna ocli närstående arter tyckes på en gång- tjena som en vattenledande och stödjande väfnad. Den loi'ra funktionen bevisas af de talrika porerna och förvedningen, för den senare tala tjockväggigheten och förvedningen af elementen. Isynnerhet bladbasens väfnadcr visa sig vara vattenledande, emedan alla elementen [rä d(>rfa ställe äro starkt porösa och långsträckta, hvilket icke innebär något egendouiligt, då bladbasen är kommnnikationsstället mellan stam och blad. Med denna ba- stets dubbla fuiddion står dess odifferentierade natui' i samklang. Det måste betraktas som ett förberedande stadium till de högre växternas skar|it uipräg- lade bastarter. Lycopodium clavatum L. Deima art öfverensstämmer i allt väsentligt med den föregående. Ett j)ar små afvikelsei' i hudsystemet kunna noteras: klyföppningarnes längdaxel äi' parallel med bladets längdaxel, och ytterlisten på klyföppningscellerna är något starkare utvecklad. Lakunen under kärlknippet saknas. Liksom hos L, aiuio- tinum hai' ibland nästan hela tvärsnittet visat sig vara förvedadt. Lycopodium magellanicum Sw. Till föregående art sluter sig näi'a Lyco|). magellanicum, hvilken al' en del förf. endast up])tages som en variet(>t af L. clavalum. Den hufvudsakliga skil- naden beståi' deri, att mesofyllet här är kraftigare utveckladt. Lycopodium alpinum L. Arten har som bekant sina blad tätt tryckta intill stammen. Llärmed står i samband, att ytterväggen i den undre epidermis är betydligt tjockare än i den öfre. På den undre ytan saknas alldeles klyföppningar, hvaremot sådana rikligt föi'ekomma på den öfre (inre) ytan, en förekomst, som utan tvifvel kan be- traktas som en skyddsinrättning mot för liflig ti'anspiration. Mesofyllet äi' he- terogent, i det ai^t de undre cellerna äro snedstälda palissadceller och de r)fre auf. st. sid. 131. Bidrag till känuedouieu om Lycopodinébladeus anatom . "±3 äro mera långsträckta och genom sina utlöpare, isynnerhet i bladets bas, bilda en starkt lakunös väfnad. Den morfologiska nndersidan är sålunda hos denna arts blad liksom på de dorsala bladen hos Öelaginellse den fysiologiska öfver- sidan. Kärlknipi)et intager ett något excentriskt läge, då det är närmadt den öfVe epidermis. Hela tvärsnittet visar ofta en svag lignifiering. Lycopodium complanatum L. Den dorsiventi-alitet, som i någon mån är antydd hos L. alpinum, äi- hos detta species utpräglad. Man måste sålunda skilja mellan dorsala, laterala och ventrala blad. Bladen äro ytterst svagt utvecklade; deras fria del är endast 2 — o mm. lång; med sin undre del äro de sammanväxta med stammen. De laterala l)laden hafva en egendomlig form: de äro trekantiga i genom- skärning, med en öfre, en undre och en inre, stammen tilltryckt yta. Fvlyf- öppningarne förekomma i största mängd på den öfre ytan, isynnerhet nere vid basen och visa icke någon regell)unden orientering; en oc-h annan finnes äfven på den inre ytan, då deremot klyföppningar alldeles saknas på den undre ytan. Mesofyllcellerna mellan kärlknippet, som här ligger tätt intill den inre epider- mis, och det yttre hörnet äro sträckta i riktning från kärJknippct och det yttre h()rnet, men för öfrigt äro de rundade elhn' något oregelmessiga. Ofvansidans blad sakna i sin fria del klyföppningar på den undre (yttre) ytan och ha endast några få på den öfre. Deremot finnas talrika, oregel- bundet anordnade klyföppningar på det parti af bladet, som löper ned på stam- men, hvars mycket lakunösa grundväfnad är det egentliga transpirationsorganet. Gruadväfnadscellerna i bladet visa en sned anordning. Bladbasen är ganska lakunös. Undersidans blad tyckas alldeles sakna klyföppningai'. Mesofyllets celler äro snedt anordnade. De fem ofvan beski-ifna Lycopodiumarterna bilda en ganska naturlig ana- tomisk grupp trots sina morfologiska olikheter, utmärkt genom det förvedade bastet, de sneda i)alissadcellerna och de kraftigt utvecklade porskilVorna. Grupp A. 2. Lycopodium scariosum Forst. (Tab. I Fig. 14). Epidermiscellerna äro ä ömse sidor om bladet långsträckta, försedda med temligen tjock yttervägg, isynnerhet på öfre ytan, och undulerade jiorösa mellan- 44 Julian EriksDii. väggar. Rundade ])orer förekomma i ytterväggen pä det ställe, der denna stöter intill inellanväggarne; ytterväggen är icke kntiserad. KlyföpjMiingarne före- komma i t'it, oregelbunden anordning på den undre ytan. Deras sluteeller liafva ytterlist och innerlist nngefär lika starka. De öfre mesofyllcellerna äro i tvärsnitt rundade, polygonnla eller kvailra- tiska samt rika pä kloi ofyll, de undre äro nästan stjärnlika och bilda on ytterst spongiös väfnad. Pä längdsnittet visa de öfre mesofyllcellerna en sned oriente- ring, under det att de undre cellerna, som äro starkt utdragna och försedda med tvärutskott, äro sträckta i bladets längdriktning. Porskifvor saknas i meso- fyllet. Fibrovasalsträngen utgöres af ett tjockväggigt bast, hvars celler hafva tvära, (de yttre) eller tillspetsade ändar och porösa, förvedade membraner, samt några få trakeider. Lycopodium Jussiaei Des v. Lyc. Jussia'i uppfattas af Baker som en sydamerikansk varieté! al' föic- gäende art, hvilken förekommer på Nya Zeeland. Dock förekomnui gaiiska stora afvikelser i den anatomiska byggnaden. De öfre cellernti i mesofyllet äro mera sträckta i radial eller snedt radial (på flankerna) riktning, livai'igentun (le såluiula tendera till palissadform, de undre äro mera sträckta i tangential rikt- ning än lios den föregående, hvilket står i samband med bladets stöi-re bredil, men bilda äfven här en ytterst svampig väfnad. Liksom hos föregående ai't äro gruudväfnadseelleriuis väggai' ganska tjocka. På ett tvärsnitt visade sig hela den undre delen af mesofyllet fyld med stärkelse. Stundom är hela tvär- snittet förvedadt. Intensivast framträdde förvcdningen i ved och bast, något svagare i den undre epidermis och grund vä fnaden, minst i den öfre grundväf- naden och epidermis, der endast innerväggen och mellanväggarne voro förvedade. Grupp A. 3. a. Lycopodium rufescens TIook. (Tab. II Fig 1-2). Denna art har remligen korta, riklfärgade, tättsittande blad. Epidermis- cellerna på den (ifre ytan äro rektangulära eller romboidiska, utan klyf(')ppnin- gar; på den undre ytan äro de i närheten af medelnerven ganska låiigsliiickta med tillspetsade eller tvära ändar, men längre ute på bladskifvan antaga de en mera isodiametrisk form. Klyföppuingarne tTnckomma på flankpartierna af denna yta och äro icke regel l)undct orienterade. Epidermis' ytterväggar äro Bidrag till käiiDedouioii nui Lyc(i|iodinobladeiis anatomi. 45 ofantligt förtjookade yamt impregnerade med ett i'ödt färgämne, hvilket är or- saken till bladens röda färg. Såväl mellanväggarne som ytterväggen äro porösa. Porerna i ytterväggen äro i allm. belägna i den del, som stöter intill mellan- väggarne; på bladets nedre del förekomma dock äfven porer på den fria ytan. Grundväfnaden ntgöres af relativt tjockväggiga celler. På längdsnittet visa sig de två öfre cellagren bestå af H-formiga [)alissad('eller, under det att de understa cellerna äro utdragna på längden och försedda med vågiga membraner, och de mellanliggande cellerna förete inteimediäi'a former. En lakun betinnei' sig under kärlknippet. Detta ntgöres af tihrösa trakeider och tjockväggiga bast- element, hvilka icke äro förveilade. Här och dci' i bastet observerades en egen- domlig, liksom porös intercellularsubstans. Lycopodium Billardieri Spring. Denna art afvikcr frän den föregående hufvudsakligcu dei-igciioin, all det 1'öda färgämnet i epidcrmisväggen saknas. Epidei-niisiMdlci'na äro storlumiga, isynnerhet på d^n öfre ytan. De äro försedda, mod tjock yttervägg, som är star- kast utbildad på den uudrp ytan. Alla epidermisväggarne äro kntiserade. — Mesofyllet öfverensstämmer iuUkomligt med föregående art. Kloroplasterna äro små rundade korn. Kärlknippet utgöres af en liten grupp snuilumiga vedcle- ment och af dels inre tunnväggiga, förvep<'t består af spiraltrakeider och långsträckta, tnnnväggiga liast- celler. På Haidsofyllcellei' äro som vanligt my(dcet porösa. Porerna äro strödda på längdväggarae och till formen i'unda eller något utdragna på bredden. Kärlknijjpet utgöres af små- lumiga spiral- eller nättibertrakeider o(di ett oförvedadt bast, hvilket innerst består af ytterst långsträckta och smålumiga celler med glatta membi'aner och utanfcu' af poi'ösa element. Stundom, troligen endast i äldre l)lad, uppträda några strödda, mycket tjoekväggiga element i bastet. Andan af kärlknip])et består, såsom alltid hos dessa växter, af k(n'ta och vidlnmiga trakeider, hvilka här äfven hafva porösa aflagringar. Exem})lar, insamlade på Dovre, visade, liksom förhållandet var med den alpina Lyc. annotinum, en med laglandsfoi'men fullkomligt öfverensstämmande anatomisk byggnad. Om man betänker, att l)laden hos dessa växter äro öfver- vintrande och sålunda i låglandet äro underkastade nästan lika stoi'a tempera- turvexlingar som i ijällen, så innebär detta faktum ick(> något föi'vanande. Dock Itöi' det anmärkns, att fjällformerna utmärka sig, såsom Warming ' ) påpekat, genom mindre, mera tärt sittande iilad. Lyeopodium varium T\. T>r. Epidermis' ytterväggar äro tjocka, icke kutiserade, försedda uknI syiuierligt tydliga porer. Dessa föi'ckonnna dels intill mellanväggarne dels längre ute på ytan, de förra äro rundade (dier nästan fyrkantiga, stih're, de senare mindi'e och nästan cirkelrunda. På ofvansidan äro e})idermisc{dlerna ungefär isodiametriska utom öfver medelnerven. Klyföppningar saknas på denna sida. undersidans epider- misc(dler äro siräcdcta i bhulets längdriktning. Klyföppningar för(d<(unma på tlaidcerna. M(dlanvägganu^ äro i allinäidi(>t föga undulerade. M(?sofyllet består ') E. Warniing: fllicr (iiNiiilaiiils A'egetation i Eiiglors Jahrliiiclier Kl lid. ISSS siil. as."). Bidrag' till kännednmei] om Lycopodinéliladens anatomi. 4-.) af pi'i tvärsnittet cirkplriinda eller något på bredden sträckta celler, hvilka äro mer eller mindre sträckta i liladets längdriktnin»- och fiVga undiilei'adc. Det är ganska svampigt. En stor lakun förekommer under kiirlknippet. Det tunn- väggiga bastet består af långsträckta element, af hvilka de yttre hafva tvära, de inre tillspetsade ändar. Lycopodium verticillatum Linn. fil. Epidermis består på båda sidor af ytterst långsträckta celler med raka mellanväggar. Klyfö])pningarne äro belägna på flankerna på såväl ofvan- som undersidan. Den stjärnformiga figuren förekommer i stomacellerna. Yttcn-väggen är temligen förtjockad. Mesofyllet utgör en mera kompakt väfnad iin hos den föregående och saknar lakun. Dess celler äro i genomskärning cirkeliunda samt sträckta i bladets längdriktning och undulerade. Epifyt. Lycopodium inundatum L. (Tab. II Fig. 4 o. 9). Denna art har långsträckta, rektangulära epidermisceller med raka eller något undulerade, tunna, porösa mellanväggar och relativt tunn, icke kutiserad yttei'vägg. Jämte de långsträckta cellerna förekomma korta, isodiametriska celler. Klyföppningarne finnas på båda sidor af bladet i stort antal, talrikast på den intill stammen tryckta sidan. De äro i allmänhet ordnade parallelt med bladets längdaxel. Större och mindre klyfö])pningar förekomma om hvarandra. Stomacellerna äro stundom något oregelbundna (se Tab. II Fig 4). Mesofyllet består af i tvärgenomskärning nästan cirkelrunda celler, hvilka på längdsnittet äro rektangulära och anordnade i raka rader. Cellerna i de oKka raderna be- röra hvarandra med korta utskott, hvarigenom små lakner uppstå. Rastet iir knappast differentieradt från grundväfnaden . Det utgöres af cellei', som äro något mera sträckta än grundväfnadscellerna. Veden består af vidlumiga s|)iral- och nätfibertrakeider. Under kärlknipjict Hnnes eii slemförande ') lakun, som begränsas af tafvelformiga epitelceller. Lycopodium laterale R. Br. Epidermis' yttervägg är temligen tjock och något kusiserad. Klyföp])ningar förekomma på båda sidor. Mesofyllets celler äro i tvärsnitt något rundade, försedda med tunna membraner. De äro sträckta i bladets längdriktning och och ordnade i longitudinala rader. Stora, strödda porer, stundom fin'enade till ') Enl. t". Ilpgeliiiaypv: Botanische Zeitung 1872 sid. 844. Lunds Univ. Ärsskvift. Tom. XXVIII. 7 • )0 Johan Erikson tätare samlingar äro anbragta [)å längdväggarne. Större och mindre inter- cellularer skilja här och der cellorna från hvarandra. Under kärlkni])|)et tinnes en stor lakun i grundväfnaden, hvars vägg utgöres af i»lattade epiteleeller. Kärlknippet är obetydligt. (lenom mesofyllcellernas form och anordning samt genom förekomsten af en intercelhilai' sekretbehållare visar sig denna art l)e- släktad med Lyc. innndatum, men den skiljer sig från denna art genom de tjockare e])idermisväggarne och de väl utvecklade porerna i grundväfnaden. Lycopodium cernuum L. Lyc. cernuum skiljer sig hufvudsakligen från de föregående genom tvär- snittets egendomliga form, i det att partiet öfver medelnerven är upphöjdt. Klyföppningarne förekomma dels })å den undre ytan dels på den öfre, lateralt om det upphöjda niidtpartiet. Ytterväggen är icke kutiserad. I mesofyll och kärlkuippe rådei' (ifverensstämmelse nicd de båda föregående ai-terua. Lycopodium alopecuroides L. E])idermiscellerna äi'o långsträckta med raka mellanväggar. Ytterväggen äi' temligen tunn, föga kutiserad. Klyföppningar finnas på båda sidor. Stoma- cellerna hafva ofta en något oregelbunden form. Mesofyllet består af rundade eller något tangentialt sträckta celler, sträckta på längden samt med tinbbadc ändar. En lakun med af jilatta ei)itelccller beklädd vägg linnes under kärl- knippet. Ingen tydlig gi-äns kan dragas mellan bastet och oiundvärnadcu. Veden består af vidlumiga spiraltrakeider. Lycopodium carolianum L. Denna art (UVerfMisstiinnner myck(>t med den föregående. Liksom hos denna hafva e|)idermisccllcrna rak;i nu41anväggar, yttei'väggen är obetydligt förtjockad och svagt kutisei'ad, kiyf(")ppningarne ligga tätt och hafva en sned foi'm. Meso- iyllct företer den afVikelsen, att lakun saknas. Lycopodium fertile Baker. Lycopodium fertile hildai' öfvergång till den följande gruppen, i det att cellerna i mesofyllet äi'o något oregelbundna. Epidermis' yttl?rvägg är tjock och kutiserad, mellanväggar f)ch imiervägg äro tunna. Epidermiscellerna äro sträckta i bladets längdriktuiiio ddi undulerade. Klyföppningarne förekomma ]»å llan- kcrna af såväl ölVcr- som undersida. På tvärsnittet äro mesofyllcellerna iiiiidade, Bidrag till käuiioiloiacii om Lycojiudiiiébladeus auatouii. 51 något sträckta i tangential riktning eller något oregelbumlna, tunnväggiga; de äro sträckta i l)ladets längdril^ning och försedda med undulerade raembraner. De öfre mesofyllcellerna äro vanligen något kortare än de undre, så att arten äfven kunde uppställas i första hufvudgruppen. Bastet består af inre, tunn- väggiga och yttre, något tjock väggiga, gulfärgade element. Xylemct är ytterst svagt utveckladt. Grupp B. 1. b. Lycopodium densum Labill. Epidermisceller med raka mellanväggar och tjock ytter\'ägg. Klyföppningar på båda sidor af bladet. (Trundväfnaden särdeles lakunös, bestående af rundade eller vanligen af sträckta celler, hvilka bilda åt alla håll från kärlknippet ra- dierande band; pa längdsnittet visa sig cellerna mer eller mindre sti'äckta an- tino-en i lonaitudinal eller något sned riktning. De äro försedda med väl ut- vecklade porskifv(jr. Bastet är tjockväggigt. Lycopodium gnidioides L. Hl. lvlvfö|»i)ningarne lorekomma endast på den iUVe ytan. De ligga på tväime smala fält belägna mellan medclnerven ocli bhi(lkant(>riia, hvilka äro inrullade. Ytterlisten ärr starkt utvecklad, nästan klolik. Tydliga i»orer, gående dj'upt in i den tjocka, kutiserade ytterväggen, förekomma på båda sidor. Mesofyllcellerna äro mer eller mindre sträckta i tangential riktning, mest de i midten af tvärsnittet belägna. Då cellerna ligga gaoska tätt, är mesofyllet icke vidare lakunöst. Des celler äro mer eller mindre sträckta på längden med raka eller undulerade membraner. Bastet är tunnväggigt. Epifyt. Lycopodium volubile Forst. Dorsiventral. rndci'sidan(y) saknar klyföppningar. Cellerna äro temligen korta, undulerade, med tjock, kutiserad, porös yttervägg och snedt anordnade utom under medelnerven. Den öfre(?) epidermis har talrika, ytterst tätt stälda klyföppningar, som äro något höjda öfver ytterväggens nivå. Ytterväggen är tunnare, och mellanväggarne äro starkt undulerade. Grundväfnaden består af på tvärsnitt sträckta, nästan slanglika celler, med små intercellulai'er. De från kärlknippets flanker till kanterna förlöpande cellerna äro mest sträckta, de öfriga äro utdragna i sned riktning mot bladytan, så att cellraderna se ut som från '^ ^ Julian Eriksnu. kävlknipper radierande titralar. På längdsnittet visar sig- väfnaden mycket lakunös, isynnerhet i bladets midt (närmare m^delnerven). Bastet är temligen tjockväggigt. Lycopodium obscurum Linn. p]liidermiscellerna, isynnerhet stoniacellerna, liafva ligniherade väggar. P]pi- derniiseellerna äro sträckta i bladets längdriktning och hafva nndulerade mellan- väggar. Klytuppningarne äro belägna på båda sidor af hladet och äro i all- mänhet ordnade parallelt med medelnerven. Mesofyllet består af på tvärsnittet slanglikt sträckta celler med temligen tjocka, porskifvor bärande väggai'. De äro kranslikt anordnade kring kärlkni])pet. På ett tangentialt liingdsnitt obser- veras, att cellerna ligga i band, som b(')ja sig från kärlknippet ut mot kanterna, fellbanden äro åtskilda af breda lakuner. Kärlknippet består af spiraltrakeider och ett tjockväggigt, poriist, förvedadt l)ast. Grupp B. 2. Lycopodium reflexum Lam. (Tab. II Lig. S). Epidermis är lios denna ait ytterst kraftigt utvecklad. Ytterväggen iir ofantligt loi-tjockad och intensivt kutiserad, och derjämte äro innervägg ocli mellanväggar något förtjockade och kutiserade. Väl utvecklade porer förefinnas i yttei-väggen. Dessutom fih'eter ytterväggen det anmärkningsvärda förhållandet, att en del af densamma är stai'karc ljusbrytande än de öfriga lagren. Mellan- väggarne i ('[»idermis äro som vanligt ]>orösa, men icke nndulerade. De öfre epidermiscellerna äro sedda en face isodiaraetriska, polygonala eller trapezfor- made. Undersidan, som bär klyföppningarne, har celler af ungefär samma form. Stomaccllerna äro försedda med stai'k yttei'list och tjock yttervägg, men sakna innerlist. ^lesofyllct består af mycket tuiniväggiga celler, hvilka genom sina ntlö])are bilda en lakunös väfnad. De yttersta cellerna i grundväfnadcn skicka, långa ai'mlika utskott mot epidermiscellerna och äro sålunda tydliga armpalissaå undersi- dans flankpartier. Ijladkanten är ITirsedd med 1-, l'- eller .'i-celliga hår. (irund- väfnaden är ytterst lakunös. Cellerna äro utdragna pa längden och försedda med arm lika utskott. Bastelementen äro, åtminstone de yttre, storlumiga oeli försedda ined något förtjockade väggar. De tre följande arterna utmärka sig genom sina breda blad, livilket har till följd, att grundväfnadseleinenten äro mer (dier mindre strJed^ta i tangen- tial riktning. Lycopodium Plilegmaria L. (Tab. II Fig. (i o. 7). Epidermiscellerna äro något sträckta i längddimensionen, isynnerhet i när- heten af medelnerven, men kunna äfven hafva oregelbundna, ofta stjärnlika for- mel'. Undersöker man ett tvärsnitt, Hiiner man en kraftigt utvecklad epider- mis, med starkt förtjockad och kutiserad yttervägg samt något förtjockade mel- lanväggar och innervägg, äfvenledes kntiserade. Porer finnas i såväl yttervägg som mellanväggar. Klyföppningarne förekomma företrädesvis på den undre ytan och äro aflägsnade frän medelnerven. De visa en oregelbunden orientering- Klyföppningsapparaten, som har en nästan cirkelrund omkrets, är liksom om- • )4: Joliau Eriksoll. o'ifvcii :if radici'niidc slriilm-, licrociidc jiä jiorositeten i yttcrvän-g'cu. Dossiitom förekoinincr cn stjiiritlik tin'ur i klyt'<">l>]iniiigscellenia. Mcsofyllcts celler uro inyeket tiiiiiivägg'iga, mer eller luiiulre sträckta i i tangential riktning. De i midten af bladet belägna cellerna äro storluiniga (ich ovala i genomskärning, men de öfriga liatVa en oregellainden liabitiis. Pä längdsnittet visa de sig föga sträckta i bladets längdriktning och försedda med tvärutskolt. Porskifvor saknas. Kärlknippet beståi' af ett fåtal spiraltrakeider samt af rehitivt villa bastceller med något förtjoekade membraner. D(> senare äro långsträckta med tvära eller sneda ändväggar och tyckas sakna ]iorer. Epifyt. Lycopodium taxifolium Sw. Undersidans e|iidermisceller äro mera nndnlerade än ofvansidans ocli siicdt anordnade i kaiitpairierna. Klyföppningarnc förekomma endast på den nndre ytan. MesofvUet öi'vereiisstämmer nästan fnllkomligt med föregående art. Bastet liesfär af något litet förtjoekade cellei' med porösa väggar. Lycopodium serratum Thnnb. Ptladen äro, såsom namnet anger, sågade i kantrn. Klyfö]i[)ningarne äro be- lägna pil den undre ytan. Deras slntcelhn' hafva nngefäi' lika starka lister. (Jrundväfnadcn öfvei'cnsstämmer med de båda föregående ai'tenia utom deri, att cellerna här äro ganska tjockväggiga. Bastcellei'na äro äfvenledes tjockväggiga med fätaliga strödda jiorer. Lycopodium subulatum Desv. Ytterväggen är tjock, icke kutiserad, men mellanväggar oidi innervägg äio tunna. KlytTippningarne förekomma i största mängd på den öfre ytan. Po- rös yttervägg Mesofyllet utgöres af på bredden något sträckta eellei- af ore- gelbiniden, mer (dlei' mindre stjärnlik Idrin; cellerna äro äfven något sträckta pil längden, undnleiade. Kloroplast(u-na hafva icke formen af korn. P>astet ntgöres at tjockväggiga element och aislutas utåt af en krets ofantligt vidlu- migii, förtjoekade celler. Till sist är det mig en kär jilikt att till Professor F. W. C Areschoug olfentligen få IVandiära min tacksamhet för det intresse, hvarmed han följt gån- gen af min uixlersökning, tVir de råd och anvisningar han derunder meddelat mig, för allt, hva.d han som lärare varit för mig. Figurförklaring. Förkortningar: k = cellkärna; kl = kloroplast; m = mekanisk rell : v = ved: 1) = Last. Alla figurerna ärd tecknade vid 140 gångers förstoring. Tab. I. Fig. 1. Selaginella Martensii (lateralt blad). Pen öfre epidermis sedd eu face. Fig. 2. „ „ „ „ Den under medelnerven belägna epider- mis sedd en face. Fig. 3. „ „ „ „ Genomskärning af en klyföppning. Fig. 4. „ „ • „ „ Den undre epidermis sedd en face. Fig. 5. „ „ „ „ Tvärgenomskäruing af kärlknippet. Fig. G. „ „ „ ,, Tvärsnitt af bladet. Fig. 7. „ „ (dorsalt bladi. Genomskärning af en klyföppning. Fig. 8. „ „ „ „ Tvärsnitt af bladet. Fig. 9. Selaginella haMnatodes. Tvärsnitt af lateralt blad. Fig. 10. Selaginella unrinata. „ „ Fig. 11. Selaginella convolnta. Tvärsnitt af lateralt Idad. taget ungefär pä bladets lialfva böjd. Fig. 12. „ „ Tvärsnitt vid bladbasen. Fig. 13. Selaginella Helvetica. Längdsnitt af lateralt blad. Fig. 14. Selaginella Martensii ß stricta. Längdsnitt af lateralt blad. Fig. -1.5. Selaginella Kranssiana. Tvärsnitt af lateralt blad. Fig. 16. „ „ Den öfre epidermis sedd en face. Fig. 17. Selaginella spinosa. Tvärsnitt af bladet. Fig. 18. „ „ Längdsnitt af bladet. Fig. 19. Selaginella rupestris. Tvärsnitt af bladet. Fig. 20. Selaginella lepidopliylla. Tvärsnitt af dorsalt blad. Tab. II. Fig. 1. Lycopodium annotinum. Den öfre epidermis ,sedd en face. Fig. 2. „ „ Den undre epidermis sedd en face. Fig. 3. „ „ Tvärgenomskärning af en klyföppning. Fig. 4. Lycopodium inundatum. Epidermis sedd en face. •^b .Tnhan EriksiDi. Ijyf'npiiiliiiiii i'iytliranim. Tviii\üciionislciiriniiL( rif ilcn öfrc (^pidiTiiiis Lycopdiliiiiii l'lile;>miiria. Den öfrc i'|)i(lei-iiiis sedd pii faci'. „ ,, Den uudi'O cpiderniis sedd cn fnc-e. Lycopodiniii it'Hcxiini. Epidermis sedd en face. Lycopodinni inundatiini. Tvärgenomskjii ninf^' af bladet. Lycopodiuni tetragonum. „ „ Lycopodium lucidulum. Ijiuii;d.i;euiiinskärning af bladet. Eycopodium rufescens. „ „ Lycopodium anuotinum. „ „ Lyeopodinm i5cariosum. Tvärgenomskärninj)' af liladet. Lycopodium annofinum. Tvärgeiiomskitniinu al' käidknippet,. Fig. 5. Fig. 0. Fig. 7. Fig. 8. Fig. 9. Fig. 10. Fig. 11. Fig. 12. Fig. 13. Fig. 14. Fig. 15. oO>0^0<> Kongl. Fysiografiska Sällskapets sammanträden, 1891—92. 1S91, d. 14 Oktober: Herr Bäckluni», om Fouriers serie. Herr v. Zeipel, de allmänna formlerna för sammansatta tal af jjrimtals form. 1891, d. 11 Xovember: Herr Rydberg, om en egendomlig skefhet hos de Rowlandska konkav- gitterns fokalkurvor. Herr Nordstedt, om några australiska Cliaraceer. Herr Ask, om några mera ovanliga fall af fibromyombildningar, borttagna för medelst laparatomi. 1891, d. 9 December: Herr Agakdh refererade en till införande i Sällskapets Handlingar an- mäld afhandling med titel "Analecta alffolog'ica". Herr Bergendal redogjorde för innehållet af en till införande i Säll- skapets Handlingar anmäld afhandling, "Beiträge zur Fauna Groenlands F. Herr Blix, om momentan fotografi af hornhinnereflexen i oftalmometriskt syfte. Herr Ribbixg refererade en till införande i Sällskapets Handlingar anmäld och af Med. licentiaten C. H. Hildebrand författad afhandling med titel "Kliniska Studier rörande lägeförändriugar af bukens organer". 1892, d. 10 Februari: Herr Holmgren redogjorde för en af Amanuensen Granqvist författad och till införande i Sällskapets Handlingar anmäld afhandling med titel "Un nouveaux galvanométre". Herr Areschoug, om de högre parasitväxternas härstamning frän de sjelf- ständigt assimilerade växterna. 1892, d. 9 Mars: Herr Blomstrand, bidrag till frågan om dubbelsyrornas konstitution och bildningssätt. Herr Lundgren refererade en af Amanuensen Hennig författad och till införande i Sällskapets Handlingar anmäld afliandling, ''Studier öfver Bryozoerna i Sveriges kritsystem, I". Herr Areschoug refererade en af Amanuensen (i. Andersson författad och till införande i Sällskapets Handlingar anmäld afhandling, 'Studier öfver dikotyla örtartade stammars jemförande anatomi". Herr Bäcklund redogjorde för innehållet af en till införande i Sällskapets Handlingar anmäld och af Fil. Doktorn A. Rosén författad afhandling med titel "Sur la théorie des oscillations eléctriques". 1892, d. 14 April: Herr Bergendal, om tvärdelningen hos lUpa/htin Ketvevse- Mosely. Herr Rydberg, om Dulong-Petit's lag för atomvärdet. Herr Blix, 1) om muskelkoutraktioner under olika spänningsförhållanden, 2) om de inducerade färgernas uppkomst. Herr Areschoug refererade en af Fil. Licentiaten J. Eriksson författad och till införande i Sällskapets Handlingar anmäld afhandling. "Bidrag till kännedomen om Lycopodinébladens anatomi". Herr J('»nsson refererade en till införande i Sällskapets Handlingar an- mäld afhandling af Amanuensen B. Lidforss, "'Beiträge zur Kentniss dei- Gerbstoff- und Zucker-reaktionen". Herr Blomstrand refererade en till införande i Sällskapets Handlingar anmäld afhandling af Amanuensen (t. Walllx, "Om Toluolsulfonglycin". 1892, d. 11 Maj: Herr Weibull, om arsenikkisens kristallform och sammansättning. Hei'r Bergendal, om Landplanariornas byggnad. ACTA raiVEUSITATIS L^DE^SIS. LUNDS ÜNTVER8ITETS ÅRS-SKRIFT. TOM. XXIX "* -93. LUND, 1892—93. BEELINGSKA BOKTRYCKERI- OCH STILGJUTEKI-AKTIEBOLAGET. DISTRIBUERAS GENOM C. W. K. GLEERUPS FÖRLAGSBOKHANDEL I LDND. ACTA MGIM 80CIETATIS PHYSIOGßAPHICiE LUNDEN8IS. KOI&L. FYSIO&EAEISKA SÄLLSKAPETS I LOTD HANDLINGAR, MED 4 TAFLOß 1892-93. NY FÖLJD. BAND 4. LUND 1894, BEELINGSKA BOKTEYCKERl- OCH STILGJUTEEI-AKTIEBOLAGET. DIÖTKIBDERAS GENOM C. W. K. GLEEKUPS FÖKLAGSBOKHANDEL I L UND Innehåll : I. Öfver ett specielt slag af hvirfvelrorelso i vätskor, af yl. Wimrin fpag. 1 — 12). II. Zur Frage über die Constitution der aromatischen Diazoverliindungen, von C. TT^. Blomstrand (pag. l — 2C)j. III. Inverkan af alkoholiskt natriumctylat på ättikester ocli benzaldcliyd, af IJj. Londalil (pag. 1-8). « IV. Om Trypsiudigestionen, af S. G. Hedin (pag. 1 — 45). V. Bidrag till kcännedomeii om Hornsubstansens klyfningsprodukter, af S. G. Hedin (pag. 1-19). VI. Polijpostia similis u. g. n. sp. En acotyl Polyklad med många hanliga parningsappa- rater, af B. Bergendul (pag. 1 — 29). VII. Eirige Beraerkiingens über Crt/ptocelides Lrjvéni mihi, af B. BcrgcndaJ (pag. 1 — 7). VIII. Some Remarks on the Cottlenose-Whale {Hypcroodon)^ by Aiel Ohlin (pag. 1 — 13 and a plate). IX. Analecta Algologica, Cus Alganim minus coijnitis oarnmque dispositione. Auetore J. G. AGARDII. Continuatio I. De Dictyoteis curas posteriores. Satis inter Algologos constat Thuretiiim statuisse familiam illam Dictyo- tearum, qualem illam olim instituerat Greville, et quoad characteres et quoad limites omnino esse reformandam : expulsis nimirum Cutleria, Asperococco aliisque, quae una cum multis aliis Familiam quaudam Pheeosporarum coiisti- tuerent, ipsam Dictyotearum familiam ad pauciora queedam Genera esse restrin- gendam urgebat. Hanc dispositionem adhuc in recentissimo opere sequi videtur Bornet. Phteosporeas propagari Sporidiis mobilibus, Dictyoteas autem (bis destitutas) esse dignoscendas Antheridiis, fructibus duplicis generis et Sporis magnis immobilibus, Tburetium assumsisse quoque constat. Familias bis cba- racteribus creatas ita postea agnovit Reinke, propriis observationibus fultus, ut formas plures, quas Dictyoteis retulerat Greville, ad propriara quandam Cutleriacearum familiam pertinentes statuerit. Sporidia in bis vidit mobilia et hfec duplicis quidem generis: alia majora demum germinantia, alia minora, qua> ex observationibus esse foecundantia facilius assumerentur. Sporidia, hoc modo diversa, in partibus invicem paulisper diversis evoluta observavit. Ex altera parte organa Dictyoteis propriis characteristica haud paueis observa- tionibus illustravit. Luiids Uuiv. Ärsskr. Tom. XXIX. 1 ^ .T. Cr. Agardh. Inter Genera, quoiidara ad Dictyoteas relata, differeiitias in partibus frueti- licationis adesse, vix quispiani hodie denegaret. Qua^ritur vero — deficieiitibus in longe plurimis Genei'ibus observationibiis, quibiis dueentibus de functionilms organorum certius statuere liceat, — quonam modo interpretanda sint Organa in diversis Generibus ubservata; qua^itur an in omnibus Generibus, qua! di- versis Familiis adnumorantur, ita conveniant Organa, ut eliaracteribus allatis probe dignoscantur Fairiilia^. Si pracipuum characterem distinctionis in eo j)ositum putares, quod in Cutleriaceis sporidia motu prspdita, in Dictyoteis sporas magnas immobiles generari statuerunt, animadvertere placet jam liodie cognitas esse observationes, (piibus concludere liceat Sporidia motu pradita (juoque in Dictyoteis obvenire. Ita statuerunt fratres Crouan, se in Halyseri vidisse Sporidia, motu pradita, erumpentia ex organis, qua Sporas sie dietas singulas constituere plurimi assumserunt. Si vero statueretur ipsam formam externara partium, in (juibus evoluta fierent organa, diversis familiis characte- risticam esse, fructus nempe in Cutleriaceis obvenire siliquaformes, in Dicty- oteis vero induere formam, (juara S|)oris privam sape judicarunt, animadver- tere placet rae in Taonia observasse organa siliquaformia, ita simillima iis in Cutleriaceis observatis, ut icones coUatas diversorum Generum vix invicem dignoscere liceret Si quispiam diceret in siliquis Cutleriacearum Sporidia mobilia contineri, nondum autcm compertum esse eujusnam generis organa in siliquis Taouise continerentur, hoc sane concedere opporteret. Si vero ubicumque ex analogia judicamüs, nescio quidem quare hoc loco non idem concessum vi- deretur. Si quis denique, characterem inter Dictyoteas et Cutleriaceas dia- gnosticum quarens, statueret in ipso situ organorum frnctificationis difteren- tiam adesse; organa nimiium in Dictyoteis obvenire plus minus frondi immcrsa, sa'pe soros superficiales formantia, in Cutleriaceis vero organa fructifera ge- nerari in caspitulis filorum articulatorum supra frondem emersis, monere placet me observasse in novo (juodam Genere, quod hoc loco nomine Microznnirt' de- scripsi, ejusmodi caspitulos supra paginam emersos, in (juibus organa fructifera, sporas (pioad formam amulantia, obvcnii'e vidi. Sive igitur sifian organorum fructificationis, aut in soris frondem immediate obtegentibus, aut in caspi- tulis supra frondem emersis — sive formam. organorum fructificationis, qua aut utriculos obovatos adparenter indivisos, aut sili(]uas articulato-areolatas referunt — sive denique confnümn horum organorum, (juem aut in spo- ridia mobilia, aut in sporas plures aut pauciores mutatum fieri observa- runt, comparanti mihi nulli ndparuerunt characteres frnctificationis, quibus ex Anale cta Algologica. d una parte familiani quandam Cutleriacearum, ex altera familiam Dictyotearum diguüscere liceret. Genera, qu« siugulis Ins familiis pertineiitia statueruut, ita me judice invicem proxima nectuntur, ut Genera unius familia? alia cum illis, alia cum his alterius familia? proxima viderentur. Si vero characteribus allatis insistere non liceat, quanitur utrum aliis inventis characteribus dignoscerentur famili* allatse, an novas forsan creare opporteret familias, aliis limitibus circumscriptas; aut denique Genera omnia ita invicem affinia considerentur ut unicam familiam constituerent. Nulla facta Generum in diversas familias dispositione, patet polymorpliiam quandam organorum fructificationis intra eandem familiam assumendam esse, quam com- paratis aliis Fucoidearum familiis admodum insolitam putares, si non omnino inauditam diceres. Satis quidem constat Thuretium docuisse fructus in ipsis Generibus, quse ad suas Dictyoteas adnumeravit, esse duplicis generis, alios nempe esse sexuales, alios vero esexuales. Nullis vero experimentis hoc pro- batum fuisse scio. Potius forsan dicere liceret cum raptum analogia, quam inter Floiidearum spha;rosporas atq^ue Organa quadridivisa Dictyotge adesse pu- taverat, bsec Organa esexualia judicasse. Missis igitur aliis characteribus, quos ex positione organorum in diversis Generibus Dictyotearum deducere licuisset, ea Organa identica judicavit, quse divisione qvaternaria congruentia credidit. Sporas igitui' sie dietas singulas Dictyotee analogas habuerunt cum sporis in soros conjunctis Padinee et lialyseridis; qua? omnia Organa quadridivisa sta- tuerunt. Prteter differentias, qua? in dispositione earundem partium offerrent Genci'a, qua? proxima considerarentur, patet de ipso charactere divisionis, quo niteretur differentia, alias esse aliorum observationes. Sporas in soro üictyota?, quas indivisas statuerunt, jam antea quadridivisas observaverat Harvey, qui et icone data divisionem, modo peculiari factam indicaverat '); ejusmodi vero observatiouem, nulla prseoccupatione theorio' factam, vix praitermittere liceat. ') lu icoiie a Harvey in l'hycol. Brit. data D'ntyolce dichotomai tum sporas singulas, (juas signo dubii adposito indivisas dixit, tum sporas depinxit in sorum collectas elongato- ubovatas, quarum divisionem quateruariam propria figura illustravit. Gontentum nempe SporiB elongatce tum traiisversali divisione in 3 partes divisum, nempe unam basalem, alte- ramque terminalem, (utrasque singulas sporas constituentes); tum inter utrasque has inter- mediam partem directioue lougitudinali in geminas partes collaterales divisam pinxit. Si ita subdivisum non observaverit, nescio sane qua dueente analogia ita exposuerit. Inter Floridcas nulluni scio ejusmodi divisionis exemplum. Ilodie autem milii cognitum liabeo, inter Fuoaceas exiatere exempla liujusmodi divisionis sporarum. 4 .T. G. Asardh. In aliis organis, in (juibus singulas Sporas in Halyseri contineri statuerunt, ipse contentum in globulos minutos plurimos divisum observavi; et Celebti Crouan ex iisdeni organis sporidia motu praedita se erumpentia vidisse sta- tuerunt. In nonnullis organis Padinse, qu« cum iis in Soro indusiato identica «redidit Reinke, contentum non quadridivisum, sed integrum ex apice utriculi emissum observavit. Si ex iis, qua- ipse vidi, judicare liceret, non a^gre con- jicerem nonnuUa organa, quorum contentum indivisum statuerunt, nimium ju- venilia observata fuisse; et hoc modo fieri posse putarem nonnulla organa, quae quoad naturam et functiones diversa statuerunt, ita adparuisse, quia sul) diversis evolutionis stadiis observata fuerint. Adeunti mihi opera Systematica recentissima ') adparuit dis2)ositionem a Thuret et Reinke propositam adhuc in his retineri, missis omnino observa- tionibus, ex quibus sequi videretur characteribus aUatis Ordines receptos di- stinguere non licere. Alios invenire characteres, (juibus Dictyotese et Cutle- riaceffi, limitibus indicatis distineta^, dignoscerentur, mihi non licuisse confi- teor. Restat, igitur, ut mihi videtur, inquirere an aliis ductis limitibus plures aut pauciores dignoscerentur familiär, in quibus singulis chai-acteres plus minus mutati adesse viderentur. Quicumque animo non pra-occupato faniilias Algarum olivacearum com- paraverit, ei vix non adpareat, Ectocarpeas, Chordari-eas, Sporochnoideas, La- minarieas, jamjam receptas, invicem multo magis distinctas videri limitibus, quam Genera illa disrupta, qusecunque sint, quibus ordinem Dictyotearum creavit Greville. Sit ut novis factis observationibus, unum vel alterum Genus alitcr disponendum esse adpareret, tamen in istis omnibus Typos diversos agnoscere hodie egomet vix dubitarem. Ejusmodi Typum [)ropriura quoque in Dictyoteis Grevillei lubenter assumerem. Si quoque inter eas Dictyoteas, quibus familiam Dictyotearum condere voluerunt recentiores, et ea Genera, qua? una cum Cutleria ad Pha'osporeas suas retulit Thuret, vario? adsint di- versitates, omnia tamen hajc Genera invicem affinitate ita juiicta putarem ut in omnibus membra unius ejusdemj)uc familia' recognoscere maluissem. Mihi ita Dictyoteas Grevillei ordinem — ne dicam Seriem — naturalem constituere consideranti, plures ejusdem Subordines — quas stadia evolutionis ') Hauck duos ordines Didyotaccas & Phceosoosporcus assumsit. Dictyotaceis Dufi/ota, Taonia, Pudina et Dicti/opteris aduumerantiu'. Ad Phseozoosporeas familias usque 10 ad numeravit, ad quas o™u6s reliqus Alg» olivacete (exceptis Fucaceis) referuntur. A Dictyo- taceis, quce Fucaceis proxiraaä dispouuntur, Cutleriaceas longissime remotas disposuit. Analeota Algologica. " diversa indicare putarem — instituendos esse lubenter assuinerem; utriim vero sectionibus bis cbai'acteres a me allati sufficiant, an aliis insistera ojiporteat, id ex observatiouibus mihi cognitis hodie vix dijudicatur. Quod attiuet Ge- nera, quse una cum Cutleria ad Pba'osporeas suas retulit Tburet, de quibus hodie scribere non in animo est, mihi non liquet utruni omnia ad Subordinem quendam Cutleriacearum referantur, an plures ejusmodi sul)oi'dines inter has distinguere opporteret. Ad ipsas Dictyoteas Thuretii 8 Genera relata et sequenti ordine a Bornet enumerata vidi: Dicti/ota, SfoecJiospermnni^ Taonia, Spatof/lossun/, Lohospira^ Zonaria, Padina, Dicfi/optei-is (Etud. FJiycol. p. 55) Forsan credere liceat enm hasc Genera ita affinia judicasse, ut ipso ordine nulhx indieia Systematicee cujusdam dispositionis eum dare voluisse assumeretur; mihi vero iiodie haud paucas formas novas aut pariim eognitas comparanti, adparuit inter ha'c Ge- nera quoque obvenire difterentias vix minoris momenti quam ea», quibus Cut- leriaceas a Dictyoteis hodie distinguere liceat. Ut igitur forniis liis novis tum characteres, quibus dignoseantur, tum locum in systemate, quo proprie dispo- nantur indicare liceret, mihi, jam tertia vice de Dictyoteis scribenti, opus fuit et revisionem quandam Specierum in nonnullis Generibus suscipere, et ipsos characteres Generum novo examini subjicere; et ex chai'actei'ibus hoc modo inventis opinionem quandam deducere de affinitate et dispositione Gcncrum. Quod hac revisione didici, id in singulis infra aUatis atterre conatus sum. lam vero hoc loco pauca prasmonenda aflerre phxcet, ut intelligatur quomodo affinitates Generuni inter se et subdivisiones familise conceperim. Sequentes familias aut subordines lubenter hodie assumerem : I ZoNARlE^E. Frondes aut in inferiore sua parte spepe prostrata? et in su- periore adsceudentes, aut tota? erectiuscuhe comphinatne, ambitu totius et diver- sarum partium i)lus minus conspicue flabellatis, rhythinice increscentes, lineis innovationis zonas concentricas separantibus. Cellulte frondem constituentes sunt e regione positas, series verticales inter paginas formantes, corticales in strias flabellatim radiantes longitudinaliter conjuncta?. In fronde, lineis inno- vationis stepe magis distantibus plus minus evidenter zonata, cryptostomata non aclsunt propria, nee secus lineas innovationis paranemata formantur. Partes fructificationis in vicinia linearum innovationis evoluta^, tum maculas minores a superficie prominulas rotundato-oblogas a:'mulantes — soros nimirum consti- tuentes aut nudos, aut indusio tectos, utriculis fertilibus obovatis aut invicem o J. G. Agardb. dense juxtapositi« aut intermixtis paraphysibus clavato-filiformibus articulatis — tum antlieridiis et zoosporangiis in eodem iiulividiio evolutis constitutae. Genera sequentia his adnunieranda videntur: f Fronde plciostroniutica: * Striis cdhtlantni corficalium flahellatim radimi/ih/is (/eminatis, gc- minis corticalihus singulas interiorum lonijitudinulikr obkyentibus. Utriculis Sori nudis, paraphysibus nuUis 1. Gymnosokus. Soris indusio demura sublevato tectis, pa- raphysibus utriculos stipantibus 2. Zonakia. ** Sfriia ctlhdanini corlicd/iiuii Jhd/cUaliin ludiaufilnis invicciii ccquc distanfihus, sin/jidis cortiadihus singidus iiiicrioruiii longitMdlna- litcr ohtcgputihus. 3. HOMOEOSTKICllUS. ff Fronde disfromatiea Cellulis corticalibus utrius([ue pagina' invi- cera contiguis et e regione positis (inte- riuribuK nullis) 4. Chlanidote. Si jure Cutleriacea; a Dictyoteis receutiorum dignoscereiitur, quod iipplansu umniiim factum videtur, et Cutleriaceis tum Cutleriam, tum Aglacizuniam et Zauardiuiam pertiuere jure statuerunt, Zonarieas (aute alias Dictyoteas) Cutleriaceis proximas dicereiu. Clia- racteres, ([uibus invieera diguoscerentur, tura in structura froudis, qua' in Cutleriaceis coui- [loiiitur cellulis alio modo, quasi magis irregulariter, dispositis, tum in partibus fructi- ticatiouis, quffi cujuscumque sint forma: forsan tantum Sjjoridia motu prajdita gouerant. Sporidia vero in Cutleriaceis contineri videntur tura in utriculis supra paginam emergentibus verticalibus, tum in organis siliqua'formibus articulatis et subpolysiplioneis (zoo-sporangiisj; his sa^pe in coespitulis, supra frondem provenientibus, filis articulatis plus minus ramosis constitutis. lis, qui urgerent familiam Cutleriacearum a Dictyoteis recentiorum esse magis abso- lute distinctam, animadvertere placet sporidia mobilia inträ sporas sie dietas singulas in Halyseri generata a Fratribus Crouan observata fuisse ; et contentuui ejusdem organi in partes minutas phu'imas divisum memetij^sum quoque vidisse Si quis statuerit ipsam formam zoosporangiorum Cutleriaceis characteristicam esse, nionere placet organa siliquie- fonnia simillima in Taonia a me observata fuisse; at(|ue bis similia et forsan analoga quoque in aliis Padinearum Generibus adesse, id observationes plures infra allatas indicare putarem. Si denique cuidam videretui- cjespitulos filorum fructiferos supra paginam emersos Cutleriaceis cliaracterem pra'bere, quo dignoscerentur a Dictyoteis recentiorum, animadver- tere placat me vidisse consimilem dispositionen! in Specie olim ad Zonariam relata, quam vero hodie typum novi Generis Microzonia: sistere credidi. Analecta Algologica. • Si vero missis ejusmodi eli.iracteribus, forsaii majoris momenti, Subordiuem quendam Cutleriacearnm inter Dictyoteas instituere placuerit, hano dicerem ea continere Genera, a quibus proxime ad Zonarieas adscendere videntur hrec Dictyotearum Genera. II PADlNEiE. Frondes aut in inferiore sua parte prostratiie, in superiore adscendentes, aut totse erectiusculpe complanatse, ambitu totius et diversaruni partium plus minus conspicue flabellatis, rhythmice increscentes, lineis innova- tionis zonas concentricas, ssepe evidentiores, separantibus. Celluhi? frondem constituentes ad normam distinctam inviccm dispositfe, corticales in strias fla- bellatim radiantes longitudinatiter conjunctse. In fronde, ita conspicue zonata, cryptostomata non adsunt; at secus lineas innovationis tum paranemata fili- formia et articulata, tum organa fructificationis generantur, soros nunc sparsos et rotundatos, nunc in zonas concentricas conjuuctos, nudos aut indusio tectos, aut paranematibus stipatos, formantia. Genera sequentia bis adnumeranda videntur: *' CeUulis corticalihiis una cum interiorihus e reyione 'positis, series verticales^ quasi qer paria eovjunctas, inter patjinas formanfibus: 4. MiCROZONIA. ** Cellulis coriicalilms suhternatim longitudinaliter excurrentihiis, fcinis corticalihus sint/ulis interiormn antepositis. 5. Stypopodium. *** Celliilis corticalibus omnihus ii/vieeiii mque d i stantibus^ una cum iv- terioribus series verticales snbref/ulares inter paginas formantihus. 6. lobophora. 7. Taonia. 8. Padina. Quoad Crescendi raodum et st.ructuram frondis Padinea; Zonarieis proximos viderentur. Frondes flabellatim expans» et rhythmice increscentes, zouis concentricis adhnc evideutio- ribus constituuntnr. Linepp innovationis quasi propriis fuuctionibus induuntur, paranemata proprife indolis generantes, aut (uno tempore) sterilia, aut partes fructiferas bracteantia, et ipsa in organa 'indolis peculiaris transmutata. Pluribus observationibus constare putarem organa fructificationis in Padineis adesse varii generis. Praeter Organa, quse in operibus recentiorum iis tribuuntur — quorum alia esexualia statuerunt, nomine tetrasporarum ssepe designata, alia sexualia — oogonia et antheridia dicta — obveniunt organa et dispositione sibi propria et peculiari structura certius dignoscenda, quc-e mo judice in bodierna dispositione systematica Generum prnater- mittere non liceat. In Padina ha;c organa prima vice a G. Agardh observata putarem, in Sp. Algarum I p. 125 bis verbis memorata: "ad fructum etiam pertinere videntur apiculi curvati fere 8 J. G. Agardh. vermieulares nigri frondi adpressi." Eadem piito Organa dein a Decaisne meraorata (PI. de l'Ariihie p. 139), qui vero eadem Tmagis matura, me judice) iit filamenta clavaiformia de- scripsit. In observationibus infra datis de Genere Padinm indicavi hsec Organa non in pa- gina Sporis fertili, sed in aversa provenire, iisque esse structuram sibi projjriani, quam cum organis siliqnseformibus, quse zoosporangia denominarunt, potissimum convenire. Spcrics ÄJgamni scribenti mihi eadem quoad naturam dubia adparuerunt, et signis dubii adpo- sitis eadem nomine Aiitlieridiorum desiguavi, et sporidia in iis contineri conjeci. In Taonia praeter zonas fructiferas, jamdudum cognitas, quoque utriculos — sporas forma sua »mulantes — obvenire per frondem sparsos, satis constat. Si hajc Organa jure cvim iis comparantur, qua; in aliis Generibus tetrasporas et oogonia nominarunt ; si quoque constat antlieridia sie dicta obvenire in iisdem individuis, in quibus sori fructiferi gene- rantur; milii quidem non liquet quasnam functiones attribuere restat organis siliqufefor- mibus, qu» in eodeni individuo una cum sporis sie dictis singulis generata vidi, si in bis Zoosporangia aguoscere negarent. Ha»c zoosporangiis, in Cutleriaceis obvenientibus, ita sunt quoad formam et structuram similia, ut htec Organa Taonise ab iis Zanardinire vix digno- scere liceret. Präsentia horum organorum in Taonia et Padina concludere ausus sum, non licere, nisi invita natura, Cutleriaceas familiam considerare ab aliis Dictyoteis omniuo distinctam. III. ÖPATOGLOSSE^. Frondes erectiusculse eoraplanate et elongataj fur- cato-decompositse, segmentis ambitu definitis, liiicarihus aut ohlongis, fron- dem expansione subflabellatam, lineis innovationis nusquam zonatam, forman- tibus. Cellula^ frondem constituentes mediana; secus longitudinem frondis ex- currentes, nunc costam evidentem formantes: intermedup a regione mediana arciiatim extrorsum deflex?e; terminales numerosfe flabellatim radiantes. In fronde, ita contigue expansa, organa cryptostomatibus comparanda, per frondem sparsa S£epc generantur. Organa fructificationis triplicis generis adesse, ea- demque sfEpe in diversis Individuis obvenire, vix hodie dubium videretur; nimirum ] :o CeJIuIa: fertiles sinffiil(e^ initio inter cellulas corticales quasi de- cumbentes, dein supra paginas emergentes nudse et obovatse, quas sporas in- divisas fovere olim statuerunt, denique vero maturas fovere sporidia motu pra^dita assumere liceat '). 2:o .S/;or« (sie dicta?) in soros varia^ forma« (nunc rotundatos, nunc secus longitudinem segmentorum elongatos, nunc fasciatos) dcmum nudos collectee, in (piibus sporas 4 contineri docuerunt '). 3:o An- tlieridia in soros ambitu definitos, supra superficiem cmersos coUecta, demuni ') In Dictyopteii et SputogJosso cellulas fertiles singulas continere sporas indivisas sta- tuit Bornet (Etud. ■p^UI<'- P- ■'>■''>■ Ip^^ ^ß"'" i" Halyseri cellulas fertiles singulas rite ma- turas continere observavi globulos plurimos rotundatos; et Fratres Gronau ex iisdem organis sporidia motu prtedita erumpentia se vidisse statuerunt. ^) Cfr. Bnrncf Etud. pliyc. p. 56. Analecta Algologica. 9 prismata verticalia densissiino juxta-posita et iiuitua pressione angulata, phi- ribus articulis superpositis constituta efficientia. His refero Genera: 0 Spatotjlossum; 10 SioecJiospermum ; 11 HaJi/seris. IV. DiCTYOTE^, Frondes in his increscunt medeante celliila singula ter- minali; bifurcatione hujus cellula? segmenta oriuntur dieliotoraa, (si qiioque sub evolutione nunc alternantia adpareant) fere semper linearia, frondem expansione suhflabellatam, lineis innovationis nusquam zonatam formantia. Si Organa ad- sint cryptostomatibus comparanda, ha'c veliit Organa fructificationis per frondes sparsa obveniant. Cellula" frondem constituentes, secus longitudinem frondis excurrentes, terminales initialem versus cellulam convergentes. Organa fructi- ficationis triplicis generis adesse, eademque ssepe in diversis Individuis oh ve- nire, vix dubium hodie videretur; nimirum l:o Cdlulm fertiles singuler, supra paginas demum emergentes nuda:>, obovatje, quas ob contentum in 4 partes divisura tetrasporas nominavit Thuret '), quasque esexuales esse statuit. 2:o Sports in soros rotundatos, ambitu definitos, per frondem sparsos, supra pagi- nam emersos et membrana sublevata obtectos (sfepe pustulfeformes) conjuncta?, quas indivisas permanere statuit Thuret, et Organa foeminea constitueré do- cuit ^). 3:0 Äntheridia, qualia juniora primus indieavit Thuret, rite autem maturescentia descripsit Reinke, in soros rotundatos ambitu definitos, supra superficiera emersos et membrana sublevata obtectos (sa'pe pustula?formes) coUecta, demum ])rismata verticalia densissime juxtaposita et mutua pressione angulata, pluribus articulis superpositis constituta. His refero Genera: i^. Bictijota; 13. Pachi/dictyon; 14. Bihphus; 15. GIos- sopJwra; 16. Lohospira. I. Gymnosorus. Gen. nov. Frons plana, stepe a parte inferiore prostrata adscendens, plus minus multifida et rhythmice increscens, sparsim subzonata, segmentis terminalibus tiabel- lata; cellulis corticalibus a facie strias longitudinales geminatim juxta,- positas flabellatim radiantes forinantibus, interioribus pleiostromaticis e ') In Diriyota furcellata me vidisse Organa, sporis sie dictis singulis \\t putarera iden- tica, in quibus contentum in globulos minores divisum observavi, qvios demum sporidia motu prcedita constituere, forsan quispiam assumeret ; lioc loco meminisse placet. ^) Sporas has modo peculiari quadridivisas a Harvey depictas fuisse jam supra monui. Lunds Univ. Ärsskr. Tom. XXIX. 2 10 J. G. Agardh. regione jiositis, extiiiiis gominas oorticales sustinentibus. Sori supra pa- ginam (siiperiorein) prorainuli, rotundati aut nblnng-i, suhznnatim dispositi midi, cftllulis t'ertiliims obnvatis intra peiisporium hyalimim sporas (,?) sub- octonas generaiitibus. {Tab. I Juj. 1 — ~). (Juoad structuram fi'ondis t^pecies luijus (jcneris a Znnariis propriis vix recedunt, nisi intimas («ellulas paulispca- diversas, proprium striitum birmantos judicare placeat. Intimas nimirum cellulas, sectione transversali observatas, proxime exterioribus a^(|iie latas vidi, at contentu sa?pe paulisper diversas et verticali directione (paginas versus) nunc usque duplo altiorcs. üna cum bis ccllulis intimis cellula" intermedia' pleiostromatiea' et eandem latitudinem sor- vantes, sunt omnes e regione posita\ Ante extimas harum singulas geminje cellula? corticales normaliter antepositse generantur. In fronde flabellata Zonarioi varicfjatm soros in zonas concentricas dispo- sitüs ])inxit Martins; nie quoque tendentiam ad ejusmodi dispositionein oliser- vasse, animadvertere placet; soros autem minores vidi, et zonas ut mihi ad- paruit minus reguläres formantes. Mihi autem paucissima specimina inter plurima, qufp ex diversis locis natalibus habui, rite fructifera adfuise confiteor. Soros vidi revera multo minores et in una specie ambitu magis rotundatos, in altera oblonges et secus longitudinem frondis (dongatos, utrosque nudos, nullis nee indusii nee paranematum reliquiis. In soro adliuc juvenili Z. ra- rierjatfe vidi cellulas fertiles in seriebus cellularum corticalium immixtas et quasi decumbentes, atque sua forma a cellulis sterilibus vix nisi contentu ohscuriore diversas. At ab hac positione (decumbente) dein snrgentes, rupto ni fällor pariete cellula' generantis, erectiuscula' emergunt paulo adultioros spora', sie dictpe. IIa« si)or8e adhuc juniores sunt lineari-oblonga? et adsccn- dentes, sensim vero fiunt verticaliter erectse et rite obovata», pedicello eviden- tiore suftultfE; sectione transversali frondis facta adparuit unicam cellulam ex geminis juxtapositis sporara generare, altera sterili — et hoc modo spatiuni sufficiens oi'iri sporis evolutis, ambitu transversali demum cellulas corticales geminas a^qnantibns. Organa hsec oninino matura demum intra perisporium ]irobe li3'alinum globulos majores plures, invicem evidenter secedentes, continere observavi; seplem ejusmodi globulos evidentes numeravi, S:as autem esse, con- jicerem. His globulis nomeii spora^ reservandum putarem. Sporis demum eraissis, perisporia (sporangiorum inembranas?) numerosa collapsa vidi, para- nemata autem proj)iia nuUa. Membrana' cellularum generantiiun reliquias ob- solescontes quoque observare credidi, indusin vero propria nulla. (^)ua^ ita Analccta Ålgologica. 1 i ubservavi oinuia Z. variegatam spectant. lu Z. viijrcscetite sorum niniium maturum (ut mihi adpai'uit) tantum observare contigit: in hoc nec reliquias indusii, nec paranemata vidi, sed sporaiigia nuda et confurniia; suadente vero habitu et structura frondi^, quoque soros congniere facilius conjicereni. (^)uod attinet ipsam furmam sori, hane vidi secus longitudiuein fi'oiidis niagi« elon- gatam, oblongam; in 8U})erficie subnitente frondis macuhim nitore destitutam referentem. Comparanti mihi ötructuram sori supra descriptam, cum ea quam Zonarite specicbus typicis characteristicam putavi — in quibus indusia in soro juniore elevato adhuc plus minus persistunt, et hoc demum dejecto paranemata ])r()prii iiidolis proveniunt sporas sie dietas stipantia — ; et perpendenti mihi quoque sporas mutato quasi ordine et numero a cellulis corticalibus provenire, vix dubium adparuit his ditterentiis Genericos typos diversos indicari '). Si assumere liceret in Zonariis, ut in multis aliis Dictyoteis, organa fructifera generari duplicis generis, forsan credidei'it quispiam diüerentias inter Zonarias et Gymnosoros a me observatas in hunc finem interpretandos esse. Contra ejusmodi interpretationen! vero animadvertere liceret in nuUa specie earum, quai ad Zonarias proprias retuli, duplicis generis fruetus huous(]ue obser- vatos fuisse, quamquam numerosa specimina fructifera harum in herbariis adesse constat. Species sequentes ad Gymnosorum referendas esse putavi: 1. G. VARIEGATUS (Dictijota vaiieyata Lam. Ess. tab. V fig. 7. Zonaria va- riegata Med. in Mari. Icon Crypf. tal. II Jig. 2. J. Ag. Bidr. Alg. Sgst. I p. 40 & II j). 11!J. Stgpopodiiim fissum Kiitz. Tab. plajc. vol. IX tah. ()4. Stgpopodium laciniatum ibm. Specimina plurima, qua; ex littoribus diversis oceani atlantici provenientia vidi, no- niinibus diversis nunc insignita, ad eandem speciem pertinere vix dubito. Alia specimina ex Oceaiio Indico — ex Ceylona aliisque locis — froude magis evoluta insiguia, magis dubia mihi adparuerunt Adsunt form» Z. lohatcc minores, quas cum Z. variegata commutata fuisse, facilius conjicerem. 2? G. COLLARIS Zonar. coUaris C. Ag. (cfr. J. Ag. Bidr. Alg. Sgsf. II p. 129 in not.) Kütz. Tab. plnjc. Vol. IX tab. 70. Species milii tautum unico speciniine Ilerbarii C. Ag. cognita, crassitie insigni digno- scenda; mihi adbuc niraiuui dubia. ') Bornet (Eiiid. phyc. p. 57) jani indicavit soros Zonari» variegatx' & Zonari;u lobata; diiferre ab iis aliarum specieruni Zonarise defectii paranematum. 12 J. G. AgardL. 3. G. NIGRESCENS (Zon. niffresccns Sond.); J. An. Bhlr. Älcj. Syst I p. 46. Spatogl. nifjrescens Kütz. Tab. Phyc. vol. IX tah. 40. QuaniquaiH plurima hujus vidi specimina, plautaiu beiie fructiferam ubservare, mibi iioiuluui ouutigisse doleo. Nee ab aliu fruutus illustratus fuisse scio. Sori in unico speci- miiie paree fructifero quud observavl, secus lougitudiuuiii frouJis elongati oblungi, maculain obscuriorem iu froude sterili paulisper uiteute refenuit. 11. Zonaria. Satis constat Dictj-oteas pluriina« recentioruni olim diiobus Generibus (Dicfi/otd, é rad/na) comprehensas fuisse; liajc vero Genera, utpote characte- ribus allatis vix dignosceiida, a C. Agardli in unicum Genus Zonaria^ cou- juncta fuisse. Greville dein Genera priora restituens, sub nomine Zonaria^ nuUam speeiem retinuit, uti'iijue vero Generi species plures dubias adjuiixit. Contra limites Generum a GreAÜlleo duetos, primus, ni fällor, observationes quasdam aft'erre ausus sum, statuens characteres Padinee datos paucis revera — et tantum P. pavonia^ proximis speciebus convenire (LiniicEa Bd. 15. 4 hff. p. 444). In Zonaria varkgata, Z. ßava, Z. hderrupta zonas concentricas (si quidem adsint) longe diverste natura^ videri, quam in Padina- veris speciebus; et soros ipsos in his speciebus esse per frondem sparFOs. Ötructuram quoque esse diversam dixi; cellulas nempe superficiales in Padiua ut in Dictyota esse ajqualiter undique adproximatas et indi visas; in Z. flava vero et afinibus cel- lulas superficiales in 4 cellulas evidenter divisas, et partes illas quaternas in- vicem summopero adproximatas a cellulis vicinarum serierum discretas adpa- rere, unde frons in liis ultimis 'speciebus evidentius radiatim quam concentrice zonata observatur. Speciebus hac structura instructis Genus Zonaria» retiueu- dum putavi. His fero characteribus Genus Zonaria? a })lurimis adoptatum fuisse constat. Species, quee Genus Zonaria' ita reforraatum constituerent, habitu quoque proprio sat cong-ruentes adparuerunt; hinc habitu ducente species haud paucas novas ad Genus Zonaria? referre vix dubitarunt; quamquam fructus in inultis adhuc ignoti permanserunt et minores, qua' adfuerunt structura? diversitates, aut non observatse aut minoris momenti consideratae fuerunt. Mihi igitur Species Zonaria^ Generis iterum examinanti adparuit ])lures diversos Typos intra limites Zonaria admissos fuisse, quos probe distinguere eo potius e i'c esse Analecta Algologica. ' l'J putavi, quiiin diibitare liceat au omnes invicem revera ita affines «int, ut nova iis Iudicata Genera invicem proxima disponantur ';. Ad Genus proprium Zonaria? sequentes species refero: * Frondtbiis a 'parte in/eiiore decumbtnte et radicaiUe adscenden- tihus (cellidis corticalihus strias geminatas flahclliformüer radiantes omnesque conformes formantihus). 1. ZON. DlESLNGIANA J. A. Sp. Alf/, p. 109. Postquam in Bidr. Älg. Syst. II p. 40 dubia quKclam attuli du diversitate liujus spe- ciei & Zon. variegatce, specimiua numerosa et fructifera compax'cwe licuit, quibus patet spe- cies lias esse invicem sat diversas, et me judice ad diversa Genera pertinentes. Z. Diesin- gianam vidi multo magis subdivisam, longitudine 2-3 pollicarem ; soios vidi bene evolutos rotimdatos, infra margines segmentorum adultiorum, a quibus segmenta nova prolificantia generautur, saipe adproximatos, constanles tum cellulis fertilibus (Sporis'?) obovatis, in pe- dicellum angustiorem atteuuatis, tum intermixtis paranematibus, inferne cylindraceis, superne paucis articulis oblougis superatis; reliquias indusii subdissoluti quoque videre credidi. ** Frondibus ereciia wferne custatis^ ahi conspicue tenuiore stirsum marginatis, segmentis superiorihus tutiä ecostufia (cellulis coiiicn- libus strias geminatas ßahelliformiter radiantes omnesque confor- mes formantihus). 2. ZoN. CRENATA J. Ag. Bidr. Alg. Syst. II p. 48. Costa nulla segmenta superiora percurrit, sed strire in toto segniento terminali flabel- latim excuiTunt conformes. Qua nota ad Z. fiavam accedit. 3. ZON. FLAVA (Cleiii.) J. Ag. Bidr. Alg. Sgst. II ^i. 49. *** Frondibus erectis sat conspicue et fere usqite ad segmenta suprema costatis, ala parum tenuiore marginatis.^ costa cellulis lungitudi- naliter seriatis striata., iimrginibus cellulis citrorsum arcuatim de- flexis radialis. 4. ZoN. miERRUPTA (Lamour Ess.) J. Ag. Bidr. Alg. Syst. II p. 47. Costa evideus usque ad segmenta penultima continuari videtur; extra haue regionem costalem sori rotundato-ol)longi utrinque disponuntur sparsi, media sori parte obscuriore; peripherica, ni fällor, prrecipue paranematibus occupata. ' Nunc vidi eundem sorum una parte quasi vernice obducta constare sporis et paranematibus una cum indusio quasi congluti- ') Nescio quibus principiis ductus, Kütziug nomen Padina; rejecit et I'adinis aliorum nomen Zonariae retinuit. Zonariis igitur nostris nomina nova Stypopodivm et PJii/copteris proposuit. Inter Stypopodia tum Taonias, tum Zonarias enumeravit; et inter Phycopterides species structura quoque diversas introduxit. Certos Generum characteies et liraites ei defuisse patet. Genera, quse hodie proposui, et quoad characteres et quoad limites a Kflt- zingianis diversa. 14 J. G. Agardh. iiatis; altera pai'tt! quasi puberula oonstaro paranematibus usque Juplu loiigioribus ijiuim oellulse fertiles exiiuie pyriformes; contentum liarum intra perisjioriura hyaliimm iu plures pai'tes divisum oliservare credidi, at divisionis modum percipere iie{juivi. 5. Zun. Türneriana J. A(/. BhJr. Alg. Si/sf. II />. 48. Hane sjjeciem Xova? Hollandire ab anteriore Cajiensi sat distinctam esse, non dubito. Costa in utraque fere eodom modo frondem peixurrit. Sori in regione extra lianc gene- rautiir, nunc fere usque ad costam adscendunt. Soros Z. Türneriana vidi iu pagina con- vexiuscula laciniarum elevatos, juniores indusio peculiari instructos; intra hoc indusium oellulas corticales obovatas et in Stratum quasi coujunctas. Singulaj iiaruni elongautur in forniam obovatam, cujus stipes tenuior inter cellulas corticales iramersus jjerraanet, su- periore parte libera eminente. His cellulis emergentibus indusium sublatum fieri conjeci, paraneuiatibus nondum evolutis. Alios soros vidi paranematibus instruotos, quales a Harvey in Phyc. australi depinguntur. Hinc mihi lubenter persuadeam paranemata esse posterius generata: et defectum horum organorum in Spcciebus Zonarioe genuinis ab »täte et evolu- tiouis stadio explicari; soros esse in Zonariis diversi generis, nempe alios paranematibus instructos, alios bis deficientibus sporis sie dietis tautum constitutos, utrosquo indusio tectos, liodie assumere dubitarem. Ip8um Genus Zonaria' spcciebus supra allatis iiitcr liodie cugnilas liiui- tandum putarem. Z. variegata et specitjs liuic proximal, stmctura froiidis sat congruentes quidcm viderentur; at soros in Z. variegata ejusque aftinibus uuUo indusio tectos, nee cellulas fertiles paraneniatil)us braoteatas observavi, quare hoc loco Genus proprium Gyinnosori his creavi. Alia; species Zonaria' et stmctura frondis et indole fructificationis adhuc magis diversa^ mihi adpa- ruerunt — propria Genera indicantes, qnibus characteres et limites infra adum- brare conabor. III. Homoeostrichus. Gfv. vov. Frons plana, decumbens aut erecta, integriuscula aut nuiltifida, superne [ilus minus conspicue Habellata; cellulis superficialibus a tacie strias longitii- dinales invicem anpie adproxiniatas tlabellatim radiantes fbrmantibus; cor- ticalibus una cum interioribus, forma et magnitudinc vix divcrsis, omni- busque invicem e regione positis, frondem pleiostromaticam constituen- tibus. Sni supra paginam prominuli, sa'pe secus longitudinem radiantes, cellulis fertilibus obovatis et paranematibus verticalihus subclavatis, arti- culatis et invieeni lilicris constituti. Specimina Specierum, (pias huic (fcneri adnumero, sunt substantia quasi dura insignia. Si sectione transversali frons observatui', coutexta adparet cel- lularum seriel)us inter paginas pluriitus et saq)e numcrosis (6 sape numc- Analecta Analog-ica. 15 ravi) Omnibus rite supei'positis, milla facta qnoad formam ot flimensiones inter oortieales et interiores cellulas distinctione ; omnes cellula' fere (juadratia' ad- parent, lineas subi^ectas tum verticales inter paginas, tuuT liovi/.outales inter margines, formantes, omnesque seque distantes — dum in /onaria? speeie- bus jjropriis cellula? corticales geminpe singulis interioi'ibus anteposita^ gene- rantur; qua diversitate structurtie Genera a me iudicata faeilius dignoscantur. In Zdnariis propriis indusiuni adest, sonim juvenilem obtegens; hoc sublato paranemata incurvata et obtusa eminent. In IIomeostri(Oio nusquam soros indusio tectos observavi; at adparatum paranematum magis ev(dutum ])utarcm, et singula fila acuminata vidi. Species sequentes Generi novo adnumerandas eenseo: * Frondis mferioris dccumbentis segmentis superiorihiift ndscendcntihui^^ et (in liis) n/ilJa fere facta distinctione inter /itrnmqiie payinam. 1. II. MULTIFIDUS (Padina miiltifida llarv. Zonaria miüiifida J. Ag. Sjk Alg. p. 109. J. Ag. B/dr. Alg. Si/st. I p. 4G. Fhijcopteris Harvegami Kiits. Tat), pligc. vol. IX tah. 66. Fiele specimimim, qnfe a Harvey data habui, frondem inferno decumbentem putarem, Strato infirao paulisper diverso; superne vero adscendentem cellularum seriebns nuraerosis contextam, cellulis corticalibus nusquam in strias geniinatas conjunctis. ** Fronde erectiuscula, stipites validos stuposos demum formante. 2. H. SiNCLAlRll (Zon. Sinclairii Hook é Harv.); Hnrv. Phijc. avstr. tah. XLIX. Phycopteris Sinclairii Kütz. tah. Phgc. vol. IX t/d). 68. Nescio an jure assumerem unam paginam esse paulisper convexam, alteramque couca- vam. In specimine fructifero vidi t'ructus in pagina paulisper convexa provenientes. Sectione facta transversali cellulas corticales seque latas vidi ac interiores ; omnesque invioem e regione positas esse, saepe series sex inter paginas formantes. Fila stupa? longe adscendentis cellulas corticales crassitie iequantia. Sporas globoso-obovatas stipite suo brevi quoque cellulas oortieales crassitie aequantes; superiore sua parte raulto crassiores — dum in Zonarise speciebus propriis ex singulis cellulis geminatarum non tantura cellulam fer. tilem, sed etiam stipitem paranematis attenuatum provenire observavi; qua dispositione pa- tere putarem quoque in formatione fruetus Genera proprio modo differre. 3. H. Stuposus (Z. Stuposa B. Br. mscr.) J. Ag. Sp. p. 110 et Bidr. Alg. Sgst. I p. 50. Pligcopteris mkroloha Kütz. Tah. phjc. vol. IX tah. 69. Sectione transversali frondis vidi cellulas inter paginas esse 6-stromaticaSj nunc autem nonnullas medi» frondis tantum gerere 4 cellulas verticaliter superpositas. Forsan credere liceret cellulas margini proximas prius subdivisas fieri quam intei'iores, quod in Dilophis sa^pe obvenire, adnotavi. Plantam, quam nomine Phycopt. stuposa^ delineavit Kützing, vix ad nostram referre anderem, qunm suadente structura haue potius ad Zonarias proprias referendam pntares. Qu» vero nomine Phye. niicroloba; 1. c. dolineata fuit, ea ita cum 16 J. G. Agardh. planta, f[uam juniorem II. Stiiposum judicavi, convenit, iit utramque formam ad eandem speciem referre ausus sim. Frondem in hac 4-stromaticam mo obsM'vasse, dicere fas est. 4. H. CANALicüLATTTs Zoiiur. canaliculata J. Ag. Bidr. Abi. Syst. I p. 49. Quoque in hac Specie cellulas G-plici strato dispositas, omnesque, corticales et inte- riores, a^que magnas (spctione transversali) et e regione positns, me observasse, animadver- tere placet. A supra allatis Speciebus Generis hanc facilius distictam puto. IV. Ohlanidophora Gen. nov. Frons multifida decomposita, segmentis terminalihiis planis Habcllatim dihitatis inferne subcostatis, laciniis lateralibus aeuminatis stepe in cellulam termi- nalem desinentibus; cellulis exterioribus a facie reetangularibus seque ad- proximatis, uti'iusque pagina» (sectione transversali) invicem contiguis et e regione positis, frondem distromaticam formantibus (cellulis interioribus nuUis). Cellula? fertiles supra paginam emergentes singute sparsse obovato^ globosa?; Antheridia in iisdem individuis obvenientia, soros oblongct-lineares supra paginam prominulos, secus longitudinem segmenti radiantes forman- tia, duplici serie cellulas demum quaternatas gerentia. [Tah. I fg. 3 — 5.) Genus, typo Zon. microphyllcp propositum, admodum distinctum putarem; habitu et dispositione partium, nimirum stupa admodum evoluta, et prsecipue segmentis terminalibus flabellatim dilatatis, ima basi costatis, superne laciniis lateralibus instructis, Zonariam potissimura indicantibus; ca?terum vero tota structnra frondis, et partium fructificationis — quales has hodie cognitas ha- bemus — ita diversum videretur, jut fere dubitare liceret an affinitates proxi- mas inter Zonarias proprias cpuTrere opporteret. Dum enim in Zonariis pro- priis Stratum corticale quasi sui juris — cellulis geminatim adproximatis con- stitutum — characteristicum judicavi; in Homeostricho vero frons adest pleio- stroraatica; segmenta in Clanidophora vidi distromatica, cellulis unius generis contexta, deficientibus quasi cellulis interioribus, qucX^ in aliis Generibus cellulas exteriores utriusque pagin» conjungere videntur. In j)arte inferiore frondis admodum decomposita? caules formantur teretiusculi, stupa ramos quoque supe- riores scandente tomentosi, filis nempe dccurrentibus plurimis dense obtecti. His caulibus transverse sectis partem interiorem, ipsam axilem, vidi compla- natam cellulis duplici serie a margine ad marginem producta contextam, cel- lulis utriusque ])agina' invicem contiguis et e regione positis. Allatis his structurse difFerentiis Genus proprium satis indicatum putarem; accedit vero (juod partes fructificationis ejusdem ita ab iis, (|uas in aliis Zonariarum formis hodiedum 1 7 Analecta Algologica. cognovimus, abludentes videantur, ut Generi novo novas affinitates adtiibuendas esse facilius quis conjiceret. Vidi uimiriun, in segmentis superioribiis frondis, supra paginas sparsa et omnino emersa corpuscula globosa singula, sporis sie dictis singulis Dictyot« ita similia, ut si in Specie quadam Dictyotaj eadem observaverim ne minimum ([uidem dubium de eorum congruentia cum sporis aliarum specierum fovissem. Cinguntur membrana demum pellucida, intra (|uam contentum obscuriorem, quasi in nodos plures conglobatum observare credidi. Utrura autem ex contentu plures partes majores aut minores de- mum formarentur, an iste in sporidia mobilia demum solveretur, id mihi hodie omnino incertum manet. In eadem fronde et sa3pe in segmentis vicinis vidi alia organa, transmu- tatione cellularum paginam constituentium sine dubio orta, obscuriori contentu facilius distincta. luniora horum nunc fere singula, nunc pauca juxta posita, supra frondis paginam ita intumescentia ut dimidia sua parte fere emersa di- cerem, oblonga et cellulis sterilibus fere duplo crassiora, in partes numerosas transversaliter et longitudinaliter ordinatas subdivisa. Ulterius evoluta vidi, pluribus cellulis juxtapositis eodem modo transformatis, eadem in soros minutos conjuncta; at ita evoluta, lineas minutas plures, secus longitudinem segmenti seriatas, et dense juxtapositas constituentia. Quo adultiora eo evidentius eadem in partes numerosas subdivisa; et has partes (in singulis cellulis constituen- tibus) quasi duas series longitudinales formantes, in quibus demum minores partes sat conspicue quaternat» obveniunt. In bis oi'ganis antberidia, qualia in pluribus Generibus Dictyotearum observata fuerunt, agnoscere non dubitavi. Ex iis, quee ita observavi, milii vix dubium adparuit Zonariam micro- phyllam Ilarveyi ita ab aliis Zonariis charaeteribus differre, ut eam typum proprii Generis constituere vix quispiam dubitaret. Si vero in omnibus illis, quibus habitus proprius induitur, evidentissima est congruentia inter Z. mi- crophyllam et alias plures Zonariam species, at nihilominus et in structui-a et in fructificationis partibus differentia; adsunt, nonne ex bis concludere liceret affinitates minus ex notis Jiabitualibus, quam ex congruentia structuras et fructi- ficationis esse dijudicandas. Qua3 vero si ita sint, qua^ritur an revera Zonariis proximum sit novum Genus, bodie a me propositum. (Qualia hodie Dictyotearum Genera mihi cog- nita habeo, nulluni revera scio, cum quo Clanidophora structura et charaeteribus a partibus fructificationis desumtis conveniret, quam cum Taonia, cujus frondes multifid* quoque apice fiunt flabellatfe; nee structura ita ablud mit ut non in Lunds Univ. Ärsskr. Tom. XXIX. 3 18 J. G. Agardh. eadem sectione faniilifP patiantur. Sporas sie dietas singulas emersas in hoe (feuere qiioque obvenire, eertiun mihi videtur; et antheridia non admodum dissimilia (juoque in hoc Genere adesse, assumserunt. Si vero ex altera parte characteres magis habituales Zonariis veris Genus novum vindicare viderentur, suppositioni forsan locus est, praeter organa Iiodie cognita diversorum Generum, alia nondum detecta obvenire, et Chlanidophoram offerre ea organa, qua? in aliis Genei'ibus detegenda restarent. Unicam hucusque Zonarise speciem ad novum Genus pertinere sein: 1. Chl. MlCROniYLLA (Zonaria mioophyJla Harv. Phyc. avstr. tah. !!)/>. Plnj- eoptcris microphylla Kiitz. Tab. phyc. vol. IX iah. (iOj. V. Microzonia Gen. nov. Frons plana plus minus multiiida, inferne prostrata, laciniis terminalibus ad- scendentibus subflabellatis; cellulis frondem formantibus pleiostromaticis, corticalibus et interioribus magnitudine et forma vix diversis, seriebus verticalibus quasi per paria conjunctis, omnibus e regione positis. Sori in laciniis adscendentibus supra paginam inferiorem emergentes, fasciculis paranematum constituti, paranematibus monosiphoneis articulatis decom- posito-ramosis, aliis decumbentibus, aliis erectiusculis, celkdas fertiles ad ramos subsessiles, obovato-globosas, intra perisporium (hyalinum et indi- visum) contentum granulosum fo ventes, gcnerantibus. (^Tuh I ßg. 6). Minuta illa et prostrata Zonaria velutina Harv. Genus sui juris consti- tuere, examen accuratius vix dubie docebit. Habitu Padinam multifidam Harv. potissimum refert, at structura frondis in utraque admodum diversa. Dum frons verticaliter secta in Zon. niultifida est pleiostromatica, et seriebus cellularum omnibus consimilibus et invicem feque distantibus est contexta; sunt in Zon. velutina series cellularum verticales quasi per paria conjuncta"; dum in speciebus Zonarise Generis, quäle hoc hodie limitandum judicavi, cellulse corticales geminatse singulis seriebus cellularum interiorum anteposita? obve- niant; sunt in Zon. velutina quoque cellulse interiores per paria dispositse, et hsec paria cum corticalibus, conformia et e regione posita generantur. Praeter hanc structuraj differentiam partes fructificationis omnino diversas quoque vidi. Dum stupa nigrescens et ampla in segmentorum pai'tibus inferioribus et an- gustioribus adest, soros fructiferos in segmentis supremis inferiorem paginam occupantcs vidi. Constant sori filis monosiphoneis articulatis et dense ramosis. Analeota Alajologica. 19 quasi in csespitulos rainutos conjunctis; alii rami, quasi supra pagiiiain decum- bentes, vage flexuosi et dense ramosi; alii erectiusculi simpliciores et paucio- ribus articulis plerumque constantes; alii denique transmutari videntur in Or- gana obovato-globosa, ad articulos filorum fere sessilia, intra perisporium hyalinum congeriem granulosam foventia; hunc contentum nunc qua^i in duas partes collaterales subdivisum observare credidi, quam vero divisionem parum distinctam et forsan fortuito obvenientem lubenter concederem. Addere placet ras, praeter specimina Harveyana, alia comparasse. In sp. Harveyano, a facie observato, ' cellulse corticales geminatim junctte rectangu- lares et suo diamfetro 2-plo-3-plo longiores mihi adparuerunt. Quoque in liis adparatum filorum superficialium adesse putavi; at dispositionem non aeque conspicuam vidi. In icone Kützingiana structuram non bene reddi- tam putarem. Patet structuram Zonarife velutinse, qualem ipse eam vidi, cum nuUa alia Zonarise Generis specie bene convenire; eam tarnen magis congruentem esse cum Zonariis quam cum speciebus Cutlerite. Si contra partes fructificationis, quales has vidi, comparantur, saltem analogiam quandam in dispositione par- tium potius inter Cutleriaceas quam inter Zonarieas facilius quis inveniret. Si, ut recentioribus quibusdam placuerit, Cutleriaceas a Dictyoteis dignoscere opporteret, suadente prsesentia sporidiorum raobilium in illis, defectu autem herum in Dictyoteis, patet affinitatem proximam Microzoniee non dijudicare Heere, ignota adliuc natura organorum, qu?e supra describere conatus sum. Ex adspectu potius sporidia quam sporas in illis generari conjicerem; perpendenti vero mihi sporidia mobilia quoque in Generibus Dictyotearum observata fuisse, adparuit vix huic characteri illam vim adtribuendam esse, quam postularunt alii. Me autem, analogiam illam in dispositione partium fructificationis indicantem, neuti- quam fugit ipsam formam partium in Cutleriaceis esse diversam, utpote cellulse fertiles in Cutleriaceis siliquas articulato-areolatas referre, Organa autem in Mi- crozonia, a me observata, sporas sie dietas, in Dictyoteis plurimis obvenientes, ,'emulari viderentur. Neseio anne, his omnibus rite perpensis, affinitates proxi- mte Microzonise nee inter Zonarieas, nee inter Cutleriaceas quajrerentur, sed Genus novum in vicinia Taonise esset disponendum. Species unica, hodie mihi eognita, est: 1. MiCROZONiA VELÜTINA (Zonarici velutina Harv. Fl. nov. ZeL; J. Aij. Bidr. Alg. Syst. I. p. 50, Spatoghsmin velutimim KüU. Tab. phijc. vol. IX tal. 51). 20 J. G. Agardh. Aiiimadvei'tere placet in icoue Kütziiigiana structiiram aliter indicatam fuisse, quam ipse eam observavi. Au plures species, liabitu siiuiles, ad oras Novi Zelandiie revera ad- essenfc, forsan quispiam dubitaret? YI. Stypopodium. Genus, quod olim sub lioo nomine creavit Kützing, expulsi« jjliii-iniis speciebus, qufe me judice ad diversa Genera pertinent, et ad formas, quaj Zonarife lobata^ proximee sunt, reductum, hodie adoptaiidum })utarem. lam ex icone a Ilarvey data patet soros Zov. lobata; formas assumere, qua; in aliis Zonariis vix obveniant. Specimina fructifera hujus speciei demum videre mihi contigit, ex quibus, me judice, patet soros non tantum quoad situm et formam, sed etiam, suadente partium structura, magis cum Taoma et Padma convenire, quam cum Zonarise speciebus propriis. In Z. lohuta nimirum eaädem linese concentricse adsunt, quai in allatis Generibus cum evoiutione partium fructificationis nectuntur; sed etiam ipsos soros, et supra et infra luis lineas, zonas concentrieas formare vidi; si quoque sori — in nostris forsan ni- mium maturi — sint quasi compositi minoribus, qui inteijectis spatiis minoribus sterilibus, tamen sat conspicue in zonas concentrieas coeunt. Sporas singulas obovatas vidi, et proxime, ut putarem, convenientes cum iis Padina-. Ob fVondem ipsam, initio ut putarem decumbentem, marginibus adscendentibuB, demum vero erectiusculam, soros unam paginam (superiorem) tantum occu- pantes jmtarem. In juniore linea innovationis, haue vidi a sterili parte con- spicue mutatam; celhila; ejusdem videntur sat conspicue quasi tui'bata", nee lineis augustis celluliirum corticalium quam maxime regulariter striatte.; loco barum cellularum vidi cellulas multo breviores fere rotundatas et proprio cpio- (lam modo in ca^spitulos minutissimos quasi excrescentes. His ceespitulis denuim antberidia aut saltem paranemata formari conj icerein. In soris adultioribus aut senilibus totum hunc adparatum inter soros geminatos deficere vidi. Sectione facta observare credidi paranemata, longe articulata, una cum cellulis minutis mixta ob venire; in ipso soro vero sporas pyriformes ima basi inter cellulas corticales steriles esse immersas. Sectione facta ti'ansversali vidi cellulas interiores frondis corticalibns con- spicue majores (in segmento a me observato duas series formantes), cellulis ujriusque seriei nunc rite antepositas, nunc minus regulariter, et j)ariptibus sajpe flexuosis distinctas; corticales cellulas vero i^a angustas, ut singulis in- Analecta Analogica. 21 terioribus antepositfe obveniant usque 4 corticales. Hinc explicatuv frondem a facie obsei'vatam striatam adparere, striis 3 — 4 adproximatis simplicibus, quasi striam compositam formantibus, eodem modo quo in Zonariis propriis sajpe Striae geminge simplices in striam quasi compositam junctse; paribus ita linea pellucida paulisper latiore distinctis. Ipsse cellulfe corticales a facie visee rectan- gulares adparent, suo diametro nunc 2-plo-, nunc 4-plo longiores. Ob frondem a facie observatam, quasi striis modo dicto compositis in- structam, hanc speciem inter Zonarias olim enumeravi. Ilodie suadentibus fructibus Genus proprium huic instituere vix dubitavi, quod Padinte et Taonite proximum puto. Generi ita constituto, nomen Stypopodii retinere malui. Quod olim sub hoc nomine creavit Kützing, tum species a me liudic ad Genus re- latas complectebatur, tum alias in VoJ. IX Tabal. Pliyc. depictas, at in ico- uibus sub diversis nominibus militantes. In prolegomenis ad Yol. datis, genus suum aliter circumscripsit, quibusnam vero characteribus distingueretur, nihil dixit. Inter species hoc ultimo loco Generi adnumeratas, unani esse speciem Dilophi, 2:as ad Taoniam, uuam ad Spatoglossum referendas putavi. Nonnullis forsan reliquis idem nomen reservare liceat. Qufenam alife species huic Generi pertineant, mihi (piidem hodie adhuc incertum videtur. Spatocilossum Versicolor Kütz. I. c. tah. 4'J^ ab ipso {Prccf. paf/. VII) ad Stypopodium ducitur; et hoc congenericuni luV)enter credcrem. Sti/pop. Giiineense, Sf. Sul/err/, SL ßariüii, 8f. atfemiatuDi, ad alia Genera certius referenda putavi. Quod attinet St. fulifjinvsuni, nulluni specimen auihen- ticum plantte a Martio coUectae me observasse doleo. Plantam autem, quoad habitum subsimilem, a Salzman ad Bahiam coUectam, examinavi, quam a Zonaria lohata adultiore vix distinctam putarem. In Stup. fiil/'/iudsv^ a Küt- zing depicto, sat diversa obvenit structura. Zonaria nuiUijiarlita SiiJir, quam ad Spatoglossum retulit Kützing, milii quoad affinitates omnind dubia manet. Nescio anne una pagina ab altera difterret; substantia.^ quid inest, quod Cut- leriam suaderet. Specimina, qua' vidi, omnia sterilia milii adparuerunt. VII. Lobophora Gen nov. Prons plana ecostata, flabellata, integriuscula, lobis conformibus a pagina su- perne prolificantibus decomposita, et superpositis sublamellata, concentrice zonata, margine erectiusculo, contexta cellulis pleiostromaticis, series ver- ticales inter paginas formantibus, corticalibus invicem teque distantibus. a J. Ct. Agardh. Sporce . ■ . Sorl secus lineas innovationis dispositi, transversaliter oblongi, iuvieem disjuncti, quasi zonani interruptani et minus regulärem formantes, in paranematibus articulatis monosiphoneis organa clavato-siliqua^formia, brevitcr articulata (sporidiifera?) generantes. {Tah. [ fi//. 7 — 8). Plantam magis obiter visam, ob colorem obscuruin et ambitum flabel- latum, nec non suadente structura a facie observata, formam quandani junio- rem et liinc magis teneram Zonmke nirjrescentis forsan quispiam conjicerct; at accuratius insj3ectain evidenter diversam putavi; (piin immo speciem proprii Generis, magis ad Padinas accedentis, facilius suspicarer, si quoque charac- teres Generis ex paucis speciminibus a me observatis rite iiidicare hodie mihi non liceat; sequentia observavi: Fröns fiabellata erectiuscula, lobis a pagina prolifie.antibus late sessilibus et suo ordine flabelliformibus decomposita, demum quasi superpositis lobis numerosis — sa'pe ab eadem zona emergentibus laminosa. Lobi singuli a primaria fronde lat;i basi emergentes et eellularum seriebus suis quasi in pri- raariam frondem decur rentes; omnes rhythmice increscentes lineis innovationis concentricis notati. In liis lineis innovationis observare licet, inter series longitudinales numerosas flabellatim ad marginem f rond is exeurrentes, nonnul- las series sparsas, qua? in singulam eellulam non continuatam desinunt. Circa bas cellulas singulas abrupte desinentes, series vicina; elongat« con- vergentes excurrunt, (piasi viam ulterioi'is pi'olongationis interjectis clauden- tes. Apices serierum ita desinentinm Hunt sensinr (juasi lanceolat«; et ex liis apicibus nova^ cellulär utrinque eircumcirea radiantes proveniunt, novum 01'dinem serierum flabellatim radiantium generantes. Nascuntur hoc modo })rolitieationes nova; ab i])sa pagina media puUulantes, fere dicensm quasi in Zanardinia exMari nova lamina cucuUata emergit. (^uia in eadem fere zona numerosa^ ejusmodi prolificationes generantur, et singuhe flaliellatim ex- panduntur, frondes demum adparout lamellosse prolifieationum marginibus su- perimpositis. A facie observata» series eellularum fere seque distantes et singulae ad- parent, si quoque sparsim, ubi ab una serie gemina? formantur, cellula corti- calis qua»dam initio geminata videretur. Cellula? corticales juniores (et nuper formata') elongata? et rectangulares fiunt; adultiores sensim transversaliter divisa? et dilatata^, nunc fere quadi'aticee adpareant. Qualem structuram Zonaria? collaris a Kiitziug depictam videas, talem transversali sectione structuram in nostra observavi. Celluhie nimirum series Analecta Algologica. 23 Eeque latas inter utramque paginam verticales efficiunt; a cellulis vero ita ver- ticaliter superpösitis intimse (medise) sunt exterioribus duplo et fere triplo cras- siores. Utroque latero harum vidi tves series cellularum exteriorum, quarum extima? nunc divisionein inehoantem indicant. Sectione longitudinali frondis vidi cellulas intimas ab origine 2-plo-ti'iplo longiores quam bis proxime exteriores; et extimas (suis i)roxime) interioribus duplo breviores. In intimis cellulis contentum admodum obscurum observavi, et hunc quasi collapsum, nunc in tres partes longitudinales, baculiformes sub- divisum, quarum mediam obscuriorem sistere contentum ipsius cellula3 median, geminas autem exteriores ad novara seriem cellularum exteriorum pertinentes; cellulam mediam hoc modo sensim subdivisam fieri et series verticales cellu- larum intermediarum lioc modo oriri, forsan conjicere liceat. Linete innovationis, non admodum conspicua^, praecipue formari putarem desinentibus in zona quasi eadem pluribus seriebus cellularum longitudinalium, qualitcr hoc supra describere conatus sum. In proxima vicinia ejusmodi line» subconcentricse vidi tum paranemata articulata libera, qualia fere Taonia^, tum soros oblongos, non stricte in eadem linea concentrica dispositos, transver- saliter longiores et spatiis sterilibus intercedentibus interruptos, supra paginam emersos et quasi elevato margine cinctos; a facie observati sori milii adpa- ruerunt quasi corpusculis rotundatis intra marginem impleti; at partibus sori acu derasis has constare vidi corpusculis siliqufeformibus, transverse zonatis, zonis brevissimis contentum granulosum, ut miiii adparuit, foventibus; ejusmodi zonas circiter 8 numeravi; zonas divisione longitudinali areolatas non vidi. Siliquas juniores obovatas, adultiores magis oblongas observavi, paranematibus incurvatis cinctas, et ramis horum insidentes. Species unica hodie mihi cognita: 1. LOBOPHORA NIGRESCENS J. Äfj. mscr. Hab ad oras nova^ Hollandia? australis, mihi a J. Br. Wilson sub n:ü 15 B. ex Dromana Bay missa. De affinitate proxima hujus plantiE certius quid statuerc vix aiiderem. Ex hal)itu plantas exsiccat», velut siiadente structura eani potissimiim cum Zonariis conveuire, facilius qiiis crederet. Ex partibus vero fruotificatiouis mihi hodiedum cognitis, eam potius in vi- cinia Taonia; aut Padinse disponondam esse conjicereni. Una cum planta sujjra descripta, sub n:o 15 B designata, aliam recepi sub n:o 15 A, colore glauccsecnte distiuguendnin, qute utrum ejusdem speciei sit forma junior, an forsan diversa species, mihi saltem non liquet. 24 J. G. Agardh. VII. Taonia {Tal. I fUf. 9—10). Quaniquain Speeies, huic Generi typica, et diutius cognita et stepius am, a margine ad marginem ductam, constituere putarem. A cellulis primariis, ita formatis, Analecta Algologica. ^O novfe generantur, quse magis verticaliter supra paginam producta^, et apice prominulo rotundata» adparcant. Ulterius excrescentes paiilo postea easdem mutatas vidi in corpuscula obovata, supra basem attenuatam in articulos bre- vissimos disciformes (4 — 6 putarem) subdivisa, apice truncato. in T. atomaria hsec Organa nuda vidi; in T. australasiea intermixta videre credidi filis cpii- busdam tenuissimis, in quibus articulos longiores dignosoere lieuit. Corpuscula hajc obovata, articulorum contentu magis griseo instructa, Organa proprii ge- geris constituere putavi. Eadem nondum transmutata nomine paranematum (ad interim) designavi; alia, transmutata, corpuscula sistunt siliqua^forraia, cum Zoosporangiis sie dictis forsan comparanda. Dum frons sensim adcrescit, ad lineas innovationis inferiores utrinque formantur sori transversales cellularum fertilium Taoni«, omnibus notissimi. Soros fertiles fuscescentes tum deorsum, tum sursum sensim augeri latitudine putarem, ipsa linea media, qua separantur superiores et inferiores partes sori, dilutiore colore dignoscenda. In linea hac media cellulas quasdam minores observavit Keinke, quibus functiones antheridiorum adtribuendas esse suspicatus est. Mihi has a facie observanti epedem magis rotundata; obvenerunt; con- tentu suo magis griseo insignes, antheridia Taonia" easdem constituere luben- tius assumerem. Comparanti vero soros antheridiorum Dictyota?, cellula' an- theridiorum Taonige haud in soros conjunctee adpareant. Utrum transformatione quadam organorum, (put; nomine paranematum raox supra adumbravi, ori- antur, an utraque constituant Organa di versa et sui juris, mihi non liquet. Lubenter eadem Organa, at diversis evolutionis stadiis posita, in illis agnosce- rem; nunc nimirum eadem videre credidi magis elongata et articulis numero- sioribus instructa, ssepe superne incurvata et in ca?spitulos collecta, inferne articulos breves et contentum griseum servantia, nunc breviora obovata, in csespitulos conjuncta, articulis fere disciformibus constituta. Paranemata, qua? in Soris transversalibus rite evolutis semper adesse finxi, quoque in soris multo minoi'ibus, quos in intervallis inter zonas transversales adesse constat, me vidisse, addere placet; at in his paranemata vidi et pauciora et breviora quam in soris transversalibus. Cellulas fertiles, quas tetrasporarum nomine designarunt recentiores, initio inter cellulas corticales cylindraceas et elongatas adparere, ipsas elongatas et forma a sterilibus cellulis vix nisi contentu obscuriore diversas, animadvertere placet. Nunc quoque sub hoc stadio ejusmodi cellulam observare licet di^.- phragmate transversali in duas superpositas divisam; mihi autem adparuisse Lunds Univ. Arsskr. Tom. XXIX. 4 26 .T. G. Afirardh. celliilas fertiles, — qufP ita adparenter initio constituant ipsas strati corticalis cellulas, — demum esso obtectas mcmbrana, in qua parietes strati corticalis adhuc dignoseere putavi. Ilunc pai'ietem exteriorem magis magisquo extensum fieri, cogente spora intei'iore, sensim verticaliter erectiuscula, et deiiique riiptum circa sporam emersam obvenire, lubenter assumerem. Satis constat Lainourouxium duas species distinxisse, quariini uiiam I), zonatani, alteram B. ciliatam denominavit; has vero iinam eandemque speciem constituere, omnes Algologos posteriores assumsisse. Lamourouxium divorsi- tatem quandam in dispositione partium fructificationis in speciebus allatis assumsisse, patet; algologos vero sequentes hane diversitatem flocci aestimasse, observantes soros minutos rotundatos ssepe adesse in intervallis, quibus sepa- rantur sori transversales Taoniee atomarise. Mihi hodie has plantas examinanti adparuit partes fructificationes non tantura aliter dispositas in iisdein ol)- venire, sed me judice quoque esse diversi generis. Hinc plantam, quam La- mourouxianam speciem {B. ciliatam) neglectam sistere putavi, accuratius exa- minare placuit. Sectione facta transversali frondis superioris mediam laminam paulo cras- siorem vidi quam partes marginales. In hac media parte cellulas interiores vidi duplici serie dispositas, corticalibus monostromaticis obtectas. Cellulas interiores subquadraticas et in utraque serie antepositas, nunc una aut altera paulo latiore; easdem adparere corticalibus circiter duplo majores, geminas nempe corticales esse singulis interioribus antepositas; cellulas fertiles rite emersas interioribus cellulis circiter 4-plo ampliores mihi adparuisse. A facie cellulas fertiles vidi sine ordine conspicuo per totam paginam sparsas, matu- rescentes fere sphsericas, inträ membranam hyalinam nucleum obscuruni foven- tes; in hoc divisionis cujusdam indicia observare non contigit. Qufe vide- rentur minus matura^, ese quasi cellulis directione tangentis compressis et sensim obsolescentibus obtecta> mihi adparuerunt. His, ut putarem, demum perruptis, sporam emersam membrana contigua hyalina cinctam vidi His omnibus satis patere putarem hane plantani, structura frondis et adspectu sporse singute vix. ullo respectu a Taonia distare. Eam et prresentia sporarum, qufe emersa et obovata at(|ue ut mihi adparuit (adhuc) indivisa per superficiem sparsa obveniunt, et suadente structura frondis a Cutleria evidenter distinctam esse, animadvertere placet. In eodem vero Individuo alia observavi Organa, quse mihi multo magis Cutleriam quam Dictyoteam indicare videntur. Praiter orgaiia mox desci'ipta niiuirum observavi organa diversi generis, nunc Analecta AlKologica. 27 in liiieas transversales, at multo minus evidentes quam qua? in T. Atomaria obveniant, conjuncta, nunc in soros minutos coUecta, a superficie frondis emer- gentia, qua- pro setate aut evolutionis gradu invicem diversa adpareant. Ubi linear supra descriptse, transversales anfractuosse minus conspicuse adsunt, vidi quasi fasciculos paranematum, quos ab illis supra descriptis vix diversos putarem: sunt fila brevi-articulata, incurva, in cajspites minutos col- leeta. NuUa organa alia inter hsec paranemata dignoscere licuit. In parte vero paulo inferiore ejusdem segmenti, ubi lineam transversalem magis con- spicuam dignoscere credidi, fila secus hane lineam cpiasi transversaliter ser- pentia observarc credidi, quse monosiphonea et articulata articulis circiter diametro duplo longioribus quasi primaria dicerem, ex quibus alia fila magis vertioalia exeunt, simpliciuscula et suo ordine articulata. Quibusdam locis, ubi liffic fila magis multiplicata et varia directione excurrentia deprehendi, fila verticalia vario modo mutata observavi: mwc nimirum siraplicia et singula, a superficie frondis quasi immediate exeuntia, infimo articulo paulisper deorsum dilatato, velut articulis proxime sequentibus cylindraceis, longitudine diame- trum sequantibus aut fere brevioribus; dein sequentibus articulis elongatis, dia- metro pluries longioribus cylindraceis; vunc fila mox fiunt ramosa, cffispitulos minutissimos formantia; mmc fila alia proveniunt simplicia, basi paulisper dilatata ex froude emergentia, supra paucos infimos articulos (2 — 3) breviores, diametro vix longiores, in siliquam multo crassiorem, aut ovalem, aut obovatam aut clavatam, fructus Cutleria; ita referentem, ut icones a Reinke hujus datas ad nostram plantam illustrandam fere confectas facile diceres. Maturum liune fructum suo diametro 2plo-3plo longiorem vidi, eontentu suo obscure fusce- scente aut fere castaneo facilius conspicuum; articulos ejusdem brevissimos superpositos transversales 5 — 8 numeravi, et has divisionibus secus longitu- dinem factis in partes extrorsum quadraticas subdivisos. Nunc siliquas con- similes in fijis mox memoratis, magis elongatis et in ctespitulos minutos col- lectis, mediante brevi pedicello ad fila adfixas vidi. Si quis statueret plantam a me observatam, quam cum T>. dliafa Lamour. identicam credidi, esse speciem Cutlerise, monere placet nee structuram frondis esse Cutlerifp, nee sporas singulas, uberrime per frondem sparsas, ejusmodi explicationem sinere, utpote sporas ejusmodi in Cutleria nondum detectas scio. Si quis assumeret fila illa repentia et in c^spitulos coUecta, in quibus has siliquas, üictyoteis abnormes, observaverim, esse plantam sui generis parasi- ticara, meminisse placet totara ejusmodi plantam summam offorre similitudi- 28 J. G. Agardli. nera ciirn adparatu fructifero Cutleria?, quem tarnen plantam esse propriam in Cutleria jiarasiticam vix quispiain hodie assiimeret. Si deni(iiie, rem abnor- mem explicaturus, quispiam assaniere voluerit esse duas plantas diversas, quas diversis noniinibus jam designaverat Lamouroux, quarum unam esse Taonkmi atomariäm suis fructibus notissimis instructam, alteramque Dictyotam ciliatam Lamour.^ tum sporis singulis, quales in Dictyoteis habemus, tum siliquis, quales Cutleriaceis characteristicas assumserunt instructam; nescio sane an dubia lioc modo explicarentur. Haberemus hoc modo speciem sui juris — aut potius Genus proprium — cujus partes fpuctificationis alia^ Dictyoteam suaderent, aliaj Cutleriaceam. Si niinirum observationibus hucusque factis fides habenda esset, in Cutleriaceis spor*, quales in Dictyoteis adsunt, nulla^ obvenirent; fructus autem siliqua?formes in illis adessent duplicis generis, quique suo modo evoluti ; utricpie sporidia mobilia generantes, at ha^c sporidia duplicis ge- neris. Dictyotece autem sporis immobil ibus, quse quoque duplicis generis essent, quseque suo modo evoluta?. Ab utrisque vero Taonia ita diversa videretur (si nimirum huic quocjue B. ciliata Lam. adnumeraretur) ut tum sporas of- ferret Dictyotearum, tum Organa siliqua-formia, quoad structuram similliaui iis, in quibus sporidia mobilia fovent Cutleriacefe. Animadvertere placet consimileni quandam polymoi'phiam organoruni fructi- li(^ationis jam antea observatam fuisse in Zanardinia collari, quam suadente structura frondis et Crescendi modo Zonariis quibusdam proximam esse sup- poneres; in qua quoque sori adsunt iis Zonarise admodum similes, quorum vero in utriculis cylindraceo-obovatis sporidia mobilia (observante Reinke) generantur; eandem vero in diversis individuis (juoque genei'are soros, in qui- bus Organa sexualia formantur; utraque hoec sili{jua'tbrmia, transversal iter ar- ticulata et articulis brevissimis longitudinaliter in partes divisis instructa; ut- raque lifec corpuscula mobilia ciliisque instructa generantia, mascula autem luinuta, foeminea multo majora. Quo quidem exemplo satis patere vidcretur quam diversa obveniant Organa fructificationis in iis, quibus olim Dictyotearum familiam constare voluerunt. De natura organorum, qua? ita (juoque quoad functiones admodum diversa? in Dictyoteis (seus. lat.) adesse videntur, nihil certius statuere licere, nisi proprio ad id institutis observationibus de natura orgaiioium, (puv in di- versis fructificationis partibus contineantur, certiores facti fuerinuis, id satis patere putarem. His vero coneessis qua?ritur, anne ex ipsa structura par- Analecta Algologica. ^ " tium, in quibus contineantur org-ana, quid de natura et fructificationit:! indole coneludere liceret. Organa a me in Taouia observata, quse mihi quidem admudum anomala inter Dictyoteas bodiernas adparuerunt, neque modificationem sistere sporarum, qute zonas fructiferas Taoni* jamdudum cognitas constituunt, neque cum sporis Taonige singulis per fi-ondem sjiarsis comparanda esse, facilius patet. Si inter Dictyoteas proprias organa qua^dam adessent cum illis comparanda, hsec in Padinis obvenientia putarem, in quibus organa 8i]iqua:!formia, cylindraceo-clavata et ai'ticulis brevissimis instructa, qute olim sub nomine autheridii memorata fuerunt, c^uandam analogiam cum oi-ganis dictis Taonia' olferre videreutur. Adsunt vero in Taonia alia organa, qua" cum organis dictis Padinte me- lius convenire videutur; nee igitur cum bis organa siliquajfui'uiia Taonia' comparanda esse, patet. Mihi vero hsec organa inter Dictyoteas bodier- nas quasi anomala, cum zoosporangiis sie dictis Cutleriacearum comparanti, tanta adparuit congruentia, ut organa utriusque analoga considerare vix du- bitarem. Characteribus a structura frondis desumptis pra'cipue tidens, plures spe- cies Taoui« adesse putarem, quas vero bodie rite distinguere vix liceat, nisi comparatis pluribus speciminibus nonnullarum. Se(|ucntes autcm jam lio- die enumerare liceat: 1. Taonia atomaria. Satis constat hane plantam esse adspectu aJraodum variaiu ; et in Bidr. Alf/. 8i/sf. II p. 114 jam moniii plures Species a Kützicgio depictas vix nisi formas unius ejusdemque sjjeeiei coiisideraiidas esse, x^liaj ex bis (Didyota denficulata Kütz. tah. 38 et Stypopoä. afomaria Küfz. tah. Gl) juniores formas plantar sistunt; alias (Stypop. fluvum Kütz. tah. 62 et Styp. attenuatum Kütz. tah, 03} plantas seniles puto, qua' prreterea alio modo dis- secta obveniunt. Differentias striicturw, quas suis speciebus tribuit Kützing, ab ajtate jslantiB dissecttc j^eiidei'e puto. Inter plantas ita distinetas forsan potissimum diversam dicerem eam, quam nomine Stypop. flavum distinctam voluit, cujus spedmina ex pluribus locis Gal- loprovincias habui, quae praäter angustiorem frondem quoque substantia firmiore et stupa admodum evoluta, quoque segmenta inferiora scandente^ sat iusiguis adpareat. A faoie haue vidi dense striatam^ cellulis corticalibus elungatis, suo diametro eirciter i-plo lougioribus, aliis lineas simplices, aliis subdivisas formantibus. Intra margines luijus frondis incras- satte vidi sporas sparsas et plerumque distantes, nunc plures adproximatas fere seriatas diceres; in media vero frqnde nullas observavi. His suadentibus lubenter assumerem sporas raedire frondis jam evacuatas fuisse; lioe modo forsan quoque testantibus frondem esse se- nilem. Sectione facta transversall vidi cellulära n series iutimas geminas constare eellulis paulisper oblongis, cum pagiuibus parallells, at parum distinctis a cellulis corticalibus magis quadraticis aut direotione paginas versus paulisper longioribus. Omnes autem series 30 J. G. Agardh. sunt invicem parum dissimiles, et facilius iliceres omniuiu cellulas vertiealiter siiperpositas obvenire. Sj)arsim quoque 5—6 ejusmodi series cellularum superpusitas vidi; Jivisioue, ui fällor, facta cellularuiii corticalium; at celluku novie itti ortw coutentu suo cellulas inte- riüres magis referunt. Margiues frondis Imsie, cicatricatos et paulisper excrescentes, cellulis laxius dispositis et magis rotundatis constare vidi. 2. Taonia LENNEBACKEEiE Farlow hl Fatlow Amhrmii et Eaton Alt/, cxsicc. Am. hur. iko 160. Hab. iu oceanu paeifico ad oras California^ (Mrs. Binghani!) Specimina pauca, qure liujus vidi, differre videntur forma frondium admodum angusta et elougata, nunc niniirura ultra jiedalia longitudiiie, segmentis phirimis ima basi vix lineani latitudine superautibus, dein sensini at lentissimo gradu dilatatis; iu media parte circiter latitudinem pollicarem attingentibus, laciniis supremis iteruni lentissinie attenuatis et swpe acuminatis; nunc niediam partera frondis quasi rimis longitudinalibus in segmenta solutis, qufe vero adluic superne coluereutia vidi, suprema segmenta s;epe angustissima et longo acuminata. Frondes ejusmodi plurimas, basi simpliciusculas et stuposas, callo radicali in- structas, in c. I'l/i/c. voj. IX tal). 4S? Hab ad oras australes Nova? Ilollandia); I. Ilr. Wilson! Analecta Algologica. " 1 Est hfec quidem species sui juris et f'acile distiuctcij formain TaoniiE atomaria; suo modo paulisper diverse repetens. Suli forma maxime juvenili, longitudine pollicem circiter a^quante, frons est tenerrima, oximie cuiieata et integerrima. in callura radicalem stuposum attenuata et filis confervoideis decurrentibus conjuncta, margine peripherico rotundato et lateralibus subrectis limitata. In froude 3-4 poUicari eadem adliiic couspiciatur forma, at frons lineis conoentricis pluribus plus miuus conspicuis notata, et a peripheria introrsum directione radiorum in segmenta erectiuscula fissa adparet. Frondem adiiltam demum vidi G-pollicarem, a callo radieali stnposo surgentem. inferne firmiorem at membranaceam di- cerem, superne magis tenerara ; snpra cuneatam basem in segmenta non admodum numerosa abeuntem, singulis segmentis inferne paulo angustioribus sensim dilatatis, latitudinem nunc 1 — 2 policarem attingentibus, ssepc truncato-obtusis et in nova segmenta tendentibns, nunc (pioque a marginibus, quos externa vi forsan Iresos putares, prolificationes minores eniitten- tibus. Segmenta majora lateralia, qure ita formantur, fiunt sensira mediis magis incre- scentibus quasi in latus deflexa. et hoc modo paulisjser pinnatim disposita adpareant, terminalibus adhuc magis subpahnatim adproximatis. Colorem planta? ex viridi flavescen- tem dicerera. Flabella cuneata terminalia plantte junioris, margine rotundato integerrimo terminata, constituta cellulis quasi intra periphei'icum margiuem apice truncato desinentibus, in fila elongata adparenter parallela, at revera in flabello radiorum directione excurrentia, parie- tibus adhuc tenuissimis juxtaposita, conjunctis; fila hfec elongata alia excurrunt siraplicia, alia distantiis diversis intra margiuem fiunt divisa, sua multiplicatione ita formam cunea- tam flabelli geuerantia. Celluho singulw, quibus fila constituuntur, sunt adhuc juniores suo diametro circiter 3pilo— 4plo longiorcs; sensim vero hfe subdividuntur magis magisque et oritur areolatio frondis fenestrata quam maxime insignis, qua ha^c species ab aliis spe- ciebus TaonicB primo intuitu diguoscatur. Totam adultiorem plantara usque ad inferiorem partera vidi in areolas minutas rectangulares subdivisam, parietibus crassissimis, quasi fibris contortis constitutis, areolas separantibus. Sectione ' facta transversali vidi frondera oon- textam cellulis triplici-4-plici serie dispositis, parietibus separantibus quasi tibrosis; ipsos margines nunc paulisper incrassatos observare credidi et hos 4 seriebus cellularum con- textos, mediis cellulis paulo majoribus; mediam paginam nunc couspicue tenuiorem tantum 3-l)us seriebus cellularum constitutam observare credidi. In specirainibus nostris vidi sporas singulas sparsas globosas et extra paginara pro- rainulas; in nonnullis nucleum 4 partibus sat evidenter divisum observare credidi. Utrum in aliis specirainibus nonnullis Australasicis, frondibus inde a basi dichotouio- niultifidis — formas quasdara Taouiii; atoniariie fere refeventibus — speciem propriam agno- scerem, an tantum formam abludentera alterius speciei, dubitavi; ad Taoniam atomarieni haue interea retuli, quaraquam structura cellularum corticalium diversam f)bservare credidi- VIII. Padina (Tab. I fig. 11.) Genus Padinfe, jam ab Adansonio creatum et characteribus instructuin, quibus illud adhuc hodie intei- affinia dignoscatur, si quid aliud, inter AI- ö..scr.J froudium laciniis principalibus subpalma- tisectis, superioribus dichotomis linearibus, infra bifurcationes dilatatis, segmentis supremis sa?pe extrorsum integriusculis, interiore latere supra sinum rotundatum lacinulas minores sensim excrescentes gerentibus. Hab. ad oras australes Novse Hollandige (New Sth. Wales Rev. Collie!) Unicum hujus taiitura vidi specimen, quod Sih variabili proximum judicavi, suadente structura frondis cum hac specie potissimum convenieute, at ramificatiouis uorma peculiari fit habitu sat diversum. In utraque specie segmenta principalia fere palmatim disposita; dum vero in Sp. variabili segmenta media, quasi magis increscentia, gerunt exteriora sensim subpinnatim disposita, et flunt eodem modo ulterius subdivisa; contra, in specie Austra- lasica, segmenta secundaria S-ursum cuneatim dilatata, quasi in gemina brachia supra sinum patentem fiunt dichotoma, uno margine nudiuscula, altero (ssepe interiore) in lacinulas novas breviores properante. Structuram frondis talem vidi, qualem liuio Generis sectioni ') In Annal. des Scienc. Nat. Botan. IV. Ser. 1856 Tom. V p. 216 Derbes anthe- ridia in Sp. Solierii descripsit et icone illustravit. Ab aliis auctoribus uullas observationes, structuram j)artium fructificationis illustrantes, mihi cognitas habeo. 36 J. Ct. Agardh. supra describere iiiolitus suiii. Yeiuv crassiusculce, i[Uiisi tibris oontortis coutext;«, areolas subhexagonas aut fere quadraticas iiKluduiit, Majori augmento frons observata iiumstrat cellulas corticales fere quadraticas; margiuibus vero proximie fiunt angiistiores ut lou- giores. Ipsi margines a facie observati limitati viderentur cellulis longitudinaliter seriatis, media sua parte jsrominalis. seriem tangentialem fere moniliformem mentientibus. 