W 
wi 
ee 


nr 


55585 
2585 


5158 
; 


= 
33 


+ 


BER 35852 


53 


= 
2 
Ei 


2235: $ : 
? 55 20555 Ber 25! jat siit Fr. EE 


ES 
EEE 


Ke 


gx! 
eta 


b r ) N : = % 
NUT YYA YLIN 2 > 3) YK AY VI 


7) YY YYI = 
2 4 
4 . ven AN 
b “ a E- 
a: dn 4 
s F A | 
TAi 
€ > Ai 
k 
3 e H E 
. 
v LA 


NA 


KYL 
en ia 


IST ARA NYA 77 SW 
ENTER 
ER Pa 

W Hn TRA AG 

a PUT | N 


win a 

j KOTA - 
1 fo HEM VAL FUN 
dr NR 


JE 
ji JÄIN 
Were JA 
Aeon 
NESS Ia YYA a 


SER Rs RR 
an N lan sh ne 
RR N AUTAN 1 


FRIN ee Sr 
RÖV Vapa oh ERA 

AAA IA RI 
N E. E: I 10% 
KE ER 
r TY OC - 


ja NN 


a w E PR") 
Ge AA JANSA 
v Jm TA 3.1 
TJ a a. ©. 


« MEDDELANDEN 


\ 
AF 


SOGIETAS 


| PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. 


- 
FP 


FEMTONDE HÄFTET. 


: HELSINGFORS, 


J. SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 
1888—1889. 


x N 


v IT, a GRA Tm ken i : - 
ÄLTERE EN min RRD mk SSE MENTION dS KANIT A 


MEDDELANDEN 


AF 


SOCIETAS 


PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. 


FEMTONDE HÄFTET. 


—— OB ——— 


yIRRARY 


HELSINGFORS, 


J. SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 
1888—1889. 


ER ACTA 


KT ERELAIR BAHR NASA TVA. 


SABA 


NU Y 


Innehåll. 


Enwald, R., Ornitologiska anteckningar, gjorda i norra 
delen af finska naturhistoriska området * « --«---..... 
Bonsdorff, A. v., Ornitologiska iakttagelser, gjorda huf- 
vudsakligast inom Salmis socken om våren 1881..... 
Backman, H., Anteckningar om foglarne uti Salmis härad 
Lindforss, C. Ph., Sulkava sockens foglar------.- +... 
Hollmerus, A, L., Ornitologiska iakttagelser i Sotkamo 
och Kuhmoniemi socknar åren 1863—1885 « . ......... 
Brander, C., Parkano sockens foglar ------rrrrrrere 00. 
Walleen, M., Ornitologiska iakttagelser, gjorda under vä- 
ren och sommaren 1886-pä Karelska näset.-------... 
Reuter, 0. M., En ny Ceratocombus från Finland ---.>... 
Bergroth, E., Om Finlands Ptychopteride och Dixide:- 
Sahlberg, J., Catalogus praecursorius Hymenopterorum 
ttop bilovumnt emma st sr ed kättä 15433 
Meddelanden frän Sällskapets sammanträden den 2 okto- 
Ber 5886 den 1" ma] 1888207. das o0ra G. IEA. 
L’aceroissement de la bibliotheque par des publications 
recues a titre d’echange du 1 janvier 1888 au 1 mai 


Register till häftets ornitologiska meddelanden --------- 
3 » Meddelanden från sammanträdena ----.---. 


Sid. 
1— 23. 
24— 43 
44— 50 
51— 81 
82— 96. 
97—128. 
129—153. 
154157. 
158—166. 
167—178. 
179—235. 
236—247. 
248253. 
254957. 


TT 


157 


FR öjt 


VIA 
4% 
ja 4 
r vi 
Ö vå bf Bei er ut 
- wi: © MIT IES je tentor s mässä NR 5 
5 7 nio FRA Hr et myötä? u 
Ar 7 PAT | MEN 
mob "808 X = ja Pa SELAIN 


vun hf 100 Ade Keksi NONNA 
N "pärt | si) ee La SR hend 36 1 
i NES H Mutka Pr. fe) NY IH) wi ale 
RR ART HT AU made: RE fi rer er 

eie Led ku ÄT (ETTAN LUA yy Pen Misi 
ne 
Be RAN KÄ jat JAN 
K st (LE N A APA OTIN 4 Le 


p > 
; r [ + 
TLA. 2a 13 


3 H 4 
4 
« us LA A N ä ä 
b LÄ 
, Å | 
VM GI ät. a 
N 
LU oo? 
N » 
4 « 
a — [5 
u d 
3 ENE 
2 PR 
E 
U LJ 
(x 7 


(Meddel. af Societas pro Fauna et Flora fennica, 15: 1886.) 


Ornitologiska anteckningar, gjorda i norra delen af 
finska naturhistoriska omrädet. 


Af 
Reinhold Enwald. 


(Anmäldt den 3 April 1886.) 


Nedanstäende anteckningar äro sammanstälda efter obser- 
vationer, gjorda under de entomologiska resor jag företagit till 
våra lappmarker *). 

Somrarne ären 1880, 1882 och 1883 har jag med under- 
stöd af Societas pro Fauna et Flora fennica i entomologiskt 
afseende berest skilda delar af de till Finlands naturhistoriska 
omräde hörande Lappmarkerna. Är 1880 besökte jag, med 
lyceisten Knabe som reskamrat, de ostligaste delarne af Kola 
halfön. Färden gick öfver S:t Petersburg, Petrosawodsk, Po- 
wenets och Suma till Solowetska klostret samt derifränjöfver 
Arkangelsk till byn Ponoj i ryska Lappmarken. Härifrån 
gjorde jag en utfärd till byarna Jokonga och Lumbofski pä 
Murmanska kusten och besökte derunder fyrbäken vid Svja- 
toinos. Äterfärden skedde samma väg. 

Sommaren är 1882 tilldelade Sällskapet mig äter rese- 
understöd. Mälet för min färd denna gäng var östra delen af 
Kemi Lappmark. Med ängfartyget » Vega» for jag kustvägen 
till Uleåborg. Härifrån fortsattes resan öfver Pudasjärvi och 


*) Manuskriptet till denna afhandling har blifvit meddeladt att be- 
gagnas uti det nyligen utkomna arbetet: Pleske, Ubersicht der Säugethiere 
und Vögel der Kola Halbinsel. II. Vögel; Nachtrag s. 439—493. (Beitr. 
z. Kenntn. d. Russ. Reiches. Zweite Folge. 1886.) 


2 


Kuusamo till Kuolajärvi kyrkoby, der ett längre uppehäll 
gjordes. Ifrän Kuolajärvi företogs en längre exkursion till 
sjön Hirvasjärvi inom ryska Lappmarken. Hemvägen togs 
öfver Kemiträsk, Kemi och Uleäborg till Idensalmi. 

. Sommaren är 1883 besökte jag, i sällskap med stud. 
H. Hollmen, ryska Lappmarkens vestliga delar. Tagande 
vägen öfver Kuusamo och Kantalaks, uppehöllo vi oss; vid 
Imandra en längre tid. Härifrän fortsattes färden till Kola 
och hvalfänget Jeretik vid Ishafskusten. Den 19 juli fär- 
dades vi uppför Tuloma elf till sjön Nuortijärvi, der vi 
uppehöllo oss en hel mänads tid. Hemfärden skedde uppför 
Nuortijoki och nedför Kemielf till Kemiträsk och Kemi samt 
vidare öfver Uleäborg och Idensalmi till Kuopio. — Under 
dessa, hufvudsakligast i entomologiskt afseende företagna fär- 
der, har jag äfven gjort ornitologiska anteckningar. Detta 
har varit sä mycket lättare, som jag nästan alltid varit för- 
sedd med skjutgevär. 

Bland lokaler, hvilka nämnas i nedanstäende antecknin- 
gar, torde följande behöfva närmare angifvas till läget: 
Pääjärvi 
Kuntijoki 
Kuukasjärvi 
Koutajärvi 
Sassheika är belägen vid sydliga stranden af Imandra. 
Maaselgä 
Kolosero (Guollaur) | äro belägna mellan Imandra och Kola. 
Kitsa 
Ora fjord, vid hvars mynning 
Jeretik ligger, är belägen omkr. 7 mil norr om Kola. 
Launanjoki en liten flod, hvilken infaller i Kola-fjorden 2 mil 

norrom staden Kola. 

Tennijoki en elf i Kuolajärvi s:n, biflod till Kemi-elf. 


äro belägna mellan Kuusamo och Knjäsha. 


Luscinia suecica L. Sä längt norrut den samman- 
hängande skogen gär, anträffas denna sängare inom Ryska 
Lappmarken. Redan i Pudasjärvi läter den om nätterna 


3 


höra sin sång, 1/83. I Kuusamo är den ej heller sällsynt, 
23/;82. I Kuolajärvi Lappmark är den en af de allmännaste 
sångare, 2/5, 1/7, 3/7, +/4 82. Nordligast observerades arten vid 
Guollaur, omkring 5 mil söderom Kola ?’/,83. En hona obser- 
verades 2%/,83 i ett Salix-buskage vid stranden af Nuortijoki. 


Luscinia phoenicurus L. Deuna art tyckes ej gå sä 
nordligt som den föregående. Vid Jekostroff vid Imandra 
observerades den flere gånger t. ex. 19/5, 25/;83; äfven anträf- 
fad emellan Kantalaks och Sassheika 1*/;83. I sydligare de- 
len af Ryska Lappmarken är den allmännare, Kuntijoki ®/,, 
Koutajärvi 19/83. I Pudasjärvi, Kuusamo, Kuolajärvi och 
Kemiträsk är den ej heller sällsynt. Pudasjärvi °/,, 3/83; 
Kuusamo 2%!/;82; Kuolajärvi 2*/;82; Kemiträsk ?3/,82; Ter- 
vola 27/182. i 

Saxicola oenanthe L. Är en af de få Passeres, som går 
inom fjällregionen. På fjällen vid Imandra är den ännu allmän 
vid en höjd af 2,000—2,500 fot: Dschyn 19/, Chibinä 2/83. 
Ifrän Kola har jag ej någon anteckning om dess förekomst. 
Vid ishafskusten förekommer den inom fjällregionen mellan 
Ponoj och Svjatoinos; anträffades vid Jeretik !*/.83 samt pä 
fjällen emellan Ora och Kola. Inom skogsregionen i Ryska 
lappmarken är den sällsyntare, om den alls förekommer der. 
Vid Nuortijärvi anträffades den hvarken pä fjällen eller inom 
skogsregionen. Inom Pudasjärvi, Kuusamo, Kuolajärvi, Ke- 
miträsk och Rovanniemi socknar förekommer den allmänt. 


Saxicola rubetra L. I Pudasjärvi observerades arten 
2/83, 1 Kuusamo, Kitka 23/;82 och i Rovanniemi 24/82. 
Huruvida arten förekommer inom Lappmarkerna, kan jag ej 
säga; nägon anteckning om dess förekomst här eger jag ej. 


Turdus musicus L. 1 sydligare delen af Ryska Lapp- 
marken observerades sängtrasten ej; vid Jekostroff den '8/,83, 
vid Kitsa 3 mil söderom Kola ungefär tvä mil söderom skogs- 
gränsen ?/;83. Vid Nuortijärvi förekommer arten äfven, 
Lutto /,83. Inom Pudasjärvi, Kuusamo och Kuolajärvi 


socknar är den en af de allmännaste foglar. Pudasjärvi 18/;82, 


4 


2/;85, Kuusamo °/,, 5/683, Kuolajärvi ?*/;, Tuntsa */;, Rovan- 
niemi ?*/,82. 

Turdus iliacus L. Går nordligare än föregäende art och 
är lika allmän i de sydligare delarne af Ryska Lappmarken 
som invid Ishafskusten. Vid Jekostroff anträffades 18/;82 ett 
bo med fem dunklädda ungar. Boet var beläget pä marken 
under en mindre gran. Äfven utom skogsgränsen förekom- 
mer arten och tyckes häcka här i vide-buskager. Inom östra 
delen af Kemi lappmark likaledes allmän. Antecknades som : 
förekommande päi följande ställen: Pudasjärvi 18/;82, 2/83; 
Kuolajärvi ?*/;82, Tuntsa 4/82, Jekostroff 18/;83, Kola-fjor- 
den #/„, .Ora, 7/5, Paloma, 29/7, Lutto: 29/,83. 

Turdus viscivorus L. I Lappmarkerna är den sällsynt. 
Observerades endast en gång i Kuolajärvi ?8/;82, der den af 
allmogen kallas »metsärastass». Enligt uppgift af Martin 
Pekka skall den förekomma vid Nuortijärvi, ehuru mycket 
sällan. 

Turdus pilaris L. Björktrasten är allmän i Ryska lapp- 
marken ännu norr om gränsen för den sammanhängande barr- 
skogen. Anträffades vid Ora by "/,, Kitsa /;, Jekostroff 
18/6, Nuortijärvi, Lutto 2°/,83; i trakten af Hirvasjärvi obser- 
verades arten €/,82. Inom Kuusamo och Kuolajärvi försam- 
lingar tycktes den ej heller vara sällsynt: Kuusamo "/82, 
Kuolajärvi ?*/;82. 

Hydrobata cinclus L. Inom skogsregionen i Ryska lapp- 
marken anträffades strömstaren flere gänger vid mindre vat- 
tenfall i trakterna af Koutajärvi °/,83, Launanjoki, två och 
en half mil norrom Kola 18/7, vid Nuortijärvi 5/; och ?3/283; 
pä alla dessa ställen observerades endast enstaka individer. 
Ehuru jag ej var lycklig nog att finna nägot bo, är det lik- 
väl troligt att arten häckar pä alla ofvan anförda ställen. 

Sylvia curruca L. I Kuusamo anträffades arten */,83. 

Phyllopseustes trochilus L. Arten förekommer allmänt 
inom inom Ryska lappmarkens skogiga delar. Inom östra 
delarne af Kemi lappmark tyckes den deremot vara något 
sällsyntare. Antecknades i Pudasjärvi 17/482, 1/6583, Kuusamo 
23/,82, 6/,83, Kuolajärvi, Tuntsa */, 1%/,82, Chibinä %/g, 


5 


Kitsa 2%/,, Nuortijärvi 29/,, 3%/, allt 1883. Anträffades äfven 
vid Hirvasjärvi 7/,82. 

Anm. Vid Nuortijärvi observerade jag 5/;83 en mindre 
Phyllopseustes, hvilken troligen ej var denna art (kanske Ph. 
borealis Blas.?). Tyvärr var jag vid tillfället ej försedd med 
bössa, sä att jag ej kunde erhälla den. Foglarne voro i 
en djup granskog, hoppade frän gren till gren och tycktes 
söka insekter frän trädgrenarne. 

Phyllopseustes collybita Vieill. Inom Ryska lappmarken 
har jag hört den endast vid Kuntijoki ®/,83. 

Muscicapa grisola L. Anträffades vid vägen mellan 
Uleåborg och Pudasjärvi 12/;82, i Kuusamo vid Kitkajärvi 
23/5 och i Idensalmi 23/,82. 

Muscicapa atricapilla L. I Kuusamo 2/82. I Ryska 
lappmarken har jag ej funnit denna art. 

Lanius exeubitor L. I trakten af Nuortijärvi anträffa- 
des törnskatan flere gånger ?0/g, 21/383 och en gång vid Wuot 
tubielf 29/,83. Fogeln tyckes med en viss förkärlek söka torra 
träd, pä hvilka den alltid sitter pä den högsta toppen. Flyg- 
ten päminner om hackspettarnes. 

Parus borealis De Sel. Ohbserverades emellan Uleåborg 
och Pudasjärvi 13/;82, samt i Kuolajärvi !/,82. Likaså som- 
maren 1883 endast en gäng i Ryska lappmarken vid floden 
Nuorti %/g. Tyckes vara i lappmarkerna vida sällsyntare än 
följande art. 

Parus cinctus Boddaert. I Ryska lappmarkens barr- 
skogar den vanligaste fogeln. Antecknades pä följande stäl- 
len: Sassheika 16/s, Jekostroff 8/6, bo med stora fjäderbe- 
klädda ungar 24, Rasnavolok ?%6/;, Launajoki vid Kola fjor- 
den 18/,, Nuortijärvi */7, 9/,; $/g anträffades flygande ungar 
vid Nuortijoki ?°/,, allt 83. Förekommer lika allmänt inom 
Kuolajärvi församling. Ett bo med nyss utkläckta ungar er- 
hölls i Kuolajärvi församling ?/;82. Antecknades vidare här- 
ifrån 3/7, Tuntsa!%/,, Kuolajärvi 16/,82, Pudasjärvi 4/83 tro- 
ligtvis häckande. 

Motacilla alba L. Allmän bäde inom Ryska lappmar- 
ken ända till Ishafskusten och inom östra delen af Kemi 


6 


lappmark. Följande anteckningar om dess förekomst hafva 
blifvit gjorda 1882: Pudasjärvi /;, Kuusamo 2/,, 25/5, Kuo- 
lajärvi 2/,, Tuntsa */,, Hirvasjärvi ®/,. 1885: pä en mindre 
holme i Pääjärvi 7/6, Rasnavolok %/;, Jeretik 1*/,, Ora /g, 
Tuloma 2*/,, Nuortijärvi 2°/,, Kemiträsk 3/5. 

Motacilla flava L. Hufvudformen anträffades ännu i 
Pudasjärvi ?/,83, 16/;82, Kuusamo */,;83, 2/;82. En något 
mörkare (var. borealis Sundev.?) förekom deremot nordli- 
gare: Rasnavolok %/,83, Nuortijärvi ?*/,83, Kuolajärvi, Tuntsa 
4/9, 10/182. 

Anthus pratensis L. Förekommer mera allmänt både 
inom Ryska lappmarken, der den går upp pä fjällen jämte föl- 
jande art, och inom Kemi lappmarks östra hälft. I de ostli- 
gaste delarne af Kola halfön förekommer arten pä tundrorna 
i stor mängd jämte följande art. I det inre af halfön är den 
sällsyntare. Kuusamo *+/;83, 19/,;82, Nuortijärvi ?*/,83, Hir- 
vasjärvi 7/82. 

Anthus cervinus Pall. Är allmän i de ostligaste de- 
larne af Kola halfön, 'pä tundrorna från Ponoj till Svjatoinos, 
likaså vid Ishafskusten vid Jeretik 17/,83. Anträffas äfven 
pä fjällen mellan Ora fjord och Kola 17/,83. På Dschyn 
fjället observerades flere individer inom fjällregionen 9/5. På 
fjällen vid Nuortijärvi tyckes arten ej förekomma. 

Anthus trivialis L. Anträffades ej nordligare än vid södra 
stranden af Imandra, Nivajoki 24/6. Sydligare såsom i Kuu- 
samo tycktes den ej vara sällsynt */;83; /;, 23/;82, Pudas- 
järvi 2/,;55. Sällsyntare deremot i Kuolajärvi $/,82. 

Corvus corax L. Inom Ryska lappmarken anträffades 
korpen från Ponoj ända till Svjatoinos invid hafskusten eller 
endast ett kortare stycke in pä land. Pä stranden af Kola 
fjorden observerad 3/,83; anträffades ej pä den öppna Ishafs- 
kusten. I trakterna af Imandra blef den ej heller antecknad, 
men väl vid Koutajärvi 1%/,, Kantalaks 2/5, Nuortijärvi 27/, 
och Vuottu /:83.' Inom Kuolajärvi socken observerades den 
1/„ och 13/,82. | 

Corvus cornix L: I de ostliga, skoglösa delarne af Kola 
halfön saknas kråkan. Likaså anträffades den ej heller vid 


7 


Imandra. Två par häckade deremot i Kola stads kyrkotorn. 
Vid Nuortijärvi förekommer den i stort antal 5/83 och obser- 
verades äfven vid Hirvasjärvi 7/; 1882. Inom Kuusamo och 
Kuolajärvi är den allmän: Kuusamo 5/,83, Kuolajärvi 5/,82 
(en stor skock). Stora skaror observerades äfven i Kemiträsk 
3/g, 3/83. Vid Rovanniemi voro ungarne fullvuxna %*/782. 

Corvus monedula L. I Ryska karelen är kajan allmän. 
Vosnesenie 9/80, Petrosawodsk 19/;50, Povenetz 1#/,80 och 
anträffades talrikt vid byn Suma pä Hvitahafskusten 2!/;80. 

Cleptes pica L. Anträffades ej nordligare än vid Kan- 
talaks 11/6, 12/583 der den förekom talrikt. I Kuolajärvi är 
skatan sällsyntare, observerades endast ?1/.82. Fullvuxna fly- 
gande ungar anträffades 2*/,82 i Rovanniemi, Utajärvi 27/,82. 

Garrulus infaustus L. Norrom sjön Onega i Ryska ka- 
relen förekommer den talrikt. Exemplar erhöllos nära Vi- 
gosero '6/;80. Är allmän inom barrskogsregionen i lappmarken. 
Anträffades i en dalsänkning pä fjällen mellan Kola ogh Ora 
fjord 17/,83, således norrom den sammanhängande barrskogen. 
Vid Chibinä sägos flere individer 22/,83 på gränsen till fjäll- 
regionen. Förekom äfven allmänt i Kemi lappmark samt i Pu- 
dasjärvi, Kuusamo, Kiiminki och Kemiträsk socknar. I trak- 
ten af Hirvasjärvi sjö observerades den dagligen; likasä vid 
Nuortijärvi, Imandra, Koutajärvi och Kantalaks. I Pudas- 
järvi voro ungarne fullvuxna */,83. 

Loxia pityopsittacus Bechst. Inom Lappmarkerna har 
jag träffat den endast vid byn Knjäsha °/,83. 

Loxia curvirostra L. Är ej sällsynt vid Imandra och 
Nuortijärvi, ı Kantalaks %/g, 12/6, Sassheika 16/,, 18/,, Kitsa 
28/6, Nuortijärvi 2/g, 22/383. Inom Kuolajärvi och Kuusamo 
förekommer arten äfvenledes allmänt. Kuusamo %/;, Kuola- 
Järvinen ön en skock. 18/,82. 

Pinicola enucleator L. Ehuru arten ej observerades 
vid Imandra, förekommer den troligtvis dock der. Vid Nuor- 
tijärvi finnes den stundom. I Pudasjärvi observerades den 
3/6, */683. Inom Kuolajärvi församling synes arten vara mera 
sällsynt; observerades endast ett par tre gänger sommaren 


3 


1882, alla gånger enstaka exemplar, Tuntsa */,, 10/, samt vid 
Tenniöjoki 18/,. 

Carpodacus erythrinus Pall. Vid Petrosawodsk i Olonetz 
Karelen sköt jag 12/;80 två stycken, I och 2. 

Passer domesticus L. I Kuolajärvi församling fans den 
visserligen ehuru mycket sällsynt; byn Kursu 18/,82, Kemi- 
träsk kyrkoby ?2/,82 och i Utajärvi %/,82 sågs den äfven. 

Fringilla coelebs L. I Kuusamo observerades arten 
6/83, i Pudasjärvi 16/;, 18/,82. 

Fringilla montifringilla L. Inom de skogiga delarne i 
det inre af Ryska lappmarken är bergfinken allmän. Före- 
kommer lika allmänt i de ostliga delarne af Kemi lappmark. 
Nordligaste orten, der jag anträffat arten, är Kitsa ?/;83 och 
Tuloma 20/,83. 

Linaria sp. 1 de ostligaste delarne af Kola halfön före- 
kom gräsiskan ännu allmänt inom tundra-regionen mellan Po- 
noj och Svjatoinos 1880 i juli och augusti. Häckar antag- 
ligen här, liksom pä Triostroff, hvilken pä nägra videbuskar 
när saknar all trädvegetation, i bergskrefvor och under stenar. 
I de skogiga delarne af Ryska lappmarken förekom den all- 
mänt vid Hirvasjärvi 7/,82, Kantalaks by !!/,, 14/83, Sas- 
sheika 14/;83, Jekostroff vid Imandra 18/;, Chibinä 2?/,, Kitsa 
28/5. I Kola erhölls ?/,83 ett bo med legade ägg. Förekom 
vidare pä fjällen vid Kola fjorden 3/7; ett bo med flygvuxna 
ungar erhölls pä fjällen mellan Ora by och Kola 18/7. An- 
träffades äfven vid Nuortijärvi både inom skogsregionen %/,, 
29/7, 2/3 och pä de höga fjällen Tuatasch %/;, allt 1883. Un- 
der vägen mellan Pudasjärvi och Uleäborg antecknades arten 
12/;82, anträffades i Pudasjärvi kyrkoby '6/;82, Kuusamo %/;, 
Kuolajärvi 2*/g, 26/6, 2/82. Tuntsa 19/7, 1!/, samt i Salmijärvi 
by af Kuolajärvi socken 18/,82. Förekommer sålunda äfven 
allmänt inom de ostliga delarna af Kemi lappmark. Hvil- 
ken underart dessa af mig antecknade foglar tillhöra, vägar 
jag ej afgöra. 

Fringilla spinus L. Finnes, ehuru sällsynt, i Ryska lapp- 
markens skogiga delar: Kitsa ?/;83, Nuortijärvi /3. 


9 


Emberiza citrinelia L. Inom Lappmarkerna är gulsparf- 
ven sällsynt oeh tyckes förekomma endast der man börjat 
med odling. Förekom sälunda inom Kuolajärvi endast vid 
Kursu by 18/,82. Vid Kemiträsk var den allmän ?2/;82 och 
likasä vid Rovanniemi %/,82. Inom Ryska lappmarkerna 
har jag ej funnit arten. 


Emberiza schoeniclus L. Förekommer allmänt inom 
Lappmarkernas skogsregion: Kuolajärvi **/,82, Tuntsa %/;, 
10/,82, Kuusamo 1!/;83, Lutto /,83, Nuortijärvi ?3/g, 29/583. 

Plectrophanes lapponicus L. I de ostligaste delarne af 
Ryska lappmarken fans den i stor mängd i juli och augusti 
1880 mellan Ponoj och Svjatoinos, der den likasom företräder 
Emberiza schoeniclus. Ehuru jag ej varit lycklig nog att 
finna något bo af arten, häckar den likväl helt säkert här. 
Deremot förekom den hvarken vid Imandra eller på fjällen 
vid Nuortijärvi. 

Plectrophanes nivalis L. Inom Ryska lappmarken har 
jag funnit snösparfven, antagligen häckande, pä de brauta 
klipporna vid Triostroff och Svjatoinos, 1 slutet af juli 
och början af augusti 1880, samt vidare kullar, bestäende af 
flygande ungar, pä toppen af de höga fjällen Tuatasch vid 
Nuortijärvi 9/84. På fjällen vid Imandra fans den deremot 
ej och ej heller vid Ishafskusten i närheten af Kola och 
Jeretik. 

Hirundo rustica L. Förekommer ännu allmänt i Pu- 
dasjärvi 13/;82, ?/;83. I Ryska lappmarken och likaså i Ke- 
mi lappmark torde denna art ej förekomma, utan följande. 
Ätminstone har den ej observerats der 1882 och 1883. 

Hirundo urbica L. Inom Ryska lappmarken förekom 
hussvalan i stor mängd vid Kantalaks by 13/;83 samt vid 
Nuortijärvi vid kyrkan ?*/,83. 

Hirundo riparia L. I norra Österbotten är den ej säll- 
synt, Uleåborg 12/,82, Pudasjärvi 18/6, 2!/, Rovanniemi %/,, 
Utajärvi 2/82. På en mindre holme i Nuortijärvi observe- 
rades °°/.83 en stor skock strandsvalor både fullvuxna och 
ungar. 


10 


Ampelis garrulus L. I Ryska karelen träffades siden- 
svansen 15/;80 pä en björkbevuxen holme nära floden Telekinas 
utlopp i Wigsjön. I Pudasjärvi sågs !%/,82 en mindre skock 
nära Iinattijärvi 1 en granskog, likaså nära Kuolajärvi kyr- 
koby i en tallskog 15/,82. Inom Ryska lappmarken har jag 
funnit den nära Hirvasjärvi, vid floden Tupujoki '/,, 8/;82. 
Vid Nuortijärvi har Martin Pekka funnit ett bo med olegade 
ägg 5/83 1 en granskog nära sjön. Flere par observerades 
9/,81 pä Vuokatti i Sotkamo i en djup granskog. 

Alauda arvensis L. Förekom i Pudasjärvi 3/;83, Kuu- 
samo 19/;82, Kemi %/,82, sjöng ännu i Muhos %6/,82. 

Alauda alpestris L. Endast en gång har jag anträffat 
berglärkan i Lappmarkerna; */,83 träffade jag en ensam fogel 
pä ett fjäll vid Kola fjorden ett par mil frän öppna Ishafs- 
kusten. 


Picus martius L. Inom de skogiga delarne af Lappmar- 
kerna har jag träffat den i Kuolajärvi 3/,82 och vid Hirvas- 
järvi i Ryska lappmarken 7/,, ?/,82, vid byn Taavonsuu 7/,83, 
Nuortijärvi 5/g, 10/3583 samt vid byn Martti i Sodankylä 
30/,82. Under vistelsen (i början af augusti 1880) vid byn 
Jokonga pä Kola halföns norra kust säg jag vid en lapp- 
kota ett hufvud af spillkräkan. Det skulle tyda pä att fogeln 
äfven nägongäng gär norrom skogsgränsen, ty sagda by ligger 
helt och hållet utom skogsgränsen. 

Picus major L. Träffas oftast i tallskogar. I Kuola- 
järvi anträffades arten ?*/,82. 

Picus tridactylus L. Allmän i de skogiga delarne af 
Kemi lappmark och Ryska lappmarken: Hirvasjärvi %/,82, 
Kuolajärvi 16/7, 17/7, 18/,82, Sassheika 15/;83, Jekostroff 19/,83, 
Rasnavolok ?6/;, Kola floden ?7/,83, Tuatasch (regio sylva- 
tica) */383, Nuortijoki 25/5 I och 2. 

Cuculus canorus L. Inom lappmarkernas . skogsregion 
förekommer den allmänt. Antecknad pä följande ställen: Kuu- 
samo 29/6, 21/882, Kuolajärvi 2*/,82, Tuntsa */,, 19/782 (sjöng 
ännu här), Hirvasjärvi i Ryska lappmarken 7/3, $/,82, Kemi- 
träsk /,82 (sjöng äfven här ännu). Samt dessutom somma- 


11 


ren 1883: Pudasjärvi ?/, Kuusamo 5/;, Kuutijoki ®/, Kou- 
tajärvi 9, Chibinä vid Imandra ??/,, Rasnavolok ?%/;, Kitsa: 
28/,> Tuloma 0/7. 


Cypselus apus L. Inom lappmarkerna är den ej säll- 
synt. Observerades här pä flere ställen: Tuntsa 3/;, */782, 
Kuolajärvi 16/,82, Kantalaks 1*/;83, Nuortijärvi 24/,83. 


(Falco gyrfalco L. Hvarken pä fjällen i Kuolajärvi, vid 
Nuortijärvi eller på dem vid Imandra har jag träffat jagtfal- 
ken. Ej helier sägs den inom Ryska lappmarkens tundra 
omräden 1 dess ostliga hälft 1880.) 

Falco tinnunculus L. Pä fjället Chibinä i Ryska lapp- 
marken anträffades arten 22/;83. I de ostliga skoglösa delarna 
af Kola halfön har jag deremot ej funnit den. 

Aquila chrysaätus L. Under färden uppför floden Tuntsa 
i Kemi lappmark sägos flere stycken af denna fogel */,, 19/,82. 
Likasä observerades den i Ryska lappmarken vid Nuorti- 
järvi %/g, 30/383. 

Pandion haliaötus L. Inom Kuolajärvi socken sägos 
flere stycken 3/,82; vid Nuortijärvi förekommer den dä och 
dä 11/;83. 

Buteo vulgaris Beckst. Inom Lappmarkerna anteckna- 
des den endast vid Nuortijärvi i Ryska lappmarken 7/;, 3/383. 

Archibuteo lagopus Bränn. En af de allmännaste foglar 
i östra delarne af Ryska lappmarken tyckes fjösbenta vräken 
vara. Pä trakter der dalsänkningar omvexla med skoglösa 
tundror kan man vara säker pä att finna den. Om fågeln 
har sitt näste 1 trakten eller ej, kan man snart komma un- 
derfund med. I förra fallet flaxar den som oftast öfver den 
dalsänkning, vid hvars klippiga sluttning boet är beläget. När 
man vandrar ute pä tundran, komma båda föräldrarne under 
skrik flygande emot. Om man dä följer den riktning, hvar- 
ifrån foglarne kommit, finner man lätt boet. På den första 
utskjutande och mera svärt tillgängliga klippafsats kan man 
dä vara temmeligen säker pä att finna det. I fall klipporna 
äro nedsmutsade af exkrementer, sä underlättar det mycket 


12 


sökandet. De bon jag sommaren 1880 fann i de ostliga de- 
larna af Kola halfön voro bygda af risgvistar och mossa samt 
belägna pä utskjutande, mycket svårt tillgängliga klippafsatser. 
I ett bo vid Ponoj !!/;80 voro de 4 ungarne dunklädda och 
likaså i ett annat med 3 ungar den 17 i samma månad. Då ' 
jag närmade mig boet, visade foglarna en utomordentlig djerf- 
het. Ifrån en högre belägen klippspets kommo föräldrarne 
pilsnabbt nedflygande, nästan snuddande med sina vingar vid 
hatten. Ehuru vråkarne ej just äro kända som några ut- 
märkta flygare, måste man likväl beundra den snabbhet i 
vändningarna de visade prof på vid detta tillfälle. Ett långt 
stycke följde föräldrarne på tundran, sedan de blifvit beröf- 
vade sina ungar. Vid byn Jokonga på Murmanska kusten 
erhölls 5/;80 en fullvuxen unge, som nästan kunde flyga, från 
boet. Detta bo var beläget på en stor sten midt på tundran. 
På Chibinä fjällen vid Imandra observerades arten %/,;83, 
vid Kola I och 2 3/;83 samt på fjällen mellan Ora fjorden 
och staden Kola "/,, 19/,83 och likaså inom Kuolajärvi socken 
vid floden Tuntsa 5/,82. 

Strix bubo L. I Pudasjärvi hade man funnit i början 
af Juni 1882 bo med två dunungar på berget Syöte nära 
Tinattijärvi. I Kuolajärvi sågs arten 3/,82 och likaså i Pu- 
dasjärvi 3/83. 

Surnia nyctea L. Vid Ponoj anträffades fjällugglan 
15/,1880. 

Surnia ulula L. Vid Nuortijoki sköt jag en 2 1/383 
frän toppen af en gran. Under loppet af samma natt hördes 
flere andra individer. 

Syrnium funerum L. (Tengmalmi Gm.). Vid Nuorti- 
joki sköts ett exemplar !/383. Ett annat observerades vid 
Pelkosenniemi by i Sodankylä socken %!/;83. I början af 
Juni 1883 hade lapparne vid Nuortijärvi funnit ett bo med 
4 ägg, som voro nägot legade. 


Tetrastes bonasia L. I Kuolajärvi sågs hjerpen ej. 
Inom Ryska lappmarken träffades den pä flere ställen vid 
Imandra, Niva 14/83, Jekostroff 19/;83. Vid Nuortijärvi före- 


13 


kommer den ymnigt enligt Martin Pekka. Anträffades äfven 
vid Hirvasjärvi 7/,82. 

Tetrao urogallus L. Vid Imandra är tjädern allmän. 
Anträffades vid Kantalaks 1/;83; vid Sassheika sågs en 2 
med flere dunungar 15/; och likaså vid Jekostroff en 2 med 
dunungar 9/. I trakten af Nuortijärvi är den äfven allmän 
och föremäl för ett indrägtigt skytte. 

Tetrao tetrix L. Vid Kuntijoki erhöllos 8/;83 8 legade ” 
ägg; förekom talrikt vid Kuukasjärvi °/,83, saknades vid 
Imandra och är ej heller bekant för lapparne vid Nuortijärvi 
och Hirvasjärvi. Vid Rovanniemi voro ungarna */,83 nästan 
fullvuxna. Inom Kuolajärvi församling skall den vara mycket 
sällsynt, om den als förekommer der. 

Lagopus albus Gm. 1 östra delarne af Kola halfön före- 
kommer den mellan Ponoj och Jokonga allmänt tillika med 
följande art. Ungar pä öfvergängen till ungfogel erhöllos vid 
Jokonga i början af aug. 1880. Flere honor med dunungar 
anträffades nära Kitsa %/;83, 5, 2 och üngfoglar skötos pä 
fjällen mellan Ora fjord och Kola !/;—!9/;83. På fjällen vid 
Imandra sågs den ej. Skall enligt Martin Pekka förekomma 
mycket allmänt vid Nuortijärvi. Observerades äfven vid Hir- 
vasjärvi 7/82 och i Kuusamo $/;85 samt en kull, bestående 
af flygande ungar, i Rovanniemi %/,83.. 

Lagopus mutus Mont. Pä de skoglösa tundrorna mellan 
Ponoj och Jokonga i ostliga delarna af Kola halfön förekom 
fjällripan allmänt 1880. Ungfoglar erhöllos vid Jokonga 5/s— 
1/,380. Sågs äfven pä Chibinä fjällen ofvanom skogsgränsen 
2/,;83. Förekom talrikt pä de öppna fjällplatäerna mellan 
Ora och Kola 17/,—9/,83; ungarna voro här nästan fullvuxna. 
Anträffades i spridda exemplar pä fjällen Tuatasch vid Nuor- 
tijärvi 2,83. Observerades ej pä fjällen i Kuolajärvi eller vid 
Hirvasjärvi 1882. 


Charadrius hiaticula L. På en enstaka holme i Pääjärvi 
anträffades 7/;83 en ensam individ. Förekom vid Kola floden 
nära Kitsa (3 exemplar) 27/,83, anträffades vid Kolafjorden 
3/7835 samt pä stranden af Tuloma elfven 19/,83. På kusten 


14 


mellan Ponoj och Jokonga var den ej sällsynt i juli och 
augusti 1880. 


Charadrius curonicus L. T'venne exemplar observerades 
pä stranden af floden Niva nära Kantalaks 14/,83. 


Charadius morinellus L. Vid Ponoj var den sällsynt 
tidigare pä sommaren, endast ett exemplar anträffades 17/80; 
i slutet af Augusti ?*/, sägos' stora skaror ute pä tundran. 
Fäglarne höllo sig till ställen bevuxna med hjortron. Vid 
byn Lumbofski erhöllos flere exemplar 18/80. Observerades 
ej pä fjällen vid Imandra och ej heller pä färden mellan Ora 
och Kola, förekom deremot, ehuru sparsamt, pä fjällen Tua- 
tasch vid Nuortijärvi */;83. 

Charadrius apricarius L. Anträffades vid Vig-osero i Ry- 
ska Karelen 15/;80 och 19/—2!/;80 vid byn Suma i stora ska- 
ror. Är mycket allmän pä tundrorna mellan Ponoj och Jo- 
konga, juli—augusti 1880; observerades pä en åker i Pudas- 
järvi, nära Iinatfijärvi 18/;82 och i Kuolajärvi pä ett kärr 
nära Tennijoki !3/,. En större flock sågs vid Kuntijoki 9/,83; 
förekom vid Jekostroff pä ett fjäll '8/;83, samt talrikt pä fjäl- 
len mellan Ora by och Kola 17/,—19/,83. 

Haematopus ostralegus L. Förekom allmänt häekande 
pä klippor vid hafsbandet mellan Ponoj flodens mynning och 
byn Jokonga pä murmanska kusten i slutet af juli och bör- 
jan af augusti 1880. På en holme nära Triostroff erhöllos 
25/,80 dunungar. På skär och klippor mellan byn Knjäsha 
och Kantalaks samt vid sistnämnda by häckade den äfven all- 
mänt. Flere kullar af olegade ägg erhöllos i Kantalaks 12/83. 
Vid Kola fjordens stränder var den ej heller sällsynt 1/;83 
observerades ännu ett långt stycke uppför floden Tuloma 1?/,83. 

Strepsilas interpres L. På klippor och skär i hafsban- 
det mellan Ponoj och Jokonga by på murmanska kusten 
häckade äfven denna art allmänt. Nära Triostroff erhölls 
25/,80 några kullar ägg, hvilka voro nästan färdiga att kläckas. 
Vid Kantalaks häckade den äfven allmänt på holmar i hafs- 
bandet !1,,83 och observerades äfven vid Kola fjorden och 
hvalfänget Jeretik. 


15 


Limosa lapponica L. Anträffades nära Kitsa skjuts-sta- 
tion vid Kola floden 27/;83. Är ej observerad vid Nuortijärvi. 

Numenius arcuata L. I Pudasjärvi har jag observerat 
arten 5/,83. Vid byn Suma pä karelska kusten sköts ett 
exemplar ?1/,80. Enligt Martin Pekka skall storspofven, »Iso 
kuovi», stundom visa sig vid Nuortijärvi. 

Numenius phaopus L. I de östra delarne af lappska 
halfön t. ex. vid Ponoj finnes den pä tundran. Är allmän 
pä kärr och myrar i de inre skogbevuxna delarne af Ryska 
lappmarken: Knjäsha 10/,83, Kantalaks 13/,, Nivojoki !%,, 
Sassheika 16/;, Rasnovolok ?6/;, Maaselgä 27/5, Kitsa 28/,, 
Nuortijärvi 2#/,, Lutto %/7, floden Nuorti %;. Anträffades 
äfven pä fjällen mellan Ora by och staden Kola 17/,—18/,83. 
Inom Kuusamo och Kuolajärvi församlingar är smäspofven 
allmän: Kuusamo 2/;, 22/882, Kuolajärvi 3/1, 26/,, Tuntsa- 
joki +/,82. 

Machetes pugnax L. Inom Kuolajärvi socken anträffa- 
des den ej 1882. Likadant var förhållandet vid Ponoj 1880 
och Imandra 1883. Vid utloppet af Nuortijoki i Nuortijärvi 
observerades .deremot stora skaror af arten både &' och 2 
1/,383. Foglarna uppehöllo sig pä en låg, sandig strand. Här 
träffades de under flere dagar. 

Totanus fuscus L. I östra delarne af lappska halfön 
förekommer arten vid Ponoj, men ej talrikt. I de skogiga 
delarne af Ryska lappmarken har jag anträffat den endast 
vid Kuntijoki 7/—/,83 och vid Kitsa 28/,83. Vid Nuortijärvi 
observerades den ej. Förekom mycket allmänt inom Kuola- 
järvi församling, der den antecknades flere gånger: 28/6, Un, 
9/1, 17/782. Anträffades äfven i Pudasjärvi 16/,82, Kuusamo, 
Kitka ?/;82 troligtvis häckande, och 5/,83. 

Totanus calidris L. De enda exemplar jag erhällit för- 
skrifva sig frän sommaren 1883. Denna sommar erhölls fo- 
geln vid Kitsa 28/;, Ora %/,, pä fjällen mellan Ora och Kola 
17/,—18/7 samt Lutto 39/,. 

Totanus glareola L. Ytterst allmän pä lappska kusten 
mellan byarne Ponoj och Jonkonga. Förekom allmänt i de 
skogiga delarne af Ryska lappmarken 1883: Kuntijoki 7/,, 


16 


Sassheika '6/;, Rasnovolok ?%/;, Kitsa ?8/;. pä fjällen mellan 
Ora och Kola 17/,—8/7 samt vid Lutto 2%/,83. Var ej säll- 
synt i Pudasjärvi 16/;82, 3/83, Kuusamo /,83 och Kuola- 
järvi /6, Um 3/7, 5/82. Flygande ungar observerades i Kuo- 
lajärvi 15/,82. Arten träffades äfven i Kemiträsk 23/383. 

Totanus glottis L. Inom ryska lappmarkens skogiga 
delar förekom den allmänt. Antecknades här pä följande stäl- 
len 1883: Kuntijoki ®/, Niva 1*/g, Nuortijärvi 27/,, Lutto %/,, 
Nuortijoki */; samt vid Hirvasjärvi 7/3, 3/82. Anträffades 
äfven 1 Pudasjärvi !$/;82 och inom Kemi lappmark samma 
är flere gånger 1 Kuolajärvi socken: ?*/c, #7, 18/0. 

Actitis hypoleucus L. Ohbserverades vid Vigosero i Ry- 
ska Karelen 16/;80 och förekom ehuru sparsamt i juli 1880 
ännu vid Ponoj i Ryska lappmarken. Inom de skogiga de- 
larne af denna lappmark synes den deremot vara allmän: 
Kuntijoki 8/5, Koutajärvi 10/6, Nivajoki 1*/;, Sassheika 16/,, 
Kola floden %/c, vid Tuloma anträffades flygande ungar ?9/,, 
Lutto 9/5, 39/1, Nuortijärvi- */g, 5/583 och Hirvasjärvi 7/7, 9/82. 
Inom Kuusamo och Pudasjärvi är den äfven allmän, Pudas- 
järvi 16/;82, 2/,83, Kuusamo 5/,;83 och likaså inom Kuolajärvi 
församling ?*/;, 3/7, */182 och Kemiträsk 2/82. 

Phalaropus hyperboreus L. Endast i de ostligaste delarne 
af Kola halfön, pä de skoglösa tundrorna mellan Ponoj och 
Jokonga har jag träffat denna nätta fogel. Här förekom deu 
i juli och augusti 1880 allmänt vid smä vattensamlingar. 
Under färden frän Ponoj till Jokonga i slutet af juli sägos 
längt ute pä hafvet en hel skock simsnäppor, antagligen för- 
äldrar med ärsungar. 

Telmatias gallinago L. Observerades i Ryska karelen 
nära Povenetz 15/;80, i Kuusamo ®/,33 och vid Kuntijoki i 
Ryska lappmarken $/,83. 

Tringa subarcuata Gild. På en holme nära Triostroff 
erhölls ett par ?*/,80. 

Tringa alpina L. På tundrorna i de ostliga delarne af 
Kola halfön förekommer den, ehuru enligt mina anteckningar 
ej alltför ymnigt. I de öfriga delarne af Ryska lappmarken, 
hvilka jag besökt, har jag ej träffat den. 


17 


Tringa maritima Bränn. Under min vistelse vid fyrbä- 
ken pä Svjatoinos 1!/—1$/380 sägos stora skaror af denna art 
pä hafsstränderna.- Häckar antagligen i det inre af Rysk- 
lappska halfön, ehuru ej längt frän kusten. 

Tringa Temminckii Leisl. Vid Kemiträsk anträffades tvä 
stycken ?'/,82 och vid mynningen af floden Lutto i Nuorti- 
järvi en ensam fogel 29/,83. 

Grus communis Bechst. Hvarken vid Imandra, Nuorti- 
järvi eller Hirvasjärvi i Ryska lappmarken träffades tranan. 
Ej heller förekom den sommaren 1882 i Kuolajärvi. I Pu- 
dasjärvi anträffades den 5/;83 och nära Pelkosenniemi &, 2 
och ärsungar 31/383. 


Cygnus musicus Bechst. Observerades i Lapinjärvi och 
Kuntijärvi inom Ryska lappmarken 9/,—10/,83, förekom der- 
emot ej vid Imandra, men skall enligt uppgift af Martin Pekka 
häcka vid mindre sjöar i närheten af Nuortijärvi. Under fär- 
den uppför Nuortijoki observerades två stycken 2°/,83. 

Anser segetum Gm. f. arvensis Naum. Under färden 
uppför floden Tuntsa i Kuolajärvi i början af juli 1882 an- 
träffades flere stycken af denna art jämte dunungar af en or- 
res storlek. Häckar äfven i trakten af Nuortijärvi. Enstaka 
individer sågos i medlet af augusti vid Nuortiflodens mynning. 

Anser Temminckii Boie. Antagligen är det denna gåsart, 
som i stora skaror häckar ute på tundrorna mellan Ponoj och 
Jokonga i östra delen af Rysk-lappska halfön. 

Anas boschas L. Inom Ryska lappmarken anträffades 
den vid Kuntijoki 7/;83, och vid Tuloma elfven 22/83 stora 
ungar; förekom i Kuusamo */;83, Pudasjärvi 17/82 och er- 
hölls äfven i Kuolajärvi 3/,82 en 2 med ungar. 

Anas penelope L. Exemplar af arten skötos vid Svja- 
toinos i Ryska lappmarken omkring 13/80. Var allmän i 
Pudasjärvi 17/;82, förekom äfven allmänt i Kuolajärvi, Tuntsa, 
flere honor med ungar ?/, 5/7, 19/82. % med ungar an. 
träffades vid Hirvasjärvi i Ryska lappmarken 8/,82; observe- 
rades vid Pääjärvi, 0" 7/;83, Tuloma 19/; 2 med ungar, 29/, 
2 med stora ungar, Lutto 2/7, Nuorti %/,, 5/g allt honor med 

2 


18 


stora ungar; $%/g sägos & skildt från de unga, 1!/; voro ungarne 
fullvuxna, ehuru ej fullkomligt flygga; '/s flygga ungar. Detta 
allt vid Nuortijärvi, der arten häckar och” är den allmännaste 
sjöfågeln. 

Anas acuta L. Förekom i de ostliga delarne af lappska 
halfön mellan Ponoj och Jokonga under juli och augusti 
månader 1880. Anträffades i Kuusamo */,83 flere I och 2 
5/683, ”Tuloma ?9/,83, Nuortijärvi 2 med ungar */,83. På de 
låga, sandiga stränderna vid utloppet af Nuortijoki funnos 
stora skaror af denna art !1/,83. 

Anas crecca L. Förekom allmänt inom Kuusamo, Pu- 
dasjärvi och Kuolajärvi församlingar: Pudasjärvi 13/,82, Kuu- 
samo & och 2 2/6, 5/;83, Kuolajärvi 3/7, 5/,, 1% 2 med 
ungar, Rovanniemi 2*/,82. Vid Imandra anträffades den ej, men 
väl vid Kuntijoki 7/5, 2 med stora ungar vid Tuloma elfven 
20/,83, stora ungar vid Nuortijärvi ?/,83, Lutto 39/7, Nuorti- 
joki talrikt 2%/383. 

Oidemia fusca L. Är ej sällsynt i Kuolajärvi 24/82, 
der allmogen kallar den »narsku». I Pudasjärvi sägos flere 
o och 2 2/6, 3/6583. Häckar allmänt pä klippor och skär 
mellan Knjäsha och Kantalaks. Olegade ägg erhöllos 13/;83; 
boet under en sten. Vid Nuortijärvi skall den vara sällsynt; 
4 I observerades här ?9/,83. 

Oidemia nigra L. I Kuolajärvi lappmark är den ej säll- 
synt 3/,82 och kallas här »musta lintuv». Inom Ryska lapp- 
markens skogiga delar förekommer den äfven allmänt. Er- 
hölls vid Hirvasjärvi $/,82 en o, 9/82 en 2, en 2 observe- 
rades i Pääjärvi 7/6, förekom i Koutajärvi 19/5, vid Imandra, 
Jekostroff — 2*/,, Maanselgä (Kolosero) I och 2 26/;, Kola 
fjorden 3/7, Tuloma !%/, 2 med ungar, Nuortijärvi, Lutto ?9/, 
2 med ungar, Nuortijärvi */583. 

Fuligula cristata Steph. Inom Lappmarkerna har jag 
skjutit en 2 med 4 ungar vid byn Lumbofski 18/;80, pä 
lappska halföns norra kust. I Kuusamo, Välijärvi erhölls 
8/;83 ett bo med 3 olegade ägg. Boet var beläget under 
dvergbjörkar nära en flodstrand. 

Glaucion clangula L. Förekommer allmänt i Pudasjärvi, 


19 


Kuusamo och Kuolajärvi församlingar. % med ungar anträf- 
fades i Kuusamo 23/;82, nyss utkläckta ungar i Kuolajärvi 
24/,, honor med ungar i floden Tuntsa inom Kuolajärvi */r, 5/82. 
Äfven i de skogiga delarne af Ryska lappmarken är den högst 
allmän. Bo med 6 något legade ägg erhölls vid Kuntijoki 
8/,83; förekom vid Koutajärvi 9/6, Kantalaks 13/6, Niva 1%/;; 
vid Sassheika pä södra stranden af Imandra sågs !%/,73 en 
större skock I i vinterdrägt; var allmän öfverallt vid Iman- 
dra; dunungar erhöllos vid Kola-floden nära Kitsa ?/;85 honor 
med stora ungar sägos pä Tuloma elfven 1?/,, 29/,83 likaså 
med stora ungar i Nuortijärvi 2%, 29/,, */383; "/g voro 
ungarna här nästan fullvuxna, ehuru ej flygga. Under färden 
uppför Vuottu och nedför Kemi elf sågs knipan tidt och ofta. 
Fans äfven vid Hirvasjärvi $/;82. 

Harelda hiemalis L. Mellan Ponoj och Jokonga var 
allan allmän i smä vattensamlingar ute pä den skoglösa tun- 
dran. Dunungar erhöllos vid Jokonga, omkring ®/380. På 
fjällen mellan Ora by och Kola anträffades 17/,83 en 2 med 
dunungar, äfvenledes i en mindre vattensamling inom fjäll- 
regionen, I trakten af Nuortijärvi skall den enligt Martin 
Pekka vara mera sällsynt. 

Somateria mollissima L. Ifrån mynningen af elfven Po- 
noj till Triostroff förekom och häckade ejdern ytterst talrikt. 
Flere bon med legade ägg togos pä en holme nära Triostroff 
24/,80. Dunungar erhöllos äfven samtidigt. Ifrån Triostroff 
norrut fans ejdern ända till Jokonga, ehuru mindre allmänt. 
Mellan Knjäsha (Kjnäschaja-Guba) och Kantalaks häckade den 
äfven allmänt. Bon med olegade ägg erhöllos här !!/;, 13/483. 
I allmänhet voro < till antalet flere än 2. Äfven vid Kola 
fjorden förekommer och häckar ejdern, ehuru mindre talrikt. 
Olegade ägg, tagna i medlet juni 1883, erhöllos under vär 
vistelse i Kola. 

Mergus merganser L. Ej sällsynt i Kuusamo %/,82, 
5/683 flere stycken. Inom Ryska lappmarkens skogiga delar 
förekom den i Pääjärivi 7/6 & och 2; Kuntijoki 7/s, sågs ej 
vid Imandra, anträffades deremot pä Kola fjorden */,83. Un- 
der färden uppför Nuortijoki anträffades flere kullar fullvuxna 


20 


ungar och mödrar 2%/,83, likaså under färden nedför Kemi elf 
29/5, 1/83 nära Pelkosenniemi by. 

Mergus serrator L. Förekom allmänt i sjöarne och elf- 
varna i Kuusamo och Kuolajärvi 1882. 2 med 10 ungar 
sägos t. ex. i Tuntsa i Kuolajärvi */,82. Inom de skogiga 
delarne af Ryska lappmarken var den äfven allmän: Pääjärvi 
o och 2 7/83, Kuntijoki 7/83, Koutajärvi 1%/83, Kanta- 
laks by i stora skockar vid mynningen af floden Niva 12/,83, 
floden Niva 1*/;83, Imandra på flere ställen 1+/;—26/;83, Kol- 
osero ?7/,83, Kola floden ?8/;83, Launanjoki 3 mil norrom 
Kola:18/,83, Tuloma %/,83 2 med ungar, Nuortijärvi */,, t/, 
2 med små ungar, Pelkosenniemi %!/;83 2 med ungar. 

Mergus albellus L. Enligt uppgift af Martin Pekka 
skulle lapparne vid Nuortijärvi hafva sett denna fägel och t. 
o. m. pästä att den häckar vid sjön. 

Phalacrocorax carbo L. Pä den höga, klippiga kusten 
utanför byn Jokonga och fyrbäken vid Svjatoinos pä Mur- 
manska kusten förekom denna art allmänt i slutet af juli och 
början af augusti 1880. Vid Kola fjorden och Jeretik an- 
träffades den äfven talrikt häckande 3/,, 4/83, 14/,83. 

Sterna paradisea Bränn. Förekommer allmänt vid alla 
insjöar inom skogsregionen i Lappmarkerna, hvilka jag be- 
sökt. Likasä pä klippor och skär mellan Knjäsha och Kan- 
talaks, mellan Ponoj och Jokonga samt utanför Kola. Flere 
bon med olegade ägg erhöllos pä en holme i Pääjärvi 7/83; 1 
hvarje bo fans endast ett ägg, i ett af sju bon två. Vid Kan- 
talaks erhöllos äfven 1!/,83 olegade ägg. Under färden upp- 
för Kola floden voro äggen ?7/,83 färdiga att kläckas. Vid 
Jeretik togos dunungar '+/,83; /,83 voro ungarna flygga pä 
Tuloma elfven. ?*/,80 erhöllos dunungar pä en holme nära 
Triostroff utanför floden Ponojs mynning. 

Larus minutus Pall. Förekom talrikt vid sjön Logmo- 
sero i närheten af staden Petrosawodsk i Olonetz karelen, der 
flere exemplar skötos 12/;80. 

Larus tridactylus L. Häckar, enligt uppgift af herr Goe- 
bel, endast pä nägra fä ställen vid Jeretik. | 

Larus canus L. Inom Pudasjärvi, Kuusamo och Kuo- 


21 


lajärvi anträffades den ej sommaren 1882. Förekom deremot 
i flere par vid de stora sjöarne Pääjärvi 7/;, Koutajärvi 19/83. 
Vid Imandra 16/6, 18/6, 2/6, 2/6, 2/6, Kolosero %/g, Tuloma 
19, 20/7, 2/, och Nuortijärvi !/g, 1!/383 anträffades den äfven. 
Häckar allmänt pä holmar i Hvita hafvet mellan Knjäsha 
och Kantalaks. Nägot legade ägg togos vid Kantalaks 13/,83. 
Vid de Solovetska öarne är fiskmäsen deremot ej sä talrik 
som Larus argentatus. På den lappska halföns östra kust 
förekom den högst talrikt, isynnerhet vid Svjatoinos 1880. 
8 dunungar erhöllos ?*/,80 pä en holme utanför Ponoj flo- 
dens mynning. Häckar äfven allmänt vid Kola floden ?%/,, 
*/83 och pä den öppna Ishafskusten vid Jeretik 17/,83. Un- 
garne här voro redan flygga. 

Larus fuscus L. Ej heller denna art anträffades i Pu- 
dasjärvi, Kuusamo och Kuolajärvi socknar 1882. Anträffa- 
des deremot vid Koutajärvi 1%/, Sassheika vid Imandra ®/,, 
Kolosero %/; och i spridda exemplar vid Nuortijärvi 1/g, 5/3, 
11/83. Antecknades ej som förekommande vid Kantalaks, 
förekommer deremot, ehuru mindre talrikt, pä södra kusten 
af Hvita hafvet vid Suma 2%/;80, pä Solovetska öarna 23/,80, 
(den pä Solovetsk talrikast förekommande arten är hvarken 
glaucus eller fuscus, utan argentatus) och pä lappska half- 
öns östra kust ända till Jokonga by 7/;80. Vid Kola fjor- 
den anträffades äfven 3/7, 4/83 och i spridda exemplar vid 
Jeretik 14/83. 

Larus glaucus L. Pä östra kusten af Lappska halfön 
var den allmän vid Triostroff 27/,—29/,80 och vid Svjatoinos 
10/5 —16/;80. Förekom äfven allmänt vid Jeretik, 8 mil norrut 
från Kola 1*/,83. 

Larus argentatus L. Är allmän i Kantalaks. Olegade 
ägg erhöllos här 13/;83. Förekommer som fredad i stora ska- 
ror pä de Solovetska klostergärdarne. Bygger här sina bon 
pä tak, trappor, gärdsplaner o. s. v. och är ej det ringaste rädd 
eller skygg för människor. %/;80 funnos här både nysskläckta 
ungar och ägg. Mellan Ponoj och Jokonga var arten äfven 
allmän 1880, likaså vid Kola fjorden 3/,, */,83 och vid Je- 
retik 14/,83. 


22 


Larus marinus L. Anträffades i spridda exemplar pä 
Lappska halföns östra kust mellan Ponoj och Jokonga i slu: 
tet af juli och början af augusti 1880. Var allmän vid Je- 
retik 14/,83 och observerades nära Kola 18/, 19/,83. 

Lestris pomarina Temm. Ett exemplar erhölls vid Svja- 
toinos pä Murmanska kusten !2/,80. Foglarne voro två. Fin- 
nes ej enligt Goebel vid Jeretik. 

Lestris cepphus Briinn (crepidatus Gm.). Förekom all- 
mänt mellan Triostroff om Svjatoinos i juli och augusti 1880. 
Var ej heller sällsynt vid Kolafjorden 3/,, */,83. Olegade ägg 
hade erhällits här i medlet af juni 1883. Anträffades vid 
Jeretik !#/., ett exemplar sköts vid Ora by, halfannan mil 
från Ishafskusten 14/83 och sågs i stora skaror pä fjällen 
mellan Ora by och Kola 17/5, 18/,83. 

Lestris parasitica L. (Buffonii Boie). Var under juli 
1880 allmän pä tundrorna vid Ponoj. Flere gänger sägs den 
taga ripungar och lemlar. Häckar antagligen här vid mindre 
vattensamlingar. Under färden mellan Ora och Kola erhöllos 
några exemplar 17/,, 18/,83. I Saukoski by af Sodankylä 
socken säg jag ett exemplar af denna fägel, uppspikadt ofvan- 
om stalldörren. 

Colymbus argticus L. Anträffades i Pudasjärvi 18/;82, 
Kuolajärvi 3/, och 18/,82, men synes vara mera sällsynt här. 
I Ryska lappmarken finnes den bäde inom dess skogsregion 
och tundraomräde. Anträffades i Kuntijärvi 8/,83, vid Kan- 
talaks 12/5, 13/683. Jekostroff 2/;83, Tuloma 1/83, Lutto 
29/,83, Nuorti ?/g, 20/3883. Förekom äfven, ehuru mindre all- 
mänt, inom Lappska halföns tundraomräde mellan Ponoj och 
Jokonga 1880. Bo med tvä ägg togs pä stranden af en min- 
dre vattensamling pä tundran vid Ponoj 2%/,80. Fans äfven 
vid Kola fjorden */,83 och Jeretik 1*/,83. 

Colymbus lumme Bränn. Inom Lappmarkerna förekom- 
mer den allmänt bäde inom skogsregionen och tundraomrädet 
i östra Lappmarkerna: Kuolajärvi */, 5/7, '*/782, Kemiträsk 
21/,82, Kantalaks 1%, '3/;83, Niva 14/683, Rasnovolok ?6/,83, 
Kola floden %/;83, Kola fjorden ?/,, */,83, Jeretik 14/.83, 
Kola 18/,83, Tuloma 19/,, 20/83, Nuortijärvi 2*/,83, Lutto 


23 


29/,83. Mellan Ponoj och Jokonga var den äfven allmän. 
Vid Jokonga togs 9/;80 en dununge från en mindre vatten- 
samling pä tundran. 

Uria grylle L. Förekom allmänt vid Kantalaks !!/,82, 
pä Lappska halföns östra kust mellan Ponoj och Jokonga 
1880 och vid Kola fjorden */,83. 


(Meddel. af Societas pro Fauna et Flora fennica, 15: 1836.) 


Ornitologiska iakttagelser, gjorda hufvudsakligast 
inom Salmis socken om vären 1881. 


Af 
Adolf von Bonsdorff. 
(Anmäldt den 4 mars 1882.) 


Om vären 1881 erhöll jag af Societas pro Fauna et Flora 
Fennica ett understöd, för att undersöka fogelfaunan i Salmis 
under värflyttningen med särskild hänsyn till Mantsinsaari, 
samt för att derefter i socknarne Salmis och Impilaks göra 
insamiingar af Coleoptera och Lepidoptera. 

Frän Helsingfors afreste jag den 9 maj och anlände ef- 
ter en regnig färd den 14 till Salmis kyrkoby. Här ansägs 
det dock vara omöjligt att komma öfver till Mantsinsaari, ty 
Ladogas istäcke låg ännu och hvarken bar eller bröt. Att 
komma öfver till den 3 verst frän fastlandet belägna ön Lun- 
kulansaari lyckades dock; der slog jag mig ned i Ulahto by. 

Den norra delen af ön lider stor brist pä skog, äfven- 
som den är mycket sumpig och flack, hvilket sistnämnda äfven 
är fallet med öns södra del, som är bevuxen dels med björk- 
dungar dels med gles granskog. Sjelfva Ulahto by ligger 
pä hvardera sidan om en läng och smal vik. Denna vik har 
ytterst sumpiga och svårt tillgängliga stränder, är tätt be- 
vuxen med säf och vass, så att den blott här och der lem- 
nar en smal farled för roddaren. Jordmånen kring nämda 
by är äfven annars mycket sumpig, men var det ännu mera 
våren 1881, ty vintern hade varit ytterst snörik och snö- 
smältningen pågick som bäst, då jag anlände till orten. Alla 
dessa omständigheter gjorde ön till en särdeles lämplig uppe- 
hållsort för vadare och simfoglar. Men, då isen ännu ej gif- 


25 


vit vika ute pä sjelfva Ladoga, voro simfoglarne hänvisade 
att såsom hviloplatser antingen välja de små vattensamlin- 
garna pä ön eller den smala rand af öppet vatten, som fans 
kring stränderna. Detta förhällande verkade ytterst menligt 
pä iakttagandet af större simfoglar, särskildt gässen, hvilka, 
dä de ej funno passande hviloplatser, drogo vidare norrut, 
utan att slä ned vid ön. — Dä Ladoga i allmänhet mera 
sent afkastar sin is, tror jag det vore vida mera gynsamt, om 
man till tid för iakttagelser af flyttfogelfaunan i Salmis valde 
hösten och ej vären. 

Sedan det blifvit öppet vatten, bröt jag den 29 maj upp 
och begaf mig öfver till Mantsinsaari. Anländ till ön, tilläts 
jag efter en lång rädplägning med byns äldste att slå ned 
mina bopälar derstädes, dock med det uttryckliga vilkoret 
att jag ej skulle göra nägot försök att förgifta folkets boskap. 

Mantsinsaari är af ungefär samma storlek som Lunkulan- 
saari, men af helt annat utseende. Den sistnämda är, säsom 
ofvanföre blifvit anfördt, lack och sumpig, den ena delen skog. 
lös, den andra bevuxen med skog. Mantsinsaari deremot är 
mera kuperad, ser ut som en längsträckt äs, har sandig och 
stenig jordmän, och är fattig pä skog, samt till stor del be- 
vuxen blott med buskar. Den yttre sidan af ön har sand- 
stränder, medan den inre ät fasta landet belägna stranden är 
stenig. I följd af alla dessa orsaker är fogelverlden pä Man- 
tsinsaari ej fullkomligt den samma som pä Lunkulansaari. 

Den tid jag egnade ät iakttagelser af fogelfaunan varade 
frän den 15 maj till inemot den 10 juni. Det var derför 
hufvudsakligast ortens flyttfogelfauna, hvarmed jag blef be- 
kant och, dä jag redan den 12 juni lemnade öarne och begaf 
mig till fasta landet, är det en mängd foglar, angäendefhvilka 
jag ej kan yttra mig, huruvida de häcka i trakten eller ej. 
Dock försummade jag ingalunda att sä mycket som möjligt 
göra mig bekant med fogelverlden i de trakter, i hvilka jag 
senare under sommarens lopp vistades. — Dä säledes iaktta- 
gelserna öfver ortens fogelfauna ej kunna vara aunat än frag- 
mentariska, kan jag här lemna endast en förteckning öfver 
arterna, samt för hvarje särskild art meddela hvad jag iakt- 


26 


tagit angäende den samma. Af en del arter hemfördes kon- 
serverade exemplar till Universitetets Finska Museum (an- 
tecknadt genom U. F. M.). 

Sommaren 1876 företog herr R. Enwald en resa i Ka- 
relen och gjorde dervid ornitologiska anteckningar. Dä dessa 
ha stälts till mitt förfogande, kommer jag att för hvarje an- 
förd art angifva de socknar, der arten af Enwald antecknats 
sasom förekommande. 


Turdus viscivorus L. Hvarken pä öarne Lunkulansaari 
och Mantsinsaari eller annorstädes inom Saimis socken obser- 
verades denna fogel. Först senare pä sommaren i medlet af 
juli mänad under min vistelse inom Kitelä kapell af Impi- 
laks socken fann jag den i stor mängd omkring Nietjärvi by. 
Fogeln kan säledes räknas till de i trakterna kring norra La- 
doga häckande foglarne. Enligt R. Enwald förekommer fo- 
geln i Ruskeala, Sordavala och Kides. 

T. pilaris L. Allmän i trakten kring Ladoga och häckar 
der pä för den samma tjenliga platser. Isynnerhet pä båda 
öarne inom Salmis fann jag den talrikt häckande. Enl. En- 
wald i Ruskeala, Sordavala, Impilaks, Sääminge, Kides, Pelg- 
järvi och Tohmajärvi. 

T. musicus L. Allmän öfverallt kring norra Ladoga 
och kläcker der. Enl. Enwald i Ruskeala, Sordavala, Sää- 
minge, Kides, Pelgjärvi och Tohmajärvi. 

T. iliacus L. Angående denna trastart kan sägas, att 
den anträffas vida oftare i östra Finland, än i den vestliga 
delen. Enligt hvad jag fann, förekom den häckande säväl 
öster som vester om Ladoga, men tror jag mig kunna pästä 
talrikare pä vestra kusten, ehuru den dock ingalunda är nä- 
gon sällsynthet i Salmis och Impilaks. Enligt Enwald i Rus- 
keala, Sordavala, Sääminge och Kides. 

Saxicola oenanthe L. En af de allmännaste foglar i 
Ladoga-Karelen, der den häckar öfverallt pä öppna sten- 
bundna marker. Enligt Enwald i Ruskeala, Sordavala, Impi- 
laks, Kides, Pelgjärvi och Tohmajärvi. 


27 


S. rubetra L. Förekommer, ehuru ej allmänt, häckande 
bäde i Salmis och Impilaks. Sägs äfven vester om Ladoga. 
Enl. Enwald i Ruskeala, Sordavala, Pelgjärvi och Tohmajärvi. 

Luscinia philomela Bechst. Att näktergalen häckar i 
socknarne vester om Ladoga är otvifvelaktigt, men huruvida 
detta är fallet i de östra socknarne, kan jag ej uppgifva; mä- 
hända är det fallet i Impilaks, men, säsom jag tror, ej inom 
Salmis. Blott under de första dagarne af juni månad hörde 
jag den ett par gänger slä sina driller pä Mantsinsaari. 

L. phoenicurus L. Allmän i hela östra Finland och 
häckar -talrikt både inom Salmis och Impilaks. Enl. Enwald 
i Sordavala, Impilaks, Sääminge och Kides. 

L. suecica L. Uppgifves af mag. Hj. Schulman säsom 
förekommande under flyttningstiden kring norra Ladoga; af 
mig päträffades den dock ej. 

L. rubecula L. Anträffades endast fä gänger pä Lun- 
kulansaari ; annorstädes sågs den ej. Dock antager jag att den, 
ehuru i ringa antal, häckar i dessa trakter. Enl. Enwald 
i Ruskeala, Sordavala, Impilaks, Valamo och Kides. 

Regulus cristatus Koch. Förekommer allmänt i Salmis 
bäde pä fastlandet och öarna, isynnerhet pä det skogrikare 
Lunkulaasaari. 

Sylvia hortensis Gm. Finnes ganska talrikt i trak- 
terna kring norra Ladoga, och anträffades häckande både inom 
Salmis och Impilaks. Enl. Enwald i Sordavala och Impilaks. 

S. cinerea Lath. Uppträdde under häckningstiden tal- 
rikt öfverallt i Salmis. Enligt Enwald i Ruskeala, Sordavala, 
Impilaks, Kides och Pelgjärvi. 

S. curruca L. För denna sångare gäller ungefär det- 
samma, som är sagdt om närmast föregäende art, ehuru 
dock ärtsängaren ej är lika talrikt representerad som törn- 
sångaren. Enl. Enwald i Sordavala, Sääminge, Kides, Rus- 
keala, Pelgjärvi och Tohmajärvi. 

S. sibilatrix Bechst. Redan före min resa hade jag ofta 
tänkt pä, om det ej vore möjligt, att denna fogel kunde an- 
träffas i Salmis. Under mina exkursioner derstädes var det 
städse min lifligaste önskan, att få sigte pä densamma. Det 


28 


beredde mig derför stor glädje, dä jag en dag i maj tyckte 
mig upptäcka tvänne exemplar af denne vackra sångare hop- 
pande på stranden af Lunkulansaari i sällskap med några löf- 
sångare. Det lyckades mig att fälla den ena individen, och 
fann jag då, att min förmodan besannade sig, ty fogeln var 
verkligen en &. sibilatriz. Huruvida den häckar i trakten 
kan jag ej uppgifva, då jag under sommarens lopp ej vidare 
såg eller hörde någon skogssängare. Exemplaret är inlem- 
nadt till U. F. M. 

S. trochilus L. Förekom ymnigt bäde inom Salmis 
och Impilaks under hela sommaren, isynnerhet var den all- 
män i de björkdungar, som här och der funnos pä Lunku- 
lansaari. U. F. M. Enl. Enwald i Sordavala, Impilaks, Sää- 
minge, Kides, Pelgjärvi och Tohmajärvi. 

S. schoenobaenus L. Bland säfven och vassen kring 
stränderna af Lunkulansaaris norra del hade säfsängaren fun- 
nit en för sig särdeles passande häckplats. Under de sista da- 
garne af maj och de första af juni läto banarne dygnet ige- 
nom höra sina besynnerliga skärrande toner. Härunder voro 
de ständigt i rörelse, än sutto de i topparne af nägra vass- 
strän, än höllo de sig dolda. Dä nägon fara nalkades, voro 
de städse pä sin vakt, tystnade genast och gömde sig i det 
höga gräset. U. F. M. 

Muscicapa grisola L. Förekom, ehuru ej talrikt, och 
häckade här och der både i Salmis och Impilaks. Enligt En- 
wald i Sordavala och Pelgjärvi. 

M. atricapilla L. I vestra Finland är denna art mera 
sällsynt än den närmast föregående; i de östra delarne af 
landet och isynnerhet i trakterna öster om Ladoga anträffas 
M. atricapilla deremot mycket oftare än M. grisola, ja den 
förstnämda kan t. o. m. anses såsom en af i dessa trakter 
allmännast häckande foglar. Enligt Enwald pä Valamo. 

Oriolus galbula L. I socknarne vester om Ladoga säsom 
t. ex. i Kronoborg och Jaakimvaara höres dess väl bekanta 
läte sommaren om och i Parikkala socken är den särdeles all- 
män; men öster om Ladoga, i Salmis och Impilaks, hvarken 


29 


säg eller hörde jag denna fogel. Enligt uppgift skall den 
dock förekomma inom Impilaks. Enl. Enwald i Sordavala. 

Lanius collurio L. Redan under de sista dagarne af min 
vistelse i Salmis säg jag nägra individer. Äfven senare pä 
sommaren påträffade jag den dä och dä, hvarföre den torde 
kunna räknas till i trakten häckande foglar. U. F. M. En- 
ligt Enwald i Sordavala. 

Accentor modularis L. Jernsparfven, som i värt land 
onekligen är en sällsynt fogel, hade jag den lyckan att an- 
träffa pä Lunkulansaari den 19 maj. Dä jag vandrade iden 
trakten af ön, der det fans gröfre och större skog, hörde jag 
ett för mig alldeles obekant fogelläte flere gänger upprepas. 
Det väckte min nyfikenhet att fä se fogeln, som frambragte 
dessa toner. Men denna var ytterst skygg, sä att hvarje gäng 
jag hade kommit det träd inom skotthäll, hvarifrän lätet tyck- 
tes komma, tystnade fogeln och lät först efter en läng stund 
äter höra sina egendomliga toner flere hundra steg frän det 
ställe, der den nyss suttit. Till slut kröntes dock min möda 
med framgäng, ty, dä fogeln slog sina driller, sittande i toppen 
af en hög gran, kunde jag komma den inom skotthäll. Dä 
fogeln blifvit skjuten, fann jag till min förväning att det var 
en A. modularis. Huruvida den häckar i trakten, kan jag 
ej uppgifva, ty för jernsparfven gäller detsamma, som ofvan 
blifvit anfördt om Sylvia sibilatrix, att den blott en enda 
gång under resan anträffades. Exemplaret är inlemnadt till 
U. FE. M. 

Parus major L. Denna och följande art voro de enda 
representanter för messlägtet, som jag fann i Salmis och Im- 
pilaks. Under min vistelse pä öarne kunde jag märkvärdigt 
nog ej en enda gång anteckna talgoxen. Enligt Enwald i: Sor- 
davala och Impilaks. 

P. borealis De Selys. Är mycket allmännare än före- 
gående och finnes i stor mängd öfverallt. Enligt Enwald i 
Ruskeala, Sordavala, Impilaks, Valamo och Kides. 

Anthus pratensis L. Fans sommaren om i Salmis och 
uppträdde isynnerhet talrikt pä båda öarne. U. F. M. En- 
ligt Enwald i Sordavala och Kerimäki. 


30 


A. cervinus Pall. En fogel, som ganska sällan anträf- 
fas ı värt land, ätminstone i dess södra och mellersta delar. 
Min förväning var derföre stor nog, dä jag under en exkursion 
den 23 maj pä Lunkulansaari säg ett par af denna fogel. 
Det lyckades mig att fälla den ena individen. Dä arten sä- 
som häckningsort väljer de norra delarne af landet, var helt 
säkert detta par pä färd till nordligare trakter. Exemplaret 
är inlemnadt till U. F. M. 

A. trivialis L. Är att räknas till en af de allmän- 
naste smäfoglar, hvilka bygga och bo i trakterna kring norra 
Ladoga, der öfverallt under försommaren hanen hördes slä 
sina behagliga drillar. Mer än en gång päträffade jag dess 
bo bland gräs och buskar. Enligt Enwald i Ruskeala, Sorda- 
vala, Impilaks, Valamo, Sääminge, Kerimäki, Kides, Pelgjärvi 
och Tohmajärvi. 

Motacilla alba L. Allmän i hela Ladoga trakten. En- 
ligt Enwald i Ruskeala, Sordavala, Impilaks, Valamo, Sää- 
minge, Kides, Pelgjärvi och Tohmajärvi. 

M. flava L. Likasä talrikt som föregäende art fans kring 
menniskoboningar, lika ymnigt såg jag denna pä ängar och 
odlade marker samt säsom annorstädes kring den betande bo- 
skapen. U. F. M. Enligt Enwaldi Sordavala, Kerimäki och 
Tohmajärvi. 

Hirundo rustica L. Hade anländt till Salmis redan vid 
min ankomst dit och fans der hela sommaren om. Enligt En- 
wald i Ruskeala, Sordavala, Impilaks, Valamo, Sääminge, Ke- 
rimäki, Kides, Pelgjärvi och Tohmajärvi. 

H. riparia L. Salmis kyrka är uppbygd pä en hög sand- 
backe, och här bygger en mängd strandsvalor ärligen sina bon 
i sanden. Senare pä sommaren fann jag några par af denna 
fogel häckande äfven vid höga sandstränder af en större bäck 
i södra delen af Impilaks. Enligt Enwald förekommer den 
i Kides. 

H. urbica L. Säsom ladusvalan fans ock hussvalan i 
närheten af alla menniskoboningar, ehuru den dock ingalunda 
uppträdde sä allmänt som den förstnämda. Enligt Enwald 


31 


i Ruskeala, Sordavala, Impilaks, Valamo, Sääminge, Kerimäki, 
Kides, Pelgjärvi och Tohmajärvi. 

Sturnus vulgaris L. Den 10 och 11 maj under min 
resa längs Ladogas vestra kust säg jag flockar af starar pä 
ett par ställen, men öster om Ladoga päträffade jag fogeln 
hvarken i Salmis eller Impilaks. 

Garrulus glandarius L. Uppträdde spridd här och der, 
men ingenstädes allmänt. 

Pica caudata L. I närheten af alla byar fans skatan 
allmänt. Enligt Enwald i Ruskeala, Sordavala, Impilaks, Sää- 
minge, Kerimäki, Kides, Pelgjärvi och Tohmajärvi. 

Corvus cornix L. I Salmis och Impilaks likasom öfverallt 
annorstädes i vårt land ytterst allmän. Enl. Enwald i Sorda- 
vala, Impilaks, Valamo, Kerimäki, Kides, Pelgjärvi och 
Tohmajärvi. 

C. monedula L. Förekommer häckande i Sordavala stad. 
Pä Lunkulansaari säg jag under en exkursion den 20 maj en 
större flock kajor, men dessa uppehöllo sig der blott en kort 
tid. Enligt Enwald i Sordavala, Valamo och Pelgjärvi. 

= Loxia curvirostra L. I Salmis fann jag denna fogel 
hvarken pä öarne eller fasta landet. Senare pä sommaren inom 
juli mänad under min vistelse i Nietjärvi by af Kitelä kapell 
sägs den i mängd i de stora skogarne kring byn, der säsom 
ofvan blifvit nämndt dubbeltrasten vistades. 

Obs. Enwald har antecknat Loxia pityopsittacus så- 
som förekommande i Sordavala socken. 

Pyrrhula vulgaris Briss. På Lunkulansaari uppträdde 
fogeln talrikt i medlet af maj, men, ju längre det led, desto 
sparsammare fans den i trakten. Säväl i Salmis som Impi- 
laks synes den dock häcka pä sädana lokaler, der större skog 
finnes. U. F. M. 

Fringilla coelebs L. I Ladoga-karelen häckar bofinken 
talrikt. Enligt Enwald i Sääminge, Kerimäki, Kides, Ruskeala, 
Sordavala, Impilaks, Pelgjärvi, Tohmajärvi och pä Valamo. 

Fr. montifringilla L. Vid min ankomst till Salmis upp- 
trädde fogeln der i stora skaror och var dä under en kort tid 
kanske den allmännaste af traktens smäfoglar; men redan i 


32 


slutet af maj minskades antalet, och i början af juni syntes 
blott enstaka individer dä och dä. Redan den .12 juni, dä 
jag lemnade öarne, hade bergfinken alldeles lemnat orten och 
dragit sig till nordligare trakter. Enligt Enwald i Kides och 
Sordavala. 

Fr. domestica L. I trakterna vester och öster om La- 
doga är antalet af gräsparfvar kring menniskoboningarna vida 
mindre än man är van att sei landets vestra och södra 
delar. I Salmis och Impilaks saknas den dock ingenstädes. 
Enligt Enwald i Sääminge, Kerimäki, Kides, Ruskeala, Sor- 
davala, Impilaks, Pelgjärvi, Tohmajärvi och pä Valamo. 


Fr. montana L. Redan i socknarne vester om Ladoga 
är pilfinken talrik, ja pä sina ställen uppträder den t. o. m. 
1 vida större antal än föregående art. Sä t. ex. såg jag pä 
Mantsinsaari knapt nägot exemplar af gräsparfven, men pil- 
finkar funnos der talrikt vid alla byar. > 

Fr. cannabina L. Blott ett par gänger under min vistelse 
pä Lunkulansaari säg jag mindre flockar af hämplingen. Huru- 
vida fogeln häckar i dessa trakter är mig omöjligt att afgöra, 
ty senare pä sommaren hvarken säg jag densamma eller 
hörde dess lätt igenkända läte. U. F. M. 

Fr. chloris L. Under maj mänad fans grönfinken i massa 
pä bäda fastlandet och öarne, men i slutet af mänaden hade 
dess antal betydligt minskats. Att arten dock häckar i trak- 
ten är nästan säkert, ty under sommaren säg jag den ofta. 
UF. M. 

Fr. erythrina Pall. Denna fogel bör egentligen anses 
säsom en representant för värt lands sydostliga fogelfauna. Vis- 
serligen uppträder den här och der i södra Finland ganska 
vestligt; t. ex. i trakten af Helsingfors häckar den ej sällan; men 
dess egentliga hemvist är dock, säsom nämndt, i de ostligaste 
delarne af landet. Längs hela kustvägen öster om Ladoga 
fans den allmänt och häckade talrikt isynnerhet pä de bäda 
öarne inom Salmis. Pä försommaren uppehäller den sig i 
större svärmar, men, dä häcktiden varar, finner man den par- 
vis, alltid i närheten af vattendrag. U. F. M. 


33 


Fr. spinus L. Förekom under flyttningstiden i större 
eller mindre svärmar pä öarne. Äfven under häcktiden upp- 
trädde den här och der parvis i skogarne, men ingenstädes 
allmänt, tvärtom träffade jag den blott få gånger; skälet 
dertill torde kanske ligga deri, att de trakter, i hvilka jag un- 
der sommaren vistades, voro fattiga på granskog, och fogeln 
således der ej påträffade några tjenliga uppehållsorter. Enligt 
Enwald i Ruskeala, Sordavala och Valamo. 

Fr. linaria L. påträffade jag eget nog ej. Enligt Enwald 
i Pelgjärvi. 

Emberiza citrinella L. Allmän i Salmis såsom annor- 
städes, och häckar i odlade trakter. Euligt Enwald i Sääminge, 
Kerimäki, Kides, Sordavala, Impilaks, Pelgjärvi, Tohmajärvi 
och Valamo. 

E. schoeniclus L. Fans bäde pä Lunkulansaari och 
Mantsinsaari, pä den senare ön dock ytterst sparsamt. Pä 
fasta landet säg jag den icke. Pä den förstnämnda öns norra 
del, der marken är sumpig, och der öfverallt finnas större 
eller mindre vattensamlingar kantade med täta videbuskar, 
uppträdde säfsparfven i massa. Dagarne igenom hördes här 
hanens något entoniga, men dock behagliga sång. Redan 
vid min ankomst till ön var säfsparfven der ytterst allmän 
och dess antal tyckes ej heller hafva minskats vid mitt sista 
besök på ön den 17 juni. U. F. M. Enligt Enwald i Ruskeala 
och Sordavala. 

E. lapponica L. På Luukulansaari sköt jag under en 
exkursion den 17 maj en hane. Under senare delen af maj 
uppehöllo sig några individer af samma fogel pä ön. Ännu 
den 10 juni anträffade jag pä samma ö ett par lappsparfvar. 
De voro ej det ringaste skygga, utan, först dä jag närmade 
mig dem alldeles nära, flögo de ett stycke längre bort, men 
blott för att, sä snart jag nägot aflägsnade mig, äterkomma 
till samma buskar. Detta upprepades flere gänger. Jag miss- 
tänkte att de möjligen kunde hafva bygt sig bo derstädes, 
men oaktadt ifrigt sökande, fann jag det ej. Dä lapp- 
sparfven vanligen häckar 1 nordligare trakter, voro dessa 
tvänne individer väl stadda på flyttning norrut, ehuru jag 


3 


34 


finner det ganska egendomligt, att ett enstaka par ännu sä 
sent som den 10 juni uppehöll sig pä ön. Exemplaret är 
inlemnadt till U. F. M. 

Alauda arvensis L. Är ganska talrikt spridd i Ladoga 
trakterna. Isynnerhet pä de båda öarne inom Salmis, der 
öppna odlade platser äro de förherskande, var fogeln ytterst 
allmän. U. F. M. Enligt Enwaldi Kerimäki, Kides, Sorda- 
vala, Impilaks, Pelgjärvi och Tohmajärvi. 

A. arborea L. En enda den 25 maj observerad. 

Cuculus canorus L. Äfven i trakterna öster om Ladoga 
är göken säsom annorstädes i värt land allmän. Enligt En- 
wald i Sääminge, Kerimäki, Kides, Ruskeala, Sordavala, Im- 
pilaks, Pelgjärvi och Tohmajärvi. 

Picus major L., minor L. och martius L. Dä de trak- 
ter af Salmis, der de ornitologiska undersökningarna bedref- 
vos, öfverhufvudtaget lida brist pä gröfre och äldre skog, 
är det lätt förklarligt, att blott få arter hackspettar af mig 
kunnat antecknas. De voro Picus major L., P. minor L. 
och P. martius L.; också dessa förekommo sparsamt. Enligt 
Enwald förekommer P. major i Sordavala och pä Valamo. 

lynx torguilia L. Förekom isynnerhet under flyttnings- 
tiden allmänt bäde pä fasta landet och öarne inom Salmis, 
men saknades ej heller under häcktiden derstädes. Enligt En- 
wald i Sordavala och Impilaks. 

Caprimulgus europaeus L. Under senare delen af juni 
mänad, dä jag vistades i Uusikylä by af Salmis socken, säg 
jag hvarje gväll individer af denna fogel flyga omkring, sä- 
snart mörkret inbrutit. Enligt Enwald förekommer fogeln i 
Kides. 

Cypselus apus L. Fans spridd öfverallt och var isyn- 
nerhet allmän kring Salmis kyrkoby. Enligt Enwald i Sää- 
minge, Kerimäki, Kides, Tohmajärvi och Valamo. 

Columba palumbus L. Uppträdde under flyttningstiden 
ganska allmänt pä Luukulansaari. Äfven syntes den pä fasta 
landet under häcktiden, ehuru der dock ganska sparsamt. 

Falco subbuteo L. Är onekligen den allmännaste rof- 
fogeln i Salmis. Isynnerhef fans den talrikt häckande pä Lun- 


35 


kulansaari, pä hvars södra del större skog gränsade till ängar 
och odlade fält. U. F. M. Enligt Enwald i Impilaks. 

F. aesalon Tunst. Att denna falk ej häckar nägonstädes 
inom Salmis antager jag för gifvet. Ty denna socken erbju- 
der ej sädana tillhäll, i hvilka dvergfalken skulle trifvas och 
härtill kommer ännu traktens alltför sydliga läge. Dock an- 
träffade jag en individ af fogeln den 19 maj pä Lunkulan- 
saari, ehuru jag ej lyckades fälla den. Under färden norrut 
åtföljde den troligen de stora svärmar af Fringilla montifrin- 
gilla, som-samtidigt gästade orten. Enligt Enwald i Sordavala. 

F. tinnunculus L. Under min resa till Salmis syntes 
individer af denna falkart temligen allmänt i socknarne vester 
om Ladoga. Österut var dess antal vida mindre. Likväl såg 
jag den i Salmis under maj månad både pä fastlandet och 
öarna. Arten häckar antagligen eji trakten, ty senare pä som- 
maren anträffade jag den icke. Enligt EnwaldilImpilaks och 
Pelgjärvi. 

Astur palumbarius L. Uppträdde mycket sparsamt i 
Salmis. Enligt Enwald pä Valamo och i Sääminge. 

Flertalet större roffoglar såsom Aquila chrysaetus L., 
Pandion haliaötus L., Pernis apivorus L., Buteo vulgaris 
Bechst. kunde af mig ej antecknas. Enligt Enwald förekom- 
mer ormvräken i Pelgjärvi och Tohmajärvi. 

Halia&tus albicilla L. Af denna örn syntes dä och dä 
enstaka individer kretsa öfver Ladoga. 

Dä trakterna, i hvilka jag vistades, säsom redan nämndt, 
saknade stor skog, var det ej förvänansvärdt, att jag under 
hela sommaren icke anträffade en enda representant för slägtet 
Strix. Sommaren om hålla de sig dolda i skogarnes djup, 
och först under vintern blifva de synliga, dä de komma i när- 
heten af menniskoboningarna. Enligt D:r Backman i Impilaks 
och mag. Schulman förekomma dock arter af uggleslägtet 
häckande i trakterna norr om Ladoga, och jag antager derför 
att en del arter funnos representerade äfven i Salmis, ehuru 
jag hade den oturen att ej fä sigte pä nägon derstädes. 

Tetrao urogallus L. Hvarken pä öarne eller i trakten 
af de byar längs kusten, hvilka jag besökte, funnos sädana 


36 


skogar, i hvilka tjädern skulle trifvas. Enligt allmogens upp- 
gift finnes den dock talrikt i de större skogarne några mil 
inät landet. Enligt Enwald vid Sordavala. 

T. tetrix L. Isynnerhet pä Lunkulansaari är orren mycket” 
allmän och tyckes äfven finnas ganska ymnigt pä fastlandet 
af Salmis. U. F. M. 

T. bonasia L. Häckande fann jag den, ehuru i ringa 
antal, kring Uusikylä by. Euligt Enwald i Kides. 

Lagopus albus Gmel. Denna fogel fans bäde pä Luu- 
kulansaari och Mantsinsaarı, isynnerhet pä den förstnämda 
ön var den särdeles allmän i de kärrtrakter, som funnos inom 
den sydligare och skogrikare delen. 

Charadrius hiaticula L. Redan under de första dagarne 
af min vistelse pä Lunkulansaari syntes individer af denna 
vadare springa pä stränderna. Deras antal var dock ej stort. 
Senare deremot, dä jag uppehöll mig pä Mantsinsaari, fans 
fogeln der särdeles talrikt pä de sandstränder af ön, som vet- 
tade utåt Ladoga. Här bildade den tillsammans med Tringa 
alpina större eller mindre flockar, i hvilka dock oftast Ch. 
hiaticula var talrikare representerad än Tr. alpina. U. F. M. 

Ch. minor Meyer. Äfven denna art förekom pä båda 
öarne ganska allmänt. 

Huruvida denna och föregäende art häcka i dessa trak- 
ter kan jag ej afgöra, dä jag, såsom ofta är nämndt, redan i 
början af juni lemnade Mantsinsaari, der dessa arter isynner- 
het uppehålla sig. Af Ch. minor äro trenne exemplar inlem- 
nade till U. F. M. 

Ch. apricarius L. Förekom under värflyttningen särdeles 
allmänt i Salmis. Stora flockar af fogeln gästade dä båda 
öarne. Deras vanligaste uppehällsort var rägbroddarne. Ju 
mera maj mänad nalkades sitt slut, desto sällsyntare var det 
att päträffa fogeln. Den sista gängen jag kunde anteckna mig 
hafva sett en större fock var den 27 maj. U. F. M. 

Numenius arcuata L. Pä Lunkulansaari var storspofven 
ovanligt allmän. Då man rodde i den långa med vass och 
säf bevuxna viken vid öns norra del, flögo skaror af fogeln 
upp, men blott sällan inom skotthåll. Oräkneliga gånger sökte 


37 


jag komma fogeln pä nära häll, men mina försök kröntes 
aldrig med framgäng, ty storspofven tyckes vara en af de 
mest skygga och vaksamma foglar. Den häckade i stort an- 
tal i de kärr, som funnos i närheten af Uusikylä by i Sal- 
mis, Enligt Enwald i Ruskeala, Sordavala och Impilaks. 

N. phaeopus L. Äfven denna art uppehöll sig under 
fl yttningstiden pä öarna, ehuru pä långt när ej sä talrikt som 
den föregäende; senare pä sommaren säg jag den icke. 

Machetes pugnax L. Syntes under maj mänad i stora 
flockar pä stränderna af Lunkulansaari. I dessa funnos hanar 
utrustade med brokiga halskragar af de mest olika färgskift- 
gar, sä att man knappast kunde fä en angenämare syn än en 
flock af brushanar, dä de om hvarandra sprungo pä strän- 
derna. Att fogeln äfven häckar i trakten skulle jag vilja an- 
taga, ty ännu den 11 juni såg jag enstaka exemplaraf de n- 
samma. U. F. M. 

Totanus glottis L. Synes under värflyttningen finnas 
allmänt 1 hela Ladoga trakten, sä ock i Salmis. Der fans 
den pä öarne ytterst talrikt, men redan i slutet af maj hade 
den helt och hället försvunnit, sä att arten ej synes häcka i 
trakten, åtminstone ej pä öarne Lunkalansaari och Mantsin- 
saari. Dä gluttsnäppan uppträdde i flock, var den ytterst 
skygg och omöjlig att komma inom skotthäll. U. F. M. En- 
ligt Enwald i Kerimäki och Kides. 

T. fuscus L. Äfven denna vadare är en af de fog- 
lar, som gästar Salmis under värflyttningen. Från och med 
den 17 till och med den 26 maj uppehöllo sig stora flockar 
pä Lunkulansaari. De vistades pä enahanda lokaler, som före- 
gäende art och ofta i sällskap med den. Dä individer af hvar- 
dera arten voro i samma sällskap, var det alltid T. glottis, 
som var den vaksammare, och som städse gaf signal till upp- 
brott, då någon fara var förhanden. U. F. M. 

T. glareola L. Af alla vadare, som under sina flyttnin- 
gar funnos i trakten var denna onekligen den allmännaste. 
Öfverallt både & Lunkulansaari, Mantsinsaari och fastlandet 
anträffade man flockar af fogein. I hopp om att den när- 
stående arten T. ochropus L. skulle påträffas, fälde jag en 


38 


mängd individer, dä jag ej med säkerhet visste, om det var 
T. glareola, som jag hade framför mig, men tyvärr var detta 
alltid fallet. Äfven under häcktiden synes arten ingalunda 
vara sällsynt. I de stora kärrtrakter, hvilka funnos i närhe- 
ten af Uusikylä by i Salmis, der äfven storspofven kläckte, 
hade en mängd individer af kärrsnäppan bygt sina bon. 
Dä man nalkades det ställe der de hade sina ägg eller ungar, 
flögo de en stund omkring en, men satte sig sedan 1 något 
närstäende träd och läto derifrän höra sina ängsliga toner. 
U. F. M. Enligt Enwald i Kerimäki. 

Actitis hypoleucus L. På Luvkulansaari, der stränderna 
till största delen äro sumpiga eller ställvis sandiga, uppehöll 
sig arten i ytterst ringa antal. På Mantsinsaaris steniga strän- 
der var den deremot allmän. Fogeln häckade äfven i trak- 
ten. Enligt Enwald i Kides och Impilaks. 

Scolopax gallinago L. Fans åtminstone under flyttnings- 
tiden allmänt i Salmis. Enl. Enwald i Kerimäki och Ruskeala. 

Sc. gallinula L. Af denna art anträffade jag ett enstaka 
exemplar pä Luukulansaari den 18 maj. 

Tringa alpina L. Under hela den tid jag vistades pä 
öarne, var fogeln derstädes ganska allmänt förekommande. 
I synnerhet pä de sandiga stränderna af Mantsinsaari upp- 
trädde den talrikt och städse i sällskap med individer af Cha- 
radrius hiaticula. Det hände ofta att man träffade flockar, 
som bestodo endast af större strandpipare, men aldrig såg 
jag nägon individ af spofsnäppan, utan att den var ätföljd af 
en eller vanligtvis flere individer af €. hiaticula. U. F. M. 

Tr. Temminckii Leisl. Ungefär pä enahanda lokaler och 
ungefär lika ofta som föregäende art anträffade jag denna pä 
båda öarne. Äfven i sällskap med mosnäppan uppehöllo sig 
oftast individer af strandpipare, men alltid af den mindre ar- 
ten Ch. minor. Förgäfves sökte jag päträffa något exemplar 
af den närstående formen Tr. minuta Leisl. U. F. M. 

Ortygometra porzana L. Under nätterna den 24 och 25 
maj hörde jag dess lätt igenkända enformigt hvisslande läte 
pä Lunkulansaari, der fogeln fann en lämplig vistelseort i 
de sumpiga med högt gräs bevuxna stränderna. I början af 


39 


juni hördes fogeln äter och ännu den 17 i samma mänad, dä 
jag äter gästade ön, uppehöll den sig pä samma ställe. Jag 
gjorde flere försök att skjuta fogeln, men, dä den höll sig väl 
dold i det höga gräset, lyckades jag ej fälla något exemplar. 
Enligt Enwald förekommer fogeln i Ruskeala. 

0. crex Nilss. Häckar ganska allmänt åtminstone längs 
kusterna at Salmis och Impilaks. Enligt Enwald i Impilaks. 

Grus communis Bechst. I de ofvan omtalade stora kärr- 
trakterna i närheten af Uusikylä by, der både storspofven och 
kärrsnäppan häckade, hade också flere par af tranan bygt 
sig bon. De uppehöllo sig alltid så i midten af kärret som 
möjligt, der marken var mycket sank och för menniskor omöj- 
lig att beträda. Enligt allmogens uppgift finnas de derstädes 
häckande hvarje är. 

Sterna hirundo Gmel. På de små klippiga holmar, hvilka 
äro belägna mellan öarne Mantsinsaari och Lunkulansari sy- 
nes fogeln häcka. I början af min vistelse pä nämda öar 
uppträdde arten ytterst allmänt, men dess antal minskades, 
ju längre det led. Den största delen af skarorna drog vidare 
norrut, och endast ett mindre antal stannade gvar. U.F. M. 

Larus ridibundus L. Af denna art, så lätt igenkänd 
genom sitt mörka hufvud, sågs den 17 maj en större flock 
flyga 1 närheten af Lunkulansaari i ostlig riktning. 

L. canus L. Är en i norra delarne af Ladoga allmänt 
häckande fogel. U. F. M. Enligt Enwald pä Valamo. 

L. fuscus L. Denna art är talrikt representerad både 
under försommaren och häcktiden vid kusterna af Salmis. 
Enligt Enwald i Impilaks och pä Valamo. 

L. argentatus Bränn. Uppträdde allmänt vid min an- 
komst till Salmis; dess antal minskades dock dag för dag. 
Huruvida grätruten häckar i dessa trakter, kan jag ej bestämma. 

Dä Ladoga ännu under större delen af maj mänad är 
isbelagd, voro alla de stora skaror af mäsar, som för tillfället 
gästade trakten, hänvisade till att söka sin föda i de smala 
sträckor af öppet vatten, som bildade sig kring fastlandet och 
öarne. Öfver dessa kretsade dagarne igenom måsar i mängd. 
Den art som härvid var talrikast representerad var onekligen 


40 


L. fuscus. — På isen sutto ofta rader af måsar, fogel vid 
fogel. De voro ytterst skygga och omöjliga att komma inom 
skotthäll. 

Lestris parasitica L. Den 28 maj säg jag för första 
gången denna fogel. Trenne individer kretsade dä i min när- 
het, men försvunno efter en stund ur min äsyn, dä de flögo 
ät fastlandet till. Den 6 juni sågs arten åter uppträda i trak- 
ten och dä i stor myckenhet. Trenne dagar kretsade skaror 
af labbar kring öarne, men drogo derefter bort. Enstaka in- 
divider säg jag dock ännu under de närmast följande dagarne. 

Podiceps cristatus L. Blott en gång den 20 maj kunde 
jag anteckna mig hafva sett fogeln, och äfven dä blott nägra 
individer. Enligt Enwald i Kerimäki, Puruvesi och Valamo. 

P. rubricollis Lath. Fogeln förekom vid Lunkulansaari 
både under flyttnings- och häcktiden. Under de första da- 
garne af min vistelse derstädes uppträdde den i mängd längs 
kusterna, der öppet vatten fans. Då maj månad nalkades sitt 
slut, började foglarne allt mer att vistas i den länga viken 
vid öns norra del. Här i de smala sträckor af öppet vatten, 
som funnos mellan den täta säfven och vassen, hade de tun- 
nit tjenliga häckplatser. I slutet af maj och början af juni 
mänader, dä parningstiden antagligen pägick, förde doppin- 
garne ett verkligen förfärligt oväsen. Isynnerhet under nät- 
terna läto de utan uppehåll höra sitt obehagliga, starka läte. 
Ehuru åtminstone ett tiotal par af fogeln häckade ä Lunku- 
lansaari, lyckades jag ej finna något bo, ty denna art likasom 
alla andra doppingar tyckas utmärkt väl förstå att dölja sitt 
näste. U. F. M. 

Colymbus arcticus L. Fans åtminstone under värfytt- 
ningen i Salmis. Huruvida det är denna eller följande art, 
som enligt allmogens öfverensstämmande uppgifter kläcker i de 
mindre träsk inom Salmis, som ligga nägra mil inät landet, 
kan jag ej afgöra. Enligt Enwald i Kerimäki och Puruvesi. 

C. septentrionalis L. Äfven denna art uppehäller sig i 
Salmis och häckar der. Sä t. ex. bygga sig flere par bon vid 
stränderna af ett litet träsk pä ön Lunkulansaaris södra del. 


U. F. M. Enligt Enwald vid Sordavala. 


41 


' Mergus serrator L. I Salmis är prackan en allmän fo- 
gel. Under medlet af maj uppehöll den sig i större flockar, 
men redan i slutet af mänaden uppträdde den parvis. U. 


F. M. Enligt Enwald vid Sordavala och i Impilaks. 


Cygnus musicus Bechst. Dä mag. Hj. Schulman under 
är 1881 företagit ornitologiska undersökningar i Ladoga-kare- 
len, omtalade han vid sin hemkomst, att allmogen der i 
trakten för honom berättat, att större flockar af svanen ärli- 
gen under sina färder söderut gästa trakten kring ön Mant- 
sinsaari. Äfven jag hörde allmogen öfverallt i Salmis omtala 
att svanen i mängd under en kortare tid om hösten uppehåller 
sig kring Mantsinsaari och Lunkulansaari. Under sin färd 
norrut om våren syntes svanen dock ej i dessa trakter, ty, då 
den redan i slutet af april eller senast under förra hälften 
af maj passerar södra och sydöstra delarna af landet, finner 
den ingen tjenlig hviloplats i trakten kring nämda öar, dä 
Ladoga vid den tiden ännu är isbelagd. 

Anser segetum Gmel. (f. arvensis Naum.?). I högsta grad 
ogynsamt verkade den sena vären 1881 pä observerandet af 
slägtet Anser. Mer än en gång hände det att jag fick se 
stora skaror af gäss (antagligen just ofvanstäende form) flyga 
öfver ı riktningen sydvest-nordost; ett par gånger slogo skaror 
ned att hvila pä isen, men, dä denna var svag och fog- 
larna voro skygga, var det omöjligt att komma ät dem. 
Ville man taga reda pä hvilka arter af slägtet Anser, som 
gästa norra Ladoga, vore hösten en vida lämpligare ärs- 
tid än våren, ty likasom svanor sä skola enligt uppgift 
äfven gäss dä i mängd vistas kring öarne Lunkulansaari och 
Mantsinsaari. 

Anas clypeata L. På Lunkulansaari vid de sumpiga 
och med dybotten försedda stränderna var skedanden under maj 
mänad ytterst allmän. Huruvida den häckar i trakten är 
mig omöjligt att afoöra. U. F. M. 

A. penelope L. Är utan tvifvel näst A. crecca L. den 
1 trakten allmännast förekommande representant för slägtet, 
åtminstone under häckningtiden. Enligt Enwald på Valamo. 


42 


A. guerguedula L. Blott en enda gång lyckades jag pä- 
träffa denna i värt land ganska sällsynta and-art. Under en 
exkursion den 18 maj pä Lunkulansaari säg jag fyra exemplar 
af densamma. Tyvärr blott skadsköt jag en af foglarne. 


A. boschas L. Var isynnerhet flyttningstiden allmän, 
men saknades ej heller under häcktiden. U. F. M. En- 
ligt Enwald i Kerimäki, Ruskeala, Sordavala, Impilaks och pä 
Valamo. 

A. acuta L. Pä Lunkulansaari under värflyttningen före- 
kom stjertanden i stor mängd, men stannade ej gvar derstä- 
des för att häcka; skedde det, måste det åtminstone varit 
ytterst fätaligt. 

A. crecca L. Är onekligen under alla tider den allmän- 
naste Anas-arten inom Salmis. U. F. M. Enligt Enwald 
vid Sordavala. 

Fuligula fusca L. Kring kusterna af ön Mantsinsaari 
fans fogeln i stora skockar. Då jag den 6 juni lemnade ön, 
voro skarorna ännu lika talrika. Den närstående arten F. 
nigra L. påträffade jag ej. Enligt Enwald förekommer F. fusca 
vid Valamo 

F. clangula L. Förekom likt föregående art i om möj- 
ligt ännu större flockar kring kusterna af öarne. Enligt En- 
wald vid Valamo. 

F. glacialis L. Ännu den 6 juni uppträdde allan i stort 
antal kring kusterna af Mantsinsaari. U. F. M. 


F. cristata Steph. I Kuopiotraktens fogelfauna af J. 
von Wright heter det om viggen: »Hon tillbringar sommaren 
och kläcker vid sådana mindre träsk med flacka stränder, som 
hafva grundt vatten och muddrig gyttjebotten och hvilkas 
vattenspegel är öfverväxt med gräs och bladväxter». Sä be- 
skaffade voro ock de lokaler pä Lunkulansaari, som viggen 
valde till uppehällsort; der förekom den i sällskap med Po- 
diceps rubricollis Lath. i den omtalade viken vid öns norra 
del. Tillsammans med Colymbus septentrionalis L. kläckte 
den i de smä skogträsk, som funnos i öns södra del. Allmo- 
gen beskattar dess ägg. U. F. M. 


43 


Att Salmis socken och isynnerhet öarne Lunkulansaari 
och Mantsinsaari äro utmärkta orter för dem, som vilja iakt- 
taga foglarne stadda pä flyttning, är säkert. Skulle ett par 
ornitologer samtidigt vistas här, en pä hvardera ön, bäde en 
vär och en höst, och om vären vore tidig, blefve deras re- 
sultat helt säkert utmärkta. För en enda person är arbetet 
för drygt, ty den tid flyttfoglarne gästa trakterna är ganska 
kort, och faunan pä öarne är dä sä olika hvarandra. 


(Meddel. af Societatis pro Fauna et Flora fennica, 15: 1886.) 


Anteckningar om foglarne uti Salmis härad 


af 
H. Backman. 


(Anmäldt den 6 mars 1886.) 


Nedan stäende anteckningar*) äro gjorda inom Salmis 
härad (60° 14° — 62° 30’ n. br.) vid norra delen af Ladoga, 
omfattande följande socknar: 

Impilaks socken, med djupt inskjutande vikar af Ladoga 
och bergholmar, bestär af till 200 fot höga berg med riktning 
ifrän norr och nordvest till syd och sydost, till en del tätare 
till en del glest bevuxna med träd eller ock kala; emellan 
bergen ligga djupa och bördiga dalsänkningar med bäckar och 
ymnig vegetation, högst fä kärr och sumpmarker; sädant vid 
kusten. Norrut finnas skogbeklädda höjder och en och annan 
insjö 1 dalsänkningarna; vegetationen är klenare, skogbevuxna 
momarker öfvervägande. Ännu finnas äldre barrskogar, der 
tjädern och orren trifvas väl. Vid kusten lönn, lind, t. o. m. 
alm, Cotoneaster m. m. 

Salmis socken har vid kusten af Ladoga ett smalt bälte 
af bördigare jord, der lönn och lind ännu förekomma; för 
öfrigt skogbevuxna moar med barrträd och björk samt al på 
svedjeländer; flodstränderna (Uukhi kirkko och Tulemajoki) 
och dalsänkningarna bördigare, med lerjord. — Flodernas lopp 
frän nord-nordvest till syd-sydost. 


*) Bosatt i Impilaks säsom provincialläkare, har d:r H. Backman 
under en längre följd af är gjort anteckningar om foglarnas flyttnings- 
tider, ätskilliga växters bladbildning och blomning, samt om temperaturen. 
Ehuru dessa anteckningar blifvit insända till Finska Vetenskaps-Societe- 
ten och är efter är ingätt uti dess publikationer, torde denna samman- 
ställning, som författaren tillsändt mig jemte 1885 ärs iakttagelser, vara 


af intresse i anslutning, till nästföregäende uppsats. 
J. A. Palmén. 


45 


Suistamo socken med spridda höjder, sandäsar i samma 
riktning ifrån norr till söder, något kärr- och sumpmarker 
samt insjöar i mängd; blandad barr- och löfskog; har ännu 
till en del samma vegetation. som Impilaks, men ringare antal 
individer (en del vexter saknas redan, såsom Struthiopte- 
ris germanica, Aconitum lycoctonum, Campanula trachelium, 
Anemone m. £.). 

Korpiselkä socken. Sandäsar och moar med barr- och 
löfträd, dock öfvervägande barrskog. Kärr- och sumpmarker 
tilltaga i mängd och areal, äro dock af ringa bördighet, dä 
alfven bestär af grus (icke lera). Vegetationen klen, starrängar 
och dålig äkerjord (sand), sjöar i mängd och bäckar. 


Suojärvi bestär till en stor areal af kärr och sumpmar- 
ker samt sandmoar och kullar med klen vegetation. Barr- 
skogen öfvervägande, endast i närheten af byarne löfskog och 
svedjeländer; ödsliga insjöar i de djupa barrskogarne. — Sva- 
nen och gäsen häcka här äfvensom sidensvansen (Äyläjärvi by). 
Vegetationen klen och torftig. 


Luscinia philomela Bechst. (f. satakieli). Förekommer 
rätt talrikt häckande vid Ladogas stränder, men gär inom 
omrädet ej nordligare än till Koirinvaara gästgifveri i Rus- 
keala; finnes ej mera i Korpiselkä eller Suojärvi. Synnerli- 
gen talrik i Parikkala pä Simpeles stränder. Ankom till 
Impilaks om vären: 


1869 (nt 16283 Ve; Wo 4SS£ [YY 27 
70, Vito 75: V 24 80. V 26 85. Va 25. 
11 IV 2 16, :V 25 81 V 27 
A 78 V 20 82 V 25 


L. suecica L. Observerad 1876 IV 13, sedermera är- 
ligen i början af maj (d. 3—6). Är 1882 sköts en hane pä 
Viipalanniemi ännu i juni; ej sedd om hösten. 

L. phoenicurus L. (f. leppälintu). Förekommer ytterst 
allmänt som häckfogel och bortflyttar vanligen i början eller 
medlet af september; värper säkert blott en gäng. Anlände är: 


46 


1867, V+ 27.6.,,1872:, IV 291187711 Viste „1882: 12V 23 
68 .V 6 73 V 6 78 V 11 83 IV 29 
69 IV 30 74 IV 11 AU Ved 34 V 1 
10 sat De ln? 80 V 10 85 V. 6 
71 V 14 16 Nor 2 81 V 4 


Saxicola oenanthe (f. rauniorutschka, iisakki). Ytterst all- 
män häckfogel; bortflyttar i början eller medlet af sept. Ank.: 
1867 V 24 1872: IV 27 1877 V 2 1832 1V 25 

68 V 17 958 07 78 V 10 83 V 2 
69 IV 26 14 V 8 1991 ÅR 84 IV 30 
70: V 1 15 VT 80 IV 28 85 V 2. 
(1, Vaal 16 IV 22 81 IV 28 


Turdus musicus L. (f. laulurastas). Förekommer här 
sparsamt i följd "af bristen pä äldre skog, men häckar dock 
årligen. Anlände 

1870 IV 233 1881 V 7 1884 IV 26 
un) Ness 83 IV 29 85 V 2. 


T. pilaris L. Torde i likhet med 7. viscivorus icke 
flytta längt härifrän, ty ofta ser man skockar af trastar vistas 
här större delen af vintern; att bland dem äfven T. pilaris 
förekommer kan man anse som säkert. 

T. iliacus L. (f. punasiipirastas). Förekommer här spar- 
samt och äfven häckande. 

Hydrobata cinclus L. (f. koskikara) observeras endast om 
vintern 1 strömmar och äar med rinnande vatten; sällsynt. 

Sylvia trochilus L. (f. uunilintu). Häckar allmänt; fin- 
nes ej mera i september. Ankom 

1874 V 19 187% V25,.18801V'50 Ban 
75 V 14 79 IV 28 Br ass 


Phyllopseustes sibilatrix Bechst. Finnes i min trädgärd 
i Impilaks hvarje sommar. 

Acredula caudata L. Uppenbarar sig högst oregelbundet 
pä värvintern i större flockar, men dröjer ej mänga dagar. 

Motacilla alba L. (f. västäräkki). Ytterst allmän; bort- 
flyttar i början af oktober i större flockar. Anlände är - 


47 


1867 IV 26 1873 V 2 1878 IV 30 1883 IV 28 
69 IV 23 14 IV 21 T90LVIC19 84 IV 26 
70 IV 21 15 TV te 80 IV 23 85 IV 25. 
71 IV 27 76 IV 20 81 IV 27 
72 IV 23 77 IV 28 82 IV 26 

Corvus cornix L. Flyttar emot midvintern bort frän öde- 
marksbyarne till Ladogas kuster, der den finner mera föda. 
Är en säker och förarglig fiskare: pä isen varpar han upp af 
fiskarene utlagda krokar för att komma ät betet, hvilket ser 
"högst löjligt ut. 

Oriolus galbula L. (f. kuhankeittäjä). Förekommer här 
sparsamt och har icke blifvit hörd i Korpiselkä och Suojärvi. 
Några par häcka i närheten af min bostad och försöka härma 
näktergalen, men misslyckas naturligtvis, medan deremot näk- 
tergalen ofta lyckas åstadkomma toner liknande sommargyl- 
lingens. Timtals söka de öfverrösta hvarandra. Leken slu- 
tas vanligen sä, att Oriolus i vredesmod utstöter sitt sträfva 
»tschää» och slutar tvärt. Fogeln ankommer senast af alla 
flyttfoglar, nemligen 

PIET IST VIO SS 1 VIIS ISS2NYT 15 
72 V 21 15 VI 6 et 85 VI 18. 
13 V 30 TOKO 

Sturnus vulgaris L, (f. kottarainen). Ehurn talrikt före- 
kommande i Sordavala, der den häckar invid kyrkan, ses 
endast nägra par ärligen 1 Impilaks och torde icke gä nord- 
ligare. Jag har utsatt holkar för starar, men de bosätta sig 
icke deri; dock häcka de årligen i tvenne granngärdar, 

PIPIN VSO LSP TYROS TOTTI [9 
76 V 2 ojn NL 30 IV 16. 

Pinicola enucleator L. Förekommer, men har ej blifvit 
närmare antecknad. 

Carpodacus erythrinus Pall. (f. leivo), är en allmänt före- 
kommande stannfogel och häckar i hela distriktet. 

Passer montanus L. Uppträder både skildt för sig och 
i skock med vanliga gråsparfven; är högst trätgirig och oför- 
skämd samt nästan alltid i slagsmål med sina grannar och 
gelikar. Stannfogel. 


Fringilla coelebs L. (f. peippo). Ytterst allmän; bort- 
flyttar i medlet af oktober i stora skaror. Ankom: 

1867 IV 17 0°‘ 1872 IV 140 1877 IV 150° 1882 III 30 0° 
68)IW 160 Bine TS Vis 83 IV 12,18 
69 IV 12 74 IV 9 3 IV 200. 621500 
20 IV 15 75 IV 25 80 IV 11 — IV 205 
12: IV» dA rai 76 DV du! EV 15 85 IV 220. 


Fr. linaria L., med dess varieteter, förekommer som 
stannfogel. 
Plectrophanes nivalis L. (f. pulmunen, , tienrikkoja'* — 
medan den infinner sig, dä vägarne börja bryta in om vären). 
Förekommer om vären pä isar endast omkring en vecka och 
flyttar norrut. Är 1883 påträffade jag ett enda exemplar i 
början af oktober i Salmis pä Lunkulansaari ; det säg eländigt 
ut och hade väl icke förmätt flyga med de andra. Ankomst: 
1868 III 27 1876 II 31 18831 IV 2 18841V 2 
Ta LEE TO 19 TIT 28 82 III 5 85 III 26. 
73 III 18 80 IV 7 83 IN „1 
Hirundo rustica L. (f. pääsky). Ytterst talrik; bortflyt- 
tar omkring den 24—25 aug. Anlände: 
1867 V 27 1872 V 13  1874,V. 28 1832:V58 
68 V 19 73 V 10 78 V 15 (allm. V 14) 
69 V 13 74 V 20 19 V 12 83 V 17 
TON AA 15 V 15 80 V 13 84 V 20 
119020 76 V 26 81 V 15 85 V 20. 
H. urbica L. (f. räystäspääsky). Under 18 är har jag 
observerat att hussvalan anländer 4 a 5 dagar senare än ladu- 
svalan, och äfven bortflyttar omkring en vecka senare än 
denna. Hösten är 1885 sägos några par ännu i slutet af sep- 
tember. 
Ampelis garrulus L. (f. tilhi). År 1885 observerad den 
2 april; om hösten a en kortare tid och drager söderut. 
Häckar med säkerhet i Korpiselkä vid Äyläjärvi by, der i 
juli mänad anträffats knappt flygga ungar. 
Alauda arvensis L. (f. kiuru). Ytterst allmän; torde 
flytta bort i början af september; återkom är 


49 


1867. IV 124... 51872) LVind3: ,.1877 TVaPB:, 188241 16 
68 IV 16 73:14 1 78 IV 6 83 IV 10 
69 IV... 14 IV .9 79 IV 18 84 IV 8 
70 IV 10 75 IV 25 80 IV 10 85 IV 20. 
141 EI 27 76 IV 12 81 IV 20 

Cuculus canorus L. (f. käki). Ännu i början af sep- 
tember anträffas unga gökar stryka omkring och matas af 
fosterföräldrarne, sädesärla eller rödstjert. Göken infinner sig 
tidigare än galandet börjar; sannolikt kommer hanen tidigare, 
emedan honans kända »plitt plitt plitt» höres först efter det 
galandet vidtagit. Antecknad om våren är 

1867 V 17 1872 V10 1880 V11 
(derefter för köldens 73 V 13 Ol MN 15 
skull försvunnen, och 74 V 19 82 V, 9 
äterkommen V 28) 75 V 15 83 V.12 
1868. Va lg 35276 > Vy 14 84 V 10 
69 V 12 77 NIRO 85: ; Und 

70 V 14 Tas. 3 

1 Mb 13.5 4 

Cypselus apus L. (f. tervapääsky). Visar sig om vären 

icke regelbundet, men antecknades är 1867 V 27 och 1880 

VI 6. Är 1885 anträffades den 12 sept. en stor skock torn- 

svalor pä vinden af ett hus i granngärden, dit de tagit sin 

tilldykt i följd af stark köld. 

Columba oenas L. Förekommer sparsamt i hela di- 
striktet. 

Starna perdix L. (f. turkinpyy). Har icke visat sig 
sedan 1869—70, dä några exemplar skötos om hösten. 

Charadrius apricarius L. Temligen allmän. 

Vanellus cristatus M. & W. är jemväl iakttagen. 

Numenius arcuata L. och phaeopus L. häcka här, men 
sparsamt, emedan lämpliga lokaler icke förekomma; finnas 
dock säkert pä kärrängar i Suistamo och Suojärvi. 

Machetes pugnax L. förekommer, ehuru ej talrikt. 

Actitis hypoleucus L. (f. rantasipi). Häckar sparsamt. 

LSL bei V 2.8 LA ie „LESE V 8 
CLS VR bl UN J X 82 IV 28. 


4 


50 


Scolopax rusticula L. och major Gm. äro väl temligen 
allmänna 1 Sordavala-trakten och Impilaks, men torde icke 
gä ända till Korpiselkä, der jag aldrig päträffat dem. 

Ortygometra crex L. (f. ruisrääkkä). Allmän och häc- 
kande i hela distriktet. 

0. porzana L. Infinner sig i slutet af maj och i bör- 
jan af juni, men icke alla är, och förstör. sommarnattens lugn 
genom sitt evinnerliga „hvitsch, hvitsch‘‘, som han låter höra 
från kl. 11 till kl. 1 i en fortsättning. Ej hörd i Korpiselkä 
och Suojärvi. 

Grus communis Bechst. (f. kurki). Tranorna komma i 
stora flockar ifrån SSV och draga alltid ät NNO; några par 
häcka här i närheten vid ett träsk. Ankom 

1869 IV 6 Ma VED TS Ve 
70 IV 28 74 IV 21 30.24 84 IV 26 
71 IV 25 ID. RED BR Ve 85 IV 28. 
12 IV 29 76 IV 21 82 IV 8 
och bortfyttade 
1882 IX 18 18851X 16 14. X 5 %851X 1. 

Cygnus musicus Bechst. (f. joutsen) häckar i Korpiselkä 
vid Ayläjärvi by; flyttade är 
1872 7715” 16771 16 1948809249 SIS SN 

74 IV 27 15.46 81 IV 19 — X 12. 
i M - 19 REN, 82 IV 17 | 

Anser segetum Gm. f. arvensis Naum. häckar i Korpi- 

selkä vid Äyläjärvi by. — Gäss (Anser sp.) iakttogos 
1867 ' V'27 1874 V 26 188V'5 
70 IV 23 so VI 85 V 2. 

Anas boschas L. (f. sinisorsa). Allmän; flyttar bort i 
början af oktober; anlände är 
1868 IV 20 1872 IV 10 1876 IV 24 18980 IV 16 

69 IV 12 TV 2 77 IV 30 85 1009912; 
70 IV 23 74 IV 23 18 IV 21 
111V 25 152 6 19:1V 26 
Glaucion clangula L. flyttar samtidigt med gräsänderna; 
1868 IV 21 1872 IV 20 1879 IV 26. 
69 IV 22 78 IV 23 


o>0o ——— 


(Meddel. af Societas pro Fauna et Flora fennica, 15: 1886.) 


Sulkava sockens foglar, 
förtecknade af 


C. Ph. Lindforss. 
(Anmäldt den 6 mars 1886.) 


Sulkava socken är belägen vid 61°48 n. br. nägot i 
sydvest frän Nyslott och, likasom de flesta öfriga socknar 
i mellersta Savolaks, delad i tvenne säkallade trakter (kansa), 
land- och sjötrakten. Landtrakten, hvarest socknens kyrka 
finnes uppförd, är ät OSO och S sönderskuren af mer eller 
mindre inträngande vikar af Saima vatten, ät SV och V be- 
gränsad af Puumala och Jockas, samt ät N, NO och O af 
Rantasalmi och Sääminge socknar. Sjötrakten, till största 
delen utgörande den numera af staten inlösta Lohikoski do- 
nation, är i N och NV begränsad utaf vikar af Saimen och 
i V, S veh O dels äfven af Saimen, dels af Puumala, Ruo- 
kolaks och Sääminge socknar. Säväl land- som sjötrakten är 
mycket kuperad och dalsänkningarna innesluta vanligen större 
eller mindre insjöar, af hvilka nägra, dels genom naturliga, 
dels gräfda bäckar stä i förening med Saima vattnen. Sko- 
garne bestå för det mesta af barrskog, såväl gran som tall, 
pä högst fä ställen förekommer blandad och än sällsyntare ren 
löfskog. Några vidsträcktare kärr och mossar förekomma ej. 
Den rådande jordmånen utgöres på höjderna af dels sand, 
dels sandblandad mulljord och i dälderna af mulljord, på dels 
sand, dels sandblandad lerbotten. 

Efterföljande meddelanden om Sulkava sockens fogel- 
fauna grunda sig på iakttagelser under en 16-årig vistelse på 
orten. Alla namngifna arter äfvensom deras bon hafva blif- 
vit derstädes anträffade, och på få undantag när förvaras 
exemplar af dem uti min fogelsamling. Flera bon af samma 


52 


art hafva endast dä blifvit omnämnda, när de genom äggens 
antal, tiden för fyndet eller andra orsaker varit skiljaktiga. 
Flyttningsdata äro, der ej annorlunda uppgifves, antecknade 
pä Tiittala egendom inom Sulkava socken. 

Sä vidt hittills är mig bekant, uppgär socknens fogel- 
fauna till 131 arter, af hvilka 28 arter antingen till hela sin 
mängd eller till förminskadt antal tillbringa hela året inom 
området; 82 arter äro flyttfoglar, af hvilka åter 73 arter an- 
tingen blifvit funna häckande eller med säkerhet kunna anses 
häcka inom socknen, emedan de antingen blifvit påträffade 
under häckningstiden eller också blifvit funna häckande i 
grannsocknarne. Nio arter besöka orten nästan årligen under 
vår- och höstflyttningarna; fyra äro strykfoglar, 1 art endast 
vinterfogel och 16 arter kunna anses såsom tillfälligtvis före- 
kommande, alldenstund de högst sällan blifvit anträffade. Af 
flyttfoglar finnas några arter, som under blidare vintrar till 
något ringa antal gvarstanna, t. ex. Turdus pilaris, Regulus 
cristatus m. fl. De anförda finska namnen äro de pä orten 
af allmogen begagnade. 


Luscinia philomela Bechst. Allmän, der lokalen är pas- 
sande. Uppehäller sig pä lägländta af buskar och mindre löf- 
träd tätt bevuxna marker, oftast nära intill bebodda ställen. 
Boet, bestående af torra löf och örtstjelkar, inuti belagdt med 
ett glest lager af finare grässträn och tagel, anträffas pä mar- 
ken vid en tufva, ett mindre träd eller dylikt. Bo funnet: 
1876 VIL 7 med 5 st. flygvuxna ungar pä Tannila egendom, 
vid en liten björk i en tät smäväxt skogsdunge. Ungarue hade 
redan den 9, dä boet tillvaratogs, lemnat detsamma. Säng- 
tiden upphör de sista dagarne af juni. Anländer under se- 
nare hälften af maj: 

1878. V 13 ,.1881 V.24...1883. V.24;.1885 Vi 22. 

19 V 24 82 V 23 84 V 27, 


L. rubecula L. (kultarinta). Allmän; föredrager täta 
skuggiga barrskogar, helst gran. Boet, tillverkadt af grön 
mossa och invändigt af tagel, finnes pä marken vid eller 


53 


emellan trädrötter. Bo funnet 1884 V 31 med 7 st. friska 
ägg. Anländer i början af april. 
1877 IV 8 1881 IV 10 1885 IV 9. 
79 IV 8 84 IV 9 
Har senast om hösten blifvit antecknad 


1882 X 15 + 1884 X 2 1885 X 6. 


L. suecica L. Förekommer tillfälligtvis. Den 18 maj 
1877 anträffades ett par pä Tiittala. Foglarne uppehöllo sig 
vid tillfället pä buskig ängsmark. Den 17 maj 1885 erhölls 
en hane fängad i en mjerda i Ruottila by. 

L. phoenicurus L. (leppälintu). Allmän; anträffas öfver- 
allt, såväl i skogar, som invid gårdar. Rödstjerten bygger 
sitt bo 1 ihåliga träd, stenmurar, under stenar m. m. De 
bon, som påträffas i ihåliga träd, äro enkelt tillverkade af 
torra grässtrån, bast, fjäder o. dyl.; deremot äro de bon, som 
finnas under stenar, i stenrösen o. d. mera konstfärdigt upp- 
förda och bestå till det yttre af torra grässtrån, något bast 
och litet mossa, till det inre af finare grässtrån och obetyd- 
ligt tagel. Bon med friska ägg äro antecknade: 1879 den 
29 maj med 6 st. i ett ihåligt träd, 1882 den 25 maj med 4 
st. i ett stengärde, 1883 den 14 juni med 9 st. under en sten, 
1885 den 15 juni med 8 st. under en sten. Anländer i bör- 
jan af maj: 

1876 IV 22 1880 V 4 1883 V 9 
HÖRA Va SÄ in Mr 1) 84 V 8 
09 Vad2 82 IV 28 85 V 12. 
Bortflyttar ungefär samtidigt med svalorna i slutet af augusti 
eller början af september; senast antecknades exemplar 


1872 VIII 30 1874 IX 6 1885 IX 2. 


Saxicola oenanthe L. (rauniorastas, raunioruntti). 
Allmän pä åkrar och steniga fält. Sitt bo tillreder stensgvät- 
tan 1 stengärden och rösen, förfärdigadt utvändigt af fina gräs- 
strån och rötter, invändigt af fjäder, tagel, ull och hår. 
Bon med ägg funna: 1869 den 15 juni med 5 st. friska i 
ett stenröse, 1883 den 16 juni med 7 st. obetydligt legade i 
ett stengärde. Anländer sista dagarne af april: 


54 


1878 IV 27 1880 IV 29 1882 IV 28 1884 V 3 
19: +V 81 IV 20 83 V 6 85 IV 30. 
Antecknad vid Lohikoski säg är 1884 den 10 maj, 1885 den 
4 maj. Försvinner frän Tiittala under senare hälften af 
september: 
1873 IX 27 1877 IX 18. 1885 IX 26. 
Jp ER 7 81 IX 12 

S. rubeira L. (leppäterttu). Allmän, uppehäller sig 
vid kanterna af odlade fält och ängsmarker, der tillgång fin- 
nes pä buskar. Boet, som består af grässtrån och inuti är 
belagdt med litet tagel, anträffas vid dikeskanter och i rishö- 
gar. Bo med 6 st. friska ägg funnet 1881 den 6 juni vid 
en dikeskant. Anländer nägot senare än stensgvättan eller 
i början af maj. Ankom är: 

1879 V 12 18811V 30 1834 V7 
80 V 2 83 V 4 85 V 2. 

Turdus musicus L. (lahorastas, haukirastas). Allmän 
i gröfre barrskogar. Boet päträffas oftare vid kärrkanter eller 
pä sankare mark, än pä högre belägna ställen, bygdt pä grenarne 
af en tall eller gran, stundom högre, stundom endast tvä a 
tre fot frän marken, förfärdigadt ytterst af renlaf, dernäst af 
ett lager mindre gvistar och grässträn och innerst af murket 
träd hopmuradt till en fast massa. Bon med friska ägg funna: 
1869 V 26 med 4 st., 1883 VII 13 med 4 st., hvardera uti 
mindre granar; 1884 V 16 med 4 st. pä en tallgvist ungefär 
10 fot frän marken. Anländer under senare hälften af april: 

1878 IV 20 1883 IV 26 1885 IV 24. 
82 IV 22 84 IV 28 
Bortflyttningen torde inträffa under oktober månad; ännu den 
13 oktober äro exemplar antecknade. 

T. iliacus L. Allmän, föredrager lägländtare marker 
bevuxna med buskar och blandad skog. Boet anträffas pä 
stubbar, vid bergsväggar och i täta buskar alltid nära marken 
och består af grässtrån, mossa och renlaf, inuti af finare gräs- 
strän och barr. Bon antecknade: 1871 VI 20 med 4 st. 
nästan flygvuxna ungar, vid sidan af ett mindre berg ungf. 2 


fot frän marken, 1876 V 16 med 5 st. friska ägg, 1883 V 


55 


21 med 6 st. starkt legade ägg, hvardera uti små buskiga 
granar 2 a 3 fot från marken, 1885 VII 7 med 4 st. starkt 
legade ägg pä marken vid en mindre al. Anländer och bort- 
flyttar samtidigt som föregäende art: | 
1882 IV 22 1883 IV 26 1884 IV 30, 1885. V 2. 

T. viscivorus L. Förekommer sparsamt. Om höstarne, 
i början eller midten af oktober, visar han sig dock talrikare 
och förekommer dä tillsammans med andra trastarter i större 
eller mindre flockar, hvilka mot slutet af mänaden eller bör- 
jan af november småningom försvinna från orten. Boet, be- 
stående ytterst af skägglaf och mindre barrträdsqvistar, der- 
näst af en af våt mossa sammansmetad massa och innerst af 
torra grässtrån, finnes anbragdt på de högsta grenarne af en 
tall eller gran. Bo funnet 1884 VI 13 med 5 st. obetydligt 
legade ägg på grenen af en större tall, ungf. 25 fot från mar- 
ken. Anlände år 1882 den 23 april och 1885 den 24 april. 

T. pilaris L. (räkättirastas). Allmän, såväl i löf-, bland- 
som barrskogar. Det halfklotformiga boet finner man anlagdt 
på grenarne af en tall eller björk, stundom ganska högt från 
marken och ibland flera i samma träd; det består af ett tjockt 
lager af finare halmstrån, sammansmetadt med lera och fuk- 
tig jord och är inuti fodradt med fint hö. Boet med friska 
ägg antecknade: 1869 V 20 med 5 st., 1884 V 16 med 6 
st., 1883 V 21 med 5 st. obetydligt legade. Flygfärdiga 
ungar antecknade: 1880 VI 8, 1882 VI 7, 1883 VI 10. — 
Anländer under senare hälften af april: 

1876 IV 19 1879 IV 19 1882 IV 20. 1884 IV 25 
78 IV 20 81.1V. 25 83 IV 24 85 IV 24. 
Bortflyttar vissa är helt och hållet, under andra öfvervintrar 
en mindre del. Bortflyttningen inträffar samtidigt eller möj- 
ligen nägot senare, än de föregäende trastarternas. 

Hydrobata cinclus L. (koskikara). Allmän, under stränga 
vintrar vid forsar och strömmar, men förekommer sällan tal- 
rikare än ett, högst tvenne par vid hvarje fors. Ankomst- 
tiden är beroende af väderleken och inträffar under vissa är 
redan i början eller midten af november, under andra långt 
senare. Till Tiittala fors har strömstaren anländt: 


56 


1878 XI 28 1880 XI 16 1885 XI 7. 
79 XI 24 83 XII 2 
Lemnar orten i början eller midten af mars mänad, allt efter 
som väderleken blir blidare. 

Regulus cristatus Koch. Allmän, uppehåller sig i gröfre 
tall- och granskogar, der den isynnerhet om höstarne stundom 
ända inpä slutet af november mänad ses ströfva omkring i 
sällskap med Parus borealis, cristatus m. fl. Torde häcka 
inom orten, ehuru bo ej blifvit päträffadt. Häckar i Sääminge 
socken, der ett bo är funnet i medlet af juni 1873 (Kellar- 
pelto). Boet, nästan klotformigt, är sammansatt ytterst af 
skägglaf, dernäst af ett lager hopfiltad grön mossa blandad 
med lafvar och spindelväf, innerst af ett tjockt lager af fjäder. 

Sylvia hortensis Gm. Allmän i trädgårdar och pä busk- 
mark. Trädgärdssängaren tillreder sitt bo i krusbärs- och hal- 
lonbuskar lägt nere vid marken. Boet är tunt och löst sam- 
mansatt af grässträn och fina växtstjelkar, inuti fodradt med 
fint gräs och tagel. Bon med friska ägg funna 1867 VI 4 med 
5 st. i en hallonbuske, 1880 VI 10 med 5 st. i en krusbärs- 
buske helt nära marken. Anländer under senare hälften af maj: 

1878 V 18 1883 V 20 1885 V 21. 
82 V 19 84 V 25 

S. curruca L. Förekommer sparsammare än föregäende, 
uppehäller sig pä af mindre träd och buskar bevuxen mark. 
Boet finner man vanligast i enrisbuskar; det är tunt och löst, 
bestäende af gröfre grässträn och växtstjelkar, inuti belagdt med 
finare grässträn och nägra fä tagel. Bon med friska ägg funna: 
1867 VI 22 md 4 st. i en Spiraea-häck, 1882 VI 24 med 
5 st. i en enrisbuske. Antecknad om vären 1878 den 18 maj 
och 1883 den 16 maj. 

S. cinerea Lath. Allmän pä buskmark och äfven i träd- 
gårdar. Boet, bestående af torrt gräs och fina växtstjelkar, 
till underlag för äggen endast fint gräs, påträffas i täta buskar 
nära marken. Bon med friska ägg funna: 1869 VI 8 med 
5 st., 1882 VI 30 med 5 st., 1885 VII 2 med 4 st., alla 
gånger i en liten buske helt nära marken. Anländer ungf. 
samtidigt som trädgårdssångaren: 1884 och 1885 den 19 maj. 


57 


Phyliopseustes trochilus L. (uunilintu). Allmän såväl 
i barr- som löfskog. Boet, till formen likt en bakugn med 
en öppning pä sidan, förfärdigadt af torra grässträn, inuti 
fodradt med fjäder och tagel, päträffas i en häla pä marken 
vid dikeskanter, vid sidan af en tufva, bland löf och mossa. 
Bon med friska ägg antecknade: 1870 VI 4 med 6 st., 1882 
VI 9 med 7 st., 1882 VI 25 med 5 st. Anländer kring 
midten af maj: 

198 PR 1011883716 4885 VO: 
82 V 19 84 V 20 
Försvinner frän orten i början af oktober. De sista exem- 
plaren äro antecknade 1884 IX 29 och 1885 IX 28. 

Ph. collybita Vieill. (tiltalti, oluven tipahtaja). All- 
män i djupa granskogar, dock förekommer den mycket spar- 
sammare, än löfsängarn. Boet, till formen klotrundt med sido- 
öppning, förfärdigadt af torrt gräs, invändigt fodradt med fjä- 
der, finner man pä marken vid sidan af en tufva eller träd- 
stam. Bo funnet 1875 VI 16, med 5 st. friska ägg. An- 
länder troligen samtidigt med den föregäende; är om hösten 
senast antecknad 1882 IX 23. 

Muscicapa grisola L. Allmän, säväl i skogar som i 
närheten af gårdar. Bygger sitt bo af mossa, fina grässtrån 
och bast, invändigt fodradt med fint gräs och något tagel, på 
öfra ändan af afhuggna trädstammar, gärdesgårdar, inhugg- 
ningar på sidan af träd, uthusknutar m. m., alltid endast 
några få fot från marken. Bon med friska ägg funna: 1870 
VI 19 med 5 st. på en afbruten stubbe, 1882 VI 7 med 5 
st. i en sågspånhög, 1882 VI 17 med 6 st. i knuten af en 
uthusbyggnad ungf. 4 fot från marken. Säsom en egendom- 
lighet kan omnämnas följande: 1884 V 13 päträffades ett bo 
af Turdus iliacus med tvenne nyligen lagda ägg i en inhugg- 
ning pä sidan af en gröfre tall, ungf. 3 fot frän marken. Den 
20, dä stället änyo besöktes, var boet tomt; huru detta till- 
gätt, kunde ej bestämmas; men äter par eller tre dagar senare 
syntes inuti boet spår af ett nytt under byggnad varande bo, 
hvilket någon tid derpå visade sig vara af gråa flugsnappa- 
ren. Boet innehöll sedermera den VI 6 5 st. ägg, hvilka 


58 


blefvo efter 12 dagars rufning utkläckta, och sedan ungarne 
i slutet af juni lemnat boet, tillvaratogs detsamma. Samma 
inhuggning har flere är i följd blifvit begagnadt till plats för 
bo af gråa flugsnapparen. Anländer kring medlet af maj: 
1876 V 16 1882 V 18 1884 V 19. 
78 V 18 83 V 13 85 V 18 

M. atricapilla L. Förekommer sparsammare än före- 
gående. Häckar i ihåliga träd. Boet består af grässtrån, här, 
tagel och fjäder. Anländer ungf. samtidigt som föregående: 

1882 V 18 1884 V 20 1885 V 12. 

Lanius excubitor L. Anträffad endast under vär- och 
höstflyttningstiderna. Uppehäller sig vid skogsbryn och pä 
öppna slätter med glest bevuxna träd. Antecknad pä Tiittala 
om vären: 

1873 IV 25 1878 IV 26 1883 IV 28 
74 IV 25 81 IV 25 BD, 
Om hösten sedd 1883 IX 27 och 1885 X 4. 

L. collurio L. Allmän; föredrager täta buskmarker, isyn- 
nerhet äldre trädgärdar och sädana ängsmarker, hvarest fin- 
nes tillgång pä täta buskar och rishögar. Boet stort, bestä- 
ende till det yttre af grässträn, mindre qvistar, gröfre växt- 
stjelkar och obetydligt mossa, till det inre endast af fina gräs- 
rötter, päträffas i rishögar eller läga buskar. Bon funna: 
1868 VI 8 med 5 st. friska ägg, 1879 VII 10 med 4 st. 
nästan flygvuxna ungar och 1 ägg, hvardera gängen i rishö- 
gar. Anländer under senare hälften af maj: 

1878 V719<:-1882..V:18;..,1884 V 18 ,.1885 VIE 

80 V 21 

Anorthura troglodytes L. Förekommer sparsamt, endast 
par gänger anträffad af mig och hvardera gängen uppehöllo 
sig foglarne i rishögar pä skogsmark, aflägset frän bebodda 
ställen. 

Parus major L. (pakastiiainen, talitiiainen). All- 
män, uppehåller sig såväl i skogar, som vid gårdar och är i 
synnerhet vintertiden, pä de senare ställena den allmännaste 
fogeln. Sitt bo tillreder talgmesen i ihåliga träd, byggnings- 
knutar m. m., af grässtrån, ull, tagel, hår och fjäder. Bon 


59 


med friska ägg antecknade: 1869 VI6 med 6 st., 1882 V 28 
med 10 st., 1882 VII 22 med 8 st., alla ı ihåliga träd. 


P. borealis De Sel. (tiainen). Allmän, föredrager ber- 
giga skogsmarker, säväl barr- som löfskogar, dock hellre de 
förra. Boet påträffas i ihåliga träd, och består af mossa och 
fjäder. Bon funna: 1872 VI 8 med 7 st. halft utvecklade 
ungar, 1881 V 26 med 5 st. friska ägg, 1884 V 24 med 8 
friska ägg. 

Parus cristatus L. Allmän, i djupa tall- och gransko- 
gar. Torde häcka, ehuru något bo ej blifvit päträffadt. 

Acredula caudata L. Allmän, i mindre flockar, höst och 
vår. Torde häcka. Ungfoglar skjutna 1884 VII 31 på Tiit- 
tala. Sommaren 1871 vistades ett par på en skogig ängsmark 
i närheten af Tiittala; att dessa hade sitt bo derstädes, torde 
med säkerhet kunna antagas, men, ehuru boet då mycket ef- 
terletades, kunde det ej påträffas. Har blifvit funnen häc- 
kande i Sääminge (Simola holme, i närheten af Nyslott, 1865). 

Certhia familiaris L. Förekommer sparsamt. Uppehäl- 
ler sig i barrskogar och anträffas vanligen ätföljd af mesarter. 
Torde möjligen häcka inom orten. 

Motacilla alba L. (västäräkki). Vistas allmänt invid 
gårdar och dem omgifvande fält, och besöker med förkärlek 
äkerfält som plöjas, der han följer plogen för att fänga in- 
sekter, uppehäller sig äfven vid äar och sjöstränder. Vanli- 
gast anträffas de första sädesärlorna om vären vid nägon bäck 
eller fors. Bygger sitt bo i stenrösen, vid dikeskanter, under 
stenar o. dyl., bestående af grässtrån och rötter, samt invän- 
digt af ull och här. Bon med ägg antecknade: 1869 VI 8 
med 5 st. friska uti ett stenröse, 1883 VI 18 med 5 st. friska 
i en gyttjehög, 1884 VII 11 med 6 st. starkt legade ägg un- 
der en tufva. Anländer kring midten af april till Tiittala: 

1871 IV: 4 1876 IV 15 , 1880 IV 20; 1884 IV 20 
1872 IV 12 17 IV 46 81 IV 19 85 IV 10 
1874 IV 22 18 IV 17 82 IV 20 
1875 IV 30 49 IM. 18 83 IV 16 


Antecknad vid Lohikoski säg: 


60 


1879 IV 19 1881 IV 18 1883 IV 19 18851V 13. 
80 IV 20 82 IV 23 84 IV 22 
Bortflyttar i förra hälften af oktober (Tiittala): 
1872 X 17 18799X2 1882 X 4 1884 X 2 
ör X rk 81 X 5 83 X 8 85 X 3. 

M. flava L. (keltavästäräkki). Allmän, uppehåller sig 
pä lägländta, med buskar bevuxna ängsmarker och följer äfven 
likasom sädesärlan plogen, för att fänga insekter. Boet, be- 
stäende af mossa, grässträn och rötter, invändigt belagdt med 
ett tjockare lager af borst, tagel och här, anträffas vid sidan 
af eller under en tufva. Bon funna: 1871 VI 16 med 5 st. 
friska, 1878 V 30 med 5 st. friska, 1882 VI 17 med en nyss 
utkläckt unge och 5 st. fullt legade ägg. Anländer senare än 
sädesärlan eller i början af maj: 

1877 IV 18 1883 VA 1884V5 1885 V 10. 
18V #4. 
Bortflyttar tidigare än föregående: 1884 IX 18. 

Anthus pratensis L. Allmän, anträffas i beteshagar och pä 
lägländtare med buskar och smäskog bevuxna marker. Boet, 
mycket löst sammansatt af torrt gräs, inuti beklädt med fint 
gräs och nägra tagel, päträffas bland ljung. Bo funnet: 1870 
VII 1 med 5 st. friska ägg, vid sidan af en tufva bland 
ljungen. 

A. trivialis L. Allmän, uppehäller sig i skogstrakter, 
vid skogsbryn och slättkanter, senare om hösten träffas den i 
trädgårdar och pä äkerfälten. Boet, bestående till det yttre 
af grässträn, rötter, mindre växtstjelkar och mossa, till det 
inre af fint gräs och nägot tagel, finner man pä marken bland 
ljung och gräs. Bon, med friska ägg funna: 1870 VI 15 
med 5 st., 1878 VI 3 med 5 st., 1884 V 31 med 4st., alla 
vid tufvor bland ljung och gräs. Anländer under förra hälf- 


ten af maj: 
1872 v5 1879 V 10 1883 V 9 
14 V 16 80 V 12 84 V 13 
TYI 81 V R 85 V 16 


Försvinner kring midten af september, senast antecknad: 1882 


IX 10, 1884 IX 13. 


61 


Corvus corax L. (korppi). Allmän alla ärstider. Boet, 
till sitt omfäng ganska stort, bestäende ytterst af gvistar och 
trädgrenar, invändigt af en mjuk bädd, förfärdigad af ull 
(mestadels harull och hår), torf, mossa, bast, skägglaf och blom- 
vippor. af Phragmites communis, finnes på branta klippafsat- 
ser eller i höga träd. Bo funnet: 1884 IV 22 med 5 st. något 
legade ägg, på en utstående afsatts af ett högt, brant berg. 

C. cornix L. (varis). Allmär hela året om, dock före- 
kommer den i något mindre antal under stränga vintrar, den 
kallaste tiden. Häckar allmänt på ängsmarker och i betesha- 
gar, vanligast nära intill vatten. Boet, förfärdigadt af träd- 
grenar och torra risqvistar, invändigt af torrt gräs, mossa och 
jord, finnes anbragdt i kronan af en större tall. Bon med 
friska ägg funna: 1884 V 10 med 4 st., 1885 V 13 med 5 st. 

C. frugilegus L. Vintern 1870 allmän öfverallt inom 
socknen ; sedermera har räkan förekommit endast i spridda 
exemplar dä och dä: 1876 IV 1 vid Idenlaks egendom, 1878 
III 13 i kyrkobyn, 1883 V 4 och 1885 V 6 vid Tiittala. 

C. monedula L. (naakka). Anträffas inom socknen blott 
tillfälligtvis. Endast trenne gånger hafva exemplar, troligen 
vilsekomna från Nyslott, blifvit anträffade: i maj 1870 på Tiit- 
tala, i april 1871 på Linkola och 1876 VI 1 på Idenlaks. Häc- 
kar årligen i flere par på Nyslotts fästning. 

Cleptes pica L. (harakka). Allmän alla tider af året 
vid gårdar och deras omgifningar; endast under infallande häck- 
ningstid uppehåller sig skatan mera i skogarne. Boet stort 
och starkt, sammansatt af torra grenar och risqvistar med 
underlag af jord och torfvor, inuti belagdt med torrt gräs och 
barr; ofvanom boet finnes anbragdt ett tak af pinnar och ris- 
gvistar; anträffas både i skogar och beteshagar antingen i 
toppen eller invid stammen af ett medelstort träd. Bon med 
friska ägg funna: 1880 V 6 med 4 st., 1884 V 15 med 6 st. 

Garrulus glandarius L. (närhi). Allmän, uppehåller sig 
höst- och vintertiden pä sädesäkrar, vid gärdar och deras om- 
gifningar, såsom hässjegärdar m. m., men vid parningstidens 
början drager den sig inåt skogarne. Boet påträffas pä gre- 
narne invid stammen af nägon tall eller gran, ej särdeles högt 


62 


frän marken, bestäende innerst af fina bruna växtrötter, som 
äro ytterst omgifna af mindre grenar. Stundom träffas nöt- 
skrikan häckande äfven på mindre afsatser på branta berg (Lin- 
nanvuori). De på Linnanvuori påträffade bona hafva en plat- 
tare och mera aflång form. Bo med 3 st. nyss utkläckta 
ungar och 2 rötägg funnet 1869 VI 3 i en mindre gran ungf. 
10 fot från marken. 

G. infaustus L. Förekommer tillfälligtvis. Endast tvenne 
gånger anträffad, 1871 X 9 och 1873 XI 11, hvardera gången 
på Tiittala. Foglarne uppehöllo sig på kärrmark ganska långt 
från bebodda stälien och voro särdeles tama och närgångna. 

Oriolus galbula L. (kuhankeittäjä). Allmän, der lo- 
kalen är lämplig. Vistas helst i stora björkskogar, men pä- 
träffas äfven i blandskogar. Det konstigt af skägglaf, tjockare 
och finare grässtrån och tunn näfver sammansatta pungfor- 
miga boet, finnes fästadt vid en klyka af en björkgren, gan- 
ska högt från marken. Häckar årligen invid Lohikoski såg. 
Anländer dit under senare hälften af maj: 

1882 V 27 1884 V 29 1885 V 29. 

Sturnus vulgaris L. Skjuten och anträffad första gängen 
i Sulkava 1870 V 15. Frän 1870 till 1882 förekom staren 
allmänt häckande, men är sedan dess äter alldeles försvunnen. 
Boet finnes i ihåliga träd, dels högre, dels lägre från marken, 
och består af grässtrån, fjädrar, hår, ull m. m. Bo funnet 
1870 V 30 med 6 st. friska ägg. Ankom 

1874 IV 8 1879 V2 18811V 12 
18 IV 5 80 IV 9 82 TII 22. 

Loxia pityopsittacus Bechst. Sällsynt. Den 16 april 
1885 blef en hane skjuten pä Tiittala, derefter päträffades ett 
par tvenne särskilda gänger den 25 maj och 18 juni 1885 i 
närheten af Tiittala; dessförinnan har nägon korsnäbb ej blif- 
vit anträffad af mig. Möjligt att ofvannämnda par hade sitt 
bo i närheten, ehuru det ej päträffades. 

Pinicola enucleator L. Förekommer endast under hösten, 
under vissa år ganska talrikt, såsom höstarne 1870 och 1881; 
under andra år ser man dem i några spridda exemplar och 
åter under andra uteblifva de helt och hållet. De infinna 


63 


sig redan kring midten eller slutet af oktober och uppehälla 
sig dä i rönnträden och enrisbuskarne, hvilkas bärkärnor de 
med begärlighet förtära, och försvinna sedan under vintern. 

Pyrrhula rubicilla Pall. (tuomherra). Allmän, uppehäl- 
ler sig fortplantningstiden i skogarne, men framkommer se- 
nare om hösten och vintertiden i mängd till gärdarne. Boet, 
bestående ytterst af finare gvistar och innerst af ett tjockare 
lager af fina rötter och nägra fä tagel, anträffas pä grenarne 
af nägon tätvuxen gran. Bo funnet 1884 VII 1 med 4 st. 
fullt fjädrade ungar, i en liten tätt vuxen gran ungf. 4 fot 
frän marken, helt nära Tiittala gärd. 

Passer domesticus L. (varpunen). Allmän i närheten 
af menniskors boningar. Sitt bo tillreder gräsparfven i bygg- 
ningsknutar, mellan foderbräden o. m. d., bestående af halm, 
här, bast, fjäder m. m. ; 

Fringilla coelebs L. (peipponen). Allmän, förekommer 
nästan öfverallt, såväl i ödsliga skogstrakter, som i närheten 
af gårdar, och häckar lika talrikt i tall- som björkskogar. Sitt 
bo bygger bofinken antingen på grenarne eller invid stammen 
eller i en upprättstående klyka af dels större, dels mindre 
träd, stundom ganska högt, stundom lägre från marken. Boet 
är bygdt af ett tjockt och fast lager af mossa, bast och gräs- 
strån, utvändigt beklädt med det finaste lagret af näfver och 
lafvar och inuti fodradt med tagel, hår och fjädrar. Bon med 
ägg funna: 1869 V 30 med 5 st. friska, 1882 V 23 med 5 
st. friska, 1882 VI 19 med 3 st. friska, alla på grenar af 
tall, 1882 VI 19 med 5 st. något legade, 1884 VII 2 med 
2 st. friska, de båda senaste på grenar af björk. Ank: 

1871 210.27 vik (OL Vid .. 1878" LV. 11,9..18837 LV, 10 
12-.11:.12 76 IV 14 GLAM; 84 IV 10 
19:4 TT IV; 16 81 IV 19 85 IV 10. 
14 IV 5 EV n H OLALLA 

Bofinken samlar sig i stora flockar i slutet af september eller 

början af oktober och bortflyttar i slutet af oktober eller första 
dagarne af november, dock päträffas ännu under blidare höstar 
ensamma exemplar ända inpä midten af november, t. ex. 


1884 XI 18. 


64 


Fr. montifringilla L. Förekommer nästan alla är under 
vär- och höstflyttningarna. Möjligen äfven nägot par häckar 
inom omrädet; den 25 juli 1885 observerades ett par pä Tan- 
nila egendom, men något bo kunde ej påträffas. Anländer 
ungf. samtidigt som bofinken: 


1869 V 6 1880 IV 28 1884V8 1885 V 3. 


Fr. chloris L. Allmän isynnerhet värtiden, men blir 
mot sommaren sällsyntare. Häckar, ehuru boet ej blifvit pä- 
träffadt. Ungfoglar skjutna d. 31 juli 1884. Anländer under 
förra hälften af april: 

1874 TV 5 1882 III 26 1884 IV 19 
80 IV 9 83 IV 16 85 III 30. 
Bortflyttningen torde ske i slutet af oktober. Stora flockar 
stadda pä bortflyttning antecknade den 24 oktober 1884. 

Fr. cannabina L. Allmän, uppehåller sig pä buskmark, 
i närheten af äkerfält. Boet, sammansatt af grässtrån och 
fina gräsrötter, invändigt fodradt med ett tjockt lager af här 
och ull eller tagel, finner man i buskar och äfven i rishö- 
gar. Bon med ägg funna: 1869 VI 18 med 5 st. friska i 
en liten buske, 1872 VI 29 med 5 st. något legade i en 
rishög, 1879 VI 13 med 4 st. friska i en buske lägt ned vid 
marken. Anländer samtidigt som bofinken: 

1871 III 27 1874 IV5 1884 IV 19 

1873 III 31 86 IV 10. 
Hämplingen samlar sig äfven likasom bofinken i stora flockar 
i slutet af september, hvilka ströfva omkring pä äkerfälten 
och försvinna mot slutet af oktober. 


Fr. linaria L. (urpiainen). Förekommer allmänt vär 
och höst, under vissa är i ofantliga, under andra i mindre ska- 
ror. Häckar, ehuru sällsynt. Af de skilda racerna hafva 
tvenne blifvit anträffade inom Sulkava, nemligen Linaria 
sibirica skjuten 1881 X 31, Linaria Holboelli skjuten samma 
dag, och almorum, den sistnämnda allmännast förekommande. 
Ännu i slutet af april hafva stora skaror blifvit anträffade. 

Fr. spinus L. Allmän, uppehäller sig helst i gransko- 
gar. Torde häcka. 


65 


Emberiza citrinella L. (keltasirkku). Allmän, uppe- 
häller sig höst- och vintertiden allmänt vid gärdar och deras 
omgifningar, om sommartiden pä äkerfält och i dem omgif- 
vande skogsbryn. Gulsparfvens bo finner man pä marken 
vid någon tufva eller dikeskant, bestående af torrt gräs och 
växtstjelkar, invändigt af fina rottrådar och något tagel. Bon 
funna d. 27 juni 1879 med 3 st. nyss utkläckta ungar och 1 ägg 
vid kanten af ett åkerfält under en tufva; d. 14 juni 1885 
med 4 st. friska ägg vid en mindre buske i Tiittala trädgård. 

E. hortulana L. Sällsynt. Den 30 juni 1873 anträffa- 
des ett par i Tiittala trädgård. 

E. schoeniclus L. Allmän, vistas pä skog- och buskbe- 
vuxna ängsmarker i närheten af vatten. Boet, sammansatt 
ytterst af torrt gräs och örtstjelkar, derefter af finare gräs- 
strän och innerst af tagel och här, finner man bland gräs vid 
sidan af en buske, vanligen invid eller i närheten af vatten. 
Bon med friska ägg funna: 1870 VI 3 med 5 st., 1885 VI 1 
med 6 st., hvardera gängen invid en buske, helt nära intill 
vatten. Anländer under senare hälften af april: 

1877 IV 16 1882 IV 24 1884 IV 30 
93 IV 17 83 IV 28 84 V 4. 

Plectrophanes nivalis L. (pulmunen). Allmän, anträf- 
fas vär och höst i stora skaror pä vägar och snöfria fläckar pä 
äkerfälten. De första flockarne äro pä Tiittala antecknade 
om våren: 1881 IV 6, 1882 III 20, 1884 III 24, 1885 IV 10; 
om hösten: 1882 XI 3, 1884 X 12, 1885 X 25. 

Antecknad vid Lohikoski såg 1883 IV 5 och 1884 IV 6. 

Hirundo rustica L. (haarapääskynen). Allmän. Det 
afskuret halfklotformiga boet, tillverkadt af vät, lerblandad 
jord, sammanblandad med hö och halm och fodrad med gräs 
och fjäder, finnes allmänt fästadt under taken, vid bjelkar, sparrar 
och dyl. inuti husen, i stall, rior, lador m. m. Bo med 5 st. 
friska ägg den 26 juni 1869. Enligt anteckningar ätgä för 
.ett par ladusvalor till förfärdigandet af boet 10 dagar, ägg- 
läggningen 5 dagar, rufningen 13 dagar och för ungarnes 
utveckling tills boet lemnades 20 dagar. Anlände till Tiittala : 


5 


66 


1869 V 13 1875V12 18799V12 1883V 8 

12 V 9 76: 13 = +80xV 12 84 V 8 

73 V 10 17 V 15 31 V 14 85 V 11. 

74 V 13 78 V 12 82 V 6 
Antecknad vid Lohikoski säg: 

1879 V 12 1881 V 14 1883 V 10 1885 V 10. 

80 V 12 82 V 19 84 V 8 
Ladusvalan samlar sig omkring den 24 augusti uti stora skockar, 
hvilka redan i slutet af mänaden eller första dagarne af sep- 
tember lemna orten. Under nägra är ser man ännu i midten 
och slutet af september nägra gvarblefna exemplar flyga om- 
kring. Bortflyttningen antecknad pä Tiittala: 

18/20 IX „12 1879; IX 11.4183 195042 

13 AX: vB 81 IX + 3 84 VIII 26 
78 VIII 31 82 VIII 30 85.IX 2 

H. riparia L. Förekommer allmänt, der lokalen är lämp- 
lig, till större eller mindre antal i branta sand- och jordvallar, 
invid sjöstränder. Häckar årligen vid Kukkapää 3 44 verst 
från Sulkava kyrka. Boet påträffas i bottnen af 2 till 6 fot 
länga, af fogeln sjelf gräfda gängar och bestär af grässträn 
och fjäder. Bon funna 1884 VI 31 med 4 st. friska ägg, 
1884 VII 11 med 4 st. fullt legade ägg, 1884 VII 11 med 6 
st. utkläckta ungar. 

H. urbica L. (räystäspääskynen). Allmän. Det af 
lera och vät, klibbig jord utan nägon inblandning af hö eller 
halm hopmurade boet, med ingång dels upptill, dels pä sidan, 
är invändigt fodradt med fjäder och finnes fäst pä yttre si- 
dan af husen under taklisten. Bo med 5 st. friska ägg an- 
tecknade: 1870 VI 27. Anländer någon dag senare, än 
ladusvalan : 

1873 V 10 1878 V 15 1881V14 1884 V 24 
TV 15 79 V 23 82 V 18 85 V 20. 
Bortflyttningen antecknad pä Tiittala: 

1879 VIII 26 1883 IX 12 1885 IX 2. 

82 VIII 26 84 VIII 22 : 

Ampelis garrulus L. (pihlajalintu). Allmän, under 
alla höstar i mer eller mindre talrika flockar. De första floc- 


67 


karne anlända under vissa är redan i slutet af september, 

under andra i midten eller slutet af oktober. De första floc- 

karne äro antecknade pä Tiittala om hösten: 

1873 X 26 1880X 17 1882 X 24 1884 IX 26 
19 X 24 81 X 17 83 IX 23 85 X 10. 
Bortflyttningen sker om våren, troligast under slutet af mars 
eller början af april månader. Spridda flockar äro senast an- 

tecknade: 1881 IV 10, 1885 IV 22. 

Alauda arvensis L. (kiuru). Allmän, uppehåller sig pä 
äkerfälten. Sänglärkan bygger sitt enkla bo i en liten för- 
djupning pä äkern eller äkerrenen, af finare halm och torra 
grässträn, inuti fodradt med fint torrt gräs. Bon med ägg 
funna: 1875 V 21 med 5 st. friska, 1883 V 16 med 4 st. 
friska vid en tufva pä en äkerren, 1885 V 26 med 3 st. starkt 
legade i en fördjupning pä åkern. Anlände: 

1871 III 24 1876 IV 14 1880IV 8 1883 IV 20 
12)IV 9 18 IV 5 81 IV 17 84 IV 9 
73 III 29 79. EV»19 82 III 24 85 IV 13. 
14 IV 5 

Antecknad vid Lohikoski såg: 1879 den 15 april, 1885 den 16 

april. Bortflyttningen sker under september månad. Flockar 

antecknade senast: 1884 IX 15, 1885 IX 18. 

A. alpestris L. Förekommer tillfälligtvis. Den 1 maj 
1874 anträffades en mindre flock pä Tiittala pä en åker. 

Picus martius L. (palokärki). Allmän, föredrager djupa 
ödsliga barrskogar, men infinner sig stundom, isynnerhet vär- 
och hösttiden, vid gårdar och i trädgårdar. Boet påträffas i 
en af fogeln sjelf förfärdigad urhälkning i en större murken 
tall, oftast högt frän marken. Balen bestär endast af spä- 
nor och trämjöl från samma träd. 

P. canus Gm. Sällsynt. Endast fyra gånger har arten 
blifvit antecknad af mig och hvarje gång honor: 1866 i dec., 
1881 X 22 och 1882 XI 16 på Tiittala, 1873 X 28 på Ha- 
rakkaharju kronoboställe. Foglarne anträffades tvenne gånger 
i barrskog och tvenne i Tiittala trädgård. 

P. leuconotus Bechst. Allmän, dock förekommer den 
sparsammare än Picus major. Boet i ihåliga träd, saknande 


68 


underlag för äggen. Bo funnet den 30 maj 1877 med 3 st. 
ungar, 1 en större al ungf. 12 a 14 fot från marken. 

P. major L. (tikka). Allmän, uppehåller sig såväl i 
barr- som blandskogar och infinner sig höst- och vintertiden 
ofta vid gårdar. Dess bo finner man, likasom de öfriga ar- 
ternas, i en af fogeln sjelf förfärdigad urhälkning i något 
större träd, mer eller mindre högt från marken. Balen såsom 
hos de andra. Bo funnet: 1871 d. 10 juni med 5 st. nyss 
kläckta ungar. Boet var anlagdt i en större al, 10 fot från 
marken, med en 9 tums djup urhålkning. 

P. minor L. Allmän, förekommer i såväl barr-, bland- 
som löfskog. Boet, såsom hos föregående. Bon med friska 
ägg funnos: 1884 VI 4 med 5 st. och VI 10 med 5 st., det 
förra 12 fot och det senare 10 fot frän marken. 

P. tridactylus L. Förekommer sparsammare än de andra 
Picus-arterna. Uppehäller sig i barr- och blandskogar. Boet 
säsom hos de föregäende. Bo funnet d. 4 juni 1870 i en 
gröfre tall omkring 30 fot frän marken, i en 10 tum djup 
urhälkning, med 4 st. halftutvecklade ungar. 

Anm. Benämningen tikka användes af allmogen ge- 
mensamt för alla Picus-arter, förutom Picus martius. För 
nägon af de större arterna förekommer äfven benämningeu 
koro. 

lynx torguilla L. (käenpiika). Allmän, vistas säväl i 
skogar, som nära intill gärdar. Sitt bo, bestäende af gräs- 
strån, bast, fjäder m. m., anlägger göktytan ı ıhäliga träd. Bon 
med friska ägg funna: 1866 VIII 6 med 4 st., 1869 VI 10 
med 5 st., 1881 VI 10 med 6 st. ägg och 1885 VI 19 med 
6 st. nyss kläckta ungar. Anlände: 

1879 V 8 — 188214 Vibo oe18844 Vihr 
81 V 11 83 V 6 85. 'V 10. 
Bortflyttningen torde ske i slutet af september; senast anteck- 
nad 1883 IX 24 och 1884 IX 27. 

Cuculus canorus L. (käki). Allmän. Inom orten hafva 
dels ägg, dels ungar blifvit päträffade af mig endast uti bon 
af Luscinia phoenicurus. Det enda säkra datum, som finnes 
att tillgå är d. 16 juni 1880, dä ett bo af rödstjerten anträf- 


69 


fades med ett nyss lagdt gökägg. Göken låter efter medel- 

beräkning om vären första gängen höra sig kring 10—11 maj. 

Enligt anteckningar har göken hörts pä Tiittala första gången: 
1869 V 12 1874 V 16 1878 V 13 1882 V 10 

71 V 15 15 V 12 19 Veit 83 V 10 

2 Vn: 8 76 V 10 80 V 10 84 V 9 

73 V 10 TTV 14 81 V 10 85 V 6. 
Antecknad vid Lohikoski såg: 

1879 V 10 1881 V 14 1883V 8 1885 IV 29. 

80 V 10 82 V 7 84 V 11 
Försvinner från orten redan i början af september, senast 
skjuten 1883 den 3 september. 

Caprimulgus europaeus L. (kehrääjä). Allmän, uppe- 
häller sig pä glest bevuxna tallmoar i närheten af vatten, men 
påträffas flygande om aftnarne kring gårdar och i trädgårdar, 
på hvilkas sandgångar den ses hvila sig. Torde med visshet 
häcka inom orten, ehuru ägg ej blifvit påträffade. Sitt bo 
tillreder nattskäran i en liten fördjupning bland ljungen, utan 
något underlag för äggen. Bo funnet i slutet af juni 1864 i 
Sääminge (Pihlajanniemi) med 2 st. friska ägg. Antecknad 
på Tiittala: 1883 V 24, 1884 V 26 och 1885 V 24. Torde 
lemna orten i slutet af september eller första dagarne af ok- 
tober; senast skjuten 1867 den 9 oktober. 

Cypselus apts L. (tervapääsky). Allmän, torde häcka, 
ehuru ägg ej påträffats. Häckar allmänt i Nyslotts fästning. 
Anländer under senare hälften af maj. 

1882 V 28 1883 VI 4 1884 V 31 1885 V 21. 
Bortflyttar något tidigare än svalorna, stundom redan i mid- 
ten af augusti. 

Falco peregrinus Tunst. Sällsynt. Förekommer mig 
veterligen inom socknen endast på Linnanvuori berg, hvarest 
ett par årligen häckar. Boet är anlagdt på en utstående af- 
sats af klippan, bestående af risqvistar löst hopsatta på si- 
dorna, utan något underlag för äggen. Bon funna: 1874 VII 
22 med en flygfärdig unge och 1 rötägg, 1884 VI 1 med 4 
st. friska ägg. Anländer enligt uppgift de första dagarne 
af maj. 


70 


F. subbuteo L. Förekommer sparsamt. Häckar, ehuru 
boet ej blifvit af mig funnet. Ungfoglar anträffade d. 15 aug. 
1885 pä Kalattomanvuori i närheten af Siikakoski gästgifveri. 
Antecknad om vären 1885 IV 28. 

F. aesalon Tunst. Sällsynt. Endast trenne gånger an- 
träffad och skjuten: 2 1879 V 10, I 1881 IX 21 pä Tiittala; 
3 1884 VIII 10 pä Reittiö hemman. 

F. tinnunculus L. (punahaukka). Allmän. Tornfal- 
kens bo finner man anlagdt pä grenarne af höga träd, pä klip- 
por och bergsafsatser, alltid i närheten af vatten; det bestär 
ytterst af pinnar och risgvistar, invändigt af grässträn och 
nägot mossa. De bon, som finnas pä klippor och bergafsat- 
ser, äro mycket enklare konstruerade. Bon funna: 1860 VI 
6 med 7 st. friska ägg, pä de öfversta grenarne af en hög 
tall; 1885 V 26 med 4 st. friska ägg pä grenarne af en tall 
50 fot frän marken; 1885 VII 8 med 5 st. dunbeklädda ungar 
pä en brant bergafsats. Anlände 

1882 V2 1883 V4 1884V7 1885 V 10. 
Bortflyttar i slutet af september eller början af oktober, se- 
nast antecknad: 1871 IX 16, 1872 X 12, 1884 IX 13, 
1885 IX 12. 

Astur palumbarius L. (kanahaukka). Allmän, både 
sommar och vinter. Boet stort och platt, bestäende till det 
yttre af pinnar och risgvistar, invändigt af mindre gvistar, 
blad och barrstjelkar, hvilka senare af fogeln ofta ökas genom 
tillsats af färska. Häckar i täta ödsliga och bergiga skogar, 
hvarest boet finnes antingen på de öfversta grenarne eller 
vid midten af ett gröfre träd, oftast en gran, ofta ganska högt 
från marken. Bon funna: 1884 VI 14 med 3 st. dunklädda 
ungar, i toppen af en större björk; 1885 V 13 med något 
legade ägg, vid midten af en större gran ungf. 40 fot från 
marken; 1885 VII 2 med 3 st. starkt legade ägg, på öfversta 
grenarne af en gran. Ungfoglar skjutna 1874 VII 29. 

A. nisus L. (poutahaukka). Allmän, men förekommer 
vintertiden ej sä allmänt som föregående. Boet stort, förfär- 
digadt utvändigt af torra risgvistar, invändigt af finare ris- 
gvistar och litet mossa, finnes i toppen eller vid midten af höga 


71 


träd. Bo funnet: med 4 st. friska ägg 1883 V 26 pä öfver- 
sta grenarne af en större tall. Ungfoglar skjutna 1871 VII 
15, 1874 VIII 10. 

Aguila chrysaötus L. (kotka, kokko). Förekommer 
sparsamt här och der inom orten. Uppehäller sig der till- 
gång pä stora, ödsliga och bergiga skogar finnes, uti hvilka 
den har sitt tillhåll och hvarifrån den gör sina utflygter. En- 
ligt uppgift skall den blifvit funnen häckande vid Lohikoski. 
Häckar i Sääminge (Pihlajanlaks) och Jokkas (Vehmais). 

Pandion haliaötus L. (kalasääski). Allmän, anträffas 
straxt efter dess ankomst vid smärre sjöar och grundare vi- 
kar, men drager sig om sommaren till de större sjöarne. Det 
stora, platta boet (fördjupningen på midten är högst obetyd- 
lig) anbringas i toppen af höga träd; dess yttre består af 
grenar och större risqvistar, innantill och bottnen af grästorf, 
torra löf- och barrqvistar. Fiskljusen bygger sitt bo såväl i 
något ensamt stående träd på mindre holmar, som i höga träd 
belägna flere verst från närmaste vatten och begagnar, såsom 
de festa hökartade roffoglar, samma bo flere år i rad. Bo 
funnet d. 29 maj 1873 med 2 friska ägg på Tiittala i en öde- 
mark omkring 4 verst från närmaste vatten. Boet var bygdt 
i toppen af en större tall, 64 fot från marken; dess yttre dia- 
meter "utgjorde 4 fot 6 tum, tjockleken omkring 3 fot, för- 
djupningen högst obetydlig; troligen var boet flere år å rad be- 
gagnadt. Antecknad om våren: 

1883 V 3 1884 IV 29 1885 IV 26. 
Torde bortflytta i slutet af september; antecknad 
1883 IX 26 1884 IX 24 1885 IX 22. 

Pernis apivorus L. Sällsynt. Boet förfärdigas utvän- 
digt af risgvistar och invändigt af finare med skägglaf beklädda 
sädana och öfverst pä boet med dels äldre, dels alldeles färska 
med gröna löf försedda björkgvistar. Bo funnet d. 18 juni 
1883 med 2 friska ägg pä Käenniemi hemman, pä grenarne 
af en större gran. | 

Buteo vulgaris Bechst. Allmän. Boet påträffas byggdt 
i höga träd, stundom äfven på bergafsatser och består af ris- 
qvistar och pinnar, innantill af något finare qvistar. Bon 


12 


funna: 1883 V 25 med 2 obetydligt legade ägg; boet var an- 
lagdt pä en klippafsats. 1884 VII 21 med 2 fullt befjädrade 
ungar, boet pä grenarne af en hög gran. Antecknad om vä- 
ren den 30 april 1885. 


Circus pygargus L. Sällsynt; endast trenne gänger 
anträffad. 1873 V 10 blef en 2 skjuten pä Tiittala; seder- 
mera observerad 1879 IX 21 pä Tiittala, 1885 V 1 pä Sulkava 
prestgärd, hvardera gängen hanar. 

Strix bubo L. (huhkaja). Allmän. Häckar, ehuru bo 
ej af mig blifvit päträffadt. Exemplar anträffas under alla 
ärstider. 

Surnia nyctea L. Förekommer endast tillfälligtvis. Den 
13 juni 1869 påträffades af mig en fjälluggla, sittande pä en 
björkstubbe pä en mindre äng i närheten af Tiittala. 

S. ulula L. Förekommer sparsamt, dock allmännare om 
hösten. Torde häcka. 

S. passerina L. Sällsynt. Anträffad 1 midten af mars 
1873, sittande på en gärdesgårdsstör på Kuuspelto egendom; 
sedermera ej observerad. 

Syrnium lapponicum Sparrm. Förekommer tillfälligtvis. 
Den 19 november 1881 blef en 2 skjuten i Mäntyis by; 
vidare ej anträffad. 


S. funereum L. (hiirennakkia, hiirennakkeli). All- 
män under vissa är, säsom vintrarne 1862, 1866 och 1884, 
under andra sällsyntare. Häckar i ihäliga träd. Bo funnet 
1870 V 28 med 5 st. nägot legade ägg. Ungfogel skjuten 
1880 VIII 10. 

Columba palumbus L. (kyyhkynen). Allmän. Ring- 
dufvan har sitt tillhäll i barrskogar, som ej äro längt aflägsna 
frän odlade fält. Sitt bo bygger den vanligast i täta gran- 
skogar, antingen vid midten af trädet, invid stammen eller pä 
grenarne, stundom högre stundom lägre från marken, men 
äfven i löfskogar. 'Boet är mycket platt, med en högst ringa 
fördjupning och illa uppfördt, bestäende af löst och glest pä- 
satta risgvistar och pinnar, hvilka inuti boet äro nägot finare, 
samt innerst uti fördjupningen af nägra fjädrar. Bo funnet 


73 


1884 VI 6 med 2 st. nägot legade ägg, pä grenarne af en 
större björk, ganska högt frän marken. Anlände: 


1878 IV 24 1880IV 15 1882 IV 24 1885 IV 25. 
W FW 19 81 IV 28 ga WW 10 


Tetrastes bonasia L. (pyy). Allmän; uppehäller sig som- 
martiden i bland- och löfskogar, men drager sig senare mot 
hösten till barrskogar, der den uppehäller sig äfven under vin- 
tern. Hjerpen tillreder sitt bo, likasom alla hönsfoglar, pä 
marken, i en af den sjelf uppkrafsad grop, med underlag för 
äggen af torra blad eller barr. Bo funnet d. 3 juni 1869 
med 8 st. friska ägg. Hjerpfamiljer med ungar af en trasts 
storlek anträffas kring den 20 juli, med nästan fullvuxna kring 
midten af augusti. 


