MEDDELANDEN SOCIETAS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA TOLFTE HAFTET. IS JV\ •) HELSINGFORS. J. SiMELII ARFVINGARS TRYCKERl 1885. In n. e 11 a 11: Hjelt Hj. och Hult E. Vegetationen och Floran i en del af Kemi Lappmark och Norra Österbotten Sid. 1. Hult K. Blekingea vegetation. Ett bidrag tili växtformationer- nas utvecklingshistoria „ 161. I \ (Meddel. af Societas pro Fauna et Flora feimica, 12: 1885 ) VEGETATIONEN OCH FLORAN I EN DEL AE OMI lAPPMAM OCH mm iSTERBOTTEN. HJALMAR HJELT oeli R. HULT. {Amnälät dm 7 Mars 18So.) -~ HELSINGFORS, J. SIMELII ARFVINGARS TRYCKERl, 1885. <^^^^^ '^^.^^%> Resans gäng. För att i botaniskt afseende imdersöka det omräde, som mellan Ounasjoki och svenska gränsen sträcker sig frän polcirkeln tili tjälltrakten omkring Yllästunturi, samt för att komplettera Universitetets samlingar af kärlväxter och mossor frän detta omräde, företogo vi, Hjalmar Hjelt och R. Hult, sommarn 1877 en resa tili dessa trakter, den se- uare af oss försedd med ett understöd af 400 mk frän So- cietas pro Fauna et Flora fennica. Emedan sommarn detta är kom ovanligt sent och vä- derleken under större delen af resan blef ogynsam, sä att vi t. ex. under de första tre veckorna hade 15 regndagar, kunde genomforskningen af det 8,000 qvadratkilometer vid- sträckta omrädet icke blifva särdeles noggrann. Aibetet fördelades sä emeilan oss att Hjelt förde rese- dagboken samt egnade särskild uppmärksamhet at faneroga- merna, medan Hult företrädesvis observerade traktens geo- logi och bryologi, hvarjemte vi gemensamt skötte ständorts- anteckningarna och samhngarua. Bearbetningen af anteck- ningarna och författandet af berättelsen har utförts af den sistnämde, med de tillägg och ändringar, hvilka reskamrateu genom siii kritik af manuskriptet gifvit honom anledning att införa. Resans gäng var följande. Sedän vi i början af juni lemnat södra Finland, foro vi genom Visuvesi, Nykarleby och Uleäborg tili Torneä, der vi kompletterade vär utrust- ning genom att förse oss bl. a. med tyg tili täit, diverse husmedicin, som dock lyckligtvis nastan alls icke kom tili an- vändning, och framför alit flor och beckolja tili skydd mot myggen. Redan i södra Finland hade vi anskaffat lätta, vaxduksbeklädda lädor att förvara pressade växter uti m. m., hvarvid dock blecklädor mähända skuUe hafva värit att föredraga, da äfven deu extra vaxduk vi iiu behöfde skuUe blifvit obehöfiig. Vidare hade vi raed oss papper af olika slag, enkla pressar, te, m. m. samt den kanske nöd- vändigaste delen af utrustningen : landtmäteri-styrelsens generalkarta öfver de delar af landet, vi skulle besöka, äf- vensom kompass. Vär öfriga utrustning erbjöd ingenting anmärknings- värdt — en särskild mention honorable mäste vi dock egna de konserver vi försedde oss med i Uleäboig. Äfven funno vi i olikhet mot nägra andra resande pieksor vara den äu- damälsenligasle fotbeklädnad pä dylika resor som vär. Frän Torneä fortsatte vi vär resa den 19 juni och anlände följande dag tili värt exkursionsomräde, men gjorde ett nä- got längre uppehäll först i Turtola, dit vi anlände den 21 juni. Alla växter voro ännu föga utvecklade, EriopJiormii vaginatum bade nyss börjat blomma, asparnes löf voro tili en del ännu ej utspruckna, strandvallarne voro alldeles gräa efter det nyligen uppbörda värfiödet ocb kärrmarkerna stodo sä fuUa med vatten., att de knapt kunde bära en menniska. Vi raaste derför i Turtola inskränka vara studier tili de derstädes ganska vidsträckta torrare skogsmarkerna, hvilka erbjödo föga af intresse. Derjemte gjorde vi en exkursion öfver tili den svenska sidan om elfven, der ett par skogbe- vuxna berg höja sig, Kynsivaara och Pullinki. Naturen är der mera omvexlande än pä den finska sidan. Pä de af- hälliga markerna uppträder frodig löfskog som tili en del är lundartad. Bergen bilda klyftor ocb klippväggar med ganska riklig mossvegetation, ocb uppe pä Pullinki anträöäs troligen längre f ram pä sommaren flere bergväxter; vi funno der Salix glauca, MuJgedium alpinum ocb riklig Viscaria alpina. Vi anmärkte äfven att växterna pä svenska sidan voro längre utvecklade, hvilket mähända berodde pä terrän- gens gynsammare exposition. Äfven pä den finska sidan besökte vi en kulle, Korpivaara, men den var vida torrare och lägre än de svenska bergen. Den 27 juni lemnade vi Turtola i hällrega och reste landvägen tili Pello, der vi äter gjorde nägra exkursioner. Här funnos fastare sumpmarker, öppna och granbevuxna myrar, hvilkas vegetation icke doldes iinder vatten, hvarför vi nu kunde begynna deras studium. Äfven vid Pello be- sökte vi de smä kullar och berg, som här och der sticka upp öfver den euformiga slätten ; den största af dem var Luppovaara Öster om byn. Den 29 reste vi i bät uppför elfven , gjorde nägra exkursioner omkring Koskenniemi, der myggen för första gängen blef besvärlig, och stego fle- restädes under färden i land, oftast för att gä tili fots förbi forsarne, samt anlände tili Kolari natten mot den 2 juli. De första dagarna bodde vi pä gästgifvaregärden Simu pä yilässaari och gjorde derifrän flere exkursioner pä ön och en tili Airivaara pä svenska sidan. Ehuru vegetationeu fort- farande var föga framskriden, begynte vi här anteckna än- garne och strandbackarne. Dessa anteckningar mäste blifva gauska bristfälliga, dä de fiesta gräs ännu voro obestäm- bara och mänga örter knapt hade kömmit upp ur jor- den. Den 5 juli fingo vi tack väre länsmanneus, herr Möl- säs, vänliga bemedling flytta in i det pä fastlandet söder om ön belägna för tillfället obebodda kapellansbostället i Joki- jalka. Der bodde vi tili den 16, och gjorde under denna tid exkursioner i alla riktningar pä den finska sidan, der- ibland en längre raed vägvisare tili Teurajärvi, och en an- nan tili kalkklipporna vid Äkäsjoensuu. Den 16 reste vi uppför Äkäsjoki, en liten strid och grund ä, tili Äkäslom- polo, der vi inhyste oss i en usel stuga. Följande dag be- stego vi Kujertunturi och dagen derefter YUästunturi. Bäda dessa berg visade sig vara ytterst sterila och gäckade vara förhoppningar om att fä göra bekantskap med fjällfloran. Dä vi frän toppen af YUästunturi sägo Pallastunturit locka med sinä mjukt rundade blänande konturer vid den norra horisonten och besinnade att en rak vattenväg ledde frän Äkäslompolo dit upp, beslöto vi att företaga en färd tili deras för sin alpina fiora bekanta bäckdälder. Detta beslut satte vi i verket redan tvä dagar dfirefter, den 20 juli, och hade lyckan att under hela exkursionen gynnas af det här- ligaste väder. Med lätt bagage, hvaribland vi särskildt mä päpeka konserverna, begäfvo vi oss i bät iippför Äkäsjoki tili norra ändan af Äkäsjärvi, lägo der öfver natten i Muotke- vaara gärd, gingo sedän öfver näset tili Jerisjärvi och foro med bät öfver denna sjö tili Kutuniva gärd. Derifrän förde oss en vägvisare tili Pallasjärvi gärd, hvarest vi fingo en annan ledsagare, som uppgafs vara särskildt hemmastadd uppe bland tjällen. Vi rodde först öfver Pallasjärvi tili dess vestra strand, gingo sedän längs Palkeskero upp tili Pyhä- kuru och bestego derifrän den högsta toppen, Taivalkero. I kurun tillbragte vi natten under täit. Följande dag, den 'l'l juli, ströfvade vi först längs dalgängens väggar och gingo sedän norrut tili Ptihmakuru, der vi tillbragte natten. Den .23 gingo vi ännu längre mot norr tili en dalgäng, som vär vägvisare kallade Tröninkuru. Derifrän vände vi oss mot sydvest och vandrade öfver kullarne och fjällslätterna tili Laukkukero i sydvestra delen af berggruppen. Ehuru det redan var natt, da vi sammanträtfade efter vara ströf- tkg pä denna bergtopp, begagnade vi oss af den nordiska sommarnattens Ijus tili att fortsätta vär vandring, lemnade Pallastunturit bakom oss och tägade tillbaka tili Kutuniva, derifrän vi oförtöfvadt afreste söderut. Den 24 juli pä qvällen voro vi äter vid Äkäslompolo. Ännu stannade vi nägra dagar i denna trakt, hvarun- der vi bestego Kesankitunturi och Hult besökte klippsträn- derna vid Rautujärvi och Saivio, belägna nägra kilometer uppför Äkäsjoki, Den 30 juli lemnade vi Äkäslompolo, för att begifva oss tili Kittilä. Med värt myckna bagage var detta icke lätt gjordt, dä alit mäste bäras öfver landryg- gen, och Aakenusjoki isynnerhet i sin källtrakt är en myc- ket ofullkomlig transportväg. Under vandringen bestego vi i*yhätuijturi och den vestra ändan af Äakenustunturi. Vid Pyhäjärvi funno vi en otat bät pä stranden; med denna färdades vi i regnväder utför än och anlände tili Kittilä den 2 augusti kl. V2 4 pä morgonen, I Kittilä driijde vi nio dagar och, dä vi här gynuades af uppehällsväder, kunde vi gura nägra längre exkursioner. Hjelt företog en mödosam färd uppför Aakenusjoki och be- steg ännu en gäng Aakenustunturi. Hult vandrade längs postvägen tili Levitunturi och besteg detta fjäll jemte Kätke - tunturi. En annan exkursion företogs tili Riikonkoski, och en dag bestegs Isovaara. Den 10 augusti började färden utför Ounasjoki. Un- der deuna gjorde vi följande uppehäll för att samia växter och iakttagelser : vid Kankkonen gjordes exkursioner den 11, vid Alakylä deii 12. Följande dag besökte vi strand- klipporna vid Paahtajoki. Den 14 stannade vi vid Lohi- niva, der Hjelt gjorde exkursion, hvarefter vi längre nedför floden besökte Hepokallio. Den 15 ströfvade vi omkring vid Alajääskö, den 16 landstego vi pä Ristikallio samt gjorde en vandring frän Tolonen tili Tepojärvi. Den 17 samlade vi nägra mossor pä klipporna midt emot Melkaus och an- lände samma afton tili Tervo. Derifrän ville vi begifva oss öfver landryggen tili Tengelisjöarne, raen mäste för den pägäende höbergningens skull vänta pä roddare tili den 20. Tiden begagnades tili exkursioner och anteckningar. Redan innan vi.kommo tili Kittilä, hade svag frost berört potatis- blasten. Natten mot den 18 inträffade den första starka frost under vär resa och de följande nätterna tili den 2'6 voro likaledes frostnätter. Man skar nu säden öfverallt, ehuru den ej var mogen. Sommarn var säledes slut; blott en mänad hade förgätt, sedän örtbackar och ängar stodo i värblom. Den 20 augusti reste vi uppför Sinettäjoki och de vat- ten, som hafva sitt aflopp genom denna lilla grunda ä, tili Mäntyjärvi, sedän ett försök att redan vid Palojärvi gä öf- ver landryggen värit fruktlöst, da den bät der stod att er- hälla läckte sä mycket, att den var omöjlig att begagna, Frän Mäntjjärvi gingo vi öfver landryggen tili Raanujärvi. Pä denna sträcka mäste bagaget bäras genom skogar och kärr. Frän Raanujärvi färdades vi äter i bät tili Harrila vid södra ändan af Miekojärvi. Derifrän företogo vi den 24 bestigningen af Karhujupukka. Den 26 voro vi äter i Turtola. Emedaii vi hade lemnat en betydlig del af vara sam- lingar i Kolari, för att ej behöfva forsla dem tvenne gänger öfver landryggen, mäste en af oss resa dit och afhemta dem. Detta värf ätog sig Hjelt. Han valde vägen öfver Sieppijärvi, dit han anlände den 28. Följande dag kom han fram tili Kolari, derifrän han med bät for utför elfven tillbaka tili Turtola och anlände den sista augusti. Under en del af färden besvärades han af ett häftigt regn, hvilket vid Tur- tola var ännu raera ihällande och äfven hindrade Hults exkursioner i trakten der omkring. Den 1 september lem- nade vi värt omräde och ätervände samma väg, sora vi kömmit dit, landvägen öfver Torneä, Kemi och Uleäborg. Terrängen. Det af oss genomresta omrädet har en utsträckning af 130 kilometer frän Karhujupukka, pä 66° 28' n. br. tili Saivio pä 67*' 39' n. br., och en bredd, som vexlar mellan 50 och 70 kilometer. Pä Pallastunturit kommo vi visserli- gen ännu nordhgare, eller ända tili 68*^ 6', men, dä den rika vegetationen derstädes är ganska olik den torftiga växthgheten pä de södra tundrorna, gjorde vi derstädes inga ständortsanteckningar, liksom ej heller i växtförteck- ningen nägra fynd derifrän äro upptagna. En kort beskrif- ning öfver vegetationen derstädes ingär dock i kapitlet om fjällens vegetation, liksom ocksä nägra enstaka observatio- ner, som vi gjorde pä färden, äro anförda i det följande. Ora man fränser trakten omkring Tengelisjöarne, hvil- ken vi endast flyktigt genomreste, företer detta omräde gan- ska enkla terrängförhällanden. Det utgöres af en slätt, som är ytterst svagt afhällig mot Öster och vester. Dess vattendelare sträcker sig säledes frän norr tili söder och den närmar sig mera tili Ounasjoki än tili Muonio-Torneä elf. Slättens yta är svagt vägformig och tyckes endast norr om Kolari ega en högre terrass. När vi passerade Äkäsjoki, färdades vi nämligen de första 15 — 20 km. mellan läga flacka marker, men längre fram inklämdes än mellan höga brauta strändei- och, da vi bestego dcssa, funno vi marken utbreda sig tili en torr jemn platä pä ömse sidor om flod- dalen. Ät Kittiläsidan kunde vi icke märkä nägon sadan terrassbildning. I samraanhang härmed stär det förhällan- det, att de bäda elfdalarne non- om Kolari och Kittilä äro ungefär lika höga, under det Torneä elf vid Turtola ligger omkring 20 meter lägre än Ounasjoki pä motsvarande bredd- grad. Vid foteu af Pallastunturit ligga bäda floderna nägot mer än 200 meter öfver hatVet och Turtola är beläget pä ungefär 50 raeters niva ^). Öfver slätten höja sig endast enstaka rundade eller nägon gäng längsträckta kullar pä mycket länga afständ frän hvarandra, säsom Korpivaara vid Turtola samt Luppo- vaara m. fl. vid Pello, dessa tydhgen tillhörande Tengeli- sjöarnes kuperade region. Längre norrut saknas berg helt och hället vester om landryggen ända tili den nämda ter- rassen. Airivaara pä svenska sidan är ett undantag; frän dess topp ser man mot Öster och söder idel slätt ända tili landryggen, och äfven denna gör sig pä afständ märkbar endast i nordost, der en grupp af tunturit afbryter den jemna marken, Landryggen är säledes icke, säsom alla kartor an- gifva, en sammanhängande bergrygg. Likasom hela syste- met af pä vara kartor öfver Finland uppdragna s. k. äsar är den en frukt af längesedan utdöda teorier. För hundra är sedän framstälde fransmannen Buache i ett snillrikt skrifvet arbete den äsigten att bergen bestämde gränserna mellan vattensystemen, och konstruerade enligt denna teori ett fullständigt nät. af bergkedjor öfver hela den dä kända delen af jor4en. Hans äsigt vann mycket bifall och genom- fördes i detalj af alla länders kartografer. Annu pä de flesta kartor frän 40 — 50-talen af värt ärhundrade äterfin- ner man de Buacheska vattendelarena säsom terrängens mest markerade drag, ehuru redan dä kraftfulla stämmor ') Höjdbestämningarne grunda sig pu Gyldens höjdkarta och Inbevgs Suomen suuriruhtinanmaan kartta. höjt sig mot deras berättigande Sedän dess har eu full- ständig orasvängning egt nun i alla länder, der geografien blifvit vetenskapligt bedrifven. Värt land är numera det enda, der de konstruerade bergkedjorna funnit en fristad. Sä vidt vi kunnat iakttaga det, bildar Ounasselkä in- genstädes en sammanhängande bergkedja. Den nordligaste del deraf, som vi sägo, är Ounastunturit, en grupp af träd- lösa kullar, sora genoni en vid dalsänkning är skild frän Pallastunturit. Dessa sistnämda upprepa de förras bjgnad. De bilda en grupp af rundade kullar, sammanbundna med hvarandra medels liögländta platäer ocb bär ocb der genora- farade af bäckdälder. Den bögsta kulien, Taivalkero, pa lappska Himmelriiki, utgör gruppens medelpunkt och när en höjd af 857 meter, den bögsta kända punkt inom Fin- land, med undantag för Enontekis lappmark. Frän Pallas- tunturit sänker sig landryggen mot söder sä lägt, att gran- regionen oafbrutet kan sträcka sig frän Jerisjärvi tili Pal- lasjärvi. Mellan dessa tvenne sjöar böjer sig en annan grupp af dylika kullar, bland hvilka de förnämsta äro Lom- bolantunturi, Sammaltunturi ocb Jeristunturi, det sistnämda omkring 660 m. bögt. Och sä fortgär det söderut med iso- lerade grupper af aflänga eller rundade böjder, bvilkas jemna kullrighet aldrig afbrytes af klipputspräng eller bräd- branta väggar. Alla äro sä läga, att deras toppar endast obetydligt böja sig öfver granregionen, d. v. s. de torde knappast nä mera än 400 meters böjd. Den sydligaste ocb tillika ansenligaste fjällgruppen är den, som omgifver Äkäs- lompolo. Dess bögsta topp, Yllästunturi, när 760 meters böjd. Vi kunde tydligt se dess vida. snöfläckar ända tili Kolari. Denna kulle genomfäras pä sin norra sida af en bäckdäld, som upptill, der klippgrunden träder i dagen, byser flere alpina mossor, ocb längre ned är bevuxen med vacker lundvegetation. Ett bihaug tili Yllästunturi är den branta Kellostapuli, hvars imponerande gestalt speglar sig i Äkäslompolo. Tili samma fjällgrupp böra Kujertunturi nordvest om sjön samt Kesankitunturi, Lainiotunturi. Pyhä- tunturi ocb Aakenustuuturi, den sistnämda 496 meter hög 9 och skild frän de andra geuoni en bred sänkniug, i livilken tvänne sjöar ligga. Mallan alla dessa toppar grenar sig slätten med sinä skogar och mossar. Frän tiere af de uppräknade topparne har man en vidsträckt iitsigt öfver de kringliggande trakterna. Sedd frän en sadan punkt företer Ounasjokis fioddal sanima jemna yta, som Torneä elfs. Sä langt ögat när, utbreder sig en oafbruten slätt, öfver livilken enstaka kullar höja sig pä länga afständ frän hvaraudra. Alla liafva samma jemna kullriga forni. De förnämsta inom värt omrädes gräuser aro Levitunturi, som när 572 meters höjd, och Kätketun- turi, bäda belägna norr om Kittilä. Söder om dessa och Yllästunturi äro alla kullar sä läga, att de icke nä öfver skogsgränsen. En alldeles särskild karaktär har trakten mellan Tur- tola och Rovaniemi. När man frän Sinettä vid Ounasjoki begifver sig tili Raanujärvi, märker man ännu ingenting ovauligt. Trakten är blott litet starkare kuperad än längre norrut; men öfverhufvudtaget slät, och tili och med vatten- delaren passeras utan att man möter nägra synnerliga bac- kar. Blott moar, skogar och kärr skilja Ounasjokis omräde frän Tengeli elfs. Men sedän den pä kartorna starkt mar- kerade landryggen sälunda omärkligt öfverstigits, kommer man in i en vacker bergstrakt, der talrika större och min- dre sjöar ligga nedsänkta mellan skogiga höjder, hvilkas sluttningar ofta förete lodräta stupor, klyftor och fristäende klippor. En af de betydligaste bland dessa höjder, kanske den högsta, är Karhujupukka, hvars höjd torde uppgä tili 300 meter. Det mest beryktade berget i samma grupp. Aavasaksa, när blott tili 232 meter. Bergstrakten sträcker sig vesterut öfver Torneä elf in pä Sveriges omräde. Jordgruiiden. Om vi äter fränse denna bergstrakt, gäller om hela värt omräde, att berggrunden blott sällsynt träder i dagen. Klippor och klyftor förekomma nastan uteslutande längs 10 vattendragens bräddar, der dessa gräft sig ned genom de lösa jordlagren, samt vid sjöstränderna. Längs Torneä elf sei" man nastan inga klippor norr oni Pullinki och längs Muonio elf visa sig sädana först vid Äkäsjokis mynning. När man fardas uppför denna ä, finner man pä dess syd- östra Strand det mäleriska Jouhisuannonvaara, nedanför hvars lodräta vägg nägra källor framspringa. Vid Äkäslom- polo ser man äter nägra smä strandklippor och högre upp inklämmes an mellan stätliga bergväggar, hvilka bilda flere sönderklyftade klippartier rika pä skugga och fukt. Äfven längs Ounasjoki framträder klippgrunden flerestädes; vi hafva redan vid redogörelsen öfver resans förlopp nämt de tornämsta bland dessa ställen. I Rovaniemi socken anträf- far man inne pä slättlandet, pä kortare eller längre häll frän flodstränderna, läga rcda granitklippor, hvilka hafva en högst egendomlig qvaderformig förklyftning, sä att de te sig som i ruiner fallna kyklopiska murar midt i ödemar- ken ^). Pä höjderna (vaarat och tunturit) ser man deremot säilän mer än enstaka helt smä hällar eller knölar af den fasta berggrunden. Blott Aakenustunturi utmärker sig för sinä djupa tvärbranta klyftor. Dessa klyftor äro ytterst torra och sterila, sarat deras bottnar fylda med skarpkantiga block, hopade tili mycket djupa stenrös '■^}. Med liknande block äro alla höjder fullkomligt betäckta. De bestä af samma bergart, som den underliggande berggrunden och visa, sä vidt vi kunna minnas, inga spär frän isperioden; de hafva tydligen af frosten blifvit lösspjelkta frän bergens yta. Der markens sluttning är stark, bindes den ej af nä- got mellanliggande grus, emedan smältvattnet om vären och regnet om sommarn sköljer bort alla förvittringsprodukter. Men pä de fiata topparne och pä sädana ställen, der sluttningen är svagare, blir gruset liggande qvar och fyller ^) Afbiklningar af sfidana finnas i Inbergs Bidrag tili Uleaborgs läns geognosi (Bidrag tili kännedomen om Finlands natur och folk, hiif- tet 20, 1876) och efter honom hos Ignatius, Suonien maantiede, hiift. 2. ^) Oratalas redan af H. J. Holmberg i bans Materialier tili Fin- lands geognosi, Helsingfors 1858, sid. 195 och 19G. 11 mellaurummet mellan stenarne. Endast pä sädana ställen kan nägon annan vegetation uppstä än klippmossor och skorplafvar. Slättmarkenia och de lägre kullarne bära i allmänhet närmast ber^grunden ett lager af lerfattigt löst krossgrus. Dock hafva äfven lagrade jordarter en vidsträckt utbred- ning. Vi hafva redan omnämt terrassen vid Kuivasvaara, hvilken genomskurits af Äkäsjoki. Den bestäi- vid genoni- skärningen alit igenom af sand och eger en fullkomligt jemn, nastan vägrät yta. Denna bank kan icke hänföras tili nägra nu existerande flodlopp, utan mäste antagas vara afsatt af jökelelfvarne efter inlandsisens största utbredning. Andra mycket ansenliga, här och der rullstensförande sand- lager följa de stora floderna at pä ömse sidor och sträcka sig ofta tusental meter inät frän stranden. Vanligen aro de dock blott nägra himdra meter breda vallar langs elf- varne. Det är pä dessa vallar de flesta af omrädets byar och odlingar aro belägna. De äro sannolikt postglaciala, ty de sträcka sig snedt emot reftlornas riktning och innehälla blott enstaka partier af sten, som dä alltid är rundrullad. En del af dem är tili och med ännu under bildning. Flo- derna i norra Finland stiga nämligen vid snösmältningsti- den högt öfver sitt medelständ. Vid vär färd frän Torneä norrut sägo vi vidsträckta strandängar stä under vatten med de talrika ladorna strödda som klippor pä en fjärd. Der strömmen är instängd mellan höga stränder, rycker den dä med sig stycken af de lösa jordlagren. Vi sägo flerestädes mellan Pello och Kolari stora sträckor af sandvallarne ur- ätna af floden och massor af träd dels nedrasade med jor- den, dels kullstjelpta med topparne i vattnet. Den sälunda bortsköljda jorden slammas iipp och fiires nedför elfven, I sjelfva strömfäran afsätter sig blott det gröfsta gruset ; det öfriga sjunker smäningom tili botten pä de öfversvämmade markerna. Sanden stannar naturligtvis, säsom tyngst, när- mast strömmen, och hopar sig der är efter är tili dess den bildar en vall, som, dä vattnet äter börjar sjunka, skiljer elfven frän det qvarliggande flödvattnet pä läglandet. Der 12 afsätter sig lerau och dyii. Vi sägo detta förlopp i alla dess detaljer. Pä de nyligen torrlagda strandvallarne lag mängenstädes ett nytt sandlager, som öfvertäckte den upp- spirande vegetationen, och sänkuingarna pä deras landsida voro värtiden ännii helt sanka och här och der fylda med gölar. Längre fram mot sommarn sägo vi pä dem kärrän- gar, mellan hvilkas tufvor och strän marken var svart af ny lag rad dy. Vid Turtola hade vi den förraänen att fä se ett färskt genomsnitt af en Strandvall. Man hade nämligen företagit en fällniug af den närbelägna sjön Paamajärvi, och dess afloppskanal hade sanima vär fördjupat sig sä, att vattnet nu rann 5^ 2 meter under strandvallens niva. Vallen bar tallmo med ett obetydligt lager matmylla. Derunder följ- de ett tjockt lager fin sand med nägot oravexlande mäg- tighet. Under detta lägo nägra hvarf gröfre och finare sand i varierande antal och tjocklek. Sedän följde öfver alit torf, öfverst grof och bildad af ännu tili en del omultnade äm- nen, omvexlande med tunna sandskikt. De bestämbara lem- ningarna i denna torf voro: 1. Pinus silvestris, barr, 2. Betula alba, hängefjälL 3. Salix spec, barkstycken, 4. Chamsedaphne calyculata, ett blad, 5. Andromeda polifolia, ett knippe fruktskaft, 6. Eriophorum angustifolium, bladslidor, 7. Carices, fruktgömmen och bladslidor, 8. Equisetum spec, stjelkledstycken, 9. Sphagnum spec, stjelkar, 10. Amblystegium cordifolium, j 11. A. exannulatum, stam- och grentoppar 12. A. fluitans, ) ^^^^ ^^^^- Mot djupet blef torfven alit finare och fullständigare för- multnad. Alla dessa lager tillsammans hade en varierande mägtighet af I.2 — 2,4 meter. Under dem läg en mägtig aflagring af illaluktande dy och lera i papperstunna om- vexlande skikt, sä fördelade, att dyn uppät var öfvervä- gande och leran nedät tili deu grad tog öfverhand, att deii nederst var alldeles ren utau spär tili lagring. Denna strandvalls sammansättning antyder starka vex- lingar antingen i elfvens lopp eller i dess vattenmängd. Sedän marken viixit sä högt, att värflödet blott medförde ett ringa sandskikt i det kärr, hvars lemningar ofvan blif- vit iippräknade, inträffade en period, da ^ \ — 1' 2 meter sand begrof karret. Derefter npphörde jDlötsligen platsens ijfversvämning och marken blef med ens sä torr, att ingen vidare torf kunde bilda sig, utan välien bekläddes med skog. Vid Väylänpää närä Koskenniemi sägs en annan pro- fil, blottad genom ras vid värflödet. Vid vattenbrynet — det var, som namnet angifver, ofvanför en liten fors — lägo massor af grof rullsten. Profilen visade öfverst ett 0,6 — 1,2 raeter mägtigt lager af iin sand, Derunder lag ren blägrä skiktad lera, bildande en bank af 4,8 meters tjocklek. Le- ran hvilade pä brun sand fullspäckad med kantnött smä- sten, ett lertorat jökelgrus, som floden här blottat tili 0,3 meters djup. Vegetationen pä den 6 meter liöga strand- vallen var dels frisk alskog, dels tallmo. Lagerföljden är säledes här den sarama som i den förra profilen, blott med den skilnad, att nägot kärr icke kömmit tili utveckling. 1 strandvallarne hafva vi sett att lera tinnes under sanden. Men leran bildar äfven mängenstädes i omrädets sydligare delar det öfversta jordlagret. \'id Turtola är den sällsynt, men omkring Pello iorherskar den. Vid Kolari ser man i det inre af Yllässaari sandblandad lera, ehuru den största delen af ön bestär af sand. I sumpmarkerna mel- lan Koskenniemi och Sieppijärvi observerade Hjelt, att un- derlaget utgjordes af lera. I Ounasjokidalen gär leran norrut tili Lohiniva pä gränsen mellan Rovaniemi och Kittilä sock- nar. Ett par smä äsar sägo vi under vär resa, den ena, Paloharju, nordvest ora Teurajärvi, den andra närä Alakylä söder om Kankkonen vid Ounasjoki. Bergarterna inom värt omräde äro i allmänhet af sä- 14 dan beskaffenhet, att de icke kunna ästadkomma nägon märkbar skiftning i vegetatioueu. Pä slättlandet herskar graniten inom den södra delen tili Laj^pea och Kankkonen, och norrut frän dessa orter omvexlande gueis ooh kristalli- niska skiffrar. Ofvanpä dessa inetamorfiska bergarter hvi- iar en ansenlig qvartsitformation, som bildar alla de högre topparue frän Pallastunturit tili Yllästunturi, och dessutom visar sig flerestädes pä slättlandet, säsora vid Saivio, Paah- takallio, Helppi och Lohiniva. Endast pä tvänne ställen finnas kalkberg, men icke af den lättlösliga kalkspaten, utan en härd dolomit, nämligen vid Akäsjokis niynning och vid Kittilä. Pä bäda ställena uppträder den i forra af läng- sträckta stockar i slättens niva, tili största delen dolda un- der krossgrus och skog. Pä det förra stället har den blif- vit blottad och afverkad midt emot Huukki och vid Naala- oja \), och närä Kittilä finnas kalkbrotten mellan byn och Aakenusjokis mynning. Öfverallt framträder den blott som obetydliga klippremsor och omgifves icke af mergelbackar eller andra kalkrika jordlager, som kunde gifva plats ät en särskild fanerogam kalkvegetation, utom vid Huukki (pä finska sidan), der man finner AnthyUis vulneraria, Triticum vioJaceum och Erysimum hieraciifoliiim. Klimatet. Inom det af oss genomresta omrädet finnes en meteo- rologisk station, der iakttagelser blifvit gjorda under en kortare följd af är, nämligen Kittilä, Dä emellertid denna serie är för kort att gifva goda resultat, äfven om den vore fullständig, mä vi i stället tilläta oss att anföra resultatet af de mängäriga och mängfaldiga observationer, som verk- ^) Dessa platsev motsvara de hos Holmberg (Materialier, sid. 189) och Rein (Materialier tili utredande af Finlands statistik, II, Uleuborgs lUn, sid. 80; ingär i Bidr. t. känned. om Finl. nat. o. folk, häft. 10, 1867) omniitnda kalkbrotten vid Roneoja och Kokkoniva, hvilka namn vi icke hafva liört pä orten. 15 stälts i de angränsande svenska proviuserna ^). Emedan en af de svenska hufvudstationerna. Haaparanta, ligger vid sjelfva Torneä elf och emedan som bekant isotermerna i dessa trakter bugta sig parallelt med Bottniska viken, kunna vi med hög grad af sannolikhet tillämpa dessa observatio- ner pä värt omräde. I norra hälften af den svenska lappmarken begynner temperaturen efter middagen stiga öfver fiyspunkten den 5 april, da dygnets medeltemperatur ännu är — 354° C. Se- tlan tilltager värraen längsamt, tili dess medeltemperaturen den 3 maj uppgär tili O** C. Kälen gär ur jordeu och fält- arbetena begyuna omkring den 24 maj vid 5,6" temperatur. Islossniugen i vattendragen eger rum omkring den 1 jiini vid en medeltemperatur af 7,5** C. Temperaturen stiger sä- ledes nu betydligt snabbare, fran U tili b^ C. med en lia- stighet af 0,2 8" C. och frän 5 tili lO'* C. med 0,24» C. om dagen. Mellan den 12 och den 23 juni är stigningen snab- bast; den uppgär da tili 0,42*' C. dagligen, sä att dygnets medeltemperatur midsommartiden när lö** C. Sedermera sjunker den ned tili 12,1° C, men när den 10 juli sitt maxi- mum, 15, 3*^, sjunker sedän äter tili 13, o'' och stiger pä nytt den 23 juli tili 14,8" C. Dessa vexlingar under högsommarn niotvägas väl af det ständiga sol-ljusef, hvilket enligt Schii- beler utöfvar ett sä mägtigt inflytande pä vegetationens ut- veckling i norra Norge. . Ty man bör icke förbise det af Rubenson uppdagade faktum att temperaturens dagliga va- riation just denna tid uppnär ett maximum icke blott i sö- dra och mellersta Sverige utan äfven i Lappmarkerna, oak- tadt solen dygnet om stär öfver horisonten. Det är säledes icke under inflytande af en jemn sol-vänne som vegetationen under den nordiska högsommarn när sin allmänt beundrade fägring. Mot hösten sjunker temperaturen först längsamt^ 0,12 ') En Stor del af dessa uppgifter finnes redan sammanstäld i Recherches sur les phenomenes p^riodiques des plantes par R. Hult (No- va Acta Reg. Soc. Se. UpsaL Ser. III. Upsala 1881); de öfriga äro be- räknade pä grund af samma materia!, som användts i niimda arbete. 16 0,1*** C. om dagen ända tili deu 2ö sept. da dygnets medelvärrae är 5^ C. Efter denna dag aftager värmen med tre gäiiger sä stor hastighet och den 9 oktober har medel- temperaturen nedgätt tili fryspunkten. Den tid, uuder hvil- keii safterna kunna cirkulera i växterna, utgör säledes för träd och buskar, sora icke betäckas af snön, 187 dagar, och för mindre växter 139 dagar. Vegetationsperioden är na- turligtvis ännu kortare, beroende af hvarje arts och hvarje utveckHngsskedes klimatiska vilkor. Provinsen Norrbotten, sora motsvarar södra delen af värt omräde, Turtola, Teagelibassinen och Rovaniemi, har ett gynsamniare kiimat. Visserligen är värens inbrott i alla afseenden samtidigt i bäda provinserna, sa att middagstem- peraturen samma dag begynner stiga öfver fryspunkten, fältarbetena för det mesta vidtaga pä samma dag och tili och med islossningen inträffar blott nägon dag tidigare i Norrbotten än i Lapplaud. Detta mäste tillskrifvas den länge i norra delen af Bottniska viken qvarliggande hafs- isens kylande inflytande pä kusttrakterna. Men sedän hafs- isen smultit, stiger medeltemperaturen tili -[- lO** C. med en hastighet af OjSO** om dagen och tili -|- 15» C. med 0,30" om dagen. Och sedermera häller den sig frän midsomraar- tiden tili slutet af juli omkring detta gradtal, hvarefter den längsamt sjunker, sä att den när fryspunkten den 18 okto- ber. Vegetationsperioden torde säledes i Norrbotten vara ungefär 9 dygn längre än i norra Lappmarken. Denna tidskilnad utöfvar ett märkbart inflytande pä vegetationens utveckling. Mänga växter, hvilkas blomning, löfsprickning och löfiallning i Norrbotten inträtia vid dessa fenomens normala temperatur, hinna icke i Lappland nä sin fullbordan, innan denna temperaturgrad passerat förbi. De observeras derför i denna högnordiska trakt under för- sommarn vid högre och under eftersommarn vid lägre tem- peratur än i Vesterbotten. Nägra exerapel skola upplysa detta: Löfsprickning. Normalt. Norrbotten. Norra Lappland. Prunus padus . . 8,7» C. 9.2» C. 10,8» C. 17 Löfsprickning. Normalt. Norrbotten. Norra Lappland. Sorbus aiicuparia . 9,5» C. 10, o» C. 11,0" C. Populus treraula. . 11,5° C. 11, i« C. IS.o» C, Blotnning x>& försom- marn. Populus tremula. . 5,0° C. 5,20 C. 9,3° C. Caltha palustris . . 8,3« C. 7,7» C. 13,o° C. Ribes rubrum . . 10,9° C. 11, s» C. 14,0° C. Blomning jm sensom- marn. Linngea borealis . . 14,8^ C. 14,9" C. 13,4» C. Spii-cTea uimaria . . 14, 9« C. 14,5" C. 13,6" C. Calluna vulgaris. . 14,5" C. 15,o" C. 11,0° C. Löffällning^ Populus tremula 7,8" C. 6,7" C. Sorbus aucuparia 10, l" C. 7,0" C. Prunus padus 10,2" C. 7,o" C. Men äfven Norrbottens kiimat är sä nordiskt, att nä- gra växter redan der tvingas att uppskjuta sin blomning tili dess de normala temperaturgraderna passerat. Sä- dana äro: Pä försommarn. Normaltemp. Norrbotten. Fragaria vesca 11, o" C. 15, i" C. Prunus padus 11,4" C. 12,8" C. Fä sensommarn. Hordeum vulgare (axbildn.) . . 15,2" C. 14,5° C. Parnassia palustris 15,4" C. 14,9" C. Pisum sativura 15,3" C. 14,6° C. Annu mä här antecknas nägra fenologiska data. Löfsprickningen i: Norra Lappland. Norrbotten. Prunus padus 13 juni . 3 juni Betula alba 10 „ ^ „ Sorbus aucuparia ...... 14 „ 6 „ Populus tremula 19 n 12, „ Blomninqen Ribes rubrum . 25 „ 16 Prunus padus 2.7 „ 18 n n 18 Blomningen i: Norra Lappland. Norrbotten. Fragaria vesca 29 juni 22 juni Secale cereale (axbildn.). ... 24 „ ^'7 « Vaccinium vitis-idaea 5 juli 25 „ Sorbus aiicuparia 2- „ 30 „ Avena sativa (axbildn.) .... 1 juli Hordeum vulgare (axbildn.) . . 20 „ 13 „ Pisuni sativum 18 „ Calluna vulgaris 15 aug. 25 „ Fruktmognaden. Fragaria vesca 3 „ 29 „ Rubus chamsemorus 11 „ 30 „ Myrtillus nigra 14 „ 31 „ Rubus arcticus 13 „ 3 aug. Ribes rubrum ....... 27 „ ^ t, Rubus idgeus 29 „ 13 „ Hordeum vulgare ^3 „ 18 „ Secale cereale 23 „ 24 „ Vaccinium vitis-idgea 12 sept. 28 „ Avena sativa 2 sept. Sorbus aucuparia 28 aug. 4 „ Löffällningen. Prunus padus 11 sept. 4 sept. Betula alba 11 ;; 6 „ Sorbus aucuparia ...... 11 „ 6 „ Populus tremula 12 „ 12 ,, Nederbörden uppgär i ärligt medeltal tili 4—500 milli- meter, temligen jemt fördelade pä ärstiderna, dock sä, att de tre vintermänaderna januari, februari och mars hafva den minsta summan. Pä finska sidan är, cm man undantager Torneä, den närmaste observationsorten Sodankylä, ty frän Kittilä finnas endast ofuUständiga observationer för tvänne är (1874 o. 1875). I Sodankylä äter utgör enligt 6 ärs äldrc observa- tioner ärets medeltemperatur — 0,8*^ och medeltemperatu- ren for de raänader, inom hvilka den stiger öfver fryspunk- 19 ten, är för maj + 4,5<>, juni + l^^s^ juli -|- 15,5^ au- gusti -f- 12,1», september + 5,5<'i). De observationer, som äro utförda under seuare tid 2), äro ej sä fullständiga, att man deraf skulle kiinna sluta tili medelteraperaturen för hela äret. Tager man medium af de olika observationerna kl. 7 f. m., 2 e. m. och 9 e. m., finner man medeltalet för maj + 4,i7,°, juni -|- 13,6 2*', juli -\- 15,99^ augusti -{- 12,25'', september -{- 6,0 8", resul- tat, som (med undantag af en grads skilnad i juni) i det närmaste öfverensstämraa med de ofvan anförda. En jem- förelse med de svenska observationerna visar oss att värmen midt i sommarn är nägot större i Sodankylä, men afvikelserna äro dock ej synnerligen stora. Da det af oss undersökta om- rädet ligger midt emellan dessa observationsorter, utgör deras klimatiska öfverensstämmelse ett starkt stöd för vär äsigt, att de svenska observationerna ega sin giltighet för värt omräde. Betrakta vi särskildt temperaturen i Sodankylä är 1877, da vi verkstälde vär resa ^), sä finna vi att, oberäk- nadt nägon dags tillfälligt blidare väderlek, middagstideus temperatur regelbundet började höja sig öfver fryspunkten den 21 april, sä att medeltalet för den följande 5-dygns perioden kl. 2 är -\- 4,6*'. Först den 6 maj bibehäller sig temperaturen hela dagen öfver O", men starka froster in- träffa ännu i slutet af maj, sä att terraometern den 23 kl. 2 visar — 1,5" och den 26 kl. 7 — 3, o". Nu observeras Inga köldgrader före den 27 augusti, dä temperaturen kl. 9 e. m. är — 2" *). Observationerna för september äro nägot 1) Rein 1. c. p. 152. *) Publicerade i Observations M^teorologiques VoU VIII, Hel- singfors 1875—1883, innehsiUande observationer för aren 1873—1880. ^) Observations Meteorologiques annee 1877. Helsingfors 1879. *) Säsom ofvan päpekades, inträfifade den första starkare frosten vid Tervo natten emellan den 17 och 18 augusti; temperaturen i Sodan- kylä för den 16 och 17 kl. 9 e. m. var -f 1,0", hvilket ger anledning att förmoda det frosten härjal äfven derstädes. Tilläggas mä att, under det köiden vid Mänty den 22 augusti pä morgonen var sä stark, att karren ännu kl. 10 f. ra. voro nägot frusna, inträffade första frosten vid det närbelägna Raanujärvi först följande natt. 20 bristfälliga, men ännu under denna mänad tyckas högst fä froster hafva inträffat och ingen synnerligen stark. — Den starkaste värmen angifves för den 27 juli kl. 7 f. m., näm- ligen + 32°. Kl. 2 är högsta temperaturen + 25", hvilken temperatur uppnäs 4 gänger mellan den 26 juli och 13 augusti. Kl. 9 e. m. observerades största värmen -f- 21°' den 16 juli. Anmärkas bör att efter den 15 augusti vär- men hastigt aftog ; under det den för observationstiderna (jen 9—13 augusti utgjorde resp. -f- 26,8°, -f- 23,4° och -f 10,4", var den för 14—18 resp. — 19,o", + 16,2 och + 4,9«, samt för den 19—23 endast + 9,6», -j- 8,1" och Ännu mä tilläggas att en kalla 5 kilometer SV. frän Karhujupukka visat sig ega en temperatur af -\- 2" och en vid Turtola kapellkyrka -|- 3" ^). Islossningen inträffar vid Torneä den 14, vid Muonio elf i Enontekis den 29, samt vid Kittinen i Sodankylä den 15, alit maj mänad, is- läggningen vid Torneä den 21 oktober, i Enontekis den 22 — 23 i samma mänad. Kornet säs i Öfvertorneä och Ro- vaniemi den 24 maj, i Kittilä liksom i Sodankylä den 21, och skördas pä förra stället den 3 — 4 september. Potatis sättes i Öfvertorneä och Rovaniemi den 5 juni och blom- mar den 29 juli. Björkens löf utslä i samma trakt den 28 maj och affalla den 27 september. Rönnens löfsprickning inträffar den 3 juni, blomningen den 27 juni och löffällnin- gen den 3 oktober 2). Härmed öiFverensstämma äfven i det närmaste de uppgifter som erhöllos af ortens befolkning särskildt i afseende pä säningstiderna. I kapitlet om odlin- garne redogöres närmare för sänings- och skördetiderna samt odlingens geografiska utbredning. Omkring Kutuniva vid norra ändan af Jerisjärvi upp- gafs att kälen ej allestädes gär ur jorden; vi torde sä- ^) I. J. Inbevg 1. c p. 17. Nägra af de bestämningar som vi gjorde pu vär resa öfverenslämma härmed, men, dä termometern under vägen kora i oskick, äro de ej fullt säkra. ') Rein 1. c. p. 61—62. 21 ledes der hafva en af de i Finland lyckligtvis ganska säll- synta trakter, som ega ständigt bottenfrusen mark. Vegetationens fördelniug. Ehuru, säsom ofvan blifvit uämdt, nederbörden i dessa trakter ej är ovanligt stor, hopas doek under den länga vintern en sadan mängd snö, att alla sänkningar under större delen af sommarn besväras af stagnerande vatten. Slätten har en sä ringa lutning och är sä svagt kuperad, att de afhälliga markerna synas intaga en mindre del af arealen än de vattensjuka. Försumpningarna hafva derför en öfverraskande stor utbredning och det finnes ingen ut- sigt för att de under nuvarande klimatiska förhällanden nägonsin skola fullständigt uttorka ens med kraftigt ingripande frän menniskans sida. Ty de smä, föga lutande vattendrag, som afbörda det öfverflödiga ytvattnet, hafva ej kraft att väsentligt fördjupa sinä rännor i den härda berggrunden. Hvarhelst man frän elfstränderna begifver sig inät landet, träflfar man efter en kort vandring försumpade marker, och bestiger man nägon kulle, ser man vidt och bredt mossar- nes enformiga Ijusbruna färg omvexla med skogarnes mörka grönska. I allmänhet är vegetationen pä sädant sätt fördelad, att sandbankarne intagas af moar, torr tallskog, samt bland- skog af tali och björk, kullarne af tali- och blandskog, deras af rörligt grundvatten uppfriskade nedre sluttningar och de afhälliga markerna närmast omkring deras fot be- klädas med granskog, de afhälliga krossgrusmarkerna ute pä slätten bära blandskog af gran och björk samt björk- skog, stundom äfven furuskog, och resten af omrädet be- täckes med torf och dy. Underordnade formationer, som intaga blott en för- svinnande liten del af arealen, äro videsnären längs sanka stränder, lundarne i afhälliga bäckdälder, vid de mindre vattendragens forsar och vid bergrötter, khppformationerna samt källdragens vegetation. En tredje grupp af formatio- 22 nei* ätföljer odlingen ; nägra bland dem framkallas och alla uppehällas genom menniskans försorg, och de öfvergä tili nägon af de redan nämda formationerna, sa snart de nägon tid värit lemnade at sig sjelfva. Sädana äro inom värt omräde icke blott äkrarne, iitan äfven alla slag af ängar och gräsvallar. Att med procenttal äskädliggöra de särskilda forma- tionernas utbredning läter sig icke göra, emedan inga mät- ningar deröfver blifvit verkstälda. Oss förefÖll det dock, som om försumpningarna skiille intaga minst halfva arealea. De stigar, som leda genom det inre, gä nämligen i Turtola, Kolari och Kittilä, med undantag för trakten kring Ylläs- tunturi, tili större delen genom olika slag af rayrar och mossar. De fastaste bland dem äro visserligen bevuxna med tvinig granskog, sä att granen pä myrarne har en vidsträckt utbredning. Men, om man undantager dessa bild- ningar, är skogen dominerande endast pä flodernas strand- vallar, pä terrassen kring Äkäsjoki, pä landryggen och i Tengelibäckenet, Af skogsformationerna tycktes äter bland- skogarne täfla i betydenhet med tallskogarne och de tall- bevuxna moarne, medan granskogen och löfskogen spelade en mera underordnad rol. I fjälltrakten är dock gransko- gen vidt utbredd och längs Ounasjokis strandvallar herskar löfskogen pä vissa sträckor. Inga mätningar öfver skogens vertikala gräns hafva blifvit anstälda i värt omräde. Men vi kunna dock närme- vis bestämma densamma af bergtopparnes höjd. Aakenus- tunturi, som blott nägot tiotal meter öfverstiger gransko- gens niva, när 496 meters höjd. Omkring Pallastunturit finnes barrskog pä marker, hvilkas niva pä höjdkartorna angifves högre än 330—340 meter, men alla tunturit äro derstädes skoglösa nastan tili basen. Vi kunna deraf sluta, att harrskogsregionen kring Yllästunturi när ungefär 450 meters höjd och norrut synes sanka sig nägot, sä att den i de nordligastc pä denna resa besökta trakterna torde vara närä 100 meter lägre. Nägon särskild tallregion finnes icke, säsom i Enon- 23 tekis och Enare lappmarker. Granen och tallen gii lika högt iippför bergen ; än är det ena, än det andra trädsla- get det sista man ser. Deremot finnes kring alla tunturit en utpräglad björh- region, bildad af moar med glest beständ af lag, merendels vid basen krypande och knotig Betiila alba i flere för läglandet främmande former. Enstaka tviniga exemplar af tali och gran anträöas stundom nastan ända upp tili denna regions öfre gräns. Ingenstädes när björkregiouen nägon betydlig vertikal bredd. De lägre tunturit stiga sä litet öfver barrskogsgräu- sen, att deras toppar ligga inom björkregionen och bära enstaka tviniga björkar, enar och rönnar, tili och med, om ock mycket säilän, säsom pä Pyhätunturi, granar och tallar, ehuru deras sluttuingar pä brantare ställen äro alldeles utan fanerogamvegetation och pä mera längsluttande ställen öfverklädas med björkmo. Endast Pallastunturit förete en sadan vertikal gräns för björkregionen, att man mäste anse den betingad af klimatet. Hvarken i dälderna eller pä fjäll- platäerna gär björken derstädes synnerligen mänga tiotal meter högre än granskogen. Endast pä skyddade sluttnin- gar i sydlig exposition khfver den högt upp, t, o. m. i däl- der, hvilkas motsatta sluttning ända tili bottnen bär vide- regionens vegetation, säsom i öfre delen af Pyhäkuru. Angäende björkregionens gräns pä Yllästunturi kunna vi icke yttra oss sä bestämdt, Pä grund af sinä enformiga, torra ständorter saknar nämligen detta fjäll de för videre- gionen karakteristiska växterna. Men ä andra sidan gär björken ingenstäde3 pä dess sluttningar särdeles högt, icke ens i den bevattnade dälden, som färar bergets norra slutt- ning. Äfven pä de öfriga sluttningarna finnas lokaler, som kunde tilläta björken att siä sig ned, men som det oaktadt ej hysa en enda buske. Det viii deraf synas, som om Yl- lästunturi skulle sträcka sig in i den lägre fjällregionen, en förmodan, hvari man styrkes af bergets betydliga höjd i jemförelse med alla de kringliggande. Vi öfvergä nu tili en kortfattad skildring af de vigti- 24 gaste växtformationerna. Dervid fä vi hänvisa tili de ständ- ortsanteckningar frän var resa, hvilka den ene af oss ofFent- liggjort i 8:de häftet af Societatis pro Fauna et Flora Fen- nica Meddelanden. Da nägra oriktigheter och brister yppat sig i dessa anteckningar, skola vi begagna tillfället att här afhjelpa dem. Tallskogarne. Pä Korpivaaras torra och temligen branta södra slutt- ning sägo vi en lokal, der jorden genom brand blifvit be- röfvad sin mylla och sitt växttäcke. Spridda höga granar stodo qvar af ständortens forna vegetation. Annu lag rull- stensgruset tili stor del bart mellan stenarne, telningarna och växtfläckarne. Dessa sistnämda bildades af ymnig Fo- hjtricJmm pilosum, strödd Ceratodon purpureus, spridda Poh- lia nutans, Polytrichum jimiperinum, Cladina silvatica, Cl. rangiferina, diverse Claäonice, Feltidea aplithosa, ett par Pel- tigerce och Stereocaulon paschdle sarat enstaka Hylocomium parietinum och Nephroma arcticnm. Pä andra fläckar var marken betäckt med Arctostapliylos uva-ursi. Öfver detta glesa bottenskikt höjde sig följande gräs, örter och ris: rikligt: Vaccinium vitis-idcea; strödda: Myrtillus nigra och Linncea boredlis; spridda: Agrostis vidgaris^ Aira flexuosa, Festuca ovina, Antennaria dioica, Epilobium angustifolium, Hie- racium murorum, Btd)us saxatilis, Solidago virg- aurea, CaUuna vulgaris, Empetrmn nigrum, Ly- copodium complanatum och Jdyrtillus idiginosa; enstaka: Calamagrostis lapponica, Festuca rubra, Lusula pilosa, Melica nutans, Majanthemum hifolium, Melampijnmi pratense, Fhegopteris dryopteris, Bu- hiis idceus och Lycopodium clavatum. Derjemte uppspirade ett rikligt beständ af helt ung Finus silvestris, i hvilket de strödda björktelningarna, de spridda enarne och de enstaka telningarna af rönn, sälg och asp bildade en obetydlig inblandning. 25 Högre upp pä sluttniugen hade tallskogen hunnit nä- got längre i sin utveckling. Pohjtriclmm xnlosum minska- des, Poli/trichum juniperinum och HyJocomium parietinum ökades, och bland nykomlingar antecknade vi Folytriclmm commune och Pyrola secunda. Under tallskogens vidare utveckling utrensas de flesta örterna och gräsen, hvaremot lafvarne, i synnerhet Cladina- arterna, starkt ökas, sä att vegetationen smäningom fär den samraansättning, som beskrifves i n:o 2 och 3^) (pineta cladinosa). Bottenskiktet är ett tätt laftäcke nied fläck- vis riklig inblandniug af bladmossor, isynnerhet if?//ocom««i parietinum och PoIytricJnim jtmiperinum. Fältskiktens be- ständ är rikligt, pä enskilda fläckar t. o, m. tätt, och be- stär hufvudsakhgen af Vaccinium vitis-idcea jemte mindre riklig Arctostaphylos uva-ursi, Calluna, E^npetnmi, Myr- tiUus nigra och M. uliginosa m. m. Da tallskogen kommer tili den älder att den börjar glesna, dö mossorna tili största delen bort och öfverväxas af lafvar, Vaccinium vitis-idcea försvinner och Erica-iov- men tager öfverhand i fältskikten. sä att formationen anta- ger den sammansättning, som n:o 23 och 24 beskrifva (^c ?« - dineta ericosa). Carex ericetorum och Equisettim hiemcde äro i detta stadium karakteristiska, ehuru sällsynta, säsom inblandning i fältskikten. Tallskogen har dä nätt slutpunk- ten af sinä förvandlingar. Den uppehäller nu sig sjelf, eme- dan fröträd i tillräcklig mängd finnas, fröna förträfiligt gro och telningarna trifvas i den barrblandade lafmattan och bland de läga risen. Man ser ej säilän unga tallar i mängd spira upp i denna formation. Och, om äfven trädbeständet helt och hället nedliugges eller af annan orsak försvinner, bibe- häller marken sin beklädnad af lafvar och ris i oförändra- de propositioner säsom Ijung- eller lafmo. I mänga tallskogar ersättas Cladina-Sivterna. af Stereo- caidon, säsom i n;o 1, och Calluna af Empetriim, utan att ^) Nummerna häuvisa här och i det följande alltid tili stundorts- anteckningarna i liUftet 8 af Meddelandena. 26 man kan märkä nägon olikhet hos ständorten. Isynnerhet tyckes detta ske i äldre, glesnande skogar, säsom n:o 25 och 26 angifva. Pä sädana moar infinna sig gerna Ledum och Myrtilliis tiliginosa, hvilket antyder, att de multnade mossorna och risen bildat ett torfskikt, som häller grund- vattnet qvar. I en nyligen nedhuggen tallskog pä Yllässaari i Kolari sägo vi Fhylloäoce ccerulea, hvilken deremot icke iakttogs pä timdrorna kring Äkäslompolo, ehuru den nägra mii längre norrut ej saknas ens pä de lägsta kullar. Den i värt om- räde sällsynta Pyrola chlorantha torde äfven förekomma i hit hörande forraationer. Tallskogarnes ständort är alltid torr, men kan för öf- rigt variera. Jordmonen är oftare sand än grus, och vida oftare är marken vägrät än sluttande, ehuru starkt sluttan- de tallskog äfven finnes. Endast undantagsvis ser man i detta omräde tallbe- ständ i försumpningarna. Tallmyrarne, som söder om pol- cirkeln äro sä allmänna, ersättas här af granmyrar. Granskogarne. Granen gror och spirar upp blott i mossa. Derför fär man aldrig se unga beständ af detta barrträd pä brän- da marker, förr än annan vegetation redan hunnit blifva berskande pä dem. Grantelningen trifves förträffligt under björkarnes Ijusa skugga, och dä mossor nastan alltid bilda nägon del af bottenskiktet i de skogar, deri björken ingär, linner man allmänt ung gran i björkskogarne och vissa blandskogar. Granskogen uppstär sälunda endast ur dessa formationer, i det deras beständsdelar smäningom gä ut i den mon som de Iida af den tilltagande tätä granskuggan. Exempel härpä lemnar följande serie ur vara anteckningar: M. 16 M. 15 M 14 M 13 M 12 M 4 M 5 Angelica silvestris enstaka — _ _ — — — Equisetum pratense enstaka — _ „ _ — _ Festnca ovina, steril spridd — _ _ _ _ _ 21' M 16 M 15 M 14 M 13 J£ 12 M. 4 JH. 5 Leptobryum 'pyriforme spridd — _ _ ._ _ _^ Ceratodon purpureus enstaka enstaka — — — — — Equisetum. silvaticum spridd enstaka spridd — — — — Epilobium angustifol. strudd spridd spridd — — — — Vaccmium vitis-idcea riklig strödd strödd strHdd strödd strudd strudd Hetula alba ymnig ymnig ymnigriklg riklg strödd spridd Hylocomium parietinum riklig riklig riklig riklig ymnig ymnig ymnig Myrtillus nigra riklig riklig riklig riklig riklig riklig ymnig A.bies excelsa spridd^)spridd^)riklg riklg liklg ymnig ymnig Hylocomium proliferum spridd spridd strödd riklig riklig riklig riklig Nephroma ardicimi spridd spridd spridd spridd spridd spridd riklig Corniis suecica — — — — — — strödd I denna tabell äro endast sädana arter anförda, som pä de antecknade ständorterna gradvis ökas eller minskas, N: o 5 är en typisk granskog (ahiegnum hyloco- miosiim). Endast Cornus suecica brukar saknas ooh utom denna art finner man undantagsvis i granskogarne Carex dl- X)ina, Geranmm silvaticum, Gooäijera repens, Pediculari& lapponica, Pi/rola media och JRihes riibriim. Da granskogen hunnit denna utveckling, bibehäller den sig sannolikt genom flere generationer. Ty genom förenin- gen af fiikt, skugga och djup mossa egnar den sig nu för- träffligt tili ständort för groende och uppväxande gran. Grantelningar äro ocksä ganska allmänna i äldre gransko- gar, hvaremot andra telningar i dem äro sällsynta och all- tid mycket tynande. Granskogarnes normala ständort är groft krosstensgrus i afhälligt läge pä kullarnes och bergens lägre sluttningar och de kringliggande markerna. Endast mycket säilän (vid Jokijalka) ses granskog pä flodernas strandvallar, troligen emedan de der sakna den ständiga tillgäng pä sipprande grundvatten, som utmärker deras vanliga ständort i detta omräde och derför synes vara ett vilkor för deras trefnad pä dessa nordliga breddgrader. Stundom tilltager fuktigheten vid bergrötterna sä, att ständorten blir källdragsartad och sumpig. I gianskogens ') Unga granar. 28 undervegetation sker pä sädana platser en motsvarande för- ändring, isynnerhet märkbar genom följande arters uppträ- dande: Carex canescens, C. loliacea, Equisehim silvaticum, Listera cordata, Melica nutans, Orchis maculata, Finguicu- la villosa, Bubus chammmorus, Saussurea alpina (i norra delen), Sphcerocephalus palustris, Sphagnum acntifolium, Sph. strictiDn, Sph. Wulfii och Tofieldia boreaUs. En särskild utvecklingsserie loreter granskogen pä my- rarne. Vi skola redogöra för denna i sammanhang med försumpningarna. Blaiulskogarne. Pä Kaali vid Äkäslompolo antecknade vi en gauska Stor, svagt sluttande bränd mark, hvars temligen torra jord- mon var sand. Talrika stubbar af barrträd qvarstodo ännu och den med vegetation fuUständigt betäckta sauden var ääckvis svart af koi och aska. Aterväxten var dock sedän läng tid tillbaka i full gäng. Riklig Polytrichum juniperi- num, strödda Cladonior, spridda fläckar af Polytrichum pi- losimi, Hylocomium parietinum, Cladina silvatica, Peltidea aphthosa, Ceratodon purpureus, Brya, Dicranum scoparimn, D. undulatum, Polytrichum commune, Cladina rangiferina och Stereocaulon paschale samt enstaka Dicranum elatum, Tetraplodon hryoides och Nephroma arcticum bildade botten- skiktet. Fältskiktens beständ sammansattes af rikliga gräs samt strödda örter och ris, nämligen: rikliga : Aira flexuosa (ofta- steril) och tläckvis Calamagro- stis lapponica; strödda: Carex Persoonii, Equisetum silvaticum, Antenna- ria dioica, Epilohium angustifolium, Solidago virg- aurea och 3Iyrtillus uliginosa; spridda: Agrostis canina, Aira ccespitosa, Festuca ovina, F. rithra, Lusula multifiora, Lusula pilosa, Phleum alpinum, Cerastium vtdgatum, Euphrasia ojficina- lis, Hieraciiim murorum, Melampyrum pratense, Parnassia palustris, Empetrum nigrum, Linncea 29 horealis, Lycopodium clavatmn, Myrtillus nigra, Vaccinium vitis-idma; enstaka: Equisetiim arvense, E. pratense, Gdlium uligino- SK m, Gnaphalium silvaticum, Banunculus acris, Taraxacum officinale, Lycopoäium complanatum och L. selago. En mängd buskar och telningar spira upp pä denna ständort, nämligen: spridda: Junipenis conmmnis, Pojnilus tremula, Sdlix lap- ponum, S. phyliccefoUa och S. vagans : enstaka: Betida nana, Salix caprea och S. vagans cine- rascens, samt framför alit spridda unga ständ af Betula alba, Ahies exceJsa och Fi7ms silvestris, grimdläggningen tili en blandskog. Pä ständorten äro säledes redan i detta tidiga stadium alla de arter samlade, som bilda hufvudmassan i den fär- diga blandskogen; dess vidare utveckling bestär förnämli- gast i en utgallring, genom hvilken de arter, som erfordra mera Ijus, utträngas af dem, som i detta afseende äro min- dre ömtäliga. Tidigast försvinna Carex Persoonii, Cera- siiuni vuJgatum, Equisetum arvense, E. pratense, Euphrasia officinalis, GaJium nliginosum, Gnaphalinin silvaticum, Par- nassia palusfris, Phleum alpinuni och Banunculus acris. Smäningom utdö äfven Aira ccespitosa, Ceratoclon piirpu- reus, Equisetum silvaticum, Hieracium murorum, Polytri- chum pilosum och Taraxacum, eller ock undanträngas de tili nägon glesare och friskare Öäck i skogen. I deras stäl- le tilltaga risen, isynnerhet Myrtillus nigra, och mossorna, isynnerhet Hylocomium parietinum, och den formation upp- stär, som beskrifves i n:o 10 och \1 (pineto-hetuletaJiy- locomiosa). I detta stadium tillkommer Hylocomium pro- liferum fläckvis ymnig, men försvinner äter, dä skogen äl- dras och glesnar. Blandskogarne äro icke lämpliga att uppehälla sig sjelfva, hufvudsakligen emedan björkens frö med svärighet gror bland Hylocomium och lafvar. Ehuru ärligen stora massor björkfrö falla tili marken, ser man säilän unga pian- 30 tor af detta trädslag i skogarne. Tallen och granen mäste derför efterhand uttränga björken. I synnerhet tyckes gra- nen med sitt ringa Ijusbehof och sin förkärlek för mossa säsom groddsäng vara lämpad tili en framgangsrik fiende tili löfskogen och i andra trakter ser raan i sjelfva verket granskog mycket ofta efterträda björkskog. I det omräde, hvarom här är fräga, sker detta deremot temligen säilän. Blandskogen bibehäller sig länge och är den allmännaste skogsformationen, raedan granskogen har en ringa utbred- ning. Orsaken härtill fär kanske sökas i 67rtr?ma-formens öfverhandtagande, der tallen förekommer rikligt. Den ofta kruttorra lafskorpan mäste vara hinderlig för granens upp- komst. Da blandskogen blir äldre och tallarne glesna, till- tager lafven sä, att den i ymnighet täflar med mossan, och samtidigt öfverflyglas MyrtilUis-iovmen af CaUuna vulgaris eller Empetrum nigruni, sä att den i n:o 8 och 9 beskrifna formationen (pineto-hetuleta cladinosa) uppkommer. Flere Ijusälskande växter, som lyckats öfverlefva blandsko- gens ungdomstid, fä nu tillfälle tili en friare utveckling; förut tynande, bli de nu kraftiga; förut sterila, börja de nu blomma; förut inskränkta tili nägon ensam fläck, breda de nu ut sig. Sädana äro i främsta rummet Agrostis vulgaris, Aira fiexuosa, Juniperus communis, Ltjcopodium complana- tum, Feltidea aplithosa, Salix phyliccefolia, S. vagans och Solidago virgaurea, men äfven Antennaria dioica, Epilo- hium angustifolium, Ltjcopodimn clavatum, Poimlus trenmla, Salix caprea och Stereoca2ilon-Sivterna,. I dessa glesa och Ijusa blandskogar kan björken bibehälla sig genom skott- alstring och tallen finna gynsamma vilkor för groning och tillväxt, da deremot granen är sä litet gynnad, att den smäningora dör ut, sannolikt emedan den alit mer expone- rade marken blir för torr i de lager, der granen breder ut sinä rötter. Vi sägo flerestädes under vär färd äldre, i top- pen förtorkade granar i blandskogarne och pä moarne, och särskildt pä strandvallarne mellan Lappea och Kolari var 4eras mängd förvänande stor. Pä detta sätt blifva frögra- nar alit sällsyntare, ju mera blandskogen äldras, och sak- 31 nas da granskog i närheten. kan man förutse, att dess ve- getation slutligen skall blifva moartad eller ren tallskog, om ej en skogseld plötsligen afbryter utvecklingen och in- leder en ny serie. Blandskogarnes normala ständort inom värt omräde är vägrät eller svagt sluttande, frisk sandjord, ehuru de of- ta stä pä lertomt grus, stundom pä temligen torr mark el- ler pä branta backar och niycket säilän i fuktigt läge. Pä gröfre, fastare grus och pä lerhaltig jord, men för öfrigt i alldeles likadant läge anträffar man ett annat slag af blandskogar, i hvilka granen är öfvervägande öfver tal- len.. Deras underväxt bildas af rikliga ris, isynnerhet Myr- tilhis nigra, och ymniga mossor, isynnerhet Hylocomium parietinum, men äfven Hylocomium proliferum och Polyfri- chum commune i mer eller mindre betydlig mängd. De äro beskrifna i n:o 12, i) 13 och 14 (ahiegno-hetuleta) och vi hafva äfven vid granskningen af granskogarne sett, huru de uppkomma ur björkskogen och smäningom öfvergä tili ren granskog. Da de blilva äldre och granen börjar taga öfverhand, infinna sig stundom Carex alpina, Listera cor- clafa och Pedicularis lapponica. Pä grund af sin förgäng- liga beskaffenhet nä granblandskogarne icke sä stor utbred- ning som tallblandskogarne. Deras förekomst är bunden vid björkskogens utbredning och derför allmännast i de in- re försumpade delarne af slätten samt vid bergrötterna, da deremot tallblandskogarne, säsom redan tidigare blifvit nämdt, räda pa strandvallarne och högländta marker. Bland sällsyntare växter, som af oss iakttogos uteslu- tande i blandskog, märkas CaJamagrostis epigejos och Pla- tanthera hifoJia, hvardera a Karhujupukka. Löfskogarne. Björkbeständ uppkomma hufvudsakligen pä tre ständ- ') Häi- böra Equisetum silvaticum och Oxycoccus microcarpus, hvardei-a spridda, tilläggas- 32 orter: pä sanka marker med bar dy, pä jord, som blottat& genom skogsbrand eller odling, och pä grusiga stränder och bäckbräddar. Pä alla andra lokaler ser man blott enstaka. och tillfälliga telningar af detta löfträd. I bvart och ett af de tre fallen leder beständets ut- veckling genom en särskild serie af förändringar, hvilkas liufvuddrag vi skola försöka att ätergifva. De mängskiftande formationer, hvilka vanligen sam- manfattas under benämningen gungäyn, beklädas stundom med ung björk. Om den underliggande marken icke är för aflägsen, fä björkarne stadigt rotfäste, och en ny formation^ löfkärren (heiuleta menyanthosa), utbildas. Vi skola redogöra för deras vegetation i samband med de öfriga kär- rens. Dä löfkärren blifva äldre och fastare, tager Folytri- cJmm commime jemte P. strictum, Sphcerocephälas pälustris och Spliagmim acutifolmm öfverhand i bottenskiktet, och nägra ris, Myrtillus uliginosa, M. nigra och Ledum pcdustre jemte Eqiäsetum silvaticnm i fältskikten, och en sank björk- skog uppkommer. Tili samma resultat leda kärrängarnes förvandlingar, dä de öfvergifvas, Sä länge de ärligen afmejas, kan ingen buskvegetation skjuta upp. Men smäningom gro alit fiere frön af Salices och Betula i dyn mellan starrtufvorna, och tillika innästlar sig Polytriclmm commime jemte Sphagnum squarrosum, sä att gräsmattan begynner glesna, Dä hö- bergningen ej lönar mödan pä en sälimda försärarad äng, föredrager landtmannen vanligen att Iata den växa igen och rödjar sig en ny. De hittills undertryckta buskarne* skjuta nu upp; ängen öfverklädes med ett videsnär, ur hvilket björkarne vid tilltagande älder alit mer höja sig tili ett särskildt beständ. Utsatta för öfverskuggning, hindras vide- buskarne att sluta sig sä tätt, som de pä solöppna ständ- orter bruka, flere arter försvinna och andra tvina, mossan, isynnerhet Polytrichum commune, tilltager, Myrtillus uligi- nosa, M. nigra och Equisetum silvaticum infinna sig, och en likadan sank björkskog är bildad, som i föregäende fall, blott med nägot fastare mark. 33 Den tbrmation, som sälunda uppstatt (hetuleta ecpii- setosa), framställes i aateckningen n:o 18 ^). Af deuna beskaffenhet äro mänga lägt liggande björkskogar vid de raindre vattendragens stränder ocli inne mellan försumpnin- garna pä slätten. Äfven vid de stora floderna anträffas sädana, isynnerhet i sänkningarna mellan strandvallen och det inre landet. Vanligen äro de dock öfverallt af obetyd- lig vidd, ty deras högre belägna delar öfvergä snart tili mera typisk björksUog eller tili blandskog. Efter hvarandra försvinna Sj)h(erocephah(s palustris, Sphagnum palustre, Li- stera cordata, Majanthemum hifolium, Phegopteris dryopteris, Trientalis eitropcea, Melampyrum silvaticum, Equisetum ar- vense, E. pratense och Aira ccespitosa; Polptrichimi coni- nmne, Equisetum silvaticum och Carex glöbularis minskas alit mera. I stället ökas Ahies excetsa, Myrtillus nigra, Hylocomium parietinum, Dicranum undulatum, Cladina ran- giferina och Cladina silvatica, och smäningom tillkomma Empetrum nigrum, Lycopodium complanatum, Nepliroma arc- ticum, Juniperus communis, Dicranum congestum och Cla- dina alpesiris. Men Betula alba, Myrtillus nliginosa, Vacci- nium vitis-idoea, Lycopodium annotinum, Hylocomium proli- ferum, Dicranum scoparium och den sterila Solidago virg- aurea bibehälla sig i oförändrad mängd. Sälunda bildas de björkskogar (hetuleta muscosa), af hvilka vi i n:o 15 och 16 -) hafva sett exempel, och hvilka utmärka sig genom ymnig björk, rikliga Hylocomium j^arietimim. och Poly frichum, commime samt riklig Myrtillus nigra. Beträflande björksk^ogens uppkomst pä lemnade äkrar och svedd mark äro vara anteckningar bristfälliga. I andra trakter är detta uppkomstsätt det allmännaste för löfskogen, men i det af oss genomresta omrädet tycktes det vara säll- synt. Dock förekommo telningar af björk allmänt pä mar- ker, som fordom värit odlade eller bräuda, ehuru nägon ren ') I denna böra enstaka Juniperus communis, Salix kastata, Hie- racium murorum (?) och ojemn Bubns chamcemorus tilläggas. -) Spridd Polygomim viviparum bör tillkomma. 