2. Sp. variabile Fi(/. et De Notar. Ali/. Mar. Boss. ßt/. IV. Zonard. p/. mar. rub. p. 38. J. Äff. Bidr. Ahj. Si/st. II p. 113. Sp. Inbricum Fi(j. et De Not. l. c. fiff. I. Kütz. tah. phuc. vol. IX tab. 48. Ante alias omnes liffic species mönstrat areolas in zonas transversales arcuatas. sursum prominulas in medio disco, margines versus deorsum decurrentes et inferne quasi series mar- ginales formantes; et prKcipue in phyllis minoribus lianc dispositionen! conspicuam vidi. Cellulse corticales subquadratica», panca^ suo dianietro sesquilougiores ; secus margines ha; longiores et angustiores adparent, suo diametro 2plo — 3plo longiores. Ipsos margines pu- tares. cellulis longitudinaliter seriatis, media sua parte promiuulis contextos. Sporas sin- gulas rotundatas, per totum interiorem discum densius sparsas vidi. Extra marginales cellulas, mox descriptas, sa;pe vidi protuberantias rotundato-hemisph;ericas, quas nunc ge- minatira adproximatas facilius crederes a diversis paginibus emergentes. Has protuberantia; cinguntur suis cellulis corticalibus circumcirca radiantibus. 3. Sp. ASPERUM (J. Äff. mscr.) frondium laciniis denuim subpiniiatim dis- positis, in formam lanceolatam tendentibus, basi apiceque attenuatis, mar- ginibus et nunc (luoque pagina denticulis minutis asperis, sporis singulis per totam paginara densissime sparsis. Hab ad oras Ceylonse (Fergus. Alg. Ceyl. sub. ii:o 54 in nostr. coli.) SiJecimina habui numerosa, alia ciespites minores, 3 — 5 poUicares constituentia, alia, (^uaä lacinia; videutur majores, seusim excrescentes, fere (i — 8 pollicaria, et pollicem circiter lata, modo Crescendi cum Sp. Solierii potissimuin lomparanda at asp)era et crassiore fronde facilius distincta. A facie observata mönstrat dispositionem areolatara specierum antece- dentium, at zonas transversales minus reguläres vidi, quasi lineis magis anfractuosis indi- catas. Sectione transversal! vidi interiores cellulas pluriseriatas. at in nostris ita collapsas ut de dispositione accnratius dicere non licuerit. Marginales cellulas in ima parte frondis 5 — 6, directione radii elongatas oblongas, ipsuni marginem obtusum formantes observare credidi. Planta exsiccata obscura et aspera, fere diceres Rissoelbo , madefacta eolorem satu- ratius brunneum assumsit. Inter Algas Ceylonenses, a (i. Murray enumeratas, nullam vidi, quam cum nostra identicam assumere anderem; uisi forsan Tiurnia Sihrocdcri, ibidem p. 35 memorata, no- stram spectaret. Analecta Alg'oloaica. 37 4. Sp. macrüdontum J. A//. Bidr. Alg. Sijst. II p. 113. Hab. ad Port Denisou, Novae Hollandige superioris ; uiiicuin speuimen hujus tantum vidi. Ad descriptionem 1. c. datani vix aliiiuid hodie addere haberein. Tantum niuueani structurani mihi adparuisse prfecipue t-xim aiitecedentibus convenire, quamquam ab his ad- modum habitu diversa. Suadente habitu potissimum convenire diceres cum forma, quam sub nomine D. Schrocderi icone illustravit Areschoug. Structura autem hujus valde diversa; utpote, frons a facie inspecta, quasi striis longitudinalibus flexuosis striata adparet. Frons vero in Sp. macrodonto, a facie inspecta, sat conspicue areolata adparet, areolis zonas trans- versales arcuatim adscendentes formantibus Zonas tamen has paulo minus evidentes vidi quam in Sp. variabili. Series longitudinales in disco sat conspicu« et pyrallehe excurrunt, exteriores arcuatim margines versus radiautes. Cellulaj corticales omnes fere quadratica adparent aut suo diametro parum longiores. II Fronde a facie inspecta aieolala, areolarnm serkhits longitudinalibus in disco longitu- dinalitcr excurrcntihiis parallelis, dein lincis celhdarttm cortiealium extrorsum margines versus radiantihus, continuatis; zonis ureolarum transversalihus rix conspicuis. 5. Sp. Solierii Chativ. J. Ay. S}). p. 103. Kütz. Tab. Phyc. vol. IX tah. 46. Frons hujus quidem areolata in partibus adultioribus; in juvenilibua vix ali* areolaj conspiciantur quam qu» cellulis corticalibus formautur. Parietes harum (j^uoque tenuiores videntur, et ipsiS cellulaä, cliromatophoris farctse, obscurius discernantur quam in plurimis aliis. CelluliB corticales in media laciniarum parte plurimii; quadraticte adparent; margi- nibus vicinie parum divers;«. Ipsos margines occupant cellulse oblong», media sua parte prominulas hoc modo frondem quasi margine raonilifero cingentes. — Zona; transversales arcuatai, quibus dignoscere putavi species antecedentis sectionis, in D. Solierii vix con- spiciantur. 6. 8p. ghandifolium J. Ag. mscr. frondis parcius diehotomfe foliis supra stipitem attenuatuiii lanceolatis subiiitegerrimis, indivisis aut superne ununi vel altenun lobum subalterne separantibus, apicibus attenuatis obtusis, cellulis fertilibus per totam superficiem densius sparsis. Hab ad oras Novae Hollandige australis: ad Port Phillip Heads J. Br. Wilson. Htec est species Geueris inter cognitas facile maxima, foliis nunc ultra pedalibus et bis pollicem latis, nunc vero, ubi magis decompositam stipitibus densius dichotomis vidi, foliis 4 - ü pollices longis, et latitudine vix pollicem »quantibus, at forma convenientibus ob J. G. Agardh. instructa. Folia minoia aut indivisa vidi, aut lobo miuoii iustructa; majora infenie indi- visa, supra mediam parteni lobis sub alternantibus paucis 3 — 4 instructa; lobi supra sinum rotundatum erectiusculi, adultiores 3-4 pollicares, supremi circiter pollicares in -apiceni obtusum attenuati. Sectione transversali vidi frondeni pluribus seriebus cellularum super- positis contextam, interioris strati cellulis mediis majoribus, exterioribus minorlbus; corti- calibus eudochromate coloratis. A facie frondem cum Sp. Solierii potissimum comparandam putarem. Areolae fere quadrangulares adsunt, at hse vix in zonas arcuatas conjunctse, qua- les in prima sectione Generis safc evidentes vidi. Areolfe veru raedise frondis in series lou- gitudinaliter excurrentes parallelas dispositse, quarum laterales arcuatim margines versus excurrunt; et marginales adsunt quoque .longitudinaliter excurrentes, at in spatiis, ubi series arcuatie numeros» a longitudinali directioue margines versus excurrunt, saepe adsunt quasi macula? rhombea?, in quibus areolas alternantes facilius quis diceret. Ubi longitudi- naliter excurrunt series, areolfe interiores velut cellula» corticales quadraticae adparent, mar- ginales vero rectangulares. Adsunt prreterea puncta illa obscuriora, qupe in laraiua Dictyo- tarum ssepe sparsa obveniunt. H;ec magis evoluta nunc maculas, seriebus longitudinalibus et transversalibus seriatis constitutas, efficere vidi; nunc cellulas istas seriatas, in fila fere clavata, brevia, articulis rotundatis subdivisa evoluta observavi. Sporas singulas per totam superficiem sparsas vidi. Quoad formam exteriorem hsec species Bictyotam latifoliam magis quam species alias Spatoglosi refert; exstat quoque alia species Dictyot.-e (I). atowiria Hauch) cujus folia quoad formam nostrara speciem non parum referunt; at h;ec folia marginibus ciliatis in- structa vidi; in D. atomaria pra'terea cellulam terminalem Dictyotaä evidentem vidi, et sporas collectas in oases fertiles, spatiis sterilibus sejuuctos. In Sp. grandifolio cellulas api- cales radiantes observare credidi. III Fronde a facie inspecta vU conspiciie zonata; fota area frondis interiore striata, striis celhtlarum coriicalium lincas flexuosas formanfibus, interiorihus et marginalihus secus longitudinem frondis excurrentibus, intra-marginali spatio quasi areolas rJwmbeas formantibus. 7. ÖP. ScHROEDEKi (Mert. Hiscr.) frondis inembranace?e (lichotorao-subpalma- tifidfp segmentis majoribus elongatis linearibus, margine sensim apiculis minutis acuminatis distanter serrato aut foliolis sensim excrescentibus prolifero, foliis prolificantibus supra pedicellum angustissimum sublinea- ribus, sensim dichotomis et obtusis, margine initio integerrimis. Ulva Schroederi Mert. in Matt. Icon. i)l. crijpf. Tai. II fi(j. 3. Taonia? Schroeden J. A(/. Sjj. I p. 102. (partim). Spatoglossum Schroeden J. A(j. Bidr. Alg. Sijsi. II p. 113. (partim). Hab. ad littora Americse calidioris a Brasilia ad Floridam. Sp. Schroederi Mert. dignoscatui' fronde tenuiore, ab initio dichotoma, quin immo ali- quando segmentis adproximatis subpalmata, et insuper novis segmentis a margine frondis Analeota Analogica. '>•' pullulantibus, basi admodum contractis, irregulariter, ut adpareat, decomposlta. A margine praeterea proveniunt dentes minuti acuminati, qui ad speciem digQOscendam plerumqiie eximie conferant. Segmenta principalia nunc ultra pollicem lata vidi, ssepius augustiora et fere linearia dicerem, nisi segmenta a margine prolificantia basi eximie attenuata inferne cuneata obvenirent. Ubi segmenta in novas dichotomias excrescere tendunt, hfec ab initio sub forma dentis obtusi obveniunt. Segmenta juniora patentia et margine inarmato in- structa. Stupa radicalis adest in stipite evidentius incrasato. Strueturam talem vidi, qua- lem supra huio sectioni characteristicam indicare conatus sum. Sub nomine Sp. Schroederi duas species confusas fuisse mihi fere certum videtur; pri- maria a Hertens descripta et iconibus a Martio datis illustrata, multo magis membranacea et apiculis minutis dignoscenda; altera ab Areschougio et Kützingio depicta, firmiere et grosse deutata. 8. Sp. Areschougii (J. Af/. mser.J frondis crassiusculfe dichotomo-subpal- matifidse segraentis sensim subpinnatim dispositis lanceolatis acumiiiatis distanter grosse et obtusius dentatis, nunc inter dentes paucos apiculis sparsissimis obsitis, foliis junioribus supra pedicellum attenuatum lanceo- latis subfalcatis. Dict. Schroederi Äresch. Icon. Phi/c. tah. IX. Sp. Schroederi Kütz. tah. pliyc. vol. IX tah. 51. Hab. in oceano atlantico ad oras Indiae occidentalis (V. Cruz Liebmann ! ) ad Pernambuco (Hb. Areschoug!). Hsec mihi videtur planta paulo firmier quam primitus a Mertensio descripta Ulva Schroederi; colore quoque magis ex fulvo fuscescens, dum primaria junior magis ex fusco- nigrescens. Strueturam in utraque specie vix diversam vidi. Dentes grossi zonas arcuatas superpositas monstrant. Ubi dentes desunt, margines formantur cellulis tangentialibus, media parte prominulis, quasi moniliformibus. Plantam, huic ni fällor proximam, ex insula Mauritii mihi misit Mellvill; ob locuni natalem diversum hanc omnino identicam considerare dubitavi. X. Stoechospermum KüU. Inde a tempore, quo hoc Genus instituerat Kützing, ab omnibus agnotum videtur; de fructibus autem et proxima affinitate Generis alios aliter judicasse, patet. Hoc respectu nonnulla observanda putarem: Celluias interiores, pluribus seriebus superpositas, non stricte e regione positas esse, icones datse docent. Stratum corticale monostromaticum constat in media et axili parte frondis cellulis in strias elongatas, secus longitudinem frondis excurrentes, conjunctis; oa;dem infra apices segmentorum, paulisper 40 T. G. A.oarah, divergentes, radiantes excurnint; media pars segmentonnn seriebus cellula- rum arcuatira margines versus exeurreutibus est obtecta; et in hac regione partes fructificationis generantur. Per frondem sparsos, aut distanter se- riatos obvenire fasciculos, filis elongatis articuhitis nionosiphoniis eonstitutos, animadvertere placet. Hos cryptostoniatibus Fucacarum analogos assumere vix dubitarera. Organa fructificationis in Sf. inarginato sequentia observavi: In speciniine juniore soros duplicis fornifie nunc observavi; nimiruni alios minores, ambitu rotundatos, spatiis sterilibus majoribus sejunctos: alios majores, secus margines elongatos, fere lineares dicendos, paulo inträ utrumque marginem dispositos, derauni validos soros formantes. Soros hos elongatos non nisi setate a rotun- datis diversos esse, et revera j)luribus rotundatis confluentibus oriri, mihi non dubium adparuit. Soros, saltem al) initio, in unica tantum pagina evolutos fieri, observare credidi. In soris rotundatis, a facie observatis, vidi centralem quandam regionem, colore albescente facilius distinctam, organis minoribus cujusdam generis sat evidenter constitutam; ex qua regione soros juveniles, (juasi radiantes, sensim magis expansos fieri facile putares. Si nimirum eodem modo observantur sori majores, inter sporas sie dietas horum quoque observare licet ejusmodi ma- culas albescentes. Et preesentia plurium harum inträ eundem sorum majorem concludere ausus sum soros majores, demum confluentibus })luribus minoribus, sensim magis expansis, revera oriri. Si sectione transversali observatur sorus, constare videtur sporis (sie dic- tis) obovatis, perisporio h^-alino cinctis, nunc dense juxta positis, nunc inter- spersis paraphysibus, inferne filiformibus, superne in apicem clavato-globosum expansis. Paraphyses has articulatas non vidi. A facie inter paraphyses et sporas vix liceat distinguere; Soro vero transversaliter secto, modo dicto con- stitutum observavi. Centralem illam regionem ex griseo-albescentem esse paraphysibus totum constitutum facilius forsan quis crederet; sensim nimirum in exteriore sori parte evolutis sporis, partes periphei'icas formari, forsan suspicaretur. Ut vero mihi contigerit, sectione transversali facta, centralem dictam regionem albe- scentem cum exteriore comparare, vidi centralem regionem constare cellulis verticalibus, 3plo-4|)lo brevioribus quam iis sorum proprium formantibus; et cellulas regionis mediu^ omnes ita fpque loiigas et invioem consimiles ut de diversitate utriiiscpu' partis vix dubitanduiu mihi adpiiriiit. Majori augmento Analecta Algologioa. 41 adhibito observavi totam eentraleni regionem dictam constare organis, intra merabranam latiusculam (binc albescentem) contentum magis fuscescentem fo- ventibus; contentum luuic in globulo.s minutos rotundatos divisum videre cre- didi. Ipsa Organa nuUa articulatione divisa, nee serialem ({uandam disposi- tionem ipsius contentus obsei'vare contigit: raiitua pressione eadem angulata putavi; omnibns perpeiisis Organa propra cujusdam generis in bis agnoseere vix dubitarom. Lubontius suspicarer bsec organa sistere cij/theridia Generis, forsan in nostris nondum rite evoluta. In forma, quam ut speciem projiriam, nomine Sf. maculati des('.ri])si, alias fructificationis partes dignoscere putavi. Dum in St. marginato uiuim paginain pra^eipue fertilem putarem, organa qua? in St. maculato vidi utrainque pa- ginam fere ajque occupantia observavi; et quaraquam in maculas numerosas, invicem distinetas et ambitu variantes disposita, tamen in dispositione macula- rum, in parte frondis fertili, ordinem quendam in ziczac ut dicunt hie et illic produetam agnoscere licuit haud absirailem ei, quem soro Taonitie fitomarirt' in ii'one tiibuit Reinke. Tarnen maculas in Stoechospermo maculato paulis])er ma- gis invicem distinetas dicerem, nee in zonas contiguas rite confluentes. Maculse ist«! a facie observatae, adhuc ut putarem juniores, vix nisi contcntu suo ob- scuriore a cellulis corticalibus divers» mihi adparuerunt. Adultiores fiunt magis prominulfe, obovato-rotundata?. Cujus natura? sint hac organa dit'Kcilius hodie dicitur. Sunt forsan qui crederent soros in diversis speciebus Stoecho- spermi sub diversa forma obvenire posse, velut in diversis Halyseridis speciebus sori alias formas induuntur. Contra ejusmodi explicationem forsan (juispiam moneret utramque paginam fieri soriferam in una sj)eeie, uiiani vero tantum in altera; porro organa ista, in raedio soro albescentia, qua^ in una Specie ubei'ius producta essent, in altera deficientia mihi adparuerunt. Animadvertere placet organa proprii cujusdem generis in eodcm Sto''- chospermo maculato a Kufsivfi (Tal). Fhijc. vol. IX tob ål) depicta fuisse. Quoad adspectum ha?c organa jiotissinium convenientia putarem cum pu- stulis istis, in Speciebus Dietyotae frequenter obvenientibus. Utrum in bis antheridia inchoantia, an organa omnino diversa agnoscere opporteat, id hodie vix dijudicatur. Si de affinitate Generis ex iis, qua? hucusque observata fuerunt, eon- jecturam quandam proferre opporteret, confiieor affinitatem proximani Ifalv- serin versus tendere, mihi ad])aruisse. Ex paraphysibus, qua' adsuiit in soro Stoechospermi, affinitatem proximani cum Zonariis augurari vix amlerem. Lunds Univ. Arsskr. Tom. XXTX. ij 42 J. G. Agardh. XI. Halyseris. Fere iiide ab eo tempore, quo GeTiera Algarum dignoscere inceperunt, Halyserin ut Genus sui juris, pra'seiitia costa» ab aliis Dictyoteis distinetuui considerarunt. Quum hodie aliud Genus inter Dictyoteas costa instructum cognovimus, quod cum Halyseri proxime congruei'S neutiquam judiearunt, oritur, ut müii videtui-, qusestio cuinam aut quibusnam aliis Generibus Ha- lyserin proxime affinem considerare opporteat. A Generibus Dictyota^ proxi- mis Halyserin differre defectu cellulee terminalis et ab hac pendente evolu- tione cellularum primigenitarum, satis constat. In Halyseri revera sunt cel- lulär supremse extrorsum divergentes, et series longitadinales cellulai'um a costali regione quasi radiantes excurrunt. In fronde ejusdem evoluta, fere 3 regiones dignoscere liceat ab ipsa dispositione cellularum indicatas: nempe costalem obtectam cellulis corticalibus rectangularibus, augustis et suo dia- metro pluries longioribus — fere strias longitudiuales formantibus — ; inter- mediam in qua cellulae corticales breviores et latiores lineas arcuatas a media regione extrorsum radiantes efficiunt; et marginalem denique constitutam cel- lulis secus lineam tangentialem marginis elongatis; patet vero in ea regione, in qua cellulaj extrorsum radiantes et marginales propria^ obviaj fiunt, dis- positionen! quodam modo turbatam incauto facilius adparere. Si cum hae dispositione cellularum comparatur structura Spatoglossi, vix aliter haue differre videas quam costa minus definita. Ipsa structura inferiore examinata, quoque patere putarem vix aliam esse inter SpatofiJossiim et Halyserin differentiam structura" quam eam, qua' a for- matione ipsius costte oriatur; h?ec vero, quamquam eximie conspicua in Ha- lyseri, tamen quoad ortum non admodum diversa videatur ab illa, qua« in formis olim ad Dictyotam relatis obveniant, in quibus cellulee inferiores divi- duntur parietibus cum paginibus parallells. Sunt vero in Halyseri tantum cellul« medicE frondis pauciores, qua? ita mutata; costam ambitu magis deii- nitam constituunt. Antea quam in plurimis aliis Generibus polymorphia quajdam organorum fructificationis in Halyseri cognita videtur. lam apud Greville probe distin- guitur inter individua sporas singulas generantia et alia, soris instructa. Pra^- terea quoque memorata videas Individua, quorum frondes quasi cicatricibus flexuosis, lineas limitaneas chart;e geographica^ mentientibus instructa; adpa- rent. Quin immo animadvei'tit in superficio adesse porös rainutos, a quibus Analecta Algologica. 43 fasciculi filorum exeunt; quales in Fiicis adesse constat. Soros et sporas sparsas in diversis individuis obvenire, expressis verbis quoque dicitur. Quse quidem omnia nituntur observationibus sub longa serie annorum a D:na Grif- fiths factis; et de quibus ipsa in scedulis speciminum quoque mentionem fuit. Quod attinet adspectum et dispositionem organoiuni diversorum, vix ali- quid contra ea, qu?e ita docuit Greville, animadverteudum habuerunt posteri. (juuni vero de contentu et functionibus organorum alias opiniones professi sunt nonnulli, pauca ultei'ius de divei'sis organis hoc loco addere placet. Ut in pluribus aliis Dictyotearum Generibus cellulai fertiles certas re- giones frondis occupant, ita etiam in Halyseri cellulas fertiles in regione illa intermedia supra descripta sa^pius [)rovenire mihi adparuit. In hac vero re- gione, et nulla facta inter utramque paginam differentia, at in aliis Individuis Organa diversi generis generari omnia addere voluissem, nisi in paucis qui- busdam Individuis Organa vidissem fere supra ipsam costam provenientia, lineam angustam fructiferam ita formantia. Organa ibidem provenientia mag- nitudine et adspectu sporas in soros collectas potissimura semulari dicerem; at in nostris nimium collapsa, quam ut certius quid de eorum natura sta- tiiere anderem. In Individuis hsec Organa generantibus nulla alia in la- mina frondis provenientia vidi; ipsa specimina plantam juniorem indicantia mihi adparuerunt. Dubitavi anne in bis antheridia a lohnson observata ag- noscerem. In speciminibus nonnullis soriferis praeter soros utrinque secus costam dispositos, ambitu magis longitudinales, aliquando obveuire quasi exteriorem seriem, soris minoribus et magis rotundatis constantem, quam a D:na Grif- bths jani observatam fuisse testautur scedulie speciminum ab illa inscriptee. Mihi has examinanti adparuit soros utriusque seriei constare organis adspectu vix invicem diversis; et utrosque in utraque pagina generari *). ') Satis inter Algologos constat specimina H. Polypodioidis adspectu saipe obvenire adraodum dissimilia. Segmenta non tantum latitudine diversa. ita ut juniora 2 — 3 lineas lata et integerriraa, dum in planta adultiore et seuili 4—6 lineas lata obveniant, et in lacinias, a margine costam versus oblique producta«, saäjpe plurimas fissa. Si assumere liceret laminam sensim a costali regione excrescere latiorem, et diversitatem latitudinis ab »täte pendere^ et ortum laciniarum ipsa cogente directione cellularuni radiantium fa- cilius explicari videretur. Forsan quispiam crederet consimili quodam modo explicari di- versitates in situ organorum, quibus sori constituuutur. Prima nimirum iuitia sori supra costam incboari; soros vero dein in pi-oxima vicinia costiB rite evolutos fieri; ulterius dein ii .7. G. Agardh. Sporats singulas in superficic sparsas, quales in ic-onibus a Greville et Ilarvey depicfas vidoas, in ipsis speciminibus a D:na Griffitbs datis (jiKMjue observavi. Plurimas hariim oblongas vidi, ot inter alias ceUulas corticales extroi'sum radiantes quasi decunibentes, nec forma ab bis ab initio diversas, at contcntii obscuriore, nusquam signa divisionis eujus(hini prsebente, facilius distinctas. Pra-ter lias auteni cellulas, qiias oinnes nondum rite evohitas pu- tarem, vidi Organa pauciora inter cellulas decumbentes sparsa, verticaliter su])ra pagiaas emergentia et demum omnino emersa, qiise a faeie obsei'vata tei-e globosa mihi adparuerunt, inträ membranam pellucidam contentum ob- scuriorem foventia. Contentum evidentissime vidi in globulos minutos lui- merosissimos rite limitatos divisum. UbieunKjue ha'c organa emergentia et globosa aceuratius obsei'vaverim, ciuitentum eodom modo in j)artienlas nume- rosas, ambitu definitas, at ut mihi adparuit iiidlo conspicuo ordine juxtapositas divisum vidi. Perpendenti mihi luec oi'gana obvenire sparsa inter cellulas alias obscuro contentu farc.tas, at adhuc inter cellulas steriles quasi decum- bentes, in quibus quoque diversa evolutionis stadia, si (juoque pai'um conspicua, dignoscei'e putavi, vix dubium adparuit utraque sistere diversa evolutionis stadia unius ejusdemque organi. Eadem denique organa sub evolutionis stadio omnino maturo a cel. Crouan observata fuisse, extra omnem dubitationis aleam j)Ositum piitarem. Nimirum illi jamdudum ex apice rupto sporidia ovoidea et motu jira'dita erumpentia observarunt '). (^uod denique attinet individua, graphicis illis lineis flexuosis instructa, animadvortere placet ipsam frondem in bis esse sparsim incrassatam, et lineas istas nunc unam supra alteram continuari, quod facilius ex[)licari putares, si assumere liceret lineas indicare liinites (cicatrices) |)artium delapsarum, (|ua- rum alia' geuerantur nov*, aliis prins evolutis jam dclapsis. In ejusmodi in- oxcrescente lamina primiim luitos soros^ margiues versus productus fieri, novis soris juxta costarn formatis. ') III Flor. Finisf. Tab. 29 fip. 6 ipsa sporaiigia dopicta videas, ijiialia iiiiiii 1'ere adparueruntj si quoqao organa iis contenta (Sporidia) magis evidentei' inviconi distincta, iere globosa observaverini. In diss propr. de Dictyoteis [Soc. Bot. de Fr. II n. 7 p. åi4:) de sporangiis sparsis in llalyseri sequen*ia liabent: "Xous avoiis exaininé au mieroscopc cfs sporanges qui sont ronds ou ovcs, cuints par une nienibrane hyaline forteineut accusée, et nons avous vu les sporidies qu'ils contrenaieiit sortir par le sonimet du sporange et se dis- sémiuer sur le porte-objet du niieroseuin'; elles sont ovoides presqne rondes et jouissent du raouvement inherent a toutes les Sporidies". Analecta Alg-ologica. 45 dividuis et plüruiiKjue in {)n>xiina viciiiia ciostte observavi «oros proprice cu- jusdaiii indolis, minutos et aiubitu rotundatos, quo« an anthcridia inclioantia Auct. siöterent dubitavi. XII. Dictyota. TTodie quideiii satis constat cellulam terminalem, cujus bifureatione seg- nieutoruin paria in Dictyota et Generibus luiic proximis generantur, quoque in inferiore sua parte iteratis subdivisionibus transversalibus sensim creare zonas cellularum, quibus superpositis longitudinaliter increscit tota frons. llas zonas subdivisionibus longitudinalibus, paginas versus verticalibus subdivisas iieri in celkilas juxtapositas, quffi pro diversitatc si)eciorum aut pauciores aut plures inter mai'gines generantui", articulos ijolysiphoneos, at pianos, suo modo ajmulantes, id quoque omnibus borum (ienerum speciebus normale putarem. Si bis additur cellulas, boc modo ereatas, duplicis esse geiieris, alias iideriores, semper, ni fällor, exterioribus majores, alias corticales, endo(;brt)ma coloratuui foventes, facilius forsan quis crederet indolem structura et evolutionis norniani sat claram indicatam fuisse. Cuicumque autem partes suprenias in segmontis ultimis Dictyota' cujus- dam cum adultioribus partibus comparanti, vix non primo intuitu adpareat insignes esse in structura barum partium diflerentias. Dum in supremis et juvenilibus partibus cellula?, qua^ conspiciantur omnes, summa et quidem mira regularitate tum longitudinaliter seriat*, tum per zonas transversales, (piai'um supremse arcuat* et cellulam versus terminalem convergentes, inferiores vero sensim sensimque bunt magis rite tranversalt^s, disjionantur (I)ict. creniikäaj, longe alia videtur cellularum dispositio in partibus inferioribus et adultio- ribus. Xeque interiores cellulas majores, neque corticales minutas rite zonatim dispositas diceres. Parietibus nimirum tum cellularum interiorum translucen- tibus, tum corticalium simul conspicuis quasi duplex videretur reticulatio in adultiore frondis parte a facie observata; et frondem sub boc evolutionis stadio facile diceres tesselatam, areis aliis majoribus saq^e magis quadratieis, aliis minoribus stepe rectangularibus. Sunt Species, et ba^ ni fällor sunt plurima", in quibus ista areolatio tesselata serius evanescit, ita, ut frons senilis in bis, a facie observata, quasi striata adparet cellulis rectangularibus augustis, in lineas secus longitudinem frondis excurrentes conjunctis. Si (juoque in areis quadratieis majoribus cellulas interiores per zonas reguläres dispositas; et in 46 J. G. Agardh. striis angustioribus cellulas corticalcs recognoscere crederes, iiKiuireiidiiin tarnen mihi videtur quo modo, quam ob causam et quem in finem cellulte aliter disposit» adpareant in partibus «täte diversis. Tatet, ut mihi videtur, dis- positionem in partibus adultioribus conspicuam dislocatione quadam cellularum, certum ad finem perducta, tantum explicari posse. Patet quoque, ut mihi quidem videretur, characteres Specierum, si cpü- dem structurse quibusdam diversitatibus niterentur, parum cei:tos obvenire de- bcre, nisi diversitates structura^, qua? ab evolutionis stadio plus minus per- ducto pendeant, pi'obe dignoseantur af iis, qua? certis speciebus priva? videantur. Quod vero ut inteliigatur pauea jjraemonenda mihi videntur de singulis stratis eorumque evolutione, qualem hanc percipere crediili. Priniam originem interioris strati observare putavi in (?ellula, ut mihi adparuit, navicuhiri, membrana inoUissima et endochromate pellucido taci- lius distincta a cellulis corticalibus circumcirca cingentibus, qua' et parieti- bus firmioribus et endochromate obscuro sat divorsee mihi obveneruut. Hanc cellulam adhuc indivisam observare credidi in eadem zona (infra celhilam ter- minalem) cujus cellukx! corticales parietibus longitudinalibus jam f'uerunt sub- divis«. Si igitur ha^c cellula non tantum situ et consistentia membranse atquo endochromate alio, sed etiam divisionis ordine a corticalibus diversa esset, sequi putarem Stratum interius jam a prinm origine ab exteriore strato di- versum generari. Neque igitur dispositionen! cellularum unius strati a dispo- sitione cellularum alterius pendere, lubentius assumerem. Cellulas interiores primigenitas mox subdivisas fieri parietibus paginas versus verticalibus, certius constat. Oritur hoc modo transversalis series cel- lularum juxtapositarum, qutp pro diversitate specierum aut plures aut pau- ciores formantur, et omnes consimiles, marginalibus exceptis, qute margines versus convexiuscula^ obveniant. Cellulas interiores, hoc modo in frondc })lana- formatas, semper monostromaticas vidi in omuibus speciebus, quas Dictyota» genuinas credidi. Sunt vero haud ])aucaä sjiecies, alio respectu Dictyotfe spe- ciebus simillima-, (pias cellulis interioribus iterum subdivisis, parietibus cum paginis parallells, divcrsas ad Genus pro])rium DiJopld retuli. Cellulas interiores, (|ua' in zona superiore genei-antur, ab initio supm'po- sitas esse singulis cellulis interioris zona?, et cellulas hoc modo disjunctas licii septo saipius rite transversali assumendum putavi. Hinc comparanti series longitudinales, quales in apice l'urcato a geminis segmentis ultimis in unicam peiudtiinam deorsum continuantur, adpareat series longitudinales cellularum in- Analecta Algologica. 4 / feriorum esse diiplo numerosiores in segraento inferiore quam in superiore. Satis vero constat multas esse Dictyotse species, quarum frondes lineares ean- ' dem latitudinem servant per majorem suam partem. Hinc assumere fai3 est series longitudinales cellularuin cum eetate sensim augei'i. Revera quoque sparsim obsei'vare licet cellulam unius zona; non unico septo transversali, sed geminis in angulum productis desinere, et in proxima ;ona duabus cellulis continuari. (Jellula? vero intcriores, qua^ modo dicto formata; in fronde plana gene- rantur monostromatica', et ab initio ejusdem sunt longitudinis, in paueis tan- tum Speciebus articulatum adspectum diutius servant. Ita in speciebus non- nullis angustioribus, qufe segmentis terminalibus magis acurainatis dignoscantur (I). furceUata^ IJ. fasciola), articuli in segmentis supremis sat conspieui per- manent. Quoque in nonnullis speciebus, qua? segraenta terminalia obtusiora generant, et quarum zona? supremfe arcuatse et sursum convergentes adparent cellulam versus terminalem, fiunt inferiores zonse sensim rite transversales et quoijue in adultiore fronde recognoseantur facilius, si quoque sparsim paulisper irregulai'es obveniant fU. crenulata). Sunt alise species, in quibus septa trans- versalia, zonas diversas separantia, lineas arcuatas ab utroque margine me- diam versus partem frondis adscendentes refererunt (D. radicans): sunt de- nique alia? in quibus zonatam quandam dispositionem cellularum interiorum agnoscere liceat, si quoque linete, quibus indicantur septa transversalia, magis anfractuosee et sparsim quoque abrupta? adpareant. Restant denique forsan plurimse species, in quibus frons potius alterne tesselata quam zonata vide- retur, areis nempe quadratis aut rectangularibus non e regione positis, sed cum proxime vicinis stepe alternantibus, in quibus hoc modo dispositio cel- lularum interiorum a primaria dispositionis norma sat abludere videretur. Quantumcumque vero varia adpareat dispositio cellularum interiorum in diversis speciebus — et quidem quoque in iisdem speciebus si sub diversis evolutionis stadiis observantur — sunt tamen in ipsa illa irregularitate non- nulla, qua? certam evolutionis rationem milii prodere videntur. Meminisse placet plui'imas eas formas, quibus proprium Genus Zonarise olim creavit C. Agardh, in eo convenire quod frondes habent complanatas et quasi per zonas superpositas increscentes; frondes vero earum ambitu plus minus flabelliformes in aliis permanere integriusculas (Padina), in aliis vero obvenire vario modo longitudinaliter subdivisas. Zonas igitur in nonnullis per totam latitudinem frondis continuari, in aliis vero quasi disruptas in diversis segmentis esse 48 J. G. Agardh. qujerendas. In Padina et latiovibus Zonariis exigua tantum conspiciatur ten- (Ifiiitia majoris incromenti longitudinalis in parte media frondis contigufc quam in lateralibus partihus; nonne vero suspicari licerct aliam fore rationem in fronde dichotonio-flabellata Dictyotarum, quaruin frondts medias, invicem se- paratas, non iis viueulis cohibitas putares, quibus in IVoiide non divisa jJ^rtes omnes coliiberi vid(>rentur? Quamquam igitur in loiige plurimis Dictyot» spe- ciebus segmenta ab initio gencrantur per paria invicem siraillima, et in fronde flabellatim expansa fere fastigiata adpareant; tarnen species (juoque -sunt haud paiK'ie, qua* validioro et (|uasi magis properante evolutione in segmontis mediis frondes generant, quas pinnatifidas dixerunt, et has aliquando (juin immo cau- lescentes, ramosque angustiores et quasi alternos sustinentes. Quse vero si ita sint, nonne suspicari liceret eandem tendentiam, quam in diversis segmentis ejusdem frondis detegere liceat, (pioquc obvcnirc in par- tibus diversis ejusdem segmenti: medias nimiruni pai'tes magis aut citius in- crescere quam marginales, non a^quis passibus inseqnentes? sunt revei'a in iis, qua' in evolutione frondis Dictyotarum observare credidi, haud pauca, qua? probare mihi videntur totam frondem subire mutationes continuas, (pias modo dicto explicandas ))utarem. Ordineni igitur, (piem in jtrimaria dispositione cellularum interiorum describere conatus sum, scnsim fieri disruptum a prsum lumen celluliT! intei'ioris obtegunt, alia> scptis anteposita? sunt in utraque pagina frondis ])lana\ Ipsos margines frondis cingunt alite, densius Analeota. Algologica. 49 ut adpareat dispositte et aliiim adspeetum prgebentes, iitpote in fi'onde a facie observata nullis cellulis interioribus translucentibus superposit*. Hoc strato marginali margines integros eontineri in speciebus longe plurimis, ipsamque formam segmentorum servari, lubenter crederem. In speciebus, qiiarum seo-- menta sinn magis patente divergunt, strata marginalia, quasi a geniinis seg- raentis decurrentia, separata vidi linea paulisper anfVactuosa,-ab inferiore ad intimum sinum excurrente '). Ab initio cellul« corticales sat elongatse adpareant, et sub certo quodam evolutionis stadio longitudinem cellularum interiorum sfppe tequantes. Si vero contigerit tenuem laminam strati eorticalis a facie observare, aut froudem ju- venilena in speciebus, tenuiore fronde instructis, accuratius examinare, adpa- reat singulas cellulas elongatas subdivisas fuisse in celluias plures breviores, lumen totum [»rimariee cellulfe oceupantes. Hinc in segmento transversali frondis cellulfe corticales omnes, quamquani modo dicto subdivisse, tarnen in- divisfB adpareant. Comparanti icones plurimas datas facilius quidem videretur cellulas corti- cales semper rectangulares olivenire et omnes esse directione frondis longitu- diuali elongatas. Quales autem ita sfepius adpareant, tales easdein liaud semper obvenire mihi certum videtur. 8i enim in nonnullis sjieciebus haue formam et directionem ut plurimum servare viderentur, sunt aliu' in quibus breviores et fere quadratic» manent, alia» in quibus sub antecedente evolu- tionis stadio non tantum alias formas et directiones mutatas assumere adpa- reant, si quoque in ejusmodi speciebus formam rectangulai'om in fronde adul- tiore et senili recuperare tendunt. ') Stratum marginale, quod in plurimis speciebus ad margines coliibendos aptissimuni putavi, in nonnullis speciebus l)ilophi proprio modo mutatum in bis descripsi. Sunt quoque species nonnullfe Dictyotse, in quibus margines ciliati aut dentati adsuut; in bis vero Stra- tum marginale intra cilia continuatum putares, ipsis ciliis cj^uasi novum structurae ordinem inchoantibus. Nimirum in apice siqareiuo D. C7'ennlatce zona; suprem« eximie convergentes adpareut ; et cellulre extimic (marginales) cujusque zoute evidenter serius forinantur quam esi, quai mediam zonam constituant; ita ut zonas juveniles cornua novte Innx referre fa- cilius diceres. Alternis vicibus nunc unius lateris, nunc alterius cornu incurvatum cellulam terminalem frondis tangit et ultimo suo apice ex parte hujus formatum fere crederes. Ex parte ita ablata novum focum initialem nasci fere suspicarer, cujus ope zonie novas infra a2)iceni denticuli formantur, eodem modo quo zon« ipsius frondis infra cellulam terminalem. Cilia boc modo artioulata fiunt proprio suo ordine. Lunds Univ. Arsskr. Toni. KXFX. 7 50 .]. G. Agardh. lam ex lis qufp supra attuli fle dispositione cellularum interionmi cum a'tate (plus minus, aut alio modo in diversis speciebus) mutata, de earum con- tijuiata muUiplicatione, in partibus adultioribus conspicua, et de diversitate, (jua? in evolutione luirum cellularuni magis aut eitius peracta in fronde media quam in marginalibus partibus, concludere liceat cellulas cortieales, (|uil)us eellulse interiores ubicumque obtectfe permaneant, subire mutationes, forsan haud minus multiplices et varias, si quoque dificilius determinantur et ab oranibus, ni fällor, de Dictyota scriptoribus silentio prtetermittuntur. (^)un- modo ipse has mutationes fieri conceperim, paucis adumbrare eonabor. Cellulas corticales ab initio divisione quadam cellularum interiorum ge- nerari, quod quaudoquidem indicatum vidi, equidem vix assumere anderem, si quoque ab initio gemina? cellute corticales singulis interioribus ssepe ante- positse obveniant. lam transversali facta sectione frondis adpareat cellulas corticales alias lumen cellularum interiorum obtegere, alias autem ipsis septis earum longitudinalibus esse antepositas. In »fronde a facie inspecta quoque observare licet non tantum longitudinalibus se])tis sed etiam transvei'salibus septis cellulas corticales antepositas obvenire, si nimirum frondes sub certo evolutionis stadio et pra'cipue in cei'tis quibusdam specielms (D. radicavs) observantur. Nec ea est forma cellularum interiorum, (pia' margini proximoe o-enerantur, ut harum divisione cellulas corticales, iisdem suneriiositas, ortas putares. Animadvertendum ])ra^terea videtur mihi adparuisse cellulas corti- cales in apice increscente frondis nätas et firmioribus suis parietibus jam in- structas obvenire, antea quam cellulam primariam interioreni, tenuissimo suo pariete vix definitam, observaverim. Revera putarem, ut supra jam monui, cellulas utriusque strati jam ab initio generari fere distinctas; et si unum Stratum altero prius natum dicere liceret, potius coiticale Stratum prius oi'tum putarem. Quoque alio respectu inter Dictyoteas nonnulla sunt, quil)us in- dicari conjicerem Stratum exterius frondis ])rimigenium considerandum esse. 8i in fronde a facie observata non tantum himina cellularum interiorum obteguntur cellulis corticalibus, sed ipsa quoque angustiora spatia, quibus pa- rietes ipsi cellularum interiorum indicantur, aliis cellulis corticalibus obtecta permanent, patet cellulas corticales septis superpositas alium adspectum offeri'e debere, quam illas alias, quibus lumina cellularum intei'iorum teguntur. Ori- untur hoc modo (juasi areae magis pellucidte, qua- invicem separantur limi- tibas obscurioribus. Lineas has obscuriores, quibus limites cellularum interio- rum indicantur, vcnas nominavi; ipsas autem arcys. lumina cellulaiuui inte- Analecta Algologica. öi rioi'um indicantes intervenia dixi. Pro diversitato? specieruiii veiias nunc magis, nunc; minus conspicuas esse, et intervenia nunc majora nunc minora, et quoad suam formam quoque in diversis speciebus diversa obvenire, assumendum pu- tavi. Species in quibus areolatio fvondis^ ob divei'sitatem venarum et interveniorum magis conspicuam, adest et diutius permanet, /ewes^rate' dixi; alias vero, in quibus areolatio ista minus distincta adparet aut citius obsolescit — parie- tibus nimirum cellularum interiorum vix translucentibus ob cellulas corticales magis evolutas et endochromate obscuriore farctas, qua^ sub hoc stadio lineas contiguas et parallelas eonstituere A^dentur — striatas nominavi. Revera agnoscere putavi . alias species hoc respectu adparere non parum diversas; di- versitates autem, in planta a f'acie observata couspicuas, pendere tum a dispo- sitionis modo et evolutionis ordine cellularum interiorum,' tum ab evolutione, ocius aut serius peracta aut demum finita cellularum corticalium, quibus frons semper obtecta permaneat. Praeter difterentias, qua^ ab ipsa positione cellularum corticalium aut ante lumina aut ante septa cellularum interiorum deducantur, quoque aliam for- mam in ipsis cellulis corticalibus venarum, aliam in cellulis interveniorum seepe obvenire mihi adparuit. Sunt saltem species (D. Bartayresiana, D. linearis^ B. dicJiotoma), in quibus cellulas venarum observavi sa^pius longiores, tenuiores et cylindraceam formam lubentius servantes, dum in iisdem specibus cellulas interveniorum sajpe breviores et latiores, quin imrao aliquando fere cubico- angulatas observavi. Quoque observare credidi cellulas venarum initio sin- gulas, nunc divisione longitudinali subdivisas fuisse, et geminas hac divisione peracta adhuc tenuiores quasi tortas adparuisse. Nescio an suspicari liceret cellulas ita formatas singulas per se excrescere magis elongatas, prout cel- lulse interiores longitudine excrescentes, aliae fiunt longiores, aliis posterius elongatis adhuc brevioribus. Cellulas strati interioris, quge ejusdem sunt zonte, sensim fieri latiores et novas sibi conformes creare, frondemque hoc modo assumere latitudinem sin- gulis speciebus propriam, jam supra monui. Prsecipue in speciebus mox me- moratis sat conspicuura mihi adparuit esse interveniorum cellulas, qua; in zonis dilatatis prsecipue mutantur. Cellulas corticales interveniorum nu])er formatas videre credidi primum subcubico-angulatas, dein singulas lieri elon- gatas et plus minus rectangulares, demum ab aliis corticalibus vix digno- scendas. 52 J. G. Agai-dh. Ipsum niechaiiisnuiiii (|uo(l attinet, quo adjuvante pluriin;e ista" in foiaiia et dispositione cellularuin mutationes sub evolutioue frondis perficiantur, lunic tum in incremento cellularum, tum in earum divisione ita facta, ut a par- tibus obtineantur t'orma% (]uibu8 opus erit in singulis locis. lam supra monui de cellulis strati inteiioris me observasse unam cellulam seriei cujusdam lon- g'itudinalis septis duobus transversalibus oblique positis esse uno apiee ter- minatam, et al) iiac ceUula, quasi initiali, geminas series longitudinales in- choari. Eodem modo sfppius videre licet seriem longitudinalem cellularum corticalium geminis continuari; nimirum cellulam quandam latioi'em, siepe f'ere quadraticam, quasi initialem fieri geminis seriebus, quarum celluht' magis rectangulares singulpe dimidiam latitudinem cellute quadratica? fequarent aut parum superarent. Series geminas ita formatas tum longitudine tum latitudine suarum cellularum sensim inei'escere, et vicinis confbrmes evadere, nee du- liium mihi adparuit. Animadvertere placet me observasse ejusmodi divisionem et sursum et deorsum continuatam fuisse ab una aut paucis quibusdain cellulis mediis indivisis. ut (iculn lere uudo distinguantnr, satis constat. Easdem sub hoc stadii) in ipso (suo) disco late apertas esse, raarginera vero pustulse (juasi circumandtiente vallo, supra frondem elevato et truncato constitutum esse, a?que cognitum est. ('ellulas hujus valli cum cellulis superficiei frondis ab initio contiguas fuisse, postea autem aliis partibus ab interiore urgentibus suble- vatas et demum quasi reflexas fuisse, et facilius conjicere liceat, et »pioipie observationibus probatum novimus. Pustuhis ejusmodi seniles adraodum mag- nas in pluribus speciebus Ueneris observavi; nescio vero an assumere liceret easdem in diversis speciebus (pioad magnitudinem ditferre; lubentius assumerem easdem obvenire diversas pi'out organa diversi generis in iisdem evoluta fuis- sent. Una cum pustulis vacuis in D. pardali, alias vidi, quas rite maturas lubenter dicerem, in (]uibus fila articulata, ima basi fusceseijtia, apice tenuiora ab inferiore jiustula ])r()venienfia observavi. Ha'c fila a strato cellularum niinorum, imam ])artem ])UstuUe occupante, provenientia videre credidi. (^om- paranti ca, (pue de |)ustulis in diversis s])eeiebus adnofavi, mihi adparuit ha?c Organa sat conspicuam offerre analogiam cum cryptostomatibus sie dietis Fu- cacearum. (Cfr. de liis J. Agardh Spec. Saiy. ansfr. p. 15). Praeter Fu- caceas et Dictyoteas, nullas alias Algas miiii cognifas habeo, in quibus organa his similia detecta scio '). Präsentia horum organorum affinitatem utriusque familise comprobatani fuisse, lubenter assumerem. ') A recentioribus de Üictyota scriptorilnis li:nc orgaua obiter tantum memorantur. llarvey in Ner bor. Amer. eadem in diuibus speciebus depinxit, i[uasi exeavationes aperta; Analecta Algologica. - 55 Qiiod attinet ipsa Organa fructificationis, satis constat hfpc observationilms recentioriim et iconibus pulcherimis ita illustrata f'uisse, ut nee de structura, nee de significatione diversorumorgauorum dubia qua^dam liodie restarent. Cum bis comparanti mihi observationes a Dnia Griffitbs olim facta«, de quibus in speciminibiis distributis ipsa nientionem feeit, et quibus fultus R. K. Greville Organa fructificationis Dictyotarum quoque desci'ipsit, hte quidem in plurimis cum recentioribus congruentes adparuerunt. Attamen animadvertere placet has observationes quodam respectu differre; quod jain ex modo, (luo me- morantur Organa diversa, facilius patet. Organa nimirum divorsa sequenti modo describuntur. l:o. "Capsules single, prominent when ripe {Griff, in specini.); "On some plants ovate solitary scattered blackisli seeds"' (Grev. Alg. Brit.) = Te- trasporcB Thuret. 2:o. "Specimens covered with minute transparent vesicles, prominent on both sides, which do not contain seeds ''(Griffitli in spec.J ~ On other speci- mens arc numerous minute vesicles on both sides of the frond, similar I presume to those alluded to in Engl. Botan. They do not appear to be at all connected with the fructification, though when in a young state the seeds sometimes happen to be included by them.'" (Greville l. c.) = Äntheridia. Thuret. 3:o. "At first vesicles scattered over the frond, which in time are filled with groupes of capsules (the latter mode very rare)" Griff', in spec. On other (plants) seeds collected into little deuse scattered i'oundish dusters" Grevill. l. c. = Sporte in soros collectcR Tlmretii. Animadvertere placet Thuretium docuisse hgec organa omnia a cellulis corticalibus transmutata oriri. Greville vero expressis verbis statuit Organa demum emersa obvenire, ruptura facta membranfc exterioris '). Si qais cre- deret (jrevilleum cum meinbrana exteriore rupta tantum cuticulam (juandara totius frondis intellectam voluisse, animadvertere placet, ejusrnodi explicatio- eseiit, post flelapsuni sori persistentes. Thuret et Rpinke, si illos rite interpretatus suni, eadem semper antheridiis pra^gnantia assumseruiit A'eteres Algologi Anglis' pustulas qui- dem majori sollertia desciipserunt modo a me infra mox memorato. ') Both kinds of seeds) l)urs(ing tlirongh the epidermis and becoming at leugth pro- minent Alg. Brit. p 5S) de Divtyoiu dicltotoma. et p. 57 de Dittyota' Genere: The seeds in most cases are produeed beneath the epidermis through which they Imrst and become prominent Ahi. Brit. x>. 46 Be Dictyoieis. ■'ifi J. (4. Asardh. iipni 11011 bene congruere niim verbis a D:na Griffitlis ailhibitis. Eani enini considerasse pustiilas ut Organa proprii generis, in utraque pagina obvenientes et prominulas, in quibus aut sporee nullse (antheridia) aut sporse in diversis individuis) demum generarentur, satis patet. Grevillemn quoque statuisse sporas singulas, frondis membrana rupta demnm emersas obvenire, hoc loco quoqne nieminisse placet. In ipsis observationibns ita diversitatein adesse pa- tet; et haue diversitateni cujusdam inoinenti considerandiun putavi, utpote ex ipso modo, quo t'ormantur Organa, argumenta fbrsitan deducere liceat, quibus adjuvantibus de affinitate Dictyotearum certius judicatur. ()])er8e igitur pre- tiuni mihi visuin est novis factis observationibus dijudioare, utrum Organa fructifera Dietyot» generarentur clausa, an ab initio nuda. Quod igitur pro- priis observationibus didiei, paucis adumbrare conabor. Antheridia. ubi eadeiii adliuc junioia vidi (in D. oceUaia), oeulo quoque inarmato maciilas minutas, paulisper obscuriores referentia mihi adparuerunt. Magnitudine paulisper aucta, eadem vidi quoad formam ovalia, 3 — 4 series collaterales cellularum iuteriorum latitudine fpquantia, plurima quasi simplicia, nunc geminis (aut quoque pluribus^) adproximatis evidenter confluentibus con- stituta; alia, qua" juniora putavi, minora; alia multo raajora, qufe adultiora censeo; omnia vero pustulas, in utraque pagina frondis provenientes et supra paginam emersas referentia. Pustulas majores vidi vallo supra frondem evi- denter emerso cinctas, fertilem discuni contextum ipsis cellulis antheridii, quadraticis aut 5 — 6 angulis, supra cellulas basales verticaliter surgentibus, demum quasi pluribus articulis superpositis constitutis, prismata angulata re- ferentibus; ipsa corpuscula interiora eodem modo prismata minora constituere, in (juil)us ipsa corpuscula verticaliter et horizontaliter seriata videbantur; qui^ omnia (jualiter a Reinke descripta fuerunt quam evidentissime observavi. Cel- lulas fertiles antheridii transmutatione aut evolutione cellularum corticalium fron- dis oriri certius concludere ausus sum, quuui iuter ipsas fertiles cellulas anthe- ridii nonnullas vidi magis elongatas, quas extra antheridium cellulis percurrentis vense paulo longioribus quasi continuatas observavi. Transversa quoque facta sectione cellulas basales a Thuret memoratas observare credidi, si quoque easdem minus reguläres vidi. Öupra istas cellulas basales cellulas fertiles antheridii verticaliter elongatas prismaticas, et quasi superpositis tesseris compositas, hoc modo quoque vidi. x\iitheridia, (juaj (supra) adliuc juniora statiii, pauciora tantum observavi, at quoque horuin structuram sat evidentem observare eon- tigit. In pustula, adultioribus salteni duplo minori. valluin circum-ambientem Analecta Algologioa. " i siipra paginam parum emersura vidi, ipsum disciim autem pellieula adhuc persistente, cellulis nimirum quadraticis rotundatis, longitudiiialitcr et traus- versaliter seriatis contexta, obtectum. Cellulas pelliciite quasi invicem minus firrniter conjunctas videre finxi; easderaque contentu suo, in media parte cel- lute quasi coUapso, a cellulis fertilibus antheridii facillime distinctas. Com- paranti mihi dein in antheridio paulo adultiore ipsum valium circumjectum, hoc constare cellulis ineequaliter plus minus supra discum porrectis (una cellula supra vicinam saepe eminente) adparuit; et hoc modo rupturaj indicia quoque in hoc agnoscere putavi. Cellulas istas limitaneas valli vidi conformes et contentu suo quasi coUapso congruentes cum iis, quas in pellieula persistente — operculum antheridii quasi formante — mox descripsi. Specimen soris instructum (D. dicliotomce) accuratius a facie inspicienti mihi adparuit sorum neutiquam nudum, aut tantura cuticula homogenea trans- lucente obtectum esse, qualem a recentioribus depictum vidi; sed pellieula quasi propria, supra congeriem sporarum magis nigrescentem paulisper flave- scente esse inclusura '). Lente magis augente adhibito, observavi pelliculam quoad maximam partem contextam esse cellulis istis quadratico-rotundatis, transversaliter et longitudinaliter seriatis, quas ubicumque membranam exte- riorem pustularum conficere putavi. Sed prgeter cellulas dietas quoque alias vidi, magis elongatas, quibus venas forraatas supra dixerim. Ipsum sorum, sporis pyriformibus quoquoversum radiantibus constitutum, spatium occupare vidi, quod plures cellulas interiores sequaret; pelliculam obtegentem pari passu quoque expansam fuisse, facilius assumeretur; et sorum hoc modo cellulis di- versse formse ab initio obtectum fuisse, nuUis dubiis vacare mihi adparuit. Ipsam pelliculam, excrescentibus magis magisque sporis, sensim magis ex- pansam et tenuiorem fieri, eamque hoc modo demum forsan obliterari;, credere liceret; ruptara vero aut distractam eandem observare mihi non contigit. Ipsas sporas esse ab initio densissime juxtapositas, quales saepius depictas, quoque vidi ; demum vero in soro pauciores, invicem magis liberas, et sensim longiores fieri quandoquidem observare putavi. Soros, quales in D. dichotoma obve- niunt, in paucissimis tantum observavi. Ubi diverso modo quodam aber- rantes observare credidi, hoc infra speciem aberrantem adnotavi. ') In Harv. Manual p. 32 sequentia verba D:npe Griffiths citantur: "As far as I can judge the dusters of seeds are always formed under a transparent vesicle, which disap- pears when the seeds, originating witliin the substance of the frond rise above tlie surface". LuuJs Univ. Ärsskr. Tom. XXIX. 8 58 J. G. Agardh. Ex iis, quse ipse observavi, comparatis quoque iis qua" jamdudum sta- tuerunt D:na Grif'fiths et R. K. Greville deducendum putavi ea Organa Dictyo- tarum, quee sexualia considerare videntur recentiores, ab initio intra frondem generari obtecta, eadem vero demum fieri aperta; et analogiam in ipso evolu- tionis modo, quo formantur hsec Organa, quoque existere, satis patet. luniora igitur antJieridia obvenire sub forma pustula-, supra paginam elevatee, et esse pellicula proprise structurae obtecta; pellicula demum fere operculi ad instar circumcirea rupta, discum fieri apertum, et ipsa organa inelusa rite matura sti'ucturam offerre, quam ex iconibus a Reinke datis eximie illustratam no- vimus. Soros vero sporarum intra pelliculam, supra frondem plus minus ele- vatam, quoque generari obtectos, dein vero cellulas obtegentes fieri minus con- spicuas et demum forsan cogente ipsa sori expansione quasi obliteratas. Porro concludere ausus sum pustulas eas, quas nomine "vesicles" quondam designarunt Algologi Anglia', non esse organa proprii cujusdam generis, sed potius designare evolutionis stadia antecedentia, sub quibus Organa diversi generis externe plus minus consimilia adpareant. Ut -inter Fucaceas obveniunt scaphidia^ quse, si in nonnuUis hermaphrodita, in aliis aut mascula, aut foe- minea generantur, ita quoque pustulas Dictyotse alias masculas, alias foemi- neas lubenter dicerem. Ut vero scaphidia Fucacearum facilius putares ad typum Cryptostoraatum, qualia hsec organa multis Fucaceis characteristica vi- dentur, ita quoque organa sexualia Dictyotarum sub juniore evolutionis stadio referre dicerem pustulas, quoque in alium finem creatas. Adsunt nimirum, ut jam supra monui, in fronde Dictyotarum maculaj rotundatii^ aut oblongse, cellulis minutis quadratico-rotundatis contextse, qua^ quodam respectu cum pustulis fructiferis comparandae videntur. Has maculas, in pagina Dictyotarum admodum frequentes, ssepe non ulterius evolutas fieri, lubentius assumerera; easdem autem aliis locis indicare initia aliorum orga- norum, nuUis dubiis vacare putavi. Mihi quidem adparuit esse has cellulas qua? subdivisfe, facta divisions cum paginibus parallela, sensim excrescei'e in- cipiunt, pustulam sie dictam formaturse. Ex geminis aut ternis-superpositis cellulis, superficiales sensim constituere pelliculam sublevatam, inferiores autem alio modo transmutari, prout aut ad soros, aut ad antheridia, aut ad fasci- culos pilox'um ^) formandos conducere, iisdem opporteret. ') De fasciculis pilorum, qui nunc certis locis provenientes, nunc fere sparsi sine certo ordine, nunc ab organis fructiferis separati, nunc hos quasi fulcientes mihi ailparuei-unt, Analecta Aiialogica. " " Quum igitur statuit Timret esse cellulas corticales, quae certo modo trans- niutatiT? in organa fertilia convertiintur; et quoque ex iconibus datis sequi vi- dcrctui' cellulas corticales, ita transmutandas, primura fieri sectione transversali in duas partes divisas, quaruni inferiorein sterilem, superiorem vero fertilem dcpinxit; mihi quidem hoc ita tantum verum adparuit, ut divisione trans- versali cellulae corticales in tres partes abeant, quarum mediam fertilem, su- premam vero ad pelliculam obtegentem formandam adhiberi ' ). Quod denique attinet sporas sie dietas singulas, lubenter confiteor ipsam primam originem harum mihi admodum dubiam adparuisse. Ex iis, quje ipse vidi, hsec Organa multo frequeutiora quam alia organa propagationi inservi- entia concludere vellem. Maturescentia et sua membrana pellucida cincta, sajpe fere sphserica, nunc basi attenuata, eadem supra frondem conspicue emersa esse, vix quispiam denegaret. Sed de ipsa origine et evolutionis modo quo- que de his dissentientes video opiniones Algologorum. Satis constat Thure- tium docuisse has sporas a cellulis corticalibus transformatas fieri, quod quoque iconibus pulcherrimis demonstratum putares. Inest vero in his ipsis iconibus aliquid mihi obscurum; inter prima evolutionis stadia depicta et sporas evo- lutas omnia stadia intermedia desunt, quse ad evolutionem intelligendam con- ferrent. Meminisse quoque placet Grevilleum statuisse sporas has singulas epidermidem perrumpere ("They at length burst through the epidemi is, enve- loped in their pellucid cases.") Quum de aliis organis propagationis loquuntur Algologi Anglite expressis verbis dixerunt hfec organa cum pustulis in eadem fronde obvenire. Quamquara vero pustulee, vel saltim maculge istse, cellulis seriatis constitutiie, una cum sporis sie dictis singulis in eadem fronde obve- niant, ueque D:nam Griffiths, neque Grevilleum de pustulis, in his specimi- nibus prsesentibus, mentionem fecisse, mihi quidem animadvertendum adpai'uit. Foi'san quispiam suspicaretiir, eos indicare voluisse nuUam esse inter hfec Organa nexum, sporas nimirum singulas intra pustulas haud generari, sed modo quodam alio. Quin immo forsan conjicere liceret eos verbis citatis dicere voluisse sporas singulas in inferiore frondis strato generari, denique pauoissimas observationes adnotavi. Fasciculos juniores pilorum unno initio quasi cou- glutiuatos, nunc pellicula tenuissima obtectos esse, et hanc pelliculam superiie quasi laceram observare credidi. ') Fragmentum speciminis boiie fructiferi a charta solvere teutanti mihi aIi(|uando eve- uit ut plures pustulie^ ab ipsa planta separata», chartre adhasreutes periuaiiserunt. Pustulfe ita solutte circumeirca cellulis quasi gelatinosis cinctce mihi adparuerunt. 60 J. G. Ägardh. vero epidermide perrupta externe prominulas fieri. Equidem confiteor mihi, stadia evolutionis maturitatem antecedentia compavanti, opinionem Grevillei ita iiiterpretatam liaud absonam adparuisse. Denique vero contigit totam evolu- tionis seriell! in eodem specimine ita evidentem observare, ut mihi nuUa de ea restarent dubia. Revera in BiJoplw Wilsoni stadia evolutionis inde a cellula corticali, ambitu rectangulari et a proximc vicinis vix diversa, usque ad spo- ram bene evolutam sat evidentia observare credidi. Prima stadia omnino eonformia cum iis, qua^ in I), dichotoma a Thuret (Efud. pkj/c. iah. XXIX. fifl. 10) quam nitidissimc exposita fuerunt. Me judice vero non est ipsa lia^c cellula corticalis, qua; denique in sporam mutatur; sed inträ cellulam corti- calein novam cellulam generari puto, cujus forma magis oblonga inträ cel- lulam corticalem magis angulato-rectangularem jam dignoscatur. Ut ha^c. cel- lula nova sensira grandescit et magis magisque supra iVondcm prominula fit, demuni (puKpie parietem cellula' corticalis rumpit, et laceras partes hujus paulo postea quoque observare credidi. Quum ita libera eminet spora juve- nilis, fit sensim quasi pluribus partibus seorsim prominulis composita (pri- marias partes geminas ad apices cellula; adliuc decumbcntis oblonga; sepositas, dein mediam partem contraria directione quasi effluentem observare credidi); partes ita diversis directionibus secedentes potius expausiones paulisper diver- gentes, quam cellulas proprias lubenter dixissem; at sub stadio paulo poste- riore mihi adparuit membranain sporge magis magisque conspicuam gerere signa compositionis cujusdam, quasi cellulis obliteratis, directione tangentis circumambientibus, fnisset coinpositam; denique vero, sub conformatione magis magis(iue perducta ipsius spor«, meinbranam cingentem omnino contiguam et pellucidam adparere, satis constat. Mutationes fornne ii)siuö spora; et compo- sitionem membranfe adparentem in multis sjieciebus observare credidi. Sporse matura? membranam nunc vidi inferne attenuatam et a. fronde solutam, forsan expansione cellularum proxiinarum expulsam. Nunc, at rarissime, vidi spatia vacua et adhuc hiantia in seriebus cellularum corticalium indicare cellulas qua> modo dicto sporis prägnantes fuerunt. Ex iis, qua3 ipse observare credidi de evolutione organorum, quas sporas singulas denoininaiunt, forsan conji(!ere liceret heec organa miiuis simplicia considerari debere, quam matura demum viderentur. Stadiis nimirum inter- mediis, qua; observare credidi, indicari forsan })utares sporas adparenter sim- plices transformatione quadam partis magis composita? oriri. Sub ejusmodi suppositione meminisse placct in quibusdam speciebus obvenire alia organa Analecta Algologica. 61 magis composita et sua structura frondem Dictyota? referentia at raagnitudine maxiniopere reducta, meros diceres pumiliones. Iltec obveiiire numerosissima in iisdem individuis, iu quibus sporas singulas quoque plurimas evolutas observavi; et utraque organa in his omnino promiscue mixta supra fron- dem emergentia videre licet. Ejusmodi specimina eodem tempore vivipara et sporifera, iu quibusdara speciebiis omnino normalia mihi adparuerunt; dum in plurimis speciebus organa propagationis di versa in diversis indivi- duis semper obvenire statuerunt. Si assumere liceret sporas sie dietas sin- gulas esse propagula transmutata, neque abnorme videretur utraque organa in iisdem individuis obvenire; nee prorsiis aliena viderentur stadia illa in- termedia, qute sub evolutione percurrere viderentur sporse hoc modo trans- mutatfe. Ut hoc modo spora? singulee propagula viderentur proprii cujusdam ge- neris, ita quoque pluribus aliis modis individua Dictyotearum multiplicari animadvertere placet. Sunt revera species haud pauca^, in quibus pra^cipue ab inferiore fronde proveniunt partes adventitia? (? , qua> plerumque magis fili- formes et sectioue transversali structuram sibi propriam monstantes, Stolones aliarum plantarum quasi referentes, a quibus sensim elongatis csespites fron- dium novi generari videntur. Prima indicia harum inilicavi, Bictyotam re- penteni olim describens. Eadem exiinie evoluta in specic, quam iisdem sua- dentibus ü. radieans denominavit Harvey; sed prseterea haud paucas alias species stoloniferas vidi, quoque in diversis Generibus Dictyotearum a me creatis. Species his stolonibus radicantes defeetu stupa? radicalis a multis aliis Dictyotearum formis diversas esse observare credidi '). ') Hoc loco pi'feterea animadvertere forsan opportet partes adveutitias alias quoque obvenire, qufe si ad nova individua formanda non conferant, tarnen ad frondes quasi extra ordineni amplificandas in certis speciebus easdem oriri, facilius dfceres. Dum propagula^ de quibus mox supra dixi, una cum sporis siugulis a fronde adultiore pullulare videntur, sunt ali» species, in quibus quasi gemmas adveutitias, nunc ab ipso margine, nunc a pagina frondis adniodum juvenilis generatas vidi. Quales has mihi cognitas habeo, easdem oriri putarem modo, quo consimiles in D. dichotoma descripsit Reinke. Cum ciliis, de quibus supra raebtionem feci, has nullo modo comparandas puto; dum enim ciliar et dentes in proxima vicinia ipsiiis foci evolutionis iuolioari videntur, et ab hoc remotre citius excrescere desiuunt; gemmaj contra adventitiie et a niargine et a pagina jam formata oriuntur et excrescere perguntj nuuc frondem quasi pinnis ornatam (D. pålens) monstrantes, nunc ra- mulis lateralibus vage prseditam (Biet, rejjens). 62 J. G. Agardh. , Quod denique attinet ipsum contentuni eoruin organorum, (]ua' propaga- tioni iiiservieiitia docueriuit, me propriis observationibus paucissima didicisse quadrigemiiuv ([uoque aliquando generantur. Quousque numerum quaternarium sporarum speciebus plurimis normalem assumere liceat e(piidem nescio. In una saltem specie fD. furccllata) obser- vavi sporas singulas, quas dixeruiit, maturas esse latiore membrana cinctas et demum continere partes multo numerosiores (16 — 20); utrum vero ha? partes jam primaria divisione generarentur, an iterata divisione quaternaria ita nu- merosa obvenirent, observare mihi non contigit. Nee de contentu sporai'um, qua^ intra soi'os Dictvotarum generantur, omnia dubia sublata fuisse, dicere anderem. Statuit quidem Thuret easdem indi- visas sepai'ari; sil)i autcun non eontigisse eadem germinantia observare. Nee observationes qüasdam proprias hac de re afferendas habeo; memiuisse autem placet ieonem a Ilarvey in Fhycologia Britannica datam, monstrare sporam obovatam modo omnino peculiari subdivisam, cui nee antea nee postea simile observatum scio. ITodie autem mihi cognitum habeo existere Fucaceas, in quibus spora modo prorsus consimili . Marteiisii Kidz. Iah. Plige. vol. IX tah. 30. D. Broiapiiartii var. Aiietor. llujus speciei diu uulla specimina liabui; denique plura, ex diversis locis sub nomine 1). Brongniartii missa comparanti milii, speciem jamdudum descriptam recognoscere con- Aualeota Algologica. 71 tigit. Me judice est planta a D. Brongniartii sat diversa, multo minus quam ha3c cau- lescens, caule ab aliis seginentis vix diverso, nisi qiiod ha^c alternantia sustinet D. Bron- gniartii Vera est multo major et latior; caules principales sunt duplo latiores quam rami alteruantes, neo ita inter ramos flexuosi ut in 1). Mertensii. Specimina cum icone Martiana potissimum congruentia, qua? ex Ins. Guadeloupe sub nomine D. Brongniartii mihi missa fueruntj monstrant fenestratam faciem jam in icone indicatam, et substantia magis mem- branacea cum original! Ulva Mertensii congruentia putavi. In bis vero rachides princi- pales apicibus admodum obtusis instructas vidi, dum segmenta lateralia apices acuminatos 2 — 3 fidos ssepe gerentia observavi. Ex diagnosi^ quam Kützing sure D. subdentatre (Tab. phyc. tob. 33) tribuit, simile quid in hac forma obvenire putares. Praeter hißc specimina magis membranacea, alia habui substantia firniiore instructa et fuscesceutia, in quibus structura fenestrata minus conspiciatiir. Eandem plantam in his agnoscere putavi, at ■. crenulatas proximam conjicerem. Hoc suadent stipes eximie stuposus et armatura segmentorum. Fruetus quoquo a me in D. Analecta Algologica. ' O Biughaniife observati cum iis D. crenulat.ie potissimum congruere viclentnr. Facieni fene- stratani citius in tenuiore D. Bronguiartii obsolescere quam in firmiore D. Binghamiaj; fron- dem vero hujus feiiestris admodum minutis pro maguitudine plantar sat firmam fierl patet. In partibus adultioribus utraque planta fere feque striata adpareat. Addere placet nie cellulam terminalem Dictyotoc in hac specie observasse. Ad hanc specieni mihi videntur pertinere specimina ex California provenientia, qu» in coli. Alg. Amer. Bor. distributa fuerunt, nomine D. Kunthii Ag. inseripta. Specimina hsBc paulo juniora mihi adparuerunt quam ea, qufe supra descripsi; nee in illis apiculos marginales observavi. A vera D. Kunthii non .solum habitu, sed otiam structura diversa mihi adparuerunt. Cellulas corticales monostromaticas vidi, nee in Stratum cellulis pluri- seriatis contextum evolutas. A facie frons exiniie fenestrata adparet in D. Binghamice, cellulis corticalibus rectangularibus suo diametro saltem 2plo longioribus. In vera D. Kunthii frous fenestrata vix translucet; et cellulai corticales omnes subsimiles fere qua- dratic« adparent. Sub-Genüs III Strigocarpds rcUulis fcrtiUhns per iotani ^aream inferiorem in soros, fere line'as longitudinales parullelas formantcs, collecfiS; lincis fertilibus initio areas sub- regulariter interruptas occitpantibus, serius irregulariter disruptis, interspersis scepe reUxiUs fertilibus singulis. Tridot VII. D. LiGüLiT.E. Spccles scspe sfolonibus filiformibiis radicantes, dichofJwiuo-dccoui- posilce, aut srgmentis mediis magis elongafis subpinnntifidce; fronde crassiiiscula conspicxic fenesirata, cellulis venarvm et inferverrioriim phis mirnts diversis, septis transversalibtfs scepe in senili adlnic conspicuis Jineas anßacluosas siirsum arcuatas intcr margines formantib>. äichoiomai insoripta. ILi'c uimirum quoad habitum facile videretur forma illa notissima: D. implexa. Planta luec Harveyana minor mihi adparuit quam I). c/liafa, dicliotomo-decoraposita fastigiata, et fere ad quodque segmentum torta, apioibus patentibus, breviter acuraiuatis. Quamquara hanc juniorem plantam crederes, tarnen tota longitudinaliter striata cellulis corticalibus rectan- guhiribus. Hinc eam potius ad D. ciliatam, quam ad D. dichotomam accedere putarem. Cum planta dicta Harveyana (Alff. Austr. exs. n:o 70 a) specimina quajdam ex Insula Nor- folk ab Is. Robinson lecta, congruentia putarem. Dum vero specim. Harveyaniim juvenile mihi adparuit, specimina ex Ins Norfolk senilia. Rovera tota planta est eximie ca?spitosa dichotonui et fastigiata, segmentis vix lineam latis et per totani longitudiuem spiraliter tortis. Quia ad quaraque torsionem frons fit contracta, interstitia vero latiora manent, tota frons moniliformis adpareat. In segmentis inferioribus, a marginibus insuper proveniunt cilia sat elongata, juniora quasi articulata, adultiora structuram dense striatam ipsius fron- dis raonstrantia. Segmeuta infima stupa altius scandente obtecta vidi; uostra specimina sterilia. Addere placet me structuram Dictyota; in uostra observasse ; exstat vero species Dilophi (D. moniliformis) eadem fere conformatione frondis, at structura frondis cum spe- ciebus Dilophi conveuiens. 27? D. ROBUSTA (J. An. niscr.) fronde in stipitem cuneatuni (in nostris non stuposum) attenuata, «ursum paucis bii'ureationibus dichotoma, yegnientis obovato-linearibuö obtusissimis aiit truncatis, supra axillam rotundatam patentibus, longitudine segmentorum latitudineni eorundem vix ter supe- rante, tota cellulis corticalibus dense striata. Hab. ad oras australes Nova; Hollandia^, sub n:o 19 mihi a J. ]5r. Wilson!) missa. Species ab omnibus aliis facilius dignosceuda, habitu proprio robusto. Specimina, qme vidi, sunt obscure brunnea, membranacea at rigidiuscula, chartffi parum adha;rentia. Ex adparatu radicali incrassato frondes exeunt vix 3-pollioares longitudine, segmentis vero 4 — 6 lineas latitudine oequantibus, Interne frons in stipitem conspiouum cuneatim atte- nuata, stupa (saltem in nostris) nulla stipitem scandente. Paucis (3 — 5) bifuroationibus frondes üunt dichotomie, segmentis majoribus prope basem paulo angustioiibuSj dein sub- linearibus at infra bifurcationera dilatatis; segmentis novis sujjra axillam inferne patentibus, dein subincurvato-adproximatis, termiiialibus obtusissimis, simjilicibus nempe rotundato apice, aliis ad novam divisionem 23i'onis truncatis aut subemarginatis. Ex habitu affinitatem cum Dilopho opaco aut cum Glossopiior» specie facilius eoii- jiceres, at sectione trausversali structuram Dictyotan vidi, cellulas uimirum inferiores unica serie iuter margines dispositas indivisas, atque corticales niouostomaticas. Quamquam Analecta Analos'ioa. 77 Omnibus aliis fere firraior, basem incrassatam stuposam non gerit. Plautam nostram ju- niorem puto ; hinc plautam forsan serius stuposam fieri, et magis dccompositam, non segre conjicerem. Secus margines paulo obsoletius fenestrata; at per totani aream interiorem ad- paret opaca et longitudinaliter striata; stri;e constituuntur oellulis Omnibus subconformibus, plurirais subcubicis, venarum et interveniorum vix conspicue diversis, nisi venarum paulo longiores diceres. In eadem serie longitudinali cellulas alias iudivisas et quadraticas, aliis secus longitudinem divisis, novas series inclioantibus; patet cellulas ita divisas angustiores esse, magis rectangulares et suo diametro longiores. Iguotis fructibus jiroxima affiuitas dubia manet. Quoad structuram frondis speciem ad D. ciliatam accedere putarem. Comparata fronde udmodum robusta, ad Tribmn D. Ni- gricantis eam pertinere, forsan quis assumeret ; at nusquam vivipara, et quamquam spe- cimiua juuiora, froiis jam opaca et striata adparet; quod aliam affiuitatem iudicare mihi adparuit. SuB Genus IV Neurocaki-us (Schoush.) CeUulis fertUihtis shigulis spursis unt Jiinc ii/dc ad- proximatis. lincam fcrtileiit in media fronde secus limijiludinem scijiurnforiim continuatam formantib us. TsiBus IX. D. LINEARIS SpcciéS afigustc lineares apicihiis scgnientorum ohtusiiisculis patvn- tihus auf. divaricafis, in partibus junioribiis cvidentius fenestrata , in udultioribus plus minus opaca longituditialiter striata, celluUs eortiealihus angustis reetan- gularibus, omnibus subsimüibus. 28. D. LINEARIS C. Aticai aut suo diametro parum longiores. In planta adul- tiore cellulM corticales excrescentes fiunt longiores, et plurimaj consimiles, strias longitu- dinales formantes. Cellulas fertiles supra medianani lineani segmeutorum proveulentes vidi. Ut liujus speciei duas formas 1. c. memeravi, in eodem loco natali a nie lectas, unani ''-ngustissimam, alteram plus duplo latiorera, ita quoque ex Ceyloua duas formas habui eodem modo diversas; unam tenuissimam, quam sub n:o 12!) Coli. Fergus. distributam lui- bui; alteram latiorem sub n:o 52 Coli. Fergus- quam cum Harveyana sub u:o ä7 ideu- ticam putavi. Apices segmeutorum sunt in hac breviores fere emarginato-truncata;. Ut- raque forma a L). lineari differre videtur fronde magis opaca, superficie striata, cellulis corticalibus rectangularibus, dense juxtapositis — in iuterveuiis angustis tamen magis qua- draticis. Latiorem formara sub nomine D. ceglaiiicce a Kützing depictam fuisse assumsi. An ad D. linearem pertineant: D. fibiosa Küts. tab. 15, et B. divaricata Küts. tab. 23 mihi dubitandum videtur. Ita fere quoque de D. (Vquuli Kütz. Tab. 20 &• 21 judicavi. 78 J. Ct. Agardh. 29. D. DIVARICATA ./. Af/. Bidr. I. c. p. 101. I). /(C/ililoha- Kiif.i'. (nun J. Arj.) Tah. pliiic roh IX tah. 20. Haue in omnibus oceanis obvenire suspicor. Inferuo s;tpe obvenit intricata et torta, su2)enie nunc prolongata et crebre dichotoma; dignoscatur saäpius segmontis ultimis a basi latiore subito atteiiuatis et divergentibus. Adultior a facie inspecta dense striata adparet, cellulis rectangularibus lineas elongatas forniantibus, modo fere diceres D. fasciolte. A pa- ginibus saepe joullulare videntur appendiculffi, quM seusim excrescentes ssepe ramificationem niagis irregulärem reddunt. Specimina ex India occidentali habui numerosa. E niari rubro provenientia vix distincta putarem; S23ecimina plura comparavi, quaj cum planta a De Notaris mihi data congruere videntur. Hano sistere D. Nolarisü Kufe. Tab. Phyc. vol. IX tili. 35 assumsi, Apicibus paulo obtusioribus vix distat planta ex Mauritio. Tkibus X D. FAsc'ioL.« Species anrjustc Ihnates apicibus scgmetitontm acuminutis insirucfcc, in partibus junioribus quasi articulata, nempc cellulis intevioribus fcre a:que longis iiistiiictce^ dein vero cellulis iutenoribus magis excrescentibns ccllulas in- teiiores in vicinis seriebus longitudinalibus altcrnantes monsfruntiljus; in adttl- tioribits partibus plus minus opacce et longitudinaliter striatcc cellulis cortic(dibus angustis rectangularibus. omnibus subsimiUbus. ■" Fronde subregulariter dichotoma, a fcas/ sursiim lange aftcnuata, apicibus ercctius- culis arutis. 30. L). FASCIOLA BofJ/. J. Af/. Bhli: Ahj. Syst. p. 103. Facilius quam plurima' Species ali« Generis h&c dignoscatur, si uiuürum justis limi- tibus circumscripta fuerit. Ut vero -1. c. monui plures adsuut forma', de (piibus forsan .•idlnic dubia adsint. ** Segmentis frondium luediis niagis productis, scg»n)ita (xteriora brciioru et ipiasi in radiide altcrnantia gcrentihus. 31. I). CEUVICORNIS Killz. Tdh. plnjc. ml. IX Idh. .24. J. A(j. liidr. Ahj. Sijst. I. c. p. 104. D. fascidld llai c. Ncr. Uor. aiiicr. tub. VIII. B. (fide spcc.J Ad D. f'asci(dam certe proxime accedit, et si specimina minus oliaracteristica exami- nantur, f'orniam ejusdem ludentem facilius quis crcdiderit. (^Uioad structuram quoque cum D. fasciola convenit. Cellulas venarum et interveuiorum rectangulas vidi; interveniorum forsan paulispcr latiores Fructus quoque consimiles observavi. 32. D. ACUTILOBA J. A(/. Sp. All/, p. Ol. Ncjstra specimina ex lusul. Sandwich reportata fuerunt; specimina ex mari Cliinensi [irovenientia in Tab. 39 depinxit Kützing, qua' eo judice eaudem specicm constitue- rent. j\[odo D, fasciol» cellulas inferiores in superioribus partibus fere a;(pic longas ob- Analecta Algolooira. ' J serva vi ; iu planta juniore venas cellulis tenuiorilnis et. intervenia cellulis latioribiis rect- angularibus constitutas vidi. In planta atlnltiore frondem quasi longitudinaliter striatara; cellulas nimiruni corticales omnes subconformos et diaraetro suo [jlnries longiores observavi. Ajiices dentiformes et acuiuinatos. Cellulas fertiles modo D. fasciolje dispositas jaindudum descripsi. Nee in hoc, nee in antecedente segraenta media oaulesceutia dicerem, utpote a la- teralibus vix nisi situ divcrsa. Tribus XI D. FüROELLAT^E. Spfcics anguste linearem apicilms segmcnlorum nciiw/natis in- signcs, in partihus juniorihus tcncra;, (exskralionc quasi irregidiiritcr rollabcii/cs, venis nimirmn siihprominnlis, intevvcniis roUahmfibn^); in partihus adullioribus longitudinaliter striata}^ cellulis corticalihus angustis rcctangnlaribus, venarum et ivtcrvcnioriim partim dirersis. * Fronde sat regulariter dicliotoma subfastigiata. 33. D. BIFUKCA J. Afj. mscr. fronde ctespitosa estuposa tenera (exsiccatione collabente) subregulariter dichotoma et 8a?pe prolificationibus a disco aut a marg-ine emergentibus decomposita, sinubus patentibus, segmentis an- guste linearibus margine integerrimis, tenninalibus geminis supra axillam patentem sensim incurvis et acnminatis, in suprema parte vix conspicue articulatis, adultioribus dense striatis, cellulis corticalibus rectangularibus suo diametro pluries longioribus. Hab. ad oras Novte Hollandia? tum tropica' (Port Denison, a Kiluer lecta) tum australis (Port Phillip: Wilson). Sp. a Ferd. de Mueller mihi missa. Specimiua numerosa indicare videntur frondem esse 5 — 6 pollicarem, at admodum an- gustam, latitudine vix liueam superautem, superioribus partibus latitudine inferiores fere requantibus. Tota frons ssepius sat regulariter dichotomo-decomposita, nunc insuper pro- lificationibus aut a pagina media aut intra marginem exeuntibus foliolosa. Segmenta su- l^rema gemina invicem similia, rite evoluta fiunt supra axillam patentem convergentia subfalcata et acuminata; adhuc juniora et breviora et magis obtusa adpareant; in supe- riore jjarte horum segmentorum cellulaj interiores translucentes articulos minus cousjii- cuos referunt;' infra apices vero cellulce interiores elongat» in seriebes vicinis alternantes adpareant, prascipue in seriebus mediam paginam occupantibus fiunt admodum elongataa. In partibus junioribus venee lougit'udiuales et septa transversalia quasi prominiila ab in- terveniis collapsis sat diversa, frondi superficiem tribuunt in;equalcm, quasi paginaä essent aliis locis infläta^, aliis depress:e. Cellulie corticales, demum magis conspicure, sunt rectan- gidares et suo diametro longiores demum totam superficiem quasi striatam reddunt. Cel- lulro fertiles in mediana parte paginarum provenientes, quasi lineam longitudinalem fer- tilem referunt. Inter species magis cognitas potissimum ad D. fasciolam aocedere forsan ceiiseatur. At planta est huic multo tenerior, et cpoad struoturam potius ad D. furcellatam accedens. O. furcellata vero est magis caulescens et gerit ramos fere in fascieulos laterales et alter- 80 J. G. Afi-ardh. nantes collectos. D. liifurca est magis regulariter dichotomo-deconiposita. In D. fasciola sunt segmenta termiiialia raagis eloiigata (subulata) et stricta, atque longius deorsum et magis coiispiciie ai'ticulata. In D. bifurca sunt gemiui ramuli introrsum incurvi et fere falcati, parum conspicun articulati In ipso sinn cellula= corticales pluriseriatie, ab ntroqno ranio obvio?, linea media subflexuosa separantur — ut hoc in formis D. lineari viciuis sajpe obtineat. ** Segmentis frondium mcdiis scnsim magis productis siihpinnatifidis, exferioribus et ju- nioris frondis dichoiomis. 34. D. ALTERNIFIDA J. Af/. mscr. fi'onde c;espitosa estuposa tenera et ex- siccatione collabente, juniore sat regulariter dichotoma, adultiore seg- mentis mediis subpinnatifidis, sinubus patentibus, segmentis anguste linea- ribus margine integerrimis, terminalibus brevioribus patentibus a basi latiore acuminatis subobtusis, adultioribns dense striatis, cellulis corti- calibus rectangularibus suo diametro 2plo — 3plo longioribus. Hab. ad oras Nov?e HoUandise tum australis, tum tropica; mihi a F. de Mueller et J. Br. Wilson missa. Quoad structnram hsec species potissiraum cum anteoedente convenire videtur, oiqne ni fällor affinitate proxima. luvenilis uimirura adraodum tenera, et septis sparsim quasi nodose prominulis, aliis partibus collabentibus insignis, adultior firmior, opaca et quasi striata, seriebus densis longitudinalibus cellularum corticalium admodum conspicuis in- structa. Cellul» hm rectangulares sunt suo diametro 2 - 3plo longiores. Frondes juniores ita re,"nlariter dichotoraK ut specimen nomine "D. dichotomae yerss" inscriptum habuerim. Sensim vero segmeuta principalia excrescunt in rachides flexuosas, segmeuta alia breviora alternantia gereutes. Sub hoc stadio speciraina D. pinnatifidam haud male referunt; et i. patüciiJnfce institui. Dum fere in hac unica specie tv|)um (luodamniodd aldudenti-iu inilii cogiütam haberem, novum (ienus huic iiindere dubitavi; hodie vero, quum eandem structuraiu in aliis bene distinetis speciebus observaverini, novuin " (lenus bis condere, vix ha-sitavi. Inter (ie- nera proxiraa Pachydictynn, quoad structuram frondis, cum (ylossaphord potis- simum convenit. In ]^achydietyo, ut in speciebus Dictvot» tvpicis, Stratum interius com- ponitur cellulis paulo majoribus, unicam seriem a margine ad marginem for- niantibus, snb »que longis, ita ut frons junior, translucente luce observata, articulata et quasi jiolysiphonea adpareat. Ut in sj)eciebus typicis Dictyota? Stratum coi'ticale monostromaticum in Pachydictyo quoque adest, cellulis pris- matieo-cylindraceis in tila elongata conjunctis constitutum; et hse celluhe cor- ticales, interioribus omni respectu minores, quasi reticulo proprio exteriör« articulos interiores cingunt. At inter ha-c strata, intermedium proprium Stra- tum in Pachydictyo sensim evolvitur; in juniore fronde hoc paruni cons])i- cuum, in adultiore sa^pe alia strata crassitie requat aut imnio su]>erat; sectione facta transversali frondis cellulas ejusdem videre licet demuni plnriseriatas, corticalibus rite antepositas, et magnitudine has sequantes, at quasi vacuas, nimirum contentu colorato cellularum corticaliuni earentes. De ])ri)na origine hujus strati dubia (pianlam mihi adfuerunt. Nunc prima initia ejusdem dig- noscere credidi in cellulis minuris, cpias in axilla inter geminas cellulas inte- rioris strati quandoquidem observare putavi; aliis autem locis corticales cellulas' vidi verticaliter clongatas, et transversalitei' dein divisas, inteiioribus partibus Stratum intermciHum sensim foi'mai)ril)us. In ii'ondis ])arte ima J'nchi/d. iiii- iiüj/s magis incrassata et fere teretiuscula hoc pra'cijuic milü cvidentissimum adparuit. Cellula' nova' ita forniata> quoque magnitudine cum cellulis corti- calibus conveniunt, et his revera anteposita^ vidcantur ubicumque segmentum feliciter ductuni observare liceat. Frondium partes inferiores, increscente nuigis magis(pie strato hoc inter- medio, üunt hoc modo sensim incrassata^, et sa>pe caulescentes adparent, i'anios (juasi nnigis pinnatim dispositos sustinentes. Frondes a facie ob- servata* p!eruin(|ue admodum opaca', (|uasi lineis elongatis cellulainim corti- caliuni striata'. Analecta Algologica, od Tu eegmento longitudiiiali tVoiidis ('ellulas interioris sti'ati, exteriuribus ani|iliores, semper facilius dignoscere mihi lieiiit, si quo(iue brevioi'es, et exte- i'ioribus, undique prementibiis ])kis mimi.-; c(irrugat« s«pe obveniaut. C'ellulas sü'ati interinedii et eui'tieales, iifj)ote toiiuidrcs magis elongatas lubenter diceres. Utriim fructificationis indole Geiieia, (pue Dietvota» pi-oxima sunt, omniuo invicem conveniant, an rpKHlam respectu divei'sa sint, mihi (piidem adhuc Jätet. Cellulas fruetiferas in /'. paniaddfo (jbservavi sphfericas, siipra mediam paginam eraergentes, plerum(jue paucas adpiuximatas; nesciu an assumei'e ande- rem has fasciculo tilorum involiicrantium ab initio cinctas fuisse; seepe ni- mii'iiin in vicinia sporarum vidi hla magis eh:)ngata at a])icihiis deperditis (juasi senilia; nunc sporiferis eeUulis n()n(Uim evolutis tila vidi brcviora iii- curva et breviter artieulata, (puilia a Harvey in Phijc. (i/iatr. fah. XA X\ III depicta exliibentur. Nunc in ejusmndi fasciculo cellulam i'otundaram observavi, (pur vero quid sit nescio. Sequentes species hodie Pachydictyo adnumerandas (;redidi: l. I'achydict. furcella-itm Ilnrv. phjic. anst. fah. XXXVIII. (mm Ar/.) Biet, fniccllala J. Ag. .partim) in Bidr. Ahj. Si/sf. II Afd. p. 102. Hab. ad oras occidentales et australes Nova« Hollaudiaj. Duas species sub nomine Diit. furcellata oonfnsas fnissa, hodie assinuere cogor, com- pa.ratis strnctur:« differeutiis, qua; adsunt inter speoimina. eodem noraine descripta. In nna, quse primariam D. fiircellatam (G. Ag.) sistit, structuram agnovi, quam plurimis spe- cielnis Dictyotaä normalem hodie censeo: relluhe nimirum iiiteriores monostromaticie cellulis corticalibus quoque unicam seriem formautibus obteguntur. In altera qu;e est species a Harvey descripta, inter hsec strata sensim cum aitate formantur eelluhe intermedia;, qua; denique Stratum sat conspicuum efficiunt. Species Harveyana hoc modo structuram ofi'ert quam Pachydictyo characteristieam su]ira describere conatus sum. (^|uoque quoad habitum species istie oculo adsueto divers» adpareant: rami nimirum, qui in uti'aque forma ])lus minus jiinnatim disponuntur. sunt in D. fiirrellaia C. Ag. basi siepe loiigius iiudi, sujjerne crebrius furcati ramellis acuminatis patentibus quidem, at vix proprie divaricatis. In J5. furecllat'i Hai'Vri/i rami in caule demum firmiore sunt magis horizontaliter egredientes i-amulis patentissimis. ultimis divergentibus. Si vero ha; habituales uota' minus conspi- ciantur, species evidentius structura diflFerunt. Hinc quoque in jslanta exsicceta caules in Pachydictyo siepe sentiuntur duriusculi (cultro dissecti); in Dictyota molliores Species, quas rite distinguere hodie conatus sum, a plurimis antea confusas fuisse, patet. Specimen a G. Agardh descriptum admodum pauperum, Harvey qui in [danta a s(^ inventa speciem Agardhianam recognoscerc credidit, sufe D. furcellata; dedit iconem, iiabitum eximie illustrantem. Sed pra;ter Agardliianam speciem diversam quo({ue aliam, quam ipse 1). angti^tditi antea denominaverat, cum sua identicam consideravit. Mihi spe- cimen ab ipso Harveyo nomine ü. angustie designatum comparanti, haue potius congruere 84 J. f4. Agardh. adpaniit cum forma, quam nomine Diloplii (iuiiniani descripsi. Ipse de speciebus Dictyo- tearum scribeiis ( Bidr. Alg. Syst. l. c. p. 102), Auah formas adesse monui, at differentiis sti-uctur» adhuc ignotis, uec mihi licuit inter formas rite distinguere. Kützing, qui spe- cimen Harveyanum examinavit, hujus structuram quoque exposuit (Tah. phi/c. vol. IX tah. 24). Me haue structuram in Dict. furc-ellata uon vidissc, jam eo tempore moiiui Duas formas Paohyd. furcellati corara habeo. Uiia minor, 3 — 6 pollicaris caule pri- mario tenuiore, at duro et in exsiecata filiformi Wmc a Harvey et Kützing depicta. Altera 8 pollicaris et ultra, caule crassitie majoris P. paniculatfe. Hsec prsecipue ad P. panicu- latum accedit, at colore Isetiore et prsecipue ramulls divaricatis diversa. Ranuilos Ultimos, a facie observatos, ssepius vidi articulatos, translucentibus nimirum cellulis strati interioris sub »que longis; articuli hoc modo formati longitudine sua diametrum frondis circiter asquant. Cellulas corticales median« frondis stepe obscuriores (ntpote prius maturescentes) vidi, costam mediam quasi mentientes. 2. Pachyd. minus (D. minor Sonder Alg. Frciss. p. 154. J. A;/. Bidr. A/(/. Si/sf. p. 194. Hab. ad oias au>iti"ales Nova' Ilollandi*. Hsec revera est species admodum distincta, sfructura frondis cum aliis speciehus I'a- chydictyi conveniens; specimina circiter 3pollicaria vidi, segmentis pro magnitudine planta? latioribus, lineani tamen vix ;equantibus, sub-carnosa, at elastica et facilius reviviscentia. Sub microscopio tota fenestrata adparet, lineis admodum anfractuosis zonas sursuiu con- vexiusculas separantibus. Cellul« corticales elongat« suo diametro circiter 3plo longiores. Cseterum ad ea refero, qua} 1. c. de hac specle dixi. 3. Pachydict. paniculatum Diif. pavieidatM Aiir.t. J. All. liidr. A/(/. S/ist. p. 106. TIujus j)lures esse formas, alias segmentis terminalihus obtusls, plurimas segmentis ul- timis acuminatis. Quoque quasdam ramiticationis differentias adesse vidi; at has ditferentias vix species diversas indicare putavi. XIV. Dilophus J'. Ar/. Bidr. Ahj. Si/sf. II p. 84. De Dii'fcyoteis olim scribens, Genus Dilophi projiosiii iis speeicbus Di- ctyotse Genens, in (luibus cellulse interiores subdividuutur parietibus, (jiii sunt cum utraque pagina frondis paralleli; ita ut cellube interiores aut 2:as aut 4-ternas series, inter utramque paginam superpositas, efficiunt. Cellulfe strati interioris hoc modo in his fiunt minores, et sectione facta transversali fnmdis fere quadraticte adparent, nunc angulis paulisper rotundatis instructa', et om- nes invicem utraque directione c regione positu'. (icnoris, liis chanictcrilMis Analecta Alcolos'ica. S5 instituti, species sex jam eo [(Miiporo iiiilii cognitas lialuii. Posten liaud paiiwe alia' mihi innotiierunt, inter quas nuiiiiiillas, })rojiria nioditicatioiie stnicturi'e, iiovuiii (ienei'is typuni indicantes putavi. Dum niinii-iim in pliuimis antea cognitis speciebiis fueriuit eellula" interiorcs mediana' frondis. i\u;v novis t'actis divisioiiihus pluriseriata^ obveuerunt, postea alia' niilii iniiorncniiii species, (|ua- nim cellute niediaiut' fVondis auf indivisse, aut parciii^ divisa' pormaneant, certa' vero aliae qua?dam, marginibus vieina', subdividuntur, (piasi valium mar- ginale, in utraque pagina prominulum, nunc uudo fei'c oculo conspicuum, t'or- mantes. Sectioue facta transversal! frondis, hoc modo ad{)areat ambitnm st'g- menti in mninnUiti adparere ovalem, mediana parte frondis incrassata, mar- gines versus sensim attenuata; in aliis vero intra-marginalem lineam esse inci'assatam, mediana parte teuuiore, fronde quasi utrinque canaliculata. Inter species margine incrassato frondis instructas nonnuUffi sunt (D. ))iai\(/ri>afiisj, in quibus difterentia inter margines et j)aginam interiorem admo(linn al)ru|ita conspiciatur; ut vero hoc in unica specie rite observatuni fuei'it, facilius cun- dem typum recognoscere liceat in aliis, quarum margines inci-assati magis pe- detentim attenuantur ])aginam versus medianam. Cellulas interiores, qu* divisionibus longitudinalibus modo supra desci'ipto subdividuntur, non ])ari passu breviores fieri, sectione facta longitudinali fron- dis mihi conspicuum fuit. Zona? igitur transversales, qua? in fronde a facie observata Dictycta; cujusdam plei'umque conspiciantur, eaedem cpioque in spe- ciebus Dilophi permanent, si quoque in fronde obscuriore diffieilius trans- luceant. Dum vero zonte in Dictyöta constituuntur monostromatica serie cel- lularuni juxtapositarum, a margine ad marginem extensa; zonte in Dilophis formantur cellulis quoque alia directione — a pagina ad paginani — (piasi polysiphoneis. Cellulas longitudinales, divisione ita ortas, fere prismaticas vidi, suo diametro pluries (circiter 4plo) longiores; nunc unum aut alterum ex bis transversal! divisione in 2:as partes divisas obsei'vare crediosifis. » Froiidibtis lineurihus dicJwfonüs, aut magis vage fureatis. a) Cellulis fruetiferis iineam angustiorem medianre frondis oceupantibus. 1. Dil. kepens J. Ah. Alf/, med. fi. .5.s'. Uidr. Alf/. Syst. II p. KKJ. Kütz. Tiih. plii/c. IX tdh. !). 1). (■jiiirieKs Giuu. inscr. Biet, nimple.r Kiltz. I. c. tob. 9. Hab. in niari meditevraneo et uigro, ad littora (iali()[ii-(ivinciR'! et Ni- cea?! ad ('v[»nim! ad littus Taurife! Ilujiis speciei — a D. l'asciola sine dubio distinctissiraje - plures formas mihi hodie cognitas habeo et has a diversis littoribus raaris mediterranei et nigri. Prjeter primariam, evidenter juniorem, ijuam ca^spites miuutos, surculis decumbentibus invicem conjunrtos, ag- iiiinii densa in limite maris formantes desoripsi, quoque adidtiorem^ a diversis loois nata- libus coraparavi Phmtam adultioreni vidi quoad habitum vix a 1>. fasdoln distingu- endani. basi paulo latiorem linearem, subregulariter dichotomam (DilopJi. cypricus Grün.) apicibus longe attenuatis: nune inl'enie magis incrassatam et magis irregulariser ramosara, spepe prolificationibus fere teretiusculis instruetam (quales ''D. dicJiotomce" formas quasdam depinxit Reinke). Ejusmodi formas magis irregulariter ramosas. ramellisque filiforniibus intricatas, a fulcro arreptas, in sinn trauquillo ad ins. 8t. Marguerite olim legi. A facie planta adparet longitudinaliter striata^ cellulis corticalibus rectangularibus suo diametro ■i])lo 4plo longioribus. Minori augmento observata mönstrat cellulas interiores quasi in articulns aut zonas transvei-sales conjunctas; in prolificationibus teretiusculis articuli hi admodum conspicui ad})arent, diuraetro circiter requales. Sectione facta transversali structura a Dictvota fasciola speciem diversam evidentissime mönstrat: cellula» nimirum interiores sunt in mediana jiarte frondis septo cum paginibus parallelo sabdivisK, duplicem, nunc l'orsan i-plicem seriem formantes; margini autem proxinnc ssepe indivisa3 simplicem seriem formantes. Sectione facta longitunali adparet cellulas easdeni interiores nullo septo transversali subdivisas fuisse, sed sua longitudine lequare zonas in superficie conspicnas ; sunt hoc modo 4 cellula.s corticales longitudine circiter ;equantes. Frondes a facie inspecta; admodum Analeota Algologica. '^ > übscura.' adpareut, striis longitudinaliljus cellularuni corticaliura notat«, et transversim zo- natse, zonis dianietro frondis circitei- duplo — quadruple brevioribus — in froude com. planata. Cellulse corticales alia- latiores et breviores, siio dianietro circiter ii'(|uales, ali;e (divisione longitudinali facta) angustiores, longiores adparent. üt plurimum — in planta juniore — cellulas interiores media? Iroiidis dupliceui se- riem formantes vidi; nunc vero — in adultiore planta in segnientis fere teretiusculis cel- lulas interiores 3—4 series inter paginas formantes observavi. Hanc differentiam astatis putavi. In iis, quarum cellul» medi« frondis per 4 series dispositie sunt, vidi cellulas mar- gini proximas duplicem seriem formantes. His structurfe cbaracteribu^ certum puto spe- ciem esse a D. fasciola diversam et una cum band paucis speciebus aliis, eodem modo a typicis speciebus Dictyctre diversis, ad Genus proprium Dilophi referendas. 2. Dil. GüNNlANUS (J. A(/. Bidr. Al/j. Sijst. p. 100,) froiide basi stuposa anguste lineari decoaiposito-dicliotoina, sinubus patentibus, segnientis ter- minalibus subdivergentibus attennatis obtusiusculis, cellnlis interioribus frondis mediee per 4 series, inargini vieinis per duas series dispositis corticalibus plurimis sub. Uanc antecedenti proxiniam puto, tum diversitate quadam ramificationis, tum eellulis corticalibus conspicue longioribus dignoscendam. Rami nimirum majores quasi per se fasci culos distinctos efficiunt, longitudine paulisjjer iniequales, et singulas horum partes eodem modo decompositas. Frondes vidi nunc dimidiam lineam, nunc lineam, latas: angustiores s:epe una aut altera torsione adjjarent in axsiccata cjuasi sparsim contractu'. Segmenta in- 88 .T. a. Asardh. feriora polHcem circiter distantia, superiora dujilo breviora, oninia adpareiit tenuiora et ssepe sat attenuata. In speciniinilius, i^ua; coram liabui, cellulre oorticales elongatie adpa- rent, rectangulaves et sno diamutro "iplo — 4plo longiores. Color IVoiidis fuscescens; et sub- stautia membranacea; qualeni in juniore planta suspicari liceret. Nostra tamen fructifera. cellulis fructiferis lineam loiiuitudinaleni angustiorem medi« tVondis occupantibns. — Ilas vero minc pustulis, supra iVoudem elevatis, oblongis, sporas obovatas plurinias (usque So numeravi); nii»f prolificationilms constitutas observavi. b) Cellulis friictiferis fotani medianaiu frondeni, lim-a warf/ii/ali excepta, occn- pantibus. 2. Dil. t.^nij^formis J. Ag. mscr. fronde supra stipitem teretiusculum stiipo- sum coin])lanata, anguste lineari, decomposito-dichdtoina, segmentis supra axillas patentes erectiusculis, \wx totam long-itudinem «que latis, tcrnii- nalibus attenuatis obtusiusculis, cellulis interiorihus quadruplieeui seriem inter paginas foruiantibus, corticalibus plurimis subquadraticis, aliis paruni loiigioribus, fructiferis secus totam medianain frondem dispositis. Hab ad öras australes (Port Pliillip) et occideiitales (('liampion bay) Novse Hollandi» (F. de Mueller!). Iliec ita quoad habitum D. fastif/intam (Harr. PIri/c. ausfr. tah. LXXX). refert, ut speciniina utriusque din in Herbario sub eodem nomine servata habuerim. Petecta vei'o diüferentia, qu;« inter species Dilophi uncipites et marginatas intercedit, statim mihi ad- parnit D. Taiiiicefurmeni esse specieni bene distinctam. In baud paiicis speciminibiis, qua- coram habui, stipes adest quasi proprius, teretiusculus, lineas paucas aut fere jjollicem longus, stupa fuscescente obduetus, cujus ex apice quoquoversam exeuut frondes baud paucK, quic ab ima basi plan:e, lineares, lineam circiter lat», bifurcationibus fiunt decom- posit» (inter supremas et intimas bifurcationes 5 — 6 numeravi, segmentorum indivisa parte 1 — 'ii pollices longa). Supra axillas patentes segmenta magis erectiuscula, nunc supra axillam paulisper iucurvata vidi.; terminalia attenuata obtusiuscula. Frondes a facie observata adniodum obscurie et striata^ adparent, cellulis corticalibus plurimis fere qua- draticis, aliis paulo longioribus; lubenter dixisseni longiores esse venarum, breviores in- terveniorum at inter utrasque ejusmodi distinctionem urgere vix auderem. In nonuullis fragmentis pustulas vidi supra paginam elevatas, non tantum secus lineam longitudineni dispositas, sed supra totam medianam frondem sparsas — linea tantum marginali excepta, Soros hos rotundatos, cvidentiore membraiia cinctos, sporas 4— Ö-8 obovatas continentes, vidi (in fronde a facie observata) ; sectione facta transversali apices sporarum })rominulos, sinu inter singulas conspicuo, jjerisporio quasi lamelloso; nunc quoque exterioris membran» laceras partes, observare credidi. 5. Dl!.. orACns (J. At/. Jliilr. A/'/. Sysl. p. 107). fiende supra stipiteu) terc- tiusculnni compbiUMta, suisuni biugius stuposn, latiusi-ula dccdiuposito- Analocta Alffologica. 89 (licliotonia, s(?o-niontis siijira axillas patentes patulis, sua longitudine iiiter bifurcationes proximas latitudiiiem eireiter ter snperante, terminalibiis ob- tusissirais truneatis, eellulis interioribus (|Uii(li'Uj)licem soriem iiiter pa- ginas formautibus, cortiealibus subangiilatu-rectangularibus diametro scs- quilongioribus, friietiferis. . . . Hab. ad oras magis australes ISTov» HoUandia' Port. rhilli|) (F. de Mueller! Wilson!) Israel iten-bay (Miss Brooks!) Specimina, qu;e 1. c. descripsi, comparatis aliis, quro postea liabui, senilia mihi adpa- riipriiiit, ideoque ramificatione magis irregularia; jiiniora magis regnlariter ot dense diclio- toma, bis liiieam saltim lata, lougitudine segmentorura iiiter bifurcationes proximas lati- tudiiiem ipsorum bis aut ter superante. Segmenta terniiiialia obtusissima, apice rotuudato aut fere truncato. Froiis tota sa-pe latior quam longa, stupa sursum buigius scandeiite interne tomentosa, infimo segmento paulo angustiore stipitera formante. Tota frons, minori augmento observata, areolata adparet, areolis snb-rectangularibus, diametro eireiter sesqui- longioribus. Zonarum line;e transversales at anfractuos:e quoque in fronde juniore paruiu conspicua^ Cellul» corticales sub-aiigulatre rectaugulares. diametro suo eireiter sesquilou- giores. Sectione transversali evideutissime vidi frondem in media sua parte paulo cras- siorem quam in parte marginibus pioxima; in adultiore cellulas interiores 4 seriebus inter paginas disjiositas, margini jiroximas vero tantum 2:as series ab initio, demum vero lias (|Uoque 4 series ofFerentes. Cellulas fructiferas bene evolutas non vidi; inchoantes quasdam videre eredidi, et bas ita per superficiera sparsas, ut demum totum iliscum i'riictiferum fleri, facilius suspicarer. *K Pr,,ndi% dicJiotiimcE segmcntis lufcraUhiis bn rinr/biis^ qiinvi in rfnhjilr alhrnc p^nna- fifida et caulrsicnfc disposifis. 6. D. GuiNEENSIS (Kniz.) froiidis diehotonia' segmentis latei'alilms brevio- ribus, quasi in raehide alterne pinnatifida et eauleseonte dispositis, aii- giistc linearibus et eodem modo decompositis, apieibus acuminatis, eel- lulis interioribus tVondis mediauiP sa'})ius duplicem seriem, margini prnxi- mis simplicem formantibus, eorticalilms rcetangularibus suo diametro fere 2plo longioribus, fi'uctiferis mediana? frondis partem majorem oc- eupantibus. Spdfdfihissiini (hiincnisr Kiit,:. 7'iih. plijic. ril. IX hih. -jii. 1? Dz/oiil/as CJidufcnsis J. jli/. Ilii/r. AIij. Siisf. II. j\ lOS. Hab. in mari Indifc oecidentalis. , ILtc est epecies minor, o — 4 pollicaris, segmentis latioribus scmijiiienm latitudine pnrum superantibus, ultimis fere setaceis. Frons exiniie videtur csespitosa. nidienlis liliformibus eniissis radicans, stupa vix conspicna. Sectione facta transversali, vidi celbilas interiores Lunds Univ. Ärsskr. Tom. XXIX. 12 -") .T. G. Agardh. pluriinns fi-oiidis medifinse duplici serie dispositas, iiiar.aini vioiiias vero simplici serie, miUas 4-plici, ut ens piiixit Kiitzing' in infiraa parte. lu partibus junii)ril)us oliservare lieoat zouas traiisvercales liueis autVactiiosis distinctas, ita breves ut (I - 7 zonas diamctruni frondis sua loiigitudiue npqnantes dicerem ; in adultiore fronde vix couspiciautur, sed tota striata adparet cellulis eorliealibus suo diametro 2plo — 4plo longioribus. Aliquando niar- gines leviter contracti milii adpiwuerunt at obsolete; distantiis diaiuetrnni frondis su- perantibus. In superficie fimidis pustulas supiM po.ginani olevatas, inti-a nienil)ranani bixi- oroiii sporas paucas ut adparnit 4:as foventes, alias vacuas, pelli<;ula deperdita tantuin excavatioiie in superficie indieatas. Cellulas fructiferas per majorern areaui interioreni frondis obvenire vidi. 7. Dil. Wilsoni -/. A,/, msci. frondis dichotoma' segniftiitis Int.ci'alihus bro- vioribus quasi in rachidc alterne pinnatilida et cauleseriilc dispositis, liiieai'ibns et eodeni modo dceompositis, apicibus acuminatis, cellulis in- tcrioribus ti-ondis mediana' (|nadruplieem seriem, mavoini proximis pan- eiores series forma iifibus, eoi'tiealibus rectanoiilaribus sii,o dia.metrd 1 '/,, — 3plo longioribus, fruetiferis mediana' fnmdis partem majorem oecii- ])antibus. Hab. ad öras a astrales Nova' Holland iie; a. .1. 15r. Wilsson ad ]'ort Phillip Heads lecta! Inter specics generis mihi cognitas ha)c fere maxima, circiter longitudine pecbilis, racdiidibus ma,j(n-ibus fere 3 lineas latitudine »quantibus. Cieterum ad eas Generis species pertinciis, in quibus segmenta principalia oaulescentia adparent, et minora quasi in racliide alternantia sustinir.l; lateralibus et supremis fere pinnatifidis, sensinnpie attenuatis, nltimis Omnibus acuminatis. Segmento transversaliter secto adpareat cellulas inferiores per 4 se- ries inter paginas esse dispositas in mediana parte, frondis extimis pauciores series forman- tibns. A faeie conspectam frondem vidi dense striatam, striis mediana^ frondis latioribus nuirginalibus conspicue tenuioribus, his in seginentis ultimis acuminatis fere totum .apicem obtegentibus. ('elluUe corticales 1 ',.^ — oplo, aut 2plo — 4plo suo diaraetro longiores milii adparuerunt. lu fructifera totam intoriorom partem frondis fertiloin vidi, tum sporis sie dictis singulis abunde instructam. tum pustulas nonuullas sporis intermixtas observavi, at has apertas et vallo circumducto sat oonspicuas. Sporas singulas a cellula cortieali elongata sat conspicue transforniatas observarc putavi. Cellul.x fjrtilis initio decunibens et nullo respectu, ut mihi adparuit, ab aliis corticalibus distincta. fit sensim magis ob- longa, apicibus obseurioribus quasi in cellulas (?) separatis; media, parte, dein magis pro- miuula, sensim in partes conglobatas plures, ut mihi adparuit abcunte. Magis peripliericas ex his partibus sensim obsolescero et in perisporium hyalinum abire lubentius assumerem Perisporium denique a cellulis contiguis soparari putarem; utpote pluriljus locis in serie cellularum corticalium vacuum adesse vidi, cryptam hiantem oblongam referens. Quo vero modo ips.n^ S]iora' separantnr mihi qnid<'m observare non contigit. Aiialecta Analogica. -'1 S-ECTii) II ÄIarginat.e frondibus iiiaryine iiicrassufo in utraqnc puijuia piuminiilo viinfis, cdlnlis s/rafi intcriuris in ipsn -patjina ■tiniium (dt (jaiiiinis neiics foniiaulibiis, in •iiiaiai;ie vcro per series ihiplo iiuiiiciosioi es dispusilis. * .Cellulis infefioi b/is in iiirdia fronde scepe iiidiv-isi-i itnicum serien/, niUKjinulH/ns ~ — i series formantihus. S. Dil. AXGUSTrs (J. A;/. mscr.) froiidc bfisi stupnsa, ang'uste liiicari, do- coiiipositü-dicliotoin:!, siiiiihus patontibus, segiiiciitis t(!r!niiialil)iis confor- inihuri i'otumlato-ohtusis, (■ellulis iiitoridribus iiKMliuia' fVuiidis iiidivisis, aul inai'g'ini vicinis })or duas series, ipsiiin iiiargineni t'üi'iiiantilais per 4 sei'ies dispositis, fructiferis. ... Hub. ad oras Nova^ Ilnllaiidiiv australes: J. IJr. Wil.soii!) Est liicc species duplo circiter iingustior <.|u;iin D. fasfi ■infus, semilineam latifciuliiie pai'um .'^uperaus, et 3—4 ]"jlliciu-is loiigitiuliiie. lamificatione Jucomposito-ilicliotoma et scg- iiieiitoi-uin forma Jineiii'i conveniens, ita ut formam juniorem liujus forsau considerare li- ceret. Attamen stupa sat cunsjiieua l'rundem adultiorem o^sc forsau suadeat. luter bi- fureatioues proxiiuas segmeuta semipollicem ;e(]uant lougitii liiie, nunc paulo lougiora, termiiuilia couformia, apice rotundato-obtusa. A faeie ubservüta froiis fenestrata adparet venis conspicnis interveuia separautibus. Are* interiores rectaiigubares diauietro suo sesqui- duplo lougiores; (|u;e luargini sunt proximie fere iu zonas coujunctie, lineis tarnen au- fractuosis zonas separaiitilnis. In mediana parte tVoudis are,T3 magis alteruantes. Cel- InbiS inteiiores iu mediana pa.i'te frundis plurimas iudivisas vidi, paucas dein (qua:' -1 — b a margiue sunt distautes) iu duas series divisas, ipsum margiiiem formantes per 4 series dispositas vidi. *.). Dil. marginatus J. Af/. mscr. fronde csespitosa i'adiculis eraissis vadi- eaiite, lineari decoiiipo.sito-diehutoina, seginentis siipra sinus angustiores erectiusculis, tcrininalibus contbnnibiis rotundatü-obtusis, adiiltidribtis (juasi rug-isi traiisversalibus in areas (piadratieas subdivisis, eellulis iiiterio- libus mediante froiulis iiidivisis aut iiiargiiii vieiiiis per duas series, ipsum margineui formantibus per 4 series dispusitis, eellulis fructit'eris areas quadraticas occupaiitibus. Hab. ad oras australes Novic .Hollandite; ex Poi't Phillip mihi a F. de Mueller missa: nunc Bliftil/t: adliterens radicibus, in limite mai'is obveniens conjiciatur. Ha-c cresceudi modu I). repeutem, segmeutorum forma D. fastigiatum refert, margiue adiuodum conspicuo ante onines alias insignis C'*spites revera coustituuntui' ii'ondibus uu- merosis, ivtate ut videtur adiniHlum iliver.>is, aliis latitudiue D. fastigiatum lequa.ntibus aliis multo angustioribus. aliis pollic;iria vidi iudivisa. In iVoiulilius beiiü dichotciui» segmenta supra siiius aiigustos magis ei-ectiusciila vidi quam in aliis et apicibus rotnndatis obtusa. In adul- tiijiilms niai'gines jam exiguo augmento observati conspiciantur elevati et in bis fVundes quasi rugis transversalibus in areas quadraticas, sua bjngitudine hititudinem frondis eirciter tcquantes. subdivisa; facilius cünspieiantur. Sectione transversali frondis facta margines iu- erassati fere furniani ehiv;e obbjngaj refernnt in qua series quaternas ceilubirum interiorum facilius dignoscero licet (cellnlis ipsius clavte extimis paucioribus, quasi non rite-evolutis). In ijisa pagina celluhe, qu;e margini proximal paucffi per duas series dispositm; intimas plurinias indivisas vidi (qua.les in Dictyota ad])a.rent) Cellulre cortieales ut in aliis mOno- stromatif*. marginales a pagiiialibus vix diversa;. A facie frons striata adparet cellnlis corticaliljus rectangubiribus, suo diametro eirciter 3plo longioribus; margines incrassati calli tei'etiuscnli ad instar admodum conspicui. Linea' anfractuosa^ transversales, (juibus zoiia- cellnlarum interiuruni designantur, certis distantiis fiunt quasi coacervata; et magis irregulariter flexa;, sensimque fiunt bis locis quasi iu plicam transversalem proniinulam con- juncta-; et lue plie», fere certis distantiis obvenientes, fremdem exsiccatam quasi in areas quadraticas subdivisam reddnnt. In interstitio iuter plicas geminas area totura discum occupans fructifera fit — forsan diceres analoga dispositione, quam antea in Diiti/o/a zn- luda descripsi. Sunt spor;r sie diette singula^ at büc luco plurinia', quas iu U. marginato lioc mudo olivenientes observavi. ** (JcUuJ's i'iilcriorihns in iiiidia fronäc per (Inas series ilisjmsi/i-). iiinri/inaUbn.