Tetrao urogallus L. (metso, mehto, I ukko mehto, 
2 akka mehto). Allmän; har sitt tillhåll i djupa bergiga 
barrskogar i närheten af nägon sjö, men uppehäller sig äfven 
i blandskogar. Boet, tillredt likt föregående arts, anträffas 
säväl pä mossbelupna moar, som på föregående är nedhuggna 
sveder. Bon funna: 1869 V 28 med 10 st. friska ägg, 1884 
VI 4 med 6 st. starkt legade ägg. Ungarne af det senare 
boet hade omkring den 19 juni lemnat boet. Tjädern begyn- 
ner sitt spel vanligast kring den 20 aprii. 


T. tetrix L. (tettri, ukko och akka). Allmän. Vistas 
helst i björkskogar, men förekommer äfven i blandskogar. 
Boet påträffas såväl pä buskmark under någon buske, som pä 
föregäende är nedhuggna sveder och är likt de föregäendes. 
Bor med friska ägg funna: 1868 V 24 med 8 st., 1884 V 20 
med 4 st., hvardera i sveder. Orrspelet tager sin början de 
sista dagarne af mars eller första dagarne af april. 


Lagopus albus Gm. (mehtäkana). Allmän pä sådana 
ställen, der lokalen är passande. Uppehäller sig pä skogs- 
ängar och kärr, bevuxna af vide- och björkbuskar. Snöripan 
väljer sin häckplats som oftast i skydd af nägon videbuske 
och boet är likt de föregåendes. Bo med 8 st. friska ägg 
funnet 1883 VI 16. Nyss utkläckta ungar antecknades 1871 
VI 23, och af en trasts storlek 1871 VII 26. 


74 


Starna perdix L. (turkinpyy, peltopyy). Allmän 
öfverallt före år 1866. Från 1869 till 1882 var rapphönan 
uti dessa nejder alldeles försvunnen, utom att en mindre flock 
af 5 st. visade sig d. 6 jan. 1872 i Rauhaniemi by; under 
hösten och vintern 1882 började den åter uppträda i större 
och mindre flockar öfverallt inom socknen och kan för närva- 
rande äter anses förekomma allmänt. Rapphönans bo päträf- 
far man i en liten fördjupning, antingen pä en äkerren eller 
i en föregående är huggen sved, eller bland ljungen i betes- 
hagar, med torrt gräs eller blad som underlag för äggen. Bo 
funnet d. 26 juni 1885 med 18 st. obetydligt legade ägg. 


Charadrius curonicus Bes. Allmän, uppehåller sig pä 
sandstränder. Boet, utgörande endast en liten fördjupning i 
sanden, antingen nära intill eller ett stycke ifrän vattnet. 
Ungar päträffade: 1874 VI 30 pä Kukkapää, nära kyrkobyn, 
1880 VI 28 pä Tiittala, nysskläckta 1885 VI 21. Anlände 

1873V 6 18799 V10 1883V5 1885V.8. 

77V 10 82 V 4 84 V 5 

Ch. morinellus L. Sällsynt. Den 1 juni 1868 blefvo 
tvenne exemplar skjutna på Tannila egendom; sedan dess ej 
anträffad. 

Ch. apricarius L. Förekommer endast under flyttnings- 
tiderna vissa är i talrika flockar såsom värarne 1875—1877; 
under andra uppträder arten i mindre, eller ocksä uteblifver 
den helt och hållet. Anlände 

1875 V 28 1877 V 26 1881 V 29. 
Om hösten antecknad 1881 IX 15. 

Hamatopus ostralegus L. Förekommer endast tillfälligt- 
vis. Den 28 maj 1884 blef ett exemplar anträffadt pä en liten 
holme nedanom Tiittala fors, den enda gäng, mig veterligen, 
strandskatan blifvit observerad inom orten. 

Numenius arcuata L. (suokuiri). Allmän, der lokalen 
är lämplig. Vistas pä sanka, med videbuskar bevuxna ängs- 
och kärrmarker. Boet anträffas pä en tufva och utgör endast 
en fördjupning af densamma, med litet torrt gräs som under- 
lag för äggen. Bo funna 1870 V 28 med 3 st. friska ägg, 


75 


1870 VI 5 med 4 st., 1871 VI 14 med 2 st. nyss utkläckta 
ungar. Anlände 
1878 IV 24 1880 IV 22 1882 IV 27 1884 IV 26 
3 Mi 8L 106 83 V 4 85 V 6. 
Machetes pugnax L. Förekommer under flyttningstiderna 
och har blifvit anträffad endast i mindre flockar. Den 21 
juli 1875 blef en ung I skjuten på Tiittala, förmodligen något 
vilsekommet exemplar, ty mig veterligen torde ej brushanen 
häcka inom denna eller angränsande socknar. Antecknad på 
Tiittala om våren år 1871 den 20 maj och 1873 d. 28 maj. 
Totanus glareola L. Allmän, isynnerhet värtiden. Häc- 
kar, ehuru bo ej påträffats. Ungfoglar anträffade d. 8 juli 
1885 pä Tiittala. Anlände 
1871 V 8 1878 V 4 1883IV 28 1885 V 6. 
72 IV 16 82 IV 24 84 IV 26 
T. glottis L. (vikla). Allmän; vistas värtiden vid läng- 
grunda sjöstränder och vattendränkta kärrängar. Häckar, 
ehuru boet ej påträffats. Flygfärdiga ungar antecknade: 1869 
VII 5, 1883 VII 6 pä Tiittala. Anlände 
1848 IV 26; , 1881; V 7 5.1883 IV 28, 1885 NV. 6. 
aI. 6 82 V 2 84 V 4 
Actitis hypoleucus L. (rantasipi). Allmän, uppehäller 
sig vid steniga sjöstränder. Boet finner man pä nägot torrt 
ställe, stundom ganska längt frän vatten, bestäende af endast 
några grässtrån lagda 1 en liten håla pä marken. Bon med 
friska ägg funna: 1870 VI 4 med 4 st., 1885 V 30 med 3 
st. Nyss kläckta ungar anträffade 1884 VI 21. Anlände 
1878 V 4 1881 V 8 1883 V 4 1885 V 6. 
19 V5 82 V 2 84 V 5 
Scolopax rusticula L. Allmän; uppehåller sig på fuktig 
med låga träd och buskar bevuxen mark. Boet, utgörande 
endast en obetydlig fördjupning i marken, med torra blad som 
underlag för äggen, påträffas bland ljung och gräs 1 betes- 
hagar. Bo funnet d. 2 juli 1871 med 4 st. friska ägg. Anlände 
1878 V 10 1882 V 11 1884 V 7 
19: Mod 83 V 12 85 V 9. 
Är antecknad senast om hösten är 1882 X 24, 1885 X 22. 


76 


Telmatias major G:m. Sällsynt. Den 27 augusti 1868 
blef ett exemplar skjutet pä en sumpig äng ı närheten af Tiit- 
tala. På samma äng uppehöllo sig ett till tvenne par flere 
somrar å rad, men hafva pä senare är ej mera anträffats. Boet, 
utgörande endast en mindre fördjupning 1 en tufva, med torra 
blad tili underlag för äggen, träffades pä samma äng d. 16 
juli 1871 med 4 st. starkt legade ägg. 


T. gallinago L. (taivaanvuohi). Allmän, uppehäller 
sig pä kärr och sumpiga ängsmarker. Boet anträffas pä en 
tufva i kärret och utgör endast en fördjupning af densamma, 
dels med torra blad, dels utan underlag. Bon med ägg funna: 
1883- VII 21 med 4 st. friska, 1885 VI 8 med 4 st. starkt 
legade, hvardera anlagdt pä tufvor pä en vattendränkt skogsäng. 
I det senare boet utkläcktes ungarne den 13 juni. Anteck- 
nad pä Tiittala om vären är 1882 den 11 maj och 1885 den 
11 maj. 

Ortygometra crex L. (ruisrääkkä, ruisiintu). Före- 
kommer vissa är allmänt, men uteblifver under andra helt 
och hället. Uppehäller sig i korn- och rägäkrar och pä ängar 
med högt gräs. Sitt bo, bestående af torrt gräs och halm- 
strån, anlägger kornknarren i en liten fördjupning på en åker, 
bland säden eller högt gräs. Bo funnet: 1884 VII 22 med 
11 st. starkt legade ägg; dagen derpå anträffades en hona med 
ungar från ett annat bo pä samma åker. Anlände 

1878 V 28 1883 VI 4 1884 VI 14 1885 VI 20. 
Om hösten antecknad senast år 1884 den 26 augusti. 


Grus communis Bechst. (kurki). Förekommer sparsamt 
och torde äfven häcka. Ungfogel skjuten i juli 1875 pä Tiit- 
tala. Antecknad om våren: 

1875 V 15—19 1880 IV 19 1882 IV 26 1884 IV 30 
79:1V, 30 SL My jo 83 V4—6 85 V 3. 
Antecknad vid Lohikoski säg: 
1879 IV 29 1883 V 8 1885 IV 26. 
80 IV 20 84 V 4 
Bortflyttar under förra hälften af september. Antecknad om 
hösten pä Tiittala: 


77 


1878 IX 4 18831 IX 11 18834 RX 11 
79 IX 8 83 IX 8 85 IX 18. 


Cygnus musicus Bechst. (joutsen). Förekommer i större 
och mindre skaror omkring början af april och under vär- och 
höstflyttningarna och uppehäller sig dä i strömmarne, uti 
hvilka den under vissa är gvardröjer en eller ett par veckor. 

1874 III 29 1879 IV 7,8,15,19 1883 TII 26 

id MED 81 IV 23 84 III 28 

76 III 29 82 III 26 85 IV 20. 
Anteeknad vid Lohikoski säg: 

1880.IV 15 1883 IV. 12 18859926: 
81 IV 24 84 V 4 
Antecknad pä Tiittala om hösten: 
1878 IX 25 1884 X 16, XI 29 1885 XI 5. 


Anser sp. Säväl vär- som hösttiden passera ärligen större 
och mindre skaror af vildgäss orten; men, dä jag ej lyckats 
erhälla nägra skjutna exemplar, kan ej arten uppgifvas. Ska- 
ror af vildgäss antecknades om hösten pä Tiittala: 

1883 IX 7 1884 IX 12 1885 IX 12. 

Vulpanser tadorna L. Den 15 juni 1873 anträffades en 
ensam hane pä Myllylampi sjö i närheten af Tiittala. Fogeln 
uppehöll sig skild frän de andra änderna och var ytterst skygg, 
sä att exemplaret ej kunde erhällas. 

Spatula clypeata L. Sällsynt. Endast tvenne gänger 
anträffad. Den 14 maj 1870 anträffades ett par pä en vik 
underlydande Tannila egendom. Den 18 maj 1883 ett par 
pä Myllylampi sjö invid Tiittala. Hvardera gängen uppehöllo 
sig foglarne tillsammans med gräsänder och voro mycket skygga. 

Anas boschas L. (sorsa, heinäsorsa). Allmän. Boet, 
bestående af torra löf, mossa och gräs, inuti fodradt med fjä- 
der och dun, päträffas antingen under nägon buske eller pä 
en tufva i en föregående är huggen sved, vanligen i närhe- 
ten, men stundom ganska längt frän närmaste vatten. Bon 
med ägg funna: 1884 V 19 med 9 st. friska och 1884 VI 4 
med 12 st. något legade ägg. Nyss kläckta ungar från det 
senare boet anträffades 1884 VI 17. Antecknad pä Tiittala: 


78 


1872 IV 12 1880 IV 19 1883 IV 15 
78 IV 10 81 IV 25 84 IV 7 
19 IV 23 82 IV 3 85 IV 17. 
Antecknades vid Lohikoski säg: | 
1870 Mi rs 1:++-1881 1V-19.:: 1883 IV 15,885 VO 
80 IV 16 82 IV 19 84 IV 15 
Bortflyttar i slutet af oktober, men det händer stundom, att 
exemplar gvarstanna i strömmar och forsar ännu till decem- 
ber och januari månader. Är 1884 uppehöll sig ett par i 
Tiittala fors ända till slutet af januari mänad, senast den 22 
jan. Antecknad 
1879 X 26 1882.X1I:1 1884 ıXı25 
81 X 20 83 X 28 85 XI 10. 


Anas penelope L. (haapana) Allmän. Sift bo tillre- 
der bläsanden pä stranden nära intill vattnet, under en buske 
eller bland högt gräs, bestäende af mossa, gräs och torra löf. 
Bon funna: 1870 VI 4 med 8 st. något legade ägg, 1876 
V 30 med 7 st. friska ägg. Ungar i dundrägt antecknade: 
1882 V 28, 1885 VI 22. Anländer senare än gräsanden eller 
1 slutet af april. 

1878 IV 25 1882 IV 24 1884 IV 28 
80 IV 27 83 V 4 85 V 6. 


A. guerguedula L. Sällsynt. Den 19 juli 1875 anträf- 
fades en hona med ungar vid Kukkapää, nära kyrkobyn. 

A. crecca L. (tavi, likatavi). Allmän. Boet, bestä- 
ende af mossa, torra blad och dun, inuti fodradt med fjäder 
och dun, finner man under en videbuske eller bland gräset pä 
stranden, stundom ganska längt frän närmaste vatten. Bo 
funnet: 1885 VI 26 med 6 st. obetydligt legade ägg under 
en videbuske. Nysskläckta ungar antecknade 1869 VII 2, 
1871 VII 21, af en trasts storlek, 1885 VII 1. Anlände 

1878 IV 13 1880 IV 23 1883 V4 1885 IV 26. 

TOM 8 82 IV 24 84 V 7. 

Äfven af kriekanden anträffas, likasom af gräsanden, exemplar 
ända in i december och januari månader. 


Oidemia nigra L. (meritetri). Förekommer sällsynt 


79 


under värflyttningarna. Den 15 maj 1875 anträffades ett par 
pä Myllylampi sjö invid Tiittala. 

Fuligula cristata Steph. Allmän. Viggens bo finner man 
antingen pä en tufva 1 vattnet, stundom saknande, stundom 
med obetydligt gräs såsom underlag för äggen. Då viggen 
lemnar sitt bo, täcker den ej äggen, utan lemnar dem bara, 
hvarföre de ofta äro utsatta att förstöras af kråkor. Bo med 
3 st. friska ägg, funnet d. 10 juni 1884. Nyss kläckta ungar 
antecknade: 1878 VIII 4, 1882 VIT 29, af en trasts storlek 
1885 VIII 5 och nästan fullvuxna 1884 VIII 13. Anlände 
till Tiittala: 

1878 IV 28 1831 V 14 1884 V 16 
80 IV 25 82 V 16 85 V 11. 

Glaucion clangula L. (telkkä). Allmän. Häckar all- 
mänt i af allmogen för ändamälet utsatta holkar (pönttöjä), 
hvilka ofta äro 10 till 12 fot högt från marken. I Sulkava 
sjötrakt ser man öfverallt på holmar och stränder sådana hol- 
kar utsatta för knipan och prackan. Knipan lägger sina ägg 
i slutet af maj (7 st. friska ägg tagna 1885 V 29 från en 
holk). Dunungar antecknade: 1884 VI 28, något större 1882 
VII 29 och 1885 VII 18. Antecknades pä Tiittala: 

1876 IV 15 1879 III 23 1882 TIT 31 1884 IV 7 
TBV: 1 81 IV 23 83 IV 22 85 IV 22. 
Antecknades vid Lohikoski säg: 
1880 IV 15 1881 IV 19 1884 IV 15. 
Bortflyttningen torde ske under förra hälften af november. 

Harelda hiemalis L. (alli). Allmän, nästan alla är i 
större eller mindre skaror under värflyttningstiden, och anträf- 
fas äfven någongång om hösten. Antecknad pä Tannila: 

1877 V 23 1882 V 16 1885 V 20. 
Antecknad om hösten vid Kukkapää 1884 X 10. 

Mergus merganser L. (voikoskelo). Allmän om vären 
under flyttningstiden. Torde möjligen häcka. En hona blef 
skjuten den 22 juli 1882 i närheten af kyrkobyn. Anteck- 
nad på Tiittala: 

1875 V 11 1879 V 4 1882 IV 1 1885 IV 27. 
78 IV 13 80 IV 11 84 IV 20 


80 


Mergus serrator L. (koskelo, jouhikoskelo). All- 
män. Boet anträffas bland högt gräs under en buske, antin- 
gen nära intill eller flere famnar från vattnet och består af 
torrt gräs, fjäder och dun. Häckar äfven i holkar. Bon med 
ägg funna: 1873 VII 3 med 8 st. friska, 1876 VII 10 med 
10 st. obetydligt legade, 1882 VII 29 med 10 st. fullt legade 
ägg; 1885 V 29 fanns ett bo ungf. 10 famnar från stranden 
pä ett mindre berg under en tall, honan fanns i boet och hade 
lagt det första ägget. Dunungar antecknade: 1871 VIII 2, 
1882 VII 22. Anländer senare än föregäende art eller i 
början af maj: 

1882 V 10 1883 V10 1884V9 1885 V 11. 

Phalacrocorax carbo L. Den 27 december 1879 blef 
ett exemplar, en hane, skjutet i Mäntyis by vid en mindre 
vattengvarn. 

Sterna hirundo L. Förekommer sparsamt. Häckar möj- 
ligen i sjötrakten vid de större sjöarne. Häckar i Rantasalmi. 

Larus canus L. (kalalokki). Allmän. Sitt bo bygger 
fiskmäsen af vass och andra sjöväxter pä någon nära stranden ' 
ensam stäende naken sten. Bon med friska ägg funna: 1877 
VI 8 med 2 st., 1885 V 23 med 2 st. Antecknad: 

1879, V 3 1882 IV 28 1834 V5 Boyz 
Bortflyttningen torde inträffa under förra hälften af novem- 


ber. Senast antecknad 1884 XI 10 och 1885 XI 8. 


L. fuscus L. (kalalokki). Allmän, nästan i högre grad 
än föregäende. Häckar i samma trakter och pä dylika ställen 
som fiskmäsen och skall äfven tillreda sitt bo lika. Anlände: 

1878 V 3, ;1880.IV 26,...1883..V. Af 1885 Vyö 

79 V 4 82 IV 26 84 V 4 

L. glaucus Bränn. Förekommer tillfälligtvis. Har trenne 
gänger blifvit anträffad inom orten. Den 3 december 1870 
blef ett exemplar skjutet vid Tiittala fors. Den 16 april 1885 
blef ett exemplar anträffadt, sittande pä en iskant i närheten 
af kyrkobyn. Den 4 november 1885 anträffades äter ett 
exemplar vid Lajusalmi sund, omkring 4 verst frän kyrkan; 
alla exemplaren voro ungfoglar. 


81 


L. argentatus Briinn. Sällsynt; dock har den alla somrar 
blifvit iakttagen, säväl pä Tiittala, som vid kyrkobyn. Den 
1 februari 1883 blef en ungfogel skjuten vid Lohikoski säg. 
Det har ej lyckats mig få utredt om grätruten häckar inom 
omrädet. ; 

Podiceps cristatus L. Sällsynt. Den 25 maj 1884 blef 
en hona fångad uti nät i Myllylampi sjö i närheten af Tiittala. 
Några dagar senare anträffades på samma sjö 3 exemplar. 
Torde möjligen häcka inom området. Häckar på flere ställen 
inom Sääminge. 

P. auritus L. Förekommer sällsynt. Inom orten hafva 
följande exemplar blifvit skjutna och tillvaratagna: 1867 VIII 
12 ungfoglar pä Tiittala, 1882 VIL 31 tvenne exemplar ung- 
foglar vid Kaartilankoski; 1884 V 18 erhölls ett exemplar 
pä Tiittala frän en ryssja. 

Colymbus arcticus L. (kuikka). Allmän. Boet tillre- 
des pä stranden af en större insjö, nära intill brädden af vatt- 
net och utgör endast en nedtryckning af mossan pä stället. 
Bo funnet 1873 VI 4 med tvenne friska ägg. Dunungar 
antecknade 1884 VII 23. Antecknad pä Tiittala: 

aa) VE 1800 IV 20° 1888 "M, D. (1609. Vo, 
78 IV 23 82 IV 28 84 IV 30 
Antecknad vid Lohikoski säg: 
TEST IV 1997-2053 Va 1880 EV 20. 
82 IV 25 84 V 1 
Antecknad senast om hösten: 1884 IX 5, 1885 IX 8. 

Colymbus lumme Brünn. Allmän, uppehåller sig uti 
mindre skogsträsk, hvarest den tillreder sitt bo likt storlomens 
på en liten holme i träsket. Bon med friska ägg funna: 
1866 V 28 med 2 st., 1884 VI 14 med 2 st. Senast an- 
tecknad om hösten 1885 IX 15. 


(Meddel. af Societas pro Fauna et Flora fennica, 15: 1886.) 


Ornitologiska iakttagelser i Sotkamo och Kuhmo- 


niemi socknar åren 1863—1885. 


Af 
A. L. Hollmerus. 


(Anmäldt den 6 mars 1886.) 


Takttagelseomrädet, som är beläget i sydöstra delen af 
Österbotten, omfattar Sotkamo och Kuhmoniemi socknar och är 
afdeladt i tvänne hälfter, den Norra och den södra, af ett från 
Arkangelska landtryggen i Uleä sjö utfallande vattendrag; 
det begränsas i norr (649157) och söder (63% 50”) af utgre- 
ningar från nämnda höjdsträckning, samt har sin vestra gräns 
pä 1 mils afständ frän Kajana stad. Största delen af omrä- 
det utgöres af tallmoar, omvexlande med kärr och mossar 
samt talrika sjöar och åar. Då området är odladt hufvud- 
sakligen endast vid stränderna af de större vattendragen samt 
här och der pä större höjder med rikare humuslager och od- 
lingen vanligtvis börjat med svedjande, är det ock endast i 
närheten af de glest bebygda trakterna inom området som löf- 
och blandskogar förekomma. 

Värflyttningen har blifvit antecknad i de fall der den 
kunnat iakttagas; dess riktning tyckes inom området öfver- 
hufvud gå ifrån vester åt öster beroende af sträckningen 
utaf höjderna, som begränsa området, samt vattendraget uti 
dess midt. Höstflyttningen åter har oftast icke kunna iakt- 
tagas med någon säkerhet och således endast undantagsvis 
blifvit anförd. 

Då författaren tidigare under åren 1855—1862 vistats 
uti Borgå skärgård och äfven då gjort ornitologiska anteck- 
ningar har tillfället blifvit begagnadt att inom parentes med- 
dela äfven dessa. 


83 


Luscinia rubecula L. Förekommer sällsynt. Har an- 
träffats med nyss utflugna ungar i granskog är 1882. 

L. suecica L. Har iakttagits särskilda värar under fiytt- 
ningstiden, men flyttningsdatum ej antecknadt. Häckar san- 
nolikt icke, ehuru en gammal hane af mig iakttogs 1864 ännu 
i slutet af maj 1 en buskskog, sökande föda pä marken. 

L. phoenicurus L. (leppäkerttu). Förekommer talrikt 
häckande såväl i löf- och barrskogar som i blandskogar, samt 
invid menniskoboningar. Häckningsdata: Sotkamo, bo med 
7 ägg vid midten af juni 1878. (Borgå skär: bo med 1 ägg 
1855 VI 11 och 1859 VI 7.) Flyttningsdata: Sotkamo 1881 
V 17 och 1885 V 17, sedan vinden, efter att under 3 veckors 
tid varit nordlig och ostlig med köld, under föregäende dag 
slagit om till sydlig med regn. (Borgå skär: 1856 IV 27.) 

Saxicola oenanthe L. (raunioruntti). Häckar allmänt 
i stenrösen pä äkrar och i deras närhet belägna buskskogs- 
backar. Flyttningsdata: Sotkamo 1872 IV 28, 1878 V 19, 
1880 V 10, 1881 V 22, 1885 V 6. (Borgå skär: 

1855 IV 26 1857 IV 24 1859 IV 23 
56 IV 25 58 IV 21 82 IV 27.) 

S. rubetra L. Häckar temmeligen allmänt pä buskmar- 
ker och ängar. Häckningsdata: Sotkamo, bo med ungar den 
20 juni 1882 och Kuhmo, bo med ägg den 3 juni 1884. 
(Borgå skär: bo med 6 ägg 1856 VI 8 och 1862 VI 8.) 
Boet lägges vanligen pä en tufva ibland bärris, videtelningar, 
gräs och örtstjelkar. 

Turdus musicus L. Förekommer allmänt i barr- och 
blandskogar häckande. Flyttningsdatum: Sotkamo den 10 
maj 1885. 

T. iliacus L. Häckar ı löf- och blandskogar ännu mera 
allmänt än föregäende. Häckningsdata: Sotkamo, bo med 
ungar 1869 VII 17, med 4 ägg 1879 V 21 och 1882 VI 22, 
samt i Kuhmo bo med 4 legade ägg 1867 VII 21. Boet 
anbringas vanligen pä marken i skydd af ljung, bärris, björk- 
telningar m. m., och arten lägger antagligen tvä kullar ärli- 
gen. Flyttningsdatum: Sotkamo den 10 maj 1885. 


34 


T. viscivorus L. Förekommer i barrskogar, men spar- 
samt. Är anträffad häckande i Kajana trakten den 1 juni 
1885. Boet pä gvistarne af en gran innehöll 4 ägg. Flyttar 
antagligen samtidigt med de öfriga arterna af slägtet. 

T. pilaris L. Mindre allmän än sängtrasten och röd- 
vingen. Häckar i löf- och blandskogar, icke i kolonier. Flyt- 
tar i skaror. Ankomstdatum: Sotkamo den 10 maj 1885. 
Stora flockar af arten funnos qvar inom området ännu den 28 
oktober 1885, ehuru vintern inträdt redan en vecka förut med 
11 graders köld och snöfall. 

Hydrobata cinclus L. Vistas i större antal vintern om 
såväl i forsarne vid Kuhmoniemi kyrka som 10 mil vesterut 
vid Kajana (utom obs.-området). Har ej blifvit anträffad häc- 
kande, utan försvinner vanligen i förra hälften af april, stun- 
dom äfven senare, antagligen för att häcka i nordligare trak- 
ter; jag har mig bekant att arten anträffats en gång un- 
der de senaste 15 åren häckande omkring 1 grad nordligare 
vid Ämmä bruk i Suomussalmi socken. Noggrannare data 
ej antecknade. Anländer från häckningsplatserna hit ännu i 
slutet af oktober. 

Regulus cristatus Koch. Förekommer i barrskogar, men 
ytterst sparsamt. Den 31 dec. 1885 observerades ett exem- 
plar i sällskap med svartmesen. 

Sylvia hortensis Gm. Förekommer sporadiskt häckande 
i löfskogslundar inom ängsmarker, ehuru hvarken häcknings- 
eller flyttningsdata blifvit antecknade. 

S. atricapilla L. Sällsynt. Är dock anträffad häckande 
i Kuhmo den 19 juni 1883, dä jag tog dess bo med 5 färska 
ägg. Boet, anlagdt omkring 1 fot från marken'emellan löf- 
trädstelningar vid roten af en tall i en smäväxt blandskog, 
var sammanfogadt af örtstjelkar och fint gräs. 

S. cinerea Lath. Utbredning och häckningslokaler de- 
samma som för trädgärdssängaren. Boet anlägges stundom i 
buskar 1 A 2 fot från marken, stundom pä marken i gräset. 
(Häckningsdata från Borgå skär: bo med 5 ägg den 22 aug. 
1858, med 4 ägg den 15 juli 1859.) 


85 


Phyllopseustes trochilus K. Häckar allmänt i löf- och 
blandskogar. Flyttningsdatum: Sotkamo, den 17 maj 1885. 

Ph. collybita Vieill. Förekommer allmänt i granskogar. 
Hvarken häcknings- eller flyttningsdata antecknade. 

Muscicapa grisola L. Häckar temmeligen allmänt bäde 
i löf- och barrskogar. Häckningsdata: Sotkamo, bo med 5 ägg 
den 10 juni 1878. (Borgä skär: bo med 5 ägg 1855 VI 15; 
med ett ägg 1856 VI 9, med 3 ägg 1857 VI 14 och 1859 VI 5.) 

M. atricapilla L. Förekommer nästan talrikare än gräa 
fl uosnapparen, och pä likadana lokaler. Dock har dennes bo 
en gång af mig anträffats, inredt i ett ihåligt träd 6 a 8 fot 
från marken, pä en glest beväxt mosse. Vanligtvis inredes 
boet, som utgöres af barkflag, gräs och fina rötter, i ruttna 
björkstubbar på torr mark, men har en gång äfven påträffats 
fästadt i en bergsspricka. Häckningsdata: Sotkamo, bo med 
2 ägg den 6 juni 1872, med 5 ägg den 14 juni 1876, och 
Kuhmo, bo med 3 ägg den 10 juni 1880. 

Lanius excubitor L. Förekommer häckande, men spar- 
samt, och anträffas i barrskogar, helst der trädskelett före- 
komma, i hvilkas toppar han vanligen sitter, spejande ut öf- 
ver nejden. Är 1873 den 7 juli anträffade jag pä en afbränd 
mo en hel familj och infängade en af de ännu icke fullt 
fiygskickliga ungarne. Emedan individer observerats under 
midvintern, kan arten väl anses höra till områdets stannfoglar. 

Parus major L. Häckar allmänt. Är stannfogel. Häck- 
ningsdatum: Sotkamo, bo med 11 ägg den 10 juni 1878. 

P. borealis De Sel. Förekommer alla årstider och häckar 
allmänt i blandskogar. Boet anläggas vanligen i en ihålig 
björk eller björkstubbe 6 a 8 fot frän marken. Häcknings- 
data: Sotkamo, bo med 7 svärt legade ägg den 11 juni 1877, 
och Kuhmo, bo med 8 färska ägg den. 2 juni 1884. 

Acredula caudata L. Förekommer säväl vär och höst 
som vinter, men har icke iakttagits häckande. Isynnerhet om 
hösten påträffas fogeln i skaror strykande omkring och häc- 
kar sannolikt äfven inom området. 

Motacilla alba L. Häckar allmänt i odlade trakter. 
Flyttningsdata: Sotkamo år 


86 


1863 V 1: 1868 IV 21 18974 TV 29° 1878 TV 11 
64 IV 23 70 IV 23 Li Se 79 1V 22 
65 V 5 71 IV 29 76 IV 16 80 IV 22 
66 V 2 12 IV 21 77 IV 28 81 IV 28 

85 IV 26. 

Vid den sistnämnda flyttningen var vinden vestlig och an- 

komsten till häckningsplatserna skedde parvis. (Flyttningsdata: 

Borgä skär, 1855 IV 11, 1856 IV 14, 1857 IV 14, 1858 

IV 14, 1859 IV 12 och 1862 IV 9. Häckningsdata: Borgä 

skär, bo med 2 ägg 1857 V 21.) 

M. flava L. (karjasirkku). Häckar lika allmänt som 
sädesärlan och pä enahanda lokaler, men päträffas äfven pä 
flacka mossar afsides från bebygda trakter. Häckningsdata: 
Sotkamo, bo med 4 ägg 1867 VII 2, då våren inträdde ovan- 
ligt sent. (Häckningsdata: Borgå skär, bo, färdigt bygdt den 
24 maj 1862, innehöll den 2 juni 5 ägg, alltså ett ägg värpt 
hvarannan dag; bo med 1 den 2 juni 1862 och med 6 ägg 
den 7 juni 1762, litet legade.) Boet anbringas antingen i 
hål i dikesväggar på åkrar, eller i tufvor bland gräs, vide- 
eller björktelningar på ängar oah mossar. 

Anthus trivialis L. Häckar allmänt och trifves likaväl 
i barrskogar, som i löf- och blandskogar. Häckningsdata: Sot- 
kamo, bo med 4 litet legade ägg den 19 juni 1863 och med 
5 färska ägg den 3 juni 1872. Flyttningsdatum: Sotkamo, 
den 19 maj 1885. 

Corvus corax L. Temmeligen allmän alla ärstider. Dess 
häekningsförhällanden ej iakttagna. 

C. cornix'L. Mycket allmänt häckande. En och an- 
nan individ öfvervintrar. 

Cieptes pica L. Allmän under alla årstider. 

Garrulus glandarius L. Förekommer i barrskogar äret 
om, men sparsamt. Häckningsdata: Sotkamo, bo med 6 ägg 
den 31 maj 1879; Kuhmo, bo med 5 ägg den 2 juni 1884. 

€. infaustus L. (kuuskilainen). Mycket allmän i barr- 
skogar äret om, äfven i närheten af bebygda trakter. Vär- 
per i april månad; ett bo med 4 ägg påträffades 1880 i förra 
hälften af april. 


87 


Sturnus vulgaris L. Sällsynt. Den 25 april 1877 iakt- 
togs af mig en individ. Hvarken förr eller senare vk 
rad här. 

Loxia pityopsittacus Bechst. Förekommer äret om i 
granskogar, men ej sä allmänt som L. curvirostra. Häck- 
ning ej iakttagen, ej heller utrönt, om denna art vissa år möj- 
ligen förekommer lika talrikt som den andra. 

L. curvirostra L. Allmän i barrskogar äret om. Häck- 
ningsdata: Kuhmo, bo med 3 ägg den 15 april 1882. (Borgä 
skär, bo med 3 ägg den 18 och 51 mars 1865.) 

Pinicola enucleator L. Allmän hela äret om och sär- 
skilda gänger anträffad häckande. 

Pyrrhula rubicilla Pall. Förekommer i barr- och bland- 
skogar året om, men sparsamt; häckar. ; 

Passer domesticus L. Temmeligen allmän i bebygda 
trakter äret om; häckar. 

Fringilla coelebs L. Förekommer talrikt häckande och 
pä alla slags lokaliteter. Angående dess häckning är endast 
antecknadt, att bo blifvit funnet i Sotkamo med 5 ägg den 
30 maj 1883. Flyttningsdata för I: Sotkamo, 

1864 IV 20 1870 IV 14 1876 IV 16 1882 III 30 
65 IV 10 71 IV 24 17 IV 26 85 IV 17 
68 IV 16 72 IV 14 78 IV 10 
69 IV 19 74 IV 13 19 IV 21 

och för 2 1885 V 1. (Borgå skär 1855 III 31, 1856 IV 6, 

1857 IV 9, 1858 IV 2, 1859 III 21.) 

Fr. montifringilla L. Förekommer vid äkäyhteitnpdnt 1 
stora skaror på odlade trakter, samt äfven under bäcknings- 
tiden här och hvar i ödemarken i barr- och blandskogar helst 
vid åstränder. Ännu den 15 maj år 1885 syntes flockar af 
denna art i odlingar omgifvande löfskogslundar. Angående 
dess häckning finnes antecknadt, att ett bo med nästan flyg- 
vuxna ungar är funnet den 19 juni 1869 i en mindre gran 
invid stammen 14 & 16 fot ifrån marken, som var lågländ, fuk- 
tig och beväxt med ung gran och tall i blandning med björk. 

Fr. linaria L. Förekommer temmeligen allmänt alla 


88 


ärstider med undantag af nägon kortare tid under midvintern 
och är äfven anträffad häckande. | 

Fr. spinus L. Ganska allmän i barr- och blandskogar; 
häckar. 

Emberiza citrinella L. Mycket allmän alla årstider i 
blandskogar och pä buskmarker helst i närheten af odlingar. 
Häckningsdata: Sotkamo, bo med 4 legade ägg den 2 juli 
1867; bo med 5 d:o den 5 juni 1885. (Borgä skär, bo med 
5 legade ägg den 10 juni 1862.) 

E. hortulana L. Häckar allmänt pä Naapurinvaara höj- 
dens äkerfält. Häckningsdata: Sotkamo, bo med 4 nyss ut- 
kläckta ungar och 1 rötägg den 17 juni 1870 och den 27 juni 
1885. Boet anträffas vanligen i en häla i marken mellan 
rötterna af den växande rägen och är sammanfogadt af nägra 
torra gräs- och halmsträn. Ankomstdata: Sotkamo den 13 
maj 1872 och den 11 maj 1885. Hanen är en särdeles flitig 
sängare, ja sä flitig, att han knappast tyckes gifva sig tid att 
söka sin föda eller att deltaga i nästets tillredande. Ätmin- 
stone fann jag honom aldrig alltsedan ankomstdagen syssel- 
satt med nägot slags byggnadsarbete, ehuru jag anställde gan- 
ska trägna observationer. Han blott sjöng sin visa dagen om 
med korta mellanskof, sittande än pä en gärdesgärd eller ett 
stenröse, än pä ett hustak eller i en trädtopp. Sängen äter, 
som har nägon likhet med gulsparfvens, har en mycket vack- 
rare klang och är isynnerhet dä ganska omvexlande och an- 
genäm, när fogeln, hvilket stundom händer vid klar luft och 
vindstilla, likt trädpiplärkan under sång höjer sig och, efter 
att ha beskrifvit en bäge i luften, intager en ny sittplats. 

E. schoeniclus L. Häckar talrikt bland videbuskar och 
gräs pä sjö- och ästränder, eller i allmänhet pä sumpiga stäl- 
len. Häckningsdata: Sotkamo, 2 bon bland högt gräs och 
trädstubbar nära sjöstrand och i hvarandras närhet, hvartdera 
med 6 ungar, den ena kullens nära flygfärdiga, den andra 
knappast dunklädda den 30 juni 1869. Ankomstdatum: Sot- 
kamo, den 14 maj 1885. 

E. rustica Pall. Förekommer pä läglända, fuktiga med 
blandskog beväxta marker, men sparsamt. Häckningsdata: 


89 


Sotkamo, bo med 5 fjäderklädda ungar den 3 juli 1867; bo 
med 4 dunklädda ungar och 1 rötägg i en rutten granstubbe 
en fot frän marken den 16 juni 1881; Kuhmo, bo med 6 
färska ägg, af hvilka 2 jämte boet är insändt till Univ. Mu- 
seum, den 20 juni 1872: boet pä marken i mossa invid roten 
af en björk. Flyttningsdatum: Sotkamo, den 12 maj 1881. 
Biologiska iakttagelser: dä man nalkas fogelns bo, isynnerhet 
dä ungarne äro utkläckta, kommer fogelparet mycket nära 
inpä besökaren, dels i de närmaste träden flyttande frän gvist 
till gvist, dels pä marken med släpande vingar. Fogelns lock- 
ton, som kan uttryckas. med zitt, zitt, liknar något sängtra- 
stens zipp, men dess sång har jag ej varit i tillfälle att höra. 

Plectrophanes nivalis L. Förekommer endast under flytt- 
ningstiderna och i större kringstrykande skaror. Den 11 april 
detta är slog sig en större flock till en stund ned pä en da- 
gen förut uppkommen snöfri fläck af en högt belägen åker i 
närheten af min bostad. Under dagarne emellan den 23 och 
29 oktober syntes skaror af snösparfvar slå ned på de med 
ett tunnt snölager betäckta stubbåkrarne, men hafva, efter det 
ett starkt snöfall inträffade den 30, icke vidare varit synliga, 
utan sannolikt begifvit sig till sydligare trakter, likasom de 
om våren icke heller dröja många dagar inom området förr 
än de fortsätta färden nordanåt. 

Hirundo rustica L. Anträffas spridd öfverallt, men min- 
dre allmänt än H. urbica. Ankomstdag: Sotkamo den 17 
maj 1885. 

H. riparia L. Häckar i kolonier i nägra brant stupande 
sandstränder inom omrädet. 

H. urbica L. Mycket allmän. Flyttningsdata: Sotkamo, 
1878 V 17, 1879 V 15, 1880 V 15, 1881 V 23, 1885 V 21. 

Ampelis garrulus L. Förekommer, förutom vid höst- 
och värflyttningen, äfven här och der häckande. För några 
är sedan päträffade jag pä en tallmo i närheten af en insjö 
vid midsommartiden en kull nyssutflugna ungar, och har nästan 
hvarje sommar under häckningstiden påträffat något par. Den 
10 maj 1885 såg jag en flock af 30 a 40 stycken vid nord- 
lig vind styra nordostvart öfver en större höjd. 


90 


Alauda arvensis L. (kivenviha). Häckar temmeligen 
allmänt pä äkerfälten. Flyttningsdata: Sotkamo, 

1865 IV 19 1870IV 15 1875 V 2 18801V 13 
66 IV 12 71 IV 29 76 IV 24 85 IV 24. 
68 IV 16 12 IV 19 78 IV 13 
69 IV 22 74 IV 21 19 IV 21 

(Borgå skär, 1856 IV 5, 1857 III 29, 1858 III 24, 1859 

ITI 39, 1862 IV 3.) 

Picus martius L. Temmeligen allmän året om; häckar. 

P. leuconotus Bechst. Förekommer sparsamt; häckar 
sannolikt. 

P. major L. Mycket allmän alla ärstider. Häcknings- 

datum: Sotkamo, bo med 6 ägg den 6 juni 1872. 

P. minor L. Mindre allmän än P. major; häckar. 

P. tridactylus L. Temmeligen allmän. Fogeln har tvänne 
gånger af mig anträffats häckande uti ihåliga träd pä mossar. 

lynx torguilla L. Förekommer häckande i höglända löf- 
och blandskogar, dock mindre allmänt. Häckningsdata: Sot- 
kamo, bo med 3 ägg 1872 V 28; bo med 6 ägg 1884 VI 14. 
(Borgä skär, bo med 8 ägg 1862 VI 7; bo med 7 ägg 1861 
VI 22.) Boet lägges i ihåliga träd. : 

Cuculus canorus L. Allmän. Flyttningsdata: Sotkamo, 

1863 V 18 1876 V 26 1879 V 26 1881 V 24 

65 V 18 (1 V 27 80 V 23 8D V 1. 

12 V 21 18 V 22 
(Borgä skär, 1856 V 11, 1858 V 8, 1859 V 8.) Biologiska 
iakttagelser: i ett löfsängarebo med 1 ägg fans i juni 1861 
ett gökägg, blätt till färgen, en annan gäng i ett sädesärlebo 
ett gökägg af grähvit grundfärg, tecknadt med svartbruna fläc- 
kar och streck, och den 31 maj 1872 tog jag ur en skjuten 
gökhona ett ännu ej fullt utveckladt ägg af mindre dimen- 
sioner än vanligt, hvilket bäde till grundfärg och teckning 
liknar ägg af Fr. linaria. 

Cypselus apus L. Förekommer allmänt i ödemarken, 
isynnerhet der torra furor finnas. Häcknings- och flyttnings- 
data icke antecknade. 


M 


Falco subbuteo L. Häckar, men ej allmänt. Häcknings- 
datum: Sotkamo, bo med 3 ägg den 21 juni 1867. 

F. aesalon Tunst. Häckar allmänt. Häckningsdata: Sot- 
kamo, bo med 2 ägg den 21 maj 1872 och den 24 maj 1882. 

F. tinnunculus L. Häckar allmänt. Häckningsdata: Sot- 
kamo, bo med 5 ägg 1872 VI 8, 1877 VI 9 och med 3 ägg 
1884 VI 1. 

Astur palumbarius L. Häckar, men sparsamt. 

A. nisus L. Allmännare än A. palumbarvus. Häcknings- 
data: Sotkamo, bo med 3 ägg 1879 VI 10 och 1885 V 30. 
Värpningen af den senare kullen började den 28 och afslu- 
tades den 30 maj. 

Aquila chrysaötus L. Förekommer sparsamt. Häck- 
ningsdata: Sotkamo, bo med 2 färska ägg den 22 juni 1871 
och bo med litet legade ägg den 5 juni 1873. Örnen använ- 
der vanligen samma bo flere är ä rad. 

Pandion halia&tus L. Förekommer sparsamt. Häck- 
ningsdata: Sotkamo, bo med 5 ägg den 23 maj 1874, och med 
2 ägg 1 maj 1882. 

Pernis apivorus L. Förekommer sparsamt. Häcknings- 
data: Kuhmo, bo med 2 ägg 1872 VI 18; Sotkamo, bo med 
2 ägg 1879 VI 10, 1884 VI 16 och VII 4. 

Archibuteo lagopus Bränn. Ett par klor af denna art 
erhölls om vären 1885. 

Buteo vulgaris Bechst. Mycket allmän. Häckningsdata: 
Sotkamo, bo med 3 ägg 1879 VI 10, 1883 V 22; Kuhmo, 
bo med 2 ägg 1883 V 30 och med 3 ägg 1884 VI 2. 

Strix bubo L. Förekommer sparsamt; häckar i klip- 
piga trakter. 

Surnia ulula L. Allmän. Häckningsdata: Sotkamo, bo 
med 5 ägg i slutet af april 1879 och den 24 maj 1879: Kuh- 
mo, bo med 6 ägg i april 1884, och en annan gäng bo med 
7 ägg. 

S. passerina L. Sällsynt. 

Syrnium lapponicum Sparrm. Sällsynt; häckar undan- 
tagsvis. Jag har en gäng i början af september skjutit en 
nyss flygfärdig unge. 


92 


Syrnium uralense Pall. Förekommer sparsamt. - Häck- 
ningsdata: Kuhmo, bo med 3 ägg (nägot legade) den 20 april 
1884. Boet var i en pä vid pass 18 fot från marken afbru- 
ten, ihålig fura, så djupt nere i hålet, att äggen icke kunde 
nås med armen. I Sotkamo anträffades 2 ännu ej fullt flyg- 
skickliga ungar i juni samma år. På boet med äggen blef 
honan infångad och sänd till Univ. Museum. 


S. funereum L. Temmeligen allmän. Häckningsdata: 
Kuhmo, bo med 3 legade ägg i slutet af maj 1879, och bo 
med 5 färska ägg i slutet af april 1884. 

Columba palumbus L. Häckar allmänt. 

Tetrastes bonasia L. Häckar allmänt. 

Tetrao urogallus L. Häckar allmänt. Boet vanligen 
fullvärpt i midten af maj. 

T. tetrix L. Häckar allmänt. 

Lagopus albus Gm. Häckar allmänt. Häckningsdata: 
Kuhmo, bo med 8 ägg den 18 juni 1872, och med 10 ägg 
den 20 juni 1873. 

Ortygion coturnix L. Förekommer undantagsvis. En 
individ är iakttagen i senare hälften af juni månad 1882 pä 
en kornäker invid Sotkamo kyrka, och den 22 juli 1885 lät 
fogeln äter höra sin skarpa hvissling pä samma äker, der den 
uppehöll sig och af mig iakttogs ännu efter midten af aug., 
utan att någon häckning kunnat iakttagas. 

Charadrius apricarius L. (peltopyy). Förekommer i 
flockar vid värflyttningen pä ängar och trädesäkrar. Har ät- 
minstone en gång påträffats häckande i Sotkamo, nämligen 
den 10 juni 1879; boet innehöll 3 ägg. Flyttningsdatum: 
Sotkamo, den 16 maj 1885. 

Hamatopus ostralegus L. Tvänne gånger är en enstaka 
individ af mig iakttagen vid värflyttningen. 

Vanellus cristatus M. & W. En enstaka individ är af 
mig en gäng anträffad pä en trädesäker vid värflyttningstiden 
och skjuten. Den 22 maj 1885 såg jag en mindre fock 
söka sin föda pä grunda och gyttjiga stränder af en insjövik. 
Häckar icke. 


93 


Numenius arcuata L. Förekommer sparsamt vid flytt- 
ningstiderna, men har mig veterligen icke anträffats häckande. 

N. phaeopus L. Förekommer talrikt säväl pä mossar 
och läglända ängar som pä höglända äkerfält och gamla sve- 
der. Dess bo har en gång anträffats pä en åker vid plöj- 
ning och blef öfverkördt af plogen, samt en gång pä en 
högtbelägen sved, men anträffas oftare pä fuktiga ängar och 
mossar. Häckningsdata: Sotkamo, bo med 4 ägg 1871 V 28, 
med 2 ägg 1877 VI 7, med 3 ägg 1878 VI 11, med 4 ägg 
1881 VI8 och med 3 ägg 1885 V 29. Flyttningsdatum: Sot- 
kamo, 1885 V 13. 

Machetes pugnax L. Anträffas nägon gäng vid flyttnings- 
tiderna i mindre flockar; häckar sannolikt icke. 

Totanus fuscus L. Pä en sumpig strand af en liten in- 
sjö såg jag den 26 maj 1876 några individer. Hvarken förr 
eller senare iakttagen. 

(T. ochropus L. I början af 1870 talet erhöll jag frän 
grannsocknen Paltamo tvänne ägg, som efter allt utseende 
tillhöra denna art.) 

T. glareola L. Häckar allmänt. Häckningsdata: Sot- 
kamo, bo med 4 ägg 1871 VI 16, 1877 VI 6 och 1881 VI 
10. Boet träffas vanligen pä nägon tufva i kärret. Flytt- 
ningsdatum: Sotkamo, 1885 V 17. 

T. glottis L. Häckar allmänt. Boet träffas vanligen pä 
torra sandmoar och gamla sveder i ödemarken, ofta ganska 
längt frän vatten, men dock i närheten af en mosse eller ett 
kärr. Eljes vistas fogeln gerna pä grunda sjöstränder, både 
kala och gräsbevuxna, äfvensom på sanka mossar. Häcknings- 
data: Sotkamo, bo med 3 ägg 1873 VI 12, med 4 ägg 1876 
VI 17, 1877 VI 9 och 1881 VI 12. Flyttningsdatum: Sot- 
kamo 1885 V 12. 

Actitis hypoleucus L. Häckar allmänt på steniga och 
sandiga sjöstränder. Häckningsdata: Sotkamo, bo med 4 ägg 
1879 VI 18, 1885 VI 17. (Borgå skär, bo med 4 ägg 1861 
V 29.) Flyttningsdata: Sotkamo, 1882 V 21, 1885 V 22. 

Scolopax rusticula L. Sällsynt. Den 1 och 10 maj samt 
i juni 1870, den 18 maj 1871 och den 7 maj 1872 iakttog 


94 


jag morkullor, som sträckte vid midnatt öfver temmeligen hög- 
lända, albevuxna ängar, omvexlande med blandskogsbackar- 
Fogeln har dock ej anträffats häckande. 

Telmatias gallinago L. (taivaan mäkärä). Häckar tem- 
meligen allmänt i kärr och pä fuktiga ängar, samt päträffas 
för öfrigt pä läglända, gräsbeväxta ä- och bäckstränder. Häck- 
ningsdata: Sotkamo, bo med 4 ägg 1872 V 26, 1879 V 28. 
Flyttningsdatum: Sotkamo, 1885 V 13. 

Ortygometra porzana L. Fogelns lätt igenkänliga, skarpa, 
entoniga hvissling, som, hörd pä längt afständ, liknar ljudet 
af en i vatten oupphörligt fallande vattendroppe, har jag för 
nägra är sedan hört en lugn natt vid midsommartiden pä en 
sank äng i Kuhmo. Ovisst om den häckar. 

Grus communis Bechst. Häckar temmeligen allmänt pä 
de vidsträckta mossarne. Häckningsdata: Sotkamo, bo med 
2 legade ägg den 16 juni 1873. Flyttningsdata: Sotkamo, 

1866 V 6 18799V1 1881 IV 30..1885 V 10. 

17 IV 28 80 V 3 82 III 24 | 
(Borgå skär, 1856 IV 23, 1858 IV 16, 1859 IV 14.) Flytt- 
ningen sker frän vester ät öster och tvärtom. 

Cygnus musicus Bechst. Har fordom, men ej pä senare 
tider anträffats häckande inom området. Rastar vid värflytt- 
ningen, som sker från vester ät öster, i Tenetti och Kokko- 
virta strömvatten nägra veckor intill dess sjöarne blifva isfria. 
Flyttningsdata: Sotkamo, 1865 IV 19, 1878 IV 6, 1880 ILL 
27, 1882 III 24, 1885 III. 13. 

Anser segetum Gm. (arvensis Naum.). Häckar vid flera 
skogssjöar inom omrädet. Häckningsdata: Kuhmo, bo med 
5 ägg den 22 maj 1876. Honan blef fångad vid boet och 
togs för att uppfödas och tämjas. Nästan ärligen tagas ungar 
1 samma afsigt. Flyttningsdata: Sotkamo, 1880 IV 27, 1881 
V 8, 1882 V 1, 1885 III 16 och IX.24.. Elyttningen sker 
frän V ät O och tvärtom. Vid höstflyttningen rasta gässen 
pä stränderna af de större insjöarne. 

Anas boschas L. Häckar allmänt. Flyttningsdata: Sot- 

.kamo, 1878 V 4, 1880 IV 25, 1881.V 8, 1882;1V 11, 
1885 IV 26. 


95 


A. penelope L. Häckar allmänt. Häckningsdata: Sot- 
kamo, bo med 7 ägg den 10 maj 1877. 

A. acuta L. Häckar mindre allmänt än A. boschas. 

A. erecca L. Häckar allmänt. 

Oidemia nigra L. (meriteiri). Häckar temmeligen all- 
mänt.  Häckningsdata: Sotkamo, bo med 4 ägg den 25 juni 
1867 och bo med 7 ägg vid midten af juni 1884. 

Fuligula cristata Steph. Häckar temmeligen allmänt. 
Häckningsdata: Sotkamo, bo med 6 ägg (legade) den 16 juli 
1877. (Borgä skär, bo med 10 ägg den 21 juni 1858.) 

Glaucion clangula L. Häckar allmänt. Häckningsdata: 
Sotkamo, bo med 4 ägg 1868 V 20. Flyttningsdata: Sot- 
kamo 1877 V 1, 1878 IV 9,1885 IV 23. (Borgä skär, 1858 
IV 19, 1859 IV 14.) Flyttar parvis; rastar vid värflyttnin- 
gen 1 strömvatten. | 

Harelda hiemalis L. Förekommer vid värflyttningen, 
stundom 1 stora skaror 1 sund med strömt vatten, hvilka tidi- 
gare öppna sig, och gvardröjer till dess fjärdarne blifva isfria, 
men har ej anträffats häckande. 

Mergus merganser L. Häckar sparsamt. Flyttar par- 
vis. Flyttningsdatum: Sotkamo, den 25 juni 1885. 

M. serrator L. Häckar ganska allmänt. 

Sterna hirundo L. Häckar temmeligen allmänt pä hol- 
mar 1 de större insjöarne. Häckningsdatum: Sotkamo, bo med 
3 ägg den 25 juni 1882. Flyttningsdatum: Sotkamo, den 
22 maj 1885. 

? St. paradisea Briinn. Den 6 juni 1880 päträffade jag 
pä en liten bergholme ett bo af Sterna med 2 ägg, hvilkas 
dimensioner äro 38 —39 x 28 mm., och som hafva en mera 
grön grundfärg och större svarta fläckar i krans omkring äg- 
get, än de ägg af Sterna hirundo, som jag varit i tillfälle att 
se; men, dä det var nattetid och jag ej var i tillfälle att skjuta 
fogeln, är artens förekomst t. v. oviss. 

Larus canus L. Sällsynt. Har ej anträffats häckande. 

L. fuscus L. Häckar sparsamt på holmar i de större 
insjöarne. Häckningsdatum: Kuhmo, bo med 3 ägg den 6 juni 


1884. (Borgå skär, bo med 3 ägg den 12 juni 1868.) 


96 


Lestris parasitica L. (Buffonii Boie). Förekommer stundom 
under flyttningstiderna. För nägra är sedan iakttogs dock un- 
der sommaren en mindre flock vid en större insjö i Kuhmo. 

Coiymbus arcticus L. Häckar allmänt. Flyttningsda- 
tum: Sotkamo, den 25 maj 1885. 

C. lumme Bränn. Häckar lika allmänt som föregående 
art vid de smä träsken. Häckningsdata: Sotkamo, bo med 
2 ägg den 1 juni 1883, med 1 ägg den 13 juni 1885. 


(Meddel. af Societas pro Fauna et Flora fennica, 15: 1886.) 


Parkano sockens foglar, 


förtecknade af 


Casimir Brander. 


(Anmäldt den 6 mars 1886.) 


Parkano socken, belägen i nordöstra delen af Äbo och 
Björneborgs län samt Satakunta härad, gränsar i N ooh NO 
till Jalasjärvi socken af Vasa län, i O till Virtais socken 
af Vasa län samt Kuru kapell af Tavastehus län, i S till 
Ikalis socken och Jämijärvi kapell, i V till Kankaanpää socken 
och Honkajoki kapell. Gränsen mot Vasa län utgöres af Suo- 
menselkä, som här utjemnas till en läg platä, beväxt med 
tvinig martall. Jordmänen är delvis stenbunden och vatten- 
dränkt, delvis öfvergäende till fin sand, och floran ytterst fat- 
tig, mycket päminnande om lapsk natur. 

Platän utgör tillika vattendelare emellan de vattendrag, 
hvilka norrut flyta till Vasa län och de, hvilka söderut ut- 
falla i Kyrösjärvi sjö Midt pä höjdsträckningen ligger Kih- 
niöjärvi eller Korhosenjärvi sjö, hvilken gifver upphof ät en 
gren af Seinäjoki, som har sitt utlopp i Kyrö elf. Ej fullt 1/5 
verst från sistnämnda sjö ligger Sulkuajärvi sjö, hvarifrån de 
vatten, hvilka söderut utfalla i Kyrösjärvi, hafva sin början. 
Socknens största sjö är den i nordöstra delen belägna ?/, mil 
långa Nerkkojärvi, som genom Sulkua och Tarsiajärvi sjöar 
utfaller i Kankari sjö, hvilken utmynnar söderut i Linnan- 
järvi; denna sjö äter upptager frän NV Kuivasjärvi sjö ge- 
nom Rännärinkoski fors samt flere smala vattendrag, och ut- 
faller förbi Parkano kyrka i den 7 verst långa Parkanojärvi; 
frän NV emottager sistnämnda sjö Majajärvi och Vuorijärvi 
sjöar, sedan deras vatten passerat Vuorilampi lilla sjö, belä- 
gen alldeles invid kyrkan, vester om densamma. I vestli- 


7 


98 


gaste delen af socknen ligger Kovesjärvi sjö, som har sitt ut- 
lopp direkte i Koveslahti långa vik af Kyrösjärvi sjö af Ika- 
lis socken. Från Parkanojärvi sjö ledes vattnet vidare genom 
Väärijoki till Kyrösjärvi. 

De bäst odlade delarne af socknen äro Parkano kyrkoby 
samt omnejderna kring Parkanojärvi och Linnanjärvi sjöar, 
hvarföre äfven fogelfaunan i dessa nejder är rikast. TI trak- 
terna af Vuorijärvi sjö äro simfoglarne talrikast represente- 
rade, äfvensom de arter vadare, hvilka härstädes gvarstanna 
öfver sommaren. Socknen upptages till stor del af myrar 
och kärr, särdeles vestra och nordöstra delarne. Trakterna 
mellan Nerkkojärvi sjö och Tavastehus läns gräns, bestär af 
höjdsträckningar med jordmån af sandmylla, bevuxna med 
täta dels löf- dels granskogar, hvilka utgöra kära tillhåll för 
Luscinia-arterna, Turdus musicus, Phyllopseustes trochilus 
och collybita, Muscicapa atricapilla, Fringilla coelebs och 
montifringilla. 

I östra delen af socknen stryker en smal sandäs, som 
tager sin början inom Ikalis socken rakt norrut, samt slutar 
vid södra ändan af Nerkkojärvi sjö. Enligt uppgift skulle 
trakterna kring Parkano kyrka ligga 400 fot öfver hafvet; 
derifrän höjer sig landet smäningom norrut, sä att Kihniö 
sjö torde ligga 500 fot öfver hafvet. 

Klimatet är 1 allmänhet kallt i följd af de många kär- 
ren och myrarne samt socknens höga läge; nattfroster äro der- 
före icke sällsynta inom skogsbygderna. 

Spridda inom socknen anträffas i granskogarne Gar- 
rulus glandarius och infaustus samt Cleptes pica, hvaremot 
Lowia pityopsittacus förekommer säväli tall- som gransko- 
garne. Äfven anträffas inom barrskogarne Fringilla mon- 
tifringilla, Turdus musicus, Phyllopseustes collybita, Parus 
cristatus och ater, Fringilla spinus, Picus major och mar- 
tius samt Parus major, Cypselus apus, Muscicapa atrica- 
pilla, äfvensom roffäglarne, hvilka helst föredraga barrskogar, 
men äfven anträffas öfverallt, hvarest de kunna fillfreds- 
ställa sin roflystnad; vidare Tetrao wrogallus, Tetrastes bo- 
nasia, hvilken föredrager granskog, samt Tetrao tetrix. 


99 


I löf- och blandskog uppehålla sig :Fringilla. coelebs, 
Turdus pilaris och iliacus, Columba palumbus, Luscinia ru- 
becula och phoenicurus samt Muscicapa grisola äfvensom 
Cuculus canorus. 

I lägländta blandskogar anträffas Lagopus albus 
och Scolopax rusticula. På kärren förekomma spridt Grus 
communis och Telmatias gallinago. I kärrmarkerna anträf- 
fas Anthus pratensis allmänt, ehuru den äfven förekommer 
pä odlade ställen, äfvensom Anthus trivialis. 

Vid stränderna af äar och sjöar förekommer Actitis 
hypoleucus och likaså invid större sjöar Emberiza schoeni- 
clus spridt. 

Uteslutande pä odlade marker uppehålla sig Saxicola 
oenanthe, Motacilla alba och flava, Alauda arvensis, Starna 
perdiz samt Emberiza citrinella och hortulana. Omkring 
de odlade fälten lefva i buskar och snär företrädesvis Saxi- 
cola rubetra, Sylvia curruca, cinerea och hortensis samt La- 
mus collurio. Invid menniskoboningarna åter finnas, sä- 
som vanligt Passer domesticus samt Hirundo rustica och 
urbica. 

Den förteckning öfver socknens foglar, som här lemnas, 
grundar sig pä iakttagelser under de senare åren. Särskildt 
komma dock för är 1885 utförligare meddelanden om flytt- 
nings- och häckningsförhällanden att ingå uti den öfversigt 
af ornitologiska iakttagelser för nämnda är ifrån hela Finland, 
hvilken inom kort skall offentliggöras. 


Luscinia rubecula L. Anträffas härstädes allmänt säväl 
aflägset frän menniskoboningar, som ock i bebodda trakter; 
uppehåller sig såväl i gran- som löfskog, helst pä tätt be- 
vuxna ställen, der den häller sig gömd och derifrän den 
låter höra sin vackra sång; dock låter den äfven stundom, 
likt rödstjerten, höra sig från toppen af något högt träd. Den 
är en bland de arter, hvilka tidigast om våren anlända och 
senast om hösten bortflytta. Jag har ofta härstädes observerat 
fogeln om hösten, då marken redan varit frusen. Anlände hit 


1882 IV 25 1885 V 20 1884 IV 7 1885 IV 27 


100 


L. phoenicurus L. (leppälintu). Mycket allmän sä- 
väl vid boningar, som ock i aflägsna trakter, helst i blan- 
dad barr- och löfskog. Sjungande sitter den. vanligen i top- 
pen af någon flaggstång eller något högt träd. Dess näste 
anträffas såväl 1 ihåliga träd som också i byggningsknutar. 
Fogeln tyckes vara mycket trätgirig och stridslysten, samt 
tål ogerna sina likar i närheten af det ställe den utvalt till 
bostad, hvilket jag hvarje vår varit i tillfälle att iakttaga; ty 
heta strider utkämpas om besittningen af de holkar för små- 
foglar jag utsatt i min trädgård och hvarest årligen alltid 
något par af denna art häckar. 

Att hanen efter honans död ensam vårdar ungarne var 
jag 1 tillfälle att observera för några är tillbaka. Ett par 
rödstjertar hade bygt bo i en af mina hålkar och hade redan 
några veckors gamla ungar, då honan en afton bortsnappades 
af en lärkfalk, som djerft nog bortförde fogeln alldeles i mitt 
granskap; det oaktadt fortfor hanen att uppföda ungarne till 
dess de voro fullvuxna. En egenhet hos fogeln är att den 
aldrig till bostad utväljer någon af de hälkar, hvilka äro 
uppsatta närmare toppen af träden, utan endast dem, som äro 
belägna omkr. 2 a 3 famnar frän marken. Förutom insek- 
ter har jag sett fogeln förtära vinbär, smultron äfvensom bär 
af Amelanchier Dbotryapium. Boet anlägges i ihåliga träd, 
byggningsknutar m. m. och är enkelt, sammansatt af gräs och 
och rötter samt inuti beklädt med tagel och fjäder. Arten 
ankom hit 

1877: V..10,.1880--N+-3; 4 18835; Vid 
78 V 14 811189 34 V 4 
79 V 14 82 IV 29 85 IV 29 


och iakttogs om hösten senaste gången 


1880 IX 3 1883 IX 15 1885 IX 9. 


Saxicola oenanthe L. Allmän bäde i odlade nejder och 
skogsbygder. Anlände 
1876 IV 22 1879 Vad 6 1882.V 2 1885 IV 26. 
17 V 13 ah 83 IV 28 
78 IV 27 81 IV 19 84 V 4 


101 


Om hösten ej mera synlig efter följande dagar: 
1880 IX 3 1881 IX 3 1885 IX 5. 

S. rubetra L. Anträffas öfver hela socknen, hvarest 

buskiga ängar och äkerfält förekomma. Ankom 
1877 V 21 18799 V 25 1883 V 16 
78 V 12 81 V 18 84 V 20. 

Turdus musicus L. (satakielinen). Allmän öfverallt 
i barrskog. Bygger sina nästen helst uti granar, vanligen 
omkr. 5 a 6 alnar från marken. Boet består utvändigt af 
löf och smärre qvistar, samt är invändigt smetadt med lera 
och jord, hvarigenom det får en ovanlig fasthet. Jag har 
anträffat bon af fogeln äfven i urholkningar i gamla stubbar. 
Anlände hit år 

1876 IV 17 1879 IV 22 1882 IV 1 1885 IV 18. 
77 IV 26 80 IV 25 SäsnVaoD 
78 IV 15 81 V 6 84 IV 27 

T. pilaris L. (rastas). Allmän i hela socknen. Åren 
1884 och 1885 hafva 7 och 12 par häckat i en liten park 
omkring min trädgård inom en högst liten terräng och allde- 
les kring min bostad; jemte den tvänne par T. ilöacus. I 
alimänhet tyckes arten välja blandskog och helst barrträd till 
häckplats, ty jag kan ej päminna mig hafva mera än en gäng 
anträffat något bo ı löfträd, nämligen den 7 juli i en björk 
omkr. 2 alnar frän marken. Äfven har jag funnit bon an- 
lagda pä gärdesgårdar. Förutom bär och insekter tyckas 
metmaskar utgöra en begärlig föda för fogeln, hvilka den 
med skicklighet uppsöker genom att med näbben kringkasta 
mullen. Arten qvarstannar här om höstarne ganska länge 
(ibland ännu i okt., nov., dec., jan.) och träffas vissa år ännu, 
då snön betäcker marken. Arten anlände 

1876 IV 16 1879 IV 22 1882 IV 25 
77 IV 14 80 V 2 83 IV 26 
78 IV 10 80—81 hela vint. 85 IV 24. 

T. iliacus L. Förekommer i hela socknen, dock ej sä 
allmänt som T. pilaris. Dä fogeln sjunger, sitter den alltid 
högt i kronan af något träd; dess sång som utgöres af några 
starka toner åtföljda af ett kort qvitter, hvilket höres endast 


102 


pä nära håll, får man höra dagen igenom långt in pä aft- 
narne. Ehuru fogeln eljes är mycket skygg, tyckes den bort- 
lemna all skygghet dä man nalkas boet, eller dä ungarne fin- 
nas i närheten. Under våren, dä den först anländer, håller 
den sig i stora skockar och dä alltid i sällskap med snöska- 
tan, men sprider sig, dä häckningstiden infaller. Metmaskar 
tyckas utgöra en för arten angenäm föda; fogeln uppsöker dem 
mycket behändigt med näbben och uppkastar dervid mullen 
vida omkring. Äfven smultron och vinbär tyckas smaka. 
Arten ankom 
1877 V 10 18799 V 5 1882 IV 25 1884 IV 28 
18 V 7 80 IV 12 83 IV 26 85 IV 26. 

Hydrobata cinclus L. (koskikana) Vistas härstädes 
endast under vintrarne och anträffas dä öfverallt, hvarest öppna 
strömdrag finnas, vanligen frän midten af november till slutet 
af april. En egenhet hos denna fogel, som jag tyckt mig 
märka, hvilken äfven allmogen iakttagit, är att ju kallare 
vädret är under vintern desto oftare dyker fogeln ned i vatt- 
net. Att dess förekomst skulle variera något är, har jag ej 
observerat. 

Sylvia hortensis L. Anträffas öfverallt inom socknen, 
der löfskog finnes, hvarest den hoppar emellan de tätaste gre- 
narne, så att man med svårighet kan upptäcka den, och hvar- 
ifrån den låter höra sin vackra sång, ibland ännu i midten 
af augusti. Anlände år 

1882 V 27 1883 V 30 1884 VI 2 1885 V 22. 

S. curruca L. Allmän pä buskbevuxna ställen och vid 

skogsbryn. Ankom är 
1880 V 20 1882 V 19 1884 V 19 
81 V 20 83 V 23 85 V 22. 

S. cinerea Lath. Förekommer temmeligen allmänt öfver 
hela socknen och träffas i täta busksnär, hvarest han döljer 
sig; är dock icke sä allmän som begge föregäende arterna. 

S. nisoria Bechst. Denna fogel har jag observerat blott 
en enda gäng tidigt om vären, men kan ej päminna mig om 
det var är 1875 eller 1876, i slutet at april eller början af 
maj. Efter ett starkt snöfall, sedan marken en tid delvis 


103 


varit bar, observerade jag en mulen, dimmig dag ett enda 
exemplar, som satt och sjöng på ett uthustak utanför mitt 
fönster. 
= Phyllopseustes trochilus L. Allmän såväl i bebodda 
trakter, som ock långt ifrån dylika både i tall- och löfskog. 
Anlände 
1880 V 10 1882 V 10 1884 V 17 
81 V 12 83 V 11 85 V 15. 


Ph. collybita L. (kuurnantilkittäjä). Uppehäller sig 
vanligen i barrskog, hvarest den från toppen af något högt 
träd låter höra sin egendomliga sång, trifves också gerna i 
granbevuxna kärr och anträffas öfver hela socknen, ehuru ej 
så allmänt som föregående art. Tyckes dock om våren, dä 
den anländer, uppehålla sig i bebodda trakter. Ofta har jag 
om vårarne hört dess sång från de ännu löflösa träden i min 
trädgård, bland hvilkas grenar den ifrigt söker efter larver. 
Jag kan ej påminna mig senare under sommaren hafva hört 
den sjunga från löfträd, utan tyckes den dä föredraga barr- 
träden och förekomma i trakter, aflägsna från menniskobo- 
ningar, ja djupt in i ödemarkerna. Vid flyttningarna om hö- 
sten besöker den åter menniskoboningar och har då ofta visat 
sig i min trädgård. Arten ankom år 


1877 V 17 18799V5 1881V13 1884 V 5 
78 V 11 80 V 3 85 V 17 85 IV 28. 


Muscicapa grisola L. Förekommer öfverallt inom sock- 
nen säväl i närheten af gärdar som ocksä längt in i skogarne, 
hvarest tallbevuxna torra moar tyckas för den vara en kär 
uppehällsort och dess bo ofta päträffas uti ingröpningar pä sidan 
af träden. Är 1884 fann jag ett bo, som var anlagdt i ändan 
af en stör, som stod lutad emot fähusväggen i min uthusrad. 
Då ungarne, fyra till antalet, blefvo utkläckta, råkade boet 
vicka på sned, så att alla ungarne, utom en, föllo ut och dogo, 
hvarefter jag åter uppreste boet. Föräldrarne fortforo att mata 
ungen, tills den blef fullvuxen. I allmänhet tyckes arten se- 
nast bland alla anlägga bo; det består af gräs och fina rötter 
och är invändigt beklädt med fjäder. 


104 


Anlände hit är 1883 V 18, 1884 V 21 och 1885 V 19. 
Bortflyttar härifrän vanligen i början af september. 

M. atricapilla L. Denna fogel anländer hit vanligen i 
slutet af maj. De första tiderna efter sin ankomst uppehäller 
han sig äfven i bebodda trakter, men aflägsnar sig sedermera 
och uppsöker skogarne, långt från menniskoboningar. I sock- 
nen förekommer den spridd öfverallt der skogar finnas, ehuru 
ej sä talrikt som föregäende art. Hvarje vär har alltid ett 
exemplar, en hane, uppehällit sig i min trädgärd och besöker 
flitigt de holkar jag derstädes har utlagda, hvarföre jag hop- 
pats få se den gvarstanna för att häcka; men han har alltid 
efter en tids uppehåll lemnat mitt granskap, för att häcka i 
skogarne. En egenhet är att, dä fogeln om värarne anländer, 
jag icke observerat några honor utan endast hanar, måhända 
anlända honorna senare. Fogeln, som är ovanligt skygg, har 
utmärkt vacker sång. Arten ankom hit år 

1881 V:11 1883 V 21 1885 V 21. 
82 V 23 84 V 15 

Lanius collurio L. Jag kan ej päminna mig hafva obser- 
verat fogeln annat än i bebodda trakter af socknen, hvarest 
buskbevuxna ängar och äkerlindor finnas, som för densamma 
utgöra en kär uppehällsort; särdeles anträffas den pä sanka 
ställen eller der vatten finnes i närheten. Vissa är tyckes 
den förekomma sparsammare än andra, t. ex. är 1883; och 
jag erinrar mig ej hafva är 1884 sett ett enda exemplar. 
Andra är deremot anträffas arten talrikt. Boet anlägges van- 
ligen i mycket täta busksnär och är sammansatt af gräs och 
rötter. Arten anlände hit är 

1877 *V 22'' 1879 V 25 1881 V 157 "18557 

78 V 23 80 V 14 82 V 27 85 V 17. 

Tharraleus modularis L. Fogeln tyckes förekomma här 
ytterst sparsamt och ej alla är, ty jag vet mig ej hafva obser- 
verat den eller hört dess melodiska säng annat än är 1880, 
dä jag hörde en och annan sjunga frän toppen af nägon gran. 

Anorthura troglodytes L. Anträffas i kyrkobyn och kring 
Parkanojärvi sjö, söderut frän kyrkobyn; äfvensä har jag ob- 
serverat den i grannsocknen Ikalis, nämligen i Ikalis köping. 


o" 


105 


Anländer hit mycket tidigt; sä t. ex. observerade jag arten 
är 1879 den 2 maj, dä marken ännu var alldeles snöbetäckt. 
Fogeln har stark säng i jemförelse med dess obetydliga 
storlek. 

Parus major L. (tiiainen). Förekommer hela äret om, 
uppehäller sig om somrarne mest i barrskog, men tyckes äfven 
välja granskapet af menniskoboningar till häckplats; sä häc- 
kade t. ex. ett par flere är i knutarne af min bostad, dels i 
uthusen dels i boningshuset. Tvänne är i rad begagnades till 
och med samma bo, hvilket anlades under taket af bonings- 
huset, och egendomligt nog alldeles invid der en sädesärla 
redan andra äret hade sitt bo, sä att samma ingäng begagna- 
des, hvarföre dä och dä häftiga strider utkämpades. Sädes- 
ärlan ansäg väl platsen numera olämplig, hvarföre den ej mera 
tredje sommaren begagnade densamma, hvaremot talgoxen 
återkom och intog för andra gången sin gamla bostad. Detta 
par utgjorde riktiga stamgäster i mitt granskap. En ventil i 
mitt rum begagnades under vintern som sofplats utaf den 
ene af foglarne (bägge inlogerade sig aldrig samtidigt deri). 
Detta par hade slutligen ett olyckligt slut, i det att de bägge 
två gingo i en fälla, utsatt i trädgården för möss. 

Under vintrarne uppsöker fogeln menniskoboningar. Kött 
och talg synes utgöra en smaklig föda, ty de bitar, som af 
mig utkastats, uppfångades med begärlighet och gömdes un- 
der snön, i fall foglarne ej förmådde uppäta desamma. Fog- 
larne blefvo så vana vid att erhålla denna sin föda, att, så 
snart någon öppnade den boddörr hvarifrån de erhöllo sina 
läckerbitar, de genast uppflögo på bodtaket i väntan på det- 
samma. Boet som anlägges uti ihåliga träd och i byggnads- 
knutar, är enkelt samt består af en bale af grässtrån, rötter 
och fjäder. Bygger bo vanliger i slutet och midten af maj, 
så t. ex. år 1879 den 19 maj. 

P. ater L. Allmän hela året om, der barrskog finnes; 
isynnerhet väljer han helst från menniskoboningar aflägsna 
nejder, ehuru han dock om vintrarne ofta uppsöker bebodda 
trakter. Arten förekommer mycket allmännare än den före- 


gäende och är ovanligt liflig, samt ständigt 1 rörelse. 


106 


P. cristatus L. Förekommer härstädes allmänt både 
vinter och sommar, och uppehåller sig i barrskogarne aflägset 
från de större byarne, men nalkas menniskoboningarna i skogs- 
bygderna, utan att dock såsom P. major besöka sjelfva bo- 
ningshusen. | 

Acredula caudata L. Jag har aldrig observerat denna 
fogel här om somrarne, utom är 1885, dä jag den 17 junii 
en skogstrakt några mil nordost från kyrkobyn såg en flock 
antagligen en hel kull, hvilken med sin vanliga liflighet Ayt- 
tade sig från ställe till ställe. Här och hvar i socknen har 
jag observerat arten under höst-, vinter- och värtiderna. Uti 
kyrkobyn visar den sig vanligen först i slutet af oktober eller 
början af november, nägon gäng under vintern och sä vidare 
under vären, ofta sä sent att marken redan är nästan bar; 
men den gör ej nägra täta besök och uppehäller sig aldrig 
längre än par tre dagar, hvarefter den äter försvinner. Dock 
har den aldrig alldeles uteblifvit. Björk- och alfrön synes 
han med begärlighet förtära, och under ströftägen efter dessa 
håller sig flocken alltid tillsammans under ständigt lockande. 

Certhia familiaris L. Denna fogel har jag härstädes ob- 
serverat endast nedan upptagna tider. Första gängen säg jag 
ett exemplar krypande pä träden i min trädgärd den 15 no- 
vember 1880. Här uppehöll den sig till den 25 i samma 
mänad dä den försvann, sedermera sägos äter tvänne stycken 
den 4 november 1881, hvilka samma dag försvunno; vidare 
ett exemplar den 15 augusti 1882. Är 1883 uppehöll sig ett 
exemplar i min trädgård flere dagar i januari månad. Sista 
gången jag observerat fogeln var den 7 januari 1885, då ett 
exemplar åter infann sig i min trädgård, hvarifrån den efter 
några dagars förlopp försvann. 

Motacilla alba L. (västäräkki). Förekommer öfverallt 
nära menniskoboningar äfvensom 1 skogsbygderna vid de större 
sjöarne, hvarest han springer längs stränderna. Tyckes alltid 
anlända ensam, ty jag kan ej påminna mig vid fogelns an- 
komst om värarne hafva observerat flere tillsammans; det 
tyckes vara hanen, som först anländer, medan honan först nä- 
gon vecka efterät infinner sig. Boet, som anlägges under 


a. a 


107 


byggnadstak, i byggnadsknutar, under vägabroar m. m. bestär 
af gräs och strån och är invändigt beklädt med tagel. Ett 
par sädesärlor häckade tvänne är efter hvarandra i samma bo, 
anlagdt under mitt byggnadstak, och hade mähända ännu 
längre begagnat detsamma, om icke ett par talgoxar förjagat 
dem derifrän. Fogeln tyckes vara modig och stridslysten 
och täl icke andra foglar i sitt granskap. Hökar och kräkor 
förföljer den med stor djerfhet. Arten anlände är 
1876.IV 16 1879 IV 18 1882 IV 21 1885 IV 8. 
77 IV 27 80 V 2 83 IV 15 
78 IV 13 81 IV 16 84 IV 17 
Om hösten äro exemplar observerade sista gängen 
1879 IX 25... 1881 IX 21 1885 IX 21 
80 IX 20 82,1X 119; (Sex... X. 5). 

M. flava L. (hevos- el. neva-västäräkki). Anträffas 
öfverallt såväl i bebodda trakter pä åkrar och ängar, som 
också 1 skogsbygderna på mossar och kärr. Man ser fogeln 
ofta bland betande får, från hvilka den söker att fånga flu- 
gor; stundom tager den t. o. m. plats på ryggen af något får. 
Boet anlägges vanligen invid någon tufva och består af gräs- 
strån, samt är inuti belagdt med här och tagel. Anlände är 

1877. V.31. .1879 V.15.. 1881 V 17. 1884 V 21 

78 V 17 80 V 25 83 V 10 85 V 20. 

Anthus pratensis L. Uppehäller sig öfverallt der lämp- 
liga lokaler förekommer. Lägländta ängar samt kärr tyckas 
utgöra dess älsklingsställen, likasä är hon allmän pä myrari 
skogsbygderna. Arten lemnar mycket sent sin sommarvistelse- 
ort, ty ännu långt in pä hösten, dä andra foglar redan lem- 
nat sina ständorter, hör man ännu dess läte frän myrarne. 
Hon anlände 

1876 .IV 7 1879 IV 26 1882 IV 25. 1885 IV 28. 
77 IV 21 80 IV 19 SEN did 
78 IV 23 81 IV 25 84 V 13 

A. trivialis L. Finnes öfverallt i barrskog, säväl i be- 
bodda trakter, som i skogsbygderna, bäde pä torra trakter och 
pä skogbevuxna kärr samt mossar. Anlände hit 

1878 V 11 1880V 5 1883 V 10. 1885 V 12. 

19 V 15 81 V 18 84 V 8 


108 


Corvus corax L. (korppi). Stannfogel; vistas om som- 
rarne 1 de frän menniskoboningar mest aflägsna trakterna, men 
närmar sig bebodda ställen om vintern; förekommer spridd i 
hela socknen, ehuru icke särdeles talrikt. 

C. cornix L. (varis). Härstädes den allmännaste fogel. 
Lemnar orten enligt regeln till vintern och ätervänder vanli- 
gen redan i mars; men under blidare vintrar gvarstanna en- 
staka exemplar, t. ex. vintern är 1879, dä en mängd kräkor 
uppehöllo sig här, likasä är 1885. Likasom allmogen här pä 
orten, har äfven jag tyckt mig märka, att fogeln, dä den gvar- 
stannat, aldrig under midvintern läter höra sitt kraxande läte. 

Kräkan är här det största skadedjur för fogelverlden, 
ty den förstör allt hvad den öfverkommer, icke allenast ägg 
och späda ungar, utan jag har äfven observerat huru den ta- 
git och bortflugit med en redan flygvuxen trastunge fasthäl- 
lande sitt rof med näbben. Icke ens fiskarne tyckas vara 
säkra för henne, ty om vären 1885 observerades huru hon, likt 
fiskmäsen, störtade sig i vattnet och fångade nors, som dä 
hade sin lektid och hvars stim hon följde, Denna uppgift 
har jag af fullkomligt trovärdig person. Fogeln tyckes nöja 
sig med all slags animalisk föda utan urskiljning. En per- 
son har berättat mig, att, dä han som gosse en gång plun- 
drade ett kräkbo och gvarlemnade de sönderslagna legade äggen 
pä en sten samt aflägsnade sig ett stycke, kråkan strax deref- 
ter slog sig ned och begärligt förtärde äggen. 

Om hösten plundra kräkorna med stor begärlighet sädes- 
skylarne. De äro dä vanligen samlade i flockar, hvilka mot 
aftonen inlogera sig i närmaste skog, för att der tillbringa 
natten och följande dag äter begynna med sina plundringar. 
Kräkan är en mycket försigtig fogel och derigenom svär att 
skjuta. Dä skocken slagit sig ned nägonstädes, sitter alltid 
en af dem pä utkik och gifver genom kraxande tillkänna om 
fara hotar, hvarvid hela skaran försvinner. 

Boet, som utvändigt bestär af torra gvistar och ris, är 
invändigt betäckt med mossa och här. Det anlägges vanligen 
1 öfre delen af nägot barrträd. Fogeln häckar ej allenast i 
skogsbygderna, utan äfven i bebodda trakter, sä t. ex. bygger 


109 


han ofta bo i en trädgård i Brahestad, belägen midt uti sta- 
den, och oaktadt boet vanligen förstöres, äterkommer han ett 
annat är. Om vären anlände kräkan till Parkano är 
1876 III 16 1879 (III 18) 1882 III 13 1885 (III 17). 
ls lLV oc 80 III 15 83 III 28 
78 III 14 81 III 22 84 III 25 

Corvus monedula L. Den 19 maj 1879 observerade jag 
i kyrkobyn 5 stycken kajor, hvilka efter nägra dagars vistelse 
härstädes äter försvunno; arten har sedermera ej visat sig. 

Cleptes pica L. (harakka). Skatan förekommer här 
bäde sommar och vinter, ehuru icke särdeles talrikt. Om som- 
rarne anträffas den såväl i bebodda trakter, som i skogsbyg- 
derna och häckar äfven pä alla dessa ständorter. Exempel- 
vis säg jag den är 1885 häcka uti en trädgärd i Ikalis kö- 
ping, och dess bo har anträffats icke längt ifrän min bostad 
i kyrkobyn. Hon tyckes i allmänhet välja tätt bevuxna stäl- 
len till häckplats. Boet, som är sammansatt af större gvistar, 
är alltid försedt med tak. Likt kräkan är äfven skatan ett 
stort skadedjur, som förstör alla slags fogelägg och ungar som 
den öfverkommer. Under den tid jag bodde i Ijo socken af 
Uleäborgs län, var jag 1 tillfälle att observera huru en skata 
en dag anföll en kull gulsiskor, som uppehöllo sig ien träd- 
gärd utanför mitt kammarfönster. Hon vägade icke göra sina 
anfall, dä foglarne voro stadda i flygt, utan förföljde ungarne 
medan de sutto i träden; hon upphörde icke med förföljandet 
förr, än hon jagat en af dem ned pä marken och grep den 
med näbben om halsen samt strypte sitt rof, som bortfördes 
under modrens ängsliga klagan. Fogeln tyckes vara allätan- 
de, och gömmer allt hvad hon ej förmår förtära. 

Enligt min erfarenhet förekommer skatan i norra Fin- 
land vida talrikare vid kusten af Bottniska viken än inne 
i landet. : 

[Nucifraga caryocatactes L. Frän min vistelse i norra 
Finland vill jag omnämna att tvänne exemplar ett är blefvo 
skjutna i Pudasjärvi socken, men jag kan ej mera påminna 
mig hvilket är, och vill minnas att det inträffade emot slu- 
tet af sommaren.] 


110 


Garrulus glandarius L. (paskanärhi). Förekommer här 
hela äret om. Uppehäller sig om somrarne i skogsbygderna, 
förnämligast i barrskogar, der den finnes spridt. Infinner sig 
om höstarne till bebodda trakter. Likt kråkan och skatan 
tyckes denna fogel hälla till godo med allt slags afskräde. 
Han tyckes vara särdeles begifven pä rä potatis, hvilken han 
efter skördens slut plockar upp pä äkrarne. En särdeles oro- 
lig fogel, som ständigt är i rörelse att söka sig föda. 

Garrulus infaustus L. (kuukkonen). Uppehäller sig 
här, ehuru icke talrikt, hela äret om, spridd öfver hela sock- 
nen der granskogar finnas, vanligen uti frän boningar aflägsna 
trakter, och nalkas mera sällan bebodda ställen. Dock har jag 
stundom observerat den i högmarkerna kring kyrkobyn, ehuru 
den aldrig liksom nötskrikan infinner sig pä öppna fälten, 
utan uppehäller sig i skogarne. Fogeln tyckes vara särdeles 
nyfiken, ty, dä man nalkas stället der hon vistas, infinner hon 
sig alltid likasom för att se, hvad som mä tilldraga sig. 

Sturnus vulgaris L. Då jag är 1874 flyttade hit, häc- 
kade här hvarje vär 4 & 5 par starar, hvilka uppehöllo sig 
endast i kyrkobyn; är 1878 var antalet par nägot större. De 
försvunno genast, efter det deras ungar i början af juli voro 
utflugna. Samma bon, som voro anlagda här och der i byg- 
nadsknutarne, begagnades alltid hvarje är. De anlände hit 

1876 IV 24 1878 IV 14 1880 IV 11 
77 V239 19 We 6 81 VR 
Ännu år 1881 vistades fogeln här; men derefter var den all- 
deles försvunnen till är 1885 den 25 april, dä ett exemplar 
infann sig; detta stannade dock endast en kort stund kring 
en af de holkar jag i min trädgård utsatt för smäfoglar, Den 
8 maj observerade jag äter ett exemplar, kanske samma fogel, 
som äter besökte samma holk, hvilken den dock snart lem- 
nade, för att ej mera ätervända. 

Loxia pityopsittacus L. (käpylintu, ristinoukka). Fö- 
rekommer spridd hela äret om, dock ej sä talrikt om vint- 
rarne, som om somrarne; visar sig talrikare redan i mars. 
Foglarne förekomma alltid i flockar och föra ett ofantligt ovä- 
sen, dä flocken begifver sig pä flygt. Uppehäller sig endast 


111 


i barrskog, der den söker sin föda af barrträdens frön. Ofta 
har jag dock sett fogeln i skogsbygderna nalkas mennisko- 
boningar och på gärdarne uppsöka sig mat. Urinblandad snö 
tyckes den med begärlighet förtära, hvilket äfven af allmogen 
observerats; detsamma hörde jag af allmogen i Pudasjärvi. 
Om vintern 1885 var jag i tillfälle att se huru ett par flere 
gånger inflög under en boningsstuga på ett hemman, och, då 
jag skyndade dit för att se hvad de der förehade, sutto fog- 
larne helt trygga och sökte sig mat. Folket på gården berät- 
tade, att de ofta uppehöllo sig der, och antagligen var detta 
par icke det enda, som gjorde sä. En trovärdig person upp- 
gaf att han härstädes den 22 juni år 1883 fann ett bo med 
3 stycken ungar. 

Pinicola enucleator L. Finnes ytterst sparsamt både 
sommar och vinter; under somrarne uppehåller den sig i trak- 
ter långt från bebodda orter. Infinner sig till dessa i slutet 
af oktober eller början af november, ehuru också då endast 
i små flockar. Sä anlände fogeln hit år 1885 den 26 okto- 
bor och uppehöll sig här i kyrkobyn några dagar dä väder- 
leken var kallare, men försvann alldeles sedan vädret slagit 
om till blida. 

Pyrrhula rubicilla Pall. Förekommer härstädes spridd 
hela året om, och uppehåller sig företrädesvis om somrarne 
1 skogsbygderna, ehuru också någongång i bebodda trakter. 
Så t. ex. häckar ett par hvarje år uti en barrskog i närhe- 
ten af min bostad, ehuru jag ej ännu lyckats upptäcka boet. 
Vanligen redan i början af juli infinner sig hela kullen i min 
trädgård, der den uppehåller sig återstående delen af året. 
Vid vinterns annalkande tyckas foglarne samla sig i flockar 
och närma sig då menniskoboningar. Den kallaste tiden un- 
der vintern 1885 matade jag med gryn en flock utanför 
mitt fönster; platsen uppsöktes af foglarne hvarje morgon så 
snart det dagades, och de infunno sig sedan att äta flere gån- 
ger under dagens lopp. 

Passer domesticus L. (varpunen). Stannfogel; finnes 
dock talrikare endast i de större byarne, deremot mycket 
sparsamt vid gärdarne i skogsbygderna. 


112 


Fringilla coelebs L. (peippo). En bland de allmännast 
härstädes förekommande foglar; anträffas bäde i bebodda och 
obebodda trakter, helst hvarest blandad barr- och löfskog fin- 
nes, som tyckes utgöra en kär uppehällsort. Dä fogeln om 
värarne anländer samt om höstarne samlar sig i hopar till 
affärd, anträffas den vanligen i sällskap med bergfinken. Är 
ej iakttagen om vintern. Arten anlände hit 


o Da o 
[50 I 9 2,1875 IV. 9: 19.5 1882 9022 
121 IV 6 12. IV 8.12 83 IV 16 29 
su.IV [08215 84 III 26 
81 IV 16 28 85,1IV, 8 2 

Fr. montifringilla L. Förekommer temligen allmänt i 
skogsbygderna, hvarest den häcker; dock tyckes den icke sky 
menniskoboningar, ty är 1885 började ett par d. 29 maj an- 
lägga bo i min trädgärd i en mindre gran pä ett afständ af 
nägra tiotal famnar frän min bostad. Boet var anlagdt omkr. 
11 alnar frän marken invid stammen af trädet. I börjar af 
juli voro ungarne utflugna. Dä upptäckte jag äfvenledes i 
min trädgärd inemot 200 alnar frän boningshuset ett annat 
bo i förgreningen af en tall och omkr. tre alnar från marken; 
möjligen tillhörde det samma par som det förra. Äggen la- 
des d. 3—7 juli, ungarne utkläcktes den 18 juli, men anträf- 
fades den 28 juli döda, sedan föräldrarne försvunnit. Boet 
var bygdt alldeles likt bofinkens, utvändigt konstfärdigt sam- 
mansatt af löf och mossa, samt invändigt beklädt med hår, 
tagel och fjädrar, samt till formen klotrundt. 

Då fogeln om vårarne anländer, förekommer den icke 
lika talrik hvarje år (år 1881 ovanligt talrikt). Detsamma 
observerade jag under min vistelse i Pudasjärvi, hvarest arten 
vissa år infann sig uti ofantliga skockar. Flyttningstiden 
förekommer den alltid i sällskap med bofinken. Arten har 
anländt till Parkano år 

1877. .vV 10...1879 V.5. 18857 ar 10 DES 

78 IV 7 81 V, 9 84 V 13 

Fr. chloris L. Förekommer allmänt i kyrkobyn och 
söderut härifrån; deremot kan jag ej påminna mig hafva ob- 


113 


serverat fogeln mera än pä sin höjd nägon mil norrut frän 
kyrkobyn. Anländer hit om värarne alltid mycket tidigt, 
exempelvis 
1878. IV.7 , 1880 ITE 22,,..1882 III 13 ..1884 TIT 23 
19.1V 8 81 IV 14 33 IV 18 85 IV 4. 
Vanligen är arten näst kräkan bland de foglar, som först an- 
lända. Hon gvardröjer här mycket sent om höstarne, och 
lemnar ofta orten ej förr, än snö fallit; sä t. ex. säg jag fo- 
geln här är 1882 den 8 nov. och 1885 den 9 oktober. Är 
1882 observerade jag i Tavastkyrö socken (omkr. 6 mil sö- 
derut härifrän) nägra exemplar den 26 januari. Fogelns läte 
är sä förvillande likt norrgvintens, att jag med svårighet kan 
särskilja begges från hvarandra. 

År 1884 hade ett par anlagt bo i min trädgård i en 
mycket tät gran närmare toppen af trädet. Dock tyckes ar- 
ten äfven utvälja buskar till häckningsplats, ty år 1883 an- 
träffade jag pä en vattendränkt äng tvänne bon i två ej 
långt ifrån hvarandra befintliga videbuskar. Sedan ungarne 
blifvit halfvuxna i boet, gifva de sig tillkänna derigenom, att 
de ofantligt väsnas och skrika, samt flaxa med vingarne hvarje 
gång föräldrarne nalkas boet. Sedan kullen utflugit, följer 
den föräldrarne under ständigt oväsen, så att flocken redan 
på afstånd annonserar sin ankomst. 

Fringilla linaria L. Vistas här mycket sällan hela året 
om, utan infinner sig vanligen i medlet af oktober eller bör- 
jan af november, och anträffas sedan sparsamt under vin- 
tern, isynnerhet om den är kall; ankommer åter talrikt i 
slutet af mars eller början af april, hvarefter den småningom 
försvinner. Ett och annat är har jag observerat att en min- 
dre del äfven öfver sommaren gvarstannat. Sä t. ex. anträf- 
fade jag den 13 juni 1881 en familj med flygvuxna ungar. 

Fr. spinus L. Anträffas härstädes spridd öfver hela sock- 
nen, både i bebodda trakter och skogsbygder; barrskogarne 
utgöra dess käraste uppehällsort. Anlände 

1878: IV 12 1880 IV 12 1884 III 23 
19 IV. 21 83 IV 19 85 IV 30. 
Emberiza citrinella L. (keltasirkkunen). Uppehäller 


8 


114 


sig öfverallt der menniskoboningar finnas, såväl i de större 
byarne som vid enstaka gärdar i skogsbygderna. De flesta 
är gvarstannar en del här hela äret om, dä fogeln under vin- 
tern stryker frän ställe till ställe, sä att den stundom försvin- 
ner från en ort, men återkommer efter någon tid. Boet an- 
lägges alltid i nägon fördjupning pä marken under en buske 
och är sammansatt af torra grässträn och fina rötter. Arten 
anlände hit är 1877 den 4 april; vintrarne 1878, 1880, 1881, 
1883 och 1884 öfvervintrade större delen här; äfvensä har 
jag är 1885 observerat fogeln ännu den 17 november och i 
december. Är 1879 voro endast nägra exemplar synliga, och 
hufvudmassan ätervände den 4 april. 

E. hortulana L. Finnes här ytterst sparsamt; jag har 
icke observerat arten annorstädes än i kyrkbyn och kring 
Parkanojärvi sjö (strax söder om Parkano kyrka), hvars strän- 
der äro mycket uppodlade. Anländer hit vanligen i början 
af maj. 

E. schoeniclus L. Förekommer sparsamt, endast vid 
stränderna af de större sjöarne i vestra och nordöstra delarne 
af socknen, äfvensom i kyrkobyn. Ankom 

1876 V 11 1879 TV 23 ' 1881 V17' '1885 DV 

HSV VO BOTA) 83 V 6 

Plectrophanes nivalis L. Uppehäller sig härstädes en- 
dast under värflyttningarna mot norden; vid flyttningarna till 
södern tyckes fogeln icke välja denna väg, ty jag har aldrig 
sett den här om höstarne. Infinner sig här aldrig i större 
mängd och uppehäller sig endast en kortare tid. Ankom 

1876 11112*::1879-11T*29 1885 LYS 
17 IV 20 80 IV 4 84 TII 23 
81V. rd 81 IV 2 85 III 27. 

Hirundo rustica L. (jouhipääskynen) Vistas här 
öfverallt inom socknen vid menniskoboningar, dels i de större 
byarne, dels vid enstaka gärdar 1 skogsbygderna, dock icke 
sä talrikt som följande art pä hvarje ställe, utan endast nägra 
par. Sitt näste bygger fogeln vanligen inuti husen, men un- 
derstundom äfven utanpä, under takbandet. Denna art an- 
länder alltid tidigare än den följande. Till kyrkobyn infinna 


115 


sig alltid först en eller par foglar, likasom för att rekogno- 
scera, hvarpä hufvudmassan kommer efter någon tid; der- 
emot anländer af följande art alltid ett större antal samti- 
digt. Ankom är 
1876 V 24 1880 V 11 (försvann åter 1882 IV 30 

T7 V 20 för köld, och ätervände 83 V 10 

78 V 15 V PDT 84 V 19 

719 V 13 81 V (15, ett ex.) 23; 85 (12, 15, 20) 22. 
Hufvudmassan bortflyttade är 1879 VIII 30, 1880 IX 3, 
1881 VIII 24, 1883 VIII 30, 1885 IX (1) 5. 

H. urbica L. (muuripääskynen) Förekommer här- 
städes temligen allmänt, mycket talrikare än föregäende art, 
öfverallt der menniskor bosatt sig; ymnigare i skogsbygderna 
än här i kyrkobyn. Anlände 

1878 V 17. 1880 V 27 1882 V 26 1884 V 22 
79 V 20 81 V 22 83 V 12 85 V 24. 
Hufvudmassan bortflyttade 
1879 VIII 30 1881 VIII 24 1885 IX 1 (5). 
80 VIII 28 83 VILI 30 

Ampelis garrulus L. Uppehäller sig här endast under 
vintrarne i mindre flockar, och mycket olika under olika år. 
Infinner sig vanligen i slutet af oktober eller början af no- 
vember och dröjer vissa är endast en kortare tid, t. ex. är 
1885 d. 13 okt.—23 nov. De är fogeln stannar gvar här hela 
vintern försvinner den 1 medlet af april. Understundom stan- 
nar fogeln här hela året om, och häckar äfven antagligen. Den 
10 juni 1881 observerade jag tvänne stycken, hvilka sutto i 
en mindre tall i närheten af en liten bäck; foglarne voro 
icke skygga, hvarföre jag nalkades dem alldeles nära, och de 
föreföllo mig vara i ungdrägt. Samma dag observerade jag 
senare vid ett annat ställe af samma bäck tre stycken, hvilka 
sutto pä stranden af bäcken; en af dem var sysselsatt med 
att mata de andra. Dä jag nalkades tlögo alla ien ung tall- 
skog alldeles invid, hvarest antagligen funnos flera stycken, 
ty jag urskiljäe deras läten från flera håll, utan att upptäcka 
sjelfva foglarne, hvilka blefvo skygga, dä de sägo sig observe- 
rade, och försökte dölja sig i den täta ungskogen; af lätet 


116 


tror jag mig kunna sluta till att det var en kullungar. Föl- 
jande dag den 11 juni såg jag 1 samma nejd tvänne exem- 
plar flygande högt öfver mig. Äfven den 25 juli 1882 såg 
jag ett exemplar. 

Alauda arvensis L. (kivenlieriäinen). Förekommer, 
ehuru icke särdeles talrikt, inom socknen der odlade fält fin- 
nas, såsom i kyrkobyn, kring" Parkano- och Nerkkojärvi sjöar, 
hvilka utgöra de mest odlade trakterna; deremot anträffas den 
ytterst sparsamt i skogsbygderna pä de ställen der ödlingar 
finnas. Ankom är 

1876 IV 9 18799IV 8 1882 TIT-23 18851V 10. 
TEO DT 80 IV 4 83 IV 15 
718 IV 5 81 IV 18 84 III 28 
Flyttar om hösten vanligen i slutet af september; men är 
1882 observerade jag här ett exemplar ännu den 6 novem- 
ber, dä snö redan betäckte marken och alla flyttfoglar voro 
bortflyttade. 

Picus martius L. (palokärki). Vistas här hela äret 
om, dock icke särdeles allmänt. De frän menniskoboningar 
mest aflägsna barrskogarne utgöra dess förnämsta vistelseort. 

P. canus Gm. Denna art har jag observerat endast en 
gång, nemligen i början af mars är 1881, vid Ahvenlampi 
gästgifveri 1 Kuru kapell 2 verst österut frän Parkano kyrka; 
exemplaret var en hane. 

P. major L. (tikka). Den allmännaste af alla här före- 
kommande Picus-arter; träffas spridd öfverallt i barrskogarne 
hela äret om. 

P. minor L. Spridd hela äret om, dock mycket säll- 
syntare än föregäende art. 

P. tridactylus L. Finnes sparsamt; jag kan ej pämin- 
na mig under midvintern hafva observerat fogeln, utan en- 
dast mycket tidigt om värarne; möjligen vistas den dock här 
äret om. 

lynx torguilla L. Förekommer, ehuru icke talrikt, öf- 
verallt inom socknen i närheten af menniskoboningar; jag har 
aldrig observerat den i trakter aflägsna frän bebodda orter. 


117 


Vid artens ankomst har jag aldrig observerat: flere än tvänne 
exemplar tillsammans. Den anlände är 
1878 V13 1880V 5 1882V5 1884V 8 

79 V 20 81 V 13 83 V.9 85 V 13. 

Cuculus canorus L. (käki). Allmän säväl i närheten 
af menniskoboningar som i obebodda trakter, bäde i barr- och 
löfskog. Hördes är 

1876 V 8 1879V 14 1882 V 10 1885 V 9. 

17 V 18 80 V 11 83 V 15 

78 V 12 81 V 14 84 V 14 

Caprimulgus europaeus L. Anländer hit vanligen i slu- 
tet af maj och förekommer spridd öfverallt både i bebodda 
och obebodda trakter. Fogeln uppehäller sig endast pä skog- 
bevuxna ställen, hvarest den i gvällskymningarna och om nät- 
terna fängar insekter; skyr dock icke menniskoboningar, ty 
den anträffas årligen i nejden af min bostad, ofta sittande pä 
taket, derifrän den gör utflygter för att fänga insekter, hvarpä 
den ätervänder till samma ställe. 

Cypselus apus L. (haikara el. korpipääskynen). 
Förekommer här allmänt i gamla tallskogar, aflägsna från 
menniskoboningar; häckar der i ihåliga träd, men aldrig i 
närheten af bostäder. Anländer om våren vanligen i skockar, 
aldrig ensam; är 

1876 V 28 1879 V 31 1882 V26 1885 V 26. 

T7> V-31 80 VI 8 83 VI 4 

78 V 31 81 V 28 84 V 22 
Bortflyttade 1880 IX 3, 1881 och 1885 IX 1. 

Falco subbuteo L. Anträffas temligen allmänt både i 
bebodda trakter och i skogsbygderna, mähända mera allmänt 
pä sistnämnda ställen. 

F. aesalon Tunst. Finnes spridd öfver hela socknen. 

F. tinnunculus L. Är den allmännaste af alla roffoglar 
härstädes; uppehåller sig och häckar dels i bebodda trakter 
och' hagmarker, dels i skogsbygderna. Boet är alltid anlagdt 
i någon gran eller tall. Då ungarne blifvit Aygvuxna, följa 
de föräldrarne med uthällande skrik; aflägsna sig dessa för 
att hemta föda, vänta ungarne tills någondera återvänder, hvar- 


118 


vid alla flyga skrikande emot den ankommande och sålunda: 
förråda kullens vistelseort. Samma bo begagnas flera är i 
rad. Att fogeln förtär annan föda än kött, erfor jag en dag 
är 1884, dä jag frän mitt rum observerade en tornfalk, som 
utanför min gärdsplan hastigt slog ned pä nägot och satte sig 
pä en stubbe att förtära sin fångst; dä jag skyndade dit, fann 
jag lemningarna af mältiden, nämligen ben och vingar af en 
torndyfvel. Man får ofta under somrarne se flere stycken af 
dessa foglar tillsammans, lekande och förföljande hvarandra. 

Astur palumbarius L. En af de farligaste fiender till 
fogelverlden. Förekommer här öfverallt och uppehåller sig 
vanligast i skogstrakterna, men infinner sig till bebodda trak- 
ter för att jaga. Han utvecklar en ovanlig list och djerfhet, 
att ätkomma sitt rof, hvilket han uppsöker öfverallt. Den 6 
april 1885 observerade jag en mängd kråkor, hvilka under 
oväsen och skrik sväfvade öfver en viss punkti en liten 
skogsdunge, som omgifver min trädgärd, och stundom slogo 
ned. Jag hastade dit, hvarvid kråkorna försvunno, men i 
detsamma uppflög frän ett busksnär en dufhök och satte sig 
ett stycke frän mig; strax derpä uppflög äfven ett par rapp- 
höns, hvilka dufhöken säledes försökt gripa pä marken. Oak- 
tadt den nu blef bortskrämd, äterkom den nägra dagar derpä 
och lyckades dä gripa den ena af rapphönsen, hvilka hela 
vintern uppehållit sig kring min bostad; måhända lyckades 
den senare gripa äfven den andra, emedan jag efter en tids 
förlopp ej mera såg till henne. Som exempel uppå att höken 
äfven på marken försöker gripa sitt byte, kan jag anföra hvad 
en bonde i Pudasjärvi under min vistelse derstädes berättade 
mig. Han var en dag om hösten ute för att skjuta skogs- 
fogel, då han i ett tätt snär hörde ett förunderligt hväsande:- 
och prasslande. Vid närmare undersökning befanns det vara 
en hök (efter beskrifning en dufhök), som försökte gripa en 
orre. Hvarje gång höken med ett hväsande ljud och utbredda: 
vingar störtade emot orren, hastade denne undan och undvek. 
alltid höken genom en hastig vändning åt sidan, då deremot 
höken i sin ifver ständigt störtade rakt fram. Foglarne voro 
så upptagna, att de ej observerade karlen, som länge stod och 


119 


iakttog dem. Slutligen, dä han uppdrog hanen pä sin bössa 
för att skjuta höken, blef denne varskodd af knäppen och 
bortflög; orren deremot var sä uppskrämd, att den ej vägade 
flyga upp, utan föll för mannens skott. Boet, som består af 
en bale af ris och qvistar, anlägges i någon tall eller gran 
invid stammen. Jag har tyckt mig finna, att fogeln föredra- 
ger granen som häckplats. Äggen äro vanligen 2 eller 3. 
År 1885 erhöll jag den 29 maj en kull af 3 st. olegade ägg. 

En del exemplar qvarstanna hela vintern, men före- 
komma då ytterst sparsamt; t. ex. år 1882 observerade jag 
endast ett exemplar, den 8 december. 

A. nisus L. Äfven denna förekommer talrikt spridd 
öfver hela socknen. Likt föregående art söker den skogs- 
bygderna, derifrån den anställer jagtfärder till de bebygda 
orterna. Likasom ungarne af tornfalken, följa äfven dennes 
ungar föräldrarne med skrik och oväsen, så att man redan 
på afständ märker, hvar kullen uppehåller sig. En i all- 
mänhet svår fiende till alla små foglar. Ankom 1885 den 
23 april. 

Aquila chrysaötus L. (kotka). Förekommer spridd och 
uppehåller sig i de från menniskoboningar mest aflägsna trak- 
terna. Dess bo anträffas här och hvar inom socknen. Under 
vintern har jag aldrig hört fogeln omnämnas. I midten af 
juni 1885 erhöll jag klor af flygvuxna ungar, hvaraf synes 
att fogeln häckar tidigt. 

Pandion haliaötus L. (kalakotka el. kalahaukka). 
Spridd här och hvar vid de större sjöarne. Under värflytt- 
ningen har jag aldrig observerat fogeln parvis eller i skock, 
utan alltid ensam. Anlände är 

JOPO SE LOCH V Eu PÄISSÄ VET 
17 V 28 82 V 17 

Pernis apivorus L. Tyckes förekomma här temligen all- 
mänt, ty årligen har jag erhållit flere kullar ägg, t. ex. är 
1885 den 10 juni en kull af 2 st. redan legade. Kullarne 
tyckas bestä af 2 högst 3 ägg. 

Archibuteo lagopus L. Om våren 1885 erhöll jag ett 
par klor af denna art. 


120 


Buteo vulgaris Bechst. (koppelohaukka). En högst 
allmän fogel; uppehäller sig mest i de obebygda trakterna af 
socknen. Jag har tyckt mig märka, att den vanligen vid vär- 
flyttningarna anländer parvis. Ankom är 1879 TII 27, 1880 
V 1, 1881 IV 4. 

Strix bubo L. (huuhkaja). Förekommer spridt hela 
äret om. 

Surnia ulula L. Allmän såväl sommar som vinter. 

S. passerina L. Förekommer spridt sommar och vinter. 
En vacker sommardag blef min uppmärksamhet väckt af ett 
ofantligt oväsen, som en hel mängd finkar, rödstjertar och 
andra smäfoglar höllo i en tät löfskog. Vid närmare under- 
sökning fann jag en sparfuggla, som satt hopkrumpen bland 
de tätaste löfven, utan att väga röra sig. 

Asio otus L. Finnes spridt, kanske allmännare än 
Strix bubo. 

A. accipitrinus Pall. Efter hvad jag kan påminna mig, 
har jag erhällit fogeln ej mera än en gäng, nemligen somma- 
ren är 1880, men tror mig dock hafva sett arten nägra gän- 
ger, och förekommer den säledes här spridt. 

Syrnium uralense Pall. Denna art tyckes förekomma 
temligen allmänt; jag har erhällit flera exemplar och tror mig 
hafva sett den till och med under vintern (om det ej möjli- 
gen varit Syrnium aluco). 

S. funereum L. Näst Surnia ulula en af de allmännaste 
ugglearter härstädes. 

Columba palumbus L. (kyyhkyinen). Förekommer 
ganska allmänt inom socknen, der större odlingar finnas; men 
jag kan ej päminna mig hafva sett den pä frän bebodda trak- 
ter aflägsna ställen. Han uppehåller sig gerna i skogsbeständ, 
belägna i närheten af äkrar och odlingar, dit han infinner sig 
att söka sin föda. Förekommer om värarne mest parvis; om 
höstarne,'sedan ungarne blifvit flygvuxna, samla de sig 1 floc- 
kar och besöka dä flitigt de besädda äkrarne. Anlände hit är 

1876 IV 25 1879 IV 30 1881 V 12 1884 V 4 

78 IV 26 80 IV 22 STY 19 85 V 1. 

Tetrastes bonasia L. (pyy). Allmän, isynnerbet der gran- 


121 


skogar finnas, och tyckes gerna uppehålla sig i granbevuxna 
kärrtrakter. 

Tetrao tetrix? L. (teeri). Allmän i skogarne der tall 
och gran förefinnas; ströfvar vidt omkring om hösten och 
våren, ofta i stora flockar, sä att den till en tid alldeles kan 
försvinna frän en ort och äter uppträda derstädes i mängd. 
Ofta om vintrarne, särdeles dä stark köld inträffar, infinna 
sig orrarne nära boningshusen. I min trädgård hafva de flera 
gänger infunnit sig i björkarne alldeles utanför fönstren. Lika- 
som snöripan, gräfver den sig ned i snön till nätterna, van- 
ligen pä flacka ställen, t. ex. vid kanten af nägon mosse. En 
sädan sofplats har tvänne öppningar, en för hufvudet och en 
för stjerten och ofta päträffar man en hel flock, som sälunda 
gräft sig ned. 

T. urogallus L. (? metso, 2 koppelo), Denna stolta 
och vackra fogel begynner redan försvinna frän dessa nejder, 
der den fordom var ganska allmän; numera träffas den spridt 
i de från menniskoboningar mest aflägsna barrskogarne. 

Lagopus albus Gm. (mettikana). Allmän; uppehåller 
sig helst pä lägländta ställen, bevuxna med vide- och björk- 
buskar. 

Starna perdix L. (turkin- el. ryssänpyy) Finnes 
vissa är talrikare, andra är deremot mycket sparsamt, bäde 
sommar och vinter, men endast i de mera bebodda delarne 
af socknen, såsom i kyrkobyn, samt i nejderna af Parkano- 
järvi, Nerkkojärvi och Linnanjärvi sjöar: 

Charadrius apricarius L. Förekommer här under vär- 
flyttningarna, men aldrig under höstflyttningarna. Om vären 
slär den sig ned pä upplöjda äkrar, der den söker efter mask. 
Ankom är 

1876 IV 22 1879 V 1 1882 IV 25° 1885 V 19. 
RAND: 80 V 3 83 V 8 
78 V 16 81 V 13 84 V 18 

Numenius arcuata' L. Förekommer ytterst sparsamt och 
uppehåller sig under somrarne för att häcka endast i vestra 
delen af socknen pä de lägländta stränderna kring Vuorijärvi 
sjö. Under värflyttningarna uppehäller den sig en tid här i 


122 


kyrkobyn kring Vuorilampi och Parkanojärvi, men drager 
sig sedan frän dessa nejder; jag har aldrig observerat den pä. 
dessa platser längre fram om sommaren, med undantag af är 
1885, dä jag den 18 juni hörde dess läte vid Vuorilampi in- 
vid kyrkan; arten torde dock häcka vid kyrkbyn. Ankom 
ASTB AHV 246.045 18795 N 12, 1882 IV 24 „1885 223 

a; Vote 80 V 3 83 IV 26 

78 IV 23 81 V 6 84 IV 28 

(N. phaeopus har icke blifvit iakttagen här.) 

Totanus glareola L. Under värflyttningstiderna före- 
kommer arten här ärligen sparsamt vid kyrkobyn, men för- 
svinner sedan alldeles, hvarföre jag antager att den icke häc- 
kar här. Icke heller observerad under höstflyttningen. An- 
lände är 

1876 Vat: (1879 VS 1882, Vs 1.7. 1885 0däE 

714 Velg 80 V 9 SITH 

18 V.:12 81, V 12 84 V 18 

T. glottis L. Likasom föregäende art förekommer äfven 
denna ytterst sparsamt och endast under värflyttningen; vid 
kyrkobyn har jag ej sett mera än 2 & 3 par en kortare tid 
vid stränderna af Vuorilampi sjö invid kyrkan. Arten an- 
lände är 


1874:.V. 8,1, 2880, IV, 25 2 1883, V,.,9 
78V 10 81 V 14 84 V 8 
73 V.6 82 IV 28 85 V 15. 


Actitis hypoleucus L. (sipi). Finnes sparsamt öfverallt, 
dock allmännare vid de större sjöarne, der stränderna äro mera 
odlade. Anlände 

1878 V 15. 1880 V 18 1882 V 22 
79 V 14 81 V 10 84 V 16. 

Scolopax rusticula L. Förekommer ytterst sparsamt; 
hvarje är har jag observerat endast nägra par och dä blott 
här i kyrkobyn, hvarest de vanligen sträcka öfver en gran- 
skog pä fuktig mark, något norr om kyrkan: Ankom 

1878 V 20 1880 IV 25 1883 VI 13. 
79 V 13 81 VI 3 
Telmatias gallinago L. (taivaanvuohi). Härstädes den: 


123 


allmännaste vadare, ehuru icke särdeles talrik; förekommer 
spridt kring hela socknen der kärrtrakter finnas, och häckar 
både i ödemarker och i bebodda nejder, t. ex. ofta på de 
sanka ängarne i kyrkobyn. 

Ortygometra crex L. (ruisrääkkä). Har funnits här 
en del är, men ytterst fätaligt, pä äkrarne i kyrkobyn äfven- 
som pä odlingarna kring Parkanojärvi sjö. Hördes om vären 
första gängen är 1876 VI 1, 1878 V 31, 1879 V 27, 1880 
VI 2 och 1881 VI 15, men har sedan sistnämnda är ej hörts 
pä orten. 

Grus communis Bechst. (kurki). Förekommer spridt 
öfver hela socknen, samt uppsöker till häckplats de aflägsna- 
ste ödemarkerna; vid värflyttningarna slär fogeln ofta ned vid 
Vuorilampi sjö i kyrkobyn. Underbart är huru dessa foglar 
kunna uthärda köld; ty ofta inträffa starka yrväder med köld 
sedan tranan anländt. Sä t. ex. är 1885. 

Då tranorna om hösten bortflytta, sker det i olika repri- 
ser; allmogen anser orsaken vara den, att de hvilka senare 
bortflytta äro sädana, hvilka ankomma frän nordligare orter. 
Vanligen bortflyttar tranan härifrån kort efter svalan; men 
anländer tidigt om vären, nämligen nägot före sädesärlan, 
hvarföre äfven ett finskt ordspräk härstädes säger: » vähä kur- 
jesta västäräkkiin.> Att tranorna vid sina flyttningar skulle 
utvälja nägon viss trakt af orten säsom flyttningsväg har jag 
icke observerat; allmogen vill pästä att de vanligen flytta i nord- 
ostlig riktning och mähända är detta äfven fallet. Anlände 

1876 IV 13 1879 IV 18 1883 IV 24 
77 IV 27 80 IV 17 84 IV 6 
78 IV 13 Ste] va2ı 85 IV 9, 15. 

Cygnus musicus Bechst. (joutter). Anträffas här en- 
dast hösten och värflyttningstiden, dä en del hvilar öfver i 
öppna vattendrag. Anlände 

1878 IV 5 1880IV 9 18821II 7 1884 TII 23 

N 81 IIT 21 83 III 24 85 IV 10. 
Om hösten flyttar svanen genom socknen ganska sent, vanli- 
gen i midten och slutet af november, dä snö redan betäcker 
marken. 


124 


Anser segetum Gm., arvensis Naum. (hanhi). Träffas 
här endast pä flyttning under vären och hösten, dä fogeln 
ofta hvilar ut pä sjöarne. Anträffas under höstflyttningarna 
till och med i Vuorilampi sjö invid kyrkan. Jag har endast 
en gäug erhållit exemplar, nemligen om hösten 1879 ett som 
slagit sig ned pä en sädesstack. Det befanns vara en säd- 
gås och jag antager med visshet; att alla de flockar, hvilka 
taga vägen härigenom tillhöra denna art, och icke Anser ci- 
mereus. De första exemplaren ankommo om våren 

1579 VISE 1885: 12V 3. 18EH I»: 
81 IV 21 84 IV 28 


Jag har ej märkt att gässen skulle följa nägon viss flyttnings- 
väg genom socknen, utan träffas de denna tid öfverallt. 

Dä dessa foglar fängas unga, blifva de ovanligt tama. 
Under min vistelse i Pudasjärvi, der allmogen brukar upp- 
föda ungar, höll äfven jag ett är trenne stycken ungar af 
Anser segetum (arvensis). De växte mycket fort, sä att de 
redan i augusti mänad voro fullvuxna, samt blefvo ovanligt 
tama, sä att de pä tillrop kommo flygande. TI fall jag rodde 
ut med bät, följde gässen efter simmande och, dä de ej or- 
kade följa i jemnbredd med båten utan blefvo efter, kommo 
de flygande och slogo sig ned vid bäten. Till vintern blefvo 
de nedslagtade. I Kuusamo hade länsmannen pä orten äfven 
ett är uppfödt tvänne stycken, men vid höstflyttningen hade 
foglarne följt med en flock flyttande gäss. Följande är vid 
värflyttningen hade samma foglar, hvilka äfven dä medföljde 
en flock gäss, slagit sig ned pä en åker invid länsmansgärden 
och visat nägon skygghet, särdeles den ena. Oaktadt tillrop 
och lockande hade de ej vägat nalkas menniskor, och efter 
ett kortare uppehäll flögo de slutligen bort, utan att mera 
återkomma. 


Anas: boschas L. (sinikaula). Förekommer allmänt 
spridt inom socknen, hvarest sjöar finnas; dess förnämsta up- 
pehällsort tyckas dock vara skogssjöarne i vestra delen af sock- 
nen. Näst knipan och krickan den allmännast här förekom- 
mande sjöfogel. Ankom 


125 


1877 IV 19 1879: IV 19 .1881.IV 5 -1883;IV 7. 
78 IV 12 80 IV 14 82 III 21 

A. penelope L. (viurusuorsa). Infinner sig värflytt- 
ningstiderna sparsamt i Vuorilampi sjö invid kyrkan, men 
finnes der icke om somrarne; anträffas dä mest i skogssjöarne 
i vestra delen af socknen. I januari månad är 1881 blef en 
hona skjuten i Rännärinkoski fors, mellan Linnanjärvi sjö och 
Parkano vattendrag 1!/, mil norr om Parkano kyrka. 

A. acuta L. Finnes ytterst sparsamt, allmännare dock 
under värflyttningen. Är 1880 erhöll jag ett exemplar i aug. 

A. crecca L. (prittisuorsa). Allmän öfverallt inom 
socknen der vatten finnes; den anträffas t. o. m. i landsvägs- 
diken, kärrputtar m. m. 

Oidemia fusca L. Enligt uppgift af en skogsvakt, hvil- 
ken tillika är van jägare, skulle denna art nägon gäng anträf- 
fas i Nerkkojärvi sjö. Han kallade den »päkkilösuorsa». Jag 
har aldrig observerat den, utan tror snarare att denna upp- 
gift gäller följande art. 

0id. nigra L. (hanhisuorsa el. korpisuorsa). Före- 
kommer sparsamt, vissa är om värarne, senast vären 1881; 
häckar säkerligen ej här. 

Fuligula cristata Steph. Anträffas sparsamt, förnämli- 
gast i skogsjöarne i vestra delarne af socknen, stundom dock 
äfven i andra sjöar; så t. ex. har jag sett den i Nerkkojärvi 
sjö 1 östra delen af socknen. 

Glaucion clangula L. (vinkusuorsa). Finnes här öf- 
verallt i sjöarne och gvarblifver pä höstarne längst af alla 
sjöfoglar. Enskilda exemplar stanna understundom längt in 
pä vintern der öppna vatten finnas; sä t. ex. anträffades är 
1883 den 5 januari några stycken i Rännärinkoski fors, som 
förenar Linnapjärvi med Parkanojärvi vattendrag. Den 7 
februari 1879 iakttogos 4 stycken i samma fors; en dag i 
februari månad är 1884 sågs ett par flyga öfver Parkano 
kyrkoby. År 1885 såg jag de sista flockarne den 1 oktober. 

Fogeln tyckes stundom till häckplats välja orter långt 
aflägsna från vatten, ty under min vistelse i Pudasjärvi var 


126 


jag 1 tillfälle att se huru en knipa flög in i en ihälighet uti 
ett torrt träd i en skogstrakt, der det ej fanns vatten pä nära 
nejder. Sjelfva ihäligheten, dit fogeln flög in, var högt uppe 
i ett af de högsta träden. Egendomligt var att se huru fo- 
geln kröp in i boet, der vände sig pä sida och grep med ena 
foten i kanten af hälet. Af allmogen hörde jag, att man ofta 
finner bon längt frän vatten och alltid i ihäligheter. Holkar 
utsättas der ofta vid sjöstränder och beskattas; jag hörde dock 
aldrig att någon skulle sett huru knipan transporterar sina 
ungar frän boet. Arten anlände till Parkano är 


LOTSA LOT Hu 1884 IVd65:; 1683.,VA „ISSN 
80 IV 10 82 IV 21 84 IV 7 


Harelda hiemalis L. Allan uppehäller sig här vissa är 
om vären, ätminstone i Parkanojärvi; andra är uteblifver den 
alldeles. Om hösten är den alldeles icke sedd härstädes. 

Mergus serrator L. Förekommer sparsamt i de större 
sjöarne. Under min vistelse i Pudasjärvi anträffade jag ett 
bo pä vinden af en skogsbadstuga, längt in i ödemarken. Dä 
jag vistades i Ijo socken, var jag en värdag i tillfälle att se 
huru en hona af denna fogel förföljdes af tvä eller tre hanar. 
Slutligen satte sig honan i toppen af en mycket yfvig tall, 
hvars topp var mycket utbredd och bildade likasom ett tak, 
och alla de öfriga följde dit efter. 

Sterna hirundo L. (kalakaija), Förekommer ytterst 
sparsamt. Jag har en del somrar sett fogeln i Vuorilampi, 
Parkanojärvi, Linnanjärvi och Nerkkojärvi sjöar, men alltid 
endast ett och annat par. Det är troligt, att dessa endast 
gjort utflygter hit från Kyrösjärvi sjö, der fogeln finnes 
sparsamt. Till Parkano anlände arten är 1880 V 25 och 
1881 V 12. 

Larus canus L. Vissa är förekommer här en Larus- 
art, troligen canus, ehuru ytterst sparsamt. Jag har sett den 
vid Vuorilampi, Parkanojärvi, Linnanjärvi och Nerkkojärvi 
sjöar; talrikast förekommer den vid sistnämnda sjö; den ute- 
blifver ofta alldeles. Är 1885 har jag observerat här endast 
ett par den 12 maj, hvarefter foglarne försvunno. De gjorde 


127 


troligen ett besök hit frän Kyrösjärvi sjö inom Ikalis socken, 
der dessa foglar anträffas sparsamt. 

Colymbus arcticus L. Anträffas sparsamt här och hvar 
inom socknen. 

C. septentrionalis L. (kakkuri). Förekommer vida tal- 
rikare än föregäende art, uppehäller sig ej allenast i skogs- 
sjöarne i de aflägsnaste delarne af socknen, utan äfven i 
sjöarne vid de större byarne; sä t. ex. uppehålla sig årligen 
flera stycken i Vuorilampi sjö invid kyrkan. 


Beräknar man ur de meddelade ankomstdata ungefärliga 
medeltal, sä befinnas de skilda flyttfogelarterna anlända till 
Parkano socken pä följande tider: 


III (20 Corvus cornix) V 6 Emberiza schoeniclus 
25 Cygnus musicus 7 Totanus glottis 
31 Plectr. nivalis 8 Char. apricarius 
V 2 Fring. chloris 9 Phyllops. collybita 
8 Alauda arvensis 11 Anthus trivialis 
9 Anas boschas » Lynx torguilla 
10 Fring. coelebs < „ Totan. glareola 
14 , = spinus 12 Phyllops. trochilus 
16 Grus communis ., Pandion haliaötus 
» Glaucion clangula „ Cuculus canorus 
18 Motacilla alba 16 Hirundo rustica 
20 Fring. coelebs 2 „ Actitis hypoleucus 
(21 Turd. pilaris) 18 Muscicapa atricapilla 
22 3 > musicus 19 E grisola 
26 Anthus pratensis » Saxicola rubetra 
„ Sturnus vulgaris „ Motacilla flava 
„ Numenius arcuata 21 Hirundo urbica 
27 Luscinia rubecula „ Sylvia curruca 
28 Turdus iliacus „ Scolopax rusticula 
29 Anser segetum (arv.) 22 Lanius collurio 
30 Saxic. oenanthe 28 Sylvia hortensis 
V 2 Fring. montifringilla 30 Cypselus apus 
„ Columba palumbus „ Caprimulg. europeus 


6 Luscinia phoenicurus VI 3 Ortygometra crex. 


128 


Förteckningen utvisar att Parkano sockens fogelfauna 


omfattar 109 arter, fördelade pä följande olika grupper: 


allmän- mindre = säll- 
na. allm. synta. 


häckfoglar: f sommarfoglar, 62 arter: 51 20 11, 


90 arter | stannfoglar 


genomflyttande: 10 arter, 


” 


28 I ‚zilsndisinstdae. Jul, 
44 340 19; 


och om vintern 2 arter, 


blott vinterfoglar: 2 allm., 1 mindre allmän, 
tillfälligtvis förekommande: 3 arter, 


osäkert vä 


(Turdus pilaris) 
Hydrob. cinclus 
Parus major 

mak LER 

„. = cristatus 
Acredula caudata 
(Certhia familiaris) 
Corvus corax 
(2 COY TUT) 
Cleptes pica 
Garrulus glandarius 

$: infaustus 
(Loxia pityopsittacus) 
(Pinicola enucleator) 
Pyrrhula rubicilla 
Passer domesticus 
(Fringilla linaria) 


1 art. 


Vinterfaunan bildas af: 


Emberiza citrinella 
Ampelis garrulus 
Picus martius 

99. Major 

» Minor 
(Astur palumbarius) 
Strix bubo 
Surnia ulula 

= pässerina 
Asio otus 
(Syrnium uralense?) 

m funereum 
Tetrastes bonasia) 
Tetrao tetrix 

» = Urogallus 
Lagopus albus 
Starna perdix. 


(Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora fennica, 15: 1889). 


Ornitologiska iakttagelser, 


gjorda under våren och sommaren 1886 på Karelska näset. 


Af 
M. Wall6en. 


(Meddeladt den 2 Febr. 1889.) 


Sedan jag af Societas pro Fauna et Flora fennica 
om vären 1886 erhällit ett stipendium för en ornitologisk 
exkursionsresa i sydöstra Finland, inom socknarna Mohla, 
Räisälä, Keksholm, Pyhäjärvi och Sakkola, anträdde jag min 
färd den 27:de april och inträffade dagen derpä vid min för- 
sta undersökningsstation Äyräpääjärvi i norra Mohla. Min 
afsigt häde varit att der efter en bestämd plan föra nog- 
granna anteckningar öfver flyttfoglarnas ankomsttid, men 
dels hade mänga foglar, lockade af den tidiga vären, an- 
kommit till platsen före mig, dels fann jag snart att Äyrä- 
pääjärvi är en för vidsträckt lokal att af en enda observa- 
tor ordentligt dagligen kunna enligt denna plan undersökas. 

Då jag fann att mina anteckningar vid Äyräpääjärvi 
af ofvanantydt skäl icke kunde blifva sä fullständiga, som 
jag önskat, använde jag flere dagar under min vistelse här 
till längre vandringar i omnejden och har sälunda kommit 
att besöka flere lokaler samt ströfvat vidsträcktare omkring 
i norra Mohla, än jag ursprungligen afsett. Yläjoki och 
Kannilanjoki ha sålunda blifvit följda längs hela deras lopp, 
trakten mellan Kyyrölä, Suvenoja och Kuusa har i skilda 
riktningar blifvit genomströfvad, hvarjemte en vandring ge- 
nom skogarna mellan Puumusjärvi och Keksholmska vägen 


9 


130 


blifvit företagen. Bäst hafva omgifningarna kring Kuusa 
gård, i hvars närhet vi hade vårt gvarter, blifvit under- 
sökta. 

Den 9:de juni lemnade vi Mohla och inträffade i Räi- 
sälä pä tvä skilda vägar; min medhjelpare reste landvägen, 
öfver Vuosalmi, jag äter paddlade i kanot utmed Vuoksen. 
I Räisälä hade vi värt höggvarter nära kyrkan, hvarför trak- 
terna häromkring oftast genomströfvades. Vi besökte dock 
äfven mänga aflägsnare delar af socknen, gjorde flere turer 
nedför Vuoksen ät Keksholm till, ströfvade upprepade gän- 
ger omkring i Räisälä gårds vidlyftiga, präktiga blandskogar, 
paddlade omkring Härskinsaari, besökte Helisevänjärvi och 
Sirlaks. 

Dä tiden led och mitt undersökningsomräde var för 
stort för att ordentligt hinna undersökas pä en sä kort tid, 
som den jag hade att förfoga öfver, beslöt jag att endast 
flygtigt genomresa Keksholms socken, emedan fogeliakttagel- 
ser härifrån redan förut blifvit offentliggjorda. Sedan vi 
ännu en vecka vistats inom Räisälä, vid Melnitsanpelto by, 
bröto vi upp den 8:de juli. Jag for i kanot via Keksholm 
till Sortanlaks, vårt blifvande höggvarter i Pyhäjärvi socken, 
under det att min medhjelpare reste landvägen. Frän det 
skogvaktarboställe, der vi bodde, gjorde vi vära exkursioner 
säväl till fots som i bät och ströfvade vidt omkring i denna 
stora socken, besökte sjön af socknens namn, vidare Kii- 
majärvi, Kahvenitsanjärvi, Hanhilampi, Yläjärvi, Rahkajärvi. 
I Sakkola, dit vi anlände d. 28:de juli, vistades vi endast 
4 å 5 dagar, men genomforo under denna tid socknen i 
dess längdriktning, i det att en kanottur gjordes ned- och 
uppför Suvanto; Mutalampi, Kuninkaanristi by och Huvi- 
saari besöktes och de närmaste trakterna kring Sakkola 
kyrkoby genomtrampades. 

Den 2:dra aug. anlände jag äter till Äyräpääjärvi och 
vistades der en vecka; derefter återvände jag till Helsingfors 
med 274 exx. konserverade foglar och ägg af 14 arter. 

Dä jag första gängen anlände till Äyräpääjärvi d. 28 
april, hade värmen, som rädt en tid förut och som bragt 


131 


drifvorna och isen sä ovanligt hastigt att smälta, redan 
upphört. Vädret var ganska ruskigt, nätterna voro kalla, 
kölden hotade t. o. m. att äter isbelägga sjön, som sedan 
ett par veckor varit isfri. De här under de första dagarna 
observerade flyttfoglarna voro följande: 


Turdus musicus. Falco tinnunculus. Anas penelope. 

T. iliacus. Astur nisus. A. acuta. 

T. viscivorus. Pandion haliaötus. A. guerguedula. 
Motacilla alba. Columba palumbus. A. crecca. 

Anthus pratensis. Numenius arcuata. Fuligula cristata. 
Corvus monedula. N. pheopus. Glaucion clangula. 
Sturnus vulgaris. Grus communis.  Mergus merganser. 
Fringilla colebs. Cygnus musicus. Larus ridibundus. 
Fr. montifringilla. Anser segetum. L. canus. 
Emberiza scheniclus. Spatula clypeata. L. fuscus. 
Alauda arvensis. Anas boschas. 


De skilda arternas förekomst inom det undersökta om- 
rädet framgär ur följande förteckning. 


Luscinia philomela Bechst. hördes första gången d. 18 
maj vid Äyräpääjärvi och var allmän, i synnerhet i Räisälä, 
der den från de många snärfyllda holmarna och löfrika strän- 
derna lät höra sin tjusarstämma. Då jag den 9 juni padd- 
lade mig ned längs Vuoksen hörde jag hela tiden under den 
flere mil länga färden ätminstone en näktergal, men vid pas- 
serandet af Hovinsaari, en större holme, omgifven af en hel 
arkipelag af smä holmar kunde jag samtidigt urskilja 6 st., 
hvilka alla sökte öfverrösta hvarandra. Efter de första heta 
dagarna i medlet af juni mänad kunde man tydligt märka 
ett aftagande i näktergalens sänglust. Denna minskades se- 
nare mer och mer, sä att man efter midsommar endast 
undantagsvis fick höra nägra afbrutna strofer. Den 30 juni 
sköts en ungfogel ur en kull, som uppehöll sig i en tät ung 
björkskog. De unga hade ett karaktäristiskt läte — en ef- 
terhärmning af de gamlas huit — scherr . . . Att skjuta 


132 


näktergalar är lättast gjordt om dagen. Der hanen hörs 
sjunga om nätterna päträffar man lätt de rödstjertade små 
foglarna, sedan solen uppstigit och gjutit sitt sken öfver den 
skumma, täta smäskogen. Vi fingo sälunda utan stor möda 
5 exx. skjutna. 


Luscinia rubecula L. var en allmänt förekommande fo- 
gel i hela mitt undersökningsomräde. Frän och med den 3 
maj, dä vi första gången hörde rödhaken, ljöd dess morgon- 
friska trefliga säng nästan ständigt i vära öron vid vandrin- 
gen, säväl i yngre som äldre blandskogar inom Mohla, Räi- 
sälä, Pyhäjärvi och Sakkola. 


Luscinia suecica L. Den 15 maj skadsköts en 2, som 
derpä gömde sig i en stengärd och undslapp. 


Luscinia leucocyanea Br. Sä sent som den 6 juni öfver- 
raskades jag vid en paddling uppför Kannilanjoki af en herr- 
lig fogelsäng, som befanns komma ur strupen af en blähake, 
tillhörande den sydliga formen med hvit fläck i bröstet. Det 
skjutna exemplarets hona hördes ännu en stund efter skot- 
tet, men flyttade sig snart längre bort och kunde i den rä- 
dande gvällskymningen ej ätkommas. Det hemförda exem- 
plarets bröstfläck är liten, men alldeles rent hvit. — Säsom 
kändt har denna blähake sitt hemland sydligare, i mellersta 
Europa och ända upp i Östersjöprovinserna, der den enligt 
Russo,w finnes vid bäckar uti al- och videbuskar, ehuru ej 
öfverallt; han uppger den -häcka här och vara vid Dorpat 
allmän. Hvarken i Finland eller Skandinavien är den hittills 
funnen. Den fullkomligt fläcklösa formen, var. Wolffii Br., 
är anträffad en gäng vid Reval och en gäng förflugen norrut 
ute pä hafvet mellan Kolgujev och Novaja Semlja. 

Luscinia pheenicurus L. väntade vi länge förgäfves. Först 
den 11 maj kunde jag anteckna denna art som anländ till 
orten och under äterstäende delen af denna mänad sägo vi 
den ej ofta inom Mohla. Deremot päträffades den allmänt 
i Räisälä, Pyhäjärvi och Sakkola. Den 12 juni hittades i 
Räisälä ett rödstjertbo, placeradt i en remna af en sten. 
Det innehöll 3 färska ägg. 


133 


Saxicola oenanthe L. var talrik pä de steniga odlings- 
markerna i Mohla, Räisälä och Pyhäjärvi samt var öfver- 
hufvudtaget en allmän fogel i hela undersökningsomrädet. 

Saxicola rubetra L. var. allmän i synnerhet pä busk- 
bevuxna ängar och vid kanterna af de odlade fälten. 

Turdus musicus L. var en allmän fogel, som äfven här 
gaf de djupa barr- och blandskogarna deras rätta karaktär. 

Turdus iliacus L. I sällskap med föreg. art påträffades 
denna pä stränderna af Äyräpääjärvi om vären, kort efter 
det de anländt. Der sägos de fouragera pä de snöfria stäl- 
len, som solen värmt och luckrat upp. Gick man denna 
tid längs stränderna kunde man skrämma upp flere tiotal 
pä en gäng. Dessa sjöstränder voro denna tid dessutom en 
omtyckt plats för smäfoglar af flere slag, främst sädesärlor 
och ängspiplärkor. Rödvingetrasten var för öfrigt en allmän 
häckfogel i Mohla, Räisälä och Pyhäjärvi. Den 19 juni funno 
vi 6 ägg i ett bo, tillhörande denna fogel. Den 27 hittades 
tvenne bon med dunungar. 

Turdus viscivorus L. hördes flere gänger pä skilda stäl- 
len säväl i Mohla som Räisälä. I Pyhäjärvi observerades 
flygvuxen ungfogel. 

Turdus pilaris L. var allmän öfverallt. 

Regulus cristatus Koch. päträffädes i grof skog inom 
såväl Räisälä, som Pyhäjärvi. 

Sylvia hortensis Gm. var allmän öfver hela omrädet. 

Sylvia atricapilla L. observerades först i Mohla den 4 
juni och päträffades sedermera ofta i Räisälä. I de präk- 
tiga, gamla blandskogarna vid Ladogas strand syntes svart- 
hättan vara en allestädes närvarande fogel, som med sina 
angenäma toner lifvade upp de äldriga löfhvalfven. 

Sylvia curruca L. var allmän öfver hela undersöknings- 
omrädet. 

Sylvia cinerea Lath. likasä. 

Phyllopseustes sibilatrix Bechst. anträffades pä flere stäl- 
len, alltid pä enahanda lokaler, nämligen i yngre blandskog. 
Här lät den om vären höra sin säng, som af Nilsson träf- 
fande förliknas vid det ljud, som ett silfvermynt ästadkom- 


134 


mer, dä det pä kanten omkring tvinnas pä ett bord och sä 
småningom nedfaller pä flatsidan. Utom detta ljud hörde 
jag ett annat, som ofta föregär det här ofvan antydda och 
hvilket har likhet med grämesens vanliga lockljud. 5 exx. 
tillvaratagna. 

Phyllopseustes trochilus L. var talrik öfver hela under- 
sökningsomrädet. 

Phyllopseustes collybita Vieill. hördes första gängen d. 18 
maj i ett rent tallbeständ, men päträffades sedermera alltid 
i granskog eller blandskog med granar. Gransängaren sak- 
nades sällan å sådana lokaler. I Pyhäjärvis gamla, mörka 
skogar var arten talrikt representerad. 

Chloropeta hippolais L. inträffade i Kuusa park den 28 
maj och lät oss sedermera ofta beundra sin mästerliga 
säng. 1 Räisälä gärds härligt belägna park med höga, se- 
kelgamla björkar, hvilkas löfhvalf var ett kärt tillhåll för 
mänga arter sängfoglar, var gulbröstade sängaren en af de 
allmännaste. 

Calamoherpe scheenobeenus L. var allmän i Äyräpääjärvis 
vassar och gräsdungar samt hördes för öfrigt ofta äfven 
inom Räisälä, der den pä sina ställen t. ex. vid Melnitsan- 
pelto var rätt allmän. 

Calamoherpe dumetorum Blyth. Det var i Räisälä jag 
först blef bekant med denna sängare. En vacker juni gväll, 
dä jag slagit mig ned utanför vär bostad enkom för att 
lyssna pä nattfogel ljud, blef jag öfverraskad af en ovanlig 
sång. Jag var ej sen att hasta ned till stranden och snabt 
paddla mig till den lilla holmen, hvarifrän de märkvärdiga 
tonerna kommo. Nattskymningen var allaredan sä stark 
att jag hade svårt att upptäcka sångaren i den medelstora 
björk, der han satt. Ett par gänger flyttade den sig ned i 
några smäbjörkar vid stranden, men upphörde ej en minut 
med sin säng och väl var det, ty den sjöng sä vackert och 
sä egendomligt att man gerna kunde höra pä den. Dess 
säng gör intrycket af att vara en improvisation — ätmin- 
stone dä man hör den första gången. Det skärrande ljud, 
vid hvilket den liksom samlar sig, är ett Calamoherpeljud d. 


135 


v. s. likt medslägtingarnas t. ex. af C. schenobenus. Emellan 
dessa skärrande ljud, som icke äro obehagliga, kommer den 
sedan fram med allehanda vackra, öfverraskande melodiska 
strofer, hvaribland mä framhällas en tersgäng uppät af5 to- 
ner i den mest lefnadsglada tonart. Häpen blef jag, dä jag 
fick höra en ton, hvilken ej hördes långt, men var af en sä 
ren metallklang, att jag mäste gä omkring trädet ett helt 
hvarf för att riktigt öfvertyga mig om att ljudet kom från 
den lilla sängarens strupe. Jag gjorde tyst för mig en jem- 
förelse mellan vär passionerade näktergal och denne, och 
kom derunder till den slutsatsen, att om ock den förra för- 
vänar genom sina starka ljud, sina klocktoner, sitt älskliga 
hyy-itt och sitt skärrande smackande, sä förtjenar den se- 
nare guldmedalj för sängens omvexling och ljufva behag. 
Jag fick slutligen ögonen pä min lilla fogel och nedsköt 
den. Exemplaret är konserveradt och inlemnadt till Finska 
museum. 

Oaktadt holmen noga undersöktes dagen derpä för 
att finna honan eller boet, hittades intet. Holmen var be- 
* täckt med en yppig vegetation af täta, ogenomträngliga hal- 
lonbuskar och famnshöga nässlor, för resten full af ungbjörk 
och vide. j 

Pä en alldeles liknande lokal anträffades den 29 juni 
eller 18 dagar senare längre ned ät Vuoksen äfven inom 
Räisälä, pä en udde af Hovinsaari, en sjungande busksän- 
gare, som äfven efter stora svärigheter i följd af den rä- 
dande skymningen sköts, men som var omöjlig att igen- 
finna i den hopgyttring af gammalt ris och lefvande växter, 
dit den lilla fogeln föll ned. 

Calamoherpe locustella Lath. (Locustella nevia Bodd.). 
Denna för Finlands fauna nya art anträffades de första dagarna 
af juli inom Räisälä i närheten af Melnitsanpelto by, der den 
om nätterna lät höra sin enformiga säng förvillande lik syr- 
sans. Pä de sanka ängarna fick man här, alltid frän nägon 
videbuske, höra detta läte, ofta frän flere strupar pä en 
gäng; 4 exx. tillvaratogos. Den 3 aug. hördes en fogel af 
denna art pä en äng med videbuskar invid Äyräpääjärvi 


136 


sjö. (I Skandinavien är denna medeleuropeiska art ännu 
icke funnen). 

Muscicapa grisola L. hördes första gängen den 24 maj 
i Kuusa park. I juni anträffades ett bo med 4 färska ägg. 
I Räisälä och Pyhäjärvi observerades arten pä flere ställen. 

Muscicapa atricapilla L. hördes första gängen den 9 maj 
i Mohla. Den 13 juni anträffades bo med 7 ägg i Räisälä 
gärds park. Inom de äldre blandskogarna ä nämnda egen- 
dom var arten allmän. 

Lanius collurio L. anträffades icke i Mohla, ehuru lämp- 
liga lokaler för denna fogel ej saknades. Först efter passe- 
randet af Vuoksen observerades arten a Vendelä den 10 
juni. Härefter iakttogs törnskatan flerfaldiga gänger inom 
Räisälä och Pyhäjärvi. 

Anorthura troglodytes L. Den 19 juni öfverraskade vi 
en kull at denna art å ett ställe, fullt med kullfälda träd 
midt inne i Räisälä gårds storskog. På enahanda lokaler 
observerades gärdsmygen sedermera ofta inom Pyhäjärvi 
socken. 

Parus major L. Den 10 juni observerades några talg- 
oxar å Vendelä. Den 20 juli sköts en ung fogel i Pyhäjärvi 
och den 28 juli iakttogs arten inom Sakkola. 

Parus ater L. Den 20 juli sköts en ung fogel i Pyhäjärvi. 

Parus borealis De Sel. Observerades oftare än någon 
af de öfriga mesarna inom alla de undersökta socknarna. 

Parus cristatus L. antecknades den 5 maj i Mohla; den 
10 juni i Pyhäjärvi och den 28 juli i Sakkola. 

Acredula caudata L. Den 10 juli observerades några 
individer vid en mosslagg inom Pyhäjärvi. 

Certhia familiaris L. anträffades 1 Räisälä den 19 juni; 
i Pyhäjärvi den 10 och 22 juli. 

Motacilla alba L. Den 29 april förekommo stora floc- 
kar pä Äyräpääjärvis stränder, der de under de kalla da- 
garna tycktes hafva lättast att komma ät sin föda. Var 
för öfrigt en allmän häckfogel i hela undersökningsomrädet. 

Motacilla flava L. Den 10 maj observerades första gul- 
ärlorna i Mohla. Fogeln anträffades ofta pä buskbevuxna 


+ 


137 


ängar och i kanterna af odlingsmarkerna. Den 5 juli togs 
en flygvuxen unge lefvande i Räisälä. 

Anthus pratensis L. Stora flockar observerades vid Äy- 
räpääjärvi den 29 april. Arten anträffades för öfrigt vid 
flere tillfällen pä ängsmark och sjöstränder. 

Anthus trivialis L. Den 30 maj observerades flere in- 
divider i Mohla. I Räisälä var arten allmän. 

Corvus corax L. Den 19 juni hördes korpens skrik i 
Räisälä. Den 14 juliobserverades en kull af 6 å 7 stycken 
individer ä Ladogas strand inom Pyhäjärvi. 


Corvus cornix L. saknades ingenstädes. Den 8 maj fanns 
ett bo med 3 färska ägg vid Äyräpääjärvi. 

Corvus monedula L. Den 28 april observerades kajor 
vid Kyyrölä. Samma dag hittades ett färskt rede utan ägg 
i en hälighet af en gammal lind, knapt en famn frän mar- 
ken. Vid Kuusa häckade flere par. 

Cleptes pica L. sågs ofta. 

Garrulus glandarius L. En kull, hvarur en ung fogel 
sköts, päträffades i Räisälä gärds storskog den 19 juni. 

Oriolus galbula L. hördes första gängen den 27 maji 
Mohla, hvarefter flera par observerades omkring Kuusa. 
Längs Vuoksen var fogeln allmän. 

Sturnus vulgaris L. observerad inom Mohla pä ett par 
ställen. I Räisälä var fogeln allmän. Den 12 juni sägos 
första gängen flygvuxna ungar. 

Loxia pitiopsittacus Bechst. Den 21 juni observerades 
med säkerhet en flock af denna art och vid nägra andra 
tillfällen, dä vi kommo foglarna helt nära, kunde äfven kon- 
stateras att de tillhörde den större arten; men till hvilken 
af vära tvenne korsnäbb-arter de foglar hörde, som högt 
uppe i de höga granarne nästan vid hvarje steg inom de 
gamla blandskogarna i Pyhäjärvi sägos fouragera, kan jag 
ej afgöra, ty ljud och sätt att bete sig äro sä lika, att det 
fordras större erfarenhet än hvad vi egde, för att kunna be- 
stämma detta. Jag tror emellertid att 

Loxia curvirostra L. är talrikare representerad. 


138 


Pyrrhula rubicilla Pall. Den 10 juli observerades en 4 
i Pyhäjärvi socken. , 

Carpodacus erythrinus Pall. Den 22 maj hörd i Mohla; 
16 juni observerad i Räisälä. 

Passer domesticus L. förekom vid gärdar i Räisälä, men 
ingenstädes talrikt. 

Passer montanus L. Observerad pä par ställen inom 
Räisälä. 

Fringilla celebs L. talrik öfverallt. 

Fringilla montifringilla L. Nägra enstaka individer i 
sällskap med bofinkar observerades den 28 april och 2 aug. 
i Mohla. 

Fringilla chloris L. observerad den 9 maj och 2 aug. 
inom Mohla; flere gänger inom Räisälä och Pyhäjärvi. 

Fringilla cannabina L. Pä steniga äkerbackar omkring 
Kuusa observerades i början af maj små flockar af denna 
fogel. Invid vårt höggvarter i Räisälä hade vi tillfälle att 
hvarje dag iakttaga hämplingar pä en med hampfrö besädd 
täppa utanför våra fönster. Arten antecknades dessutom från 
några andra ställen inom Räisälä och sågs äfven inom Py- 
häjärvi. 

Fringilla linaria L. Den 20 juli observerades i några 
alträd en mindre flock af denna art inom Pyhäjärvi. Den 2 
aug. sägos nägra individer i Mohla! 

Fringilla spinus L. observerad, ehuru ytterst sparsamt, 
såväl i Mohla som Räisälä. 

Emberiza citrinella L. Allmän kring odlade platser i 
hela området. 

Emberiza scheniclus L. tycktes vara allmän i videsnä- 
ren pä läga, vattendränkta stränder säväl omkring Äyrä- 
pääjärvi som inom Räisälä och Pyhäjärvi. 

Plectrophanes lapponicus L. Af denna art anträffades 
en flock af 5 individer pä en stubbäker invid Kuusa. En & 
sköts och ingick i samlingen. 

Plectrophanes nivalis L. (Tierikko) anträffades ej, men 
förtjenar omnämnas derför att den i mycket stor mängd 
vid flyttningstiden om vären sträcker öfver karelska näset. 


139 


Öfverallt, der jag frägade efter denna fogel, var den känd 
under namnet „Tierikko“. Den tid, dä vägalaget om våren 
blir däligt, uppenbarar sig snösparf-flockarna; deraf det fin- 
ska namnet. Jag har mig bekant att fogeln pä isarna och 
vägarna inom Kivinebb och Nykyrka under denna tid upp- 
träder i flockar af flere hundra stycken. Pä de gamla is- 
vägarna mellan Kronstadt och Petersburg utgör snösparfven 
föremäl för jagt. Hela slädpartier fara ut i detta syfte. 

Hirundo rustica L. var allmän vid ochi närheten af 
menniskoboningar. lakttogs första gängen den 15 maj. 

Hirundo riparia L. anträffades häckande i smärre och 
större kolonier vid äbranter inom Mohla och i tvära sand- 
stränder vid Vuoksen. Varför öfrigt en allmän fogel i hela 
undersökningsomrädet. 

Hirundo urbica L. Den 12 maj observerades en flytt- 
flock af hussvalan öfver Äyräpääjärvi. Nägra dagar gingo 
förr än vi hade arten i husknutarna vid Kuusa. För öfrigt 
allmän i alla de vattenrika socknar vi besökte. 

Alauda arvensis L. allmän. 

Picus martius L. saknades ej der gröfre barrskog före- 
fans. 

Picus leuconotus Bechst. En ungfogel af denna art 
sköts i Räisälä gärds park den 21 juni. 

Picus major L. var den allmännaste hackspettarten inom 
området och påträffades ofta. I Räisälä funno vi den 13 
juni ett bo med späda ungar; 21 juni ett annat med 5, knapt 
flygvuxna ungfoglar. I denna kull voro alla fem honor. 

Picus minor L. Den 9 maj hördes denna arts trumning 
pä trädstam nära Kyyrölä. 

lynx torguilla L. hördes ofta. 

Cuculus canorus L. Den 15 maj hördes göken första 
gången, men redan några dagar förut stötte vi upp en 2 
frän marken pä en torr tallmalm. Göken var mycket all- 
män öfver hela området. 

Caprimulgus europzus L. Den 15 maj hördes nattskär- 
ran första gängen. Efter denna tid hörde vi den ofta. Den 
9 juli sköt jag en 2 med ett hvitt band öfver buken. 


140 


Cypselus apus L. Den 17 maj observerades de första 
tornsvalorna vid Ayräpääjärvi. Fogeln var allmän öfver 
hela undersökningsomrädet. 


Coracias garrula L. Vid färd längs Ladogas vestra 
strand nedåt Sortanlaks, hörde jag bläkräkans ljud. Fem 
dagar senare eller den 15 juli päträffades vid en äng nära 
Vernitsä hofläger ett par foglar af nämnda art. Säväl dessa, 
som fyra ungar och ett ägg tillvaratogos. Boet var tiliredt 
i en hälighet af en gamma! al, temligen högt frän marken. 
Senare hörde vi af ett par fiskare från Pyhäjärvi by att 
ett par bläkräkor uppehällit sig vid kanten af en äng nära 
deras by. Arten päträffades af oss icke utom Pyhäjärvi socken. 


Falco peregrinus Tunst. Dä jag en dag i maj exkurre- 
rade vid Äyräpääjärvi, öfverraskades jag af ett sus i luften 
och en mörk fogel, som blixtsnabt störtade sig nedåt vat- 
tenytan. Allt gick i en blink, sä att jag först efteråt kom 
att reflektera öfver att det var en pilgrimsfalk jag hade sett. 


Falco subbuteo L. observerades ofta. 

Falco gyrfalco L. Vid Äyräpääjärvi trodde vi oss vid 
flere tillfällen igenkänna denna art. Observationerna voro 
dock osäkra. Den 17 maj lyckades vi göra en säker obser- 
vation, dä vi helt oförmodadt kommo fogeln ganska nära, 
i det att den flög snedt öfver oss uppät Ylöjoki. 

Falco tinnunculus L. Den 28 april observerades ett par 
tornfalkar under ett tätt snöfall. Öfver Kuusa åkrar syntes 
ett par ständigt bläkta. Arten observerades dessutom ett 
par gånger inom Räisälä och en gång i Pyhäjärvi socken. 

Falco vespertinus L. anträffades ej af oss. Arten har 
dock för några år sedan förekommit i Pyhäjärvi och min 
följesven H. Jahnsson har under sin skogvaktaretid i Kivi- 
nebb skjutit flere exx. af fogeln. 

Astur palumbarius L. Att dufhöken, oaktadt icke på- 
träffad af oss, dock förekommer, bevisas af det konserve- 
rade exemplar, vi hemtat med oss. Det bragtes oss af en 
karl, som slagit ihjäl ungfogeln med en stör, dä den som 
bäst höll på att spisa en hare. 


141 


Astur nisus L. observerades vid Kyyrölä d. 28:de och 
vid Kuusa d. 29 april. 

Aguila chrysaötus L. Äyräpääjärvi var en god fogel- 
sump att taga ifrän för en kungsörn, som nog visste huru 
den bar sig ät. Respekten var ocksä allmän, dä majestä- 
tet visade sig, ty varskodda af de öfriga flydde t. o. m. sva- 
narne, hvilket ej skedde för nägon annan roffogel. Nästan 
dagligen under maj mänad sägo vi en kungsörn göra sin 
rund kring sjön. Ett par gänger observerades fogeln i Räisälä. 

Haliaötus albicilla L. anträffades ofta öfver de talrika 
vatten vi besökte. 

Buteo vulgaris Bechst. Antecknad frän Mohla den 8, 9 
0. 29 maj; frän Räisälä den 19 juni och frän Pyhäjärvi 13, 
18, 19 och 29 juli. 

Circus pygargus L. Den 5 maj observerades en kärr- 
hök, då den slog ned på en kricka, som genom dykning 
räddade sig. 

Strix bubo L. Den 2 maj blefvo vi af ett par pojkar 
lotsade till en ‚„‚kallio“, der bergufven flere är å rad haft bo 
och hvarest för jemnt två veckor sedan funnits rede med 
3 ägg. Framkomna till stället, en låg sandås bevuxen 
med tallar, sägo vi en 2 alnar hög sten — detta var „kal- 
lion" — och bredvid stenen en urkrafsad, grund fördjupning 
med fjäder af berguf, men utan ägg. Dessa hade antag- 
ligen blifvit förstörda af menniskohand, hvilket man kunde 
sluta af de skalfragment, som lågo kringspridda på marken, 

Asio otus L. Den 29 juni anträffades i Räisälä en hel 
kull af denna art i en tallbacke. 2 ungfoglar skötos. 

— Columba palumbus L. var allmän. 

Columba enas Gm. Den 19 o. 22 juni observerades 
denna art inom Räisälä. 

Tetrastes bonasia L. De uthuggna, skrala skogar vi 
genomströfvade i Mohla, kunde icke vara hemvist för denna 
fogel. Den påträffades ej heller der. Deremot anträffades 
hjerpen i Räisälä. Talrikt var arten representerad i de präk- 
tiga kronoskogarna i Pyhäjärvi längs Ladogas strand. Här 


142 


uppstötte jag t. ex. den 10 juli 4 fulltaliga kullar inom ett 
bra litet omräde. Vid en kort vandring den 13 juli ät an- 
nat håll från vårt gvarter, råkade jag pä 3 äfvenledes stora 
kullar. I dessa skogar ringaktas hjerpen som villebräd af 
skogvaktarne. De spara sitt skott för tjädern, som äfven har 
sitt tillhäll i dessa djupa skogar. 

Tetrao urogallus L. I trakten af Kuusa idkas spelskytte 
om vären, ty jag säg fyra fälda tjädertuppar under vär vi- 
stelse vid Kuusa. Att dessa icke blifvit skjutna i Kuusas 
närmaste omgifningar tar jag för gifvet, ty tjäderskog fin- 
nes först närmare Walkjärvi sockens gräns ät ett häll och 
Kyyrölä kronopark ät ett annat. I Pyhäjärvis storskogar 
förekommer tjädern ganska allmänt. 

Tetrao tetrix L. Omkring Kuusa var orren den allmän- 
naste vildhönsfogeln. Man talade om en berömd lekplats, en 
vidlyftig mosse i närheten, der förr i tiden flere hundra orrar 
gjorde platsen liflig och der äfvenledes hundra- ja tusental 
fätt släppa till lifvet, menniskan till nytta. Att ännu denna 
vär, är 1886, en och annan grann orrtupp pä samma lek- 
plats med döden fått plikta för sin blinda kärlekspassion 
har jag mig bekant. I Räisälä funno vi den 14 juni ett 
orrbo med 10 ägg. Här och i Pyhäjärvi skall orren äfven 
vara allmän. 

Lagopus albus Gm. Den 15 maj hördes under ett ströf- 
täg inom Walkjärvi omräde en riptupp. Den 50 juni pä- 
träffades en kull med späda ungar inom Räisälä. 

Charadrius hiaticula L. Den 30 maj observerades nägra 
af denna art i sällskap med Tringor (alpina) vid Äyräpääjärvi. 

Charadrius curonicus Beseke. Den 17 maj observerades 
den första af denna art vid Äyräpääjärvi. Senare sägos nägra 
smä flockar med inblandade individer af Tringa Temminckii. 
Pä sandstränder vid Ladoga observerades endast denna art. 
Likasä upptäckte vi ingen af föregäende art bland de strand- 
rullingar, som sägos vid Vuoksen inom Sakkola. 

Hamatopus ostralegus L. Ett par observerades den 17 
maj vid Äyräpääjärvi och ett rede med 3 färska ägg hittades 
samma dag pä ett stengrund ute i sjön. Alla tre äggen till- 


143 


varatogos och den 30 maj hade foglarna tillredt ett nytt 
rede pä ett stenigt grund helt nära det förra stället och der 
ånyo lagt ett ägg, som af oss lemnades, men af traktens 
farligaste rofdjur — vallpojkarna — några dagar derefter 
togs som rof. Foglarna sägos härefter ännu flere gånger 
vid olika ställen af sjön, men hade blifvit ytterst skygga. 
Strandskatan är bekant som flyttfogel vid nedra Vuoksen 
(i Sakkola). 

Vanellus cristatus M. et W. Den 17 maj observerades 
3 tofsvipor vid Äyräpääjärvis utflöde. En af dessa sköts. 
Fogeln är för öfrigt känd af skyttarna vid sjön under namn 
af „Hullulintu“. 

Numenius arcuata L. var allmän vid Äyräpääjärvi; ob- 
serverades häckande i Räisälä och Pyhäjärvi. 

Numenius phceopus L. är antecknad vid Kyyrölä den 
28 april. 

Machetes pugnax L. förekom pä vären vid Äyräpääjärvi 
i små flockar af 3—4 individer. I början af aug. observe- 
rades större flockar af 10—15 st. 

Totanus fuscus L. antecknades den 28 juni, dä 3 indi- 
vider observerades inom Räisälä. Vid Äyräpääjärvi konsta- 
terade vi arten endast under höstflyttningen näml. 3 aug., 
dä en flock af c. 10 individer antecknades, och den 5 aug. 
dä ett par flockar af samma storlek iakttogos. 

Totanus ochropus L. Under maj månad observerades 
denna snäppa enstaka eller i små flockar pä 3—4 st. såväl 
a ett litet skogsträsk i Mohla, som vid tvenne åar, utmyn- 
nande i Äyräpääjärvi. Inom Räisälä och Pyhäjärvi träffa- 
des gropsnäppan häckande. 

Totanus glareola L. antecknades i maj vid Äyräpääjärvi 
några få gånger och anträffades fätaligt inom Räisälä och 
Pyhäjärvi. De första dagarna af augusti deremot var arten 
ymnigt representerad vid Äyräpääjärvi. 

Totanus glottis L. iakttogs ofta. Hördes d.7 och 8 maj, 
sågs i flock d. 12 maj. Den 27 juni observerades en ungkull 
vid Sirlaks (Räisälä). Den 15 och 18 juli fullt flygvuxna ung- 


144 


kullar pä skilda ställen inom Pyhäjärvi. 1 början af aug. 
var äfven denna art talrikt representerad vid Äyräpääjärvi. 
| Actitis hypoleucus L. var allmän öfver hela undersök- 
ningsområdet. 

Scolopax rusticola L. Den 15 maj hördes morkullan 
första gången under ett ströftåg i Walkjärvi socken. Den 
14 juni iakttogs ett morkullsträck i Räisälä och ännu den 
9 och 10 juli sträckte morkullorna ifrigt nära Sortanlaks. 
De begynte dä omkring kl. !/, 10 pä gvällen. 

Telmatias major Gm. observerades endast 5 gånger och 
som häckfogel i dessa trakter är väl fogeln sällsynt. Der- 
emot utgöra dubbla beckasinerna eller ‚„Tuppelit“, som de 
af allmogen i Sakkola och Mohla kallas, ett likasä lätt för- 
värfvadt, som efterlängtadt byte under höstflyttningen, dä 
arten af gammalt begagnar Sakkola äkerfält samt de numera 
genom Vuoksens fällning torrlagda ängarna omkring Suvan- 
tos utlopp till rastplatser efter färden öfver Ladoga; ty all- 
mänt antages här att „tuppelit‘“ komma direkte öfver från 
häckplatserna — vidsträckta kärr — pä ryska sidan om La- 
doga. Alexandersdagen anses för en medeltid, dä „tuppe- 
lit“ infinna sig pä Karelska näset, och under ett par veckor 
skjutas här ännu flere hundra, kanske tusental af dessa feta 
foglar, som i Petersburg betinga sig ett pris af 1 rbl paret. 
Allmänt klagas dock öfver att tillgängen pä de senare ären 
betydligt aftagit. 

Telmatias gallinago L. var allmän öfver hela undersök- 
ningsomrädet, der lämpliga lokaler förefunnos. Ankom den 
3 maj. 

Telmatias gallinula L. iakttagen säväl i maj som aug. 
vid Äyräpääjärvi. 

Tringa alpina L. En flock af 10 ä 15 st. observerades 
vid Äyräpääjärvi om vären. 

Tringa Temminckii Leisl. Ett par gånger observerades 
smä flockar af denna art vid Äyräpääjärvi. 

Ortygometra crex L. allmän. 

Ortygometra porzana L. var ällmän vid Äyräpääjärvi 
och anträffades flere gänger i Räisälä och Pyhäjärvi. 


145 


Grus communis Bechst. uppträdde mot slutet af maj 
månad i större och mindre skaror vid Äyräpääjärvi. De 
största flockar, som observerades, bestodo af circa 40 indi- 
vider. Den 16 juli och 27 juli observerades tranor partals 
inom Räisälä och Pyhäjärvi. 

Ardea cinerea L. Den 13 och 14 juli observerades en 
individ af denna art inom Pyhäjärvi, men var och förblef 
för oss oätkomlig. 

Cygnus musicus Bechst. Under vär vistelse vid Äyrä- 
pääjärvi hade vi, sä godt som hela tiden, att glädja oss ät 
svanarne. Deras egendomliga säng, säsom ock deras stätliga, 
sköna uppenbarelse gäfvo sin originella prägel ät denna lo- 
kal, som genom deras fränvaro icke hade för naturvännen 
och jägaren varit detsamma, den nu var. Antalet vexlade 
dock betydligt under värens lopp och understeg enligt kring- 
boende allmogens försäkran vida de under sommaren genom 
ungfogel förstärkta skaror, hvilka höstetid uppehälla sig här. 
Vi sägo genast vid vär ankomst flockar af dessa foglar. 
Den 2 maj räknade vi 150 stycken, som vi från vär tillfäl- 
liga utsigtspunkt kunde varseblifva. Härvid var dock Vähä- 
Äyräpääjärvi dold för vära blickar. Denna del af sjön, som 
vid högt vattenständ genom ett kort sund skiljes frän den 
större sjön, är dock en mycket vidsträckt lokal äfven den, 
och der uppehälla sig svanar lika gerna som i hufvudsjön. 
Skulle jag uppskatta antalet svanar i denna del — samma 
dag vi räknade 150 foglar — till 100, sä torde detta icke 
vara öfverdrifvet. Således summa 250 stycken. Häraf kan 
man lätt komma till ett tal, som skulle representera sva- 
narnes antal höstetid i denna sjö, och man kan, fränsedt 
alla möjliga öfverdrifter i allmogemännens berättelser, som 
gå ut pä att , hela sjön är hvit af svanar" o. dyl, påstå 
att denna lokal höstetid pä en gäng kan hysa 750—1,000 
svanar. En vacker syn redan det. Den 5 maj var antalet 
redan minskadt. Den 8 räknade vi endast 3; den 17 blott 
tvenne; den 31 syntes åter 9; den 4 juni observerades 5. 
Vid vär äterkomst till Äyräpääjärvi i augusti kunde vi icke 
anteckna nägon svan. Sommaren förut hade ett par sva- 

10 


146 


nar uppehållit sig hela sommaren vid sjön. Om de häckat 
der visste ingen. Deremot hörde jag af en skomakare i 
Kuusa by att svanägg blifvit af en uk funna här för 
nägra är sedan. 


Anser segetum Gm. f. arvensis Br., Naum. Gäss, hörande 
till denna art, iakttogos om våren vid Äyräpääjärvi. Den 
29 april t. ex. räknade vi 53 i en flock, som flög öfver oss, 
men pä hvilka vära hagelbössor visade sig vanmäktiga. 
Flere gänger kommo vi gässen pä lodhäll genom försigtigt 
krypande, men dä vi icke hade någon lodbössa med oss, blef 
heller ingen gäs af oss skjuten. Äfven skola gässen höste- 
tid förekomma vid Äyräpääjärvi i mycket stora skaror. De 
utgöra dä föremäl för ett slags sträckskytte, i det att de, i 
synnerhet om gvällarna, dä de uppsöka vissa kända ställen 
i sjön för att der tillbringa natten, af allmogejägarena, som 
här äro kunniga i flygtskytte, nedskjutas, dä de i större el- 
ler mindre flockar i skymningsstunden sträcka öfver vas- 
sarna eller förbi uddar och laggar, der skyttarna hälla sig 
dolda. En ung ,,pyssymies** berättade mig att han sålunda 
i bolag med en kamrat senaste höst skjutit 50 par gäss, 
för hvilka de i Wiborgs restaurationer erhällit 1 rub. paret. 
Pä frägan huruvida han kände flera slag af gäss, sade han 
att endast „harmaita‘“ (grå) blifvit skjutna senaste höst i 
de gräsiga vikar, som ligga nära Muolajokis utflöde. Svarta 
gäss hade han visst hört talas om, men af egen erfarenhet 
kände han dem icke. 

Anser bernicla L. Den 3 maj observerade vi 5 stycken 
mörka gäss, troligen af denna art, sträcka öfver oss långs 
Äyräpääjärvis utflöde. 


Spatula clypeata L. iakttogs endast trenne gånger näml. 
vid Äyräpääjärvi den 28 april, dä några observerades; vi- 
dare den 18 maj 3 st. och den 4 juni ett par. 

Anas boschas L. var allmän vid Äyräpääjärvi. Den 28 april 
sägos gräsänder i flockar. Den 11 maj påträffades ett gräsands- 
bo med 11 ägg; dagen derpä ett annnat med 8 ägg. Den 27 maj 
hittades ett rede med 10 ägg. De sista dagarna af maj och 


147 


de första af juni sägos gräsandstuppar i skaror pä 20—450 st. 
och mera; de voro dä mycket skygga. Den 4 juni hade några 
vallpojkar sett de nysskläckta gräsandsungarna frän ett bo, 
som vi kände till, wkrypa frän sina skal till stor förnöjelse 
för pojkarna. Eget“nog läto de dem vara i fred, troligen 
tack vare det komiska i scenen, som mycket tycktes hafva 
anslagit dem. Samma dag den 4 juni sägo vi nysskläckta 
gräsandsungar å en annan del af sjön. I Räisälä sägo vi 
den 20 nägra hanar. Under ett par andjagter i Pyhäjärvi 
förhöllo sig bland de skjutna foglarna, gräsänder, bläsänder 
och krickor till hvarandra som resp. talen 32, 5 och 32. Den 
18 skjöts en gräsandstupp, iklädd sin nya, vackra sommar- 
drägt. Frän Pyhäjärvi mä ännu anföras nägot, som kan 
vara belysande nog. Kahvenitsa sjö, en typisk och ej sä 
liten andsjö, var anmärkningsvärdt fattig pä andkullar, men 
desto rikare pä doppingar, säväl grästrupiga och hvitstru- 
piga som cornutus. Detta är ett faktum, „som ser ut som 
en tanke". I denna samma sjö har förr i tiden gjorts 
stor massaker ä ungänder; huruvida doppingarna dä voro 
lika talrika som nu, är mig obekant. Vid vär äterkomst 
till Äyräpääjärvi uppehöllo sig der under början af aug. 
stora skaror — pä flere hundra — gräsänder, som i all- 
mänhet voro ytterst skygga och oätkomliga. 


Anas penelope L. tycktes i allmänhet vara vida säll- 
syntare än gräsanden. Den observerades vid Äyräpääjärvi 
i flockar den 28 april. Den 31 maj anträffades denna art (?) 
med 5 ägg. Den 1 juni observerades i strandgräset vid Äyrä- 
pääjärvi 4 st. ungar af denna art (?). Den 14 juli sägos nägra 
bläsänder i Räisälä. Den 27 juni observerades en flygvuxen 
ungkull vid Sirlaks i Räisälä. För öfrigt skötos af oss en- 
dast fä af denna art i Pyhäjärvi; likasä under aug. vid 
Äyräpääjärvi. 

Anas acuta L. Den 27 juli sköts en 2 i Pyhäjärvi. 
För öfrigt observerades arten sällan» Om våren sägo vi 
nägra i äarna, som mynna ut i Äyräpääjärvi. 


148 


Anas guerguedula L. Den 28 april sägos nägra af denna 
art & Äyräpääjärvi. För öfrigt upptecknad den 11 maj och 
den 29 maj; hvardera gången observerades endast en individ. 

Anas crecca L. var allmän. Om vären uppträdde den 
i stora skaror vid Äyräpääjärvi och anträffades derefter ofta 
säväli Mohla som i Pyhäjärvi. Den 23 maj hittades ett bo med 
9 ägg. Dagen derpä, vid exkursion i den af oss kallade 
sumpen (deltalandet vid Kaunilanjokis utflöde), trampade 
jag i ett krickbo och krossade 2 ägg; de öfriga 5 togo vi 
till vara. 

Oidemia fusca L. Den 8 juli observerades exemplar pä 
Ladoga och den 20 juli anträffades der tvenne kullar med 
dunungar. Den 2 aug. sägs en flock af 12 stycken styra 
kurs öfver Vuoksen. 

Oidemia nigra L. Af denna art sägos flockar af honor 
den 20 juli pä Ladoga. 

Fuliguia cristata Steph. tycktes vara en ganska allmän 
fogel i dessa trakter. Ä Äyräpääjärvi förekom den om vä- 
ren i större och mindre flockar. Att den äfven häckade 
der är säkert, ty vi sägo ungar partals senare i slutet af 
maj och början af juni å flere ställen af sjön, vanligen dä 
pä de svårast åtkomliga delarna, der bottnen var blötast, 
säsom vid ämynningarnas deltaland. Den 9 juni observerade 
vi en ungkull med späda ungar vid Äyräpääjärvis utflöde i 
Vuoksen. I Pyhäjärvi anträffades ofta kullar. I Sakkola ob- 
serverades arten likaså häckande. 

Fuligula ferina L. Den 27 juli skötos tvenne foglar af 
denna art i Kahvenitsa sjö. För öfrigt ej iakttagen. 


Glaucion clangula L. förekom i stora flockar vid Äyrä- 
pääjärvi om vären och var för öfrigt i hela undersöknings- 
omrädet en allmän fogel. Den 20 maj togos 16 ägg frän 
ett kniprede i ett ihäligt träd (Mohla). Ännu den 21 juni 
observerades en kniphona flyga ut ur ett ihåligt träd å Räi- 
sälä park. Den 19 juni hade vi emellertid redan sett en 
ungkull och i Räisälä sägo vi senare flere. Ä Ladoga an- 
träffades knipkullar; sä den 20 juli, dä jag vid paddlande 


149 


längs Ladogas strand inom en kort stund stötte pä 3 kul- 
lar, hvilka vid denna tid redan voro ganska utvuxna. 
Harelda hiemalis L. Den 20 juli observerades 5 allor 
å Ladoga. En hane bland dessa sköts. Under flyttnings- 
tiden om hösten skola allorna vara särdeles talrika pä La- 
doga. I synnerhet lära de skocka sig vissa är och vid vissa 
vindar och väderleksförhällanden i miljoner i sydvestra La- 
doga, förr än de begifva sig öfver Karelska näset till Fin- 


ska viken. 
Mergus merganser L. antecknades icke förr än den 9 


juni, dä några par observerades ä Vuoksen. Ä Ladoga an- 
träffades flere kullar. I Pyhäjärvi sjö skrämde jag, vid padd- 
lande, ut frän strandstenarne en kull pä 18—20 stycken. 
I Sakkola observerades ocksä nägra kullar. 

Sterna hirundo L. Vanliga tärnor anträffades pä mänga 
ställen partals eller familjevis säväl vid Äyräpääjärvi som i 
Räisälä och Pyhäjärvi. Pä ett ställe vid Ladogas strand pä- 
träffades en koloni af denna art, med insprängda individer 
af rödnäbbade tärnan, pä en 15—20 par. 

Sterna paradisea Brunn. Den 20 juli urskildes bland 
tärnorna i ofvannämnda koloni nägra individer. En sköts 
och blef konserverad. 