3 34 löfskog i de flesta fall ej fätt tillfälle att iitbilda sig. Or- saken härtill är väl den, att de marker, der detta kömmit i fräga, haft för obetydlig ytvidd. Björkens frö sprides lät- tare än barrträdens kring vida rymder, men pä kortare af- ständ kunna de senare, i synnerhet tallen, som oftare än granen har fröär, framgängsrikt täfia med björkea. I dessa nordliga trakter hafva odlingarna i de flesta fall ringa ut- skräckning, inskränkta som de äro tili den smala strand- vallen eller tili smä spridda fläckar vid sjöstränderna. En- dast omkring Kittilä ocli dei-ifrän söderut längs Ounasjoki finnas ansenliga äkerfält, och der herskar äfven björkskogen pä vissa delar af strandvallen, säsom frän Alakylä tili Kank- konen. De största skogseldarne bafva harjat mellau Jeris- järvi och Pallasjärvi, och i den trakten vandrade vi genom vidsträckt ung björkskog pä torr mark med mycket gräs, Arctostapliylos alpina, Fedicularis lapponica och Phi/Uodoce ccerulea. Mycket stor var äfven den brända mark, som utbredde sig vid Lohiniva i Rovaniemi socken. Den var ännii trädlös och bekläddes med Calluna, Arctostapliylos uva-ursi, Folytrichum pilosum m. m. Det tredje slaget af ständorter, pä hvilka unga björk- beständ växa upp, är flodernas och bäckarnes grusiga bräd- dar. Pä sädana platser, der vattnet har ett stridt lopp och vid öfversvämningar qvarlemnar slam och sand blott pä vissa fläckar, men iirsköljer andra, samlar sig en brokig profl^arta pä floran ej bjott i den närmaste trakten, utan äfven längre uppför vattendraget. Här bibehälla sig nägra nordiska arter, som mähända fordom haft en vidsträcktare utbredning, men nu ej mera anträffas pä andra lokaler i omrädet eller blott pä försumpningarna inne i landet, deri- frän deras frön knappast hafva kunnat föras sä läng väg i sä stor mängd. En sadan lokal antecknade vi vid Tervo. Den af grof rullsten med raellanlagrad sand bestäende strandremsan var ett par hundra fot läng och ganska bred med ringa lutning och begränsades pä ena sidan af strandvallen med dess äkrar, pä den andra af en fors. Växterna bildade ingen- 35 städes ett sammanhängande täcke, iitom invid vattenranden (vid lägt yattenständ), der högväxta starrgräs uppträdde i ymnighet. Äfven i öfrigt hade denna remsa en mycket af- vikande vegetation, närmast lik vissa väta strandängars. Om man undantager dennas växter, hjste straudgruset följande arter : Mossor (och lafvar) strödda, nämligen: strödda: Stereodon arcuatns; spridda: Grimmia ramnhsa (pa stenarne) och nägra JBr^öt; enstaka: Polytrichum nrnigermn, CUmacmm denäroides, AstrophyUum silvaticum, Splicerocephahis pahistris och en laf, en Peltigera. Gräs och halfgräs strödda, nämligen: strödda: Ägrostis vidgaris och Festuca ovina; spridda: Festuca ruhra, Eqiiisetum arvense, Poa x^ratensis (mest uppät), Lusida midtiflora, Molinia cceriiha, Anthoxantlmm odoratum och Carex canescens; enstaka: Eqiiisetum xn'atense (mest uppät), Aira fiexuosa, Nardus stricta, PJdemn aJpiniim (mest uijpät) och Carex Persoonii. Orter rikligt, nämligen : rikligt: Antennaria dioica; strödda: Euplirasia officinalis, Hieracinm umbellatum, H. rigidum och Solidago virgaurea; spridda: Trifolium repens (mest nedät), Campanula rotim- difoJia, Astragalus alpinus, Viscaria alpina, Ge- ranium silvatimm, Riihiis arcticus, Rtimex aceto- sella (mest uppät), Polygonum viviparum, AchiJlea miUefoliiim, Dianthus snperhus, Leoutodon aufum- nalis, Erigeron acris, Galimn horeale (mest upp- ät), Trientalis enrop)cea, Galium idiginosnm, Ba- nuncidus acris (mest uppät), Majanthemum hifo- Jium (mest uppät), Viola canina och Parnassia palustris: enstaka: SteUaria graminea, Cerastinm vulgatum, Hiera- cinm rulgatum (mest uppät), Trifolium pratense (mest uppät), Veronica hngifolia (mest uppät), 36 Bartsia alplna (mest uppät), Tanacetum viilgare, BofnjcJiium limaria, Lathjrus pälustris, Bhinan- tlms minor (mest uppät), Spircea uimaria, Conia- rum palustre (nedät strödd — riklig), Epilobium angustifolium, E. palustre, Pinguicula vulgaris, Biibus idceus (mest uppät), TrolUus europfeus (mest uppät), Silene inflata (mest uppät), Btihus saxa- tilis (mest uppät) och Convallaria majalis. llis strödda, nämligen: strödd CaUima vulgaris, spridda Myrtillus uliginosa och Linncea horealis (mest uppät) sarat enstaka Myrtillus nigra, Vaccinium vitis-idcea, Empetrum nigrum, Betula nana och Selaginella spinidosa. Buskai- spridda, nämligen: Salix hastata, S. phyliccefolia och Jimiperus communis. Tehiingar strödda, nämligen: strödd Betula alba; spridda Alnus incana, Populus tremida och Abies excelsa (mest uppät); enstaka Sorhus aiicuparia och Pi- nus silvestris. Pä den branta strandvallen var Cormis suecica ymnig. Utom dessa arter anträffar man stundom pä liknande ständorter Alopecurus fidvus, Angelica archangelica, Eqiii- setum variegatum, Erigeron elongatus, Gentiana nivalis, GnapJialium norvegicum, Gn. uliginosum pilidare, Lythrum salicaria, 3Iidgedium sihiricum, Plantago major, Polygonum amphihium terrestre, Banunctdics repens, Bihes ruhrum, Sa- lix vagans cinerascens, S. glauca, Sceptrum carolinum, Scir- pus pauciflorusy Tanacetum vidgare och Veronica serpyl- lifolia. Jorden är pä dessa lokaler rik pä näring, ständigt frisk och uppvärmes starkt af solen. Derför nä växterna här en sällsynt grad af yppighet; vi antecknade en Bian- thus superhus, som var 33 centimeter hög och liade 60 stjelkar frän samma rot, deraf 55 blombärande, med 118 blommor, af hvilka 59 pä en gäng voro fullt utslagna. Dä telningarna växa upp, förvandlas dessa grussträn- der tili lundar (hetuleta geraniosa) med en yppig vege- 37 tation af buskar, höga rörgräs och storbladiga örter, hvilka gemensamt hindra mossornas och lafvarues inträngande. Endast sädana mossor förekomma, soui ej bilda ett sam- mauhängande täcke eller som trifvas pa stubbar och stam- mar i stark skugga. I den öppna jorden, som genom det rikhga affallet snart fär eu kraftig mylla, kunna nya stäud af olika löfträd ärligen uppkomraa; ocksä äro hiudarne samlingsplatser för traktens sällsyntaste buskar och löfträd. Lundarne ega alla vilkor för att underhälla sig sjelfva, och de sällsynta växterua man träffar i dem antyda i sjelfva verket deras höga älder. Ehuru Yllästimturi och alla fjällen der omkriug lui äro förtorkade och beröfvade sin alpiua flora, qvarlefva ännii ätskilliga fjällväxter i lundarne längs de vattendrag, som näras af dessa toppars snö. N:o 19 är en sadan lund; den hyser bland annat strödd Mulgedmm alpinum samt spridd Onaphalium norvegicum och Hiera- cium alpinum. Längs Aakenusjoki funnos i lundarne nedan- för fjället med samma namn Fhaca frigida, Buhus casto- reus, CojYex caxyillaris, Luzula xmrvifiora och Cystopteris montana. Utom dessa växter och de under n:o 19 uppräknade anträffas stundom i lundarne Actcea spicata, AlcJiemilla vul- garis, ConvaUaria majalis (i södra delen), Daphne mezereum (vid Aakenusjoki), Oalium horeale, Listera co?'data, Pedicu- laris lapponica, Ranunculus lapx)onicus, Salix pentandra, Scmssurea alpina (i norra delen), SteUaria Friesii och Ono- clea s tn i tliiop teris. Pä sädana ställen, der branta bergväggar stupa ned i vattnet vid sjöar och äar, säsom vid Saivio, samlas pä vat- tenranden ett rös af nedrasade block, hvilket häller sig fuk- tigt, under det rösen pä höjderna äro ytterst torra. Äfven pä dessa lokaler uppstä betuleta geraniosa. Särdeles yppiga blifva de, om källor framspriuga vid bergroten, säsom ne- danför Jouhisuannonvaara. En löfskog af alldeles särskild art (alnetum hyloco- miosum) observerade vi vid Väylänpää. Den stod pä strandvallen pä vägrät, torr sand, och bildades af hög AI- 38 mis incana med undervegetation af riklig Vaccmium vitis- idcea och ett tätt bladmosstäcke af Hylocomium iKirietinum och H. proUfenmi, vexlande i lika mängd (n:o 17). Ingen gärd fans i närlieten. Andra dylika alskogar sägo vi in- genstädes under vär resa, och öfverhufvudtaget uppträ- der Alnus incana icke beständbildande i detta omräde. Mossarne. Under denna beuämning saramanfatta vi alla de for- mationer, hvilkas bottenskikt bildas af Spliagna, säledes myrarnes, flackmossarnes och en del af de sä kallade gung- flyens vegetation. De skilja sig frän hvarandra genoni ka- raktärer, som äro underkastade mycket starka vexlingar pä samma lokal, och utgöra vanligen utvecklingsstadier i samma serie, framkallade blott genom de förändringar, som dessa formationer sjelfva ästadkomma hos sin ständort. Stundora kan man dock anträffa en eller annan af dem under fÖr- hallanden, som gifva tili kanna, att den bildat sig sjelf- ständigt, oberoende af de länkar, som föregä den nti serien. Sädana växtsamhällen mäste anses som verkliga särskilda formationer och icke som blott tillfälliga modifikationer af en och samma formation. Längs sträuderna af lugna skogsträsk, hvilkas vatten- ständ icke är iinderkastadt nägra betydliga förändringar, försiggär i detta omräde samma torfbildning som öfverallt i Skandinavien. Närmast vattnet uppstär en kaut af Meny- antlies trifoliata, Carex iiliformis, C. ampullacea m. m. bildande en sammanhängande krans omkring vattenytan. De hoptofvade växterna, inväfda med Spliagnum interme- dium, Spli. ixilustre och 8pli. acutifolimn, förvandlas i sinä nedersta, bortdöende delar tili dy, som dels sjunker tili bottnen, dels bibehälles uppslammad i vattnet. I den mon som Menyanthes-x2iXi(}iQ\i växer ut öfver vattenytan och kran- sen kring sjön sammandrager sig, blir tillförseln af friskt näringsrikt vatten tili dess mot stranden vända del hämmad genom dymassans ökning. Vattenrandens växter försvagas 39 derigenom och gä under ocli mellan denna och stranden uppstär en sankare krets, der den lösa dyn eller det dy- uppfylda vattnet betäckes med en flack matta af föga sam- manhängande Sphagniiui, mest cuspidatum, Lindhergii och intermedium, i hvilken tili en början endast cyperaceer med utdragen rotstock (Erioplionim- och C/iordorrhiza-iovmevna) uppträda jemte rester af vattenrandens slocknande vegeta- tion. Af denna formation (spliagneta caricifera) gif- ver oss n:o 38 ett exempel. I de sä kallade gungflyen intager samma formation ofta betydliga fläckar och bildar der en utveckling af deras äldre A^egetation. I en del gungflyn ser man enstaka iinga ständ af Spliagna kringspridda i dyn. Pä andra ställen hafva de ökat sig tili läga tiifvor af blott en hands vidd, och pä ytterligare andra platser hafva de hunnit utbreda sig tili större mattor mellan starrgräsen. De arter, som allmännast uppträda pä detta sätt, äro Spliagnum siihsecun- dum, Spli. intermedmm, Sph. Lindhergii och S2)h, palustre, men Sph. Ängströmii, Sph. teres och Sp)h. spectabile Schimp. visa sig äfven. Af gungflyets gräs och örter blir endast en mindre del utträngd, sä att dessa flackmossar äro anmärk- ningsvärdt rika pä arter. Annu ett tredje bildningssätt iakttogo vi för sphagneta caricifera, nämhgen mellan tufvorna i sanka myrar. Om dessa tufvor äro höga och stä närä hvarandra, samlar sig vid snösmältningen sä djupt vatten mellan dem, att rän- norna under större delen af sommarn förblifva öfversväm- made. I det stagnerande vattnet trifves Eriophonmi an- gnstifolium synnerligen väl och mellan dess strän tränga sig de mest vattenälskande arterna af slägtet Sphagnum. N:o 37 gifver oss ett exempel pä detta slags vegetation. Den formation, hvars tre olika uppkorastsätt vi här beskrifvit, intager endast smä ytvidder. Mellan myrtufvor se vi den blott i smala rännor. I gungflyn bekläder den blott spridda fläckar af högst nägra meters tvärmätt. Om- kring skogsträsken bildar den endast en zon af vexlande bredd närmast Menganthes-vQ>\\&Qi\ eller visar sig derutöfver 40 blott pä enstaka fläckar längre frän den sistnämda i rikt- ning mot skogen. Orsaken tili en sä ringa utbredning är denua forma- tions korta varaktighet. Den har nämligen tvänne tiender, som den icke kan motstä, Eriopliorimi vaginatum ocli myr- tufvorna. Myrtufvorna bilda sig i alla försumpningar, sä snart i ytan af dyn finnes nägot fast föremäl, pä hvilket Sphagna kunna klänga upp undan den varsta vätan. Da frän försiimpningens kanter nedfallna trädstammar vanligt- vis göra denna tjenst, uppstä myrtufvorna snabbast i de trakter, der smä sumpmarker omvexla med skogar. Äro försumpningarna vidsträckta och tillika sä djiipa, att ste- nar, som möjligtvis ligga pä deras botten, icke nä ytan och gifva fäste ät myrtufvorna, bibehälla de sig läng tid säsom flackmossar, men icke i den ursprungliga formen. Ty i alla sphagneta caricifera infinner sig ganska snart EriopJiorum vaginatum i sadan mängd, att dess smä tufvor bilda en väsentlig del af växtsamhället. En ny formation är bildad (sphagneta schoenolagurosa) och det är denna, som oaf- brutet betäcker mänga qvadratkilometers yta pä flere ställen mellan Kolari, Sieppijärvi och Koskenniemi. I nro 36 i) är denna formation typiskt företrädd, i n:o 37 är den redan stadd pä öfvergäng tili den nästföljande. Ehuru n:o 36 är antecknad vid en tidig ärstid, sä att den med afseende pä gräs- och örtformerna sannolikt blifvit nägot ofullständig, gäller om hela formationen det samma som om denna ständort, att den är fattigare pä arter än nägon annan formation inom värt omräde med undantag for skorplafvar- nes samhällen pä de torraste stenrösen och hällarne. Först med myrtufvorna infinner sig en rikare flora i stället för den, som blifvit fördrifven, dä gungflyvegetationen gick under. Pä fasta föremäl i ytan af en försumpning, säsom ste~ nar och trädstammar, samlar sig alltid inom kort tid en tät vegetation af Sphagmim palustre, SpJi. acutifolmm, Po- ^) Här bör spridd Drosera rotundifolia tilläggas. 41 hjtrklmm commune, Oxycoccus mkrocarpus, 0. 2)cilustr is och. Anilromeda 'polifolia. I denna matta inblandas Polilia nu- tans spliagnkolcif Dkranum Bergeri, Betula nana, Empe- trum nigrum och telningar af Salix vagans, S. phyliccefo- lia, Betula alba och Phms silvestris. Da tufvorna tillväxa, ökas isynnerhet Sphagmim acu- tifolium, som nu vanligtvis representeras af fornien luri- dum. Äfven Betula nana, Andromeda polifolki och Oxy- cocats-arterna tilltaga i riklighet, medan de öfriga uppräk- nade växternas rol blir iiiera underordnad. Deijemte in- finna sig Splmrocephalus XKilustris, Hypmmi trkhoides, Po- lytrkhum strktum, Drosera rotundifolia, Rubus chamcemo- rus, Ledum palustre och telningar af Ahks excelsa, samt pä tufvornas högsta, torraste delar Hylocomium parietinum, Cladina rangiferina, Cl. silvatka, Myrtillus uliginosa och Vacdnium vitis-idcea. Dessutom ingär vanligen Eriopho- rum vaginatum uti dem, eröfrad frän flackmossen genom tufvornas utvidgning. Smä mossar uti detta öfvergängssta- dium äro icke sällsynta ; n:o 34 är en sadan, Slutligen betäckes platsen mer eller mindre fullstän- digt af dessa tufvor. Fullt utbildade, med en kompakt massa af 8phagnum lurklum samt ymniga ris, bland hvilka Andromeda polifolia, Betula nana och Ledum ixdustre täfla i ymnighet, utgöra de en ny formation (sphagneta myr- tillosa), hvaraf n:o 28 — 34 äro nägra representanter. An- gäende dessa anteckuingar mä nämnas, att alla äro gjorda pä ganska stora mossar, n:o 28 pä en mycket stor torrlagd försumpning. Nägra särskilda tufvor kunde ej mera urskil- jas pä denna mosse, alla mellanruni voro uppfylda med likartad vegetation. Men nägra stora gropar med bar dy funnos; de hade troligtvis förut värit vattengropar. Nu hade enstaka ständ af Droserce och Carices slagit sig ned pä dem. Pä den uppkastade torfven längs dikeskanterna hade uppstätt en tät matta af PolytricJtum gracile, P. stridum och P. conmmne med riklig, fläckvis ymnig Ruhus chamce- morus. — I n:o 29 äro tufvorna smä och ej synnerligen höga, och mellanrummens dy stundom bar och vattentäckt. 42 — N:o 30 äi" tätt och starkt tufvig mecl vattendränkta mel- lanrum. — Nro 31 har stora tufvor. — N:o 32 är beteck- nad som „ganska typisk'\ — N:o 33 har sä väl större som rnindre tufvor med temligen vida mellanriim. — I n:o 34, som är tätt tufvig med sma tufvor, finnas ett par flack- mossefläckar med ymnig SpJiagnum Linclhergii och obetyd- ligt Amhlysteginm fiuitans. — Alla äro vägräta utora n:o 33, som är ytterst svagt sluttande. Sj)hagneta myrtillosa kunna uppkomma pä alla slags sumpmarker, men finuas företrädesvis pä sädana af mindre areal. Dock ser man stundom denna formation betäcka mycket ansenhga oafbrutna sträckor i vägrätt läge, säsom mellan Kittilä kyrkoby och Isovaara. Sädana lokaler hafva alltid torrare och fastare underlag, och formationens upp- trädande pä dem beror deraf, att den kan bilda sig pä hvarje fast mark, som besväras af stagnerande vatten. Da en försumpuing börjar torka, gifva de vattenälskande SjyJia- gna vika för Spliagnum luridum och S^yh. rigidum, och de vattenälskande örterna och gräsen ersättas af ris, Carex glohularis och Bubus cJiamcemorus. Tili och med pä sluttande mark anträffas nägon gäng smä fläckar med denna formation, nämligen dä grundvatt- net icke öfverallt kan afrinna mellan markens ojemnheter. Har hvitmossan, här vanligen Sphagnum acutifolinm (huf- vudformen), S2)Jt. palustre eller Sph. rigidum, en gäng fätt insteg pä platsen, utbreder den sig äfven utom det stagne- rande vattnets omräde genom sin förmäga att qvarhälla vatten pä sluttande underlag. 1 de nordligaste bergstrak- terna, der mycket snö hopar sig och sommarn är kort, mä- täs mossan sä rikligt, att stora sträckor af bergens slutt- ningar bhfva förvandlade tili grunda fasta mossar, genom hvilka väibäckarne hafva gräft sig rännor ända ned tili gruset. Pä dessa mossar trifvas Salkes utmärkt, isynnerhet Salix glauca och S. phyliccefolla, ehuru de ej nä sin van- liga höjd, och bilda stundom tillsammans med högväxt Betula. nana ett ganska tätt snärskikt öfver det hela. En egendomlig företeelse äro de smala, flere meter 43 länga myrtufvor, som man stundom ser pä sanka kärrmar- ker af stor utsträckning. De ligga alltid längt ätskilda, nastan parallelt med hvarandra och förenas här och der af snedt löpande strälar, under det dyn mellan tufvorna är ovanligt blöt. Vi iakttogo sädana bildningar, med temligen riklig Carex laxa längs bräddarne, pä de vida kärrmar- kerna Öster om Koskenniemi. De finnas äfven i andra de- lar af Kemi lappmark. I allmänhet tyckes tiifvornas rikt- niug vara vinkelrät mot platsens eller hela traktens aflopps- riktning. Vi hafva redan sett, att björken, tallen och granen tidigt gro pä myrtufvorna. Björken tynar dock snart bort eller blir tunnsädd och buskartad. Tallen trifves nägot bättre, säsom ses af anteckningarna n:o 29 och 31. der den förekommer strödd och (pä den förra) ända tili 4,2 meter hög. Tallmyrar äro dock sällsynta inom värt omräde. Gra- nen förekommer deremot i stor myckenhet pä myrarne. I nägra trakter, säsom mellan Kolari och Teurajärvi, tager den sä tidigt öfverhaud, att man kan göra flere timmars vandringar utan att se en enda öppen myr. Den blir vis- serligen alltid mer eller mindre tvinig, besväras af ymnig laf, isynnerhet svart Alectoria, och torkar snart i toppen. Dock sägo vi myrgranar af mer än 6 meters höjd. Särde- les anmärkningsvärdt är, att granen pä torfgrunden blom- mar relativt rikligare än pä mineraliskt underlag. Tili och med helt smä träd, blott 1 meter hÖga, sägo vi i full blom. (Huriivida äfven fröbildningen är rikare pä mossarne än i skogarne, hafva vi icke antecknat.) Hjelt anser fenomenet bero derpä, att „granarne, ehuru ganska läga, dock torde hafva uppnätt en mycket hög älder. Da det vegetativa systemet är sä nedtryckt, förefaller det fruktifikativa starkt iitveckladt, ehuru med dessa granar jemnäriga, pä torr mark högst sannolikt bära absolut taget mera blommor och kot- tar än här. De äro dock svära att se i de höga topparne, ty som kändt bär granen sinä allra flesta blommor i top- pen''. Da granbeständet växer upp i en mosse, förändras 44 dennas vegetation, Andromeda imlifolia och Ledmn palu- stre aftaga, Salices, Empetrum nigrum, Myrtillus uliginosa, Vaccinium vitis-idcea och Carex glohularis ökas, Eqinsetmn silvatkimi, Pyrola seciinda och ofta ännu flere skogsväxter samt (mellan tufvorna) Spliagnum strictum och Spth. W2iltii iukomma, och en ny iormsition (ah iegna sphagnosa) n^^- stär, af hvilken n:o 6 och 7 gifva en bild. I den senare anteckuingen bör spridd Pinguicula villosa och enstaka Salix lapponum tilläggas. Utom dessa arter förekomma Pe- dicularis lapponica och Banunculus lapponicus ganska all- mänt, Carex tenella, Listera cordata, Petasites frigida, Saussurea alpina (i norra delen) och Tofieldia horealis (i norra delen) mindre allmänt och Carex laxa, C. loliacea, C. teniiifiora, Cliamcedaphne calyculata, Coeloglossum viride, Corallorrhiza innata, Epilohium davurkum och Oymnade- nia conopsea sällsynt i granmyrarne. Vid Airivaara pä svenska sidan om elfven observerade vi dessutom Salix myrsinites och Orchis Traunsteineri pä myrtufvor med nng gran. Granmyrarnes slutliga förändringar hafva vi ej kunnat iakttaga, Troligtvis äro de af mycket läng varaktighet och förmä bibehälla sig sjelfva. Ty i alla äldre sädana stä de gamla granarne glest och öfverskugga talrika yngre granar af alla storleksgrader. Med undantag af nägra sliittande mossar iippe bland Pallastunturit och Jeristunturit hafva inga försumpniugar i detta omräde nätt mognad. Endast den nämda mossen nedanför Isovaara, hvilken blifvit afdikad, föi-eter tecken tili mognad. Mossen är pä nägra fläckar vissnad och andra betäckas af Cladina rangiferina och CL silvatka i sam- manhängande mattor. — Calluna vulgaris ser man aldrig pä mossarne i dessa trakter. Karren. Under detta namn sammanfatta vi de formationer, hvilkas hufvudbeständsdel tillhör Eriophorum- eller Chor- 45 dorrhi sa4ormei'na (halfgräs, som alstra utdragna rotskottj- De bilcia sälecles en del af de s. k. gungflyen, men uppträ- da tillika pa andra raarker, hvilka icke äro tillräckligt svig- tande för att rättfärdiga denna benämning. Da, säsom ra- dan blifvit päpekadt, en annan del af gungflyen bär flack- mossevegetation, synes det lända växttopografin tili klar- het att benämninsen gungfly inskränkes tili den betydelse det har nti allmänna spräkbruket, som utan afseende pä växttäckets botaniska sammansättning med detta namn be- tecknar hvarje sumpig plats, hvars växttäcke livilar pä ett flytande eller halfflytande underlag. Ordet kärr begagnas deremot ofta i folkspräket säsom en motsättning mot mosse, och dä det förra i allmänhet har en mindre stadgad bety- delse än ordet gunfly, är det lämpligt att fixera denna i i den riktning, som spräkbruket sträfvat att gifva. Kärrformationernas väsentliga karaktär är de icke tuf- viga cyperaceernas rikliga eller ymniga förekomst. Dä den- na växtgrupp innesluter en mängd arter, hvilka ofta upp- träda massvis, och dä gräsbeständet icke säilän är förenadt med ett täcke af mänga arter bladmossor i vexlande bland- ning, erhälla dessa formationer en mycket skiftande sam- mansättning, sä att man tili en början tycker sig stä inför ett outredbart kaos af regellöst blaudade och hvarandra ge- uomträngande smä växtsamhällen. Smäningom vänjer sig dock ögat att särskilja nägra hufvudsakliga typer, som be- herska större ytor. Under EriopJionun-ViviQvna,?, länga frukt tid lyser deras livita ull pä längt häll och gifver en särskild karaktär ät talrika kärr. Pä andra kärr af betydlig vidd saknas de och ersättas af Carices. Det är ej allenast ge- nom fruktens olika utrustning kärrens Eriophora och Ca- rices skiljas frän hvarandra. De förra alstra uppräta rot- skott och ställa sig sälunda i tätä massor eller led, utan att derför vara tufbildande. Kärrstarren äter skjuter kry- pande skott och ställer sig derför glesare. Genom denna organisation tilläter den äfven lättare än ängsullen en in- tim blandning af olika arter. Om vi det oaktadt finna ängsullkärren rikare pä örtarter än starrkärren, mäste vi 46 förmoda, att denua olikhet beror af andra orsaker än den herskande vegetationen och att säledes nägon genomgäeii- de skiljaktighet förefinnes i de bäda formationsgruppernas yttre vilkor. De äro säledes icke tillfälliga modifikationer af en och samma formation. I denna äsigt styrkas vi, da vi finna, att delvis olika mossarter räda i dem och att äf- ven dessa äro tili antalet flere i ängsiillkärren än i starr- kärren. Vi kunna säledes särskilja fyra formationer: 1) Erioplioreta imra med beständ af Eriopho- r?«n-formen och obetydligt mossor; 2) Erioplioreta amblystegiosa, med beständ af Erio2)horimi-hrme-D. och matta af bladniossor; 3) Chordorrhizeta imra, med beständ af Chor- dorrliiza-iovmQn och obetydligt mossor; 4) Chordorrliizeta amUystegiosa, med beständ af Chordorrhiza-iovmen och matta af blad- niossor. Erioplioreta pura hafva i allmänhet följande sam- mansättning: i fältskiktet, rikliga: Eriopliorum alpinum, E. angustifo- lium, Scirpus ccespitosus, Carex dioica och Eq^iii- setuni palustre, de tvänne. sistnämda ofta blott spridda ; strödda: Juncus stygius och Tofleldia boreaUs; spridda: Carex ampullacea, C. irrigua, C. Umosa, Erio- pliorum Scheuchzeri, E. russeolum, Equisetum li- mosum, Menyantlies trifoliata, Orcliis maculata, Andromeda polifolia och Lycopodium selago; enstaka: Comarum p>alustre, Carex flliformis (mest steril), Sclieudizeria xmlustris, Myrtillus uUginosa samt telningar af Salix lapponum och S. x}liylicwfolia; i bottenskiktet, strödd: Viola palustris; spridda: Drosera longifoUa och Dr. rotundifoUa ; enstaka: Amhlystegium scorpioides och Spliagnum riparium. Denna formation iakttogo vi isynnerhet omkring Ko- lari. 47 I eriophoreta amhlystegiosa aterfinnas de ofvan iippräknade växterna mer eller mindre allmänt, men der- jemte tillkomma tiere örter, sä att följande öfversigt torde gifva en bild af denna formation: I fältskiktet, riklig: Eriophorum alpinum; strödda: Eriophorum angiistifolium, Carex ampidlacea, Equisetum limosum, Menyantlies trifoliata och Toflelclia borealis; spridda: Andromeäa polifolia, Eriopliorum gracile, Carex mpillaris (sällsynt), C. chordorrJma, C. filifor- mis (mest steril), C. lieleonastes, C. irrigua, C. limosa, Pedkularis palustris, Saxifraga hirculus (sällsynt), Scheuchzeria palustris och Stellaria crassifolia (sällsynt) ; enstaka: Carex canescens, Eriophorum Sclieuclizeri, E. rus- seolum, Orchis maculata, Myrtillus uUginosa samt telningar af 8alix pthyliccefoUa ; i bottenskiktet, rikliga: ' Amhlystegium cordifolium, A. exan- nulatum jjurpurascens och A. scorpioides; strödda: Amhlystegium intermediimi, A. stramineum och Paludella squarrosa; mindre rikligt: Amhlystegium hadium, A. stellatum, A. tri- farium, A. vernicosum lapponicum, Astrophyllum pseudopundatum, Bryum ventricosum, Cindidium stygium, C. siihrotundum, Jungermania Kimzei, Martineina irrigua, Meesea tridioides och M. triquetra; spridda eller enstaka: Drosera longifolia, Dr. rotundifo- lia, Pinguicula vulgaris, Oxycoccus palustris, On- cophorus Wahlenhergii och Utricularia intermedia. Sädana te sig de mossrika ängsullkärren norr om Aa- kenusjoki, der de isynnerhet uä stor utbredning. Nro 41 framställer ett af dessa kärr och bar hufvudsakligen legat tili griind för vär uppräkning. I anteckningen böra blott tilläggas spridd Carex diordori-hiza och enstaks. C. canescens. Chordorrhizeta pura representeras af vara anteck- ningar n:o 59, 60 ^) och delvis n:o 70, och utmärka sig van- ligen genom följande sammansättning : 48 i laltskiktet, ymnig — riklig: Carex cJiordorrhiza ; rikliga: Carex irrigua och C. limosa; strödda: Erioxihorum angnstifolium och Andromeda j^oU- folia; spridda: Carex amjmllacea, Erioplioriim alpinum, E. rus- seohmi, Juncus stygius (teml. sällsynt), och Me- nyantlies trifoUata; enstaka: Carex filiformis (steril), C. Jieleonastes (teml. säll- synt), Equisetum limosimn, Juncus filiformis (ste- ril), Comarum palustre, Pedicularis iKilustris, Sclieuclizeria iKilustris samt telningar af Salix va- gans och Betula alba; i bottenskiktet, spridda: Martmellia irrigua, S])liagnmn suhsecundum, Drosera longifolia, Dr. ohovata och Oxycoccus palustris; enstaka : Amhlystegium fiuitans, Sphagnuni riparium, Sph. spectaUle, Drosera rotimdifolia, TJtricularia in- termedia och TJ. minor. Dertill komma fiäckar af Sphagna: acutifolium, intermedium, Lindhergii, palustre och Ängströmii. I n:o 43 2) och den öfriga delen af n:o 70 äro c/ior - dorrliizeta amhlystegiosa framstälda. Om man här Hkasom i de föregäende formationerna fränser alla afvikan- de fläckar pä ständorterna och alla tillfälliga förändringar, sä yidt detta med de tili biids stäende anteckningarnas och minnets hjelp läter sig göras, erhäller denna formation föl- jande sammansättning : I fältskiktet, riklig: Carex cliordorrliiza; strödda: Carex limosa och Andromeda poUfolia; spridda: Eriopliorum angustifolium (mest steril), Carex ampuUacea (mest steril), C. irrigua och Menyan- thes trifoUata; ') Genom tryckfel upptages i n:o GO bland rikliga Carex irrigua i stället för C. chordorrhiza. Den furra förekomraer spvidcl och uppräk- nas äfven säeom silclan. *) I detta nummer l)ör spridd BeUda nana ingä. 49 enstaka: Eriophorum alinnum, E. gracile, Equisetum li- mosum, Scheuchzeria palustris samt telningar af Salix myrtilloides och S. vagans; i bottenskiktet, ymniga — rikliga: Amblystegium fltiitans och A. vernicosnm lapponiaim; rikliga: Amblystegmm exannulaUim purptirascens, A. stel- latum och A. stramineum; strödda: Cindidium suhrotumlnm och Sphagnum suhse- citndum; spridda: Martinellia irrigua, Meesea triquetra, Splicero- cephalus palustris och Oxgcoccus 2Kdustris; enstaka: Astropliyllum pseudojnmctatum, Meesea triclioi- des, Biccardia pinguis, Drosera longifolia, Dr. rotundifolia och TJtricularia intermedia. Dertill komma alltid nägra fläckar af samraa Sphagna som i före- gäende formation. Med afseende pä sitt genetiska samband uppvisa kar- ren tvänne serier, eriophoreta och chordorrhizeta, i hvilka man finner alla grader mellan mossrika och mosstoma for- mationer. An är mosstäcket tätt, svällande och friskt, med ymniga nyskott och unga toppar, än är det halft förqväfdt under ett fint dyslam. I de mosstoma karren lyckas man nastan alltid att uppleta nägot i den nakna dyn doldt ständ af Amhlystegia eller Sphagna. Det är anmärkningsvärdt, att dessa enshngar icke äro unga utan gamla och grofva, likasom om de vore rester af en förstörd mossvegetation, Detta antyder att de mosstoma formationerna ätminstone ibland äro utvecklade ur de mossrika. Karren äro allmännast i de medelmättigt kuperade delarne af slätten och utfylla der mellanrummen mellan terrängens flacka vägkammar. I de backigare nejderna haf- va de en mindre areal och intaga midtelpartiet af de för- sumpade dälderna. I de slätaste trakterna äro karren sällr synta, men vidsträckta. Alltid omgifvas de af en mer eller mindre vid krets af mossar. Vattnet nti dem tyckes icke- alltid vara fullkomligt stillastäende ; ofta ser man smä rän- nor med klart vatten, och stundom är dyn i dessa rännor 4 50 gulfärgad af jernockra, säsom vi voro i tillfälle att se fle- restädes i Kittilä. Det ser ut som om kärrbildningen numera skulle haf- va upphört i det af oss genomströfvade omrädet, ty vi kun- de ingenstädes iakttaga iippkomsten af ett kärr. Alla voro fuUt iitbildade, och de flesta stadda i öfvergäng tili mossar. Vi mäste vid äsyneii af dessa SpJtagnum-idJiiigSi försimip- ningar fräga oss, hvarför icke mossar bildat sig omedelbart ur vattnet eller pä marken pä dessa lokaler lika väl som pä andra bäde sankare och afhälligare platser. Beskaffen- beten af kärrens ständorter gifver oss i och för sig knapt nägon ledning tili denna frägas besvarande. Men det fin- nes en annan serie af formationer, hvars slutpunkt kommer kärrvegetationen mycket närä, och hvars bildning man kan fÖlja steg för steg. Det är källdragens växtsamhällen. I fysiognomiskt afseende spela de en fullkomligt underordnad rol, men i växtgeografiskt afseende äro de vigtiga, emedan de gifva en fristad at de kortlifvade väta formationernas sällsyntare växter pä samma sätt som de öppna grussträn- derna ät de torra formationernas. Emedan de egenthga källorna i det af oss genomresta omrädet äro ganska säll- synta, sä att t. ex. ingen större kalla finnes inom en mils afständ frän Kolari, äro vara anteckningar öfver dem myc- ket bristfälHga. Vi skola dock försöka att i korthet fram- ställa källdragsvegetationens mest framstäende formationer. I sjelfva kallan, der vattnet qväller fram, finnas en- dast nägra mossor, nämligen : rikligt AmUystegium cordi- folium, A. fiuitans, A. giganteum och Pohlia albicans (teml. sällsynt), samt mindre rikligt AmUystegium rmdare (säll- sj^nt), Ma7'tinellia irrigua och Sphagmim intermedium. Är kallan stark eller träder den i dagen ofvanför en sluttning, rinner vattnet vidare saraladt i en bäck. Dennas bräddar och lugnaste ställen beklädas med samma mossor jemte AmUystegium riparium, A. sarmentosxim, A. stella- tum, A. stramineum, Angelica archangelica, Caltha palxi- stris, Carex amjmllacea, C. canescens, C. loliacea, Comarum palustre, Epilobium Hornemanni, E. alsinefoUum, E. ana- 51 gallidifolium, Equisetum silvaticmn, Galimn imlustre, O. uli- ginosum, Montia foiitana, Plngukula vidgaris, Ranuncu- lus ligperhoreus (sällsynt), Spircea idmaria, Stellaria horea- lis, St graminea, St nemorum, Taraxacum officinale och Veronica longifolia i mycket vexlaude blandning. Der terrängeu tvingar källans vatten att sila ut sig öfver en bred yta, uppstär en mera beständig och kompakt formation, i hvilken mossorna iitgöra det egentliga bestän- det, örter, gräs och buskar en tillfällig och vexlande in- blandning (astrophylleta lierhida). Mosstäcket bestär hufvudsakligen af följande arter: rikligt och allmänt: AmUystegmm exammlatum, A. flui- tans, A. stramineum, Astrojyliyllum cindidioides, Bryum ventricosum, Philonotis fontana och Sphcerocephalus palustris : mindre allmänt: AmUystegium aduncum, A. giganteum, A. sarmentosum, A. stellatum, A. vernicosum, Astro- phyllum pseudoimnctatmn, Paludella sqimrrosa, Pohlia alhim^is, P. nutans, Sphagnum acutifo- lium, Sph. pälustre, Sph. riparmm, Spli. sqiuir- rosum och Thyidium Blandoivii; sällsynt : AmUystegmm hadium, Astrophyllum pimctatum, Oncopliorus Walilenhergii och Philonotis seriata; och dertill flere mer tillfälligt eller tunnsädt uppträdande arter. I fältskikten visa sig hufvudsakligen följande arter: rikligt och allmänt: Equisetum palustre, Galium palustre, G. iiliginosum, Menyanthes trifoliata, Parnassia palustris, Pinguicula vidgaris och Viola epipsila ; allmänt, men mindre rikligt : Aira ccvspitosa, Caltha pa- lustris/ Carex canescens, C. inigua, C. limosa, Comarum palustre, Epilohium Hornemanni, Li- stera cordata, Majanthemum hifolium, Pedicula- ris pahistris (mindre allmänt), Polygonum vivi- parum, Bafiimcidus lapponicus, Bubiis arcticus, 'Stellaria horealis, Trientalis europa^a och Viola 52 sällsynt: Carex dioica, CJirysosjjlenium tetrandrum, Epilo- hium alsinefolium, Geiim rivale och Stellaria crassifoUa. Dertill komma stundom Salices af de flesta arter samt unga ständ af Betula alba och Älnus incana. Ett källdrag med mycket svag rörelse hos vattnet, sä- som i n:o 40, frambringar en mera kärrängsartad vegeta- tion, i det gräsen blifva ymniga (astropliylleta equise- tosa). Beslägtad med denna är den vegetation, som fram- ställes i n:o 42 (der genom ett fel Galium uliginosiim uppräknas tvänne gänger; i bottenskiktet bör i dess ställe stä Montia fontana). För öfrigt framkallas samma formationsserie äfven af annat vatten, som sipprar genom det öfversta jordlagret. Källdragsartade ständorter af stor utsträckning uppkomma isynnerhet, der vattnet frän en högre belägen försumpning, dryper utför en bred sluttning ned tili en lägre. Sädana äro mänga, kanske de flesta, bland löfkärren (hetuleta menyanthosa), äfven det, som finnes antecknadt i n:o 20. Dess mossvegetation har mycken likhet med de egent- liga källdragens, men närmar sig tillika i hög grad moss- kärrens. Utom temligen rikliga hvitmossor finna vi der ströd- da Ämhlystegium hadium, A. exannulatum, A. intermedium,. Sphcerocephalus palustris ocli Thyidium Blandoivii samt spridda Ämhlystegium aduncum, A. fi^iitans, A. stellatum, A. stramineum och Astrophyllum cuspidatum. Fältskiktens beständ visar en lika omisskänlig likhet med källdragens som med kärrens. Särdeles. päfallande är, att Sphagna]Qm.- te de växter, som äro främmande för karren och källdragen, pä denna ständort bilda helt smala ränder, som ställa sig vinkelrätt mot markens lutning likasom myrtufveränderna i de Stora karren, sasom vi päpekade vid mossarnes behand- ling. Det vatten, som fuktar löfkärren, kommer frän för- sumpningar och är derför rikt pä dy och fattigt pä närings- ämnen. Vid Aakenusjokis utilöde ur Kukasjärvi sägo vi en ständort, som likaledes bevattnades af rörligt grundvatten, 53 .men detta var pä en gäng mera näringsrikt och mera dy- haltigt. Ty det pressades frän flodbädden in längs bottnen af den temligen fasta mosse, soni narmast begräusade den- na. Pä andra sidan om äns torfbrädd bestod marken af ett obetydligt afhälligt grus och pä detta hade det genom- silade dy- och näringsrika vattnet framkallat en säregen ve- getation, utmärkt genom fä och mycket glesa mossor (Am- hlystegium stellatum, stramineum, trifarium, Meesea trichoi- des m. fl.) och ett blandadt beständ af torfbildande örter, gräs och läga buskar, soni tili en del äro ytterst sällsynta inom hela omrädet. Hufvudmassan bildades af Molinia ccerulea, Potentilla tormeniilla och Thalictrum alpinum, och dertill antecknade vi Oarex Buxhcmmii, C. panicea, Coeloglossum viride, Eriopliorum latifolium, Gynmadenia conopsea (enstaka), Pinguicula vulgaris, Fyrola rotundifo- lia (forma), Scmssurea alpina, Scirpus ccespitosiis, Tofiel- dia borealis och Salix myrsinites. Vi se sälunda, att, dä rörligt grundvatten, soni ännu innehäller närande ämnen, medför dy, vegetationen bUr kärrartad. Och kärrens läge är just sädant, att grundvatt- net frän de oragifvande markerna mäste samia sig i dem och att det pä sin väg mäste sippra under mossar. Det karakteristiska hos kärrens ständorter synes sälunda ligga deri, att de äro samlingsbäcken för rinnande dy.. I den mon som denna halfflytande massa är rikare pä närings- ämnen, tilläter den en rikare vegetation uppkomma, mera lik källdragens, Derför finnas de rikaste och för botanisten mest lockande karren nedanför större berg, säsom i värt omräde omkring Levitunturi och Karhujupukka. Eriopho- nf»i-kärren äro rikare än Chordorrhiza-ksiYreii. Ocksä ser man oftare mossar bilda sig pä de senare, likasom Sphagna öfverhufvud helst utbreda sig i sädant vatten, der inga an- dra växter finna tillräcklig näring. Och i tufviga mossar, hvilkas mellanrum icke fyllas af sphagneta caricifera, finner man nastan alltid rester af starrkärret i rännorna, aldrig af ängsullkärr. För min uppfattning af kärrens uppkomst talar äfven den omständigheten, att de mossrika karren 54 ega en mera mängskiftande örtvegetation än de mossfat- tiga. Källdragen, hvilka erhälla mest näring och minst dy, hafva den tätaste, djupaste matta af mossor och det största antalet örter, dernäst komma de mossrika karren, hvilka äro präktigast utbildade i de mera knperade trakterna, och fattigast i alla afseenden äro de mosstoma karren pä den flacka slätten. De bättre kärrens gräs inbergas pä mänga orter. Det finnes tili och med exempel pä att sädana genom afdikning blifvit förvandlade tili kärrängar. Deras vegetation förän- dras da, men blir icke identisk med de egentliga starrän- garnes. Pä de sistnämda herska de starkast tufbildande arterna af slägtet Carex, här äter de arter, som alstra upp- räta skott, grandicarexformen. Har karret hyst mossor, sä blir äfven kärrängen rik pä Amhlystegia, men har karret värit mosstomt, uppkommer en mosstom kärräng. Anteck- ningen n:o 68 lemnar exempel pä dessa bäda formationer (grandicariceta amhlystegiosa och pura). Af det forna karret igenfinna vi ännu Eriopliorum migusUfolium, E. gracile, Equisetum limosum^ Carex irrigua (uteglömd ur anteckningen), Menyanthes trifoliata, Comarum pali^stre, Utricularia intermedia, Ämblystegitmi fluitans, A. exannu- latum piirpurascens, A. scorpioides, Bryum ventricosum, Cindidium siibrotundum, Meesea triquetra, Oncophorus Wah- lenhergii och Sphagnum suhsecundum. — Carex ampuUacea har blifvit ymnig, och tili den hafva säilät sig nastan lika ymnig Carex aquatilis, spridda C. canescens, Galium pa- lustre och (vid ett dike) Viola palustris, samt enstaka Epi- lohium palustre, Valeriana officinalis, Salix lapponum och 8. phyliccefolia. Formationen visar dock redan sin flyktiga natur; starrängarnes fiender, Polytrichum comnmne och Sphagnum squarrosum, hafva infunnit sig. Starrängarne. Befolkningen inom det af oss genomresta omrädet be- reder allmännast sinä ängar af de formationer, hvilka upp- 55 komma pä periodiskt öfversvämmade vägräta marker. Dessa formationer hafva en vida mindre iitbredning än skogarne, mossarne och karren, ty de äro inskränkta tili vattendra- gens lägsta och flackaste stränder och tili sädana fördjup- ningar i marken, frän hvilka det om vären hopade vattnet endast sraäningom finner aflopp genom de omgifvande bac- karnes sand, säsom sänkningarne pä landsidan om strand- vallarne. Deras utveckling är lätt att följa, emedan den upprepas inför vara ögon än pä en plats, än pä en annan, en natiirlig följd af vattendragens föränderlighet. Lika lätt är det att iipptäcka dessa formationers beroende af sinä stäudorters beskaöenhet. Alit efter som det öfversvämmande vattnet plägar pä en viss plats afsätta sand eller icke, al- stras der tvänne olika ntvecklingsserier. Om sand icke af- lagras, taga de starkt tufviga arterna af slägtet Carex (jun- ceUa-iovmen) öfverhand. Med denna serie vilja vi först sys- selsätta oss. Läugs lugnvattnen, de sä kallade suannot, beklädes vattenranden med en kant af Care^c-tufvor, deri C. acuta^ och C. aquatilis omvexlande förherska, ehuru äfven C. am- pidlacea ofta är riklig. Stimdom deltager Menijantlies trifo- Itata i bildandet af denna bärd. Pä sädana ställen, der en större yta af bottnen vid. sommarens vattenständ höjer sig. endast nägra centiraeter öfver vattenytan, utbreder sig tuf- starren öfver hela platsen och bildar en tufvig starräng, som är mycket fattig pä andra växter (juncelleta pura) Denna formation är vanligen sammansatt af: ymnig: Carex acuta eller C. aquatilis; strödda: C. ampullacea, Menyantltes trifoliata och Stereo- don arcuatus ; spridda: Phragmites communis, Eqiiisetum limosum, Carex vesicaria, Eriopliorum angustifoUum, Caltha pa- lustris, Comarum palustre, Pedicularis palustris, Ranunculus auricomus, Rumex hippolapatlmm och Veronica scutellata (sällsynt); enstaka: Ämhlystegium cordifolium, A. fluitans, Astropliyl- lum cindidioides, A. silvaticuni, Cardamine pra- 56 tensis, Ejyilobhmi imlustre, Galium palustre, O. uUginosum, Lathyrus palustris, Myosotis lingu- lata, Naumhurgia thyrsiflora, Peucedanum pa- lustre, Sciitellaria galericidata och skott af Salix phyliccefolia. Ofta saknas dock de flestaaf dessa växter och formatio- nen företer ett tätt sliitet beständ af höga, nastan klotrunda starrtufvor, mellan hvilka vandrarens fot sjunker nedibar dy. Lemnad at sig sjelf är denna formation af kort var- aktighet. Ty Polytriclium commune, Sphagnum squarro- sum, Sph. strictum och S2)h. palustre infinna sig snart jemte talrika telningar af Salices (lappommi och phylkmfolia) och Betula alba, och inom kort är platsen beklädd med ett snär. Ofta försiggär förvaudlingen sä tidigt, att snäret sträcker sig ända fram tili vattenbryuet. Carices iindan- trängas pä detta sätt och ersättas tili en del af andra arter. Har videt lyckats besätta platsen i mycket öfvervä- gande mängd i jemförelse med björken, uppstar ett vide- snär, som vid tilltagande älder blir alit tätare och tätare. Genom bladaffall, beskuggning och mekaniskt väld undan- tränges nastan ali annan vegetation, sä att marken mellan stammarne och skotten ligger blottad. Denna formation (saliceta pura) är ganska allmän längs omrädets vatten- drag, isynnerhet längs de mindre ; hit hör n:o 21. Om deremot björken infunnit sig nägot sä när rikligt, öfverskiiggar den snart videbnskarne, hvilka derigenora häl- las glesa; fältskiktens och bottenskiktets vegetation fär da tillfälle att utveckla sig, och ett skogsnär (salicetum be- ttilosnm) uppstär. Sädana äro ganska sällsynta; vi an- tecknade ett vid stranden af Ounasjoki mellan Kittilä kyr- koby och Riikonkoski. Det läg vägrätt mellan högre be- lägna torra strandängar, var temligen litet och hade föl- jande sammansättning : i lägskogsskiktet: strödd: Betula alba; spridd: Abies excelsa; enstaka: Pimis silvestris ; 57 i snärskiktet: strödd : Salix lapponum ; spridda: Calamagrostis sp., Salix glauca, S. phylkcefolia ocli 8. vagans; enstaka: Spircea uimaria; i fältskikten : buskar och ris, rikligt: Betula 7iana; strödd: Salix myrtilloides ; spridd : Ändromeda polifolia : enstaka: Myrtillus uUginosa och Vaccinium vitis-idoia; gräs, rikligt : Carex juncella ; strödd: Equisetum limosum ; spridda: Calamagrostis stricta, Carex aqicatilis, C. clior- dorrlma och C. tenuifiora ; enstaka: Carex ampullacea, C. limosa och Festnca rnhra; örter, strödd : Comarum pahistre ; spridda: Epilohium palustre, Galiiiin nliginosum, Pyrola minor och Ruhus arcticus ; enstaka: Parnassia palustris, Pedicularis palustris, Pole- monium ca^ruleum campanulatum, Scutellaria ga- lericulata, Trientalis e^iropwa och Viola exyipsila. i bottenskiktet : mycket rikligt: Spliagnum strictum ; spridda: Sphagnum acuUfolium, Sph. palustre och Sph. squarrosum ; Climacium dendroides, Polytrichum commune, SpihcBrocephalus palustris och Stereodon arcuatus: Peltidea aphthosa; Oxycoccus palustris; enstaka : Amhlystegium aduncum, A. cordifolium, A. fliiitans, Bryum ventricosum och Hylocomium prolifermn. Säsom synes, skiljer sig denna formation frän löfkär- ren genom sin rikedona pä Salices, JimceUa-fovmen och S2)hagnum4ormen samt genom örternas ringare ymnighet. Sannohkt öfvergä skogssnären sliitligen tili björkskog; de hafva ätminstone alla nödvändiga förutsättningar dertill. Genom menniskans ingripande förändras den nu skil- drade utvecklingen sä tili vida, att en ny länk inskjutes i serien. För att vinna ängsmark rödjar man undan de pä 58 starrängarne uppspirande imga vide- och björkstanden. Der- igenom kimna ganska stora ängar bibehälla sig nägon tid i form af juncelleta pura. Tili en början ökas mossorna en- dast obetydligt, men flere örter och gräs tillkomma, säsons Aira aesxyitosa, Calamagrostis strida, Carex ccesintosa, C. canescens, C. vulgaris, EriopJiorum Scheuchzeri, E. russeo- Imn, Juncus filiformis, Parnassia palustris, Bileum alin- num, Poa pratensis, Polygonum viviparum, Banunculus repens, Buhus arctims, Scirpus ccespitosus, Spinea uimaria, Stellaria Friesii, Viola palustris och F. epipsila. De flesta förut befintliga artev blifva rikligare, utan att örtvegetatio- nen i sin helhet upphör att vara en blott imderordnad in- blandning i Carea:-beständet. Inom en längre eller kortare tids förlopp försämras dock ängen. Mossorna börja taga öfverhand och alit mer undantränga tufstarren. Snart betcäckes platsen af en sam- nianhängande matta af Polytrichum commnne, blott afbru- ten af Sphagnum squarrosum omkring videbuskarne, och pä andra smä Häckar omvexlande med Splmgmmi paUstre eller Sph. acutifolium. Annu bibehäller sig Jimcella^ovmen ym- nig nägon tid. N:o 39 framställer den salunda bildade for- mationen (juncelleta polgtrichos a), den i värt omräde allmännaste formen för väta ängar. Sä länge gräset och videskotten ärligen afmejas, tyckas mossängarne förändra sig mycket längsamt. Men öfvergifvas de, uppväxa Sali n -.^ och Betula och ängarne förvandlas tili snär eller skog. Detta sker säilän samtidigt öfver en hei äng. Vanligen be- gynner förvandlingen längs kanterna och pä strödda punk- ter af ängsmarken, sä att videsnär utgöra starrängarnes vanliga begränsning och bihang. Säsom redan blifvit sagdt, öfversvämmas starrängarne ärligen. Öfver de rena starrängarne och de ur deni di- rekte uppkomna snären stär vattnet högre och qvardröjer längre tid än öfver ängar i senare utveckUngsstadier, emc- dan ständortens mark höjes genom tuibildning, växtaffall och isynnerhet genom den raskt uppät sträfvande Polglr/- chum commnne. Derför stä de mossrika formationerna i 59 denna serie i allmänhet pä torrare lokaler än de mosstoma. Det vore dock omöjligt att indela och benämna dessa ängar efter fuktighetsgraden. Ty den är här vid olika ärstider och under olika är underkastad större vexlingar än pä nä- gra andra ständorter. Öfversvämningarna medföra vanligen alls inga aflag- ringar eller ock blott obetydligt dyslam pä dessa ständor- ter. Der dyafsättningen är riklig, som i groparne pä strand- vallarnes landsida, uppstä smä formationer med ymnig Ca- rex anqmUacea eller Eriopliorum angustifoliiim och nastan inga mossor, säledes miniatyrkärr. Är slamtillförseln min- dre, men dock tillräcklig att betäcka marken, hindras björn- mossan och hvitmossan att skjuta upp, och tufstarrens for- mation bibehäller sig längre tid i det yngsta mossfria sta- diet af sin utveckling. Stundom inträffar att en starräng helt och hället eller tili en del blir öfverlagrad med sand. Vegetationens första förändring bestär dä deri, att de förut rädande mossorna un- dertryckas, andra mossor tillkomma pä smä fläckar och ör- terna blifva rikliga jemte Juncus filiformis, säsom i n:o 58. Upprepas sandaflagringen eller har den värit tillräckligt mägtig att kunna betäcka platsen flere är, blir Juncus fiU- formis ymnig, Jmicella-iovmeia. dör ut och alit flere örter infinna sig. En ny formation (j imee ta herhida) uppstär, h^alken man ofta pä strandängarne ser fläckvis omvexla med starrformationerna. Sädana blandade ständorter äro n:o 69 och 71. De bilda en öfvergängsform tili de forma- tioner, hvilkas ständorter ärligen öfverlagras af sand och tili hvilka vi nii skola vända oss. GräsTallarne. Under denna benämning sammanfatta vi alla de for- mationer, hvilka bestä af fleräriga gramineer och örter utan bottenskikt. De äro sä mängskiftande att vi ej här kunna gifva mer än en antydan om deras talrika modifikationer, af hvilka n:o 44 — 57 endast äro nägra exempel. I stället 60 skola vi inom denna grupp som inom de föregaende försöka angifva de vigtigaste formationernas uppkomst, utveckling och slutliga förändringar, sä vidt vara anteckningar deroni lemna tillräcklig vägledning. Pä sandbankar och stränder, soni periodiskt öfverlag- ras af ett tiint sandskikt, samia sig tili en början brokiga kolonier af örter och gräs, deri Jimcus fiUformis och de tvä Stora Carexiovmevnst alltid infinna sig och deri Equiseta vanligtvis äro den rikligaste beständsdelen. Sanden synes öfver alit mellan växtständen, mänga arter äro sterila eller annars oiitvecklade, och af de allestädes närvarande mos- sorna och videbuskarne ser man ej ett spär. Proportionen mellan arterna är mycket vexlande, än öfverväga gräsen, än örterna, än den ena arten, än den andra, alit efter den tillfälliga tillförseln af frön. Endast det kan anraärkas som regel, att Ami ccespitosa är rikligare pä de lägre, friskare markerna, de mattbildaude mindre ängsgräsen deremot pä de högre torrare platserna. N:o 49 och 55 ^) angifva vege- tationen pä hvardera sluttningen af en längsträckt hög sandbank närä elfstranden. Juncns fiUformis, Calamagrostis strida och Aira ccespitosa höllo sig pä bäda sluttningarna företrädesvis tili deras lägre delar. Dä vegetationen blir äldre, utpreglas denna oHkhet. Tvenne formationsserier upp- stä, aireta pä fuktigare lokaler och festiiceta pä torrare. Samma serier iippkomma pä ett annat slag af lokaler, nämligen pä äkrar, som fä gräsbinda sig. Den första glesa vegetationen, som slär sig ned pä dem, bestär hufvudsakli- gen af örter, säsom n:o 66 och 67 utvisa. (I n:o 66 bör enstaka Asperugo procumbens tilläggas, i n:o 67 finnes rik- lig Chenopodium alhum.) Snart tilltaga dock gräsen, säsom i n:o 72, genom markens fullständiga betäckning hindras de monokarpiska arterna att gro och samma formationer äro färdigbildade, som man ser pä strandvallarne, blott med ') I ant. n:o 49 stfii- Equisetum silvaticum, bör vara E. arvense. — I ant. n:o 55 böra Molinia ccerulea och Carex acnta tilläggas, bäda arterna sä unga, att deras ymnighetsgrad (spridda?) ej med säkerhet kunde bestUmmas. 61 den skilnad, att växterna pa de senare stä nägot glesare, sä att sanden synes mellan ständen. Eraedan äkrarne för det mesta ligga pä högre, torrare jord, är festiiceta den ängsform, som nastan alltid iippkommer efter dem. Ett undantag bildar n:o 4(3, som uppstätt pä en strandäker i grannskapet af en öfvergifven gärdstomt. Marken fuktades här af ett svagt källdrag, som kom frän den ofvanför be- lägna skogen, öedan dikena fätt gro igen. Pä strandval- larne äro deremot aireta vida allmännare äu festiiceta, af livilka eudast n:o 50 är en iing strandform. .•1/rrtvallarna äro i början särdeles rika pä örter, bland livilka de stora bredbladiga arterna {Geranim} i4ormen) in- taga det främsta rummet. Af dessa aireta geraniosa se vi exempel i n:o 44—4(3 och 71. Vid tilltagande älder sluter sig gräsmattan och örterna blifva nägot iinderord- nade. I detta stadiiim infinna sig vanligtvis de första Po- lytriclm och de telningar af vide och björk, som, dä rnar- ken var glesare betäckt, kunde spira upp, sträfva nu att höja sig öfver fältskikten. GeranlnmiovmQn minskas hasti- gare än' de mindre örterna, säsom framgär af n:o 51 och 52. (aireta h e rh id a). Annu nägon tid kan ängen genom att ärligen släs hällas fri frän de tilltagande buskarne, men mossan ökas alit mera, örterna glesna och ^iratufvorna bilda snart ej mer nägon sammanhängande matta (säsom n:o 54 5 i denna anteckning stär Galium i st. f. Gnapha- lium uliginosum bland enstaka). Slutligen blir mosstäcket sä mägtigt .och sammanhängande, att det qvarhäller mar- kens fuktighet, hindrar vattnets cirkulation och gör lokalen sur. Flere starrängs- och kärrväxter inkomma, Salices fro- das och en iing smäskog växer upp, hvarefter lokalen in- träder i skogarnes formationsserie. En sadan gammal mossbelupen ^iravall antecknade vi vid Jokijalka den (3 juli. Den var ganska stor, vägrät och gränsade tili elfven, äkrar, videsnär och skog. Träden, buskarne och risen pä ängen voro dels afmejade, dels helt unga skott. Alit var pä grund af den tidiga ärstiden föga utveckladt. 