-i 1 series ei ntinc /(irsnn ^j/htcn fnrwanfibiis. a) Fronde ilirhofoina Siiltf'dsfii/idtu. H). |). FASTKJIATUS! (Sirml.) J. Af/. lliilr. Jh/. .S'//,s/. [>. 107. P/'cfi/'il'i J'dstigidtd Sola/, pl. Vrciss. Kilf.f. Ttth. ji/njio/. ml. IX /ab. 13 ILirc. Bnjc. a/isfr. iah. LXXXIL Hab. ad oias N^ova^ Tlollainlia' tum occidciitalos, tuiu aiistrales. .lani antea, mcinni plantam liiuc simillimam, si quidem Imc ex liabitu judicalur. a llollandia' australes adesse. Illani autem speciebus, quas Aiitipites dixi, verum D. fastigiatum Ma (jinnfis adnumeraiidam esse, bodie statuere licet. Specinien ij)snm Sonde- derianum observanti mihi adparuit cellulas inferiores in mediana parte frondis per duas series dispositas esse, margines autem 4-nis seriebus constitutos esse. In icone Harveyana eellube inferiores duabus serielius disposita; pinguntur; quas vero esse interioris pai'tis frondis fneiiins crederes. In icone Kützingiana pars nuirginis depicta adost, quadru]ilici serie cel- lularum contexta; huic autem proximie cellulse ipsius pagiusB triplici serie disposita; pin- guntur. üevera cum a'tate numerura s-rierum augeri , jam autea de bac specie scribens (1. c) monui; ipiod, observata tamen differeutia, (juani inter margines et ipsam paginam adesse putavi, bodie repetere j)la dubio Dictyota' |iin\iinuui, essentiales cliaracteres liujus servans, at diccros modo ferc inoxsjioi^tato hos cliai'aotoros mutans. Cellulam nimifuin toi'minnlcm quam vorsus conviM'gunt series longitudinales cellularum coiticalium, adesse videas, et- bifurcationis Inijus eellula» testes permanent segmenta plurima bi- cuspidata; plantam (juoque planam generari, lacinia^ docent. Ita dieer(> lieei'et coepisse institui Dictvotam, at sah progrediente evolutione exivisse plantam adspectu admodum divorsani. — Segmenta ultima revera permanent plana, et bifurea; aibiltiores vero partes sensim inerassatse. et torsione spiraii mox niu- tata', abeunt in ramos et eanles teretiuseulos, S(\ginenta probe alternantia et spiraii ordine disposita emittentes; hoc modo planta' tril)uentes habitum Thuyoi- denm, quem nomine specifico indicatum volnit Harve)-. Inter s])eeies Dietyota? snpra jam memoraA'i foi'mas, in quibus segmenta media, (juanicjuam cum lateralibus eonformia, tarnen fiuut suo modo eaules- oentia; in Lobos])ira vero non tantuni caules obveniunt sua. forma distincti, sed etiam strato propi-io axili instrueti. Sunt (pio(pie intei' Dietyotas non. nulla', quas radieantes dixerunt, nimirum flagellis teretiusculis descendentibus instrncta^; in Lohos])ira Organa nt ])ntarom analoga, at quasi magis evolnta, reeognoseere credidi in ramulis tei'etiusculis recurvato-hamatis, quibus rami inferiores, ramulos oiunes hoc modo transmutantes, saspe instructi obveniant. Qnannpiam igitur Lobospiram habitu suo toto et evolutione partium in fui'mas iiivicem diversas formatione deniciue eosta^ propria' a formis cjuasi iu)rmalil)us Dictyoteai'uni admodum diversam esse })utares, tarnen et compa- ratis characteribus essentialibus, et suadentibus formis quibusdam quasi typum versus novum tendentibus, Genus hoc proxima affinitate cum Dicityota et aliis luiie proximis Generibus junctnm esse, nie judice omnino certum adparuit. Pauca adliuc hoc louo addere placet de partibus singulis, qua^ morlo paulisjter diverso ab Areschongio et Harveyo describuntur. Statuit Areschoug frondem esse inferne stu|ia ferruginea canleni scan- dente instruetam, (piam quocjue in spoeiminibus adultioi'ibus evolutam vidi. In nuiltis vero speeiminibus — (pia' uudarum vi a part(^ intima arrepta pu- Analecta Algologica. ■' ' taroni — stupam delicere vidi. Nee de stupa mcntioiiein iecit Harvey, qiii contra radicem fibrosam et piuxit et descripsit. Patet vcro ea organa, qiw descendentis radicis partes ' judicavit Harvey, revera esse ramos planta? in- feriores, modo otnniiio proprio transmutatos. Mirum sane adpareat neque Areschougiuni neque Harveyum de his organis mentioneni fecisse, quamquam in longe pluriniis speoiminibus mihi obviis sat conspicua observavi. Dum in ramis superioribus 3-4 pollicaribus ramuli exeunt poUicares suis segmentis lateralibus lineam cireiter longis instructi; rami inferiores, contra, quoque 3 — 4 pollicares, gerere videntur ramulos 3 — 4 lineas longos recurvato-hamatos, fere utrinque at pra?cipue superne attenuatos, legunien paulisper nodulosum nientientes. Partes lias hainatas esse ramulos transmutatos, in quibus luilla segroenta adsunt, nisi superficiem paulisper infeqalem ita explieandam censeas, mihi vix dubium videtur. ()rgana, ita orta, cum radicibus sie dietis in non- nullis Dictyotearum speciebus observatis analoga putarem. Dum vero istis radicibus, quaj cum flagellis in plantis superioi'ibus lubenter compararem, func- tiones sibi proprias supponere liceat, Organa Lobospira? potius cum cirrhis, in Hypnese quibusdem speciebus obvenientibus, analoga putarem. Me au- tem o)-gana hamata Lobospiree nusquam alias Algas amplecteutia vidisse, di- • cere fas est. Caulem ramosque Loliospira? ab initio esse pianos ramulisque distiche exeuntibus instructos, eosdem vero spiraliter tortos sensim fieri teretiusculos et segmenta spiraliter disposita et alterna generautes, id jam docuit Are- schoug. Quandam quoque tendentiam ad ejusmodi dispositionen! deprehendere forsan liceat in quibusdani speciebus Dictyota^ et Dilophi, in quibus tota frons normaliter, ut videtui', torta obvenit, ipsa forma frondis vero in his ])lana. Frons a facie observata fenestrata adparet, modo diceres Dictyotfe cujus- dam; dignoscere liceat cellulas corticalcs alias (pra^cii)ue marginales) longiores et angustiores rectangulares (quales venas in Dictyota constituere supra dixi); alias pra'cipue in medio segmento breviores, suo diametro parum longiores quadratico-rotundatas, intervenia constituentes. Inter has cellulas sporas vidi in soros minutos conjunctas; s|)oris emissis, excavationem vacuam sat conspi- cuani observavi, marginatam cellulis corticalibus paulisjier iirominulis, quasi sub incremento spora" compi'cssis. Ipsum fundura excavationis nunc cellulis sti'ati interioris quasi denudatis constare, nunc vero obtectum cellulis multo minoribus, longitudinaliter et ti'ansversaliter seriatis. Dubitavi anne conclu- dere liceret antheridia jam ex his evacuata fuissent. Aliis locis, ubi spora: Lunds Univ. Årsskr. Tom. XXIX. 13 98 - J. G. Agardh. minus matiiriP, quoqiie pustiilas vidi, magiiitLuline unioam spnram panim su- pci'antes, cellulis minutis longitudiiialitor et traiisvcrsaliter seriatis obtcctas, quales supra in Dictyota antheridia obtegentes descripsi. &i caulis cylindraceus sectione transversali observatur, hunc Bpliei strato contextum videas; intimuin, costam imniersani constitueiis, constat ccUulis am- bitu rotundatis, parietibus inflexis et vage curvatis, sjiarsim interstitia, (piasi plicis parietum occupata linquentibus; in intei'ioie nucleum rotundatum fusees- centem dignoscere licet; liinc totum Stratum leviter fuscescens. Cemparafa sectione longitudinali adpareat cellulas hujus strati esse suo diametro 4plo longiores. — Infermedium Stratum cellulis magis rotundatis et invicem laxio- ribus contextum; sectione longitudinali vidi has cellulas esse suo diametro circiter duplo longiores. Corticale Stratum monostromaticum vidi; cellute ejus- dem extimas cellulas strati intermedii fere »quant magnitudine. Quod attinet segmenta propria, qua? spirali ordine disposita describuntur, monuit Aresclioug diversitatem adesse inter supeiiora omnia rite bifurca, et infima- ramorum ramulorumque, qme lanceolato-acuminata dixit. Ejusmodi differentiam quoque vidi; at hoc vix aliud significare putavi, quam quod in multis aliis Algis obveniat, nempe lacinias infimas esse minores et minus de- compositas quam superiores. Supremum s(!gmentum, in quod rami i'uniulicpie' excurrunt, nunc 3-cuspidatum observare liceat, euspide nimirum uno indicante initium ipsius caulis sensim excrescentis. 1. L. BICUSPIDATA Äresch. Fhijc. nov. p. 37. Harr, riuic. aiistr. tuh. 34. Snam plant am ex Australia ocxidi'iitali halnxit Harvey; suam ex Port. Adelaido Are- sclioug; ex vicinia Port Phillip nuiuerosa spccimina vidi In Ilerbario ditissimo Ü. (iunnii nulluni linjus spccimeu Tasmanicuni adl'uit. Siphonearum formse mihi novae. Codium. Scribenti mihi de hoc Genere (in ßidr. Ah/. System. (V afd.) VIII. 8iplio)iecc p. 35) Omnibus ejusdem speciebus characteristicum videbatur, utri- culos habere strati exterioris quoad formam (!onsimiles, nimirum pyrilormes; si quoque ha^c forma in diversis speciebus ita mutata esset, ut ntrieuli, sa>pius obtusissimi, nunc lierent in acumen producti et mcmbrana, qua constituerentur, nunc tennis maneret et facilc collapsa, nunc incrassata et fere tumens per- Aaalecta Algologica. oV sisteret quoque in speciminibus exsiccatis. Posten vero, novis mihi allatis for- nas NoviB HollandisB, didici nonniillas ibidem obvenire species, in quibus utri- culi admodum elongati et suo diametro multiplo longiores, deraum fere omnino cylindracei obveniant, et prfeterea ita diversi, ut infra apiccra exteriorem strictura sat conspicua separatur extima pars utriculi, capitulum rotimdatum mentiens, in utriculo ctEterum cylindraceo terminale. Öpecies hac utrieulorum structura ab aliis diversas proprium Sub-Genus constituere putai-em, quod hoc loco paucis adumbrare conabor. Sub-Genus 2. EAi'uiorLEA utriculis strati exferioris dcmniii cKhiauhcm cluN/jut/s, suo diametro rmiUiplo long ior ihn s, cylindi accis, iiifra apiccin stiiciuiu mciiihianci: iupituluin suhglobosiitn terminale scparantihus. 1. Cod. spongiosüm Harv. (Fhyc. ausfr. tah. LV). Hab. ad oras Novfe Hollandia? austro-occidentales; in spiritu vini ser- vatam milii missit J. Bracebridge Wilson. Ad ea, qua; de hae specie dixit Ilarvey. pauuissima addere mihi liceat. S23ecimeu de- pictum Harveyanuni multo minus in lobos lobulosque divisuni videtur, quam nostrum. In hoc tantum primaria partes formam referunfc, quam pinxit Harvey : lia; enim in lobos lo- bulosque iterum iterumque excrescunt, ita ut ultimi crassitiem digiti miuoris fere tantum attingant, et haut ovati, cylindracei aut magis obovati, quiiad formam ludentes. In bis e.xtirais structuram vidi, quam pinxit Ilarvey, nimirum utriculos alios lougissime pyrifor- mes, alios cylmdraceos, suo diametro multiplo longiores. In utriculis pyriformibus vidi sporangia fusiformia., suo diametro 4 — .5plo longiora, ita ad utriculos affixa ut infra apices horuni inflatos spatium sufficiens lateraliter adpresso sporangio maneat. Utrieulorum api- cibus supra eminentibus obteguntur hoc modo sporangia. Observanti vero mihi lobos planta; inferioris, quodam modo mutata sese obtulit structura; nimirum utriculos vidi longiores, 8 — lOies suorum diametrum superautes, fere omnino cylindraceos, et paido iufra apicem, strictura membranre circumeirca conspicua, quasi capitulum subglobosum. extroi'sum versum, separantes. Dum utriculi sporangia generantes fere vacui adpareaut, sunt contra utriculi capituliferi granulis minutissimis prcecipue in ipso capitulo farcti; quin immo in nounullis apicem capituli paulisper productum observavi, quasi poro terminali apertura granulis coa- cervatis formaretur. Granulis bis iuterieribus colorera potius griseum quam virescentem observavi. Fila interiora, qua' intra utriculos axile Stratum Codioruni efHclunt, quoque in Cod. sjjongioso adesse vidi, diametro utriculis multo tenuiora; utriculi nunc ima basi in ejusmodi filum sensim sensimqae attenuautur, nunc lateraliter ab ejusmodi filo utriculum provcnientem observavi. Ütrum utriculis, forma divers'.s, quos supra desribere conatus sum, functiones attri- buantur divers«, _ an tantum indicarent a'tatis stadia ipsius plant;« diversa, mihi qnidem omnino latet. Si dubitari nequit sporidia mid)ilia in organis spoi'angia dictis contineri, reiUat decidere quid sint granula in utricidis acicuhei'ormibus coutenta: utruni (suadentilnis cib- 100 J. G. Agardh. serviitiunibus Pringsheimii de Bryopside Organa niascula sisterent, an comparatis organis in Bryopsidis speciebus aliis ubservatis assaniere liceret organa ejnsdeiu gencris (sporidia) nuni; in sporangiis propriis {Bri/op.-iis Bidbiskmu) nunc in ranmlis (Bi\ arbusciila) generari posse. Ila'c vero urgaua in eodem specimine Codii hoc mudo ubvenireut. Videas porro qu;e de qualitatibus granulornni dixi snb specie sequente. 2. Cod. TOMOIDES fJ. Afj. ntscr.) tVoiide dura, ovuli-globosii, lata l)asi sestsili, coiitcxta utriculüi'uin strato latissimo conij)acto, cavitatoin iiitcniain, Hlis pcrcui'sam circumcirca ainbieiite, utriculis acicuhi'foi"niil)iis lon^-i^fsimis cy- liiiilracois, suo diaiiietro dccios aut fei'e iis(jiil' vicosii?« longioribus. Hab. ad oias austiales Nova' llullandia'; legit J. Br. Wilson. Fi-oiiH forma et magnitndine ponii inincjris, nunc magis globosa aut paulisper obovata (ni r.illor junior), nunc uiagis surgeiis ovaHs, longitudinali diametro cireiter bipollicari, transversali sesquipollleari, adiuodum firma, dura et compacta (salteni qualis in spiritu servata', ita ut vix rumpitur externa vi, et elastica ita ut cultro acuto longitudinaliter secta (JiniidiiB partes oontra.liantur, marginibus paulisper iiivolutis. In dissecta adparet Stratum oxternum, quod utriculis coustat, esse validum, digitis minoris erassitie, dum Stra- tum internum, quod filis elongatis constat, spatium intei'num angustius implet ; Klis elasticis bujus interioris strati fieri videtur ut dimidia- partes l'rundi.s dissect;« uon latius deliiscant sed cuntraliuntur fere cbiusa'. Utriculi sunt prrelongi, suo diametro deoies et quod superat (nunc vicesies) buigiores, cyliudracei, nunc in media parte pa,ulisper iniequalps, infra apices quasi strictura uiembraniB circumambiente contracti, oapitulo fere globosu terminantur. Ütriculos frondis superloris inferioribus breviores vidi, forma vero conveuieutes; liiuc forsan concludere licet frondem apice increscere. Frondes lata basi aduatas, adlnurentes putarcm l'undü, aliis algis obsito; salteiu in fasciculo utriculorum inferiorum fragmenta observavi Ceramii, cujus fila abrupta lougis radiculis prajdita fuerunt ; lias radiculas ütriculos Co- dii fasciculatini ambientes, et inv'ccm dcnium concretas, inti-a partiMn inlimam spongiosam Codii exuberantes depreliendi (a i|Uü(|ue fere geniculo celluloso Ci'ramii egredientes, nunc singulas elougatas, nunc mox fasciculatim divi.'-as ubservavij, Sp(ira,ngia bujus Speciei frustra quMsivi. Utriculorum vero capituli densa congerie granulorum erant imideti; adposiio C-Iil. Z. lodio vidi gi'annla capitnlormn mauere viresccn- ti.i ; gra.nula vero in inferiore parte utriculorum magis siiarsa atro-ca'rulenm colorcm assu- mere. In Codio Spongioso Harv.. mox supra descripto, vidi in j)arte frondis, quam juve- nilem et fructiferam observavi, granula interiora tum utriculis contenta, lum in sporangus coaccrvata conservare coloreni virescenteni, adposito Cbl. Z, lodio; in parte contra frondis, quam adultiorem putavi et sterilem, vidi granula interiora omnia, et ea capitulorum et qua: in inferiore pa.rtc ülrlcnlornm niagis sparsa obveiierunt, atro-ca;ruleo colore induta. Utrum vero granula qualitatibus diversa. quoque functionibus aliis pranlita esseiit, bodie liaud liquet. II.VLBIEDA RECTANGULAlils itf.v. s/i. J . Afj. iit.scr. viresceiis et pai'uni iiici'u- stafa, tota |)laiia et disticlw cxpansa subtrichutonio-decoiuposita, aiiiciilis Analecta Alsologica. 101 planis linearibus utrinque truiicati« et spatio angiistissimo iuviceni sepa- ratis, sua loiigitudine latitudinera articuli circitor triplo supei-antibus, ter- minalibus truncato-obtusis nunc subclavatis. Hab. ad oras Xova; Hollanditi' boreali-oecidentales; (tVagmentuni plauttL» superioris tantuni vidij. Quantum ex fragniento a me ohservato judioare liceat, fvons videtur erectiuscula et ramis fere trichotome divisis decompositaj tuta fcrc distiche expausa. Üum in plurimis speciebus Generis partes superiores plus minus versatiles viderentur, favente ipsa forma articulorum, articuli in uostra truncatis apicibus superpositi, et spatio angusto sejuucti iu idem planum expansi permaneant. Articuli longitudine circiter semipollicares et 2 — 3 lineas lati, adparent elougati et lineares, quoad formam rectangulares. terminales rotuudato- truncataj. Structuram ab ea HaliuiediB vix diversam putarem; vidi tiia iutcriora elongata, extrorsum pyriformiter dilatata, ramulosque couformes quoquoversum emitteutia, termiualibus pyriformibus subbexagouo-angulatis, angulis prominulis subrecurvatis supra vioina incum- bentibus. Planta virescens plana, iniinis incrustata quam plurimre ali;e. Quibusnam aliis pruxima sit, vix certius statuere anderem, (junm partem plantse su- periorem tantum videre cuutigerit. Ex iis, ijuoe vidi, ad Uiilhiirdaiii miniile Lumonr. et II. cylindraccam Dcsnc proximam conjicerem. Bracebridgea Gen. nor. Siphoucar. J. A(j. Frons cylindracea vage decoinpositd-raiiiosa, raniis extimis ciiiispiruc atte- nuatis, elementis (piawi lieterogeneis composita; axili nempe vegione sipho- nibus cylindraceiö ol)longis superpositis, serieni unicam centralem forman- tibus constituto; intermedio strato axiles siphones circuracirca densissime obtegcnte, tilis confervoidcisi longius articulatis secuy longitudinein excur- rcntibuy, calcarea substautia invicem et cum siplionibus axilibus coalitis, contexto; exteriore denique coinposito Ulis magis verticalitcr excuntibus, brevil)us articulatis, parcc dicliotumis, ramis invicem liberis; articulis tiln- rum interioribus cylindraceis, terminalibus obovatis. Tah. II jif/. I — 3. Generi novo potissimum characteristicum putarem i[Uod quasi ex una parte Valoniaccum ex altera Confervoideum facilius quis diceret. Suadente exteriore habitu potissimum Codio tomentoso aut Caulerpse papillosaj algam viciuam putarcs; a Codio vero ramis superioribus eonspicue attenuatis jam externo habitu dignoseatur. Accuratius exaininata Genus sui juris, mihi sal- tem hucusque ignotum, indicare adpareat, quod Siphonociado f'orsan proximum putarem; si (|U0(jue partibus constituentibus quasi magis compositum. 102 J. G. Agardh. Facto HC'guK'iitu traiisviasali tVniidis, siphoiioiii centralem validum dig- noscere licet, cinctum siphonibus nmlto tenuioribus, (luoruin circiter 30 in orbeni interiorem, yiphonem centralem circumcirca arcte includentera, dis2)0sitüs numeravi; extra hos alios cum interioribus irregulariter alternantes; hos autem sparsini numerosiores, et aliis in ambitu locis pauciores; horum interiores seg- mento transversali observatos mutua pressione obovatos ambitu, exteriores sa?pe alia directione non oninino teretiusculos. Vacua inter omnes siphones quasi substantia intercellulaiü impleta observavi, unde interiora orania adpositione arcte cohairentia adparent, exteriora invicem plus minus discreta at adproximata; adposita guttala acidi muriatici snlvitur substantia interposita, bullis aercis vivide efiervescens. Siphones tum axilos, tum fila exteriora constituentes meni- brana crassiuscula. et fii'ma cinguntur, in qua compositionem lamellosam ssepius dignoscere licet. Segmento facto longitudinali iVondis siphones axiles oblongi adparent invicem diaphragmate sejuncti, (]Uod membrana conformi contcxtum mihi adj)aruit. Strati interinedii celluhe, invicem arctius conjuncta;, quoque cellulas oblongas, at multo tenuiores et hiiic magis elongatas, invicem non e regione positas, sed plus minus alternantes, fere in Stratum eonjunctas referunt, quod ab interiore per translucentem membranam siphonum axilium sat cons- picuum observavi. Intermedii strati fila exteriora omnino confervoidca constant filis elongatis, sine conspicuo ordine excurrentil)us, vage ramusis et inter se irregulariter fiexis, Jiinc densius adproximatis, illinc invicem magis separatis et ita vage omnino dispositis, «iphones interiores strato spongioso filorum lon- gitudinalium cingunt. Htec deoi'sum ab origine decurrentia puta rem, et longis ai'ticulis confervoidca, inti'a mendji'anam exterioi'cm saqxi tubum interiorem admodum angustum monstrant; (juia inter alia nunc densius juxta-posita, nunc Invicem magis distantia, eadem inferne nee stricta nee rite cylindracea di- eerem; in superiorc sua pai'te ea, ut pbirimum cylinre posse credidi. Ex eo, quod nullis specificis characteribus species diversas distinguere co- nati sunt, sequitur, me judice, ut de speciebus alitev alii judicaverint. Dura Zanai'dini omnes species antea descriptas ad unam cnndemque specieni, quam M. nmhUicatum nominavit, retulerit, contra in ultima, a De-Toni data, enu- merationo 6 memorantur species, de quibus singulis vix alii dantur cha- racteres, quam qui (generici) Omnibus speciebus, sub diversis stadiis, forsan pertineani. Nee ex locis natalibus diversis de speciebus rite judicare liceat. Qufe iti'ima vice ad insulas Sandwich detecta fuit C. iimhilicdl/s, eandem quo- que ad N o vara Hollandiam ob venire statuit C. Agardh fS;sf. p. S5J. Spe- cimen autem jara hoc loco distinguitur, Cvar. femiiits'^J (juod ad Gades lectum et a Cabrera missura in Herb. Agardh adhuc sevvatur. Huic proxiniani esse plantani ad oras TenerilTa5 lectam facilius credidisses; at hanc plantn.m, l)ene perspecta affinitate cum specie Anadyoraenis, nomine novo Anad. Calod/cfi/on proposuit Montagne. Decaisne, qui inter Algas niaris rubri planta m subsi- raileni detexit, ejusque affinitatera tura cura specie ex insulis Sandwich desci-ij^ta, tum cum planta Agardhiana, quam inimo identicara supposuisse videtur, tum cum planta Montagnei congenericani assumsit, omnes ad Genus })roprium Mierodictyon retulit. De specifica vero harum differentia tacuit. Endlicher, Harvey, J. E. Gray, aliique dein species ad Genus Mierodictyon allatas vario modo intellectas et denominatas enumerare continuarunt. Lubenter confiteor necjue mihi contigisse invenire characteres, (piibus species e di- versis locis natalibus proven ientes probe dignoscerentui'. Dum vero detegantur "bis utere mecura." 1. MiCROD. Velleyanu^I EiuU. robusta, rarais sparsim quasi reticula su- perposita formantibus, articulis ramorum ramulorumque dianietro cir- citer 4plo longioribus, terminalibus utriculos elongatos conforracs con- stituentibus. Lunds Univ. Ärsski'. Tum. XXIX. 14 106 ,T. o-. Agardh. Conferva nmbilicata VcU. in Tr. Lin Soc. V tnh. 7. Hab. ad insulas Sandwich (Herb. C. Ag. ) Fi-agmeiita speoiminis, i[U» hujns vidi, comparatis pliiriniis aliis a mc. oliservatis, ar- tidilis iniilto robustioriliu? ilignoscantui-. In ima paaina spficimiiiis ailsnnt glel«o, et frag- inniita aliarum Algarum, quilius froiis forsan ab iuitio adfixa fuerifc. Supra i'cticiilum uiiius jingina^ nunc quasi novi roticuli laxe superincumlientis partes obsrrvaro froditli. Artii-uli tum in ramis principalibns, tum in ramulis fere omnes suo iliametro 4plo loiigioros: fornii- nalcs, utriculos oblongos ol)tusiusculos constituentes. paruni breviores vidi. 2. MiCR. TENUIUS C. Af/. Si/at. p. 86 iTiembranacea, deniquc paginani plana ni tenuissiniam refoi-ons, ramis majoribus (^uasi venas niagis conspicnas, fron- (leni varia directiono ])oreuiTentPs formantibus, articulis vonarum pi'in- oipaliura 2plo, sa^pius ojilo — 4plo longioribus cylindraeeis. venulannn broviofilius, suo ;. Hab. ad oras Nova' Caledonice; specdmen mihi inisit .1. E. Gray. Ob veiias venulusque deiisiores tota planta obsoura et i'ere uigresceiis dicecda. Ex a(li)areiitia inembraiKu frondem constituentis^ unam paginam inferiorem alteram superioi-eni lubrnler credei-em. llamuli iiiniiruni in una vix eminent, in altera sursuni ab initio poi'- recti; seusim vero omnes in reticulum planum tenue coalescentes. A fonnis antccedentiuni specierum brevitate avtioulorum diö'ert; eandemque ob causam reticulum quamquam tenue, oLscurum nudo oculo adpareat. Inter pLmtas a Gray descviptas nuUam vidi, quam ad nostram referre anderem, nee suadente descriptione, nee loco natali. Specimeu vero mihi niissum nomine Microd. calo- dictjon inscriptum fuit; Kub hoc vero nomine Gray atlanticam specieni inemoravit. Nostram plantam a Struriu ddicutula {Murray £• BuudI), quam ex ecxleni loco natali a Viellard lectam enumeraut^ mihi omnino diversam videri, dixisse placet, 4. M. CRASSUM ./. Äij. HOC. Sp. fi'ondc robusita con^picuu cribrosa, vciiis majiü'ibus a vemili:^ vix coiispicuo divcrsis, omnibus adiunduiii crassis, articuÜK veiiai'um veiiularimii|ite dinmetro vix loiiy-ioribus, ob g(qiicula con- tracta submouiliformibiis. Hai). Ex ini^ulirt Bahama mihi misit Dnia Curtiss. Ex planta exiccata xgra quideni dicitur utrum frons retieulata superpositis pluribus .sei'ielnis ramulorum anastomosantium revera oonstitueretur, an oriatur ejusmodi adpareutia pluribus superpositis partibus ejusdem laniin;e. Lubentius illud credevem, suadentibus frag- mentis a me observatis, in ciuilnts quasi plures superpositaj laminro reticulat;e viderentur. Missa vero indieata differentia, diflerentias speciei ex articulis multo brevioribus quam in aliis speciebus deduebre ausus suni. Genienla quoque magis contraeta, quare artiouli fere monilil'ormes adpareant. De forma totius plantic, ex fragnientis a me observatis, judicare non anderem. P'ila anastomosantia retis crassiora quam in aliis. Species Geiieris excludendce. 5. MiciiüDic-ryoN claturvtum (Jlarf. Prcvss. .E.ijJ- p. 25 fab. 1 fnj. 1) in De-Toni Syll. p. 363 ut species hujus Generis adhue enunieratur. (Juamquam nulluni siiecinien hujus phintaa examinare licuerit, tarnen ex icono data judieanti mihi adjsaruit, illam vix sistere speciem hujus Generis genuinani. Tanta revera ejusdem videtur cum icone Anadyomenes Leclan- cheri Deeaisne congruentia, ut species has salteni congeuericas, si non ad eandem speciem pertinentes, lubenter coujicerem. 1 os .T. G. Agardli. (i. MicKODicTvoN SI'. (Harv. in ÅUj. Ceylon, exsicc. n:o 76) niB judice nulla ii;i>.uuii);i Sp Ge- iioris videtur, utpote potius Confervaceis pertineus; utruin autein iuter lias species pr(}pria sisteret, an ad C. cdiiiposiUiiu Harv. adproxiiiianda esset, vel potius cum C. auastoiMosaute Harv. pcitissimuni conipararetur, id mihi nundum liquet. Oystodictyon Cxymj. (icnus lioc, qu(Ml iiitcr Aiuulyoinene et Microdictyou eo niudu intciiiic- diuiu cüiijiccriüvi, ut sti-uctura cum Anadyoraene pra-cipue convcniat, at spatia vacua, intcr venas veiiulas(pic portusa, minc iuniiaiitui' ut in Micnididi/o: (\uiv vi'vo sno proprio modo disposita, alia miiiora alia, majoi-a; //.'^//r pa.reurhyniate, ccUulis luiuoi'ibuH coiitcxto, aliis locis v(.'nas vfuulascpic cunjuni^-ciite ut in spe- riobus Auadyouienis o-omiiuis. llujuri Ueneriö furnias, liucusquc in (•ollcctionilius rarissiiuas, tril)us spo- cicliiis divcrsis pertineutcs suspicor: 1. CvsioDU TYOX Leclancherii Gray, in Jmun. of llof. iiuurJi LS<;i; tiili. 44 fijj. 6. Anadijoin. Lcchmchrrii Decaiane in Voi) de Ja Venus Tah. I ßlJ- ■^• Ex Öoolioo Arfl)ipela,i>'(^; in tVondihus Öargassoruni ciTsccns. Ex icone Decaisnei fr lem liujus liueari-lanoeolatam diceres, lougitudiue ■) — Ii piilli- caroMi, utrim(ue attenuatain; ulii latissiraam vix pollicem latitudine anjuaiitera; tolaiii poris majoribus luinoribusque, aliis 2 - ö lineas, aliis vix liueam diametro attiugeutibus, plurimis rotuudatis aut secus lougitudiiiem paulisper oblougis, iuvicem separatis parencliyiuate eon- tiguo margiueque iutegriuscido. Kx analysi struclnr;e, c|u:im dedit parencliymatis, lioc videro licet contextuin tum veuis majovibus ad normam fere Auadyomeuis flabellatim ra- diantibus; spatiis intercedeutibus miiioribus cellulis occupatis; ipsis paris cellularum margine cinctis, probe limitatis, sine ordine couspicuo iiiter veiuis obveuieutibus; vena» piiiguiitur articulata; siiigulis articulis cyliudraceo-oblongis, suo diametro plurios lougioribus. Ex fragmouto hujus, mihi benevolaB a .1 E. Gray inisso, paucas liis adderc placet. Formaiu frondis linearem agnoscere credidi, marginibus integris continua serie tuborum lungiorum definitis; hi tubi longissimi, s;epe unicara soriem iormantes, rite cylindracei ad- parent; et ejusmodi quoque ]>Iures intei'iorem froudem longitudinaliter percurrunt. Frondis formani linearem lus delinitani fitri lubeiiter assumerem; articuli l.orum longissimi quasi in nodum desinentes, ex que plures articuli plus minus conformes flabellatim excurrunt, more venarnm in Anadyomene; intorstitia inter venas ad eandem normam cellulis minoril)Us nunc inqjlentur, nunc sparsim pertusa, poris sie dictis rite limitatis originem datura. Pori majores inter venas principales (longitudinaliter excurrentes) plus minus seriatim et lon- gitudinaliter dispositi; aliis parenchymatis lacinia angustiore «eparatis, aliis latioro; la- Aualucta Analooica. 109 ciuiaä nuDc directione trausversalij et p]uribus veimlis Üabellatim trausversaliter excur- rentibus constitutaa. 2? MiCRODiCTYOX CLATiiRATUM Mali, in Frcuss. Exp. p. 2!j. I)c-Toni SyU. y. 363. In mari Indico calidiore, ex pluribus locis ut videtur reportata. Hmc niibi nullo spe- cimine cognita, neo ex descriptioue data colligere liceat, an ab anteccdente forma difFerret, aut qiionara modo dignosL-eretiu-, Si ex aualysi in icone data (ßiid deducei-e liceret, vena; omnes magis oylindrace» viderentur, parenchymatis cellulis inagis angulatatis. Porös irre- gulariter dispositos esse ex verbis u'itatis forsaii concludere liceret. 3. Cystodictyon PAVONIüüM J. J//. mscr. voiiis priiiiarii^^ supra nodos ad- modum ronspicuos flabellatim vadiantihus, interstiis inia basi' parenchy- niate occupatis; dein poris plnrimis sursum sciriatis, infimis nüuutis, superioribus sensim niajoribus transversaliter oblongis frondeni fere stel- latira pertusara monstrantibus, venis laciniarum liniitaneis longe articulatis, articulis cylindraceis, interiorum articulis minus elongatis oblongis. Hab. ad oras Florida : D:na Cuvtiss. De ipsa forma totius frondis certius statuera uod anderem; laciuias autem subflabel- latas saltem bis pollicem latas vidi. Ex iiodo quodam majore principales venas saltem 9 tlabellatim et fere stellatim divergentes excurrunt, filis elongatis constitiit«, a quibus dein tota dispositio pendere videretur. In ima parte nimirum venula- confornieSj iuter venas singulse formantur, intenstitiis liarum aut parenchymate aut poris seriatis minutis occu- patis; dein (venulis iiullis) inlerstitia occupantur seiie pororum, sursum sensim majorum, (in ejusmodi serie porös superpositos usque 10 radiautes numeravi, infimos vix lineam, su- premos 3 — 1 lineas latitudiue. Ven» limitanete quasi filo elongaio constitutre, nunc liic nunc illic ejusmodi nodum generat, quare ambitus frondis ex specimiiie exsiccato Kgi'e certius statuatur. Comparatis aliis speciebus tum forma frondis, tum dispositio partium in nostra admodura diversa adparuit. Articuli parencliymatis froiidem coustituentes cras- siores et magis oblongi quam in aliis speciebus mihi adparuerunt. Pterodictyon Graij in Joinn. Bot. 1. c. p. 7t). Öpecies, //- clia'fcs constituerent — Öimplices liarnm hodie ChcffovmrpliOM nominarunt. Inter raraosas Confervaiii fractam et affines eodeni modo viventem pntarem: mede- antibus bullis aereis (oxygenii?) ab ipsis evolutis et inter tila adproximata initio cdliibitis, ad snperficiem aquarum adscender* coguntur. Sunt alii Con- fervarum typi, qui alium vivendi modum indicare videntur ■). Speeies igitur, quas ad Genus Pterodictyon liodie referendas puto, a jilu- rimis (hnferveis differre videntur, non tantmn eliaracterilnis a ramificationis norma et subsequente evolutione eonia" deductis, sed subposita quoque vivendi ratione forsan iis propria; a Si-pJioneis, quales has intelligo, Pterodictyon, for- san analogum, at affinitate revera longius remotum putarom. Cum Clad. anastomosante Harv. ex Nova liollandia proxime convenire putarem tum specimina ex Ceylona, a Ferguson s. n. 98 distributa, tum at- lantica ex Guadeloupe a Duchassaing et a Mazé (s. n. Struvecc delicatulcB sub \i\. numeris divulgata. Characteres, quibus htec specimina ex diversis locis natalibus dignoscerentur, frustra (|u?esivi. Speciem autem affinem at sui juris in spec. ex Ceylona, quod sub n:o 76 distribuit Harvey, fronde multo magis decomposita diversam, lubenter conjicerem. Comparato specimine a Ilarvey sub nomine Covf. compositcv inter Algas Insulte Mauritii enumerato, hoc vario respectu cum Ceylonensi congruens vidi, at ramulos anastomosantes vix certe dicere anderem. Quod attinet alias speeies ad Struveam a Murray et Boodle relatas, nul- lum Judicium de his equidem anderem. Tantum moneam plantam, quam Genus proprium Phyllodictyon creavit J. E. Gray, a veris Ötruveis mihi ex- iconibus datis sat diversam adparuisse, stipitis et eostariim indole; ex icone ') '/. Ag. in act. Hohn. 18i6: Anad.isma nov. Gen. Confervar. C. Agardh Icoii. Alfi in cd. in Jcciion. a J. G. Ai/ai-dh adjcclis sid>. n:n TX infra (Lych/ctc mir ah His). ^) In citata dissortatioiiR de Anadcma, proprium Gonus ( Aranilwnrma assiinisi, cu; (lonfervam aculeatam jMontague typum cmisideravi. Ilac planta postea exaniinata, in na speciem Balliaj recognovi, quam a HiiUin srnpariii, a Harvey descripta, vix nisi loco natali (Patagonia) diversam puto. Nomine Clad. aculeata» in Bc Toni S;/U. jp. 340, ea,- dem obvenit. 112 ,T. OJ. Aii-ardh. Struvece ratnoscB a Piccono flata, noc hane veram Stnivefe Rpecieni putarom. Inter Struveas, quales ab aiictoribus dictis circmiiscribuntur, saltem 3 typos diversos conjieerem, (Fterodictyon, PhijUodicti/on et Stnivca Harv.J Quid sit Talarodictyon (EmU. Geir. plant. Siippl. III. snh. ii:o 20}.^ una cum Hydro- dietyoii & Microdictyon /. e. familiam Hydrodictyearum constituens, coujicerc vix licet. Ex description(! data formam ad Anadyomeue Leclancheri affinem iionnulla suadent, et in Indice Generum Algarum a ITarvey dato Talaro- dictyon synonymen Anadyomenes supponitur; sin ita revei'a esset, Cysto- dictyon niodo crescendi cum Microdictyoue convenire, assumendum videretur. In Syll. Alyar. Dc-Tonii Talarodictyon ut Genus maxime obscurum post Stru- veam enumeratur in familia quadam propria, ad quam Microdictyon, Boodlea et Struvea referuntur; Cystodictyon vero una cum Dictyosph^eria & Anadyo- mene in familia Anadyomenearum. Milii hodie lias oinnes coraparanti, idem lubenter ferrem Judicium, quod jani in Bidr. Alg. Syst. de Siphoneis scribens (p. 109) dixi: similitudines, quge adsint, notand?e videntiir ut analogite, \ix affi- nitatem veram indicantes. Ejusmodi analogite inter algas plurim;e obveniunt; multaruni fructificatione eognita, analogias ab affinitatibus in his dignoseere didicimus. Multte ali« recognoscend« restant. Xanthosiphonia Nup. Gen. Eciocarpcnnnii J. Af/, iiiscr. Fröns filiformis ex Havescente virescens, quoquoversum ramosa, articulata, poly- siphonea, articulis nempe cylindraceis, in cellulas plures in orbem dispo- sitas ceque longas sensim abeuutibus contexta, ramulis junioribus et su- premis monosiphoneis. Fructits: siliquaj ex lancoideo subulatte longissimse, articulis brevissimis ^jlurimis, diametro siliqua^ duplo — 4plo brevioribus, in partes longitudinales plurimas in orbem dispositas segmentatis. Quale Genus Polysiphonia? est Cerainieis propriis, tale Xanthosiphoniam diceres Ectocarpeis typicis, suadente structura frondis. In Xanthosiphonia vero fruetus quoque adsunt iis Ectocarpeorum simillimi, si quidem hoc ex structura observata concludere liceat. Ipsa fröns sterilis et magis virescens Cladophorm speciem graciliorem sistere primo intuitu videretur; fructiferam vero magis flavescentem vidi; et structura comparata facilius patet plantam sistere Genus novum inter Ectocarpeas. Cujusdam momenti milii ha'c forma nova adparuit, utpote in novo Genere novum liabemus exemplum, easdem structura' typicas formas in diversis se- Aiialcfta Algrilogicn. I 1 -' vieljus Alganiiii .s;upiiis revcuirc. L't luibcnuis Ectocai'iieas hucusque cogiiitas cum Ceramieis, Chordarieas cum Helminthocladeis structura mirum in modum convcnicnfcs, ita Xanthosiphoniain l'olysiplioiu'is aualogain putavi; nee vero ob ejusiiKidi similihulines struetuva', affinitatis (jua'dani iiidi( ia inter plantas, lioc niodu analogas, agnoscere velleni. Novi (ieneris species duas inilii eognitas liabeo, uiiam australasieani. al- fei'ani anicrieanani : 1. X. AVattsii ./. Ä(j. mscr. tiliw gracillimis rainosissimis (pioquoversuni vage expansis, primariis inferne lax ins contortis, quasi in lanios principales conjunctis, superne subt'aseicalatim expansis jilumas teiiuissimas fornian- tibus, rainulis tenuissiniis in apicein acutum desineiitibus, articulis polv- si[)lio]U'is suo diameti'o pauüsper longioribns. llal). ad oras Nov* llollandifB australes; specimen Aug. 1SS4 a TT. AVatts lectum sub nomine (''ladopliorie gracilis Ilarv.'? mihi missum. lliibitus ita est ('ladophorrc cnjusilani, iit specimen liujus snli iiuiuino Cl. Gracilis diu in Herbario habueiini. Accuratius inspectuni Polj'siphoniam quandam pulcherrime vireiitem coram habere putares. Eami inferiores superioribus paruin crassioi-es fere dichotomi adpa- rent, erectiusculi at patentes, snperiores fere faseiciibxtira expansi, raniis minoribus cum aliis lateralibus alternantibus, ultirais in acumen sat conspjcuuni desinentibns. Articuli in filis primariis diametro circiter longiores sat couspicue polysiphonei; quot vero sipliones adsint ;vgre dicitur; ad dicliotomias raniorum siplioncm centralem adesso, infra ramos dilatatum et truncatum, quandoquidem credidi; at hoc minime certum mihi adparuit. In articulis supremis siphones singuli, in penultimis collaterales gemini miiii adparuerunt; in inferio- ribus articulis sensiui sipliones plures gonerari putarem, nunc invicem parallell, nunc quasi per lineam spiraliter adscendentem dispositi; sectionibus factis siphones esse laxins iuvicem cohferentes observare credidi; attamen dicero fas est sectiones transversales bene factas ob- servare milii ufin contigisse, Plantam hanc anstralasicam sterilem taiitum vidi. 2. X. TTallle (J. Ag. mscr.) filis graeilibus ramosissimis quoquovei'sum ex- pansis, ju'imariis infevne laxius eontortis (juasi in ramos principales cras- siusculos conjunctis, superne subf'asciculatim expansis, plumas tenuiores fiirmantibus, ramulis singulis tenuissimis in acumen olirusiusculum desi- nentibns, articulis poh'siphoneis circit(n' diametrnm longitudine aMpiantibus, fruetuum sili(piis bmgissimis. TTab. ad oras T'lorida" (St. Aiigustiue); a D:ua Tlall Iccfam mihi uiisit l):na ( 'ui'tiss. LuihIs Tliiiv. Arsskv. Tom. XXTX. 15 114 .T. G. Agardh. Species evidenter aiitecedouti jiroximn, at paulisper firmior_et. magis colore Eetocarpi specieiii i-eferens. Cliai'aoteres, quibus dignoscatur, vix aliüs vidi, quam ramulos rainvis acutes et pra?cipue ai'ticulos breviores, minus distincte et regulariter. ut mihi adparuit, siplionea sc- parantes. Avticulos niiniruiii steriles plurimos vidi vix diametrum longitudine itquantes, dum in specie australasica articuli i)lerumque suo diametro evidentius sunt longiores. In specie Floridaua siliquie eximie evi>lut;r et longissimre adsunt, lancoideo-subulata», maturescentes fdo storili inferiie duplo crassiores, superne in apicem subulatuiii longissiine pi'oductir, pp- dicello sterili brevi sufTultu': articulis siliquse 4 diametruui ejusdem circiter ;i;'quantil)Us. In siliqua articulos ultra 30 nunieravi, et plnres s;epe adesse convictus suni; articuli nia- ^urescentes quasi geminatini superpositi linea geminos articulos separante uovam divisioneiu articuloruni ni fällor indicante. Singulre partes transversales ita. ort:e, lineis longitudina- liter ductis plurimis subdlviduntur. Inträ concamerationes, ita divisionibus trausversalibus et longitudiualibus ortas, nunc vidi globulos magis rotundatos in quibus sporidia mobilia lubenter agnoscerem, Plantam admodum gelatinosam, ipgvius i'evivisceutoni et (juii.si l'ragilcm vidi; toi am eiulocliromate flavescente colorataui, noc articubis liyalinos a fascia cr)lorata soparant i'ui. ut in Kctiu'arjii speciebus Sicpins nbveniat. Laminariearvim tnrnni milii nova. ECKI.OXIA S'l'KXorilYLLA J . yif/. Discr. slipih' ... in rrdiiilcm ]iiiiiiat;vin ox- paiiso, pinnis augustis ciiucato-liacarihus iiiai'gim^ iutcuvri'imo siiliincras- sato ciiictis, |iagiiiil)us simmis loiigifudiiicni suldiiicatis, liiicis caualiciilo.-; plaiiarns in altcnirri'a clcvatus aiit ilcmci'sns i'cfci'ciifilnis, sin'is linciirihus scciis luiioiruiliiieiii clitiigatis, iiitcislifia intci' liiicas ociaipaiirilius. Hab. ad oras Xova' Hollaiidia' aiisfraics; Iragiiu'iiruin a, .MoliiUMix Icchiiii, lililii iiiisit F. de Muolloi'. TIanta' adnuiduui singnlaris tautuni (V.igniontuiH vidi, cjuml diiiiidiiim partoin supe- riiircm nova' spccioi F.ckloiiia' sistorc piitavi. Sti|iiti'iii niininiiii nulluni vidi; l|isius laniiua; vcro diriiidiam paili'in corniii lialiui, i-njus pinn;r inferiores adfuei'unt i, aliis in pcrsistcnto apicc indicatis, ut videtur iibruptis. Pinn.-i^ cvoluta' circiter bis pollicem distantes, supra axiUas rotundatas jiateiites. iuia. basi circiter ;! lineas lata^, sui'sum sensiui latiores fere (1 liiions (ubi infia apiccra bitissiimo) bititudiiie a^quantes, in apiceni obtüsiusculum cxcurrentes: per totam buigitudineni circiter sos(|uipeilalem integcrriinie, et (piasi margine incrassato cinctx; mai'gine iiifra a|iicPMi vix conspicue nndulato. l'i'a'ter uiai-giuem liunc incrassatum ips.T^ pagiiuc striis elongatis, soous longit mlincni i)arallclis, nota.ta' ad[Kirout; striis niiuirnm constitutis quasi canaliculis in una pagina levissime prominulis, in altera obsolete exca- vatis; proniinula et excavata, parte in utraque pagina, alternantibus. In fronde traiis- verse secta vidi soros in caiialicu'is oxcavatis foi-matos, lineas fere lineares formantes, sterilibus et fertilibus partibus alternantibus ad.*:pectum longitudinaliter striatuni frondi adrrlbuentibns. Praeter has strias neque jiagiuie nc(|ne margines protuberantiis ant spinalis inn.-inlnr, sed fnins cartllaginea et lirni^j, b'vissiiiia videatnr. Aiialecta xilj;olngic.a. 1 1 0 Algas iiKi.tjaitiuliue iVuiuliuiii iiisigiies s;epe parum iiitelleutas oliveijire facilius expli- fatur ipsa caruin mole^ speciiniua iuter paginas herbarioruiii recepta fere negaute. Accodit quoque, quod in nmlt-is liabitiiales nota- iliversaniiu specieiuiii minus conspiciaiitiir, ut hoc iiiter Laminarieas .obtinere mihi facilius pcrsuadeam. f^)u;i' hoc hicn ilesrrihitur planta, cujus unicuni tantum hncusque vidi fragnientiini. iiiter jiei-multa Speciniina Algarum ex oris Auslraliai qu;e examinavi, exeniplum hujus geucris mihi pradiet insigne. Si spccimen ad oi'as Africre lectum f'uerit, hoc (juidem facilius ut specimen juvenile Eckloniie buecinalis quispiam ha- buisset; ad novani HoUandiam verii obveniens, et accuratius examinatum, characteres ofTerre adparuit, quibus ducentilius aflinita.tes proximas qui)([ue dubias (piispiani considerarct. Si iilmiruui in nouuullis Generibus Laminariearum tum costfe obveniunt frundem longitudinaliter pcrcnrrentes (Cymalhare, Cos/ariu)^ tum sori fructifcri in nonnullis adsunt ita dispositi, iit cum evolutione costaruni formam et evolutionen! sori proxime connexam facilius considera- rctur (Postelski; cujus folia evidentissirae costuhito sulcata soros longitudinales gerunt secus costuhis dispositosj; ita quoque pinuam fructiferam nostr;e plantre soris longitudinalibus secus strias dispositis instructam, facilius (piis conciperef. (^(ua' si revera ita essent, spe- ciem ab Eckloniis longe remotam facilius habuissem. utpote soros supra laminarum partes late vageque effusos, in aliis formis ad Ecklonias relatis, obvenire constat (ita in Edd. cxasperatu video maculas informcs, nunc et latitudine et longitudino ultra-pollicares, in utra(j^ue pagina fere — eadeni expansione oppositas, salvis quoque spinulis supra paginas eniinentibus). Inter formas vero simillinias, quibus subgenus Capea' forsan jure quodam i'eservatum velies, alias video, in quibus laniinte paginarum (juasi rugoso-bullatie aut fene- strataj, nimirum cpuisi in areas oblongas (aut magis c[iiadraticas aut reclangulares) sub- divisaBj medeantibus jugis ab una pagina elevatis in altera demersis; et ex bis areis soros sensim provenientes inchoari facilius crecleres. Ejusmodi formis duccntibus, formam hodie descriptam speciem Eckloniie judicavi^ cujus vero arcie paginales ita elongatie obvoniant, ut line;e prominuhe longitudinales fere tantum conspiciantur, transversalibus fere obsolotis. In Laminaria ilabellifornii Kich. paginas, descripto modo buUoso-rngosas putavi. Fucacearum forma mihi nova. Enchophora (Subgeiuis luicofJ/i?) J. Äf/. niscr. ENtHoriioiiA UTGULOSA (J. Ai/. niscv.) ffoiide clui'it tevetiüsenla, inliuia iiaite sterili jicrhrcvi decomposito-ramosissima, ramis basalibus crassiusciilis nm- spicuc subveiTucoso-riigosis, singulis niox (losiiiciiriliiis in i'ccoptiiculuiii long-issiinuni, 4 — 6 pollicaro, torotiusculuni ytihclavadorino luiigitudiiKilitcr rugulosum, eanaliculis eonspicuis cum rugis siibtortis feto articidatim al- ternantibus. Hab. ad oi'as Nova- Hollandia^ ut vidctur tai'issima; spocimou ox Sduth Aüstralia a Molineux lectum mihi missit F. de JMueller; iVaguicnUim ex Tasmauia, a Miss Lodder lectum, ijuoquc liabiii. 116 .T. G. Agavdli. rt ill FiiciMlici !;]aili;ito fruns slerilis sa-jie iicrlnrvis rl (Iriisius raniosa obveiiiat,, re- ccptaculis oloiigatis et pariiiu ramosis superata, ita in piajsciito parteni froiulis sterilis, quaniquam dense decompositam, vix polliceni Imigitiuliiie snpei'aiitem vidi, raniis ejusdeni siimulis in iPceptaculnm (?) usque 4 pollicarc alieuntibus. Partes frondis sterilis sunt tere- tiuseuhe, crassitieni pennan scriptori;e fere aujuantes, at verrucoso-rugosissimas et fere dieeres ina^qualiter collalientcs nisi textnra durissiniK, densissinie ramosK, ramis non raro quasi oppositis, ita adproxiniatis ut a ca'sjiite sterili vix nlfia, ptii ]iii- rum i'aiiKisa, oiiiiiibus siin|ili('iuseulis, articulis raniui'uni et [linnaniin dia- iiictru scsijuiloni^^iuribiis, piiiiuilariun vi\ lireviuribus. Hab. ad oras Novie llollandia' australes; 8[iec. ail Vovt l'liilli)i Ifeads b'ctiim mihi inisit J. P)i'. Wilssoii. Ilfec est. spt'cics ex Tribu Aut. iihiiiiuhu .s;it, conspicue diversa raiiiificatioiiis iioniia. sibi propria. riuiue neiiipe cxiinie recurvatit; sunt tautum in inia sua parte pinnulis sur- suin exeuntibus pinnulata,', snpei'iore parte elungata recurvata pinnulis destituta. Ipsa' pinna; longitudine variant, inferiores articulis 1,">— 20 oonstituta', superiores niedire articulis cir- citer 10, supremie sen.sim breviores. Ex bis articulis tantum pauca; infinui' ?> —4 pinnulis instructaj; tota superiore parte pinnaruni pinnulis nuscens altrnii' dccdni- liosild-raniusa, i'aiiiulis siiiijiliciiiscnlis jiatriitci- adscendcntilms (ürrumcirt-a spongiosis, faseirulis(|iio alteriiantihns lirevilms radiidi sid(ad|ii'essis ([iiasi nodosis; ramellis fasciculoruni tenninalibus conspieiu' incurvatis ci'assius- culis, articulis ramelloruni diametro 2[)lo — -iplo longioribus, eystoearpiis pluribiis inträ fascieulos in nodinn <'onspicunm snl)eontiuontii)ns. llab. ad öras australes Nova' HoUandia': ex Pdit IMiillip Ileads mihi a .1. Br. "Wilson sub nm 17 missa. liiter spt'cies SpoiiiiOcloiiinrinn majores aliie sunt qnarum rami patentissimi et iin(li(|ue, iequc obtecti plantiu exsiccata? adspeetum tribuunt fronilis dcoumpositu-jiiniKitiL' (Sp. pliniti- f/ennii et Sj). dasyiirtim): sunt alia' species, qu;e eadem fere ramiticationis norma i^erunt lilumas iiira'cipue terminales) magis apertas, fronilem deecnnpositu-plnmosam potius refe- rentes (Sp. MujUastonlanum, Sji. WiIsoiria)ni)i/^ Sp. stipcih'uns) ; in aliis rami patentes et evidentius quo(|U(iversum porrecti adspeetum frondi tribuunt magis deeoniposito-raniulosum. iiiter Ilas Sp. conspianiiu ramis i-annilisque inferne fere spongiosis (ramellis fere nullis extra superficieni liberis) superne in penicillum solutis, dignoseendum; et Sp. fascictihifiini, cujus rami ramulique inferne spongiosi, superne autem c(uasi alterne nodosi, nodis penicillu ramorum incurvatorum, constitutis. Inträ ranius hos ineiirviitos et iisdeni obtectos vidi nu- eleos plures cystocarpiorum fere in nodura densuni conglomeratos, Singuli nuelei gemmidiis numerosis, rutundatis, sine ordine bene eonspieno conjunctis, constituti. Sectione trans- versali eaulis inferioris vidi tubum centralem nnijorem cinctum plurimis niinufis dense in- vicem conjunctis, quus a lilis decurrentibiis ab initio forniatis assumsi. \'i in ^p. cons- picuo fröns spongiosa facilius solvitur; liinc structuram et ipsani ramiticationis nurmam tiloruni, quibus rami ramulique obtecti obveniunt, a'gre discernere liceat; ramificationem carum sat irregulärem observare credidi. et articulos eurum brevi's diametro cireiter dnplo longiores; in nodis fasciculoruni tila elongantur ramis incurvatis constitnfa; et articuli usquu 4jilo diainetro longiores niilii adparucrunt. Speciem a C. Jiruuniano bene diversain milii adparuissc dixisse placet. Aiialecta Aiialogica. I I •' Dasythamnion nov. Gen. J. Ar/, ms'-r. Fron.-^ toretiuseula piiiiiatim sulxlisticlie ramosa, filis fiinicularifrr coalfscentibus stupam axilem spong'iosaia f'ornianrilmsj raniPiitisciuo cxti'a sfupaiii liltcris elongatis, tomentiim oxtoi'iunn consritueiitihus coinposita, (piasi hetern- genea; stupa niiiiinim a Mo primai'io axili articulato iiionosiphoueo mi- noribusque oiiio-ciiHbus coiiiposita, ranipiitis liberis a filis extiiiiis seciis stupam excurroiitibiis geueratis. FaveJla; in ramulis subdistiehis provo- nieiites, coma ramentoruin incurvatorum obtecta% et (piasi in eodem nidu plures juxtapositrt', intra. pciidoniia hyalianum genimidioiniin fasciculos luinierosos fbventes; fasciciili singiili quasi filis diehotoiuis oxti'in'suni fasti- giatis, a contrali ivgiono provonientii)us, circunicirca cxtrorsuni ladiaii- tibus, constituti, SphcErosporcE . . . 'Iah. IL ftf/. 4 — /'. Una cum speeiminibus, quiT ad AVrangcliam clavigeraui typicam jiorti- nontia putavi, plantain hai)ui ita sjioeioi Harveyana^ liaidtu siniillimani, ur specieui diversam in oa vix quispiaiii suspicarctur. Ranuiluin IVuctifcruni von» oxaminanti niilii ovstocarpia (iiiiiiino diversa spso oi)fulcruiir. liitra raniulos involucrantcs niiiiii'iiiii observavi imclcos pluros, tum uuum majincm et adul- tiorcm, tum plures minnros et ovidentei' juiiioi-cs; utf(>s(|U(' iutcusidrc colorc iiisign(?s. Xuclcii majoi'c drin examinato haud sti'urtnraui Wrangelia', sod Cp- ramiacca' plautie stiqxuis aguovi. llabitum eoiisimilom et couqjositiducm fmii- dis (pi(i([uo in nonnullis ('allithamnioi'um formis (Sj)ov(/ocob/iiy adcssi', luilii uiox in mentem vonit; et intor lias (pioquo cystocarpia pluribus nucleis (adul- tinribus et juniovibus) iiifi'a euiidem adparatum involucralcm iuclusis constituta, observata fuisse. Duui vero in pbii'iuiis Ceramiaceis mudci constant gemuiidiis |iluriinis, sine ennspicuo ordinc intra poriderma hyalinum iiidulaiitii)us, alia mihi adpai'iiit disposirinnis i'atin in jilanta a me examinata. Nimirum in hac dispositionem genunidioinnu eandem recognoscere eredidi. (putiu antea viderain in planta Capensi, novi (ieneris Aristothamnii mihi typica. Ximirum obser- vavi faseieulos gemuiidiorem numorosos, invicem distinctos, (piasi a eentrali regione extrorsum et (pUKpioversuui radiantes; fasciculos singulos (|uasi Ulis diehotomis sursum aut extrorsum fastigiatis formatos; omnes(|ue membi'ana hyalina mudei cnliibitos. T[)sum nucleum votundatuin vidi, stipite bi'evi suf- fultum. llis (discrvatis ciMtiini uiilii ad|iai'uir plauraui a uic (ibsci-vatam, (piaiii- 120 .T. G. Asanlh. (]uaiii liahitu iiiirum in niodum cum Wrniigidia claviiiora ' ) conveiiieiitcm, ta men i'(5V('ni ad ( 'ai-aiiiiaccas referondam essc, et intor lias IVirt^aii (toiius coii- stituevp pro[iriuni, (|uik1 suadente stnictura nuclei ad Avistothamnion pioximo accedere |mtai'ein, si i|U()(iue hahitii et coinpositiDne frondis cuiii Spcmoocloiiiis potissinmin coiivcMiire videretur. llis vern ita positis aiiiinailvcrrert' pbiccf, in forniatiduo stuposa- frondis quo(]ue diversitatcni ([uandani adessc, iitpote vanicnta in nova planta (piasi inag'is heterog-enea adparonr (piam in Spongocloiiiis; luec ramenta setas magis ajniulantia dicerem; sunt sinipliciuscida et incuiva, et a tilis seeus stupam excuvrentibus extiniis, quasi diversis, provciiicntia. Ignotis adlnic sphaM'ospori.s, vix conjieerc liceat cpio (lencri liis suadentilnis, iiovum (ieiius intei' Ceramiaceas pruxinium videretur. Si eli a ra eter i b US a Harveyo nsitatis in speeiebus (.'allitlianininrum dispo- nendis bodie quis adlnie insisteret, is specieni a me descriptaiu ad Dasytbiamnia Ilarvevi referre vix (hdiitasset. (jnum ven) liodie Spongocb)niis jus pr(ij)rii Genoriis agnoscere jibieuit, nomen Harveyanam Dasvrbaninii revei'a vaeans, nostr(i Generi ar •/. Af/, mscr llab. ad öras Nova> Ilolbindia' australes: ex Kncoiintcr bay a l):na Hussey lectum specimcn milii misit F. (b' Mneller. ÜAI.LTA ITAMULOSA vnr. Sp. J. Af/. v)srr. frondis vage ramosa' ramis ramu- lis(pie ipioquoversuin egredientibus, infeiioi'il)us subspongiosis, snpei'iiu'ilms eonspieue articulatis ramulos o])positos ant subternatos emittentibus, ra- ') Do sfnictiira piirtiiiiii IVint HiiMtiinils ^^^, c-1iivii;f'r;i\ qnns iriliuis litf cdunitas pii- tiiri-iii, rctVni :icl cm, i|ii,ii Infra aftuli siili \\ raiiudia. Analecta Algologica. - 1 ij i iniili^^ simpliciuseiilis aut ima basi subgemiiiatis, patentibus, in apicem acutissiniuin loiigisslnie altenuatis, articulis pemiltimis et antepeiiultiniis sffipius spiiiulis singulis aiit geminis, nunc quoqiie retroflexis armatis. Hab. ad Novam llollandiam australem; specimina paiicissiina, ml ostia Hopkins River lecta, niilii miwsit F. de Mueller! Ha?c est Ballite sp. distinotissima, ob caiiles superiores evideutius articidatos ramulisque oppositis iiistructos qundammodo ad B. callitricliam accedens, ramcdlorura forma et ar- 7iiatura prc fila (ipsiiis tubi axilis) cum filis extra tubuni Stratum iutermedium for- mantibus quasi anastomosibus fiunt coiijuncta, et hoc modo fila strati inter- medii frondis ab axili tubo provenientia dicerem. Si transversali scctioiie frondem Erytlirocloiüi observare jdaceat, tubum axilem mcmbraua crassiuscula cinctum facilius dignoscere liceat; et intra ipsam haue membranam fila a ge- niculis provenientia, at transvcrse secta quoque plus minus numerosa adpa- reant. Stratum eorticale cellulis magis rotundato-angulatis coraponitur, nunc paucas series in Enjihr. angmiato formantibus, nunc in aliis speciebus (in fronde senili et densius corticata) quasi in fila longiora probe radiantia et verticalia cvolutis, quasi Stratum eorticale formantibus (in E. Soiidefi, E. 'Plirifcro): et ejusmodi Stratum (pioque in vera planta E. Mitdleri obvenire, nonnulla fragmenta mihi snadent. Peculiarem haue et admodum compositam structuram frondis Erythrocloniorum a nemine indicatam vidi; hanc tamen in affinitate judicanda ])robe considerandam esse patet. Si, contra, longitudinali sectione ramum adultiorem PJiahduuia) vciiicUlatcc examinare placeat, frondem quoque tribus stratis contextam diccres: eorticale nimirum Stratum contextum cellulis panci-seriatis rotundato-angulatis; inter- medium filis ])lerumque granuloso contentu faretis et suo modo anastoniosan- tibus, hinc in fila angustiora et longiora pnjductis, illinc ipiasi in noduni oblongum intumescentibus; in parte exteriore hujus strati nodi sunt numero- siores et cellulas oblongas longitudinalitcr dispositas fere referentes; in parte interiore strati nodi sepai'antur et in fila longiora excrescunt. Infra i|)snm Stra- tum intimum frondis paucissimos dignoscere licet nodos; fila autem plurima fiunt cylindracea et secus longitudinem excurrentia, quamquam leviter curvata, nonnulla paulisper ampliora, cinc'ta aliis paulo tenuioribus. Sectione ti'ans- versali partis adultioris cadem strata quoque dignoscantur: in axili parte ni- mirum fila longitudinalia transverse secta obveniunt; inter hffic accuratius ob- servata, dignoscere licet alia paulo anqdiora, cincta angustioribus ; intermedium Stratum filis paulo laxioribus, sparsim in nodos incrassatis; eorticale denique cellulosum paucioribus seriebus ni fällor semper contextum. Ramulum juniorem Rh. verticUlutcf^ sectione transversali observanti seg- mentuni plerum(|ue adpareat coUapsum, perij)herico strato celluloso, paucis filis cum fasciculo quodam centrali conjuncto. Fasciculus iste centralis evidenter 126 J. Cr. AÄ-arclh. cinoihir filis tomiiurilms; nunc (|uoque observare licet filiim t'asciculi centrale adesse, exterioribus paulisper amplius. Animadvortero placet hoc centrale fi- lum niembrana tcnuissima esse constitutum, et quoad structiiram vix ullo respectu recedere ab Ulis, (piibus numerosa fila longitudinalia in fronde adul- tiore t^'usdem speciminis constituuntur. In segmento 2)aulo adultiore fasci- culos ejusmodi plures modiain pai'tem t'rondis occupantcs, a corticali strato quasi disruptos observare liceat. Partcni inferiorem speciininis ejusdem denique quasi farctam observavi, et sti'ucturam supra descriptam adultioris frondis ofiFerentem. Ex iis ig-itur, quiT ijjse vidi, deducerc ausus sum, tubum quendam cen- tralem sub juvenili stadit) in s]iecicl)us Rhabdonia? quo(|uc obvenire posse; hunc autem non nisi situ axili al» aliis sensim formatis esse distinctum. Ut in- crescit frons, numerosiores proveniunt tubi intei'iores, simili modo cincti mi- noribus, et omnes conforraes, conjunctira Stratum centrale Rhabdoni* for- mantes. Sub uno([uoque vero evolutionis stadio tubi isti interiores et stru- ctura et funetionil)us a tubo axili Illrytliroclnnii — t(^tam frondem semper permeante et totam dispositionen! partium exteriorum fuleiente — evid(mtius diversi adpareant. Quod attinet cystocarjiia Erj'tliroclonii et Rliabdonia> invicem comparata, quo(pie in bis differentias adesse observavi, (juibus me judice patet ha»c Ge- nera nullo modo affinitate proxima consideraiula esse. Plxterioribus quibusdam notis sat bene (piidem convenire vidcnfur. Ita cystocarpia utriusque (ieneris intra meml)ranam t'rondis sensim admocbur. (»xpansam toi'niimtm' majora, quasi tilis and)ientibus obtccta; et inter bicc Hhi nui'leum sustinentia formaiitur (^el- luht peculiaris indolis rotundato-angulata', singulis contentum coloratum sa?pe in 4 partes subdivisum ibventibus. Stratum jieculiare Ins celhilis formatum, (juod siratnm circiimi/iichare dixi, et in diversis Algis obvenire, et in iisdem nunc ;idesse, nunc deficerc doeui (Anal. Alf/ol. p. 111 — 112) et ita quoad na- tui'am magis transitorium mihi adparuissc, tum in Ervthrocloniis tum in Rhal)- doniis obvenire constat. In Eri/fhrochjii/o ai/i/tisfafi), cujus cYstocarjiia iiucusipie ignota videntur, Stratum hoc circumnucleare admoduin (.'voUitum observavi; contentum autem haium cellulaium in partes multo numerosiores subdivisum. (Juo vero major sit in partilnis (puisi exterioribus fructus congruentia, eo magis mirum mihi videtur ipsum nucleum Erythroclonii & Rhabdonia? invicem dif ferre. In ipso Erijflwoeloi/io anr/iistafo oljservavi jdacentam firmam et validam — transformatione ni fällor tubi axilis formatam — et ab hac (piotiuoversum Analecta Algologica. 1 tj < exeuntia fila gemmidüfera plurima clava?foriiiia, simplicia nisi infima basi subdivisa, evidentius articulata, articulis infimis tenuioribus nonipe minus nia- tiu'is, supremis miilto crassioribus, gemmidia, ni fällor, singula rotuiidata for- mantibus. Strueturam mudei in Er. Sonderi proxime congnientem vidi. In jRliahdonia veiiicillata, cujus cystocari)ia nee antea doscripta vidi, nu- cleum validum, ad placentarem adparatum minus conspicuum, a nodo strati interioris ni fällor formatum, adfixum observavi; gemmidia ejusdem magna et subpyriformia, ni falbn- indivisa, pedicellis tenuioribus adfixa vidi, alia matu- rescentia majora, alia juniora multo minera, quoquoversum radiantia. Suadentibus igitur characteribus ipsius nuclei Erythrocloninm Areschougise proximum dicerem; nucleum autem Bhahdonm veiticUlafce strueturam offerre quam afiis speciebus Khabdonise cbaracteristicam putavi. Iline Erythroclonium et Rbabdoniam Genera potius analoga censeo, quam vere affinia. Quod denique attinet distinctionem specierura, qua? nomine Erythr. Miiel- leri et liliuhdonice vertkillatce in lierbariis servantur, addere placet speciem veram Erythroclonij me observasse, hane vero rarissimam mihi obvenisse. Speciem sub hoc nomine primitus descriptam esse veram speciem Erythroclonii ex icone a Kützing data concludere liceat. Magis forsan dubitandum vide- retur speciem sub hoc nomine a Harvey descriptam (tab. 298) quoque iden- ticam esse, quod tarnen denegare non anderem. Restat denique decidere anne sub nomine Rhahd. vertidUatcB dute forma?, habitu paulisper divers«, ssepius occurrerent. Areschougia. Inter Species, quibus hoc Genus instituit Harvey, duo saltem Genera diversa dignoscere putavi, (juorum unum Erythroclonio propinquum, alterum Heringife et Sphserococco proximum disposui. Qufenam species singulis bis pertinerent jam antea me indicasse puto; tamen de una specie pauca hodie moneam. Inter species proprias Arescliougife A diouosam (Harv. Vhijc. austr. tah. 282) in Epicrisi enumeravi. De hac specie constat ilhim ab initio sterilem tantum delineatam fuisse; Harvey um vero postea (Siju. Pliyc. austr. p. XLI) indicasse, se quoque fructiferara observasse. Mihi species Generis postea enu- meranti, nulluni specimen authentieum Harveyanse planta? adfuit; specimina autem nonnulla sterilia coram habui, qua^ cum Ilarveyana icone ita conve- 128 J. G. Agardh. nientia putaA'i, iit verani plantam me eoram habere non dubitavorim. Qiuim pnstea spocimen fiuctifeniin milii niisit J. Rr. Wilson planta^, tum liabitu paulisper diversa^, tum fructibus instructa', quibus lianc ad longe aliam re- g'ionem systematis rclegatam finxi, haue sine lia^sitatione ut iiovam speciem Stenoeladia» (SL mmtdosa) in Analcct. Algot. p. KU doseripsi. Postea spo- cimina ex ]ihiril)us locis Australia* comparare mihi h'cuit, ipiibus jiatore pii- tarem specimina, ([Uie sterilia Aresch. dumosam ilarveyi sistere credidi, tantiim esse junioi'a, et ad eandem speciem pertinere, rpuim fnietiferam nomine Sfevc- clad'm rumulosce in ÄnaJ. Alf/ol. 101 descripsi. Restat vero docidere si spe- cimina Harveyana Aresch. diimoscc cum nostra omnino eonveniant. Strueturam interiorem frondis multo magis densam pinxit Ilarvey; in nosti'a structuram vidi fere qualem Erythroclonii descripsi. In Synopsi rbycologia- austi'alis Harvey novam speciem adjecit iis, quas antea iconibus et (h^scri})tionibus eximie ilhistraverat. Novam hanc speciem, nomine Aresch. Gracihirioides inscriptam, nee inter s])ecies Australia' distri- buit, nee specimen authenticum, alio modo distributum comparare mihi licuit. Suam plantam ex Australia occidentali a C'lifton lectam tantum memoravit. Attamen plantam Harveyanam recognoscere credidi in speciminibus quibusdam, a diversis locis Novfe HoUandipe australis provenientibus, qufp sine dubio speciem Areschougise constituant propriam, quamquam hodie characteribus segre circumscribendam. Hujus pauca tantum vidi specimina et plurima plus minus dissoluta, sine dubio a profundiori mari rejecta. Ha-c colore corallino-ruln'o plerumque dignoscenda, et substantia magis gelatinoso-cartilaginea instructa, plantam indicare videntur multo robustiorem quam Ar. Lauicnciam; revera partem inferiorem nunc vidi crassitic pennam anserinam a'quantem aut immo superantem; et hanc exsiccatione eximie cartilagineam et coi'allino colore suf- fusam facile Eucheumatis speciem prodere putares. Structura vero frondis velut cystocarpia speciem Areschougia; indicant. Partes plantae superiores sa?pe decorticatas vidi, et probe cavendum ne ex his de struetui'a frondis o])i- nio erronea concipiatur. Ex specimine bene conservata judicans dicerem speciem esse Aresch. Laurencia* proximam, at multo (saltem duplo) robu- stiorem prfpcipue in partibus inferiorilnis; frondes esse teretiusculas et quo- quoversum ramosas, ramis magis patentibus, nunc immo subdivaricatis; Cysto- carpia in ranuilis crassiusculis iiitumescentia, et sterili parte ramuli sa^jic su- perata, nunc siliquam referunt crassiorem uti'inque attenuatam, nunc apice obsoleto fere obovatam. Nucleum vidi Areschougia^ sat evidentem, ad fila Analecta Analogica. 129 strati medii suspensum, et strato cireumnucleari (quäle hoe in Ar. ligiilata descripsi) cinctuni, gemidiis majusnilis, ab iiiteriore extrorsum qua:^! radiaii- tibus conglobatis constitutum. Inter speeies fronde complanata et subdistiche a margine ramosa insignes, sequentem speciem novani hodie inserendam jiutavi: Areschougia intermedia J. Af/. nor. sp. fronde a caule ima basi teretiusculo complanata lineari, exsiccata adparenter costata, a. margine subpinnatim distiche ramosa, atque distanter et minutissime subseri'ata, pinnis pin- nulisque linearibus basi eximie constrictis, apicil)us acuminatis, piniuilis cystocarpia a pagina plana mamillte-formiter ])rominula plcrumque sin- gula gerentibus. Hab. ad oras australes Nova> ITollandi;e. — Ad ostia Hopkins River legit Desmond 1S93; mis. F. de Mueller. Jam in Epicrisi de Ar. ligidaia scribens adnotavi alias formas esse lal.inres, alias an- gustiores. Has formas aiigustiores, phiriinis speciminibus obsorvatis, spocieni propriam si- sters hodie convictus fui, quam inter Ar. Stvartii et Ar. ligidatum omiiiiio iiitermediam dicerem. Madefacta frous anceps seu ex tereti compressa^ exsiccata fere plana et costata; sectione facta trausversali frons compressa supra costam paulisper prominula, marj^inibus rotundatis. Tota distiche decomposita, pinnis pinnulisque a margine exeuntibus subflabel- latim expansa; singulis partibus fere duplo angustioribus quam in Ar. ligulata; dum in hac. pinnulcB apice obtusre, sunt in Ar. intermedia eximie attenuatso, lanceolato-lineares dicenda\ In planta fructifera cystocarpia paulo infra apicera tument et ssepe singula, supereminente apice sterili breviore; in Ar. Laurencia cj'stocarpia in inferiore parte generantur, unde pinnuliE fertiles quasi in rostrum elongatum attenuautur. Hoc respectu Ar. Stuartii magis cum nostra couvenit; ipsa vero planta hujus multo tenerior, angustior et colore magis roseo instructa mihi adparllit. Sunt qiioque, ni fällor, formis hujus magis teretiusculaD, quse ad Ar. Laurenciam magis tendere diceres; dum Ar. intermedia ad Ar. ligulatam evidentius adproximatur. Quälern structuram nuclei in Ar. ligulata, talem quoque in Ar. intermedia me vidisse, addere placet. Stratum circumnucleore contextum cellulis angulatis, nucleolos plures coloratos foventibus, aliis et pluriniis evacuatis, quoque observavi, (cfr. de bis J. Ar/. Florid. morplil. tah. XVIII cum. e.xpl:) Species hodie mihi videtur sat bene distincta. BlNDERA (?) RAMOSA (nov. S'p.) fronde ex tereti compressa sublineari a mar- ginibus paulisper attenuatis ramos conformes, sti'ietura propria haud Lunds Univ. Arsskr. Tom. XXIX, 17 130 .T. G. Agardh. separatos, nunc suboppositos nunc per spatia subsecundatos emittente, ra- morum jiniinrihus subincurvatis, adultioribiis patontibus in iiovos ramulos sensim abeuiitibus. Hab. ad öras aiistrales Nova' Holbindia^; ox Western Port sjjoeimina misit .T. Braceltridge Wilson! Ifiiiotis migi cytsocarpiis de Geiiere paulisper chibitavi, utpote quoque ramificatione paulisper diversa nova species distat. Dum nimirura iu speciolnis t.ypicis Binderre rami prolificatiiones referunt, petiolo angustissimo brevi instructas, rami in nova specie adsuiit quaiii proprii, a submargine frondis compressre exeuntes. Juniores ramuli subelavati et pe- tiolo evidenter teuuiore sufFulti, at mox in ramos abeunt frondi conformes, et basi vix con- spicue tenuiore iustructos. Rami ramulique obtusi, majores apice attenuati obtusi. Lati- tudine frondes vix 4 lineas Kquant; ramis ramulisque circiter 2:as lineas in exsiccata latis. Sectione facta transversali vidi margines frondis tenuiores, disco ob Stratum c-or- ticale magis evolutum evidentius incrassato — iu planta splinerosporifera. De proxima affiuitate speciei forsau adhuc dubitare opportet, utpote cystocarpia non- dum observare licuit; structuram vero frondis cum ea Binderie omnino congruentem finxi. Sectione facta transversali vidi Stratum intimum constare filis tenuioribus jiaucis anastomo- santilnis; articulis liorum extimis mox valde dilatatis oritur stratum intermedium collulis adparenter vacuis rotundato-angulatis, parietibus tenuioribus gelatinosis instructis; stratum corticale adparenter filis moniliformibus contextum; basalia liorum reticulatim conjuncta, qnasi interstitia cellularum interioruni sequentia, emittuut ramos conformes magjg vertica- liter exeuntes, extra cuticulam liyalinam in segmento facilius emergunt. Dum in Bind. Splanchnoide splirerosporas in soris minutis supra superficiem sterilem eminentes vidorim, sphferosporas B. ramosse supra totam pagiuam provenientes observavi, marginibus attenuatis exceptis, quos steriles vidi. SpluBrosiJorte inter inferiores cellulas strati corticalis evolutffi sat magna% rotundato-oblongie, cruciatira divisse mihi adparnerunt: at sajpe magis rotun- datffi triangule divisa: facilius dicerentur. Chartse arctissime adhwret exsiccata; colore ob- scurius rubescente ab aliis speciebus quoque diversa. Ex iis, qua; attuli, patet speciem ab aliis Binderaä speciebus in nonnullis differre. Ig- notis autem cystocarpiis nescio cui Generi melius referreretur. Chrysymenia Husseyana J. Afj. nov. .^p. fi'onde menibranaeea plana cras- siuscula decoraposito-pinnata, pinnis a rachide media latiore distiehe egre- dientibus, sine ordine evidentiore densius dispositis 2 — 3 pollicaribus, eodem modo at sparsins pinnulatis, ])innis pinnulisque sublinearibus, termina- lilnis longe acuminatis, cystocarpiis supra })agiuam emersis globosis, limbo dilutiore centralem nucleum cingente conspicuis, spha?rosporis magis glo- bosis jier pinnulas densius sparsis. Hab. ex Encounter Bay Noviv Hollandia^ australis a D:na Hussey lectam, mis. F. de Mueller. Aualecta Analosica. 131 Hajc est species Clirysymenlte distiuctissima, sectiouem Geueris forc sui juris consti- tuens, liiibitu Grateloiipiam aiit Gigartinam pinnatim decompositam referens, structura om- iiiuo ab bis diversa, velut cystocarpiis euiersis subglobosiSj qnca, velut in Chrysymeniis szepe norma est, nucleum coloratum minorem intra merabranam cingentem subpellucidam continent, facilius dignoscatur. Specimina paiica vidi at ultra pedalia, crassiuscubi at plana, colore corallino rubro et livido-hyalino variegata, substantia gelatinosa insignia, et exsiccata chartte sat bene adh.ierentia. Racbides frondeni percurrentes simpliciuscula3, 3 — 6 lineas latas et planas, utrinque a marginibus pinnas plurimas subconformes at breviores et paulo laxius decompositas emittentes. Pinna; distantia 1 — 2 linearum superpositee, a mar- gine utroque seque egredientes, semper ita singula; ut non geminse in eodem latere racbidis proveniant^ sed nunc oppositse, nunc alternantes videantur, omnesque distiche expansas; majores 3 — 4 j)ollicares longitudiue, minores paulo breviores, eadem ramificationis uorma decompositse, at pinnulis brevioribus et paulo laxioribus instructje, pinnis pinnulisque 1 — 2 lineas latis, tei'minalibus longe acuminatis fere ensiformibus. Cystocarpia supra paginam pinnarum pinuularumque emergentia subglobosa, lente j^arum augeute inspecta, quasi nuoleo interiore minore colorato et membrana latiore cingente coustituta adparent. Sub micro- scopio structura tum frondis tum fructuum Cbrysymeniam sat evidenter indicant ; segmouto transversali pinnube facto, frons contexta videtur cellulis interioribus majoribus, intimis per duas sei'ies fere dispositis, et exterioribus strati interioris paulo minoribus in Stratum cor- ticale, Alis verticalibus contextum, abeuntibus. luter geminas series interiores, qiias di- rectione margiues versus paulo longiores adparent, dignoscere licet vacuum interius at parum conspiouura, rimani angustam mentiens. Cellube interiores cotentum laxiiis fovent. In Cystocarpio maturescente dignoscere licet tum nucleum maturum, jiaucis gemmidiis magis rotundatis, invicem facilius disjunctis; tum a placenta basali, cellulis miuutis densioribus contexta, lobos plures minores a placenta basali surgentes; lii lobi quasi supra pedicellum simpliciu-SCulum gemmidia plurima rotuVidata minuta, sine ordine bene conspicuo conglobata fovent. In speoimine spliasrosporifero observavi eandem froudis structuram, at vacuum in- tenium vix conspicuum. Spliwrosporai admodiim magnre obovato-globosae, iu cellulis intimis strati corticalis, ut mihi adparuit, evolut», singuUe et licet in segmento sparst, jam fere lente parum augente dignoscenda\ Ex liabitu plantas exsiccatas baue potius Gigartinam quam Cbrysymeuiani facile putares. Accuratius examinatam Cbrysymeui;e specien] insignem vidi. Plocamium. Tiitcr Algologos satis constat species plures Plooaraii, quas ad sub-Genus pi'opriuin Thainnophor« retiili, minc formas proferre aduiodum diversas, qu« ab Algologis aut species sui jui'is, aut forma' unius ejusdemque spocioi con- siderate fuerunt. Harvey, (|ui pi'iiuam liarum mentionem fecit, ail speeiem jiropriam, Plocnmü nidißcl nomiuo insignitam, formas istas abludentes initio retulit. Plxtremas vero formas intermediis eonjunctas esse cum aliis obser- vanti, deraum ei placuit unam eandem(|ue speciem at admodum variantem in 132 J. G. Agardh. nmiiibus agiioöcerc, quiini in rhi/cololacct obvenire individua, in (i[uibus maxima pars frondis nidis dictis instructa obvenit, qua' demum ita transmutata adpareat ut Ploeamii speciem in illa agnoscere sane dubitaveris: tota frons in bis (juam maxime gelatinosa videtur; et ex ejusmodi formis faeilius suspicaretur antheridia in bis adesse. Mihi vero eorymbos borum individuorum examinanti, nuUa adparuerunt organa (juibus naturam antheri- Aualecta Alg-olügica. 133 dioriim adscribere auderem. Ramos corymborum vidi iirincipales cellulosos, cxti'cmo« articulatos, omiies siia meinbrana benc dcfinita cinctos; in cellulis granula coacervata, at vix alio modo distineta, vidi. Quaraquam igitur antheridia Plocamii mihi adhuc ignota manent, tarnen nidos esse anthei'idionim initia assumere non anderem. Contra ojusmodi sub- positionem id prascipue afferenduiri putarem, qnud nido8 observaverim in ii«- dem individuis, in quibus aut cystocarpia aut sporophylla adesse mihi ad- paruei'unt. Perpendenti ha?c omnia mihi verisimile adparuit nidos sistere evolntionis qoandam formam, certam quandam ob causam, magis foituito ortam, nee evo- lntionis qnoddam stadium pra-bere Ploeamiis normale. Qualiter Ulms cof'musi ut exemplura aiferam sat cognitum, abortientibus phirimis floribus, coma sna peculiari fructifera ornatur, ita forsan suspicari liceret partes fructihcationis in Ploeamis quibusdam modo proprio transformatas fieri, aut nimia ubertate speciminis, ant forsan deficientibus quibusdam elemcntis qute ipsis sporis aut gemmidiis essent propria. Ex altera vero parte quoque mouendum videtur ramos nidorum extimos esse eximie divaricatos, quasi illorum ope faeilius adfixa^ aliis Algis adhfprerent partes Plocamiorum rejecta?; et quum in multis aliis Algis vario modo partes transmntantur, ut earum ope partes affixaä in nova individua exerescere valeant, forsan conjectura' locus videretur Plocamia simili modo forsan multiplicari. Utrum nidi, sie dicti, in unica et eadem specie tantura adsint, an in pluribus speciebus vicinis obvenirent, his nentiquam dictum volui. Comparanti mihi accuratius formas vicinas videretur specimina eximie nidifica ad formas P/. Mertensii potissimum accedere. Suadentc vero alia specie, niox infra de- scribenda, quam certe speciem distinctam pnto, consimiles formas quocjue in aliis obvcnire, concludere ausus sum. Qu;u si ita sint, ulterius confirmntum putarem nidificas formas potius stadium peculiare, at quasi abnorme indicare, quam characterem sistere speciei cujusdam propria\ Consimilem transmutationem partium in aliis Algis obvenire, vix mihi cognitam habeo, nisi Organa ista peculiaria, quas Geiieri Scirospoia; characte- ristica putarunt, simili quodam modo explicanda viderentur. 21 a. Plocam. rATAGlATUiM J. Ag. niscr. fronde latiuseula lineari subecostata pectinato-pinnata, pinnis alterne geminis, inferiore simjilici laciniisqne su- perioris a basi latiore acuniinatis subulatis integerrimis, sporophyllis in 13^ J. G. Agardh. glomerulum deiisum liemispharicuin axillarom [)ag-inibus latis quas;i ini- pressiiin fascieulatis, ramis fasiüculi siinpliciii.sciili8 clavato-obloiigis sub- spathulatis, peJiccllo sterili duplo crassioribus, duplici scrie sphsrosporas inoiistrantibus. Hab. ad oras australes Nova' Ilollandine: Encounter bay: Miss Tlusscy; ad Ostia lioi)kins River. Specimina raisit F. de Miieller. Exe est species riofamii forsaa iiobilissiina, inter Ft. proccfiiin et PI. coralJnihi:a siio modo intermedia, latitudiue frondis liauo tarnen non aiquans, forma et dispositioue partium ad PI. proccrum potissinuim accedens. Dum in PI. Merteusii et PI. procero frondes sa'pe obvcnunit sat elongata', nunc ultra pedales, et licet tenera» tarnen tenaoes, sunt in nova nostra specie frondes plerunique Lreviores, vix pedales longitudine, et quaraquam froudiuni partes fiunt latiores, tamen sub prwparatione speciminis partes solvantur facilius, aquam ut putarem nimium avide bibentes. Eacliides pinnarum superiorum et vigentium sunt sa'pe bis lineam lata', et pinnis in planta juveuili saqie ita densis instructie, ut iuternodia lon- gitudine sua latitudinem racliidis vix superant : in inferiore rachides denudatre angustiores adparent et internodia fiunt longioi'a in phiuta magis adulta et excrescente; pinnarum forma est linearis elongata; ob pinnulas densas apices (pinnar) olitusiusculi saqie adparent. Quoad ramificationis uormam (pinnis geminis unius marginis cum totidem alterius rite alternan- tibus'i cum speciebus quas proximas dixi convenit. Ut in PL procero pinna iufima gemi- narum siraplex manet et a basi latiore in acumen producta; noc compositionis, nee mutatse formsB indicia vidi — qualia in PI. Mertensii sicpius obveniant. Pinna superior, contra^ lacmiis consimilil)us ita densis et subulatis pr^iedita, ut horridam facile diceres, si non mol- liores viderentur apiculi; et pinnulaj revera eandem dispositionen!, si quoquo minus conspi- cuam offerrent, ijuam pinna? magis cvolnta?. <|)uamquam vero specimina alhitis notis a proxiniis dignoscere liccat, speciem ab aliis distinctam proponere ncni ausus fuissem, uisi spoi-ophylla ad divorsum typum confccta ol)servaveri:u, Dum uiiiiirum in PI. ]\Iertensii et PI. procero fasciculi fructiferi sporopliylla gerunt magis elongata et incurvata, qurc l'ormam leguminum I^oti edulis refe)'entia dixi, fasciculum fructiferum vidi in PI. patagiato con- stare sporopliyllis clavato-oblongis, supra pedicellum tenuiorem subsisathalatim expansis, lanuiKi spatliuliB adp)arenter complanata duplicem seriem spliEerosporarum offerente; pedi- ccllis ipsis simplicibus quasi a pedunoulo comrauui (si quoque minutissimo) exeuntibus. • ^hia nota sporojjliyllorum luec species cum aliis nonnullis Plocamii speciebus conveuire di- ceres. Dum in speciebus vicinis fruticuli sporophyllorum laxiores adpareant, sunt in PL patagiato miuuti et magis compacti, nudo oculo caput aciculse fere rcferentes, et juxta axillas quasi supra paginam incumbentes — ita situ cum fruticulis sporopliylloruiu PI. co- rallorhizae magis convenientes, (piamquam Ins videntur multo minores. In PI. patagiato, prsecipue in speciminibus, qu:c ipso suo lulbitu plantam juniorem prü- dere videntur, et iisdein fere locis, inquibus sporopliylla bene evoluta in planta adultiore obveniant, observavi fruticulos (piasi fcdiaceos et admodum conspicuos, qui sub iiiicroscopio constare videbantur laciniis plurimis furcato-decompositis, in intima sua parte paulo latio- rilius, sursuUi vero angustatis, singulis ramis forraani fere lanceolatam monstrantibus furcis erminalibus patcntibus. l'luribus ejusmodi fasciculis in viciuia ejusdem axilbc proveiii- Analectn Algologica. loO entibus, fruticuli ita jiixta-positi admndnm coiispicni fiunt, afc niulo ociilo ferc foliacci adpareaiit. IIos fasciculos constituere Organa proprii cujusdam geiieris^ patet. Quum eodem loco obveniant, in quo fruticuli fructiferi in aliis speciminibus, facilius forsan conjicere liceret aut degenerationom quaiidam abnormem partium, in quibus Organa fructificationis nornia- liter generantur, aut Organa propria (Aiitheridia?) in bis Latere. Ut jam supra monui, antlioridia in Plocaniio Imcusquc iguota manent ; Organa a me observata in speciminibus, qure juniora videntur, olivenirej cuidara forsan suadere videretur brec Organa revera sisterc antheridia Plocamii; in iisdeni vero, quoque sub majori augmento observatis, nihil vidi quod ejusmodi conjecturani probare adparuit. Lacinias fasciculorum in inferiore sua parte in- cvassatas equidem vidij tumescente parte a superiore evidentius distincta; ipsam autem structuram oellularum vix nisi compositione distinctam. Ilino degenerationem qiiandam in organis a me observatis, ut supra jam dixi, lubentius assumerem. Animadvertere j)l^cet Organa dicta alium situm habere in PL patagiato, quam in speciebus vicinis; dum nimirum in P/. ni(]>fico nidi sie dicti transformatione ipsarum pin- narum formantur, ipsas pinnic in PI. pcdagi(äo intactas maneut, et fasciculi ex ipsa pagina emergunt — tarnen in vicinia axillarum. Hinc forsan magis prolificationes referunt. In sua distinctione diversarum formarum Harvey quoc^ue formam quandam prolifcram me- morat, at specimen hoc nomine insoriptum a PL iiiäifico vix diversum putarem. PI. patagiattnn sisters speoiem sui juris, nullis dubiis vacare putarem. Eandem, ad oras N. Hollandia? liaud infrequentem obvenire lubenter assumerem; specimina vero sul) noraine PI. proceri insignita suspicor. Cum hac quoque convenit pinna infima geminarum simplici et subulata; dum in PI. Mertensii liKc pinna sa'pe fit magis elongata et uno aut altere ramello instructa atcpie denique soepe in nidos dictos abeat. Nidis analoges fasci- culos in PI. patagiato ex ipsa pagina emergentes esse, diversitatem indicari specierum, mihi adparuit sat conspicuc probatam. Si allatis argumentis jure concludere liceret Species allatas Plocamii, cpiaraquam invi- cem ita similes ut ad unam eandemque sjjeciem a plurimis facilius referrerentur — tamen sistere species diversas, patet quam difficile sit dijudicare, c^uaenam species sint distinctse, quaenam tantum forma? divers« ejusdem speciei. Faoilis est labor eas conjungere formas, rjuas non nisi accuratiore examine dignoscere liceat; longum vero est iter comparatione accuratiore formarum decidere, qurenam sint species propriis characteribus distinctre. Si jure statuit Fossilium investigator peritissimus, spadices fuisse Palmarum, quas antea ad Genus cj^uodam Dicotyledoneum retulerant, patet quousquo perveniant doctrin», neglecta accuratiore formarum distinctione. CuRDl^A ? IrvinEtE J. A(/. nov. s]i. fronde plana caniosa exsiccatione cav- tilaginea, subdichotome laciniata, axillis subpatontibus, aegmentis augu- stis linearibus olongatis d(>nium subt'astigiatis, apioii)US obtusis, C3'sto- carpiis a pagina plaita juxta mai'ginoni emergentibus liemispliteric^is api- culatis, spliserosporis. ... ' 136 J. G. Agardh. Hab. ex Geographe bay Novaj Holland iaj austro-occidentalis a M:rs Irvine lectam iinlii misit F. de Mueller. Frondes numerosa' inia basi callosa approxiniatn', gregarire assiirgiint, crespites circiter pedales formaiites, ab ima basi complanata\ infenie lineam vix latitiuline superant.es, dein 2 — 3 lineas sensim lat«, fere magis planie quam ancipitcs, infenie simpliciusculfe, dein circiter o pollices supra radicem fere decomposite-dichotoma^ et fere denuim fastigiat», ramilicatione tamen haud nimiuin regidari, lauiniis nempe nunc minoribus quasi magis biteralibus ab alia ()nasi pi-incipali egredientibus, initio quasi disticbis supra axillam acutiorem, dein magis quoquoversum pnrrectis, junioribus et superioribus sensim latitu- dine lineam vix superantibus. Secus niargines superiornm segmentorum cystocarpia pro- veniunt, nunc sparsa singula, nunc plura adproximata, ab utraque pagina plana enier- gentia, valida lieniisplia?rica et apiculata, plus quam dimidiam latitudinem segmenti fer- tilis attingeutia. Sectione facta frondis baue contextam vidi cellulis angnlato-rotundatis pluriseriatis, Stratum interius durum formantibus ; et strato corticali cellulis minoribus superficiem versus subradiantibus, in fila propria vix conjunctis. Pericarpium validum cellulis fere confor-, mibus contextum; infimis basalibus fere horizontaliter dilatatis, quasi plura strata decum- bentia infra placentam validam formantia; dein cellube latera pericerpii forraantes fiunt oblique sursum excurrentes, et suprema; demum, tectum pericarpü formantes, iterum magis lateraliter dilatat» et plures series cellularum horizontalium forraantes, hm quasi tectum, nucleum obtegens efficiunt. Initio hoc tamen in mamillam surgit, quam demum ruptam in adultioribus deficientem putavi. Ipsa placenta quoque valida, rotundata hemisphrerica, cel- lulis conforraibus at minoribus contexta; inferioribus cellulis magis irregulariter conjunctis, superioribus sensim magis extrorsum radiautibus, in fila demum elongata conjunctis et sen- sim fila sub-moniliformiter articulata formantibus. Horum cellulis plurimis superpositis, totidem gemmidia rotundata et fere eodera tempore maturescentia formantibus; nucleiis niaturus demum constitutus quasi in rima angusta inter placentam et pericarpium nidulatur. Substantia plant» exsiccatas eximie cartilaginea et fere Cornea fit. Species ut mihi videtur distinctissima, charactere jirascipuo e situ cystocarpiorum de- duceudo. Sunt nimirnm hfec non margini immersa ut in C. lariniaia, sed margini vicina a pagina utraque plana emergunt subhemisphffirica. Frondes gregaria; crescentes csespites densos subpedales efficiunt Curdiese laciniat;e formas vidi nunc admodum angustas, seg- raentis fere linearilius instructas, at substantia frondium alia facilius haoc dignoscantur. In Bidr. Alg. Syst. p. 58 de Sarcocladia scribens, descriptionem dedi structur:e cy- stocarpii, ex qua deducere ausus sum hoc Genus ad Melanthalieas esse referendum et iu serie Geuerum ante Curdiosara iuserendum illud enumeravi. Inter Curdiieam et Sarco- cladiam differentiam Genericam vix aliam hodie putares, quam quse ex Crescendi modo frondium deduceretur, quam quoque Sacrocladiam ut Genus novum instituens indica- verat Harvey. Utrum dignoscerentur sphserosporis hodie non liquet. Quum iu nova specie supra descripta sphserosporas frustra qusesivi, forsan dubitandum videretur, utrum Curdieoe an Sarcocladia?, potius adnuineraretur. Exstant nimirnm formte Sarcocladi», quse magis erectiuscuLie excrescere videntur, in quilius differention structurse inter Genera vix adsint. \ Analoeta Alnologioa. loi Heringia ? FILIFORMIS Hcirv. Äcc. of Mar. Bot. of West amtral. p. 549. Inter plantas sub itinere coilectas^ de qiiibus 1. c. lireviter mentionem fecit Harvey, adest qua'dam Ueringia? filiformis, brevi diagnosi descripta ad quam illustrandani iiec ipse postea, nee alii, si quid Rcio, ulterius coutulerunt. Heriugiaa mirabili structura si- niilem dixit, at fructu ignoto, speciem Generis dubiam consideravit. Ex nnico loco, Gar- den-Island, suam balniit, eamque speciatim raram dixit. Sjiecimina parum conipleta, qua- inter Algas Anstralia=! distrilniit, ad sjseciem ulterius cognoscendam parum contulerunt. Inter specimina plurima Algaruni Nova? IluUandla', qua' ipse vidi, unicum demum specinien liujus Algffl recognoseere contigit, et hoc quin ininio ftuctiferum, quod hoc loco paucis de- scribere placuit. Frons nostrffi est circiter longitudine 4-pollicaris, formani Geliäii australis., raniulis lateralibus destitutam j)otissimum referens, at quoad cousistentiam firmior, subcartiiagiuea. lateraliler ramis sparsis eonformibus instrueta, nunc vero ca^spitulos minores ramulorum quasi a nodo rami primarii egredieutes emittens, apicibus terminalibus longius acurainatis. Ad ramos ramulorumque inferiorem partem cj'stoearpia proveniunt, ramo fere sesqui-cras- siora, hemispluerica, lata basi sessilia, carjiostomio nunc subprominulo. Cystocarpia nunc in suporiore ramulo (quasi geniculato) singula, srepius in inferiore parte plura paulo magis adproximata. Nucleus intra pericarpium, filis radiantibus constitutum, latcraliter adscen- dens, filis gemmidiiferis a placenta elongata centrali circumcirca sursum radiantibus, in inferiore sua parte teuuioribus, articulis raagis augustis, in supremo articulo gemmidium subpyriforme foventibus. In ramo transversa secto tubum centralem validum vidi, imniediate cinctum cellulis strati intermedii, octonis circiter in orbem tubo centrali proximum dispositis. Stratum corticale validum filis verticalibus circumcirca radiantibus coutextum. Speciem Harveyanam igitur et jure distinctam, et characteribus habitualibus suoto oculo quoque dignoscendam, putarem; sua structura propria instructam ad Genus Heringia- jure relatam fuisse quoque assurasi. Specimen, quod vidi, ex Encounter bay a D;na Ilussey lectum mihi niisit F. de Mueller. Wrangelia Tab. II ßg. 8—11. Species numerosas, qufp ad hoc Genus relatce fuerunt, iiiviceni ditforrc puto non tantum habitu sfepe admodum divorso, sed etiani fructificationis diversi- tatibus plus minus conspicuis. Jam Epicrisin scribcns nionui in cystocarpiis nonnullarum adesse paraneraata, qufp in aliis aut omnino deficerent, aut tan- tum sparsiora intermixta, aut fere tantum nucleum bracteantia obvemrent. Quod attinet spha^rosporas, has in omnibus triangule quadridivisas suspicor; dispositionis tarnen norma lias in diversis speciebus quoque iuTicem diversas obvenire, mihi cognitum habeo. Ejusmodi differentiis saheni subgencra in- dicari, lubentius assumerem; sed de limitibus herum nee hodie certius statuere LunJs Univ. Arsskr. Tom. XXIX. 18 138 ,T. a. A-ardh. licet, fructibus multarum specicruni uouduin cognitis. Pauca tarnen de liis jam Iiodie prannoiienda videntur. Ejusinodi typum iinipriuni (Oriiithopodiam) in Wi. Wutlsii lubcntcr assu- niercni. Dum onini in niultis speciebus spliajrospora^, plus minus sparsa', ad ramulos vix transmntatos interiorc latorc ])rovoniunt, sessilos et globosa?; eas- dem contra in ramulis propriis et proprio ordinc evolutis, involuci'a peeuliaria ramollis tenuioi'ibus eximie incurvatis constituta formantibus, in Wr. Wnftsii generatas observavi. IUec involucra a ramellis lateralibus transmutata, sa>- pius rite opposita et disticlia a ramulis elongatis exeuntia; i[)sa constituta ramellis pluribus, neraj)e intimo incurvato et a latere pinnis pluribus oppo- sitis SUD ordine incurvatis instructo, nunc quoque superiore, quem inferiore oppositum diceres, aucto. In liis involucri ramis, qui sunt ramulis sterilibus cons]ncue tenuiores, at ca^torum articulati et subconformes, spha?rospora' glo- bosip et triauguLx' divisa> ad genicula proveniunt, sessiles, magna? et conspicua', triangule divisa\ In Wr. cj-assa, quam alio respectu "Wr. Wattsii ])roximam suspicarer, spha?rosporas observare nondum mihi contigit. Alterum cjusmodi tyi)um pi'oprium, quod fere Genus sui juris (Ka/id/o- phora) constituere putarem, mihi prfebet illa Wrang, clavigera, jam habitu j)ro]irio ab aliis Wrangeliis sat diversa, colore, consistentia, et fronde ubi- cunque obtecta. Dum in aliis multis cystocarpia Wrangelise constant gem- raidiis minutis quasi laxius conjunctis et invicem distantibus, intra nucleum quasi gelatinosum adparenter periphericis, at revera singulis suifultis pedicello elongato, a centrali placenta radiante, superne in sacculum gelatinosum ain- plum expanso, sacculis diversorum aut invicem vicinis, aut paranematibus sparsis gelatinosis interstinctis, consimilibus paranematibus involucrum tenue formantibus; structura nuclei in Wr. clavifera admodum diversa mihi ad- paruit, nee in icone Ilarveyana feliciter reddita. Intra- ramulos involucrales (supremos ranudi fertilisj magis elongatos et incurvatos, nucleus omnino glo- bosus in i'amuk) terminalis adest, filis densissimis a centro quoquoversum ra- diantibus constitutus; maxima pars hujus nuclei componitur j)aranematibus densissimis, inferioribus sursum plus minus conspicue incurvatis et ramosis interspcrsis gemmidiis pyriformii)us sat conspicuis, quasi pressione parane- matum sensim circumcirca prorumpentibus; gemmidia erupta nuda, brevi pe- dicello nunc adfixa. Sphferos])oi'as intra, involucrales ramellos incurvatos et sajpe conspicue prolongatos in apicc ramulorum lateralium ovolutas observavi; in axilla nimiium ramellorum invohicrantium jiroveniunt ca'S]utuli subfasciculati, Aualucta Aly-dloKica. loD ipsi ramellis quodam modo transformatis, racemos niiimtos formantibus, com- positi; in bis racoiiii« articuli terminales in s})luerospoi'as obovatas, intra limbum pellucidum aporas 4 triang'iile divisas foventes tument. Ipsa bac, spbcX'rospovarum formatione et dispositiono Wiaufielia davif/era. ab aliihi Wraii- geliaceis divcrsa adparuit. Antlirriäia ojusdem in ramulis consimilibus et foi'e eodcm modo dispositis obvenientia, intra articulos singulos generata et conim membrana ab initio cincta, subglobosa obrfci'vavi, ceHulis luinutissimis et den- sissime dispoyitis, quasi a centro extrorsuni radiantibus constituta. In iis, qua?, adultiora finxi, observavi partes minutas sub[)yrif()rnies extra superti- ciera emersas, quasi mutua prcssionc expulsas. In ceUulis antheridia for- mantibus vidi eontentum quasi in 4 partes secedentem; singulis bis par- tibus quasi filis laxioribus minutissimis a centro i-adiantibus subfastigiatis constantibus. Pai-tes fruetiferas Wrangelite clavigera; in ramulis proi)riis, brevibus et lateralibus, sub-disticbe ab adultioribus ramis provenirntibus, semper cvulutas putarem. In ejusmodi i'amulis, quorum ramelli terniiiuilcs elongati et ineur- vati ajiices obtegunt, ipste partes fructiferse quasi intra nidos collecta? obve- niunt — (piotl nomine generico dato indicatum volui. JDe antJicridiis Coeloclonii. Ut in speci minibus fructiferis cystocarpia hujus Generis in ramulis ultimis proveniunt externa, ita quoquc in aliis speciminibus generantur corpuscula sat conspicua externa, subglobosa aut magis ovalia vel immo oblonga, eir- cumcirca globulis minutissimis obtecta, qua; antheridia jdantee sistere lubentcr crederem. Coniparatis cellulis exterioribus plant» globuli, (piibus comjio- nuntur antbei-idia, cellulis multo minores adparent; sunt sine ordine, mihi conspicuo, dcnsissime glomerati et ita densissimi, ut (]uom.t bot Malii, Fig. 1-3 Bracebridgea australiS; Fig. 4-? Dasjtliamnion setosum, Fig. 8 1 1 Wrangelia clavigera-, Fig. 12 Erjthrodonium anguslatiim.- Fig. 13 Gulsoiiia annulala. IAKTTAGELSER OFVER LJUSETS BETYDELSE FRÖNS GRONING. AF B. JONSSON. ^^feH^ 5^ LUND IS93, UKRLINGSKA liilKTUYCKERI- OCH STILGJUIERI-AICTIEBOLAGEI'. Vi ifl en rfdogörolse af här ifrågavarande art, en redogörelse för iakttagelser öfver s. k. Ijiisgroning, torde det vara nödvändigt att från början närmare be- stämma, hvad som menas med groning i fih'eliggande fall. En dylik bestäm- ning är så mycket mera af nöden, som åtskilliga af de författare, hvilka be- handlat frögroningen och särskildt studerat de förhållanden, hvilka på ett eller annat sätt kunna inverka på densamma, förbisett vigten och betydelsen häraf, i det de ej särskilt det stadium i groddens utveckling, då den väckes till lif, från det stadium i utvecklingen, då grodden mera direkt utsattes för inverkan af yttre agentier. Framförallt hafva de författare, hvilka upptagit Ijusgroningen till undersöjkning, underlåtit att g(")ra en dylik begränsning; och detta gäller ej blott äldre författare utan äfven forskare från senare tider Denna omständighet har helt visst också till ej ringa del föranledt den orik- tiga föreställning om vilkoren för groning, som vid mera än ett tillfälle gjort sig gällande, och hvarpå längre fram upplysande exempel skola anföras. I allmänhet förstår man med groning hos högre växter groddens utveck- ling ur fröet, så långt den uti fröet eller uti grodden sjelf upplagrade näringen sådant medgifver, eller groddens utveckling derhän, att groddplantan kan reda sig på egen hand eller finner utkomst på annat håll. I här särskildt afsedda fall innebär groningsfenomenet så till vida något annat, som det endast omfattar de första stadierna af groning i vanlig mening och endast berör de moment i denna, då gi-odden omedelbart efter frömognaden eller efter kortare eller längre hvila ånyo väckes till lif, visar synliga lifstecken och framtränger ur fröet. Tages groningen i denna begränsning måste de faktorer, hvilka utifrån på- verka densamma, otvifvelaktigt vara om icke andra så dock till sin verkan i viss mån afvikande från de faktorer, hvilka komma till sin rätt, när grodd- Lunds Univ. Arsskr. Tom. XXIX. 1 2 B. Jönsson. plantan träder utom sitt skyddande hölje och bereder sig- till sjelfatändi"- lifs- vcrksamhet. Härpå har också Nobbe med hänsyn till ljuset, hvaroin här hufvudsakligen blir fråga, hänledt uppmärksamheten, då han frånkänner ljuset all betydelse, när det gäller att väcka lif i växtfrön, under ilet han naturligtvis ])å intet sätt vill eller kan bestrida detsamma en sådan verkan i'ür groddar i mera utveckladt tillstånd '). A andra sidan torde det väl också vai'a teinligen klart, att, om t. ex. ljuset i motsats till Nobbe's uppfattning men i öfverensstäm- melse med andra författares mening verkligen har någon betydelse för fröet i dess tidigare utvecklingsstadier, denna betydelse måste vara af i viss mån annan natur än den, då ljuset träder i relation till en assimilatorisk ap])arat och till de lifsyttringar iiiom grodden, som härmed stå i närmaste samband. Det är också en dylik sammanblandning af vid frögroning medverkande fak- torer, som förleder en af senare årens forskare, Cieslae, att under en och samma hufvudsynpunkt förena iakttagelser om Ijusgroning och vexlande assi- milationsstyrka jemte varierande rottryck och rotutveckling vid olika slags ljus ^); och obestridligen låter Pauciion samma fel delvis komma sig till last, då han söker bestämma mängden af förbrukadt syre och förbrukad kolsyra under olika ljus och högre eller lägre värmegrad ^). De förhållanden, yttre eller ini-e, hvilka verka bestämmande för groning, i den omfattning densamma här tages, kunna naturligtvis vara af åtskilliga slag. Att här till behandling upptaga alla dessa är ej denna afhandlings uppgift, då densamma företrädesvis afser frågan om ljusets betydelse i före- liggande hänseende. A'^i måste emellertid af lätt begripliga skäl taga hänsyn till vissa af dessa yttre eller inre omständigheter, för så vidt desamma stå i något orsakssamband med ljuset såsom verklig eller antagen nfulvändig gro- ningsfaktor, och framförallt måste vi taga med i betraktande ile yttre agentiers inverkan, hvilka såsom värme, fuktighet och luftens halt af syre genomgående betraktas såsom absolut nödiga hir hvarje normalt fiu'h'ipande groning. För öfrigt hänvisas beträtiande andra groningen bestämmande förhållanden till ionit ') NoBBE, Fk., Uebt d. Licht ein. vortheilh. Einfluss auf d. Keim. ti. Gra.ssam.? (Vers.- Stat., 1882, Bd. V pag. 347). ') CiESLAR, Unters, üb. d. Einflnss d. Lichtes auf d. Keim. d. Sam. (Forsch, auf d. Geh d. Agrikulturphys., LS83, Bd. VI pag. 270). ■') Pauchon, ßecherch. sur le rOle de la lumiere dans la germination, 1880. Ljusets betydelse för fröns groiiiiig. ö befintliga sammanfattande framställningar i ämnet, i livilka framställningar äfven anvisningar till speeialliteratur förefinnas ^). Såsom redan anförts, höra värmet, fuktigheten och luften till de ound- gängliga vilkoren för all groning, och om deras afgörande betydelse har hit- tills ej rådt mera än en mening, under förutsättning naturligtvis att de er- bjudas i den form och i den grad, som de särskilda frösorterna fordra det. Jonte dessa trenne yttre grundvilkor har emellertid framdragits ett fjerde, ljuset, som för vissa fröslag skulle vara att anse såsom lika väsentligt som de tre redan nämda. Visserligen har denna uppfattning, sådan den framstäldes af Stebler ^), rönt mycket motstånd och upprepade gånger förkättrats från fackforskares sida, och numera torde väl den allmännaste meningen luta der- hän, att ljuset betraktas såsom fullständigt betydelselöst eller till och med skad- ligt, när det gäller den tidigare groningen. Det skulle derför kunna synas öfverriödigt att åter granska skälen för och mot Ijusgroning, då den allmänna meningen i frågan redan stadgat sig. Men å ena sidan har Stebler ännu ej (ifverbevisats om origtigheten af sin en gång framstälda teori — dertill äro de utförda kontroUei'ande undersökningarne alltför ofullständiga och inkorrekta — och å andra sidan låter vid granskning af den mångfald af hittills offent- liggjorda groningsförsök a priori den förmodan ej afvisa sig, att det ändå måste ligga något uti detta ovanliga verkningssätt hos ljuset: åtskilligt talai- för för'handenvaron af ett sådant. I livarje fall gifves det fortfarande tvenne hvar- andra skarpt motsatta åsigter, hvilka till och med i den praktiska tillämpningen af groningsfrågan, inom frökontrollen, representeras af tvenne vidt skilda arbets- metoder för bestämmandet af vissa frösorters grobarhet. De erfarenhetsrön och de resultat, hvartill mina egna undersökningar ledt under senast förflutna trenne år, lemna dessutom berättigade anledningar till att betvifla riktigheten af den förherrskande uppfattningen i föreliggande fall och hafva tillräckligt tydligt ådagalagt behöfligheten af förnyade undersökningar till lösning af tvistepunkten och till belysning af det oförklarliga i här afsedda ljusverkan. ') NoBBE, Ilamlli. (1. Samenk., 1876; Detmer, Vergl. Physiol. cl. Keimungspr. d. Samen, ]880; WoLLNV, Saat u. Pflege d. laiidw. Kulturpfl., ISS."); Hart/., Haudb. d. Samenk., 1885, m. fl. -) Stebleb, Vierteljahresheft d. naturf. Ges. in Zürich, 18«1. 4 B. Jönsson. / Historiska framställningar öfver hvad som uträttats för utredningen ar frågan rörande Ijusgroningen finnas redan, oeh ehuru de livar för sig äro till en viss grad ofullständiga, komplettera de doek hvarandra oeh lemna i förening en ganska öfverskådlig och tillfredsställande hild af frågans historiska utveck- ling. .Jag kan derför med hänvisning till dessa i min literaturöfversigt fatta mig temligen kort ^). Den äldre hitliöi-ande literaturen ger vid handen, att man redan tidigt fått sin uppmärksamhet riktad i»å detta ämne, oeh att man likaledes tidigt stannat i olika meningar om nyttan eller skadan, om hehötligheten eller obe- höfligheten af ljus vid frögroning; och experimentel erfarenhet, sådan den nu var, anfördes å ömse sidor till stöd fiir de skiljaktiga uppfattningarna. De grunder oeh de bevis fiir eller emot, som från de olika hållen androgos, egde emellertid föga bevisande och öfvertygande kraft och lemna också af flerehanda skäl föga utbyte för nutida studier på samma område." Frånsedt den omstän- digheten, att försöken, ur hvilka slutledningar drogos, voro både ofullständiga och i många riktningar otillfredsställande och redan på den grund delvis för- kastliga såsom användbart bevismedel, ifrågasattes aldrig något särskildt urval af undersökningsmaterial, utan togs detta senare efter råd och lägenhet. Sällan ser man samma fr(")slag användt af mera än en försöksanställare oeh skedck' verkligen ett urval sålunda, att samma fröslag användes såsom studiematerial af mer än en fih'söksanställare, skedde detta mestadels utan korrektion och utan jemfijrelse. Slutligen torde böra framhållas, hvad som från början antyilts, att skilnad oftast ej gjordes mellan groningens första och dess fortsatta eller senare stadier, och att de särskilda inverkande faktorerna ej höUos i sär, utan (j så sällan sammanblandades, hvaraf också följden blef den, att hvad som i ett iall skrefs på ljusets konto, i verkligheten ej hörde dit och tvärtom. Uti ett fall syntes emellertid fakta vara (ifvertygande oeh deruti i'adde också fullständig enighet mellan alla författare, nemligen att vatten, atmosferisk luft och en vi-s värmegrad voro nödvämliga yttre potentier, så vida de verkade i förening med hvarandra '). ') Cleslar, 1. c. pag. 272; Pauciihx, 1. c. pag. 55. Den sistuiinule är särdeles utförlig i sin framställning och är i sin kritik stundom mycket skarp, om också ej alltid rättvis gentemot sina föregångare. ^) KuATZMANN, d. LfLre vom Samen d. Pflanzen, 1839, pag. (!2. Ljusets betydelse för fruns groniug, ö Den förste som på experimentel väg sökte uttorsku ljusets verknings- förmåga gentemot groende frön, var, sä vidt man kan döma af befintliga litera- turuppgifter, Bernard Miesse, som af flera utftirde försöksserier kände sig öfvertygad om, att ljuset ej influerade på frönas groning ^). Till samma resultat kommo äfven Ingeniiousz ^), Senebier '), A. von Humboldt*) samt Lefébure^) m. fl. med sina mer eller mindre fullständiga undersökningar, och Saussure ansåg sig böra förneka icke blott solljusets utan äfven det vanliga ljusets med- verkan vid groningsprocesséns första stadier ''). Ingenhousz är till och med derom (")fvertygad, att ljus retarderar och att solljus rent af skadar groningen, och denna mening delas äfven af Rociileder '), Boitakd ") och Senebier, hvilken senare på sitt sätt finner förklaringen härtill, i det han antager, "att ljus sönderdelar kolsyra och beröfvar fröet det nödiga syret och i stället af- sätter kol i väfnaderna, som gör dessa senare fasta o. s. v." ^). Mirbel åter- gifver i ungefär samma ordalag samma tanke ^"), och engelsmannen R. Hunt' torde stå på samma ståndpunkt, i fall man får lita på det referat af hans arbete, som finnes återgifvet uti Bot. Zeitung fin- år 1851, enär han tror sig hafva grundad anledning antaga, att groning försiggår bäst under inverkan af aktiniska strålar, medan de kombinerade Ijusstrålarne gifva sämre utslag och det rena lysande ljuset hindrar groddens utveckling ^^). Att ljuset såsom sådant ej på afgörande eller märkbart sätt har något inflytande på groningsprocessen, i den omfattning vi här tagit den, torde vara begripligt nog och är helt visst ett faktum, som livad beträffar fullt mogna kulturfrön ej torde kunna bestridas; «len praktiska erfarenheten augifver ju äfven detta, då fröna i regel vid sådd nedmyllas i jorden ocli sålunda undandragas ljusets inverkan, om också med en sådan operation afses delvis något annat, ') Miesse, B., Experieuce sur rinlfuence de la lumiére sur les plantes (Journ d. pliys. d. Bozier, 1775, Bd. VI pag. 445. ^) Ingenmousz, Vers. mit Pflanzen, 1788, pag. 23-25.). =) Senebier, Physiol. végétale, 171)7, Tora. II pag. HiJfJ - 399. *) VON Humboldt, A., Aphorismen, 1794, pag. 90, '■") Lefébure, Sur la germinat. des plant., 1800, pag. 127. ") Saussure, Recherch. cliimiqu. sur la végétat., 1804, pag. 21. ') RotHLEDER, Phytocliemie, 1804, pag. 342. ") BoiTARD, Journ. d. la soc. d'agron. prat., 1 ^^29, pag. o 10. ^) Senebier, 1. c. pag. 399. '") Mirbel, Elem. d. physiol. végétal , 1815, Tom. I pag. 77. ") Bot. Zeitung, 1851. 6 B. Jönsson. uemligen att erbjuda det ncdmyllade utscä<]et erforderlig fuktighet. På en dylik ståndpunkt till Ijusgioningen stodo också Dk Candolle^), Meyen'), Fleiciiek^). Heiden *) och Nubbe ■') m. fl. anslöto sig härtill. Sjelf hade jag liknande upp- fattning, då jag för några år tillbaka fann anledning att yttra mig i denna fråga ocli med ledning af då gjorda iakttagelser måste tillstå, att, om min er- farenhet talade sannt, ljuset lika litet som mörkret utöfvade något som helst afgörande inflytande på grobarheten hos fröna, de må tillhöra Poa pratensis, raps eller någon annan växtart '^). Att deremot ljuset såsom lysande ljus skulle fördröja eller skada gro- förniågan hos ett frö är ett förhållande, som redan vid första påseende före- faller något eg(!ndomligt. Under dylika omständigheter skulle mörkret i vissa fall åtminstone utgöra ett särskildt kraftigt medel till höjandet af grokraften, och vi skulle på detta sätt erhålla tvenne olika slags frön: dels sådana, för hvilkas groning ljuset är indifferent, dels sådana, hvilkas groning lider under ljustillträde och i sammanhang härmed påskyndas i mörker. En sådan me- ning hyllas emellertid af flera nyare författare, och Nobue anser sig ha funnit, att groning i ljus gifver sämre resultat än groning i mörker, på hvilken grund han också drager den slutsatsen, att ljuset under omständigheter verkar skad- ligt, i det frönas groning fördröjes och fröna lätteligen hemfalla åt svamp- bildning (ich förruttnelse '). Man har tillika särskildt utmärkt vissa fröslag, hvilka borde företrädesvis betraktas såsom rnörkgroende frön, och såsom sådana nämnas blanil andra frön af hampa, raps, hafre och kryphven. Denna upp- fattning af frågan synes till och med vara den numera allena rådande inom Tyskland och fåi' tydligast sitt uttryck deruti, att friigi'oning nästan öfverallt vid d(> tyska frökontrollanstalterna sker i termostat med uteslutande af ljus. Man kan emellertid såsoui redan anförts, hysa sina tvifvel om riktigheten af en dylik iisigt och omöjligt är väl ej, att vid anordnandet af de försök, på ') De Ca.nuiille, Physiol. végétale, 1882, Tom. II pag. 638. '') Meyen, Neu. Syst. d. Pflanz. -physiol., 1838, pag. 312. •*) Fleischer, Beitr. zur Lelir. vom Keiui. d. Samen u. Gewächs , 1851, pag. ol. *) Heuies, Abhandl, üb. d. Keim. d. Gerste, 185!