Larus minutus Pall Den 18 maj observerades å Äy- 
räpääjärvi en flock af icke mindre än 200 stycken. De voro 
i högsta grad närgångna: sköt man en, så kommo många 
af de andra så godt som alldeles inpå en. Vid första mö- 
tet med flocken sköt jag från samma fläck med flere skott 
ned 11 stycken, hvilka alla blefvo konserverade. Hade jag 
känt dessa foglar förut, så skulle jag ej gjort mig så brådt 
att ladda och skjuta, ty erfarenheten visade att de verkligen 
voro ovanligt tama. De kommo alltid med fullt förtroende 
oss nära; och sedan vi lärt oss känna dem, läto vi oss icke 
heller komma till last att visa oss ovärdiga detta förtroende, 
enär vi alltid framdeles bemötte dem med skonsamhet. De 
voro som odygdiga, glada barn, hvilka genom sitt glädtiga ljud 
„keiku“, ,,keiku** och sin luftiga uppenbarelse alltid stämde 
oss väl till mods. Flockens antal minskades efterhand ögon- 


150 


skenligt. Arten anträffades äfven i Pyhäjärvi, der den häc- 
kade vid Kahvenitsa sjö och Haukilampi. Vid äterkomsten 
till Äyräpääjärvi sägos flygvuxna ungar. 

Larus ridibundus L. förekom i smärre flockar i Äyrä- 
pääjärvi om våren. I Pyhäjärvi socken observerades ä Kah- 
venitsa sjö den 27 juli ett par skrattmäsar. De hade här 
antingen bo eller smä ungar, ty detta förrädde de genom 
sitt beteende. Den 5 aug. sägo vi flygvuxen ungfogel af 
denna art vid Äyräpääjärvi. 

Larus canus L. sägs i flockar om vären vid Äyräpää- 
järvi, der den häckade. Den 21 och 25 maj hittades reden 
med 3 å 4 ägg. Arten observerades den 14 juni i Räisälä. 
Den 29 juli sägs en flock pä c. 20 stycken af äldre och 
yngre foglar i Sakkola. 

Larus fuscus L. observerades den 29 april ä Äyräpääjärvi, 
den 14 juni i Räisälä och den 30 juli i Sakkola; således 
ej ofta. 

Larus argentatus Bränn. Den 28 april antecknades 
nägrä och den 24 maj observerades en vid Äyräpääjärvi. 

Podiceps cristatus L. anträffades pä flere ställen inom 
Räisälä och Pyhäjärvi. I Kahvenitsa sjö, rik pä doppingar 
i allmänhet, tycktes denna art vara rätt talrikt represen- 
terad. 

Podiceps griseigena Bodd. observerades ä Ladoga den 
16 juli. Den 18 juli sågs ett par med 2 dunungar i Rak- 
kajärvi. I Kahvenitsa sjö var äfven denna art talrikt repre- 
senterad. 

Podiceps auritus L., som i Räisälä och Pyhäjärvi an- 
träffades oftare än någon annan doppingart, var och förblef 
i likhet med dessa för oss osynlig vid Äyräpääjärvi. Rede 
med 5 olegade ägg hittades i Räisälä den 21 juni. Den 15 juli 
sägos tvenne par med sina ungar. I Kahvenitsa var denna 
lilla dopping bäst representerad. Der fans en mängd af 
dem. Frän Sakkola antecknades äfven arten. 


Colymbus arcticus L. observerades med säkerhet endast 
en gäng, nämligen den 20 juli, dä vid paddlande pä Ladoga 


151 


en individ af denna art, vid passerandet af en udde, dök 
upp alldeles nära mig. 

Colymbus lumme Brünn. (septentrionalis L.) antecknades 
oftare. Den 18 maj sågs en i Mohla. Den 9 juli flögo 
3 smälomar öfver mig vid färd pä Vuoksen. Den 28 juni 
observerades några par i Räisälä; den 16 juli tvenne par i 
Pyhäjärvi. Ren 18 juli antecknades äfven lomar (arten tvif- 
velaktig). Den 26 juli sågs en skara af 6 stycken i Pyhä- 
järvi sjö. 


Ofvan meddelade iakttagelser, gjorda under vären och 
sommaren, läto förmoda, att äfven höstflyttningen kunde er- 
bjuda allehanda af intresse, särskildt gäsarter, hvilkas flytt- 
ningssträtar torde (Finl. Fogl. II) korsa hvarandra pä Ka- 
relska näset. Af sädan anledning vidtalades pä enskild väg 
min ledsagare, skogsvakten H. Jahnson, att under septem- 
ber och förra hälften af oktober 1886 göra iakttagelser vid 
Äyräpääjärvi. I det följande meddelas hvad han under denna 
sin vistelse i nejden erfarit. 


Lanius excubitor, ett ex. den 17 sept., tre den 15 okt. 

Corvus monedula, ett ex. sköts d. 17 sept. 

Fringilla montifringilla, tvenne exx. d. 17 sept. 

Plectrophanes nivalis, en stor flock d. 15 okt. 

Ampelis garrulus, de första sedda d. 16 okt. 

Falco subbuteo sköts d. 10 sept. 

Agvila chrysaötus, ett ex. iakttogs d. 13 ett annat d. 
21 sept. 

Pandion haliaötus, tvenne exx. d. 5—7 sept. 

Columba palumbus sköts d. 14 sept. 

Charadrius curonicus, en mindre flock fans gvar den 
5—7 sept. samt den 13 sept. 

Charadrius apricarius, tvenne exx. skötos d. 27 sept. 

Machetes pugnax, några exx. skötos d. 5—6 och 10—13 
sept., samt d. 1—13 okt. 

Scolopax gallinago och gallinula funnos i mängd den 
5—7—10 sept. samt under 1—14 okt. 


152 


Tringa (minuta?; sannolikt Tr. Temminckii), 2 flockar 
d. 13 sept.; sedd äfven i början af okt. 

Cygnus musicus Bechst. Den 5—7 sept. sägos endast sex 
svanär. En fäldes d. 12 sept.; dagen derpä visade sig tre 
flockar om 20—30 st., kommande från NO till Äyräpääjärvi. 
D. 19—25 flögo es dagligen mellan Äyräpääjärvi, der 
de dröjde öfver natten, till Muolajärvi, der de vistades 
om dagen, oätkomliga i följd af strändernas beskaffenhet. 
De flögo mest utom skotthäll; ett fäldt ex. vägde 363/, & 
Svanarne vistades här hela förra hälften af oktober — den 
16 okt. räknades 165 st. — och dröjde troligen ännu länge 
pä orten. = 

Cygnus minor Pall. Afven denna art förekom. Ett ex. 
ansköts förgäfves d. 13 sept.; ett fäldes den 20 sept. vid Kop- 
rala by, ett annat af handl. I. Gratschoff d. 13 okt.; tyvärr 
blefvo de icke tillvaratagna för finska museet. 

Anser segetum Gm. f. arvensis Naum. I början af sept. 
fans blott en mindre flock af omkring 20 st.; men från d. 
8—9 sept. kommo gäss dagligen vid mörkrets inbrott och 
vistades, liksom svanarne, om dagen vid Muolalampi om 
natten ute pä Äyräpääjärvi. Särskildt syntes de till natt- 
gvarter använda sumpiga och nästan bara fläckar (Muta- 
luoto) ute i sjön i närheten af Kaukilanlahti. Skytten an- 
tingen vadade i god tid ut till en grästofs eller rodde ut 
med båt, samt dolde sig och båten förmedels medförda al- 
qvistar. Foglarna kommo från NO kort före solnedgången, 
men höllo sig mest utom häll, tills mörkret hindrade jagten. 
Sälunda blefvo exemplar endast skadskjutna d. 8—13 sept. 
och undkommo; utan skidor kan man nemligen icke gä pä 
det blöta bottnet, och med skidor hinner man ej sä fort 
framåt som fogeln simmar. Slutligen erhöllos d. 14 sept. 
vid mynningen af Yläjoki tvenne foglar; dessa tillhörde for- 
men A. arvensis N. Under sina dagliga turer passerade 
flockarna öfver en läng udde nedanför Koprala by, men voro 
äfven här nästan oätkomliga. Dagligen syntes stora flockar 
på olika ställen. Ännu ett ex. sköts d. 28 sept. och den 15 
okt. räknades närmare 100 st. Allmogen hade under denna 


153 


tid fätt skjutna endast fä gäss, och pläga försälja dem för 
70 kopek st.; man sade sig icke hafva sett eller skjutit nä- 
gon annan art än denna. 


Änder funnos den 5—7 sept. i hundradetal, mest af 
Anas boschas och crecca; de syntes och skötos dagligen un- 
der hela vistelsen. 

Anas acuta sköts d. 13 sept. och 14 okt. 

Glaucion clangula, nägra mindre flockar d. 13 och 30 
sept. samt ända till slutet af vistelsen. 

Mergus serrator, en flock d. 13 och 25 sept. 

Mäsarne hade försvunnit redan före d. 4 sept. 


(Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora fennica 15: 1889). 


En ny Ceratocombus frän Finland, 


beskrifven 
af 
0. M. Reuter. 


(Anmäld den 3 Mars 1888.) 


Då jag för par är sedan var sysselsatt med gransknin- 
gen af de i universitetets museum befintliga hemiptera och 
därvid fick mig till bestämning öfverlemnade ocksä de af 
e. o. professor J. K. Sahlberg under de sista åren samlade, 
till denna grupp hörande insekter, fann jag bland dessa äf- 
ven en synnerligen intressant, hittills obeskrifven art af den 
lilla, märkvärdiga familjen Ceratocombidae, hvilken hittills 
inom den palearktiska faunan varit representerad af blott 
fem species. Också från öfriga delar af jordklotet äro en- 
dast ytterst få hit hörande arter beskrifna och många af 
dem, men i än högre grad flere af de obeskrifna exotiska 
former, hvilkas bearbetning jag nyss påbörjat, äro onekli- 
gen bland de mest egendomliga företeelserna inom hela he- 
mipter-ordningen. 

Inom vår fauna äro hittills tre arter funna, nämligen 
Ceratocombus coleoptratus Zett., Pachycoleus rufescens J. 
Sahlb. och Cryptostemma' pusillimum J. Sahib. af hvilka 
de två senare blifvit tagna endast i östra delarna af landet, 
nämligen Pachycoleus i Kuusamo och Cryptostemma nära 
Dworetz i Ryska Karelen. Ceratocombus muscorum åter före- 
kommer, ehuru glest spridd, här och där i södra delen af 
landet och är enligt Sahlberg nordligast observerad i Teisko 
i södra Tavastland. 


155 


Den nya arten tillhör äfven detta slägte. Då C. musco- 
rum anträffas hufvudsakligen under mossa och affallna löf, 
vid häfning i gräs pä fuktiga ställen och vid stränder, o. 
s. v., hafva de två hittills funna exemplaren af denna art 
blifvit tagna under barken af en stubbe, nämligen i Yläne. 

Den afviker i flera väsentliga karaktärer från den förut 
bekanta, såsom genom den tydliga ringformiga afsnörningen 
af pronoti framkant, bristen på borst vid pronoti sidor och 
genom pronoti hela form för öfrigt, i det denna baktill är 
mycket bredare, äfvensom genom hemielytras struktur; dessa 
hafva nämligen blott sjelfva utkanten smålt förtjockad och 
försedd med en fin, helt kort inskärning i fjerde apikalde- 
len, påminnande om den hos Cryptostemma; corii brachial- 
nerv är enkel, membranen är ända till utkanten iridesce- 
rande, dess längdcell mycket mer afläng och den öfre af 
marginalcellerna betydligt längre än den undre. 

För jämförelses skull meddelas nedan en beskrifning af 
de båda hittills hos oss (och i Europa) funna Ceratocombus- 
arterna. 


1. Ceratocombus coleoptratus Zett. 


Fuscus, opaculus vel levissime nitidulus, subglaber, ca- 
pite versus apicem setoso, antennis, rostro pedibusgue pal- 
lide flaventibus; pronoto strictura apicali solum lateribus 
lineola vel fovea impressa discreta, medio latissime inter- 
rupta, angulis apicalibus lateribusgve prope basin et api- 
cem seta exserta instructis; hemielytris limbo exteriore us- 
que in apicem membrane latius incrassato, coriaceo, con- 
tinuo, fractura non nisi omnium obsoletissima abrupto, mar- 
gine interiore latissime bisinuato; clavo vena distincta; corio 
forma macroptera venis brachiali et cubitali distinctis, illa 
mox infra medium ramum exteriorem in suturam membra- 
ne a vena cubitali paullo remote excurrentem emittente, 
hac medio fortiter curvato, venis forma brachypter® pa- 
rum distinctis; membrana forma macropter® areis fusce- 
scentibus, opaculis, solum interne iridescente, areola inferiore 
marginali superioris longitudine, forma brachyptere an- 


156 


gusta, tota coriacea, fusca, areola inferiore marginali supe- 
riore longiore. Long. macr. 2, brach. 1?/, mm. 

In Fennia meridionali sub muscis et foliis, in gramine 
locis umbrosis et paludosis, ad litora, etc. rarus. 

Caput cum oculis apice pronoti parum latius. Anten- 
n&e articulo secundo primo triplo longiore. Rostrum coxas 
posticas attingens. Pronotum capitis longitudine vel capite 
fere nonnihil longius, longitudine latitudine capitis fere lon- 
giore et margine basali parum magis gvam !/, breviore, 
basi levissime sinuata, lateribus subrectis, angulis anticis 
declivibus a latere visis acutis, posticis obtusis, disco linea 
tenuissima media impressa ante apicem abbreviata. Tibise 
setis longe et satis fortiter spinulose. Forma brachyptera 
differt pronoto basi longitudini »qve lato et apice tantum 
paullulum latiore, lateribus versus apicem levissime rotun- 
datis, hemielytris apice divaricatis, anguste rotundatis, parte 
membran& inferiore anguste subcoriacea. 


2. Ceratocombus corticalis n. sp. 


Fuscus, leviter nitidulus, sub-glaber, solum capite longe 
setoso; rostro, antennis pedibusgue pallide flaventibus; pro- 
noto versus apicem fortiter declivi, apice strictura integra 
annuliformi instructo, hoc utringue pila marginali brevi prae- 
dita, lateribus ante apicem sinuatis, setis exsertis destitutis; 
hemielytris solum ipso margine laterali exteriore toto an- 
guste lineariter incrassato et usgue ad incisuram brevissi- 
mam ad guartam apicalem partem corii positam reflexo; 
clavo vena distincta; corio (forme macropter&) venis bra- 
chiali et cubitali distinctis, illa versus apicem a sutura clavi 
fortius divergente, simplici, venam externam haud emittente, 
cubitali omnium levissime curvata; membrana (macropter&) 
cum areis tota iridescente, sutura usgue ad venam brachia- 
lem recta, dein in angulum subrectum prominente, vena in- 
teriore are» longitudinalis ab hoc angulo emissa, areola 
marginali superiore inferiore multo longiore. Long. 2 mm. 

Duo specimina macroptera a D:o Prof. J. R. Sahlberg 
sub cortice in Yläne inventa. 


157 


Caput cum oculis apice pronoti parum latius. Anten- 
nz articulo secundo primo paullo magis gvam duplo lon- 
giore. Rostrum coxas posticas attingens. Pronotum capitis 
longitudine, latitudini apicis longitudine agvale, apice mar- 
gine basali saltem ?/; angustiore, margine basali medio late 
sinuato, disco linea media tenui longitudinali impressa. Ti- 
bie longe setos&. 


AOIOMA- 


(Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora Fennica 15: 1889). 


Om Finlands Ptychopteride och Dixida. 


Af 
E. Bergroth. . 


(Inlemnadt den 2 Februari 1889). 


Familjen Tipulide bildar inom tvävingarnes ordning 
ett välbegränsadt helt. Det är endast tvenne slägten, Pty- 
choptera (jemte nägra närbeslägtade exotiska former) och 
Dixa, hvilkas ställning inom denna familj varit tvifvel un- 
derkastad. Sistnämnda genus har af Macguart, West- 
wood, Rondani och van der Wulp förts till Tipuliderna, 
medan Meigen och Zetterstedt ansägo det tillhöra My- 
cetophiliderna; Haliday åter förde Dixa jemte slägtet Or- 
phnephila Hal. till en särskild grupp, som han gaf namnet 
Heteroclite. Numera synes man dock allmänt ha enats om 
att anse Dixa bilda en särskild familj, som icke står Tipuliderna 
synnerligen nära. Mindre meningsolikhet har herrskat an- 
gående Ptychoptera. Detta genus fördes allmänt till Tipuli- 
derna ända till dess Brauer i sitt nya Dipter-system sär- 
skildt pä grund af larvens byggnad ansäg slägtet tillhöra en 
skild familj, närmare beslägtad med svampmyggorna än med 
harkrankarna. Ehuru den vetenskapliga polemik, som med an- 
ledning häraf under de senaste ären uppstätt mellan Osten- 
Sacken, nutidens förnämsta Tipulidkännare, och Brauer, 
ännu icke torde kunna anses ha fört till ett definitivt resul- 
tat, synes dock Brauer, understödd af Mik, ha frambragt 
giltigare skäl för sin äsigt än Osten-Sacken för sin mot- 


159 


satta ståndpunkt. Sysselsatt med en bearbetning af Finlands 
Tipulider, har jag derför ansett vara skäl att i en särskild 
uppsats redogöra för de hos oss förekommande arterna af 
dessa bäda slägten. 

Ptychopteridernas familj innefattar f. n. fyra genera: 
Ptychoptera Meig., Bittacomorpha Westw., Tanyderus Phil. 
och Protoplasta O. S. (Idioplasta O. S.), hvartill kommer det 
endast i bernsten funna slägtet Macrochile Loew. De äro 
företrädesvis utbredda öfver de tempererade delarna af bäda 
hemisfärerna. I Europa förekommer endast slägtet Ptycho- 
ptera !), representeradt af fem arter, af hvilka tre äro funna 
hos oss; sannolikt finnas dock alla fem arterna i Finland. 
Dessutom förekommer slägtet i Nord-Amerika,”der fyra arter 
äro funna, samt i södra delen af Syd-Amerika. Det skiljes 
med lätthet frän Tipuliderna genom att det har endast sex 
längdnerver samt genom närvaron af tvä longitudinela färor 
a thorax. Larverna, som lefva i vatten och andas genom 
en lång analtub, hafva redan tidigt ådragit sig naturforskar- 
nes uppmärksamhet. Redan Reaumur (M6m. p. serv. a 
l'hist. des ins. Vol. V) och Lyonet (Recherches sur Vanat. 
et les metam. de diff. esp. d'ins., Tab. XVIII) hafva afbildat 
dem. I senare tider ha de närmare beskrifvits af van der 
- Wulp?), Beling?) och Brauer), samt i anatomiskt hän- 
seende af Grobben5) De skilja sig frän Tipulidlarverna 
genom att hufvudet icke är insänkt i thoracal-huden. De 
fullbffdade insekterna träffas oftast vid bäckar, der de vandra 
af och an på växternas blad och sålunda i sitt beteende 
helt och hållet skilja sig från Tipuliderna, som aldrig be- 
gagna benen till lokomotionsorgan i annat fall än när vin- 
garna äro förkrympta. 


1) Slägtet Ctenoceria Rond. torde nämligen vara grundadt på ett 
falsificat: hufvudet af en Ctenophora, limmadt på kroppen af Ptycho- 
ptera contaminata. 

2) Handel. Nederl. entom. Ver. 1, p. 31. 

3) Verhandl. zool.-bot. Gesellsch. Wien XXXVI, p. 171. 

2) Denkschr. Acad. d. Wiss. in Wien Vol. XLVII. 

5) Sitzungsber. Acad. Wiss. Wien Vol. LXXII. 


160 


1. Ptychoptera contaminata L. 


Linn. Syst. Nat, ed. X, II, 972 (sub Tipula). — Meig., 
Eur. zweifl. Ins. I, 205 et VI, 290. — Macg., Dipt. Nord. Fr. 
p. 65; Idem, Hist. nat. Dipt. I, 76. — Zett., Dipt. Scand. X, 
4025. Ben Faun. Austr. II, 497. — v. d. Wulp, Dipt. 
Neerl. I, 344. — Wall, Ent. Tidskr. 1,23 

Sällsynt; funnen pä Äland af Tee och i Kuu- 
samo (66°) af Mäklin. — För öfrigt utbredd öfver hela 
norra och mellersta Europa. 


2. Ptychoptera paludosa Meig. 


Meig., Klass. eur. Dipt. I, 82; Idem, Eur. zweifl. Ins. I, 
207 et VI, 290. — Macg, Hist. nat. Dipt. I, 76. — Schin,, 
Faun. Austr. II, 497. — Wall, Ent. Tidskr. III, 30. 

Sällsynt; hos oss funnen endast vid Sortavala samt af 
J. Sahlberg i Kuusamo. — Utbredd öfver mellersta och 
äfven funnen pä spridda ställen i norra Europa. 


Anm. Pt. lacustris Meig., som skiljer sig frän paludosa genom 
gul skutell och tvä gula tvärband pä bakkroppen, kan möjligen anträf- 
fas i södra Finland. 


3. Ptychoptera seutellaris Wied. 


Wied. in Meig., Eur. zweifl. Ins. I, 206. — Meig., ibi- 
dem VI, 290. — Zett., Dipt. Scand. X, 4029. — Schin, 
Faun. Austr. II, 497. — v. d. Wulp, Dipt. Neerl. I, 544. — 
Wall. Ent. SER 11298 

Alan öfver hela landet ända upp i Lappland. — Den 
är allmän i norra, men sällsynt i mellersta Europa. 

Anm. Pt. albimana Fabr., som skiljer sig från alla samslägtin- 
gar genom hvit metatars å bakbenen, finnes möjligen på Aland. 

De tre finska arterna skiljas från hvarandra genom 
följande karakterer: 

1 (4) Bröstsidorna hvitskimrande. Skutellen gul. 

2 (3) Svart, glänsande, bakkroppen med 2 (sällan 3 eller 4) 
gula tvärband, hos honan vanligen endast antydda af 
sidofläckar. Vingarna med en brun fläck vid basen, 
vid andra längdnervens ursprung, vid hjelpnervens samt 


161 


första och andra längdnervens mynning äfvensom vid 
basen af andra och fjerde längdnervens gaffel; dess- 
utom ett brunt tvärband öfver tvärnerverna; pr&furca 
nära tre gänger längre än bakre tvärnerven. 
contaminata L. 

3 (2) Svart, glänsande, bakkroppen utan tvärband eller fläc- 
kar. Vingar ofläckade; prafurca dubbelt längre än 
bakre tvärnerven. scutellaris Wied. 

4 (1) Bröstsidorna svarta, glänsande, utan hvitt skimmer. 
Skutellen svart. Bakkroppen enfärgadt svart. Vingarna 
med samma färgteckning som hos contaminata, men 
prafurca endast en half gäng längre an bakre tvär- 
nerven, hvarigenom fläcken vid dess bas sammansmäl- 
ter med vingens tvärband. paludosa Meig. 


Familjen Dixide utgöres endast af slägtet Dixa Meig., 
tillhörande den palearktiska och nearktiska regionen. Från 
Europa känner man hittills tio arter, af hvilka dock två äro 
bristfälligt beskrifna och mycket osäkra; till detta antal kom- 
ma de i denna uppsats nybeskrifna arterna. Nord-Amerika 
eger åtta arter. Dira-arterna skiljas lätt från öfriga mygg- 
familjer genom vingarnas nervförgrening. Hjelpnerven ut- 
mynnar nära midten af vingens framkant. Andra längdner- 
ven utgår från den första nära dess midt, går först snedt 
nedåt, derefter i båge uppåt, hvarefter den grenar sig; tredje 
längdnerven utgör en fortsättning i samma riktning af andra 
längdnervens basalportion; den fjerde grenar sig i två, af 
hvilka den främre yttermera är gaffelgrenad. Den egendom- 
liga Dixa-larven är första gången beskrifven redan af De 
Geer i hans ,, Mémoires" samt har derefter utförligare be- 
handlats af Steger!), Gercke?) och Meinert?). Man 
träffar de hästskoformigt böjda larverna vid sjelfva randen 
af vattensamlingar med hufvudet och analändan i vattnet. 

Dixa-arterna äro alla sällsynta. Att de så sällan an- 


1) Naturh. Tidsskrift 1842, p. 202—204. 
2) Wiener entom. Zeitung III, p. 166—171. 
3) Danske Vidensk. Selsk. Skrifter (6) III, 4. Kjöbenhavn 1886. 


11 


162 


träffas beror väl i någon män pä, att de om dagen hålla sig 
dolda i skuggiga gropar och jordskref och framkomma först 
vid solnedgängen, dä man stundom träffar dem dansande 
upp och ned i luften i klart väder. Genom sin habitus och 
de borstformiga antennerna päminna de mycket om arterna 
af slägtet Trichocera. 1 universitetets samlingar funnos äf- 
ven två hithörande arter bestämda såsom Trichocera-arter- 

I Finland äro sex arter af slägtet Dixa funna, sålunda 
flere än i de flesta andra länder. Detta relativt höga art- 
antal beror på att den högre norden eger ett par för den- 
samma egendomliga, hittills okända arter. 


1. Dixa aprilina Meig. 


Meig., Eur. zweifl. Ins. I, 218. — Macq., Hist. nat. 
Dipt. I, 116. — Zett., Dipt. Scand. X, 4049. — Schin., Faun. 
Austr. II, 642. — D. estivalis Meig. et Macg. II. ce. — 
v. d. Wulp, Dipt. Neerl. 1, 342. 

Funnen i Esbo hage d. 7 juli 1866 af Palmen samt 
i Mäntsälä; ett exemplar utan närmare lokaluppgift finnes äf- 
ven i universitetets finska samlingar. — Utbredd öfver norra 
och mellersta Europa. 


2. Dixa serotina Wied. 


Wied. in Meig., Eur. zweifl. Ins. I, 217. 

Denna vackra och högst sällsynta art är funnen vid 
Svir af J. Sahlberg. En äfven af Wiedemann beskrif- 
ven varietet med enfärgad bakkropp och vingarna med en 
knapt märkbar skuggning vid främre tvärnerven och femte 
längdnervens basalhälft är funnen vid Mukkavuoma i Enon- 
tekis lappmark af Palmén d. 17 aug. 1867 i björkregio- 
nen. — Arten beskrefs förl mer än sjuttio är sedan från 
trakten af Berlin, men hade sedan dess ingenstädes äter- 
funnits. 

3. Dixa maculata Meig. 
Meig., Eur. zweifl. Ins. I, 219. — Macg, Hist. nat. 


Dipt. I, 117. — Zett.. Dipt. Scand. X, 4050. — Schin, 
Faun. Austr. II, 642. — D. nebulosa Meig., libr. cit. VI, 293. 


163 


— Zett., 1 c. p. 4051. — Schin, 1. c. p. 643. — D. pu- 
berula Loew, Stett. ent. Zeit. X, 347. 

Var. a. Vitta fusca subcurvata secundum guadrantem 
basalem ven& intercalaris, venas transversas trientemgue 
basalem petiolie cellula submarginalis prima usgue ad ve- 
nam longitudinalem primam pertracta. Bases furcarum am- 
barum fuscomaculata, que macule, imprimis posterior, in- 
terdum plus minusve obsolet sunt. Dimidium basale cel- 
Jule analis fusco-umbratum. 

Var. 0. ut a, sed vitta transversa media ultra trientem 
basalem petioli cellule submarginalis prime haud conti- 
nuata. (Exemplaria originalia »ebulose Meigenii in museo 
Lundensi). 

Var. ce. ut 0, sed macule ad bases furcarum deficien- 
tes, vitta transversa media ultra venas transversas vix ex- 
cedens (puberula Loew). 

Var. d. ut c, sed vitta media fusca venam transversam 
anteriorem et trientem basalem petioli cellula submarginalis 
prime amplectens. Vena transversa posterior haud fusco- 
limbata. 

Var. e. ut c, sed dimidium basale cellule analis hya- 
linum (maculata Meig.). 

Var. f. ut e, sed vena transverse modo obsoletis- 
sime fusco-limbate. 

Funnen i Ilomants af Grönvik och i Kittilä lappmark 
(679 5) af Edw. Nylander. Zetterstedt erhöll henne 
äfven frän Finland genom Sahlberg sr. — Utbredd öfver 
en stor del af Europa. 


4. Dixa obseura Loew. 


Loew, Stett. ent. Zeit. X, 348. 

Denna genom vingarnas nervförgrening lätt skiljda art 
är funnen vid Helsingfors samt af J. Sahlberg i Torneä 
Lappmark. — Förut anträffad i Ostpreussen, Ryssland och 
Sibirien. 

5. Dixa hyperborea n. sp. 
Caput nigrum. Thorax cum pleuris niger, limbo late- 


164 


rali pallide flavo, sepe etiam limbo fere concolore, tantum 
vestigio coloris flavi pradito. Scutellum fuscum vel nigrum. 
Metanotum testaceum, linea nigra bene determinata longitu- 
dinaliter dimidiatum. Als cinereo-umbrata, venis tenui- 
bus, cellula submarginali prima petiolo suo duplo fere lon- 
giore. Halteres luridi, clava fusca. Pedes fusci, interdum 
coxis et femoribus apice excepto testaceis. Abdomen totum 
nigrum. Long. corp. 2—2,5 mm. ale 3,5—4 mm. 

Species parva, D. amphibig De G. (nigra Steg.) alis 
umbratis sat similis, sed his cinereis nec fuscescentibus, 
colore corporis alia cellulague submarginali prima longiore 
facillime distincta. D. humili Ruthe statura similis, sed me- 
tanoto luteo medio nigrolineato mox distinguenda. 

Funnen i Enontekis Lappmark (68° 5’) af J. Sahlberg, 
ä en annan icke närmare uppgifven lokal i Lappland af Pal- 
men samt vid Nejden invid Varanger-fjord (69° 7’) af Edw, 
Nylander. 


6. Dixa aguilonaris n. sp. 


Corpus totum cum capite nigrum, concolor, opacum. 
Thorax postice medio area cinerea notatus, que lineolas 
duas parallelas cinereas medium thoracis nonnihil superan- 
tes emittit. Al sublimpidae, vena transversa anteriore le- 
viter fusco-limbata, cellula submarginali prima petiolo suo 
evidenter longiore. Halteres sordide testacei. Pedes toti fusci, 
coxis nigris. Long. corp. 3 mm.; alae 4,5 mm. 

D. lineate Macg. affinis, sed obscurior, pictura thora- 
cis ac vena transversa anteriore fusco-notata distincta. 

Funnen af Palmen den 10 juni 1867 pä en med kräk- 
ris bevuxen backe i Muonioniska. 

De hos oss funna Dixa-arterna ätskiljas genom föl- 
jande kännetecken. 

1 (10) Främre tvärnerven utgär frän samma punkt, der tredje 
längdnerven vidtager. Andra submarginalcellen sälun- 
da sessil, 

2 (7) Thorax” grundfärg gulaktig med tre mörka längdband. 

3 (4) Vingarna fläckade, med varierande teckning. Hos exem- 
plar med fullt utbildade fläckar löper ett brunt, nägot 


165 


bägböjdt band öfver tvärnerverna upp till första längd- 
nerven, andra och fjerde längdnervens gafflar äro vid 
basen brunfläckade och basalhälften af analcellen är 
brunskuggad. Denna teckning kan gradvis reduceras, 
till dess endast tvärnerverna äro mer eller mindre tyd- 
ligt brunkantade. maculata Meig. 

4 (3) Vingarna ofläckade. 

5 (6) Thorax framför sidobanden med en sned brun fläck, 
hvars bas ligger vid främre ändan af sidobandet och 
hvars spets är riktad mot midtelbandets främre ända, 
och som stundom berör dessa band. Abdominalseg- 


menten baktill vanligen ljusare. serotina Wied. 
6 (5) Thorax framför sidobanden ofläckad. Abdominalseg- 
menten enfärgadt mörka. aprilina Meig. 


7 (2) Thorax' grundfärg svart. 

8 (9) Thorax med ofta otydligt ljusgul sidorand. Metanotum 
lergul med en svart längdlinie i midten. Vingarna grä- 
skuggade med ofläckad främre tvärnerv. Benen bruna, 
höfterna och lären med undantag af spetsen stundom 
lergula. hyperborea Bergr. 

9 (8) Thorax äfven pä sidorna svart, men framför skutellen 
med en grä fläck, som utsänder tvä smala parallela 
linier af samma färg, hvilka upphöra ett godt stycke 
bakom thorax” framrand. Metanotum enfärgadt svart. 
Vingarna nästan klara, med främre tvärnerven ljust 
brunkantad. Benen helt och hållet bruna, höfterna 
svarta. aguilonaris Bergr. 

10 (1) Främre tvärnerven utgär ett stycke framför tredje 
längdnervens bas; andra submarginalcellen derigenom 
tydligt skaftad. Kroppsfärgen svartbrun. Thorax med 
gul sidorand och tre smala gula rygglinier, af hvilka 
endast den mellersta när thorax” framkant. Bröstsi- 
dorna brokiga af gult och mörkbrunt. Vingar ofläc- 
kade. obscura Loew. 


0860 


| k | VER 
$ Log len ae, RE, Kay ag 
| K 4.09% San BOTAD Yun! ARAT: i. Har 
Tä SO Häng JA mahdista #30 Se 
N vat stl in) Annan BRT» TIN 
SKAM TI JA 494) Se 911671 1enDe 
ol a VOR. . in W; 
Eo I 

Ant. gud Orr Hö Ham vahtia Schnee ch 
das ihonsahle Ir ahmi Suter bir gt Fe 
sah; uk D aRI int 106 ORF At. AT 
FRI FUEL tn une eh 1484" ATOMI = "10108. ME 


p 


19 EY mitan? sıusy) dognan? ft he 


i 


x “+ 10 4 
HEBESaHr TOO 


nal IHR, =, Irti ar jä 


ya [ahi Siivet mätön INRESA 
4 i NY Syr HUT IRA 


mole kretolliz oem NAVY Bio Damı ROE 
p v. 
TE Gian C0bimt I otaitinj <A! Java 199.090 lii 2 


« a a. KUN bs 
Ai (19 Hö FRAN UA ja I Ri LF a: 
in fi» AK I00 VTT KI LORD H h 141 GR li JO TEE 
i SEEN 40" 
MATT. aaa "M 
239 - 


hd 
lao . i | . : 4 Er BA: NG. 
ulalird OTIN a JU x OO TO KO ae 2290 

ur. BU (VÄ WERER) (082 Run. O W N ws 
ua N. G A i ML FE HET RE MINNE: Er ” 


JAY Sum uluraloll Dre 100 I sa 
Jet. OY KOLUTA ut BOM” BIG teilen BOOTA 
ner ät Hd 030 Han gagn I BAG 
N KORG JA | NER 
Hl TIME HÅ Ja 116 ET TA YTÄ TIT UK | 


Bun DING KI ij VIRON? BILAR SETA 


5 a A FELET GA 7 LAG ISIR OTA Taft 

E Kot RUN BIS AHOA Fl 440. Arena 
Er ä 1... Hay? "La 011-480. DAT ei u 
> ÖR ASO MH FRAN 1 , M Ir an 

h i NYSENY 


i i KANI Aral LÄR fu 
spe od oc Je mr 
N ER ar 1 


(Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora fennica, 15: 1889.) 


Catalogus pracursorius 
Hymenopterorum Anthophilorum Fennie&. 


Auctore 
John Sahlberg. 


(Exhibit. die 2 Martii 1889.) 


Genom William Nylanders arbeten: Adnotationes in 
expositionem monographicam Apum borealium, Supplementum 
adnotationum in expositionem Apum borealium och Revisio 
synoptica Apum borealium comparatis speciebus Europe me- 
die, införda i I och II häftena af Notiser ur Sällskapets 
pro Fauna et Flora fennica förhandlingar 1848—1852 hafva 
Finlands Honungsteklar blifvit bearbetade med en skarp- 
synthet och noggranhet, som med rätta förskaffat dessa ar- 
beten en framstående plats inom den entomologiska littera- 
turen. Det material af finska bin, som då stod författaren 
till buds, var dock ganska ringa och utgjordes nästan endast 
af hans egna insamlingar i närheten af Helsingfors och Uleå- 
borg, en mycket rik samling gjord af doktor Appelberg un- 
der en med understöd af Sällskapet pro Fauna et Flora 
fennica företagen resa i sydöstra Karelen samt några min- 
dre samlingar från Tavastland och södra Österbotten, hvar- 
för den bild, som lemnas af vår bifauna i dessa arbeten, 
är ganska ofullständig. Emellertid gaf arbetet genast impuls 
till nya forskningar inom landet. Arkiater E. J. Bonsdorff 
började sålunda med stor ifver och framgång insamla af 
dessa insekter i Uskela och professor Mäklin egnade dem 


168 


ock ganska stor uppmärksamhet under sina resor i skilda 
delar af landet. Deras arbete fortsattes sedan af en mängd 
unga forskare, hvilka, utsända af Societas pro Fauna et 
Flora fennica till de mest skilda delar af värt naturhisioriska 
omräde för utredande af vär insektfauna, till finska museum 
hemförde stora massor af insekter af skilda ordningar, och 
ehuru ingen bland dem specielt egnat sig ät ett alvarligare 
studium af ifrägavarande insekter, hafva de dock tillsammans 
hopbragt ett betydligt material till kännedom äfven af denna 
del af fosterlandets fauna. Särskildt förtjenar att i detta 
afseende nämnas herrar W. Woldstedt, R. Hammarström, 
R. Sievers, W. Snellman, O. och E. Reuter samt R. Envald, 
hvilka alla med förkärlek insamlat bin. Likaledes har stats- 
rådet A. Günther i Petrosavodsk insändt till museum icke 
fä arter frän Ryska Karelen och doktor Inberg frän Kexholm. 
Den af framlidne handlanden Wasastjerna till Universitetets 
zoologiska museum skänkta samling innehäller äfven ett 
betydligt antal bin, hvaribland en mängd enligt uppgift äro 
insamlade i Österbotten. Dä emellertid fyndorten icke sär- 
skildt finnes antecknadt för hvarje exemplar, måste uppgif- 
terna hemtade frän nämnda samling anses för nägot opälitliga. 

Emellertid hade kännedomen om dessa insekter i ut- 
landet gjort stora och till en del oväntade framsteg, dels 
beträffande arternas säkra begränsning, dels i afseende ä 
hela familjens systematik. Uti genitalsegmentens byggnad 
hade man sälunda funnit särdeles konstanta kännetecken för 
att åtskilja de till det yttre ofta mycket liknande hanarne 
af närstäende arter, pä samma gäng man i vingnervernas 
direktion och benens beväpning, mandiblernas form o. s. v. 
fann goda karaktärer säväl för större grupper, som enskilda 
arter. Bland forskare, som sälunda särskildt bidragit till att 
föra vetenskapen om de biartade insekterna framåt, kunna 
nämnas A. Schenck i Weilburg, F. Morawitz i St. Peters- 
burg och G. Thomson i Lund, hvilken sistnämnda genom 
offentliggörandet af II delen af sitt arbete Hymenoptera Scan- 
dinavi& 1872, lemnat oss en utmärkt handbok för bestäm- 
mande af vära hithörande insekter. 


169 


Vårt rika material af inhemska bin låg dock till en 
stor del ännu obearbetadt, da Dr. F. Morawitz är 1883 
hade godheten, att erbjuda sig att bestämma våra pä senare 
år gjorda insamlingar. Större delen af dessa insändes sedan 
till honom och har i början af detta år återkommit med 
omsorg hestämdt. I anledning häraf företog jag mig att 
sammanställa alla i musei ego befintliga finska bin, hvartill 
äfven Nylanders privatsamling genom köp förvärfvats, till 
en större geografiskt ordnad collektion. De pä senaste ären 
tillkomna samt alla i musei värjo befintliga gamla samlingar 
blefvo derför ånyo af mig granskade hufvudsakligast med 
tillhjelp af Thomsons ofvannämnda arbete samt Schmiede- 
knechts nyss utkomna Apides europe& Tom. I-—II och F. 
Morawitz i Hor& Societatis entomologie rossice 1865 och 
följ. samt i Melanges biologiques tires du Bulletin de P Aca- 
demie imperiale des sciences de St. Petersbourg införda af- 
handlingar öfver Rysslands bin. 

Härigenom har ett stort antal för vår fauna nya arter 
tillkommit, hvarigenom totalantalet stigit till 157 arter, under 
det Nylander år 1852 upptager 104 finska arter, hvilket an- 
tal dock måste reduceras till 101, enär trenne befunnits 
vara varieteter af andra arter och derför blifvit indragna af 
senare författare. 

Då tillika kännedomen om arternas geografiska utbred- 
ning vunnit en betydlig tillväxt, och vår bifauna ännu länge 
torde få vänta på en competent bearbetare, har jag ansett 
att tills vidare en provisorisk förteckning, upptagande det vi 
hittills känna, kunde vara af intresse för vännerna af vår fauna. 

Den som känner, huru ofantligt Honungsteklarna till 
artantalet aftaga mot norden, skall icke så mycket förvåna 
sig öfver, att vår fauna är fattig i förhållande till hvad man 
känner om den Skandinaviska halfön, derifrån Thomson år 
1872 anför 212 species (under det Morawitz är 1873 från 
Petersburgska guvernementet kände 128). Bland vära arter 
äro ock redan alla funna inom Skandinaviska halfön med 
undantag af följande 7 species, som ännu ej äro anförda 
derifrän nemligen: Bombus cognatus Steph. Halictus 


170 


gracilis Moraw., Sphecodes fuscipennis Germ., Anthidium 
strigosum Panz., Nomada fuscicornis Nyl., Megachile bom- 
bycina Pall. och Chelostoma robusta Nyl., bland hvilka nä- 
gra hafva temligen stor utbredning i värt land. Ett vida 
större antal arter med vidsträckt utbredning inom den Skan- 
dinaviska halfön har ännu ej blifvit funnet hos oss, hvarför 
det är att hoppas, att vär fauna ännu skall vinna tillökning 
genom fortsatta forskningar, isynnerhet om de anställas i 
sandiga trakter i sydligaste delen af värt omräde. 

Äfven i norra delen af St. Petersburgska guvernementet 
nära Finlands gräns har Dr. F. Morawitz funnit ett antal 
bin, som hittills icke anträffats inom vårt gebit, men hvilka 
helt säkert förekomma åtminstone på Karelska näset. Sä- 
som bihang bifogas derför en förteckning öfver dessa arter 
enligt uppgifter, som godhetsfullt meddelats af herr Morawitz 
i bref af den 27 Mars 1889. 

I efterföljande tabellariska uppställning äro provinserna 
betecknade såsom i Tengströms Catalogus Lepidopterorum 
Faun& Fennice precursorius 1864. 


Apis L. 
. mellifica L. TA SM [SIN 
Bombus Fabr. 


> 


2. B. consobrinus Dahlb. 50 E DRS 1 KS tg NII [3 0 

3. B. hortorum L. EAU SER AKT KJ 2710 VHT. 

4. B. subterraneus L. SE PRA) A. 

5. B. distinguendus Moraw. . ANTS Ka K Kb Kr Oa O 

6. B. Thomsoni APA 'N T S: Ka KYRKDYKT 0270 

7. B. cognatus Steph. ATA SS I Gegen En N 

8. B. muscorum L. < AN VS Kar K NED PT ta. 
var. arcticus Dahlb. S KI Ion: 


var. krancillonella Kirby-AL . N... UHR Be 
aka A Terpe 


9. B. arenicola Thoms. ALTAAN [JK 
10. B. Rajellus Kirby A:N ES Ra MTR pea 
var. montana Lep. VA NT WR AI Bla Bea Le 
11. B. terrestris L. Al ANTS Ka K Kb Kr 08 OL Lr. 
var. autumnalis Fabr. A Ka yk ime YS 
var. sporadicus Nyl. UN. . 12 miä A U N 
12. B. hyperboreus Schönh. L. 0 SAY NPN 
13. B. nivalis Dahlb. 1 Ne tn PAR. BER VIK INT 
14. B. alpinus Dahlb. A + e LA ee ER 
15. B. sorceensis Fabr. EEA TNT. Re Re 4 
16. B. lapidarius L. + AN. TS. Kassel or 
17. B. pratorum L. ALA NTS KaK Kb Kr 02 0 LEr. 
18. B. hypnorum L. 14 NT S.KaK Kb.Kr Oa OR Er 
yarfomeulatus Wahl ssieesäsoelu 9404 SER, O 
2) In floribus Aconito 'septentrionalis saepivs captus. — 4) Isth- 


mus Karelicus (Appelberg), Kangäsniemi (Sundman), Wasa (Coll. Wasastj.). 
— 5) B. fragrans Nyl. — 6) B. muscorum Thoms. Hym. Sk. 28. 
Moraw. Melang. biol. 1881, 119. — 7) Cum pracedenti confusa in 
Fennia meridionali et media minus fregventer occurrit. — 8) B. agrorum 
Fabr. — 9) Locis arenosis in Fennia meridionali usque ad lacum Jä- 
nisjärvi rarius occurrit. — 10) Var. montana Lep. (= B. sylvarum Nyl1.) 
in Nylandia sapius capta, usqve ad Wasam occurrit. — 12) Variis locis 


ad litus Murmanicum legit R. Envald. — 13) In Parecia Kuolajärvi et 
ad lacum Imandra legit R. Envald. — 14) Per totam Lapponiam satis 
fregventer occurrit. — 18) Var. cingulatus Wahlb. Marem ad Karesu- 


ando legit Mäklin, feminam in parecia Sodankylä cepit Sundman, in 
Kuusamo auctor. 


172 


: OT 


. lapponicus Fabr. : 
K Kb Kr:02'0 LU 


B » LUUT 
B. Schrimshirranus Dahb. .ANTS 


20. 

Apathus Newm. 
21. A. rupestris Fabr. N... Ka 
22. A. campestris Panz. s + N... KO NN 
23. A. vestalis Kirby. ANTS Ka K. Kb Kr "0300 
24. A. rossiellus Kirby AN. SORG K IN : 
25. A. globosus Thoms. wu N En +101. KOIN 
26. A. silvestris Lep. i a NTS: 2.00 1 S 
27. A. lissonurus Thoms. LPKN. 


Megilla Fabr. 
28. M. guadrimaculata Panz. AN Tea 0 ME 
29. M. furcata Panz. AI'A N T S Ka KKb OR 


Eucera Scop. 
30. E. longicornis L. As NT SY Ka nuo ta 
var. linguaria Panz. a JAU e Tat 
Macropis Panz. 
31. M. labiata Panz. Ar TS Kar . 
Dasypoda Fabr. 
32. D. hirtipes Fabr. RE [ke ST PA Rat EVIL 
Cilissa Leach. 
33. C. hemorrhoidalis Fabr. AN ..:8-.00R 
34. C. leporina Panz. 9:17 
Andrena Fabr. 
35. A. Hattorfiana Fabr. AN 5 KK 1 
36. A. albicans Mill. . ANTS Ka K Kb Kr Oa O 
37. A. pilipes Kirby RN ISIS . sarka 
38. A. nigrospina Thoms. Br mente en ee Käkelä E 
39. A. cineraria L. Al AN > . Ka Ky, Kelaan 
40. A. pratensis Müll. < ANTS Ka K nn 


19) Per totam Lapponiam et regiones montanas Ostrobottni® 
borealis fregventer occurrit. — 20) In Fennia boreali fregventissima 
species. — 22) Prope Helsingforsiam (Mäklin et Appelberg) ad Sorta- 
valam (Appelberg), ad Kirjavalaks et in Suistamo (Hammarström). — 
24) Rarius usgve ad pareciam Eno oceurrit. — 25) In Fennia meri- 
dionali et media haud infregvens. — 26) Uskela (Bonsdorff), Lojo (Eng- 
ström), Padasjoki (Ehnberg), Nilsia (Levander). — 27) Marem ad lacum 
Nuortijärvi legit Envald, feminam in Kuusamo auctor. — 28) In insula 
Kimito legit O. Reuter, in parecia Wihtis et in Tavastia Mäklin, 
in parcecia Karislojo in muro argillaceo fregventer nidificantem invenit 
auctor. — 32) Prope oppidum Petrosavodsk ab A. Günther bis capta. — 
33) Kirbya chrysura Nyl. — 34) In parecia Uskela unicum specimen 
legit E. J. Bonsdorff. — 35) In Karelia australi sepius capta. — 37) 
Pargas (0. Reuter), Uskela (E. J. Bonsdorff), Tenala (M. v. Essen), 
Karelia australis (Appelberg), Karislojo (auctor), Taipalsaari (Mäklin). 
— 38) In parecia Pargas ab O. Reuter et in parecia Uskela ab J. A. 
Palmen capta. 


41. A. pectoralis Perez. A A 
42. A. Trimmerana Kirby Ka 
43. A. nigriceps Kirby EN VAI 
44. A. fuscipes Kirby ANAKIN S... KO! 
45. A. Listerella Kirby Al ANTS Ka K Kb E 
46. A. Clarkella Kirby ANTS Ka K KitKr'Ox0' U! < 
47. A. helvola L. : E S Ka «< Kb ; a 
48. A. varians Rossi A AN Ka Osama. « 
49. A. fucata Smith ANTS Ka K Kb 0370 .; 
50. A. lapponica Zett. > K Kb Oa O LLr 
51. A. violascens Thoms. ; - > a 
52. A. ruficrus Nyl. „ANTSKa Oa O 
53. A. albicrus Kirby Al AN TS Ka Oa O 
54. A. proxima Nyl. EINE fö, ad 
55. A. tarsata Nyl. AKS N TUS K Kb I. 
56. A. Shavella Kirby ARS a K 4 Opa 
57. A. parvula Kirby ALAN .S K . 040 
58. A. nana Kirby : K Kr 
59. A. xanthura Kirby x W K LU 
60. A. convexiuscula Kirby L ANTS : Oa . 
61. A. fulvescens Smith. & NT. Ka Oa . 
Panurgus Panz. 
62. P. calcaratus Scop. SA NTS Ka K 
Rophites Spin. 
63. R. dentiventris Nyl. „EN TS Kaas Kr 
64. R. inermis Nyl. S 
Hyl&us Fabr. 
65. H. genalis Thoms. E lett Kr Oa 
66. H. confusus Nyl. SCA NP) SR Oa 
67. H. brevicornis Nyl. BER or. 
68. H. communis Nyl. U ER is ja Si} 
69. H. annulatus L. JA NUTS Ka Oa O 
41) In parecia Pargas unicum specimen legit O. Reuter, alterum 
in paroecia Uskela Mäklin. — 42) Unicum specimen ad oppedum Kex- 
holm captum determinavit dr. Moravitz. — 51) Ad lacum Jänisjärvi in 
parecia Suistamo d. 6 Julii 1884 unicum specimen (2) capit Hammar- 
ström. — 54) In insula Hogland in Sinu fennico specimina nonnulla 


173 


utriusgue sexus cepit R. Sievers. — 59) In insula Hogland nonnulla spe- 
cimina legit R. Sievers. — 64) Unicum specimen in Taipalsaari a Mäk- 
lin captum determinavit dr. Morawitz. — 65) Marem ad oppidum Gamla 
Karleby ab Hellström captum et feminam in Karelia rossica inventam 
determinavit dr. Morawitz. — 67) In parecia Pargas feminam nnicam 
invenit E. Reuter. 


96. 
97. 
98. 


kd bd bd bod bd be bd bd bd bd on ke 


. Sph. 


174 


Halietus Latr. 

. rubicundus Kirby 

. leucozonius Schrank 
. Zonulus Smith. 

. cylindrieus Fabr. 
albipes Fabr. 

laevis Kirby 

. punctulatus Kirby 

. nitidiusculus Kirby 
minutus Kirby 

. gracilis Moraw. 

. flavipes Fabr. 

. leucopus Kirby 

. morio Fabr. 
Sphecodes Latr. 

. fuscipennis Germ. 
. gibbus L. 


. similis Wesm. 

. pilifrons Thoms. 
. erassus Thoms. 
Geoffrellus Kirby 
Colletes Latr. 


. C. cunicularius L. 

. C. Daviesanus Smith. 
. C. impunctatus Nyl. 
. C. succinctus L. 

. C. balteatus Latr. 


Melittoxena Mus. 


. M. truncata Nyl. 


Nomada Fabr. 
N. Solidaginis Kirby 
N. Jacobex Panz. 
N. Marshamella Kirby 


. subgvadratus Smith. 


Al ANT 

SCA NTE Rack 

SCA NET Kt 
Al]ANTS Ka K Kb 
= A NTS «KDE KE 
A NIS K Kb Kr 
JA 

A INSSI a A Kr 
Al ANTS Ka K Kb Kr 
AlANTS Ka K Kr 
A 

TA An 05 Kan : 
< A N. Ka Kr 
Ale NET. Ka Kr 
AN. . Ka 

€ AN .,. Ka IK n, 
ALAN Ga Ka Kr 
EN TIES Ka K Kr 
. MÄCN GS til 

s N ms 3.1200) 
AT A JNT 

+ JA 

Arn L: Ko 

A NI Ka 

TA. Ns Ka "Ki 
AT: 


Oa O 
Oa, 
Oa O 


Oa O 


Oa 
Oa 


ar. 


76) In parccia Pargas specimina tria legit E. Reuter. — 77) Ad 
oppidum Gamla Karleby ab Hellström et in parecia Turtola Lappo- 
nie ab auctore captus. — 79) In parecia Parikkala d. 16 Julii 1884 
unicum specimen inveni. — 82) In parccia Pargas ab O. Reuter captus. 
— 83) Unicum ad oppidum Kexholm ab Inberg captum specimen determi- 
navit Morawitz. — 85) Ad oppidum Gamla Karleby ab Hellström captus. 
— 87) In parecia Uskela ab E. J. Bonsdorff, ad oppidum Kexholm ab 
Inberg et prope Helsingforsiam ab auctore captus. — 88) Unicum spe- 
eimen in parcecia Pelgjärvi initio mensis Junii 1884 cepit Hammarström. 
— 94) Feminam unicam in parecia Karislojo invenit auctor. — 98) In 
Alandia nonnulla specimina legit E. Reuter. 


175 


99. N. subeornuta Kirby HAN: n ; 
100. N. rufiventris Kirby x N RES KKb Se 
101. N. 5-spinosa Thoms. ALAN Oa O 
102. N. leta Thoms. ALTEN Kr Oa 
103. N. ruficornis L. KEIN < rare 
104. N. glabella Thoms. ABENE .. . Ka KR, Kb, Kri0a; 0 5 
105. N. borealis Zett. NE. Kaki es 
106. N. punctiscuta Thoms. AMT . REN 
107. N. bifida Thoms. SEN us Kr sun 
108. N. obscura Zett. ur TE of ee 
109. N. armata H. Sch. x N Ka K 
110. N. ferruginata Kirby MN A 4 
111. N. minuta Fabr. FANA . Ka: KoKb Oa 
112. N. fuscicornis Nyl. SOTSOEN 51 sp IG a 
113. N. Robertjeotana Panz. ANTS K 
114. N. obtusifrons Nyl. A K Kb : 
Epeolus Latr. 
115. E. productus Thoms. EEE 
116. E. rufipes Thoms. EN Ka TEN 
117. E. variegatus L. . . ANT. Ka | arts 080 
Anthidium Fabr. 
118. A. manicatum L. a NT. Ka PT sh 
119. A. punctatum Latr. : ANT oc Kaj KT zu: 
120. A. strigatum Panz. Al A 
Megachile Latr. 
121. M. lagopoda L. RASEN N Ka a - 
122. M. Willoughbiella Kirby Al ANTS Ka K Kb . 
N K 


123. M. curvicrus Thoms. 


99) Ad oppidum Ekenäs a Modeen, in paracia Pargas ab O. 
Reuter capta. — 102) Locis arenosis hinc inde usgve ad oppidum Gamla 
Karleby provenit. — 103) Secundum Nylander ad Helsingforsiam capta. 
— 104) Apud nos fregventius gvam species affines occurrit. — 106) In 
Fennia meridionali et media haud infregvens. — 107) Ad Helsingforsiam 
a Mäklin, in Karelia rossica a Günther et prope Uleåborg a Nylander 
capta. — 108) Prope oppidum Uleåborg a Nylander et in parcecia Kuu- 
samo ab auctore capta. — 109) In Isthmo karelico sapius capta, ad 
oppidum Ekenäs marem invenit Modeen. — 110) Ad pradium Pikkala 
in parcecia Sjundeå marem legit Mäklin. — 112) Hucusgve täntum in 
parecia Sakkola ab Appelberg capta. — 114) Rarius per Fenniam me- 
ridionalem et mediam occurit. — 115) Unicum specimen in parcecia 
Uskela invenit E. J. Bonsdorff. — 116) Specimina duo ad Helsingforsiam 
capta sub nomine E. variegato in collectione Nylanderi vidi. — 119) 
Per totam Fenniam meridionalem rarius occurrit. — 120) In Alandia a 
Lund, in parecia Pargas ab O. Reuter et in Yläne a C. Sahlberg et 
auctore captum. — 123) In parecia Kyrkslätt unicum specimen invenit 
W. Snellman, marem et feminam ad lacum Jänisjärvi m. Junii et Julii 
1884 legit Hammarström; in parcecia Jaakimvaara medio mensis Au- 
gusti 1881 plura specimina in trunco betulino nidificantia observavi. 


124. M. circumcincta Kirby = SN S DM AION 
125. M. analis Nyl. -ANT. Kata MTR O 
126. M. bombycina Pallas. A NS 
127. M. ligniseca Kirby SA re DV ja. ja AITINEN 
128. M. lapponica Thoms. < AN sc < + AO 
129. M. centuncularis L. AT ÄN TS Ka K Kb Kr Oa . 
Diphysis Lep. 
150. D. Serratula Panz. AA:N <<. < PK 
Osmia Latr. 
131. O. bicornis L. N): 
132. O. Solskyi Moraw. ANT, L MUSTI 
133. O. carulescens L. Pa a 00100 ALTE 
134. Ö. angustula Zett. 5 4 N . S Ka KKb7 ss 
135. O. inermis Zett. ALE la. SAE 
136. O. uncinata Gerst. ed a. REN AI Pin 
137. O. bicolor Schransk. Eu 0 10 AND 
138. O. nigriventris Zett. AVANT. . K Kb'Km!OSNONLELT. 
139. O. claviventris Thoms. ALA NTS Kaki i, 210005 
140. O. tuberculata Nyl. AN. Kb: 203 
Chelostoma Latr. 
141. Ch. maxillosa L. ALA N <. 1029. ii 
142. Ch. robusta Nyl. > ANT K Kb 
Gyrodroma Thoms. 
143. G. nigricornis Nyl. : ANTS Ka KKI OO 
144. G. florisomnis L. A NTS KK k 
Heriades Latr. 
145. H. truncorum Kirby ATA NOT Ka . 
Stelis Latr. 
146. St. aterrima Panz. 10. MEN SM 21 0 - 
147. St. pheoptera Kirby + A. ID Kan ITE MOON 
148. St. pusilla Spin. KOU mika) 


126) Unicum specimen in parecia Taipalsaari a Mäklin captum 
determinavit dr. Morawitz, alterum 10 Aug. 1848 ad Helsingforsiam 
captum sub nomine M. centuncularis major manu Nylanderi notatum in 
collectione guadam vetusta vidi. — 127) Per totam Fenniam meridionalem 
rarius occurrit. — 128) Per totam Fenniam minus fregvens. — 130) In 
Fennia meridionali ssepius capta. — 131 et 133) Specimina nonnulla in 
collectione Wasastjerne asservantur. — 132) O. truncatula Thoms. — 
135) Ad oppidum Uleäborg a Nylander et in Alandia ab E. Reuter capta. 
— 136) Ad flumen Kolaönse d. 7 Julii 1883 duo specimina legit Envald. 
— 157) Specimen unicum e collectione Wasastjerne. — 139) Per Fen- 
niam meridionalem et mediam usgve ad oppidum Gamla Karleby satis 
fregventer occurrit. — 140) In Ostrobottnia sepius capta, in insula 
Hogland unicum specimen invenit Sievers. — 142) Per totam Fenniam 
meridionalem et mediam usgve ad pareciam Laukkas et Ilomants ra- 
rius occurrit. — 146) In parecia Uskela ab E. J. Bonsdorff capta. — 
148) Unicum in parccia Taipalsaari a Mäklin captum specimen deter- 
minavit dr. Morawitz. 


177 


Dioxys Lap. 


149. D. tridentata Nyl. J bre Ce 

Celioxys Latr. 
150. C. conica L. SENAT Ka K Kb. . O 
151. C. rufescens Lep. n Ka! er Kar 
152. C. hebescens Nyl. E: TUS A 
153. C. obtusispina Thoms. LEN a 
154. C. simplex Nyl. HAN, ak; 
155. C. acuminata Nyl. A 2 SEE ÖS 
156. C. mandibularis Nyl. N .S Ka KK 
157. C. lanceolata Nyl. SR LOOP 


149) Hucusgve solummodo in parcecia Sakkola ab Appelberg capta. 
— 151) In Tavastia et in territorio Viburgensi a Mäklin, ad oppidum 
Uleåborg a Nylander capta. — 152) Cum Megilla 4-maculata cohabitans 
in parecia Karislojo sepius ab auctore capta. — 153) Unicum ad 
Helsingforsiam a Nylander captum marem determinavit dr. Morawitz. 
— 154) Uskela (E. J. Bonsdorff), Kyrkslätt (W. Snellman), Pälkjärvi 
(Hammarström). — 155) Helsingfors (Nylander), Tenala (M. v. Essen), 
Uleåborg (coll. Mäklin). — 156) In Fennia orientali sepius capta. — 
157) Unicum marem ad Helsingfors captum inter C. conicam immixtum 
in collectione Nylanderi vidi. 


12 


Appendix. 


* Species Hymenopterorum Anthophilorum in parte bo- 
reali territorii Petropolitani a Dom. Dre F. Morawitz collecte, 
que nondum in Fennia inventa sunt. 


1. Megilla borealis F. Mor. — In collibus arenosis inter Pärosckino 
et Jukki copiose occurrit. 

2. Andrena tibialis Kirby. — Lewaschowo. 

3. A. simillima Smith. — Ad vicum Kolomäggi inter Leva- 
schowo et oppidum Kexholm. 

4. A. argentata Smith. — Kolomäggi. 


5. A. labiata Kirby. — In lucu ad Schuvalovo prope Pargala 
haud infregvens. 


6. A. Cetii Schrank. — In floribus „Scabiose“ ad Pargala 
passim fregventer occurrit. 

7. Rophites (Dufourea) vulgaris Schenk. — Ad margines 
viarum inter vicum Iewaschovo et oppidum Kexholm copiose occurrit, 
in collibus argillaceis nictitans, nutrix Nomade fuscicornis N yl. 

8. Hyleus Rinki Gorski (= Gersteckeri Hens.). — Ad vicum 
Pargala rarissime captus. 

9. H. gracilicornis F. Mor. — In vicinitate Urbis ad institutum 
silvilogicum rarissimus. 

10. Halictus fulvicornis Kirby (= subfasciatus Ny1l.). — Ubigve 
freguentissime occurrit. 


11. H. tumulorum L. — Ad vicum Pargala. 

12. Epeoloides cecutiens Fabr. — Ad vicum Pargala apud 
Macropem labiatam hospitans. 

13. Nomada brevicornis Mocsäry. — Ad vicum Pargala apud 
Andrenam Cetii hospitans. 

14. Megachile genalis F. Mor. — Species hc insignis, secun- 


dum specimina ab illustrissimo Dom. Przewalsky e Tjan-Schan Asis 
centralis reportata primum descripta et postea in Caucasu et Hungaria 
capta ad vicum Kolomäggi inter Lewaschovo et oppidum Kexholm in- 
venta est. 

15. Osmia confusa F. Mor. — In vicinitate Urbis in lucu ad 
institutum silvilogicum rarissima. Pr&terea hucusgve tantum in jugo 
Alpium Helvetix capta. 

16. Stelis 8-maculata Smith. — Ad vicum Pargala apud Osmi- 
am claviventrem hospitans. 


— 50002 


Meddelanden frän Sällskapets sam- 
manträden. 
Den 2 oktober 1886. » 


Herr Palmen tillkännagaf, att Sällskapet under som- 
maren förlorat sin hedersledamot, den näst sista bland dess 
återstående stiftare, doktor Fredrik Gabriel Sanmark, hvil- 
ken afled i Helsingfors den 4 augusti i sitt 88:de lefnadsär. 
Med nägra ord framhölls den varma omsorg, med hvilken 
den aflidne ständigt omhuldat Sällskapet, ädagalagd bland 
annat genom frikostiga donationer ät detsamma, samt 
omnämndes att Sällskapets fätaliga om sommaren i staden 
varande medlemmar samlats vid jordfästningen för att be- 
visa sin hedersledamot en sista hyllning och nedlagt säsom 
tacksamhetsgärd en enkel krans pä hans graf. 

Vidare meddelade samma föredragare, att han under 
sommaren pä Furuholmen i Esbo skärgärd funnit den för 
Finlands fauna nya spinnarefjäriln Lithosia rubricollis L., 
hvilken förut var funnen närmast vid S:t Petersburg samt i 
Sverige var utbredd ända till Upland. Samma art var un- 
der sommaren äfven tagen i Helsinge af stud. Harald Wa- 
sastjerna. 

Herr E Reuter förevisade talrika exemplar af den 
vackra dagfjäriln Pieris daplidice L., hvilka senaste som- 
mar blifvit fängade nedanför ryska kasernen i Äbo stad, 
der den först upptäcktes af eleven J. E. Montell. Denna 
art, som förut inom värt omräde var tagen endast i ryska 
Karelen och troligen säsom larv lefver pä kälplantor, hade 
under sommaren äfvenledes blifvit funnen pä en åker ej 


180 


längt frän Malm station i Helsinge af stud. Harald Wasa- 
stjerna. 

Herr J. Sahlberg anförde säsom ett intressant exem- 
pel pä periodiskt uppträdande fjärilar, den stora, vackra, pä 
myrmarker öfver en stor del af landet flygande dagfjäriln 
(Eneis Jutta Hb. Föredragaren hade näml. i skilda delar 
af landet ofta träffat den i stor mängd pä samma kärr, der 
han äret förut och sedermera det följande äret förgäfves 
sökt densamma. Sålunda hade den i Karislojo och Sam- 
matti flugit ären 1882, 84 och 86, men ej ären 1883 och 
85; i Parikkala ären 1872, 78 och 84, men ej 1873, 75, 
81 o. s. v. Öfverhufvudtaget hade han observerat den åren 
1872, 74, 78, 80, 82, 84 och 86, men icke sett ett enda 
exemplar ären 1873, 75, 77, 81, 83 och 85, hvaraf han 
drog den slutsats, att denna fjärilart behöfver 2 är för att 
genomgä sin förvandling och att den säsom fullbildad upp- 
träder endast de ärtal, som slutas pä jemn siffra. Att denna 
periodicitet ej är inskränkt till ett litet omräde, hade före- 
dragaren funnit under sina resor senaste sommar, dä han 
observerat, att den samtidigt hade sitt flygår i Egentliga 
Finland, Nyland, södra Karelen, Tavastland och södra Öster- 
botten. För ytterligare pröfning af den uttalade äsigten ön- 
skades upplysning, om nägon samlare i värt land eller an- 
norstädes funnit i fråga varande fjäril under årtal slutande 
på udda siffror. 

Herr Kihlman omnämnde, att possessionaten J. O. 
Bomansson pä Äland i september 1885 anträffat den hos 
oss hittills blott från Lappmarken kända ormbunken Cry- 
ptogramme crispa (L.) i: en springa pä en brant klippvägg 
vid Vargata by af Värdö socken. Enligt hvad herr Bo- 
mänsson i bref meddelat föredragaren uppträdde den här 
mycket sparsamt, växande i en mindre tufva i sällskap med 
den pä samma ställe ymnigt förekommande Aspleniwm 
trichomanes L. Cryptogramme tillhör egentligen den alpina 
och subalpina regionen och är blott jemförelsevis sällan an- 
träffad i lägre bergstrakter, ss. vid Rambruck i Luxemburg 
och i norra England. Den äländska lokalen kunde närmast 


181 


jemföras med fyndorterna längs norska vestkusten, der ar- 
ten uppträder ganska allmänt och ej längt frän hafvet 
ända ned till Stavanger. Afständet mellan Värdö och 
närmaste kända fyndort, fjellbygden mellan Dalarne och 
Österdalen i Norge är mer än 400 kilometer. 

Vidare meddelade föredragaren, att ,,vattenpesten'* Flo- 
dea canadensis, som pä vären 1884 af dr Elfving utplante- 
rats i en dam i Kajsaniemi, numera förökat sig derstädes 
sä ansenligt, att den af parkbetjeningen betraktades som 
ett besvärligt vattenogräs. Föredr. hade anträffat endast 
sterila exx. | 

Härpä framlade talaren exemplar af silfveraspen Po- 
pulus tremula var. villosa Lang, som förut ej var angifven 
från vårt flora-omräde. Den var tagen af herr Hj. Hjelt i 
Karkku 1884 och af föredragaren i Evois kronopark (flerst.) 
samt i skogstrakten mellan Lampis och Tuulois. Den växte 
oftast i sällskap med den vanliga aspen, frän hvilken den 
redan pä längt häll skilde sig genom sina pä hvardera si- 
dan tätt hvitludna blad. 

Herr Selan förevisade en i Finland mycket sällsynt 
fröväxt, Potamogeton mitens Web., funnen pä Äland i Sunds 
socken af stud. John Lindén. Exemplar, som troligen hörde 
till samma art, funnos i finska samlingen frän Onega-Kare- 
len, tagna vid Tiudie af herr J. P. Norrlin. Arten förekom- 
mer för öfrigt i norra och mellersta Tyskland, Skottland, 
Irland, Danmark, Island och Sverige ända till Helsingland 
samt Norge ända till Trondhjem äfvensom i mellersta Ryss- 
land vid floden Dina. 

Derjemte anmälte herr Selan följande för vårt land 
nya ruderat- och barlastväxter: 

Stachys annua L., funnen pä en gärd i Viborg af E. 
Gustafsson. Förekommer pä äkrar och torra fält i central 
Europa ända till Danmark, Bornholm, i England samt i mel- 
lersta och södra Ryssland ända till Kaukasus och uppgifves 
äfven för Petersburg af Ruprecht. 

Herniaria hirsuta L., tagen i likhet med de tre föl- 
jande vid Åbo slott af herr John Lindén. Förekommer i 


182 


södra och mellersta Europa, i mellersta Ryssland ända till 
Kaukasus och södra Ural samt i Abyssinien; ej observerad 
i Skandinavien. 

Euphorbia exigua Ehrh. Uppträder i Europa ända 
till mellersta Sverige (Upland) och mellersta Ryssland samt 
Kaukasus, Ural och Sibirien. 

Juncus glaucus Ehrh. Förekommer i Europa ända till 
Danmark, södra Sverige, pä Öland och Gotland samt i 
mellersta Ryssland. 

Linaria supina L. Förekommer i vestra Europa, Por- 
tugal, Spanien och Frankrike samt uppträder tillfälligtvis 
som barlastväxt i Sverige. 

Psamma arenaria (L.), tagen pä barlastplatser invid 
Bomarsund pä Äland af herr Lindén. 

Herr Wainio förevisade ett monströst päron, i hvars 
spets hade utvecklat sig friska säväl ört- som foderblad, 
och hvilket blifvit insändt till sällskapets samlingar af herr 
rektor K. A. Cajander frän Nystad. 

Herr Hult meddelade, att han vid gräfningar i Lojo 
funnit inbäddade uti sötvattenslera under ett torflager, som 
ansågs hafva en betydlig ålder, talrika lemningar af granar, 
hvaraf han drog den slutsats, att detta trädslag troligen in- 
kommit tidigare till Finland än till den skandinaviska halfön. 


Den 6 november 1886. 


Herr O. Collin förevisade ett bo af lafskrikan, Gar- 
rulus infaustus, som han tagit i närheten af Kuurila sta- 
tion i slutet af sistlidne mars månad. — I anledning häraf 
meddelade herr Hillebard, att han funnit ett bo: med 2 flyg- 
vuxna ungar af samma fogel i maj mänad i Masku socken 
nära Åbo, hvilket torde vara den sydligaste ort, der den 
hos oss blifvit funnen häckande. — Om samma fogel med- 
delade vidare herr W. Spoof, att den småningom tyckes 
blifva allt allmännare i mellersta Finländ samt förekommer 
nu mycket talrikt på Siikanevankangas i Ruovesi. 

Herr Palmén höll ett medelst förevisade exemplar be- 


183 


lyst föredrag om den i Finland förekommande skrikör- 
nen, Aquila clanga. Talaren erinrade derom, att några 
i Finland först gjorda fynd af skrikörnar blifvit mer eller 
mindre osäkert hänförda till Aguila nevia, medan åter en 
om våren 1884 i Wasatrakten anträffad och genom justi- 
tierädmannen Kr. Svanljung till finska museum insänd kull 
af tvä ägg antogs tillhöra A. clanga. Om hösten samma 
är insändes af magister G. Grönfeldt en i Björneborgstrak- 
ten fäld fullvuxen unge af A. clanga, hvilken dock först nu 
förevisades. Innevarande är den 28 juni hade f. d. indelte 
soldaten Kast äfven nu mellan Wasa och Oveflax anträffat 
ett bo med tvenne dunungar, hvarjemte modren blifvit fäld 
den 5 juli. Alla tre blefvo genom herr Svanljungs försorg 
insända — ungarne lefvande. Af dessa förevisades nu ho- 
nan och en dununge uppstoppade, hvaremot den andra un- 
gen fortfarande befann sig vid lif säsom fullvuxen ungfogel. 
Något exemplar af den rätta A. nevia hade hittills hos oss 
icke tillvaratagits. 

Vidare förevisade herr Palmen ett exemplar af en kärr- 
hök, Circus &ruginosus, skjutet pä Södersunds egor i Lu- 
via kapell vid Kumo elfs mynning samt insändt till finska 
museum af magister G. Grönfeldt. — Fogeln, som förut ej 
var med visshet funnen i landet, skall hafva vistats pä en 
ganska inskränkt areal, der den dagligen varit synlig. 

Herr Sahlberg framlade en för vär fauna ny skalbagge, 
Phleophagus spadix Herbst., hvilken blifvit funnen sistlidne 
sommar i Kivinebb socken af herr A. Boman. Denna art, 
som föres till ett hos oss förut ej anmärkt slägte bland 
Curculioniderna, var förut funnen närmast i Kurland samt 
södra Sverige. 

Herr A. Boman förevisade trenne för finska samlingen 
nya fjärilar, hvilka han senaste sommar funnit i Kivinebb 
socken i södra Karelen. Af dessa voro tvenne, Ceno- 
nympha Hero L. och Bapta temerata S. V., nva för vår 
fauna och närmast kända från Petersburgstrakten; den tre- 
dje, den stora och vackra blåvingen Lycena arion L., var 
enligt uppgift af v. Nordmann tagen för längre tid sedan i 


184 


Lojo. — Vidare framlade föredragaren en äfvenledes för vär 
fauna ny gräshoppa, Stenobothrus geniculatus Ewers., hvaraf 
han senaste sommar funnit nägra exemplar af säväl han- 
som hon-kön i Kivinebb. Denna gräshoppa, som utmärker 
sig genom sina vackert röda bakben med svarta knän och 
genom sina korta vingar, var förut veterligen tagen endast 
i Ryssland, der den först upptäcktes i trakten af Kasan. 

Herr H. Wasastjerna förevisade en hos oss förut ej 
anträffad fjäril, Acronycta alni, hvilken han senaste som- 
mar tagit i Helsinge socken. Af denna art, som förekom- 
mer äfven vid S:t Petersburg och i södra Sverige, hade ett 
exemplar af den särdeles egendomligt bygda och derför lätt 
igenkänliga larven för någon tid sedan blifvit observerad i 
Äbo-trakten af herr O. Reuter. 

Ordföranden herr Lindberg förevisade blommande exem- 
plar af den sä kallade vattenpesten Elodea canadensis Michx., 
som under senare hälften af september och nästan hela ok- 
tober blommade ymnigt nog säväl i Kajsaniemi som ock 
inom botaniska trädgården, hvarest, liksom öfverallt i vär 
verldsdel, endast honväxten förekommer. 

Vidare meddelade Ordföranden följande bidrag till kän- 
nedomen om nordiska fröväxter och mossor: 

»1. Sisymbrium altissimum L. observerades pä Mon- 
gola mark inom Lojo by för 7 är tillbaka samt har sedan 
den tiden ej allenast bibehållit sig utan ock tilltagit i exem- 
plarens antal. Den har under senare är blifvit iakttagen 
både i Danmark, Sverige och Norge, sä att i fråga varande 
ruderatväxt torde möjligen inom en nära liggande framtid 
kunna räknas till de mindre sällsynta och fullt acklimatise- 
rade utländingarna af vär flora. Troligen inkommen med 
höfrö frän Ryssland. 

2. 5. Leselii L. Ett enda vackert busklikt stånd an- 
träffadt likaledes pä Mongola mark, men sedt blott i är (1886). 

3. Nasturtium silvestre (L.) Br. Talrika, men säker- 
ligen blott förvildade exemplar päträffades i ett klöfverland 
nära Majkala i juli detta är af min son Harald. 

4. Lathrea sguamaria L. uppgifves enligt muntligt 


185 


meddelande af sjelfva upptäckaren, dr Axel Lille, vara vä- 
ren 1864 eller 1865 funnen pä hasselrötter i en liten lund 
invid och pä vestra sidan om Kynnarfs Lillträsk i Sjundeä 
socken. Den samtidigt lemnade beskrifningen pä växten 
slog till alla delar in pä denna egendomliga parasit, som 
hittills varit ett piwm desiderium för det landfasta Finland. 

1. Frullania fragilifolia Tayl. har hittills haft att 
uppvisa endast sterila honplantor, men i är hafva såväl han- 
som sporogonii-exemplar blifvit funna vid Tjömö i Norge af 
dr N. Bryhn. 

2. Catharinea anomala Bryhn, nyligen beskrifven i 
Botaniska Notiser, är ensam i sitt slag, d. v. s. i afseende 
a könsförhällandena. Den synoika inflorescensen är i sjelfva 
centrum steril och genomborras af den uppät växande stam- 
spetsen med dess vegetativa blad, som nästa är i sin tur 
utvecklar likartad inflorescens, sä att man pä ett och samma 
skott kan räkna ända till fyra skilda etager af frukter (eller - 
deras lemningar) frän olika är — ett förhällande, som förut 
var kändt blott hos familjens hanplanta. — Redan förut vid 
ett par tillfällen har jag päpekat oriktigheten af att kalla 
C. undulata paroik, emedan rena honplantor äro allmän- 
nare. Vid närmare granskning af exemplar här i botaniska 
trädgården, i hvars gamla och skuggiga ängsmark med ler- 
botten hon är mycket ymnig, befans att de paroika stam- 
marne utgjordes i medeltal af 25 °/,, men de öfriga 75 °/, sam- 
fäldt af rena honstammar. Ouppblandad hanstam, är der- 
emot ganska sällsynt och, så vidt mig är bekant, uppmärk- 
sammad blott i Ångermanland (Arnell) och vid Tjömö (Bryhn) 
samt lätt igenkänd på sina ovanligt stora roslika inflorescen- 
ser, hvilka i midten proliferera, alldeles som om den vore 
en äkta björnmossa, med ända till fyra skilda etager. — 
C. tenella är deremot städse dioik, samt han- och honexx. 
lika allmänna. Blott härigenom är hon skild från C. undu- 
lata, ty alla andra kännetecken äro väl mycket relativa, 
hvarför jag finner henne lämpligast böra anses såsom en 
underart af denna senare. 

3. Bryum turbinatum (Hedw.) Schwagr. synes vara 


186 


vida sällsyntare än hvad hittills antagits, ty de enda säkra 
exemplar jag sett äro frän: Norge, Nordlanden (Sommerfelts 
exsice. 188); Sverige, Österg. Vennerstad (Hj. Holmgren) och 
Gotl. Visby (S. O. L.); Finland, Äland, Saltviks prestgärd 
(J. O. Bomansson) och Pargas (Fr. Elfving) samt nägra fä 
ställen inom Danmark. 


4. Bryum latifolium Schleich. 8 tenerius (Schwaegr.) 
Lindb. (= Br. Schleicheri « Schimp. Synops. ed. 2) finnes 
blott frän Mycklaby pä Öland, hvarest jag i maj 1865 pä- 
träffade sterila honexemplar, ymnigt pä sluttande väta berg- 
hällar af alunskiffer. Alla andra nordiska exx. äro orätt be- 
stämda, för sä vidt jag varit i tillfälle att granska dem. 


5. Schistophyllum adiantoides (L.) La Pyl. är en tem- 
ligen varierande art. Såsom dess mest afvikande form (un- 
derart) torde böra anses Sch. collinum (Mitt.) Lindb., hvil- 

ken jag anträffade den 19 juni 1865 vid Kittelviken nära 
Hoburgen pä Gotland. 

6. Sch. decipiens (De N.) måste kallas Sch. cristatum 
(Wils.) Lindb., ty dess älsta namn är Fissidens cristatus 
Wils. 1857; F. decipiens är åter af är 1863. Exx. af F. 
cristatus från Java och Ostindien stämma till fullo öfverens 
med F. decipiens, hvilken af alla europeiska arter synes 
hafva den största utbredningen utom vär verldsdel, hvilket 
åter vållar att äfven hon uppträder under något olika for- 
mer, som dock näppeligen förtjena att anses ens säsom 
varieteter. 


7. Sch. Haraldi Lindb. n. sp. upptäcktes d. 14 okt. 
1883 pä en fuktig dikeskant i en leräker pä Anttila mark 
nedanför villan Solhem invid Lojo kyrkoby af min son Ha- 
rald och mig. Stär närmast Sch. incurvum, men är lätt skild 
genom följande korta diagnos: planta mollior, folia remota, 
breviora et latiora, tenuiter et non incrassate limbata, limbo 
superne plus minusve remote serrato-dentato, nervo multo 
tenuiore et in apice acutiusculo dissoluto, cellulis multo ma- 
joribus, laxioribus etc. En fullständig beskrifning skall snart 
lemnas i sammanhang med en utredning af alla de nordi- 


187 


ska arterna inom det ytterst naturliga, intrasslade och art- 
rika slägtet. 

8. Sch. alpestre Lindb. är en ny underart af den 
mängformiga Sch. bryoides, hvilken jag fann växande i sprin- 
gor pä glimmerskiffer i öfversta delen af björkregionen in- 
vid Sprenbäcken norr om Kongsvold pä Dovrefjeld i Norge 
(d. 19 juli 1882). Hon skiljes från artens typ genom: folia 
angustiora, summa fere linearia, breviter acuta, (mec obtu- 
siuscula et acuminata), limbo tenui et fere ubigue serrulato, 
ad apicem longius infra dissoluto ut et nervo tenuiore. Nä- 
stan alldeles typisk Sch. bryoides samlade jag den 23 juni 
1882 i en skuggig klipphäla invid ett litet vattenfall i skogs- 
regionen öster om järnvägsstationen Lille Elvedalen vid ba- 
nan upp till Trondhjem; exemplaren voro dock mycket smä, 
med ovanligt trubbiga blad, men i allt annat öfverensstäm- 
mande. 

9. Hypnum scabridum Lindb. n. sp. Denna genom. 
sitt uppräta växtsätt och nägot trädlika förgrening med bäg- 
likt nedät böjda grenar samt korta och breda, mycket kort 
spetsiga blad, som pä undersidan äro sträfva genom den 
utskjutande öfverändan af cellerna, lätt igenkända art hari 
största mängd blifvit upptäckt af dr N. Bryhn pä rötter af 
löfträd, mellan gräs och starr pä torfjord samt äfven pä 
klippor flerestädes i omnejden af Tjömö nära Tönsberg, 
hvarest de första exemplaren insamlades i maj detta är. 
Obetydligt senare har herr J. Hagen funnit henne pä ett par 
ställen i trakten af Frederikstad. Ehuru bäde han- och hon- 
plantor observerats, är hon likväl hittills känd endast full- 
komligt steril. Dess rätta naturliga plats kan derför ej ännu 
afgöras, likväl måste hon vara antingen en Eurrhynchium- 
eller Isothecium-art, dock sannolikt det förra. 

10. Fontinalis squamosa L. är i aug. 1886 första gån- 
gen funnen i Skandinaviens florområde, i det kand. B. Kaa- 
laas då påträffade henne i bäcken vid Dördal i Stavan- 
ger amt.“ 

Herr M. Brenner förevisade och beskref en egendom- 
lig; missbildning hos den såsom buskväxt allmänt odlade 


188 


Hydrangea hortensis L., hvilken missbildning först iakt- 
tagits af eleven L. Heimberger. — Pä en gren af nämda 
växt hade nämligen i stället för det öfversta bladparet ut- 
vecklats tre blad, af hvilka tvä sannolikt af brist pä utrym- 
me såväl till bladskaft som ungefär ?/, af bladskifvans huf- 
vudnerv sammanhängde och sålunda bildade ett af de fyra 
fria bladhalfvorna bildadt rätvinkligt kors, hvilket upptill ät- 
skiljts i två fullkomligt fria, ungefär 1/3 af bladskifvan upp- 
tagande bladspetsar, sålunda att hvarje spets bildats af hvar 
sin hälft af de i öfrigt sammanhängande bladens spetsar. 
Det förenade bladparet hade tydligen med förenade krafter . 
tillgodogjort sig största delen af den till hands varande nä- 
ringen, ty hvartdera af de båda bladen var mer än tre gån- 
ger större än det motsatta fria ensamma bladet, hvilket 
jemte toppknoppen trängts undan åt ena sidan. — Enligt 
eleven Heimbergers uppgift hade tidigare på sommaren på 
samma buske anträffats ett annat dylikt bladkors, men be- 
stående af endast trenne bladhalfvor. 


Herr Selan anmälde åter några förut hos oss ej ob- 
serverade barlast- och ruderatväxter: 

Valerianella rimosa Bast., funnen af herr John Lindén 
vid Åbo slott; förekommer på åkrar i Europa ända till norra 
Tyskland. 

Lupinus angustifolius L., tagen af herr Lindén vid 
Åbo; förekommer på åkrar i södra och vestra Europa, men 
likasom föregående ännu ej anträffad på skandinaviska 
halfön. 

Ulex europeus L., funnen i ett sterilt ex. likaledes vid 
Åbo af herr Linden; förekommer i Europa ända till södra 
Sverige. 

Medicago denticulata Willd., anträffad pä Observatorii- 
berget i Helsingfors af herr J. A. Tamlander. Förekommer 
i vestra och mellersta Europa; icke förut observerad inom 
Skandinavien. 

Schedonorus erectus Huds., påträffad af töredragaren 
pä en odlad gräsplan i botaniska trädgärden härstädes 


189 


växande tillsammans med Lolium perenne och Avena ela- 
tior. Förekommer i Europa ända till mellersta Sverige. 

Herr H. Hollmen meddelade, att han funnit Nastur- 
tium silvestre äfven i Lojo samt förevisade talrika exemplar 
af Rubus ideus var. simplicifolius Blytt, som han tagit pä 
en torr backe i Lojo. I sammanhang härmed omnämde 
hr Sahlberg, att han observerat en buske med hvitgula bär 
af samma växtart några är & rad vildtväxande i en bränd 
skog pä Karkkali i Karislojo. En dylik varietet hade herr 
Brenner ock för flere är sedan anträffat pä en holme nära 
Helsingfors. 


Den 4 December 1886. 


Herr J. Sahlberg förevisade och anmälde nägra ny- 
komlingar till vär insektfauna. — Uti en af herr Günther i 
Petrosavodsk till bestämning insänd samling hade påträffats 
tvenne för Finland nya Hemiptera: Jalla dumosa L. en 
bland vära största och vackraste Pentatomider, som äfven 
förekommer i mellersta och södra Sverige — tagen i ett enda 
exemplar i Petrosavodsk — samt en förut obeskrifven art 
af Capsidslägtet Orthotylus, för hvilken föreslogs namnet 
O. croceus. Denna art, som var tagen i 3 exemplar vid 
Dvorets i Ryska Karelen af herr A. Giinther, stod nära den 
allmänna O. ericetorum Fall. genom sin långa sugsnabel och 
svarta behäring, men utmärkte sig bland alla vära Capsider 
genom sin bjärt gula färg. Från sist nämda art skilde 
den sig dessutom genom kortare prothorax och derigenom, 
att clypeus icke var afsatt medels en tydlig, intryckt linie 
säsom hos denna. — Vidare visade föredragaren tvenne för 
vär fauna nya skalbaggar af trägnagarnes familj, Bostrichide, 
hvilka han funnit senaste sommar, dä han särskildt vinn- 
lagt sig om att studera insektfaunan i vära djupa skogar. 
Den ena af dem, den äkta Hylastes opacus Er., hvilken skil- 
jer sig frän den temligen allmänna H. angustatus Hbst. 
(= H. opacus Thoms.) genom ej kölad bröstsköld och grä- 
luden kropp samt var förut känd från Tyskland, fans i ett 
exemplar pä Tiirismaa höjd i Hollola i början af juni mä- 


190 


nad. Den andra, hvilken utgjorde en representant för ett 
hos oss förut ej anmärkt slägte, Glyptoderes binodulus Ratz., 
fans i flere exemplar under barken af en stor till hälften 
torkad asp i Kolva skog i Yläne under senare hälften af 
juli. Denna art, som orätt blifvit kallad Gl. asperatus Gyll., 
var äfven funnen i Sverige. En denna ganska närastäende 
insekt, Ernoporus Ratzeburgi Ferr., hvilken icke finnes an- 
förd i Thomsons arbete öfver Skandinaviens Coleoptera, hade 
föredragaren funnit för flere är sedan i Haga park nära 
Stockholm. — Desefter framlade föredragaren till päseende 
ett exemplar af den stora och mycket eftersökta nattfjäriln 
catocala adultera Ménétr., hvilken redan för längre tid se- 
dan var funnen i Finland, men hittills allt ännu saknats i 
den inhemska samlingen och nu blifvit funnen i tvenne 
exemplar vid Dvorets i ryska Karelen af herr A. Günther, 
som godhetsfullt afstått det ena åt Sällskapet. 

Herr A. Boman förevisade en ägg-grupp af den be- 
kanta spinnarefjärilen Orgyia antigua, hvilken han i par tim- 
mars tid torkat i en varm ugn, men frän hvilken det oak- 
tadt någon månad senare flere larfver utkläckts och börjat 
krypa omkring i den ask, deri boet förvarades. 

Härefter lemnades nägra meddelanden om särskilda 
insekthärjningar i värt land under senaste sommar. Flere 
meddelanden päpekade den ovanligt talrika förekomsten af 
malfjärilslägtet Hyponomeuta såsom H. padella, evonymella 
och malinella, hvilka skadat ätskilliga trädslag och till stor 
del bära skulden för ärets däliga äppelskörd i flere delar af 
sydligaste Finland. — Herrar Salan och E. Reuter anmärkte, 
att ekarna pä Runsala och andra öar i närheten af Äbo 
blefvo nästan alldeles aflöfvade af Tortricidlarver, ätminstone 
till största delen tillhörande Tortrix viridana. — Herr Sahl- 
berg meddelade, att i Teisko och andra trakter norr om 
Tammerfors björkarne pä stora sträckor i slutet af augusti 
stodo med torkade, gulnade löf till följd deraf att Tenthre- 
dinidlarver afgnagat bladens undre sida. — Att plommon- 
skörden t. ex. i Karislojo helt och hållet felslog detta är, 
ansägs deremot vara en följd af att en art bladlöss före- 


191 


gäende sommar vid blomningstiden uppträdt i ofantlig mängd 
och utmattat träden, sä att inga blomknoppar kunnat ut- 
vecklas, hvarför träden detta är icke ens kommit till blom- 
ning. 

Herr M. Brenner förevisade en varietet af Peuceda- 
num palustre af honom benämnd var. selinifolium pä grund 
af den likhet dess blad ega med dem hos Selinum carvi- 
folia, i det deras flikar liksom hos denna äro korta och 
aflänga och icke smalt jemnbreda säsom hos hufvudformen. 
Bladflikarna sakna likväl den ljusa sylhvassa spetsen, som 
finnes hos Selinum. och äro som hos hufvudformen kort 
och trubbigt uddspetsade. Af denna varietet anträffades 
sistlidne sommar tvä blommande och fruktbärande exemplar 
pä en sandig insjöstrand i Kyrkslätt. 

Herr Th. Selan anmälde en förut hos oss icke funnen 
barlastväxt Marrubium vulgare L., tagen vid Sörnäs af hr 
Ernst Estlander, samt omnämnde, att den nyligen frän Lojo 
anförda ruderatväxten Stsymbrium altissimum L. blifvit fun- 
nen äfven vid Wasa af hr W. Laurén och att Rudbeckia 
hirta af hr Knabe anträffats pä universitets bibliotekets 
gärd härstädes i exemplar, hvilka afveko frän de normala deri- 
genom, att strälblommorna icke voro fullt utvecklade, utan 
mycket starkthäriga och nästan bladlıka. — Tillika om- 
nämnde hr Salan, att fröken Backman till finska museum 
förärat exemplar af den sällsynta och vackra orchideen 
Epipogon aphyllus. Vidare förevisade föredragaren sektio-. 
ner af ätskilliga odlade träd och buskar frän Fiskars bruk, 
der de uppnått betydliga dimensioner, och hvilka blifvit 
von Julin. I sammanhang härmed anmärkte förevisaren, 
att Fiskars bruk troligen var den nordligaste ort, der Afven- 
boken odlades eller åtminstone bildade så kraftiga och höga 
buskar, att stammarnes största diameter kunde gå upp till 
22,4 centimeter. 

Herr baron E. Hisinger inlemnade till publikation en 
afhandling , Recherches sur les tubercules du Ruppia ros- 
tellata et du Zanichellia polycarpa provogues par le Tetra- 


192 


myxa parasitica“, hvilken åtföljdes af 10 litografiska taflor, 
samt redogjorde för innehället af detta arbete och sina mäng- 
äriga undersökningar angäende ifrägavarande knölbildningar, 
hvilka slutligen befunnits härröra af en i vatten lefvande 
Myxomycet, hvars utveckling ännu icke blifvit fullständigt 
utredd. Föredraget belystes af de redan till större delen 
färdiggjorda litografierna. 


Den 5 februari 1887. 


Herr J. A. Palmén föredrog en af honom och herrar V. 
F. Brotherus, R. Envald och O. Kihl manundertecknad till Säll- 
skapet stäld skrifvelse, innehållande en redogörelse för samt 
ansökan om understöd för en tilltänkt naturhistorisk expe- 
dition under instundande sommar genom det inre af Kola- 
halfön. För att möjliggöra en redan länge påtänkt under- 
sökning af dessa okända trakter hade ofvannämde med- 
lemmar af Sällskapet uppgjort en reseplan samt redan vid- 
tagit åtskilliga förberedande åtgärder för dess realiserande. 
Då det nu gälde att genomtränga och hela sommaren uppe- 
hålla sig i ett vidsträckt område, hvilket åtminstone denna 
årstid var nästan helt och hållet obebodt, hvarför lifsmedel, 
instrument och öfriga förnödenheter långa sträckor måste 
framskaffas långs obanade vägar, och då meningen var att 
i enlighet med det uppgjorda programmet göra undersök- 
ningen så mångsidig som möjligt, hade omkostnaderna för 
denna expedition beräknats till omkring 12,000 mark, hvil- 
ken summa betydligt skulle öfverstiga Sällskapets tillgångar. 
Derför hade äfven deltagarne i den tilltänkta expeditionen 
försökt att på enskild väg anskaffa bidrag till företaget. Ett 
antal för saken intresserade landsmän hade också redan 
härtill utlofvat ett sammanlagdt belopp af omkring 6000 
mark; frän Universitetet hade man för afsigt att ansöka 3000 
mark, hvarför frän Sällskapet nu begärdes den äterstäende 
behöfliga summan, 3000 F:mk. 

Sedan hr Palmén derefter noggrannare redogjort för 
den uppstälda reseplanen, förtydligande densamma medelst 
särskildt anskaffade kartor öfver Kola-halfön samt tillika 


193 


meddelat, att undertecknarena vore villige att sjelfva ätaga 
sig den naturalhistoriska delen af de tilltänkta undersöknin- 
garna, nemligen hrr Brotherus och Kihlman säsom botanister 
samt Enwald och Palmen såsom zoologer, och att de vidare 
lyckats säsom deltagare vinna magister V. Ramsay säsom 
geolog och stud. A. Petrelius säsom geodet, samt att kapten 
D. Sjöstrand lofvat medfölja för atti praktiskt afseende vara 
expeditionen behjelplig, afträdde sökandena, hvarefter Säll- 
skapet skred till diskussion om detta reseföretag samt afgö- 
rande om det begärda reseunderstödet. 

Härvid uttalades allmänt glädje och tillfredsställelse öf- 
ver att den sä länge af Sällskapet med längtan emotsedda 
vigtiga undersökningen af det inre af den rysk-lappska halfön 
nu stod sä nära sitt förverkligande; och dä Sällskapet ansäg 
de personer, som tagit detta reseföretag om hand, för de 
utan tvifvel härför lämpligaste i värt land, och dä alla för- 
beredelser för resan gjorts med största omsorg, och dä vi- 
dare större delen af de beräknade kostnaderna öfvertagits 
af enskilda för vetenskapen nitälskande medborgare, beslöt 
Sällskapet enhälligt att med nöje äfven för sin del under- 
stöda företaget och dertill bevilja den begärda summan af 
3000 fmk. 

I enlighet med ett erhället uppdrag af enkefru dokto- 
rinnan Sofie Sanmark meddelade herr Sahlberg att Sällska- 
pets numera aflidne hedersmedlem, doktor F. G. Sanmark 
genom ett med hans maka i lifstiden uppgjordt inbördes tes- 
tamente bestämt, att efter hvarderas död af boets kvarlä- 
tenskap en summa af 4,000 mark skulle tillfalla Sällskapet. 
Den del af det äberopade testamentet, hvilket blifvit beva- 
kadt vid rädstufvurätten i Helsingfors den 21 oktober 1886 
och som handlar om i fräga varande disposition, hade följande 
ordalydelse: »Ledde af ömsesidig tillgifvenhet och omtanke för 
framtiden hafva undertecknade äkta makar om sin efterlem- 
nade förmögenhet velat göra följande testamentariska för- 
ordnande: Den af oss, som den andra öfverlefver, skall för- 
blifva i orubbad besittning af förmögenheten till sin död. 
Efter bädas bortgäng erhäller Sällskapet pro Fauna et Flora 


13 


194 


fennica (4,000) fyratusen finska mark, att användas för Säll- 
skapets ändamål» — — — 

Då Sällskapet sålunda i kraft häraf efter doktorinnan 
Sanmarks död skulle hafva att lyfta en summa af 4,000 mk, 
förfrägade sig gifvarinnan uti en särskild skrifvelse, huruvida 
Sällskapet nu redan ville öfvertaga nämda summa, emot 
förbindelse att under hennes äterstäende lifstid ärligen till 
henne erlägga ränta för den samma efter 5 procent om äret. 


Detta förslag bifölls enhälligt och uppdrogs ät en ko- 
mit6 bestående af ordföranden, skattmästaren och sekre- 
teraren att till doktorinnan Sanmark frambära Sällskapets 
tacksägelse för donationen samt att hos henne lyfta den ut- 
lofvade penningesumman, hvilken derpä under namn af den 
Sanmarkska donationen skulle föras till sällskapets stäende 
fond. 

En af Sällskapets äldre medlemmar, arkiater O. Hjelt, 
anhöll genom en skrifvelse att till det samma fä förära ett 
antal botaniska och zoologiska böcker, tillsammantagna 60 
särskilda arbeten, hvilken gäfva Sällskapet med tacksamhet 
emottog. 

Herr J. A. Palmen meddelade att den art Colymbus, som 
blifvit skjuten vid Murmanska kusten pä ön Kildin och 
hvilken hittills blifvit anförd under namn af C. glacialis L. 
enligt det i S:t Petersburg förvarade exemplaret, säsom d:r 
Pleske nyligen ådagalagt, var: C. Adamsi Gray, som skilde 
sig frän den grönländska, äkta C. glacialis bl. a. genom be- 
tydligare storlek och hvitaktig näbb. Samma art var äfven 
funnen i norska Finmarken, i Taimyrlandet, Tschuktscher- 
halfön och vid Nordamerikas Ishafskust. I följd häraf ansåg 
föredr. såsom ganska möjligt, att den rätta ©. glacialis icke 
alls tillhörde den skandinaviska faunan. 

Vidare förevisade samma föredragare ett exemplar af 
den sällsynta riporren, bastad mellan orre och ripa, hvilket 
nyligen erhällits till finska samlingen frän Jyväskylä trakten, 
samt ett exemplar af Falco gyrfalco frän Hankasalmi; bäda 
förärade af farmaciestuderanden J. Sucksdorft. 


195 


Slutligen företeddes för Sällskapet ett exemplar af mal- 
fisken, Silurus glanis från Kymmene, skänkt af professor 
Malmgren. 

Ordföranden herr Lindberg lemnade några nya bidrag 
till den skandinaviska mossfloran: 

Såsom för floran nya arter anmältes: Cesia crassifolia, 
funnen i Opdal i Norge af pastor Kaurin; €. andre&oides 
n. sp., funnen pä Ekenäshästen i Norge af dr Wulfsberg samt 
Isopterygium Miilleri, tagen i Norge af hr Kaalaas. Den i 
Skandinavien förekommande under namn af Jungermania 
Hornschuchii kända mossan uppstäldes såsom en ny art J. 
lophocoleoides Lindb., enär den form, som af Nees beskrifvits 
under detta namn var en steril form till en annan art J. 
bantryensis Hook. — J. Reichardti Gottsche, som var fun- 
nen i Norge af dr Bryhn, var äter en form af J. Michauxii 
Web. och Cephalozia Ekstrandi Limpr. var en steril ©. ple- 
niceps Aust. — Schistophyllum pusillum Wils. ansåg föredr. 
för en hybrid mellan den ursprungligen frän Nordamerika 
beskrifna Sch. minutulum, som numera var funnen äfven i 
Finland pä Äland och i Sverige, och nägon annan art. — 
Den frän skilda delar af Finland, Lappland och Norge kända 
Southbya fennica Gottsche hade föredragaren sett frän flere 
orter vid Jenissej i Sibirien äfven med inflorescens och en 
kalk, hvilken hade formen af en nedhängande päse, pä grund 
hvaraf den bildade ett eget slägte Arnellia Lindb., hvilket 
tillhörde en grupp, som eljes förekom endast i tropikerna. 
En utförlig uppsats om dessa mossor inlemnades till publi- 
kation i Meddelandena under titel af Små bidrag till nor- 
dens mossflora I. Likaledes inlemnade herr Lindberg till 
Acta vol. III en athandling: Schistophylla scandinavica revisa. 

Herr O. Kihlman meddelade nägra notiser om den 
finska fanerogamfloran: 

Den i Lapplands och norra Österbottens större floder 
allmänt och ymnigt förekommande Potamogeton af gruppen 
Heterophyllö var den af Laestadius i Vet. Akad. Handl. 1824 
omnämnda P. gramineus var. borealis och borde, dä den 
var specifikt skild från P. gramineus auctt., upptagas som 


196 


art under namn af P. borealis Last. Af nordiska florister 
uppfattades denna form mycket olika, enligt Wahlenberg och 
E. Fries är den Linnés P. gramineus latiusculus (Fl. lapp.). 
Är 1827 beskrefs den af Wolfgang i Schultes Mantissa III 
säsom P. gracilis (originalexx. i Stevens herbarium) och 
följande är af Fries i hans Novitie under namn af P. gra- 
mineus graminifolius; under detta namn ligga talrika exem- 
plar från Neva i C. A. Meyers och Ledebours herbarier. ' I 
Fischers herbarium finnes ett exemplar fr. Finland beskrif- 
vet såsom P. elongatus. Äfven P. nigrescens Fr. Mant. III 
torde ätminstone till stor del afse denna form säsom citatet 
af lappska fyndorter och exx. i Herb. norm. utvisade. Der- 
emot hörde P. salicifolius enl. Wolfgangs originalexemplar 
i Stevens herbarium icke hit, och denna i Hartmans flora 
och äfven af nägra finska författare använda benämning var 
säledes oriktig. 

P. borealis Lxst. var konstant och säkert skild från 
P. heterophyllus Schreb. (= P. gramineus auctt.) genom gröfre 
växt, sent och sparsamt utvecklade flytande blad och mera 
utdragen form samt isynnerhet genom frukterna, som voro 
lågt men tydligt kölade, ej som hos sistnämnda art med 
rundad rygg. Tvärsnittet af frukten vid embryots vidfäst- 
ning var ungefär dubbelt sä långt som hbredt. P. hetero- 
phyllus hade ungefär lika breda nötter, men tvärsnittets 
längd var här en fjerdedel kortare. Till växtsätt liknade 
P. borealis stundom P. rufescens, hvilken skildes bland an- 
nat genom trubbiga blad, större (högre), skarpare kölade 
frukter och rödaktig färg. P. borealis mörknade lätt vid 
torkning. — Utom från Finland hade föredr. sett exemplar 
frän svenska Lappmarken och sjön Ljusnan, frän Tomsk, Le- 
nas nedra lopp och floden Kava i östra Sibirien. 

Uti finska museets herbarium förvarades talrika exem- 
plar af Festuca glauca Lam. vanligen inlemnade säsom 
F. duriuscula eller någon gång såsom F. ovina. 1 Inger- 
manland var denna art (i Hackels Monographia säsom var. 
af F. ovina) en karaktärsväxt för lösa sandfält. Att döma 
af exemplarens talrikhet torde den äfven vara af fysiogno- 


197 


misk betydelse pä sandiga stränder kring Ladoga (exx. 
fr. Konevits, Pyhäjärvi, Kronoborg och Valamo); dessutom 
funnos exx. fr. Lavansaari och Hangöudd. F. glauca skil- 
jes frän F. ovina genom betydligt gröfre och styfvare växt, 
blekt gulaktig färg, pruinösa slidor (d. ä. öfverdragna med 
vaxbeläggning) samt mycket större vippa och blomfjäll. 

Slutligen meddelade föredragaren, att den pä Ladogas 
östra kust anträffade Sempervivum-arten ej var S. tectorum 
utan S. soboliferum, hörande till en annan afdelning af släg- 
tet och utmärkt genom talrika, slutligen affallande längskaf- 
tade innovationer, sextaliga blomdelar, uppräta klocklikt sam- 
manstäende gulaktiga kronblad o. s. v. 

Till publikation i Acta vol. III anmäldes: Schistophylla 
scandinavica revisa af S. O. Lindberg, samt i Meddelandena: 
Små meddelanden till nordens mossflora I, af S. O. Lind- 
berg, Symbole ad Mycologiam fennicam XIX af P. A. Kar- 
sten och Bidrag till kännedom om Ladoga-sjöns Crustace- 
fauna af Osk. Nordqvist. 


Den 5 mars 1887. 


Skattmästaren, herr S. Elmgren, tillkännagaf att den 
pä senaste möte utsedda komiten nu å Sällskapets vägnar 
af doktorinnan Sanmark lyftat den donerade summan 4,000 
mark mot förbindelse att för densamma åt gifvarinnan un- 
der hennes lifstid erlägga ränta efter 5 procent om året. 
Härvid hade en ömsesidig skriftlig förbindelse upprättats och 
underskrifvits såväl af fru Sanmark som å Sällskapets väg- 
nar af herrar S. O. Lindberg, S. Elmgren och John Sahl- 
berg. 

Herr Mela förevisade tvenne foglar af stort intresse, 
hvilka nyligen erhållits till finska samlingen såsom gäfva af 
preparator Forssell. Den ena var en hona af bastarden 
mellan orre och tjäder, eller den s. k. Rackelhönan, hvilken 
förut helt och hållet saknats å universitetets museum. Exem- 
plaret uppköptes i Helsingfors från ett lass med skogsfogel 
hemtadt från Österbotten. — Den andra var en hvitbrokig 
orrhöna från Hirvensalmi. 


198 


Herr Sahlberg förevisade tvenne nykomlingar till vär 
Dipter-fauna. — Den ena var Laphria lapponica Zett., som 
skilde sig frän alla andra finska arter genom sina blodröda 
bakben. Af denna art, som förut var känd endast frän sven- 
ska Lappmarken och Sibirien, hade föredragaren funnit ett 
par vid Paanajärvi i Kuusamo. — Den andra var en bland 
de vackrast tecknade flugor och utgjorde ett för norra Eu- 
ropa nytt slägte bland Trypetiderna, Hemilea dimidiata 
Costa. Af denna art, som skiljer sig frän alla öfriga inom 
familjen derigenom, att främre hälften af kroppen är gul, 
den bakre svart, samt att vingarnes costalhälft är vackert 
svart med en liten hvit fläck vid kanten, och hvilken huf- 
vudsakligast förekommer i södra Italien, men äfven blifvit 
funnen nägon gäng vid Alperna, togos tvenne exemplar 
bland bredbladiga växter i en mörk skogslund i Karkkali i 
Karislojo socken. 

I sammanhang härmed förevisade samme föredragare 
ett exemplar af den märkvärdiga flugan Epidopus venaticus 
Hal., hvilken helt och hället saknar vingar och svängkolf- 
var (halteres) och derigenom starkt päminner om Pulici- 
derna. — Exemplaret fans af föredr. i en murken björk- 
stubbe i Saltdalen i Norge redan är 1879. Förut var denna 
fluga, som i systematiskt hänseende erbjuder sä stort in- 
tresse, funnen endast i Britannien och Tyskland. 

Herr M. Oker-Blom förevisade och inlemnade till sam- 
lingarna flere exemplar af Distomum hepaticum, tagna frän 
inelfvorna af en hare (Lepus variabilis) skjuten i Wiborgs- 
trakten. 

Herr O. Kihlman framlade exemplar af den för Euro- 
pas flora förut okända Potamogeton vaginatus Turcz., när- 
mast beslägtad med P. pectinatus L., men specifikt skild 
bl. a. genom trubbiga blad, 5—11 kransar i axet och mindre 
frukter. I svenska och finska herbarier hade föredragaren 
funnit arten betecknad dels ss. P. pectinatus dels ss. P. zo- 
steraceus och insamlad frän 5 skilda lokaler vid kusterna af 
bottniska viken, i hvars norra del den torde vara temligen 
utbredd. De sydligaste fyndorterna äro Oravais pä finska 


199 


och Bygdeä pä svenska sidan. Utom frän trakterna söder 
om Baikalsjön, der den först upptäcktes af Turczaninow, 
är arten känd jämväl frän floden Saskatschavan i Canada. — 
En utförligare notis härom utlofvades till Meddelandena. 

Herr Brenner framhöll vigten deraf att enskilda säll- 
synta finska växter bevarades från undergång. Särskildt 
voro några utmärkta former af våra trädslag, som upptäckts 
och beskrifvits i vårt land efter enstaka träd eller buskar, 
utsatta för faran att helt och hållet utdö eller utrotas, om 
man ej på något sätt drog försorg om deras skyddande eller 
fortplantning. Såsom exempel härpå anförde föredragaren 
Betula verrucosa var. Birkalensis Mela, funnen i ett exem- 
plar i Birkkala och Alnus incana var. pinnati-partita Norrl. 
frän Asikkala, af hvilka den förra uppgafs redan hafva dött 
ut, den senare hälla pä att göra detsamma. Pä grund häraf 
uppmanade hr Brenner de botanister, som voro i tillfälle 
dertill, att försöka genom ympning pä fredade platser t. ex. 
i härvarande botaniska trädgärd fortplanta dylika utmärkta 
varieteter. — Några andra pä mötet närvarande botanister 
ville i sammanhang härmed äfven varna samlare att icke 
genom oförsigtigt och omättligt plockande frän värt land 
utrota de växtarter, hvilka här äro funna pä endast en eller 
högst fä fyndorter. 

Till publikation inlemnades: Monographia universalis 
Cladoniarum, 1, af E. Wainio; Symbole ad Mycologiam fen- 
nicam XX och XXI af P. A. Karsten, samt Om en för den 
skandinaviska floran ny fröväxt: Eritrichium villosum 
(Led.) Bunge af Th. Salan. 


Den ? april 1887. 


Herr Sahlberg meddelade att han nyligen slutfört gransk- 
ningen af i värt land funna Coleoptera af familjen Crypto- 
phagide, hvarvid han begagnat sig af alla tillgängliga fin- 
ska samlingar af denna insektgrupp. Dä ett mycket stort 
material häraf var sammanfördt, enär såväl Mannerheim och 
Mäklin som föredr. sjelf med stor ifver samlat af dem, hade 
antalet af i Finland funna former blifvit oväntadt stort. Till- 


200 


sammantagna voro sälunda frän värt land kända öfver 70 
särskilda species, dä Thomson frän skandinaviska halfön an- 
för endast omkr. 60, om man begränsar dem pä samma 
sätt. Såsom särskildt anmärkningsvärdt anfördes, att några 
species, som ännu ej voro kända från Skandinavien, hos oss 
hade en ganska stor utbredning, t. ex. den stora och vackra 
Anchicera cognata Er., som var funnen på flere lokaler 
från Åbo till Ladoga och Hvita hafvet, Anchicera Hislopi 
Woll. från Karislojo, Jaakkimvaara o. s. v. — Tvenne nor- 
diska species hade af nyare entolomoger blifvit alldeles orätt 
tolkade näml. Cryptophagus lapponicus Gyll., hvilken hade 
intet att skaffa med Cr. pubescens Sturm., utan var en egen 
art närmast beslägtad med Cr. validus Kraatz, och före- 
kom allmänt i Lappland, men var ej heller sällsynt i sko- 
gar i mellersta och södra Finland. Likaledes var Atomaria 
affinis F. Sahlb. en utmärkt art, väl skild från A. umbrina 
Gyll., med hvilken den af alla nyare författare blifvit sam- 
manförd, icke allenast genom sin vackra teckning utan äf- 
ven genom antennernas form och elytras punktur. Den var 
funnen några gånger i trädsvampar i sydligare Finlands sko- 
gar — stundom ganska talrikt. I det föredragaren reser- 
verade för sin Enumeratio Coleopterorum en utförligare re- 
dogörelse om de för Finland nya arterna samt om deras 
utbredning inom omrädet, ville han nu endast i förbigäende 
nämna säsom en bland de för värt land mest oväntade arterna 
den i sä mänga afseenden utmärkta Anchicera impressa Er., 
förut känd endast frän mellersta Europa, men af föredraga- 
ren senaste sommar funnen i Yläne. 

Herr A. Poppius förevisade ett antal af honom prepa- 
rerade fjärillarver och redogjorde för sitt tillvägagäende vid 
deras fläende samt vid hudens uppbläsning. 

Herr W. Lauren inlemnade en reseberättelse öfver en 
sommaren 1885 med understöd af Sällskapet företagen bo- 
tanisk resa uti de föga undersökta gränstrakterna mellan 
mellersta och södra Österbotten, hufvudsakligen landsträc- 
kan emellan Nykarleby och Kyrö elfvar. Af berättelsen 
som skulle efterföljas af en utförligare publikation i Medde- 


201 , 


landena, framgick bl. a. att Barbarea vulgaris, Arabis sue- 
cica, Potentilla verna, Galium triflorum, Gagea minima och 
Spergula vernalis voro för Södra Österbotten nya arter. 

Till publikation anmäldes: Finlands Dendrometride 
beskrifna af Alfred Poppius, och Om förekomsten af Festuca 
duriuscula L. i Finland af M. Brenner. 


Ärsmötet den 13 maj 1887. 


Ärsmötet öppnades pä föreskrifvet sätt af ordföranden 
herr Lindberg med en kort framställning öfver sällskapets 
verksamhet under det förflutna äret: 

Säsom det för Societas pro Fauna et Flora fennica 
mest betydelsefulla under det nu tilländagängna äret mäste 
jag betrakta den gäfva af 4,000 F:mk, hvilken enkefru dok- 
torinnan Sofie Sanmark i eget och sin aflidne mans namn 
den 9 februari 1887 öfverlemnat till Sällskapet >att för dess 
ändamål användas» mot förpligtelsen att till gifvarinnan un- 
der hennes återstående lifstid årligen erlägga 5 °/, ränta, 
Sagda kapital skall enligt sällskapets beslut förvaltas i sam- 
manhang med den stäende fonden, men under egen benäm- 
ning: Sanmarkska donationsfonden, sä att framdeles blott 
räntorna deraf kunna disponeras. Mätte denna frikostiga 
gafva för den inhemska naturforskningen verka allt det goda 
de begge ädla gifvarena dermed afsett! 

Likaledes har prof. emer. Otto Hjelt, ledd af intresse 
för Sällskapets uppgift och sträfvanden, behagat öka dess 
bibliotek med en mängd värdefulla böcker och afhandlingar 
af zoologiskt och botaniskt innehäll. 

Sistlidne höst utkom af Sällskapets Meddelanden det 13 
häftet, bestäende af diverse uppsatser af herrar Brenner, 
Karsten och Sahlberg samt dessutom af utdrag frän proto- 
kollen förda vid sällskapet mänatliga möten, de zoologiska 
samlingarnas tillväxt med för dem nya arter frän den 13 
maj 1885 till samma dag 1886, bibliotekets tillväxt genom 
byte frän den 1 mars 1885 till den 1 juni 1886, och regi- 


202 


ster till protokollsutdragen införda i 9 och 13 häftena af 
samma publikationsserie. 

Sedan senaste ärsmöte hafva följande uppsatser inlem- 
nats till intagande dels i Acta dels i Meddelandena: M. Bren- 
ner: Om förekomsten af Festuca duriuscula L. i Finland; 
E. Hisinger: Recherches sur les tubercules du Ruppia rostel- 
lata et du Zannichellia polycarpa, provoguös par le Tetra- 
myxa parasitica I, Notice preliminaire; P. A. Karsten: Sym- 
bole ad Mycologiam fennicam, Partes XIX—XXII; S. 0. 
Lindberg: Bidrag till nordens mossflora, I och Il samt Schisto- 
phylla scandinavica revisa; Osk. Nordqvist: Bidrag till kän- 
nedomen om Ladoga sjöns krustacefauna; A. Poppius: Fin- 
lands Dendrometride; Th. Salan: Om en för vär flora ny 
fröväxt, Eritrichium villosum (Ledeb.) Bunge; samt E. Wai- 
nio: Monographia universalis Cladoniarum I. Af dessa af- 
handlingar äro åtskilliga redan befordrade till tryckning. 

Vid mötet den 5 februari detta år hafva herrar V. F. 
Brotherus, R. Enwald, O. Kihlman och J. A. Palmén inlem- 
nat anhållan om ett bidrag från Sällskapets fonder, stort 
3,000 F:mk, för den af dem under nästinstundande sommar 
tillämnade undersökningen af den inre, hittills i alla hänseen- 
den nästan alldeles okända delen af Kola-halfön, hvilken 
anhållan med acklamation beviljades af alla de vid mötet 
närvarande. — I sammanhang härmed bör jag meddela, att 
i dag till mig inkommit en till Sällskapet stäld och af herrar 
K. K. Edgren och K. M. Levander undertecknad skrift, hvari 
bemälde herrar begära en summa af 1,200 mark för att, 
samtidigt med nyss nämda expedition till Kola-halföns inre, 
i faunistiskt hänseende undersöka dess södra (s. k. Terska) 
kust samt de Solovetska öarna. Denna resa vore af vigt 
att komplettera undersökningarna i halföns inre delar. 

Reseberättelser hafva influtit från hrr V. Laurén och 
K. K. Edgren, af hvilka den förre redogör för de fynd han 
sommaren 1885 gjorde i gränstrakterna mellan mellersta och 
södra Österbotten, den senare äter för sina insamlingar pä 
Kola-halfön och vid Ishafskusten samma sommar. Hr Ed- 


203 


grens redogörelse ätföljdes dessutom af en fullständig för- 
teckning öfver alla under resan inhöstade skalbaggar. 

Mänadssammankomsterna hafva varit talrikt besökta 
och föredrag dervid hällits af hrr Boman, Brenner, O. Collin, 
H. Hollmen, Hult, Kihlman, Lindberg, Mela, Oker-Blom, A. 
Palmen, Poppius, E. Reuter, Salan, Sahlberg, Wainio och 
H. Wasastjerna. 

Då pä grund af expeditionen till Kola-halfön bibliote- 
karien Kihlman mäste lemna staden, utsägs pä hans förslag 
hrr K. M. Levander att till maj mänads utgäng bestrida de 
sagde tjenst tillkommande äliggandena. 

Till utländsk ledamot har invalts dr Th. Pleske i S:t 
Petersburg och till inländske: referendarie sekreteraren Wald. 
Spoof, studd. Max Björksten, Alexander Gadolin, Fr. Graeffe, 
L. Holm, K. M. Levander, John Linden, E. O. Malmberg, 
Erik Rettig, Harald Wasastjerna samt sjökapten David Sjö- 
strand. | 

Deremot har sällskapet att beklaga förlusten af den 
nästsiste af sina stiftare, med. o. kir. doktorn Fredrik Ga- 
briel Sanmark, hvilken den 4 augusti 1886 afled i sitt 88:de 
lefnadsär. Redan i yngre är ifrig samlare af naturföremäl 
företog dr Sanmark i sällskap med dr Prytz är 1819 en resa 
genom de finska lappmarkerna ända upp till Nordkap och 
besökte året derefter, åtföljd af dr Dammert, äfven han 
en af sällskapets 10 stiftare, östra delen af sagda lapp- 
marker. Sedan Societas pro Fauna et Flora fennica den 
1 november 1821 blifvit konstitueradt såsom ett vetenskap- 
lig * samfund, var Sanmark en af dess ifrigaste medlemmar 
för att grundlägga och öka dess samlingar, hvilka dock ty- 
värr vid Åbo brand blefvo lägornas rof. Efter det sällska- 
pet pä nytt organiserats i Helsingfors och äfven dr Sanmark 
ditflyttat, förblef han en af dess mest nitiske medlemmar, 
och ännu pä gamla dagar följde han med ungdomligt in- 
tresse dess verksamhet och besökte flitigt dess samman- 
komster, sälänge hans krafter stodo bi. Äfven en längre tid 
hade han säsom skattmästare värd om sällskapets penninge- 
angelägenheter och vid firandet af dess 50-äriga tillvaro hade 


204 


han jemte doktor Frans Johan Rabbe ihägkommit Sällska- 
pet med en större penningesumma, samt sedermera städse 
visat oafbruten omsorg om detta sitt skötebarn. I anledning 
af den stora tacksamhetsskuld, i hvilken Sällskapet stod till 
denna sin aflidne hedersledamot och hängifne gynnare hade 
dess i staden varande medlemmar samlats och vid jordfäst- 
ningen bevisat honom sin sista hyllning, hvarjemte herr 
Palmen i Societas pro Fauna et Flora fennica namn pä 
hans graf lade en enkel krans. — Minnet af Fredrik Gabriel 
Sanmark skall fortlefva sä länge vårt Sällskap består och 
skulle göra det äfven om han icke i sina sista lefnadsdagar ve- 
lat visa sin kärlek och tillgifvenhet genom att i samråd med 
sin maka uppoffra en för deras förhållanden ganska stor 
summa, för att sätta Sällskapet i ständ till att med ökad 
energi sträfva för sin vetenskapliga och fosterländska upp- 
gift. Och vi hedra de begge frikostige gifvarene bäst och 
mest genom att arbeta i sanningens och ljusets tjenst med 
ögat oaflätligt fästadt pä naturforskningens höga mål. 

Intendenten för de zoologiska samlingarna, herr A. J. 
Mela afgaf följande ärsberättelse: 

De zoologiska samlingarnas tillväxt under senast för- 
flutna redovisningsär belöper sig i rund summa till 1,800 
exemplar, hvaraf det ojemförligt största antalet näml 770 
arter och väl 1,775 exemplar utgöres af insekter. Den lilla 
bräkdel, som äterstär för vertebrater, innefattar dock äfven 
denna gång för vär fauna nya former: en kärrhöksart, Cir- 
cus &ruginosus, skjuten i Luvia kapell, förärad af magister 
G. Grönfeldt samt enriporre, Tetrao lagopoides Nilss. frän Jy- 
väskylä, förärad af farmaceuten Sucksdorff. Af stort intresse 
äro äfven ett af samme gifvare tillvarataget exemplar af 
jagtfalken, Falco gyrfalco, från Hankasalmi, tvenne dunun- 
gar af Agvila clanga, hvilka jemte deras moder öfversändes 
från Wasa trakten af rådman Kr. Svanljung, samt en hvit- 
brokig orrhöna frän Hirvensalmi förärad af preparator Fors- 
sell, som äfven ihägkommit Sällskapets samlingar med en 
rackelhöna, Tetrao urogalloides 2, hvarjemte af kollegan O. 
Collin erhällits en orre med hvitbrokigt hufvud samt af fyr- 


205 


mästaren pä Söderskär Liljefors 9 stycken foglar, hvilka sla- 
git ihjäl sig mot fyren, näml: 2 exx. Luscinia rubecula, 
1 ex. Lusc. phenicurus, 2 exx. Saxicola enanthe, 1 ex. 
Turdus pilaris, 1 ex. Muscicapa atricapilla, 1 ex. Sturnus 
vulgaris och 1 ex. Plectrophanes nivalis. 

Af däggdjur äro att anteckna 1 ex. Halicherus gry- 
pus, härlös varietet, frän Mickelskär — inköpt af lotsarna 
derstädes; 2 exx. af en vacker, grä och hvit individuel va- 
rietet af vanliga ekorren, Sciurus vulgaris, hvardera frän 
Viborgstrakten — det ena föräradt af herr Schulman, det 
andra af herr Berner; 1 ex. ekorrunge frän Esbo af prepa- 
rator Forssell; 2 exx. ungar af Sciuropterus volans, döda 
i fångenskap i Helsingfors, gifna af apotekar A. Ahnger; 1 
ex. Crossopus fodiens från Sumparen vid Helsingfors af 
herr G. Sundman samt 1 ex. Fetorius lutreola från Korpi 
af herr H. Elmgren. 

Doktor Aug. Hillbom har till samlingarna öfverlemnat 
en ödla med tvenne svansar, anträffad utanför Länga bron 
vid Helsingfors. — Den inhemska fisksamlingen har ökats 
med en malfisk, Silurus glanis, erhällen i Kymmene och 
förärad af fiskeriinspektorn Malmgren samt en skärbraxen, 
Pelecus cultratus frän Ladoga af kollegan O. Collin. 

Insektsamlingen har, såsom redan nämnts, ökats med 
omkr. 770 arter, deraf 42 äro nya för densamma. — De 
rikligaste bidragen äro inlemnade af professor Sahlberg, d. 
v. s. 200 species Coleoptera frän särskilda delar af omrädet 
i 700 exx. och 150 arter Hemiptera i 400 exx., och af stud. 
Boman omkr. 350 arter insekter (190 Coleoptera, 12 Ortho- 
ptera, 100 Lepidoptera och 35 Hemiptera) — tillsammans 
600 exx. Studeranden H. Wasastjerna har förärat 30 ar- 
ter Lepidoptera och 30 arter Hemiptera mest från Nyland; 
stud. Graeffe 10 arter insekter af diverse ordningar, från 
trakten af Helsingfors. 

Af de för samlingen nya insekterna äro 28 Coleoptera, 
af hvilka en, Phleophagus spadix är inlemnad af stud. Bo- 
man, de öfriga 27 af herr Sahlberg näml. Conothassa bre- 
vicollis, Corticaria Mannerheimi, C. Polypori n. sp., Tel- 


206 


matophilus Schönherri, Cryptophagus crenatus, Cr. puncti- 
pennis, Cr. distinguendus?, Cr. umbratus, Cr. parallelus, 
Cr. guercinus, Cr. Populi?, Cr. depressus, Cr. villosulus, 
Cenoscelis ferruginea, Atomaria puncticollis, A. elonga- 
tula, A. atrata, A. alpina. Anchicera impressa, A. casta- 
nea, A. pusilla, A. rubricollis, A. Hislopi, Episthemus ni- 
griclavis, Alexia pilosa, Mycetophagus atomarius, M. 4- 
guttatus. — Till Lepidoptera höra 7 arter af hvilka 3 äro 
förärade af herr Boman, näml. Cenonympha Hero, Lycena 
Arion och Bapta temerata; 1 ex. Catocala adultera af herr 
Günther, Pieris daplidice af herr E. Reuter, Lithosia rubri- 
collis af herr A. Palmén och Acronycta Almi af herr H. 
Wasastjerna. — En art tillhör Orthoptera näml. Stenobothrus 
geniculatus förärad af herr Boman. — De äterstäende höra 
till ordningen Hemiptera. näml. Jalla dumosa och Orthoty- 
lus croceus förärade af herr Günther. — Under senaste vin- 
ter har professor Sahlberg granskat serien Fungicola bland 
Coleoptera, hvaribland funnos 5 obeskrifna. — Vid insektsam- 
lingarnas ordnande och etikettering har äfven detta är frö- 
ken Elin Elmgren varit behjelplig. 

Botaniska intendenten herr Fr. Elfving afgaf derpä föl- 
jande ärsberättelse : 

Under det förflutna året hafva de botaniska samlin- 
garna ökats med 839 kärlväxter, 575 mossor, 2 svampar, 
80 nummer till den karpologiska samlingen samt 6 stam- 
sektioner. För dessa gäfvor har sällskapet att tacka herrar: 
magister R. Boldt, magister A. v. Bonsdorff, rektor M. Bren- 
ner, doktor V. F. Brotherus, rektor Cajander, magister O. 
Collin, student A. Gadolin, lektor Hj. Hjelt, student H. Holl- 
men, brukspatron E. L. von Julin, doktor O. Kihlman, stu- 
dent V. Laurén, lyceist H. Lindberg, professor J. A. Pal- 
men, lektor K. J. W. Unonius samt magister F. v. Wright. 
Främst bland dessa bidrag bör framhållas en af doktor 
Brotherus gjord och inlemnad rik samling af mossor från 
ryska Lappmarken, vidare student Laurens kärlväxter frän 
Aland. 

Af kärlväxter har ingen ny art under äret tillkommit, 


207 


af mossor deremot icke färre än 11 arter, alla funna af 
dr Brotherus i ryska Lappmarken. 

Tjenstförrättande bibliotekarien herr K. M. Levander 
afgaf derefter en sä lydande redogörelse för boksamlingens 
tillväxt: 

Biblioteket har under året 1886—1887 ökats med till- 
sammantagna 514 numror, hvaraf 


TEL ee ee 
aba A ie a NEE 
Geologi och Palaomtologi”" "re 14-90 
ETEO DTRJI 0.3 . 1 WER PITOA. REN MY 917 PO 
Skrifter af blandadt innehåll . . . . 307 
Diverse mindre arbeten . . . . . . 28 


Antalet vetenskapliga institutioner, med hvilka utbyte 
af skrifter skett, uppgår för närvarande till 160, hvaraf föl- 
jande 3 sedan senaste årsmöte tillkommit: Redazione della 
Notarisia i Venedig, Societas historico-naturalis croatica i 
Agram, Accademia delle Scienze fisiche e matematiche i 
Napoli. 

I form af gäfvor har till biblioteket förärats en större 
värdefull boksamling at herr arkiater O. Hjelt samt en 
mängd publikationer, för hvilka Sällskapet stär i förbindelse 
till hrr O. Collin, J. Steenstrup, Th. Pleske, M. Martiano- 
witsch, W. Lilljeborg, A. Stuxberg, M. Brenner och A. Por- 
tschinsky. 

Skattmästaren, herr S. Elmgren, uppläste en redogö- 
relse öfver kassans förvaltning under äret, hvarur framgick 
att den stående fonden utgör 31,551 mark 85 p. 

Härefter skreds till val af funktionärer för instundande 
ar, hvarvid, sedan skattmästaren herr Elmgren och sekre- 
teraren herr Sahlberg anhällit att vara befriade, till ordförande 
valdes prof. Lindberg, till vice-ordförande prof. Salan, till 
sekreterare docent Hult och till skattmästare direktör Fell- 
man. — Till medlemmar i redaktionsutskottet, utom ordfö- 
randen och intendenterna, som äro sjelfskrifna, utsägos 
proff. Palmen, Norrlin och Sahlberg samt till deras supplean- 


208 


ter rektor Brenner, docent Kihlman och med. kand. En- 


vald. — Intendenten för de zoologiska samlingarna, mag. 
Mela, för de botaniska, docent Elfving, samt bibliotekarien 
docent Kihlman gvarstodo. — Till kassarevisorer utsägos 


statsrädet Moberg och direktor Nordenskiöld. 

Ordföranden, herr Lindberg, föredrog härefter en skrif- 
velse undertecknad af magister K. Edgren och studeranden 
K. M. Levander, hvari desse anmälde sig sinnade att in- 
stundande sommar företaga en zoologisk forskningsresa till 
de Solovetska öarna i Hvita hafvet och till södra delen af 
Kola halfön, följande dess södra eller s. k. Terska kust, der- 
vid. företagande exkursioner åt det inre af landet, för att 
samtidigt med det, den stora expeditionen genomtågar half- 
öns midt, försöka vinna kännedom om faunan uti ifråga- 
varande del och sålunda komplettera den sist nämndas ar- 
bete. — För resan, som skulle anträdas genast efter med- 
let af maj och utsträckas till början af september anhölls 
om ett understöd af 1,200 mark, hvartill Sällskapet enhäl- 
ligt biföll, dock under förbehåll, att exkurrenterna, så vidt 
tiden medgåfve, äfven skulle egna uppmärksamhet åt floran 
i dessa trakter. 

Till Sällskapet inlemnades en af herr K. Edgren af- 
gifven reseberättelse öfver en af honom med Sällskapets un- 
derstöd sommaren 1885 företagen entomologisk resa till 
ryska Lappmarken och Hvita hafvets kust. 

Resan skedde i sällskap med herr V.F. Brotherus, som 
i samma trakter verkstälde bryologiska undersökningar, och 
anträddes den 4 juni öfver Uleåborg till Kuusamo. På vä- 
gen mellan dessa orter uppehöllos exkurrenterna i tre dygn 
af en häftig snöstorm, så att de först den 15 juni anlände 
till Kuusamo kyrkoby. Här exkurrerades en vecka under 
högst ogynsam väderlek, hvarefter resan fortsattes dels 
med båt, dels till fots till Knjäsa by vid Hvita hafvet och 
derifrån till Kantalaks. Här gjordes åter ett mindre uppe- 
håll, hvarunder flere intressanta fynd gjordes, bland annat 
af en för den finska faunan ny Staphylinid, Disochara lu- 
gubris Kraatz. — Den 6 juli anträddes vandringen norrut 


209 


till Imandra sjö, der de väldiga fjällen Dschyn och Chibinä 
besöktes. Utom flere för dessa nordliga trakter förut okända 
arter togs pä sist nämda fjäll en förut obeskrifven skal- 
bagge, Mycetoporus confusus J. Sahlb. — Till Kola skedde 
ankomsten den 21 juli. Under en bätresa norrut gjordes 
par dagars exkursioner vid Sredni, der den för hela den 
nordligare delen af Europa nya Galleruca aptera Bon. an- 
träffades. Sedermera undersöktes ön Kildin och Jeretik be- 
läget vid ingängen till Ora fjorden, hvardera dock endast 
flyktigt under färden till Fiskarhalfön, som uppnåddes den 
29 juli. Här uppehöllo sig vära resande ända till den 19 
augusti, hvarunder flere skilda orter undersöktes, säsom 
Tsipnavolok, Vaide-Guba, Suboska och Bumeni. Bland 
intressanta fynd frän dessa trakter förtjenar nämnas, Pelo- 
phila ochotica, förut känd endast från Sibirien. — Hemre- 
san anträddes öfver Vadsö och med ångbåt till Trondhjem 
samt vidare med jernväg och ångbåt öfver Sundsvall till 
Wasa, som uppnåddes den 30 augusti. 

Reseberättelsen, som innehäller flere intressanta upp- 
gifter om natur- och kulturförhällandena i den besökta de- 
len af ryska Lappmarken, ätföljes af en förteckning af pä 
resan insamlade Coleoptera, hvaraf framgär, att antalet funna 
species utgör 291, hvaraf 76 för ryska Lappmarken nya 
och bland dem 4 nykomlingar för finska faunan. 


Den 8 oktober 1887. 


Herr J. Sahlberg förevisade en nattfjäril, Toxocampa 
cracce F., tillhörande ett för den finska faunan nytt slägte. 
Den hade af honom blifvit funnen pä Karkkali udde i Lojo 
(Nyland). I Sverige är den utbredd norrut till Upland. 

Herr E. Reuter förevisade några dels för Finland nya, 
dels i andra afseenden intressanta nattfjärilar och medde- 
lade om dem följande notiser: 

Arsilonche venosa Bkh., förut tagen i ett exemplar af 
Tengström nära Helsingfors, hade föredr. flere gänger fun- 
nit såsom larv pä olika ställen i Åbo skärgård i Pargas 
och Nagu. Den saknades i universitetets finska museum. 


14 


210 


Agrotis polygona Bkh. förut tagen i Kexholm af Teng- 
ström, har af föredr. blifvit tagen i tvenne exemplar pä 
Lofsdal i Pargas den 2 september 1887. 

— Mamestra persicari& L., ny för faunan, togs i Åbo 
den 9 augusti 1887 af herr kontoristen R. Lundh. 

Taxocampa eracce F., ny för faunan, (se J. Sahlbergs 
meddelande) togs den 22 juli 1886 pä Vaarniemi i en träd- 
gård, och blef dettä är ånyo funnen pä samma ställe af 
lyceisten H. Hjelt. 

Orrhodia vacecinii L. ab. spadicea, ny för faunan, togs 
af föredr. säsom larv pä Lofsdal i Pargas. Fjärilen utkom 
den 1 september 1887. Den skiljer sig frän hufvudformen 
genom tydliga svartä tvärband, mera glänsande framvingar 
och mindre storlek. 

Calocampa exoleta L. togs såsom larv af herr konto- 
risten Lundh pä Papaver. I universitetets finska museum 
finnas tvenne exemplar, det ena taget af Bonsdorff i Kaks- 
kerta, det andra i larvstadium af föredr. broder, prof. 0.M. 
Reuter, pä spenat. Arten har blifvit förvexlad med O. ve- 
tusta, från hvilken den skiljer sig genom tillvaron af en sä 
kallad ringfläck, genom mörkare framkant pä framvingarne, 
äfvensom genom tvärbandet pä bakvingarnes undersida, 
hvilket tvärband är taggigare hos C. exoleta än: hos €. ve- 
tusta. Derjemte äro ribborna pä undersidan af bakvin- 
garne hos C. exoleta svartpudrade, hvilket icke är fallet 
hos €. vetusta. Larven af ©. vetusta är grön med en gul 
längslinie pä sidorna samt hvita punktrader pä ryggen, tre 
pä hvarje segment. Deremot är larven af €. exoleta större, 
äfvenledes grönfärgad, men med en röd, gulkantad längsli- 
nie pä sidorna, en gul längslinie högre upp pä hvardera 
sidan samt mellan den röda och den gula längslinien hvita 
punkter, fyra pä hvarje segment, tre i rad och en ofvanom 
den mellersta af dessa tre. Ofvanom den gula längslinien 
finnas pä hvardera sidan af hvarje segment tvä hvita ocel- 
ler omgifna af svart och förenade medelst en svart linie, 
som gär frän den främre ocellens undre till den Ms öfre 
* kant, bildande vidstäende figur: & © 


211 


Herr A. Boman förevisade en fjäril, Theela Prumi L., 
denna sommar tagen i Kivinebb af honom sjelf, förut inom 
värt fauna-omräde bekant endast frän ryska Karelen. 

Herr Mela förevisade en brokig färeförändring af hare 
anträffad i Taipalsaari den 17 augusti af magister Arthur 
Relander. Dess framkropp och ena öra äro hvita, föröfrigt 
är dess sommardrägt normal. — Vidare förevisade herr 
Mela en ljus varietet at Tetrastes bonasia L., skjuten af 
apotekar Ahnger nära Helsingfors. 

Herr A. Arrhenius förevisade nägra frän Finland hit- 
tills icke kända Viola-hybrider, som han sommaren 1885 
funnit pä Äland. Samtliga former hade blifvit granskade 
och bestämda af en bland Sveriges främste Viola-kännare, 
fil. kand. Sv. Murbeck i Lund. De förevisade formerna voro : 

1. Viola mirabilis L.  Riviniana Reich. Af denna 
form anträffade föredr. vid Grelsby i Finström en individ, 
växande vid utkanten af en hassellund, der jemte spridda 
exx. af V. canina Reich. och V. rupestris Smidt stamar- 
terna talrikt förekommo. Habituelt stär hybriden temligen 
intermediärt med hänsyn till dessa. Den är lika som V. 
Riviniana treaxlig och saknar de för V. mirabilis (värfor- 
men) karakteristiska i rosettbladens vinklar stäende läng- 
skaftade blommorna. Om den förra erinra vidare de lan- 
cettlika franstandade lägbladen, endast här och der finnes 
ett eller annat här. Bladformen är intermediär eller när- 
mar sig hos ett blad mer V. mirabilis, hos ett annat åter 
V. Riviniana. Bladfärgen är ljusare än den hos V. Rivi- 
miana. Af V. mirabilis tydligen ärfda karaktärer äro: de 
bredt syllika' nästan helbräddade härkantade stiplerna, de 
breda” foderbladen med sina kraftiga bihang samt stjelkar- 
nas och bladskaftens här, som dock hos hufvudarten stä 
mycket tätare. Blommorna voro halft vissnade, men tyck- 
tes hafva varit ljusare än hos V. Riviniana. 

2. V. Riviniana Reich. > rupestris Schmidt. På of- 
vannämda loka! änträffades några exx. af denna hybrid. 
Till växtsätt samt blommornas storlek och färg visa dessa 
stor likhet med V. Riviniana, genom den täta härbekläd- 


212 


naden pä bladskaft, stjelkar och blomskaft samt genom de 
relativt korta breda stiplerna päminna de äter starkt om 
V. rupestris. Bladens form och färg vexla hos olika blad 
och närma sig än mer den ena, än den andra af föräldrar- 
nas. — En annan något spädare form af denna hybrid 
fann föredr. växande i stor mängd bland stamarterna pä en 
ängsbacke vid Mariehamn. Växtsättet, bladens form och 
färg, blommornas storlek samt kronbladens färg äro mest 
V. Rivinianas, under det den starka härigheten, stiplernas: 
form och den smala rödvioletta sporren vid första ögonka- 
stet röja V. rupestris. 

3. V. canina Reich. x Riviniana Reich. Äfven 
denna hybrid togs vid Grelsby. De insamlade exemplaren 
äro till sina karaktärer intermediära. Hit höra möjligen 
nägra former, som finnas i H. M. F. under namn af V. sil- 
vatica. 

Slutligen meddelade hr Arrhenius, att han vid gran- 
skandet af de i H. M. F. befintliga Viole bland dessa icke 
funnit en enda typisk V. silvestris Reich. Pä grund af denna 
omständighet i förening med det faktum, att nämda arts, 
utbredning i Sverige är inskränkt till de sydligaste provin- 
serna, ansåg föredr., att V. silvestris tills vidare måste be- 
traktas som en icke finsk art. Alla de former finske fyto- 
grafer hittills kallat V. silvestris eller silvatica tillhöra V. 
Riviniana Reich., en enligt nyare äsigter frän V. silvestris 
Reich. väl skild art. 

Ordföranden meddelade följande upplysningar om mjöl- 
drygan. Den äkta mjöldrygan, Claviceps purpurea, öfver- 
vintrar, som bekant, pä råg och Bromus secalinus samt till- 
fälligtvis pä andra gräs. Vissa är finner man den i större 
mängd, andra är är den sparsam. Den sporbärande svam- 
pen är icke funnen i Finland, och föredragarens odlingsför- 
sök med sklerotierna hafva alltid strandat. Sistlidna sommar: 
fann föredr. pä Ekenäs strand Heleocharis palustris angripen 
af en Claviceps, och äfven pä sin villa i Lojo päträffade. 
han talrika mjöldrygor pä strandens Heleocharis-inflorescen- 
ser. Artens litenhet och andra yttre kännetecken göra det 


213 


sannolikt, att den i fräga varande arten är en annan än 
den äkta mjöldrygan, hvarför föredragaren uppmanade Säll- 
skapets medlemmar till vidare undersökningar. — Med an- 
ledning häraf anmärkte herr Selan, att han den 23 augu- 
sti detta är iakttog samma fenomen pä Heleocharis palu- 
stris vid Barkarila i Lappvesi nära Villmanstrand. 

Hr Selan förevisade några af herr E. L. von Julin in- 
lemnade exemplar af nordiska tryffeln, Elaphomyces granu- 
latus, frän trakten kring Ekenäs. 

Sedan de medlemmar af expeditionen till halfön Kola, 
hvilka kunde väntas till detta sammanträde, infunnit sig, 
helsade Ordföranden expeditionen välkommen åter. Hels- 
ningen besvarades derpä af professor J. A. Palmen. Pä 
uppmaning af ordföranden afgäfvo derefter herrar Palmen 
och Kihlman vexelvis en utförlig och med intresse åhörd 
berättelse om resans förlopp och allmännaste resultat, illustre- 
rad af ett kartutkast öfver den genomresta Kolahalfön. : 
Berättelsen, hvilken skulle afslutas af herr Brotherus, mä- 
ste dock denna gång afbrytas i följd af den långt fram- 
skridna tiden. 

Till införande i Sällskapets Meddelanden anmäldes: P. A. 
Karsten: Symbole ad mycologiam fennicam XXIII et XXIV; 
R. Hult: Die alpinen Pflanzenformationen des nördlichsten 
Finlands. 


Den 5 november 1887. 


Herr J. Sahlberg meddelade att han under sistlidne 
augusti och förra hälften af september företog en entomo- 
logisk exkursionsresa till norra Österbotten och Lappland 
följande Torneå och Muonio elfvar upp till Muonioniska. På 
uppresan gjordes exkursioner i Töysä, i Karunki, vid Aava- 
saksa, i Turtola och Kolari samt vid Muonio kyrkoby, der- 
ifrän fjällen Olostunturi och Pallastunturit bestegos i sällskap 
med biskop Johansson, hvilken icke allenast bekostade re- 
san utan äfven hjelpte till vid samlandet. Under hela fär- 
den var väderleken högst ogynsam, i det knapt en enda till 
exkursioner egnad dag aflopp utan regn, hvilket föll i sä- 


214 


dan ymnighet, att elfven steg sä högt öfver sina bräddar 
som sällan ens under värflödet plägar vara fallet. Resulta- 
tet af insamlingarna, hvilka verkstäldes med vattenhäf, blef 
dock temligen tillfredsställande, och icke få arter, som af 
föredragaren blifvit beskrifna efter enstaka exemplar, erhöl- 
los nu i stort individantal. Såsom för Finlands fauna nya 
anmäldes följande Coleoptera, hvilka voro sä godt som de 
sista återstående arter, som voro kända från nordligaste 
Skandinaviens fjälltrakter och ännu ej ertappats inom värt 
omräde: 

Eudectus Giraudi Redt., funnen i ett enda exemplar 
af biskop Johansson under barken af björk i en bränd skog 
i Kolari. Förut inom Skandinavien funnen endast i Dalar- 
nes fjälltrakter. 

Megatoma pubescens Zett., tagen i en murken aspstam 
i Muonioniska nära Pallastunturit, Förut funnen under bar- 
ken af gran i Lappland af Zetterstedt samt i Sibirien. 

Dorytomus lapponicus n. sp. närbeslägtad med den si- 
biriska @mbecillus Faust., tagen i flere exemplar pä små nöd- 
vuxna buskar af Salix lapponum pä Pallastunturit. Förut 
känd frän arktiska Sibirien och Daurien. 

Adania arctica Schneit., tagen pä högsta toppen af 
Keräskerä inom Pallastunturit af biskop Johansson. Förut 
funnen endast i nordligaste delen af Sveriges Lappmark. 

Vidare förevisade herr Sahlberg en intressant nykom- 
ling till vär bifauna, Dasypoda hirtipes Fabr., tagen af stats- 
rådet Günther vid Petrosavodsk. Denna art representerar 
ett för värt land nytt slägte och är utmärkt isynnerhet ge- 
nom honans yfvigt långhåriga, nästan busklika, bakfötter 
och genom vanan att ligga pä sandfält i mynningen af sin 
häla spelande med sina vackra fötter i solskenet. 

Herr Palmen meddelade nägra notiser om Nucifraga 
caryocatactes och dess vandringar. Denna fogel förekom- 
mer nämligen i tvenne former, en tjocknäbbad med vestlig 
och en klennäbbad med östlig utbredning. Af dessa var det 
den sistnämda, som är 1885 företog sin stora vandring 
vesterut, dä den till och med häckade i Korpo. — Före- 


215 


dragaren uppmanade vidare herrar zoologer att insända 
uppgifter om artens förekomst under det snart till ända 
gångna året. 

Derjemte förevisade herr Palmén en hvitspräcklig orre 
från Kronoby, skänkt af stationsinspektor Al. Geitel, samt 
ett exemplar af Anas rutila från Esbo skärgård föräradt af 
preparator Forssell, begge inlemnade till Sällskapet att inför- 
lifvas med samlingarna 1 universitetets museum. 

Herr E. Reuter förevisade en för den finska floran ny 
växt, Fritillaria meleagris L., hvilken lyceisten J. E. Mon- 
tell funnit i mängd växande, antagligen spontant, pä en fuk- 
tig äng lydande under Bolstaholm i Geta pä Äland. 1 Sve- 
rige gär den enligt Hartman mot norr upp till Gestrikland 
(Gefle), Vestmanland och Vermland. 

Herr John Linden förevisade en i Finland förut icke 
antecknad barlastväxt, Ballota nigra 8 fetida (Lam.), som 
han anträffat pa Räfsö barlastplats. I Sverige gär den upp 
till Gefle. 

Herr Robert Boldt framlade till päseende tvenne algo- 
logiska märkvärdigheter: 

Nostoc pruniforme (L.) Ag. forma maxima, af honom 
tagen i Humppila vik af Hornavesi i Lojo, der den förekom- 
mer i klumpar af ända till fem cm. tvärmätt, samt 

en tapetartad algvegetation från ett af vattenledningens 
filtra vid Gammelstaden. Detta papperartade öfverdrag hade 
af ingeniör Huber blifvit lemnadt till undersökning för utrö- 
nandet af dess möjliga vädlighet för rörledningarna, och 
hade hr Boldt funnit detsamma bestå af följande former: 

Conferva (sannolikt stagnalis); utgör hufvudmassan. 

Oedogonium undulatum, sparsamt inströdda celler. 

Oedogonium sp., stor och grof, jemte Conferva sp. all- 
männast, 

Spirogyra sp., steril, 

Xanthidium antilopeum, 

Cosmarium margaritiferum, 

C. botrytis, ett ex. närmande sig €. Turpinii, 

C. ornatum var. lithawica Racib., 


216 


Closterium acerosum, 

Diatomacee, 3 exx. 4 arter, 

Palmella-stadium. 
I denna massa finnas några Orustaceer inblandade i ganska 
stort individantal, hvilka blifvit granskade af dr O. Nord- 
gvist och befunnits utgöra 

Eurycerus lamellatus, 

Simocephalus vetulus, 

2 Sida erystallina, 

Cyclops sp. 
Med anledning af detta föredrag upplyste hr Elfving, att 
grunden till oron för vattenledningen varit den för nägra är 
sedan inträffade ,,Wassercalamität in Berlin‘, orsakad af en 
svamp, Cladothrix Kiihniana, hvilken inträngt i och till- 
täppt vattenledningsrören i Berlin. 

Herr Sclan förevisade exemplar af Sherardia arven- 
sis L., tagna 1884 af lektor Strömborg pä en gärdsplan i 


Borgå, der arten sedan dess hållit sig qvar. Herr E. Reu- 


ter och Arrhenius sade sig hafva sett samma art pä flere 
gårdar i Åbo. 

På förslag af hr Arrhenius beslöt Sällskapet söka få 
den botaniska delen af mötesförhandlingarna refererad i Bo- 
tanisches Centralblatt. Förslagsställaren anmodades att på 
Sällskapets vägnar fortsätta sin påbörjade korrespondens 
härom med bladets utgifvare, dr Uhlworm. Referent blef 
förslagsställaren hr Arrhenius. 


Den 3 december 1887. 


Herr Sjöstrand förevisade tvenne exemplar af Tringa 
maritima Briinn., af honom skjutna vid Bogskär, och gaf om 
fogelns förekomst följande upplysningar: 

Förut är Tringa maritima inom Finland känd endast 
från Ishafvets närhet, i det enligt uppgift i Finl. Fogl. I, 
professor Malm den 9 oktober 1841 skjutit ett exemplar i 
Utsjoki. Derjemte förvaras i finska fogelsamlingen ett exem- 
plar från sydkusten utan uppgifven lokal. Det antages vara 
skjutet i Helsingforstrakten och befans af v. Wright vid en 


NE 


217 


1858 företagen revision af samlingen tillhöra denna art. 
Dess förekomst i södra Finland kunde nu bekräftas af före- 
dragaren, hvilken hvarje höst i tre ärs tid observerat och 
skjutit fogeln vid Bogskär. År 1884 sköt han 3 exemplar, 
1885 sköt han ett och aflidne arkitekten Nylander ett annat 
exemplar. Är 1886 sköt föredragaren 5 stycken af det tju- 
gutal, han under oktober och november mänader iakttog 
vid fyren. Det sista exemplaret sköts den 17 november, 
men ännu sä sent som den 23 november sägs ett exemplar. 
Är 1884 sägos fyra i en flock, men sedermera visade sig 
foglarne endast en eller tvä i sender, utom en gäng, dä de 
voro tre tillsammans. Föredragaren antager att ett ringa 
antal af denna art vid flyttningen tager vägen längs vära 
kuster, ehuru de hittills undgätt uppmärksamheten i följd af 
sin sena flyttningstid och sin vana att endast hälla sig längt 
ute vid de yttersta skären. 

Herr Mela förevisade en vacker samling af 51 arter 
parasitmaskar jemte ätföljande förteckning och ett häfte 
teckningar i förstorad skala, allt hopbragdt och till Sällska- 
pet föräradt af studenterna fröknar Eskelin och Rosgvist. 

Vidare framvisade herr Mela tvenne skinn af späda 
räfungar, till Sällskapet förärade af magister G. Grönfeldt, 
ordförande för Björneborgs jagtiörening. 

Herr O. M. Reuter förevisade en för Finlands fauna 
ny microlepidopter af familjen Chilanide, Schenobius gi- 
gantellus Schiff., hvars larf lefver pä Phragmites. En hane 
af denna art hade han funnit i augusti 1885 vid stranden 
af en utskärsholme i Pargas och af honan hade han tagit 
flere exemplar under olika tider af augusti senaste sommar, 
flygande längs vasskanten utanför Gullö i Karis, der arten 
icke syntes vara särdeles sällsynt. Dess hemland är egent- 
ligen Centraleuropa, men den har äfven hlifvit funnen i sö- 
dra Ryssland och i Sverige. 

Herr E. Reuter förevisade tvenne för finska fjärilfaunan 
nya nattfjärilar Mamestra Geniste Bkh. och Dryobota Pro- 
tea Bkh., af hvilka den förra blifvit af föredragaren funnen 
i juni mänad 1885 pä Lofsdal i Pargas äfvensom pä Äland. 


218 


Den tillhör egentligen mellersta Europa, men har äfven blif- 
vit funnen i Livland och vid S:t Petersburg samt gär i Sve- 
rige till Upland. Den senare åter anträffades af föredragaren 
förlidne sommar såsom larv pä ek. Larven var enfärgadt 
grön med en svag dragning i gult samt försedd med en 
gulhvit linie längs ryggen och en dylik pä hvardera sidan. 
Den förpuppade sig den 26 juni och blef imago den 16 au- 
gusti. Arten har sitt hemland i sydvestra och mellersta 
Europa, men har likasom den förra äfven anträffats i Liv- 
land och Sverige, i hvilket senare land dess nordgräns äf- 
venledes är Upland. 

Dessutom förevisade herr E. Reuter en för finska fjä- 
rilsamlingen ny art, Hadena gemina Hb., hvilken förut blif- 
vit tagen i Nyland, men under senaste sommar anträffats 
af lyceisten Ivar Aminoff pä Tenhola i Lemo socken. 


Herr Edgren afgaf en utförlig berättelse öfver den 
forskningsresa, som han jemte herr Levander sommaren 
1887 pä Sällskapets bekostnad företagit till Solovetska öarne 
och Terska kusten. 

Till publikation i Meddelandena anmäldes af $. O. 
Lindberg: Bidrag till nordens mossflora. Pars IM. 


Den 4 februari 1888. 


Herr H. Wasastjerna förevisade en af herr Björn Wa- 
sastjerna i Helsinge funnen och för vär fauna ny fjäril, 
Leucania obsoleta, förut anträffad i norra Tyskland, i Sve- 
rie och vid S:t Petersburg. 


Herr M. Brenner förevisade följande anmärkningsvärda, 
synbarligen utifrån införda växter, tagna af elever vid här- 
varande realskola: Papaver argemone (Hangö, badhusparken), 
en smalbladig och småblommig form af Potentilla fruticosa, 
Trifolium fragiferum (Gamla Karleby, barlastplats) och 
Ajuga reptans (Gamla Karleby). I sammanhang härmed 
omnämde herr A. V. Gadolin att han för fyra är sedan 
funnit Papaver argemone pä en barlastplats vid Borgå. 

Herr R. Boldt inlemnade till offentliggörande en upp- 


219 


sats: , Zakttagelser öfver könsförhällandena hos lönnen** samt 
redogjorde för dess innehåll. 

Herr Arrhenius förevisade exx. af Polygonum Rayi 
Bab. f. boreolis A. Arrh., tagna af honom sommaren 1880 
vid Nyborg i Varanger. Arten hade tidigare blifvit funnen 
af hr handlanden Nordvi vid det närbelägna Nesseby. Ut- 
förligare meddelande härom lofvade föredr, inom kort offent- 
liggöra. 

Herr Arrhenius tillkännagaf, att dr Uhlworm med nöje 
samtyckt till införande af referat af Sällskapets möten i Bo- 
tanisches Centralblatt pä sätt som pä senaste novembermöte 
afhandlats; och beslöts det, att tills vidare i enlighet med dr 
Uhlworms förslag taga 250 ex. af de särtryck af referaten, 
som dr Uhlworm förbundit sig att vid årets slut lemna till 
ett pris af 18 Rmk pr tryckark. 


Den 3 mars 1888. 


Herr Hj. Hjelt anmälde, att det arbete om utbrednin- 
gen af Finlands kärlväxter, hvilket han för flere år tillbaka 
anmält till tryckning, omsider är tryckfärdigt, och kommer 
dess titel att blifva Conspectus flore fennice. Ännu under 
tryckningen, hvilken börjar med Filices och afslutas med 
Dicotyledonex, mottager herr Hjelt med tacksamhet hvarje 
upplysning om växternas utbredning i landet och nya växt- 
lokaler, 

Herr Sclan förevisade Scrophularia nodosa med gul- 
gröna blommor, funna pä Runsala vid Åbo af dr A. R. 
Spoof och af honom inflyttad i trädgård, der färgvarieteten 
bibehällit sig. 

Herr O. M. Reuter inlemnade till införande i Sällska- 
pets Meddelanden en uppsats med titeln: En ny Cerato- 
combus frän Finland. 

Följande arbeten inlemnades dessutom till publikation af 
J. P. Norrlin: Bidrag till Hieraciumfloran i skandinavi- 
ska halföns mellersta delar och af P. A. Karsten: Symbole 
ad mycologiam fennicam, Pars XXV. 


220 


Den % april 1888. 


Inom utsatt tid hade reseunderstöd för instundande 
sommar ansökts af fil. kand. E. V. Blom, som i botaniskt 
afseende ärnade undersöka trakterna söder om Brahestad, 
student John Linden, hvilken hade att i samma syfte un- 
dersöka den del af östra Karelen, som i söder begränsas af 
Vuoksen och i norr af Hiitola ä, samt student J. A. Sand- 
man för ornitologiska exkursioner i Kittilä. — Emedan i 
följd af särskilda omständigheter full visshet angäende de för 
exkursioner disponibla medlen för tillfället icke kunde fäs, 
beslöt Sällskapet, efter det dr Kihlman yrkat pä frägans be- 
redande af ett skildt utskott, att ät tryckningskomiten upp- 
draga att till Sällskapet inkomma med förslag i anledning af 
dessa ansökningar, rörande hvilka pä grund af ärendets 
brådskande natur beslut skulle fattas pä ett extra möte. 
Tillika beslöts, att tryckningskomiten äfven framdeles vid 
fräga om reseunderstöd skall förbereda ärendena. 


Herr G. Sundman öfverlemnade till Sällskapet de sista 
plancherna af sitt nu slutförda arbete , Finska fogelägg“ 
samt redogjorde för ett sammanhang, som han trott sig 
finna mellan färgen af fjäderbeklädnaden och vissa färger ä 
ägget. 

Herr J. Sahlberg anmälde och förevisade tre för vär 
fauna nya fjärilar: Melitea Iduna Dalm., tagen af A. Pal- 
men i två exx. vid Voroninsk (Kola-expeditionen) den 14 
juli 1887, förut anträffad i arktiska Norge och Sverige. — 
Acronycta cuspis Hb. finnes i ett exemplar frän Helsingfors 
1 Universitetets finska samling, men har varit förvexlad med 
A. Psi L., frän hvilken den skiljer sig genom renare hvit 
färg pä framvingarne och mörka bakvingar — nägra smärre 
olikheter i teckningen att förtiga. Den förekommer i Sve- 
rige ända upp till Dalarne samt i södra Norge. 4Agrotis 
vitta Hb., tagen i Karislojo sistlidne sommar af föredraga- 
ren; anträffad i södra och mellersta Sverige. — Plusia pul- 
chrina UII., funnen h. o. d. i södra och mellersta Finland, 


221 


men förut hos oss förvexlad med PI. Jota L., hvilken i 
värt land är funnen endast pä Aland af Tengström. 

Vid granskning af de finska formerna af den föga art- 
rika coleopterfamiljen Eucnemide hade anträffats några för 
faunan nya arter. Af slägtet Troscus finnes hos oss, utom 
den förut kända Tr. dermestoides L., hvilken synes vara in- 
skränkt till landets sydvestligaste hörn, äfven Tr. carini- 
frons Bonv. i södra och mellersta Finland (förekommer äf- 
ven i Norge, Östersjöprovinserna och mellersta Europa) samt 
Tr. brevicolis Bonv., som är 1865 togs vid Kuopio af €. 
Lundström. Denna art är ny för Skandinavien och norra 
Europa, men vidt utbredd i Tyskland och Frankrike. 
| Af slägtet Dirhagus tillkommer D. lepidus Rosenh., 
funnen nägra gänger i Yläne och Karislojo, förut känd en- 
dast från några lokaler i mellersta Europas bergstrakter: 
Den står nära D. pygmeus F., men är större och utmärkt 
genom längre kamtänder pä kammens atenner, djupare in- 
tryckningar pä prothorax m. m. — I sammanhang härmed 
nämdes att Hypocelus attenuatus Mäklin, som förts dels 
till slägtet Hypocelus, dels till Nematodes, enligt typexem- 
plaret hör till Dirhagus och är identisk med den något se- 
nare beskrifna D. longicornis Hampe från mellersta Europa, 
hvilken derför bör kallas D. attenuatus Mäki. Af detta slägte 
ega vi i Finland säledes fyra arter, medan Thomson frän 
Sverige upptar endast en, hvilket utgör ett nytt exempel pä 
värt lands rikedom pä skogsinsekter. 

Bland de frän Kola halfön sistlidne sommar medförda 
samlingarna hade redan anträffats tre nya arter skalbaggar: 
Bembidium Palmeni J. Sahlb., tagen i ett exemplar pä Lu- 
jaurfjällen af Palmen och i ett exemplar vid Kola af En- 
wald. Arten stär nära B. Fellmani Manrh., men utmärker 
sig genom sin plattryckta, svarta kropp samt päminner der- 
igenom om B. Hasti Sahlb. — Hydroporus punctatulus J. 
Sahlb. tagen vid Tschavanga i tvä exemplar af herr Levan- 
der. Den stär nära H. fuscipennis Schaum., men är dub- 
belt mindre, smalare samt utmärkt genom mycket tät och 
grof punktur. — Hydroporus Levanderi J. Sahlb., vid för- 


222 


. sta päseendet lik föregående, äfvenledes med tät och grof 
nunktur pä elytra, men stående närmare H. glabriusculus 
Aubi. Den skiljes lätt frän alla närstäende genom nästan 
okantad prothorax med rundade sidor och trubbiga bakvink- 
lar. Arten blef tagen af herr Levander i tre exemplar vid 
Kusomen och Varsuga i juli och i augusti. 

Herr A. Petrelius förevisade en efter forskningarna se- 
naste sommar uppgjord karta öfver Kola halfön, i skalan 
1:816000, hvilken jemförd med ryska generalstabens kartor 
från 1865—1871 i en mängd punkter beriktigade dessa. 

I sammanhang härmed tillkännagaf herr Palmön att 
dessa ryska kartor icke voro de nyaste öfver denna trakt, 
säsom man inom expeditionen trott pä den grund alt just 
dessa erhållits vid rekvisition från det officiela försäljnings- 
stället för generalstabens kartor i S:t Petersburg. Från åren 
1371—1878 finnas andra, likaledes af ryska generalstaben 
upprättade kartor öfver Kola halfön, hvilka föredragaren 
kort före mötets början fätt del af och & hvilka flere af de 
nu af den finska expeditionen gjorda rättelserna redan blif- 
vit i nägon män utförda. 

Herr Selan förevisade tre inom landet förut icke an- 
träffade barlastväxter, hvilka af kand. V. Lauren tagits vid 
Wasa: Sisymbrium austriacum Jacg.,, hemma i mellersta 
Europa, Remeria hybrida DC. från medelhafsländerna samt 
Silene muscipula Gmel. från samma trakter. 

Till publikation anmäldes för Acta: Anatomisch-systema- 
tische Studien über skandinavische Juncaceen von Axel 
Arrhenius, samt Fenologiska anteckningar gjorda i Sodan- 
kylä socken sommaren 1882 af E. V. Blom, äfvensom Pi- 
drag till kännedomen om floran i Sodankylä socken af den- 
samme. 


Årsmötet den 12 maj 1888, 


Ordförandens ärsberättelse var af följande lydelse: 

Under det sista äret hafva tvenne tilldragelser af all- 
männare intresse för Societas pro Fauna et Flora fennica 
inträffat, den ena af ljus, den andra af mörk färg. 


223 


Den förra bestär deruti att alla medlemmarne af Kola- 
expeditionen välbehällna äterkommo från sin mödosamma 
och nägon gäng farliga färd, samt att de till större delen 
lyckats förverkliga sin föresatta reseplan; att de icke i allt 
hade önskad framgäng beror dock ej pä nägon uraktläten- 
het frän deras sida, utan pä naturhinder, dem ingen mensk- 
lig makt kunnat undanrödja eller förekomma. För att ut- 
trycka sin glädje öfver att äter i sin brödrakrets fä helsa 
resandena friska och arbetskraftiga såsom förut, höll Säll- 
skapets öfriga medlemmar för dem en enkel kollation, hvars 
intryck nog länge skall fortlefva såväl i värdarnes som i he- 
dersgästernas minne. Att de under resan inhöstade samlin- 
garna ej ännu hunnit sofras och vederbörligen bearbetas 
ligger i öppen dag, dä alla deltagarne haft mängahanda 
andra värf att till först taga vara pä. I afsigt att göra all- 
mänheten ätminstone ytligt underkunnig om resans resulta- 
ter, anordnade expeditionen en utställning af sädana före- 
mål, som kunde vara lättfattligare eller af mera omfat- 
tande intresse, hvilken utställning i sanning gjorde insam- 
larne och utställarene all heder oeh derför äfven kunde glädja 
sig at rätt talrika besök. 

Den senare, den mörka punkten är utgängen vid snart 
slutande landtdag af frägan om fördelningen af medel frän 
Längmanska donationsfonden. Under senaste triennium ät- 
njöt Sällskapet frän nämda fond ett ärligt understöd af 
2,000 fmk och hade hoppats att fortsättningsvis bibehäl- 
las dervid, hvilken förhoppning dock olyckligtvis slog fel. 
Jag säger »olyckligtvis», och det med full rätt, ty Sällskapet 
har ätagit sig tryckning af flera för den inhemska natur- 
forskningen vigtiga afhandlingar, hvilka komma att kräfva 
stor penningeuppofiring, såsom t. ex. herr Hj. Hjelts omfat- 
tande verk öfver de finska kärlväxternas utbredning, det 
der ensamt för sig torde fordra en utgift af minst 4,000 fmk 
och hvars tryckning redan är påbörjad samt icke kan af- 
brytas. Enda botemedlen för den förlägenhet, i hvilken Säll- 
skapet utan någon egen förskyllan nu kommit, äro: att un- 
der några är framåt alla inlemnade skrifter strängare än 


224 


hittills granskas, innan de befordras till tryckning; att inga 
reseunderstöd tillsvidare utdelas, sä vida ej nägon uppgift 
af största vigt föreligger; att i fall af behof förskott tages 
frän den stäende fonden, för att med görligaste första till 
densamma återbetalas; samt slutligen att den enskilda offer- 
villigheten tages i anspräk. Härigenom vägar jag hoppas, 
att Sällskapet i en snar framtid åter skall komma in i de 
gamla mindre trånga skrufgängorna. 

e Under årets lopp hafva publicerats: 4:de delen af Sällska- 
pets Acta, som hel och hällen upptages af herr Wainio's 
Monographia universalis Cladoniarum, P. I, samt 14:de häf- 
tet af dess Meddelanden, innehällande uppsatser af herrar 
Wainio, Brenner, Hisinger, Lindberg, Karsten, Kihlman, 
Nordqvist, Scelan och Hult. 

Säsom understöd till under sommaren detta är tillernade 
resor har Sällskapet pä derom gjord skriftlig anhållan tillde- 
lat kand. £. V. Blom en summa af 350 fmk för botanisk 
undersökning af trakten söder om Brahestad, ät stud. John 
Lindén 400 fmk, pä det denne måtte sättas i tillfälle att 
studera vegetationen i vissa delar af östra Karelen, samt en 
lika stor summa ät stud. J. A. Sandman för anställande af 
en ornitologisk resa inom trakterna kring Kittilä. 

Följande afhandlingar hafva influtit af R. Hult: Die alpi- 
nen Pflanzenformationen des nördlichsten Finlands; J. P. 
Norrlin: Bidrag till Hieraciumfloran i Skandinaviska half- 
öns mellersta delar; P. A. Karsten: Symbole ad Mycologiam 
fennicam, P. XXIU—XXV. S. O. Lindberg: Bidrag till nor- 
dens mossflora, P. II.; A. Arrhenius: Anatomisch-systema- 
tische Studien über skandinavische Juncaceen. 

Dessutom hafva till arkivet öfverlemnats ätskilliga re- 
seberättelser, nämligen af herr Brotherus öfver en till Kola- 
halfön under sommaren 1887 företagen botanisk resa; af 
herr Edgren en skildring af den färd han jemte herr Le- 
vander under samma sommar företog till Solovetska klo- 
stret och Terska kusten; af herr V. Laurén redogörelse: 
angående den af honom sommaren 1886 anstälda resan till 
Åland, hvilka alla forskare af Sällskapet erhållit reseunder- 


225 


stöd. Slutligen har af herr E. W. Blom aflemnats tvenne 
uppsatser, den ena under titel af »Fenologiska anteckningar 
gjorda i Sodankylä socken sommaren 1882», den andra af 
»Bidrag till kännedomen om floran inom Sodankylä socken». 

Mänadsmötena hafva varit talrikare besökta än nägon- 
sin förut och dervid föredrag hällits af hrr A. Arrhenius, 
Rob, Boldt, A, Boman, M. Brenner, Hj. Hjelt, ©. Kihlman, 
S. O. Lindberg, J. Linden, A. J. Mela, J. A. Palmen, A. Pe- 
trelius, Enzio Reuter, O. M. Reuter, Th. Salan, J. Sahlberg, 
Sjöstrand, (G. Sundman samt H. Wasastjerna. Den botaniska 
delen af förhandjingarna vid mötena skall, i enlighet med 
Sällskapets beslut, hädanefter ingå i dr Uhhvorms Botanisches 
Gentralblatt; till referenter härför utsägos hrr Arrhenius och 
Kihlman, hvilken senare dock afsade sig uppdraget. 

Till nya medlemmar af vårt samfund hafva kallats 
frökn. K. 8. Eskelin och J. A. Rosgvist, kand. V. Ramsay, 
studd. E. Bützow, A. G. Petrelius, E. Sandell och P. A. Thune- 
berg, vaktm. G. Nyberg samt preparator G. V. Forssell. 

Intendentens för de zoologiska samlingarna A. J. Mela 
ärsberättelse var af följande lydelse: 

Om vi undantaga Kola expeditionens rikhaltiga skör- 
dar hvilka ännu ej blifvit med samlingarne införlifvade, har 
vertebratsamlingen tillvuxit jemförelsevis litet. Den har ihäg- 
kommits med gälvor (dels i utbyte) af herrar A. v. Bons- 
dorff, O. Collin, Forssell, Helaakoski, V. Lindman, Arth. 
Relander, Sandman, Sjöstrand och Zidbäck. Nägra af dessa 
gälvor äro ganska intressanta, såsom: Larus eburneus från 
Uleåborg af lektor Zidbäck, Vulpanser casarca från Esbo 
af hr Forssell, Anser albifrons frän Fredrikshamn af baron 
v. Bonsdorff, Anser minutus från Tammerfors af mag. Helaa- 
koski, Vulpanser tadorna från Virdois af mag. Collin, samt 
Columba turtur från Pudasjärvi af doktor Verner Lindman. 

Expeditionen till Kola halföns sydkust, hvilken företogs 
af herrar Edgren och Levander, har hemfört en hel mängd 
intressanta saker bland annat 34 arter foglar af herr Ed- 
gren och 15 arter fiskär af herr Levander (se förteckningen 
längre fram) Bland dessa fiskar mä särskildt framhållas 


15 


226 


följande för Hvita hafvet härtills okända: Phobetor pistilli- 
ger från Solovetsk, Lumpenus lampetreformis från Solo- 
vetsk, Centronotus gunellus, Ammodytes lancea och Pleu- 
ronectes limanda. | 

De inhemska insektsamlingarna hafva under året vun- 
nit en synnerligen rik tillväxt särskildt genom den mängd 
insekter af skilda ordningar som från Kola halfön medförts 
af professor A. Palmén, magister R. Enwald, studeranden 
M. Levander, kandidat Kl. Edgren och docenten O. Kihlman. 
Af dessa hafva hittills dock endast större delen af Coleo- 
ptera blifvit bestämda. Af sistnämda ordning har likaledes 
en mängd blifvit inlemnad af professor J. Sahlberg, hvilken 
till samlingen öfverlemnat talrika exemplar af de grupper, 
han under året granskat, insamlade i skilda delar af områ- 
det. Fjärilsamlingen har förökats hufvudsakligast genom 
gåfvor af herrar studd. E. Reuter, Bj. och H. Wasastjerna. 
Dessutom har statsrådet A. Ginther riktat insektsamlingarna 
med flera värdefulla arter från ryska Karelen, hvarjemte 
mindre omfattande bidrag lemnats af fröken E. Elmgren, 
prof. O. Reuter, magister K. J. Ehnberg, studerandene A. 
Boman och H. Hollmen, lyceisterna I. Aminoff och H. Hjelt 
och kontoristen R. Lundh. 

Genom alla dessa gäfvor hafva ifrågavarande samlin- 
gar förökats med följande antal för desamma nya arter: 
af Hymenoptera 1 art inlemnad af herr A. Giinther, af Co- 
leoptera 41 arter (deraf 26 inlemnade af J. Sahlberg, 7 bland 
hvilka 3 förut obeskrifna af M. Levander, 3 af A. Günther, 
2 af A. Palmén, 2 af R. Enwald, 1 af O. Kihlman) och af 
Lepidoptera 13 arter (deraf 4 inlemnade af E. Reuter, 2 af 
H. Lundh, 1 af O. Reuter, 1 af J. Sahlberg, 1 af I. Aminoff, 
1 af H. Hjelt samt 3 förut förvarade i de finska samlin- 
garna, ehuru med närstående arter sammanblandade) eller 
tillsammans 55 för samlingen nya insektarter. 

Granskningen af Coleoptersamlingen har under året 
fortskridit, hvarvid serien Serricornia har blifvit genom- 
gången, hvarjemte den nya geografiskt ordnade uppställnin- 
gen af denna insektordning ökats med familjerna Bu- 
prestide och Elateride. 


227 


Slutligen förtjenar omnämnas den värdefulla gåfva af 
parasitmaskar utgörande 51 arter, som förärats af studd. 
fröknarna K. S. Eskelin och A. J. Rosqvist. 


Intendenten för de botaniska samlingarna herr Fr. Elf- 
ving uppläste följande ärsberättelse: 

Samlingen af finska växter har under äret förökats 
med 343 kärlväxter, 45 mossor, en alg och tre svampar; 
den karpologiska samlingen har ökats med 102 nummer. 
Dessutom har Sällskapet fätt emottaga en samling sprit- 
preparat af finska kärlväxter samt en stamsektion. De mest 
omfattande bidragen hafva lemnats af dr A. O. Kihlman (frön 
frän ryska Lappmarken m. m.), kandidat E. V. Blom (kärl- 
växter från Sodankylä) samt magister R. Boldt (spritprepa- 
rat). För öfriga gäfvor har Sällskapet att tacka herrar mag. 
A. Arrhenius, stud. Ch. E. Boldt, frih. R. de la Chapelle, mag. 
0. Collin, kand. V. Lauren, professor S. O. Lindberg, stud. 
J. Linden, lyceist J. Montell, professor J. P. Norrlin, prof. 
Th. Salan, dr A. R. Spoof, lektor J. E. Strömborg, stud. 
E. Rettig, magister H. Zidbäck; dessutom har genom rektor 
M. Brenner, lektor K. J. W. Unonius och magister H. Zid- 
bäck växter, insamlade af elever vid läroverk i Helsingfors 
och Uleäborg, till samlingarna öfverlemnats. 

Enligt gammal sed bör slutligen framhällas bland de 
inlemnade finska fröväxterna Fritillaria meleagris samt flere 
Viola- och Salix-hybrider såsom icke förut i landet an- 
träffade. 

Om bibliotekets tillväxt afgaf bibliotekarien herr A. O. 
Kihlman följande redogörelse: 

Sällskapets bibliotek har under året ökats med 491 
numror; häraf 


skrifter af blandadt innehåll. . . . 286, 
Patanikid. Jad riassuanmaisea 09..00b8)od 109; 
Z00lagi 12180: . mua Ji 190091497 
geologi och otit 8: 00519001 9/ 108 
geograitbis JIA 21. i dnulotua 019 


diverse mindre Hih Junat ordet 


228 


En mer än vanligt betydande del af detta antal utgö- 
res af delvis mycket värdefulla gäfvor, som Sällskapet fätt 
emottaga af följande enskilda författare: proff. S. O. Lind- 
berg, W. Nylander, J. A. Palmen och O. M. Reuter, drr Fr. 
Elfving, P. A. Karsten, H. Lojander, A. Lundström, O. Nord- 
stedt och Th. Pleske, samt konsul G. Sundman. Det stora 
flertalet nytillkomna skrifter har dock erhällits genom byte 
med de vetenskapliga institutioner, för närvarande 165 till 
antalet, med hvilka Sällskapet af gammalt underhällit förbin- 
delse. Sedan senaste årsmöte har aftal om utbyte af skrif- 
ter träffats med: R. Instituto botanico di Koma, Real Aca- 
demia de Ciencias exactas, fisicas y naturales de Madrid, 
The Wagner free Institut of Science of Philadelphia, Ber- 
gens Museum och Medicinische-naturwissenschaftliche Sec- 
tion des siebenbiirgischen Museum-Vereins in Klausenburg. 