62 Fältskikten innehöllo : Träd, buskar och ris : spridda : Salix pliylicmfolia, Myrtil- lus uliginosa och Vacciyimm vitis-idcea ; enstaka: Betula alba, Juniperus communis, Abies excelsa, Pinus silvestris, Populus tremula, Salix glauca, S. kastata, S. lajjponum, S. vagans och dess va- rietet cinerascens samt Myrtillus nigra. Gräs: rikligt: Agrostis vulgaris, Aira ccBspitosa, Carex ca- nescens, C. vaginata, Juncus filiformis och Lii- zula muUiflora ; strödda: Anthoxanthum odorattim, Carex vulgaris och Fe- stuca rubra; spridda: Agrostis sp., Carex ccBspitosa och Phleum alpi- num; enstaka: Carex globularis, Equisetum pratense, E. silvati- mm och Poa pratensis (mähända rikligare). Örter: strödda: Banunculus acris, B. repens (fläckvis) och Pnbiis chamcemorus (fläckvis); spridda: Achillea millefolium, Antennaria dioica, Epilo- bium angustifolinm, Polygonum viviparum, Bu- mex acetosella, Solidago virgaurea, Stellaria bo- realis. St. graminea (fläckvis), Taraxacum offici- nale, Trientalis europcea (fläckvis) och Viola pala- stris : enstaka: Angelica archangelica, Campamda rotundifolia, Cerastium vulgatum alx^estre, Oeranium silvati- ctim, Gnaphalium silvaticum, Hieracium muro- rum, H. umbellatiim, Leontodon autumnalis, Pole- monium caynpanulatnm, Pyrola minor, Bhinan- thus minor, Spircea uimaria och Trollius euro- pceus. Bottenskiktet bestod af: Mossor och lafvar: ymnigt: Polytrichum eommune; rikligt: P. juniperinum; strödda: Hylocomium parietinum och Sphcerocephalus pa- lustris propagulife^^a; spridda: Amblystegium aduncum, Dicranum Bergeri, Pah- 63 lia nntans, Si)hagnu)n acutifolium (fläckvis), Pel- tidea aphthosa och Peltigera spec; enstaka: Amhlystegium cordifolmm , Dicranum palustre, D. scoparium, Hylocomium lyrolifej-um, Cladina rangiferina, Cl. silvatica, Cladonice spp. och Ne- plironm ardicnm. •Äfven _Ff'.sf?fw\'allarne äro i början rika pä örter af bäde storbladiga och smäbladiga former, säsom n:o 47, 48 och 72 utvisa (festnceta geraniosa). FestncaioTmen re- presenteras ej allenast af det slägte, efter hvilket den är benämd, utan ännu rikligare af Poa pratensis. Efter hand sluter sig gräsmattan, isynnerhet om den öfvergödslas, sä- som mängenstädes är bnikligt, örterna minskas betydhgt och de vackra lindor uppstä, som man ser orakrmg alla gärdar i dessa trakter (festnceta pura) och af hvilka n:o 56, 57 och tili en del 73 gifva en bild. En öfvergängs- form är n:o 53. Dessa gräsvallar äro lika väl som AiraydXhkXnQ under- kastade förgängelse. Mossor innästla sig i stigande mängd, gräset glesnar och buskar och ris spira iipp. Örterna bhfva äter nägot rikligare, men smäväxta och smäbladiga, och det hela antager ett mer eller mindre torrt och sterilt ut- seende, isynnerhet sedän lafvarne begynt breda ut sig pä lokalen. Den försämrade gräsvallen kan numera endast användas tili betesmark, och betandet förhindrar ännu nä- gon tid dess igenväxning med skog. En sadan betesmark af ansenlig vidd antecknade vi vid Jokijalka. Den läg längt frän elfstranden, begränsades dels af odlingar och skog, dels af snärig granmyr, och dess torra sandjord hade ringa liitning mot den sistuämda. De äldrade gräsen betäckte marken med talrika smä runda tiifvor, mellan hvilka mossorna, lafvarne och örterna bil- dade en tät utfyllnad. Granarne voro afbetade sä att de antagit samma tätä pyramidform, som med konst gifves dem i gammalmodiga fransyska trädgärdar. Vegetationen bestod af följande arter: 64 Träd och biiskar: Ähies excelsa fläckvis strödd samt Betula alba och Juniperus communis enstaka. Fältskiktens gräs : rikligt : Festuca ovina; strödd : spridda: rter och spridda : enstaka: Festuca rubra; Agrostis vulgaris, Aira ccespitosa, Carex cane- scens, C. Persoonii, Luzula multiflora, Fhleum alpinum och Foa pratensis; ris : fläckvis strödda : Ledum palustre och Fumex' acetosella ; Achillea millefoUimi, Antennaria dioica, Soliäago virgaurea, Myrtillus nigra, M. uliginosa och Vac- cinium vitis-idcea; Cerastium, vidgatum, Empetrmn nignim, Gnapilia- lium supinum, Hieracium murorum, H. umbella- tum, Lycopodiimi annotinmn, L. selago, Banun- culiis' acris, Stellaria graminea, Taraxacum offi- cinale, Trientalis europcea och Yiola palustris; Bottenskiktet: enstaka Linncea borealis samt mossor: rik- liga: Polytriclium commime, P. juniperinum, P^ strictum och fläckvis F. pilosum; Hylocomium parietinum ; Ceratodon purpureus, Dicranum Bergeri (fläck- vis), D. scopa?'ium och Polilia nutans; Amblystegium aduncum, Hylocomium ptroliferimiy Hypnum plumosum, Splaclmum luteum och Spl. rubrum; lafvar: strödda: Cetraria crispa, C. islandica och Cladina silvatica ; Cladonice spp., Platysma nivale (fläckvis) och Stereocaulon paschale (fläckvis) ; Cladina rangif erinä, Nephroma arcticum och Pel- tidea aphtliosa. Utom de här eller i de redan publicerade antecknin- garna omnämda växter förekomma pä hithurande ständor- ter: Cardamme pratensis (närä vattnet), Cerastium alpinum strödd: spridda: enstaka: spridda : enstaka: 65 (sällsynt), Erijsimum lueraciifolmm (sällsynt), Trifoliicmpra- fense (mest i södra delen), Veronica serpyllifolia horealis (temligen sällsynt), Rhinantlms major (i södra delen), Eii- mex acetosa (sällsynt), Carex festiva (endast pä Yllässaari) och Äfjrostis horealis. I sydligare delar af Skandinavien pläga dylika forma- tioner öfvergä tili trädlösa Ijungliedar. Men här iippe sägo vi inga sädana och äfven trädlösa moar med laftäcke voro sällsynta inom hela barrskogsregionen. Der de funnos, sä- som i norra delen af Yllässaari, kiinde de lika väl hafva uppkommit genom att tallskogen blifvit nedhuggen ; gamla öfvervuxna stubbar funnos i sjelfva verket här och der i lafmattan. Men väl torde en eller annan af strandvallens tallskogar hafva uppkommit pä nägon gammal torr äker- vall och möjligen har den tidigare omnämda alskogen samma ursprung. Längre uppför Muonio elf skildrar Norrlin vackra be- tuleta geraniosa pä strandvallarne. Vi sägo sädana blott obetydligt i närheten af Äkäsjoensuu och fingo icke tid att anteckna dem. Vi kunna derför numera endast uttala den förmodan, att de periodiskt öfversvämmade torrare strand- vallarne, da de nätt sadan höjd, att endast de största vär- flöden förmä öfverstiga dem, och da de icke afmejas, ofta beklädas med björk, och styrka denna förmodan med en iakttagelse, som vi gjorde vid Kittilä kyrkoby. Pä en mycket Stor, en qvart kilometer läng strandäng (airetum herbidum) qvarstodo talrika grofva stubbar och nägra mycket gamla björkar med nägra i hela omrädet ytterst sällsynta mossor, nämligen Dorcadion elegans f. fusca, Helicodontiimi pulvi- natum och Stereodon polyantlios, alla med frukt. Omkring stubbarne var vegetationen afvikande frän ängens; Majan- themum hifoUmn och TrientaUs funnos endast i deras grannskap säsom rester af lundvegetationen (n:o 51). Stundom uppkomma pä gärdarne fläckar med oblan- dad gräsvegetation, nämligen i sädana vinklar, som blifva mycket litet trampade. Ett exempel härpä lemnar n:o 74, Kolari prestgärd, der vissa delar af gärdsplanen bäraymnig 5 66 ocli högväxt ^) Poa pratensis ocli Festuca rubra, och sä- luuda bilda en yppig form af festuceta pura, hvilket kau tjena tili att belysa denna formations existensvilkor inom värt omräde. Odliiigar och tomter. Tili de uppgifter om odlingen i de af oss genom- resta nejderna, som vi redan i de första kapitlen gifvit, viii jag, äfven nied fara att ätskilligt upprepas, här 1 ett sam- manhang anföra min reskamrat Hjelts intressanta redogö- relse för landtbrukets ständpimkt i dessa trakter. „Säsom redan tidigare päpekats, odlas korn ännu uppe vid Pallasjärvi och utgör i nastan hela omrädet den för- nämsta produkten af jordbruket. Först vid Tervo i Rova- niemi sägo vi nastan lika mycket räg som korn. I de nord- ligaste delarne när kornet säilän sä full mognad, att det skuUe kunna användas tili utsäde, och äfven nägot sydli- gare, säsom i Kolari och Kittilä, räknar man i allmänhet hvar tredje sommar tili missväxtär. Att frosten vissa är, säsom t. ex. just är 1877, totalt förstör detsamma i hela omrädet och ännu längt sydligare, torde knapt behöfva päpekas. Under dessa förhällanden är det naturligt att äkerbruket drifves i inskräukt skala; sä uppgafs i Kolari, att det pä de större gärdarne derstädes säs omkring 3 tun- nor. Först omkring 30 är före vär resa hade allmogen der- städes börjat allmännare dika sinä äkrar, derförinnan voro de mest fullkomligt odikade och underhjelptes snösmältnin- gen pä äkern genom att strö aska pä snön. Att dikningen fortfarande var inskränkt tili det allra oundgängligaste be- höfver under dessa förhällanden knapt päpekas. I allmän- het voro dock kornäkrarne ganska frodiga.'"' men ^) I denna anteckning upptages fräaist Dadijlis glomerata, detta beror pä nägot för oss oförklarligt raisstag, ty denna art saknas helt och hället i de trakter, som voro föremul för vär undersökning. — Aira flexuoaa är ett tryckfel för Aira crespitosa. j,Potäter odlas äfveii i hela omrädet. I Turtola voro vi i tillfälle att pä en efter dervarande förhällanden medelstor äker se huru de sattes. Äkern var, säsom det tycktes, ge- nom trampning delad liksom i trädgärdssängar ; pä tvären af dessa drogs eller höggs med en tregrenig hacka en rad af häl pä ungefär ett qvarters afständ frän hvarandra ett och ett i sender och sedän nedlades potatisen jemte litet spillning i denna grimda fördjupning. Utsädespotäterna voro skurna i helt smä bitar. Äfven rensningen och kiip- ningen skedde för hand.^"" ,,Rägen odlas cj norr om Kittilä kyrkoby och sägs af oss först i Alakylä by i nämda socken. Äfven den mäste i de nordligaste trakterna ofta afmejas säsom grön. I Kolari voro de fä rägäkrarne i allmänhet högst däliga, hvaremot de i södra delen af omrädet särskildt i Tervo kunde beteck- nas säsom vackra."''' „Af öfriga jordbruksalster odlas hafre ännu i Kittilä kyrkoby, men skäres oftast säsom grön. Äfven rofvor iipp- gäfvos hafva blifvit föremäl för odling i Kittilä.'*'' „Smä köksträdgärdar sägos pä Turtola och Kittilä prest- gärdar. I Kittilä odlades t. o. m. gurkor i bänk.''^ „Ännu mä nämnas att mossodling vid tidpunkten för vär resa icke bedrefs i denna del af landet, utom vid Tur- tola, der vi sägo nägra äkrar med kärrmylla. Den stora mossen vid Kittilä^ hvilken man höll pä att torka ut, skulle väl i en snar framtid beredas tili äker. Svedjebruket är äfven sä godt som okändt i Kolari och Kittilä. Endast i Rovaniemi och i grannskapet af Turtola sägo vi en och annan sved. Äkrarne ligga derför nastan allestädes i gär- darnes omedelbara närhet pä torra, helst pä afhälliga plat- ser. Deras jordmän är i de flesta fall sand, i det inre lan- det vid sjöarne sandrikt grus och endast i Rovaniemi och Turtola här och der lera. De största leräkrarne sägo vi omkring Pello.'''' „Dä jorden endast brukas grundt och träde endast säi- län (nordligast nastan aldrig) förekommer, är det natur- 68 ligt att ogräset pä vissa ställen innästlar sig i betydlig mängd ^)'\ I vara offentliggjorda anteckningar framställa n:o 61 — 63 nägra kornäkrar, 64 en rägaker ocli 65 ett potatisland. I den första af dessa bör strödd Canluus crispus tilläggas, i n:o 64 äter riklig Spergula arvensis. I n:o 62 samman- fattas vegetationen pä alla de smä äkerlappar, som voro iipptagna omkring Äkäslompolo nybygge. Säsom anmärknings- värdare ogräs mä anföras Centaurea cyanus, Crepis tecto- rum, Matricaria inodora (södra delen), Polygommi lapatlii- folium var. incanum (södra delen) och Poa trivialis samt den äfven i anteckningarna omnämda ChcerojjhyUum Fre- scöttii, hvilken synes halla pä att invandra. Asperucjo pro- cumhens är i nägra äkrar mycket ymnig. Vid äkerkanten ^) „Ehuru stäende utom ämnet mu här papekas att befolkningen mest lifnär sig med att pä elfvarne transporterä stock, m. m. Tjärbrän- ning idkas i stor utsträckning. En större tjärdal uppgafs ofta lemna 30, de stursta t. o. ra. 90 tunnor tjära. Äfven fisket är ett icke ovigtigt näringsfäng. Af mera betydelse är dock boskapsskötseln. Boskapen är välskött, de flesta kreatur äro hvita eller Ijusbrokiga tili fcärgen. För myggens skull finnas skilda sommarfähus, som äro helt läga med endast 6—8 stock-hvarf pä längsidan, der det under den tid luyggen är värst underhälles nastan ständig rök. Ungefär saratidigt som dikningen infur- des, nppgäfvos golf bafva kömmit i bruk i vinterfähnsen ; dessa voro i allmänhet väl bygda och försedda med raulbänk. Spillningen kastades under fähuset, der en grop var utgräfd fur detta ändamäl. Far funnos ganska mycket. Hästar funnos deremot föga eller saknades fuUkomligt; den synbara förväning, hvarmed vara roddare frän Tervo-trakten sägo tre hästar pä ett ställe, och den stora rikedom, de ansägo detta utvisa, bevisade kanske bäst hästens sällsynthet. I de nordligare trakterna egde deremot befolkningen allmänt renar, som dock under sommaren pä yt- terst fä undantag när voro lemnade att skötas af noraadiserande lappar. Dessa vistades nu längre norrut ; endast norr om värt egentliga exkur- sionsomräde, vid Äkäsjärvi, sägo vi lappar med en renhjord af nägra hundra stycken djur. Af ufriga husdjur nppgäfvos nägra höns finnas pä Turtola prestgärd, hvilket var mycket anmUrkningsvUrdt, dä de redan suder om Torneä voro sällsynta." 69 iakttager mau i sydligaste elelen af omrädet sällsynt Pldeum 'prcdense och Alopecunis pnitensis. Pä gärdsplanerna framför huseu ser mau deu kosmo- politiska Poa-amiua- och Poli/gonimi-aviciilcu-e-yegetsitionen, sadan deu blifvit framstäld i n:o 74 — 76, samt mera säll- synt följande arter: Alopecuriis pratensis (en gäng), Chcero- Ijhyllum PrescoUii, Junciis hufonius, Matricaria inodora, Polygonum lapathifolium (en gäng), Potentilla norveyica, Rhinanthus major, Veronica serpyllifolia, Melandrmm sil- vestre (sällsynt), TJrtica dioica och sannolikt äfven den inom omrädet funna, ehuru af oss ej med säkerhet iakttagna TJr- tica urens. Den öfvergifna gärden vid Kukasjärvi hade blifvit förvandlad tili gräsvall (festucetum herbidum). Yid och delvis pä vägar och stigar — landsvägen upp- hörde vid tidpunkten för vär resa i Pello, hvarförutoni en kort landsväg ledde genom Kittilä kyrkoby — anträffas Sa- gina ])rocumhens (södra delen), Onaphalium uliginosum var. pikilare och Veronica serpylUfolla. Leda de genom mycket siimpig mark, päträffas Tri- ylochin jpalustre (södra delen sällsynt), Junciis alpinus, J. hufonius (södra delen), Carex tenuifiora (norra delen), Alo- pecurus ge7iiculatus och A. fulvus samt dessutom växter frän de angränsande ständorterua. Klippornas vegetatiou. Pä Aakeuiistuuturi sägo vi inom barrskogens region Stenros, som voro sä torra, att tili och med Andrecea pe- trophila och Grimmia ramulosa voro sällsynta pä dem. Vanligen äro dock de för soi och vind öppua berghällarne i det af oss genomresta omrädet mindre sterila. De bära en sammauhängande beklädnad af Lecidea- och Lecanora- arter, Parmelice, Oyropliora', Stereocaulones och mossor, bland hvilka Andrea^a och Grimmia (Bhacomitrium) äro de allmännaste ^). \) Redogörelsen för traktens mossflora är inskränkt tili de all- lännaste dragen. Lafvarne lägo utom planen för vara undersukningar. 70 Utgäende frän de minsta springor utbreder sig öfver denna formation en annan, som isynnerhet pä svagt slut- tande skogsberg när ganska stor vidd. Den begynner med Folytridmm pilosum och Ceratoclon purpureus, tili hvilka efter hand sluta sig följande arter i vexlande mängd: lafvar (rikligt): Cladina alpestris, rcmgiferina och silvatica samt Cladonice; mossor (ymnigt): Blepiharozia dliaris, Dicranum scoparium, D. spurium, Hylocomium parietinum och Poly- tridmm juniperinum, de tvänne sistnämda i öf- vervägande mängd; örter (spridda): Äntennaria dioica, Epilohium angustifoli- um, Viola canina och Viscaria alpina; gräs (strödda): Agrostides, Festuca ovina och Ccdamagro- stis lapyponica; ris (temligen rikligt): Arctostaphylos iiva-ursi, Calluna vul- garis, Empetrum nigrimi och Vaccinium vitis- idcea; buskar och lägväxta träd (spridda): Betida alba, Junipenis communis, JPinus silvestris, Populus trenmla och Sorhiis aucuparia. Samma formation bekläder torra, soliga afsatser, blott med den skilnad, att gräsen pä sädana platser äro rildiga. Pä denna afart af formationen funno vi Poa casia. Pä ojemna, sohga bergklackar förekommer en tredje formation, sammansatt af rikliga lafvar, bland hvilka Oyro- pliorm och Parmelia-iovmQn äro ymnigare än Lecidea-iov- men, samt rikliga mossor, nämligen: allmänna: Amhlystegium aduncum, Andrema jje^rojj7iz7ft, Dicranum scoparium, Orimmia apocarpa, G. ra- mulosa och Pohlia nutans; temligen allmänna: Orimmia ovalis och Weissia curvifolia; här och der: Anoectangium lapponicum (steril), Dicramim scoparium, Hedivigia alhicans och Oncojjhorus stru- mlfer; temligen sällsynta : Dorcadion alpestre, Leersia rhahdocarpa och Leskeä nervosa; 71 sällsynta: Grimmia fasciadaris, Tliyidium abietmum och Timmia havarica; pa dolomit: Barhula riihellä, Hypnum strigosimi prcecox, Leskeä catenulata, Lesqioereuxia plicata och Ste- reodon fastigiatiis. Pä skuggiga bergväggar äro lafvarne mera tiinnsädda, isynnerhet Lecklea-ioxmQn. Karakteristisk för denna ständ- ort, ehurii sällsynt, är Sticta imlmonacea. Mossorna sluta sig här tillsamman tili en jemn tapet öfver klippan och bil- da säliinda en mycket utpreglad formation, hiifvudsakligen sammansatt af följande arter: allmänna: AmUystegium aduncum, Blepliarozia dliaris, Dicranum scoparium, Neckera oligocarjM (steril) och Pterigynandrimi decipiens; temligen allmänna : Ändrecea petrophila, Änoectangium lap- ponicum, Dicranum longifolium, Grimmia apo- carpa, Oncophorus strumifer, Polytrichum alpi- num, Plagiothecium denticulatitm och Weissia curvifolia; här och der: Bartramia crispa, Grimmia ramulosa, Hed- ivigia albicans; ten"^*gen sällsynta: Grimmia ovalis och Homalia triclv ,na- noides; sällsynta: Dorcadion alpestre, D. rupestre, Fissidens sciu- roides, Hypnum strigosum, Isopterygium nitidimi, Isotliecium myosuroides, Mollia tortuosa, Necke- ra complanata och Plagiothecium piliferum. Skuggiga bergspringor, klyftor och smä hälor hysa Cystopteris fragilis, Polypodium vulgare och Saxifraga ni- valis temligen sällsynt samt Woodsia glahella och hyperho- rea sällsynt, jemte följande mossor: allmänna: Änoectangium lapponicum (med frukt), Neckera oligocarpa (med frukt), Polilia nutans och Poly- trichum urnigerum; temligen allmänna: Bartramia ithyphylla, Pohlia cruda och Polytrichum alpinum; här och der: Bartramia crisjm, Leersia laciniata, L. rhah- docarpa, PlagiotJieciimi denticulatimi ocli O71C0- phorus sellisti; temligen sällsynta: Astrophyllum stellare, S<^lania ccesia och Smartzia montana; sällsynta: Astropliyllum Jiornum, A. marginatum, Blindia acuta, Conostomum tetragonutn, Heterocladium sqiiarrosulum, Schistophyllum adiantoides, Sch. osmuiidoides, Schistostega osmundacea, Timniia austriaca och Weissia curvifolia. Den rikaste vegetationen utvecklar sig dock pä skug- giga afsatser och stenrös, som erhälla fukt frän högre be- lägna skogbevuxna marker. Nägon bestämd växtformatiou kunde man visserHgen icke urskilja; blandningen af olika arter är mycket vexlande pä smä fiäckar, utan att dessa vexlingar med bestämdhet kunna hänföras tili olikheter hos ständorten. Hvarje art, som vi funnit pä detta slag af lo- kaler, förekominer än alldeles enstaka eller tunnsädd, än riklig, de flesta stundom tili och med ymnigt. Men i stort sedt, bilda dessa ständorter dock en särskild grupp af for- mationer, hvilkas beständsdelar regelbundet ätfölja hvaran- dra och reglera hvarandras ymnighet säsom inom de öfriga formationsgrupperna. Följande aro de arter, som yi anteck- nat inom dessa formationer: Träd och buskar: allmanna: Ahies excelsa, Betula alba, Ju- niperus communis och Pinus silvestris; temligen allmanna: Popukis tremnla och Sorhiis aumi- paria; här och der: Salix caprea och S. glauca; sällsynta: Prunus padus och Bibes rubrum; Ris: allmanna: Calluna vulgaris, Empetrum nigrum, Lin- ncea borealis, Mijrtillus nigra och Vaccinium vitis-idcEa ; temligen allmanna: Arctostapliylos uva-ursi, Ledum palii- stre, Lycopodium annotinum, L. clavatum och Myrtillus uliginosa; här och der: Lycopodiimi selago; Gräs: allmänna: Agrostkles, Festaca ovina (och Poa ne- moraUs?): temligeu allmänna: Eqidsetiim silvaticum; sällsyntare: Calamagrostides, Eqiäsetum hiemale, E. scir- poides (pä dolomit), Melica mitans och Triticum violaceum (pä dolomit) ; Örter och ormbunkar: allmänna: Epilohimn angustifolium, Phegopteris dryopteris, Pgrola secunda och Soli- dago virgaiirea ; temligen allmänna: Asplenkmi -fiUx-f eminä, Phegoxderis po- lypodioides, Bubus arcticus, Trientalis europcea och Viscaria alpina; här och der: Cystopteris fragilis, Polypodium vulgare, Ru- hns saxatilis och Saxifraga nivalis; temligen sällsynta: Polgsticlmm spinulosum, Buhus cJia- mcemorus och Viola canina; sällsynta: Act(2a spicata, Anthyllis vulneraria och Ery- simum liieraciifolium (bäda pä dolomit), Dian- thus superhus, Erigeron elongatus (pä dolomit), Lycopodium davatum, Polysticlmm fiUx-mas och Buhus idceiis; Mossor och lafvar: allmänna: Amhlystegium aduncmn, Ble- pharozia ciliaris, Cladina alpestris, Dicranum scoparium, D. undulatum, Hylocomium parieti- nuni, PeUidea aplitliosa, Polytrichum alpinum, P. commune, P. juniperinum, SplKierocephaliis Xmlustris och Sphagnum acutifolium; temligen allmänna: Cladina rangiferina, Cl. silvatica och Climacium dendroides; här och der: Astrophyllum silvaticum, Hylocomium trique- trum och Ptilium crista-castrensis ; sällsynta: Astrophyllum medium, A. p)unctatum, Splueroce- phalus turgidus, Sticta p)ulmonacea och Tortilla Yattenvcgetationen. Vi hafva redan haft anledning att skildra vegetationen längs vattendragens stränder dels pä steniga ställen, der den 74 öfvergar tili lundar, dels pä sandiga ställen, der den iitvecklar sig tili gi-äsvallar, och dels pä sanka ställen, der starrängarupp- stä. Här vilja vi blott päpeka den sällsynta (x^^/cena jjenc^n- lina, hvilken är allmän och temligen riklig pä sandiga ställen längs Torneä elf frän Turtola nedät, samt Baldingera arundi- nacea, som förekommer vid vattenbrynet. Öfver vegetationen pä sjöstränderna hafva vi en anteck- ning frän en liten holme i Miekojärvi under sjelfva polcirkeln. Vattenranden bildas af grofva, kantnöttastenar. Strandremsan är läg och smal och gränsar uppät tili torr och mager skogs- mark. Jorden bestär af grof sten, betäckt med ett 0,3 meter tjockt lager växtmylla och sand. Vegetationen, som;endast ofiillständigt betäcker marken, bestär af spridda träd och bu- skar, temligen rikliga ris och gräs, rikliga örter samt ströd- da mossor. Arterna äro : Träd och buskar: spridda: Alnus incana (lägväxt), Popu- lus tremula, Rhamnus frangula, Rosa cinnamo- mea och närmast vattnet Salix lappommi; enstaka : Betula alba (lägväxt) och ung Sorhus aucuparia; Ris: rikligt: Myrtillus uliginosa; spridda: Calluna vulgaris och Vaccinium vitis-idcea; Gräs : rikligt : Molinia ccerulea ; spridda: Agrostis alba, Calamagrosfis phragmitoides (mest steril), Carex aciita och Luzida muUiflora; enstaka: Carex aquatilis, Equisetum arvense, Hierochloe borealis (mot öfre kanteu) och Juncus filiformis (mot öfre och nedre kanten). Örter: strödda: Lythrum salicaria (närmast vattnet), Par- nassia palustris och Pingidcnla vulgaris; spridda : Comarum palustre (närmast vattnet), Convallaria majalis, Cornus suecica, Oalium ptakistre, G. uli- ginosum, Hieracium umbellahim, Lathyrus palu- stris, Majanthemum hifolium, Rubus saxatilis, Solidago virgaurea, Trientalis europa;a, Valeri- ana officinalis, Veronica longifolia och Viola ca- nina ; 75 enstaka: Angelica silvestris, Caltlm palustris, EpiloUmn angustifolium, Euphrasia officinalis, Melampy- runi pratense (mot öfre kanten), OrcMs maculata, Pliegopteris dryopteris, Raminciiliis auriconms, R. repens, Rubus arcticiis, Spircea uimaria och Viola epipsila; Mossor: strödda: Ämhlystegium stellatum och nägra smä lefvermossor ; spridda: Climacium dendroides, Oncopliorus WaJilenhergii, ScJiistojjJiyUum osmundoides, Selaginella spinu- losa och Stereodon arcuatus; enstaka: Ämhlystegium Richardsonii, Ästrophyllum silvati- cum, Bryum spec, Meesea triquetra, PolytricJmm commune, SpJiagnum acutifoliiim och Spli. pa- lustre. Omkring Pyhäjärvi är strandremsan mellan gransko- gen och vattnet pa nägra ställen sumpig och bär en gles vegetation af mossor (Pliilonotis fontana, Meesea uliginosa, Oncophoms JVaJdenhergii, Ämhlystegium stellatum, Brya, Hepaticce) samt Carex alpina, Pinguicula vulgaris och tre orchideer: Corallorrliiza hinata, Gymnadenia conopsea och Orchis maculata. Beträffande vegetationen pä higna ställen i de större vattendragen och i sjöarne gjorde vi följande anteckningar: Pessanlompolo vid södra ändan af Miekojärvi. Djupet ungefär 0,7 meter. Bottnen dy. Rikligt: Sparganium simplex longissimum; strödda: Ämhlystegium fluitans, Mqjhar intermedium, Po- tamogeton natans och Scirpus lacustris; spridda : MenyantJies trifoliata, Nuioliar luteum, Nym2)hcea alba, Sparganium natans, Sahularia aquatica och Utricularia vulgaris. Pello, 0,2 — 0,5 meter djupt, nastan stillastäende vat- ten vid föreningen mellan Pellojärvi och Torneä elf: Rikligt: Potamogeton gramineus; strödda: Batrackium lieterophyllum, Nitella flexilis, Pota- mogeton perfoliatus och Sparganium sp. (steril); 76 spridd: Potamogeton gramineus heterophyllus ; enstaka: CalUtriche autumnalis ocli Myriophyllum cdter- nifiorum. Ounasjokis vatten frän Kittilä kyrkoby tili nedre byn. Längsamt rinnande eller nastan stillastäende : Kikliga: Equisetum limosum och Potamogeton gramineus: strödda : Hippuris vulgaris fiuitans, Potamogeton perfoliatus, P. p)usillus (sällsynt) och Sparganium sp. (steril) ; spridda : CalUtriche autumnalis, Nupliar luteum, Potamo- geton gramineus heterophyllus, Sagittaria sagit- tcefolia (fläckvis), Sparganium minimum (?), Stra- tiotes aloides (fläckvis) och Subularia aquatica; enstaka: CalUtriche verna, Carex aquatilis, Myriophyllum alternifiorum, Nymphcea candida, Ranunculus rep- tans, Scirpus lacustris och Utricularia vidgaris. I den nyligen fälda Portimojärvi sägos: Schpus lacustris och palustris bildande stora be- ständ här och der, samt Alisma plantago, Elati- ne hydropiper, Isoetes lacustris, Potamogetones, Sagittaria sagittcefolia och Suhdaria aquatica. För öfrigt antecknades säsom förekommande i sjöar: Lobelia Dortmanna (här och der i södra delen) och Isoe- tes echinospora (sällsynt) samt vid stränderua Equisetum fluviatile (sällsynt). I längsamt rinnande elfvar och äar sägos; Nuphar pumilum, Potamogeton sparganifolius (sällsynt), P. rufescens, P. lucens (sällsynt) oeh vid stränderna Cicuta virosa och Equisetum fluviatile (sällsynt). I diken och pölar finner man sällsynt Carex Iceviro- stris, Cicuta virosa, JRanunculus hyperhoreus och Typha latifolia. Pä stenar i bäckarne och forsarne förekomma hufvud- sakligeu följande mossarter: allmänna: Amhlystegium fiuitans, Dichehjma falcatum, Grimmia apocarpa och Stereodon arcuatus; temligen allmänna: Amhlystegium ochraceum, Climacium dendroides och FontinaUs dalecarUca; 77 här och der: Amhlystegium dilatatam, A. riparium, A. sarmentosum och Fontinalis antipyretica ; temligen sällsynta: Amhlystegium rivulare, Fontinalis gra- cilis och Oncopliorus Wahlenhergii ; sällsynta : Amhlystegium stellatum, Hypnum pseudoplimio- sum och Tayloria lingulata. Fjälleus vegetation. I fjälltrakterna tillbragte vi alltför fä dagar för att hinna göra oss förtrogna med växtformationerna ofvauom barrskogens gräns. Da dessutom den i de liögre regionerna sä framstäende laffloran icke ingick i planen för vara iin- dersökningar, kunna vi nu endast gifva en flyktig teckning af kärlväxternas fördelning pä tunturit. Säsom redan blifvit nämdt, aro Pallastunturit de hög- sta och de nordligaste fjällen, som vi besökte. De hafva ock- sä den rikaste och mest utpreglade fjällvegetationen, hvar- för vi börja skildringen med dem, ehuru de ligga utom det omräde, vi hade föresatt oss att undersöka. Björkregionen pä Pallastunturit eger pä svagt afhälli- ga marker verklig löfskog med tätt, temligen högstam- migt ehuru buskartadt beständ. Mlmänna äro dock björk- moarne med sin hvita matta af Cladina-a.vtev, sin rikedom pä PliyUodoce ccerulea och Fedicularis lappoyiica samt sinä strödda knotiga träd. Björken fär här vid högre älder verk- lig enkel trädstam, men denna vindar sig längs marken och är tili en del öfverklädd af lattäcket, sä att den nastan spelar rolen af rotstock. Pä steniga, friska dalsidoi- mot söder, der snön tidigt smälter bort och vegetationen stär skyddad för stormarne, frodas vackra lundar, i hvilka man utom de vanliga boreala växterna t. ex. Linncea horealis, PliyUodoce Cferulea, Fedicularis laptponica och Salices, samt de sällsyntare Cerastium alpinum lanatum och Aspidium loncliitis, anträftar flere arter, hvilkas förekomst i denna torf- tiga omgifning förefaller sä mycket mera märkvärdig, som de flesta uppträda i fullt normala och yppiga exemplar. 78 Sädana äro Sorhus aucujMria, Prunus padus, bäda läga och buskartade, Polystiehum filix-mas, Calluna vulgaris, Cy- stopteris fragilis, Oeranimn silvaticum i mängd, Hieracium alpinum, H. p)ilosella, Melica nutans, Milium effitsnm, Phegopteris dryopteris, P. polypodioides och riklig Biibus saxatilis. Lokalen förefaller visserligen för torr för nägra af dessa arter, men uppfriskas troligtvis af längs berggrun- den sipprande vatten. Lundarne äro icke de enda lokaler i björkregionen, hvilkas vegetation antyder en större fuktighet än marken synes ega. Nastan alla afsatser och brantare sluttningar äro beklädda med en fast torf, som utfyller alla mellanriim mellan grundens stenar och vanligen helt och hället öfver- täcker dem. Torfven är svart och full med fragment af de ris, som ännii utgöra hufvudbeständsdelen i dess vegetation. Pä sädana platser trifvas Ändromeda hypnoides, Azalea pro- cumhens, Carex rigida, Emjjetrum nigrum och Phyllodoce ccerulea i riklig mängd jemte sparsammare Carex vaginata, Cardamine hellidifolia, Coeloglossum viride, Diaptensia lap- ponica, Luzula spicata, Phaca f rigida (ej blommande), Pin- guicula vulgaris, Buhus chamcBmorus, Salix glauca, Scir- pus ccespitosus, Trollius europanis, Viola p)alustris samt en- staka smä rönnar och björkar. Men derjemte börja lafvar infinna sig, sä att formationen mängenstädes är pä väg att förvandlas tili mo. Pä kullarnes och ryggarnes kammar och öfversta sluttningar är denna förvandling redan nastan alldeles fullbordad. Äfven der är stenröset, som närmast betäcker berggrunden, vanligtvis inbäddadt i torfaktig fet mylla, men ofvanpä den ser raan blott undantagsvis nägon tvinande fuktälskare. Marken öfverdrages med en matta af Cladinor och Platysma nivale, i hvilken Azalea proctim- hens, Phyllodoce ca^rulea, Empetrum nigrum, Arctostaphy- los aljnna, Diapensia lapponica och Juncus trifidus mer eller mindre rikligt äro inblandade. Carex rigida, Luzula spicata och Salix glauca tillhöra samma ständort, likasom Bartsia alpina. Uppe i fjällregionen äro de fuktiga lokalerna ännu 79 sällsyntare än i björkregionen. De inskränka sig nämligen der tili underkanten af nägon snödrifva, tili nägon fjällbäcks bräddar och tili stränderna af en liten sjö, vid hvilken vi ej sägo andra alpina arter än Buhus castoreiis och Carex alpina. Nedanför snödrifvorna äro Andromeda hyimoides, Azalea x>'^'ocumhens, Empetrum nigrum, Salix herhacea och Sihbaldia jjroamibens de mest anmärkningsvärda arterna. Resten af fjällregionen intages af ödslig, hvitgrä lafmo pä torfgrund eller grusgrimd, oravexlande raed skarpkantiga stenblock nastan utan vegetation, och af vidsträckta Sten- ros, der blocken ligga hopade utan nägot bindemedel. Pä lafnioarne räda diverse Cladonia-s-vtev, Platysma nivale, Cladina alpestris och silvatica samt pä torfven derjemte en mörk violett form af Cladina rangiferina. Piisen äro rik- hga och representeras af de redan uppräknade arterna, i- synnerhet Empetrum och Azalea, men äfven Salix herha- cea fläckvis i riklig mängd. Derjemte förekomma Luzula spicata, C. rigida och Salix glauca i spridda exemplar. Pä stenrösen och de fä klippor, som pä en eller annan topp sticka upp iir dem, finnas endast lafvar, bland hvilka de mest karakteristiska äro Cetraria nigricans och Sphcero- pliora, samt nägra fä mossHäckar. Orimmia hypnoides är den enda mossa, som intager större vidder. Mellan stenar- ne kan man händelsevis päträfia nägot exemplar af Cryp- togramma crispa, Cardamine helUdifolia eller Oxyria di- gyna. I bredd med denna torftighet förefaller fjällbäckarnes rika flora oförklarlig. Längs deras oregelbundna, vid hvar- je snösmältning vexlande grusbäddar, hvilka tyckas oför- mögna att erbjuda växterna en gynsam fristad, har Pallas- tunturis hela Ijällfiora samlat sig. Man finner i det bara gruset och bland de hopade rullstenarne ej allenast de ar- ter, som redan blifvit anförda, alla i präktiga exemplar och nägra i stor ymnighet, säsom Crypjtogramma crispa, Oxyria digyna, Salix herhacea och Sihhaldia ptrocumhens. Dessu- tom öfverraskas man af flere fjällväxter, som man förgäfves söker pä andra lokaler, nämligen inom fjällregionen Carex 80 lagopina, Ranuncnlus pygmfeiis och Saxifraga ccespitosa el- ler rivularis (föga utvecklad), ranimkeln äfven i björkregio- nen jemte Ärahis alpina, Onaphalium norvegicum, Gn. su- pinum, Lumia parvip,ora och Veronica alpina. Nägra af dem samt dertill ännu andra fjällväxter gä i granskapet af bergen och vid vattendragens stränder ända ned i barrsko- gens region, säsora vi redan haft tillfälle att päpeka vid re- dogörelsen för kärrens och kmdarnes vegetation. I ännu högre grad än Pallastunturit tyckas de sydli- gare topparne vara stadda i uttorkning. De fuktiga loka- lerna saknas helt och hället pä dem med undantag för Yl- lästunturi, hvars snödrifvor dock ej förmä framkalla annat än Empetrum nigrum, Arctostaphylos alpina, Lycopodium alpinum, Solidago virgaurea, Trientalis europaia, Myr- ^i7??t5-arterna och Vaccinium vitis-idcea. Torfjord finnes blott här och der pä svagt sluttande lägre delar af bergen och den är inom björkregionen alltid beklädd med lafmo. Ehuru enstaka barrskogsbeständ pä skyddade ställen sträc- ka sig ganska högt upp tili och med längs branta sluttnin- gar, som pä Kellostapuli, intagas dock i trakten omkring Äkäslompolo bergsidornas lägre delar i allmänhet af lika- dana björkmoar, som pä Pallastunturit, med ymnig Cladina alpestris samt den mörka formen af Cl. rangiferina, Arc- tostaphylos alpina, A. uva-ursi, Empetrum nignim, Jiincus trifidus, Juniperus communis (äfven formen nana), Lyco- podium alpinum (äfven med frukf), L. amiotinum, L. com- planatum, L. selago, Myrtillus-Mtevnsi,, Vaccinium vitis- idcea samt enstaka gamla, men lägväxta och tynande tallar samt nägra buskartade rönnar. De brantare sluttningarna betäckas med ofantliga Sten- ros af den sönderspjelkta berggrunden. Dessa hysa en yt- terst torftig vegetation af lafvar och mossor, bland hvilka sistnämda Orimmia hypnoides är obetingadt förherskande. I dessa stenrös funno vi pä Yllästunturi nägra läga buskar af Juniperus nana, nägra tiäckar af lafvar och Empetrum samt ett ständ af Cryptogramma crisim väl gömdt mellan stenarne, och pä Kujertunturi nägra knotiga björkbuskar 81 och dvergenar, kring hvilkas rötter smä kolonier af lafmo uppstätt. Bergens toppar, soin äro vida och platta, hafva kun- nat bibehälla gruset mellan stenarne. Derför finner man pä dem en saramanhängande Vcäxtraatta af nngefär samma beskaöenhet som pä topparne och kammarne i björkregio- nen pä Pallastunturit, ehuru utan Carex rigida, Diapensia och Luzula spicata. Vär anteckning n:o 22 framställer en sadan topps vegetation. Azalea brukar dock saknas, men Festuca ovina och Lycopodium aljnmmi tillkomma. Juncus trifidus är stundom riklig. De svagaste sluttningarna af Pyhätunturi, Lainiotunturi, Kesankitunturi, Levitunturi och motsvarande partier af Yllästunturi bära fläckvis en liknan- de vegetation med rikligare ArctostapJiylos alplna och J^m- cus trifidus. Toppen af sistnämda höga fjäll är vida torf- tigare. Oaktadt ihärdigt sökande funno vi derstädes inga andra kärlväxter och mossor än Empetrum nigrum och Jimms trifidus (rikliga), Carex Persoonii, Festuca ovina, Myrtillus nigra och Vaccinium vitis-idcea (spridda), Poly- triclium xnlosum (riklig), P. juniperinum, Bicramim sco- parium, Ceratodon purpureus och en Bryumart (spridda), helt lag Polytrichum commune (enstaka), samt pä stenarne Grimmia ratmilosa. (Se ant. n:o 27.) Yllästunturi är den enda topp inom värt omräde, som eger en fjällbäck. Ofvanför barrskogens region hyser dess däld dock inga andra anmärkningsvärda kärlväxter än nä- gra fä ständ af Cryptogramma crispa. Lägre ned rinner bäcken genom den ä sidan 37 omtalade lunden med Gna- phalium norvegicum och Mulgedium alpinum. Epilohiiim Hornemanni växer der pä bäckens bräddar. Det är i fjälltrakten en mycket vanlig företeelse att växter frän högtjällen kolonisera lämpliga lokaler längs bäckarnes och flodernas stränder. Äfven i detta omräde hafva vi flerestädes anmärkt sädana kolonister, men efter- söka vi deras sannolika utgängspunkter, tinna vi att dessa växter saknas pä dem. Sedän växterna utbredt sig, mäste säledes pä utgängspunkten nägon förändring hafva inträffat, 82 som gjort deras lortvaro derstädes omöjlig. Och i sjelfva verker inse vi utan möda att lämpliga lokaler för de fiesta fjällväxter numera saknas pä Yllästunturi och de kringlig- gande fjällen. Deras jemnt riindade form qvarhäller ijigen- städes vatten, ingenstädes en snödrifva under sä läng tid, som sommarn nu varar och med den grad af torrhet, som luften nu har. Pä Pallastunturit sägo vi uttorkniugen stadd i full gäng, och deraf ledas vi naturligen tili professor Blytts teori. Han har som bekant i fördelningen af Norges flora och torfmossarnes bygnad trott sig finna vitnesbörd om en periodisk vexling mellan vätare och tor- rare kiimat, och enligt hans äsigt lefva vi i en torr period. Man antager allmänt, att trädgränsens nedflyttning och fjäl- lens uttorkning är en följd af skogens förstöring genom eld och afverkning. Men i mänga andra fall kan detta förkla- ringssätt alls icke användas, säsom just inom det omräde, hvarom här är fräga. Rundt kring de fiesta topparne stär tät, gammal och oskadad granskog och uppe pä sluttnin- garna ser man en och annan gammal gran, men för öfrigt äro bergen kala, utan ungskog, utan telningar och utan spär efter hygge eller vädeld. Och hvad anledning skulle man i dessa nastan obebodda trakter haft att nedhugga skogen pä topparne och Iata den stä orörd vid deras fot? Yi raaste här söka an annan förklaring. Och en sadan er- bjuder oss professor Blytt. Enligt hans äsigt skulle vär tid föregätts af en fuktigare, dä nederbörden var rikare. Da mäste större snömassor hafva kunnat hopa sig pä bergen och längre tid hafva blifvit qvarliggande der under som- marn. Dä mäste bergen äfven hafva värit verksammare sä- som förtätare af den atmosferiska vattengasen, Alit detta mäste hafva gjort dem lämpligare att bära skog pä si- nä sluttningar och tillika erbjudit fjällväxterna flere lämp- liga lokaler ofvanom den dävarande skogsgränsen. När se- dän klimatet blef torrare, dogo skogen och ijäUvegetationen ut af brist pä bevattning, den sitt skydd beröfvade myllan. torfven och grusjorden bortsköljdes af regn och smältvat- tcn, stenrösen blefvo äter bara och förstorades med h varjo 83 ny vinter, och tunturit antogo sitt nuvaraude sterila ut- seende. Genom en omsorgsfull undersökning af tunturit kunde man sannolikt vinna ett vigtigt bidrag tili denna intres- santa frägas lösniug. För undvikande af auktornamnens upprepning har med afseende pä fanerogamer och ormbunkar deu nomenkla- tur tillämpats, som blifvit använd i efterföljande redogörelse för floran i samma trakt af lektor Hjalmar Hjelt. Mossor- nas nomenklatur är af samma skäl öfverensstämmande med densamma i prof. Lindbergs Musci scaudinavici, Upsala 1879. -).,®^^-.^- Öfversigt af floran ^). Det omräde vi gjort tili föremäl för vara undersökniu- gar, trakten mellän Torneä-Muonio och Ounasjoki elfvar frän polcirkeln tili Levitunturi, har upprepade gänger blif- vit genomrest af naturforskare och vetenskapligt bildade turister. För att endast uppräkna dem, hvilkas resebeskrif- ningar eller samlingar vi värit i tillfälle att genomga, mä här nämnas: S. Liljeblad^), G. Wahlenberg, J. Acerbi 3), L. v. Buch *), L. J. Prytz ^), L. L. Laestadius, Ch. Martins e), J. P. Xorrlin '), äfvensom C. E. Soldan, A. E. Nylander, Tli. Sselan, A. J. Malmberg, M, Brenner, hvilka 5 sistnämde gjort större eller mindre samlingar inom omrädet, Härtill kunna otvif- velaktigt läggas flere andra säsom J. E. A. Wirzen, G. Asp m. fl. *), men icke desto mindre var omradet vid vär resa en af de i botaniskt afseende mest okända delar af Fin- ^) Denna del är jemte den fuljande furteckningen sammanstäld af Hjalmar Hjelt. -) I Vet. Ak. Handl. 1789 p. 129 omnämnes Osmunda crispa (= Cryptogramme crispa), säsom tagen af Liljeblad pä »Yllos fjällen" (= YUästuntun.) *) Voj'age au Cap-Nord (trad.). Paris 1804. Originalupplagan hafva vi ej sett. *) Resa genom Lappmarken och Sverige (öfvers.)- Stockholm 1816. ') Anteckningar under en resa tili Nordcap är 1819. (Mnemo- syne 1821.) ^) Du Spitzberg au Sahara. Paris 1866. ') Berättelse i anledning af en tili Torneil Lappmark verkstiild naturalhistorisk resa och Öfversigt af Torneu (Muonio) och angränsande delars af Kemi Lappraarker mossor och lafvar (Notiserna h. XHI). Hel- singfors 1871—74. *) I forstligt afseende har omrädet dessutom blifvit Ijesökt af A. G. Blomqvist, som publicerat „Eine neue Methode den Holzvvucha und die Standortsvegetation bildlich darzustellen". (Bidrag tili kännedom af Finlands natur och folk, 31 h. Helsingfors 1879), hvari nägra uppgifter om .skogarne iiJrekomma. 85 land. Med undantag af (Soldan och) Brennei- liade nämli- gen alla de nyss uppräknade botauisterne och turisterne skyndat genom omrädet och pä sin höjd dröjt derstädes par timmar utöfver det allra nödvändigaste. Brenner äter ex- kurrerade egentligen söder om omrädet och utsträckte ej sävidt oss är bekant, sin resa norr om Turtola. En löljd häraf är, att man frän litteratiiren eller tidigare samliugar ej fär uägra uppgifter, som i nämnvärd män skulle kom- plettera vara anteckningar; undantag härifrän göra endast nägra uppgifter om mossor och lafvar af Norrlin och par fyndorter för fanerogamer, tagna af Stelan. Med undantag af Carex festiva, som hittills ej blifvit tagen i nägon annan del af Finland, och Arctophila 2)endiUma, som, ehuru länge känd frän trakten, dock ej sträcker sig längt utom omrä- dets gränser, har omrädet ej att bjuda pä nägra särdeles sällsynta fanerogamer, hvarföre äfven botauisterne skyndat tili de i detta afseende rikare trakterna norrut. Icke desto mindre är dock detta omräde i växtgeografiskt afseende ett af de intressantaste i Finland. Under det nämligen i de flesta omräden af ungefär Hka storlek som detta det stora flertalet kärlväxter har i det närmaste likartad utbredning öfver hela omrädet ^), är detta i det af oss undersökta omrä- det fallet med endast omkring hälften. För att närmare belysa detta mä vi anföra nägra sifiror. Pä grund af värt omrädes olikformighet i växtgeografiskt hänseende böra vi jemföra det med en trakt, der tvänne botaniska provinser sammanstöta. 1 detta afseende lämpar sig Paanajärvi trak- ten synnerligen väl, dä denna är känd för att höra tili dem, som mest skilja sig frän de kringliggande, och af de distrikt (= „kunnat") Wainio behandlar i sitt arbete „Kas- viston-suhteista Pohjais-Suomen ja Venäjän-Karjalan raja- seuduilla"^ (Helsingissä 1878) är detta afgjordt fallet. Mot söder begränsas detta distrikt af Kuusamo och Kiestinki ^) Säsom bevis hUrpä mfi anföras, att enligt en 1881 gjord beräk- ning utgjorde ensamt de ubiqvitära växterna, d. v. s. de växter, som i hela landet förekomma pä ungeftli- samma sätt, inom Kajana Östei-botten icke mindre än 54 Vo af hela artantalet. 86 och tillsammaus sträcka sig dessa tre distrikt, hvilka ovil- korligen mäste föras tili tvä olika provinser (jfr 1. c. p. 88), frän GS» 35' tili 66^ 25' n. br., hvilket visserli- gen är nägot mindre än utsträckningen i norr och söder lios det af oss imdersökta omrädet. Da sträckningen frän Öster tili vester deremot är mer än IV2 gang sä stor, bilda dessa distrikt tillsammans ett omräde, som är nägot större än det vi iindersökt. Gränsen emellan VVahlenbergs regio infra-Japponica och regio sylvatka gär säväl genom detta om- räde som genom värt, men under det värt omräde är nägor- lunda likartadt tili sin fysiska beskafienhet, är det af Wainio besökta mycket kuperadt och omvexlande. Nu upptager Wai- nio p. 160 frän Kuusamo 362 arter; lägger man härtill de arter, som enl. p. 99—105 och 138 endast förekomma i de öfriga distrikten, blir hela summan 415. Sammanräknar man äter de arter, som enligt nyss citerade ställen endast före- komma i ett distrikt eller hvilka förekomma i det ena distrik- tet med större eller mindre freqvens än i det andra, med iakttagande af att hvarje växt endast räknas en gäng, blir antalet af de växter, som sälunda visa olikartad utbredning 172 eller 41,3 7o ^^ liela artantalet. I det af oss undersökta omrädet är antalet af arter och anmärkningsvärdare varie- teter 380 ; härifrän bör man dock fränräkna de 4 arter, som mer eller mindre uteslutande tillhöra de toppar som sträcka sig öfver barregionen (dylika arter ingä ej heller i Wai- nios summa), hvarföre antalet blir 376. De arter och va- rieteter inom omrädet, hvilka hafva fullt likartad utbredning, äro 55, hvartill komma 90, hvilkas utbredning antingen är nägorlunda likartad eller sä ofullständigt utredd, att man ej deraf kan draga nägra säkra slutsatser. Tili och med om man härtill lägger 32 arter och varieteter, hvilka enligt vara anteckningar ej äro fullt likartadt utbredda, men der afvikelserna dock ej äro synnerhgen stora och möjligtvis bero pä tillfälliga orsaker, blir hela antalet växter, om hvilka man kan säga att de förekomma med nägorlunda lika stor freqvens inom omrädets olika delar, 177, hvaraf följer att de växter, hvilka visa afgjord olikhet i sin förekomst derstä- 87 des, äro 199, hvilket ätVen framgär af deu längre fram an- förda tabellen, da man tillägger de subalpiua växterna. Detta iitgör 52,9 "o ^f ^ela antalet, hvaraf säledes framgar att utbredningen företer ännu större olikheter i det af oss undersökta omrädet än i Paanajärvi trakten. En anmärkning mäste liärvid framhällas. Da vi en- dast undantagsvis pä olika tider besökte samma trakt (vid den senare resan tili Kolari var nastan ali vegetation der- städes förstörd af frosten) och den nordiska sommaren är kort (jfr ofvan p. 16), är det naturligt att mänga växters utbredning ej blef pä ett tillfredsställande sätt utredd, hvilket träder sä mycket skarpare i dagen, da, säsom ofvan päpe- kades, man ej heller kan stödja sig pä tidigare undersök- ningar, Troligt är derföre att noggrannare undersökningar skola utvisa att en och annan växt har en annan utbred- ning' än den vara undersökningar tyckas gifva vid handen, men, da vi sä noggrant som möjligt sökt taga i betraktande växternas utbredning äfven utom det af oss undersökta om- rädet, väga vi dock hoppas att dylika fel skola vara nägor- lunda sällsynta. Härtill kommer ännu att vi i sjelfva ver- ket räknat de arter, hvilkas utbredning är mest osäker, sä- som en särskild undergrupp tili dem, som förete en likar- tad utbredning, hvarföre man kan antaga, att antalet af de växter, som i sjelfva verket hafva olikartad utbredning, är större än hvad vara undersökningar nu gifva vid handen. Vanda vi oss nu tili de olika grupper, i hvilka väx- terna inom omrädet kunna indelas, oberoende af deras ut- bredning i hela det gebit de intaga, sä möter oss först en liten men jemförelsevis väl begränsad grupp, nämligen om vi fä använda ett betecknande, ehuru här nägot oegentligt, uttryck : a) Fjällväxteriia. Redan ofvan (p. 23) har det päpekats att, dä Pallas- tunturit fränräknas, nägon alpin tlora ej förefinnes, utau de „tunturit''', som förekomma, blott sträcka sig tili regio subal- 88 pina. Äfven framhölls det att ej lieller denna region kommer tili iiägon större utveckling, da kuUarnes toppar äro alltför torra, hvarföre flertalet af de ofvan p. 80—81 uppräknade växterna egentligen tillhöra granregionen. Endast 4 växter äro ej antecknade utom denna region eller dess allra närmaste granskap, nämligen Juncus trifidus, Hieracium prenantlioi- des, Azalea procumhens ooh Cryptogramme crisjM. Af dessa är endast den förstnämda af större betydenhet i afseende ä vegetationen, säsom uppträdande i massor pa alla de toppar vi besökte; Cryptogramme är inskränkt tili Yllästunturit (den sydligaste punkten för dess utbredning i Finland) och förekommer äfven der i ytterst fä exemplar; Azalea finnes endast pä Pyhä- och Lainiotimturi, ehiiru der temligeu ymnig och sträckande sig nägot in i granregionen och Hieracium prenantlioides sägo vi slutligen endast i dälden mellan dessa j,tunturit", egentligen inom granregionen. Vidare mäste "man tili denna grupp räkna nägra andra växter, som, ehuru före- kommande äfven i de lägre belägna delarne, dock i denna region äro allmännare, under det de för öfrigt äro mer eller mindre sällsynta. Dessa äro Hieracmm alpjinum (a, — t. r. ^), Onaphalium norvegkum (a. — r.), Arctostaphylos alpina (m. a. — m. r.), Betula odorata var. alpigena (a. — r.), Carex Persoonii (a. — h. o. d.), Juniperus communis var. nana (g. a. — r.), Lycopodium Selago (g. a. — h. o. d.), L. alpimim (m. a. — m. r.) '^). Säsom synes, visar utbred- ningen af alla dessa utom af Lycopodium Selago, hvilken ju äfven förekommer i hela landet, afgjordt att de frän regio subalpina spridt sig tili öfriga delar af omrädet. Tili dessa ') De här och i det fuljande använda förliortningarna liro de all- mUnl antagna m. a., a., g. a. (och t. a.), h. o. d., t. r., r., m. r-, hvilka torde försttis utan vidare. Öfverallt betecknas först freqvensen i den del laf omradet, der den ifrägavarande växten har sin största utbredning (sä" edes här pu „tuntnrit"), och derefter freqvensen i den, som kan betrak- tas som motsatt denna (här slättlandet utan inskränkning). Med o be- tecknas att växten saknas pä ifrägavarande ställe. *) Hit kunde man äfven räkna Soliclago Virgaurea var. lapponica, om ej denna form vore af alltför liten betydelse. 89 ansluter sig Carex amimllacea var. horealis, som är fiinnen endast pä tvä ställen i omrädet, nämligen pä Pyhätunturi äfvensom vid Äkäsjoki, som ju utgör afloppet för vattnet frän detta berg. Slutligen räkna vi hit äfven Phyllodoce caerulea, som visserligen i förteckningen upptages endast frän den läga Yllässaari, men eljest öfverallt och äfven pä föga afständ frän omrädet förekommer pä subalpina berg, ehuru vi, oaktadt träget sökande, ej lyckades finna den pä dylika lokaler inom värt omräde. Deuna jemte föregäende bildar öfvergäng tili nasta grupp. b) Nordliga växter. Tili dessa räkna vi alla växter, som antingen uteslu- tande eller med större freqvens förekommo i de nordligare delarne af omrädet, säframt icke deras allmänna utbredning i Finland afgjordt visar att detta beror pä lokala förhäl- landen. Uteslutande i de nordligare delarne af omrädet sägo vi : TJialictrum alpinum, 8tellaria crassifolia, Phaca frigida, Biibus castoreus^)^ E])ilohium alsinefolium X IJa- htstre (m. r.), Chrysosplenium tetrandrum, Onaphcdium sujnnum (m. r.) och var. fusca (m. r.), Smissurea al- pina, Gentiana nivalis (m. r.), Veronica serpyllifolia var. horealis, Salix Lapponiim X myrtilloides (m. r.), Salix myrsinites, LnsuJa parviflora (m. r.), Carex livida (m. r.), C. Buxhaumii (m. r.), C. tenuiflora ^), Toa caesia (m. r.), Eqvisetimi scirpoides, Cystopteris montana (m. r.), Wood- sia * hyperhorea (m. r.), W. glahella (m. r.), härtill kunna läggas Mulgedium alpinum, Carex alpina och Triticum violaceum, som endast omedelbart utom omrädets grän- ser blifvit observerade mera söderut, äfvensom Cerastium * alpestre, Epilohium anagaUidifolium (m. r.), Behda inter- media (m. r. 2)j och Sparganium hyperhoreum, som, ehuru af oss iakttagna endast i de nordliga delarne, dock säsom svärt ^) Annu vid Lohiniva i Rovaniemi. ^) Möjligtvis iifven vid Pello i Öfvertorneä. 90 bestämbara ätmiiistone under vissa tider af äret, lättare för- summas än öfriga. Af dessa iippnä endast Saussurea al- pina, Salix myrsinites och Equisetum scirpoiäes en större freqvens, de öfriga aro mer eller mindre sällsynta, sä att de med m. r. betecknade endast iakttagits en (eller tvä)gän- ger och LusiiJa parmflora endast i ett enda exemplar. Tha- Uctrum alpinum och Gnaphcdmm supinum var. fiisca hafva tillsvidare ej blifvit iakttagna läugre mot söder inom Fin- land; CJirysosplenium tetrandum, Gnaplialimn supinum, Gen- tiana nivalls och Lumia parvifiora vid Ponoj i ryskä Lapp- marken, men ej heller ätminstone med säkerhet pä nägot annat ställe mera söderut; Chrysosplenmm gär äter ej nä- gonstädes inom Europa sä längt mot söder som i Finland (i Norge enl. Norman blott tili 69" 48'— 49'), om nämli- gen den CJirysosplenium Schrenck iakttagit i Samojedernes land verkligen är Chr. alternifolium. — Thalicirum alpinum förtjenar dessutom särskildt att framhällas, da den, fastän förekommande pä flere ställen vid Aakenusjoki och särskildt eftersökt, ej kunde päträtfas pä eller ens i det alla närmaste granskapet af Aakenustunturi, men i allmänhet blott före- kommer ofvanom barrskogens gräns (se Hults förklaring häraf ofvan p. 82). Ungefär likartadt är förhällandet med Gna- phalium siipinimi säväl hufvudarten som var. fusca, Gentiana nivalis, Lumila parvifiora (och Fhyllodoce caendea se p. 89), ehuru de förekommo blott pä ett enda ställe, hvarföre man i afseende ä dem lättare kan antaga en tillfäUig spridning. Vida större roll inom vegetationen hafva dock de ar- ter, som visserligen förekomma i större delen af omrädet, men med större freqvens norriit. Taga vi först de arter, som äro allmänna — mycket allmänna, äro af dessa hithö- rande: Thalictrum simplex var. horealis (a. — h. o. d.), Angelica arcliangelica (a. — r.), Salix glauca (m. a. — m. r.), Scirpus caespitosus (Kittilä a. — Rovaniemi r. ?) och antag- ligen äfven Agrostis horealis, hvars iitbredning dock ej är tili fyllest utredd. Derjemte var den i omrädet sä allmänna Veronica longifolia ätminstone vid Ounasjoki ymnigare i norra delen (Kittilä socken) än lägre ned, hvaremot den 91 var alltför litet iitvecklad, da vi foro längs Torneä och Muo- nio elfvar, för att vi med säkerhet skulle vaga der fällana- got omdöme. Ganska allmänt — h. o. d. förekommande äro: Stellaria horealis (h. o. d. — m. r. ?), Epilohmm Hor- nemanni (g. a. — h. o. d. ?), Erigeron elongatus (h. o. d. — m. r.), Polemonium caerideum var. campanulatum (g. a. — r. ?), Barista alpina (t. a. — t. r.), Fedicularis lapponica (h. o. d. — r., utbredningen ojemn), Salix vagans var. cinemscens (g. a. — ra, r.), Tofieldia horealis (g. a. — m. r.); äfvensom mer eller mindre sällsynta : Cerastium alpinum (r. — m. r.), Epilohmm alsinefolium (t. r, — ra. r.) och Caelo- glossum viride (t. r. — ra. r., jfr äfven Wainio p. 117— 118). Öfriga växter sora uteslutande visade sig i denna del voro : Erysimum hieraciifolium och AnthjUis vidneraria (förekomrao blott der kalk ätrainstone i nägon raän ingick), Cliaeropliyllum Prescottii (ostlig), Carex capillaris (ostlig), Carex festiva (vestlig) äfvensom Phyllodoce caerulea, liksora flertalet ^) af de bland fjällvexterna oranämda. Salix ka- stata och Asperugo procmnhens voro nägot aHmännare norr- ut, raen föras med mera skäl tili en annan griipp ^). ^) Alla de som blott förekomma i veg. subalpina och Gnaphalium norvegicum, Arctostaphylos alpina, Juniperus communis var. 7iana, Lyco- podium alpinum och Carex ampullacea vav. horealis. -) En skenbart nordlig utbredning visa dessutom Stellaria nemo- riim (vid källor), Veronica scutellata och dess var. villosa, Utriciilaria minor, Carex ericetorimi, Equisetum hiemale och Woodsia ilvensis (herg); ja äfven de, om man tager utbredningen i stort, rent sydliga Circaea al- pina, Daplme Mezereum, Potamogeton lucens, P. pusillus och Stratiotes aloides Iiro blott tagna i nordliga delen af värt omrside; alla dessa med undantag af Stellaria nemoruni, Equisetum hiemale och Woodsia ilvensis observerade pa ett eller par ställen. Potamogeton sparqanifolius sags närmare raidten af omrädet och är dessutom tagen just suder om detsarama. Större freqvens i denna del hafva dessutom Utricularia intermedia (t. a. — r.), Eriophorum gracile (_t. a. — h. o. d.), Carex loliacea (h. o. d. — r.,men troligtvis förbisedd), hvilket dock äfven torde bero pa, ständortsfurhäl- landen (se delvis under följande grupp.) Med mera skäl kunde Pingui- cula villosa räknas hit, den hade dock inom omrädet öfvervägande större utbredning at vester. c) Ostlii?a växter. De egentligen hithörande växterna äro jemförelsevis fa tili antalet. Visserligen voro gauska mänga växter allmän- nare i Ounasjoki elfdal än i närheten af Muonio— Torneä elfvar, men detta kan man i flertalet fall förklara pä grund af att erioijhoreta amblystegiosa (p. 47) icke sägos v. cm landryggen. Emellertid äterstä nägra växter och af dem par särdeles karakteristiska, der en dylik förklaringsgrund icke är tili fyllest. Hit hör i främsta rummet Galium ho- reale, som är mj^cket allmän och ymnig i Kittilä och all- män i Rovaniemi, men helt och hället saknas i de vestra delarne af omrädet; att denna arts utbreduing icke är kon- tinuerlig framhälles redan af Wahlenberg (Flora Lapponica p. 46) och Wainio (1. c. p. 122 o. 123). Ungefär detsamma, om än ej i fullt lika grad, är fallet med Campanula rotun- difolia (m. a. i Kittilä, vesterut t. r.). Vidare hör tili denna grupp den karakteristiska GhaerophyUum Prescottii, somvid Koskenniemi (omkr. 41" 30' frän Ferro), sävidt hittills är bekant, uppnär gränsen för sin utbredning mot vester ; an- märkningsvärdt är att denna art, som i Östra Finland gär ända tili 61<* 50', här endast observerats i norra delen, sä att Koskenniemi tills vidare äfven är den sydligaste punkten för dess utbredning inom omrädet och den vestligaste delen af Finland öfver hufvud taget. Äfven Dianthus siiperMs hör tili denna grupp; den förekommer h. o. d. i granskapet af Ounasjoki i sydligaste delen af Rovaniemi, som vi besökte [ännu mera söderut vid mynningen af Kemi elf är den all- män], och aftager sedän i freqvens norrut, sä att den i Kit- tilä kyrkoby är m. r., men saknas alldeles i öfriga delar af omrädet (jfr om dess utbredning Wainio p. 124). Ehuru icke erbjudande en sä utpräglad utbredning inom omrädet som de föregäende, torde dock Chamaedaplme calyculata äfven böra räknas hit ; den sägs af oss inom omrädet endast vid Sonkkajärvi i Rovaniemi, men icke i det omedelbara granska- pet af Ounasjoki. I afseende pä denna art bör dessutom päpe- kas att ett blad af densamma sägs i en aflagring vid Tor- 93 neä elf närä Turtola (se otVan p. 12), hvilket skulle tyda pä att den tidigare torekommit derstädes ; den tinnes dock högre upp vid Muonio elf (Muonio kyrkoby enl. Malmberg; jfr Norrlin Berättelse p. 273). Af de arter, hvilkas uteslutande eller rikligare förekomst vid Ounasjoki ätminstone tili större delen torde bero pä ständortsförhällanden, vilja vi särskildt fästa uppmärksamhe- ten vid Stratiotes aloides, som vi funno i nastan stillastäende vatten vid Aakenusjokis inflöde i Ounasjoki invid Kittilä kyrkoby, da denna fyndort tills vidare är den nordligaste kända (i Skandinavien gär den f. ö. ej längre mot norr än tili Värmland). Dess hittills nordligaste fyndort är vid Kemi, der dess förekomst päpekades redan af Linne (Flora Lap- poniaa n:o 222 p. 180). För öfrigt liöra hit: Betula alba, som här vida oftare uppträder skogbildande (jfr ofvan p. 34), äfvensom af mer eller mindre allmänna växter: Dro- sera longifoUa (a ^) — m. r.), Finguicula viilgaris (a. — t. r.), Eriophorum gracile (t. a. — r.), Carex dioica (g. a. — r.), Selaginella spimilosa (t. a. — r.) och Equisetum palustre (a. — h. o. d.). Säsom synes, förekomma alla dessa växter i kärr (gungflyn, säsom Norrlin kallar dem), hvilkeu ständ- ort blott i Kittilä trakten har större betydelse. Af växter, som förekomma spridda, höra tili denna grupp: Triticum cani- mun (g. a. — t. r.) och Cijstopteris fragllis (h. o. d. i Rova- niemi — r.), af hvilka den förra synes älska kalk och den senare blott förekommer pä klippor, hvilka, säsom ofvan p. 10 blifvit päpekadt, nastan saknas vid Muonio och Torneä elfvar lik- som i trakten närmast dessa. Af sällsyntare arter slutligen sägos uteslutande i närheten af Ounasjoki utom Stratiotes, äfven Potamogeton pusillus och Carex heleonastes, den förra växande med Stratiotes, den senare förekommande i nägra kärr (jfr p. 48) och öfverallt afvikande frän den typiska. Uteslutande eller företrädesvis Öster om landryggen, men äfven emellan de bäda hufvudelfvarna, förekommo vidare ^) Här angifves först freqvensen i Kittilä trakten, sedän freqvensen de vestra delarne af omradet. 