*, pag. 45. ') Nobhe, Ilandb. d Samenk., 187(5, pag. 240. "^) Jönsson, F'rökontr.-anst:s i Lund verksamhet und år 1889, pag. I.'). — En felaktig- het, som i nämda uppsats foretinues, rättas härmed, i det namnet Stebler bor utbytas mot namnet Nolibe och tvärtom. ') Xobbe, Vers -Stat.. 1882, Bd. V pag. 293; Vers.-Stat., 1883, Bd. XXVIII pag. 178. Ljusets betydelse för fröns grouing^. 7 hvilkas beviskraft en sådan åsigt skulle fota sig, ej iakttagits alla nödiga fiir- sigtighetsniått för uteslutandet af felkällor. Granskar man försöksmetoderna något närmare, skall det till och med visa sig temligen säkert, att de vid föi'- söken använda fröna saknat nödig fuktighet och sålunda lidit af torka, för så vidt ej vid direkt solljus temperaturen drifvits för högt och groningsresultatet på så sätt menligt påverkats. Och helt säkert har något sådant missledande moment medverkat vid de senaste Nobbe'ska Ijusgroningsförsöken. Det må der- för ej förvåna oss alltför mycket, i fall man å vissa håll ej kännt sig öfver- bevisad om ens sannolikheten af en skadlig verkan från ljusets sida, utan gent- emot en dylik mörkgroningslära fasthållit vid en mening, som är denna alldeles motsat't, och som i stället för att bannlysa uppställer ljuset såsom ett för vissa växtfrön oeftergifligt yttre vilkor, för att normal groning skall kunna åväga- bringas. Redan för längre tider tillbaka antyddes möjligheten af groning af anfördt slag vid sidan om den vanliga lagbundna, då endast värme, fuktighet och atmosferisk luft medverka. Uttalanden af Zantedeschi ^), Belhomme '■') m. ti. bevisa detta. Mera bestämdt, ehuru dock under form af förmodan, framstäldes samma tanke af D:r P. Wagner på ett frökontrollantmöte i Kassel år 1878, i det han trodde sig hafva gjort den erfarenheten, att högre groningsprocent erhålles för Poa pratensis, ifall groningsbädden belyses. Några egentliga fak- tiska underlag erhöll en dylik teori dock först med en af Stebler i Zürich offentliggjord, på omfattande försök grundad framställning, i hvilken den be- stämda meningen förfäktades, att Ijusgroning var en verklighet och med full säkerhet kunde påvisas hos Poa, Cynosurus, Alopecurus, Panicuvn, Anthoxanthum och troligen hos ännu flera fröslag. Dessa växters frön grodde med visshet ej, med mindre de utsattes för ljus. Stebler tänkte sig anledningen härtill deri, att grodden först behöfde skapa eller utbilda klorofyll, innan det kunde tillgodogöra sig det i fröet befintliga reservmaterialet. Försök i termostat samt vid vanligt ljus och vid gasbelysning anföras såsom stöd för dylikt uttalande, och medelst ett ständigt afkyldt vattenlager sökte samme förf beröfva Ijus- strålarne deras värmande egenskap, på det denna senare ej måtte anses såsom orsak till de högre, med ljus vunna groningstalen ^). ') Z.VNTEDESfün, Compt. rend. XVI, pag. 7-i7. ^) BELnoMME, de la gerininat. 1854 (enl. Pauchoii). ") Stebler, 1. c. ö - B. Jiinsson. På annan väo- — medelst bestämning af mängden af absorberadt syre och afgifvandet af kolsj'ra i ljus och i miirker jemte liknande experiment — har Pauchon kommit till samma resultat som Steisler. Han anser det ej vara tvifvel underkastadt, att ljus verkar gynsamt för groningen, enär det (■)kar absorptionen af syre och minskar den absoluta mängden af frigjord kolsyra, ciuiru denna gynsamma och påskyndande verkan ej under alla omständigheter alltid är densamma, utan minskas i samma mån som temperaturen stiger och alltså blir mera effektiv vid lägre temperaturgrader ^). Frånsedt ett kortare meddelande hos Wiesner ^) uti hans arljete öfver heliotropismen, ett meddelande, som för öfrigt möjligen får upptagas med en viss försigtighet, och som skulle visa, att frei af Viscum album med nödvändighet förutsätter ljus såsom groningsvilkor; frånsedt vidare några mera enstående upp- gifter om Ijusgi'oning från de lägre växternas område, hvilka uppgifter möjligen ega mindre bevisande värde, men ofta anförts såsom bekräftelse på förhandcn- varon af samma groningsfenomen hos kryptogamerna; samt frånsedt slutligen Regel's uppgift om vissa trädgårdsfrön, fi'amförallt småkorniga, att de ej be- höfva nedmyllas i jorden utan gro bäst, i fall de lemnas obetäckta ^), torde CiESLAR vara den, som på senaste tiden mest uttömmande behandlat Ijusgroningen och angifvit sig såsom en mera framskjuten förkämpe för den Steblerska gro- iiingsteorien. Genom jemförande undersökningar, utförda med särskiklt ögonmärke på ljusets verkningar, har han sökt ådagalägga, att ljus är för vissa frimorter behöfligt, under tillägg dock att detta måste betraktas såsom följd af ljusets om- sättning i värme. Hans undersökningar erbjuda emellertid ej något särskildt nytt, för så vidt desamma omfatta den del af groningen vi tänka oss, al Iden- stund han ej egnat denna del af groningsprocessen den uppmärksamhet den för sig förtjenar, utan förlagt hufvudvigten till groningens mera framskridna stadier '). Under senaste åren hafva dessutom vid en eller annan frökontrollanstalt inom Sverige enstaka försök anstalts för att se till, huruvida det vid svenska, af staten understödda kfintrollanstalter påbudna och tillämpade förfaringssättet att låta alla groningar f(»rsiggå i ljus kan anses öfverensstämmande med na- turens fordringar på fnina öfverhufvud taget och särskildt med hänsyn till ') Pauchon, 1. c. pag. 2] 9. ■-) WiEsxEu, (1. lieliotrop. Erschein, im Pfl.anzenreiche, pag. 48 (Denkschr. d. k. k. Wien. Ak.ad. d. Wiss., 1878, läd. XXXIX). ^) ClESLAR, 1. C. Ljusets betydelse för fröns groning. " gräsfröna. Något större värde eller mera betydande beviskraft torde dock ej kunna tillmätas de data, som dervid framkommit, alldenstund undersökningarna i fråga förråda alltför ringa planmessighet i utförandet och äro alltför få och enastående. Det torde derför vara tillräckligt att här endast hänvisa till de försök, för hvilka Atterberg i sina senaste årsberättelser redogjort, och i hvilka han finner bestyrkt Ijusgroningens behöflighet för några fröslag, medan han i ett par fall ställer sig tveksam gentemot en sådan behöflighet. Vi finna emellertid med anledning af livad som sålunda i korta drag an- förts om Ijusgroningsfrågans historiska utveckling, vare sig dessa drag hemtats från forskningar, hvilka velat finna bevis för, eller de förskrifva sig från håll, der motbevis mot Ijusgroningens möjlighet sökas, alltför tydligt, att ännu qvar- stå de båda hvarandra alldeles stick i stäf motsatta åsigterna oöfverbevisade och, som det synes, med fullt lika anspråk på att anses såsom den riktiga uppfattningen i frågan. Och det torde lika tydligt häraf framgå, att fortsatta observationer ännu behöfvas för att lösa tvistigheterna och ena de hvarandra alltför motsägande erfarenhetsrönen. Såsom redan nämts har jag förut anstalt försök i här afsedd riktning, och trodde jag mig då hafva god anledning att såsom mitt slutomdöme uttala: att från fysiologisk synpunkt ljusets från- eller närvaro måste vara utan be- tydelse för groningsfenomenet, och att det inom frökontrollen torde frän prak- tisk sida sedt vara likgiltigt, om ljus eller icke-ljus föreskri fves ^). Under kon- trollering af förut gjorda försök och under fortgången af ånyo upptagna under- sökningar under forhållanden, då bättre arbetslokal och lämpligare arbetsmaterial stått till Inids och sålunda studier af här afsedd art kunnat drifvas mera all- sidigt och omfattande, har det emellertid blifvit allt mer och mer klart, att ljuset ändå ej helt och hållet får uteslutas såsom verkande faktor vid groning, om också denna ljusets verkan mera sällan tages eller behöfver tagas i an- språk. Granskar och jemför man derjemte de tal närmare, på hvilka menings- skiljaktigheter mellan olika författare grunda sig, måste man äfven på grund häraf stanna i villrådighet, på hvilken sida det rätta är att söka, såvida man ej skall tvingas antaga, att sanningen hvilar på båda hållen. Vi se här af åtskilliga skäl helt och hållet bort från äldre författares groningstal och hålla ') Jönsson, 1. c. pag. 18. Luuils Univ. Arsskr. Tom. XXIX. 10 B. .Tüiisson. OSS endast till senare tidens experimentella försök på detta område. Svårligen torde sålunda — för att välja ett exempel — så pass divergerande analystal, låta ena sig som de, hvilka herrar Nobbe och Stebler, hufvudmännen för de båda riktningarne, framdragit såsom motbevis gentemot hvarandra. Ty då Steblek kunde uppvisa groningssiffror för Ijusgroning, som med 52 ^ — 61 ^ öfverstego motsvarande tal ior miirkgi-oning (i ljus 59 ^ och (51 ^^, i mörker 7 »^ och O »^), fann Nobbe, att, nm frön af samma växt, Poa pratensis, utsattes för ljus, grobarhetssiffran sjönk med 6 <)é — 17 ^ (i ljus 46.07 ^ och 61. as °ff, i mörker 65.50 ^ och 67.(X) ■,/;). En dylik motsättning uti groningsresultat kan natur- ligtvis ej vara framkallad af en tillfällighet, allra helst som de anförda talen ej äro allenastående exempel utan hafva sina motsvarigheter i åtskilliga andra, här ej nämda talförhållanden. Antingen måste densamma bero på någon fel- aktighet i försöksanställandet, i det ej alla försigtighetsmått iakttagits, som äro nödiga för dylika undersökningar, eller också bör orsaken till de skilda resul- taten sökas hos det vid de olika tillfällena begagnade försöksmaterialet. För- nekas kan nog ej, att första alternativet varit i mera än ett tillfälle icke alle- nast tänkbart utan äfven verkligt; dock torde dess inverkan på slutresultaten ej räcka till att lösa svårigheterna i fråga. Enhvar som eger någon större erfarenhet i dylika ting, skulle snarare vara frestad att på förhand söka grun- den dertill uti materialets beskaffenhet, då detta kan vara olika moget, olika skördadt o. s. v. Möjligt kan väl också vara, att detsamma förhåller sig olika vid olika tider eller under olika yttre förhållanden. Betänker man slutligen, att uppgifterna på de fröslag, hvilka äro ljus- _ känsliga eller icke-ljuskänsliga, ofta vexla och äro betydligt sväfvande, så att ett fröslag, som af en förf. hänföres till de ljuskänsliga, af en annan förf. anses såsom okänsligt för ljus, medan åter andra fröslag ena året förklaras ljuskänsliga och andra året ljusokänsliga o. s. v., torde man ej på frågans nu- varande ståndpunkt hafva grundad anledning att helt kasta öfver bord Ijus- groningens möjlighet, och aldraminst får man tillvita sina motståndare opera- tionsfel, då utslaget är sämre vid groning i mörker än i ljus. Hurusomhelst har man med skäl ännu kunnat ställa sig tveksam, då det gällt tydningen af vissa frösorters oniisskänliga reaktionsförmåga gentemot ljuset, och man kan med Atterberg ^) undra, om ej någon hittills opåaktad faktor förefinnes, ') AiTERHERfi, Kalmar kera. stat;s o. frökontrollanstis årsberiitt. för 1889 — 1890. Ljusets betydelse för fröus groning. 1 1 hvilken medverkar vid groning och i ena fallet ger bättre, i andra fallet sämre resultat. I här föreliggande undersökningar stälde sig såsom första, förutgående upp- gift att pröfva fiön af vanligare kulturväxter. Derefter öfverflyttades försöken på sådana frösorter, hvilka af en eller annan förf. eller af flora förf fått heder och värdighet af antingen företrädesvis Ijusgroende eller företrädesvis mörk- groende. Och slutligen riktades särskild uppmärksamhet på vissa i föreliggande hänseende bestämdt utpreglade växtarters frön för att till slut konstatera, huru- vida Ijusgroning var tänkbar eller en verklighet. Naturligtvis kunde man på förhand vänta, att kulturväxternas frön, t. ex. frön af vanligare klöfverarter, af sädesslag eller af korsblorastriga växter m. fl., skulle visa sig i detta fall alldeles oberoende, då man hade att döma efter den erfarenhet man förut egde om kulturfninas i allmänhet snabba och jemna grokraft, som gör ljuset öfver- flödigt och som naturligen förvärfvats i sammanhang med den i kulturens tjenst vunna kraftiga och fullständiga frösättningen och frömognaden. Anmärknings- värdt var dock, att fi'amfih'allt prof af säd och af klöfverarter genomgående lade i dagen en för hvarje uppmärksam frökontrollant välkänd tröghet i gro- ningsenergien under hösten, medan samma tröghet senare på året eller under följande fröår så småningom försvann föv att lemna rum för vanlig normal grokraft. Någon säkert påvisbar olikhet i sjelfva groningsresultatet i ljus och i mörker kunde deremot ej påvisas, och i hvarje fall voro differenserna ej större, än att de mycket väl kunde skrifvas på variation i' normal groning och föllo inom området ffjr tillåten groningslatitud. Beträffande åter sådana växtfrön, om hvilka olika meningar varit rådande, kunde visserligen i flertalet fall ej någon ljuskänslighet skönjas, om man undantager ofvan redan anmärkta, här stundom i ännu högre grad utpreglade lägre groningsenergi under första tiden efter frö- skörden; i några fall var en sådan dock omisskänlig. I vissa tillfällen före- fanns till och med en tydlig känslighet för ljus, som vid annat tillfälle och annan tid helt försvann eller var försvagad, och slutligen kunde ett prof af ett fröslag vara Ijuskänsligt, medan ett annat fullständigt saknade denna egen- skap. I hvarje fall kunde såsom en allmänt genomgående karakter antecknas, att mörkret på intet som helst märkbart sätt gynnade någon groning hos något slags frö, inte ens hos sådana fröslag, hvilka ansetts ex professo utmärkta här- för: frön af Cannabis och Avena m. fl. gro under alla omständigheter lika bra. i ^ B . Jönsson. groniiigen må utturas i mörker eller i ljus, och groiiingsresultatet är — fransedt tillåten variation — städse detsamma. Vid försök af här berörda art har man oftast arbetat med groningsbäddar, der halten af fuktighet och graden af värme samt lufttillgåug och luftomsätt- ning ej varit underkastad bestämd kontroll, och dessutom hafva bäddarne här- vid oftast ordnats så, att likhet i groningsvilkor vid jemförelseförsök ej varit möjlig eller i hvarje fall ej förefunnits. Detta gäller naturligtvis i främsta rummet försök af äldre datum; men äfven i senare tiders experimentering kunna anmärkningar af angifven art göras, och icke ens Pauchon's för öfrigt noggranna och omsorgsfulla försöksanordning kan anses fullt oförvitlig, enär olikhet i värmegrad vid hans jemförande experiment obestridligen spelat större r(dl än fcirf. tänkt sig och måhända derför gjort hans sluttal mindre öfver- tygande, än de annars skulle hafva blifvit, om värmetillgången stälts lika vid jemförelsen. Vid de torsök, som legat till grund för längre fram meddelade tal, och med de apparater, som härvid begagnats, har, så vidt det öfver hufvud taget varit möjligt, alltid sörjts för tillfredsställandet af antydda fordringar. I främsta rummet hafva de till försök afsedda fröna utplockats med särskild omsoi-g, så att de för ögat att se varit fullt likadana i hvarje jemförelseserie, och så att inga slökoru kommit med. Det till jemförelse använda groningsmaterialet har med andra ord varit så likartadt som möjligt, icke blott inom en och samma försöksserie utan äfven inom samtliga försök, som för ett och samma fröprof utfördes på olika tider. • Sålunda utvalda hafva de inlagts till groning på en groningsbädd, som efter omständigheterna varit steriliserad eller osteriliserad och utgjorts af en af 3—4 gånger dubbleradt, hvitt sugpa])per sammansatt, omkring 6 ctm. bred, cirkelrund skifva med ett mindre hål i midten. Denna bädd har åter hvilat på en likaledes rund skifva af ungefär samma storlek och likaledes försedd med ett hål i midten; d(>nna utgjordes emellertid ej af papper, utan bestod af löst virkad bomullstråd, så att ett fuktigt luftlager på detta sätt kunde åstadkommas under den egentliga bädden för groningen eller pappersunderlaget. Anförda båda skifvor lågo åter på en tredje skifva af filt, som också vai' genomborrad i midten och lemnade möjlighet för luftvex- ling uppåt till fi'öna och kunde genom en vid densamma fastsydd, likaledes löst virkad tub af boullstråd sättas i förbindelse med vatten. För att hålla detta sålunda sammansatta groningsunderlag utbredt och i bcstämdt läge tick Ljusets betydelse för fröns <>;roning. -I " dotsamma hvila pä on vanlig Ijiismanschett af gias, sålunda att den vatten- uppsugande bomullstuben fann sin väg nedåt igenom manschettens midtelopp- ning. Ofver detta hela stjelptes en mindre glaskloeka eller glaskupa, så pass vid att den jemt och nätt omfattade groningsunderlaget och framför allt den egentliga groningsbädden. Klockan hade för öfrigt en höjd af ungefär 5 ctm. och var upptill försedd med en ihålig, nedåt i klockans inre utmynnande knapp, h vilken dessutom bar en utslipad öppning, genom hvilken don nedifrån genom groningsunderlaget kommande fuktiga luftströmmen fann aflopp ur glasklockan. Sålunda konstruerade apparater kunna naturligtvis placeras på olika sätt för att erhålla nödig vattentillgång allt efter de ändamål, för hvilket de an- vändas, och den variation i undei'sökningsmetod, som af en eller annan an- ledning sker. Vanligen hvilade de på glasskifvor, hvilka lågo jerasides öfver ett zinkkärl, hvilket innehöll vatten, som åter förmedelst en gaslåga hölls upp- värmdt till en önskad värmegrad. Denna senare kan hållas konstant medelst termoregulator af Müncke's, Richter's eller någon annan lämplig och tillför- litlig konstruktion. Så snart termostat skulle användas, blef apparaternas pla- cering naturligtvis delvis någon annan och härför lämpad; detta gälde äfven, när försöksanordningen gick i någon särskild riktning, t. ex. vid vexlande mycket låg och högre temperatur eller vid vexlande fuktighet och torka. Glasklockorna utgjordes i regeln af vanligt genomskinligt glas; dessutom användes klockor af färgadt glas, med färger i mia-kblått, violett, grönt och rödt. För att fullt utestänga ljuset begagnades vanliga ofärgade glasklockor, hvilka öfver- dragits med svart lackfernissa och stundom dessutom voro öfvertäckta med sotsvart ogenomskinligt papper. Uti hvarje försök ingingo i regeln fyra jemsides stälda serier; stundom ökades eller minskades detta tal emellertid "efter råd och omständigheter. För- sökstiden var alltid den för hvarje fröslag i allmänhet antagna medeltiden för groningens bestämmande, såvida ej särskilda förhållanden eller särskilda skäl påkallade någon annan, längre eller kortare groningstid. Temperaturen har i vanliga fall varit 18" C. ä 22° C. uti groningsapparaterna, där ej för bestämda ändamål densamma hcijts eller sänkts. Då vexling i temperatur under gronings- försöken tillåtits, har denna vexling ej öfverstigit 3° C— 4° C, såvida ej en afsigtlig variation ifrågasatts, och har denna då alltid varit densamma och lik- tidig föl- samtliga serier i ett försök. På hvarje groningsbädd utlades ett olika antal frön, rättande sig till hufvudsaklig del efter de olika fröslagens korn- 14 B. Jönsson. storlek. D(!t beliöfs väl knappast nämnas, att apparaten med allt livad der- till hör måste hällas fullständigt ren oeli fri från groningen störande svamp- bildning förmedelst kokning och sterilisering på vanligt sätt. Att fullkomligt utestänga bakterier från groningsbäddarna var af lätt begripliga skäl ej möj- ligt; dock hämmades så vidt möjligt deras skadliga ingripande, så att denna omständighet ej i någon nämvärd mån rubbat groningens normala förlopp, och har den någon gång verkligen haft störande följder, har detta alltid varit så- som orsak i andra hand, såsom vi längre fram skola se, då vi komma till försök af dylik art. Beträffande i första hand de försök, hvilka omfattat vanligare kulturväxt- frön, skulle det taga för mycken plats och vara af föga betydelse och värde att här återgifva alla de tal, som framgått af dessa groningsundersökningar^ De hafva till fullo konstaterat, hvad man på fiuhand kunde vänta sig, och hvad den allmänna erfarenheten visat, att sådana fröslag under snart sagdt alla omständigheter gro så långt verklig grokraft förefinnes, om Itlott de trenne hufvudfiiktorerna, vatten, luft och värme äro f(")r handen i passande form och mängd. Här anföras derför endast några få groningstal såsom exempel, hvar- vid är att märka, att dessa tal (ndiållits ur groningsförsök, anstälda [>å våren. För öfrigt hafva liknande försök fih' en och samma frövara utförts^untler skilda tider på året, för att sålunda få utrönt, huruvida fritna med afseende på tids- utdrägten efter sk/n-dcii förhålla sig i något afseende olika. Undersökningai'ne i fråga hafva skett under användning af olika färgade glasklockor, hvilka betecknats på det sätt, att klocka med svart färg ut- märkts med talet 1, lilå med talet 2, grön med talet 3, röd med talet 4 och klocka med vanlig glasfärg m(Ml talet 5. Samma beteckning har oekså filjts i nedan filjaiide redog(")relse i'öv resultaten. Temperaturen har, äfven om den något vexlat, alltid varit lika för samtliga på en gång jemförda fih'sök. Daucus Carota. 1. Under I") dagar och en meileltem])erafur af 21° C. — oO.o ?„ -'• Tt TI 11 11 O' 11 11 71 " '^- )) 11 11 11 11 11 11 11 ~ " ■4- 11 1, 11 11 11 11 11 " — 3()..5 „ "• T) 11 11 11 V IJ 11 It " Ljusets betydelse för fröns groning. Spergula maxima 1. Under 21 dai^ar ocli en medeltemperatur af 21" (' 15 3. 4. )) n 11 n )) T) — 9S.(t — 98.(» — 99.0 — 100.0 — 99.0 Trifolium pratense. 1. Und ■r 10 ( la-ar (irll en mcdc It cnipei atur af 20 C. — 92.0 < (2.0 ^ h "irda fl'öü) 2. 77 77 77 77 77 77 77 -91.5 „ (3.0,, 77 77 / 3. 77 77 77 77 77 77 77 - 92.0 „ (2.0 „ 77 77 / 4. 77 "77 77 77 77 77 77 - 92.5 „ (3.5 „ 77 77 / 5. 77 77 77 77 77 77 ■ 77 -91.5 „ (3.5 „ 77 77 / 1. 3. 4. 5. Brassica Napus oleracea hibern. Under 10 dagar och en medeltemperatur af 20° (J. — 96.0 -95o - 95.5 - 95.0 77 77 77 77 77 77 77 77 77 77 77 77 77 77 77 77 77 77 77 77 — 95.5 1. 2. 3. Cannabis sativa. Under 14 dagar och en medeltemperatur af 19° C. 77 77 77 77 " "i 77 77 77 77 77 77 77 77 77 77 77 88.0 ./ 88.0 „ 86.0 „ 90.0 „ 77 77 — 90.0 Triticum sativum. 1. Under 10 dagar och en medcltempei atur af 18 0 C. - 98.0 .X 2. 77 77 77 77 77 77 77 77 - 99.0 „ 3. 77 77 77 77 77 77 77 77 - 98.5 „ 4. 77 77 77 77 7) 77 77 77 - 97.0 „ 5. 77 77 77 77 77 77 77 77 — 98.5 „ ;) IJ 71 77 77 77 — 94.0 n 7) )1 75 77 77 77 — 94.0 Tf )1 )) 77 7) 7? 77 — 92.5 11 TI )7 77 77 77 77 — 96.0 fl 77 77 77 77 77 77 71 77 (-/17.VI 77 77 77 77 77 77 77 77 77 — 55.5 77 77 71 77 77 77 77 77 17 — 58.0 77 77 7) 7) 77 77 77 77 77 — 55.0 77 Ib B. Jönsson. Lolium perenne. I. Untier 15 dagar och cii medeltemperatur af 21^ C. — 96.0 »,? ± 3. 4. 5. Avena elatior. 1. Under 21 dag-ar och en medeltemperatur af 20° C. — 58.0 «^ 9 F,ßn ■^* 11 11 11 11 11 11 11 11 rJ^Jt\.i 3. 4. 5. Phleum pratense. ledeltemperatur af 21° C. — 96.0 »/ j5 ,, ,1, JIM 77 77 77 Ofvan nämda groningstal utgöra medeltalssiffror af i regeln 4 serier i hvarje försök, utom för Brassica och Lolium, för hvilka 6 legat till grund, samt för Daucus, för hvilken försöket omfattat 8 serier. Och kan såsom all- män anmärkning tilläggas, att med några få undantag, hvilka böra skrifvas pä tillfälliga störningars räkning, resultatet af samtliga utförda groningsunder- sökningar af här närmast afsedd art och af här nämda fröslag i regeln varit detsamma, som de återgifna talen gifva vid handen; d. v. s. de hafva nästan genomgående gifvit samma talserier, vare sig groningsbädden stälts under färgad eller ofärgad, under mörk eller ljus giasklocka. Emellertid bör dock redan nu anmärkas, att en stor dol frön och ej minst frön af Trifolium-arter tillkänna- gåfvo en något svagare groningsenergi och öfverhufvudtaget ringare grokratt pä hösten än inpå följande nyår, under det halten af s. k. hårda frön för klöfverartcrna var motsvarande större. Detta är dock ett förhållande, som för 1. Undei • 21 dag ar och ei 2. 77 77 77 77 77 3. )7 77 77 77 77 4. 77 77 77 77 77 5. 77 77 77 77 77 77 77 "'•" 7? 77 77 — 95.5 „ 77 77 — 96.0 „ 77 » -95.0 „ Ljusets betydelse för fröns groning. 17 fackmän är väl bekant och under omständia^heter kan få sin motsvarighet hos snart sagdt hvilket fröslag- som helst. För att belysa nämda faktum och för fullständighetens skull meddelas medelresultatet af 4 groningsserier af samma rödklöfverfröprof, som ofvan anförts, och för hvilket groningssiftror redan an- gifvits. Groningarna skedde under Oktober månad 1892 och således betydligt närmare tiden för fröskörden än i först nämda försöksgroning. Trifolium pratense. 1. Under 10 dagar och en medeltemperatur af 20° C. — 84.0 ,< (1 l.o ^ hårda frön 2 — 84o fl2o -"• 77 77 77 77 77 77 77 7) >~J1.'J „ y J. ^.w „ „ ivll^ * \j HCl-^CH \.t\^-I.L i-'ii 77 77 77 77 77 77 77 77 77 77 77 77 77 77 77 77 77 7) 77 77 77 "• 11 -.y 11 11 11 77 )7 77 ÖÖ.5 ,, (1U.5 „ „ ,, • 77 77 77 77 77 77 77 77 ÖU.U „ ( 1 / .0 „ ,, „ "• 77 77 77 77 77 77 77 77 O 1 .5 „ ( 1 '*.0 „ „ „ Differensen mellan detta och förut nämda, på våren anstälda försöket med röd- klöfverfrö är ej ringa, men får ej betraktas såsom särskildt stor, enär densamma mången gång kan för klöfverfrö blifva åtskilliga procent större, än hvad som här är förhållandet. I hvarje tillfälle har ej för de anförda fröslagen i berörda fall kunnat skönjas någon åtminstone mera i ögon fallande lifsväckelsc, framkallad af när- eller frånvaron af ljus eller i följd af olika ljusstrålars inverkan. Lika litet synes mörker hafva haft afgörande betydelse, såsom man velat påstå, för Daucus Carota eller för Brassica eller för Cannabis sativa. Särskildt hafva talrika försök med morotfrö af olika slag och olika härkomst företagits för att vinna klarhet med afseende härpå; men resultatet har alltjemt blifvit detsamma, om man ser bort ifrån do variationer, som alltid känneteckna ett sådant fröslag som detta, och hvars qvalitet kan vara så ytterst olika i en och samma han- delsvara. De erhållna talen kunna visserligen variera, men de tala ej särskildt till fördel för mörkgroning beträffande detta fröslag. Skulle emellertid med afseende på Daucus eller någon annan af de exempelvis nämda frösorterna någon olikhet i groningskraft eller groningsenergi bemärkas, vore det till för- del för ljussidan, för groningar under grön, röd eller ofärgad klocka. Åtskilliga tecken hafva tydt härpå, när groningsförsöken utförts med nytt frö; med äldre frö har detta aldrig inträffat. Olikheten är, om den finnes, för ringa för att kunna särskiljas från vanlig naturlig variation och är ej markerbar. Lunds Univ. Ärsskr. Tom. XXIX. 3 18 ■ B. Jönsson. Bland de sålunda undersökta frösorterna fanns emellertid ej någon, som eo-entlio'cn hänfiirts till de omtvistade Ijusgroende frihia; hvarför också de på dem gjorda undersökningarne endast voro och äro att betrakta såsom inledande till de följande, här heskrifna. Till frö af dylik art höra deremot åtskilliga gräsfrön, t. ex. frön af Poa, Aira, Agrostis, Alopecurus och Dactylis jemte fif)n af bland andra Beta, Alnus och Betula. Särskildt hafva arter af slägtet l'ou visat sig synnerligen oregelbundna och granntyckta i sina fordringar vid gro- ningsakten, och erfarenheten af Ijusgroning har framförallt koncentrerat sig omkring dem. En grundligare jemförande undersökning af Ijusgroningsförhål- landena hos desamma borde derför också på rent naturliga grunder lemna en bättre belysning och möjlig lösning af den mycket omskrifna Ijusgroningsfrågan. I samma afsigt som förut, att nemligen i första rummet utröna, huruvida en olikhet i groningsresultat verkligen ifrågakom hos anförda frön, när olika slags belysning användes, eller när ljus helt och hållet utestängdes från gronings- bädden, huruvida denna skiljaktighet i resultat var konstant, samt om den- samma, ifall den visade sig såsom sådan, var förknippad med från- eller när- varo af ljus, anordnades derför på alldeles liknande sätt som förut omtalade, vanligare kulturfröns groningar. Undersökningarna i fråga omfattade framf()r- allt frön af Poa pratensis och Poa trivialis, frön af Aira cfEspitosa, Agrostis stolonifera, Alopecurus pratensis, Dactylis glomerata samt Festuca duriuscula, alla — med undantag af den sistnämda — arter, hvilka haft rykte om sig att vara Ijusgroende i högre och lägre grad och såsom sådana angifvits af en eller flera föifattare. Stebler samt Mayer och van Pesch ') nämna sålunda bland an- dra- Dactylis glomerata såsom bevis för att högre groningssiffror kunna ernås i ljus än i mörker, och Aira samt Agrostis uppräknas af åtskilliga författare såsom växter med för ljus känslig frögroning. Alopecurus pratensis hänf()res af Atterberg tjU växter af samma kategori ^), och om Poa-arterna hafva för- söksanställare på detta område oftast varit af den mening, att ljuset spelar en afgjord roll i förenämda hänseende. För Aira cfespitosa samt f()r Alopecurus anmärker Atterberc; d(>rtill en egendomlighet, som stämmer öfverens med den erfarenhet jag gjort ifråga om Agrostis stolonifera och Alopecurus pratensis ') Mayer och van Pesch, Metliolngiselies ans il. Traxis il. S.imencont.r. (Voi-s.-Stat., 1882, Bd. XXVIII pag. 174). ') Atterberg, 1. c. pag. 31. Ljusets betydelse för fröns groning. 1 " m. fl., — den nemligen, att ljuset ej alltid verkar påskyndande utan äfven kan betraktas såsom indifferent, och af liknande art måste äfven den erfarenhet hafva varit, som Mayer och van Pesch gjort, när de beträff'ande Poa pratensis och Dactylis glomerata uttala den åsigten, att de ej ville med bestämdhet på- stå, att groning i ljus vore nödvändig för att få fram den hos desamma verk- ligen inneboende groningsförmågan. Här nedan återgifvas några af de groningsserier, hvilka för angifvet syfte- mål anordnats, och bifogas härmed den anmärkning, att bakom dessa exempelvis anförda siffror ligger ett ej ringa antal försök, hvilka beträffande hufvudresul- taten bära samma vittnesbörd som de anförda. För några af de uppräknade arterna hafva dubbla serier upptagits för att lemna exempel på den variation, som hos olika frö varor och särskildt beträff'ande Poa hos samma frö vara af samma växtart, kan förekomma. Anmärkas bör tillika att groningarna före- tagits under höstmånaderna. 't>' Dactylis glomerata. 1. Under :21 dagar och en medeltempel •atur af 22° C. — 90.0 ?^ 2. n )) ^^ n )) 11 11 11 — 89.0 11 3. )) )j )) n 11 11 • 11 11 — 91.5 11 4. TI II )7 n 11 11 11 11 — 87.5 11 5. )7 ' )) 11 » 11 11 11 )i — 89.5 II Festuca duriuscula. 1. Under 21 dagar och en medeltemperatur af 21° C. — 78.0 ^é -•• 11 11 11 11 11 11 11 11 ^'^■^ " 3. „ „ „ -80.0 „ 11 11 11 11 11 11 11 11 11 II 11 11 11 11 II 11 11 11 11 II ^- II 11 11 II II 11 II II 81.5 „ 5- II 11 II 11 II II II 11 ''^•^ " Aira csespitosa. 1. Under 21 dagar och en medeltemperatur af 22° C. — 78.0 -,^ 2. 17 11 II 11 II 1) 71 11 — 82.0 17 3. 11 11 11 11 11 17 11 11 — 81.0 II 4. II II 11 11 11 77 II II — 80.0 11 5. V 11 11 17 11 1) 11 II — 79.5 17 20 B. Jönsson. Agrostis stolonifera. 1. Under 21 dagar och en medeltemperatur af 21° C. — 90.0 «/ — 17.0 2. T) 3. TI 4. V 5. 11 It n n V n 11 11 n v 11 11 11 n 11 - 88.0 „ — 22.0 „ 11 T) - 82.0 „ - 41.5 „ v V - 89.0 „ - 48.0 „ 1) 11 -92.5 „ — 50.5 „ Alopecurus pratensis. 1. Under 22 dagar och en medeltemperatur af 20' C. - G4.o ^ — 30.0 ^ 2 „ „ „ — 5*J.5 „ — 38.0 „ ■^- 11 11 11 v 11 " " " " " q _ G3.o „ — 56.0 „ 4. „ „ „ „ „ „ „ „ - 6<^-5 „ - 55-0 v 5. „ „ „ „ „ „ „ „ -G1.0 „ -56.5 „ Poa pratensis. 1 . Under 2 1 dagar och en medeltemp. af 22° C. - d. 'V,, — 1 .o ^ — d- '"/12 — 2-0 ^ 1. . ' ^ ii\i^i . ^ ± y -"'ö'" v^viA f- "* - 2, 11 11 )) 11 11 11 11 11 3. 11 11 11 11 11 11 11 11 4. 11 11 11 11 11 11 V 11 5. n 11 11 11 11 11 11 11 11 - 60 „ - 11 -13.0,, 11 -80.0,,- 11 -79.0,, 11 -80.0,,- 11 -82.0,, 11 -84.0,,- 11 -86.0,, icli 1 en medeltemp. af 20° C. — d, 19, — 0.0»,- — d. ■ /u — 2.0% )) 11 11 11 11 — ;! - 1.5 „ - 11 - 8.0,, 71 11 11 11 11 — 11 -37.0,,- 11 — 39.0 „ )) 11 11 11 11 — 11 — 68.0 „ — 11 -67.0,, 11 11 11 11 11 — 11 -70.0,,- 11 - 70.0 „ ' Poa trivialis. 1. Under 21 dagar och en medeli 2 -'■ 7) 7) 71 Q "• 77 17 77 4 ^. 71 17 17 '-'• 71 17 11 De anförda groningsanalyserna torde tillräckligt tydligt ådagalägga i främsta rummet, att ljus, i hvilken form det vara må, under vissa icke närmare kända förhållanden ej betyder något för den normala groningen. A andra sidan torde af dessa analyser tydligt och klart nog framgå, att ljus vid andra tillfällen antingen måste vara behöfligt eller också efter omständigheterna kan gagna eller skada. Vi skulle sålunda, i fall vi låta de meddelade analyssiflrorna tala o(!li Ljusets betydelse för fröus groning. 21 lägga dem till grund för en indelning, ega tvenne slag af frön: ljus- och icke- Ijusgroende, mellan hvilka åter skulle finnas öfvergång genom sådana fröslag, hvilka än äro Ijusgroende än icke Ijusgroende. Till ytterligare belysning af här föreliggande fråga bör dock framhållas, att den olikhet i resultat, som talen för Agrostis och för Alopecurus gifva vid handen, ej ensamt tillkommer dessa växters frön utan utmärker äfven Dactylis glomerata och helt visst ej är alldeles främmande för Festuca duriuscula. Dactylis har sålunda mera än en gång lagt i dagen en ovanligt trög groningsenergi och ett mindretal af procent (10 f4 — 20 %) under glasklocka med uteslutet ljus eller under klocka af blå färg. Märkvärdigt är, att grobarheten öfver hufvud taget vid dylika tillfällen nästan alltid är sämre än då, när groningen försiggår oförhindrad, vare sig ljus finnes för handen eller ej. Aldrig har det emellertid lyckats mig att få fast i ett prof af någon Poa-art, Jivilket vid angifna tidpunkt, under hösten, visat sig okänsligt för ljus, oaktadt ej så få sådana stått till mitt förfogande. Att döma af det erfarenhetsområde, öfver hvilket jag sålunda disponerar, om vi hålla oss till de anförda och andra med dem jemförliga och på samma tider på året utförda exempel på ljus eller icke-ljusgroning, finnes på sätt och vis en motsättning, som dock ej är skarpare, än att ena motsättnings- ledet har ständiga öfvergångar till det andra motsättningsledet. Endast Poa- arterna äro konstanta; de öfriga kunna vara än af ena än af andra slaget, vara än Ijusgroende än icke-ljusgroende. Vi lemna här åsido den frågan, huru en dylik motsättning eller öfvergång motsatser emellan kan vara möjlig, eller huru de skola förklaras. Vi återkomma till samma fråga längre fram, när redogörelse lemnas för liknande groningsförsök, utförda under andra tider: under årets slut eller senare, under föråret och sommaren efter skörden af de undersökta fröna. Så mycket står emellertid här fast, att ljus måste på något sätt utöfva inflytande på groningen, om detta inflytande också ej är en allmän företeelse inom växtriket. Har man under en jemförelsevis längre tid varit i tillfälle att följa och studera groningar af hithörande växtarter, och här väljas Poa-arterna som exempel, skall Ijusgroningen alltid framstå såsom en verklighet lika afgjoi'd som det faktum är säkert, att vanligt ljus ej kan betraktas såsom en på groningen ogynsamt verkande faktor '). Och detta gyn- ') Jmfr NoiiBE, 1. c; Agricult. Experiment. Station of Cornell University, 1889, VII IDag. 57; liaberlandt, d. allgem. landw. Pflanzenbau, 1879, pag. 57—58. 22 B. Jüusson. samma inflytande ger sig- tilllcänna steg fijr steg efter den art af ljusstrålar, hvilka finna väg genom de olika glasklockornas väggar, i det detsamma till- tager från fullständigt mörker till blått, grönt, rödt och vanligt ofärgadt ljus. Och egendomligt är, att redan en starkare eller svagare blåfärgning af den groningsbädden täckande glasklockan gör sig omisskänligen märkbar, i det fröna alltid gro något bättre i senare fallet. Groningskraften försvagas sålunda med andra ord i samma^ mån, som fröna utsättas tor ljusstrålar af större brytningsförmåga. Om således ljusets verkan i afsedda tillfällen ingalunda kan bestridas eller bortresoneras, är saken emellertid ej derraed undanstökad, och man har ej i'ätt att i likhet med Stebler utan vidare slirifva denna verkan enbart på ljusets i-äkning, lika litet som den föreskrift, hvilken är förelagd hvarje af staten un- derstödd svensk frökontroll anstalt, och som stadgar ljustillträde vid all groning, kan hafva någon särskildt praktisk betydelse. Uti ljuset kan nemligen tänkas verksamt det värme, som medföljer ljuset, och som på detta sätt kan komma de till groning utlagda fröna till godo i högre grad vid vanligt ljus samt i spektrets röda och gröna färger än under inflytande af de blåa spektralfärgerna eller vid ljusets utestängande. Redan Stebler hade helt visst tänkt härpå, då han vid sina experiment sökte me- dels ständigt afkyldt vatten aflägsna värmet ur ljuset. Härom lemna oss också Cieslar's undersökningar en antydan, då samme förf förklarar ljusets goda verkan såsom en följd af ljusets omsättning i värme, ehuru han ej egent- ligen experimentelt visat detta, då han i sina försök låtit groningsakten om- fatta hela groddutvecklingen utan specielt afseende på det, hvarom här är fråga, på lifsväckelsen i fröet ^). Af samma tanke besjälades också Liebenberg, dä han tydligt och klart påvisade, att en vexling i temperatur utan ljustillträde utöfvade samma verkan som ljuset på vissa fröslag '). Medels intermittent värme uppnådde han lik- nande resultat, som Nobbe med sin möi'kgroning och Stebler med sin Ijus- groning vunnit. Af trenne försöksgroningar med frö af Poa pratensis utsattes den ena for ljus i fönster under täckning af flera lager svart papper (således i mörker), den andra äfvenledes i mörkei', men uti ett groningsskå]) i i'ummets ') ClESLAR, 1. C. iiag. 295. ') LiKiSBxnKUG, Ueb. d. Eiiifl. interiiiitt. Erwärm, auf d. Keim. d. Samen (Bot. Oeiitrallil. 1884, Bd. XVIII pag. 21 2ü. Ljusets betydelse för fröns groniiig. 2ö midt, och den tredje i ljus i fönstret. Vid det andra föisöket hölls konstant temperatur, 20° C, medan i de båda återstående temperaturen fick vexla, i det ena af dem mellan 20° C. och 28° C. med högsta värmeg-raden konstant i 5 timmar; värmevcxlingen vid Ijusgroningsförsöket var deremot obestämd och skiftade med det i fönstret på olika tider rådande ljuset. Groningsresul- taten blefvo för de respektive försöken: 91. o ?<, 4.5 ^< och 73.o «,i. En fjerde med de öfrige samtidigt anordnad groning, der de yttre förhållandena voro desamma som i andra groningen, utom att temperaturgraden hcijdes från 20° C. till 28° C, gaf såsom resultat 3.0 ^. Genom att efteråt utsätta andra och fjerde försöket för samma teraperaturvexling som de två öfriga erhöUos respek- tive 69.5 ^ och 63.5 ^ grobarhet. Förf. tolkade sina experiment på ett sätt, som var helt naturligt. Påskyndar, säger han, ljuset groning, och detta kan ej förnekas, ligger denna kraft förborgad ej i det lysande utan i det värmande ljuset; dock är det ej det konstanta, utan det med vexlande ljus förenade varierande värmet, som åstadkommer detta. LiEBENBEEG uppställer i sammanhang härmed den hypotesen, att, då vid förhöjd temperatur andningen ökas och vid sänkt temperatui- densamma min- skas, grodden vid den senare får till sitt förfogande ett öfverskott af använd- bara ämnen, som genom den vid temperatursänkningen förminskade andningen ej förbrukas eller förbrännas '). De LiEBENBERGSKÄ iakttagelserna bekräftades sedermera af Burchard ''^) samt af Nobbe för åtskilliga andra frösorter, och den intermitterande uppvärm- ningen har också sedan dess med få undantag vunnit praktisk tillämpning vid den tyska fröanalysen och godkändes vid 1'rökontrollantmötena i Halle och i Berhn åren 1891 och 1892 för vissa namngifna växtfrön ^). Äfven om man ej vill ansluta sig till den förklaring af det intermittenta värmets verkningssätt, som Liebenberg lemnat, äro hans försök dock fullt be- visande för värmets påskyndande kraft vid frögroning, och obestridligen har värmegraden spelat en ej så litet afgörande roll uti åtskilliga försöksanställares experiment, icke blott då ljuset ansetts gagneligt, utan äfven då man betraktat dess verkan såsom skadlig. Genom egna undersökningar har jag sjclf öfver- tygat mig om det intermittenta värmets gagn och fördel tia" framlockandet af ') LiEBENBEKG, 1. C. pag. 26. ^) Burchard, lleb. d. Temperat. bei Keimversiicli., 1891. ') Vers.-Stat., 1891, Bd. XL pag. 78, och 1892. 24 B. Jönsson. ett frös verkliga groninggförmåga, och samtliga försök i denna riktning liafva fört till samma slutresultat. Då LiEBENBERO ocli med honom Burchard emellertid påvisade värme- gradens vexling såsom fördelaktig och ansåg densamma i följd häraf i vissa fall såsom nödvändig, använde han visserligen olika konstant temperatur i mörker till jemförelse; deremot togos ej några särskilda mått och steg för att uti de såsom jemför'clseled anordnade Ijusgroningarna mäta den värmegrad, som förefanns i ljuset och tillfördes fröna under olika tider på dygnet; ej heller sörjdes för att hålla värmegraden något så när likartad under hela försökstiden i sist anförda fall. Detta oaktadt hafva båda förf ej tvekat att på sina ex- periment grunda det bestämda antagandet, att ljusets gynsamma inflytande skulle enbart bestå deri, att vid vexlande dag och natt eller uti vexlande sol- ljus och vanligt dagsljus skulle förefinnas en värmekraft, tillräcklig för att i det närmaste motsvara den kraft, som ligger uti på konstlad väg åstadkommen vexling i temperatur. Uti mina redan omtalade försök skulle sålunda, under förutsättning af att ett sådant antagande är i (')fverensstämmelse med verklig- heten, grokraftens försvagande under de olika färgade glasklockorna närmast fö)rklaras af dessa senares olika förmåga att absorbera eller genomsläppa värme- strålar. En sådan slutledning kan möjligen vid första påseende synas ganska öfvertygande och riktig. Vid närmare eftersinnande skall man dock finna, att hvad man på sin höjd med visshet kan med ledning af föreliggande fakta på- stå, är, att ljuset i detta hänseende medför samma effekt som det intermittenta värmet. Deremot har man berättigad anledning att hysa tvifvel rörande det riktiga uti den Ltebenbergska— Burchardska satsen, att ljus i föreliggande hänseende är lika med värme, att med andra ord ljusets verkan sammanfaller med värmets. Skall bevisföringen verkligen blifva fullt bindande och öfver- tygande, kräfvas jemte anförda groningar under vexlande värme äfven andra experimentella fin-sidx, i livilka ljuset visserligen får verka på fröna, ukmi i hvilka ljusets värmande strålar så vidt möjligt är medels värme absorberande medel hållas borta från groningsbäddarna och de på dem utlagda fröna. Man skall visa, att det lysande ljuset vid konstant temperatur ej på något sätt för- mår öka groningscnergien eller groningsförmågan hos det frö, hvarom fråga är. Sker ej detta, äi'o Ijusgroningar af ifrågavarande art såsom bevismaterial Ljusets betydelse för fröns groniiig;. ^5 för ljusets och värmets likställande i afsedda fall otillräckligt och ingalunda de deraf dragna slutledningar fullt bevisgiltiga. Såsom redan nämts sökte Steblek förvissa sig om, huruvida värme i ljuset utgör dess verkande kraft, i det han utförde fih-sök bakom dubbla fön- sterrutor, mellan hvilka ett genom till- och afflöde i ständig omsättning fjrsatt vattenlager förefanns. Rumtemperaturen hölls så godt sig göra lät konstant och förf fann med detta i sitt slag ofullständiga förfaringssätt saken bevisad: att ljus i egentlig bemärkelse hade angifven förmåga, att influera på åtskilliga fröns grokraft. För att lösa Ijusgroningsfrågan räcka emellertid dessa under- sökningar af Stebler ej till, utan erfordras härfir andra mera korrekt ut- fiu-da, i hvilka värmestrålarne verkligen och på ett något så när fullständigt sätt uteslutas och omgifvande temperaturs konstanthet låter sig bättre beherrskas. För att tillse, huruvida ej ljuset såsom sådant verkligen beröfvas sin gro- ningsväckande förmåga, ifall största miijliga noggrannhet af dylika åtgärder iakttagas, hafva undersökningar äfvenledes i denna riktning utförts. Redan den omständigheten, att den höjning och sänkning af värme, som kunde förut- sättas inom de olika försöksapparaterna icke blott såsom möjlig utan äfven såsom verklig, ej kunde medelst väl justerade termometrar påvisas, var egnad att hänleda tanken på, att ljuset för sig verkligen besitter en lifsväckande egenskap gentemot fröna, aldrahelst då som bekant den intermitterande värme- groningsmetoden med nödvändighet förutsätter en så pass hög differens i värme- grad som 8° C. å 10° C. för att åstadkomma tillräckligt kraftig verkan. Ytterligare stöd vinner dessutom denna förmodan genom följande iakttagelser. Inläggas frö af Poa pratensis eller af P. trivialis — de tvenne fröslag, som begagnats såsom försöksmaterial för dessa såväl som för nästan alla följande experiment, enär de härför visat sig särdeles tacksamma — till groning i appa- i-ater af förut beskrifven konstruktion och införas dessa apparater uti termostat med jemn och likartad tillgång på fuktighet och luft och temperaturen be- stämmes medelst termoregulator; sörjer man vidare för att ljus eger tillträde till groningsbäddarne genom en å termostatens ena sida befintlig glasvägg, skall man snart nog öfvertyga sig om, att groningen försiggår på alldeles samma sätt som vid tillgång på vanligt ljus utan konstant temperatur eller vid inter- mittent värme i mörker. Nedanstående tal vittna tillräckligt tydligt härom. Liknande blir äfven resultatet, ifall till jemförelse användas blåa glasklockor, i det groningen under dessa lemnar en ovanligt låg grouingsprocent. Denna Lunds Univ. Ärsskr. Tom. XXIX. 4 26 B. Jönsson. sammanfaller i det närmaste med don procentsiffra, som vid liknande klockors användning i ljus utan konstant värmegrad erhålles. Poa pratensis. 1. I termostat vid konstant tempei'atur, 20° C, och i ljus — 8Ü.0 ,< 2. Utanför „ „ vexlande „ „ „ „ „ — 83.o „ 3. I termostat „ konstant „ „ „ utan „ — 2.o „ 4 „ „ vexlande „ 20°C.-28°C., „ „ — 84.o „ .Försöken 1 — 2 utfördes samtidigt, liksom försöken 3—4. Samma, fröpi'of användes vid alla fyra. Endast sluti'esultaten anföras. Under alldeles lika förhållanden anstäldes följande 4 experiment med frö af Poa trivialis. 1. I termostat vid konstant temperatur, 20° C, och i ljus — 69.0 »^ 2. Utanför „ „ vexlande „ „ „ „ „ — 71. o „ 3. I termostat „ konstant „ „ „ utan „ — 3.0 „ 4. „ „ vexlande „ 20°C.-28°C., „ „ — 68.0 „ Vid alla dessa försök är att märka, att energien visade sig något olika uti N:o 1, 2 och 4, i det densamma ständigt var något högre i N:o 2 än uti de andra tvenne och i N:o 1 något minskad i förhållande till N:o 4. De slutliga resultaten blefvo dock ungefär desamma i alla tre och föllo i hvarje fall inom gränserna föi' tillåten eller normal variation. Under de blå glas- klockorna höll sig groningsprocenten i nivå med den uti N:o 4 utan ljus, me- dan densamma i N:o 3 med ett par procent öfversteg motsvarande nummer utan ljus. Af de anförda undersökningarne framgår otvetydigt, att antingen spelar ljuset i och för sig någon bestämd roll eller också erfordras en mycket ringa vexling i värme för att framkalla en sådan verkan, som här föreligger. Tem- peraturen vexlade nemligen endast en bråkdel af procent och höjningen i temperatur till fördel för det vanliga ljuset i förhållande till det blåa eller till fullständigt mörker måste vara begränsad till denna procentbråkdel. Härpå tyda för öfrigt alla de af mig förut omtalade groningsserier, i det upprepade temperaturbestämningar gifvit vid liaiiden, att, om någon skiljaktighet inom de Ljusets betydelse för fröns groning. 27 olika klockorna förefinnes, är denna mycket obetydlig och öfverstiger oftast ej 1 grad. Denna omständighet förefaller emellertid något egendomlig, då man vet, att vid tillämpning af den konstanta värmegraden i mörker ungefär motsva- rande ringa vexling existerar, utan att en grokraft i fröet ernås, som man under dylika förhållanden kunnat hafva grundad anledning att vänta. Ute- slutes ljuset från termostaten, och låter man temperaturvexlingen hålla sig nå- got öfver 1 grad och i öfrigt sörjes för nödvändiga faktorers normala inverkan, erhållas tal, som variera mellan O «^ och 10 ^ för Poa pratensis och mellan 8 % och 8 X för Poa trivialis '). Uen 26 September 1892 inladés till gro- ning tvenne serier af ett prof af Poa trivialis. Temperaturen var konstant, men denna gång ovanligt hög, 34° C. Den 12 Oktober hade ännu ej något frö grott. Likaledes med uteslutning af ljus, men med en konstant temperatur af 30° C. grodde 5 frön af 100 på tiden mellan den 17 Oktober och den 1 November samma år. Höjdes deremot värmevexlingen med 3 a 4 grader började det intermittenta värmet att tydligt visa sin verkan, och gronings- siftran steg på samma tid till 30 å 40 för samma vara, som förut ej gifvit mera än O — 5 grodda frön. Höjdes vidare differensen mellan högsta och lägsta värmegrad ännu mera, till 10 å 14 grader, inträdde den normala groningsprocenten, 73.5 % — 77.0 x- Sålunda synes, att variation i mörker med t. ex. ^/^ % — 1 7i ej gifvit något eller endast ett mycket dåligt resultat, men att deremot groningen upp- nådde sin höjdpunkt vid en variation af omkring 10° C. eller något högre värmegrad i öfverensstämmelse med förut vunnen erfarenhet. Vid så pass hög differens deremot som mellan 30° C. å ena sidan -och 8 x — ^ X å andra sidan — hvilken senare låga temperaturgräns erhölls genom att utflytta de af en störi-e glaskupa öfvertäckta apparaterna i fria luften under nätterna och så- lunda utsätta dem för den för tillfället rådande nattkylan — grodde endast några fä procent. Fortsatt vexling mellan 30° C. och 18° C. bragte dock denna låga procent upp till 70.0 ?^ inom reglementerad tid. Det anförda konstaterar tillräckligt tydligt hvad man delvis förut af de LiEBENBERGSKA försökeu fått veta och har gifvit det resultat man pä förhand ') Det bör nämnas, att här liksom i närmast föregående fall undersökningarne skett under höst- och vintermånaderna, medan materialet sålunda varit jemförelsevis nytt. 28 B. Jönsson. kunnat vänta sig: att nemligen normal groning ej kan igångscättas vid kon- stant temperatur. Men frånsedt detta framgår af detsamma äfven något annat, som för här föi"eliggande fråga är af största vigt och betydelse. Deraf fram- kommer det oafvisliga sakförhåHandet, att ljuset i motsats mot det intermittenta värmet, oaktadt temperaturvexlingen ej öfverstiger 1 grad, dock utöfvar ett gynsamt inflytande på groningen af vissa fröslag och framkallar hvad endast högre vexling i värme kan åstadkomma: i det närmaste åtminstone normal grobarhet. Detta åter synes med bestämdhet peka hän på en för ljuset egen- domlig, af värmet oberoende förmåga, som under omständigheter gör sig gällande vid groningen, och allt tyder på, att ljuset enbart såsom ljus verk- ligen ändå i likhet med det intermittenta värmet men — möjligen på sitt egna sätt — kan väcka lif i frön trots de många invändningar, som från åtskilliga håll gjorts mot en dylik egenskap hos detsamma. Tänkbart vore dock emellertid, att denna stegrade grokraft hos fröna är resultatet af en möjlig samverkan mellan ljus och värme, och att de lysande Ijusstrålarne ändå ej ensamt besitta en så beskaffad förmåga. En sådan in- vändning är helt visst äfvenledes berättigad, allrahelst som det ljus, hvilket tillfördes fröna i termostaten, ej voro befriade från värmande strålar och dessa senare måhända kunde antagas verksamma vid groningsakten, oberoende af den inom termostaten rådande temperaturen ^). Det torde vara svårt att lemna en något så när antaglig förklaring af denna ifrågasatta verkningsförmåga och svårligen torde några tyngande skäl kunna framdragas till stöd fijr en dylik tolkning. Detta oaktadt återstår dock i hvarje fall att visa, det ljuset, så vidt möjligt befriadt från värme, är verksamt samt att anordna försök, der Ijus- sti'älarna-, frigjorda från värmestrålar, få visa sin förmåga med hänsyn till fröns grokraft. Som väl bekant är, hör alun till de ämnen, hvilka äro adiathermana eller i hvarje fall qvarhålla de dunkla värmestrålarne eller den hufvudsakligaste de- len af det ljuset åtföljai\de värmet. Med tillhjelp af en koncentrerad lösning af detta ämne hafva experimentella försök anordnats för att utestänga ljusets värmeverkande egenskap. Principen i experimenteringen har härvid varit den, att det ljus, som tillfördes groningsapparaten i en försöksserie, måste passera genom en lösning af anfördt slag, medan detsamma i en andra härmed till ') Jmfr Saussure, 1. c. pag. 21 — 24. ;j vattenlösniiig n - 84.0 „ v alunlösning )) - «-0 „ )) vattenlosning 77 - 10.0 „ Ljusets betydelse för fröns grouiiig. u •) jemförelse uppstäld försöksserie hade att passera ett alunlösningen motsvarande lager af vanligt vatten. Groningsapparaterna stäldes inuti glasburkar, hvilka åter insänktes uti större och vidare sådana, hvarefter mellanrummet mellan de båda glaskärlen i ena fallet fylldes med alunlösning, i andra fallet med enbart vatten. För att utestänga ljus uppifrån täcktes hvardera af de sålunda sam- mansatta försöksapparaterna upptill af stanniol och sotsvart papper, dock så att tillräcklig luftomsättning derjemte var möjlig. Vid de till jemförelse iordning- stälda försöken var alltid tempei'aturen lika, iH" C. å 30°, C. och det hela var stäldt utom påverkan af solljus, men dcremot under vexling af dag och natt. Trenne serier af groningar utfördes och uttrycka nedanstående tal medel- värdena af dessa försök: Af frön under ofärgad glasklocka inom alunlösning grodde — 82.n 9^ Äf Af „ „ bla „ ^ n n TI n Groningarne visa sålunda, så vidt siffror kunna tala, tydligt, att i det aldra närmaste samma resultat fi'amkommer, vare sig ljuset passerar genom alun- eller vattenlösning. Men de visa tillika, att en betydlig skihiad råder vid användning af glasklockor af olika färg. Under de bhl klockorna inträdde sålunda ingen nämvärd groning i jemförelse med den, som eihölls under de färglösa. Med afseende på de anstälda försöken kan dessutom till bättre be- lysning af sakförhållandena meddelas, att försök under blått ljus angåfvo en groningsförmåga, som uppgick till öfver 8O.0 »,;, om de efter första försökstidens slut öfverflyttades från blått till ofärgadt ljus, som fick passera igenom alun- lösning. Vidare förtjenar anföras, att någon skilnad i groningsenei'gi ej vid något tillfällig kunnat skönjas. ' Om man får döma af de vunna talförhållandena, torde det ingalunda vara tvifvel underkastadt, att ljuset under form af lysande ljus kan liafva betydelse för väckelsen och påskyndandet af vissa fröns grokraft. I hvad mån detsamma åter sträcker denna sin väckelseförmåga till fröna öfverhufvudtaget, lemna vi för tillfället ur sigte, då densamma helt visst i många fall ej är för oss iakt- tagbar. Hufvudsaken är, att ljuset kan medräknas såsom en verkande faktor vid vissa frögroningstillfällen, låt vara att dessa tillfällen höra till undantagen. Om vi sålunda haft anledning att ansluta oss till teorien om^verkan af inter- 30 B. Jöiiason. mitteilt värme, kunna vi på, lika goda grunfler acceptera antagandet rörande ljusets betydelse för tidigare groningsstadier; båda liafva samma efiekt. Ljus- groning är obestridlig, om den också ej lar betraktas såsom absolut nödvändig förutsättning, alldenstuud densamma, i enlighet med hvad som förut yttrats, kan till sina verkningar i detta hänseende ersättas af intermittent värme. Rätteligen bord«; väl jemte nu senast berörda undersökningar äfven försök under fortsatt konstant belysning företagits. Härigenom hade tillika den frågan kunnat Knna sin lifeiiing, huruvida vexling i ljusstyrka i likhet med vexling i värme äi- med nödvändighet behöflig för att visa sig verksam, eller om samma verkan kan åstadkommas under oförändrad eller konstant ljusstyrka. En dylik försöksanordning erbjuder emellertid alltför stora svårigheter för att med mig till buds stående hjelpmedel kunna utföras med den noggrannhet och den sä- kerhet, som är nödig, för att resultaten skola få fullt bevisande kraft. Af naturliga skäl låter ljusets verkningssätt i föreliggande hänseende sig ingalunda a priori bestämmas; för en dylik bestämning lemna förut kända fakta ingen ledning. Deremot torde man med temligen stor säkerhet kunna påstå, att dylikt förverkligande af en under längre tid fortsatt, fullt likartatl belysning för fröns groning sällan om någonsin någonstädes i naturcai finner sin tillämp- ning, till och med om man tager till hjelp sådana trakter, der tidtals oaf brutet dagsljus råder. Alltid förefinnes väl någon omvexling uti belysningens styrka under dygnets lopp. Något, hvartill man åter på grund af föreliggande observationer, med full visshet kan sluta är, att ljuset i sina verkningar visar stor öfverensstämmclse med värmet så till vida, som dess verkan kan i likhet med värmets sägas vara intermittent. Först och främst verkar detsamma intermittent i samman- hang med vexlande dag och natt och utöfvar i sammanhang härmed sin lif- väckande förmåga. Och derjeinte har ljuset ett olika krattigt- inflytande på groningsfenomenet, allt efter tidsutdrägten för ljusets inverkan, liksom värmet har olika verkan efter graden af och tiden tör intermittcnsen. Ingenting är lättare än att härom öfvertyga sig, om man med tanken här[)å och i öfver- ensstämuielse härmed anordnar jemförande försök. Man känner som ffnut anförts, att vexlande värmegrad endast då är verksam, när vexlingen är tillräckligt omfattande, och man vet, att en viss tid erfordras, för att intermittens skall lemna tillfredsställande resultat, om hvilket senare förhållande den för tysk frökontroll bestämda tiden af G timmar Ljusets betydelse för fröns groiiing. O i för öfrigt tillräckligt tydligt vittnar. lordningställes en ^^erie undersökningar af den beskaffenhet, att de omfatta olika tider för ljusverkan, skola äfven de tydligt nog ådagalägga, hurusom olika tider för ljustillträde kunna lemna olika groningsresultat. Nedan meddelade försöksserier erbjuda bevisande faktiska stöd härför. Undersökningsmaterialet var fortfarande Poa-arter: P. pratensis och P. nemoralis, af hvilka den .senare här framdrages såsom exempel. A hvarje groningsbädd utlades 100 st. frön och apparaterna voro de vanliga. Fröna utsattes för ljus under olika läng tid dels under förmiddagen dels under efter- middagen, dels under enstaka timmar dels under en till flera dagar å rad. Temperaturen var i båda här anförda serier 20° C. Den ena serien tog sin böljan den 25 Januari den andra den 17 Februari år 1893. I. Poa nemoralis. Vid groning under blå klocka hela tiden (21 dagar) grodde af 100 frön — 30 st. ofärgac i„ !) TI )) )) -89 „ I) kl. 10-11 f.m.i) hv ■ ^l'ig „ - 60 „ )) kl. 10-12 f.m.i) TI )) — 80 „ T) kl. 10-1 1) )) J1 -77 „ T) kl. 9-1 1) 11 ^^ -80 „ )) kl. 3-5 e.m.i) v v -83 „ II. Poa nemoralis. Vid groning under blå klocka hela tiden (21 dagar) grodde af 100 frön — 37 st. 1) )) ofärg •ad v TI r -n v 7) JJ n n I/o tim. (10- 10 Va ,f.m.)^) „ n v n 1 tim. (10-11 f. m.)'^) „ » TI n 2 tim. (10-12 f. m.)2) „ v n ■n 1 dag 3) n n v i: 2 dagar ^) TI 07 5) )1 11 '-" 77 77 77 77 "" 77 77 77 77 "" 77 77 77 77 *-* ' 77 7Q 7) 77 77 ' '- 77 77 77 77 — 80 „ Af de anförda ocli andra med dem jeinförliga, jemväl iov samma ändamål anstälda groningsförsök synes såsom allmän regel framgå, att ljuset först efter ') Den öfriga tidon af dygnet under lilå klocka. ■■) Den öfriga tiden under blä klocka. ^) Den öfriga grouing.stiden under blä klocka. Oü B. Jönsson. en viss tidsutdrägt är i stånd att framkalla den hos fröet inneboende gronings- förniågan. Först efter en tid af flera dagar har detsamma ät fröna afgifvit den erforderliga impulsen för uppnåendet af normal grobarhet. Kortare tid, vare sig under 1 — 2 dagar eller under 3 — 3 timmar dagligen, tyckes ej räcka till för att åstadkomma åsyftad verkan. Märkvärdigt är emellertid, att en så kort belysningstid som ^'o timma eller 1 timma en gång för alla kan hafva så pass kraftig påf()ljd, att grobarheten derigenom ökas med ända till 18 %■ och derutöfver, och att 2 timmar, likaledes en gång men sedan ej mera, kan föra siffran upp till 77 x från 37 ^^ under blå glasklccka. Någon skilnad i förmiddags- och eftermiddagsbelysning har ej varit märkbai- ocli i hvarje fall ej större, än att den kunde rymmas inom vanlig variationslatitud. Ljusstyrkan var visserligen ej alltid lika under f("»rsökstiden, utan mulna dagar förekommo nog jemte de klara, ehuru de senare enligt anteckningar voro till antalet öfver- vägande. Detta har dock ej i någon väsentligare grad inverkat på hufvud- gången af ifrågavarande försöksgroningar, äfven om ett och annat groningstal visat sig något högre eller något lägre alltefter rådande klart eller mulet väder vid tidpunkten för belysningen. Men är det nu så, att vissa fröslag verkligen visa sig vara känsliga för ljus, när det gäller groningens tidigare stadier, och är det så, att Ijusgroningens varaktighet är afgörande, och att ljuset kräfver en viss tidslängd för att gro- ningstalet ej skall falla under det normala, återstår att besvara en annan och härmed nära förbunden fråga, som osökt framställer sig för en livar, som mera i detalj befattar sig med studier af här ifrågavarande art, och som redan förut antydts i denna ujjpsats. Spihjsmålet gäller, huruvida ljus under alla förhål- landen och alltid i()r dylika fröslag är verksamt i berörda hänseende, eller huruvida detsamma under vissa omständigheter är det, under andra för- hållanden deremot icke, utan rent af betydelselöst eller i sin verkan mindre märkbart. Frågans innebörd är, huruvida den Stebleeska Ijusgroningen utom den begränsning don af oss redan fått — den ncmligen att ej anses såsom absolut nödvändig — också skulle vara i behof af en annan begränsande be- stämning: att för ett och samma fröslag i vissa fall existera i andra fall icke. Genomgå vi med särskild tanke härpå mina egna undersökningar, såvill de förut en gång beskrifna ^) som de nu här behandlade, och jemföra dem med ') Jönsson, 1. c. Ljusets betydelse för fröns groning. '3" Iivarandra och granska vi de groningsresultat, livartill andra försöksanställare kommif, torde det vid första påseende te sig något egendomligt, att vid ena tilltallct groningstal erhållas, hvilka ej gifva någon som helst anledning att t'ih'utsälta Ijusgroning-, nnder det vid andra tillfällen (mi dylik förutsättning är oafvislig. Egendomligt är, att frön, hvilka af somliga förf. förklarats såsom Ijusgroende, af andra frånkännas en sådan egenskap, i'i\v att nu ej tala om det märkvärdiga, som ligger deri, att ett frö ena året inrangeras bland de Ijus- groendes antal och andra året exkommunioeras eller ställes såsom obestämdt i förenämda hänseende. Det synes helt visst oförklarligt, att ett fröslag i en försöksanställares hand gror bättre i ljus än i mörker, under det detsamma i en annans hand alls icke lyder under någon sådan lag om ljusverkan, eller att detsamma i en och samma försöksanställares hand kan variera. Jag har redan förut antydt möjligheten af fel i försökens utförande, och sådan möjlighet är helt säkert i ganska många fall en verklighet. Men allr kan ej skrifvas på felaktiga försöks konto; i många fall får skälet sökas på annat håll. Någon yttre eller inre anledning måste tänkas medverkande till de skiljaktiga och hvarandra motsägande resultaten, ty äfveii med iakttagamfe af alla försiktighetsmått, som rimligtvis kunna fordras vid jemftirande försök af detta slag, qvarstär det oafvisliga faktum, att ett frö visat sig både såsoin Ijusgroende och såsom icke-ljusgroende. Man skulle visserligen kunna antaga, att den variation i groning, som i så hög grad utmärker det slags frön, hvarom här är fråga, och som så ofta förorsakar frökontroUanstälter ej ringa obehag vid bestämmandet af dessa frösorters grobarhet, skulle hafva missledt försöks- anställaren vid tydningen af de funna talen, isynnerhet om försöken begränsas till ett par eller till ett fåtal. Och nog häntyda åtskilliga groningsresultat och det bruk, som af dem gjorts, på riktigheten af en sådan förutsättning. Men trots denna vansklighet, som skylies materialets naturliga beskaffenhet, men som genom omsorgsfullt urval af de för undersökning afsedda fröna kan i väsentlig mån neutraliseras, har dock i en mångfald af jemförande försöks- serier en dylik motsättning framkommit och låter helt enkelt och kort sagdt sig ej förnekas. Under fortgången af mina studier med anledning af Ijusgroningsfrågan har det väckt min uppmärksamhet, att de försök, hvilka -lemnat så skilda re- sultat och på så olika sätt uttydts, ej utförts på samma utan på hTigst olika tider på året, somliga redan på hösten, några på midvintein dch åtei- andra Lunds Uiiiv. Arsskr. Tom. XXIX. O o 4 B. Jönsson. under sommarens lopp. Visserligen är fröets ålder oftast ej ni' författaren be- stämdt angifven, men att döma efter tiden för försökens anställande torde olika lång tid hafva förtliitit mellan ftu'söksanställningen oeli tiden för fröets skör- dande. Fi'öet har m(ul ett ord varit olika gammalt. Sålunda var det försöks- material, som jag använde vid frögroping af Poa-arter under år 1889, nära årsgammalt, medan det material, som till luifvudsaklig del legat till grund f(')r ofvan lemnade uppgifter om 8amma fröslags gi'oningsförmaga i ljus och i miir- ker, vnr jemförelsevis betydligt yngi'e. Nojsue inlade sina frön af Poa pratensis i Juli— Augusti, medan (Jieslar utfth'de sina groningsförsök företrädesvis i Mars och Pauchon sina i April oeh Maj. En del förf har ej uppgifvit någon sär- skild tidpunkt för sina experiment, hvarför desamma ej kunna lemna någon ledning i detta fall. Den tanken borde ej vara så aflägsen, att man möjligen liärutinnan skulle kunna finna någon anledning till den dåliga öfverensstäm- melse i resultat, som ej enbart får tillskrifvas felaktigheter, oeh att man här skulle kunna träffa på uppränningstråden till tydningen af de hvarandra dia- metralt motsatta slutresultaten och meningarna rörande till- eller frånvaron af Ijusgroning. Det är ett gammalt välkänmiskt arbete inom fröet. Så länge detta pågår, är grokraften alltid nedsatt och försvagad, och en ovanligare yttre kraft tyckes erfordras för att sätta nytt utvecklingslif i den utbildade grodden. En dylik kraftig verkan åsyftar också riningen, hvilken som bekant stö- der sig på den gjorda erfarenheten, att en sades- eller frövara genom f-n sådan åtgilrd beröfvas öfverflödigt vatten. Härigenom påskyndas emellertid tillika mognadsarbetet, och säden eller fröna få högre groningsenergi. På liknande fysikalisk förändring och dermed förbunden metamorfos af innehållsbestånds- delarna i väfnadscellerna och omsättning af för frölilVet vigtiga ämnen inom fröet grundar sig äfvenledes groningsförraågan hos fröna i allmänhet. Med ') IIaemlein, Ueb. d. Keimkraft von Unkrautsamen (Vers. -Stat., 1880, Bd. XXV pag. 465-470). 36 B. Jönsson. taiikiui liiir[)å t()i-(1(! det väl också oj vara så alldolos oberättigadt att ])å för- luind antaga, att den liäi' afhandlade Ijusgroningen lios Poa-arter ni. H. på något sätt sammaidiänger härmed. Redan år 18'JU hänleddes min up[)niärksanihL!t härpå, och de förberedande undersökningar, som anstäldes för att tillse, i livad mån ett sådant orsaks- samband verkligen förefnnnes, jäfvade ej riktigheten af ett dylikt antagande a priori. Senare mera systematiskt utförda groningsföi'sök under åren 1891 — ]S9"2 oeh 1892—1893 hafva yttei'ligare bekräftat detta, och nedan angifna talförhållanden, hvilka utgöra exempel för ett större antal försök, lerana ett talande bevis härpå. Under användning af ett och samma undersöknings- matci'ial och samma undersökningsmetod hafva efter vissa mellantider upprepade groningsförsök med frö af Poa pratensis och P. trivialis på det mest iögon- fallande sätt angifvit, hurusom Ijusgroningen, der den förekommer och när den förekommer, står i närmaste förbindelse med pågående och ej afslutad efter- mognad. Här följa i ordningsfiUjd tal, som vid längre tid fortsatta upprepade gro- ningsförsök af 1'tt och samma fröj)rof erhållits under en temperatur, som vexlade mellan 19° C. och 23° C. Poa pratensis. Af lOi) rri)n -nnidt! i medeltal af 4 .serier d. '/,„ 1891 j ' ^■^''^\ ^?'" " ^ Il mörker: l.i» „ I i ljus: 85.0 ., ' i mörker: 7.0 „ i; ^^ v n n v )) 1) " " '' ^*^-^ M mörker: 11. o , TI '■■' 1 I i ljus: 89.0 i i mörker: 39.0 n 11 n 11 11 n n ii '^ )i ■" 11 11 11 11 T) )) 11 11 11 j i ljus: 82.0 „ I i mörker: 44.0 „ I i Ijiis: 85.0 „ " '" " ) i mörker: GG.5 „ I i [m- 8(».o „ '' " " Ii mörker: 78.o ,, Ljusets betydelse tur fröus groiiing. Poa trivialis. xVf 1UÜ frön o-rodde i medeltal af 4 serier d. -'„ 1892 | ! ^J"*^' ^f:^ " I 1 tnorker: Ü.0 37 "/. 1893 I ^ ^J"^; ^^^-^ " I 1 mörker: 4.0 .. '3 1 14/ '9 i mörker: 4.0 „ I i ljus: 66.0 „ I i inörker: 6.o „ i i ljus: 64.0 „ I i mörker: 11. o „ ( i ljus: 61.0 „ ' i mörker: 16.o „ ) i ljus: 64.0 „ I i mörker: 42.0 v Af de meddelade talen torde alltför tydligt framgå, att ett frö, som till en början cy var i stånd att vid utestängandet af ljus frambi'inga högre gro- ningssiffra iln l.o ».^, kunnat så småningom höja sin groningsförmåga så mycket, att denna slutligen, om ej fullt, så dock i det närmaste uppnådde den gronings- förmåga, som ger sig tillkänna vid ljustillträde eller vid' intermittent värme. Att Poa trivialis leranade förhållandevis mindre tillfredsställande och lägre groningsresultat än Poa pratensis med afseende på groning i mörker, beror helt visst derpå, att längre eftermognad varit behöflig för det prof, som användts af Poa trivialis, än för det af Poa pratensis använda undersökningsmaterialet. Denna omständighet torde för öfrigt vara upplysande och intressant nog för tydningen af det påpekade sammanhanget mellan Ijusgroning och eftermognad. Att större vexling förmärkts i groningstalen för Poa trivialis, och att denna variation till och med varit rätt stor, är åter med säkerhet beroende derpå, att en frövara med full grokraft alltid cger mera likartad och jemnare groning och ådaffaläoo-fr mindre individuell olikhet mellan de särskilda fröna än en mindre fullmogen frövara. Dessa biomständigheter inverka emellertid på intet sätt på de vunna hufvud- resultaten. En ökning i groningsförmågan har inträdt oberoende af ljuset, som annars för samma frösort och för samma fröprof visat sig såsom en kraftig groningsfaktor. Tydningen kan ej rätt gerua blifva någon annan än den redan påpekade. Ljusets förmåga att framlocka grokraft i ett frö minskas pä samma gång detta med tilltagande ålder närmar sig fullständigt mognadsstadium. 38 B. Jönsson. Detta åter fönitsiittor, att det för pamma frösort, som på dylikt sätt ådaga- lagt eii med ökad mognad följande minskad ljuskänslighet, är temligen likgil- tigt, om ljus trattar de groende fröna eller ej, om blott mognaden från början är fullt afslutad. Är detta ej fallet blir ljusets verkan effektiv. Detta för- hållande torde också å sin sida gifva en lätt begriplig förklaring till, att en frösort, som af en förf förklarats tillhöra de Ijusgroende fröslagen, af en annan fräukännes en dylik egenhet och räknas till de normalt groende. Lösningen af de i de vunna resultaten uttalade motsägelserna är dermed gifven. De olika förf hafva begagnat sig af ett vid de olika tillfällena olikartadt och olika moget frö; eller också hafva de utfört sina undersökningar på. olika tider, då fröna varit i ett längre eller kortare fortskridet eftermognadsstadium. De hafva på grund häraf ur sina försök hemtat de svar, som man under förutsatt känne- dom om ifrågavarande frösorters egenskaper i föreliggande hänseende .kunnat vänta sig. Svaren hafva utfallit nekande eller jakande för Ijusgroningsfrågan, eller ena gången nekande, andra gången jakande för ett och samma frö eller måhända för en och .samma frövara. Det har redan anmärkts, att kulturfrön i allmänhet utmärka sig för en hastig och jemn j^Jroning, medan ä andi'a sidan vikit växande växters frön i detta hänseende ådagalägga rakt motsatta egenskaper. Af egrux och mångas erfarenhet veta vi, att inom sist anförda grupp af växtfiön förekommer en för- vånandsvärdt stor vexling, i det frövaror, som efter alla yttre tecken att döma äro fullmogna eller lika mogna, kunna uppvisa ile mest skiljaktiga gronings- resultat. En hastig blick på Haenletns tabell öfver olika ogräsfröns groförmåga belysa för resten tydligt nog det anförda ^). Bland kulturfröna hör gronings- vuriation deremot till undantagen, och skulle någon gång en sådan göra sig märkbar skylies detta i regeln dålig eller för tidig fröskörd. I ii;igr;i iall, hos vissa gräsfnisorter, är dock vexlingen särdeles i ()gon fallande, och från detta område hcmtas oftast exempel och lievis föi- en dylik vexling. Dessa gräsfrösorter (Poa, Aira, Holcus, xVlopecurus, Cynosurus m. ti.) hafva dock ej ännu varit föi'emäl för odling under en längre följd af år, och ofta tages nog fröskörden för dessa fröslag fi-ån vildt växande gräsbestånd. Och lägger man häi-till, att frösättning o(;h fnhnognad inom blomställningarna pä grund af dessas utvecklingsförhållanden hos anföi'da grässlag försiggå mycket ojemt, har man 'j Haenlein, 1. c. pag. 4Ct>. Ljusets betydelse för fröns groning. öJ uti berörda omständigheter att söka anledningen till deras undantagsställning, då de visa öfverensstämmelse med vilda växtfrön beträttande vexling i groning. Då vi nu veta, att denna variation eller denna vexling är nära förbunden med känslighet för ljus, såsom (^tt extra befordringsmedel för groning,' och att denna känslighet försvinner hkmI fullbordad i'fteruiognad, tm'do det ej erlijuda stora svårigheter att säga livar Ijusgrouingen finner sin vidsträcktaste och allmännaste tillämpning. Svårare och svårast torde dock vara att ])å vetenskapens närvarande stånd- punkt utröna eller utgrunda yttersta orsaken till denna meromnänida, egen- domliga ljuskraft. Den tanken har redan fih" länge sedan uttalats, att kraften stode i sam- band med samverkan mellan ljus och kloroplaster. Denna tanke kan väl också vid första påseende förefalla tilltalande nog och skulle naturligtvis grunda sig på ljusets förmåga att genomtränga fröskalet och reagera på de inom fröets och groddens väfnader befintliga plastiderna. Vid närmare eftertanke torde lik- väl ett dylikt förklaringssätt visa sig mindre antagligt, isynnerhet som ljuset i många fall ej eller i obetydlig grad eger förmåga att intränga uti fröets inre och sålunda träda i reaktionsförbindelse med ifrågavarande småkroppar. De erfarenheter man eger från frögroningens område lemna dessutom ej stöd för sannolikheten af en dylik föreställning, utan motsäga tvärtora densamma. Aldra tydligast borde en dj'lik ljusverkan framträda hos fröslag, hvilka ega en grön grodd, och hos hvilka redan väl utvecklade och fullt ljuskänsliga plastider förefinuas. Några egna förut utförda och under senaste året upprepade undersökningar hafva emellertid öfvertygat mig om, att denna klorofyllhalt hos frön med mer eller mindre grön grodd härvidlag har föga att betyda. Dessa frön kunna neraligen gro lika bra, antingen de ega tillgång till ljus eller ej, t. ex. Pinus, Convolvulus, Malvaceer m. fl., och ådagalägga samma olikhet i tidsutdrägt för groning, om de utsättas för ljus eller utestängas derifrån, t. ex. Viola-arter. Från ' detta håll hemtas således ej något bevis för ifrågasatt samarbete mellan ljus och plastider. Tänkbart vore dock, att ljusstrålarna lättare skulle kunna bana sig väg in uti frönas inre, i tall dessa samtidigt befriades från sina skal eller omhöljen och i detta tillstånd utsattes för belysning. Vi tänka här särskildt på gräsfröna, hvilka som bekant normalt omslutas af qvarsittande 4Ü B. Jiinsson. fjell eller agn, ocli hvilka möjligtvis under form af nakna kärnor lättare på- verkas af ljus, hvarvid ändå ljus och plastider skulle träda i relation till livar- andra. Jemförande försök bekräfta emellertid ej ett på dylik förutsättning grundadt antag'and(\ Redan förut hade mera omfattande undersökningar före- tagits för bestämmandet af agnens eller skalens betydelse ftir grobarheten '). Men dessa undersökningar gingo delvis i annan riktning, enär de endast af- sågo mörkgroning utan någon som helst hänsyn till ljuset, hvarför de härvid vunna resultaten naturligtvis ej kunde lemna någon upplysning beträffande här afsedda fråga. Särskilda groningsförsök behöfdes och anordnades derför också, hvarvid frö af såväl Poa pratensis som Poa trivialis i afskaladt och oafskaladt skick användes såsom groningsmaterial. Under alla de gånger dessa försök upprepades, gåfvo emellertid båda serierna ungefär likadant resultat, och detta kan sägas icke allenast om groningai'nas sluttal utan äfven i fråga om gro- ningarnas hela förlopp. Skulle någon serie härvid anses hafva haft företrädet i energi, skulle detta vara serien för afskalade kärnor; dock förekommo fall af motsatt beskaffenhet. Hurusomhelst öfversteg försprånget ej å någondera sidan gränsen för vanlig variationslatitud, och någon särskild ljusverkan på nakna kärnor eller på nakna frön kan ej med säkerhet påvisas, såvidt man får döma af här omnämda undersökningar. Man skulle emellertid kunna helt och hållet" frånkänna ljuset hvarje di- rekt inverkan på fröna och i stället förlägga den verkande; kraften till ljusets egenskap att förhindra störningar i groningen, hvilka annars, i dess frånvaro, skulle kunna inträda. Ljuskänsligheten skulle möjligen kunna förklaras dcraf, att fröna i ett groningsförsök, der groningsenergien är trög, lätt hemfalla åt förstöring genom bakterier, alldenstund dessa senare äfven vid största möjliga sorgfällighet i metoden ej gcrna kunna fullständigt utestängas utan innästla sig på hvarje frö, som en längre tid får ligga ogrodt på groningsbädden. Som bokant växa och trifvas bakterier i allmänhet bäst i mörker eller åtminstone i blott svagt ljus under för öfrigt likartade förhållanden. En del lider af dagsljus, äfven det diffusa, och nästan alla skadas af stark belysning. Under sådana förhållanden skulle utsigterna för bakterieutveckling i här föreliggande fall vara större vid miu'k- än vid Ijusgroningen och utveckling af bakterier i nämvärd mån endast möjlig inom mörkgroriingen. I mera än ett tillfälle har ') BuRCiJAKii. Keimversiu-li. mit. entspolzt. üras.art. (Deutscli. IjukIw. Presse, 1892, N:o 72). Ljusets bet3'delsc för fröns groning-. 41 jag också medelst miki'oskopisk undersökning kunnat iifvortyga mig derom, att frön frän mörkgroniugsbädd varit omliöljda af ett sloin, inom hvilket liflig bakterierörelse och bakterieverksamliet varit synliga. Framförallt har slem- höljet hållit sig kring frönas groddändar. Äfven om man utesluter bakteriernas direkta skadlighet för frönas grokraft, måste dock anförda slemhölje och det vatten, som genom detta bindes till och omkring fröna, verka hämmande och slutligen förstörande på frögroningen, enär derigenom luftens tillträde till fröets inre förhindras. Och denna svårighet ökas i samma mån groningen utsträckes på längden, tills densamma helt afstänger möjligheten för groddens utveckling. Ett dylikt skadligt inflytande på mörkgroningen från bakteriernas sida skulle emellertid under ofvan angifna förutsättningar häfvas, så snart mörkgroningen omvandlades till Ijusgroning. Vi hafva äfven redan förut sett faktiska bevis härför, då frön, hvilka under hela tre veckor legat ogrodda under svart glas- klocka, vid ljustillträde lemnat åtminstone tillnärmelsevis" normal grobarhet; och vi kunna här tillägga, att bakterieutvecklingen synts samtidigt träda till- baka. Man skulle på grund af hvad som sålunda anförts kunna känna sig böjd för att tillerkänna anförda småorganismer en afgörande sak vid Ijusgro- ningen, så att ej ljuset i och för sig utan ljusets egenskap att begränsa och , understundom omintetgöra bakteriernas utveckling, skulle vara att anse såsom den vid Ijusgroningen bestämmande faktorn. En noggrannare undersökning af hithörande förhållanden ställer dock frågan i en annan, härifrån afvikande be- lysning. Bakterierna kunna visserligen hämma eller understundom förstöra groningen; men denna skadliga verkan inträffar först då, när fröna legat så länge, att någon groning ej är att förvänta, medan de ännu äro fråii ljus uteslutna. För öfrigt är det långt ifrån alla frön, som inom ett mörkgronings- försök äro utsatta för ett dylikt, mera effektivt bakterieangrepp; tvärtom äro dessa fall mera sällsynta, såvida annars all möjlig noggrannhet och omsorg nedläggas på anordningen af försöken. Och svårligen skulle under förutsätt- ning af en sådan bakterieverkan den omständigheten lata sig förklaras, att ej nämda småorganismer under vanliga fall, då ej Ijusgroningsförmäga kan på- visas, ega samma skadliga inflytande på mörkgroningen som i här afsedda till- . fällen. Något inflytande af denna art har ej kunnat iakttagas vid normalt förlöpande' groningsförsök och spelar helt visst ej heller någon väsentlig roll vid Ijusgroningen, äfven om man måste medgifva, att bakterierna kunna under omständigheter i andra hand medverka vid nedsättningen af grokraften. Ljus- Lunds Univ. Årsskr. Tom. XXIX. Ö 42 B. Jönsson. groningsfenomeiiet bestcämmes derför ej af bakteriers från- eller närvaro, utan måste anknyta sig på det aldra närmaste till den verkan, som ljuset såsom sådant eger. En annan förutsättning, som likaledes skulle utesluta ljusets omedelbara inverkan på grobarhetcn, är den, att det eftermognande och det fullt mogna fröet skulle ega olika skalbyggnad. En dylik förutsättning innebär visserligen i och för sig ej någon omöjlighet, då man efter nyare undersökningar att döma torde hafva giltig anledning att tilldöma fröskalet större betydelse vid groddens och groddplantans utveckling ur fröet än som hittills antagits ^). Så vidt mikroskopiska undersökningar gåfvo vid handen, förefanns dock ej någon näm- värd skiljaktighet i anatomisk struktur, åtminstone beträffande undersökta gräs- frön. Skalet hade redan ernått den utbildning detsamma öfverhufvud taget får. Något sådant kunde man också med kännedom om Nowacki's undersökningar öfver sädesslagens -olika mognadsstadier på förhand hafva väntat sig, allden- stund fröna redan uppnått gulmognadsstadiet, d. v. s. det moment, då utbild- ning af fruktvägg fullt afslutats '). Försiggå anatomiska förändringar äro dessa företrädesvis hänvisade till kärnan sjelf och dess väfnader. Ceslae har för sin del trptt sig finna tydningen af ifrågavarande ljus- verkan uti ljusets omsättning i värme och ansåg detta bekräftadt deraf, att differensen i ljus- och mörkgroning minskades på samma gång temperaturen — till en viss gräns naturligtvis: 20° C. — 24° C. — höjdes. Pauchon åter anser, som vi redan varit i tillfälle att anföra, att ljuset gynnar groningen i allmänhet, enär syreabsorptionen derigenom ökas och kolsyreförbrukningen för- minskas. Det ena förklaringssättet bevisar emellertid lika litet som det andra med afseende på den af oss påvisade Ijusgroningen och den med fortskridande eftermognad förenade minskningen i ljuskänslighet. Oafsedt den ringa bevis- kraft, som skulle ligga uti förstnämde förf:s experiment, har dennes sätt att se saken mindre värde, då han ej någon gång skarpt skiljt mellan lifsväckelsen i fröet och groddens fortsatta utvecklingsstadier. Hvad återigen angår den af Pauchon anmärkta ökningen eller minskningen i förbrukning af syre och kol- syra torde förtjena anföras, att densamma enl. förf:s egen utsago ej alltid tyd- ') Mattirolo, Tegumento seminale dell. Papilionacee nel meccanismo del. respirazioiie, 1890 (Estratto dal giornal. Malpighia, Fasc. VII-VIII). '•') NowACKi, Unters, üb d. Reifen des Getreides, luaug.-Diss., 1870, Ljusets betydelse för fröns grotiing-. 4-Ö ligt expcrimentelt besannats, och att den med det sätt, hvarpå försök utförts, lika väl kan betraktas såsom följd af olikhet i värme som följd af skiljaktig belysning. Att under normala groningsförhållanden en dylik relation mellan syre och kolsyra som den sist anförda verkligen förefinnes kan naturligen ej bestridas, aldrahelst då halten af fett, som i allmänhet utmärker frön, fi'jrut- sätter en rikare användning af syre för att omsättas i för grodden användbart näringsämne. Men det är ej så mycket denna akt i det kemiska arbetet inom fröets kärna som här ifrågakommer. Tvärtom afser ljusets inverkan en detta arbete föregående kemisk verksamhet, hvarigenom predisposition för lifsväckelsen inom grodden möjliggöres och fröets groningsförmåga väckes. Det torde emellertid vara omöjligt att på vetenskapens nuvarande stånd- punkt och med den ännu otillräckliga kännedomen om hithörande förhållanden afgöra, hvaruti Ijusstrålarnes verkan består, eller att tillfredsställande utreda och förklara sättet för samt orsaken till en dylik verkan. Som väl kändt är, försiggå inom fröet åtskilliga kemiska omvandlingar i sammanhang med mog- nandet, och framförallt afsättes inom dess väfnadsceller ämnen af en eller annan art, afsedda att tjenstgöra såsom näring för den unga planta, som skall ut- vecklas ur fröet. Öfverskott af fuktighet atlägsnas samtidigt, och fröet bringas med sin mer eller mindre utvecklade grodd till hvila. Återstår sedan blott, att en kiaft tillkommer, som under nödiga yttre vilkor åter igångsätter lifs- verksamhet inom fröet och kommer detsamma att gro. En sådan kraft hafva de enzymer ansetts ega, hvilka bildas inom fröet, och hvilka omsätta de reser- verade ämnena i en för grodden smältbar form. Enligt Baranetzky skulle nu den omständigheten, att vissa växtfrön strax efter mognaden äro grobara, under det andra behöfva en viss hvilotid, innan groförmåga inträder, kunna sammanhänga dermed, att enzym bildas redan under mognandet hos ett frö, medan detsamma hos ett annat uppstår först efteråt '). Det torde vara svårt att nu säga, i hvad mån en sådan förmodan som den af Baranetzky framkastade kan hafva stöd i verkligheten. Ty ännu eger man ej några fullt säkra reaktioner för påvisandet af enzymer i föi'eliggande fall, sedan det visat sig att de af Wiesnek och Guignaro anvisade reaktionsmedeln M P.ABAXETZKY, d. stärke umbild. Ferment, in d. Pflanz., 1878, pag. 61. - Som bekant antager Bauanetzky, att fermenter förefinnas redan i det bvilande fröet. Enligt Hottek bildas fermeuter hos eftermognande bvetekärnor först under eftermognuden (Vers-Stat., 1892, Bd. XL pag. 364). 44 B. Jönsson. >, lika o(.in;i kiniiia gallo kolliydrater och protcinäinnen som oiizymenia sjelfva M. Och dessutom är man ännu ej fullt på det klara miMl kausalsammanhanget mellan enzymer och r(>servämnen, om man också allmänt velat antaga, att dessa senare genom de förra omvandlas, exempelvis diastaticeras eller j)cptoni- seras')- Faktum är emellertid, att enzymer förefinnas j(^mte reserverade ämnen, när fi'()groningen börjar. Äfvenledes torde det vara ett faktum, att enzymernas bildning och reservämneiias omsättning stå i sammanhang med förbrukning af näringsämn(m för groddens behof Den möjligheten föi' ljusets uppgift i vårt föHiliggande fall skulle således kunna tänkas, att ljusstrålarna på något sätt iiidraga till att framkalla detta status quo före; sjelfva groningsfenomenets in- trädande, så mycket mera som eftermognaden leder till ett sådant och det vore tänkl)art, att ljuset påskyndade eftermognaden. Några bestämda faktiska bevis härför linnas ej och kunna ej lemnas. Sannolikare förefaller dock den förut- sättningen, att den inverkan ljuset kan utöfva på grön ingen i vissa fall bör sökas uti det lifsväekande inflytande, som ljusets strålar kunna hafva på den inom fröet befintliga grodden. Åfven till denna senare sträcker sig helt visst det miu'omnämda eftermognadsarbetet, och. det toitle ingalunda vara oantagligt, att ljuset på samma sätt som intermittent värme såsom extra tillkommande groningsfaktor är i stånd att framkalla, livad löfriga- vid gi'oningen verksamma yttre faktorer för sig ej kunua åstadkomma hos ett icke fullmoget frö. Först iiäi' det egentliga mognadsstadiet upphunnits, skulle under sådana förhållanden ljuset liksom intermittcmt värme vara öfverflödigt, och först dä skulle värme, 1'uktighet och luftens syre vara att betrakta såsom fullt tillräckliga ytti-e vilkor f(")r normal groning. Dessförinnan är den inn- och ytti-e ntbildiiingeu ej till- 1'äckligt långt fortskriden för att utan vidare med tillhjelp af de trenne an- förda groningsfaktorerna bringas till förnyad lifsverksanihet. Helt säkert åtgår härför fiu' olika växtarter olika lång tid, och härmed torde också stå i ff)!'- bindelse den högre eller lägre groningseuergi, hvilken, som väl käiidt är, ut- märker (1(1 olika fröslagiui. (Jin ljuset under dessa omständigheter träder i mera diivkt förhållande till cellplasman, eller imi detsamma reagerar på de i ') Grkkn, On vegetalile fei-ments (Annals of Tiotauy, ISDo, Vol. VII n.o XXV pag, 8;5): ZiMMHUMANN, d. Botiui. Mikroteclinilc, 1892, pag. 133. -) Jiiifr l'MiFWiit, Ueb. (1. Ursacli. cl. Eutleer. d. lieservstoU'. aus Samen (Her d. niatrni. pliysik. ('lasse d k. Siielis. Gesellsch. d. Wiss. zu Leijjzig, 1893). Ljusets betydelse för fröns grouiiig'. 45 o-roddens uicristematiska vät'nadsccller bcfintlio-a kromatotorenia, läter jsiiJ' svär- ligen här afgöra. Med kännedom om dessa senare sniåkrop])ars verksamhet inom cellen i allmänhet synes den sistnänida förutsättningen ingalunda för- kastlig. Möjligt är måhända, att bådadera i förening, plasma såväl som kro- motoforer, påverkas af ljuset. Kommande undersökningar fä afgöra i livad mån det ena eller andra antagandet kan anses öfverensstämmande med verkliga för- hållandet. Under alla omständigheter har ljuset visat sig spela en viss be- stämd roll beti'äflande eftermognande fröns groningsförmåga, oeh öfverensstämnier detsamma i detta hänseende på det närmaste med det intci-mitteiitu värmet. Zusammenfassung. • Die Pflanzenphysiologen sind in Betreff des Einflusses des Lichtes auf die Keimung der Samen verschiedener Meinung gewesen, und man ist noch nicht ülier diese Sache einig. Auf Grund ausgeführter Yersuehe sind einige der An- sicht, dass das Licht auf die Keimung iler Samen günstig wirkt, während an- dere das Gegensetzte behaupten oder diese gunstige Einwirkung wenigstens verneinen. Der Streit bezieht sich insbesondere auf gewisse (irassiimen und vor Allem auf die Samen der Poa- Arten. Die Ursache, dass die xVuffassungen in dieser Frage noch nicht übereinstimmend sind, ist unzweifelhaft darin zu suchen, dass die betreffenden LTntersuchungen die Ansprüche korrekter und voll- ständiger, vergleichender Versuchen nicht immer befriedigen und in unzurei- chender Anzahl angestellt wordt-n sind. Werden dagegen die Experimente und die Keirauugs versuche so angeordnet, dass alle auf den Verlauf derselben störend einwirkende und für die Schlussfolgerung irreführende Verhältnisse be- seitigt sind, muss die streitige Frage eine leichte Lösung finden. Nach der oben gegebenen Darstellung bewirkt das Licht einen höheren und sogar normalen Keimungsprozent gewisser Samen, und die Keimung wird über- haupt beschleunigt. Diese höhere Keimkraft der Samen im Lichte stammt aber nicht, wie man oft angenommen hat, aus den das Licht l)i\gleitenden Wärme- strahlen, sondern das Licht besitzt an und für sich das angegebene Vermögen die Keimung hervorzurufen und zu erheben. Werden tlie dunkh^i Wärme^ 4ß B. Jönsson. strahlen in hosond'Ts dafür aiigcordnot-on Ajipuraten vermittelst wärmeabsor- birender Alauidiisun«.;' ausgeschlossen, keiiiien die lichtempfindlichen Samen ebenso gut wie sonst, und das Resultat der Keimung wird dasselbe. Es giebt also gewisse Samen, die Lichtempfindlichkeit de.utlich angeben, und die Lichtwirkung kennzeichnet sich mit demselben Erfolge wie die von Liekenberg und Burciiakd nachgewiesene intermittirende Erwärmung; (^b die Wirkungsweise dabei die- selbe ist, wird al)er hier dahingestellt. Im Dunkeln keimen die betreffenden Samen nicht oder sehr wenig, ol)gleich die äussere Verhältnisse, die sonst eine normale Keimung regelnd beeinflussen, den in der Lichtkeimung obwaltenden Umständen vollständig gleich sind. W(u-- den dagegen die für sämmtliche hier besprochene Versuche angewandten und für derartige Untersuchungen sehr geeigneten Keimapparate vom Dunkeln ins Licht versetzt, tritt die Keimkraft ein, und das endliche Resultat wird an- näherungsweise dasselbe wie im Lichte. In den Strahlen verschiedener Fai'bcn ergaben die Resultate, dass die Keim- kraft vom Rothen ab abnimmt und in Beleuchtung des blauen Feldes des Spektrums der Keimkraft im Dunkeln am nächsten kommt. Es zeigt sich indessen, dass die Empfindlichkeit gegen Licht mit dci' Nachreife dei' Samen in bestimmtem Verhältnisse steht, so dass die Samen, je nachdem sie sich dem schliessliehen Reifestadiuni annähern, unempfindlich werden: die Keimung verlauft beim A'or- handensein der drei iedenfalls nöthio-en Faktoren — Wärme, Feuchtio-keit und Luft in angemessener Form und Menge — normal. Die Lichtkeimung ist aber, wenn auch vorhanden, den fraglichen Samensorten, welche übrigens vorzugs- weise den wildwachsenden und den weniger kultivirten Pflanzenarten zugehöi'ig sind, nicht absolut nothwendig, da sie durch intermittirende Erwärmung ersetzt werden kann. Wie das Licht im hier vorliegenden Falle auf die Samen einwirkt, lässt sich auf dem jetzigen Standpunkt der Wissenschaft schwerlich erklären. So weit die Untersuchungen l)ei der Hand geben, liegt die wirkende Kraft nicht in der R(dation zwischen dem Lichte un den Chloroplasten chlorophyllhaltiger vSamen, da diese ebenso leicht im Dunkeln keimen. Ebenfalls scheinen die Frucht- und Samenschalen oder die deckenden Spelzen, wenn wir von der Hai't- schaligkeit absehen, ohne direkten Einfluss zu sein; und die Bakterien, (He h(Mm Ausschluss des Lichtes angeblich eine Störung des Keinmngsprocesses hervori'ufen können, greifen ei-st bei längerem Liegenbleiben ungekeimter Sa- Ljusets betydelse för fröns groning. 4 i men an und sind also, wenn sie überhaupt mitgerechnet werden sollen, als Ursache in zweiter Hand zu Ix'trachten. Die Einwirkung des Lichtes ist dagegen eine auf das Innere oder den Kern der Samen einwirkende Kraft. Ob sie dabei ei)ie bestimmte chemische Umwandlung hervoruft und als prädisponi- rend zu betrachten ist, oder ob sie sich direkt als lebenserweckend anzeigt und in dem Falle, ob sie sich auf den plasraatischen Inhalt der Zellen übei'hauitt oder besonders auf das meristematische Gewebe bezieht u. s. w. sind Fragen, die gegenwärtig nicht beantwortet werden können. •-^ji:^^^^' STUDIER ÖFVER ijjj. AIOSFERER I ÖRTBLADENS MESOFT 1 1 c u D IDERMIS, BENGT LIDFORSS, FII.CISOFIK l.[CliNTIAT, LD. «=«S45^*«.o- LUND IS93, HERUNGSKA BOKTIIVI KKIll- lifll STlL(Mi;TKRI-AKIIEH(iI,A(;KT. Inledande historik. JJet är af gammalt käiidt att fettartade substanser spela en vigtig rol i den vegetabiliska cellens lif, dels som integrerande beståndsdelar i protoplasmat, dels som upplagsnäring, fysiologiskt likvärdig med kolhydraterna. Redan Nägeli ') omnämner att fröna Jios '■'/,0 af fröväxterna föra olja som reservnäring, och de vid fettarternas öfverföring till kolhydrater försiggående ämnesmetamorfoserna hafva i senare tider gjorts till föremål för talrika undersökningar (Detmer m. fl.), om det också för närvarande måste erkännas att vår kunskap på denna punkt är temligen bristfällig. Betydligt mindre uppmärksamhet har deremot egnats åt de fettartade bild- ningar, som uppträda i örtbladens mesofyll ^). Strödda uppgifter oni förekom- sten af olja i örtbladen hafva redan lemnats af Sachs, som i sin afhandling "Die Entleerung der Blätter im TTerbst"^) omnämner närvaron af glänsande, gula, fett- liknande kulor, hvilka efter klorofyllets och plasmats desorganisation kvarstanna i bladet. Sachs iakttog detta bland andra hos Bohinia Pseud-acacia, JEscuIiis Hippocastannm^ Popidus j^yiamidalis, Moms alba; synnerligen stora oljedroppar förefunnos hos Saijihiiriis tiif/ra. De sistnämda bildningarne angrepos ej af konc. svafvelsyra och befunnos olösliga i alkohol; om deras fysiologiska bety- delse yttrar sig Sachs endast så till vida som han anser dem vara ett residuum af förstörda klorofyllkorn. ') Die Stärkekörner (1858), p. 536. ■') Detta gäller icke om de i kloroplasterna befintliga oljedropparne, hvilka gjorts till föremål för utförliga undersökningar af A. Meyer (Das Chlorophyllkorn in chemischer, mor- phologischer u. biologischer Beziehung 1883 pagg. 27 — 32) och A. F. W. Sciinii'Eii (Priugsh. Jahrbuch. Bd. XVI pagg. 173—188), ^) Flora 1863 p. 200. Lunds Univ. Arsskr. Tom. XXIX. 1 " Bengt Lidforss. Arthur Meyer ') omnämner förekomsten af oljartade droppar i de assi- milerande cellerna hos åtskilliga växter ^), utan att dock närmare karakterisera dessa droppar vare sig i kemiskt eller morfologiskt hänseende. Meyer antyder äfven, att dessa oljartade bildningar snarast torde vara att uppfatta som sekret och ej som plastisk reservnäring, men lemnar ej några skäl för denna upp- fattning. Närmare undersökningar öfver fettartade substanser i örtbladens mesofyll föreligga först från de senaste åren. Raolkofer '') beskref (1889) hos l)ladet af Reptonia egendomliga,, dubbelbrytande kroppar, som finefunnos i nästan alla mesofyllceller, och soin pä grund af åtskilliga reaktioner af Raolkofer upp- fattades som kautschukmassor. Liknande kroppar hade Radlkofer uppmärk- sammat hos vissa Supotacecr^ såsom Minmsops, Sideroxycon inervir, Atlira Sapofd. Redan följande år konstaterade Radlkofer*) sådana kautschuk-liknande bildningar i mesofyllet lios arter af slägtet ('ordia samt hos vissa Comhretareer; de befunnos vara olösliga i kall alkohol, löstes deremot i kokande alkohol och i eter, svärtades af öfverosmiumsyra och antogos af Radlkofer utgöras af fettartade substanser. Solereder''), hvilken samtidigt med Radlkofer iakttagit dessa bildningar hos några Cmchonaceer^ beskref (1890) hos åtskilliga Gacrtncrncver liknande fettkroppar, som i sina kemiska reaktioner fullständigt öfverensstämdc med de redan nämda, men som lios några arter voro dubbelbrytande, hos andra isotro- piska. Afven Mez''), som samtidigt egnade Curdiaceenia en grundlig bearbet- ,s ') Ueber die Assimilationsproducte der Laubblatter augio«perraer Ptianzen, Bot. Ztg. 1885, N:o 27-32. ^) 1. c. pag. 436. '— De arter, hos livilka Meyer påträffat sådana oljedroppar, äro: Astravitia major, Eryngium plainini, Betonica offieinalis, Mentha viridis, Amsonia latifolia, salicifolia, Vinca major, Asclepias incarnata, syriaca, Cyuanchum, Viiieetoxieuui fuscatuin, Lobelia cardinalis, Richardsonia scabra, Asperula odorata, GeutiaDa cruciata, Sonchus nia- crophyllus, palustris, Hieracium villosum, Solidago gigantea, Senecio salicetorum, Clarkia pul- chella. '') Zur Kliirung von Theophrasta und der Theophrasteeu, Sitzungsber. d. niatli. phys. Classe d. k. bayr. Akad. d. Wiss. Bd XIX, 1889, pag. 221. "l Ueber dia Gliederung des Familie der Sapindaceen, Sitzber. der math. phys. Classe d. k. bayr. Ak. d. Wiss. 1890. Haft. 1 u. II pag. 105. ^) Studien iibar die Tribus der Gaertnereeu Banth. Hook. Ber. d. D. bot. Gesellsch. 1890 p. (71). •■) Morphologische und anatomische Studien über die Gruppe der Cordiea', Englers Jahrb. XXII Bd. Heft. 5, pag. 526. Studiex' öfve'r elaiosferer. " ning från systematisk-anatomisk synpunkt omnämner i anslutning till Radlkofer dessa fettkroppar, som särskildt talrikt uppgifvas förekomma hos ( 'onJia aUiodora, C. sylvestris och C. reticulata. Ingen af de nu nämda auktorerna yttrar något om de ifrågavarande bild- ningarnes fysiologiska betydelse. Redan ett år innan Mez' och Soleeedees pu- blikationer sågo dagen, hade emellertid Monteverde ') offentliggjort en under sökning öfver oljekroppar i Gramineernas blad och dervid funnit, att dessa i friska, lefvande blad voro optiskt inaktiva, i torkade deremot dubbelbrytande, detta enlifft Monteveepe till följd af en inträdande oxidation. Monteverde jemför dessa bildningar med de af Pfeffere) beskrifna oljekropparne hos Marchantiaceerna och antager att de i likhet med dem äro att betrakta som exkret. I samband härmed söker han äfven fastslå förhandenvaron af trenne bestämdt skilda modifikationer af fett i växtriket, uemligen 1) plastiskt fett (näringsämne), 2) fett som normal lieständsdel i protoplasmat och 3) fett som exkret. Zimmermann, som närmare undersökt dessa oljekroppars mikrokemiska reak- tioner hos EJ y mus giyantvtis^ sammanför ^) de nu nämda bildningarne (hos Cordiaceer, Comb ref aceei\ Gmineraceer, Cinclionacecr^ Sapindaceer och Gra- mineer) till en enda grupp, som jemföres med Marchantiaceerna s oljekroppar. — Fettdrqppar af alldeles samma slag har Tschirch afbildat hos Mentha piperita *). • En närmare undersökning har ådagalagt, att dylika oljekroppar äro synner- ligen allmänt utbredda såväl bland angiospermer som gymnospermer. Så t. ex. hafva de konstaterats hos ej mindre än 22 sympetala, hos omkring 30 clioripetala, hos åtskilliga monokotyla familjer och hos alla undersökta gymnospermer. Hos alla dessa familjer öfverensstämma de med afseende på vigtigare kemiska egen- skaper och synas äfven vara likvärdiga i fysiologiskt hänseende. Under sådana omständigheter torde det vara lämpligt att belägga dessa bildningar med ett eget namn, och som sådant torde tillsvidare ordet elaiosfer kunna tjenstgöra — ett ord, som endast betecknar, att bildningarne i fråga äi'o sferiska och ') Ueber die Ablagerung von Calcium- und Maguesium-Oxalat in der Pflanze (1889.) Referat i Bot. Ceutralbl. Bd XLIII p. 327. 2) Flora 1874 p. 1. ^) Michrotechnik, p. 205. *) Angewandte Pflanzeu-Auatoraie. Bd I p. 120. 4 Bengt Lidforss. bestå af en oljartarl substans. De nu afbandlade oljekrupparne äro neniligen bestämdt skilda tVån de af Wakkee') beskrifna elaioplasterna (oljekroppar med plasraatiskt gruiidUig) och afvika äfven i flera hänseenden från Marclmntiaceer- nas oljekroppar. Från de i frön och kotyledoner befintliga oljedropparne böra de äfven hållas strängt åtskilda, då det visat sig att Monti^verdes uppgift angående Grumiiiccnias oljekroppar — att de nemligen förhålla sig som ex- ki-et — håller streck äfven inom alla (liViga familjer, der dessa bildningar uppträda. Med cJdiosfrrer förstås alltså i det följande oljekroppar i örtliladens mesofyll (och e])idci'mis) hvilka ligga inneslutna i plasmat (en eller mera sällan flera i livarje cell), som bestå af feta oljor, och som i fysiologiskt hänseende förhålla sig som exkret. Ifrågavarande bildningar iakttogos redan ISOO hos åtskilliga S/ii/inilhcrccr och Caprifoliaccer; den närmare undersökningen blef på grund af mellankom- maude omständigheter uppskjuten och upptogs först förliden sommar i Tübingens botaniska institut. Till min tyske lärare. Herr l):r Albrecht Zimmermann, ber jag härmed få uttala mitt vördsamma tack för råd och anvisningar vid ut- arbetandet af denna afhandling. ') Pringsh. Jahrb. Hd XVIII, p. 423. Elaiosferernas kemiska och morfologiska egenskaper. 1 de flesta tall äro flaiostVi'ei'iia synliga utan någon siirskilil behandling. Ej sällan inträtiar duck att di^ undanskymmas af klorofyllapparaton (Ihpcroniia^ Centradenia, EvonyniKS, Itiihas ni. ti.) och de kunna då göras synliga genom behandling med Eau de Javelle'), som förstör stärkelse och plasma. Använd- ningen af Eau de Javelle är äfven tTirdelaktig i andra fall, enär härigenom elaiosferernas reaktioner i inånga fall framträda betydligt skarpare. Emellertid får man härvid ej glömma, att kloroplasterna sjelfva, särskildt i äldre blad, ofta innesluta smärre oljedrojipur, som vid plasmats förstöring sammanflyta till större och på detta sätt kunna föranleda misstag. Synnerligen tydligt kunde detta iakttagas hos t. ex. Gaulfhcria, der elaiosfeixirna — en i hvarje cell — framträda mycket skarpt före behandlingen med Eau de Javelle; samtidigt synas äfven i kloroplasterna smärre, glänsande oljedroppar, som efter plasmats förstöring sammanflyta till större, så att det hela ger intrycket af flera elaio- sferer i hvarje cell. I allmänhet uppträda elaiosfererna en i hvarje cell, ehuru äfven fall ej äro sällsynta, då två eller flera förefinnas i samma cell. Anmärkningsvärda äro i detta hänseende åtskilliga Crasstdaceer {Secluvi virescens m. fl.), hos livilka i somliga celler de normala elaiosfererna äro ersatta af en i cellens midt lig- gande hop af små saminangyttrade oljekulor. Dylika sammansatta elaiosfcrer hafva äfven iakttagits hos Valerianece (CeutranthusJ och Syimnthercer (Xcran- themum annuum). Elaiosferernas aggregattillstånd är flytande, hvilket lätt kan visas genom att trycka till täckglaset öfver ett tunnt snitt, då formförändringar inträda, som vid tryckets upphäfvande åter försvinna. Egendomliga formförändringar in- ') Detta beredt enligt Strasbukgee, Das botanisclie Praktikum, p. 632. De svenska apotekens Eau de Javelle är vanligen kalkhaltigt och nästan odugligt för uiikrokemiska ändamål. 6 Bengt Lidforss. träda ej sällan, om stärkelscrika celler behandlas med Eau de Javelle. Stär- kelsekornen uppsvälla neniligen starkt, innan de lösas, och trycka dervid ofta sönder den mellanliggande elaiosferen, så att flera, oregelbundet formade del- stycken kunna uppstå (t. ex. Peperomia magnolia'J'uJia^ hos hvilken i ett blad, som genom tre dagars förvaring i mörker gjorts stärkelsefritt, elaiosfererna vid behandling med Eau de Javelle förblefvo intakta). Elaiosferernas form är i allmänhet fullkomligt sferisk — ett ytterligare bevis på deras flytande aggregationsform. Stundom observeras äfven (vissa Pittosporura-arter) aflånga eller på annat sätt oregelbundet formade elaiosferer, men icke ens dylika former kunna anses som bevis på att fasta kroppar före- ligga, då t. ex. en i en blandning af vatten och alkohol sväfvande oljedroppe efter någon tid antager mer eller mindre oregelbundna former beroende på förändringar i yttrycket '). Elaiosferernas storlek varierar mellan 1 — 18 //. De största liafva anträf- fats hos Saiiihncns iiifirtt (18 jii.)^ (icsurracea' (Colmnnea 11 //.), Acantliacem [Sanclie^ia 1 1 //.), Compositfc (Ftarmica nthjaris 10 /^), Taxacece {Podocarpus japouiciis in. fl. 10— li2 ,».); de minsta hos vissa Bosißora- (Bosa, Buhus, Ptjrus^ ('ijihi)ii(( m. H.). Någon bestämd relation mellan mesofyllcellernas och de dcri licflntliga elaiosferernas storlek har (>j kunnat påvisas, ehuru vanligen småcelliga vålnader ega ftlativt småcelliga elaiosferer. Stundom kan man dock iakttaga (t. ex. i klyföppningscellerna hos Eupaforiiim fasfif/kifum), att elaio- sfererna på gi'und af cellernas iiflånga form h\\ mer eller mindre långsträckta (ej sferiska). — 1 solblad äro elaiosfererna, vanligen betydligt större än i skugg- blad, hos kraftigt vegeterande stånd större än hos svagare individer. I alla undersökta fall har det visat sig att elaiosfererna ligga inneslutna i i)lasmat, såsom Montevkrmf, riidan uppgifvit för Gramiiieerna. Hos åtskil- liga arter kunde detta konstateras genom anormal ") ])]asmolys med eosinhaltig salpeterlösning''). Plasmat kontraherades härvid och antog, allt efter som det ') Jfr O. Lehmauu, Molekularphysik (Leipzig 1888). Bd. I p. 253. -) En sädan kan stuiidoin erhållas vid användning af 10-procentig salpeterlösuing, men för de flesta fall måste cu 20-procentig (koncentrerad) lösning användas; yttre plasmahuden och cytoplasmau dödas härvid ganska snahbt, under det att tonoplasten ännu en tid blir vid lif. — Wakkek har för öfrigt funnit en 20-procentig lösning bäst för anormal plasmolys hos Marehaufiarceina. ^) De Vries, Plasnialytische Studien, Pringsh. Jahrb. XVI och Zimmermann, Michrotechnik, p. 232-234. studier öfver elaiosferer. ' dödades, rödfärgning (af eosin), så att figurer sådana som de Vries afbildat i Pringsheims Jalirh. Bd XVI (tafl. XXII fig. 11) uppstodo; elaiosfererna be- fiiiinos dä alltid ligga i det rödfärgade plasmat, aldrig i cellsaften. Något plasmabölje sådant som Pfeffer påvisat bos Marchanliarrenuis oljekroppar, bar ej kunnat upptäckas lika litet som någon "oleoplaster" (i de Vries' mening, jfr Prinos. Jahrb. XYI p. 491) kunnat påvisas. Samma er- farenbet bar äfven Wakker gjort för de i fröna uppträdande oljedropparne'). — Huruvida pä gränsen mellan elaiosfer ocb plasma nägo)i fällningsmembran upp- träder, är tydligen en annan fråga, som dock tills vidare må lemnas derbän. Elaiosferernas oljartade natur framgår af följande reaktioner: Af osmiumsyra svärtas eller brunfärgas elaiosfererna ofta nästan momen- tant; i garfsyrebaltiga celler, bvilka som bekant svärtas af osmiumsyra, kan man mycket väl iakttaga reaktionen, om man först efter Zimmerjianns ^) an- visning förstört garfsyrorna med Eau de Javelle. Här gäller emellertid livad som ofvan sagts om kloroplasternas eventuella oljebalt. Alkannin, löst i 50-procentig alkohol, färgar elaiosfererna vackert röda; reaktionen inträder ofta fullt normal efter en timme, stundom t. o. m. på kortare tid. Med cyanin (i 50 ^o alkobol, försatt med glycerin) blåfärgas elaiosfererna ganska bastigt, men bärvid är att märka, att ej sällan äfven efter bebandling med Eau de Javelle bela celler antaga en vackert blå färg, bvadan detta rea- gens tyckes stå något tillbaka för alkannin. Correns ^) bar påvisat, att förkorkade membraner färgas intensivt gröna af en koncentrerad klorofyll-lösning, beroende på dessa membraners balt af fettartade substanser. En sådan lösning färgar äfven elaiosfererna gröna på ganska kort tid. I snitt af t. ex. Vibiiruiini Tiiins, som några timmar för- varats i en koncentrerad klorofyll-lösning, bade alla elaiosferer antagit en vacker grön eller gulgrön färg, som naturligtvis efter någon tid öfvergick till belt gul. ') 1. c pag. 488. ^) Ueber einige Reactionen von Kork und Cuticula, Zeitschrift, f. wissenscli. Mikroskopie. 