Af skattmästaren senator I. Fellmans redovisning för 
kassaförvaltningen under äret framgick att stäende fonden, 
i följd af utlottning utaf en obligation, utgör Zny 30,807: 85. 

Sällskapets samtlige funktionärer blefvo ätervalda för 
nästkommande är. Till revisorer för Sällskapets räkenska- 
per utsägos statsrådet A. Moberg och rektor M. Brenner. 

Till publikation inlemnades Symbole ad Mycologiam 
fennicam, Pars XXVI af P. A. Karsten. 

Herr Sahlberg anmälde och förevisade tvenne bland de 
intressantaste nykomlingarne till vär Coleopter-fauna, hvilka 
senaste sommar hemförts från Kola halfön, näml. Thanato- 
philus trituberculatus Kirby och Eubrychius velatus Gyll. — 
Den förra af dessa två hör till familjen Szlphide. Arten 
har först blifvit beskrifven från Nord Amerika och har se- 
dan återfunnits i östra Sibirien samt af föredragaren vid 
Poloj invid nedra loppet af Jenisej floden, derifrän ett par 
sändes till granskning ät herr Reitter i Wien, hvilken dä för 
tillfället utarbetade en bestämningstabell öfver palearktiska 
Silphider. Genom ett missförstånd af lokalen uppförde emel- 
lertid herr Reitter arten säsom Europeisk och uppgaf senare 
i „Wiener entomologische Zeitschrift“ att den var tagen af 
föredr. i ryska Lappmarken. Han hade troligen förvexlat 


229 


lokalen Poloj med Ponoj. Det blef derför nödvändigt att 
rätta uppgiften, och i ett senare häfte af nämda tidning 
blef arten derför utstruken ur Europas fauna. Knapt hade 
emellertid detta skett, förr än den blef upptäckt såsom eu- 
ropeisk, i det herr Levander lyckades finna tvä exemplar pä 
södra kusten af rysk-Lappska halfön vid Varsuga och vid 
Tschavanga. Arten stär närmast Th. dispar Herbst, men 
är mindre och smalare, högst otydligt finhärig samt har 
täckvingarnes kölar baktill afkortade — den yttersta slu- 
tande i sjelfva apikal tuberkeln. Hos honan är dessutom 
elytras sutural hörn nägot mer utdraget än hos detta kön 
af Th. dispar. — Den andra arten Eubrychius velatus Gyll. 
är en representant af ett hos oss förut ej funnet Curculio- 
nidslägte. Djuret simmar pä vattenytan med tillhjelp af sina 
pä tibiernas insida belägna långa simhär. Af denna lilla 
insekt, som äfven förekommer i södra och mellersta Sve- 
rige, togs ett exemplar vid Kusomen af herr Levander. 

Herr Kl: Edgren inlemnade en skrift med titel ,, Nå- 
gra bidrag till kännedomen om Solovetska öarnes och Kola 
halföns vertebratfauna enligt anteckningar gjorda under re- 
san till i fråga varande trakter sommaren 1887“ samt ne- 
danstäende , Förteckning öfver foglar, insamlade af KI. Ed- 
gren under resan till Solovetsk och Terska kusten somma- 
ren 1837.“ 


1. Luscinia suecica L. — En hona frän Kaschka- 
rantsa 2/,. 

2. Saxicola rubetra L. — Sermaks. 

3. Turdus torguatus L.? — Nysskläckt unge, Suma 9/,. 

4. Sylvia cinerea Lath. — Sermaks. 

5. Calamoherpe scenobenus L. — Två knapt flyg- 


vuxna ungar, den ena från Kaschkarantsa °!,,, den andra 
från Kusomen ?/,; en fullvuxen fogel från Sermaks. 

6. Anthus pratensis L. — Varsuga /,. 

7. Anthus trivialis L. — Kanosero 3/,. 

8. Fringilla montifringilla L. — Solovetsk 17/7 (>). 

9. Fringilla linaria L. (forma almorum). — Solovetsk, 
hane och hona 13/;; Kusräka 3/5. 


230 


10. Emberiza scheniclus L. — Ärsunge från Kano- 
sero 3/7; fullvuxen fogel fr. Kaschkarantsa %/,. 

11. Alauda alpestris L. — Varsuga °°/.. 

12. Charadrius hiaticula L. — Fullvuxen fr. Kasch- 
karantsa ?3/, och fr. Solovetsk !*/,.. Från Kaschkarantsa en 
knapt flygv. unge och från Tetrina !%/, en nästan fullvuxen. 


13. Charadrius apricarius L. — Tschavanga 7/; 

14. Limosa lapponica L. — Kaschkara ntsa 2!/, ; Tscha- 
poma 18/3. 

15. Numenius pheopus L. — Kusräka 3/,. 

16. Totanus fuscus L. — Kaschkarantsa ??/,; Tscha- 
vanga 7/s. : 

17. Totanus calidris L. — Tschavanga 7/3. 


18. Totanus glareola L. — Kaschkarantsa %/,; Tscha- 
vanga 3/5. 

19. Totanus glottis L. — Kusomen 3/3. 

20. Actitis hypoleucus L. — Kusräka !2/,. 

21. Phalaropus hyperboreus L. — Kusräka; Kasch- 
karantsa %/,; Tetrina 12/3. 


22. Tringa alpina L. — Kaschkarantsa % „; Kuso- 
men ;3/g. 

23. Tringa minuta Leisl. — Tetrina 3/3. 

24. Tringa Temminckii Leisl. — Varsuga 3/;; Tet- 
TINA se 

25. Anas crecca L. — Kusräka !?/, (dununge). 


26. Fuligula nigra L. — Hufvud och ben af en gam- 
mal 0, Varsuga ?/g. 

27. Fuligula marila L. — Hufvudet af en ung fogel; 
Tschavanga 9/3. 

28. Fuligula clangula L. — Kaschkarantsa **/, (dun- 


unge) 
29. Sterna arctica Temm. — Kusomen %/s. 
30. Larus fuscus L. — Solovetsk 1*/s. 
81. Larus argentatus Brünn. — Kaschkarantsa %/,. 


32. Lestris cepphus Brünn. — Solovetsk '*/;; Tscha- 


231 


383. Lestris Buffonii Boie. — Kusomen 5/3. 

34. Uria grylle L. — Solovetsk 13/,. 

Summa 34 arter i 49 exemplar. 

Herr K. M. Levander inlemnade , Några anteckningar 
öfver fiskfaunan i nordostliga delen af Finlands naturhisto- 
riska område" samt följande , Förteckning öfver fiskar från 
Hvita hafvet“. 

Cottus guadricornis L. — 1 ex. frän Solovetsk. 

Cottus scorpius L. — 6 exx. från Solovetsk 13/,87. 

Phobetor pistilliger Pall. — 1.ex. från Solovetsk. 

Gasterosteus aculeatus L. forma trachurus Cuv. — 3 
exx. frän Solovetsk; 1 ex. frän Umba (frän sött vatten). 

Gasterosteus pungitius L. — 1 ex. frän Solovetsk; 2 
exx. fran Kusräka (fr. sött vatten). 

Lumpenus lampetreformis Walbaum — 4 exx. från 
Solovetsk. 

Centronotus gunellus L. — 2 exx. frän Solovetsk. 

Zoarces viviparus L. — 2 exx. frän Solovetsk. 

Ammodytes lancea Cuv. — 7 exx. frän Solovetsk. 

Cyclopterus lumpus L. — 1 ex. frän Solovetsk. 


Pleuronectes dvinensis Lilljeborg — 1 ex. från So- 
lovetsk. 

Pleuronectes limanda L. — 2 exx. frän Kusräka. 

Gadus morrhua L. — 1 ex. från Tetrina. 

Gadus navaga Koelreuter — 1 ex. fr. Kusräka, 1 ex. 
frän Solovetsk. 

Anarrhicas minor Olofsen — 2 exx. frän Solovetsk. 

Herr M. Brenner föredrog om de i Finland förekom- 
mande formerna af Linnés ursprungliga Juncus articulatus 
Fl. Suec., Spec. plant. edit I. Han hade sommaren 1886 i 
nordligaste delen af Kyrkslätt på en låg, tidtals öfversväm- 
mad insjöstrand anträffat flere mycket täta och frodiga tuf- 
vor af J. lamprocarpus Ehrh. med mycket spetsiga inre och 
yttre kalkfjäll och jemnt afsmalnande frukter, af J. fusco- 
ater Schreb. (alpinus Vill. ex. p.), samt af tvenne något från 


232 


den sistnämda afvikande former, den ena med mycket små 
mörka hufvuden och frukter, päminnande om J. Gerardi 
Lois., den andra med plattade och tydligt ledade blad samt 
öfverhufvud gröfre växt. Såväl den först- som sistnämde 
hade dessutom anträffats äfven pä andra lokaler i trakten 
samt vid granskning af i Universitetets samlingar befintliga 
Junci igenkänts i exemplar frän olika lokaler i värt land. 
Föredragaren framhöll vidare, jemte det han förevisade dessa 
former, att han genom en undersökning af kalkfjällens byg- 
nad, helst med mikroskop, lyckats med säkerhet särskilja 
eljes med lätthet förvexlade former af J. lamprocarpus och 
fusco-ater, i det han funnit dessa fjälls hinnkant och till en 
del äfven den örtartade delen hos dessa bäda arter vara 
väsentligen olika, hvilket äfven förevisades. Genom en sä- 
dan undersökning hade han kunnat konstatera en i Univer- 
sitets samlingen försiggängen förvexling af dessa två arter, 
i det han bland annat funnit att alla norr om Karkku, Evois, 
Villmanstrand och Ladoga, med undantag af ett frän Kuo- 
pio, tagna exx. tillhöra J. fusco-ater. Äfven med J. supi- 
nus Moench hade en förvexling egt rum, i det flytande for- 
mer af densamma förts till J. lamprocarpus. Af säsom acu- 
ti/lorus Ehrh. bestämda exx. tillhörde nästan alla den of- 
vannämda smalspetsiga formen af J. lamprocarpus; endast 
två från Sund pä Äland kunde möjligen höra till acutiflo- 
rus, hvars arträtt i förhållande till lamprocarpus för öfrigt 
vore lika osäker, som dess förekomst i Finland. 

En utförligare redogörelse för dessa former i samman- 
hang med en framställning af den rädande olika tolkningen 
och användningen af Linnés namn J. articulatus, J. agua- 
ticus och J. silvaticus, Villars’ J. alpinus och Drejers J. 
atricapillus inlemnades härjemte till publikation. 

Herr Kihlman talade om förekomsten af Festuca glauca 
i Finland: 

För mer än ett är sedan omnämde jag pä ett af 
Sällskapets möten en i sydöstra Finland förekommande Fe- 
stuca, som jag antog vara en form af den äfven i Inger- 
manland uppträdande F. glauca (Lam.) eller, som den kan- 


233 


ske rättare bör benämnas F. glauca Hack. I motsats här- 
till har hr M. Brenner i en i senast utkomna häfte (XIV) 
af Meddelandena intagen uppsats hänfört denna form till 
F. duriuscula och uppstält densamma som en ny underva- 
rietet deraf: F. litoralis. Då emellertid en förvexling af F. 
glauca och F. duriuscula genom undersökning endast af 
herbariematerial icke kan med säkerhet förebyggas och dä 
vidare F. duriuscula är en art med öfvervägande vestlig, 
resp. sydvestlig utbredning, sä att den redan i Sverige en- 
dast undantagsvis förekommer, medan F. glauca, säsom re- 
dan nämts, under vexlande former sträcker sig längt in i 
norra och mellersta Ryssland, syntes mig hr Brenners be- 
stämning icke tillräckligt motiverad. Af denna anledning 
har jag sökt inhemta den kände Festuca-monografen prof. 
Hackels äsigt om vär finska form och tillsände honom ett 
ex. deraf från Ladoga-trakten. Med stöd deraf har prof. 
Hackel nyligen i bref bekräftat min förmodan och förklarat 
detsamma tillhöra en form, som är identisk med den äfven 
i Ingermanland förekommande F. glauca subvar. cesia. 
Denna form är utmärkt genom en ofta utomordentligt tunn 
vaxbeläggning, som pä herbarie-exx. t. o. m. alldeles försvin- 
ner, och närmar sig sälunda i detta afseende F. duriuscula. 
I en konstlad grupppering kunde den derför äfven hänföras 
till denna senare, men såväl i geografiskt som morfologiskt 
afseende närmar den sig mera F. glauca, med hvilken den 
äfven sannolikt genetiskt sammanhör“. 

Mot föredragarens framställning anmärkte hr Brenner, 
att för den händelse prof. Hackel, hvilken säsom slägtets mo- 
nograf ju mäste anses säsom auktoritet i frägan, verkligen 
förklarat den i fråga varande formen vara F. glauca (Lam.), 
sä vore det väl vägadt att motsäga honom, dock mäste 
han i sädant fall hafva ändrat äsigt sedan han utgaf sin 
Monographia Festucarum europearum, ty enligt den be- 
skrifning han här gifver af nämda art, eller enligt honom 
var. af F. ovina, och hvilken icke allenast beträffande vax- 
öfverdraget utan äfven med afseende å strået, vippan och 
blomfjällen bestämdt afviker från den finska formen, kunna 


234 


dessa tvä former ej vara identiska. Icke heller med de i 
Herb. norm. utdelade exx. frän Öland, hvilka af Hackel upp- 
gitvas vara den med F. glauca nära beslägtade F. cesia 
Sm., öfverensstämmer den finska formen, såsom iden i 
Sällskapets Meddelanden publicerade uppsatsen redan an- 
gifvits. Hvad åter det från den geografiska utbredningen 
hemtade skälet vidkommer, så talar det snarare för F. du- 
riuscula än för F. glauca, dä den omtvistade formens fynd- 
orter, det sydligaste Finlands kuster och öar, äro vida när- 
mare den förut kända närmaste fyndorten för den förra, 
näml. Upland, än Pfalz, södra Schweiz och Böhmen, hvilka 
enligt Hackel äro den senares nordligaste fyndorter. För 
öfrigt vore en fyndorts större eller mindre afständ från en 
växts: förut kända utbredningsomräde icke något tillräckligt 
skäl att bestrida riktigheten af en pä morfologiskä grunder 
gjord bestämning. Exempel pä dylika aflägsna fyndorter 
för andra växter vore ju nog kända. Men som sagdt, är 
det verkligen prof. Hackels äsigt, att denna form är F. glauca 
(Lam.), sä torde den väl vara det; i sädant fall vore dock 
beskrifningen i hans monografi ej tillförlitlig. — Hr Brenner 
förbehöll sig att ytterligare få återkomma till frågan. 

Herr A. Arrhenius förevisade en hittills obeskrifven 
Stellaria-art från rysk-lappska halfön, hvilken växt blifvit 
förvexlad med Ruprechts St. hebecalyx. Föredr. kallade den 
nya arten St. ponojensis; närmare skulle härom meddelas 
i en skild uppsats. 

Herr Hult meddelade, att öfverforstmästaren von Zweyg- 
bergh i sin trädgård i Jyväskylä eger en vacker grupp af 
Salix alba L., sannolikt den nordligaste i Finland. Grup- 
pen består af tre träd. Det högsta når 12 meters höjd och 
eger tre stammar, hvilkas omkrets en meter öfver marken 
den 22 juli 1887 var 79,5 cm., 64 cm. och 60 cm. Det 
andra trädet är äfvenledes tre-stammigt, och stammarna 
mätte samma dag pä samma höjd 70 cm., 68 cm. och 17,5 
cm. Det tredje trädet är enstammigt med en omkrets af 
47 cm. Träden bilda medelpunkten i en tät och frodig 
grupp af björk, lind, lönn och lärkträd, öfver hvilkas top- 


235 


par Salix-kronorna betydligt höja sig. Jyväskylä ligger pä 
62° 17’ n. br. I Sverige torde hvitpilen icke odlas norr 
om Gefletrakten (60° 40’) och i Norge känner Schübeler ej 
dess förekomst nordligare än pä Inderöen i Trondhjems 
fjord (63° 52’ n. br.), men man finner der stammar, som 
nä ända till 2,8 meter i omkrets. 


Iyrjraccroissement 


de la bibliothegue par des publications recues å titre 
d’echange du 1 Janvier 1888 au 1 Mai 1889. 


Alger: Societe d. sciences phys., naturelles et climatologigues. 
Bulletin 24. 
Amiens: Société Linneenne du Nord de la France. 
Bulletin 175—186. 
Memoires. 
Amsterdam: K. Akademie van Wetenschappen. 
Verhandelingen, Afd. Natuurk. 
Verslagen, dio. do, 
Jaarboek. 
Angers: Societe d’etudes scientifigues. 
Bulletin 1886. 
Augsburg: Naturhistorischer Verein. 
Bericht. 
Basel: Naturforschende Gesellschaft. 
Verhandlungen. 
Bergen: Bergens Museum. 
Aarberetning 1886, 1887. 
Sars, M., Koren, J. og Danielssen, D. C. Fauna littoralis 
Norvegia. H. 2. 1856. 
Koren J. og Danielssen, D. C. d:o H. 3. 1877. 
D:o D:o Nye Alcyonider, Gorgonider og 
Pennatulider 1883. 
Jensen, Ol. Turbellaria ad litora Norvegix occidentalia 
1878. 
Nansen, Fr. Bidrag til Myzostomernas Anatomi og Hi- 
stologi 1885. | 
Berlin: K. Akademie der Wissenschaften. 
Sitzungsberichte 1887, 4—54; 1888, 1—37. 
5 Gesellschaft naturforschender Freunde. 
Sitzungsberichte 1887, 1888. 


237 


Berlin: Botanischer Verein der Provinz Brandenburg. 
Verhandlungen 1887. 


Bern: Naturforschende (Gesellschaft. 
Mittheilungen Nr. 1169—1194. 


» = Schweizerische entomologische Gesellschaft. 
Mittheilungen VII, 10; VIII, 1. 


Böziers: Société d’etude des sciences naturelles. 
Bulletin. 


Bistritz: Gewerbeschule. 
Jahresbericht XIII, XIV. 


Bologna: Accademia delle scienze. 
Memorie VIII. 
Sur les derniers progr&s de la question de l’unification 
du Calendrier. 1888. 
Bone: Académie d’Hippone. 
Bulletin XX, 3, 4; XXII, 2—4. 
Comptes Rendus 1887, 1888. 
Bonn: Naturhistorischer Verein der preuss. Rheinlande. 
Verhandlungen, XLIV, 2; XLV, 1. 2. 
Bordeaux: Societe Linneenne., 
Actes XL, XLI. 
Boston: American Academy of Arts and Sciences. 
Proceedings XXIII, 1. 
Society of Natural History. 
Proceedings. 
Memoirs IV, 1—6. 
Braunschweig: Verein für Naturwissenschaft. 
Jahresbericht. 
Bremen: ne Verein. 
Abhandlungen X, 1, 
Breslau: Schlesische baren für vaterländische Cultur. 
Jahresbericht LXV. 
Verein für schlesische Insektenkunde. 
Zeitschrift für Entomologie XIII. 
Brünn: Naturforschender Verein. 
Verhandlungen XXV. 
Bericht der Meteorolog. Commission für 1885. 
Bruxelles: Académie royale des sciences. 
Bulletin. 
Annuaire. 


” 


” 


238 


Bruzelles: Société royale de botanigue. 
Bulletin XXVI, 2; XXVII. 


5 Société entomologique. 
Annales 31. 
Table générale des annales. 
ja Société malacologigue. 


Annales XXII. 


Budapest: Magyar Tudomänyos Akademia. 
Közlemönyek XXI, 5; XXII, 1—8. 
Ertekezesek a term. köreböl XVI, 7; XVII, 2—5. 
Math. & term. Ertesitö V, 6—9; VI, 1. 
Math. u. naturwiss. Berichte aus Ungarn V. 
4 Almanach 1888. 
Thanhoffer Lajos. Adotok A Központi idegrendozar 
szerkezetehez. 
Magyar termeszettudomänyi tarsulat megbizäsäbol. 
Magyar Nemzeti Muzeum. 
Termeszetrajzi Füzetek XI, 2—4; XII, 1. 
Buenos Aires: Sociedad cientifica Argentina. 
Anales XXIV, 2—6; XXV, 1—6; XXVI, 1—5. 
Caen: Musée d’histoire naturelle. 
Calcutta: Asiatic Society of Bengal. 
Journal P. I. Vol. XXX V—LVII, n:o 3, (1866—88). 
3 P. II. Vol. XXXV—LVI, n:o 3, (1866—88). 
Proceedings 1866; 1867, 1, 2, 5—10; 1868; 1869, 1—3, 
5—11; 1870—1877; 1878, 1A, 7—10; 1879 —1887; 
1888, 1—8. 
Cambridge, U. S. A.: Museum of Comparative Zoology. 
Memoirs XV. 
Bulletin XIII, 6—10; XIV; XV; XVI, 1; XVII, 1, 2. 
Annual Report 1837—88. 
Cassel: Verein für Naturkunde. 
Bericht. 
Catania: Accademia Gioenia di scienze naturali. 
Atti XX. 
Bulletino 1, 3—5. 
Chapel Hill, N. C., U.S. A: Elisha Mitchell Scientific Society. 
Journal 1883—85; 1887, 1, 2; 1888, 1, 2. 
A Memoir of the Rev. Elisha Mitchell. D. D. ; 
Chemnitz: Naturwissenschaftliche Gesellschaft. 
Bericht X. 


” 


239 


Cherbourg: Societe nationale des sciences naturelles. 
Mémoires XXV. 
Chur: Naturforschende Gesellschaft Graubündens. 
Jahresbericht 31. 
Colmar: Societe d'histoire naturelle. 
Bulletin 1886—88. 
Cordoba: Academia national de sciencias. 
Actas V, 3. 
Boletin X, 1, 2; X, 1, 2. 
Costa Rica: Museo nacional. 
Anales 1, 1887. 
Courrensan: Société francaise de botanigue. 
Revue de botanigue 61—72. 
Panzig: Naturforschende Gesellschaft. 
Schriften VII, 1. 
Davenport: Academy of nätural sciences. 
Dorpat: Naturforscher-Gesellschaft. 
Schriften 2—4. 
Archiv, Ser. 1:e, Vol. IX, 5. 
Sitzungsberichte VIII, 2, 3. 
Dresden: Naturwissenschaftliche Gesellschaft „Isis“: 
Sitzungsberichte 1886, 2; 1837, 2; 1888, 1. 
Edinburgh: Royal Society. 
nn XXX, 1—4; XXXI; XXXII, 1—4; XXXTIII, 
Proceedings 115—124. 
Erlangen: Physikalisch-medicinische Societät. 
Sitzungsberichte XIX; XX. 
Firenze: Societa entomologica italiana. 
Bulletino. 
Statuto. 
San Francisco: California Academy of Sciences. 
Memoirs II, 1. 
Bulletin II, 8. 
Frankfurt a. M.: Senckenbergische naturforsch. Gesellschaft. 
Bericht 1888. 
Frankfurt a. d. O.: Naturwissenschaftlicher Verein. 
Mittheilungen V, 7—12; VI, 1—9. 
Ernst Huht. 
Societatum Littera, 1888, 1—10. 


Freiburg in: B.: Naturforschende Gesellschaft. 
Bericht II. 


240 


St. Gallen: Naturwissenschaftliche Gesellschaft. 
Bericht 1885—386. 
Genova: Muceo civico di storia naturale. 
Annali, Ser. 2:a, Vol. III—V. 
Giessen: Oberhessische Gesellschaft für Natur- und Heilkunde, 
Bericht XXVI. 
Glasgow: Natural History Society. 
Proceedings and Transactions II, 1. 
Graz: Naturwissenschaftlicher Verein für Steiermark. 
Mittheilungen 1884, 1887. 
Greifswald: Geographische Gesellschaft. 
Jahresbericht III, 1. 
Groningen: Naturkundig Genootschap. 
Verslag 1887. 
Görlitz : Naturforschende Gesellschaft. 
Abhandlungen. 
Göteborg: K. Vetenskaps och Vitterhets Samhället. 
Göttingen: K. Gesellschaft der Wissenschaften. 
Nachrichten 1887. 
Haag: Nederlandsche entomologische Vereeniging. 
Tijdschrift XXX, 2—4; XXXI, 1, 2. 
Halle a. d. S.: K. Leopoldinisch-Carolinisch deutsche Akademie 
der Naturforscher. 
Nova Acta 47—451. 
Katalog d. Bibliothek. 
Hamburg: Naturwissenschaftlicher Verein. 
Abhandlungen X (Festschrift). 
Die Hamburgischen wissenschaftlichen Anstalten. 


2? 


Jahrbuch V. 
så Verein fär naturwissensch. Unterhaltung. 
Verhandlungen. 
Hanau: Wetterauische Gesellschaft fär die ges. Naturkunde. 
Bericht. 


Harlem: Societe hollandaise des sciences. 

Archives nöerlandaises XXII, 4, 5; XXIII, 1. 
Helsingfors: Finska Vetenskaps-Societeten (Société d. Scienc. 

de Finlande). 

Acta XV, XVI. 

Bidrag 46, 47. 

Öfversigt 29, 30. 

Exploration international des regions polaires. 


241 


Hermannstadt: Siebenbiirg. Verein fär Naturwissenschaften. 
Verhandlungen 38. 


Innsbruck: Naturwissenschaftlich-medicinischer Verein. 
Berichte XVI. 


Karlsruhe: Naturwissenschaftlicher Verein. 
Verhandlungen X. 


Kiel: Naturwissenschaftlicher Verein fär Schleswig-Holstein. 

Schriften VII, 1, 2. 

Kijew: Société des naturalistes. 

Sapiskij IX, 1, 2; X, 1. 

Proces-verbaux, Nov. 1887—Nov. 1888. 
Kjöbenhavn: K. Danske Videnskabernes Selskab. 
Översigt 1887, 2, 3; 1888, 1, 2. 
Naturhistorisk Förening. 

Videnskabelige Meddelelser 9, 10. 

Botanisk Förening. 

Botanisk Tidskrift XVI, 1-3; XVII, 1, 2. 
Meddelelser Bd. II, 1, 2. 

Kolozsvärt: Redaction de „Magyar Növenytäni Lapok“. 

Evlolyam XI, XI, 

Kristiania: Universitetet. 
F. B. Schübeler, Norges Vaxtrige II, 2. 
Videnskabs Selskabet. 
Forhandlinger, 
Nyt Magazin f. Nat. Vidensk. 
Königsberg: Physik.-ökonomische Gesellschaft. 
Schriften 1884—1888. 
Landshut: Botanischer Verein. 

Bericht. 

Lausanne: Société vaudoise des sciences naturelles. 

Bulletin N:o 91—97. 

Leiden: Nederlandsche dierkundige Vereeniging. 

Tijdschrift 2:de Ser. II, 1, 2. 

Supplement II. 

Leutschau (Löcse): Ungarischer Karpathenverein. (Magya- 
rorszägi Kärpätegyesület). 
= Jahrbuch XV. 
Lisboa: Academia Real das sciencias. 
London: Royal Society. 
n Proceedings 260—277. 


1? 


16 


242 


London: Linnean Society. 
Journal, Botany 152—155, 159—162. 
J Zoology 118, 130, 131, 136—139. 
List of the Society 1887—88, 
Proceedings. 


S:t Louis: Academy of Science. 
Transactions. 


Lund: Universitet. 
Acta XXIII, XXIV. 


Redaktionen af „Botaniska Notiser“. 
1888; 1889, 1, 2. 


Luxembourg: Societe botanigue. 
Receuil des memoires et des travaux. 


Lyon: Societe Linneenne. 
Annales. 
Société botanigue. 
Annales. 
Bulletin 1887, 3, 4; 1888, 1, 2. 
Museum des sciences naturelles. 
Archives. 
Rapport. 
Madrid: R. Academia de ciencias. 
Memorias XII; XIII, 1. 
Revista XXII, 4. 
Annario 1888. 


Magdeburg: Naturwissenschaftlicher Verein. 
Jahresbericht 1887. 
Hintzmann, E. Das Innere der Erde. 


Marburg: Gesellschaft für die gesammten Naturwissenschaften. 
Sitzungsberichte 1886, 1887. 
Metz: Societ6 d’histoire naturelle. 
Bulletin. 
Milano: Societa italiana di scienze naturali. 
Atti. 
Societa crittogamologica italiana. 
Atti. 
Memorie. 
Melbourne: National Gallery of Victoria. 
Mc Coy, Prodromus of the Zoology of Victoria. Dec. 
XVI. 1888. \ 


” 


29 


2» 


22 


243 


Modena: R. Accademia delle scienze, lettere ed arti. 
Memorie Ser. II:a, Vol. 5. 


5 Societä dei Naturalisti. 
Atti, Anno XXII. 


Montpellier: Académie des sciences et lettres. 
Mömoires de la section de medicine. 
Mémoires de la section des sciences. 


Moskwa : Société Imp. des naturalistes. 
Nouveaux memoires. 
Bulletin 1887, 4; 1888, 1—3. 
Meteorologische Beobachtungen, 1887, 1, 2. 


München: K. Akademie der Wissenschaften. 

Abhandlungen, math. phys. C., XVI, 3. 

Sitzungsberichte d:o 1887, 1—3. 

Inhaltsverzeichniss. 

von Bauernfeind. Das Bayerische Pr&cisions-Nivelle- 
ment 1888. 

Groth, P. Ueber die Molecularbeschaffenheit d. Kry- 
stalle. Festrede 1888. 

Lommel, E. Joseph von Fraunhofers gesammelte 
Schriften 1888. 


Münster: Westfälischer Provinzial-Verein f. Wiss. u. Kunst. 
Jahresbericht, 


Nancy: Societe des sciences. 
Bulletin 21. 


Napoli: Accademia delle scienze fisiche e mathematiche. 
Rendiconto 1887, 1888. 
Atti Ser. II, Vol. 1, 2. 

» = Societa africana ditalia. 

Bollettino VI, 11, 12. 

Neuchätel: Société des sciences naturelles. 
Bulletin XVI. 

Newcastle-upon-Tyne: Natural History Society. 
Transactions IX, 2; X, 1. 

New Haven: Connecticut Academy of arts and sciences. 
Transactions VII, 2. 

New-York: New-York Academy of sciences. 
Transactions VI; VII, 1—8. 
Annals IV, 3—38. 

Nijmegen: Nederlandsche botanische Vereeniging. 
Archief V, 2. 


244 


Nimes: Société d’etude des sciences naturelles. 
Bulletin. 


Nürnberg: Naturhistorische Gesellschaft. 
Jahresbericht 1887. 
Festschrift zur Begrüssung des XVIII Kongresses 
der deutschen antropologischen Gesellschaft. 
Odessa: Société des naturalistes. 
Sapiskij VIH, 2; XII, 1, 2; XIII, 1. 
Osnabrück: Naturwissenschaftlicher Verein. E 
Jahresbericht 1885—88. 
Padova: Societa veneto-trentina di scienze naturali.. 
At X 20 XI Jo 
Bullettino IV, 2. 
Palermo: Redazione del Naturalista Siciliano. 
II Nar. Sic. VII, 4—12; VIII, 1—6. 
Paris: Société botanigue de France. 
Bulletin. 
Societe entomologigue de France. 
Annales 1887. 
Société zoologigue de France. 
Memoires I, 1—3. 
Bulletin XII, 5, 6; XIII, 1-8. 
» = Societe de Geographie. 
Bulletin 1887, 4; 1888, 1—4. 
Comptes rendus 1887, 14—16; 1888, 1—17; 1889, 1—7. 
Redaction de „la Feuille des jeunes naturalistes“. 
Feuille d. j. n. 207—222. 
Catalogue d. 1. Bibliotheque 3—5. 
Passau: Naturhistorischer Verein. 
Bericht. 
S:t Petersburg: Academie Imp. des sciences. 
Memoires XXXV, 4, 5, 8, 10; XXXVI, 3. 
Bulletin XXXII, 2—4. 


” 


” 


pe Hortus botanicus. 
Acta. 
jaa Societas entomologica rossica. 


Hora XXI, XXII. 
Philadelphia: Academy of Natural Sciences. 
Procedings 1887, 2, 3; 1888, 1, 2. 
x American Philosophical Society. 
Proceedings 126, 127. 


245 


Philadelphia: Wagner free institut of science. 
Transactions. 


Pisa: Societä toscana di scienze naturali. 
Atti IX. 

Prag: K. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften. 
Sitzungsberichte. 


Jahresbericht. 
Abhandlungen d. math. naturwiss. Cl. 


Verzeichniss d. Mitglieder. 


Naturhistorischer Verein „Lotos“, 
Lotos IX. 


Regensburg: Zoologisch-mineralogischer Verein. 
Correspondenzblatt. 

Bericht I. 

Riga: Naturforschender Verein. 
Correspondenzblatt 31. 

Rio di Janeiro: Museum national. 
Archivos. 

La Rochelle: Académie. 

Annales, sect. d. sc. nat. XIII. XIV. 

Roma: R. Instituto botanico. 

Annuario II, 2. 

Bibliotheca Nazionale Centrale Vittorio Emanuele. 
Bollettino Vol. III, 1—6; Vol. IV, 1. 
Rouen: Société des amis des sciences naturelles. 
Bulletin 1887, 1, 2; 1888, 1. 
Sondershausen: Botanischer Verein ,Irmischia''. 
„Irmischia‘“. 

Stettin: Entomologischer Verein. 
Entoniologische Zeitung 48. 

Stockholm : K. Svenska Vetenskaps-Akademien. 
Handlingar XXI, 1, 2. 
Lefnadsteckningar. 

Bihang. 

Öfversigt. 

Carl von Linnés Ungdomsskrifter, Ser. II. 
L Entomologiskä Föreningen. 

Entomologisk Tidskrift IX, 1—4. 

Strassburg in E.: K. Universitäts- u. Landes-Bibliothek. 

Stuttgart: Verein für vaterländisehe Naturkunde. 
Jahreshefte. 


” 


2? 


246 


Sydney: Linnean Society of New South Wales. 
Proceedings II, 1—4; III, 1. 
Record of proceedings. 
List of the names of contributors to the first series of 
the Proceedings of the Linnean Society. 
Trondhjem: K. Norske Videnskabers Selskab. 
Skrifter 1886; 1887. 
Toulouse: Société d’histoire naturelle. 
Bulletin XXI, 2--4; XXII, 1—3. 
Tromsö: Museum. 
Aarshefter 11. 
Aarsberetning 1887. 


Upsala: R. Societas scientiarum. 
Nova Acta. 


Utrecht: Société provinciale des arts et sciences, 
Jaarverslag 1887. 
Aantekeningen 1887. 
Kooperberg, Ph., Geneeskundige plaatsbeschrijving van 
Leeuwarden 1888. , 
Varese: Societä Crittogamologica Italiana. 
Memoire I. 


Washington: U. S. Geological Survey. 
Bulletin. 
Monographs XII. 
Emmons, S. F., Atlas to accompany a monograph on 
the Geology and Mining industry of Leadville, Colorado 


1883. 

ja Anthropological Society. 

Transactions. 
5 Departement of Agriculture. 

Report. 
5 Departement of interior. 

Mineral resources of the United States 1886. 
J Smithsonian Institution. 

“Annual Report 1885, 2. 
A Wagner Free Institut. 


Venezia: Redazione della „Notarisia“. 
Notarisia I, 9—13. 

Wien: K. Akademie der Wissenschaften. 
Sitzungsberichte, math, nat. Cl. 


Aw 


247 


Wien: K. k. zoologisch-botanische Gesellschaft. 
Verhandlungen 38, 1—5. 
K. k. geographische Gesellschaft. 
Mittheilungen 1887. 
Verein zur Verbreitung naturwiss. Kenntnisse. 
Schriften XXVIII. 
Ornithologischer Verein. 
Mittheilungen. 
Section f. Geflägelzucht und Brieftaubenwesen. 
Naturhistorisches Hofmuseum. 
Annalen III, 1—4; IV, 1. 
Glasnik I, 1—6. 
Zwickau: Verein für Naturkunde, 
Jahresbericht 1897, 1888. 


Helsingfors le 1 mai 1889. 


Axel Arrhenius. 


Bibliothecaire. 


Register 


till de ornitologiska delarne af detta häfte. 


Sidan 
Enwald, Norra Finland och Kolahalfön . . . .... 1—93, 
v. ' Bonsdorff, Ladoga Karelen *. Sö. tå 20880. 24—143. 
Backman, Salmis härad . . RAUKKA, 101, 15 «<. — 44—50. 
Lindforss, Sulkava socken 821 15%) Jdpimodanulat. , 51—81. 
Hollmerus, Sotkamo och Kuhmoniemi socknar ... 82—096. 
Brander, Parkano S0ckoms mus kata 100, S M 97—128. 
Walleen. (Karelska nasen® <. v A TT ana 129—153. 
Meddelanden ur Sällskapets förhandlingar ..... 179—235. 


(* betyder ny för finska faunan). 


Accentor modularis 29. 
Acredula caudata 46, 59, 85, 106, 136. 
Actitis hypoleucus 16, 88, 49, 75, 93, 122, 144, 230. 
Alauda alpestris 10, 67, 230. 
» arborea 34. 
» = arvensis 10, 34, 48, 67, 90, 116, 139. 
Ampelis garrulus 10, 48, 66, 89, 115, 151. 
Anas acuta 18, 41, 95, 125, 147, 153. 
» boschas 17, 41, 50, 77, 94, 124, 146, 153. 
» = Clypeata 41, 77, 146. 
» Crecca 18, 41, 78, 95, 125, 148, 153, 230. 
» penelope 17, 41, 78, 95, 125, 147. 
» Guerguedula s 78, 148. 
rutila 215, 
Anorthura kit 58, 104, 136. 
Anser albifrons 225. 
» (segetum) arvensis 17, 41, 50, 77, 94, 124, 146, 152. 
» = bernicla 146. 
»  Temminckii (= minutus, erythropus) 17, 225. 
Anthus cervinus 6, 30. 
„ pratensis 6, 29, 60, 107, 137, 229. 
n trivialis 6, 30, 60, 86, 107, 137, 229. 


249 


* Aguila clanga, nevia 183. 

» = Chrysaötus 11, 71, 91, 119, 141, 151. 
Archibuteo lagopus 11, 91, 119. 

Ardea cinerea 145. 
Asio otus 120, 141. 
» = accipitrinus 120. 
Astur nisus 70, 91, 119, 141. 

» = palumbarius 35, 70, 91, 118, 140. 

Buteo vulgaris 11, 35, 71, 91, 120, 141. 
Calamoherpe dumetorum 134. 
a 3 (locust.) nevia 135. 

5 schenobenus 28, 134, 229. 
Caprimulgus europeus 34, 69, 117, 139. 
Carpodacus erythrinus 8, 47, 138. 

Certhia familiaris 59, 106, 136. 
Charadrius apricarius 14, 36, 49, 74, 92, 121, 151, 230. 

N curonicus (minor) 14, 36, 74, 142, "151. 

5 morinellus 14, 74. 

N hiaticula 13, 36, 142, 230. 

Chloropeta hippolais 134. 
E pygargus 72, 141. 
js ceruginosus 183. 
En pica 7, 31, 61, 86, 109, 137. 
Columba palumbus. 34, 72, 92, 120, 141, 151. 
N enas 49, 141. 
J turtur 225. 
Colymbus Adamsi, glacialis 194. 
4 arcticus 22, 40, 81, 96, 127, 150. 

ja lumme (sept.) 22, 40, 81, 96, 127, 151. 
Coracias garrula 140. 

Corvus corax 6, 61, 86, 108, 137. 

»  cornix 6, 31, 47, 161,286, 108, 137. 

» = frugilegus 61. 

» monedula 7, 31, 61, 109, 137, 151. 
Cuculus canorus 10, 34, 49, 68, 90, 117, 139. 
Cygnus minor 152. 

» = musicus 17, 41, 50, 77, 94, 123, 145, 152. 
Cypselus apus 11, 34, 49, 69, 90, 117, 140. 
Emberiza citrinella 9, 35, 65, 88, 113, 138. 

s hortulana 65, 88, 114. 

5 scheniclus 9, 33, 65, 88, 114, 138, 230. 

ja rustica 88. 

Falco «salon 35, 70, 91, 117. 

» gyrfaleo 11, 140, 194. 

» = peregrinus 69, 140. 


250 


Falco subbuteo 34, 70, 91, 117, 140, 151. 
» = tinnunculus 11, 35, 70, 91, 117, 140. 
v = vespertinus 140. 

Fringilla cannabina 32, 64, 138. 

a, chloris 32, 64, 112, 138. 

» > celebs 8, 31, 48, 63, 87, 112, 138! 
erythrina 32. 

5 linaria 8, 33, 48, 64, 87, 113, 138, 229. 

e montifringilla 8, 31, 64, 87, 112, 138, 151, 229. 

spinus 8, 33, 64, 88, 113, 138. 
Fuligula cristata 18, 42, 79, 95, 125, 148. 
ferina 148. 

W. marila 230, 

Garrulus glandarius 31, 61, 86, 110, 137. 

E infaustus 7, 62, 86, 110, 182. 
Glaucion clangula 18, 42, 50, 79, 95, 125, 148, 153. 230. 
Grus communis 17, 39, 50, 76, 94, 123, 145. 
Hematopus ostralegus 14, 74, 92, 142. 
Haliaötus albicilla 35, 141. 

Harelda glacialis (hiemalis) 19, 42, 79, 95, 126, 149. 
Hirundo riparia 9, 30, 66, 89, 139. 

7 rustica 9, 30, 48, 65, 89, 114, 139. 

ja urbica 9, 30, 48, 66, 89, 115, 139. 
Hydrobata cinclus 4, 46, 55, 84, 102. 

Iynx torguilla 34, 68, 90, 116, 139. 
Lagopus albus 13, 36, 73, 92, 121, 142. 
js mutus 13. 
Lanius collurio 29, 58, 104, 136. 
n» = excubitor 5, 58, 85, 151. 
Larus argentatus 21, 39, 81, 150, 230. 
canus 20, 39, 80, 95, 126, 150. 
» = eburneus 225. 
n» fuscus 21, 39, 80, 95, 150, 250. 
„ glaucus 21, 80. 
marinus 22. 
» = minutus 20, 149. 
ridibundus 39, 150. 
tridactylus 20. 
Lestris cepphus (crepidatus) 22, 230. 
» = parasitica (Buffonii) 22, 40, 96, 230. 
» = pomarina 22. 
Limosa lapponica 15, 230. 
Loxia curvirostra 7, 31, 87, 137. 
» = pityopsittacus 7, 31, 62, 87, 110, 137. 
Luscinia philomela 27, 45, 52, 131. 


” 


Luscinia phoenicurus 3, 27, 45, 53, 83, 100, 132, 205. 


rubecula 27, 52, 83, 99, 132, 205. 
N suecica 2, 27, 45, 53, 83, 132, 229. 
» * leucocyanea 132. 
Machetes pugnax 15, 37, 49, 75, 93, 143, 151. 
Mergus albellus 20. 
merganser 19, 79, 95, 149. 

» == serrator 20, 41, 80, 95, 126, 153. 
Motacilla alba 5, 30, 46, 59, 85, 106, 136. 
» = flava 6, 30, 60, 86, 107, 136. 

Muscicapa atricapilla 5, 28, 58, 85, 104, 135, 205. 

- grisola 5, 28, 57, 85, 103, 136. 
Nucifraga caryocatactes 109, 214. 

Numenius arcuata 15, 36, 49, 74, 93, 121, 143. 

5 pheopus 15, 37, 49, 93, 143, 230. 
Oidemia fusca 18, 42, 78, 125, 148. 

5 nigra 18, 95, 125, 148, 230. 
Oriolus galbula 28, 47, 62, 137. 
Ortygion coturnix 92. 

Ortygometra crex 39, 50, 79, 123, 144. 

5 porzana 38, 50, 94, 144. 
Pandion haliaötus 11, 71, 91, 119, 151. 
Parus ater 105, 136. 
borealis 5, 29, 59, 85, 136. 
cinctus 5. 
cristatus 59, 106, 136. 
major 29, 58, 85, 105, 136. 

Passer domesticus 8, 32, 63, 87, 111, 138. 
n» = Montanus 32, 47, 138. 

Pernis apivorus 71, 91, 119. 

Phalacrocorax carbo 20, 80. 

Phalaropus hyperboreus 16, 230. 

* Phyllopseustes borealis ? 5. 


” 


2 


” 
” 
” 


ja collybita 5, 57, 85, 103, 134. 
jä sibilatrix 27, 46, 133. 
j trochilus 4, 28, 46, 57, 85, 103, 134. 


Pica se Cleptes. 
Picus canus 67, 116. 
» leuconotus 67, 90, 139. 
» major 10, 34, 68, 90, 116, 139. 
» Martius 10, 34, 67, 90, 116, 139. 
» Minor 34, 68, 90, 116, 139. 
55 tridactylus 10, 68, 90, 116. 
Pinicola enucleator 7, 47, 62, 87, 111. 
Plectrophanes lapponicus 9, 33, 138. 


251 


252 


Plectrophanes nivalis 9, 48, 65, 89, 114, 138, 151, 205. 
Podiceps auritus 81, 150. 
i cristatus 40, 81, 150. 
„ griseigena (rubric.) 40, 150. 
Pyrrhula rubicilla (vulg.) 31, 63, 87, 111, 138. 
Regulus cristatus 27, 56, 84, 133. 
Saxicola cenanthe 3, 26, 46, 53, 83, 100, 133, 205. 

hö rubetra 3, 27, 54, 83, 101, 133, 229. 
Scolopax rusticola 50, 75, 93, 122, 144. 
Somateria mollissima 19. 

Starna perdix 49, 74, 121. 
Sterna hirundo 39, 80, 95, 126, 149. 
» paradisea 20, ? 95, 149, 230. 
Strepsilas interpres 14. 
Strix bubo 12, 72,91, 120, 141. 
Sturnus vulgaris 31, 47, 62, 87, 110, 137, 205. 
Surnia nyctea 12, 72. 
5 N0ipasserma 721-091, *-120. 
ja alulta 12072091, =120. 
Sylvia atricapilla 84, 133. 

» = Cinerea 27, 56, 84, 102, 133, 229. 

» «+ Curruca 4, 27, 56, 102, 133. 

1» = hortensis 27, 56, 84, 102, 133. 

nisoria 102. 
Syn nium funereum (Tengm.) 12, 72, 92, 120. 
Ä lapponicum 72, 91. 

53 uralense 92, 120. 

Telmatias gallinago 16, 38, 76, 94, 122, 144, 151. 
M gallinula 38, 144, 151. 
E major 50, 76, 144. 

Tharraleus modularis 104. 

Tetrao tetrix 13, 36, 73, 92, 121, 142, 199,215. 

3  UWrogalloides 197. 

» = lagopoides 204. 

» = Urogallus 13, 35, 73, 92, 121,.142. 
Tetrastes bonasia 12, 36, 73, 92, 120, 141, 211. 
Totanus calidris 15, 230. 

fuscus 15, 37, 93, 143, 230. 

„ = glareola 15, 37, 75, 93, 122, 143. 
» = glottis 16, 37, 75, 93, 122, 143, 230. 
n = Ochropus 93, 143. 

Tringa alpina 16, 38, 144, 230. 

N maritima 17, 216. 

» minuta 152, 230. 

s = subarcuata 16. 


253 


Tringa Temminckii 17, 38, 144, 152, 230. 
Turdus iliacus 4, 26, 46, 54, 83, 101, 133. 
» = musicus 3, 26, 46, 54, 83; 101, 133. 
E torguatus 229. 
pilaris 4, 26, 46, 55, 84, 101, 133, 205. 
» = viscivorus 4, 26, 46, 55, 84, 133. 
Uria grylle 23, 230. 
Vanellus cristatus 49, 92, 143. 
Vulpanser tadorna 71, 225. 
5 rutila 215, 225. 


2” 


Register 


till 


Meddelandena frän Sällskapets sammanträden 
(Oktober 1886 till Maj 1888.) 


faunan ny art. 


a „ ruderat växt. 


I. Botanik. 


+ — för floran eller 
a W = 2” ” 
Phanerogame. 


Ajuga reptans 218. 

Alnus incana var. pinnati-partita 
199. 

Arabis suecica 201. 

+ Ballota nigra 8 fetida 215. 

Barbarea vulgaris 201. 

Betula verrucosa var. Birkalensis 
199. 

Elodea canadensis 181, 184. 

Epipogon aphyllus 191. 

+ Euphorbia exigua 182. 

Festuca duriuscula 196, 233. 

glauca 196, 232. 

glauca subvar. cesia 233. 

litoralis 233. 

„ ovina 196, 233. 
Fritillaria meleagris 215, 227. 
Gagea minima 201. 

Galium triflorum 201. 

+ Herniaria hirsuta 181. 
Hydrangea Hortensia 188. 
Juncus acutiflorus 232, 
aguaticus 232. 

articulatus 231, 232. 
atricapillus 232. 
fusco-ater (alpinus) 221, 
232. 


2” 
” 


2” 


Gerardi 232. 
glaucus 182. 


Juncus lamprocarpus 231. 
» Silvaticus 232. 

Lathrea sguamaria 184. 

+ Linaria supina 182. 

+ Lupinus angustifolius 188. 

+ Marrubium vulgare 191. 

+ Medicago denticulata 188. 

Nasturtium silvestre 184, 189. 

+ Papaver argemone 218. 

* Peucedanum palustre var. seli- 

nifolium 191. 

* Polygonum Rayi f. borealis 219. 

Populus tremula var. villosa 181. 

* Potamogeton borealis 196. 

elongatus 196. 

gracilis 196. 

gramineus 195. 

gramineus var. borealis 195. 

gramineus var. graminifo- 
lius 196. 

gramineus var. latiusculus 
196. 

heterophyllus 196. 

nigrescens 196. 

nitens 181. 

pectinatus 198. 

rufescens 196. 

salicifolius 196. 

» * vaginatus 198. 

zosteraceus 198. 


2” 


19 


Potentilla fruticosa 218. 

„ verna 201. 
+ Psamma arenaria 182. 
+ Remeria hybrida 222. 
. Rubus ideus var. simplicifolius 

189. 
Rudbeckia hirta 191. 
Salix alba 234. 
+ Schedonorus erectus 188. 
Scrophularia nodosa 219. 
Selinum carvifolia 191. 
Sempervivum soboliferum 197. 

„  tectorum 197. 
Sherardia arvensis 216. 
+ Silene muscipula 222. 
+ Sisymbrium altissimum 184, 

KYT. 

+ austriacum 222, 
+ Loselü 184. 
Spergula vernalis 201. 
+ Stachys annua 181. 
Stellaria hebecalyx 234. 
=» * ponojensis 234. 

Trifolium fragiferum 218. 
+ * Ulex europeus 188. 
+ Valerianella rimosa 188. 
* Viola canina x Riviniana 212. 

» * mirabilis x Riviniana 

211. 

 Riviniana 212. 

‚ * Riviniana X rupestris 211. 

» Silvestris (silvatica) 212. 


Filices. 
Asplenium trichomanes 180. 
Cryptogramme crispa 180. 


Musci. 
Arnellia, gen. nov. 195. 
Bryum latifolium 186. 
J turbinatum 185. 
Cesia andrecoides 195. 
» = erassifolia 195. 
* Catharinea anomala 185. 
5 tenella 185. 


255 
* Catharinea undulata 185. 
Cephalozia Ekstrandi 195. 
p pleniceps 195. 
Fissidens cristatus 186. 
34 decipiens 186. 
+ Fontinalis sguamosa 187. 
Frullania fragilifolia 185. 
* Hypnum scabridum 187. 
* Isopterygium Miilleri 195. 
Jungermania bantryensis 195. 


= Hornschuchii 195. 
» = * lophocoloides 195. 
a Michauxii 195. 


Reichardti 195. 
Schistophyllum adiantoides 186. 
ja * alpestre 187. 
= bryoides 187. 
e collinum 186. 
5 cristatum 186. 
a decipiens 186. 
s * Haraldi 186. 
En incurvum 186. 
s * minutulum 195. 
pusillum 195. 
Southbya fennica 195. 


Fungi. 
Claviceps purpurea 212. 
Cladothrix Kühniana 216. 
Elaphomyces granulatus 213. 


Alge. 
Closterium acerosum 216. 
Conferva sp. 215. 
Cosmarium botrytis 215. 
” margaritiferum 215. 
a ornatum, var lithauica 
215. 
Diatomace® sp. 216. 


Nostoc — pruniformis f. maxima 
Zul 

(Edogonium sp. 215. 
JA undulatum 215. 


Spirogyra sp. 215. 
Xanthidium antilopeum 215. 


256 


II. Zoologi. 


Mammalia. 
Canis vulpes 217. 
Crossopus fodiens 205. 
Fetorius lutreola 205. 
Halicherus grypus (härlös) 205. 
Lepus timidus 211. 
Sciuropterus volans 205. 
Sciurus vulgaris 205. 


Aves. 
(Se ofvan särskildt register). 


Pisces. 

Ammodytes lancea 226, 231. 
Anarrhichas minor 251. 
Centronotus gunellus 226, 231. 
Cottus guadricornis 231. 

» = Scorpius 231. 
Cyclopterus lumpus 231. 
Gadus morrhua 231. 

» = navaga 231. 
Gasterosteus aculeatus f. trachu- 

rus 231. 
en pungitius 231. 

Lumpenus lampreteformis 226. 

231, 
Pelecus cultratus 205. 
Phobetor pistilliger 225, 231. 
Pleuronectes dvinensis 231. 

N limanda 226, 231. 

Silurus glanis 195. 
Zoarces viviparus 231. 


Insecta. 
Hymenoptera. 
(**) Anthophilina (se förteckning 
sid. 170 och följ.). 
* Dasypoda hirtipes 214. 


Coleoptera. 
* Adania arctica 214. 
* Alexia pilosa 206. 


| * Anchicera castanea 206. 


m. = cognata 200. 
* Hislopi 200. 
v = "impressa. 200. 
ja * pusilla 206. 
* rubricollis 206. 
Atomaria affinis 200. 
» * alpina 206. 
o .""atrata 200. 
» = * elongatula 206. 
» = * puncticollis 206, 
a umbrina 200. 
+ Bembidium Palmeni 221. 
J Fellmani 221. 
W. Hasti 221. 
* Coenoscelis ferruginea 206. 
+ Conothassa brevicollis 205. 
+ Corticaria Mannerheimi 205. 
n . * Polypori 205. 
Cryptophagus crenatus 206. 
n. * depressus 206. 
* distinguendus 206. 
E lapponicus 200. 
» * parallelus 206. 
* Populi 206. 
E pubescens 200, 206. 
» * punctipennis 206. 
» FK quercinus 206. 
» * umbratus 206. 
fi validus 200. 
s + villosulus 206. 
Dirhagus attenuatus 221. 
» Ga lemdys, 221. 
35 longicornis 221. 
pygmeus 221. 
Disochara lugubris 208. 
* Fpisthemus nigrielavis 206. 
* Dorytomus lapponicus 214. 
Ernoporus Ratzeburgi 190. 
* Hubrychius velatus 228. 
+ Eudectus Giraudi 214. 
* Galleruca aptera 208. 


* 


Glyptoderes asperätus 190. 
a * binodulus 190. 

Hylastes angustatus 189. 
 * opacus 189. 

Hydroporus fuscipennis 221. 


” glabriusculus 222. 
7 * Levanderi 221. 
3 * punctatulus 221. 


Hypocelus attenuatus 221. 
* Megatoma pubescens 214. 
* Mycetophagus atomarius 206. 
5 + 4-guttatus 206. 

= Mycetoporus confusus 209. 
* Pelophila ochotica 209. 
* Phleophagus spadix 183, 
Tanatophilus dispar 229. 

K * trituberculatus 228. 
* Telmatophilus Schönherri 206. 
= Troscus brevicollis 221. 


» > carinifrons 221. 
» * dermestoides 221. 
Lepidoptera. 


* Acronycta Alni 184, 
» * cuspis 220. 
EN <7 1829105 
Agrotis polygona 210. 
> * vitta 220. 
* Arsilonche venosa 209. 
* Bapta temerata 183. 
* Calocampa exoleta 210. 
„ vetusta 210. 
Catocala adultera 190. 
* Coenonympha Hero 183. 
* Dryobota Protea 217. 
* Hadena gemina 218. 
Hyponomeuta evonymella 190. 
» Mmalinella 190. 
» padella 190. 
* Lithosia rubricollis 179. 


205. 


257 


* Leucania obsoleta 218. 
* Lycena arion 183. 
* Mamestra Geniste 217. 
» * persicari& 210. 
Melitea Iduna 220. 
(Eneis Jutta 180. 
Orgyia antigua 590. 
* Orrhodia vaccinii, ab. spadicea 
210. 
* Pieris daplidice 179. 
Plusia jota 221. 
* pulchrina 220. 
+ Schoenobius gigantellus 217. 
Thecla pruni 211. 
Tortrix viridana 190. 
+ Toxocampa cracce 209, 210. 


Diptera. 
(* Scand. Epidopus venaticus 198). 
* Hemilea dimidiata 189. 
* Laphria lapponica 198. 
Orthoptera. 
Stenobothrus geniculatus 184. 


Hemiptera. 


Ceratocombus corticalis 219. 
* Jalla dumosa 189. 

* Orthotylus croceus 189. 

» ericetorum 189. 


Crustacea. 
Cyclops sp. 216. 
Eurycerus lamellatus 216. 
Sida crystallina 216. 
Simocephalus vetulus 216. 


Vermes. 


Distomum hepaticum 198. 
Parasitmaskar 217. 


OLE ET 


“ 


che 
FEL ron Jm NX 3107 
% o “ 
event wire ‚Mi ' 49 
» Mu erg + ; RT fr 


by 


{ 


2 


nisfneds sent FETTE 


A 8 Du 


10 J 


HE Fu 


Vaa HIMIN ON» SS ie 
b 


N < 
= i Da 
ER, 4 
Ber Är 
<, A 4 wu 
ja sän D A 
N 
a Må 
r N ea 
5 - 
N 


” 


ah | n KY 180 a 


SI SKA VU» 215) v 


Wohn Kron ASC 10 


hy AA TER vat 


DN IN HAN X | 7 A » RE 
puo MAIS HIV DRAN 
erh 
4 A er DPF TYKIT SI 5 40. 
ei TM 
< ' A sai | 
2.0 IK ir bi 
BE 14 an Pt nta N via 
- ti a bh k L Un N Are 5 
p STL TN! Or er] ra SA 
en X 
NET Ruth vån 499 naa v. Ää 


ae AIDSin 
J) er 
AN LE * 
ALD #7 
SAVA Y SE 4 
Its rigg 
41 € FAN 


FAL) 


80: 


FETT 
KLM 


Sed 


a, 
34 
Kan 
G «5 


AHTI V matot Se 
ne u Ra 2 
Ir EIHnBIER Ge J yösi 20 W 


20 ATI ERI vikt 
TN RACE we} rör TER 16 Se 


CO uber BR Bu 


A 
€ 


09 vrin N 
NEAR « ee > 
TE 2) I | ROR PORN 
| SET 100 avs NEON £ 
red M 
O v nr eo Ale 
Tr LAS Wi 

ta ‚reg 
KH E Hö 5 : 
RE.” [N Ih sd 2 % 
or NT rs A 
uni" N RANA NS 
FAL NR KRIS 
AMD eh ye 

15) (DY viä 
(Pe AKON KAT BE 


EEE i Dida 
A 1 SKOTER LINE A 


va E 


Pan NINE E 
Na MU 


POIKA 


ha AN 


EN 


Fa 


u, 4 
Ar 


G 
#7, 


“ 


e LJ = L 
REES 


yan JA 


Innehäll. 
Sid. 

Enwald, R., Ornitologiska anteckningar, gjorda i norra 

delen af finska naturhistoriska området » ---------«+- = 1— 23. 
Bonsdorff, A. v., Ornitologiska iakttagelser, gjorda huf- 

vudsakligast inom Salmis socken om våren 1881....- = 24— 43. 
Backman, H., Anteckningar om foglarne uti Salmis härad 44— 50. 
Lindforss, C. Ph., Sulkava sockens foglar-------- -+r... 51— 81. 
Hollmerus, A, L., Ornitologiska iakttagelser i Sotkamo 

och Kuhmoniemi socknar åren 1863—1885 - -..--..--- 82— 96. 
Brander, C., Parkano sockens foglar -----------eeeeenan 97—128. 
Walleen, M., Ornitologiska iakttagelser, gjorda under vä- 

ren och sommaren 1886 pä Karelska näset----------- 129—153. 
Reuter, 0. M., En ny Ceratocombus från Finland ----+--- 154—157. 


Bergroth, E., Om Finlands Ptychopteride och Dixide-- 158—166. 
Sahlberg, J., Catalogus pr&cursorius Hymenopterorum 


Antophilorum HON aki EMOT KM MT HO RTA IAS ern TNS MISS 167—178, 
Meddelanden frän Sällskapets sammanträden den 2 okto- 
ber 1886—den 13 maj 1888. - +» ++ + cr rreereennnnn nen 179—235. 


['aceroissement de la bibliotheque par des publications 


recues a titre d'6change du 1 janvier 1888 au 1 mai 
PS S RAR tela ma PATA sea EA IE AR DDR ARMAR VARAR A ja lala joja SN 236—247. 


Register till häftets ornitologiska meddelanden --------- 248—253. 


” ” 


Meddelanden från sammanträdena ----- +++» 254—257.. 


MEDDELANDEN 


AF 


SOCIETAS 


PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. 


SEXTONDE HÄFTET. 


JY ON n 
Oe 


HELSINGFORS, 
J. SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG, 
1888—1891. 


a 


r 


| 
| 
i 


fe 


PORTAR IRA NIKI 


MEDDELANDEN 


AF 


NOCIETAS 


PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. 


SEXTONDE HÄFTET. 


Here 


HELSINGFORS, 
J. SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG. 
1888—1891. 


KA ALK AAA 


MU 


TUI 1416 


A 199 YT 
r 


KIIA AAO TI AAA OR 


i 
. 
u hanin A 
16 / 
1 
TIÄ ANTIKE: 
1" 
cd i 
LR 000 IR LINE ij 
nie ji mi HENRIETTE It. ete A 
| im van 
a 


Ennehäll: 


Karsten, P.A. Symbol ad Mycologiam Fennicam P. XXIII Sid, 


PIX 
PO XXV 
E SKI 


A € jä - PIRRVHHE \, 
Brenner, M. Om dei Finland förekommande formerna af 
Linnes ursprungliga Juncus articulatus . 
Salan, Th. Om en hittills obeskritven hybrid at Pyrola 
minor L. och P. rotundifolia L. . 
Boldt, R. lakttagelser öfver könsfördelningen hos Hönnda 
Kihlman, A. Osw. Om en ny Taraxacum Ber 
Om Carex helvola Bl. och nägra när- 
stäende Carex former . 
Elfving, Fredr. Nägra anmärkningar till en 
systematik ; 
Karsten, P. A. Symbols ad een er: P. XXIX 
Brenner, M. Om nägra Taraxacum-former 
Linden, John, Anteckningar om växtligheten i KIA 


n” 


Karelen 
Hisinger, Eduard, Puccinis Malvacearais Mont: nien 
Tn an MS SON 2 58 . 
Arrhenius, A. Om Polygonum Rayi Bab. £ mi A. 
Arrh. n. £. 


Om Stellaria head Pen N St. Pos 
nojensis Arrh. n. sp. 


” 


an 


” 


PEE Yli 


lado al 


N ir 1122 i maärtnust ebene 64 AR YO AA Ra 

(t < TVAR W z N 
1 122. A 

ne > ITÄE:N : N T 

[Pr VKO N 

ji s BV K7 PR ' 
4 vv adv Hit 0012404 SAT hut 13140 MN 
| u . mie un. sailuamane nahka 


Kal In hiit ee elf? a 110 
ÅN +! lä Dusan I af J 404025 
ji Pr Tl rar u Tree 
v N Mut En ne A, 00 W 
| Fö AVYRÅ jo are Re PE 
E | | ent era) vilä AU 
4 mustalla u i || 4 Kr. TA end STW 2 bet; | 
Hi | raue N k 
J» U SAX E mr Ana FRAN wel kut on JAG 
tiil , Jaala oma] gen erh Mi uf 
meksi sinde dia m TEN stund aA. mia? R 
if i : vala. < 
TUTUT och mia ame, Bari; 
tal | KATA war kanal t 118. 
k «linie 3 0044 100 mimma 109. 01) Sh 
TO ko MITTA 
v Ar a Jana oliona! pine 114460 o 
Kl | | in ot YTA, ana 
/ 
7 a 
, P 


(Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica, 16: 1888). 


Symbolae ad Mycologiam Fennicam. 
PEPSI TTE 


Auctore 


P. A. Karsten. 


7 (Societati exhibitum die 8 Octobris 1887.) 


Formam Geasteris calyculati Fuck. in Mycologia Fen- 
nica III, p. 359 descriptam G. Bryantii Berk. *G. Kunzei 
nominavit beat. Winter (conf. Wint. Die Pilz. p. 911 et De 
Toni Rev. monogr. gen. Geasteris p. 9). 


Rhizopogon rubescens Tul. in pinetis circa Mustiala et 
in paroecia Tyrvis, m. Aug. et Sept., aligvoties inventum. 


Porothelium lacerum Fr. Obs. 2, p, 273; Hym. eur. p' 
595 ad corticem ramorum putridorum Betulae in regione 
Mustialiensi, Taipalmaa, m. Julio 1887 legit cl. K. Starbäck. 


Mucronella calva (Alb. et Schw.) Fr. Hym. eur. p. 629 
in ligno putrido Pini et Betulae circa Mustiala passim obvia. 

Sporae subellipsoideae, longit. 3—4 mmm, crassit. 
2—3 mmm. 


Mucronella subtilis Karst. n. sp. 

Subiculum nullum. Aculei conferti, tenuissimi, acumi- 
nati, albi, siccitate vix vel levissime lutescentes, vix 1 mm. 
alti. Sporae 2—4 mmm. longae, 2 mmm. crassae. 

Supra lignum putridum pineum prope Mustiala semel 
observata. 


2 P. A. Karsten. 


Polyozus Hisingeri Karst. n. sp. 

Coriaceo-mollis, erectus, dichotome ramosus, alutaceo- 
palleseens, 3-4 cm. altus, basi stipitiformi, simplici, gra- 
cili, subfiliformi, tereti, pubescente pruinoso, ramis compla- 
natis vel teretibus, laevibus, subfastigiatis, pruina dense 
obtectis, apice acutis vel rarius obtusis, subnudis. Sporae 
subsphaeroideae, hyalinae, longit. 3 mmm, crassit. 2 mmm. 

Ad radices Cyatheae medullaris in caldariis Fagervi- 
kiensibus, ubi Orchideae colebantur, lectum a nob. Edv. 
Hisinger. 


Corticium roseolum Karst. n. sp. 

Effusum, ceraceum, rigescens, adglutinatum, tenue, in- 
determinatum, nudum, contiguum, pallescens, rosellum, am- 
bitu similari. Sporae sphaeroideo-ellipsoideae, plerumgue 
guttula unica minuta praeditae, longit. 5—8 mmm., crassit. 
4—7 mmm. 

Supra corticem vetustum Betulae circa Mustiala pluries 
lectum. 


Vararia alutaria (Berk. et C.) Karst. 

Effusa, adnata, primo tomentosa, helvolo- vel sul- 
phureo - pallida, ambitu similari, subinde radiato-fibroso. 
Hymenium submembranaceum, aridum, laeve, contiguum, 
pruinosum, pallidius. Sporae fusoideo-oblongatae, rectae, 
vulgo uniguttulatae, longit., 10—12 mmm., crassit. 3 mmm.? 

Supra lignum pineum prope Mustiala, m. Julio 1866. 

Hyphae dichotome divaricato-ramosae, dilute flavescen- 
tes, acutae, 12 mmm. crassae. 


Hypochnus cinerascens Karst. n. sp. 

Effusus, primo byssinus, albidus, dein disco e sporis 
cinerascens, ambitu similari, absgve hymenio distincto. Spo- 
rae sphaeroideae, echinulatae, cinerascentes, diam. 6—7 
mmm. Hyphae ramosae, hyalinae (sub lente), 3—4 mmm. 


crassae. 
Supra corticem vetustum Salicis ad Mustiala, m. Julio. 


Clavaria amethystina Bull. *Cl. coerulescens n. subsp. 


Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXIII. 3 


„Jota coerulescens. Forma magnitudinegue cum Ol. 
ava conveniens.“ 


In paroecia Hollola legit cl. H. Stjernvall. Non vidimus. 


Ascophanus vilis Karst. et Starb. in Rev. myc. 1887, p. 159. 

Apothecia sessilia, immarginata, planiuscula, testaceo- 
pallescentia, sicca fuscescentia, latit. circiter 0,2 mm. Asci, 
cylindracei, longit. circiter 120 mmm. crassit. 10—12 mmm. 
Sporae 8:nae, monostichae, ellipsoideae, eguttulatae, longit. 
15—18 mmm., crassit. 8—9 mmm. Paraphyses filiformes, 
conglutinatae, apice incurvatae, vix incrassatae. 

In fimo egvino ad Mustiala, m. Julio 1887, leg. cl. K 
Starbäck. 

Ab Ascophano minutello Karst. sporis constanter mo- 


nostichis paraphysibusgue apice haud incrassatis prae cete- 
ris distinctus. 


Helotium lateritioalbum Karst. in Rev. myc. 1887, p. 159. 

Apothecia sparsa, breviter stipitata, cyathoidea, alba 
vel lateritia, tomento pertenui niveo obtecta, 0,2—0,3 mm. 
alta. Asci cylindraceo-clavati, longit. 33—40 mm., crassit. 
6 mm. Sporae distichae, fusoideo- vel clavulato-bacillares, 
rectae, vulgo guttulatae, longit. 6—10 mmm., crassit. 1—1,5 
mmm. crassae. 

In foliis siceis Scirpi sylvatici in prato Mustialensi, 
Myllyperä, m. Julio. 


Chloropleniella virella Karst. in statu udo apotheciis 
laete sulphureis gaudet. 


Pyrenopeziza graminis (Desm.) Sacc. Mich. I, p. 354; 
Pyrenopeziza hysterina Sacc. Mich. I, p. 254. 

In culmis vaginisgue Moliniae coeruleae juxta lacum 
Salois prope Mustiala m. Julio et Augusto 1887 haud parce 
obvia. 

Apothecia per epidermidem fissam erumpentia, sparsa, 
subcoriacea, sicca compresso-clausa, hysterioidea, nigra, mar- 
gine albicante, excipulo solidiusculo, fuligineo, parenchy- 
matico, ad marginem prosenchymatico. Asci cylindraceo- 


4 P. A. Karsten. 


clavati, apice rotundati, 90 mmm. longi, 11—12 mmm. 
crassi. Sporae di- vel subtristichae, elongatae, rectae vel 
lenissime curvulae, 4-guttulatae, longit. 16—18 mm., crassit. 
3—4 mmm. 


Mollisia sylvatica Karst. n. sp. 

Apothecia sparsa vel subgregaria, superficialia, mollia, 
patellata vel subconoidea, glaberrima, fuscescentia, sicca ni- 
grescentia marginegue elevato, disco planiusculo, pallido, 
parenchymatice contexta, 0,1—0,2 mm. lata. Asci clavati, 
sessiles, longit. 45—50 mmm. crassit. 10 mmm. Sporae 
8:nae, distichae, elongatae, 2-guttulatae, longit. circ. 15 mmm, 
crassit. 3 mmm. Paraphyses filiformes. 

In foliis putridis Scirpi sylvatici prope Mustiala, m. Aug. 


Ombrophila Starbäckii Karst. in Rev. myc. 1887, p. 159. 

Apothecia subgregaria, sessilia, glabra, nuda, convexa 
vel plana, immarginata, repanda, livida, subinde in sulphu- 
reum levissime vergentia, vetustiora siccitate nigrescentia, 
0,1—0,2 mm. lata. Asci clavati, sessiles, curvati, longit. 48 
--60 mmm, crassit. 9—11 mmm. Sporae 8:nae, distichae, 
oblongatae, curvulae, utringue obtusae, 2-, rarius 1—4- 
guttulatae, hyalinae. Paraphyses parum notabiles. Contex- 
tus prosenchymaticus. 

In cortice vetustiore Betwlae ad Mustiala, m. Julio 1887, 
legit cl. K. Starbäck. 

Ombrophilae fennicae Karst. affinis. 


Naevia phragmitina Karst., Phacidium phragmitinum 
Karst. in Hedw. 1887, p. 125. 


Apothecia sparsa, per epidermidem stellatim fissam 
emergentia, concaviuscula, subimmarginata, testaceo-pallida, 
latit. 0,8 mm. Asci clavati, stipitati, longit. circa 95 mmm, 
crassit. circa 12 mmm. Sporae 8:nae, distichae, fusoideo- 
elongatae, 2-guttulatae vel spurie uniseptatae, longit. 18—21 
mmm., crassit. 3—5 mmm. Paraphyses cohaerentes. 

In foliis Phragmitis communis putridis in ditione Mu- 
stialensi juxta lacum Salois, m. Augusto. 


Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXIII. 5 


Pirottaea uliginosa Karst. n. sp. 


Apothecia sparsa, planiuscula, hyalina, setulis strictis, 
articulatis, nigris, usgve ad 180 mmm. longis, basi 6 mmm. 
crassis obsessa, minima, contextu minute parenchymatico 
hyalino. Asci cylindracei, apice leviter attenuati, longit. 34 
—42 mmm. crassit. 5 mmm. Sporae non satis evolutae 
visae. Paraphyses filiformes, parcae, 1 mmm. crassae. 

In foliis putrescentibus Calamagrostidis lanceolatae ad 
Mustiala, autumno. 


Actinoscypha Karst. n. gen. 

Apothecia e subiculo tenui, ambitu breviter tenuitergue 
radiato-fibrilloso enata, primitus lentiformia et clausa, mox 
aperta, cupulata, plana, sessilia, coriacea vel carbonaceo- 
membranacea, disco carnoso-ceraceo. Asci cylindraceo-cla- 
vati. Sporae 8:nae, ellipsoideae, continuae, hyalinae. Para- 
physes filiformes. 


Actinoscypha graminis Karst. n. sp. 

Apothecia sparsa vel subgregaria, planiuscula, orbicu- 
laria, margine elevato, obtuso, integerrimo, e subiculo orbi- 
culari, tenuissimo, fuligineo enata, pallescentia vel rufescente 
pallida, sicca nigrescentia, epithecio pallescente, sicco rufe- 
seente pallido, excipulo tenui subcoriaceo, circiter 0,3 mm. 
lata. Asci cylindraceo-clavati, apice obtusiusculo, longit. 48 
mmm., crassit. 9 mmm. Sporae ellipsoideae, longit. 6—8 
mmm., crassit. 3 mmm. Paraphyses filiformes, sursum in- 
crassatae. 

In culmis, foliis vaginisgue Moliniae coeruleae exsicca- 
tis ad lacum Salois, m. Augusto. 

Forte statum ascophorum Actinothyrii graminis sistit. 


Patinellaria polytrichina Karst. et Starb. in Rev. myc. 
1887, p. 160. 

Apothecia subgregaria, sessilia, plana, ut plurimum or- 
biculata, submarginata, nigra, nitentia, nuda, circiter 0,2 
mm. lata. Asci cylindraceo-subclavati, longit. 45—50 mmm, 
crassit. circiter 6 mmm. Sporae 8:nae, ellipsoideae vel 


6 P. A. Karsten. 


oblongatae, rectae, continuae, hyalinae, longit. 6—9 mmm., 
crassit. circiter 3 mmm. Paraphyses vix 1 mmm. crassae. 
Supra folia perigonialia Polytrichi communis putre- 


scentia prope pagum par. Tammela, Heinämaa, passim obvia. 


Tympanis Rosae Karst. n. sp. 

Apothecia sessilia vel subsessilia, solitaria vel in cae- 
spitulos sociata, nuda, nigra, planiuseula, margine acu- 
tiusculo, subdenticulato-inaeguali, nitentia, latit. 0,4 mm. 
Asci cylindraceo-subclavati, myriospori, longit. circiter 75 
mmm., crassit. 9—10 mmm. Sporae oblongatae vel ellip- 
soideae, longit. circiter 2 mmm., crassit. 0,51 mmm. Pa- 
raphyses graciles, apice conglutinatae. 

In ramis emortuis Rosae volvatae in horto Mustialensi, 
fine m. Majo 1872. 


Enchnoa Friesii Fuck. Symb. p. 151; Sacc. Syll. I, p. 91 
in Mustiala sub epidermide ramorum Sambuci racemosae m. 
Januario semel inventa. 

Asci 35—45 mmm. longi, 5—6 mmm. crassi. Sporae 
distichae, curvatae, 2—4-guttulatae, 8—12 mmm. longae, 
2—3 mmm. crassae. 


Gnomoniella brevirostris Karst. in Rev. myc. 1887, p. 160. 

Perithecia subsparsa, epidermide subimmutata tecta ei- 
que detractae subtus adhaerentia, sphaeroidea, nigra, basi 
filamentis fuscis paucis praedita, rostro brevissimo, crassiu- 
sculo, epidermidem perforante, ore depresso, atro, latit. 0,2 
mm. Asci brevissime pedicellati, fusoideo-bacillares, cur- 
vuli, longit. 120—135 mmm., crassit. 11—12 mmm. Sporae 
distichae, filiformes seu bacillares, utroque apice attenua- 
tae, curvulae, pluriguttulatae, hyalinae, longit. 75 mmm, 
crassit. 4 mmm. 

In foliis vaginisque emortuis Scirpi sylvatici ad Musti- 
ala, m. Julio. 

Rosellinia subsimilis Karst. et Starb. in Rev. myc. 1887, 
p- 160. 

Perithecia superficialia, aggregata, interdum connata, 


Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXIII. a 


sphaeroidea vel conoideo-sphaeroidea, ostiolo acute papil- 
lato, atra, tomento tenui griseo, excepto ostiolo, velata, cir- 
citer 0,5 mm. diam. Asci teretes. Sporae oblique mono- 
stichae, oblongatae vel elongatae, curvulae, rarius inaegvi- 
laterales vel rectae, 1-, rarius 2—4-guttulatae, olivaceae, 
semipellucidae, utringue hyalino-appendiculatae, longit. 24—35 
mmm., crassit. 7—9 mmm. Appendiculae 2—3 mmm. longae. 

In ligno vetusto Salicis ad Mustiala fine m. Julio 1887 
leg. K. Starbäck. 

A Rosellinia araneosa (Pers.) Sacce. distincta ob spo- 
rarum formam et appendices. 


Lasiosphaeria Britzelmayri Sacc. Syll. II, p. 192. *L. 
fennica Karst. Rev. myc. 1887, p. 160. 

Perithecia subsparsa, sphaeroidea vel conoideo-sphae- 
roidea, vulgo conoideo-papillata, setulis (alienis?) paucissi- 
mis, strictis, atris praedita, atra, 0,2—0,3 mm. lata. Asci 
subcylindracei, longit. 100 —105 mmm., crassit. 7—8 mmm. 
Sporae 8:nae, distichae, fusoideo-bacillares, utringue acu- 
minatae, pluriguttulatae vel tenuiter 3—6-septatae, ad septa 
non constrictae, rectae, hyalinae vel lutescente hyalinae, 
longit. 30—34 mmm., crassit. 4-5 mmm. Paraphyses haud 
bene discretae. 

In cortice putri Betulae in prato Mustialensi, Myllyperä, 
die 28 m. Julii 1887 leg. cl. K. Starbäck. 


Laestadia Ptarmicae Karst. et Starb. in Hedw. 1887, p. 125. 

Perithecia sparsa, primitus epidermide tecta, rotundata, 
atra, demum poro pertusa, vix 0,1 mm. diam. Asci elon- 
gati, sessiles, recti vel curvuli, longit. 39—48 mmm. cras- 
sit. 10—12 mmm. Sporae distichae vel subtristichae, ovoi- 
deo-elongatae, rectae vel curvulae, guttulatae, hyalinae, lon- 
git. 15—22 mmm, crassit. 5—6 mmm. 

In foliis aridis Achilleae Ptarmicae in agro Mustialensi 
m. Junio exeunte 1887 legit cl. K. Starbäck. 


Laestadia Epilobii (Wallr.) Sacc. Syll. I, p. 451 in cau- 
libus exsiccatis Epilobii angustifolii circa Mustiala passim 
obvenit. 


8 P. A. Karsten. 


Sporae oblongatae, rectae vel leniter curvulae, longit. 
9—15 mmm., crassit. 3—4 mmm., saltem primitus mono- 
stichae. Asci subeylindracei, 65—70 mmm. longi, 7 mmm. 
crassi. 


Leptosphaeria sparsa (Fuck.) Sacc. Syll. II, p. 77 ad 
Poam in ditione Mustialensi lecta. 


Bertia moriformis (Tod.) De N. var. majuscula. 

A typo sporis majoribus (42—66 mmm. longis et 6—8 
mmm. crassis) recedens. 

In ramis putrescentibus Alni incanae ad Mustiala sat 
fregvens. | 


Sphaerelia leptasca Auersw. Pyr. p. 15, f. 64; Sacc. Syll. 
I, p. 518, reperta est prope Mustiala in caulibus emortuis 
Angelicae sylvestris. 


Melanopsamma ampulligera Karst. et Starb. in Rev. 
myc. 1887, p. 160. 

Perithecia laxe gregaria, basi immersa, sphaeroideo- 
conoidea, ostiolo, vulgo papillato, perforata, glabra, atra, 
diam. 0,2—0,3 mm. Asci cylindracei, inferne inflati, stipite 
breviusculo, ut plurimum obligvo, long = 60—66 mmm., cras- 
sit. 15—16 mmm. Sporae di- vel (inferne) tristichae, fusoi- 
deo-oblongatae, rectae, uniseptatae, ad septum constrictae, 
loculis uniguttulatis, hyalinae, longit. 18—24 mmm., crassit. 
5—8 mmm. Paraphyses coalescentes. 

Ad corticem vetustum Betulae in regione Mustialensi, 
m. Julio 1887, leg. cl. K. Starbäck. 


Lophiostoma Starbäckii Karst. in Hedw. 1887, p. 125. 


Perithecia gregaria, ligno vetusto, vulgo nigrificato, plus 
minus insculpta, rotundata, superne compressiuscula, ostiolo 
compresso angustissimegue lineari, subinde conoideo-atte- 
nuata et rimula ovali hiante pertusa, atra. Asci cylindraceo- 
clavati, longit. 65—85 mmm, crassit. 8—9 mmm. Sporae 
8:nae, obligve monostichae vel subdistichae, oblongatae vel 
elongatae, primitus 4-guttulatae et hyalinae, deinde 3-sep- 


Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXIII. 9 


tatae et subflavae, ad septa constrictae, longit 15—21 mmm, 
crassit. 5—6 mmm. Paraphyses gracillimae. 

In ligno vetusto arborum frondosarum prope Mustiala 
fine m. Junii 1887 leg: cl. K. Starbäck. 

Loph. triseptato Peck., ut videtur, proximum. 


Lophiotrema pusillum (Fuck.) Sace. Syll. II, p. 582 in 
culmis siccis Poae ad Mustiala legit cl. K. Starbäck. 

Sporae circiter 27 mmm. longae, 5—7 mmm. crassae 
(sine zona). 


Taphrina Sadebeckii Johans. *borealis Johans. Svampsl. 
Taphr. p. 39, t. 1, f£ 3 in foliis vivis Almi incanae circa 
Mustiala sat fregventer obvenit. 


Taphrina polyspora (Sorok.) Johans. Svampsl. Taphr. 
p. 41, t. 1, f. 4 in foliis vivis Aceris tatarici in Mustiala. 

Cronartium flaccidum (Alb. et Schw.) Wint. in foliis 
Paeoniae corallinae in Mustiala (Nokkamäki) observavit Onni 
Karsten. — Fungus pro Fennia novus. 


Uromyces Behenis (De C.) Wint. Pilz. p. 153; Karst. 
Rost. och Brandsv. p. 81 prope Mustiala fine m. Aug. 1887 
lectus est ab Onni Karsten. 

Phoma sambucicola Karst. in Hedw. 1887, p. 126. 

Pyrenia sparsa vel seriatim confluentia, semiimmersa, 
inter fibras ligni nidulantia, rotundata, conoidea vel oblon- 
gata, poro pertusa, atra, circiter 0,2 mm. lata. Sporulae 
ellipsoideo-sphaeroideae, rectae, longit. 3—5 mmm., crassit. 
2—3 mmm. 

In ligno denudato, vetusto Sambuci racemosae Aboae 
m. Aprili 1861. 

Phomae vicinae Desm. affinis. 

Phoma doliolum Karst. n. sp. 

Pyrenia subconoidea, ostiolo distineto, subtenui per- 
tuso, nigra, 0,3 mm. lata. Sporulae elongatae, continuae, 
hyalinae, longit. 8-12 mmm., crassit. 2 mmm. 

In caulibus emortuis Sedi Telephii prope Aboam. 

Spermogonia Leptosphaeriae dolioli forte sistit. 


10 P. A. Karsten. 


Aposphaeria inophila (Berk.) Sacc. Syll. III, p. 175: Pho- 
ma inophila Berk. var. opaca Karst. 

Pyrenia superficialia, conferta, nonnumgvam concre- 
scentia, verticalia, oblongata, rotundata, ovoidea vel conoi- 
dea, poro pertusa, atra, diam. 0,1 mm. vel ultra. Sporulae 
elongatae, rectae, hyalinae, longit. 2-3 mmm., crassit. 0,5 
—1 mmm. 

In asseribus Aceris platanoidis ad Mustiala, m. Nov. 1865. 


Aposphaeria multiformis Karst. in Hedw. 1887, p. 126. 

Pyrenia sparsa vel laxe gregaria, erumpenti-superficia- 
lia, fooma valde varia, rotundata, oblongata, conoidea, an- 
gulata, 0,1—0,2 mm. lata. Sporulae fusoideo-oblongatae, 
rectae, eguttulatae, hyalinae, longit. 4—5 mmm. crassit. 
2 mmm. 

In ligno vetusto Quercus in regione Aboensi, Merimasku, 
m. Martio 1866. 

Ab Aposphaeria allantella Sacc. pyreniis numqvam de- 
pressis, sporulis etc. differt. 


Dothiorella Viscariae Karst. in Hedw. 1887, p. 127. 

Stromata gregaria, nonnumgvam subconfluentia, per epi- 
dermidem laciniatim fissam erumpentia, planiuscula, forma 
varia, ut plurimum rotundata, fusco-atra, usgve ad 1 mm. 
lata. Pyrenia stromate basi innata, ovoidea, saepe in pa- 
pillam conoideam attenuata, nigra, nitida, exigua. Sporulae 
fusoideo-elongatae, rectae, longit. 12—15 mmm. crassit. 
circa 3 mmm. 

In foliis putrescentibus Viscariae vulgaris prope Mu- 
stiala m. Majo 1887 legit Onni Karsten. 


Coniothyrium mediellum Karst. n. sp. 

Pyrenia dense gregaria, superficialia, basi leviter in- 
sculpta, sphaeroideo-conoidea, obtusiuscula, ore latiusculo 
pertusa, atra, diam. 0,4 mm. Sporulae late ellipsoideae, egut- 
tulatae, luteolae, diaphanae, longit. 4—6 mmm. crassit. 
2—5 mmm. 

In caulibus Chenopodii albi emortuis ad Mustiala. 

Inter Coniothyrium Crepinianum Sacc. et C. conoideum 


Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXIII. 11 


Sacc. qvasi medium, ab illo praecipue sporulis pallidioribus, 
ab hoc pyreniis gregariis, superficialibus, majoribus discrepans. 


Levieuxia borealis Karst. in Hedw. 1886, p. 126. 

Pyrenia erumpentia, mox superficialia, verticalia, ovoi- 
dea, obovoidea, clavata vel cylindracea, glabra, carbonacea, 
rigida, superne demum diffracta, nigra, altit. circa 0,2 mm. 
Sporulae ellipsoideae aut ovoideo- vel fusoidee-oblongatae, 
chlorino-hyalinae, episporio obscuro, rectae, eguttulatae, lon- 
git. 3—4 mmm., crassit. 1-2 mmm. 

In ligno vetusto Pini in insula Quarkensi, Replot, m. 
Julio 1859. 


Dichomera Elaeagni Karst. in Fung. Eur. et extraeur. exs. 

Stromata per corticem fissam transversim erumpentia, 
ellipsoidea, ovalia vel subrotundata, planiuscula, atra, usgue 
ad 5 mm. lata. Pyrenia stromate semiimmersa, polysticha, 
plurima, subsphaeroidea, ostiolo papilliformi, atra, diam. cir- 
citer 0,2 mm. Sporulae ellipsoideae, saepe irregulares, rec- 
tae vel leviter curvulae, 3-septatae, loculo uno alterove 
septulo longitudinali diviso, ad septa non vel vix constric- 
tae, fuligineae, semipellucidae, longit. 15—21 mmm, crassit. 
9—11 mmm. 

In ramis emortuis Elaeagni macrophylli in horto Mu- 
stialensi m. Martio et Aprili legit Onni Karsten. 


Staganospora microscopica (Fr.) Sacc. Syll. III, p. 446; 
Sphaeria microscopica Fr. Syst. myc. II, p. 476, in Mustiala 
in ramulis exsiccatis Berberidis m. Dec. 1865 lecta. 


Septoria Scleranthi Desm. 24 Not. 1857, p. 9; Sacce. 
Syll. HI, p. 518 in caulibus foliisgue langvescentibus Scle- 
ranthi perennis ad Mustiala m. Julio 1866 semel observata. 

Sporulae continuae, curvulae, longit. 28—35 mmm., cras- 
sit. 2 mmm. 


Septoria thecicola Berk. et Br. var. scapicola Karst. 
n. var. 

Pyrenia sparsa, superficialia, multiformia, rotundata, 
ovalia vel oblongata, rugosa, poro lato orbiculari vel ovali 


12 P. A. Karsten. 


dehiscentia, nigrescentia, humectata fuligineo-atra, intus fu- 
ligineo-pallida, basi vulgo macula angusta, fuliginea cincta, 
vix 0,1 mm. attingentia. Sporulae filiformes, rectae, guttu- 
latae, hyalinae, longit. 13—24 mmm., crassit. 1—1,5 mmm. 

In scapis capsularum siccis Polytrichi juniperini prope 
Mustiala m. Julio. 

Ad Excipulaceas forte rectius adscribenda. 

Rhabdospora Corni (Fuck.?) Karst.; Phoma Corni Fuck. 
Symb. p. 207; Sacc. Syll. III, p. 86. 

Pyrenia vix papillata. Sporulae cylindraceae, longit. 
12—18 mmm, crassit. 2—3 mmm. 

In ramis corticatis Corni sanguineae in horto Mustia- 
lensi, m. Majo 1872. 

Actinothyrium graminis Kunz. Myk. Heft. II, p. 81; Sacc. 
Syll. III, p. 658 in foliis vaginisqve siccis Moliniae coeruleae 
prope lacum Salois haud procul a Mustiala semel m. Aug. 
nobis visum. 

Sporulae filiformes, hamatae, rectae vel curvulae, solito 
guttulatae, hyalinae, longit. 50—80 mmm., crassit. 1—2 mmm. 


Libertella betulina Desm. Sacc. Syll. III, p. 745; Naema- 
spora aurea Fr. in truncis ramisgue siccis Betulae per par- 
tem Fenniae saltem australem passim lecta fere per annum. 


Ramularia lactea (Desm.) Sacc. 

Caespituli laxi, tenuissimi, amphigeni, albi, macula sub- 
eirculari, fuscescente insidentes. Hyphae simplices, conti- 
nuae, hyalinae 15—26 mmm. longae, 3 mmm. crassae. Co- 
nidia fusoideo-elongata, recta, continua, hyalina, eguttulata, 
concatenata, 10—18 mmm. longa, 1,5—3 mmm. crassa. 

In foliis vivis Violae sylvaticae in paroecia Tammela 
aligvoties lectum. 


Clasterosporium fungorum [Fr.) Sacc. Syll. IV, p. 389; 
Epochnium fungorum Fr. in Stereo laevi Karst. (= Corticio 
evolventi Auctt.) ad Mustiala m. Junio 1887 legit filius 
meus, Onni. 

Conidia 21—27 mmm. longa, 8—9 mmm. crassa. 


Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXIII. 13 


Scolecotrichum graminis Fuck.; Sacc. Syll. IV, p. 348 
in foliis vivis Glyceriae flwitantis m. Aug. 1887 legit Onni 
Karsten. 


Fusicolla Pteridis (Kalchbr.) Karst. Fusidium Pteridis 
Kalchbr. in Bot. Zeit. 1861, p. 296; Sacce. Syll. IV, p. 31. 

Sporodochia pulvinato-lobata, subeffusa, gelatinosa, pal- 
lescentia, siccitate fulvescentia. Conidia fusoideo-elongata, 
recta, hyalina, continua, longit. 4-6 mmm. crassit. 1—2 
mmm. 

In pagina inferiore foliorum Pteridis aguilinae circa 
Mustiala, autumno, passim. 

Mixta cum Phyllachora Pteridis (Reb.) Fuck., cujus forte 
formam conidiiferam sistit. 


Fusarium deformans Schroet. Pilz. v. Madeira und Te- 
neriffa p. 5; Sacc. Syll. IV, p. 717, in amentis foemineis 
Salicis capreae et S. pentandrae in agro Mustialensi m. Junio 
et Julio haud raro provenit. Valde noxium. 


9.8 ——— 


(Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica, 16: 1888). 


Symbolae ad Mycologiam Fennicam. 
ars KKI Vn 


Auctore 


P.A. Karsten. 


A 


(Societati exhibitum die 5 Novembris 1887.) 


Lactarius lateritioroseus Karst. n. sp. 

Pileus carnosus, tenuis, convexo-umbilicatus, mox de- 
pressus, saepe demum subinfundibuliformis, papilla acuta fuga- 
ci, saepe irregularis, azonus, rarissime subzonatus, ad margi- 
nem praesertim parce subtilitergve strigosulus, dein sgua- 
muloso-diffractus, siccus, carneo- vel lateritioroseus, expal- 
lens, 4—6 cm. latus. Stipes farctus, curvatus, aegvalis, fra- 
gilis, nudus, pallescens, usgve ad 5 cm. longus et 1 cm. cras- 
sus. Lamellae decurrentes, angustae, tenues, subconftertae, 
saepe furcatae et venose connexae, flavescentes. Sporae 
ellipsoideo-sphaeroideae, echinulatae, uniguttulatae, albae, 
longit. 8—9 mmm., crassit. 6—8 mmm. Lac acre, album. 

In nemoribus circa Mustiala fregvens. Inter Lactarium 
lilacinum Lasch., pro gvo antea a nobis habitus est, et 
Lactarium spinosulum Quél. fere medius. 


Clitocybe pantoleucoides Karst. n. sp. 

Solitaria. Pileus carnosus, mollis, erassiusculus, sub- 
orbicularis, convexulus, postice marginatus, glaber vel potius 
flocculoso-laevigatus, dein in areolas maculi- vel sguamifor- 
mes secedens, albido-pallens, sordidescens, margine tenui, 
integro, 8 cm. latus. Stipes teres, excentricus, sublateralis, 


Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXIV. 15 


adscendens 2 cm. longus, 1 cm. crassus. Lamellae decur- 
rentes, confertae, simplices, basi subdiscretae, albae. Spo- 
rae oblongatae, utringve obtusae, 13—15 mmm. longae, 4 
mmm. crassae. Basidia clavata, 30—35 mmm. longa, 6—7 
mmm. crassa. 

In truneis emortuis, stantibus Alni incanae prope Mu- 
stiala, m. Sept. et Oct. — Clit. pantoleucae (Fr.) proxima. 


Hansenia pubescens (Schum.) Karst. in truncis ramisgue 
Betulae, Alni et Tiliae circa Mustiala haud nimis raro obvia. 
— Hanseniae velutinae (Fr.) maxime affinis est. 


Grandinia crustosa (Pers.) Fr. Hym. eur. p. 627; Odon- 
tia crustosa Pers. Obs. II, p. 16; Hydnum crustosum Pers. 
Syn. p. 561, in cortice Salicis Capreae et supra Fomitem 
salicinum prope Mustiala, m. Sept. 

Granula confertissima, nonnumgvam confluentia, diffor- 
mia, vulgo oblongata. Sporae ellipsoideo-oblongatae, longit. 
3—3,5 mmm., crassit. 15—2 mmm. 


Helotium sordidatum Karst. Hedw. 1887, p. 124. 

Apothecia subgregaria, sessilia vel breviter stipitata, 
firmula glabra. Cupula primitus sphaeroidea, dein expla- 
nata, subpuberula, fuscescente pallida, epithecio pallido, cir- 
citer 0,3 mm. lata. Stipes aegualis, brevis, crassiusculus, 
firmulus, saepe nullus. Asci clavati, longit. circiter 60 
mmm., crassit. circiter 9 mmm. Sporae distichae, fusoi- 
deo-oblongatae, 1—2-guttulatae, longit. circiter 15 mmm, 
crassit. 3—4 mmm. Paraphyses parcae, filiformes, circiter 
1,5 mmm. crassae. 

In foliis putrescentibus Spiraeae Ulmariae ad Musti- 
ala, m. Julio 1887 (K. Starbäck). 


Mollisia minutissima Karst. in Hedw. 1887, p. 124. 

Apothecia sparsa vel subgregaria, sessilia. Cupula plana 
vel concaviuscula, nuda, pallescens, sicca fusco-pallida, epi- 
thecio dilutiore, circiter 0,1 mm. lata. Asci clavati, longit. 
36—40 mmm. crassit. 6—7 mmm. Sporae 7—8 mmm. 
longae, 1-2 mmm. crassae. 


16 P. A. Karsten. 


In foliis putrescentibus Comari palustris in regione Mu- 
stialensi juxta lacum Salois, m. Julio 1887 (K. Starbäck). 


Lachnella fuscosangvinea (Rehm.) Karst. 

Apothecia sparsa, stipitata vel subsessilia. Cupula pla- 
niuscula, albido-tomentella, sicca concava vel compressa et 
fuscescens, epithecio aurantiaco-luteo, latit. 1—2 mm. Sti- 
pes brevis vel brevissimus, in cupulam dilatatus. Asci cy- 
lindraceo-clavati, longit. 90—100 mmm., crassit. 9 mmm. 
Sporae 8:nae, oblique monostichae, ovoideo-oblongatae vel 
fusoideo-oblongatae, continuae, eguttulatae, rectae, longit. 
15—20 mmm. crassit. 6 mmm. Paraphyses numerosae, 
ascos superantes, guttulatae, sursum leviter incrassatae, 1,5 
—2 mmm. crassae. 

In ramulis recenter emortuis truncorum Pini sylvestris, 
larvis Melolonthae et Phacidio infestante necatorum, in Fen- 
nia saltem australi passim, autumno et hieme. 

A Lachnella Laricis (Chaill.) Karst. (Peziza Willkom- 
mii Hart.), ad gvam proxime accedit, sporis ascisgve mino- 
ribus mox distinguitur. Huc verisimiliter spectat Peziza ca- 
lycina Cook. Grevillea, vol. 4, p. 169 (saltem pr. p.). 


Calloria extumescens Karst. Myc. Fenn. 1, p. 97 (Om- 
brophila extumescens Karst. Rev. atgve Syn. Asc. p. 141) nuper 
sporis uniseptatis lecta est, ideo ut vera Calloria habenda. 


Coccomyces insignis Karst. n. sp. 

Apothecia sparsa, superficialia, oblongata vel ellipsoi- 
dea, primitus clausa, tumida, laevia, atra, deinde rima lon- 
gitudinali, flexuosa dehiscentia, epithecio pallido, latit. vix 
1 mm. Asci cylindraceo-clavati, apice attenuati, longit. 215 
— 240 mmm., crassit. 21 mmm. Sporae conglobatae, filifor- 
mes, guttulatae, dilutissime flavescentes, circiter 180 mmm. 
longae, 2-3 mmm. crassae. Paraphyses numerosae, filifor- 
mes, dichotome ramosae, discretae, hyalinae, 1-2 mmm. 
crassae. 

I foliis putridis Caricis paueiflorae in regione Mustia- 
lensi, Salois, m. Sept. 1887, specimina dua lecta. 

Ad Lophodermium nonnihil vergit. 


Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXIV. 17 


Thyridaria Sambuci (Karst.) Sacc. in ramis emortuis 
Symphoricarpi racemosae in horto Mustialensi crescens visa 
est. Veremur, ne Melanomma Regvienii H. Fab. Sacc. 
Syll. II, p. 107 ab hac non diversa sit. 


Acanthostigma longiseta Karst. in Rev. myc. 1888, Avril. 

Perithecia sparsa vel subgregaria, superficialia, rotun- 
data, atra, circiter 0,1 mm. lata, setulis divergentibus, de- 
cumbentibus, simplicibus, rigidulis, fuligineis vel subatris, 
apicem versus attenuatis, flexuosis et pallidioribus, longissi- 
mis (usgue ad 0,4 mm.) ornata. Asci cylindraceo-clavati, 
vix stipitati, longit. 74—90 mmm. crassit. S—9 mmm. Spo- 
rae distichae, elongatae?, 3-septatae? 

Ad caules putrescentes Urticae dioicae in horto Mustia- 
lensi, m. Sept. 1887 parcissime lecta. 


Fusicoccum coronatum Karst. Hedw. 1884, p. 21; Sacc. 
Syll. II, p. 250, var. salicinum Karst. 

Typo simillimum, laciniis vero epidermidis non nigri- 
ficatis cinctum. Sporulae 10—15 mmm. longae, 2—2,5 
mmm. -crassae. 

In foliis putrescentibus Salicis phylicaefoliae prope 
praedium Saaris in paroecia Tammela, m. Majo 1869. 


Sphaeronaema nigrificans Karst. n. sp. 

Pyrenia sparsa, erumpenti-superficialia, macula ambi- 
ente indeterminata nigricante insidentia, irregularia, rotun- 
dato-depressa, varie compressa vel inaegvalia, recentia oli- 
vascentia, mollia, sicca atra, nitidula, rostro cylindraceo, dia- 
metrum pyrenii nonnumgvam aegvante instructa, 0,3-—0,4 
mm. lata. Sporulae oblongatae, utringve obtusae, rectae, saepe 
guttulis 2 minutis apicalibus praeditae, hyalinae, longit. 6—9 
mmm., crassit. 2—3 mmm. 

In petiolis foliorum putrescentium Armoraciae rustica- 
nae in horto Mustialensi, m. Sept. 


Naemosphaera subtilissima Karst. in Rev. myc. 1888, Avril. 
Pyrenia sparsa vel subgregaria, superficialia, late co- 
noidea, atra, parenchymatice contexta, circiter 0,1 mm. lata, 


2 


18 P. A. Karsten. 


rostro cylindraceo, stricto, atro, e filamentis connatis con- 
texto, usgue ad 0,4 mm. longo et 20 mmm. crasso instructa. 
Sporulae ellipsoideo-sphaeroideae, dilutissime olivaceae, lon- 
git. 6—7 mmm., crassit. 5—6 mmm. 

Ad ramulos decorticatos, putrescentes Symphoricarpi 
racemosae in horto Mustialensi, m. Sept. 


Camarosporium Symphoricarpi Karst. n. sp. 

Pyrenia conferta, rarius subsparsa, dein semiemersa, 
rotundata vel oblongata, poro pertusa vel ostiolo papillato 
praedita, atra, circiter 0,2 mm. lata. Sporulae ovoideae vel 
ellipsoideae, vulgo inaegvales, 3-, rarissime 5-septatae, acce- 
dente septulo uno longitudinali, ad septa non constrictae, 
opace fuligineae, longit. 12—16 mmm., crassit. 6—7 mmm. 

In ramulis aridis Symphoricarpi racemosae in horto Mu- 
stialensi, m. Oct. 1866. 


Excipularia lignicola Karst. et Malbr. in ligno ramorum 
Syringae vulgaris Aboae die 2 m. Febr. 1861 lecta. 

Sporulae fusoideo-bacillares, tenuiter 1—3-septatae, cur- 
vulae, 12—15 mmm. longae, 2 mmm. crassae. — Veremur, 
ne haec forma eadem sit ac Amerosporium corvinum (Pers.) 
Sacc. Syll. IH, p. 632. 


Cylindrocolla graminea Karst. n. sp. 

Sporodochia gregaria vel sparsa, difformia vulgo, orbi- 
culata, planiuscula, gelatinosa, pallida, siccitate flavescentia, 
0,5—1 mm. diam. Sporophora fasciculata, gracillima, repe- 
tite dichotome ramösa, mox in conidia cylindrica, recta, hya- 
lina, catenulata, 6—12 mmm. longa, 0,5—1 mmm. crassa 
abeuntia. 

In culmis emortuis Calamagrostidis ad Mustiala, m. 
Oct 1ST9! 


Cylindrocolla tenuis Karst. n. sp. 

Sporodochia sparsa, difformia, vulgo elongata vel oblon- 
gata, plana, tenuissima, gelatinosa, madore turgescentia, au- 
rantiaca, circiter 0,5 mm. longa. Sporophora dichotome 
ramosa, mox in conidia cylindracea, continua, eguttulata, 


Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXIV. 19 


recta, hyalina, 3—10 mmm. longa, 0,5—1 mmm. crassa 
abeuntia. 
In foliis siceis graminum prope Mustiala, m. Sept. 


Hymenula vulgaris Fr. Syst. myc. III, p. 234; Sacc. 
Syll. IV, p. 668 ad caules putrescentes Solidaginis canadensis 
in horto Mustialensi, m. Sept. 

Sporodochia mollissima, recentia pallida, cinerascentia, 
pallide coerulescentia vel virescentia. Conidia recta, utrin- 
que obtusa, 2-guttulata, 4-6 mmm. longa, 1—1,5 mmm. 
crassa. 


Volutella (Psilonia) gilva (Pers.) Sacc. Syll. IV, p. 685; 
Psilonia gilva Fr. Syst. myc. III, p. 451; Conopsea gilva Pers. 

*V. intricata Karst. n. subsp. 

Sporodochia sparsa, sessilia, orbiculata vel oblongata, 
rosea, filamentis valde flexuosis, septatis, asperulis, pallidio- 
ribus, 250—350 mmm. longis, 5—6 mmm. crassis vestita. 
Conidia cylindracea, recta, subeguttulata, hyalina, longit. 
6—10 mmm., crassit. 1,5 2,5 mmm. Sporophora fascicu- 
lata, 15 mmm. longa, 1,5 mmm. crassa. 

In petiolis putrescentibus Armoraciae in horto Mustia- 
lensi, m. Sept. 

A V. gilva praeter caetera filamentis longioribus spo- 
rulisgue minoribus differt. 


Sporocybe graminea Karst. in Rev. myc. 1888, Avril. 

Sparsa vel subgregaria, atra, circiter 0,5 mm. alta. 
Stipes cylindraceus, gracillimus, strictus. Capitulum obovoi- 
deum vel subsphaeroideum. Conidia ellipsoideo-sphaeroidea 
vel subsphaeroidea, laevia, fuliginea (sub lente), uniguttulata, 
longit. 15 mmm., crassit. 12 mmm. vel 13 mmm. diam. 

In foliis culmisgue siccis graminum in locis aridis prope 
Mustiala, m. Sept. 


— 


(Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica, 16: 1888). 


Symbolae ad Mycologiam Fennicam. 
Pars XXV. 


Auctore 


P.A. Karsten. 


(Societati exhibitum die 3 Martii 1888). 


Lactarius lateritioroseus Karst. Symb. ad Myc. Fenn. 
XXIV, p. 14, emend. 

Pileus demum repandus, saepe inaegvalis, in sgvamu- 
las in disco minores, granuliformes, marginem versus majo- 
res secedens, usgve ad 11 cm. latus, carne grumosa, usgue 
ad 1 cm. crassa, ad marginem admodum tenuis. Stipes far- 
ctus, nonnumgvam demum basi cavus, inaequalis, deorsum 
solito incrassatus, curvatus vel flexuosus, rarius strictus, sub- 
tiliter subflocculosus, tandem pileo concolor, at pallidior, us- 
gve ad 7 cm. longus et 2 cm. crassus. Lamellae demum flave- 
scentes. — Pileus subinde obsolete zonatus, fragilis. Lamel- 
lae subdistantes, usgue ad 5 mm. latae. Odor fere nullus. 


Bjerkandera chionea (Fr.) Karst. 
In Lapponia rossica prope vicum Knjäscha-guba, die 9 
Aug. 1861 legimus. 


Bjerkandera simulans Karst. in Rev. myc. 1888, Avril. 
Valde imbricata, concrescens. Pileus carnosus, lentus, 
dimidiatus, trigveter, irregularis, laevis, glaber, azonus, pal- 
lescens vel albus, siccitate subferruginascens, intus albus 1—3 
cm. latus. Pori minuti, rotundi, inaegvales, laceri, tenues, e 


Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXV. 21 


pallido subferruginascentes, nudi. Sporae cylindraceae, cur- 
vulae, hyalinae, 4-5 mmm. longae, 1—1,5 mmm. crassae. 
In cortice Piceae excelsae prope Vasa, m. Majo 1864. 
Ouoad formam cum 1Inonoto radiato (Sow.) omnino 
convenit. 


Poria separabilis Karst. n. sp. 

Effusa, subtus glabra, immarginata, siccitate rimosa, 
ambitu concolore. Pori membrana tenuissima, molli, pal- 
lida vel albida, sicca secedente impositi, perexigui, rotundi, 
aegvales, pertenues, circiter 0,4 mm. alti, a membrana fa- 
cile separabiles, subfusci. 

Ad corticem laevem, semivivum Betwlae in paroecia 
Tammela semel obvia. 

Cyphella terrigena Karst. n. sp. 

Receptaculum membranaceum, campanulatum, subinde 
in stipitem brevissimum porrectum, laeve, fere album, albo- 
puberulum, 0,2—0,3 mm. altum. Hymenium laeve, lutescente 
album. Basidia clavulato-cylindracea, longit. 20—25 mmm., 
crassit. 4--5 mmm. Sporae ellipsoideo-sphaeroideae, longit. 
6—7 mmm. crassit. 5—6 mmm. Cystidia nulla. 

Supra terram nudam in horto Mustialensi, m. Julio 1869. 


Corticium calotrichum Karst. in Rev. myc. 1888, Avril. 

Oblongatum vel effusum, immarginatum, adnatum, sub- 
tus adpresse fibrillosum ambitugve byssinum, demum mem- 
branaceum, subsecedens et glabrescens. Mycelium e hyphis 
ramosis, articulatis, apice obtuso-rotundatis, albis, 6—12 
mmm. crassis contextum. Hymenium tenue, ceraceum, laeve, 
contiguum, rarius siccitate rimosum, albido-alutaceum vel 
sordide flavidum. Cystidia nulla. Sporae sphaeroideae, mol- 
les, flavescente hyalinae, parcae, 6—10 mmm. diam. 

Supra corticem vetustum Alni incanae in regione Mu- 
stialensi pluries m. Aug.—Nov. lectum. 

Corticium confluens Fr. 

Var. triviale Karst. in Rev. myc. 1888, Avril. 

Rotundatum vel effusum, adglutinatum, immarginatum, 
ambitu primitus subfimbriatum, album, dein glabrescens. 


PO 
PO 


P. A. Karsten. 


Hymenium ceraceum, rigescens, laeve, contiguum, rarissime 
(siceum) rimosum, livido-caesium, siccum albido-alutaceum 
seu flavescens, nudum. Cystidia nulla. Sporae sphaeroideae 
vel subsphaeroideae, dilutissime flavescentes vel subhya- 


linae 6—9 mmm. diam. vel 7—9 longi, 6—8 mmm. crassi. 
Supra corticem, rarius lignum Betulae, Alni, Sambuci 
racemosae, Aceris et Populi freqvens usgue ad Mare-glaciale. 
Num hoc varietas tantum sit, ut omnis analogia sva- 
det, in medio relingvimus. 


Var. subcalceum Karst. in Rev. myc. 1888, Avril. 


Rotundatum vel effusum, confluens, adglutinatum, im- 
marginatum, ambitu similare vel primitus tenuissime sub- 
byssinum, concolor. Hymenium ceraceum, rigescens, laeve, 
contiguum vel saepius rimoso-partitum, nudum, albidum. 
Cystidia nulla. Sporae sphaeroideae, ditutissime flavescen- 
tes vel subhyalinae, 6—9 mmm. diam., parcae. 

Supra corticem et lignum Betulac circa Mustiala, fere 
per annum. 

A var. padino Karst., cui proxime accedit, hymenio 
vulgo rimoso, albidiore ambitugue similari vel mox glauce- 
scente concolori discrepat. 


Tromera microtheca Karst n. sp. 

Apothecia superficialia, sessilia, gregaria, solitaria, ra- 
rissime in caespitulos sociata (2—3 insimul), nuda, nigra, 
opaca, subrugulosa, aperta, plana, orbicularia vel ovalia, 
tenuiter marginata, vix 0,3 mm. lata. Asci clavati, obtusis- 
simi, jodo dilute caerulescentes, longit. 36—40 mmm. cras- 
sit. 10—12 mmm., myriospori. Sporae oblongatae vel elon- 
gatae, rectae, hyalinae, longit. 2—3,5 mmm., crassit. 1—1,5 
mmm. Paraphyses haud bene discretae. Hymenium jodo 
fulvescens. 

In ligno vetusto abietino ad Mustiala, m. Aug. 1870. 

A segvente, cui proxime accedit, praecipue ascis mi- 
noribus, sporis longioribus apotheciisgve fere minoribus te- 
nuiusgve marginatis recedit. 


ID 
0 


Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXV. 


Tromera ligniaria Karst. n. sp. 

Apothecia superficialia, solitaria, raro in caespitulos 
sociata (plerumgue 3 insimul), sessilia, rarius basi constricta, 
aperta, concaviuscula, demum plana vel convexiuscula, mar- 
gine obtuso, demum subimmarginata, nuda, atra, rugulosa, 
latit. 0,8 mm. Asci clavati, obtusi, jodo dilute caerulescen- 
tes, longit. 80—100 mmm. crassit. 12—14 mmm., myrio- 
spori. Sporae ellipsoideo-sphaeroideae vel sphaeroideae, hya- 
linae, longit. 1,5--2 mmm., crassit. 1,5 mmm. vel diam. 1,5 
mmm. Paraphyses filiformes, 1 mmm. crassae. 

Ad lignum abietinum vetustum prope Mustiala, m. Mar- 
tio 1872. — An cum priore Tympanidi adscribenda? 


Mollisia Artemisiae (Lasch) Karst. Peziza Artemisiac 
Lasch. in Rab. Herb. Myc. N:o 335; Handb. 1, p. 344. 

Perithecia erumpentia, e sphaeroideo — hemisphaerico- 
applanata, scabrosella, subolivaceo-cinerea vel cinerea, disco 
pallidiore, margine primitus albicante, siccitate nigrescentia. 

Ad caules aridos Artemisiae vulgaris in regione Mu- 
stialensi, m. Majo et Junio. Sterilis tantum lecta. 


Amerosporium Sedi Karst. in Rev. myc. 1888, Avril. 

Cupulae superficiales, gregariae, atrae, setis simplici- 
bus, rigidis, erectis, continuis, atris, circiter 220 mmm. lon- 
gis obsessae, circa 0,5 mm. latae. Conidia fusoideo-elongata, 
continua, curvula, eguttulata, hyalina, longit. 24-26 mmm, 
crassit. 2,5—3 mmm. 

In foliis langvescentibus Sedi Telephii prope Aboam, 
m. Sept. 1887, leg. Onni Karsten. 


Cytosporina stellulata Sacc. Syll. III, p. 602 in ligno 
vetusto Ulmi ad Aboam m. Aprili 1861 semel a nobis lecta. 

Sporulae filiformes, arcuatae, circiter 30 mmm. longae 
et 1 mmm. crassae. 


Rhabdospora pleosporoides Sacc. *Rh. longior Karst. 
n. subsp. 


Maculae nullae. Pyrenia sparsa, cladogena, mox nuda, 


24 P. A. Karsten. 


rotundata vel oblongata, applanata vel saepius depressa, 
ostiolo papillato, circiter 0,4 mm. lata. Sporulae filiformes, 
rectae, continuae, multiguttulatae, hyalinae, 50—70 mmm. 
longi. 

In caulibus aridis Cerefolii sylvestris prope Mustiala, 
m. Aprili 1866. 


Leptosporium mycophilum Karst. n. sp. 

Sporodochia effusa, mollia, tenuissima, aurantiaca, am- 
bitu subbyssino, albo. Conidia oblongata, continua, recta, 
hyalina, longit. 3—4 mm., crassit. 1—1,5 mmm. 

In specie indescripta Myxomycetum in regione Abo&nsi, 
Merimasku, m. Aug. 1960. 


Helminthosporium arbusculoides Peck. 

Caespites effusi, atri, velutini. Hyphae fasciculatae, 
rigidae, simplices, subflexuosae, saepe basi decumbentes, 
nigrae, articulatae, usgue ad 250 mmm. longae, 7—8 mmm. 
crassae. Conidia ellipsoidea vel oblongata, 3-septata, fuli- 
ginea, semipellucida, unicoloria, longit. 20—25 mmm., cras- 
sit. 8—10 mmm. 

In cortice et ligno vetusto Betulae prope Mustiala et 
Vasa, m. Aprili-—Julio. 

Botrytis campsotricha Sacc. Syll. IV, p. 117, var. fen- 
nica Karst. 

Caespituli pulvinati, minuti, confluentes, albi. Hyphae 
paree septatae, ramosae, 4—6 mmm. crassae, ramis vulgo 
rectis. Conidia ellipsoidea vel ovalia vel suboblonga, eguttu- 
lata, hyalina, longit. 5—8 -mm., crassit. 2—3,5 mmm. 

Ad lignum Pini sylvestris alicubi in Fennia. 

Nudo oculo lignum videtur farina adspersum. 

Monilia arctica Karst. n. sp. 

Caespituli effusi, velutini, e sordido helvoli. Hyphae 
septatae, longiusculae, 8—10 mmm. crassae. Conidia breve 
catenulata, ovalia, saepissime distincte apiculata indegve isth- 
mico-conjuncta, hyalina vel demum, dilutissime flavida, en- 
dochromate granuloso, longit. 20—30 mmm., crassit. 10—13 
mmm. 


Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXV. 20 


Supra lignum Betulae vetustum juxta sinum Kolaönsem 
Lapponiae rossicae, m. Julio 1861 legimus. 


Tolypomyria fungicola Karst. n. sp. 


Caespituli effusi vel subcirculares, tomentosuli, albi. 
Hyphae vage ramosae, flexuosae, articulatae, intricatae, 8—10 
mmm. crassae. Glomeruli rotundati, mucosi. Conidia ellip- 
soidea vel ovalia, subinde sphaeroideo-ellipsoidea, hyalina, 
2—4 mmm. longa, 1—2 mmm. crassa. 

In Hansenia velutina putrescente in paroecia Tyrvis, 
m. Sept. 1859. j 


Oospora Clavariarum Karst. n. sp. 


Caespituli effusi, ambientes, mucedinei, albidi. Cate- 
nulae breves, simplices, ex hyphis brevissimis (40—50 mmm. 
longis) oriundae. Conidia (saltem ultima) sphaeroidea, epispo- 
rio crasso, verruculoso, hyalina, diam. 18—36 mmm. 


Supra Clavariam putrescentem prope Mustiala, m. Aug. 
1866. 


Trichosporium fuscum (Link.) Sacc. Syll. IV, p. 289 in 
ligno vetusto prope vicum Lapponiae rossicae, Knjäscha-guba, 
m. Aug. 1861 legimus. 

Fuscum. Hyphae 4—6 mmm. crassae, dilute fuligineae 
et pellucidae (sub. micr.). Conidia ellipsoidea vel ovalia, di- 
lute fuliginea pellucidagve (sub micr.), longit. 8—14 mmm, 
crassit. 6—7 mmm. — Trichosporium fuscescens Cook. et 
Harkn. verisimiliter huc pertinet. 


Hormiscium septonema (Preuss.) Karst. var. betulinum 
Karst. 

Syn. Hormiscium curvatum (Peck.)'Sace. var. betulinum 
Karst. Symb. ad Myc. Fenn. XX, p. 97. 

Caespites late effusi, atri. Catenae conidiorum raris- 
sime ramosae, 60—90 mmm. longae. Conidia subcuboidea, 
4 mmm. longae, 6 mmm. crassae. 

In cortice Betulae prope Vasa, m. Aug. 1867. 


26 P. A. Karsten. 


Torula obducens Karst. n. sp. | 

Ramos late ambiens et crustam tenuem, atram, effu- 
sam formans. Hyphae steriles decumbentes, articulatae, hya- 
-linae. Catenulae ut plurimum decemsporae, simplices vel 
ramosae, curvatae vel flexuosae, saepe connatae. Conidia 
primitus hyalina, ellipsoidea vel sphaeroidea, dein sphae- 
roidea, fuliginea, pellucida (sub. micr.), diam. 4—8 mmm, 
sat facile secedentes. 

Supra corticem semivivum Populi tremulae in regione 
Mustialensi, m. Januario 1882. 


(Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica, 16: 1888). 


Symbolae ad Mycologiam Fennicam. 
Pars XXYL 


Auctore 


P. A. Karsten. 


AAA 


(Societati exhibitum die 3 Martii 1888). 


. Helotium straminellum Karst. n. sp. 

Apothecia subsparsa, obconica, stipitata, straminea vel 
subaurea, marginem versus tenuiter albido-furfurella, altit. 
0,1—0,2 mm., epithecio concaviusculo. Stipes glaber, cupu- 
lam aegvans. Asci cylindraceo-subelavati, longit. 38—40 
mmm., crassit.5 mmm. Sporae cylindraceae, rectae, eguttu- 
latae, longit. 4—4,5 mmm., crassit. circiter 1 mmm. Para- 
physes discretae. 

Ad lignum Betulae prope Mustiala, m. Oct. 1869. 

Helotio lectissimo Karst. alline. 

Lachnum Aspidii (Lib.) Karst. ad stipites Aspidii prope 
Mustiala olim legimus. — Asci fusoideo-elongati, 34—40 
mmm. longi, 6 mmm. crassi. Sporae fusoideo-bacillares, 
longit. 8—10 mmm., crassit 1—1,5 mmm. Paraphyses fili- 
formes, graciles, apice attenuatae. Pili circiter 50 mmm. 
longi et 3 mmm. crassi. 


Mycolecidea Karst. n. gen. 
Est Patellaria sporis coloratis pluri-septatis. 


M. triseptata Karst. n. sp. 
Apothecia gregaria, superficialia, sessilia patellaeformia, 


P. A. Karsten. 


o 
< 


planiuscula, marginata, atra, 0,2—0,3 mm. lata. Asci cla- 
vati, obtusissimi, longit. 38—40 mmm. crassit. 10 mmm. 
Sporae conglobatae, oblongatae, curvulae, 3-septatae, dilute 
fuligineae vel subchlorinae, longit. 12—16 mmm., crassit. 
4—5 mmm. Paraphyses coalitae. Gelatina hymenea jodo 
coerulescens. 

In ligno vetusto arborum frondosarum ad Mustiala, m. 
Octobri 1866. 


Eurotium lateritium Mont. Syll. Crypt. n. 918; Cent. VI, 
n. 45 in Ann. Sc. nat. 3, XI; p.54; Sace. Syll. I, p"26! 

In fructibus Amygdali communis in Mustiala, m. Martio 
1888, legit Jenny Karsten. 

Perithecia tenuissime membranacea, contextu cellulis po- 
lyedricis, majusculis (16—33 mmm. diam.), dilutissime lute- 
scentibus composita, sphaeroidea, lutea, floccis dense con- 
textis lanaeformibus, luteo-aurantiacis immersa, latit. circiter 
70 mmm. Asci sphaeroidei, 8-spori, circiter 20 mmm. diam. 
Sporae sphaeroideae, laevissimae, subhyalinae, 8—12 mmm. 
diam. Status conidicus: Aspergillus atrovirens Karst. Hy- 
phae steriles repentes, ramosae, fertiles assurgentes, hyali- 
nae, apice vericuloso-inflatae, capitulis cylindraceis, sphae- 
roideo-clavatis vel rotundatis, atrovirentibus. Conidia sphae- 
roidea, laevissima, catenulata, basidiis nullis suffulta, aeru- 
ginosa (sub micr. chlorina vel chlorino-hyalina), 4-6 mmm. 
diam. 


Phaeosphaerella n. gen. 
Est Sphaerella sporis coloratis. 


Ph. maculosa (Sacc.) Karst. 

Syn. Sphaerella macularis Karst. Myc. Fenn, II, p. 174. 

Sphaerella maculosa Sacc. Syll. I, p. 487. 

Sporae demum flavo-fuligineae, longit. 14—24 mmm, 
crassit. 5—7 mmm. 


Lasiosphaeria crustacea Karst. n. sp. 
Perithecia solito in crustam connexa, superficialia, e 
mycelio filamentoso dematiaceo, nigro vel fusco-nigro oriunda, 


Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXVI. 29 


ovoidea, poro pertusa vel in ostiolum obtusiusculnm atte- 
nuata, scabriuscula, atra, fragilia, facile diffracta, inferne fila- 
mentis obsessa subiculi, superne glabrescentia vel pilis paucis 
praedita, 0,4—0,5 mm. diam. Asci longit. 150—190 mmm. 
(p. sporif.), erassit. 12—13 mmm. Sporae distichae, cylin- 
draceae, utringue obtusiusculae, deorsum vermiculato-curva- 
tae, continuae, guttulis minutis praeditae, hyalinae, longit. 
50—70 mmm., crassit. 5—6 mmm. 

Ad lignum putrescens Betulae in paroecia Tyrvis, m. 
Sept. 1859, semel lecta. 

‘ Hyphae subiculi flexuosae, vage ramosae, fragiles, 
articulatae, circiter 5 mmm. crassae. 


Zignoella immersa Karst. n. sp. 

Perithecia gregaria vel subsparsa, rotundata, innata, 
dein vertice emergentia, perforata, subinde subpapillata, atra, 
nuda, circa 0,2 mm. lata. Asci clavati, longit. 160—170 
mmm., crassit. 20 mmm. Sporae distichae, fusoideae, rec- 
tae vel subrectae, 1-septatae, deinde saepe obsolete 3-sep- 
tatae, ad septum medium constrictae, hyalinae vel luteolo- 
hyalinae, longit. 36—40 mmm. crassit. 6—8 mmm. Para- 
physes filiformes, 2 mmm. crassae. 

In assere pineo fabrefacto, intemperiis exposito ad Mus- 
tiala, m. Sept. 1871. 


Melasmia Aviculariae West. 5 Not. n. 70; Sacc. Syll. 
II, p. 638. 

In foliis langvescentibus Polygoni avicularis in horto 
Mustialensi, m. Julio 1866. 

Sporae ovoideae vel subsphaeroideae, longit. 3>—4 mmm., 
crassit. 2—3 mmm. Sec. Kickx spermogonium sistit Stigma- 
teae Polygonorum Fr. Summ. Veg. Scand., p. 421 (Dothideac 
Polygoni Fr. Syst. Myc. II, p. 564). 


Phoma conigena Karst. n. sp. 

Pyrenia solitaria vel aggregata, erumpentia, superficia- 
lia, varie compressa, saepe elongata subhysterioidea, atra, ni- 
tentia, laevia, subastoma, 0,1—0,2 mm. lata. Sporulae fu- 


30 P. A. Karsten. 


soideo-elongatae, solito rectae, eguttulatae, rarissime obso- 
lete 1-septatae, hyalinae, longit. 8—16 mmm., crassit. 1,5— 
25 mmm. Basidia filiformia, recta, circ. 10 mmm. longa 
et 1 mmm. crassa. 

In sguamis strobilorum Piceae excelsae in Mustiala, m. 
Januario 1867. 

Ab affıni Phoma conorum Sacc. Mich. II, p. 615 forma 
pyreniorum, sporulis eguttulatis basidiisgue longioribus differt. 


Diplodina nitida Karst. n. sp. 

Pyrenia per corticem erumpentia, solitaria vel caespi- 
tosa, sphaeroidea vel truncato-oblongata, vertice vulgo im- 
pressa, laevia, atra, nitida, diam. circiter 0,2 mm. Sporu- 
lae acrogenae, fusoideo-elongatae, rectae vel subrectae, ut 
plurimum 1-septatae, hyalinae, ad septum non constrictae, 
longit. 12—18 mmm., crassit. 2,5—3,5 mmm. Basidia fili- 
formia, longit. 30—50 mmm., crassit. 1 mmm. 

In ramulis emortuis Alni incanae prope Mustiala, m. 
Aprili 1867. 

Aposphaeria peregrina Karst. n. sp. 


Pyrenia sparsa, erumpenti-superficialia, rotundata, nunc 
conoidea, nunc deplanata, laevia, nitentia, atra, dein poro 
pertusa, nucleo albo, punctiformia. Sporulae oblongatae, 
rectae, vulgo 2-guttulatae, hyalinae, longit. 2,5—4 mmm, 
crassit. 1—1,5 mmm., muco persistente involutae. 

In ligni durioris betulini superficie dealbata prope Kola 
Lapponiae rossicae, m. Julio 1861. 

Affinis Aposphaeriae muciferae (Berk.) Sacc., Aposphae- 
riae minutulae (Peck.) Sace. et Ap. arcticae (Karst.) Sacc. 


Oedocephalum byssinum (Bon.) Sacc. IV, p. 49. *herba- 
riorum Karst. n. subsp. 

Hvphae erectae hyalinae, haud septatae, solito aeqva- 
les, circiter 0,2 mm. altae, 15—20 mmm. crassae. Capitula 
rotunda, alba, demum flavescentia. Conidia exacte sphae- 
roidea, verruculosa, ex hyalino flavida (sub micr.), diam. 
12—14 mmm. 


Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXVI. 31 


In foliis Ranunculi repentis, in herbariis asservatis, 
prope Vasa lectis. 


Crinula caliciiformis Fr. Syst. myc. I, p. 495, var. sor- 
bieola in cortice emortuo Sorbi Aucupariae ad Mustiala, m. 
Sept. 1866. 

Stipites scabrosi, glabri, deorsum tomentosi, atro-oli- 
vacei, ex hyphis fuligineis subhyalinisgve fasciculatis com- 
positi. Conidia ex hypharum apice angustissimo, hyalino 
catenulatim oriunda, mox secedentia, oblongata vel elli- 
psoideo-:oblongata, recta, eguttulata, hyalina, longit. 2—3 
mmm., crassit. I—1,5 mmm. 


Rhinocladium macrosporum Karst. n. sp. 

Effusum, tomentellum, fulvotestaceum. Hyphae flexuo- 
sae, dichotome ramosae, articulatae, erectae vel adscenden- 
tes, hyalinae (sub micr.), crassit. 10 mmm. Conidia sphae- 
roideo-ellipsoidea, punctata, flavida (sub micr.), ex hypharum 
denticulis oriunda et his diu haerentia, longit. 10—21 mmm., 
crassit. 12—14 mmm. 

In cortice et thallo Parmeliae vetusto ad Mustiala, fine 
m. Aug. 1865. 


Hormiscium paradoxum Karst. n. sp. 

Caespituli suborbiculati, velutini, aterrimi, 1—2 mm. 
lati. Hyphae (seu catenulae) vage ramosae, conjunctae et 
curvatae, articulatae, 100—150 mmm. longae, articulis valde 
inaegvalibus, fuligineae, semipellucidae (sub lente), in coni- 
dia subsphaeroidea vel ellipsoidea vel difformia, longit. 10 
—25 mmm. crassit. $—12 mmm. vel diam. 6—8 mmm. 
tandem secedentes. 

In pariete ligneo (abietino?) agvaliculi in Mustiala, m. 
Junio 1868. 


Coniosporium stromaticum Cord. 

* subreticulatum Karst. n. subsp. 

Acervuli superficiales, gregarii, saepe confluentes, mi- 
nuti, laxi, rotundati, atri. Conidia sphaeroidea vel sub- 
sphaeroidea, subreticulata, fuliginea, semipellucida (sub lente), 


32 P. A. Karsten. 


diam. 20—30 mmm. Hyphae sparsae, diffusae, tenerrimae 
(1 mmm. crassae), hyalinae. 

Ad asseres Pini silvestris prope pagum paroeciae Tam- 
mela, Sipilä, m. Januario 1866. 

A Coniosporio stromatico Cord. Icon. Fung., I, p. 1, 
f. 5; Sace. Syll. IV, p. 240 acervulis minutis, conidiis sphae- 
roideis, subreticulatis, stromate vix ullo, sed hyphis suffultis 
discedit. 


= — 


(Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica, 16: 1888). 


Symbolae ad Mycologiam Fennicam. 
Bars XVI. 


Auctore 


P.A. Karsten. 


(Societati exhibitum die 3 Martii 1888). 


Helotium firmulum Karst. n. sp. 

Apothecia gregaria, sessilia, subiculo dematico (Tape- 
siae fuscae (Pers.) ?) insidentia, sphaeroidea vel late obo- 
voidea, ore minuto aperta, prosenchymatice contexta, fir- 
mula, alba vel lutescentia, albo-puberula, demum cupulari- 
aperta et sordidata, 0,2—0,3 mm. lata. Asci cylindraceo- 
clavati, 6—7 mmm. crassi. Sporae distichae, fusoideo-elon- 
gatae, rectae vel curvulae, continuae, eguttulatae, hyalinae, 
longit. 7—12 mmm, crassit. 1,5 mmm. Paraphyses filifor- 
mes, coalescentes. 

In caulibus aridis Rudi idaei in ditione Mustialensi, m. 
Julio 1869. 

Ad Helotium ingvilinum Karst. proxime accedit. 


Chaetomium humanum Karst. n. sp. 


Perithecia sparsa, superficialia, ovoidea vel conoidea, 
atra, undigve, apice excepto, setosa, 0,3—0,4 mm. alta. 
Setae simplices, septatae, divergentes, rectae vel subflexuo- 
sae, fuligineo-atrae, sursum pallidiores, laeves, usque ad 0,4 
mm. longae et (basi) 12 mmm. crassae. Sporae juveniles 
octono-conglobatae, hyalinae, guttulatae, sphaeroideo-elli- 


3 


34 | P.A Karsten. 


psoideae, longit. 10—14 mmm., crassit. 8 mmm., adultiores 
ellipsoideae, utringve attenuatae, olivaceo-fuligineae, pelluci- 
dae (sub micr.), luce refracta cupreo-micantes, longit. 14— 
17 mmm,, crassit. S—9 mmm. 

Supra fimum humanum in Mustiala, m. Oct. 1869. 


Leptosphaeria vagabunda Sacc. Syll. II, p. 31, var. 
Dulcamarae Karst. 

In ramis emortuis Solani dulcamarae prope oppidum 
Jakobstad, m. Julio 1870. 

Sporae 3-septatae, luteolo-fuscescentes, longit. 14—19 
mmm., crassit. 5—6 mmm. 


Gnomoniella iridicola Karst. n. sp. 

Perithecia sparsa, innata, atra, rostro stricto, acicu- 
lari, erumpente, brevi (dimidium diametrum perithecii vix 
aegvante), vix 0,1 mm. lata. Sporae 8:nae, fusoideo-elongatae, 
rectae, 2—4-guttulatae, hyalinae, longit. 10—12 mmm., cras- 
sit. 3—4 mmm. 

In foliis putridis Zridis pseudacori in paroecia Tammela, 
Kojo, semel lecta. 


Rhabdospora pleosporoides Sacc. *Scrophulariae Karst. 
n. subsp. 

Pyrenia cladogena, sparsa, epidermide velata, sphae- 
roideo- vel oblongato-depressa, atra, subinde maculae rufe- 
scenti insidentia, 0,3 mm. lata, ostiolo papillato brevi. Spo- 
rulae filiformes, rectae, continuae, obsolete guttulatae, hya- 
linae, longit. 50—67 mmm, crassit. circiter 1,5 mmm. 

In caulibus Scrophulariae nodosae emortuis prope Mu- 
stiala, fine m. Maji 1868. 


Virgaria macrospora Karst. n. sp. 

Caespituli sat compacti, oblongati vel subcirculares, 
exigui (0,5 mm. lati), fusci. Hyphae congestae, erectae, sim- 
plices, septatae, subaegvales, leviter flexuosae, fuligineae (sub 
lente), 4—6 mmm. crassae. Conidia secus hyphas inserta, 
sphaeroidea, subtilissime verruculosa, fusca, impellucida (sub 
lente), diam. 122—18 mmm. 


Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXVII. 35 


Ad Polystichum spinulosum prope Mustiala, m. Majo 
1872. 


Cladobotryum terrigenum Karst. n. sp. 


Caespituli indeterminati, arachnoidei, albi. Hyphae fer- 
tiles erectae, septatae, ramosae. Rami terni, breves. Co- 
nidia terminalia, terna, oblongata, recta vel inaegvilateralia, 
continua, rarius obsoletissime 3-septatae, hyalinae, longit. 
28—35 mmm., crassit. 11—12 mmm. 

Ad terram in horto Mustaliensi, m. Aug. 1869. 

Ad Dactylium vergit. 


Chloridium micans Karst. n. sp. 


Caespituli effusi, griseo-fusci. Hyphae fertiles erectae 
vel assurgentes, simplices, parce septulatae, dilute fuligineae 
- semipellucidaegve (sub micr.), compressae, hine inde isth- 
moideo-contractae, longae (2—3 mm. altae), usgue ad 14 
mmm. crassae, apice pallidiores saepegue ramulis brevibus, 
teneris, hyalinis instructae. Conidia terminalia, accumulata, 
albida, ellipsoideo-sphaeroidea, longit. 9—11 mmm., crassit. 
8—9 mmm. 

In foliis putridis Iridis pseudacori prope pagum paroe- 
ciae Tammela, Kojo, m. Aug. 1887. 

Hyphae luce refracta cupreo- et aeneo-micantes. 


Fusoma punctiforme Karst. n. sp. 

Acervuli gregarii, minutissimi, albi vel albidi, liberi. 
Conidia fusoideo- bacillaria, curva, continua vel 1—3-sep- 
tata, utringve acuta, hyalina, longit. 17—30 mmm., crassit. 
1,5—D mmm. 

In foliis putridis Iridis pseudacori prope pagum Tam- 
melensem, Kojo, m. Aug. 1887. 


Fusarium carneolum Karst. n. sp. 

Sporodochia superficialia, exigua, saepe confluentia, 
ceracea, carnea. Sporophorae filiformes, fasciculatae, tener- 
rimae. Conidia fusoideo-bacillaria, utringue acuta (falcata), 
continua, hyalina, longit. 24—39 mmm., crassit. 2—3 mmm. 


36 P. A. Karsten. 


In foliis putridis Iridis pseudacori prope Kojo in pa- 
roecia Tammela, m. Aug. 1887. 


Chromosporium stercorarium Karst. n. sp. 

Effusum, tenuissimum, submembranaceum, albidum. Co- 
nidia copiosissima, sphaeroidea, hyalina, 0,7—1 mmm. diam. 
Hyphae prorsus nullae. 

Supra stercus bovinum caulesgve putridos in regione 
Aboö&nsi, Merimasku, m. Majo 1865. 


(Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica, 16: 1888). 


Symbolae ad Mycologiam Fennicam. 
Pars XXVIII. 


Auctore 


P. A. Karsten. 


AA 


(Societati exhibitum die 3 Novemb. 1888). 


Omphalia cuneifolia Karst. n. sp. 


Fragillima. Pileus carnosulus, admodum tenuis, e con- 
vexo planus, obtusus, siccus, glaber, udus pellucide striatus, 
fuligineus, siccus alutaceus vel albidopallens, 2—5 cm. latus. 
Stipes solidus, aegvalis vel saepius apice incrassatus, teres, 
subinde superne compressus, strictus vel flexuosus, nudus, 
apice furfuraceus, basi albotomentosus, laevis, pallidus, 3—4 
cm. altus, 2—3 mm. crassus. Lamellae adnatae, distantes, 
crassiusculae, latae, ventricosae vel antice latiores obligue- 
gue truncatae, cinerascentes, 6—7 mm. latae, subinde ve- 
noso-connexae. Basidia clavata, longit. 40—45 mmm., cras- 
sit. 10—12 mmm. Cystidia nulla. Sporae ellipsoideo-sphae- 
roideae, chlorino-hyalinae, longit. 10—12 mmm. crassit. 
9—10 mmm. aut 10 mmm. diam. 

Ad terram humoso-arenosam muscosam locis umbrosis 
in horto Mustialensi, m. Aug. 

Solitaria. Inodora. 


Omphalia cortiseda Karst. n. sp. 


Pileus membranaceus, e convexo planus, radiato-stria- 
, p > 
tus, glaber, pallescens, siccitate albicans, circiter 2 mm. la- 


38 P. A. Karsten. 


tus. Stipes aegvalis, strictus vel curvatus, insititius, leviter 
pruinoso-puberulus, hyalinus, siccitate pallescens, 2—3 mm. 
altus. Lamellae adnato-decurrentes, valde distantes, cras- 
siusculae, paucae (6), arcuatae, pallescentes. Basidia cylin- 
draceo-clavata, longit. circiter 30 mmm., crassit. 6—7 mmm. 
Cystidia nulla. Sporae ellipsoideae vel oblongato-ellipsoideae, 
basi obligvae acutataegue, guttula unica magna, hyalina, lon- 
git. 10—11 mmm., crassit. 4-6 mmm. 

Ad corticem truncorum vivorum Corm sanguineae in 
horto Mustialensi, m. Octobri. 


Omphalia albidopallens Karst. n. sp. 


Pileus submembranaceus, convexus, orbicularis, vix 
umbilicatus, pellucide striatus, nudus, hyalino-albidus vel 
pallescens, siccitate albicans, 1 cm. latus. Stipes subfistu- 
losus, aegvalis, nudus, pallescens, 3—4 cm. altus, 1 mm. vel 
paullo ultra crassus. Lamellae adnatae, dente decurrentes, 
confertae, planae, latae (usgue ad 3 mm.), pallescentes, sic- 
cae albidae. Basidia clavata, longit. 20-30 mmm. cras- 
sit. 6 mmm. Cystidia nulla. Sporae sphaeroideo-ellipsoi- 
deae, eguttulatae, longit. 4-5 mmm, crassit. 3 mmm. 

Supra Hypna emortua in Runkomäki ad Mustiala, m. 
Aug. et Sept. 

Inodora. Lamellae postice admodum latae. Omph. 
deflexae proxima. 


Russula intermedia Karst. n. sp. 


Inter R. emeticam Harz. et R. integram Linn. media, 
ab illa lamellis sporisgve] flavidis, ab hac sapore acerrimo 
differens. Pileus vulgo sangvineus. 

Locis uliginosis, umbrosis in regione Mustialensi rara. 


Clypeus subrimosus Karst. n. sp. 


Pileus conoideo-campanulatus, dein expansus, umbone 
prominente conoideo, margine saepe undulato, laevigatus, 
glaber, dein cute in fibrillas longitudinales dehiscente, tan- 
dem rimosus, spadiceus vel pallide ferrugineo-ochraceus, 2—3 
cm. latus. Stipes solidus, aegvalis, teres, politus, vulgo fle- 


Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXVIII. 39 


xuosus, basi infimo marginato-bulbillosus, glaber, totus prui- 
nosus, albus, impellucidus, 5—6 cm. longus, 3—4 mm. cras- 
sus. Lamellae postice valde attenuatae, liberae vel leviter 
adnexae, parum ventricosae, ex albido argillaceäe, demum 
fuscescentes. Basidia clavata, longit. 30—42 mmm, cras- 
sit. 14 mmm. Cystidia fusoidea, apice primitus muriculata, 
longit. 65—95 mmm., crassit. 14-20 mmm. Sporae sphae- 
roideae vel subellipsoideae, inaegvaliter stellato-spinulosae. 
dilute flavescentes (sub lente), longit. 13—14 mmm., crassit. 
10—11 mmm. vel diam. 10—12 mmm. 

Locis declivibus graminosis in horto Mustialensi, m. 
Sept. 

Caro alba, inodora et insipida. Cum segvente, gva multo 
minor, forma coloregve convenit. 


Inocybe confusa Karst. n. sp. 

Pileus carnosus, conoideo-campanulatus, dein expansus 
et umbonatus, glaber, cute in fibras longitudinales dehiscente, 
subrimosus, ferrugineo- seu fulvo-lutescens vel spadiceus, 
usgue ad 9 cm. latus. Stipes solidus, firmus, glabellus, cy- 
lindraceus, basi haud vel vix bulbosus, apice subnudus, pal- 
lescens, usque ad 12 cm. altus, 1 cm. crassus. Lamellae 
confertae, ventricosae, e pallide lutescente pallide olivaceae. 
Basidia clavata, longit. 38—40 mmm., crassit. 12 mmm. Cy- 
stidia? inflato-clavata, longit. circiter 40 mmm. crassit. 
14—18 mmm. Sporae ellipsoideae vel subreniformes, utrin- 
gve obtusissimae, laeves, eguttulatae, flavescentes (sub len- 
te), longit. 10—12 mmm., crassit. 6 mmm. 

In silva mixta et frondosa circa Mustiala haud nimis 
rara. 


Peziza immutabilis Karst. n. sp. 

Apothecia gregaria vel conferta, sessilia, plana, cras- 
siuscula, nuda, tota aurantiaca, margine acuto subtilitergve 
albolaciniatulo, latit. 2—4 mm. Asci cylindracei, jodo non 
tincti. Sporae 8:nae, monöstichae, fusoideo-oblongatae, 2-gut- 
tulatae, laeves, hyalinae, longit. 27—31 mmm, crassit. 9—11 
mmm. Paraphyses simplices, apice saepe curvulae clavula- 


40 P. A. Karsten. 


taegve, guttulis dilute aurantio-fulvis praeditae, jodo non 
coerulescentes. 

Supra terram humosam locis stercoratis nec non in 
stercore prope Mustiala, m. Augusto. 

Peziza Roumegueri Karst. differt apotheciis extus pal- 
lidioribus, sporis paullo minoribns paraphysibusgue ope jodi 
coerulescentibus. 


Naevia Calthae (Phill.?) Karst. 

In foliis vivis vel langvidis Calthae palustris in regione 
Mustialensi m. Julio pluries legit filius meus Onni. 

Asci late clavati, 59—65 mmm. longi et 13—20 mmm. 
crassi. — A Phacidio Calthae Phill. in Myc. Scot. p. 344 
et Grev. VII p. 103, Brit. Disc. p. 391 differt apotheciis mi- 
noribus (circiter 6,5 mm. latis) et pallide incarnatis (nec 
cinereis vel fuscescentibus). 

Laestadia juniperina (Ellis) Sacc. Syll. II, p. XXXII; 
Sphaerella juniperina Ellis in Amer. Nat. XVII, 1833, p. 917. 

In foliis emortuis Juniperi communis ad Mustiala (Onni 
Karsten). 

Asci fasciculati, clavulato-cylindracei, apicem versus 
attenuati, leviter curvuli, longit. 50—65 mmm., crassit. 6—8 
mmm. Sporae fusoideo- vel clavato-elongatae, continuae, 
longit. 11—13 mmm., crassit. 3,5 mmm. 


Enchnoa Ulmi Karst. n. sp. 

Perithecia ligno, cortice orbato, insidentia, aggregata, 
sphaeroidea, ostiolis obsoletis, atra, tomento fusco obsessa, 
fragilia, latit. 0,2—0,3 mm. Asci late clavati, aparaphysati, 
longit. 30—38 mmm., crassit. 10—12 mmm. Sporae 8:nae, 
conglobatae, cylindraceae, curvulae, guttulis duabus apicali- 
bus praeditae, hyalinae, longit. 11—14 mmm., crassit. 2—3 
mmm. 

In ramis dejectis Ulmi effusae in horto Mustialensi, 
m. Oct. | 


Melanospora vervecina (Desm.) Fuck. in ligno mucido 
betulae ad Mustiala semel m. Oct. lecta. 


Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXVIIL.* 41 


Rosellinia ambigua Sacc. Syll. I, p. 271 in ramis emor- 
tuis Sambuci racemosae in Mustiala, m. Junio. : 

Setae perithecii usgue ad 50 mmm. longae. Asci 11 
mmm. crassi. Sporae 10—14 mmm. longae, 3—10 mmm. 
crassae. 


Rosellinia librincola Karst. n. sp. 

Perithecia conferta, basi leviter insculpta, globulosa, 
subtiliter rugulosa, opaca, nigra, demum poro pertusa, in- 
ferne setulis continuis, 30—40 mmm. longis, divergentibus 
obsessa, deniqve calva, 0,2—0,3 mm. lata. Sporae ellipsoi- 
deae, eguttulatae, fuligineae, longit. 12 mmm., crassit. 6—8 
mmm. 

In ramis peridermio orbatis Tiliae ulmifoliae prope 
Mustiala, m. Sept. 


Ophionectria episphaeria Karst. n. sp. 

Perithecia gregaria vel conferta, superficialia, breve 
cylindracea vel subovoidea, apice truncata levitergve de- 
pressa, nuda, sordide flavente pallida, ostiolo papillato ob- 
scuriore, subfuscescente, magnitudine Nectriae episphaeriae. 
Asci fusoidei, longit. 75 - 80 mmm., crassit. 10—12 mmm. 
Sporae conglobatae, bacillares, utringue acutatae, rectae 
vel subflexuosae, obsolete pseudo-pluriseptatae vel guttulatae, 
hyalinae, longit. 55—62 mmm., crassit. 3—4 mmm. 

Supra Diatr. stigma in regione Mustialensi forte non 
nimis rara. 


Nectria Fuckelii Sacc. Mich. I, p. 271 in thallo adhuc 
vegeto et apotheciis Physciae stellaris in horto Mustialensi 
fregventissime obvia. 


Chaetozythia Karst. n. gen. 

Pyrenia superficialia, ovoidea,i astoma, membranacea, 
mollia, aurantiaca, setulis obsessa. Sporulae ellipsoideae, con- 
tinuae, aureae. 


Ch. pulchella Karst. n. sp. 
Pyrenia sparsa vel subcaespitosa, superficialia, ovoi- 
dea, laevia, roseo-aurantiaca, undigve vertice excepto setu- 


42 P. A. Karsten. 


lis divergentibus, strictis, continuis, albis, 30—50 mmm. lon- 
gis et 2—4 mmm. crassis obsita, circiter 0,2 mm. diam. 
Sporulae sphaeroideo-ellipsoideae vel ovales, continuae, hya- 
lino-aureae, longit. 10—13 mmm., crassit. 7—9 mmm. 

Supra librum ramulorum emortuorum Syringae vulga- 
ris in horto Mustialensi, m. Oct. 


Diplodina fructigena Karst. n. sp. 


Pyrenia sparsa vel subgregaria, erumpentia, globulosa 
vel oblongata, astoma, atra, latit. 0,3 mm. Sporulae fusoi- 
deo-elongatae, rectae, hyalinae, longit. 10—20 mmm., cras- 
sit. 3—4 mmm. 

Ad carpella Ledi palustris prope lacum Mustialensem, 
Salois, m. Junio et Julio 1888 leg. O. Karsten. 


Diplodia Licalis West. Sacc. Syll. HI, p. 346 in ramulis 
emortuis corticatis Syringae Josikeae in horto Mustialensi 
vere inventa. — Basidia 25—50 mmm. longa. Sporulae 
22—28 mmm. longae, 12—13 mmm. crassae. 


Sphaeropsis Ulmi Karst. n. sp. 

Pyrenia gregaria, superficialia, globulosa vel ovoideo- 
truncata, basi applanata, carbonacea, fragilia, subastoma, 
atra, diam. 0,8 mmm. Sporulae ellipsoideo-oblongatae, hya- 
lino-olivaceae, eguttulatae, longit. 10 mmm., crassit. 4 mmm. 

Ad ramulos dejectos, cortice orbatos Ulmi in horto 
Mustialensi, m. Oct. 


Aposphaeria Ulmi Karst. n. sp. 

Pyrenia gregaria vel conferta, erumpenti-superficialia, 
globulosa, subtiliter rugulosa, opaca, dein poro sat lato aperta, 
diam. circiter 0,3 mm. Sporulae cylindraceae, curvulae, raro 
rectae, 2—4-guttulatae, hyalinae, longit. 14—16 mmm. cras- 
sit. circiter 3 mmm. 

In ligno ramorum, cortice orbatorum Ulmi effusae in 
horto Mustialensi, autumno. 

Mixta cum Enchnoa Ulmi et Sphaeropside Ulmi. 


Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXVIII. 43 


Septoria Telephii Karst. n. sp. 


Pyrenia sparsa, erumpenti-superficialia, sphaeroidea vel 
ovoidea, poro pertusa, atra, punctiformia. Sporulae filifor- 
mes, rectae vel subflexuosae, pluriguttulatae, hyalinae, lon- 
git. 50—75 mmm., crassit. 1,55—2,5 mmm. 

In foliis Sedi Telephii siccis ad Aboam, m. Octobri 
legit filius meus, Onni. 

A Septoria Sedi West. maculis nullis, pyreniis atris 
sporulisque filiformibus pluriguttulatis differt. 


Vermicularia Telephii Karst. n. sp. 


Pyrenia sparsa, erumpenti-superficialia, sphaeroidea, 
atra, punctiformia, vertice setis divergentibus, strictis, inar- 
ticulatis, atris, 100—150 mmm. longis coronata. Sporulae 
fusoideo-bacillares, utringve acutato-angulatae, curvulae, gut- 
tulatae, hyalinae, longit. 22—32 mmm., crassit. 4 mmm. 

In foliis Sedi Telephii aridis ad Aboam, m. Oct., legit 
Onni Karsten. 


Naemosphaera rudis Karst. n. sp. 

Pyrenia gregatim sparsa, superficialia, ovoideo-conoi- 
dea, pallida, deinde brunnescentia, canovillosula, diam. 100 
-—140 mmm., ostiolo cylindraceo, e pallido brunneo, longi- 
tudine pyreniorum vel paullo ultra. Sporulae ovales, late 
ellipsoideae vel fere sphaeroideae, fuligineae, eguttulatae, lon- 
git. 12—14 mmm., crassit. 7—8 vel diam. 10—12 mmm. 

In cortice interiore Aceris platanoidis in horto Mustia- 
lensi. 


Cytospora microstoma Sacc. Syll. III, p. 254, var. Ame- 
lanchieris Cook in Grevillea XIII, p. 94, Sacc. Syll. Addit. 
p. 319 in ramulis emortuis Amelanchieris vulgaris in horto 
Mustialensi, m. Junio, semel lecta. 


Cryptosporium Ribis Fuck. 

Acervuli hypophylli, gregarii, vel conferti, maculae 
fuscescenti insidentes, erumpentes, sphaeroideo-applanati, 
pallidi, circiter 0,2 mm. lati. Conidia fusoideo-bacillaria, 


44 P. A. Karsten. 


curvula, continua, hyalina, longit. 22—34 mmm., crassit. 
4—5,5 mmm. 

In foliis langvescentibus Riis grossulariae in monte 
observatorii Abo&nsis legit Onni Karsten. 


Septomyxa leguminum Karst. n. sp. 

Acervuli gregatim sparsi, depresso-sphaeroidei, subcu- 
tanei, pallidi, demum subfuscescentes, exigui. Conidia oblon- 
gata, obtusa, recta, rarius curvula, constricto 1-septata, hya- 
lina, in cirros aureos vel subaurantiacos effluentia, longit, 
12—18 mmm., crassit. 4-5 mmm. 

In leguminibus emortuis Pisi sativi var. hortensis in 
horto Mustialensi, m. Sept. et Oct. 


Cylindrotrichum polyspermum Karst. n. sp. 

Hyphae tenerrimae, hyalinae, 2—3 mmm. crassae, cae- 
spites tenuissimos, effusos, niveos formantes. Conidia co- 
piosissima, cylindracea, utringve rotundata, recta, eguttulata, 
hyalina, longit. 10—12 mmm., crssit. 15—2 mmm. 

Supra folia putrescentia, praecipue Populi pyramida- 
lis, in horto Mustialensi, m. Octobri. 


Diplosporium alboroseum Karst. n. sp. 

Caespituli gregarii, saepissime confluentes, byssini, sat 
densi, minuti, albi, dein in roseum vergentes, hyphis ferti- 
libus vage ramosis, articulatis, adscendentibus. Conidia oblon- 
gata vel ovoideo-oblongata, solito medio constricta, saepis- 
sime obsolete 1-septata, hyalina, eguttulata, longit. 30—40 
mmm., crassit. 12—14 mmm. 

In rimis corticis Syringae vulgaris in horto Mustialensi, 
m. Oct. 


Didymaria Ungeri Cord. in foliis langvescentibus Ra- 
nuneculi repentis prope Mustiala passim provenit. 


Septonema nitidum Karst. n. sp. 

Catenulae conidiorum solitariae vel fasciculatae, sim- 
plices, atrae, nitidae, 100—125 mmm. longae. Conidia cy- 
lindracea, 1—3-septata, ad septa non constricta, fusca (sub 


Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXVIII. 45 


micr.), longit. 20—40 mmm., crassit. 12—15 mmm. Hypho- 
podia conidia imitantia vel nulla. 

In cortice Alm ad Mustiala, m. Oct. 

Puccinia Polygoni amphibii Pers. in regione Aboönsi 
observata est a filio meo, Onni. 


Puccinia Epilobii (De C.) Wint. Pilz. p. 214 in foliis 
Epilobii montani in regione Mustialensi, m. Julio pluries 
lecta est ab O. Karsten. 


Uromyces verruculosus Schröt. in foliis Viscariae vulga- 
ris prope Mustiala m. Aug. detectus ab Onni Karsten. 


Aecidium corruscans Fr. et Aec. oblongisporum Fuck. e 
silva Mustialensi, Haarankorpi, m. Julio reportavit Onni 
Karsten. 


Taphrinam Potentillae (Farl.) detexit in regione Mustia- 
lensi Onni Karsten. 


Physoderma Menyanthis De B. legit prope Salois, m. 
Julio, filius meus, Elis. 


Physoderma Butomi Karst. n. sp. 

Sporangia 1—3 in gvavis cellula matricali, sphaeroi- 
dea vel subsphaeroidea, flavescente hyalina, membrana cras- 
siuscula, flavofuliginea, diam. 30—40 mmm., maculas grega- 
tim sparsas, orbiculares vel ovales, fuligineas vel demum 
nigrescentes, 1—2 mm. latas formantia. 

In foliis langvescentibus Butomi wmbellati prope Mu- 
stiala m. Julio exeunte detexit O. Karsten. 


M” | ANTILA Op 


ar ante Atigpnta, TAY hr: \ 
aln (yv ion 
| tk anne IRENE tama rk 

OJA "akkaa ua: skiter laut lo - ci 


Es en) oem 010 få 


i 


atilo! NT 449 | K % Pi N [ut Te Hd slå amn 790 
EINIG OL kä [9] day M BSD IST... IM Viri I 


LU 
Han dar 
in 


MTA TTI PT A 145 0447 Tre Sane 
Inland aI Kai 010 OAJ ia). BAG 


(4. et "aak M VY sfigniufnrö ev 


, A JN | Ku N a å 
LITER Iran" Olah: AN Lei (07004034 (44 U SRA 
, MEn 111-1009190 PAT IV mafitraet Van 
, 2 (14410 A’ 
aan 4 SURT natti 


EVO 710100 


1440 X er 0:00 esi 


+ w fY 
utua TH sl: {fi Sika | AV EKA JA 0 I fd entre ke 
U 


a0 


ice. un MYNTTI MI 0109) 


HABT “u Ta te db uni Kusti 
rin ’ Kat I ara la 3 I 
€ FU "Tu! a SRI N 
Hill v ANA Vanda ako sv man UI 1 sul 
Wie slam % iur BE un 
N ai 
n 
< 4 Tai JC , 
: PRADA 
» JA Er 
v 
i 


(Meddel. af Societas pro Fauna et Flora fennica, 16: 1888). 


Om de i Finland förekommande formerna 
af Linnös ursprungliga 
läiväs articulatus 


Fl. suec. Sp. plant. edit. 1. 
af 


M. Brenner. 


(Anm. den 12 maj 1888). 


Såsom kändt sammanfattade Linné i båda upplagorna 
af Flora suecica, i 1:sta upplagan af Species plantarum samt 
i uppl. I—X af Systema Naturae, eller ända till 1759, under 
benämningen Juncus articulatus alla af honom kända Junci 
med knutigt ledade blad (,,/oliis nodoso-articulatis“). 

I 2:dra upplagan af Species plantarum, utgifven 1762, 
* tillkommer en ny art med ledade blad, från Nord Amerika, 
neml. Juncus nodosus, ,, foliis nodoso-articulatis, petalis mu- 
cronatis* (eller såsom det utförligare heter „in acumen su- 
bulatum protractis“). Till åtskilnad från denna tillägger 
Linné nu till sin diagnos pä J. articulatus „petalis obtusis“. 
Ehuru detta tillägg egentligen tillkommit för att särskilja den 
gamla artieulatus från den nya nodosus, utvisar det dock 
derjemte tydligen att Linné närmast med sin articulatus i 
denna inskränktare mening afsett en form med trubbiga 
kalkfjäll. 

I uppl. XII af Systema Naturae, utgifven 1767, vidhäller 
Linné fortfarande för J. articulatus tillägget , petalis obtusis“ 
och för J. nodosus ,petalis mucronatis“, men särskiljer nu 
af den förra ,,« Aguaticus foliis compressis“ och ,,B Sylvaticus 


di 


48 M. Brenner. 


foliis teretibus**, samt ifrågasätter i sin Mantissa plantarum 
altera, 1771, huruvida dessa äro skilda arter eller endast af 
olika lokaler framkallade former af J. articulatus. Tydligt 
är att han alltså fortfarande med namnen articnlatus, agua- 
ticus och sylvaticus afsäg endast former med trubbiga kalk- 
fjäll, och med nodosus, ehuru denna art visserligen icke an- 
föres såsom europeisk, dem, hvilkas kalkfjäll äro spetsiga. 
Häraf framgår att hvarken articulatus eller sylvaticus i den 
mening de nu tagas kunna ens inbegripas under, och ännu 
mindre identifieras med J. articulatus enligt Linnés uppfatt- 
ning från denna tid, då dessa arter ju karaktäriseras genom 
spetsiga eller åtminstone delvis spetsiga kalkfjäll. Orätt synes 
det dessutom vara, att med namnet articulatus L. beteckna 
endast en form med hoptryckta blad, då Linné tydligen fram- 
håller att hans articulatus innefattar former med såväl hop- 
tryckta som trinda blad. 

Vi hafva alltså att uppfatta Linnés J. articulatus i två- 
faldig betydelse, men i hvartdera fallet såsom kollektiv, neml. 
enligt hans tidigare uppfattning säsom omfattande alla Junci 
med knutigt ledade blad, och i enlighet med hans senare 
diagnos säsom inbegripande endast dem af de förra, som 
derjemte hafva.trubbiga kalkfjäll, men antingen hoptryckta 
eller trinda blad. Fullkomligt orätt är det sälunda att, sä- 
som skett, dermed beteckna en form med spetsiga, eller lät 
också vara delvis spetsiga kalkfjäll och hoptryckta blad. 

Hvad namnen aguaticus och sylvaticus åter vidkommer, 
framhåller, som sagdt, Linné sjelf, att han med det förra afsäg 
en form med trubbiga kalkfjäll och hoptryckta blad, samt 
med det senare en annan med trubbiga kalkfjäll och trinda 
blad. Härtill kommer, enligt Roth, Tentamen Florae Germa- 
nicae, i Systema plantarum TI, såsom kännetecknande J. syl- 
vatieus, „panicula repetito ramosa“, hvilket jemte de förut 
nämnda egenskaperna utmärker J. obtusiflorus Ehrh. Eget 
nog har dock Roth, som för sin sylvaticus citerar Linné, 
användt detta namn för att beteckna J. acutiflorus Ehrh., 
såsom hans beskrifning: ,,Calycwm foliolis mucronatis magis, 
angustioribus, acutissimis“ tydligen utvisar. Hans exempel 


Om de i Finland förek. form. af Juncus articulatus L. 49 


har sedan följts af Willdenow i Species plantarum, edit. IV, 
och efter honom af nästan alla följande som citera eller an- 
vända Linnés namn sylvaticus. 

Namnet aguaticus har, liksom articulatus, användts för 
att beteckna J. lampocarpus Ehrh. eller dess i vatten ned- 
liggande eller flytande form. Om detta gäller dock detsamma 
som om articulatus och sylvaticus, eller att Linné dermed 
betecknat en Juncus med trubbiga kalkfjäll. Då han ingen- 
ting nämnt om stammens rigtning, huruvida den är upprät 
eller uppstigande, men deremot enligt Systema plantarum 
II, enligt uppgift af Roth i Tentamen Florae Germanicac, 
knippet är enkelt grenigt (,,panicula semel ramosa*), torde 
man kunna antaga, att med J. aguaticus L. afsetts var. 
alpinus (Vill.) af J. fusco-ater Schreb., hos hvilken bla- 
den ju äro nägot litet hoptryckta och knippet föga sam- 
mansatt. Sannolikheten af denna uppfattning bestyrkes yt- 
terligare deraf att Linné uppgifver sin J. articulatus (,,Gra- 
men junceum, folio articulato, aquaticum, och „Gramen jun- 
ceum articulatum palustre humile“) förekomma ,passim* i 
Lapplands skogar, hvarest säsom kändt J. alpinus Vill. är 
den allmänna formen af ifrågavarande Junci. 

Först Roth i Tentamen Florae Germanicae, 1788 och 
1789, införde för sin aguaticus bestämningen ,,culmo decum- 
bente“, och Willdenow i Species plantarum, edit. IV, 1799, 
för articulatus jemte var. alpinus Vill. „eulmo adscendente“, 
samt båda för J. sylvaticus ,,culmo erecto“, hvarjemte de för 
den sednare uttryckligen framhålla ,,foliolis calycinis arista- 
tis“ eller „aeutissimis“. Beträffande kalkfjällen hos aguaticus 
citerar Roth endast Linnés „petalis obtusis“, hvaremot Will- 
denow ang. artieulatus något litet modifierar Linnés äfven 
af honom citerade diagnos, i det han uttrycker sig , foliolis 
calycinis aequalibus, obtusiusculis“. 

Utom ofvan nämnda aquaticus och sylvaticus Syst. Nat., 
edit. XII, hvilka redan uti hans tidigare arbeten, såsom Spe- 
cies plantarum, finnas antydda, anför Linné i dessa ännu 
„Junci foliosi, foliis per siccitatem nodosis“, hvarmed sanno- 
likt afses former af J. fuscoater Schreb. (J. alpinus Vill). 


4 


50 4 M. Brenner. 


Sammanfatta vi det som här ofvan framhällits, blefve 
alltså resultatet det att Linné med ifrågavarande namn afsett 
endast de Junci med knutigt ledade blad, som derjemte hafva 
trubbiga kalkfjäll. Att sålunda de i Europa allmänt före- 
kommande formerna med spetsiga kalkfjäll af honom ej 
skulle hafva närmare iakttagits och benämnts, ty J. nodosus 
afsäg ju en nordamerikansk art, förefaller väl nägot egen- 


domligt, men kan i alla fall ej om intet göra hans tydligen 
uttalade diagnos „petalis obtusis“, till ätskilnad från nodosus 


„petalis mucronatis* eller „in acumen subulatum protractis“. 
Genom den olika uppfattningen af hvad Linné härmed me- 
nat har dock sä stor osäkerhet rörande dessa namn upp- 
stätt, att deras användande för en eller annan af de arter 
som sednare särskilts mäste anses vara temligen olämpligt. 
I öfverensstämmelse härmed hafva också dessa Linne'- 
ska namn, ehuru äldre, af flere författare utbytts emot de 
Ehrhart'ska namnen obtusiflorus, lampocarpus och acutiflorus. 
Äfven Villars' namn alpinus har af olika författare hän- 
förts än till articulatus Willd. (lampocarpus Ehrh.) än till 
fusco-ater Schreb. (ustulatus Hoppe) och torde i sjelfva ver- 
ket, att döma af Villars’ diagnos: „humilis, foliis articulatis, 
paniculam simplieissimam subaequantibus, capitulo laterali 
terminaligue subpeduneulato“, samt enligt Ledebour, i stöd af 
honom tillgängliga authentiska exemplar, omfatta smä former 
med mycket fä- och glesblommiga enkla knippen af bäda 
dessa arter. Med afseende härä blir äfven hvad detta namn 
vidkommer det lämpligaste att ersätta det med det dernäst 
äldsta namnet, nemligen Schrebers fwsco-ater, för den art 
som numera vanligen benämnes alpinus Vill., och pä sin 
höjd, ifall man vill bibehålla Villars’ namn, i enlighet med 
De Candolles diagnos: ,,J. culmo erecto, foliis subarticulatis, 
panicula simplici, calycis foliolis subaristatis, aegualibus, niti- 
dulis“, använda det för den hos oss vanliga lägväxta, späda 
och fäblommiga formen af fwsco-ater Schreb. En dylik 
form med ljusbruna blomhufvud är var. rariflorus Hrtm. 
Ett namn af vida yngre datum, men icke dess mindre 
redan pä olika sätt tillämpadt, är Drejers atricapillus. Af 


Om de i Finland förek. form. at Juncus articulatus L. 51 


Drejer ursprungligen, och jemte honom af en del svenska 
och danska författare, användt för en form med trinda, tyd- 
ligt ledade blad, kölade bladslidor, starkt förgrenade, upp- 
räta, rikblommiga knippen med mycket små svartbruna huf- 
vud samt trubbiga inre och spetsiga, litet längre yttre kalk- 
fjäll, alla kortare än den äggrundt lancettlika kapseln, be- 
tecknar det hos andra svenska författare en underart till J. 
/ampocarpus Ehrh., alltså med hoptryckta, tydligt ledade blad, 
okölade slidor och spetsiga yttre kalkfjäll, men för öfrigt som 
J. fusco-ater Schreb., samt hos tyska författare en rikblom- 
migare form af den sist nämnda, säledes med alla kalkfjäll 
trubbiga och lika länga, de yttre under spetsen försedda med 
udd, för att icke tala om dess likställande med J. nigricans 
Drej. i Reichenbachs Icones, med alla kalkfjäll spetsiga och 
af den halfklotformiga kapselns längd samt sjukantigt trinda 
blad. Att döma af fig. 2771 i Flora Danica, jemförd med 
fig. 900 af J. alpinus Vill. i Reichenbachs Icones Florae germ. 
et helv., tyckes också var. sparsiflorus Lge. af J. atricapillus 
till yttre habitus temligen väl öfverensstämma med tät- och 
smäblommigare former al J. fusco-ater (alpinus Vill.), hvari- 
genom möjligen de nämnda tyska författarena föranledts att 
betrakta dem som identiska, men den förres säväl enligt af- 
bildning som beskrifning spetsiga yttre kalkfjäll och de äfven 
i friskt tillständ tydliga tvärväggarna hos bladen, äfvensom 
den enligt uppgift senare blomningstiden tyckas dock tala 
emot denna uppfattning. Ehuru icke förekommande i Fin- 
land, har denna form dock här omnämnts i sammanhang 
med öfriga Junci articulati pä grund af dess likhet med 
äfven hos oss anträffade rikblommigare exemplar med smä 
mörka blomhufvud af J. fusco-ater Schreb. 

Bland i Finland förekommande former af J. articulatus 
L. Fl. suec. & Sp. plant. I, förtjena särskildt framhållas tvänne 
ännu ej anmärkta former, af hvilka den ena tydligen utgör 
en varietet af J. /ampocarpus Ehrh., den andra åter, anslu- 
tande sig till J. fusco-ater Schreb., fullkomligt öfverensstäm- 
mer med Linnés J. artieulatus « aguaticus: , foliis nodoso- 
artieulatis, compressis, petalis obtusis“. Genom sina vanligen 


52 M. Brenner. 


gröfre, starkt hoptryckta, tydligt ledade blad, ofta utstående 
knippegrenar och något utstående frukter synes den sednare 
visserligen päminna om /ampocarpus Ehrh., men är dock pä 
grund af sina kölade bladslidor, nedtill rännformiga blad, 
vanligen nästan uppräta eller litet utstående knippegrenar, 
kalkfjällens beskaffenhet och fröens form tydligen närmast 
beslägtad med J. fusco-ater Schreb., till hvilken den här fö- 
res som en underart med namnet arthrophyllus. 

Den till J. lampocarpus Ehrh. hörande varieteten åter, 
här benämnd cuspidatus, utmärker sig genom utdraget spet- 
siga kalkfjäll och jemnt tillspetsad kapsel, samt har hos oss 
förvexlats med J. acutiflorus Ehrh., från hvilken den skiljer 
sig genom hoptryckta blad, lika långa, icke utböjda, hvitt 
hinnkantade kalkfjäll och bredt äggrunda frön. 

Säsom af föregäende utläggning framgär, har allt sedan 
Linnés tid kalkfjällens form spelat en stor roll vid särskil- 
jandet af de olika formerna af J. articulatus L., om man 
ock vid tillämpningen ofta låtit spetsiga fjäll få gå och gälla 
för trubbiga. Såsom vidare kändt är, uppgifves vanligen 
kalkfjällen hos J. lampocarpus vara olikformiga, nemligen 
de inre trubbiga och de yttre spetsiga, hos J. fusco-ater (al- 
pinus) åter likformiga, d. v. s. alla trubbiga, om ock de yttre 
med en kort framstående udd. Vid ett ytligt betraktande af 
den yttre formen synes också saken förhålla sig sålunda, 
men undersöker man fjällen närmare, finner man redan med 
loupens tillhjelp, och ännu tydligare om man begagnar mik- 
roskop, att det egentliga fjället, d. v. s. den örtartade delen 
deraf, hos lampocarpus är spetsigt, ehuru den hvita, jemn- 
breda hinnkanten ofta på de inre fjällen öfverskjuter spetsen, 
så att hela fjället får ett trubbigt utseende, hvaremot de 
yttre och inre fjällen hos fusco-ater (alpinus) till sin örtar- 
tade del äro tydligt olikformiga, de inre vanligen trubbiga 
och de yttre spetsiga, delvis i följd af medelnervens upphö- 
rande under spetsen hos de förra och utskjutande hos de 
sednare. Hvardera erhålla genom en mot spetsen bredare 
hinnkant utseendet af att vara trubbiga. Vid en starkare 
förstoring finner man att den täta, af smala jemnlöpande cel- 


Om de i Finland förek. form. af Juncus articulatus L. 53 


ler bestående örtartade delen af fjället hos lampocarpus, 
hvilken småningom afsmalnar till en utdragen spets, öfver- 
allt skarpt begränsas af den nästan jemnbreda, af vidare, 
genomskinliga celler bestående hvita hinnkanten, utan att 
mot spetsen liksom upplösa sig uti utåt böjda, småningom 
vidare och ljusare, vanligen rödbrunfärgade cellpartier, hvilka 
slutligen öfvergå uti de fullkomligt genomskinliga cellerna i 
den upptill bredare hinnkanten, såsom fallet är med fusco- 
ater och dess former, isynnerhet hos de inre fjällen, der som 
sagdt dessutom medelnerven upphör innan den når hinn- 
kanten och derjemte den örtartade delen vanligen i spetsen 
är bredare. Hos de yttre fjällen af fusco-ater är den nämnda 
skenbara utvidgningen mot spetsen mindre stark, hvarjemte, 
såsom redan nämndes, medelnerven skjuter ut i den smala 
örtartade spetsen, en omständighet som ofta varit orsaken 
till förvexling med lampocarpus, 1 det, då, såsom på torra 
och unga exemplar är fallet, den under spetsen breda hinn- 
kanten hoprullas, hela fjället härigenom får utseende af att 
vara jemnt afsmalnande och spetsigt. Huruvida denna egen- 
domlighet hos de yttre fjällen möjligen äfven kunnat gifva 
upphof till den ofvan nämnda diagnosen på J. atricapillus 
Drej., hvilken i sådant fall skulle höra till J. fusco-ater Schreb., 
kan i brist på exemplar af denna form ej här afgöras. Hos 
J. acutiflorus Ehrh. visa fjällen under mikroskopet ej någon 
anmärkningsvärd olikhet med /ampocarpus Ehrh. Endast 
hinnkanten, hvilken utan förstoring är knappt märkbar, 
visar sig vanligen vara mörkare och mindre skarpt begränsad 
emot den örtartade täta delen, äfvensom emot spetsen något 
jemnare afsmalnad. I öfverensstämmelse härmed vore kanske 
den åsigt den rigtigaste, enligt hvilken denna form såsom 
en underart hänföres till J. lampocarpus, mellan hvilka två 
var. cuspidatus står såsom en förmedlande mellanlänk. 
Hvad eljes denna hinnkant beträffar, synes den vara 
af något litet olika beskaffenhet hos de nu omtalade arterna 
samt hos J. supinus Mönch. (J. bulbosus L. ex p.), hvars fly- 
tande och rotsläende vattenformer ofta hänförts till /ampo- 
carpus. Bestående af en dubbelväfnad af celler med rätliniga, 


54 M. Brenner. 


eller nästan rätliniga, och andra med i täta små bugter sig 
slingrande väggar, företer den, allt efter som de räta eller 
de med utbugtningar försedda väggarna äro tydligare, ett 
olika utseende. Hos J. supinus äro de sednare mycket 
starkt utvecklade och tydliga, så att hela hinnkanten liknar 
ett nät af i otaliga små bugter sig slingrande maskor. Hos 
acutiflorus och fusco-ater med dess former äro äfven de run- 
dadt krenelerade cellerna mycket tydliga, hvaremot de hos 
lampocarpus vanligtvis till största delen tyckas saknas eller 
vara mycket otydliga, så att öfverhufvudtaget endast de rät- 
liniga eller svagt bugtiga väggarna tydligt varseblifvas. Emel- 
lertid gäller detta ej utan undantag, då äfven hos den sist 
nämnda utbugtningarna stundom framträda ganska starkt. 
Vidkommande slutligen växtsättet, så uppträda de i 
fråga varande formerna än med långsträckt krypande rot- 
stock och spridda strån, än med starkt och tätt förgrenad 
rotstock och tätt tufvade strån. De sistnämnda variera äfven 
mycket med afseende å rigtningen, från uppräta till ned- 
liggande och rotslående eller flytande, dock är den uppräta 
stammen den förherrskande hos J. fusco-ater med dess for- 
mer samt hos J. acutiflorus, liksom den uppstigande eller 
nedliggande hos de former som höra till J. lampocarpus. 
Vidare må här angående fröens form och färg omnäm- 
nas, att den förra tyckes vara något så när konstant bredt 
omvändt äggrund hos J. lampocarpus, samt öfverhufvud sma- 
lare — ganska smalt snedt omvändt äggrund hos J. fusco- 
ater och dess former, dock något litet bredare hos *J. ar- 
throphyllus, äfvensom att färgen hos lampocarpus befunnits 
vara gul eller gulbrun, i spetsen mörkare, samt hos fusco- 
ater och närstående antingen ljusgul eller gulbrun med mörka 
spetsar, eller enfärgadt rostbrun, det sednare hos former 
med mycket mörka frukter och blomfjäll. Hos acutiflorus 
äro fröen enligt Reichenbachs Zcones af ungefär samma form 
som hos /ampocarpus, enligt E. Wahlen äter, i Botaniska No- 
tiser 1868, något smalare, eller ungefär såsom hos fusco-ater. 