94 följaiide sälls3-ntare växter : Saxifraga nivalis, Gymnadenia conopsea, Eriophorum latifolium, Carcx cajnllcms, C. fere- tiuscula, och JVoodsia Uvensis; af dessa förekomma den för- sta och den sista liksom Cystopteris ; Eriophorum latifolium i kärr och de öfriga älska kalk \). Tili dessa växter kunde ännu läggas nägra andra, hvilkas förekomst i de öfriga delarne af omrädet dock icke är sä utredd soin nödigt vore -), nämligen : Galium uUgino- siim (m. a. — a.), Myosotis caespitosa (t. a. — r.?), Erio- phontm alpinum (g. a. — t. r.), Scirpus lacustris (h. o. d. — m. r.) och Carex vnlgaris var. jancella (g. a. — r.?), hvil- kas rikligare förekomst i Östra delen af omrädet, om en sadan eger rum, dock torde kunna förklaras af lokala för- hällanden pä de orter vi himno närmare undersöka. d) Sydliga växter. 1 den af oss iindersökta trakten, liksom i allmänhet i hela skogsomrädet, är antalet arter, som tillkommer söderut, ^) Tili andra grupper hafva jjlifvit hänförda följande avter, som äf- ven anteckuats uteslutande eller nied större freqvens i Östra delen af om- rädet, 1) nordliga: Thalidrum simiolex var. borecdis (a. — freqvensen i veatra delen nägot osäker, da den är omöjlig att säkert bestämma tidi- gare pä sommaren), Th. alpinum (r. — o), Stellaria crassifolia (r. — m. r.), Phaca frigida (v. — o), Rtibus castoreus (r. — o), Bartsia al- pina (t. a. — h. o. d.), Salix myrsinites (t. a. — o, dock pä svenska sidan), Tofieldia (g. a. — t. r.), Sparganium hyperboreum (r. — o, vissa tider obestämbar), Scirpus caespitosus (a. — h. o. d.), Carex livida (m. r. — o), C. Buxbanmii (r. — o), Cystopteris montana (m. r. — o); 2) sydliga : Hieracium * sphacelatum (m. r. — o), Triglochin palustre (m. r. — o), Scirpus pauciflonis (m. r. — o) och Alopecurus pifo-ten- sis (m. r. — o). Fotentilla Tormentilla, Daphne Mezcreum och Carex panicea sägos blott öster om landryggen, ehurn ej synnerligen längt frän denna, men kunna knapt räknas hit, lika litet som Epilobium davuri- cum. Juncus stygius sägs äfven pä flere ställen vid Ounasjoki än vid Muonio. ^) Dessa växters större förekomst i Östra delarne framgär i allmän- het icke af den efterföljande förteckningen ; analoga fall finnas äfven in- om följande grupper. 95 större än det, sora tillkommer norrut, livarföre äfveii denna grupp näst den som innelialler växter med mer eller min- dre likartad utbredning är den största. Taga vi uu först de väiter i betraktande, som uteslu- tande förekomma i södra delen af omrädet, sä har ingen af dessa nägon större freqvens med undantag af Lytlirum Sa- licaria (h. o. d.) och LoheUa Bortmanna (h. o. d.); de öf- riga äro: Erysimum cheiranthoides (t. r.), Elatine Hydropiper, Rhanimis Frangida, Geum 7'ivale, Pyrola cMorantha, P. me- dia, Folygonum lapathifollum, Salix aiirita, Alisma Plantago, Triglochm x)cdustre, Plcdanthera hifolia, ConvaUaria majaUs (t. r.), Typha latifolia, Scirpus pauciflorus, Carex laeviro- stris, Phleiim prcdense, Alopecurus prcäensis, A. genicnla- tus?, Calamagrostis epigejos, C. lanceolata (t. r. ?, gär möj- ligen högre); Eqvisetum ftuviatile (hiifvudformen) och Ono- clea Stridhiopteris (t. r.); de flesta observerade endast en eller tvä gänger. Af dessa äro Lohelia Dortmanna, Elatine Hy- dropiper % Pyrola media, Polygonum lapathiföliuni *, Salix aiirita *, ConvaUaria majalis och Typha latifolia * tills vi- dare ej tagna nordligare inom Finland och de med * beteck- nade ej heller, sävidt vi kanna, annorstädes inom Europa ^). Öfvergä vi nu tili de växter, som visserligen förekomma i norra delen af omrädet (Kittilä och Kolari), men med min- ^) Lobelia uppgifves visserligen af Blytt i Norges Flora liksom af Schiibeler (Vfextlivet i Norge. Christiania 1879) hafva sin nordgräns vid 65" 40', men Norman (Notationes summatim conceptiB observationnm Floraa arcticse) p. 86 upptager dess nordgräns vid 68° 8' — 9', hvilket är högre än här (omkr. 66" 40')- Äfven ConvaUaria majalis gär blott obetydligt högre i Norge, 67" 17' (enl. Schiibeler) mot 66" 58'. Deremot upptages Typha latifolia blott tili Helsingland af Hartman (Handbok i Skanäina- viens Flora. Elfte npplagan. Stockholm 1878) och tili 60° 41' af Sohu- beler. Ruprecht (Flores Samojedorum Cisnralensium) upptager frän Ar- changel endast T, anglisti f olia. — Salix anrita är visserligen uppgifven äfven frän nordligare trakter, men nppgifterna betecknas säsom osäkra redan af Andersson i Salices Lapponi;e p. 36. Norman p. 52 upptager dess nordgräns vid 66° 37' — 38'; hvilket är lägre än här (omkring 66" 45'). 96 dre iirbredniog iin söderut och af hvilka flertalet dessutom icke förekommer i allra nordligaste delen, hafva vi bland mycket allmänna — allmänna att anteckna Batrachmm he- terophyllum (m. a. — t. r. i Kittilä), Viola palustris (a. — h. o. d.), Trifoliuin repens (a. — g. a.), Chenopodium al- Imm (a. — t. a. i Äkäslompolo trakten), Folygonum convol- vuliis (a. — g. a., Äkäslompolo trakten o), Salix vagans (a. — h. o. d.), och Calla palustris (a. — o ^). Af dessa är den sistnämnda, som ej gär högre än tili Sieppijärvi, tills vidare ej tagen längre mot norden i Finland och knap- past heller annorstädes i Europa ^). Ganska allmänt — här och der förekommande : Viola canina (g. a. — o), Sa- gina procumhens (h. o. d. — o), Trifolium piratense (g. a. — r.), Latliyrus palustris (g. a. — r.), Buhus idaeus (g. a. — o ^), Montia fontana (t. a. — r.), Angelica silvestris (t. a. — o), Cicuta virosa (h. o. d. — r.), Carum Carvi (t. a. — r.), Matricaria inodora (h. o. d. — m. r.), Tana- cetmn vulgare (t. a. — o), Gnaphalitcm * pilulare (h. o. d. — o), Erigeron acris (g. a. — o), Crepis tectorum (t. a. — o), BliinantJms niajor (h. o. d. — m. r. *), Pkmtago major (g. a. — r.), Urtica dioica (h. o. d. eli. t. o. m. a. ? — r.), Salix pentandra (t. a. — m. r.), Juncus alpinus (h. o. d. — o?)» J. hufonius (g. a. — o), Sparganium simplex (h. o. d. eli. t. r. — m. r., utbredningen ej fullt säker), Carex vesicaria (g. a. — t. r.), Thragmites communis (h. o. d. — r.), Foa trivialis (t. a. — o ?) ^). Alla dessa förekomma dock i öf- riga delar af landet nägot högre mot norden. Af inom om- ^) Med o betecknas här att arten ej iakttagits i de nordligaste delarne, d. v. s. Kittilä kyrkoby och Äkäslompolo trakten. -) Den upptages af Hartman tili Umeä Lappmark, gär f. ö. tili Kemijärvi kyrka enligt anteckningar af Wainio och upptages redan af J. Fellman (1835) „ad Lapponiam infimam." ') Nordligast sedd vid Sieppijärvi; gär nugot högre i Ryskä lapp- marken eller ända tili Ponoj. *) I Kittilä enligt Sffilan, ej funnen af oss. ^) Gnaphalium silvaticum sägs visserligen i större mängd i södra delen af omrudet, men äfven med lika stor freqvens kring Kittilä kyrkoby, hvarföre vi ej räknat densamma tili denna grupp. 97 rädet sällsyntare växter höra slutligen hit : Viola tricolor var. arvensis (t. r. — o), SteUaria Frlesiana (t. r. — utbred- ningen norrut osäker), Potentilla norvegica (r. — o), Bibes nigrum (t. r. — o), Feuceäaniim palusfre (r. — o ^), Centau^ rea cyanus (m. r. 2), Hieracium * spliacelatum (m. r.), Vero- nica serxjyUifolia (t. r. — o), Polygonum amphioiuni var. terrestris (r. — o), Urtica urens (utbredningen osäker), Sa- gittaria sagittaefoUa (r. — m. r.) och EleocJiaris palustris (t. r. — r.). Af dessa uppnä Hieracium * spliacelatum (enl. Norrlin, Adnotationes de Pilosellis Fennicis p. 163) och Sa- gittaria sagittaefolia^), sävidt hittills är kändt, sin nordgräns iuom omrädet ^). Utom dessa växter^ som med temligen stor säkerhet kunna betraktas säsom sydliga inorn värt omräde, finnas ännu nägra, hvilka mähända äfven borde räknas hit, men hvilkas utbreduing ej är utredd i alla delar af omrädet. Sädana äro Ranuncnlus auricomus (h. o. d. el. g. a.? — Kittilä t. r.), Myriophyllum alternifiorum (Rovaniemi h. o. d. — Kittilä r. ?), Scutellaria galericulata (t. a. — r. ?),. Agrostis vulgaris (söderut m. a., utbredningen norrut osä- ker), Agrostis canina, hvars utbredning är alldeles osäker ^), ^) Osäker redan i Kolari. ^) I Kittilä enligt Sfelan, ehuru ej derstädes fuunen af oss. ^) Upptages af Hartman blott tili Vesterbotten och Jämtland, Backman & Holm (Elementarflora öfver Vesterbottens och Lapplands fane- rogamer och bräkenartade växter. Upsala 1878) upptaga deremot „pors reg. — barr-regionen spridd." *) Utom de här upprtlknade äro äfven Stratiotes aloides, Circaea alpina, Daphne Mezereum och Potomogeton liicens inom Finland icke an- tecknade hugre mot norden. Af dessa muste den förstnämda inom om- rädet föras tili ostliga arter, de öfriga tili dem, som uteslutande före- komma i det inre. *) Utom dessa växter sägos uteslutande i södra delen af omrädet Nuphar intermedimn, Epilobium davuricum, Chamaedaphne calyculata och Isoetes echinospora; af dessa äro de tvä förstnämda omöjliga att skilja frän närstäende arter under en stor del af sommaren och den sista förbises lätt, hvarföre vi fört dem tili växter med likartad utbredning ; Chamaedaphne äter är ostlig. Större freqvens mot söder visar Dianthus superhus (ostlig) och i mindre grad Bumex Hippolapathum (vestlig). 7 98 e) Vestliga växter. Antalet arter inom denna grupiJ är ännu mindre än inom den som innefattar de ostliga, hvartill dock terräng- förbällandena i icke ringa grad torde bidraga; jfr härom p. 92 och följ. Härtill konimer ännu att vara undersökningar af det vestra omrädet skedde sä tidigt, att flere växter icke voro fullt utvecklade, Denna fattigdom pä vestliga ar- ter Iramträder pä andra sidan skarpare, om man erinrar sig hvilken vigtig roll de växter intaga, sora i Finland, i sin helhet taget, hafva en sydvestlig utbredning. Ehurii sällsynta finnas dock tvänne representauter för denna grupp, hvilkas förekomst ej kan förklaras af lokala förhällanden, nämligen Carex festiva och Ardophila pendn- lina. Den förra, hvilken, säsom redan nämdes, ej tidigare iakttagits i Finland, förekommer pä tvä ängar ^) pä ön Ylläs- saari i Kolari; vi hafva ej funuit den omnämd i arbeten öfver Kysslands flora, men den torde i Finmarken förekomma äfven vid en ostligare longitud än inom värt omräde. Ärc- tophila pendulina äter betraktas af Nyman (Conspectus p. 830) säsom uteslutande tillhörande Torneä elf och hafsstranden i dess närhet, i det de i Samojedernes land förekommande af Ruprecht beskrifna formerna anföras säsom varieteter. I afseende pä tre andra arter: Vicia Cracca (g. a. — r.), Leontodon mdiminalis (a. — r. ^) och ÄkhemilJa vulgaris (t. r., saknas f. ö. inom omrädet, jfr Wainio p. 115) torde ej heller de lokala förhällandena vara tillräckliga att förklara olikheten i utbredningen. Äfven Pdimex Hippolapathum (Ko- lari g. a. — Kittilä r., Rovaniemi h. o. d.) ansluter sig tili dessa, ehuru här de lokala förhällandena torde värit af större betydelse. Deremot synes de öfriga arternas rikligare ^) Härom anmärker Hult : * Dessa ängar hade uppstätl af gamla odli gar; tegar och diken funnos ännu qvar. Hvarifrän hade C. /esfiva i sä sen lid kömmit dit? Antingen med utsädeshöfrö frän svenska lappmarken eller med foglar pa flyttning eller sannolikast finnes den pä nägon äldre ständ- ort i nUrheten. Kan säledes vidare eftersökas med hopp om fraragäng. » -) Sägs af oss österut endast vid Tervo, men har af E. Nylander blifvit tagen i Kittilä. 99 eller uteslutande förekomst i vestra delen af omrädet endast bero af dessa omständigheter ; de äro Ranunctilus lapponi- ms (t. a. — t. r.), Anthyllis vuhieraria (m. r. — o, men observerad just Öster om omrädet), Arctostaphylos uva-tirsi (m. a. — h. o. d.), Pinguicida villosa (a. kring Kolari kyrka — r. i Kittilä, men troligtvis förbisedd), Buntex acefosa (r. — o), JErioplmrum russeoliim (t. r. eli. h. o. d. — m. r.). Nagot större utbredning vesterut, ehuru mähända delvis be- roende af de olika tider pä hvilka anteckningarna gjordes, visade dessutom BammcuJns reptans (a. — g. a.)} Barha- rea stricta (t. r. — r.), Leäum palustre (m. a, — a.) och Hie- rochloe horealis (h. o. d. i Äkäslompolo trakten — m. r. i Ro- vaniemi, men ojemn) ^). Dessa grupper, med undantag af den första men med tillägg af den som innefattar växter med likartad utbred- ning, förekomma med större eller mindre modifikationer öfverallt, men här tillkomma tvänne mera ovanliga grupper, den ena innefattande de växter, som uteslutande eller huf- vudsakligen förekomma i de inre delarne, den andra dem, hvilka tvärtom trifvas bättre vid de tvä hufvudelfvarna. Visserligen liade man skäl förmoda att tvä sä stora vat- tendrag, som Ounasjoki och i synnerhet Muonio och Tor- neä elfvar skulle ästadkomma nägon förändring i växtverl- den, men vi kunde dock icke pä förhand antaga, att denna förändring skulle blifva sä stor. ^) Tili andva grupper räkna vi följande arter, hvilka uteslutande eller rikligare sägos i trakten af den vestra hufvudelfven, l:o nordiiga: Cerastiiim * alpestre (t. r. — m. r.), Gentiana nivalis (m. r. — o), Vero- nica serpijUifolia var. horealis (t. r. — r.); '2:o sydliga: Montia fontana (g. a. — r.), Ribes nigrum (t. r. — o), Peiicedaniim lyalustre (t. r. — r.)j Typha latifolia {m. r. — o), Calla palustris (Turtola a.? — o), Phleum pratense (m. r. — o) sarat pii sätt och vis Alisma Plantago, som väl sägs endast vester om landrj-ggen, men ganska langt i det inre. Äfven JRanunculus hyperhoreus anträffades uteslutande vester om landryggen, men torde dock kunna anses hafva nägorlunda likartad utbredning; likasä Carex loliacea (h. o. d. — r., men troligen förbisedd). 100 f) Växter i det inre landet. Med det inre landet förstä vi här hela det omräde^ som ligger pä mera än 3 ä 4 verst frän de stora elfvarna. Ehuru säledes tili arealen innefattande allra största delen af värt exkursionsfält, lag det likväl i sakens natur, att vi vida mindre skulle sysselsätta oss härmed än med de vida mera omvexlande och lättare tillgängliga trakterna vid elf- varna. Det enda ställe i det sä definierade omrädet, der vi uppehöllo oss en längre tid, var, säsom framgär af beskrif- ningen om resans gäng, Äkäslompolo. Pä hela färden frän Sinettä tili Tengeli dröjde vi deremot blott 6 dagar, hvaraf en Stor del ätgick tili sjelfva resan; ännii kortare var uppe- hället pä färden genom Sieppijärvi och för öfrigt företogo vi blott en exkursion tili det inre, nämligen frän Kolari tili Teurajärvi. Det är säledes sjelfFallet att vara anteckningar i detta afseende ej kunna vara fullständiga och att antalet växter, som vi sägo i det inre mähända kunde ökas, särde- les i Tengeli trakten, men pä andra sidan bör man komma- ihäg, att det inre landet norrut är utomordentligt enfor- migt (jfr ofvan p. 9), hvarjemte vi äfven här lemna ä sido' de växter, i afseende pä hvilka observationerna ej äro fullt öfverensstämmande. Emellertid torde det korta uppehället^ härstädes ätminstone tili nägon del hafva bidragit dertill, att förteckningen öfver växter frän trakten närmast elfvarna är sä mycket mera rikhaltig och att de växter vi uteslutande sägo i de inre delarne nastan alla mäste betecknas säsom mer eller mindre sällsynta. Hit höra: Nympliaea alba (m. r.?), Stellaria nemonim (t. r.), Fotentilla Tormentilla (m. r.), Circaea alpina (m. r.), Daplme Mezereum (m. r.), Potamogeto7i sxmrganifolius (m. r.), P. lu- cens (m, r.), P. praelongii^s (t. r.), Ooodyera repens (m. r.), 8parganium nafans (r.?), Carex ericetorum (r.), C. panicea (m. r.), Calamagrostis epigejos (m. r.), Milmmeffusum [tr.),. Isoetes lacustris (t. r.), /. echinospora (m. r.). Tili dessa böra ännu läggas nägra, som vi fört tili andra grupper (mest nordliga växter), säsom PJiaca frigida (r.)^ 101 Lohella Dortmanna (sydl.), Pyrola media (sydl.), Plataii- thera hifolia (sydl.), Luzida ])arvifiora, Carex livida, C. jal- 2mia (t. r.), C. Buxbaumä (r.), Poa caesia, Cystopteris mon- tana, IVoodsia * hyjjerhorea (m. r.), W. glahella (m. r.) i). Af dessa vilja vi särskildt fästa uppmärksamheten vid Circaea alpina, Potamogeton lucens och Daplme, hvilka icke inoin Finland gä högre mot norden, sävidt man hittills kän- ner deras utbredning. Den förra af dessa, som vi oväntadt nog sägo i omrädets allra nordligaste del närä Äkäsjoki pä gränsen mot Muonioniska socken, är nämligen hittills icke tagen hvarken inom norra eller Kajaua Österbotten, ehuru den förekommer vid Paanajärvi i Kuusamo. (I Norge gär den äuda tili Alten 70» O': Blytt p. 1124, jfr Schubeler p. 107.) Da den icke blommade och vi tänkte äterkomma tili samma trakt, togo vi tyvärr icke nägot exemplar af den- samma. Potamogeton lucens är icke tills vidare tagen längre mot norden; dess närmaste fyndort i Finland är Pudasjärvi (Nyberg); i Sverige uppgifves den enl. Hartman endast tili Medelpad och i Norge tili 60*^ 5', lika litet som vi sett den omnämd frän norra Ryssland. DapJme förekommer i det närmaste lika högt: i Sodankylä vid Akankoski (Wahlenberg) och enl. uppgifter meddelade af Wainio pä par andra stäl- len, nordhgast ^/g mii norr om Kersilä; i ryskä Lappmar- ken tili Ponoj (N. J. Fellman). Den gär i Norge tili 67« 3^ enl. Schubeler p. 110. Anmärkningsvärdt är att äfven de tvä sistnämda togos uteslutande i nordliga delen af om- rädet. Växter som i de inre delarne af omrädet visa afgjordt större freqvens äro: Nymphaea candida (h. o. d. — m. r.), Nujphar luteum (g. a. — t. r.), N. pumilic^n (t. r. — m. r.), Pyrola unifiora (g. a. — h. o. d.), Potamogeton rufescens (t. r. — m. r.), Listera cordata (g. a. — r.), Botryddum ^) Skulle man alldeles uteslutande taga värt egentliga exkursions- omräde i betraktande, skulle härtill komma Chamaedaphne calyculata (m. 1-.), Folystichum Filix-mas (m. r.) och Mulgedium alpinum (t. r.), hvilka just vid omrädets gränser observerats vid Torneä elf. 102 Lunaria (t. a. — m. r.), PolysficJmm sjnmtlosum (t. r. — m. r.), Äsplenium Filix-femina (t. a. — r.). Af dem, hvilka vi räknat tili andra grupper, kunna dessutom föras hit: TJmlictnmi alpinum (r. — m. r.), Saxi- fraga nivalis (r. — m. r.), Clirysosplenium tetrcmdrum (t. r. — m. r.), Angelica archangelica (a. — h. o. d.), Mul- gedium alpinum (t. r. — m. r.) och Carex capillaris (r. — m. r.), af hvilka Angelica arcliangelica särskildt faller i ögonen. En nägot ojemn utbredning med icke fullt tydligt markerad anslutning tili denna grupp visa Melampyrum sil- vaticum (m. a. — g. a.), Paris qvadrifolia (h. o. d. — t. r. eli. r.), Melica nutans (t. a. — r.) och Poa nemoralis (h. o. d. — ofullständigt utredd). Granska- vi nu närmare dessa växter, sä möta vi främst ett icke ringa antal vattenväxter : Nymphaeaceae, Lohelia, Potamogetones, Sparganium natans, Isoetes arterna, hvilka naturligtvis kunna finna sin trefnad endast i de större och mindre sjöarne (nägra äfven i äarne) i de inre delarne. Dernäst komma flere växter, som inom omrädet endast eller företrädesvis observerades i lundar: Stellaria nemorum, PJiaca, Circaea, Mulgedium alpinum, Daphne, Paris, Carex capilla- ris, Milium, Melica, (Poa nemoralis) och Oystopteris mon- tana. Tili dessa ansluter sig Chrysosjolenium vid källorna och källbäckarne. Andra äter förekomma pä klippor och berg- väggar, hvilka vi sägo att förherska kring Saivio, sädana aro Saxifraga nivalis och de egentliga ormbunkarne. Icke sä fä arter tillhörde uteslutande eller företrädesvis de egen- domliga försumpningarna vid Kukasjoki, hvilka vi ofvanföre (p. 53) hafva skildrat; hit höra TJialictrum alpinum, Po- tentilla Tormentilla, Carex panicea, C. Buxbaumii. De tal- rika granskogarne i trakten kring Äkäslompolo förorsaka den större freqvenseu hos Pyrola tmiflora, Listera cordata (och Melampyrum silvaticum'), liksom äfven Goodyera och Carex alpina växa pä hithörande lokaler. Af de äterstäeude äro flertalet Cliamaedapline, Pyrola media, PlatantJiera, Lu- zula parvifiora, Carex livida, Poa caesia och Calamagrostis epigejos funna blott en gäng, hvaraf nägra dessutom i om- 103 rädets yttersta gräns (Karhujupukka). Botrychium Luna- rla är svär att särskilja vidare än en kort tid af sommaren, hvarföre man icke kan fästa nägot synnerligt afseende vid densamma, sä att den sällsynta pä torra moar förekomman- de Carex erketorum- och den just vid de mindre vattendra- gens stränder växande Angelica archangelica slutligen äter- stä. Om ock säledes denna växtgnipp synes kunna för- klaras pä grund af rent lokala förhällanden, antyder dess förekomst i fjällens granskap dock att äfven andra förkla- ringsgrunder böra sukas. g) Växter vid Iiufvudelfvarna. Redan af hvad vi tidigare nämt, kunde man vänta att denna grupp skulle vara större än den föregäende och sä är äfven fallet, men de omständigheter vi anfört (p, 100) äro dock icke tillräckliga att förklara den stora öfvervigten. Halla vi oss först tili de växter, som uteslutande iakttagits i granskapet af hiifvudelfvarna, möter oss der en, som fö- rekommer vid hvardera liufvudelfven pä mänga stäilen all- mänt, nämligen Astragalus alpinus. Spridda hafva vi tvän- ne nämligen: Diantlius superhus, hvars förekomst redan blifvit framhällen (p, 92) och hvilken endast sägs vid Ou- nasjoki, äfvensom Bartsia alpina (se p. 91), hvilken förekom- mer vid bäda hufvudelfvarna, ehuru äfven företrädesvis vid Ounasjoki, men i det inre ej sägs annat än omkring Pallas- tunturit. Af sällsyntare växter hafva vi deremot icke min- dre än 31, som höra hit, af hvilka dock flertalet, utom de med * betecknade, blifvit förda tili andra grupper. Cerastium alpiniini ^), Centaurea Oyanus, Anthyllis Vulneraria, •■ Mulgedium sibiriciim, Potentilla norvegica-), Hieracium - sphacelaticm, /C ^^•*' Geum rivale, Gentiana nivalis, /^ Xo^ Älchemilla vulgaris'), ■• Veronica smtellata^), ^c^ ^^ Gnaphalium supinum, * Seeptrum Carolinum, ^) Utom omrädet vid Pallastunturit. -) Vid Tengeli, säledes pä nägot afständ frän Torneä elf. ') Jemför sid. 91. 104 * TJtrmdaria niinor '), Typha latifolia, Polygommi amphibium var. ter- Scirpus pauciflorus, restris, * Eleocharis aeicularis, F. lapathifolkm, Carex laevirostris, Urtica tcrens, C. festiva, Salix aurita, C. heleonastes, Stratiotes aloides, Phleum pratense, Triglochin palustre, Alopecuriis pratensis, Potamogeton pusillus, Ärctophila pendulina, * Juncus stygius, * Eqvisetum variegatum Af växter, som vid elfvarna förekomma i större mängd än i det inre, äro följande mycket allmänna — allmän- na: Salix kastata (m. a. — t. a.), EriopJiorum ScJieuch- zeri (a. — h. o. d.), Carex imiicifiora (a. — h. o. d.), Poa annua (m. a. — h. o. d.); äfvensom följande spridda: Drosera rotundifolia (g. a. — t. r.), Viscaria alpina (g. a. — r.), As])erugo 'procumbens (g. a. — t. r. ^), Utricularia intermedia (t. a. — r.) och Nardus stricta (t. a. — t. r.). Af sällsyntare växter hör tili denna grupp endast Carex laxa (t. r. — ^). Af växter, som blifvit förda tili andra grupper, synas följande äfven visa större freqvens vid elfvarna: TJialic- trum simplex var, horealis (a. — t. r.?), Viola canina (g. a. — r.), V. tricolor var. arvensis (t. r. — m. r.), Saginapro- cumhens (h. o. d. — m. r.), Drosera lofigifolia (a. — r.), Trifolium pratense (g. a. — t. r., Äkäslompolo o), Vicia crac- ca (g. a. — r.), Oiaerophyllum Prescottii (t. r. — m. r.), Ga- lium horeale (m. a. — t. r. *), Gnaplmlium * pilulare (h. o. d. — r.), Crepis tectorum (t. a. — t. r. ?, Äkäslompolo o), Veronica serpijllifolia var. horealis (t. r. — o), Pinguicu- la vulgaris (a. — t. r.), Plantago major (inom Lappland r. — o), Chenopodiimi alhum (a. — h. o. d.), Polygonum co7i- ^) Jemför sid. 91. ^) I Rovaniemi r. ? äfven vid Ounasjoki. ^) Förekommer endast vid Tepojärvi i Rovaniemi pä nägot större afständ frim hufvudelfvarna och kunde derföre älVen föras tili dem som uteslutamle förekomma vid dessa. *j I det inre endast antecknad vid Aakenusjoki frän Mantooja tili Kittilä. 105 volvulus (a. — t. r. ?, Äkäslompolo o), Salix vagans (a. — t. a.), Eleocharis palustris (t. r. — m. r.), Eqvisetum scirpoi' des (h. o. d. — r.). Ytterligare nägra växter synas förekomma med nägot större freqvens vid elfvarna, ehuru skilnaden i utbredning dels är högst ringa, dels dessa växters förekomst i alla de- lar af omrädet ej är tili fullo utredd, hvarföre vi i den föl- jande växtförteckningen i allmänhet icke antydt olikheten. Hit höra: Capsella Btirsa-pastoris (a. — t. a. ?), Cerastium vtdgatuni (a. — h. o. d.), Spergida arvensis (a. — h. o. d.), Eosa cinnamomea (h. o. d. — t. r.), Epilobkmi palustre (g. a. — h. o. d.), Galium - Vaillantii (g. a. — Ii. o. d.), Petasites frigida (h. o. d. — t. r.). Oxycoccus palustris (g. a. — h. o. d.), Myosotis arvensis (a. — h. o. d.), Pedicularis palustris (t. a. — t. v. ?), Luzula * pallescms (h. o. d. — r. ?), Carex limosa (m. a. — g. a. i, Alopeciirus * fulmis (t. a. — t. r.), Agrostis alba (m. a. — ntbredningen ej utredd), Triticum repens (a. — ntbredningen ej utredd). Granska vi nu alla dessa växter nägot närmare, liksom vi gjort med föregäende grupp, sä finna vi först en i ögo- nen fallande undergrupp, som äfven är den talrikaste, ehu- ru i växtgeografiskt afseende af minsta värde, nämligen den som innehäller de växter, som följa med det i trakten af elfvarna vida mera utvecklade äkerbruket eller de i allmän- het högre kulturförhällanden, som räda derstädes. Dylika äro: Capsella, Viola trkolor var. arvensis, Spergula arven- sis, Sagina pirommbens, Potentilla norvegica, Galmm * Vail- lantii, Centaurea Cyanus, Crepis tectorum, Myosotis arven- sis, Asperugo pirocumhens, Plantago major, Polygonum con- volvulus, F. lapathifolium, Gienopodium album, Urtica urens, Poa annua, Phleum pratense, Älopecurus pratensis och Triticum repens, hvartill säkert ännu kunna räknas Cera- stium vulgatum, Trifolium pratense, Vida Cracca, Giaero- 106 pMjllum Frescottii och Alopecurus * fulvus. Äfven Vero- nika serpyllifolia var. horealis och Luzula * pallescens fö- rekomma hufvudsakligen i närheten af odlingar. Da Äkäslompolo trakten, som enligt hvad ofvan päpe- kades, hufvudsakligen ligger tili grund för hvad vi kanna om de inre trakterna, är omgifven af stora försumpiiingar, hvilka alltid sanka temperaturen, är det sjelffallet att de sydliga växterna icke skola trifvas derstädes, sä mycket mer som den visserligen icke synnerligen stora höjdskilnaden verkar i sanima riktning. Dessa sydliga växter mäste sä- ledes framstä säsom förherskande kring elfvarna och hit kunna vi räkna icke blott Viola canina och Salix vagans, utan äfven Epilohimn palustre, Gnaijlialium * inlulare, Oxy- coccus palustris och Pedicularis palustris, liksom kanske äfven flere sällsyntare säsom Hieracium * sjjhacelatum, Folygonum mnphihium var. terrestris, Salix aurita, Stratiotes aloides, Fo- tamogeton pusillus, Typlia latifolia, Scirpus pauciflorus, Eleo- charis palustrisy E. acicularis och Carex laevirostris. Att denna orsak äfven mäste anses medverka tili flere af de växters rikligare förekomst, som följa med odlingarna, be- höfver väl knapt framhällas ^). Af arternas allmänna utbredningsförhällanden torde förekomsten vid elfvarna förklaras i afseende ä ArctopMla pendulina och möjligen äfven Diantlms superhus, Galium horeale och Alchemilla vulgaris, hvilka endast förekomma vid den ena af hufvudelfvarna. Bättre tillgäng pä lämpliga lokaler, hvilket alltid inom ett sä litet omräde som detta spelar en stor roll, torde enligt var äsigt vara orsaken tili att vi här i större mängd finna Drosera longifolia (jfr p. 98), ÄnthylUs Vulneraria (kalk), Utricularia intermedia, U. minor, Pinguicula vulgaris, Juncus stygius, Agrostis al- ba, Eqvisetum scirpoides och troligtvis äfven Rosa cinna- ^) I sjelfva vevket skulle man kunna tillägga unnu nugra arter t. ex. Matricaria inodora, som observerades vid elfvarna nägot hugre mot norr an Äkäslompolo trakten, men saknades i denna trakt. Du dessa likviil sägos ungefär lika mycket i Tengeli trakten, som vid elfvarna, kunna de ej föras tili denna grupp. 107 moniea, Petasites frigida, Carex laxa och C. heleonastes ; med säkerhet väga vi dock icke pasta detta, atminstone icke i afseende ä samtliga nu iippräknade växter. Vi komma nu tili den i växtgeografiskt afseende in- tressantaste undergruppen, bestäende af Viscaria alpina, Cerastium aljnnuni, Astragalus alpinus, Mulgedium sihiri- cum, Barfsia alinna, Sceptrum CaroUnum, EriopJiorum Scheuchzeri, liksom den sällsynta Gentiana nivalis. Alla des- sa växter, med undantag af den sistnämda, uppgifvas i Tor- neä Lappmark vara allmänna inom björkregionen (Gen- tiana spridd i alla regioner), liksom äfven, med undan- tag af Mulgedium och Sceptrum, allmänna i fjällregio- nen ^). I barrskogsregionen uppgifvas de flesta deremot vara spridda (Astragalus a., Mulgedium ej uppgifven). Man kan säledes med temligen stor säkerhet pasta att des- sa växter frän de högre fjällen af floderna hlifvit förda lä- gre ned. Detta framhälles äfven i afseende pä flertalet af de uppräknade växterna redan af Wahlenberg i Flora Lap- poniaa (Berolini 1812) ^). Emellertid uppgifver Wahlenberg uttryckligen vid tvänne {Astragalus och Barista) att de längs floderna rycka ned tili Akankoski (vid Kitinen), under det vi vid elfvarna i vart omräde icke blott sä- go dem lägre ned, flertalet ännu vid Tervo ^), och fram- för alit nägra (Astragalus, Eriophorum och Viscaria) i vida större mängd-*). ^) CP. La3stadius. Bidrag tili kännedomen om växtligheten i Torneu Lappmark. Upsala 1860. ') Undantag göra endast Cerastium alpimim, Mulgedium sihiri- cum, hvilka hvardera i sjelfva verket förekomma sällsynt, Mulgedium dess- utom oftast mycket sparsam, äfvensom Eriophorum Scheuchzeri, som af Wahlenberg upptages med alltför liten freqvens: „in paludosis subalpinis parcius." Med undantag af Mulgedium upptager Wablenbei-g de öfriga tili först antingen frän fiällryggen ellei- björkregionen. ') Undantag göra Cerastmm alpinum, Gentiana nivalis och möj- ligen Eriophorum Scheuchzeri (antecknad vid Tolonen), hvaremot vi sä- go den sistnämda vid Torneä elf ända tili Wanhainen liksom Astragalus; de öfriga mötte oss vid den senare elfven pä olika ställen. *) Endast Bartsia uppgifvcs af W. sprida sig allmänt längs flo- derna; Sceptrum „passim freqventer", Viscaria och Astragalus h. o. d. 108 Tili dessa växter ansluta sig Salix kastata och Carex festiva. Den förra uppgifves visserligen af Laestadius lika- som de föregäende, men af Wahlenberg omnämnes den tili först frän (barr)skogsregionen och torde säledes hafva sin största spridning derstädes. Carex festiva äter, för hvars utbredning redogjordes p. 98, uppgifves i Torneä Lappniark förekomma sällsynt i barr-regionen ^). Anuu äterstä nägra växter. Af dessa äro Geum riva- le, OnapUalium siqyinum, Veronica scutellata och Triglo- chin tagna blott pä 1 eller 2 ställen inom omrädet, men hvad de fem öfriga: TJiaUctnmi sim]}lex var. horealis, Drosera rotundifolia, (Carex limosa), C. imucif^ora och Nardus stric- ta angär, kunna vi om dem blott än eugäng päpeka, att de antecknats med större freqvens vid elfvarna än i det inre. h) Växter iiied likartad utbreduiug. Redan p. 86 namde vi huru mänga växter, som höra tili denna grupp; här mä blott tilläggas, att af de 133 väx- ter, som inom omrädet äro antecknade säsom mycket all- männa — allmänna, höra 88 eller omkring 2/3 hit. Tillägger man dem, hvilkas utbredning är nägoilunda likartad, hvilka äro 14, fär man 102 eller i det närmaste Vs af helaantalet, hvarföre vegetationen i sin helhet är vida mer likartad, än man kunde förmoda pä grund af det stora antal växter, som visa olikartad utbredning i de olika delarne af omrädet, sä myc- ket mer som dessa växter med likartad utbredning förekom- ma ymnigt pä flertalet ständorter. Mycket allmänna — all- männa i alla delar af omrädet antecknades: Banunculus repens, Trollius europaeus, B. acris, Caltha palustris, ^) Äfven Phyllodoce caerulea, hvilken, säsom redan päpekadea p. 89, inom värt egentliga exkursionsomräde sägs blott vid Torneä elf (re- dan frän Jerisjärvi norrut är den ymnig äfven pä smärre kullar i det inre och derföre ej furd tili denna grupp), ansluter sig i viss män i de pä sin förekomst inom omrädet tili de uppräknade växterna. 109 Thlaspi arvense, Silene inftata, Stellaria media, St. graminea, Geranium silvaticum, Spiraea Uimaria, Rubus arcticus, B. Cliamaemorus, Comarnm palustre, Epilobium angustifolium, Cornus suecica, Linnaea borealis, Ächillea Millefolium, Antennaria dioica, Solidago Virgaurea, Carduus crispus, Taraxacum officinale, Myrtillus nigra, Yaccinium vitis-idaea, Andromeda polifolia, Pyrola secunda, Euphrasia officinaUs, Trientalis europaea, Rumex acctosella, Polygonum avicidare, Empetrum nignim, Salix phylicaefolia, Betula nana, Majanthemum bifolium, Jiincus filiformis, Luzula pllosa, L. multiflora, Eriophorum angustifolium, Ca7'ex globularis, C. vaginata, C. vulgaris, Anthoxanthum odoratum, Aira caespitosa, A. flexuosa, Festuca ovina, Poa pratensis, Lycopodium annotinum, Equisetum arvense, E. * limosum. Phegopteris Dryopteris. Spridda med lika freqvens öfverallt: Cardamine pratensis, Rumex domesticus, Primus Padus, Salix caprea, Sorbus Aucuparia, Lycopodium clavatum. Dä en stor mängd växter icke med samma lätthet kun- na iakttagas alla tider pä äret, sä är det sjelffallet att man vissa tider endast med viss reservation kan uttala sig om deras freqvens, om man äfven kan konstatera att de före- komma. I sammanhang med dessa iipptaga vi nägra an- dra, hvilkas förekomst visar obetydliga variationer (nägra med större men oregelbundna variationer ingä äfven, men deras utbredning beskrifves) och fä hit säsom mycket all- männa eller allmänna föras: Brassica campestris, Parnassia palustris, Rubus saxatilis. Callitriche verna, Cerefolium silvestre ^), Galium palustre, ^) Äkäslompolo etc. a., K\tt\\il ky rkohy a., ej observeradvid Alakylä- Helppi, Rovaniemi t. a.; Turtola och Pello troligtvis a.?, Kolari g. a.?, dessutom nägra enstaka observationer. 110 Calluna vulgaris, Myrtillus uliginosa, Oxycoccus * microcarpus, Pyrola niinor, Menyanthes trifoliata '■), Bhinanthus minor, Folygonum viviparum, Salix Lapponum, Eriophorum vaginatum, Ganska allmänt — här och der förekommande (tili nä- gon del mcvjligen sällsynta): Carex canescens, C. chordorrhiza, Festuca ruhra, Abies excelsa-), Pinus silvestris, Juniperus communis, Jjycopodium complanatuni, Eqvisetum pratense, E. silvaticiim. Nasturtiiim palustre, Hippuris vulgaris, Rihes rubrum. Galium trifidiim ^), Valeriana officinalis, Gnaphalium silvaticiim Q{x;^. 96), Cirsium heterophyllmn, Naumburgia thyrsiflora, De mer eller mindre sällsynta växter, som höra hit. saknas naturligtvis i allmänhet i iiägon del af omrädet, i hvilket afseende vi hänvisa tili förteckningen och här en- dast uppräkna desamma : Populus tremula, Salix myrtilloides, Alnus incana, Scheuchzeria pahistris, Carex filiformis, C. irrigua, C. loliacea (jfr p. 91 och 99), Phegopteris polypodioides. Rammcidus hyperboreus, Actaea spicata, NiipJiar intermedium (jfr p. Erysimum hieradifolinm p. 91), Subularia aqvatica, Saxifraga Hirculiis, Epilobium davuricum (jfr p. Callitriche autumnalis, Pyrola rotimdifolia, 97), (jfr 97), Utricularia vulgaris, Salix nigricans, Potamogeton natans, Corallorrhiza innata, Or eilis maculata, Carex tenella, BotrycJmim ternatiim, Eqvisetum hiemale (jfr p. 91), Polypodium vulgare, Polystichum Filix-mas(j fr p. 101 ). Nägra arter visa visserligen smärre variationer i sin utbredning, men dock ej sä stora att vi i allmänhet ansett nödigt att i förteckningen päpeka dessa variationer, hvar- ^) Vid Tornesx elf endast t. a. -) Frän Turtola — Koskenniemi antecknad säsom a., eljest m. a. ■■') Kring Kittilä kyrkoby h. o. d.. Alakylä etc. t. a., Kolari ym- nig vid kapellansbolet, Äkäslompolo h. o. d.? eller allmännare; Tervo m. r., Raanujärvi; vissa tider omöjlig att särskilja. 111 emot vi raed reservation omnämt dem vid respektive grup- per. tili livilka vi hänvisa. Hit höra af allmännare växter: Capsella Bursa-pastoris, Veronica longifolia, Cerastium vulgatmn, Melampyrum silvaticum, Spergula arven sis, Carex limosa, Galimn uliginostmi, Agrostis vulgaris, Ledmn 2)ahistre, A. alba ?, Myosotis arvensis, A. canina ?; äfvensom spridda (ocli sällsynta) : Bamincnlus auricomus, Scutellaria galerkulata, R. reptans, Utricularia intermedia, Barharea stricta (t. r.), Paris qvadrifolia, Rosa cinnamomea, Luzula - pallescens, Epilohimn palustre, Eriophonmi alpinum, Myriophyllum alternifloriim, Scirpiis lacustris, Galium * Vaillantii, HierocMoe horealis{n{hi:ojemn), Petasites frigida, Alopecurus ^ fulvus, Myosotis arvensis, Melica nutatis, Pedictdaris pahistris, Poa nemoralis. Slutligen hafva vi, säsom redan päpekades, ansett oss lämpligast böra tili denna griipp föra äfven de växter, som vissa tider ej alls kunde särskiljas och andra tider äter vo- ro afslagna, hvilket isynnerhet gäller vissa gräs, hvarföre deras utbredniog är högst osäker. Hit höra i främsta rum- met: Agrostis canina och A. horealis, hvilka af oss för- vexlats, dock torde A. horealis med säkerhet tillhöra de nord- liga delarne af omrädet, imder det A. canina mähända är sydlig. Vidare mäste vi säsom osäkra i afseende ä sin iit- bredning anse samtliga Hieracia, med undantag af H. * spliacelatimi, H. aljnnum och H. iwenantlioides, detta sä mycket mer som vi af dessa tagit endast ett fätal exemplar. och fä vi för öfrigt hänvisa tili den af prof. J. P. Norrhn uppgjorda förteckningen öfver detta slägte. Öfriga arter äro pä anförda skäl endast i vissa större delar af omrädet osäkra tili siu utbredning. Hit höra af allmänna växter: Tiola epipsila (södra delen af omrädet), Melampyrum pratense (Turtola — Kolari), Galeopsis versicolor \ G. Tetrahit f o™"'Jl'g''^ ^^^ sUrskilja furrän i Kittilä, 112 Fotamogeton gramineus (Turtola— Kolari— Äkäslompolo), Carex ampuUacea (Turtola — Kolari), C. caespitosa (Rovaniemi— Tengeli), C. acuta (Turtola — Kolari), C. aqvatilis (Turtola— Kolari), Phleuni alpinum (Turtola— Kolari), Calamagrostis lapponica (Turtola — Kolari— Äkäslompolo), C. stricta (fullt bestämbar blott i Kittilä), C. phragmitoides (bestämbar blott i Kittilä och Rovaniemi); äfvensom af spridda och sällsynta: Fotamogeton perfoliatus (Turtola— Kolari), Sparganium natans (Turtola— Kolari— Äkäslompolo— Kittilä), Sp. minimum (Turtola — Kolari — Äkäslompolo, der den dook knapt finnes), Baldingera arundinacea (bestämbar blott i Rovaniemi och delvis i Kittilä), Molinia caerulea (Turtola — Kolari — Äkäslompolo), Foa scrotina (Turtola— Kolari '). De olika gruppernas storlek framgär för öfrigt bäst af följande tabell. I denna liksom i den följande betecknas de växter, som förekomma m. a. (fqq.) och a. (fq.) säsom allmänna, de som förekomma g. a. eli. t. a. (st. fq.) och h. o. d. (p.) säsom spridda samt slutligen de som äro t. r. (st. r.), r. (r.) och m. r. (rr.) säsom sällsynta. Hvarje växt är upptagen under den högsta freqvensgrad under hvilken den förekommer i nägon större del af omrädet. ^) Äf växter, som pä grund af hvad vi observerat fördes tili andra grupper, kunde nägra äfven räknas hit. Sädana äro främst Agrostis al- ba och Triticum repens (se just ofvan), äfvensom Carex vesicaria, C. jimcella, Foa trivialis, P. nemoralis, Calamagrostis lanceolata och Agro- stis vulgaris. I afseende pä nägra andra kritiska slägten märkes att vi ansett alla Thalictra inom omrädet säsom hörande tili samma art; de egentli- gen kritiska Epilobia höra alla tili samma grupp, hvarfure blott den re- lativa freqvensen är osäker, deremot äro Stellariae i vissa delar af omrä- det försummade. Vid resp. växter päpekas dessutom nägra andra fall. 113 Grupp. Dicotyledo- neae. Monocoty- ledoneae. Gym- nosper- meae. Fillces. ¥ Proc" af hela antalet. > K 5' P "2 1:1 cc r f 3 F > 3 f f > B' a l g? 1 Fjällväxter • Nordliga Ostliga Sydliga ..•• , Vestliga I det inre ^) • Vid elfvarna ') Likartade tili sin utbred- ning ') 4 3 5 6 2 2 59 9 2 20 4 4 30 3 16 ^l 3 6 4 20 2 2 1 3 32 1 3 5 3 1 14 1 9 7 15 3 8 3 6 — 3 1 1 1 7 1 1 2 2 2 1 14 3 44 1 23 2 67 — 12 3! 25 1 18 4 177 3,7 11,6 6,1 17,6 3,2 6,6 1 4,7 1 46,6 Summa 81 72 72 40 27 52 3 1 9 8 15 380 100,1 Här hafva endast de arter blifvit räknade tili de 7 första grupperna, hvilka afgjort ansluta sig tili den ifräga- varande griippen, hvaremot de växter, hvilkas utbredning fö- reter endast mindre afvikelser frän den likartade, räknats tili den sista. Medräknar man deremot dessa växter tili hvar sin af de föregäende grupperna, ställer sig resultatet sälunda: Grupp. Dicotyledo- neae. Monocoty- ledoneae. Gym- nosper- meae. Filices. CCI F Proc. af hela antalet. > ^: 3 F SP g? c F > 5" F cp ai F 1 i' F p» f pl G- F 3 S- F m ä. f" CD F Fjällväxter • Nordliga • • • Ostliga 4 4 6 9 3 3 16 2 2 2 1 5 1 9 7 - 1 1 1 1 1 2 1 3 1 14 45 27 3,7 11,8- 7,1 ^) Härtill kunde lägga? af den som räknats tili andra grupper: 13 noj-dliga, 2 ostliga ooh 3 sydliga växter. 2) Härtill kunde läggas frän andra grupper : 6 nordliga, 7 ostliga, 25 sydliga och 5 vestliga. 3) Häraf 30 arter och varieteter med osäker utbredning, hvaraf äter 11 Hieracia. 8 114 Sydliga Vestliga I det inre ^) Vid elfvarna ') Likartade tili sin utbred- ning ^) • • • • Summa 51 81 72 19 27 40 27 52 4 145 15 380 18,9 4,2 8,7 38,2 100 Det som genast faller i ögonen, da inan betraktar of- vanstäende tabell, är det riuga antalet växter, hvilka hafva olika utbredning at Öster och vester (sifirorna visa större olikhet emellan det inre landet och elfvarna); da härtill ännu kommer att äfven denna olikhet, enligt hvad ofvan päpekades, ätminstone delvis beror af lokala förhällanden och de vig- tigaste af de ostliga karaktersväxterna gä ända tili Torneä elf, sä kan man med säkerhet pasta, att omrädet icJce bör delas i riMningen frän Öster tili vester. Deremot angifva de Sto- ra tai, som beteckna omrädets sydliga och nordliga växter, att omrädet i denna riktning ej är likartadt, utan bör de- las mellan tvä botaniska provinser. Under det i fiertalet fall de botaniska provinsernas gränser skarpt markeras ge- nom omrädets konfiguration (jfr t. ex. Wainio 1. c. p. 106), är detta här icke fallet, utan särdeles vid elfvarna bibehäl- ler trakten hela tiden imgefär samma utseende (se ofvan p. G). Äfven växternas utbredning visar här inga skarpa gränser, utan den ena af de sydliga växterna upphör dä, den andra dä, och likartadt är förhällandet med tillkomsten af de nordliga arterna. Redan tidigare har den botaniska gränsen emellan Österbotten och Lappmarkeu dragits sä att den, utgäende frän Naamijokis inäöde i Torneä elf nä- got söder om Koskenniemi, men norr om Pello, sträcker sig at o. n. o., tili dess den sammanfaller med gränsen emellan i Liksom ä föresräende sida. 115 Kittilä och Rovaniemi och säledes skär Ounasjoki nägot norr cm Lohiniva. I sjelfva verket har denna gräns flera för- delar framför alla andra möjliga. Uti rent växtgeografiskt afse- ende förtjenar kauske främst att nämnas förekomsten af Cliae- rophyllum Prescottii just norr cm denna gräns bäde vid Koskenniemi och terni, ymnig vid Sieppijärvi. OnodeaStru- tliiopte7'is mötte oss vid Pello och L. L. Laestadius uppgifver att detta ställe är nordgränsen för Lytli7'um. Äfven vid Lohi- niva, t. o. m. emellan detta ställe och den pä kartan upp- dragna gränsen, sägs Onoclea ^), dessutom Bhinantlms ma- jor ymnig och Polygo7ium lapathifolmm ^). I det inre kan- na vi icke de trakter genom hvilka denna gräns gär, men vilja dock päpeka att den i det närmaste sammanfaller med nordgränsen för Lobelia ^). Denna gräns är äfven den en- da, som stär i nägot sammanhang med omrädets konfigura- tion, i det att de kullar som utgöra fortsättningen af Ten- geli sjöarnes kuperade region, sträcka sig ända fram tili Pello (se ofvan p. 7) *). De närmaste trakter pä finska sidan, öfver hvilka nog- grannare undersökningar i botaniskt afseende föreligga, äro Inari Lappmark och Kuusamo, men hvardera äro alltför längt aflägsna, för att en jemförelse emellan dem och det nu skil- drade omrädet skulle vara synnerligen upplysande. Äfven pä svenska sidan kanna vi icke nägot med detta fullt jemför- ligt omräde, som skulle hafva blifvit utförligare behand- *) Den är dock af Waiiiio observerad i Sodankylä inom Lapp- marken. ^) Juncus bufonitis, som inom Lappmarken var förkrympt, säga här hug och stor; äfven Geiim rivale mötte Iiär. Batrachium Jietero- phyllum aftog i ymnighet omedelbart norr om gränsen. ') Af öfriga mera anmärkningsvärda växter gär Calla palustris nägot längre, d. v. s. tili Sieppijärvi. *) Tilläggas mä, att leran uppgafs gä ät norr just tili Lohiniva. 116 ladt^), hvarföre vi här inskränka oss tili att päpeka, det de för Sveriges flora främmande Cliaeropliyllum PrescotUi ocli Chci' maedaplme calycidata gä ända tili Torneä elf fden senare dock just söder om värt exkursionsomräde i Öfvertorneä socken nägot norr om Hirstiö gästgifveri). Enligt häfdvunnen praxis bifogas här en tabell öfver de olika familjernas artrikedom och utbrednings förhällanden. Häraf framgär bl. a. att Monokotyledoneae förhälla sig tili Dikotyledoi/eae säsom 1: 1,84; tillägger man underarter och anmärkningsvärdare varieteter blir förhällandet 1: 1,9; ta- ger man äter endast de allmänna arterna i betraktande blir förhällandet 1: 1,9 8; i hvarje händelse är säledes an- talet af Monokotyledoneae jemförelsevis ovauligt stort (jfr t. ex. Hooker i Transact. of Linn, Soc. voi. XXIII p. 275). EmbryojjJiytae. 1^ g? CQ 1 P B B 2 < 18 42 12,84 8 35 10,7 10 32 9,79 6 18 5,5 3 12 3,67 3 12 3,67 2 12 3,67 4 11 3,36 4 10 3,06 Cyperaceae • • ■ Gramineae • • • Compositae'^) • Bicornes Banunculaceae Personatae Salicineae Senticosae Alsinaceae ^) Det omnide, som behandlas af Backman &Holm (jfr. p. 97),är alltiör vidstrnckt och särskildt synes granvegionen i de angränsande de- larne af Vesterbotten hafva blifvit knapphiindigt behandlad; sa är en- ligt fövfattarens egen utsago äfven fallet i C. P. Laestadii ofvan omnäm- da arbete. Trakten mellan Kalix och Torneu elfvars nedre lopp, skil- drad af O. R. Fries, är säsom kusttrakt alUför mycket afvikande. =*) Häraf Mieracia resp. 2, 3, G eller tillsammans 11. 117 Emhryophytae. a "S oi ei f tr, o § S 4 3 2 2 3 4 9 9 2,75 2,7 5 5 1 2 8 2,45 1 1 6 8 2,45 2 4 1 7 2,14 2 3 2 7 2,14 1 2 4 7 2,14 — 1 6 7 2,14 3 2 — 5 1,53 1 2 2 5 1,53 — — 5 5 1,53 2 1 1 4 1,22 1 2 1 4 1,22 — 2 2 4 1,22 2 1 — 3 0,92 2 1 — 3 0,92 2 1 3 0,92 1 2 — 3 0,92 1 — 2 3 0,92 — — 3 3 0,92 1 1 — 2 0,61 1 ■ — 1 2 0,61 1 2 1 2 2 0,61 0,61 _ 1 1 2 0,61 _ 1 1 2 0,61 — 1 1 2 0,61 — — 2 2 0,61 — — 0,31 _ — 0,31 — 0,31 — 0,31 0,31 — — 0,31 0,31 — 1 1 — 0,31 0,31 — 1 — 0,31 Polygonaceae • Cruciferae Juncaceae Potamogetoueae Umbellatae Papilionaceae • • Onagraceae • • • Orchideae Riibiaceae Lentibulariaceae T3'phaceae Violaceae Silenaceae Nymphaeaceae • Betulaceae Labiatae Droseraceae • • • Boragineae • • • Asparageae • • • • Saxifragaceae • • Primulaceae • • • Gentianaceae • • Callitricbineae • Halorageae • • • • Grossulariaceae Urticaceae Juncagineae • • • Alismaceae Geraniaceae • • • Cornaceae Caprifoliaceae • Campanulaceae Clienopodiaceae Empetraceae • • • Araceae Drupaceae Pomaceae Lythraceae 118 Emhryophytae. Portulacaceae • • Valerianaceae • • Lobeliaceae Polemoniaceae • Plantagineae • • • Nartheciaceae • • Elatineae Rhamnaceae • • • Thymelaeaceae Hydro charideae Sumina 119 95 Gymnospermeae. Coniferae FU Polypodiaceae • Eqvisetaceae • • • Lycopodiaceae • Ophioglossaceae Isoeteae Summa | 8 113 32 7 1 14 29 Säledes äro: Dikotyledoneae Monokotyledoneae • Gymnospermeae • • • Filices Summa 79 71 62 212 40 24 51 115 3 3 8 7 14 29 130 1 102 127 3591)1 0,31 0,31 0,31 0,31 0,31 0,31 0,31 0,31 0,31 0,31 100,07 41,38 24,14 20,69 6,9 6,9 100,01 59,05 32,03 0,84 8,08 100 1) Tvä arter: Thalictrum flammi och CallitricJie polymorpha fin- nas dessutom ganska sannolikt inom omrädet, ehuru ej med säkei-het pä- träffade. Deremot togs Botrychium lanceolatum af oss derstädes, ehu- ru exeraplaret var förlagdt och först patriiffades, dä ofvanstuende ta- bell vedan vav färdig att tryckas, hvarföre ej heller denna växt ingär i tabellen. Summan af arter utgör sfdedes minst 360, hvaraf 30 Filices. — Pu tabellerna p. 113 och 114 höv Botrychium lanceolatum tilläggas bland sällsynta, sydliga vUxter, liksom p. 97 not. 4 bland växter, som inom Finland tills vidare icke äro antecknade högre mQ,t norden. 119 Emhryopliytae. Läggas liärtill liybrider: Dikotyledoneae uuclerarter ocL. anmärknings- värdare varieteter med frän hiifvudarten afvikande nt- bredning : Dikotyledoneae Monokotyledoneae Gymnospermeae Filices Stamma erhällas summorna: Dikotj^ledoueae Monokotyledoneae Gymnospermeae Filices Summa snmmarum 1 133 15 21 225 119 4 32 108 1 138 380*) Slutligen är det oss en kär pligt att offentligen bety- ga vär tacksamhet för lierrar Prof. J, P. Norrlin, som godhetsfullt bestämt alla de insamlade Hieracia och upp- gjort förteckningen öfver dem; Prof. Th. Saelan, som be- stämt de kritiska Eiyilohia o. s. v., samt D:r Osw. Kihl- man, som granskat nägra andra former, hvarom vid resp. växter är närmare antecknadt. Detta har värit sä mycket mera af behofvet päkalladt, som samlingarna, säsom tili största delen inlemnade tili Universitetets botaniska miiseum, värit förvarade i Helsingfors, ocli den af oss, som haft sig förelagt att uppgöra växtförteckningen, flere är värit bosatt pä annan ort. ^) Häraf 3 Hieracia: H. vulgatum * irriguum, H. rigiclum - crepidifolium ocli H. umbellatmn - arctophila. -) Jfr p. 113 och 114. Gnaphalium uliginosum och Polemonium caeru- leum (hufvudartevna) finnas dessutora möjligtvis inom omrädet. Dicotyledoueae. Thalictrum simplex L. var. horeaUs (F. Nyi.). In Lapponia fq. et saepe copiose in pratis et coUibus ripariis ad flumina Muoniojoki, Ounasjoki, Aakenusjoki. In Ostrobottnia p. ad duo illa ilumina, etiam ad Harrila et Portimo. Variat filamentis antherarum tum rubris tum albis et aliqvando TJi. rarifloro simillimum, quare etiam in Medd. VIII plantam TJi. rariflonim var. horealem appellavimus. TJi. fiavum L. forsitan ad Ounasjoki prope pagum Kittilä invenias, cum autem ibi essemus, nondum florescebat, qva re incertum. Th. alpinum L. B.; Kittilä: ad Kukasjoki et Aakenusjoki co- piose in paludibus etc, inde a lacu Kukasjärvi ad rivura Sapukkaoja, sed non in vicinitate mon- tis Aakenustunturi, etiam ad pontem, qui est in fluvio Aakenusjoki juxta pagum Kittilä. Ranunculus repens L. Fq. — Fqq. et saepe copiose in agris praecipue incultis etc. Var. liirsuta Koch qvoqve est lecta. R. acris L. Fqq.; in pratis et agris incultis saepe copiose. R. auricomus L. St Fq. — P. in pratis et parcius ad ripas. R. hyperboreus Kottb. Br.; Kolari: ad deversorium Sieppi- järvi ad fontem; Öfvertorneä: prope deversorium Vanhainen in fossa viae. R. Flammula L. var. reptans (L.) St. fq. et interdum praecipue ad flumen Torneä copiose in ripis. R. lapponicus L. P. — St. fq., nonnunqvam satis cop. in silvis turfosis. In par. Rovaniemi probabiliter propter anni tempus nobis haud obviam. 121 Batrachiuni heterophyllum S. F. Gray. Fq^q^. et copiosissime in fluviis, excepta par. Kittilä, ubi rarius esse vi- detur. Trollius europaeus L. Fqq. et saepe copiosissime praecipue in collis ripariis et pratis siccioribus. Caltha palustris L. Fqq. praecipue in pratis uliginosis etc. per totum territorium. Actaea spicata L. Rr.; Muonioniska: prope Kautujärvi ad Äkäsjoki; Kittilä: ad Paahtakallio prope Helppi; Rovaniemi: ad Kaaranes. Qvoniara fructus maturi non erant, utrum var. erythrocarpa esset, necne, haud discerni potiiit. Nymphaea alba L. Certa tantum e Pessanlompolo (= au- stralis pars lacus Miekojärvi) in par. Rovaniemi. N. candida Casp., Somm. P. in lacubus et fluviis minori- bus, parcissime in majoribus et tantum prope pagum Kittilä in iiumine Ounasjoki observata. Ad pag. Alakylä etiam in stagno i). Var. minor DC. Rovaniemi: in fluvio Mäntyjoki. Nuphar luteum (L.) Sm. P. — St. Fq. in lacubus et fluviis minoribus. Var. minor Hart m., ut nobis videtur, Br.; Kittilä: Alakylä in lacu parvo; Kolari: Sieppijärvi in lacu superiore. X N. intermedium Led. Rr.; Alajääskä et Pessanlompolo in par. Rovaniemi. N. pumilum (Timm.j DC. St. R. in aqvis; Kittilä: Kukas- joki prope Kukasjärvi, Aakenusjoki, Ounasjoki prope pagum Kittilä (ster. et inc); Rovaniemi: Sonkkajärvi, Mäntyjoki et Mäntyjärvi; Öfvertor- neä: Raanujärvi, Kaaranes et Wietonen. Speci- mina e Raanujärvi et Äkäslompolo stigmate multi- radiato a N. immilo typico differre nuntiavit O. Kihlman. ^) In annotationibus hanc N. biradiatam Somm. appellavimus, sed epec. reportatum (ex Alakylä) ad N. candidam pertinere declaravit Th. Seelan. 122 Barbarea stricta Andrz. St R.; Kittilä: circa pagiim ejus- dem nominis in ripis et praecipue in pratis ad Aakenusjoki; Kolari: Yllässaari, inter Niesa et Ylläsjoki, ad fiuvium Torneä prope "VVäylänpää; denique in vicinitate pagi Turtola; e Rovaniemi reportavit M. Brenner. Nasturtium palustre D C. P., sed parce in ripis et fossis. Cardamine praiensis L. P. in ripis et parcius in pratis uli- ginosis. Eryslmum hieraciifollum L. In Lapponia r.; Kittilä: in multis pratis siccioribus ad Aakenusjoki, in pago Kittilä etiam in agro; Kolari: cum Anthylli Vulneraria infra rupes calcarias contra Huukki. E. cheiranthoides L. In Ostroljottnia r. in agris; Öfvertorneä: Pello ; Rovaniemi : Tarkiainen et Paavola in pago Sonkkajärvi. Brasslca campestris L. St. Fq. — Fq. in agris in toto terri- torio. Subularia aqvatica L. B. in aqvis; Kittilä: in pago prope praedium Torvinen; Öfvertorneä: Raanujärvi, Kaa- ranes, Harrila et Portimojärvi. Thiaspi arvense (L.) Fq. in agris et aliis locis cultis. Capsella Bursa-pastoris (L.) Med. Fq. et copiose ad babita- cula; non autem in agris, nisi in parte maxime meridionali. Viola canina L. In Lapponia st. r. esse videtur et tantum prope fluvia majora provenit, ut ad fiuvium Tor- neä circa Koskenniemi, Lappea et Kolari (plur. loc); ad fiuvium Ounasjoki circa Kankkonen et Alakylä, deniqve sat copiose ad Paabtakallio ; in Ostrobottnia st. fq. V. palustris L. Fq. in pratis uliginosis etc, excepta parte boreali, ubi modo p. inventa et seqvente mul- to parcior. V. epipsila Led. (V. suecica Fr.^ Fq. — Fqq. et praeci- pue ad fontes saepe copiose, sed etiam in pratis, ad ripas etc. in toto territorio. 123 V. fricolor L. var. arvensis (Murr.). B.; Kolari: Jokijalka in agro inculto; Kovaniemi: Tarkiainen, Tervo et Mänt}'järvi in agris. Sine dubio etiam in par. Öfvertorneä, qvamvis non annotata. Drosera longifolia L. In vicinitate pagi Kittilä fq. et copiose in paliidibus, etiam in sacell. Kolari multis locis, ceteroqvin autem raro nobis obviam. Var. pusilla Kihlman. Anteckningar om Horan i Inari Lappmark p. 96 ex ipso. Circa pagum Kittilä st. fq. cum superiore; Kolari: inter Sieppi- järvi et Lompolo; Rovaniemi: Alajääskä et Tervo. In Medd. VIII nomine Dr. longifolia ohovata M. & K. Or. rotundifolia L. St fq. in turfosis et paludibus, sed in nonnullis plagis, ut in vicinitate Äkäslompolo (et in par. Rovaniemi) tantum st. r. nobis obviam. Parnassia palustris L. Fq. — Fqq. in collibus praecipue ripariis, ad fontes (interdum satis cop.) et in sil- vis mixtis totius territorii. Viscaria alpina (L.) G. Don. Ad flumina majora p. — st. fq. in collibus ripariis, ceteroqvin r.; Muonio- niska: Saivio ad Äkäsjoki; Turtola: in monta Korpivaara; Öfvertorneä pr op e Raanujärvi ; deni- qve parte suecica in monte Pullinki copiose. Melandriiim silvestre (S c h k u h r) Roehl. Rr. et verisimiliter modo efieratum: Kittilä: prope templum pauca individua in fimeto; Öfvertorneä: Raunujärvi ad molam aqvariam, Silene inflata Sm. Fq. praecipue in agris, sed etiam in aliis cultis in toto territorio. Dianthus superbus L. Kittilä: rr. in pago ad viam; in parte boreali par, Rovaniemi r. ad Alajääskä; in parte meridionali hujus paroeciae autem p. in collibus ripariis et interdum, ut ad Otti prope Tarkiai- nen, copiose. Cerastium alpinum L. B.; Kittilä: ad pagum ejusdem nomi- nis; Kolari: Yllässaari et Jokijalka in campis gra- minosis; Öfvertorneä: Pello ad ripam. 124 C. vulgatum L. Fq. in campis graminosis etc. *alpestre (Lindbl.) B.; Kittilä: ad pag. ejusdem nominis et ad Kukasjärvi ; Kolari: in insula Yl- lässaari et ad pag. Jokijalka plur. loc. in campis graminosis interdum satis cop. Sine dubio etiam in aliis partibus, qvamvis fieri non potuerit, ut discerneretur. Stellaria nemorum L. St JR. ad rivulos et fontes Lapponiae; Kittilä: ad Kukasjärvi pluribus locis saepeqve co- piose, in vicinitate montis Aakenustunturi; Kolari: Äkäsjoki ad 'Jouhisuanto et Kenttäniemi, deniqve prope Kellostapuli copiose. Stellaria media (L.) Cyrill. Fqq. et copiose — copiosissime in agris et aliis locis cultis per totum territorium. St. graminea L. Fq. in campis graminosis etc. totius terri- torii. St. crassifolia Ehrh. var. stilaljnna Ha rt m. B.; Kittilä: Aakenustunturi ad rivulum, in paludibus inter pagum Kittilä et montem Levitunturi, Kankkonen in palude; Kolari: Äkäsjoki ad Jouhisuanto circa fontes. St. Friesiana Ser. St. B. in nemorosis esse videtur; Kolari: Pudas; Rovaniemi: ad Lohiniva, Mäntyjoki et Tervo; Öfvertorneä: Raanujärvi ad molas, Koju- maa et Turtola, fortasse etiam ad Wanhainen. Var. alj)estris (F r.). Lecta tantum in Kolari prope Jokijalka, sed sine dubio etiam aliis locis inda- ganda. St. borealis Bigel. In Lapponia p. — st, r. praecipue ad fontes; in Ostrobottnia rr. et tantum in Rova- niemi: ad Lohiniva et Mäntyjärvi visa, fortasse propter anni tempus; specimina hujus generis recensuit O. Kihlman. Sagina procumbens L. In Lapponia rr. et tantum prope Niesajoki in sacell. Kolari observata; par. Rova- niemi etiam rr. et tantum ad Tervo, sed in par. Öfvertorneä plur. locis ad vias etc. obviam. 