1892, Heft. 2 o. 3. — Resistensen gent emot Eau de Javelle är ytterligare ett bevis för elaiosferernas fettartade beskaffenhet, då, såsom Zimmekmann framhåller, garfsyra fullkomligt förstöras af detta reagens. ^) Zur Anatomie und Entwickelungsgeschichte der extrauuptialen Nectarien von Dios- coreaä. Sitzungsber. d. k. Akad. d. W. in Wien. Mathem -uaturw. Cl. Bd. XCVII Abt. I. 1888 p. 652. b Bengt Lidforss. — Mandelolja, som skakats med en alkohol isk klorofyll-lösning, upptog genast färgämnet, under fullständig affilrgning af alkoholen. Det kan således ej vara tvifvel underkastadt att här verkligen fitreligga oljartade substanser, och frågan hlir då, om de ifrågavarande oljorna äro feta eller eteriska. För att afgöra detta uppvärmdes enligt den af Meyer') före- slagna metoden tunna tvärsnitt af elaiosferförande blad (Artemisia vulgaris, Ptarmica vulgaris^ Hyssopus officinalis^ Gratiola o/ficiualis, Solanimt Dulca- niara) i värmeskåp vid en tenmeratur af 130" C. under 15—30 minuter. Efter behandling meljaii(le visas äro elaiosfererna synnerligen utbredda hos 8y- nanfhercfe., Lahiatfe m. ti. familjer, hos hvilka den rikliga förekomsten af ete- riska oljor sedan gammalt är bekant. Att emellertid eteriska oljor ej i nämn- värd mängd ingå i elaiosfererna framgår tydligt nog af följande iakttagelser. I bladen af Mentha piperita uppträder en eterisk olja (menthol) ^), som med konc. svafversyra eller konc. salpetersyra ger blodröda färgningar (eller fäll- ningar); behandlas tvärsnitt af bladen hos denna växt med de nämda reagen- tierna, erhåller man äfven blodröda färgningar, men dessa äro inskränkta till epidermiskörtlarne, under det att elaiosfererna förbli ofärgade. Ej heller för- ändras elaiosfererna i liladet hos Artemisia AhsintMum vid behandling med konc. svafvelsyra, under det att i epidermiskörtlarne bruna färgningar uppstå af absinthiin. Den i bladen af Bosmarinus officinaJis befintligix eteriska oljan svärtas (enl. Husemann) med konc. saltsyra, men snitt, som i en halftimme legat i detta reagens, visade dock elaiosfererna alldeles oförändrade. I dessa fall synes det således höjdt öfver allt tvifvel att elaiosfererna (j hafva något med de i växten uppträdande (kända) eteriska oljorna att göra. Mot elaiosferernas fettnatui- talar ingalunda den omständigheten att de stundom nästan fullständigt lösas i abs. alkohol (åtminstone i kokande)^); redan ') Das Chlorophyllkorn etc. pag. 29. — Snitten uppvärmas pii objektglaset, utan täck- glas och undersökas sedan i vatten, kloralhydrat eller Eau de Javelle. ^) Husemann, Die Pflanzenstofle, (Zweite Auflage, 1884) Bd II pag. TJGO. ^) Arthur Meyer anser (Das Chlorophyllkorn pag. 31) att de i kloroplasterna befintliga olje- dropparne ej bestå af feta oljor, utan af något annat, okändt åmne, och detta på den grund Studier öfver elaiosferer. J sedan länge känner nian att ricinoljan är löslig i all.ohdl, uch 1'feffer har visat att Marchavfiaceernas oljekroppar, som otvitVelaktigt bestå af feta oljor, äfven lösas i alkohol. Emellertid är lösligheten hos olika arter temligen olika, och det är ej sällsynt att tinna elaiosferer som bibehållit sig ännu eft(^i' flera veckors uppehåll i abs. alkohol. Med kokande alkojiol crhidlci' man a ett un- derlag af klorofyllförande pallisadceller uppstå färgningar, deremot ej pä de punkter, der snittet varit så tunnt, att endast epidermisceller medföljt. — Liksom isättika föranleder äfven konc. svafvelsyra ofta bildningen af amöb- artade utskott. Salpetersyra (koncentrerad och utspädd) är utan nämnvärd inverkan. (ilycerin fiuändrar ej heller elaiosfererna (motsats till JSlarchdiitiaceernas oljekroppar). Jodtinktur är stundom utan inverkan, men föranleder vanligen mer eller mindre intensiv gulfärgning. (Jfr kapitlet om elaiosferernas fysiologiska betydelse). Chlorzinkjod färgar deremot elaiosfererna vackert kastanjbruna. Stundom tyckas elaiosfererna t. o. m. lösas af detta reagens, hvilket tydligen beror på att fettet sönderdelats af klorzinken, som sedan upptagit spaltningsprodukterna. Af alkalier påverkas ej cliiiosfcrei-na i nämnvärd grad. Försök att försåpa dessa fettarter misslyckades äfven på snitt, som under ii*4 timmar (i kolsyrefri atmosfer) förvarades i en blandning af konc. kalilut och konc. ammoniak. Äf- ven i detta fall råder således öfverensstämmelse med Mardiantiaceernas olje- kroppar, Il vilka Pfeffer ^) fåfängt sökt försåpa. Något bevis mot dessa bild- ningars fettnatur innebär för öfrigt ej denna omständighet, då, såsom Pfeffer visat, äfven droppar af olivolja under täckglaset motstodo alkaliers inverkan^). Det torde således ej vara tvifvel underkastadt att elaiosfererna verkligen utgöras af feta oljor*). Som bekant sönderfalla dessa i tvenne stora grupper: de torkande, som innehålla linoljsyra eller någon dermed beslägtad kropp, och de icke torkande, som föra oljsyra som hufvudbeståndsdel. De senare ka- ') Jfr ZiMMEKMANN, Miclirotecliuik, pagg. 102 — 103. '') Pfeffer, Flora 1874. "") Elaiosferernas .resistens mot alkalier talar äfven för att oljsyra ingår som en integre- rande del, då (enl. Beilstein, Handbuch d. org. Chemie I, pag. 488) vid olivoljas behandling med alkalier slutligen endast triolein kvarstår oförsåpadt. *) Radlkofek uppger (Sitz-ber. d. mathem. phys. Classe d. k. bayr. Ak. d. Wiss., pag. 267) att de i mesofyllet hos vissa Sapotaceer uppträdande bildningarne ej bestå af fett utan af kautscJnik. Bland de arter, som R. undersökt har lefvande material stått mig till buds endast af Achras Sapota, för hvilken jag emellertid kunnat konstatera riktigheten af Radl- KOFERs uppgift att bildningarne i fråga ej svärtas af osmiumsyra, hvartill kommer att de ej fingeras af alkannin eller cyanin Under sådana omständigheter torde dessa kroppar böra studier öfver elaiosferer. 1 1 rakteriseras deraf att de af salpetersyrlighet öfverföras till en fast isomer eller alloisomer modifikation, elaidinsyra, hvilket icke är fallet med de torkande. Denna reaktion — det s. k. elaidinprofvet') — utfördes sålunda att i en smal g-lascylinder utvecklades salpetersyrlighet (med kvicksilfver och salpetersyra af 1,3 spec. vigt), hvarpä ett blad, iippträdt på en i cylinderns kork fastgjord glasstaf, nedsänktes till ungefär midten af cylindern. I denna atmosfer af sal- petersyrlighet blcf bladet på få minuter alldeles brunt, och den mikroskopiska undersökningen, som vanligen först företogs efter en halftimmes förlopp, utvisade otvetydigt att elaiosfererna antiigit fast form. Detta observerades hos arter af Mentha^ T/i-sihif/o, Adul/cd^ Ociiofl/cra m. fl., då deremot i blad iil' Dlrfaimnts, som i två timmar underkastats samma behandling, den eteriska oljan var fly- tande som förut. Vätesuperoxid, som enligt Colini ') sönderdelar torkande, men ej på- verkar icke torkande oljor, är utan inverkan, hvilket äfven häntyder på när- varon af oljsyra och närbeslägtade ämnen. Dessa förhållanden tala onekligen för den uppfattning att fettsyror af olj- syrans grupp (omättade fettsyror af formeln (,'"H'-" -0^) spela en vigtig rol i elaiosferernas sammansättning. Det torde dock knappast behöfva fram- hållas att oljsyrans^) närvaro genom dessa försök svårligen kan anses till full evidens bevisad, då ju de högre fettsyrornas kemi ännu är temligen outredd. Elaiosferernas olikartade förhållande gentemot alkohol och isättika visar för öfrigt att här ej föreligger någon enhetlig substans, utan att man snarast har för sig en grupp närbeslägtade ämnen. En fullt exakt föreställning om dessa föreningars natur kan naturligtvis endast ernås genom raakrokemiska undersök- ningar, som dock torde erbjuda åtskilliga svårigheter. Med afseende på allmänna kemiska egenskaper visa elaiosfererna åtskilliga analogier med oljedropparne i kloroplasterna, men skilja sig bl. a. genom för- hållandet till alkohol och kloralhydrat. Äfven med Marchaviiaceernas olje- hållas skilda från elaiosferernas, ehuru de till sina fysikaliska egenskaper äro dessa förvillande lika; huruvida de verkligen, såsom Radlkoper söker göra troligt, utgöras af kautschuk, torde vara tvifvelaktigt, då deras (i friska blad) konstant sferiska form antyder ett flytande aggregat-tillstånd ') Jfr Dragendorflf, Die qual. u. quant. Analys, p. 71. ^) Ej blott oljsyra och dess glycerinderivat, triolein, utan äfven andra syror af samma serie såsom Erucasyra, Hypogaea-syra, Ricinoleinsyra, öfverföras af salpetersyrlighet till isomera, fasta föreningar. 1 2 Bengt Lidforss. kroppar crhjudii (le liklietui', men «ukiia det tur dessa l)ildiüngar karakteristiska plasinaliöljet, ov\\ ötVerensstämma således i detta hänseende med de plastiska oljedropparne, hos hvilka Wakker') ej kunnat påvisa något dylikt. Med de af samme tortattare upptäekta oeli närmare heskiithii elaioplasterna synas de deremot ej erbjuda några som helst jemlorelsepunkter. Angående elaiosferernas förhållande till |)(>lai'iseradt ljus föreligga, såsom redan i inledningen antydts, uppgifter siivrd af IIaklkofku oeli Öolekeder som af MoNTKvEKOK. ItADLKOFEK upjiger att fettkro[)parne hos CkicJiona Culisija äro dels fasta, dubbelbrytande, dels tlytande isotroi)iska, liksom enligt Solerehek Gartneracccrnas fettkrop})ar hos vissa arter äi-o dubbelbrytande, hos andra op- tiskt inaktiva. Då det emellertid af dessa auktorers öfriga utsagor ej fram- går, huruvida (l(>t undersiikta materialet varit torkadt, spritlagdt eller lefvande, ega dessa U})pgifter ett temligen tvifvelaktigt värde. Noggrannare synes deremot de undersökningar vara, som fiuvligga angå- ende Giiiiiihwcruds elaiosferer. jMoxtevekhk uppg<'r om dessa att de i lef- vande blad äro optiskt inaktiva, i toi'kade deremnt dubbelbrytande, detta senare enligt MoNTEVEKDE.s äsigt beroejide pä en fiu'siggi'ingen oxidation. Tydligen hafva de förut flytande elaiosfererna härvid öl'verf'ä'ts till fast form, oeh, här- med stämmer äfven att de vid uppvärmning (till 57") åter blifva optiskt inak- tiva (flytande). På samma sätt som (Tfani.inrciiKcs oljekioppar synes äfven elaiosfererna hos flertalet (Uriga familjer förhålla sig i nu berörda hänseende. Ingen af de arter, af hvilka lefvande material undersökts i polariseradt ljus, visade spär till dubbelbi-ytning hos elaiosferei'na (Viburiuun, ( nlVca, Sauchezia, Laetea, Po- docarpus, Dioon m. ti.). Dubbelbrytning kunde deremot konstateras hos torkadt material samt äfven jiä snitt af lilad som behandlats med salpetersyrlighet ^). Emellertid hafva undersökningarne pa detla område ej fullföljts i någon större utsträekning, såsom varande af jemförelscvis underordnadt intresse, sär- skildt sedan det visat sig att dubbelbrytningen ej, såsom man förut trodde oeh såsom äfven i den botaniska litteraturen tinnes angifvet ^) är ett kriterium på ') Priiigsli. .Jahrb. XVIII. ^) Detta visiir tydligen att de 1'ormt'öräiulriiigar som uppstii vid behandling med salpe- tersyrlighet ej äro analoga med dem som stundom föranledas af Eau de Javelle 'se pag- ö), utan verkligen bero pä oljans öfverföring till fast form, ^) Nägkli 11. ScHWENDENER. Das Älikroskop, l^ag. 365. studier öfver elaiosferer. 13 fast aggregattillstånd. Gonom Reinikeks och Lehmanns undersökningar ') sy- nes det vara konstateradt att duhbelbrytning äfven kan förorsakas af vätshor, med andra ord att det äfven existerar "flytande kristaller", och dermed är tyd- ligen i princip dubbelbrytningen såsom kriterium på fjista ki'oppar slo})ad, om också undersökningar i polariseradt ljus fortfarande måste anses vara ett godt hjelpmedel vid fytotomiska undersökningar. — Frågan om elaiosferernas fasta eller flytande aggregattillstånd torde i sjelfva verket också vara af undcrordnadt intresse, då de flesta oljornas smältpunkt i hög grad påverkas af yttre omstän- digheter såsom blandningsförhållanden m. m. ^). Beträftande elaiosferernas utbredning i växten synes deras hufvudsakliga förekomst vara inskräidvt till örtbladen, der de uppträda såväl i epidermis som i mesofylk Ofta saknas de i epidermis eller förefinnas endast i klyfö[)pnings- cellerna, under det att mesofyllet kan vara synnerligen rikt på elaiosferer; mera sällan saknas de i mesofyllet, men förefinnas i öfverhuden [Huniamdis sp.). Frånsedt uppträdandet i epidermis synas elaiosfererna vanligen vara bundna vid sådana väfnadei', der en riklig ämnesomsättning försiggår. (Sålunda saknas de i den klorofyllfria vatten väfnaden hos bladen af Med/ii/lld., l'cpcrom'Kt^ (o- Itiiiiuea o. s. v., men u})pträda synnerligen väl utbildade i dessa blads kloren- kyui. Hos kronliladen af åtskilliga Onaf/rariecr förcflnnas de (OciKithcra^ CJarkia)^ och en närmare undersökning skall måhända ge vid handen att deras förekomst i kronbladen är ganska vanlig. Dessutom finner man ofta elaiosferer i den bladets kärlknippeu omgifvande ledskidan samt i floemet. Också i stammens floeni träflas stundom elaiosferer, (Sainhitciis, Wfiyelta) liksom äfven i barkparenkymet då detta är assimilerande och örtbladen föi'a elaiosfei'er. I rötterna hos åtskilliga arter hafva äfven olj- artade bildningar anträftåts, men om dessa äro ekvivalenta med elaiosfererna är en fråga, som framtida undersökningar måste afgöra. ') Zeitsclirift f. pliysileiosa. Elaiosfererna (4 — C> ti) äro här hnfvudsakligen inskränkta till pallisadparenkymet oeh de närmast umlrr detta liggande lagren af det mäktiga, men kloi'ofyllfattiga svampparenkymi't. Coffea arabiea oeh C Mariniana. I hvarje mesofylleell en medelstor elaiosfer (6 — 8 ,«), stundom beledsagad af mindre; i epidermis smärre elaiosferer, sporadiskt. (lalium piii'pureum. 1 hvarje mesofylkell en väl utbildaStreptocar[)Li8 Rlifxii lu. il. fura äfvcii väl utl)ildade elaiosferer i mesofyllcellprna. SCBOFHUL ÅRIAVEJE. Disandra prosti'ata. McsofyUci'llcriia tiiia små, men tydliga elaiosferer. Rhodochiton volubile öfverensstämmer med föregående. (jrratiola officinalis eger temligen stora elaiosferer i mosofyllet. Hos Fi"'/v»//rfl-arter (V. crassifolia^ loiif/ifolui, Amlcrsoni, spectahiJis), Nc- mcsia, Linaiia m. H. hafva icke elaiosferer kunnat påvisas. ERICyS^E* Erica hyemalis. En medelstor elaiosfer i hvarje mesofyllcell. E. jKMlunculus och acuta öfverensstämma med föregående. E. arborea. Elaiosferer tyckas saknas i mcsofyllet, men upjtträda väl ut- bildade i cpidermis, vanligen en i hvarje cell. Andromeda polifolia, Arbutus Unedo, Gaultheria procumbens finn alla väl utbildade elaiosferer i mesofyllet. EHODOBÄUJEE* Kalmia latifolia. I hvarje mesofyllcell en elaiosfer, som dock ofta först blir synlig efter behandling med Eau de Javelle och osmiumsyra- Rhododendron ferrugineum, R. ponticnm. Azalea indica föra tyd- liga, men temligen små elaiosferer i mesofyllet. EFACRIDACE^.* Epacris ardentissima fir väl utbildade elaiosfe- rer, en i hvarje raesofyll- och ejiidermiscell. VACOINI ACE^.* Vacciniuni Vitis i da' a (ich Oxycoccus s]i. föra väl utbildade elaiosferer i mesofyllet. Ehoiaccff* Visnea sp. Tydliga elaioisferer i ejiidermis och sannolikt äfven i mesofyllet. Diospyros cordifolia.. 1 mesofyllet och cpidermis påvisades med Eau de .favelle och osmiumsyra elaiosferer, uien dessa voro helt små, möjligeu beio- ende på den undersökta individens temligen aftacklade tillstånd. Choripetalse. LYTHB.ARIE.E.* Cuphea miniata. I hvarje mesofyllc(«ll en elaio- sfer: saknas i cpidermis. C. lanceolata och C. cinuobo.rium öfverensstämnui med C. uiiiiiata, men ega något större elaiosferer. Studier üfver elaiosferer 19 Lytlinim tumentosuiii. 1 hvarje mesofyllcell en elaiosfer (6—8 ,«); äf- ven i epidennis, men der blott hälften så stora. L. yirgatura. Epidermiscellei'nas elaiosferer något större, för öfrigt som föregående. Heim i a salicifolia. En elaiosfer i hvarje mesofyll- och epidermissoell (4—6 (0. Heimia syphilitica och Nes sv a ni yr ti ful ia öfvereiisstiunma i det när- maste med föregående. ONAGR ABI^'E* Sanuliga undersökta arter af slägtena Ociiofher<(, Epi- Idhhuii, ('Inniiu'iicriuiii, ('hirl;ia, Encli((ildiitm, Crodef/a, Lupezia^ Ftichshi och Gan)-(t f('ira väl utbildade elaiosferer i mesofyllet med ungefär samma varia- tioner som inom fi)regående familj. Hos Trajia na tans anträffades elaiosferer endast helt sporadiskt. Coiiifncfdccrc* Radlkofek anger ') förekomsten af "fettkroppar" för JVr- Di/iKt/id nutcroptcyu^ T. Bu/r/vi^ B/irheixirid capitaht och Biicida Bnccras. Hos Qaisqtudis /iidica — den enda art af denna familj hvaraf lefvande material stått mig till buds — förefunnos typiska elaiosferer, en i hvarje meso- fyllcell. MELAST03IACEJE.'' Medinilla. Elaiosfererna saknas fullständigt i öfre epiderrais och i den under denna befintliga vattenväfnaden, men äro der- emot väl utliildade i pallisad- o(;h svampparenkymet (6 — 10 ,w), äfvensora i undre e])idermis. ' Centradenia isophylla öfverensstämmer med föregående sä till vida som den endast f(")r elaiosferer i de assimilerande cellerna, der de dock ofta måste göras synliga med Eau de Javelle. Sphterogyne cinnamoinuni. T hvarje mesofyllcell en medelstor elaiosfer; saknas nästan fullständigt i epidermis. 31YRTACEJEr Eugenia Ughi. Efter liehandling med Eau de Javelle och osniumsyra kunde elaiosferer (en i hvarje cell) påvisas såväl i mesofyll som epidermis. Pnnica Granatum. Som föregående. Lucadendron sp. Väl utbildade elaiosferer, en i hvarje klorenkymcell, sporadiskt i epidermis. ') Glied, d. Sapindaoeen, ji. 124—125. 20 Bengt Lidforss. BOSÄCE^^.* Sjtiiff»!! Filip(Mi(liila, S. Ulmavia, Kerria japonioa, Po- tentilla alba, Fra^aria ve^ca o. clatioi- cg-a alla tcinligcn utora claiosfcrer (6—8 ,«). Detsaimna är tallct dumI Itiihiis fniticusKs. It. ctc^iiis, R. Anhnni, Hasa (■((uliiii, 11. jiii)/jiii/('//(i'/h/i(i 111. H. ('huru claiosferonia liär ofta iiug diiljas at klorofyllapparaten. Ao-rimoiiia, AlcluMiiilla, Saiiyuisorha iicli Sibbaldia ansluta sig- på det uärniasto till Fj-tif/diia. I)BUFAÜE2F:* Prunus ("crasus, P. avium uch P. Padus föra alla temligen smä, men tydliga elaiosferer i uicsofyllcellerna. FOMAGEJE.* Pyrus communis o. P. Malus. Elaiosfercr såväl i nu- sofyll som epidermis, inon vanligen llclt små. Med föregående öfverensstämina ('//doi/in ndi/iiris, Sor/nifi ^Liiciipiirin, Crataytis Monor'rrlrinn-{\rte\\ och hos åtskilliga tjockbladiga Sa:rif/ai/(r-avtev är dei'ns förekiinist tendigcn s|)()radisk. Bland Myiiijlora' saknas de eller uppträda, helt sparsamt lios Trapa och M/ir/(>ji/ii///r(i\ oeh det anfördes nyss hurusom .}ffi/i/- in/fJics oeh I/iiini((i)fhf))uiiii utmärka sig genom saknad af elaiosferer. Det oaktadt torde det dock kunna påstås, att i stort sedt elaiosferernas när- eller frånvaro eger en viss systematisk betydelse, då dessa bildningar visat sig kai'akterisera sä vidtomfattande grupper som t. ex. Saxifragacea^ o(di Ro- siflorpe och så stora familjer som Coiupositce eller Lahhiffc. Äfven då det gäller begränsningen af smärre, närbeslägtade formkretsar, torde elaiosfererna kunna lii- draga ntt gifva utslag, såsom det framgår t. e\. af deras konstmita frn'ckonist hos Sditriin'rr och deras lika konstanta frånvaro hos ( '/i/oidi/i/iitfra: Elaiosferernas utvecklingshistoria. Kons(at(M'andet af elaiosferernas första uppträdande i kotyh^loncrua er- bjuder liai'dt när oöfverstigliga svårigheter, då ju det ojemfin'ligt stöi'sta antalet frön förii olja som reservnäring, och de växter, hvilkas frön föra stärlcelse, i allmänhet sakna, elaiosfei'cr (Qucrcua^ Lc(/iiiini)osrn>(i)- Kj heller torde någon bestämd skilnad i mikrokemiskt hänseende mellan plastiska olje(h'op|iiii' och elaiosferei" kunna uppdragas. Det torde derföre vara ovisst om de (mycket små) oljedroppar som konstaterats i hjertbladen hos uthungrade exemjdar af åt- skilliga Si/DavfJicfCfr (Diniorphofecd ]ihiri(iHs. HcJIdiifliiis (iinni/is) vei-kligen varit elaiosferer eller ännu oförbrukade rester af den plastiska oljnii. Lättare är det då att följa elaiosferernas utveckling i örtl)]aden. Födjande specialfall må tjena som exempel: Sambucus nigra. Redan i mycket nngn lilad med isodiameti'isk;i celler och knappast skötnjbai' klorofvlla]ip;irat obsei'vcrar mnn i Inarje i'cll — så väl lieter, iifvon om E. !Mer's uppjj'ii't. aiiuåoiiilo glukospvs koiistnnta IVauvaro hos snl)inei'sa växter skulle visa sig vara forlinstiid. Lunds Univ. Ävsski-ltl. Tnm. XXIX. 4 ^C) IViist LM fors«. i iiiesorvll suiii ppidennis — talrika, starkt Ijusbrytandp små droppar, livilka o'ifva alla de fin- olaiostorcriia karakteristiska reaktionerna. I man som Madei utvecklas saniniansmiilta dessa droppar, tills sliitlio-eii hos det fullr utvuxna l)la- det en stor droppe — den detinitiva eiaiosferen liai' Kildats. — Med Sarnbueus nii^i'a (ifverensstänmier N'. TjhiiJtis och Wcic/rlid rascfi. Hos (Toldfussia isophvlla synas elaiosfert'i'iia uppträda i etr nact hela ger intrycket af att dessa klorofvllfrin eeili'1' hämmats i sin utveckling o(dt staiuuit kvar pä ett tidigare utvecklings- stadium. S(un allmänt resultat framgår sålunda att elaiosfcrerna uppträda i ell mvcket tidigt stadium säsom små, i plasmat suspenderade di'op]iar, hvilka sedermera sammansmälta till den definitiva eiaiosferen^). De öfvercusstämma sålunda i .- än i fullt iitvnxna, gröna blail. 1'tarmica vulgaris. T tveuiie tydligen diida blad, af livilka ilri ena var gult, det andi'a alldeles svart, konstaterades (efter behandling med Kan de .ia- velle oeh ( )siniumsyra ) elaiosferer, som nästan voi'o fullt normala. — Blad af Telekia sp., som påtagligen voro döda, innehöllo lika stora oeh tali-ika elaio- sferer som elt lefvand(^ blad af samma art. Älediiiilla sp. Ett" gulnadt blad, dei' kldrnfyllapparaten var iullkuinligl desorganiserad, förde synnerligen väl ulblldade ,elai(isl'er(.'r. — Analoga iaklla- gelser hafva. gjorts hos Mentha pipcritx, ('(niip<(i//i/(i TrachfUiiiu. Oruntlicrd liiruvh m. H. .\f dessa iakttagels(.'r tVamgar del utvetydigt att elaiosferei'ua äi'n all uppfatta, som e.vkret, i Cysiologisl^ t liäiiseiMide värdeb'isa föir växten, oeh -det kan således anses bevisadt att fettai'tade substanser, som föi'- hälla sig som exkret, ega en myeket vidsträekt utliredning i växlri- ki't. Friln kemisk-fysiologisk synpunkt innebiii' detta ingenting fifverraskande, dä det ju, såsom särskildt Pfkffek ') framhållit, är ett faktum, att kemiskt när- beslägtade ämnen kunna ega en helt olika fysiologisk Iwtydelse för växten.' Exempel härpå äro, bland andra, kolhyurat(>rna, bland hvilka t. ex. stärkelsen är ett fdastiskt näringsämne, under det att de närstående slem- och gummiar- terna i mänga fall äro exkret, oeh härvid kan äfven erinras nm Aktih'k Meyp:rs ''■) uudei-sökningar, enligt hvilka sä närbeslägtade ämnen som druf- oeh fruktsoeker spela en helt olika ml vid olika växters stärkelsebildning. Det förtjenar äfven ihägKomnias att af oljsyran — oafsedt fysikaliska isomerier — ett snart sagdt oändligt antal struktnrisoinera föreningar äro teoretiskt möjliga, ') Pflauzenphysiologie Bd. I. p. •'>5.'^i. -) Bilfhuig der Stärkeköruer aus Zuckora-itcii. Maiiiiit inid (■Ivceriii. Hot. /tg. 1S86. Ol) StuiliiT ("ifvpi' rln,]osjorei'. -^ '' livarined alVou rih'liaiulcuvavuii al' l'ysioldgiskt (ilikväi'iliga (iljs_yn)r är i;;jiii-(l sannolik '). Egenskaprii al' cxkret tillkomiiicr äfvcii, sasoiii Mioyek ^) och Sciiimi'Kii ^ ) påvisat, de i kluroplastonia iippträdainlo (iljcilroppanir. Man kuiidc dor- för inrijligcn vara frestad att uppfatta äfveii olaiosfereriia sasoiu af kloroplastcrna l'ramhragta cxki'ct, hvilka, ej kvarstaimat i sina hildningshärdar, utan vandrat ut i plasman och tler sammausmälr till en enda di'op])c. Det lider också intet tvifvel att vid klorofvllkornens resorption de fiivordna oljedropparne kunna sammansmälta till en enda större oljekropp "), men det är ä andra sidan lika säkert att dessa ej äro identiska med elaiosfererna. Hetta i)evisas l)land annat af elaiosferernas tidiga uppträdande i bladen — de iöretiniias, som redan nämts, (sid. b"!) i mycket unga celler, stundom innan klorofyllapparaten hiirjat fun- gera, under det att kloroplasterna sällan eller aldrig ega oljinneslutningar i unga kraftigt vegeterande blad. Hos Sambucus nigra t. ex. ttnner man claio- sfei'(n' redan i slutet af maj, men först långt senare oljedroppar i kloroplasterna. Man skulle möjligen kunna tänka sig att elaiosferernas fett bildades i klo- rofyllhornen, men utstöttes af dessa, så länge de ännu befunno sig i sin fidla lifskraft. Detta vederlägges emelhntid af det faktum, att en mängd blad, som i äldre tillstånd föra oljinneslutningar i kloroplasterna, dock alldeles sakna elaiosferer (Siir/i/(/(( r/ilf/ar/s, AcsciiTns llipjKicnvfininii/, ffcUcl/nr/is, llnxns m. H.). Dessutom äro elaiosfererna nästan eller alldeles oliisliga i alkohol och kloi'alhydrat, då deremot kloroplastinneslutningarne lätt upptagas af dessa rea- gentier. Tills vidare toj-de det sålunda vai'a riktigast att antaga att elaiosfererna u[)pstå i cytoplasman; om de tTij' sin ujipkomsr liafva att tacka några s)icciHka organ (de Vries' hypotetiska "oleoplaster") torde tillsvidare böra lemnas oaf- gjordt, dä ju möjligheten häraf ej kan sägas vara utesluten [«i grund td' de hittills gjorda negativa observationerna. ') .Jfr t. ex. höger- ocli venster-viusyrans ülik;i fOrliållaiidc till svaiiipM.r, rescrveellulosa cli vanlig d:o iii. ra '-) Meyer. das Chlorophyllkorn p. 32. •') ScHiMPER, Pringsh. Jahrb. XVI p. 181. 'I ScHiMPKH. 1. c p. 182 anför äfven exempel på huru sådana i kloroplasterna bildade oljedroppar sanimansuiälta med af cytoplasman afsöndrade (Fidiclia cm data): de senare skilja sig emellertid från de förra genom olöslighet, i alkohol och "nichtfärbung" med methyloilett. ^n Hc'ii-I Li.lf..i> liik;il('(lcs riii'dc (li'l lillsvidiirc höre lciiiniis (»at^jdi'ilt vid livilki'ii eller vid li\ilkii fytsiologiska [irueesser ilessa liildiiiiiyar U)i|ista '). Dei'as niass\-isa u|i|)ti':i- daiide i assimilerande vätnailer kunde ni("ijiig'(Mi anses tala fiir att (daidsferenia vore eii lii|ii(ididfe- riska Ijusbrytande massor fglolmlesi. livilka enligt reaktionerna bestä af fet olja. De upp- träda endast i iiallisadlagref , äro synnerligen stora i Conifereruas blad. och synas vara en Jirodukt af protuplasmats degradation, framkallad genom temperatursänkning. Vid liögre temperatur försvinna de". — Härvid är att märka att det i svampparenkynlet, bos t ex. Ta.riis /xiccafa förefinnes nästan lika stora dro|ipar soui i jjallisadparenkyuiet, livadan 11a- r.EKLANDTs tal oni en "kemisk bilateralitet" lios öribhulen ( Sitzber. p. 288) 4orde böra, för- falla. Haiieklaniits förmodan att dessa oljekro)i|)ar representera en degradationsprodukt a.l' pi'otoplasmat, frand^allad genom låg tenijieratur, vederlägges af det faktum att äfven de unga bladen hos t. ex. 'J'a.rns biicca/d. TJ/njapsis ihilnbrii/d iii. fl. under juli och augusti niä- nader föra lika väl utbildade elaiosferer som om vintern — Ipjigiften om fettdropparnos försvinnande vid tem]iera.turtörh(iiiiiug kan svårligen bero pä annat än felaktig observation. ( Tillägg under t r grin higv ii.) ") S.MHS, Kin lieitrag zur Kenntniss der Krnähriiiig>t hat iglet är derför enligt min u|i|)fatrninii- füllt IxM-ättio^adt att sätta dessa tvenne fakta i kausalsammanhanti- ixdi i detta fall uppfatta stär- kelsens närini;'s()dug-lit;iiet såsom fih'orsakad af fränvavon af ett stärkelsespal- tanile fennent. Pä samma sätt skulle man (icksä k\nina ranka sii^' att elaio- sfci'erna ej vidare tTirarbetas, derför att det niidio'a. spaltnino-sfei'ment, som upp- Irädei' i kotvlcdduerna, ej mera produe(n'as af iirtliladen. Det heJHUver väl ej påpekas att det nu sagda livad elaiosferernas vidkommer endast inneliär eu hypotes, hviiken jag f()r iifrigt sjelf hoppas få tillfälh^ att empiriskt l»egruntcs, mii anföras här. I ett Idad af Eupaforhim fdstigiufum, som nära en månad varit (nnyeckhidt med staiiinidpaiijier. fårgades elaiosfererna icke af Jodtinktur, hvilket deremot var fallet med dem i insolerade l)lad af sanniia växt. En med anledning häraf företagen makrokemisk undersökning gaf vid handen att neutrala fetfarter (idivolja, mandeloljaj endast färgas af jiidtinkfnr för sä vidt de innehålla spår af fria fettsyror. Det tyckes såhinda som hade de i KnjidtoriitiiiAA-Aåewf. elaiosferer normalt U]>ptv:idände fria fettsyrorna (sannolikt helt små kvantiteter) undei- hnn- gerperi(idon vandrat nf uv (daiosfei-en ; dermed är naturligtvis ej hevisadi att de verlcligeM fiirhrukats i näringsfysiologiskt syfte, om . Englers Jahrbücker Bd XXII, Heft. 5 p. 526. Monteverde, ()., Ueber die Alllagerung von Calcium- und Magnesiura-oxalat in der Pflanze (1889). Ref. i Bot. Centralblatt Bd XLIII p. 327. Nägeli, C. von, Die Stärkekörner (1858). Nägeli r. ScHWENDENER, Das Mikroskop ill Aufl. Is77). Pfeffer, W., Pflanzenphysiologie Bd I o. II (1881 . Die (tlkiirper der Marchantiaceen, P'lora 1874 ]i. 2. RiDi.KoFER, L., Zur Klärung der Theophrasta und der Theaphrasteen. Sitzbei-. d. rriathem. phys. Cl. d. k. bayr. Akad. d. Wiss. Bd XIX (1889) p. 221. Ri'iigt Liilforss. Studier öfver elaiosferer. öO Radlkofer, L., Ueber die Gliederung der Familie der Sapindaceen, ibidem Bd XX (1890) p. lOB. Stahl, E., Pflauzeri und Schnecken. Eine biologische Studie. Jena 1889. Sachs, J. vox, Ueber die Entleerung der blätter im Herbst. Flora 1863 p. 200. Ein Beitrag zur Kentniss der Ernähriingsthätigkeit der Blätter. Arbeit, d. botan. Listit in Würzb. Bd III p. 1. Vorlesungen über Pflauzenphj'siologie. Zweite Auflage 1887. Sapposciinikofp W., Wanderung der Kohlenhydrate, Ber. d. deutsch. Botan. Gesellsch. 1890 p. -235. ScuiMPER, A. F. W., Untersuchungen über die Chlorophyllkörper u. die ihnen homologen . Gebilde. Pringsh. Jahrb. Bd 16 p. 1. SiiiG.MUND, Ueber fettspaltande Fermente in Pflanzenreiche I o. II, Sitzber. d, math. naturw. Gl. d, kais. d. Wiss. XCIX Bd. p, 407 och C. Bd. p. 328, SoLEREDKR, H,, Studien über die Tribus der Gajrtnereaäu Benth,-Hook. Ber. d, deutsch, bot. Gesellsch. 1890 p. (71), Stiiasburger, E,, Das botanische Praktikum, Zweite Auflage, 1887, TscHiRcu, 0,. Angewandte Pflanzenanatomie. Bd. I (1888). Zimmermasx, A.. Botanische Mikrotechnik. (189'.^) de Vries, H , Plasmolytische Studien über die Wand der Vakuolen. Pringsh. Jahrb. Bd. 16, p. 465. Wakker, J. H,, Studien über die Inhaltskörper der Pflanzenzelleu, Pringsh. Jahrb, Bd. 18, p. 423, WoRTM.iNX, J,, Verdauung im Pflanzenreiche, Biologisches Centralblatt 1883, ACTA UMVERSITATIS LUNDENSIS. LÜNDS UNIVERSITETS ÅRS-SKRIFT. TOM. XXX. 1893—94. LUND, 1893-94. E. MALMSTEÖMS BOKTETCK.EBI. DISTRIBUERAS RESOM C. W. K. GLEERUPS FÖRLAGSBOKUAMDEL I LU.ND. ACTA REGI^ 80CIETATLS PHYSIOGRAPHICE LUNDENSLS. KONGL. FYSIOQRAFISKA SÄLLSKAPETS I LUND HANDLINGAR, MED 5 TAFLOR OCH 42 TEXTFIGURER. 1893—94. NY FÖLJD. BAND 5. LUND 1894, E. MALMSTEÖMS BOKTRTCKEKI. DISTElIiUKKAS GEKOJI C. W. K. GLEERUPS FÖRLÄGSBOKHANDEL I LUND. Kongl. Fysiografiska Sällskapets .sammaniiäden, 1892—93. 1892, d. 12 Oktober: Herr Lundgren, om ett sätt att åskådliggöra mineralens och bergarternas kemiska sammansättning. • Herr Törnqvist, Graptolitfaunan i Ilarz och nerc)'nska systemet. Herr Areschouci, om nyare växtfynd i Skåne. Herr Bergendal, Gastroschiza och Anapus, två nya Rotiferslägten. 1892, d. 9 November: Herr Holmgren, ett par elektrometriska anmärkningar. Herr Weibull, ett förfaringssätt att bestämma fosforsyror i gödningsäm- nen och andra organiska produkter. Herr Blomstrand, om diazo- och tri azo-fö reningar. 1892, d. 14 December: Herr Rydberg, en metod att bestämma luftens dispersion äfven fiir ultra- violetta strålar. Herr Odenius, fall af angisma cavernosuni ossis ischii. Herr Qvennerstedt, öfver egendomligheter i vissa groddjurs utveckling. Herr Bergendal, 1) om en Nemertin från Höjeå, 2) antecknijigar om skandinaviska Rotiferei', hvilka båda uppsatser Sällskapet beslöt skola in- tagas i Handlingarne, B. 4. 1893, d. 8 Februari: Herr Areschoug, om embryos nutrition. Herr Jönsson refererade å egna och prof. Areschougs vägnar en afhand- ling af fil. lic. Bengt Lidforss med titel: "Studier öfver elaiosferer i ört- bladens mesofyll och epidermis'", hvilken antogs till införande i Iland- lingarne. Herr Törnqvist, om den inre byggnaden af Diprionida?, hvilket föredrag skulle införas i Handliugarne under titel: "Observations on the structure of some Diprionidse". s 1893, d. 8 Mars: Herr Lundgren, zonindelningcu i nordöstra Skånes kritsystem. Herr Jönsson, iakttagelser ()fver ljusets betydelse vid groningen. Herr Lang refererade å egna och prof. Blomstrands vägnar tvänne af handlino-ar af doe. Hedin med titlar: "Några nya produkter af lil)rinet; dio-estion med trypsin" samt "Bidrag till kännedomen om horn substansens- sönderdelningsprodukter," hvilka afliandlingar antogos till införande i Säll- skapets PLandlingar. 1893, d. 12 April: Herr Löwegren, om tobaksamblyopi samt om Olof Celsii den äldres egen- händiga manuskript till Flora Uplandica. Herr Holmgren, om elektricitetsutveekling vid vätskors disjunktion, h vil- ket föredrag skulle införas i Handlingarne. Herr Blomstrand, som ä egna och Herr Rydbergs vägnar refererade en af handling af doc. Löndahl med titel: "Inverkan af alkoholiskt natrium- etylat på ättikester och benzaldehyd," hvilken afhandling antogs till infö- rande i Handlingarne. Herr Blomstrand refererade å egna och prof. Langs vägnar en afhand- lino' af doc. Hedin med titel: ■'Modmolybdensyrans användning som reak- tionsmedel på alkaloider," hvilken afhandling antogs till införande i Iland- lingarne. Herr Rydberg refererade å egna och herr Blomstrands vägnar en afhand- ling at doc. Löndahl med titel: "Welche Relation besteht zwischen Gas- und Fliissigkeitsmolekulen? Beiträge zur Kenntniss der Konfiguration des Benzols". 1893, d. 10 Maj: Herr Qvennerstedt refererade å egna och Herr Bergendals vägnar en afhandling af fil. kand. A. Olin med titel: ^'Om Näbbhvalen och dess fångst, hvilken antogs till införande i Handlingarne. Herr Bergendal, nya bidrag till Trikladeruas anatomi och systematik. Herr Ask lemnade meddelande om 151 patienter, hvilka lidit af blåsesten och blifvit vårdade på Lasarettet i Lund under de senaste 25 åren. Innehåll: I. Studier öfver förändringanie i Animonshornen och närliggande delar vid epilepsi, af Th. Neeandee (pag. 1—47, 7 tabeller, 1 tafla och 6 textfigurer). U. Zur Theorie der Transformation elliptischer Functionen, von T. Beodén (pag. 1 — 24). in. Undersökningar öfver den elektriska ljusbågen, af G. Geanqvist (pag. 1 — 44 och 4 text- figurer). IV". Versuche über den temporären Magnetismus des Eisens und des Nickels bei hohen Tem- peraturen, von N. Geane (pag. 1 — 6 och 1 textfigurX V. Bidrag till kännedomen om SuüEonglycinerna, af L. Fe. Rosexc4rex (pag. 1 — 24). VI. Studier öfver ciliata Infusorier, I, af H. Wallengeen (pag. 1 — 48, 1 tafla och 6 textfigurer). ^'II. Analecta algologica, Continuatio II, auctore J. G. Agaedh (pag. 1 — 99 och 1 tafla). VIII. Studier öfver Bryozoerna i Sveriges Kritsystem, II, af A, Henxic; ipag. 1 — 46, 2 taflor och 25 textfigurer). IX. Inbjudningsskrift till Filosofie Doktorspromotionen i I,und, Torsdagen den 31 Maj 1894, af Promotor (pag. 1 — 36). X. Fysiografiska Sällskapets sammanträden 1893 — 94. AIÅLECTA åLGÖLÖ&ICå. OBSEKVATIONES DE SPECIEBr.S ALGARUM MINU.S ('OGNITIS EARÜMQÜE DISPOSITIONE. AUCTOBE J. G. AGARDH, CONTINUATIO II. LrXD_E MDCCCXCIV. TYPIS KXPRESSIT E. MALMSTKÖ5I. De Typis Ceramiorum diversis, structuva tVoiidis et disjiosiiioiie Sphterosporarum indicatis. The t'enuiiiu nre aliimst ar< unsiitirtt'm'tury to the Botanist a;< tlie Kiibi, aml thfir varielics quite as miniProiis. Harr, in PJii/i'. Brit. i.^uamquam Species Cerami/>;•;>/;/ seril)enti, ejusmodi cliaracteribus Hpccies usque 37 dignoscere licere adparuit. Kützing vero C'eraniioruni Species usque 75 enumeravit. quas ad 7 (^lenei'a diversa retulit, qua' vix aliis ciiaracteribus dignoscantur. 8pecies, cjuai ad tvpum C. ciliati aecedere viderentur, sunt revera paucte ; nee multas Species inter formas ad tvpuni ü. nibri confeotas agnoscere voluerunt; pluriraa- ita ad typuni C'er. diapJimti pertiuentes viderentur. Patet dii'ticillimuin t'ore in numerosa grege Specieium, qua» ita tvpum C. diaphani offerrent, invenire characteres, quibus dignoscerentur Species, prtecipue si ex ra.mificationis norma et externe habitu certi Specierum cliai'acteres «gre definiantur. Hinc patet facilius tiei'i potuisse ut species diversa- sub eodeni nomine saqte intelligantur. Nee mirum videbitur si verba Harveyi, supra allata, veritatem proderent vix refutandam. Nee ipsa illa Genera 7 Kütziugiana aliis cliaracteribus i'undata. ^■illeventur, ex- cepto tantuiu Genere, (|Uod sub nomine ('eramii retinuit, in quo frondes strato corticali continuo instructas indicavit. Characteres structura- Generum iidem raemo- rantur, quibus tres illas Species dignoscere voluerunt veteres Algologi. S|ihi:erosporas aut immersas aut erumpentes. nunc in turaoribus [»rojiriis evolutas quidem memo- ravit; at has tan tum in ])aucis Speciebus observatas fuisse patet. Hinc in uuoquo- que l'ere Genere obveuiant Species, quie suadentibus iconibus. ab ipso postea datis. vix bene consociantur cum aliis ejusdem Generis. + .1. (i. A-ar.ll. Si c-liai-actoves isti, cjuibus suas S[)ecies tuiidaruut vrtores, in (Hiiiiibus Speciebus })Ostea distiiictis a3((ue evidentep obveiiireiit, uou adinoduni dü'licilc fofsau videretur Species ('ei'juiiioi-um rite disponere; at /.(Uia illa iliaplKiiin... quie iii ndiimiUis lieue di.stinota ade.st |liraitibus rite truiicatis), iion soluni miuc adniodum augusta. luiiic latior obvenit; sed etiaiu liaiitibus minns eertis in (|nilinsdam ^uasi lacera exeiu-rit. Accedit (|uod articuli su])eriores et adliue juniores iii oninibus s])eeiebus sunt breves, inferiores vero et adultiores suipe jilus minus elongaiitur: ipiare zonu- diapbaiue, quie partes non eortieatas ipsonnn artieuiorum indieant, (|UO(|\ie enm ;etate Uiutantur. Sunt revera Species, in (piibus zon;e diapbana' in partibus junioribns sunt admodum angustie, in adultioribus vero iiunt pnrionga'; sunt vero etiam alia''S])ec,ie8, in quibus zon;e diajiliana- in pennltima parte frondis sat couspiciue et jn^obe distineta- ob- veniant, in inferiore autem plus minus oblitei'ata'. evolutione nimirum continuata cellularum, quibus zona- euloratce eonstituuntur. l''a,deni ita ad))arentia Zonarum, • [ua- in una Specie ab artieuiorum longituiline. mi]uis aut magis extensa pendeat. ha^e in alia specie ab evolutione cellularum genieuli, ([ua' sui)ra articulos interiores expanderi pergunt, provenii-e videatur. Comparanti nimirum partem inferiorem et sui)eriorem ejusdem planta^ taeilius ad]jareat ipsos articulos pro abtäte et evolutionis stadio sa^pe (|uoad longitudineni admodum varias obvenire. Sunt Sjieeies (juaruni articuli in i)enultimis ramulis diametrum longitudine :e(|uaut; in iisdem vei'o articuli inferiores saq>e liuul dia- metro multiplo longiores. Sunt aliie ([uarum articuli infeiiores longitudine diametrum [)arum superant. ^Nle judice nnllo modo ex ejusmodi ditferentia jure concludei'e liceat longitudinem artieuiorum in eadem Specie variam obvenire. Articulos int'e- i'iores cum a4,ate sa^pe excrescere lubenlius dicerem; at tendcntia', (pue in omnibns forsan adesse videatur, alins tines aliis S|ieciebus po.sitos esse, a.ssnmenduni [lutavi. Ceruni. setmxldlum articulis suis brevibus a C. nihro revera sat diversum putavi. Compai-anti icones bucusi^ue datas, et diagnoses verbis exjiressas Ceramiorum. vix alia^ mihi adparuerunt indicatte differential geniculorum, (|uam qua' ex exteriore forma (ex angustia aut latitudine zona' ; ex expansione aut cylindracea aut magis nodose pronnnula ejusdem) deducantur; de forma cellularum constituentium, earum- (|ue conjunctione in certas aut varias (jualeseuncque Jiguras, nihil omnino indicatum vidi. Structuram autem geniculorum accuratius exanjinanti miiii adj)aruit ho(; re- s[iectu dilferentias adesse, qii« me judice characteres j)raMjeant, «iiversis Tvi>is in- signes. (^uamquam igitur ejusmodi characteres vix conspieiantur nisi in fronde paulo majori augmento examinata, tamen in his insistere eo minus dubitavi, quum in multis ita observatis characteres et sat adparentes, et eximie constantes mihi ad- paruerunt. Ilis diversis cellularum dispositionibus et formis Typos divei\sos indieari lubenter concluderem. Nec hoc Judicium ab eo inlirmatum jaitavi, (|uod etiam Species adsini, in (juibus potius tendentianj ad certam (piandam dispositionem agno- seerem, (juam hane in omnibus anjne pt'rductam et a'(pie eonspicuam. In iiartibu.-- fructificatiouis differentias adesse, quibus in Speciebus Ceramiorunj disponeudis mi opporteret, faeilius mihi [jersuadeam. Quod attiuet Cystocarpia, Analecta Alguliijiir-a. •} struetnram hornni in ])lnrimip saltim S])eciel)U.s sat t-ongruenteni jiutarein. In nuoleo junioiv e(|nifU'in o-enunidia vidi certo cirdinr superpo^ita, subdichotomo-fastigiata, qno(.]U()veisuni radiaiitia; seriös intra n^eiiibranauL hixinreiu et magis gelatinosam gemiiiidia ab hoc (irdine reiaxantur, et nonnullis i'orsan ei'ujitis, reliipia (piasi muco cincta, sine ordine certo coniuneta vidi. Has ditt'erentias esse a_-tatis, oljservare credidi. Infra nucleum maturcscentem mnic infantilem inchoantem c|U0(|ue vidi, ut hoc in muUis ahis (Ag. Morphol. tuh. X]'I. fii/. -.^1) obveniiv c)venire, nimirum Interius constitutum celhdis plerum(|ue majorilms et pkis minus elongatis, unica serie longitudinah superpositis, quos articulos denoininarunt; et ex- teriut- (juod corticale dicerem. IT;ec strata jam in aiiieilius supi'eniis inchoantur diversa; paulo nimirum infra articulos supremos transversales indivisos dignoscen licet — in multis admodiun eonspicue — nonnullos abtäte paulisper provectiore, qui nova facta divisione in imam partem paulo majorem, mox situ inferiorem, ipsum articulum formaturani, et paucas nonnullas eonspicue minores, in cellulas corticales sensim abeuntes; ha- initio quasi coronulam minutam, ipso articulo circumpositam efticiunt. (^u^e ita generantur strata, singula per se increscere pergunt. Pro divei'- sitate vero specierum alias fornms, alium iucrescendi moduni, et aliam dis])Ositionem cellularum corticalium generatura. Ut cognoscantur species diversic, et quomodo ad structuram sibi ])ropriam pervenerint, iiKpurendum putai-em i|uomodo in (|uaque specie utrumque Stratum ad structuram speciei characteristicam formandam contulerit. Hunc in finem et partes frondium juveniles, et adultiores comparandas esse, patet. Stratum corticale jam in ]-)artibus frondis junioribus sat evolutum adesse. om- nibus speciebus normale [jutaivm. In sjjeciebus, <[uas nuniini' ('. dlapliertici. patet ; et hac evolutione, certis speciebns typica, deniura oriri structuram (juani formis, ipias o!im ad ('er. rubrum i^etulerunt. cbara.cteristicam lu)>enter dicerem. l't vero h*c rite intelligatur, de structura in }ianci.s aliis s|)eciebus pauca quoque raoueaui. Inter Species, (pias ad typnm ( 'er. rnbri (^ontextas putareni, exstat Species, sub nomine C. niiois a < '. .Vgardli prima vice descripta, at hodieduui minus revera cognita. Ki-onde a facie inspecta articuli strati interioris vix cous})iciantur; et 1'ron- dem subgelatinosam tpiasi tubo axili interiore tilisque verticalibus ab eo provenieu- tibus, contiguum Stratum fere 1'ormantibus contcxtam. facilius qnis putaret. Ob i)a- rietes magis gelatinosos cellula' extima- a|>icibus suis rotundatis. magis verticaliter exeuntibus, frondem cpiasi punctatam monstrant. Articulos interioris strati admodum breves observavi, et him- ipiasi totum articulum tilis verticalibus obtectum obiter inspicienti facilius videretur, ('ellulas primarias ipsorum geniculorum, unica serie transversali (juam maxime regulariter i'ircumpo.sitas, angulato-rotundatas et anasto- raosi brevi lateraliter invicem jnnctas vidi. Quot fuerunt hte cellulie in circulo di- cere non anderem, lU — l'J uumerare credidi; ex liis lit/)i magis verticaliter exeuut Analecta Algologica. ' quasi fila miuuta, 3 — 4 articulis obioiigo-rotiuidatis superpositis constituta, fasciculos geniculares proprios formantia; fiim sursum et deorsura has cellulas geniculorum in- timas anastomosibus juuctas vidi cum collulis stiati intoruiedii. secus directionem plantit longitudinaleni paulisper einagatis. uuiua lere serie superpositis : his nltimis quoque anustouiosibus sjjarsiiu juuctis. (r^uoque ab bis alia fila magis verticalia exeunt, at In'eviora, directione et forma cum filis geniculorum conniventia. 8trata igitur tria diversa eellulaiuin. (|U;e in speciebus ad typum Ter. r/'/»// cont'ectis digno- scantur, qno(|Ue in ü. niti^iiie adesse convictus fui. Cellulas hujus speciei et quoad i'orniaiu et ipioad dispositicinem evidentius distiuctas digiK.isc^ere putavi (|uam iu speciebus. (piibus ('er. rubri nomen s;epe tribuerunt. Stratum iutermedium adest evidenter distincturu. cellulis extra articulds strati interioi-is et secus lougitudinem in Stratum conjunetis eonte-xtum; at structuram baue partis aduKinris cum juniore coiuparanti vix non facilius videretur cellulas strati intermedii sub pr^longationc ipsius articuli seusim formam suam propriam assumsis.sc; Stratum igitui- intermedium revera esse coutextum cellulis strati exterioris, qua- subprolongatione articulorum seusim aliam lornjam indueie et dispositionem sibi propriam AJndicare coguntur. In speciebus noinudlis, ipias magis ad typuiu Crr. (liaplKini contextas diceres, analogas mutationes celhdarum quo(jue ol)Servare liceat. «^uaniquam cnim Zonte geniculorum in plurimis Ijarum adjiareant ambitu delinita- et niai-ginibus suis trun- catis ])robe üiiutata', sunt alia- s])ecies, in «piibus Zouir paulisper a-dultiores sensim excrescere inchoant. Celluhr, (|Uir in Zonis anrbitu definilis sunt adproximatfe et angulatic, atque proprio suo modo dispositie, fiunt contra in Zonis excrescentibus magis elongataj, cyliudracese aut oblongie et secus lougitudinem articuli longitudi- naliter extensse, iaitio laxiores dispositfe, demum nunc quo(iue deasiores. Mibi ad- jiaruit haue extensionem geaiculorvnn et formam ati[ue ilispositionem cellularum di- versam siiuili modo explicandam esse; dum articuli manent breviores cellula; geni- culorum sufficiant functionibus, iisdera tributis ; i|uum vero articuli admodum pro- longari incipiunt. (puxpie cellulas geniculorum nndti[)licari ribus nmuibus ut videtur iatactis. Sunt vero ipsi articuli in iiac s]iecie breves et mox, ut videretur, suam loagitudinem detinitarn attiugentes. l'^orsan ciuijicere beeret ))aulisper aliam l'ore dis])osiliiat '). Stepius. ') Satis constat in nniltis bMuriilcis nl]\fnirc lila, i\\v,fi sl^imis Irondrs cliTiiircntcs, l'iiiu'tionibus vailiciilanim iii.^tnicta feiiscantiir. lii iummillis extra fripiuloii] ilecum'iitia ; in aliis intra ipsam niciuljranaiii froiidis, iiuasi in spatio inlrr stvata diversa, «inibus rcllul» extiniie i'untextic adpareant. 8 .T. Ct. Agardh. ni fällor, ab iitrn(|ue margiiic rt-lluhe excrescentes adjiarent, et ilf^mum sujira rae- iliani (axiuatorialem) regioneni articuli obvia^. nnne din iliscret;e a,diiaveant, muic citiu? inviceiii Hunt niixta-. 8i deni(nu^ in formis. ijua- a.d ('er. rul.HMuii ploruininic adnuiiierata' i'uci'nnt, partes tVondis a-tate diversas eunjparare placeat. structuraui aiialngo modo cxplicari posse. niiiii iiuidein videi'etur. In superioribus partibus vidi cellulas eortieales quasi singulas |ier sr lutuudatas aut ])auii.sper angulatas, onmes consimili modo iuvicem' junctas. 1'aulo inferius observavi cellulas minores plures iuvicem adproximatas, ((Uasi cycladcs loi-uiantes, (pias subdivisioue i-ellidariuii sinjplicium oi'tas lubeuter eonjicei'em. (velades invieeui paulis]iei' distaut; superiores magis i-otuudatie aut olilouga' mox adjiareut; inl'ei-iores seiisim elougantui' et partibus uumerosioribus iu- vicem ailproximatis eoustitutir, a vicinis paulo evideutiore s})atio sejiarantur. I^ua' initid partes iueruiU discreta' et pauea/, cijrhuhii rorniautes, sensim liunt uumero- siores, et magis magis(jue ad]>roximantur in /inrias elongatas; in adultioribus igitur partibus 1'roudis, jirout et longitudiue exereseiuit celhihr jirimuni l'ormat;e, taMiias fonuuntes, et crassitie augetur stratuui corticale, uovis gencratis cycladibus iuter ticnias sparsini obveuientibus. seusim structuran\ oriri ])atavi. (|uam Speciebus dictyo- ])bla'is cliaracteristieaiu dcseribere eouatus suiii. Sti-a.lum exterins in bis niuiinun constat cellulis plurimis, c|Uarum aliu' (piasi iu veuas, longitudiualiter excurreutes et i'ere i-eti<-ulatim junctas dis[>f)iuuitui'. aVuv iuterveuia im}>leut. i'rali'f ditt'erentias strueturie, ipue ab evolutionc strati cortieaiis pkis miuus aut a.lio nmdii pt-rducta peudeaut. et i|uibus difterentiiv illie magis babituales ni fällor oriuutur. ipiibus iu s[ieeiebus Oeramiorum disponendis ]ileruni(pio usi sunt Algolngi — abos iledueere licet cbaracteres ex forjua ceilularum constitueutium. et ex modo, ([uo iu geniculis disponuutur celluhe eortieales iu diversis speeiei.>us; (juos hibfutcr majoris momeuti eonsiderarem. Cellulas genieulnruiii formaui illaui globnsaui et dispnsitinm-ni trausversaliter aut longitudiuabb'i- seriatam. i|aa)u plurima' icoues illis tribuant. i-aro revera servare {)utarem. Si (piixpie juniores, et in paucis uounullis speciebus (|Uo(|Ue adultiores fCer. f/riiriniiii/iiii. C iiiinidiiini ) eelluhr ita forniata' et dis])Ositre adpareant; tanieu in longe pkiriiuis et alias formas iiiduere et eertas tyjiicas disjiositioues assumere tendunt Iu C. i-^in/uiio Harr., a cujus nomine forsau ipus|iia>m suspicaretur cellulas geuiculoruui ouniium esse conforuies, (pias(jue rotuudatas (pio(|ue iu icoue ])iuxit Harvey, cellulas vidi et lorma iuvicem diversas el suo p)'0])rio modo iuvicem con- juuctas. In bac uimirmii S])ecie. lU iu niultis aliis, cellulas medias geuiculoru?M. |ilui'imis cxterioi'ibus pauUs]ier latirnx^s vidi et j)ressione mutua subangulatas ; mar- ginales vero magis rotuudatas, (|uasi ulterius excurrere teuderent; cellulas (pioque proprio modo (bspositas dicereni, ipialiter bas i|UO(:jue in uumerosis s})ecieljus ob- venieutes c)bservavi. Si i|uoi|ue iu dicta S]>ecie luec lnriniis a,liis alia,.s liniclioncs divei-sis stvatis attrilmtas Tiusse. For- niani nimirnni frondis totaiii et i|U(iad diincnsiones ])iirtiun], et i|uoad raniilicationis normam al(|iif donsilalcni al) cvolutionc strati interiovis pendere. facilius (|uis con- tenderet, aliis vita' functionilms stratn coi-ticali trihutis. lU-vora in partilms IVimdis iiuLxinio juN'L'uililuis ccllnia', ipuc divci-sis stratis |icrtinent, ipioa.d eontentuni cold- ratuni, i(uein contineut, inviccin vix diversa.' niilii obvenerunt. Mox autem lioc rc- spectu h;e (Hio(|uo diversa' adparent. Ijjsi artieuli liunt rndochroniati' colorato destitnti, dum contcnitn enlorato t'ollula' genicidoruni tuinout. Avticuli elongantur, tiunt ra mosi, tirniiorcs et crassidi'C niomlivana cinguntuv prout s]iatiuni postulatur innjus et tivmiori' (■uluininc (ipus sit. ( Vllula' autcMn genic-uli)ruin contcntn enlorato seatentos, limit nune magis (|uasi succosa', niine numero augentur, et vai'io modo mutantur, pnmt in S])ecii'lius diversis carum l'unctionibus opus esse eonjiciatnr. l)i\H'rsitates igitur, ipue adsmit in evolntione et eonliguralione cellularmu, (|uil>us eonipoiumtur genienia in divci'sis s])eeielnis, majoris nionienti 1'orsan eonsiderandas essc, non a'gre assuinerem. VA hoe respcetu observatiuiieulas ([uasdam ([U0(jue addere plaeet. Sunt Species iiomiulhe (C. (/rariUinuiin, ('. elegans), quaruni Stratum cortieale in partibus junioribus eximic evokituin adest; cellulär ejusdem (aliis comjiaratis Speciebus) mihi adjianiernnl majores, (|uasi magis sueeo tmiientes, et inträ, spatium geniculis commissimi bi'cve, magis vertiealiter evoluta^. Ilinc geuicula sat eonspicue extra menibranam lili promimila ad[)areant. ntrinf]ue (juasi truneata; (juamquam geuicula sub boe stadio admodum adproximata siut, tameu iuvicem separautur stiietura lili, iiiter diversa geuicula sat eouspicua. Si cum-speeie])us allatis eoni- parantur alia' species, (|uas illis ])roxiinas 1'acilius quis crediderit fCnrniL J'(i.'loclinia et Fericiiuia nomina^■i. Cbaracteres barum iufra uberius ex]iositos videas. Pi'ieter cbaracteres ex ipso lu'oveutus modo iSpliterosporarum deductos, alium assumendum ]:>utavi a modo tjuo maturescentes Spliterospora' sese exhibeut in S|ie- ciebus diversis, et matune a planta matre separantur. <^io nimirum modo Terra- rum globum in hemi.S]ib;ena aut secus lougitudinem auf secus latitudiuem subdivi- sum delineare consueverunt, eodem fere dicerem uiif ita sunt positie intra geniculum Spbterosporte, ut (piasi uuo jjoIo (inferiore et deorsum verso) inter cellulas geniculi adfix;e, altem ver(.) (et sursum spectante) Hunt demum niida', at externe stepe circa imam basem cellulis (pul)usdam ])roprio modo disjjosita; ob- veniant, aut in ([uem i)Ius minus conspiene tendentes adpareant. Exstant Species externo baljitu revera sat similes, at quoad structuram geniculorum conspicue iuvi- cem diverste. Isjusmodi diversitatem structurw in Speeiebus vere affinibus existere ]io.sse, id assumere negarem. Quum contra observaverim eaudem geniculorum structuram in S)ieciebus, quas bene diversas considerarunt, assumere non dubitavi plures diversos existere typos, structura genieuloi'uni indicatos; inträ ((uos Species, aliis cbaraeteribus distinctas, plus minus mimerosas dignoscere opporteret. His structura' dilierentiis insistcns, Tribus numerosas cbaraeteribus circumscribere posse credidi, (juibns adjuvautibus species Ceramiorum numerosas certius dignoscere licere speravi. (Jiiod Triluis immerosas propriis nominibus designavi, id commodum judicavi, utpote bis nominibus utens ipsos cbaracteres Tribuum i)luribus locis rejjetere evi- Larem; (juod dictum volui. ne niibi imputaretur, divisionem (]uandam Generis a mc molitam t'uisse. Clavis dispositionis Specierum Ceramii. Seui» l:.\. KcTDci.ixi.i. (ieiiiculis exterioiv latL-R> nuuDnun lurtilibuti, sphrei-Of-iii.n-as snbsec-un- (Uitiui (lis|)cisitas Kcrcntibus; SpluBrosporis in jicniculo aut sinfj;ulis, aut pluriljus in liciiii cvi'hiu! ilisposilis, muu- fere totis euiensis, luiiic iiniiieisis aut in ;_'lunierul(j tir;e ill liis i|nasi in eertu parte lidiidis jilanabe aut distielie iani(is:e generantur, in Series marginales utriiii|ue siiigulas ciniiunct«. ('ellube iiriegiiantes niiniruiii in (|uiii|ue artieidn Aiuik'cta Alirnlogifa. 13 sunt f;iMiiiii:i', ail ntruiiii|ui.' iiuiririiiciii siiifjnlie, spluernsporani iliiiiiilia sua parle inavfrini ipiasi im ]inTsain, altera (liiiiidia promimilani irenenintes. .Sunt pleruiiKiue artieuli pemiltimi ramoniin superiuriiiii, (|ui in bis Hunt sphiercjspcirileri, (inline adseeiidente Sphi-erosporas generantes in articulis suis adluic brevioribus et ad genieula ijuasi {Mintraetis. Ut splnerüspor;e primuni formatie in articulis inferioribus maturescuiit ; et ex bis deniuni separantur, proveniunt nov;e in articulis superioribus. iSeries spliferosporarum margi- nales ita sursuni continuo accrescunt, evacuatis seiisini inferioribus. In iis Speciebus, quarum splinärosporie in ramulis (]uasi ad id proprie evolutis proveniunt, Organa Imc modo sphscrosiiorifera ipinninii sticbidiosa adpareant. In singulis articulis siepissime duas tantuni cellulas spha'rosporiferas observavi: n\inc vem in partibus nonnullarum, quasi nimium foeeundis, in media pagina una vel altera cellula lil quo- que spluvrosporifera ; cavendum ne spha-rosiioric in bis probe verticillatic considerarentur. Sit for- san i|noque ut ejusmodi cellula, unica aut paucie, marginalibus proxim;e disponuntur, hemicy<-lum (piasi nientientes ; (|Uod tarnen nie in certa ipiadam specie observasse, non memini. Species, qwve hac dispositione niarginali spli:erosi)orarum dignoseantur, pauciores tautum vidi; alias tanien zonis geniculorum invicem distinctis (frondes diaphanas veterum Algologoruni rel'ta-entes); alias vero zuuis geniculorum plus minus confluentibus. Inter Species qua; liujus seriei bucusque inventic fuerunt, pauciores, bac differentia insistere milui. Suadente autem differentia structura', iiuam genieula in diversis S]ieciebus offerunt, duas Tribus, buic Seriei assunien- das credidi : Tinin s \'. Iboi.r.ocvsiini:.!-. : 11. Cer. miniutuni Suhr. Tkiuus \'I. Hetekoivstidk.E: 12. Cer. cam'ellatum C. At; 13. Cer. tlexuosuni Kütz. 1-1. Cer. apiculatuni J. Ag. 15. Cer. sticliidiosum J. Ag C. pennatuui Crouau. C. pusillum Harv. Series 111. I'ekiclinia geniculis in frondc leretiuscula circunicina fertilibus, spbicrosporas nu- raerosas verticillatas aut Seiies transversales forniantes in cellulis infra corticalibus genc- rantibus; sjibierosporis maturescentibus auf omnino immersis et singulis quasi ex nodo le.jectisl erumpeiitibus ; auf singulis dimidia circiter hemispluerii parte interiore immersis, altera bemispluei'ii parte externa denudatis; auf (juasi verticillum jiroprium t'ormantibus, ima sua parte inter cellulas geniculi bracteantes immersis, superiore sua parte denudatis invicem libei'is. f Sj'lifBi'Ospo'is immo'nis, series truiixversales iittra genieula fonnaufibus. TlUBlS VII. l'.VCIIYlillXl-V : IG. Cer. elegans üucl. Tkiüls VIII. Glotophl.ea: 17. Cer. codicola J. Ag. mscr. 18. Cer. botryocarpum . Cer. pLMliucIlaliini .1, .\.i;. iiiscr. iJT. Cer. arboreseens- .T. Aa. uih;cr. 17. Crr. teinK' .1. Ai;. iiisci-. 18. Cer. veistituiii .T. å;j:. au I larv. ? .■'iS..' Cer. ari-tioimi .1. Aa. 1'.). Ccr. secumlatuni Ll). :','.\. Cer. liliatniii FJlis. 40. (.'ev. roliiistuiH .1. .\,i.'. ■")(). (.'i'r. nobile J. Ajj. luNcr. 11. Cer. uiieiualuni Jlaiv. ")!. Cer. obsioletuiii C. Air. Ti;ii;ls XII. .'lii>rii> rcrtirilliifi jirojirius ilrmitiii iijicrhis cl liniclriilox fnniuiiilihiis. TKini s XIV. A( i;iii;(i\i.v : Tknu;s X\ 1. liicrvddiiM.v: 5.-!. Ci'r. .uraeilliuium I larv. 5!l. Cer. virjiatum Ilaiv. imv, Zel. Cer. bystididcuiu Ilarv. (iO. Cer. CalitVinneuiii .1. .\i:. mwer. Ijl. Cer. Floridanuiii .1. Au. m.-^er. 4"i:iiiis W. 1;k.V( 11 YtiDXiA : 54. Cer. strietiiiu Ilarv. li"J. Cer. t(irulo,saiu .1. .\,^'. 55. Cer. pelliu-iduiu Cni. lio. Cer. exi-ellenti .1. Ay;. iii^er. 5<). Cer. :ri|iiiibile .1. Alt. iii^rr. 57. Cer. diaiibauiiiii higlitt. 5iS. Cer. aeaiilliiiiintuiii ( arii l'mi'.is 1. Cii.KKoiiüXi.v. CTcnicidis tutiiis froiidis iiifcrcedcnte sona fraiisrcrmili iiiithi iiiricciii distiii' i-fis, juniorinu ramtyrnm parntit i)roni,inreticulatim junctis. Ilac structura geniculorum Stenogonia ab ;diis Trilinbus, quse ad Eetoclinia retuli, diversa putavi. Sed ab alüs Eetoc.liniis Stenogonia insuper ditfernnt spbierosporis maturescentilius nudis fere totis aut saltim superiore sua jiarte. C'onjunctis bis charaeteribus sequentes speeies ad baue Tribuni bodie refero, rnlongatis. Ali bai' specie parum diversa specimina qii;rdam ex Xovn HoUandia haliui, ramis magis |.alciiül)us et articulis iuferioi-ibus multo longioribus distincta. (ienicula qualia buic 'i'rilmi cba racleristica et sphierospfiras fere omnino emersas, 3—4 scmicirculum fere furmantes in bis oli servavi. I»um vero de affinitate et limitibus Cer. ramulosi dubia mibi manent ; ad Siicciem pm priani b:ec spccin'iina referre ibdiitavi. b) rniMiUs in racliide eliinyafo idfcnutittihiifi. 7. Cee. Cljetümandm J. Ag. Epicr. p. 98. Analecta Al'^olooicn, 1 ( Tiiiiirs; III. GoxdVT.oGoxiA. Grnkidis jnnlorlhus iiiterreclenie zuiia tmmcevsali mula iitviceni di- sfiiirtis, znnas corficules anyiistas suhnoäosoproiuinulns fornianiibus, adultiorihus nunc .lupra avHculos titmidos latius expansis, zonam eoruni a-qnafoiialem rüigusfaiii, iindam lin- ijuentihus; celbdis consHiuentibus junioribus iiicireiu subdisthictls (quasi gelathui hifer- redciife) rntundatis auf oblnm/is sub-dlfnrmibm, siiu/ulis ■i)idivisiii aiit divinione phirilnui i/unsi hl cydddcs coii-juncHs. Splufroapnris in glnmeruln, exferinre lafeve rrimorniii, (jitnsi e/yinnifi' adiiindiim cniispinm niinntius celhdiiao inniifrHis, initin snhsiiiiinlix, dnmnn pin ribiix, phifi niinw! sidicinißnetiHbus. Ad liniic 'l'riliuin rctVrn : a^ Gf)! indis ii)('niiil)i(.i, deiiiniii artitidis fiilindywi'ia i'hninfifis imdin inricetii srjiariifis. S. (.'er. tenuissimum Lh. Hjph-. Ihn/.: J. Ai/. E])i(r. p. HL ('. iidtlrisinn Harr. PIn/r. Jir. Iah. XC Siii'riiiuna tcmiiöia, i|n:r ad ('. diaiiliaiiniii iilcniiiniui- rdnlriniit alL;'nln;;i, nuiu' nniniiic C. aracIinniiU'i iiisiLiiiita, ad ('. tciniissi)iiuiii s:r|iins jicrliiiciilia |iiilarciii. In '.'. iindn.to Harr, favcllas niiilas piiixit, qnales ipso quoqnt' fili.-^i'rvavi. In Sin'ciiniiu' ex India (UTidonfali, Cir. (iirirhiiiiidfin)/ rrir. pafriifisaiikiini a Cronan iiispripto, favellas vidi snjiva axillaics, (jnasi invulucralas ; sli-iu-tnra y'pnicnliinnn linc cnm C'rv, tcmiissiiuo runvoniro jintavi. .\1 Sipciiniina s.rpc inali' iwivisi-cntia. 1)^ Geniculis superinribus jjrcerijme externn latere rmmdornni nrniafiK, spitudis unnr aiii fiulis; itifcrioribna (jenirulin rx utrnipir margine hi fila Iniigiorii exciirmifibus, adiiuidiini lafifs zoiia (equatnriali iirficiduriiiii iindn aiignMinre separntis, siepp spiindix iiiitinribus iiisfiitcfix. f '.I. ('et;, i'uberulum Soiii/. ; J. Aitun} ali iis, i|\ias ml ('- (liaiilianuui cilim vetulfnint, noii ailiuoi.luin abhn.lit ; iiec structnra penitiore geiiicnloi-uiu ali illis magis recp ilere, fnrsan piimo iiituitii viilrretur. Ali i.stis nninitins vero C n^iniafitni iliffert forinatione et situ spluerosporarum v\ liis iliiiiiitilius Sjiecics ilicta idnvuiure vidctiir i-iiiii aliis nonnullis, lialiitu ct st.nictura frnuilis ailiiiniluni divcisis. Xiiiiiniiii liodic species jilures iiiilii cognitas bal)Cfi, qun nun in articulis scnis iitruiinnic inavgiiu-iu spha-rosixirje longituilinaliter seriatfe adpareiit. In pluriuiis Speciebus, quae lianc ilispositioncni spliierospdravum offenmt, frons est evidentius coni- jilanata, et in bis ita forsan magis exspeetandnm videretur dis)iusitionem marginalem sphiierospo- rarnm cum forma coniplanata fmndis ccrtuni habere nexmn. (^nnu vero eadem obvenit dispo- sitio in fronde, ipire lialiitn et structura a formis magis frequenter obveuientibus parum recedit, liuxi (lispositionem peculiarem spluerosporarnm jiotius proprii indolis eonsiderandam esse; et species hae structnra insignes Typuni sibi proprium eonstituere. Ut igitur habemus unam Seriem speci erum, in (luibus sphiBrospora.' exteriore latere ramorum pennltimorum secundatie generantur; ita aliam eonstituere opporteret iis, in ijuibus spierosporfe ad utruuuiue margincm liueam longitudi- nalem, marginalem et prominulam efticiant. T't illam Seriem Ectncli)iia dixi ; ita haue nomine Diploclmiarum designavi. Hiijus seriei Tribum priniam institui S)ieciel)ns (|n;r cliaracteribus strn ctune genieulorum su|ira allatis dignosi'cndir vidontur. 11. C'er. minia^uji Silin- : Harr. P]/i/r. aiii^fr. fab. CCVI A. Apices hnjus aeuminati monstrant genicula fere eonfluentia ; in ramis penultimis separantur invieem in zonas utrinque probe limitalas ; dum articuli intereedentes breviores manent genii-ula eonstare dieeres cidlulis angulato-rotundatis, parum invieem diversis, quales fere eas monstrant form;e, quiB C. diaphann proxime vicina' sunt. Artieulis vero paulo magis excrescentibus, ita nl ipsi articuli diametro fere ibiplo longiores adpareant, cellulas genieulorum observare lieeat secus longitudinem frondis subseriatas. Si sub hoc stadio lineae adparontes accuratius compai'antur, rc^- eognoscere lieeat alternas ita esse diversas ut ihmi alire sint deorsum simjiliees et sursum iiant quasi ramoste ; ali:e, euni illis alternantes, sursum simpliees, Iiant deorsiim ramosfe; ipsi autem rarai a me dieti, una aut altera eellula infra terminali geminas terminante tantum constituuntur. Quamciuani igitur luec structura cniilam adpareret vix notanda, de ea tarnen mentionem feci utpote tendentiam forsan indicans ad structurani magis pcrductam, (piani Platygoniis eharacteristicam judicavi. Splia-rosporas, ipiales easdem pinxit Harvey, ipse quoque vidi; at charactereni in iisdem ]iositum vix jiercipere lieeat, nee ita ut fas sit iestimare, nisi eomparatis aliis Speeiebns .pue a me ad eandem seetionem (ieneris at ad Tribum sequentem, structura frondis sat diversaui referuntur. Si idem character reveniat in S|)eeiebus, frondium structura admodum diversis, chnn alia; Speeies, qua- structura frondis conveniant, aliam sphierosporarum dispositionen! monstrant, hoc mihi n(jn alio modo explican(hnn adparuit, quam omnino typica differentia Specierum. Utrum forma', (juie nomine C'.. nnniati ilescriiitiE fuerunt, ad unam eandemque speeiem an ad diversas pertine.ant, hodie mihi nullomodo certum adparuit. Spechnen originale, a Subrio mihi datum, ita revera incompletuni restat, ut certum Judicium ex eo flngere vix lieeat. Quoad stru- cturani genieulorum vix difterentiam vidi; apices minus patentes et magis obtusinsculos observari' eredidi. Plantam Sulirii adnatam vidi Gelidio, in quo speeiem maris Cariliroi recognoscere putavi. Collao (non Callao) ut locum natalem snte speciei scripsit Snbr. '^loil attinet dispositionen! ramorum et formam, frondem teretiusculam observare eredidi; Harvey compressau! dixit, raehide flexuosa disticln' snbbipinnata. Sphierosporas pinxit quales exi- mie charaeteristicas ipse quoi]ue vidi. Ilas neque cum iis C. isogoni, neque cum probe vei-ti cillatis convenire jam ex icone llarveyana colligere lieeat. Analecta Alf^olojjica. 19 Tkihis vi. IlKTKHdf'YSTinK.E. O-eniciilis ramorum jiiix'iiilium imiic inriceiii zmta imdiiisrnla lUstiii- cHs, (tdidüoruin et, (in. plurimis speciehus] fere omnlunt invicem subcoiißiiciUihus, rcllidis rorficalibus Stratum sensim contiijuum heteroci/stideum fornumtibus. Sphcerosporis quasi dist^rlie dispositls in articulo yemiiiis, nempe intra cellulas utriusque maryinis siiujuUs, i'crticaliter a maraine dimidia siia parte prominulis, omnibus conjimctis utroque laterc ramorum seriem lonijitudinälern forniantibus; nunc in. nonwdlis, nberins fructiferis laumi aiit alteram cclhdatii, paijinalevi. quuque spltwi-dSjiurifernni. i/eii.i'rautibus. Wpei'ies paiu-iures, (juas in uiiica 'L'iibu L-i>njun.u:eudas imlavi, runveuiiint tum fronde fero contimie corticata et lieterocystidea, mui haiu- Tribiiiii a Honiwofvstideis diversaiu censeu, tum spluunispovaruin dispositioiie marginali, ijua a plurimiy Sperielms aliis lieterocystideis diversam putn. Qualeiii autem Tribuui ita constitutani (.■ireumsiTiptaui vului, taleui contiteri fas est illam iSpecies conipleetere sua strui-tuia paulisper diversas. In C. cancellatu niniirum ijenieula superiora zona diaphana sat eunspieue distinrta vidi ; cellulas geniculiU'uiu medias, ipsis septis articulcjrum superpositas, latiores et angulatas vidi ; marginales veio geniculoruui, ex utro(|ue margine excuv- rentes, fiuiit longiores et cylindi'aceci;, et denium snpra tequatovialem rcgicjnem obviie adpvoxi mantnr. In aliis vero et plurimis Speciebus, quas liuie Tribui pertineve putavi, struetura strati cortiealis, vix al.i ea reeedit, quam Dictyophheis (.■haraeteristieam putavi, cellulis forma diversis i|uasi retieulatim in venas et intervenia conjuuetis. Ab bis et umnibus fere aliis Ceramiorum Speciebus (exce]it(i C. miniato) digiioscantur dispositione sphajrosporarum, quasi proprium Typum indicaute. In fronde niniirum aut compressa, aut forsan teretiuscula at ramiticatione disticba, sphicrosportc sceus utrnmque marginem aut submarginem in series longittulinales liunt conjuncta?. Articuli in bis Speciebus fertiles admoduni lireves permanent et numerosis ejusnmdi superpositis. sphierosporas generantibus partes fertiles proprise formantur in Speciebus nounullis, quasi inferi- oribus — in aliis a ranudis propriis eodem modo diversis orgaiia quasi propria stichidiis analoga generautur ; utraque sensim elongata, inferiore parte effoeta, superiore adcrescente novas spluero- sporas m'ai'ginales generante. Singuli niniirum articuli in bis speciebus geminas spluerosporas (ad utrumque marginem singulas) generant. Cellulie ita fertiles inferiore suo hemisphrerio ipiasi uuir- gini immersce permanent; exteriore prominulo (piasi nudo. Species, qme hoc modo fi'uctiferic tiunt, ita intermediie adpareant inter eas, in (juilius spli;erosp(jra' tautum ail unum nuirgineiii pro- veniant, et plurimas eas, in (piibus spliferosiioric in articulis priegnantiluis verticilUitim dispositn; oliveniant. Dieere tamen las est me observasse in quiljusdam Speciebus Z)/t7(OcZ7'ne(S (sphicrosporas marginales generantibiis), nunc uberius fructiferis, sparsim unaiii aut alteram spb:erosporam in cellulis paginalibus (juoque generari. / GenicuUs ramorum junioruin zuna nuda scparatis, adultioruin. Itctcrocijstidcis, mcdils cellulis angulatts, e.vterioribiis ab utroque margin.e ejucurrentibus, longitudinaliter seriatis supra medios articnlos juiictis. \2. < 'ek. cancellatum A(/. S^i. p. 145. Suli nomine Pteroeeratis Kützing proprium (ienus crcavit ('er. canceUdfn, et uovic Spcciei f. tlexuoso, cujus characteres minoris momenti adpareant cuicuimpie diagnoses datas comparaiiti. Ilinc ]']picrisin scribens sj^ecies ita distinctas suli nomine Cer. cancellati conjunxi. Hodie, struetura accuratius comparata, easdem revera invicein diversas esse vidi, at cliaracteribus, qui vix iiisi eas- dem accui'atius comiiaranti adpareant. In specimine Cer. cancellati, quod typicuni putavi, /.ouec corticales jiinioruni ramorum sunt invicem distincta' zouis nudis sat evidentibus ; ut elongantur articuli, zon;e nud;c sensim oliteetie evadunt tilis ex utroque margine zouie corticat;e excurrentibus. In C. fleximso Stratum corticale totam plantam ubdncere vidi, nullis zonis nudis intermittentilius. (ieniculoruui cellulas in ü. cancellato beterocystideas i|uideiii vidi, nempe medias geniculoruui latiores angulatas dense juxtapositas, ordinem cjuendam proprium vix servantt's ; exteri(jrcs angustiores longitudinaliter seriatas et sensim excurrcntes cpiasi in lila, geiiiculu diveisa ciinjnngeutiu ; in C. flexuoso totuiu corticale Stratum constare cellulis subreticuhitim junclis, aliis venas, aliis inter- venia quasi formantibus. IJifferunt igitur Species eodem modo cpio 1 iictyo))bUea a Strichoplilieis aut Dictyogoneis nounullis diversa descri|isi. 20 J. G. A.s«rdh. Qniirl attiiirt s|ili;iT(is|iciras ntriusi|iic Spcriri, lias lariliiis i|nis, icmies Kntzin^ianas fTnb. Plii/f. rill, l-'l lull. :':') cniisiili'iis, |iiUai'ft rssc (iiiuiiuri cxsn'tas i't ciiiii iis ciMiLrniriilcs, i|iias in irmir Ceraniii is(PL:oiiii piiixit llarvey, liuii- jSpi'cii'i nie jinlic-i' rliar-ai'lrvisticas. Mihi aiilciii i'niii|iariuili s|H'i'iiiiiiia, i|iia- a^l sjx-cics I\iit,/,iiij;ianas rpfciciala piitavi, s|il]a-i-i)s|i()i;is niillii iijuilu ciini ( '. indijoiiu, sed ciiiii ''. niiiiialo rX ('. apkuhito e-ungTUCJil.es ; eascUnii iiiiiiiniiii in ntiai[Ue sina-ic sccus inar^'iiit's si'rit'S Idiif^itudiiiali-'s l'uniiaiik'b!, band totas t'xisfrliis, :it rxtciinrr licijiispluüi'in nmlas; iiiti'ri(jrc iiiaij^'iiii i|iiasi iiiiiiicisas. Uti'aiinnU' Siirciciii initiir laiii ad ly|iiiiii l\'ricliiui)niiii iK.'i-liiicif, si'd ad Iiii-liLH-iiiiia esse icrcreiiilaiii. ■/'■/• (u'niridiirmii, ^.onis vix inriceiii. liixliiiiiis, aal in stnidwt suhmutiimiiin loUiiii. fron ilnii iihduccus coiißuenlilnin, cdlitlis «iiliirliciilafhit rlitipusitis, quasi reiiiiH et iiilerneiiiii KCpiinlllliljHS. ii) SjiIlirrutiJHiriK in lnniihiifi iiiiiioniiii ilij'ni /rriiiiiinliliil!<, riiirniiii ri.r Iniiixfiiniiiltin, croliifis. 13. ('er. Ki.HxrusiiM A7//.:. Sp. al' Ulli. ".-';'. I'c cJiaiai'U'riliiis, i|iiiliiis liaiir s|ici-icni n ('. raiircllaln divcrsaiii [nilavi, Jaiii siipia, ilc liai' idliiiia. srriliriis, iiiras alliili iiliscr\ atiuiius. I'ni'h'ira liuiii; sprririii iiiiims (■(iiii|ilaiialaiii n m Jii-rrciii, et di'lisini'i' sdaln (ihlrrtaiu. .ViiicL-s ia.mulii]'iiiii l)ii'viiire's et oljlnsinsrulds vidi; liiiic s|ii'riiiiiiia iio.^lra, 'lua' \idi |iaurinra, sladiiiin magis sciiilr C. c'a.ju'rllati sisU'Vr, diiitius |m(a\'i; siuulciilc- Mid slnirtiira s(ia.li ccirlii-alis, in uli-a.i|Ui' loriiia aliiiiu ly|iiiiii indicanU', de diffi'ix'iitia siiccilira. iluliilarc 11(111 lirllil. I'ra'lci- s|ii'riniiiia ('a|iriisia, qua' ty)nraiii plaiilani Kulziiigianaiii sisU'Vc iiüla\ i, s|icciiniiia lialjiii, i'X Miirida a. I>:iia ('iiiliss iiiilii missa, i|Ua' a t'a|iclisilnis digiinsccrc milii nun licaiil. 'I'nin in (_'a|iriisi, liini in l'"lipridana planta pi-a'lrr ramns alternv l'1 disUinlcr iint(.aj(.'ctis arlindis nnnic n.isis Ti (■( arte superinre niaiginilius revera. iinnna-s.e, sei-ies lenglliidinales seeus lUriimipie inarginem Iminantes, Speeiem ad 1 lieliorlinia i-elerenilam esse dneenl ; al sa'pe partes liee inndn lertiU's sunt adnioduui foeeuud;e, ila ut in media [larte raniulnrum nna aul allera cellnla pagiiialis i|UiMine lit spluerosporifera. Hae adparentia decc|>tus, spluenisporas circumcirca vertieillalas Imie SjM'eiei male tiiliui. In C. apienlato sunt partes infraterminales ranierum, ■pm mm in artirulis lii'evibns sulimiiiiilifurmiter eontraetis siilueruspune loii^is seriebus marginalilius prnveiiiunt; et bue ebaraidere ('. apicnlatuni et 0. eaneellatum speeies afünitate proximas judieavi. (.'. eanet'Uati nomine noslram Siieeieni a Uarveyo ut inenlam Nova:' Zelandite enunieratam l'uisse jani antea indieavi. In (', apieidato ranii nunc fere truueati, sa'pius evidenter in apieulos iluos jirevissimos et divarieatos seeedeiites. Kami a.'lnltiores prima.rii liunt ad lienienluin ifuodipie ipiintuin (eireit<'ri ipiasi distiebe tiireati, et insuper ra.mulosi pmlilieatinnibus niinm-ilius l'ere ad ipiodijue neuieidum generalis, ifre prolilieationes in ('. apieulalo paulisper magis irregulariler ipiam in prnximis pro- veiiiiint; niminnn tantnm a margine distieba-, sed mox ipunpie a facie paginali, minores a)ii- euliini lere i'cfereiiles, adnllinres seiisim lungiiu'es, seu'^imipie in raino-< imvos properanti'S. Ibie Analecta Algologi ca. 21 modo raniificationfiii totiiis frundis lua.^is irrffjuUu'fin !j;enerant. Eaninli vero neqne in furniam magis laiu-Udlataiii tcnduiit, i|Uaiu ('. fanccllatu ot C. «tifliidinsu, si i|Uu(|Ut' ilivcrsis iiiuilis cha- rai'k'risticain ilicrfc. liccrct; sed cyliiidracfi adparcnt et decoinposito-dicliotoiui, ramis i>ak'nül)us, in arliciilis lirevilm.s splurrusiKiriteris. i^ioad strufturam fiuiidis, specicm ad Dictyophhuas pt-rtinere l'acilius cpiis piitavet. C'om- paiatis vero aliis speciobus, stnictura diversis, at splirero.sporanim cvuhitioiie cum C. apifiilatci cimgnK'iitibus, cuncludere ausus sum sjiluin-osporas marginales indiearc typiim fruetiüeatiuiiis pccti- liarem, inlra cpiem strncturiu diversitates obveniant similfs iis, (jiias intra alios typus agnoscere i-ri'didi. ]>) Sphnrospoi-is in rainulis iiropriia iitaijis transj'uniiatis rlcmitni orgaiia stichidiüsu cemuhmtibiis, eoulutin. 15. C'kr. s'i'icHJiJiüsuM J. Aij. Epixr. p. 105. Iliue est Speeies alterne distielie pinnatu, pinnis s:epe ad geiüenlnm ipiiidiine 4--5;ve exenu tibus, et iiiter pinnas alternas prolitieationibus evidenter minoribus, ad genieuliim cpiudipie fere e.xenntibns, initio fere secundatis, dein (pioinie utroijne latere pruveiüentibus, subdistiehis, instrneta. Ilis iiruliticatinnibus sensim mugis deeompositis, ramis demum densis t'ere fasciciilatini eongestis et qnasi proprio modo transformatis, Organa Stichidiosa formantur, in tpiiljns spli;eros|)urie prove.- niuiit, suo proprio modo dispositse. Stichidia nimirnm initio simplieiora sunt eximie lanceolata, artieulis lirevissiniis plnrimis snperpositis constituta, utrinque munita serie uniea marginali sphiero- sporaruni, qua? marginibiis ipiasi inunersie at paulisp^'r iirominuhe generantur. üt vero Stiebidia ex ipso apice sterili linnt sensim bifurea et in novos ramos excresceiitia, lii nnvi rami, <]uasi ex- terno latere ramulorum turgeseentes, iljidem generaiit nnieam sphierosporarum serieni; et geniina ita conjunetim series duas marginales jStichidii primarii contiunare viderentur. »iumn (lein rauii se- ciindi ordinis tiunt a])iee fureati, pars indivisa qnoqne secns marginem antea sterilem Spba'rosporis gravida tnrget; et inse(|uenti])us dein novis generationibus raniellorum fertilium, eodem modo transformatis, uriuntur fascieuli demum densi Stiebidiorum, cjuie tum forma lanceolata, tum cre- scenili modo — sursum niniirum sensim liunt prolongata et apice prsegnantia ut inferne persistant etfcjeta — Stiebidia Ehodomeleanun sat bene referrentia viderentur. Hoc primario evolutioni.s modo sphierosporarum, exteriore latere furcarum, lianc specieni cum prima Sectione Generis supra indicata analogam videri, animadvertere placet, si quoque sub sequente evolutione in aliam dispo- sitionis uormam transire videatur. (Juoad structuram strati corticalis, Specieni a J)ictyopld;eis Ijrachyartbriis vix recedentem vidi. liarauli ramique cellulis quasi succosis subangulatis corticati; liarum divisinne cyclades formantur, et demum structura oritur, quam DictyopbUeis cbaracteristicam putavi. At supra articulos breves ha!c strut-tura strati corticalis paulisper minus conspicua videatur. ttt i^pecies forsan lnijiia Tribiis, at oh defectiini speciiniinim ferfUiaiii mild quoad aj'Jiid tates dnbiw. ? ('eh. i'ENNATUBi Crotiaii Floriil. Finhtcrnr : ./. Afi. Epicr. p. lo4. liuum linjus S|ieciei specimen fertile nulluni \iilere bucusipie mibi contigerit; de aftinitate ejiisdem certuni Judicium ferre non iiceat. Plantaiii ferlilem in FI. Fiiiist. pl. liJ iikj .ST depictam vidi ; at ex analysi data certum Judicium deducere non auderem. Fronde sua comiilanata, distiche alterne decompo.sita, Speeies inter Ceramia insignis adpareat. Comparanti mibi structuram adparuit, banc esse taleui, (jualem Dictyopblieis cbaracteristicam deseribere conatus sum. 11 ine, suadente siniul structura, Speciem ad Tribnm nostram Ileterocystidearum reterendam esse, forsan suspicari beeret. ? ('er. pusillum Harv. Fhyc. austr. Syn. n:o (119. ."Specimen autbenticum, (juod bujus liabui, sterile vidi; nee alia specimina certe ad eam i)er- linentia observare mibi contigit. Examinata structura et comparato babitu atque raniiticationis nornia, Speciem ad Tribum Ileterocystidearum esse referendam suspicari beeret. Animadvertere tamen ]ilacet plures Speeies, perpusillas et liabitu fere congrueutes, me vi- disse; cpiaruin unam ul liujus Speeiei formam ulim niumeravi ((-'. jiusilliDii cur. lanceoUduni ■/. Aij. 22 J. G. Agaivlh. .1/^. Xof. Zrl. ii:(i ma). :Milii luiiir lnj brevi (in madefact.a\ genicnla in apicibus ramorum longius attenuatis invicem separantur, limitanea linea transversali byalina tamen angu- stissiina. Stratum corticale sat crassum videtur, cellulis extimis admodum minutis rotundatis; in planta adultiore, ob eandem substantiam gelatinosam, facilius solvuntnr partes strati corticalis, quasi tota esset ad dissolutioneni prona ; et in ejusmodi fragnientis cellulas cxtimas per cyclades junclas observare licet. Articuli interiores omnes supcriores sunt breves, longitudiue dianiehnni Uli circiter a/quantes. In fromle adultiore genicnla submoniliformiler tument, cjncjd Innien mm ali evobitione splurrosporarum pendere putarem sed potius a jiarietibus cellularuni tunicnlibus dcdu ci'ndum conjicereni. Spbrerosporas in haud paucis speciminibus a me exanrinatis frustra ijua-sivi ; Montagne (SijU. p. 445J easdem vidit totum ramelluni oecupantes, transversim subipiaternas et stralo curticali immersas. Ad baue S)ieciem referendas puto icones Kützingianas: Ccramium leptophla^nm Kütz. Tab. |>liyc. Vol. XIII tali. ;">. divarii'atum Kütz. 1. c. tab. li'. /■;"• (reniadis ramorum juvniilium (et jx'olificanüum) r/ihitliijoriiiihiis. hirimti xrif coji spicui: (listinrfis, ndulfiorum mo.r. ronflnrntibiiK. "' Sphd'rospnrin in rnmis rir mntatis nbvriiicnfibns. '2i). Cer. suBCABTiLACiiNEUM (J. Af). Discr.) gloio] ililuMi, Iriiiidc setaeoti dieliotoina subfastigifita, raniulis((nc' latoralihus snbconl'onnilms (|UO(|novor,^nin oo-i'cdicntilms virgata, ramellis iiltinii.s elongaüs a ba.si con.'^picue cra.ssiore longt' aeuniinalis, genieulis lioruni calathifoniiilnis longa serie superjiositis, adultinniin iiiox coii- fluentibus, articuli.'^ iuroridnini liolocliuiis diamctro cireiter sostjui-longiorilms, sphajrospoi'is in raimili.s |)eimltiiiiis iii(illit(M' nodosis iuiiiiersis subverticillatis. in verticillo paucioribus, demuui verticaliter emissis. Analecta Algologica. 25 Cer. rubrum australe Harv. et Auct. Cer. flagellifermn Kütz. Tab. phyc. vol. XIII. tob. 8? Hab. ad oras Tasmanife et Novam HoUandiam australera, ut putarem, frequens. Speeiem, sub novo nomine hodie enunieratam, diu revera in collectionibus obviam fuisse pnto, inter formas, quaä sub nomine Cer. rubri adhuc venditantur, haud probe distincta. Est Species ad oras Australise revera frequens obveniens. Ut C. botryocarpum juvenile obvenit rubro et in roseum tendente colore instriictum, senile vero pallesdt in partibus inferioribus (in caule et ramis principalibus — quod membranis cellu- larum gelatinöse tumentibus, ipso oontentu earum quasi diminuto, adstTil)endum putarem); ita etiam Species australasica, nunc (juveniles) fere roseo colore suä'usa, fit senilis admodum pallescens fere ex griseo pallida, nunc colore dilutissime roseo sufiusa. Ipsa quoque substantia in senili et inferiore planta mutata videtur ; recens sine dubio gelatinosa, flt in partibus senilibus plantaj infe- rioris cartilaginea ; et hoc quidem eo usque conspicuum, ut Speeiem fere nudo oculo observatam hoc charactere dignoscere liceat. Ramificatio paulisper variat; nunc probe dichotoma ramis quoquoversum egredientibus, ramis superioribus paulisper densioribus, jiatentibus, et sub bifurcationibus iteratis sensim attennata; nunc fit sensim pi-olificatiojiibus simpliciusculis lateraliter quoquoversum egredientibus magis vir- gata (formani sie dictam virgatam C. rubri referens). Kamelli Ultimi elongati et a basi conspicue crassiore longe acuminati. Genicula in bis adparent calathiformia, et longa serie superposita, intra membranam tili hyalinam, in his sat conspicuam. A margine supero geniculi calathiformis ssepe celUilaä, qu£e conspiciantur extinuc quasi in apicuhim (intra membranam) producta adpareant (in planta a facie observata apiculi isti laterales obveniant, at circumcirea adsunt a margine inferioris geniculi exeuntes, articuluni superiorem (calathiformem) quasi margine cingunt). Cellulee, quibus componuntur genicula superiora, sunt rotundatfe et quasi sui juris simplices; adparent vero in geniculis adultioribus quasi nova generatione cellularum subdivisas, et per cyclades disposita?, et demum in Stratum retii'ulatum conjuncta?. In partibus superioribus articuli sat conspicui diametrum longitudine circiter jequant; in inferioribus plant» junioris forsan minus evidentes, sunt diametro circiter sesqui-Iongiores. Endochromata cellularum corticalium magis rotundata aut oblonga, de- mum in stratis extiuiis fere punctiformia adparent. Sphserosporas vidi in ramis penultiniis aut antepenultimis molliter nodosis, intra cellulas geniculoruni immersas, nunc plures subverticillatas, at sfepius non admodum numerosas. Eanios superiores plantw bene evoluta; examinanti facilius videretur frondem esse ancipitem, media parte teretiuscula quasi utrinque in alam excurrente, et ramellis juvenilibus intra marginem a media parte teretiuscula provenientibus. Hoc autem non ita esse, convictus fui. Oritur, me judice, adparentia ex eo quod ramelli juveniles proveniant antea quam corticale Stratum rami gene- rantis, suam attigerit crassitiem. Nova? nimirum series cellularum corticalium rami sensim sen- simque plures formantur, basem ramelli magis magiscjue inclusam circum ambientes. 21. Cee, Deebesii SoL; J. Ag. Epicr. p. 101; Kiitg. Tab. phijcol. Vol. XIII. tab. U. Boryna gracilis Bonnern. Hydr. loc. p. 54? Jam ex icone, quam hujus Speciei dedit Kützing (Tab. phyc. vol. XIII. tab. 14) deducendum videretur structuram hujus Speciei esse quodammodo peculiarem : Ejusdem nimirum genicula supe- riora esse invicem distincta, linea transversal] limitanea nuda ; inferiora invicem confluentia vero offerre structuram sibi propriara, utpote frondem pinxit quasi punctatam. Revera quoad structuram cum Specie, quam sub nomine C. subcartilaginei mox descripsi, in plurimis convenientem vidi. Medi- terranea autem planta, saltem quoad specimina pauca, quee vidi, sunt australasicis minora. Utrum vero ad eandem Speeiem pertineant. an in his unam mediterraneam, alteramque australasicam Speeiem dignoscere opporteat id mihi hodie neutiquam darum. 22. Cee. Ceouanianum J. Ag. mscr. Exstat forma atlantica, magnitudine australasicum C. subcart.ilagineum forsan »quans, cujus unicum tantum vidi Specimen ex Anglia, nomine C. rubri a D:na Grifi'iths olini inscriptum, alte- Lunds Univ. Årsskrift. Tom. X2X. 4 26 ,1. G. Agardh. i-iiuique ex littiirc (ialli;c snl) nomine C. rnbrum var. diaplianum Crouan in Desmaz. pl. crypt. mihi all ipsis missnm. ]'e aftinitate pnixima luijus Speciei rum C. Derbesii ex una parte, cum C. sub- cartilagineo ex altera, mihi nnlla restant dubia. Dum vero articuli tantum breves obvenire videntur in C. Derbesii (diametri) loniiitudinem ciroiter «quante), sunt in forma memorata atlantica dianietro fere triplo longiores. In Dissertatione, jam 1824 publici juris facta, Bonnemaison dedit deseriptionem Speciei, ijuam eum jjlanta, jam antea sub nomine C. yracilis a Dee. in fl. Franc, descripta, identicam judi- cavit. Characteres sure phintte quosdam ita bene reddidit Bonnemaison ut eam aut cum C. Derbesii aut cum C. Croiianiano identicam faciliiis susjjicai'es. Suam speciem tantum ex Atlantico habuisse vidctnr Bfinnemaison, utpote specimina tum ex Anglia a D:na Griffiths missa menioravit tum ab ipso et aliis ad littora peninsulfe Bretagne lecta. Hinc C. Crouaniauum cum Boryna gracili Bon. nem. identicam facilius habuissem ; suam vero expressis verbis circiter bipollicarem dixit, quod potius indicare videretur suam plantam cum C. Derbesii identicam esse. Ex longitndine articulo- rum a Bonnemaison iudicata deducere non licet utrum Cer. gracile cum una aut altera Specie con- veniret ; indicat nimirum eosdem in ramulis latiores esse quam longos, quod revera ad rem dijudi- candaiu parum referre putarem ; de articulis vero inferioribus, quiljiis dignoseantur Species, nihil dixit. Quum nulluni specimen Borynw gracilis comparare mihi licuerit, nomina certa posteriora incertis, si quoque prins datis, anteposui; pr;eterea addere placet, nullo modo certnm mihi videri plantam Bonneniaisoni revera identicam fuisse cum planta Candolleana primitus descripta. *■' Sphferosporis ramulos jirolißcantes minutos ef subtransforniafos occupantihus. 23. Cee. baebatum Kiitz. Tab. phyc. Vol. XIII. tab. 9. Speciem ramificationis nornia ex una parte cum Cer. secundato, ex altera rum C. obsoleto ut videretur convenientem, facilius quis putaret his pi-oximam, si non uni vel alteri identicam; et tamen tum structuram non j^arum diversam, tum .sphperosporas alio modo sitas et evolutas obser- vare liceat, si omnes bas formas accuratius examinare quis susceperit. Si in C. barbato ramuli prolificantes juveniles accuratius examinantur, adparet genicula esse calathiformia, in apice vero ranifirum ipsius frondis subconfluentia generari ; Speciem igitur hoc re- spectu neque cum C. secundato, nec cum C. obsoleto omnino congruere; articuli inferiores, qui in utraque Specie sunt breves, diametrum circiter longitndine wqnantes, tiunt in C. barbato demum dianietro usque 2:plo longiores; sunt prreterea articuli deiise corticati, cellulis corticalibus modo fere Ceram. rubri dispositis ; attamen observare liceat cellulas in ramorum parte inferiore esse minus conspicue angulatas, nimirum supra ipsa genicula breviores et obsoletius angulatas, supra ipsos articulos vero obvenire magis oblongas, fere in strias longitudinaliter excurrentes dispositas. Speciem igitur structura strati corticalis potius Gloiophlijeas, quam Dictyophlwas icmulari. Sphsero- sporas evolutas vidi in ramulis minutis prolificantibus substichidiosis, hoc respectu igitur speciem ad Q. obsoletum adpropin(]uari ; spbferospor;e vero minus densa> nec articulos fertiles reildunt mo- niliformes. Ktitzing in speciminibus depictis ramulos prolificantes omnes niaxime regulariter secun- us inferioribus accuratiiis examinatur, haud constare adjjareat cellulis reticulatim junctis, sed oellulaä angustius oblong» quasi in lineas inter geiiicula expansas conjunctfe adpareant. In supe- rioribus partibus genicula latiuseula constituta videntur cellulis subrotundatis densius juxta positis. In genifulis ramorum interniediorum vix ulla vidi, qufe rite heterocystidea dicereni; sed cellulse rotundat;e, (juas in supreniis dense dispositas dixi, fiunt in paulo inferioribus quasi in cyclades lonjiitudine inagis expansas, et bis quasi ulterius elongatis cellulae in lineas elongatas disponuntur, quil)us invicem junguntur genicula diversa. Hoc modo typum quasi proprium (Strichojildwa Holo- cliniorural in hac fere dignoscere liceret. Speeiei, quam structura descripta insignem describere conatus sum, tantum e mari nigro Specimina habui ; juniora circiter bi{)ollicaria (articulis paulo brevioi-ibus instructa) adultiora cir- citer 4-pollicaria, dichotoma et prolificationibus parce virgata, habitu C. diapbanum quoddam refe- rentia. Kützing suam speciem fundavit speciminibus nanis in Stypocaulone scopario hospitantibus ; formani magis juvenilem Speciei — in bis agnoscendam esse, suspicatus sum. 3H. C'ee. Aucklandicum Küts. Sul) hoc nomine iSpecieiii propriam descripsit Kfltzing, fundatam specimine ex insulis Auck- land a J. D. Hooker reportato, et sub nomine C. rubri distributo. Novam suam Speciem ad Gera- inia propria retulit Kützing, in quibus articuli continuo Strato corticali obtecti adessent; et in Tab. Phyc. vol. XIII. tob. 7 speciem bis cbaracteribus insignitam, quoque illustravit. In Cri/pfog. ant- arctkci p. 79 tum C. rubri var. tenuem, tum C. diaphimi variet. ß. Aucklandicum memoratam video. De hac ultima dicitur es.se sat peculiarem formam 0. diaphani. Mihi specimen ex Ins. Auckland sub nomine C. rubri a Harvey datum examinanti, hoc quidem mihi adparuit neque ad C. rubrum, nee ad C. diaphanum jure referendum esse ; sed ad viciniam pertinere specierum, qupe geniculis excurrentibus dignoscantur. In partibus superioribus vidi genicula admodum lata, tenui zona dia- phana invicem distincta; et hoc modo eam ad formas diaphanas olim referendam fuisse ; partes autem adultiores esse strato c(jrticali subcontinuo, quäle illud pinxit Kützing obtectas. Si autem genicula superiora observantur, hsec vix heterocystidea mihi obvenerunt, sed cellulis rotundatis dense .iuxta-positis numerosas quasi series transversales formantibus, constituta ; genicula autem paulo adultiora iisdem fere cellulis contexta, at aliter disposita ; laxiora adparent, nempe cellulis geniculi ab ntroque margine excurrentibus, a latere quasi tlabellatim radiantibus contexta. Hinc specieD] propriam sub nomine dato ex hoi' specimine, admodum sane fragmentario, latere lubenter putarem ; quin imm.o typum quodammodo proprium, quem in nonnullis aliis formis Oceanorum frigidioium quocjue recognoscere credidi, cujus autem specimina pauca hucusque examinare mihi licuit. 37. T'ee. aeboeescens J. Ag. mscr. elata arboriformis, trunco ultra setaceo, ramis decomposito-dichotoDiis sensiiii teiiuioribus, ultimis fei'e capillaribus comam subcorymbosani formantibus, ramulis lateralibus prolificautibus quoque seepe instructa, articulis int'erioi-ihus diametro 2 — 3:plo longioribus, decurreuti-corti- catis, geniculis su|H"i'ioruiii ab ntroque margine excurrentibus zonam tarnen imdam linquentibus, spbicros])oris simplici serie verticillatis immersis, verti- caliter demum emissis. Hab. ad oras Atlanticas Europte, ut videtur haud infrequens ; eandem, ut putarem, ex littoribus Americse foederatse quoque habui. Formam, iiuam ut novam f^peciem hodie proponere ausus sum, tum ad oras nostras haud infrequentem legi, tum ex littore (Tallise (a Chauvin sub n:o 99 et 107 in Hb. C. Ag.) tum ex De- vonia a Dma Griffiths sub nomine C. rubri habui ; eandem quoque a Le Jolis (sub n:rs 16 et 53) sub nomine 0. diaphani missam. Ipsis his determinationibus diversis patet, ut putarem, esse formam intermediam inter eas Species, quas olim distinctissimas Generis putarunt. Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XXX. 5 34 J. G. Awu-dh. Mihi Species admodum distincta adparuit, jam habitu, arborem pygmfeam referonte, digno- sceuda. Plantam vidi sa'iiius 4 — (3 pollicarern, a tninco et ramis principalibus iuferioribus ultra setaceis, in ramulos supcrinres imilto tenuiores, stepe tenuissimos et t'ximie corynibosos attenuataiii. Ramelli ultimi elongati in apiees simpliciusculos sajpius atteniiati. In ramis siiperioribus genicula latiuscula, cellnlis rotundatnangulatis panlo laxius dispositis f'ontexta, /,ona nuda diaphana probe .separantur ; in ramis paulo inferioribus, quoruni articuli magis prolongati, suf> diametrn iisqne iitarcni frequentiorem, cujus alia specimina ferunt genicula juniura invicem zona juida diaphana distincta, alia genicula juniora ma- gis adproximata, adultiora vero, diametro nunc duplo longiore formam dolii aut lägena- referentia, invicem sub-contiuentia. Illa magis formam Cer. diapbani referentia, htec s«pe ni fällor ad C. rubrum relata. A sjieciebus, sul> bis uomiuilius rite cii-cmiiscri]itis, forma arctica, nie judice, discedit ipsa structura geniculorum. In ranns nimirum junioribus vidi iji.sa geiueula admodum lata, et zona nuda admodum brevi invicem distincta. Cellidaj (juibus eonstituuntur sunt onines subsimiles, initio globosiB, sensim mutua pVessione angulata-, mediis geniculi a marginalibus vix couspicue diversis; genicula Juniora quasi numerosis cellulis dehse Juxtapositis et fere lineas transversales et longi- tudinales formantibus, <'<]utexta, utrinque truncata et rite liraitata adparent; in geuiculis paulo adultioribus ueque medias geniculi cellulas forma a marginalibus diversas vidi, neque eellularuni dispositionen! illam, quam quasi venis et interveniis reticulatini junctis constitutam, tum in Dictyo phUeis, tum in üictyogoniis deseribere conatus sum. 8i deniciue articuli inferiores, fornuiiu dolii aut lagenie refereutes, accuratius exaniinantur, mihi adparuit cellulas ciu-ticales harum sensim oriri cellulis geniculorum a quoque margine excurrentibus. Plantam arcticam ita ipsa formationis modo strati corticalis neque ad Dictyopbkeas, neque ad Dictyogonia esse referendam ; formationis vero modo cellularum a margine excinrentium potius cum Zygogoniis convenire ; quauiquam neque ha? forma cellularum, qua^ genicula constituunt, omniiio convenientia dicerem. Sphierosjioras in nostris spe- ciminibus observare hucusque mihi uon coutigit. Analecta Algologica. 35 DixisMe placet ine speciiniiia airtioa |ilura cnniparasse, qn:e ex loeis natalibus cum uustra i'ongniere, facilius suspiearetur. Ita plantas ex Groenlandia, et iu.sulis Orc:adum, velut formam quam nomine C, rubri var. squarrot^i Harv. ex Ameriea foederata missam habni ; sed in bis stru- <'turani Cer. rubri agnoscere eredidi. ff Geniculis circunwirm ariitatis, spinnUs comcis i^lus minus validis suhverHcillaHs, rjeiii- culis siiperiore margine fruncatis, ab inferiore margine plus iniims conspicue excur- renfibus, celhilis infimis secus arficuli longituäinem prolnngatis. 39. Ceb. ciliatum Ellis: Harv. PJujc. Brit. tah. 139; J. Ag. Epicr. p. 103. Hab. iu inari Atlantico ad oras Europseas. De eharacteribns hujus et sequentis Speciei infra dixi, (piibus tuTn invieeui, tum ex aliis dignoscantur. In Cer. ciliato, qnalem liane speciem iutelligendam censeo, genicula vidi subhetero- cystidea et prinio intuitu adparenter utrinqne trnncata. (renieulis auteni paulo inferioribus accii- ratius observatis, adpareat marginem superiorem in liis permanere trnneatum et partem superiorem genieuli cellulis in venas et venulas reticulatim junctis esse contextam. In inferiore vero parte genieuli i-ellulte intiniis marginis flunt seusim el(,>ngatie et ita tendentiam ad eam strueturam, quam in sequente Speeie nuilto evidentioreni et buie Tril)ui peeuliarem observare lieeat. 40. Cee. eobdstum -/. Ag. iiiscr. Echinoccras ciliatum Kütz. Tah. phycol. vol. XII. tah. 86. Hab. in mari mediterraiieo et siiuibus viciiiis. Speeiem, ([uam novo boc noraine designare anteposui, plurimi auetores a vero Cer. ciliato baud diversum crediderunt. Kützing vei'o bane ut suum Ecbinoceras ciliatum exbibuit. Mihi autem speciem, qua?, primitus nomine C. ciliatse ab Ellisio rlistiucta, dein a Pilhvynio depicta, et a plurimis sub nomine eodem designata fuerit. speoiem fuisse atlauticam considerauti, adparuit banc sub nomine Cer. ciliati esse retiuendam, et mediterraneam formam novo nomine esse designandam. A C. ciliato ha?c species mediterranea sat diversa mihi obvenit. Spinse ejusdem validse, basi lata afflxse et magis verticaliter exeuntes, in ramis ultimis forcipatis vix nisi externo curva- tur« latere et fere singulse exeuntes, in penultimis vero jam circumcirca vei'ticillatse adpareant ; quin immo formas vidi, in quibus prteter primarias spinulre minores magis irregulariter exeunt. Sueto oculo jam bis characteribus dignoscatur species mediterranea, qufe nunc brevior et robustis- sima adparet, nunc magis elongata et iiudo oculo cum vero C. ciliato magis conveniens. Speci- mina babui ex Malaga, alia ex Lusitania, a Welwitsch, alia ex Adriatico a C. Agardb, alia ex Sinyrna, quis oninia sub nomine C. ciliati designata fuerunt; sub nomine Borynim ciliaris a Grate- loup et sub nomine Cer. forcipati Dec. ab Algologis Gallife rjuoque distributa. QuEB hoc modo forma diutius cognita revera videtur, mihi prtecipue a vero C. cihato diversa adparuit, geniculis ab inferiore margine magis conspicue excurrentibus, in omnibus ramis paulo adultioribus. Genicula superiora brevissima ; inferiora tiunt zona diaphana, initio brevissima. sen- sim paulo longiore distincta. Margines geniculorum superiores truncati et vix conspicue mutati adpareant; margiues vero geniculorum inferiores Sunt sensim laceri tilis supra articulum inferiorem sat conspicue decurrentibus — quod tarnen ex icone a Kützingio elata vix conspiciatur. Strueturam accuratius nbservanti adpareat geniculum quoque juvenile quasi in duas zonas transversales obvenire divisum ; superior constat cellulis lirevioribus magis rotundatoangulatis ; inferior zona cellulis secus longitudinem paulo magis elongatis contexta. Spin« qu« adsunt ex media parte, geniculi pioveniunt, ipsis articulorum geniculis superpositse. Si vero in parte paulo adultiore zonee observantur, ea, qu» supra spinas verticillatas adest, vix mutata et perbrevis ad- pareat; qufe autem infra spinas obvenit, est plus minus elongata, et longitudine superiorem duplo- triplo snperans. Patet hoc modo unam geniculoi-um partem isuperam^ permansisse pigram et vix mutatam, alteram vero ^inferiorem') tilis excuri'entibus sensim sensimque fuisse expansam. Hoc Crescendi modo Cer. i-obustum ad C. circinnatum proxime accedere, patet. 36 J. G. AgariUi. Cellulie genii'ulorum sa?pius ita deusie iit fitructuram geniculi ;(>gre dignutii'ere lii/eat; ubi eaiidem evidentius observaru licuit, heterocj'stideaiu vidi. 41. Geb. uncinattjm Harv. in Fl. Nov. Zel. II. p. 257 : J. Ag. Epicr. p. 102. Hujus Speeiei distinctissima? affiiiitas mihi adlmc dubia manet, utpote de sphiercispovai'um positioiie nihil, (juantum scio, liucusque innotuit. Specimina, qupe tantum pauoi(jra habui, tum a Harvey mihi missa, tum a Travers lecta, omnia sterilia vidi. Si aliis suadentibus notis suspicioneni proferre beeret, speeiem C. ciliato proximam putareiu, in eo nimirum convenientem ut genicula superiore margine truncata, inferiore evidentius in fila decurrentia at brevissima decurrente. In C. ciliato vero tendentiam ad hano structuram observare credidi, at adhiic minus conspicuam. In C robusto non tantum ejusmodi tendentiam, sed quoollicem longis fasciculatim deconipositis subregulariter alternantibus, haliiiu omnino proprio instructum, Speciem propriam in hoc latere faeilius coujicerem. 44. Ceb. vimineum. Ccr. nilinnii rirj/afniii J. Ag. Epicr. p. loo. Cef. r>ihnn- stricta; et hoc modo planta inferior quasi djiiis superpositis catenata adpareat. Analecta Algologica. 39 ff Beaciiyaethbia arüculis frondis teretinsculce inferiorihus purum prolongatis (diametrutH loiit/ifudine vi.r auf paruin superantibus) differentiam strati corticalis geniculorum et articnloruiii parum connpicuam iiionstrantibus. '■' Raiuis froiidiiDii sterilihns plus minus coiisjncue dichofomis et qiioquoversum patentibus. 4;'). C'ee. sQüAEEOsum. Cer. nihrmii squarrosuiii Harr, et and. Sub nomine Cer. rubrwit var. sqiiarrosum hane t'iirniani jam a Harveyo distinctani fuisse, constat. Mihi vero htec Species non ita cognita, ut certam opinionem de proxima ejusilem afti- nitate proferre anderem. Strneturam strati cortiealis ad typnm Cer. rnbri aecedenteni videre cre- didi, ol> articnloH breves pr)tius ad Cer. secnndatnm ijnaui ad formas C'er. rubre vioinas, aceedere pntarem; frnctiferam nee ipse vidi, nee ita memoravit Harvey ut opinionem de proxima aftinitate eonjieere liceat. Inquirendum vero mihi videtur anue cum specie indieata Harveyi eonveniat forma quiedam arctiea, cujus paueissima tantum speeimina vidi ex Crrnenlandia et insnlis Oreadum. In bis stru- cturam strati corticalis ad ty]iuni C. rnbro characteristicum contextam observare credidi, nisi forsan diversnm in eo qtiod genicula snperiora invicem hnea angusta limitanea sejuneta videntur, ipsa latinscula et cellulis rotundatis magis regulariter in series transversales (saltem 4') dispositis, con- texta; qute vero in antepenultimis coalescunt et magis adhne inferiora monstrant cellnlas in venas et intervenia dispositas. Sphserosporiferos ramulos vidi geniculis nodosoprominulis instructos et longa serie raoniliformes, sjibserosporis iuimersis intra nodos prominulos admodum magnis, at in verticillo pau<'ioribus 4 — 5. Utrum in bis speeies diversa lateat, hodie vix dieere liceat. ** Haniulis spluerosporiferis prolißcatione yeiierafis, pxirum (t sterilibus dircrsis qiiuquoversutn egredientibus. 46. C'ek. pedicbllatum J. Ay. mscr. C. riihriim pedicellaium J. Ag. Epicr. Non sine hsesitatione novam speciem buic forma? instituere ausus sum. Est nimirum quasi intermedia inter C'er. ricbruni et C. secundatum. Strncturam strati corticalis comparanti mihi adpa- ruit speciem potius cum C. secnndato quam cum C. rubro comparandam esse. Articuli nimirum (liametro parum longiores, strato corticali admodum deiiso obtecti, i'ellulis ejusdem saturatiore colore instructis ; ut in aliis speciebus bracbyarthriis eellulo: decm'rentes srepius magis lineas juxta- positas quam reticulatim intertextas referentes adpareant. A C. secundato, cui hane ob strncturam speciem proximam putarem, dift'ert ranmlis proliticantibus magis irregulariter et fere quoquoversum egredientibus. Dum C. secundatum est speeies in mari boreali frequentior, C. pedieellatum ex oeeano calidiiire prajcipne habui; tum ex littore Giallipe et Hispanire tum ex America foederata speeimina mihi adfnerunt, at paneiora. His proximnm putavi speeimen in Hb. C. Agardb ad oras Chilienses leetum. 47. C'ee. tenue J. Af/. niscr. C. rnhruni temw J. Ay. Epicr. Sub hoc nomine intellectam vcllem speciem, aliis toi'mis ad C. rubrum relatis teuuiorem, sesciui-bipollicarem, in mari atlantico calidiore parcius, ut putarem, obvenicntem, Fructiferam habui ex Brest, a Crouan mihi nnssam, nomine Bor. graeilis Bonneui. inseriptam. l'lanta quoquo- versum dichotoma, ranmlis patentibus inferne setam crassitie a-quans aut parum superans, scnsim sursum attenuata in crassitiem fere capillarem ; tota est eortieata, geniculis plant« junioris supremis Hnea limitanea nuda angustissima separatis, inferiorihus mox coaleseentibus, strato corticali infe- riore ad noi-mam Cer. rubri cellulas in venas et intervenia reticulatim dispositas monstrante. Sph^erosporas vidi in ramulis proliticantibus simplicibus utrinque attenuatis cylindraceis proveni- entes, verticillatim immersas, simplici serie dispositas ; in rainulo juniore genicula fertilia parum eminent, sensim vero intUTnescentia fiunt moniliformia, artieulo fertili diametro eonspicue breviori. Hos ramulos fertiles sensim prolongari putarem in lila longiora dichotoma et nodulosa, in quibus spluerosporas aut nullas aut unam aut alteram sjiarsam (hystero|plioranO observavi. 40 ,T. G. Aganlh. Animailvertere plact't lila fnictifera pri>lilicantia iiuiir unnni latus, mmc altevum snbsecim^ ilatim servare, seriebus seciindis quoqiae inter cosrlem ramns pioxinios dispositis subalterne prn- venieiitibus, nune ramulis geminis ex eodem genieulo prolilieantibus fere oppositis. Hae disposi tione ramulorum prolificantium, speciem ad Cer. pedicellatum proxim.e accedere, lubenter conjicereiu. Denique addcre jilacet me articulos inferiores vidisse sua longitudine diametrum circiter requautes : et speciem Ikjc imido evidenter ad Brachyarthria esse referendani. Utrum a planta deseripta atlantica sit specie diversa, an tantum sub alio evohitionis staerantibus. Hab. ad oras australes Novte Hollandiaä et Tasmani;o. Specimiiia, quffi intev Algas Austnilasife distribuit TIavvt'y siili iKmiijic ('er. rulivi, va mihi ciuiclem a Spccie EnropsBa ajmodnm diversa adparuerunt ; qiue suli iioiiunc l', llai;vllifi'ri a KiiiziiiL;- dc'picta t'uit (Tab. piiyc. XITI. frd). I>'J ad eaiidem pertinere lubenter coiijiri'rciu. licet lU'nue raiiu- licatione neque charactero eonvenienteni puto. Specinien Harveyanum, quod lial)ui, est ultra pedale, eolore et adspi-ctu Ceraniii ruliri vt ail iiiodum evassiim (exsieeatnm ita adparet latmn, ut froudem complanataiii fuisse faeiliiis qiiis .tiiL-^pi- earetnr!. liaehides principales sustineiit ramos altenios, ad forinain eoryudiosani teudentes ((juod taiuen neque ex nomine, neque ex icone Kützingiana) adpareat. In ramulis enryinborum articuli l>anlitiper nodosi ; in nodis sphperosporas enntinent nunc pauciores, nunc, plures, nunc fere i.luplicem seriem transversalem fnrmantes ; quod ita variant, me judice indicat ejusmodi speeimina sistere stadium posterius quasi li^'Steniphorum ; et ejusmodi stadium in ieone Kützingiana depictum suspicor. In eodem revera specimine vidi ramellos, pauciores subsecundatim prolilicantes, sim]ili ciiisculos, quasi transformatos et magis sticlüdia propria lemulantes, i|Uorum in articnlis brt'vis simis fere moniliformiter torulosis sphEerosporte numerosa' nidulautur, rite verticillatim disposit;e, immersse et demum verticaliter emisste. His primariis eruptis stichidia in ranmlos olongari linxi, (luorum in articnlis diametrum tili longitudine sequantibus et fere eylindraceis, at ad genicula pa rum nodosis, nodis reliquias sphffirosporarum foventibus. Fructifieatione hoc modo explicata assu- nieve aitsus sum specieui esse sui juris et afünitate ad Cer. obsoletum proxime aeceder^'. Addcre l)lacet fi-ondem esse eolore magis purpureo aut saturatius eoccineo instructam, et genicula in snii- rcmis apicibus, — junioribus forcipato-incurvatis, adultioribus patentibus — esse linea limitanea angustissima nuda rite transversali separata; mox vero invicem coaleseentia eelluliscoilicalilms reticulatim dispositis, ad typum accedentia, quem C. rubro normalem deseribere roiiatus sum. .\rtii'uli inferiores obsolescentes, diametro circiter duplo longiores. Adest ad oras Novse Zelandire forma quredam vivide colorata, et ttlis icque validis instruda, charaeteribus quibusdam cum C. noliili, qualem hanc speciem supra descripsi, sat conveniens. Ilanc tamen cum C. nobili identicam esse, assumere dubitavi, quum strnctura strati eorticalis utramque congruere band eertus sum. Mihi nimirum adparuit speciem Novfe Zelanasi intcr crllnlas >rcnii;nli inferiniis inimersas, siiperiovc sursuni vi>rsa ])art(' nnilas, at quasi (■elhilis inféni)n1)us hi-acteatas ( il )servari' oredidi. Tpsi ranii splian^ospin-ifcri snn( qnasi pcdiccllo l)rcvi snttnlti, dein cpiasi in sticliidiuni lancdidt'uni nionilifovmc exi)ansi, in (|nii vciliiiljns ns((uc' II sn|H'iiinsilas nnnicravi, a runiuli parte |)cnnltiina fonnatos, snprenia partr apirnlitiirnii strrili. ('er. (>)>siili'tinH Imc niudo a ('. secnndatci sat divcrsnm pntavi, rnni ('. nuliili vcrn atlinitah' piuxinia jnnrtnni- -|- + Arfii'ulis SK/iri-iorihitn cxtcriiiri- /■(niiiiluriiiii hitirr spiim/ii Hon iiiIiiKiiliiili Cfiiisjiiciiii nrmiith. it'i. ('er. [•'lakei.ligeküm J. Ac/. Ejiier. /i. U)-l. t'trnni lianc s]M'cicni sat di-timtani ad Trilmni 1 lii-t ynphla'arnni, an pfitius ad 'l'iilmni silii priipriani ri'ferri'ni t'i|nins aliis braehyartliriis quoiiue dicere fiirsau lieeret. S|)eeieni c|nni|ni' ditferre uenicnlis ramonini snperiornni, qnamquam ailpniximatis, liniitanea linea snpia niedinni articnlnm nnda, die<'re oppnrtet; qna' tanien differentia mox evaiieseit. Situs s|]li,-eri) spnrannri sue iiiiidu i|n(H|Ue diversns adpareat. Artieuli niniiruni tutius plante sat lireves pernia ni'nl, et in partibus snperierilins sterililnis fere eylindraeei adparenf ; fertiles autem tiunt eircuni eirea inlinneseentes, el in nudis s|iha3r(isp(iras sinunla serie transversali dispositas fnvent. Kannilis unniiliiis sn|>eriiirilins \iih- i In ]ir;e.ünantilins, ]ilanta superior tota adpareat nodose i-torulusa. Ipsre spli,irns|p(ir.T sunt innners;e et intia iioilinn sHii prupriuni singulre, deniuni al) apiee nudi suprenm veitiealiler eureilieutes. Spinulas eunieas arlieulatas, exteriore latere .aeniculi sinj;nlas uiine parum i'iinspienas esse munc in spoeiniinilins favelliferis deficientes'." aniinadvertere placet. Tliini s Xi\'. Aci!0(i()XlA. (J-fniculiK fnfiiis fr(i)i(lis intercedcnfi' znnii fniiisrcrsali iiuihi inr'irnii ili ntinrfis, znnas rnrticalcs nnyustdn in frnnde sitjJcriorK ifiiasi aiintdos elevnto:^ supni ai-fii'iilof: hri'irs j'ni-iimtttihim, in inferiore frii)uh ffiiiiisiiimn cf ardchnoiilcd ohsnlesmitihua rf /uiriini roiispiritis ; ciirtirdUhtis rellidis roliinihifia, quasi sitccnnc ticnirntihus, snhrfrficdlifiT rt iIciim- cnarctdtix, ri.r cerfit orilinr iliapoKifis. Splia'roSjtnris in gcniriilis siiperiorihns rcrticilUix fere proprio^ foriinnifihuti, inferiore siid pdrte iniitierfiin, sii/ieriore ijemvni niiilif:, eelliilis i/enieuli itiferiurilins i/nasi e.riernr hriiefedtia. (ieniculis rannileruni snperiornni elevatis, amuiluni Iji-eveni at extra articulos prondnnlnm .inndantilins, luve Trilius a plnriniis aliis cli-rnoseenda mihi adpar\iit. r4enieula vero, quie in snpe liurilins ranns ita eonspiieua ad|iari'nt, in inferioribus ramis mm adeiesiamt nee latitudine zcm.