Om de i Finland förek. form. af Juncus articulatus L. 55 


De i Finland förekommande formerna af Linnés ur- 
sprungliga J. articulatus äro följande: 

J. fusco-ater Schreb. (1811), J. ustulatus Hoppe (1819), 

J. nodulosus Whlnb. (1820), J. alpestris Hrtm. (1820), 
J. alpinus Auct. 

Strän spridda eller starkt tufvade, uppräta eller från 
bägböjd bas svagt uppstigande, aldrig rotsläende, nedtill nä- 
got hoptryckta, upptill nästan trinda, 2—3-bladiga, med 1—2 
vissnade blad eller bladlösa slidor vid basen; blad nästan 
trinda, otydligt (efter torkning tydligt) ledade, med rännfor- 
mig bas och upptill kölade slidor; knippe mer eller mindre 
sammansatt eller enkelt, med uppräta eller litet utstäende, 
mer eller mindre förlängda grenar och vanligen uppräta 
blommor och frukter; blommor 2—10 tillsammans; kalkfjäll 
lika länga, rödbruna eller grönaktiga, stundom svartbruna 
eller gulaktiga, trubbiga — rundadt trubbiga, aflänga eller 
genom den vanligen upptill bredare och innerst bruna, stun- 
dom otydliga, hinnkanten ofta tunglika eller omvändt ägg- 
runda, stundom smalt äggrundt lancettlika, de inre med den 
örtartade delen trubbig, de yttre med en kort udd af den 
framskjutande medelnerven, alla nägot — mycket kortare än 
den 3-kantigt aflänga — elliptiska, vanligen mörkt rödbruna, 
stundom svartbruna eller brungula, glänsande, trubbiga, med 
kort udd försedda frukten; frön smalt snedt omvändt ägg- 
runda — nästan spolformiga, enfärgadt mörkbruna eller ljus- 
gula eller gulbruna med mörka spetsar. 

var. microcarpus, blomknippe temligen grenigt och rik- 

blommigt; blommor och frukter mycket små, van- 
ligen nästan svarta. 


var. alpinus (Vill.), strån och blad späda; blomknippe 
enkelt, af några få enkla eller föga förgrenade gre- 
nar; blomhufvud få, vanligen mörka och fä-(2—5-) 
blommiga. 

var. rariflorus Hrtm., som föregående varietet, med 
ljusbruna frukter, ofta dubbelt längre än de ljusa 
blomfjällen. 


56 M. Brenner. 


var, uniceps Laest., mycket späd och lågväxt, med 1—2, 
vanligen 2-blommiga blomhufvud i toppen. 

Den hos oss allmännaste och mest föränderliga formen 
af i fräga varande Junci, utbredd öfver hela landet, hufvud- 
arten ända till Uleä elf, ehuru der något lågväxt, alpinus, 
rariflorus och uniceps ända upp till Ishafvet, den sist nämnda 
dock sällsynt. Var. mierocarpus, hvilken mycket påminner 
om J. Gerardi Lois. och möjligen kunde vara densamma 
som atricapillus Drej., ehuru äfven de yttre fjällen genom 
den breda hinnkanten äro rundadt trubbiga med framskju- 
tande udd, har anträffats endast i den sydligaste delen. 
Utom de nämnda formerna finnes i de genom Societas pro 
Fauna et Flora Fennica sammanhragta samlingarna en f. 
congesta, med förkrympta knippegrenar och derigenom tätt 
hopgyttrade hufvud, frän Nyland, äfvensom exemplar af den 
genom yttre, främmande inflytanden förorsakade monströsa 
f. vivipara. 

*J. arthrophyllus, liksom hufvudarten temligen grof och 
vanligen högväxt, ända till 1 1/, fot, med temligen 
grenigt knippe af uppräta eller ofta nägot utstä- 
ende, förgrenade grenar och utstäende smägrenar 
och frukter, samt talrika, mer eller mindre mäng- 
blommiga, bruna hufvud; men bladen tydligt le- 
dade och starkt hoptryckta, samt de ljusa, mörk- 
spetsade fröen ofta bredare. 

Till karaktärer fullkomligt motsvarande Linnés aqua- 
ticus, anträffades denna form sommaren 1886 i den nord- 
ligaste delen af Kyrkslätt socken i Nyland, hvarest den, jemte 
stora tufvor af fusco-ater och var. microcarpus samt af lampo- 
carpus var. cuspidatus, likaledes starkt tufvad förekom pä 
en låg, under högt vattenstånd öfversvämmad insjöstrand 
samt i gyttjiga vattengrafvar i en sank äng, äfvensom med 
spridda strån, jemte var. alpinus och J. lampocarpus med 
var. cuspidatus, i ett närbeläget dike. Vid granskning af i 
Universitetets samlingar befintliga exemplar har den dess- 
utom igenkänts i exemplar frän Sysmä och Luhanka vid 
Päijännes östra strand, frän Kuopio, samt utom landets grän- 
ser frän de botaniska distrikten Olonets- och Onega-Karelen- 


Om dei Finland förek. form. af Juncus articulatus L. 57 


J. lampocarpus Ehrh., J. articulatus Auct., non L. 


Strän spridda eller starkt tufvade, vanligen uppstigande 
stundom nedliggande eller uppräta, ofta rotsläende, nästan 
trinda, 2—4-bladiga med vissnade blad och bladlösa slidor vid 
basen; blad mer eller mindre hoptryckta, tydligt ledade, med 
okölade slidor; knippe mer eller mindre sammansatt, med 
utstäende eller utspärrade, vanligen förlängda grenar och 
utstäende blommor och frukter; blommor 2—12 tillsammans; 
kalkfjäll lika länga eller de inre litet kortare, röd- eller mörk- 
bruna eller gröna, smalt äggrundt lancettlika, med den ört- 
artade delen spetsig, de inre af den vanligen öfverskjutande, 
jemnbreda, hvita hinnkanten trubbiga, stundom liksom de yttre 
tydligt spetsiga, alla något kortare än den 3-kantigt äggrundt 
lancettlika, vanligen glänsande svartbruna, mer eller mindre 
tydligt sprötspetsade eller jemnt i en spets afsmalnande fruk- 
ten; frön bredt omvändt äggrunda, gula eller gulbruna med 
mörka spetsar. 

- var. affinis (Gaud.), J. alpinus Vill. ex p., späd och 
lägväxt, upprät; blomknippe enkelt, med fä, föga 
utstående grenar och få blomhufvud; inre kalk- 
fjäll trubbiga. 

var. cuspidatus, alla kalkfjäll utdraget hvass-spetsiga; 

frukt vanligen jemnt tillspetsad. 

Förekommer allmänt i de södra delarna af landet, må- 
hända ända till Österbotten, att döma af dess förekomst i 
Sverige så långt nordligt som i Luleå lappmark, dock sak- 
nas i Universitetets samlingar, om man frånser ett exemplar 
af var. cuspidatus från Kuopio, exemplar deraf från trakter 
norr om Karkku i Satakunta, Evois i södra Tavastland, 
Willmanstrand i södra Savolaks, Kirjavalaks nära Sordavala 
i Ladoga-Karelen samt Tjudie och Dvorets i Onega-Karelen. 
Var. affinis motsvarar var. alpinus af J. fusco-ater, hvilken 
den, fränsedt kalkfjällen och bladen, fullkomligt liknar. Var, 
cuspidatus bildar öfvergängen till *J. acutiflorus, med hvil- 
ken den länge förvexlats. Dess utbredning sammanfaller 
med hufvudartens, sträckande sig nordligare ända till Kuo- 


58 M. Brenner. 


pio. Liksom af fusco-ater anträffas äfven af lampocarpus den 
monströsa f. vivipara. 

*J. acutiflorus Ehrh., J. sylvatieus Auct., non L. 

Strän höga, uppräta; blad otydligt hoptryckta eller 
nästan trinda, tydligt ledade; knippe mycket sammansatt, 
med korta, uppräta — nägot utstäende grenar och smä 
bruna blomhufvud; kalkfjäll sylspetsade, otydligt hinnkantade, 
de inre slutligen litet längre och i spetsen utböjda; frukt 
jemnt tillspetsad med spröt; frön, enligt E. Wahlen i Bot. 
Not., smala, aflängt lancettlika med afsmalnande bas, vax- 
gula med bruna spetsar. 

Till habitus och de små blomhufvudena något olik 
lampocarpus, men genom karaktärer svär att särskilja, isyn- 
nerhet som ung. Dess medborgarerätt i Finland, ehuru af 
gammal häfd, är mycket osäker och grundar sig, ätminstone 
delvis, pä förvexling med uppräta, högväxta exemplar af J. 
lampocarpus var. cuspidatus. Af de i Universitetets samlin- 
gar med namnet acutiflorus (sylvaticus Reich.) betecknade 
exemplaren kunna endast tvä frän Sund socken pä Äland 
möjligen höra hit, men äro, säsom pressade och mycket 
unga, svåra att med säkerhet bestämma. Fjällens form och 
hinnkant samt de korta knippegrenarna tala dock för acuti- 
Horus. I alla fall är dess ytterligare efterforskning hos oss 
af nöden, isynnerhet som det här gäller att bestämma grän- 
sen för dess utbredning mot norr och öster. 


Hvad slutligen J. obtusiflorus Ehrh. (sylvaticus L.) be- 
träffar, när den, som kändt, sin nordgräns redan i södra 
Sverige och hör sålunda ej till området för denna uppsats. 


(Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora fennica 16: 1888). 


Om en hittills obeskrifven hybrid af 


Pyrola minor L. och P. rotundifolia L. 
af 
D:r Th. Salan. 


(Meddeladt den 3 mars 1888). 


Vid granskningen af de i Finska museets herbarium 
befintliga arterna af slägtet Pyrola påträffades af mig en form, 
som säkerligen är en, sä vidt jag känner, icke förut an- 
märkt hybrid af Pyrola minor och rotundifolia. De hithö- 
rande exemplaren äro tagnä i början af Augusti 1879 af 
Hrr Hj. Hjelt och R. Hult i torfkärr vid Kukas- och Aake- 
nusjoki samt vid Pyhäjärvi nära Lainiotunturi i Kemi Lapp- 
mark, Kittilä socken. Pä dessa lokaler skall Pyrola minor 
hafva funnits i närheten ganska allmänt och P. rotundifolia 
ej heller varit sällsynt enligt uppgift af Hr Hjelt. 

Till utseende och kännetecken stående midt emellan 
nyssnämnda arter, närma sig dock vissa former delvis mera 
den förra, andra åter den senare arten. 

Stjelkar 15—25 cm. långa, något vridna, hvasst tre- 
kantiga. Blad blekgröna, rundade trubbiga, 3—4!/, cm. 
långa, 2—4 cm. breda, vid basen afrundade eller svagt in- 
tryckta, fint naggade; skaftet af bladskifvans längd eller hos 
de öfra bladen något längre. Blomklasen allsidig, 3—7 cm. 
lång, 7—20 blommig. Blommor halföppna, till storleken 
midt emellan dem hos P. minor och rotundifolia, 8—10 
mm. breda, 5 mm. länga; blomskaft af blommans längd el- 


60 Th. Selan. 


ler något kortare. Foderflikar tilltryckta, trubbiga, sällan 
kort uddspetsiga, i kanten rödletta. Ständare bägböjda; 
knapparne brungula, till storleken midt emellan föräldrarnes, 
11/,—2 mm. långa. Stiftet mot spetsen något krökt eller 
nästan rakt, af kronans längd eller obetydligt längre, åtmin- 
stone dubbelt längre än fruktämnet; märket smalare än stift- 
ringen, 5-knöligt med uppräta flikar, således till byggnaden 
liknande det hos P. rotundifolia. 

Då exemplaren äro tagna under full blomning, kan icke 
fruktens och frönas förhållande utredas. Af pollenkornen be- 
finnas omkring 20°/, vara fullt utvecklade, de öfriga mer 
eller mindre felslagna. Häraf framgår dock med största san- 
nolikhet de ifrågavarande formernas hybrida natur. 

Hos de pr Kukas- och Aakenusjoki tagna epemplaren 
äro bladen 3—23'/, cm. långa och 2——3 cm. breda, med skaf- 
tet merändels något längre än skifvan, blomilasen tämligen 
gles, liknande den hos P. rotundifolia; blomskaftet vanligen 
af blommans längd (5—-5 mm. längt); blomskärm jämnbredt 
lansettlika, af blomskaftets längd eller nägot kortare; foder- 
flikar som hos P. minor, smä, äggrundt triangelformiga, 
1—1/, mm. långa, närmare 5 gånger kortare än kronan. 

Hos de vid Pyhäjärvi nära Lainiotunturi tagna exem- 
plaren äro bladen något större, 3'/,—4'!/, cm. långa, 3—4 
cm. breda, med skaftet vanligen af skifvans längd; blomkla- 
sen tämligen tät, liknande den hos P. minor; blomskaftet 
merändels något kortare än blomman (2—4 mm. långt); 
blomskärm lansettlika, längre än blomskaftet; foderflikar 
större, nästan tunglika, rundadt trubbiga, 2—21/, mm. långa, 
af halfva kronans längd. 


(Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora fennica, 16: 1889). 


lakttagelser öfver könsfördelningen hos Lönnen. 


Af 
R. Boldt. 


(Anmäldt den 4 Februari 1888). 


Genom Wittrocks ären 1883—85 verkstälda undersök- 
ningar har det blifvit konstateradt, att de sexuela förhäl- 
landena hos Acer platanoides L. erbjuda ett större intresse 
och äro längt mer invecklade än man tidigare antagit. Ty 
ej nog med att detta trädslag äger fem typiskt olika slag 
af inflorescenser — äfven de procenttäl, med hvilka de sär- 
skilda typerna uppträda, visa förvänande öfverensstämmelser 
i Sverige och Ungarn, de enda land der undersökningar i 
denna riktning hittils blifvit gjorda. För att emellertid de 
af Wittrock funna resultaten skola erhålla giltighet af allmän 
regel böra de bekräftas af undersökningar gjorda på så 
många olika orter som möjligt. 

I afsikt att utreda, huruvida Lönnen med afseende å 
könsfördelningen uppträder hos oss på samma sätt som i de 
båda nyssnämda landen, företog jag mig senaste vår (1887) 
att i Helsingfors och närmaste omnejd undersöka 100 exem- 
plar af detta trädslag eller samma antal, som af Wittrock un- 
derkastats granskning i Stockholm och i Budapest. Arbetet 
utfördes mellan den 14 och 25 maj. Den 14 i nämda må- 
nad hade det tidigaste trädet vid Boulevardsgatan de första 
fullt blommande inflorescenserna. Den 25 hade de allra 
flesta blomställningar redan fält flera eller färre af sina 
blommor. 


R. Boldt. 


[or] 
[06] 


I medeltal undersökte jag endast trenne inflorescenser 
frän hvarje träd. Men äfven om detta skett med ett större 
antal, skulle resultatet — ätminstone hvad hufvudtyperna 
vidkommer — enligt all sannolikhet ej blifvit synnerligen 
olikt nedannämda, alldenstund Wittrock funnit att de allra 
flesta individer (i Stockholm 92 %, i Budapest 84 %/,) bära 
endast blomställningar af en och samma hufvudtyp. Att 
döma af mina observationer skulle detta i Helsingfors vara 
fallet med 91 procent, ett tal, som dock utan tvifvel är nä- 
got större, än det förhällandena i naturen verkligen ätergif- 
vande. 

Den hos oss allmännast förekommande inflorescens- 
typen B!) karakteriseras af Wittrock sålunda, att dess topp- 
blomma är honlig, ätminstone en del af andra generatio- 
nens blommor honliga och återstoden af denna, äfvensom 
de öfriga generationernas blommor nästan utan undantag 
hanliga. Af denna typ förekomma tvänne särskilda under- 
typer. Hos den ena (B’) äro icke blott alla eller nästan alla 
blommor i andra, utan äfven en del af tredje generationens 
blommor honliga. Den andra åter (B”) har endast ett få- 
tal honor i generationen II. De flesta blommorna i denna, 
samt alla blommor i de öfriga generationerna äro deremot 
hanar. Hos oss befans jämt halfva antalet af de undersökta 
träden, alltså 50, äga blomställningar af endast typen B. 

Redan bland de typiska B’-inflorescenserna har jag fun- 
nit en lång serie, börjande med sådana blomställningar, som 
hafva endast 2 i gener. II och flera 2 än & i gener. III 
samt slutande med dem, hos hvilka 2 i II äro till antalet en- 
dast föga öfverlägsna >, medan c i II äro mycket talri- 
kare än 2. Närmast dessa, men hvarken tillhörande ?) B’ 
eller B” stä inflorescenser, som visserligen äga flera 2 än 
< i II, men endast & i III. För korthetens skull kallar jag 


1) Se Wittrocks uppsats: ,Ueber die Geschlechtervertheilung bei 
Acer platanoides L. und einigen anderen Acer-Arten“ i Botanisches 
Centralblatt för är 1886. Band XXV pag. 55—68. 

2) Att tydliga öfvergängar mellan undertyperna B’ och B” finnas 
äfven vid Stockholm, har prof. Wittrock i bref meddelat mig. 


Iakttagelser öfver könsfördelningen hos Lönnen. 63 


denna 'form « och benämner med £8 den i serien dernäst 
följande formen, hvilken utmärker sig genom att äga endast 
JS i II och lika många & som & i Il. Från denna är ste- 
get ej långt till de äkta B”-inflorescenserna. 

Af uteslutande honliga träd (typen A) förekom ej ett 
enda exemplar, ehuru ett och annat bland B’-träden i hög 
grad närmade sig denna hufvudtyp. 

Genom en dubbel vexling af könen inom en och samma 
inflorescens utmärker sig typen C, hos hvilken toppblom- 
man är hanlig, en del af andra och tredje generationernas 
blommor honliga, de öfriga blommorna i dessa generatio- 
ner äfvensom de i fjerde generationen — om en sådan fin- 
nes — alla hanliga. De hanliga blommorna i generat. III 
sitta pä grenar, hvilka bära honor i II. Något träd, som 
skulle burit uteslutande så beskaffade inflorescenser fann jag 
ej, men väl förekom typen € på 4 träd i förening med 
andra typer, såsom af den nedanstående tabellen framgår. 

Vi komma så till den fjerde typen D, karakteriserad 
deraf, att toppblomman är hanlig, andra och tredje genera- 
tionerna till största delen hanliga medan vanligen först fjerde 
och femte generationernas blommor äro honliga. Bland hit- 
hörande blomställningar ätskiljer Wittrock tvänne underty- 
per D' och D”. Den förra uppvisar redan i andra genera- 
tionen honblommor, hvilka dä blifva förherskande. Hos D” 
åter består gener. II liksom största delen af gener. Ill af 
hanblommor. | 

Med uteslutande till typen D hörande blomställningar 
uppträdde 34 träd. Till D' hörde 17, till D” 11 individer. 
De äterstäende 6 ägde säväl D'- som D”-inflorescenser. 

Rena hanträd — typen E — fann jag 7 gånger och 
som en anmärkningsvärd omständighet kan måhända anfö- 
ras, att dessa samtliga anträffades under förra hälften af 
blomningstiden (14—20 maj), ehuru flertalet af träden blefvo 
undersökta under de äterstäende dagarna. 

Huru könsfördelningen gestaltade sig hos de äterstä- 
ende 9 lönnarna, bland hvilka flere än en hufvudtyp funnos 
representerade, framgär af tabellen här nedan, i hvilken jag 


64 R. Boldt. 


till jemförelse sammanstält resultaten af säväl Wittrocks som 
min egen undersökning. 


| | 
Inflorescens- Antal exemplar i | 
KYD Helsingfors | Stockholm | Budapest 
14—25 Maj 1887/24—28 Maj 1883 14—21 Apr. 1885 
A 0) 0 1 
B' [2 [3 | 41 
B JB'+ B” 50) — 47) 3 50) 4! 
B” |<. |«1 le 
B/+ E 0 1 4 
C O 3 6 
Cp 0 0 1 
C+D 2 0 TIN 
C+ D'+D” 1 0 0 
C+D+B 1 0 0 
C+ D+E 0 0 1 
D' | 17 | -— je 
D Ip’ + D” 34) 6 24) — 20) — 
D4 | 1 1 | ah | = 
D'+A 1 0 0 
D’+E 4 6 9 
D/4 E+A 0 0 
E 7 18 T 
E+C 0 0 1 
Summa 100 100 100. 


Häraf framgär, att de procenttal, med hvilka hufvud- 
typerna hos oss uppträda, i stort sedt visa betydliga öfver- 
ensstämmelser med motsvarande procenttal i Sverige och 
Ungarn. Särskildt gäller detta den oftast förekommande ty- 
pen B, äfvensom den sällsyntaste bland dem alla: A. Äfven 
visar det sig, att C i alla tre landen är en särdeles sällsynt 
typ. Inalles törekommo hithörande inflorescenser i Finland 
pä fyra, i Sverige pä tre och i Ungarn pä nio procent af 
de undersökta träden. De rent hanliga träden (E) voro hos 


Iakttagelser öfver könsfördelningen hos Lönnen. 65 


oss lika många som i Budapest. Typen D däremot är 3 
kolumnen för Helsingfors nägot talrikare än i de tvä andra 
kolumnerna. Äfven hvad träden med tvä eller tre typer 
vidkommer, visar sig öfverensstämmelsen mellan de skilda 
serierna däri, att kombinationen D” +E är den i dem alla 
oftast återkommande. 

Ett egendomligt förhållande äger rum med typen B. 
Medan B'i Stockholm och Budapest var mycket sällsynt 
(resp. 3 och 4 procent) i jemförelse med B” (resp. 41 och 
42 procent), så befans förhållandet hos oss rakt omvändt. 
Jag anträffade nämligen B’ hos 26 träd ensamt rådande. 
Medräknas båda de i det föregående omtalade mellanfor- 
merna « och £ till B”, så få vi dock i Helsingfors endast 
15 till B” hörande individer. B’ i förening med någon eller 
några af a, 8, B” förekom 11 gånger. 


(Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora fennica, 16: 1889). 


Om en ny Taraxacum. 
Af 
A. Osw. Kihlman. 


(Anmäldt d. 2 Mars 1889). 


Under en exkursion vid fjellsjön Siejtjaur i ryska Lapp- 
marken i slutet af Juli 1887 besökte jag en af de söder om 
sjön belägna dalklyftorna, hvilken genomdrages af den lilla 
bäcken Kalt-uaj. Dalgängens vida mynning, bevuxen med 
frodig granskog, är temligen jemn och nägot sumpig. Inom 
kort höjer sig likväl terrängen, och samtidigt aftager afstän- 
det mellan de branta fjellväggarne till höger och venster. 
Dalen slutar blindt med en trång, mot norr brant stupande 
sluttning; denna täckes af ett hela sommaren igenom gvar- 
liggande ansenligt snöfält, hvars öfre kant ligger tätt under 
den öfversta jemna fjellplatän. Pä fuktiga afsatser i närhe- 
ten af snöfältet växte sparsamt en Taraxacum-form, hvilken 
genom sin spädhet och de mörkbruna frukterna framstod 
skarpt skild från den nere vid sjöstränderna vanliga T. of- 
Jicinale. 

Vid en senare verkstäld jemförelse har denna form 
visat sig närmast öfverensstämmä med den arktiska Tara- 
xacwm phymatocarpum Vahl, utan att dock kunna identifieras 
med de exemplar eller afbildningar af denna senare, som 
jag varit i tillfälle att se. Prof. J. Lange i Kjobenhavn, 
hvilken jag meddelat exemplar, har, under bekräftande af 
min uppfattning af mitt fynd, förklarat detsämma tillhöra 
en förut obeskrifven art. En kort beskrifning af denna art 
torde här vara pä sin plats. 


. Om en ny Taraxacum. 67 


Taraxacum nivale Lange 


Bladrosetten 1—2-blommig, med nästan uppräta, längskaftade, 
6—8 cm. långa blad; bladskifvan 3—4 cm. lång, 6—10 mm. 
bred, afläng — smalt omvändt äggrund, med 2—3 (sällan 4), 
korta, breda och spetsiga, utåtriktade sägtänder i kanten pä 
hvardera sidan, eller de nedersta bladen nästan helbräddade. 
Blomkorgskaftet upprätt glatt, vid fruktmognaden 12—15 cm. 
högt, ungefär af bladens dubbla längd och upptill starkt nu- 
terande. Yttre holkfjällen breda, merendels uppräta och till- 
tryckta, stundom utstäende eller nägon gäng nästan tillbaka- 
böjda, inre holkfjällen glesa, svartgröna med bred, ljus hinn- 
kant. Frukterna mörkt nötbruna, glatta eller upptill med 
några otydliga tvärrynkor. 

Samtliga exemplar voro utblommade med nästan mogna 
eller affallande frukter. 

Med T. phymatocarpum eger T. nivale stor habituell 
likhet; likväl äro bladets sågtänder hos den sistnämda kor- 
tare och inskärningarna ej så skarpa. Det med bladen jemn- 
höga blomkorgskaftet angifves vara utmärkande för T. phyma- 
tocarpum. Det bör likväl märkas, att afbildningarna i Flora 
danica framställa endast blommande exemplar; äfven flertalet 
exemplar, jag sett, befinna sig i blomningsstadiet; endast nå- 
gra stånd, tagna af Th. Fries på Spetsbergen, hafva utblom- 
made korgar, och hos dessa är äfven skaftet betydligt längre 
än bladet. Det torde derför vara riktigt att ej vid denna ka- 
rakter fästa afgörande vigt, åtminstone ej förr än med be- 
stämdhet uppvisats, att T. phymatocarpum icke, i likhet med 
andra Taraxacum-arter, eger en äfven efter blomningen an- 
senligt tillväxande scapus. Äfven variationerna i de yttre holk- 
fjällens riktning tyckas ej vara af den betydenhet, att de skulle 
motivera en specifik ätskilnad mellan de begge oftanämda 
formerna. Dä en jemförelse at blommans delar tillsvidare är 
utesluten, återstår som nota differentialis, hufvudsakligen en- 
dast de glatta achenierna hos T. nivale. De kort före frukt- 
mognaden starkt nuterande blomkorgskaften hos denna art 
voro vid insamlandet högst i ögonen fallande; det är likväl 
omöjligt att afgöra, om denna egenskap hos blomkorgskaf- 


68 , A. Osw. Kihlman. 


tet konstant tillkommer T. nivale eller om och i hvad män 
densamma möjligen var framkallad af tillfälliga omständig- 
heter. Huruvida en nutation måhända äfven förekommer 
hos T. phymatocarpum är mig obekant. 

Den nära förvandtskapen mellan T. nivale och T. phy- 
matocarpum har redan upprepade gänger framhällits; skulle 
framdeles kunna uppvisas tillvaron af variationer hos T. 
phymatocarpum med glatta eller nästan glatta achenier, torde 
den specifika ätskilnaden mellan de bäda formerna icke län- 
gre kunna upprätthällas, och T. phymatocarpum, hvars när- 
maste kända fyndort är Novaja-Semlja, skulle sålunda bilda 
en ny länk i raden af högarktiska arter inom östra Lapp- 
markens alpina, resp. tundraflora. En i någon män afvi- 
kande form pä gränsen af artens utbredningsomräde vore 
för öfrigt ej utan motsvarighet ens bland våra öfriga Ta- 
raxacum-former. T. corniculatum, som pä Äland uppträ- 
der i stor mängd och derstädes i allmänhet är ganska kon- 
stant, har jag i Helsingfors trakten observerat sparsamt före- 
kommande och vanligen under former, som bilda öfvergän- 
gar till 7. officinale. Liknande mellanformer mellan T. of- 
Fieinale och T. corniculatum har Hj. Hjelt insamlat i Sata- 
kunta, medan den typiska T. corniculatum ännu ej är an- 
märkt från detta landskap. — Äfven T. nivale bildar pä 
samma sätt i flere afseenden ett mellanting mellan T. phy- 
matocarpum och T. officinale. 


(Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora fennica, 16: 1889.) 


Om Carex helvola BI. 
och några närstående Carex-former. 
Af 
A. Osw. Kihlman. 


(Anmäldt d. 2 Mars 1889). 


Den Carer-art, som i Finland betecknats med namnet 
Carex helvola Bl., uppträder flerestädes ymnigt pä våta hafs- 
strandsängar i Helsingfors trakten, der den sedan flere är 
tillbaka ådragit sig min uppmärksamhet, till en början när- 
mast med anledning af svärigheten eller omöjligheten att 
deraf erhålla grobara frön. En närmare undersökning af de 
fruktifikativa organen har sedermera visat, att ej blott hon- 
blommorna utan äfven anthererna äro nästan fullkomligt 
sterila. 

Endast en del af hanblommorna utveckla nämligen an- 
therer, som öppna sig på normalt sätt, men äfven dessa 
innesluta genomgående endast tomma, odugliga pollenkorn; 
i några få fall kunde dock konstateras förekomsten af ensta- 
ka, protoplasmafylda och efter all sannolikhet grobara korn. 
I många blommor förblifva anthererne ständigt inneslutna 
inom blomfjället, der de förtorka utan att öppna sig. I ännu 
andra blommor äro .anthererne ytterligare reducerade, sä att 
sporangierna ej ens till anlaget kunna återfinnas, och slut- 
ligen äro i en del fall äfven dessa rudiment af antherer för- 
svunna, och axfjället är alldeles tomt. 

En analog reduktion observeras äfven hos honblom- 
morna, hvilka veterligen ej utveckla grobara frön. Nederst i 


70 A. Osw. Kihlman. 


honaxet, hvars alla axfjäll äro väl utvecklade, sitta vanligen 
2-—3 starkt reducerade blommor och ofvanför dessa de utri- 
culi, som äro bäst utvecklade, hvarefter iakttages en jemnt 
fortgäende reduktion af honorganet i riktning mot smäaxets 
spets. De största utriculi nära axets bas ega längt utskju- 
tande, till utseendet normala märken. Deras fröknopp har 
integument af normalt utseende, men, ätminstone i de af 
mig undersökta fallen, ingen utvecklad embryosäck. Högre 
upp äro utriculi vanligen slutna med hopvuxen, hård, brosk- 
artad mynning; derinnanför ses de långa, S-formigt böjda 
märkena. Längre mot spetsen reduceras märken och frukt- 
gömmen alltmer: det ena märket försvinner, det andra för- 
krymper och är snart kort och rakt; senare är hela frukt- 
ämnet reduceradt till en obetydlig papill och slutligen, i flere 
ax, men ej alltid, alldeles försvunnet. Reduktionen af utri- 
culi håller ej jemna steg med fruktämnets tillbakagående; 
väl utvecklade utriculi anträffas merendels ännu i axets spets, 
och de största utriculi innesluta ofta ytterligt reducerade 
fruktämnen; ej sällan äro axets alla fruktgömmen i myn- 
ningen hopvuxna. Å andra sidan ses ofta axsamlingar, hvil- 
kas flesta blommor hafva långa, väl utvecklade märken, men 
hvilkas utriculi det caktadt äro helt små och outvecklade. 
Deras märken förtorka i det stadium, der befruktningen nor- 
malt skulle försiggå, och småaxen förblifva då, ehuru redan 
gula och torra, smala och tunna liksom i knoppstadiet. 

Alla dessa variationer beträffande de fruktifikativa de- 
larnes utbildning fördela sig ej på skilda stånd, utan åter- 
finnas ofta, om också ej alltid på samma tufva. 

Denna nästan fullständiga sterilitet, i förening med en 
ojemn och abnorm utbildning af sexualorganen, gifva redan 
anledning att i Carex helvola auctt. fenn. förmoda en form af 
hybridärt ursprung. I sjelfva verket intager densamma en 
fullkomligt intermediär ställning mellan OC. norvegica och C. 
canescens. Det är lätt att öfvertyga sig om riktigheten häraf 
beträffande växtsättet, som är betydligt lösare än hos C. ca- 
nescens, men fastare än hos C. norvegica, beträffande de ste- 
rila bladskottens längd och riktning, stjelkens kantighet, blad- 


Om Carex helvola Bl. 71 


kantens sträfhet, axfjällens form och teckning m. fl. af väx- 
tens mest i ögonen fallande egenskaper. 

En anatomisk undersökning af de i fräga varande for- 
mernas rhizom, stjelk och blad har, sä längt jag hunnit ge- 
nomföra densamma, gifvit samma utslag. I förhoppning att 
framdeles kunna lemna en utförligare framställning härom 
nödgas jag för ögonblicket inskränka mig till en enkel för- 
säkran att sä är förhållandet. Exempelvis mä blott i kort- 
het anföras rhizomtvärsnittets utseende. 

Gentemot C. canescens karakteriseras detsamma hos 
©. norvegica utom genom sin betydligt större diameter af 
den inre barkens nästan fullständiga förstöring; centralcylin- 
dern har ej att uppvisa starkt förtjockade eller sklerotise- 
rade celler; den inre kransen af kärlknippen är skild frän 
den yttre af normala, stärkelseförande märgceller; kärlens 
diameter är öfver hufvud nära nog lika med märgcellernas, 
och silrören äro mycket vida och stora; i följd häraf er- 
håller centraleylinderns tvärsnitt ett drag af likformighet 
alltigenom, som är ganska karakteristiskt. — Hos C. cane- 
scens gvarstär inre barken i form af talrika radiära cellplat- 
tor, hvilka förbinda yttre barken och centralcylindern; i 
denna senare förefinnas starkt sklerotiserade, stärkelseförande 
celler, hvilka dels utåt begränsa centralcylindern, dels sträcka 
sig mellan samtliga kärlknippen, förbindande dem till en fast 
ring omkring märgen; säväl kärl som silrör äro trängre än 
hos C. norvegica. I alla dessa afseenden är C. helvola fullt 
intermediär, och det samma är förhållandet i afseende ä luft- 
lakunernas storlek och antal i stjelk och blad, pallisadpa- 
renkymets och klyföppningarnas uppträdande i stjelken, kärl- 
knippenas antal i bladet o. s. v. 

I Helsingfors trakten uppträder C. helvola auctt. fenn. 
eller ©. pseudohelvola nob., såsom jag pä nedanangifna grun- 
der vill kalla den finska formen, vanligen ymnigt och i säll- 
skap med C. canescens och O. norvegica; dess ständort är i 
allmänhet vätare än den förra, men torrare än den senare 
artens. Sälunda antecknades pä en äng i närheten af Kai- 
tans i Esbo följande om arternas förekomst: OC. norvegica 


72 A. Osw. Kihlman. 


växer här ymnigt pä den sanka, dyiga, af hafsvattnet ofta 
öfversvämmade marken omkring den inre vasskanten; en- 
staka tufvor af €. canescens uppträda i det omedelbara gran- 
skapet af €. norvegica, men i största ymnighet först högre 
upp pä den relativt torra marken nära skogsbrynet, som här 
är 100—150 steg aflägsen från vattnet; pä den låga slutt- 
ningen emellan vassen och skogen förekommer C. pseudo- 
helvola, växande i talrika, temligen lösa tufvor af ända till 5 
dm. diameter. Omkring en verst längre bort i bottnen af 
samma hafsvik sågs åter C. pseudohelvola längs kanten af 
ett utfallsdike, der äfven C. canescens antecknades; hvaremot 
C. norvegica icke kunde anträffas i närheten, sannolikt en 
följd af markens föregående utdikning och torrläggning. Det 
oaktadt uppträdde C. pseudohelvola här i stor ymnighet, ställ- 
vis t. o. m. täckande, förhållande sig i afseende å förekomst- 
sättet (ymnighet) säsom en verklig art. — Att dess massvisa 
uppträdande hufvudsakligen är att tillskrifva en lätt och rik- 
lig förökning pä vegetativ väg anser jag otvifvelaktigt. Möj- 
ligheten deraf att äfven grobara frön undantagsvis komma 
till utveckling står naturligtvis äfven öppen. Analogt med 
den visserligen ytterst sparsamma utbildningen af dugligt 
pollen förefaller en motsvarande fertilitet hos honorganet 
till och med icke osannolik, ehuru tillsvidare obestyrkt af 
den direkta iakttagelsen. I hvarje händelse torde frösätt- 
ningen vara alltför obetydlig för att förklara det stora in- 
dividantalet, ej heller är den vegetativa förökningen (för- 
greningen), som, ehuru riklig, är inskränkt till helt korta 
afstånd, i detta afseende tillfyllesgörande. Skulle derför min 
förmodan, att C. pseudohelvola är att anses som en kors- 
ningsprodukt af (€. norvegica och Ü. canescens, resp. som en 
afkomling af korsningsprodukten, vara riktig, torde man 
böra förutsätta en ofta förnyad upprepning af den spontana 
korsningen, och deraf uppkomna talrika, hybrida groddplan- 
tor. Detta bestyrkes äfven af de talrika fynd af C. pseudo- 
helvola, som redan nu föreligga; i finska museets herbarium 
förvaras exemplar från Ishafskusten (Varanger), från Solovet- 
ska öarne i Hvita hafvet, och från särskilda orter längs Finska 


Om Carex helvola BI. 72 


och Bottniska vikarna, ända från Ingermanland upp till Uleä- 
borgstrakten. Då hänsyn tages dertill, att arten ända till se- 
naste tider hos oss som oftast varit förvexlad med C. cane- 
scens och en stor del af samtliga fynd sålunda gjorts utan att 
arten varit för resp. exkurrenter bekant, torde med temlig 
visshet framgå, att ©. pseudohelvola har en ganska vidsträckt 
spridning pä lokaler, der ©. norvegica och C. canescens före- 
komma. 

För att kunna med bestämdhet afgöra frågan om för- 
hällandet mellan ©. pseudohelvola och dess förmodade stam- 
arter vore emellertid befruktningsförsök med dessa senare 
nödvändiga; sådana hafva äfven blifvit inledda, men hafva 
ännu ej gifvit säkra resultat. I fall dessa framdeles komme 
att lemna ytterligare stöd för min ofvan uttalade förmodan, 
skulle här föreligga en homogen och likformig ras af be- 
visligen hybridärt ursprung, hvilken spontant uppträder lika 
ymnigt som en ren art. 

Studiet af de naturliga hybriderna, bedrifvet sedan mer 
än trettio år med ständigt växande intensitet, har ej blott 
lemnat nyckeln till lösningen af talrika speciella spörjsmål 
beträffande enskilda gruppers systematik, men har äfven 
kastat en bjert belysning öfver frågor af mera vidtgående 
natur. Den spontana korsningens betydelse för en riktig 
uppfattning af växtformernas utvecklingshistoria har uppre- 
pade gånger framhållits, senast af Focke och A. Kerner 
von Marilaun. I detta afseende synas dylika pregnanta 
fall som Carex pseudohelvola förtjenta af särskild uppmärk- 
samhet. 


En omständighet som skenbart talar emot den af mig 
anförda tolkningen är förekomsten af C. helvola i trakter 
der den ena af stamarterna, ©. norvegica, alldeles saknas. 
Vid granskningen af hithörande uppgifter har naturligtvis 
största afseende fästats vid Blytt's originalnotiser i Norges 
Flora. Särskilda omständigheter tyckas dock gifva vid han- 
den att Blytt's Carex helvola icke är en systematisk enhet 


74 A. Osw. Kihlman. 


utan omfattar åtminstone tvenne genetiskt skilda former: 
Blytt's tidigaste fynd, liksom det stora flertalet uppgifter i 
Norges Flora och citatet från Herbarium normale afse en al- 
pin Carez-form. Först senare upptäcktes den litorala växten 
(vid Kristiania-fjord, etc.), hvilken af Blytt identifierades med 
den förra, men efter all sannolikhet är den samma som vår 
finska form. — Från sin resa på murmanska kusten 1887 
hemförde Dr Brotherus en egendomlig steril Carex, som i 
mycket erinrar om vär s. k. C. helvola och äfven fullständigt 
rymmes inom Blytts artbeskrifning; den skiljer sig dock 
från C. pseudohelvola bland annat genom spädare och tätare 
tufvadt växtsätt, färre, smalare och styfvare blad, färre små- 
ax. På grund af jemförelse, äfven af de vegetativa organens 
anatomiska byggnad, är jag böjd att i denna växt se ba- 
starden C. canescens X lagopina. Då Blytt med sin ur- 
sprungliga €. helvola förmodligen just afsett denna fjellform 
(jfr. ex. i Herb. norm.) synes det riktigast, att för densamma 
bibehålla benämningen C. helvola Bl., hvaremot den litorala 
C. canescens X norvegica lämpligen kunde kallas ©. pseudo- 
helvola såsom här ofvan skett. Utom från ryska Lappmar- 
ken har jag sett den äkta C. helvola i Herb. norm. och från 
Utsjoki lappmark; äfven ett grönländskt ex., hvilket prof. J. 
Lange godhetsfullt meddelat mig, är otvifvelaktigt en hybrid 
af C. lagopina. 


En art, som i floror och handböcker vanligen ställes 
närmast C. helvola och otvifvelaktigt med densamma har 
ganska stor yttre likhet är ©. microstachya Ehrh. Äfven 
denna är, såvidt jag af mig tillgängliga exemplar kan döma, 
steril. En visserligen hastig undersökning har gifvit vid han- 
den, att densamma är fullt intermediär mellan ©. canescens 
och C. dioica. Om den senare påminna bland annat det 
långt utdragna toppaxet, de tjocka och styfva bladen, öfre 
bladsidans epidermisceller, hvilka äro betydligt större än den 
undres, (hos C. canescens äro hvardera bladsidans epidermis- 
celler temligen lika stora, medan skilnaden hos C. dioica är 


Om Carex helvola Bl. 75 


högst betydlig). De undersökta exemplaren äro tagna i Inger- 
manland af Meinshausen och min utsago hänför sig endast 
till dem. De i finska museum förvarade exemplaren af C. 
mäichrostachya visa likväl en sä stor yttre likhet med de in- 
germanländska, att en närmare undersökning af dem antag- 
ligen endast skall bestyrka deras identitet. Det är å andra 
sidan möjligt eller till och med sannolikt, att äfven andra 
hybrida kombinationer förekomma bland Carices homosta- 
chy&, hvilka mähända af florister hänförts antingen till C. 
helvola eller ©. mierostachya. Särskildt är anledning förmoda, 
att äfven ©. Persoonii med närstående arter bildar hybrider, 
hvilka väl komma att visa stor habituell likhet med dem, 
som leda sitt ursprung från €. canescens. Hvad beträffar de 
af mig undersökta exemplaren af C. helvola, pseudohelvola 
och microstachya är jag säker pä, att de ej härstamma från 
©. Persoonii, hvilken i anatomiskt hänseende betydligt afvi- 
ker från C. canescens. 

Lifligt intresserad af dessa formers studium vore jag 
särskildt tacksam för att från olika floristiska områden få 
emottaga undersökningsmaterial; goda och rikliga, ej för 
hårdt pressade herbarie-exemplar lemna, äfven vid anato- 
misk undersökning, tillfredsställande resultat. 


(Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora fennica, 16: 1889). 


Nägra anmärkningar 
till 


Desmidieernas systematik. 
Af 
Fredr. Elfving. 


(Anmäldt den 2 februari 1889). 


I sitt klassiska arbete De desmidiaceis, que in Suecia 
inventee sunt, observationes critice (1871) indelade Lundell 
slägtet Cosmarium pä grund af klorofyllets beskaffenhet i 
tvä subgenera: 

Cosmarium sensu strict.: Massa chlorophyllacea cen- 
tralis; corpora chlorophyllacea singula vel bina, e nucleis 
amylaceis singulis radiantia; och 

Pleurotaeniopsis: Massa chlorophyllacea lateralis, e la- 
minis vel taeniis parietalibus, nucleos amylaceos nonnullos 
involventibus, formata. 

Med samma indelningsgrund delade han Staurastrum 
i underslägtena Staurastrum sensu strict., motsvarande det 
förra, och Pleurenterium, motsvarande det senare af dessa 
subgenera. 

Dessa indelningar tyckas hafva blifvit rätt allmänt an- 
tagna, och en med dem analog har nyligen af Boldt (Studier 
öfver Sötvattensalger och deras utbredning II. Desmidieer 
frän Grönland; i Bihang till K. Svenska Vetenskaps Akade- 
miens handlingar 1888, B. 15, afd. III. N. 5) blifvit gjord af 
slägtet Aanthidium, hvilket han klyft i Euxanthidinm, med 
lateralt, och Centrenterium, med centralt klorofyll. 

Ännu större systematisk vigt lägger Gay (Essai d'une 
monographie locale des conjugees, Montpellier 1884) vid klo- 


Nägra anmärkningar till Desmidieernas systematik. 77 


rofyllets struktur. Sen han först ätskiljt de isoleradt lefvande 
och de trädlikt förenade formerna indelar han hvardera grup- 
pen i slägten med fästadt afseende ä klorotyllets centrala el- 
ler parietala läge. Lundells Pleuroteniopsis upphöjer han till 
slägte, hvilket, onödigt nog, förses med det nya namnet Co- 
smaridium. Pleurenterium Lund. sammanslär han med Xanthi- 
dium, hvaraf han endast känner arter med parietalt klorofyll. 

Afsigten med efterföljande rader är att uppvisa att de 
i fräga varande olikheterna icke fä läggas till grund för den 
systematiska indelningen. Min vän d:r O. Nordstedt i Lund 
ber jag att fä tacka för flere värdefulla uppgifter i det föl- 
jande. 

Det är klart att af en större och en mindre cell den 
större behöfver och förbrukar mer näring än den mindre, 
om de eljest äro likartade. Om näringen beredes inom sam- 
ma cell, der den användes, säsom fallet är med de fritt lef- 
vande desmidieerna, sä mäste inom den större cellen mer 
näring produceras än inom den mindre, och detta blir möj- 
ligt blott genom att klorofyllet, den delen af cellen som före- 
trädesvis har sig näringens beredning anförtrodd, fär en större 
utveckling. I en större cell, äfven hos desmidieerna, finnes 
också mer klorofyll än i en mindre. Men det är icke lik- 
giltigt huru denna större mängd placeras. I en liten cell 
är klorofyllets läge ur fysiologisk synpunkt temligen likgil- 
tigt, emedan ljuset, hvilket ju för klorofyllets verksamhet är 
oumbärligt, intränger i dess alla delar utan att i nämnvärd 
män försvagas. Men ju mer cellens volym ökas, desto för- 
delaktigare blir för klorofyllets funktion en periferisk anord- 
ning deraf, ty klart är att en viss mängd klorofyll assimile- 
rar kraftigare vid cellens periferi än i centrum, dit ljuset 
mäste framtränga försvagadt. 

Man kan säledes pä fysiologiska skäl vänta att i stora 
celler finna. klorofyllet samladt nära cellens yta. Omvändt, 
om celler, hvilkas klorofyll är anordnadt nära väggen, äro 
stora i jemförelse med andra, hos hvilka det är centralt, 
sä är man berättigad att betrakta detta förhållande såsom 
stäende i fysiologisk korrelation med den större volymen. 


78 Fredr. Elfving. 


Huru förhälla sig i detta afseende desmidieerna af de 
i fräga varande slägtena? 

Hvad beträffar Cosmarium-arterna, sä har jag såsom 
otvifvelaktigt hörande till subgenus Pleuroteniopsis anteck- 
nat följande arter, om hvilkas dimensioner de bifogade cita- 
ten lemna upplysning: 

Cosmarium Cohnii Kirchner. Long. a) 92—117 u; b) 
135—148 u; lat. a) 52—55 u; b) 65—67 u (Raciborski, De 
nonnullis Desmidiaceis, que in Polonia inventa sunt). 

C. cucumis Corda. Long. 19—94 u; lat. 46—56 u (Lun- 
dei 19%. D!" 9); 

C. de Baryi Archer. Long. 104—112 u; lat. 50—54 u 
(Lundell 1. c. p. 52). 

©. elegantissimum Lundell 1. c. p. 55. Long. 82—88 u; 
lat. 33—37 u. 

©. elongatum Racib. 1. c. p. 12. Long. 128 u; lat. 34 u. 

C. grande Delponte, Specimen desmidiacearum subalpi- 
narum p. 231. Long. 216 u; lat. 101 u. 

C. magnificum Nordst. Fresh-Water Algx collected by 
D:r S. Berggren in New Zeeland and Australia p. 62. Long. 
108—120 wu; lat. 88—95 u. 

C. ovale Ralfs. Long. 135—180 u; lat 105 u (Raben- 
horst Flor. eur III p. 158). 

C. pregrande Lundell 1. c. p. 54. Long. 99—104 u; 
lat. 56—60 u. 

C. Ralfsii Breb. Long. 105—120 u; lat. 93—100 pu 
(Rabenhorst 1. c. p. 161). 

C. striolatum (Nxg.) Archer. Long. 135—146 u; lat. 
64—68 u (Lundell 1. ce. p. 53). 

C. tesselatum (Delp. 1. c. p. 232). Long. 130—144 u; 
lat. 72—86 u. 

C. turgidum Breb. Lat. 105 u (Rabenhorst 1. c. p. 144). 

Raciborski upptager såsom hörande till PZeuroteniopsis 
ytterligare två nya arter €. ineisum och C. pseudoexiguum. Då 
dessas form tyda pä nära förvandtskap med resp. C. holmiense 
Lund. och C. exiguum Archer, hvilka begge hafva centralt 
klorofyll, dä vidare uppgiften om deras inre struktur är gjord 


Några anmärkningar till Desmidieernas systematik. 79 


i nog allmänna ordalag, som icke utesluta möjligheten af 
en oriktig observation, lätt förlåtlig, som hvarje desmidie- 
kännare skall medgifva, så betraktar jag tills vidare dessa 
två species som tvifvelaktiga. Att de öfriga tidigare anförda 
arterna äro ovanligt stora skall hvarje algolog medgifva. 
Till jemförelse meddelar jag dimensioner på några de stör- 
sta Cosmarium-formerna med centralt klorofyll, utvalda af 
omkring två hundra arter. 

*C. arcticum Nordst. Desmid. Spetsberg. p. 31. Long. 
= lat. 65—75 u. 

C. Botrytis Menegh. Long. 70—80 u; lat. 51—60 u 
(Nordst. 1. c. p. 27). 

C. Brebissonii Menegh. Long. 88 u; lat. 67 u (Nordst., 
Sydl. Norges Desmid. p. 12). 

C. conspersum Ralfs. Long. 82—87 u; lat. 65—68 u 
(Nordstedt, Desm. Spetsb. p. 27). 

C. cymatopleurum Nordst., Desm. Spetsb. p. 28. Long. 
82—86 u; lat. 60—70 u. 

C. gemmiferum Br6b. Long. 72 u; lat. 66 « (Lundell 
1756:0P.26). 

C. latum Breb. var. margaritatum Lundell 1. ce. p. 26. 
Long. SO u: lat. 68 u. | 

C. guadrum Lundell 1. c. p. 25. Long. 73—78 u; lat. 
T0—72 u. 

C. guasillus Lundell 1. c. p. 29. Long. 66—80 u; lat. 
60—74 u. 

C. speciosum Lund. & biforme Nordst. Desm. Spetsb. p. 30. 
Long. 65—73 u; lat. 43—58 u. 

C. Turpinii Breb. Long. 72 u; lat. 66 u (Lundell 1. c. 
p. 29). 

Skilnaden i dimensioner mellan de begge subgenera är 
uppenbar. Det bör dock ej fördöljas att bland de arter, som 
af författarene utan tvekan hänföras till de äkta Cosmarierna, 
finnas några af stora dimensioner. Sådana äro (C. tetra- 
ophtalmum Bréb., för hvilken t. ex. Delponte (l. c.) uppger 
en längd af 115 u, mot en bredd af 79 u; C. candianım 
Delp. 1. c. p. 113: 104 u lång och 72 u bred; C. pachyder- 


80 Fredr. Elfving. 


mum Lundell (I. ce. 39): long. 105—117 u, lat. 80—87 u 
samt €. pseudopachydermum Nordst. Freshw. Alge p. 53: 
long. 144—168 u, lat. 98—110 u. 

Delpontes afbildningar af de begge förstnämda arterna, 
och med dem öfverensstämmer enligt auktors egen uppgift 
C. pseudopachydermum, visa en anordning af klorofyllet, som, 
stäende i sammanhang med cellernas stora volym, bildar öf- 
vergäng till den för Pleurotenopsis utmärkande. I hvarje 
cellhalfva finnes här visserligen blott två »nuclei amylacei, 
men frän hvardera af dessa strälar ut mot periferin sex klo- 
rofyllplättor, under det att de mindre arterna endast hafva 
fyra eller tvä sädana, säsom ocksä af Lundells diagnos för 
underslägtet Cosmarium framgår. 

Om beskaffenheten af cellinnehäliet hos ©. pachyder- 
mum säger Lundell ingenting annat än »nuclei amylacei bi- 
ni», men jag vägar uttala den förmodan att klorofyllet här skall 
visa sig vara bygdt pä samma sätt som hos C. tetraophtalmum. 

Pä ungefär samma sätt är klorofyllapparaten enligt de 
Bary (Untersuchungen uber Conjugaten T. VI f. 47) bygd 
hos €. connatum Bréb. (long. 70—90 u; lat. 42—48 u enligt 
Rabenh. 1. c. p. 175), der det tyckes som om det frän de 
tvä amylum-kärnorna utsträlande klorofyllet hölle pä att 
splittras och vandra ut mot cellens periferi. Mä man ihäg- 
komma att denna art, hvilken kan tjena som typ för det af 
en del författare antaga slägtet Dysphinctium, har halfceller, 
hvilkas form närmar sig ett klot eller halfklot och hvilka 
säledes hafva en i förhällande till sitt omfäng stor volym, 
hvilken omständighet päkallar en utvidgning af klorofyll- 
apparaten. 

Bland Staurastrum-arterna har jag ej kunnat finna an- 
dra säkra representanter för Pleurenterium än 

St. brasiliense Nordst. f. subduplo major Lundell 1. c. 
p. 73. Long. 70—95 u; lat. 66—80 u. 

St. grande Bulnh. Long. 84 - 100 u; lat. 80—104 u 
(Lundell 1. c. p. 72). 

St. longispinum (Bailey) Archer. Long. 96—108 u; lat. 
s. spinis 90—102 u (Lundell 1. c. p. 73). 


Nägra anmärkningar till Desmidieernas systematik. 81 


St. tumidum Breb. Lat. 105—130 u (Rabenh. 1. c. 
p. 201). 

Till detta underslägte för Lundell äfven St. sexcostatum 
Br6b. och sin egen art St. mutilatum, den senare pä grund af 
dess habituela likhet med den förra och denna med osäkerhet 
med stöd af en figur hos Hassall. Lemna vi dessa osäkra 
arter ä sido samt likaså Raciborskis St. hexagonum, som 
väl ingenting annat än en form af St. Meriani Reinsch, hvil- 
ken hör till subgenus Staurastrum, sä framgår det tydligt att 
Pleurenterium-formerna äro absolut taget stora. De äro äf- 
ven relativt till öfriga arter inom slägtet de största. De be- 
tydligaste dimensioner bland dessa uppnå Sf. saxonicum 
Bulnh.: Long. 70—75 u; lat. 62—67 u (Nordst. Desm. Spetsb. 
p. 40) och St. polytrichum Perty: Long. 72—77 u; lat. 66— 
75 « (Lundell 1. c. p. 63), hvilka, som synes, pä långt när 
teke uppnå de förras storlek. 

Beträffande klorofyllets anordning inom slägtet Xan- 
thidium äro uppgifterna något ofullständiga. Archer uppgaf 
1872 (Some additional Desmidiex i Quart. Journ. Microsc. 
Science p. 199—201) säsom utmärkande för slägtet att klo- 
rofyllet är parietalt, och hos de af gammalt kända arterna 
är väl detta i allmänhet fallet. Till underslägtet Euxanthi- 
dium Boldt höra med säkerhet 


X. armatum Breb. Diam. 93—115 u (Rabenh.1. c. p. 222) 

X. aculeatum Ehrenb. Diam.64—74 u (Rabenh.1. c. p. 223) 

X. Brebissonii Ralfs Diam. 67—72 u (Rabenh. 1. c.) 

X. antilopeum (Breb.) Kütz. var. triguetrum Lundell 
(1. €. p. 76) Long. 81—89 u; lat. 68—72 u. — Hufvudartens 
förhällande kan jag ej med säkerhet angifva. 

X. superbum Elfv. (Anteckn. om finska desmid. p. 16). 
Long. 92—98 u; lat. 58—60 u. 

Säledes idel stora former. 


Till Boldts Centrenterium höra (Boldt 1. c. p. 21) de 
jemförelsevis smä 

X. acanthophorum Nordst. De algis et characeis p. 12. 
Long, 42 u; lat. 22 m, 


82 Fredr. Elfving. 


X. grenlandicum Boldt (1. c.). Long. 54—55 u; lat. 
D9—60 u. 

En temligen intermediär ställning intaga, sä hvad stor- 
lek som klorofyll beträffar : 

X. fasciculatum Ehrb. Diam. 58—65 u (Rabenh. 1. c. 
p: 223). 

X. cristatum Br6b. Diam. 50 u (Rabenh. 1. c. p. 224). 

Granskar man till exempel Delpontes afbildningar ä 
T. XIV af X. cristatum, sä finner man att hans figur 11 
visar klorofyllet typiskt parietalt, medan fig. 6 — och likasä 
T. XIII fig. 21 för X. fasciculatwm — återger en anordning 
af klorotyllet, som står emellan den centrala och parietala. 
I halfcellernas midt ligga pyrenoiderna, men klorofyllplat- 
torna hafva ryckt ut emot cellväggen. Redan iakttagelser 
som dessa, hvilka ädagalägga att klorofyllet hos samma art 
kan förete en olika anordning, visa huru försigtig man mäste 
vara vid användandet af denna karaktär i och för systema- 
tiska indelningar. 

Af det föregäende framgär otvetydigt att klorofyllets 
centrala eller parietala läge hos de i fräga varande desmi- 
dieerna stär i närmaste sammanhang med arternas storlek. 
Denna karaktär har säledes intet systematiskt värde. Den 
kan som d:r Nordstedt skrifver mig användas vid en artifi- 
ciell indelning af slägtena, men riktigare är utan tvifvel att 
söka inordna de stora arterna i deras respektiva formserier. 
Sä äro väl Cosmarium cucumis och C. de Baryi samt möj- 
ligen äfven C. turgidum att föras till samma serie som C. 
quadratum och C. Thwaitesii; C. magnificum och O. ovale, 
äro att betraktas säsom de största formerna i den omfat- 
tande grupp, dit €. botrytis och C. tetraophtalmum hör. €. 
Ralfsii kommer nära C. eirculare, medan C. elegantissimum 
kanske bör finna plats vid €. annulatum. 

Bland Staurastrum-arterna äro St. grande och St. tu- 
midum otvifvelaktigt närmast slägt med muticum-gruppen, 
under det att St. longispinum utgått från denna eller från 
dejectum-serien och St. brasiliense mähända är en stor an- 
förvandt till St. /eve. 


Nägra anmärkningar till Desmidieernas systematik. 83 


Ur de synpunkter, som här framhällits, blifva äfven 
några andra förhållanden i desmidieernas byggnad begrip- 
liga. Hos Cosmarium-arterna står till exempel förekomsten 
af en eller tvä stärkelse bildande pyrenoider (nuclei amylacei) 
i hvarje cellhalfva i korrelation med artens storlek: de små 
formerna hafva öfver hufvud en, de större tvä sädana. Likasä 
är klorofyllplattornas antal och läge hos Penium och Closte- 
rium pä det närmaste sammanhängande med cellens storlek. 
För de minsta arterna (Penium minutum (Ralfs) P. navicula 
Breb., Closterium parvulum Neg.) är en enda, central klorofyll- 
platta tillräcklig; de större hafva flere, radiärt stälda, hvilka 
ofta vid periferin äro klufna och utbredda (se Rabenh. Flora 
europaea III p. 102 fig. 53 b), hvarigenom ljuset sä fullstän- 
digt som möjligt till godo göres. Och samma resultat er- 
nås hos Closterium laterale Nordst., en ganska stor art, ge- 
nom att klorofyllet är lateralt anordnadt. Micrasterias-for- 
merna kunna, sä stora de än äro, ätnöja sig med en cen- 
tral klorofyllplatta, ty deras tjocklek är jemförelsevis ringa 
och de kunna ställa sig sä att ljuset faller vinkelrätt mot 
plattan. 


Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica 16: 1889. 


Symbolae ad Mycologiam Fennicam. 
Pars XK TX 


Auctore 


P. A. Karsten. 


(Exhib. die 7 Decembr. 1889). 


Specimina nonnulla Tricholomatis albi (Schaeff.) Fr. 
var. caesariati Fr. in insula Runsala, m. ineunte Sept. 1889, 
legimus. — Sporae late ellipsoideae, longit. 6—8 mmm., 
crassit. 4—5 mmm. Cystidia nulla. 


Tricholoma Conradii Karst. maxime est affine Clitocybae 
fumosae (Pers.) Fr. var. caespitosae Cook. Illustr. t. 645. 


Tricholoma inamoenum Fr. — Sporae late ellipsoideae, 
laeves, longit. 7—11 mmm, crassit. 5—7 mmm. Basidia 
cylindraceo- clavata, longit. 45—60 mmm., crassit. 10—11 
mmm. —Cystidia nulla. 


Tricholoma cerinum (Pers.) Fr. *obscuratum Karst. — 
Sporae late ellipsoideae, longit. 3—3,5 mmm., crassit. 2—2,5 
mmm. Basidia cylindraceo-clavata, circiter 18 mmm. longa 
et 3 mmm. crassa. Cystidia nulla. 


Tricholoma linctum Karst. fine m. Sept. 1889 in silva 
acifolia Syrjä iterum legimus. — Pileus carnosus, tenuis, 
rigidus, planus, vulgo inaegvalis, laevis, nudus, helvolus vel 
alutaceo-rufus, disco obscuriore, 3—5 cm. latus. Stipes 
— farctus vel solidus, aegvalis, basi saepe incrassatus, flexuo- 


Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXIX. 85 


sus, glaber, albidus, 5—6 cm. altus, 4—5 mm. crassus. La- 
mellae emarginatae, confertae, 4 mm. latae, ad latera co- 
statae, albidae. Sporae ellipsoideae, longit. 3-6 mmm, 
crassit. 2-3 mmm. Basidia cylindraceo-clavata, longit. 30 
—35 mmm, crassit. 5—7 mmm. Oystidia nulla. 


Tricholoma alutaceopallens Karst. Symb. ad Myc. Fenn. 
IX, p. 40. Sacce. Syll. V, p. 135 var. stercorarium n. var. — 
Piletus spongioso-mollis, alutaceo-fuscus, dein expallens, um- 
bone obscuriore, evanescente, usqve ad 11 cm. latus. Stipes 
basi incrassata excepta aegvalis, cylindraceus, albidus dein 
- sordide fulvescens, unicolor, 9—11 cm. altus, circa 1 cm. 
crassus. Lamellae distinctae, e subalbo pallidae, tandem 
flavescente pallidae, lineares vel subventricosae, 6—7 mm. — 
1 cm. latae. Caro sordide albida, siccitate albicans. Sporae 
ellipsoideae, granulosae, longit. 8—10 mmm, crassit. 5 mmm. 
Basidia cylindraceo-clavata, longit. 23—32 mmm. crassit. 
10 mmm. Cystidia ventricoso-fusoidea, apice muricellata, 
longit. 46—70 mmm., crassit. 10—14 mmm. — Locis ster- 
coratis in dumeto Puiratta ad Mustiala, m. Oct. 1889. — 
Statura Tricholomatis grammopodii (Bull), at aflinius Tricho- 
lomati melaleuco, cui olim subjunximus. 


Clitocybe rivulosa (Pers.) Fr. — Pileus convexus, or- 
bicularis, pallescens. Lamellae albidae. Sporae ellipsoideo- 
sphaeroideae, 3—6 mmm. longae, 2—3 mmm. crassae. Ba- 
sidia cylindraceo-clavata, longit. 22—24 mmm. crassit. 3 
—4 mmm. 


Clitocybe sordaria (Pers.) Karst. Agaricus obtextus 
Lasch. Fr. Hym. Eur. p. 86. — Caespitosa, nivea. Pileus 
contexto-fibrillosus, subviscidulus, e convexo planus, gibbus, 
inaegvalis, margine involuto, tömentoso, 3—4 cm. latus. 
Stipes solidus, tomentosus, 1—2 cm. altus, 2—5 cm. cras- 
sus. Lamellae subdecurrentes, subconfertae, agvose albae, 
2 mm. latae. Sporae ellipsoideae, 8—10 mmm. longae, 4 
—5 mmm. crassae. Basidia cylindraceo-clavata, 26—28 
mmm. longa, 7—9 mmm. crassa. Cystidia nulla. Hyphae 


86 P. A. Karsten. 


tramae usgve ad 15 mmm. crassae. — Inter folia coacer- 
vata in Runkomäki ad Mustiala, m. exeunte Sept. 1889 tria 
specimina lecta. 


Clitoeybe interveniens Karst. forsan melius inter Paxil- 
leas inserenda tuncgve Lepista sordaria (Fr.) nominanda. — 
Sporae fusoideo-oblongatae, longit. 7—9 mmm., crassit. 2,5 
—3 mmm. Basidia cylindraceo-clavata, longit. 24—28 mmm. 


Clitocybe cerussata Fr. — Sporae sphaeroideo-ellipsoi- 
deae, regulares, longit. 3—4 mmm, crassit. 2—3 mmm. 
Basidia cylindraceo-clavata, longit. 20—24 mmm. crassit. 
5—7 mmm. —Cystidia nulla. 


Clitocybe bifurcata Weinm. var. simplicata n. var. — 
Pileus carnosus, tenuis, e convexo planus, primitus argilla- 
ceo-tomentellus, dein flocculosus vel sericeus, tandem gla- 
brescens, albopallescens, in alutaceum nonnihil vergens, mar- 
gine laevi, 6—7 cm. latus. Stipes fibrosus, farctus, passim 
aevis, aegvalis, hinc inde lacunosus, initio flocculosus, mox 
glaber, fibrilloso-striatulus, subtus lamellas zona circulari e 
floccis veli formata notatus, albus, 6 cm. altus, 1 cm. cras- 
sus. Lamellae adnato-decurrentes, confertissimae, simplices, 
albae, 3—4 mm. latae. Sporae ellipsoideo-sphaeroideae, 
guttulatae, longit. 3—4 mmm., crassit. 2—3 mmm. Basidia 
cylindraceo-clavata, longit. 20—25 mmm., crassit. 5—6 mmm. 
Cystidia nulla. — Supra terram humosam inter folia coa- 
cervata in Runkomäki, fine m. Augusti 1889. — A typo mar- 
gine pilei laevi, lamellis confertissimis, simplieibus, albis 
differre videtur. 


Clitocybe puellula Karst. var. lauta Karst. — Pileus 
demum umbilicato-depressus, sericellus (sine pellicula di- 
stincta), dein in superficie in sqvamas floccosas concentrice 
diffractus, candidus, umbilico fuligineo, usqve ad 10 cm. 
latus. Stipes farctus, basi bulbiformi-incrassatus, strictus, 
raro adscendens, rigido-fragilis, fibrosus, sgvamulis fuscis, 
usgve ad 8 cm. altus, medio 1—1,5 cm. crassus. Odor 


Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXIX. 87 


inamoenus, foetidus. Interdum caespitosa. — Ad terram 
fimetosam prope Mustiala, fine m. Augusti 1889. 


Clitocybe ampla *fennica Karst. forma est caespitosa, 
luxurians Clitocybes fumosae (Pers.). — Pileus interdum gut- 
tato-maculatus vel virgatus. Sporae sphaeroideae, laeves, 
diam. 5—7 mmm. Basidia cylindraceo-clavata, longit. 30— 
37 mmm. Cystidia nulla. 


Clitocybe maxima (Fl. Wett.) Fr. in prato Myllyperä ad 
Mustiala m. Aug. 1889, — Pileus subalbus, siccitate nitens. 
Sporae ellipsoideae, obtusae, regulares, longit. 6—7 mmm., 
crassit. 3—4 mmm. Basidia cylindraceo-clavata, longit. 30 
—35 mmm, crassit. 5—7 mmm. Cystidia nulla. 


Clitocybe sgvamulosa (Pers.) Fr. — Pileus et stipes ru- 
fescente alutacei. Sporae ovales, basi acutatae, laeves longit. 
6—9 mmm. crassit 3—4 mmm. Basidia cylindraceo-cla- 
vata, longit. 25—30 mmm. crassit. 6—7 mmm.  Cysti- 
dia nulla. 


Clitocybe membranacea (Fl. Dan.) Fr. m. Aug. — Oct. 
1889 fregventissime obvia in par. Tammela. — Pileus sub- 
inde primitus umbonatus, testaceus, alutaceo-rufescens, in- 
carnatus vel candidus, vix sgvamulosus. Stipes aegvalis, 
albidus. Sporae et basidia prioris. 


Clitocybe cyathiformis Fr. — Sporae late ellipsoideae, 
asperulae, longit. 8—12 mmm., crassit. 4-6 mmm. Basidia 
longit. 25—33 mmm., crassit. 7—8 mmm. Cystidia nulla. 


Clitocybe inconstans n. sp. — Pileus leviter carnosus, 
sat fragilis, e convexo depressus, tandem subinfundibuli- 
formis, orbicularis vel repandus, ad medium pellucide stria- 
tus, 'cano-sericeus, dein glabratus, fuscescente pallidus, sic- 
citate albido-pallens, margine primum involuto, 3—5 cm. 
latus. Stipes e farcto cavus, aegvalis, vel saepius deorsum 
leviter incrassatus, teres vel compressus, subinde lacunosus, 
primitus albovillosus, dein fibrilloso-striatus sericellusgve, pal- 


88 P. A. Karsten. 


lidus, 5—9 cm. altus, 5 mm.—1,5 cm. crassus. Lamellae 
adnato-decurrentes, dein decurrentes, subconfertae, albido- 
cinereae, usqve ad 7 mm. latae. Sporae ellipsoideae, lae- 
ves, longit. 4—6 mmm., crassit. circiter 3 mmm. Basidia 
cylindraceo-clavata, 24—30 mmm., crassit. 5—6 mmm. Cy- 
stidia nulla. Hyphae tramae 6—13 mmm. crassae. — Locis 
turfosis nec non in terra arenosa stercorata in silvis acifo- 
liis cis Mustiala, m. Sept.—Oct. 1889. — Solitaria vel cae- 
spitosa. Ad Clitocyben applanatam proxime accedit. 


Clitocybe diatreta Fr. — Sporae ellipsoideo-sphaeroi- 
deae, longit. 3—4 mmm., crassit. 2—3 mmm. Basidia cy- 
lindraceo-clavata, longit. circiter 20 mmm., crassit. 5 mmm. 
Cystidia nulla. 


Clitocybe obsoleta (Batsch.) Fr. in silvis acifoliis, hortis 
etc. fregventissime. — Pileus usgve ad 7 cm. latus. Stipes 
usgve ad 6 cm. altus et 0,5 cm. crassus. Sporae ellipsoi- 
deae, 5—7 mmm. longae, 2—3 mmm. crassae. Basi- 
dia cylindraceo-clavata, longit. 19—25 mmm., crassit. 6 
mmm. Gystidia nulla. Hyphae tramae usqve ad 16 mmm. 
crassae. 


Pleurotus dictyorrhizus (De C.) Fr. — Sporae ellipsoideo- 
sphaeroideae, longit. 5—7 mmm., crassit. 3—4 mmm. Ba- 
sidia clavata, longit. 15—24 mmm, crassit. 6—7 mmm. 
Cystidia nulla. — Ad corticem coriarium et ligna putrescen - 
tia in horto Mustialensi m. Sept. fere gvotannis. 


Collybia semitalis Fr. Sporis biconicis facilis recognitu 
species. Lamellae hujus et vicinae Collybiae grammocepha- 
lae (Bull.) R. Fr. ab hymenophoro facile secedentes. Sporae 
ovales vel biconicae, vulgo guttulis foetae, longit. 9—11 
mmm., crassit. 5—7 mmm.  Basidia cylindraceo-clavata, 
longit. 30—35 mmm., crassit. 7—19 mmm. Cystidia nulla. 
— Colligit plures inter se habitu sat diversas formas. Icon- 
Friesii formam typicam, stipite elongato (8—11 cm. alto), 
inter muscos altiores in abiegnis obviam reddit; Cookei cur- 


Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXIX. 89 


tam, ad vias locis apricis, sterilioribus nascentem. Ad 
Lyophyllum referenda. 


Mycena maculata n. sp. — Pileus conoideo-campanula- 
tus, obtusus vel obtuse umbonatus, omnino siccus, livido- 
pallens, rufo-maculatus vel totus rufescens, margine striato, 
2—3 cm. latus. Stipes aegvalis flexuosus, teres vel com- 
pressus, albido- vel livido-pallens, rufo-maculatus, aut in- 
ferne totus rufus vel rubiginoso-rufus, usgve ad 13 cm. al- 
tus. Lamellae sinuato-adnatae, adfixae, denticulo decurrente, 
subconfertae, ex albidö cinerascentes vel griseo-albae, sub- 
inde rufo-maculatae. Sporae sphaeroideo-ellipsoideae, pri- 
mitus 1- pluriguttulatae, longit. 6—9 mmm. crassit. 4—6 
mmm. Basidia cylindraceo-clavata, longit. 25—30 mmm, 
crassit. 6—8 mmm. Cystidia nulla. — Locis humidis in 
pinetis ad truncos putrescentes circa Saloisjärvi prope Mus- 
tiala, die 20 m. Sept. 1889. — Mycenae galericulatae affi- 
nis. Caespitoso-fasciculata, stipitibus numerosis, siccis, basi 
villo conglutinati et fusiformi-radicati. 


Mycena luteoalba (Bolt.) Fr. prope Mustiala fine m. Sept. 
1889 nobis obvia. — Sporae ellipsoideae, longit. 6 mmm., 
crassit 3 mmm. Basidia cylindraceo-clavata, longit. 20—24 
mmm., crassit. 6 mmm. 


Mycena nana (Bull.) Schroet. var. lignicola n. var. — 
Pileus 5 mm. latus. Stipes basi fibrillosus, 1 cm. altus. — 
Locis stercoratis ad ramulos Betulae putrescentes prope Mus- 
tiala, m. Oct. 1889. 


Mycena nana (Bull) Schroet. — Sporae ellipsoideae, 
6—9 mmm. longae, 3—4 mmm. crassae. Cystidia nulla. 


Mycenula *) pura (Pers.) Karst. — Sporae ellipsoideae, 
uniguttulatae, longit. 6—8 mmm., crassit. 3—4 mmm. Ba- 
sidia 20—26 mmm. longa, 5—6 mmm. crassa. Cystidia in- 
flato-oblongata vel cylindracea infernegve ventricosa, basi 
acutata, 60—90 mmm. longa, 12—18 mmm. crassa. 


*) Mycenula species Mycenae cystidiis praeditas complectitur. 


90 P. A. Karsten. 


Mycenula subexcisa n. sp. — Pileus membranaceus, e 
campanulato-convexo expansus, obtusus, margine demum 
revoluto, glaber, fere totus eximie striatus, cinereo-nigricans, 
siccitate cinereus, circiter 2 cm. latus. Stipes aegvalis, ri- 
gido-fragilis, glaber, nudus, apice pruinellus, pallescens, 3—4 
cm. altus, 2—3 mm. crassus. Lamellae postice exciso-an- 
gustatae, arcuato-decurrentes, distantes, albae, glaucescen- 
tes, venoso-connexae. Sporae ovoideae, apice infero acu- 
tatae, longit. 8--10 mmm. crassit. 4—6 mmm. Basidia 
cylindraceo-clavata, longit. 22—23 mmm, crassit. 6—7 mmm. 
Cystidia cylindracea vel cylindraceo-fusoidea, obtusa, 60— 
80 mmm. longa, 7—14 mmm. crassa. Hyphae tramae usgve 
ad 30 mmm. crassae. — Ad terram humoso-arenosam et 
inter virgulta juxta vias in abiegnis montanis ad Mustiala, 
m. ineunte Oct. 1889. 


Mycena galericulata (Scop.) Fr. var. aestiva Pers. — 
Pileus 6 cm. latus. Stipes 18 cm. altus, 1 cm. crassus. 
Sporae ellipsoideo-sphaeroideae vel subsphaeroideae, granu- 
losae, primitus uniguttulatae, longit. 7—12 mmm, crassit. 
6—9 mmm. vel diam. 9—10 mmm. Basidia 28—34 mmm. 
longa, 9—10 mmm. crassa. — Locis uliginosis inter mu- 
scos ad Mustiala. Solitaria. 


Mycena polygramma (Bull) Fr. ad terram inter folia 
decidua in horto Mustialensi d. 11 m. Oct. 1889. — Pileus 
lamellaegve rufomaculati. Sporae late ellipsoideae, laeves, 
longit. 9—10 mmm., crassit. 6 mmm. Basidia longit. 30— 
33 mmm. crassit. 7 mmm. Cystidia nulla. Hyphae tramae 
usgve ad 20 mmm. crassae. 


Mycena vitilis Fr. inter folia coacervata in Runkomäki 
ad Mustiala fine m. Sept. — Sporae late ellipsoideae, longit. 
10—11 mmm., crassit. 5—6 mmm. Basidia clavata, longit. 
23—25 mmm, crassit. 7—8 mmm. Cystidia nulla. Arti- 
culi hypharum tramae rotundati vel angulati, inflati, diam. 
usgve ad 30 mmm. 


Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXIX. 91 


Mycena militaria n. sp. — Pileus membranaceus, cam- 
panulatus, disco carnosulo obtuso vel papillato, ad medium 
pellucide striatus subsuleatusve, viscidulus, fuscolividus, sic- 
citate non vel leviter expallens, circiter 1 cm. altus, 1—1,5 
cm. latus. Stipes fistulosus, aegvalis, strictus, subpruinellus, 
mox nudus, viscidulus, basi vulgo bulbilloso incurvo, hyalino- 
pallidus, siccitate albicans, 4—5 cm. altus, 1,5 —2 mm. cras- 
sus. Lamellae subconfertae, a stipite ad marginem aegva- 
liter attenuatae, adscendentes, uncinato-adnatae, denticulo 
decurrente, angustae (2 mm. latae), albae, subinde rufoma- 
culatae. Sporae ellipsoideae, guttuiatae, longit 7—9 mmm, 
crassit. circiter 3 mmm. Basidia cylindraceo-clavata, longit. 
25—30 mmm. crassit. 6—7 mmm. Cystidia nulla. — Loco 
adusto inter Cladonias prope Mustiala m. Sept. et Oct. 1889 
catervatim nascens. — Odor debilis, haud gratus. A My- 
cena vulgari comparanda pileo constanter campanulato, mi- 
nus viscido, majori sporisgve longioribus statim dignoscenda. 


Hiatula europaea n. sp. — Pileus tenerrimus, cucullato- 
convexus seu hemisphaericus, radiatus, plicato-sulcatus, gla- 
ber, nudus, cinerascente pallidus, umbone papillaeformi fusco- 
atro vel fere atro, 1 cm. latus. Stipes filiformis, aegvalis, 
laevis, nudus, pallidus, basi strigoso-radicatus, 10 cm. altus, 
1,5 mm. crassus. Lamellae adnexae, planae, distantes, al- 
bidae, angustae, e cystidiis excedentibus pilosulae, venoso- 
connexae. Sporae ovoideo-oblongatae, basi apiculatae, lae- 
ves, primitus 2-guttulatae, longit. 10—13 mmm. crassit. 5 
—6 mmm. Basidia cylindraceo-clavata, longit. circiter 33 
mmm., crassit. circiter 8 mmm. Cystidia ventricoso-acicu- 
laria, excedentes, longit. 656—80 mmm. crassit. 10—14 mmm. 
— In silva abiegna in Syrjä, d. 3 m. Oct. 1889 unicum spe- 
cimen lectum, 


Omphalia oniscoides n. sp. — Pileus submembranaceus, 
fragilis, convexo-umbilicatus, interdum reflexus concavusgve, 
glaber, totus pellucide striatus, fuligineus vel agvose livido- 
fuscus, siccitate expallens, griseo-pallidus, laevis, circi- 
ter 2 cm. latus. Stipes farctus, aegvalis glaber, vulgo un- 


92 P. A. Karsten. 


dulatus, teres, rectus, fuscescente pallidus, inferne obscu- 
rior, circiter 3 cm, altus, 2-3 mm. crassus. Lamel- 
lae adnatae, subdecurrentes, subdistantes, crassiusculae, acie 
denticulatae, ex albido pallidae vel cinerascente pallidae, 
circiter 4 mm. latae. Sporae ellipsoideo-sphaeroideae vel 
subsphaeroideae, longit. 5—6 mmm., crassit. 4 mmm. Ba- 
sidia oblongato-clavata, longit. 13—20 mmm, crassit. 7 mmm. 
Cystidia nulla. Hyphae tramae usgve ad 26 mmm. crassae. 

In fimetosis uliginosis ad terram, raro ligna putrida in 
prato Myllyperä prope Mustiala, m. Oct. 1889. — Locum 
qvasi medium tenet inter Omphaliam omiscum et Omph. 
griseum. 


Omphalia grisella (Weinm.?) Karst. n. sp. — Pileus 
convexus, disco depressus, sericellus, sulcato-striatus, fusce- 
scente pallidus, siccitate albicans, 5—7 cm. latus. Stipes 
aegvalis, glaber, apice pruinatus, basi subtiliter strigosulus, 
pallidus, in fuliginosum plus minus vergens, 1,5 cm. altus, 
0,5—1 mm. crassus. Lamellae (circ. 11) adnatae, distan- 
tes, planae, albidae. Sporae ovoideo-oblongatae, ellipsoi- 
deae vel oblongatae, apiculo basali obligvo, longit. 6—10 
mmm., crassit. 2—4 mmm. Basidia cylindraceo-clavata, 
longit. 25-35 mmm., crassit. 6—7 mmm. Cystidia nulla. 
— In locis glareosis siccioribus prope Mustiala, m, Aug. 1889. 


Hygrophorus pustulatus (Pers.) Fr. var. epapillatus n. 
var. — Pileus obtusus, viscidulus, epapillosus, udus rore al- 
bido rivulosus, unicolor, raro disco obcuriore, circiter 2 cm. 
latus. Stipes incurvus vel flexuosus, solidus, demum cavus?, 
albus, sgvamulis punctiformibus albis, dein nigricantibus, 
circiter 4 em. altus, 3—5 mm. crassus. Sporae ellipsoideae, 
longit 6—9 mmm., crassit. 3—5 mmm. Basidia cylindraceo- 
clavata, longit. 32—38 mmm, crassit. 7 mmm. Cystidia 
nulla. — Ad latera montium muscis tecta in silva acifolia 
prope Mustiala, fine m. Sept. 1889. 


Camarophyllus caprinus (Scop.) Fr. — Sporae late el- 
lipsoideae, longit. 6-9 mmm. crassit. 4-6 mmm. Basidia 


Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXIX. 93 


cylindraceo-clavata, longit. 50—60 mmm., crassit. 5—6 mmm. 
Cystidia nulla. 


Hygrocybe vitellina (Pers.) Karst. Hattsv. I, p. 233 in- 
ter muscos in collibus apricis silvae acifoliae, Syrjä, ad 
Mustiala, m. Sept. 1889. — In speciminibus nostris pileus 
fulvo-aureus, stipes lubricus, pallide flavus, basi pallidior, 
apice in lilacinum leviter vergens, lamellae pallide vitellinae. 


Hygrocybe chlorophana (Fr.) Karst. — Sporae sphae- 
roideo-ellipsoideae, longit. 6—8 mmm., crassit. 3,5—4,5 mmm. 
Basidia cylindraceo-clavata, longit. 35 mmm. crassit. 7—8 
mmm. Cystidia nulla. 


Hygrocybe coccinea (Schaeff.) Karst. var. — Pileus 
omnino siccus, irregularis, expallens, 2 cm. latus. Stipes 
flexuosus, compressus, lacunosus, usgve ad 7 cm. altus et 
9 mm. crassus. — Prope Mustiala, m. Aug. 1889. 


Pluteus nanus (Pers.) Fr. var. phlebophorus (Ditm.) Fr. 
Sporae sphaeroideae, laeves, granulosae, 6 mmm. diam. vel 
longit. 6 mmm., crassit. 5 mmm. Basidia cylindraceo-cla- 
vata, longit. 15—25 mmm. crassit. 7—8 mmm. Cystidia 
oblongata, ellipsoidea vel ovoideo-oblongata, vulgo breviter 
stipitata, longit. 35—55 mmm,., crassit. 15—32 mmm. 


Entoloma sericellum Fr. var. sublutescens Fr. (lutescens 
Henning) ad terram arenosam juxta vias circa Mustiala hinc 
inde. — Stipes fibroso-cartilagineus, glaber, apice pruinatus. 
Lamellae ex albo roseae. 


Leptonia melleopallens n. sp. — Pileus submembrana- 
ceus, convexus, totus striatus vel subsulcatus, minute um- 
bilicatus vel subpapillatus, glaber, nitens, fuscescente melle- 
opallens, circiter 5 cm. latus. Stipes farctus aegvalis, stric- 
tus, melleopallens, basi albotomentosus, 7—8 cm. altus, 2 
mm. crassus. Lamellae secedente liberae, subconfertae, ob- 
longatae, albido pallentes, dein in carneum vel melleum le- 


viter vergentes, acie vulgo obscuriores. Sporae rotundato- 


94 P. A. Karsten. 


sexangulatae, obligve apiculatae, longit. 13—15 mmm, cras- 
sit. 10—11 mmm. Cystidia nulla. — Inter muscos in silva 
acifolia ad Mustiala, m. Sept. 1889. 


Entoloma sericeum (Bull.) Fr. — Sporae angulato-sphae- 
roideae, 7 mmm. in diam. Basidia clavata, 22—32 mmm. 
longa, 9 mmm. crassa. Cystidia nulla. 


Leptonia euchroa (Pers.) Fr. Karst. Hattsv. I, p. 275 ad 
truncum putridum Alni juxta lacum Särkjärvi prope Mus- 
tiala, m. Sept. 1889, unice lecta. 


Nolanea palleseens Karst. in abiegnis circa Mustiala, 
m. Aug.— Oct., fregvens. — Pileus ferruginascente testaceus, sic- 
citate livescens. Sporae anguloso-sphaeroideae, diam. 10 mmm. 


Nolanea pallescens Karst. var. procera. — Pileus conoi- 
deus, ut plurimum acutus, ferrugineo-testaceus, siccitate isa- 
bellinus et nitens, usgve ad 8 cm. latus. Stipes striatus, 
ferruginescente pallidus, usgve ad 17 cm. altus, 0,5 cm. 
crassus. Lamellae e pallescente ferrugineo-testaceae, ad me- 
dium latiores. 


Icon Cookei t. 348 Roziten caperatam (Pers.) Karst. vix 
vel male dilineat. 


Pholiota adiposa Fr. Karst. Hattsv. II, p. 300 ad trun- 
cos stantes vel sectos Betulae in horto Mustialensi nec non 
in silva acifolia inter lac. Heinäsjärvi et Salois, m. Sept. et 
Oct. 1889. — Sporae ellipsoideae, laeves, flavidäe (sub lente), 
longit. 6—8 mmm., crassit. 3—4 mmm. Basidia cylindraceo- 
clavata, longit. 20—25 mmm. crassit. 6—7 mmm. Cysti- 
dia nulla. 


Flammula lubrica (Pers.) Fr. — Sporae ellipsoideae, 
dilutissime flavidae (sub lente), utringve obtusae, longit. 6—7 
mmm., crassit. 3—4 mmm. Basidia cylindraceo-clavata, lon- 
git. circiter 22 mmm. crassit. 6—7 mmm. Cystidia ventri- 
coso-fusoidea, longit. 56—60 mmm. crassit 15—17 mmm. 
Hyphae tramae usgve ad 17 mmm. crassae. 


Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXIX. 95 


Flammula alnicola Fr. — Sporae ellipsoideae, laeves, 
flavae (sub lente), longit. 7—9 mmm., crassit, 4-6 mmm. 
Basidia cylindraceo-clavata, 6—7 mmm. crassa. Cystidia nulla. 


Flammula flavida (Schaeff.) Fr. -- Sporae ellipsoideae, 
flavae, longit. 7 —8 mmm., crassit. 3—5 mmm. Basidia cy- 
lindraceo-clavata, longit. circiter 20 mmm. crassit. 6—7 
mmm. Cystidia nulla. Priori nimis affinis. 


Flammula penetrans Fr. — Sporae late ellipsoideae, 
saepe inaegvales, flavidae (sub lente), asperulae, longit. 6—8 
mmm., crassit. 3—4 mmm. Basidia cylindraceo-clavata, lon- 
git. circiter 26 mmm., crassit. 6—7 mmm. —Cystidia nulla. 
Hyphae tramae conglutinatae 2—4 mmm. crassae. 


Cortinarius (Phlegmacium) orichalceus (Batsch.) Fr. Karst. 
Hattsv. I, p. 322 in abiegnis circa Mustiala passim, m. Sept. 
1889. — Sporae ovoideo-ovales, inaegvilaterales, scabrae, 
flavae (sub lente), longit. 8--10 mmm., crassit. 6—7 mmm, 
basi apiculatae. Cystidia nulla. 


Cortinarius (Phlegmacium) serarius Fr. In pineto Syrjä 
hinc inde, m. Sept. 1889. — Pileus vulgo irregularis, 7—9 
cm. latus. Stipes aegvalis, flexuosus, subinde tortus, basi 
solito violaceo-maculatus, 7—10 cm. altus, 1—2 cm. cras- 
sus. Sporae anguste ellipsoideae vel ovales, flavescentes 
(sub lente), laeves, longit. circiter 7 mmm., crassit. 3 mmm. 
Basidia cylindraceo-clavata, longit. 20 mmm., crassit. 6 mmm. 
Cystidia nulla. Catervatim nascitur. 


Cortinarius (Phlegmacium) instabilis n. sp. — Pileus 
carnosus, tenuis, convexus, dein planus, subinde gibbus, gla- 
berrimus, viscidulus, laevis, inito guttato-maculatus, vix hy- 
grophanus, fulvescente lateritius, 5—6 cm. latus. Stipes 
farctus, aegvalis vel deorsum leviter incrassatus, tortuosus, 
flexuosus, raro rectus, fulvescens, fibrilloso-striatus, 8—9 
cm. altus, 1—2 cm. crassus. Cortina parca, sordide albida. 
Lamellae sinuatae, subdistantes, fulvo-cinnamomeae. Sporae 
ellipsoideo-sphaeroideae, laeves, subflavae (sub lente), basi 


96 P. A. Karsten. 


apiculatae, longit. 6—8 mmm., crassit. 4-7 mmm. Basidia 
clavata, longit. 30—35 mmm., crassit. 7—8 mmm. Cystidia 
nulla. Caro fulvescens, insipida, inodora. -— Inter muscos al- 
tiores in silva acifolia (abiegna) prope lacum Salois haud 
procul a Mustiala, m. Sept. 1889. — Cortinario vespertino 
affinis. 


Icon Friesii 138, f. 1 Cortinarium mucifluum, ut nobis 
videtur, sat bene adumbrat. 


Cortinarius (Inoloma) arenatus (Pers.) Fr. Karst. Hattsv. 
I, p. 350. Cook. Illustr. t. 763 in pineto Syrjä, m. Sept. 
1889. — Pileus carnosus, margine tenui, convexus vel cam- 
panulatus, obtusus, laevis, melleus, fibris innatis subfuscis 
vel rufofuscis radiantibus virgatus, 4—5 cm. latus. Stipes 
solidus, clavato-attenuatus, sgvamis fibrillosis confertis sub- 
concentricis fuscis usgve ad cortinam subannularem sgva- 
mosus, supra cortinam universalem laevis lutescens, 6—8 
cm. altus, 6—10 mm. crassus, basi usgve ad 3 cm. cras- 
sus. Lamellae emarginatae, subconfertae, postice ventricosae, 
ochraceae, dein ohbscuriores, 6—7 mm. latae. Sporae elli- 
psoideo-sphaeroideae, asperae, flavae, 6—7 mmm. longae, 5 
mmm. crassae. Basidia cylindraceo-clavata, longit. 25—30 
mmm., crassit. 6-7 mmm. Cystidia nulla. 


Cortinarius (Inoloma) caninus (Fr.) Quél. Cook. Illustr. 
t. 765. — Sporae ellipsoideo- sphaeroideae vel subsphaeroi- 
deae, flavae (sub lente), scabrae, longit. 7—8 mmm., cras- 
sit. 6—7 mmm. Basidia clavata, longit. 25—36 mmm., cras- 
sit. 7—8 mmm. Cystidia nulla. 


Cortinarius (Inoloma) fucatophyllus (Lasch.) Quel. — 
Pileus carnosus, tenuis, obtusus, ferrugineus, marginem ver- 
sus pallidior, lutescens, sqvamulosus, 2 cm. latus. Stipes 
aegvalis, tortus, aureoluteus, basi aureo vel aerugineo-to- 
mentosus, nitidus, 5—6 cm. altus, 4 mm. crassus. Lamel- 
lae adnatae, confertae, ochreo-ferrugineae, subcoccineo-ma- 
culatae. Caro lutea. — In pineto montoso ad Mustiala. 


Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXIX. 97 


Cortinarius (Inoloma) colymbadinus Fr. Icon., t. 155, f. 
3. Karst. Hattsv. I, p. 359 in silvis acifoliis in ditione Mu- 
stialensi passim: Salois, Särkjärvi, Syrjä. — Sporae ovales, 
basi obligve apiculatae, asperulae, flavae (sub lente), longit. 
9—10 mmm., crassit. 4-5 mmm. —Cystidia nulla. 


Cortinarius (Telamonia) rusticus Karst. — Caespitosus 
vel simplex, albido-canus. Pileus primitus campanulato- 
convexus vel convexus, dein expansus, saepe inaegvalis, 
tandem argillaceo-fuscescens, usgve ad 10 cm. latus. Stipes 
farctus vel solidus, aegvalis, basi incrassatus, subinde radi- 
catus, flexuosus, curvatus, raro rectus, usgve ad 13 cm. al- 
tus, apice 2, basi usgve ad 4 cm. crassus. Lamellae 1,5 
cm. latae. Caro albida. Ab affini Cortinario testaceocane- 
scente differt stipite basi vulgo bulbiformi, primo floccoso- 
sgvamoso aliisgve notis. 

Cortinarius (Telamonia) glandicolor Fr. Cook. Illustr. t. 
789. — Pileus usgve ad umbonem rugoso-striatus. Sporae 
ellipsoideae, subflavae (sub lente), subscabriusculae, longit. 
7—31 mmm, crassit. 4-6 mmm. Basidia cylindraceo-cla- 
vata, longit. 28—35 mmm., crassit. 7—8 mmm, basi obligve 
apiculatae. Cystidia nulla. | 


Cortinarius (Telamonia) psammocephalus Fr. Karst. Hattsv. 
I, p. 377. Cook. Illustr. t. 839, f A. supra solum humosum 
subnudum in silva mixta ad lacum Saloisjärvi prope Musti- 
ala, m. Aug. 1889. 


Cortinarius (Telamonia) paleaceus Fr. Cook. Illustr. t. 
826 et Cortinarius hemitrichus (Pers.) Fr. Cook. Illustr. t. 
825 in unam eandemgve speciem jungendi videntur. 


Cortinarius (Telamonia) stemmatus Fr. Karst. Hattsv. 1, 
p. 379 inter lacus Särkjärvi et Heinäsjärvi ineunte m. Aug. 
1889 semel. 


Cortinarius (Telamonia) privignus (Fr.) Karst. Cook. 
Ilustr. t. 827? in agro Mustialensi Sept. et Oct. 1889 fre- 
qventer obvius. — Sporae ellipsoideo-sphaeroideae, subaspe- 


7 


98 P. A. Karsten. 


rae, flavae (sub lente), longit. 6—8 mmm. crassit. 5—6 
mmm. Basidia cylindraceo-clavata, longit. 30—38 mmm, 
crassit. 8 mmm. Cystidia nulla. — Hygrocyben Telamoniae 
subsumendam censemus. 


Cortinarius (Telamonia) illuminus (Fr.) Karst. Cook. Il- 
lustr. t. 841. Hattsv. I, p. 384 in silva acifolia Syrjä, m. 
Sept. 1889. 


Cortinarius (Telamonia) dilutus (Pers.) Karst. Cook. Il- 
lustr. t. 810. — Sporae late ellipsoideae, laeves, subflavae 
(sub lente), longit. 7—8 mmm., crassit. 4-5 mmm. Basi- 
dia 25—35 mmm. longa, 7—8 mmm. crassa. Cystidia nulla. 
Pileus 3—4 cm. latus. Stipes 7—8 cm. altus, 1 cm. cras- 
sus. Lamellae 4 mm. latae. 


Cortinarius (Telamonia) renidens (Fr.) Karst. Fr. Icon. 
t. 162, £ 1 in pineto Syrjä m. exeunte Sept. 1889. — Pi- 
leus opacus, umbone conoideo, 4 cm. latus. Lamellae sub- 
distantes, ochreofulventes. Sporae late ellipsoideae, sublae- 
ves, flavidae, 7—5 mmm. longae, 4—6 mmm. crassae. Ba- 
sidia cylindraceo-clavata, longit. 32—38 mmm., crassit. 8—9 
mmm. Gystidia nulla. 


Cortinarius (Telamonia) jubarinus (Fr.) Karst. Cook. 
Ilustr., t. 797 in silvis acifoliis montanis in regione Mustia- 
lensi, m. Sept. et Oct. 1889, sat freqvens. — Sporae elli- 
psoideae, sublaeves, flavidae (sub lente), longit. 7—10 mmm., 
crassit. 4-5 mmm. Basidia cylindraceo-clavata, longit. 25 
—34 mmm., crassit. 6—7 mmm. Cystidia nulla. 


Cortinarius (Telamonia) rigens (Pers.) Karst. Cook. Il- 
lustr. t. 812. -— Sporae ellipsoideae, laeves, subflavae (sub 
lente), longit. 8—11 mmm., crassit. 4-6 mmm. Basidia cy- 
lindraceo-clavata, longit. 30—55 mmm. crassit. 7—8 mmm. 
Cystidia nulla. 


Cortinarius (Telamonia) leucopus (Bull) Kärst. Cook. 
Ilustr. t. 845. Cystidia nulla. 


Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXIX. 99 


Cortinarius (Telamonia) scandens Fr. Monogr. (nec. Fr. 
Icon.) Cook. Illustr. t. 830. — Cystidia nulla. Pileus fulvo- 
ferrugineus, umbone concolore, usgve ad 4 cm. latus. Sti- 
pes 6 cm. altus, 3—5 mm. crassus. 


Cortinarius (Telamonia) decipiens (Pers.) Karst. Cook. 
Illustr., i. 798, f B. in silvis acifoliis cis Mustiala autumno 
1889 fregventer obvius. — Cystidia nulla. 


Cortinarius (Telamonia) saniosus (Fr.) Karst. — Sporae 
ellipsoideae, flavae, longit. 8—13 mmm., crassit. 6—7 mmm. 
Basidia cylindraceo-clavata, 30—38 mmm. longa, 10—11 
mmm. crassa. Cystidia nulla. 


Cortinarius (Telamonia) detonsus (Fr.) in silvis abiegnis 
cis Mustiala, m. Aug.—Oct. 1889, fregventer obvius. — 
Sporae sphaeroideo-ellipsoideae, laeves vel sublaeves, flavi- 
dae (sub lente), longit. 7—11 mmm., crassit. 5—8 mmm. 
Basidia circiter 35 mmm. longa et 10 mmm. crassa. Cy- 
stidia nulla. Ouoad staturam et magnitudinem valde variabilis. 


Cortinarius (Telamonia) obtusus Fr. Icon., t. 113, f. 3. 
Cook. Illustr., t. 845, f. A. — Sporae late ellipsoideae, sub- 
scabrae, flavae vel subflavae (sub lente), longit. 7--10 mmm., 
crassit. 4-6 mmm. Gystidia nulla. 


Cortinarius (Telamonia) acutus (Pers.) Karst. Cook. Il- 
lustr., t. 845, £ B. (haud bona). — Pileus 4 cm. latus. Sti- 
pes usgve ad 14 cm. altus. Sporae ellipsoideae, sublaeves, 
flavae (suh lente), longit. 8—9 mmm. crassit. 4-5 mmm. 
Basidia circiter 33 mmm. longa et 9 mmm. crassa. Cysti- 
dia nulla. 


Cortinarius (Telamonia) depressus Fr. Icon., t. 163, f. 4 
in silva acifolia juxta lacum Salois in par. Tammela. — 
Sporae ellipsoideae, asperulae, subflavae, longit. 7—8 mmm., 
crassit. 4—5 mmm. Cystidia nulla. 


Inocybe inconeinna n. sp. — Pileus carnosulus, tenuis, 
convexo-planus, obtusus vel subumbonato-gibbus, laevis, gla- 


100 , P. A. Karsten. 


ber, innato-fibrillosus, ferruginascente vel fuscescente pallidus, 
2—3 cm. latus. Stipes solidus, aegvalis, flexuosus, subfi- 
brillosus, pallescens, apice albopruinosus, circiter 4 cm. al- 
tus, 2—4 mm. crassus. Lamellae sinuato-adnatae, confer- 
tae, olivaceo-pallidae, dein ferruginascentes, acie flocculoso- 
crenulatae et pallidiores. Sporae ellipsoideae, vulgo inae- 
gvilaterales, intus granulosae, flavae (sub lente), longit. 8— 
13 mmm, crassit. 5—6 mmm. Cystidia ventricoso-fusoidea, 
apice muriculata, longit. 60—65 mmm. crassit. 14—17 mmm. 
— Ad terram in pineto in Syrjä, m. Aug. 1889. — Odor 
nullus. Caro alba. 


Inocybe scamba (Fr.) Karst. (Flammula scamba Fr. 
Karst. Finl. Basidsv. p. 168) sporas habet ovoideas vel 
ellipsoideas, flavidas (sub lente), 9—11 mmm. longas, 5—6 
mmm. crassas, basidia cylindraceo-clavata, 25—35 mmm. 
longa, 7 mmm. crassa et cystidia ovoidea vel ovalia, superne 
in apicem cylindraceam, obtusam attenuata, 25—30 mmm. 
longa, 13—15 mmm. crassa. 


Inocybe flavella n. sp. — Pileus carnosulus, acute co- 
noideus, dein expansus, acute umbonatus, innato-fibrilloso- 
rimulosus, glaber, flavidus, subnitens, 2—3 cm. latus. Sti- 
pes solidus, aegvalis, flexuosus, apice albo-flocculosus, al- 
bido-flavescens, circiter 3 cm. altus, 4 mm. (basi 5) crassus. 
Lamellae adfixae, confertae, albido-flavescentes, dein oliva- 
scentes, acie pallidiores, flocculoso- crenulatae. Sporae ob- 
longatae, utringve obtusissimae, fere cylindraceae, longit. 12 
—14 mmm., crassit 4—6 mmm. Basidia cylindraceo-clavata, 
flavella vel hyalina, 25—30 mmm. longa. Cystidia fascicu- 
lata, cylindracea, apice clavata, subinde inferne ventricosa, 
hyalina, longit. 60-—90 mmm., crassit 3—14 mmm. Hyphae 
tramae 6—15 mmm. crassae, flavescentes vel hyalinae. — 
In pineto juxta lacum Särkjärvi, m. Aug. 1889, legit Elis 
Karsten. — Ab In. injuncta Britz. maxime alfini magnitu- 
dine minori coloregve difiert. 


Icon Friesii t. 110, f. 2 Inocyben scabellam Fr. veram 


Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXIX. 101 


(= In. debilipedem Karst. Basidsv. p. 211) vix dubie deli- 
neat, Cookei t. 402 nostrum Clypeum subrimosum Symb. ad 
Myc. Fenn. XXVIII, p. 38 refert. 


Hebeloma truncatum (Schaeff.) Fr. prope lacum Salois, 
m. Sept. 1889, parce obvenit. — Sporae ovoideae aut ova- 
les et inaegvilaterales, flavescentes (sub lente), longit. 10—13 
mmm., crassit. 5—7 mmm. Basidia cylindraceo-clavata, 
longit. 30—35 mmm. crassit. 7 mmm. Cystidia nulla. 


Hebeloma deflectens Karst. affinis, forte nimis, est 
Naucoriae conspersae. 


Bolbitius Boltoni Fr. in regione Mustialensi, m. Aug.— 
Oct. 1889, haud raro provenit. — Sporae late ellipsoideae, 
laeves, flavae (sub lente), longit. 10—14 mmm, crassit. 7—8 
mmm. Basidia clavata, longit. 20—30 mmm, crassit. 13 
mmm. Cystidia nulla. Hyphae tramae rotundatae, usgve 
ad 30 mmm. in diam. — Specimina nostra tactu non ni- 
grescunt. 


Stropharia depilata (Pers.) Fr. — Sporae ellipsoideae 
vel ovales, dilute fuligineae (sub lente), longit. 11—-14 mmm, 
crassit. 5—7 mmm. Pasidia cylindraceo-clavata, longit. 30— 
38 mmm., crassit. 7 —8 mmm. Cystidia nulla. Hyphae tra- 
mae circiter 20—25 mmm. crassae. 


Naematoloma lateritium (Schaeff.) Karst. — Sporae sphae- 
roideo- vel ovoideo-ellipsoideae, laeves, subhyalinae vel fla- 
vescente hyalinae (sub lente), longit. 5—6 mmm., crassit. 
3—4 mmm. Basidia cylindraceo-clavata, longit. 16—20 
mmm., crassit. 4-5 mmm. Cystidia nulla. 


Psilocybe mutabilis n. sp. — Pileus submembranaceus, 
disco carnosulo, tenax, convexus, obtusus, udus aqvose um- 
brinus, siccitate fulvescens, deinde subflavus, glaber, circiter 
4 cm. latus. Stipes cavus, rigido-fragilis, aeqvalis, praecipue 
inferne ferruginascens, albido-sericeus, glabrescens, 4—5 cm. 
altus, 4 mm. crassus. Lamellae adnatae, confertae, cine- 
rascentes, tandem fuscae, aridae, 6—7 mm. latae. Sporae 


102 P. A. Karsten. 


ellipsoideae, interdum inaegvilaterales, dilute ferrugineae dia- 
phanaegve (sub lente), longit. 7—10 mmm., crassit. 3—4 
mmm. Basidia clavato-cylindracea, 5—6 mmm. crassa. Cy- 
stidia nulla. — Ad truncos putrescentes in paludibus silvati- 
cis prope Mustiala, fine m. Sept. 1889. — Caespitosa. Sta- 
tura mutationegve coloris Pholiotam mutabilem refert. 


Psathyra solitaria n. sp. — Fragilis. Pileus carnosu- 
lus, campanulato-expansus, glaber, umbrinus, siccitate alu- 
taceo-pallens, 3—4 cm. latus, margine pellucide striato? 
Stipes fistulosus, aegvalis, albidus, fibrillosus, basi alboto- 
mentosus, 6—7 cm. altus, 4—5 mm. crassus. Sporae ellip- 
soideae, brunneae semipellucidaegve (sub lente), longit. 6—7 
mmm., crassit. 3 mmm. Basidia circiter 15 mmm. longa 
et 7 mmm. crassa. Cystidia ventricoso-fusoidea, longit. 30 
—36 mmm. crassit. 10 mmm. Hyphae tramae usgve ad 
30 mmm. crassae. — In paludosis, sphagnosis juxta Pusun- 
suo prope lacum Salois, fine m. Sept. 1889 lecta. 


Psathyra pallens n. sp. — Pileus submembranaceus, e 
campanulato-convexo convexus, laevis, siccitate saepe rugo- 
sus, atomatus, nudus, albidopallens (siccus), 1,55—2 cm. la- 
tus. Stipes farctus, aegvalis, strictus, nudus, pallens vel hya- 
linopallens, 4—6 cm. altus, 1—2 mm. crassus. Lamellae 
subadnatae, adscendentes, subconfertae, ventricosae, cinera- 
scentes, acie rosea, 2—3 mm. latae. Sporae ellipsoideäe, 
fuligineae semipellucidaegve (sub lente), longit. 10—13 mmm, 
crassit. 6 mmm. Basidia inflato-clavata, longit. 18—25 mmm., 
crassit. 12—13 mmm. Cystidia fusoidea, nuda, longit. 60— 
65 mmm., crassit 11—15 mmm. — In terra humoso-arenosa 
subnuda in pineto Runkomäki ad Mustiala, m. Sept. 1889. 


Deconica atrorufa (Schaeff.) W. Sm. — Pileus planus, 
siccitate albicans, margine sulcato, circiter 1 cm. latus. 
Sporae ellipsoideae vel ovoideae, dilute fuligineae (sub lente), 
jongit. 7—9 mmm, crassit. 4—5 mmm. Basidia cylindraceo- 
clavata, longit. circiter 25 mmm. crassit. 7 mmm. Cysti- 
dia nulla. 


Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXIX. 103 


Coprinus plicatilis (Curt.) Fr. — Pileus caesio-cinereus, 
disco depresso, dilute spadiceo. 


Inonotus Hisingeri Karst. Symb. ad Myc. Fenn. IX, p. 
49 (Polyporus inonotus Sacc. Syll. VI, p. 119) forma est 
Inonoti vulpini (Fr.) Karst. 


Bjerkandera Holmiensis (Fr.) Karst. Aboae ad truncos 
Populi nigrae autumno 1889 ab Onni Karsten copiose lecta. 


Bjerkandera cinerata n. sp. (Bjerkandera tephroleuca 
Karst. Finl. Basidsv. p. 297, vix Fr.) — Pileus carnoso-len- 
tus, siceus suberoso-lignosus, firmus, azonus, praecipue po- 
stice strigosulo-scruposus, subglaber, cinereo-pallidus, po- 
stice dilatato-adnatus, intus fibrosus, albus et subzonatus, 
vulgo concrescens, 3—6 cm. latus, basi 2—3 cm. crassus. 
Pori minimi, rotundi vel flexuosi, albi, curti (2--3 mm. 
alti). Sporae cylindraceae, rectae vel curvulae, longit. 2—3 
mmm., crassit. 0,5—1l mmm. Hyphae 2—4 mmm. crassae. 
— Ad lignum abietinum. 


Pyenoporus serialis (Fr.) Karst. sporis oblongatis, rectis, 
6—8 mmm. longis, 2—3 mmm. crassis est praeditus. Forma 
ejus resupinatä Polyporum callosum Fr. verisimiliter sistit. 


Physisporus incarnatus (Alb. et Schw.) sporas habet 
cylindraceas, 6—7 mmm. longas, 1—2 mmm. crassas. 


Clavulina odorata n. sp. — Receptaculum carnosum, 
5—6 cm. altum, alutaceo-pallidum, siccitate cinnamomeum, 
odorum, ramosissimum. Truncus brevissimus, albotomen- 
tosus. Rami dichotomi, subarcuati, compressi, sursum dila- 
tati, laeves, ultimi dentiformes et molliores. Sporae sphae- 
roideae, basi vulgo apiculatae, chlorino-hyalinae (sub lente), 
laeves, diam. 5—7 mmm. — Inter muscos in silva abiegna 
in Syrjä, die 27 Sept. 1866 reperta. 


Clavariella svecica (Fr.) Karst. in silva abiegna in Syrjä, 
m. Aug. et Sept. 1889, passim. — Alutaceo-pallida, in car- 


104 P. A. Karsten. 


neum aligvanto vergens, laevis, amara. Sporae ellipsoideae 
vel oblongato-ellipsoideae, basi obligve attenuatae, hyalinae 
(sub lente), ochraceae, granulatae, longit. 7—8 mmm. cras- 
sit. 3—4 mmm. — Huic admodum affinis est Clavariella 
eumorpha. 


Clavariella fennica Karst. in abiegna silva in Syrjä, m. 
Aug. et Sept. 1889, hinc inde obvia. — Tenax, circiter 9 
cm. alta et 6 cm. crassa. Truncus crassiusculus (1—2 cm. 
crassus), ex albido pallescens vel flavescente pallidus, basi 
leviter albo-tomentosus, ramis ramosissimis dichotomis vel 
subverticillatis, subaegvalibus, teretibus, laevibus vel rugo- 
sis, confertis, dilute flavis, ramulis inaegvaliter verticillatis 
vel dichotomis, solito sursum incrassatis, strictis, basi saepe 
arcuatis, subfastigiatis, teretibus vel compressiusculis, laevi- 
bus vel longitudinaliter subrugosulis, flavis, apicibus obtusis, 
dentibus brevibus, obtusis, laete flavis. Caro pallida, fracta 
dilute violacea, siccitate brunnescente vel violascente aluta- 
cea, admodum acerba, inodora. Sporae oblongatae vel fu- 
soideo-elongatae, dilute flavescentes (sub lente), guttulatae 
vel granulosae, longit. 10—20 mmm., crassit. 4-6 mmm. 
Basidia clavata, longit. circiter 60 mmm., crassit. 7—10 mmm. 


Stereophyllum boreale n. sp. — Pileus coriaceo-mem- 
branaceus, mollis, concavus, dimidiatus, reniformis, raro 
integer et infundibuliformis, radiato-scrobiculatus, sericellus, 
margine fimbriato, albus, disco fuscescente, hymenio laevi 
vel rugosiusculo, albo, 5-8 mm. latus. Stipes lateralis, raro 
centralis, verticalis, aegvalis, strictus, glaber, albus, 0,5—1 
cm. altus. Sporae ellipsoideae, hyalinae, longit. 1 mmm., 
crassit. 0,5 mmm. Hyphae hyalinae vel dilutissime fuligi- 
neae, circiter 2 mmm. crassae. — In colle aprico glareoso 
inter et ad Polytricha ad Mustiala versus pratum Myllyperä, 
m. ineunte Sept. 1889. — Ad Craterellam nutat. 


Ascophanus brunnescens n. sp. — Apothecia sparsa, su- 
perficialia, rotundata, glabra, pallide brunnea vel sordide 
fulvescentia, 0,2—0,3 mm. lata. Asci cylindraceo-clavati, 


Symbolae ad Mycologiam fennicam, XXIX. 105 


octospori, longit. 48—55 mmm. crassit. circiter 10 mmm. 
Sporae distichae ellipsoideae, eguttulatae, laeves, hyalinae, 
longit. 7—8 mmm, crassit. 3—3,5 mmm. Paraphyses 1 
mmm. crassae, apice clavulatae et flavo-chlorinae. — In ster- 
core vaccino ad Mustiala, m. Oct. 1889. 


Ascophanus flavus n. sp. — Apothecia gregaria vel 
conferta, superficialia, ovoidea, dein vertice applanata te- 
nuitergve marginata, glabra, flava, 0,5—1,5 mm. lata. Asci 
cylindracei, octospori, circiter 210 mmm. longi, 12—14 mmm. 
crassi, jodo non coerulescentes. Sporae monostichae, ellip- 
soideae, laeves, eguttulatae, longit. 18—20 mmm., crassit. 
9—10 mmm. Paraphyses filiformes, apicem versus aligvanto 
incrassatae, deorsum fulvae, remote articulatae, 2—4 mmm. 
crassae. — In stercore vaccino ad Mustiala, m. Oct. 1889. 


Sphaerella Orchidearum Karst. denuo in caulibus Gym- 
nadeniae conopseae emortuis ad Mustiala, fine m. Junii 
1889, rite evoluta ab Onni Karsten lecta. — Asci cylindra- 
ceo-clavati, longit. 45—52 mmm., crassit. 1—8 mmm. Spo- 
rae distichae, subclavulato-vel fusoideo-oblongatae, unisep- 
tatae, ad septum vix vel aligvanto constrictae, longit. 10—12 
mmm., crassit. 3—4 mmm. 


Melampsoram Helioscopiae (Pers.) Wint. Karst. Finl. 
Rostsv. p. 15 in foliis Euphorbiae Helioscopiae Aboae, m. 
Oct. 1889, primus detexit Onni Karsten. 


Ustilago violacea (Pers.) Wint. in antheris Dianthi del- 
toidis ad Mustiala, die 1 m. Julii 1889, ab Onni Karsten 
inventa. 


Diplosporium album Bon. supra Hypna viva, fungos pu- 
tridos lignagve mucida nascentem in silva Syrjä ad Musti- 
ala, m. Oct 1889, magna copia legimus. — Conidia 20—23 
mmm. longa, 1—9 mmm. crassa. 


Hormiscium sorbinum n. sp. — Acervuli subcutanei, 
erumpentes, gregarii, maculas atras demum totum superfi- 


106 P. A. Karsten. 


ciem fructuum ingvinantes formantes. Hyphae steriles re- 
pentes, ramosae, articulatae, hyalinae vel subfuligineae, 3 
—7 mmm. crassae. Hyphae fertiles articulatae, fuligineae, 
breves. Catenulae conidiorum breves, conglutinatae, glo- 
bulos difformes formantes. Conidia sphaeroidea vel sub- 
sphaeroidea, fuliginea (sub lente), 6—9 mmm. diam. 

Fructua Sorbi aucupariae in par. Tammela m. Oct. 
1889 necavit. 


Aegerita torulosa (Bon.) Sacc. Syll. IV, p. 662 (= Ae- 
gerita alba (Preuss.) Sacc.) ad ligna corticesgve ramorum 
putrescentium salicis in Mustiala, m. Oct. 1889, non raro 
— Conidia ex obovoideo sphaeroidea, 10—13 mmm. in 
diam. Hyphae torulosae, ramosae. Candida vel alba. 


Mustiala m. Oct. 1889. 


6. 
OV e] 


Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica 16: 1889. 


Om några Taraxacum-former. 
Af 


M. Brenner. 


(Medd. 7 Decemb. 1889). 


Säsom bekant hänföras de i Skandinavien och Finland 
förekommande formerna af Taraxacum officinale (W eh.) till 
tre hufvudformer, nämligen den egentliga officinale eller ge- 
nuinum Koch, corniculatum (Kit.) och palustre (Ehrh.). Sä- 
som kännetecknande för den först nämnda anföres vanligen 
dess större växt samt aflänga, slakt nedböjda ytterholkfjäll, 
för corniculatum åter dess mindre växt, utstående ytterholk- 
fjäll och närvaron af en hornlik tand eller knöl under holk- 
fjällens spets, samt för palustre de något köttiga, smala bla- 
den och äggrunda, tilltryckta ytterholkfjällen. 

Att härvid stor vigt lagts pä den olika storleken, äf- 
vensom pä ytterholkfjällens rigtning och knöltanden under 
holkfjällens spets, framgär deraf att smäväxta exemplar af 
genuinum stundom hänförts tll] cornicwlatum, isynnerhet om 
de derjemte varit försedda med knöltand pä holkfjällen, å 
andra sidan äter exemplar af den s. k. corniculatum, hvilka 
sakna den i fräga varande knöltanden, ansetts bilda öfver- 
gång till genuinum. 

I hvartdera fallet äro dock misstagen uppenbara. Ehuru 
visserligen typiskt storväxt, förekommer dock genuinum på 
magrare jordmån ganska ofta under en mycket småväxt 
fåbladig form med långa och smala, utstående, nedböjda 
eller till korgskaftet tryckta ytterholkfjäll, stundom liksom 


108 M. Brenner. 


de öfriga fjällen knöltandbärande. Andra storväxta exemplar 
åter, isynnerhet de, hvilkas ytterholkfjäll äro långa, smala 
och slakt S-formigt tryckta till korgskaftet, äro ofta försedda 
med en eller två mer eller mindre tydligt utvecklade knöl- 
tänder på såväl holk- som ytterholkfjäll. Af den s. k. cor- 
niculatum äter anträffar man ganska ofta exemplar utan 
knöltand pä fjällen, utan att de i något annat afseende af- 
vika frän de knöltandbärande. Denna sälunda varierande 
utväxt pä holkfjällen hos Taraxacum visar sig alltså vara af 
föga betydenhet, dä det gäller att särskilja slägtets olika 
former. Likaledes synes riktningen hos ytterholkfjällen vara 
alltför varierande för att oberoende af andra kännetecken, 
karaktärisera en viss form. Äfven örtbladens form är myc- 
ket obeständig. Hos yngre exemplar endast tandade, blifva 
bladen hos äldre exemplar djupt pardelade, med bredt — smalt 
triangulära, vanligen tillbakariktade, stundom nästan jämn- 
breda flikar, antingen alla likastora eller med mindre, tand- 
lika flikar emellan de större. Ofta finner man äfven på 
samma exemplar såväl endast tandade som djupt smalflikade 
blad, hvaraf de förra äro de äldre. 

En viktigare karaktär erbjuder ytterholkfjällens form, 
hvilken hos officinale är hufvudsakligen jämnbred, stundom 
vid basen bredare, hos den s. k. corniculatum åter äggrund — 
lansettlik, merändels mot den smala, trubbiga spetsen starkt 
afsmalnande, hvarjämte dessa ytterholkfjäll här vanligen äro 
brunvioletta och vackert hvitt eller rödlätt hinnkantade, 
stundom pruinerade. Äfven blommornas färg synes erbjuda 
ett godt kännetecken, ty vanligen kan man redan på afstånd 
igenkännna den ljusblommiga s. k. corniculatum från den 
djupare gula officinale-genuinum, äfven dä det gäller i öfrigt 
jämnstora exemplar. 

För öfrigt är det endast en kortare tid på våren N 
försommaren man är i tillfälle att se dessa former tillsam- 
mans, der de förekomma; den s. k. corniculatum utvecklas 
nämligen nägra dagar tidigare och blommar redan allmänt, 
innan de öfriga Taraxacum-formerna hunnit slå ut i blom, 
samt är redan efter 2 a 3 veckor, dä dessa befinna sig i 


Om några Taraxacum-former. 109 


sin fullaste fägring, utblommad, för att ej mera visa sig 
under samma är. Egentligen hemmastadd pä torr och ma- 
ger jordmån, anträffas den dock äfven pä odlad mark i när- 
heten af sitt egentliga hemvist och bibehåller äfven där, 
ehuru visserligen med afseende å storlek och bladrikedom 
nägot starkare utvecklad, sina utmärkunde egenskaper, hvar- 
af synes framgä att den i verkligheten, om ock stundom 
med former af officinale förvexlad, bildar en egen sjelf- 
ständig art. 

Bortblandadt, såsom arten sjelf, synes ock dess namn 
vara. Såsom 1 ett tidigare meddelande den 6 April detta 
år redän blifvit framhållet, synes namnet corniculatum (Kit.) 
ej med full rätt eller åtminstone ej med fullkomlig säkerhet 
tillhöra denna art, utan snarare, enligt DC. Prodr. VII p. 
146 och Led. Fl. ross. II p. 813, en annan större. officinale- 
genuinum närmare stående, med knöltandbärande, lansett- 
lika eller äggrundt lansettlika, utstående ytterholkfjäll, eller 
ock, enligt Koch Syn. II p. 492, Döll. FI. Bad. II p. 878, 
Aschers. Fl. Brand. I p. 375, Fiek Fl. Schles. p. 252, Will- 
komm Führer p. 411 etc., den knöltandbärande formen af T. 
glaucescens (M. a B.), liten, blågrön, med smalt jämnbreda 
eller lansettlika, vågrätt utstående eller nedböjda vtterholk- 
fjäll, enligt exemplar slutligen frän södra Ryssland och Kau- 
kasus i Stevens och Bot. trädgårdens i S:t Petersburg her- 
barium en smäväxt form med vanligen smala, fablommiga 
korgar och smalt jämnbreda, uppräta, bredt hinnkantade — 
nästan helt och hållet hinnaktiga, knöltandbärande ytter- 
holkfjäll, hvars knöltand saknande form äfven här betecknas 
såsom T. glaucescens (M. a B.). Endast hos Reichenb. i Fl. 
germ. excurs. I p. 270 användes detta namn såsom beteck- 
nande den knöltandbärande varieteten af den ifrägavarande 
smäväxta formen med äggrunda, utstäende eller uppräta 
ytterholkfjäll. 

Af de mänga öfriga namn, hvarmed denna form be- 
tecknats, såsom levigatum (Willd.), precox Kit. enl. Rei- 
chenb. & DC., taraxacoides Hoppe, obliguum Fr. H. N, 
erythrospermum Andrz. enl. Fl. dan., compactum Döll, vore 


110 M. Brenner. 


utan tvifvel Kitaibels precoz det mest betecknande, men 
torde dock böra gifva vika för det redan af Reichenbach 
och De Candolle pä anförda ställen och i Reichenb. Fl. 
exsice. N:o 1664, äfvensom i Fr. Nov. Fl. suec., ed. II p. 
243 och flere tyska floror för denna art använda namnet 
levigatum (Willd. Sp. plant. III p. 1546). Den knölbärande 
varieteten häraf, hvilken visserligen, säsom ofvan nämndes, 
af Reichenbach i FI. germ. excurs. I p. 270 betecknats med 
namnet corniculatum Kit., torde med afseende ä den nämnda 
osäkerheten beträffande detta namns rätta användning lämp- 
ligare enligt Aschersons föredöme i Flora der Provinz Bran- 
denburg benämnas cornigerum Aschers. 

I öfverensstämmelse med hvad här nämnts torde denna 
form böra uppställas säsom en egen art med följande känne- 
tecken. 

T. levigatum (Willd.) DC., Reichenb. FI. germ. excurs. 
I p. 270 & exsicc. N:o 1664, Fr. Nov. Fl. suec., ed. II p. 243, 
Aschers. FI. Brand. I p. 375, (T. officinale var. obliguum 
Fr. H. N. XIII 31, Leontodon tarazacoides Hoppe in Sturm 
Deutsche Fl, Heft. 4, T. officinale var. compactum Döll, Fl. 
Bad. II p. 878), smäväxt, stundom blägrön, med tätt och 
djupt nedät smalt parflikade — omvändt äggrunda eller tung- 
lika, glest groftandade, glatta eller gleshäriga, ofta rödskaf- 
tade blad, ett eller flere uppräta, nedliggande eller. bägböjda, 
slutligen starkt förlängda blomkorgskaft med smä, vanligen 
tätblommiga och konvexa, ljusgula korgar och tilltryckta, 
regelbundet tegellagda eller utstående, äggrunda — äggrundt 
lansettlika, vanligen trubbigt smalspetsade, ofta pruinerade, 
hvitt eller ]jusrödt hinnkantade ytterholkfjäll, samt mörkare 
eller ljusare rödbruna skalfrukter. 

Var. cornigerum Aschers. (corniculatum (Kit.) Reichenb., 
taraxacoides (Hoppe) Koch Syn. II p. 492), holkfjällen och 
ofta äfven ytterholkfjällen under spetsen försedda med en 
mer eller mindre tydlig tandlik knöl. 

Förekommer längs södra kusten af Finland samt pä 
Äland och Hogland allmänt pä torra och soliga lokaler, sä- 


Om nägra Taraxacum-former. 111 


som öppna berg och betesmarker, längs vägar etc., äfven- 
som i Birkkala nära Tammerfors. 

Bladen hos denna, liksom hos officinale, äro hos unga 
exemplar tunglika — smalt omvändt äggrunda, tandade, hos 
de äldre djupt och tätt smalflikade med olika stora, ofta 
tandade flikar, stundom äro pä samma exemplar de först 
utslagna bladen hela, de senare pardelade. De för arten ka- 
raktäristiska ytterholkfjällen äro antingen tilltryckta, tegel- 
lagda, eller utstående, stundom af hvartdera slaget t. o. m. 
pä samma holk, stundom, med bibehållande af den hvita 
eller rödlätta hinnkanten, smalt lansettlika, utstäende och 
nedät bägböjda, liksom hos en motsvarande, ofta smäväxt 
och stundom knöltandbärande form wncinatum af officinale, 
tillsammans med hvilken den anträffats pä afbetade gräs- 
lindor nära hafsstranden. Sä beskaffade, vanligen mer stor- 
bladiga exemplar öfverensstämma med i tyska floror, såsom 
Koch Syn., Döll FI. Bad., Aschers. FI. Brand., Fiek FI. Schles. 
ete. förekommande beskrifningar pä glaucescens M. a B. och 
corniculatum Kit., äfvensom med Leont. obliguus Fr. i Nov. 
FI. suec., ed. II p. 245, hvilka namn sålunda skulle beteckna 
en form af T. levigatum med smala utböjda ytterholkfjäll. 
Fjunpenselns skaft när vanligen holkfjällens spets, sä att hela 
penseln öfverskjuter desamma, dock anträffas äfven exem- 
plar med endast delvis öfverskjutande pensel. 


Af den egentliga, vanligen höggulblomstriga officinale 
förekomma vanligast två former, nämligen genuinum Koch, 
storväxt, men stundom äfven mycket liten, med långa och 
smalt jemnbreda, trubbiga, slaka och S-formiga, till korg- 
skaftet tryckta, holkbasen döljande ytterholkfjäll, ofta liksom 
de inre fjällen knöltandbärande, och vanligen rent gula mär- 
ken, samt en annan vanligen mycket storväxt, med mycket 
stora korgar och korta och breda, jemnbredt äggrunda, 
trubbiga, vanligen vågrätt utstående, stundom uppräta, styft 
raka eller svagt böjda ytterholkfjäll, vanligen utan knöltand 
på fjällen, samt dunkla märken. Af denna form, för hvil- 


112 M. Brenner. 


ken namnet patulum här föreslås, anträffas äfven exemplar 
med en mer eller mindre starkt utvecklad knöltand på fjäl- 
len, hvilken tand hos en del exemplar, öfverensstämmande 
med T. ceratophorum Led. Fl. alt. & FI. ross., hornlikt för- 
längts. Såsom en tredje formgrupp af officinale måste sär- 
skiljas vanligen späda, tunn- och fäbladiga, mörkgröna, 
jämförelsevis smäblomstriga exemplar, med oftast uppräta, 
upptill bagböjda blomkorgskaft och smala, jemnbreda, smal- 
spetsiga, utstående eller bäglikt nedböjda ytterholkfjäll, med 
eller utan knöltand pä fjällen. Genom att vanligen uppträda 
i exemplar med späd växt, klen jordaxel och fätaliga hela 
blad, liknande unga exemplar af gemwinum, visar den sig 
genom andra, starkare exemplar med nedböjda eller upp- 
stigande korgskaft och starkt delade blad, genom sina ut- 
spärrade spetsiga, nästan klolika ytterholkfjäll, sin ofta ljus- 
gula blomfärg och genom sin förekomst företrädesvis på för 
densamma egendomliga lokaler, såsom hård, trampad mark 
vid vägar i parker och skogar, betesmarker och sjöstränder, 
der typiska exemplar af genwinum vanligen ej förekomma, 
utgöra en särskild varietet, hvilken med anledning af sina 
ytterholkfjäll lämpligen kunde benämnas uncinatum. Mycket 
småväxta exemplar häraf, hvilka förekomma tillsammans med 
levigatum, kunna, möjligen genom påverkan af denna, an- 
taga dess utseende och hafva äfven dermed förvexlats, men 
särskiljas genom sina ytterholkfjäll, hvarjemte de dunkelgula 
skalfrukternas fjunpenslar, liksom hos officinale i allmänhet, 
äro kortare, sä att endast ungefär hälften af sjelfva penseln 
öfverskjuter holkfjällen. 

I enlighet med det ofvan sagda representeras sälunda 
T. offieinale (Web.) hos oss af följande i hvarandra öfver- 
gäende former: 

& genuinum Koch, vanligen storväxt, mörkgrön och 
hårig — n. glatt, med höggula blomster; ytterholkfjällen 
länga, jemnbreda, vanligen smala, trubbiga, S-formigt ned- 
böjda och tryckta till skaftet, döljande holkbasen; märket 
vanligen rent gult; f. gibbifera, holkfjällen försedda med 
knöltand under spetsen; f. minor liten och smäväxt. 


Om nägra Taraxacum-former. 113 


B patulum, vanligen storväxt, mörkgrön och härig — 
n. glatt, med höggula blomster; ytterholkfjällen korta, ägg- 
rundt jämnbreda, breda, trubbiga, raka eller svagt böjda, 
vågrätt utstående — uppräta; märket vanligen dunkelt; f. 
ceratophora (Led.), (var. borealis Hjelt, Medd. Soc. pro F. & 
Fl. Fenn. XII p. 133), holkfjällen med en stor hornlik tand 
under spetsen; f. minor, smäväxt. 

y uncinatum, vanligen späd och mörkgrön, med tunna 
blad och medelstora eller små, mörkare eller ljusare gula 
blomkorgar; ytterholkfjällen smala, jämnt afsmalnande, spet- 
siga, utstående eller bäglikt nedböjda; f. gibberosa, holkfjällen 
med knöl under spetsen; f. pygmea, liten och smäväxt. 

De tvä först nämnda formerna förekomma allmänt öf- 
ver hela landet, af patulum dock hufvudsakligen den horn- 
lösa eller med en liten knöl försedda formen. F. ceratophora 
uppgifves i Nyman, Conspectus, frän Rossia arctica, enligt 
Fellman Pl. arct. 141 (Keret vid Hvita hafvet), hvarjämte 
exemplar insamlats i Kolari vid Muonio elf; äfven vid Hel- 
singfors och i Kyrkslätt i Nyland hafva exemplar med gan- 
ska utvecklad horntand anträffats. Af uneinatum äro hittills 
exemplar insamlade frän de södra delarna af landet. 

Genom sina öfverhufvudtaget jämnbreda, trubbiga, eller 
jämnt afsmalnande, spetsiga vtterholkfjäl, utan märkbar 
hinnkant och af samma konsistens som de egentliga holk- 
fjällen, afviker denna art i alla dess former frän den förut 
nämnda /evigatum, hvarjämte dess orent eller dunkelgula 
skalfrukter vanligen endast med penselns halfva längd öfver- 
skjuta holkfjällen. Liksom hos öfriga Taraxacum-former 
tillväxa blomsterskaften starkt efter blomningen, t. o. m 
under det de pressas, deras längd i förhällande till bladen 
blir dock ej sä stor som hos den sist nämnda; blomkor- 
garna, hvilka hos /evigatum i allmänhet äro tätblommiga 
och konvexa, äro hos officinale än tätblommiga och kullriga, 
med korta randblommor, än glesare blommiga och plattare 
med längre randblommor. 

På lokaler, där båda arterna törekomma i hvarandras 
sällskap, såsom pä berg, i bergskrefvor och pä torr gräs- 

8 


114 M. Brenner. 


mark i närheten af odlade ställen, eller pä odlad mark i 
närheten af torra berg och backar, anträffas stundom exem- 
plar, hvilka sannolikt hafva uppstått genom hybridisering af 
dessa båda. Såsom en sådan hybrid torde böra betraktas 
en i fåtaliga exemplar på särskilda soliga lokaler i Rödbergs- 
trakten i Helsingfors anträffad storväxt, men späd och myc- 
ket tunnbladig form, till habitus liknande en mycket smal- 
flikad officinale, utmärkt genom mycket blek, blåaktigt grön 
färg, smalt och djupt parflikade blad och medelstora, blek- 
gula blomkorgar, med korta och breda, uppräta eller våg- 
rätt utstående, trubbiga ytterholkfjäll, liksom de inre starkt 
behornade, samt rödbruna skalfrukter. En annan liknande, 
ehuru mörkare grön form, har anträffats på mot söder slut- 
tande backar vid Enköping i Sverige i sällskap med T. of- 
fieinale-genwinum och T. levigatum. Denna afviker endast 
genom rödbruna skalfrukter frän den med dunkelgula fruk- 
ter försedda T. ceratophorum Led. Slutligen torde en del i 
sällskap med T. levigatum förekommande och denna lik- 
nande exemplar af T. officinale var. uncinatum för denna 
yttre likhet hafva att tacka ej mindre ett direkt inflytande 
af grannen än den gemensamma lokalen. 


(Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica, 16: 1891). 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen 
af 


John Linden. 


NA 


(Medd. den 12 april 1890). 


Vären 1888 ansökte och erhöll jag ett understöd af 
Societas pro Fauna et Flora Fennica i och för botaniska in- 
samlingar i Södra Karelen. Redan i början af Maj afreste 
jag härifrån och inträffade den 8 sagde månad i S:t Andrea 
kyrkoby, som jag utvalt till min första uppehällsort. Invän- 
tande värens framskridande stannade jag här i tvenne vec- 
kors tid, hvarefter exkurrerandet egentligen började. Genom 
S:t Andrea, Räisälä och Kaukola till Hiitola samt tillbaka ge- 
nom Kaukola, Räisälä, Kirvus och Jääskis till S:t Andrea var 
reseplanen utstakad. Efter nägra dagars, stundom en veckas 
uppehåll pä hvarje af de c. 20 orter, jag här och där i om- 
rådet utvalt till min vistelseort, var sommaren snart till ända, 
och den 25 Augusti anträdde jag äterresan efter nära sexton 
veckors vistelse i det för undersökning afsedda området. 

Resultatet af de pä resan gjorda iakttagelserna fram- 
lägger jag nu och begagnar mig härvid af tillfället att uttala 
min lifligaste erkänsla för prof. J. P. Norrlin, som med upp- 
offrande beredvillighet bistätt mig med en mängd räd och 
upplysningar samt därjämte godhetsfullt bestämt af mig in- 
samlade Hieracia. I tacksam förbindelse står jag äfven till 
hrr lektor Hj. Hjelt, dr A. O. Kihlman och mag. A. Arr- 
henius, hvilka i flere afseenden understödt mig vid affat- 
tandet af denna redogörelse. 


116 John Linden. 


Karelen hör till de delar af vårt land, hvilka om ej 
tidigast, likväl redan länge nog utgjort föremäl för naturfor- 
skarnes undersökning. Ända frän början af 1840-talet hafva 
vetenskapliga forskningsresor hufvudsakligast i botaniskt syfte 
företagits till dessa nejder!) och hafva med ofta mångåriga 
mellantider fortgätt ända till vära dagar. Särskildt har det 
s. k. Ladoga-Karelen fäst botanisternas uppmärksamhet vid 
sig. Flere särskilda personer hafva pä olika tider bidragit 
till en tämligen fullständig kännedom af denna egendomliga 
trakts växtförhällanden. ?) Hvad de öfriga ur botanisk syn- 
punkt begränsade Tandskapen ?) beträffar, hafva Onega-Kare- 
len 5) och delar af norra och Ryska Karelen?) varit föremål 
för vidtgående undersökningar. Till kännedomen om floran 
i Olonets-Karelen har ett viktigt bidrag blifvit lemnadt*) och 
öfver Karelska Näsets kärlväxter har en förteckning publi- 
cerats 7). Men delar finnas af detta vidsträckta, under nam- 
net Karelen sammanfattade territorium, om hvilkas växtlig- 
het kunskap alldeles saknas eller inskränker sig till nägra 
spridda anteckningar eller enstaka lokaluppgifter. Detta är 
t. ex. fallet med de trakter af södra Karelen, hvilka i vester 
och söder begränsas af Wuoksen och i norr stöta till södra 
Savolaks och Ladoga-Karelen. — För vinnandet af nägon in- 


1) Jfr. William Nylander, Collectanea in Floram Karelicam, 
sid. 110. (Notiser ur Sällsk. pro Faäna et Flora Fennica Förhandl. 
Häft. 2. 1852). 

?) Jfr. J. P. Norrlin, Symbol® ad Floram Ladogensi- Karelicam, 
sid. 3—4. (Medd. af Soc. pro F. et Fl. F. Häft. 2. 1878) och 

Hjalmar Hjelt, Anteckningar från en botanisk resa i Karelen 
sommaren 1876. (Medd. af Soc. pro F. et FI. F. Häft. 6. 1881). 

9) I den Herb. Mus. fenn., ed. II, åtföljande Mappa Provinciarum 
Flore Fennice. 

*) J. P. Norrlin, Flora Kareli&-Onegensis. (Not. ur Sällsk. pro 
F. et Fl. F. Förh. Häft. 13. 1871). 

5) E. A. Wainio, Kasvistonsuhteista Pohjois-Suomen ja Ve- 
näjän-Karjalan rajaseuduilla. (Medd. af Soc. pro F. et Fl. F. Häft. 4. 1878). 

*) Fredr. Elfving, Anteckningar om vegetationen kring floden 
Swir. (Medd. af Soc. pro F. et Fl. F. Häft. 2. 1878). 

7) A. J. Malmberg, Förteckning öfver Karelska Näsets kärlväx- 
ter. (Not. ur Sällsk. pro F. et Fl. F. Förh. Häft. 9. 1868). 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 117 


blick i sagde områdes vegetationsförhällanden företog jag 
exkursioner inom detsamma och meddelar här nedan de där- 
under gjorda iakttagelserna. 

Omrädet, som föreligger till undersökning, befinner sig 
mellan 60° 43’ och 61° 13’ nordl. lat. samt 3° 50 och 5° 
ostl. long. (Helsingfors) och har formen af en trapezoid, hvars 
parallela sidor utgöras af Wuoksens öfra lopp och Ladoga- 
stranden från Asila inemot Kexholm. I fråga varande om- 
råde är till arealinnehället omkring 18 finska qvadratmil, af 
hvilka omkring !/,, torde utgöras af vatten !). Terrängen är 
öfverhufvud mycket kuperad. Några högre berg eller höjd- 
sträckningar finnas väl ej, ty dessa höja sig sällan mer än 
20 aldrig mer än 60 meter?) öfver närliggande sjöars nivå, 
men särskildt de talrika åsbildningarna i förening med berg- 
sträckningar och enstaka höjder gifva dock landskapet ett 
särledes ojämnt utseende. Från Wuoksens stränder (från 
dess krökning åt öster) höjer?) sig terrängen småningom, för 
att i södra Savolaks och Ladoga-Karelen nå sin största höjd. 
De nära Wuoksens stränder befintliga, jämförelsevis låga 
markerna (framförallt i S:t Andres socken: Sintola, Kaski- 
senkylä och Oravankytö), utmärkta genom vidsträckta ängs- 
och försumpade skogsmarker samt sina med gles, oftast täm- 
ligen ung tallskog bevuxna, ganska vidsträckta sandmoar öf- 
vergä till mer kuperade, af bergsträckningar och äsar ge- 
nomstrukna trakter. Härmed vare ingalunda sagdt att större 
slättmarker skulle saknas i norra delarna af området. Om 
ocksä vidsträckta äkerfält och ängar uppträda mycket säll- 
synt (utom vid sjö- och ästränderna, där berörda marker 
vanligen i nägot större utsträckning finnas), sä anträffas de 
"för området karakteristiska ofruktbara, med tallskog bevuxna 


1) Enligt K. E. F. Ignatius, Statistisk handbok för Finland 
(1872) är arealinnehället af Wiborgs län 7,259,508 tnl., af hvilka 780,262 
tnl. vatten. Enligt denna uppskattning intaga vattnen säledes 9,3 af 
hela länets ytinnehäll. 

?) Denna höjd nä bergen i Hiitola vesterom åns utlopp i Veija- 
lanjärvi. Höjderna äro uppskattade medels aneroidbarometer. 

3) Jfr. M. K. Broström, Reliefkarta och C. W. Gyldön, Höjd- 
karta öfver Finland. 


118 John Lindén. 


momarkerna oftare här än annanstädes i området. Sand- 
platån mellan Vavoja och Pukinniemi i Hiitola, den 6—7 ki- 
lometer länga mon mellan Sirlaks och Kirvus och slutligen 
de jämna tallmoarna i Jääskis bära påtagligt vittne därom. 

Hufvudriktningen hos bergsträckningarna är NW—S0 
eller NNW—SSO '). Dessa riktningar framträda tydligast uti 
Kaukola, där såväl på hvardera sidan af Kaukolanjärvi vid 
kyrkan tvenne parallela, med blandskog bevuxna bergsträck- 
ningar löpa som ock flere andra med dessa i samma rikt- 
ning fortlöpande höjdbildningar stryka fram genom socknen. 
Jämförelsevis vidsträckta af lermylla bestående åkerfält in- 
taga dalgångarna, i hvilkas lägsta del sjöar, åar eller bäc- 
kar och försumpningar regelbundet uppträda. Höjden öfver 
Kaukolanjärvi är 20—40 meter. Också uti Kirvus socken 
träda bergens riktningar väl i dagen. Längs Juoksenjärvi, 
Torajärvi och Kirvunjärvi smala, långsträckta sjöar löpa pa- 
rallelt med deras stränder jämförelsevis höga bergsträcknin- 
gar (och åsar), hvilkas SS0—NNW-liga riktning kan skönjas 
ända till södra Savolaks. Knappt en mil österut löpa åter 
med dessa parallela höjdsträckningar på hvar sin sida af 
Kuismalanjärvi, öfvergående i åsar och vidsträckta moar när- 
mare Korsjärvi några kilometer norrut belägna sjö. 

Denna för sydöstra Finland allmänna SSO—NNW-liga 
riktning är likväl icke öfverallt så påfallande som på nyss 
anförda ställen. Det är mycket vanligt att få se enstaka 
kullar jämte nästan uteslutande med ljung täckta, afsvedjade 
höjder eller med gles blandskog af gråal, enris och ung tall 
bevuxna torra, ofruktbara backar, hvilka i sitt förhållande till 
hvarandra knappast antyda någon bestämd direktion hos 
höjdsträckningarna. Ja, dessa kunna ställvis till och med 
visa en helt annan riktning än den ofvan angifna. Så t. ex. 
stryka bergen från öster till vester omkring 5 kilometer från S:t 
Andrex kyrka 2). Och i det af Wuoksens vackra, slingrande 
vikar inskurna Räisälä skönjes också en sådan 0—W-lig 


1) Jfr. F. J. Wiik, Östra Finlands primitiva formationer, sid.239. 
2) Str: E. J, WIIK 2. 0, MA. 209; 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 119 


riktning synnerligen tydligt uti Hytinlaks, där omkring 20 
meter höga bergsträckningar löpa fram pä begge sidor om 
den länga, smala Hytinlaks viken. 

Jämte nyss omtalade bergsträckningar och äsbildningar 
bidraga väldiga flyttblock och stundom stora samlingar af 
rullsten (anträffas isynnerhet allmänt i Räisälä och Kaukola) 
till en större omvexling i traktens yttre fysiognomi. 

Hvad den här befintliga bergarten beträffar, utgöres den 
hufvudsakligast af gneis och gneisgranit *). Anmärknings- 
värdt är att den i södra Finland sä utbredda rapakivigra- 
niten med ens upphör pä vestra stranden af Wuoksen, sä 
att man förgäfves fär söka denna karakteristiska bergart 
inom i fråga varande gebit. I sammanhang härmed kan 
förtjena omnämnas, att någon myrmalm mig veterligen icke 
förekommer i området i sjöarna österom Wuoksen. I Wuok- 
sen på Kuparsaari i S:t Andre& förekommer dock denna 
jernmalm, men då rapakivigränsen just går längs denna ve- 
stra strand af nämnde flod, strider förekomsten af denna 
malm icke mot det inbördes samband, som torde finnas mel- 
lan rapakiviformationen och riklig tillgång på sjömalm %). 
På nyss anförda Kuparsaari halfö finnes äfven kalksten, 
ehuru kalk under flere år numera icke blifvit bränd därstä- 
des, då tillgången icke varit tillräcklig. 

Bland sjöarna och öfriga vattendrag äro förutom La- 
doga och Wuoksen de anmärkningsvärdaste: Mertjärvi, Py- 
täräjärvi och Jääskjärvi, trenne nästan i ring liggande större 
sjöar, hvilka genom Kasila eller Hyppälä å hafva sitt utlopp 
i Wuoksen nära Jääskis kyrka. Följande riktningen härifrån 
österut möter man det största vattensystemet i Helisevän- 
joki, som genom de tre smala sjöarna Kirvunjärvi, Torajärvi?) 
och Juoksenjärvi utefter den vackra Hauhiala fors störtar sig 
i Helisevänjärvi. Ej långt från sist anförda åmynning hafva 


1) Jfr. F. J. Wiik, Öfverblick af södra Finlands geologi, sid. 239. 

2) Sjön har erhållit sitt namn i följd af de strider, hvilka i tiden 
här utkämpats. Riksgränsen har gått längs denna sjö, och vid norra 
ändan af densamma påminner ännu en gammal riksgränssten om de ti- 
der, som varit. 


120 John Lindén. 


äfven Korsjärvi och Kuismalanjärvi sitt utlopp i nämnde sjö, 
som efter upprepade slingringar aflemnar sitt vatten i Wuok- 
sens här öfverallt inträngande vikar. Det fjärde större vat- 
tenförloppet möter man i Kaukola, där en del genom Sep- 
päisjärvi och Miinajoki utfaller i Wuoksen vid Tervola och 
en annan del af en i sitt öfre lopp Ilmes-joki benämnd ä 
genom Kortesalmi sjöar vid Järvenpää förmedlas till Riihi- 
lahdenselkä, en stor vik af Wuoksen. Slutligen återstår att 
omnämna Hiitolanjoki, som genom Veijalanjärvi och Asilan- 
joki mynnar i Ladoga. Detta vattendrag utgör tillika om- 
rädets gräns mot NO. — En själffallen sak är, att vatten- 
dragen löpa i samma NW—SO eller NNW—SSO0-liga rikt- 
ning som bergsträckningarna. 

Utom ofvananförda i och för sig ingalunda stora och 
anmärkningsvärda vattendrag finnes en mängd mindre sjöar, 
träsk och bäckar spridda öfver hela omrädet. 

De dels långgrunda dels mer eller mindre brant stu- 
pande stränderna kunna vara sandiga, steniga, leriga eller 
dyiga. Wuoksens stränder visa alla dessa yttre olikheter. 
Stupande lerbranter (rikligt bevuxna med 7Tussilago) känne- 
teckna merendels dess öfre smalare, pä starka forsar rika 
förlopp. Nära S:t Andres kyrka uppträda mäktiga grof- 
sandslager jämte leran, som är förherskande i flodens talrika 
grunda vikar (ymnig Phragmites). Wuoksen, som här bör- 
jat vidga sig för att snart förete bilden af en flere kilome- 
ter vid sjö, visar under fortgången af sitt lopp stränderna 
än såsom vidsträckta friska ängar eller låglända löfskogar i 
Kaskisenkylä och Sintola än som stora sterila sandfält vid 
Oravankytö, än är flodbädden åter såsom i Räisälä begrän- 
sad af väldiga rullstensvallar, ännu i dag kännetecknande 
smärre forsar t. ex. Tiurinkoski och Tuulankoski. I Kaukoia 
omkring tjugo kilometer före sitt utlopp i Ladoga sväller 
Wuoksen åter till, och dess yta är besådd med en mängd 
i sällsynt vacker och rik löfskrud smyckade holmar. Dess 
stränder äro här än steniga, bergiga och branta och då be- 
vuxna merendels med tall, än långgrunda och då bekransade 
med frodiga löfskogar. 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 121 


Ladogas nordvestra strand, som till en del begränsar 
omrädet, reser sig tämligen brant öfver den vidsträckta in- 
sjöns yta. De redan nära Rami i Kaukola ansenligt höga 
klippiga stränderna stupa ofta lodrätt i sjön, endast ställvis 
pä nägon sandig mindre strandsträcka erbjudande hemvist 
ät en sparsam strandvegetation, eller i nägon djupare vik 
med långgrunda stränder teende en egen anblick genom 
den rika förekomsten af Glyceria agvatica. Vid Hiitolanjokis 
utflöde i Veijalanjärvi höja sig bergen redan 60 meter öfver 
nämnde sjös yta, men längre norrut närmare Kronoborg 
blifva de betydligt högre och erhälla genom sina kala, grön- 
bruna sluttningar den egendomliga prägel, som gör denna 
strandsträcka af Ladoga Karelen sä karakteristisk. 

Såsom ofvan blifvit nämndt, äro stränderna till sin be- 
skaffenhet mycket olika. Samma sjö kan pä en sträcka hafva 
längsträckta och sluttande, pä en annan branta och höga 
stränder, medan grunden är stenig, sandig eller lerig, allt 
beroende pä den omgifvande terrängens olika beskaffenhet. 
Om sjöar hafva uteslutande privilegium pä att hafva oför- 
sumpade stränder, måste till dem äfven hänföras den tämli- 
gen stora Kunnustainen (i Kirvus), som med sitt mörka vat- 
ten påminner om de i området talrikt förekommande träsken, 
hvilka äro säkrast karakteriserade genom sin dybotten och 
sina ofta till hela stranden utsträckta, försumpade omgifnin- 
gar. Dessa sistnämnda utgöras vanligen af våta, svällande 
Sphagnummattor, där knappt andra växter trifvas än några 
smärre risväxter och Eriophorum strån. Dock uppträder äf- 
ven gungfly och vegetationen blir något hvad arter be- 
träffar rikare, men bibehåller den för försumpade marker 
egendomliga, jämförelsevis konstanta prägeln. Så kan t. ex. 
omnämnas att nästan alla iakttagna gungflyn vid vatten- 
randen afslutades af frodiga bestånd af Carex teretiuscula. 

Öfvergångar mellan träsk och sjöar saknas icke. Som 
exempel på ett sådant förhållande kan framhållas Mutkalampi 
i Jääskis, som i sin norra hälft är ett typiskt träsk med för- 
sumpade, af flackmosse kantade stränder med åtföljande ka- 
rakteristisk vegetation, medan stränderna i dess södra ända 


122 John Linden. 


äro torra betesmarker och bottnen utgöres af sandjord, i 
hvilken Lobelia särdeles väl trifves. 

Äarnas bädd bestär oftast af lera, men äfven sandiga 
ästränder finnas, och vid de talrika smärre forsar, som åarna 
bilda, kännetecknas deras förlopp af mörka rullstenshopar. 
Vid bäck- och åstränderna finner man vanligen en jämfö- 
relsevis frodig vegetation. Salix-buskar, Rhamnus, Prunus, 
gräal, björk, den endast pä dessa lokaler förekommande 
klibbalen, Rides nigrum och stundom äfven Vidurnum och 
humlen gifva ät dem ett intagande utseende. — De egen- 
domligaste stränder, jag var i tillfälle att se, voro äbranterna 
mellan Korsjärvi och Kuismalanjärvi. Omkring 12 meter 
höga reste sig strandbranterna upp öfver äytan än såsom 
nakna sandväggar, än bevuxna med smärre tallar, Eguise- 
tum hiemale och några få andra örter och gräs. Uppe pä 
branterna vidtogo väldiga tallmoar (endast närmast ästrän- 
derna förekommo här och där några granar). De branta 
stränderna funnos pä den östra sidan. De vestra voro min- 
dre stupande och höjde sig smäningom till mycket vid- 
sträckta, pä höga äsbildningar rika moar, bevuxna med den 
vackraste tallskog jag observerade i omrädet med undantag 
af Räisälä gärds gamla furor. 

De vanligaste försumpningarna i detta pä momarker 
rika omräde utgöras af tallmyrar, hvilka än kunna vara af 
flere gvadratkilometers vidd såsom öster om Tietävälä by, 
där en omkring 5 kilometer lång, men tämligen smal myr- 
mark utbreder sig, än åter kunna intaga en så ringa yta, 
som bottnen i en s. k. äsgrop erbjuder. I Kärkkäälä (Jääs- 
kis) var jag i tillfälle att iakttaga en nästan cirkelrund, pä 
alla sidor af jämnt och hastigt stigande, tallbevuxna äsbranter 
begränsad, smärre skogssjö, som med sina af flackmosse om- 
gifna stränder och sitt ljusa, nästan källklara vatten var de- 
sto mer anmärkningsvärd, som man pä en dylik lokal med 
säkerhet väntat sig finna en liten tufvig tallmyr med dess 
enstaka träd, dess ris (Cassandra, Ledum, Vaccinia, An- 
dromeda och Oxycoccus) och spridda strån af Eriophorum 
vaginatum. 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 123 


Gungflyn och flackmossar förekomma icke synnerligen 
sällsynt, men intaga aldrig nägon större vidd. Detta gäller 
framför allt gungflyna, hvilka inskränka sig nästan uteslu- 
tande till en smal kant kring vattenranden för att sedan 
öfvergä till flackmossebildningar. De vidsträcktaste marker 
af antydd beskaffenhet antecknade jag i S:t Andrex, Pam- 
pas (Kavolammit), Kaskisenkylä (Hanhilampi) och mellan 
Liikola och Hatula. Med löfskog bevuxna kärrmarker ser 
man ej ofta, åtminstone icke intagande någon större yta. 
Blott i sydligaste delen af området mellan Kaskisenkylä och 
Oravankytö byar i S:t Andree är man i tillfälle att se 
sådana af större utsträckning, gifvande det eljest nog enfor- 
miga landskapet ännu därtill ett dystert utseende. 

Såsom af föregående kortfattade allmänna naturbeskrif- 
ning kanske redan framgår, kan man af ett område sådant 
som det i fråga varande icke vänta någon synnerlig frukt- 
barhet. Sterila momarker och en ojämn, stenbunden, till 
största delen af sand bestående terräng äro ej egnade att 
framalstra någon rik vegetation mer än de utgöra någon 
tacksam jordmån för åkerbrukaren att bearbeta. Liksom 
växterna föredraga menniskorna gynsammare lottade trakter, 
och sålunda finner man befolkningen och med dem odlingen 
vid de ställen, där den i området öfverallt befintliga rena 
sandjorden ersättes af eller åtminstone delvis uppblandas 
med lera. I floddalarna, vid sjö- och åstränderna samlas 
befolkningen för att såväl af den här fruktbarare jordmånen 
draga större nytta som ock genom fisket vinna en välbehöflig 
biinkomst i sin ofta bekymmersamma tillvaro. Ty med de 
små åker- och ängslappar, som man här oftast ser, och med 
den låga ståndpunkt, på hvilken jordbruket och boskapssköt- 
seln inom dessa delar af vårt land ännu stå, kunna icke 
några synnerligt gynsamma resultat åstadkommas. Utom 
råg, korn, hafre och potates odlas allmänt lin, bohvete, 
bondbönor (Vicia faba) och hampa. Här och där sägos 
dessutom smärre odlingar af tobak, rofvor, käl och humle. 
Ärter och odladt hö (timotej och klöfver) observerade jag 


124 John Lindén. 


endast pä par ställen '). Utom ofvansagde näringar sysselsät- 
ter sig befolkningen äfven med insamling och försäljning af 
videbark, hvaraf följden är, att man ser ställvis allt vide 
sköfladt och om somrarna de afskalade och halft förtorkade 
buskarna föra en ömklig tillvaro. Det numera till en del 
förbjudna svedjebruket användes ej sä mycket som förr, men 
de talrika, med ljung och nägra unga tallar, gräalar och 
björkar bevuxna sterila backarna och de af smärre och yngre 
träd bestående skogarna bära nogsamt vittne om den tid, 
då svedjebruket varit det enda använda. 

Af det sagda framgår, att området icke kan vara tätt 
bebodt. I medeltal belöper sig på qv. verst i Wiborgs län 
9 personer 2). I förhandenvarande område finnes i medeltal 
10,8 personer på qv. versten. Kirvus är glesast befolkad 
med 9,7, Jääskis tätast med 12,4 personer på qv. versten ?). 

De öfver hela området vidt utbredda skogarna äro för 
det mesta bildade af yngre oansenliga träd. Utom den sid. 16 
omnämnda, stora, vackra tallskogen vid Korsjärvi samt Räi- 
sälä gärds gamla furor säg jag knappt andra stockskogar. 
Öfverallt uppträder väl tallen pä de vidsträckta momarkerna, 
men uppnär ej nägon nämnvärd storlek. Utom tallen, som 
är det & vida vägnar ymnigast förekommande trädslaget, 
anträffas äfven björken skogbildande, helst i dalgångarna, 
samt gråalen på låglända, isynnerhet genom sjöfällningar bil- 
dade strandmarker. Granen förekommer spridd öfverallt, 
sparsammare i sydvestra och södra delarna af området (i 
Oravankytö och Sirlaks antecknades likväl mindre blandsko- 
gar, i hvilka granen var den förherskande), men tilltager i 
ymnighet norrut, ehuru den ej blir skogbildande. I Kuismala 
(Kirvus) observerades dock nära det lilla träsket Viialampi 


!) Dessa uppgifter hänföra sig till de af allmogen kultiverade 
växterna. Att dessutom på någon enstaka större egendom också andra 
kulturväxter, t. ex. hvete, odlas är nog troligt. 

2) Enligt K. E. F. Ignatius 1. c. 

3) Dessa tal äro erhållna pä grund af de uppgifter som stodo till 
buds uti Ludv. Wennerström Tilastollinen ja Biografillinen Suo- 
men Evank.-Luth. Seurakuntien ja Papiston Matrikkeli (1885). 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 125 


beständ af gran liksom i Jääskis nära intill gränsen till Ruo- 
kolaks, där den med asp bildade en djup lägländ blandskog, 
anmärkningsvärd därför, att den i sin djupa skugga hyste 
sällsynt frodiga exemplar af Epipogon aphyllus. 

Äfven linden uppträder delvis skogbildande i vissa de- 
lar af omrädet. Det är i det af Wuoksens vackra vikar in- 
skurna Räisälä och Kaukola, som detta är fallet. Säväl pä 
holmarna i Wuoksen, isynnerhet pä de stora Ivaskansaari 
och Härskiänsaari, som pä den närmaste kuststräckan bil- 
dar detta trädslag vackra lundar, i hvilkas behagliga hägn 
en mängd växter trifvas och utvecklas till sällspordt frodiga 
exemplar. Jämte dessa smä skogar af lind anträffas nämnde 
trädslag i senast beskrifna trakt nästan öfverallt, men är i 
de inre!) delarna af området tämligen sällsynt. 

Asp, hägg, rönn, sälg och klibbal förekomma allmänt 
och äfven lönnen och äppelträdet anträffas, ehuru sällsynt. 
Hvad dessa två sistanförda beträffar, förekomma de mindre 
sällsynt på den af ymnig lind nyss karakteriserade Wuok- 
senstranden. Alm förekommer enligt uppgift på Kilpolan- 
saari i Hiitola. i 

Bland buskar uppträda utom flere Salices (allmännast 
S. depressa, phylicefolia, nigricans, aurita och cinerea) Rham- 
nus, Lonicera, Viburnum, Betula nana, Ribes-arter (R. m- 
grum allmän, de öfriga sällsynta), Daphne, Rosa cinnamomea 
och hasseln, som i Räisälä (i Näpinlaks och pä Härskiänsaari 
nära Unnunkoski) anträffades smätt skogbildande. 

I det föregäende hafva konturerna af omrädets yttre 
fysiognomi blifvit uppdragna. Af den korta naturskildringen 
torde framgå, att ifrågavarande trakt icke företer något syn- 
nerligen egendomligt eller ett för vanligt finskt landskap främ- 


!) På Pöyryniemi udde på gränsen mellan S:t Andrex, Kirvus 
och Räisälä socknar såg jag på en åkerbacke en väldig lind af omkring 
18 meters höjd och med en stamdiameter af omkring 50 cm. en half 
meter ofvan marken. I närheten af detta ställe observerades flere andra 
träd af ansenlig storlek, hvilka dock ej visade sig vara af mer än 12 
meters höjd med en stamdiameter af 40 cm., en storlek som kunde upp- 
nås af lindar i Räisälä. 


126 John Linden. 


mande utseende. En resande fäster sig sä mycket mindre 
vid den tämligen vanliga natur, hvilken här omgifver honom, 
som trakten är belägen mellan tvenne sä pass karakteristi- 
ska omräden som Karelska Näset ä ena och Ladoga-Karelen 
å andra sidan. Från Karelska Näsets genom sin nästan 
fullkomliga saknad af berg!) karakteristiska gebit skiljer sig 
förhandenvarande område genom sina tämligen talrika berg- 
sträckningar, hvilka å andra sidan dock ej nå en så ansen- 
lig höjd som de kala bergmassorna på kuststräckan längs 
Ladogas nordvestra del, berg, hvilka synnerligast vid den 
stora insjöns stränder genom sina ända till omkring 100 me- 
ter höga ?), tvärbranta klippor förläna berörda kuststräcka 
ett egendomligt och för angränsande områden främmande 
utseende. Äfven i förekomsten af äsbildningar och vid- 
sträckta momarker framträder en väsentlig olikhet mellan 
ifrågavarande område och kuststräckan af Ladoga-Karelen, 
där nämnde terrängformer förefinnas mycket sällsynt och i 
ringa utsträckning. De inre från Ladogastranden mer af- 
lägsna delarna af Ladoga-Karelen hafva likväl att uppvisa vid- 
sträckta marker af denna beskaffenhet och påminna i detta 
hänseende utom om ifrågavarande gebit äfven mycket om 
södra Savolaks och Karelska Näset, i hvilka områden ås- 
och mobildningar i stor vidd?) uppträda. 

Vegetationen har i samklang med de vanliga terräng- 
förhållandena icke några större egenheter att uppvisa. Nå- 
gon området skildt karakteriserande växt kan ej angifvas. 
Det egendomliga i denna trakts flora yppar sig hufvudsakli- 
gast i saknaden af arter, hvilka uppträda i angränsande om- 
råden, ehuru väl äfven sådana arter härifrån kunna anföras, 
hvilka icke observerats i dessa. För att kunna vinna helst 
någon inblick uti ifrågavarande trakts förhållande till de 
närliggande områdena i växtgeografiskt hänseende, vill jag i 


1) Jfr. A. J. Malmberg 1. c., sid. 304. 

2) Jfr. W. Nylander 1. c., sid. 113. 

3) Jfr. A. J. Malmberg 7. c., sid. 304 och R. Hult, Bidrag till 
kännedomen om vegetat. i södra Savolaks, sid. 127 (Medd. af Soc. pro 
F. et FI. F. Häft. 3. 1878). 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 127 


det följande anställa en kort jämförelse mellan den olika ut- 
bredningen hos resp. arter inom resp. omräden, väl vetande 
att detta tillvägagäende i och för sig likväl lider af väsent- 
liga brister *). Dessförinnan önskar jag dock fästa uppmärk- 
samheten pä de egenheter i växternas fördelning och utbred- 
ning, hvilka göra sig gällande inom ifrägavarande gebit i 
och för sig och hvilka möjligen kunna blifva af betydelse vid 
en undersökning af frågan om områdets botaniska be- 
gränsning. 

I den allmänna öfversikten öfver naturförhällandena 
har jag redan i korthet framhällit de viktigaste ständorterna. 
Hvad deras fördelning vidkommer, finner man en i ögonen 
fallande olikhet mellan södra Wuoksen- och den omrädet 
begränsande Ladogastranden å ena och det inre af Wuoksens 
öfre strida lopp och södra Savolaks omgifna gebitet ä andra 
sidan. Den olika sammansättningen af ständorterna, t. ex. 
den rika förekomsten af frodiga vackra lundar och friska, 
ofta af lind bevuxna ängsbackar, samt den af Wuoksens länga 
slingrande vikar framkallade yttre konfigurationen pätrycker 
Wuoksenstranden frän Kuparsaari till Ladoga en egen prägel. 
Den bergiga Ladogastranden har likaledes i förening med en 
karakteristisk växtlighet ett från det undersökta området i 
öfrigt väsentligt olika utseende. Med dess vackrare och fri- 
skare natur gör denna tätare bebygda och af en rikare 
odling kännetecknade strandsträcka längs Vuoksen och La- 
doga ett lifligare intryck än det enformigare inre gebitet. 

Då jag i det följande går in på en närmare redogörelse 
för olikheterna i floran inom dessa regioner af området, vill 
jag vid jämförelsen behandla ofvan nämnda sträcka längs 


1) Att detta förfaringssätt lemnar åtskilligt öfrigt att önska har 
Norrlin i sin Flora Kareliae-Onegensis sid. SO visat och tillika (sidd. 
74—86) framhållit de principer, hvilka vid en jämförelse mellan tvenne 
områden i växtgeografiskt syfte böra fasthållas och skildt betonat be- 
tydelsen af ett närmare aktgifvande af de resp. ståndorterna, men då 
ståndortsanteckningar ifrån närliggande områden (utom södra Savolaks) 
saknas och mina egna äro ofullständiga och iföljd af ovana vid deras 
förande delvis otillförlitliga, får jag nöja mig med ofvananförda sätt för 
utrönandet af antydda förhållanden. 


128 John Linden. 


Wuoksen och Ladoga i ett sammanhang säsom motsats till 
de inre delarna af omrädet, ehuru detta strandgebit icke ut- 
gör ett homogent omräde, säsom jag senare skall visa. 

Följande arter hafva antecknats blott pä ofvan nämnda 
strandsträcka at Wuoksen och Ladoga: 


Batrachium sceleratum, Adoxa moschatellina, 

B. confervoides, Rumex hydrolapathum, 
Chelidonium majus, Ulmus montana, 

Barbarea vulgaris (t. r.) !), —Corylus Avellana (t. r.), 
Cardamine parviflora, Stratiotes aloides (t. 1. — h. 0.d.), 
Stellaria nemorum, Hydrocharis morsus-rane(t.a.), 
St. holostea, Epipactis latifolia, 

Sagina nodosa, Neottia nidus-avis, 

Lathyrus silvestris (h. o. d.), Listera ovata (r. — t. r.), 

L. palustris, Convallaria multiflora, 

Ribes rubrum, Lemna trisulca, 

R. alpinum, L. polyrrhiza, 

Heracleum sibiricum (t. r.), — Carex riparia, 

Eupatorium cannabinum, C. levirostris, 

Melampyrum nemorosum, (a.) =C. agvatilis, 

Plantago media, ©. vulpina, 

Glechoma hederaceum, Milium effusum (r. — t.r.), 
Fluminia arundinacea, Polystichum thelypteris, 
Glyceria agvatica, Equisetum palustre, 


förutom Hyoscyamus niger, Asperugo procumbens, Echium 
vulgare, Chenopodium bonus-Henricus, Bromus secalinus och 
Lolium perenne, hvilka säsom varande af mer eller mindre 
ruderatnatur äro af jämförelsevis mindre intresse. 

Af ofvan uppräknade 38 arter äro Melampyrum nemo- 
rosum och Hydrocharis morsus-rane allmänna (den förra 
ofta ymnig från Räisälä till Rami). Bland de öfriga äro 


Barbarea vulgaris, Stratiotes aloides, 
Lathyrus silvestris, Listera ovata, 
Heracleum sibiricum, Milium effusum 


Corylus Avellana, 


mer eller mindre spridda. De äterstäende äro sällsynta. 


1) Utbredningen angifven för de mindre sällsynta arterna inom 
detta Wuoksenomräde. 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 129 

Orsaken till dessa arters förekomst pä denna strand- 
sträcka torde till allra största delen fä sökasi gynnsammare 
lokala villkor, ty endast nägra af dessa äro hos oss sydli- 
gare arter, ss. Cardamine parviflora, Ribes alpinum, Rumex 
hydrolapathum, Convallaria multiflora, Carex riparia och 
C. vulpina. 

Ännu mera belysande för denna strandsträckas olika 
topografi är utbredningen af nedan uppräknade arter med 
en jämförande tabell öfver dessa arters freguens i de inre 
delarna af omrädet. 


Wuoks. omr. och De inre delarna 


Ladogastr. af omrädet. 

Pulsatilla vernalis ------- -rre er... 1,2) h. o. d. 
Anemone nemorosa « - + -- + «< «00nn H:n Did X 
A. hepatica ++ <<< << ee stenten er rt 19805 t. r. —h. 0. d 
Ranunculus lingua - - ++ -- «<< - «< <s0 h. o. d. tr 
Trollius europaus ------s-sers rea h. 0. d. — 1. a.?) p. 
Acta spicata-------- ouu onnen h. 0. d. — t. a atopia! 
Barbarea stricta: «+ -- ++ osan era h. o. d. — t. 4.3) r 
Arabis thaliana ---------- <<< 000 t. a. i» 
Cardamine pratensis +++ Herr... Tyko Tä 
Viola mirabilis - -------+-- << e sena t. a. iv 
Stellaria palustris a glauca-------- t. a. [e 2 
Tilia septentrionalis ----------«-«- a. +) CAT: 
Hypericum perforatum «----------. r.2 h. o. d. 
Acer platanoides ---*--- «<< ere h. 0. d. — t.r r; 
Orobus vernus--- ++ < ses ahon rs rst t. a h. o. d 
Vicia silvatica--------- secs rer rt fr r. 
Rubus arcticus «+ ---- < - ooe ennnen 19) Di: 05 d. 
Rosa einnamomea «-------- rennen t. a. bo 
Lonicera xylosteum ----- +++... t. är Ur 
Viburnum opulus ------- «sessa 1:22; tar: 
Galium boreale- --+»-++- rer rr 0. ted h. 0. d. — t.r 
Anthemis tinctoria- -------------«- h. o. d. — t.r t. a. 
Carlina vulgaris ------ «<< se seen tin 1 
Centaurea phrygid----------- << > a. r 

5. ord: N 


er jacea JE TE DT Ota Et O e STA E 


1) Lad. str. a. vid Vavoja. 


2) t. a. i Lad. str. omr. 


3) t. a. i Lad. 


str. omr. +) I Lad. str. omr. antr. endast buskar i Hiitola kyrkoby. *) 


I Hiitola: Vavoja antr. h. o. d. 


130 John Lindén. 


Wuoks. omr. och De inre delarna 


Ladogastr. af omrädet. 
Pyrola VTL OPAS: SIE: KT JAT N r. er 
Pan erin ja serie ee. 48 dä 1.4) h3:0g! 
Pulmonaria officinalis- - ----------- hi. 0:+ di Ej 
Myosotis palustris - - ------- «vo. t. a. r 
Solanum dulcamara- ----------. ae bh. a,d. I 
Galeopsis ladanum-----+++ sr. . 00. er) a.--t.a 
Lycopus europ®us--++ ++... +- een Rod. Fi 
Plantago lanceolata: -----------... t. ri x. 
Daphne mezereum--------- «onn h. 0. d. — t. a. r. —-(tsor: 
Betula nana.-++--+es-setsererereat T- b. 0... 
Platanthera bifolia ---- -----r.... h. o. d. — t. a. U. DL. 
Gymnadenia conopsea-------- +... h. 0. d. — t. a. €. =» 
Convallaria majalis + - - -----------. a. h: 0.08 
Carex muricata- ------ «ehna rer ra bat: m. 
C. teretiuscula ------- «oo nnnnnna Ema r 
C. chordorrhiza.+---s--sses+ss ec h. o. d. E: 
Lycopodium complanatum «+++ ++.» I. t. r. = ron 
Equisetum hiemale -- -»» +++... ..- Tr: h.road! 


Häraf framgär, att specifika lundväxter hafva en päfal- 
lande större förekomstgrad pä detta strandgebit. Härför ta- 
‚ar utbredningen af följande arter: 3) 


Anemone nemorosa Rosa cinnamomea, 
. ? -. 

A. hepatica, Lonicera zylosteum, 
Actea spicata, Viburmun opulus, 
Viola mirabilis, Centaurea phrygia, 
Tilia septentrionalis, Pulmonaria officinalis, 
Acer platanoides Daphne mezereum 

2 3 2 
Orobus vernus, Platanthera bifolia, 
Vicia silvatica, Convallaria majalis. 


Ett fåtal (Trollius europaeus, Galium boreale, Centau- 
rea jacea, Carlina vulgaris, Gymnadenia conopsea och Carex 
muricata) är karakteristiskt för friska ängar och ängsbackar. 
Spridda arter äro egendomliga för några andra mindre be- 
tydande ständorter pä denna strandsträcka, t. ex. Carex tere- 


') Endast i Lad. str. omr. >) Endast i Lad. str. omr. vid Vavoja. 
3) Flere äro tillika sydligare arter. 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 131 


tiuscula och ©. chordorrhiza för gungflyna, som äro allmän- 
nare här än i de inre delarna. Bland de få arter, som i sist 
nämnde delar af omrädet hafva en större spridning än pä 
strandsträckan, vill jag enligt ofvan stäende tabell endast 
framhälla Pulsatilla vernalis, Rubus arcticus, Pyrola uni- 
flora, P. media, Galeopsis ladanum, Betula nana, Lycopo- 
dium complanatum och Equisetum hiemale, hvilkas större 
freguens till största delen är beroende af lokala förhällanden 
(tallmoar t. ex.). Rubus arcticus" sällsynta förekomst i Wuok- 
senomrädet tyder dock pä, att denna nordliga växt först 
längre norrut när maximum af sin utbredning. 

Fäster man sig vid de arter, hvilka endast antecknats 
i dessa inre delar af omrädet, finner man, att största delen 
af dem bildas af arter, hvilkas förekomst synes tämligen till- 
fällig eller beroende af särskildt gynnsamma lokala omstän- 
digheter. Men en väsentlig del utgöres likväl äfven af sä- 
dana arter, hvilka äro att betraktas säsom rent nordliga. 
Detta framgär af nedanstäende. 

Följande växter hafva observerats endast i omrädets 
inre delar: 


Nyphar pumilum, Polygonum mite, 

Drosera longifolia, Butomus umbellatus, 

Viola umbrosa, Epipogon aphyllus, 

Silene nutans, Juncus supinus, 

S. rupestris, Sparganium glomeratum (t. r.), 
Viscaria alpina, Eriophorum latifolium, 
Agrimonia eupatoria, Carex Oederi (h. o. d.), 
Selinum carvifolia, C. ava, 

Hieracium prenanthoides, C. pauciflora (h. o. d.), 
Lobelia Dortmanna, Calamagrostis phragmitoides (t. r.), 
Monotropa hypopitys, Asplenium trichomanes, 

Rumex crispus, Lycopodinm inundatum, 


utom Camelina sativa, C. fetida, Malva borealis, Cichorium 
intybus, Anchusa arvensis, Veronica agrestis, Lamium am- 
plexicaule och Chenopodium polyspermum samt några vat- 
tenväxter (Callitriche autumnalis, Potamogeton pusillus och 
P. obtusifolius), hvilka möjligen förefinnas äfven i Wuoksen- 


132 John Linden. 


området 1). Af dessa arter äro nästan alla sällsynta. Spridda 
anträffas endast Sparganium glomeratum, Carex Oederi, C. 
pauciflora och Calamagrostis phragmitoides. Nordligare ar- 
ter äro, utom de spridda Sparganium glomeratum och Cala- 
mogrostis phragmitoides, följande sällsynta: Nuphar pumilum, 
Viscaria alpina, Hieracium prenanthoides och Eriophorum 
latifolium. 