125 Spergula arvensis L. Fq. et saepe copiose in agris. Elatine Hydroplper L. Br.; Öfvertorneä: in ripa lacus Por- timojärvi prope serratrinam. Geranium silvaticum L. Fq. et interdum copiose in campis herbidis, lucis etc. per totum territoriiim. Var. parviflora Hart m. annotata ad Äkäsjoensuu et Jokijalka in sacell. Kolari, sed sine dubio multis locis adest. Rhamnus Frangula L. Er.; Öfvertorneä: prope ripam in in- sula qnadam minima lacus Miekojärvi paruni su- pra circulum polarem, Anthyllis Vulneraria L. Br.; Kolari: ad rupes calcarias con- tra Huukki (cfr Norrlin j,Berättelse i anledning af en tili Torneä Lappmark verkstäld natural- historisk resa"^ Not. XIII p. 269). E Kittilä Nii- livaara baud procul a territorio reportavit C. E. Soldan. Trifolium pratense L. In parte boreali Lapponiae quam vi- sitavimus r. et in par. Kittilä tantuni prope tem- pluni nobis obviam; Kolari in vicinitate montium interiorum non observatum, sed ad Jokijalka et abhinc ad meridiem versus jam in pluribus locis cultis occurrit. In parte boreali par. Rovaniemi p., sed in plagis magis australibus saltem st. fq. Tr. repens L Fq. in cultis et campis, excepta parte maxime boreali, ubi st. fq. esse videtur. Astragalus alpinus L. In collibus ripariis praecipue sicciori- bus ad ambo flumina majora st. fq. ( — fq.) et interdum satis copiose, sed in parte interiore non observatus. Phaca frigida L. E.; Kittilä: copiose ad fluvium Kukas- joki saltem inter rivos Liukujoki et Sapukka- oja in nemorosis etc. Lathyrus paiustris L. In pratis ripariis Lapponiae st. r.; Kittilä: ad Aakenusjoki baud procul a pago Kit- tilä. Kaukkonen et Paabtakallio ; Kolari: prope Siukkooja, Jokijalka et Joubisuanto ad fluvium 126 Akäsjoki, Naamijoki quibusdam locis, Väkevämaa ad flumen Torneä; st. fq. in parte meridionali ejus territorii Ostrobottniae, quod visitavimus, etiam ad Turtola annotatus. Vicia Cracca L. In vicinitate fluminis Torneä praecipue in collibus ripariis st. fq., sed ad flumen Ounas- joki tantum e Kittilä: Alakylä; Rovaniemi: Ala- jääskä annotata; in parte interiore ad Kolari: Sieppijärvi, Naamijoki et uno loco prope Äkäs- lompolo; Öfvertorneä: ad JRaanujärvi et Portimo occurrit. Prunus Padus L. P. in tota regione, sed maximam partem humilis. Spiraea Uimaria L. Fg^q. ( — Fci.) in campis et pratis etc. per totum territorium. Rubus idaeus L. In parte meridionali st. fq., ad septentrio- nes versus usqve ad Sieppijärvi et Lappea in sacell. Kolari i)i'ocedit; jam ad Hietanen in eadem paroecia copiose; fructus maturos autem non pro- creat supra Ilaanujärvi in par. Öfvertorneä, ubi paucissimos legimus. R. saxatilis L. Fgi. (~ St. fq.) in campis, ad rupes et ripas, in silvis piniferis, lucis etc. in toto territorio; fructus maturos saltem in parte boreali non vi- dimus. X R. castoreus Laost. jBr.; Kittilä: ad Kukas- et Aakenus- joki nonnullis locis, ut in vicinitate declivitatis occidentalis montis Aakenustunturi, haud procul a pago Kittilä in calcariis, et ad Paahtakallio ; Rova- niemi : ad Lohiniva. R. arcticus L. Fq. in campis, ad rupes et parcius ad ripas, fontes etc. per totum territorium; fructus autem rari et supra Lohiniva in par. Rovaniemi haud visi. R. Chamaemorus L. Fqq. variis locis per totum territorium et saepe copiose in sphagnetis; fructus optimi ma- turescunt. 127 Comarum palustre L. Fqg^. in pratis uliginosis praecipue ripa- riis (interduin satis copiose), iit etiam ad ripas et fontes, in sphagnetis et qvamvis pleriimqve parcius in paludibus et abieguis turfosis totius territorii. Potentilla Tormentilla Neck. iir.; Kittilä: ad Kukasjoki piope Kukasjärvi sat copiose in turfoso subpaludoso. P. norvegica L. H. et semper parce in agris praecipue in- cultis; Kolari: Mona (unum spec. tantum visum) et Jokijalka; Rovaniemi: Tolonen, Tarkiainen et Tervo; Öfvertorneä: Tengeli. Geum rivale L. Rr.; Rovaniemi: Lohiniva ad rivulum scatu- riginosum (sterile); Öfvertorneä: prope pagum Tur- tola (Hult). Rosa cinnamomea L. P. ad ripas fiuviorum praecipue majorum. Alchemilla vulgaris L. Tantum in vicinitate fluvii Torneä anno- tata; Kolari: ad Simu, prope Mona, ad Niesa- joki, Lappea ; Turtola : in pago ejusdem nominis, sed parce. Sorbus Aucuparia L. St Fq.; semper fere humilis et fruti- cosus, fiores tamen profert. Epilobium angustifolium L. Fqq. et interdum copiose variis locis per totum territorium. E. palustre L. St. fq. in pratis praecipue uliginosis, ut etiam in abiegnis turfosis, ad fontes, in collibus ripariis (parce) etc. in toto territorio. E. aisinefolium X palustre Sccl., Hauskn. i) Br.; Kittilä: prope Isovaara in fonte. E. davuricum F i s c h. (E. linearc F r. liaud M ii h 1 e n b.) Br.; Rovaniemi: Tervo in abiegno turfoso. E. anagallidifolium L a m. (E. alinmmi L. ex. p. 2) B. ad fontes esse videtur et tantum e Kolari : Akäsjoki reportatum. ^) Hanc, ut etiam species seqventes hujus generis, determinavit Th. Sselan. ^) Planta, qvam in Medd. VIII E. alpimim appellavimus, saltem maximam partem ad E. Hornemanni referenda est. 128 E. aisinefollum Vili. (E. origanifolium La m., quo nomine in Medd. VIII occurrit). In scaturiginibus partis borealis st. r.: annotatum e Muonioniska: prope Kutuniva; Kolari: Jouhisuanto, ambo ad fluvium Akäsjoki; Kittilä: in vicinitate lacus Kukasjärvi, infra moutem Aakenustunturi et prope Isovaara; Rovaniemi: Lohiniva. Specimina ad Jouhisuanto, Kukasjärvi et Lohiniva lecta reportavimus. E Kittilä Niilivaara extra territorium reportavit C. E. Soldan. E. Hornemanni Reich. Ex annotationibus nomine E. alpi- num (ut etiam in Medd. VIII) P. — St. fq. in scaturiginibus, uliginosis etc, etsi non in omni- bus partibus praecipue ad meridiem versus anno- tatum. Specimina in Kolari: ad Kenttäniemen- niskanoja, Äkäslompolo et Jouhisuannonvaara (f. immila) lecta, ad hanc speciem referenda, repor- tavimus. E Rovaniemi: Palovaara extra territo- rium reportavit M. Brenner. Species hujus generis, excepto E. angustifoUo, vere et prima aestate haud poterant discerni, qva re incerti sumus, qvam late sint dispersae. E. Hornemanni tamen freqventiorem esse qvam E. alsinefolium et E. anagallidifolium credideri- mus, qvamvis anno 1877 in Fennia vix distinc- tum. Circaea alpina L. Br.; ad fines sacell. Kolari et par. Muonio- niska prope Akäsjoki contra Rautujärvi in um- broso. Hippurls vulgaris L. St Fq. et interdum satis copiose in aqvis. Maximam partem f. fiuviatilem (Web.) refert. Myriophyllum alternifiorum L. F. et saepius copiose in fluviis et majoribus et minoribus. Callitriche vernalis Koch. St Fq. (— Fq.) ad aqvas; var. rep- tans et minima (Hop pe) saepissime inveniuntur. Crediraus etiam C. polymorpliam Lönnr. in flu- 129 vio Akäsjoki prope Saivio in par. Muonioniska compluribus locis vidisse, sed spec. nondum satis evoluta. C. autumnalis L.Kittilä: prope pagum ejusdem nominis in flu- mine Ounasjoki; Rovaniemi: Tervo etiam in Ounas- joki; Öfvertorneä: in lacu Isovietonen prope con- fiuentem lacum Raanujärvi, et in Portimojärvi, de- niqve ad Pello in flumine Torneä; fortasse pluri- bus locis in fluminibus, etsi facile neglecta. Lythrum Salicaria L. Tantum in parte australi ad ripas; Öfvertorneä: Raanujärvi, Kaaranes, Harrila, Por- timo, fortasse etiam ad Turtola. j,Ad ö. Tornense usqve ad Pello''"': L. L. Laestadius, Loca paral- lela plantarum N. A. R. Soc. Se. Ups. XL Up- sala 1839, p. 295. Nlontia fontana L. In par. Öfvertorneä p. — st. fq., cetero- qvin r. — st. r. Ribes nigrum L. In Lapponia rr.; Öfvertorneä: ad Lapin- lahti inter Koskenniemi et Lappea (Tapojoki); Ostrobottnia in Turtola: ad pagum ejusdem no- minis freqventior qvam seqvens, etiam ad Pello; Öfvertorneä: supra Portimo, ad Kantomaa et, qvemadmodum describunt incolae, fortasse ad la- cum Miekojärvi. R. rubrum L. P. ( — St. E.) per totum territorium. Saxifraga nivalis L. B. in rupibus; Muonioniska: ad Akäs- joki inter Saivio et Kutuniva; Kittilä: in Paalita- kallio inter Alakylä et Helppi copiose; Rovaniemi: Hepokallio et Ristikallio. S. Hirculus L. R.; Kittilä: in palude inter Levitunturi et pagum Kittilä; Öfvertorneä: satis copiose in sphag- neto Anttolanvuoma prope montera Karhujupukka, incolae hanc etiam in loco paludoso vicinitatis esse indicaverunt. Chrysosplenium tetrandum (Lund) Th Fr. R. in scaturigi- nibus Lapponiae; Muonioniska: contra Rautujärvi, 130 haud prociil a Kutuniva ad septeutriones versus; Kolari: prope Äkäslompolo, Jouhisuanto, haec ora- nia ad fluvium Äkäsjoki: Kittilä: prope pagum ejusdem nominis. Angelica Archangelica L. St Fq. ad ripas fluviorum et ri- vorum, praecipue in Lapponia, ubi in interiore parta fq. obviam. A. silvestris L. In Ostrobottnia p. — st. fq.; in Lapponia aiitem r. ad ripas et in silvis frondosis ; Kolari: Koskenniemi et Kojomaa ad Naamijoki, sed iilte- rius non observata. Peucedanum palustre (L.) Moench. B. in pratis paludosis et ad ripas iiliginosas ; Rovaniemi : Tolonen ad Mäntyjärvi et Haukijärvi; Turtola. (Etiam e sa- cell. Kolari annotatum, sed nimis juvene et in- certum). Chaerophyllum Prescottii DC. In Lapponia st. r. ; Kittilä: e pago ejusdem nominis usqve ad Kankkonen st. fq. in collibus herbidis et interdum in agris : Ko- lari: Sieppijärvi (satis copiose) in locis cultis, Kos- kenniemi ad stabula. Cerefolium silvestre (L.) Bess. Fq. in collibus et locis cultis, parcius in lucis ; in nonnullis partibus tamen aut non esse aut rarius inveniri videtur; cfr supra p. 109. Cicuta virosa L. In Lapponia r. ; Kittilä: Alakylä copiose in stagno; Kolari: Naamijoki compluribus locis in ripa, Monaoja et Rautujärvi ad Äkäsjoki; quae his duobus locis videbatur nimis juvenis et fortasse varietas erät; in Ostrobottnia p. in ripis. Var. angustifolia (Kit.). R. in paludibus; Kittilä: prope pagum ad septeutriones versus haud procul a flumine Ounasjoki et ad Kankkonen; Kolari: in- ter Sieppijärvi et Lombola; Rovaniemi: Alajääskä. Carum Carvi L. In Lapponia p. circa domos et in locis cultis; (in vicinitate pag. Kittilä r.); in Ostrobottnia st. fq. Cornus suecica L. Fqq. et saepe copiose ubiqve. 131 Linnaea borealis L. Ftj. in silvis totius territorii, parcius etiam locis apertis. Galium boreale L. In par. Kittilä fqq. et copiose variis lo- cis, fq. in par. Rovaniemi, sed in ceteris parti- bus omnino non visum. G. uliginosum L. Fq. — Fqq. et copiose ubiqve. G. palustre L. Fq. — St. Fq. et interdum satis copiose in pratis et ripis, ut etiam ad fontes. G. trifidum L. In pratis praecipiie uliginosis P. in maxima parte territorii, qvamvis nonnullis plagis rarius, aliis (ut circa Alakylä et Äkäslompolo?) autem freqventius nobis obviam; cfr siipra p. 110. G. Aparine L. * Vaillantii DC. St. fq. in agris. Valeriana otticinalis J-i. cnrnx^LX. samhucifolia (Mi k.). St. Fq. ad ripas fliiviorum et amnium in toto territorio. Achillea Millefolium L. Fq. — Fqq. et interdum satis copiose in campis, collibus etc. per totuni territorium. Matricaria Inodora L. In Lapponia rr. et parcissime ad pa- gos Kittilä et Kolari locis cultis inventa ; in Ostro- bottnia autem st. r., — p. praecipue in agris sa- cellaniae Turtola, sed etiam, qvamvis rarior, in par. Rovaniemi ad pag. Tervo et ad Paavola in pago Sonkkajärvi. Tanacetum vulgare L. St. Fq. ad vias et ripas arenosas us- qve ad Kolari et pag. Lohiniva in par. Rovaniemi ad septentriones versus. (Martins Du Spitzberg au Sahara p. 191 fines boreales jam prope Pello esse contendit.) Gnaphallum uliginosum L. *^;?7?<7rtr6 Wahlenb. In Lapponia r, ; Kittilä : Kankkonen et Alakylä in viis et ad ripas; in Ostrobottnia p. etiam locis cultis. In parte meridionali fortasse etiam forma typica adest, qvamvis non reportata. Gn. silvaticum L. St. Fq. ad loca cult-a praecipue in parte meri- dionali, ubi etiam in silva inventum, etiam circa pag. Kittilä. 132 6n. norvegicum Gun n. Ad pedes montium subalpinorum fq. et copiose, ceteroqvin r. in parte maxime boreali, ubi ad ripas lacus Kukasjärvi et fluvii Ounasjoki (prope pagum Kittilä) inventum. Gn. supinum L. Br.; Kolari: prope pag. Jokijalka in pascuo. Var. fiisca (Se op.), Rr.; Kittilä: prope Levitunturi in loco deusto ad viam, qvae ad pagum Kittilä ducit. Antennaria dioica (L.) Gaertn. Fqq. et copiose fere ubique. Solidago Virgaurea L. Fqq. et copiosissirae ubiqve. Var. lai)ponica Wahlenb. in montibus subalpinis. Erigeron elongatus Led.,Hartm. P. saltem in Lapponia in- veniri videtur. Rovaniemi: Tervo. E. acris L. In Lapponia r. ; Kittilä: ad Kankkonen et Ala- kylä compluribus locis; Kolari: ad Jokijalka (?); in Ostrobottnia st. fq. in campis et collibus. Petasites frigida (L.) Fr. St B. — P. in turfosis ad rivulos; saepius copiose, sed sterilis. Cirsium heterophyllum (L.) Ali. St. Fq. praecipue in vicini- tate aqvarum. Carduus crispus L. Fq. et saepe copiose in agris et aliis locis cultis per totum territorium. Saussurea alpina (L.) DC. In paludibus firmioribus et in abieg- nis praecipue turfosis partis maxime borealis st. fq. et saepe copiose, sed citra Kittilä, Kukasjärvi et Äkäsjoki non observata, nisi in vicinitate montis Airi vaara contra Kolari parte suecica. Centaurea Cyanus L. Rr. in agro secalino ad pagum Tervo in par. Rovaniemi. In par. Kittilä inveniri anno- tavit Th. Sffilan. Mulgedium alpinum (L.) Les s. St. R. in nemoribus Lappo- niae: sub Kellostapuli, circa Pyhätunturi, ad Äkäs- joki prope Rautujärvi; ad Kukasjärvi etiam in declivi humido fertili. Etiam parte suecica in monte Pullinki. M. sibiricum (L.) Les s. R. ad ripas fluviorum Ounasjoki prope Kittilä, Alakylä et Tervo, ad Muoniojoki prope Jokijalka etiam in agro inculto. 133 Taraxacum officinale (Webo Wigg. Fq. in toto territorio. Praecipue ad domos et in campis herbidis viget, sed etiam ad fontes et, qvamvis parcius, in agris incultis, pratis uliginosis et silvis mixtis annotatum. In nonnullis collibus herbidis fertilibusqve insu- lae Yllässaari ejusqve vicinitate in sacell. Kolari copiose formam hujiis plantae vidimus, quae sqva- mis involucri fere omnibus, praecipue autem inte- rioribus, corniculatis, extimis plerumqve erectis, raro appressis, non autem declinatis, fructibus magis scabris, a forma typica diöert. Qvamvis transi- tus ad formam typicam non omnino desunt, jam procul statura magis robusta, calathidiis majori- bus, cornibus praecipue in gemmis apparentibus et, nisi fallimur, colore floruni nonnihil palli- diore distingui poterat, qvam ob rem ei nomen var. horealis interim proponere audeamus. Hieracium O neglectum * sphacelatum Norrl. Br.; Kittilä in pago ejusdem nominis 2). In Rovaniemi ad Tervo etiam annotatum, sed tantum folia vidimus, cur valde incertum. H. alpinum L. In montibus subalpinis fq., sed ceteroquin st. r.; Kittilä: ad Helppi; Kolari: prope Äkäslom- polo, Mona, Akäsjoensuu et ad Lappea; Rova- niemi: infra Ristikallio ad ripam fluvii Ounasjoki prope Korinte. — Var. insignior (nigro-glandulosa) e Muotkavaara in par. Muonioniska extra territo- rium est reportata. H. murorum L. ,,Fq." ex annotationibus. — Specimina tan- ') Omnes hujus generis formas deterininavit J. P. Norrlin. Hoe loco addere liceat nos in territorio nostro nuUum H. Pilosella vidisse. — Pilosella laticeps Norrl. Adnot. I pag. 58, in Pallastunturit lecta est an- notatione: in superiore reg. subalpina satis abundanter (sed, nisi falli- mur, loco satis angusto) nondum florens ^'^|^^1■, sed gemmae floriferae sa- tis numerosae. Specimen lectum, qvamvis valde juvenile, maxime evolu- tum erät. 2) Cfr Norrlin, 1. c, p. 163. 134 tum unico loco extra territorium ad Muotkavaara in par. Muonioniska, suut lecta i^ paraholkum in H. M. F.). H. caesium Fr. ^ Ad Äkäslompolo et Haakka in sacell. Kolari. H. vulgatum Fr. „Passiin in toto territorio" sec. annot. Spe- cimina sunt reportata ex Helppi in par. Kittilä ad marg. agri (* lucidum H. M. F.), Alajääskä in par. Rovaniemi (var. praecedentis) et ad Lainio- tunturi in silva subturfosa (* irrigmim Auctt. Fenn.). H. pseudo-lapponicum (Fr.) {* dolahratum H. M. F.) var. Kit- tilä ad Aakenusjoki. H. sparsifollum Lindeb. (vei gothicimi) var. Unicum speci- men ad Tervo in par. Rovaniemi est lectum. H. rigidum Ha rt m. „St. fq. in collibus herbidis in Kittilä et Rovaniemi" sec. annot., at specimina desunt. * rrepidifolimn H. M. F. Kittilä: adtemplum in coUe sicco, Paahtaoja in ripa, Helppi (f. tenuescens). Forma valde recedens e Kolari: Lappea est reportata. H. crocatum Fr. Geuuinum haud est lectum; formae sat in- signes ad H. strictmn Lindeb. vei reticulatum Lindeb. acced. ad Kankkonen in par. Kittilä in colle sicco et ad Tervo in par. Rovaniemi in prato sicco occurrunt. Specimen subsimile quoque ad Naamijoki in sacell. Kolari est lectum. Ceterum e nonnullis aliis locis (Helppi, Alajääskä, Sinettä) annotatum. H. prenanthoides Vili. f. Specimen unicum juvenile lectum in monte Pyhätunturi ad fines inter Kittilä et Kolari, in declivibus versus Lainiotunturi et Py- häjärvi. H. umbellatum L. „St. fq." Specimina desunt. * ardophila F r. var. (vei forsit. propria subsp.) li" neale H. M. F. Kittilä: Paahtaoja ad ripam flu- vii Ounasjoki. Crepis tectorum L. P. — St. Fq. interdum copiose in agris praecipue incultis frequentior ad meridiem ver- 1W sus; in inferiore tantuin pago Kittilä observata ne(|ve circa lacuin Äkäslompolo. Leontodon autumnalis L. Sf. fq. vei fq. in collibus et pratis, ad ripas et domos etc, paroeciis Kittilä et Rovaniemi exceptis, ubi hanc plantam non vidimus supra paguni Tervo, cujus in vicinitate copiose inveni- tur. Edv. Nylander e Kittilä reportavit. Campanula rotundifolia L. In collis herbidis et pratis siccio- ribus; in par. Kittilä fqq.; par. Rovaniemi fq. (etiam ad ripas annotata), sed ceteroqvin st. r. Lobelia Dortmanna L. In lacubus partis raeridionalis p. visa. Calluna vulgaris Salisb. Fqq. (— i^g.^ per totum territorium; in ericetis et pinetis saepe copiosissime, non au- tem in omnibus plagis e. gr. in Kolari, ceteroqvin satis copiose in rupibus et minore copia in mon- tibus subalpinis, silvis mixtis frondosisqve, ut etiam in campis, non autem in turlbsis; f. alhiflora Öf- vertorneä: prope Raanujärvi. Myrtillus uliginosa (L.) Drej. Fqq. fere ubiqve per totum territorium, fructus copiosissimi. M. nigra G il ib. Fqq. et copiosissime variis locis per totum territorium, uberrime fructificat. Vaccinium Vitis-idaea L. Fqq. et copiosissime variis locis per totum territorium; fructus adhuc vere et prima aestate copiosi et tunc optimi. Oxycoccus palustris Pe rs. P. — St. Fq. in paludibus aliis- qve locis paludosis in toto territorio. * mkrocarpus Turcz. Fq. — Fqq. in turfosis et spha- gnetis per totum territorium. Arctostaphylos Uva-ursi (L.) Spreng. In pinetis aliisqve locis arenosis etc. ; in vicinitate f lum. Torneä, ubi tales loci abundant, fq. — fqq. saepeqve copiose, ad f lum. Ounasjoki p. A. alpina (L.) Spreng. In omnibus montibus subalpinis („tun- turit") fqq. et copiose, extra eos tantum rarissime adscendit; Muoniouiska: ad Saivio in pineto; 136 Kolari: ad Äkäslompolo, ubi in campo gramiuoso sterilis parce obviam. Chamaedaphne calyculata (L.) Moench. Br.; Rovaniemi: ad Sonkkajärvi in loco subturfoso. Vide etiam su- pra pp, 12 et 116. Andromeda polifolia L. Fqq. praecipue in sphagnetis et tur- fosis, ubi saepe copiose ( — copiosissime), cetero- qvin in paludibus, pratis uliginosis etc. per totiim territorium. Phyllodoce caerulea (L.) Bab. i^r.; Kolari: in Yllässaari prope Lanta in pineto nuper caeso. Azalea procumbens L. R. In montibus subalpinis Lainiotun- turi et Pyhätunturi, ubi copiose crescit et ad la- tera in regionem silvaticam descendit. Ledum palustre L. Fqq. — Fq. et in turfosis saepius co- piose, ceteroqvin in silvis omnis generis, in sphag- netis rupibusqve, ut etiam in pascuis etc. per totum territorium. Pyrola rotundifolia L. St. R.; Kittilä: prope Lainiotunturi, ad lacum Pyhäjärvi, ad fluvios Kukas- et Aake- nusjoki complur. locis paludosis; Kolari: ad viam, qvae a Jokijalka ad Teurajärvi ducit, prope Manaoja, Kuivasvaara ad fluv. Äkäsjoki, prope Äkäslompolo; Rovaniemi: prope Sonkkajärvi. E Kittilä etiam adest inter plautas ab E. Nylander lectas. — Specimina ad Pyhäjärvi et Kukasjoki lecta stylo breviore subrecto differunt et ex illo loco viva P. mediae prope similia erant. P. chiorantha Sw. Rv. et tantum in silvis coniferis Ostro- bottniae ; Turtola : Korpivaara ; Öfvertorneä : Kar- hujupukka. P. media Sw. Rr.; Rovaniemi: Karhujupukka in abiegno. P. minor L. St. Fq. — Fq. in silvis, sed interdum, qvamvis parcius, etiam in campis per totum territorium. P. secunda L. Fq. in silvis et, qvamvis parcius, in abiegnis turfosis per totum territorium. 137 P. uniflora L. P. in silvis; in vicinitate montiiim subalpi- norum circa Äkäslompolo freqventior. Gentiana nivalis L. Rr.; Kolari: Lappea et nostra opinione etiam ad Hietanen prope flumen Torneä; speci- mina ex hoe loco autem omnino deflorata, qvare a G. amarella L. non certe distingui poterant. Menyanthes trifoliata L. Fq. — Fqq. et interdura copiosis- sime in locis uliginosis et aqvosis. Polemonium caeruleum L. vav. camjmnulata Th. Fr. In pratis siccioribus etc. in parte boreali st.« fq. ; in par. Rovaniemi rarior, sed in par. Öfvertorneä non annotata, fortasse propter anni tempus, qvo ibi fiiimus; M. Brenner e Palovaara in sacell. Ka- runki et Edv. Nylander e Rovaniemi reportaverunt. In formam typicam sensim transit et ea qvidem specimina, qvae e Kittilä reportata sunt, formam intermediam ostendunt. Myosotis caespitosa C. F. Shcultz. F. sed plerumqve par- cius ad ripas et in pratis uliginosis. M. arvensis (L.) Ali. St. Fq. — Fq. in agris aliisqve locis cultis totius territorii. Asperugo procumbens L. St. Fq. et saepe copiose in agris et interdum in aliis locis cultis, excepta par. Rova- niemi, ubi nescimus an rara sit ; etiara in interiore parte rarescit. Veronica longifolia L. cum f. Linnaei Hart m. Fq. — Fqq. in toto territorio. Ad ripas et in pratis sicciori- bus copiose vei copiosissime, in agris incultis, collibus herbidis et graminosis st. fq., etiam ad fontes et in agris annotata. V. scutellata L. Rr.; Kittilä; Alakylä; Kolari: Jokijalka non- nullis locis in pratis uliginosis. Var. villosa Schum. Er.; Kolari: Yllässaari prope Mona in prato paludoso. V. serpyllifolia L. In Ostrobottnia p. in v-iis uliginosis et ad ripas; usqve ad Sieppijärvi in sacell. Kolari ad septentriones versus procedit. 138 Var. horealis Laest. In viis uliginosis et agris in- ciiltis Lapponiae st. r. ; Kittilä : prope f luvium Aakeniisjoki in via et prope Isovaara; Kolari: complur. loc. in vicinitate pag. Jokijalka. Forma nostra cum typis ab ipso Locstadio missis con- gruit : calix et caulis semper hirti, folia superiora quoqve subliirta; insignis certe varietas. Bartsia alpina L. P. in collibus ripariis etc. ; freqventior in vicinitate fluminis Ounasjoki qvam fluminis Tor- neä, ubi non infra Kieksisvaara annotata. In inte- riore parte autem nobis non obviam, nisi extra terri- torium. In illo monte Aavasaxa ad fluvium Tor- neä infra territorium inveniri contendit Acerbi, Voyage au Cap-Nord. Tom II. Paris 1804 p. 170. ,,Secus fl. Kemense [in qvod Ounasjoki intiuit] eLap- pouia per Rovaniemi usqve ad ostium progreditur" : F. Hellström, In distributionem vegetationis per Ostrobothniam collectanea. Helsingfors 1846 p. 22. Euphrasia officinalis L. F(jq. et saepe copiose in toto terri- torio, praecipue in campis, sed etiam ad ripas et in silvis mixtis annotata. Rhinanthus major E hr h. In Ostrobottnia st. r. in campis (etiam ad domos) usqve ad Lohiniva in par. Ro- vaniemi. Th. Saelan e Kittilä spec. reportavit, qvod in H. M. F. asservatur. Spec. nostrum est var. Alectroloplms Poli. Rh. minor Ehrh. Fq. — Fqq. et saepe copiose in campis et pratis per totum territorium (etiam ad fontes et in turfosis parcior annotatus) . Sceptrum Carolinum (L.) Hartm. St. R. et parce ad ripas et in pratis humidis; Kolari: prope Lappea, Väke- vämaa, ad Ylläsjoki et in Yllässaari; Kittilä: ad Ounasjoki prope pagum Kittilä et infra Paahta- kallio; Rovaniemi: ad Tervo. Pedicularis lapponica L. P. et saepe copiose in silvis frondo- sis humidis, abiegnis etiam turfosis, et praecipue in virgultis; ad meridiem versus usqve ad Pello 139 in par, Öfvertorneä et Meltaus in par. Rovaniemi annotata, P. palustris L. St. Fq. in pratis uliginosis et paludosis, iit etiam in paludibus. Nlelampyrum pratense L. Fq. — F(jq. interdum copiose in silvis et, qvamvis parcius, in campis herbidis. M. silvaticum L. Fq. in silvis praecipue abietinis, sed etiam in campis herbidis. Scuteilaria galericulata L. P. — St. Fq. in ripis et, qvamvis parcius, in pratis paludosis et parce ad fontes. Galeopsis versicolor Curt. Fqq. et copiose in agris et aliis locis cultis per totum territorium. 6. Tetrahit L. Fqq. et copiose in agris et qvamvis plerumqve parcius aliis locis cultis per totum territorium. Utricularia vulgaris L. E. In flumine ^Ounasjoki infra pagum Kittilä; Kolari: Sieppijärvi in ambobus lacubus; Öfvertorneä: ad Kaaranes in lacu Miekojärvi (?), Harrila in lacu Pessanlompolo. Sterilis tan- tum visa. U. intermedia Hayne. P. — St. Fq. in paludibus, sed steri- lis tantum. U. minor L. Br. et sterilis tantum in palude ad pag. Kit- tilä prope viam liaud procul a flumine Ounasjoki; Kolari: prope Jokijalka. Pinguicula vulgaris L. St. Fq. — Fq. et saepe copiose ad ri- pas et in paludibus, ut etiam ad fontes praecipue circa pagum Kittilä. P. villosa L. P in spbagnetis et aliis turfosis, ut etiam in abiegnis. In vicinitate pag. Jokijalka in Kolari (fq.) inveniri annotata, aliis autem plagis e. gr circa Kittilä rara esse videtur. Naumburgia thyrsifiora (L.) Reich. St. Fq. et saepe copiose ad ripas et stagna. Trientalis europaea L. Fq. — Fqq. variis locis per totum ter ritorium. Plantago major L. In Lapponia r.; Kittilä: ad Kaukkonen ad ripam (fortasse etiam in pago Kittilä?); Ko- 140 lari: Yllässaari. In Ostrobottuia st. fq. — fq. in viis etc. Chenopodium album L. ¥([. iuterdum copiose in agris et par- cius in aliis locis cultis ; ad septentriones versus et praecipue in interiore parte freqventia minuitur. Rumex Hippolapathum Fr. Kittilä: prope pagum ejusdem nominis, circa Alakylä nonnullis locis; Kolari: st. fq. circa Jokijalka in pratis uliginosis, sed in inte- riore parte r. prope Äkäslompolo ad fines par. Muo- nioniska; Rovaniemi: p. ; Ofvertorneä: Raanujärvi, Kaaranes, Portimo, deniqve ad Turtola. Ad Kit- tilä Niilivaara in vicinitate territorii inveniri an- notavit Th. Saelan. R. domesticus Hartm. P. sed parce in locis cultis totius ter- ritorii. R. acetosa L. Tantum ad pagum Turtola nobis obviam: ex- tra territorium nostrum lecta ad Soukkaniemi in par. Muonioniska ad ripam lacus Äkäsjärvi, e quo loco ad var. alpestrem Hartm. valde accedens. R. acetosella L. Pgg. et interdum copiose in campis grami- nosis, minore copia locis cultis et parcius in silvis per totum territorium. Polygonum Convolvulus L. St. Fq. — Fq. in agris. In vicini- tate lacus Äkäslompolo non autem nobis obviam. P. viviparum L. Fq. — Fqq. per totum territorium. In cam- pis herbidis et ad ripas interdum copiose, etiam in locis cultis et pratis, ad fontes etc. annotatum. P. amphibium L. var. terrestris Reich. B. in ripis; Kit- tilä: Alakylä parcissime et sterile; Turtola: Pello sat copiose et florens; Rovaniemi: Tervo. — For- mam typicam ad Kittilä Niilivaara in vicinitate territorii inveniri annotavit Th. Saelan. P. lapathifolium Ait. B.; Rovaniemi: Lohiniva ad domos et Uurtamo ad ripam. Var. incana (F. W. Schmidt). Ofvertorneä: Vanhai- nen in agro. P. aviculare L. Fqq. et copiosissime in locis cultis, praeci- pue ad domos per totum territorium. 141 Daphne Mezereum L. Rr. in lucis; Kittilä: Aakenusjoki prope Mantooja et Sapiikkaoja. Empetrum nigrum L. Fqq. per totum territorium. In monti- bus subalpinis saepe copiose, interdum etiam in rupibus humidis et silvis coniferis; in turfosis freqvens, ceteroqvm in silvis mixtis, collibus prae- cipue ripariis etc, obviam. Urtica dioica L, In locis cultis Lapponiae st. r.; Kolari: prope templiim, in pago Jokijalka, et ad Äkäsjoki prope Äkäslompolo; Kittilä: Kukasjärvi, in pago Kittilä et ad Kankkonen; Ostrobottnia p., praecipue in par. Öfvertorneä. Credimus etiam TJ. urentem L. ad Turtola in pago ejusdem nominis nos vidisse, sed non certi sumus, Cum superiore Th. Sa?lan banc speciem e Kittilä annotavit; adest etiam in Muo- nio (A. J. Malmberg in H. M. F.). Populus tremula L. St. Fq., cum aliis arboribus semper fere mixta; interdum etiam arboves altae. Salix pentandra L. In Lapponia r.-rr.; Kolari: Yläsjoki et prope AkäslomiJolo; Kittilä: ad ripam rivuli Sa- pukkaoja. In Ostrobottnia in Kovanienii tantum ad Tervo et Sinettajoki annotata; Öfvertorneä: p. — st. fq. S. caprea L. St. Fq. in silvis per totum territorium, sed in partibus borealibus plerumqve humilis. Surculi etiam in campis et rupibus. S. aurita L. Br. et tantum in parte australi; Rovaniemi •' Tervo; Öfvertorneä: in vicinitate pagi Turtola. S. vagans And. « Uuida (Wahlenb.). St. Fq. — Fq. in toto territorio; ad septentriones versus frequentia mi- nuitur. Praecipue in silvis mixtis, sed etiam, qvam- vis parcius, in silvis coniferis, turfosis, paludi- bus (parce) et campis annotata. Var. cinerascens Walilenb. In Lapponia p. vei ma- jore freqventia obvenit, ut circa pag. Jokijalka freqventior fere est qvam forma typica, sed ad meridiem versus subito rarescit. Rovaniemi: ad 142 Lohiniva et in vicinitate lacus Sonkkajärvi; Öf- vertorneä: ad viam inter Mänty et Raanujärvi et deniqve prope templum sacell. Turtola annotata, his qvoqve locis una vei singiilae frutices. For- mae ad typicam plus minusve vergentes nullo modo desunt. S. myrtilloides L. St. Fq. (— F.) per totum territorium in salicetis, paludibus et turfosis; circa pag. Tur- tola usqve ad 3 pedes alta. S. nigricans Sm. Tantum in lucis in vicinitate montis Yl- lästunturi in sacell. Kolari, ubi satis copiose et usqve ad 20 pedes alta occurrit, et ad Tolonen in par. Rovaniemi in silva mixta nobis obviam. Aliquot frutices sat altas huic fortasse proxi- mas, sed non typicas, etiam inter Turtola et Pel- lo vidimus, S. phylicaefolia L. Fciq. per totum territorium et saepe sali- ceta densissima formans, ut etiam variis aliis lo- cis obviam. Formae ad var. «zcyatem (W ah Ien b.) accedentes compluribus locis sunt, sed typicam majaleni non nisi ad fluvium Ylläsjoki in sacell. Kolari legimus. S. hastata L. Saltem fq. saepeqve copiose ad fiumina totius territorii aut saltem Lapponiae ; in iuteriore parte tantum st. fq. et rainore copia obviam. S. Lapponum L. Fq. — Fqq. per totum territorium praeci- pue ad ripas fluviorum, ubi saepe copiose, sed etiam in silvis etc. nobis obviam, usqve ad 8 pe des alta. S. Lapponum X myrtilloides (VVahlenb.) Wimm. Br.; Kit- tilä: prope pagum Kittilä; Kolari: ad lacum Yli- Sieppijärvi. S. glauca L. In Lapponia fqq. ( — fq.) et saepe copiose prae cipue ad ripas, sed, quamvis parcius, in silvis etc. obviam; ad meridiem versus subito rarescit et in meridionali parte Ostrobottniae, qvam visitavimus, jam rr.; Rovaniemi: ad Haukijärvi prope Mänty; 143 Öfvertorneä: prope Jänkäjärvi et inter Turtola et Pello, sunt loci maxime australes in nostro terri- torio. Parte suecica in monte Pullinki. E Rova- niemi certe infra territorium reportavit B. Nyberg. S. myrsinites L. In paludibus et turfosis st. fq. in parte ma- xime boreali inter Kukasjärvi et Levitunturi in par. Kittilä. Parte suecica in abiegno turfoso prope Airivaara contra Kolari. AInus incana Willd. var. virescens- Wahlenb. St Fq. per totum territorium, praecipue ad ripas fluminum et fluviorum, ubi usqve ad 20 vei 30 pedes alta evadit. Prope Väylänpää in parte boreali par., Öfvertorneä silvam tormat, cfr supra p. 37. Prope Pello in par. Öfvertorneä forsitan etiam f. typica. Betula alba L. Fqq. per totum territorium; in par. Kittilä et Rovaniemi saepe betuleta constituens; in Öf- vertorneä et praecipue in Kolari fere tantum cum aliis arboribus mixta et vix tam alta qvam in plagis meridionalibus ; cfr ceterum supra p. 31 — 36. E forrais var. alingena Bl. in montibus subal- pinis fq. esse videtur et in parte maxima boreali circa pag. Kittilä compluribus loc. invenitur (ex annotationibus p.). Alias autem formas distin- gue*'e non possumus. X B. intermedia Thom. Rr.; Kittilä prope pagum ejusdem nominis et fortasse etiam in Öfvertorneä ad Pel- lojärvi. Specimina determinavit O. Kihlman. Etiam e nonnullis aliis locis annotavimus, sed spec. sal- tem partim ad B. odoratam alpigenam pertinere idem contendit. B. nana L. Fqq. et copiosissime praecipue in turfosis, sed etiam aliis locis praecipue paludosis per totum territorium. Monocotyledoneae. Stratiotes aloides L. Rr. et sterilis; Kittilä: in confiuente flu- viorum Ounasjoki et Aakenusjoki in aqua fere tranquilla. Circa 40 spec. visa. 144 lisma Plantago L. R. et tantum in aqvis partis meridiona- lis; Öfvertorneä: inter Lialompolo et Iso-Lohijärvi, in Portimojärvi, denique ad Vanhainen. Sagittaria sagittaefolia L. var. fe7i?(/or Wahlenb. ii. in aqvis; Kittilä ad confluentes Ounasjoki et Aakenusjoki, tantum sterilis; Rovaniemi: Alajääskä; Öfvertor- neä: Pello tantum sterilis, Lohijärvi ad confluen- tem lacum Lialompolo, Portimojärvi, Turtola ad Paamajoki. Triglochin palustre L. Rr.; Ptovaniemi: Tervo in via uligi- nosa per silvam. Scheuchzeria palustris L. 8t. R. — P. in sphagnetis et pa- ludibus per totum territorium. Potamogeton natans L. St. R.; Muonioniska: in fluvio Äkäs- joki; Kittilä: prope pagum ejusdem nominis et fortasse ad Alakylä?; Kolari: in lacu Yli-Sieppi- järvi; Kovaniemi: ad Alajääskä, in superiore lacu Sinettajärvi et in fluvio Mäntyjoki; Öfvertorneä: in lacu Pessanlompolo et ad Turtola in fluvio Paa- majoki. . sparganifolius Laest. Rr.; Kolari: in Naamijoki 5 stadia fennica infra lacum Sieppijärvi in aqva profunda, lente fluente. Folia natantia saepissime adsunt, aliqvando tamen desunt. — In Kovaniemi qvam- vis certe extra territorium legerunt M. Brenner & B. Nyberg, in Jesiöjoki par. Kittilä C. E. Sol- dan. P. rufescens Se h rad. (St R.) in aqvis; Muonioniska: in Äkäsjoki?; Kolari: Monaoja? (uterqve locus in- certus) et Ala-Sieppijärvi ; Piovaniemi: in fluviis Sinettajoki, Mäntyjoki et in rivulo ad Mäntyjärvi; Öfvertorneä: in lacu Raanujärvi. P. gramineus L. Fq. et saepe copiose praecipue in fluviis raajoribus, sed etiam in minoribus. A P. grami- neo Fenniae meridionalis differt: nucleis acute 145 carinatis et statura magis robusta; ad hanc for- mam fortasse P. nigrescens Fr. saltem raaximam partem sit referendus (O. Kihlman in litt.). Var. heterophylla (Sclireb.) P. — St. R. cum su- periore. P. lucens L. Rr.; Kolari: in amne inter anibos lacus Sieppi- järvi in aqva profunda, tranquilla fere. P. praelongus Wulf. aS'^. R.; Muonioniska in Akäsjoki prope Saivio; Rovaniemi: in lacu parvo, per qiiem Män- tyjoki fluebat; Öfvertorneä: in lacubus Raanu- järvi, Pessanlompolo, Vähälohijärvi, Majavalom- polo. P. perfoliatus L. St. Fq. in lacubus et fluviis. P. pusillus L. Rr. et sterilis; Kittilä: ad pagum ejusdera nominis prope praedium Torvinen cum Stratiote. Gorallorrhlza innata R. Br. St. R. in silvis subturfosis et subpaludosis; Kittilä: ad ripam lacus Pyhäjärvi et ad seiJtentriones versus a pago Kittilä; Ko- lari: circa Jokljalka p., in Kesaukimaa; Öfvei-- torneä: prope Turtola et inter Raanujärvi et Mänty. Listera cordata (L.) R. Br. In Kolari p. et circa montes sub- alpinos st. fq., in abiegnis praecipue turfosis, sed etiam in silvis mixtis, ad fontes et in palu- dosis annotata; ceteroqvin propter anni tempus tantum ad pagum Kittilä et ad Tervo in par. Rovaniemi nobis obviam, Goodyera repens (L.) R. Br. Rr. in si^a densa abiegna; Kittilä: in clivo montis Aakenustunturi ad Pyhä- järvi versus, prope hunc lacum; Öfvertorneä: in monte Karhujupukka ejusqve vicinitate. Orchis macuiata L. St. R. in paludibus, ad ripas et in sil- vis abiegnis per totum territorium. O. Trannstei- neri Saut. tantum in Suecia prope Airivaara contra Kolari vidimus. Gymnadenia conopsea (L.) R. Br. R.; Kittilä: ad ripam lacus Pyhäjärvi, ad Kukasjoki et ad Aakenusjoki prope 10 146 molam aqvariam in palucle; Rovaniemi: Tolonen in palude. In eadem spica fiores nonnunqvam calcari aeqvales vei id superantes sunt. Platanthera bifolia (L.) Reicb. Rr. in parte maxime meri- dionali; Öfvertorneä: Karhujupukka. Coeloglossum viride (L.) Hart m. St B. in collibus ripa riis etc. ; Kittilä: inter Levitunturi et pagum Kit- tilä, nonnullis locis paludosis ad Kukas- et Aakenusjoki, ad lacum Pyhäjärvi; Kolari: in Ylläs- saari et ad Jokijalka; Öfvertorneä: Karhujupukka. Convallaria majalis L. St. E. et tantum in Ostrobottnia; Ro- vaniemi: paullum ad raeridiem versus a Korinte ad ripam fluvii Ounasjoki, inter Sinettajärvi et Sonkkajärvi; Öfvertorneä: ad Raanujärvi, in in- sula quadam lacus Miekojärvi, circa Karhuju- pukka compluribus locis, deniqve ad Kantomaa. In monte Pullinki parte suecica copiose. Majanthemum bifollmn DC. Fq. — Fqq. et interdum sat co- piose variis locis per totum territorium. Parls qvadrifolia L. St B. ( — P.), sed parce praecipue in lucis per totum territorium. Tofieldia borealis Wahlenb. In paludibus et turfosis sub- paludosis, ut etiam in abiegnis liumidis; Kittilä: circa pag. ejusdem nominis et ad Kukasjoki st, fq.; ceteroqvin in Lapponia st. r.; in Ostrobott- nia tantum ad Tolonen in par. Rovaniemi an- notata, sed fortasse non animadversa propter anni tempu» E Rovaniemi Palovaara infra territo- rium reportavit M. Brenner. •Juncus filiformis L. Fqq. et saepe cop. in pratis uliginosis, ad ripas etc, per totum territorium. J. alpinus Vili. P, — St B., saltem usqve ad Kankkonen in par, Kittilä. J. bufonius L. In Lapponia r.; Kittilä: Kankkonen: Kolari: Jokijalka complur. loc, Sieppijärvi et cop. ad Koskenniemi; in Ostrobottnia st. fq. — fq. sae- neqve cop. in viis et ripis. 147 J. stygius L. R. iu paludibus; Kittilä: Kankkonen cop.; Ko- lari: prope Jokijalka ad viam in Lompola versus ; Rovaniemi: Alajääskä et Tolonen. J. trifidus L. In omnibns montibus subalpinis fqq. et saepe copiosissime. Variat floribus albis. In Pyhätun- turi (in nostro territorio?) inveniri jam Wahlen- berg (Flora Lapponiaa p. 81) indica\it. Luzula parviflora (E h rh.) Desv. Br.; Unicum specimen in luco ad Kukasjoki inter fluvios Liukujoki et Aakenusjoki in par. Kittilä vidimus. L pilosa (L.) Willd. St. Fq. — Fq. in silvis, rarius in cam- pis per totum territorium. L multifiora H o ff ra. Fq. et nonnunqvam satis copiose in campis etc. per totum territorium. Var . 2^(1 Uescens (W a h 1 e nb .) St.Ii. f — P .jcam superiore . Calla palustris L. Usqve ad Sieppijärvi in sacell. Kolari ad septentriones versus procedit; ad Turtola fq. an- notata, sed ceteroqvin nusqvam. Typha latlfolia L. Er.; Turtola ad Paaraajoki sterilis^ sed sat copiose, teste Hult. Sparganium simplex Huds. St B. in lacunis coenosis etc. Kittilä ad pagum ejusdem norainis et ad Ala- kylä; Hovaniemi: Lohiniva, inter Uurtamo et Tervo; Öfvertorneä: Portimojärvi et Turtola, var. longissima Fr. Rovaniemi: Sinettajärvi; Öfvertor- neä: Pessanlompolo. Sp. natans (L.) Fr. Annotatum e lacubus Sieppijärvi in sa- cell. Kolari, Raanujärvi et Pessanlompolo in par. Öfvertorneä; specimina non autem typica. Sp. minimum Fr. St. B. in paludibus et lacunis coenosis esse videtur. Annotatum e par. Kittilä : plur. loc. e. gr. ad pagum ejusdem nominis et Kaukkonen : Kolari: Sieppijärvi, Hietanen et fortasse ad Mo- naoja: Rovaniemi: ad Alajääskä; Öfvertorneä: ad Kaaranes et infra Karhujupukka. Specimina ad S}), liyperhoreum intermedia et annotationes par- tim fortasse ad hoe spectant. 148 Sp. hyperboreum Laest. Lectum in par. Kittilä acl Aakenus- joki, hand procul a pago ejusdem nominis et ad Alakylä, sed fortasse etiam in aliis locis adest (vide sub specie antecedente). Eriophorum latifolium Hoppe. R. in paludibus; Kittilä: prope Kukasjoki et plur. loc. circa pagiim Kittilä; Ro- vaniemi: ad Sinettajoki. E. angustifolium Roth. Fq. ( — St. fq.) pertotum territorium, praecipue in paludibus et ripis uliginosis inter- dum copiose. E. graciie Koch. In paludibus et sphagnetis par. Kittilä st. fq., Rovaniemi p.; Kolari autem r. prope Teura- järvi et inter Sieppijärvi et Lompola; in Öfver- torneä: tantum inter Raanujärvi et Mäntyjärvi annotatum. E. vaginatum L. Fq. — Fqq. per totum territorium et in turfosis et sphagnetis interdum magna copia. E. russeolum Fr. St. R., sed saepe cop. in pratis paludosis turibsisve; Kittilä: prope pagum ejusdem nominis, Kankkonen et Alakylä ; Kolari : complur. loc. circa Jokijalka, ad Äkäslompolo; Rovaniemi: ad Sonk- kajärvi; Ofvertorneä: Vanhainen (etiam var. al- hicluni), 3 stad. fenn. ad meridiem versus a pago Turtola, ad Pello prope Takajoki lana subalbida. Nonnulla specimina ex Ofvertorneä: Vanhainen dif- ferunt radice caespitosa, sed teste O, Kihlman certe ad E. russeolum var. alhidum F. Nyi. referenda, E. Scheuchzeri Hoppe. In ripis aliisqve uliginosis st. fq. — fq. et saepe copiose ad flumina majora, in inte- riore parte p. E. alpinum L. P. interdum copiosissime in paludibus. Scirpus lacustris L. P. in fluviis praecipue majoribus et la- cubus totius territorii. Se. caespitosus L. P saepeqve copiose in turfosis aliisqve locis paludosis ; circa pagum Kittilä fq., in Rova- niemi tantum ad Tolonen annotatus, sine dubio propter anni tempus, qvo ibi fuimus. 149 Se. paucifiorus Lightf. Br.; Rovaniemi: ad boreain versus a Tervo copiose ad ripani fluminis Ounasjoki. ESeocharis palustris (L.) R. Br. St. E. in lacunis coenosis; Kittilä: ad pagiim ejusdem nominis et ad Ala- kylä; Kolari: ad Jokijalka; Rovaniemi: Tervo; Öfvertorneä: Pello, Turtola et in lacu Portimojärvi. E. acicularis (L.) R. Br. Br. et tantum sterilis in flumini- bus raajoribus; Koskenniemi — Pello in flumine Tovneä: fortasse etiam ad pag. Kittilä in flumine Ounasjoki. Carex vesicaria L. (P.J. Ad septeutriones versus rarescit. C. laevirostris Bl. & Fr. Br. Formam hujus speciei inter deversoria Vanhainen et Filpus par. Öfvertorneä in fossa viae publicae legimus. E Rovaniemi certe extra territorium spec. reportavit B. Nyberg. C. ampullacea Good. Fgi. saltem in par. Kittilä. In pratis et ripis uliginosis interdum satis copiose, cetero- qvin in paludibus, sphagnetis etc. obviam. Var. horeaUs Ha rt m. Br. in turfosis; Kolari: ad Akäsjoki infra lacum Äkäsjärvi et in Pyhätun- turi ad lacum Rajajärvi in linibus par. Kittilä. C. filiformis L. P. (^— St. fq.), sed saepe sterilis in sphag- netis et paludibus. C. capillaris L. B.; Kittilä : ad Kukasjoki prope confluentes hujus et rivi Liukujoki in luco, duobus locis ad Aakenusjoki, etiam prope pagum Kittilä in palude. C. cricetorum Poli. B. in pinetis; Kolari: ad Akäsjoki sub monte Kuivasvaara aliqvot locis et circa Kuoppa satis copiose. C. globularis L. Fqq. in silvis, turfosis etc. per totum terri- torium. C. vaginata Tausch. Fq. ( — Fqq.) per totum territorium et in campis interdum satis copiose. C. panicea L. Br.; Kittilä: Kukasjoki prope Kukasjärvi in palude subturfoso. Viva colore magis obscure viridi a typo recedit, ad hanc speciem tamen per- tinere determ. Osv. Kihlman. 150 C. livida (Wahleub.) Willd. Rr.; Kittilä: prope Aakenus- tunturi in palude. C. laxa Wahlenb. R.; Kolari: Koskenniemi satis copiose in spliagneto subturfoso, circa Jokijalka nonnullis locis; Rovaniemi: inter Tolonen et Tepojärvi in abiegno turfoso subpaludoso. C. irrigua (Wahlenb.) Sm. St. Fq. et in paludibus non- nunqvam satis copiose per totum territorium. C. limosa L. Fq. — 8t Fq. et saepe copiose praecipue in sphagnetis, sed etiam in paludibus et aliis locis paludosis per totum territorium. C. alpina Sw. var. mferalxnna Wahlenb. St R.; Kittilä: compluribus locis in silvis praecipue subpaludosis secundum lacum Pyhäjärvi et fluvium Aakenus- joki; Kolari: inter Kuoppa et Äkäslompolo in silva mixta. In Rovaniemi, qvamvis certe extra territorium, legit M. Brenner specimen maneum et non omnino certum. C. Buxbaumii VVahlenb. R.; Kittilä: ad Kukasjoki in non- nullis locis paludosis. C. caespitosa L. Fq. ( — St. fq.) praecipue in pratis uligino- sis, sed etiam in ripis etc. C. acuta L. Fqq. ( — Fq.) in toto territorio, iuterdum copio- sissime praecipue in ripis et pratis uliginosis. C. aquatilis "VVahlenb. Fqq. et saepe copiosissime in pratis uliginosis et ripis. C. vulgaris Fr. Fq. in pratis uliginosis, ripis et agris incul- tis (parce). var. jimcella Fr. St. Fq. in salicetis, pratis etc. saltem in par. Kittilä. C. festiva Dew. Rr.; Kolari: in insula Yllässaari fluminis Muonio prope Simu in duobus pratis graminosis. Non antea in Fennia reperta. C. heleonastes E h rh. R. in paludibus; Kittilä: inter pagura ejusdem nominis et Levitunturi, etiam prope Kankkonen ; Rovaniemi : ad Alajääskä et Tolo- nen. A descriptionibus differt: spica tantum 151 summa floribus masculis instructa, major qvaui spicae inferiores, spica infima bractea interdiim foliacea instructa, fructibus margine summo pau\- lum seiTulato. C. canescens L. Iq. — Fqq. variis locis per totum territo- rium. C. Persoonii Sieb. In montibus subalpinis fq. ( — fqq.), cete- roqvin p. — st. fq. in pinetis, silvis mixtis, cam- pis etc. C. tenulflora Wahlenb. St. R.; Kittilä: in viis uliginosis circa pagum ejusdem nominis st. fq.; Kolari: pro- pe Jokijolka in via versus Lompola et inter Siep- pijärvi et Lompola^ Rovaniemi: Lohiniva ad fi- nes Lapponiaa. C. loliacea L. St. B. — P. in abiegnis praecipue tr^-fosis, etsi in plagis magis australibus et par. Kittilä non nisi r. observata, sed verisimile propter tem- pus anni, qvo ibi fuimus. C. tenella S c h k n li r. ;S'^. R. in abiegnis turfosis; Kittilä: prope Aakenustunturi, ad Sapukkaoja et ad viam ad septeutriones versus a pago Kittilä; Kolari: inter Koskenniemi et Kojoma ad fluvium Naami- joki; Rovaniemi: cop. ad Lohiniva prope fines Lapponiae, haud procul a lacu Sonkkajärvi, prope I\Iäntyjoki tribiis locis; Öfvertorneä: ad viam in- ter Mäntyjärvi et Raanujärvi deniqve inter de- versoria Vanhainen et Filpus. C. teretsuscuSa Good. Rr. in pr'udibus (sphagnosis); Kit- tilä: inter Levitunturi et pag. Kittilä; Öfvertor- neä: prope Karhujiipukka. C. chordorrhiza Ehrh. Fqq. et saepe copiosissime praeci- cipue in paludibus, sed etiam in salicetis etc. per totum territorium: C. paucifiora Lightf. Fq. — St. Fq. et interdum copiose in sphagnetis et turfosis, excepta vicinitate lacus Äkäslompolo, ubi tantum p. nobis obviam. 152 C. dioica L. Saepe copiose iu paluclibus, betuletis paludosis aliisqve locis uliginosis in toto territorio ; circa pagum Kittilä st. fq; iu aliis plagis autem vix tantum occurrit, qvamvis varia freqventia. Hierochloe borealis (Scbrad.) R. & S cli. R, sed parce ad ripas etc. per totiim territorium. Anthoxanthum odoratum L. Fqq. (— Fq.) et in campis iu- terdum copiose per totum territorium. Baldingera arimdinacea (L.) Dumort. St. Fq., etsi complu- ribus locis eo tempore, qvo eos visitavimuS; haud rite evoluta, iit distributio non sit certa, qvod etiam de compluribus aliis graminibus valet. Phieum pratense L. Er. et non typicum in parte australi; Öfvertorneä: Turtola et Pello in marginibus agri, Ph!, alpinum L. Fq. praecipue in campis, sed etiam in pra- tis etc. Älopecurus pratensis L. Br. et nostra sententia vix nisi adven- ticius; Rovaniemi: Alajääskä in praedio deverso- rii, Sinettä in margine agri. Ex boc loco forsan ^ nigricans Horn., sed spec. jam deflorata, cum ibi essemus. Ä. geniculaius L. B.; Turtola, ut crediderimus. Etiam e Kit- tilä et Kolari annotavimus, sed spec. reportatum ad -^ fulvum pertinet. * fulvus Sm. St. Fq. in ripis, viis uliginosis etc. Phragmites communis Tr in. In Lapponia r.; Kittilä: prope Aakenustunturi in palude; Kolari: in lacu Äkäs. lompolo et in fluvio Naamijoki prope Kojoma ; p. in tiuviis et lacubus Ostrobottniae, non autem in flu- miuibus majoribus. Calamagrostis lapponica (Walilenb.) Hartm. cum f. oinma Hart m., in qvam sensim transit; Fq. et sae- pe copiose praecipue in silvis mixtis, plerumque parcius in pinetis, campis, rupibus, ad ripas etc. C. stricta (Ti m m.) P. B. Fq. in pratis praecipue ripariis, ad ripas etc. saltera in par. Kittilä. 153 C. epigejos (L.) Roth. Rr. in parte maximemeridionali; Öf- vertorueä: in silva mixtain monte Karliujupiikka. C. phragmitoides Hart m. Fq. ad ripas, in salicetis etc. in par. Rovaniemi et sine dubio in toto territorio. C. lanceolata Roth. Rovaniemi: Tolonen ad Tepojärvi, ad Mäntyjoki et Mäntyjärvi; Öfvertorneä: prope Kar- hujupiikka, ad Kantomaa et Turtola. Agrostis alba L. Fq. — Fqc[. ad flumina, etsi non omnibus locis evoluta, cum eos visitaremus. A. vulgaris With. Fq. (— Fqq.) saltem in par. Rovaniemi. Praecipue in campis interdiim copiose, in silvis etc. minore copia crescit. A. canina L. In annotationibus qvidem fq. — fqq., ubi evo- luta erät; cum A. horeali autem conjuncta, et spe- cimen reportatum ad hanc pertinet, qvare distri- butio non sit certa. A. borealis Hartm. Kolari: Äkäslompolo in agro iiiculto; vide supra. Milium effusum L. St B. in lucis: Muonioniska: ad Äkäs- joki prope Kenttäniemi; Kittilä: ad Aakenusjoki prope Sapiikkaoja; Kolari: prope raontem Kello- stapuli et ad fluvium Äkäsjoki hand procul a lacu Äkäslompolo, ad lacum Äkäslompolo etiam in colle herbido fertili; Öfvertorneä: prope Karhu- jupukka. Aira caespiiosa L. Fqq. saepeque copiosissime in pratis, cam- pis, ripis etc. per totum territorium. A. fiexuosa L. Fqq. et in silvis interdum satis copiose per totum territorium. [Vlelica nutans L. P. — (St R.) plerumqve parcius in silvis et rupibus. Molinia caerulea (L.) Moench. St Fq. et saepe copiose ad ripas et in paludibus saltem in parr. Rovaniemi et Kittilä. Festuca rubra L. Fq. et interdum satis copiose variis locis. F. ovina L. Fq. — Fqq. ubique. Arctophila pendulina (Lajst.) And. Br.; Turtola: in ripa are- 154 nosa Muminis Torneä prope pagiim ejusdem no- minis. Poa pratensis L. Fqfp (-- Fq.) vaiiis locis in toto territorio. In campis et praecipue ad domos copiose. P. serotina Ehrh. P. in pratis et ripis saltem in par. Kit- tilä et sine dubio in toto territorio, cujus in om- nibus partibus annotata. P. trivialis L. 8t Fq. in agris saltem in par. Rovaniemi, certe usqve ad Alakylä in par. Kittilä, iibi adbiic co- piose provenit, P. nemoralis L. Cop. ad fluvios Kukas- et Aakenusjoki; etiam ex omnibus aliis partibus territorii annotata, sed freqventia non est certa. P. caesia Sm. var. glaucci (M. Vabl.) Br.; Kolari: ad Äkäs- lompolo in fissuris rupium; fortasse ceterum non animadversa. P. annua L. Fqq. in locis cultis etc, ad domos saepe copiosis- sime, excepta parte interiore, ubi tantum p. anno- tavimus. Triticum repens L. Fq. in cultis, praecipue in li mitibus agro rum (cop.), et ad ripas; ambobus locis baud raro arista longa. Tr. violaceum Horn. B.; Kittilä ad Aakenusjoki in locis ue- morosis; Kolari: contra Huiikki in rupibus prope fiumen Torneä (cfr Norrlin in Not. XIII p. 269) et ad Hietanen in ripa arenosa ejusdem fluminis, deniqve ad litus suecicum ad Pello. Specimina ex Aakenusjoki colore viridi ad Tr. caninum accedunt. Tr. caninum L. P. non solum in lucis, sed etiam in limiti- bus agrorum etc, uberius circa pag. Kittilä. Nardus stricta L.Per totum territorium; in interiore parte tantum in declivibus inferioribus montium subalpinorum Lainio- et Pyhätunturi copiose vidimus, ceteroqvin nt putaverimus st. fq., sed minore copia in cam- pis, ripis etc. 155 tJyiimospermeae. Äbies excelsa DC. Fq. — Fqq. per totum temtorium ; ple- rumqiie tantiim cum aliis arboribus silvas consti- tuens; cfr supra p. 26 — 28. Arbores saepe altae et crassae. Plurimi strobili f. medioximam W. Nyi. ostendimt, tamen f. typica etiam freqvens et var. ohovata (Led.) non deest; niiUam autem dif- ferentiam inter bas, nisi formam sqvamarum vi- dimus. Pinus silvestris L. Fqq. per totum territorium persaepe pi- neta constituens ^). Cfr ceterum supra pp, 24—26. Juniperus communis L. St. Fq. — Fq. variis locis aridis per totum territorium. Var. nana (Willd.) in montibus subalpinis st. fq., ubi etiam spec. a forma vulgata maxime diversa vidi- mus; formae intermediae tamen hic qvoqve fre- qventiores sunt, ut ambae formae vix discerni possint. Formae ad var. nanam accedentes etiam extra montes subalpinos, etsi rarae, inveniuntur, e. gr. in Kolari prope Jokijalka. Flliees. Lycopodium Selago L. P.; in montibus subalpinis eorumqve vicinitate st. fq., ceteroqvin in rupibus, paludibus et parcius in silvis mixtis et campis annotatura. L annotinum L. St. Fq. — Fq. in silvis totius territorii. L clavatum L. St. Fq. praecipue in silvis in toto territorio. L. compianatum L. St. Fq. in silvis, praecipue pinetis. Var. Chamaecyparissus cAl. Br.). Br.; Kolari: Kuivas- vaara prope Äkäsjoki in pineto. L. alpinum L. In montibus subalpinis fqq. etiam fructibus fq. ; ceteroqvin autera rr. et sterile tantum; Ko- lari: Äkäslompolo; Rovaniemi: ad Tolonen. ^) De aetate et magnitudine avbonuii in territorio ejusqve vicini- tate vide etiam A. G. Blomqvist ,,Eine neue Metliode den Holzwuclis und die Standortsvegetation bildlich darzustellen" Bild IV — VI (Bidrag tili kännedom af Finlands natur och folk. 81 h. Helsingfors 1879). 156 Selaginella spinuiosa AI. Br In par. Kittilä st. fq., in Rova- niemi, ut etiam in interiore parte p., sed in vicinitate tiuminum Torneä et Muonio r. nabis obviam. (Ko- lari: in Yllässaari ad Siniu et Väkevämaa; Of- vertorneä: ad Koskenniemi et Turtola). Isoetes lacisstris Dur. St. H. in lacubus; Kolari: in Äkäs- lompolo; Eovaniemi: in Sinettalampi; Öfvertor- neä: in Raanujärvi, Miekojärvi ad Kaaranes, et Pessanlompolo. I. echinospora Dur. Iir.; Öfvertorneä : ad Kaaranes et in amne et in Miekojärvi, etiam ad Pajuniemi. Botrychium LuRaria (L.) Sw. In Kolari p. ( — st. fq.) prae- cipue iu agris incultis, ceteroqvin autem rr. — st. r. nobis obviam, fortasse propter tempus anni. B. lanceolatum ^) (S G Gmel.) Ängstr. i^r.; Rovaniemi: Tolonen in colle sicco unicum spec. lectum. B. iernatum (Thunb.) Sw. B. et parce in campis graminosis; Kolari: ad Äkäslompolo et Sieppijärvi; Rova- niemi: ad Tolonen et Tervo; Öfvertorneä: ad Harrila. Eqväsetum arvense L. Fg. variis locis per totum territorium. In agris secalinis nonnumquam copiose. In Kit- tilä ad Kankkonen formam ad var. ripariam (Fr.) accedentem legimus. E. pratense Ehrh. St. Fg. — Fg. pev totum territorium. Va- riis locis crescit, in campis interdum copiose. E. silvaticum L. Fg. (— Fgg.) in silvis etc. totius territorii. Var. capillaris H of f m. Multis locis annotata. E. palustre L. In par. Kittilä plerumqve fq. et saepe co- piose ad foutes et in paludibus ; ceteroqvin p. (- st. fq.). Var. tenella (Fr.). Kolari: haud procul a Teurajärvi. E. fluviatile L. B. et tantum in aqvis Ostrobottniae nobis obviam; Rovaniemi: Mäntyjärvi et Tervo; Öfver- torneä: Raanujärvi et Harrila. ^) Haec species in conspectu .supva d.ito oraissa; cfr supra p. 118. 