-e. nee amplilndiiie; liine L;cni(ada inferiora eniu iis Stenogoniorum potissinunn conveuientia viile- i-enlur. Aeeedit \<'rii, ipiiid in Aeroooniis inferioi"a lila — quasi nimia elongatione i|isorum arti luliirnm d(bilitata — tenuissima et fere aracbnoidea ailparent, in i|uilins üeniiaila inti'r aitienlns pralon^ns adliue auünstiora cjuasi obsolesceutia putares. Sit quoejue ut radieuliss, cpi:e ab inferin ribus ycniculis (Jer. grdeilliini exerescentes et elongata^ enin aliis raniis conjunetfp — ne eiesjiilis partes nimiuni distraluM'entur — ad ge.nicula infirmanda eouferant. Sph;enispora', (|me in Stenogoniis externci latere raunilorum ]>eunltimerinn sei-nndatim seriat.e generantm-, in Aercuioniis rite vertieillatte mihi oliveni'runt : ita me judiee Aerogmiia üraehygoniis Aniilm-tii Alsrologica. . 43 pnixima esse iiiili(_-;nili_-s. Iiitcr lias Trilms vrio ücuiriiliiriiiii slnirluia 'livci>a iliv<'rsitatf in iirn^Icrr mihi visu ust. AriiiLCiiiiiiiruiii iinicanL tanlum S|ic<'irm Innlic milLJ i.-nL:iiilaiii lialn/i>: ö;i. ( KK. liBAciLLiMUM Hcuv. J'Jiyc. Biit. tüli. ^'(Xi : ./. A(/. Kpicr. ji. 9'i. Aniiiiadvorteiv [ihii-ft Vvr. ijraciUhiiiiiii in iiulln Sijc'iiiiiiu-, .|Uim1 ex lll■i^; Allaiitiri ()iTaüi lial)iii, iiiilii splucrosporitVi'UHi uliveuifse. Xec ali alio splunrospuras ('. jfracilliini oltscrvaUis fuissf SL-ii). In Sjiec. vero, i|UO(l ail eandem spefieni rct'ereiiilani pntavi, ex Ta«niauiii pruve-iiiciite ,111). li. li;eriispo- raruni ('. liyssoidenm Tribuni silii [>nijiriani inter Keloebniu ccnistitnere faeibns .piis assnnierel; ai-enratins vern mihi genicnla minns matnra ejusdeni ranii fertibs nbservanti adparuit plnres spliieros|)oras at pani-as in nonnnllis adesse ; qnare eoueludere ausus siini singiilas tantuni sph;ero- sporats in (HiO([ne vertieillo eodeni tenijiore niatureseere, et liis, nt snpponere lieeat, ejectis alterani inereseere, et liue morlo spluerosporis adinodnm magnis niatnreseentil)ns spatiniiL sntliriens obtineri. Mis iiliservatis jiatet i'. Ijyssoidenni ad ('. graeillinnnn i[nani jiroxinie aeeedere ; 4uin inuuu spe- cienL sni jnris, me jndiee, vix sistere. ersistnnt snbsimiba at diseieta, ipsis artieidis longitndine aeereseeiitibns. Cellnlie Lienienlornm linnt sensiLii invieem jianlisper diversa/, in strnetnram abennles, ([nani ipiasi venis el inlerveniis dislimtam, pbnimis Ceiaminrnm seetio nilms ebaraeteristieam eonsideravi. .\(1 llraehygonia se(|iu'nles si>eeies adnumero : 44 ,1. G. Aiiunlh. /■ Griiiciltiii liicniiilms: ;ii ipsix (irliriilis i-iintiiniiii nifrrinndii (kIiiiihIhiii cUiii(jiifis, hhh iliniiiffni phii-ii-x /oiiyi- iiriliKS, Jrrf ii fr i-ißnidran'ix : ö4. ( 'kk. s'j'Kii'TUM II((ir. ,(■ Grci.: Hiirr. l'I/i/r Jhil. Iah. .'!:i4 ; J. A;/. Epicr. /i. !I7. MÖ. Cei;. PELLiHiiDuw Cl':!! Fiiiisl. p. l-Ui. (S|nT'ie.s mihi vix e-o^nihi.) öli. (.'kk,. .EijuAHiLE J. Aij. mi^cr. Ccr. (TutplKiiniiii llurr. Pliijc. unslr. cl Alij. Aii.^lr. ilislnli. lliili. ail i.ira.'^ Nova' I Inllaiulia'. l^lii.T iiiiiiiiiic c. iliuiiliniii ex Xii\a I l'illuii'lia. ilistiiliillü lllit S|ir(irs, urliriilnnini iDi-iiia rl |oiii;i(nililir a. I ( '. sirictiuii iiKi'.:is arcrilcns, al irassilic liliiruiii C. ilia|>liaiiiiiii a'<|uaiis; liaiir s|pc rinn ili\ (.■isaiH lacili' imtarrin, iiili.'r r^pecies ilictas ((iiasi iiileTiiifiliam. I»' /y/.s7s tiilinilis niniiinnii m frnoniiit. jtlns iniim.s f/inn/ittis, flrniimi iiilcnurc juirlr iiiiii/In iiijliilii niihhiiieiliifiiniiihiix. 07. Cv.K. DiAiMiANUM Li(//il/'.: Li/i/(/li.: lldir. J'/iif. Bl il. Iah. Ili-l: J Ai/. Kjiicr. p. !)S. yf (Iniii-idin cr-tcriiirc hiti'rc nniiiilitriiiii siiiici-ii)riiiii uiiilra iirticiiliilo, nilido ii iiiriliii -DiiK iiKKiui/riilc, iiislnniis. ÖS. ('ki;. ACANTm)Mi>'j'i'M ('arm.: J. Aij. Epicr. p. lo.-l. Moiinc jilac'1'1 mc vidis.sc L'i'ui^'ula. Iiujiis Spccirj heterocyf^tiilfa, at cclliila.'^ iiivK't'iii |ianiiii ili\risas, laiiii'11 lU mihi acl|iaiuit ad iIis|M)sitiiiiicm Iciidvutcs, (|uam lUai-liyfiniiiis rharactrrisliraiii |iuUivi. S|ilia'ii>s|iiiia.s mc iicc lales iil)Sci'v:is.so, i|uales in icdiiilms nunc ilc]>ictas vidi. Splurnj sii(ir;c uiniiruDi milii adparucrnnt demum sin.uulit admoduni ]ininiinuLi>, sua luisi inferinrc inter ccllulas jicnicnii i-ci-c|itii?, apicc vcro nnda-, vcrticilhiin sat prominulum, celhdis «fi-Miiciili infevioris iinii.-^i liiaclcanlilms cinctuni, apico patentem forniantew. l^na quidcm structura duecnte ('. acautlio- milum al) aliis spciiibns aiinatis «it ditstinctum putavi. 'riiiiiws X\'l. iMci'viKioxi A. (Icniriilit! lofiiis fromlis. iiilrrccilciifr sitiiii ti-iiuscer>i) phia Minus ronspiriie aiiijidiitis, limitaneis inaijis clim(/atis ii ii.iii/iistiiii-iliiitt, — pro dirersitatc spccierum dispositione panlispcr diversis. SplHi;ros2>(iris ill. !/ciiiridis jiurtiimi sHpcriiiriim. — nunc in raniulis propriis — circmncirca tondosis, miicillos priiiniiiidos formantihus, inferiore sua parte immcrsis, superiorc fere diniidiii iimlis. quasi inferne cellidis inferiorilms et exterioribus yenieuU braeteatis. Spccics hnjus 'l'rilins iis pcrtincrc diccrcm, (|\ias nlim ail tunnas C diapliani pidpinqnas Judicainnt. ( icuiculdruui zoii:e invioem distiiicta' jiermauent, liniitibus rite trausversalibus t^eparatie. Z(imc mida' inteijucentes tamen iiunc ad linuani an.yustam limitaneam sunt reductic. tiellulai .seni- cidiniim, c|ii:c in probe I liicphniiis, sunt omneis subsimiles, i-utiiiidatu augulatiu, et quasi in series liansvcrsalcs plus minus di'usas conjunct;y, fiuut contra in l'latygoniis jjIus minus invicem diversu', linn ipsa tunna ccllnlarnni, tum disimsilinne, cpiam alla' siieeiew aut cvidentius munstranl, aut in i|uani alia' aliire fi.)r.san teudunt. ICst nimirum luce disjiositio nunc sat consjiicua, nunc veri) ita parum jici-dncta, ut vix ejusdem inilieia adcssc putares, nisi coniparatis iis, in qnibus ma.iiis per- ducta obveniret. Kevera igitur iHversitates in structura genicubjrum inter Speeies luijus Tribus ailesse ciinlitcndum videretur. 1'trum autem isla' diversitates Tyjios structura? diversos indicarent, all taiitum L:iadaliiini's sistereiil in cvuliitimii' cjusilcni stnic(ni-a' id Inrsan iliibium vidciitur. Si Analeela Algolnsit'a- "io vero quoque lioc respuctu alitur judicent isystematici, differeiitias tauien, nuas in strui-tura ireiü- i'iikinim adense vidi, si^stere cliamctere.'! liaud parvi moinenti iis, qui in Coramiis rite dis)i(iiiendis ci|i(_'iaiii sint datun, id niilii (juidein ccrtuni ad]ianiit. Hin iiiitur a stviictura geniculuruui deductis cliaracterilms — si .hich[uc paulinper dit'lieiliiis iil)srvv;uidis rt rite deseribendis — primariam quandam viiii adtrilmeiKlaui esse, milii eertuiu ad- lianiit; quare, liis pnecipue adjuvantiluis, Spooies hujus Tribus clispuiiere eunatus sum. ;■ (.'cllnlis ijeniculorum iiirdiis lat'wrihns aiyulatis, iiianjiimWms zonaruiit secus lon.ijitu- dinem frondis quasi ßahellathn juncfis, ßabellis marginis sujierioris et inferior in in- cicem subalteriiantibiis. a) Fronde terefiitscidti dieliotonia. ramis quoquoversain eyredienfihus rainidosa. ö'.l. ('ek. vikgatum Hurv. Fl. Nor. Zel. p. ä-JG ; J. Ag. Epicr. p. f>i>. .Sjiecies liieu, evidenter sui juris, niinnta, eirciter pullicaris et qU0(|UiJVersuni raniusa, aiiiliitu pyraiiiidata, raniis principalibus elougatis, raiiiulis t>revioribus alternantibus, at deeumpositis et suo niiidu virgatis, liabitu sat aliena ab iis speeiebus, quas lioe loeo ei proxinias pusui ; struetura vern genieulorunr et spliierosporaruni jjositione cum speeiebus distielie raninsis pnecipne ciinveiiiens. (-Tenicula heteroeystidea, nempe cellulas medias, i|u;e se[itis artieulurum pinxinie sn[>er- posita; sunt, vidi latiores angulatas ; exteriores vero sursum et deursum elongantur, quasi fiabel- ialiiii expansre, ipsarum i'aniificatione; termiualil.>us indivisis et mtundatis; et bis limitantur genieu- Iciruui zouio; qua invieem separantnr in partibus uiediis zona diapliana est eeortieata; in inferiiiribiis c-iudinis partibus zuna diapliana ad lineain liniitaneam angustani tit redueta. Artieuli breves, dia- luetruni seipiantes aut immo adlrue breviores. .Spb;eri)sporas vidi in raniis antepenultiniis toruiusis vertieillatas, niagnas et pruniiuulas, su|ierii)re sua parte eniergentes et nudas. })) Fronde terefnmcida dichofoniti, sensim snhpinnatini demniposita , jiinnis (dternis stdidisficliis. ri)Niniala ; panlu inferiiira tinnt linea anjrusta separata; et in ramis paulo infericirilms zona nuda hiliur nli venit. Exrrescentilins drin ficnienlis in adluie inl'erinrilms, zuna nuda lit ilrruni auiinstiui- siipra articulos eylindrarens, diauictro cirriter dnplo Inniiicircs, Sphierosporas rina arlirulos raniuruni penultinminni vertieillatas ma.i:nas, media sua partr snperiore denudatas, inferidie intra cellulas inferiures .«euieuli cpiasi l)raeteantes exeeptu; sjiliierci spiiras in vertieillo salteni (i nnmeravi evolutas ; has ui fallur cum uuva serie posterius evolvenda allernantes. Vau. decipiens J. Ay. inscr. I'ra'tt !■ tnrmam prinuuiam supra dcseriptam, aliam lialmi i|Un(|iii- rx Calilornia milii missam, 'piani plurimis suadentibus cliaraeteribus lex liabitu, laniilii-atiunis nurnja, spluerDsporiscpie i>mni ri'siieetu cnnsimilibus , eum C. Californieci iipnvcnicntrm vidi; ipiam strnetura .irenieulurnm sua drnte ad liictyugonia rcfcrn- vix dubitassem. J)uni veni in V. ealitoniieo genicula lieterocysti ilea, znna articulorum nuda inviccm us ejusdem juniorilius margineni siijieriorein piarum d trnn cato margine liniitatum di<-er<'m; Inferiorem auteni in lila longiora di-cuirentia, i|nalia in Iliietyogoiiii,s esse vertieillatim exiuiie prominulas, inleriore sua parte inter eellulas braeteantes innnersas, sujieriore apiee nmlas. lloi' eharaetere lurma descriida (.'aliforniea c'uni I )ietycigoniis evidenter (.'(juvenit. Kandem igitur bis pertinere ])atet. V.x s(iceiminibns vero paucis ipia- ejusdem vidi, ut speciem sui jm-is ilUun emmicrare dubitavi. lil. ('kr. l'^LuKiUAiNUM (J. Ay. mscr.) i'roiide ultta capilltui teretiuscuhx niinis bfc- viurjlius deiisiiis deconipositis elougato-coryinbosis IViv regularitcr altcrnaiitihus ilecoi'iipusiita, raiimlis(|iie breviorilnis ad vanios adultioivs proveiiicutihiis (leimiiu liirta, segniuntis terminal i 1 ms aciimiiiiitis stil)divergeiitibiis, geniuiilis licU'i-ocy.sti- dcis, iioii tidiuoduui latis. /,oiia nuda. eoiispicua separatis, articulis obluiigin ferc IVinnain elep.sydi'ie i-efefcnitibiis, diainctto eirciter duplu loiigioribus, s|)liu'r(.)- sporis intfa tanios pciiultiniu.s vtTticillalis pfuminulis, snperiore stia parte dcniidatis. Hab. in oeeaiKi atlantieu ad oras Florida', nt vidrtnr lfei|nentior. l,)nani(juam liabitu luee Si)ceies eum C califurnico ita c^onvnul, ut utramipie ad uiiam ean di'ni'pii' spcriem pertinere faeilius videretur; tarnen iliversas sjK'c-ies in bis agnoseerc mm dniiilavi. Ibi\id pauia liabui s|i('iimina Plant'* Flovidaiur, in i|na quoipn- Algologi f.jus rcginnis vcrmn Ci;r. 'liiijiliiiiiiiiii agnusccrc ncr dubitarnnt. s vidi; demum matris deeomiiositos, laninlis forsan niayis (pio(pioversum ])orreetis eonstitutos lieri, forsan assnniere lieeat. ff Cellulis ge)iiciilorum medüs latwribns subaiiyidatis, margiiialihus .tonarum subexrurn')!' fihiis, omnihus (/uasi fascicnlns Iniu/lfiulinalea, venis elnngatis et interreniis retirnlatiiii jnnctis rwisfniifes, fnnuaiitihits. a) Fronde tereiiusnüa ilicliotmna, ramis qunquorersuni eyredientihus. 62. ('ee. toeulosum ./. Ag. Epicr. p. 99. Plantie, qnae snb hoc nomine prima vice a me descripta fuit, specimina panca in IIb. M. (lUnn, nomine nullo inscripta vidi ; et hfee habitn cum C. rubrn Aurbir. sat convenientia, struetura vero feouliari instructa indicavi. Postea ex diversis locis natalibns Nova- Ibillandiie et Tasmaniie plura liabui, eadem struetura congruentia, habitu autem ita diversa ut duas Species, struetura eon aruentes at ramiiieatione diversas, hodie distinguere eogar. Unam nimirnm et primariam dielio- tomam et ramis (si quid videoi qnO(iuoversum porrectis, ranuilis(.|ue lateralibus fruetiferis magis vage exenntibus instructam ; alteram vero adsjieetu nobilissimam, 6 — 8 poUicarem, snbdistiehe ra- mosain, et fructit'eram obsitam ranndis in suprema t'rondis parte exteriore latere raraorum subse- i'undatis, in inferiore vero fronde utroque latere ramornm ad c^nodque genienlum provenientibns sa'jiius iqipositis, nnnc innno pluribns snbverticillatis; llani- ultimam formam sub nomine C. ex- relleiitis hoc loeo enumeravi. Prteter eharacterem 1. c. a me indieatuni, — nempe zonas gcnicnlorum esse ita dceurrentes ut genicula inferiora fierent adparenter fere eonfluentia, attamen cellulis extimis zonam limitaiieam, si quoque angnstissimam, nudam linquentibus — utraque species ab aliis, quas luic loco pi-oximas disposui, in eo convenire videnturj ut zonas latas geniculorum quasi pluribus fasciis longitudi- nalibns contextas monstrent. Ilse fasciee, si accnratins observantur, non ut in speciebus, quas mox supra beterocystideas dixi, cellulis fere ronformibus at tlabellatiin excurrentibus composita' adparent, sed constant aliis cellulis o\-identius secus longitudinem excurrentibus qnasi venas longi- tudinales formantibns, aliis latioribns intervenia implentibus — et ita referentihns structnram, quam ('. rubro ejusque atfinibus normalem describere conatus sum. In geniculis minus adhnc dense obsitis, cellulas primarias ipisis septis articnlornm superpositas, majores i^et latiores et lon- giores\ obser\are credidi, alias sursun.i, alias deorsum porrectas, atque has alternantes, extrorsmn margines versus sensim divisas, aliis cellulis venas, aliis intervenia formantilnis. Strueturam geni- culoi'um, quam in bis spei.'iebus observavi, ejusdem esse typi, quem aliis Dictyogoniis eharacteri- sticum putavi, at ejusdem cjuasi gradum evolntionis sistere supremum, me assumere posse credidi. Ad C. tornlosum plures formas i-eferendas credidi: qualera speciem intelligo, est planta pluri- pollicaris ; junior inferne fere setacea, ramis superioribus sensim attenuatis, ultimis fere capillaribus; articulis superioribus cylindraceis diametro circiter sequalibus, genicnlis zona nuda latiore separatis ; articuli inferiores diametro 1 '/■ — 2 diametro longiores, zona angusta ad seqnabu-ialem regionem arti- (•\dcirum nuda; ramuli ijui adsunt laterales a medio geniculo proveniunt. Aliam iavmam proliferfim vidi. Adultiorem ejusdem plantam totam crassitie fere setaceam, nunc breviorem snlifastigiataui i,bac ramiticatione sajpins in jjlanta favidlifera); nunc elongatam ranuilis lateralibus sparsis torulosis obsitam, quam splia?rosporiferam descripsi. 48 ,T. G. Aaardli, b) Fronilr tfrrtinsriiln ilirlmldiini. xciifiiiii {i(Ijiiirr)iffr jßiiniatiiii ilciniiiiwnifd. j)i)iiiin sc- ni»(lfitis iipjionifis aiif ri'rticilliifig. (JH. Cee. excellens (J. Ag. ii/xrr.) froiide ultra setacoa elongata dicliotoma ramu- lisfjuc obsita brevioribns arl (luodijue gcniculura sensim jirovenieiitibus, sup- reiiiif? cxteriore latere ramorum secuiulatis, inlerioribus oppositis aut deniuni pluribus verticillatis, articidis inferioribus dianictro usijiic trijilo lonu-ioriljus ad genicula eontraclis. iuterstitiis {lellucidi.s ad lineani transversalem angustaiii rcdnctip, raniulis lateralibus spha-rosporiferis laucoideis torulosis, splu"eros])oris intrn articulos nodosos verticillatis, admoduni ])roniinulis. Hab. tum ad öras Tasraaniie (Ostia Tamar Miss Oal.-dcii !) tum ad l'nrl Phillip Heads (J. Br. Wilson!) tum ad (lcngra]ilie bay a M:rs Irvine lecta. Spec. misit F. ilc Miteller. Hane Speciom, inter Ceratnia nobilissimam, Ccr. turuloso affinitate proximam, putavi. Stni (■tura geniculorum cum ilicta specie ita convenit, ut ea ducente vix diversas putareni. Cienicula snperiora nimiruiii zona nudum di- vei-Sfe mihi obvenerunt. In C. excellente frondem putareni teretiusculam — quamquam exsicea tione collabentera facilius (juis complanatam putarct — et numerosis intereedentibus ai-fienlis diclintomam, dennim veru ramulis ad quodque genieulum exeuntibus nunc secundatis aiit oppn sitis — in fremde favellifera; — nunc vcrtieillatis — in fronde sphierosporifera — habitum indnens silii fere proprium. Rami terminales sunt acuminati, c!t srepe sin.guli porreeti, invnlnerales plures simpliees, pro ;etate alii lon.giores, alii breviores. Itamuli spluprosporiferi sunt eximie torulosi, nune simpliciuseuli laucoidei, nune ifisi ramelli fcri ini-nrvati et exteriore rurvatm-ce latere raraellos si)hferosporifei'os torulcisos gvrenles. Sjilix-rn sporas vidi rite vcrticillatas. De Epiphlaea i-ura- piisleriores. Genus lioc instituenti mihi (liidi-. Alg. Syst. VI. p. 1.9) hand pam-a adl'uissc dubia, nostra perlegenti facilius ))a,teat. Plantam. admodum insignem a Harvo}- jirimitus depietam cum s|iecimine ex Ilerbario Duldinensi dato uon bene convenire, mihi adjxiruit. Duos esse characteres, ijuibus pra'dpue iusistere videtur llarvey. descriptionem datam comparanti facilius videretui': stijiife»! nimirum conicuni, cujus ex apiee lamiua in plnra folia expanditur; et laminam hiilJosaiii in icone eximie rcdditam. Memoravit (juoque Harvev se tum specimina caule instructa, tum aha habuisse fragmenta, ex (pubus assum(>re posse credidit laminas ol)venire diametro 2 — 3 pedales; quas ob landnam bullatam ad eandem speciem pertiuerc suspicatus Analecta Algologica. 49 est. Speciraen vero (latuin cum his non rite congruere mihi adparuit ; stipes qui- dem adfuit admodum cons])icmis, at cvlindraceus et t'oiiosus — lümirum foliis non tantum apice, sed etiam infra apicein egredientibus et ita pluribus superpositis ; nee in bis foliis imlicia qiuedam adpareiitiaä bulloste mihi obvenernnt. Fragmeuta autem buhosa milii jam eo teinjiore cognita fuerunt, qufu ad aliam plantam — quam H. Kallymenioidi proximam putavi. referenda suspicatus sum. Hiuc errorem quendam aut in specie describenda aut in ea Hmitanda comnhssum supponere bee- ret; bine quoque speciem, ()uani ipse exaininaveram, quamque ad novum Genus Epipbleffi pertinere putavi, novo nomine, contra characteres Speciei uon omnino coutrario, insignitam deseripsi. Quod vero mihi eo tempore latuit, fragmeuta ista fi-onde eximie bullosa in- structa, quse Halymenife Kallyinenioidi pertinentia judicavi, revera provenire a planta, in qua, saltim sub posteriore vitte stadio, stipes conicus adest, cujus ex apiee frons ampla foliacea provenit, id bodie ])luribus observatis speciminibus certum coixiperi. Stipitem autem buDC tautuni minorem, 3 — 4 lineas longum, colore obscurius pur- purascente, ne dicam nigrescente instructum, nie observasse animadvertere placet. In spcciraimbus juuioribus frondes a scutello radicali, iraa basi naagis incrassato, sursum attenuato provenientes vidi. Stipitem vero, cjualem pinxit Harvey, c]uemque usque sesquipollicarem desci'ipsit in planta senili obveuire posse, facilius mihi per- suadeam. Comparato igitur tum stipite, tuui froude bullosa, concludere ausus sum plantam a Harvey depictam et nomine Schizymenüe? buUosw inscriptara revera sistere speciem omnino diversam ab ea, cpiam nomine EpipMew Harveyi deseripsi '). Ipsum Genus Epiphles', inter formas ad Halymeniam quondam relatas digno- scendum putavi sphgerosporarum evolutione intra Stratum proprium — quasi nema- tlieciosum. Sphierosporas consimili modo in Oonstantinea evolutas esse constat; dum vero in bis sphserosporffi zouatim diviste obveniant, easdem iu Epiphltea cru- ') Quod attinet plantam a Harvey in ifone (tah. 277 Phyc. ausfral.) illustratam, adhnc nauca animadvertere placet. Fronde? ejusdem pinxit (et dixit) ambitu rotiindato-renifornies, margineque nndulato aut repando instructas, demumque admodum irreguläres ; superticiem laniin® admodum bullatam buUis hinc prorainulis, illinc exeavatis — sub juniore statu planiusculam. (Folia ejusmodi juniora reniformia et plana tantum viiti in planta quam Epiphl. Harveyi dixi.) Plantam sub no- mine H. Kallymenioides a me descriptam quoad formam frondis admodum variam putavi. Speci- mina tenuissima membranaeea, qualia nomine Halymenue? Cliffoni depinxit Harvey (Phyc. ausfr. tah. 103) a bullosis multo tirmioribus certius dignoscere equideni nondum didici. Hinc formam frondis esse mox subpalmatifidam non aegre assumerem ; et quoque inter formas, buUis inchoan- tibus instructas, specimina supra aream inferiorem indivisam palmatifida vidi. Lobos autem es teriores in aliis speciminibus nunc excrescere conformes, nunc quoque in lobos quasi proprios abire, nunc ambitu magis ovales, 4 pollicares longitudine, et 3 — 4 pollices latas, nostra specimina docent. Specimina omnia adultiora, quorum liaud pauca habui, modo descripto eximie bullosa vidi; ubi bullse nondum rite eminent, frondem quasi niaculis minutis obscurioribus variegatam vidi. In specimine majore, eximie bulloso palmatitido, frondem incrassatam antheridiis instructam assumere aüsus sum (cfr ./. Äg. Bidr. Alg. Syst. VI. p. 8); in aliis speciminibus bullosis uec sphse- i-osporas, nee cystocarpia observare mihi contigit. In H. Kallymenioidc, qualem hanc cognovi, lobos reniformes, quales in sua Seh. '< bullosa pinxit Harvey, me nuraquam vidisse, animadvertere placet. Au igitur Schizymenia? bullosa Harv. Phyc. et Ualym. Kallymenioides species diversas re- vi'ra consliluercnt, quaniquam inviccni proximas? Lunds liiiiv. Årsskrift. Tom. XXX. 7 50 J. G. Agardh. ciatim divisas ohservaverain. Hoc charactero igituv Genus iKivum tarilius diistiu- ctuiii jiutavi. Cliaracterem huiic genericuni in utrarjue specie a nie descri]ita (|U0- que viderani. Utruui Species Epiphlea' stnictura eystocar|iioruni cum Kallymenia convenirent, tpiod suadeiitc stipite et sphaTOSiioris in Coustantinea saltim analogo modo obveuientiljus conjicere liceret, an magis cum Schizymenia, ad quod suam speciem cum dul)io j-ctulit Harvey, id iguota cystocarpii structura mihi latere, ex- pressis verbis dixi ')• i:o 53] quod Ilalymeniis iiroximum assumsi. Qiium de his plantis rejectis bullosis agitur, dixisso placet me ultimo tem[)ore habuisse fragmcnta (puedam maxima, crassissima et expansione ultrapedalia, ex insulis Aucklaud jjrove- nientia, a C'el. Ferdin. de Mueller mihi missa, qua' sterilia cuinam Generi pei-tinerent vix con- jicere ausus fuissem ; fragmenta circumjecta et in lacinias irreguläres disrupta fuisse, patet; exsic- cata obscure purpurea at insujier maculis obscurioi'ibus variegata et quasi sordida ; eadem sub brevi spatio temporis immersa, aquam avidissime bibentia vidi, et in media parte sparsim in bullas hinc prominulas, illinc coiicavas, marginibus subincurvatas expansa. P^jusmodi characteribus faci- lins forsan quis crederet htec fragmenta aut ipsam Scluzymeniam? bullatam referre, aut C'apensem illam Iridseam orbitosam Suhrii, cujus spei'imina majora, fere eodem habitu instructa, facilius quis diceret. Suadente loco natuli nee unum nee altcrum siqiponere anderem. Nee formam Aeodis nitidissiniEe ita nmtatam in his fragmentis agnoscere vellem. Inter species vero Novae ZelandiiB a me descriptas alia adeat species, Paehymeniam laciniatani pnto, cujus specimina admodum vari- antia vidi, nunc elongata et laciniis angustioribus instructa, nunc magis palmatim divisa et in lobos uiajores nunc admodum latos abientia. l'nani eandemque speciem in foi'uiis ita diversis Nova? Zelandiee assmnsi; et cum latioribus formis harum, quas colore consistentia et structura convenientes credidi, speciem ex insulis Auckland convenire facilius mihi persuadeam. Plantam Novae Zelandise et sphserosporis et favcllis Pachymenise instructam vidi; fragmenta rejecta ex In- sulis Auckland tantum slerilia vidi. Analecta Algologica. Ol et quasi composita (modo Kalli/tvcniir) sed niiuuta et simpliciuscula. ita situ et com- positione Nemastomam ant Pachi/meniain i-efereutia Dum vero in his Generibus nucleus iutra intiioam partem strati corticalis, in sinu receptus quasi uudus obveiiit, nucleuiii Epiphlese obsevvavi intra ))roiirium Stratum circumnucleare iuunersum. Fila, liujus strati vidi circa nucleuin convergentia, demum deuse intertexta, quasi celJulis minutis angulatis articulata ; hoc Stratum, nucleuui circumcirca ambiens, in t'ructu adhuc juniore undique clausuni, nisi forsan fila versus, carpostomiura demum formautia, magis hians; sensim vero hoc Stratum consumitur, ita ut sub seriore stadio partes ejusdem (tenuiore Strato constitutas) quasi laceras et nucleum ipsum minorem spatio intercedente cingentes observare liceat. Ipse nucleus omnino glo- bosus mihi adparuit, quasi fasciculis filorum obconicis, quoquoversum radiantibus contextus, filis demum in gemmidia rotundata plurima et minuta solutis. Nucleum igitur structura Nemastomam, situ potissiinum Pachymeniam, at jinesentia strati circumnuclearis ab his divei'sum dicerem. Quäle igitur Geuus Epiphie;e hodie mihi cognitum habeo, id dicerem affinitate Pachymenias proximum, forma t'rondis in diversis speciebus obveniente, ab hoc vix diversum ; structura uuclei convenieus at prsesentia strati circumnuclearis et sphaäro- sporis intra Stratum peculiare subnematheciosum evolutis facilius distinctum. Utro- que hoc charactere Genus Pachymenise superius dicerem. Plantar Pachymeniarum magis carnoso-cartilagineee, et hinc specimina, quse vidi, chartse vix adha^rentia, mihi adparuerunt. Specimina p]piplilefe, si quidem hoc ex paucis, quse coram habui, judicare liceat, omnia, chartfe arctissime adheerentia vidi, quamquam plantas seque magnas et crassas assumere opportet. Thamnoclonium? candelabeum -/. Af/. mscr. fronde superne teretiuscula in- ferne subcompressa, ramis conformibus sub vage exeuntibus sparsim ramosa, ramentisque minutis per totam superiorem partem subverticaliter exeuntibus, nunc brevioribus nunc paulo longioribus, quasi intequaliter muscosa, ramentis supra stipitem deiise ramulosis, terminalibus setas invicem distantes, extrorsum porrectas, duras et acutissimas, inferne anastomosibus junctas, superne corym- bosas refereutibus. Hab. ad oras Novte Hollandite australis; in Spencei'S Gulf a Halloran lectnm fragraentum tantum habui. Specimen, quod vidi, etidinem ramentis quasi bryoideis ohductuui. Ramenta sub- verticaliter exeuntia, inferne ubi breviora, 1 — 2 lineas lonsa, sparsim duplo longiora in ramis supe- rioribns obvenientia. Ramenta admcidum decomposita ; singulis eonim ramis in fascioulum eorym- l)Osum desinentibus, quem setis acutis substantia adparenter Cornea instructis, invicem dietantibus at inferne anastomosibus junctis, apicibus extrorsum porrectis, candelabrum fere refereutibus di- cerem. In bis sptis, si s\ih au'.jmento majore conspiciantur, cellulas inferiores elongatas Jnxta- 52 J. G. A.ffanlh. positas et ciuiisi iiivii-em conglutinatas, at ni t'allor aiiastomosantes, diguoscere putavi. Ilaini, ex quibus exeunt sete, >funt uliducti epidermide, constante cellulis liexagouo-angnlatis, parum longio- rilnis quam latis, series hi>rizoi)taliter snperpositas fonnantiljus (quales in planta polysiphonea ob- %enire novimus"), cellulis in seriebus vicini-; alternantibus. Anastomoses, quibus set» inferne jun- guntur, substantia et structura vix diilerunt. Kainenta sectione transversali observata, tota cellulis oblongis anastoniosantibus, invicem concretis et nullo alio certo ordine dispositis constare vide- rentur. Si cellula centralis qusedam adest, hxc ab exteriorilius vix diversa ; et celluliB peripberite, quae a fade subbexagon;e adparent, ab interiorilius magnitndinc^ non admodum conspicue differunt. Substantiam setarnm corneam lubenter dicerem. Nunc inter ramos ranientoruui ipsum apiceni rachidis nuduni et quasi calvum vidi. Ei, cui incunibit determinare specimina Kl(iridca,niin, s;epius nbvenire pntii, ut eninam inter species habitu et structura subsimiles, specimen aut minus cunipletuni ant sterile referatur, du- bium adpareat; diflicilior adhuc tit qupestio de nomine, si species determinanda et babitu et stru- ctura ita a cognitis abludit, ut ne de Genere quidem certara opinionem aut conjecturam concipere liceat. Si vero de planta agitur, quse et habitu et structura ita dissimili est instrncta, ut fere omnino incertum maneat, ad ipiam regionem systematis illa pertineat; forsan optinunn videretur ejnsmodi plantam siccis pedibus oniniuo transire. Planta, ijuam supra desc^ribere ausus suni, ejus- modi mibi rever;i adparnit. Xescio sane an Floridea sit. Habitus est ita diversus, ut Spongiam qiiandaui facilius quis supponeret. «inum vero ramulos cinctos vidi cellulis bexagonis, in series superpositas fere imlysiphoneas junctis, et habitum in Thamnoclonio et Polyjibaco non omnino abludentem novi — siiecieni ut Florideam describere nuUui, sperans fore ut i^lantani, qua' typuni sibi omnino proprium constituere adpareat, diligentius qua>rerent coUectores Australire. Fructibus planta^ ignotis omnino incertum puto ad quod Genus referenda sit. Satis coustat species Thamnoclonii et Polyphaci diu invicem proximas consideratas fuisse. Fructibus vero de- tectis, genera revera longius distare, vix quispiam hodie dubitaret. Ita forsan quoque de specie supra descripta, rite demum cognita, suspicari beeret. Cuicumque autem sjieciem inter aiitea de- scriptas quajrenti, eam potius inter Thamnoclonia, «puim in Generi sibi proprio esse iuveuiendani, lubenter assumerem. De structura fructuum Thysanocladiae. Species liuiiis (leneri.s, quarum liand panras liodie descriptas fui.sse cou.stat. nondura quoad fructificationis partes ita ut fas l'uit cognitas putarein. leonos datre sunt et pauca> et cliaracteres fructificationis non rite reddere mihi adparuerunt. In Epicrisi charaeteres (leneris describere equidem conatus suin; et jani eo tempore habituales quasdaiu dift'erentias protuli; qua' vero, quid sibi valeant iionduni imli- catum novi. In uoniiullis cystocarpia videratn, in aliis speciebus s}>eciniina sterilia mihi tantuiu adfuerunt. Hx modo, quo in una Specie (Th. opposififnlia) cystocarpia deliueata fuerunt in Pliycologia liarveyana, diversitatern quendain fruetitieationis aiiesse, fere supponera liceret. In nulla specie tJeneris sphttrospoi'as ho(heiUnn ol)- servatas fuisse scio. Quod primum attinet sphtierosporas, aniinadvertere placet me hodie easdem in nonnulhs speciebus consimiles observasse; sunt in his zonatim divisse, in ramelhs vix mutatis immerssB, et demuiu ita densa- ut infra superficiem Stratum fere pro- prium contiguum efliciiuit; alias harum adultiores vidi et rite divisas, aliis junio- ribus uondum ut miiii adparuit divisis. SphaL'rosporas pro maguitudine plantarum Analet'ta Algologica. f>«T arlniorluin iniuutas dicerem, iniorl de sphserosporis hoc modo divisis saepe obtiiiere putarem. lii Th. laxa Sond. (iion Harvei/) vidi apiccs r.iiuellorum, (|uasi novellos, at evidentius siliqua^forines — Sporangia la)icoidea fere dicerem — quorum iiiter cellulas corticales itlurimas elongatrts, quas fftcile quis credei'et iuchoantes, spharo- sporas diguoscere putavi, paulo ini'ra superMciein iininersas ; ])aucas harum paulo crassiores et prot'undius immersas observavi, in quibus sphserosporas zonatim div^sas intra raerabrauam diguoscere putavi. In Thysanod. coriacea in apicibus quasi pau- lisper elongatis, sublancoideis et incrassatis vidi Stratum corticale magis evolutum; et inter cellulas hujus sphserosporas consimili modo dispositas et divisas observavi. In Th. serrata, cujus pinnas steriles subregulariter dentibus oppositis probe serratas diceres, vidi ad apices piunarum serraturas quasi magis irreguläres, nimirum spar- siiu in pnnnam clav?eformem et inermem, longitudine pinnas serratas t'ere requantem productas; Stratum corticale in bis amplius evolutum, et inter cellulas liujus vidi sjihaerosporas, cajteris cellulis circiter duplo crassiores, et zonatim divisas. His emis- sis alias cellulas ejusdem ordinis, omnes aut plui'inias in si)li;€rosporas abire suspi- carer. Exstat prseterea Species, oliui sub nomine Prionitis Colensoi descripta, de qua jam in Epicrisi monui sphserosporas ejusdem esse zonatim divisas, dum in speciebus Prionitidis s])ha3rosporas cruciatim divisas obvenire constaret. C'ognitis hodie sphrerosporis in pluribus speciebus Thysanocladia^ suspicionem de aftinitate tum allatam, hodie confirmatam facilins quis diceret. Cystocarpia in pluribus speciebus jam in Epicrisi describere quidem mihi licuit; in aliis eo teiupore mihi ignota fuerunt. In duabus speciebus, certo respectu ab aliis abludentibus, eadem videre mihi nondum licuerat. In una Specie (Tit. op- positifolia), habitu paulisper abludente instructa, a Harvey depicta, peculiarem quen- dam structuram facilius quis exspectaret. Hinc de cystocarpiis ulterius pauca hodie afferre placet. Cystocarpia in omnibus speciebus a rae examinatis ( Th. !axa, Th. Harveyana, Th. dorsifera. Th. coriacea et Tli. oppositifolia) eandeua otferre structuram nuclei, observare credidi. A placenta nimirura centrali, in ramos phires quocfuoversum radiantes subdivisa, fila gemmidiifera a singulis placentae ramis quoque radiantia exeunt, sat evidenter fasciculatim congesta, in inferiore sua parte cylindracea arti- culata et raraosa, ramis in superiore parte clavato-moniliforniibus, sensim in gem- midia conglobata subrotundata subdivisis. Antea quam geinmidia rotundata for- niantur, vidi fila terminari cellulis cylindraceis fere baculiformibus (in Th op/jo.sifi- folia) admodum peculiarem ads])ectum pnebentibus; quod tamen stadiuu] antece- dens evolutionis constituere ]iutavi. Extra Hla gemnaidiifera propria Stratum circum- nucleare validum adest, filis clavato-caudatis, nunc quoque sparsim articulatis, in parte sua crassiore conteutu sat conspicuo, ssepe lutescente, in parte tenuiore minus conspicuo instructis, nucleum circumcirca arabientibus, et hunc (|uasi strato proprio peripherico cingentibus. In nucleo juniore hoc Stratum uuigis filis elongatis con- stitutum, et filis circumambientibus undique clausuni; fit vero in nucleo njagis raaturescente sensim disruptum et denique plus minus dissolutum, gemmidiis in 54 J. G. Agardh. ■spatio eircuinuuck'ari orumpeiitibus plus minus sujuuctis ft dcmuni ml cavpostu- mium, .sin.ii'ulis nucleis autepositum, conduetis. Si vero bis oniuibus proxime convenire vidoutui- Species a nu' observata;, aliis noDuullis tamcui ditferre videutur. quod a struetura singulis spetdebus propria pt'ii- dere putarem. Constat niuiirum ipsas frondes in nounullis speeiebus obvenirc fere omrtino planas, folium ])inuatifidum referentes dieeros (Tli. dorsifera. Th. coriacca) ; Stratum {[uoildani l'nMidis intyrius in his vix conspiciatur, nisi scctionc transvorsali t'rondis obscrvatum; certis vero locis infra apicem piniiarum (plerumquo ultimaruni) verructe maraillieformes pi'oveniunt in una, aut saepe in utraque pagina suboppositie, in quibus cystocarpia generantur. Has verrucas cum Spongiolis in Polyide fere analogas dieereni; bas enim verrucas cum cystocarpiis ipsis uffinium (lenci'um baud coraparandas jjutarera; sed evolutione prsecipue strati interioris frondis. bis locis formantur s]iongiolte (juasi propra generis, in quibns nuclei cystocarpiorum nume- rosi genei-antur. Singuli nuclei ininuti, globosi, placenta sua propria et eonspicua instructi. tila gemmidiorum quoquoversum radiautia, emittentes. Singulis quo<[ue nucleis sua sunt carpostomia, qn;e pro sita nucleorum in spongiola quoque (juoquo- versura s]>ecta,nt. Dum igitur in aliis (knieribus, (|uorum cystocarpia nucleo im- merso constituuntur, nuclei obveniunt singuli et ])lerumque per rnajorem partom frondis sparsi, Hunt in Tbysanocladia modo diclo certis locis numcrosi collrcti et ita evokitionem quasi supei'ioris ordinis attingentes. Sunt aliie Species Tbysanocladiaä (Th. Harveyana = Tli. Jaxa Harr., non Sonder), qute fronde magis i)innatiin subdivisa, quam jiinnatifida, instructa diceres, quarum frondes quocpie ab initio complanatffi formantur; fiunt bfe quoque inferne crassiores, ita tamen ut regionem ipiandam costalera a marginali discernere vix liceat — ut in pinnatifidis nonnullis (Th. cmtata Haiv.). Ut bis speeiebus pinnatis quasi pecu- liare animadvertere licet, pinnas quasi adventitias (inter pinnas primarias oppositas) H margine canlis iuferioris incrassati siepe provenire; quibus provenientibus rami- ticatio frondis magis irregularis a
  • ari'nt. Si in bis margo sterilis piunaruiii minus eonspicua adest, soquitur ((uoque spongiolas fructiferas sub forma quadavu propria, — a speeiebus pinnatifidis diversa — obvenire del)ere. Eastlem revera vidi in api- cibus pinnarum incra.ssatis, quasi reccptacula terminalia obovata et complanata con- stituentibus evolutas, margine sterili vix ni)ta))ili einctas. Hfec receptacula tum in pinnis primariis, tum in sccundariis a racbidc i)ullulantil)us evoluta vidi ; eadem vix nisi externo adspectu a spongiolis mox supra (lesci])tis distiuguenda pntavi. Pauüsper alia videretur struetura Thysanod. laxcc Sond. (non Hnrc.) qua^ ste- rilis vix nisi fronde multo angustiore a Th. Harreyana diversa adpareret. Stratum nimirum intrrius in frondi- angusta superiore alt initio minus evolutum. (piin iiiuiid sectione facta transvi-rsali jiartis superioris hnjus s])ccici frondem tere tubulosam abquando ])Utarcs: sectione quoque facta frondis inferioris structuram Rbabdonia^ facilius [(irsan quis creileret. In ejusmocb segraento accuratius exaniinato eam tarnen ditfereiitiam ob-^ervare credidi. ut fasciculi Hlurum extiiiii, (|ui sti-atum (pKid- da.m interius ab exteriore sepai'ant, modo proprio dis]>ositi adpareant; adsnni nimirum Analecta Algologica. 55 alia fila (longitudinaliter excurrentia) quaä transverse secta adpareant, alia quasi ab interiore uiargine fionrlis tubulospe excurrentia et introrsuni porrecta, quasi diversos fa.seiculos separantia. In superiore parte frondis (fere tubulosse) hfec fila crassiora, nunc quoque rauiosa et contentu magis conspicuo iustructa, totuni interius laxe impleut, prgecipue ab uno pariate ad alteruin transeuntia; ramis tamen horum aliis sursum, aliis deorsum excurrentibus ; quaä ex his deorsum tenduot fiuut deuium tenuiora et directione servata Stratum interius frondis ha^c constituere putarem. In parte frondis superiore subtubulosa, in qua cystocarpia jam inchoantia vidi, Stratum interius filis crassiusculis fere tantum constare vidi ; et ex his ipsum Stratum cir- cumnucleare formari putarem ; in parte vero paulo inferiore ejusdem receptaculi (seu parte fructifera) Stratum interius magis evolutum, spongiolffi aliarum aualogum vidi; et in hoc nucleos plures, attamen pauciores, suo strato circumnucleari cinctos; ubi contigerit nucleum bene transsectum observare, hune vidi cum iis aliarum spe- cierum congruentem, velut carpostomia singulis nucleis anteposita, quoquoversum patentia observavi. Si igitur partes cystocarpiis prsegnantes formam quandam re- ceptaculorum quoque offerrunt. tarnen hanc silicjuosum partem magis forma quam structura diversam dicerem. In Specie, quam ab aliis habitu suo potissimum distinctam putares (Th. oppo- sififoliaj, characteres et structuram aliarum specierum quo({ue agnoscere putavi. C'aule valido incrassato potissimum cum Th. Harveyava convenire videretur; et velut in hac specie ramulis novis magis inordinate prolificantibus caules adultiores ssepe uberrinK" instructi adparent. In ejusmodi ramulis superioribus et stepe admodum augustis spongioke fructiferte formantur vaJidse, supra paginas emergeutes, modo earum specierum, quas supra pimiahfidas dixi. Qu£e igitur habitu et ramificationis norma paulisper separantur ahse Species Thysanocladite supra allatffi, esedem quasi coujunguntur characteribus fructuum in Th. oppositifolia obviis. Ipsos nucleos fere evidentiores vidi cjuam in aliis speciebus et cum his eximie structura congruentes. Spongiolas, nucleis prsegnantes, ob ipsarum maguiturhnem, et ob angustas pinnas in quibus formantur magis cpiani in ahis speciebus conspicuas dicerem. Quälern structuram spongiolse, nucleos numerosos, carpostomia quoquoversum singuüs ante- posita, placentam ramosara et gemmidia supra describere conatus sum, tales quoque in Th. oppositifoha has partes vidi. Species, cpife sub nomine Prionitis Colensoi olim descripta fuit, quamque affi- nitate dubiam oliuj consideravi, quoque hodie quoad affinitates dubiauj mihi adpa- ruisse, animadvertere [ilacet. Si habitum considerare placet, hanc fere a-que bene cum Rhabdonia ramosissima ac cum Tliysanocladiis convenientem dicerem. Sphpero- sjjoras et in Thysanocladiis et in Rhabdonia zonatim cU\dsas obvenire; quales in specie dicta easdem observavi. Cystocarpia ejusdem hodie quoque comparare licuit ; at eadem esse cum iis Thysanocladise congruentia vix dicere auili)[)liylli(lis, iiii(l<'iilis iiUiriluis circiiiiii-iic;! ilisjmsilis, tilisque radiantibun invifem t-epanitis, cuiuposiUiiu ulisfivavi, taloui (iaui|iK- iu nova spec.if hodie descripta contexlum vidi. Sin.üuli luicleuli Ulis fasciculatis constituti, in artit-ulis supericjribus genmiidia conglobata, niufu (piasi colubita fovfiit. Fila stcrilia nncleulos separantia (.'t sparsim anastomosantia, in Stratum tenue oiwunmucleare circa nuciciuu conjunguntur. I^xtra buc ipsuni pericarpiuni adest, strato interiore nionostromatico, majoribus cellulis coiistituto, et exteriore ccllulis miiioribus fere in tila fasciculata conjunctis cunstitutnni. Adparatuni carpustomii, Hlis radiantilins, ccrto loco pericarpii cvolutis et deninni secedentibus, cunstitutuni, ijualem in subgcneribns pluribiis Khodopbyllidis obvenicntem vidi, in novo Subgenere non adesse putarem; nec modo Ilyalopble«' et Pericladise pericarpiuni circumcirca tilis fasciculatis quoquoversum quasi apertum componitur ; sed in novo Subgenere in ipso verticc pericarpii, extra frondem fere emersi, carpostomium sub proprium observare credidi, circum ambientibus cellulis propriis in orbes super|nisitos ciiiijun ctis cinctum. Dum in pluriniis hucusque mibi cognitis Speciebus Khodopbyllidis celluhe interstitiales aiit nulhe aut sub forma venarum denium conspiciantur, structura in Oraspedonia ad typum, quem in Callophyllide sat cognitum imtavi, magis accedere fere dicerem. Ut in pluriniis speciebus aliis cellube interiores conspicue majores per duas series dispositpe observantuv, ita ipioque in prsesente Specie ; at separantur hx cellul» majores minoribus, (|uasi interstitialibus ; quarum alia; interiores, aliife exteriores, quie excurrere vir. Wil.son. fSpeciem iiostram babitu et situ fructuum specics plures Fauclie;e mirum in modum referrc, at structura el frondis et fructuum diversam esse, dixisse placet. Specimina nostra 2— o pollices longa, segmentis circiter 2:as liiieas latis. Substantia tirma membranacea at subcartilaginea. Charta' non admoduni lirmitcr adha-ret. De «tructura Nizymeniae. <^uaiii([uaiii plaiit;i liujiis (-rciicris tyjjica ad öras Australia' sal t'reqitcus ob\-(.'- iiiat, cl ipso suo liabitii t'acilius - sivi; nec in organis magis promiimlis, iu quibus suadeiite Phacelocarpo sphtero- sporas obvenire forsau ipiispiaui eoujieeret. easdeui iuveuire uuhi eoutigit. Iu his nltimis, qnu" sa;'pius adsunt, lantuui cystocarpia. vidi; et verrucas dietas aut strati Analecta Alfjologica. 61 corticalis exuberaiitis iiidiciii putaixMu. aut initia cystocarpioruni ijua' forsan iiuma- tura decidiint. I])sani strut-turani fromlis in opcribus sv.stcniaticis rite expositani fuisse, nee iliceiv auck'ivui. Haue (.iiiin structurani — revera sat conipositam — sulj evolutione seiisiin ailinoiluin invitataiii tieri ex descriptione et ie()ni)>us datis vix coneludere liceret. His wro pra'terniis.sis ida^a (kaieris vix concipiatur. l'auca igitur de his liodie nioiiere placet. Sectione facta frondis juiiioris liaue l'en' pntares ah initio luhulosani, lihs (pii- husdani .sparsioribus, a(hii(.>(hiiii tenuihus, artitailatis et anastoniosantihus, eavitateni interioreni occupantibus. Hoc Stratum, i|Uod axile iheeri'in, in icmie Harveyana a medio illo strato vaUdo, quod ex icoue tihs curvis vage intertextis constitutum pu- tares, repra-sentatur. Stratum mternwäiwn quod in l'ronde juvenih eavitateni inte- riorem cingit, jani vahdum, celkihs rotundato-angulatis contextum est, ut hoc quo- (jue in icone Harveyana adjiareat; at celkihe ejusdem sunt verticahter superposita' et extrorsuni sensim in tila strati corticahs stipatissima abeuntes. I'ra'ter ha'C uhima strata vero, qufe in icone Harveyana haud (lifticile recognoscantur, adest Stratum in fronde juvenih paucis (|uibusdam fiHs adniO(hTm conspicuis, qua' curvata et varia directione excurrentia, admo(kmi crassa jaui auellatis, marginibus nunc ])aulisper Hexuosis. Frondes minores eireiter ses(pn|inllieares longitmliiie, linea,m-ses(|uilineam lata', segineiitis suljlinearibus. lei'miiialibus rotundato-obtusis. lu superiore pagina ad segmenta supe- liora et sa-pe margini vicina proveniunt cystocarpiii, supra pagiuam elevata liemi- spha'Hca; pericaipio submonostromatico in sinu inter pagiuam et iiiierioreiu partem pi'riearpii circnnicii-ea miiniiu ipiasi fascicuhi eeliularuiu elongatornni, totum siiuuu implente. Ipsnni iiueienm vidi optime evolnlum, a placeiita basali, ipiasi su))ra lundum decuml.)enle. el nodo oblougo constitula, Illa gx'nunidiifera p]\n'iina, tenuia ailienlata et su])erne diehotomo-ramosa emittenteni. l'^ila singula, in axillis lere jani novis cellulis priiegnautia, ■ stomium vidi in pericarpio evacuato terminale. Iid'ra ])lacentani fila anaslomosanlia basalia ad.sunt, plexum placeutareui sustineiitia. Sectione frondis transversali adparet IVoudem essc' seriel.ms plurilms super- |iositis erllularuju eonlextam. In juniore segnnailo lia' idtundata' adparenl. ehro- matoplioris miiuilis inträ parietem fere singula serit' disi)Ositis; in Ironde adultiore segnientuiu (|uasi magis couiplanatum constituitur cellulis iuterioribus cyliudraeeo- olilongis, dense adproximatis, quasi per i.)lures series superpositis; ab bis stralum exiimum, cellulis ninlto miuoril)ns constitutum, sat distinetnm ad|)areat; ])aginaiii iidvi-iorem magis planani et cellulis iidimis sparsim deperditis contextam a sup(.'- riore convexiuscula digno.scere putavi; et bine ])lantam decunibeutem jiutavi; liinc (|UOi|ue iu sectione ti'ansversali pulvinaris ail instar' bine plaui, illinc tuinentis semihemisphnerici lormani frondis videri. Celluhe ]iagin;e inferioris (puxpie decolo- ratas, et s]iarsim di'perditas; superioris ]iagi]ue magis sursura porrectas et coloratas observare credidi. Analecta Algoloyica. 63 ('olore et forma planta' ^iuaik'iito speeiem i|unnilam (lyniiio^-ongri, at chartro adhaTcntis, corara habere crederes '). Species liodie unica mihi cogiiita : 1. Herpoph. austeale ./. A(/. inser. Hab. ad Port PhlUip Ileads; sub n:o Wl milii a J. Wv. Wilson missa. CXI. NrToriiYM.r.M. Skctio VII. Botkyoglossum. -j- Fronde iiicmhraiijiccn siihavenia. 43. 3.x. PROLiFEEUM J. A(/. iiiscf. frondc juniore lanceolata supra stipitem brevem simpliciuscula, adultiore sat firma prolificationibus a margine exeuntibus de- mum adparenter pinnata et infame .stipite iu incrassata media fronde qua.si costara immersam formante subcostata, phyllis prolificantibus junioribns ob- ovatis, adnltioribu.s lanceolatis, omnibus aveniis, cystocarpii.s intra marginem iramersis soris lineam demum elongatam intra marginem formantibn.s. Hab. ad Port Phillip Heads sub n:o 12 t^- IS a -J. Br. Wilson mihi missa. Dum in pluriiiiis >,'itoijliylli speciebus fronis üt aut dichotouia aut plus minus la(/iniala, nova nostra species, dum junim-, fuliolum feve prol:>c lanceolatum refert, stipite brovi sutfultum. Scnsim vero a margine liujus emer.yunt appendifulte, (puc foliola minuta obijvata referunt, inferne ab ini- tio angustata, angustata parte sensini in stipitem abeunte. ?Iis pliyllis prolificantibus initio spar- sicjribu.s, demum sat regulariter dispositis frons adultior fere rite pinnata obveniat. Pliylla adul- tiora longitudine sesquipoUicaria vidi, latitudine 2 — 3 lineas lata et sat evidenter laneeolata. A facie tota frons contexta videtur cellulis cont'ormibus rotundato-angulatis, neque costata ut vide retur, neque venis quibusi.lam instructa. Si vero sectione transversali observatur, adpareat frondeni in mediana parte longitudinali esse evidenter incrassatam, nempe extra unicam serieni, cellulis paulisper majoribus magis oblongis constitutam, utrinque serielius cellularum verticalitei' i'adiantium esse sat conspicue incrassatam. Series has constitntas vidi cellulis magis quadraticis, qnarum 1(1 — 12 srepe in serie verticali superpositas numeravi extimis superticiem frondis foruiantibus e re- gio]ie positis, interioribus in seriebus vieinis alternantibus. Extra regionem haue incrassatam frons nniltip magis attenuata constituitur cellularum unica serie mediana, et corticalibus cellulis mono- stromaticis, interspersis una aut altera cellula intermedia. Extra regionem haue tenuiorem ipsi margines paulo crassiores, cellulis inter medianas et corticales interjectis paulo nunierosioril)ns. C'ystocarpia haud at in N. marginali ipsum marginem occupant, sed froudi intra marginem stc rilem exteriorem immersa, fere in medio inter utramque paginam in.tuniescentia, pcricarpii jiartr supra et infra nucleum fere »que crassa, ipso nucleo valido quasi depresso inter utramr|ue partcm ') Obs. Genus constituere aliud, inter Herpophyllum et Nitophyllum intermediam, (ilantam quandam California?, mihi a Farlow datam, et nomine, ni fällor, Binghaniise ab auetore mihi ignoto iustructam, lubenter conjicerem. Haec jilana rite dichotoma, at segmentis a margine exeuntibus aucta, habitum offert Xitopbylli, structuram vero ita diversam ut lacun» interiores irreguläres inter utramque paginam adsint, spatiis interjacentibus magis irregulariter cellulosis ilemum sphfero- sporiferis. C'ystocarpia cum aliis Delesserieis convenientia vidi, et sphierosporas in soros collectas; at structura frondis typum a Delesserieis aliis diversum hanc prsebere assumsi. Nescio c|UO luco luec planta descripta fuerit ; nee uomen certum datum fuisse scio. 64 .T. G. A-ardli. sito; su])i:i iilaceiitaiii dcpvessam fila •"> IVdiiilis eellulffi coustituentcs pnulis])or iDiigiores (|uam latrc adpareant. A facic cel- luUu corticales omneis conformes suljliexagono-areolatfe et alt.ernantes. In planta sorii'era jam iiiido oculo fere conspiciatur regio quaMlam intra margiiiali.s, lineam longitndiiialem elevatam, demuni in iiti-acpie pagina proininulani, eiliciens. Rectione facta transversali i'olii fertilis a]anatuni verticem, vidi alias serierum cellulas in sphterosporas evolutas, aliis teuuioribus fila quasi bracteantia t'ormantibus; lunic vero fila magis nematheciose cvoluta a jugo quoque lateraliter radiantia nbser- vavi, (|Uod stadium evolutionis jwsterius judicavi. Inter fila nematheciosa sphiuro- sporas rotundatas triangule divisas, unicam seriem in suiu-ema parte jugi l'ormantes, vidi, (^uia juga in utracpie pagina opposita generantui-, patet sectione transversali jugi l'ertilis dispositionem utrini{ue radiatam fere neniatliecium subglobosum referre. Inter Species Delesseriearum milii cognitas plantam nostrani typum ( lenerieum sat distinetum referre niilii adparuit. TTt plantam, quam liuic ja-oximam judicarem, l'orsan potissinnnn yUopliiilhdii /iioJifcnnii J. Aj/. Epicr. p. dOH nominareni, in (]uo tum phvlla in'olificantia adsunt, tum sori sphterosporarum intra-margiualcs et line- ares generantur; cujus nee stmctura interiör admodum dissimilis adpareat. Ab ipsa \er(i forma frondium et phyllorum ]irolificantium coneludere liceat plantas has nulln modo identicas esse; et ex structura iliversa sori, qu;r in N. pi-olißcmle s^ soro nor- maii Nitophyllorum non ablndere mihi visa est, in pnesente vero sjiecic structurara sibi omnino propriam offerre mihi adparuit, lubenter assumerem, plantas has, si ipKique eerto modo consinjiles, tarnen diversos typos referre. Speciem novi tjeneris typicam nomine Inventricis designatam vului: 1. IVCHYOLOSSUM rluSSEYANUM J . Af/. It/sCf. Hab. ad oras Nova^ Ibillandia- australis, ad Port Elliot a |):ua iinssi^y in- venta; sul) n:o 2()l) mihi missam subministravit F. de Mueller. lis, cjiii ura-ent in systematu natumli typos vere naturales omni respcctu convenivc^ (Ichoic, plantam hoc loco descriptam sy^^tiMnaticn j-espectii conferendam lubenter suaderoni. (iuoad habituin et raniiflcationis ncjnnani non tantuni (.-um Delesseriis e sectione Hypoglossoruni, sed (■liani cum LcuormandiEe specic, sul) nomine I.. lIy|iot;'lossum a ine dcscripta, tantam offert liabitus similitu dinem, nt hac suadente unam pro alli'ra facilius sumeretur. Easdem vero onniino diversas esse, jam ex structura , et ha eodem jure suis siniilibus l.ioxim;e disponantur, tantte oriuntur dispositionis absnrditates, ut totani dispositionem systemati cam indevia detlexam fuisse, vix non statim intelligatur. ^Nle judice typi natura' certis cliaracle ribus ciinveniant, aliis fiant diversiv ; et systeniaticis opportet decidere i|u:cnain siniililudini's siul ejusmodi momenti ut iis suadenlibus fnn]i:i' adin-oximarentur. liUnds Uiiiv. Årsskrift. Tdui. XXX. i>i; .1. (i, Aum. (_'XV. Di;i,kssi:ki\. Illtrr S|H'ci('S 1 )clcsH( ii;r. (|U:r ail scrl iuiiiiii 1 1 Y POrjLOSSUM juTtinrlll. I'orinir pliiirs ad .Xiivniii I liilhiinliaiu olixciiiuiil, (|uas iioinluiii iil<' distiuclas |nilai-cin, .Iniii in l''|iicrisi paij,-. 4S'.I dr |). Hy)inol(issi)iilc seriln'iis monui duas divcrsas Spcoics siil) lioc iioiiunc a Ilarvcyn disl riliulas l'nissc. Idiaii (|\i(i(|U(' ilc |). rcvolnia, lucis (■nrii|iaralis s|icciiiiiiiil>ns, dic'ci'c las csi, l'liii'cs |Misica imcnla' l'iiiTiuil rui-ina', in- viccni i'cvria prdxiiiia', i|Ua' antiaii ecitis cliaracha'ilius iii\icciii aMiidia'c mihi adpa nicvunt. l'i' lii- ^|ii'cirliiis di\('i'sis canuiKiiif dis|>(isilii)iic paiica liddir alTcri'c plai'rl , TiMia >. \' 1 1 1 I U i'oin.iissiM rl'r Kpicr. p. iss]. '•■'■' f'nsfif nnt.i' nn'tinitil , iH'iujir rfl/ii/i.s rliu/i/dtis ii tdiirrosis . iU)H r rcifialir ptisihs. sftl i'infr ilrsiiiflilihits:. rililci-fii. ;l l^i'ififirii//n/i/hnx II rustil iiiriJin siihii iii/'iiriil iii /iriuii iiijirittilills sillirili/f i-iiiiinsn 1 Knlinlis jiiitinrihiis rt pi'nuiillis iiiliiH inriliKs iii rostiiiit fiilii ifciirriiii lis i/iiiisi ilr i'iirrriililiiifi, ilriiiitiii hiini ih-iiiiiliifii ijnusi jtrtiiiln pnijiriii sii/fiiltix. 21 n. 1). i'NDUi.ATA ./. A(i ii/scr. lioiidc cdri icato-cdslata |ii'oliticatioiiilius a cosla iiir- dia snlniiiilai'iaiii ciiicinculibus dcci:)ni|iosilo-raiii(isa, l'olinlis Im' oiniiilnis in fcistaui Inlii t^cai' rautis i|Uiisi dceiiiTiaitiiius, iiiliiiiis ilciiunii liasi druudalis \>r lidlali,-'. iiiiiinliiis liiicaiidliliin.uis iindnialis niaruinc hctcroeystidcd iiitcgciriinis. Hall, ad KiiiLj (u'ort;'i's Sound: llaiAi'V. Intel- Aluas cxsiicuttis Aiistriiiiie iiLtc, iiiiiiirni L'S] [', insii-ijita, sub immiiu' 1>. spatlmhil.i' Sond. (listiiliuta liiit. S|icriiii(ii iiiiiciim i|iio(l vidi, |ilaiitaiii "J— 3 ijollioareni iiulit-at, sulistaiilia adiiioduin siclatijinsaiii rt rliart;i- ari-tis>iiin' adlia-iciifcin, tciinissiiiia iiK'iiiiinina et sulipidlucida dilutr rnsca instnii-taiii. Alainiiu-in \ idi rxiiiiic iiiidiilatiiin, at iiiisi|iiain in dentis <'xcuncnti'ni. Crllnlas (|uidcMn niaruinalc's hrevcs rt ;di intcriorilms clon^ialis sal diveisas scd niollcs i-t nnsi|nain cNh'a niaitiinrni liyalinnni intc'üririnnnn |)iiiniinnlas vidi jJTli n. DENTic'ui-A'j'A (J. Ai/. iiisrr.) irondr (■(irticalo-coslala, pidlitieationilms a onsla media, Piiliunilariain cmergrutilius ilccnmpdsilo-iamosa, l'oliolis l'crc omnilms in eostani fulii ü,. rt'voluta, ijuani rx iMcnianllr leetani liabui, ceite sat dislinria ; et (Mun pviorc S|u'cic a iiic snpia descrii>ta, nuilln maiiis i-unvi-nicns. Planta est ä — .'! pollii-aris validc cnstata, et t'eliulis a (■(}sta prolilicantilius decnniposila. l'nliola juniora petiolo prniirio vix se|iarala, sed ipiasi laniina deenn-ente niardnata ,nee miiro lneo cjnsdinu folii geniina (ip]insila et pi-liolata nt in vera I). icvolnta tVilia ycnte rantni- a media ensta emergentia et ex eodeni l'nlio üeneraiLle plura snjiei posita tVn inantnr ; laniina lere lineari oblonjia, longitudine lalitudinein in adullioribiis junltolies snpeiante, iindulata et plieata, |>lieis in diaitein srepe exeuirentilms. l't ex- éres(iint iMliiila. eosla infeiiie denn. lata in sii|,iteni \alidiiiii abit. C'ellnhe laniinaiii adini.idnin Aniilecta Aliroloaica. 67 temu-iii ninsdtueiitvs, sunt jiixla i-cifil;u]i lin-viiiii/s; i|iur iiiciliiUii pnrlcin I;nriin;i_' (H-cn|i:)iil siinl uiliuiiiliiiii i'|iii|M;il:r, (■iKliiclirdiiiauIms siit i'c>iis]iiciiis sun iliiiiiietni :'i:[i\ii l:|il'> luiiüiDi-ilius. Iinihs, i|ui s:r|ir jilicaiii liTiniiiiiri' vi.lrntni-, liulii'iil Innjiaiii cU'lta>, et sunt |ilniiliiis sciii'liiis rclliilariiiii in laliiiit' jiaitf fnnnati, trrniinnli crlliiia in ai-unicn |iriiihii-ta. 21 (j. |), PKoTKNDENs (J . Af/. iiiscv.) ffoudc curliL-iito-cosl;! t;i,, |ir(ililicaliniiiliiis :i enshi nu'di:! suliuiiit'ai'iiini ciiicr^'riilihiis d('cniii])i)silo-i-aiiiosa, Inlinlis juiiiurilius in costain l'olii t;'ciici'aiilis (itiasi (Icctifi'ciilihtis, adiilliorihus |)cl inlal is. (iiiiiiihiis siil> liiieari oblongi.s iiinliilatis, iiuifiiiim' li('t(,'rocy.stidfo, jtiiiioi'c siihJntrgi'iTiiuo, adiil- tidvo siiigiilis c-i'lhilis pi-olcnsis a|i|)ciidicnliis obtusas iiiiiiulissiiiias frriTciililnis. Hab. ad oras Novti' llollaiidia' aiistfales: ex Port Pliilli|i llcads mibi a J. I>r. Wilson missa. ICst lia'c sine ilul)i(i aütrccdi'ntibus piuxima, at i)]anttL niajnf, in i-i(,'s|>itrs srnii|H'ilalrs et aiUunilniii dfiniupositiis excrt'sceus, consisteiitia magis nR^iiibranarca tdlidnmi i|Uni|ni:' divi'isa. I'inn plurcs fcivnia; nl) uiargiiics appiMirliciilis instnictns ad 1>. revolutani refcixdiantur, lianc i|un.|iic liiijus Spcciri tiirniain cum cxprcssi} iluliin assnmsi (IK rcrohitii )niiji>r .') ; riiii-umi|ur vi'Im lias fovncas acciualius cumiiaranti vix imn stalim adparcat i|isas istas aiipendinilas diviTsc mi>d.. cssr ('(ni- rnvmalas. lu tVirma ipiam Imdic /'. iiiiibiliiliiiii dixi, niars'incs snnt intcLicii imi it i-cllnl;o mar.üi nak's ludens. l'inndes ." — l ]iollieares, eosta infei'ue denudata crassitiem jiennn; passcrina' tere attiiiLTeute, snperne lamina foliolorum omniuni deeiu'i'ente parti'S fei'e coulluunt; siunnla fojiola tere liuearia ad]iareiit at toiMa et nudidato riispa niarginilius aniiatis. I't in anteeeilentilms rel lnla_' laniinam ninstitnentes, in parle ad eostaui proxima' sunt ln'evioves, dein in media pa)ie lou ji'iores et aiiKUsta3, sti'ieta', extei'ioribus Inevioriliiis mariiine lieteroevslo laminani einyindilms. lOx lioe uiargine dentes proveuiuut alii majores, alii minores, majoiibns sa'pe serie minoinm ainiatis, A lalti ba.si, eellnlis plnribus lalioribus t'oi-mata, artieuH suiierioi-eni jiaitem dentis lorujanli's sul>ilo atlenuaiilni' iu apieia)i, sLe|"' mipiiosipbouenm, teiiuem al vix pnqirie aentnui, - l'rnetos millos \idi: de aflinilate Sp<'ciei. qua- el slrneluia et lamiliealiouis noinia pioxime i-um abis Speciebns Ilypo^lossi «■ouvi'uit. uulla diiliia mibi vidi'Uliir 1) Fi)liiilia nfriiiqnr attciiuntia. niiiiinim /irlidln rridniti iiin.r iiis/ridiis rt .sir/nn^ /»/■ iiiiini pj-dhr liiiiceoUifaiii off'crciitibxs. L'S. I) UV I'im; i.dSSUJr. Iiiler lli/iiiji//nssii, i|na' i-amilieatioiiis uorma pvöpiia ibüuosc-ani in taeilins. pbires sei-iiones assnmeuda.s eredidi, (pias roujparata sliiietuva nee a'üi'e .li^nosein-e lieel. Iiiter eas /'. n-culiilu I)S .1. (i, A-anlli, loliis MiiiliiUi iiiutiis (Iclinitis, et i-riici (aiituiii lucu |iiiililiriiliii]ics gt-uiiiiMs (Pii|iusilns ,L:rinT;\nlilius a Dil. ilciitiviihitii liii.ix ilcsrii|il;i t'aciliiis diL'Unf-ratur. KL4iqueo limlii' (lusi-ii|il;c spccifs ii(i\a' ail l>. llyiinyldSMtlii et II. lii'h-nH-ysli.lcain ./, .!(/. liidr. Ali/. Syst. IV. ji. 71 ijnlissiiuum arrrilmit; t'iilia aiili'iii in liis ?^iiut uti'ini|iii' uviilciiliiis altoiiiiata, ])etiol(j nriniir ev'nli'uti uiux inslnirta, rl lonuaiu iiiajiis lauccolain oftVreiilia. Apuirlcissa vi'iiis dignoscaiitin-. CWll. ( 'ai.iicluj^sa. l']|)ici'isjii l'"l(iri(K'aruiii scrilifuli nulln s|ic(;iiiiiu;i (•\>l.iicai'j)iis iiisiructa (liiici-is ( 'iiloglossa.' luilii iiiiriU'iiuiU (|U:irc haliitii |M_itissiiiiuiii diiclus, ot :ili(irum stM|iieiis jiulicia, ( n'iui8 nuvuiii, (|iiii(l ut sub.i;x'ims 1 )i_'lesseniu jain iustituerat llavvcy, iiiter Dcit'sscrieas disposui. l'(j>t(a. Calonlossam Sarcomeiiia' a /SV7///'//,r ailjiroxiiiiataiii vidi; ot (Tt'iuis in disscrtalioiic |ii'i)|ii-ia u rV'f/;«-;- uberin^ illu^lratuin fuis.sc coiistat. f^iuiii WYo iie((iK' nn\a' (lis|i<)yitiuius rutiuiics allutus vidi, nee Mouograpiio, cui in cui'is l'iiissc \idflui' iiiaterialia ((uaiii ain|ilisuin iniuui statuit inter 46 cysloearpia, a se observala, se saltini 32 munerasse. (|Ua' aut juui- ora aut aihdtim-a ita sita Fnissent. Situm in internoilin in (|uibusdaui uliis dubiuni ei adpaiuisse '). <^)uim1 dixil Ilarvev eyslix-arpia IVirniari »at llie expensr nF Ihe ronllilve pm- eess--, id ita intellectuni \ult ('raniei- ul cystoeariiia ad illas axillas haml pniveni- i'enl, a (|nilius gencrarentnr radicula'. Si jure (piodam assumcre niiln videor cyslo- earpia (juasi transniutatione raiiiuli (adveiititii) generari posse, ilissensum qui ita adesse \ideretur de silu eystocarjiiorum — ad axillas (observante liarvey) in inter- nodiali ]iarte, see. Ci'ainer — niinoris iiiomenti forsan considerare liceret, si (juidem a ( 'ninier jure statneretifv ejiismodi ramos variis locis obveuire posse. Nee negare anderem internodü jiartem sujiremam juvenilem post generatiouem primam cysto- caipii posse prolongavi. In fronde t'ructifera, a laeie insjiecta — eystocarpiu verticaliter a eosta frondis provcuientia facilius quiilem videreiitur. In sectione igitur verticalih'r facta, ].)lacen- M Faseicnliiiii nunin-eni liMiidis cyslofaipüterie ubsei-vanli milii aditanül ryst(irar|iia lam ad i|)Sas axillas segmeiitonini ysse sessilia; alia vidi iiaiilu sii|ii-a liasciii fulioli, alia ad iiieiliain ipar U'ii), alia intVa apicein folii adliur indivisi ülivcniic AniiliL>ct!i Alüologica. ^9 lartiii hüsciii cvstdcuriiii costie proxiiuaiii, et cariio.stoiniuiii in i[isservatiim fere s])lia'ricnni dieer<'ni, ima, basi conti'actuni et apiet', car[iosti)i)iinni ainbiente, parnni productnni. Totuiii ob- lectuni vidi celhilis rotundato-augulatis ipiasi anastoniosantibus; intiniis baseni eon- traetani i'orniantiljus paulo niimiribus el densioriljus, ut videtur ]iluriseriatis; median) j)artein ambientibus eellnbs vix certo ipmdani adjjarente urdiiK' dis|.)Ositis (nee trans- verse, nec longitudinaliter seriatis); sii])remis, cai'postoniiuni eingentilms, (piasi series ti-ansversales plures super[JOsitas forrnanlibus. Inlinite eellnhe periearpii quasi trans- eimt in ])ul\'inai' dense eellulosiuu, a cdsla adseendejis. (^lod niaxinu' juvenile cystocarpiuni observare eredidi, id eonstare. vidi ipiasi iiibi) prnprio, proveniente ad nodum, ul_ii tum geniina segnienta (»diebotonia») in- \-ieeni sejiarata, tum ab altera i)agiua ranmlus adventitius magis evolutus rnibi a,d- paruit. Huuc ranuüum paulis])er rt'curvatum observare eredidi, ([uod de segorentis ultimis i'rondis adparenter diehotonne eertius statuere \nn\ audereiu. ]jobus (traii.s- rautandus) a eellula <)'uadani eostali [>r(_)pria, supra paginam sterilem emergente proveniens, ambitu l'ere seniieireularis, Cieterunr totus eellulis mtundato-angulatis, Habellatim in series geminalas, a centrali eellula perii)lieriani vt'rsus radiantes, con- textus mihi adparuit. Series eellularum geminatas omnes eonl'ormes observavi, nec ullam (juasi costalem dignoscere putavi. Jjobus novellus ita ipsa sua struetura jani ab initio naturam sibi propriam vindicare videretur. Suadente forma cellularum, totani superiorem ])artem a limbo paginali l'orinatam; unicam vero eellulam liasalem, majorem et endocbromate paulisper obscuriore instruetaiu, costam rei'erre, iacilius susiiiearcr. Kvolutione ulteriore hujus celluhe costalis totuui iiUerius cystocarpii sensim i'ormari; ipsum vero periearpinm eellulis paginalibns nnmero, forma et dis- ]>ositione sensim nurtatis contextuni tieri, l'orsan conjicerc liceret. ') S'i jure statueretur (Cnitiicr !. r.) nuuos iuliiareuter (lii-iinlonins, i(\er;i esse altciiic pinnatos, pinnis iieinpi- uxIi.tik' luitis iiii.x Inriiuun et diinensiones larliiilis m'nciaiitiH assuuicii- tilnis — laii analugain funiiatiiiiiriii .|ni>i|ui. in aliis l'lnrideis (CallilliaiiiiiHni pliiiiiul;i vidi — el jure (juiiilaiu (puicpie assumere luilii videor cyslorurpia transmutatioue raini tidvcntilii iiuin- oriri, nec absonuui forsau videretur, oystocarpia nunc dextrorsum, nunc sinistroi-yuni i>aulisper ;"l"fiii--n. 71 conglobiitii et i|noi[uov('rsuni radiantia oliservavi; S(-!Ctioiie facta ha'C geuiiiiidia faci- lius dilabentia mihi adparuerunt, (jualia fere a Harvey depicta i'uenint. Si contigei'it eyptoravpii hene evoluti sectionein longitudiualein ob.servare, ad- pareat cellulas i)lafeiita' jiluics esse adscendentes, iina iHedia paulo longiore, et omnes iiivicem esse anastoiiiosilms juuctas; Jv\ liis cellulis fila, i)aucis articulis 3 — 5 con- stitnta, oljovata, intra articiilos, ad geuicula contractos, geiuiiiidia singula, ol^ovata Jiinbo li^'aliiio cincta i'oventes; fila gemiiiidiirera nnmerosa a siiigulis loliis placeu- taribus egredicntia in nucleuiu densmri in rructu niaturo eoalescentia. Xuc-lenni nunc Strato circunnuicleari collnlaruni anastoniosantiuni cinctum vidi. Hinc nucleuiu juvenilem constare fasciculo cellularuni anastomosantiuin, (piaruni interioia in |ila,- centulas aboant, a ijuibus tila genimidiifera excrescunt; extoriora, uiii adhnc pernia- noant sterilia, Stratum cireumnucleare i'ormantia. Dum in ])ermultis Delesserieis fila gemniidiifera invicem subliliera eylindracea a.dparent et in articulo terminali i)r;rcipue (aut forsan solo) genunidium obovato- clavatnm generant, eadem in ('aloglossa vidi obovato-clavata, ad genicula contracta, gemmidia pauca seriata foventia, terminali gemmidio majore; eadem ita ditt'orentia, (piam inter (iracilarieas et Sphterococceas adesse statui. <;uoad structuram cystoear[iii igitur. qualera vidi, rationes vix adesse ]intarem, ipiare (ieuus ( 'aloglossfc. a Delesserieis remotuvn, Sarcomeniie adproximandum esset '). All aliis Oenerüjus Delesseriearum. in quibus sori sphu'rosporarum paulisper diverso modo in diversis (ieneril)us formantur, Caloglossa rpiocpie proprio modo suos gene- raro, hodie constat. (^uicumque uiminun [lartt-ni t'rondis spluerosporis matureseeutibus fertilem ]iaulo aecvu-atius examinaverit, vix non statim videbit baue constitntam esse cellulis ijuasi fluplicis generis; alias nempe angulato-rotundatas, sph;erosporas siugulas hyalino spatio quasi cinctas. foventes; alias vero forma propria omnino abludentes, magis cylindraci'O-elongatas, invicem reticulatim anastomosantes, et poris numerosis invicem junctas. Si sub lente magis augente .sorus a ]iagina examinatur, observare licet cellulas reticulatim junctas constituere Stratum proprium su]ierficiale, intra quod sphrerospora^ (|nasi inunersa^ et nullis superücialibus cellulis obtectfe adpareaut. Si sorum oundem ita ab una pagina. examinatum, ab altera pagina quo<|ue observatur, eandem jjlane .structuram sori et dispositionem cellularum videre liceat. Patet igitur ipsum sorum inter paginas tribus seriebus celkilarum superpositis esse contextum. (|uarum »uperfinalett constituuntur cellulis magis elongatis, reticulatim junctis; nifidinni autem Stratum esse contextum cellulis rotundato-angulatis, sphierosporas ipsas gcne- rantibus. ('omparata structura costte, cellulas medias spbirrosporiferas tulni axili "i In cvstdrariiid /'. Hi/paylussi, quam formain aliis cluirai-tt'vibus i'alogloss;^ pruximara pu- tarein, vidi structuram uuck'i quoad placentarem adparatum et formam g-emuiiilinnim C'aloglossEe sat iMinveiiicnti'm : lienunidia matnrescentia tamen paulisper eviilentiore pedicello instvueta. IpsuuL iicricavpium in !•. liypnalnsso fere mnnostromatii'um dicerem, initio hemispluei-icum, domnni oarpo- stomio valde produi-to et hiante superatum. 72 •!. <;. ALianlli, analogas, (■(■Hulas aulciu suiicrliciales reticulatiin junctas, tuliis (eolluli^) axileiu ciu- gentibus n^siiondere, iacilius (|uis (lixt^rit, ri vtM'o int(.'lli.t!;atnr i|nom(»l(i sd^iietum. sori supra dcseripta, Caloglossis cha- racteristica '), oriri censeatur, meiiiiuissc opportet frondem sterilem lotaiii, extra co- stam constare unico strato cellulaniui, (|uaruiu iutimte, costa^ viciiuc, hane lalitudine (directione iuter paginas) a-i^uaut, exterioribus sensini angustioribus; omnibus \ovo, a ])agina observatis. series subregulares a eosta margines versus kiriiiantibus. Si (|U(_)(|ue dispositioneni serialeui _sphiEros])orarum a dispositioue seriali ceilularum h'on- dis sterilis quodauiuiodo pendeuteni quis conteuderet, animadvertere tarnen placet sphaTOsporas non immediate a cellulis frondis sterilis geueratas fuisse, sed easdeni seriatas obvenire. jicrdueta aiilea transformatione cellnlaruiu steriliuui pr<)pri(.) iikhIh. et ita quideni ut eellulte spha'rosporiferffi quotjue seriatre obveniant, (Juod attinet rcticulura externuui, sphaTOsporas quasi strato proi)ri() in utra,(|Ue pagina circumdans. buie nibil simile novi in aliis Delesseriearuni (ieneribns. De jira-sentia et ]iositiiine hujns j'ctieuli, cjusdenKjue structura niibi dubia vix nianent ; de (irigiue vero ejusdem et explicatione totius struetune alia forsau aliorum siut judicia. In parte i'rondis magis ;juvenilis, a )iagina exaniinata, parietes ceilularum initio translucentes et quasi niagis gelatinosi videantur; sensim vero eosdeni firiniores lieri et crassinsculos adparere, limitibus inter singulas cellulas sat conspicuis. Si lingere beeret spatia intercelhUaria sensim oriri, systema ]iropriuni ex bis evohitnm, (|nod forma et dispositioue, baud obseurani proderet similitudineni cum cellulis reticulatim junctis, spba'i-osporas cingentibus, animadvertere placuit, (^uum revera sub evolutioiie posteriore stadia adsint, ({ua- ad ejusmodi explicationeni conducere l'orsan viderentur. Ilane vero exiilieationcm eertius rejiciendam esse, alia stadia eviden((,'r docent. Sectioneni transvei-salem per frondem spba'rosi)oriferani, quam in Tuli. Hl. /h/. !) et 10 dedit ('ramer insineienti, et (•omj)arata ([uoque explicatione icouuuj, adpareat cellulas, (|ua' in frondis sterili ])arte sunt raonostromaticte, iu fertili parte fuisse sub- divisas in tres cellulas superpositas; et, si verba ejusdem rite intellexerim. bas omnes fuisse spba^rosporiferas. siiluerosporis vero in pbnimis jain elapsis videretur — in paucis vero spha'rosporas pra'sentes et bas omnes in cellulis inter utranujue fron- dem mediis persistentes pinxit. raginales cellulas hoc divisionis modo cum cellulis Costa' congruentes esse vidcretur: cellulas vero ipsins costa- axiles num(|uaiii spiia'ro- sporiferas tieri, eertius constare patarem. <^i(id vero attinet cellulas extcridrcs ntri- us(ine pagina^. conlileor nie nnllas ex bis spba^rosporiferas observasse ; nimiruni, ut jam supra monui, sorum a pagina visum describens, ipsas spha^rosporas observavi ') Si sorns in D. hi/po(jlossiii)i. sectione^ trunsversali (il)servat\u-, liunc vitk-re liceut siipra utvniii- iiuc paginam conspiciu' i'k'vatuiu, et liinite adiiKjduni (•(Hispioiio et abniptti in pa.ainaui sterilem n.uilto tenuiore abeunteni. Sovuiii ipsnin inerassatnni (il).'^ervavi (juatuor seriebn.s celhilaruni snper- positis contextnm; cellulis extiniis multn mindiibus sterilibus, series pagiuales ntrin(|ne tovman tilius; geminse vero series cellulai-um niultn niajonaii interiores sphserosporas generant. Spluem spnrai ita geniinre npposit«- intei-inres generantnr, (|uainiiuani grandeseenles forsan magis irregnla riter dispositic videantur, singulis ad suani paginam sensim eniergentibns. Inter eellnlas splnero sporiferas, ad]iaraliis (jniilani (■«■llularnm anastnmosanlinm t'orsan adest at iiarnni ennspicinis. Aiiiik'cta Alrrolr>;;ic;i. '•' scmpcv iiiiiiii'i'sas, iiitra inaciilas rdiculi in utra(|Uc |ia,ü;ina i-ircuiiianibicnlis, adpa,- rcnlcr iiu'las, li. e. nienihrana spliaTospora' taulnni extvorsuni olitiTlas. Xcc niilii certuiii videlur i|isniii divisionis ordinem et nuiiicruin {■(■llularuiu fieri modo a ('niiiua- dcst'i'ipto. Kx iis, (|ua' vidi, e(|uideiii coniiccnaii ccllulas }ia,i;-i- iialcs steriles i)riinniii (minas partes subdivisam suspicor. ipiarnm nna seeus paginam inferiorenj, altera scens sup)eriorem extensdin pntarcm. ( 'cllulas ita i'ormatas, anastomosibus invicem conjunctas, in strata superficialia, intra ipüe s[)luc- rosjxira' (|uasi immersa' niilulanlur, excrescere putarem. SplKeros[)oriferas vero ecl- hilas, bis gen:inis divisionibus spoius generare (piaternatas. satis e(}nstat '). In s[)eeiminibus antberidia generantibus soros videre eredidi amjiitn magis in- dcHnitos, nunc niarginibus segmentorum i[n(H|ue magis vicinos. Ccllnla' paginalcs in locis l'ertilibus magis divisa', nee in eertum ordinem ita eonspieue ac iu slcrili l'rondc radiata' njihi adiiaruenuit. (^uoiriodo sub iterata j)roduetione cellularum, ipsa' eelluUe antberiiliorum geiierantur, uullurn eertum Judicium coneipere valui. S]>eciuiina antheridiifcra minus benc ])ricparata et paueissima tantum habui. e pluribus icnnibus vero, in quibus partes frondis spluo- vosporiferse depin.üuntur, aniniadverleiiduni putarem, eas aut stadia uendinii rite eveluta sist.ere, aul; t'X partibus non bene reviviscentil)us delineata fuisse. Xeonc cvolnla a, lacic (il(si.'i'\'ala. t'ei'c fasficnlatini n Costa radiantes ailparcnf, i-cx-cia oriri sulidivisidnc ccllulanini lontiitndinalitiT ilis|iiisilin'uni. ( V'lluhi' pat^inalcs in ('alou;!. Lc[)rii;'nrii Ikic inoilo liuni amhilu snli((na(li'atit"r ; In Gil: Miiioide a llai'vey dislineta ccllnhr, (pur a costa uiargincm viTsus radiantes adpai'i'ut, tivint vectan^idaiTs, rl pinrinias sa'iie dianu'trn sno us(|ue ilnplo lonn'ini-cs vidi. I[ altera, diversam esse, l'j]iierisiu s(i-il)ens jani nionni. I'oslea tornias ( '. Mnioidi connrnentes strnelui'a luin e\ insniis licrmnila. Inin ex l'derida liaKni; ipiare enidani ma.t;'is duliinrn l'nr- san \ideretni' anne nnins ijnsdi'iui|ne Speeiei videreulur foriua.' diversa'. <^>uiiad edlori'in nnllani inter easdein diversitateni vidi. ( '. Mnioiileni tantuni sterilem vidi, Intel' s])eoiinina cpia' ex Nova llellandia \'idi. Inni nunmdla adniodiuu aiiü;\rsta. tnin alia lalima lialmi; noinndla eeni(pie a.dijere plaeel nie in ( '. Mnioiilc nri!;ana ipi;ednni (iliserva,sse, t\u;r mihi ipiani niaxinii' diiliia maiimt, lliee lilis teiinissiniis |iai-nnj eni'vatis allieseentilms elnnu'alis, sna limy'itndine lalitndinem dimiiliam l'rondis liand a-(piantilius, nunc- sin H'nlis nnne plniilms ail]irii\imatis. ipiasi a pnniin eonspit-Ud in .--u]ierlieie l'rondis emeriJentilins, snli an^menni niaximn tiiliam iiUeriorrm ipiasi grannlis sub.seriatis implelnm mcinslranlil)ns. A eerto loeo Inmdis |irovenii'ntia noii vidi; liine para- siliea Inlieiilius eonsideranda \identnr, Pnneta tanieii a (piilais ]iroveninnt truiidi imnu'rsa iion a'iJ're putaivm; liiin' dnliila\d anne urbana ipuedain seeernenlia in liis dionoscere oniiorteret -^ ('atknei,t,a i'R(iei'a;,\ J Ap(isit<' raniulosis, lamnlis sierililais niagis elongatis suli- coiiroi-milins, l'ertilibus obovatis ant lancoideis ad mediani partem inerassatam eystoearpiornni lUiek'O.s jilures adpruximatns, snbverrneose protninnlos gereiitibns Jlab. ad oras Xova' ITollandia' orientalis; ad exitnm llnvii l'ammatta a Miss Ixiiiij; leetani niilii iiiisit I''. de .Mueller. ll;ic sine (luliiii i'st s|>cric.-< :i'lijii"lüiii ilisfiiuia ;ili oiniiilms spi-cichus, (jiuis untea ilrscriplas \iili. I'iiiiiilrs .|iiiilriii, ul in aliis, ili'usiiis i-rspitusa', iil i"rs|.ilcs crecliusciili ;! — 4 iinllicares la iiiiilis ilciisc intiilrxtis. iiitri i..rilins ijiuisi ciiiii^luliiialis |.iil\ iunria ilrprcssn liciiiispliaTira, ipiasi ri'llulis liiilialis i-irnslitiila, ciniliiis c-oiH-rcsciiiit .'ilia' < Iciirris spccies, in nnsn'a uou vidi ; siiiyiilas t'n.jiu.li.'S iiüV-rini-es lacilius cyliiulracras diceres, strictinis pariim cimsiiicuis et vix plusquam o — 5 Aii;ili'c't;i Algoloiricii. <" iiilci- liUims inlViioiTS, s:i'|ic liis |if plliiciii invircm ilishiutrs. llaiui pliiriliii sii|icri(iics ii|i|i.isili uilii;irriil cl ilislic-lii, at inmii'ic |ilarcl laiuns iii>ii :iil yliii-tiiias oriii, sy<\ iiilia stiictiiias, rt inlf liijR's iiuiir i|Uiic|Ui' li)]ii;iiis iufia strictiiiani, tVrc' a«! iiiciliai]] |>art(_'iii arliriilniiiiii, Kamiili ].lurii]ii ueiiiini nppiisiti, unni- triui aiit suljquatL'rni ailjiruximati, siiiipliciusciili, in cxsin-ata l'unnani aul laricx'cilatain in ailultinrilms, aiit olmvatam in jnnioribus i:'xlnl)(_'ntes, Ail paitnii linvnni ililatatanj \iili cysliirariiiiiinni niicli'ips |ilnii's, -iipia paiiinaiu vrrrurnsc |iroiiiiniilas in |ilanta cNsircala, Planta |inipnri'a, |iaitilins snis intVi-inrilius laxiiis rliaikr ailliirrrt, raiiiulis xcin siiin-iinrihns ii|)(i\a.tis ad- nMiihiiii cnllalicntilius lirniiiis aillixa. Articnlns, strictiii'is lurmalos, iiiinr l' .'i lincas liin^ns, nunr si'iiii|Millic'an's cl (|\I'm1 supcral \i'li; planlaiii alj aliis s)nTicl)n-< ilcsrriptis ailnioiluni ilivrvsani esse, priniij intnitu adparcal, <>li inagnitudincni planta- in Ikm- lai'iliiis (|uani in niinmilius de sliiii-tui'a tiundis cl rinclimni judicatur. Ilinc de liis paiica Imc Incc addcrc placci. (^inciijuc in intV'ii'irc planta IrinaUaii cavitatc intcricirc iiitia slrata cxlciima Irondis insiru claiii Inlicnter diccrcm; et cavitatcni iiumpic ad licnicnla vix intenaiptani. Atfamen s]>arsini liai;- nicnla \ idi stvali laijusdani axilis, (pind Ulis tcnnissiiiiis aniiwtoinosibus cdnjiinctis cnnstarc mihi ailpaniit. Xunc rcliiiuias cjiisdcni, cimtcntn magit« t'uwccscente instnictas, ad incdiam [larteni arti cnliirnin cxtericinim, nl)i ranndi pruvcniant. l't vei'o intunicscit frons juvenilis Ihpc Stratum cva- ncsccrc ]intarcm et interinrem eavitatcm linulalam videre licet Ulis laxiorilnis liinf_:iludinalitei' ex- ciirrentilnis et invieem anastnmusilpus sparsins jnnctis, ipialc Imc in l'li\c, (Jen, |pin\it KiitziiiL:. In planta i-yst(pcarpiis fructifcra villi jmcji-ns intei' liici/ lila lipnLiilinliiialia il sliala cxli'iipiia l'i'pu dis suspcnspis, leticnlip ma.yis cMiminisilo eonlextpis, Intev miienliis retii-uli amplicnes adjpaiatns placentaris cnnstarc videtnr cellulis mnltii miniprihus fere pnnelitenuilius, snpp ipiiline rcticulatini i-pinjuiudis; ex siuLinlis liarmn lnmenlil)ns Licnninilia ailnupdiim ma.trna liiiinari pntarem ; iil ni;itine scand '^cmmiilia, singuia iuira niacidas i-elii-nli majnris amliicntis niihilanlnr. I|isiim placi'nlaicm ailpai-alinn ci'idndi'in inti-a ri'ticulniii linxi, Liciiimidiis cii-cnnicii-ca railiantilins ; sin^nlis (piasi inli'a p'amcrani icticnli exteriniis spatiipsani jiiilulanlilins. Ipsa gemmidia adi Inm manna, uliovata, ail apicem tennimem apieulip miiintissiniii adlnurcnl. Sivc transveisali, sive lipnijilinlinali seclinne iiiicleuni ilissi'clum nliservavi, licmmidia ipiasi railiantia ali ailparaln ccnti'ali |ilaccnlari |prii\cni cnlia ipliseivare cicdiili. ICxtippisum \crpi, supciliiicm veisns tiipinlis, vix ip1j\ i'nii'ulia villi. Mine nuclciis, in ailieuln fcriili numeripsips, ücmniidia inlripisnm |iandei't', et ex dissnlnlu arlicnlip deimnn lilierns lieri putaren], carpnstnndi adparatu pn]]iri(i nnllu. (!'aii»pstiiniinni, a llarvey in Catcnclia depiclnm, lursaii ejiismndi dissolutiipiie explicarc lieei'ct. Ex iis, ipuc de slrncluia nnclci dixi, cnnclnilcrc ansns snni (icmis Catenclhe esse aul llyp neaccis aul Solieiieis pinxinnmi. 'rnrncicllam Sclun. , lüssipcllani cl C'ystiieliininm liis adpripximaii,', N'etaiit saui' imstia/ de atlinilatilms l'dipiiilcainm eipncc|ila_' (ppinioiics. \Vi;AN(;i'n.i;\ V Kcm"ri{Ti''i;KA J A(/. inscr. IVdiKk' clntii, inlVi-iie Ulis ilcenrrciililni.s, sli|)il('s (U'iisu vcbiiiiiiii' iiliiliiceiil ihus slii|insn, siii-siiiii |i\|-;iini(lntu, niiiiis crculn- |i;ili'nlilnis o]i|iosilis slriiii|iusilis. r{ sii|i|-n ;ixill;i.s rnnmlipinin lirr\iiiium liirlia i'nsciciihilis, raiiielHs niMiiiuiii ■,\\i\vv 2 — ;! ciis|iiihi(n liiirritlis, siiluiTO.spofis iKalicvlhito-claviitis, ciien gcnicul;! ipriiiillinm |iin\riii(ii- tiliLis, milld nil[i;ir;ilu involiicnili Icctis. Hall, ivi (k-caiio Imlifn ail oras Arabia- inrfidinnalc*. Aliia admipiluni i'ipuspicua, salleni scmipedalis, ramis mimciipsis cn's|piliisc ladianlilpus cim slilula l'l in plurilius aliis .Miiis ( iritt'itlisidiileis, ila i|UMi|Ue in ]ii;cscnlc trnmlcs iidcrinrcs liuni stnpnsa', lilis artieulatis innniisijilinneis secus frnndem dccm-iciililiiis callilliamniniileis, ab ima. ]iarlc ramiirnm ut videtnr prn\ cnicnlilins. 'I'nta snperinr plania |iyraniidala, ramis ramulisi|ne crcctii palciitilius cii-i-nmcirca cL;reilicnlilais .Vrliiadi rachidis ininiaria' crassi cylindracci diaiiictrn 7() .1. G. A-nnlli. ciri'ik'r ;i:|>lii Inii^ii.rcs; i';iiuiii-iiiii niliriili inia liusi rrassinrcs, dein iulra iiirdiuni i|iiasi nmli-arli, sn]i('i'iiin' park' sii|iia r.iiiti';ii-liiiin'ni) ilcniui iucrassati. ]Cx ilicUi parle l>asali inciassala raiuuli miiinri's iirnvciiiuiil i|uasi rx iiircliii arliiailu scjiarnli, invi- iiifcrini-e siia ]iarti' i|iiasi cxmiiti's :ili ajiico arluaili iiil'nidiis, iit Iku; trri' scnipcv iiornia est^. Itaiiii;^ raiiuilisi|üi' ita ali iiiliina [larlf arficuli niiimsi iirip\eiii('iitil)ns, i-aiuilicatio uritur quasi pi'cnliaris iiidolis; et faeiliiis dieeres totaiii plaiitaiii i|uasi i'aseieulis ramoniin superpositis esse cuiitextain. l'neter ramulos geiuinos priinarins ii)i|i(isitiis, plures plevuiii(|iie ailsuiit laiiiiili iiiiiiDics, miuies adparentei" eönjnnetiiii supra luiduni liasalein i'^redieiiles. Kami iaiHnli(Hie pliiiimi sunl apiee "2 — i! i'uspidati, aiaileis niininiin rniiiris diverfieiitil)iis sat cDiispieuis luinidi, lidVa apiees lio<' luodn enultiiiii ])ri)Veiiieii(es ; uMiiiiiiii miiliis, iiisi dieere lieeret ensdeiu in simi iiiter euspides divergentes esse liis ipiasi ti-etds. SpliaTcisporu' siiiuula» cibovata^ in jiedieellum attenuatie, trianjride divisa;. In alin s[ieeiinine \ idi laniellds lirevissinms obovatus, bi'evi pedieellii tenuiore suffultos, dnnlms aitieulis sa'pe i-dnslanles, inVi'vinre ailparenti'i' niidu, sn|iei-iiire ]ia,idispei' inerassato ubovalo-'^liiliosd, et iiilra nieüdirananj (|uasi lila ela\ala [ilminia, ab axili i|üailani re^inne c(un(pi(iversnMi ladiantia nain siranle. (Iiijana ila nbseivata, i|Ua- nia,L;nitudine rainellns laisjiidatos potissinnmi lelen-e videren lur, anllieridia ))lanta' sistere eDnjieiaem. ( 'vstiiear[iia frustra qua>sivi. llis \vvi> igncitis, ailinilatem jilantie niilii niaLindpere ineerlani \ ideri. lubenler rnnllleor. jVi'niatura ranioruui liaUnuh aul Siii/r/iJfdiu i'oisan euidani suadeieiil , al adsjieelus il liabiUls niultn uiaLiis ( irill'itlisiani aul \Vran;;eliani iirecic scrihcns, iniinui ( liidr. Ahi- Si/s/. IV. />. loC) roniias ejnsdein ulivcnirc in\icfiu nun |)arnin div(asas. ila nl ex ipsa i'aniilicaliiinc ]ilun's dislinij,ncrc liccnd ; inihi aiitein i'X ]ian eis a nie iilisiT\'alis ccrliini indicium de liis IVrrc. niininni liancre ad|iai'iiissi-. I)iii Antile'clii Aljjulofrica. i ( ailtcni in 1 lcili:irio tnnn.-nii iVdinlc Irre unihcll.-itiiii r;imiisis anjliiln parnni iniunriliut^; liiuc sunt ."i niajnre-^, aujliitu validi, i|niiruin IdUjiitudn diuni(_'truiu ipsuruni vix liis superat ; rrllulani i'i-'ntraleni niimaeni ciiijifiitrs ; liinc St'ctiiini- transversali sti-atiini inicrins si[ili(i Seulinnc iransvcrsali slratniu intcrins cidlu iiilms |)auciiji'iliuy et valiilis icinlcxtnm adparet. lis iiunieru.sis niiMniihns i-iintrxtnin adi)ari'at. Slii-liidiu ad ranio.s rain\di>si|iic in lasrii-nlns iStichidia ad ranrns i-aiunldsciui- in lascirulus conjiesla, ipsa Inwissinia uli(ivatii-iililiin,i;'a. aut ci>n,i;'esta, sinuMila ninx suu diaiindro saltrni dnpln aniliitu snl)spatliulata olitusa, qnasi corticata et l(üv^iiira, luiK-iudcn inruiva ntrini|Ui' atteiiuata, vix Cdnspinie articulata' spliaansporas snbini cdnspicue articulata, splia'rospnras in articnln nK'rsas sine cinispicuo (irdine eireumeirea m-ren ueminas, seeus luuyitndineni stieliidii diiidireni lia (tV.re i|iuiliter in Chondrinjiside dispusita'. serieui tnnnantes nerentia. C'vstoearpia in iiedieelli> sa'pe i|isis lim^ime Cvstuearpia in pedicelln sa'jie i)isis breviure adparenter tenninalia. snbylolidsa ant [lanlisper adparenter tenninalia subuloljcjsa , iierirarpio ovala., ]iericai-pio crassn xalidn, (-(dlnlis inti'rio erass(] vabdci i-ellnHs nia^is eiinfoi iniljns plnri rilms elungatis in lila elnnsata earpusluniinni seriatis, rutnmlato an^nlalis cuntextu. versns L'xeurrentia eunjunetis, exterinrilins fere in lila extrni-snm radiantia abenidibus. l'>x iis, ((IIa' vidi, (-(jnrludci'!' ausiis siiiii duas i'ssc s|i<>fi('s, (|ua' iiiviccni Inrsa.ii raiiiilicalioiic aliijuandu iiiiniis couspic-ui' di.ssiiiiili, siiiiillima' ad|ian'aiit. (|uai'Uiii iiiia. eliaractrribus s(ic'liiili(iruiii suadciililnis ad Uytiplila'as pi-uxiini' acecdrrc \-idcUir, al- tera ad ( 'hoiidri(;)|.)siiii- l)i\\ssioiH' t'arla artieulos hrcves iiik'riofos iudicaiis. ^[leciiiniia iL]ad<'l'aeta UlLodomehu Iiisccseciilia, liytiplilea' inugis nigrcsceiitia vidi. Kamulds iilliinos 1! vliplilca' ]iaulo l(iiui(ii-cs vidi i|uatii illos UliiHliiincla'. ( 'oinparatis praTipiir dcseri]ilit)iiilnis sliclii rc'ddila. ex s|)('c-iiiiiiK' Hyliplilca' uinlicllilVi-ir iiiuUlala l'llissc, et liis diiceiil ihils I lar\-cyinii plaiibaiii ad ( Iciius Ryliphlea' 78 ,T. G. A -il 1(1 1 1 Iniiistnlissr Ipsc ill Spcc Al^iirmii. iliu-r ll.-irvrvd. s|M'riciii SciiidiTiniinin iiilci Ityti |illl;r:is cl illliK r;i\i. i'li:il:u-U'l'il lUs (li;HJ,ll().Slicis (iiiliruiii :l lllr IHMliluill lilr lii'r(_-i'|ili>. J'nrtcr l'iii'iii,-is ;i iiir supra i|i'S(.-ri|ila> ii|i\ciiil :ili:i, (|U;uu \':irii) irs|icclu ili\i'i- siiiii vidi. I)iiiii niiiiiniiii in II/diiIiiuh/ii cUila Smid. laiiii siiiiiuli :iul suL>>iiiL;uli a ciiuk' [piiiiiariu suljaltiTiii cxcuiit. aliaiii l'unuain i|Un(|iir haljiii. in (|iia rami sine ordiuc t'vidi.'nti_'. |ik'rniiii|nr [ilnrcs ad]jrnxiiiial i dciiinin inoviaiinnt. ipiasi lascienla- lim rri'tis lods conox'sti, cl Icrc liuri/.untalilcr a caiiic cn'rctlicnlcs. Ilar\cy cjns niddi lurinas oliscrvassc ad|iarct. casrc\-cs in planta cxsiccala ailmndiim cinispicni adpaicnl,' iniidii l'ci'c diccrcs Itxt, anslralasica'. Iliiic h'i'liam ipiandam plantam ni lus lalcrc cpiaiidu (juidem snspicatns sinn. Spcciminn \'cr. .\nlliciidi:i ipsa jiinidra sili(pial'iiiiiiia \iilentiir. L;lcilinlis niajn- sculis liyaliins. ni \iilcrclnr. (.■(Uisl itnla. Ivxlcriura ex liis priinum extra Lilnlinm eminent, in lilo arlicnlaln cldiiL^aln. demiini scparantia antlicriilia siliipia rnrmia, paniuulam nlicrrinic i;Ii-iImiIi> Inalinis compnsihim rdcreiitia; sintxiila lilo axillari constituta, iiili-a. mcmln-anam lennissimaiii liyalin.-im gh.ihulos (ilurimos majnsciilos Icrc panicnlalim disposilos i;'creiitia.. Ilis cxlimis, nt videtur, cnin snis ramis in- \olncralil)ns cloiiL;-alis plns minns dissolnlis, novi i-aini ex t'asdeul(.) tcriniiiali hIoIkiso sensim prolongari eoniieerem, donce omnia siio urdine cvoluta stiecresciac licnit. Antlicridia, ipialia vidi, ila nee cum anllicridiis ('liondrio])siilis, cpia' coinphe nala et ccllulis suis marniiianlil.ui< inslrucla liodii' sat lieiie co^nita ^■idcnln|■, liec cum anllicridiis Kv I iphlc.c pina-^tnudis, ipi.-dia lia'<- a tircvillc, Derhes el Solicr aliis- ipie oliscr\ala lucrunl, liciic con,u;ruere palet. Xoviini i.L;itur (leiuis inlcr llliodo- mdcas lalcrc, Ikcc or^aiia ipKnpic indicare 1'orsan \-idcrcnlur. Ipsam .\ nllicridiornm 1'ormain potissimnm ad cani l'ol ysiplionia- aci'cdcrc, l'orsan \'ideretur, clolaili aulcm majores cl laxius disposili niilii .•idpariicrniil. lliijus tciiia' planta' nulluni spceimeii splaerosporil'erum (iicc capsulileruni) \ idi ; cam \-cro pra'lcrcii struduiie ditTcrciiti.am oHerrc milii ailparnit ni in ramulis ejusdeln jiniioriluis. more Ili/lij)///!!/ collaliciililuis. arliciili c(ilhipsi diainctro Icrc diiplo lirc\-iorcs adpareaiit; seclioiic lacla transvcr-^ali lioriim siplioncs pei-iccnlralcs (1. pIcniiiKpic -;at- conspiciios cl ma^nos. siplioiicin cenirali'm simpliccm diiijcnti'S Aiialccta Algnlnsica. 7'.' observavi; sirnln r(]itieali eonlrxlö uiiica st'ric cellulai-uin. dii-cctiono lailii rl(iiiu;alis, tangfiitiali aiii;'ustis. In i-ainulo pauln arc sijiliDiics pciiccntralos niagui pcr- iiiaiuail, al stratniii forüralr sciisiiii manis iiiau'is((Uc lit cvolutuin in ccllnlas aii«)!!- lato-cloiigatas d aiiasloinosilins juiic-las, ali iiiteriorc cxlrorsuiii fasciculos sul)raili- aiili'S fonnantrs. SiplKniciii (•ciiti'aleiii siniili modi) c-cllulis miimlis, in Stratum pi'o- prium periccntralc, iiitia siplioncs r('i'<' intactcjs cvolutmii \iili. Si enutigcrit scctioncm, per ipsuni t;-enievilnin ductam, scctiouc ti'aiisvci'sali (ilisia'vai'c adparcat Stratum corticale a ccUulis strati jioricriitralis — cximir lioc Irn-o edlulis auastomosantihus coiitexti — origincni duciTe; ipso si]ilioiic ct'utrali liof loen ut mihi ad|iaruit miiiorc.' Ex iis, (pia' hoc loeo dixi, ilc jdanta illa fortia, ipui' l'oi'ma RliuddiiKda' data' cuidam incauto forsau vidcrctur, satis patcre putarcm cam spccicm sni juris con- stituore evidcnlciii, (|uam suadentc lialiilu et structura Ivvtiphla'is ])roximam l'acilius t-redidisscra. Suadnililius autcni antlicridiis omniiio divcrsis ali iis, i|uas l!vti))hlaas cliaracteristicas putaruut, eam forsau cum aliis ipiihusdam eoiistituei'i' (tcuus sui Juris. Ignotis autcm in iiostra ]ilauta et cystocarpiis et stii-liidiis Imc ( Icuus uo\iim ui'C c-liaracteril)ns ui'C- liuiitibus rite instituere ausus sum. Ipsam autiMii planlam tyi)ieam nomine ßiijhocliiiiiiiii rliytidophlcciim interna designavi. De Antheridiis Lenormandiae. Satis int(T Algologo.s constat Antlieridia in paiicis illis ( Jcnoribns Floridearum, in randa esse. liinc hodie ])lac('t adnotare, nie in Lenoriiiandia. cujus antlieridia Inicusqne ignota videntur, obsevvasse luec Organa proxime convenientia i-nm iis. ipia/ in Rytiplilwa descripsi (Florid. Morph. Tab. XXXIII ficj. 24 d 2r>). In spccimine nimirum Lcnorm. spedaMis totani superficiem fruticulis miiuitis spar- sis <'t in\'iei'm jiaulisper distantibus, alii.s minoribus, aliis (pro evolutionis gi'adu) |)anlo majoribus, i|isam lineam marginalem l'ugientibus, in regione autem eostali ;eque obvenientibus in.^tructam; hi fruticuli admodum ramulosi eonstituuntur ramis teretiusculis, ima basi crassioribus, magis irregulariter polysiphoneis, sui)erne tenui- oribus subinonosi])]ioneis, singulis jjis in corpusculuui spluericuni desinentibus. Intra membrajiani pellucidam luijus articuli terminalis, dignoscere licuit corpuseula minu- tissima plurima oblongorotundata. (piasi a puncto central! (juoquoversnm ra.dian1ia, eolore qua.si laeteo instructa. Antlieridia igitur Lenorniandia' proxime convenire videreutur cum iis a me in Kytipbkea 1. c. depietis. Mihi igitur, nonuulla Genera so .1. Ct. Airiirdh. ItlLdiloiiK'lciiniiii in 'l'iiliuiii |iiinii-iurii Aiiitd/siciiniii/ CdUigciiti (Aiuil. Alf/nl. Lp. 11:1) sunilciilc strnctur.-i couHiinili stioliiilinnini, :iiiiiii,iilviTt('ii(luiii iMl]inruit, hnnc cniivc- nieutc l'oriiKi Aiiiliiriilinnini — in i;\Mi|iliI;i'ii et Liiioi^iiiaiidiii (ihscrvatii — (|U()i|Uc ■uerc. IjEnormandia i'ABiiAi.is J , Af/. iior. sj). miinihi, tVoiulc incnihranaccn covlioata, |)rolifiea1ionil)iis a laiiiiiia inlra iiiarniiirm nunc in vioinia costa' cnicrii'i'utibus (lcf(>nipi)sil(i-ra.ni(isa, pliyllis jnvcnililms suli-ohovatis. adultidrihiis lanccolaio- oblnuiJ'is, a|iice rotuiidalo-einai'g'iiiatis, niar!j;iiic iutrgerrimis, slichiiliis cUipsni- (Icis SVK» (lianirtni vix duplo longiorilms, paucis in fascieulcis nnnulos, IVrc lincas loiiüitndinalcs i'oi'nianti-s, (•(illcclis, Hab. ad Vnii l-lUiiit, iMicounlcr bay Australia'. a l):iia llussey leclani, nniii luisit F. de .MuelU-r. Fiiniui sine dnliio L. spectaliili ]iinxiiiiM, :it aie Jiulice Sptr-ics rlistinctu; reviTU et iiiiillo iiiinni- rt iiiasis ik'cdiiipiisitii ; jugamentii primaria vidi B — 4 pnllict's longa, at vix 3 lincas lata, fiirnia fevc ritt" lincaria, infenic i'osta pvoniinnla instrncta, superno membi'anacea, costa fevo iisipir in piiililicationilins nltiniis diün'isc'enda. V,k jULiaiucnln priniai-in, distantiis vix 2 — •'! lini'ns siipr rniilil>ns secundaria luliola cxi'unt, plnrinia intra niaruincm orta, pancis infcrioriljns a coslali ic üicinc cincrücntibus ; ex cjnsnindi ju>i;uncnlo priniarin "J — .'! pollicari tViliola ns(|nc H* ntrinipic nunieravi ; et ex bis alia sinipliciusiaila poUiceni cir<'iter lon.ya, alia circiter bipollicai'ia, novis lob olis decomposita ; folia adnltiora snnt in media parte latiora, apices versus anaustiora, basi evidcn tins cuneata, a|)icilins dbtnsis emarginatis — nlii latissinia, vix 'J lincas lata .Strncturani vidi I,. spcctabilis, cellnlis interstitialibns nunicrosiorilms, ut mihi adparnif, in- slrnctani diccrcni. I''iuticnli sticbidiorum maculas iil)scnias rutundatas roferentes, series t'crc longi tndinalcs inier costani et niargincs ilispositas cllicinnt; singnli stiehidiis paueis :i — (i, sessilil>ns lere rite ovalil)ns utrin(|ue obtusis, longitndine latitndineni ipsornm vix duplo superante ; spluero sp.iras geminis scriebus snjierpositas, at in serie vix ultra ;! — -1 nunieravi. Soros in una (lagina lirä'cipuc cvolntos ol)servare credidi. l'.x iis, ipi:c vidi, s]ieciein L- spcctabili pnixiniani iliceri'Hi, conveniente strnctnia et rami licationis norma in ntraiiuc Specie eadeni. I>nni \cro Inlia et stiidiidia in L. speetabili ad fonnani obovatam plus minus enuspieue tendentia videnlui', liunl in b. ]iardaU ovalia iellipti<'a aut nlilonga , ipiiE differentia in Inruia sticbidiorum prieeiime cniincl; sti(-bidia nimirum in L. pardali apice suo inferiore lere a'^ni' nlitusa ac superiorc <'t innnine scssilia adparent. L. spectiihü'm. (pudem mihi cognitam halieo, bondes el parles fnmdinni onmi rcsiicctu majores, pauciores et minus compositas offert. L. |iaidalis csl niincjr, pliyllis ininnrihus et magis dcconjjiositis instructa; costa' (pioi|uc pliylloi-nni evidenliiis r.inspicu;e (U igitur /,. Iiitifiilid sirnpliciore et majore fronde a L. x/icrlululi dift'crt, ita L /'unliilis cniiipnsitinne fninilis cl niimitie ]iarlinn[ divcrsa miln adparnit. D.vsvii.nMiM (irii. iior. ( 1 '( dy/.oii iir |ii(i.\iiiiiim ). Froiis tcn'tinsciila poly.sipbnnoa ]>innatini rainosa rainiilis(HU' i'erc ad chiim1(|U(' o-enicnlnin (HiiH|iiiivcrsiirn corodiéiilibtis dcnsc vcslila, sitbspongiosa ; rainiilis ambilu siibdclinilis |ia1ontissinns, a racbidc (siia) recurvaüi dt'Ofsuiii nuda siir- snni i'aincUiis aJlcrnanlos Idiioe aciinnnalos id siibdivergentes cuiiltciitibiis. I'^nicltis: .... Slirliidiii a raebido raniidoiuni tiausniutata leo-nniiiiil'unnia Analecta Algologi ca. 81 fere in gyrnra recurvata, apicibus obtusis oblonga, ramellis per.sistentibus a lateribus et sursum arinata,, 8j)hterosporas magnas, unica. serie curvata dispo- sitas foventia. Utrum plantam Polyzoni», ut mihi adparuit characterilms a stichidio deductis proximaiii, Genus proprium constitiiere opporteret, an Snbgenns ramificationis nornia diversuni, id mihi qui- dem dubium facilius videretur. Si Snbgenns Polyzonise consideraretnr, hoc sane liabituales notas Polyzonife omnino vitiaret, ntpote a disticha dispositione partium, quse Polyzoniis elegantissimum habitum prrebet, nostra quam maxime diver.sa videretur. A characteribns vero ita adparenter di- versis transitnm ab nno in alterum facilius cogitari posse patet. Dum in nno Genere sunt aut folia, qnse marginem folii superiorem et inferiorem diversiim praebent, aut ramelli distiche dispo- siti, qui snrsnm et deorsnm aliam ramificationis normam generant; eosdem facile diceres ramellos, qui novo nostro Generi, characterem pra^bet diversum in eo qnod cireuincirca a rachide proveni- entes videntnr et ordine minns evidenter indicato. Attatnen in Polyzonia ramulos fertiles et ste- riles ipsa dispositione sna invicem magis distinctos considerari opportere, observare placeat, dum in Dasyclonio est ipsa rachis cujuscumque ramuli superioris quae ti'ansformationem subeat. Quo- que quoad gradnm transformationis difierentiam qnandam adesse, forsan assnmere liceat; ntpote in Dasyclonio ramelli in rachide transmntata persistere videntnr. Quoad disi^ositionem sphsero- sporarum vix difierentiam adesse putarem inter plantas a me comparatas. Speciem hnjus Generis nnicam hodie novi: 1. Dasycl. acicaepüm J. Ag. mscr. Hab. ad oras Nova' Hollandise australes aliis Algis adcrcsceus; ad Port Phillip a J. Bracebridge Wilson lecta. Frondes vidi 2 — 3 poUicares, alias Algas cfespitibus suis investientes, Dasyam ciuandam rigi- diuscnlam et densins ramnlosam femulantes ; nunc easdem parcins et magis vage ramosas, nunc nbi melius evolntas ramis densioribns pinnatim dispositis instrnctas. Ramuli fere ad qnodque geniculum horizontaliter exeuntes et quasi recurvati polysipbonei rigidiuscnli et omnes fere ejus- dem longitudinis, rachidem circnmcirca ita investientes, ut hanc fere spongiosam diceres ; ex his ramnlis quasi primariis snrsnm exeunt ramelli inferne erassi et polysipbonei, sursum attenuati et snprema parte monosiphonei, juniores acnmine evidente terminati, adultiores hebetati et nunc obtusi ; ramelli omnes sursum porrecti at invicem plus minus divergentes; qui ad apiees ramorum proveninnt ramelli mihi tenniores et quasi longiores atqne magis divergentes adparuernnt. In his ultimis articulos vidi monosiphoneos et suo diametro paulo longiores, dum in caule et ramulis. articuli polysipbonei sua longitudine diametrum circiter tequant. Sectione transversal! vidi caules' siphonibus sex circa centralem in orbem dispositis et externe cortice nullo obtectos; sipbone cen- tral! pericentrabbus minore. Sticbidia ab ipsa rachide ramnlorum ita transmntata videntnr, ut latus inferius ramuli vix mutatnm persistere et quasi dorsale latus sticbidii permanere dicerem snperius vero latus tumet in pulvinar validum cujus evolutione sticbidium evadit sursum peram- plura et fere gyroso-reourvatum, formam leguminis Loti edulis (luodam modo referens. Sticbidium maturum hoc modo dorsaH latere quasi arcuatim excisum, ventrali vero latere (sursum inflato) tumidnm ; in interiore seriem longitudinalem unicam sphperosporarum generans, a superficie ra- mellis sparsioribns persistentibus obsitnm ; In stichidio adhuc juniore apicem sensim sursum atte- nuatum rachidis adhuc persistentem nunc vidi; hunc apicem sensim dejectum putarem, ipso stichi- dio maturescente apicibus magis obtusis ni fällor instructo. In stichidio maturo cellulas corticales latus dorsale occupantes s«pe longiores vidi, quasi seriem propriam formantes; qua» ventrali latere stichidii persistere videntnr cellulfe, minores et minus evidenter seriatre mihi adparuernnt. Qnnm prima vice hanc Speciem examinandam habui, speciem novam Bostrycbi« coram habere suspicatus sum, habitu et sticbidiis cnrvatis validis ') at fere eifoetis dnctns ; eamqne ') Quod attinet formam stichidii in Bostrychia ad ea refero, qupe in Anal. Alyol. I. p. 137 ilixi. Modie tantnm addere placet formam stichidii in diversis speciebus ailparere non parum di- versum. Sunt species (B. Harveyi) in qnibus sticbidia facile crederes vix ullo respectu .ab iis Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XXX. 11 82 J. G. Agardh. nomine Bostr. ac-icarpse denominavi. Dispcisitione sphaerosporarum postea accuratius exaininata, speciem boc respectu multo magis ad Polyzoniam accedei'e putavi. Habitum autem Polvzoni« nimium abborrentem consideranti mihi, melius adparuit typum Generis uovi in ea agnoscere. Dasya GALLITH AMNION Sotid. iii Dispositione Dasyarum, a me ante aliquot annos public! juris facta, ut species mihi parum coguita et quoad affinitates omniuo dubia memorata fuif. Postea specimiua hujus sat numerosa et stichiiliis pr;egn;uitia, observare contigit, (|uibus duceutibus pauca de affinitate speciei hoc loco addere placet. Jam ex ioone Kützingiana patet speciem esse miniitani vix lougitudine pollicem superantem, ambitu cylindraceam, caule simpliciusciiln aut inia Vjasi parum ramoso, numerosa prole in aliis Algis obvenientem, suo modo Basycladum referentem. Frons tota est ecorticata articulis caulinis diametrum circiter sequantibus quadrisiphoneis. Ad genioulum quodque secundum ramuli prove- niunt sub-seque longi, ima basi nunc excepta toti monosiphonei, patentissimi et acuminati, Inter hos ramulos stichidia proveniunt quoque a ramulo monosiphoneo transformata, et pedicello mono- siphoneo instructa, jnniora quoad formam ovata et acumine brevi instructa, adultiora fiunt ob- longa, et in iis qure vidi (quamquam alia juuioi'a, alia quoque jilus quam adulta spliserosporas pauciores simul generantia. Ex habitu haue speciem ad subgenus Rhodonematis pertiiiere facilius conjecissem ; at sua- dente structura stichidioruni aut ad Stichocarpum aut ad Pachydasyam species referenda videtur; stichidia nimirum singulis superpositis seriebus cellularum formata observavi, quarum alternfe series fertiles, alterufe steriles mihi adparuerunt. (^uia vero stichidia non ut in Sticliocarpo a ramulo polysiphoneo transformata fiunt, species atl Pachydasyas referenda videtur, inter quas vero sectioneni propriam constituere putares. Da STA HiETA J. Ag. nov. sp. rachidibus frondis inferioribus dense corticatis, ramorum superioribus polysiphoneis, omnibus ab ima basi frondis couspicue hirtis, ramis ramulisque intermixtis quoquoversum egredientibus, ramulis poly- siphoneis alterne patenter pinnula.tis, raniis corticatis fere circumcirca paten- tissime ramellosis, rameUis omuium mouosiphoneis rigidiusculis acuminatis, articulis ramellorum diametro 2:plo — 3:plo longioribus. Hab. ad oras Nova». Hollandije australis legit J. Bracebridge Wilson. Habitus hujus plantte exsiccatre fere magis cum formis Call, plumul« vieinis convenit, ([uam cum speciebus Dasyje. Planta nimirum tenuitate illas fere ;equat et in rachidibus fere usque ad KvtiphUearuni discedere, et in i|uibus vix conspicua videtur ditferentia inter latus ventrale et dor- sale (spluerospiiris nimirum quasi duphci serie longitudinali tlispositisl Sunt alise species (B. te- nella) in qua diffierentiam inter dorsale et ventrale latus stichidii admodum conspieuam observare credidi : nimirum dorsale latus in apicem sterilem saepe sat evidentem excurrere ; ventrale autem latus vidi pulvinatim expansum et sphperosporas in hac latere per plures series longitudinales juxta positas, (|uin imnio dennnn easdem vidi ab hac una pagina emergentes. In hac specie igitur semiverticillatas forsan quis diceret. — Animadvertere placet Cel. Schmitz in eadem planta strti- cturam stichidii omnino diversam statuisse. (Cfr. Schmitz in libello »De Lopiiothalice J. Ag.-D in- scripto.) Hac obscrvatione fretus ad conclusiones, mihi saue inexpectatas, pervenit. ■ Analecta Algologica. 83 imam basem hirtis canles verticillatos Callithamniorum forsaii quispiam conjiceret. Sub micro- scopio facilius contra elucet plantam esse Dasyre cujusdam temii(3ris, qualem fere Harvey in Nei: Austr. tab. XXI. D. collabentem delineavit. Sectione nimirum facta transversali caulis inferioris observavi celhilam centralem adniodum minutam, cinctam pericentralibus 4 mnito niajoribus, quas cingunt alise exteriores, tum decurrentilnis tilis strati exterioris intra membranam externam re- ceptis, tum interpositis aliis celiulis minoribus. Sectionem caulis ipsius cingunt ramelli plus minus compositi callithamnioidei, ab ipso cortice quasi pulhilantes. Planta a facie observata in parte superiore mönstrat articulos polysiphoneos, a quibus tum ramuli minores patentes et alternantes proveniunt, tum ramelli callithamnioidei, srepe patentissimi; articuli polysiphonei plurimi sua longi- tudine fere diametrum pequant ; juniores et tenuiores ramuli articulis polysiphoneis diametro suo sunt fere sesquilongiores. Penicilli terminales paulo molliores et paulisper corymbosi conniventes, vix alio respectu a ramellis inferioribus rigidiusculis, strictis et conspicue attenuatis, et fere verti- caliter a caule exeuntibus diversi. Articuli in bis adultioribus sunt diametro suo circiter duplo longiores, tIx ultra triplo longiores. In terminalibus penicillis vidi antheridia elongata a ramellis callithamnioideis transformata, pedicello articuli infimi monosiphoneo suä'ulta, et filo longiore ste- rili superata, ipsa fere lancoidea, superpositis verticillis constituta. Speciem haue bene diversam putavi a D. Meeedithi^ (./. Ag. Alg. Syst. VI. p. 96) ramis rannilisque minus dense corticatis et quoque in inferiore parte plantse ramellis fere verticaliter exeuntibus hirtis. In D. Meredithite articuli primarii longiores videntur et fiunt densius corticati, cortice in adultioribus partibus fere nudo. Ob evolutionem caulis multo magis perductam D. Mere- dithife structuram caulis admodum diversam fieri conjeci; in segmento nimirum caulis interioris hujus vix cellulse primariae (siphones) conspiciantur, sed totum interius filis decurrentibus im- pletum observavi. . _ JVIihi tantum licuisse, in speciminibus a me observatis, deprehendere antheridia impense ecjuidem doleo. Ignotis aliis partibus fructus vix hodie decilaut;i friiill obveiiientia niemoraverat Sonder, observanti adpariiit h»c revera ita esse ahnonnia. ut lii.s pra'cipue ducentibus Genus Sonderianum restituendum cen- sereni (J. Ar/. Buh-. Alg. Sijst. VI. p. 113). Generis igitnr Sonderiani, quäle cha- racteres ejusdeni eo tempore concipere valverim, novam dedi descriptioneni. De proxima autem ejusdem aftinitate me nullo modo certam concepisse opinionem pateat ex signo dultü, (piod numero Generis adscripsi. Nee hodie de affinitate Generis certius judieare anderem ; mihi autem interpretationen! hueusque datam hnjus plantfe omnino esse erroneam, ejusdemque cum Kliodomela affinitatem pro- ximam revera admodnm dubiani videri, ingenue confiteor. Animadvertere placet jam Sonderum de struetura frondis se(juentia attulisse : »frons primaria stratis duobus composita, parenchymatico exteriore, epenchyniatico interiore». Nisi magnopere fallur, bis verbis paueis indicatur ditferentia. qua Tri- genea a longe plurimis Rhodomeleis diversa videatur. Gharacterem nimirum ab articnlatione fromlis petitnra, — frondem esse quasi artieulis })olysiphoneis super- positis contextam — , quem, si quoque cellulis novis strati eortiealis sa^pe velatnm, in longe pluj'imis Rhodonieleis adesse constat, bunc characterem in Trigenea desi- dei'ari, id ex verbis Sonderi lite intellectis sequi putarem. Neque eiiim sectione facta trausversali celluhini quandam propriam centralem, cinctam certo numero cel- lularum pericentralium — (juibus articulus polysiphoneus in plurimis Rhodomeleis comjionitur — in Ti'igenea adesse i)uto; neque sectione facta longitudinali, cellulas inferiores longitudinaliter jnxtapositas et parallelas, quibus articuli polysiphonei in- tei'iores in fronde corticata Rhodomelearum constituuntur, in Trigenea detegere contigit. Structuram igitur, verbis allatis Sonderi indicatam, diversum onmino Rho- domelearum typum indiearc, equidem assumerem. Sunt revera Genera quiedam Rhodomelearum, qu;e compositione ipsius frondis, cjuasi cellulis in rete coalescentilurs insignia adpareaiit. llornm nonnulla gerunt frondem, nt videtur totam interiorem, cellulis cylindraceis anastomosantibus con- textam, exteriorilius vero cellulis extra, frondem porrectis invicem liberis, fei'e cylin- draceos articulos refeientibns aut in tila oallitbaiiinioiilea prolongatis. Inquii'endum mihi videtur anne cum bis sua, structm-a magis conveniret Trigenea. Stratum axile in Trigenea quidem adest, contextum cellulis sub cvlindraceo- elongatis, bi.s vero ikhi .stricte invicem j)ai-allelis, .si (|uo(iue secns longitudinem porrectis, sed paulispcr dislantibus. flexuosis et invicem anastomosibns jnnctis. Hujus reticuli interioi'is — ita sti'atum axile subproprinm formaniis — (piasi rami adsunt intra ipsam frondem carnosam obli(|ne excurrentes, qui in inferioribus et interio- ribus suis |)artibus fere consimiles, et cellulis elongatis constituti, extrorsum vero et sursum contimiantur cellulis latiuribus, (piasi magis parenchymatieis et endo- chroma sat conspicuum (mnic snbcla\"atnm) foveiililins; supreuiis et extimis cellulis minoribus, Stratum corticale constituentibus. (.