Redan vid en flyktig uppmärksamhet pä det ofvan sagda 
finner man, att de inre delarna af omrädet icke kunna täfla 
med detta strandomräde hvad florans artrikedom beträffar 
och mäste därför, ehuru till ytan mer än dubbelt större än 
det senare, likväl betecknas såsom den ä vida vägnar växt- 
fattigare delen af ifrägavarande omräde. En frän Hiitola 
kyrka förbi Kaarlaks, norr om Kaukolanjärvi, genom Räisälä, 
öfver Lotsanlaks, Pampas (S:t Andres) och Virkiniemi till 
Kuparsaari dragen linie torde utgöra gräns mellan nämnde 
olika gebit. Af de jämförande utbredningstabeller, jag ofvan 
anfört, framgår, att den olika vegetationen i dessa båda om- 
råden endast delvis påverkas af deras nordligare resp. 
sydligare läge: att säledes klimatiska förhällanden härvid 
spela blott en underordnad roll. Tydligare framträder, att 
lokala omständigheter till största delen äro de bestämmande 
faktorerna vid bildandet af omrädenas vegetation. Medan 
endast få äro i vårt land sydligare af de arter, som upp- 
träda inom Wuoksenomrädet men saknas i de inre delarna 
(jfr. sidd. 128 o. 130), och under det likaledes ett inskränkt 
antal nordligare arter igenfinnas i de inre delarna (jfr. of- 
van), och dessa öfverhufvud äro sällsynta och sålunda föga 
egnade att karakterisera de resp. omrädena, finner man i 
den olika grupperingen af ständorterna orsaken till att en 
del växter uppträda sä mycket allmännare i det ena af dessa 
omräden. Särskildt utmärkande för detta förhällande är den 
rika förekomsten af lundar i Wuoksenomrädet med åtföljande 


1) Här torde vara pä sin plats att påpeka, det växter, hvilka först 
uppträdde pä sensommaren, lätt hafva kunnat förbises pä denna strand- 
sträcka längs Wuoksen och Ladoga, emedan jag uppehöll mig där en- 
dast under tiden 15 juni — 15 juli. 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 133 


rik lundvegetation, hvars mest karakteristiska växt är linden» 
som ät den redan af en mängformigare terräng bildade 
Wuoksenstranden förlänar en frän de inre delarnas enformi- 
gare natur vidt skild topografisk karakter. Att uppställa 
denna strandsträcka längs W uoksen (och Ladoga) säsom en 
egen region, väsentligt skild frän de inre delarna af omrä- 
det, synes mig därlör väl berättigadt. Om detta strandgebit 
såsom en sådan växtrikare, olika danad topografisk region 
skall hänföras till samma botaniskt afgränsade område, som 
de inre delarna, eller om det bör afskiljas till närliggande, 
andra „botaniska provinser“, är en annan fråga och skall 
i det följande beröras. Dessförinnan är dock nödvändigt att 
göra en jämförelse mellan ifrågavarande område i dess hel- 
het och vegetationen i angränsande provinser. 1 brist pä 
fullständigt och tillförlitligt material kan denna undersökning 
i flere afseenden likväl icke fullföljas sä längt önskligt vore. 

Hvad först områdets förhållande till södra Savolaks 
beträffar, vill jag här nedan uppräkna de arter, hvilka enligt 
Herb. Mus. fenn.') saknas i sist sagde provins, men hafva 
antecknats inom det undersökta området: 


Polygonatum multiflorum,  Potamogeton obtusifolius, 


(Typha latifolia), Rumex hydrolapathum, 
T. angustifolia, R. hippolapathum, 
Sparganium ramosum, Silene nutans, 

Lemna trisulca, Sagina nodosa, 

L. polyrrhiza, Stellaria holostea, 

Carex muricata, (St. Friesiana), 

C. vulpina, Patrachium confervoides, 
(€. agvatilis), Cardamine parviflora, 

C. riparia, Sinapis arvensis, 
Hierochloa australis, Viola stagnina, 

(Milium effusum), Malva borealis, 
Fluminia arundinacea, (Impatiens noli-tangere), 
Glyceria agvatica, Callitriche autumnalis, 
Neottia nidus-avis, Selinum carvifolia, 
Listera ovata, Primula officinalis, 
Epipogon aphyllus, Lamium amplexicaule, 
Butomus umbellatus, Adoxa moschatellina, 
Hydrocharis morsus-rane, = Eupatorium cannabinum, 
Stratiotes aloides, Hieracium prenanthoides. 


2 Editio secunda, H:fors 1889. 


134 John Lindön. 


Af dessa 40 arter torde ätminstone de inom parentes an- 
gifna med tämligen stor sannolikhet förefinnas därstädes. 
Vid granskandet af de öfriga 35 fäster man sig närmast vid 
det förhållandet, att 19 eller öfver hälften af dessa arter till- 
höra endast Wuoksenområdet och Ladogastranden (jfr. sid. 
28). Äfven detta bevisar, att vegetationen i omnämnda strand- 
sträcka väsentligt skiljer sig från det inre gebitets, och att 
de ofvan anförda differenserna icke kunna vara tillfälliga el- 
ler beroende på felaktiga observationer. Å andra sidan 
framgår häraf, att mellan växtligheten i de inre delarna af 
området och i södra Savolaks, om icke synnerligen stora, 
likväl anmärkningsvärda skiljaktigheter existera. Bland de 
16 i södr. Sav. saknade arterna äro följande sydliga eller 
eljest karakteristiska: 


Typha angustifolia, Carex muricata, 
Sparganium ramosum, Hierochloa australis, 
Silene nutans, Selinum carvifolia, 
(Malva borealis), (Lamium amplexicaule). 


Olikheten mellan dessa omräden framträder tydligt äfven vid 
granskandet af de i södr. Sav. uppträdande arter, hvilka 
saknas i förhandenvarande område. Af dessa (43 enl H. 
M. F.) omnämner jag endast 


Selaginella spinulosa (r.), Astragalus alpinus (h. o. d.), 
Carex sparsiflora (a.), Oxytropis sordida (r.), 
Coeloglossum viride (r.), Pedicularis sceptrum-carolinum (r.), 
Myrica gale (t. r.), Pinguicula vulgaris (r.), 

Salix myrtilloides (t. r.), Dianthus arenarius (t. T.), 
Saxifraga nivalis (r.), 

hvilka ss. rent nordliga arter (Selaginella spinulosa, Celo- 
glossum viride, Saxifraga nivalis, Oxytropis sordida, Pedicu- 
laris sceptrum-carolinum, Pinguicula vulgaris) eller ss. mer 
eller mindre allmänna äro förtjänta af uppmärksamhet. De 
återstående äro sällsynta och tillfälliga (Asplenium septen- 
trionale, Rhynchospora alba, Briza media, Brachypodium 
pinnatum, Malaxis paludosa, Malachium agvaticum, Her- 


P-_ 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 135 


niaria glabra, Thalictrum simplex, Drosera intermedia, Ela- 
tine triandra, Geranium palustre, G. bohemicum, Polygala 
amara, Euphorbia esula, Callitriche polymorpha, Ceratophyl- 
lum demersum, Rosa canina, Vicia tetrasperma, Lotus cor- 
niculatus, Veronica beccabunga, V. anagallis, Erigeron Miit- 
leri och Achillea ptarmica) eller af mer eller mindre rude- 
ratnatur (Avena strigosa, Chenopodium rubrum, Ch. glaucum, 
Bunias orientalis, Euphorbia helioscopia, Convolvulus arven- 
sis, Anchusa officinalis, Echinospermum lappula, Solanum 
nigrum, Dracocephalum thymiflorum, Lamium album, Leo- 
nurus cardiaca, Campanula rapunculoides och Artemisia 
campestris) och ss. sädana af mindre betydelse. 

Af ofvanstäende jämförelse framgär, att omrädet, ehuru 
utgörande blott omkring en femtedel af södra Savolaks, lik- 
väl föga står efter detsamma i artantal. lfrägavarande 
omräde är tvärtom att betraktas säsom det växtrikare af 
dessa båda. Då de i södra Savolaks saknade arterna till 
största delen uppträda i Wuoksenomrädet och längs Lado- 
gastranden (jfr. sidd. 133—134), inses, att åtminstone denna 
regions växtlighet stär främmande för vegetationen i nyss- 
nämnde landskap. Hvad äter det inre gebitets förhällande 
till detsamma angår, har redan framhållits, huru 16 här 
antecknade delvis karakteristiska arter (jfr. ofvan) sak- 
nas i södra Savolaks. I senast nämnde gebit förefinnas åter 
flere utmärktare arter (jfr. ofvan), hvilka ej anträffas inom 
ifrågavarande inre delar. Ehuru först en fullständig jäm- 
förelse mellan utbredningen af alla arter i dessa områden 
kan gifva ett definitivt svar på, huruvida dessa höra till olika 
botaniska områden eller icke, torde dock redan af det an- 
förda framgå, att det inre gebitet icke oväsentligt skiljer sig 
från södra Savolaks. Huru dessa skola begränsas i förhål- 
lande till hvarandra, kan dock ej afgöras med säkerhet, in- 
nan en liknande, jämförande undersökning fullföljts mellan de 
inre delarna af ifrågavarande område och den vester om 
Wuoksen liggande delen af södra Karelen. Sedan detta inre 
gebits större eller mindre öfverensstämmelse med antingen 
södra Savolaks eller södra Karelen blifvit konstaterad, kan 


136 John Linden. 


gränsen mellan det undersökta omrädet och södra Savolaks 
med visshet uppdragas. Saknaden af växtförteckningar från 
detta vester on Wuoksen befintliga gebit tvingar mig emellertid 
att lemna denna fråga beroende. Hult, som undersökt sydli- 
gaste delen af Savolaks, kommer till det resultat, att en vä- 
sentlig skilnad råder mellan vegetationen i mellersta och 
sydliga Ruokolaks (1. c. sidd. 147—148). På grund af flere 
vid Imatra anträffade växter, som saknas i Savolaks för öf- 
rigt (jfr. 1. c. sid. 147) eller eljes ega här en karakteristisk 
utbredning (I. c. sid. 148), föreslår han gränsens uppdragande 
mellan södra Savolaks och Karelen just vid Imatra. Ehuru 
flertalet af dessa arter äro föga karakteristiska och deras före- 
komst tydligen framkallad af särskildt gynnsamma, lokala vill- 
kor, synes likväl såväl de yttre naturförhållandena i öfrigt 
som växtligheten öfverhufvud vara i samklang med det sö- 
der om Imatra liggande landskapets natur, och gränsens upp- 
dragande på anfördt sätt således tämligen sannolik. 

Hvad förhållandet mellan det undersökta området och 
den bergiga strandsträckan af Ladoga-Karelen vidkommer, 
är den af så väsentlig art, att ett uppräknande af alla de 
109 arter, hvilka enl. H. M. F. saknas inom ifrågavarande om- 
råde men uppträda i denna del af Ladoga-Karelen, icke är 
af nöden för att inse den grundväsentligt olika sammansätt- 
ningen af vegetationen i resp. områden. Såsom karakterise- 
rande den flora, som i detta strandomräde är förherskande 
och som jämte den egendomliga terrängbildningen är sä en- 
samstäende inom finska florans omräden, vill jag endast om- 
nämna följande arter: 


Selaginella spinulosa, Viola collina, 
Asplenium crenatum, Linum catharticum, 

A. viride, Geranium palustre, 

A. septentrionale, Polygala vulgaris, 

A. ruta-muraria, P. amara, 

Juncus stygius, (Enanthe phellandrium, 
Sparganium affıne, Sium latifolium, 
Scirpus caspitosus, Saxifraga nivalis, 

Sc. pauciflorus, S. cespitosa, 


Carex cyperoides, S. adscendens, 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 137 


C. Buxbaumii, Cotoneaster vulgaris, 

C. livida, Rosaacicularis (incl. var. karelica), 
C. capillaris, Potentilla intermedia, 
Glyceria remota, Astragalus alpinus, 

Orchis incarnata, Coronilla varia, 

Rumex maritimus, Echinospermum deflexum, 
Alsine verna, Pinguicula vulgaris, 
Cerastium alpinum, Origanum vulgare, 

*C, alpestre, ; Dracocephalum Ruyschianum, 
Thalictrum aquilegiefolüum, Campanula trachelium, 
Aconitum lycoctonum, Saussurea alpina, 


af hvilka flere äro tämligen allmänna (t. ex. Aconitum ly- 
coctonum, Geranium palustre, Polygala amara h. o. d. — 
t. a., Sium 'latifolium h. o. d. — t. a., Rosa acicularis) 
och de flesta öfriga mer eller mindre spridda. 

Dessa stora skiljaktigheter mellan floran i det under- 
sökta omr. och Ladoga-Karelen hänföra sig likväl, såsom of- 
van blifvit antydt, endast till strandsträckan närmast Ladoga, 
ty de inre delarna af detta botaniska område äro såväl till 
sina terrängförhällanden som i afseende å floran väsentligt 
skilda från denna klippiga Ladogastrand. Af de 109 arter, 
hvilka, såsom nämndes, saknas i det af mig undersökta om- 
rådet, har endast ett fåtal (16?) blifvit antecknadt i dessa 
inre delar, i Parikkala '): 


Asplenium. viride (r.), ?) Linum catharticum (r.), 
Sparganium afine (r.), Geranium palustre (r.), 
Scirpus pauciflorus (r.), Polygala amara (h. o. d.), 
Poa compressa (r.), Potentilla canescens (r.), 
Malaxis monophyllos (r.), Astragalus alpinus (r.), 
Rumex maritimus (r.), Pinguicula vulgaris (r.), 
Draba nemorosa (r.), Leonurus cardiaca (r.), 
Bunias orientalis (r.), Campanula rapunculoides (r.). 


Pä ett undantag när äro alla dessa arter sällsynta och, sä 
när som pä Sparganium affıne, Scirpus pauciflorus, Poly- 
gala amara, Astragalus alpinus och Pinguicula vulgaris, 

1) En förteckning öfver denna sockens kärlväxter uppgjord af 


stud. T. Hannikainen har jag varit i tillfälle att genomgå. 
2) Utbredning enl. nämnde förteckning. 


138 John Lindén. 


deras förekomst af föga intresse. I brist pä fullständigare 
material är jag ej i tillfälle att fullfölja en närmare jämfö- 
relse mellan dessa delar af Ladoga-Karelen och de inre växt- 
fattigare delarna af det af mig undersökta området. Otvif- 
velaktigt äro differenserna mellan dessa icke synnerligen 
stora. 

Huru gränslinien mellan den egendomliga strandsträc- 
kan af Ladoga-Karelen och det af mig undersökta omrädet 
bör uppdragas, skall jag nu komma till. 

Då man från Rami gästgifveri reser uppåt till Hiitola, 
fäster man sig vid de för området ovanligt höga berg, hvilka 
bilda strandsträckan närmast Ladoga. Ända från Hiitolan- 
joki blir denna bergiga natur allmän äfven längre bort från 
Ladogastranden och öfvergär uti det berglandskap, som här- 
ifrån ända till Uuksunjoki i Salmis !) intager terrängen längs 
nordvestra stranden af Ladoga. Såsom man pä en resa 
från Hiitola till Kronoborg kan öfvertyga sig om, inträder en 
sä pätaglig olikhet i de yttre naturförhällandena strax österom 
Hiitolanjoki, att man nästan utan tvekan måste beteckna 
nämnde å såsom den fysiska gräns, bortom hvilken den ka- 
rakteristiska strandsträckan af Ladoga-Karelen begynner. Här 
försvinna sandmoarna och de tallbevuxna åsarna, hvilka 
ännu vid nämnde ås stränder men isynnerhet vester om den- 
samma intaga ett sä förherskande rum. I stället för de ve- 
sterom Hiitolanjoki med blandskog bevuxna bergsträcknin- 
garna gifva kala bergklintar och vackra af frodig löfskog 
klädda dalgängar en främmande prägel ät detta landskap. 
I enlighet med denna för det undersökta området främmande 
karakter börjar äfven landskapets växtlighet uppvisa nägra 
anmärkningsvärda arter t. ex. Leontodon hispidus, som väl 
anträffas sällsynt i området men aldrig i den ymnighet hvar- 
med den bekläder backarna redan i Vavoja och Rami (nära 
Ladogastranden). Hvad vegetationen för öfrigt vidkommer, 
anträffades vid Hiitolanjokis mynning i Veijalanjärvi följande 
annanstädes i omrädet icke antecknade arter: 


N Jfr. J. J. Chydenius och J. E. Furuhjelm, Berättelse 
öfver en naturhist. resa i Karelen, sid. 83 (Notiser, Häft. 4, 1858). 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 139 


Batrachium confervoides (m. r.),*) Lathyrus palustris (r.), 

Stellaria holostea (t. r.), Adoxa moschatellina (r.), 
St. nemorum (h. o. d. — t. r.), Glechoma hederaceum (r.), 
hvilka alla (ehuru till största delen sällsynt) anträffas i La- 
doga-Karelen. Vidare uppträda allmänt eller täml. allmänt 
följande i öfriga delar af omrädet sällsynta eller spridda arter: 


Rubus arcticus (a.), ) (Bromus secalinus) h. o. 
Leontodon hispidus (a.), d. — t. r.), 

Polemonium ce&ruleum (h. 0. d. — t.r.) (Lolium perenne) (t. r.), 
Calamintha acinos (t. a.), Egvisetum pratense (t. a), 


hvilka alla äro allmänna eller spridda äfven i Ladoga-Karelen. 

Bland växter, hvilka saknas i Ladoga-Karelen men fin- 
nas inom ifrägavarande omräde, uppträder Spergula vernalis 
ännu h. o. d., och äfven Stellaria uliginosa anträffas i detta 
Ladogastrandomräde, samt synas jämte den rika förekomsten 
af Succisa pratensis och Pulsatilla vernalis, hvilka i det 
bergiga strandgebitet af Ladoga-Karelen äro sällsynta, tala 
för, att gränsen mellan sistnämnde område och södra-Kare- 
len kunde dragas här. Det förut i ett sammanhang med 
Wuoksenstranden behandlade Ladogastrandomrädet, såsom 
tillsamman med denna bildande en motsats till de inre de- 
larna af det undersökta gebitet, synes mig därför säväl ge- 
nom dess frän Wuoksenomrädet tämligen olika vegetation 
(t. ex. linden sällsyntare) och dess terrängförhällanden med 
skäl kunna afskiljas från detta, och sträckan från Hiitola 
kyrka till Rami (och Kexholm) sammanföras med Ladoga- 
Karelen, med hvars kuststräcka den har några karakteri- 
stiska arter gemensamma (sä t. ex. pä holmarna utanför 
Rami Eupatorium cannabinum, Mulgedium sibiricum, Gly- 

ceria agvatica och Sagina nodosa). 

: Hvad strandsträckan sydost om den frän Rami till Ku- 
parsaari dragna gränslinien för öfrigt beträffar, har jag re- 
dan (sidd. 128—133) framhällit de väsentligaste olikheterna i 
vegetationen, hvilka göra sig gällande mellan denna Wuok- 


1) Utbredning i Ladoga-Karelen enl. benäget medd. uppgift af 
lektor Hj. Hjelt. 
2) Utbredning i Ladoga-Karelen enl. lektor Hj. Hjelt. 


140 John Linden. 


sen- (och Ladoga-)strand ä ena, och de inre delarna af om- 
rådet a andra sidan. Särskildt anmärkningsvärd är den vackra 
natur, som utmärker Wuoksenstranden. Mest karakteristisk 
i detta afseende är den ymniga förekomsten af lind, som 
uti Räisälä och Kaukala bildar härliga lundar. Längre ve- 
sterut aftager linden i riklighet men anträffas ännu i Kor- 
pilaks (Pampas) och på Kuparsaari bildande enstaka busk- 
snår. AF de öfriga i området observerade ädlare trädslagen 
uppträda lönnen, äppelträdet och hasseln uteslutande här el- 
ler mindre sällsynt än i de inre delarna af det undersökta 
området och förläna i jämnbredd med de olika ständorts- 
förhällandena ät denna Wuoksenstrand ett frän de nordligare 
trakternas vida skildt utseende. 

För att klarställa denna Wuoksenstrands förhällande till 
det strax söderom densamma belägna Karelska Näset, vill 
jag ingå på en kort jämförelse mellan vegetationen i dessa 
områden. Bland den mängd af 104 arter, hvilka (enl. H. 
M. F.) uppträda på Karelska Näset men saknas inom ifräga- 
varande område, äro omkr. 40 kustväxter eller af ruderatna- 
tur och kunna vid denna jämförelse lemnas å sido. De åter- 
stående äro sällsynta, så när som på 


Melandrium silvestre, — Salix rosmarinifolia (t. a.), 
Stellaria crassifolia, S. myrtilloides, 

Geranium palustre, Listera cordata, 

Achillea ptarmica, Carex dioica, 

Artemisia campestris,  Briza media, 


hvilka äro spridda !). Bland de sällsynta förtjäna följande 
karakteristiska arter att framhållas: 


Carex paludosa, Gypsophila fastigiata, 
C. pseudocyperus, Pulsatilla patens, 
Cinna pendula, P. pratensis, 

Festuca gigantea, Polygala vulgaris, 
Quercus peduncalata, P. amara, 

Myrica gale, Mercurialis perennis, 
Salix acutifolia, (Enanthe phellandrium, 


') Enl. Malmberg, 17. c. 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 141 


Rubus suberectus, Asperula odorata, 
Galeobdolon luteum, Cirsium oleraceum, 
Fraxinus exelsior, Picris hieracioides, 


Gentiana pneumonanthe, = Scorzonera humilis. 


Bland de pä Wuoksenstranden uppträdande och för 
densamma i förhällande till de inre delarna af omrädet ka- 
rakteristiska arterna finnas alla, sä när som pä Convallaria 
multiflora, Carex riparia, C. muricata (och Lolium perenne), 
äfven pä Karelska Näset. Ocksä deras utbredning är delvis 
densamma i dessa områden. Då denna Wuoksenstrand onek- 
ligen erbjuder stora olikheter med det inre omrädets, mera 
med södra Savolaks och de inre delarna af Ladoga-Karelen 
öfverensstämmande vegetation, kunde man vid flyktigt be- 
traktande vara böjd för att ansluta denna Wuoksenstrand till 
Karelska Näset. En närmare undersökning af trakten när- 
mast söderom Wuoksen vore för en säker utredning af denna 
begränsningsfräga af största vikt. Nu synes antagligast att 
bibehälla den naturliga fysiska gräns, man har uti Wuoksen, 
säsom ätskiljande det af mig undersökta omrädet frän Ka- 
relska Näset. För denna gräns torde främst tala de olika 
terrängförhällandena inom dessa områden samt saknaden 
af flere utmärkta arter, hvilka äro karakteristiska för Ka- 
relska Näset (jfr. ofvan). Att & ena sidan en i Wuok- 
senomrädet sä allmän växt som Woodsia ilvensis alldeles 
saknas pä Karelska Näset, och att ä andra sidan Stellaria 
holostea, som enligt Malmberg är ‚den allmännaste arten i 
sitt släkte*', ej ens sällsynt anträffas pä denna Wuoksenstrand, 
tyckes äfven tala för bibehällandet af denna gräns. 


Dä jag nu gär att gifva en förteckning öfver omrädets 
kärlväxter, vill jag anmärka, att, dä denna pä par arter när 
uteslutande grundar sig pä mina egna observationer, gjorda 
under en enda sommars förlopp pä ett sä pass stort omräde 
som detta, alltid en viss ofullständighet mäste vidläda den- 
samma. Särskildt är att beklagas, att jag använde knappt 
en veckas tid till undersökningen af ett sä karakteristiskt 


142 John Lindén. 


område som trakten kring Räisälä kyrka, och att jag icke 
var i tillfälle att besöka nämnde delar af området vid en 
tidpunkt, dä vegetationen nätt en mängsidigare utveckling än 
hvad fallet var vid min vistelse därstädes. Arter, hvilka här 
och annanstädes af antydda orsaker undgätt eller förbisetts 
af mig, kunna därför antagligen med lätthet upptäckas och 
sälunda öka artantalet uti den af mig meddelade förtecknin- 
gen. Denna upptager utom varieteter och former 530 kärl- 
växter, hvaraf 502 fanerogamer och 28 ormbunkar, förde- 
lade pä resp. familjer säsom följande tabell utvisar: 


| | 
= si E > | Sprid-| Säll- | Sum- ge 
= rs = = | da. |synta.| ma. 
N | 
Phanerogam& ----- TL 153;|. 120] 152] 502 0a 
Dicotyledonec «- --- 54 | 118 90 | 104| 366 | 69,06 
Ranuneulace® » «+ +++ +++ 3 4 | 5 19: 12/58 
Nymphaacex- -- ++ ------ — 2| — 1 3 1270,57 | 
Papaveraceie «+++ ++... +. -— — | — 1 1. |..vQyes | 
Fumariacem- + + + + «ennnen — GJ. = — 1 0,19 
Crucifer@ ---- + «+++ re... 2 4 | x 11 24 | 4,53 
Violacem +++ Hrerer een. 2 ja a: 3 gar DR 
Droseracea + “+... > — 4 JN 1 310,59 
Silenacea «+ +++ ean — 3 2 5 10 1,9 
Alsinacem------ +++ «en = 7 3 5 15-| 2,83 
Elatine®@---------....... mr == 1 K= 1 0,19 | 
Malvacem -:--:-.......0.. pit Pran rn 1 | 1 0,19 
a Ce Kate heteet Jara Wi — | 1 = 1 0,19 | 
Hypericinem «+ +++ «<< +. — 1 | Po PES 2 | 0,38 
| Aceraces - mai < dte se — = 1,0 1 40,29 
| Geraniacex ----- <. --. | 1| — — 2 3-00 
| Balsaminex ------------- SN EE 1 1| 0,19 
Oxalide® -- Herr e00- = a7 — — 1| 0,19) 
Rhamnmeer re Pistoke u H ae Fi 1 0,19 | 
Papilionacem ».-- ++... 2 6 6 3 17805190 
Drupacea- + «eee ennnen == id EN = 1: 0.19 
Senticos@ er «ene n nn 6 5 3 4 18 | 3,40 
Pomace® --.sssrse0rt sect — JA — in 2 0,38 | 
Önagrarie@ «< ---- << 0 era 1 2 1| — 4.1, 0,75 
Haloragese «+ +. <<< 0600 — 1 — 1 25-038 
Callitrichinea » ++ - ++... +» = 1| — "| 2| 0,38 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 


Lythrariem- - +++... 
Portulacacea «++ - +++. - 
Seleranthex - - +++ +++. 
Orassulacem » -- +++ 0000 
Grossulariem «+ +++ < ++ sect 
Saxifragacem:- ++ ---- 
Umbellata& - ---- +++. ++ 
Caprifoliacee- +++ +++ +» 
Seambneese «comme een an. 
EE. er ars. een !| 
VEE Loman e. - ker 0 eee 

Dipsacem » ++ rc ren en 


Composite A 9 RAA er | 


Campanulaceg- +». +-+- 
Lobeliace®---- +++. 
Bicornes--»---.-........ 
Gentianacem » ++ rer. 
Polemoniacem «+ --------- 
Convolvulacegs----------- 
Borraginem +++ Herren 
Solanacem «+++ +++ sr... 
Personatm + -- +++ +++ -- 


ablateer- - ecke. nen... > | 


Lentibulariem - ---- +++» 


Primulacem «--- + «seen. | 


Plantaginex + +++ ++ +++: 
Chenopodiace +++ +++ ++: - 
Polygonacem +++. +. 4 +- 
Thymeliace® «----------- 
Empetrew@-»»...rree nnen 
Urtieacex <. rer... 
Gannabinese et ».... 
[ÖLRAG CESE = oder, ejoler sale, v sej ale 
Cupuliferge «+++ HH << sc 
SAC cc sc se st sele Ono 
Petun 020 ssk ss een 


Monocotyledonece - « - 
Hydrocharide® - - + +++ ++» 


TEE: Joa ne 


2 = = E: > | Sprid-| Säll- | Sum- ON | 
= E 3 5 ” | da. |synta.| ma ST 
-- 1j — | 1| 2 | 0,38 
— if — — | J ERS) 
— 1| — = 1| 0,19 
— — | I. | 3 0,57 
— 1|- — 3 | 4| 0,75 
u = — | 3 45) 1| 0,19 
2 4 — | 3 Gabe 1,80 
— 1 1 — | 2| 0,38 
kse MAPS INET ES i. himas 
2 2 34) a, pre, 32 
= — kulh + 1| 0,19 
= 21 — — 2 | 0,38 | 
14 16 16 | 122| 5810,94 
1 3 11 =’ | 5 20,94 
—_ R 1 ki | 1 0,19 
5 To n Nos net) 
— JA 1 21 0,38 
— ==. 1 — | | 0,19 | 
Jin va 2 NA O1 
— 3 2 ae noi 
= — 1 i 2| 0,38 
2 121 Se 2 21 | 3,96 
il 5 5 7 18 | 3,40 
— = => 3 | 3970,57 
1 2 i pas i ku 4 0,75 
1|-— 1 1 30457 
1.4. = 1 2 4 |' 0,75] 

4 | 5| — 5 14 | 2,64 
— =) PP 1| 0,19 
— =. hk NES 1| 0,19 
il 1'! — — 20 20:38 
— = 1 eat #104 
— — | — 1 | 1 | 0,19 
— au De il 1-1 18 
- 6 | 2 4 1219 2.28 | 
2 2 1| — 20807933 
21 34 30 48 | 133 | 25,09 | 
-— —- 2! — | 27 | "0,38 
— == — 1 1 0,19 


144 John Lindén. 
| gt: p 
| Si SE 0 
| SE 
| 
| FANLTSTITSAG CR ao a 708025055 or 1 
Juncaginem « «++ «+000 er ar 
| Potamogetone®@- ++ +++ +++» Il, vo 
R O RO ETOO Sa» ted 148 ee Jar 1 
1 a Ne Veera I. =“ 
| ASParageR....scssserr ere 1 2 
PT OM [Ner en SS ee 2 <A 
I SEITNCACEER eesti olaarhoketaksissais 2 3 
JNT Homi [26 ai! 38508 ee = 1 
INEmnace seele. a 1 
Typhacem- ++ «shh 2 20. Je i 
| Cyperacex EET S eler sie 5 10 
| (En aa E 0 SD Pn 00801 11 14 
Gymnospermec « - -- - 2 1 
(Oa äs DING TOA 2 1 
Cryptogame. 
A L10e9= mole 5 9 
Lyeopodiace® « - -- + ----- AN 2 
| Iso6tem ++ « «006 rer rr rer BA JN 
| Ophioglossea SRA TA ee Rz 
Equisetacew- «+++ +++ 0 2 1 
Polypodiacem- «++ - ++ ---« i 3 6 
Mycket allmänna - --+---- 82.11 [== 
SAGIT UTAN Gers wo ok se) ae fe ee ui 162 
Spridda TA KO PKK. N ET 
Sällsynta OLO II n zen Be 
(„Sumarfar regen en en 


Sprid-| Säll- 


da. 


BN NH 


Sum- 
synta.| ma. 

== 2 

= 2 

3 7 

4 9 

1 1 

1 5 

ill 1 

2 9 

= 1 

2 3 

4 7 

15 41 

14 42 

= 3 

— 3 

i 28 

1 5 

2 2 

1 2 

1 6 

2 13 
159 | — 

— 530 


0,38 
1532 
1,70 
0,19 
0,94 
0,19 
1,70 
0,19 
0,57 
1,32 
7,73 
1,92 


0,57 
0,57 


5,28 
0,94 
0,38 
0,38 
Lie) 
2,45 


15,47 
30,57 
23,96 
30,00 
100,00 


Förkortningar. 


m. a. = mycket allmän. 
a. = allmän. 
t. a. = tämligen allmän. 
h. o. d. = här och där (9—15 ställen). 
t. r. = tämligen rar (5-8 lokaler). 
r. = rar (2—4 lokaler). 


m. r. = mycket rar (få indiv. pä ett enda ställe).!) 


1) I ofvanstäende tabell äro a. och t. a. sammanförda under ru- 
briken allmänna, h. o. d. och t. r. betraktade ss. spridda, och slutligen 
r. och m. r. ss. sällsynta. 


10 


Phanerogame. 
Dicotyledone&. 


Pulsatilla vernalis (L.) Mill. h. o. d. pä moar i de inre 
delarna af omr.; r. i Wuoksenomr. (antr. endast invid Pam- 
pas (Korpilaks) i S:t Andrea). Längs Ladogastranden a. pä 
sandmoarna vid Vavoja. 

Anemone nemorosa L. r. i de inre delarna, längs Wuok- 
sen (från S:t Andres kyrka) allmännare (isynnerhet riklig pä 
Kuparsaari). Antr. i lundar äfven i Räisälä (Näpinlaks) och 
i Hiitola (Kyrkobyn). 

A. hepatica L. t. a. i Wuoks. omr. och Lad. str.; h. o. d. 
— t. r. i inre omr. 

Myosurus minimus L. r.?, antecknad från S:t Andre: 
Oravankytö; Kirvus: Sairala; Jääskis: Ahola. 

Thalictrum flavum L. t. r. Kaukola: Rami, Tervola; Kir- 
vus: Inkilä, Sairala, Kyrkobyn, Tietävälä. 

Ranunculus polyanthemos L. a. i Wuoks. omr. pä friska 
ängsbackar; t. a. i inre omr. 

R. repens L. a. 

R. acris L. m. a. 

R. auricomus L. m. a. 

R. lingua L. h. o. d. i Wuoks. omr.: i Wuoksens vikar, 
i åar och bäckar; t. r. i inre omr. (i Tietävälä & ymnig); 
ängs Lad. str. i Veijalanjärvi. 

R. flammula L. r. Kaukola: Kyrkobyn, Rami; Jääskis: 
Järvenkylä; i diken. 

*R. reptans (L.) a. isynnerhet pä leriga, långgrunda sjö- 
stränder. 

R. sceleratus L. m. r.?, anteckn. endast i Räisälä i Hy- 
tinlaks viken. 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 147 


Batrachium heterophyllum S. F. Gray a. i Wuoksens 
vikar samt i sjöar och äar. 

B. confervoides (Fr.) r. Hiitola i vattenranden pä läng- 
grund, lerig strand af Veijalanjärvi; äfven pä Pukinniemi enl. 
H? MSK: 

Trollius europsus L. r. i inre omr. (Kirvus: Prestgärden, 
Tietävälä); h. o. d. pä friska ängsbackar i Wuoks. omr.; a. 
längs Lad. str. 

Caltha palustris L. m. a. 

Aguilegia vulgaris L. r. Kirvus prestgärd, pä gammal 
trädgärdstomt, förvildad. 

Actza spicata L. h. o. d., rikligare (t. a.) i Wuoks. omr. 
och pä Lad. str. 


Nymphea alba 1. t. a. 

Nuphar luteum (L.) Sm. t. a. — a. 

N. pumilum (Timm.) DC. r. Jääskis: Järvenkylä, Pieppo- 
lanlampi och i den därifrän rinnande bäcken. 


Chelidonium majus L. r. Räisälä: Kyrkobyn och vid Nä- 
pinlaks (ymnigt i en med några hasselbuskar uppblandad 
alskog); Hiitola: Kyrkogärden. 


Fumaria officinalis L. a. 


Raphanus raphanistrum L. h. 0. d. — t. a. 

Barbarea stricta Andrz. h. o. d. i Wuoks. omr. pä till- 
landningar och i diken pä fukt. ängar; ngt. allmännare längs 
Lad. str.; m. r. i inre omr. (ant. frän Ahola vid Wuoksen). 

B. vulgaris R. Br. r. pä ängar i Wuoks. omr. S:t An- 
drex: Korpilaks (Pampas); Räisälä gård (rikl.), Ivaskansaari. 

Turritis glabra L. t. a. 

Arabis suecica Fr. t. a. 


148 John Lindén. 


A. thaliana L. t. a. i Wuoks. omr., t. r. i inre omr.; ej 
ant. frän Lad. str. 

Nasturtium palustre (L.) DC. h. o. d. pä sjöstr. och i 
diken. 

N. armoracia (L.) Fr. r. Kaukola: Miinakoski, pä en 
strandbrant tämligen rikl. 

Cardamine pratensis L. t. a. i Wuoks. omr. pä ä- och 
sjöstr.; r. i inre omr. (Kirvus kyrkoby); ej obs. längs Lad. str. 

C. amara L. t. r. Kirvus: Tietävälä; Jääskis: Laitila, Jär- 
venkylä, Ahola. Formen hirta Wimm. & Grab. insaml. i 
Hiitola: Vavoja. Anträff. alltid i bäckar och källdrag. Torde 
ej saknas inom Wuoks. omr. 

C. parviflora L. r. Täml. spars. pä stenig och grusig fors- 
strand vid Tiurinkoski i Räisälä. 

Erysimum cheiranthoides L. t. a. 

Sisymbrium sophia L. r. Kaukola: Järvenpää gvarn; 
Kirvus: Kyrkobyn; Jääskis: Ahola; pä gärdstomter. 

S. officinale (L.) Scop. r. Kirvus prestgärd; Jääskis: 
Järvenkylä; pä gärdstomter. 

[Brassica campestris L. torde ej saknas i omr.] 

Sinapis arvensis L. r. Sågs blott vid Hatula gästgifveri 
i S:t Andrea. 

Farsetia incana (L.) R. Br. r. På en sandig backe vid Hii- 
tolanjoki och pä gärdstomt i Kirvus kyrkoby. 

Draba verna L. r. S:t Andrex: Olkinuora; Kirvus: Sai- 
rala; Räisälä gård; Kaukola: Kyrkobyn; pä torra backar och 
vid vägkanter. 

Camelina fetida (Schkuhr.) Fr. t. r., antecknad i lin- och 
hafreäkrar i Kirvus (Kyrkobyn, Virola, Sairala, Vasikkala och 
Tietävälä). 

C. sativa Fr. r. Förek. ymnigt i linäker vid Hatula gäst- 
gifveri i S:t Andree. 

Subularia agvatica L. h. o. d. pä dyiga sjöstr., ofta ymn. 
(Veijalanjärvi, Korsjärvi och Jääskjärvi vid Kärkkäälä), stun- 
dom (Pieppolanlampi i Jääskis) blommande under vatten. 

Thlaspi arvense L. m. a. 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 149 


Lepidium ruderale L. r. Spars. antr. pä torra backar vid 
landsvägar, inom byar. S:t Andre: Hatula; Räisälä gård. 
Capsella bursa-pastoris (L.) Med. m. a. 


Viola mirabilis L. t. a. i steniga lundar inom Wuoks. 
omr.; i inre omr. ant. endast frän Tietävälä (Lapakonmäki) 
i Kirvus; längs Lad. str. nära Hiitolanjokis mynning i Veija- 
lanjärvi. — På par undantag när ingick alltid lind i mer el- 
ler mindre väsentlig grad beständbildande i dessa lundar. 

V. Riviniana Rchb. h. o. d. i lundar och bördiga björk- 
skogar. 

V. rupestris Schmidt h. o. d. pä moar och torra backar. 

V. canina L. m. a. Bland former, som observ., torde en 
med bladliknande, flikiga stipler, montana (L.), och en för- 
modad hybrid V. Riviniana x canina, bäda frän en lund 
vid Pampas (S:t Andrea, Korpilaks), förtjäna omnämnande. 

V. stagnina Kit. r. Hiitola: Pukinniemi enl. H. M. F. 

V. umbrosa (Wg.) Fr. r. Förekommer rikl. pä tillandnin- 
garna å södra sidan af Papinsaari udde vid S:t Andres kyrka. 

V. palustris L. a. 

V. epipsila Ledeb. r. S:t Andres: Oravankytö; Kirvus: 
Sairala, Tietävälä. Förekommer pä buskrika sjöstränder och 
läglända Salix-bevuxna skogsmarker. — I Oravankytö pä- 
träffades tillsamman med V. epipsila och V. palustris en 
egendomlig form, förmodligen V. epipsila x palustris. 

V. tricolor L. t. a. — a. Var. arvensis (Murr.) m. a. 


Drosera longifolia L. r. Antr. endast pä väta af Spha- 
gnum täckta träskstränder i Jääskis: Laitila (Mutkalampi), 
Kärkkäälä. 

Dr. rotundifolia L. a. pä myrmarker och försumpade 
träskstr. 

Parnassia palustris L. ant. endast från det inre omr., 
spars. mellan Sairala och Kirvus kyrka samt i Tietävälä. 
I medlet af augusti t. a. pä ängarna i Jääskis. Torde in- 
galunda saknas i Wuoks. omr. och Lad. str. 


150 John Linden. 


Agrostemma githago L. r.? Ant. blott i inre omr., växande 
i hafre- och kornäkrar i Kirvus (Kyrkobyn, Virola, Tietävälä) 
och Jääskis (Laitila). Den förkrympta formen nana Hn. sägs 
pä Kirvus prestgärd. 

Lychnis flos-cuculi L. a. 

Viscaria vulgaris Rehl. a. 

V. alpina (L.) G. Don. m. r. Några utbl. indiv. antr. pä ett 
berg pä Papinsaari vid S:t Andres kyrka. 

Melandrium pratense (Rafn.) Rehl. t. r., merendels pä 
torra backar. Räisälä: Tiurinkoski; Kaukola: Rami; Kirvus: 
Kyrkobyn, Virola; Jääskis: Ahola, Virola gård. 

Silene inflata Sm. r. Observ. endast i inre omr. pä ste- 
niga backar och i äkrar (Kirvus: Korsjärvi; Jääskis: Laitila, 
Järvenkylä) samt t. 0. m. i en starkt skuggig björkskog 
(Vasikkala i Kirvus). Torde ej saknas i Wuoks. omr. 

S. nutans L. r. Jääskis: Pelkola, pä torra backar och 
dikeskanter vid landsvägen. 

S. rupestris L. r. Jääskis: Kärkkäälä, pä bergen vid 
Jääskjärvis stränder. 

Gypsophila muralis L. ant. blott frän Jääskis, men här 
t. a. pä torra sterila backar och vid vägkanter; rikl. observ. 
t. ex. vid Ahola, Järvenkylä och Kärkkäälä. 

Dianthus deltoides L. a. 


Cerastium vulgatum L. a. 

Stellaria nemorum L. r. Hiitola: rikl. i lunden vid Vei- 
jalanjärvis norra ända. 

St. media (L.) Cyrill. a. 

St. holostea L. r. Hiitola: pä kyrkogärden och ymn. i 
lundar vid Veijalanjärvi. 

St. palustris (Murr.) Retz «& glauca With. t. a. i Wuoks. 
omr. och längs Lad. str.; t. r. i inre omr. Utom denna form 
ant. var. Dilleniana (Moench) i Kaukola: Tervola och Mert- 
salmenlampi samt formen micropetala Krok. i Kaukola: Kor- 
tesalmi. 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 151 


St. graminea L. a. Den vackra, egendomliga skuggfor- 
men juncea (Fr.) antecknades i Räisälä: Sirlaks; Kirvus: 
Tietävälä; S:t Andrex: Papinsaari; denna form trifves i 
lundar pä väl skuggade klippafsatser o. d. 

St. uliginosa Murr. r. Hiitola: Veijalanjärvi; Kirvus: 
Heräjärvi; Jääskis: Laitila (flerst.); i källdrag. 

St. Friesiana Ser. r. Hiitola: nära Hiitolanjokis myn- 
ning; Kirvus: Korsjärvi, Tietävälä; i steniga lundar och skog- 
bevuxna bergsluttningar. 

Arenaria trinervis L. a. — t. a. 

A. serpyllifolia L. h. o. d. 

Sagina nodosa (L.) Fenzl. r. Kaukola: Rami, öar i La- 
dogä, täml. spars. pä sandiga och steniga stränder. 

S. procumbens L. a. 

Spergula arvensis L. a. 

Sp. vernalis Willd. antr. h. o. d. pä berg i Räisälä och 
Kaukola (äfven vid Rami) och ännu spars. nära Vavoja 
i Hiitola; i det inre omr. täml, rikl. i Kuismala i Kirvus. 

Spergularia campestris (L.) Aschers. a. — t. a. 


Elatine hydropiper L. t. r. Kirvus: Kyrkobyn, Torajärvi, 
Kirvunjärvi; Jääskis: Jääskjärvi; Hiitola: Veijalanjärvi. — 
Uppträder pä något dyiga sjöstränder, oftast tillsamman med 
Subularia agvatica. ') 


Malva borealis Wallm. r. Jääskis: Ahola, t. rikl. pä en 
gårdsplan. | 

Tilia septentrionalis Rupr. t. r. i inre omr. och Lad. 
str.; i Wuoks. omr. a. Mest anträffades detta trädslag i 
buskform (S:t Andrea: Kuparsaari, Pampas; Kirvus: Sairala, 
Tietävälä, Kuismala (Viialampi); Hiitola: Kyrkobyn), men i 
Wuoks. omr., där detsamma förekom allmännare och rikli- 

1) Prof. Salan har enl. benäget meddelad uppgift anträffat utom 


Elatine hydropiper äfven E. triandra och Bulliarda agvatica pä en öf- 
versvämmad strand af Wuoksen i S:t Andres vid Kyrkobyn. 


152 * John Lindén. 


gare (isynnerhet pä holmarna i Räisälä), voro 5—8 m. träd 
ej sällsynta. Enstaka stora träd ant. pä Pöyryniemi (jfr. no- 
ten sid. 126) och i Kuismala i Kirvus, der ett 11 m. högt, 
enstaka träd observ. midt i byn. 


Hypericum gvadrangulum L. a. 
H. perforatum L. h. o. d. i inre omr., ej ant. i Wuoks. 
omr., men saknas säkerligen icke. 


Acer platanoides L. h. o. d. — t.r.i de humusrika lun- 
darna i Wuoks. omr. (S:t Andres: Kuparsaari; Räisälä: Tuu- 
lankoskensaari, Härskiänsaari, holmar nära Unnunkoski; 
Kaukola: Järvenpää). Hiitola: Kyrkobyn (enl. uppg.); i det inre 
omr. antecknades endast enstaka, knappt manshöga buskar 
i Kirvus pä den af en för trakten i öfrigt egendomlig växt- 
lighet (Viola miralibis, Tilia, Hieracium prenanthoides, Epi- 
pogon aphyllus m. fl.) utmärkta Lapakonmäki, österut från 
Tietävälä by. — Lönnen uppträder öfverallt mycket sparsamt 
men kan på holmarna i Wuoksen i Räisälä och Kaukola nå 
en höjd af 4—6 m. 


Geranium silvaticum L. m. a. — a. 

G. Robertianum L. r. Räisälä: Sirlaks, enstaka indiv. pä 
skugg. klippafsatser; S:t Andree: Papinsaari, pä tillandnin- 
gar ymn. 

Erodium cieutarium L/Herit. r. Kaukola: Järvenpää; 
Kirvus: Kyrkobyn (allm.); Jääskis: Järvenkylä; antr. pä gärds- 
tomter och i potatisland. 


Impatiens noli-tangere L. r. Hiitola: Kyrkobyn; Jääskis: 
Kyrkobyn, Ahola (t. a. i bäckdalarna, hvilka talrikt här före- 
komma); S:t Andrex: Oravankytö. 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 155 


Oxalis acetosella L. a. En form med violetta kronblad, 
lilacina Lange, förekom t. rikl. i löfskog vid Sairala i Kirvus. 


Frangula vulgaris Reichb. t. a. — a., antr. oftast vid 
ästränder. I Kaukola kyrkoby observ. en 5 m. hög yfvig bu- 
ske, växande pä en bergafsats. 


Trifolium medium (L.) Huds. h. o. d. 

Tr. pratense L. a. 

Tr. arvense L. r. Kaukola: Järvenpää gvarn; Jääskis: 
Ahola; S:t Andres: Hatula; pä torra backar. 

Tr. hybridum L. h. o. d. 

Tr. repens L. m. a. 

Tr. spadiceum L. a. 

Tr. agrarium L. h. o. d. pä torra steniga backar och i 
åkrar (Jääskis: Laitila). 

Lathyrus silvestris L. t. r., antr. endast i Wuoks. omr. 
S:t Andre: Pampas; Räisälä: Tuulankoskensaari, Näpinlaks, 
Ivaskansaari, Hytinlaks; Kaukola: nära Järvenpää, rikl. pä 
stenig lindbevuxen ängsbacke. 

IL. palustris L. r., antr. endast pä Hiitolanjokis strand. 

IL. pratensis L. a. 

Orobus vernus L. h. o. d. — t. r. i inre omr.; a. i Wuoks, 
omr., i lundar och pä steniga skogsbackar. 

Vicia silvatica L. t. r. i Wuoks. omr, (S:t Andree: 
Pampas; Räisälä: Tuulankoskensaari, Hytinlaks; Kaukola: 
Miinajoki); r. i inre omr. [Kirvus: Tietävälä (Lapakonmäki); 
Jääskis: Pelkola (Pullinkorpi)]; i lundar. 

V. eracca L. m. a. 

V. sepium L. t. a. 

V. sativa L. r. S:t Andrea: Hatula. 

*V. angustifolia (L.) Reichard t. a. — h. o. d. 

Ervum hirsutum L. t. a. 


Prunus padus L. a. 


154 John Linden. 


Spirgea ulmaria L. m. a. Var. denudata antr. h. o. d. 
med hufvudformen. 

Rubus idaus L. m. a. — a. 

R. saxatilis L. a. 

R. arcticus L. icke obs. i Wuoks. omr. (enl. hörsägen 
torde den finnas spars. i Räisälä); i inre omr. och Lad. str, 
(Hiitola, Vavoja) h. o. d. 

R. chameemorus L. t. a. 

Fragaria elatior Ehrh. r. I Kaukola kyrkoby observera- 
des nägra enstaka indiv., hvilka spridt sig frän en gammal 
trädgärd. 

Fr. vesca L. m. a. 

Comarum palustre L. a. 

Potentilla anserina L. t. a. 

P. argentea L. a. 

P, tormentilla Neck. m. a. 

P. norvegica L. h. o. d., oftast pa svedjade backar. 

Geum urbanum L. r. Hiitola: Kyrkobyn, bördig backslutt- 
ning vid stranden af Veijalanjärvi; Jääskis: Ahola, i bäck- 
dalar. 

G. rivale L. m. a. 

Rosa cinnamomea L. t. a. pa ängsbackar (äfven i lun- 
dar) i Wuoks. omr.; i inre omr. t. a. (Kirvus: Kuismala, Kors- 
järvi (längs ästränder), Tietävälä; Jääskis: Ahola). 

Agrimonia eupatoria L. r. Jääskis: Pelkola, pä torra 
backar vid vägen. 

A. pilosa Ledeb. r. „Räisälä“ (W. Nylander, Flora Ka- 
relica sid. 145). 

Alchemilla vulgaris L. m. a. 


Pyrus malus 1. r. Pätr. spars. inom Wuoks. omr., växande 
pä rik mylla vid ängskanter, stötande till vackra lindskogar. 
Ett grenigt, 2,5 m. högt träd ant. vid Miinajokis mynning i 
Kaukola. 5—6 yfvigt greniga, spridt växande, 3—4 m. höga 
träd observ. pä Härskiänsaari i Räisälä. — 1 Kirvus, Virola 
torde enl. hörsägen ett vildt äppelträd förefinnas. 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 155 


Sorbus aucuparia L. a. pä ängsbackar, bäckbranter o. s. v. 
samt ingär som en mer eller mindre väsentlig beständsdel 
i alla skogar, merendels dä under buskform. Pä de steniga 
och bergiga holmarna i Ladoga utanför Rami antr. endast 
lägväxta buskar. 


Epilobium augustifolium L. m. a. 

E. montanum L. a. 

E. palustre L. a. 

Circea alpina L. t. r. S:t Andrea, Oravankytö; Hiitola: 
Kyrkobyn; Räisälä: Sirlaks; Jääskis: Ahola (t. a. i bäckdalar): 
antr. pä läglända skugg. skogsmarker. 


Hippuris vulgaris L. r. Hiitola: Veijalanjärvi; Kaukola: 
Kyrkobyn, Järvenpää; Kirvus: Tietävälä. — I starkare ström- 
mande vatten tvingas växten delvis eller helt och hället un- 
der vattnet och öfvergär mer eller mindre fullständigt till 
modif. fluitans (Web.) Wigg., som observerades i Tietävälä 
och Järvenpää. 

Myriophyllum alterniflorum DC. t. a. i åar och bäckar. 


Callitriche vernalis L. a. Pä uttorkade sjöstr., pussar 
0. s. v. påträffas ofta modif. repens Hn. 
C. autumnalis L. r. Sågs blott i Jääskis, i Kasila å. 


Lythrum salicaria L. h. o. d. — t. a. pä ästränder. 
Peplis portula L. r., observ. i S.t Andres: Hatula, pä 
den dyiga kanten af en större vattenpuss. 


Montia fontana L. t. a. 


Scleranthus annuus L. a. 


156 John Linden. 


Sedum telephium L. h. o. d., ej anteckn. i Hiitola. 

S. acre L. t. r. Kaukola: Kyrkobyn, Rami; Hiitola: Va- 
voja; Kirvus: Vasikkala. 

Bulliarda agvatica (L.) DC. r., ant. frän Torajärvis ve- 
stra strand och frän Jääskjärvi (se noten sid. 151). 


Ribes grossularia L. m. r. En liten buske pä berg, pä 
Papinsaari nära S:t Andrex kyrka. 

R. nigrum t. a. pä bäck- och ästränder, i bäckdalar 
och stundom i lundar. 

R. rubrum L. r. Nägra stora buskar i en bäckdal vid 
Räisälä gärd. 

R. alpinum L. m. r. Tvänne lägre buskar finnas pä en 
stenig skogsbacke vid Tiurinkoski i Räisälä; ansågs af be- 
folkningen, som först visade mig till denna växt, för en stor 
raritet. Något namn pä densamma var ej bekant. 


Chrysosplenium alternifolium L. r. S:t Andrea: Ora- 
vankytö (lägländ, vät skogsmark); Hiitola: Kyrkobyn; Jääskis: 
Ahola (i bäckdalar vid Wuoksen). 


Angelica silvestris Fr.') t. a. Formen major Hn. ob- 
serv. i Jääskis: Kärkkäälä. 

Selinum carvifolia L. r. Täml. rikl. pä buskrika skogsän- 
gar 1 Jääskis: Kasila, Kärkkäälä. 

Peucedanum palustre (L.) Mcench. t. a. 

Heracleum sibiricum L. t. r. i Wuoks. omr. och Lad. 
str. Kaukola: Järvenpää, Rami; Räisälä: Kyrkobyn; Hiitola: 
Vavoja. 

Cerefolium silvestre (L.) Bess. m. a. 


1) För kuriositetens skull kan anmärkas, att säväl af denna art 
som af Peucedanum palustre anträffades monströst utvecklade blomfloc- 
kar, i det alla de enskilda blomflockskaften uppträdde regelbundet blad- 
bärande. 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 157 


Cicuta virosa L. t. a pä gungfly och längs ästränder. 

Aegopodium podagraria L. a. i lundar och längs skugg. 
buskrika ästränder. 

Pimpinella saxifraga L. m. a. 

Carum carvi L. r.? Observ. endast i Hiitola: Vavoja 
och i Kirvus kyrkoby. 


Lonicera xylosteum L. t. r. och antr. i enstaka bu- 
skar i det inre omr. (nära Sairala i Kirvus nägot rikli- 
gare). I Wuoks. omr. t. a., rikl. särskildt i de vackra lind- 
skogarna pä Tuulankoskensaari m. fl. öar i Räisälä och vid 
Miinajokis mynning i Kaukola. I Lad. str. omr. t. rikl. i 
lunden vid Veijalanjärvi. — Öfver 2 m. höga buskar anträf- 
fades ej. 

Linnea borealis L. t. a. 


Adoxa moschatellina L. r., täml. spars. i lunden vid Vei- 
jalanjärvi i Hiitola. 

Viburnum opulus L. t. r. i inre omr., spars. antr. 1 S:t 
Andrex (Hatula, Liikola) och Kirvus (Inkilä, Tietävälä och 
Sairala). I Wuoks. omr., där den för det mesta åtföljer Lo- 
nicera, är den t. a. Antr. täml. rikl. äfven pä holmar i La- 
doga utanför Rami. — De största buskarna (omkr. 3 m. 
höga) obs. i Hiitola. 


Galium boreale L. t. a. i Wuoks. omr. och Lad. str.; 
i inre omr. h. o. d. — t. 1. 

G. mollugo L. a Såsom var. ochroleucum (Fr.) har jag 
antecknat en form med gulhvita bir. från S:t Andres: Ha- 
tula; den förekom pä en torr backe nära gästgifveriet. 

G. uliginosum L. m. a. 

G. palustre L. a. 

G. trifidum L. r. Kaukola: Kyrkobyn (flerst.); Jääskis: 
Laitila (Mutkalampi); pä gungfly. 


158 John Linden. 


G. verum L. t. r. Kaukola: Kyrkobyn (flerst.); Kirvus: 
Kyrkobyn, Sairala; S:t Andre: Hatula. 
*G. Vaillantii DC. m. a. 


Valeriana officinalis L. h. o. d. pä å- och sjöstränder. 


Succisa pratensis Mcench. a. 
Trichera arvensis (L.) Schrad. a. — m. a. 


Bidens cernua L. r., ant. endast i S:t Andrex: Hatula. 


Förekommer antagligen äfven längre söderut längs Wuoksen- 
stranden. 


B. tripartita L. a. 


Senecio vulgaris L. h. o. d. pä gärdstomter och i od- 
lingar. 

Anthemis tinctoria L. h. o. d. — t. r. i Wuoks. omr.; 
t. a. i inre omr.; oftast pä torra, soliga backar. 

A. arvensis L. a. i äkrar. 

Achillea millefolium L. m. a. 

Chrysanthemum leucanthemum L. m. a. 

Matricaria inodora L. m. a. pä gärdsplan., i diken o. s. v- 

[M. chamomilla L. förekommer antagl., ehuru ej observ.| 

M. discoidea DC. a. 

Tanacetum vulgare L. h. o. d. i Wuoks. omr. och äf- 
ven ant. i Vavoja i Hiitola men i inre omr. observ. endast i 
S:t Andree: Hatula, pä en gårdsplan. 

Artemisia absinthium L. t.r. Hiitola: Sikiönmäki; Kau- 
kola: Miinakoski, Järvenpää, Kortesalmi; Kirvus: Prestgärden; 
Jääskis: Kärkkäälä; pä torra backar inom byar eller pä gärds- 
tomter. 

A. vulgaris L. a. 

Gnaphalium uliginosum L. m. a. 

Gn. silvatieum L. t. a. 

Antennaria dioica (L.) Geertn. m. a. 

Filago montana L. h. o. d. pä mycket torra backar. 

Solidago virgaurea L. a. — m. a. 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 159 


Erigeron acris L. a. Bland de former, under hvilka 
denna art anträffades, förtjänar omnämnas en n. meterhög, 
slankig, rent ljusgrön och glatt skuggform, af hvilken 3 indiv. 
obs. i Jääskis: Laitila, växande i djup skugga i lägländ, tät 
björkskog. 

Eupatorium cannabinum L. r. Kaukola: Rami. Antr. 
rikl. pä de steniga str. af tvä smä holmar i Ladoga. 

Tussilago farfara L. förekommer allm. och rikl. pä Wuok- 
sens stränder (redan pä lerbranterna vid Imatra, Ahola o. s. 
v.), men i inre omr. för öfrigt anträffad endast i Kirvus: 
Tietävälä; i Lad. str. ej observ. 

— Carlina vulgaris L. t. r. i Wuoks. omr. och Lad. str. 
(S:t Andres: Korpilaks (Pampas), Kaskisenkylä, Oravankytö; 
Kaukola: Järvenpää, Rami); ej längt utom Wuoks. omr. är 
den i de inre delarna af omr. anträffad vid Sirlaks i Räisälä; 
förekommer dels pä torra, ljungbevuxna skogsbackar dels pä 
nägot friskare soliga ängsbackar. 

Lappa tomentosa (Mill.) Lam. r., ant. endast från Kir- 
vus: Kyrkobyn; Jääskis: Ahola. 

L. minor (L.) Schkuhr. h. o. d. — t. r. 

Cirsium lanceolatum (L.) Scop. t. a. vid vägkanter. 

C. heterophyllum (L.) All. a. 

C. heterophyllum x palustre Näg. m.r. Jääskis: Laitila. 
5—6 individer observ. pä en fuktig äng och i en af den- 
samma uppbruten, med hafre besädd nyodling. På ängen 
och äkerrenarna växte jämte hybriden såväl €. heterophyl- 
lum som C. palustre. 

C. palustre (L.) Scop. a. 

C. arvense (L.) Scop. m. a. 

Carduus crispus L. r. Hiitola: Kyrkobyn, pä äng vid väg- 
kant; S:t Andres: Hatula gästgifveri. 

Centaurea jacea L. h. o. d. i Wuoks. omr. och Lad. 
str.: Räisälä: Kyrkobyn, Ivaskansaari; Kaukola: Kyrkobyn, 
Miinajoki, Järvenpää, Rami; i inre omr. nära gränsen till 
Wuoks. omr. antr. vid Sirlaks i Räisälä. 

C. phrygia L. a. i Wuoks. omr. och Lad. str. pä ängs- 
backar, i lundar o. s. v. I det inre omr. r., ant. från Kirvus: 


160 John Lindén. 


Vasikkala, Tietävälä (äbrant); Jääskis: Kärkkäälä (i lägländ 
alskog vid Jääskjärvi antr. en enda individ). 

C. cyanus L. m. a. 

C. scabiosa L. r. Kaukola: Kortesalmi; Räisälä: Sirlaks; 
pä ängsbackar. — Torde ej saknas i Wuoks. omr. 

Mulgedium sibirieum (L.) Less. r. Kaukola: Rami, pä 
små holmar i Ladoga, tillsamman med Eupatorıum canna- 
binum; Kirvus: Vasikkala, ästrand. I Wuoks. omr. ej observ. 

Sonchus arvensis L. h.o.d. Var. levipes Koch observ. 
i potatisäker i Jääskis, Järvenkylä. 

S. asper (L.) All. r. Kirvus: Kyrkobyn; Jääskis: Ahola: 
S:t Andree: Liikola, Hatula; pä trädesäkrar. 

S. oleraceus L. r. sågs blott i Jääskis: Järvenkylä, i 
potatisland. 

Taraxacum officinale (Web.) Wigg. m. a. 

Hieracium umbellatum L. m. a. 

H. prenanthoides Vill. r., ej synnerligen sparsamt 
tvenne lundar vid Lapakonmäki i Kirvus: Tietävälä. 
. vulgatum Fr. a. 
. e&esinm Fr. t. a. 
. murorum L. h. o. d. 
. pilosella coll. m. a. 
auricula L. a. 
. suecicum Fr. !). 
. subpratense Norrl. 
. pratense Tausch. 
. septentrionale Norrl. t. a. 
. neglectum Norrl a. 

Crepis paludosa (L.) Meench. h. o. d. — t. a. i fukt. läg- 
lända skogar, bäckdalar och pä fukt. ängar. 

Cr. tectorum L. m. a. 

Leontodon hispidus L., i Lad. str. omr. antr. rikl. i Rami 
och Hiitola pä torra, soliga backar;i det inre omr. sparsam- 
mare, antecknad från Kaukola: Kortesalmi; Räisälä: Juokse- 


[SN 


öd do md Hd Hm 


1) Om denna och några följande Hieracier kan ej säker utbred- 
ning meddelas. Detta släkte blef för resten mer än tillbörligt försum- 
madt. 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 161 


mankylä; Kirvus: Tietävälä; Jääskis: Laitila; i björkskogar ; 


ej ant. i Wuoks. omr. — Af den glatta formen glabratus 
Koch togs en individ i Kaukola: Kortesalmi. 
L. autumnalis L. a. — m. a. isynnerhet pä äkerrenar. 


Hypocheris maculata L. a. 

Cichorium intybus L. r. Kirvus: Sairala, Tietävälä; Jääs- 
kis: Ahola; i potates- och hafreäkrar. 

Lampsana communis L. m. a. 


Campanula cervicaria L. t. r. Kaukola: Kyrkobyn, Rami; 
Kirvus: Kuismala, Tietävälä; Jääskis; Laitila, i skugg. friska 
björkskogar och lundar. 

C. glomerata L. a. 

C. rotundifolia L. a. 

C. persicifolia L. t. a. 

C. patula L. m. a. 


Lobelia Dortmanna L. t. r. — h. o. d., antecknad en- 
dast ifrän inre omr. Räisälä: Juoksemanjärvi; Kirvus: Kun- 
nustainen, Heräjärvi, Keskinen ; Jääskis: Mutkalampi (spars.). 


Calluna vulgaris L. m. a. 

Myrtillus uliginosa (L.) Drej. a. 

M. nigra Gilib. m. a. 

Vaccinium vitis-idea L. m. a. 

Oxycoccus palustris Pers. a. 

"0. microcarpus Turcz. h. o. d. 

Arctostaphylos uva-ursi L. a. 

Chamzdaphne calyculata (L.) Moench. a. i myrar. 

Andromeda polifolia L. t. a. 

Ledum palustre L. a. 

Pyrola umbellata L. t. r. S:t Andres: Sintola, Papin- 
saari, Talikkala; Kirvus: Sairala; Räisälä: nära Tuulankoski, 
Sirlaks (nära Mustajärvi); Kaukola: äsen vesterut frän kyr- 


EN 


162 John Lindén. 


kan. — Anträffas merendels pä ässluttningar, bevuxna med 
nästan ren tallskog. 

P. uniflora L. t. r. i friska tallskogar, S:t Andree : Sin- 
tola; Jääskis: Laitila, Ahola; Kirvus: Korsjärvi, Kyrkobyn, Tie- 
tävälä; Räisälä: Sirlaks; Hiitola: Kyrkobyn. I Wuoks. omr. 
och Lad. str. säledes sällsyntare än i inre omr. 

P. chlorantha Sw. h. o. d. i tallskogar. 

P. rotundifolia L. m. a. 

- P. media Sw. t. r. Hiitola: Vavoja; Räisälä: Sirlaks, 
Juoksemankylä; Kirvus: Kyrkobyn, Sairala, Tietävälä; Jääskis: 
Laitila; i tallskogar. Inom Wuoks. omr. ej observ. 

P. minor L. a. 

P. secunda L. m. a. 

Monotropa hypopitys L. r. Jääskis: Laitila (björkskog), 
Kärkkäälä (blandskog). 


Gentiana amarella L. r. S:t Andres: Hatula (enl. stud. 
J. Mansikkas herb.). 
Menyanthes trifoliata L. a. 


Polemonium ceruleum L. t. r. S:t Andres: Hatula, Ilma- 
toivola samt inom Wuoks. omr. Oravankytö; i Lad. str. omr. 
allmännare, ant. i Kaukola: Rami; Hiitola: Pukinniemi (rikl.), 
Hiitolanjoki. 


Cuscuta europea L. r. S:t Andrex: Hatula; Kirvus: Tie- 
tävälä; Kaukola: Kyrkobyn; parasit. pä Urtica dioica. 


Anchusa arvensis (L.) M. v. Bieb. r., ant. endast i inre 
omr. Kirvus: Kyrkobyn, Virola; Jääskis: Ahola; i hafreäkrar. 
Pulmonaria officinalis L., ant. i inre omr. endast frän 
Kirvus: Tietävälä (m. spars.); Lad. str.: Hiitola: Kyrkobyn; i 
Wuoks. omr. rikligare: S:t Andrea: Korpilaks (Pampas, pä 
tvänne ställen t. rikl.); Räisälä: Tuulankoskensaari; Kaukola: 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 163 


Miinajokis mynning (rikl.). Uppträdde i lindbevuxna lundar, 
oftast tillsamman med Viola miralilis. 

Echium vulgare L. m. r. Par ind. observerades pä en 
med klöfver och timotej besädd äng vid Kaukola kyrka. 

Lithospermum arvense L. r. obs. endast i Kaukola: 
Rami; Hiitola: Vavoja; Kirvus: Tietävälä. Saknas säkert icke 
i Wuoks. omr. 

Myosotis palustris (L.) Roth. t. a. i Wuoks. omr. och 
längs Lad. str., men i det inre omr. tagen blott under for- 
men laxiflora (Reichb.) i Jääskis, i en bäck vid Järvenkylä ; 
formen strigulosa (Reichb.) togs i Kaukola kyrkoby. 

M. cespitosa C. F. Schultz t.a. i diken och pä ästrän- 
der. Modif. repens G. Don. togs pä en sandig forsstrand vid 
Inkilä i Kirvus. 

M. arvensis (L.) All. a. 

M. strieta Link. t. a, åtminstone i Wuoks. omr.; i inre 
omr. ant. från Kaukola: Kortesalmi (täml. rikl.) och S:t An- 
dre: Hatula, Ilmatoivola, Jaakonsaari. 

Asperugo procumbens L. r. pä gärdstomt i Kaukola: 
Järvenpää. 


Hyoscyamus niger L. r. Kaukola: Kyrkogården, Järven- 
pää, pä gärdstomt. 

Solanum dulcamara L. h. o. d. i Wuoks. omr. och Lad. 
str.; i inre omr. antr. endast i Kirvus: Tietävälä ästrand. 


Verbascum thapsus L. h. 0. d. — t. r. 

V. nigrum L. t. r. Hiitola: Kyrkogården; Kaukola: Jär- 
venpää, Kyrkobyn; Kirvus: Kyrkobyn, Virola; Jääskis: Jär- 
venkylä (rikl.); S:t Andres: Kyrkobyn (enl. Salan). 

Scrophularia nodosa L. t. a. 

Linaria vulgaris Mill. h. o. d. 

Veronica longifolia L. t. a.; rikl. pä stränderna af Va- 
sikkala och Tietävälä äar i Kirvus. Var. maritima (L.) antr. 
pä öar i Ladoga utanför Rami. 

V. officinalis L. a. 


164 John Linden. 


V. chamadıys L. a. 

V. scutellata L. jämte var. villosa Schum. t. a. 
V. serpyllifolia L. a. 

V. verna L. a. 

V. arvensis L. h. 0. d. — tr: 


V. agrestis L. r. Kirvus: Kyrkobyn, i trädgärd. 

Limosella agvatica L. r. Hiitola: Veijalanjärvi; Kirvus: 
Kyrkobyn, i vattenpuss. 

Odontites rubra Gilib. h. o. d.?, ant. från Kirvus: Kyrko- 
byn, Tietävälä, vid vägar; Jääskis (a.) t. ex. vid Järvenkylä 
ymn. pä fukt. äng vid Pieppolanlampi; S:t Andres: Hatula, 
t. rikl. pä Wuoksens stränder. Antagligen ej sällsynt i 
Wuoks. omr. 

Euphrasia officinalis L. a. 

Rhinanthus major Ehrh. a. 

Rh. minor Ehrh. a. 

Pedicularis palustris L. m. a. 

Melampyrum nemorosum L., observerad endast i Wuoks- 
omr. oeh Lad. str., i Räisälä, Kaukola och Hiitola, där den 
ställvis ss. i Kaukola: Järvenpää, Tervola, Rami är ymnig. 

M. pratense L. m. a. 

M. silvaticum L. a. 


Ajuga pyramidalis L. r. Jääskis: Laitila, Pelkola, Ahola; 
pä ängsbackar. 

Scutellaria galericulata L. t. a. 

Prunella vulgaris L. m. a. Var. parviflora (Poir.) ob- 
serv. i Kirvus kyrkoby. 

Lamium purpureum L. a. 

*L. hydridum Will. antecknades i Kirvus: Tietävälä ; 
Jääskis: Kärkkäälä; i potatisäkrar. 

I. amplexicaule L. r. Jääskis: Ahola, Kärkkäälä, i po- 
tatesland. 

Galeopsis versicolor Curt. a. 

G. tetrahit L. a. 

G. ladanum L. t. a. i inre omr. pä torra, ofta afsvedjade 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 165 


backar, i synnerhet i Kirvus och Jääskis; äfven antecknad i 
Hiitola: Vavoja. I Wuoks. omr. ej observ., men torde ej saknas. 

Stachys silvatica L. r. Kaukola, vid än 3 kilom. österut 
frän kyrkan; Hiitola: Kyrkobyn; Kirvus: Tietävälä (ästrand 
och vid Lapakonmäki). 

St. palustris L. t. r. Kaukola, Rami; Kirvus: Sairala, 
Tietävälä (rikl.); Jääskis: Järvenkylä, Kärkkäälä. I Wuoks. 
omr. ej observ. En gräluden lågväxt agrestis-form anträffa- 
des i Jääskis: Ahola och Järvenkylä, i potatesland. 

Nepeta cataria L. r. Kirvus prestgärd (enl. Fröken A. 
Siegbergs herb.). 

Glechoma hederaceum L. r. Hiitola, ängsbacke vid Vei- 
jalanjärvi. 

Clinopodium vulgare L. h. o. d. 

Calamintha acinos (L.) Clairv. h. o. d. 

Thymus serpyllum L. r. Räisälä: Kyrkobyn, Sirlaks (a.); 
Kirvus: mellan Tietävälä och Hirslampi; pä torra backar och 
vägkanter. 

Mentha arvensis L. a. 

Lycopus europeeus L. h. o. d. i Wuoks. omr.; i andra 
delar af omr. ej anträffad annanstädes än sparsamt vid Sir- 
laks i Räisälä. 


Utricularia intermedia Hayne r.? observerades blom- 
mande i Räisälä: Hytinlaks och Kaukola: Kyrkobyn, i vatten- 
randen af gungflykantade smärre träsk. 

[ U. vulgaris L. och U. minor L. torde ätminst. ss. sterila 
ej saknas i omr., ehuru förbisedda]. 


Naumburgia thyrsiflora (L.) Reichb. a. 

Lysimachia vulgaris L. a. — Formen racemosa Hn. före- 
kom sparsamt i en skugg. bäckdal vid Ahola i Jääskis. 

Trientalis europza L. m. a. 

Primula officinalis (L.) Jacg. r. Kirvus prestgärd, t. 
spars. pä backsluttning i gammal trädgärd. 


166 John Linden. 


Plantago lanceolata L. t. r. i Wuoks. omr. och Lad. str. 
Räisälä: Kyrkobyn, Ivaskansaari; Kaukola: Kyrkobyn, Miina- 
joki; Hiitola: Vavoja; i inre omr. ant. endast. i Kirvus: Kyr- 
kobyn, pä gärdstomt. 

Pl. media L. m. r. Kaukola: nära Miinajokis mynning, 
pä äng. 

Pl. major L. m. a. 


Chenopodium album L. m. a. , 

Ch. bonus-Henricus L. r. Hiitola: Pukinniemi (enl. H. 
M. F.). 

Ch. polyspermum L. r., spars. i trädesäker i Jääskis: 
Ahola. 

Atriplex patula L. h. o. d. 


Rumex hydrolapathum Huds. r. Kaukola i Miinajoki, 
rikl. längs ästränderna. 

R. hippolapathum Fr. r. Hiitolanjoki; Räisälä: Sirlaks: 
Kirvus: Tietävälä. 

R. domesticus Hn. a. 

R. crispus L. m. r. Ett stånd anteckn. i S:t Andres: 
Hatula, nära Wuoksen. 

R. acetosa L. m. a. 

R. acetosella L. m. a. 

Polygonum dumetorum L. r.?, anteckn. blott frän Jääs- 
kis: Ahola. 

P. convolvulus L. a. 

P. viviparum L. t.a — a. 

P. amphibium L. a — t. a. Var. terrestris Reichb. an- 
träff. pä sandig bäckstrand vid Järvenkylä i Jääskis. 

P. lapathifolium Ait. a. 

P. hydropiper L. m. a. 

P. mite Schrank r., rikl. pä fukt. bäckstrand vid Jär- 
venkylä i Jääskis. Af Prof. Szelan antr. i S:t Andrex kyrkoby. 

P. aviculare L. m. a. 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 167 


Daphne mezereum L. r. — t. r. I inre omr. anteckn. 
frän Kirvus: Sairala, Tietävälä (pä tvenne ställen); Räisälä: 
Sirlaks; h. o. d. — t. a. i Wuoks. omr.; rikl. i lunden vid 
Veijalanjärvi i Hiitola. 


Empetrum nigrum L. h. o. d. 


Urtica dioica L. m. a. 
U. urens L. t. a. 


Humulus lupulus L. t. fr. i bäckdalar och längs ästrän- 
der, anteckn. ifrän Räisälä: Kyrkobyn, Tiurinkoski (rikl.); Kir- 
vus; Vasikkala, Tietävälä (t. rikl.). 


Ulmus montana With. r. Hiitola: Kilpolansaari (enl. 
Kyrkoh. Heinonens uppgift.). 


Corylus Avellana L. r. förekommer ymn. pä tvenne 
ängsbackar vid Näpinlaks i Räisälä, bildande, isynnerhet pä 
den ena, vackra, 2—3 m. höga, täta beständ; ant. äfven pä 
Härskiänsaari; i Lad. str. omr. pä Pukinniemi (enl. H. M. F.); 
i inre omr. ej observ. 


Populus tremula L. a. uppträder dels som lägre, rikt 
förgrenade träd eller stora buskar (pä de steniga holmarna 
i Wuoksen vid Kaskisenkylä och Sintola), dels som ett 10— 
16 m. högt, rakstammigt träd och ingär för det mesta som 
inblandning i björkskog, men anträffas äfven säsom en vä- 
sentlig beståndsdel tillsamman med gran (Jääskis: Pelkola). 
Sällan bildar den rena bestånd. Sådana sägos i mindre skala, 
t. ex. vid ängskanter ej längt frän Kaukola kyrka och vid 
Juoksemanjärvi i Räisälä. | 


168 John Lindén. 


Salix pentandra L. r.? observ. endast i S:t Andrex: 
Kaskisenkylä; Jääskis: Järvenkylä. 

S. fragilis L. t. r. S:t Andres: Korpilaks; Räisälä: Hy- 
tinlaks; Kaukola: Kyrkobyn; Kirvus: Prestgärden; Jääskis: 
Järvenkylä; sägs alltid inom byar, ursprungligen odlad. 

. caprea L. h. o. d. 

. aurita L. a. 

. cinerea L. t. a. 

. vagans And. « livida (Wg.) a. 
. nigricans Sm. t. a. 

. phyliceefolia L. a. | 

S. lapponum L. r. S:t. Andre&: Oravankytö; Jääskis 
Järvenkylä. 

S. caprea x cinerea r., tagen i S:t Andre&, Korpilaks 
(Pampas). 

S. vagans x aurita r., tagen i S:t Andrex, Korpilaks 
(Pampas). 


PARAR un ANA 


Alnus incana Willd. m. a., skogbildande på tillandnin- 
gar längs Wuoksenstr. (i synnerhet pä Kuparsaari och Liet- 
saari holmar i Wuoksen i vidsträckta, täta beständ af 4—6 m. 
höga, rakstammiga träd). Pä torra, steniga backar intager 
den ett anmärkningsvärdt rum och antr. under olika former 
för resten pä de mest olika lokaler. 

A. glutinosa (L.) J. Gertn. t. a., men spars., förek. me- 
rendels pä steniga bäck- och sjöstränder; i Lad. str. omr. 
anteckn. endast vid Rami i Kaukola. 

B. verrucosa Ehrh. a. 

B. odorata Bechst. m. a. skogbildare. 

B. nana L. h. o. d. i myrar i inre omr.; i Wuoks. 
omr. och Lad. str. r., anteckn. trån S:t Andrea: Korpilaks 
(Pampas) och Hiitola: Vavoja. 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 169 


Monocotyledone&. 


Stratiotes aloides L. t. r. i Wuoks. omr. och Lad. str.; 
S:t Andre: Virkinniemi (enl. stud. J. Mansikka); Kaukola: 
Kaukolanjärvi, Mertsalmenlampi (ymnigt och rikl. blombä- 
rande); Hiitola: i ett litet träsk nära Hiitolanjokis utlopp i 
Veijalanjärvi (äfven här blommande) samt i Veijalanjärvi 
steril. 

Hydrocharis morsus-rane L. h. o. d. — t. a. i Wuoks. 
omr. och Lad. str.; förekommer öfverallt tillsamman med fö- 
regäende samt dessutom i S:t Andrex: Kaskisenkylä (i en 
bäck frän Hanhilampi) och i Räisälä ymnigt i Wuoks. vikar 
(i synnerhet vid Ivaskansaari). Steril. 


Butomus umbellatus L. r. S:t Andrex: Hatula (enl. J. 
Mansikkas herb.). 


Alisma plantago L. a i åar och pussar. 
Sagittaria sagittafolia L. h. o. d., stundom ymnig ss. i 
Pieppolanlampi i Jääskis. 


Scheuchzeria palustris L. t. r. Hiitola: Vavoja, Veijalan- 
järvi; Kaukola: Mertsalmenlampi; Kirvus: Heräjärvi; Jääskis: 
Kärkkäälä; S:t Andrex: Hatula. På gungfly. 

Triglochin palustre L. h. o. d. 


Potamogeton natans L. m. a. i sjöarna och Wuoksens 
vikar. 

P. rufescens Schrad. h. o. d. i bäckar och äar. 

P. gramineus L. t. r. — h: o. d. Formen heterophyllus 
(Schreb.) är den vanligare, anteckn. frän Kaukola: Rami; 
Hiitolanjärvi; Räisälä: Sirlaks; Kirvus: Korsjärvi; Jääskjärvi; 
Ladoga. Den andra formen, med alla blad nedsänkta, sägs 


170 John Lindén. 


blott i Wuoksen (t. ex. i Jääskis; Ahola, ymn.) och i 
Jääskjärvi. 

P. prelongus Wulf. r., anteckn. från Hiitola: Vavoja; 
Kirvus: Kunnustainen; Jääskis: Mutkalampi; i skogsträsk. 

P. perfoliatus L. m. a. i sjöarna ochi Wuoksen. Var. 
rotundifolia Spenn. togs i Pieppolanlampi i Jääskis. I starkt 
rinnande vatten (ss. i Wuoksen vid Ahola) anträffas modif. 
gracilis Fr. 

P. obtusifolius Mert. & Koch. r. Jääskjärvi. 

P. pusillus L. r. Jääskis: Järvenkylä i bäck, Kasila ä. 


Corallorrhiza innata R. Br. t. r. S:t Andrex: Sintola, 
Korpilaks (Pampas); Kirvus: Kuismala; Jääskis: Laitila; Räi- 
sälä: Tuulankoskensaari, Sirlaks; Kaukola: Kyrkobyn; i fukt. 
såväl löf- som barrskogar. 

Epipogon aphyllus (Schmidt) Sw. r. Kirvus: Tietävälä 
(Lapakonmäki, i humusrik jord på stenig backe, beväxt med 
frodig löfskog); Jääskis: nära Laitila och Pelkola byagräns 
samt i den s. k. Pullinkorpi, en lågländ blandskog af gran 
och asp, i hvilken denna växt rikl. anträffades i särdeles fro- 
diga exemplar. På ett t. ex. räknades femton stjelkar från 
samma rotstock. I kolonier på 2—4 individer anträffades 
denna växt här och där i sagde skog. Äfven söderut från 
Laitila gästgifveri sågos enstaka individer i björkskog på 
tvenne ställen. 

Epipactis latifolia (L.) Sw. m. r. En enda individ ob- 
serv. på torr skogsbacke i Kaukola, ej långt söderut från 
kyrkan. Enl. Prof. Selan också vid Wallinkoski i Jääskis. 

Neottia nidus-avis (L.) Reichb. r., endast i Wuoks. omr.; 
Räisälä: Tuulankoskensaari; Kaukola: lund vid Miinajokis ut- 
lopp !); på humusrik jord bland multnande löf i lindskog. 


1) Den omständigheten att pä detta ställe bland flere torra stånd 
endast en enda blommande individ, samt att på Tuulankoskensaari en- 
dast torra stjelkar från föregående år observerades, bekräftar, att som- 
maren ej var gynsam för utvecklingen af ömtåligare växter. Det samma 
bevisas af Potamogeton-arter och andra sjöväxter, hvilka ovanligt sent 
eller alldeles icke bragtes till full utveckling under den kalla sommaren. 


Anteckningär om växtligheten i södra Karelen. 171 


Listera ovata (L.) R. Br. r., obs. blott i Wuoks. omr. 
och Lad. str. pä frodiga ängsbackar; S:t Andrex: Korpilaks 
(Pampas); Räisälä: Tuulankoskensaari; Kaukola: Rami. 

Goodyera repens (L.) R. Br. t. r. i inre omr. och Lad. 
str. Kirvus: Korsjärvi, Tietävälä; Jääskis: Pelkola, Laitila, 
Kärkkäälä; Hiitola: äs söder om kyrkan; i Wuoks. omr. ej 
antecknad; uppträder i rena tallskogar. 

Orchis maculata L. a. 

Gymnadenia conopsea (L.) R! Br. h. 0. d. — ta. i 
Wuoks. omr. och Lad. str.; i inre omr. t. r., anteckn. från 
Kirvus: Tietävälä; Jääskis: Laitila; Räisälä: Sirlaks, Juokse- 
mankylä (rikl.); pä friska ängar och ängsbackar. 

Platanthera bifolia (L.) Reichb. h. o. d. — t.a. i Wuoks. 
omr. och Lad. str.; t. r. i inre omr. Kirvus: Kuismala, Vi- 
rola; Jääskis: Pelkola (Pullinkorpi); S:t Andres: Jaakonsaari; 
Räisälä: Sirlaks. 


Iris pseudacorus L. r. Räisälä: Tuulankoskensaari; Kau- 
kola: Mertsalmenlampi; Kirvus: än mellan Kirvunjärvi och 
Torajärvi. 

Convallaria multiflora L. r. Räisälä: Näpinlaks, rikl. i 
hasselskog. 

C. polygonatum L. h. o. d. 

C. majalis L. a. i Wuoks. omr. och Lad. str.; h. o. d. 
i inre omr. 

Majanthemum bifolium (L.) F. W. Schmidt m. a. 

Paris gvadrifolia L. t. a. — a. 


Gagea minima (L.) Dumort. r. S:t Andree: omkring 
kyrkan pä nägra ställen. 


Juncus conglomeratus L., anteckn. blott från Kirvus: 
Kuismala, Vasikkala, Tietävälä. 
J. effusus L. t. a. 


172 John Linden. 


J. filiformis L. m. a. 

J. articulatus L. h. o. d.? 

J. alpinus Vill. r.?, observ. endast i Räisälä: Sirlaks; 
Jääskis: Jääskjärvi, Kyrkobyn; S:t Andree: Kyrkobyn. 

J. supinus Meench. r. Kirvus: Kunnustainen. 

J. bufonius L. m. a. 

Luzula pilosa (L.) Willd. a. 

L. campestris var. multiflora (Hoffm.) a. 


Calla palustris L. a. 


Lemna trisulca L. r. Kaukolanjärvi. 

L. minor L. t.a. 

L. polyrrhiza L. r. Kaukola: i ett litet träsk invid Mert- 
salmenlampi, tillsamman med Stratiotes, Hydrocharis och 
Sparganium ramosum. 


Typha latifolia L. r. Räisälä: Tiurinkoski (steril.); Kir- 
vus: i ån mellan Kirvunjärvi och Torajärvi, Tietävälä; S:t 
Andrex: Hatula. 

T. angustifolia L. r. Jääskis: Pieppolanlampi (ymnigt). 

Sparganium ramosum Huds. r. Kaukola: Kyrkobyn (jfr. 
Lemna polyrrhiza); Kirvus: Tietävälä (pä par ställen); Jääs- 
kis: Kasila a; i åar och bäckar. 

Sp. simplex Huds. r., observ. endast i Kirvus: Vasik- 
kala ä, Tietävälä och i en bäck mellan kyrkan och Sairala. 
I strömmande vatten kan arten öfvergä till modif. longissima 
Fr., som jämte hufvudformen anträffades i Vasikkala a. Sak- 
nas säkert icke i Wuoks. omr. 

Sp. glomeratum Last. t. r. i inre omr. Kirvus: Kuis- 
mala (flerst.); Jääskis: Laitila gästgifveri och Mutkalampi; i 
bäckar. 

Sp. natans (L.) Fr. a. i sjöarna, täckande ofta stora 
ytor med sina långa, simmande blad; oftast steril; blombä- 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 173 


rande anträff. växten spars. i Kirvunjärvi samt rikl. i Jääsk- 
järvi. Var. simplex Fr. med ogrenade axsamlingar insamlades 
spars. med hufvudformen i Kirvunjärvi och Jääskjärvi. 

Sp. minimum Fr. h. o. d. i diken och pussar. 


Eriophorum latifolium Hoppe r. Kirvus: Kuismala, pä 
kärräng täml. rikl. 

E. augustifolium Roth. a. 

E. gracile Koch. r. Kaukola: Kyrkobyn; Hiitola: Vavoja; 
Jääskis: Laitila (Mutkalampi); pä gungfly. 

E. vaginatum L. m. a. 

E. alpinum L. h. o. d., ställvis ymnig (t. ex. Kaukolan- 
järvis norra strand.). 

Scirpus silvaticus L. a. — t. a. pä ä- och bäckstränder. 

Sc. lacustris L. h o. d. — t. r., ställvis ymnig ss. i 
Kaukolanjärvi och Pieppolanlampi (Jääskis); pä dybotten. 

Eleocharis palustris (L.) R. Br. m. a. 

E. acicularis (L.) R. Br. h. o. d. (ymnigt pä Veijalan- 
järvis norra strand). 

Carex riparia Curt. r. S:t Andrea: Oravankytö, i Wuoks. 
omr.; t. rikl. i en nästan uttorkad kärrbäck i lägländ skogs- 
mark. 

C. vesicaria L. a. 

C. leevirostris Bl. & Fr. r. i Wuoks. omr. och Lad. str. 
S:t Andres: Oravankytö; Hiitola: Korosenkylä; i lägländ, 
försumpad skogsmark. 

C. ampullacea Good. t. a. 

C. filiformis L. h. o. d. pä försump. träskstränder. 

C. flava L. r. Jääskis: Kärkkäälä, täml. rikl. pä en busk- 
bevuxen fukt. äng. 

C. Ederi Hoffm. h. o. d. i inre omr. i Kirvus och Jääs- 
kiss Pä Kunnustainens ständer antr. en forma acrogyna 
bland hufvudformen. 

C. digitata L. a. Var. pallens Frist. togs i en klipp- 
springa i Räisälä: Hytinlaks. 

C. ericetorum Poll. r., i Wuoks. omr. anträffad endast 


174 John Lindén. 


vid Oravankytö i S:t Andres; i inre omr. anteckn. från S:t 
Andres: Hatula, Liikola; Räisälä: Sirlaks. 

C. globularis L. a. — t. a. 

C. palleseens L. a. — m. a. 

C. panicea L. r. Under detta namn antecknades en 
Carex frän S:t Andrex: Liikola. Omöjligt är icke, att denna 
form blifvit förvexlad med C. vaginata. 

C. irrigua (Wg.) Sm. h. o. d. — t. 1. 


C. limosa L. t. a. — a. 
C. strieta Good. r., antecknad blott från Jääskis: Jär- 
venkylä. 


[C. eespitosa L. förbisedd, torde ej saknas]. 

C. acuta L. a. 

C. agvatilis Wg. r. Kaukola: Rami, holme i Ladoga. 

C. vulgaris Fr. m. a. 

*C, juncella Fr. h. o. d. — t. r. 

C. elongata L. h. o. d. 

C. leporina L. a. Var. argyroglochin (Horn.) observ. 
t. rikl. i en skugg. bäckdal nära Sirlaks i Räisälä. 

C. stellutata Good. a. 

C. canescens L. m. a. En hög, egendomlig, slankig form, 
antagligen subloliacea Last. togs i Kirvus: Kuismala, Kors- 
järvi. 

C. Persoonii Sieb. r. Kaukola: Kyrkobyn, Miinajoki; Kir- 
vus: Kuismala. 

C. loliacea L. r., anteckn. endast i inre omr. Kirvus: 
Kuismala, Korsjärvi; Jääskis: Laitila; i försumpad skogsmark. 

C. tenella Schkuhr r. S:t Andrea: Oravankytö; Räisälä: 
Sirlaks; Kirvus: Kuismala; likn. lokaler som föreg. 

C. vulpina L. r. i Wuoks. omr. Kaukola: Miinakoski, 
vid ästrand. 

C. muricata L. r. Räisälä: Näpinlaks, Tiurinkoski, Kau- 
kola: Järvenpää; , Hiitola (W. Nylander, Fl. Kar. sid. 159); 
Jääskis: Ahola; pä ängsbackar. 

C. teretiuscula Good. t. a. i Wuoks. omr. och Lad. str. 
pä gungfly (vattenranden); i inre omr. ej observ. (antagl. r.). 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 175 


C. chordorrhiza Ehrh. h. o. d. i Wuoks. omr. och Lad. 
str. pä gungfly; i inre omr. ej observ. (förmodl. r.). 

C. pauciflora Ligthf. h. o. d., anträffad i inre omr. i Kir- 
vus och Jääskis. 


Hierochloa borealis (Schrad.) R. & Sch. r. Hufvudfor- 
men sågs blott pä Tuulankoskensaari i Räisälä (rikl. pä äng) 
och i inre omr. i Sirlaks, vid sjöstrand. — En lokal form 
firma F. Nyl. är nägot allmännare (anteckn. frän Tuulan- 
koskensaari; Kaukola: Järvenpää, Rami, Ladogastr.) och an- 
träffas pä torra ängs- och steniga skogsbackar. 

H. australis (Schrad.) R. & Sch. r. Kirvus: Sairala; i 
Wuoks. omr. och Lad. str., antr. i Räisälä: vid Tuulankoski; 
Kaukola: Kyrkobyn, Rami (nära Ladoga); pä ässluttningar. 

Anthoxanthum odoratum L. m. a. 

Baldingera arundinacea (L.) Dumort h. o. d. — t. a. 

Phleum pratense L. a. 

Alopecurus pratensis L. r. Hiitolanjoki; Kaukola: Kyrko- 
byn; Räisälä: Sirlaks. 

A. geniculatus L. r.?, anteckn. blott från Jääskis: Kasila ä. 

*A, fulvus Sm. a. 

Phragmites communis Trin. a. — t. a. i sjöar, åar o. s. 
V., ymnig i de grunda vikarna af Wuoksen vid S:t Andrex 
kyrka. 

Calamagrostis arundinacea (L.) Roth. m. a. 

C. Hartmanniana Fr. r. Kirvus: Tietävälä (Lapakon- 
mäki, pä buskbevuxen ängskant); Jääskis: Kärkkäälä, i läg- 
länd löfskog. Hvarken C. lanceolata eller ©. phragmitoides 
saknades i de trakter, där denna förmodligen hybrida art 
anträffades (jfr. nedan). 

C. strieta (Timm.) P. B. tra: 

C. epigejos (L.) Roth. a. 

C. phragmitoides Hartm. t. r. i inre omr., anteckn. frän 
Kirvus: Tietävälä; Jääskis: Laitila, Pelkola (rikl.), Järvenkylä, 
Kärkkäälä; längs bäckstränder. 

C. lanceolata Roth. r., anträffad endast i inre omr. Kir- 


176 ; John Lindén. 


vus: Tietävälä; Jääskis: Ahola, Kärkkäälä; i salicet. — Sak- 
nas säkerligen icke i Wuoks. omr. (och Lad. str.). 

Agrostis alba L. h. o. d. längs Wuoksens stränder. 

A. vulgaris With. m. a. 

A. canina L. m. a. 

Apera spica-venti (L.) PB. m. a. 

Milium effusum L. r., anträff. endast i Wuoks. omr. och 
Lad. str. S:t Andre: Oravankytö; Räisälä: Tuulankosken- 
saari; Hiitola: Kyrkobyn; i lundar. 

Fluminia arundinacea (Liljebl.) Fr. r. Kaukola: Miinajoki. 

Aira cespitosa L. m. a. Formen pallida Koch anträf- 
fas h. o. d. i skugg. skogar, men i Kaukola kyrkoby observ 
en tufva pä torr fältbacke. 

A. flexuosa L. m. a. 

Melica nutans L. a. 

Molinia ceerulea (L.) Moench. h. o. d. i inre omr. i Jääs- 
kis och Kirvus, vid sjö- och ästränder; torde ej saknas i 
Wuoks. omr. 

Dactylis glomerata L. t. a. 

Bromus secalinus L. r. Kaukola: Kyrkobyn; Hiitola: Va- 
voja; i rägäkrar. 

Festuca elatior L. a. 

Festuca rubra L. a. 

F. ovina L. m. a. 

Glyceria agvatica (L.) Wg. r. Kaukola: Miinajoki, Rami 
(Ladogastranden). 

Gl. fluitans (L.) R. Br. m. a. 

Poa pratensis L. m. a. 

P. serotina Ehrh. r.?, antecknad i Hiitola: Veijalanjärvi; 
Kaukola: Rami; Jääskis: Ahola (Wuoksens stränder); torde 
ej vara sällsynt i Wuoks. omr. 

P. trivialis L. t. a. 

P. nemoralis L. a. Formen mierantha Hn. h. o. d. 

P. annua L. a. 

Triticum repens L. m. a. 

Tr. caninum L. t. r. Hiitola: Kyrkobyn, i lund; i inre 
omr. i Kirvus flerstädes: Kuismala, Inkilä, Vasikkala, Kyrko- 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen 177 


byn, Tietävälä, här städse vid ästränder, bevuxna med vide- 
buskar. I Wuoks. omr. ej antecknad. 

Lolium linicola A. Br. r. Jääskis: Kärkkäälä, i linäker 
(spars.). 

L. perenne L. r. i Wuoks. omr. och Lad. str. Hiitola: 
Vavoja; Kaukola: Kyrkobyn; pä äkerrenar. 

Nardus stricta L. a. 


Gymnospermex. 


Abies excelsa DC. a. jfr. för resten den allmänna öfver- 
sigten öfver naturförhällandena sid. 124. 

Pinus silvestris L. m. a. jfr. sid. 125. 

Juniperus communis L. m. a. 


Cryptogame. 
Filices. 
Lycopodium selago L. t. a. — a. 


L. annotinum L. h. o. d. 

L. clavatum L. a. 

L. inundatum L. m. r. S:t Andre: Papinsaari, pä södra 
stranden. 

L. complanatum L. h. o. d. i inre omr., r. i Wuoks. 
omr. och Lad. str., anteckn. från S:t Andres: Korpilaks, 
Oravankytö; Hiitola: Kyrkobyn; pä moar och ärar. 


Isoötes lacustris Dur. r. antecknad endast i inre omr. 
Kirvus: Kunnustainen, Heräjärvi; Jääskis: Mutkalampi, Jääsk- 
järvi. 

[1. echinospora Dur. torde ej saknas, ehuru förbisedd.]. 


12 


178 John Linden. 


Botrychium lunaria (L.) Sw. h. o. d. mycket spars. 

B. ternatum (Thunb.) Sw. r. S:t Andres: Talikkala, Ku- 
parsaari och närliggande holmar (t. rikl. pä tillandningarna): 
Jääskis: Ahola, Kärkkäälä (enst. indiv.) 


Eguisetum arvense L. a. Var. riparium (Fr.) är tagen 
pä öfversvämmade stränder pä Jaakonsaari i S:t Andrea. 

E. pratense Ehrh. t. r. Hiitola: Kyrkobyn:; Kirvus: Va- 
sikkala, Tietävälä; Jääskis: Laitila, Ahola. I Wuoks. omr. 
ej antecknad. 

E. silvaticum L. m. a. Var. capillare Hoffm. h. o. d. 

E. palustre L. r. i Wuoks. omr. och Lad. str. Hiitola; 
Kyrkobyn; S:t Andrexe: Oravankytö. 

E. fluviatile L. förekommer mindre ymnigt än formen 
limosum (L.) 

E. hiemale (L.) h. o. d. i inre omr.; i Wuoks. omr. an- 
tecknad blott från Kaukola kyrkobvy: pä moar och torra äbran- 
ter (ymn. t. ex. vid Korsjärvi ästränder; jfr. sid. 122). 

Polypodium vulgare L. a. 

Phegopteris polypodioides Fee a. 

Ph. dryopteris (L.) F6e m. a. 

Polystichum thelypteris (L.) Roth. r. Kaukola: Mertsal- 
menlampi. 

P. filix-mas (L.) Roth. a. 

P. cristatum (L.) Roth. t. r. — h. o. d.; icke observ. i 
Wuoks. omr., men förekommer därstädes otvifvelaktigt. 

P. spinulosum (Retz.) DC. m. a. 

Cystopteris fragilis (L.) Bernh. t. a. 

Woodsia ilvensis (L.) R. Br. a. 

Asplenium filix-femina (L.) Bernh. a. 

A. trichomanes L. m. r. S:t Andre: Liikola, i klippspr. 
vid Saarijärvi. 

Pteris aguilina L. m. a. 

Onoclea struthiopteris Roth. h. o. d., ställvis ymnigt (ss. 
vid vägkanter vid Näpinlaks i Räisälä). 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 19 


Strödda fenologiska anteckningar. ') 


Pulsatilla vulgaris slutade blomma #;/,. 

Anemone nemorosa började blomma 1*/. i full blom 2°/,, 
mogna frukter *%;. 

A. hepatica i full blom !?/,. 

Thalictrum flavum började blomma */.. 

Ranunculus polyanthemos slutade bl. (totalt) 15/3. 

R. repens börj. bl. 1+/,. 

R. auricomus börj. bl. */;. 

R. lingua i full bl. 7/5. 

R. flammula börj. bl. 27/4. 

*R. reptans börj. bl. ?'/,. 

R. sceleratus börj. bl. ?°/,. 

Batrachium heterophyllum t. a. i bl. 1?/.. 

B. confervoides i full bl. 9/.. 

Trollius europseus i full bl. 13/;, slutade bl. (totalt) 9/7. 

Caltha palustris, en utslagen blomma anteckn. '?/,. börj. 
allmännare blomma ?°/,, slutade bl. (totalt) %7/;. 

Actzea spicata börj. bl. 13/4. 

Nuphar luteum i full bl. 15/.. 

N. pumilum slutade bl. (totalt) 17/s. 

Nymphea alba i full bl. 13/.. 

Chelidonium majus i full bl. 2%,. 

Fumaria officinalis börj. bl. ?5/;. 


1) Vid min ankomst till S:t Andrea kyrkoby d. 8 maj fann jag 
endast Tussilago, Anemone hepatica, Pulsatilla vernalis och Eriophorum 
vaginatum i blom och pä solvarma ställen Salix-hängena med delvis 
framstickande ständarknappar (alarna päträffades ej mera blommande). 
Under de tvenne veckor jag vistades härstädes ä Hatula gästgifveri 
kunde jag säledes tämligen noggrant följa utvecklingen af den tidigaste 
värvegetationen. Under exkurrerandet i områdets särskilda delar förde 
jag fortsättningsvis de här päbörjade anteckningarna i fenologist syfte. 
Pä nägon fullständighet göra de ej anspräk. Säsom i nägon män bely- 
sande växtlighetens utveckling under den sena vär och tämligen kalla 
sommar, som utmärkte äret 1888, synas de dock förtjänta af uppmärk- 
samhet, och vill jag därför i det följande systematiskt sammanföra dessa. 


180 


John Linden. 


Barbarea stricta börj. bl. (i djup skugga) 15/6. 
Turritis glabra börj. bl. 9/6. 

Arabis suecica börj. bl. ?/.. 

A. thaliana börj. bl. '8/;, slut. bl. 22. 
Cardamine amara slut. bl. °/.. 

Erysimum cheiranthoides börj. bl. 15/;. 

Draba verna i full bl. ?/.. 

Thlaspi arvense börj. bl. ?*/.. 

Capsella bursa-pastoris börj. bl. °°/;. 

Viola mirabilis slut. bl. (värblr.) 12/6. 

. Riviniana börj. bl. */,. 

. rupestris börj. bl. ?°/,. 

. canina börj. bl. %1/.. 

. umbrosa t. a. i bl. 9/5. 

; palustris börj. bl. /. 

. tricolor börj. bl. 317. 

. tricolor var. arvensis börj. bl. ?*/.. 
Drosera longifolia slut. bl. '*/;. 

Dr. rotundifolia börj. bl. ?/-. 

Parnassia palustris börj. bl. ?/,. 

Lychnis flos-cuculi börj. bl. 26%, slut. bl. 19/3. 
Viscaria vulgaris börj. bl. !?/,. 

Dianthus deltoides börj. bl. 7/,. 

Cerastium vulgatum börj. bl. 5;;. 

Stellaria palustris « glauca b. bl. $/-, slut. bl. '%. 
Arenaria trinervis börj. bl. '5/;. 

Spergula arvensis börj. bl. /;. 

Sp. vernalis slut. bl. 2/6. 

Linum usitatissimum börj. bl. %!/.. 

Hypericum gvadrangulum börj. bl. *'/,. 

H. perforatum börj. bl. %/,. 

Geranium silvaticum t. a. i bl. 19/, slut. bl. '$/7. 
Oxalis acetosella börj. bl. ??/-. 

Rhamnus frangula bladsprickn. 7/;, börj. bl. ??/g. 
Trifolium medium börj. bl. '*/-. 

Tr. pratense börj. bl. 7/5. 

Tr. repens börj. bl. 25/;. 


<<< <<A 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 181 


Tr. spadiceum börj. bl. 7/;, slut. bl. 19%. 

Lathyrus palustris börj. bl. 9/-. 

I. pratensis börj. bl. %/c. 

Orobus vernus börj. bl. 7/g. 

Vicia eracca börj. bl. ?/;. 

Prunus padus bladsprickn. **/,, börj. bl. 9/, slut. bl. 27; 

Spira ulmaria b. bl. 1$/.. 

Rubus idaus bladsprickn. ?3/.. 

R. saxatilis b. bl. '?/,, slut. bl. 16/5. 

Fragaria vesca b. bl. 39/;. 

Potentilla argentea b. bl. %;;. 

P. tormentilla D. bl. !3;;. 

P. norvegica b. bl. 6. 

Geum rivale b. bl. 3/4. 

G. urbanum b. bl. $/,. 

Rosa cinnamomea b. bl. ?/;. 

Alchemilla vulgaris b. bl. 1/;. 

Pyrus malus i full bl. (?) 9/6. 

Sorbus aucuparia bladsprickn. 19/5, b. bl. 19/;, n. utbl. i 
Rami */,, samtidigt i full bl. pä öar i Ladoga. 

Epilobium angustifolium börj. bl. 18/,. 

E. montanum b. bl. 3/.. 

E. palustre b. bl. 27/6. 

Myriophyllum alterniflorum b. bl. 18/7. 

Lythrum salicaria t. a. i bl. 39/.. 

Sedum telephium b. bl. 5/3. 

S. acre slut. bl. ?8/,. 

Ribes grossularia b. bl. (odl.) 7/6. 

R. nigrum bladsprickn. 15/;, t. a. i bl. %/g: 

R. rubrum b. bl. (odl.) ?/,, slut. bl. (vild) 2. 

R. alpinum slut. bl. 25. 

Chrysosplenium alternifolium slut. bl. 16/6. 

Angelica silvestris b. bl. 7/;. 

Peucedanum palustre b. bl. !/g. 

Cerefolium silvestre b. bl. 13/4. 

Cicuta virosa b. bl. 1677. 

Pimpinella saxifraga b. bl. ?2/,. 


John Linden. 


Lonicera xylosteum bladsprickn. 23/,, slut. bl. (totalt) 9/,. 
Linnea borealis i full bl. +/,, slut. bl. 39/,. 

Viburpum opulus bladsprickn. 9%7;, b. bl. ?/.. 

Galium boreale b. bl. °/.. 

G. mollugo b. bl. °/.. 

G. uliginosum b. bl. %/.. 
G. trifidum b. bl. 257;. 
Valeriana officinalis b. bl. 9/.. 
Succisa pratensis b. bl. !2/.. 
Trichera arvensis b. bl. 5/.. 
Bidens tripartita b. bl. ?/.. 
Senecio vulgaris b. bl. 5 
Anthemis arvensis b. bl. 29/.. 

Achillea millefolium b. bl. ?9/,. 
Chrysanthemum leucanthemum b. bl. 3°/,. 
Matricaria inodora b. bl. 5/.. 

Gnaphalium uliginosum b. bl. 97. 

Gn. silvaticum b. bl. ®/,. 

Antennaria dioica b. bl. !!/,. 

Solidago virgaurea b. bl. %... 

Erigeron acris b. bl. ?.. 

Eupatorium cannabinum b. bl. 15/.. 
Tussilago farfara i full bl. 13/.. 

Cirsium lanceolatum b. bl. !/,. 

C. heterophyllum b. bl. °/.. 

C. palustre b. bl. 9/-. 

Carduus crispus b. bl. !*/.. 

Centaurea phrygia b. bl. ?”/-, i full bl. 9. 
C. cyanus b. DI. 7/5. 

Mulgedium sibiricum b. bl. ?”... 
Taraxacum officinale b. bl. ?*/.. 
Hieracium pilosella b. bl. 13/4, 

H. umbellatum b. bl. ?/g. 

H. prenanthoides b. bl. */;. 

Crepis paludosa b. bl. ®/.. 

Cr. tectorum b. bl. °°/.. 

Leontodon hispidus b. bl. ?/.. 


IB 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 


L. autumnalis b. bl. ?8/5. 

Lampsana communis b. bl. 39/5. 

Campanula glomerata b. bl. !*/.. 

C. rotundifolia b. bl. 5/.. 

C. persicefolia b. bl. !6/.. 

G. patulanb:.bl. 27/5 

Lobelia Dortmanna b. bl. %/,. 

Calluna vulgaris b. bl. 27/,. 

Myrtillus nigra bladsprickn. ?*/;, b. bl. 39/.. 
Vaccinium vitis-idea b. bl. !!/.. 
Arctostaphylos uva-ursi b. bl. ?8;.. 
Chameedaphne calyculata b. bl. ??/,, slut. bl. 4/6. 
Andromeda polifolia b. bl. 2/6. 

Ledum palustre b. bl. 15/6. 

Pyrola rotundifolia b. bl. 26/;, slut. bl. 3/s. 
„‚ehlorantha b. bl. 17/7; i full blma!/-aslitysblisä3),. 
. media i full bl. 2"; sluta DL 3 
minor b. hl:-%-;nslat. DL SY 

.. secunda b. bl. 15/5 slut. bl. 3"/.. 

. uniflora slut. bl. ?5/,. 

Monotropa hypopitys b. bl ?9;. 
Menyanthes trifoliata t. a. i bl. 12/4. 
Pulmonaria officinalis slut. bl. 13/;. 
Myosotis arvensis b. bl. 1?/,. 

M. stricta b. bl. 59/.. 

Solanum dulcamara b. bl. '?/.. 

S. tuberosum b. bl. !°/.. 

Verbascum thapsus b. bl. 17/.. 

V. nisrsm b. bl. 23/55 

Scrophularia nodosa b. bl. °°/.. 

Veronica longifolia b. bl. */.. 

. officinalis b. bl. */.. 

. seutellata b. bl. ?!/.. 

. serpyllifolia b. bl. !?/,. 

e verna bubbla; 

. arvensis b. bl. 1276. 

Limosella agvatica b. bl. $/,. 


Fd kg rd Id HI 


dAd<<A 


183 


184 


John Lindön. 


Euphrasia officinalis b. bl. 17/.. 

Pedicularis palustris slut. bl. 9/;. 
Melampyrum nemorosum b. bl. 22/5, i full bl. 2/.. 
M. pratense h. bl. 21/.. 

Prunella vulgaris b. bl. ®/.. 

Galeopsis versicolor b. bl. 3/.. 

Clinopodium vulgare b. bl. 20/.. 

Mentha arvensis b. bl. 17/.. 

Utricularia intermedia b. bl. 25/,. 
Naumburgia thyrsiflora b. bl. 2°/,. 
Lysimachia vulgaris b. bl. !*/,. 

Trientalis europeea b. bl. !?/,, slut. bl. 20/.. 
Plantago lanceolata b. bl. 19/.. 
Bl.«media»b.nbl.2?/.. 

Bl.-majer-h. bl. 5/5 

Chenopodium album b. bl. °/.. 

Rumex domesticus b. bl. 5/.. 

R. acetosella b. bl. 25/;. 

Polygonum viviparum b. bl. %/,. 

P. amphibium b. bl. 17/,. 

P. lapathifolium b. bl. ??/.. 

P. hydropiper b. bl. %7/,. 

Empetrum nigrum b. bl. 17/.. 

Cannabis sativa b. bl. ?/,. 

Populus tremula bladsprickn. ?/,, i full bl. 15/3. 
Alnus incana bladsprickn. 7. 

A. glutinosa bladspr. °"/,. 

Betula odorata bladspr. !?/,, b. bl. 29/5. 

B. nana bladspr. 25/5; b. bl. 2/5. 


159 


Stratiotes aloides t. a. i bl. 17,.. 

Alisma plantago b. bl. ®,.. 

Triglochin palustre b. bl. %/;. 

Corallorrhiza innata b. bl. 13/;, i full bl. ?%/;. 
Epipogon aphyllus i full bl. 14/3. 

Neottia nidus-avis b. bl. 29/4. 


Anteckningar om växtligheten i södra Karelen. 


Listera ovata b. bl. ?/.. 

Orchis maculata b. bl. ?7/;. 

Gymnadenia conopsea b. bl. ?8/;. 
Platanthera bifolia b. bl. ?®/,, slut. bl. 39/,. 
Convallaria multiflora t. a. i bl. 29%. 

C. polygonatum b. bl. !5/;. 

C. majalis b. bl. 11/5. 

Majanthemum bifolium b. bl. 13/4. 
Paris gvadrifolia b. bl. 12/4. 

Juncus conglomeratus slut. bl. 9/3. 

+ effasus b. bl. 22/7.-slutDN/5: 
filiformis b: bl 25/5 

. articulatus b. bl. 2%/.. 

. supinus b. bl. 23/5 

. bufonius b. bl. ?°/.. 

Luzula pilosa b. bl. 1%/,, slut. bl. 31/s. 
L. campestris var. multiflora b. bl. 13/. 


2 MK TIN S 


Sparganium ramosum b. bl. 27/,, slut. bl. 19/3. 


Sp. simplex b. bl. %/.. 

Sp. natans i full bl. ??/,. 

Sp. minimum b. bl. 5/-. 

Eriophorum angustifolium b. bl. %/.. 
E. vaginatum slut. bl. ?/.. 

Scirpus silvaticus börj. bl. !*/.. 
Eleocharis acicularis i full. bl. %/;. 
Carex leevirostris börj. bl. 1/;. 

a dieitata b. DlL-29/5. 

. ericetorum b. bl. %;.. 

. panicea (?) b. bl. ?/6. 

. vulgaris b. bl. tyg 

. leporina b. bl. 26/5. 
‚‚tenella:t.arı bi 19/5. 

. vulpina b. bl. ?°/.. 

. ehordorrhiza b. bl. 1?/,. 
Hierochloa borealis i full bl. !?/,. 
H. australis b. bl. 19/5, slut. bl. 1%/e: 
Anthoxanthum odoratum b. bl. !?/,. 


re Mio Moo iso 


185 


D 


John Linden. 


Baldingera arundinacea b. bl. ?!/., slut. bl 
*Alopecurus fulvus b. bl. 22/.. 
Calamagrostis arundinacea b. bl. 27/,. 
C. strieta b. bl. 16/,. 

C. epigeios b. bl. 20/,. 

C. phragmitoides b. bl. 19/.. 

C. lanceolata b. bl. °/,. 

Apera spica-venti b. bl. 3°/.. 

Aira flexuosa b. bl. %!/.. 

Melica nutans b. bl. /;. 

Molinia cerulea b. bl. °/,. 

Festuca elatior b. bl. !°/.. 

F-vovina bob 

Glyceria fluitans b. bl. ?3/;. 

Lolium perenne b. bl. 13/.. 

Nardus stricta b. bl. '®/.. 

Secale cereale b. bl. 39/,. 


Pinus silvestris b. bl. 15/,. 
Juniperus communis b. bl. %/;. 


. (totalt) 19/4. 


Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica 16: 1891. 


Puccinia Malvacearum Mont. 


hunnen till Finland 1890. 
Af 


Eduard Hisinger. 


(Anm. den 6 December 1890). 


Sa förhärjande denna vandrande svamp ock är, sä in- 
tressant är, i och för sig, dess vandring och dess uppträ- 
dande i Finland. 

Jag observerade densamma denna sommar ä Fagerviks 
Bruk i Ingå Socken och ä Brödtorp i Pojo, bägge i Nylands 
län, där dess härjningar voro sä intensiva att alla Stock- 
rosständ (Althea rosea), som därmed voro öfversällade ända 
upp till och in pä blomfodren, den 15 Aug. stodo med full- 
komligt slokande eller affallande blad, sä att de sägo ut som 
nakna käppar med blommor i spetsen. 

Det högeligen intressanta hos denna svamp är dess 
fortsatta vandring österut frän Chile, där den först observe- 
rades af Bertero pä Althea officinalis och först beskrefs 
at Montagne, 1852, i Claude Gay Hist. fisica y polit. de 
Chile; Botan. (Flora Chilena), Tom. VIII, pag. 43, samt där- 
efter aftecknades af Corda och publicerades 1854 efter den- 
nes död i Icones Fungorum, Tom. VI, Tab. I, fig. 12. 

I Europa kan man ej följa den längre tillbaka i tiden 
än till 1869, dä den iakttogs i Aragonien å en Malva-art“: 
Jac. Eriksson, Landtbruks Akad. Handl. 1890, sid. 222. 


188 Eduard Hisinger. 


Den uppträdde i Botan. trädgärden i Bordeaux 1871 i 
Aug., där Durieu de Maisonneuve för första gängen fann 
den. I England fanns den först i Juni 1873 pä flere ställen, 
och om hösten nämnda är hade den framskridit till Strass- 
burg och Rastatt samt följande är 1874 till Erlangen och 
Nürnberg i Bajern (Bot. Zeit. 1874, p. 329 och 700). Samma 
är 1874 fanns den i Danmark (Rostrup), i Italien (Beltrani, 
Pisani och Cesati), i Liibeck (enl. Magnus, Bot. Zeit. 1875, 
p. 118) och i Amsterdam (Oudemans, dito p. 119). 

1877 i Oktober upptäcktes den först i Berlin och nej- 
den däromkring. Till Österrike hade den redan hunnit 1876, 
där den i Juli fanns i Laibach, och samma är äfven till Un- 
gern (Bot. Zeit. 1878, p. 428). 

Sommaren 1882 fann Doktor J. Eriksson densamma 
i Skåne a vildt växande Malva-arter, medan den dä absolut 
säkert icke fanns i Stockholms trakten, där Dokt. Eriksson 
första gången i Maj 1887 påträffade den och där den sedan 
ärligen uppträdt. 

I Finland har Doktor P. Karsten icke förut sett den, 
ehuru han flitigt sökt densamma under de senaste ären. 

Den synes ha vandrat fram pä tre vägar. En från 
Frankrike och England sjövägen till Holland, Läbeck och 
Danmark. En andra väg frän Frankrike öfver Strassburg 
och Nirnberg österut; och en tredje frän södra Frankrike 
till Rom och Neapel. (Bot Zeit. 1875, p. 675). 

Dess hastiga och ofantliga utbredning pä alla de stäl- 
len, dit den nätt, finner sin förklaring i dess snabba utveck- 
ling och förökning. Den uppträder, för sä vidt nu är kändt, 
endast i teleutospor-formen. Hvarje generation af teleuto- 
Sporer producerar en massa sporidier, som gro genast inom 
20 timmar pä samma blad bredvid moderplätten eller kring- 
föras af vinden, etc. till andra stockrosor, intränga mellan 
epidermis-cellerna, utbreda sig intercellulärt mellan dessa och 
emellan de underliggande cellerna samt bilda sina egna nya 
plättar med eget mycelium, icke utgrenadt från äldre plät- 
tar. Sålunda är hvarje plätt ett själfständigt helt för sig, 
hvars mycelium, rikt försedt med haustorier, icke utväxer 


Puccinia Malvacearum Mont. 189 


särdeles långt däromkring. Dessa nya plättar utveckla sig 
hastigt och frambringa nya sporidier, som åter genast gro 
och utveckla plättar på samma sätt; sålunda fortsättande hela 
sommaren igenom, med den påföljd att värdplantan hastigt 
förstöres. 

Svampen öfvervintrar sannolikt genom de allra senast 
framkomna plättarna, som bibehålla sin groningsförmäga och 
hvilkas teleutosporer gro först följande vär, såsom ock al- 
laredan D:r J. Schröter i Breslau synes hafva observerat 
(Bot. Zeit. 1874, p. 702). 


-———o=21—- 


Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica 16: 1891. 


Om Polygonum Rayi Bab. f. borealis 
A. Arrh. n. £ 


Ett floristiskt meddelande 
af 


Axel Arrhenius. 


(Anmäldt d. 4 Februari 1888). 


Polygonum Rayi Bab. f. borealis mihi. 


Annua. Caulis erectus, 3—6 cm. alt., simplex, pauci- 
foliatus. Flores aggregati. 

In litoribus prope Nesseby (A. G. Nordvi 1864; in herb. 
Otto Nordstedt sub nom. P. Raji Bab.!) et Nyborg (A. Ar- 
rhenius) 1880 in Varangria, Norvegia reperta. 

Då jag först fann denna växt, trodde jag mig i den se 
en dvärglik litoral form af P. aviculare L. En noggrannare 
undersökning gaf dock snart vid handen, att denna förmo- 
dan icke var riktig. Blommorna äro näml. nägot större 
och längre skaftade än hos P. aviculare L., medan nötterna 
äro glänsande och glatta, alldeles som hos P. Rayi Bab. 
Äfven dessa sistnämndas form är den för P. Rayi Bab. ka- 
rakteristiska längtutdragna, spetsiga. Däremot förete nöt- 
terna en afvikelse med afseende ä den relativa längden. 
Denna öfverskjuter näml. icke perigonbladens, en omständig- 
het som sannolikt har sin grund i det jämförelsevis outveck- 


1) Botaniska Notiser 1872, p. 96. 


Om Polygonum Rayi Bab. f. borealis A. Arrh. 191 


lade stadium i hvilket de hemförda exemplaren befinna sig. 
I själfva värket visa också de något äldre, af Nordvi vid 
Neesseby samlade individerna, hvilka jag genom Hr Dr O. 
Nordstedts i Lund välvilliga tillmötesgäende erhällit till jäm- 
förelse, ett i detta afseende mer typiskt förhällande. 

Genom de i diagnosen angifna karaktererna afviker f. 
borealis från hufvudformen af P. Rayi Bab. Huru densamma 
skall uppfättas med hänsyn till formdigniteten är mig ännu 
oklart; den här använda termen „forma“ bör sålunda tillsvidare 
betraktas som interimistisk. Likaledes måste spörjsmälet, 
om ifrägavarande växt är en rent högnordisk form eller ej, 
lämnas obesvaradt tills noggrannare uppgifter om dess utbred- 
ning och därmed i sammanhang stäende frägor föreligga. 

Hvad förekomsten af P. Rayi Bab.i Norge vidkommer, 
mä slutligen framhällas, att den näst nordligast kända fynd- 
orten, Jäderen, är belägen icke mindre än 10? sydligare än 
växtplatserna i Varanger. Sannolikt beror detta anmärk- 
ningsvärda förhållande därpå, att arten blifvit förbisedd i 
mellanliggande trakter eller förväxlad med P. aviculare L. 


=== Zune (e) Op 


Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica 16: 1891. 


Om Stellaria hebecalyx Fenzl och St. 
ponojensis A. Arrh. n. sp. 


af 


Axel Arrhenius. 


(Anmäld d. 11 Maj 1888). 


Dä jag för nägra är sedan i och för den tilltänkta nya 
upplagan af ,Herbarium Musei fennici“ granskade Alsina- 
cee i universitetets finska herbarium fästes min uppmärk- 
samhet vid tvenne Stellaria-individer, som 1861 under namn 
af St. glauca kemförts af Selin från Kaschkarantsa 1) och nu, 
bofälliga och glömda, hade sin plats i St. graminea-kollektio- 
nen. Habituelt öfverensstämde formen i fråga till fullo med 
de nämnda arterna och framför allt med St. graminea L., 
däremot afvek den frän desamma genom filthäriga foderblad. 
Mellanbladen voro glatta som hos St. (glauca) palustris Ehrh., 
högbladen åter randhäriga som hos St. graminea. Huru 
skulle nu denna form tydas? 

Min tanke leddes härvid helt naturligt pä St. hebecalyx 
Fenzl, den enda foderhäriga Stellaria-art, som blifvit anträf- 
fad inom gränserna för det finska floromrädet. Af denna 
uppbevaras i universitets-museet ett tyvärr tämligen brist- 
fälligt exemplar, signeradt: „Stellaria hebecalyx Fenzl fl. 
Sam. pr. Mesen d. 13 Juni. Dr Ruprecht“. Vid anställd 
jämförelse framgick pä det otvetydigaste, att det Ruprechtska 


1) Kola halfön, Lapponia Varsugensis. 


Om Stellaria hebecalyx Fenzl och St. ponojensis A. Arrh. 193 


originalexemplaret och de begge Selinska individerna frän 
Kaschkarantsa till alla delar ötverensstämde. Och denna 
identitet bekräftades fullständigt genom andra, äfvenledes af 
Ruprecht vid Mesen tagna exemplar, som jag för nägon tid 
sedan genom Dr Brotherus' välvilliga förmedling erhöll frän 
Vetenskaps Akademiens i S:t Petersburg herbarium i och för 
kontrollundersökning. 

Emellertid är frägan ingalunda, som det kunde synas, löst 
härmed. Jag antydde ofvan, att St. hebecalyx Fenzl redan 
tidigare tillerkänts medborgarerätt i den finska floran. Är 
1863 funno näml. N. I. Fellman och M. Brenner vid Orloff 
(Lumbowski) pä Kola- halfön en Stellaria-form, hvilken Fell- 
man beskrifvit!) och efter Ruprechts bestämning och pä hans 
auktoritet i sitt exsiccatverk ,,Plantae arctice' utdelat under 
namn af St. hebecalyx (N:r 60). Stödjande sig härpå har 
äfven Brenner förklarligt nog fört sina i universitets herba- 
riet befintliga exemplar till nämnda art. Det är i sanning 
obegripligt, huru Ruprecht under samma namn kunnat sam- 
manföra sä heterogena former som dessa tvenne frän Mesen 
och Orloff: den förra smaibladig och graminea-lik, den se- 
nare kraftig, skimrande grå eller blågrön med breda blad 
och habituelt ej visande spår till likhet med graminea eller 
knappt nog med St. glauca, hvilket allt äfven framgår ur Fell- 
mans diagnos. Måhända är det fodrets för bägge formerna 
så karakteristiska hårighet, som orsakat konfusionen. Huru 
som hälst, namnet hebecalyx tillkommer endast den ena at 
dessa. Men hvilkendera? Detta skall, vill jag tro, framgå 
af det följande. 

Främsta vitsordet härvid borde klarligen tillkomma 
Fenzl, Alsinaceernas Monograf och autor till St. hebecalyz. 
Lämpligt torde kanske vara att här nedan aftrycka hans 
beskrifning ?) af densamma: „Species inter St. longipedem (3. 


1) N. I. Fellman. Plänte vasculares in Lapponia orientali sponte 
nascentes (Notiser ur Sällsk. pro Fauna & Flora Fennica Förhandl 
Helsingfors 1882, H. 8; Ny Serie H. 5 pp. 14—15). 

?) Ruprecht. Flora Samojedorum Cisuralensium p. 26 (Beitr. z. 
Pflanzenkunde d. Russisch. Reiches. Herausgeg. v. d. Kais. Acad. d. 


Wissensch. Lief. 2. S:t Petersburg 1845). ja 
9 


194 Axel Arrhenius. 


lus. 4) et St davuricam (£ lus. 2) media, capsula et semi- 
nibus ignotis anceps et fortasse St. longipedis varietas. Cau- 
diculi St. longipedis, cum religuis partibus pra&ter calycem 
glaberrimi nitidi. Bractea scarios®, cum foliis haud ciliate. 
Calycis lacinie oblong®, supra medium confervoideo-pube- 
scentes, ore ciliolate. Folia et petala St. davurice. Pube- 
scentia notabilis calycis simul cum glabritie omnium religua- 
rum juncta hanc ab affinibus utrisgue speciebus distinguit; 
in St. davurica caudiculi et folia semper adhuc pilis vesti- 
untur, dum calyx omni pube jam expers.* 

Något bestämdt utslag i frågan lämnar emellertid denna 
beskrifning icke. — därtill är den alltför sväfvande. Så myc- 
ket framgår dock af densamma, att Fenzl haft för ögonen 
en smalbladig form, habituelt erinrande om St longipes 
Goldie eller St. palustris Ehrh. 

Ruprecht synes hafva haft en något afvikande mening. 
Han säger !): „Leider ist die Natur dieser, wie es scheint, 
weit verbreiteten Pflanze nicht klarer geworden; denn Nie- 
mand hat die Samen derselben gesammelt und selbe cultivirt 
um dadurch zu beweisen, dass es nicht eine Varietät der 
gewöhnlichen St. graminea ?) ist“. Det kunde möjligen ilrägasät- 
tas, huruvida de nämnda forskarne härvid haft samma form 
i ögonsikte. Ty också i andra afseenden, sä t. ex. beträf- 
fande högbladens härighet, träffar Fenzls beskrifning icke 
till fullo in pä Ruprechts exemplar. Ä andra sidan bör man 
ihägkomma, att Fenzl affattat sin diagnos just efter de 
exemplar, som Ruprecht anträffade vid Mesen. Om äfven 
de, hvilka jag varit i tillfälle att se, befunno sig bland dessa, 
känner jag ej med visshet. Jag häller det emellertid för 
tämligen antagligt. 

Ocksä Regel har funnit en lasiosepal form, som han 
för som varietet under graminea L. och beskrifver ?) pä 
följande sätt: „St. graminea L. s hebecalyx: glaucescens, 


1) Meinshausen, Karl Fr. Beitrag zur Pflanzengeographie des Syd- 
Ural-Gebirges. Ein Fragment p. 500. 

2) Fellman, 1. c. p. 15. 

3) Kursiveringen af förf. 


Om Stellaria hebecalyx Fenzl och St. ponojensis A, Arrh. 195 


caule erecto glabro, foliis lineari-lanceolatis glabris, bracteis 
ciliatis, calyce pubescente“. „Nur aus der Gegend von Ar- 
changel gesehen und vielleicht mit St. hebecalyx Fenzl in 
Rupr. Fl. Samoj. p. 26 übereinstimmend“). Utan tvifvel 
är denna identisk med formerna frän Mesen och Kaschka- 
rantsa. Ätminstone passar Regels beskrifning förträffligt in 
pä dessa och ocksä fyndorten, Archangel, talar för ett sä- 
dant antagande. 

Äfven Meinshausen?) är böjd att fränkänna St. hebe- 
calyx Fenzl arträtt, men han ställer densamma „einstwei- 
len“ under namnet lasiosepala såsom en „durch breitere Blät- 
ter und behaarte Kelchblätter ausgezeichnete Form* under 
St. glauca. Om denna form, hvilken härstammar frän de 
syd-uralska bergen, verkligen, säsom Meinshausen antager, 
är fullkomligt identisk med St. hebecalyx enl. Fenzls diag- 
nos, kan jag ej afgöra, dä nägra exemplar af densamma 
icke stått till mitt förfogande. Alldeles afgjordt är det icke, 
ty brakteerna äro enligt denna „haud 'ciliate“, pä Meins- 
hausens exemplar åter „gewimpert“. Däremot är det otvif- 
velaktigt, att var. lasiosepala Meinsh. och den ofta nämnda 
Ruprecht'ska formen frän Mesen icke tillhöra samma form. 

Det framgär sälunda af allt, att de resp. autorerna be- 
träffande den s. k. St. hebecalyx, dess natur, affinitetsförhäl- 
landen och begränsning äro af tämligen olika mening, ja 
Ruprecht själf har förenat tvenne vidt skilda former under 
detta namn. 1 motsats till Trautvetter 3), som betraktar 
alla de nämnda formerna som synonyma, anser jag derföre att 
St. hebecalyx bör uppfattas som ett kollektivt namn för la- 
siosepala former af St. graminea L., palustris Ehrh. och mä- 
hända äfven andra arter. En sådan form är St. glauca var. la- 
siosepala Meinsh., en annan är St. graminea L. var. hebecalyx 
Regel, hvartill Ruprechts exemplar hänföra sig; en tredje 
vore den Fellman-Brennerska formen frän Kolahalfön. 

1) Regel, Reisen in dem Süden von Ostsibirien ausgeführt in den 
Jahr. 1855—59 durch G. Radde, Moskau 1862, Bd I, 2 p. 406. 

2) Kursiveringen af förf. 

8) Trautvetter, Incrementa Flora Phenogam& Rossice. Petro- 
poli 1882, p. 136. 


196 Axel Arrhenius. 


Namnet /ebecalyx bör sålunda förbehållas endast en af 
de nämnda formerna. Och nägon tvekan vid valet kan väl 
näppeligen härvid ifrägakomma, dä bland desamma efter all 
sannolikhet befinner sig just den form, som i tiden gaf 
Fenzl anledning att uppställa den dä för vetenskapen nya 
St. hebecalyx. Jag tror mig härmed hafva visat, att den 
äkta St. hebecalyx Fenzl innefattar Ruprechts originalexem- 
plar från Mesen äfvensom de därmed identiska formerna 
frän Archangel (Regel) och Kaschkarantsa (Selin), hvilka 
alla synnerligen väl karakteriseras genom Regels diagnos. 

Med hänsyn till frågan om nämnda växts formdignitet 
delar jag fullkomligt Ruprechts och Regels redan tidigare här 
anförda äsikt. Det riktiga beteckningssättet vore sälunda: 
St. graminea L. var. hebecalyx (Fenzl ex p.) Regel. Den 
stora likheten mellan denna och St. graminea illustreras 
också träffande därigenom, att Selins form från Kaschka- 
rantsa i snart trenne årtionden blifvit ansedd för en vanlig 
graminea (ev. palustris). 

Jag öfvergär nu till den af Brenner och Fellman vid 
Orloff (Lumbowski) funna formen, som, äfven den, af Ru- 
precht benämnts St. hebecalyx Fenzl. Det torde af det of- 
van anförda framgå, att den berömde forskaren häri miss- 
tagit sig. Ty hvarken faller föregifna hebecalyx inom grän- 
serna för Fenzl's diagnos, ej häller och ännu mindre kan 
den identifieras med de ofta nämnda Ruprechtska exemplaren, 
som tillhöra den äkta hebecalyx. Vidare — då ifrågavarande 
form afgjordt afviker icke blott från de öfriga här uppräk- 
nade, utan äfven från alla andra kända, till gruppen Lar- 
bree hörande arter och former, måste den betraktas som 
en egen art, för hvilken jag föreslår namnet Ponojensis 
efter den botaniska provins, „Lapponia Ponojensis*, där den- 
samma först blifvit anträffad. 

Synnerligen karaktäristiska äro de väl konserverade 
Brenner'ska exemplaren. Det är hufvudsakligen efter dessa 
och med tillhjälp af Fellman's diagnos, som jag affattat föl- 
jande, i många afseenden tyvärr mycket bristfälliga och 
ofullständiga beskrifning. 


Om Stellaria hebecalyx Fenzl och St. ponojensis A. Arrh. 197 


— 


Stellaria Ponojensis A. Arrh. n. sp. 


Planta multicaulis. Caulis e basi adscendente erectus, 
c. 30 cm. alt., strictus, robustus, fragilis, simplex vel ramo- 
sus, 4-gonus, glaberrimus. Folia sessilia, margine plano, 
sepe subfalcata, obtusa, cesia, glaverrima; superiora in- 
feriorague ovato-oblonga — oblonga, media majora, late ovato- 
lanceolata. 

Bracte& scariose vel scarioso-marginata, inferiores 
sepe foliacee, glabre vel ad basin parcissime ciliate. Cyma 
1-multiflora. Pedicelli glaberrimi. Sepala ovato-lanceolata, 
3-nervia, cesia, presertim superne confervoideo-pubescentia, 
ciliata, petalis multo breviora. Capsule (juniores) sec. Fell- 
man oblonge. Semina ignota. 

„Ad litora maris sabulosa juxta promontorium Orloff 
Lapponia Ross. maxime orientalis, exeunte m. julio a. 1863 
copiose legerunt M. Brenner et N. 1. Fellman*. 


St. Ponojensis A. Arrh., hvilkens sköna i blågrönt 
skimrande mattor redan pä längt häll draga uppmärksam- 
heten till sig, utmärker sig framför allt genom sin stätliga 
växt, sina breda, vanligen något skärformiga blad och sina 
håriga foderflikar. Bland alla närbesläktade arter och for- 
mer närmar hon sig utan tvifvel mest St. palustris Ehrh. 
var. lasiosepala Meinsh., men afviker från denna, sävidt 
man kan döma af en sammanlikning mellan herbarii-exem- 
plar och Meinshausen's figur, genom bredare, mer skärfor- 
migt böjda blad. Med St. hebecalyx (sensu Ruprechtii) har 
St. Ponojensis nästan endast de häriga foderbladen gemen- 
samt, i öfrigt hafva de bäda formerna ett frän hvarandra 
fullkomligt afvikande utseende. Den förstnämnda liknar i allo 
en vanlig St. graminea, däremot kan St. Ponojensis aldrig 
uppfattas som en varietet af denna art. — Från St. pa- 
lustris Ehrh. och St. longipes Goldie skiljer dig vär art, utom 
genom de ofvan i diagnosen anförda kännetecknen, äfven 
genom sina håriga foderblad, hvilka därjämte hos den förra 


198 Axel Arrhenius. 


äro relativt längre, hos den senare åter bredare än hos St. 
Ponojensis. 

Om utbredningen af St. Ponojensis är ännu intet kändt. 
Det är att hoppas, att de botanister, hvilka i en framtid helt 
säkert skola genomforska de öde kustländerna kring Hvita 
hafvet, mä lyckas såväl utfylla denna lucka, som äfven lämna 
ett tillfredsställande svar pä frägan om ifrägavarande intres- 
santa arts verkliga natur och släktskapsförhällanden. 

Detsamma gäller i hulvudsak äfven alla de former, 
som med rätt eller orätt bära och burit namnet Nhebecalyz. 
Hela denna komplex vore sannerligen i stort behof af en 
grundlig kritisk utredning och bearbetning. 


— ARE I 


Helsingfors, J. Simelii arfvingars boktryckeri aktiebolag, 1891. 


så 
6,7 
ika 
so: 
b 


& 
rt 
PRN 


4 v k p N - e J SKL 


FÖRA 0 


JAM 


(E 
x 
s 


x 19 TA SPIRE LT Ein N 
SONET UA er HIT) 


E 
PAK Hr J no (ÄR 
; dl TUA N 
LMS TS ar 


FILE AIM ATA 
41 
4 (5 34 it Ya 
194: d 1: JA 


WR 


ANSA K 
jät 
N E 


> KÄ TEVA LOAN SI K 
PTY PA at N : 
1 OSYTT 


% kN a 


Innehåll: 


Karsten, P.A. Symbol» ad Mycologiam Fennicam P.XXIII Sid. 


P. XXIV 
JP KANIN 
P XK 
; P. XXVI 
+ P.XXVIII 
Brenner, M. Om de i Finland förekommande formerna af 
Linnés ursprungliga Juncus articulatus . 
Salan, Th. Om en hittills obeskritven hybrid af Pyrola 
minor L. och P. rotundifolia L. . 
Boldt, R. lakttagelser öfver könsfördelningen hos Donna 
Kihlman, A. Osw. Om'en ny Taraxacum , 
Om Carex helvola BI. och nägra när- 
stäende Carex former . 
Elfving, Fredr. Några anmärkningar til Das 
systematik E 
Karsten, P.A. Symbol ad Ent ne P. XXIX 
Brenner, M. Om nägra Taraxacum- former . 
Linden, John, Anteckningar om växtligheten i äitee 
Karelen ER 
Hisinger, Eduard, Puccinia Mean Mont. örnen 
till Finland 1890 . 
Arrhenius, A. Om Polygonum Rayi Bab. o STA A. 
Arena, SETA 
Om Stellaria hera Penrl M St. Po- 
nojensis Arrh. n. Sp. S ro REN 


” 


” 


SI! 


n” 


” 


n” 


” 


” 


” 


1. 


MEDDELANDEN 


AF 


SOCIETAS 


PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. 


SJUTTONDE HÄFTET. 


— <b> 


HELSINGFORS, 
J. SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG, 
1890—1892. 


PÄ 


7 


. He 
+ H 4 Er a 

A aki EI N '% N i x N fp 
N 4 er E a 4 - a 
ain ANG. NA ' - 0 3 j » 
N 5 A. 
3 vå 4 å 

ä N i | j m 


M. 


a Lt |. 


Ir 
£ 
7 
nn eg 


t N 
J 
j id 
w. 
> X M 
- 
x 
N 
- 
+ 
W. 


wi ) | w 


w 


ee SOh IPA: 03 ERENTO Xe Siten +; 


Le a OR FÄR Sr RNE 


N 


MEDDELANDEN 


AF 


SOCIETAS 


PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. 


SJUTTONDE HÄFTET. 


HELSINGFORS, 
J. SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG, 
1890—1892. 


7) 


L 
I ) 
K v f Mt 
3 ä i Ca . 5 - 
> ' 1 w + A. N bi 
er | Å "rn 14 gi 
= "i KON KA 
XA 
4 mus! 
N N > 1 
U < Pe v m 
- N a. 
AR E 
£ ( > >. 
N * J hy 
J L 
> wm 
- 5 en 


AATIIIDE 


LOKIT AAVJT TA AUT 


FAT VAN -20VNOTTUU? 


en 


‚2AUTIOHIEFAH 


a a 


TOA TA Irre Baron n. N 


‚92 I- 0921 


Sri ” ra N n p ali N 4 v 
"aak dA. m < M On A 0:32. 440 SA 


INNEHÄLL: 


Sahlberg, John, Nya bidrag till kännedom om solitära Biarters arki- 
tektur . ä 
Om hannen tin Sitex paha Fabr 
Nya finska Staphylinider . 3 
Cecidomyia Strobi Winnertz, en Made Insekt uti 
nordens granskogar . 5 
Reuter, 0. M. Collembola in caldariis rent ET novas- 
gue species descripsit 
Reuter, Enzio, Nykomiingar för Alauda lati Åbo rider 
Macrolepidopterfauna. 
Bombyx lanestris L. var. ee Teich och 


” 


dess utvecklingshistoria . . . . . 
Westerlund, A. Muutamia ennen Savosta Fantemafiomis Mehiläis- 
lajeja 


Ehnberg, K. J. Tepidopteruibeieka er a aN 
maren är 1889 pä Karelska näset. 4 
Nordqvist, Osc. Bidrag till kännedomen om Bottniska le ock 
norra Östersjöns evertebratfauna . 
Levander, K. M. Mikrofaunistiska anteckningar a 
Reuter, O. M. De skandinaviskt-finska Acanthia- EN Jones 
af saltatoria-gruppen i Je A 
Thysanoptera, funna i fiska orangerier 
Nordiska Sugfisken (Liparis lineatus Lep.) fun- 
nen i Nylands skärgård N 
Rosberg, J. E. Bidrag till kännedom om EKANA n 
utbredning i ryska Karelen . 
Sandman, J. Alb. Fågelfaunan på Karlö och krinslesande skär 


” 


” 


Sid. 


ee 


14. 


17. 


ft 


Jam 


= LIN 
M s ( N 
L) 
zus f 1 
N 
er 
» |] u 


-IIÄHENNI ä 
| AW 


din medel titan woher NTA 
+ O N N 5 . r * , . o » « : 

i 244 / staodas J 2900 JUS re 110 "N 
N ne. 19hioilydestä' treat 49/0 
u nee Na Störst iförd pitaa). > 
| ÅG Pa x oe För ji 
rg Ivana oida vin misattss mi alodınallan N 

E HIS 2 rov Heglsörsb. BTR 
arakakysäslä of! xc ahieki 30 way W 
Aa 9 PET p: NPN 7 arseit FERIEN UNE 
wi dual madioaevat mv „I enter 
BET: u eig 
HUN rollen päi saa) mosat 


-mordv shi PEKAR N 1 
BEE, mia ice Sa Ah 
[an saml adeimsioti. mp maaabouosa iii ynähttä a 30 
. Bader zuteil) anti 
| | sudo &lstiäm ostit J: 
AKTIA ADU eidän N akut astaivanihnada KT 
s Ak Tasman VO MINTTU TEE 

s Wie mitat i suma? eso14odaaTi8t 
nr edet 
a VRR SR bij td da ahaa Ei 
Fel 14, 18005 um dot (e duna s [153 ymahilä 
- S, k | nalozast set FRA 
(lo hg dm ER Kf en; & 


11351 00201] AVLAT) (a 


Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica 17: 1890. 


Nya bidrag till kännedom om solitära 
Biarters arkitektur. 


Af 
John Sahlberg. 


(Medd. den 2 November 1889.) 


Den konstfärdighet, hvarmed de solitära Apiarierna för- 
färdiga sina bon, har redan sedan äldre tider ädragit sig en 
välförtjent uppmärksamhet och man har funnit, att sä godt 
som hvarje art har sin egen arkitektur och använder sitt sär- 
skilda byggnadsmaterial. 

Pä grund häraf har ock den kände hymenopterologen 
professor A. Schenk i Wiesbaden indelat de byggande Api- 
des solitarie i 7 grupper !), nämligen 1. Grabbienen, hvilka 
bygga i jorden och förfärdiga sina celler blott af jordpartik- 
lar, 2. Holzbienen, som bygga sina bon i trä och afdela dem 
i celler medelst borrmjölet, 3. Mawerbienen, hvilka bygga 
sina bon af sandkorn, murbruk eller lera och fästa dem pä 
yttre sidan af murar, i urhälkningar i stenar och klippor o.s. v., 
4. Wollbienen, hvilka förfärdiga sina celler af afgnagadt ull- 
här från växters blad och stjelkar, 5. Seidenbienen, som af- 
gifva från munnen en vätska, hvilken hårdnar till en hinna, 
som tjenar till hölje för cellerna, 6. Tapezierbienen, som 
anlägga sina bon i jordhålor, hvilka beklädas med växters 


1) Die Bienen des Herzogthums Nassau 1861, p. 115 och följ. 


2 John Sahlberg. 


kalk- eller kronblad samt 7. Blattschneider, hvilka samman- 
sätta sina celler af bladstycken, afbitna frän träds och bu- 
skars örtblad. 

Till sistnämnda grupp höra åtskilliga arter af slägtet 
Megachile, hvilkas bon man lärt känna och noga beskrifvit ; 
och man har helt kategoriskt uppgifvit det som en egen- 
domlighet för hela slägtet att sälunda afklippa örtblad. 

Redan för en längre tid sedan har jag emellertid för 
Sällskapet i anledning af en sommaren 1865 gjord observa- 
tion uttalat ett antagande, att någon art af detta slägte till 
byggnads material använder näfver. Pä en exkursion i Rau- 
tus socken pä Karelska näset i Juli månad sistnämnda är 
säg jag nämligen en hona af detta slägte komma flygande 
och bärande ett stycke tunn björknäfver mellan framfötterna 
samt sätta sig pä en stor sten. Mitt försök att fånga ste- 
keln misslyckades, men i skrämseln lemnade denna sin näf- 
verbit efter sig, hvarigenom jag kunde öfvertyga mig om, att 
Jag icke sett orätt. Sedan denna tid har jag ärligen försökt 
att fä saken utredd och vid mina föreläsningar ej försummat 
att uppmana äfven andra att bidraga till frägans lösning. 

Med stor fröjd kan jag derför nu meddela, att det se- 
naste sommar lyckats studeranden Aulis Westerlund, hvil- 
ken med mycken ifver och framgäng insamlat rof- och honung- 
steklar i Rantasalmi och närliggande socknar af södra Savo- 
laks att konstatera mitt antagande, i det han lyckades finna ett 
Megachile-bo, som var uppfördt af näfver samt vid boet fänga 
honan, som befanns tillhöra arten Megachile analis Nyl. 

Boet, hvilket jag härjämte har äran för Sällskapet före- 
visa, är uteslutande hopfogadt af papperstunna näfverflisor 
af Betula alba, vackert afklippta i cirkelrunda, elliptiska och 
ovala stycken. Det bildar flera i rad ställda celler, ingräfda 
uti cylindriska gångar i jorden. Hvarje cell har samma 
fingerborgslika form, som hos de bladklippande arterna 
af slägtet. Dess ytterväggar bestå af flera hvarf på hvarandra 
ställda elliptiska näfverstycken, som äro ställda så, att fogarna 
alltid täckas af följande hvarf. Bottnet åter består af några 
på hvarandra liggande jämnstora, cirkelrunda näfverstycken, 


Om solitära Biarters arkitektur. 3 


hvaraf det första är ungefär 2 millimeter intryckt uti cellen 
och det sista hvilar emot den genom sidostyckenas inböj- 
ning bildade toppen af närliggande cell. Alla de sålunda vid 
hvarandra fogade i rad ställda cellerna omgifvas ännu af ett 
gemensamt yttre hölje, som bestär af större mera längsträckta 
näfverstycken, alla sä ställda, att den yttre sidan af näfret 
är riktad utåt. Då alla dessa näfverflisor äro med stor om- 
sorg utvalda, sä att de hafva samma rena hvita färg, fär 
hela boet ett synnerligen prydligt utseende. 

Uti den till finska museum nyligen vunna Nylanderska 
privatsamlingen fanns äfvenledes en cell jemte vidfogad hona 
af samma Megachile analis, och ehuru densamma af älder 
redan nägot förlorat sin färg, synes dock tydligt, att äfven 
den är förfärdigad af björknäfver. Då man dessutom kän- 
ner om öfriga Megachile arter, att de äro tämligen nogräk- 
nade vid valet af byggnadsmaterial, sä att de sä godt som 
uteslutande hålla sig till samma växtarts blad, torde man 
kunna antaga det såsom karaktäristiskt äfven för ifrägava- 
rande Megachile analis Nyl, att bygga sina celler af björk- 
näfver '). 

Vi kunna derför framställa densamma säsom ett exem- 
pel pä en ny ättonde grupp af bin eller Näfverklippare- 
bin (Rindchenschneider-Bienen). 


I sitt arbete Hymenoptera Scandinavi& säger Thom- 
son om slägtet Diphysis (Il, p. 230) „till lefnadssätt kom- 
mer det troligen närmast Anthocopa.* Man kunde derför 
förmoda, att dettai likhet med det vidt beryktade tapetserare- 
biet Anthocopa Papaveris, som förekommer här och där i 
mellersta Europa, borde hänföras till gruppen Tapezierbienen. 
Dä emellertid ofvannämnde unge entomolog, studeranden 
Westerlund äfven lyckats finna flera bon af den enda euro- 


1) Thomson säger visserligen i Hymenoptera Scandinavie II, 
p. 226 om denna art , bygger i sandbackar och afskär bladen af 
björk*, men mähända är detta blott ett löst antagande pä grund af ar- 
"tens förekomst i björkskogar. 


4 John Sahlberg. 


peiska arten af detta slägte, Diphysis Serratule Panz., och 
dessa äfvenledes väsentligen afvika från alla öfriga kända 
biarters, anhåller jag att jämväl få för Sällskapet förevisa ett 
af dessa samt närmare redogöra för deras arkitektur. 

Likasom de flesta arter af slägtet Megachile, gräfver 
äfven ifrägavarande bi sitt bo i jorden, men ställer icke cel- 
lerna i en enda rad utan i form af en klyka eller ett Y. 
Hvarje cell är klubblikt cylindrisk, d. v. s. smalare vid basen 
och mot spetsen rundadt tilltjocknande, ungelär 3 gänger sä 
läng som största bredden samt lindrigt krumböjd. Väggarna 
bestä af ett tjockt lager af tallkäda, hvarpä pä tvären äro 
fastsmetade pä 1—3 millimeters afständ frän hvarandra om- 
kring 3 millimeter breda och ända till 25 millimeter länga 
jämnbreda bladstycken, hvilka gördellikt omsluta cellen och 
i spetsen betäcka hvarandra. Hvart och ett af dessa blad- 
stycken är afbitet från ett blad af Epilobium angustifolium *) 
längsmed dess sidokant, sålunda, att den genom bitande 
uppkomna kanten är oregelbundet tandad. Alla dessa bladrem- 
sor äro ställda sä, att den naturliga bladkanten är riktad 
mot cellens tjockare ända. De ifrågavarande bladgördlarna 
hafva väl till hufvuduppgift att sammanhälla kädcellens väg- 
gar och aihälla jordpartiklar att fästa sig därvid, men ge- 
nom den uddsägade kanten pryda de tillika cellen i likhet 
med rimsor eller spetsar pä en klädning. 

Då således äfven denna arkitektur betydligt afviker från 
öfriga kända arters, bland annat däri, att cellens hufvudmassa 
består af kåda, kunde man anse ifrågavarande bi utgöra 
exempel på en nionde grupp, hvilken vi kunde kalla 
Kädsmetare-bin (Harzbienen). 


1) Dr. O. Kihlman har haft godheten mikroskopiskt under- 
söka dessa bladstycken och dervid bekräftat, att de härleda sig 
frän denna växtart. 


Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica 17: 1890. 


Om hannen till Sirex Fantoma Fabr. 


Af 
John Sahlberg, 


(Medd. den 7 December 1889.) 


Af de stora och vackert tecknade arterna af slägtet 
Sirex, hvilka äro kända under namn af vedsteklar eller 
hornsteklar, äro hannarne öfverhufvudtaget mycket säll- 
synta. Man kan sälunda ofta af en art finna flera dussin 
honor utan att lyckas fä se en enda hanne. Det bör där- 
för ej väcka förvåning, att den sällsynta Sirex Fantoma Fabr., 
som hittills är funnen i ett fåtal exemplar, hittills varit känd 
endast i det honliga könet. Arten har en ganska stor sprid- 
ning öfver Europa ock är hittills funnen, dock mest i enstaka 
exemplar, i Grekland, Frankrike, Tyskland, Sverige och Fin- 
land samt är ock beskrifven i en mängd faunistiska arbeten, 
utkomna under loppet af ett helt århundrade, men alla för- 
fattare från Fabricius till och med André känna och beskrifva 
endast honan. 

Det var därför ett högst intressant fynd, då studeran- 
den Ernst Therman senaste sommar i närheten af Kuopio 
uti en nyligen upptimrad byggnad träffade flera exemplar af 
denna sällsynta och eftersökta art och däribland äfven tvenne 
hannar. Jag ber därför att här få lemna en kort beskrif- 
ning på detta kön, särskildt för att framhålla skillnaden mel- 
lan detta och hannen af Sirex Gigas L., hvilken den vid 
första påseende så liknar, att den därmed möjligen kunde 
förblandas. 

Sirex Fantoma Fabr. mas: niger, antennis breviuscu- 
lis totis, palpis, maculis magnis callosis reniformibus pone ocu- 
los, supra inter se minus guam ocellis distantibus, pedibus an- 


6 John Sahlberg. 


terioribus fere totis, geniculis, tarsorumgve posticorum apice, 
macula parva angulari in pronoto, abdominis segmentis 2—6 
totis, 7:o et 8:o postice plus minusve late flavis; tibiis po- 
sticis crassioribus, mox pone basin dilatatis; metatarso po- 
stico leviter dilatato, latitudine circiter qvadruplo longiore. 
Long. 24—30 mm. 

Mari Stricis Gigantis L. simillimus, sed paullo magis elon- 
gatus, alis fulvescentibus, venis stigmategve ferrugineis, colore 
signaturisqve ut et antennarum structura diversus. — Caput 
structura ut in S. Giganti, brevius nigropilosum; maculis cal- 
losis flavis postocularibus elongato-reniformibus inter se fere 
minus late ac ocellis posticis inter se distantibus. Antenne 
tote flave, qvam in S. Gganti distincte breviores et paullo 
crassiores, apicem segmenti 3: abdominis attingentes, 19—21 
articulate (in specie proxime medium segmenti 6i attin- 
gentes, circiter 28 articulate); articulo 3:0 2:0 fere triplo 
longiore et qvarto vix breviore. Thorax niger, minus longe 
nigro-pilosus, maculis pronoti angularibus parvis flavis. Pe- 
des anteriores flavi, coxis, trochanteribus femorumgve basi 
anguste nigricantibus; postici nigri, femorum apice late tibi- 
arum annulo angusto basali et apicali, tarsorum articulis 2 
primis basi anguste, ceteris fere totis flavis, tibiis a basi ab- 
rupte fere angulatim dilatatis, deinde fere linearibus, levissime 
incurvatis, plaga exteriore et interiore longitudinaliter distincte 
carinatis, tarsorum articulo basali ceteris simul sumtis vix 
breviore, latitudine sua qvadruplo longiore. Abdomen qvam 
in S. Giganti paullo longius, segmentis singulis minus for- 
titer transversis, 8:0 longitudine sua sesgvi latiore; segmento 
primo nitido basigve secundi anguste nigris, hoc maxima ex 
parte, 3—6 totis T:oqve saltem apice ferrugineis, holosericeo- 
micantibus; segmento 8:o nigro, nitido, apice plus minusve late 
rufescenti; sgvamis genitalibus valvulagve ventrali fere ut 
in S. Giganti constructis, rufescentibus. 

OBS. In omnibus speciminibus femininis hujus speciei gve vidi, 
antenne distincte breviores et crassiores sunt, gvam in S. Giganti et 
tantum articulos 20—24 habent. 


AI TZ 
GRP 


C 


Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica 17: 1890. 


Nya finska Staphylinider 


beskrifna af 


John Sahlberg. 


(Med. den 7 December 1889.) 


Under de är som förgätt, sedan Enumeratio Coleo- 
pterorum Brachelytrorum fennicorum, I, Staphylinide ut- 
kom, har jag med stor ifver fortsättningsvis insamlat Staphy- 
linider i skilda delar af landet. Icke få för faunan nya ar- 
ter hafva därunder kommit i dagen och dä och dä blifvit 
för Sällskapet anmälda. Då emellertid ännu ett stort obe- 
arbetadt material fanns för handen, sändes det sistlidne vin- 
ter för att bestämmas till doktor Eppelsheim i Germers- 
heim, den förnämste kännaren af de palearktiska formerna 
af denna insektfamilj, hvilken godhetsfullt erbjudit mig sin 
hjelp häruti. Samlingen återkom under sommaren och in- 
nehöll mer än 20 för vär fauna nya arter. Bland dessa, hvilka 
i sinom tid komma att upptagasi tillägget till Enumeratio Coleo- 
pterorum fennicx, funnos äfven 4 species, som voro hittills 
obeskrifna. För att göra herrar entomologer hos oss och i 
grannländerna uppmärksamma pä dem lemnas härmedelst 
följande descriptioner. 


Stenus ampliventris J. Sahlb. n. sp. 


Latiusculus, subdepressus, niger, subopacus, tenuiter 
griseo-pubescens, palpis concoloribus; capite coleopteris di- 


8 John Sahlberg. 


stincte angustiore, fronte subconvexa, postice utringve obso- 
lete sulcata; prothorace subcordato, dorso obsolete impresso 
elytrisgve dense subtiliter punctatis, his prothorace !/, longi- 
oribus, inegvalibus; abdomine lato, leeviusculo, distincte 
marginato, segmentis primis dorsalibus basi ecarinatis; tarsis 
breviusculis, penultimo integro. Long. 1'/5—13/; lin. 

Mas: segmento T:o ventrali apice leviter, 6:0 obsoletis- 
sime emarginatis, hoc medio longitudinaliter obsolete impresso, 
impressione paullo densius pubescente. 

Femina: segmento ultimo ventrali apice rotundato-pro- 
ducto, eodem dorsali brevi, lato, apice subtruncato. 

Species primo intuitu St. carbonario Gyll. haud dissi- 
milis, capite angustiore et presertim abdominis segmentis 
primis dorsabus basi ecarinatis diversa et in eadem sectione 
ac St. mendicus Er. et incanus Er. referenda, sed major, 
abdomine magno, lato capitegve angustiore facile distin- 
guenda; St. incrassato Er. etiam nonnihil simulans sed magis 
depressa. — Caput cum oculis coleopteris distincte angu- 
stius, confertim subtiliter punctatum, fronte convexiuscula, 
postice utringue obsolete late truncata, intervallo convexo, 
gvam lateribus altius elevato. Palpi nigri, articulo primo 
basi vix picescente. Antenne tenues, nigra, articulo secundo 
tertio crassiore sed haud longiore, 3—6 sensim brevioribus, 
8:0 globoso-transverso, 9 et 10 transversis. Prothorax lati- 
tudine paullo longior, cordato-ovatus, lateribus postice utrin- 
que impressus, dorso convexus, ante basin obsolete depres- 
sus, dense subtiliter punctatus, punctis postice transversaliter 
confluentibus, tenuiter griseo-pubescens. Elytra prothoracis 
basi duplo latiora et hoc 1/3 longiora, apicem versus leviter 
dilatata, subdepressa, insequalia, versus suturam nempe ob- 
solete torulosa, crebre subtiliter punctulata, punctis postice 
transversim confluentibus, tenuissime griseo-pubescentia. Ab- 
domen magnum, latum, elytrorum basi multo latius, distincte 
marginatum, obsolete punctatum, nitidum, segmentis singulis 
basi transversim impressis, ibigue ecarinatis. Pedes brevi- 
usculi, toti nigri, tenuiter pubescentes; tarsis breviusculis, 
articulo penultimo integro, posticis tibiis dimidio brevioribus, 


Nya finska Staphylinider. 9 


articulo primo secundo sesgui longiore sed ultimo distincte 
breviore. 

Sällsynt; jag har funnit den nägra gänger i närheten af 
Helsingfors; senast ett tiotal exemplar invid Hoplax-träsk 
under nedfallna löf under Salix-buskar i senare hälften af 
November 1889. Därstädes är den äfven tagen af A. Boman. 
— U. F. M. 


Chilopora rugipennis J. Sahlb. n. sp. 


Elongato-linearis, nitida, longius flavo-pubescens, nigra, 
elytris, ano segmentorumgue ventralium marginibus piceis, 
ore, antennis pedibusgve flavis; antennis apicem versus di- 
stincte incrassatis, articulo 4:o guadrato; prothorace basi im- 
presso, elytris minus subtiliter rugoso-punctatis; abdomine 
distincte punctato. Long. 1!/, lin. 

Ch. rubicunda Er. dimidio minor, antennis brevioribus 
articulis penultimis magis transversis, elytris fortius et re- 
motius rugoso-punctatis, abdomine minus dense profundius 
punctato coloregve obscuriore primo intuitu distinguenda. — 
Caput exsertum, subovale, convexum, subtiliter punctatum, 
tenuiter pubescens, genis immarginatis. Oculi parvuli, rotun- 
dati, minus prominentes. Palpi pallide testacei; maxillarium 
articulo ultimo aciculari penultimo incrassato multo breviore. 
Antenne flave, apicem versus paullo okscuriores, breviu- 
scule, extrorsum leviter incrassate, articulo secundo elon- 
gato, primo fere longiore sed distincte angustiore, 3:0 obco- 
nico pracedenti distincte breviore, 4:0 subgvadrato, 5—10 
sensim latiorihus, 5:0 vix, 10:0 distincte transverso, ultimo 
duobus penultimis simul sumtis »qvilongo, apice obtuse ro- 
tundato. Prothorax latitudine fere longior, basin versus le- 
viter sinuato-angustatus, supra convexus, basi obsolete fo- 
veolatus sed haud canaliculatus, nigro-piceus, nitidus, sub- 
tilissime punctulatus, flavo-pubescens. Elytra prothorace pa- 
rum longiora sed distincte latiora, apice versus suturam ob- 
ligve truncata, angulo exteriore fortiter exiso, satis distincte 
remotius rugoso-punctata, picea, parum nitida, longius flavo- 


10 John Sahlberg. 


pubescens. Abdomen subparalellum, nitidum, longius minus 
dense flavo-pubescens, dense sed tamen gvam in Ch. rubi- 
cundo remotius punctulatum, segmentis 2—4 basi transver- 
sim impresso, 5:0 4:o parum longiore, 6:0 praecedenti di- 
midio longiore et distincte angustiore, postice late 7:ogve ut et 
segmentorum ventralium marginibus piceis. Mesosternun 
ecarinatum, antice acutangulariter productum; suturis epister- 
nalibus obliteratis. Pedes toti pallide testacei, tenuiter pube- 
seentes; tibiis posticis obsolete excurvatis; tarsis tenuibus, 
omnibus 5-articulatis, subtiliter ciliatis, anticis brevibus, me- 
diis elongatis, posticis longissimis tibiis parum brevioribus, 
articulo basali tribus segventibus simul sumtis *gvilongo, his 
extrorsum brevioribus. 

Sällsynt; jag har funnit ett enda exemplar i Karis- 
lojo. — U. F. M. 


Atheta (Dimetrota) cribripennis J. Sahlb. n. sp. 


Oblonga, subfusiformis, depressiuscula, minus subtiliter 
punctata, tenuiter pubescens, aterrima, antennarum basi pedi- 
busqve piceis, capite subexserto, globoso-ovato, punctato; 
antennis apicem versus leviter incrassatis, articulo 4:0 qva- 
drato, ultimo penultimo distincte transverso fere duplo lon- 
giore, prothorace elytris distincte angustiore, transverso, an- 
tice fere angustiore; elytris distincte granulato-punctatis; ab- 
domine parcius punctulato; tibiis posterioribus extus biseto- 
sis. Long. 11/2 lin. 

Species insignis, capite subexserto generi Lioglute 
nonnihil simulans, sed statura corporis armaturagve pedum 
sine dubio A. atramentarie Gyll et A. contristata Kraatz 
maxime affinis, sculptura elytrorum ut in A. graminicola 
Grav. granuloso-punctata mox distinguenda. — Caput ma- 
gnum, subexsertum, vertice crasso, nigrum, fortiter punctatum 
et subtilissime coriaceo-strigosum, nitidum, densius fusco- 
pubecsens ; fronte longitudinaliter impresso. Palpi picei. Oculi 
parvuli, rotundati. Antenn® prothoracis basin superantes, 
nigre, griseo-pubescentes et parcius setosa, articulis duo- 


Nya finska Staphylinider. 11 


bus basalibus tertiogve basi piceis; scapo crassiusculo, dorso 
seta valida erecta armato; articulo secundo 3:0 perparum 
breviore, ambobus obconicis, 4:0 subguadrato vel longitudine 
parum latiore, preecedenti duplo breviore et perparum an- 
gustiore, 5—10 sensim paullo crassioribus, 5:0 pracedenti 
majori vix, 10:0 distincte transverso, ultimo ovato penultimo 
fere duplo longiore. Prothorax capite distincte latior et lon- 
gitudine sua circiter !/, latior, apice qvam basi paullo angu- 
stior, lateribus setis nonnullis exsertis munitus, supra con- 
vexus, niger, minus fortiter punctatus et subtilissime coria- 
ceo-strigosus, prope basin late leviter impressus, pube fusca 
vel certo situ subflavescenti vestita. Elytra prothorace multo, 
fere sesqvi latiora et hoc parum longiora, postice leviter di- 
latata apice oblique subtruncata, angulo exteriore obsoletis- 
sime sinuato, interiore obtuso; supra subdepressa, circa scu- 
tellum leviter impressa, atra, opaca, confertim satis fortiter 
granulato-punctata, interstitiis postice obsolete transversim 
rugulosis, pube brevi certo situ flavescenti satis dense ve- 
stita; humeris obtuse angulatis, setis duobus tenuibus et bre- 
vibus munitis. Abdomen sublineare, postice leviter angu- 
statum, nigrum, nitidum, satis dense fusco-pubescens, postice 
setis exsertis nigris munitum, minus dense punctatum, seg- 
mento sexto precedenti sesqvi longiore et hoc distincte an- 
gustiore, apice pallide membranaceo-marginato, septimo apice 
levissime emarginato (s), eodem dorsali paullo producto, 
ovato-angustato, apice summo subtruncato. Pedes elongati, 
femoribus nigris, apice summo piceis, pubescentes, tibiis tar- 
sisque piceo-rufis; tibiis mediis et posticis extus setis duo- 
bus tenuibus exsertis nigris munitis, superiore breviore; 
tarsis breviusculis, posticis articulo primo secundo paullo lon- 
giore, 2—4 subagqvalibus, ultimo primo distincte longiore. 

Sällsynt; jag har funnit ett enda exemplar i ett gam- 
malt till förruttnelse öfvergänget, i en ihålig trädstam befint- 
ligt ugglebo i djup granskog nära Sydenmaa torp i Yläne 
den 8 September 1882. — U. F. M. 


12 John Sahlberg 


Bledius arcticus J. Sahlb. n. sp. 


Elongatus, cylindricus, niger, parum nitidus, minus te- 
nuiter pallido-pubescens, antennis basi late, ore pedibusgve 
pallide testaceis, elytris anogve piceis, antennarum clava in- 
crassata, articulis tribus ultimis latitudine *gvalibus; pro- 
thorace transverso, basi angustato, ante angulos posticos si- 
nuato, alutaceo, parce subtilius punctato, medio tenuiter 
canaliculato, punctis juxta hanc canaliculam seriatim con- 
fluentibus; elytris prothorace !/, longioribus, crebre, satis 
profunde punctatis, abdomine sublevi, segmento 7:o dorsali 
late emarginato. Long. 2 lin. 

Bl. denticolli Fauv. affinis, sed brevior, crassior, magis 
pubescens, prothorace elytrisgve distincte brevioribus diver- 
sus. — Caput cum oculis prothorace paullo angustius, ova- 
tum, nigrum, subleve, pubescens; fronte utringve intra tuber- 
culos antennales fortiter impressa, postice transversim in&- 
gvaliter depressa; clypeo linea impressa discreto; mandibulis 
rufis, labrum excedentibus, acutis. Oculi parvuli, convexi, 
valde prominentes. Palpi picei. Antennx breviusculse, pro- 
thoracis medium attingentes, articulo primo toto, 2—5 basi 
sensim minus late rufo-testaceis, extrorsum picescentes; ar- 
ticulo primo magno lato 2:0 duplo longiore, hoc obconico 
3:0 2/3 longiore et distincte crassiore, 3—6 sensim breviori- 
bus et crassioribus, 7:o et 8:o ceteris haud brevioribus sed 
sensim distincte crassioribus, transitum ad clavam indistin- 
ctam formantibus, articulo 9:0 preecedenti minus distincte la- 
tiore, 9:0 et 10:0 latitudine xgvali sed paullo breviore, ul- 
timo 10:0 vix latiore sed sesqvi longiore, breviter ovali 
Prothorax longitudine sesgvi latior, ante medium late rotun- 
datus, postice fortiter angustatus et ante basin constrictus, 
angulis posticis obtusiusculis distincte prominentibus; supra 
convexus, niger, subtilissime alutaceus, satis dense breviter 
pubescens, opacus, parce indistincte punctatus, medio tenui- 
ter canaliculatus, punctis prope canaliculam utringve seriatim 
confluentibus, lineam obsoletam longitudinalem formantibus 


Nya finska Staphylinider. 13 


Elytra prothorace 1/3 longiora, nigro-picea, apicem versus 
dilutiora, antice ad suturam longitudinaliter impressa, crebre 
et satis profunde punctata, pube brevi tenui flavescenti-gri- 
sea satis dense obducta. Abdomen nigrum, nitidum, leve, 
subglabrum, lateribus tantum parce pubescens, apice densius 
pilosum, segmento 5:0 apice leviter emarginato, tenuiter al- 
bido-marginato. Pedes pallide rufo-testacei, coxis infuscatis. 

Sällsynt; jag har funnit ett exemplar vid stranden af 
Muonio elfi södra delen af Muonioniska socken den 27 
Augusti 1887. — U. F. M. 


Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica 17: 1890. 


Cecidomyia Strobi Winnertz, 
en skade-insekt uti nordens granskogar. 


Af 


John Sahlberg. 


(Medd. den 12 April 1890.) 


Det finnes en talrik skara smä, obetydliga flygfän, som 
likväl utöfva ett ofantligt inflytande uti naturens stora hushäll- 
ning genom att hindra växternas regelbundna utveckling, 
nämligen Dipterfamiljen Cecidomyide. Flertalet af dessa smä 
flugor lägga nämligen sina ägg in uti växternas skilda delar, 
hvarigenom olika missbildningar eller galläpplelika utväxter 
uppstå, eller ock äter den utkläckta larven sig in. i växten 
och förorsakar dels hela individens undergäng, dels förstöring 
af de organer, hvilka tjena den till näring. Redan sedan 
längre tid tillbaka hafva nägra arter lefvande pä sädeslagen 
gjort sig bemärkta för den skada de därigenom förorsakat 
jordbrukaren, och pä senare är har man med stor ifver stu- 
derat .de arter, som förorsaka galläppel-missbildningar pä 
särskilda växtarter, och noga beskrifvit sä väl insekterna 
sjelfva, som deras verk. Särskildt hafva några österrikiska 
entomologer med förkärlek egnat sig ät studiet af denna in- 
sektfamilj, hvaraf man redan ätskilt och beskrifvit mer än 
450 species. Därtill känner man ännu nära 150 skilda slag 
af missbildningar pä olika växtarter, hvilka man med tämlig 
visshet antager vara förorsakade af Cecidomyide, ehuru man 


Cecidomyiä Strobi Winnertz, en skadeinsekt. 15 


ännu ej känner illgerningsmännen sjelfva och icke hittills 
lyckats få den fullbildade insekten utkläckt. Utaf träd- 
slagen äro isynnerhet Betula- och Salixarter ofta utsatta för 
dessa insekters angrepp. Äfven från barrträden känner man 
redan 3 arter af slägtet Diplosis, som lägga sina ägg i bar- 
ren af Pinus silvestris, och af hvilka D. Pini De Geer, som 
förorsakar en galläpplelik utväxt pä inre sidan af barren, 
och D. brachyntera Schwägr., som angriper föreningspunkten 
mellan tvenne tallbarr, blifvit räknade till skogarnes skadliga 
insekter. Ungefär samma lefnadssätt för den nyligen pä 
Picea excelsa upptäckta Cecidomyia abietiperda Henschel. 
Ett vida större ingrepp i barrträdens utveckling synes 
dock i våra skogar förorsakas af en hittills föga beaktad art 
af ifrågavarande familj, nämligen Cecidomyia Strobi Winnertz. 
Nyligen uppgaf näml. doc. Kihlman, att af en mängd gran- 
kottar, som han erhållit från Inari-Lappmark, mycket litet 
frön kunnat erhällas, emedan de uppätits af larver till en fluga. 
Vid närmare undersökning befanns ock en stor del af 
frögömmena vara urhälkade och förhärdnade samt innehäl- 
lande en puppa, hvarifrän i slutet af Mars och början af 
April den fullbildade insekten utkläcktes. Imagon öfverens- 
stämmer fullkomligt med den beskrifning Winnertz i sin 
Monographie der Gallmycken (Linnea entomologica VIII, 
234, 20) lemnar, uppgjord efter nägra torkade exemplar, 
som Kaltenbach funnit från nedfallna kottar af Picea excelsa 
i Tyskland. 
Såsom tillägg till Winnertz’ beskrifning kan dock nämnas, 
att i lefvande tillstånd honan är rödgul, ofvan gråaktig, 
ventralsegmenten med hvar sin fyrkantiga fläck af samma 
färg. Ben och vingädror brungula; äggläggningsröret 
långt utsträckbart af ungefär samma form som hos C. Ur- 
tice. Puppan ligger uti en hvit kokonglik säck, som ej 
bestär af nägra spinnträdar utan af en fint kristallinisk massa, 
uppkommen genom utsippring frän larvens hud. Kort före 
utkläckningen är denna puppa till större delen rödgul, endast 
ögonen och hylsorna till antenner, vingar och ben svartak- 
tiga. Vid antennernas rot finnes pä hvardera sidan en stark, 


16 John Sahlberg. 


spetsig, svart tand, som är riktad framåt och utåt, omgif- 
vande ett tämligen bredt mellanrum; hufvudet ofvan beväpnadt 
med 4 utstäende borst. Benhylsorna utät jämnt tilltagande i 
längd, de inre näende till midten af 4:de, de yttre till spetsen 
af 5:te ventralsegmenten. Det toma puppskalet är hinnaktigt, 
rent hvitt. 

Att denna skadeinsekt har fiender framgär deraf, att 
frän de af densamma angripna kottarne tvenne arter Ptero- 
maliner utkläcktes i icke fä exemplar. 

Att Cecidomyia Strobi har en mycket stor utbredning 
i vär nord och därstädes i hög grad mäste hindra granens 
frösättning samt derigenom granskogarnas föryngring kan ses 
af nedan anförda uppgifter om dess förekomst i Ryska Lapp- 
marken, hvilka herr Kihlman haft godheten meddela mig, se- 
dan han nogare genomsökt sin profsamling af grankottar 
frän denna provins. Arten hade dervid anträffats uti kottar 
medförda frän följande lokaler: 

Knäsha vid Hvita hafvet, Mars 1889. 

Jokonska vinterbyn, April 1889; nägra döda imagines 
pä en kotte, lefvande Pteromalider flygande och hoppande 
mellan kottarna i April 1890; 

Lumbofska vinterbyn, April 1889; talrika Cecidomyia 
puppor utfallna; 

Brevjannij 1 mil ofvanom Ponoj, början af Juli 1889; 
nägra puppor och en fullbildad insekt. 

Vid öppnandet af paket inneslutande kotte profver hem- 
förda 1887 observerades Cecidomyia Strobi frän: 

Kola fjorden, Maj 1887 (genom R. Envald), puppor och 
döda imagines; 

Leejaur, Augusti 1887, nägra puppor utfallna ur kottarne; 

Lowosersk, Juni 1888, en mängd puppor; 

Jekostrow vid Imandra i April 1888; en mängd puppor 
utfallna, äfven döda imagines; 

Lusmjaur, Juni 1887; puppor i mängd och flera utfallna 
imagines. 


> 


Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica 17: 1890. 


Collembola in caldariis viventia 


enumeravit novasque species descripsit 


0. M. Reuter. 
(Cum tabula.) 


(Medd. den 12 April 1890). 


Kändt är att i och under blomkrukor i vära bonings- 
rum förekomma åtskilliga arter Collembola, talrikast Smin- 
thurus niger Lubb., Sm. cecus Tullb., Entomobrya multi- 
fasciata Tullb., Lipura armata Tullb. Af de här lefvande 
arterna är endast en, Sm. cecus, icke funnen fritt ute i 
naturen och är denna antagligen en kosmopolitisk art, som 
är utbredd öfverallt där krukväxter odlas, ehuru den hittills 
föga observerats. 

I den tanke, att ännu flere sädana vid krukväxtodlin- 
gen bundna arter hos oss kunde förekomma, besökte jag 
vären 1878 härvarande Botaniska trägärds orangerier och 
fann där ganska riktigt, förutom Sminthurus niger Lubb. 
och dess varietet (?) gvadrilineatus Tullb. samt ofvannämnda 
cecus, ytterligare två arter af samma släkte, hvilka likasom 
den sist anförda icke anträffas hos oss ute i det fria. Dessa 
arter, hvilka vid Sällskapets sammanträde den 13 maj 1878 
förevisades och i korthet karaktäriserades, benämndes där- 
vid Sm. multifasciatus och Sm. igniceps (Se Medd. Soc. 
F. Fl. Fenn. VI, p. 203). 