157 Var. Umosa (L.). Fqq. (~ Fq.) per totiini territorium. In aqvis plerumqve copiose — copiosissime, satis copiose ad fontes, ceteroqvin in pahidibus, pratis iidis et ripis annotata. Var. attemiata Milde. Rovaniemi: Tervo in ripa flurai- nis Ounasjoki. E. hiemale L. St. R.; Kittilä: ad ripam fiiimiuis Ounasjoki ad septentriones versus a pago Kittilä; Kolari: ad Äkäslompolo plur. loc (?), Malmivaara ad Kuoppa sat cop. in pineto arido, Yllässaari prope Simu, contra Huukki in ripa arenosa cum fructu. E. variegatum Schleich. Er. in ripis; Öfvertorneä (tamen in Lapponia) : liaud procul a Koskenniemi ad flu- vium Teikooja, ubi in flumen Torneä influebat; Rovaniemi: Tervo. Specimina determinavit Osw, Kihlman. "^ scirpoides Michx. In Lapponia st. r. — p. et in- terdum copiose; Kittilä: ad Levitunturi, ad cal- carias prope pag. Kittilä et ad Aakenusjoki; Ko- lari: contra Huukki sat cop. (cfr Norrlin in Not. XIII p. 269), prope Naalaoja ad Äkäsjoki cop., Mona ad ostium fluminis YUäsjoki, Jokijalka cop., inter Teurajärvi et Kolari etc. Polypodium vulgare L. B. in rupibus; Muonioniska: ad Sai- vio ad Huvium Äkäsjoki; Kittilä: Paalitakal- lio; Kolari: Jouhisuannonvaara; Rovaniemi: ad Lohiniva (?) et Hepokallio. Etiam ad Pullinki et Kynsivaara parte suecica. Phegopteris polypodioides F e e. St Fq. — P. praecipue ad rupes per totum territorium. Ph. Dryopteris (L.) Fee. ä^. Fq. — Fq. et saepe copiose in lucis, silvis etc. per totum territorium. Polystichum Filix-mas (L.) Roth. i?r. ad rupes; Muonioniska: inter catarrhactas Jasakosket ad fluvium Äkäs- joki. Etiam in Pullinki parte suecica. P. spiniilosum (Retz.) DC. St R. ad rupes et in lucis; Muo- nioniska: iSaivio ad fluvium Äkäsjoki; Kittilä: 158 Levitunturi (teste Hult); Kolari: Pyhätunturi, Lai- niotunturi et infra Kellostapuli ; Rovaniemi: To- lonen ster. Cystopteris fragiiis (L.) Bernh. St. B. in fissuris rupium; Muo- nioniska: Saivio, Rautujärvi et Kutuniva ad fluv. Äkäsjoki; Kittilä: in calcariis prope pagum ejus- dem nominis et in Paahtakallio ad fluraen Ounas- joki; Rovaniemi: complur. loc. ad flumen Ounas- joki e. gr. Lohiniva, Hepokallio, Alajääskä, Risti- kallio," Tolonen et Meltaus. C. moniana (Haeuke) Bernh. Br.; Kittilä: in luco ad Aake- nusjoki, ubi fluvius proximus est raonti Aakenus- tunturi. VVoodsia ilvensis (L.) R. Br. B. in fissuris rupium; Muonio- niska: Saivio et Kutuniva; Kittilä: Paahtakallio, forsan etiam ad Aakenusjoki. '^^liyperhorea (Liljebl.) R. Br. Br.; Muonioniska : in fissuris rupium ad Äkäsjoki prope Kutuniva. W. glabeila R. Br. i^n; Muonioniska: inter Kutuniva et Rau- tujärvi ad Äkäsjoki in fissuris rupium, Asplenium FiHx-femina (L.) Bernh. In vicinitate fiuvii Äkäs- joki p. ( — st. fq.) et interdum satis cop. ad ru- pes, ceteroqvin r.; Kittilä: ad Levitunturi (Hult), pagum Kittilä et Aakenusjoki; Kolari: prope Siep- pijärvi; Rovaniemi: ad Mäutyjoki; Öfvertorneä: in- fra Lapinlahti, ad Pello parce, Raanukoski et Kaaranes. Onoclea Struthiopteris Roth. St. B. ad rivulos, sed tantum in Ostrobottnia et saltem maximam partem steri- lis ; Rovaniemi : Lohiniva ad fines Lapponiae, Mäntyjoki haud procul a Sonkkajärvi; Öfvertor- neä : ad Pello cop. (teste Hult), Raanukoski, inter Mänty- et Raanujärvi, Kaaranes, Harrila. Cryptogramme crispa (L.) R. Br. Br.; Kolari: parcissime in raoute subalpino Yllästunturi, ubi jam saeculo ante a Liljeblad detecta. Innehällsförteckning. .Sid. 1 fi 9 14 21 Resans gang Terrängeii Jordgniuden Klimatet ^'egelationens fördelning • Tallskogarne 24 Granskogai-ne 2G Blandskogarne 28 Löiskogarne 31 Mossai-ne 38 Karren 44 Källdragen 50 Starrängarne -54 Oväsvallarne 59 Odlingar och tomter ■ • • • 66 Klipporna 69 Sid. Vattneii 73 Fjällen 77 Öfversigt af floran 84 Fjällväxterna 87 Nordliga växter 89 Ostliga 92 Sydliga 94 Vestliga 98 Växter i det inre 100 ,, vid hufvudelfvarna 103 ,, med likart. utbr. • 108 Statistisk öfversigt och slutord 113 Enumeratio plant. vasc. 120 Dicotyledoneae 120 Monocotyledoneae 143 Gymnosperraeae 155 Filices 155 (^leddel. af Societas pro Fauna et Flora fennica, 12: 1835.) BLEKINGE8 VEGETATION. ETT BIDRACt TILL VÄXTFORMATIONERNAS UTVECKLINGSHISTORIA R. HULT. {Anmäldt clen 7 Mars 1885.) HELSINGFORS, J. SIMELII ARFVINGARS TRYCKERI, 1885. Iiileduing. Genom alla de försök, som imder den första hälften af detta ärbimdrade gjorts att förklara växternas utbred- ning pä grund af klimatet och jordmouen — ett skede af växtgeografiu, hvilket fauu sin afslutuing i Grisebachs stor- artade öfversigt öfver jordklotets vegetation — bar man ledts tili insigt om att dessa tvänne faktorer, om ock i ocb för sig mycket vigtiga, i de flesta fall undanskyiumas af en annan serie orsaker, h\Tilkas inverkan icke är mindre be- stämmande. Arternas uppkomstort, deras älder, deras för- mäga ocb sätt att vaudra samt de naturliga skrankor, som i vissa riktningar bämma utbredniugen, äro de förnämsta bland dem. Redan de äldre växtgeograferue egnade dessa frägor uägon uppmärksambet, men tili full uppskattning af deras betydelse kunde mau ej komma, innau evolutiousteo- rin blifvit allmänt autagen ocb de nyaste geologiska perio- dernas flora blifvit känd ätminstone frän särskilda delar af det norra balfklotets tempererade ocb kalla zoner. Man lärde da att i betraktelserna införa tvänne nya faktorer, ti- den ocb de sekulära förändringarna i fördelningeu af land ocb baf. Den samtidigt tili erkännande komna glacialteo- rin kunde icke iindgä att starkt inverka pä det säluuda ut- bildade nya äskädningssättet. Sälunda bafva de frägor, som röra växternas vandrin- gar, trädt i förgrunden. För en exakt lösning af de växt- geografiska problemen är en noggrauu kännedom af växter- nas vandringsförmäga ocb af alla de yttre omständigbeter, som gynna eller försvära utbredningen, oafvisligen nödvändig. Härvid gäller det mindre att undersöka den större eller min- dre möjiigbet tili spridning, som bvarje art genoni sin or- 164 ganisation och sitt utvecklingssätt besitter, än det verkliga, i naturen och uuder kampen mellan individerna ästadkomna och fortfarande under ombildning varande resultatet af denna spridningsförmäga. Ty de tiisental af möjligheter, som för- dehiingeu af äoran öfver ett omräde tilläter oss att förmoda, äro nastan lika mänga osaunolikheter. För att en växt skall kimna invandra i ett land, är det ej nog att ett frö af densamma sprides dit. Fröet mäste hinna dit i grobart skick. Det mäste finna den rätta jordmänen och den rätta fuktigheten. Det mäste falla i lämplig ärstid. Den iinga plantan mäste fä den rätta gradeu af belysning eller be- skuggning, och det rätta mättet af frihet eller skydd för sin uppväxt, Den mäste vara omgifven blott af sädana växter, mot hvilkas päträngande den kan värja sig. Den mäste finna tillräckligt läng tid för sin periodiska utveckling, tillräcklig värme för att bringa sinä frön tili mognad, och dessa i sin tur ställa samma fordriugar pä landets och ständortens na- tur, som moderväxten, om arten skall kiinna bibehälla sig. Betänka vi nii, att största delen af Europas areal intages af sädana ständorter, hvilka ega blott ett ringa antal arter, nämligen i de sydligare länderna den odlade jorden, i de uordligare skogen och sumpmarkerua, sä mäste vi medgifva, att utsigten för ett frö att falla pä en olämplig ständort är ofautligt öfvervägande. Vi hafva alltsä skäl förmoda att växternas utbred- ning genom fröspridning pä mäfä och pä länga afstäud är mycket obetydhg och alls icke tillräckhg för att förklara växtverldens fördelning. Derför mäste vi i detalj försöka iakttaga fenomenets verkliga förlopp. Vi böra försöka att följa kampen mellan växtindividerna genom alla dess ske- den, frän det första besittningstagandet af bar mark tili dess vegetationen pä hvarje särskild plats räkät i jemnvigt. För att förenkla uppgiften, bör studieomrädet valjas med afseeude pä följande egenskaper. Det bör vara litet, sä att det lätt kan öfverskädas och genomströfvas. Det bör vara ett gränsomräde mellan tvänne växtgeografiska regio- ner eller provinser, emedan kampen mellan växtformcrna 165 mäste vara lifligare, der dessa äro mera olikartade, och emedan växtvandringen lättast bör kiinna iakttagas pä grän- sen för en arts iitbredning. Dessutom bör omrädet tili kii- mat och jordmän vara sä likformigt soin möjligt, pä det att man mä hafva med sä fä yttre inverkningar som möj- ligt att räkua. Blekinges natur. Ett omräde, som uppfyller alla dessa vilkor, är land- skapet Blekiuge i södra Sverige. Redan vid mitt första be- sök der, sommarn 1878, slogs jag af den skarpa kontrasten mellan dess södra och norra del, hvilken företeelse jag strax insäg vara omöjlig att förklara blott pä grund af böjdskil- iiaden. Förnyade besök hos minä der boende Föräldrar satte mig i tillfälle att 1879 och 1882 egna ytterligare nägon tids iippmärksamhet at landskapets vegetation, och, dä under minä resor pä annat häll de ofvan framhällna spörjsmälen om växternas kamp för tillvaron alit mera trängde sig pä mig, beslöt jag att egna sommaren 1884 ät en närmare un- dersökning af Blekinges vegetation. Jag valde denna trakt sä mycket hellre, som de tvänne växtregioner, hvilka sam- manstöta der, finnas representerade eller ätminstone antydda äfven i Finland. Den smäländska vegetationen är tili sitt skaplynne fullkomligt lik vissa trakters i det inre af södra Finland. Blekinges kusttrakt eger en natur, som päminner om Älands eller Abotraktens, dock med den väsentliga skil- naden, att södra Sverige eger tvänne beständbildande träd- arter, som saknas i Finland, rödboken och afvenboken. Men jemte dem ingä i landskapets sydländska vegetation alla de element, som äro tongifvande inoni Finlands ekre- gion. De arter, som saknas i den sistnämnda, lända säledes undersökuingen blott tili fromma, emedan de förstärka kon- trasten mellan de tvä regionerna samt göra kampen mellan dem lifligare och lättare att följa. Blekinge utgör den Östra hälften af det smäländska höglandets södra sluttning. Gränsen mot Smäland ligger 166 medeltal 35 kilometer frän kusten, och floddalarne och sjö- arne nä, der de korsas af gränslinien, 75 — 160 meters höjd öfver hafvet. Landets lutning mot söder är säledes ganska obetydlig, 1: 315 eller 11 bägminuter. Vattendragen och sjöarne, hvilka äro mycket talrika, meii smä, äro alla belägna i grunda slatbottnade dalar med nägon gäng branta, men aldrig höga väggar och berggrun- den vanligen pä flere ställen synHg pa sjelfva dalbottnen. Deras bredd vexlar mellan en kilometer och nägra fä me- ter, i hvilket senare fall väggarne ofta äro branta, sä att dälden ter sig som en klyfta. Vanligtvis äro dock i sädana dälder väggarne helt läga, sä att beskuggningen i dem ej bhr starkare än pä jemn mark. Blekinges dalar bilda flere mycket greniga system af längre och kortare rätliniga styc- ken, som pä mänga ställen förenas med hvarandra genom tvärdalar. De yttersta förgreningarna kila upp pä den längsamt mot hafvet sliittande klipp-platän, i hvilken detta nätverk är inmejsladt, och sluta der oftast säckformigt. Pla- tän, som uppfyller mellanrummen mellan dalarne, intager större delen af landskapets areal. Den är ganska jemn, endast krusad af de smä knallar, som ntmärka ett af skridis bearbetadt omräde. Men enstaka kullar höja sig obetyd- ligt öfver den omgifvande marken. De ansenligaste ligga i norra delen och nä 15 meters höjd öfver platän, men i angränsande del af Smäland äro de bäde talrikare och högre. I kusttrakten vidga sig dalarne, mynna in i hvarandra och anastomosera allmännare. Der qvarstä resterna af berg- platän säsom isolerade klippor pä fälten; mänga af dem ganska branta, och nägra af ett rätt stätligt utseende. I skärgärden utgöra öarne och holmarne platäns fortsättning, sunden och vikarne dalsysternets, samt Ijärdarne de vidare bäckenens under hafsytan sänkta delar. Berggrunden är enformig. Öfver större delen af land- skapet räder en temhgen grof kornig ögongneis med sä otyd- lig skiktning, att den förvillande liknar porfyrgranit. Den vittrar längsamt, sä att berghällarne tili största delen äro bara, der de ej täckes af morängrus eller aflagningar. Den 167 i Karlskrona skärgärd Iramträdande graniten, gneisen i mel- lersta Blekinge, nagra grauitpartier i det inre af landskapet samt de alkleles lokala förekomsterna af diabas hafva icke bidragit att gifva jordmänen omvexling. I nordöstra delen af landskapet uppträder en grofkornig, jernbaltig ocli lätt sönderfallande porfyrgranit, snarlik vär karelska rapakivi. Enskilda block deraf hafva blifvit transporterade söderut, men det af deuna bergart bildade gruset bar en mycket ringa iitbredning, emedan endast läga, flacka bergbällar sticka iipp ur morängruset eller vattnet, utsatta för vittrin- gen. Skiffrar, urkalk ocb dolomit saknas. Endast invid Karlshamn ocli Sölvesborg finnas enstaka smä rester af en försvunnen kritformation, ocb de bafva icke beller kunnat bibriuga mer än de närmast i söder liggande orterna en rikare jordmän. Morängruset, som betäcker större delen af Blekinges klipp- grund och äfven i de trakter, der andra jordarter ligga ofvanpä, bildar lagret närmast berget, bar kömmit dels frän Smäland, dels frän den närmaste trakteu, ocb utgör derför en blandning af kristalliniska bergarter med nägot bälleflinta eller bälleflint- porfyr, en mycket känspak bergart, förekommande i fast klyft i Östra Smäland ^). Det är alltsä kalkfattigt. En annan af dess egenskaper, hvilken äfvenledes inverkar pä vegetatio- nen, är dess tombet pä lera och dess deraf följande lösa kousistens. Regnvattnet rinner snabt igenom det ocb hin- ner ej upplösa nämnvärdt af dess mineraliska växtnärings- ämnen. I de lägre delarne af landskapet och stundom äf- ven i de högre anträffar man rullstensgrus, en för vegeta- tionen ännu ogynsammare jordart. Mellan 30 och 60 me- ters höjd ligga flerestädes i dalarne stora sandbankar, här och der uppfyllande dem tili bräddarne och bildande verk- liga terrasser. Sanden är vanligen fin och mager med öf- vervägande qvarts och smä svarta glimmerblad. Lägre ned, ^) L. Holmström, lakttagelser öfver istiden i sudra Sverige; Aka- demisk afhandling. Lund 1867. Sid. 24. 168 närmare kusten, följa aflagringar af äkerlera, äfven den tom pä kalk. Men under äkerleran och sanden har man pä ät- skilliga ställen bragt i dagen en brun, fet, hvarfvig lera, som innehäller kalk, hvilken förräder sin närvaro genom förekomsten af smä konkretioner. För den vilda vegetatio- nen torde denna glaciallera dock sakna betydelse, emedan den, sä vidt jag kunnat finna, ingenstädes bildar växtbäd- den. Der den engäng gjort det för träden, äro dessa nu borthuggna och marken odlad. Pä de lägre delarne af pla- tän och pä de ur äkerleran uppstickande kullarne ligga moränblocken ofta inbäddade i lera eller lerhaltigt grus, och källdragen vid foten af sandbankarne medföra äfven lerslam, hvilka företeelser antyda att morängruset fordom värit ler- haltigt, men i de högre delarne af landskapet förlorat denna egenskap genom ursköljning. För att förenkla min uppgift, har jag undvikit det yttre hafsbandet, der hafvets omedelbara närhet kunde pä vegetationen ästadkomma en inverkan, hvars rätta betydelse vore svär att uppskatta. Men innanför Karlskrona skärgärd innehäller hafsvattnet sä föga sait, att det mängenstädes är drickbart, och hafsstrandsvegetationen derstädes skiljer sig pä nägra fä arter när icke frän insjösträndernas. Vindens styrka brytes der, sä att träden nä sin normala utveckling vid sjelfva stranden. De fä hafsstrandsväxterna antingen dölja sig här och der i det vanliga strandsnäret, eller upp- söka sädana öppna jordsträckor, som ännu icke tagits i be- slag af nägon sluten formation. Endast pä strandängarne gör sig en eller annan högre upp i landet fränvarande art gällande genom ett större individantal, säsom t. ex. GJaux maritima ^), Fotentilla anserina, Taraxacum paJuäosum och ') För att undvika upprepningen af artevnas auktorsnamn hav jag för kärlväxterna följt samma nomenklatur, som finnes genomförd i Hart- m?ns Flora, ll:te upplagan, för mossorna professor Lindbergs Musci Scandinavici, Upsalite 1879, sarat för lafvarne prof. W. Nylanders Lichenes Scandinavia) (Notiser ur Si^Msk. pro Fauna et Flora fennica förhandlin- gar, V bäftet). Der nf;gon afvikelse skett, är auktors namn beteckradt. 169 Scirpus rnfus. Vicl dessa unclantag ämna vi i det följande icke uppehalla oss. 1 fysiska förhällandeu eger Blekinge saledes en stor likformighet. Höjdskilnaden är ringa, expositionen visserli- gen vexlande, men inom vida trängre gränsei- än i bergs- trakter, jordmonen sä godt sora öfverallt, der vild vegetatiou räder, kalkfri, och hafvets infljtande pä strandvegetationen temligen ol)etydligt. Mot denna likformighet i de fysiska förhällandena bil- dar landskapets oravexlande vegetation en skarp kontrast. I den södra delen, der äkerleran räder, aro alla fält iipp- tagna tili odling, och pä den norra delens magra grus ligga odlingarna spridda i oregelbiindna grupper mellan skogsmar- kerna. Men utom denna olikhet, som tydligen beror af jord- mänen, förefinnes en annan, för oss vida vigtigare, nämligen i den vilda vegetationen. I södra delen prydas alla backar kring fälten och alla ur äkrarne nppstigande bergklackar af lummiga löfdungar. Dessa bildas för det mesta af ek med undervegetation af gräs och örter samt med snär af hassel och sian. Ofta äro de uppblandade med andra löfträd, af- venbok, björk (Beftila verrucosa), ask, smäbladig lind, alm och lönn, och hafva da en ännu mera omvexlande under- växt, deri dock örterna och gräsen alltid intaga det mesta utrymmet. Pä torra steniga ställen frodas tätä törnsnär, i hvilka slänet iitgör hufviidmassan jemte björnhallonarter, ehuru äfveu nyponbuskar, berberis och hagtorn ofta äro af betydenhet i denna formation. Der äarne bilda forsar, kan- tas de af fuktiga skuggrika lundar, hvilkas löfhvalf sam- mansättes af askarnes, almarnes och klibbalarnes kronor, medan marken betäckes af bingel och andra bladrika örter och stenarne af ett saftigt grönt mosstäcke. Stundom sling- rar humlen iippför trädstammarne eller öfverkläder stenrö- sen och krusbärsbiiskarne i denna formation. Lemnar man fälten och deras närmaste omgifning och stiger iipp pä en af de läga platäerna, kommer man mängen- städes inibokskog, nägon gäng med stammar, somfögagifvaef- ter för de beryktade danska, eller i blandskog af gran och bok. 170 Det bör här erinras, att skogplantering ännu i sä li- ten skala bedrifves i Blekinge, att den blott pa fä orter haft nägot inflytande pänaturens karaktär. Ali den vege- tation jag här och i det följande skildrar, är fullkomligt vild, om ej motsatsen uttryckligen anraärkes. Blott tjugu kilometer fräu hafvet, ocli naturen liar en annan prägel. Den sydländska vegetationen är inskränkt tili nägra smä fläckar, hvilka blott derigenom falla den flyg- tigt genomresande mer i ögonen, att de företrädesvis ligga invid trafiklederna och gärdarne. Äfven odlingen är här olik den, som bedrifves i kusttrakten. Der nere pä den bördiga äkerleran användes stor omsorg och rationella me- toder pä jordens skötsel. Här uppe skötes jordbrnket — pä enskilda prisvärda undantag när — efter gammal vana. Äkerlapparne äro oregelbundna tili bäde omkrets och relief, de otaliga stenarne kunna ej bortskafiäs, afdikning, gödning och plöjning göras som före jordbruksskolornas tid. Men icke nog dermed; tili och med svedjebruket är ännu allmänt. För det mesta äro svederna smä, nägra fä tunnland i vidd. Men ofta mätä do ett eller par tiotal tunnland, och i södra ändan af Öljehult socken har jag gätt öfver ett svedjefält, som hade i det närmaste tvä kilometers längd i Öster och vester. Svedjebruket är isynnerhet användt af en klass jord- brukare, hvars niotsvarighet jag icke sett i andra trakter, om den ej kan jemföras med de fattigaste nybyggarne i lappmarken. Blekingebon eftersträfvar framför alit sjelf- ständighet. Han är nöjd, blott han kan skafiä sig eget tak och egeu äker, takäsen mä tili en början vara huru lag som helst, och äkertäppan mä se ut som ett stenröse. För en ringa penning eller pä kredit erhäller han en liten jordlapp bland bergskrefvorua. Ett öfvergifvet ruckel köpes frän när- maste häll och flyttas, stock efter stock, tili den nya gärden eller ock gär man omkring och länar ihop virket af med- görhga grannar. Tili och med ensamma qvinnor bygga sig sälunda egna kojor. Nägra plommonträd, ett par äppelträd, en rad krusbärsbuskar och en vallmosäng invid stuguknuten föreställa trädgärd, och här och der omkring sitt hem röd- 171 jar uyodlaren sma äkerlotter för potatis ocli rag. Det kau gä bra en tid, men sä växer familjen, födan blir knapp^ räntor och iitskylder mäste betalas, och det moderna lifvets lyx ställer tili och med pä detta samhällslager fordringar, som bidraga tili mängens ruin. Nybyggaren gör konkurs, och da ingen anser det mödan värdt att fortsätta odlingen af hans raagra äkrar, fur alit förfalla. Endast stugan rif- ves ned för att kanske tjena en annan usling nägra är. Men jorden öfvergifves ofta äfven i medgangens dagar. Det finnes exempel pä att nyodlaren genom biförtjenst och spar- samhet har lyckats hopskrapa en summa, som siitter honom i ständ att skaffa sig en bättre lott. Äfven i det fallet blir lians gamla hem öfvergifvet. Ofta finna sädana lägenheter icke köpare pä äratal. En „gärd''- i närheten af minä För- äldrars hem har stätt öde i femton ars tid, Jag har redogjort för jordbruket i norra Blekinge, emedan det ntöfvar en betydlig inverkan pä vegetationens fördelning och sammansättning. De öde lemnade äkrarne och tomtplatserna erbjuda nya ständorter för de vilda väx- terna, och mau ser der vissa växtformationers historia i alla dess stadier, det ena bredvid det andra som bilderna i ett galleri. Intet är vanligare i norra Blekinge än att i sko- garne anträffa spären af de gamla tomtplatserna. An äro de rätt färska, sä att nässlor och tistel ännu växa i den instörtade källaren, och ruderatväxter pä kojans ugn. Plom- monträden fortfara att bära frukt, och de utdöende krus- bärsbuskarne stä i obruten rad längs gärdsmuren. Gärds- planen bär da en tät matta af korta gräs, blandade med mossor och lafvar. An äro tomtplatserna äldre och stun- dom sä gamla, att fullvuxna granar stä inom den af mossa öfvertäckta stenfoten, och endast de i högar npplagda ste- narne och nägot ensamt fruktträd eller ett par lönnar och askar förräda, hvar gärden legat. Den vilda vegetationen i norra Blekinge har en nor- disk karaktär. Uppe pä platäerna räder blandskog af björk med tali eller grau eller af alla tre arterna i ojemn bland- ning, alltid med matta af Hylocomia och en vexlande mängd 172 bärris, ofta dessiitom med ymnig en. Tallskogar äro afven allmänna, men alltid smä och imga, och marken i dem är tili stor del betäckt med Ijiing. Andra platästräckor, isyn- nerbet pä sluttningarna mot dälder och sjöar, bära granskog, i bvars skugga marken nastan icke bar annan växtligbet än den enformiga gröubruna Hi/loconiium-msittsin. Eljes uppta- gas dalsidorna af björkskogar med mosstäcke och bärris eller blandskogar af samma beskaffenbet som uppe pä pla- täerna. Stora sträckor af skogen äro nedhuggna och bära likasom en del af de öfvergifna äkrarne en tät vegetation af Ijung. Andra lemnade äkrar och de öfvergifna tomtplat- serna öfverklädas af en mager gräsmatta, som genom betning hälles klippt längs jordytan och sä gles, att mossa och laf intränga samt bilda hälften af vaxttäcket. I dälderna slingra vatteudragen genom starrängar, eller utvidga de sig tili sjöar. Mänga af sjöp^ne äro antingen pä väg att förvandlas tili mossar eller ock ha de hunnit tili slutet af förvandlingen. Mossarne hafva en fullt nordisk karaktär, säsom läsaren längre fram skall finna vid redogö- relsen öfver deras vegetation. Lundarne vid forsarne bildas i norra Blekinge af klibb- al, öronpil och brakved. Pä andra trängre ställen och i smä dälder frodas glasbjörken (Betula odorata) i tätä be- ständ. Denna nordiska vegetation, sä lik den, som räder bos oss, är allherskande i största delen af Smäland, sä att Ble- kinges andel deraf blott är ett bihang tili eller snarare en omedelbar fortsättning af den smäländska. Frän norra Ble- kinge skjuter den i tiingor ned mot kusten mellan dalarne, och vissa formationer af densamma gä pä nägra ställen ned i kustlandets dalar, säsom kärrängarne och tallskogarne. Tili och med tätt invid hafvet ser man den nordiska sko- gen fullt normal och i temligen betydande partier, men ge- nom sydländsk vegetation öformigt afskild frän hufvudraas- san inne i landet. Den här skildrade olikheten mellan norra och södra Blekinges vegetation bar värit den väsentligaste anlednin- 173 gen tili landskapets gamla folkliga iudelning. „Blekiuge", säger t. ex. biskop Agardh ^), ,,har blifvit indeladt i tre bäl- ten, skogsbygden, mellaubygden och strandbygden, hvartill man kan lägga det fjerde, skärgardeu. Uti skogsbygden strider ännu deu smäländska nordiska naturen rned kiist- landets sydliga, tallskogeii med löfskogen, klipporna med kullarne. Uti mellanbygdeu har löfskogen tagit öfverhan- den, och bergen hafva nedsänkt sig tili sluttande höjder. Uti strandbygden tränger hafvet in med sinä vikar och gif- ver landet änyo ett annat skaplynue." — Dock mäste jag medgifva, att jag icke hört denna i^idelniug användas af befolkningen, utan blott hört den norra delen, der den smä- ländska vegetationen räder, allmänt betecknas med namnet Skogarne. liedan de äldre skandinaviska botanisterna fäste vigt vid samma märkvärdiga kontrast. Elias Fries kallar Smäland ett Norrland midt i Göta rike ^) och beskrifver annbokens region, tili hvilken han räknar Blekinge, som ett nordens paradis ^). De äldre utländska växtgeograferne, hvilka framför alit sökte efter naturliga gränser, kunde icke tillmäta den smala skandinaviska bokregionen nägon bety- delse i jemnbredd med det skiljande hafvet i vester och sö- der. Men Grisebach har frigjort sig frän detta tväng. Hos honom spelar boken en stor roll. Dess gräns utgör grän- sen mellan de tvänne stora hufvudpartier, i hvilka han de- lar sitt ,,Waldgebiet des östlichen Kontinents", som omfat- tar hela norra Asien och Europa *). Det är visserligen sant, att boken gär längt norrut i Smäland, och att man säledes, cm man blott följde definitiouen, skuUe vara tvnngen att uppdraga Grisebachs gränslinie genom helt andra trakter än Blekinge. Men de flesta för Grisebachs „Buchenzone" ut- märkande drag försvinna redan i norra Blekinge, och samma '3 C. A. Agardh, Försök tili en statsekonoraisk statistik öfver Sverige. I delen, 2 häftet, Karlstad 1853; sid. 179. -) Elias Fries, Botaniska utflygter, III, sid. 172. »— ') Samma ar- bete, sid. 191. *) Grisebach, Die Vegetation der Erde, I, sid. 8.5. 174 trakts vegetationskaraktär svarar ej ens mot hans „russische Eichenzone." Lika litet svarar den emot Fries' ekregion. Vilja vi pä denna lilla fiäck af jorden tillämpa Grisebachs indelning, fä vi säledes här uppdraga gränseu mellan tvänne zoner, en nordlig och en sydlig, en kontinental och en in- sulär, hvilka i största delen af Europa äro skilda frän hvaran- dra genoni en bred, homogen mellanliggande växtzon, ekens. Engler försöker vid sin indelning af jordklotet i främ- sta rummet stöda sig pä arternas härkomst. Enligt honom tillfaller Skandiuavien tili största delen tvänne af det „norra extratropiska florarikets'' omräden eller gebiet^). Det „subarc- tiska eller koniferomrädets nordeuropeiska provins" och „gra- nens zon" motsvarar den vegetation, soni herskar i norra Blekinge och i Smäland. Det „mellaneuropeiska och aralo- kaspiska omrädets subatlantiska provins'' eger en vegetation, soni motsvarar södra Blekinges. Fries' ekregion, hvilken är bäst utpreglad norr om Smäland, sammanfaller tili sinä kän- netecken med Euglers „sarmatiska provins." Att gränserna pä Englers öfversigtskarta icke fullt öfverensstämma med dem, som jag här angifvit, kan ej rubba vara slutsatser, ty kartan gör ej anspräk pä att vara noggrann i detaljerna. Författaren varnar sjelf för att blifva missförstädd i detta afseende ^). Yegetationeiis förliällaiide tili kiimat ocb Jortlmäu, Det hgger närä tili hands att med de äldre författa- rene tillskrifva regionbildningen i Blekinge inflytandet af höjden öfver hafvet. Smäland anses allmänt hafva ett strängt kiimat. Nägon meteorologisk station hnnes ej i deu högsta, mest kontinentala delen af högiandet. Men när- mare Blekinges gräns ligger en station, som är mycket lämp- lig tili jemförelse med Blekinges enda meteorologiska sta- tion i Karlshamn. Denna smäländska station är Vexjö. §^ O A. Engler, Versuch einer Entwickelungsgeschichte der Pflan- zenwelt, II, sid. 334. ■) Engler, samma arbete, II, sid. 333. 175 De siffror, som vanligen valjas tili mätare af växternas klimatiska fordringar, gälla: viuterus medeltemj^eratur, som- marns medeltemperatur, ärets medeltemperatur, den största vinterkölden, den största sommarvärmen, vegetationsperio- dens längd och temperatursiimma. Utan att vilja uttala nä- got omdöme om dessa faktorers verkliga betydelse, auför jag här deras siffervärde i Vexjö och Karlshamn. Den bun- dragradiga skalan är öfverallt anväud. Uppgifterna stöda sig pä arbeten utförda af Svenska statens meteorologiska stationer ^). Vinterns medeltemperatur (december — februari) är i Vexjö — 2,47'^, i Karlshamn — 0,4 8". Sommarens medel- temperatur (juni— augusti) är i Vexjö -|- 15,0 5*^, i Karls- hamn + 15,3 9°. Ärets medeltemperatur är i Vexjö -f- 5,7 2° och i Karlshamn -|- 6,8 9". Det kallaste femdagsmediet in- träffar i Vexjö den 1—5 januari med — 4,oi" och samma tid i Karlshamn med — 2,0 8". Det varmaste femdagsme- diet inträfiar i Vexjö den 21—25 juli med -f- 16,6 4° och i Karlshamn samma tid ned -(- 16,9 3°. Vid dessa tai bör er- inras att temperaturens dagliga variation kan betydligt mo- difiera extremerna. Den uppgär i januari tili 1,3 8° i Vexjö och tili 1,23° i Karlshamn, och i juli tili 8,2 9° i Vexjö och tili 7,13" i Karlshamn. Dygnets medeltemperatur stär öfver 0° under 247 dygn i Vexjö och under 289 dygn i Karlshamn. Här ingriper äter den dagliga variationen, som i Vexjö i mars uppgär tili 4,14° och i december tili 1,4 9° samt i Karlshamn tili 2,i8° i fe- bruari, 4,00° i mars och 1,51° i december, eller de mänader, da medeltemperaturen stär i närheten af nollpunkten. Sum- man af medeltemperaturerna för de dygn, hvilkas medel- temperatur är öfver 0°, utgör i Vexjö 2348,9° och i Karls- hamn 2575,4 6°. I dessa sitfror är höglandets inflytande tydligt skönj- ^) Edlund, BIdrag tili kännedomen om Sveriges kiimat; Sv. Vet. Ak. Handl., ny följd, XII B. 1873. — Rubenson, i Sv. Vet. Ak. Handl. B. XIV, n:o 7 & 10, 1876 & 1877. 176 bart. Deu sträiigare vinterköldeu, temperaturkurvans hasti- gare stiguing inot sommaren samt deu större dagliga vär- nievariationen, egenheter för det kontinentala klimatet, skilja Vexjö frän Karlshamn. De äterspeglas i de periodiska fe- uomenen inom växtverlden. De blommor, som i Blekinge utveckla sig i mars, utsprucko 1873 — 78 i Krouobergslän 26 dagar senare än i Blekinge, för april-blommorna utgjorde tidskilnaden 5 dagar och för majblominorna 6 dagar. Löf- sprickningen inträfiade iinder samnia period i medeltal 3 dygn tidigare i Blekinge än i Kronoborgs Iän. Längre fram mot högsommaren stiger temperaturen sä mycket snabbare i böglandet än vid kusten, att flere blomningsfenomen ej i Smälaud hinua tili utveckling förr än deu värmegrad öfver- skridits, vid hvilken samma fenomeu utvecklat sig i Ble- kinge. Esempel härpä lemuar Primus spinosa, som i Ble- kinge blommar vid 8,9*^ och i Krouobergslän vid 12,4°. Sa- xifraga grcmidata blommar i Blekinge vid 9,6°, i Krouo- bergs Iän vid 11, 5*^. Axbildningen hos vinterrägen försiggär i Blekinge vid 10,9*^ och i Krouobergs läu vid 12,4*^. Der- emot inträffar löfiallningeu i Krouobergs läu hela 9 dagar tidigare än nere i Blekinge ^). Dessa klimatiska olikheter bestämma troligtvis gräusen för flere kulturväxters utbreduing. Ty i Blekinges lägre de- lar ser mau pä kali jord flere sydländska trädgärdsväxter, hvilka mau saknar pä Smälands platä. Sädana äro t. ex. Morus nigra L,, Castanea vesca Gsertn. och Juglans regia L. Valuötträdet när i Blekinge ansenliga dimeusiouer och gifver ärhgeu mogen frukt. Det är äfven möjligt att uägra af landskapets sällsyutaste vilda växter af klimatet hindras att gä upp i Smälaud. Meu för de formatiousbildande ved- växternas utbreduing är höglaudets kiimat ej hinderligt. Detta synes af ifrägavarande växters utbreduing utom Blekinge. Alla gä mer eller mindre allmäut upp tili Vexjö och ännu nordligare. De enda uudautagen äro Carpinus hetulus, Bosa tomentosa, Bosa ruhiginosa, Bubi fruticosi och O R. Hult, Recherches sur les phenomenes pcriodiques des plan- tes, Nova Acta Reg. Soc. Se. Upsal. Ser. III. Upsala 1881. Falun. Karlstad 16,2« 17,lO 14,7» 15,8» 3,70 5,40 177 Cotoneaster vulrjaris, hvilka antingen lielt ocli hället saknas i Kronobergs Iän eller derstädes förekomma mycket sällsyn- tare än i Blekinge. Quercus pedunculata Ehrli. finnes ej blott ganska all- mänt i hela Smäland, iitan gär sora bekant ännu mycket nordligare, i trakter, hvilka hvarken om sommarn eller soni medeltal för äret hafva en sä hög temperatur som Vexjö. Gefle, Falun och Karlstad ligga iuom ekens nordgräns i Sverige; pä Gotland är eken det herskande trädslaget. Tem- peraturen pä dessa orter och i Vexjö är ^): Vexjö. Visby. Gefle. Juli .... 16,2» 15,8» 16,1" Juli—aiigusti . 15, i« 14,7» 14,6« Äret 5,7° 6,30 4,50 Willkomm 2) säger att den vanliga eken behöfver en tid af minst 4 mänader mellan löfsprickningen och löffäll- ningen, för att trifvas. I Gefleborgs Iän iippgär denna tid tili 124 'dygn, i Dalarne tili lika mäuga, i norra delen af Örebro Iän tili 126, i Vermland tili 130, i norra Smäland tili 131 och i södra Smäland tili 136 dygn. Vidare erfor- drar den enligt samme författare en medeltemperatur, som för maj — oktober mänader utgör minst 12, 50 C. 1 Vexjö är medeltemperaturen för dessa mänader 14,2 6^. Att ekens fyra mänader länga växtperiod mäste vara frostfri, säsom författaren säger, gäller icke för Sverige. Ty i flere af de trakter, der detta trädslag bildar beständ, inträffa starka froster vär och höst^). 1871 härjade froster i juni mänad hela Mälaretrakten, Elfsborgs- och Kalmare Iän. Alla är yppa sig höstfrosterna redan i slutet af augusti och början af september äfven i de ekbeklädda landskapen i Svea rike. ^) Rubenson, Mänads- och ärsmedia af temperaturen pä statens meteorologiska stationer under aren 1859 — 1872; K. V. A. Handl. B. 14, n:o 7. Stockholm 1876. -) M. Willkomiii, Forstliche Flora von Deutschland und Oester- reich, Leipzig 1875, s. 335 fif. ^) H. E. Hamberg, Om nattfrosterna i Sverige ären 1871, 1872 och 1873. Cirkulär n:o 5 frän Upsala observatorium, Upsala 1874. 12 178 Fagus sihatka betecknas af Berlin ^) säsom allmän pä smäländska höglandet och spridd i Kalraar Iän. C. Hart- man 2) uppgifver att den odlad bär frukt npp tili Lervik norr om Gefle. I Upsala stä flere unga kraftiga bokar, hvilka icke i sin habitus bära spär af ett för strängt kiimat. Grisebach ^) anser att boken behöfver en tid af minst 5 mänader frän löfsprickningen tili löffällningen. A. de Can- dolle *) bar iir detta trädslags utbredning dragit den slut- satsen, att det ej uthärdar en vintertemperatur, livars me- deltal sjunker tili — 5'^ C. Willkomm^) har kömmit tili det resultat, att bokens vertikala utbredning begränsas af starka temperaturminima iinder hösten, vintern och vären, och han anser att en janiiaritemperatur af — 5 tili — 6,2 5" C. i norra Tyskland samt — 6,2 5 tili — 7,5<* C, i alperna är det lägsta som den uthärdar. Grisebachs slutsats är oriktig. Endast i tre af Sveri- ges landskap förflyta fem mänader' frän bokens löfsprick- ning tili dess löffällning, i Skäne, Blekinge och Bohuslän. I Nerike hinner den (planterad) igenom sitt ärsarbete pä 18 veckor eller 128 dagar. I Södermanland inskränkes dess växtperiod ytterligare 5 dagar. I Svealand uppgär den i medeltal tili 133 dygn, eller lika mycket som i det smä- ländska höglandets norra del, Jönköpings Iän. I södra^Smä- laud förgä 140 dygn mellan bokens löfsprickning och löf- fällning ^). Häraf framgär, att boken hinner utveckla sig nor- malt inom 4\/2 mänader, och att en fullt tillräcklig utveck- lingstid stär den tili buds pä det smäländska höglandet. Hvad bokens ömtälighet för lag vintertemperatur an- gär, sä visa redan Willkomms uppgifter, att den icke. med full visshet kan utrönas pä grund af utbredningen. Det är ') Aiig. Berlin, Den geografiska utbredningen af Skandinaviska halfuns fanerogamer och ormbnnkar, Stockholm 1876; sid. 100. ^) Hartmans Handbok i Skandinaviens Flora, ll:te npplagan, I, sid. 358. ') Grisebach, Die Vegetation der Erde, I, sid. 89. V A. de Candolle, Göographie botanique. *) M. "VVillkomm, Porstl. Flora, sid. 381. . °) Hult, Ph/jnomr-nes periodiqaes des plantes. 179 möjligt att bokarne i en trakt blifvit mer härdade äii i en annan, men detta torhällande kan ocksä vara skenbart och bero .derpä att andra, ännu ej tillbörligt imdersökta lokala omstcändigheter hindra trädet att ga sä högt pä vissa berg, soni deras vinterklimat skiille tilläta. Huru än härmed ma lorhälla sig, är vintertemperaturen i Vexjö sä hög, att den icke kan utestänga boken, äfven om VVillkomms eller de Candolles slutsatser vore riktiga. I december är nemligen denna orts medeltemperatiir — 2,7 9", i januari — 2,5 2", tebruari — 2,6 0" och i mars — 0,8 3" C. ^). Carphms hetulus har i Sverige en betydligt inskränk- tare utbredning än de tvänne föregäende trädarterna. Dess gräns gär i riktning frän vester mot Öster genom södra Halland och södra Smäland tili mellersta delen af Öland. Genom sitt enkla förlopp gör denna linie intryck af att vara en kliraatisk gräns. WilIkomm '^) anser afvenboken känslig för vär- och höstfroster samt för lag vintertempera- tur, och antager att den ingenstädes förmär växa normalt, der vinterns medeltemperatiir är under — 3,7 5", värens mindre än -|- 4,5", höstens mindre än + 6,7 5" och ärets under 6, o" C. Samtliga dessa vilkor uppfyllas af följande meteorologiska stationer i Sverige, hvilkas omgifningar sä- ledes icke borde vara olämpliga för afvenboken: Lund, Karlshamn, Kalmar, Halmstad och Göteborg (samt Ström- stad?), men icke af Vexjö, Vestervik, Visby, Jönköping, Ve- nersborg, Skara, Linköping och de nordligare stationerna. Afvenboken tyckes sälunda i sjelfva verket hafva uppnätt sin klimatiska nordgräns ätminstone i den Östra hälften af Sverige, men skulle kanske kunna trifvas längre norrut längs Kattegats och Skagerraks kiister. Coryltis avellana är allmän i hela Smäland och norrut ända tili Dalelfvens stränder. Mer* och mer sällsynt gär den närmare mot polcirkeln, sä att de nordligaste exempla- ren i Sverige finnas pä Qvarkens .breddgrad. Äfven i norra *) Rubenson, Manads- och ursmedia. -) Wnikomm, Fovstl. Flora, sid. 305. 180 deleu af Blekinge är hasseln ganska allmän, och, eliiim den der lika litet som i Smäland uppträder dominerande, kau man icke betvifla att klimatet är fullt lämpligt för dess trefnad. Detsamma gäller om de öfriga trädarterna, hvilka deltaga i bildningen af den sydländska vegetationens mindre formationer, Fraxiniis excelsior, Acer platanoides, Ulmus montana och Tiliä parvifolia. Alla hafva en sä vidsträckt utbredning norrut och aro sä allmänt strödda i Smäland, der de pä regelbundna tider blomma och sätta mogen frukt, att klimatet icke kan gifva oss förklariugen tili deras märk- värdiga fördelning i Blekinge. Lika litet kan de nordiska formationernas sparsam- mare förekomst 1 södra Blekinge bero af klimatet. Om de ock tili största delen halla sig pä de högre sträckorna mel- lan bygderna, sä är höjdskilnaden dock alit för liten för att kimna tagas i betraktande. Dessutom gä de, säsom redan blifvit framhället, stuudom ned tili sjelfva stranden. Och nägra formationer af sarama trädarter, som bilda Ble- kiuges nordiska vegetation, förekomma i sydligare, vida var- mare trakter än södra Sverige. Vi behöfva blott erinra om tallskogarne pä den varma dalbottnen i kantonen Vallis. Der, i ett kiimat, som frambringar eldigt muskatelvin och läter mandelbusken förvilda sig, bildar Finus silvestris full- komligt vild skog pä mänga af dalbottnens moränkiillar. Omedelbart invid, pä sluttningarne af den södra dalväggen, vidtager granskogen, nastan helt och hället bildad af Pi- nus abies. Säliinda se vi att de nordiska och sydländska formerna trifvas förträffligt bredvid hvarandra och bilda formationer pä hvarje niva, samt att klimatet lika väl tilläter de nor- diska formerna att massvis uppträda vid kusten som det lemnar öppet för de sydländska formerna att utbreda sig pä det smäländska höglandet. KHmatet förklarar alltsä icke vegetationens fördelning i Blekinge. Man kunde tanka sig, att den varierande expositionen motvägde klimatets inflytande och de nordiska formerna i södra Blekinge företrädesvis hölle sig tili kallare platser, de 181 sydlänclska formerna i uorra Blekinge tili varmare ställen. Men redan de flygtigaste observationer imder en ejida ex- kursion äro tillräckliga att vederlägga ett sädant antagande. Bokskogen intager t. ex i de lägre delarne af landskapet Stora sträckor med varierande, ehuru mest nastan vägrätt läge. I de liögre delarne af landskapet finnes den företrä- desvis i skuggiga, kyliga dälder, och ätminstone lika ofta pä sluttningar mot vester eller Öster som mot söder. Eme- dan hela landskapet sluttar mot söder, äro de mot norr vända backarne mindre allmänna än de öfriga, hvarför bo- kens förekomst pä sädaua ej heller kan vara sä allmän. Eken bekläder de ur fälten iippstickande klippholmarne lik- formigt pä alla sidor, och lika varierande är dess exposition pä dalsluttningarna i norra. Blekinge. Tallskogen i kust- trakten bekläder vanligen nastan vägrät eller mer eller min- dre paot söder sluttande mark, och i liknande lägen finner man granskogen i kusttrakten, ehurn den här, som i allmän- het der den är sällsynt, företrädesvis häller sig tili kyliga dälder. Icke heller jordmänens .olikheter förslä att förklara vegetationens fördelning i Blekinge. Som bekant äro de äestä växter mer eller mindre oberoende af jordmänen, sä att man t. ex. i en botanisk trädgärd kan halla himdrade- tal arter pä samma jord, i samma fuktighet och belysning, ehuru de i vildt tillständ fördela sig pä ständorter, som i alla dessa afseenden mer eller mindre variera. Det vore knappast nödigt att här uppvisa, i hvilken grad hvarje be- ständsdel af landskapets flora är Hkgiltig för jordmänen. Blott för att icke utelemna nägon länk i min bevisning, viii jag anföra nägra fä af den nordiska och sydländska vege- tationens mest karakteristiska arter. Pinus silvestris är allmän pä torr ^) sand, rullstens- ^) För att beteckna fuktighetsgraderna har i anteckningarna an- vändts en tiogvadig skala, börjande med 1 = mycket torr och shitande med 10 = vattendränkt. Mellangraderna kunna betecknas säsom temli- gen torr (2), temligen frisk (3), frisk (4), nägot fuktig (5), fuktig (6), mycket fuktig (7), temligen vut (8), vät (9). 182 grus, torrt och friskt krossteusgrus, torr, mager torf och blöt mosstorf. Pä alla dessa jordarter bildar den beständ. Pä klippor är tallen allmäu och tunnsädd, strödd eller stun- dom -beständbildande. Sällsynt förekommer den bland an- dra träd pä biimusrikt grus. Att den icke blifvit anteck- nad pä lerjord beror mäbända deraf, att denna jordart na- stan helt och hället är iipptagen tili odling. Pinus ahies är allmännast ochjmnigast pä friskt kross- stensgrus, men förekommer äfven ofta ymnigt pä fuktigt grus och är riklig mängenstädes pä fuktig, af källdrag ge- nomsipprad stenig mylla. Pä torrt grus förekommer den allmänt, isynnerhet som ung, hvaraf man kan sluta att den vid högre älder bibehäller marken vid en högre fuktighets- grad. Mindre allmän är granen pä frisk mylla och mogen torf, pä hvilka tvänne jordarter den undantagsvis uppträder rikligt, samt pä fuktig torf, lera och klippor, der jag alltid sett den blott enstaka eller tunnsädd. Betula verrucosa är allmännast pä friskt och torrt krossteusgrus, men förekommer pä det torra gruset endast i ungdomen ymnigt, emedan .den alit mer mossbelupna mar- ken vid björkarnes uppväxt bevarar sin fuktighet. Pä frisk lera är björken stundom ymnig eller riklig, och visar sig temligen allmänt, ehuru säilän beständbildande, pä frisk eller fuktig stenig mylla och fuktigt grus. Pä klippor är den ganska allmän och ofta riklig, och den förekommer dessutom nägon gäng pä torf, fuktig lera och frisk, oblan- dad sand. Corylus aveUana är allmännast pä friskt krosstensgrus, men ej heller sällsynt pä frisk och fuktig mylla. I fukten tunnsädd, bhr den pä de friska ständorterna ofta riklig. Äfven pä frisk lera och sand visar den sig strödd, men pä torrt grus, torr sand och klippor endast enstaka eller tunn- sädd, om ej i mycket ungt stadium, emedan hasseln vid till- tagande {'Mer skyddar marken för uttorkning. Quercus 2Je(hmculata Ehvh. hnnes paalia jordarter utom pä torr,'en. Isynnerhet är eken allmän pä friskt krosstensgrus och pä fuktig, stenig mylla, ehuru endast pä den förra jord- 183 arten bestandbildande. Pä frisk lera ocli stenröseu bildar den ofta beständ. Tili och med pä de torraste jordarterna, pä torr sand och rullstensgrus, finnei- maa stimdom strödda ekar. Fuktiga ständorter hysa öfvervägande unga ständ, hvilket synes antyda att eken i Blekinge icke täi fukt un- der längre tid, ett motsatt förhällande tili hvad erfarenhe- teu lärt i mellersta Europa ^). FcKjus silcatica förekommer icke pä de torraste mar- kerna, pä sand- och rullstensfälten, men väl pä sandbackar, som bibehälla en viss friskliet. Ej lieller ser man boken pä klippor och torfjord. Om dess förekomst pä ren lera gäller detsamma, som vi sagt om tallen. För öfrigt finner man bok pä alla slags marker, frän de kargaste sand- och grusbackar tili de letaste mullrika dälder. Tätä beständ af fruktbärande träd bilda sig bäde pä gruset och pä myllan, äfven da underlaget är temligen fuktigt. Carpinus hetiilus saknas endast pä torf, klippor och fuktig lera. Pä torr sand har jag en gäng sett riklig afven- bok. Allmännast bildar den beständ pä friskt krosstensgrus. Äfven pä fuktiga lokaler med grus-, ler- eller humusjord bildar den beständ. Pä stenig fet mylla i fuktigt läge fin- ner man isynnerhet unga ständ. Om det säledes är lätt att uppvisa, att landskapets karaktärsväxter äro föga ömtäliga i valet af ständort, sä kunde man dock vänta .att de i kampen om utrymmet skulie uttränga hvarandra^. sä att hvarje jordmän skulie fä en sär- skildt för den utmärkande växtblandning. Men icke heller detta eger rum, ätminstone icke i en i ögonen fallande grad. Pä likadan jord finner man flere olika formationer sä väl af sydländsk som af nordisk karaktär. Pä torr sand och rullstensgrus t. ex. ser man Ijunghedar, tallskog, gräs- backar, ekbackar och törnsnär. Pä frisk sandjord har jag sett gräsbackar, örtbackar, lundbackar, björkskogar, bland- skog af björk och tali sanit ekbackar. Pä torrt krosstens- grus räda Ijunghedar och tallskogar, utan att dock utesluta ') Willkoram, Forstl. Florf 184 blandskogen af björk och tali, gräsbackarne, lundbackanie och ekbackarne. Det friskare krosstensgruset byser talrika formatiouer, bland hvilka de allmänuaste äro granskogarne, blandskogarne af björk med tali eller gran, björkskogarne, limdbackarne, ekbackaruSj bokblandskogarne och örtbac- karne. Fuktigt krosstensgriis bär ofiast bokskog, bokbland- skog, björk- och gran-blandskog eller ren granskog, ehuru äfven limddäldernas formationer ofta stä pä sadan jord. Torr lera har jag sett bära ekbackar och gräsbackar.- Frisk lera bär gräsbackar, el^backar, björkskog och björkbland- skog samt lundbackar. Stenig mylla herbergerar ekbackar, limdbackar, limddälder, bokskog, bokblandskog och gran- skog, alla dessa formationer sä väl pä friska som pä fukti- gare lokaler. Mogen torf bär kärrängar, niossar, Ijiinghe- dar, björkskog och björkblandskog, fuktig torf blott mossar och kärr. Pä klippor och stenrösen finnas ekbackar, björk- skogar, björkblandskogar samt törnsnär, Ijungbeständ, gräs- beständ, moss- och lafbeständ iitan trädvegetation. Dä sälunda pä lika jord flere olika formationer köm- mit tili utveckling, kan formationernas fördelning icke tili öfvervägande del bero af jordmänen. Hvauken klimatet eller jordmänen bestämmer säledes i främsta rummet vegetatio- nens fördelning i Blekinge. För att förstä den, mäste vi imdersöka de orsaker, som vallat, att olika formationer stä jemte hvarandra pä hkadan ständort. Vi mäste med andra ord följa växtsamhällenas utveckling frän den första glesa kolonisationen af plantor pä blottad mark eller i vatten, ända tili dess vi se de nu rädande formationerna fullt fär- diga inför vara ögon. Ty i hvarje stadium af utvecklingen stär formationen i vexelverkan med sin omgifning, hvilkeus växter försöka intränga i densamma och leda in utvecklin- gen pä nya banor. De omständigheter, som i hvarje fall förmä halla inkräktarena borta, för att slutligen Iata den af oss studerade formationen segerrikt fullborda sin utveckling, gäller det just för oss att lära kanna. Naturen gär oss villigt tili mötes i detta studium, ty ord blottas ärligen i Blekinge i alla möjliga lägen,- och 185 vegetationeu börjar sälunda stäudigt upprepa siii historia pa iiya fläckar. Härigenom fär mau pä en enda sommar se nastan alla växtlighetens utvecklingsstadier, och ett jem- förande studiiim läter oss igenkänna, hvilken plats i serierna hvarje sadan ständort eger. Pä detta sätt kan man af tal- rika fragment liopfoga en trogen bild af hela vegetationens utveckling, likasom palteontologen af de tili olika in^^^vider hörande skelettdelarne kan koustruera en vetenskapligt h?'l- bar bild af den djurart de^representerat. Yäxtformatioueruas utveckling pä torr eller frisk mark. I det föregäende har jag sökt visa, att Blekinge före- ter de väsentligaste vilkor för ett löftesrikt studium af det problem, som uppstälts i inledningen. Kampen mellan växt- individerna är i full gäng, intensiv och föga päverkad af lokala olikheter hos klimatet eller jordmänen. Ny jord blot- tas ärligen för den vilda vegetationen, dels genom att de talrika grustagen iitvidgas, dels genom att äkrar pä de karga platäerna lemnas i ödesmäl. Afven lergropar före- komma, men i sä ringa utsträckniug, att de ej för oss hafva annan betydelse än att visa, att vegetationens utveckling pä leran i hnfviidsak tyckes likna densamma pämyllan och de hu- musrikare äkrarne. ■ Vi skola nii följa vegetationens ntveckling i alla de skilda riktningar, som den iuslär pä hvarje särskildt slag af blottad mark, och börja med de torra, resp. friska mar- kerna. Dä torr mark barlägges, infinner sig först en brokig koloni, hvars sammansättning är mycket varierande, och som hufvudsakligen är bildad af tyänne kategorier växter, näm- ligen dels monokarpiska arter, qvarlefvande efter äkervege- tafionen, dels sädana växter, hvilkas frö lätt sprides af vin- den. Denna koloni är mycket flyktig; den gör intet mot- ständ mot nya växters inträngande, och efter tvä eUer tre är märker man, om platsen fätt vara i ro, knapt nägra 186 spär af kolonisterna. Att uppräkna dem här är derför öf- verflödigt. Den slutna formation, som först betäcker blottad mark, är alltid utmärkt genom en matta af smäbladiga gräs, Häck- vis utfyld med mossor och lafvar samt mer eller mindre rikt prydd med örter. Vi kiinna benämna den gräshacke- formationen. Den är i allmänhet ganska artrik. Pä mager jord uppgär fanerogamernas antal i ett sädant samballe tili iingefär 40, och pä humusrik mark tili 60 och deröfver. Följande kärlväxter äro allmänna pä gräsbackarne : rikliga: Ägrostis vulgaris, Festuca ovina och ofta äf- ven Trifolium repens; . strödda : AcJiillea millefolium, Hieracium pilobella, Oro- hus tnherosus, Bannnciilus acris, Saxifraga gramilata, Stel- laria graminea, samt ofta äfven Aira -jiexuosa, Antennaria dioica, Euphrasia officlnalis, Fragaria vesca, Heliantliemum vulgare, Leontodon autumnalis, Poa 2)ratensis, Potentilla tormentilla, Pulsatilla vidgaris, Bumex acetosella och Sjn- rcea filipendida; tunnsädda : Akhemilla vulgaris, Armeria elongata (en- dast vid hafvet), Campanula rotundifolia, Carex x)rcecox, Cerastimn vulgatum, Equisetum a7'vense, Filago montana, Oalium verum, Gnajihalium silvaticum, Hypericimi perfora- tum, Luzula canvpestris, ' Flantago lanceolata, Polygala vul- garis, Potentilla argentea, Bumex acetosa, Taraxacum offi- cinale, Thymus chamcedrys, Trifolium pratense, Veronica officinalis och Viola canina samt ofta äfven Calluna viil- garis och Trifolium arvense; enstaka: Ajuga xjyramidaUs, Centaurea scahiosa, Eri- geron acris, Hieracium umhellatum, Solidago virgaurea, Ve- ronica chamcedrys, Vicia cracca och Viscaria vulgaris. Dessutom ser man allmänt pä gräsbackarne strödda — enstaka ständ af Junii^erus, Crata^gus och Prunus spinosa. Mindre allmänt, men dock ej sällsynt, deltaga följande arter i denna formations sammansättning; strödda: Ägrostis canina, Cynosurus cristatus, Festuca duriuscula, Galium horeale, Geranium pusillum, Glechoma 187 liederaceum, Jasione montana, Linaria vidgaris, Potentilla incana (endast i. Östra delen) och Sclerantlius ijerennis; tunnsädda: Anthoxanthnm odoraUim, Artemisia cam- pestris, Calamintha acinos, Carex xyilulifera, Carlina iml- fjaris, Centaurea jacea, Cerastium semidecandrum, Filago minima, Lathyrus j^;rafensis, Myosotis liispida, M. stricta, M. versicolor, OrcJds samhicina, Potentilla ansei'ina, P. Verna, Ranunculus hidbosus, TJiynms serpylhmi, Trifolimn fiUforme, Triodia decumbens och Veronica verna; enstaka: Carex j^cdlescens, Circium acaide, Epilohmm anyustifolium, Galium idiginosum., Herniaria glabra, Silene nutans, Trifolmm procumbens och Vaccinium vitis-idcea. Följande arter äro sällsynta i denna formation: An- droseice septentrionalis, Antherlvitm liUago, Arahis Jnrsuta, Botrychium lunaria, Carex ericetorilm, Draha muralis, Eu- plirasia gradlis, Galium molhigo, O. silvestre, Oeraniiiin violle, HeUchri/snm arenarium, Hieracium- hifidiim ^), H. ccesium, H. collinmn, H. rigidum, H. setigerum, Ononis ar- vensis, Plantago media, Potentilla collina, Rumex thyrsoi- des 2), Sarothamnus scoparius, Scahiosa cohtmharia, Teesdalia nudicaulis, Thesium alpinum, Trifolmm montanum, Tr. striatnm, Verhascum, nigrum, V. thapsns och Veronica spicata. Af de pä gräsbackarne allmännaste mossorna och laf- varne plägar endast Hylocomhnn squarrosiini uppträda ym- mgt, H. parietirium, Astrophyllum silvaticum och Climacium dendroideB rikligt — strödt, "samt TJiyidium tamariscifolium., T. ahietinum, Polytriclmm juniperinum, Dicranum scopa- rium och Hylocomium proliferum i tunnsädda fläckar, me- dan Hypnum 2)himosiun, Hylocomium triquetrum, Polyfri- chum pilosum, Cladonice och Peltigerce äro enstaka. *) Hieracia äro upptagna i öfverensstlimmelse med Blekinges flora af C. A. Gosselinan, andra upplagan, Lund 1865. '■) Denna art har under de senaste ären blifvit alit allmännare. 1878 säg jag den endast sUllsyut i Fridlefstad ; 1885 var den ganska all- män liings vägkanterna i denna socken och liade spridt spridt sig äfven i Rödeby. 188 Pä en gräsbacke luellan Bastasjö och Rycl i Augeriim sockeu antecknade jag t. ex. följande törhällande. Pä mai ken voro mossorna ymniga och lafvarne enst^ka, nämligen : } jinig : Hylocomium squarrosum; strödda: Climacmm dendroides och Astropliyllnm sil- vaticitni; tunnsädda : PolytricJmm juniperinum, Dicranum sco- imriimi och Thyidiuni tamariscifolium; enstaka : Hyjmum plumosum, Hylocomium prolifemm, TJiyidmm aUetinum,, Cladina rangiferina, Cl. uncialis, Cla- donia gracilis och Peltkjera canina. Pä de ur marken uppstickande stenarne förekommo lafvar och mossor rikligt, nämligen: rikUga : Lecidece, Parmelia sulcata och Hediviyia alhi- cans; strödda: Lecanorce, Parmelia conspersa, Polytriclium 2nlosum, Grimmia heterosticlia och Gr. Muidenheckii ; tunnsädda : Cladonia fimhriata, Cl. degenerans, Cl. cor- nilta, Cetraria aculeata, Parmelia piJiysodes och P. olivacea, Stereodon cupressiformis och Grimmia hypnoides; enstaka: Peitigera malacea, Evernia furfuracea, Cla- donia xjyxidata, Lecanora vitellina och OncopUorus stru- mifer. Af de buskar och träd, hvilkas frön kömmit tili plat- sen innan den gräsbands, finner man pä mänga af dessa backar Betula verrucosa, Berheris vulgaris, Carpinus hetu- liis, Corylus avellana, Fagus silvatica, Pimis ahies, P. sil- vestris, Quercus x)edunculata, Qu. sessilifiora, Bosa canina, B. dumetorum, B. mollissima, B. rtthiginosa, Sorhus aucit- paria och 8. scandica. Träden och de obeväpnade biiskarne fä dock säilän utbilda sig normalt, emedan gräsbackarne allmäut begagnas tili betesmarker. Af samma orsak äro äfven de flesta örterna och gräsen pä äldre gräsbackar korta och hopträngda tili växten. De gräsbackar, som ega humusrikt iinderlag, halla sig säsom sädana, sä länge de begagnas tili betesmarker. Men pä magrare mark ökas Ijungen är efter är, och inom en 189 viss tid förvandlas betesmarken tili Ijungmo. Hastigast för- siggär öfvergängen i saiidgropar ocli pä bart grus, dit krea- turen icke kimna korama. Der binner gräsmattan knappast sluta sig, innau den uttranges af Ijungen. Ljungens framträngande pa gräsbackarne förberedes ofta deraf att en alit rikligare mossa utfyller mellanrummen mellau grästiifvoriia. I detta fall ser man ganska snart en Stor mängd helt unga -Ijungständ sticka upp öfverallt iir mossan, och i den mon, som dessa växa upp, förqväfves gräsformationen likformigt öfver bela platsen. Detta slags förvandling inträtfar vanligen pä mycket gamla gräsvallar, och dess likformigbet antyder att hela platsen blifvit ut- tömd pä de näringsämnen, som de mattbildande gräsen be- höfva. Pä de platser, som redan frän början äro fattiga pä mylla och der säledes mobildningen begynner nastan, sam- tidigt med gräsvallformationen, uppträder Ijungen först i enstaka ständ, som sedän föröka sig och bilda mofläckar pä gräsmattan. Dessa tillväxa och utbreda sig är efter är; snart ser man blott rännor och tläckar af gräsvegetation mellan Ijungbeständen, och slutligen eröfrar Ijungen hela platsen. Sallan är Ijungbeständet sä tätt, att det utesluter alla andra växter. Rester af gräsbackevegetationei; bibehälla sig, visserligen förkrympta och ofta sterila, bland.risen. Sädana äro (Acliillea millefolium), Agrostis vulgaris, Ajuga pyra- midalis, (Afitennaria dioica), Anthoxantlium odoratum, Cam- panula rotundifolia, Carex pallescens, (C. prcc.cox), (Cera- stium vidgatum), Epilohium angustifolium, Festuca ovina, Fragaria vesca, (Oalium uliginosum), G. verum, Hieraciutn inlosella, (H.' umbellatum), (Hypericum perforatum), Luzula camp>estris, Orohus tuherosus, Plantago lanceolata, Poa pra- tensis, (Polygala vulgaris), Potentilla tormentilla (strödd), (Buniex acetosa), Solidago virgaurea, Stellaria graminea, (Taraxacum officinale), (TJiynms chanKedrys), Trifolium repens, Veronica chaincedrys, V. officinalis, (Vicia cracca, Viola canina och Viscaria vulgaris). De arter, som satts 190 inom parentes, cluka sliitligen imder för den tilltagande be- skuggniugen, raen de öfriga lefva lika länge som Ijungen. Xägra af dem fä ny kraft, da genom de uppväxande iinga björkarnes ärliga löffällning myllaii äter ökas, och blifva sälunda verktygen för Ijungvegetationens undanträngning. Men Ijungbeständet liar äfven sinä egna följeslagare, hvilka antingen alls icke finnas eller äro sällsyntare eller sparsammare representerade pä gräsbackarne. I äldre Ijung- nioar bilda ofta Hylocomkmi iKirietinum, H. prolifenmi och Polijtrichmn junvperinum en tät och svällande matta. I fält- skikten uppträda allmänt Myrtillus nigra, Pteris aquilina och Vaccinium- vitis-idcea, här och der ArctostcvpJiylos uva- ■ursi, Carex ericetorum, Luzula pilosa, Pyrola secunda, Thy- ■nms serpyllum och Viola silvatica samt sällsynt Calama- grostis epigejos, Convallaria majalis, Epilohmm montanuni och Vicia sepiimi, alla blott tunnsädda eller enstaka, utom Arctostapliylos, hvilken pä alldeles humustoraa grus- och sandfläckar uttränger Ijungen. Dessa växter äro i moarnes ekonomi af ringa betyden- het. Men ett annat element ingär i denna forniation, livil- ket för dess vidare utveckling är ödesdigert. De träd och buskar, hvilkas förekomst pä gräsbackarne vi redan om- nämt, utträngas ej af Ijungen, utan växa upp och bilda beständ. Vissa arter, hvilkas ärliga aÖall är ringa eller längsanit förmultnar, inverka sä längsamt pä underväxten, att man kan finna sä väl ekbeständ, som tallskogar af ända tili 20 ars älder, i hvilka Ijungraattan ännu är samman- hängande. Äfven i Ijungmattans trängsel och skugga kunna träd- frön gro. Om man söker under det höga riset, skall man nastan alltid i mossan finna helt unga plantor af gran, tali. och en, • sarat pä mossfria ställen smä björkar, stundom äf- ven ekar och rönnar. Tallen och granen utveckla sig vi- dare. Huruvida enen och de under mons Ijung födda löfträ- den ega kraft dertill, är mig ej bekant. Ännu mä här för fullständighetens skull omnämnas ett i landskapet sällsynt uppkomstsätt för Ijungmoar. Dä mog- 191 nade torfmossar förberedas tili afverkniiig, befrias de ofta frän sitt växttäcke. Pä den bara torfven infinner sig da ymnig Ijiing jemte tunnsädd Erioplioriun vaginatum och nägra smä lafvar (Lecideor, Bceomyces, Cladonice). En mäiigd unga stand af Betida odorata och nägra Pinus silvestris växa* iipp bland Ijungen. Da de nätt mansliöjd, inträder, om beständet är nägot sä när slutet, föränddngar i under- växten, hvilka sluta med att göra den lik vissa björksko- gars, hvarom vi längre fram fä tillfälle att ytterligare tala. " Vi hafva redan observerat, att björken liör tili de för- sta växter, som infinna sig pä blottad jord. Dess tidigaste utveckling tyckes i hög grad gynnas af lätt lösliga mineral- ämnens närvaro i jorden, ty pä svedar och svedjeäkrar upp- spira otaliga björkplantor redan under den första somraarn, da deremot grustagen inom flere ars förlopp erhälla endast en sparsam björkvegetatiou, som ej kan kallas beständ. Telningarne växa upp lika väl pä gräsbackar som pä Ijuug- fält, ehuru de vanligen pä de^ förra ställa sig glesare af den orsak, att de flesta ständ förderfvas af betande krea- tur. Emedan björkbeständet pä gräsbackarne bhr glest och tilläter Ijuset att fritt tränga tili marken, förmä gräsen halla skogsmossan borta, och de i södra Blekinge allmänna, men tili vidden obetydliga hjörUhacTzavne uppstä. Med detta namn vilja vi beteckna en formation, som iitmärkes af riklig — strödd björk (i detta landskap alltid Betula verrucosa) med underväxt af ymniga — rikliga gräs och mossor samt rikhga — strödda örter. Markens betäckning är lik gräsbackarnes, med samma läga fältskikt, samma förkrympta örter och sam- ma rikedom pä Hylocommm squarrosum. Den enda skil- naden bestär deri, att Hylocomium parietinum ernär större betydelse och uttränger den- förra i samma män som björk- beständet äldras och tätnar. Björkbackarne förvandlas hastigt, om de icke flitigt betas och rödjas. Den allmännaste förvandlingen är de- ras öfvergäng tili björkskog. Dervid aftager gräsens ym- mighet, mosstäcket sluter sig och risen ökas. Ljungen, som pä björkbackarne stundom är strödd, blir här ofta riklig, pä 192 Stora fläckar tili och med ymnig, Vaccinmm vitis-idcea in- tinner sig stundoui, och Mijrtillus nigra blir en aldrig fe- lande beständsdel i ristäcket. I björkbackarries vegetation ingär alltid en betydlig mängd telningar. Juniperus saknas aldrig, Q?te/'c?