^uia celluhe intima> angusta?., media^ autem conspicue latioi'es. extimis demuiii minoribus, facilius fieri posse putarem nt sectione facta trausversali, cellulam strati axilis tenuioi'cm »cuilrin» et cinctam sipJio- Analecta Algologica. öö nibus latioribus, (it has denique quasi corticatas describere potuerunt. Sectione facta longitudiiiali, structura, quamquam facile decipiens, melius inteliigatur. In Geiieribus (Hanovia, Halodictyon) quarum textura interiör reticulata, nullis cellulis corticalibus, in Stratum proprium coalescentibus, obtegitur, et dispositionem iuteriorem cellularum anastomosantium, nullis vinculis spatii cohibitam, magis con- spicuam fieri, facilius inteliigatur; ipsas quoque cellulas coustituentes strato amplo corticali cohibitas, in Trigenea formas paulisper magis irreguläres induere nee mi- ramur, Qualem strueturam Gattyfe novimus, aliis Algis Gallithamnioideis compa- ratis, talem fere strueturam Trigenese dicerem, comparatis aliis formis reticulatis Rhodomelearum. Si hoc modo assumere liceret cellulas corticales Trigenese constare filis extimis reticuli, longitudinaliter juxta-positis et uberiore niuco frondis, quasi intra cuticulam cohibitis, vix mirum videretur si certis locis fila htec magis conspicua, et certas partes frondis quasi terminantia observai'e liceret. Ita quoque, sectione facta longi- tudinali secus superficiem ramuli, nonuullis locis observare contigit series lougitudi- nales strati corticalis, quamquam seepius invicem proximas, et intra gelatinam fron- dis quasi Stratum contiguum formantes, tamen sparsis locis invicem separari, spatia angusta vacua intra Stratum corticale linquentes. Ex qua observatione concludere ausus surn, has series longitudinales strati coi'ticalis, quasi juga constituere longi- tudinaliter excurrentia, ut plurimum invicem adproximata, et ob consisteutiam gela- tinosam frondis quasi in Stratum conjuncta, nunc vero invicem secedere, quasi rimas inter spatia obtecta formantia. Reticulatam dispositionem cellularum ita usque ad Stratum corticale perductam quoque dicere liceret. Ingenue confiteor me de iis, qu;e ita observare credidi, initio dubitasse; at aliis nonnullis ulterius observatis strueturam indicatam confirmari, mox didici. Sec- tione transversali nimirum facta rami frondis adultioris, hunc haud solidum obser- vavi, et circumcirca clausuni, sed sinubus [irnfundis, introrsum paulo latioribus et sinuosis, extrorsum angustioribus et sinu angusto nunc ajjertis exsculptum, quäle segmentum revera obveniret in caule valleculis inter juga prominula longitudina- libus exarato. Addere lubet parietes vallecularum nusquam mihi obtulisse signa disruptionis cujusdam; nimirum parietes interiores vallecularum vidi integriusculos, laceris partibus nusquam iis adhferentibus. Ex sinu interiore segmenti (a me trans-secti) quin iramo observavi filum a pariete interiore proveniens, totum intra sinum receptum, pauhsper gelatinosum, curvum et cylindraceum, cellulas minutas oblougas, in articulos adparenter polysi- phoneos conjunctas fovens. Mihi quidem adparuit imesentiara hujus fili quoque ad strueturam iilustrandam sua conferre. Sine dubio adsunt specimina Rhodotnelce. Trifienea;, qufe per totain longitudinera et circumcirca obsita videntur ramentis quo- quoversum exeuntibus, ut in icone Harveyana pinguntur; at alia coram habeo, in quibus raraenta numero.su unilateraliter pruvenieiitia adsunt, mnic magis in ca^spites collecta, hinc quasi secus lineam longitudinalem difi.)0sita. Si accuratius ii;e lineie longitudinales observantur, quasi prominula' et tomeutosi« adpareant, comparato 86 J. G. Agardh. cortice uudo contiguo i't compacto in aliis partibus oju.sdem rami. Liiieam hanc tomentosam provenire Ulis intra rimam longitudinalem modo dicto generatis, et sen- sim in ranienta abenntibus mihi vix dubitanihnn adpanüt. Nunc rimam tomen- tosam rite et late biautem vidi. Si cum bis, quas ex structura i)lanta' sterilis deducere ausi sumus, comparantur ea, quse rarius observata videntur in planta spbjerosporifera, neque htec contra structuram supra indieatam (leueri cbaracteri.sticam testari viderentur. Meminisse placet jam 8onderum distinxisse inter ramenta alia sterilia, qute plerumque sim- plicia et nuda dixit, alia fnictifhr/, qute ramosa, filis articulatis callithamnioideis ramosis obsita, dicuntur. Hajc fila (juie revera in planta, adspectu Trigeneae, ad- modum paradoxa adpareant, et comparato modo (juo a Sondero describuntur t'aci- jius band rite conce[)ta forsan (piispiam crederet — a Harveyo, in posteriore opere citato, nullo ,verbo memorantur. Inter specimina baud pauca, qua ipse vidi, tan- tum in unico, quod ad speciem propriam refereudam credidi, a ine observata fue- runt. In boc, quod sphasrosporiferum putavi. vidi ramenta superiora inferioribus sterilibus tenuiora, sua structura vero vix a rnmentis sterilibus abludentia, nisi sub- stantia quasi magis gelatinosa; ab bis vero ramentis nunc magis cylindraceis, nunc certis distantiis quasi paulisper coustrictis, fila articulata monosiphonea exeuntia observavi, nunc sine conspicuo ordiue a ramento magis cylindraceo emergentia, nunc ad stricturas ramentorum quasi numerosioi-a. Sine conspicuo (juodam cellu- larum corticalium transitu a fronde cellulosa et gelatinosa emergunt fila b^ec calli- thaninioidea, sursum paulisper incurvata at rigidiuscula, dicbotoma aut magis vage ramosa, a basi ad apicem vix attenuata. Qualia fere omnia vidi, sunt articulis conformibus diametro i'ere sesquilongioribus, monosipboneis constituta, articulis lato margine byalino membranie cinctis. Comparatis cellulis corticalibus bsec fila omnino heterogenea viderentur. Bin vero assumere beeret eadem in riirus (si quoque vix conspicuis), quas in cortice adesse supra demonstrare conatus sum, generari, eodem modo quo filum polysipboneum supra descriptum in fronde sterili observavi, fila ba3C, fertilia dicta, minus quoque heterogenea videri putarem. Unico loco obser- vare credidi csespitera callithamnioideum a filo ]iolysiphoneo inferiore provouire, (fila saspe basi bisipbonea dixit Sonder); sed de situ et origine fili polysipbonei, nullo modo nie certum esse eonfiteor. (■iuod attinet ii)sas partes fructiferas, bas a Sondero male interpretatas fuisse facilius patet, nee liquet quomodo has partes connexas putavit cum filis, quse fer- tilia dixit. Ipse loco dicto easdem sequentibus verbis descripsi. (»Ramulos supre mos sphan-osporiferos vidi plus minus acuminatos, media parte crassiore fertiles, adparentcr inarticulatos; cellulaä corticales in bis miuutie, antiulato-rotundata' fere in lineas longitudinales paulisper Hexuosas quasi dispositse; intra Stratum corticale spbffiro.'^pora» pauciores adproximata' translucentes conspiciantnr. Sectione facta transversali adparet spb;erosporas intra Stratum corticale densum esse omnino iin- mersas, intra siphones. vix ab aliis cellulis dignoscendos, generatas, gerainis simul conspicuis e regioue positis, ad eundem articulum adparenter pertinentibus. In Analecta Algologica. 87 parte fertili Stratum corticale raagis gelatinosum videtur, et erumpeutibus demum sphffirosporis facilius ut adparuit secedens. Sphterosporas maturas triangule divisas vidi. Ejusmodi spheerosporas eruptas inter fila eoiuiiventia t'ascicadorum haud pau- cas observavi, sordibus vero simul inter fila collectis cohibitas. Glomerulos sphsero- sporarum hoc modo inter fasciculos filorum exceptos a Sondere ut favellidia de- scriptos fuisse, mihi vix dubium videtur.») Comparanti mihi hodie partes fructiferas ita descriptas, vix moliora qutedam addenda habui. Utraque organa, a Sondero descripta, esse ejusdetn generis, et utra- ijue intra ramenta evoluta; ea vero, ([use sphterospoi-as dixit, juniora putarem; alia proprio quodammodo trausmutata conjicerera. Quoque in alii.s quibusdam Floiideis sporas intra frondem germinantes observatas fuisse, raeminisse placet. In ramento fertili Trigene» equideni observare puta vi corpuscula alia minora, magis rotundata et in his divisionem quaternariam sat evidentem dignoscere licere; ubi in eodem ramento plura ejusmodi corpuscula superposita adfuerunt, suprema minora observavi; inferiora majora vidi et divisa in partes, varias formas et positiones induentes; has sphserosporas putarem, ob germinationem jam inchoatam niutatas. Forsan conjicere hceat eas partes fuisse, ita mutatas, quas ut »favellidia oblonga, sporas 4 — 6 sub- angulatas continentia» descripsit Sonder. — Hodie comparata structura, frondis, quam supra describere conatus sum, hanc revera ejusmodi putarem ut sphserosporas jam intra plantam matrem germinantes fieri haud segre conjicerem. Si suspicari liceret sphffirosporas generari in parte quadam (in tilo subpolysiphoneo) intra rimas frondis adhuc inclusas, et ita ob angustias locorum ipsas sporas difficilius separari, quoque conjiciendum mihi adparuit, sporas jam hitra vincula plautpe facilius germinantes obvenire. Plantulas demum eruptas inter fila callithamnioidea fere flabellatira in- curvata excei^tas fieri, et htec fila hunc in finem creata fuisse, nee absonura forsan videretur. Ad ea, qufe de structura cystocarpii 1. c. dixi, nihil hodie addendum scio. In specimine uberius fructifero Trig. umhellata, ramulos umbeÜEe fructiferos plurimos vidi, plus minus evidenter incurvos, et ad mediam circiter suam partem interiore latere cystocarpium validum gerentes. Ramuli hoc modo fructiferi consistentia et adspectu a ramentis sterilibus vix discedere videntur. Nonuulla ramenta apice cla- vata et ealva vidi, forsan ox apice novam umbellulam geueratura. In Trigenea australi ramenta nunc vidi ultra pollicem longa, et formam, hac armatura horridam, lubenter ennaceam dixissem. Stepius ramenta vidi qualia a Harvey depicta. Radi- cem in Tr. umhellata fibrosam vidi; in Tr. australi potius scutatam putaverim; at in unico specimine hanc a me observatam fuisse confiteor, hinc de forma haud certus sum. 88 J. G. Agardh. Lessonia beevipolia .T. A snpni tnincuni solvniitur in vamos foliiferos mimerosos; folia in liis sunt lanceolato linearia uUra ]ieilalia, liveiiire macidas panlisjier translucentes, et sectione facta transversali cellulas cnrticales his locis delicere, videre credidi. Cellulas transmutatas et a superficie denmni solutus linxi, fere analogu modo, i|Uo linere ista' in fronde Halyseris din cognita' fiirniuri videntiii' Analecta Algologica. 91 adraodum conspicua proveniant; quod idem in quibusdam Mviiodesuiiitis speciebus (|uoque obtineat. Sunt qui crediderunt Carpodt'smiam liis (|UO((iU' adproximau- dam esse. In Phycologia australi ITarvey 4 species enuu:eravit, qviarum tros melius c-(jg- nitas iconibus illustraverat, quartana sibi non obviam recognoscendani ceiisuit. In Bidr. Äh/. Sysf. VI. p. 5 et sqit. tum novam Speciem deseripsi. tum de Specie, aiitea a paueis observata, observatioues paucas attuli, quibus speciem et quoad locos natales incertam et quoad affinitates dubiam illustrare speraveram. Postea vero tum uomiuUas formas mihi iiovas habui. tum specimina antea coguitarum, (juibus errores quosdani in speciebus limitamlis commissos corrigendos ))UtMvi. Hiuo de Speciebus Generis distinctissimi hodie pauca addere placuit. Omnibus formis hodie mihi coguitis normale putarem ut decompositioue magis magisque perducta i'olii iirimarii ]:)innatiHdi t'roniles plus miims composita' prove- niant. Segmenta infima iVilii s;epe opposita generaiitur, supcriora stepe alteruantia, suprema nunc dichotoma adpareant (Harvej' ramificationem typice dichotomam, nunc vero jugamento medio sensim formato, consideravit (loc. cit. suh tob. XXIV.). In media parte folii costa sensim oritur magis magisque conspicua, sursum ssepius evanescens; pro diversitate specierum luec costa in laciniis aut non conspicua, fit, aut in lacinias sensim senndcus, nunc (pioque in media parle lacinia' antea con- spicua ipiam in inia parte cum cDSta jugamenti priraarii jimcta t'uerit. CVistu' ita l'ormata^ deorsum Continuantur in caulem teretiusculum demuni conspicue divei-sum, ((Uem t'oliis dejectis jterennanteni putaiTni. Ex apice hujus sub novo vegetationis ])eriodo nova folia generantui'. In nonnullis hunc ajacéni foliiferuni in ])rotuberan- tiam propriam evolutum vidi, et ex apice protuberantia' folia nunc singula, nunc plura evoluta (qualia in Gijutosfira Moiitat/iiei olim descripsi (S^). Alf/. I. p. 217). Haue protuberantiam nunc durissimam vidi, nunc utrin(|ue ipiasi definitam, nunc su])eini' in petiolum proprium allenuatam. Inter species Generis plures obvenire typos diversos, i't ((uidem sat dissimiles, |iatet. ütrum autem forma\ cpia' his singulis pertinent, shit species distincta\ aut tantum tiirniie ejusdem speciei diversu', non ;eque certum statuitur. l'ormam igi- tur, (|uam nomine M. inli'firifoHi i ex- plirnvit llarvey, (b.Lninscatur. Furniam buir respnndentem ipse iinmiuc lialmi. S]ieeiiue?i vem, ■ pind inter Algas Aiistra.lii.e distributiim babiii, ar. TUBEROSUM (J. Ai/. inscr.) tVondibus a iiodo basali (iblongoacuiiiiiiatu duris- siaio egredicntibus, sujjra ])etiolum brevem Hlifoniicni piimatifidis, laciuiis in- limis suboppositis, superioribus alternantibus oblougodiiiearibus undulatis, oni- lübus margine uiidulato quasi ustulatu denticulisque minuti.s subserrato decur- reiitibiis, scaphidiis utroque latere costa' numerosis sparsis. Hab. ad littiis occidentale Nov« Hollandi;e; fragmeiita tauluui pauea, ad Euela lecta, mihi misit F. de Miieller. Folia yingula, nunc geiuina vidi a nodo basali, å lineas circiter longo, oblongo et utrinque attenuato, ilianieti-o fere bis lineani tiequante provenientia, longitudine vix tripollicaria (4 pinnati- lida, paribus laciniavum inlimis 2—3 suboppositis, sequentibus laciniis fere totidein utriuque alter- nantibus, oninibus in rachideni alataiu decurrentibns ; singulis oblongolinearibus, ii lineas cireiter liitis, costa obscnriore usque ad a]Mces continuata pereursis, et margine uiidulato crispo cinctis. Ob colorem marginis obscurioreni, denticulisque concolorilnis instructi, ipsa laniina flavescente, folia quasi ustulata dicereni. Denticuli marginis revera leviter incurvi; folia tarnen lubentius denticulata quam serrulata clixi. Extra costam cryptostomata densius sparsa vidi, ipiare speciem ad eas, in quibus scapbidia ])luriscriata oliveniant, retuli. Nodum basalem a me supra memoratum, quoque in aliis s|ieciebus «ieneris adessc puto, at in plurimis minus eonspicue ab ipso canle diversnm. In specie a me bodie descripta andjitu sat delinitum vidi, durissimnm et solidum ; tenni laniina transversali ejusdem observata, Stratum quod- dam centrale, cellulis minntissimis sine ordiiic consjjicuo circa centralem aggregatis adesse vidi; lioc cingunt cellula; strati cujiisdam a margine ad inargineni ducti, quod cellulis rotundato-oblongis contextum adparuit. Extra lioc niaxiinam parteiii nodi cellulis (juasi paginalibns, a media parte extrorsum radiantibus in semiorbein, et eadem directione paulo longiorilius. In ipsa costa folii ilissecta vidi cellulam centralem cinctam celhüis magis obloiigis, parietibus sajpe tlexuosis ; extra has, maximam partem costse occupantes, cellulas corticales simplici serie dispositas. Nodum descriptum quoque in nonnullis aliis speciebus obvenire puto, si quoque ambitu minus rite detinituni. Iiiter alias Algas analogam partem vix obvenire puto, nisi forsan in Genere CystoseiriE nodi, in pluribus Speciebus jamduduin cogniti, a quibus fascicnli fi)lioriim exeunt (in C. ^loiifayuei, C. selaginoidcs etc.\ analogi censeantnr. /'"/'■/'/'■ I''iil'i« aiidiitii iiKii/is ilcfinifh piiinafu-lobtifis. siiii/idis petiolo propriii, a iioda basali e emergeiitibus pedieellatis, juuioribus dbovatis, adultioribus obloDgis jiiuiuitii-ldbatis. costa siirsum evaiiesceiite pereufsis. omuibus margine subdiscolore evidciitius dniliciilato ciuotis. lobis siniplieilnis obtusis mci-vilnis. sua longitudine latitudincm l'olii eifcitef a'i|uaiitibus. Hab. ad Ofas Xovie liollandia' australes (I):na Hussey!) ad X(i\', Zelandiam (tide Bory 1. e.). Folia, quie in nostris taiUiini juniora et sterilia vidi, sunt in caule terctiusculo, ijciiiiam cor- viiiaiii (et quod superati crasso, atque ramoso, stepe gemina aut tenui a iiodn liasali elongato, cy- lindraccü aut clavato egredieiitia, singula peticdo tenuiore suffulta; junioia folia obcjvata et apice l>aulispev iiue(|ua.lia, dum longitudine sint sesquipollicaria: sensim longiora, H — 1 ]iollicaria in lobos ]i:uicioies, utrinque 2 — •> excrescentes ; lobi oblongi nbtusi ciiciter ponicares, sna longitudine lati- 94 ,T. G. Ajjardh. tndinem rai'hidis ifolii» Eeqviantes. Costa a petinlo continuata ipsnm folium percuri'it, infra apirciii (.n'anescens, lobis oinnini) eiiprvilius. Marsjines tum t'olii tum lobornm, onlore paulo obscuvioiT colorati, secus totum fuliuni in denticulos minutos acuminatos excurrunt ; cientioulis in vertii-e loborum cnnvergentibus. In partibus folimuni adultioribus denticuli obsolescentes, et in margine ina^qualem serraturam fere maijis retViunt. ( 'ryptostoniata in foliis adultioribus phirinia, sine ur dine eonspicuo sparsa. Plantani a Bory depictam vuni nostra identioani esse imtavi, ijnamqnam varin respectu ah ludenteni : t'olia niminini sunt longiora et lobis phiribus instructa; (|Uod :etati adultiori adtribuen- duni finxi. Nee eharacteres, quos in nostra exhibui, onmino evidentes pinuuntur, si cpioque eos- dem in planta Boryana adfuisse, subolere lieeat. Ut 7. M. Calophyllüm (J. Ag. mscr.) foliis supru basem incrassatam singulis a gi'Uiiiiis eraergentibus pedicellatis, junioribus obovatis pinnato-Iobati;^, lobis sciisim excrescoiitibus latitudiiiciii vachidis sua loiigitudinc superantibus, de- imim i])sis siniili incKlci (kM-oni])Osilis, lobij^ priinariis costa snrsiini (^vaiifsceiitc ])rrcui'sis, secaiudarii.s subecostatis, oniuibus niai-gim' integerriiiiis. scai)lii(liis in parte .suj)ei'iorc eucrvi dcnsissiinc sparsis. Hab. ad Port l'liillip Nov. Ibillandia- austvalis a .1. Bf. Wilson niilii iiii.s.sa. si haue Speeiem bndic rite intelle.M'rini, proxinie cum auteeedenle spccie eonveniret ; at Jam pi'imo intuitu divevsa videretur marginibus omnibus integerrimis. Iloi- duetus charaetere plantani juvenilem puleherrimani sub nomine liodie receplo desiüiiavi ; dein vero observata diffc rentia, qn;e in 'S\. integrifolia adest, linxi characteri a marginis ditterentia dedueto diftirlendum esse, et nostrum ]ilaiitam tantnm :etale a Boryana Ijessonia (^uercifolia differre. i^uie igitnr de >r. (iuereifoliii in Hiilr. Ali/. >'//■>•/. 17. //. !"\ quoad plantani a me observatam dixi, ea omnia M, (•alo]ibyllmu sjiectant. l'ostca utriusque plantse speeimina comparare lieuit, quibus patet, iluas esse species invieeni sine duliio ])roximas, (|uarum speeimina rite evoluta ebaracteribus hodie alla tis facilius dignoscantur. Speeimina juniora, forma et ramiticatione sinullima, diguoseantur mar ginibus in nua iutegerrimis, in altera evidentis.sime dentieulatis. .\dultiora folia in .1/. Quercifolia sunt and)itu oblonga et pinnato lobata, lobis simplieiuseulis oblongis ; in .1/, mlojilii/lh lobi infe riores inairis elonsati iterum deriinqmnuntnr, lobis novii serie lnboruni i-cmformiuni instrnctis. Hinc' folia adultiora in .1/. (^Hfri-ifnliu oblonga, folium (^uerei sat bene referunt; in M. caldjilii/Ud folia, magis latitudiue expansa, palmatilida fere dieeres, si non Inbi singuli generarentur in racliide pinnatim disjiositi el inferiures siepe oiipi>siti. De interpretatiout' pai'tiiiin Scaberiae, ot de. liniiMlnis at-que attinitate Geiieris. .Vdt'Uiiti omncs. i|iio.s uovi. de l'\ifaci'is scri|iliirüs, milii inisi|uain de foliis i(iiiiHisdaiii |n'()priis Scaberia' iiicntiinicin t'aetaiii l'uissc ailparuit; ucc de partibus inl'ci-idribiis et juniore planta ejusdcni observationen (|uasdan[ publiei juris faetas n()\i. liarvey, qui sine dubio ])lantaiii. ad oras Atrstraliie baud rai-aiu, vivam vidif, et (|ui in sua Phycologia ejusdeni deilit iconein, nullani de foliis propriis nientioneni feeit : parlem inlVriorcui sti|iitis et ranioruni denudatauj di.xit; nee alias jiartes api.icn- dieiilares iiicinca-a\-it ipiairi oniinbus iKita reeeptaeula, vosieulis rolundatis sparsis Aiinlccta Al.sologica. 9o niixta ; hine quo(|Uc aniinadvertil sc sciiipor lianc i)lantain fructifci'ani vidisse. Jntcv )ilurima, {[ux ip.se viili, a ilivorsis loeis N. Hollandiaä ot 'Pasniania' specimina, uiii- cum tantum mihi adfuit in Iforb. Kol. Gimn as.servatum, in (|uo ailfuerunt rami ([uidam inferiores, liasi (|uidei]i lii (iuo(|ue deiuidati, apici' vero foliis subulato-fili- 1'onnibus, pollicem circiter lon^is, pennam passerinam crassitic eii'eiter a'cpiautibus, phirimis siraplicibus, paucis uno \v\ altero ramello instructis, (|uasi eomatis. ( 'omam hanc accuratiiis iuspicienti mihi adparnit t'olia exteriora, spicam minotam reeepta- cnlorum inchoantium t'ulcrantia adesse; quin immo nonnulla folia .subulata, basi sua dilatata in receptacula traiismutari, observare credidi. Quibus quitlem observatis patere putarem descriptiones hucusque datas ita corrigendas esse, ut et folia propra generis et vesicuhe et receptacula ut Organa appendicularia Generi Scaberi» agnoscantur. Prsesentia horuin organorum Genus ex una parte cum Coccophora analogiam (juandam iudicat; ex altera forsan assu- mere oporteret Scaberiam minus cum aliis Geueribus Australasise — (qua- (Sargassis exceptis) plurima; in partibus phyllodiiformibus scaphidia generant) — convenire, quam cum illis Oystoseira; Speciebus, in quibus Spicae fructiferse formantur a par- tibus appendicularibus cum rachide incrassata coalescentibus (Clystos. umrntarca. Ci/sf. Ericoides aliisque consimilibus). Mine habitum Scaberia\ ab aliis Fucaceis Austra- lasia' ita abludentem obvenire, lubenter assumerem. Mihi vero structuram Scaberia- ita explicanti adparuit aliam foriuam, antea (phdem parum cognitam, revera esse ejusdem Generis speciem. Nimirum sub anno proxime pra?terlapso describendam habui formam, cujus speeiraina valde imperfecta Judicium quoddam de vera ejusdem aftinitate vetare videbantur. Novam hanc for- mam sub nomine Eiicophorcp rugulosw in Anal. Alg. Cont. I p. ll.'i descripsi. Novis fragmentis hujus planlfc mihi allatis, ulterius de partibus antea deticientibus et de afhnitate ejusdem hodie certiora qua^dara afferre mihi liceat. ■ Ad ea, quie de ima parte planta' dixi, nihil addere habeo. Partes vero, quje receptacula longitudinaliter sulcata inchoautia credidi, sunt revera stipites omnino denudati, a quibus partes appendiculares omnes deject» fuerunt. F'ragmenta nova, ([ua' coram habeo, moustrant stipites hos terminari spica circiter ).)ij)oineari, duplo crassiore, et constituta esse receptaculis minutis, ita dense imbricatis ut i-aehis inter singulas nusc|uam eons[)iciatur. Ha-c receptacula, ([uoad formam euiii iis Scaberia' fere convenientia. at conspicue minora, sunt fere ovata, subpeltatim atfixa, et appen- diculis exteruis peltato-lobatis dense obsita; ipsa receptacula ita in spicam conni- ventia, ut spirali quodam ordine disposita et quasi series longitudiuales plures tor- tas efficere videautur. Appendicul», receptacula obtegentes, secus longitudineni receptaculi denaum elongata^ et lateraliter lobulosa: mihi adjiaruerunt; lobulis eellu- las conspicuo ordine dispositas monstrantibus. .Structuram ipsius sca])hidii et cou- tentum non ita evidentem viiH, ut de bis certius quid statuere auderem. V.x rachide receptaculis denmlata mihi probabile adparuit, receptacula ab initio subverticillatim disposita fuisse, 3:bus aut 4 ex eodem quasi articulo provenientibus; sensim vero toi'sione quadam raehidis, eadeiii in oi'dini'm quendam spiralem transirc. (iu;e enim 96 ,T. G. Asardh. articuloruin ;iclpai'enti;i in lachiilc sniircmn mlcst, ca in iniVriorc rachidc vix coii- spiciatur; h:rc cnini magis continiia, nisi (|UOil i-eccptaculonim pediedli niiiiutis- siiiii sparsiin persistunt ; liis qiioqiK» dejectis oriri putareni puiicta. imniersa, ipi;r iiiter rugas longitudinales stipituin adcsso vidi, vi sub (piibus ostiola sca])hidioruni deniun: formari antea suspicatus sum. Ex forma cl armatura externa rcccptaculorum, ita ol.iscrvata, satis palcrc jiuta- wu] haur plantam cum Scabcria proximc couvouirc Addere placet mc in luia spica, ea'trris paulo t'rassiore, obscrvasse vcsieulas paueas (tantum 2 vidi) rotuu- datas, simili moilo intcr receptacuia ])Ius duplo uiinora intermixtas, minus tanu'u (•()ns]ijcuas, quam sa:']H' in speeic tvfiica Scabcria' obvcniant. i-oxiiii(.' affines liabitas, irvera onmibus alii.s characteribu.s ditfenv. Scabcriain autcni et iMicopho- rani. ut ]iart('s utrivis(|ue omnes eompararc licuorit, invicem (|uaiii proximc coii- m-uere. <^ua" vero si ita sint, patet ipsam ((U0(|Ue armaturam i)ecaliarem, cujus iiüiil analoguiii in aliis P'ucaecarvun (leiicribus novinius, eliaraett'i'cin sistcrc haud inlimi iiKinu'Uti in atiiuitatc liarum ]ilaiitaruni ilijuilicauda. Omnibus ita vife per- pensis niibi vix ilubitauduni videtur Las plantas esse speeies ejusdeui Generis Sca- lieria'; ilnni vero s]iecies typica hujus Generis est maj;-nitu(line insig-nis, sa'pe pluri- peilalis et fre(|uens inveniatuv ad oras Australi;e ; altera pygma-i obvenit et adniodum rara. velnt partium iorma ])arun] diversa dignoscatur. Inter alia I u'nera l"\icaecarura Öcaberiam, qualem suis partibus omnibus in- struetam deseribere eonatus sum, Coccophone proxinium Genus constituere. evolu- tionen! partium comparanti forsan nec dubium videretur. Rami ('oeeophor;e sunt l)ariti'r teretiusenli subiuigulati et duriuseuli. l'^olia adesse duplicis t'ere generis, alia inferiora sterilia elongata et filit'ormia vidi (luee vero vix memorata); alia tViJiil'ormia, ililatata liasi instructa, ijuarum transniutatione reeejttaenla iiffiata t'oriiiantur '). S])eeies igitur Seaberiie hodie mibi sunt: 1. Sc AB. Agauiihi Grer. Harr. PJn/r. nii^^lr. Iah. li;4. 2. ScAii. EuoüLosA. Encophtira riitis residua alter- nantia niinuta non recurvata lincpientibus, superioribus com])lanatis disticho raceiiiosis, al) utr(i(pie margine racliidis coraplanata' ramellos a'(|ue longos tili- i'ornies .sinijilicinsculos aut jiareissime raniosos. densissiine at rite seriatos emit- tentibus, fertililius monilitormilins. liab. ad oras occidentales Nova' Ilollandia'; ex Euela nnicuni babni l'rag- nientum speciei distioctissima'. nuuni in-inid intuitu liiiuc vidi, specieiu Thyssiimi-ladia', 'L"li. uppusititoliip viciiiiuii at luagis l)(>lyr-t4icliyaiii et teiuiioreiii, roiaiu habere credidi; aei-uratius examinatam, vidi speeieni Cysto- plioiie, at i'haracteribus pluiibus ali aliis atphidenteiii. In Cystophoris ipsain formain caulis pri- inavii inferioris srepe characteves speeierum offerre eximios convietus fui ; i|nümodo liic interne in nostra forniaUis sit, nescio; in superiove parte a lateve eonipresisiini dieeres. resi(biis niniirum ra- nifinun a latere plann egredientibus. liami, qui fere in omnibus Cystophorie speciebus ilistidii et uUeriii generantur, ita i|Ucii|Ue in jinesente disiionuntur ; Dum vem in nonnullis speeieluis i-ami, ab initio distichi, sensini videntur i|ur"i\ioversum porre<'ti et ita iiivioem diversi ut inferiores liant '' In LaiKlsliiiri/iii t'olia, si c|uideni eonsiniiliter dis|iiisita, aliam omniiin t'unnaiii nittrunl- Lunds Univ. Arsslkrift. Tom. XXX. l-'> it!^ .1. G. A,L';ii\is |iiiit;ib>nstrat strueturam yeuienlnrum, sectione lon.yitudinali observatam, i|ualem typieam di- i-eirm in Zyu'oyoniis, ipiarum senieula mm utrimjue trnueata permanent, sed oeius tar- diusve i'Xeurrentia ireniTautur. Fiy. II. SoLiiiii'ntuiii transversale Ceniinii llculdiii/cliniiii^ii. Fig. 10 — 14. Hei^füphyllum .\üstr.\le -/. Ag. l''i.u. 10. Seiinientnm transversale frondis, una pauiiia interi')rr subrxravata, altera eonvexa. I'ij;. 11. Sej;mentum transversale suijerioris t'rondis. l'ii;. \-2. Sejimentum t'rondis tiuetifer;e verticaliter per meiliam ]>artem eyst(iCarpii duetum; a pla- eenta basali lila g'eminidiifera snrsuiii radiantia ad)iarent ; '.;ennnidia clavata in artieulis su]iremis terniinalia. I'"iu. lo. t'ellula a parte t'rondis inferinn- euni emloebromate. l'^i;;. 14. l"il:i anasti Miiosantia. in ima part<' cystncariiii 'jeunnidia biai-frantia. Lunds Univers Arsskr. Tom XX X. Skar.ska.b'.n.Ak'. B«LMäl»D Fig.f2 rpramiumviminpuin,. Fig. 3 6 Cep nilenS; Fig. 7 Or; diapliaiiunuAiu-i.). Fig.8Cer. lopulosum; Fig.9 Cer.Deslongfhampii; Fig.l()-14Hei'po|%llum aiisti-ale. DET FAIEBOGÄMÅ EMBRYOTS IÜTRITIOI. INBJUDNING TILL DEN FILOSOFIE DOKTORSPROMOTION, SOM AF FILOSOFISKA FAKULTETEN I LUND ANSTÄLLES TORSDAGEN DEN 31 MAJ 1894. AF PROMOTOR. -• ♦•-«♦ < LUND 1894. E. MALMSTRÖMS BOKTRYCKKKI . lOå länge den unga plantan står i organisk förbindelse med moderväxten, inne- sluten inom denna och således utestängd från ljuset, kan den ej sjelfständigt assi- milera sin näring, utan är hänvisad till att föra ett pa,i'asitiskt lefnadssätt. Den saknar nämligen alla förutsättningar för att sjelf bereda plastiska ämnen oeh måste följaktligen lefva af de assimilationsprodukter, som af moderväxten under ljusets inverkan beredas och tillföras densamma. Ej blott för sin första anläggning och vidare utbildning inom fröet, utan äfveu för sin utveckling under groningsperioden efter skilsmessan från moderväxten behöfver embryo dylika ämnen. De olika sätt, på hvilka trajisporten af sådant material från moderväxten försiggår, och de struktur- förhållanden, som för sådant ändamål påkallas, äro af ett synnerligen stort Interesse och förete en mycket anmärkningsvärd mångfald och vexling äfven hos i syste- matiskt afseende nära beslägtade växter. I den synnerligen rikhaltiga embryologiska littei-atur, som i midten af våi't århundrade framkallades af Schleiden's bekanta teori oiu fekundationen hos fanerogamei-na, tinnes visserligen en mängd iakttagelser öfver hvarjehai\da i samband med embryobildningen stående, egendomliga förhål- landen, men dessas betydelse i och för embryos nutrition förbisågs helt och hållet, emedan undersökningen nästan uteslutande var rigtad på den första anläggningen af det unga växtanlaget. Med undantag af holländaren Treub ') och tysken Westebma lEE ^) har äfven i senare tider knappast någon forskare, så vidt jag för min del kunnat finna, egnat någon speciel uppmärksamhet åt denna sida af det em- bryonala lifvet. Visserligen finnas der och hvar i den nyare embryologiska littera- turen enstaka uppgifter om innehållet såväl i sjelfva embryo som i de delar af fröet, som närmast omgifva detsamma, men de omnämnas endast i förbigående och behandlas ej från någon gemensam synpunkt. Genom att sammanställa alla dylika uppgifter jemte åtskilliga andra, som afse hvai-jehanda strukturegendomlig- heter inom fröet, har jag här sökt lenma en öfversigt öfver de hos de fane- rogama växterna förekommande organiska anordningar, som med all sannolikhet åsyfta att förse det unga växtanlaget med plastiskt material ^). ') Verh. d. Kon. Akad. v. Wet. T. XIX. ') Nov. Act. Ac. Leop. Car. T. LVIU. ") Denna ujipsats utgör ett kapitel af ett ytön-e arbete fitver de högre växternaw biolo med hvilket jag under några är varit .sy.sselsatt. Lmids Univ. Årsskrift. Tom. XXX. 1 2 1 denna Öfversigt skola vi lorst rigta u})i)märkwinjheten ph de olika källor, ur li\i]ka embryo förser sig med den för sin utveckling erforderliga näringen. Visser- ligen härleder sig denna ursprungligen från moderväxten, men imian den kommer embryo tillgodo, kan den antingen afsätta sig i celler eller cellväfnader i dettas omedelbara närhet och sedermera i mån af behof direkt absorberas af detsamma eller magasineras i mera aflägsna cellväfnader. I senare fallet hafva åtskilliga egendoni- ligheter i organisationen framkallats, h\'ilka antingen hafva till upjigift att tillföra ])lastiskt material från de väfnader, .som befinna sig på så stort afstånd fråu embryo, att det i dem atlagrade materialet ej kan af detsannna omedelbart upptagas, eller tjena till att förflytta det unga växtanlaget till sådana oniråden, som äro rika på näring. Det är nämligen ej uteslutande de i embryosäcken förefintliga ämnen, vare sig de finnas afsatta omedelbart i detta organ såsom plasmatiska änmen, kolhydrat, fett o. s. v. eller de först deponerats i vissa inom embryosäcken uppkommande celler eller cellväfnader, såsom synergider, antipoder, embryobärare eller endosperm, som förse embryo med föda. Afven äggkärnan, integumenten, ja, tillochmed frösträngeu, fröfästet eller fruktväggen kunna understundom för sådant ändamål tagas i anspråk. Dessutom är det ej osannolikt, att någon del af pollenslangens innehåll, såsom Steasbueoek förmodar, användes för den befruktade äggeellens första tillväxt. Utan allt tvifvel är det de äggcellen närmast åtföljande synergiderna, som omedelbart efter befruktningen föi-se det unga växtanlaget under dess tidigaste ut- vecklingsstadier med bildningsmatei-ial, om de också må hända i första runuiiet hafva någon funktion vid fekundationen. \'issei'ligen föreligga några upi:)gifter af Hofmeister om synergidernas försvijmande eller begynnande desorganisation hos en (K-h annan växt (Vaccinium, Loasa, Ilelianthus, /ostera), innan jiollen- slangen huimit ned genom mikropyle-kanaleii. I detta fall kuima synergidei'ua svårligen, om för öfrigt dessa iakttagelser skulle bekräfta sig, spela någon rol vid fekundationen, utan tjena uteslutande till att lemna material åt äggcellen. A andra sidan Ijlifva de någon gång mycket stora och bibeliålla sig synnerligen länge, hvar- igenom de vid sin upplösning kunna bidraga till tlen unga plantans nutrition i ett senare stadium, såsom hos Ranunculus paucistamineus, Hypecounj, Erau- this (Hegelmaiee '), Polygala och Rosa (Hofmeister -). Den egendomliga, först af Schacht och sedermera af åtskilliga andra författare iakttagna utvecklingen af synergidernas spetsar till en s. k. trådapparat, som i synnerhet hos vissa Irideer, t. ex. Iris, Crocus och Watsonia, men äfven hos många andra växter, såsom Nothoscordium striatum. Torenia asiatica, (iaura, Bartonia aurea (.Steasburgee ä) m. fl., blifver så anmärkningsvärd och som stundom genombryter embryosäckens vägg samt uttränger i micropyle-kaualen, ja till och med växer ut ur exostomium, har säkerligen sin hufvudsakliga betydelse såsom ett vid fekundationen ') VerKl. Unters, üb. Entw. ilik. Keime dcli Nov. Act. Acad. Leop. Carol. T. XLIX. ") Pringsheims Jahrb. B. 1. ") Jen. Zeitsclir. l.SSl. biträdande organ, men tyckes tillika atiennia material åt äggcellen. Strasbürgee, som i synnerhet underkastat ifrågavarande apparat en sorgfällig undersökning, har hos Torenia asiatica kunnat noggrant fullfölja de förändringar synergiderna undergå. När pollenslangen träffar dem, blifver deras innehåll grumligare och drager sig något tillsammans, under det cellkärnan och Vakuolen försvinna. Vanligen in- träda dessa förändringar först i den ena och snart derefter i den andra Synergiden eller ock förblifver den ena tills vidare overksam och oförändrad. Efter den nyss om- talade förändringen i innehållet börjar pollenslaugen delvis förstöra den af cellulosa bildade trådapparaten, hvarunder synergidernas innehåll blifver starkt ljusbrytande samt till täthet, koi-nighet och färg fullständigt öfverensstänimande med pollen- slangens. Deras form går slutligen förlorad, i det att konturerna blifva allt svagare och mera oregelbundna. Enstaka delar af synergiderna atlossna och häfta fast vid äggcellen, som slutligen omgifves af en formlös, grumlig massa. Strasbuegee före- ställer sig, att äggcellen till någon del upptager denna massa, emedan dess innehåll blifver rikare på korniga änuien. Sextio timmar efter befruktningen äro synergi- derna resorberade eller förvandlade i starkt ljusbrytande klumpar. Om den ena Synergiden i början förblifvit oförändrad, medan den andra resorberats, så begynner den derefter att på liknande sätt förändras och försvinner slutligen alldeles. Lik- nande förändringar af ifråga.varande organ har samme författare äfven iakttagit hos Santalum och åtskilliga andra Angiospermeer. Det hgger i sakens natur, att det bildningsmaterial, som genom synergidernas upplösning bhfver disponibelt, till någon del äfven kan afsättas i embryosäcken. Men äfven i sådant fall kommer detsamma tydligen förr eller senare embryo till godo. Att förhållandet är det samma med öfriga, här vidare skildrade utvägar för tillförandet af plastiska ämnen till det unga växtanlaget, torde väl knappast behöfva särskildt betonas. I likhet med synergiderna förbrukas äfven antipoderna af den i utveckling stadda äggcellen och försvinna merendels snart efter befruktningen, ja, stundom till och med dessförinnan (Sabulina, Fischee '), Lupinus, Guignaed °). Det är emellertid ingalunda ovanligt, att äfven dessa celler länge förblifva oförändrade eller till och med ansenligt tillväxa, så att de kunna upptaga hälften eller ända till tre fjerdedelar af embryosäcken. Såsom i detta afseende anmärkningsvärda förtjena anföras Galium Aparine, Asperula galioides, Ranunculacefe, Mira- bilis och Oxybaphus (Hegelmaiee ^), Lin um, Limnanthemum, ('anna, Aroidere (Hofmeister *), Crocus, Gladiolus (Strasbuegee''). Det är emel- lertid först Westermaiee "), som genom särskildt från ifrågavarande synjiunkt an- ') Jen. Zeitschr. 1880. ') Ann. d. Se. uat. 6 Sér. t. 12. ') Bot. Zeit. 1886 och Nov. Act. T. XLIX. ') Entst. d. Embr. och Pringsh. Jahrb. B. I. ') Jen. Zeitschr. 1878. ') A. st. ställda, uiiik'i'sökniugixr ]i;"ivitsat dcssiii (.'(.'ller.s lietydclsc i oeli lör eiiihrvds nutrition. Enligt dessa undersökningar tinnes det ofta i den utanför enibryosäckeu och niidt under antipoderna varande delen af äggkärnan en grupp af mera långsträckta celler, som företrädesvis äro egnade till att leda plastiska ämnen och som äro till den grad rika på stärkelse, att de bilda en formlig »Stärkestrasse». Stärkelse förefinnes afvcn i integumentet, hvilket på insidan beklädes af en suberinlamell, som upphör i chalaza-regionen, så att stärkelse eller andra kolhydrat med lätthet kunna genom chalaza öfverföras från integumentet till enibryosäcken och vidare in i antipoderna, under det transporten till embryosäcken från andra delar af integumentet förhindras genom suborinlamellen. Ej sällan, såsona hos Aconitum, bildar äggkärnans väf- nad undei' antipoderna ett iiostament, som göi' en djup instjel})ning i embryo- säcken, hvarigeni.)in antipoderna äfven sedan embryosäcken erhållit sin definitiva storlek komma att befinna sig jiå ungefärligen samma afstånd från äggcellen som i l)örjan och således med lätthet kunna tillföra näring åt denna. De här anförda resultat af Westermaiers undersökningai' afse vissa Ranuneulaceer, men anord- ningar i liknande syfte hafva af samme författare påvisats äfven hos åtskilliga andra växter, t. ex. de gräs, hvilkas frö hafva lateral vidfästning, såsom Hordeum sa- tivum, Secale cereale, P>riza maxima, Lolium italicum. Då frön äro fästa l)asalt, såsom hos Zea och Coix, förete återigen de vanligen till ett högre antal än tre förefintliga antipoderna ingenting, som tyder på, att de förmedla ti'ans- porten af plastiskt material till det i utveckling stadda eiribryo, utan de utgöra ett cellväfnadsiiarti, som u])pfattas såsom ett före befruktiungen danadt endosperm, hvilket utgör den i äggkärnan framskjutna s[)etsen af det sedermera u]i](konmiande egentliga endospermet. Hos Crocus äro de stora, nästan päronformade antipoderna nied sina till- spetsade ändar jemte den omgifvaude delen af embryosäcken nedsänkta i en trattlik fördjupning i chalazas nucellarväfnad, och i denna finnes omedelbart under anti- ])oderna ett sti'ak af långsträckta celler, innehållande små stärkelsekorn och sålund;i. röjande sig såsom den väg, på hvilkeu näring från nucellen öfverföres till anti- poderna för att sedermera konnna eml»ryo till godo. Då nu äfven hos denna växt en suberinlamell förefinnes mellan nucellen och det inre integumentet, liksom mellan detta och det yttre, så är tydligt, att plastiska änmen från integumenten endast genom nucellväfnaden i cbalazaregionen kunna tillföras embryosäcken. Hos Clivia nobilis har Vesque ') funnit en liknande anordning och hos Zostera Hofmeister"). De anförda exemplen torde vara tillräckliga till att konstatera antipodernas näringsfysiologiska uppgift ej blott såsom organ för upptagandet af näring från nucellen och integumenten utan äfven såsom magasin för dylika ämnen. Huruvida de up]itagna änmena, tillika undergå någon kemisk omsättning, lär väl nä])]>eligen kunna med säkerhet afgöras. Det är emellertid onekligen ett anmärkningsvärdt förhållande, att de assimilationsiirodukter, som på olika vägar och på hvarjehanda ') Ann. rl. Se. nat. i; Sér. t. 8, pag. 304. ") But. Zrit., 1S52. iilika sitit lilll'önis cmliryosacken l'ör ;itt nil'vji fiiiliryii uüriuij,-, sälhiii u|i|it;ig;is af einhrvo direkt ur embrvDsäcken, utan först afsättas i enstaka celler eller i eellväf- nader, som bildats i denna. Måhända kan jm detta sätt en större ([vautitet närings- ämnen i ett mera koncentreradt tillstånd förvaras i embrvosäcken ; måhända också tillförseln af bildningsmaterial till embryo derigenon: underlättas. Den .sjelfva embryo fi'aml)ringande äggcellen kan på samma gång gifva ui)p- liof åt ett organ, embryobäraren, som under vissa förhållanden får till hufvudsaklig u])i»gift att u]ipsamla och tillhandahålla det i utveckling stadda unga växtanlaget närande ämnen, och detta mei'endels innan eudosperm hunnit liildas och således under en period, då äinm icke någon större tillförse] af bildningsmatei-ial till em- brvosäcken kommit till stånd. Det är temligen sällsynt, att äggcellen i sin helhet tagits i anspråk i och för emhryobildningen, i hvilket fall embryobärai-e saknas, såsom hos Thesium och Osyris (Guignaed '), C o ry dal is Sect. Bulbocapnos, Mimosese, Onobrychis och Desmodium podocarpum (Guignaed-), Li- stera ovata, Epipactis latifolia och palustris, Cyp ripediu m spectaljile (Teeub '), Tinnantia och Heterachtia (Solms Laubach ■*), Pistia (Hegel- MAiEE ^). Bland alla de i frön befintliga organ är embryobäraren det till formen mest vexlande, och detta äfven hos i systematiskt hänseende mycket nära besläg- tade växter, hvarigenom det blir i stånd till att på flera olika sätt bidraga till den unga plantans nutrition. I detta sammanhang fästes emellertid uteslutande afseende på ifrågavarande organs uppgift att i någon mån företräda den vanligen först senare uppkonnnande fröhvitan genom att tillhandahålla embryo de plastiska ämnen det för sin' första tillväxt har behof af, i hvilket fall embryobäraren är mycket massiv och qvarblifver i embryosäcken, ur hvilken näringsämnena uppsamlas. På ett synnerligen egendomligt sätt gestaltar sig embryobäraren hos Gycas circinalis (Teeub ^) och troligen äfven öfriga CVcadeer. I archegoniets central- cell ujipkommer efter befruktningen ett proembryo af en alldeles enastående be- skaffenhet. Det utfyller hela centralcellen och omgifves snart af en särskild mem- l)ran. Ifrågavarande bildning har en aflång form och består nederst af en mera komi)akt cellmassa, som fortsattes i ett uppåt allt tunnare cell-lager, hvilket om- sluter en sackförmig hålighet. Denna senare liknar en embryosäck, liksom det denna hålighet begränsande cell-lagret har stor likhet med ett endos[)erm. Gellerna i proembryos nedersta spets utbildas till embryo och hela dess öfriga del utgör en embryobärare, som differentierats i nyss beskrifna, öfre, säckformiga [)arti. samt en undre, smalare del, som nedtill gränsar till enil)ryo och utgör den egentliga eni- bryobärareu. Denna senare förhåller sig på alldeles sanuna sätt som embryobäraren ') Ann. d. Se. nat. 7 Sér., t. 2. ") Ann. d. Se. nat. H Sér., t. 12. ') Verh. d. Kon. Akad. v. VVet., T. XIX. M Bot. Zeit., 1878. '1 Bot. Zeit., 1874. "^ Ann. d. .Jard, bot. d. Buitenz. T. III. (! af Couirerenia, i det den småniugoni förlänges ocli slutligen skjuter en:bryo ned i endosperniet. Eliuru Treub ej fäst någon uppmärksamhet vid innehållet i eni- bryobärarens säckformiga del eller de förändringar det samma möjligen kan undergå vid det unga växtanlagets utbildning, ligger dock den förmodan nära till hands, att den endosi>ermatiska väfnaden i denna del förser ej blott sjelfva embryo med bild- ningsmaterial, utan äfven närer den smalare delen af embryobäraren, när denna förlänges och skjuter det unga embryo genom centralcellens vägg ned i det egent- liga endosperniet. Pa]iilionaceerna hafva en mycket stor och med plastiska ämnen fylld embryo- bärare. Merendels utgöres den af en eller flcre rader ofta mycket stora och till antalet i hvarje rad mycket vexlande celler, såsom hos Viciere (Guignaed ') eller är det en mycket voluminös cellkropp, som än är skarpt skild från sjelfva embryo och i detta fall består af rundade, uppblåsta och ett drutTormigt aggregat bildande cellei-, t. ex. hos Sutlierlandia (Hofmeistee ^), Anthyllis och Cytisus (Guig- naed ^), än utan skarp gräns öfvergår i detta. )Särdeles egendomligt förhåller sig detta organ hos de monochlamyda Lupinus-arterna. Det utgöres af tvänne rader celler, hvilkas antal vexlar hos de olika arterna, men dessa celler äro ej genom någon fastare membran förenade med hvarandra, utan lossna åtskils och omgifvas slutligen af erabryosäckens väggplasma. I alla dessa fall är embryobärarens bety- delse med hänsyn till det unga växtanlagets nutrition påtaglig. Belysande i detta hänseende är onekligen äfven det förhållande, att hos Mimosere, hvilka sakua ifråga- va rande organ , äf vensom hos de C oe s a 1 p i n i e fe och P a ]i i 1 i o n a c e fe , som hafva kort embryobärare eller helt och hållet sakna sådau, inträder endospermbildningen mycket tidigare och ijegynner närmast omkring embryo, hvilkct således mycket snart konnner att omgifvas af och erhålla näring från endospermet. Viciese, hvilkas embryobärare är starkt utvecklad, framltringa deremot ej någon sluten endosper- mati.sk väfnad. Hos de Pa])ilionaeeer, hvilkas embryosäck fylles med endosperm, uppkommer denna väfnad mycket sent och samtidigt med anläggningen af den .samma börjar embryobäraren resorberas. Hos t. ex. Lotese har, enligt (tuignaed, erabryobäraren redan försvunnit, då endospermet börjat bildas. Då nu på samma gång embryobärareiis celler äro fyllda med qväfvehaltiga ännien och kolhydrat, i synnerhet glykose, så är det tydligt, att detta organ tillhandahåller embryo den nä- ring det behöfver, innan endospermet är bildadt och hunnit ersätta embryobäraren. Denna funktion utesluter ej tuidra, såsom att qvarhålla embryo i ett bestämdt läge, hvilket i synnerhet torde vara behöfligt, så länge det ej omgifves af endosperm, eller att skjuta det .samma ned i den mera vidgade och på plastiskt material rikare delen af embrycsäcken. en funktion, till hvilken vi senare skola återkomma. Embryobärarens uppgift att utgöra ett förrådsrvmi för det unga växtanlaget är likaledes synnerligen iögonfallande hos Car yo phy 11 e:e och närstående familjer. ') Ann. cl. Se. nat. (i Sér. t. 12. ') Die Entst. d. Enibr. d. Plian. ") A. st. hvilkas fröhvita äfven lemligeii sent uppkommer och före groningen förbrukas, så att dessa växters 1'ru vid mognaden sakna endospenn, hvilket ersattes af ett peri- sperm (Hegelmaiee '). Embryobäraren hos dessa växter utgöres af ett fåtal i en enkel rad anordnade celler, af hvilka i synnerhet de öfversta äro mycket stora och rika på assimilationsprodukter. Geraniaceerna utmärka sig äfven genom en ovan- ligt stor och på plastiska ämnen mycket rik embryobärare och iiafva på samma gång ett rudimentärt endospenn (Hegelmaieb ^). 1 synnerhet hos Geranium är detta organ mycket stort och öfvergår utan märkbar gräns i embryo, hvarjemte dess närmast intill detta befintliga del ännu vid frömognaden bibehåller sig och är rik på näringsämnen, så att den utan tvifvel gör tjenst såsom endosperm. Afven Crucifererna, som hafva en transitorisk fröhvita, utmärka sig genom en väl utbildad och af en enkel rad stora celler bestående embryobärare. Till och med om frön vid mognaden hafva ett rikligt endosjierm, kan emel- lertid embryobäraren erhålla en mycket ansenlig utbildning och utan tvifvel för det unga växtanlaget hafva en näringsfysiologisk betydelse. Så t. ex. utgör embryo- bäraren hos s Loranthus. Acanthus, Catalpa, Hebe n strei tia, Verbena och Vaccinium (Hofmeister). I dessa fall, liksom i allmänhet då denna väfnad up]>kommer genom delning, är den samma merendels föga utvecklad. Då cndospermet framl)ringas i embryosäcken utan föregående del- ning af denna, försiggår dess anläggning vanligen nästan samtidigt på embryo- säckens hela insida och fortgår i centripetal riktning, äfvon om denna väfnad seder- mera derjemte tillväxei- centi-ifugalt, liksom den kan anläggas mer eller mindre tidigt och färdigbildas ])å längre eller kortare tid. Deremot är det i sådant fall mera sällsynt, att fröhvitan begynner bildas i någon viss region af embrvosäcken eller till och med förblifver inskränkt till ett visst parti af denna. Detta senare är emellertid ofta forhallandet med- det transitoriska endosperniet, som tillika vanligtvis anlägges senare än det i>crsisteraiide. De fleste med endosperm försedda Monoko- tyler hafva denna väfnad mycket tidigt anlagd. Den iijjpstår merendels samtidigt öfver hela insidan af enjbrvosäcken och blifver tillika mycket hastigt fuUbildad. Så uppgifver Hofmeister ^), att den endospermbildningen föregående up])komsten af cellkärnor hos Zea och Sorghum inträder redan före befruktningen. I syn- nerhet Graniineai, ('yperacete och ( 'om nicly naceie utmärka sig genom den korta tid, inom hvilken fröhvitan färdigbildas. Melanthaceernas endosperm utbildas deremot vida längsanmiare, ja, hos Colchicum autumnale sker anläggningen af denna väfnad, liksom äggcellens första delning, \)k grund af det genom vinterns inträde föranledda afbrottet i vegetationen, först året efter det befruktningen för- siggått (Hofmeister). Denna väfnad begynner enligt samme författare hos Henie- rocallis att utvecklas först sedan embryoanlagets dift'erentiering redan inträdt. Mera sällan är Monokotylernas endosperm inskränkt till en viss region af embryo- .säcken, såsom hos vissa Aroideer och Weltheimia, h vilkas fröhvita befinner sig i den öfre delen af detta organ (Hofmeister ^). Afven de tiesta Dikotylers endo- si)erm anlägges vanligen, i synnerhet när det är persisterande, mycket tidigt. ') Abli. (1. Kön. Siu-hs. Akad. il. Wiss. I!. (!. ■) Ann. d. Se. nat. 3 Sér., t. 12. ") Die Entst. d. Enibr. d. Phan. ') Abh. d. Kön. Sa.lis. Ak. d. Wiss. B. 7. 9 Sålunda är embryosäcken redan före äggcellens delning fylld med sådan väfnad hos t. ex. Caprifoliacea3, Adoxa, Hedera, Umbelliferte, ja, frölivitan börjar tillochmed bildas före denna tidpunkt, såsom lios Hel leb o rus (Tulasne '), Ber- beris, Fumaria, Nympha^acete, Gentiana, Solanum (Hofmeister^), Heuchera och Chrysosp lenium (Hegelmaier ^). Tillika afslutas merendels endospermbildningen hastigt. Ett undantag härifrån utgöra Anonaceaä, Myri- stica samt bland Monokotylerua de Palmer, ,som i likhet med dessa hafva runii- neradt endosperm. Hos nämnde växter går denna process i början mycket lång- samt och påskyndas först sedan fröet uppnått sin definitiva storlek (Vokjt *). Hos Hed era blir i länder med kalla vintrar endospermbildningen afbruten under vin- tern och först på våren fullbordad. Afven bland Dikotylerna är det temligen säll- synt, att ett utan föregående delning af embryosäcken uj>pkommande endosperm är inskränkt till någon viss region i embryosäcken eller att denna väfnad börjar u[)p- stå })å sådant sätt och att bildningen af den samma sedermera vidare utbreder sig. Några sådana exempel äro emellertid bekanta. Sålunda anför Hofmeister ^), att hos Helianthus och Cynoglossum frölivitan först upi)konnner i embryosäckens öfre del, men hos Pulraonaria och Borago i den nedre, och Guignard ") har iakttagit, att samma väfnad hos Mim ose te börjar anläggas parietalt i mikropyle- regionen och derifrån småningom fyller hela embryosäcken. Hos Labia tte bildas fröhvitan uteslutande i embryosäckens chalazaregion (Guignard "'). De förhållanden med afseende på endospermets när- eller frånvaro, dess an- läggningsort och tiden för dess uppkouist, hvilka senast utgjort föremålet för vår uppmärksamhet, stå i det närmaste samband med embryobärarens beskaffenhet ocli funktion. Om ej något endosperm bildas eller det sent uppkommer, blir embryo- bärarens förnämsta uppgift att, såsom här ofvan visats, förse embryo med bild- ningsmaterial. Ifall deremot det unga embryo på alla sidor omgifves af frölivita, såsom hos Helianthus eller Mimose;e, så blir detta organ mycket kort eller kan tillochmed saknas. Bildas återigen fröhvitan på längre af stånd från den region, i hvilken det unga växtanlaget aulägges, såsom förhållandet vanligen är med de växter, hvilkas endosperm bildas genom delning af embryosäcken, l>lir det embryo- bärarens uppgift att skjuta det unga embryo ned i fröhvitan, för hvilka ändamål detta organ blir mycket långsträckt. Dervid är det ej ovanligt, att äggcellen redan före sin första delning i hög grad förlänges. Då embryobäraren bhfver mycket lång, kan den tillika tjena till att skjuta embryoanlaget ned i en mera rymlig och för dess vidare tillväxt lämpligare region af embryosäcken, hvilket i svnnerhet torde ') Ann. d. Se. nat. 4 Sér., t. 4. ') Plingsh. Jahrb., B. I. ') Bot. Zeit., 18SG. *) Ann. d. Jard. bot. d. Buitenz. \'ol. \IL ') A. st. «) A. st. ') Journ. d. bot., 1893. Inlinds Univ. Årsskrift, Toni. XXX. 10 hlifvii nödigt, när embryosäcken, såsom hos de Heste Piijiilionaeeer, är krökt, mot mikropyle afsmtilnande samt uedåt starkt vidgad. Elmbryobärarens uppgift att tortiytta embryo till den del af embryosäcken, som är i-ymligast eller rikast på födoämnen, framkallar ej sällan synnerligen anmärk- ningsvärda strukturförhållanden. Så, för att anföra några exempel, delar sig hos Corydalis ochroleuca (Heoelmaier ') äggcellen efter befruktningen i vanligen 4 öfver hvarandra ställda celler, af hvilka den nedersta är den egentliga initialen till proembryo, som längre fram på vanligt sätt bildar den egentliga embryobärareu jenite embryo, under det de trenne öfre cellerna utgöra hvad denne författare be- nämner en proembryobärare. Detta organ måste tydligen, enär detsannna upjv konunit genom delning af äggcellen, ujipfattas såsom en i sin utveckling påskyndad del af embryobäraren. Dess vanligen tre till antalet varande celler tillväxa ansen- ligt i alla rigtningar och skjuta slutligen proembryoinitialen ned i chalazaregionen af den krökta embryosäcken. Derstädes begynner nu initialen dela sig och fram- bringar ett proembryo, som dillerentieras i den egentliga embryobäraren och embryo. Derigenom att cellerna i den öfre först bildade delen af proembryobärareu under embryos vidare utveckling mycket sannnandragas, kommer sjelfva embryo jemte dess bärare att åter förflyttas upj) i mikropyleregionen. Oi'saken till detta egen- domliga förlopp är sannolikt den, att äggcellen, sedan den förbrukat synergiderna, ej längre finner någon näring i mikropyleregionen, enär era bry osäck en, enligt Hegelmaibr, i denna region ännu ej innehåller några näringsämnen, med undantag af det väggen beklädande plasmatiska lagret, i hvilket någon tillstymmelse till endo- spermbildning redan kan skönjas. Af denna anledning och sannolikt äfven för att äggcellen skall kunna tillgodogöra sig antipodernas innehåll skjutes den af den provisoriska embryobäraren ned till dessa celler. Sedan endospermet i embryo- säckens mikropyleregion hunnit den utveckling, att det kan lemna näring åt embr3'o, förflyttas detta på nyss beskrifna sätt återigen upp i mikropyleregionen, der den provisoriska delen af embryobäraren ömsintes af endospei-m och förtorkar, under det den egentliga och temligen korta embryob9,raren ännu bibehåller sig. Hos Lorantbus och troligen många andra Loranthaceer förekomma i någon mån liknande, men ännu mer komplicerade förhållanden. De liafva utförligt och noggrant blifvit skildrade af Teeub ^), som företrädesvis anställt sina undersökningar på L. sphfcrocephalus. Den ursprunghgen mycket smala embryosäcken för- länges i båda ändai-ne och dess nedre del växer in i en collenchymatisk väfnad, som slutligen kommer att i form af en upptill öppen slida omgifva densamma. Genom äggcellens delning uppstår ett af tvänne rader celler bildadt proembryo. De öfre cellerna af detta organ utgöra embryobäraren, som under det en liten endo- s])ermalisk väfnad bildas i embryosäckens nedre del erhåller en utomordentlig läugd. I följd af era bry obärarens förlängning skjutes det unga embryoanlaget ned genom nyss omnämnda endosperm in i collenchymslidan. Härunder vridas och hoptryckas ') Vergl. Unter.«, üb. I%iitw. dik. Keiiiio. ') Ann. (I. .laid. bot. d. Buitunz., Vol. II wh UI. 11 cmbryobärareiis celler och försvinna slutligen alldeles i endosperniet, som ansenligt tillväxer och fyller embrvosäckeu, till någon del inträngande i collenchymslidans öppning. Lillroten af det under tiden i collenchynislidan utbildade embryo står i omedelbar beröring med endospermet i slidans mynning. Sedan det unga växt- anlaget hunnit en viss grad af utveckling, börjar det förflytta sig up})åt genom endospermet, hvarvid lillroten skjutes förut, banande väg för den öfriga delen af embryo genom att upplösa endospermet i sin väg. Genom denna förflyttning kom- mer slutligen det unga växtanlaget att befinna sig uppe i embryosäckens öfversta del omedelbart under stiftets bas. Det är svårt att vinna en tydlig föreställning om den mekaniska orsaken till denna embryots tillbakagång till sin ursprungliga plats. Att den ej, såsom i nyss anförda fall, kan föranledas af embryobärarens förkortning, är tydligt, enär detta organ vid ifrågavarande tidi)unkt är förstördt. Möjligen kan den framkallas af det tillväxande endospermets tryck på collenchyni- slidan, såsom Teeub tyckes vilja förklara detta fenomen, eller kan må hända collen- chymslidan sjelf spela någon rol vid denna förflyttning. Det är nämligen ej otänk- bart, att denna, hvilken liksom annat collenchym vid uttorkning sammandrages, sålunda kan jtressa ut embryo. Fördelen af denna vandring är emellertid i hvarje fall iögonfallande. Först föres växtanlaget från en j)å näring fattig region af em- bryosäcken ned i en del af den samma, som innehåller dylikt material, och sedan ett rikhgt endosperm hunnit bildas i embryosäckens öfre del föres det åter dit, hvarest det samma tillika har det för groningen lämpligaste läget. Treub har iakt- tagit ett något liknande förhållande hos L. pen tandrus ocli ett par andra Loranthaceer. Embrvobärareus egendomliga beskaffenhet hos Cvcadeerna har redan blifvit omtalad. Detta organs slutligen högst betydliga förlängning afser utan tvifvel äfveii att förflytta embryo djupare ned i endospermet i och för en rikligare näringstill- försel från alla sidor. Det unga embryoanlaget befinner sig nämligen vid sitt första framträdande i periferien af ett mycket mäktigt endosperm, hvarigenom tillför.sel af näring från de mera aflägsna delarne af denna väfnad försvåras. Hos flertalet Coniferer finnas af sanama anledning liknande anordningar. Afven hos dem upjv står nämligen embryoanlaget i endospermets i)eriferi, men skjutes af den aiycket förlängda embryobärareu djupt ned i denna väfnad, hvarefter embryobäraren torkar sammans. För att embryo skall kunna passera genom slutna väfnader, såsom fröhvitan vanligen är, besitter det merendels förmågan att upplösa cellmembraner. Så är äfven förhållandet, då fröhvitan är transitorisk och det unga växtanlaget i följd af sin tillväxt kommer att intaga dennas plats. Endospermets resorption tillgår })å det sätt, att cellväggarne blifva allt mer och mer gelatinösa och slutligen upplösas, hvarjemte den lösta substansen tillsammans med celliunehållet bildar en grumlig massa, som absorberas af embryo eller i många fall sannolikt af embryobäraren. Det är nämligen vanligt, att sjelfva embryo beklädes af en suberifierad lamell, som försvårar eller omöjliggör diffusionen, hvilket dercmot sällan eller endast i lägre 12 grud är lallet med embrvobarareu, livars nieinhi'aner derför iirvcii äro mera per- ineabla. Reryo, förefinnes i cndospermet. De i embryosäeken afsatta och för embryos tillväxt afsedda födoämnena kunna tillföras direkte från moderväxten genom frösträngen eller först afsättas i utanför embryosäeken befintliga väfnader, för att sedermera i mån af behof upptagas. Agg- kärnan (uucellcn) är den del af det unga fröet, som för sådant ändamål och i följd af sitt läge såsom närmast omgifvande embryosäeken i första rummet tages i an- språk och som med undantag af den i chalaza befintliga delen kan vara konsu- merad tillochmed före befruktningen och sålunda kan sägas hafva öfverfiyttats i embryosäeken före äggeellens första delning. Detta upjigifves af Hofmeister ^) vara f(")rhållandct med lie lian t hus, Valerianea', Asclepiadete, Pyrola, Monotropa, Celastrinefe, Bartonia, Salicine», Crocus och Melan- thacea^, till hvilka vidare kunna hänföras Lamium (Tulasne ^), Avicennia (Treub *), Hi[niocrepis (Hegelmaier*), åtskilHga arter af Linum (Hegelmaier ") jemte do arter af Lu])inus (Guignard '), hvilkas frö hafva enkelt integument, samt Convol vulaeeic och Umbelliferpe (Kayser^). I allmänhet utmärka sig Monokotylerna genom en ganska varaktig nuccllväfnad (Hofmeister '■•), hvilket äfven är förhållandet med åtskilliga Dikotyler, såsom Berberis, ('orydalis, ("ucurbitacere (Hofmeister'"), Aniygdalere, Pomaceffi (Went "), Chryso- splenium (Hegelmaier'-). Aggkärnan af Zea och Sorghum up])löses först sedan hjertbladet l)ildats och hos andra växter kan den tillochmed tillväxa efter ■) Bnt. Zeit., 188(i. ") Dil- Kntst. d. Kmbr. <1. IMiiui. ocli l'rin-sh. .lalirb. B. I. ') Ann. d. Se. nat. 4 Sit., t. 4. ') .\nn. d. .Taid. hot. .1. Bnitenz., Vul. 111. ") N. Act. Acad. Leop. CaroL, T. XLIX. ") Ber. d. dcutsrli. bot. Ges. 1891, p. 259. ') Ann. d. Se. nat. 6 Sér., t. lo. ') Bringsli. Jahrb., B. XXV. ••') Abli. d. Kön. S-ielis. Aka.I d. AViss., B. 7. ") Dio Knifft, d. Endir. d. Bhan. ueli rringsli. .lalirb., B. I. ") Ann. d. Se. nat. 7 Sér., t. G. ' = ' But. Zeit., 1886. 13 liefruktuingeii iintingeu på iiitegiimenfets hekostnad, t. ex. hos Caleiul ulii (Tuj.asnk') och troligen många andra gamoi)etaler med i Ijörjan mycket liten nucell oeli tjockt integument eller samtidigt med detta, såsom hos Canna och Funkia (Hof- MEiSTKR ^), Anonacete och Myristica (Voigt ^). Allmänt bekant är dessutom, att nucellen vid frömognaden delvis kan vara qvar samt bilda ett perisperm. De af äggkärnans resorption uppkommande produkterna upptagas af embryo- säcken och komma antingen embryo sjelf omedelbart till godo eller öfverföras först i ett transitoriskt eller persisterande endosperm. Merendels eger en viss korrelation rum emellan nucellens större eller mindre varaktighet och endospermets varaktighet eller mäktighet, nämligen så att ej något eller vanligen endast transitoriskt endo- sperm bildas, när nucellen är liten eller hastigt resorberas, men att deremot denna väfnad blifver desto större och varaktigare, ju större och varaktigare sjelfva ägg- kärnan visar sig vara. Det gifves visserligen många undantag från denna regel, som utmynnar i det faktum, att ett större material erfordras för frambringandet af en större och varaktigare cellväfnad med ett rikligare innehåll af plastiskt material, men tillochmed dessa undantag torde i någon mån vara egnade att bekräfta nyss nämnda regel. Sålunda kommer äggkärnan af Calendula icke blott att länge qvarstå, oaktadt arterna af detta slägte endast hafva ett transitoriskt endosperm, utan tillväxer äfven, såsom nyss anfördes, efter befi'uktuingen på integumentets bekostnad. Men detta slägte, liksom de flesta gamopetaler, utmärker sig genom en mycket liten äggkärna, som ej ensamt kan förse embryosäcken med tillräckligt bilduingsmaterial för frambringandet tillochmed af ett endast transitoriskt endosperm, utan upptager och tillför för detta ändamål embryosäcken dylikt material från det tjocka integumentet samt blifver af denna orsak mera varaktig. Äggkärnan af Cucurbitaceer, Amygdaleer och Pomaceer qvarstår likaledes länge och äfven dessa växters endosperm är endast transitoriskt. Nyss nämnde växter hafva emellertid en ansenlig (jvantitet plastiskt material magasineradt i hjertbladen, som erhålla detsamma från endospermet samt genom förmedling af denna väfnad från nucellen. A andra sidan hafva Crocus, Melanthace«, Avieennia och Celastrinete ett persisterande endosperm, oaktadt äggkärnan mycket tidigt resorberas. I detta fall tillföres näring till fröhvitan från integumenten eller andi'a utanför dem be- fintliga delar. Då fröhvitan är transitorisk, synes det vara en allmän regel, att nucellen för- brukas först, så att den öfvergår i endospermet och detta sedermera i embryo. Af Went's ■*) undersökningar framgår emellertid det onekligen interessanta förhål- landet, att hos de till Kosifloriu hörande familjerna äggkärna och fröhvita samtidigt resorberas eller tillochmed att den senare försvinner tidigare än den förra. ') Ann. d. So. nat. i Sér., t. 4. ') Die Entst. .1. Embr. d. Phan. "'l Ann. d. .Tanl. but. d. Buitenz., Vol. VII. *) A. st. c 14 I ganska många fall är cnihryo.s beliot' af näring ej tillfredsstäldt geuoni an- litandet af de hittills lieskrifna näringskällorna, ntan andra utvägar måste för detta ändamål tagas i anspråk. Vanligen är det, såsom redan anförts, integniueuten, som måste täcka bristen. Näi' dessa äro tvänne, resorberas ej sällan fullständigt eller delvis det inre (Orchideie, Lupinus. Eschscholtzia, Tropteolum, Cruci- ferffi m. ii). När endast ett integument förefinnes, i hvilket fall det är ganska tjockt, upplösas dettas innersta lager (Sy nantherese, Diyisacea', Valerianere, Caprif oliacea', Adoxe;e, Hedera, Campanulacefe, Scrophularine; m. fl.), ja, hos Labiatae (Guignabd ') och Umbelliferse (Kayser ^) qvarblifver endast dess yttre epidermis. Hos Helianthus har Hofmeister iakttagit, att på enstaka ställen af integumentets insida uppstå genom celldelning små protul.ieranser, som slutligen förstöras. Dessa bildningar kunna betraktas såsom en antydan till den s. k. rumination, som förefinnes i endospermet af vissa slägten eller familjer (såsom Hedera, vissa Myrsinete och Ebenacete, Anonacefe, Myristicacete, några Polygoneie och Palm te). Merendels är det lokahserade utskott på integu- mentets insida, som frambringa vecken i fröhvitan, eller kan det, såsom hos Hed era (Hegblmaier ^), vara endospermet sjelf, som bildar utskotten, b vilka göra intryck i integumentet och föranleda veckningen. Men i båda fallen förefaller det mycket sannolikt, att deima egendomliga organisation befordrar transporten af näringsämnen från integumentet in i endospermet, som hos dessa växter uppnår en enorm stor- lek, så att en komnumikation mellan denna väfnads innersta delar och integu- mentet svårligen skulle kunna ega rum utan särskilda för sådant ändamål af sedda anordningar. Af demia anledning befinna sig såväl hos vissa Palmer, t. ex. Pi- nanga, Areca, Caryota, Nen ga, som hos Myristica, integumentets i form af tappar, skifvor eller lister i endospermet inträngande utskott midtför kärlknip- pena i integumentet eller hafva dessa tillochmed öfvergått i sjelfva utskotten (Voigt •*). Kärlknippena äro vanligen mycket talrika och anastomosera. Det tyckes dessutom vara en allmän regel, att endospermet, när det är veckadt, sent och först sedan utskotten erliållit sin definitiva storlek egentligen börjar bildas, hvilken om- ständighet ytterligare bekräftar upjifattningen af denna organisation såsom en närings- fysiologisk anordning. Förhållandena .såväl hos Myristicete som AnonacciV ådagalägga ytterligare riktigheten af detta åskådningssätt, emedan i deras frö u))}»- konnner en meristemzon i)å gränsen mellan integumentet och nucellen, hvilken zon frambringai' nya cellager, som delvis resorberas af embryosäcken. Mera .sällan hemtar embrycsäcken och således äfven enilnyo näring ur fruktväggen, hvars innersta cell-lager i så fall resorberas. Detta kan tydligen en- dast ega rum i frön, som sakna integument och tätt sluta sig till fruktväggen, såsom hos Sautalacese, bland hvilka detta egendondiga förhållande iakttagits af ') Jouin. d. I)0t., IHKi. ■) Pringsh. Ja)n-b., B. XXV. ') Bot. Zeit., 18S(;. '-) A. st. 15 GuiGNAED ') hos Thesium och Osyris. Det tyckes tillochiiied som om hos vissa Loranthaceer (Tkeüb ^) embryosäckarne kunde hemta näring ur stiftets väfnader. Denne författare har nämligen iakttagit, att embryosäckarne af Lorauthus pent- andrus växa ut i stiftkanalen eller tränga högt upp genom stiftets stärkelserika väfnader, möjligen i främsta rummet för att möta pollenslangen, men säkerligen äfven för att uj)ptaga näring från stiftets väfnader. I nästan alla i det föregående anförda fall har sjelfva embryosäcken omedel- bart kunnat upptaga och tillhandahålla det unga växtanlaget plastiskt material. När det återigen blir nödvändigt att hemta näringsämnen från delar, som ej omedel- bart gränsa till embryosäcken, hvilket kan blifva behöfligt för den händelse, att de detta organ närmast omgifvande väfnaderna vare sig på grund af deras ringa stor- lek och otillräckliga förråd af plastiska ämnen eller af andra orsaker ej kunna förse embryo med för dess fullständiga utbildning behöfligt material, så verkställes öfverförandet af sådant på flerehauda sätt. Dervid växa antingen vissa organ i fröet in i de väfnader, från hvilka material skall hemtas, eller bildas blindtarmlika utskott, som tränga in i väfnaderna. At alla sådana organ, huru olika deras mor- fologiska natur än månde vara, kunde må hända vindiceras benämningen »koty- loider», en benämning som af Vesque ^) användts för vissa s. k. anticliner, när de tjena såsom organ för uppsamling af födoämnen. Såsom kotyloider kunna fungera synergider, embryobärare,, vissa endospermceller eller utskott från embryosäcken. Det har redan förut anförts, hurusom synergiderna af vissa växter ansenligt förlänga sig uppåt och bilda den s. k. trådapparaten, som genomtränger embryo- säckens membran och växer ut i jnikropylekanalen. Ehuru denna apparat sanno- likt företrädesvis fungerar vid fekundationen, är det dock ingalunda otroligt, att den samtidigt upphemtar näring från mikropylekanalens väggar, ehuru ingen af de författare, som undersökt denna apparat, haft uppmärksamheten rigtad på denna synpunkt och derför äfven förbisett alla sådana omständigheter, som kunnat vara eguade till att bekräfta eller vederlägga denna förmodan. Emellertid har Hof- MEiSTEE ■*), ehuru äfven han ej haft blicken rigtad på synergidernas näringsfysio- logiska betydelse för det unga växtanlaget, en synpunkt som först på senare åren blifvit påaktad, dock iakttagit, att den ena Synergiden af (Jalendula efter befrukt- ningen utväxer och bildar en stor aflåug blåsa, som intränger i mikropylekanalen, förstörande dess väggar och blifvande nästan lika stor som embryosäcken. Under denna synergidens utveckling fylles embryosäcken med endosperm. Det torde så- ledes vara höjdt öfver hvarje tvifvel, att i detta fall den ena Synergiden tillför em- bryosäcken assimilerade ämnen från den mikropylekanalen begränsande cellväfnaden. Det är troligen ej så alldeles ovanligt, att embryobäraren växer igenom embryosäckens membran och utträder i mikropylekanalen. Det uppgifves af Hof- ') Ann. d. Se. nat. 7 Hér., t. 21. ') Ann. d. Jaid. bot. d. Buitenz., Vol. II och lU. ") Ann. d. Se. nat. 6 Sér., t. 8. *) Pringsh. Jahrb., B. I. k; MEISTER') vara fallet med Asclepias syritica och har sannolikt ett närings- fysiologiskt ändamål. Det är emellertid i synnerhet Tropa^olete och Orchidere, som utmärka sig genom den ofta högst egendomliga form, som embryobäraren för sådant ändamål antager. Många författare hafva sysselsatt sig med undersökningar öfver de synnerligen märkvärdiga, i sainband med embryobildningeu hos Tropteolum stående strukturför- hållandeua. De nyaste, af Kayser ^) anställda iakttagelserna komplettera och beriktiga i många hänseenden föregående författares uppgifter beträffande frö- ocli embryo- bildningen inom detta slägte. Den öfre hälften eller mikropyleregionen af det unga fröämnet förtorkar småningom och (jvarsitter såsom en gulbrun massa på det full- växta fröet. Samtidigt sker en genom lidig celldelning framkallad tillväxt i cha- lazaregionens uucellväfnad, i följd hvaraf det luogna fröet till volum blifver omkring 64 gångei' större än det ursprungliga fröämnet och dess fröskal bildas ej af integu- menten, utan af nucellväfnadens yttersta lager. Innan mikropyleregionen jemte embrvosäckens öfre del förtorkat har en lång embrvobärare utvuxit, och denna skjuter embryoanlaget dju])are ned i embryosäcken, h vilken under resorption af chalazaregionens uucellväfnad tränger längre ned i denna i samma nmn som nämnde väfuad tillväxer. Från embryobärarens öfre del utväxa tvänne utskott, ett dorsalt och ett annat i)lacentärt. Det förra utbildas först och växer ut genom den öfre förstörda delen af fröet samt ned långs dettas raphedelen motsatta sida samt består af långa tunnväggiga celler, af hvilka de yttersta äi'o plasmarika. Hela detta utskott liknar ett i sj)etsen tillväxande knippe af hyfer och växer långs utmed den vid basen tillväxande chalazaregionen. Det placentära utskottet växer in i rai)he- regioueu och ned i fruktämnets centrala placenta, i hvilken ujjpstått en längd- springa, som ej sällan inneslnter isolerade kärl från placeutans kärlkuippe, och genom denna springa växer ifrågavarande utskott ända ned i blombotten. Dessa utskotts betydelse vid nutritiouen af embryo är påtaglig och nästan allmänt erkänd. Då endosperm saknas, men hjärtbladen äro mycket tjocka och köttiga i följd af en stor rikedom på assimilationsprodukter, torde en anordning i detta .syfte vara af behofvet påkallad. Sedan embryo utbildats, förtorkar embryobäraren. Afven Orchideie utmärka sig merendels — några hithörande växter sakna nämligen detta organ — genom en mycket egendomlig embi-yobärare. Det är ifrån niikropylekanalens väggar, ja, tillochmed från frösträugen eller placeutan som näring hemtas. Vanligen förefinnes inom denna familj i följd af det yttre integumentets starka tillväxt ett betydligt afstånd mellan exostomiuiu och endostomiuu], i följd hvaraf mikropylekanalen och på samma gång embryobäraren blifva mycket långa. Hos t. ex. Peristylns grandis utväxer, enligt Teeub ^), sistnämnde organ ur mikropylekanalen och utgrenar sig på frösträngen eller placentau i fingerlikt delade utskott, hvilka nästan som parasitväxternas haustorier utbreda sig på frösträugen ■) I'rinssh. Jahrb., B. I. ") A. st. ') Ann. (1. .lar.l Im.I. .1. linitrnz., T. UI. 17 och fröfästet. Att materialet till embryos bildande hufvudsakligen tillföres på detta sätt, bevisas af det faktum, att det är först efter att embryobäraren hunnit uttränga till nyssnämnde delar som embryo börjar utbildas, ocli finner dessutom sin förkla- ring i den omständigheten, att hos Orehideerna nucellen och fröet äro så utom- ordentligt små och att kärlknippe saknas i raphe, hvarigenom tillförsel af näring från den starkt utvecklade placentan på den vanliga vägen blifver knapp och långsam. Åtskilliga andra Orchideer, såsom Anaeamptis, Platanthera bi- folia, Herminium Monorchis, Öerajjias Lingua, hafva likaledes en ur exostouiium långt utskjutande embryobärare, och dennas i ovariet inträngande grenar krypa långs frösträugen eller placentan och bilda hngerlika utskott. Hos andra representanter för samma familj, såsom Phajus Wallichii, Go o dy era di SCO lo r, Cypripediura bar bat um och venu stum förblifver embryobäraren inom fröet, men bildar äfven i sådant fall fingerlika utskott, som dels äi'o rigtade nedåt och snodda kring embryo dels växa upp i mikropylekanalen. Treub ') har genom att konstatera närvaron af plastiska ämnen såväl i sjelfva embryobäraren som i integumentet och de utanför fröet varande delarne, vid hvilka ifrågavarande organ häftar .sig fast, sökt bevisa dess ändamål att leda näringsämnen till embryo, hvartill det är desto lämpligare, som dess på ytan varande celler äro föga eller alls icke kutikulariserade, såsom förhållandet deremot är med ytterväggen på em- bryos yttersta cell-lager. Mera sällan är det må hända vissa endospermceller, som hafva utbildats till kotyloider. På annat sätt kan emellertid det egendomliga, af Teeub ^) skildrade utvecklingssättet af embryo hos Avicennia officinalis svårligen förklaras. Denna växt är på visst sätt vivipar, nämligen i det hänseendet, att endospermet jemte det i denna väfnad inneslutna, men sedermera ur den samma utskjutande embryo, uttränger ur fröet, ehuru det förblifver inneslutet inom fruktämnet. Vid endospermets utträde har embryo redan hunnit en ej obetydlig utveckling. Redan vid fröhvitans anläggning finnes i embryosäcken vid sidan af nämnde väfnad en stor cell, som skiljer sig från endospermcellerna endast genom sin storlek och svår- ligen kan vara något annat än en endospermcell. Denna cell, som är kotyloiden, bryter sig jemte endospermet ut ur fröet, men dess nedre del qvarstannar i em- bryosäcken och växer i motsatt rigtning in i placentan ända ned i basen af denna, hvarunder den förgrenas och bildar fingerlika utskott. Kotyloiden är, liksom den väfnad, i hvilken den förgrenar sig, rik på plastiska ämnen, som sannolikt af ifrågavarande organ transporteras till endospermet och af hvilka denna väfnad torde vara i beliof, emedan nucellen är utomordentligt liten. Åtskilliga af de öfriga mangrove-växterna utmärka sig genom en fullständigare viviparie än Avicennia, men sakna kotyloid, liksom Crinum asiaticum, hvars endosperm jemte embrj'O utväxer ur fröet (Goebel ^). En något liknande utveckling liar äfven iakttagits ') Vfi-luindl. d. Kon. Akad. v. Wet., T. XIX. ' ') Ann. d. Jard. bot. d. Buitenz., Vol. UI. ') Pflanz-biol. Schild., 1 Th., p. 128. Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XXX. Ü 18 lios Galiiini oeli Asperula, i det eiidosperniet till någon del uttränger ur mikro- ])ylen (Hofmeister). Oftast är det emellertid embryosäcken sjelf, som antingen utsänder kotyloider i form af blindtarmlika, i omgifvande väfnader utväxande utskott eller som i någon region ej innehåller cndosperm, i hvilket fall den tomma delen kan förlängas och fungera såsom kotyloid. I följande öfversigt uppfatta vi såsom delar af embryo- säcken äfven de celler, hvilka genom en skiljevägg åtskilts från denna, så suart de ej innehålla reservnäring och således ej kunna betecknas såsom endospermceller. Det är nämligen ej ovanligt, att de partier af embryosäcken, som utbildas till koty- loider, äro skilda från denna genom en skiljevägg. Embryosäckens chalazaregion kommer någon gång att framträda såsom ett bihang till dess mikropyleregion, och detta med bibehållande af dess yttre form, hvilket föranledes deraf, att i den förra ej bildas något endospcrm, men väl i den senare, hvilken i följd deraf utvidgas, såsom bos Rosacete och närstående familjer, Li ne 86 (Hegblmaiee '), Nuiihar, Cerat hophy llum , Nemophila, vissa Aro- idese m. fl. Att den endosperm saknande delen af embryosäcken upptager näring ur nucellen förefaller mycket sainiolikt, i synnerhet livad Nupharoch Rosiflorfe beträffar, hvilka utmärka sig genom en länge persisterande eller tillochmed ännu vid frömognaden (|varvarande nucell. Afven hos flera Lin um -arter har Hegel- MAiEE -) iakttagit ett liknande utskott från embryosäcken, hvilket utskott omgifves af ett länge qvarstående parti af nucellen. Då nu tillika det synnerligen mäktiga inre integumentet till stor del resorberas först sedan embryo och endosperm bildats i öfre delen af embryosäcken, soiii upptager en ringa del af fröets inre och således står i omedelbar beröring med endast öfre ]iartiet af det inre integumentet, så är all anledning till att antaga, att ifrågavarande, merendels slutligen oblitererade process tillför embryo näring från nucellen och det inre integumentet i fröets nedre del. .Vnnu mera påtaglig är en så beskaffad näringsfj'siologisk funktion hos vissa Santalaceer, såsom Tbesium, (^syris och Sautalum (Guignard ^). Nucellen är hos dessa växter jemförelsevis liten, sedan embryosäcken tidigt och till största delen resorberat den sanuna, och något integument, som kunde förse embryo med näring, finnes icke hos dessa växter. Följaktligen är tillgången på plastiskt material i embryos närmaste granskap mycket begränsad. Redan före befruktningen för- länger sig af denna anledning embryosäckens chalazaregion, kröker sig och växer i form af ett smalt rörforn:igt l^ihang ned i placentan, upplösande dess väfnader och upjitagande den för emliryo och endosperm behöfliga näringen. Embryosäcken får i följd af denna tillväxt formen af en retort med krökt hals. Nucellens ringa storlek i förening med frånvaron af integument föranleder, att i och för vinnande af nödigt utrymme för endosperm och, embryo, en anordning af samma natur, som redan blifvit skildrad bos Avicennia. Embrvosäckens främre del utväxer näm- ') Ber. d. dentsdi. Bot. Ccs., l.s;u. ^) Auf. st, ") AiHi. il. Se. mit. 7 Sér., t. 2. 19 ligen ur nucelleii, och i dess fria del bildas såväl embryo som det temligeii sent uppkommande endosi>ermet, så att dessa delar och således hela fröet bildas utanför äggkärnan. En förlängning af erabryosäckeu ut ur nucellen, men i motsatt rigt- ning, nämligen ut i stiftkanaleu, hos vissa Loranthaceer har redan blifvit omtalad. Labiatfe hafva likaledes embryosäcken förlängd i en kotyloid, men denna bildas af dess mikrojiyleregion (Guignaed '). Embryosäckens mot mikropyle rigtade del är i början betydligt vidare än dess chalazaregion, som bildar en smalare, något krökt, rörformig process. Men det är i denna smalare del som fröhvitan anlägges och uteslutande bildas. Derför nedskjutes snart det unga växtanlaget af den starkt förlängda embryobäraren i embryosäckens nedre och sujåningom n:er och mer vid- gade del, hvarefter mikropyleregionen qvarstår såsom en stor jjlåsa, hvilken inne- håller några, snart resorberade cellkärnor och genom ett smalt parti, i h vilket em- bryobäraren betinner sig, står i förbindelse med den undre delen. Fröhvitan, som fullständigt eller delvis resorberas af embryo före frömognaden, erhåller, enär nu- cellen mycket tidigt försvinner, plastiskt material från det mycket tjocka integu- mentet, som äfven så fullständigt resorberas, att slutligen endast epidermis återstår. Då emellertid den endosperm och embryo innehållande delen af embryosäcken till en början endast upptager en liten del af fröet ocii således står i omedelbar kon- takt lued endast en ringa del af integumentet, blir det den till kotyloid förvandlade mikropyleregionens uppgift att upplösa det öfriga integumentet och föra dess pla- stiska material till tröhvitan. Också uppgifver Guignabd, att det kotyloiden om- gifvande integumentet upplöses, innan ännu fröhvitan eller embryo hunnit fylla den del af fröet, i hvilken kotyloiden befinner sig. Merendels framträda emellertid de delar af embryosäcken, som fungera såsom näringsuppsugande organ, i form af bliudtarmlika utskott, hvilka uppkomma såsom en följd af lokal resorption af integumentet. Dessa förekomma företrädesvis hos sådana växter, som hafva föga utvecklad nucell samt genom embryosäckens delning frambragt endosi:)erm. De saknas emellertid ej helt och hållet hos de växter, hvilkas endosperm anlägges utan någon delning af embryosäcken. Så uppgifver Hof- MEiSTEE ^), att dylika utskott stundom hnnas på embryosäcken af Crocus vernus och att de tränga djupt in i äggkäruan, när denna skall resorberas. Samme för- fattare ^) anför vidare, att embryosäcken af Lupinus hirsutus, sedan befrukt- ningen försiggått och det af transitoriska celler bestående endospermet börjat bildas, likaledes från sin öfre del frambringar mycket talrika, längre eller kortare utskott, som intränga i det mycket tjocka integumentet och förstöra detsamma. Jönsson *) uppgifver. att dylika utskott bildas från såväl öfre som nedre delen af embryo- säcken af Plunibago. Åfven embryosäcken hos A uran ti ace fe bildar, enligt ') Journ. d. bot., 1«)3. ') Die Entst. d. Embr. d. Phiin. ') Pringsh. Jahrb., B. 1. *) Lunds Univ. Årsskr., T. XVI. Hofmeister '), i niikropyleregionen korta, krusigt förgrenade utskott, som sannolikt tjena till att ui)|:)lösa äggkärnan eller integumentet. Afven Hegelmaieb ^) har iakt- tagit dylika bildningar hos Caryophylleie, hos h vilka de utgå från sidan af embryosäcken och intränga i nucellens väfnad. De hafva vidare iakttagits hos Tropseoluni majus och Hel lanthus ann uns, hos hvilka de uppkomma från embryosäckens basala del och växa in i chalazaregionens nucellväfnad, som de för- störa, och HoFMEisTEE ^) uppgifver, att från den i mikropyleregionen blåsformigt uppsvällda embryosäcken af Quercus pedunculata utgår ett bhndtarmlikt ut- skott, som växer ned långs äggkärnan. Kotyloider hafva äfven iakttagits af Tu- LASNE *) på nedre delen af embryosäcken af åtskilliga ('ruciferie. De största dimensionerna uppnå emellertid de af embryosäcken bildade kotyloi- derna hos de växter, hvilkas endosperm u])pkommer genom delning af embryo- säcken, som dervid sällan fullständigt fylles med fröhvita eller, med andra ord, hvars genom delningen uppkommande celler ej alla innehålla reservnäring och så- ledes ej fungera såsom endospermceller. Det är dylika celler, som utväxa till kotyloider. I synnerhet Rhinantliacei?e, ScrophnlarineEe och Pia ntagi nere utmärka sig genom kotyloidernas storlek ocli egendomliga form, som bhfvit när- mare undersökt af Hofmeister ■') och TulasiNe ^). An är det endast den öfre eller den nedre, än båda ändarne af embryosäcken, som utväxa till kotyloider, och dessa äro antingen enkla eller mer och mindre grenade, t. ex. hos Mazus rugosus. Mel am py rum, Euphrasia. Genom en i synnerhet riklig förgrening Utmärka sig framför andra Rhinanthus (Hopmeisteb) och 8cro[)hularia acjuatica (Tulasne), hos hvilka öfre delen af embryosäcken utsänder talrika grenar, .som äro korta och krusiga hos den förra, men fingerlikt delade hos den senare. Kotyloiderna intränga i integumentet, som hos alla dessa växter är mycket tjockt, och nå ej sällan ända fram till raphe. Att de hafva en näringsfysiologisk betydelse, framgår redan af deras egendomliga form, som ofta närmar sig den af haustorierna lios parasitväxterna. En dylik tillförsel af assimilerade substanser från integumentet betingas utan allt tvifvel af den hos alla dessa växter sä ringa storleken af nucellen, som ej förmår lemna utrynnne för någon större ((vantitet reservnäring. Också före- ligger en och annan uppgift, som är egnad att gifva ett faktiskt underlag åt denna uppfattning af kotyloidernas rol. Så omtalar Hofmeister, att de egendomliga ut- skotten från öfre kotyloiden af Melampyrum växa up]) i den späda integument- väfnaden, som omgifver mikropylekanalen, och upplöser den samma, och Tttlasne anför, att de ]iartier af embryosäcken af K uj) hr as i a officinalis. som .sakna ') Anf. st. ') Nov. Act. Afiul. Leop. Car., T. XLIX. ') Anf. st. *) Ann, <1. Se. nat. 3 Sér., t. 12. ') Abh. d. Kiin. Saclis. Akad. d. Wiss., B. il. ') Ann. d. So. nat. 3 Sér., t. 12. Det torde rnudlertid ej biira lenmas oanniarkt, att (irio S-\RD (Journ. d. bot., 1893) velat tillskrifva sjelfva nndersöknin;.;sniet()(len den l)izavra form, som kotyloiderna enligt Tulasne besitta hos åtskilliga viixtei-. 21 endosperm och utväxa till kotyloider, äro fyllda med eu grumlig substaus, som liknar den, hvilken tinnes i embryosäcken, iiman endosperm bildats. Dessutom finnes ofta anmärkt, att embryosäcken på de ställen, der kot^doider finnas, fast sluter till integumeutet, hvilket sannolikt häutyder på en intimare förbindelse mellan detta och kotyloiderna. Den naturens uppfinningsrikhet i fråga om utvägar för tillliandahållandet af plastiskt material åt växten under dess första utvecklingsstadier, som i det före- gående blif\dt påvisad, är ingalunda en enstaka företeelse. Den framträder öfver- allt i den organiska naturen, vare sig det gäller att reagera mot ogynsaoima yttre lifsvilkor eller i andra hänseenden trygga artens bestånd. .\n är det den ena än den andra delen af organismen, som för ett och sannna ändamål undergår för- ändring, liksom äfven beskaffenheten af sjelfva förändringen hos samma organ på mångahanda sätt va,rieras. Valet af medel för vinnandet af ett visst mål är dock ej beroende af tillfälligheter, utan bestämmes af de i hvarje art inneboende specifika bildningsanlagen och öfriga före förändringen rådande strukturförhållanden, mången gång derjemte af de yttre lifsvilkoren. Det är hufvudsakhgen dessa moment, som framkalla den rika mångfald och på samma gång den beundransvärda harmoni, som röjer sig i hela den lefvande naturen. Men i all denna skiftande mångfald framträder alltid ett be.stämdt sträfvande att med minsta möjliga uppoffring af kraft och substans bringa till stånd en organisation, som kan tillförsäkra hvarje varelse något skydd under kampen för tillvaron. Kna].}past liar ett år förtiutit, sudau Universitetets aula öppnade sina portar för en högtidlig och stämniugsfull lagerfest, egnad minnet af den 29 Maj 1868, den dag på hvilken det täcktes H. K. H. Hertigen af Östergötland, vår nuvarande Allernådigste Konung, att i den åldriga S:t Laurentii-kyrkans högkor enrottaga lagerkransen såsom Hedersdoktor i den filosofiska fakulteten. Den 27 Maj 1893 hade fakulteten den nåden oeh glädjen att i Universitetets aula få till Hans Majestät öfverlemna en ny lagerkrans till ininne af den högtidliga promotionen för tjugofem år sedan. Dessa högtider hafva säkerligen lios alla deltagare qvarlemnat minnen, som ej förblekna. Aret förut eller 1892 anställdes den öHiga treårsprumotionen. Då filosofiska fakulteten, oaktadt således promotion egt rum under båda de närmast föregående åren, begärt och erliållit Universitetskanslerns tillstånd att äfven innevarande år få hög- tidligen öfverlemna insignierna till doktorsvärdigheten åt det i följd af nyss anförda omständigheter ringa antalet unge män, som afiagt föreskrifna lärdomsprof, så leddes hon i främsta rummet af önskan att kunna med en frisk lager bekransa de högt aktade Herrar och Män, som för jemt femtio år tillbaka beträdde parnassen. Deri- genom att den ötliga treårs]iron:otionen för en gång Hyttas ett år tillbaka, kommer dessutom rätta tiden för jubelpromotionen att under en följd af år sammanfalla med den för treårspromotionen. l^j mindre än sjuttioen voro de unge män, dem filosofiska fakulteten vid promotionen d. 22 Juni 1844 tilldelade sin högsta lärdomsgrad. Såsom promotor fungerade professoren i österländska språk, d:r B. M. Bolraeer; första hedersrunmiet innehades af J. A. Ahlander, Sm., det andra af S. K. Petersson, Bl. danska många bland de unge män, som då erhöllo lagerkransen, hafva sedermera genom den insats de gjort i det politiska lifvet eller genom sin verksamhet i samhällets, kyrkans eller vetenskapens tjenst gagnat fäderneslandet och hedrat universitetet. En bland dem intog visserligen ej någon mera bemärkt plats i samhället, men har såsom tonsättare förvärfvat sig ett berömdt namn. Fi/ratiofyra hafva redan skattat åt förgängelsen. Af de tjugosju ännu lefvande hoppas fakulteten att rätt många äkola vara oförhindrade att personligen emottaga sin jubelkrans. vSärskildt glädjer s hon sig öfver att vid detta tillfälle få öfverlemna en frisk lager åt en af sina mest 'ö"- framstående forne ledamöter, en man till hvilken Universitetet känner sig stå i stora 23 förbindelser och hvars framstående fortjenster om den fosterländska kulturen äro så allmänt kända och med rätta så högt u]:)pskattade. Till alla sänder hon ett vän- ligt välkommen ocli uttalar tillika den lifliga önskan, att den förestående lagerfesten måtte hos dem alla frammana angenäma och glada minnen från den tid de ännu voro lärjungar af universitetet och här emottogo det grönskande segerpriset för sin ungdoms sträfvanden. Sju äro de unge män, som i naorgon skola jiromoveras till filosofie doktorer. Fakultetens bästa välönskningar följa dem på denna deras högtidsdag. Såsom ofvan nämndes hafva af de år 1844 promoverade fyratiofj'ra aflidit. Dessa äro: Carl Gustaf Högberg, Ög., död 1844. — Martin August Wilhelm Kullhery, Vg., död 1867 som rector scholse i Alingsås. — Clas Warhohii, Vg., docent i exegetisk teo- logi i Lund 1848, kyrkoherde i Slöta af Skara stift 1858, professor i dogmatik och moralteologi i Lund 1868—90, död 1891. — G^(staf Edwin Warhohn, Vg., död 1847 som v. collega schölte i Skara. — Gustaf Wilhelm Johan von Dilben, Söderm., professor i anatomi vid Karolinska institutet 1856 — 90, etnografisk forskare, död 1892. — Lars Adolf Wadelt, Sm., död 1870 som komminister i Lidhult af Wexiö stift. — Jonas Otto Lindblad, Sm., tonsättare, död 1864 som klockare i Mellby af Lunds stift. — Carl August Aiigustinsson, Sm., död 1873 som f. d. kontraktsprost samt kyrkoherde i Qvillinge af Linköpings stift. — Christofer Eckerbom. Sm., död 1853 som collega schölte i Jönköping. — Johan August Ahlander, Sm., primus vid promotionen, docent i filosofiens historia i Lund 1849, gymnasie-adjunkt i Linköping 1855, lektor derstädes 1857 och i Jönköping 1860, kyrkoherde i Bolstad af Karl- stads stift 1870, lektor i Wexiö 1875 — 89, död 1892. — Johan Gtistaf Magnus von Gegerfelt, Sm., docent i fysik i Lund 1847, lektor i Karlstad 1858, död 1879. — Anders Anderson, Sm., professor i obstetrik och gynekologi vid Karolinska insti- tutet 1864 — 87, skald, ledamot af Svenska Akademien, död 1892. — Anders Blom- strand, Sm., docent i historisk teologi i Lund 1846 — 55, teol. doktor, missionär, död 1887. — Fredrik Theodor Blomstrand, Sm., docent i aritmetik i Lund 1848 — 52, död 1892 som f. d. lektor vid Göteborgs latinläroverk. — Gustaf Alexander Björkholtz, Sk., klockare i Lösen af Lunds stift 1849, collega scholse i Sölvesborg 1858, kyrko- herde i Broby af Lunds stift 1862, död 1873. — Anders Gudmund Palm, Sk., död 1S90 som kyrkoherde i Wäsby af Lunds stift. — Claes August Nerman, Sk., död 1894 som rektor vid skeppsgosseskolan i Karlskrona. — Magnus Christian Herrlin, Sk., död 1S84 som kyrkoherde i Östra Wemraenhög af Lunds stift. — Carl Chri- stian Rothstein, Sk., collega schoke i Kristianstad 1S4S, lektor derstädes 1868 — 71, död 1S79 som kontraktsprost i Frosta härad och kyi'koherde i iSorlunda af Lunds stift. — Mårten Wilhelm Pihl, Sk., död som prebendekomminister i Husie 1856. — Simon Olof Hendeberg, Sk., collega scho!» först i Helsingborg, sedan i Ystad 1845 — 63, död 1892 som kontraktsprost i Wemmenhögs härad och kyrkoherde i Grönby 24 af Lunds stift. — Wilhelm Ferdinand Öhrströni, Sk., död 1892 soiu f. d. öfverläkare vid Stockholms lios]iital ocli e. o. professor i psykiatri vid Karolinska institutet. — Paul Jolian Chrisfofer Dubb, Sk., docent i franska spi-åket i Lund 1852 — 09, läroboks- författare, död 1879 .som lektor vid h. allm. läroverket i Lund. — Thure Martin BååtJt, Sk., död 1888 som justitierådman i Norrköping. — Scen Fhilip Borjislaus Åberg, Sk., död 18G1 som distriktsläkare i Bollnäs. — Carl Joachim Albert Alexander von Schantz, Sk., död 1867 som protokoll.ssekreterare i k. finansdepartementet. — Per Axel Berg- ström, Sk., assessor i Skånska hofrätten 1853, hofrättsråd 1S73, civilminister 1S7() — 75, t. f. president i k. kammarkollegium 1876, landshöfding i Örebro län 1877, justitieminister Febr. — Sept. 1888, ledamot i)å olika tider af riksdagens båda kamrar, död 1893. — Gustaf Mauritz Posse, Sk., militär 1849 — 54, godsegare, ledamot af riksdagens första kammare, död 1888. — Joab Pettersson, Bl., död 1854. — Carl Oscar Pnth, BL, död 1884 som adjunkt vid h. allm. läroverket i Malmö. — Carl Albin Holmberg, BL, landssekreterare i Wexiö 1852 — 89, ledamot af riksdagens första kammare, död 1893. — Johan Bernhard von Borck, BL, död 1855 som adjunkt i kemi vid Lunds universitet. — Folke Wilhelm Sjöbohm, BL, lärare vid Karlskrona läroverk 1843 — 72, död 1892 som kyrkoherde i A\'anstad af Ijunds stift. — Carl Erik Schweder, BL, död 1885 som adjunkt vid h. allm. läroverket i Lund. — Martin Bernhard Neimiann, (ib., död 1888 som prost samt kyrkoherde i Söndrum af Göte- borgs stift. — Ewald Heribert Brag, Gb., död 1888 som justitierådman i Göteborg. — Claes Svante Lindskog, Gb., död 1886 som teol. doktor, prost och kyrkoherde i Oi'gryte af Göteborgs stift. — Caspar Johan Johnson, (.tI).. collega schoke i Udde- valla 1844, komminister i Christina^ församling i (iöteborg 18(;0, död s. å. — Olof heinhold Rabe, Gb., död 1877 som adjunkt vid h. allm. läroverket i Halmstad. — Per August Wengberg, Gb., död 1S85 som häradshöfdiug i Herrestads, Ljunits och Wemmeuhögs härader. — Johan Jiydhi, Kalm., collega scholse (adjunkt) i Kalmar 1844 — H3, död 1879 som kyrkoherde i Alem af Kalmar stift. — Gustaf IsraHl BeiniuSf Kaluj., död 1851 som lektor vid Kalmar gymnasium. — Gustaf Volmar Sylvander, Kalm., collega schola; (adjunkt) i Kalmar 1847 — (J7, historisk forskare, död 1882. — Adolf Reinhold Åberg. VermL. död 1884 som f. d. regementsläkare vid Skånska dragonregementet. Med ledning af lemnade up]igifter meddelas följande förteckning öfver jubel- doktorer och ]^romovender, åtföljd af biografiska notiser. L Jubeldoktorer. OLOF ADOLF OPTATFS WAHHÖL.Al, Yix., född i \\'arnhem 19 April ISKi; föräldrar: kontraktspro.sten och kyrkohi-rden i Bönc mag. Clas Gustaf A\'arh()lm och Sofia Margareta Wästfelt; student i Lund h. t. ISSti; filol. kand. v. t. 184(1; filos. kand. 4 Juni 1844; e. o. amanuens vid univ. -biblioteket i Lund 1842; sånglärare vid Lunds katedralskola 1844—49; prestvigd i Lund 1850; 25 ])rt'beiiilck()iiiniinistei- i lTj)])äkra 1S50 — 68; ord. bibliotcksanKUiuens 1856; ]):istoi-alex. s. å.; kallad af Grefve H. Dücker tili kyrkoherde i Örtdfta LS57; regemeiitsijastor vid Skånska dragonregementet 1860; kyrkoherde i Norra Wånga i Skara stift 1860; jiredi- kaut vid prestmötet i Skara 1865; ledamot i nämnden för ordnande af presterskapets löner 1870; kontraktsprost i Wånga kontrakt 1871; nedlade prostbefattningen 1882; ledamot af Samfundet pro lide et christianismo m. fl. 8allska]i; L. N. O. 1880. Tryckta skrifter: Redigerat årg. 7 — 11 af Nykterhetsvännernas tidning (Lund 1844 — 48) samt öfversatt åtskilliga skrifter i samma ämne. ANDERS .JOHAN WILHELM WARHOLM, Vg., född i Skara '22 Dee. 1817; fönäldrar : kontraktsprosten (ich kyrkoherden i Bönc mag. Clas Gustaf Warholm och Sofia Margareta Wästfelt; intogs i Skara skola 1831; student i Lund h. t. 1836; filol. kand. h. t. 1889; filos. kand. v. t. 1843; kollega vid Skara skola 1841; aflade dimissionsexamen i Upsala 1850; pre.stv. s. å. ; aflade pastoralex. s. å, ; regementspastor vid Elfsborgs regemente 1850 — 55; kyrkoherde i Gudhem 1857; tillträdde 1858; v. kontraktsprost i Vinköls kontrakt s. å. ; ordinarie d:o 1861; kyrko- herde i Amuehärad 1870; tillträdde 1871; v. kontraktspr(_)St i Norra Vadsbo kontrakt 1878; ordinarie d:o 1879; predikant vid iirestmötet i Skara 1883; nedlade jirostbefatt- ningen 1893; L. N. O. 1882. Tri/ckfti skrifter: Skara stifts matrikel. Jönk. 1846. (Nya upplagor : Jtf ariestad 1855, Skara 1865 o. 1875, Mariestad 1886.) — Dogmatiska upplysningar af H. Martensen. Öfvers. Mariestad 1850 . — Embetslexikon för prester. Skara 1864. (2 o. 3 uppl. Ibm 1874 o. 1884.) — Skara stifts herdaminne. D. 1—2. Mariestad 1871—74. FREDRIK THEODOR CARLSON, Vg., född i Slöta prestgård af Skara stift 10 Febr. 1820; föräldrar: kontraktsprosten och kyrkoherden d:r B. J. Carlson och Christina Bülberg; efter att hafva genomgått Skara läroverk student i Upsala h. t. 1S38 och i Lund h. t. 1840; filol. kand. v. t. 1842; filos. kand. v. t. 1844; aflade teol. ex. i Lund v. t. 1845; prestvigd i Skara 16 Ang. s. å. ; efter presterlig tjenstgöring, dels inom Skara stift, dels vid Svenska kyrkan i London, utnämnd till legationspredikant i London och pastor vid nämnda kyrka 3 Juni 1853; förrättade under kriget 1854 — 56 gudstjenst m. m. för de finska krigsfångar, som blifvit förda till England; återHyttade i Maj 1863 till fäderneslandet, efter att 20 Dec. 1862 hafva blifvit utnämnd till kyrkoherde i Årstads och Åsige för- samhngars regala pastorat af Göteborgs stift; prost 1881; t. f. kontraktsprost i Halm- stads kontrakt senast Nov. — Dec. 1889; R. R. S:t Stan. O. 3 kl. 185(). Tryckta skrifter: De contentione Aur. Augustini cum pagauis, prEeoipue quse in libris ejus „De civitate Dei' continetur. Lund 1847. — Birnen i S:t Paul. Öfvers. London 1851. — Skriften och sabbaten i England. Öfvers. London 1851. — Om fyrahanda sädesåker. London 1853. (2 uppL Uddevalla 1855.) — .Jesus den gode herden. London 1855. — The church in Sweden. London 1861. — Predikan å Lutherfesten den 10 Nov. 1883. Halmstad 1883. — Årsberättelser för Missions- och ströskriftsällskap i London jemte andra smärre uppsatser på svenska och engelska, tr. i London 1851 — 63. — Prosten Carlson har äfveu på anm idan af Britiski, och utländska bibelsällskapet i London utgifvit den Hel. Skrift på norska, tr. i London 1859 — 61. SAMUEL HEURLIN, Sm., född i Wexiö 12 Jan. 1820; .student i Lund h. t. 1838; fildl. kand. h. t. 1841; filos, kand. v. t. 1844; aflade prestexamen i Lund 1845; prestvigd derstädes s. å. ; disp. pro cand. theol. 1849; aflade ]>astorali'x. i Wexiö 1850; e. o. amanuens vid universitets- biblioteket i Lund 1842; ord. amanuens vid sanuna bililiotek 1844; lasarettspredikant i Lund 1849 — 52; docent i pastomlteologi 1850; (Idinkyrkoadjunkt i Lund 29 Maj 1850 — 1 Jan. 1856; regementspastor vid Södi'a skånska infanteri-reg:tet 1850; kyrko- herde i t^vidinge 1855; i ledigheten efter utn. biskopen d:r W. Flensburg fullmäktig för Lunds stifts presterskap under en del af 1865 — 66 års riksdag; kurator för Gylleu- bjelkeska ho^pitalsstiftelsen i Qvidinge 1874; L. N. O. 1879. Tri/ckta skrifter: Legenda St. öeorgii Cappadociensis e codice manuscripto bibliothecae regise Holm. Lund 1844. iftraduaklisp.) — De dispositione homiletica. Lund 1849. (Disp. pro cand. theol.) — Predikan på 19 Sond. e. Tref. (I Predibn. öfv. nya högmessotexterna af prester i Lunds stift, 1 årg., Lund 1863.) Lunds Univ. Årsskrift. Tom. SXX. * 26 JOHAN ANDERS80N, Sm., född å Perstorp i Ödestugu socken 2!) Sept. l.S'iü; stud. i Lund h. t. 1838; lilol. kand. v. t. 1841; tilos. kand. v. t. 1844; aflade prest- o. pa^toralex. i Wexiö 1857; pre.st- vigdes dersainmastädes s. å. ; förestod första klassen af .Jönköpings h. lärdomsskola v. t. 1845; företog samma år på egen bekostnad en resa till Tyskland för att idka stadier vid Berlins universitet; lärare i främmande lef vande språk vid Wexiö gymnasium 29 Apr. 1846; förestod derjemte historiska lektionen vid nämnda gymnasium v. t. 1848 och filosofiska lektionen läsåret 1848 — 49; lektor i filosofien dersammastädes 23 Maj 1849; förestod rektorsbefattningen vid Wexiö förenadj gymnasium och skola från 31 Aug. 1853 till början af h. t. 1857; af Kgl. Maj:t förordnad att under 5 års tid fr. o. m. början af h. t. 1857 förvalta rektorsembetet vid Wexiö h. elementarläroverk, hvilket förordnande 2 Maj 1862 förnyades för ytterligare 5 år; ledamat af direktionen för Wexiö hospital 15 Okt. 1858; företog med understöd af allmänna medel under sommaren 1861 en utrikes resa för att besöka utmärktare gymnasier, realskolor och borgareskolor inom Danmark samt Preussen och andra tyska stater samt inhemta kännedom om undervisningen derstädes ; kyrkoherde i Grenna 5 Dec. 1862; inspektor öfver (Irenna tvåklassiga pedagogi 1864; prost öfver egen församling 1867; kon- traktsprost i Wista kontrakt 1873; preses vid prestmötet i Wexiö 1874; censor vid maturitetsexamina 1865 — 79; presterligt ombud vid kyrkomötena 1868, 1873 och 1878; fullmäktig vid 1875 års bolagsstämma med delegarne i prester.skapets enke- o. pupill- kassa; kallad till profpredikant af S:t Olots och S:t Johannis församlingar i Norrköping vid ledigheten efter Biskop ('. H. Rumlgren, samt af Jönköpings och Ljungarums för- samlingar vid ledigheten efter Prosten C. (1. Modigh ; teol. doktor 1877; biskop öfver Wexiö stift 6 Sept. 1879 efter att vid valet hafva erhållit 126 röster och på grund h;h'af innehaft första förslagsrummet; hedersledamot af Småländska nationen i Lund 1877 och af Småländska nationen i Upsala 1879; ledamot af Carl Johansförbundet, af Samfundet pro fide et christianismo samt af åtskilliga litterära och andra sällskap ; L. N. O. 1863; K. N. O. l:a kl. 1880; K m. st. k. N. O. 1889. Trijckta skrifter: Ångbåtsfärder kring Wettern. .lönk. 1844. — Upplysningar rörande den nya kyrkoreformationen i Ty.sklaud. Lund 1815. — De arte et stulio philosophife meditationes. Wexionice 1849. — Tal vid Wexiö läroverks fest med anledning af H. Iv. H. Kronprinsens höga förrajllning med H. K. H. Prinsessan af Nederländerna. Wexiö 18-50. — Goethe's dramatiska arbeten. (Öfvers.) I: Faust. 8thm 1853 (2 förb. o. illustr. uppl. ibm 1854); 11: Göoz von Berlichingen. .Stella. Sthm 1854; III: Egmont. Clavigo. .Syskonen. Sthm 1855. — Årsberättelse om allm. läroverket i Wexiö f. läsåren 1853 — 63. Wexiö 1854 — 63. — Program vid lektor A. Rundbäcks histällande i embetet. Wexiö 1859. — T,il vid Biskop C. 1. Heurlins jordfästning. Wexiö 1860. — Reseberättelse afgifven till K. Ecklesiastikdepartementet. Wexiö 1862. ([ Wexiö h. elem. -läroverks årsberättelse f. läsåret 1861 — 62.) — Om det själavårdande sjukbesöket. Wexiö 1874. ( Prestmötesafhandling.) — Tal vid Domprostinuan Augusta Carolina Wetters jordfästning. Wexiö 1879. — Herdabref till Wexiö stifts presterskap. Wexiö 1879. — Föredrag, tal och embetsberättelser vid prestmötena i Wexiö 1881 och 1887. (I nämnda mötens handlingar, Wexiö 1882 o. 1887.) — Predikan på Kristi himmelsfärdsdag. ([ Predikningar utg. af Föreningen „Kyrkans vänner". 1 årg. Norrköp. 1834.) — Predikan vid kyrko- mötets början den 4 September 1883. Wexiö 1883. — Två tal hållna i Jönköping. Wexiö 1888. — Granskning af psalmboks-komiténs förslag till reviderad psalmbok för svenska kyrkan. Lund 1892. — Dessutom åtskilliga tillfällighetsdikter, bidrag till smärre skrifter i vitterhet, uppsatser och re- censioner i litteraturtidningen „Studier, kritiker och notiser', vittra och litterära bidrag till andra tidningar samt anteckningar från en resa i Tyskland sommaren 1845. JONAS GUSTAF EKEDAHL, Sm., född på Smederyd i Ivronobergs län 9 Okt. 1820; stud. i Liuid h. t. 1839; filol. kand. 20 Juni 1842; filos. kand. 4 Juni 1844; prästvigd i Wexiö 3 Juli s. å. ; efter tjenst- görlng inom Wexiö stift komminister i .Vlmesåkra 1851 ; pastoralex. 24 Apr. 1858 ; kvrkoherde i Tolg 1859; kontraktsprost i Norrvidinge härad 29 !Maj 1867; L. N. O. l' Dec. 1874. KARL ADOLF THEODOR LINDVALL, Sm., född 10 Febr. 1821 i Söraby af Kronobergs län; ettei- fuUboi'dndc stmhi'r viil Wexiö skola och gymnasium student i Luml h. t. I.SIO: tijol. kand. v. t. 1843; filos. kand. 27 v. t. 1844; efter i Upsala a.flagd teoretisk och praktisk teologisk examen prestvigd i M'exiö 15 Nov. 1845; tjeiistgjorde sedan som pastorsadjunkt till 1 Maj 1856, då han tillträdde komministraturen i Nottebäcks pastorat; grundlagt och under 20 års tid ensam förvaltat Nottebäcks pastorats sparbank, vid hvilken han ännu qvarstår som styrelse- ledamot ; har allt sedan inrättandet af en meteorologisk anstalt i Upsala, hvilken seder- mera blef öfvertagen af K. Vetenskapsakademien, efter uppdrag af Kronobergs läns hushållningssällskap varit nämnde anstalts observatör i orten. BENGT NIKLAS ADOLF LINDVALL, Sm., född i Ref tele 29 Mars 1821; föräldrar: prosten och kyrkoherden Adolf Lindvall och Sara Elisabet Hagelberg ; genomgått Wexiö skola och gymnasium ; student i Lund h. t. 1840; filol. kand. h. t. 1842; tilos. kand. v. t. 1844; aflade dimissions- och prakt.-teol. ex. i Upsala v. t. 1845; prestvigd i M^exiö 16 Nov. , s. å. ; aflade pastoralex. i Maj 1855; tjenstgjorde dels såsom pastorsadjunkt och v. pastor, dels såsom vikarierande lärare vid .Jönköpings högre läroverk 1846 — 57, till dess han 1 Maj 1857 tillträdde Söraby prebendekomministratur och tillika blef v. pastor; kyrkoherde i Reftele 15 Dec. 1879; t. f. kontraktsprost i Westbo kontrakt under riksdagen 1894; sekreterare i Jön- köpings läns hushållningssällskap 1849 — 52; L. V. O. 1 Dec. 1891. Tryckta skrifter: Jesu egna ord, samlade och ordnade. Öfvers. fr. tyskan. Jönk. 1849. — En syndares omvändelse till Herran Gud, af J. Gossner. Öfvers. Jönk. 1850. (2—4 uppl. Ibm 1852, 55, 57.) — Matrikel öfver ledamöterna uti Jönköpings läns kongl. husliållningssällsknp. Jönk. 1851. — Bonde var på din -oakt! (Folkskrift, öfvers. fr. tyskan.) Jönk. 1850. — Några varningsord till svenska folket i anledning af det tilltagande sedeförderfvet. Folkskrift. Jönk. 1851. (2 uppl. Ibm s. å.) — Doctor Martin Luthers christliga lärdomar för hvarje dag i året. Valda ställen ur hans samlade skrifter. Öfvers. Jönk. 1853. (2 uppl. Ibm 1860.) — Innanläsningstabelier för folkskolans öfversta klass. Jönk. 1854. — Smärre uppsatser i Jönköpings tidning 1848 — 54. — Utgifvit Jön- köpings läns hushållningssällskaps handlingar jemte årsberättelser för åren 1848—51. BRODER CARL GUSTAF LEIJONHUFVUD, Sm., Friherre, född i Örebro 30 Juni 1824; student i Lund h. t. 1839; tilol. kand. v. t. 1842; filos, kand. li. t. 1843; juris kand. i Upsala 24 Mars 1847; assessor i Svea hofrätt 27 Apr. 1858; revisionssekreterare 17 Febr. 186o; justitiekansler 22 Dec. 1869; juris doktor vid Upsala universitets jubelfest 1877; afsked från justitiekauslersembetet 4 Juni 1886; R. N. O. 28 Jan. 1864; K. N. O. 14 Maj 1873. JOHAN CHRISTOFER WADSTEIN, Sk., född i Rörum i Kristianstads län 17 Apr. 1816; föräldrar: v. häradshöfding Abraham Wadstein och Helena Christina Rosenberg; efter erhållen privat undervisning student i Lund v. t. 1833; filol. kand. h. t. 1837; filos. kand. v. t. 1844; teor. och prakt. teol. ex. v. t. 1839; prestvigd 23 Juni s. å.; pastoralex. 23 Juni 1851; v. kollega Yiå Hel- singborgs h. lärdomsskola h. t. 1839 och v. t. 1840; tjenstgjorde som adjunkt i Helsing- borgs, Wällufs och Raus församhngar från ordinationsdagen till 1 Maj 1846; stads- kommini.ster i Helsingborg 16 Febr. 1845; tilltr. 