Den senare observerade jag äfven är 1888 pä blom- 
krukor i Botaniska trägärdens orangerier i Berlin, men 
fann den icke häller därstädes under mina exkursioner i 
omgifvande näjder, lika litet som i trakten af Leipzig eller 
Wien eller i Vogeserna, hvarest jag flitigt samlade. 


2 


18 0. M. Reuter. 


I början af april månad detta år besökte jag, i och 
för insamlande af nytt material af dessa båda arter, ä nyo 
Botaniska trägärdens orangerier härstädes. 

I de rum, där temperaturen icke stod högre än omkr. 
15° C., anträffades pä de flesta krukor Sminthurus igniceps, 
ofta i mängd, en och annan Sm. niger Lubb. samt talrika 
exx. af Isotoma palustris Gmel., den förut icke för Finland 
antecknade Macrotoma tridentifera Tullb., Orchesella cincta 
L., Lepidocyrtus assimilis n. sp. (äfven förekommande hos 
oss ute i det fria) samt Entomobrya multifasciata Tullb. 
Alla dessa äterfunnos i ungefär samma mängdförhällanden 
i rummen med 25 a 30° C. normal temperatur, endast Sm. 
igniceps eftersökte jag här förgäfves. Däremot förekom här 
i stor mängd en ny art Papirius, P. rufescens m., samt äf- 
venledes rätt talrikt en likaså obeskrifven Entomobrya, E. 
spectabilis m. Af Sminthurus multifasciatus erhöllos endast 
två exemplar. Dessutom anträffades enstaka individer af 
Sm. cecus Tullb., Papirius minutus F. och Achorutes via- 
ticus Tullb. Af största intresse var emellertid fyndet af 
den säsom typ för ett nytt, särdeles karaktäristiskt släkte är 
1882 af G. Brook beskrifna Sinella curviseta, hvilken dä 
upptäcktes under bräder i druforangerier vid Huddersfield 
och i London samt nu äterfanns i talrika individer, lifligt 
springande med rakt uppät sträckta antenner i tre bredvid 
hvarandra stäende krukor, säväl pä mullen inne i krukorna, 
som pä deras yttre sida. 

Mot slutet af april besökte jag trägärdmästar M. G. 
Stenii vidsträckta orangerier, men fann här jämförelsevis 
ett fatal podurider. De vanligaste voro Isotoma palustris 
Gm el., Achorutes viaticus Tullb. och Macrotoma tridentifera 
Tullb. Sminthurus niger Lubb. förekom här och där, af 
igniceps anträffades endast ett exemplar. Därjämte to- 
gos några exemplar af Lepidocyrtus assimilis m. och 
purpureus Lubb. (=? cyaneus Tullb.), Sira Buskii 
Lubb., Orchesella cincta L. och Anura muscorum Templ. 
Däremot saknades här de ofvannämnda Papirius och 
Eintomobrya arterna, som uppträdde i Botaniska trä- 


? 


Collembolä in caldariis viventia. 19 


gärdens orangerier. Temperaturen i de rum, där största 
antalet individer funnos, varierade mellan 20 och 302 C. 


Den 12:te maj gjorde jag ett besök i de väl bekanta 
Sinebrychoffska växthusen. Här fann jag intet exem- 
plar af Achorutes viaticus Tullb., som uppträdde sä ymnigt 
i hr Stenii orangerier, icke häller de där tagna Anura mu- 
scorum Templ., Orchesella cincta L., Lepidocyrtus assimilis 
m. eller L. purpureus Lubb. I stället förekom pä par kru- 
kor i ett af de varmare rummen nägra exemplar af en, sä- 
som det synes, obeskrifven Lepidocyrtus, som jag kallat L. 
pallidus. I samma rum funnos äfven exemplar af Entomo- 
brya multifasciata Tullb. och af den i Botaniska trägär- 
dens orangerier upptäckta FE. spectabilis m. 1 ett annat 
varmt och mycket fuktigt rum, hufvudsakligen afsedt för 
ormbunkar, var Macrotoma tridentifera Tullb. talrik. I de 
kallare rummen, där temperaturen vintertid hölls kring 52 
C., anträffades Sminthurus igniceps m. i mängd, Sm. niger 
Lubb. sparsamt och Isotoma palustris G mel. icke sällsynt. 


Slutligen må omnämnas att jag i slutet af april under 
en blomkruka i ett boningsrum funnit åtskilliga unga exem- 
plar af ofvannämnda Sinella. 


I systematisk ordning förtecknade, utgöras de på, i 
och under blomkrukor i boningsrum och orangerier lefvande 
Collembola af följande arter: 


*1. Sminthurus multifasciatus Reut. Botaniska trägär- 
dens orangerier sällsynt (302). 


*2. Sm. igniceps Reut. Bot. träg. och Sinebrychoffs 
orangerier talrik (5—15?), Stenii orang. sälls. 
(>) 


3. Sm. niger Lubb. I boningsrum under blomkrukor 
allmän; Bot. träg., Stenii och Sinebr. orangerier sparsam. 

4. Sm. cecus Tullb. I boningsrum under blomkru- 
kor ej sällsynt; Bot. träg. orang. sällsynt. 

*5. Papirius rufeseens n. sp. Botaniska trägärdens 
orangerier mycket talrik (23—30°). 

6. P. minutus F. Bot. träg. orang. sällsynt. 

*7. Macrotoma tridentifera Tullb., Sveriges Podur. 


20 0. M. Reuter. 


37, 4, T. V., £. 17, 18. Bot. trädg., Stenii o. Sinebr. orang. 
ej sällsynt. 

*8. Lepidoeyrtus pallidus n. sp. Sinebr. orang. säll- 
synt. 

*9. L. assimilis n. sp. Botaniska trägärdens och 
Stenii orang. sälls. 

10. L.purpureus Lubb., Monogr. af Collemb. a Thysan. 
155, T. XXX (? cyaneus Tullb.). Stenii orang. ej sällsynt. 

11. Entomobrya multifasciata Tullb. I boningsrum 
under blomkrukor - allmän; i Bot. trägärdens och Sinebr. 
orang. 

*12. E. spectabilis n. sp. Bot. trädg. och Sinebr. 
orang. 20—300. 

*13. Sinella curviseta Brook, Journ. af Linn. Soc. 
XVI, p. 542—545. Botaniska trägärdens orangerier (23°); 
under en blomkruka i ett boningshus. 

14. Sira Buskii Lubb. Stenii och Sinebr. orang. 
sällsynt. 

15. Orchesella villosa L. Botaniska träg. och Stenii 
orang. sparsam. 

16. Isotoma palustris Gmel. Botaniska träg., Stenii 
och Sinebr. orang. vanlig. 

*17. Achorutes viaticus Tullb. Botaniska träg. orang. 
sälls., Stenii orang. talrik. 

18. Lipura armata Tullb. Under blomkrukor. 

*19. Lipura inermis Tullb., Sveriges Podurid. 55, 64. 
Under blomkrukor i boningsrum. 

20. Anura muscorum Templ. Stenii orang. sälls. 

Artantalet är, säsom synes, icke ringa och skall 
helt visst genom fortsatta undersökningar förökas. Af de 
ofvan anförda 20 arterna äro 7, de med fet stil utmärkta, 
hittills funna endast i orangerier eller boningsrum; 10 arter 
finnas icke upptagna i min Catalogus pracursorius Poduri- 
darum Fennix (Medd. Soc. F. et Fl. Fenn. I) och hafva 
ofvan betecknats med en asterisk. 


Collembola in caldariis viventia. 21 


Species nove: 


1. Sm. multifaseiatus Reut.: Cyanescenti-niger, opa- 
cus, longe pallido-setosus, lituris et lineis capitis fasciisgue 
transversalibus 12—13 dorsi trunci pallidius flaventibus; ar- 
ticulis basalibus antennarum pedibusgue pallido-annulatis; 
antennis modice longis. Long. 1!/, mm. 

Tab. I, fig. 1; 1 a = ungviculi pedum anticorum. 

Reut., Meddel. Soc. F. et FI. Fenn. VI, p. 203 (1878). 

Corpus nigrum vel fusco-nigrum, colore in cyanescentem 
vergente, opacum, cuti microscopice densissime granulato, 
setis longis crassisgue pallidis pr&sertim in segmentis ab- 
dominis exsertis. Caput triangulare, nigrum, lineolis guttis- 
que pallide flaventibus, gvarum gutta infra antennarum ba- 
sin lineisgue duabus frontis longitudinalibus; ore pallido; 
antennis medium trunci attingentibus, nigro-cyaneis, articulo 
secundo et tertio basi, hoc etiam apice anguste pallidis, ar- 
ticulo gvarto basin versus distincte annulato, duobus pre- 
cedentibus conjunctis longitudine agvali. Truncus dorso fa- 
sciis irregularibus 12—13 magis minusve dilatatis lateribus- 
gue guttis nonnullis pallide flaventibus; fasciis anticis et 
mediis linea angusta longitudinali conjunctis, anticis etiam 
cetero confluentibus; fascia gvarta angusta, medio inter- 
rupta, guinta in maculas tres dilatata, inter hanc et fa- 
sciam sextam macula transversali majore cum utrague fa- 
scia linea tenui conjuncta, sexta lateribus apicem versus di- 
vergentibus dilatata, septima tri-dentata, religvis angustiori- 
bus et magis simplicibus. Pedes cyanei, basi et apice femo- 
rum annulogue medio tibiarum pallidis; ungviculo superiore 
vaginato, inferiore hoc duplo breviore in setam tenuem mox 
ante apicem leviter curvatam et apicem ungviculi majoris 
paullulum superantem prolongato. Furca cyanea, orem sub- 
attingens, dentibus manubrio longitudine subagvalibus, a basi 
tumidiuscula sensim levius angustätis, interne setis nonnullis 
instructis, mucronibus sat angustis, ipso apice nonnihil acu- 
minatis, dentibus circiter duplo brevioribus. 

Specimina juniora multo magis pallido-väriegata, dorso 
trunci late pallide-flavente fasciis transversis angustis 12— 


w 
w 


0. M. Reuter. 


13 cyaneo-nigris, lateribus corporis maculis irregularibus 
magnis pallido-flaventibus dense variegatis; segmento mi- 
nore abdominis ad magnam partem nec non capite supra 
et infra maculas oculares nigras sat late pallido-flaventibus; 
cetero ut supra. 

2. Sminthurus igniceps Reut.: Niger, opacus, subti- 
liter pilosus, capite, tubo ventrali, pedibus furcague pallide 
flavis; capite lateribus pone oculos superne vel totis vitta- 
gue tenui utringue inter apicem oculi et basin antenna- 
rum nigris, vitta lata media inter oculos partegve apicali 
capitis, antennis partegve inferiore segmenti minoris trunci 
flavoferrugineis vel fulvis; puncto minuto fuscescenti inter 
bases antennarum; antennis breviusculis articulo ultimo haud 
annulato; mucronibus furculee acuminatis; tibiis pilis clava- 
tis 3—4 instructis; ungviculo superiore nudo. Long. ?/, mm. 

Tab. I, fig. 2; 2 a = caput ab antico visum, 2 b un- 
gviculi pedis antici. 

Reut., Meddel. Soc. F. et Fl. Fenn. VI, p. 203 (1878). 

Corpus nigrum, opacum, subtiliter pilosum. Caput o- 
vatum, pallide flavens, maculis ocularibus lateribusgue pone 
eos totis vel solum parte superiore nec non utringve 
vittula tenui inter oculos et bases antennarum nigris; vitta 
lata media inter oculos partegue fere dimidia apicali flavo- 
ferrugineis vel fulvis, puncto minuto fuscescente inter bases 
antennarum. Antenn&e medium corporis haud superantes, 
flavo-ferruginea vel fulve, articulo ultimo capite breviore 
et duobus antepenultimis egve longo vel paullo longiore, 
versus apicem leviter cyanescente. Truncus niger, a supero 
visus ovalis, egvaliter sat convexus, segmento minore in- 
ferne flavo-ferrugineo. Pedes pallide flaventes, tibie apice 
setis 3—4 clavatis instructe, ungviculo superiore nudo, in 
tertia apicali parte marginis inferioris denticulo instructo, 
inferiore pedum anticorum in setam denticulum ungviculi 
superioris paullo superantem producto. Furca pallide fla- 
vens vel albicans, mucronibus a basi versus apicem sensim 
acuminatis, dentibus paullo magis guam duplo brevioribus. 

3. Papirius rufeseens n. sp.: Pallidius vel obscurius 


Collembola in caldariis viventia. 23 


rufescenti-ferrugineus vel rarius fusco-ferrugineus, capite et 
plerumgue etiam dorso trunci fere toto vel ejus parte an- 
teriore pallidioribus; capite guttulis et lineolis pallidis, ver- 
tice linea longitudinali obscuriore inter oculos in punctum 
obscurum excurrente; dorso segmenti primi trunci lineis duabus 
parallelis longitudinalibus medium plerumgve attingentibus vit- 
tam pallidam includentibus, parte posteriore obscure ferruginea 
guttulis minutis multiseriatis lateribusgve lineolis pallidioribus 
signatis; maculis ocelliferis nigris; ungviculis superioribus ver- 
sus apicem leviter arcuatis, apice sat obtuso imo medio in 
apiculum brevissimum constricto. Long. 11/3 mm. 

Tab. I, fig. 3; 3 a = ungviculi pedum anticorum; 3 5 
= ungviculi pedum posticorum. 

Corpus rufescenti-ferrugineum, dilutius vel obscurius, 
rarius fere fusco-ferrugineum. Caput corpore dilutius, ru- 
fescenti-ferrugineum, vertice medio pallido vel pallido-guttu- 
lato, linea longitudinali tenui obscurius ferruginea in punc- 
tum inter oculos situm obscurum excurrente, maculis ocel- 
liferis nigris insertionibusgue antennarum pallido-cingulatis, 
fronte puncto medio inter bases antennarum fusco-ferrugi- 
neo, infra hunc lineis divergentibus, guttula rotundata utrin- 
gue lineisgue duabus tenuibus parallelis apicalibus pallidis. 
Antenn& corporis longitudine vel hoc paullo breviores, fer- 
rugine&, articulis duobus ultimis obscure violaceis, tertio 
secundo longiore. Pronotum pallidum, vittis tribus ferrugi- 
neis. Meso- et metanota pallida, lateribus ferruginea. Seg- 
mentum primum abdominale subovale, subagvaliter sat for- 
titer convexum, rufo-ferrugineum, raro fusco-ferrugineum, 
plerumgue dorso vel ejus parte anteriore pallidiore, paullo 
pone basin linea tenui pallida transversali, a basi ad vel 
ultra medium lineis duabus tenuibus obscurius ferrugineis 
parallelis vittam pallidam includentibus; dorso postice late- 
ribusgue obscurius ferrugineis, illo guttulis minutis multi- 
seriatis (piliferis?), his lineolis curvatis guttulisgue parcius va- 
riegatis. Pedes pallidius rufo-ferruginei, tibiis pilis nullis clava- 
tis, ungviculo superiore versus apicem parum acuminato, levi- 
ter curvato, margine inferiore mox ante tertiam apicalem par- 


24 O. M. Reuter. 


tem denticulo obtuso instructo, apice sat obtuso, medio in 
apiculum brevissimum constricto, ungviculo inferiore pedum 
anticorum angusto, in setam arcuatam apicem ungviculi su- 
perioris superantem producto, pedum posticorum a basi la- 
minata sensim acute acuminato, margine supero basi forti- 
ter rotundato, medio late leviter sinuato, margine inferiore 
subrecto. Furca pallidius rufo-ferruginea, mucronibus den- 
tibus circiter triplo brevioribus, versus apicem sensim sat 
acuminatis. 

A P. cursore Lubb. (fusco Luc. nec Linn.) colore 
dilutiore, leetius in rufum vel rufo-ferrugineum vergente 
praecipuegue structura ungviculorum divergens. 

4, Lepidoeyrtus pallidus n. sp.: Argenteus, sguamis 
detritis sat obsolete dilutissime cyanescens, dorso albido- 
fasciatus; antennis dilutissime cyaneis vel fere albidis, fur- 
ca albida; antennarum articulo secundo tertio pallulum 
longiore, quarto duobus praecedentibus simul fere »xgve 
longo; mucronibus furcule bidentatis, dente primo a basi 
longius distante. Long. 1!/, mm. 

Tab. I, fig. 4 a = antenna, b = apex dentis furcule, 
c = ungvieuli postici. 

L. lanuginoso Gmel, Tullb. similis, differt antenna- 
rum articulo tertio longiore, structura furcule corporegue 
sguamis detritis pallidissime cyanescente, albido-cingulato. 
Caput dilutissime cyanescens, postice albicans, maculis o- 
celliferis nigris. Antenne albide vel dilutissime cyanes- 
centes, tribus articulis basalibus simul sumtis capiti longi- 
gitudine subagvalibus, tertio secundo paullo breviore, ultimo 
duobus precedentibus fere que longo. Mesonotum dilu- 
tissime cyanescens, sat leviter prominens. Metanotum me- 
sonoto paullo brevius, dilutissime cyanescens, versus api- 
cem albicans. Abdomen segmentis secundo et tertio longi- 
tudine subagvalibus, dilutissime cyanescentibus, illo dimi- 
dio apicali, hoc margine apicali sat late albidis, guarto ter- 
tio circiter 31/, longiore, dilutissime cyanescente, basi et 
apice sat late albido, ultimis brevibus, dilutissime cyanescen- 
tibus. Pedes albidi, tibiis apice seta unica clavata, ungvi- 


Collembola in caldariis viventia. 25 


culo superiore margine interiore denticulis duobus instructo, 
inferiore denticulum secundum ungviculi superioris subat- 
tingente. Furca albida, longe setosa, setis apicalibus ultra 
apicem mucronum excedentibus, dentibus manubrio parum 
longioribus, margine inferiore, parte apicali excepta, den- 
ticulatis, versus apicem fortiter acuminatis, mucronibus gra- 
cilibus, bidenticulatis, dente basali destitutis, mox infra me- 
dium dente erecto dente apicali fere altiore instructis. 

5. Lepidocyrtus assimilis n. sp.: Sguamis detritis cya- 
neus, antennarum articulis duobus basalibus, secundi apice 
excepto, pedibus furcague pallidis, coxis cyaneis; antenna- 
rum articulo tertio secundo zque longo, sed paullo graci- 
liore, guarto duobus ultimis simul sumtis nonnihil breviore. 
Long. 1'/, mm. 

Tab. I, fig. 5 a = antenna; 5 b = apex tibie un- 
gviculique pedis antici; 5 ce = mucro dentis furculee. 

A L. violaceo Geoffr., Lubb., cui colore similis, an- 
tennis basi pallide lutescentibus, articulo tertio secundo 
longitudine subaguali, a L. purpureo Lubb. et cyaneo Tullb. 
structura antennarum mox distingvendus. Corpus sguamis 
detritis cyaneum, margine basali segmentorum anguste pal- 
lidis, Caput maculis ocelliferis nigris. Antenne cyanex, 
articulis duobus primis pallide lutescentibus, secundo apice 
cyaneo, tribus basalibus simul sumtis capiti que longis, 
tertio secundo longitudine 2guali, qvarto duobus praece- 
dentibus simul sumtis nonnihil breviore. Mesonotum supra 
caput sat prominens, capitis longitudine. Metanotum meso- 
noto circiter ?/; brevius. Abdomen segmento primo meta- 
noto breviore, secundo primo longiore, sed metanoto paullo 
breviore, tertio secundi longitudine, guarto tertio circiter 
triplo longiore. Pedes pallidi, albicantes, coxis cvaneis, ti- 
biis apice seta unica clavata, ungviculo superiore margine 
interiore denticulis duobus instructo, inferiore superiore sal- 
tem triplo breviore. Furca albicans, dentibus manubrio 
egue longis, mucronibus minutis, tridentatis, dente basali ob- 
tuso, intermedio hoc ältiore. 

6. Entomobrya spectabilis n. sp.: Flava, pilosa, capite 


26 0. M. Reuter. 


lateribus mesonotogue postice leviter in ferrugineum vergen- 
tibus, maculis capitis ocelliferis, marginibus meso-et meta- 
noti, nec non segmentorum abdominis primi, secundi, guarti 
et gvinti, metanoto fere toto, limbo apicali segmenti ab- 
dominis secundi, fascia antica transversim regulariter rect- 
angulari segmenti tertii lateribus abbreviata, fascia dentata 
pone medium segmenti gvarti cum limbo laterali confluente 
et postice utringue vittam curvatam emittente nigris; anten- 
narum articulis ultimis duobus cyanescentibus. Long. 1!/, mm. 

Tabtıl, isar 

Species signaturis distinctissimis, minime variantibus, a 
reliquis mox distincta. Ab E. corticali Nic. corpore distin- 
cte fusiformi, capite hoc angustiore, antennis haud annula- 
tis, mesonoto margine postico concolore, metanoto toto ni- 
gro, fascia segmenti tertii abdominis valde regulari ad la- 
tera haud extensa divergens. Ab E. corticali Tullb., 
gue a specie Nicoletii distincta videtur, parte an- 
teriore capitis marginegue mesonoti concoloribus, meta- 
noto fere toto nigro, segmentis abdominis tertio et gvinto 
ad magnam partem flavis, illo flavo-cincto, fascia guarti 
pone medium sita distineta. Etiam ab E. pulchella 
Ridl (Ent. Monthl. Mag. XVII, p. 270) colore nigro aliter 
dislocato mox distingvenda. Corpus fusiforme, pilosum. Ca- 
put metanoto angustius, flavum, maculis ocelliferis nigris, 
linea tenui angulata pone oculos lateribusgue leviter vel le- 
vissime in ferrugineum vergentibus. Antenna corpore bre- 
viores, articulis duobus apicalibus cyanescentibus. Mesono- 
tum et metanotum longe setosa, flava, illud versus basin 
leviter in ferrugineum vergens, lateribus nigris, hoc illo la- 
tius, lateribus rotundatum, margine basali tenui plerumgve 
excepto fere totum nigrum vel guttulis lineague tenui lon- 
gitudinali media pallidiss Abdomen segmento primo meta- 
noto sat multo breviore, limbo laterali nigro, superne inter- 
dum fascia angusta basali fusco-ferruginea, secundo ver- 
sus apicem dilatato, lateribus limbogue apicali optime de- 
terminato nigris, disco interdum macula parva basali utrin- 
que vittisgue mediis apice divergentibus ferrugineis; ter- 


Collembola in caldariis viventia. 27 


tio secundo »que longo, marginibus omnibus flavis, pone 
basin fascia lateribus abrupta valde regulariter transversim 
rectangulari nigra; guarto tertio duplo et dimidio longiore 
versus apicem angustato, superne marginibus lateralibus 
dorsali et ventrali totis vel saltem posterius fasciague den- 
tata pone medium in eos extensa et postice plerumgue vit- 
tulam curvatam lateralem utringue emittente ornato; guinto 
et sexto parvis, illo lateribus, hoc s&pe fere toto nigris. 
Pedes flavi. 

Obs. Clarissimus D. G. Brook (Journ. Linn. Soc. 
XVII, p. 275 et 276) E. muscorum Tullb. (vix Nic.), arbo- 
ream Tullb., multifasciatam Tullb., corticalem Nic., mar- 
ginatam Tullb. et lanuginosam Nic.in unam speciem reduxit. 
Ha species omnes tamen mihi optime distincta et faciliter 
distinguenda videntur; solum E. muscorum Tullb., species 
apud nos vulgatissima valde variabilis, interdum a speci- 
minibus junioribus E. nivalis Linn. non nisi zgre di- 
stinguenda. E. Nicoleti Lubb. cum E. muscorum con- 
vivit ejusgue varietas pallida censenda. HE. multifasciata pa- 
rum variat, 500—600 specimina ex iisdem locis examinavi; 
E. arborea Tullb., species rara, ab eo corpore breviusculo, 
latiore, maculis segmentorum cum fascia angusta margi- 
nis postici haud confluentibus, antennis brevioribus divergit 
(specimina permulta consimilia ad Bremen legit D. D:r Poppe); 
E. cortiealis Tullb. (circiter 400 specimina examinavi) colore 
signaturisgue valde determinatis (capite antice, segmentis ab- 
dominis tertio, gvinto et sexto totis nigris etc.) vix variabi- 
lis, corpore distincte breviore et latiore, magis fusiformi a 
multifasciata longe divergit, solum sub cortice arborum vivit 
ibigue s&@pe copiosissime occurrit; E. marginata Tullb. co- 
lore cinereo- vel fusco-rufo marginibusgue segmentorum 
tenuiter sed distinctissime nigris optime distingvenda et cum 
multifasciata falsissime conjuncta, in silvis sub cortice ar- 
borum coniferorum apud nos passim minus copiose occur- 
rit; E. lanuginosa Nic., Lubb. semper concolor, dilute sed 
distinctissime virescens nec flavescens; plura specimina tota 
consimilia, solum ad litora et locis valde paludosis, pluries 


28 0. M. Reuter: Collembola in caldariis viventia. 


inveni (Dalarö prope Holmiam; Fennia: Kyrkslätt, Helsing- 
fors, S:t Karins, Pargas, Alandia). 

Explicatio figurarum: 

Fig. 1. Sminthurus multifasciatus Reut.; 1 a: ungvi- 
culi pedis antici. 

Fig. 2. Sminthurus igniceps Reut.; 2 a: caput ab an- 
tico visum; 2 0: ungviculi pedis antici. 

Fig. 5. Papirius rufescens n sp; 3 a: ungviculi pe- 
dis antici; 5 0: ungviculi pedis postici. 

Fig. 4. Lepidocyrtus pallidus n. sp.; a: antenna, 0: 
apex dentis furcul&, c: ungviculi postici. 

Fig. 5. Lepidocyrtus assimilis n. sp.; a: antenna, 0: 
apex tibie ungviculigue antici, c: mucro dentis furcule. 

Fig. 6. Lepidocyrtus purpureus Lubb., antenna. 

Fig. 7. Entomobrya spectabilis n. sp. | 

Fig. 8. Sinella curviseta Brook, a latere visa; a: un- 
gviculi pedis antici; 0: apex dentis furcule; c: seta clavata 
mesonoti; d: seta clavata apicalis abdominis; e: antenna 
individui junioris; /: ungviculi pedis postici individui juni- 
oris. 


nz 


N NW pe 


N NAT 


G Sundmans Lith Atelier, 


Zen 


e. Pet FI. Penn. XVI 


JN 


N 


) 
/ 
; J 
i RNA 
i \ PA 
Wo 
/ , 
e N JA 
J N 
p. N ; 
N . 


Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica 17: 1890. 


Nykomlingar för Ålands och Åbo skär- 


gärdars Macrolepidopterfauna. 
Af 


Enzio Reuter. 


(Anm. d. 12 April 1890). 
Äland. 

Parnassius Apollo L., tämligen allmän. 

Colias Paleno L., här och där. 

Thecla Rudi L., mycket allmän. 

Zephyrus Betul& L., sällsynt (J. Bonsdorff). 

Polyommatus Phleas L., mycket allmän. 

Lycena Argus L. (Egon Schn.; Schiff.), mycket allmän. 

L. Optilete Knoch, här och där. 

L. Astrarche Bergstrand, ej sällsynt. 

L. Icarus Rott., allmän. 

L. Eumedon Esp. (Chiron Rott.), här och där. 

*ab. Fylgia Spängh., mycket sällsynt. — Geta: Bolsta- 
holm (J. E. Montell). 2). 

L. amanda Schn., tämligen sällsynt. 

L. Argiolus L., tämligen allmän. 

L. minima Fuessl. (alsus Fabr.), sällsynt. — Geta: Bolsta- 
holm (J. E. Montell); Jomala: Jomala by (E. Reuter); 
Sund: Kastelholm (A. Poppius). 

L. Semiargus Rott., tämligen allmän. 

Vanessa C album L., här och där. 

V. Cardui L., sällsynt. — Sund: Kastelholm (A. Poppius), 
Kökar (O. M. Reuter). 


1) Arter, varieteter och aberrationer, som icke äro upptagna i 
af Tengström’s ,,Catalogus' och i hans , Nykomlingar för Finska Fjäril- 
faunan" äro utmärkta med en asterisk. 


30 Enzio Reuter: Nykomlingar för Ålands 


Melitea Cinria L., tämligen sällsynt. — Geta (E. Reuter, 
JE Montell); Jomala (E. Reuter); Sund (A. Poppius). 

Argynnis Euphrosyne L., här och där. 

A. Pales Schiff, var. Ar 'silache Esp., ej sällsynt. 

A. Adippe L., tämligen allmän. 
"ab. Oleodoxa O., mycket sällsynt. — Mariehamn (A. 

Poppius); Sottunga (O. M. Reuter). 

Satyrus Semele L., här och där. 

Pararge Mora L., tämligen allmän. 

P. Hiera Fabr., här och där. 

Epinephele Janira L., mycket allmän. 

Canonympha Tiphon Rott., (Davus Fabr.), tämligen sällsynt. 

Syrichtus alveus Hb. var. Fritillum Hb. sällsynt. — Geta: 
Bolstaholm (J. E. Montell). 

S. Malve L., ab. Taras Meig. mycket sällsynt. — Mu EEE 
(E. N 

Acherontia Atropos L., mycket sällsynt. — Finström: God- 
by (1 ex., Konsul Tamelander). 

Sphinx Ligustri L., tämligen allmän. 

Deilephila Galii Rott., sällsynt. — Eckerö: Storby (E. Reu- 


ter). 
D. Elpenor L., tämligen allmän. 
Trochilium apiforme L., sällsynt. — Geta: Bolstaholm (J. 


E. Montell). 

Zygena Trifolii Esp., mycket sällsynt; enl. exx. i afTengströms 
samling. 

Earias chlorana L., sällsynt. — Mariehamn ; Jomala: Jomala 
prästgård (E. Reuter). 

Nola centonalis Hb., ej sällsynt pa Bolstaholm i Geta (E. 
Reuter, J. E. Montell). 

Nudaria senex Hb. ej sällsynt pä samma lokal som före- 
gående. 

Setina irrorella L., här och där. 

S. mesomella L., allmän. 

Lithosia lutarella L., här och där. 

Emydia cribrum L., mycket sällsynt. — Geta: Bolstaholm 
(J. E. Montell). 


och Äbo skärgärdars Macrolepidopterfauna. 31 


Phragmatobia fuliginosa L., allmän. 

Spilosoma mendica L., sällsynt. — Mariehamn (E. Reuter). 

Dasychira fascelina L., mycket sällsynt. — Geta: Bolsta- 
holm; Finström: Bergö (J. E. Montell). 

Bombyx castrensis L., här och där. 

B. lanestris L. var. Aavasakse Teich., här och där. 

PB. Quercus L., här och där. 

B. Rubi L., allmän. 

Drepana falcataria L., tämligen allmän. 

Lophopteryx Camelina L., tämligen sällsynt. — Geta (J. E. 
Montell). 

Pygera Bucephala L., tämligen sällsynt. — Geta (J. E. Mon- 
tell). 

Clostera pigra Hufn., tämligen sällsynt. — Geta (E. Reuter). 

Thyatira Batis L., sällsynt. — Jomala: Jomala prästgård (E. 
Reuter). 

Cymatophora ypsilon grecum Göze (or Fabr.), här och där. 

C. duplaris L., här och där. 

Acronycta auricoma Fabr., här och där. 

A. Rumicis L., tämligen allmän. 

*Panthea cenobita Esp. mycket sällsynt. — Geta: Bolsta- 

holm (J. E. Montell). 

Agrotis obscura Brahm (ravida Hb.) sällsynt. — Geta: Bol- 

staholm (J. E. Montell). 


"ÅA. pronuba L. var. innuba Tr. sällsynt. — Kumlinge (D. 
A. Wikström). 
*A. triangulum Hufn., mycket sällsynt. — Jomala: Jomala 


prästgärd (E. Reuter). 

A. Baja Fabr., sällsynt. — Finström: Grelsby (I. Levison). 

A. € nigrum L., här och där. 

* Agrotis Rubi View. mycket sällsynt. — Geta: Bolstaholm (J. 
E. Montell). 

A. conflua Tr., här och där. 

A. nigricans Ja sällsynt. — Geta: Bolstaholm (J. E. Ba 
tell). 

*A. vitta Hb., mycket sällsynt. — Geta: Bolstaholm (J. 
E. Montell). 


32 Enzio Reuter: Nykomlingar för Älands 


Mamestra contigua Vill., här och där. 

M. Thalassina Rott., här och där. 

M. dissimilis Knoch (svasa Bkh.; Schiff.), tämligen allmän. 

M. Pisi L., allmän. 

M. oleracea L., sällsynt. — Jomala: Jomala prästgärd (E. 
Reuter). 

*M. Geniste Bkh., mycket sällsynt. — Jomala: Jomala präst- 
gärd (E. Reuter). 

M. dentina Esp., mycket allmän. 

Dianthecia compta Fabr., här och där. 

*Polia polymita L., sällsynt. — Geta: Bolstaholm (J. E. Mon- 
tell); Finström: Grelsby (I. Levison). 

P. Chi L., tämligen sällsynt. — Kumlinge (D. A. Wikström). 

Hadena adusta Esp., tämligen sällsynt. — Finström (I. Levi- 
son). 

H. furva Hb., sällsynt. — Geta: Bolstaholm (J. E. Montell)- 

H. monoglypha Hufn., tämligen allmän. 

H. lithoxylea Fabr., här och där. 

H. basilinea Fabr., tämligen allmän. 

H. rurea Fabr., allmän. 
var. alopecurus Esp. (combusta Hb.), tämligen allmän. 

H. didyma Esp. (secalina Hb.), sällsynt. — Kökar (O. M. 
Reuter). 

Miana Strigilis L. ab. latruncula Lang, här och där. 

Dipterygia scabriuscula L. (pinastri L.), tämligen sällsynt. 
— Geta (E. Reuter, J. E. Montell); Mariehamn (E. 
Reuter). 

Euplexia lucipara L., här och där. 

Nenia typica L., här och där. 

Hydrecia nictitans Bhk. ab. erythrostigma Hw. sällsynt. — 
Geta: Bolstaholm (J. E. Montell). 

Leucania Comma L., allmän. 

L. conigera Fabr., sällsynt. — Geta: Bolstaholm (J. E. Mon- 
tell); Mariehamn (A. Poppius). 

L. lithargyrea Esp., sällsynt. — Jomala: Jomala prästgärd 
(E. Reuter). 

Caradrina Morpheus Hufn., här och där. 


och Äbo skärgärdars Macrolepidopterfauna. 33 


©. gvadripunctata Fabr., tämligen allmän. 
C. Menetriesii Kretschm. (cubicularis Bkh. var. minor, cine- 
rascens Tengström), här och där. 
C. Tararaci Hb., sällsynt. — Geta: Bolstaholm (E. Reuter). 
Hydrilla palustris Hb., allmän vid Mariehamn (E. Reuter). 
Teniocampa gothica L., här och där. 
Dyschorista suspecta Hb., sällsynt. — Geta: Bolstaholm (J. 
(E. Montell). 
Orthosia litura L., sällsynt. — Geta: Bolstaholm (J. E. Mon- 
tell). 
Scopelosoma satellitia L., mycket sällsynt. — Geta: Bolsta- 
holm (J. E. Montell). 
Habrostola tripartita Hufn., tämligen allmän. 
*Plusia Jota L. (nec Thunbg), mycket sällsynt. — Sund: 
Kastelholm (A. Poppius). 
Pl. interrogationis L., allmän. 
Erastria uncula L., här och där. 
Prothymia viridaria L., här och där. 
Euclidia Mi L. tämligen sällsynt. — Sund (A. Poppius). 
E. glyphica L., allmän. 
Boletobia fuliginaria L., mycket sällsynt. — Kökar (O. M. 
Reuter). 
Bomolocha fontis Thnbg (crassalis Fabr.), här och där. 
Hypena proboscidalis L., här och där. 
Jodis putata L., mycket allmän. 
Acidalia similata Thnbg (perochraria F. R.), tämligen all- 
män. ; 
A. muricata Hufn., mycket sällsynt. — Finström: vid Brants- 
böle träsk (E. Reuter). 
A. pallidata Bkh., allmän. 
A. aversata L. (lividata Gn.), tämligen sällsynt. — Geta: 
Finström (E. Reuter); Sund (A. Poppius). 
ab. spoliata Stgr. (aversata Tr.), allmän. 
. emarginata L., sällsynt. — Geta: Bolstaholm (E. Reuter). 
. immorata L., allmän. 
. incanata L., (mutata Tr.), tämligen sällsynt. — Geta (E. 
Reuter); Sund (A. Poppius). 


abp 


3 


34 Enzio Reuter: Nykomlingar för Ålands 


A. fumata Stph. (commutaria H. S. ), tämligen allmän. 

A. immutata L. (sylvestraria Hb.), här och där. 

Pellonia vibicaria L., sällsynt. — Sund: Kastelholm (A. Pop- 
pius). 

Rhyparia melanaria L., mycket sällsynt. — Finström: Grels- 
by (I. Levison). 

Abraxas marginata L., mycket allmän. 

Cabera pusaria L., mycket allmän. 

C. exanthemata L., mycket allmän. 

Numeria pulveraria L., sällsynt. — Jomala: Ramsholmen (E. 
Reuter). 

Ellopia prosapiara L. (fasciaria Schiff.), här och där. 

Selenia tetralunaria Hufn., sällsynt. — Mariehamn (O. Ta- 
melander). 

Odontoptera bidentata L., tämligen sällsynt. — Jomala (E- 
Reuter). 

Rumia luteolata L. (crategata L.), tämligen allmän. 

Epione vespertaria Thnbg, sällsynt. — Mariehamn (A. Pop- 
pius). 

Macaria notata L., allmän. 

M. alternaria Hb., sällsynt. — Sund: Kastelholm (A. Pop- 
pius). 

M. liturata L., mycket allmän. 

Amphidasys betularius L., sällsynt. — Bogskärs fyr (E. Reu- 
ter). 

Boarmia cinctaria Schiff., sällsynt. — Finström: Grelsby (I. 
Levison). 

B. repandata L., här och där. 

B. jubata Thnbg (glabraria Hb.), sällsynt. — Geta: Bolsta- 
holm (E. Reuter); Sund: Kastelholm (A. Poppius). 
Gnophos sordaria Thnbg, mycket sällsynt. — Sund: Kastel- 

holm (A. Poppius). 
Gn. myrtillata Thnbg, (obfuscaria Hb.), här och där. 
Halia brunneata Thnbg, här och där. 
Phasiane clathrata L., här och där. 
Scoria lineata L., mycket sällsynt. — Finström: Östanäker 
(E. Reuter). 


och Äbo skärgärdars Macrolepidopterfauna. 35 


Ortholitha cervinata Schiff, mycket sällsynt. — Finström: 
Grelsby (F. Roos). 

Anaitis plagiata L., mycket sällsynt (O. M. Reuter). 

A. paludata Thnbg, sällsynt. — Eckerö: Storby (E. Reuter). 

Lobophora sexalisata Hb., tämligen sällsynt. — Mariehamn 
(E. Reuter). 

Triphosa dubitata L., sällsynt. — Geta: Bolstäholm (J. E. 
Montell); Finström: Grelsby (F. Roos). 

Eucosmia undulata L., här och där. 

*Scotosia vetulata Hb., mycket sällsynt. — Finström: Bergö 
(E. Reuter); Mariehamn (A. Poppius). 

Lygris prunata L., tämligen allmän. 

L. testata L., här och där. 

L. populata L., allmän. 

L. associata Bkh. (marmorata Hb.) tämligen sällsynt. — 
Geta: Bolstaholm (E. Reuter). 

Cidaria Dbicolorata Hufn., här och där. 

C. variata Schiff., här och där. 
var. obeliscata Hb., här och där. 

"C. cognata Thnbg (simulata Hb.), sällsynt. — Geta: Bol- 
staholm; Finström: Bergö (E. Reuter); Mariehamn; 
Sund: Kastelholm (A. Poppius). 

©, Juniperata L., tämligen sällsynt. — Eckerö: Storby (E. 
Reuter). 

*C. siterata Hufn., tämligen sällsynt. — Geta (J. E. Mon- 
tell); Jomala; Mariehamn (E. Reuter). 

C. miata L., tämligen allmän. 

C. teniata Stph., tämligen sällsynt. — Geta (E. Reuter); 
Mariehamn (A. Poppius). 

C. truncata Hufn., mycket allmän. 
var. infuscata Tengström, tämligen sällsynt. — Eckerö 

Storby (E. Reuter). 

C. immanata Hufn., mycket sällsynt. — Eckerö: Storby (E. 
Reuter). 

C. munitata Hb., här och där. 

*Q, olivata Bkh., sällsynt. — Geta: Bolstaholm; Finström: 
Bastö (E. Reuter). 


36 Enzio Reuter: Nykomlingar för Ålands 


C. viridaria Fabr. (pectinataria Knoch), tämligen allmän. 

C. vespertata Bkh., tämligen sällsynt. — Eckerö: Storby; 
Finström: Emkarby (E. Reuter). 

C. gvadrifasciaria L. (ligustrata Hb., Schift.), här och där. 

C. designata Rott., tämligen sällsynt. — Geta: Bolstaholm; 
Finström: Bergö (E. Reuter). 

©. vittata Bkh. (lignata Hb.), sällsynt. — Geta: Bolstaholm 
Finström: Östanäker (E. Reuter). 

C. cesiata Lang, här och där. 

*C. galiata Hb. sällsynt. — Finström: Bergö; Jomala: Jomala 
prästgård (E. Reuter). 

C. sociata Bkh., allmän. 

C. hastata L., tämligen sällsynt. — Sund (A. Poppius). 

C. tristata L., sällsynt. — Sund: Kastelholm (A. Poppius). 

©. luctuata Hb. (hastulata Hb. Btr.), här och där. 

C. alchemillata L., tämligen allmän: 

C. adegvata Bkh. (blandiata Hb., Schiff.), mycket sällsynt. 
— (Geta: Bolstaholm (E. Reuter). 

C. albulata Schiff., mycket allmän. 

C. Havicata Thnbg, allmän. 

C. sordidata Fabr. (elutata Hb.), mycket sällsynt. — Geta: 
Bolstaholm (E. Reuter). 

C. autumnalis Ström (impluviata Hb.), mycket allmän. 

C. corylata Thnbg, här och där. 

C. nigrofasciaria Göze (derivata Schiff.), mycket sällsynt. — 
Geta: Bolstaholm (J. E. Montell). 

Eupithecia pusillata Fabr., här och där. 

E. togata Hb. här och där. 

E. debiliata Hb., sällsynt. — Geta: Bolstaholm (E. Reuter). 

E. succenturiata L., tämligen sällsynt. — Geta: Bolstaholm 


(E. Reuter). 

E. plumbeolata L., tämligen sällsynt. — Mariehamn (E. 
Reuter). 4 

*E. valerianata Hb., mycket sällsynt. — Finström: Ostan- 


åker (E. Reuter). 
E. satyrata Hb., tämligen allmän. 
E. Helveticaria Boisd., allmän. 


och Äbo skärgärdars Macrolepidopterfauna. 37 


E. conterminata Z., sällsynt. — Mariehamn (E. Reuter). 

E. indigata Hb., tämligen sällsynt. — Mariehamn (E. Reuter). 

E. exiguata Hb., tämligen sällsynt. — Jomala: Jomala präst- 
gärd (E. Reuter). 


Åbo skärgård. 

*Pieris Napi L. var. gen. II. Napee Esp., här och där. 

P. Daplidice L., mycket sällsynt. — Äbo stad (J. E. Mon- 
tell). 

*Zephyrus Quercus L., mycket sällsynt. — Reso: Stor-Heik- 
kilä (H. Lagermarck); Kakskerta (E. J. Bonsdorff). 

Z. Betul& L., sällsynt. — Merimasku: Luonomaa (A. Pop- 
pius); S:t Karins: Vaarniemi (H. Hjelt). 

Lyc&na Argyrognomon Bergstr., mycket sällsynt. — Par- 
gas: holme i Örfjärden (1 ex., E. Reuter). 

L. Astrarche Bergstr. (medon Esp.), sällsynt. — Korpo: Kor- 
pogärd (L. I. Ringbom). 

L. Eumedon Esp. (chiron Rott.), sällsynt. — Pargas: Lofsdal 
(1 ex., E. Reuter); Korpo: Korpogärd (ej sällsynt, L. 
I. Ringbom). 

L. amanda Schn., sällsynt. — Pargas: Lofsdal, Lenholmen 
(E. Reuter); Korpo: Korpogärd (L. I. Ringbom). 

L. minima Fuessl. (alsus Fabr.), mycket sällsynt. — Åbo (R. 
Lundh); S:t Karins: Vaarniemi (H. Hjelt). 

L. Cyllarus Rott., sällsynt. — Åbo (F. Roos); S:t Karins: 
Ispois (E. Reuter). 

Vanessa Io L., mycket sällsynt. — Kakskerta (E. J. Bons- 
dorff); Pargas: Lofsdal (O. M. Reuter). 

Argynnis Aphirape Hb. var. Ossianus Hbst., sällsynt. — 
Merimasku: Luonomaa (A. Poppius). 

"4. Selene Schiff. var. Rinaldus Hbst., mycket sällsynt. — 
Korpo: Korpo gärd (G. Cygnaeus). 

*A, Niobe L. ab. Eris Meig., här och där. — Pargas: Lofs- 
dal (E. Reuter): Korpo: Korpogärd (L. I. Ringbom). 

*A. Adippe L. ab. Cleodoxa O., sällsynt. — Pargas: Lofs- 
dal (E. Reuter); Korpo: Korpogärd (L. I. Ringbom). 

Pararge Hiera Fabr., här och där. 


38 Enzio Reuter: Nykomlingar för Ålands 


Epinephele Lycaon Rott. (Eudora Esp.), mycket sällsynt. — 
Korpo: Korpogärd (L. I. Ringbom). 

Syrichtus Malve L. ab. Taras Meig., mycket sällsynt. — 
Kakskerta; Uskela. 

Hesperia Lineola Ochs., här och där. — S:t Karins (H. Hjelt); 
Pargas (E. Reuter). 

Acherontia Atropos L., mycket sällsynt. — Åbo stad (Ret- 
tig); S:t Karins: Rauhalinna (Tammelin); Pargas Malm 
(Palin); Korpo: Korpogärd (G. Cygnaeus); Kimito (enl. 
0. M. Reuter). 

*Smerinthus Tili L. ab. maculata Mätzel, sällsynt. — S:t 
Karins: Katrinedal (E. Reuter). 

Sesia tipuliformis L., sällsynt. — Kakskerta (E. J. Bonsdorff); 
Pargas: Lofsdal (O. M. Reuter). 

*S. vespiformis L. (asiliformis Rott.), mycket sällsynt. — 


Korpo: Korpogärd (L. I. Ringbom). 

S. formiciformis Esp., mycket sällsynt. — Pargas: Lofsdal 
(1 ex., O. M. Reuter). 

Bembecia hyleiformis Lasp., mycket sällsynt. — Pargas 
(A. Krook), Lofsdal (E. Reuter). 

Zygena Trifolii Esp., mycket sällsynt. — Pargas: Lenhol- 
men vid Lofsdal (E. Reuter). 

Z. Lonicere Esp., tämligen allmän. 

Nola centonalis Hb., mycket sällsynt. — Pargas: Lofsdal (O. 
M. Reuter). 

Nudaria mundana L., sällsynt. — Pargas: Gunnarsnäs (E. 
Reuter), Lofsdal (E. & O. M. Reuter). 

*Lithosia unita Hb. var. arideola Hering, mycket sällsynt. — 
Korpo: Markomby (1 ex., E. Reuter). 

L. lutarella L., här och där. 

*Euchelia Jacobe& L., mycket sällsynt. — Kakskerta (E. 
J. Bonsdorff). 

*Nemeophila Plantaginis L. ab. hospita Schiff., sällsynt. — 
Kakskerta (E. J. Bonsdorff). 

Arctia aulica L., tämligen sällsynt. — S:t Karins: Ispois (H. 
Hjelt, J. E. Montell, E. Reuter). 


och Åbo skärgärdars Macrolepidopterfauna. 39 


Hepialus Humuli L., Åbo stad (ymnig, R. Lundh, J. Ami- 
noff, D. A. Wikstöm); $:t Karins: Vaarniemi (här och 
där, H. Hjelt); Uskela (E. J. Bonsdorff). 

Fumea intermediella Brd. (Epienopteryx nitidella Ochs.), 
tämligen sällsynt. — Pargas: holme i Örfjärden (0. 
M. & E. Reuter). 

Dasychira fascelina L., mycket sällsynt. — S:t Karins: Is- 
pois (E. Reuter). 

Gastropacha lanestris L. var. Aavasakse Teich, här och 
där. 

*Lasiocampa lunigera Esp. var. lobulina Esp., mycket säll- 
synt. — Pargas: Lofsdal (Lydia Reuter). 

Harpyia furcula L., sällsynt. — Åbo (Pippingsköld). 

H. bifida Hb., sällsynt. — Åbo (J. Schilde); Uskela (Mäklin). 

Clostera Anachoreta Fabr., sällsynt. — Pargas: Lofsdal (E. 
Reuter). 

*Cymatophora fluctuosa Hb., sällsynt. — Pargas: Lofsdal 
(0. M. & E. Reuter); Korpo: Korpogärd (L. I. Ring- 
bom). 

Arsilonche albovenosa Göze, tämligen sällsynt. — Äbo (J. 
E. Montell); Pargas: holmar i Örfjärden; Nagu: Nötö 
(E. Reuter). 

*var. Murina Auriv., mycket sällsynt. — Tillsammans 
med hufvudformen. 

*var. albida Auriv., sällsynt. — Tillsammans med huf- 
vudformen. 

* Acronycta Alni L., mycket sällsynt. — Pargas: Lofsdal 
(larv, E. Reuter). 

A. auricoma Fabr., här och där. 

Agrotis polygona Fabr., mycket sällsynt. — Pargas: Lofs- 
dal (E. Reuter). 

A. obscura Brahm. (ravida Hb.). sällsynt. — Lemo (I. Ami- 
noff); Pargas (O. M. & E. Reuter). 

*A. pronuba L. var. innuba Tr., sällsynt. — Pargas: Lofs- 
dal (E. Reuter). 

A. Baja Fabr., här och där. 


40 Enzio Reuter: Nykomlingar för Älands 


A. depuncta L., sällsynt. — Töfsala (D. A. Wikström); Par- 
gas: Lofsdal (O. M. & E. Reuter). 

A. cuprea Hb., tämligen sällsynt. — S:t Karins (H. Hjelt); 
Pargas (O. M. & E. Reuter). 


A. lucernea L., sällsynt. — Lemo: Tenhola (I. Aminoff); 
Pargas: Piukkala (A. Poppius), Lofsdal (0. M. & E. 
Reuter). 

A. cursoria Hufn., mycket sällsynt. — Pargas: Lofsdal (E. 
Reuter). 

A. recussa Hb., mycket sällsynt. — Pargas: Lofsdal (E. 
Reuter). 

A. nigricans L., tämligen sällsynt. — Lemo (I. Aminoff); 
Pargas (E. Reuter); Korpo (L. I. Ringbom). 

A. precox L., mycket sällsynt. — Töfsala (I. Levison). 


Neuronia Popularis Fabr. (Lolii Esp.), sällsynt. — Pargas: 
Lofsdal (E. Reuter). 

*N. cespitis Fabr., mycket sällsynt. — Pargas: Lofsdal (E. 
Reuter). 

Mamestra advena Fabr., här och där. 

M. tincta Brahm, tämligen allmän. 

*M. nebulosa Hufn., mycket sällsynt. — S:t Karins: Ispois 
(J. E. Montell); Kakskerta: Harjattula (D. A. Wikström); 
Pargas: Lofsdal (E. Reuter). 

*M. Geniste Bkh., mycket sällsynt. — Pargas: Lofsdal (E. 
Reuter). ) 

M. glauca Hb., här och där. 

Dianthecia proxima Hb., här och där. 
var. ochrostigma Ev., tämligen sällsynt. — Rimito (I. 

Aminoff); Pargas (O. M. & E. Reuter). 
D. capsincola Hb., sällsynt. — Pargas: Lofsdal (E. Reuter). 


D. cucubali Fuessl., tämligen sällsynt. — Lemo (I. Aminoff); 
Abo (Coll. Nylandr.); Pargas (O. M. & E, Reuter). 
*D. capsophila Dup., mycket sällsynt. — Lemo: Tenhola 


(I. Aminoff); S:t Karins: Ispois (J. E. Montell); Korpo: 
Korpogärd (L. I. Ringbom). 

Ammoconia cecimacula Fabr., mycket sällsynt. — Pargas: 
Lofsdal (E. Reuter). | 


och Åbo skärgärdars Macrolepidopterfauna. 41 


*Polia polymita L., tämligen sällsynt. — Åbo stad (E. Reu- 
ter, H. Hjelt, J. E. Montell, R. Lundh, L. I. Ringbom). 

*Dryobota protea Bkh., mycket sällsynt. — Pargas: Lenhol- 
men vid Lofsdal (E. Reuter). 

Hadena adusta Esp., här och där. 

H. furva Hb., mycket sällsynt. — Pargas: Lofsdal (E. Reu- 
ter). 

H. lithoxylea Fabr., tämligen sällsynt. — Lemo; Rimito (I. 
Aminoff); Pargas (E. Reuter); Korpo (L. I. Ringbom). 

H. rurea Fabr. var. alopecurus Esp. (combusta Hb.), tämli- 
gen allmän. 

H. gemina Hb., mycket sällsynt. — Rimito: Pakinais (I. 
Aminoff). 

H. didyma Esp., här och där. 
ab. nictitans Esp., tämligen sällsynt. — Pargas (E. 

Reuter). 
ab. leucostigma Esp., mycket sällsynt. — Åbo stad 
(R. Lundh). 

Nenia typica L., tämligen sällsynt. — Lemo (I. Aminoff); 
Pargas (E. Reuter). 

Hydrecia nictitans Bkh. ab. erythrostigma Hw., tämligen 
sällsynt. — Pargas (E. Reuter). 

H. micacea Esp., sällsynt. — Pargas: Lofsdal (E. Reuter); 
Korpo: Markomby (E. Reuter), Korpogärd (L. I. Ring- 
bom). 

*Leucania obsoleta Hb., sällsynt. — Lemo: Tenhola (I. Ami- 
noff). 

L. lithargyrea Esp., sällsynt. — Lemo: Tenhola (I. Aminoff); 
Pargas: Lofsdal (E. Reuter). 

Caradrina Morpheus Hufn., här och där. 

C. Alsines Brahm, tämligen sällsynt. — Lemo: Tenhola (I. 
Aminoff). 

C. Taraxaci Hb., tämligen sällsynt. — Pargas: Lofsdal (E. 
Reuter). 

Hydrilla palustris Hb., tämligen sällsynt. — Pargas: Lofsdal 
(E. Reuter); Korpo: Korpogärd (L. I. Ringbom). 

H. arcuosa Hw., sällsynt. — Pargas: Lofsdal (E. Reuter). 


42 Enzio Reuter: Nykomlingar för Ålands 


Teniocampa opima Hb., mycket sällsynt. — S:t Karins: 
Ispois (E. Reuter). 

Pachnobia rubricosa Fabr., mycket sällsynt. — Åbo (H. In- 
gelius). 

*Calymnia trapezina L., sällsynt. — Reso: Stor-Heikkilä 
(R. Lundh); S:t Karins: Ispois (E. Reuter), Vaarniemi 
(H. Hjelt); Pargas: Lenholmen vid Lofsdal (E. Reuter). 


Dyschorista suspecta Hb., sällsynt. — Lemo: Tenhola (I. 
Aminoff); Äbo (R. Lundh). 

Cleoceris viminalis Fabr., sällsynt. — Pargas: Lofsdal (E. 
Reuter). 

Orthosia lota L., mycket sällsynt. — Pargas: Lofsdal (E. 
Reuter). 

O. circellaris Hufn., sällsynt. — Pargas: Lofsdal (O. M. & 
E. Reuter). 

Xanthia citrago L., mycket sällsynt. — S:t Karins: Katrine- 


dal; Pargas: Lenholmen vid Lofsdal (E. Reuter). 
Orrhodia Vaccinii L., här och där. 


*ab. spadicea Hb., mycket sällsynt. — Pargas: Lofsdal 
(E. Reuter). , 
Scopelosoma satellitia L., tämligen sällsynt. — Abo (E. Reu- 


ter, R. Lundh, W. Poppius); S:t Karins (H. Hjelt); Par- 
gas (E. Reuter). 

Dasypolia Templi Thnbg, mycket sällsynt. — Äbo (J. E. 
Montell). 

Xylina socia Rott., sällsynt. — Pargas: Lenholmen vid Lofs- 
dal (E. Reuter). 

Calocampa vetusta Hb., sällsynt. — Åbo (R. Lundh); Par- 
gas: Lenholmen vid Lofsdal (E. Reuter). 
*OC. exoleta L., sällsynt. — Åbo (R. Lundh); Kakskerta (E. 
J. Bonsdorff); Pargas Lofsdal (O. M. & E. Reuter). 
Cucullia Gnaphalii Hb., mycket sällsynt. — Rimito: Paki- 
nais (I. Aminoff). 

Habrostola triplasia L., sällsynt. — Åbo (Coll. Nylandr., R. 
Lundh); Pargas: Lofsdal (0. M. Reuter). 

Plusia moneta Fabr., mycket sällsynt. — Äbo (F. Roos). 


och Äbo skärgärdars Macrolepidopterfauna. 43 


Anarta cordigera Thnbg, mycket sällsynt. — Merimasku (A. 
Poppius). 

Prothymia viridaria L. (laccata Scop.), sällsynt. — S:t Karins: 
Katrinedal (J. E. Montell). 


*Toxocampa Cracc®e Fahbr., mycket sällsynt. — S:t Karins: 
Katrinedal, Vaarniemi (H. Hjelt). u 
Herminia derivalis Hb., sällsynt. — Pargas: holmar i Or- 


fjärden (E. Reuter). 

Pechypogon barbalis L., tämligen sällsynt. — S:t Karins; 
Pargas (E. Reuter); Korpo (L. I. Ringbom). 

Hypena rostralis L., vissa år ymnig pä Lofsdal i Pargas (E. 
Reuter). 

H. proboscidalis L., sällsynt. — Åbo (F. Roos). 

Acidalia pallidata Bkh., allmän. 

A. aversata L. (lividata Gn.), tämligen sällsynt. — Pargas 
(E. Reuter). | 

A. emarginata L., här och där. 

A. incanata L. (mutata Tr.), tämligen sällsynt. — Kakskerta 
(E. J Bonsdorff); Pargas (O. M. & E. Reuter). 

A. remutaria Hb., sällsynt. — Pargas: Lofsdal, Lenholmen 
(0. M. & E. Reuter). 

A. immutata L. (sylvestraria Hb.), här och där. 

*Zonosoma punctaria L. ab. infuscata E. Reut., mycket säll- 
synt. — Pargas: Lenholmen vid Lofsdal (E. Reuter). 


*ab. arcufera E. Reut., mycket sällsynt. — Pargas: 
Lenholmen vid Lofsdal (E. Reuter). 
*Pellonia vibicaria L. var. strigata Stgr., sällsynt. — Par- 


gas: Lofsdal (E. Reuter); Korpo: vid Korpo Storträsk 
(0. M. Reuter). 

* Abraxas sylvata L., mycket sällsynt. — Lemo: Tenhola 
(1 ex., I. Aminoff). 

Numeria pulveraria L., här och där. 

Eugonia autumnaria Wernb. (almiaria Esp.), sällsynt. — S:t 
Karins: Katrinedal (E. Reuter); Pargas: Lofsdal (O. M. 
Reuter), Lenholmen (E. Reuter). 

*E. alniaria L. (tiliaria Bkh.), mycket sällsynt. — Merimasku: 
Rantala (A. Poppius); Pargas: Älön (E. Reuter). 


44 Enzio Reuter: Nykomlingar för Älands 


E. erosaria Bkh., mycket sällsynt. — Pargas: Lenholmen 
vid Lofsdal (E. Reuter). 
Selenia tetralunaria Hufn., sällsynt. — Lemo: Tenhola (L 


Aminoff); S:t Karins: Ispois (E. Reuter); Korpo: Kor- 
pogärd (L. I. Ringbom). 

Angerona prunaria L., sällsynt. — Åbo (Coll. Nylandr., J. 
Sahlberg); Kakskerta (E. J. Bonsdorff). 


Epione apiciaria Schiff., tämligen sällsynt. — S:t Karins (0. 
M. Reuter); Pargas (E. Reuter). 

Macaria alternaria Hb., tämligen sällsynt. — Pargas (E. 
Reuter). 


Hibernia defoliaria L., sällsynt. — Äbo (O. M. Reuter, J. E. 
Montell, F. Roos). 

Boarmia crepuscularia Hb. sällsynt. — S:t Karins: Ispois 
(0. M. Reuter), Vaarniemi (H. Hjelt); Pargas: Lofsdal 
(E. Reuter). 

B. scopularia Thnbg (punctularia Hb.), tämligen allmän. 

Gnophos sordaria Thnbg, mycket sällsynt. — Pargas: Lofs- 
dal (E. Reuter); Korpo: Korpogärd (L. I. Ringbom). 

(in. myrtillata Thnbg (obfuscaria Hb.), här och där. 

*Bupalus piniarius L. ab. flavescens B. White, tämligen säll- 
synt. — Pargas (E. Reuter). 

Halia loricaria Ev., sällsynt. — Åbo (Pippingsköld). 

* Aspilates strigillaria Hb., mycket sällsynt. — Pargas: Lofs- 
dal (E. Reuter). 

Lobophora halterata Hufn., här och där. 

L. sexalisata Hb., här och där. 

Lygris testata L., här och där. 

L. associata Bkh. (marmorata Hb.), här och där. 

Cidaria bicolorata Hufn., tämligen sällsynt. — Pargas (O. 
M. & E. Reuter). 

C. variata Schiff., tämligen sällsynt. — Pargas (E. Reuter). 
var. obeliscata Hb., här och där. 

*OC., cognata Thnbg (simulata Hb.), mycket sällsynt. — Par- 
gas: Lofsdal (E. Reuter). 

C. Juniperata L., här och där. 


och Åbo skärgärdars Macrolepidopterfauna. 45 


*C, siterata Hufn., tämligen sällsynt. — S:t Karins (E. Reu- 
ter, H. Hjelt); Pargas (E. Reuter); Korpo (L. I. Ring- 
bom). 

C. teniata Stph., mycket sällsynt. — Pargas: Lofsdal (E 
Reuter). 

C. truncata Hufn. var. infuscata Tengström, tämligen säll- 
synt. — S:t Karins; Pargas (E. Reuter). 

C. immanata Hw., mycket sällsynt. — S:t Karins: Ispois 
(E. Reuter). 

C. munitata Hb., sällsynt. — Åbo (R. Lundh); Pargas: Lofs- 
dal (E. Reuter). 

*C. olivata Bkh., mycket sällsynt. — Pargas: Lenholmen 
vid Lofsdal (E. Reuter). 

C. didymata L., tämligen sällsynt. — Pargas (E. Reuter). 

*C. montanata Bkh. var. lapponica Stgr., mycket sällsynt. 
— Pargas: Lofsdal (E. Reuter). 

*C. gvadrifasciaria L. var. Thedenii Lampa, mycket sällsynt. 
— Pargas: Lofsdal (E. Reuter). 

C. suffumata Hb., mycket sällsynt. — Korpo: Korpogärd (L. 
I. Ringbom). 

C. nebulata Thnbg (dilutata Bkh.), här och där. 

*C. galiata Hb., mycket sällsynt. — Pargas: Lofsdal (O. M. 
& E. Reuter). 

©. lugubrata Stgr (luctuata Hb., Schiff.), mycket sällsynt. — 
Kakskerta (E. J. Bonsdorff). 

C. tristata L., tämligen sällsynt. — S:t Karins (H. Hjelt); 
Kakskerta (E. J. Bonsdorff); Pargas (O. M. & E. Reu- 
ter). 

C. luctuata Hb. (hastulata Hb., Btr.), tämligen sällsynt. — 
Pargas (E. Reuter). 

*C. affinita Stph. var. turbaria Stph., mycket sällsynt. — 
Pargas: Lenholmen vid Lofsdal (E. Reuter). 

*C. sp? mycket sällsynt. — Pargas: Lill-Tervo (E. Reuter). 

*C. hydrata Tr., sällsynt. — S:t Karins: Katrinedal (E. Reu- 
ter); Pargas: Lofsdal (O. M. & E. Reuter). 

C. obliterata Hufn., här och där. 


46 Enzio Reuter: Nykomlingar för Älands 


C. sordidata Fabr. (elutata Hb.), sällsynt. — Pargas: Len- 
holmen vid Lofsdal (E. Reuter). 
C. literata Don. (ruberata Frr.), mycket sällsynt. — Par- 
gas: Lofsdal (E. Reuter). 
C. lapidata Hb., mycket sällsynt. — Lundo (F. Roos). 
C. tersata Hb., mycket sällsynt. — Pargas: Lenholmen vid 
Lofsdal (E. Reuter). 
Collix sparsata Tr., sällsynt. — Pargas: Lofsdal (E. Reuter). 
Eupithecia subnotata Hb., sällsynt. — Pargas: Lofsdal; Kor- 
po: Markomby (E. Reuter). 
E. pusillata Fabr., här och där. 
E. abietaria Göze (strobilata Bkh.), sällsynt. — Kakskerta 
(E. J. Bonsdorff); Pargas: Lofsdal (E. Reuter). 
E. togata Hb., tämligen sällsynt. — Pargas (E. Reuter). 
E. debiliata Hb., sällsynt. — Pargas: Lofsdal (E. Reuter). 
E. subfulvata Hw., här och där. 
"ab. oxydata Tr., sällsynt. — Pargas: Lofsdal (E. Reu- 
ter). 
E. nanata Hb., sällsynt. — Pargas: Lenholmen vid Lofsdal 
(E. Reuter). 
E. tenviata Hb. (inturbaria Frr.), sällsynt. — Pargas: Lofs- 
dal (E. Reuter). 
*E. valerianata Hb., mycket sällsynt. — S:t Karins: Katri- 
nedal (E. Reuter). 
E. satyrata Hb., tämligen allmän. 
ab. subatrata Stgr, mycket sällsynt. — Pargas: Lofs- 
dal (1 ex., E. Reuter). 
ab. callunaria Dbld., sällsynt. — Pargas: Lofsdal (O. 
M. & E. Reuter). 
*E. Helveticaria Boisd. var. arceuthata Frr., mycket säll- 
synt. — Pargas: Lofsdal (E. Reuter). 
*E. campanulata H. S., mycket sällsynt. — Pargas: Lofsdal 
(E. Reuter). 
*E. assimilata Gn., mycket sällsynt. — Pargas: Lofsdal (E. 
Reuter). 
E. conterminata Z., sällsynt. — Pargas: Lofsdal, Lenholmen 
(E. Reuter). 


och Äbo skärgärdars Macrolepidopterfauna. 47 


E. exiguata Hb., tämligen sällsynt. — S:t Karins; Pargas 
(E. Reuter). 

E. lanceata Hb., mycket sällsynt. — S:t Karins: Ispois (E. 
Reuter). 

E. sobrinata Hb., sällsynt. — Pargas: Lofsdal (E. Reuter). 


Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica 17: 1890. 


Bombyx lanestris L. var. Aavasaks& Teich 
och dess utvecklingshistoria. 
Af 
Enzio Reuter. 
(Anm. d. 5 Dec. 1889.) 


Redan för nära ett decennium sedan har en varietet 
af Bombyx lanestris L. under benämningen Aavasakse blif- 
vit beskrifven af den tyske entomologen €. A. Teich'). 
Denna form, hvilken såsom namnet antyder blifvit beskrif- 
ven efter vid Aavasaksa funna exemplar, skiljer sig förnäm- 
ligast i larvstadiet från den typiska lanestris L., hvaremot 
själfva imago erbjuder från hufvudformen mindre afvikande 
karaktärer. Då nämnda varietet sålunda är af skildt intresse 
för vårt lands lepidopterologer, men likväl tillsvidare synes 
vara icke nog allmänt känd, har jag ansett det vara skäl 
att egna densamma en något utförligare redogörelse än den 
af Teich gifna. Detta så mycket hällre som jag de senaste 
åren anträffat larven i mängd och uppfödt flere hundra ex- 
emplar af densamma samt sålunda varit i tillfälle att följa 
dess utveckling, i många fall ända från dess allra tidigaste 
stadium. 

Äggen äro äggrunda, glatta och glänsande, hvitgröna 
eller nästan glasfärgade, 16—1,9 mm. långa. De läggas, 
likasom hos flere närstående arter, alla på ett ställe, grupp- 
vis eller ordnade i rader kring en gren af den växt, hvil- 
kens blad utgöra larvens näring samt täckas helt och hållet 


’) Lepidopterologische Bemerkungen. Stett. e. Zeit. 42, 1881, p. 
187—1838. 


Bombyx lanestris L., var. Aavasaksa Teich, 49 


med den karaktäristiska grä ullika härmassa, som omgifver 
ändan af honans bakkropp och gifvit upphof till artens be- 
nämning. 

Så snart näringsväxtens blad begynt utveckla sig — i 
medlet af maj eller början af juni — utkläckas larverna, 
hvilka genast angripa den späda grönskan. De lefva koloni- 
vis, d. v. s. alla till samma kull hörande individer söka sig 
till natten eller ock vid mulen väderlek skydd inom ett för 
alla gemensamt, spindelväfslikt bo af en till en början mera 
oregelbunden form, hvilket bo hälst anordnas i omedelbar 
närhet till de nu tomma äggen. 


I sitt tidigaste stadium, d. v. s. under tidrymden mel- 
lan äggets kläckning och första hudömsningen, är larven en- 
färgadt svart, matt och försedd med långa, något ljusare här 
samt uppnår en längd af i medeltal 4—5 mm. 


I andra stadiet, efter första hudömsningen, är den till 
färgen nägot ljusare, brunsvart, glänsande, mediförhällande 
till kroppens storlek nägot kortare här än i föregäende 
stadium, äfven nu enfärgad; pä sin höjd synas pä hvardera 
sidan af kroppen, kort före andra hudombytet, genomskinande 
ljusa fläckar, antydningar till de blifvande rektangelformiga 
eller kvadratiska filtfläckarne. Längd före andra hudöms- 
ningen 6—8 mm. 


I tredje stadiet är larven pä ryggen enfärgadt svart, 
matt; pä hvardera sidan å hvarje segment — med undantag 
af det första och sista — försedd med en rektangelformig, 
svartbrun, sammetslik filtfläck, som nedtill och baktill är 
tydligt kantad med en gulhvit linje; framtill är denna kant- 
linje mycket otydlig och afbruten; upptill, d. v. s. mot ryg- 
gen, saknas den helt och hållet !); härbeklädnaden tämligen 
läng, hvitaktig; utom dessa öfver hela kroppen spridda här 


1) Enligt Teich skulle larven redan under föregäende stadium 
visa denna färgteckning: ,Nach der ersten Häutung waren die bei La- 
nestris bemerkbaren rothbraunen Flecken undeutlich gelb umzogen* 1. 
c. p. 187. — Hos alla af mig undersökta larver, hvilka uppgä till flere 
hundra, framträder nämnda färgteckning först efter andra hudombytet. 


4 


50 Enzio Reuter. 


finnas andra och tredje segmenten pä hvardera sidan om 
ryggen en tämligen kort och robust brun härpensel. Längd 
8—11 mm. 

I fjärde stadiet — efter tredje hudömsningen — er- 
håller larven i hufvudsak den färgteckning, som sedan blif- 
ver rådande under hela dess larvtid. Grundfärgen är svart- 
blä, bröstfötterna svarta, buk- och till en del äfven analföt- 
terna rödaktiga. Sidolinjen och andhälen hvitgula. Behärin- 
gen pä sidorna hvitaktig — askgrä, icke säsom hos lanestris 
brungrä. Pä hvarje segment finnas, likasom hos denna, tvä 
rödbruna filtfläckar, hvilka här äro omgifna af hvitaktigt 
gula, icke fullkomligt slutna kvadrater. De innersta sidorna 
i dessa kvadrater bilda den dubbla, afbrutna rygglinjen; vi- 
dare äro dessa kvadrater genom likaledes gula, korta längs- 
streck ofullständigt förbundna med hvarandra. Äfven huf- 
vudet är tecknadt med en gul längslinje. Efter fjärde hud- 
ömsningen har larven nästan samma utseende som i det 
nyss beskrifna stadiet, blott att den gula färgen nu är myc- 
ket lifligare, vackert svafvelgul — nästan guldgul. 

Efter tredje och fjärde hudombytet lämna larverna, el- 
ler åtminstone den största delen af dem, det ursprungliga 
boet, som emellertid allt efter hand vuxit i omfång och likt 
en stor, hvit spindelväfslik påse nedhänger från näringsplan- 
tans gren. De sprida sig nu åt olika håll, aflöfva stundom 
helt och hållet näringsplantan samt begifva sig därefter öf- 
ver till kringstående exemplar af samma växtslag, här och 
där inrättande åt sig nya bon. — Längd före förpuppnin- 
gen 52—60 mm. 

Larvens utveckling synes vara i högsta grad oregel- 
bunden. Af 120 larver, tagna den 11 juni 1888 såsom ägg, 
eller nyss utkrupna ur äggen, samt alla härstammande från 
samma kull, förpuppade sig största delen från den 16 au- 
gusti — början af oktober. Märkvärdigt nog hämmades 
flere larver redan tidigt i sin utveckling, men lefde det oak- 
tadt ända till slutet af augusti och början af september; de 
erhöllo lika riklig näring och voro för öfrigt underkastade 
fullkomligt enahanda lefnadsförhållanden som de andra. De- 


Bombyx lanestris L., var. Aavasaksa Teich. 51 


ras första hudömsning ägde rum ungefär samtidigt med de 
andra larvernas, men de bibehöllo därefter för hela sin lifs- 
tid samma larvdräkt, den här ofvan för det andra stadiet 
beskrifna, och syntes icke häller tilltaga i storlek. Hvad or- 
saken härtill var, är svårt att afgöra. Möjligen härstam- 
made de från obefruktade ägg och saknade i följd häraf kraft 
till vidare utveckling samt förblefvo därför pä ett lägre sta- 
dium. Andra larver visade pä samma sätt i sitt tredje sta- 
dium ett liknande stilleständ i utvecklingen. Och äter andra, 
som uppnätt sin nära nog tulla utveckling, förpuppade sig 
icke, utan kröpo oroliga af och an och syntes bereda sig 
för öfvervintring, men dogo i slutet af oktober och början 
af november. 

En annan kull om 238 larver, tagna den 28 juni sam- 
ma år, erbjöd icke sä stora oregelbundenheter i resp. indi- 
viders utveckling. Larverna voro vid anträffandet redan 
tämligen vuxna, i sitt tredje och fjärde stadium, och för- 
puppade sig emellan den 27 juli och 15 augusti, men flere 
larver visade likväl äfven inom denna kull benägenhet att 
öfvervintra. Huruvida larven också 1 naturen visar samma 
oregelbundenhet i sin utveckling har jag ej lyckats konsta- 
tera. 

Alla de af mig uppfödda larverna visade under resp. 
stadier den färgteckning, som här ofvan beskrifvits, med un- 
dantag af en enda. Denna larv, som redan var fullvuxen, 
förblef under hela sin tid i afsaknad af de gula kvadraterna, 
men visade antydningar till en gul sidolinje, och äfven and- 
hålen hade en dragning i gult. För öfrigt öfverensstämde 
den fullkomligt med de andra larverna; sålunda var behå- 
ringen på sidorna askgrå som hos dessa och icke brungrå 
som hos lanestris. Den dog inne i den glest hopspunna 
kokongen. 

Larven har anträffats på Betula verrucosa, odorata och 
nana, Prunus cerasus, Crategus monogyna, Salix phylice- 
folia och Rosa canina. . 

Vid förpuppningen spinner larven omkring sig en täml. 
hård och fast, äggrund, ljus- eller mörkbrun kokong, som 


52 Enzio Reuter. 


är försedd med 1—4 andhäl, hvilka i regeln äro belägna 
vid midten af kokongens hufvudriktning, pä längre eller kor- 
tare afständ frän hvarandra. Kokongen fästes vanligen mel- 
lan tvänne blad. Puppan gulbrun. Puppstadiet varar olika 
länge, frän nägra veckor till 6 är och därutöfver, oaktadt 
de härstamma från samma kull. Sålunda har kand. K. J. 
Ehnberg meddelat mig, att en puppa frän är 1884 allt ännu 
är outkläckt, men för öfrigt vid fullt lif. Några puppor af sam- 
ma kull utkläcktes vårvintern samt hösten 1886. Af mina 
puppor frän är 1888 lämnades den första imago i februari 
1890. Det stora flertalet är allt ännu i pupptillständ. 

Imago hos var. Aacasakse afviker mycket litet från 
den hos lanestris. Teich har visserligen redan (I. c.) anfört 
de väsentligaste skiljaktigheterna, men dessa synas icke i 
alla afseenden stämma in med de exemplar jag undersökt, 
hvarför jag här nedan lämnar en nägot mera detaljerad be- 
skrifning. 

Hela djuret är, såsom Teich riktigt anmärker, öfver- 
hufvud mera grått, behäringen askgrå, icke såsom hos /a- 
nestris brungrå. Då hannarne i allmänhet synas betydligt 
mer afvika från hvarandra, än honorna, är det lämpligast 
att till först angifva de skiljaktiga karaktärerna hos dem. 

Hanne. Det hvita tvärbandet, som af Teich säges vara 
på alla vingar mindre skarpt begränsadt än hos lanestris, 
är hos de exemplar jag haft tillfälle att undersöka fullt lika 
tydligt och lika skarpt begränsadt, möjligen ännu skarpare 
än hos lanestris; framvingarnes ribbor äro från nyssnämda 
tvärstreck utåt, d. v. s. mot vingens utkant, tämligen tydligt 
hvitaktigt anlupna, hvarigenom tvärstrecket synes på yttre 
sidan mer eller mindre tandadt. Detta tvärstreck företer för 
öfrigt hos var. Aavasakse en något starkare svängning än 
hos lanestris. Det utgår vinkelrätt eller nästan vinkelrätt 
från framkanten, bildar vid ribban 6 en tämligen tydlig trub- 
big vinkel, förlöper därefter rätlinigt och parallelt med ut- 
kanten till ribban 2, gör här en mer eller mindre tydlig in- 
buktning mot vingbasen och sträcker sig härifrån åter nä- 
stan parallelt med utkanten till midten eller kort före mid- 


Bombyx lanestris L., var. Aavasaks&e Teich. 53 


ten af inkanten. Hos /anestris bildar tvärstrecket ej någon 
tydlig trubbig vinkel vid ribban 6 och ej häller någon nämn- 
värd inbuktning vid ribban 2, utan förlöper mera jämnt 
svängd och afrundadt samt träffar inkanten tydligt före den- 
nas midt. Framkanten hos framvingarne är hvit, isynnerhet 
från spetsen till framkantsfläcken, hvilken i allmänhet är 
större och skarpare än hos lanestris. Framvingarnes utkant 
ganska starkt hvitpudrad af inblandade hvita fjäll, stundom 
nästan i form af ett tämligen bredt tvärband, hvilket vid ving- 
spetsen och i riktning mot vingbasen är något obestämdt, 
men utåt tämligen tydligt begränsadt och svagt vägigt ge- 
nom fina, långs ribborna löpande hvita fläckar, hvilka äfven 
afbryta fransarnes mörka grundfärg; mellan detta ljusa tvär- 
band och det hvita tvärstrecket finnes ett mer eller mindre 
tydligt tvärgående fält af vingarnes grundfärg. Den hvita 
fläcken å framvingarne kanske något större än hos lanestris. 

På bakvingarne är hela inre hälften, eller åtminstone 
den vid framkanten belägna delen däraf, mera hvitaktig än 
hos lanestris; det hvita tvärstrecket äfven tydligare och mera 
skarpt begränsadt än hos denna. 

På undre sidan äro vingarne öfverhufvud mera hvit- 
aktiga. I synnerhet gäller detta framvingarnes framkant samt 
mellanrummet mellan framkantsfläcken och vingspetsen. 
Bakvingarne, likasom pä öfre sidan, till sin inre hälft ljusare, 
tvärstrecket bestämdare och deras utkant tämligen starkt 
hvitpudrad, hvilket däremot icke är förhållandet hos Zanestris. 

Hona. Framvingarne hos var. Aavasakse mera en- 
färgade, icke såsom hos /anestris mot utkanten hvitpudrade, 
öfverhufvud af något mera mörkbrun grundfärg; skiljer sig 
för öfrigt föga från lanestris. 


Såsom af ofvanstående synes, afviker larven af var. 
Aavasakse betydligt från den af lanestris, men själfva ima- 
go erbjuder icke synnerligen anmärkningsvärda olikheter, 
åtminstone icke så stora, att de skulle rättfärdiga denna 
forms särskiljande som egen art. 


54 Enzio Reuter. 


De uppgifter Tengström anför för B. lanestris L. äro 
förmodligen att hänföras till formen Aavasakse Teich. Ät- 
minstone har af alla de uppgifter jag samlat frän särskilda 
håll framgått, att endast denna form blifvit observerad hos 
oss. Det ser säledes ut som om den sistnämnda vore den 
i värt land uteslutande förefintliga. Arten är tämligen ut- 
bredd i landet. Tengström upptager densamma för de na- 
turalhistoriska provinserna Ladoga-Karelen, ryska Karelen 
och södra Österbotten 1). Dessutom har jag funnit den vid 
Mariehamn samt i Jomala och Geta socknar pä Äland, äf- 
vensom i Pargas socken, 3 mil söder om Åbo. Herr R. Lundh 
har observerat den i Kustö, stud. H. Lindberg i Lojo, kand. 
K. J. Ehnberg i trakten kring S:t Michel, pä Sikosalo hol- 
me i Taipalsaari, i Säresniemi vid Uleäträsk, vid Evois samt 
i Nurmes. D:r A. Poppius har tagit den i Sysmä och den 
tyske entomologen C. A. Teich vid Aavasaksa. 

Enligt Lampa ?) är Zanestris den i Sverige, Norge och 
Danmark rädande formen; Aavasakse förekommer i Jämt- 
land i Sverige samt i Romsdalens Amt i Norge. 


1) Catalogus Lepidopterorum Faun Fennice pr&cursorius, 1869. 
2) Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands macrolepidop- 
tera, Stockholm 1885. 


Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica 17: 1890. 


Muutamia ennen Savosta tuntemattomia 
Mehiläis-lajeja. 


A. Westerlund. 


(Esitelty 2 p. Marrask. 1889.) 


Siihen luetteloon Suomen Mehiläisistä (Hymenoptera 
anthophila), jonka viime keväänä prof. J. Sahlberg teki Yli- 
opiston kokoelmien mukaan, esitän tässä lisäksi Savosta 
ennen löydettyihin lajeihin muutamia. Ne olen alkukesästä 
v. 1889 löytänyt melkein kaikki Rantasalmen pitäjästä, joka 
paraiten lie luettava Keski-Savoon kuuluvaksi. Sen luonnon- 
suhteet eivät suinkaan ole suotuisammat, kuin maakunnan 
muidenkaan osien, niin että siellä sen vuoksi esiintyisi useam- 
pia lajeja. Ei — vaan luulenpa, että Savon Mehiläis-fauna 
ei vielä ole kylliksi tunnettu ja että entinen tietämättömyys 
niistä riippuu siitä. 

Esittelen ne lajit seuraavassa luettelossa. 

Bombus Fabr. 
1. B. rajellus var. montana Lep. 


Apathus Newm. 


2. A. campestris Panz. 
3. A. globosus Thoms. 


55 A. Westerlund. 


Cilissa Leach. 
4. C. leporina Panz. 


Andrena Fabr. 
5. A. cineraria L. 


6. A. Schavella Kirby. 
Hylsus Fabr. 

7. H. communis Nyl. 
Halictus Latr. 


8. H. leucozonius Schrank. 
9. H. zonulus Smith. 
10. H. nitidiusculus Kirby. 
11. H. minutus Kirby. 
12. H. gracilis Moraw. 


Sphecodes Latr. 
13. Sph. similis Wesm. 
14. Sph. pilifrons Thoms. 
15. Sph. Geoffrellus Kirby. 
Melittoxena Mus. 
16. M. truncata Nyl. 
Nomada Fabr, 
N. 5-spinosa Thoms. 
18. N. leta Thoms. 
N. glabella Thoms. 


20. N. punctiscuta Thoms. 
21. N. armata H. Sch. 
22. N. fuscicornis Nyl. 


Epeolus Latr. 
23. E. rufipes Thoms. 


4. Yhden naaraksen löysin Kesäkuun viime päivinä (1889) Ranta- 
salmen kirkonkylän läheisyydestä. 

9. Yhden kappaleen Säämingin pitäjästä Kesäkuun alussa v. 1889. 

10. Yhden naaraan löysi kirj. Rantasalmelta. 

12. Yksi exemplaari Rantasalmella. 

22. Ainoastaan yksi exempl. 


Savosta tuntemattomia Mehiläislajeja. 57 


29. 


30. 


31. 


32. 


Anthidium Fabr. 
A. punctatum Latr. 
A. strigatum Panz. 
Megachile Latr. 
. analis Nyl. 
. lapponica Thoms. 


== 


Diphysis Lap. 
D. serratule Panz. 
Osmia Latr. 
O). nigriventris Zett. 
Chelostoma Latr. 
Ch. robusta Nyl. 
Celioxys Latr. 


C. conica L. 
C. obtusispina Thoms. 


25. Yhden uroksen löysin Rantasalmella Hieracium pilosella'n ku- 
kalla 16 p. Kesäkuuta 1889. 
32. Yksi kappale Säämingistä.. 


Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica 17: 1890, 


Lepidopterologiska iakttagelser, 


gjorda värsommaren är 1889 pä Karelska näset. 
Af 


K. J. Ehnberg. 


(Medd. den 1 Mars 1890.) 


Fritagen frän annan sysselsättning beslöt undertecknad 
att använda värsommaren 1889 i likhet med många före- 
gäende till lepidopterologiska iakttagelser, denna gäng pä 
det s. k. Karelska näset inom de närmast intill ryska gränsen 
belägna socknarna Nykyrka, Kivinebb och Rautus eller inom 
vårt lands yttersta faunaomräde i sydost. Sedan jag till denna 
resa erhållit ett lämpligt understöd af Sällskapet „pro Fauna 
et Flora fennica är jag nu i tillfälle att, jemte det jag får 
frambära min upprigtiga tacksägelse derför, lemna en kor- 
tare redogörelse för resans förlopp och närmaste veten- 
skapliga resultat. 

Den ovanligt tidigt inträdande varma ärstiden gjorde 
det för mig möjligt att redan den 11:te Maj päbörja iaktta- 
gelsernä med kortare exkursioner rundt omkring Liikoila by 
vid södra ändan af Suulajärvi sjö i Nykyrka socken. Nämnda 
by är belägen i en mindre befolkad trakt halfannan mil 
norrut frän Mustomäki jernvägsstation, omgifven af kuperade 
sandmoar med äldre tallskog i söder samt sanka gräsbundna 
sluttningar mot sjöstranden i norr, delvis beväxta med löf- 
skog af björk, al och vide. Dessutom ligga smärre träsk och 
mossbelupna vattensamlingar inbäddade mellan gran och 


Lepidopterologiska iakttagelser. 59 


björk här och där i modälderna. En verst söderut vidtaga 
de öppna myrar och flackmossar som, äfven de uppfyllda af 
talrika vattensamlingar samt afbrutna af skogiga mohol- 
mar och uddar, sträcka sig ända bortom jernvägsbanken. 
Trakten visade sig säledes ganska lämplig för omfattande 
entomologiska undersökningar. Tallmoarne voro ställvis öf- 
versällade med en mängd stubbar och toppar efter tidigare 
skedd timmerafverkning. 1 synnerhet var detta fallet pä de 
nakna förbrända marker, som sträckte sig mer österut frän 
byn flere verst i en fortsättning och för koleopterologer er- 
bjödo en stor rikedom sällsyntare fynd (Upis ceramboides L., 
många HKlaterider, Calopus serraticornis L. m. fl.) 

Att egentliga skogsängar eller hagmarker här saknades 
betydde föga, dä de pä sädana lokaler förekommande fjäril- 
arters flygtid ännu ej inträdt. Deremot infångades här af 
de tidiga Noctua arter, som uppträda samtidigt med blom- 
ningen af vide och sälg, hvaraf enstaka buskar växte närmare 
sjöstranden (Teniocampa gothica L., gothicina H. S., incerta 
Hufn. och opima Hb., Pachnobia rubricosa S. V. samt Pa- 
nolis piniperda Panz). Denna sistnämnda art, hvars larv ge- 
nom sin talrikhet ofta visat sig skadlig för barrskogarne i 
sydliga länder, torde dock sällan hos oss blifvit funnen i 
större antal samtidigt; ätminstone har jag själf under redan 
ett helt decennium i olika trakter af landet gjorda exkursio- 
ner ej funnit mer än 2 stycken exemplar af imago. Sä myc- 
ket mer öfverraskades jag af fjärilens ganska talrika före- 
komst härstädes. I stor myckenhet påträffades den om da- 
gen sittande på Cassandra och Andromeda-stjelkar utmed myr- 
laggarne tätt invid skogsbrynet. 

Utom de första snygga exemplaren af Argynnis Freija 
Thbg. flög äfven på ofvannämnda lokaler den sällsynta och 
svåråtkomliga mätarn Fidonia carbonaria L. i större antal. 
Oaktadt den starka värmen pä dagen voro dock de flesta 
aftnar och nätter ännu ganska kyliga till stort förfäng för 
nattfjärilfängst med i honung doppade, pä trädgrenar upp- 
hängda äpplebitar enligt redan länge af nordiska samlare 
praktiserad metod. Sjöarne hade dock redan afkastat sitt 


60 K. J. Ehnberg. 


istäcke, och oafsedt aftonkylan svärmade ollonborrar redan 
talrikt. = Här fann jag äfven ett exemplar af larven till spin- 
narn Dasychira fascelina Linn. hvilken icke så sällan anträf- 
fas som larv pä lägre växter, Trifolium-arter m. m.i södra 
och vestra Finland, men är svår att uppföda, hvarför det äf- 
ven sällan lyckas erhälla fullständiga exemplar af imago. 
Jag har alltid liksom nu anträffat larven enstaka. Ett annat « 
senare i Kivinebb s:n taget exemplar lemnade fjäril, ehuru 
missbildad. Under mitt uppehåll härstädes tillvaratogos dess- 
utom under span- och barkaffall i löfskogen vid stranden 
nägra exemplar af en mycket sällsynt, vacker skalbagge, 
Necrophagen Scaphidium 4-maculatum Ol. Den säges vis- 
serligen engång förut vara funnen af Nordenskiöld pä Fru- 
gärd i Mäntsälä socken, men har tills dato saknats i finska 
samlingen i vårt museum. Inom Kivinebb s:n hittade jag 
yttermera i början af Juni nägra individer af densamma i 
en genommurken stubbe i tallskog; egentligen torde arten 
förekomma i trädsvamp. 

Den 21 s:ta Maj öfverflyttade jag till Polvenselkä by i 
Kivinebb socken två mil ostligare, belägen strax söderom 
kyrkobyn utmed allmänna landsvägen söderut. Denna sist- 
nämnda sträcker sig längs en högländt momark, som ätskiljer 
de förut omnämnda vidsträckta myrarna och mossarne i vester 
frän andra kärr- och myraktiga marker i öster. Denna trakt är 
förut känd såsom en af de rikaste i landet hvad insektvärl- 
den beträffar, konstant uppvisande många karaktäristiska ar- 
ter som annorstädes i landet äro sällsynta eller saknas, så- 
som t.ex. Cenonympha Hero, Gastropacha Potatoria L., Lyce- 
na Arion L., och QuercifoliaL., Bapta temerata S.V. m. fl. bland 
fjärilar; Carabus arvensis Fabr., C. cancellatus L., Acalles lemur 
m. fl. bland skalbaggar. Sluttningarna vesterut erbjuda också 
en rik omväxling hvad den trädartade vegetationen beträffar. 
Först har man yppiga ängsluttningar beväxta med björk, al, 
hägg, rönn och vide af åtskilliga arter, smärre dungar af hassel 
och slutligen enstaka stående smärre ekar, lönnar, ask, lind m. 
m. samt äpple och andra fruktträd i de flesta trädgårdstäppor. 
Aspen deremot hör här till sällsyntheterna för närmaste om- 


Lepidopterologiska iakttagelser. 61 


gifning. Längre vesterut följa djupa grankärr samt längst 
bort ungefär 2 verst från byn smärre tallmyrar. Också blefvo 
fynden här synnerligen talrika. Mina iakttagelser öfver ar- 
ternas uppträdande mellan den 21 Maj och 8 Juni voro allt- 
för omfattande för att här i en kort redogörelse sådan som 
denna blifva föremål för fullständigt omnämnande, hvarför 
jag vill inskränka mig till endast de vigtigaste. 

Till att börja med fångades nattetid på ofvan omtalade 
skogsängar i början af Juni ett exemplar af den för vår fauna 
så godt som okända Noctuen Acronycta Alm Linn., inom våra 
grannländer bekant från S:t Petersburgs omgifning samt 
södra Sverige. Endast två exemplar, larv och imago, skola 
under senare år hafva påträffats i Nyland och Åbo trakten. 
Arten flög tillsammans med den hos oss äfven sällsynta Acr: 
cuspis Hb., hvilken länge blifvit förblandad med en tredje 
närstående art. Något tidigare hade jag anträffat på samma 
lokaler yttermera en sällsynt art af samma slägte Aer. abscon- 
dita Tr., skild från några utländska samslägtingar genom sina 
något längre palper. Samtidigt med dessa fångades här på 
skogsängarne äfven några andra sällsyntare Noctuer nattetid: 
Hyppa rectilinea Esp.i större antal, Caradrina palustris Hb., 
Calocampa vetusta Hb., den sistnämnda i slitna och antagligen 
öfvervintrande exemplar; Noctuophaleniden Prothymia laccata 
Scop., Nycteoliderna Earias chlorana L., och en för Finlands 
fauna ny varietet af Serrothripa Revayana S. N. (undulana 
Hf.) näml. Degenerana Hb., samt Geometriderna Nwmeria 
pulveraria L. och Cidaria sociata Bkh. m. fl., dessa sistnämnda 
pä dagen eller tidigare i aftonskymningen. Selenia illunaria 
Hb. och tetralunaria Hufn. i enstaka exemplar flögo däremot 
under mörkaste delen af natten. Talrikt förekommande Mi- 
crolepidoptera gäfvo äfven full sysselsättning samtidigt (Tinea 
picarella L., Epigraphia Steinkellneriana S.N., Coleoph. theri- 
nella Tngstr. m. fl.). I starkaste solbaddet middagstiden fram- 
skymtade dagljäriln Carterocephalus sylvius Knoch. Bland 
slitna exemplar af de förut omnämnda tidigt uppträdande Noc- 
tua-arterna, hvilka fortfarande svärmade kring de nästan ut- 
blommade Salixständen, men endast undantagsvis läto fänga 


62 K. J. Ehnberg. 


sig pä utsatta lockbeten, tillkom härstädes Xylina ingrica H- 
S., hvilken ocksä plägar öfvervintra. 

Pä förut omtalade myraktiga marker, till hvilka dessutom 
kan hänföras ett mindre af gungfly kantadt träsk vid vägen 
mellan byn och kapellansgärden, helt enstaka midt ibland torra 
tallmoar, emedan äfven här fullkomligt samma fauna var rä- 
dande, flögo talrikt de nordiska Argynnis arterna!: Aphirape 
var. Ossianus Hbst. och Frigga Thbg, jämte slitna Freija 
Thbg. Talrikast förekommo Frigga och Ossianus. Hufvud- 
formen Aphirape Hb., som enligt exemplar förvarade i finska 
samlingen af Dr J. M. af Tengström för längre tid sedan är 
funnen vid Petrosavodsk i ryska Karelen, har jag däremot 
ännu aldrig sett i naturen. Den sällsynta Crambiniden Bo- 
tys septentrionalis Tngstr., förut känd frän Karelen, uppträdde 
här pä myrarna i enstaka exemplar. Pä grankärren flög 
Erebia Embla Thbg. sparsamt i är, men Chionobas Jutta Hb., 
som i sällskap med denna plägar uppträda ganska talrikt, 
syntes denna gäng alls ej till. Detta utgjorde sälunda en ny 
bekräftelse pä iakttagelsen, att denna sistnämda art skulle 
uppträda som imago endast hvarje är, som slutas pä jämn siffra. 

Vistelsen härstädes, som varade närmare tre veckor, 
förflöt säledes under exkursioner pä alla de omväxlande 
lokalerna bäde pä östra och vestra sidan om byn; oaktadt 
man ännu befann sig i början af Juni, rädde en tryckande 
hetta, som tidtals urladdade sig i stark äska. Denna tropiska 
väderlek päskyndade ocksä i otrolig grad de olika arternas 
uppträdande sä att de flögo närapä en mänad tidigare än 
vanligt samt var pätagligen äfven mycket gynnsam för de- 
ras talrikhet. En ihållande blåst försvårade dock mycket fjä- 
rilfängsten. Senare inom Rautus s:n kunde man också iakt- 
taga hela svärmar af mänga, isynnerhet mätare-arter t. ex. 
Cidaria hastata L., varierande både till storlek och färgteck- 
ning, och hvilken pä de torra skogsstigarne utan öfverdrift 
pä en dag hade kunnat insamlas i tusental. 

Innan jag lemnar Kivinebb, bör jag omtala ännu ett 
viktigt coleopterologiskt fynd, den för finska samlingen nya 
Carabiciden Bembidium nitidulum Marsh. i Juni tagen pä den 


Lepidopterologiska iakttagelser. 63 


torra skogsvägen österut från Polvenselkä i ett exemplar, samt 
ett likasä viktigt Lepidopterologiskt, mätarn Lythria purpu- 
raria var. rotaria F., dunklare tecknad än hufvudformen och 
som förut skall vara tagen af Schilde nägonstädes i Savolaks. 1 
solbaddet pä svedjeäker flög den fätaligt i början pä Juni, 
dä deremot hufvudformen uppträdde först efter midsommar. 
För att ännu under den korta tid jag till dessa forsk- 
ningar kunde disponera, hinna göra undersökningar inom 
Rautus af gammalt för sin rikhaltiga fauna kända socken, fort- 
satte jag redan den 8:de Juni resan direkte till kyrkobyn 
derstädes, hvars omgifningar under pingsthelgen togos i när- 
mare skärskädande. Sjelfva kyrkobyn wed sitt höga läge och 
sin brist pä sankare marker har föga tilldragande för en 
entomolog, hvarför ocksä färden straxt derpä fortsattes 
österut till den 5 verst längre bort belägna byn Kaskala, där 
jag hoppades träffa trefligare lokaler. Men äfven däri blef 
jag besviken. Rundt omkring sträckte sig idel torr momark 
med albuskar och sandiga åkrar så när som på en liten 
ängsdäld nedanför länsmansgården i vester, norrut åter vid- 
sträckta ljunghedar med mager trädvegetation hela två verst 
i en fortsättning, och först därefter följde en mindre ådäld 
(„Sumpulajoki“), som utmynnar i Suvanto. Då byn låg 
ovanligt högt kunde denna sjös hvita strandremsa på 6 versts 
afstånd ja till och med Ladoga, uppfylld af hvita segel, skön- 
jas fjärran i öster. På de torra sluttningarna mot heden i 
öster gjorde jag dock ett godt fynd. Här tillvaratogs ett 
exemplar af Dendrometriden Acidalia S. V. rubricata (=ru- 
biginata Hufn.), visserligen förut funnen 1i- olika delar af Ka- 
relen, men i likhet med mången annan sällsynthet hittills 
saknad i Universitetets samling. Inom Sverige förekommer 
den i Skåne samt på Öland och Gottland. Ett annan fynd af 
intresse från denna trakt var den först under senaste decen- 
nium i vårt land funna mätarn Aspilates strigillaria Hb. af 
hvilken en ensam hane förirrat sig bland den i stort antal 
ute pä ljungheden flygande vanliga Ematurga atomaria L. 
Efter råd och upplysningar af ortens länsman beslöt 
jag mig omsider för en resa till Vepsa s. k. hofläger i lika 


64 K. J. Ehnberg. 


benämnda by, ung. 1!/; mil söderut invid ryska gränsen samt 
fågelvägen 4 verst från Lipola gästgifveri, det sistnämnda re- 
dan inom Kivinebb socken. Att naturen här hade en vildare 
prägel mer päminnande om ödemark besannade sig nog, 
oaktadt de lokala förhällandena här dock föreföllo mig en- 
formigare än inom Kivinebb i all sin storslagenhet. Isynner- 
het var detta fallet med växtligheten. Antalet sällsynta in- 
sektfynd under de tvä veckor, som jag frän den 14 Juni framät 
vistades härstädes, var det oaktadt ovanligt stort, kanske 
ännu större än i Kivinebb. Nattfjärilfängsten försvårades 
dock genom allt fortfarande ganska kyliga nätter, och mid- 
sommartiden voro äfven dagarne kalla och ruskiga. 
Gränsen mot Ryssland bildas här af en mindre bäck, ett 
tillflöde till „Saijanjoki‘‘, genomflytande sanka kärrängar, mot 
hvilka den tallbevuxna moplatän stupar ganska brant ned 
från båda sidor, endast nederst vid foten bildande ängsslutt- 
ningar med löfträd (björk, al, rönn och, i motsats till för- 
hållandet inom Kivinebb, en myckenhet unga aspar.) Norrut 
bakom ljunghedarne vidtaga delvis uttorkade, myraktiga fläc- 
kar beväxta med Oxycoccus, Andromeda och Myrtillus men 
utan Ledum palustre, sträckande sig en verst norrut ända 
fram till landsvägen. Nägot mera vesterut öfvergär mon i 
friskare mark med höga tallar, granar och björkar. Ställ- 
vis voro träden med rötterna uppryckta och kullvräkta i långa 
led genom en storm, som för ett är sedan öfvergätt trakten, 
erbjudande visserligen en sorglig anblick af förödelse, men 
deremot synnerligen lämpliga coleopterologiska fyndorter. 
Äterstär att tala nägot om fynden pä dessa för värt 
land karaktäristiska naturbildningar. Utom många mindre 
vanliga fjärilarter såsom Melitea Maturna L., Cenonympha 
Iphis S. V., Davus L. och dess variet. Isis Thbg., Syrichtus 
Alveus Hb., en sliten Cartherocephalus Paniscus Esp., en I 
till Nudaria Senex Hb., Phorodesma smaragdaria Fabr., Jodis 
lactearia L., Acidalia osseata S. V. (= humiliata Hufn.) och 
sylvestraria. Hb. (= immutata L.), Macaria alternata = 
Cidaria ligustrata S. V. (= guadrifasciaria Cl.), en testaceata 
Don. (= sylvata S. V.), många Eupithecier och Microlepidoptera, 


Lepidopterologiska iakttagelser. 65 


förekommo pä ängssluttningar söderut samt kärren nedanför 
nägra för finska samlingen hittills främmande arter. Noc- 
tuophaleniden Erastria candidula SN. (= pusilla View.) flög 
i ett flertal exemplar midsommartiden i gräset samt mellan 
buskarna midt pä dagen. Den är förut ıunnen både i Ny- 
land och Karelen samt känd frän Skäne i södra Sverige. 
Tillsammans med denna uppträdde nägra redan slitna exem- 
plar af en för vårt land säregen form af Zerene marginata L., 
afbildad i Herrich Shäfier plansch 80 under marginaria, dä 
däremot den hos oss vanliga formen torde tillhöra en varie- 
tet nevaria; denna sistnämnda flög mycket tidigare. En 
ovanligt mörk Hadena adusta Ep., igenkänd pä den svarta 
skuggningen mellan framvingarnes midtelfläckar, och därige- 
nom skild icän några liknande Noctua arter, togs pä äpple 
i aftonskymningen. Midnattstid infångades en < till spinnarn 
Psyche fusca Hv. (==calvella Ochs.) i flygten, midt pä dagen 
äter Hespialus Velleda Hb. i solbaddet. Äfven en för finska 
samlingen ny tineid Tinea arcella Fabr. tillvaratogs pä samma 
lokaler i ett enda exemplar. Nägra andra här tagna Micro- 
lepidoptera, antagligen nya för faunan, liksom en egendom- 
lig form af Z. marginata hafva ännu ej hunnit blifva närmare 
granskade. 

På myrarne norrut åter var turen för Colias Paleno 
L., och Argynnis Pales S. V. samt Lycena Optilete Kn. nu 
inne. På de torra skogsstigarne svärmade åtskilliga mindre 
vanliga mätare: Thamnonoma loricaria Ev., Cidaria ocellata 
L., albieillata L., unangulata Hufn., luctuata S.V. m. fl., samt en 
skymningsfjäril: Setia Spheciformis Fabr., den oftast funna 
arten inom slägtet. Slutligen lämnade några blommande sy- 
rener i en gammal trädgårdsanläggning, hörande till Vepsa 
gård, i byte några Noctuer, Mamestra bicolorata Hufn., som jag 
en gång förut tagit i S:t Mickel, samt Plusia pulchrina Hw. 
(= Jota Thnbg.), den hos oss vanliga arten, förut förblandad 
med den vida sällsyntare Plusia Jota L. 

Redan tidigare än jag förmodat eller i början af Juli 
tvungo mig omständigheterna att anträda äterresan genom 
Kivinebb socken. Här i förut besökta trakter var jag ännu 


5 


66 K. J. Ehnberg. 


i tillfälle att under nägra dagar iakttaga faunan, som smä- 
ningom förändrat sig till mer sommarlik, samt yttermera göra 
några intressanta fynd. På upphängda äpplebitar i trädgård 
fångades i aftonskymningen den rätta Mamestra nebulosa Hufn., 
hvilken art jag engång förvexlat med ett ovanligt blekt exemplar 
af Mamestra advena S. V. och derför orätt uppgifvit från S:t Mic- 
kel. M. nebulosa är numera känd äfven från Åbo trakten. Huf- 
vudformen till Hadena strigilis L., skild pä framvingarnes rent 
hvita utkant från varieteten /atruncula S. V., hvilken sistnämnda 
är allmän i södra Finland, ökade yttermera sommarens skörd 
med en för vår fauna förr okänd fjäril, för öfrigt bekant från trak- 
ten af Petersburg och södra Sverige. Den grannt färgade Tinei- 
den Hypercallia citrinalis Scop., fångad enstaka på ängs- 
blommor under dessa dagar, förtjenar slutligen att omnämnas. 

Därmed voro också iakttagelserna öfver Lepidoptera i 
dessa trakter af vårt land för tillfället afslutade. Öfver 280 
arter hade, hvad vistelseort, flygtid, individantal m. m. beträf- 
far, blifvit observerade och noggrannt antecknade, och bland 
dessa hafva 10 stycken hittills saknats i finska samlingen å 
Universitetet, samt 2 varit hittills okända såsom tillhörande vårt 
lands faunaomräde, oafsedt de Microlepidoptera, hvilka såsom 
förut nämnts ännu ej blifvit underkastade närmare granskning. 

Slutligen bifogas en förteckning öfver de under resan 
observerade Muacrolepidoptera med undantag af arterna af 
slägtet Eupithecia, hvilka ännu icke kunnat med säkerhet 


bestämmas. 
I. Rhopalocera. 


1. Papilio Machaon L. Observerades den 1 Juni i ett 
exemplar pä myr i Kivinebb, den 10 Juni pä landsväg i Rau- 
tus kyrkoby samt den 15 Juni i ett par exemplar äfven pä 
myr tillsammans med Colias Paleno vid Vepsa by i Rau- 
tus socken. 

2. Aporia Crategi L. Omkring d. 14 Juni observerades 
denna art i enstaka exemplar flygande pä ängssluttningarna 
vid Vepsa by i Rautus socken invid ryska gränsen samt pä 
nägra myraktiga fläckar norrut frän byn. 


Lepidopterologiska iakttagelser. 67 


3. Pieris Napi L. flög ganska talrikt i slutet af Maj 
pä landsvägar m. m. kring Polvenselkä by i Kivinebb socken. 
En mindre form af samma art uppträdde liktidigt i fä exx. 

4. Anthocharis Cardamines L. Omkring d. 1 Juni fänga- 
gades denna art pä en mindre kärräng vid ästrand inom 
granskog vesterut från Polvenselkä i Kivinebb (>) samt den 
14 Juni tillsammans med Apor. Crategi inom Rautus (9). Ett 
af de tidigare tagna exemplaren, en hane, hade det brand- 
gula bandet öfver framvingarna ovanligt blekt. 

5. Leucophasia Sinapis L. Ett enstaka exemplar (4) 
tillvaratogs på skogsväg d. 3 Juni vid Polvenselkä i Kivinebb- 

6. Colias Paleno L. flög omkring d. 15 Juni pä de myr- 
aktiga fläckarna norrut från Vepsa by i Rautus socken. 
Hanen fanns synnerligen talrikt, honan däremot enstaka. 
Stundom förirrade den sig äfven till angränsande, albevuxen 
momark. En hane hade framkanten på ena framvingen in- 
svängd och till formen påminnande om följande art. Ett 
exemplar observerades redan den 1 Juni på myr i Kivinebb. 

7. Rhodocera Rhamni L. flög talrikt i redan slitna exx. 
kring den 12 Maj pä skogsmarker vid Liikoila by iNy- 
kyrka socken. 

8. Thecla Rubi L. mycket talrikt samtidigt och pä samma 
lokaler i barrskog som föregäende, men i ännu nysskläckta 
exemplar; fortfor att flyga inpä Juni i Kivinebb. 

9. Polyommatus Eurydice Rott. (=Hippothoö Esp.). Ha- 
nen till denna art var mycket talrik under senare hälften af 
Juni månad pä ängsblommor vid Vepsa gård i Rautus soc- 
ken, honan deremot sällsynt. 

10. P. Phleas L. fångades i enstaka exemplar den 10 
Juni pä odlade egor vid Kasvala by samt senare i sällskap 
med föregäende art vid Vepsa gärd, bäda i Rautus socken. 

11. Lycena Egon S. V. vid Kaskala samtidigt med 
föregäende samt vid Vepsa gärd i medlet af Juni och senare, 
var som vanligt synnerligen talrik pä alla torra lokaler, än- 
gar m. m.; honan uppträdde senare än hanen. 

12. L. Optilete Knoch anträffades pä myr i Rautus soc- 
ken senare än Colias Paleno, eller från d. 29 Juni framåt: 


63 K. J. Ehnberg. 


13. L. Medon Hufn. (Agestis Hb.) fångades i flere exem- 
plar (bäde hanar och honor) frän d. 14 Juni framät vid foten 
af ängssluttningar i Rautus socken. 

14. L. Eumedon (Chiron Rott.) flög i sällskap med fö- 
regäende, men mindre talriki. 

15. L. Icarus Rott. (Alexis Hb.) likaså i sällskap med 
de bäda föregäende, bäde hanar och honor, nägot talrikare 
än Eumedon. 

16. L. semiargus Rott. (Acis Sch.) af båda könen in- 
fångades i ett flertal exemplar pä skogsängarna vid Polven- 
selkä by i Kivinebb i början af Juni. 

17. L.,Argiolis L. En sliten hona af denna fjäril ob- 
serverades pä äng vid Kivinebb kapellansgärd den 26 Maj. 

18. Vanessa Urtice L. flög talrikt pä gärdsplaner och 
angränsande ängar från d. 1 Juli framåt i nyss kläckta exem- 
plar vid Vepsa gård i Rautus; hade tidigare observerats i 
slitna, antagligen öfvervintrande exemplar kring d. 12 Maj 
vid min ankomst till Liikoila by i Nykyrka. 

19. V. C-album L. observerades i enstaka exemplar i 
början af Juni på kärräng vid åstrand inom Kivinebb socken. 

20. V. Antiopa L. En sliten individ af denna art flög 
den 20 Maj öfver myr i Nykyrka socken. 

21. Melitwa Maturna L. En likaledes sliten individ fänga- 
des den 20 Juni på ängssluttningarna vid Vepsa gård i Rautus: 

22. M. Athalia Esp. togs i några exemplar på torra 
svedjebackar d. 12 Juni f. m. vid Kaskola by i Rautus socken; 
flög äfven nägot senare pä ängarne vid Vepsa gärd. 

23. Argynnis Aphirape var. Ossianus Hbst. flög talrikt 
de första dagarne af Juni vid Polvenselkä by i Kivinebb, 
dels pä myrarne vesterut, dels ocksä kring ett mindre af 
gungfly kantadt träsk vid skogsvägen österut. Varierade med 
mer eller mindre silfverfärgade fläckar pä bakvingarnes undre 
sida, men utan de rent gula fläckar, som skulle karaktärisera 
hufvudformen. 

24. A. Selene S. V. uppträdde föga varierande samti- 
tidigt med och ännu talrikare än föregäende art, men pä 
skogsängar och i allmänhet torrare lokaler vid Polvenselkä. 


Lepidopterologiska iakttagelser. 69 


25. A. Euphrosyne L. nägot tidigare, i slutet af Maj, 
pä samma lokaler vid Polvenselkä, som föregäende, och likasä 
talrikt, men dessutom äfven vid närbelägna grankärr. 

26. A. Pales S. V. Endast hufvudformen, ehuru nägot 
varierande, flög iett flertal exemplar vid Vepsa by inom Rau- 
tus socken dels pä myrfläckarne i-norr i sällskap med Colias 
Palceno i medlet af Juni, dels en vecka senare pä kärräng vid 
gränsän mot Ryssland. Ett snyggt exemplar tillvaratogs ännu 
den 2 Juli vid Kivinebb kapellansgärd. 

27. A. Ino Esp. flög i sällskap med föregående i slutet af 
Juni pä kärrängarna vid gränsän mot Ryssland i Rautus 
samt dessutom pä ängssluttningarna strax ofvanför. 

28. A. Freija Thbg. De första exemplaren af denna 
nordiska art päträffades den 16 Maj alldeles nyss utkläckta 
pä de vidsträckta, vattensjuka myrarna söderut frän Liikoila 
by i Nykyrka. Nägot talrikare flög den sedan pä myraktiga 
marker både vester- och österut från Polvenselkä by i Kivi- 
nebb från d. 22 Maj till början af Juni, ehuru dä redan i full- 
komligt slitna exemplar. Enstaka individer fängades äfven pä 
gungflyn vid träsket österut i sällskap med A. Ossianus. 

29. A. Frigga Thbg., en annan nordisk art, uppträdde se- 
nare eller frän d. 31 Maj framät pä samma myraktiga marker 
vesterut som föregäende inom Kivinebb socken och för re- 
sten vida talrikare. 

30. A. Latonia L. flög särskildt talrikt pä åkrar vid 
skogsväg öster om Polvenselkä by i Kivinebb de sista da- 
garne af Maj mänad. 

31. A. Aglaja L., hufvudformen, flög talrikt från d. 20 Juni 
framät pä alla torrare lokaler kring Vepsa gärd i Rautus. 

32. A. Adippe 8. V., hufvudformen, iakttogs omkr. d. 1 
Juli i sällskap med föregäende och nästan lika talrikt pä 
ängssluttningarna i Rautus. Samma dag utkläcktes ett exem- 
plar af hanen ur en puppa, tagen under sten pä ofvan- 
nämnda lokaler. 

33. A. Niobe L., likaså hufvudformen, togs i ett par nä- 
got slitna exemplar de sista dagarne af Juni pä samma lo- 
kaler med de båda föregående. 


70 K. J. Ehnberg. 


34. Erebia Embla Thbg., en nordisk fjäril, observera- 
desi ett fätal exemplar pä grankärren vesterut frän Polven- 
selkä by i Kivinebb socken i slutet af Maj och början af Juni. 

55. E. Ligea L. Ett första exemplar tillhörande denna 
art, troligen hufvudformen, säg jag den 30 Juni i löfskog, 
men lyckades ej infänga arten ens senare, dä äterresan kort 
derpä anträddes. 

36. Pararge Hiera Hb., den mindre arten af tvänne 
närstäende i slägtet, fängades i nägra exemplar omkring d. 27 
Maj pä torr skogsväg i synnerhet kring en mindre ränni! ös- 
ter om Polvenselkä i Kivinebb samt den 11 Juni, ännu snygga 
individer, i en ädäld („Sumpulajoki“) norrut från Kaskala by 
österom Rautus kyrka. Hade således ganska lång flygtid. 

37. P. Mera L. den större arten däremot senare om- 
kring den 20 Juni på de ofta nämnda ängarna vid Vepsa 
gård. Förekom mindre talrikt. 

38. Aphantopus Hyperanthus L. uppträdde från 26 Juni 
i mörkt färgade exemplar mycket talrikt nedanför ängsslutt- 
ningarna vid Vepsa gård i Rautus. 

39. Cenonympha Pamphilus L. var talrik under förra 
hälften af Juni både inom Kivinebb och Rautus på ängsmark 
m. m., varierande något till storlek. 

40. ©. Iphis S. V. uppträdde (både hanar och honor) 
nästan talrikare än föregående under senare hälften af Juni 
(14—30) nedanför ängssluttningarna vid de sanka kärr- 
ängarna vid Vepsa gård i Rautus. 

41. C. Davus L. Ett något slitet exemplar af hufvud- 
formen och ett annat af varieteten Isis Thbg. togos i säll- 
skap med föregående art den 27 och 28 Juni. 

42. Syrichtus Malve L. fångades i enstaka exemplar 
den 25—28 Maj dels på skogsväg dels på myrartad gungfly 
kring träsket öster om Polvenselkä by i Kivinebb. 

43. S. Alveus Hb. likaså i enstaka exemplar i slutet 
af Juni på svedjebackar och skogsstigar vid Vepsa gård i 
Rautus, 

44, Hesperia Lincola Ochs. Några individer observe- 
rades i slutet af Juni på äng vid Vepsa gård i Rautus socken. 


Lepidopterologiska iakttagelser. 71 


45. H. Sylvanus Esp. Bäde hanar och honor af denna 
art flögo ganska talrikt pä ängsblommor samtidigt med fö- 
regäende. 

46. Carterocephalus Paniscus Esp. Ett mycket medfa- 
ret exemplar af denna sällsynta fjäril fängades den 14 Juni 
i Rautus pä samma lokal som föregäende. 

47. €. Sylvius Knoch. Ett nysskläckt exemplar af denna 
nägot mer utbredda art togs den 30 Maj pä skogsäng i Ki- 
vinebb. 


II. Sphinges. 


48. Sphinx Pinastri L. En skymningsfjäril, med all 
sannolikhet tillhörande denna art, observerades den 15 Juni 
pä aftonen stryka fram öfver blommorna invid Vepsa gärd i 
Rautus. 

49. Macroglossa fuciformis L. observerades flere gån- 
ger i slutet af Juni midt pä dagen och i starkaste solbaddet 
ströfva omkring pä ängsblommor vid Vepsa gård i Rautus, 
men jag lyckades ej infånga något enda exemplar. 

50. Setia spheciformis Fabr. anträffades d. 19 Juni f. m- 
i ett exemplar svärmande mellan albuskar på skogsväg norrut 
från Vepsa by i Rautus socken. 

51. Ino Statices L. svärmade ganska talrikt i slutet af 
Juni om dagen på ängar och svedjebackar vid Vepsa gård 
i Rautus. 


III. Bombyces. 


52. Nudaria Senex Hb. Ett enstaka hanexemplar till- 
varatogs på kärräng i aftonskymningen den 18 Juni därsamma- 
städes. 

53. Setatma irrorella L. tillvaratogs i ett par exemplar 
i medlet af Juni på skogsäng vid Vepsa gård i Rautus. 

54. Setina Mesomella L. var något talrikare. Flög i 
aftonskymningen omkring den 26 Juni på samma lokal som fö- 
regående. 


-1 
[89] 


K. J. Ehnberg. 


55. Nemeophila Russula L. flög likasä pä samma loka- 
ler (öfvervägande antal hanar) midt pä dagen och äfven natte- 
tid i medlet af Juni. 

56. N. Plantaginis L. jämte dess ljusa varietet hospita 
uppträdde obetydligt senare pä samma lokaler ocksä i större 
antal exemplar säväl af hufvudformen (hanar och mörka ho- 
nor) som af varieteten. 

57. Arctia Caja L. Larver till denna fjäril, till härbe- 
klädnadens täthet mycket varierande, uppträdde detta är i 
ofantlig myckenhet pä flere olika växter, mest Salices, pä 
skogsängarna vid Polvenselkä by i Kivinebb i slutet af Maj 
samt förpuppade sig sedan smäningom i fängenskap under 
början af Juni. De första exemplaren framkommo den 26 Juni 
de följande ännu längt in pä Juli. Varierade nägot till storlek 
och färgteckning. Öfvervägande antalet voro hanar. Ingen 
enda imago fängades i det fria. 

58. Phragmatobia fuliginosa L. Den 19 Maj framkom 
en hona i fängenskap ur puppa, tagen nägra dagar förut vid 
Liikoila by i Nykyrka. Ett annat exemplar fängades nägot 
senare i Kivinebb. 

59. Spilosoma Menthastri S. V. flög i enstaka exemplar 
omkring den 1 Juni nattetid pä skogsäng vid Polvenselkä i 
Kivinebb. 

60. Hepialus Velleda Hb. Ett exemplar af denna säll- 
synta fjäril fångades om dagen, flygande mellan björkar tätt 
invid skogsäng vid Vepsa i Rautus den 30 Juni. 

61. Cossus ligniperda Fabr. togs som ännu mjuk och 
hvit puppa mellan barken på en stubbe vid Liikoila by i 
Nykyrka d. 17 Maj; dog före utvecklingen. 

62. Psyche fusca Hw. (=calvella Ochs.) En hane fån- 
gades nattetid i flygten d. 16 Juni på skogsäng i Rautus. 

63. Dasychira fascelina L. En larv till denna art, som 
hittills saknats i finska samlingen, togs i gräset på strandslutt- 
ningen vid Liikoila by i Nykyrka. En annan larv tagen d. 
24 Maj i Kivinebb förpuppade sig kort därpå och lämnade 
den 18 Juni en förkrympt hane. 

64. Leucoma Salicis L. påträffades först som halfvuxen 


Lepidopterologiska iakttagelser. 73 


larv pä smärre aspar och videbuskar vid Polvenselkä iKi- 
vinebb, hvilka lämnade fjäril den 18 Juni (5). Dess natur- 
flygtid (9) inträffade strax efter midsommar vid Vepsa gård 
i Rautus, där fjäriln var i rörelse sent på natten mest i en- 
staka exemplar. Ett fångades ännu d. 4 Juli vid Kivinebb 
kapellansgård. 

65. Gastropacha Quercus L. Första uppträdandet af 
denna stora spinnare iakttogs den 4 Juni pä hagmark i Ki- 
vinebb, men dess egentliga flygtid inträffade vid Vepsa by 
i Rautus först i medlet af Juni. Honan var fätaligare och 
flög nattetid eller sent pä aftonen pä skogsäng m. m., dä ha- 
nen däremot var i rörelse strax pä e. m., dels pä samma lo- 
kaler, dels äfven och nästan talrikare pä myraktiga skogs- 
marker; observerades äfven omkr. d. 10 Juni vid Kaskala by. 

66. G. Rudi L. sågs första gången d. 1 Juni; hanar 
ströfvade omkring .i solnedgängen pä fuktiga ängsmarker vid 
Polvenselkä i Kivinebb. En sliten hona fängades först den 
11 Juni pä kärräng vid Kaskala by i Rautus. Honan var vida 
fätaligare än hanen. 

67. G. potatoria L. päträffades som larv i enstaka exem- 
plar vid Polvenselkä i Kivinebb omkring d. 25 Maj; men de 
dogo i fängenskap innan förpuppningen. Omkring d. 18 Juni 
sent pä aftonen observerades en spinnare i Rautus, som efter 
allt utseende troligen tillhörde denna art. 

68. Lasiocampa dumeti L. En larv tillhörande denna 
art togs på Hieracium umbellatum på svedjebacke vid Vepsa 
i Rautus den 17 Juni; dog före förpuppningen. 

69. Saturnia Pavonia L. En snygg hona af denna 
spinnare påträffades i hvila pä fuktig granmark vid Sulojoki 
sydvest frän Liikoila by i Nykyrka den 15 Maj. 

10. Aglia Tau L. Honan af denna art uppträdde 
i enstaka exemplar pä skogsäng och hagmark, svärmande 
kring björkar sent i aftonskymningen i slutet af Maj och bör- 
jan af Juni i Kivinebb. Hanen, som flyger pä dagen, obser- 
verade jag däremot icke i sommar. 


71. Platypteryx falcataria L. Enstaka exemplar fän- 
gades i början af Juni om aftonen pä skogsäng i Kivinebb. 


74 K. J. Ehnberg. 


72. Lophopteryx Camelina L. fångades i ett exemplar 
den 19 Juni om aftonen pä skogsäng i Rautus. 

13. Pygera Bucephala L. Hane och hona af denna 
egendomligt färgade spinnare, stadda i parning, påträffades i 
gräset på ängssluttningarna söderut från Vepsa gård i Rau- 
tus den 15 Juni. Flyger sent på aftonen. 

74. Thyatira Batis L. En individ af denna art fån- 
gades om aftonen på utsatt lockbete på skogsäng i Kivinebb 
den 2 Juni. 

75. Cymatophora Or S. V. i enstaka exemplar likaså 
på lockbeten om aftonen inom Rautus s:n i medlet af Juni. 

76. €. duplaris L. fångades talrikare tillsammans med 
föregäende samt ännu i början af Juli inom Kivinebb. 


IV. Noctue. 


77. Acronycta leporina L., hufvudformen, fångades äf- 
ven pä lockbeten i enstaka exemplar pä ängssluttningarna vid 
Polvenselkä i Kivinebb i början af Juni. Uppträdde ännui 
slutet af nämnda mänad i Rautus. 

78. A. cuspis Hb. likaså enstaka i sällskap med före- 
gäende i början af Juni inom Kivinebb. 

79. A. Alni L. Ett snyggt exemplar af denna sällsynta 
för finska samlingen nya art togs den 3 Juni pä aftonen i 
sällskap med de båda föregående. 

80. A. auricoma S. V. togs i flere exemplar de sista 
dagarna af Maj om aftonen pä utsatta lockbeten kring Pol- 
venselkä by i Kivinebb. | 

81. A. abscondita Tr. Ett enda exemplar hittades 
d. 30 Maj i samma trakt som de föregäende arterna. 

82. A. Rumicis L. uppträdde fätaligt på samma loka- 
ler och samtidigt med de föregäende. 

83. Agrotis porphyrea S. V. (=strigula). Ett enstaka 
exemplar tillvaratogs i gräset vid stranden af gränsän mot 
Ryssland inom Rautus den 26 Juni. 

84. A. Augur Fabr. likaså ett första enstaka exemplar 
om aftonen vid Kivinebb kapellansgärd den 3 Juli. Bäda ar- 
terna hafva nämligen senare flygtid. 


Lepidopterologiska iakttagelser. 75 


85. A. C-nigrum L. fängades i ett flertal exemplar om- 
kring d. 20 Juni pä aftnarna pä ängssluttningar i Rautus. 
| 86. A. conflua Tr. i enstaka exemplar de första da- 
garne af Juli vid Vepsa i Rautus socken. 

87. A. exclamationis L. i större antal i medlet af Jun 
därsammastädes. 

88. A. segetum S. V. i färre antal tydligt tecknade 
exemplar kring d. 20 Juni likasä vid Vepsa i Rautus. Alla 
dessa arter fångades pä utsatta äpplen om aftonen. 

89. Mamestra advena S. V. tillvaratogs i ett första exem- 
plar d..3 Juli vid Kivinebb kapellansgärd. 

90. M. tineta Brahm. omkring d. 20 Juli pä ängsslutt- 
ningarna i Rautus; också i färre antal exemplar. 

91. M. nebulosa Hufn. Ett enda exemplar af denna 
sällsynta Noctua tillvaratogs pä aftonen vid Kivinebb kapel- 
lansgärd den 2 Juli. 

92. M. thalassina Bkh. Enstaka slitna indd. fängades 
från d. 28 Maj framåt i Kivinebb pä skogsäng,i trädgård m. m. 

95. M. dentina S. V. i enstaka exemplar samtidigt 
med föregående i Kivinebb, senare pä blommande Syrener 
vid Vepsa gräd i Rautus. 

94. M. bicolorata Hufn. i ett enda exemplar jämte fö- 
regäende pä Syrener i Rautus den 15 Juni. 

95. M. Pisi L. i medlet af Juni ganska talrikt i Rau- 
tus i trädgärd m. m. 

96. M. suasa S. V. Ett mycket slitet exemplar, det 
enda under hela resan, togs samtidigt med föregående i Rautus. 

97. Diantheecia nana Hufn. (=conspersa S. V.). Ett enda 
nysskläckt exemplar fängades den 12 Juni om aftonen pä fön- 
sterruta i Rautus kyrkoby; i närheten funnos blommande 
syrener. 

98. D. Cucubali S. V. togs likaledes i endast ett nyss- 
kläckt exemplar d. 1 Juni om aftonen på skogsäng i Kivinebb. 
De kalla nätterna torde varit orsaken till att många vanliga 
arter uppträdde så fåtaligt. 

99. Aplecta occulta L. var snart sagdt den allmännaste 
Noctua denna sommar. Den påträffades först i åtskilliga 


+ 76 K. J. Ehnberg. 


exemplar som larv pä videbuskar, m. m. vid Polvenselkä i 
Kivinebb i Maj och början af Juni; kort derpä förpup- 
pade sig dessa och lämnade fjärilar frän d. 18 till d. 27 Juni. 
I slutet af Juni uppträdde den äfven i det fria sent pä aft- 
narna kring Vepsa gård i Rautus. 

100. Hadena adusta Esp. En ovanligt mörkt färgad in- 
divid af denna art anträffades den 16 Juni pä skogsäng i 
Rautus. 

101. H. strigilis L., hufvudformen, helt och hållet ny för 
Finlands fauna, fångades i ett par exmplar d. 3 Juli om af- 
tonen vid Kivinebb kapellansgård. 

102. Hyppa rectilinea Esp. fångades de första dagarne 
af Juni i större antal snygga exemplar med lockbeten på 
hagmarkerna vid Polvenselkä by i Kivinebb. 

103. Euplexia lucipara L. Ett enda, nyss utkläckt exem- 
plar af denna Noctua fångades d. 3 Juni med lockbeten till- 
sammans med föregäende. 

104. Leucania comma L. flög ganska talrikt i gräset äf- 
ven tidiga repä aftonen vid Vepsa gärd i Rautusi medlet af Juni. 

105. Caradrina Morpheus Hufn. Ett enstaka slitet 
exemplar tillvaratogs den 18 Juni i samma trakt som före- 
gäende. 

106. ©. palustris Hb. i ett par snygga exemplar i slu- 
tet af Maj pä skogsäng i Kivinebb. 

107. Rusina tenebrosa Hb. var ganska talrik i Rau- 
tus och Kivinebb i slutet af Juni och början af Juli. 

108. Teniocampa gothica L. Denna tidiga värijöril 
svärmade ganska talrikt kring blommande videbuskar vid 
Liikoila by i Nykyrka samt Polvenselkä by i Kivinebb under 
senare hälften af Maj månad i redan slitna exemplar; för- 
smädde i likhet med de följande samsläktingarne utsatta 
lockbeten. 

var. gothicina H. Sch. ett och annat exemplar i säll- 
skap med den föregäende, under de första dagarne. 

109. T. incerta Hufn. Ett slitet exemplar fångades 
älven den 14 Maj i sällskap med de båda föregående. 


Lepidopterologiska iakttagelser. 17 


110. 7. opima Hb. var dock den talrikaste arten här- 
städes och uppträdde i nägot snyggare exemplar. 

111. Panolis piniperda Panz. Samtidigt med de fyra 
ofvannämnda arterna uppträdde denna i jemförelsevis snygga 
exemplar pä blommande vide i Nykyrka; fängades dock tal- 
rikast pä myr söderut frän Liikoila by, där den satt dold pä 
Andromeda och Cassandra-stjelkar vid skogsbrynet. 

112. Pachnobia rubricosa Gn, Ett par individer fänga- 
des samtidigt med Teeniocampa-arterna. 

113. Orrhodia Vaceinii L., hufvudformen, i några slitna 
exemplar å utsatta lockbeten och pä blommande vide i Ny- 
kyrka och Kivinebb i slutet af Maj. 

114. Scoliopteryx libatrix L. fångades med lockbeten 
pä ängssluttningar i Kivinebb i nägra exemplar omkr. d. 1 Juni. 

115. Xylina ingrica H. Sch. flög ganska talrikt i slitna, 
möjligen öfvervintrande exemplar pä blommande Salices kring 
Polvenselkä by i Kivinebb omkring d. 22 Maj. 

116. Calocampa vetusta Hb. tillvaratogs i tvä likaledes 
slitna och troligen öfvervintrande exemplar förmedels lockbe- 
ten pä skogsmark; det första d. 12 Maj vid Liikoila i Ny- 
kyrka, det andra d. 23 Maj vid Polvenselkä i Kivinebb. 

117. Cucullia umbratica L., under vanliga år mycket 
talrik kring väldoftande blommor, observerades af mig i en- 
dast ett exemplar vid Vepsa gård i Rautus pä skogsäng d. 
14 Juni pä aftonen. 

118. Plusia pulchrina Hw. (Jota Thbg.) fångades i ett 
ex. pä syrener den 25 Juni pä aftonen vid Vepsa gärd i Rautus. 

119. Euclidia glyphica L. flög pä skogsäng om da- 
gen i medlet af Juni i enstaka exemplar vid Vepsa gård i 
Rautus. | 

120. E. Mi L. mycket fätaligt pä landsväg, svedjebac- 
kar m. m. österut frän Polvenselkä i Kivinebb omkr. 25 Maj. 

121. Erastria candidula S. V., en för finska Lepidopter- 
samlingen ny art, flög i ätskilliga exemplar mellan buskarne 
och i gräset pä ängsmark vid Vepsa gärd i Rautus omkr. 
den 20 Juni midt pä dagen. Första exemplaret fängades vid 
„Sumpulajoki“ d. 12 Juni. 


K. J. Ehnberg. 


A 
0,0] 


122. Prothymia laccata Scop. fångades i ett par snygga 
exemplar den 24 Maj om aftonen pä skogsäng vid Polvenselkä 
i Kivinebb. 

123. Sarrothripa Revayana var. Degenerana Hb. likale- 
des i två till färgteckningen öfverensstämmande exemplar pä : 
skogsäng nägot senare men i samma trakt som föregäende. 
Denna varietet är helt och hället ny för Finlands fauna. 

124. Earias chlorana L. ocksäiett par exemplar sam- 
tidigt och pä samma lokal som den sistnämnda. 

125. Hylophila prasinana L. uppträdde fätaligt i med- 
let af Juni pä om aftonen utsatta lockbeten vid Vepsa gård i 
Rautus. 

126. Herminia tentacularis L. däremot talrikt i både till 
storlek och färg varierande exemplar kring d. 15 Juni i syn- 
nerhet pä de fuktigare markerna vid foten af ängsluttningar 
vid Vepsa i Rautus. Honan uppträdde nägot senare eller 
frän d. 25—27 Juni pä samma lokaler. 

127. H. barbalis L. flög i färre antal exemplar om alt- 
narna pä skogsäng, äfven pä upphängda lockbeten, vid Pol- 
venselkä i Kivinebb de första dagarna af Juni. 

128. Hypena proboscidalis L. Några exemplar togos 
vid Vepsa i Rautus samt vid Kivinebb kapellansgärd i slutet 
af Juni och början af Juli. 


V. Geometre. 


129. Geometra papilionaria L. Ett slitet exemplar af 
denna stora mätare sägs vid Kivinebb kapellansgärd den 2 Juli 
om aftonen. 

130. Phorodesma smaragdaria Fabr. fångades den 16 
— 18 Juni sent om aftonen pä kärräng nedanför ängssluttnin- 
garna vid Vepsa gård i Rautus i ett tiotal nyss utvecklade 
exemplar. 

131. Jodis putata Hb. flög som vanligt i större antal 
i medlet af Juni både inom Kivinebb och Rautus. 

132. J. lactearia L. tillvaratogs i ett par exemplar de för- 
sta dagarna af Juni på skogsäng vid Polvenselkä by i Kivinebb. 


Lepidopterologiska iakttagelser. 79 


133. Acidalia perochraria F. R. uppträdde talrikt pä 
ängssluttningarna vid Vepsa gärd i Rautus kring d. 25 Juni, 

134. A. pallidata S. V. tillvaratogs i endast ett exem- 
plar den 11 Juniom aftonen pä hagmark vid länsmansgärden 
i Rautus. 

155. A. osseata 5. V. flög mycket talrikt från medlet 
af Juni vid toten af ängssluttnigarna och tätt invid kärräng vid 
Vepsa gård i Rautus ; var i rörelse tidigarei aftonskymningen. 

156. A. commutata Frr., nägot varierande till storlek, 
samtidigt med föregäende och inpä slutet af Juni pä ängarna 
vid Vepsa; uppträdde talrikt. 

157. A. immorata L. ännu talrikare pä torra svedje- 
backar, äng m. m. både i Kivinebb och Rautus i medlet af Juni, 

138. A. sylvestraria Hb. Denna art tillvaratogsiett exem- 
plar den 28 Juni pä äng i Rautus i sällskap med commutata. 

139. A. rubricata S.V. (rubiginata Hufn.). Denna säll- 
synta art, som saknats i Universitetets samlingar, fångades 
i ett exemplar middagstiden den 12 Juni pä torr sluttning vid 
Kaskala by i Rautus socken. 

* 140. Zerene marginata L., hufvudformen, ny för Finland 
fängades i ett fätal nägot slitna exemplar omkr. d. 20 Juni pä 
dagen pä ängsbackarna vid Vepsa gärd i Rautus. Den hos 
oss vanliga formen, egentligen ab. Nevaria, flög mycket ti- 
digare eller i slutet af Maj och säsom vanligt mycket talrikt 
i löiskog vid Polvenselkä by i Kivinebb. 

141. Cabera pusaria L. var en af de allmännaste mä- 
tarefjärilar i löfskog pä skogsängar m. m. i Kivinebb och 
Rautus i början af Juni. 

142. Numeria pulveraria L. uppträdde i ett fätal exem- 
dlar samtidigt och pä samma lokaler som föregäende; flög 
i aftonskymningen. 

143. Selenia illunaria Hb. Två exemplar af denna art 
fängades den 1 Juni sent pä aftonen pä hagmarkerna vid Pol- 
venselkä by i Kivinebb. 

144. S. tetralunaria Hufn. En mörkfärgad nysskläckt 
individ af denna sällsynta art togs midnattstiden den 31 Ma 
i löfskog pä samma ort som föregäende. 


so K. J. Ehnberg. 


145. Odontopera bidentata L. uppträdde denna gång 
fätaligt; fångades den 18 Juni om aftonen pä skogsäng vid 
Vepsa gård i Rautus. 

146. Rumia Crategata L. uppträdde i flere exemplar 
i medlet af Juni i trädgård m. m. vid Vepsa gård i Rautus 
flög i aftonskymningen. 

147. Macaria notata L., hufvudformen, likasä i flere 
exemplar frän d.1 — 20 Juni pä skogsängar i Kivinebb och 
Rautus. 

148. M. alternata S. V. Ett snyggt exemplar öfverkoms 
d. 19 Juni på aftonen i Rautus tillsammans med föregående. 

149. Boarmia cinctaria S. V. Ett exemplar af denna 
tidiga art fångades d. 13 Maj om aftonen i löfskog vid Liikoila 
by i Nykyrka. 

150. B. repandata L. Enstaka exemplar fångades de 
första dagarne af Juli i Rautus och Kivinebb; flög i afton- 
skymningen. 

151. Fidonia carbonaria L. förekom talrikt i snygga 
exemplar, mest hanar, på myrlaggar vid Liikoila by i Ny- 
kyrka i medlet af Maj; flög om dagen. 

152. Ematurga atomaria L. uppträdde som vanligt myc- 
ket talrikt isynnerhet på ljungbeväxta marker i slutet af Maj 
och början af Juni inom Nykyrka, Kivinebb och Rautus; va- 
rierade med mörkare och ljusare färgteckning både hane och 
hona, ehuru denna sistnämnda öfverhufvudtaget är ljusare; 
flög om dagen. 

153. Thamnonoma loricaria Ev. fångades i tvenne snygga 
exemplar d. 18 Juni i alskog vid Vepsa gård i Rautus. 

154. Aspilates strigillaria Ho. En enstaka hane af 
denna sällsynta art fångades d. 12 Juni om dagen, flygande 
bland en mängd Ematurga atomaria på ljunghed vid Kas- 
kala by i Rautus. 

155. Scoria dealbata Hb. Enstaka, något slitna exem- 
plar flögo i medlet af Juni om aftnarna på skogsäng vid 
Vepsa gård i Rautus. 

156. Lythria purpuraria L., hufvudformen, flög de sista 
dagarna af Juni på eftermiddagarna på en svedjebacke vid 


Lepidopterologiska iakttagelser. 81 


Vepsa gärd i Rautus i ätskilliga exemplar. Den för samlin- 
garna nya varieteten rofaria F. i några få exemplar pä 
svedjeäker i Kivinebb middagstiden den 25 Maj. 

157. Odezia Cherophyllata L. svärmade talrikt nedan- 
för förut omtalade ängssluttningar vid Vepsa gärd i Rautus 
i sällskap med P/orod. smaragdaria således från d. 16—18 
Juni sent om aftnarna. 

158. Anaitis plagiata L. flög omkring d. 27 Juni fätaliet 
pä samma lokaler som föregäende. 

159. Lobophora Carpinata Bkh. Ett par exemplar af 
denna värfjäril fångades om aftnarne i slutet af Maj i löfskog 
vid Liikoila by i Nykyrka samt Kivinebb kapellansgärd. 

160. L. sexalata VIII. tillvaratogs i ett par enstaka 
exemplar den 17 Juni om aftonen pä skogsäng i Kivinebb. 

161. Eucosmia undulata L. flög i färre exemplar under 
senare hälften af Juni vid Vepsa gård i Rautus. 

162. Cidaria ocellata L. uppträdde fataligt pä ängs- 
sluttningarna vid Vepsa i Rautus i medlet af Juni. 

163. C. truncata Hb. flög från början af Juli vid Kivi- 
nebb kapellansgärd i aftonskymningen. 

164. C. munitata Hb. Ett par exemplar fängades pä 
ängarna söderut frän Vepsa i Rautus i slutet af Juni. 

165. OC. pectinataria Fssl. fätaligt i medlet af Juni där- 
sammastädes. 

166. €. montanata S. V. talrikt under senare hälften 
af Juni pä samma lokaler som de föregäende. 

167. ©. Ligustrata S. V. enstaka den 29 Juni därsam- 
mastädes. 

168. C. ferrugata L. förekom i ovanligt stor mycken- 
het i löfskog och hagmark under slutet af Maj vid Polven- 
selkä i Kivinebb; uppträdde ännu inpå Juni i Rautus. 

169. C. sylvata S. V. (—=testaceata) påträffades i ett par 
snygga exemplar i slutet af Juni pä äng och i löfskog vid 
Vepsa i Rautus. 

170. ©. albicillata L. flög ganska talrikt pä eftermid- 
dagarne omkring d. 17 Juni i löfskog vid Vepsa gärd i Rautus 

6 


82 K. J. Ehnberg. 


171. ©. luctuata S. V. Fyra individer af denna art fän- 
gades i löfskog vid Vepsa i Rautus omkr. d. 19 Juni. Flög 
tidigare pä altonen. 

172. C. hastata L. var måhända den talrikaste af alla 
mätare denna sommar kring Polvenselkä i Kivinebb och isyn- 
nerhet i löfskog kring Vepsa gård 1 Rautus, från slutet af 
Maj till slutet af Juni. 

173. C. sociata Bkh. Ett exemplar tillvaratogs den 2 
Juni om aftonen pä skogsäng vid Polvenselkä i Kivinebb. 

174. C. unangulata Hufn. fångades i ett par exemplar 
i medlet af Juni pä skogsäng vid Vepsa gärd i Rautus. 

175. C. Alchemillata L. var synnerligen talrik pä vägar 
och i löfskog i medlet af Juni vid Vepsa gärd i Rautus. 

176. ©. luteata S. V. ocksä i ett flertal exemplar; flög 
om aftnarna pä ängar samtidigt och i samma trakt som fö- 
regäende. 

177. ©. albulata S. V. var synnerligen talrik i löfskog 
i början af Juni i Kivinebb. 

178. C. obliterata Hfn. var likaledes talrik under se- 
nare delen af Juni mänad pä ängssluttningarna vid Vepsa 
gård i Rautus socken. 

179. €. Corylata Thbg. uppträdde fätaligt kring d. 20 
Juni pä ängssluttningar vid Vepsa gård i Rautus. 

180. C. impluviata S. V. var talrik, som vanligt, pä 
skogsbackar m. m. i slutet af Maj kring Polvenselkä i Kivinebb. 


Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica 17: 1890. 


Bidrag 


till kännedomen om Bottniska vikens och 
norra Östersjöns evertebratfauna. 
Af 
Osc. Nordgvist. 


(Anm. den 12 April 1890.) ') 


Med en tafla. 


Sommaren 1887 företog jag med understöd af Kejserliga 
Senaten för Finland en resa för att undersöka djurlifvet och 
vattnets temperatur och salthalt i Bottniska viken. I en före- 
gående afhandling ?) har jag redogjort för resans fysikaliska 
resultat, hvarjemte Herr Professor Edv. Hjelt i ett särskildt 
arbete ?) meddelat resultaten af de af honom verkstälda 
analyserna af de hemförda vattenprofven. 

Af exkursionens zoologiska utbyte har hittills endast 
en liten del blifvit bearbetad, nemligen rotatorierna af D:r 
L. H. Plate?) i Marburg, hydrachniderna af hr F. Koe- 


1) Några tillägg hafva blifvit gjorda under hösten samma är. 

2) Osc. Nordqvist, Takttagelser öfver hafsvattnets salthalt och 
temperatur inom Finlands sydvestra skärgård och Bottniska viken 
sommaren 1887. Med 2 taflor (Bidrag till kännedomen af Finlands 
natur och folk 1888). 

3) Edv. Hjelt, Kemisk undersökning af hafsvattnet i Finlands 
sydvestra skärgård och Bottniska viken (Bidrag till kännedomen af 
Finlands natur och folk 1888). 

2 L. H. Plate, Über die Rotatorienfauna des bottnischen Meer- 
busens (Zeitschrift fär wissenschaftliche Zoologie XLIX, 1 Leipzig 1889). 


84 Osc. Nordgvist. 


nike!) i Bremen och calaniderna af mig sjelf?). I det föl- 
jande vill jag lemna ett litet bidrag till kännedomen af Bott- 
niska vikens evertebratfauna pä grund af det sommaren 
1387 samlade materialet, som förskrifver sig från Skär- 
gärdshafvet, Ålands haf, Raumo >) och norra delen af Bot- 
tenhafvet mellan Sideby och Ovarken, Gamla Karleby och 
trakten mellan Uleäborg och Torneä Stora sträckor at 
området såsom nästan hela södra delan af Bottenhafvet 
mellan Sydvestra skärgärden och Sideby och den länga 
sträckan af Bottenviken mellan Gamla Karleby och Uleä- 
borg äro ännu oundersökta. 

Mitt hufvudmäl under denna resa var att lära känna 
Bottniska vikens pelagiska och bottenfauna. Det hade ta- 
git mera tid, än jag kunde förfoga öfver, att grundligare un- 
dersöka den omvexlande och pä former rika strandfaunan, 
som af mig endast här och där blifvit i förbigäende berörd. 

Vid artbestämningen har utom ofvanstäende forskare 
professor K. Brandt i Kiel varit mig behjelplig med gransk- 
ningen af tintinnerna, doktor Fr. Dahl i Kiel har bestämt en 
af mig vid Utö funnen intressant cytherid och mag. K. M. 
Levander i Helsingfors bestämt sötvattens molluskerna. Prof. 
Vejdovski i Prag har godhetsfullt granskat mina oligochae- 
ter, hvilka han anser ätminstone delvis höra till hittills obe- 
skrifna former, men har icke kunnat närmare bestämma 
det honom tillsända spritmaterialet. Alla dessa herrar fär 
jag härmedels betyga min uppriktiga tacksamhet. Slutligen 
får jag tillägga, att det ursprungligen var min afsigt att un- 
derkasta det samlade materialet en grundligare behandling, 
hvarifrän andra göromäl dock förhindrat och fortfarande 
under den närmaste framtiden komma att förhindra mig, 
hvarför jag mäste i detta ganska ofullständiga skick publi- 
cera detta arbete. 

1) F. Koenike, Verzeichniss finnländischer Hyrachniden (Abhandl. 


d. naturw. Ver. Bremen 1889). 

2) Osc. Nordqvist, Die Calaniden Finnlands (Bidr. t. känn. af Finl. 
nat. o. folk 1888). 

9) Endast ett par prof pä den pelagiska faunan tagna under en 
senare resa för annat ändamäl, medan ängbäten läg i hamnen. 


(04) 
[S 


Bottniska vikens och Norra Östersjöns evertebratfauna. 


Bottenfaunan. 


Skärgärdshafvet. Inom detta omräde var pä de större 
djupen härd lerbotten mycket vanlig. Ställen med sädan 
botten voro i allmänhet de djurfattigaste. Sälunda fann jag 
pä Delet N. om Mäshaga, där denna botten pä 33—58 me- 
ters djup har en vidsträckt utbredning, icke en enda bot- 
tenform, oaktadt bäde bottenskrapan och slädhäfven flere 
gänger användes. Trakten var en verklig öken. Äfven pä 
andra ställen, der samma härda lerbotten förekom, var djur- 
lifvet mycket fattigt. Sä erhölls vid skrapning N. om Vid- 
skär (2) pä 94 meters djup endast Membranipora pilosa 
v. membranacea, Polynoö cirrata (1 ex.) och Pontoporeia 
affinis (8 ex.), vid skrapning pä Gullkrona fjärden mellan 
Dömaskär och Trollskär pä 57 meters djup (vn) Pontoporeia 
furcigera (6 exx.) och P. affinis (3 exx.) samt på fjärden 
mellan Högsar och Vänö pä 40 meters djup (m) endast nä- 
gra exemplar af P. affinis. En nägot annorlunda samman- 
satt fauna fann jag pä likadan botten pä 26 meters djup 
mellan Snöskär och Mäshaga. Där erhöllos nägra exem- 
plar af Mytilus edulis med därpå sittande Membranipora 
pilosa v. membranacea och Campanularia flexuosa samt 
dessutom Gammarus locusta och Pontoporeia affinis. 

Stenbotten anträffade jag inom Skärgärdshafvet endast 
vid Utö fyr, där bottnen var ytterst ojämn. Pä en liten 
fläck om ett eller par hundratal famnar i gvadrat lodades 
38, 75, 82 och 104 meters djup. Skrapan hemtade upp 
åtskilliga gröna alger, bland hvilka funnos några få exem- 
plar af Idotea entomon, Mytilus edulis, Gammarus locusta 
och Cytheridea sorbyana, en form som hittills endast blifvit 
anträffad vid Norges och Skottlands kuster. Huru djupt 
ned algvegetationen här går, vet jag icke, emedan skrapan 
måhända under någon tid var på grundare ställen än, där 
lodningarna verkstäldes. 

På sand- och grusbotten har jag inom Skärgårdshafvet 
skrapat på tre ställen. Något söder om Lohms lotsstation, 
där djupet uppgick till 52 meter, fann jag pä denna botten 


86 Öse. Nordqvist. 


Tellina baltica, Idotea entomon, Pontoporeia affinis och ett 
litet tomt skal af Cardium edule. Ett något större antal 
former anträffades pä Gullkrona fjärd mellan Byskär och 
Kirjais pä 26 meters djup, nämligen Mytilus edulis med 
därpä sittande Membranipora pilosa v. membranacea, Idotea 
entomon, Gammarus locusta, Pontoporeia affinis och en 
hydrachnid. Ännu rikhaltigare var djurlifvet i Storsund 
(Nagu) pä 5—12 meters djup. Jag anträffade där bland 
alger Mytilus edulis, Tellina baltica, Cardium edule, Neri- 
tina fluviatilis, Hydrobia minuta, Membranipora pilosa var. 
membranacea, Asellus aguaticus, Gammarus locusta och 
Jaera marina. Det är således två sötvattens-, en utpräglad 
brackvattens- (Hydrobia minulta) och en euryhalin hafsform 
(Taera marina), allesamman företrädesvis tillhörande strand- 
faunan, som pä sistnämnda ställe tillkommit. 

Rikare pä individer än alla andra bottenslag och lika 
rik pä arter som föregäende är dybottnen. Detta bottenslag 
anträffas inom Skärgärdshafvet endast undantagsvis pä större 
djup. Det djupaste ställe, där jag funnit dybotten inom 
detta haf, var pä Skiftet i närheten af Bogskärs bäk. Frän 
74 meters djup kom bottenskrapan upp fylld med grå dy, 
som vimlade af Pontoporeia affinis. Något fätaligare voro 
P. furcigera och Idotea entomon, hvarjämte ett par små 
exemplar af Tellina baltica erhöllos. Äfven pä Hiitis fjär- 
den utgjorde pä 38 meters djup Pontoporeia affinis huf- 
vudmassan, hvarjemte erhöllos några exemplar af Halictyp- 
tus spinulosus, Idotea entomom, Polynoö cirrata och Tel- 
lina baltica. En skrapning pä 17—21 meters djup i farle- 
den norr om Nagu gat likaledes mest Pontoporeia affinis 
och några exemplar af Tellina baltica samt en Chironomus- 
larv. Djurlifvet pä bottnen i den af Hamnholm (Kimito) bil- 
dade viken bär pä 6 meters djup redan prägeln af en strand- 
fauna. Tellina baltica bildar hufvudmassan, hvarjämte My- 
tilus edulis, Cardium edule, Hydrobia minuta, Corophium lon- 
gicorne, Pontoporeia affinis och ett exemplar af Gammarus 
locusta anträffades. 

För att pä ett öfversigtligare sätt visa olikheten uti 


Bottniska vikens och norra Östersjöns evertebratfauna. 87 


djurlifvet pä olika slags botten har jag för Skärgärdshafvet, 
som blifvit af mig något närmare undersökt, uppgjort föl- 
jande tabell: 


raahaa Susa 

Kaap one 

Membranipora pilosa v. membr. . En — + — 
Mytilus edulis -— + = + 
Cardium edule HULDA S + + = 
Tellina;haltica mar instead: kolaa sä + + — 
Ehydrobia minuta 10 Vina du Muoti + + — 
Neritina fluviatilis . — + — 
(STRÖ OTTUS LAT VCE er 23 sas ARV sam + — = 
Gammarus Locusta 745.207 0015 EN ED7 119 S + + + 
Corophium longicorne 2:72. ma! m. — — -— — 
Pontoporelas affinis: sw art Nöt wre +. — 
a furcigera . + + — — 
Iaera marina . s — — + = 
SEITE TALES N "oc ed lo <. PANT I JTN NSA — + = 
Ote tOntosmontt?, NND TERN FI SB AR 
Cytheridea sorbyana . . . 2.2. 2.200... + 
Halieryptus spinulosus ... sure ss Fi — — — 
E no. per oe. a ana ah ee ae + — 
Campanularla HEzU08A . . vc = vei .u OF — — — 


Pä Älands haf har jag den 12 juli anstält tre botten- 
skrapningar, hvilka naturligtvis endast kunna gifva en ytterst 
ofullständig bild af detta hafs bottenfauna. Två af dessa 
skrapningar verkstäldes 1—1!/, km söder om Gislan (Sig- 
nilsskär) pä 180—230 meters djup. Bottnen utgöres pä 
detta ställe af klippor, stenar och grus. Djurlifvet är ytterst 
fattigt. Första gängen skrapan togs upp, efter att hafva va- 
rit omkring en half timme pä bottnen, var den alldeles tom, 
den andra gängen den togs upp, innehöll den 2 ex. af Po- 
Iynoe cirrata. Dessutom skrapade jag utanför inloppet till 
Mariehamn pä 26 meters djup, där bottnen utgöres af mjuk 
sandblandad dy, som inom kort fyllde skrapan. Denna 
dy innehöll hufvudsakligen Pontoporeia affinis samt dess- 


88 Osc. Nordqvist. 


utom Tellina baltica, Mytilus edulis, Halicryptus spinulo- 
sus, Idotea entomon, Membranipora pilosa v. membranacea 
och nägra af sandkorn bildade länga och smala maskhus. 

Inom Bottenhafvet har jag anstält undersökningar från 
den 17 till den 23 juli hufvudsakligen i trakten mellan Kri- 
stinestad och Sideby samt pä nägra ställen mellan Kristine- 
stad och Wasa. Hafvet är här i allmänhet ganska grundt 
och uppfyldt af sandbankar. För att anträffa djup, som öf- 
verstiga 50 meter, fär man lof att begifva sig ätminstone 
15—20 km ut ifrän kusten. 

Det största djup, pä hvilket jag undersökte bottenfau- 
nan inom detta haf, är 91—94 meter, som anträffades 22 
—23 min. vester om Högklubb (Kristinestadstrakten). Bott- 
nen utgöres här af härd lera. Skrapan kom första gängen, 
efter att hafva varit en gvart timmes tid pä bottnen, allde- 
les tom upp. Dä den för andra gängen drogs upp innehöll 
den endast nägra exemplar af Pontoporeia affinis. Denna 
slags botten är säledes här likasom i Skärgärdshafvet ytterst 
djurlattig. Pä mindre djup utgjordes bottnen oftast af sand 
och grus. Pä sädan botten anträffade jag i närheten af 
Södra Björkö (Korsnäs socken) pä 32 meters djup Tellina . 
baltica, Idotea entomon, Pontoporeia affinis och en lumbri- 
cid. En betydligt rikhaltigare fauna fanns pä 4—5 meters 
djup uti sundet innanför de längsmala mellan Kristinestad 
och Sideby belägna öarna Stänggrund och Kilgrund äfven- 
som pä samma djup vid Högklubb. Pä dessa ställen an- 
träffades Membranipora pilosa v. membranacea, Tellina bal- 
tica (talrik), Cardium edule (talrik), Mytilus edulis, Neri- 
tina fluviatilis, Hydrobia minuta, Limnaea stagnalis f. 
baltica, Gammarus locustu, Pontoporeia affinis, Idotea en- 
tomon, 1. tricuspidata, Asellus aguaticus, Corophium longi- 
corne, Chydorus sphaericus, och nägra icke närmare be- 
stämda harpacticider, ostracoder, lumbricider oci: dipterlarver. 
Pä samma djup (5 meter) skrapade jag inom Töjby viken 
(Korsnäs) pä grä dybotten och erhöll Mya arenaria, Tellina 
baltica (talrik), Pontoporeia affinis, lumbricider och dipter- 
larver. 


Bottniska vikens och norra Östersjöns evertebratfauna. 89 


Bottenviken eller hafvet norr om Ovarken är i all- 
mänhet grundare än Bottenhafvet och särskildt pä finska 
sidan ganska grund. Bottnen utgöres i sjelfva Ovarken och 
de angränsande delarne af Bottenviken ofta af sten och 
grus. I den nordligaste delen af Bottenviken är sandbotten 
förherskande. Kuststräckans mellersta del har jag endast 
undersökt vid Gamla Karleby och äfven där uteslutande 
inomskärs, där dybotten anträffades. Detta hafs bottenfauna 
är ytterst fattig såväl på arter som på individer. I den 
södra delen fann jag under skrapning mellan Valsörarnes 
och Gaddens fyr på 36—39 meters djup och sten och grus- 
botten endast Pontoporeia affinis och några få unga exem- 
plar af Tellina baltica. Den sistnämnda arten fann jag 
ännu vid Gamla Karleby på c. 15 meters djup pä dybotten 
i ganska stora exemplar. I den norra delen af Bottenviken 
anträffas icke nägon enda hafsmollusk och af krustaceer 
endast Pontoporeia affinis, Idctea entomon och Jaera ma- 
rina, af hvilka de två förstnämnda dock som bekant äfven 
anträffas i nägra insjöar. Däremot tillkomma här ätskilliga 
sötvattensdjur, isynnerhet pä grunda ställen, där sötvattens- 
växter såsom Potamogeton, Lemna trisulca m. fl. förekomma. 
Sälunda fann jag i den grunda Ojankylä viken pä östra si- 
dan om Karlö pä 1—2 meters djup en massa Bythinia 
tentaculata, Valvata piscinalis, Limnaea ovata och Asel- 
lus aguaticus jämte en mängd till pelagiska och strand- 
faunan hörande sötvattensdjur. Under mina draggningar 
pä de för sitt rika strömmingsfiske kända sten- och sand- 
grunden omkring Sarvi fiskläge nära Torneä erhöll jag utom 
nägra pelagiska entomostraceer, hvilka utgjorde hufvudmas- 
san, äfven några former, hvilka snarare böra räknas till 
bottenfaunan, såsom Eurycercus lamellatus, Chydorus sphae- 
ricus, Alona tenuicaudis (?), cyprider och harpacticider. 


Den pelagiska faunan. 


Skärgärdshafvet. Mellan den 4 och 14 juli anträffade 
jag där pelagiskt följande arter: 


90 Osc. Nordqvist. 


Centropages hamatus, 
Limnocalanus macrurus, 
Clausia elongata, 
Temora longicornis, 
Temorella affinis v. hirundoides, 
Dias longiremis, 

» bifilosus, 

Cyclops Leuckartii, 

” SP-, 

Evadne Nordmanni, 
Podon polyphemoides, 

»  Leuckartii, 

» = intermedius, 
Polyphemus pediculus, 
Bosmina maritima, 
Balanus improvisus (larver), 
larver af musslor, 

sim !akesnäekor, 
Synchaeta monopus, 


N apus, 
Codonella ventricosa, 
Mi Brandti, 


Tintinnus borealis. 

Vid Kökars erhöll jag pä 106—146 meters djup en 
glasklar Mysis, som senare dock olyckligivis förkommit. Af 
ofvanuppräknade former förekommo Dias bifilosus och Evadne 
Nordmanni oftast i största mängd, därnäst Podon poly- 
phemoides, Synchaeta apus och monopus samt Temorella 
affinis v. hirundoides. Temora longicornis och Dias lon- 
giremis har jag antecknat hvardera tre gänger säsom före- 
kommande i stor mängd och Clausia elongata två gånger. 
Af de äterstäende anträffades endast Bosmina maritima och 
mussellarverna nägon gäng i ett större antal individer, de 
öfriga däremot endast fätaligt och Podon Leuckartii och 
intermedius hvardera i ett enda exemplar. Limnocalanus 
macrurus har jag endast anträffat i Skärgärdshafvets norra 
del (i Delet och i Skiftet vid Bogskärs bäk) men aldrig i 


Bottniska vikens och norra Östersjöns evertebratfauna. 91 


den södra delen. Medan denna art är talrik i Bottniska 
viken och i Finska viken synes södra delen af Skärgärds- 
hafvet bilda ett dessa omräden frän hvarandra ätskiljande 
bälte, där den saknas, troligen till följd däraf att vattnets 
salthalt där är alltför stor. 

Jag vill här äfven anföra resultaten af en slädhäfning, 
som jag den 13 juli företog pä 22 meters djup midt pä det 
egendomliga Äländska innanhafvet, Lumparen, en från Skär- 
gardshafvet in i Äland skjutande vik. I största mängd före- 
kommo der Temorella affinis v. hirundoides och Podon po- 
lyphemoides. Dessutom erhöllos Evadne Nordmanni, Bos- 
mina sp., Cyclops sp., Dias Difilosus, Synchaeta monopus 
och apus samt mussel- och snäcklarver. 

Älands haf. Vid slädhäfning den 12 juli söder om 
den lilla klippan Gislan (Signilsskär) pä 180-—230 meters 
djup erhöll jag följande arter Clausia elongata (hufvudmas- 
san), Limnocalanus macrurus (ganska talrik), Temorella 
affinis v. hirundoides, Temora longicornis, Evadne Nord- 
manni, Mysis mixta och mussellarver. 

En ythäfning pä Slemmen (Mariehamns östra hamn) 
den 13 juli utvisade, att den pelagiska faunans hufvud- 
massa för tillfället utgjordes af Synchaeta monopus och apus 
samt Podon polyphemoides. Dessutom erhöllos i häfven Dias 
bifilosus, D. longiremis, Cyclops sp. och Evadne Nordmanni. 

Att jag kan anföra sä få pelagiska- och äfven botten- 
former frän Älands haf beror väl hufvudsakligen därpä, att 
jag icke var i tillfälle att grundligare undersöka detta haf, 
men troligtvis har detta äfven sin förklaring däri, att fau- 
nan i Älands haf i sjelfva verket är fattigare än Skärgärds- 
hafvets till följd af vattnets lägre salthalt. Ty oaktadt denna 
antagligen mycket vexlar efter vindriktningen, sä måste dock 
Alands haf betraktas som ett utlopp för Bottniska vikens 
mindre salta vatten, i hvilket de mera utpräglade hafsfor- 
merna icke tränga längt in. 

Bottenhafvet. Medan Skärgärdshafvets och — fastän 
i mindre grad — äfven Älands hafs pelagiska fauna ännu 
omfattar de flesta former, som förekomma i södra Öster- 


92 Öse. Nordqvist. 


sjön, är faunan i mellersta och norra delarne af Bottenhaf- 
vet redan ytterst fattig. Jag har där anträffat följande arter: 

Limnocalanus macrurus, 

Temorella affinis v. hirundoides, 

Dias Difilosus, 

Cyclops sp., 

Evadne Nordmanni, 

Podon polyphemoides, 

Bosmina maritima, 

Synchaeta monopus, 


s Apus, 

Anuraea aculeata, 
5 cochlearis, 
ER tecta, 


Tintinnus borealis 
samt mussel- och snäcklarver. Af dessa har Dias bifilosus 
sin nordgräns vid Töjbyviken (63° 36’ n.), norr om hvilket 
ställe jag icke anträffat den inom Bottniska viken. 

Ute i öppna hafvet utgjorde Limnocalanus macrurus 
vanligtvis den enda art, som förekom i stort antal. Vid en 
slädhäfning, som jag företog den 18 juli 23 min. V. om 
Högklubb (något S. om Kristinestad), upphemtade slädhäf- 
ven frän 91—94 meters djup ingenting annat än en stor 
massa af denna art och nägra fä diatomaceer. Vid ett par 
andra slädhäfningar i norra delen af Bottenhafvet pä c 30 
meters djup erhöll jag dessutom enstaka exemplar af Syn- 
chaeta monopus och apus, Temorella affinis v. hirundoides 
och en harpacticid. 

Inomskärs var den pelagiska faunan, liksom bottenfau- 
nan, betydligt rikare, i det att nägra sötvattensformer här 
tillstötte. Sälunda anträffade jag uti en ythäfning i Raumo 
hamn den 8 augusti 1889 Temorella affinis v. hirundoides, 
Podon polyphemoides, Evadne Nordmanni, Bosmina mari- 
tima, Dias bifilosus, Cyclops sp., Alona guadrangularis, ät- 
skilliga rotatorier af slägtena Synchaeta och Anuraea och 
tre tintinner, nämligen Codonella Brandti, Tintinnus bott- 
nicus och T. borealis. 


Bottniska vikens och norra Östersjöns evertebratfauna. 93 


En särdeles egendomlig pelagisk fauna fann jag uti 
den ganska grunda och med Potamogeton och andra söt- 
vattensväxter bevuxna inre viken vid Kristinestad. Denna 
är genom en bro afstängd frän hamnen, sä att denna stär 
i förbindelse med den inre viken endast medelst ett par 
smala öppningar. Planktons hufvud massa utgjordes här af 
rotatorier. Dessutom förekom här Evadne Nordmanni, Podon 
polyphemoides, Temorella Clausii och — Sida crystallina. 
Detta är ett ytterligare exempel till dem, som Sars ') och 
de Guerne ?) gifvit, pä huru Evadne Nordmanni och Podon 
polyphemoides förmä uthärda sött vatten. 

Bottenvikens pelagiska fauna har jag undersökt i trak- 
ten af Ovarken (nn vid Gamla Karleby GE och hufvud- 
sakligen i norra delen mellan Uleåborg och Torneå (fr vin : 
Någon väsentlig olikhet kunde icke konstateras mellan fau- 
nan i dessa från hvarandra ganska aflägsna delar af detta 
haf. Temorella affinis v. hirundoides och Bosmina mari- 
tima bildade öfverallt jemte rotatorier — Synchaeta apus 
och monopus samt Anuraea arter — hufvudmassan i ytan, 
hvarjämte Evadne Nordmanni och Podon polyphemoides 
voro allmänna, medan Limnocalanus macrurus som vanligt 
höll sig djupare ned ända till bottnen. Mysis relicta har 
jag anträffat tre gånger, nämligen två gånger i norra delen 
af Bottniska viken (på 20 och 40 meters djup) och en gång 
vid Gamla Karleby (på 15 meters djup). Dessutom erhöllos 
enstaka exemplar af Leptodora Kindtii, Polyphemus pedi- 
culus, Cyclops sp., Tachidius discipes och Temorella Clausii. 

Uti den grunda, pä östra sidan af Karlön belägna 
Ojankylä viken, hvars botten är ötvervuxen af Potamogeton 
och Lemna trisulca, förekommo flere Cyclops-arter, Temo- 
rella affinis v. hirundoides, Temorella Clausii, Cantocamp- 
tus sp., Podon polyphemoides, Leptodora Kindtii, Polyphe- 
mus pediculus, Bosmina maritima, Sida crystallina, Cerio- 


1) Sars, Undersögelser over Christianiafjordens Dybvands fauna 
(Nyt Magaz. Naturvid. 1869). 

2) de Guerne, Sur les genres Ectinosoma Boeck et Podon Lillje- 
borg p. 18 och 19. | 


94 


daphnia sp. och af hydrachnider enligt Koenikes bestäm- 
ning Hygrobates longipalpis och Nesaea sp. (larv) samt föl- 
jande rotatorier enligt Plate, nemligen Anuraea cochlearis 
och aculeata, Triarthra longiseta, Polyarthra platyptera, 
Euchlanis luna, Asplanchna syringoides och Girodi 


Monostylis lunaris. 


— 


O 


16. 


Bryozoa: 


. Membranipora pilosa 


v. membranacea .. 


Mollusca: 


” 


. Limnaea stagnalis f. 


baltica . . 
ovata... 
ovataf.An- 
dersoni 

ovata f. au- 
TIIA NNN. 
palustris f. 
fUSA Ma] 


Bythinia tentaculata 


. Hydrobia minuta... 
. Neritina fluviatilis. . 
. Valvata piscinalis .. 
. Pisidium obtusale .. 
. Mya arenaria 
. Tellina baltica ... 
. Cardium edule .... 
. Mytilus edulis .... 


Insecta : 


Chironomus-larver . . 


1) Då vattnets salthalt icke blifvit observerad pä själfva det 
ställe, där arten blifvit tagen, men dock i närheten, har jag anfört 
dessa observationer inom parentes. 
samt tal, utmärker detta för hafsformerna den lägsta, för sötvat- 


Osc. Nordqvist. 


"IOAFBUSPABSIEAS 


+ 
+ 


[+ 


I 
== 


[+] 


"JUU spue V 


+++ | 


+ 

tt 
— + 
+ 

+ — 
+ — 
= + 
— + 
+ — 
++ 
+ — 
+ — 
+ — 


tensformerna den högsta salthalten. 


"JOAJEYSPILIIENS 
120 UOHTA PAYSIUJIOT 
I SJEYBIJUE BUIOULIOF 


-SJeq UONJIAT PIA ‘uop 
-BIIPPoIg VISBSITPION 


I 
O 
S 

> 
N 


U9] [ByJ [YS 


ju 


"SYEIFRUIUR vuToI 
-1B JON[TAU I "UDJJBA 


19p 


0,708 —0,563 


(0,642—0,576) !) 


—0,563 
0,576—0,563 
0,170 
0,170 
0,524 
— 0,367 
0,721—0,563 
0,681—0,563 


0,576—0,524 


Då ett streck föregår ett en- 


samt 


Bottniska vikens och norra Östersjöns evertebratfauna. 95 


10 
m 
= 
in 
= 
[= 
an 
= 
[ 
= 
Arachmoidea: eo 
17. Hygrobates longipal- 
Bee... BE — 
185 Nessea/sp. . oso < ere — 
Crustacea : 
19. Palaemon sguilla .. + 
LUUPÄÄ EIST mixta..... — 
21 PELOT LO LAN au — 
PDN 0 VUISATIS „... + 
23. „ fexuosa.... + 
24. Gammarus locusta. . + 
25. Corophiumlongicorne + 
26. Pontoporeia affinis . + 
27. ja furcigera + 
28. Calliopius laeviuscu- 
Be mena wu N + 
29. Iaera marina ..... < 
30. Idotea tricuspidata.. + 
Sao 4 SDEOM ON. : el: fel 
32. Asellus aguaticus ,. + 
33. Clausia elongata . .. + 
34. Temora longicornis . + 
35. Temorella affinis v. 
hirundoides . + 
36. 5 affinis v. 
hispida <... rd 
37. Temorella Clausi .. — 


38. Limnocalanus macru- 
FR 
39. Centropages hamatus 
40. Dias bifilosus ..... 
41. ,, longiremis 
42. Cyclops Leuckartii. . 
43. E serrulatus.. 
44. i VIrIdäs! "25% 


kd + ++++ 


a 


Jeu spuely 
'JOIA JE UNO 


ss 


I++] 
I +++! +] 


| + +++ lH | 


EA Ford 


[1 ++1+ 
Fl 


et 


+ 


(' Bottenvattnets salthalt vid 


7 Sm 

SEELE DE 
o Höga 535 
er 4, 28 LT BS 

gupmn 
oe SK Pn 5 o 
- =» er 
NER ee Ss be 
1 m 4. Pa => % 5 
m Poro —- 
A 2.5 8:02 5 £: = © 
. s O 509 sion 

P=] + — 

Bu. 208 10 

i. MW: 
1 

== 0000080 0,616 
at 0,367—0,157 
— 10205107 0,590—0,563 
zur — 
— 620010; 0,721—0,563 
— 1620462 —0,563 

659 35 0,708—(0,223) 
= 1609557 (0,616) 
— 20007 u 
= D 357 —(0,223) 
== ORNÖ —0,563 
650 354 0,878— (0,223) 
+ — — 0,590 
— 60° 14° 0,629 (0,721)!)—0,524 
— 60° 14 0,629— 0,524 
är MER oe 0,629—0,157 
== 200283 = 
-F 16596 0,590—0,157 
+ — 0,616—0,157 


60° 14° 0,629 (0,721)!)—0,576 
— 629 36° 0,629 (0,721))—0,524 

60° 14° 0,629 (0,721)') —0,576 
— — 0,629 


96 


45. Tachidius discipes. . 
46. Argulus foliaceus . 
47. Sida crystallina. . . 
48. Ceriodaphnia sp. ... 
49. Bosmina maritima. . 
50. Eurycercus lamellatus 
5l. Alona quadrangula- 
TÄ TIN Nye 
52, Chydorus sphaericus 
53. Evadne Nordmanni . 
54. Podon polyphemoi- 


VEREINE 1 (a 
55. = Leuckartii 
56. ja intermedius. 
57. Polyphemus pedieu- 


Mar en, 
58. Leptodora Kindtii.. 
59. Cytheridea sorbyana 
60. Balanus improvisus . 


Rotatoria ; 
61. Anuraea aculeata 
62. L cochlearis . 
63. n Peca 
64. ja longispina . 


65. Polyarthra platyptera 
66. Triarthra longiseta . 
67. Euchlanis luna ... 
68. Monostyla lunaris . 
69. Asplanchna Girodi 


70. » = Syringoides 
71. Synchaeta monopus . 
72. - apus.. 


Osc. Nordqvist. 


"JOAJUUSPIVIIVYS 


o 


Jeq spuvly 


"JOAJUYUDJIOT 


I++] 
++++++ 


I+ +++ 
I+ ++! 


I++ 


I ++++ 


++++4+4++4+ | 


++ | 


"TON IAUDJJOJ 


"JOAJEYSPIRSIEYS 
490 UONIA VAYSIUJIOT 


I SIVPLIJUT BULOULIOF 
-SJUy UOJILAU pia ‘uo 
-BIIPPOIg 2ISLSI]p 


| ++ 


p 


JON 


65937" 


659 377 
609 6 
609 6 


599 47’ 
60° 20’ 


1) Bottenvattnets salthalt vid Kökars. 


'SJEJJVIJUB VUL 
-18 JONJIAU I 'U9JIVA 
19P Fe uogTBugTes 


0,629—0,105 
(0,170) 


0,629 (0,878)!)— 0,105 


0,629 (0,878)!)—0,105 
0,603 
0,603 


Bottniska vikens och norra Östersjöns evertebratfauna. 97 


< 
un 32 U 
= luv] Be 2 © = 2 
Toto NES EEE E & = 
ne ERA SEE n piä Sr p 
SırB HS Wine o < = 
EE Kt BB 3°,38 Bo 
u, 0 NZ SN Se + < B 
= [n = 7 SHEETS = = 
2 > < o 2853588 SLA 
FOR Jo SEPA Bö > 
= ÖV ETS Rn > +. 
- © e arb 2 N — 
Gephyrei ; = E 8 IE 
73. Halicryptus spinulo- 
BEE mach + + — — 606 — 
Chaetopoda : 
74. Polynoe cirrata ... + + — — 6098 — 
Polypomedusae: 
75. Campanularia flexu- 
DRS stog PD] do E + — — — 609 (0,576) *) 
Infusoria : 
76. Codonella ventricosa + — — — 59 53" 0,629 
17. hs Brandti . + — + — 678 — 
78. Tintinnus bottnicus . — — + — 6198 — 
1% + borealis... + — + + 65° 37 —0,105 


Hafvets fosforescens är ett fenomen, som sällan blifvit 
observeradt i Östersjön, och sä vidt jag vet saknas i litte- 
raturen uppgifter angäende detta fenomen frän norra delen 
af detta haf helt och hället. Det torde därför icke vara 
utan intresse att här omnämna, att jag den 18 december 
1889, dä jag med ängbäten Express for frän Stockholm till 
Hangö, observerade en tydlig och ganska stark fosforescens 
hos hafsvattnet. Då jag betraktade fartygets kölvatten lyste 
deri upp klara punkter, hvilka dock vanligen ganska hastigt 
försvunno. Natten var mörk och himlen molnbetäckt. 

I anledning af det meddelande jag gjorde härom inför 
, Sällskapet pro fauna et flora fennica“ underrättade mig 
dr Gruner om, att han en gång på väg med Express ut 
från Hangö observerat, att så länge båten gick genom is- 
sörja, stänket syntes lysande „under en mätbar tid*. 