(S-arterna äro allmänna, Acer, Corylus, Cratcpgi, Populus tremula, Pyrus malus och Sorhi ser man äfvenledes rätt ofta. Björ- ken deremot, af hvilken man pä yngre björkbackar ser tal- rika telningar bland de längre hunna individerna, tyckes upp- höra att gro pä äldre björkbackar med slutet mosstäcke* ty smäningom försvinna groddplantorna och endast rotskott re- presentera da den yngre generationen. Äfven dessa komma alit mera säilän tili utveckling, da vegetationen öfvergär tili björkskog. Nägon gäng ser man unga mycket tätä björkbeständ med gräsmatta, i hvilken dock en temligen ansenlig mängd- ClacUna silvatica ingär. De stä alltid pä gamla äkrar med grusjord i mycket torrt läge. Vi mäste tanka oss deras uppkomst pä det sättet, att tili den ännu pä löslig växt- näring rika, men dock öfvergifna äkern en sadan mängd björkfrö pä en gäng blifvit transporterad af vinden och grott, att man ej ansett platsen lämplig tili betesmark. Den har sälimda fätt utveckla sin vegetation fullkomligt ostördt, gräsen hafva länge haft tillräcklig näring, men marken har värit för torr för mossan, sä att, dä gräset omsider af öf- verskuggningen tvangs att glesna, renlafven öfvertog raos- sans roll. *Att ännu kraftiga äkrar öfvergifvas händer, sä- som vi sett, stundom i skogstrakterna. De flesta grusäkrar lemnas dock ej förr än jorden blifvit sä utarmad, att den ej utan omsorgsfull och dyr gödsling gifver tillfredsställande skörd. Följaktligen beteckna Ijungfält med ungt björkbeständ för det mesta de forna äkrarnes plats. Dä björken växer upp och gifver starkare skugga och mera löfafiall, gifver Ijungen vika, säsom redan blifvit framhället, och ersättes alit mer af Hijlocomia, gräs ochbärris. Iden utbildade björkskogen ^'^tovv mark be- stär underväxten vanligen af ett mosstäcke med rikliga — 193 strödda gräs, strödda — tunnsädda örter och timnsädda — enstaka ris. Juniperus sakuas aldrig och är nägon gäng ymnig. Mosstäcket sammansättes hufvudsakligen af Hyloco- mium parietinum med inblandning af strödda fläckar af .JT. proliferum, strödda Cladonice, tunnsädda fläckar Dlcraniim scoparium, D. undulatum, Polytriclmm juniperinum och Amhlystegium aduncum samt enstaka Brya, Cladina sil- vatica m. m. . I fältskikten äro följande arter allmänna: strödda Aira flexiiosa, Änthoxanthum odoratum, Festuca ovina (stundom rikhg), ofta äfven Änemone nemorosa och Luzula pilosa ; tunnsädda: Potentilla tormentilla, Pteris aquilina, Vac- cinmm vitis-klcea (stundom fläckvis riklig), ofta äfven Ma- ]anthemum hifolmm, Myrtillus nigra, Polypodmm dryopte- ris och Trientalis europcea; enstaka: Anemone hepatica, Epilohkmi montanum, Me- lampyrum pratense, Polysticlmm spinulosum och Solidago virgaurea. Här och der i dessa björkskogar förekomma tunnsädda eller enstaka : Agrostis canma, A. vulgaris, Ajuga pyrami- dalis, Campanula rotundifolia (steril), Carex pallescens, Epi- lohium angustifoUum, Equisetum silvaticum, Fragaria vesca, Galiimi veriim, Geranium silvaticum, Gnaplialium silvati- cum, Hieraciiim murornm, H. pilosella, H. vulgatum, Lu- zida campestris, Lycopodimn annotinum, L. clavatum, L. selago, Melampyrum silvaticum, Melica nutans, Orobus tu- herosus, Oxalis acetosella (ofta fläckvis riklig), Plantago lanceolata (steril), Poa nemoralis, P. pratensis, Polypodium phegopteris, Pyrola minor, P. secunda (stundom temligen riklig), Stellaria graminea, Trifolium reptens, Veronica cha- mwdrys, V. officinalis och Viola silvatica, Sällsynta och fÖr det mesta enstaka äro: Convallaria majalis (steril), Orohus vernus, Paris quadrifolia, Platan- thera hifolia och Polysticlmm filix-mas. Att Calluna, Pi^ius ahies och P. silvestris i vexlande 13 194 mängd ingä i denna formation kan man sluta tili redan pä grund af dess uppkomst. Tillfälligt anträfiar man här dess- utom groddplantor och unga ständ af ek, asp, rönn, bok ocb afvenbok. De nu skildrade björkskogarne finnas alltid pä afbäl- ligt friskt grus (fuktighet 3 — 4), ocb deras ständorter äro derför ofta ytterst steniga. Derigenom alstras ätskilliga modiäkationer i imderväxten. Biihns-a^vtev, Calamagrostides ocb andra växter, som trifvas i stenrösen, infinna sig, och stundom äro fläckar af björkskogen sä fylda af Bnbus fru- ticosus, att man ej kan tränga igenom dem. Da vi redogjorde för Ijungfäitens uppkomst pä mog- nade mossar, anmärkte vi att björkskog kan iippkomma äf- ven pä torf. Detta bildningssätt upprepas, säsom vi längre fram skola visa, i stor utsträckning pä sanka stränder. De sälunda uppkomna björkskogarne äro renare ocb bibebälla sig ofta* längre än de öfriga, emedan deras beständ är mera slutet ocb deras fuktighet är nägot större än vanliga björk- ekogars och stagnerande. Härigenom hälles fiertalet främ- mande växter borta. Underväxten är derför mycket torftig ocb enformig. En sadan björkskog, hvilken hade 100 me- ters längd och 40 meters bredd, bjste i fältskikten endast följande vegetation: i högsta fältskiktet: strödda strän af Aira fiexuosa, tunnsädd Pteris agiiilina och enstaka Poly- stichum spinulosum; i mellersta fältskiktet: strödd CaUuna vulgaris, tunnsädda telningar af Populus tremula, samt en- staka Fagiis silvatica (telning), Luznla pilosa, Melampy- rum pratense, MyrtiUus nigra och Poa pratensis; i lägsta fältskiktet: tunnsädd Vaccinmm vitis-idcea och enstaka Fe- stuca ovina. Underlaget betäcktes tili en del af multnande löf, sä att mosstäcket var osammanhängande. Dess sam- mansättning var den vanliga: Hylocommm p>arietinnm rik- lig, H. proliferum strödd m. m. Endast PolytricJmm jimi- periniim (fläckvis riklig) och Cladonice (strödda) hade här mer än vanlig betydenhet, och dertill kommo nägra smä fläck- kar af Spliajroceplialus palustris. I björkbackarne ocb björkskogarne trifves eken förträff- 195 ligt. Stundom förekomma ekplantor i sadan mängd, att de vid sin uppväxt bilda ett ganska tätt beständ iinder björk- kronorna. Pä sädana ställen ser man, huru eken förmär uttränga björken. De unga ekarne skjuta rakt upp utan att bekymra sig om björkarue, byilkas kronor synbart gles- na och vissna bort för den skugga och det mekaniska vald, sora n3'komlingarne bereda dem. Björkbeständet gär smä- ningom iinder ocli vegetationen förvandlas tili ekskog. Un- .derväxten genomgär samtidigt en serie förändringar, hvilka leda derbän, att i rena unga ekskogar gräsen och örterna äro rikliga, mossorna och risen strödda. En ständort af denna art närä Johannisberg i Rödeby socken hade följan- de \^getation. Träd: Quercus imlunculata ymnig, Betula verrucosa enstaka; buskar: Juniperus communis strödd; ris: Myrtillus nigra strödd, Calhina vulgaris enstaka; gräs: Festuca ovina riklig, Luznla pilosa strödd, Poa nemoralis och Ca7'ex murkata enstaka ; örter : Convallaria majalis och Melampyrum praten- pe strödda, Veronica chamcedrys tunnsädd, Ajiiga pyrami- dalis, Cerastium vulgatmn, Orohus tuherosas, Polypodium vidgare, Pofsntilla tormentilla, Bumeo: acetosa och Viola canina enstaka; mossor: Hylocomium parietinum strödd, H. prolife- rum^ Astrophyllum rostrahim och Dicranum uniulatimi tunnsädda, samt AmUystegium aduncum^ Astrophyllum me- dium, Bryum proliferum, Hypyium curtum, Flagiothecium spec. och Folytriclmm junipei-inum enstaka; lafvar saknades helt och hället pä marken; stenarne voro ymnigt mossklädda och buro strödda lafvar ; pa trädstammarne voro deremot lafvarne rikliga och mossorna blott tunnsädda (närmare jordytan); dessutom fimnos telningar i temligen riklig mängd, huf\ adsakligen af ek. men derjemte enstaka bok, oxel, lönn och en. 196 Ständorten hade en vidd af 50 X 30 meter, stenigt humusrikt grus; ekarne voro ungefär 7 meter höga och af smärt växt (omkring 18 cm. i tvärmätt vid manshöjd). Somliga ekskogar äro rikare pä telningar, isynnerhet af bok, hvilket trädslag synes trifvas -väl imder ekarne. Boken uppväxer lika obehindradt i det tätaste ekbeständ som eken i björkskogen. Säledes äro vi berättigade att för- moda, att ekskogen i Blekinge kan öfvergä tili bokskog, ehuru jag ej värit i tillfälle att direkt iakttaga det sasonf vid Klampenborg pä Själland, der de genom Vaupell^) be- kanta bokskogarne fortfarande visa denna intressanta pro- cess i full gäng. I Blekinge äro nämligen verkliga tätä ekskogar numera mycket sällsynta. Utom den här beskrif- na lilla dungen har jag sett sädana endast inom norra de- len af Johanuishus vidsträckta egor. Gamla tallsJiogar med timmerstammar äro i Blekinge mycket sällsynta. Der sädana ännu finnas, faller den ena stolta furan efter den andra för yxan, beständet blir glest och ojemnt och i öppningarnas vegetation inträda stora för- ändringar. Dä dessa äldriga skogslotter alltid intaga en högst obetydlig areal, intränga växter frän grannskapet och göra deras underväxt sä blandad, att de icke mera kimna gifva en normal bild af den sydsvenska tallskogens växtsamhällen. Yngre tallskog är der emot icke sä sällsynt. Man ser sadan isynnerhet pä det grunda, lertoma och magra jökel- gruset pä platäerua ända ned tili kusten. Frän platäerna stiger tallskogen här och der ned i dalarne, säsom vid Svängsta i Asanim sockeo, och pä slätterna nedät kusten ser man den sällsynt intaga ännu ej odlade delar af sand- bankarne. Alltid stär den egentliga tallskogen pä torr (2 — 3) mark med obetydlig matjord. Sä mycket märkvärdigare förefaller dä, att tallen, visserligen klen och läg, bildar tätä beständ äfven pä mossar, hvilka ännu bibehälla en temligen hög fuktighetsgrad (5—6). Vi äterkomma tili detta vid redo- görelsen för mossarue. ») Vaupell, De danske Skove, Kjöbenliavn 1863. 197 I de fall, da det värit möjligt att följa tallskogens ut- veckling, har den uppkommit antingen pä Ijungmoar, itrakt- hyggen, i blandskogar eller pä mossar. Pä moarne ser man visserligen oftast img björk spira upp. Men tallen och gra- nen äro äfvenledes allmänna, och de bilda ofta med björken ett ungt blandadt beständ pä de Ijungbetackta markerna. Stundom är tallen redan frän början öfvervägande, hvilket väl beror deraf, att rikligt gifvande fröträd af denna art funnits i närheten. Dock bör det icke lemnas obeaktadt, att de Ijungmoar, som hysa en ovanlig mängd talltelningar, äro mycket torra och ega ett mycket ringa mosstäcke uu- der Ijungen. Nägon gäng ser man gamla gräsbackar pä sand eller fint grus, hvilkas frän äkerstadiet ärfda mylla blifvit helt och hället förtärd och hvilka derför begynt förlora siu gräs- matta, utan att Ijungen hunnit intaga dennas plats. I den bara marken mellan grästufvorna spira talrika unga plantor af tallen, Huruvida dessa platser, lemnade ät sig sjelfva, skulle utveckla sig tili tallskog, är omöjligt att förutse, eme- dan redan i detta tidiga stadium äfven andra trädarter visa sig, säsom ek (pä bördigare fläckar?), björk och asp. Deremot äterkommer tallen säkert i trakthyggen, der fröträd finnas tillräckligt närä. Underväxten förändrar sig naturhgtvis under mellantiden, för att sedän ätertaga sin normala sammansättning, men, emedan alit för ringa till- fälle tili studium af dessa förändringar under de senaste ären erbjudit sig i Blekinge, mäste jag afstä frän en redo- görelse öfver dem. I blandskogarne trifvas barrträden bättre än björken. Om man börjar söka efter telningar i blandskogen, öfver- raskas man af, att endast barrträden tyckas gro i dessa for- mationer. Man ser tusental björkfrö falla tili jorden ihvarje liten dunge, utan att kunna upptäcka en enda groddplanta deraf. Unga björkar saknas icke, men de hafva nastan alla bevisligen uppstätt som rotskott. Der ej moderstammen stär qvar, kan man finna dess stubbe under mossan. I torrare skogar är det tallen, som oftast fär öfvervigt öfver granen. 198 Alit flere tallar skjuta iipp genom den Ijusa björkskuggan. Slutligen hotas björken af öfverskiiggning, och i äflan att nä upp tili solljuset drager den safterna frän stammen, sä att denna blir alit inera gänglig och svag. Slutligen gär björken under i den ojemna kampen, och blott nägra ty- nande rotskott qvarblifva i tallskogen. I samma män som tallen tager öfverhand, förändrar sig imdevväxten, i det en del af gräsen och örterna försvinner och Ijungeu ökas. Öfver- hufvud synas blandskogarnes fältskiktväxter vara ömtäligare än moarnes. Ty, medan underväxten i blandskog och reu tallskog alltid är oHka, päträffar man ända tili tjuguäriga tallbeständ med oförändrad ijungmovegetation. Tallskogar med stammar af 10 — 12 meters höjd hafva i Blekiuge ett tätt trädbeständ med ringa inblandning af björk och gran. Andra träd ser man icke i dem, med undantag af nägra telningar här och der af Fo])ulus tremula, Quercus pedu7icnlata och Sorhus micuparia samt sällsynt af Carpi- nm hetulus och Fagus silvatka. Bottenskiktet är en tät mossmatta af Hylocomia (parietinum ymnig, proliferum fitrödda fläckar) med inblandning af strödda Dicrana (un- ■ dulatum, scoparmm), tunnsädd Plagiotliedmn dentkulatum, enstaka Jlyjma och JungermcmicB. Lafvarue äro i hög grad underordnade. Utom Peltidea aplitliosa ser man blott nägra enstaka representanter för Cladonia-ioimQn. Fältskiktens beständsgrupp är gles och sammansättes af rikliga — strödda ris, samt strödda — tunnsädda gräs och örter, nämligen: allmän och riklig Calluna vulgaris, allmänna och strödda Fteris aquilina och Vaccinium vitis-ida^a, allmänna och tunnsädda Myrtillm nigra och Trientalis europcea, allmänna och enstaka Agrostis canina, Aira flexiiosa, AnthoxantJmm odoratimi, Epllohium montanum, Festuca Gvina, Liizulapi- losa, Polystkhum filix-mas och F. spinulosum; enstaka och mindre allmänna EpiloUum (mgustifoUum, Oalium boreale, Hieracmm murorum, Lijcopodmm selago, Fotentilla tormen- tilla, Fyrola secunda, Veronica chanicedrys och Viola canina; enstaka och sällsynta Gnaplmlium silvatictmi, Hkracium um- hellatum, Melampyrum pratense och Ordbus tuherosus; samt 199 tillf älligtb land stenar Arenaria trinervls, Polypoclmm viti- gare, Ruhus ickeits ocli nägra fä audra. Ofver fältskikteii höja sig städse nägra enar, stundom tili ocb med temligeu i-ikligt. Tallarue äro i Blekinge icke synnerligen besvärade af laf. Pa stanimarue i taliskog vid Östra Rödeby anteck- nade jag: lafvar strödda ocb mossor enstaka, nämligen talrika sma fiäckar af Parmelia ijliysodes, — strödd Usnea harhata (pä björkarne blott enstaka), — tunnsädda Bamalina polUna- ris (pä björkarne strödd) ocb Parmelia oUvacea (pä björ- karne strödd), — enstaka Evernia fiirfuracea (saknas pä björkarne), Pliyscia ccesia (pä björkarne frodigare), Lecanora suhfusca (saknas pä björkarne), samt pä björkrötter en ste- ril Cladonia, Dicranum longifoUum, AmUystegium aäun- cum, Hylocomium pariethium ocb Eadidu complanata, al^a i enstaka smä exemplar. Dessutom förekommer pä de fä björkarne i samnia taliskog tunnsädda Parmelia sulcata ocb en liten svart Lecidea (lik L. disciformis); pä stenarne i samma skog: lafvar rikliga, mossor rikliga, örter enstaka ocb tel- ningar enstaka, nämligen: rikliga: Lecidece, Parmelia sulcata ocb Hylocomium parietinum; strödda: Stereodon cupressiformis, Hediuigia alhicans, Parmelia conspersa, P. oUvacea och Clado7iia bellidiftora ; tunnsädda: Leccmorce, Cladonia sqiiamosa, Grimmia hypnoides, Gr. heterosticlia, Dicranum longifoUum, D. nn- dulatum, Stereodon cupressiformis forma, Hijpmimi curtum ocb Jungermania harhata; enstaka: TJiyidium tamariscifolium, Plagiothecium denticulatum, Dicranum scoparium, Astropliyllum liornum, Polytrichum jmiiperinum, PoJilia nutans, AntitricJiia curti- pendula ocb Parmelia physodes; — Epilobium montanum, Orohus tuherosus, Euhus idceus och Piyius ahies (telning). Nägon gäng ser man pä mycket trafikerade platser tallbeständ med gräsmatta. Detta är dock att anses som abuormt för Blekinges förbällanden. Äfven i det öfriga 200 Skandinavien äro sädana tallskogar inskränkta tili städernas och kjrkobyarnes närmaste grannskap, tili lägerplatser och andra mycket besökta fläckar. Om en tillräcklig mängd graufrö faller pä sädana af- verkade skogsmarker, hvilkas mosstäcke icke hunnit utträn- gas af gräs eller Ijung, nppspirar ung gvanskofj' Men har kalhygget stätt sä länge, att mossan förstörts, ellei- finnas icke frögranar i närheten, nppstär björk- eller blandskog, eller nägon gäng tallskog, äfven om platsen förut burit gran- beständ. Intet träd förmär hastigare än graneu fördrifva de Ijusälskande örter och gräs, hvilka alltid infinna sig pä hyg- gena. Dä grantelningarna, säsom vanligtvis är fallet, stä tätt, bilda deras barrklädda vägrätt utstäende grenar ett fullkomligt slutet täcke öfver marken, hvilket hindrar hvarje solsträle att tränga ned. Gör man sig mödan att böja un- dan grenarne och se efter, hvad som försiggär der nere i dunklet, finner man vanligen en yppig, tät mossa, hufvud- sakligen Hylocommm parietinum, i hvilken nägra tumshöga, klena och sterila ständ af Anemone nemorosa, Fragaria vesca, Orohus Uiberosus, Oxalis acetosella, Potentilla tor- mentilla, Stellaria graminea, Veronica chammlrys, V. offi- cinqlis, Viola silvatica och nägra fä andra örter föra ett tynande lif jemte nägra magra hladkni-p-pen a,? Aira flexjiosa och Lumia yilosa. Tili och med Myrtillus 7iigra och Vac- cinium vitis-idcea trifvas ej rätt väl i detta mörker. Endast Pteris aqiälina, Poimlus tremnla, Salix caiirea och 8. aurita, hvilka ännu kunna se de unga granarne öfver hufvudet, tyc- kas ej veta af nägon nöd. Men deras tur kommer ock, sam- tidigt med att barrfallet frän de nedre grangrenarne päskyn- dar mossans undergäng. Inom ett visst stadiura af skogens iitvcckling täi granen sälunda ofta ingen underväxt. Detta gäller dock endast om de tätaste beständen, i en älder af 10 — 20 är, och har alls ingen tillämpning pä de gransko- gar, hvilka utvecklat sig ur björk- och blandskog. Granskogens uppkomst direkte pä kalhuggen mark mäste betraktas som i viss män konstlad. Det cär icke den väg, naturen i ostördt tillständ kan väljä för frambriugau- 201 det af denna formation. Ej heller är den — ännu ätmin- stone — den i Blekinge vanligaste upprinnelsen tili de präk- tiga mörka skogar, som man sä ofta med välbehag genoin- ströfvar pä vandringavna frän sjö tili sjö, frän dal tili dal. Ett annat bildningssätt ser man deremot allmänt fortgä, längsamt, men dock omisskänligen ledande tili mälet. Det är björkskogens förvandling tili granskog. Den förnämsta beständsdelen i äldre björkskogars im- derväxt är ett mosstäcke af Hylocomkmi X)ariet'mum eller pä torf Puhjtrklm. I sä belägna skogar, att mossan större delen af sommarn bibehäller sig fuktig och svällande, finner granfröet sin fördelaktigaste groningsplats, Öfverallt i de f.iskare björkskogarne ser man derför unga granständ i större eller mindre mängd. När de växa iipp, blifva de tjockstammiga med god växtkraft ocli yfviga grenar, sä som man säilän ser granen i ren granskog eller i nägra andra formationer. Björkarnes lätta skugga tyckes bereda detta träd den allra lämpligaste belysningsgraden. När formationens utveckling hunnit sä längt, att bland- uingen af gran och björk är likformig, märker man en för- ändring i underväxten. Hylocomium xjroliferum börjar täfla i ymnighet med H. parietimmi, och risen, isynnerhet Myr- tillus nigra, blifva oftare rikligare än i björkskogarne. Vac- cinium vitis-idcea, som alltid finnes ätminstone strödd i blandskogarne, saknas stimdom helt och hället i reu löfskog. Denna risvegetation aftager dock vanligtvis änyo, da gra- narnes antal ökas. Hylocomium proliferiim tager öfverhand, nägra nya Hypnaceer tillkomma, de sista Cladonia-BMiSidQ lafvarne försvinna, ett par örtformer blifva mer framträ- dande, granarue fälla sinä nedre grenar och skjuta hasti- gare mot höjden i förhällande tili stammens tillväxt i om- fäng än förr, och granskogeu är färdig. Underväxtens för- vandling rnäste tillskrifvas den tilltagande beskuggningen, ty den är den enda faktor som kan tänkas hindra ett större antal växter att njuta af den alit rikligare fiiktigheteu ijor- den och lufteu under granarne. • ^.^f^ • « -^ 202 . Blekinges granskogar hafva i fiillt utbildadt tillständ en mycket enformig imderväxt. Mest iitmärkande är den präktiga sammanhängande mossmattan, i hvilken den her- skande Hylocomium lyrolifermn pä strödda fiäckar aflöses af H. iriqnetrum och Dicranum scojiarium. Här och der fin- ner man mindre "partier af skogsmarken betäckt med Fo- lytriclmm commune, äfven om jordens fuktighet icke märk- bart ski.ljer sig fran den normala. Astropliylla i smä kolo- nier liöra äfven temligen regeibundet tili granskogens moss- vegetation. Mindre allmänna i denna formation aro den mattbildande Hylocomkim loreimi samt Dicrmium majus, D. imdulahim, Hypnum siriatum, Bryum iiröliferum och PolytrkJmm juniijerinum. Fältskiktens vegetation är an- märkningsvärdfc gles. Endast en allmän art är strödd, Lii- ziila pilosa, samt fyra tunnsädda: Aira flexuosa (stundom strödd), Festuca ovina, Oxalis acetosella (stundom fläckvis riklig) och Pteris aquilina. Oftare enstaka än tunnsädda äro Juniperus communis, Melampyrum silvaticum, Myrtil- lus nigra, Veronica cJiamcedrys och V. officinalis, och Yiola silvatica förekommer alltid blott enstaka, men dock allmänt liksom de föregäende. Mindre allmänna i granskogarne äro de tunnsädda eller fläckvis rikliga Anemo7ie nemorosa, Anthoxanthum oäoratum, Poa nemoralis och Vaccinium vi- tis-idcea, samt de vanligtvis enstaka Carex pallescens, Lyco- podium annotinum, L. clavatimi, Melampynmi pratense, Polypodium phegoptejns, P. vulgare (pä stenar i granskog deremot allmän och ofta riklig), Pyrola minor, P. secunda och Taraxacum offlcinale. Undantagsvis ser man närä ku- sten Empetrum nigrum i granskog ^), och följande artel- äro bäde sällsynta och enstaka i Blekinges granskogar: Goo- dyera repens, Linncea horealis, Listera cordata, Monotropa hypopithys, Pyrola chlorantlia, P. media, P. rotundifolia, P. uniftora och Ehammis frangula. Nägra af.de uppräk- nade urterna och gräsen torde vara rester frän björkskogen ^) Denna art är i norra och mellersta Blekinge allmännai-e, men förekommer der blott pu mossar och torfjord. 203 eller blandskogen, likasom de bland grauarne änuu qvar- stäende klenstaramiga björkarne och tallarne samt följande mera tillfälligA, ofta sterila eller i magra . skuggfornier iipp- trädaude arter: Calluna vidgaris, MajanfJmmim hifolmm, Polypodmm dryopteris, Potentilla tormentilla, Banunciilus acris, Buniex acetosa, Solidago virgaurea och Trientcdis eii- 7'op(Ba. Dessutom finner man i grauskogarne nägra enstaka telningar af asp, rönn, ask och ek, hvilka dock aldrig komma tili utveckliDg, samt en större ellei- mindre mängd ung grau och bok. Vegetationen pä klippor, stenar och stammar i Blekin- ges granskogar mä belysas af följande anteckning frän en sadan formation vid Rödebyholm. Pä klippor och stenar äro mossorna rikliga och laf- varne tunnsädda, nämligen:. riklig : Sfireodon ciqyressiformis ; strödda: Isothecium myosuroides, PlagiotJiecium denticula- tum, Pl. jnlifermn, Hylocomium proUferum, Di- cranum scojyarium^ Grimmia Hartmcmi och Or. patens; tunnsädda: Hylocomium loreum, H. parietinum, Orimmia heterosticha, Dicraniim longifolium, Polytrichum atteimatum, P. commune, Plagiotheeium silvati- cum, Hedivigia cdhicans, Fridlania fragUlfolia, Blepliarozia ciliaris, Lejeunea cavifolia och Astro- p)]iyllimi Jiornum; — Sticta scrol Icidata, Cladina rangiferina, Parmelia sidcata, P. olivacea, Splice- roplioron corcdloides och Cladcnia pyxidata; enstaka: Isothecium viviparum, Anomodon attenuatus, An- titrichia curtipendida, Ceratodon purpureus, Po- lytrichum juniperinum, Hylocomium triqiietrum, Stereodon mamillatiis, Plagiöchila cisplenioides, Jungermanici quinquedentata och Astrophyllum Seligeri; — Cladonia furcata corymbosa, Nephro- mium Tcevigcitiim, Cladina silvatica, Physcia cwsia^ Parmelia physodes och Cladonia furcata. 204 Pä granarnes stammar äro lafvarne rikliga och mos- sorna strödda, nämligeu : riklig: Parmelia x^liysoäes; , strödda: Usnea harhata, Physcia ccesia och Stereodo7i cu- irressiformis ; tunnsädda: Alectoria juhata, Evernia pnmastri, Banmlina 2)ollmaria och Dicranum scoparium; enstaka: Astropliyllum hormini, Flagiothecmm denticula- tum, Weissia ulopliylla och Cladonia fimbriata. Af föregäende fraraställning S3^nes att blandshogarne af björk med tali och gran endast äro öfvergängsformer tili barrskogarne. Lemnade att utveckla sig fritt, skulle alla sannolikt inom föga rner än ett sekel förvandlas autingen tili tallskogar eller tili granskogar. Icke desto mindre är blandskogen Blekinges allmännaste skogsformation. Man ser den öfverallt pä grus och sand i afhälligt, torrt eller friskt läge, tili och med i laudskapets sydligaste delar. Dess stam- mar äro alltid länga och klena. Beständet är ojemiit, ofta glest, och iinderväxten — ehiiru artfattig och skenbart torftig — sä varierande, att man knappast kau angifva nägon uorm för dess sammansättning. Bärrisen, isynuerhet MyrtiUus nigra, äro dock rikligare än i sa väl löf- som barrskogen, och för öfrigt likuar iinderväxten mest björkskogarnes. Pä klippor och stenar i en blandskog af björk, tali och gran vid Eödebyholm antecknade jag följande vegetation. Mossor mycket rikligt, lafvar rikhgt, nämligen: rikliga: titereodon cupressiformis och Lecanora pjarella; strödda: tStereodon cup)ressiforniis var. filiformis, Anti- trichia curtip)endula, Orimmia Hartmani, Hed- wigia albicans, Peltigera rufescens och Parmelia olivacea; tunnsädda: Hylocomium proliferum, H. parietinum, Dicra- num lojigifolium, D. scoparium, D. montanum, Tortula ruralis, Fnillania fragilifolia, Nephro- mium Icevigatum, Spluerophoron coralloides och Parmelia stdcata; 205 enstaka: Folytrkhum comnmne, IsotJiecium viviparum, I. myosuroides, Polilia nnfans, Grimmia liypnoides, Bartramia ithyphylla, Fndlania tamarisci, Metz- (jeria ftircata, Splueroceplmlus androgynus, Iso- pterygium elegans, Bryum ccqnllare, Sticta scro- hkulata, Farmelia omphalodes, P. p)hysodes, Cla- dina rangiferina, Cl. silvatica, Cladoyiia cornuco- pioides och Cl. squamosa. Blandskogarnes stora utbredning, skenbara varaktighet, unga, ojemna och glesa beständ sarat deraf följande olik- formiga iinderväxt bero af menniskans ingripande. Det är hufvudsakligen dessa skogar, som förse landtbefolkningen med timmer, virke och ved. Pä fä undantag när bedrifves skogsafverkningen i Blekinge fullkomligt planlöst och iitan ali hänsyn för kommande slägtens behof. Da nastan hvarje träd, innan det ännu nätt timmer-dimensioner, är dömdt att omedelbart nedhiiggas, ocli da dessutom pä de flesta bondgärdar äfven klenare barrträd arligen fällas i stor mängd, hinner säilän ett slutet barrträdsbeständ uppstä. Ständigt sä sig nya träd i de nedhuggnas ställe, men endast för att efter 30 eller 50 är äter falla för yxan. Sälunda förblifver blandskogen genom generationer blandskog, och gles, klen, usel blandskog. Om man, ströfvande bland de kala Ijung- moarne och- bedröfliga ungskogarne i de högre delarne af Blekinge, oförmodadt räkar pä en högstammig jemn tall- skog 6ller en tät, skiiggig granskog och frägar sig, hvad som vällar ett sä behagligt afbrott i enformigheten, sä be- höfver man icke söka svaret i jordmonen, utan endast be- trakta skogslottens rätliniga begränsning, hvilken visar att man här stär pä gränsen tili en skonad egendom. Skulle befolkningen kunna förmä sig att nnder en generation fara blott hälften sä värdslöst fram med sin skog, som nu, sä skulle landskapet tili stor del ätervinna den skönhet, för hvilken det fordom med rätta berömdes, men som man nu särskildt mäste söka upp för att lära kanna. I Blekinges granskogar likasom i det öfriga Skandi- naviens äro groddplantor och ständ i alla äldrar af granen 206 mycket vanliga, under det de flesta andra träd, om de nä- gon 2,äng gro i deuna formations jord, i tidig alder imder- tryckas af den starka beskuggningen. I allmänhet äro sä- ledes de skandinaviska granskogarne slutpunkten i en ut- vecklingsserie ; de kunna iinderbälla sig sjelfva och utestänga alla främmande element. Icke sä i Blekinge. Här fortsät- tes utvecklingen efter ett längre eller kortare stillestäud, eme- dan ett trädsl?g finnes, som ej bloifc iithärdar utan i yngre al- der gjnnas af stark skugga. Det är boken (Fagiis silvatica). Enstaka bokar finner mau i nastan hvarje granskog ooh mängenstädes i blandskogarne. Men ung bok i större mängd uppspirar endast i sädana granskogar, som äro rika pä mylla, säledes företrädesvis i de äldsta. Spridningen ut- gär vanligen frän dessa enstöringar, som sä läugt i förväg hunnit tili platsen, och man ser derför ofta niidt i barrsko- geu en äldrig bok omgifven af den unga generationen. Oaktadt denna företeeke är sä allmän i Blekinge, hai- iag derstädes aidrig sett de unga bokarne i allvarsam kamp med äldre granar om utrymmet. Menniskan kommer städse den yngre trädgenerationen tili hjelp genom att — ofta kan- ske alit för tidigt — nedhugga de öfverskuggande stäuden. De qvarstäende bokarne och granarne bilda en vacker for- mation, bokblanclskogen^ hvilken man ser här och der pä stenigt jökelgrus i friskt afhälligt läge tili minst 75 me- ters höjd öfver hafsytan. I de tätaste bokblandskogarne skiljer sig undorväxcen knapt frän granskogarnes genom annat än att mosstäcket glesnar och försvinner pä de fläckar, der det rikligaste bok- löfvet samlar sig vid löfiallningen. Men de glesare, och de utgöra fieitalet, hafva en omvexlande, ganska rik underväxt, utmärkt genom sitt fläckvis mycket frodiga kraftigt grön- skande mosstäcke, hvilket öfverkläder alla stenar och stub- bar, genom sinä ofta fiäck\Is rikliga bärris och sinä temli- gen rikliga örter. Dessiitom ser man i denna formation ett stort antal unga ständ af buskar och löfträd, nämligen all- mänt bok, gran, asp och en, här och der ek, hagtorn och rönn samt sällsynt Bhamnus cathartica och Coyylus avellana. 207 Mosstäcket, som fläckvis omvexlar med massor af det Ijusbrima, oraultnade bokiöfvet, har en särdeles vexlande sam- mausättning, ak att jag i brist pä tillräckliga anteckningar mäste inskränka mig tili att uppräkna dess allmännaste be- ständsdelar : Stereodon cii])ressiformis, Astropliylla, Bryum 2)roUferum, Dicranum äcoparium, Grimniia Hartmani, Hij- locomium loreiui, H. x>arieU7mm, H. proliferum, H. trique- trum, Hypmmi strigosum, Isothesium viviparum, Plagiothe- cium denticulatum, PL pilif&um, Pl. silvaticum, Polytriclmm comnmne, P. juniperinimi, Thyidium tamarisdfolmm och Tortilla ruralis, hvartill pa stubbar och rötter sliita sig AmUy- stegium serpens, Frullanice, Hypnum sencemn, Metz'geria fiircata, Neckera complanafa och nägra Cladonice. Öfver mosstäcket höja sig allniänt följande arter: strödda Anenione nemorosa, Luzula piJosa, Myrtillus nigra (ofta riklig), Oxalis acetoseUa (ofta riklig) och stundom Trien- falis europcea (oftare tunnsädd) ; — tiinnsädda: Aira fiexuosa^ Festuca ovina, Polypodium dryopieris, Pteris aquilina, Py- roJa secunda, Vaccinium vitis-idoia, Veronica chamcedrys (ofta blott enstaka) och V. offimialis; — enstaka: Anemonc hepatica, Melampy7'um silvaticum och Viola silvatica. Följande artei* uppträda mindre allmänt: Anthoxan- tlmm odoratum, Equisetu77i silvaticum, Majantheimim hifo- lium och Polypodium phegopteris vanligtvis tunnsädda, samt enstaka: Co.rex x)allescens, Convallaria rnajaUs, Ep/iloUim angustifolhmi, Orohus tuberosus, Poa nemoralis, PolysticJiuni fJix-mas och P. spinidosum. Sällsynta och vanligtvis blott enstaka äro : EpUMum montanum, Hedera helix, Lycopjodmm annotinum, L. da- vatum, Melica uniftora, Orohus niger, Pyrola minor, P. unifiora och Sanicula eiinpam. Da bokblandskogens älder tilltager, breda bokarnc alit mer ut sinä kronor. Jag observerade pä talrika stälien hurii de unga granarne ledo un der bokens öfverskuggning och mekaniska päträngning. Det syues deiiör sannolikt att bo- ken förmäi" uttränga granen. Denna fövmodan öfvergär tili visshet vid betraktande af uuderväxtens vidare öden. Ju 208 mera fullständigt marken betäckes af det längsamt mult- nande boklöfvet, desto mera säilän finner mah groddplantor af gran, under det bokplantornas antal icke minskas. I ren bokskog finner man ofta en eller annan garamal gran, men säilän imga ständ, och dessa hafva alltid ett sä tynande ut- seende, att man ieke kan tilltro dem kraft att nägonsin ge- nomtränga bokkronornas slutna hvalf. Möjligtvis är förhal- landet omvändt under ett annat kiimat. Men här mäste bokblandskogen, lemnad att fritt utveckla sig, slutligen öf- vergä tili bokskog. Det marken betäckande omultnade boklöfvet dödar na- stan ali underväxt. Det utfyller smäningom fullständigt alla fördjupningar mellan stenarne, sä att blott deras öfre ytor som mörkgröna mossholmar sticka upp ur förstörelsen. En eller annan rest af den forna rika fältskiktvegetationen fin- nes dock alltid qvar. Jag har i Blekinges bokskogar an- tecknat följande arter: allmänna och strödda: Anemone ne- morosa och Luzula pilosa (ofta blott enstaka), tunnsädda : Aira flexuosa (vanligen steril) och Oxalis acetosella (ofta pä stenarne riklig), enstaka: Juniperus communis, Myrtillus nigra, Pteris aqiälina, Veronica chamcedrys och Viola sil- vatica ; mindre allmänna och alltid enstaka: Equisetum silva- ticum, Festuca ovina, Polypodium dryopteris, Populus tre- mula (telningar), Quercus pedunculata (telningar) ; sällsynta och nastan alltid enstaka; Carex imllescens, Convalla7'ia majalis (steril, stundom tunnsadd), Majantlie- mimi Ufolium, Pyrola secunda, Bhamnus cathartica (myc- ket tynande), Sorhus aucuparia (telningar), Trientalis euro- pcea och Veronica officinalis. Utan tvifvel kan detta antal genom vidare obser-vatio- ner betydligt ökas, hvilket i fysiologiskt hänseende vore af intresse, emedan det lär oss hvilka arter ätnöja sig med den minsta Ijusmängd. Men de nu uppräknade äro tili fylles för värt närvarande syfte, att karakterisera Blekinges bok- formation. Susom exempel pä den yppiga kryptogamvegetationen pä bokskogens stenar och stammar mä följande anteckning 209 frän norra ändan af Hjortsberga socken (non* om sjön Sän- uen, 65 — 80 met. bögt) anföras. Pä stenarne i denna ganska vidsträckta rena bokskog fimnos : mossor ymnigt, nämligen ymniga eller rikliga Hijloco- mium loreum och ])roliferum omvexlande pa stora ytor, — rikliga Antitricliia curtijjendula, Isothecimn viviparum, TJiyi- (lium tamariscifolium, Stereodon cupressiformis och dess va- rietet mamillatus, — strödda fläckar af PolytricJium corn- niune, Dicranum scoxjarium, Astrophyllum silvaticum och Plagiocläla asplenioides, — tunnsädda fläckar af Polytri- cJium juniperinum, Dicranum longifolimn, Hylocomium tri- quetrum, PlayiotJiecium denticulatum, Pterygynandrum deci- piens filiforme, Hypjium velutinum och timnsädd Bryum proliferum, — samt enstaka smä fläckar af Grimmia Hart- mani; lafvar strödda, nämligen strödd Peltiyera canina och enstaka Cladonia fimhriata. Pä stammarne i samma bokskog: mossor ymnigt, nämligen ymnig Antitricliia curtipen- dula, — rikliga Isothecium viviparum och Neckera compla- nata, — strödda fläckar af Frullania dilatata, Fr. tama- risci, Stereodon cupressiformis, Weissia crispula, W. ulo- pliylla, Radida complanata och Metzgeria furcata, — samt tunnsädda fläckar af Hypnum sericexun, H. reflexum, Am- Uystegium serpens, Stereodon cupressiformis filiformis och Dorcadion Lyellii; lafvar rikliga, deribland Lecanora suhfusca riklig, Sticta imlmonacea och Parmelia oUvacea strödda samt Pertusaria communis och Grapliis scripta tunnsädda. Bokskogen förekommer pä sä väl lerhaltigt som ler- tomt grus i afhälligt läge. Dess fuktighetsgrad (5) och dess vauligen djupa matjord äro produkter af skogens egen verk- samhet, ty yngre bokblandskog stär ofta pä torrare mark med grundare mylla. 14 210 Hittills hafva vi redogjort för de förändringar, som vegetationen undergär, da barrträd och björk taga öfver- hand pä blottad mark. Men vi hafva redan vid beskrifnia- gen af gräsbackarne päpekat, att äfven andra träd och bii- skar i större eller mindre mängd uppspira pä jord, som blifvit blottad. Hvilka trädarter i hvarje särskildt fall bhfva de rädande pä en plats, beror endast i ringa grad pä jord- mänen. I ett föregäende kapitel är päpekadt, att samma art kan förekomma pä ganska olika jordmän, iitsatt för oHka belysning och bevattning, och att man pä andra sidan finner en mängfald af arter pä ständorter, hvilkas beskafienhet ej företer sä betydande oKkheter, att vegetationens vexHng deraf kunde förklaras. Detta är man isjnnerhet i tillfälle att iakttaga hos gräsbackarne. Man mäste deraf draga den slutsatsen, att den blifvande första formationens beskafien- het i främsta rummet bestämmes af den omständigheten, hvilka arter träd och buskar hunnit rotfästa sig pä platsen, innan den blef gräsbunden eller Ijungbeklädd. Ty Ijungen och gräsmattan bereda stora svärigheter för de flesta träd- och buskfröns groning och deras telningars tidigaste ut- bildning. Dä eken blifvit det förherskande trädet pä gräsbac- karne, undergär dessas vegetation under de första äreu säi- län nägon annan förändring än den, som inträder oberoende af trädbeständet. Är jorden rik pä mylla, sä bibehäller sig gräsformationen länge, är jorden mager, sä infinner sig Ijun- gen mycket snart. Sälunda kan man se ehhackar med un- derväxt af gräsbackevegetation och sädana med Ijungmatta. Orsaken tili ekens ringa infiytande pä underväxteu är sannolikt den, att detta trädslag ställer sig glest och sälunda endast svagt beskuggar marken. Dess krona är dessutom gles, dess bladatiall följaktligen ringa, och vinden skingrar lätt de nedfallna löfven ur det glesa beständet. Tillförseln af ny mylla är derför längsam. Smäningom mäste dock huraushalten ökas. Ty med tilltagande älder vidgas och tätnar ekkronan och löfiallet blir rikligare. Detta förklarar, hvarför äldriga ekar alltid stä pä humusrik gräsbeklädd mark 211 (om de ej växa i bergspringor). Under ekarnes hägn äter- vinner säledes gräsformationen deii terräng, som Ijungeii för en tid lyckats inkräkta. Formationen blir dock icke fullkomligt lik det egent- liga gräsbackcsamhället. Det pä vissa fläckar hopade ek- löfvet hindrar gräsmattan att sluta sig och lemnar tillträde för nya humusälskande arter, bland hvilka en del löfträd och buskar snart skjiita upp öfver fältskiktens niva. Vege- tationen blir alit mera lik den formation, som vi vilja skil- dra under benämningen lundbackar, och da de gamla öfver- skuggande ekarue nedhuggas, öfvergär den helt och hället tili denna formation. I den formation, som vi kallat björkbackar, finner man stimdom en stor mängd ekplantor. Skjddas en sadan plats för betande kreatur, uppväxa ekarne och göra inträng pä björkbeständet. Jii äldre ekarne pä björkbacken äro, desto mera uärmar sig underväxten lundbackarnes, och man kan vid betraktandet af en sadan öfvergäugsformation knapt betvifla, att dess utveckling skall leda tili björkens fuUstän- diga utträngning och formationens förvandling tili ekbacke, emedan eken, da den hunnit upp i jemnhöjd med björkarne, utan svärighet utbreder sinä grenar geuom de eftergifvande björkkronorna. Den för södra Blekinge mest karakteristiska formatio- nen är lunclbackavne, Den bildas af löfträd i parkartad grupperiug med underväxt af buskar, örter och gräs. Trä- den äro vanligeu i samma grupp af olika älder, sä att be- ständet i snärskiktet har ungefär samma täthet som i skog- skiktena. Omvexlingen i lundbackarnes beständ är stor, emedan de flesta svenska trädarter deltaga i dess bildning. AUmännast och rildigast är Carpinns hetidus, hvilken i denna formation oftast är greuig ända ned tili marken och skenbart buskartad. Enstaka afvenbokar höja dock sinä kronor öfver snäret, uppburna af en enkel och rak stam. Äfven ekarne, bäde Quercus pedunculata och Qu. sessilifiora, äro rikliga, den förra allmäunare. Näst dessa arter ingär Betula verrucosa allmännast i trädbeständet. I lundbacke- 212 formatioueu blir björken alltid yfvig med länga hängande qvistar. Fagus sävatica är ocksä allmän pä lundbackarne, men uppträder blott glest strödd eller enstaka. Temligen allmänna, ehuru vanligen blott tunnsädda eller enstaka äro vidare Fraxinus excelsior, Tiliä jparvifolia och Pinus abies, och bär oeh der ser man nägra kraftiga stammar af Acer l)latanoides. Endast enstaka visa sig Sorhus scandica (gan- ska allmänt), Ulnius montana (bär och der), Salix caprea och Fojndus tremula. Snärskiktet bildas hufvudsakligeu af den allmänna och rikliga Corylus avellana jemte lag afvenbok och ek. Sor- bus aucuparia, som pä lundbackarne är temligen sällsynt, när säilän öfver detta skikt. Allmänna äro vidare Cratceyi, Pnimts spinosa och Junipenis communis, alla blott tunn- sädda eller oftare enstaka; temligen allmänna äro Pyrus malus, Bosa canina och B. molUssima, alla enstaka; och sällsyntare visa sig pä lundbackarne Bibes grossularia och Bubus idaeiis. Fältskikten bestä pä de äestä lundbackar af rikliga — ymniga gräs och örter sä blandade att ingendera grundfor- men beherskar den andra. De bilda tillsammans en be- ständsgrupp, som trots sin yppiga växt icke fullkomligt be- täcker marken. Det är troligtvis örternas öfverskuggning jemte det ärliga tillskottet af multnande löf, som häller mos- sorna borta. Ty pä öppnare fiäckar, t. ex. der en äng blif- vit rödjad, infinna sig genast Hypna och Hylocomia i mängd. I stället för det vanskliga försöket att gifva en full- ständig förteckning öfver lundbackarnes gräs och örter, till- läter jag mig att äskädliggöra denna formations karaktär genom tvänne ständortsanteckniugar. Emedan bäda äro gjorda under samma ärstid, frän slutet af juni tili de första dagarne af juH 1884, äro de fullkomligt jemförbara. 1) Lundbacke vid Kjästorp, Ködeby socken, 54 meter öfver hafvet. Underlaget är medelfint grus med stora stenar, betäckt med 30 cm. fet raylla. Marken lutar 8— lO*^ mot sydvest och eger fuktighetsgraden 3. Platsen är liten (40 X '^'^ meter) och omgifves dels af odlingar, dels af en far- 213 väg och ett snärigt stenröse. Bortom vägen ligger en betes- hage. Ett par sma brända fläckar äro nii nastan igenvuxna. Vegetationen bestär af rikliga löfträd, som gifva be- skuggningsgraden 4, strödda buskar, ymniga gräs, ymniga örter och tunusädda bladmossor. Trädstammarne bära rik- ligt lafvar och tunnsädda bladmossor. Ett par enstaka ständ af TiUa ])'^^i"^'^foli(i och Fraxinns excelsior nä en höjd af 20 — 25 meter och resa sig sälimda högt öfver tradbeständet. Detta bildas af rikhg 14 — 15 meter hög Carpinus hetuhis samt strödd Quercns pedunculata af samma höjd. I snär- skiktet äro Carpinus och Corylus avellana strödda, Quercus peäunculaicL tunnsädd, Cratmgus oxyacantlia, Pynis malus, Rosa canina, Rubus fruticosus och TJhnus montana enstaka. Öfver mattan af lägre gräs och örter nä strödda Ävena piihescens och Rumex acetosa, tunnsädda Aira ccespitosa, Dactylis glonierata och CerefoUum silvestre, enstaka Plileum pratense, Trichera arvensis, Campanula perskcefolia och C. . trachelium, samt dertill mänga vippor af de lägre gräsen. De tvänne lägre fältskikten sammanflyta. I det mel- lersta äro Poa piratensis och Melampyrum piratense rikliga, Festuca ruhra, Convallaria majalis, Oalium horeale, Orohus tuherosus, Rliinantlms major och Trifolimn medium strödda, Briza media, Carex pallescens, Chrysanthemum leucantJie- mum, Hypericum quadrangulum, Hypocliceris macidata, Lathyriis xwatensis, Polygala vnlgaris, Rubus saxatilis, Stel- laria graminea, Veronica cJiamcedrys, Viola canina och Vi- scaria vulgaris tunnsädda, samt Luzula campestris, Achillea millefolium, Geum urhanum, Hieracium umhellatum, Mer- curialis perennis, Myosotis arvensis, Ranunculus acris och Silene nutans enstaka jemte telningar eller skott af Corylus, Fraxinus, Quercus, Rosa canina, R. mollissima, Rubus fruticosus, Sorbus aucuparia och Tiliä parvifolia. Det lägsta fältskiktet bildas af ymnig Festuca ovina och riklig Anthoxanthum odoratum med inblandning af strödd Campanula rotundifolia, tunnsädda Cerastium vul- gatum, Plantago lanceolata, Primula veris och Trifolimn repens samt enstaka Alchemilla vulgaris, Fragaria vesca, 214 Galium uliginosum, Helianthemum vulgare, Linum catharti- cum, Potentilla tormentilla och Tliynms chmnmdrys. Oaktadt rikedomen pä gräs ocli örter är marken här och der obetäckt mellan örtständen. Pä dessa fläckar fin- ner man tunnsadd Hylocomimn squarrosum och enstaka CUniacii im äenäroides. 2) Lundbacke vid Mästad, Nettraby socken, 19 meter öfver hafvet. Underlaget är stenigt grus, betäckt af 30 cm. eller djupare fin mager mylla. Marken sluttar 30" mot Öster och eger fuktighetsgraden 4. Platsen är temligen liten (45 X 45 meter) och omgifves upptill af torrare lundbackar, pä sidorna af tätare lund och äker, och nedtill af en sank äng. Vegetationen bestär af rikliga löfträd, som gifva be- skuggningsgraden 6 — 7, strödda buskar, rikhga gräs, ymniga örter och enstaka bladmossor. Pä trädstammarne äro laf- var och mossor tunnsädda. Enstaka Querciis pedunculata, Sorhiis scandica och Uhmis montana nä öfver beständet upp i högskogskiktet. Lägskogskiktet intages af riklig Car- ;pinus letulus, strödd Fraxinus excelsior, tunnsadd Quercus pedtmmlata samt enstaka Betula verrucosa, Coryhis avellmia, Fyrus malus och Ulmus montana. I snärskiktet ingä strödd Carpinus, tunnsädda Juniperus communis och Fyrus malus, samt enstaka Corylus avellana, Fraxinus excelsior, Frunus spinosa, Rosa canina och B. mollissima. Fältskikten sammanflyta. Det högsta bestär mest af gräs, det mellersta mest af örter, och likasä det lägsta, som här är alldeles underordnadt. Örterna och gräsen äro säle- des pä denna plats i alhnänhet högre än pä hindbacken vid Kjästorp. Tili det högsta fältskiktet kunna räkuas: riklig Foa nemoralis, strödda Dactylis glomerata, Hypericum qvadrangulum och Rumex acetosa, tunnsädda Ävena puhescens, Cynosurus cristatus, Fe- stuca ruhra, Hokus lanatus, Fhleum pratense, Ällium ole- raceum, A. scorodoprasum, Campanula persiccefolia, C. tra- chelium, Cerefolium silvestre och Chrysanthemum leucan- themum, samt 215 enstaka Aira aespitosa, Brim media, Carex hirtä, Melica nutans, Asplenium filix-femina, Astragalus glycy- phyllus, Hieracium umhellatum, Hypencuyn perforatum, Hy- pochceris raäicata, Polystichum filix-mas, Primus spinosa, Pteris aquilina, Ruhiis fruticosus, Senecio Jacohcea, Serra- tula tinctoria, SoUdago virgaiirea och Valeriana officinalis. Det mellersta fältskiktet intages af: ymnig Melampyrmu nemorosum, strödcl AntJioxantJmm odoratum, timnsädda Carex muricata, Lazida campestris, Pian- tago lanceolata, Ranunculus acris och Viscaria vulgaris, sarnt enstaka Carex pallescens, Clinopodium vidgare, Cra- tcegus oxyacantlia, Galium horeale, G. verum, Lathyrus pratensis, Orohus tiiberosus och Rhinantlms major. I det lägsta fältskiktet ingä: tunnsädda Agrostis vulgaris, Aira flexuosa, Festuca ovina, Alcliemilla vulgaris, Campanula rotundifolia. Poly- gala vulgaris, Primula veris, Veronica chamcedrys, Viola liirta, V. silvatica sarnt telningar af Carpinus och Fraxinus, enstaka Luzula pilosa, Anemone hepatica, Fragaria vesca, Glechoma hederaceum, Hieracium pilosella, Mercuria- Us x>erennis, Oxalis acetosella, PotenUlla tormentilla, Pru- nella vulgaris, Ranunculus hulhosus, Veronica officinalis och telningar af Quercus. Under det yppiga örttäcket är marken tili stor del bar. Endast vid noggrant sökande finner man nägon enstaka ko- loni af bladmossor, Astrophyllum silvaticum, Catharinea un- dulata, Bryum spec. och TJtyidium tamariscifolium^). ^) Härtill ma fogas en anteckning öfver stenarnes vegetation pä en lundbacke vid Rödebyholm. Mossor ymnigt, nämligen : ymnig: Äntitrichia curtipendula, rikliga: Hechoigia alhkans, Stereoäon cupressiformis och var. fili- formis, strudda: Hylocomium imrietinum, Dorcadion rupestre och Di- cra?ium longifolium, tunnsädda: Tortula ruralis, Dicranum scoparium och Grimmia Muhlenbeckii, 216 Säsom af dessa anteckningar synes, är limdbackarnes sammansättning betydligt varierande, om man afser arterna. Än stä träden mycket glest; da är iinderväxten mera lik gräsbackarnes. An är beständet tätare, och da närmar sig imderväxten lunddäldernas. Beskuggningen tyckes vara den kraft, som reglerar underväxteus förändringar, medan fuk- tighetsgraden och bevattningssättet inverkar pä trädbestän- dets sammansättuing. Lnndbackeformationen är nämligen inskränkt tili sädana ständorter, som bafva ständig tillgäng tili rörligt grundvatten iitan att nägonsin blifva genomfiik- tiga. De stä alltid i afliälligt läge, antingen med berggrun- den närä iinder gruset eller pä lera eller lerhaltigt grus. Om man nägon gäng ser dem pä sand, stä de närmare fo- ten af nägon backe, sä att rötterna ständigt matas af den i de inre sandlagren qvarhällna fukten. Mycket säilän är man i tillfälle att iakttaga denna for mations uppkomst direkte pä kai mark. Ty pä de orter, der de ädlare löfträden äro allmänna, lemnas bördig jord säilän öde sä läng tid, att träd och buskar hinna utveckla sig. och i de af barrträden och björken beherskade trakterna intaga de sistnämnda träden nastan alltid den blottade mar- ken. Kägon gäng anträffar man dock öfvergifna äkerland med riklig Carpinus och Corylus, hvilka jemte björk och enstaka exemplar af andra träd bilda ett tätt snär. Medan dessa växa upp, uttömmes smäningom den magra matjordens näringskraft närmast ytan, sä att gräsen och örterna mäste vika för Ijungen. Sädana unga lundbackar hafva ett särde- les främmande utseende. De talrika telningarne af gran, enstaka : PolytricJmm inlosum. Lafvar rikligt, nämligen; rikliga: Farmdia sulcata, F. physodes, F. olivacea och F. exa- sperata, strödda : Fhyscia ccesia, Evernia prunastri och Ramalma calicaris, tunnsfidda : Alectoria jubata, Ferttisaria commnnis och var. areo- lata sarat Usnea barbata, enstaka : NepUrommm Icevigatum parile, Bamalina fraxindla, Cla- dina rangiferina, Cl. uncialis, Cladonia aspera, Cl. furcata och Cl. py- xidata. 217 björk, en och asp, som sticka iipp ur Ijungen, gifva oss an- Icdning misstänka, att fomiationen icke kan öfverlefva den hotande krisen, utan förvandlas tili blandskog. Deremot ser man limdbackars bildning pä ängar och äldre gräsbackar, t. ex. pä öfvergifna tomter. De flesta tili i fräga varande formation hörande träd hafva bevingade frön eller frukter, som lätt spridas af vinden. I diken och be- vattningsrännor, i hjulspär och gropar eftei- rödjade stenar, vid gärdesgärdar och stenrösen fä dessa frön vindskydd och fäste. Mänget ungt ständ iindgär lien, och inom nägra är klädas gärdesgärden och stenrösen af en häckartad buskve- getation. Sälunda förvandlade ängar äro isynnerhet allmänna i gärdarnes omedelbara grannskap. Lundbackarnes utveckling ur ekbackarne har redan blifvit omtalad. Genom att är efter är öka markens mylla och genom att de beständbildande trädens frön lätt gro i humusrik, glest gräsbevnxen jord ega lundbackarne förmäga att länge uppehälla sig sjelfva. Hari understödas de af landtbrukaren, hvilken i denna formation finner det bästa betet för sinä kreatnr och derför gerna gör sig mödan af en lindrig gall- ring, da trädbeständet eller snäret bhr för tätt. Hvilken utveckling formationen skulle taga, om den lemnades ät na- turens fria hushällning, är icke lätt att afgöra. Om man finge döma efter de ytterst steniga platser, der intet bete kan komma i fräga, tager buskvegetationen öfverhand, be- skuggningen af fältskikten blir för stark för gräs- och ört- mattan, och den fuktiga, nakna löfmyllan alstrar blott en- staka gängliga skuggörter och gräs, hvilka sträcka sinä länga glesbladiga stammar genom snäret. Fagus silvatica infinner sig alltid pä dessa lokaler, hvilka erbjuda dess frö en myc- ket lämplig grobädd. De dungar af äldrig bok, som man ser här och der pä backar uppbygda af idel väldiga jökel- block, äro mähända uppkomna pä denna väg. Exemplen äro dock för fä för att berättiga tili allmännare slutsatser, isynnerhet som ständorten genom sin stenrikedom betydligt skiljer sig frän den för lundbackarne normala. Teoretiskt 218 fÖrefaller det väl möjligt att lundbackarnes vegetation slut- ligen skall öfvergä tili bokskog, emedan boken säsom skugg- älskare kan uppspira under den tätnande löfmassan, i hvars hägn de öfriga löfträden svärligen trifvas. En formation, som i Blekinges lägre nejdev väcker den nordiske iakttagarens iippmärksamhet, äi- tömsndren. De finnas pä steniga ställen i backsliittningar, längs vägar och i närheten af gärdar eller större orter, alltid i afhälligt och temligen torrt läge. Pä bördig jord tyckas de icke göra anspräk, ty man ser dem äfven pä bart grus. För det me- sta fÖrekomma de dock pä lerjord eller mylla. I nordligt läge finner man dem säilän, och för öfverskuggning glesna de. Men i sydligt läge och pä platser, som mot norr skyd- das af klippor eller skog, nä de sin vackraste utbildning. Af dessa omständigheter kan man sluta, att törnsnären fram- för andra formationer i Blekinge erfordra stark värme. Tili utseendet päminna de ocksä mera om sydligare länders ve- getation (t. ex. medelhafsländernas maquis) är nägot annat af Blekinges växtsamhällen. Törnsnären uppkomma dels pä bar jord, säsom i ler- och grustag, i stenbrott och landsvägsdiken, dels pä gräs- backar och glesa ekbackar. Bland de mängfaldiga plantor som gro pä sädana lokaler, taga stundom beväpnade busk- arter starkt öfverhand. Vanligtvis är det Pnmus spinosa (pä stenrösen Buhi frutkosi), som utgör hufvudmassan, men ej säilän bilda sig unga snär af Crafcegi eller Bosce. Om en gäng ett snär uppstätt pä en icke för starkt öfverskug- gad ständort, sä utbreder det sig koncentriskt, om icke plat- sen genom rödjning hälles öppen. Vid tilltagande älder uppnä snärets särskilda beständsdelar mycket olika höjd. Hafva träd infunnit sig *sä tidigt, att de frän början kunnat erhälla tillräckligt Ijus, skjuta de snart upp öfver buskarne och kasta sin skiigga pä dem. Snärets skuggigaste delar glesna dä, emedan de Ijusbehöfvande buskarterna utdö, och vegetationen förvandlas tili lundartad. Är lokalen torr, uj^p- stä lundbackar, är den fuktig, bildar sig lunddäldernas for- mation. Bäda dessa förvandlingar kan man iakttaga pä 219 Vämmö invid Karlskrona, der törnsnären utveckla en ovan- lig rikedom och prakt. Jag skall liär meddela en anteck- ning öfver hvardera serien. 