1 Maj 1846; kyrkoherde i Wälluf 9 Apr. 1858; tilltr. s. å. ESAIAS LAURENTIUS PALM, Sk., född i Burlöf 7 Jan. 1820; föräldrar: kyrkoherden derstädes prosten d:r Jonas Palm och Margaretha Barck ; upptagen som fosterson hos skalden Esaias Tegnér; genomgick Wexiö skola och gymnasium; student i Lund h. t. 1838; filol. kand. h. t. 1843; filos, kand. v. t. 1844; t. f. lärare vid Lunds katedralskola h. t. 1844— v. t. 1848; ord. lärare derstädes 29 Aug. 1849 — Jan. 1885, då begärdt afsked erhölls från innehafvande adjunkt.ebestäl]ning; amanuens vid Lunds domkapitel 16 Aug. 1848^28 Okt. 1857; bestridde vid särskilda tillfällen notarietjensten vid nämnda domkapitel sammanlagdt tre år; teor. teol. examen v. t. 1852; notarie hos domkyrkorådet i Lund 1 Maj 1853 — 1 Juli 1864; .sekreterare hos stadsfullmäktige i Lund 1 Okt. 1863—1 Juli' 1864; kamrerare vid Spaibanken i Lund 1 Juli 1864— Apr. 1892; stadsfullmäktig i Lund 1869 — 78; revisor i elementarlärarnes enke- och pupillkassa år 1888. 28 JOHAN GUSTAF HJALMAR k'INlSERO, Sk., liidd U) Maj 1S2() i Orönby prestgård inom Malmöbus län; föräldrar; kontraktsjiroisten ocb kyrkoherden til. d;r Johan Henrik Kinberg och Margretha Lovisa Schlyter; genom- gick Malmö skola, »dcrifrån han i tacksamt minne bevarar sina lärares, deiililand rektor Ahlma.ns och d. v. konrektorn Chr. Tegnérs välvilja»; student i Lund v. t. ISH.S; Hlol. kand. 20 Juni ]S4(_); tilos. kand. 4 Juni 1844; med. kand. (> Juni 1S48 ; med. lic. 5 Dec. 1849; disp. pro gr. med. 8 Dec. s. å. ; kir. mag. i April 1850; aflade embets- prolvet i Maj s. ä. ; med. doktor 13 Sept. s. å. »Under sin långa studietid hade han glädjen att njuta af sina föräldrars understöd, biskop Faxes och hans familjs ständiga gästfrihet och många kamraters vänskap». — Underläkare vi Juli 1S.')(I vid den expedition, som öfverförde den blifvande kronprinsessan Lovisa till Sverige ; Underltege vid danska armén i Slesvig 24 Juli — 24 Okt. s. å. ; t. f. provinsialläkare i Kalmar distrikt 9 IJec. ISöO — 31 Mars 1851; pensionär i fältläkare kåren 1 Mars 1S51 ; förordnad 11 Mars 1851 att biträfhi vid sjukvården i \'estervik ; stipendiat i dottan 12 Maj 1851 — 30 Juli 1853; uppl)ördsläkare å korvetten Jarramas Maj — Juli 1851; uppbördsläkare och zoolog å fregatten Eugenie på dess verldsomsegling 1S51 — 53 samt erhöll 18 Maj 1855 nåd. uppdrag att biträda vid utarbetande af berättelse om samma expedition; andre bataljons- läkare vid flottans station i Karlskrona 29 Juni 1852 — 27 Sept. 1853; prosektor och anatomie adjunkt vid Karolinska institutet från 22 Sept. 1853 till 185(i årsslut; fattig- läkare i Kungshdlnis församling 1 Nov. 1853; t. f. andre professor vid veterinärinrätt- ningen i Stockholm S Maj — 19 Okt. 1^54; hull v. t. 1854 föreläsningar vid Karolinska institutet rörande militärläkares tjcnstgöring i fält; t. f. adjunkt vid veterinärinrättningen i Stockholm 29 Jan. 1855; lärare i zoologi vid skogsinstitutet 22 Sejrt. s. å. med för- nyadt förordnande 14 Juli 1868; t. f. föreståndare och professor vid veterinärinrättningen (veterinärinstitutet) 28 Nov. 1856; ord. professor derstädes 6 Aug. 1859 och undervisade som sådan i komparativ anatomi, fysiologi och zoologi ; föreståndare för veterinärinsti- tutet från 1 (.)kt. 1872 till och med år 1880, då han undanbad sig förnyadt förord- nande; afsked från professorstjensten 26 Okt. 18.SS; företagit Here resor inom riket för botaniska, zoologiska, geologiska och arkeologiska studier och undersökningar; besökte med understöd af allmänna medel sommaren 1858, för vinnande af närmare kännedom om veterinärväsendets ordnande, Tyskland, Österrike, Ungern, Scliweiz, Frankrike, Eng- land, Holland, Belgien och Danmark; bevistat den internationela veterinärläkarekon- gressen i Hamburg 1863 samt flere läkare- och naturforskare-möten; hedersledamot af Nerikes och \'estmanlands veterinärsällskap, af Östergötlands veterinärförening, af vete- rinärinstitutet i Dorjiat och af Royal C'ollege of Veterinary Surgeons i London ; kallad till honorary mcmber of thc international veterinary congress in Chicago 1893; ledamot af Svenska läkaresällskapet, af K. K. Zool. -hotan, (iesellschaft in ^^'ien, af Stockholms läns hushållningssällskai), af Patriotiska sällskajiet, af Sällskajiet Pro Patria, ni. H. veten- skapliga och litterära sällskap ; var en af Svenska vetei'inärläkarcföreningens stiftare och dess förste ordförande; erhållit K. Wittcrhcts-, Historie- och Antiqvitets-akademiens stora guldmedalj för ett arbete i arkeologisk zoologi; R. N. O. 1878; R. R. S:t St. O. 2 kl. 1880; innehafvarc af danska Erindringsmedaljen» för deltagande i fälttåget 1848 — 50. Tryckta skrifter: De tragulo javauico. Akad. afh. LunJ 1849. (AtVen utgifven under titel: Mouographi® zootoniicie. I. I.undee et Lip-^ise 1849.) — Årsberättelse tVän konsol, veterinärinrätt- ningen i Stockholm för åren 1859—62 och 1872—86. Sthni 1859 ff. — Mihie Edward'.s Lärobok uti zoologien. Andra svenska upplagan, bearbetad och tillökad. Sthm 1860. (B up])!. Ibm 1864.) — Anteckningar rörande olika slag af rot\or, odlade vid k. veterinärinrättningen i 8tockhohn är 1862, samt om i'oiodling i alliuänbet. Sthni 1862. — Berättelse om den internationela veterinärläkare- kongressen och landtbruksutställningen i Hamburg 1M6.". Sthm 186:3. — Linné och veterinärveten- skapen. Föredrag hållet vid veterinärinstitutets i Stockholm femtioåriga jubileum. Sthm 1872. — Sneda fogelägg. Sthm 1879. — Kddas naturhistoria. Inbjudningsskrift vid öppnandet af k. veterinär- institutets nva byggnader i Stockholm. Sthm 1880. — Svenska foglarne med text af Carl .'. Sunde- vall. Forts, äf .1."G. H. Kinberg. Bd. 2—4. Sthm 1888—86. I Ötversigt af K. Vet.-Akad:3 förhandl.: Bref. 18.52. — Animalia anuulata nova vel minus rite cognita. 1. .Aphroditea. 18.55. (Aftryckt uti Archiv f. Naturgeschichte och begagnad som grundval för Contributions towards a 29 uionograph ot tlie species of Anuelitles Ijelonging to tlie Aphroditacea by VV. ßaird, i Journal of the Linnean Society, Vol. 8.) — Animalia annulata nova. II. Amphijioniea. 18.56. (Dessa båda af- handlingar tili större delen inryckta uti Quatrefages' Histoire naturelle des annelés, Paris 1865.) — Annulata nova. Eunicen. 1864. — Annulata nova. Nereidum dispositio nova. 186.5. — Annulata nova. Nephthydea etc. 1865. — Annulata nova. Anthostomea etc. 1866. — Annulata nova. Lum- bricina etc. 1867. — Om regeneration af hut'vudet och de främre segnienterna hos en annulat. 1867. — Om Amphinomermas systematik. 1867. (Dessa afhandlingar om annulaterna äro delvis öfver- satta uti Zoological Record, London.) — Om ett skelett af räf, funnet på 10 — 15 fots djup vid Marie- berg nära LTddevalla. 1868. — Om andra halskotans uppkomst geaom sammansmältning af två kotor. 1868. — Om arktiska phocaceer, funna uti mellersta Sveriges glaciallera. 1868. — Om några bon och redskap, funna vid Hästefjorden. 1869. — Synopsis suturarum et epiphysium. 1869. (Be- lönad af K. Vet.-Akad. med Florraanska priset.) — undersökningar rörande djurens historia. 1 — 5. 1869—70. I Hygiea. Bd. 17 (1855): Flere föredrag i Sv. läkaresällskapet (refererade). — I Kongl. Svenska fregatten Eugenies resa 1851 — 53, Afd. Zoologi, H. 1,2: Annulata. Sthm 1857 — 58. (Slutet ännu icke utkommet i följd af i boktryckeriet uppkommen eldsvåda, hvarvid gra. vyrerna förstördes.) — I Erdmann's Bidrag till kännedomen om Sveriges qvartära bild- ningar, Sthm 1867: Flere uppsatser om fossila ben. — I Compte rendu du congres Internat, d'an th ropologie et d'archeologie préhistoriques. Session de Stockholm. 1874: Sur les animaux domestiques pendant les temps préhistoriques. — I Gutachten üb. d. jüdische rituelle Schlachtverfahren, Berlin 1894: Utlåtande af Proff. Lundberg och Kinberg angående det judiska slagtsättet. afgitvet 1867 och flere gånger tryckt, senast uti nämnda skrift. — Utgat i förening med Prof. Fr. Lundberg: Tidskrift för veterinärer, hästvänner och landthushållare. Årg. 1 — 3. Sthm 1861—63. Utgaf Tidskrift för veterinärer och landthushållare. Årg. 1 — 8. Sthm 1875—81. I båda dessa tidskrifter har Prof. Kinberg offentliggjort ett betydligt antal större och mindre uppsatser, dels med utsatt författarenamn, dels endast signerade K. WILHELM DANIEL SALOMON .JAKOB KÖNIG8FELDT, Sk., iödd 2(; Okt. 1820 i O. Salleriiji af MalmöhiLS län; efter åtnjuten undervisning vid katedralskolan oeh lyeeum i Lund student derstädes v. t. LS3(i ; tilol. kand. 20 Juni 1840; filos. kand. 10 Dec. 1S41 ; aflagt examen för inträde i rättegång.sverken 3 .Juni 1844; auskultant i bofrätten öfvei' Skåne och Blekinge 11 Juni s. å. ; auskultant i Svea hofrätt 1 Okt. s. å. ; e. o. notarie i samma hofrätt 10 Jan. 1.S4.") och v. notarie 28 Sept. 1846; v. häradshöfding 29 Sept. 18.51; kon.stituerad att t. v. bestrida en notariebefattning i Svea hofrätt 30 Mars 1858; förordnad att t. v. bestrida auditörs- tjensten vid K. I^ifbeväringsregementet 7 Dec. 1858, hvilken tjenst innehades intill dess regementet år 1887 indrogs; ord. notarie i Svea hofrätt 30 April ].S()1 ; afsked från denna tjenst 2 Dec. 1887; sekreterare och ombudsman vid Civilstatens pensionsinrätt- ning 23 Mars 1867—23 Mars 1882; R. V. O. 1875. MALTE CARL JOSEPH EURENIUS, Sk., född i Skartofta af Of veds församling i Malmöhus län 22 Mars 1821; föräldrar: k. hof- predikanten och kontraktsprosten d:r Carl Abraham Eurenius och Anna Brita Hylander; student i Lund v. t. 1S39; filol. kand. 18 Dec. 1843; filos. kand. 3 .Juni 1844; teor. teol. ex. 16 Juni 1845; prakt. teol. ex. 21 Dec. 1846; pedag. -prakt, examen för kol- legabeställniug 3 Juni 1848 och för apologistbeställning 15 Maj 184VI; ex. sacerdotale II Febr. 1853; prestvigd i Lund 12 Febr. s. å. ; pastoralex. 18 Juni s. å. ; specimine- rade för lektorat 26 Maj 1860; praktiskt undervisningsprof för d:o 29 Maj s. å. ; v. kol- lega i I^andskrona v. t. 1846; v. apologist i Malmö 1847 och v. t. 1848; duplikant der.städes h. t. 1848— v. t. 1849; ord. apologi.'^t 16 Maj 1849; befuhm. adjunkt vid Malmö h. elem. -läroverk 2 Dec. 1858; lektor i teologi, filosofi samt historia och geografi \\å samma läroverk 1 .Juni ISdO; t. f. rektor 24 Aug. 1869 — 15 Aug. 1871 samt största delen af v. t. 1S72 och v. t. 1873; afsked med pension S Sept. 1886; grundlade år 1851 Malmö museum och har sedan aUt jemt vårdat denna institutions samlingar; har utom ilere andra offentliga fVirtroendeuppdrag varit stadsfullmäktig i Malmö 1867 — 92; korresp. ledamot af K. Mtterhets-, Historie- och Antiiivitetsakademien (i Febr. 1883; ledamot af det K. Nord. Oldskrift-Selskab 24 Mars ISSS; hcdcr.^^ledamot af Malmö nation i Lund 7 Febr. lsy4; L. N. O. 1 Dec. 1884. Tri/ckta skrifter: De precibus. Malraogife 1860. (Spec. f. lektorat.) — Årsredogörelser för h. allmänna läroverket i Malmö läsåren 1869—71. — Katalog öfver den naturvetenskapliga afdelningen af Malmö museum. Malmö 1887. — Katalog öfver den kulturhistorisk-etnografiska afdelningen af Malmö museum. I. Föremål från Skånes hednatid och medeltid, med planscher. Malmö 1888. 30 CARL (lOTTFPvID HENNIG, Sk , iodd i Lunil 11 Juli LS-^l; student i l>uii(l v. t. ls:-!7; lilül. kand. 2U Juni 1,S42; tilos. kand. 4 Juni 1844; kollega vid Ystads 1. lärdomsskola 30 April 1851; afsked 29 Dec. 188(5; stadsfullmäktig i Ystad 1863 — 84; ledamot af JNIalmöhus läns landsting 187s — 85; deltagit i revisionen i Skånes enskilda bank, dels .som ledamot, d(4s som ord- förande, detta senare bl. a. de 4 sistförflutna åren. BERNDT GUSTAF BORG, Sk., född i Lund 3 Jan. 1822; föräldrar: färgei'ifabri kören Jöns Peter Borg och Othilda Winkler; genomgått katedi'alskolan i Lund; student i Lund h. t. 1840; (ilol. kand. 20 Juni 1843; tilos. kand. 4 Juni 1844; företog s. å. för språkstudier en l> månaders resa i Tyskland; aflade pedag. prakt, examen 6 Sept. 1848; v. kollega vid Ystads 1. lär- domsskola 1845 — 4(1; duplikant vid Kristianstads h. lärdomsskola 1.S47 — Okt. 1853; idkade 1853 — 67 landtbruk å sin egendom Östanå inom Jönköpings län; kassör i filial- hanken i Kristianstad 1S(;7 — 71; kann-er vid Skånes enskilda banks afdelningskontor i ]']slöf 1871; kontorsehef vid nännida afdelningskontor sedan Ls73. M.VTHIAS ELOF WILHELM WIDEGREN, Sk., född i Malmö 5 Febr. 1822; student i Lund v. t. 183.S; lil,,}. kand. v. t. ]S42; Hlos. kand. v. t. 1 .S43 ; r. o. kanslist i k. tinaiisilejiartementet 1844; duplikant vid Lunds kate; füräldrar: kvrkolierdeu derstädes Ander.< Auder.sson ueh Lovisa Bruzelius; genomgått Lund:* katedralskoLT, student i Lund h. t. 183'.); liloL kand. 5 Maj 1843; lilos. kand. 3 -luni 18-14; med. kand. 30 Maj IS.il ; med lic. 19 Maj 1853; disp. pro gradu medico 28 Maj 18.54; med. doktor 1 .luni s. å. ; kir. raagistev 6 Dec. s. å. ; aflade embotsprofvet -5 Febr. 18Ö.5; v. kollega vid Y.stads 1. lävdomsskola hela året 1847; v. apologis! vid Malmö h. Lärdomsskola v. t. 1S48; amanuens vid läns- lasarettet i Lund från hösten 18.Ö0; andre läkare derstädes 1 Okt. IS."»!- 22 Dee. 1852; fattigläkare i Lund 1 Sept. 1852 — 1 .Juni 1853; exspektansläkare under koleraiarsoten i Malmöhus län 20 Sept. — 20 Nov. 1853; förestod adjunkturen i förlossningskonst vid Karolinska institutet 6 -Juni 1854 — 8 :Maj 1855; provinsialläkare i Kristianstads distrikt 23 Febr. 1855; derjemte läkare vid eelltangelset i Kristianstad 30 Sept. 1857 — 1 .Juli 18(i6; provinsialläkare i Malmö distrikt 2(; -luni 18(>(>; afskcd 1 .Juni 1883; vaccin- depotföreståndare i Malmö 15 Okt. lS(i(i — 31 Dec. 1883; ledamot af direktionen för hospitalet i Malmö 9 Jan. 1S71-— 7 Dec. 1883; företog Aug. --Okt. 1S5'.) på egen be- kostnad en veten.skaplig resa till Prag samt Jan. — .Juli ]8()5 med understöd af det mindre stipendiet för civile läkare en resa. till Wien och Prag ni. II. st.; Inla.niot af Svenska läkaresällskapet 19 Juli fSlU; R. N. O. 14 Maj 187:3. Tryckta skrifter: Om lun^emphyseraet. Lund 1853. (Di.sp. pro gr. med.) — I Hygiea, Bd. 23: Berättelse om smittkoppj-epideraien area 1858 — 59 inom Kri-stianstads stad. — Bd. 25: Special- rapport öfver en remittent feberepidemi i Kri-stiaa-stadä distrikt 18)1. Bilaga till 186 1 års rapport för Kristianstads liin. — Bd. ii: Några anteckningar från barnbord.sklinikerna i Wien och Prag. — I Sundhetskol legii uoderd. berättelse om medicinalverket i riket å r 1857: Berät- telse om kolerafarsoten i Kristianstads distrikt och stad. ROBERT DE \.\ GARDIE, Sk., (irefve, fiidd i Kristianstad 17 Dec. 1S23; föräldrar: grefve Axel (iabriel De la Gardie och (histafva Maria .Vdlerhjelke ; student i Lund h. t. 1SS9; filol. kand. h. t. 1S42 ; Hlos. kand. v. t. 1.S44; inskrifvcn i k. civildepartementet 1.S44, och tjenstgjorde tidtals der 1844 — tS ; antagen till volontär vid k. Skånska dragon-reg:tet, tjenstgjorde der under årets m()teu ocli tog afsked hösten s. å. ; inköpte Silfåkra egendom i Malmöhus län 1849 och var iler fio.satt till hösten 18(17; t. f. landshöfding i Östergötlands län 18()7 ; ord. landshöfding i samma län ISdi); hevistat i-iksdagarne 18.59 — (10 och 186ö — (Mi som ledamot af ridderskapet och adeln; ledamot af andra kammaren vid riksdagarne 1867, 1874 och 187-5, af första kammaren vid riksdagarne 1879 — S8, af andra kammaren vid riksdagarne 1889, 1890 och 1894 samt kammarens talman vid sistnämnda riksdag ; ledamot af 1864 års grundskatte-komité; ordförande i statsrevisionen 186.5; ordförande i 1879 års skattejenikningskomite och 1891 års komité för ordnandet af minderäriga.s arbete i fabriker; ledamot af K. Jjandtbruksakademieu samt af Malmöhus, Ujisala och Östergötlands läns hushållningssällskap; R. X. O. 1S(1(1; K. X. O. 1S72 ; K. m. st. k. N. O. 188?.. CORFITZ AlTGrSTIX BECK-FRIIS, Sk., Grefve, född i Stockholm 12 Febr. 1824; student i I^und v. t. 1840; tilol. kand. v. t. 1S4H; Hlos. kand. v. t. 1844; e. o. kanslist i k. civildepartementet 1844: attaché vid K. Majrts beskickning i Paris s. å. ; t. f. legationssekreterare i Köpenhamn 1847; volontär i num- mer vid k. Skånska dragon-regementet 1848; andre sekreterare i k. utrikes-departe- mentet s. å. ; afsked derifrån 1852; kabinottskammarherre hos H. M. konung Üscar I 18,54; i samma egenskap an-t-illd hos II. M. konung (':irl X\' 1859; ordförande-suppleant i nänu:iden för ordnande af presterskapets lönevilkor i Malmöhus län 18(12; vald till statsrevisor lS(i5; v. ordförande i skånska landtbruksmötet i Malmö 1865; ordförande i k. komiti'n för ordnande af elementarlä.rarnes lönevilkor m. m. år 1878 ; ordförande i styrelsen foi- 15:dc allmänna svenska landtbruksmötet i Malmö 1881 ; ordförandi' i k. koniitéa för inrättandi- af ångfärjeförbindelse i Öresund 1884; ledamot af k. komitén fiir upphjelpaude af ilen ekonomiska ställningen i riket 1886; ledamot af Malmöhus läns k. hushållningssällskap lS5t), dess v. ordförande 1870 — 73 (ich ordförande 1.S73 — 82, samt erhöll sistnämnda år de.ss guldmedalj och valdes till hedersledamot ; ledamot af styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut 1870 och dess ordförande 1880 — 91; ledamot af Malmöhus läns landsting 1865 — S8, dess v. ordförande 1867 — 70 och ordförande 1870 — 8o; såsom ledamot af ridderskapet och adeln bevistat riksdagarne 1851 — 65 och dervid haft plats i bevillnings- och konstitutionsutskotten; ledamot af första kam- maren för Malmöhus län vid riksdagarne 1866 — 84 och dervid haft plats i statsutskottet; ledamot af (Jster-Rekarnes egodelningsrätt 1852 — 59 ; ordförande i styrelserna för Malmö- Ystads och Börringe — Östra Torps jernvägar; ledamot och ordförande i styrelsen för Skånska hyimteksföreningen; ledamot af stvrelsen för Skånes enskilda bank 1881 — 94; R. X. o. 1860; K. D. b. O. s. å.; K. V.' O. 1.S65; R. c. XIII:s O. 1878; K. X. O. 1879; K. m. st. k. V. O. 18S1; Stk. 1). I». O. s. å. •lolIAX ULRIK QUEXSEL, Sk., född i Malmö 12 Mars 1824; student i Lund h. t. 1S40; lilol. kand. v. t, ISl:', ; filos, kand. v. t. lSf4; ord. lärare vid Malmö h. lärdomsskola 1850; afsked 1861; kontors- chef vid Skaiiebankens afdelnin'jrskontor i Malmö 1857; verkställande direktclr i Skånes 33 enskilda bank sedan 187ö; iniiehatt flure kommunala uppdrag i Malmö, bl. a. 8um stadsfullmäktig 1863 — 92, dervdd fungerande som ordförande åren 1873^78 samt 1886 —92; R. N. O. 1873; K. V. O. 1 kl. 1887. JÖNS ROLOFF ANDERSSON, Sk., född i Hästveda 6 Jan. 1825; föräldrar: kyrkoherden derstädes Anders Andersson och Lovisa Bruzelius; genomgått Lunds katedralskola; student i Lund v. t. 1841 ; filol. kand. 18 Dec. 1843; filos. kand. 3 Juni 1844; undergick med.-farmaceutisk examen 21 Dec. 1850; med. kand. 30 Maj 1853; med. lic. 28 Okt. 1857; disp. pro gradu medico s. d.; med. doktor 1 Juni 1858; kir. magister 12 Mars 1860; aflade erabetsprofvet 26 Mars s. å. ; v. kollega vid Ystads 1. lärdomsi5kola v. t. 1848 samt vid Lunds katedralskola h. t. 1848 — h. t. 1849; underläkare vid länslasarettet och barnbördshuset i Lund 23 Dec. 1853 — 14 Sept. 1854; läkare vid Djurhamus karantänsinrättning och uppbörds- läkare å det der.städes befintliga bevakniugsfartyget 26 Maj — -28 Dec. 1855; förestod stadsläkaretjensten i Kristianstad 21 Okt. 1857 — 1 Juli 1858; pensionär i fältläkare- kåren 28 Juni 1858 — 22 Maj 1860; förestod sjukhusläkaretjensten å Karlsborgs fäst- ning 19 Juli 1858 — 28 April 1859, samt regementsläkaretjensten vid Lifregementets grenadierkår 2 Maj —9 Juli 1859; andre Ijataljonsläkare vid Kronprinsens värfvade husarregemente 22 Maj 1860; förste bataljon.släkare vid Husarregementet Konung Carl XV 3 Maj 1867; regementsläkare vid K. Södra skånska infanteri-regementet 25 Sept. 1874; afsked 26 Mars 1886; företog med understöd af halfva resestipendiet för militärläkare under loppet af åren 1867 — 68 en 6 månaders vetenskaplig resa till Tysk- land och Österrike; R. V. O. 30 Nov. 1878. Tryckt skrift: Om ulcus ventriculi siraplex. Lund 1857. (Disp. pro gr. med.) SALOMON KNUT PETERSON, BL, född i Karlskrona 13 Jan. 1822; student i Lund h. t. 1838; filol. kand. h. t. 1841; filos. kand. v. t. 1843; v. kollega vid Karlshamns 1. lärdomsskola Juli 1845 — Mars 1847; kollega vid Lunds katedralskola 1 Maj 1847 ; v. adjunkt derstädes 25 Aug. s. å. ; ord. adjunkt 7 Mars 1849, med lektors tjenstgöring ; lektor i matematik vid samma läroverk 2 Dec. 1858; erhöll, efter 45 års tjenstgöring vid allmänt läroverk, begärdt afsked 1890. Innehade vid promotionen andra hedersrummet. ELIS MAURITZ ULLMAN, Gb., född i Onsala af Göteborgs stift 31 Dec. 1820; föräldrar: prosten Magnus Ullman och E. C. Dimberg; genomgick Göteborgs läroverk 1829—38; student i Lund h. t. 1838; filol. kand. v, t. 1842; filos. kand. v. t. 1844; vikar, lärare vid Göteborgs h. lärdoms- skola Sept. 1844; ord. d:o 1846; prestvigd 1858; aflade pastoralex. 1860; kyrkoherde i Tådened i Mars 1863; tillträdde 1865. ANDERS HERMAN BOGISLAUS LIND, Kahn., född i Gårdl^y på Öland 12 Juni 1814; föräldrar: kronolänsmannen, hofrättsauskultanten och v. kronofogden J. G. Lind och Maria Lundberg; efter att hafva genomgått Kalmar skola och gymnasium student i Lund h. t. 1832; prestvigd i Ljungby 24 Juni 1838; tjenstgjorde sedan som pastorsadjunkt i Sandby och Gårdby till 1 F'ebr. 1839, då han för studiers fortsättande vid Lunds universitet begärde och erhöll permission; under sin följande studietid i Lund tjenstgjorde han dock inom Lunds stift, enligt dervarande domkapitels förordnande, än såsom medhjelpare och embetsbiträde i Westerstad och Österby, Stäfvie och Lackalänga, Stångby och Wallkärra, Hellestad, Dalby och Bonderu]) m. fl. landtförsamlingar samt i Lunds domkyrkofiirsamling, än såsom pastoralvårdhaf- vande i V. Karups och Houfs pastorat; filol. kand. 12 Juni 1841; v. komminister i Alem 14 Juli — 1 Sept. s. å. ; v. kollega vid Kalmar h. lärdomsskola h. t. s. å. ; pastors- adjunkt i Halltorp 1 Dec. s. å. ; tjenstgjorde h. t. 1843 och v. t. 1844 vid Kalmar skola och gymnasium; filos. kand. 19 Juni 1843; v. pastor i Gärdslösa och Bredsätra 22 Apr. 1844 — 1 Juli 1845; tjenstgjorde som pastorsadjunkt i Kalmar slottsförsamling Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XXX. 5 34 1 Juli 1; föräldrar: kaptenen -Johan Henrik Pfannenstill och Thekla Theresia Thoma^us; genomgått Göteborgs latinläroverk; mogen- hetsex. 27 Maj 188,5; student i Lund 6 Okt. s. å. ; ex. st. lat. 14 Dec. s. å. ; fil. kand. 14 Sept. 1888; fil. lic. 31 Maj 1893; disp. för doktorsgraden 26 Maj 1894; genomgår profårskurs vid Lunds h. allm. läroverk sedan början af h. t. 1893. Tnjckttt skrifter: Ueber einige Xyloldisulfonsäuren. (1 Journal f. prakt. Cbemie. N. F., Bd. 46. 1892.) — Om fem isomera xyloldisulfonsyror. Lund 1894. 37 sidd. 8:o. (Gradualdisp.) Deu doktorspromotion, som af Filosofiska Fakulteten i Lund uu an.ställes, kommer att förrättas i morgon kl. 11 f. m. i Universitetets aula. Då vi icke vid detta tillfälle kunna jjåräkna närvaron af Universitetets högt vördade Kansler, /'. (/. Statsrådet, Eiddaren och Koninieiidören af Komjl. MuJ.is Orden, Ledamoten af Kongl. Vetenskapsakademien m. m., Juris Doktorn Herr PEHR JAKOB VON EHRENHEIM, anhåller jag vördsammast, att Universitetets Prokansler, Biskopen m i Lunds stift, Koiiimendöreii med stora korset af Kongl. Nordstjenieorden ni. m., Teuloijie Doktorn och Filosofie Jubeldoktorn Herr Wilhelm Flensburg behagade anföra denna akademiska fest. Universitetets förre kansler, f. d. Justitie- Statsministern, En af de Aderton i Srenska Akademien, Riddaren ocli Kommendören af Konyl. Majds Orden, Storkors af Koiifjl. Norska S:t Olafsorden, Ledamoten af Kongl. Vetenskapsakademien m. m., Juris och Filosofie Doktorn Herr Friherre Louis De Geer inbjudes äfven härmed vörd- sammast tih den förestående ])romotionsliögtiden. Vördsamt och vänhgeu varda ock till deltagande i samma högtidlighet in- bjudna: f. d. Statsministern, f. d. Presidenten i Kammarrätten, R. o. K. af K. M:s O. m. m., Herr (rrefce Aewid Fr:son Posse, Landshöfdinr/en i Muhnöhus Län, K. N. O. ut. m., Herr Robbet Diceson, Filosofie Jubeldoktorerna från föregående pro- raotioner, bland hvilka jag särskildt vänder mig till dem, hvilka jag har grundad anledning förmoda vid detta tillfälle befinna sig i staden, nemligen Jubeldoktorn från 18S3, f. d. Professorn i Botanik vid Ijunds Universitet, K. m. st. k. N. O., K. D. D. O. l:a gr., U. Pr. O. jM/ur le Mérite, L. K. V. A. m. m.. Med. Doktorn Herr Jacob Georg Agaedh, Jubeldoktorn från 188H, f. d. Rektorn vid Högre Allmänna Läro- verket i Lund, R. N. O., Herr Gustaf Magnus Sommelius, samt Jubeldoktorerne från 1892, f. d. Ministern för Utrikes Ärendena, f. d. Landshöfdi nr/en i Göteborgs och Bohus Län, R. o. K. af K. Ms O., K. m. st. k. V. O., L. K. V. A. m. m., Herr Grefve Albert Carl August Lars Ehrensvärd, f. d. Adjunkten vid Högre Allmänna Läroverket i Lund, R. V. O., Herr Per Edvard Gulin och f. d. Adjunkten rid samma läroverk, Herr Nils Persson ; f. d. Professorn i Praktisk Filosofi vid Lunds Universitet, K. N. O. l:a kl., L. K. V. A-, Jar. och Fil. Doktorn Herr Johan Axel Nybl^us; Lunds stads Magistrat och Fullmäktige, stadens Presterskap, Rektor och öfrige lärare vid Lunds Högre Allmänna Läroverk, såväl som alla andra i staden lioende eller för tillfället sig der uppehållande Universitetets gynnare och vänner; slutligen Universitetets egna nuvarande medlemmar, dess lärare och tjenstemän samt dess studerande ungdom. Det föredrag, .som kommer att inleda akten, skall afhandla ljusets infly- tande på växtens byggnad och lif. Sedan efter prumotionsaktens slut medicine doktorsutnämning egt rum. för- rättas bön af Docenten i Systematisk Teologi, Teol. och Fil. Kandidaten Magnus Pfannenstill. Samlingen sker i morgon kl. '/sH f- ni. i större Akademiska Konsistoriets sessionsrum, och afgår processionen derifrån kl. 1 1 f. m. till Universitetets aula. För de damer, som erhållit iuträdeskort, öppnas aulan kl. '/2 1 1 f- i'i- Lund den 30 Maj 1894. F. W. C. Areschoug. Kongl. Fysiografiska Sällskapets sammanträden, 1893 94. 1893, d. 11 Oktober: Herr Bäcklund refererade en afhandliug af doc. Wvnian med titel »Öfver ett specielt slag af hvirfvebörelser i vätskor» hvilken antogs till införande i Säll- skapets Handlingar. Herr Lundgren, om Ost-Grönlands jnrafauna. Herr Möller, om fnlll:)ordandet af zon-observationerna på Lunds Observa- torium, Herr Berggren, om Hepaticse-slägtet Gottschea. d. 8 November: Herr Fürst, om mikrocefali och skafocefali med demonstration af lefvande fall. Herr Odenius, om lyuifcellernas förhållande vid amyloid degeneration. Herr Qvenneestedt refererade å egna och herr Bergendals vägnar en af- handling af fil. kand. A. Olin med titel »Om tandutvecklingeu hos Hyperoo- don». hvilken antogs till införande i Sällskapets HandKngar. d. 13 December: Herr Lundgren refererade å egna och herr Törnqvists vägnar en af doc. A. Hennig författad afhandling, »Studier öfver Bryozoerna i Sveriges kritsystem, II, Cyclostomata», som antogs till införande i Sällskapets Handlingar. Herr Aeeschoug. om växtembryots olika organisation vid skilsmessan från moderväxten. Herr Bendz refererade en af med. lic. Th. Nerander författad afhandling med titel »Studier öfver förändringar hos Ammonshornet och närliggande hjärn- delar», hvilken antogs till införande i Sällskapets Handlingar. 1894, d. 14 Februari: Herr Bergendäl, om byggnaden af Automolos Hyadis n. sp., ett bidrag till Alloiocoelernas anatomi. Herr Engström, några iakttagelser beträffande de vid zonarbetet använda fundamentalstjernorna. Herr Ltjndgben, Jurabildningarne på Andön. Herr Blomstrand, till frågan om qväfvets föreningslagar. d. 14 Mars: Herr Qvenneestedt refererade å egna och herr Bergendals vägnar en af- handling af fil. kand. R. Wallengren meå titel »Studier öfver ciliata lufusorier, T», hvilken antogs till införande i Sällskapets Handlingar. Herr Bäcklund refererade å egna och herr Jul. Möllers vägnar en afhandling af doc. Th. Brodén med titel »Zur Theorie der Transformation elh] »tischer Functionen», hvilken antogs till införande i Sällskapets Handlingar. d. 11 April: Herr Blix refererade ä egna och herr Langs vägnar en afhandling af doc. Hedin med titel »Om några vattenlösningars inverkan på de röda blodkrop- liarnes voluni», hvilken antogs till införande i Sällskapets Handlingar. Herr Fürst, om spina supra meatunr, dess förekomst och to[>ografi. Herr Holmgeen refererade å egna och herr Rydbergs vägnar t^•änne afhand- lingar, den ene af fil. lic. N. Grane med titel »Versuche über den temporären Magnetismus des Eisens und des Nickels bei hohen Temperaturen» och den andre af fil. lic. G. Granqvist med titel »Undersökningar öfver den elektriska ljusbågen», hvilka antogos till införande i Sällskapets Handlingar. Herr Weibull, om en metod att bestämma råfett i bröd, mjöl och liknande ämnen. .1. 9 Maj: Herr I.lix, om nuiskelns längd och sammandragning vid spänningen. Herr Beegbndal refererade en af honom författad afhandling med titel (Studien über Turbellarien, II. Zur Anatomie der Landi)lanarien», som an- togs till införande i Sällskapets Handlingar. Herr Lovén refererade å egna och herr Blomstrands vägnar en af fil. lic. L. F. Rosengren författad afhandling med titel »Bidrag till kännedomen om Sul- fongl3'cinerna». hvilken antogs till införande i Sällskapets Handlingar. ACTA UNIVERSITATLS LUNDENSIS. LUNDS UNIVERSITETS ÅRSSKRIFT. TOM. 1-XXX. AR(i. ls(i4-lsii;5/!)4. INNEHÅLLSFÖRTECKNING, SYSTEMATISK ÖFVERSIKT OCH FÖRFATTARE-REGISTER UTARBETADE PONTUS SJÖBECK LUND 1895. E. MALMSTRÖMS BOKTRYCKERI. A. Innehållsförteckning öfver Tom. I — XXX. kvs. 1864— 1 898, 94. Tom. ill: AW. I— II. 1864. (Trvckt 18(U— 05. 1. Philosophi, Språkvetenskap och Historia. (Kv. (i.) WEiiUii.L, M. .1. .T., Förbundet mellan Sverge och Frankrike år lliTS. 90 s. WisÉs, Th., Om ordfogningen i äldre eddan. 83 + [2] s. Coi.Lix, Z.vcitAKiAS, Examen criti<|ue des éty- molo.aies islandaises proposées dans le dietionnaire du patois normand de MM. Uuméril. 22 s. 8öDEE\v.\i.i., K. F., Om verbets rektion i forn- svenskan. 37 + [1] s. IjK.vxdek, P. J. H., Framställning och gransk- ning af Ilerbarts tilosotiske ståndpunkt. I. l37 + [IJ s. S\v.\HN, OscAE, Om betydelsen af Ilerbarts phi- losophiska standjuiukt. 311 s. 11. Mathematik o. Naturvet. (Kr. 4,.'iO.) Naumann, C. F., Om missfoster. 18 s. Nylandee, c. W. g., Bidrag till kännedomen om zirkonjord. 25 s. TöRXijVisT, Sv. Leonh., Om Fågelsängstraktens undersiluriska lager. 24 -|- [Ij s. -(- 2 t. Saxdéex, P. Fe., Morphologiska iaktta.gelser öf- ver bladknopparne hos några Poh'gonese. 29 -I- [3] s. + 2 t. Beeggeen, Sa'en, Iakttagelser öfver mossornas könlösa fortplantning genom groddknoppar och med dem analoga bildnin.gar. 30 + [3] s. + 4 t. Hill, C. .T. I):son, Afbandling om tals visare till sammansatta delare undices å module composé). 18 s. Blojisteand, c. W., Om tantalnietallerna och deras nativa föreningar. I. (.)m tantal- gruppens metaller. 98 s. Tom. lllj: Afd. I— III. I. Katts- och Statsvetenskap. (Kr. 2,50). lU.MHj.A, Philibeet, Om vilkoren för egande- rättens öfvergång vid köp af fast gods. Mers(im- hytet den 'l ,Tuni 1867. 20 s. Föreläsinngar och öfningar vid Carolinska uni- versitetet i Lund vår-terminen l.S()7. 9 s. I\'. Mathem. och Naturvet. (Kr. 4,50.) Hill, C. J. Disox, De prdprietatibus seriei har- monier cum quadam hujus tabula. 1(1 s. Odenius, M. v.. Om vestibular-såckarnes iunn och lä.se i menniskans öra. 15 s. Oi.ssox, P., Éntozoa, iakttagna hos skandinaviska liafsfiskar. 1. Platyelminthes. 59 s. + 2 t. Aeesc^hoig, F. av. c, Bidrag till den skandi- naviska vegetationens liistoria. 90 s. -•- 2 kartor. Toux()VlsT, Sv. Leoxh., (Jm lagerfoljden i Da- larnes undersiluriska bildningar. (tcoIo- . giska iakttagelser. 20 s. + 1 t. LrxiMiREX, K., P.ilieontologiska iakttagelser öfver Faxekalken |>a Limhamn. I. 31 + [1] s. + 1 t. Holmström, L. P., Iakttagelser öfver istiden i södra Sverige. 34 + IX s. + 1 karta. ITppgift på föredrag, som under läsåret 1866 — 1867 blifvit liållna vid Physiographiska sällskajiets sammanträden. 2 s. Tom. ilVI: Afd. I— II. 1867. (Tryckt 1S(J7— 18()S. I. Philos., Språkvet. o. Historia. (Jvr. 2,50.) L.UNiiGKEX, Gl'staf, Det nyromantiska i sago- spelet Lycksalighetens ö. 31 s. CnLLTX, A. Z., Apahåravarmans äfventyr. Från sanskrit. 33 's. I1a.m.\l\h, a. N., Om kyrkan i Skåne under ka- tholicismen. 148 s. Föreläsningar och öfningar vid Carolinska uni- versitetet i Lund höst terminen 18(;7. 10 s. II. Mathem. och Naturvet. (Kr. 7,,50.) Hill, C. J. D:sox, De functionibus rationaliter logarithmicis integrandis et speciatim de derivatis lammatum. 28 s. Möller, Axel, Planet-observationer, anställda år 1867 på Lunds Observatorium. 82 s. B.VCKLCXD, A. V., Bestämning af polhöjden för Lunds Observatorium medelst observatio- ner i första vertikalen. 58 + [1] s. Blomstra XI), C'. W., Den nyare atom-theorien från electrokemisk ståndpunkt. 28 s. ÖVENssox, N., Bidrag till kännedomen om anti- mon- och visnnith-oxidens salter. 28 s. Wahlghex, I<"r., Några anteckuin.gar om en stor klumptisk, Mola nasus iRaf.). 18 s. + 1 t. (jrEXNERSTEDT, .\uGUS,T, Bidrag till Sveriges in- fusorie-fauna. II. 47 + [1] s. + 2 t. (^)Lssox, P., Entozoa, iakttagna hos skandinavi- ska hafsfiskar. I. Platyehninthes. : Forts, från T. III.i 64 s. + 3 t. Lyttkens, i. a.. Bidrag till kännedomen af Crustaceernas anatmni. 42 + [2] s. + 2 t. Agakdh, .1. G., De Laminarieis symbohe. 36 s. ApESC'iioUG, F. AV. C, A'äxtanatomiska under- sökningar. I. (3m bladets inre bvggnad. 26 + [2] s. + 4 t. Berggren, S., Studier öfver mossornas byggnad och utveckling. I. 30 + [1] s. + 2 t. Torell, Otto, Bidrag till sparagmit-etagens geo- gnosi och palecmtologi. 40 s. + 3 t. l""öreläsuingar och öfningar vid Carolinska uni- versitetet i Lund vår-terminen 1868. 10 s. Uppgift på föredrag, som under läsåret 1867 — 68 blifvit hållna vid Physiographiska säll- skapels sanmuinträden. 3 s. Innehållsförteckning för de fyra första årgån- garne af Lunds universitets arsski'ift. [2] s. Tom. [V]: Afd. I— III 1868. |Try(;kt ISdS— (iii ) II. Philos., Språkvet. o. Historia, (Kr. 2. Schlyter, CtSust. Ragx., (Ju;estiones de syntaxi I. Theologi. (Kr. 1,50.) BiLLiXG, (rOTTFRiD, (.)m sacramentum och sacri- ticium i den lutherska culten. Ett försök i praktisk theologi. 85. Föreläsningar och öfningar vid Carolinska uni- versitetet i Lund vår-terminen 1869, 10 s. Latinorum. De conccssione. P. I. 41 >. Melandek, S. E., De anacoluthis Herodoteis commentatio. 66 + [2j s. L.IUXGGREX, (-;., Inbjudnings-program till rectors- ombytet den 1 .Juni 1869. ](i s. 3 Foreliisniiigar ocli öfningav vid Camlinska uni- versitetet i Lund höst-terminen ISlJS. 10 s. III. Mathem. och Naturvet. (Kv. (i, 50.) Ericsson", Johx, < »ni solvärmens användande siim mekanisk dritkraft. 18 s. Hill, C. J., Sur une forme generale de dévelop- pement et sur les integrales definies. 24 s. B.UKLrxi), A. V., Några satser om plana alge- l)raiska kurvor, som gå genom sanuna skärningspunkter. 28 s. Brnti.ix, Mac, Om potenser af en complex va- riabel, 22 s. , Om geometriska i'epresentationen af lo- garithmer och de enklaste trigonometriska funktioner af en complex variabel. iJl s. + 1 t. MÖLf.ER, AxEi., Planet- och komet-observationer, anställda år 18138 på Lunds observatf)rium. IV + 105 s. Blomstrand, C. W., Zur Frage über die Natri- umes.sigsäuren. .38 s. Olssox, Petee, Prodromus faun» Copepodorum parasitantium Scandinavise. 49 s. + 2 t. Lyttkens, I. A., Bidrag till kännedomen af Grustaceernas anatomi. (^Forts. fr. Tom. IV.) Sid. 43—111 + [3] s. + 1 t. SAXDiiEN, Fe., Bidrag till kännedomen om gräs- embryots byggnad och utveckling. (Efter författarens efterlenmade papper samman- fattade och' utgifna af O. Nordstedf.) 14 + [3] s. + 1 t. Uppgift på föredrag, som under läsåret 1868 — 1869 blif^'it hållna vid Physiographiska sällskapets sammanträvien. 3 s. Tom. [VII: AtVl. I— II. 1869. (Tn-ekt isiui— 70. I. Philos.. Språkvet. o. Historia. (Kr. 1,25.) Tkcixér, Es., De vocibus primaj radicalis lo earumcjne declinatione quiestiones semi- tica' comparativfe. I. 68 + [1] s. l)Koo.'\iÉ, Gustaf, Några anmärkningar om den svenske domaren.s inamovibilitet. (Inbjud- ningsskrift.) 19 s. , Inbjudnings-prou'rani till rectorsombvtet den 1 Juni 1870. 21 s. Föreläsningar och öfningar vid Carplinska uni- versitetet i Lunil vårterminen 1870. Ils. II. Mathem. och Naturvet. (Kr. 4.) llit.i., C. J., Sur une forme generale de deve- loppement et sur les integrales definies. (Suite. Voir 1'année 1868.) 36 s. B.ÜKi.usn, A. V., Några satser om plana alge- braiska kurvors normaler. 38 s. Zeipel, Viktor von. Om monomial- och fakul- tetskoefficienter. .57 s. Möller, Axel, Planet- och komet-observationer, anställda är 1869 på Lunds Observatorium. 100 s. SvEXssox, N., Svafvelsyrliga salter med koppar- oxidul och silfveroxid. 24 s. QiENNEESTEDT, AuGUST, Bidrag till Sveriges infusorie-fauna. III. 35 + [1] s. + 1 t. Olssox, P., Nova genera parasitantia Gopepo- dornm et Platyelminthium. 6 s. + 1 t. Torell, Otto, Petrilicata suecana "formationis cambricfe. 14 s. LuxDCiEEX, Berxhaei), Rudister i kritformatio- nen i Sverge. 12 + [1] s. + 1 t. LTppgift på föredrag, som under läsåret 1869 — 1870 blifvit hållna vid Physiographiska sällskapets sammanträden. 3 s. Föreläsningar och öfningar vid Carolinska uni- versitetet i Lund höstterminen 1869. Ils. Tom. \M\\]: Afd. I— II. 1870. (Trvckt 1K70— 71.) I. Theologi. (Kr. :>,.%.) Billin«, Gotipeid, Om Adiaphora. (98 + [1] s- Schmidt, Cael, Pen heliga skrifts lära om bö- nen. 58 s. Bihang^ Aliademislia inhjudningsskriffer. Oi.DK, E M., Vördsam inbjudning till deltagande i den sorgefest, som med anledning af H. 51. drottning Wilhelmina Fredrika Alexandra Anna Lovisas dödliga frånfälle konuner att anställas af det Garolinska universitetet . . . den 16 Maj 1871. 7 s. -, Om de skandinaviska runornas omedel- bara ui-sprung från det äldsta feniciska alfabetet. (Inbjudningsskrift.) 24 s. + 1 t. Or. DE, E. M., Inbjudnings-|)rogram till rektors- omlivtet den I ,Tuni 1871. 14 s. Ljunggren, Gust,\f, Jdpilogen vid magisterpro- motionen 1820. (Inbjudningsskrift.) 23 s. Föreläsningar och öfningar vid Carolinska uni- versitetet i Lund höst-terminen 1870. 10 s. II. Mathem. och Naturvet. (Kr. ü,50.) Beuhns, c., Bestimmung der Längendifferenz zwischen Berlin und Lund auf telegra- phischem Wege ausgeführt von dem Cen- tralbureau der europäischen (iradmessung und der Sternwarte in Lunil im .Talire 1868. 51 s. MöLLEE, Axel, Planet- och komet-observationer, anställda år 1870 på Lunds Observatorium. 74 s. AXDEESSON, Fredrik, Bestämning af planeten (92) TTndinas bana, grundad jiå observa- tioner under trenne oppositioner. 22 s. GöRANssox, B., Om kroppars verkliga värme- kapacitet. 22 s. Krok, J. M., Några koboltiaksalter. 26 s. Bekcii, c. a., Iakttagelser fifver djurlifvet i I\attegat och Skagerack, gjorda tinder ka- nonbåten «Ingegerdhi. expedition somma- ren 1870. 37 + IV s. + 2 kartor. Areschoug, F. W. c, Växtanatomiska under sökningar. U. Om den inre byggnaden i de trädartade växternas knoppfjäll. 5(1 s. -I- 4 t. . BEEGCiRKX, S., Studier öfver mossornas byggnad och utveckling. II. 7 + [1] s. + 1 t. Nathorst, a. (t., Om några arktiska växtlem- ningar i en sötvattenslera vid Alnarp. I. 17 + [2] s. + 1 t. + 1 karta. Föreläsningar och .öfningar vid Carolinska uni- versitetet i Lund vår-terminen 1871. 10 + [1] s. 1'ppgift på föredrag, som under läsaret 1870 — 71 blifvit hållna vid Physiographi.ska säll- skapets sammanträden. 4 s. Tom. jVlllj: Afd. I- III. I. Theologi. (Kr. 0,75.) EKi.rxi), P., l'/.f/; vocabulum quid apud Paulum apostolum signiticet. 50 + [1] s. Föreläsningar och öfningar vid Carolinska uni- versitetet i Lund höst-terminen 1871. 10 + [1] 8. II. Philos., Spräkvet. o. Historia. (Kv. 1.50.) LlDFOKss, V. E., Aqui conpiesca lä Estoria de los Godos et conipusola L^on Roderico ar- cobispo de Toledo et i'ontirmador de las Espannas. 80 s. Wioinri.i,, M.4.RTIN, Freden och förbundet i Lund Wiil :5fl s. III. Mathem. och Naturvet. (Kr. -1,50.) M(ii,i.ER, Axel, Planet- och komet-(jbservationer, anställilä år 1871 på Lunds Observatorium. IV + 207 s. 1871. (Tryckt 1S71— 72.) Hll.L, c. .]., ()m Fouriers regel hir reela nitter. 8 s. Zeii'EL, Viktor VoX, Om determinanter, hvilkas elementer äro binomial-kc.etlicienter, nnd- tiplicerade med vissa faktorer. 36 s. B.'u'Ki.uXD, A. V., Om geometriska kurvor med dubliel krökning. 50 s. \ViJK.\xi>ER, Ai:ciLST, Beräkning af planeten 1^1 17 > Lomias bana. 16 s. AiJ.VRDii, ,1. (t.. Bidrag till Florideernes syste- matik. 60 s. Olsson, P., Iakttagelser öfver skandinaviska fiskars föda. 12 s. Blomstrand, C. W., Inbjudnings-program till rectorsonibytet den 1 .Inni 1872. 15 s. Föreläsningar och öfningar vid Carolinska uni- versitetet i lAind vår-terminen 1872. 10 + [1] s. Lqipgift på föredrag, som under läsåret 1871 — 72 blifvit hållna vid Physiogi-aphiska säll- skapets sammanträden. 3 s. Tom. IX: AiVl. 1—11. 1872. (Trvckt 1 872—73.) I. Philos., Språkvet. o. Historia. (Kr. 1,50.) Liiii-oRss, \'. Iv, Aqui conpiesca la Estoria de los Godos et compusola Don Roderico ar- cobispo de Toledo et confirmador de las Espannas. S. 81—134. ^Forts. fr. T. VIII.) (Ir.iiERS, C, Inbjudnings-program till rectorsoni- bytet den '31 Maj 1873. 17 s. Föreläsningar och öfningar vid Carolinska uni- versitetet i I.iiiid liöst-terminen 1872. 10 + [1] f*. II. Mathem. och Natui-vet. (Kr. 7,.50.) MciLLivR, Axel, Planet- och komet-observationer, anställda år 1872 på Lunds oljservatorium. IV + 56 s. Anderson, Fredrik, Bestämning af planeten (86) Semeles bana. 10 s. B.vcklund, a. v., Ett bidrag till kul komplexer nas theori. 24 s. B?;rlin, M.\x, Om komplexa koordinater inom plana geometrien. 45 s. Krok, ,I. M., Plana reciproka systemer. 28 s. TiDHLO.M, A. V., Termoelektriska undersökningar. I. 26 s. + 1 t. BERdHXD, E., Bidrag till kännedomen om svaf- velsyrUghetens did)belsalter och kopplade föreningar. 34 s. Agardii, J. g., Till Algeriies systematik. [I.j 71 s. NoRDSTEDT, O., Beskrifuiug öfver en ny art af slägtet Spirogyra. 2 s. -1- I f- , Bidrag till kännedomen om sydligare Norges Desmidiéer. 51 s. + 1 t. QuENNERSTEDT, AuousT, Studier i foglarnas ana tomi. I. Bakre extremiteternas uuiskulatur hos simfoglarna. 60 + [1] s. + 11 t. W.viiLGREX, Fr., Om de vid utvidgningen af Ystads haiini åren 18(18 — 69 funne dägg- djursben. I. Om Vjenen af oxartade djur, jemte några anteckningar om Dvergoxen (Bos longifrons Ow., Nils.) i Sverige. 27 + [2] s. -f 1 t. LuxDGREX, Bernhard, Om några växter frau den stenkolsförande formationen i nord- vestra Skåne. 8 s. Uppgift på föredrag, som under läsåret 1872 — 73 blifvit liällna vid Physiographiska .säll skåpets sammanträden. 3 s. Föreläsningar och öfningar vid CaroHnska uni- versitetet i Lund vai'terminen 1873. 10 s. Olhkrs, c, [Inbjudningsskrift till sorgefesten efter Carl XV]. 6 s. Tom. X: Afd. I— II. 1873. (Ti-vekt ls73— 74.) I. Philos., Språkvet. o. Historia. (Kr. 2,50.) ^M.vi.MSXEOM, A. iL, De verbis Hebr;eoruiii eon- cavis queestiones. 43 s. Cedurscjuöld, Gustaf, Bandamanna saga, efter skinnboken N:o 2845, 4:to å Kongl. Bib lioteket i Köpenhamn utgifven. XIV + 26 s. + 1 fotolito.iir. , Geisli e3a l )lÄfsdrapa ens helga, er Einarr orti Skiilason ; efter ■ Bersjsboken » utgif- ven. XVI + 30 s. AVri.rF, Fricdeik, Recherches sur les sagas de Mågns et de Geirara et leurs rapports aux épopées fran^aises. 44 + [1] s. Hamilton, G. K., Inbjudnings-program till rek- torsombytet den 1 .Juni 1874. 22 s. Förelä.sningar och öfningar vid Carolinska uni- versitetet i Lund höst-terminen 1S73. 10 s. n. Mathem. och Naturvet. (Kr. Ti.) MuLi.EE, Axel, Planet- neli komet-observationer, anställda år 1873 på Lunds Observatorium. IV + 121 s. . B.JicKLUXi), Einiges üljer Cui-veir und Klüchen- Transforniationen. 12 s. TinnLOJi, A. V., Termoelektriska unilersokninttar. II. 19 s. + 1 t. , Blomstrand, C. W., Bidrag till frågan om den nyare kemiens förhållande till den äldre, llnbjudniugsskrift.) 44 s. Claé.sson, J. P., Om fenyl- och etylsulfacetsyror och deraf erhållna sulfonföreningar. 34 s. Holst, Nils Olof, Bidrag till kännedomen om platinans eyanföreningar. 39 + [1] s. Lindbom, C. (t., Xägia undersökningar öfver trimetafosforsyran. 28 s. Eriksson, J., Studier öfver Leguminosernas rot- knölar. 28 + [2] s. + 3 t. Lundgren, Beknh.vrd, Gm den vid liamsäsa och Ofvedskloster i Skåne förekommande sandstenens ålder. 14 s. Uppgift på föredrag, som under läsåret 1873 — 74 blifvit hållna vid Physiograpliiska säll- skapets sammanträden. 3 s. Föreläsningar och öfningar vid Carolinska uni- versitetet i Lund vår-terminen 1874. 10 + [1] s. höst-terminen 1874. lO + fljs. Tom. XI: AM. I— III. 1874. (Tivckt 1S74— 7ö. T. Theologi. (Kr. 1. Eklund, Pehr, indelning, skapslära. Om theologiens Försök till en 49 -f [1] s. begrepp och kvrlilig veten- II. Philos., Språkvet. o. Historia. (Kr. 3.) Lysandek, a. Th., Om det filologiska semina- riets i Lund grundläggning 1,1864 — 65) och tioåriga verksamhet (1865 — "ib") samt om vilkoren för dess bestånd. (Inbjudnings- skrift.) 28 s. Zander, Carl M., De divisis atque discretis vocibns latina? linguse, qua? aut singulse primo fuerant aut promiseupe. 40 s. C'EDEBSfHiöLD, GusTAF, Jömsvikinga saga efter skinnboken 7, 4:to å kungl. bibhoteket i Stockholm utgifven. 37 + [1] s. + 1 fotolit. Wulff, F. A., De 1'emploi de l'intinitiv dans les plus anciens textes frani,'ais. 78 s. Hamilton, (t. K., Öfversigt af statsinkomsternas ohka slag. (Inljjudningsskrift.) 27 s. III. Mathem. och Naturvet. (Kr. 4.) MÖLLER, Axel, Redogörelse fr>r de arbeten, som blifvit utförda på astronomiska observato- riet i Lund under åren 1867 — 74. Inbjud- ningsskrift.) 24 s. Bäckhind, a. v., Abhandlung in Hvdrodvna- mik. .32 s. , üei)er die Flüssigkeitsbewegung in mehr- fach zusammenhängenden Räumen. 4 s. L.VN6, JoHAN, Bidrag till kännedomen om gall- syrornas sönderdelningsjjrodukter. I. 106 s. Cl-VEsson, Peter, Om merkaptan, natriummer- kaptid och några andra svafvelföreningar af radikalen etyl. I. 24 s. Föreläsningar oeh öfningar vid Carolinska uni- versitetet i Lund vår-term. 1875. 10 -f [1] s. Möller, .\xel. Program till rektorsomhvtet don 1 .Inni 1875. 19 s. Uppgift på föredrag, som under läsåret 18r4 — (5 blifvit hållna vid Physiographiska säll- skapets sammanträden. 2 s. Inneliållsförteckning för de tio första årgångarne af Lunds universitets årsskrift. Tom. XII: Afd I -II. 1875—76. I. Philosophi, Språkvetenskap och Historia. (Kr. 1,50.) Lys.vnder, a. Th., De vita ae disciplina loau- nis (ivstavi Ekii, prof essoris Lundensis, libellus. I. (Inbjudningsskrift.) 16 s. CoLLiN, A. /., Sur les ciinjonctiuns gothiques. 40 s. HAMM.iUSTRöM, P. A., Om tullförhållandena mel- lan de skandinaviska rikena från äldsta tider till freden i Brömsebro 1645, med särskildt afseende på Öresundstullen. 31 s. () Årsberättelse (187r>— 7b) rxKi;, \. ('., .Mesures uueriimétri(]ues d'etoiles duuliles, faites a Fobservatoire de Lund, suivies de notes sur leurs niouvenients relutifs. 2(i(; + [2] s. j; Al ivi.ii.Ni), A, v., llesunié einer rntersueliung betreffend |)urtielle Gleichungen beliebiger Ordnung mit einer beliebigen Zahl Ver- linderliehen. 4 s. TiiiiäijiM, A. V., K.inige üesultate aus den 5Ie- tei )n )li >gisi-lK'U Henl lachtungen, augestellt auf cler Sternwarte zu Lund in ;uldets cvanförenin'.;ar. 45 .-;. Aheschduo, f. W. C, Beiträge zur Biologie der Holzgewächse. 142 + [3] s. + 8 t. Lkc'UE, Wilhelm, Studier iifver nijölkdentitio- nen och tändernas homologier hos Cbir- optera. 47 + [1] s. + 2 t. Föreläsningar oeh öfningar vid kongl. universi- tetet i Lund höst-terminen 1876. il + [1] s. T'ppgift på föredrag, som under läsåret 1875 — 76 blifvit hållna vid Physiographiska sällska- |iets sannnanträden. 2 s. 1. Theologi. Tom. XIII: Ai( (Kr. 0,7.5.) F.Ki.rxo, Peiih, ()\n Kcvcu-j'.c-dogmens fortbild- ning på Concordineformelns grundval. Ett försök i den dogmatiska theologien. 82 s. 11. Philos., Språkvet. o. Historia. (Kr. 2,50.) Wi(KHER(i, i;,, 1'eber den ursprung der schwa- eljen präteritall)ildung in den germanischen sprachen. 42 -t- [1] s. Ce7>i;kschiölji, g., et Wri.FF, F. A., Versions nordiiiues du faliliau fran^ais «Le mantel moutailhé.. Textes et notes. 10.3^+ [l]s. ('EDKRstTn(>i.i>, GrsT.VK, Foj-nsöguv Suurlanda. Isländska bearbetningar af främmande ro- maner från medeltiden. Efter gamla hand- skrifter ulgifna. 84 s. -III 1876—77. 111. Mathem. och Naturvet. (Kr. 2,25.) Claesson, Peter, Öfver tioglykolsyra. 10 s. lyiNMisTEDT, And., Undersökning af meridiancir- keln på Lunds Observatorium jemte lie- stämning af densammes polhöjd. 54 -|- [1] s. + 1 t. Eriksson, Jakob, Om meristemet i dikotyla väx- ters rötter. 43 + [1] s. + 4 t. BERCiLUNi), Emil, Om amidosulfonsyra. 27 s. Lunds universitets årsberättelse 1876 — 77, Pro- aram till rectors-omhvtet d. 1 Juni 1877. [Af Theodor Wisén] '23 s. Föreläsningar och öfningar vid kongl. universi- tetet i Lund vår-terminen 1877. !t-)-[l]s. Uppgift pä föredrag, som under läsåret 1876 — 77 blifvit hållna vid Physiograjihiska säll- skapets sammanträden. 2 s. Tom. XIV: AtVl. I-II. 1877-78. 1. Philosophi, Språkvetenskap och Historia. (Kr. 4.) Zander, Ca kl M., De geminarum vocum latina- rum ditt'erentiis capita. 168 s. [Oafslutadt.] Cav.\i,lix, S. J., De futuro llerodoteo. 59 s. Cedicrsciiiold, (tUSTAF, Fornsögur Sudrlanda. Isländska bearbetningar af fränmiande rcjuianer från medeltiden. Efter gamla handskrifter. (loirts. från Tom. XIII.) 168 s. Föreläsningar orli öfningar vid kongl. universi tetet i Lund höst-terminen 1877. 9 + [2] s. - - vår-terminen 1878. 10 + [2] s. L.TiNdGRKN, GrsTAE, Sveuska akademien och sången öfver Crenfz. (Inbjudningsskrift.) 23 s. i I . Mathem. och Naturvet. (Kr. (i.) Lindstedt, And., lieohachtungen des Mars wäh- rend seiner Opposition 1877. 15 s. TiDliLoM, .V. \'., Pendel bestämningar under den svenska arktiska expeditionen 1872 — 73, anstalda af Ana. Wijkander, beräknade. 32 .s. -f 1 t. Leche, Wilhelm, Zur Kenntiiiss des Jlilchge- bisses und der Zahnhoniologien bei Chir- oi)tera. II Theil (als Fortsetzung der . . . .\bhandlung: Studier öfver nijölkdentitio- nen och tändernas homologier hos Chir- optera). 37 s. + 2 t. .\<5,VBDH, J. (-J., I->e Algis Novie Zelandia? mari- nis. In supplementum Florie llookeriana'. .'12 s. , Über die Bedeutung Linue's in der Ge- .schichte der Botanik. Ein Blatt zur Linné- Feier in Lund am 10 Januar 1878. 27 s. Cedervall, Edvari> Wilhelm, Undersiikningar öfver Araliaceernas stam. (Arbeten från Lunds botaniska institution. I.) 32 + [2] s. 4- 3 t. Bonii.Ai.\N, Johan Alfred, Studier öfver barkens inre byggnad i Coniferernas stam. (Ar- beten från Lunds botaniska institution. II.) 54 + [21 s. + 3 t. LjrN(i(:i;i;x, Gistaf, Carl v. Linnés vistande i Lnnd (jcLi bref tili E. G, Lidbeck. (In- bjiulningsskrift tili minnesfesten öfver Carl von Linné den 10 Januari 11S78.1 18 s. Lnnds universitets årsberättelse 1877 — 78, af uni- versitetets i-ektor [G. Ljunygren]. 28 s. Uppgift på föredrai;', som under läsåret 1877 — 78 blifvit hållna vid Pliysioyraphiska säll- skapets samnumtriiden. -2 s. Tom. XV: At.l. I-^ll. 1878—79. Historia. (Kr. 4.) öfver Kants teore- I. Philos., Språkvet. o. Wadstein, Eex.st, Studier tiska kriticism. 42 s. LiXDE, 8., Qufestiones etymologic;e et gramma- tio«, ad exempla dorica atticorum scrip- toru!« relatse. 57 -|- [1] s. WicKBERO, Rudolf, Om genitivsuttixet -sj« i de germanska språken. ö-|-[l] s. SöDEEWALL, K. F., Studier öfver Kimunga- styrelsen. 7(j s. CEnERSCHiöi.n, Gustaf, Fornsögur Sudrlanda. Isländska bearbetningar af främmande ro- maner från medeltiden. Efter gamla hand- skrifter utg. (Forts. fr. T. XIV.) "s. 169—27.?. SöDEHBERc, Sven, Forngutnisk ljudlära. 48 s. Ljunggeen, Gitst.vf, Selma och Fanny af Fran- zén, vinbjudningsskrift.) 22 s. , Några anmäi'kningar rörande Esaias Teg- nérs bildspråk, ilnbjudningsskrift.'i 20 s. II. Mathem. och Naturvet. [Kr. 2.) B.'u'KLUND, A. \'., (.)ni en särskild art af rörelse i en obegränsad, osaunnantryckbar vätska, i hvilken sammantryckbara krop]iar äro utspridda, ilnlijudningsskrift.) lli s. Rydiucrg, .1. R., Om algebraiska integraler till algebraiska funktioner. 18 s. Jonsson, Bkxgt, Bidrag till kännedomen om bladets anatomiska byggnad hos Protea- ceerna. (Arbeten från Lunds botaniska ■ institution. III.) 49 -L [2] s. -j- ii t. Lunds universitets årsljerättelse 1878 — 79. Af universitetets rektor [Cr>i.sfiif Ljumiyren] . Föreläsningar och öfningai' vid kongl. universi- tetet i Lnnd höst-terminen 1878. 10 f [2] s. vår-terminen 1879. 10 --L [2] s. Uppgift på föredrag, som under läsåret 1878 — 79 blifvit hållna vid Physiographiska sällska- pets sammanträden. 2 s. Tom. XVI: Af.l. I— II. 1879—80. (Trvckt 187it— SI. I. Philos., Språkvet. o. Historia. (Kr. 2,67.) WÄCiXKR, S.. John Stuart Mills Logiska system och dess kunskapsteoretiska förutsättnin- gar. I. 45 s. Cavallin, S. J., De Xenophonteo temporum et modorum usu in enuntiationibus orationis obliquie primariis ad tempcjra prajterita relatis. Pars I. 52 + [2] s. AxnERSSON, HiLiiiNG, De parodo chori in fabu- lis Aristophaneis. .39 s. AVuLFF, Fredrik, La cbronique dite de Turpin, deux aneiens textes frangais. IV -{-76 s. Ljunggren, Gustaf, En tidsbild frän seklets början. (Inbjudningsskrift.) 31 s. Blomstrand, C. W., Inbjudningsskrift till filo- sofie doktoräpromotion och den dermed förenade festlighet, hvarmed filosofiska fakulteten högtidlighåller minnet af 1829, den .-Jl Maj 1880. "l8 s. II. Mathem. och Naturvet. (Kr. 5,50.) Möller, Julius, Om connexens C (x, x, o; u, II, o) principalcoincidens. 17 s. Wahlsteiit, Alfred, Bidrag till kännedomen om undersvafvelsyrlighetens organiska de- ri väter. 32 s. Berggren, S., Om Azolla's proiballium ocli em- bryo. 11 -f [2] s. + 2 t. Xordstedt, Otto, De Algis et Characeis. 1 — 2. 20 s.-f 1 t. Jonsson, B., Om emhryosäckens utveckling hos Angiospernierna. 86 s. -{- 8 t. Nefjian, L. M., Undersökningar öfver bast och sklei'enchyni hos dicotyla stammar. Ett bidrag till kännedomen om dessa väfna- ders utvecklin.gshistoria. (Arbeten från Lunds botaniska institution. IV.) 49 s. -\- 3 t. Lunds universitets årsberättelse 1879 — 80, af uni- versitetets rektor [Gustaf Ljungyren] . 29 s. Föreläsningar och öfningar vid kongl. universi- tetet i Lund höst-terminen l879. 11 -f- [2] s. vår-terminen 1880. 11 -|- [2] s. Uppgift på föredrag, som bhfvit hållna vid Phy- siographiska sällskapets sammanträden under läsåret 1879—80. 2 s. Tom. XVII: Afd. I— El. 1880—81 I. Theologi. (Kr. 1,25.) Ahsfklt, Otto, Om nådens ordning i dess inre sammanhang. 76 s. Föreläsningar och öfningar vid kongl. universi- tetet i Lund höst-terminen 1880'. 11 -f- [2] s. vår-terminen 1881. ll-t-[2] s. II. Philos., Språkvet. o. Historia. (Kr. 1,80.) Edgren, IIj., Statistical and discursive notes on Vrddi-derivatives in Sanskrit. 17 s. C.vvALLix, S. J., De Xenophonteo temporum et modorum usu in enuntiationibus orationis obliquaj primariis ad tempora pr;eterita relatis. Pars II. 45 -|- [.3] s. 8 Cavai,i,in% S. .1., Aoristi iiiliiiitivus Hdincricus ;iil vcü'ba dicenili et senticndi rclatus nuni futu- rum teiupus siifiiificare possit. .'SO + [1] s. ScHLvrER, C. .T., Oni en toregifven :iniui i ln'- liåll varande äldre redakticui af Söder mannala.aen. ö s. 1 jiNiioKEX, ( Gustaf, Csesars-karakte.ren i Shake- speares Julius Opesar. (Inbjudningsskrift.) 28 s. III. Mathem. och Naturvet. (Kr. servations sur rélément roman de l'anglais, considéré dans ses rapports au fran^ais moderne. 40 s. , De codicibus nonnuUis indicis, qni in iDibliotheca universitatis Lundensis asser- vantur. 7 s. Cederschiöld, (jUSTAF, Fornsögur Suurlanda. Isländska bearbetnin.aar af främmande ro- numer från medeltiden. Efter gauda hand- skrifter nttiifna. iForts. från Tom. X^'III. s. XLV— CCLIl. L.JUXGGBEN, GfsTAF, Studier lifver Runeberg. I. (Inbjuduin.gsskrift.) 33 s. — ^ n. (Inbjudningsskrift.) 31 s. , .Svea. (Inbjudningsskrift.) 20 s. IV. Mathem. och Naturvet. (Kr. (i.) B.'u'KLiNii, .\. V., Om ytor med konstant ue.ira- tiv krökuina. 48 s. 9 Agakdh. J. Ct.. Till Algernes svsteuiatik. Xva bidrag. HI. 177 + [4] s. + 4 t. Bergexdai,, 1)., Bidrag till örtartade dikotyle- doners jämförande anatomi. (Arbeten från Lunds botaniska institution. VII.i 134 + VI + [2] s. + <; t. LjrxciSTKoM, Krxst, Bladets bygnad inom fa- miljen Ericiue». I. Ericeée. (Arb. fr. Lunds botan. inst. VI.1 47 s. + 2 t. Lunds universitets årsberättelse 1882 — 83, af uni- versitetets rektor [Grustaf Ljunggren] . 32 s. Uppgift på föredrag, som blif^it hållna vid Phy- siographiska sällskapets samnianträden un- der läsåret 1882—83. [2] s. Tom. XX: Afd. I— IV. 1883—84. I. Theologi. (Kr. 1,80.) Sk.vkstedt, Om formeln ande och sanning. 112 + [1] *■ , De fornmla oiy.a;o3'JvY, y.'/.: s'.c/T|Vr,. specia- tim haljita ratione ad concionem, cjuse difitur mcmtana. 59 + [1] s. Föreläsningar och öfningar vid kongl. universi- tetet i Lund höst-t*rminen 1883. 12 s. vår-terminen 1884. 12 s. Acta Universitatis Lundensis. Lunds universi- tets årsskrift. Tom. I— XX. Årg. 1864— 1884. Svstematisk innehållsförteckning. [Af Pontus Sjöbeck^ 3(5 sp. + [1] s. II. Rätts- och Statsvetenskap. (Kr. 1,60.) HjELjriiRis, JOH.A.X, Bidrag till svenska jord- eganderättens historia. 94 s. Ask, .Johx, Om formaliteter vid kontrakt enligt romersk och svensk förmögenhetsrätt. I. 61 s. Lunds universitets årsberättelse 1883 — 84, af universitetets rektor [G. Ljunggren] . 33 s. Acta Universitatis Lundensis. Lunds universi- tets årsskrift. Tom. I— XX. Årg. 1864— 1884. Svstematisk innehållsförteckning. 36 sp. + [1] s. m. Philos., Spräkvet. o. Historia. (Kr. 2.) Heimee, Aug., Studia Pindarica. 148 -|- [2] s. Acta Universitatis Lundensis. Lunds universi- tets årsskrift. Tom. I— XX. Årg. 1864— 1884. Svstematisk innehållsförteckning, 36 sp. -I- ri] s, IV. Mathem. och Naturvet. (Kr. 4,50.) ExGSTEöM, Foi.KE, Beobachtungen der Planeten Victoria und Sappho 1882. 28 s. TöEXQVisT, Sv. Leonh., Undersökningar öfver Siljansområdets trilobitfauna. 101 s. + 3 t. Lundgren, Bernh,^.kd, Undersökningar öfver brachiopoderna i Sverges kritsvstem. 72 s. -I- 3 t. .Jönsson, B., Om befi-nkt ningen hos slägtet Xajas samt hos Callitriche autumnalis. 26 s. + 1 t. Uppgift på föredrag, som l>lifvit hållna vid Phy- siographiska sällskapets sammanträden un- def läsåret 1883—1884. [2] s. Acta LTniversitatis Lundensis. Lunds universi- tets årsskrift. Tom. I— XX. Åj-g. 1864— 1884. Svstematisk innehållsförteckninst. .36 sp. + [1] s. Tom. XXI: Afd. I— III. 1884-85. I. Medicin. (Kr. 1,75.) Beniiz, 1L\ns, Bidrag till kännedomen om häng- ningsdödens fenomener. 50 s. + 36 tab. Lunds universitets årsberättelse 1884 — 85, af universitetets rektor [G. Ljunggren]. 33 s. II. Philos., Språkvet. o. Historia. (Kr. o.) LiXDE, .'^., <2uängenDifferenz zwischen Lund und Kopenhagen. Berech- * net und herausgegeben. 56 s. + 1 tab. Claesson, P., Öfver en ny metod för kvantitativ bestämning af svafvelhaloider såväl som öfverhufvuil af oorganiska elementer i or- ganiska föreningar. 7 s. , Öfver klors inverkan på kolsvafla och särskildt öfver thiokarbonylklorid. 17 s. , Bidrag till kännedomen om metvl- och etylsulfhydrat. 19 s. , Om syntes och konstitution af pseudo- svaf\'elcyan och en dermed analog för- ening. 11 s. Agakdh, J. G., Till Algernes svstematik. IV. 117 + [3] s. + 1 tafla. 2 10 Aeeschovg, f. W. c, Sonie Observations oii the Genus Rubus. 12G s. Nilsson, N. Hjalmar, Dikotyla jordstammar. lArbeten frän Lumls botaniska institution. VIII.) 243 + [3] s. + 1 tafla. Uppgift på föredrag, som blifvit hållna vid Pliy- siograpliiska sällskapets sammanträden un- der läsåret 1884—85. 3 s. Tom. XXII: Aid. I— Il 1885 86. I. Philos., Språkvet. o. Historia. (Kr. 5.) Geijei;, Keixhoi.d, Hermann Trotzes tankar om tid ofh timlighet i kritisk belysning. Ett försök till det filosofiska tidsproblemets utredning. 273 + VI s. LE.4NDER, P. J. H., Boströms liira om Guds idéer. 129 + [2] s. IjIL,ieqvist, GfsTAE, Infinitiven i det fornspan- ska lagspråket. 110 s. Thyeéx, Johan, Den första väpnade neutralite- ten. (.Forts, från T. XXI.) s. 103—162. Föreläsningar och öfningar vid kongl. universi- tetet i Lund höst-terminen 1885. 12 s. vår-terminen 188(1 12 s. II. Mathem. och Naturvet. (Kr. 8.) Blomstranii, c. W., Über die Sauerstoffsäuren des Jodes. 27 s. Enebuske, CL.4.iis, (.)m jtlatinas metvlsulfinbaser. 39 s. Hedin, S. G., Om pyridinens platinabaser. 58 s. RroELlus, Cakl, Platinapropvlsulfinfiireningar. 47 + [1] s. Areschouo, F. W. c, Some Observations on the Genus Rubus. (Forts. fr. T. XXI.) s. 127— 182+ III s. Bergendal, David, Jemförande studier och un- dersökningar öfver benväfnadens struktur, utveckling och tillväxt med särskild hän- svn till förekomsten af Haverska kanaler. 152 + VIII + [3] s. -f (i tafl. Hai.j, b.. Jemförande studier öfver foglarnes bäcken. 81 + [3] s. + 4 tafl. Lunds universitets årsberättelse 1885 — 86. Af universitetets rektor [Tli. Wisén]. 33 s. Uppgift på föredrag, som blifvit hållna vid Phy- siogra])hiska sällskapets sammanträden un- .ler' läsåret 1885—86. 2 s. Tom. XXIII: Atd. I-III. 1886—87. I. Rätts- och Statsvetenskap. (Kr. 1,25.) Ask, Johx, Om formaliteter vid kontrakt enligt romersk och svensk förmögenhetsrätt. H. 133 + [1] s. Föreläsningar och öfningar vid kongl. univei'si- tetet i Lund höst terminen 1886. 12 s. vår-terminen 1887. 12 s. II. Philos., Språkvet. o. Historia. (Kr. ■\,^0.) Paulsox, Johannes, Studia He.siodea. I. De re uietrica. [2] + 163 -f [4] s. Wtlff, F. A., Poémes inédits de Juan de la Cueva publiés. C + 62 + [2] s. Thyeén, Johan, Verldsfreden under Napoleon; Den europeiska politiken från freden • Amiens (Mars 1802) till fransk-engelska krigets utbrott (Alaj 1803). 100 + [5] s. III. Mathem. och Naturvet. (Kr. 2,50.) Rosén, A., Solution d'un |ir(jbléme d'electnista- tique. 13 s. AüARDH, J. G., Till Algernes systematik. Nva bidrag. V. 174 + [6] s. + 5 tafl. Lunds universitets årsberättelse 1886 — 87. Af universitetets rektor [Tk. Wisen]. 42 s. Uppgift på föredrag, som blifvit hållna vid Phy- siographiska sällskapets sammanträden, un- iler" läsåret 1S86— 87. 2 s. Tom. XXIV: Afd. 1. Theologi. (Kr. 0,1b.) Johansson, F. A., Under hvilken grundforut sättning kan en gannual-testamentlig skrift anses ega kanoniskt värde? 44 s. ^Kr. 0,75.). Föreläsningar och öfningar vid kongl. universi- tetet i Lund liöst-terniinen 1887. 12 s. - vårterminen ISSS. 12 s. II. Mathem. och Naturvet. (Kr. 4,30.) Möller, Jclus, Über osculirende Enveloppen. 4 s. (Kr. 0,75.) JÖNSSON, P., Om ångtensiouen i allmänhet och särskildt af vätskeblandningar. I. Om ångors maximitension. 16 s. (Kr. 0,40.) Blomstrand, C. \V., Till frågan om gadolinit- jordens atomvigt och gadolinitens sam- mansättning. 26 s. I Kr. (1,40.1 I— II 1887-88. [ IjOXD.iH]., ll.i.vL.Ai.vK, l'latinasultinföreningar af normalbutvl, isobutvl och benzvl. 51 + [1] s. (Kr'. 0,75.1 Lundgren, Bernh.\rd, (jfversigt af Sveriges mesozoiska bildningar. 37 s. (Kr. 0,50.) Ha LI, Bernhard, Bidrag till kännedomen om den morphologiska byggnaden af Ilium hos Carinaterna. 18 s. + 1 t. (Kr. 1.) Karlsson, G. A., Transfusionsväfnaden hos Co- nifererna. (Arbeten från Lunds botaniska institution. IX.1 56 + [2] s. + 1 t. (Kr. 1.^ Lunds universitets årsberättelse 1887—88. .\i universitetets rektor [Th. Wisén]. 41 s. Uppgift på föredra,g, som blifvit hållna vid Phy siograpliiska sällskapets sammanträden, under läsåret 1887—88. 2 s. 11 Tom. XXV: Afd. I— IV. 1888—89. I. Theologi. (Kr. 1,80.) Holmstrom, Olof, Uen lutherska ordinationen. 182 + [2] s. (Kr. l.SO.'i Föreläsningar ocli öfningar vid ltto, Laurentii Petri handskrifna kyrkoordning af är lötjl. 40 s. i Kr. 1,25.) Ask, ,Tohn, Om författarerätt företrädesvis enl. svensk lagstiftning. VI + 97 s. (Kr. 1,25.1 Weiuull, Martin, Drottning Kristina och Klas Tott. Några historiska beriktiganden. (In- bjudningsskrift.) 42 s. Meddelanden från det literaturhistoriska semi- nariet i Ijund utgifna af Henrik Schuck: [UT\. Linder, Ludvig, Bidrag till känne- dcjmen om Messenii tidigare lif 1579 i c.) — 1008. (iü s. iKr. 1,25.1 Föreläsningar och öfningar vid kungl. universi- tetet i Lund höst-terminen 1892. 15 s. vår-ternnnen 1893. Vi s. Lunds universitets årsberättelse 1892--93. Af universitetets rektijr [A. MiillerJ. 49 s. II. Kongl. Fysiografiska sällskapets i Lund handlingar. .\v tiiljd. 4. (Kr. 9.) AVlJiAN, A., Öfver ett speeielt slag af hvirfvel- rörelse i vätskor. 12 s. (Kr. 0,25.) Blomstrand, G. W., Zur Frage über die Con- stitution der aromatischen Diazoverbin- dungen. 26 s: (Kr. 0,75.) L(iNDAHL, FI.).\.LMAR, Inverkan af alkolioliskt natrinmetylat på ättikester och lienzalde- hyd. 8 sl (Kr. 0,25.) Hedin, S. (i., Gm trvpsindigestionen. 4.5 s. (Kr. 1,25.) , Bidrag till kännedomen om licirusuli- stansens klyfningsprodukter. 19s. Kr, 0,25.' Bergendal, D., Polypostia similis n. g. n. sp. En acotyl polyklad med många hanliga parningsapi^arater. 29 s. i^Kr. 0,25.) , Einige Bemerkungen über Cryptoceliiles Lovéni mihi. 7 s. (Kr. 0,25.1 Ohlin, Axel, Some remarks on the bottlenose- hwale (HvperoodonX 13 + [1] s. -(- 1 t. (Kr. 0,75.)" AciARDH, .L G., Analecta algologica. Observa- tiones de speciebus Algorum minus cog- nitis earumque dispositione. Continuatio I. 144 s. + 1 t. (Kr. 5.) Jönsson, B., Iakttagelser öfver ljusets betydelse för fröns groning. 47 s. Jvr. 0,75.1 LiDFoRss, Bengt, Studier öfver elaiosferer i örtblae codicilius nonnullis indicis, ijui in bi- bliotlieca uiiiv. Lund. asservantur. XIX: m. Mai,jistK(OI, a. .al, ])e verbis Hebrseorum con- cavis (]urestiones. X: i. TEdXKR, Es., De voeilius prinue radicalis ir earuimiue derlinatiime. I. [VI]: i. Klassiska språk. AxiiERssox, 11., l'v [larodo clmri in faltnlis Ari- stoplianeis. XVI: i. , (^liv lie iiumine divino cultuque ejus senserit Julianus. XXVII: i. Bkaine, f., De particula nf siraplici et eopulata. I. rn]:ii. C.w.VEijx, S. J., Dr lutnie llerodoteo. XIV: i. , I>e Xenophonteo temporum et niodorum usu in enuntiationiluis oratifinis oblicpia' primariis ad tempora iirieterita relatis. I, II. XVLl, XVII: II. . Aoristi inlinitivus llouierieus ad verlia dicendi et sentiendi relatns nuin futurum tempus signilicare possit. XVII: ii. , Ad syntaxin Thueydideam et Xenophon- team quiestiunenhe diue. XIX: m. Heimeu, a., Studia Piiulariea. XX; lu. J.vcoHi, O., De Pervigilio N'eneris. [IIIJ: iii. Lixi Lixi Mici 1'Ai: Seil S.i J,, De dialecto Pindarica. i. XXX: i. IE, S., ( ^utestiones etymologicie et grammatica", ad exempla dorica Attieorum relata-. X\': i. — , Emondationes et criticie annotationes ad grfecos et latinos scriptores. XVIII: i. — , <,>Uiestiones eritieie in L. Anntei Senecie Epistulas morales. XXI: n. — , Einendationes PliitarchiC. XXI: ii. De lano suiiiiiin Homanorum deo. XXVII: 1. -, Hermesiiiythen hos greker oeh romare, från språkvetenskaplig svnpunkt framstäld. XXYIII; 1. ..\NiiEK, S. E., De anaeoluthis Herodoteis commentatio. [V]: ii. Esox, J., De fragmento Lundensi Boetii de institutione arithmetica librorum. XXI: u. , Studia Hesiodea. I. XXIII: ii. — , De codice Lineopensi homiliaruni 1'hry- sostomi in eiiist. ad Cor. I habitaruni. XXV: „1. -, De eodiee Ibilninisi Ijomiliaruiii Cliry- sostomi. XX\'i: 1. LY'i'ER, (i. K., (^iiicstiones de syntaxi Lati- norum. [\]: 11. rR.VNi), X., De oratorum Attieorum in or-a- tione oblii|ua tcmi>orum et modorum usu. XXV: 111. — , De perfecti ae plvs(|vamperfeeti vsv conivgationis periiilirastic:e Latinorvni. XXVill: 1. 15 Zander, C. M., De divisiy atiiue discretis voci- bus latinje lingu«, quEe aut singnke pvinio fiierant aut proniiscute. XI: ii. ■ , De geminaruin vocimi latinarum diö'e- rentiis. XIV: i. , De lege versificationis latin;e, snmmse et antiquissimfv. XXVI: i. Romaniska språk. CedeeschiOli), G., et Wulff, F. A., Versions nordiques dn fabliau fran(,'ais «I^e mantel moutaillié . XIII: ii. [Jfr (re.nnan. spr.] Edgeen, Hj., Quelques observations sur Télé- ment roman de l'anglais, considéré dans ses rapports au fran^ais moderne. XIX: iii. LiDFORSs, V. E., Aqui eonpiesea la estoria de los Godos et compusola Don Roderico Arcobispo de Toledo et Contirmador de los Espannas. [^TII]: ii, IX: i. Liljeqvist, g., Inttnitiven i det fornfranska lagspråket. XXII: i. Wulff, F. A., Recherches sur les sagas de Må- gus et de Geirard et leurs rapports aux épopées fran(,'aises. X: i. , De l'emploi de l'inflnitif dans les plus andens textes fran(,'ais. XI: ii. , La chronique dite de Turpin, deux an- ciens textes fran(,'ais. i — ll. XVI: i. , Poémes inédites de Juan de la Cueva. XXIII: II. G-ermaniska språk. Cedeeschiölii, g., Bandamanua saga. X: i. , Geisli e3a Ölåfsdräpa ens helga, er Einarr orti Skulason. X: i. , Jömsvikinga saga. XI: ii. , Fornsögur Suitilanda. XIII: ii, XIV: i, XV: I, XVIII: T, XIX: iii. Cedeeschiöld, g., et Wulff, F. A., Versions nordiques du fabliau fran(,'ais < Le mantel moutaillié». XIII: n. [Jfr Roman, spr.] Collix, Z., Examen critique des étymologies is- landaises projiosées dans le dictionnaire du patois noi-mand de MM. Dumeril. [I]: n. , Sur les fonjonctions gothiques. XII: i. Edgbem, Hj., Quel(iues observations sur Télé- ment roman- de l'anglais. XlXi iii. [Jfr Roman. S2]r.] ScHLYTEE, c. J., Om en fViregifven ännu i be- håll varande äldre redaktion af Söder- uiannalagen. XVII: n. [Jfr Juridik.] SÖDERBERG, S., Forugutnisk ljudlära. XV: i. SöDERWALL, K. F., Om verbets rektion i forn- svenskan. [I]: n. , Några anmärkn. ofver de svenska kasus- iformerna under medeltiden. [II]: n. , Om främmande ords behandling i forn- svenskan. [III]: iii. , Studier öfver Konungastyrelsen. XV: i. Olde, E. M., Om de skand. runornas omedel- bara ursprung från det äldsta feuieiska alfabetet. [VII]: i. Wickberg, R., Ueber den ursprung der schwa- chen präteritalbildung in den german, sprachen. XIII: ii. , Om genitivsuffixet -sja i de germaniska språken. XV: i. , Notes on the Origin of tlie Early AVest- Saxon Vowel-system. XVIII: i. WisÉN, Th., Om ordfogningen i äldre' eddan. [I]: i. Lysander, a. Th., Om det tilol. seminariets i Lund grundläggning och tioåriga verk- samhet 1865 — 75. XI: II. Öfversigt af Filol. säUskapets i Lund förhand- lingar 1881- 88. XXV: III. Historia. Personalhistoria. Hammar, A. N., Om kyrkan i Skåne under ka- tholicismen. [IV]: i. Hamm.vrström, P. a.. Om tullforhållandena mellan de skand. rikena fr. äldsta tider till freden i Brömsebro 1645, med särsk. afseende på Öresundstullen. XII: i. Kempe, a., Stud. öfver den isl. juryn enl. Grå- gås. XXI: n. [Jfr Juridik.] Ljunggren, G., Carl v. Linnés vistande i Lund och bref till E. G. lidbeck. XIV: ii. Lysandee, a. Th., De vita ac disciphna J. G. Ekii. I. XII: i. Stille, A., Schering Rosenhane som diplomat och ämbetsman. XXVIII: i. Thykén, J., Den första väpnade neutraliteten. XXL II, XXII: I. , Verldsfreden under Napoleon. Den europ. politiken fr. freden i Amiens (Mars 1802) till fransk-engelska krigets utbrott (Maj 1803). XXIILii. Weibull, M. J. J., Förbundet mellan Sverge och Frankrike 1672. [I]: i. , Freden o. förbundet i Lund 1679. [VIII]: ir. , Drottn. Kristina o. Klas Tott. XXIX: i. Literaturhistoria. Estetik. Kruse, J., Vita metrica S. Birgittfe. XXVIH. i. Linder, L., Bidrag till kännedomen om Messe- nii tidigare lif 1579 (c.) —1608. XXIX: i. Ljunggren, G., Det nyromantiska i sagospelet Lycksalighetens ö. [IV]: i. , Epilogen vid magisterpromotionen 1820. [VU]: i.^ Ljunggren, G., Svenska akademien och sången öfver Creutz. XIV: i. , Selma och Fanny af Franzén. XV: i. , Några anmärkningar rörande Esaias Teg- nérs bildspråk. XV: i. , En tidsbild från seklets början. XVI: i. 16 Ljunggren, G., Ca-sarskarakteifn i .Shakespeares Julius Csesar. XVIIrii. , Några anmärkii. om Walter Scott och hans ruinaniliktning. XVIII: i. , Studier öfver Runeberg, i, ii. XIX: iii. , Svea. XIX: m Meddelanden från det literaturhistoriska se- minariet i l>und utg. af H. Schuck: I. KnrsE, J., Vita meti-ioa S. Birgittfp. \yie ofr.] II. Schuck, H., Rosa ruraiis. [Se nedan !] III. Linder, L., Bidrag till kännedomen om Meb- senii tidigare lif. [Se ofvan !] Schuck, II., Rosa rörans. Ett BirKittaotticium af Nicolaus Hermanni. XXVIII: i. Wrangel, E., Ed. von Hartnianns estet, system i krit. belvsnins. XXVI: i. Matematik. Bekun, M., ( )n] (lotenser af en eomplex varia- bel. [V]: in. , Om Reometr. represent. af logarithm. o. de enklaste trigonometr, funktioner af en eomplex variabel, [V]: ni. , Om komplexa konrdinater inom plana geometrin. IX: ii. Bkodéx, t.. Zur Theorie der Transformation el- liptischer Functionen. XXX: ii. B.icKi^rxn, .\. V., Några satser om plana algebr. kurvdr, som gå genom samma skärnings- punkter. [V]: ni. : — , Några satser om iilanu algebr. kurvnrs normaler. [VI]: ii. , Om geometriska kurvor med dubbel krökning. [VIII]: iii. , Ett bi(h-ag till kul-komplexernas tlieori. IX: II. — - -, Einiges über Curven iiml Flach en-Trans- formationen. X: ii. , Resumé einer Untt'rsuchung Itetreft'end partielle Gleichungen l)elieb. Ordnung mit einer belieb, Zahl Veränderlichen, XII: ii. , Om vtor med konstant negativ krökning, XIX: iV. IIii.i,, C. .1. I):sox, Afhaiidl, um tals visare till sammansatta delare vi'i'^icc å module composé). [I]: i. , Queli|ues tables des fractions avec une note sur le nombre des divisions å effec- tuer pour obtenir le plus grand commnn diviseur. [TI]: ni. HiLT,, G. .1. U:soN, De pr(pprietatibus seriei har- nionica? cum quadam hujus tabula. [III]: iv. , I'e functionibus rationaliter logarithmicis integrandis, et speciatim derivatis lamma- tuni. [I\'j: II. , Sur une forme generale de développe- ment et sur les integrales détinies. [Vj: iii, VI: II. , Om Fouriers regel för reela rötter. [VIII]: III. Krok, .1. M., Plana reciproka systemer. IX: ii, Lovéx, J. M., Om plana algebraiska kurvors rek- tiliabihtet. XVIII: ii. MÖLLER, .T., Om connexens (' (x, x, o; ti, u, o) principalkoincidens, XVI: n. , Tber die Transformation einer gewun- denen Gurve rlurch sphärische Inversion. XVIII: II. , Gber den Ort des Krümmungskreiscen- triiins einer Raumkurve. XXI: in. , t'ber osculirende Enveloppen. XXIV: ii. Kykberg, J. R., Algebraiska integraler tili alge- braiska funktioner. XV: ii. Zeipel, \'. VON, Om determinanter, bvars ele- menter äro binomialkoeificienter. [II]: m. , Om monomial- och fakultetskoethcienter. [VI]: II. , Om determinanter, livilkas elementer äro binomialkoefficienter, multiplicerade med vissa faktorer, [VIII]: in. Fysik. Mekanik. Meteorologi. BÄCKLixi), A. \',, Abliaiidlung in llydnidyna- mik, XI: in, , Ueber die Fliissiukeitsbewegung in mehr- fach Zusammenhang. Räumen, XI: in. , Om en särsk, art af rörelse i en obe- gränsad, osanmiantryckbar vätska, i hvil- ken sammantryckbara kro))par äro ut- spridda. XV: II, , Ueber rlie Bowe.gung von Körpern mit variablem Volumen, die von einer nnzu- sammenge(.hiickbaren Flüssigkeit umgeben sind. XXI; in. , William Rowan Hamiltnus lösning af dynamiska problem. XXIX: ii. Erics.son, John, Om solvärmens användande som mekanisk drifkraft. [V]: ni. Gr.we, N., \'crsuche üb. den temporären Mag- netismus des Eisens u. des Nickels bei hohen Temperaturen. XXX: ii. Granqvist, G., Unnouv. galvanometre. XXVIII: ii , Undersökningar öfver den elektriska - ljusbågen. XXX: ii. GÖRANSSON, B., Om kroppars verkliga v;irme- kapacitet. [VII]: ii. Jönsson, P., Om ångtensionen i allmänhet och särsk. af vätskeblandningar, i, ii. XXIV: n, XXV: IV. KosicN, A., Solution d'un probléme d'electrosta- tique. XXUI: m. — , Sur la théorie des oscillations électri- ques. XXVIU: II. Rydberg, J. R., Studier öfver friktiunselektrici- teten, XVUI: n. TiDBLOji, A. V., Termoelektriska undersökningar. I, II. IX: n, X: ii. , Einige Resultate aus den meteorolog. Beoliachtungen, angestellt auf der Stern- warte zu Lund 1741 — 1870, XII: n. 17 Tttiülom, a. X., Poiidel lu'stainnin.gar iitkUt den svenska arktiska expeilitionen 1.S72— 7j anstiilila af Ana'. Wiikander, lieriiknade. XIV: u. Wl.TKANnEE, A., Sur la ])érindicité des pertur- liations de la déelinaiscm niagnétiijiie dans la Seandinavie septentvinnale. XII: n. WiMAX, A., (ifver ett sjiecielt slag af hvirfvel- riirelse i vatskoi'. XXIX: ii. Astronomi. Anderson, F., Bestämning af planeten ,112) Un- dinas bana. [VII]: h. , Bestänm. af planeten (8Gi Senu-les bana. IX: II. Bni-HNS, C, Bestimmung der Längendifferenz zwischen Berlin n. Lnnd. fVll]::!. B.ü'Ki.UND, A. V., Bestänm. af pollifijilen för Lunds Observatorium. [IV]: ii. PrxÉR, N. C, Mesures niieriini(Hriiiues d'c'toiles doul)les. XII: n. E-\fiSTRoM, F., Bestänin. af banan för komet 1847, 11. XVII: III. -, Beobaeht. der Planeten \'icti>ria u, Sapobo 1882. XX: IV. , Bestämn. af Lunds observatorii i)olliöid. XXV: IV. Lindstedt, A., Undersokn. af nieridianeirkeln på Lunds Observatorium. XIII: m. , Beobaeht. des Rbirs während seijicr Op- position 1877. Xl\: II. MöLi.EK, A., 1'lanet-observatiiiner anställda år 1867 på Lunds observ. [I\']: n. , Planet- ocli komet-observationer . . . 1808 [V]: III. 18(iil. rVI|:ii. 1870. [VII]: II. 1871. [VIII]: Hl. Planet-observationer 1ror der:if med audra syror. XXV: iv. , Zur Frage über die Constitution der aromat. Diazoverbindungcn. XXIX: ii. ClaIosson, J. P., Om fenyl- o. etylsulfacetsyror o. deraf erhållna snlfonföreningar. X: ii. , Om merkaptan, natriunimcrkaptid och några andra svafvelföreningar af radikalen etyl. I. XI: in. , Om tioglykolsyra. XIII: m. , Ofver en ny uietod f. kvantit. bcstänni. af svafvelhaloider. XXI: m. Acta Ee«. Soc. I'liy.^ioKr. Luml. T. VI. , Ofver klors inverkan på kolsvatia och särsk. öfver thiokarb(jnylklorid. XXI: ni. Claesson, J. P., Bidrag till känned. om metvl- och etylsulfhydrat. XXI: m. , Om syntes och konstitution af jiseudo- svafvelsyran ocli en dermed analon för- ening. XXI: in. Eneuvske, C, Om platinas metvlsullinbaser XXD: n. Hedin, S. (t., Om pvridinens ijlatinabascr. XXII: n. , ()m bestämn. af drufsocker gen. förjiis- ning o. ujipmätning af kolsvrans vnlvm. XXVII: II. , Om trypsindigestionen. XXIX: n. , Bidr. t. känned. om hornsubstansens klyfningspriidukter. XXIX: ii. Holst, N. O., Bidr. tili känned. om [ilatinas cyanföreningar. X: n. Kkok, .i. iL, Några koboltiaksalter. Lan«, J., Bidrag till kännem tulnolsulfinmlyi-in. XX\'II1:m. h'i HEi.n s. C, ri:iliiia|irii|i\ Isnllinliircninnar. ; A\'i:i i;ri.i., M., ()iii zivkoniiim n, dess IVirenim^ar. XXn:n, ■ ; .Will: II. Zoologi. Bergenii.m,, I'., .leud. stndier oi'h nndersOkn. (ifvei- licnviifnadens strnktnr, ntveckling ofli tillväxt med siirsk. hiinsyn till före- komsten af Haverska kanaler. \X11: ii. , Beitr. znr Fauna Grönlamls. XXVIII: n. , Elirenhergs Enehlanis Lyneens wieder- gefunden. XXVIII: II. , Polypostia similis n. g. n. s. XXIX: ii. , Einige Bemerk, üli. Cryptocelide.s Lovéni mihi. XXIX: ii. r.Ei;oii, C. A., Iakttag. lifver djurlifvet i Katte- gat "ch Skagerack. [VII]: n. II.VT.i, i')., .Icmt. studier lifx-cr foglarnes bäcken. X XII: II. , Bidr. t. käniied. mu den miu'pliolog. bygg- naden af Ilium lins Carinaterna. XXIV: ii. Licciiic, W., Studier öfver mjölkdentitionen och tändernas hnmolouicr hos Chiroptera. [l]. XII: II. , /ur Kenntii. des Jlilchgeliisses u. Zahn- homologien liei Chiroptera. ii. XIV: ii. LvTTiCKNS, I. A., Bidr. till känned. af f'rnsta- ceernas nnatomi. (IV]: ii, [V]: iii. OiiKNirs, .M. V., Bidrag till känned. om niorr hårens anatom. byggnad. [II]: iii. Olli. IN, .-V, Some remarks on the üottlenose Wliale (llyperoodon). XXIX: ii. Oi.ssox, 1'., Entozoa, iakttagna hos skand. hals liskar. i. 1'hityelrainthes. [III]: iv, [IV|: ii. , Brodromus faunre Copepodnrnm parasi tantium Scandinaviie. [V]: iii. , Nova genera parasitantinm Copi'pddm iini et Platyelminthium [VI]- n. , Iakttag, fifver skand. hafstiskars tVida. [VUI]: III. (JuKNNEKSTEDT, A., Bidr. till Sveriges infusorie- fauna. i-iii. [II]: iii, [IV]: ii, [VI]: ii. , Stuilier i fnglarnas anatomi, i. IX: ii. WAHl.fiREN, F., Om den zoolog, instit. vid Lunds universitet. [II]: iii. , Några anteckn. om en stor kliim|ilisk, jVIoIa nasns (Raf.) [IV]: ii. , Om de vid utvidgn. af Ystads lianin 18(38 — 69 funne däggdjnrsben. i. IX: n. WAT.i.ENdUic.v, II., Studier ofver ciliala infuso rier i. XXX: it. Botanik. .\(i.\ni)ll, .1.(1., Ue l.:nirniaiii'is syiiiliiihe. [IV]: ii. , Bidrag lill Mnrideeiiies svstematiU. [VIII]: III, , Till Algernes svsteiuatik. Xva bidrag. [i]- VI. IX: II, XVII: III, XIX: IV, XXI: iii, XXlILiii, XXVI: II. , Ue Aluis Ndva- Zelandia' niarinis. XIV: II. , t'ber die Bedeutung Mnnés in der (5eseh. d. Botanik. XI\': n'. , Analecta algologica. XXVIII: ii. Continuatio i, ii. XXIX: ii, XXX: II. .Xnderssox, G., Stiiil. ofv. Ortart. slingr. stam- mars Jämförande :uiat(iiiii. I. llnmulus. XXVlil: II. .\rlieten från Lunds botaniska institution: I. CnJiEKVAIJ^, E. V., Umlersökn. öfv. Aralia- ceernas stam. XIY: ii. II. BoKflMAN, .1. A., Stad. ÖIV. barkens inre liysgii. i Coniferenia.s .stam. XIV: ii. III. .TiixssoN, B., Bidrag till kiinned. nm liladrts luiatniii. livi;Kriad lins Protcaccrriin. XV: ii. IV. Nkujian, L. M., Unilersiikn. iUVcr hast ccli slilercncliyni lios dicotyla stammar. XVI:ii. V. IIui.TnEKO, A., Anat. undersükn. iilVor Sali- cornia. XVIII: ii. VI. L.lUXtiSTEÖjr, Fj., Bladets liysgn. innni liini. Ericinea-. I. XIX: tv. VII. P>Ei;(iEXI).\I., 1)., Bidr. till i.rtnrt. dikotyle- duncrs jiimf. anatomi. XIX: iv. VIII. Nilsson, N. Hj., Dikotyla jordstammar. XXI: III. IX. K.Vlil.ssoX, (i. .\., Tiansfnsinnsvafnadeii lins < 'unirercrna. XXIV: ii. X. N'INOE, A., Bidrag: till kiinned. nni nrnilmn- kens bladbyggnad. XXV: iv. XI. TediX, il, Bidrag till kiinned. um primära barken hos vedart. dikotyler. XXVII: ii. XII. EbiksoN, Joh., Bidrag till känned. om Ly- copudiné-bladens anatomi. XXVIII: ii. Arkschouci, E. W. c. Bidrag till skand. vege tationcns historia. [lU]: iv. , Växtanatom. undersökningar, i, ii. |I\'|: II, [VII]: II. . Bcitr, ziirBinlogie il. Ilolzgewäclise. XlLii. lit j\keschoug, f. W. C, Sonie observations on the geims Eulius. XXI: in, XXII: ir. , Det t'anciciyania ciiibrvots nutrition. XXX: II. BETi(iKXl).\L, I)., Midray tili (irtart. (likotylcdoners jiimt'. anati.jnii. i. X'IX: iv. B.i-;R(;(:i!KX, S., Iakttag, öfver iiios.sorna.-i Uöiilo.sa fortplantninf; genom grodidermis. XXIX: ii. L.rrxGSTRöji, E., Bladets byggnad inom familjen Ericinea?. i. XIX: iv. MuRBECK, S., Beitr. zur Flora von Südbosnien u. der Hercegoviiia. XXVII: ii. , Tvenne Asplenier. XXVII: ii. Nkumann, L. M., Undersökn. ofver bast o. skler- enchym hos dicotyla stammar. XVI: ii. Nilsson, li.i., Dikotyla jordstammar. XXI: ni. NoRDSTEDT, O., Xågra iakttag, öfver C'haraceer- nas groning. [II]: ii. - -, Bidrag till känned. om sydl. Norges Desmidiéer. IX: ii. , lieskrifning öfver en ny ait af sliigtet Spirogvra. IX: ii. , De Algis et Characeis, 1—2, 3—6. XVI: II, XXV: IV. S.VNDÉEN, P. F., Morpholog. iakttag, öfver lilad knopparne hos några Polygone». [I]: i. -, Bidrag till känned. om gi-äsembryots byggnad och utveckling. [V]: in. Tkdin, H., Bidr. t. känned. om jirimara barken hos vedartade dikotyler. XX VII: n. Vinge, A., Bidrag till känned. om onidninkens Geologi. Mineralogi. Paleontologi. W., Om monaziten fi-än Ural. öfver brvozoerna i Sveri- XX"vm:n, XXX: n. öfver istiden i södra iakttag, öfver [lU]: IV. Faxe- Blomstraxd, c. XXV: IV. IIexnig, a. H., Stud. ges kritsystem. i, ii. lIiii.MSTRo.M, L. P., Iakttag. Sverige. [III]: iv. Li;ni)(;ren, B., PaUeontolog. kalken på Limhamn. , Rudister i kritforinationen i Sverge. [VI]: n. , Om några växter från den stenkolsför. format, i nordvestra Skåne. IX: ii. , Ora den vid Kamsåsa och Ofvedskloster förekommande sandstenens ålder. X:ii. , Undersökn. öfver molluskfaunan i Sver ges äldre mesozoiska bildningar. XVII: iii. , Undersökn. öfver brachiopoderna i Svev- ges krits3'stem. XX: iv. , Öfversigt af Sveriges mesozoiska bild- ningar. XXIV: II. Nathorst, a. g., Om några arkt. växllemningar i en sötvaltenslera vid .\ln:ir|). [NH]: ii. SjiiGREN, II.J., Kristallograf. undersökn. af clion drodit och humit från svenska fvndorter. XVII: in. Torell, O., Om de geologiska forskning.arne i Norge. [II]: ni. - — , Bidrag till sparagmitetagens geognosi och paleontiilogi. [IV]; n. — , Petrilicata suecana formationis cambric;e. [VI]: II. ToKNQVisT, S. L., (Jm 1'ågelsångstraktens under- siluriska lager. [I]: i. , Om lagerföljden i Dalarnes undersiluriska bildningar. [III]: iv. , Undersökn. öfver Siljans Irilobitfanna. XX: IV. , Undersökn. öfver Öiljansområdets grap- toliter. [l], II. XXVLii, XXVm:ii. , Observations on the strnctuve of some Dil>ri(>nid;e. X\'IX:ij. 20 Universitetsprogram m. m. '■ I tiilsföljW. isv/ö; ' IstiS: AVAHi.iiRKN, F., Om (Icii zcii.l. iiistit. vi.l Lniids [„TrxcdUK.x, G., Om d^^\ iivivinuint. i sngosjiplet nniv. [I'rogr, till C. AV. Skarstcat^ iiistal Lvcksalishetens ö. li'n.-r. \.V. Warliolms laticn.l rill:in, inVtall.] [IV]: i. Ask, t'. J., tim iiinnchutomi. iPru.nr. t. .1. .1. ''''^"' Borelii och Ph. Humblas inställ.] [III]: ii. L.ii:,\i:(ii;i;N', (t., I'roLir. t. ifktors bylcl. i\'i:ii. , Pro.aT. t. rektor.somliytet. [III]; iii. *) De hvai-jc- urgång åttöljamle fiiieliisningstabcllei'na für resii. ärs liiigge l:isctcrmiiifr liafva i ■Ipiiiia ful- teckning utf^Iäranats. Bland «le viil Lunds universitet 18ß-t — 1)4 ntgifna program och fcstskiifter liro tdljandc icke u|iptugna i Årsskriften : 1S64 : NyuuKXis, A.. Statsmaktens grund och väsende. I. [Progr. t. N. A. Tengbergs inställ.] (il b. 8:o. ■ II. [ProgT-. t. A. Tli. Lysanders inställ.] 20 s. 8:o. , Progr. t. rektorsombytet. 7 s. fol. W.\iiLGUKN, 1'., [Progr. t. 50-årsfesten med anl. af Sveriges och Norges förening.] 2 s. fol. lSljr> : T0KNBER14, C. .T., Ibn-el-Athirs berüttelse om ara- bernas eröfring af Spanien. [Prom.-pi'Ogr.] 27 s. 4:o. , Progr. t. rektorsombytet. 1) s. fol. Fr.EXSiSTinG. V., Kritisk framstiillning al Schlcier- macbers lära om försoningen. [Pr<)gr. t. Th. Wiscns inställ. I If. s. 4:o. ISHC : W.viiLouEN. F., I'rogr. t. rektorsombytet. 7 s. fol. /.sv;.s' .• Ijnuds univei-sitets andra sccnlarfcst Maj ISIi.s. 4:o. [Innehåll : | Festberättelse. 77 s. Fe.stskriftei- : LjixcuiUEX, (t., Tegnér och Oehlenschläger. [Progr. t. universitetets 2U0-årstest.] 44 s, Fi.KxsiuRii, V., Den naturliga viljans förmåga i andligt hänseende. [Prora. -progr.] 20 + 12 s. SciiLYTEU, (;. -J.. [Prom.-progi-.J 30 s. LovÉN, N. H., Öfver.sigt ijfver Lunds stads medi- cinskt statistiska furhållaTidtii i äldre tider. [Prom. -progr.] 28 -|- 13 s. Nybl.hus, A., Om PutiendorfS plats i nyaie prak- tiska philosophicns historia. [Prom-progr.] 56 + 20 s. FijENSbui;o, V., Predikan vid Lunds universitets jubelfest. 10 s. LvsANDKR, A. Tb., De academia Carolina inter eines populos(iue conciliatrice. Oratio. O s. L.TUNooKEX, G., Festtal hållet i Lunds domkyrka vid universitetets jubellest. 7 s. IlALr.BÄCK, H , Tal vid Lunds studenters fest d. 2S Maj 18GS. 11 s. Ev.ics.sox. .louN, Om solvärmens användande som mekanisk drilkraft. 4 s. (.Tfr T. V: iii.) Lyckönskningsskrifvelser och votivtatlor. 4S s. (Programmen äfven särskildt utgifna.) L.IITNdGREN', G., Progr. t. rektorsonibylet. 17 s. 4:o. isr?: LvsANiiEii, A. Til, Om den klassiska forntidens uppfattning af naturens skönhet. [Prom.- progr.] 84 s. 4:o. 18/9: ■Festskrift till kgl. universitetet i Köpenhamn vid dess fyrahundra års jubileum. 4:o. [Inneliåll:] Cedersciuöi.ii, g., Clarus saga. Clari fabella. Islau- dice et latine. VI -i- 38 s. LrxiioKK-V, B., Bidrag till kännedomen om jurafor miiliunen på Bornholm. 27 -|- 1 s. -|- 1 t. I.SSl : L.irxociREN, Ü.. [Progr. t. festen 1 anl. af Kronprin- sens förmälning I :) s. 4:o. ISSS: NvuL.Ers. A., IPromotion.sprogram. 1 H s. 4:o. L.jiiN<;oRicN, G., [Progr. till 400-årsfestin i anl. af M. Luthers födelse.] 7 s. 4:o. ISSti : WisÉ.s, Til., Målahättr. Ett bidrag till norröiia metriken. [I'rogr. till M. G. Bli\' inställ.] VIII -I- 35 s. S:o. , [Promotionsprogram.] 2 9 s. 8:0. - --, Emendationer och exegeser till uorröna dik- ter. I. [Progr. t. S. L. Brings inställ.] V + 32 s. 8:0. /.V.S7 .- WisKN. Til., Emendationer och exegeser. 11. [Progr. till P. .T. H. Leanders inställ.] VI + 10 s. 8:n. /,V,SW.- WisÉN, Til., Emendationer och extgcser. III. [Progr. t. S. Ribbings o. M. J. .T. Weibulls inställ.] IX + 32 s. S:o. ISI/I: WisÉx, Til, Emendationer och exegeser. IV. [Progr. till P. G. Eklunds, ,T. II. E. Schucks och A. M. .Mexandersons inställ.] XI -1- 52 s. 8:0. , Arsberättel.s.. 18fl0— !)I. 40 s. 4:o. 21 IfITO: üRoiiMi':, Ct., Några anm. nin ilcn .-iv. (Idinarens inamovibilitet. [VI]: i. P.KiHorÉ, G.. [Progr. t. vektorsoniliytet (j. prof. C. .1. Schlyters iul>.-d:rs-iiv(j)ii. |. rVI|:i. ISTl: Oijn:, E. ]\[., ()ni i\v skaiul. mnonias nuifilell). ui-spruiii; fr. ilet alilsta fenic. alfabetet. [Progr. t. C. T. Odliners inställ.] [VII]: i. , [Progr. t. sorgefesten (if\'er Drottning LovisaO [VII]: 1. , Progr. t, rektorsonibytet. [\'IIJ: i. L.TiiX(i(iKicN, (t., Epilogen vid niagisteriiromo- tionen 1820. [Proni. progr.] [VII]: i. IST:': Bl.d.MSTli.vxii, (\ \\'., l'rotir. t. reUtorsoinbvtet. [Vin]: III. OlbkRS, C, [PrOür. t. sorucfesten ötver Konnnt; Carl XV.] IX: n. 1S7S.- Or.BERS, C, Progr. t. rektorsoniliytet. IX: i. H.v.MiLTOx, G. K., Öfvers. af statsinkomsternas olika slag. [Progr. till C, 1". E. lijiirlings inställ] XI: II. l.STi : IIa^iii.tok, g. k., Progr. t. rektorsombytet. X: i. lii.o.MSTK.VNJ), C. \V., Bircigr.J X; n. i.S'r.7; Mdi.i.UH, A., Redogör, ffir de arbeten, som blifvit utförda på astr. observ. i Lund 18(57 — 74. IProgr. t. M. V. Odenii in.stall.| XI: iii. , Progr. t. rektorsombytet. XI: m. LvsAxnEU, A. Tu., Det lilol. seminariet i Lund 18(jö — 7ö. [Program till .1. K. 'I'. ]r,üMSTEANii, C \V., [1'rom. progr. till minnes- festen af prom. ISl'U.J WLi. L.ifXGöEEX, G., Årsberättelse 1879—80. XVI: ii. , Ca^'sars-karakteren i Shakesjieares Julius Gsesar. FProgr. till .\. W. i^uennerstedts imstall.] XVII:!!. ISSl: L.irxiiGHEN, (t., .Vrsberättelse 1880—81. XVII: in. , Xågra anm. om Walter Scott ocb hans romandiktning. [Progr. till A. G. L. Bil- lings inställ.] XVIII: i. 1.ss:j: L.niX(i(;KEN, G., Årsberättelse 1881—82. XVIII: n. , [Progr. t. nya universitetshusets invig- ning.] XIX: II. , Studier öfver Runeberg, i. [Progr. till II. (.). I^indgrens inställ.] XIX: iii. , Svea. rProgr. till lOO-årsf esten i anl. af Es. TegniMS födelse.; XlX:iii. lSh!3 : L.trXGGKEX, G., studier öfver Knneberg. ii. [Progr. t. (i. S. Trägårdhs inställ.] XIX: in. , Årsberättelse 18S2— 83. XIX: iv. 1S84: LjUNGciKEX, G., .\i-sberuttelse 188;j— 84. XX: n. ISSö : Ljuxggbex, (i., Ar.sberättelse 1884—80. XXL i. MS6: Wisicx, Th., Årsberättelse 1885- 8(;. XXII- ii. 7.S',vr; WisÉx, Th., .Vrsberältelse l.'-'8i;— 87. XXIII: iii. ISS.S : WisÉx, Tn., .Vrsberiittelse 1S,S7— 88. XXIV: ii. 188 •>: Bi.oMSTRAXJ), C. AV., Gm mon.aziten från Eral. [Prom. -progr.] XXV: iv. WisÉx", Th., Årsberättelse 1888—89. XX\': iv. IsllO : WisÉN, Th., .Vrsberättelse 1889— ilO. XXVI: ii. 1892: MÖT,LEE, A., Borgerlig tid oeh verldstid. [Progr. till C. M. Zanders inställ.] XXVII: ii. Weibull, M., Drottning Kristin:! orh Klas Tolt. [Prom. -progr.] XXIX: i. MiiLT,EK, A., Årsberättelse IStir 92. [1'rogr. till K. F. Söderwalls och A. O. Winroths inställ. I XXVriI:i. lS!Jr! . BACKLUND, A. \'.. William linwan Hamiltons lösning af dynamiska pmblem. 'Pmm.- progr.] XXIX: ii. Rir,i!iX(4, S., Om läkare oeh läkarekonst i .'shak- spere's Englaml. [Prom. -progr.] XXIX: ii. M(il,l,ER, A., Årsl)eiättelse 1892—9:!. XXIX: i. 1894: Aeeschoiii, v. c. W., Det fanerngania eiidiryots imtriliciu. |Prom.-]irogr.| XXX: ii. .Mol.l.ER, A., .Vrsberätlelse 189;!- 94. j Progr. till O, X. T. .\lndells inst:lll.J XXX: i. 4 22 K. Fysiografiska sällskapet. K. ]''vsi(i.t;iiilisl;;i süllskaiicts iKindlin.ear. Xv l'p]i(;ifl å ilc fiircdraL;, tunn lililvit hållna viil 'följd. *^ 1. 1889— 90: = XXVI: II. ' Fvsioorali.sUa sällskapets saniiuaiitråclen II. 1890— 91.=- .\XVn:ii. iiiiiU-r läsåret. LVttVilicr sisln afd. i livarje IJI. 1891— 9'i.-- XXVIII: n. Tom fr. r,, m. T. 1111. 18(iiV|. lY. 189-J-9;i. = XXIX: v. 189'i— 94. -= XXX:n Innehållsförteckningar. -VvK. I — IV. Iiinohållsföitcfkninsr. ',IVj: i. -\rg'. I — XX. System, imiehållsfnrteckning oeb I — X. d:o. XI: IV. alfabet. fOrfattarereaister. XX: i — iv. ") Siillskapet.s tidi^-urc pnblikatiimer iiru : Haiillinsar. D. 1: St. 1 — 1. Stofiklinlm 177fi — .SO. .SLS + fll] s. + -1 t. S:n, Magazin. Bd. 1: St. l—'i. Luml I7.S1. 2«! s. S:ii. År«tieriittfilse, aHpmnad ... 1S2:1. Lnml 1823. 105 + 1:31 <;. .S:o. - 1824. Lnn.l 1S2.T. lli:3 + [21 s. 8:u. MiiHiOäskfift iitgifven .. . med anledning at dess linmlrai^rsfest d. .3 Orl. 1.S7S. Ijiini] 187.S. 4:o. [Innehåll :| OnKXULS. M. V., Iakttagelser ölVer ini-sliildnirig af högra WAni.riUK.v. F.. Om de vid utvidgningen af Ystads hj'lrtkamm;irens papillarnmsklcr. 11 s. -}- 1 t. hamn åren ISIls — fili fnnne diiggdjnrslien. II. Wi.TK.iXiiKK, Are;., Dn friitteincnt inlérienr des lii|ni- 13 s. des. 22 s. + 1 t. XiiRiisricuT, O., lie .\lgis aijnie daleis et de Oliara- Bi.iJMSTi'..\Ni), C. W.. Titanater från Småland jenitc luis ex insnlis Kandvieensibus a Sv. Berggren några anmärkningar rörande dylika niineraliei> !S7.5 repdrtatis. 24 + [21 s. + 2 t. nndersilkning. 41 s. r.r.uiicnKX, S., Några nya eller ofullständigt kiinda Ci.Ai^;ssoN, P., Om de en- ooh tlervårdiga alkolndernns arter af nyzeelåndska fanerogamer. 3:1 + [8j jemte kolhydraternas sulfater. ü(i .s. s. -f- 7 t. LlJXDCiiiRN, B.. Studier öf\er fannan i den stenkols- .\iif.si inirii, F. W C. .Temfinandi- nndersiikningar at forande formatiom'n i nnrdvristi-a Skåne. .57 tdadets anatomi. 242 + [ 1 :{ | '-. )- 1 1 t. 4 [3l s. -f 1 tab. -t- 2 tärt. 23 Författare-register. [inj: IV. IIVJ: II, [Vill: 11 XII: II. XXII: II. XXX: II. Asl,; C. Agarilh, De Laiiiinarieis symboln;. [IVj: ii. , Floi'ideernes sy.=itematiU. [VIII]: iji. , Alsernes systeniatil;. [l] — VI. IX; ii. XVII: III. XIX: IV, " XXI: III, XXIII: iii. XXVI: ii. , De Alg:is N. Zelaiiil. inarinis. XIV:ii. , Die Bedeutung LiniitVs. XIV: ii. , Analecta algoloyica. XXVIII: ii. t'ontin. I. U. XXIX: ii. XXX: ii. Ahn/elf, Nådens ordning. XV[1: i. , Scbleiermatliei-s liii-a om ångern. XIX.' i. -, L. Petri lis. kyrkoordn. af 1.5(il. XXIX: i. , liidr. t. sv. kyrkans lii.st. i 1(1. ärli. XXX: i. Anderson, F., rian. ('J2) Undinas bana. [VII|: ii. , Plan. {nu) Semeles bana. IX: ii. Andersson, G., Örtart. slingr. .stammars jiimf. ana- tomi. XX VIII: II. Andersson, IT., De parudo ehori Aiistupb. XVI: i. — -, QuiE de nnmine diviiio enHiiqne ejus sen- serit Julianus. XXVII: i. Anteil , Dråpsbrotton. XXX; i. Aresrhouy, Bidr. t. skand. vegetat:s liist, , Våxtanat. iindcrsökii. 1, U. , Biologie der HolzgoMäeli.se. , The genu.s Knbus. XXI: iii, Fancrog. cmbryot.s nutrition. ./., Om bronehotomi. [III]: ii. , Årsberättelse ISUO — Ü7. [III]: iii. Ask, ./., Formalitet, vid kontrakt. I, TI. XX: i, .\XIII: i. , Om forfattareriitt. XXIX: i. liendz, H.angningsdodeus Icnomcncr. XXI; i. Bergendal, Örtart. dikotyl. jåmf. anat. XIX: iv. , Benvåfnaden, XXII: ii. , Beitr. z. Fauna (ironiands. XXVIII: ii. , Euchlanis Lyneeus wiedergef. XXVIII: ii. , Polypostia similis. XXIX; ii. , Cryptoeelides Loveni. XXIX: ii. Berggren, ./., .Je.su sista päskamåltid. [III]: i. Berggren, S., Mossornas Ibrtpl. g. groddknopp. [I]; ii. , Bidr. t. Kkandinaviens bryologi. [II]; in. , Mossornas byggn. o. utvcckl. T. II. [IV]: n, [VII]: II. , Äzollas iirotliallinm o. embryo. XVI; ii. Bergh, Djuriilvet i Kattcgat o. hikageraek. [VII]; ii. Berglund, Bvafvelsyrligbctens dubbelsalter. IX: ii. , Imidunsnlfunsyra. XII: ii. , Amidosiillonsyra. XIII: iii. Berlin, Potenser al' oomplex variabel. [V]: iii. , Log. o. de enklaste trigoiioin. funkt, af en complex variabel. [V]: iii. , Komplexa koordiiiater inom pl. geoni. IX: it. Billing, Sacramentum o. saerilicium. [V]: i. , Adiaphora. [VII]: i. BjörUng, Penningdeposition. XXX: i. Blomstrand. Tantalmctallerna. I, II. [I]; ii, [II]: iii. , Nyare atomtbeor. fr. electrokem.ståndp. [IV]; n. , Die Natriumessigsiiuren. [V]; iii. , Årsberuttelse 1871—72. [VIII]; iii. , Nyare kemiens forli. t. dru liiilre. X; ii. , Promotionsjuogram. XVI: i. Blomstrand, Die Smierstoftsäuren d. Jodes. XXII; ii- , Gadolinitjordens atomvigt. XXIV; ii. , Jodsyran. XXV: iv. , Monaziten fr. Ural. XXV: iv. , Die arom. Diazi^verbindungen. XXIX: ii. Borelius, Antiseptikens utveckl. XXVI: ii. Borgman, Barkens bygn. i Coiufer:s stam. XIV; ii. Braune, De particula ut. [II]: n. Brodén, Transformation ellipt. Functionen. XXX: ii. Broomé, Sv. domarens inamovibilitet. [VI]; i. .Årsberättelse 18(1!1 — 70. [VI]; i. Bfuhns, Die Längendiff. Berlin — Lund. [VII]: ii. Bäcldund, PolbOjd. f. Lunds observ. [IV]; ii. , Plana algebr. kurvor, som gå gen. samma skärningspunkt. [V]: iii. , 1'lana algelir. kiii vins normaler. [Vl]; ti. , Geoni. kurvor ni. dnbb. krijkn. [VIII]; iii. , Bidr. t. kulkomplexenias tbeori. IX: ii. -, Curveii- u. Fliielientransform. X: ii. , Abbandl. in Hydrodynamik. XI: iii. , I'lÜHsigkeitsbewegung in mehrfach zusamraeii- liång. Kåuraeii. XI; iii. , Partiolle Gleichungen belieb. Ordn. mit fin. belieb. Zahl Veråiiderliclien. XII; ii. - , Ytor m. konstant neg. krökn. XIX: iv. , Bewegung schwimmenden Körper. XXI; iii. , Hamiltons lösn. af dynam. probl. XXIX: ii. Cavallin, De futuro Heroiloteo. XIV: i. '. — ^ j)g Xenophont. temporum et modorum usn. I, II. XVL I. XVII: II. , Äor. inliii. Homer, ad verba die. et sent. relatus. XVII: ii. , Ad syntax. Thueyd. et Xenopb. Cedersrltiöld , Bandamanna saga. X: i. , Geisli. X: i. , Jomsvikinga saga. XI: ii. , Fornsögur Suilrlaiida. XIII: ii, XIV; XVIII: I, XIX; iii. & Wulff, „Le mantel moutaillii". Cedervall, Araliaceernas stam. XIV; ii. Claesson, Fcnyl- o. etylsulfacetsyror. X: ii. , Merkaptan, natriummerkaptid. XI: Tit. , Tioglykol syra. XIII; iii. , Beståmn. af oorg. elem. i cn-g. fcirening XXI; III. , Klors inverk, på kolsvatla. XXI; iii. , Metyl- o. etylsulfliydrat. XXI; iii. , PseudosvatVeleyan. XXI: iii. Etymologies islandaiscs. [I]: i. , Aiiahåravarmans åfventyr. [IV]: i. , Les conjonctions gothiipies. XII: i. Mesures mierom. iVétoiles doubles Edgren, Vrddi-derivates in Sanskrit. XVII: ii , Codd. ind. in bibi. univ. Lund , L'element roman de l'anglais. Eklund, -!zp; vocabulum. [VIII]: i. , Theologiens begrepp o. indeln. , K = '/{tjG'.':-dogmens fortbildning. Enehuskr, Platinas metylsullinbaser. XIX: III. i, XV: I. XIII: II. Collin, Dunér, XII; II. XIX; III XIX: III. XI; I. XIII: I. XXII: II. ■24 ir. Eni/ström, lianan ior kiimet 1S47. II. XVII: iii. -, Die l'hui. Victoria n. Sapplio ISS2. XX: iv. , Lnnils obüei-vatorii ptillinjil. XXV: iv. KrirSSOli, Johri, Solvärmen s. mek. ilriiliraft. [VJ: iii. h'rikusoii, Jak., Lefjuinino.sernas rotknölar. X: ii. . Mcristmnet i dikot. viixter.s rötter. XIII: ni. /•'rikson, Joh., Lycoiiotliiu'-blaik>T\s anat. XXVIIhii. (reijiT, HLgeliaui.sni o. iio.sitivi>m. XVIII: j. , Lot./.e om tid o. timligliot. XXII: i. driini', Der tempor. Magnetismus d. Eisens n. d, Xiiki I- 1)11 hulien Temperaturen. XXX: ii. Gfiinqrht, Vu nouvean SS'!^''''""™''''''- XXVIII: u. , Den i.-lekt)-. Ijusljagen. XXX: ii. Göransson, Kropiiars verkl. värmekapaeilet. IVIIj: n. Hi-iij, Foglarnes blicken. XXII: ii. , Ilinni hos Carinaterna. XXfV:ii, f-ftttinlton, Statsinkomsternas olilia slag. XI: ii. Äi'sberüttelse 1S73 — 74. X; i. H(fi}iniat\ Kyrkan i Skåne under katholismen. [IV]: i. ifaiiiiiHiixlrniii, 'rulltorb. m. ile skainl. rikena. Xll:i. Hf^flln, Pyridinens platinabaser. XXII; ii. , Bestiimn. af di-ufsocker. XXVII: ii. -, Trypsindigestionen. XXIX: n. , Hornsubstansens ldyIrdng^i)rod. XXIX: ii. Heime.r, Stmia 1'indarica. XX: ju. Hmniij, Bryo/oerna i Sverges Ivritsysteni. I 'XXVIII: 11, XXX: ii. Ilililrhraml, Bnkorganens liigeförändr. XXA'II: ii. Hill, Tals visare t. sammansatta delare. [I]: ii. , Quelques tables iles fractions. [II]: iii. : — , De propi ietatibus scrici harmon. [lll|:iv , De fnnetionibns riitionaliter logarithmii integrandis. flV j; ii. , l'iie tunne gi'-ii'-r. de drvelo|ipemeiit. [v |: I VI i: II. - - , Fouriers regel f. recla rötter. [VIII] m. Hjelmci'US, Sv. jordeganderättens liist. XX: ii. Hiihxnfrhiii , I.. T., Istiden i S. Sverige. [III]: iv. Hi)liiixfriiiii, ().. Hen Intli. ordinationen. XXV: i. Hülst, Platinans i-yanlori'ningar. X: ii. Hidflirr;/, .\iiat. nndersökn. ötV. Salic« HiDiihld, Köp ,af fast god:^. |Il]: i. ■ IticiiJii. He Pervigilio Veneris. (llll:iii. Jiihunssdii, F .1 , F,n (I. T skritt- kiuioi XXIV: I, ■Johansson. M., Pie nterna Christi pra-existentia quid in ev. Joannis traditum est? [III]: i. Jönsson, B., Bladets anat. byggn. h. rroteac. XV; ii. — , Embryosäeken lios Angiosperinerna. X^'!;lI. , Befruktn. hos si. Najas. XX: iv. , Dickenzuwaolis d. lihodophyceen. XXVII: ii , Ljusets betyd. f. frims groning. XXIX: ii. Jniissiin, P.. (lin ångtiie-ionfii. T. II. XXIV: ii. XXV: 111. Karlsson, Translusiunsviifn. ho- Conilera . XXIV: ii. Kfllipe, Isl. juryn enl. Grågås. XXI; ii. 7v;-o/,-, Nägra koboltiaksalter. [VII]: ii. , Plana reciproka systemer. IX; ii. Kruse, Vita metrica S. Birgitta; XXVIII: i. XVill: II. varde. XI: 111. [II|:iI. Lanij, Gall.sy unnas söiulerdelningsprodukter. l.caniler. Herbarts lilos. ståndp. I, II. [l]: i, , Boströms låra om Onds idéer. XXII; i. lii'rlir, Mjölkdent. b. Chiroptera. I. II. XII: n, XIV: ii. Liilfnrss. B., Die Glycnse- u. Gerbstoffreag. XXVIII: ii. , F.laiosferer i örtbladen. XXIX: ii. Liilforss, T. K. I.u estoria do los Godos i]r D. n.idrigo .linienez. |VI11|; ii, IX: i. LUjriiaist. Iiiliidt. i Inriisi.an-lvii lagspraket. XXII: i, Lind, De dialeeto Pindariea. XXX: i. TAnilhom, Trimetafosfcn-.syran. X; ii. - -, Några guldets eyanfitreningar. XlPii. Linde, Quiestiones etymol. et granun. XV: i. , Eiuendationes ad gr. et lat. Script. XVIII: i. . Qniest. crit. in Sencea'' Ep. ninr. XXI: ii. --. Knienilationes Plutarehe»'. XXI: ii. - — , De lano. XXVIl: i. , Herraesmytheii. XXVIII: i. Linder, Messenii tidigare lif. XXIX; i. hindstedt, Meridiancirk. pä Lunds ob.serv. XIII: m. , Beobaclit. des Mars 1877. XIV; ii. Ljmu/yren, Det nyromant. i Lycksalighetens ö. jlVi: i. . Epilogen vid raag.-prom. 182(1. [Vtlj:!. , Sv. akad o. sangen öfver ('reutz. XIV: i. , Linnés vistande i Lund. XIV: ii. , Selma o. Fanny af Franzén. XV: i. . Es. Tegnérs bildspråk. XV: i. . Tidsbild fr. seklets början. XVI: i. , Shakespeares Julius Caesar. XVII: ii. , W. Scott o. hans romandiktning. XVIII: ji. , Progr. t. uiiiv. -husets invigning. XIX: n. . Studier öfver Kuneberg. 1. II. XIX: ui. , Svea. XIX: iii. , Årsberättelse 18GS— i;:). [V):ii. - 1877 — 78. XIV: ii. 1878 — 7U. XV; II. 187!) — 8(1. ]88() — 81. 1881—82. 1882—83. 18S:3 — 84. 1884-8.'). XVI: 11. XVII: 111. XVIII; II. XIX; IV. XX: II. XXI: I. Ljwujströni, Bladets byggn. hos Erieineii Loven, Plana alg. kurvors rektitiabilitet. . XIX: IV. XVIII: 11. Svafvelhalt. substitutionsderivat af jn-iqnon- syran. XVIII II: 11. Lundyren, Faxekalken på Limhamn. [III]; iv. -, Itudister i kritforin. i Sverge. [VI): ii. . Växter fr. stenkolsfin-. form. i N. V. Skåne. IX; II. - - , Den vid Itanisåsa o. Öfvfd.-kloster IVpi-el;. sandstenen- ålder. X;ii. , Molluskfaunan i Sverges åldre uiesoznisKa hijdn. XVII: iii. , Bracbiopoder i Sverges kritsystem. XX: i\'. . Sverges mesozoiska bildningar. XXIV; u. Lysander, Filol. seminariet i Lnnd. XI: ii. -~ , De vita .1. G. Ekii. XII: i. .Årsberättelse 187.5-7(1. XII: i. Lyttlien^, (_-'riistaeeernas anatomi. [IVj:ii. [V|:ii]. Löndahl, l'latiini.sultinföre-iingar. XXIV: ii. , Platinasultinbasernas konstitution. XXVII: u. , Inverk, af alkoh. natrinmetylat på åltikester u. lien/.aldehyd. XXIX: ii. l^oieeyreii. Om myopi. [II1|: ii. Miilinström, De verbis Hebrieoruui concavis. X: i. Mehutder, De anacolutlns Herodoteis. [V]: ii. Mwrheel;, Flora v. Siidbosn. ii. d. Hercegov. XXVII: n. . Tvånne Asplenier. XXVII: ii. Möller, A., Planetobservationer 18(17. [IV|;ii. , Planet- o. komet-obs. 18(!8. |Vj;iii. 18(ill. [VI]: II, 187(1. IVIIJ:ii. 1871. [VIII]: 111. , Planetobservationer 1S72. IX: ii. , Planet- o. komet-obs. 187.'). X; ii. , Obsiuvat.niet i Lninl 18(17-74. XI: jii. 25 Möller, A., Borgerlig tid uch vcildstid. XXVII: ii. , Årsberättelse 187-1 — 75. XI: iii. 1891—92. XXVIII: I. 1892 — 93. XXIX:i. 1893—94. XXX: i. Moller, J., Om connexeus C (x, x, o; n, u, oj prin- oipalkoincidens. XVI: n. , Transform, einer gewund. C'nrve durch spliär. Inversion. XVIII: n. , Krümm:skreiscentr. ein. Raumkurve. XXI: m. , Osculirende Enveloppen. XXIV: ii. Nafhorsf, Arkt. vSxtlemningar vid Alnarp. [VII]: ii. Xaumann, Om missfoster, [ij: ii. Xeramler, Förändringar i Amnionshornen. XXX: ii. Xeimian, Bast o. sklerencliym hos dicot. .st. XVI: ii. Nilsson, Dikotyla jurdstammai-. XXI; in. Nordstedt, Characeernas groning. [ll]: iii. , S. Norges Desmidiéer. IX: u. . Ky art af si. Spirogyi'a. IX: ii. . De Algis & Characeis. 1— K. XVI: ii, XXV: iv. Ki/lander, Zirkonjörd. [l]: ii. Oilenius, Morrhårens anat. byggn. [II]: in. , Vestibularsäekarnes form o. läge. [Illj: iv. (Min, The Bottienose Whale. XXIX: ii. Ulhers, Årsbeiättelse 1872—73. [IX]: i. Olfle, Skand. runornas ursprung. [VIl]: i. , Program. [VIl]; i. -, Årsberättelse 1870 — 71. [VIl]: i. Olsson, Entozoa hos skand. hafsfiskar. [III]: iv, [IV]: ii. , Fauna Copepod. parasit. Scand. [V]: iii. , N. gen. parasit. Copepod. & Platyelm. [VI]: ii. , Skand. üskars föda. [VIII]: iii. Paulson, De fragm. Lund. Boetii de instit. arithm. librorum. XXI: ii. -- , Studia Hesiodea. XXIII: ii. , De cod. Line, honiil. Chrysostomi. XXV: iii. , De cod. Holm, homil. Chrysost. XXVI: i. Quennerstedt, Bidr. t. Sveriges infusoriefauna. I — III. [II]: III, [IV]: II, [VI]: ii. , Foglai-nas anatomi. IX: ii. Rihhiny, Läkare i Shakesjjere's England. XXIX: ii. Rosén, ün Probleme d'electrostatique. XXIII: iii. , La théorie des oscill. électr. XXVIII: ii. Rosenberg , Nitrosvafveljernföreningarne. [II]: in. Rosengren., Sulfonglycinerna. XXX: ii. Rudelius, Platinaproijylsullinföreningar. XXII: ii. Rydberg, Algebr. integraler t. alg. funkt. XV: ii. , Friktionselektriciteten. XVIII: ii. Sandéen, Bladknopp, hos några Polygonese. [I]: ii. , Uräsembryots byggn. o. utveckl. [V]: iii. Schlyter, C ./., Äldre red. af Söderm:lagen. XVIII: ii. Schlyter, G. R., De syntaxi Latinorum. [V]: ii. Schmidt, Den h. skrifts lära om bönen. [VII]: i. Schnei:, Kosa rörans. XXVIII: i. Sjöberg, Sv. flskerilagstiftningen. [II]: i. Sjögren, Chondrodit o. humit fr. sv. fyndort. XVII: iii. Sjöstrand, De örat. Att. temp. i mod. usu. XXV: iii. , De perfecti & plvsqvampei-fecti vsv oonivg. periphr. Latinorvm. XXVIII: i. ^karstedt. Formeln ande och sanning. XX: i, , De form. O'.y.'/.'.o-j'JvTi v.a: ;"tf/-r,VT,. XX: i. Stille, Schering Eosenhane. XXVIII: i. Sn:ahn, Herbarts philos. ståndpunkt. [l]: i. Svensson, Antimon- o. vismuthoxidens salter. [IV]: ii. — -, Svafvelsyrl. salter m. kopparoxidul o. silfver- oxid. ivi]: II. V. Sydoic, Hyresaftal ror. fast egendom. XIX: ii. Söderberg, Forngutnisk ljudlära. XV: i. Södermall, Verbets rektion i fornsvenskan. [l]: i. , St. kasusform, under medeltiden. [ll]: ii. , Främm. ords behandl. i fornsv. [III]: iii. , Studier öfver KonungastyreLsen. XV: i. Tedin, Prim. barken U. vedart. dikotyler. XXVII: ii. Tegnér, De vocibus prim» radicalis w. [VI]: i. Tliiele, Längendiff. Lund — Kopenhagen. XXI: iii. Tliyrén, Spencer's Principles of Psyohology. XIX: in. , Första väpn. neutraliteten. XXI: ii, XXII: i. , Verldsfreden under Napoleon. XXIII: ii. Tidbloni; Termoelektr. undersökn. I, II. IX: ii, X: ii. , Meteor. Beobb. zu Lund 1741 — 1870. XII: ii. , Peiidelbest., arkt. exp. 1872—73. XIV: ii. Torell, Geolog, forskningarne i Norge. [II]: iii. , Spar.Lgmitetagens geognosi o. paleont. [IV]: ii. — , Petrificata suec. format, cambr. [VI]: ti. Törnqvist, Fågelsångsti-aktens undersilur. lager. [l]: ii. , Lagerföljd. i Dalarnes undersil. bildn. [III]: iv. ■ — , Siljansområdets trilobitfauna. XX: iv. -, Siljans graptoliter. 1, II. XXVI: ii, XXVIII: u. , The structure of some Diprionida?. XXIX: ii. Wadstein, Kants teor. kriticism. XV: i. Wahlgren, Mola nasus (Eaf.) [IV]: ii. , I Ystads hamn funne däggdjursben. IX: ii. , Zool. instit. vid Lunds univ. [ll]: iii. Wahlstedt, XJndersvafvelsyrligh:.« org. deriv. XVI:ii. Wcdlengren, Ciliata infusorier. XXX: ii. Wallin, Toluolsulfonglycin. XXVIII: ii. Warholm, Den h. skrifts inspiration. [III]: i. Weibull, Mart, Förb. m. Sverge o. Frankr. 1672. [l]: i. , Freden o. förbundet i Lund 1679. [VIII]: ii. , Drottn. Kristina o. Klas Tott. XXIX: i. Weibull, Mats, Zirkonium. XVIII: n. Wickberg, Schwache, prät.-bild. in d. germ. spr. XIII: ii. , Genitivsuttix. -sja i germ. språken. XV: i. , The early West-Saxon vowel-syst. XVIII: i. Wijkamler, Plan. (117) Lomias bana. [VIII]: iii. . La périodicité des perturb. de la déclin. magnet, dans la Scand. septentr. XII: ii. Wiman, Spec. slag hvirfvelrörelse i vätskor. XXIX: ii. Vinge, Ormbunkarnes bladbyggnad. XXV: iv. Wisén, Ordfogningen i äldre eddan. [l]: i. , Årsberättelse 1876-77. XIII: iii. 1885-86. XXII: II. 1886—87. XXIII: iii. 1887 — 88. XXIV: II. 1888—89. XXV: IV. 1889-90. XXVI: ii. Wrangel, Ed. v. Hartmanns estet, system. XXVI: i. Wulff, Les sagas de Mägus k de Geiraril. X: i. , L'emplüi de l'infinitif dans les plus anciens textes fran(;'ais. XI: ii. , La chronique dite de Turpin. XVI: i. , Poémes ined. de J. de la Cueva. XXIII: ii Wiigyier, S. Mills Log. system. I, II. XVI: i, XVIII: i. Zander, De divisis k discretis vocibus. XI: ii. , De gemin. vocum lat. ditlerentiis. XIV: i. , De lege versiticationis lat. XXVI: i. v. Zeipel, Determin., hv;s elem. äi'o binom:koett'. [II]: iii. , Monomial- o. fakultetskoufticientei-. [VI]: ii. . Determinanter, hv:s elem. äro binomialkoeft'.. multipl. med vis.sa faktorer.;, [VIII]: iii. Åkerman, Sect. med. f. mankön, urinblåseston. XXV: ii. , Operat. i gallblåsan o. gallvägarne. XXVI: ii. Acta Reg. Soc. Phvsiogr. Lunu. T. VI. Öfversikt. A. Iiiiirliållsjnrteckniiiy . B. Systematisk tifversikt Teologi och Kyrkoliistoria .luridik. Statsveteuskii] JNIediciu Filosoti Språkvetenskaii . . . Österländska s|ii-åk . Klassiska Ronianiska (iermaniska Histiiria. PiTscmalliistDria Sid. 1. 1.!. i;). 14. U- 14- 14. 14. lö. 15. lö. Sid. i/iteratuvliistuna. Kstetik . 15. Matematik Ki. Fysik. Mekanik. IMeteorologi . IG. Astronomi 17. Kemi 17. Zoologi l,s. Botanik 18. (teologi. Mineralogi. Paleontologi . V,\. Universitetsprograni 'l6. Iv. Fysiograliska sällskapet .... 22. Inuehållstorteckningar ...... 22. Ffirfattare-rri/ister 23. New York Botanical Garden Libran 3 5185 00263 1826 ti^L:^:»:';^"--' ■ if^- ■ ■'■■:Sßk:m,: ;■■ '^i.-irf .■- ■ :■ --'.v-i?.*..- '> .^^.';.riV'';:;,>:-( - '■.i!;><'''vy .i-'lSMS