1) Bergsluttningarna mot söder i närheten af Hästö äro mycket steniga, starkt afhälliga och torra. Jordmänen utgöres af ett lerhaltigt grus, som betäckes af ett rikt lager mylla. Det sistnämnda har antagligen uppkommit af den närvarande vegetationens ärliga atfall. De lägre bergslutt- ningarna bära renare sandjord med en gräsbackevegetation, ofta afbruten af unga snär, deri Juniperus communis och JRuhi fruticosi spela framstäende roler. Högre upp tätna snären och sluta sig tili en sammanhängande formation af sadan täthet, att den mängenstädes är ogenomtränglig. Pä sädana ställen sakna buskarne i det närmaste ali imderväxt. Ung ek är tunnsädd, ung björk enstaka, och talrika hassel- buskar höja sig nägot öfver törnbuskarne. Sjelfva snäret bildas af rikliga Crakegi och Frunus spinosa, strödda Bosa canina, B. molUssima och Btihi fruticosi, tunnsädda Junijjerus, Lonicera xylosteum, Bibes gros- sularia och Buhus idceus, samt enstaka Berheris, Hedera helix, Lonicera periclymenum, Pyrus communis och Sorhus scandica. Annu högre upp pa berget reser sig ett temhgen glest trädbeständ öfver snaret. Eken är der tunnsädd, björken enstaka. Derjemte ingär Corylus avellana, tät och högväxt, rikligt i formationen. För den härigenom framkallade be- skuggningen ställa sig törnbuskarne nägot glesare, ehuru de fortfarande förekomma i riklig mängd. Rikliga äro fortfarande Cratcegi, strödda äro Lonicera xylosteum och Prunus spinosa, tunnsädda Juniperus, Buhi fruticosi och Bosa mollis' sima, enstaka Berheris, Pyrus communis, Bibes grossularia, B. rubrum, Bosa canina, B. molUssima, Bubus idceus och Lonicera periclymenum. Under buskarne är vegetatio*nen ganska rik, ehuru 220 marken öfverallt är syulig mellan plantorna. Ris saknas. Örterna deremot äro rikliga; nämligen: riklig Mercurialis j^erennis, strödda Fragaria vesca, Veronica chamcedrijs och Viola silvatica, tunnsädda AcJiillea millefolmm (steril), Agrimonia eu- imtoria, Anemone heimtka, Cerefolium silvestre, Geiim ur- hammi, Oleclioma hederaceum, Orohus tuherosus, Stellaria liolostea, Vicia sexmim och Viola odorata, samt enstaka Ajuga ijyramidalis, Alchemilla viilgaris, An- tennaria dioica, CamjMmda persiccefolia, Cerastium vulga- tum, Clinopodium vulgare, Convallaria majalis, C. multi- flora, Galium verum, Geranmm Bohertianum, Hieracium pilosella, Hypericum qiiadrangulum, Lathyrus pratensis, Orohus niger, Polypodium vulgare (pa stenarne i större mängd), Polysticlium filix-mas, P. spinulosiim, Potentilla tormentilla, Primula veris, Bumex acetosa, Serratula tinc- toria, SpircBa iilipendula, Thymus serpyllum, Trifolium me- dium, Veronica officinalis och Viola mirabilis. Gräsen förekomma endast strödt ; nämhgen strödd Poa nemoralis samt enstaka Allium oleraceum, Dactylis glome- rata, Festuca duriuscula, Melica oiutans och Poa pratensis. Mossorna äro: tunnsädda Astrophyllum cuspidatum, Hylocomium proliferum, H. squarrosmn, och H. triquetrum. Lafvar saknas. Dessutom finner man nägra helt iinga ständ af buskar och träd. Endast Prunus spinosa och Bosa mollissima äro tunnsädda. Bland de tehiingar, soni visa sig i enstaka exem- plar, mä Fraxinus excelsior framhällas. Har man genomträngt denna del af formationen, kom- mer man in i äldre, nägot tätare ekbeständ med gles un- derväxt af hassel och strödda törnbuskar samt en lundbacks- artad underväxt af rikliga örter och gräs. 2) En mot ONO vänd sluttning begränsas nedtill af en Aira-äng, upptill af berg. Närmast ängen, der fuktig- heten är ganska betydhg (5), sträcker sig en ytterst tät kant af Prunus spinosa med strödda BuU fruticosi, tunnsädda 221 Cratcegus monogyna, Bubus idceus och Scmihncus nigra samt enstaka Bihes grossularia och Eosa canina. Bland buskarne stä strödda örter och tiinnsädda gräs, nämligen Glechoma heäeraceimi, Mercurialis ijerennis, Stachys silvatka och Ur- tica clioica f. suhinermis strödda, Aira ccesjntosa, Poa 7iemo- ralis, Cerefolium silvestre, Clielidonmm majus, Geimi urha- mmi och Ranunculus acfis tunnsädda samt Alopecurus pra- tensiSf Cirsium lanceolatum och Polystkhum filix-mas en- staka. Tväune mossor betäcka ofullständigt den feta myllau, strödd Hypnnm distans och timusädd H. rutahitlum. Inät öfvergär snäret hastigt tili en lunddäld af ai och högstammig äldrig fläder genom följande öfvergängsstadium : Träd: Scmibucus nigra (6 meter hög) riklig, Älnus glu- finosa tunnsädd, Quercus pedunculata enstaka; buskar: Bihes grossularia strödd, Cratcegus oxyacantha tunnsädd, Cr. monogyna och Prunus spinosa enstaka; af den sistnämda förekomma enstaka telningar; ris och gräs saknas; örter: Mercurialis perennis riklig, Genm urhanum tunnsädd, Polysticlmm filix-mas och Urtica dioica f. nemo- ralis enstaka; mossor: Hypnnm distans riklig. Ofta ser nian längs vägkanterna mycket gamla törn- snär utan träd. I deras inre växer, sä vidt man kan se, ingeuting, och man kan kuapt tanka sig, att telningar nä- gonsin skola kunua uppväxa der inne. Sädana törnsnär synas deriör utgöra en formation af obegränsad varaktighet. Yegetationens utveckling pä sträiider. Hittills hafva vi följt den utvecklingsserie, som vege- tationen genomgär pä torr mark. Vi komma nu tili en an- nan serie, hvilken begynner, dä jord, som värit vatteutäckt, befrias frän sitt vattenhölje, alltsä pä stränder. Längs Ble- kinges mänga vattendrag göras är efter är nya landvinnin- gar. Om ock pä grund af terrängens ojemnhet den ärliga tillväxten af landet blott bestär af smala remsor, erbjuda dessa dock för vegetationen tillfälle tili ny utbredniug, och 222 Btudiet af strändernas formationer lofvar oss säledes en in- blick i en vigtig del af vegetationens historia. Vid minä undersökningar har jag hallit mig uteslu- tande tili insjöarne och vattendragen. Ty nägra förbere- dande exkursioner i hafstrakten lärde mig, att Blekinge na- stan helt och hället saknar en egendomlig hafsstrandsvege- tation. De fä växtarter, som i detta landskap representera den maritima tioran, uppträda nastan uteslutande säsom strödda kolonister pä den nakna strandremsan mellan medelvatten- ständet och stormvägornas yttersta gränslinie, och samman- sluta sig icke tili egna samhällen. Undantag bilda nägra flacka sandsträckor i den allra yttersta hafstrakten, säsom vid Thorhamn, pä de yttre öarne samt — att döma af flo- rornas antydningar — pä Listerlandet. Men dessa undan- tag äro sä fä, att de ej allvarsamt göra inträng pä den re- geln, att hafsträndernas vegetation i Blekinge har samma historia som sjösträndernas. Öfverallt i den inre delen af skärgärden och längs de i fastlandet inskjutande vikarne ry eka de uppe i landet förekommande formationerna ända ut tili den nakna strandremsan, antingen utan nägon för- medling eller ock med en likadan öfvergängskant, som fin- nes omkring de flesta insjöar. De element ur hafsstrands- floran, som blanda sig i denna kantformation, äro af un- derordnad betydelse. Dä jag vidare märkte att tillandnin- garna vid hafvet icke äro allmännare eller vidsträcktare än landvinningarna längs insjöarne, hade jag intet skäl att sär- skildt uppsöka skärgärden. Sä länge en strand är utsatt för öfversköljning vid hvarje storm, förmär ej vegetationen att sluta sig tillsam- mans tili en formation pä platsen. Jorden förblifver mer naken i samma män, som de anstormande vägornas kraft är ohejdad. Snabbast beklädas derför länggrunda stränder äfvensom kanterna kring smä träsk, vikar och sund, samt äar och bäckar med lugnt lopp. Den första kolonisationen pä nakna stränder är anmärkningsvärdt artfattig i jemförelse med den, som samlar sig i grusgroparne och pä öde lem- nade äkrar. Sä t. ex. fann jag endast 35 arter (mossorna 223 inberäknade) pä en 4 kilometer läng sträcka af Stora Al- Ijimgens strand med omvexlande dyjord, slam, sand ocli ste- nigt grus. Af dessa växter hyste dyn blott 5 arter, hvar och en af de öfriga jordarterna omkring 20, och 10 arter voro gemensamma för slanimet, sanden och gruset. De fle- sta försvinna spärlöst, da en formation börjar bilda sig. Endast dyväxterua liafva kraft att halla sig qvar och ingä som vigtiga beständsdelar i en del formationer, säsom vi längre fram skola visa. Formationsbildningen pä stränderna inslär genast frän börjau tvänne vidt skilda vägar, hvilka bestämmas af strand- remsans bevattningssätt och fuktighetsgrad. Pä sädana stäl- len, der strandbrädden höjer sig öfver vattenytan sä mycket, att den ofta ligger torr, och der den sköljes af friska vägor, säsom vid forsar, bäckar med tydligt fall och sjösträuder med brant lutande botten, utvecklar sig den forraationsserie, som vi först skola betrakta, Dernäst öfvergä vi tili den serie, som vegetationen genomlöper pä flacka, af stäende vatten genomblötta stränder. I det förra fallet inledes formationsbildningen deraf, att telningar af Myrica gale, Alnus gluti7iosa, Bliamnus frangilla och Salix cinerea uppspira i strandkolonin. Dessa buskar, bland hvilka Myrica vanligtvis är den yranigaste, bilda tillsammans ett snär, i hvilket efter hand flere gräs och örter iipptaga hvarje ledig plats och med sinä rötter bilda ett öfver den kala straudjorden strax invid tvärt upp- stigande torfartadt myllelager. Molinia ccernlea och Agro- stis canina äro de förnämsta af dessa jordbildare. Allmänna och strödda äro dessutom Lysimachia vulgaris, Mentlia ar- vensis och Spircea uimaria. Ofta uppträda Carex acnta, C. anqniUacea och C. filiformis i tätt slutna tufvor mellan buskarne. Sallan saknas Naumhurgia thyrsiflora, Peuceda- num xxdustre, Galium imlustre, G. uliginosum, Lythrum salicaria, Comanim xmlustre, Caltha pakistris, Ranunculus flammida och Lycojms europa^us. Mindre regelbundet fin- ner man här en mängd andra växter, bland hvilka de mest karakteristiska äro Calamagrostis lanceolata, Phragmites 224 communis, Baldingera arundinacea, TriocUa decunibeus, As- plenium fiUx-femina, Osmunda regalis, Eupatorium canna- Ununi, Valeriana officinalis och Hydrocotyle vulgaris. Vid rinnande vatten är vegetationen yppigare och artrikare än vid sjöarne; nägra arter, säsom Osmunda och Enimtormm, förekomma blott vid de förra. Vid hafsstränderna tillkomma nägra arter, dels sädana, som eljes anträffas pä odlade mar- ker, och dels sädana, som tillhöra hafsstrandsfloran, alla dock blott som underordnade beständsdelar. Emedan denna strandsndr-iovm^iion är af ringa vidd, röner deu starkt iuflytande af grannskapets vegetation, och kan betraktas som en förelöpare för den sistnämda. Den formation, som gränsar tili snäret, arbetar sig medels rot- skott och frösädd djupt in nti detsamma och förqväfver dess vegetation. Alla formationer hafva dock icke lika stor magt öfver strandsnäret. Vissa formationer röja sin iuverkan en- dast genom nägra för snäret främmande växters sporadiska uppträdande, men lemna det i ostörd besittniug af sitt om- räde. Sädana äro tallskogarne, hvilka Iata representera sig i snäret genom enstaka Callnna, Pteris, Trientalis, Antlio- xantlmm, Epilohium montayium, E. angustifolium, Poten- tilla tormentilla och Polystidmm spinulosum, — ek- och lund- backarne, hvilkas representanter i snäret äro Poimlus tre- mula, Sorhus atiaqxiria, Bumex acetosa, Aira ccesjntosa, Ce- refolmm silvestre, Pammculus acris, JRiibus frutkosus, An- tlioxantlium odoratum, Potentilla tormentilla, Holeus lana- tus och nägra sällsyntare arter, — samt bokskogarne, hvilkas nastan enda infiytande pä strandsnäret visar sig deri, att detta under bokarne är artfattigare, glesare och ojemnare än under nägra andra träds kronor, Moar har jag aldrig sett i strandsnärens omedelbara grannskap. Gräsbackar vid stränderna finnas hufvudsakligen i närheten af gärdarne. Pä sädana ställen medföres en mängd frön af ruderatväxer, ogräs och ängsväxter, da menniskor och djur gä genom snä- ret ned tili vattnet, hvarför gräsbackarnes direkta inverkan pä strandsnärformationen icke kan bedömas. Granen och björken trifvas deremot förträffligt i den 225 fiiktighetsgrad och jordmän, som strandsnären erbjuda. Der- för kunna de formationer, hvilkas trädbeständ bildas af dessa arter, lätt genomtränga hela detta samballe, isynnerbet da alen och videt äro tuniisädda eller saknas. Ofta gä bland- skogen ocb björkskogen ända ut tili vattenranden, och af strandsnäret synas blott nägra strödda Mijrica -huskar samt bär och der en liten grupp pä uddar och bland stenar. Vanligtvis är strandsnäret blott 1—2 meter bredt. Men stundom gynnar terrängen uppkomsten af bredare snär, ända tili 15 meter i tvärmätt. Detta sker dels pä sädana ständ- orter, som äro flacka och läga, men dock ej vattendränkta, och hvilkas jord bestär af ett stenigt fast lerslam eller grus, dels pä sädana stälien, der sanka ängar sluta sig omedel- bart tili stranden. Pä det förra slaget af lokaler uppkom- mer snäret direkte iir den glesa strandkolonin; pä det se- nare slaget lokaler utbreder det sig smäningom öfver ängen. I bäda fallen alstrar det den för sig utraärkande torfmyllan, livilken isynnerbet för Betula odorata är en ypperlig jord- män. Snäret öfvergär derför pä sädana lokaler ganska snart tili björkskog af det rena, länglifvade slag, som vi skildrat pä sidan 194. Hari kunna vi se orsaken tili att snären ej ens pä dessa lokaler nä större ytvidd. Förvandlingen in- träder innan platsen blifvit helt och hället eröfrad. Strandsnären nä sin yppigaste iitveckling vid rinnande vatten. Men, da yppighet icke öfverensstämmer med denna formations karaktär, blifva de tillika tili sin sammansättning afvikande frän de vanliga strandsnären, och vid steniga for- sar, der Myrka och Salices träda tillbaka för Älnus gluti- nosa och Bhamnus frangilla jemte Bubi fruticosi, Vihur- num opulus, Solanum dulcamara och en underväxt af Ly- thrum salicaria, Poa nemoralis, Polypodium x>liegopteris, Cerastium vulgatum, Triodia decumbens, Viola palustris, Oxalis acetosella och Agrostis vulgaris samt flere mindre rikligt och mindre konstant uppträdande arter, kan man knapt tala om strandsnär i egentlig mening. Vi stä bär inför en ny formation, som i det allmänna spräkbruket bär 15 226 namnet lundar, och som v tili skilnad fräa de alldeles olik- artade lundbackarne vilja benämna lti7icl(lälder, Om ej menniskan afsigtligt hindrar det, alstras limd- dälder alltid pä lokaler, genom hvilka vatten med forsande fart rinner fram. Afledes en bäck i en ny fära, dröjer det ej länge, innan liinddäld-forraationen växer upp orakring denna. Detta kan man iakttaga längs rännorna vid nyan- lagda qvarnar och längs fällnings- och vattenregleringska- naler. Men forsande vatten är ej ett nödvändigt vilkor för dess uppkorast. Man anträffar den äfven pä sädana ställen, der ett starkt källdrag genomsipprar jordgrunden nägra de- cimeter under ytan. Den enda oHkheten mellan dessa tvänne ständorters lundformationer är strandväxternas närvaro i forsliindarne. Da man besinnar att äfven invid forsarne marken ständigt eger riklig tillförsel af friskt näringsrikt vatten, som pä grund af markens ojemnhet icke räkar i sta- gnation, kan man ej betvifla att just detta förhällande är limddäldformationens lifsvilkor. Den största prakt när for- mationen pä sädana ställen, der ett vattendrag bryter fram strax invid en fors. Lunddäld-formationens historia stär i samband med ständortens tilltagande myllehalt. Dä ett vattendrag bildar en fors, gräfver det ned sig genom jordlagren och ursköljer dem, sä att dess botten och bräddar slutligen bestä af lösa stenar, för tunga att rubbas af vattnet. I rännorna och hä- lorna under och mellan stenarne samia sig allehanda drift- produkter, mest af vegetabiliskt ursprung säsom barkstyc- ken, affallna trädgrenar, vedspän o. s. v. jemte smästen och sand. I denna jord uppspira de första växterna pä platsen: Lytlirum salicaria, Lysimachia vulgaris, Lycoims europceiis, Mentha arvensis, Alisma x>lcmtago, Bliamnus frcmgula, My- ric gale, Carex veskaria och andra, hvilka bilda ett ofull- komligt strandsnär. Dessa öka iiltrerapparatens täthet, alit finare driftprodukter hällas qvar, och alit mera egnad blir jordmänen för lundväxterna. Ähius ghitinosa, som nu bör- jar taga öfverhand, är genom sin rikedom pä lätt multnande löf en verksam mullbildare, och under albeständet infinna 227 sig de första lundväxterna. Stenarne beklädas med ett friskt, lifligt grönt mosstäcke, Myllau mellan dem intages tili stor del af ormbiinkar och bredbladiga örter jemte nägra höga mjuka skuggformer af gräsen, och bottenskiktet, glest och pä Stora fläckar afbrutet af bar mylla, bildas af gröna, stor- bladiga bladmossor. Emedan lunddälderna i de högre delarne af Blekinge säilän nä förbi detta utvecklingsstadium, viii jag här som exempel meddela en fullständig anteckning öfver en sadan formation. Lunddäld vid Göksjöholnis bäck, Ködeby socken, 84 meter öfver hafvet. Underlaget är fet mylla, som fyller mellanriimmen mellan de talrika stora och smä stenarne ; djupare ned groft grus. Marken sluttar knapt märkbart, men dock tillräckligt att gifva den slingrande bäcken ett hastigt lopp, samt är genomträngd af en frisk fuktighet (vexlande omkring graden 6). Platsen är 80 meter läng, men knapt 10 meter bred at hvardera sidan frän bäcken, och begränsas af blandskogartade betesmarker. Vegetationen bestär af ymniga löfträd, som gifva be- skuggningsgraden 7, rikhga örter, gräs och bladmossor samt tunnsädda buskar och barrträd. Träden höja sig ej öfver lägskogskiktet. Alnus glutinosa är ymnig, Pinus cibies tunnsädd och Befula verrucosa enstaka. Buskarne äro Ai- kuis och Juniperus, bäda tunnsädda. Örterna och gräsen sträcka sig genom alla tre fält- skikten, men, da det mellersta är representeradt af blott strödda exemplar, träda det högsta och lägsta tydligt ifrän hvarandra. I högsta fältskiktet ingä : strödda Lytlirum sa- licaria, Poa nemoralis, Polypodium phegopteris och Pteris aqiiilina, tunnsädda Asplenium filix-femina, Lactuca mu- ralis, Peucedanum palustre och Puhus idaeus samt enstaka Cirsium palustre och unga ständ af Pinus abies. Tili det mellersta fältskiktet kunna hänföras: strödda Cerastinm vulgatum och Triodia decumheyis, tunnsädda Caltlia palu- stris, Lycopus europceus, Lysimachia vulgaris och Mentlm arvensis, samt enstaka Arenaria trinervis, Bidens tripartita 228 forma simplicifolia, Epilohium montanum, Onaphalium sil- vaticum, Myosotis palustris, Bcmuncuhis acris och JR. re- pens. Det lägsta fältskiktet bildas af: rikliga Viola palu- stris och Ägrostis vulgaris, strödd (tiäckvis ymnig) Oxalis acetosella, tunnsädda Fragaria vesca, Galium ])alustre, Po- tentilla tormentilla, Prunella vulgaris, Veronica chamaedrys och Viola silvatica, samt enstaka Ajuga pyramidalis, Bham- nus frangula (telning), Veronica officinalis och V. serpylli- folia. Marken är bar mellan ständen och rikHgt öfversäl- lad med multnande löf. I det glesa bottenskiktet är Catha- rinea undulata riklig, Hylocomium squarrosum strödd, Po- lytrichum commune tunnsädd och en Marsilia enstaka. Dess- utom äro stenarne beklädda med rikhga bladmossor och tunnsädda lafvar, och trädstammarne med rikliga lafvar, men alls inga mossor. I de södra delarne af landskapet stannar icke lund- däldernas utveckling pä denua punkt. Efterhand infinna sig flere arter löfträd, och i den män som myllans djup ökas, taga nykomlingai-na öfverhand. Alen inskränkes tili bäckens omedelbara närhet eller tili de fuktigaste fläckarne vid källdraget. Om vegetationen redan i det föregäende stadiet var skiftande pä grund af de olika grader af fuk- tighet och findelning, som vattnets olika hastighet förlänat underlaget, sä blir formationen nu än mer mänggestaltad genom arternas tilltagande mängd i trädbeständet och un- derväxten. Tili och med i en enda liten lund, bildad af ett tjugutal träd, är trädarternas fördelning och underväx- tens gruppering vanligtvis olikformig. Ett snär omvexlar med ett tili mellersta fältskiktet hörande tätt örtbeständ, detta med ett af mossor och örter öfvervuxet röse, detta med en tät massa höga lundgräs, och denna i sin tur med ett beständ af manshöga örter. Klängväxter och slingerväxter genomväfva en del af lunden och lerana en annan del fri. Oaktadt denna proteusartade karaktär hysa lunddälderna icke pä längt när sä mänga växtarter, som de fysionomiskt mindre varierande undbackarne. I stället för att, säsom 229 vid dessa,, beskrifva nägra typer, vilja vi uppräkna de ar- ter, som ingä i lunddäldformationen, och angifva deras re- lativa betydelse för densamma, öfverlemnande at läsarens fantasi att gruppera dein i alla tänkbara kombinationer in- om de ofvan antydda gränserna. Träden, hvilka alltid stä tätt och gifva stark skugga (6 — 7), hafva smärta stammar och nä betydlig höjd. Nastan alltid finnas i samma beständ äldre och yngre träd, frän högskogskiktet ända ned tili snärskiktet, och dessutom tel- ningar af alla äldrar. Jemte Ähms gluthiosa äro Fraxi- nus excelsior och Cariyinus betidus de allmännaste och rik- ligaste. Allmänt, men blott enstaka eller tunnsädt uppträ- der Ulmus montana, temligen allmänt och enstaka Acer platanoides, Fagus silvatica och Finus ahies, här och der Betida verriicosa och Tiliä parvifoUa samt sällsynt Primus pacliis och Taxus baccata, alla enstaka. Taxus blir ända tili 6 meter hög, men alltid buskartad. Nägra enstaka växande träd nä ej öfver de högsta buskarne, nämligen de allmänna Quercus pedunculata och Sorhus aucuparia, den här och der förekommande Salix caprea, samt de i lund- dälderna sällsynta Fyrus malus och Sorhus scandica. Lunddäldernas buskar äro: Frunus spinosa, Fhamnus frangilla och Fiihi fruticosi allmänna och ofta snärbil- dande, Ruhus idaeus allmän och stundom snärbildande, Co- rylus avellana, Cratcegus monogyna, Cr. oxyacantha, Jimi- perus commu7iis, Ribes grossularia, Rosa canina, R. mollis- sima, Salix cinerea, S. pentandra och Vihurnum opulus mindre allmänna och vanhgen tunnsädda, Ribes nigrum och R. rubrum sällsynta. Flere örter och gräs skjuta upp i snärskiktets nedre partier, och Humulus lupulus sliograr nägon gäng ända iipp i trädkronorna. Humlen är temligen allmän i de yppi- gare lunddälderna. Bäde han- och honständ förekomma; de blomma rikhgt. Fältskikten sammanflyta; dock äro det lägsta och det högsta rikligast utfylda. Lnnddäldernas gräs äro: allmänna och 230 ofta riklig: Foa nemoralis, ofta strödd: Triodia decumhens, tunnsädd: Melica unifiora, enstaka: Allhmi oleraceum; raindre allmänna och ofta riklig: Baldingera arundinacea, ofta strödda: Agrostis vulgaris, Dactylis glomerata och Poa serotina, tunnsadda: Equisetum silvaticmn, Melica nutans och Triticum repens, enstaka: Aira cwspitosa, Allium scorodoitrasum, An- thoxantJmm odoratum och Festuca ovina, sällsynta : Carex divulsa, C. montana, Festuca gi- gantea, F. silvatica, Holcus mollis, Milium effu- sum, Poa remota och Triticum caninum, endast den sistnämda stundom temhgen rikhg. Lunddäldernas örter äro: allmänna och ofta rikliga: Alliaria officinalis, Mercurialis peren- nis och Oxalis acetosella, ofta strödda: Anemone nemorosa, Convallaria ma- jalis, Galium aparine, Oeranium Rohertianum, Lythrum salicaria, Paris quadrifolia, Polypodium, Xjhegopteris och Spircea uimaria, vanligen tunnsadda: Anemone hepatka, Asplenium fiUx-femina, Campanula trachelium., Oagea lutea, Galium palustre, Oeum, urhanum, Lactuca mu- ralis, Lysimachia vulgaris, Mentha arvensis, Po- lystichum filix-mas, Puhnonaria officinalis, Buhus saxatilis, Scutellaria galericulata och Veronica chamcedrys, mest blott enstaka: Arenaria trinervis, Cerefolium silvestre, Fragaria vesca, PolysticJmm spinulo- sum, Taraxacum officinale, Veronica officinalis och Viola silvatica; niindre allmänna och vanligtvis ymnig: Osmunda regalis, 231 of ta riklig : Viola palustris, oftast strödda: Cerastium vulgakim, Poli/podium dryopteris, P. vulgare, Fteris aquilina, Solaniim dulcamara, Stellaria holodea och Urtica dloica f. nemoraUs, vanligen tunnsädda: Caltha palustris, Campanula latifolia, Convallaria muUifiora, Corydalis faha- cea, C. ])mnila, Cystopteris fragilis, Dentaria hdUfera, Gagea minima, Geranium lucidum, GlecJioma hede^xiceum, Lycopus europceus, Peuce- danum palustre, Potentilla tormentilla, Primula veris, Prunella vulgaris, Scrophularia nodosa, Stachys palustris, St. silvatka, Stellaria nemo- rum, merendels enstaka: Aegopodium podagraria, Ajuga pyramidalis, Cirskim palustre, Ejnlobium mon- tanum, E. palustre, Geranium pusillum, Gna- phalium silvaticum, Hieracium vulgatum, Hype- ricum quadrangidum, Melandrium silvestre, Myo- sotis xialustris, Orobus tuherosus, Ranunculus acris, B. fiammula, B. repens, Solidago virgau- rea, Veronica serpyllifolia och Vicia sepium; sällsynta : Actaea spicata, Adoxa mosdiatellina, Ajuga reptans, Anemone ranunculoides, Aquilegia vul- garis, Bidens tripartita, Clirysosplenium alterni- folium, Circcea alpina, C. lutetiana, Corydalis sollda, Fragaria elatior, Gagea spathacea, Gale- obdolon luteum, Impatiens noli tangere, Lathraea squamaria, Melampyrum nemorosum, Orohus ver- nus, Sanicula europaea, Stellaria longifolia, Tha- lictrum aquilegicefolium, TJi. simplex, Viola hirtä, V. mirabilis, V. stricta, de äestä blott enstaka eller tunnsädda. I det yppiga, eliuru icke saminanhäugande mosstäcket ingär en mängd arter, bland hvilka flere höra tili de säll- syntaste i Blekinge. De mest frauistäende luudmossorna äro : Pä marken och trädrötterna: Astrophyllum cuspida 232 Umi, Ä. liornum, A. silvaticum, A. undulatum, Bryum capillare, Br. proliferum, Catharinea undulata, Climacium dendroicles, Georgia pellucida, Hylocomium proliferum, H. squarrosiim, Hypnum plumosum, H. pseudoplumosum, H. rutahulum, H. Starkei, H. striatum, Isothecium viviparum, Polytrichum gracile, P. juniperinum, P. urnigerum, Schi- stophyllum adiantoides och Thyidium tamariscifolium ; Pä stenar och klippor: Amhlystegium aduncum, Anti- trichia curtipendula, Blephm-ozia ciliaris, Bryum capillare, Dicranum longifolium, D. scopariuni, Frullania fragilifo- lia, Orimmia acicularis, Or. Hartmani, Or. heterosticha, Or. hypnoides, Hedivigia alhicans, Homalia tricJiomanoides, Hypnum crassineroe, H. lutescens, H. psetidojjlumosum, H, sericeum, H. Starkei, Isothecium myosuroides, I. viviparum, Jungermania harbata, Metzgeria furcata, Neckera compla- nata, Plagiochila asplenioides, Plagiothecium denticulatum, Pl. piliferum, Pl. silvaticum, Porella platyphylla, P. rivu- laris, Pterygynandrum decipiens, Badula complanata, Ste- reodon cupressiformis. St. incurvatus och Tortula ruralis. Lafvarne äro vanligen blott tunnsädda och af ett fätal arter, bland hvilka mä framhällas Cladonia cornucop)ioides. Cl. squamosa, Endocarpon fluviatile, Parmelia olivacea, P. omphalodes panniformis, P. physodes, P. sulcata, Peltigera canina och P. rufescens. Äfven trädstamraarne äro ganska rikligt beklädda med mossor och dessutom ofta med tahika lafvar. Af denna vegetations beständsdelar äro följande de vigtigaste: Amhly- stegium serpens, Antitrichia curtiperidula, Blepharozia cilia- ris, Bl. pulcherrima, Dorcadion Lyelli, D. Schimperi, D. tenellum, Frullania fragilifolia. Fr. Tamarisci, Homalia trichomanoides, Isothecium viviparum, Metzgeria furcata, Neckera complanata, Plagiothecium denticulatum, Porella rivularis, Pterygynandrum decipiens. Radalla complanata, Stereodon cupressiformis och dess var, flliformis. St. polyan- thos, Tortula ruralis och JVeissia ulophylla; — Evernia prunastri, Lecanora cerina, L. suhfusca, Lecidea parasema. 233 Fannelia oUvacea, P. phijsodes, P. sulcata, Physcia ciliaris, Ramalina calicaris och R. fraxinea. Emedan marken imder lunddäldernas buskar och stor- bladiga örter alltid är blottad och lundträdens frön med största lätthet gro i öfverskuggad fet och fuktig mylla, fin- ner man i lunddälderna tah-ika groddplantor af löfträd, isynnerhet ask, lönn och alm. Deremot aro ai-, afvenbok- och bok-plantor anmärkningsvärdt sällsynta. Mähäiida är grobädden för fuktig för de tva sistnämda och för fet för alen. Huru än dermed mä förhälla sig, bevisar detta fak- tiim, att lunddälderna icke hotas af nägon inkräktning, sä länge deras ständort förblir oförändrad. Sjelfva förändra de icke sin ständort sedän den engäng blifvit skuggrik och fätt en djup fet mylla, och sälunda har man anledning att anse denna formation för slutpunkten i en utvecklingsserie. Lunddäldernas älder kan icke bedömas af trädstammarnes mägtighet, ty flere generationer af samma träd kunna spär- löst hafva lefvat och dött i samma lunddäld. Vi kunna mähända bland lunddälderna söka nägra af omrädets äldsta formatiouer. Yegetationens utveckling pa sauka iiiarker och i vatteii. Vegetatiouens utveckling pä flacka, af stillastäende yatten genomblötta stränder kan man flerestädes iakttaga i Blekinge. Den leder alltid tili formationer utan träd- och buskbeständ, men är för öfrigt olikartad; i det gräsforma- tioner bildas vid sjöar och äar med varierande vattenständ, men hvitmosseformatiouer vid vattensamlingar med oförän- derlig niva. Särdeles fullständig och tydlig visar sig den förra for- mationsserien vid stränderna af Lyckeby ä ofvanför Stubbe- lycke qvarnfall. Vattnet har här midt i strömfäran och i nägra smä sidofäror den största hastighet som tilläter dy- botten, men närmast stränderna, isynnerhet der de bugta sig tili vikar eller skyddas af bankar, rinner vattnet trögt. 234 Den växt, som här utgör landvegetationens pionier, är Me- nyanthes tnfoliata. Dels frän sjelfva strauden, dels frän grunda ställen af fiodbottnen växer den upp i vattnet, väf- ver tillsammans sinä rötter, filtrerar iit vattnet och samlar en massa dy omkring sinä rotstockar. Glyceria fluitans är dess trogne följeslagare. Äfven Calla imliistris, Carex Goo- denoivii, Heleocharis imlustris, Lythrum salicaria och Feu- cedanum palustre infinna sig tidigt i denna amfibiska växt- massa. Stora sträckor af stranden bestä blott af Vattenklöf- ver-formationens svigtande matta, deri, jemte de upp- räknade örterna ocli gräsen, enstaka ständ af Caltha imlu- stris, Galium palustre och (fläckvis riklig) Juncus supinus blott högst ofullständigt täcka den nakna dyn mellan vat- tenklöfverns rotstockar. Smäningom blir Glyceria fluitans riklig. Emellertid blir Carex Goodenouii snart ymnig, iit- tränger Glyceria och tili en del äfven Menyanthes. En starräng af artfattigaste slag är bildad. Starrängar i detta stadium äro allmänna längs Ble- kinges vatteudrag. I den bara dyn nppväxa efterhand flere gräs och örter. Sä t. ex. hyser en starräng vid Rödeby jernvägsstation följande arter: ymnig Carex panicea, rikliga. C Goodenoiuii och Banunculus flammula f. erecta, strödda Carex stellulata, C. vesicaria, Comarum palustre, Eriopho- rum angustifolium, E. gracile, Galium palustre, Juncus flliformis, Lysimachia vulgaris och Viola palustris, tunn- sädda Caltha palustris, Carex flava, Glyceria fluitans, Men- tha arvensis, Menyanthes trifoliata, Fedicularis palustris, Peucedanum palustre, Potentilla tormentilla och Utricula- ria intermedia, samt enstaka Alisma plantago, Aira coispi- tosa, Juncus supinus, Molinia cmrulea, Bhinanthus major och Siiccisa pratensis. Mossor saknas helt och hället, och dyn synes knapt mellan de tätt hopade växterna. Under starrängens utveckling blir dyn naturhgtvis alit fastare och mindre genomtränglig för vatten. Vid sjöstran- derna inträffar da, att Myrica finner tjenlig jordmän när- mast vattnet och ett strandsnär uppstär, hvilket genom sin re- lativt starkare jordbildning afstänger starrängen frän de 235 mindre niväförändringarna hos sjövattnet. Nu infinua sig mossor pä kärrängen, först Sphagnum suhsecunduni, Am- hlystegium cordifoliiun och Bryum ventricosum, sedän Sph. acutifolium, SpJi. sqiiarrossum, Sph. palustre och Sphceroce- phaliis XKilustris m. fl. och slutligen Polytrkha. Starrän- garne förvandlas tili Tiiosstingar. Vid Stubbelycke ästadkommes samma förvandling helt enkelt derigenoin, att vegetationen närmast äbräddeu pä giund af den rikligare tillförselu af näring iitvecklar sig kraftigast och sälunda bildar en gräsvall, som afskiljer de äldre kärrängarne frän äns mindre flödvatten. Äfven här är Sphagmmi suhsecundum den första mossan pä den af- skilda delen af ängen. Längs andra vattendrag niedföra öfversvämningarna sand och slam, som företrädesvis afsätter sig närmast ström- färan. Pä nägra ställen bilda dessa alluvioner bankar i vattendraget, och pä en del ställen fä de ett sädant läge, att de blifva strandvallar, da vattnet ätertager sin vanliga niva. Strandvallarne äro i Blekinge alldeles obetydliga bildningar, men dock tillräckliga att framkalla de afstäugda kärrängar- nes öfvergäng tili mossängar. Annu ett annat sätt för mossängars uppkomst har jag iakttagit i Blekinge. Der ett källdrag bryter fram vid foten af en backe och hammas i sitt lopp genom att marken har för svag sluttning, uppstär en vegetation, som dels närmar sig mossängarnes, dels de gräsrikaste mossarnes. I denna formation, som sammansättes af ymniga hvitmossor, rikliga bladmossor, rikliga gräs och strödda örter, anträffar man bl. a. Sphagnum papillosum och Spli. Austini, Eriopliorum latifolium, Carex pulicaris, C. remota, Juncus squarrosus, Pinguicnla vulgaris, Montia fontana och Stellaria uliginosa. Alla dessa ängsformationer äro, om de lemnas at sin fria utveckling, endast öfvergängsbildningar af kort varak- tighet. Pä de rikligast bevattnade, isynnerhet de af käll- drag genomsipprade, uppväxa Myrica, Salix cinerea, S. aurita och Almis glutinosa. Omkring deras rötter samia sig Sphagnum acutifolium, Sph. palustre, PolytricJmm stric- 236 tum och Sphcvrocephalus palnstris tili liöga tufvor. I dessa rotfästa sig äter granar, tallar, björkar, rönnar och aspar; platsen betäckes med ett trädbeständ och öfvergär tili sum- pig skog. Pä de mindre rikt bevattnade mossängarne taga Polytrichum junipermum, F. strictum och SpImrocepJialus palustris öfverhand jemte Ägrostis canina, vulgaris och alha. Derjemte gror en mängd björkfrö (Betula odorata f. puhescens), Vacänium vitis-idaea och Fteris aquilina, och formationen inträder i björkskogarnes utvecklingsserie. En särskild serie, hvilken jag pä grund af dess ringa geografiska betydelse här endast i förbigäende omnämner, bildas af de uttorkade karren. Deras botten beklädes med mossängsvegetation (Polytricha, AgrosUdes, Carex panicea och C. Qoodeyiouni), hvilken inom kort efterföljes af Cal- Imia. Är uttorkningen mindre fullständig, blifva mossorna underordnade, och Juncus conglomeratus, J. effusus, Viola palustris, Banunculus flammula och Comarum palustre samt nägra andra örter spela da en framstäende rol. Huru- vida denna sistnämda formation vid ständortens tilltagande torrhet förvandlas tili mossäng, har jag icke värit i tillfälle att iakttaga, men förmodar att sä förhäller sig, om ej Salix- eller Almis4w dessförinnan hinna tili platsen. Vid stränderna af sädana vattensamlingar, hvilkas niva undergär hlott ringa förändringar och hvilka icke uppröras af höga vägor, utvecklar sig m o s s a r n e s formationsserie. I motsats tili alla föregäende serier, hvilkas formationer uppväxa ifrän och städse stä rotade i jordgrunden, kunna dessa formationer frän stränderna växa ut öfver vattenytan. Som bekant kunna mossarne uppkomma äfven pä an- dra ständorter än stränder. Detta sker dock i Blekinge endast ytterst säilän och alltid i sä ringa utsträckning, att vi kunna fränse dessa afvikelser. Mossbildningen vid stränder inledes alltid genom upp- komsten af en strandsnären motsvarande formation, som vi vilja benämna mossranden. Emedan dess betydelse i denna 237 series historia hittills icke blifvit tillräckligt framhällen, viii jag här försöka följa dess iitveckling och uppvisa dess in- flytande pä strandmossarnes gestaltning ^). Mossranden är en artfattig, föga varierande formation, bestäende af ett tätt 8phagnum-tä,cke med inströdd Splice- rocephalus palustris, livilket rikligt öfverspinnes af Oxycoc- CHS-rankor samt uppbäi- rikliga starrgräs, strödda örter, strödda — tunnsädda ris och enstaka läga biiskar. De all- männaste arterna äro: ymnig: Spliagnum acutifoUum, rikliga: Oxycoccus palustris, Carex fiUformis och Mck- vis Menyanthes, strödda: Drosera rotundifolia, Carex ampullacea, An- dromeda ptolifoUa och Spilicerocephalus xmlustris, tunnsädda: Comarum 2)ci^^^stre och Eriophorum an- gustifolmm, enstaka: Peucedanum paliistre och Lysimachia vul- garis. Temligen allmänt tillkomma: rikligt : Spliagnum intermedium och Bhyncliospora alba, strödda: Spli. p)alustre (ofta rätt stora sammanhän- gande fläckar), Ägrostis canma och Myrica gale, tunnsädda: Galium palustre och Carex stellulata, enstaka: Pedicularis imlustris. Mindre allmänna äro: Carex limosa, C. teretiuscula, C. Ooodenoivii, Cicuta virosa, Epilohium palustre och Scheuchzeria xmlustris. Dessa växters nedre bortdöende delar förvandlas un- der det stilJastäende vattnets medverkan tili dy, som dels sjunker tili bottnen, dels i stor myckenhet stannar upp- slammad i vattnet mellan denna och växttäcket. Härigenom försväras den redan derförutan ofullständiga vattencirkula- tionen. Tillförseln af näringsämnen tili mossrandens mot stranden väuda sida blir alit mindre i förhällande tili den ^) Pä ett annat ställe har jag nyligen antydt mossrandens rol mossarnes utveckling. Se Hjelt & Hult, Vegetationen och floran i e: del af Kemi lappmark och Norra Österbotten. sid. 38. 238 motsatta sidans tillgäng pä näring. Deraf följer en olik- formig tillväxt, Medan mossrandens vattensida fritt utveck- lar sig, afstannar smäningom landsidans tillväxt och efter- trädes'' tm och med af ett alit mera stegradt aftynande, sä att formationen förlorar sitt sammanhang med stranden, frän hvilken deii utgätt. Den kan da fritt följa sin af den ensidiga tillväxten framkallade böjelse att bugta sig ut mot sjön. I de flesta fall framställer mossranden derför en väg- linie. som icke ätergifver strandens konturer. Bugtningarna blifva ofta sa starka, att de bilda balföar, hvilka blott me- dels smala näs bibehälla sitt sammanhang med det öfriga af formationen, och nägon gäng Kgga halföarne sä tätt m- till hvarandra att de ätskiljas blott af smala greniga rän- nor, sä att mossranden företer samma anblick som en plan- karta öfver en fjordkust. I detta fall hammas tillväxten äf- ven pä näsen, sä att enskilda halföar lossna och drifva ut pä vattenytan som flytande holmar. Denna företeelse är emel- lertid ganska sällsynt i Blekinge. Det vackraste exemplet derpä säg jag i ett litet skogsträsk mellan Pernilshoka och Davrasjön i Asarum socken. Minst ett dussin mossholmar drefvo omkring pä dess yta, de största 5—6 meter länga och hälften sä breda. De härstammade sannolikt frän trä- skets vestra strand, der mossen vuxit ovanhgt längt ut och lemuat en mängd rännor och häi i sin massa. Vissa stycken af mossranden voro genom dessa häl sä afskilda frän mos- sen, att en ganska mättlig kraft, t. ex. ett drifvande isstycke eller en häftig vindstöt, skulle kunnat lösslita dem. Den formation, som närmast efterträder den bortdöende delen af mossranden, rättar sig efter den qvarblifvande dyns fasthet, och denna äter är beroende af det underliggande vattnets djup och af mossrandens mer eller mindre snabba tillväxt. Pä djupt vatten, isynnerhet om mossranden vuxit snabbt pä sin sjösida och slagit betydliga bägar, stannar alls ingen dy vid vattenytan. Pä detta sätt uppkom- ma de rännor och häl, som man ofta ser i blöta mos- sar. Pä den lösaste dyn trifvas blott enstaka örter, mesti Drosera intermedia och Utricularice, eller ock betäckes den 239 af Sphagimm intermedium. Da hvitmossetäcket viinuit till- räcklig stadga att tjena tili underlag för liögre växter, infinna sig nägra örter och gräs i teraligen riklig mängcl jemte strödda rankor af Oxycoccus j^cUustris; Bhi/ncJiosjJora alba och D?-ose?'a intermedia äro vanligtvis rikligt för handen, stiindom äfven Carex limosa. Strödda äro Carex filiformis (steril), Eriopliorum angustifolhim, Menyanthes trifoliata, Drosera rotundifolia, ofta äfven Carex ampullacea, C. Goo- denoic ii och Comarum palustre ?,2im.i sällsynt Carex paucifiora. Tunnsädda, enstaka eller tillfälligtvis ser man liär Carex Oederif C. stellulata, Eriopliorum vaginatum, Galium pa- lustre, Calla pahisMs, Lycopus europceuSf Peucedanum pa- lustre, Ranunculus fiammula, Viola palustris, Utricularia vnlgaris, TI. intermedia, TJ. minor och Hydrocotyle vulgaris. I de fall, da den bortdöende mossrandsvegetationen utan uppskof ersättes af denna starrmosse, öfverlefva de för bäda formationerna gemensarama växterna förstörelsen och öf- vergä direkte frän mossranden tili starrmossen. Da mossen blir äldre, ersättes Sphagnum intermedium tili största deleii af Sph. palustre, Spli. acutifolmm och Sp]uerocep)halus piakistris. Dessa arter gifva bottenskiktet en högre grad af stadga och moderera fuktigheten, sä att flere högre växter finna trefnad. Visserligen minskas nägra föriit befintliga sumpväxters ymnighet, säsom Rhynchospora, Carex filiformis, C. ampullacea, Eriopliorum angustifolium och Galium palustre, och andra försvinna alldeles, säsom Carex Oederi, C. paucifiora, TJtricularice, Lycopus, Ranun- culus fiammula och Hydrocotyle. Men i stället tilltaga Oxycoccus palustris, Carex limosa, Eriopliorum vaginatum, Calla och Viola palustris, och dessutom ökas samhället med Andromeda polifolia, Myrica gale, Oxycoccus microcarpus, Agrostis canina, Carex canescens, Lysimachia vulgaris och Epilohium palustre, af hvilka arter dock ingen blir synner- ligen allmän eller riklig, sarot följande ännii sällsyntare: Calluna, Empetrum och Scheuchzeria. Den nya formatio- nen, tufinossen, är sammansatt af ymniga hvitmossor och rikliga ris i bottenskiktet, och deröfver rikhga örter och 240 rikliga starrgräs, bland hvilka sistnämda den tufviga ängs- ullens smä runda knölar gifva det hela dess karaktär. I detta stadium af mossarnes utbildning upptäcker man de första groddplantorna af buskar och träd, alla enstaka och af sjukligt utseende. Betula odorata f. imhescens, Pinus ahies, P. silvestris, Salix aurita och S. pentandra äro de arter jag lyckats finna. Eriophorum vaginatum är icke allenast fysiognomiskt framstäende utan tillika biologiskt, emedan det är kring dess smä tufvor som torfbildningen begynner. Omkring dem samia sig de tätast växande Sjjh agnum-f oYmerna, tili tufvor, som äro torrare och varmare än mossens flacka delar och derför gynna risens, buskarnes och trädens utveckling. Det räcker dock ganska länge, innan mossen blir sä torr att Eriopliorum börjar vantrifvas och duka under för deu tuf- bildande hvitmossan. Tufmosse-formationen är derför tem- ligen varaktig och en af de största mossformationerna i Blekinge. Torfbildningeu päskyndas ofta deraf att trädstammar frän stranden falla ned i mossen eller att störar och bräte kastas i den för att öka dess bärförmäga. Kring dessa fa- sta föremäl, hvilka icke säsom Eriopliorum-hoMsivnQ hafva nägon egen lifskraft att dermed motarbeta de päträngande hvitmossorna, uppväxa de tufbildande Spliagna och deras följeslagare. Förtruppen utgöres vanligen af SpJiagnum pa- lustre, Carex canescens, C. stellulata, C. Ooodenotvii, Erio- phorum vaginatum, Oxycoccus palustris och Myrtillus uli- ginosa. Efter dem följa Sphagnum acutifolium, Poly tr i- chum strictum, Splioiroceplialus pahistris, Vacdnium vitis- idcea samt andra ris jemte telningar af nägra trädarter. I Blekinges mossar stä Spihagmim-tnhonm aldrig sä höga och skarpt skilda frän hvarandra som mängenstädes i nordligare delar af Skandinavien. Endast i karren ser man liknande isolerade torftufvor. Men pä de egenthga mos- sarne sammanflyter torfvegetationen tidigt tili ett oafbrutet täcke. Torfinossarnes vegetation sammansättes af ymniga 241 vis vexlande hvitmossor och bladniossor med riklig Oxycoc- ci(s, samt i fältskikten rikliga, fläckvis ymniga ris, strödda — rikliga gräs och strödda — rikliga örter. Endast säilän äro lafvarue strödda. Telningar och läga tviniga stiind af lÖfiräd äro ofta rikliga, af barrträd tunnsädda och af buskar tunnsädda — enstaka. De i formationen deltagande ar- terna äro : — träd och buskar: allmän och ofta riklig: Betula oäorata, mest forma jpuhescens, allmän och ofta strödd: Alnus glutinosa, allmänna och tunnsädda eller enstaka: Pinus ahies och P. silvestris, mindre allmänna och enstaka: Betula verrucosa, Po- pulns tremida, Juni])erus commimis, Bhamnus frangula och Sah'x aurita; — ris: allmänna och ofta rikliga: Oxycoccus ])alustriSf Myr- tillus idiginosa och Vaccinium vitis-idcea, allmän och ofta strödd: Calluna vulgaris, här och der, ofta rikligt: Oxycoccus microcarpus, Em- petrmn nigrum (stundom ymnig), Myrica gale och Myrtil- lus nigra, här och der, vanligtvis strödd: Leclum palustre, sällsynta: Andromeda polifoUa (strödd) och Lycopo- dium annotinum ; — gräs och örter: allmän och stundom riklig: Eriophonim vaginatnm, allmänna och strödda: Ca7'ex stellulata, C. Goodenowu, Drosera rotundifolia och Viola palustriSf allmän och tunnsädd : Comarum palustre, här och der, strödd : Ägrostis canina, här och der, tunnsädda: Carex canescens, Polysticlmm spinulosuyn och PotentiUa tormentilla, här och der, enstaka : Aira fiexuosa, Juncus effusus och Melampyrum pratense, 16 242 sällsynta: Carex fiUformis, Bhyndiospora alba och Eubiis chamcGmorus, den sistuäiuda nägon gäng riklig; — mossor: allmänna och fläckvis täckande : mest Sphagnum pa- liistre, Sph. acutifolimn och Polytrklmm strictum, dernäst Hylocomiuin parietinimi och Sphcerocephalus palustris, mindre allmän och blott pä smä fläckar täckande : Hylocomium jivolifernm, sällsynta: Polytrklmm StuarUii, Spliagnum Äustini och S2)h. papillosum. Blekinges torfmossar bibehälla icke länge denna sam- mansättuing. I karren, der man pä de uppstickande ste- narne steg för steg kan följa mosstufvornas utveckling, ser man att de börja urarta, sä snart de nätt det stadium. som motsvarar beskrifningen här ofvan. Polytricha taga öfver- hand i bottenskiktet och mossen beklädes med björkskog eller blandskog af gran, tali och björk. En sadan pä torf- grund stäende nydanad blandskog invid Ällesjön i Rödeby socken hade följande sammansättning : Pinns aUes riklig, P. silvestris och Betula odorata strödda, B. verrucosa, Alnus glutinosa, Rhamnus frangula och Salix aurita tunnsädda, Junipenis enstaka; CciUuna och Vaccininm vitis-ulcea rikliga, Myrka gale, Myrtilhis nigra och M. nUginosa strödda; Agrostis canina riklig, Aira flexuosa, Carex stelkilata, C. Goodenotvii, Jiinmis effusus, Luzula campestris och Nar- dus stricta tunnsädda, Carex canescens och Ermphoriim vaginatum enstaka; VioJa palustris riklig^ Comariim paJustre, 3IeJampyrum X^ratense och PotentiVa iormentiUa strödda, Galmn ^^alustre, Lycopus europmis, Pohjstichum sjnmtJosiim, Pter/s agnihna och lianuncuhis fiammuJa tunnsädda, HydrocotyJe och SteJ- larkt graminea enstaka; PolytricJmm commime yranig, Hylocomkim piarktinum och H. proUfenmi, omvexlande pä vida fläckar, strödda, Poljitrichum strktum och Sphcfrocpphalus paJustris tunn- sädda fläckar, Sphagnum acutifoJium en fläck. 243 Smäiiingom inträder formationen helt och hället i sko- garnes utvecklingsserie, hvilken vi redan käuua. Ar mossen grund, sä kan granen äfven vid högre älder trifvas och för- drifver da de andra träden, men pä djupa mossar förblilVer björken lierre och bildai* den formation, som blifvit fram- stäid pä sidaii 194. Nägra af Blekinges torfmossar utveckla sig i en annan riktning, i det icke granen och björken, utan tallen tager öfverhand. Ingenstädes i landskapet ser man sä tätä tall- beständ som pä mossarnO: troligen emedan stammarne der fä växa i fred säsom odugliga tili virke. Under tallarne iörändrar sig mossvegetationen längsammare än under gra- narne och björkarne, sä att, medan de sistnämnda medföra den för deras samhällen karakteristiska nnderväxten, kan man fä se vidsträckta tcillimossar med Spliagnum i botten- skiktet samt jSiyrtdJus niiginosa, Ledum, Empetriim, Gal- hma och Cijperaceer i fältskikten. De höra dock tili detta landskaps sällsyntare formationer. Tallmossarnes slutliga öde i Blekinge har jag ej kunnat utröna. En för landskapets fysiognomi och ekonomi obetydlig serie utvecklar vegetatiouen direkte pä ytan af stilUistdende vatien utan förmedhng af strändernas vegetation. Hit höra endast formationer af inskränkt areal, och de ega derföp intresse hufvudsakligen emedan de visa oss, hvilken väg vegetatiouen inslär under de betingelser, som för handen varande ständorter erbjuda. Serien utvecklar sig i smä vattensamlingar utan syn ligt tillopp och utan aflopp. Sädana aro dels de talrika, bäcken af nägra fä meters vidd, hvilka naturen inmejslat i landskapets klippgrund, dels torfgrafvarne. De förra hafva vanhgen en flack stenig botten med mänga öfver vattenytan uppstickande större block, klippiga torra bräddar med Ijung- mo eller läg blandskog af tali, gran och björk, samt ofta pä en sida ett temporärt aflopp, dä vattnet stiger ovanligt högt. Vattnet är dels smältvatten frän den under vintern bildade isen och snön, dels regnvatten, sammanrunnet frän de omgifvande högre markerna. Torfgrafvarne äro i alla 244 afseenden sä olika dessa bäckea, att deras enda geinen- samma egenskaper blifva den blott af regnmängden och af- dimstningen beroende och derför ofta varierande vatten- niäugden samt vattnets nastan fullkomliga staguation. Dessa gemensamma egenskaper tyckas vara af genomgripande be- tydelse, ty vegetationens utveckling förblifver densamma pä de bäda slagen af standorter, trots den stora olikheten i näringsvärde, som mäste tillskrifvas deras vatteu. Det första stadiet af dessa smä vattensamlingars igen- växuing bestär deri, att frän bottnen en mängd exemplar af Jimcus supinus (i utdragna vattenformer) och Potamoge- ton polygoni f olius iippväxa. Tili dessa sälla sig nägra vid ytan flytande arter, äfvenledes ofta i stor mängd exemplar, nämligen HoUonia palustris, Utricularia imlgaris (temligen sällsynt), Aniblystegium hjcopodioides (sällsynt), Sphagmim cuspidatum, Sph. siibsecimdum och Spli. intermedium. När denna vegetation betäckt vattenytan, finna Glyceria fliiitans, Bcmunculus flammula och Agrostis alba rotfäste. Senare tillkomma Menyanthes, Comamm, Brosera intermedia, Erio- pJiorum angustifolium, Carex ampuUacea, C. filiformis, C. jimcella, C. vesicaria och C. Goodenoivii, bland hvilka Erio- pliormn och nägon af Carices vanligtvis blifva de rikligaste. Emellertid gä de första vattenväxterna under, utom Spha- gna, af hvilka Sph. suhsecimdnm tager öfverhand och sluter sig tili en matta mellan grästufvorna. I denna matta fin- ner man ännu Glyceria och Carex filiformis jemte nykom- lingar som Feucedanum, EriopJiorum vaginatum och Carex Oederi. Nu har formationen nätt sin rikaste utbildning. Ju fastare växtmattan blir, desto mera beherskas formatio- nen af ett par växtformer med uteslutande af de öfriga. Ständorten bhr nämligen ogynsam för de fiesta växter deri- genom att växtmattan ej mera som förr förmär höja och sanka sig med den föränderhga vattenytan, iitan fäster sig vid dess lägsta ständ, utsatt för alla öfversvämningar. Den sammansättning, som formationen frän detta ögon- blick sträfvar att antaga, finner man i de flesta af Blekin- ges kurr. Bottenskiktet bestär af ymnig Sphagmm subse- 245 . cimdimi eller Intennedium (säilän bäda avterna i samina kärr), ströclda fläckar af Sph. cuspidatum och enstaka fläckar af Sph. palustre. Öfver mossorna liöjer sig ett beständ af gräsformer, nämligen fläckvis omvexlande ymniga Carex cmipullacea och Eriophorum angiistifolium med inblandning dSJuncus supimis f. repens (strödd), Carex filiformls (strödd), G. Goodenoivii (tunnsädd), Erioplioriim vaginatum (tunn- sädd), Glyceria fluitans (tunnsädd), Carex Oederi och Jim- CHS conglomeratus (enstaka). Orter och andra växter sak- nas vanhgtvis helt och hället. Vegetationen liknar säledes mest de s. k. fiackmossames. Frän de iippstickande stora stenarne utgär dock en tufbildning, som förr eller senare mäste göra slut pä denna formation. Dels bildas vanliga torfmossetufvor, dels tufvor af Folytriclia, dels — mera säilän — smä tufvor af Ani- Ugstegium aduncum och Carices, hvilket sistnämda slag dock slutligen förvandlas tili Po////r/c/«r»i-formationen. I torfgrafvarne afviker utvecklingen sä tili vida, att Juncus conglomeratus och J. effiisus blifva mer eller min- dre rikliga. Frän kanterna växa dessutom Agrostis alba och A. vulgaris stundom i tätä massor in öfver hvitmossan. Da den nybildade torfven nätt sadan höjd, att den ej mer öfversvämmas, infinna sig Polytricha jemte groddplantor af Betula odorata och nägon gäng Plnus silvestris, och torf- grafvens vegetation inträder i skogarnes serie. Jemte denna utvecklingsgäng ser man i torfgrafvarne, men icke i nägra andra vattensamlingar, en annan, hvilken begynner dermed, att oblandad Sphagnnm cuspidatum fyller hela hässinen. Redan innan denna vegetation bildat en tät matta, hnna EriopJiorum angustifolium och E. vaginatum nödigt fäste i dess ytparti. Smäningom tätnar massan, Sphagnum intermedium infinner sig och uttränger Sph. cu- spidatum, och Eriophorum vaginatum blir ymnig. De stör- sta igenviixna torfgrafvar jag sett i Blekinge, i en mosse sydost om Hoby, buro denna rena tufmosseformation. Sphag- num acutifolium, Sph. palustre, Polytrichum strictum och 246 Oxycoccus palustris förvandla den slutligen tili en vanlig torfniosseformation,, i hvilken björk och tali växa upp. Vi kunna icke här uppehälla oss vid alla de lokala variationer, som samverkan mellaii de fran vatteiisamlingar- nas bräddar och de fran sjelfva vattenytan utgäende forma- tionsserienia astadkommer. Deras inverkan pä vegetationens gestaltning ar försvinnande liten, emedan de intaga alldeles obetydliga vidder, äro af kort varaktighet och icke afbryta eller föiandra de utvecklingsserier, soni vi här skildrat. Den vigtigaste af dem hafva vi nyss antydt: Agrostis-&xiQvndi^ inträngande i torfgrafvarne. Af detta exempel kan man se, hurii litet detta slags blandformationer hafva att betyda. Vegetatioueiis iitveckliiig pä kilypor, Klippornas växtsarahällen deltaga endast obetydligt i växternas kamp om utrymmet. Nägra klippsamhälleu intaga lodräta väggar, klyftor och hälor, d. v. s. sadana ständorter, som aldrig fa nägon annan vegetation. Pä andra ständor- ter gifva de utan kamp vika för den fran grannskapet in- trängande fullfärdiga vegetationen, i det klipphällarnes mos- sor och lafvar blott tjena tili underlag för högre växter. Om man undersöker jordmänen i sädana ris-, gräs- eller trädformationer, som stä pä berggrund, finner man alltid melian myllan och klipphällen ett tunt gruslager, utan hvil- kets närvaro dessa formationers tillvaro pä sadan lokal i sjelfva verket vore otäukbar. Ty endast ur detta grus kan regnvattnet, som närer växterna, erhälla de för växtlifvet nödvändiga mineralämnena. Endast sä tili vida äro klipp- formationerna af vigt för vär närvarande undersökning, att det just är de, som framkallat gruslagret. I detta afseen- det tyckas Orimmia hypnoides, Hylocomium parietinum, Di- cranum scoparium, Cladina silvatica och Cl. rangiferina vara de i Blekinge verksammaste arterna. De bilda tillsam. mans en grupp af smä formationer, som efterträda skorp- lafvarnes samhällen pä sädana berghällar, hvilka icke all- deles sakna skydd mot soi och vind. De formationer, som vanligtvis efterträda klippforma- 247 tionerna, äro gräsbackanie ocli Ijungmoarne. Sedän dessa utbildat sig pä klippgrunden, fortsättes utvecldingen genora tali- och blandskogarnes eller ekbackarnes serier, sä vida ojemnheten i klipporna eller stark jordbildning tilläta det, i annat fall blifva dessa trenne formationer herskande i obe- stämd tid. Brist pä nödiga förstudier hindrar mig tyvärr att liär ingä pä en detaljerad vedociörelse för klippornas växtfor- mationer. De strödda anteckningar, som jag hunnit göra, hafva i denna berättelse fätt plats iinder de större forma- tioner, inom hvilkas omräden de antecknade klipporna be- funnit sig. Här mä blott bifogas en anteckning öfver vege- tationen pä en för soi och vind temligen iitsatt klipphäll, belägen pä en ekbacke vid Bakareboda i Sillhöfda kapell. Den flata och lindrigt sluttande granithällen var nastan fullständigt betäckt med mossor och lafvar. Mossor funnos rikligt, nämligen rikligen Grimmia hyp- noides, Or. heterosticJia och Hechvigia alhicans, — strödda Stereodon cupressiformis, Blepliarozia ciliaris och Polytri- chnm pilosum, — tunnsädd Dicramim scoparhmif — enstaka Hylocommm parietinmn och H. proliferum; lafvar lika rikligt, nämligen rikliga Leddeor och Le- canoror, — strödda Cladina sävafica, Cetraria acnleata och Cladonia gracilis, — tunnsädda Physcia ccrsia, Stereocaulon tomentosum och Cladonia cormicopioides, — samt enstaka Peltigera canina, Cladonia turgida, Parmelia conspersa, P. physodes, P. ompJialodes och Peltigera venosa. Växtformatioiiernas iitveckliiig:sfö]j(]. Af undersökniugen i de föregäende kapitlen framgär, att de flesta af Blekinges växtformationer endast äro mellansta- dier tili nägra fä slutlänkar, hvilkas fördelning öfver omrä- det slutligen bestärames af jordmänen. De formationer, som visa sig ega förmägan att halla sig fria frän inträng och förvandling, äro: 1) Ijungmoarne pä berghällar; 248 2) tallskogarne pä torra sand- och ruUstensfält och pä torfmossar; 3j granskogavne pä grunda strandmossar; 4) björkskogarne (af Betula odorata) pä djupare mos- sar och mossängar; 5) lunddäldformationen vid forsar och källdrag; 6) törusuären pä de varmaste torra platserna; 7) bokskogarne pä alla öfriga marker. Af de öfriga forraationerna förvandlas gräsbackarne pä mager jord tili Ijimgfält, pä fet jord tili ekbackar. Ljung- fälten öfvergä tili skog, som är olikartad tili en börjau pä grund af olika tillfällig besäning; björk, ensam eller med tali eller gran, samt ek äro de trädslag, som kunna bilda beständet pä dem. Har björken kömmit tili väldet, kan den utträngas af tallen eller granen; hvilkendera arten segrar beror pä jordmänen. Tallen uttränger björken pä de tor- raste, sandigaste markerna, granen vinner herraväldet pä alla friskare marker. Tallskogarne hafva i Blekinge pä torr sandjord icke funnit nägon rival, som de behöfva frukta. Granskogen deremot har en fiende i boken, som intränger sä snart marken blir nog bördig för de unga bokplantorna, och som äldre sjelf hindrar granens fortkomst. Granskogen förvandlar sig säledes tili bokskog, om den fär tid dertill. Björken kan äfven utträngas af eken, om fröträd finnas. — Fär eken herraväldet pä gräsbackarne eller ijungmoarne, sä förvandlas deras vegetation först tili den för ekbackarne utmärkande, och sedän tili lundbackevegetation, Lundbac- karne synas kunna öfvergä tili bokdungar, om de lemnas ät naturens välde. Tager eken öfverhand i björkskog, uppstär en ekskog, som smäningom öfvergär tili bokskog. Pä torra stränder uttränges strandsuäret af björkskog eller blandskog af björk och gran, och denna öfvergär tili granskog, som i sin tur mäste vika för bokskogeu. Pä fuktiga stränder öfvergär strandsnäret tili björkskog (af Betula odorata), hvilken är en af omrädets slutformationer. Vid forsar och källdrag öfvergär strandsnäret tili lund- däldernas formationer, af hvilka den nordiska med förher- 249 skande ai mäste vika för den sydländska med förherskande ask och afvenbok. Vatteiiklöfver-formationen pä sanka ästränder fördrif- ves af starrängsvegetationen, hvilken i sin tur inkräktas af mossängarnes samballe, hvars bane är björkskogen. Är kärrängstorfven djup, bibehäller sig Betula odorata i tätt beständ, men är den grund, sä fortsättes iitvecklingen, i det granen fär rotfäste, trifves, ökar sig ocb uttränger björken. Boken trifves ej pä torfven. Jag har ej nägon^in sett bok pä torfjord. Men det är möjligt att, da genom granens är- liga atiall tillräckligt kraftig mylla bildats, boken ocksä pä denna lokal kan blifva rädande. Sä länge denna förmodan dock ej har nägot stöd i verkligheten, mäste granskogen pä grunda mossar uppföras som en sliitformation. Mossarnes första formation, mossranden, häller sig sä länge en fri vattenyta finnes; sedän dör den ut, Starrmos- sen ntvecklar sig tili tufmosse, denna tili torfmosse, och torfmossen tili tallmosse, björkskog eller, om den är grund, tili blandskog af björk och gran ocb slutligen tili granskog. I kärrpölarne ntvecklar sig äfvenledes en hei serie mer eller mindre flygtiga bildningar. en Potaniogeton-iovmsition, som ger vika för en Sphagnum- och Ämhlystegnmi-iormai.- tion, derefter en MenyantJies-Eriojjliorum-iornmtion med hvit- mossematta, sä ett samballe af blott starr och lös Sphag- num, flackmossarnes typiska formation i Blekinge. Denna uttränges af torfmosse- eller mossängstufvor, hvilka förbereda björkens eller granens herravälde. Tili och med pä klipphällarne ntvecklar sig en läng serie öfvergängsbildningar, innan den slutliga skogsvegetatio- nen infinner sig. Pä omrädets varmaste ständorter uppträder den lilla egendomliga törnsnärformationen, hvilken endast pä de tor- raste lokalerna utgör en slutformation. Pä nägot friskare mark öfvergär den tili lundbackar, pä nägot luktig jord tili lunddälder. Pä alla dessa olika slag af marker är den första växt- 250 kolonin af sammanflugna arter mycket svag. Utan märk- bart motständ gifver flertalet af dem vika för nägra fä for- mer. Vi hafva sett hvilka dessa former äro: gräsen och Ijungen \m torra marker, porsea och gräsen pä stränderna, hvitmossorna i vattnet. Eudast trädplantorna, som kunna nä upp öfver dessa former, öfverlefva krisen. De blifva sedän genom sin beskuggning och sin muUbildning de be- stämmande för vegetationens vidare öden. Undersökningen af Blekinges vegetation visar oss vidare att flertalet formationer icke uppkomma direkte pä bar jord eller i vatten, utan utvecklas iir äldre, redan för handen va- rande formationer. Nägra af dem utbilda sig tili och med al- drig utan föregängare. För Blekinge gäller detta om gransko- garne, ekskogarne, bokskogarne, lundbackarne, Betula-odo- ra^a-formationeu, tufmossarne, tallmossarne och en del af kärrgölarnes samhällen. De formationsserier, som utveckla sig pä afhälliga, icke alit för torra marker, sluta i Blekinge, säsom vi sett, med bokens eller nägon gäng de andra sä kallade ädlare löfträdens herravälde. Lemnad ät naturens ostörda omvärd- nad, skulle säledes denna provins omsider betäckas af idel sydländsk vegetation. Isynnerhet skulle boken taga öfver- hand öfver de nu i norra delen herskande träden, björken och grauen. En sadan vexling eger verkligen rum, ehuru den mot- arbetas af menniskan. Svedjebruket och skogsafverkningen utarma jorden och blotta ärligen nya sträckor, der vegeta- tionen mäste börja sitt kretslopp pä nytt. Men pä bördi- gare marker och i äldre skogar arbeta sig de sydländska träden rastlöst framät. Boktelningar och ungskog af detta trädslag äro mängenstädes ymniga i granskogarne. I bok- blandskogarne ser man stundom, huru de unga granarne Iida af de unga bokarnes päträngning, och huru de förgäf- ves söka arbeta sig genom de äldre bokarnes löfhvalf upp tili Ijuset. Pä björkbackarne stä flerestädes massor af ek- plantor, hvilka uthärda kreaturens angrepp, och ehuru tili en början knotiga och buskartade, dock slutligen lyckas 251 växa upp öfver deras räckvidd och fä ordentlig stam. Pä gräsbackarne och ekbackarne uppspirar afvenbok i riklig mängd, äfven den härdig mot bäde lien ocli mulen. I bör- jan buskartad och kortgrenig som en klippfc häck, skjuter den en ordentlig stara, sä snart den nätt tillräckligt högt för att fä vara i fred för angrepp. Att beväpnade biiskar som hagtornen, slänet, nyponbuskarne och björnhallonen iit- breda sig pä samma ständorter, kan da ej förväna. I hind- dälderna cäro groddplanfcor af ask, lönn och alm rikligare än sädana at alen. Bokens framträngande i vara dagar är icke ett för Ble- kinge ensamt utmärkande fenomen. Det antydes redan 1841 af Steenstrup (Vidnesdam- og Lillemose) beträffande Dan- marks skogar. Elias Fries omtalar detsamma angäende vestra Smäland (Botaniska utflygter, II, sid. 98), och senare afhandlades detta ämne vidlyftigt och pä ett särdeles upp- lysande sätt af Vaupell (De danske skove, 1863). Han an- för bokens öfverhandtagande icke blott som ett allmänt bekant faktum i Danmark, utan äfven säsom iakttaget i ve- stra Tyskland, pä Vogelsgebirge och i de tyska östersjötrak- terna (sid. 99). Ä andra sidan har man, tili en del i samma trakter trott sig finna en motsatt vexling. Sä anför Grisebach att barrträden enligt vittnesbörd ur arkiven smäningom hafva undanträngt bäde boken och eken i Nordtyskland, och att denna process ännu kan iakttagas, t. ex. pä vestra delen af Harz (Die Vegetation der Erde, I, sid. 150). Göppert (Urwälder Schlesiens und Böhmens, 1868, sid. 23) uppgifver samma förlopp i Riesengebirge och förmodar att det äfven eger mm i Böhmerwald. Vidare anför Grisebach (Veg. d. Erde, I, s. 150) Mid- dendorff som intyg för att björken i Sibirien skulle uttränga barrskogen. Detta beror dock pä missiippfattning af den lärde resandens framställning. Denne citerar (Reise in den äuss. Nord. u, Ost. Sibiriens, IV, 2, sid. 646) visserligen flere exempel iir tidigare förfcittares arbeten, bevisande att löfskog i Sibirien och norra Kyssland, i Finland, Skandinavien Ca- 251 nada och Aljaska uppväxer pa de sträckor, der^ barrskog blifvit nedbränd, Han sjelf har iakttagit detsamma i Sibi- rien, men blott undantagsvis. Räkar branden ega rum just pä den tid, da det mesta björkfröet häller pä att sprida sig, gror det i askan vid första regn ocli fyller platsen (sid. 648). Och äfven i kulturens spär följer löfskogen gerna ocli inta- ger med sin omvexlande vegetation de öfvergifiia svedjemar- kerna (sid. 650). Men detta endast för en tid. Björken gifver skydd at barrträdens unga plantor och förbereder sä- hmda barrskogens äterkomst, sa att, när naturen fulländat sitt kretslopp, är den urspningliga vegetationen äterstäld (sid. 649). Vi kunna af vegetationens kamp i Blekinge draga den slutsatsen, att under det kiimat, som nn räder i detta land- skap, den sydländska vegetationen är starkare än den nor- diska. Den förra är stadd i utbredning jDa den senares be- kostnad. Bevisar detta en klimatförändring? Eller häller den sydländska vegetationen endast pä att försöka ätertaga den mark, som blifvit beröfvad densamma af de i menni- skans hägn framträngande nordiska formationerna ? I nägon män är detta senare händelsen. Ty notoriskt är Blekinge nii fattigare pä bok och isynnerhet ek än för ett par ärhundraden tillbaka, da örlogsvarfvet i Karlskrona anlades. Svenska marinens skepp hafva uppslukat land- skapets tillgäng pä ädelt virke. Men de historiska doku- menten sträcka sitt vittnesmäl sä obetydligt tillbaka, att nägra för vegetationen ödesdigra klimatförändringar icke ens kunnat förutsättas under den sedän dess förfiutna tiden. Man mäste söka svaret pä vär fräga i torfmossarne, der vida äldre tiders växtlemningar ligga bevarade hvarf öfver hvarf. Innehäll: Inledning sid. 163. Blekinges natur ,, 165. Vegetationens förhällande tili kiimat och jordmun ,, 174. Växtformationernas utveckliug pa torr ellei- frisk mark ■ • • ,, 185. VUxtkoIonier s. 185. — Gräsbackar s. 186. — Ljung- moars. 189. — Björkbackar s. 191. — Björkskogar s. 192. — Ekskogai- s. 195. — Tallskogar s 196. — Gran- skogai- s. 200. — Blandskogai- s. 204. — Bokbland- skogar s. 206. — Bokskogar s 208. — Ekbackar s. 210. — Lundbackau s. 211. — Törnsnär s. 218. Vegetationens utveckling pä stränder ,, 221. Kolonier s. 222. — Strandsnär s. 223. — Lunddälder s. 226. Vegetationens utveckling pä sanka marker och i vatten ■ • • ,, 233. Vattenklöfverformationen s. 234. — Starrängar a. 234. — Mossängar s. 235. — Mossarnes serie s. 236. — Mossranden s. 236. — Starrmossai- s. 239 — Tufmos- sar s. 239. — Torfmossar s. 240. — Tallmossar s. 243. — Stillastäende vatten s. 243. — ■ Flackmossar s. 245. Vegetationens utveckling pä klippor ,, 246. Växtformationernas utvecklingsföljd ,, 247. Rättelser: Sid. 20 rad. 10 uppifrän stär — 10,0°, läs + 19,0° ,, 137 ,, 18 ,, ,, Shcultz, „ Schultz. ,, 144 ,, 1 ,, ,, lisma, „ Alisraa. ,, 144 ,, 21 ,, „ . .sparganifolius, „ P. sparganifolius. MEDDELANDENl SOCIETAS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. TOLFTE HAFTET. HELSINGFORS. J. Sl M K 1,11 ARFVINGARS TKYCKCRI, 1S85. Innehäll: Hjelt Hj. och Hult R. Vegetationen och Floran i en del af Kemi Lappmaik och Nori-a Österbotten Sifl. Hult E. Blekinges vegetalion. P]tl birlrag fill viixtfoiinationei- nas iitvpcklingshistoria MBL WH(>I MBRARY UH nil T