Hvilka djurarter detta fenomen bör tillskrifvas vet jag 


1) Ytvattnets salthalt. Campanularia erhölls på 26 meters djup. 
7 


98 Osce. Nordqvist. 


icke. Ehrenberg har bland djur, som ästadkomma hafvets 
fosforescens uppräknat äfven Synchaeta baltica. Denna art 
har jag visserligen aldrig funnit hos oss, men deremot bilda 
tvenne andra arter af samma slägte, S. monopus och 8. 
apus, ofta en betydande del af plankton. Det är därför 
icke otänkbart att dessa arter förorsaka det ifrägavarande 
ljusfenomenet i norra delen af Östersjön, i händelse det 
icke är nägon af de i stor mängd där förekommande cope- 
poderna eller också den bakterie, som åstadkommer död 
hafsfisks lysande. Som bekant sprider död strömming icke 
sällan ett starkt fosforescerande ljus. 


Membranipora pilosa L. v. membranacea Sm. 


Fyndort och tid. Djup i meter. Botten. 
N. om Vidskär 94 = 
Stranden af Fagerholm vu = 0—1 Sten- och sandstrand. 
s „ Storsund ®/vır 0—1 R N 
Storsund vit 5—12 Sandmed gröna alger. 
Mellan Byskär o. Kirjais ;vu = 26 Groft grusbotten. 
Älands haf utanför Marie- 


hamn !?/vı 26 Mjuk fin sandbotten. 
Mellan Snöskär o. Mäshaga !?/vır 26 Hård botten. 
Stänggrund /vr 4 Grus- och stenbotten. 


I Bottniska viken förekommer denna form således åt- 
minstone till Kristinestadstrakten. 

I Finska viken har den på norra sidan blifvit funnen 
vid Helsingfors (till först af O. Grimm) och på södra sidan 
ända till Papon-Wiek i öster af M. Braun. 


Limnaea (Lymnus) stagnalis L. ') 


Forma: baltica Lindstr. 
Vänö (Hiitis) pä stockarne af en bätbrygga $/vm. 
Stranden af Maagrunni °/vın. 


1) Denna och alla öfriga här uppräknade sötvattens mollusker 
äro bestämda af mag. K. M. Levander. 


Bottniska vikens och norra Östersjöns evertebratfauna. 99 


Limnaea (Gulnaria) ovata Drap. 


Ojankylä, bland Potamogeton och Lemna trisulca **/vii. 

Forma Andersoni Cless. 

Stranden af Mäshaga !*/vı. 

Stranden af Fagerholm, Nagu, °/vı. Längd 9'/, mm, 
bredd 6!/, mm., mynn. 1. 6!/, mm., m. br. 4!/, m. m., Sp. 
4 mm. (Levander.) 

Forma: auricula West. 

Längd 24 mm. br. 16 mm, m. l. 14 mm, m. br. 10 
mm, sp. 6 mm. Skalet stort, sista vindningen uppblåst, spiran 
grof säsom i allmänhet hos ovata-gruppen (Levander). 

Vänö (Hitis); pä stockarne af en bätbrygga $/v11. — Ta- 
gen i södra Finland af Holmberg, i Borgä—Perno skärgård 
(Nyland) af E. Juslin samt vid Barösund (Nyland) i saltsjön 
af M. Gadd. (U.F. M) 


Limnaea (Limnophysa) palustris Müll. 


Forma: /usca Pfr. 
Den steniga stranden af en holme nära Sideby !9/vit och 
Maagrunni ®/vın. 


Planorbis (Gyraulus) albus (?) Müll. 


Ijo Röyttä, djup 5—6 meter, svart gyttjebotten 3/viii. 


Bythinia tentaculata L. (= Paludina impura Pfr.) 


Längd 12 mm. 

Stranden af Storsund (Nagu socken), sten och sand- 
botten. 

Ojankylä vik (Karlö), bland Potamogeton och Lemna 
trisulca /vi. 

Variationerna i skalets form, hvilka Nordenskiöld och 
Nylander omnämna i , Finlands Mollusker'* s. 73, kunna 
icke skarpt begränsas till följd af öfvergängsformernas tal- 
rikhet. (Levander). 


100 Osc. Nordgvist. 


Hydrobia minuta Totten (Paludinella Stagnalis L.; Paludina 
balthica Nilss.) 


Fyndort och tid. Djup i meter. Botten. 
Stranden af Fagerholm, 
(Nagu) °/vu 0—1 
Storsund ®/vı 5—12 Sand med gröna alger. 
Hamnholm (Dragsfjärd) ”/vıı 6 = Dybotten. | 
Stänggrund (Sideby) !9/vi 4—5 Grus- och stenbotten. 


Förekommer således i Bottniska viken åtminstone till 
Kristinestadstrakten. Enligt Nordenskiöld och Nylander an- 
träffas den vid Finlands sydkust och i Åländska skärgården 
så långt mot djupet som aigvegetationen går. Exemplaren 
från Stånggrund mätte 3,5—4 mm. i längd och 2,2 mm. i 
bredd. 

(Jemför fig. 11 tab. 9 i ,,Oversigt over de i Norges 
arktiska region forekommende Blöddyr. G. O. Sars. Chri- 
stiania 1878). 


Neritina fluviatilis Miller. 


Fyndort och tid. Djup i meter. Botten. 
Stranden af Fagerholm, 

(Nagu) ?/vi 0—1 Sten- och sandstrand. 
Storsund (Nagu) $/vri 5—12 Sand med gröna alger. 
Kilgrund (Sideby) !/vn 4—5 Lera, grus och smä- 

stenar med alger. 
Stänggrund (Sideby) !9/vi 4 — Grus och stenbotten. 


Förekommer således i vatten af öfver 0,5 °/, salthalt. 
Egendomligt är att jag icke funnit den norr om Qvarken. 
Om den också inte skulle saknas där, så måste den åtmin- 
stone vara sällsyntare än söder om Qvarken. I Stockholms 
skärgård synes Lundberg äfven hafva funnit, att Neritina 
håller sig i saltare vatten än t. ex. Paludina vivipara '). 
Vid Finska vikens kuster är den mycket allmän, och jag 
har funnit den i $:t Johannes socken i nästan sött vatten, 

Det är ett ganska märkligt faktum, att denna i Eu- 
ropas öfriga länder i sött vatten förekommande snäcka hos 


1) Lundberg, Meddel. II, 90, 


Bottniska vikens och norra Östersjöns evertebratfauna. 101 


oss endast blifvit anträffad i hafvet. M. Braun har funnit 
den vid Estlands kuster meilan 0 och 15 famnars djup, sä- 
ledes uti vatten af ända till 0,7 9%/, salthalt (1. c. p, 70 och 
106). I södra Östersjön förekommer denna art enligt Mö- 
bius vid Rügen, Königsstuhl, Swinemünde, Bornholm och 
Jershöft, vid det sistnämnda stället t. o. m. pä 23'/, famns 
djup, således uti vatten af öfver 1" salthalt. Att denna 
art icke förekom uti det glaciala innanhafvet, som troligtvis 
stod c. 100 m. högre än den nuvarande Östersjön och inne- 
höll de ,,relicta" formerna, synes framgå deraf, att den icke 
förekommer i våra insjöar. Antagligen har den invandrat 
under en senare period, då förbindelsen med Ishafvet upp- 
hört och Östersjön blifvit en sjö med sött eller svagt bräckt 
vatten. 


Valvata piscinalis Mill. 


Ojankylä vik, bland Potamogeton och Lemna trisulca 
29/vn. (Halfvuxna exemplar). 
Tjo Köyttä, djup 5—6 meter, svart gyttjebotten, 3/vır. 


Pisidium (Fossarina) obtusale Cless. 
Tjo Röyttä, djup 5—6 meter, svart gyttjebotten 3/v. 


Mya arenaria L. 

Fyndort och tid. Djup i meter. Botten. 
Töjby viken ?!/yn 5 Grå dybotten. 

Denna art har af mig säledes blifvit funnen nägot 
nordligare än Cardium edule, hvilket dock icke utesluter, 
att de hvardera gä ännu nägot nordligare, antagligen till 
trakten af södra Björkö, där vattnet ännu har ungefär samma 
salthalt som i Töjby viken d. v. s. något öfver 0,5 %,. 

I Finska viken förekommer den enligt Nordenskiöld 
och Nylander pä norra sidan ända till Sibbo i öster och 
har af M. Braun blifvit tagen pä södra sidan ända till Gras- 
holm (utanför Reval). Enligt Grimm förekommer den vid 
Libau pa 40—60 fots djup pä sandbotten. Af de tre exem- 


102 Osc. Nordqvist. 


plar, jag fann i Töjby viken, hade de två större följande 
dimensioner: 1.35 br: Beh Kafe 
” 36,5, 3) 23, ” 13,5 ” 

De hafva således samma storlek som de exemplar 
Nordenskiöld och Nylander undersökt. M. Braun uppgifver, 
att exemplar från Reval hafva en längd af 55—77 mm. och 
ända till 40 mm. bredd. 

Arten uppnår således ännu vid Reval nästan dubbelt 
större dimensioner än i Bottenhafvet. 


Tellina baltica L. 


Fyndort och tid. Djup i meter. Botten. 
Nagu 17—21 Blägrä dy. 
SO. om Lohms lotsstation $/vm 52 Sand och smästen. 
Storsund */vir 5—12 Sandbotten med gröna 
alger. 
Viken i Hamnholm ”/vi 6 Dybotten. 
Hiitis fjärden ?/vn 58 m 
Älands haf utanför Marie- 
hamn !?/yn 26 Mjuk, fin sandbotten. 
Högklubb !8/vi 2 Sand- och grusbotten. 
” m 5 19 ” »” 
Stänggrund ?9/vi 4—5 Br > N 
Södra Björkö ?!/vıı 32 be sk A, 
Töjby viken ?!/vı 5 Grä dybotten. 
Bergö fjärden ?, vii 12 Fin sand och dy. 
Valsörarne ?+,vii 36—39 Sten- och grusbotten. 
Yxpila hamn $/vm 15 = 


Denna art går således af alla våra hafsmusslor längst 
in i Bottniska viken, nämligen till Gamla Karleby N. om 
Qvarken. I Finska viken går den enl. Nordenskiöld och 
Nylander till Hogland. Grimm har funnit den vid Helsing- 
fors och Libau på dy och sandbotten på 12 å 108 fots djup. 

Nordenskiöld och Nylander uppgifva ått de finska exem- 
plaren af denna art hafva en längd af 15, bredd af 12 och 
höjd af 5—6 mm. För jämförelses skull vill jag här anföra 


Bottniska vikens och norra Östersjöns evertebratfauna. 103 


mätten pä en del af mig funna exemplar frän olika trakter 
af Finlands vestkust. 


Fyndort. Längd. Bredd. Höjd. 
Ålands haf utanför 

Mariehamn 19 mm. 14,5 mm. 7,5 mm 

15,5 79 12 ” 6 2” 

Nagu 16 i 12 N 6 = 

| 15 ” 11,7 19 5,5 ” 

Södra Björkö | 17.5 Per - : 
(Korsnäs) PEP 

Yxpila hamn f 15 4 1 7 > 

(Gamla Karleby) | | 15 N 195 GS 


Arten visar säledes, om man undantager exemplaret 
från Ålands haf, icke vid våra kuster norrut någon märk- 
bar förminskning till sina dimensioner. Jämför man våra 
exemplar med exemplar från Kiel, där längden enligt M 
Braun uppgår till 23 mm., bredden till 17 mm., så finner 
man att de dock äro förkrympta. 


Cardium edule L. 
Fyndort och tid. Djup i meter. Botten. 


Stranden af Korpo ström vu 0—1 Sten- och sandstrand. 
S. om Lohms lotsstation $/vm 52 Sand och småsten. 


Storsund ®/vı 5—12 Sand med gröna alger. 
Viken i Hamnholm 7/vii 6  Dybotten. 

Vänö $/vn 0—1  Klipp- o. stenstränder. 
Utö "/vm 58—104 Stenbotten med alger. 
Mariehamn vr 0—1 Stenig strand. 
Kilgrund ?°/vıı 4--5 Lera med groft grus, 

stenar och alger. 

Stänggrund 2% vu 4—5 Sten- och grusbotten. 


Förekommer säledes ätminstone till Kristinestadstrak- 
ten i norr. Redan Middendorff uppgifver, att den förekom- 
mer ända till denna trakt. I Finska viken förekommer den 
pä norra sidan ätminstone vid Helsingfors, pä södra sidan 
har den af M. Braun blifvit tagen ända till Wulfssund (utan- 
för Reval) i öster. Nordenskiöld och Nylander angifva föl- 


104 Osc. Nordqvist. 


jande dimensioner 1. 23—50 '), br. 20—23, h. 17 mm. De 
största af mig vid Stänggrund, der arten förekommer talrikt, 
erhållna exemplaren hade följande dimensioner: 
längd 18,5 mm. bredd 13,5 mm. höjd 11,5 mm. 

2” 17,5 ” 2” 14 19 2? 10,5 2? 

2” 18 2” ” 14,5 7? 2? 12,5 2” 

2? 18 2? 2” 14,5 2” 29 11,5 2? 
Medeltal: ,, 1$ 3 5 ehr. 


Mytilus edulis L. 


Fyndort och tid. Djup i meter. Botten. 
Stranden af Fagerholm (Nagu) 
5/VII 0—1 Sten- och sandbotten. 
Stranden af Storsund (Nagu) 
NI 0—1 ” ” ” 
Storsund (Nagu) ®/vur 5—12 Sandbotten med gröna 
alger. 
Mellan Byskär och Kirjais 
(Nagu) 7/vir 26 Groft grusbotten. 
Viken i Hamnholm (Drags- 
fjärd) 7/v11 6 Dybotten. 
Älands haf utanför Mariehamn 
12 /yı 26 Mjuk fin sandbotten. 
Mellan Snöskär och Mäshaga 
(Sottunga) 3/vir 26 Härd botten. 
Stänggrund (Sideby) !9/vi 4 —Grus- och stenbotten. 
29 20/v11 an) ” ” ” 


Enligt Nordenskiöld och Nylander förekommer den i 
Bottniska viken i N. ända till Wasa. Nordenskiöld och Ny- 
lander gifva följande dimensioner: 1. 36 mm, br. 18, h. 8 
mm. I vestra Östersjöbäckenet blir den ända till 6—9 
cm. lång. 

De två vid Stånggrund erhållna exemplaren hade föl- 
jande dimensioner: 

121, br 12 ÖS 
7? 17; 2” 10, 2? 7 2” 


1) Antagligen tryckfel. 


Bottniska vikens och norra Östersjöns evertebratfauna. 105 


Chironomus-larver. 
Fyndort och tid. Djup i meter. Botten. 
Nagu */vu 17—21 Blägrä dy. 

Högklubb '8/vm 5 Sand- och grusbotten. 
” jätin 5 ” 1? 1 
Kilgrund !9/yi 4—5 Lera med groft grus, 

stenar och alger. 
Stänggrund ”/vr 4 Grus- och stenbotten. 
Töjbyviken ?!/vi 5 Grå dybotten. 
Bergöfjärden ?3/vı 12 Fin sand och dy. 
Vattnets salthalt pä alla dessa ställen — mähända med 
undantag för det sista — är öfver 0,5 %,, hvilket således 


dessa sötvattenslarver ännu uthärda. Till samma resultat 
har Lundberg ') kommit genom sina undersökningar i Stock- 
holms skärgärd. 


Hygrobates longipalpis Herm. 
Ojankylä vik vid Karlö ?/vn bland Potamogeton. 


Nesaea sp. 
Ojankylä vik vid Karlö ?/vu bland Potamogeton. 


Palaemon squilla L. 

Förekommer enligt Cajander här och der i Äbo skär- 
gärd. Den anträffas enligt Lindström äfven i Stockholms 
skärgård (Wermdön), i Bråviken och vid Gottland. Grimm 
och Braun hafva icke funnit den i Finska viken och vid 
ryska Östersjökusten. 


Mysis mixta Lilljeborg. 

Denna art anträffades endast i Ålands haf 1—1%, 
kilom. söder om Gislan pä 180—230 meters djup !?/vır i 
några ia exemplar. Måhända hörde hit äfven en glasklar 
Mysis, som jag den !!/vır erhöll från 106—146 meters djup 


1) Assistenten Wahlberg fann vid ett besök vid Kanholmen 
bland Fucus Chironomus-larver och Phryganid-larver med husen för- 
färdigade af Fucus-blad. Meddel. rörande Sveriges Fiskerier 2. 
h. Stockholm 1888 p. 99. 


106 Osc. Nordqvist. 


i Östersjön 11/, min. W. om Kökars. Ex. har icke äterfun- 
funnits, hvarför det icke kunnat bestämmas. 

Artmärke: Undre antennernas sguama spetsig och c. 
3 ggr sä lång som de öfre antennernas skaft. Thorax- 
fötternas tars 11-ledad (inclusive den rudimentära ändleden). 
Sjette pleropodparets yttre gren betydligt längre än den 


inre. Telson har pä hvardera sidan 25—29 taggar. 


Mysis relicta Loven. 


Har af mig blifvit funnen inom Bottniska viken endast 
norr om Ovarken pä följande ställen: 

1 min. SO från Ykskivibäk, djup 20—22 met. */vım. 
1 min. W. om Kotakari (U:borg), djup 40 met. ®/vın. 
Yxpila hamn, djup 15 met. 5/vmi. 

Förekom pä alla dessa ställen i enstaka eller fä exem- 
plar. På de flesta ställen, där skrapningar eller slädhäfnin- 
gar verkstäldes, saknades den. Den förekommer säledes 
mycket sparsammare i Bottenviken än i vära insjöar. Söder 
om Ovarken har jag icke anträffat den. Den häller sig i 
Bottenviken pä samma sätt som i insjöarna pä djupet. 


Mysis vulgaris Thomps. 

Cajander fann den vara allmän i sydvestra skärgärden 
och jag har funnit den i Bottenhafvet vid Högklubb och 
Stänggrund (mellan Kristinestad och Sideby) pä 4—5 me- 
ters djup pä grus- och stenbotten. — Lindström har endast 
funnit ett exemplar af den i Stockholms skärgärd, Möbius 
uppgifver den frän Dalarö i samma skärgärd. Vid Gott- 
lands kuster är den enligt Lindström ytterst allmän. Grimm 
har funnit den t. o. m. i de innersta delarne af Finska vi- 
ken vid Terijoki och Kronstadt. Allmän vid Östersjöns ost- 
och sydkust. 

Czerniavsky särskiljer forma baltica och var. lappo- 
nica den förra frän Östersjön, den senare frän Hvita hafvet 
och Murmanska kusten. 


Mysis flexuosa Müll. 
Denna art har jag funnit i Skärgärdshafvet vid strän- 


Bottniska vikens och norra Östersjöns evertebratfauna. 107 


derna af Korpo ström och Fagerholm (Nagu) Enligt Ca- 
jander vid Äland. Den häller sig i stimm i synnerhet vid 
branta tängbevuxna stränder. Af Lindström har den blifvit 
tagen i Stockholms skärgärd och vid Gottland, af Braun 
vid Finska vikens sydkust ända till Paponwiek i O. och af 
Grimm vid Libau. Enligt Möbius vid Östersjöns hela sydkust. 

Östersjöexemplaren af denna art skiljas af Czerniavsky 
från hulvudformen såsom var. baltica (,,fere bona species‘). 


Gammarus locusta. 


Fyndort och tid. Djup i meter. Botten. 
Stranden af Fagerholm 0—1 = Sten- och sandstrand. 
Storsund 5—12 — 

Mellan Byskär o. Kirjais 26 Groft erusbotten. 
Vänö ?/vII 0—1. Klipp- o. stenstränder. 
Utö !!/vu 38—104 Stenbotten med alger. 
Mariehamn '5/vr1 0—1  Stenig strand. 
Mellan Snöskär och Mäs- 

haga 13/vn 26 Härd botten. 
Sottunga lotsplats !*/vir 0—1 = Stenig strand. 
Högklubb !®/vı 5 Sand- o. grusbotten. 
Kilgrund !9/vn 4—5 — Grus, smästenar med 

alger. 

Stänggrund !?/vu 4 Grus- och stenbotten. 


I Skärgärdshafvet, Älands haf och Bottenhafvet är 
denna art mycket allmän vid stränderna och har jag mel- 
lan Byskär och Kirjais t. o. m. funnit den pä 26 meters 
djup och vid Utö pä 38—104 meters djup. I Bottenviken 
har jag visserligen aldrig funnit den, men enligt Lilljeborg 
förekommer den pä svenska sidan, hvarför det är troligt 
att den äfven förekommer vid Bottenvikens finska kust. 


Corophium longicorne Latr. 


Viken i Hamnholm 7/vt 6  Dybotten. 

Kilgrund %/vn 4—5 Lera med grus, stenar 
och alger. 

Stänggrund 9/vr 4 Grus- och stenbotten. 


108 Osc. Nordqvist. 


Enligt Cajander här och där i Ålands och Åbo skärgård. 
Synes vara spridd vid vär vestkust ätminstone till Kri- 
stinestadstrakten. 


Pontoporeia affinis Lindstr. 

Denna amphipod är den allmännaste och i största 
mängd förekommande af alla malakostraca säväl i Skärgärds- 
hafvet som i Bottniska viken. Jag har funnit den pä följande 
ställen: 


Fyndort och tid. Djup i met. Botten. Anm. 
1. Nagu */vu 17—21 Blågrå dy Taka 
2. N. om Vidskär d/vu 94 Härd lerbotten. 
3. S. om Lohms sta- 
tion $/v11 52 Sand och småsten. 
4. Mellan Byskär och 
Kirjais ”/vu 26 — Groft grusbotten. 
5. Gullkronafjärden m. | 
Dömaskär o. Troll- 
skär 7/vi 57 — Härd lerbotten 3 exx. 
6. Hamnholm ”/VII 6 = Dybotten > 
7. N.Högsar o. Vänö ?/vu 40 — Hård lerbotten. m 
8. Hiitis fjärden vm 38 — Dybotten en, 
9. Alands haf utanför 
Mariehamn 2/v1 26 Fin mjuk dybotten 
10. Mellan Snöskär o. 
Mäshaga !?/vu 26 Hård lerbotten. 
11. Skiftet vid Bog- 
skär !#/vu 74  Mjuk lerbotten. 
12. 23 min. W. om 
Högklubb 8/v — 91—94 Lerbotten. [nro 
13. Högklubb !8/vm 5 — Sand- o. grusbotten. * *""** 


14. Innanf. Stänggrund 

o. Kilgrund Yv 4—5 — 
15. Södra Björkö 9 min. 

N. 80" W. fr. Gäs- 

hällan ?2!/vı 32 — 
16. Töjbyviken 2/vr 5 = Grå dybotten. 


Bottniska vikens och norra Östersjöns evertebratfauna. 109 


Fyndort och tid. Djup i met. Botten. Aum. 
17. Bergöfjärden ?/vu 12 Fin sand och dy 
18. Valsörarne ?t/vu 36—59 Sten- 0. grusbotten. 
19. Yxpila hamn ®/vm 15 — 
20. Yxkivi 5/vin 51 — Fin jernhaltig sand m. 
gröna trädalger. 

Den förekommer således t. o. m. i nordligaste ändan 
af Bottenviken men är där betydligt sällsyntare än längre 
söderut och har aldrig af mig anträffats pä de mänga stäl- 
len, där jag draggat i norra ändan af Bottenviken pä grun- 
dare vatten, såsom i Bottenhafvet och Skärgärdshatvet. 

Medan P. affinis enligt Lindström hufvudsakligen skil- 
jer sig från P. formata därigenom att öfre antennernas bi- 
flagellum hos den förra är 3-ledad, hos den senare 2-ledad, 
har jag funnit att hos exemplar frän Bottniska viken anta- 
let leder i biflagellum varierar mellan 3 och 4 Egendom- 
ligt nog öfverensstämmer insjöformen af P. affinis mer med 
P. femorata, i det att antalet leder pä biflagellum där va- 
rierar mellan 2 och 3. 


Pontoporeia furcigera Bruzelius. 


Denna form har jag endast funnit inom Skärgärdshaf- 
vet nämligen pä Gullkrona fjärden mellan Dömasskär och 
Trollskär (djup 57 meter, härd grä lerbotten) där hela fäng- 
sten utgjordes af 6 exx. af P. furcigera och 3 exx. af P. 
affinis, och pä Skiftet vid Bogskärs bäk (djup 74 meter 
mjuk lerbotten), där den förekom tillsammans med en 
mängd P. affinis och Idotea entomon fastän fätaligare än 
den förra. 


Calliopius laeviusculus Kröver. 


Denna art synes vara sällsynt t. o. m. i Skärgärdshaf- 
vet. Jag har nämligen endast funnit 3 exx. vid stranden af 
Fagerholm i Skärgärdshafvet (*/vm). Det största af dessa 
exx. en 5‘ mätte 9 mm. Antalet leder såväl i öfre som 
nedre antennernas tlagellum 21. 


110 Osc. Nordqvist. 


Iaera marina Fabr. 


Fyndort och tid. Djup i meter. Botten. 
Stranden af Storsund f/vn  0—1 Sten- och sandstrand. 
Storsund $/vr 5—12 Sand med gröna alger. 
Vänö ®/vu 0—1. Klipp- o. stenstränder. 
Mariehamn '%/vr 0—1  Stenig strand. 
Ykskivi bäk */vi 20—22 Sand- och stenbotten. 


Är utbredd till nordligaste delen af Bottniska viken 
och visar sig därigenom vara ett af de mest euryhalina 
kräftdjur. 


Idotea tricuspidata Dasm. 


Fyndort och tid. Djup i meter. Botten. 
Stranden af Fagerholm %/vn 0—1  Sten- och sandstrand. 
Kilgrund !?9/vi 4—5 Groft grus och smä- 

| sten med alger. 
Stänggrund !9/vi 4 Sten- och grusbotten. 


Allmän vid stränderna till Kristinestadstrakten i norr. 


Idotea entomon L. 


Fyndort och tid. Djup i meter. Botten. 
S. om Lohms lotsstation 52 Sand och smästen. 
Mell. Byskär o. Kirjais ”/vır 26 Groft grusbotten. 
Hiitis fjärden ?/vi 38 Dybotten. 
Mellan Hamnholm och Hog- 
land (Kimito) !9/vi 38 — 


11/, min. W. om Kökars !!/vn 106—146 Stenar och groft grus. 
Alands haf utanför Marie- 


hamn !?/vu 26 Mjuk fin sandbotten. 
Skiftet vid Bogskär !*/vı 74 Mjuk lerbotten. 
23 min. W. om Högklubb 18/vıı 91—94 Lerbotten. 
Högklubb 18/vi D Sand- och grusbotten. 
Kilgrund !?/vı 4—5 Lera, grus, stenar m. 
alger. 
Stänggrund !?/vu 4 Grus- och stenbotten. 


Södra Björkö ?!/vı 32 d:o. 


Bottniska vikens och norra Östersjöns evertebratfauna. 111 


Fyndort och tid. Djup i meter. Botten. 
5,5 min. N. 62° W. frän 
Gäshällan %/vrr 28—30 Grus- och stenbotten. 
4,5 min. SW. frän Yks- 
kivi 5/vm 51 Fin jernhaltig sand m. 


gröna alger. 

Yxpila hamn ?/vin 15 = 

Allmän i hela Bottniska och Finska viken frän stran- 
den och ätminstone till 100—150 meters djup. M. Braun 
har funnit den utanför Estlands kuster frän 0—60 famnars 
djup. Lindström säger att större exemplar företrädesvis 
uppehälla sig pä 50—70 famnars djup, hvarför den pä Gott- 
land kallas „Djupmacka“. Dess vestligaste af Möbius an- 
gifna fyndort i södra Östersjön är Hiddensö. 


Asellus aguaticus L. 


Fyndort och tid. Djup i meter. Botten. 
Stranden af Storsund $vm  0—1 Sten- och sandstrand. 
Storsund ®/vı 5—12 Sand m. gröna alger. 
Högklubb !$/vii D Sand- och grusbotten. 
Kilgrund !?/vır 4—5 — Grus, stenar m. alger. 
Stänggrund 9/vir 4 Grus- och stenbotten. 
Ojankylä vik %/vn 2 Bland Potamogeton o. 


Lemna. 

Enligt Cajander allmän i inre delarne af sydvestra 
skärgärden. Enligt Grimm vid Helsingfors och Kronstadt. 
M. Braun har funnit den vid Estlands stränder och Lind- 
ström och Möbius i Stockholms skärgärd. Dessutom anför 
Möbius den frän Gottlands kust och Greifswalder Bodden. 
Den måste således kunna utstå en salthalt om 0,6—0,7 ?/,. 


Clausia elongata Boeck. 


Fyndort och tid. Djup i meter. Anmärkningar. 
Gullkrona fjärd 34 Pelagiskt 
Vid Utö !/vm1 38 --104 5 Ganska talrik men 


endast unga exx. 
v; Unga exx. hufvud- 
massan. 


Ålands haf !?/vır 150— 230 


112 Osc. Nordqvist. 


Mellan Snöskär och Mäs- 


haga !?/vı 26 Pelagiskt 
Delet !?/vu 40 JA 
N. om Mäshaga '*/vrr 52—54 = 
Skiftet vid Bogskär '*/vr1 74 5 Hufvudmassan, 


Anträffades ganska ofta pelagiskt uti Älands haf och 
Skärgärdshafvet, hvarjämte jag äfven funnit den utanför Hel- 
singfors. 


Temora longicornis F. O. Miiller. 


Fyndort och tid. Djup i meter. Anmärkningar. 
Vänö 3/vr1 0—1 Stenig strand. 
Sundet mellan Hamnholm o. 

Hogland (Kimito) '/vu 38 Pelagiskt. Ganska talrik. 
W. om Hogland och N. om 

Sandskär (Kimito) !9/VII 46 - Talrik. 
Gullkrona fjärd !!/VII 34 se e 
Mellan Vidskär och Utö "/vm 76 R 
Ålands haf '°/vm 180—230 va 
Mellan Snöskär och Mäs- 

haga '?/vı 26 jä 
Delet /vrr 40 


Erhölls säsom häraf synes icke sällan inom Skärgärds- 
hafvet äfvensom i Alands haf. 


Temorella affinis v. hirundoides Nordgv. 


Fyndort och tid. Djup i meter. Anmärkningar. 
Erstan */vı Pelagiskt. 
Nära Rimskär */vı 5ä 
Fjärden utanf. Dalsbruk 7/v11 ja 
Sundet mellan Hamnholm 
o. Hogland (Kimito) !/vır 38 gå 


Gullkrona fjärd !!/VII 34 5 
Mellan Vidskär o. Utö "/vır 76 5 
Ålands haf !?/vr1 180—230 N 
Mellan Mariehamn och 

Lemströms kanal %/vm — a 
Lumparn '%/vr 22 A Talrik. 
Mellan Snöskär och Mås- 

haga 1/vr1 26 v 3 
Delet '3/v1z 40 2 1 
N. om Mäshaga ''/vrr 52— 54 „ 


Skiftet vid Bogskärs bäk 
NL 74 » 


2 


Bottniska vikens och norra Östersjöns evertebratfauna. 113 


Högklubb '/vrr 5 Pelagiskt 
Stänggrund , 20/v11 4 K 
Nära Gäshällan %/vrz — = Unga exx. 
5,5 min. N. 62° V. frän 
Gäshällan ?/vr1 30—28 3 1 ungt ex. 
Mellan Valsörarne och 
Gaddens fyr ?/v11 36—39 5 Många fullvuxna 2 2, 
1 ung o. 
Replot fjärden %/v1r — a Fullv. oo? öch ungar. 
Ojankylä vik %/v1r -- Bl. Potamog. 
Utanf. Marjaniemi fyr vu 10 Pelagiskt. Ganska talrik (2. 


” ” ” ” ” 
Kellopukki vik ?/vu -— vä Talrik. 
Ykskivi bäk 4/vr11 au 33,04% E 
Stengrund nära Sarvi '/vr1 6—8 J Hufvudmassan. 

C. 4 min. NV från Ulko- 

grunni bäk °/vıu 36—38 55 FH 
Maagrunni °/vıu 0—1 Stenig strand E 
Utanför mynningen af 

Pudas elf °/vıu -—— —Pelagiskt 55 
Kotakari (U:borg) ®/vı 40 k - 

Yxpila hamn %/v1r1 15 4 N 

Den talrikast förekommande copepoden i Bottenviken 
Den är där af stor betydelse säsom utgörande strömmin- 
gens hufvudföda. 

En ganska intressant omständighet är att jag vid ytan 
vanligen funnit endast unga individer och hannar, medan 
honorna anträffas djupare ned. Samma iakttagelse har jag 
äfven gjort beträffande den i vära insjöar sä talrikt före- 
kommande Diaptomus gracilis G. O. S. 


„ 


Temorella affinis v. hispida Nordgv. 
Stranden af Korpoström */vu 0—1 m. Stenig strand. 
- „ Fagerholm 5/vm 0—1 
s „ Storsund $/vzn 0—2 , iA 
Medan var. hirundoides är en pelagisk varietet af Te- 
morella affinis, förekommer var. hispida vid stränderna. 


1? 7? 


Temorella Clausii Hoeck. 


Fyndort och tid. Djup i meter Anmärkningar. 
Kristinestads inre vik U/v1n — Bland Potamogeton m. m. 
Högklubb 1?/vı — Stenig strand. 


8 


114 Ose. Nordqvist. 


Högklubb 17/vm — Strandpussar. 

Ojankylä vik %'/vri 1—2 Bland Potamogeton m. m. 
? Kotakari $/vn 40 Pelagiskt. 

Yxpila hamn ®/vırı 15 s 


Förekommer vanligen vid stränder, endast undantags- 
vis pelagiskt och äfven dä icke längt frän stränderna. 


Limnocalanus macrurus G. O. S. 


Fyndort och tid. Djup i meter. Anmärkningar. 
Alands haf !?/vrr 180—230 Pelagiskt Ganska talrikt. 
Mellan Snöskär och Mäs- 

haga 18/v11 26 r 
Delet 13/v11z 40 k 1 exemplar. 


Skiftet vid Bogskär "/vm 74 
23 min. V. om Högklubb 


18/v11 91—94 ER Talrik, ingenting an- 
nat utom några dia- 
tomacéer. 
Högklubb /vr1 5 ja 
Gäshällan */v11 — =, 1 exemplar. 
Södra Björkö */v11 32 b Hufvudmassan. 
5,5 min. N. 62° V. frän 
Gäshällan %/v11 30—28 ja Ganska talrik. 
Mellan Valsörarne och 
Gaddens fyr ??/VIL 36—39 55 Hufvudmassan. 
Ykskivi bäk */vu 20—22 5 1 exemplar. 
Grund nära Sarvi */vrz 12—10 b 
C. 4 min. NV. fr. Ulko- 
grunni bäk °/vıu 36—38 N 
Kotakari */v11 40 


Denna art är ganska talrik i Älands haf, där den äf- 
ven uppnär den största af mig observerade längd (9 3,6 
mm.), men i största mängd förekommer den i Bottenhafvet. 
I den grunda nordöstra delen af Bottenviken törekommer 
den sparsamt. Jag har endast en gäng erhällit Limnocala- 
nus i ythäf (1 ex vid Gäshällan %/vr), eljest alltid i slädhäf 
och säledes frän större djup. 


Centropages hamatus Lilljeborg. 
Fyndort och tid. Djup i meter. Botten. 
Nära Rimskär */vu = Pelagiskt. 
S. om Lohms lotsstation ®/vır = „ (m. slädh.) 


Bottniska vikens och norra Östersjöns evertebratfauna. 115 


Gullkrona fjärd !!/vi 34 Pelagiskt. 
Mellan Vidskär och Utö 76 € 
Vid Utö !!/vı 38—104 N 
Delet ?3/vı 40 a 


Alla de uppräknade fyndorterna äro belägna inom 
Skärgärdshafvet. Den erhölls aldrig i ett större antal exemplar. 


Dias bifilosus Giesbrecht. 


Fyndort o. tid. Djup i meter. Anmärkningar. 

Strand af Fagerholm 5/v11 0—1 Stenig strand. 
Nära Rimskär f/vrr — Pelagiskt. 
S. om Lohms lotssta- 

tion $/v11 — „ (m. slädh.) 
Fjärden utanför Dals- 

bruk 7/VII — äi 
Vänö ®/vıı — Stenig strand. 
Sundet mellan Hamnholm 

o. Hogland (Kimito) '*/v1z Pelagiskt. Talrika o'o' 22. 


V. om Hogland och N. om 


Sandskär (Kimito) '9/vrr 46 f Talrik. 
Gullkrona fjärd "/vr1 34 4 N 
Mellan Vidskär o. Utö "/vm 76 ja 
Vid Utö !/vm 38—104 5 Hufvudmassan. 
Mariehamn %/vrz 0—1 Steniga stränder. 
Mellan Mariehamn och 
Lemström ''/v1r — Pelagiskt. 
Lumparn %/vr 22 - 
Mellan Snöskär och Mäs- 
haga 13/viz 26 s 
Delet '3/v1r 40 v Talrik. 
N. om Mäshaga '*/vır 52—54 v 
Skiftet vid Bogskär 4/vm 74 ja 
Högklubb '$/v1r 5 % 
Stänggrund /v11 4 5 Talrik. 
Töjbyviken %/vrr — a Nägra exemplar. 


I Skärgärdshafvet och i Finska viken utanför Helsing- 
fors förekommer denna art mycket talrikt och bildar ibland 
hufvudmassan af plankton. 

Den synes hafva sin nordliga gräns i Bottniska viken 
vid Töjby (62° 36’ N.), där vattnets salthalt är 0,5 %/,. 


116 Öse. Nordqvist. 


Dias longiremis (Lilljeborg) Giesbrecht. 


Fyndort och tid. Djup i meter. Anmärkningar. 

Vänö ?/VII 0—1 Stenig strand. 
Sundet mellan Hamnholm o. 

Hogland (Kimito) 19/v1z — Pelagiskt. Talrik SS 22 
V. om Hogland och N. om 

Sandskär (Kimito) !°/vıı 46 5 Talrik. 
Gullkrona fjärd "/vrr 34 * a 
Mellan Vidskär och Utö !"/vn 76 k I exx 
Vid Utö "/vr 38—104 5 Ätskilliga exx. 


Mellan Mariehamn och Lem- 

ströms kanal '3/v1r — 
Delet '3/v1r 40 
N. om Mäshaga !'/vıı 52—54 
Skiftet vid Bogskär 1/v1r 74 


Den har således icke blifvit iakttagen i Bottniska vi- 
ken. I Finska viken har jag anträffat den utanför Hel- 
singfors. 


Cyclops Leuckartii (Claus) G. O. S. 


Ett exemplar (3) erhölls uti en slädhäfning vester 
om ön Hogland (Kimito) pä 46 meters djup den !9/vi. 


Cyclops viridis Fischer. 
Stranden af Fagerholm °/vu. 


Cyclops serrulatus Fischer. 


Stranden af Fagerholm 5;/vii. 

Stränderna af Sottunga lotsplats '*/vr. 

Dessutom anträffades i flere pelagiska kollekter ett 
eller par individer af någon Cyclops-art. Då dessa emeller- 
tid i de flesta fall icke voro fullvuxna, har jag icke lyckats 
närmare bestämma dem. Vid Bottniska vikens stränder 
förekomma flere Cyclops-arter, hvilka jag icke heller haft 
tid att närmare undersöka. 


Tachidius discipes Giesbrecht. 


Ett exemplar af denna art erhölls vid en ythäfning pä 
Kellopukki vik (Haukipudas) den 2 augusti. 


Bottniska vikens och norra Östersjöns evertebratfauna. 117 


Vid stränderna af Skärgärdshafvet och Bottniska viken 
har jag funnit flere harpacticider, hvilkas bestämning dock 
ännu icke medhunnits. 


Argulus foliaceus. 


Ett exemplar erhölls i Ojankylä vik 3!/vu pä 1—2 me- 
ters djup bland Potamogeton m. m. 


Sida crystallina O. F. M. 


Kristinestads inre vik !7/yn — m. Pelagiskt bland Potamoge- 
ton m. m. 

Ojankylä vik 3!/vt 1—2 ,, Pelagiskt bland Potamoge- 
ton m. m. 


Ceriodaphnia sp. 
Ojankylä viken %/vu pä 1—3 meters djup bland Pota- 
mogeton. 
Bosmina maritima P. E. M. 


Erstan */vii. 
N. om Hogland och N. om Sandskär (Kimito) 1*/vm. 


— 1 ex. : 

Gullkrona fjärd !!/vu. 

Lumparn !#/vı. — En mycket liten form, måhända 
skild art. 

Töjby viken %/vm. — 1 ex. 


Mellan Valsörarne och Gaddens fyr ?*/vr. 

Replot fjärden 2*/v. 

Ojankylä viken 2%/vı, %,vm, 31/vm (talrik). 

Utanför Marjaniemi fyr 30/vm. — Hufvudmassan både 
pä 10 meters djup och vid ytan. 

Kellopukki vik ?/vm. — Hufvudmassan. 

Ijo Röyttä, sand och stenstränder 3/vru. 

Nära Ykskivi bäk */vı. — Hufvudmassan. 

Sarvi, sten och sandgrund *'vır. — Hufvudmassan. 

Sarvi, sten- och sandgrung */vım. — Hufvudmassan. 

Ulkogrunni °/vım. — Hufvudmassan. 

Maagrunni, stränderna ®/vın. 


118 Osc. Nordqvist. 


Utanför mynningen af Pudasjoki $/vm. — Hufvudmassan. 

Kotakari (Uleåborg) *$/vmi. 

Yxpila hamn ?/vm, — Hufvudmassan. 

Medan denna pelagiska art i Skärgärdshafvet och Bot- 
tenhafvet endast anträffades i enstaka exemplar, bildade den 
i norra delen af Bottenviken oftast hufvudmassan af plank- 
ton. Denna omständighet bör dock icke tolkas sä, som om 
arten öfver hufvudtaget skulle vara sällsynt i Skärgärdshaf- 
vet och Bottenhafvet. Såväl Hensen som de Guerne hafva 
visat att den ännu förekommer i stor mängd i själfva Öster- 
sjön och som bekant har P. E. Müller till först beskrifvit 
den från Öresund. Det finnes således icke något skäl att 
antaga, att den skulle vara sällsyntare i Skärgårdshafvet 
och Bottenhafvet än i hafven söder och norr om dessa. 
Hensen 1) har genom sina planktonundersökningar visat, att 
Bosmina maritima finnes mycket ojämnt fördelad uti plank- 
ton och synes hafva benägenhet att sammansluta sig till 
stimm. Det kan säledes hända, att sädana funnos, fastän 
jag under mina häfningar i Skärgärdshafvet och Botten- 
hafvet icke råkade pä dessa. Men sannolikare anser jag 
det vara, att orsaken till, att jag i nämnda haf anträf- 
fade Bosmina i sä ringa antal, beror därpä, att arten 
under förra hälften af juli mänad, dä vattnet i det djupa 
Skärgärdshafvet och Bottenhafvet var jämförelsevis gan- 
skaj kallt, ännu icke hunnit utveckla sig. Undersöknin- 
garna i norra delen af Bottenviken anstälde jag mer än 
en vecka senare, hvarjämte vattnet där betydligt hasti- 
gare uppvärmes till följd af det där förherskande betyd- 
ligt mindre djupet. Som ett stöd för denna äsigt kan 
jag anföra, att jag om värarne under april och maj mänad 


') Hensen, Ueber die Bestimmung des Planktons. Fünfter 
Bericht der Kommission z. Unt. d. deutsch. Meere. Kiel 1887. Sid. 
54 och Die Expedition der Sektion für Küsten- und Hochseefische- 
rei in der ostlichen Ostsee. Das Plankton der östlichen Ostsee 
und des Stettiner Haffs. Von Professor Hensen. Separatabdruck 
aus dem VI. Bericht der Kommission zur Untersuchung d. deutsch. 
Meere. Kiel 1890. 


Bottniska vikens och norra Östersjöns evertebratfauna. 119 


aldrig anträffat Bosmina uti hafvet utanför Helsingfors, men 
däremot, fastän icke talrikt, under oktober och november, 
hvarefter den äter helt och hället saknades uti en den 4 
december 1886 verkstäld slädhäfning utanför Grähara fyr 
(Helsingfors). De Guerne har funnit den i stor mängd uti 
de af prinsen af Monaco under augusti och september tagnä 
planktonprofven från Finska viken och Östersjön. 


Eurycercus lamellatus O. F. M. 
Grund nära Sarvi t/vm pä 6—8 meters djup, pelagiskt. 


Alona guadrangularis P. E. M.? 


Raumo hamn. Ythäfning %/vm 89. 

L. 0,8 mm. br. 0,4 mm. Taggarne pä postabdo- 
mens bakre kant äro längre än pä Müllers tafl. III, fig. 20 9). 
Vid basen af den tagg som sitter pä abdominalklorna finnas 
tvä mycket smä taggar. Pä det af mig undersökta sprit- 
exemplaret är skalets striering otydlig, deremot framträder 
pä skalets nedre och hakre del en tydlig något oregelbun- 
den retikulering. 


Chydorus sphaericus (O. F. M.) P. E. M. 


T'yndort och tid. Djup i meter. Botten. 
Stranden af Korpoström '/vn 0—1 Stenig strand. 
Mäshaga !*/vr 0—1 ov je 
Sottunga !*/vı 0—1 ,„ - 

Högklubb */vii 5 Sand- och grusbotten. 
En holme nära Sideby 9/vm = 0—1 Stenig strand. 
Stranden af Sarvi *%vur 0—1 ,„ 55 


Evadne Nordmanni Lovén. 


Fyndort o. tid. Djup i meter. Anmärkningar. 
Erstan *+/vn —  Pelagiskt. 
Fagerholm 5/vu 0—1  Stenig strand. 
Nära Rimskär ®/vıı — Pelagiskt. Hufvudmassan. 
S. om Lohms lotsstation $/v11 — „„ (m. slädh.) 


Gullkrona fjärd mellan Dö- 
maskär o. Trollskär 7/v1 -- ja 
Fjärden utanf. Dalsbruk 7/v11 — 5 Talrik. 


1) P. E. Miiller, Danmarks Cladocera. 


120 Öse. No 

Fjärden mellan Högsar och 
Vänö ?/VII ws 

Vänö ®/vı 0—1 


Sundet mellan Hamnholm 


o. Hogland (Kimito) /vr1 — 
V. om Hogland och N.om 

Sandskär (Kimito) 19/v11 46 
Gullkrona fjärd !!/vır 34 
Mellan Vidskär och Utö 76° 
Vid Utö "/vı 38—104 
N. om Kökar "/vr1 — 
Ålands haf !?/vrr 180 —230 
Mellan Mariehamn och 

Lemströms kanal 13/vır — 
Lumparn '%/vr1 22 
Mellan Snöskär och Mäs- 

haga !3/vıI 26 
N. om Mäshaga 52—54 
Skiftet v. Bogskärs bäk */vır 74 


Kristinestads hamn !”/vır 
e inre vik '7/v1r 
Nära Gåshällan /vrr _ 
Töjby viken ?!/vı 
Mellan Valsörarne och 
Gaddens fyr ?*/v1r 
Replot fjärden ?*/v1r 
Utanför Marjanjemi fyr 3/vır 10 
Kellopukki vik ?/VIII 


36—39 


Ykskivi bäk 20—22 
Grund nära Sarvi */vuı 12—10 
Ett annat d:o */vıu 6—8 
C. 4 min. NV. fr. Ulko- 

grunni bäk 5/vın 36—38 


Maagrunni %/v1r 

Utanför mynningen af Pu- 
das elf = 

Yxpila hamn ®/vınu 


rdgvist. 


Stenig strand, 


Pelagiskt. 


2” 


” 


Pelagiskt. 


Pelagiskt. 


” 


Talrik. 


” 


” 


Ganska talrik. 
Få exemplar. 


1 exemplar. 
Ganska talrik. 


Ganska många exx. 
4 exemplar, 


Fåtalig. 


” 
0--1 Stenig strand. 


Podon polyphemoides (Leuckart) Poppe. 
(= P. minutus G. O. Sars). 


Fyndort o. tid. 


Estan */vıı — 
Nära Rimskär */vr1 


Djup i meter. 


Pelagiskt. 


” 


Anmärkningar. 
Hufvudmassan. 
d:o jemte Evadne 

NordManni. 


Bottniska vikens och norra Östersjöns evertebratfauna. 121 


S. om Lohms lotsstation */v11 — Pelagiskt (m. slädh.) 
Gullkrona fjärd, meilan'Dö- 

maskär o. Trollskär 7/vr1 — 
Fjärden mellan Högsar och 

Vänö ®/vu — 
Sundet mellan Hamnholm o. 

Hogland (Kimito) "9/v1 — 
Gullkrona fjärd !!/v1z 34 
Vid Utö !!/vrr 38—108 
V. om Kökars 1!/v11 — 
Mellan Mariehamn och 

Lemströms kanal 8/v1 — ; Talrik. 
Lumparn !?/VIL 22 
Mellan Snöskär och Mäs- 

haga 13/v11 26 
Delet 18/v1r 40 
N. om Mäshaga '*/vı 52—55 
Skiftet vid Bogskär /vm 74 
Kristinestads hamn "/v11 = — Fä exemplar. 
Kristinestads inre vik !/v1 — 
Högklubb 18/VII — 
Stänggrund '9/v11 1 
Nära Gäshällan */v11 — 
Töjby viken ?!/v1r — U: Talrik. 
Mellan Valsörarne och 

Gaddens fyr ?/v1r 36—39 b, 
Ojankylä viken ?%/v1z ie — Bland Potamogeton. 
Kellopukki vik ?/v1n — Pelagiskt. 
Ijo Röytta 3/v1m 0-1 Sand-o.stenstränder. 
Grund nära Sarvi */v1m 6-8 Pelagiskt. 1 exemplar. 
C. 4 min. NV. fr. Ulko- 

grunni bäk °/vım 36—38 s 
Maagrunni ®/vım 0—1 Stenig strand. 
Utanför mynningen af 

Pudas elf */vıu — Pelagiskt. 
Kotakari °/vıu 40 5 
Yxpila hamn ®/vım 15 ja 


a Sällsynt. 


Podon Leuckartii (G. O. S.) Poppe. 


Ett exemplar erhölls pä Gullkrona fjärd '!/vm. — Förut 
med säkerhet känd endast från sydvestra Östersjön och 
Norges vestkust. | 


122 Osc. Nordqvist. 


Podon intermedius Lillj. 

Gullkrona fjärd "/vm. Pelagiskt. 

Af denna art som enligt de Guerne anträffats uti flere 
af de af Prinsen af Monaco frän finska viken hemförda 
kollekterna, har jag funnit endast ett enda exemplar pä 
ofvan angifna ställe '). 


Polyphemus pediculus (De Geer). 
Ojankylä vik 3!/vm. — Bland Potamogeton. 
Utanför mynningen af Pudas elf ®/vı. — Pelagiskt. 
Lindström har funnit den vid Gottlands kuster, Ca- 
jander i Skärgärdshafvet och de Guerne i Prins Albert af 
Monaco's kollekter frän Finska vikens inre delar. Oaktadt 
den i hafvet anträffas endast i enstaka exemplar och endast 
i de delar där salthalten är betydligast, synes den således 
vara mindre känslig för saltvatten än Leptodora Kindtii. 


Leptodora Kindtii Focke. 


Ojankylä vik 39/vm. — Bland Potamogeton. 
Kotakari ®/vım 40 m. Pelagiskt. 

Förekommer säledes endast i de innersta delarna af 
Bottenviken, där vattnets salthalt icke uppgår till mer än 
än 0,1—0,2 %. I östra delen af Finska viken har jag fun- 
nit den utanför Kirjola i St. Johannes socken, där salthal- 
ten icke heller torde vara större. Enligt Chun (Zoolog. 
Anzeig. 1886, p. 56) förekommer Leptodora i Kurisches och 
Frisches Haff, där den beroende af vindriktningen än lefver 
i rent hafsvatten och än i söttvatten. Sistnämnda uppgift 
skulle dock behöfva, såsom äfven Hensen?) synes anse, 
ännu kontrolleras medelst noggranna areomeler observa- 
tioner. 


1) Uti en uppsats „Die pelagische und Tiefsee-Fauna der 
grösseren finnischen Seen“ (Zoologischer Anzeiger 1887 N:o 254 
255) har jag sagt att Podon intermedius skulle förekomma talrikt 
uti Finska viken vid Helsingfors. Denna uppgift afser rätteligen 
P. polyphemoides (Leuck.) Poppe (= P. minutus G. O. S.). 

2) Hensen, Das Plankton der östlichen Ostsee und des Stet- 
tiner Haffs. Sid. 124. 


Bottniska vikens och norra Östersjöns evertebratfauna. 123 


Cytheridea sorbyana Jones. 

Omkring en kilometer VNV från Utö !!/vn. Djup 38 
—104 meter. Stenbotten med alger. 

Denna art, af hvilken jag fann tvä exemplar, som 
blifvit bestämda af dr Fr. Dahl i Kiel, har enligt benäget 
meddelande af samma forskare hittills blifvit funnen endast 
vid Skottlands och Norges kuster. G. O. Sars (Oversigt af 
Norges Crustaceer, II. Christiania Videnskabs-Selskabs For- 
handlingar 1890. Sid. 73) har af Cytheridea sorbyana en- 
dast funnit några toma lösrifna valvler. Jones har funnit 
den i fossilt tillstånd. Den synes således vara en stor säll- 
synthet. 


Balanus improvisus Darw. (?) 


Det fullt utbildade djuret lyckades jag icke finna. Där- 
emot fann jag uti plankton från Erstan (£/vm) en cirriped- 
larv, som antagligen hör till denna art, emedan den äfven 
annorstädes blifvit anträffad vid Finlands kust, nämligen vid 
Helsingfors. 


Anuraea aculeata Ehr. 
Raumo. — Pelagiskt. 
Kristinestad 17/vn. — Pelagiskt. 
Töjby ?!/vn. — Pelagiskt. 
Ojankylä /vm. — Bland Potamogeton. 
Kellopukki ?/vn. — Pelagiskt. 
Endast inomskärs. 


Anuraea cochlearis Gosse. 
Raumo. — Pelagiskt. 
Kristinestad 17/vm. — Pelagiskt. 
Töjby %/vm. — Pelagiskt. 
Ojankylä %/vu. — Bland Potamogeton. 
Kellopukki ?/vn. — Pelagiskt. 
Endast inomskärs. 


Anuraea tecta Gosse. 
Kristinestad 17/vm. — Pelagiskt. 


Öse. Nordqvist. 
Töjby ?Yvu. — Pelagiskt. 
Endast inomskärs. 


Anuraea longispina Kellicott. 


Raumo. — Pelagiskt. 
Inomskärs. 


Polyarthra platyptera Ehr. 


Ojankylä 2®/vıı. — Bland Potamogeton. 
Kellopukki ?/vin. — Pelagiskt. 
Inomskärs. 


Triarthra longiseta Ehr. 
Ojankylä /vn. — Bland Potamogeton. 
Kellopukki ?/vm. — Pelagiskt. 
Inomskärs. 

Euchlanis luna Ehr. 

Ojankylä ?/vm. — Pelagiskt. 
Kellopukki ?/vm. — Pelagiskt. 
Inomskärs. 

Monostyla lunaris Ehr. 
Ojankylä 2%/vı. — Bland Potamogeton. 


Asplanchna Girodi de (uerne. 
Ojankylä 8/vt1. — Bland Potamogeton. 


Asplanchna syringoides Plate. 
Ojankylä 2®/vı. — Bland Potamogeton. 


Synchaeta monopus Plate. 
Rimskär %/vm. — Pelagiskt. 
Kristinestad !7/vn. — Pelagiskt. 
Töjby %/vm. — Pelagiskt. 
Kellopukki ?/vıı. — Pelagiskt. 
Säväl ute i öppna hafvet som inomskärs. 


Synchaeta apus Plate. 
Rimskär ®/vı. — Pelagiskt. 


Bottniska vikens och norra Östersjöns evertebratfauna. 125 


Kökar !!/vı. — Pelagiskt. 

Kristinestad 1/vm. — Pelagiskt. 

Töjby %/vm. — Pelagiskt. 

Kellopukki ?/vm. — Pelagiskt. 

Såväl ute i öppna hafvet som inomskärs. Endera el- 
ler båda sistnämnda två arter förekommo i de flesta plank- 
tonprofver frän Skärgärdshafvet, Älandshaf, Bottenhafvet och 
Bottenviken, ofta i stort antal. Jag har här för rotato- 
rierna anfört endast de fyndorter, frän hvilka dr Plate gran- 
skat profven (utom den karaktäristiska Anuraea longispina, 
som jag funnit uti ett af mig senare taget prof). 


Halieryptus spinulosus v. Sieb. 
Fyndort och tid. Djup i met. = Botten. 
Hiitis fjärden ?/vn 38 Dybotten. 
Ålands haf utanför Mariehamn !?/vır 26 Mjuk fin sandbotten. 
Af Saenger och Braun tagen vid Reval. 


Polynoö cirrata (Pallas) Möbius. 


Fyndort och tid. Djup i meter. Botten. 
N. om Vidskär °/vu 94 Härd botten med sjömalm. 
Hiitis fjärden °/vu 38 Dybotten. 
1!/, min. V. om Kö- 
kars !!jvu 106—146 Stenar och groft grus. 
1—1!/, km. S. om Gi- 
slan 12/vu 180 —230 Klipp- och stenbotten. 


Codonella ventricosa Clap. et Lachm. 


Af denna art har jag funuit tvenne former, den ena 
med cylindriskt, den andra med nedtill utvidgadt skal, hvilka 
blifvit godhetsfullt bestämda af professor Brandt i Kiel. De 
skilja sig båda betydligt såväl från den af Geza Entz !) från 
Neapel, som den af Möbius 2) från Östersjön afbildade formen. 

Form. a. Längd 0,13 mm., bredd 0,04 mm. Fig. 3. 

Alands haf !/vn. — Pelagiskt. 


1) Uber Infusorien des Golfes von Neapel i Mitth. aus d. 
zoolog. Stat. zu Neapel. 5 B. T. 24 F. 24. 

?) Systematische Darstellung der Thiere des Plankton gewon- 
nen in der westlichen Ostsee. Kiel 1887. 


126 Öse. Nordqvist. 


Form b. Längd 0,17 mm, största bredd 0,07 mm. 
Fig. 4. 

Fjärden mellan Högsar och Vänö ®/vır. Pelagiskt. Gan- 
ska talrik. 

Stränderna vid Vänö ®/vır. 

Mellan Vidskär och Utö "/vm. Pelagiskt. Icke sällsynt. 


Codonella Brandti n. sp. 


Denna genom sitt karakteristiskt formade skal lätt 
igenkänneliga art har jag tagit mig friheten uppkalla efter 
professor Brandt i Kiel, som godhetsfullt granskat mina 
afbildningar af denna och föregäende art. Dess dimensio- 
ner äro något variabla, i det att den ibland är smal och 
utdragen, ibland kort och bred. Jag meddelar här mätten 
pä de tvenne afbildade exemplaren: 

längd: 0,18 mm, största bredd: 0,09, mm., minsta 
bredd 0,04 mm. Fig 2. 

längd: 0,14 mm. största bredd: 0,09 mm. minsta 
bredd 0,05 mm. Fig. 1. 

Jag har anträffat den pä följande ställen: 

Erstan */vm. Pelagiskt. 

Fjärden mellan Högsar och Vänö $/vm. Pelagiskt. Nä- 
gra exemplar. 

Raumo hamn ®/vır 89. 


Tintinnus bottnicus n. sp. 

Längd: 0,14 mm., bredd: 0,02 mm. Fig. 5. 

Denna art, som genom skalets form och de här och 
där glest sittande kiselsyrepartiklarne, mycket liknar ZT. 
fistularis Möbius !), skiljer sig från denna därigenom att 
skalet icke är ringladt. 

Raumo hamn ?/vm 89. 


Tintinnus borealis Hensen. 


Denna lilla art, som vanligen anträffas fastsittande vid 


1) Systematische Darstellung der Thiere des Plankton gewon- 
nen in der westlichen Ostsee. 


Bottniska vikens och norra Östersjöns evertebratfauna. 127 


en pelagisk diatomace, Chaetoceros borealis, hade helt och 
hållet undgått min uppmärksamhet ända till dess jag blet 
uppmärksamgjord pä den genom Hensens arbete, ,,Das Plank- 
ton der östlichen Ostsee und des Stettiner Haffs' 1). Den 
har alldeles strukturlöst genomskinligt skal och är 0,04— 
0,05 mm. lång och 0,02—0,03 mm. bred. 

Jag har icke haft tid att underkasta mina samlingar 
en förnyad undersökning för att se, huru allmänt den före- 
kommer i det af mig undersökta omrädet. Jag har dock 
anträffat den säväl uti Skärgärdshafvet, Bottenhafvet och i 
Bottenviken ända till dennas nordligaste del. 


Förteckning öfver arbeten, ur hvilka uppgifter i det 
föregående blifvit meddelade endast med anförande af auk- 
tors namn: 

M. Braun, Physikalische und biologische Untersuchungen 
im westlichen Theile des finnischen Meerbusens. (Se- 
paratabdruck aus dem Archiv für die Naturkunde Liv-, 
Ehst- u. Kurlands. Serie II, Band X, Lieferung 1. 
Dorpat 1884.) 

A. H. Cajander, Bidrag till kännedomen om sydvestra Fin- 
lands krustaceer. (Notiser ur Sällskapets pro Fauna 
et Flora fennica förhandlingar. X. Helsingfors 1869.) 

Voldemar Czerniavsky, Monographia Mysidarum inprimis Im- 
perii Rossici. St. Petersburg 1887. 

0. A. Tpummö, Ka mosHanim Payısı ba.miiickaro Mopa H UCTO- 
pin ed BosunkHogemia. (Grimm, Till kännedomen om 
Östersjö-faunan och historien om dess uppkomst.) St. 
Petersburg 1877. 


1) Separataftryck ur „VI. Bericht der Kommission zur Un- 
tersuchung der deutschen Meere, in Kiel. 1890. — De i nämnda 
arbete angifna dimensionerna pä T. borealis äro emellertid, antagli- 
gan pä grund af nägot tryckfel, mycket för stora, hvarom jag va- 
rit i tillfälle att öfvertyga mig genom ätt uppmäta exemplar ur 
plankton profver frän södra Östersjön, hvilka prof. Hensen god- 
hetsfullt öfverlemnat ät mig. 


128 Osc. Nordqvist. 


Rudolf Lundberg, Nägra undersökningar om naturförhällan- 
dena i mellersta delen af Stockholms skärgärd ären 
1885 och 1886. (Meddelanden rörande Sveriges fiske- 
rier. Andra häftet. Stockholm 1888). 

Lindström, Bidrag till kännedomen om Östersjöns inverte- 
bratfauna (Öfv. af K. Vet.-Ak. förhandl. 1855). 

K. Möbius, Die wirbellosen Thiere der Ostsce. (Jahresbericht 
der Commission zur wissenschaftlichen Untersuchung 
der deutschen Meere in Kiel fär das Jahr 1871). Ber- 
lin. Wiegandt & Hempel 1873. 

A. E. Nordenskiöld och A. E. Nylander, Finlands mollu- 
sker. Helsingfors 1856. 

Pouchet et de Guerne, Sur la faune pelagique de la mer 
Baltigue et du golfe de Finlande. (Comptes rendus 
de P'Academie des Sciences 1885). 


Anmärkning. 


De uti artförteckningen efter fyndorten och tiden an- 
gifna djupen utmärka det djup, till hvilket bottenskrapan 
eller slädhäfven blifvit nedsänkta. De pelagiska djurformerna 
hafva troligtvis oftast erhällits frän närmare ytan belägna 
vattenlager. Då ythäf användts har vattnets djup icke blif- 
vit angifven. 


Förklaring till afbildningarna. 
Förstoring 350 X (Zeiss oc. 2 obj. E). 
1 och 2. Codonella Brandti n. sp. 
„ 3 och 4. C. ventricosa Cl. & Lachm. 
Tintinnus bottnicus n. sp. 


N T. Dorealis Hensen, tvenne exersplar sittande pä en 
diatomace. 


o oi 


of 


- N 
KS 
E 
: E 
- 
= » 
wu 
M 
ta 
E 
| _ 
But IE TE TED ef å 
3 a Sn ». 2 0 VAT 75 
i SB a 10 \ ä 
| N v - 
Be N I SL | : = 
k anoi A GP A MAD ELR EEE) ALINA N ; t i 
2 4 > JA —- 
= | 
i - 
= 
2 FA 
TE 


Dr 050, Nordqvist del. 


Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica 17: 1891. 


Mikrofaunistiska anteckningar. 
Af 


K. M. Levander. 


(Medd. den 7 Mars 1891.) 


Beträffande följande spridda anteckningar öfver före- 
komsten af vissa mikroskopiska i vatten lefvande djurformer 
pä nägra af mig besökta lokaliteter inom värt land är nö- 
digt att förutsända nägra upplysande anmärkningar. 

Materialet för de i förteckningen I ingäende uppgifterna 
öfver lägre evertebratfaunan i Hvitträsk och Lohijärvi, tvenne 
27 km. vester om Helsingfors belägna smä, grunda träsk i 
Kyrkslätt socken, erhölls vid tvä särskilda, mycket kortvariga 
exkursioner. D. 22 Juli 1890 besöktes under regnig väder- 
lek det förra, en mänad därefter (d. 19 Aug.) det senare 
träsket, hvarvid medels s. k. slädhäf och liten ythäf nägra 
prof af djurvärlden upptogos. Dock kunde det vunna bytet 
till följd af omständigheterna icke genast underkastäs mikro- 
skopisk granskning. Mänga protozoa och rotatoria undgingo 
sålunda undersökningen, dä denna nämligen ej hann blifva 
slutförd förrän förstörelsen, förorsakad af vattnets förskäm- 
ning i profkärlen, redan allt för snart inträdt. Ehuru denna 
förteckning af ofvan antydda grunder icke gör anspråk på 
en sådan fullständighet vid uppräknandet af i berörda träsk 
förekommande smådjur, som är erforderlig t. ex. i och för 


9 


130 K. M. Levander. 


anställandet af jämförelser med den motsvarande djurvärl- 
den i andra liknande, men mer noggrant undersökta lokali- 
teter, och i och för slutsatser beträffande förekomsten och 
frånvaron af vissa arter samt orsakerna därtill, öfverlemnas 
den dock till publikation i den tanke att äfven detta fauni- 
stiska bidrag är af nägot värde för kännedomen om repre- 
sentanterna för det lägre djurlifvet i vära vattenbäcken. 
Enhvar vet huru bristfällig kunskapen om denna sida af Fin- 
lands fauna i mänga afseenden ännu är. 

Den andra förteckningen utgör det faunistiska resultatet 
af några med ythäf under julferien 1890—91 af mig före- 
tagna häfningar under ganska tjock is i två smärre träsk, 
Maljalampi och Valkeinen, invid Kuopio stad. Den är af 
intresse i det häraf kan fäs en föreställning om den lefvande 
mikrofaunan under fast istäcke. 

Om de tvä sista förteckningarna, af hvilka den förra 
(III) innehåller notiser öfver rhizopoda, heliozoa, rotatoria och 
cladocera frän sötvattenpussar i Esbo skärgärd, den senare 
(IV) i samma skärgärds saltsjö funna rhizopoda, heliozoa, infu- 
soria, rotatoria och cladocera mä antydas, att de kommit till 
ständ vid mikroskopiska studier, hvilka jag under de tvä sena- 
ste somrarna haft tillfälle att därstädes bedrifva. Därvid har 
orienteringen i de lägre djurens allmänna formkännedom 
utgjort hufvudsyftet, i det att bestämningen af alia inom 
nägon speciell grupp förekommande arter lemnats ä sido, 
nägot hvartill jag äfven varit tvungen genom saknaden af 
nödig literatur. — Af det af mig i Esbo skärgärd samlade 
materialet af entomostac6er har endast gruppen cladocera 
blifvit granskad. Angående de talrika infusionsdjur, som 
befolka de mindre sötvattensamlingar, från hvilka jag plä- 
gat taga mina studie-objekt, kunde jag gifva endast alltför 
fragmentariska artuppgifter, hvarför dessa blifvit här ute- 
lemnade. 

Såsom af det ofvan sagda inses, äro icke heller dessa 
tre senast nämnda namnlistor på långt när uttömmande, i 
det de berörda lokaliteterna i verkligheten hysa en myc- 
ket rikare mikroskopisk djurvärld än de resp. förtecknin- 


Mikrofaunistiska anteckningar. 131 


garna angifva. Men emedan dessa faunistiska bidrag be- 
handla djurgrupper, om hvilkas förekomst i värt land det före- 
ligger högst fä uppgifter i sällskapets pro Fauna et Flora 
fennica publikationer och annorstädes, försvara de dock 
måhända sin plats bland öfriga ,, meddelanden". 


I. Hvitträsk och Lohijärvi. 


Af dessa är det förra vattenbäckenet beläget c. 2 km., 
det senare c. 3 km. från norra ändan af den djupt i kusten 
instickande, natursköna Esbo viken. Deras höjd öfver haf- 
vet utgör 19 resp. 15 m. Hvitträsk är till omfånget unge- 
fär 2 [ ] km., Lohijärvi endast hälften däraf. Deras djup är 
ringa. Det största djupet i den af mig besökta hälften 
(östra) af Hvitträsk befanns vara c. 16 m. i Lohijärvi däre- 
mot vexlade djupen mellan 5 och 9 m. Bägge ega utlopp 
till Esbo viken, det förra genom den obetydliga Bobäcken, 
det senare är genomflutet af en mindre ä. Hvitträsk är 
omgifvet af tämligen höga skogbevuxna stränder, eger sand- 
botten och ganska klart vatten, ehuru det vid exkursions- 
tillfället var uppfyldt med phvycochromalger, (nostocacex, 
rivulariace&), hvilka gäfvo vattnet ett grumligt utseende. 
Lohijärvis stränder äro längsamt sluttande; bottnen bestär 
af grä gyttja, hvilken äfven är uppslammad i vattnet, som i 
medlet af Augusti dessutom var bemängdt med samma alger, 
likt det förstnämndas. 


Protozoa. Ceratium furca Cl. a L. (Bergh) — Hvt., Lhj.!) 
Vorticellarum sp. 

Ceelenterata. Hydra grisea L. — Hvt., Lhj. 

Bryozoa. Plumatella repens Linn. (Allman). — Stora kolo- 
nier pä Egvisetum fluviatile vid stranden af Lhj. samt 
pä undre sidan af bladen af Nuphar luteum i Lhj.-ä. 


1) .Hvt: Hvitträsk. 
Lhj. Lohijärvi. 
5, allmän. 


ganska allmän. 
mycket allmän. 
talrik. 


g. 4. 
m. a. 
t 


ES 


132 K. M. Levander. 


Rotatoria. ? Conochilus volvox Ebg. — Lhj. Endast ensamma 
individer. 
Metopidia lepadella Ebg. — Lhj. 
Euchlanis sp. — Hyt. 
Anurea cochlearis Gosse var. — Hyt. t. (Se sid. 142). 


A. falculata Ebg. — Lhj. 

A. aculeata Ebg. — Lhj. a. 

Oligocheeta. Stylaria proboscidea O. F. M. — Hyt., Lhj. 

Chetogaster sp. Hvt., Lhj. 

Entomostraca. Hyalodaphnia galeata G. O. S. — Hvt., Lhj. t. 

H. cristata G. O. S. var. Cederstremii Schdlr. — Hvyt. 
Lhj., mindre talrik än den föregående. 

Polyphemus oculus 0. F. M. — Erhölls med slädhäf i 
stor mängd i vassan vid stranden af en liten holme i Hvt. 
Exemplaren voro till färgen bleka. 

Leptodora Kindtii Focke (hyalina Lilljeb.). — Endast 
några få exx. från Hvt., hvaremot den erhölls från Lhj. med 
slädhåf massvis på 3 meters djup. 

Bosmina brevirostris P. E. M. — Hvt. Lhj. t. 

PB. Lilljeborgii (a. 0. S. — Endast i högst få exx. från Lhj. 

Sida crystallina O. F. M. — Lhj. a. 

Chydorus sphe&ricus 0. F. M. — Hyt. Lhj. t. 

Pleuroxus truncatus O. F. M. — Hvt. 

Alona affinis Leyd. (A. oblonga P. E. M.) — Hvt. 

Cyclops sp. — Hvt. Lhj. 

Diaptomus gracilis G. OÖ. 5. — Hvt. t. 

Acarida. Hydrachnidarum sp. 
Insecta. Chironomus larver. — Hvt. Lhj. 

Corethra larver. — Lhj. 

Perla larver. — Hyt. 


II. Maljalampi och Valkeinen vid Kuopio. 


Dessa träsk, hvilka till sin resp. areal äro endast om- 
kring !/, I) km., äro belägna invid vikar af Kallavesi, till 
hvilka de ega genom tvä diken utlopp. Bägge träsken om- 
gilvas af mindre, odlade eller skogbevuxna kullar och deras 


Mikrofaunistiska anteckningar. 133 


höjd öfver Kallavesis!) yta är obetydlig. Deras vatten är 
„brunt“ såsom det plägar vara i Kallavesi. Bottnen består 
af dy. Nvärstiden 1891 fängade jag vid ganska stark köld 
med en vid en två meter lång staf bunden ythäf några prof af 
djurlifvet genom att sticka häfven i vaken under isen, hvars 
tjocklek torde varit omkring 30 cm. 


Protozoa. Vorticella sp. — Mlj.? Fritt simmande koloni 
med mörka smutsfärgade zooider och tämligen långa 
skaft. 

Vorticelliner, parasitiska pä Cyclops. M]j. 

Rotatoria. Conochilus volvox Ebg. — De få kolonier, hvilka 
erhöllos från Mlj., bestodo enhvar endast af 4 individer. 
Triarthra longiseta Ebg. — Vik. Borsten glatta, utan 

taggar. 

Anurea cochlearis Gosse var. — MI. Vik. ?) t., ofta ägg- 

bärande. (Se sid. 142). 

A. aculeata Ebg. — Mlj. Vik. 
A. longispina Kellicott. — Mlj. talrik, ofta med ägg. 
Asplanchna priodonta Gosse. var. helvetica Imh. — Mij. 

Vlk. En stor del af de talrika exemplaren anträflades antin- 

gen med tunnskaliga sommarägg eller embryoner eller ock 

med tjockskaliga vinterägg. Jag har identifierat denna form 
med var. helvetica Imh., som är utbredd i medel-Europas 
sjöar, ehuru dess käktänder, jämförda med Imhofs teck- 
ning 3) af käktänderna hos helvetica, icke sägo ut att vara 
lika robusta. De äro dock, i synnerhet närmast käkspetsen, 
gröfre än hos hufvudformen (enligt Imhofs teckning). Kä- 
karna voro till färgen brunaktiga. 

Turbellaria. En liten liflig rhabdocoel i åtskilliga exemplar 


') Kallavesis höjd öfver hafvet utgör 82 m. 
2) Mlj. — Maljalampi. 

Vlk. — Valkeinen. 
3) Imhof, Zeitschr. f. wiss. Zool. Bd 40, 1884. 


134 K. M. Levander. 


Entomostraca. Daphnia cristata G. ©. S. — Hufvude utan 
hjelm liknande D. longispina. Ett exemplar med två ägg 
utan ephippium från Milj. 

Bosmina longirostris O. F. M. — Mlj. Vik. Åtskilliga 
exx., ofta med ägg, som liknade vanliga sommarägg; skalet 
utan spär till ephippialbildning. Som bekant har dr O. Nord- 
gvist pä grund af negativa resultat af draggningar vinter- 
tiden kommit till den slutsatsen, att Cladocererna, specielt 
Bosminerna, icke öfvervintra i värt klimat, samt antagit 
deras fortplantning genom vinterägg'). Fyndet af denna 
och de tre öfriga Cladocera-arterna visar, att dessa djur ät- 
minstone ännu i slutet af December fortplanta sig genom van- 
liga sommarägo. 

Acroperus leucocephalus Koch. (Lynceus harpe Baird). 
— Milj. Ett ex. 

Pleuroxus nanus Baird. (Alona transversa P. E. M.) 
— Talrika exx. från Mlj. 

Cyclops sp. — Mlj. Vik. I mängd. 

Diaptomus gracilis G. 0. S. — Milj. t. Honorna ofta 
äggbärande. 

Nauplier af Copepoda. — MIj. Vlk. 

Insecta. Phryganid larver. — Mlj. 


Anmärkning. Diaptomus, Cyclops samt äggen af Asplanchna 
och Bosmina innehöllo rödgula oljekulor. 


Esbo skärgärd. 


Huru efterföljande förteckningar tillkommit har redan 
i inledningen blifvit antydt. Däri nämnda fyndorter torde 
behöfva vissa förklaringar. Löföarna, hvarifrän de flesta 
nedan nämnda protozoa, rotatoria och crustacea äro anteck- 
nade, tillhöra en grupp skogbevuxna holmar, belägna i den 
yttre skären, 11 kilometer i sydvestlig riktning frän Helsing- 
fors stad. De sötvattenorganismer, hvilka med mig till buds 
stäende literära hjälpmedel kunnat identifieras, härstamma 


1) O. Nordqvist, Die pelagische und Tiefsee-Fauna der grösseren 
finnischen Seen. Zoologischer Anzeiger. N:o 254 & 255. 1887. 


Mikrofaunistiska anteckningar. 135 


nästan allesamman från mycket små vattensamlingar, som 
af nederbörden bildat sig här och där bland strandklipporna 
Stundom äro de så nära stranden, att hafsvattnet vid star- 
kare sjö når dem. Dess vattenfylda bergsskrefvor af en 
eller par qvadratmeters omfång, hvilka vanligen icke uttorka 
under sommaren, härbergera en mängd små kräftdjur (Daph- 
nider, Lynceiner, Cyclops, Gammarus), insektlarver (Chiro- 
nomus, Ephydra, Culex), insekter (Hydreporus, Philydrus, 
Coriza), snäckor (Limnea palustris var, fusca) och grodun- 
gar, hvilka päträfias i larvstadium ännu i slutet pa Augusti, 
samt en hel mängd andra djurformer. 

En del af de i förteckningen III upptagna arterna 
hafva erhällits under exkursioner till lergrafvar med riklig 
vegetation vid „Skälörn“ pä Esbo fastlandet. 

Slutligen bör omnämnas, att hafsvattnets salthalt vid Esbo 
torde vara omkring en half procent, att hafvets djup närmast 
omkring Löföarna är omkring 8—12 m., pä hvilket djup de fle- 
sta häfningar äro företagna, samt längre utåt 20—30 m. 
Bottnen består pä vissa ställen af grus och stenar, pä andra 
äter af äfja — en älsklingsplats för Idothea entomon') L. 

De pelagiska planktonprofven pläga vanligen 
innehälla följande djurorganismer: Tintinnus borealis Hensen, 
Codonella ventricosa CL & L, ©. Brandtii Nordqvist, 
Asplanchna monopus Plate, A. apus Plate, Anurea aculeata 
Ebg., A. cochlearis Gosse. var., Bosmina maritima P. E. M., 
Podon minutus G. O. S., Evadne Nordmanni Loven, Temo- 
rella affinis Poppe var. hirundoides Nordqvist, Dias bifilo- 
sus Giesbr., Leimnocalanus macrurus G. O. S., Cyclops sp. 
samt larver af ofvan nämnda copepoder och af Balanus im- 
provisus Darw., af musslor, snäckor samt af Membranipora 
pilosa L. var. membranacea Sm. 


1) Utom denna anträffas i Esbo skärgård af större kräftdjur all 
mänt följande arter: Idothea tricuspidata, Desm., Jaera marina Fabr., 
Asellus agvaticus L., Corophium longicorne Latr., Gammarus locusta L., 
Mysis vulgaris Thomps. och M. flexuosa Müll. I sammanhang härmed 
får jag tillägga, att Palemon sgvilla L. är tagen vid Helsingfors 
vären 1886 af herr G. Nyberg. 


136 K. M. Levander, 


III. Rhizopoda, Heliozoa, Rotatoria och Cladocera frän 
sötvattensamlingar i Esbo skärgärd. 


Rhizopoda. Ameba limax Duj. — Löfö. 

A. villosa Vall. — Löfö. 

A. radiosa Duj. — Esbo, a. 

Pseudochlamys patella Cl. & L. — Skälörn Y/vm 90. 

Arcella vulgaris Ebg. — Esbo, a. 

Difflugia acuminata Ebg. — Skälörn P/yn 90. 

D. spiralis Ebg. — Esbo (Gäsgrundet) "/vrrz 90. 

Nebela collaris Leidy. — Löfö, mossinfusioner. 
Heliozoa. Actinophrys sol Ebg. — Löfö, a. 

Hedriocystis pellucida Hertwig & Lesser. — Löfö, icke 
sällsynt, sommaren 1890. 

Clathrulina elegans Cky. — Esbo, icke sällsynt. Ske- 
lettet eger smä utstäende knölar vid balkarnas förenings- 
punkter, liknande dem som finnas hos Cl. Cienkowskii Mer., 
hvilken Mereschkowsky !) funnit i Onega sjön vid Powenets. 
Skaftet hos vär form är dock betydligt kortare än hos sist- 
nämnda art. 

Rotatoria. Floscularia appendiculata Leydig. — Esbo. 

Melicerta ringens Ebg. — Skälörn. En koloni af sju 
i hvarandra fästade bruna hylsor utan djur "/yır 90. 

Rotiferum sp. — Esbo. 


Callidinarum sp. — Esbo. 
Monommata longiseta Ebg. — Löfö, mossinfusion , vn190. 
Colurus caudatus Ebg. — Stäende vatten. 


Brachionus Bakeri Ebg. — Skälörn. 

Stephanops n. sp. ? — Esbo (Gäsgrundet) !7/yır -90. 

Angäende sistnämnda fynd ber jag att fä meddela föl- 
jande. Vid en exkursion till en liten skogbevuxen utskärs- 
holme, det s. k. Gäsgrundet nära Löföarna, fann jag d. 17 Juli 
1890 i en vattensamling bland klipporna ett egendomligt hjul- 
djur tillhörande slägtet Stephanops, hvilket utmärker sig 


!) Mereschkowsky, Studien über Protozoa des nördlichen Russ- 
lands, Archiv f. mikrosk. Anatomie. Bd 16. 


Mikrotaunistiska anteckningar. 137 


genom en från hufvudet utspringande glorialik skärm. Den 
af mig i några exemplar funna Stephanops arten bär pä 
ryggen en läng rörlig tagg, hvilken gifver djuret ett mycket 
karakteristiskt utseende. Af dylika taggbärande Stephanops 
arter äro enligt en uppsats af dr Zacharias i Zoologischer 
Anzeiger, 1886, N:o 223, trenne beskrifna, nämligen: longi- 
spinatus Tatem, Leydigii Zacharias och en icke namngifven 
af J. E. Lord. Af dessa har jag varit i tillfälle att se en- 
dast den af Zacharias beskrifna !) St. Leydigii afbildad. Från 
denna skiljer sig min art redan vid första ögonkastet genom 
kroppsformen, hvilken icke är långsträckt och cylindrisk, 
utan mer kort, med kortare „hals“, pansaret kort och högt, 
nästan triangelformigt samt taggen fästad midt på pansaret 
på högsta punkten af detsamma, icke på gränsen mellan 
nacken och ryggen. Antalet fotsegment är hos St. Leydigii 
endast två, hvaremot den finska arten synes ega tre dylika 
segment öfverensstämmande med St. longispinatus Tatem. 
Foten tyckes äfven vara smalare och spädare än hvad 
Zacharias’ fig. al St. Leydigii utvisar. De exemplar af St. Ley- 
digii, hvilka af dr Zacharias blefvo funna i sumpiga vatten- 
samlingar pä Sudeterna (vid Reinarz) pä 2,300 fots höjd 
öfver hafvet, voro nära nog färglösa, hvaremot kroppen hos 
mina exemplar var svart. (Genom vissa karaktärer synes 
den finska rotatorien äfven skilja sig från Tatems och Lords 
arter, att döma af Zacharias’ referat om dem i Zool. 
Anzeiger. 


Crustacea. Cladocera. Daphnia longispina 0.F.M.— Löfö,a. 
D. pulex De Geer. — Löfö, a. 
D. Schefferi Baird. — Esbo, i en liten vattensamling 
pä holmen Sumparn. 
Ceriodaphnia pulchella G. O. S. — Esbo, Skälörn. 
Simocephalus serrulatus (?) Koch. — Esbo, Skälörn ?/vy1190. 
Sida crystallina F. 0. M. — Esbo, a. 


1) O. Zacharias, Ergebnisse einer Zoologischen Exkursion in das 
Glatzer-, Iser- und Riesengebirge. Zeitschr. f. wiss. Zoologie. Bd 
43, 1886. 


138 K. M. Levander. 


Scapholeberis mucronata O. F. M. — Löfö, a. 

Alona affinis Leyd. (A. oblonga P. E. M.) — Esbo, a. 
Chydorus sphcricus 0. F. M. — Esbo, m. a. 
Pleurozus truncatus OÖ. F. M. — Esbo, Skälörn. 


IV. Rhizopoda, Heliozoa, Infusoria, Rotatoria och Cla- 
docera från saltsjön i Esbo skärgård. !) 


Rhizopoda. Ameba verrucosa Ebg. — Löfö. 
Difflugia globulosa Duj. — Löfö, vid stranden, Y/yır 90. 
D. constricta Ebg. — H:fors, vid Brunnsparken, i botten- 
äfjan i 91. 


Arcella vulgaris Ebg. — Löfö, vid stranden. 
Heliozoa. Actinophrys sol Ebg. — Löfö, a. 
Infusoria. Dinoflagellata. Dinophysis acuta Ebg. — Lötö. 


Ett exemplar taget äfven om vintern d. 22 Febr. 1891 
vid Brunnsparken, H:fors. Den Dinophysis form, som 
brukar ingå i pelagiskt plankton vid Löfö, har jag fört 
under denna art, ehuru bakändan af pansaret sällan 
är tillspetsad, utan vanligen jämnt afrundad säsom hos 
D. rotundata CI. & L. 


Ciliata. ZLorophyllum meleagris Ebg. — Frän en vak vid 
H:fors (Blekholmen) 1/n 91. 
Nassula ornata Ebg. — Löfö, vid stranden, somma- 
ren 1889. 
Prorodon sp. — Löfö. 
Condylostoma patens Duj. — Löfö, vid stranden, a. 
Climacostomum virens St. — Löfö, vid stranden, 1889. 


Spirostomum teres Cl. & L. — Löfö, ?/yrr 90. Vid 
stranden. 

Folliculina elegans St. — Peristomloberna nästan af 
kroppens längd, jämnsmala. Formen af hylsan liknar hos 
en del exemplar densamma af Folliculina ampulla O. F. M. 
Löfö, Augusti 1889. 


1) Några af efterföljande arter äro under denna vinter tagna vid 
Helsingfors såsom af förteckningen synes. 


Mikrofaunistiska anteckningar. 139 


Stentor multiformis St. — Det exemplar, hvilket erhölls 
med skrapa %/vm 90 vid Löföarna, hade nuclei, till antalet 
6, stälda i sådan ordning som Steins?) fig. 12 tab. IX an- 
tyder, men de sägo ut att vara perlbandslikt sammanhän- 
gande med hvarandra. Färgen erönhlä. 

Tintinnus borealis Hensen. — Löfö, m. t. 

T. ingvilinus (?) O. F. M. — Ett ex. med ythåf "/vr 
90, Löfö. Bakändan af hylsan tvärhuggen (öppen) såsom 
hos T. lusus unde Entz.?) Skaftet af djuret var tästadt i 
sidan af hylsan. 

Codonella bottnica Nordqvist. — Tämligen allmän vid 
Löfö, pelagisk. Bakändan af hylsan fotlikt utbredd; skal- 
tet fästadt pä sidan af hylsans vägg. 


C. campanula Ebg. — Löfö, ett ex. med pelagisk 
häf ix 90. 
C. ventricosa Cl. & L. — Ett skal utan djur vid 


Brunnsparken, H:fors d. 22 Febr. 1891, liknande en teckning 
af Möbius. ?) Allmänt i ytfaunan förekommande är en läng- 
sträckt varietet *), hvars hylsa stundom är 6 !/, gånger längre 
än dess diameter. Lefvande exemplar af denna var. har 
jag äfven erhållit från vak vid H:fors i Februari månad 
detta år. 

C. beroidea St. — Tvänne toma skal från Ugnsmunsun- 
det vid H:fors 2/7 91. (Liknar figg. 2 & 3 taf. 24 hos Entz. *) 

C. Brandtii Nordgvist.— A. i pelagiskt plankton vid Löfö. 

Spirochona Scheutenii (?) St. — På Gammarus locusta, 
Löfö 30/vr 89. 

Cothurnia maritima Ebg. — A. pä algträdar vid Löfö, 
sommaren 1889. Hos nägra exemplar, tagna pä 18 m. djup 


1) Stein, Der Organismus der Infusionsthieren. Leipzig 1867, 
II Abth. 

2) Mitth. a. d. zool. Stat. zu Neapel, VI Bd. 1886, Fig. 12, Taf. 14. 

3) Syst. Darst. d. Thiere des Planktons etc. Kiel 1887, Fig. 31. 
Taf. VIII. 

2) Nordqvist, O.. Bidrag till kännedomen om Bottniska vikens och 
norra Östersjöns evertebratfauna. Figg. 3 & 4. (Medd. af Soc. pro Fauna 
et Flora Fenn. 17: 1890). 

5 Mitth.d ool. Stat. Neapel. Bd V, 1884. 


140 K. M. Levander 


sydvest från Löfö, var hylsans skaft nästan lika långt som 
denna själf. 

Vaginicola crystallina Ebg. — Löfö, pä alger. 

V. erystallina forma valvata Vr. (Vaginicola /Thuri- 
cola] valvata Vr.) Löfö, pä alger. 


Vorticellarum sp. — Löfö. 

Carchesium sp. — Löfö. 

Zoothamnium sp. — Löfö, pä Gammarus locusta. 

Epistylis sp. — Löfö, pä Temorella affinis var. hirun- 
doides. 

Trichodina sp. — Allmän pä fenorna af spiggyngel. 

Chilodon cucullulus 0. F. M. — Löfö. 

Phascolodon vorticella St. — Löfö, /vr 90. 


Stylonychia pustulata Ebg. — Löfö. 

Aspidisca sp. — Löfö. 

Euplotes charon O. F. M. — Löfö. 

E. patella Ebg. — Löfö. 

Acineta grandis Ebg. — En samling stora och vackra 
exemplar af denna Acineta fanns pä en grön algträd frän 
Ugnsmunsundet vid H:fors d. 22 Febr. 1891. 

Podophrya sp. — Löfö, pä alger. 


Rotatoria. Philodinearum sp. — I sundet mellan Löföarna, 
bland Potamogeton. 
Floscularia appendiculata Leyd. — Esbo 7/vm 90. 
Syncheta monopus Plate. — Löfö, uppträder vanligen 


hela sommaren massvis i ytfaunan. Till L. H. Plates be- 
skrifning !) af denna art kan jag här tillägga, att den eger 
tvenne med tre ändkolfvar försedda exkretionskanaler. I 
hvarje ändkolf finnes en inåt kanalen vänd ,ciliefackla*. 
Oriktig är uppgiften att foten slutar med en oparig tå; den 
eger nämligen två tår innehållande fotkörtlarnas utförsel- 
gångar. Två invid hvarandra stående ögonpunkter finnas. 

S. apus Plate. — Tillsammans med den föregående. 

Notommatarwm sp. — Löfö. 

Diurella rattulus Ebg. — Löfö, vid stranden %/vr 89. 


') Plate, L. H., Über die Rotatorienfauna des bottnischen Meer- 
busens. Zeitschr. f. wiss. Zool. Bd 49, 1890. 


Mikrofaunistiska anteckningar. 141 


Colurus caudatus Ebg. — I sundet mellan Löföarna?5/y189. 


Euchlanis luna Ebg. — Löfö, m. a. 

E. hipposideros Gosse. — Löfö, bland Potamogeton. 

Brachionus urceolaris Ebg. — Löfö, /vy 89. 

B. brevispinus Ebg. — A. i Löfösundet. 

Dinocharis pocillum Ebg. — Esbo. 

Anurea tecta (?) Gosse. — Vid Löfö, bland Pota- 
mogeton. 


A. biremis Ebg. — A. i det grunda sundet mellan Löföarna. 

A. foliacea Ebg. — Löfö, a. 

A. cochlearis Gosse var. — Esbo, pelagisk, t. 

A. aculeata Ebg. — Pelagisk, t. vid Löfö. Varieteten 
med utspärrade horn, hvilken omnämnes af Plate, !) är all- 
män nog vid Löfö. 

Pterodina patina Ebg. — Löfö, <a. 

Crustacea. Cladocera. Daphnia Kahlbergiensis Schdlr. — 
Löfö, enstaka exx. 1889, 1890. Pelagisk. 
Ceriodaphnia pulchella (1. 0. S. — Löfö och inre skär- 

gärden bland Potamogeton. 

Simocephalus exspinosus De Geer. — I inre skärgården 
af Esbo bland Chara, Myriophyllum och Potamogeton; djup 
1/,—1 m., ?6/ va 89. 

Sida crystallina F. O. M. — Löfö, vid stränderna bland 
Potamogeton. 

Bosmina maritima P. E. M. — M. t. pelagisk. 

Eyrycercus lamellatus 0. F. M. — Esbo, g. a. 

Alona affinis Leyd. — Esbo, a. 

Chydorus sphericus O. F. M. — Esbo, m. a. 

Podon minutus (G. 0. 5. — M. t. pelagisk. 

P. intermedius Lilljeb. — Icke sällsynt, pelagisk. 

Evadne Nordmanni Lilljeb. — M. t. pelagisk. 


Pä en Nais frän den inre skärgärden i Esbo fann jag 
d. 15 Aug. 1890 ett till ektoparasitiskt lefnadssätt afpassadt 
hjuldjur, hvilket eger vissa likheter bäde med Balatro och 
Drilophaga, de enda hjuldjurslägten, hvilka äro kända sä- 


=) Ja! 17 A 


142 K. M. Levander. 


som ektoparasiter pä oligochater. Liksom dessa har äf- 
ven det af mig funna parasitiska hjuldjuret en masklik 
kropp och reducerad hjulapparat samt är utan ögon. Tarm- 
kanalen och ovariet likna också desamma hos Balatro och 
Drilophaga. Jag har ansett mig kunna föra den under 
slägtet Balatro, af hvilken Claparede!) fann en art pä tri- 
chodriler och andra små oligocheter i Seime, en liten flod 
i kantonen Geneve, ehuru den icke saknar hjulapparat sä- 
som enligt Claparede Balatro skall göra.?) Såsom Balatro 
calvus har äfven det finska parasitiska hjuldjuret tänglika, 
utsträckbara käkar samt bakändan af kroppen formad till 
tre lober. Med Drilophaga bucephalus, som Vejdovsky 3) 
funnit pä huden af Lumbriculus variegatus vid Hirschberg 
(nordliga Böhmen), öfverensstämma de tre exemplar jag 
funnit i afseende a existensen af en hjulapparat och ett par 
spottkörtlar, hvilka dock icke torde vara encelliga säsom 
hos Drilophaga. $) Dennas besynnerliga, hornformiga utskott 
saknades äfven hos mina exemplar. 

Anurea cochlearis Gosse. var. carinata. — Af denna hjul- 
djurart, som blifvit namnkunnig genom sin vidsträckta geo- 
grafiska utbredning både i horisontalt och vertikalt hänseende 
och som bildar en sä viktig beståndsdel af den pelagiska fau- 
nan i de flesta europeiska insjöar, har dr Imhof hufvudsakli- 
gen pä grund af pansarets struktur särskilt olika varieteter. 
En sådan är äfven varieteten baltica, som af Imhof upp- 
tagits i en förteckning %) öfver mikroskopiska pelagiska djur 
från Östersjön och Finska viken. Öfver denna har han 
dock icke lemnat någon beskrifning. Fälten, i hvilka 


1 Ed. Claparede, Miscellanées Zoologiques. Ann. des Sciences 
natur. Zoologie. VIII. Paris 1867. 

2) Denna uppgift betviflas af Vejdovsky. 

3) Fr. Vejdovsky, Über Drilophaga bucephalus n. g. n. sp. ein 
parasitisehes Räderthier. Sitz. ber. d. k. böhm. Gesellsch. d. Wissensch. 
in Prag. Jahrg. 1882. 

2) Dessa jämförelser äro gjorda efter några teckningar, hvilka 
jag med tillhjelp af camera lucida sistlidne sommar utförde efter lef- 
vande exemplar. 

5) Zool. Anz. 1886., N:o 235. 


Mikrofaunistiska anteckningar. 143 


pansaret hos de af mig vid Esbo tagna exemplaren af 
Anurea cochlearis Gosse. var. carinata är indeladt, afvika 
pä ett karakteristiskt sätt frän den anordning af desamma, 
som Imhofs teckning') af hufvudformen af Anurea 
cochlearis (= longispina Imh.) utvisar och som är typisk 
äfven för de öfriga med polygonala fält försedda Anuraa 
arterna (t. ex. A. gvadridentata, curvicornis, testudo, serru- 
lata). Ryggen af pansaret, hvars form och taggutskott för 
öfrigt äro i allmänhet öfverensstämmande med Imhofs teck- 
ning, eger nämligen en köllik längsribba, som framtill delar 
sig dikotomiskt två gånger och baktill öfvergär i ändtaggen. 
Häri såväl som i öfriga afseenden öfverensstämma exx. från 
träsken i Kyrkslätt och vid Kuopio med dem, som före- 
komma i Finska viken. Pä bakre hälften af pansaret bildar 
ryggkölen ett kors med en tvärribba. I fälten har jag icke 
ens med stark förstoring kunnat upptäcka någon polygonal 
teckning utan endast en kornig struktur. Ändtaggen är 
icke fullt af kroppens längd, rak, mer eller mindre nedät 
riktad. Beträffande ventralsidan af kroppen, hvilken hos 
Anur&a cochlearis från sjöarna i Schweitz enligt Imhof är 
plan, får jag nämna, att den hos de af mig undersökta 
exemplaren från Esbo skärgård förefaller vara konkav i öf- 
verensstämmelse med Gosses definition af Anurea cochle- 
aris. Ett normalt exemplar visade sig ega följande dimen- 
sioner: Totallängden 0,26 mm., pansarets längd 0,14 mm., 
bredd 0,07 mm., höjd 0,06 mm., ändtaggens längd 0,09 mm., 
de två mellersta framtaggarnas längd 0,04 mm. — Kan- 
hända dock denna af mig såsom varietet betraktade form 
rätteligen bör betraktas såsom en skild art. 


1) Imhof, Studien zur Kenntniss der pelagischen Fauna der 
Schweitzerseen. Zool. Anz. VI Jahrg. 1883., N:o 147. 


Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica 17: 1891. 


De skandinaviskt-finska Acanthia- 
(Salda-Jarterna af saltatoria- 


gruppen. 
Af 
O. M. Reuter. 


(Meddel. den 7 Mars 1891.) 


I sin i många hänseenden förtjänstfulla Öfversikt af 
Sveriges Salda-arter indelar Thomson!) detta släktes för- 
sta sektion (de typiska Saldae) i tvenne hufvudgrupper, af 
hvilka den senare karakteriseras därigenom, att spetsen af 
membranens första cell i motsats till förhållandet hos den 
förra gruppen står i jämnbredd med andra cellens spets. 
Det är till denna hufvudgrupp äfven de arter höra, hvilka 
jag sammanfört i den efter den bland dem tidigast beskrifna 
allmänna A. saltatoria Linné ofvan kallade saltatoria- 
gruppen. 

De hithörande arterna bilda en ganska naturlig syste- 
matisk enhet, men tyvärr är den af Thomson angifna karak- 
teren illa vald. Vissa arter uppträda nämligen med membra- 
nen ganska reducerad, icke skjutande utöfver abdomens spets, 
och hos dessa är första cellens spets tydligt högre belägen 
än den andras; sä t. ex. hos exemplar af A. fucicola J. Sahlb. 


1) Opuscula entomologica IV, p. 403—409. Angående benämnin- 
gen Acanthia versus Salda se Reuter, Wiener Entom. Zeitung 1882. 


De skandinaviskt-tinska Acanthia-(Salda-)arterna. 145 


och c-album Fieb. Ofvan nämnda karakter är sålunda för 
dessa arter hällbar endast hos individer med väl utvecklade 
hemielytra eller hos s. k. makroptera exemplar !) och beror 
altså delvis hos dem pä den hos hemiptererna sä ofta uppträ- 
dande pterygopolymorfismen ?). 

Emellertid finnas andra hällbara karakterer, för att sär- 
skilja saltatoria-gruppen från öfriga. Stål har i sin Sy- 
nopsis Saldarum Sueciae 9) uppställt två väl karakterise- 
rade subgenera, Sciodopterus A. et S. och Chartoscirta Stål. 
Tvenne nya undersläkten kunna med lika skäl grundas å ena si- 
dan för de för sä väl Stål som Thomson obekanta A. alpicola 
J.S ahlb. (från Norge och Kola-halfön) och A. Trybomi J.Sahlb. 
(från Sibirien) samt å andra för A. borealis Stål och A. pilosa 
Fall. Det förra utmärker sig bland annat genom den för- 
sta membrancellen, hvilken likasom hos Sciodopterus med 
mer än basalhälften skjuter upp öfver den andras bas, men 
däremot icke uppnär dennas spets, samt genom de tjocka 
antennerna, hvilkas täthäriga andra led är icke eller knappt 
dubbelt längre än den första. Detta subgenus kallar jag 
Calacanthia. Det senare åter karakteriseras genom prono- 
tum, som afsmalnar framtill svagare än hos andra arter 
samt i spetsen är lika bredt som och till och med nägot bredare 
än hufvudet och har rätt tvär huggen framkant med trubbiga 
rätliniga hörn, äfvensom genom membranen, som typiskt ut- 
märkes af fem celler, i det vid basen mellan den tredje och 
fjärde finnes inskjuten en vanligen ungefär till midten af den 
senare näende triangulär cell, en karakter, som märkvär- 
digt nog hittills icke uppmärksammats af nägon författare. 
Undersläktet kallar jag Chiloxanthos. Alla de öfriga arterna 
kunna föras till Acanthia in specie och karakteriseras genom 


1) Äfven de makroptera exemplaren af den förra af Thomsons 
hufvudgrupper hafva näml. alltid första cellspetsen högre än den andra. 

?) Se Reuter, Remargues sur la Polymorphisme des Hemipteres 
i Annales de la Soc. entom. de France 1874, och Bidrag till kännedom 
om några Hemipterers dimorphism ij Öfv. af k. Svenska Vet. Akad. 
Förh. 1875. 

3) Öfv. k. Sv. Vet. Akad. Förh. 1868. 


10 


146 0. M. Reuter. 


fyrcellig membram, hvars första cell, likasom hos Chiloxan- 
thus, med basen är blott obetydligt eller aldrig med mer 
än tredje basaldelen utdragen fram om den andra. Från 
Chartoscirta afviker detta subgenus i likhet med föregäende 
genom mindre utskjutande ögon, framtill mindre starkt af- 
smalnande pronotum, hvars buckla bakut icke når öfver 
midten af disken och icke heller uppnår själfva sidoranden, 
och så vidare. 

Tämligen enstaka inom detta subgenus står A. latera- 
lis Fall, som afviker genom pronoti form, hvilken närmar 
sig den hos Chiloranthus, genom äfven i utranden hvita 
främre höftpannor, etc. 

Hos öfriga arter däremot äro de främre höftpannorna 
blott i bakranden eller alls icke hvita. 

Andra antennleden är mer än två och en half gång 
så lång som den första hos följande till Acanthia in 
specie hörande skandinaviskt-finska arter: bifasciata Zett., 
riparia Fall., scotica Curt., Sahlbergi Reut.') Hos de öfriga 
hvilka alla utgöras af mindre arter, är antennleden oftast 
endast dubbelt, nägon gäng nära tvä och en half gäng sä 
äng som den senare. 

Bland dem utmärkas A. marginalis Fall. och fennica 
Reut. (= costalis Thoms. nec Sahlb.) genom helt och häl- 
let matt kropp och hemielytra endast med gul sidorand, för 
öfrigt utan alla teckningar. 

Resten af arterna, hvilka nu bilda den ofvan sä kallade 
saltatoria-gruppen, hafva ätminstone hufvud, pronotum och 
skutell mer eller mindre starkt glänsande. Alla hafva en 
gul eller hvit droppfläck före clavi spets; ofvanför denna fin- 
nas hos mörka exemplar alltid en sammetssvart och ofvan- 
för midten af corii spetsrand en kilformig dylik fläck, hos 
några arter dessutom pä corium äfven andra sammetssvarta 
teckningar. 


1) Af dessa hafva bifasciata och riparia första membrancellens 
spets äfven hos länevingade exx. tydligt högre belägen än andra cel- 
p DS > y [] [=] od 
lens och kunna därför bilda en liten grupp för sig. 
[= p kun] 


De skandinaviskt-finska Acanthia-(Salda-)arterna. 147 


De till denna grupp hörande arter hafva länge utgjort 
ett crux entomologorum och en mängd olika åsikter hafva 
om dem gjort sig gällande. 

Fieber beskrifver i Die europäischen Hemiptera (1861) 
följande arter, som böra föras hit: xzanthochila Fieb., or- 
thochila Fieb., saltatoria L., marginella Fieb. (= var. af 
saltatoria!), arenicola Scholtz, c-album Fieb., melanoscela 
Fieb., pallipes Fabr. och brachynota Fieb. 

I sin Synopsis Saldarum Sveciae (1868) upptager Stål 
endast tre hithörande species frän Sverige, nämligen ortho- 
chila Fieb., saltatoria L. och den för Fieber obekanta mar- 
ginalis Fall, hvilken sistnämnda dock icke är den rätta 
Fallenska arten af detta namn, utan A. opacula Zett. 
(= costalis Sahlb. nec Thoms., marginalis H. S.). A 
pallipes Fabr. betraktar han endast såsom en större och 
ljusare tecknad färgvarietet af saltatoria. 

J. Sahlberg delar samma uppfattning i sin uppsats 
om Hemiptera Heteroptera samlade i Ryska Karelen 1), men 
beskrifver en ny, A. saltatoria närstående, men genom ,,myc - 
ket bredare, tätare guldpubescent kropp" skild art, som han 
kallar A. fucicola; därjämte anför han A. arenicola Scholt z 
säsom ny för området och beskrifver en ny varietet, c, af 
saltatoria med nästan enfärgadt svarta hemielytra, som han 
senare kallat var. apicalis. 

Thomson beskrifver i sin ofvan omnämnda Öfversikt 
(1871) sex hithörande arter, i det han påvisar att pallipes 
specifikt skiljer sig från saltatoria och därjämte uppställer 
en ny art, pelosella, utmärkt genom utstående här pä andra 
antennleden, och uppstående svart hårighet på hufvud, pro- 
notum och hemielytras inre del. De för pallipes anförda 
karakterer äro visserligen blott delvis hållbara, men Thomson 
tillkommer det förtjänsten af att ånyo hafva fäst uppmärksam - 
heten på den för denna och de därmed mest affina species ka- 
raktäristiska och från saltatoria afvikande teckningen på de 


1) Not. Skpts pro F. et FI. Fenn. Förh. XI (1870). 


148 0. M. Reuter. 


främre tibierna, hvilken tidigare redan 1860 framhållits äf- 
ven af Flor %). 

Emellertid beskref Douglas frän England yttermera 
i Entomologist's Monthly Magazin (1874) tvenne till denna 
grupp hörande arter, palustris och vestita, af hvilka den 
förra med hänsyn till tibiernas teckning beskrifves liknande 
pallipes, den senare lik saltatoria ; Douglas jämför den med 
stellata Curt. (= c-album Fieb.). Af dessa arter anföras 
af J. Sahlberg i hans Bidrag till det Nordenfjeldske Norges 
insektfauna 2) den förra såsom funnen vid Bodö i Norge, 
hvarvid äfven framhälles dess affinitet med pallipes. 

De af Douglas uppstälda arterna hafva emellertid icke 
aksepterats af senare författare. Sälunda indrages af Saun- 
ders i hans Synopsis of British Hemiptera (1876) *) palu- 
stris under pallipes och vestita, likasom fucicola (och mar- 
ginella Fieb.) under saltatoria. Också mellan pallipes och 
saltatoria har förf., enligt hvad han framhåller, icke funnit 
några särskiljande strukturkarakterer. 

I en uppsats i Januari häftet af Entomologist's Monthly 
Magazine, XVI (1880) har äfven jag uttalat min tvekan be- 
träffande de af Douglas uppstälda arternas själfständighet 
och påpekat att A. vestita, om icke egen art, borde föras 
till pallipes och icke till saltatoria, en uppfattning, som dock 
icke heller visat sig riktig. 

I sin Synopsis des Hemipteres-Heteropteres de France 
(1880) upptager Puton af denna grupp nio arter, af hvilka 
ingen ny. Beträffande palustris D ougl., vestita Dougl. och 
fucicola Sahlb. anser han att de endast äro föga viktiga 
varieteter af saltatoria L., men framhäller tillika i en not, 
att jag meddelat honom den förmodan att vestita vore att 
betraktas såsom en längvingad form af c-album. A. pilo- 
sella Thoms. uppfattar han säsom en varietet af pallipes. 
Den af Flor först upptäckta och äfven af Thomson och mig se- 
nare framhällna olikheten i de främre tibiernas teckning mellan 


!) Die Rhynchoten Livlands I. 
2 Christiania Videnskabssellskabs Forhandlinger 1880, N:o 9. 
8) Transact. Entomol. Soc. 1876, p. 125. 


De skandinaviskt-finska Acanthia-(Salda-)arterna. 149 


saltatoria m. fl. a ena samt pallipes m. fl. a andra sidan 
anser han icke hafva den beständighet, som vi velat till- 
mäta densamma, och anför att han frän Vogeserna eger 
en saltatoria med tibierna tecknade säsom hos pallipes. 

Sin ofvan relaterade uppfattning har han bibehållit 
äfven i tredje upplagan af Catalogue des Hemipteres de la 
faune palearctigue (1886), i hvilken han dessutom indrager 
äfven arenicola såsom en varietet under pallipes. 

I sin Enumeratio Hemipterorum Gymnoceratorum Fen- 
niae (1881) !) fasthäller J. Sahlberg saltatoria, fucicola, pal- 
lipes, pilosella och arenicola säsom skilda arter och säger sär- 
skildt, att den sistnämnda: ,är betydligt snabbare i sina rörelser 
och gör längre skutt än pallipes Fabr., från hvilken den är väl 
skild.“ En ny art, lapponica, uppställes närmast orthochila. 
Därjämte tilläggas till den finska faunan c-album Fieb. och 
melanoscela Fieb.; vestita Dougl. betraktar han som den 
förras längvingade form. 

I en uppsats öfver sibiriska Hemiptera ?) har jag yt- 
termera beskrifvit en ny art, A. dubia, från Sibirien, Lapp- 
marken och Kyska Karelen; denna har jag dock numera 
funnit sammanfalla med den ofvan nämnda vestita Dougl. 

I mina Adnotationes Hemipterologicae (1890)3) har 
jag slutligen framställt äfven några strukturskilnader mellan 
saltatoria, pallipes och pilosella, tramhällit arenicolas art- 
rätt och yttermera påpekat den viktiga, af Puton ifräga- 
satta färgkarakteren från framtibierna, omnämnande tillika 
att det af denna förf. omtalade exemplaret af saltatoria 
från Vogeserna vid undersökning visat sig äfven på andra 
grunder utom tibiernas teckning vara en äkta pallipes. A. 
lapponica J. Sahlb. har jag ansett för en mer kortvingad 
saltatoria samt beträffande palustris anfört, att den icke kan 
föras till saltutoria, utan till pallipes. 

Af ofvanstående historik framgår, hvilka olika uppfatt- 
ningar gjort sig gällande beträffande de till saltatoria-grup- 
pen hörande arterna. 

J 1) Se "Meddel. Soc. F. et Fl. Fenn. VII. 
2) Ofvers. Finska Vet. Soc. Förh. XXVI (1833). 
3) Revue d’Entomologie IX, p. 248 fl. 


150 0. M. Reuter. 


Jag har numera underkastat ett rikhaltigt material af 
dessa arter en ingäende undersökning och ber att här fä 
meddela det resultat, till hvilket jag kommit särskildt angä- 
ende de till den skandinaviskt-finska faunan hörande. 

Härvid bör till en början framhällas de kroppsdelar, 
hvilka hos ätskilliga arter variera och frän hvilka karakte- 
rer därför icke med någon framgång kunna hämtas, hvarför 
äfven de som af författarne anförts från dessa icke kunna 
tillmätas någon betydelse. Detta gäller i främsta rummet 
pronoti sidor, i det pronotum hos samma art kan vara mer 
eller mindre transverselt samt ega sidorna mer eller mindre 
bågböjda eller raka. Detta är isynnerhet fallet hos opacula och 
saltatoria, men äfven, om än i mindre grad, hos flere andra 
species. Båda könen kunna i detta hänseende variera och 
variationen, hvad sidornas buktning beträffar, synes icke ens 
alltid beroende af flygapparatens utveckling. Vidare är an- 
tennernas andra led hos en del arter till sin längd tydligt 
varierande, i det den än är knappt två gånger, än tydligt nå- 
got mer än två gånger längre än den första; äfven växlar 
den till färg, i det den hos flere arter är än blott i spetsen, 
än helt och hållet gul, ytterst sällan däremot hos dessa ar- 
ter helt svart. Nästan karakteristisk för några arter är dock en 
tendens hos andra leden att normalt uppträda helt gul. Hos 
en del arter varierar hemielytrernas färg i hög grad, i det 
de ljusa teckningarna än kunnna i möjligaste mån reduce- 
ras, så att de nästan försvinna (t. ex. hos pallipes), än åter 
utvidgas så att de helt och hållet taga öfverhand. Slutligen 
varierar äfven tätheten af den tilltryckta guldgula pube- 
scens (c-album, fucicola), som stundom hos samma art kan 
vika för en gråaktig, bly- eller nästan silfverglänsande (pal- 
lipes, arenicola). 

Säsom konstanta har jag däremot funnit de karakterer, 
hvilka kunna hämtas från bildningen af pronoti spets och 
framkant (sidorna strax invid framringen), främre tibiernas 
teckning, glansen hos täckvingarna och anordningen af de- 
ras sammetssvarta fläckar, den utstående behåringen på an- 
tennernas andra led och på kroppens öfre yta, och i viss 


De skandinaviskt-finska Acanthia-(Salda-)arterna. 151 


män längdförhällandet mellan tredje och första samt fjärde 
och tredje antennleden (i de flesta fall). 

Osäkra och till sitt värde tvifvelaktiga synas mig de 
karakterer, hvilka hänföra sig till artens allmänna statur, 
dess längd och bredd-proportioner, emedan dessa kunna 
bero pä flygapparatens större eller mindre utveckling och 
hemielytrernas däraf beroende starkare eller svagare afrund- 
ning. Beträffande dessa karakterer längre fram vid respek- 
tive arter. 

Med ledning af ofvan anförda synpunkter har jag an- 
sett mig för närvarande kunna säsom tillhörande värt fauna- 
omräde särskilja tio arter, likväl med en viss reservation 
beträffande par af dem. 

Pä grund af pronoti struktur (dess spets och framrand) 
sönderfalla dessa i tvenne afdelningar. 

Den förra utmärkes därigenom, att pronoti sidor lik- 
formigt afsmalna emot spetsen, till hvars ringformiga 
afsnörning de listformigt ansluta sig utan att utanför denna 
bilda något framhörn, framranden blir härigenom betydligt 
smalare än hufvudet. Hos denna grupp äro främre tibierna 
vid basen och spetsen svarta, i midten utan teckning eller 
med en mörkare ring eller med ett brunt eller svart längd- 
streck på främre (eller yttre) kanten, hvilket är lika långt 
aflägset från den svarta basen som från spetsen; blott hos 
opacula och c-album (vestita) finnes stundom på främsta ti- 
bierna en ytterst fin brun linie, som går ända upp till basen. 
Till täckvingarnes teckning öfverensstämma hithörande arter 
äfven i hufvudsak. Alla hafva sålunda i främre tredjedelen 
af corii inre fält en mer eller mindre tydlig ocellformig teck- 
ning samt i sidofältet tre efter hvarandra ställda gula 
droppfläckar, af hvilka den sista stundom är rent hvit; öf- 
riga teckningar variera. 

Den senare gruppen åter karakteriseras genom prono- 
tum, hvars sidor strax förr än de nå framringen plötsligt 
nästan trubbvinkligt böjas inåt och sålunda bilda mer eller 
mindre tydliga hörn på hvardera sidan om ringen; framran- 
den eller spetsen tvärs öfver hörnen är härigenom lika 


152 0. M. Reuter. 


bred som hufvudet. De främre tibierna utmärkas i sin 
främre (eller yttre) kant genom ett ända frän basen längt 
utöfver midten draget svart streck och svart spets. Täck- 
vingarnas teckningar stöta vanligen i hvitt eller smutsigt 
hvitgult och hafva stark tendens att sammanflyta, men kunna 
äfven stundom vara i hög grad reducerade. 

Till den förra gruppen höra: orthochila Fieb., salta- 
toria L., fucicola J. Salhb., c-album Fieb., melanoscela 
Fieb. och opacula Zett. 

Till den senare: palustris Dougl., pallipes Fabr., pi- 
losella Thoms. och arenicola Scholtz. 

Af de till den förra gruppen hörande igenkännes 

A. orthochila Fieb. pä sin andra antennled, hvilken all- 
tid är mer än tvä, nära pä tvä och en half gäng längre än den 
första och försedd med enstaka ganska långa utstående här; 
fjärde leden längre än tredje; pronotum nägot bronsglän- 
sande, hemielytra med åtskilliga sammetssvarta fläckar, de- 
ras sidorand endast före spetsen med en gul fläck; tibier 
blott vid basen och spetsen svarta; främsta höftpannornas 
bakrand bredt hvit. 

Främre tibierna hafva dessutom ett midtelstreck pä 
sin främre (eller yttre) rand hos följande arter, hvilka alla 
sakna utstående borst pä andra antennleden och hafva höft- 
pannorna enfärgadt svarta eller i bakranden ytterst smalt 
hvita; deras hemielytra hafva sidoranden tecknad med ett 
gult streck ungefär i midten och ett annat kortare sädant 
före spetsen (detta saknas stundom). Sidorandens främre 
streck sammanflyter typiskt icke eller högst obetydligt med 
de båda tillgränsande gula fläckarna pä sidolältet hos A. 
saltatoria Linn. och fucicola J. Sahlb., af hvilka 

A. saltatoria Linn. afviker genom sin aflånga, starkare 
ovala kroppsform och därigenom att första antennleden är 
blott obetydligt kortare än den tredje, hvilken äfven är litet 
kortare än fjärde ; andra leden är 3/, — knapt dubbelt längre 
än första, pronotum är starkare transverselt med basen 
dubbelt eller vanligen något mer än dubbelt bredare än huf- 
vudet, sidoranden %/, — ?/, — nästan dubbelt kortare än 


De skandinaviskt-finska Acanthia-(Salda-)arterna. 153 


bakranden ; förutom de hos saltatoria-gruppen alltid typiska 
sammetssvarta fläckarna finnas på corium åtskilliga andra 
sådana; 

A. fucicola J. Sahlb. (= lapponica J. Sahlb.), hvilken jag 
länge varit böjd att anse endast säsom en nordlig, mer kort- 
vingad form af saltatoria, synes dock vara skild icke blott 
genom sin bredare, i synnerhet hos honan nästan ovala eller 
ägglormiga (icke äggrunda) kropp, i det den icke är mer 
än högst tvä gänger sä läng som den oftast bakom midten 
belägna högsta bredden; membranen öfverskjuter icke eller 
högst obetydligt abdomens spets (ocksä af saltatoria finnas 
exemplar med lika förkortade hemielytra, men dock af tyd- 
ligt mer oval statur); dessutom synes tredje antennleden 
vara längre i förhållande till den första, som är 1/4 — Us 
kortare, hvaremot de tvä sista lederna äro lika länga, äfven 
andra leden synes vara litet mer än dubbelt sä lång som 
den första och är oftast helt och hället gul, hvilket jag al- 
drig sett vara fallet hos saltatoria; pronoti bakrand är min- 
dre än dubbelt bredare än hufvudet och dess sidorand litet 
mindre än tvä gänger eller högst tvä gänger kortare än bak- 
randen; hemielytra hafva sällan andra än de tvä typiska, 
tidigare anförda sammetssvarta fläckarne utpräglade (dock 
förhåller sig ett ex. såsom saltatoria). Hos par exemplar 
sammanflvter sidorandens främre streck med sidofältets invid 
liggande gula punkter, hvarigenom teckningen liknar den 
hos den lika korta och breda c-album, men förbindelsen 
mellan teckningarna är smalare och pronotum bredare, mer 
transverselt och vanligen försedt med tydligare bägböjda 
sidor. 

Till ofvanstäende art hänför jag pä grund af typexem- 
plaren äfven A. lapponica J.Sahlb., men vill yttermera fram- 
hälla att jag, oaktadt de olikheter jag tyckt mig kunna uppvisa, 
likväl icke är fullt förvissad om huruvida icke fucicola endast är 
en form af saltatoria. Tills vidare anser jag dock bäst att hälla 
dem ätskils, tills undersökning ute i naturen möjligen i denna 
fråga kan fälla ett bestämdt utslag. 

Hos A. c-album Fieb. sammanflyter sidorandens främre 


154 0. M. Reuter. 


strimma med de invid liggande gula tämligen utvidgade fläc- 
karne pä corium till en enda teckning, af hvilkens bäda inät gä- 
ende skänklar ätminstone den öfre när ända till hufvudnerven 
och där sammanträffar med den ocellformiga teckningen. Hos 
denna art är den tredje antennleden tydligen längre än hos sal- 
tatoria, i det första leden är !/, eller oftast ?/, kortare än tredje; 
vanligen är äfven andra leden tydligt litet mer än dubbelt 
sä läng som första och mycket ofta hel och hällen gul, de 
två sista lederna äro oftast nästan lika långa. Af denna 
art finnas två former, hvilka förhålla sig med atseende på 
sin allmänna statur till hvarandra ungefär på samma sätt 
som saltatoria och fucicola, i det forma macroptera eller 
var. vestita Dougl. (= dubia Reut.) är aflångt-oval, har 
starkare transverselt pä tvären nästan halfmänformigt pro- 
notum med starkare bägböjda sidor, sidoranden är omkring 
2/, kortare än basalranden, som är dubbelt eller tydligt mer 
än dubbelt sä bred som hufvudet; sidorandens främre streck 
pä corium är nästan alltid genom en fin längs yttersta ran- 
den löpande gul linie förenad med det bakre; det främre 
strecket sammanflyter med invidliggande fläckar på sidofältet 
till en enda teckning, hvilkens båda skänklar nå till huf- 
vudnerven och ocellfläcken och sålunda bilda en större gul 
fläck med svart fläck eller punkt i disken; bakre strecket 
sammanflyter ofta med invid liggande fläck på sidofältet, 
understundom sammanbindes främre tibiernas midtelstrimma 
med den svarta basen (på grund af sådana exemplar an- 
såg jag fordom denna form stå närmare pallipes, hvarifrån 
den dock alviker genom pronoti struktur och den kon- 
stanta teckningen på täckvingarna). Från denna skiljer sig 
forma brachyptera eller den typiska 

A. c-album Fieb. (=>? stellata Curt.) endast genom sin 
bredt ovala eller nästan ovala statur, beroende på de kor- 
tare täckvingarna; denna form är nämligen knapt dubbelt 
så lång som bred: pronotum är mindre transverselt med 
räta eller ytterst svagt buktiga sidor, sidoranden dubbelt 
eller blott ®/- kortare än bakranden, som allra högst är 


dubbelt så bred som hutvudet; corii utkant är starkare bäg- 


De skandinaviskt-finska Acanthia-(Salda-)arterna. 155 


böjd och af den gula sidoteckningen, som bildas af sido- 
randens främre streck och invid liggande fläckar pä sido- 
fältet, när vanligen endast den öfre bredare skänkeln till 
hufvudnerven. 

Om sammanhörigheten af vestita och c-album är jag nu- 
mera fullt öfvertygad, sedan de båda formerna flere gånger 
blifvit funna tillsamman i naturen. 

En skild underafdelning bildar 

A. melanoscela Fi e b., hvilken från alla föregående afviker 
genom sina rent hvita starkt utvidgade teckningar pä hemielv- 
tra, vanligen ett tvärband öfver corii yttre framdel till ocell- 
fläcken och en tvärfläck före spetsen (smärre droppfläckar 
onämnda), därigenom påminnande om de med pallipesförvandta 
arterna. Jag har äfven sett utländska exemplar, som utan tvif- 
vel tillhöra denna art och på hvilka Fieber i tiden grundat 
sin brachynota, hvilka visa samma slags variationssätt med 
hänsyn (ill hemielytras färgteckning, som pallipes. De visa 
emellertid närmare affinitet med saltatoria genom pronoti 
struktur; de främre tibierna äro antingen blott i basen och 
spetsen svarta eller ock hafva dei midten en brun ring, 
omslutande hela omkretsen, antennernas fjärde led är tydligt 
längre än den tredje: pronoti sidorand är dubbelt kortare 
än bakranden, som knapt är dubbelt sä bred som hufvudet; 
corii ocellformiga fläck försedd med sammetssvart disk; 
kroppsformen oval, tämligen starkt afsmalnande framtill och 
baktill; pronoti framrand tydligt smalare än hufvudet. 

En annan liten underafdelning representeras hos 
oss af 

A. opacula Zett. (= costalis F. Sahlb. nec Th om s.), 
hvilken har främre tibierna antingen blott i basen och spet- 
sen svarta eller ock därjämte försedda med en fin från ba- 
sen utgående brun linie längs främre (= yttre) kanten, 
och för öfrigt afviker från alla föregående genom sin smala 
aflångt ovala kropp; antennernas andra led är alltid hel och 
hållen svart; clavus är hel och hållen sammetssvart eller 
blott längs själfva suturen emot corium helt smalt glänsande, 
vid spetsen bärande den sedvanliga gula droppfläcken; corii 


156 0. M. Reuter. 


sidorand, utom vid basen och i spetskanten, gul, blott yt- 
terst sällan i tredje spetsdelen afbruten af svart, för öfrigt 
varierar corii längdstrimmiga gula teckning. Varierar myc- 
ket till storlek och äfven till pronoti form. Den större va- 
rieteten, som vanligen har bredare, framtill mindre afsmal- 
nande pronotum med mer afrundade sidor och mera gul- 
strimmiga täckvingar, kallar Puton var. marginella Fieb. 
Fiebers beskrifning pä denna art strider dock emot en sä- 
dan uppfattning och ett af honom bestämdt exemplar har 
visat sig vara endast en varitetet af A. saltatoria L. 

Äterstär ännu att redogöra för de fyra till den se- 
nare, ofvan karakteriserade gruppen hörande A. palustris, 
pallipes, pilosella och arenicola. Alla de hithörande arterna 
öfverensstämma i täckvingarnas stora färgföränderlighet och 
afvika därigenom frän de närmast saltatoria grupperade ar- 
terna. Äfvenledes finner man aldrig hos dem andra sam- 
metssvarta fläckar, än den ofvanför clavi ljusa droppfläck 
belägna och den kilformiga ofvanför corii bakrand, hvilken 
likasom hos föregående grupp vanligen bär ett ljust streck; 
denna senare fläck är otydlig hos varieteterna med nä- 
stan hvitt corium, sådana de förekomma af alla hit hö- 
rande arter. 

En art, om hvilkens arträtt jag i det längsta varit 
tveksam, är 

A. palustris Dougl. Den synes mig emellertid afvika från 
de öfriga genom sin bredare och kortare statur och de full- 
komligt matta, icke det minsta glänsande täckningarna, hvil- 
kas gula (icke hvita) teckningar hos den typiska formen på- 
minna om dem hos A. saltatoria, ehuru vanligen mer reduce- 
rade; antennernas tvä sista leder äro nästan lika länga. Den 
ljusvingade varieteten /sordidipennis mihi), som jag tagit i 
Skotland, afviker från en dylik af pallipes (dimidiata Curt.) 
knappast genom annat än mindre storlek och kortare oval 
kroppsform. Ofvanstäende art kan i ingen händelse föras 
till saltatoria, från hvilken den konstant afviker genom pro- 
noti struktur, främre tibiernas teckning och genom täck- 
vingarna, som sakna andra än de tvä för alla hithörande 


De skandinaviskt-finska Acanthia-(Salda-)arterna. 157 


arter lika typiska sammetssvarta fläckarna (se ofvan). Till 
denna art torde böra föras J. Sahlbergs A. saltatoria var. 
apicalis (enligt ett typexemplar). 

Mer än hos nägon annan hithörände art varierar täck- 
vingarnes färg hos 

A. pallipes Fabr. Denna är tämligen bredt aflängt oval, 
de två sista antennlederna lika långa, täckvingarna isynner- 
het hos de mörka varieteterna tydligt svart oljeglänsande. 
Den mörkast färgade varieteten är luctuosa Westh., hvilken 
onekligen hör hit redan pä grund af tibiernas teckning; co- 
rii sidorand är hos denna helt svart, sidofältet bakom mid- 
ten försedt med tvä smutsgula efter hvarandra stälda dropp- 
fläckar, öfriga teckningar mer eller mindre otydliga. Den 
typiska varieteten åter utgöres af ocellata Costa, hvilken 
har corii sidorand försedd med de sedvanliga strecken, öf- 
riga teckningar äfven något påminnande om dem hos salta- 
toria, men smutsigt hvita och mindre skarpt begränsade, 
ofta äro de starkt utvidgade och visa stor tendens att sam- 
mantlyta; detta eger äfven rum hos var. confluens mihi, 
som har clavi spets, ett bredt tvärband öfver framdelen af 
corium räckande ända till clavi sutur och där nedåt utdra- 
get ända till dennas spets samt en stor tvärfläck vid spet- 
sen hvita; längst gängen är denna varjationstendens hos 
var. dimidiata Curt. med dess förutom vid basen och in- 
randen” mer eller mindre rent hvita eller smutsigt hvitgula 
corium. Denna sistnämnda färgteckning är den typiska hos 

A. pilosella Thoms., som skiljes från föregående genom 
de utstäende hären pä andra antennleden samt den uppstäende 
svartbruna ludden pä hufvud, thorax, skutell och täckvin- 
garnes inre del. Möjligen kunde denna anses vara, säsom 
Puton menar, blott en härigare varietät af föregående, men 
jag har funnit att dess fjärde antennled är nägot längre än 
tredje, hvilket ej är fallet hos pallipes. 

De mörkare tecknade varieteterna af 

A. arenicola Scholtz äro lätta nog att skilja från båda 
föregående arter genom de matta täckvingarna med det 
breda hvita tvärbandet öfver främre delen af corium; äfven 


158 0. M. Reuter. 


Ofriga teckningar äro renare hvita och skarpare markerade, 
än hos pallipes. Ocksä af denna art finnes emellertid en med 
var. dlimidiata af pallipes analog varietet, var. simulator 
mihi, hvilken är ytterst svår att särskilja från den sist- 
nämnda. Dock synes den vara nägot bredare och försedd 
med finare svart pubescens pä hemielytra; dessutom har 
den, likasom hufvudvarieteten, inre randen af baktibierna 
kecksvart, under det baktibierna hos pallipes och öfriga hit- 
hörande typiskt, utom vid bas och spets, äro i hela omkret- 
sen gula (likväl har jag sett par exemplar af pallipes, som 
haft dem helt och hållet svarta, blott med undantag af en 
liten ring före spetsen). Sista antennleden hos arenicola 
är lika lång som eller nästan helt litet kortare än den tredje. 
Jag anser cmellertid denna art utan tvifvel specifikt skild 
från pallipes, så svår skilnaden under vissa omständigheter 
än är att specificera, men jag har flere gånger varit i till- 
falle att konstatera den äfven af J. Sahlberg anförda 
biologiska karakteren, att den är snabbare i sina rörelser 
än pallipes, gör längre skutt och tager lättare till vingarne 
än denna. 

Jag har i ofvanstående icke gifvit några utförligare be- 
skrifningar öfver de till den kritiska saltatoria-gruppen hö- 
rande arterna, utan hufvudsakligen framhållit de till stor 
del hittills obeaktade karakterer, jag vid min granskning 
af dem funnit bidraga till deras ätskiljande och till en i min 
tanke riktigare uppfattning af deras inbördes förvandtskap. 
Jag förmodar att dessa emellertid skola vara tillfylles gö- 
rande. Såsom synes afviker min uppfattning i mångt och 
mycket från den, som senast af andra uttalats i ämnet, 
särskildt af Puton i hans Catalogue des Hemipteres. 

Ännu mä nägra uppgifter meddelas om de hithörande 
arternas utbredning inom det skandinaviskt-finska omrädet. 

1. A. orthochila Fieb. Norge: pä Dovre och i Salt- 
dalen; Sverige: enligt Thomson ej sällsynt från Skåne till 
Lappland; Finland: ej sällsynt ända upp till Muonioniska och 
Kantalaks; Tschapoma (Kihlman); Kola (Envald). 

Lefver bland mossa på bärg och fältbackar. 


De skandinaviskt-finska Acanthia-(Salda-)arterna. 159 


2. A. saltatoria Linn.: Allmän öfver hela omrädet. 
Lefver såväl vid hafsstranden som pä fuktiga ställen 
inne i landet. 


3. A. fucicola J. Sahlb.: Funnen i Ryska Karelen och 
Ryska Lappmarken (Ponoj), vid Hvita hafvets stränder; äf- 
ven tagen vid Muonioniska. 

Lefver enligt J. Sahlberg under Fucus vid hafsstrand; 
men äfven inne i landet vid sjö- och flod-bräddar. 


4. A c-album Fieb.: Blott funnen i Finland, hvarest 
den tagits hufvudsakligen i Ryska Karelen (Svir, Gorki, Haapa- 
nava). Den är äfven funnen vid Raivola af J. Sahlberg, 
vid stranden af Kemijärvi och i Ryska Lappmarken af 
Envald. 

Lefver pä sandblandad lerjord vid flodstränder. 


5. A. melanoscela Fieb.: Äfvenledes funnen endast i 
Finland, nämligen i Ladoga-Karelen (Ruskeala, J. Sahlberg). 
Högst sällsynt. 

Lefver, enligt J. Sahlberg, pä fuktig kalkjord. 


6. A. opacula Zett. Norge: Ringerike och Dovre; Sve- 
rige: enligt Stål öfver hela området; Finland: likaså, ända 
upp till Muonioniska. 

Lefver vid fuktiga hafs- och sjöstränder, i synnerhet på 
gungtly, äfven pä kärrmark inne i landet. 


- 


(. A. palustris Dougl. Funnen i Norge vid Bodö (J. 
Sahlberg) och i Finland i Ryska Karelen (dens.) Högst 
sällsynt. 


8. A. pallipes F. Utbredd öfver hela omrädet. 
Lefver hufvudsakligen pä sandiga sjö- och hafsstränder. 


9. A. pilosella Thoms. Funnen i Sverige i Skåne och 
vid Stockholm; Finland: Älands- och Åbo skärgård; äfven 
i Nyland (Mäklin). 

Lefver, såsom det synes, uteslutande vid hafskusten. 


160 0. M. Reuter. 


10. A arenicola Scholtz. Norge: pä Dovre; Sverige: 
från Skåne till Lappland; Finland: i sydligare delen, nord- 
ligast vid Parikkala och Kexholm. 

Lefver pä sandiga stränder, sä väl vid floder och in- 


sjöar, som vid hafskusten. 


Ofvanstäende arters synonymik gestaltar sig sälunda: 


m 


A. orthochila Fieb. 
saltatoria Panz. 
luteipes Flor. 

A. saltatoria Linn. 
litoralis Fabr. 
bimaculata Latr. 
zosterae A. et S. 
marginella Fie b. 

A. fucicola J. Sahlb. >) 
saltatoria var. Saund. 
lapponica J. Sahlb. 

4. A c-album Fieb. 

? stellata Curt. 

arenicola Flor. 

forma macroptera: 

vestita Doug). 

saltatoria var. Saund. 
dubia Reut. 


O 


Öd 


5. A melanoscela Fieb. 
pallipes var. Flor. 
brachynota Fieb. 

6. A. opacula Zett. 


costalis F. Sahlb. 


marginalis H. S., Flor. 
var, marginella Put. 

7. A. palustris Dougl. 
pallipes var. Saund. 
saltatoria var. Put. 
pallipes var. Reut. 
var. sordidipennis Reut. 

8. A. pallipes Fabr. 
? pellucida Goeze. 
? littoralis Schr. 
saltatoria Pan z. 
striata Latr. 
marginalis Turt. 
saltatoria var. Stäl. 
var. luctuosa Westh. 
var. ocellata Costa. 
var. confluens Reut. 
var. dimidiata Curt. 
Dicolor Costa. 

9. A. pilosella Thoms. 
pallipes var. Put. 

10. A. arenioola Scholtz. 
pallipes var. Put. 


*) An forma brachyptera praecedentis? 


Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica 17: 1891. 


Thysanoptera, 
funna i finska orangerier. 
Af 
O. M. Reuter. 


(Meddel. den 7 Mars 1891). 


Sedan läng tid tillbaka har en till ordningen Thysa 
noptera hörande art, beskrifven af Bouch6 (Naturgeschichte 
I. p. 206) under namn af Thrips haemorrhoidalis och af H a- 
liday (Entom. Mag. III, p. 445) såsom Heliothrips adonidum 
varit väl känd säsom en af de farligaste fienderna för väx- 
terna i de europeiska orangerierna, i hvilka Bouch6 förmo- 
dar att den införts med växter frän Amerika (?). Heeger re- 
dogör (Sitzungsber. d. Math.-Naturw. Classe d. Ak. d. Wis- 
sensch. in Wien IX, p. 473 ff.) utförligt för dess förekomst 
i Wiener-orangerierna, hvarest den hela året igenom lefde i 
mängd pä undre sidan af bladen af de frän Indien härstam- 
mande Ficus retusa och Begonia zebrina, genom sina tal- 
rika sting förorsakande bladens förvissnande och affallande. 
Honorna lägga sina ägg mestadels enstaka längs medelner- 
ven pä bladens undre sida. Från de hvita äggen utvecklas 
inom nio dygn till en början grönaktigt gula, men senare 
rödaktig gula larver, som inom lika länga tidrymder un- 
dergä tre hudömsningar. Efter den tredje förvandlas de 
till nymfer, känspaka genom de tillbakaslagna antennerna 
och de nästan till halfva abdomen räckande vingslidorna, 

11 


162 0. M. Reuter. 


För öfrigt likna nymferna larverna, äro dock mindre rörliga, 
än dessa, och intaga ingen föda, enär deras kropp är helt 
och hållet öfverdragen af en sluten hudhinna. 

Något senare (ibid. XIV) beskrifver Heeger en annan 
art från Wiener-orangerierna, hvilken han efter dess närings- 
planta kallar Heliothrips dracaenae. Under benämningen 
Thrips dracaenae beskrifves denna art fyra år därefter (1858 
i Melanges biol. du Bull. Phys. Math. de P'Acad. imp. d. Scien- 
ces de S:t Pétersbourg, II, p. 628 ff.) af Regel, som funnit 
den i orangerier i S:t Petersburg, hvarest den anställde 
svåra härjningar på växterna och isynnerhet på Dracaena- 
arterna i de varma växthusen, i det den genom sina sting 
på bladens undre sida föranledde dessas förvissnande och 
slutliga affallande. Larven är såsom helt ung hvit, senare 
gul-hvit. 

Vid ett af sällskapets möten, den 10 april 1880, före- 
visade jag ett exemplar af denna art, som då blifvit funnet på 
växter i boningsrum härstädes af numera v. häradshöfding B. 
Wasastjerna, hvilken senare meddelat mig ytterligare några 
exemplar, tagna under samma förhållanden på Dracaena- 
arter. 

I september 1883 erhöll jag af professor J. A. Palmén 
några exemplar af en annan Thrips, som han funnit talrik 
på en i boningsrum växande hvit Crinum, från hvilken äf- 
ven några individer vandrat öfver till en Arum. De sögo 
på bladens undre sida eller på eljes skyddade ställen. En 
närmare undersökning visade att denna art var väl skild så- 
väl från dracaenae, som från den då ännu icke hos oss funna 
haemorrhoidalis. Jag uppställde den tills vidare i min sam- 
ling under benämningen femoralis n. sp. 

Nägot senare upptäcktes äfven H. haemorrhoidalis pä 
växter i boningsrum i Helsingfors af herr H. Wasastjerna 
och värterminen 1890 erhöll jag flere exemplar mig tillsända 
af doktorn frih. E. Hisinger, som i bref meddelade att denna 
art uppträdt i hög grad ödeläggande pä växterna i hans 
orangerier pä Fagervik. 

Vid ett besök i de Sinebrychoff'ska orangerierna här- 


Thysanoptera funna i finska orangerier. 163 


städes under samma vär upptäckte jag slutligen där alla tre 
arterna. Af dem förekommo dracaenae och femoralis bäda 
talrika pä flere olika växter, säsom Dracaena, Ficus, Pan- 
danus, samt haemorrhoidalis vida sparsammare pä Ficus. 

Svärt torde vara att pä grund af de växter, dessa arter 
i orangerierna besöka, med säkerhet sluta till deras egent- 
liga hemland. Nämnas mä att jag genom den amerikanske 
entomologen Pergande erhällit säväl H. dracaenae som H. 
haemorrhoidalis från Förenta Staterna, där de dock antagli- 
gen, likasom i Europa, förekomma blott i drifhusen. H. fe- 
moralis, af hvilken jag tillställt honom exemplar, har han 
förklarat vara en för honom dittills obekant art (n. sp.) 

Då det äfven för icke-entomologen kan vara af in- 
tresse att känna de olika Thysanopter-arterna, hvilka upp- 
träda säsom fiender till vära orangeri- och kruk-växter, mä 
här nedan öfver dem meddelas jämte de latinska diagno- 
serna äfven beskrifningar pä svenska. 

De till ordningen Thysanoptera hörande insekterna äro 
alla små arter af en smal och slank kroppsform och i fullt 
utbildadt tillstånd försedda med fyra, smala, åtminstone i 
bakranden med talrika långa hår befransade vingar, hvilka 
under hvilan ligga långsåt abdomens öfre sida, på så 
sätt att de främre något fastare och hårdare täcka de bakre. 
Högst karakteristisk är bildningen af benens fotleder, hvilka 
äro två till antalet. Den första är aflångt oval, den andra 
åter vid basen omgifven af ett klufvet hölje, ur hvilket nedåt 
utträder en rörlig, fullständigt obeväpnad blåsa, som i 
stället för klor förhjälper djuret att fästa sig vid de föremål, 
på hvilka det uppehåller sig. 

Ordningen sönderfaller i två familjer, Tubulifera och 
Terebrantia, af hvilka den senare, dit de ofvan anförda ar- 
terna höra, karakteriseras däraf att honans yttre könsappa- 
rat består af en af fyra valvler sammansatt såg. 

Nämnda familj har delats i flere genera. De i oran- 
gerierna hos oss lefvande arterna tillhöra alla släktet Helio- 
thrips Halid., hvars diagnos här nedan följer. 


164 0. M. Reuter. 


Genus Heliothrips Halid. 


Corpus interdum totum opacum et distincte elevato- 
reticulatum, semper tamen capite thoracegue opacis; capite 
transverso rotundato-guadrangulari, parte postoculari oculo 
aegue longa; oculis fortiter granulatis; ocellis tribus, sat mag- 
nis; antennis articulo secundo primo paullo longiore, fere 
aegue crasso ac longo, tribus seguentibus hoc multo graci- 
lioribus, a basi tenui versus apicem clavatis, sexto obconico 
quarto saltem duplo breviore, praecedentibus obscuriore, ul- 
timis tribus setam formantibus; pronoto transverso, guadran- 
gulari, capite paullo latiore, basi ac apice aegue lato, late- 
ribus leviter rotundatis; mesonoto pronoto paullo longiore et 
saltem !/, latiore; metanoto mesonoto angustiore, lateribus 
leviter sinuatis; alis structura variantibus; pedibus brevibus, 
omnibus fere aeque longis, solum posticis nonnihil longiori- 
bus; abdomine tusiformi. 

De hithörande arterna skiljas frän de öfriga genom sin 
mattfärgade eller opaka kropp, som ätminstone pä hufvud 
och mellankropp saknar all glans; stundom är detta fallet 
äfven med bakkroppen, som dä i likhet med den öfriga de- 
len är tätt upphöjdt retikulerad. Hufvudet är utdraget ba- 
kom ögonen till lika längd med ögonen själfva. Första mel- 
lankroppssegmentet är litet bredare än hufvudet och andra 
segmentet åtminstone !/, bredare än första. Vingarne äro 
olika konstruerade hos olika arter. 


Conspectus specierum: 


1. Corpus totum superne opacum, dense distinctissime ele- 
vato-reticulatum, nigro-fuscum, typice segmentis duobus 
ultimis rufo-ferrugineis, antennis et pedibus livido-albis, 
solum articulo sexto antennarum fusco, basi albo; ca- 
pite longitudine 1/, latiore; oculis ultra latera capitis 
haud prominulis; antennis utroque articulorum 3—5 
secundo minus gvam duplo longiore; pronoto capite.t/, 
breviore monoto pronoto !,, longiore et latorie; alis, 


Thysanoptera funna i finska orangerier. 165 


anticis abdomine Y/- brevioribus, tertia basali parte ob- 
ligve fortius dilatatis, dein linearibus et pronoto paullo 
magis gvam triplo angustioribus, sordide flaventibus vel 
subfumatis, parte basali dilatata alba, margine exterjore 
(antico) partis angustatae pilis latitudine alarum paullo 
longioribus, apice et margine interiore (postico) pilis 
longis densius positis fimbriatis, vena longitudinali ele- 
vata curvata in tertia parte basali bifurcata, venis his 
apicalibus usqve ad apicem currentibus parallelis; vena 
brevi interiore basali basin marginis interioris attin- 
gente. Long. 11/, mm. 


1. H. haemorrhoidalis Bouche. 


Variat: abdomine toto, solum segmento primo ex- 
cepto, rufo-ferrugineo. 


Var. abdominalis mihi. 


1’. Caput et thorax opaca, ferruginea vel fusco-ferruginea, 
abdomen etiam superne magis minusve nitidum, nigro- 
piceum, segmentis duobus (vel tribus) ultimis rufo-fer- 
rugineis. 

2, Caput rufo-ferrugineum, thorax fusco-ferrugineus, abdo- 
men, apice exepto, nigro-piceum; capite vitta media 
pone ocellos infuscata; antennis pedibusgve rufo-ferru- 
gineis, illis articulo sexto ultimisgue fuscis, his femori- 
bus guatuor posterioribus nigro-fuscis; capite longitu- 
dine fere !/, latiore; oculis ultra latera capitis haud 
prominulis; antennis utrogue articulorum 3—5 secundo 
minus gvam duplo longiore; pronoto capite !/; breviore; 
mesonoto pronoto dimidio latiore, lateribus fortius ro- 
tundato; alis anticis pronoto ?/; angustioribus, abdomine 
paullo longioribus (in exsiccatis!), linearibus, basi so- 
lum leviter dilatatis, nigricantibus, basi albida, apice 
extremo fasciolague supra guartam apicalem partem 
pallidis, margine externo (antico) dense et longe cilia- 
tis, ciliis marginis interni (postici) adhuc longioribus; 


166 


2. 


0. M. Reuter. 


venis parum elevatis, setosis, longitudinali in tertia ba- 
sali parte bifurcata, venis apicalibus parallelis; vena 
brevi basali interiore in marginem internum exeunte. 
Long. 1?/,—1!/, mm. 


2 


2. H. femoralis n. sp. 


Caput, thorax superne, antennae, pedes segmentaque 
duo ultima abdominis dilute ferruginea; pectus fusco- 
ferrugineum; abdomen piceum; antennarum articulo 
sexto ultimisgue nec non tarsorum articulo secundo 
fuscis; femoribus guatuor posterioribus, basi et apice 
exceptis, fuscis; capite longitudine 1/, latiore; oculis 
convexis, ultra latera capitis prominulis, fuscis; anten- 
nis articulo tertio secundo vix duplo longiore; pronoto 
capite !/, breviore; mesonoto pronoto !/, latiore; alis 
anticis abdomen sat longe superantibus, latiusculis, fere 
usgve a basi ubique subaequelatis, pronoto vix qvam 
!/, angustioribus, albis, versus apicem leviter flavicanti- 
fumatis, per tertiam basalem partem fascia nigricante, 
margine externo (antico) mox pone medium iterumgve 
mox pone gvartam apicalem partem striola nigricante, 
margine externo (antico) basin versus pilis brevibus al- 
bis curvatis apicemgve versus pilis fuscis latitudine alae 
haud longioribus, margine interno (postico) pilis longis 
nigris ciliatis, venis elevatis, pilosis, discoidali in fascia 
nigra biturcata, ramis apicalibus parallelis, latius distan- 
tibus, juxta margines alarum currentibus; vena basali 
interna versus marginem internum ad basin rami in- 
terni venae discoidalis currente. Long. 1!/,—1 */, mm. 


3. H. dracaenae Heeger. 


De tre arterna skiljas lätt pä följande karakterer: 


1. H. haemorrhoidalis Bouch6: svartbrun, hela kroppen 


glanslös, upphöjdt retikulerad, ben och antenner helt och hället 
hvitgula, blott sjette antennleden brunaktig; de tvä sista el- 
ler (var. abdominalis) alla utom det första bakkroppssegmen- 


Thysanoptera funna i finska orangerier. 167 


ten roströda; framvingar svagt rökaktigt gula, lineära, litet 
mer än tre gänger sä smala som första mellankroppsringen, 
med basen utåt starkt utvidgad, hvit. 

2. H. femoralis Reut.: hufvud och mellankropp glanslösa, 
rostfärgade, de tvä bakre mellankroppsringarna bruna; bak- 
kroppen glänsande becksvart med de tvä sista ringarna rost- 
röda; antenner och ben roströda; de förras spets och de 
fyra bakre låren svartbruna; framvingar 3/; smalare än för- 
sta mellankroppssegmentet, lineära, vid basen svagt utvid- 
gade, röksvarta, basen hvit, ett smalt band före spetsen och 
själfva spetsen bleka. 

3. H. dracaenae Heeger: hufvud och mellankropp glans- 
lösa, ljust rostfärgade; bakkroppen beckbrun, glänsande, med 
de två sista ringarna rostfärgade; antenner och ben ljust rost- 
gula, de förra i spetsen, de senare med de fyra bakersta lå- 
ren (utom i basen och spetsen) samt andra fotleden bruna; 
framvingar tämligen breda, knappt mer än !/, smalare än 
första mellankroppsringen, nästan ända från basen parallela, 
hvita, mot spetsen svagt gulrökiga med ett tvärband öfver 
första tredjedelen och två streck i spetshälften af utkanten 
svartaktiga. 


Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica 17: 1891. 


Nordiska Sugfisken (Liparis lineatus Lep.) 


funnen i Nylands skärgärd. 
Af 
0. M. Reuter. 


(Meddel. den 7 Mars 1891). 


Nordiska sugfisken, Liparis lineatus Lepechin (barba- 
tus Ekström) är en i djurgeografiskt hänseende synnerligen 
intressant art. Egentligen en högnordisk eller ishafsfisk, gär 
den dock i Nordsjön sydligt ända ned till trakten strax norr 
om Öresund. Dess utbredning i den nordiska regionen är 
för resten särdeles vidsträckt, i det den förekommer vid 
Norra Amerikas östra kust ned till Cap Cod, vid Grönland, 
Spetsbergen, Island och ostligt vid Kamtschatka samt söderut 
vid kusterna af England och norra kusten af Frankrike. I 
Hvita hafvet skall den vara tämligen allmän. 

Dess förekomst äfven i Östersjön är emellertid af allde- 
les särskildt intresse. Ty här saknas den, så vidt man vet, 
helt och hållet i de södra delarna och är endast funnen i 
de norra och östra delarne däraf. Sålunda är den tagen i 
nordligaste delen af Bottniska viken vid Nederkalix samt vid 
Piteå. Gotland är däremot den sydligaste plats i Östersjön, 
vid hvars kuster den blifvit iakttagen. 

Lilljeborg') antager pä grund af ofvan stående data, att 
äfven denna fisks förekomst i Östersjön är att likställas med 
uppträdandet af Cottus guadricornis och Idothea entomon, 


1) Sveriges och Norges Fiskar, III, p. 702. 


Nordiska Sugfisken (Liparis lineatus Lep). 169 


hvilka djurarter härstädes onekligen äro att betraktas säsom 
kvarlefvor från isperioden och inkomna i Östersjön under 
en tid, dä denna stod i samband med Hvita hafvet. 

Ytterst sällan har nordiska sugfisken emellertid blifvit 
funnen vid Finlands västra och södra kuster. Dess förekomst 
här var dock bekant redan 1819 för Sadelin '), som om sin 
Cyclopterus liparis säger: ,,perrarus ad nostra littora advena“- 
Ännu är 1863 är denna uppgift den enda, Malmgren känner 
om dess uppträdande i våra vatten ?). Först är 1876 med- 
delar R. Sievers?) om dess förekomst vid Hogland följande: 
Sällsynt. Den 31 juli (1873) togs med nät, hvilka voro 
utlagde pä 30—40 famnars vatten, ett exemplar, som sugit 
sig fast vid det s. k. „pullot“. En och annan gång erhålles 
den, alltid fastsugen vid näfverhölstren pä näten, i följd hvaraf 
den kallas pullo-kala. Senare pä sommaren anträffades åter 
2:ne exx. under liknande förhållanden". Mela uppger slutli- 
gen är 1882 *), att den vid Hogland är ganska allmän, och 
förmodar att den nog finnes äfven längs Finlands södra kust 
och i Ålands skärgård. I Åbo yttre skärgård är den till och 
med veterligen engång är 1877 anträffad i Nagu. Också 
pästäs den, ehuru icke med full säkerhet, vara funnen i Bott- 
niska viken vid Malaks. 

Säsom synes är den i alla händelser att betraktas sä- 
som en af våra sällsyntaste fiskarter. Universitetets zoolo- 
giska museum äger icke heller mera än ett enda litet, nä- 
stan enfärgadt exemplar frän Hogland (det ofvan nämnda af 
Sievers funna). Af sä mycket större intresse är det fynd af 
ett jämförelsevis stort, särdeles vackert exemplar af denna 
fisk, som gjordes den 3 Februari detta år i Ingå i Nylands 
skärgård af herr O.B. Bäck invid hans ägande holme ,,Här- 
liö“. Exemplaret har benäget öfverlemnats till Zoologiska 
museet. Det befanns fastsuget pä ätta fots djup vid en ryss- 


1) Fauna Fennica p. 41. 

2) Kritisk öfversigt af Finlands fisktauna p. 19. 

3) Meddelanden från Soc. F. et Fl. Fenn. I, p. 61. 
+) Vertebrata Fennica, p. 286. 


170 0. M. Reuter, 


jestake, tre fot frän bottnen, och kunde icke utan svärighet 
lösgöras frän denna. 

Inlagdt i sprit synes exemplaret nägot hafva skrumpnat, 
enär det vid af mig anställd mätning befunnits hälla endast 
99 mm. i längd, under det herr Bäck i bref uppgifvit att 
den lefvande fisken var 110 mm. läng. Stora exemplar äro 
enligt Lilljeborg mycket sällsynta vid Sveriges kuster; det 
största där erhällna exemplaret har mätt 130 mm. i längd; 
det största exemplar Collet sett frän Norges kuster endast 
108 mm. 

Det af herr Bäck funna exemplaret representerar äfven 
en af den i hög grad varierande artens vackraste färgför- 
ändringar. Inlagd i sprit är fisken till grundfärgen rödgrä 
med talrika, ytterst små, svarta atomer och tecknad med 
breda, oregelbundna, svartbruna, delvis sammanflytande fläc- 
kar. Fenorna äro rödaktiga och tätt tecknade med svarta 
tvärband eller tvärlinier. Buken är rödaktigt hvit. Emel- 
lertid torde detta icke varit fiskens färg i lifvet. Herr 
Bäck skrifver nämligen att dess färg strax efter inläggandet 
i sprit undergick en förändring, som fortgick allt vidare de 
närmaste dagarna. I lefvande tillstånd hade fiskens färg och 
teckning" mycket påmint om sköldpadd, bukens färg om bärn- 
sten och fenorna varit vackert rosafärgade“. På tunnare 
kroppsställen var den nägot genomskinlig. Ögonen voro „mörk- 
färgade". Följande mätningar, anställda på exemplaret efter 
dess spritläggning, torde visserligen icke exakt återgifva för- 
hållandet under lifvet, men dock icke vara utan alt intresse 
för en jämförelse med de af Lilljeborg gifna uppgifterna. 


Total- längd S: Hast Er 83020090 mm. 
Längd frän ar till stjärtfenans bas - » 83 4 
Kroppshöjd öfver sugskifvan- » » < + - > + - 23 5 
» vid analfenans början + - - - - + 24 5 
Tjocklek: vid, bröstfenans bus 2 Hu DA 
x vid analfenans början: - + - a EN 
Afständ mellan underkäkens framkant a sug- 
skifvan- + + - soba % 


Hufvudets längd till em hake yötä 2 8210295 ÅS 


Nordiska Sugfisken (Liparis lineatus Lep). 171 


Ryggfenans längd längs basen « + - < - + = < + 53 mm. 
Analfenans längd längs basen - + » » = ne. 44 ,, 
Bäsenaf,bröstfenan, rysk taesoaitayt ante 19. jm 
Sugskifvans yttre rn amk ee X 

3 inre - 5 NERE. MT] NSA sn 10) N 
Sijartisnans-längd: - < rer wen 


Hvad särskildt sugskifvan beträffar, mä anföras att den 
enligt herr Bäcks uppgift vid dödstillfället ifrän att hafva 
varit rund drog sig märkbart afläng. Afständet från denna 
till analspringan är i det närmaste lika stort som frän anal- 
springan till stjärttenan. 

Äfven antalet fensträlar varierar hos olika exemplar af 
denna art icke obetydligt. Jag har hos individen frän Ingä 
räknat 32 i bröstfenorna, hvilka nä nära till analfenan, 6 i 
bukfenan (sugskifvan), 7 + 27 i ryggfenan, 2+-27 i analfe- 
nan och 2+10+1 i stjärtfenan. 

Om artens lefnadssätt känner man endast, säger Lillje- 
borg, att den merendels häller sig pä bottnen inom tängre- 
gionen, stundom nära under vattenytan, stundom pä ett djup 
frän 6—50 famnar. Där suger den sig fast vid diverse före- 
mäl och ligger sälunda länga stunder orörlig med stjärten 
böjd intill vänstra sidan af kroppens framdel. 1 dess ventrikel 
har man funnit lämningar af amfipoder hos större och co- 
pepoder hos mindre exemplar. 

Herr Bäck har hällit fisken under en veckas tid i ett 
litet akvarium och därunder gjort nägra iakttagelser, som 
kunna förtjäna att meddelas. Han skrifver härom: , Fisken 
var i rörelse endast efter mörkrets inbrott och dess rörelser 
under natten voro mycket lifliga och behagliga. Vid alla 
hvilo-tillfällen begagnades sugapparaten, som verkade lika väl 
på poröst, slemmigt trä, som på släta glaset. Att löstaga 
djuret med fingrarne rätt uppåt lät sig ej göra med mindre 
än att detsamma blifvit dödklämdt. Att skjuta det något åt 
sidan lyckades bättre. Det lossnade då under ett knäppande 
och tillika skärande ljud. Om dagen höll fisken sig orörlig 
och syntes föredraga att suga sig fast i lodrätt ställning på 
någon upprätt stående, vattendränkt träbit; stjärten hölls vi- 


172 0. M. Reuter. 


ken om kroppen. I ett litet tängknippe var den genom sin 
färg och teckning ej lätt att taga reda pä. Någon föda, i 
form af märlor, vattensuggor etc. syntes den ej under de 
åtta dygnen förtära. De rörformiga näsborrarna kunde vid 
beröring in och utdragas, likasom tentaklerna hos en snigel*. 


HZ 


Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica 17: 1892. 


Bidrag till kännedom om fiskarnas geo- 
grafiska utbredning i ryska Karelen. 


Af 
J. E. Rosberg. 


(Meddel. den 5 December 1891). 


Utsänd af Sällskapet för Finlands geografi under som- 
maren 1891, för att öster om finska gränsen följa sträck- 
ningen af Salpausselkä randmorän, var det ursprungligen 
min afsikt, att, bredvid min egentliga uppgift, göra sädana 
djurgeografiska anteckningar, som vore behöfliga för en mera 
ingäende skildring af denna sä föga kända del af värt na- 
turhistoriska omräde. Snart inseende omöjligheten att hinna 
därmed, samlade jag under resans lopp nästan uteslutande 
sädana notiser, som voro lättast att erhälla af befolkningen, 
d. v. s. angäende fiskarna. Den ryska karelaren är nämligen 
nuförtiden mer fiskare än jägare och till följd däraf, oveder- 
sägligen mer till biständ för en, som samlar ichtyologiskt 
material, än för den, som t. ex. gör ornitologiska iakttagelser. 

De trakter, i hvilka jag gjort mina iakttagelser, om- 
fattas af de utaf Mela geografiskt begränsade fiskprovinserna, 
„Ague dulces Lapponi& rossie australis, ,,Aque dulces 
Kareli& borealis“ och „Ague ad lacum Onega pertinentes '). 
Dock har det icke varit mig möjligt, att inom dessa vid- 
sträkta provinser undersöka mer än vissa märkligare strätar. 


) A. J. Mela, Suomen Luurankoiset. Helsingsssä 1882. Kart. I. 


174 J. E. Rosberg. 


Dessa äro: den i Pielisjärvi genom Lieksajoki infallande Lieksa- 
sträten, till hvilken de stora sjöarne i Repola socken höra; 
den i Pielisjoki mynnande Koita-sträten, som till största de- 
len samlar sitt vatten inom Ilomants socken, men äfven har 
nägra större källsjöar i södra Repola; den i nordvästra Onega 
utmynnande Suunu-sträten; den i nordvästra Seesjärvi rin- 
nande Suontele-sträten; nägra af de strätar, som frän väster 
infalla i Vygfloden; Kemijoki-sträten med dess bisträtar; 
Ponkama-sträten, som utfaller i Hvita hafvet norr om Kemi 
stad: Kieretti-sträten, som sänder sitt vatten till Kantalahti 
och Kouta-sträten, genom hvilken flera milsvida sjöar tömma 
sitt vatten i den innersta Kantalahti. Men äfven inom dessa 
strätar har jag hufvudsakligast upptagit de större sjöarne 
och de mindre endast i fall förhällandena i dem varit i nägon 
män upplysande och uppgifterna varit nägorlunda tillförlit- 
liga. Inalles har jag antecknat 136 sjöar, älfvar eller åar. 
I medföljande tabell äro alla sjöar, beträffande hvilka jag 
gjort anteckningar, fördelade inom de särskilda stråtarna. 
Dessutom äro dessa sjöars ungefärliga storlek och djup, sjö- 
malms förekomst, strändernas beskaffenhet samt fiskens af- 
tagande i följd af särskilda för densamma ogynnsamma om- 
ständigheter genom olika tecken åskådliggjorda. Detta borde 
i någon mån ersätta bristen på tillförlitlig karta. 

De kartor, till hvilka jag haft tillgång — Landtmäteristy- 
relsens generalkarta, skalan 1:400000; Strelbitsky's general- 
stabskarta, skalan 1:420000: Inostrantseff's geologiska karta, 
skalan 1:840000 samt de till öfverskogvaktarene af rege- 
ringen utdelade skogsrevier-kartorna, skalan c.1:200000 — 
äro samteliga sä ofullständiga eller oriktiga för dessa trak- 
ter, att nägot klart begrepp om ifrägavarande strätar ur dem 
svärligen kan fäs. Min pä anteckningar och kartskisser 
grundade karta är icke heller färdig, men kommer framdeles 
att införas i geografiska sällskapets publikation , Fennia. 

Sä vidt möjligt sökte jag naturligtvis vara närvarande 
vid notdrägt eller nätupptagning samt att fä öfverskäda det af 
fiskarene hemförda bytet. Något litet fiskade jag själf, men 
största delen af mina uppgifter äro dock hämtade ur folkets 
mun. Härvid har jag tagit medelvärdet af flere olika utsa- 


Om fiskarnas geografiska utbredning i ryska Karelen. 175 


gor om samma sjö eller ock rättat mig efter den mest för- 
troende ingifvande meddelaren. I allmänhet känner dock 
karelaren, som sagdt, utmärkt väl sin fiskfauna, åtminstone 
de matnyttiga arterna, så att föga skäl finnes att befara 
större oriktigheter beträffande dem. Snarare kan detta vara 
fallet beträffande de mindre, till föda icke använda, arterna. 
Sålunda har jag skäl att antaga, att benämningen „kivikala‘ 
på många orter utgör ett kollektiv-namn för all slags bland 
bottenstenar förekommande småfisk, t. ex. Cottus gobio, Co- 
bitis barbatula och Phoxinus aphya. 

Af de c. 6,900 arter!) fiskar, som hittills äro kända från 
vår jord, hafva inalles 110 arter anträffats inom vårt natur- 
historiska område. Af dessa äro 31 uteslutande sötvatten- 
fiskar, 13 dväljas såväl i sött som salt vatten ?). Bland dessa 
44 arter har jag gjort anteckningar om de 23 arter, hvilka 
veterligen förekomma i det undersökta området. 

Oaktadt detta låga artantal måste sjöarne och älfvarna 
i ryska Karelen betecknas såsom fiskrika, i jämförelse med 
vattendragen på samma bredd i Finland. Men detta har sin 
grund uteslutande i befolkningens gleshet. Där en enda större 
by ligger vid stranden af en mindre eller medelstor sjö, är 
denna i regeln tämligen fiskfattig. Sådana sjöar äro Muu- 
järvi, Rukajärvi, Jyskyjärvi m. fl. Äfven stockflötning har i 
vissa älfvar verkat menligt pä fisktillgängen. Detta är mest 
öfverklagadt vid Koitajoki, men äfven, ehuru med mindre 
skäl, vid Kemijoki. Nägra grunda sjöar hafva under stränga 
vintrar bottenfrusit, utan att fisk i nämnvärd grad ännu hun- 
nit samla sig till dem. Detta är fallet med Häräyslampi, 
som förr var mycket fiskrik, och i hvilken nu endast Cottus 
gobio anträffas. 

Efter det inlandsisen dragit sig tillbaka frän detta om- 
råde, voro naturligtvis alla slutna bäcken vattenfyllda, men 
fisktoma. Långs de småningom danade älfvarne och bäc- 
karna hade fisken tillfälle att sprida sig till de nybildade 


1) A. R. Wallace. Die geogr. Verbreitung der Thiere. Dresden 
1876, II, pag. 466—506. 

2) K. E. F. Ignatius. Finlands Geografi. H:fors 1885. 1:sta delen, 
2:dra häft. pag. 402. 


176 J. E. Rosberg. 


vattendragen. Men ännu en läng tid framät torde deras 
existens hafva varit osäker, beroende af stark köld med ät- 
följande bottenfrysning i de grundare bäckenen samt tillfäl- 
liga oscillationer hos isranden. Dä isranden en längre tid 
under sitt tillbakaryckande stått i en flack båge från Koita- 
järvi till Kierettijärvi, blefvo de österut befintliga vatten- 
dragen med all säkerhet mycket tidigare fyllda med fisk, än 
de vatten, som ligga innanför denna antagna isgräns. Ehuru 
Salmo alpinus och Osmerus eperlanus hufvudsakligen före- 
komma innanför denna isgräns och Lewuciscus grislagine utom 
densamma, kan man dock icke däraf sluta till att dessa 
ändmoränbildningar numera i någon män utöfva direkt infly- 
tande pä fiskarnas utbredning. Indirekt kan den dock tolkas 
hafva bidragit till en sädan fördelning, enär lera har aflag- 
rats i de yttre sjöbäckenen, medan de inres botten till stor 
del är täckt af grus och sand. Lerbottnen äro gynsammare 
för uppkomsten af de alger och equiseter!), hvaraf stämmen 
till stor del lefver, medan de crustaceer, som bilda en huf- 
vudbeständsdel i rödingens och äfven i norsens föda, torde 
hafva sitt rätta hemvist i de klara sjöarne innanför morä- 
nen. Norsens och rödingens utbredningsomräde samman- 
faller för öfrigt med platserna för sikens rikligaste förekomst, 
hvilket kunde hafva en orsak däri, att sikyngel utgör en af 
större röding ?) och nors omtyckt föda. Dessutom är norsen, 
säsom en migratorisk fisk, icke bunden vid vissa vattendrag, 
utan kan efter behof välja sina lekplatser. 

För fiskarnas vertikala utbredning är jag ännu icke i 
tillälle att meddela bestämda sifferuppgifter. Så mycket mä 
dock antydas, att i norra delen af omrädet, i likhet med för- 
hällandet i finska Lappmarken, salmoniderna gå högst. Sä- 
lunda finner man i ett litet träsk, Kivakkalampi, uppe pä 
krönet af Kivakkavaara ,pientä lohta‘, hvilket icke kan vara 
annat än Salmo exiox v. fario, enär bestämdt förnekades att 
det skulle vara S. alpinus. Kivakkavaara säges i höjd icke 


1) W. Lilljeborg. Sveriges och Norges fiskar. 3:dje delen. Upsala 
1891, pag. 206. 

?) Filip Trybom. Iakttagelser om fisket i Ume-lappmarker. Nord. 
Aarsskrift for Fiskeri, 1883, pag. 301. 


Om fiskarnas geografiska utbredning i ryska Karelen. 177 


mycket understiga den närbelägna 1745 fot höga Nuorunen !) 
och mäste man säledes antaga att bäckforellen här anträffas 
pä en höjd af minst 1,000 fot, ett tal, som likväl betydligt 
öfverträffas i finska Lappmarken. Söderut ser man gäddan 
gå högst. I Kaunisjärvis kristallklara vatten, uppe pä den 
höga grusryggen Kaunisselkonen, säges, märkvärdigt nog, 
utom gädda äfven aborre, mört, gers, lake och stensimpa 
förekomma. Själfmant hafva icke dessa, åtminstone under 
nuvarande vattennivåförhållanden, kunnat komma dit, utan 
får man antaga, att äggen blifvit burna af simfåglar eller 
vattenskalbaggar ?). 

Kändt är, att fiskarnas färg beror af det vattens be- 
skaffenhet, i hvilket de lefva. Större kontrast i färgtecknin- 
gen hos en och samma art än den, de aborrar visade, hvilka 
jag uppfiskade ur Naisjärvis bruna kärrvatten och den klara 
moränsjön Songarvi, kan man knappt tänka sig. Medan hos 
de förra tvärteckningen icke alls kom fram, rygg och sidor 
voro svartbruna med en svag ljusning på buken och den 
röda färgen på buk- och analfenorna knappt var märkbar, voro 
de senare synnerligen bjärt tecknade, i synnerhet å nämnda 
fenor äfvensom stjärtfenan, hvarjämte de mörka tvärban- 
den voro skarpt tecknade på den nästan skimrande grund- 
färgen. I allmänhet hafva sjöarna ytterom den omtalade 
isgränsen mörkare vatten och sålunda mörkare tecknad fisk. 
Undantag göra dock den stora Voijärvi med sitt klara vat- 
ten och den långsmala Siikalampi, där siken är , hvit som 
snö". I de sjöar, där mycket sjömalm finnes, har vattnet 
en rostbrun färg och fiskarnas färgteckning är mycket mörk. 
Sådana sjöar äro t. ex. Koitajärvi och Pieninkäjärvi. Från 
denna regel afviker den större Ladvarvi, som, oaktadt sjö- 
malm uppgifves förekomma där, har klart vatten och täm- 
ligen grannt tecknad fisk. Man kan sålunda vänta, att i 
hvarje mindre vattensamling med kärromgifningar finna 
mörkt tecknad fisk ?), medan i smärre sjöbäcken med mo- 


1) I. J. Inberg. Suomenmaan kartasto. 1878. 

”) Wallace cit. arb. I pag. 36. 

3) I Haukilampi finnes dock, oaktadt kärrstränder innesluta den, 
gädda sä ,,ljus som lax", antagligen en följd af i den framkvällande källor. 
12 


178 J. E. Rosberg. 


eller moränstränder densamma uppträder i klara färger. I 
de större sjöarna anträffas den ljusaste fisken i allmänhet i 
de djupaste sjöarna. 

En del fiskar variera betydligt i afseende å storleken i 
de skilda sjöarna. I hvad män denna beror af bottnens och 
strändernas beskaffenhet och däraf förorsakad större eller 
mindre trefnad för de växter och djur, af hvilka fiskarna 
lefva, är svärt att afgöra. Af nägra exempel vore man dock 
frestad alt draga den slutsats, att sik och lake blifva störst 
i de djupaste, men tillika med klart vatten försedda sjöarna, 
dä däremot den största braxen anträffas i grunda, med gräs- 
rika stränder försedda sjöar. Sädana exempel vore: 
Kurenjärvi | mostränder, klart vatten; siken uppgifves vara 
Kuorijärvi J mycket stor. 
| Unusjärvi. Siken blir ända till 3 kvarter lång. 
| Siikalampi. Sik af 30 % vigt fångas ofta. 

[ Voijärvi. Lakar (och gäddor) vägande 2 LZ äro 
Djupa sjöar | icke sällsynta '). 
med klart / Tiiksajärvi. 
vatten. Songarvi. 
| Tuoppajärvi. 


Mycket djupa 


| Mycket stor lake uppgifves före- 
| komma i dessa sjöar. 


Delvis gräs- | p nasta am | DIAXON ‚mycket SOT, och 
rika stränder. J SenjavlN (Stämmen stor, af en fots 
Grunda, med f Momsarvi. | längd.) 
gräsr. stränd. | Ruoksarvi. Braxen ända till 2 kvarter hög. 
Några skarpa gränser för fiskarnas utbredning inom de 
skilda stråtarna kan man icke draga. Oftast anträffas ett 
områdes arter sparsamt i närliggande stråtar och kunna till 
och med förekomma allmänt inom ett för arten egentligen 
främmande område, ifall omständigheterna äro särdeles 
gynsamma. Ett sådant utbyte af arter kan ofta äga rum i 
tvenne eljes skarpt skilda stråtars källtrakter. Känneteck- 
nande för ryska Karelens vattendrag, liksom i öfrigt i alla 
lågländer med färska glaciala spår, är saknaden af utpräg- 
lade vattendelare. Under våren kunna sålunda t. ex. tvenne 


') Det berättas, att man engång fångat en lake, hvars lefver vägde 
lika mycket som en kolefver. 


Om fiskarnas geografiska utbredning i ryska Karelen. 179 


strätars källsjöar stä i samband med hvarandra, men pä 
öfriga tider vara fullkomligt åtskilda. Sådana sjöar äro Lei- 
viskärvi, som hör till Ponkama-sträten, och Tuoppajärvi, som 
hör till Kouta-sträten. Huruvida äfven mellan Leiviskärvi 
och den till Sompa-sträten hörande Vuotankijärvi vattenför- 
bindelse har ägt rum är osäkert, men dock antagligt. Lei- 
viskärvi har sälunda i likhet med Tuoppajärvi mört och id, 
hvilka saknas i Ponkama-sträten för öfrigt; i likhet med Vuo- 
tankijärvi saknar den däremot nors, som äter förekommer 
i Ponkama-sträten. 

De inom omrädet förekommande arternas horizontela 
utbredning skall här i korthet skisseras; de närmare detal- 
jerna läsas ur medföljande tablå. 

Perca fluviatilis är allmän öfver hela området. Ställ- 
vis är den rikligt förekommande. Endast från öfre Tschirkka- 
kemijoki är den antecknad såsom sparsamt förekommande. I 
Häräyslampi, som varit bottenfrusen, i Kivakkalampi, där en- 
dast bäckforell anträffas, och i Haukilampi, hvars enda art 
gäddan är, saknas den fullkomligt. Aborren är i mänga sjöar 
sä föga skygg, att den tager pä drag en famn ifrån båten. 
Nedanför forsar har jag till och med fätt den pä drag strax 
invid båten. Aborren utgör en af de viktigare matfiskarna 
för Karelen. Den fångas mest med nät. Ahven är befolknin- 
gens namn för den öfver hela omrädet. Smä aborrar kallas 
tuppisia. 

Acerina cernua är äfven allmän öfver hela området. 
I nägra smärre sjöar saknas den dock. Den skattas föga 
af befolkningen, och kallas köiskö i norra delen, jorssi i södra 
delen af omrädet. 

Lucioperca sandra förekommer undantagsvis inom om- 
rådet. Längre söderut, i Ladoga och de djupare sjöarna i 
Olonetska guvernementets södra del, säges den vara allmän. 
I de små vattendrag, som mellan Jyskyjärvi och Paanajärvi 
byar utfalla i Kemijoki, uppgifves den dock med säkerhet 
anträffas. Sväfvande är uppgiften att den äfven skulle fin- 
nas i Pääjärvi. | norr känner man den under namnet kuha, 
i söder användes dess ryska namn. 

Cottus gobio är ganska allmän öfver hela området. 


180 J. E. Rosberg. 


Endast frän nägra sjöar har jag icke fätt säker uppgift om 
dess förekomst. Den gär öfver allt under namnet kivikala. 

Gasterosteus pungitius är för mig uppgifven frän den 
i nordvästra Seesjärvi infallande Laasari-sträten, frän Onto- 
jokis omräde, frän Kemi-strätens större sjöar och endel af 
dess tillopp frän söder samt slutligen frän de nordligare 
sjöarna i Kouta-sträten. Huruvida dess utbredningsomräde 
härmed är uttömdt är osäkert, men visst är att befolknin- 
gen pä de flesta ställen icke observerat den. En förväxling 
med G. aculeatus kan möjligen ifrägakomma. Spiggen be- 
nämnes i norr kärtsehä, i söder rautakala och koliuka }). 

Lota maculosa är allmän öfver hela omrädet. Den 
anträffas, som nämdt, stundom i jättelika exemplar och före- 
kommer rikligast i områdets nordligaste sjöar, där tillgången 
pä nors, dess älsklingsföda, är stor. Den skattas högt af 
befolkningen och fängas mest med ryssjor. Den kallas öfver- 
allt till matikka. 

Pleuronectes flesus hör säsom en saltsjöfisk icke till 
detta område, som omfattar idel färskvatten. Emellertid be- 
skrefs för mig en fisk frän Suunu-sträten och Pällärvi sjö 
vid Pyhäniemi i Petrosavodsk socken, kallad pällä, som en 
platt bottenfisk med den undre sidan ljusare, den öfre mör- 
kare. Man mäste sälunda antaga denna vara vanliga flun- 
dran. Att vanliga flundran anträffas i sött vatten är alls 
icke sällsynt. Lilljeborg ?) omtalar flere exempel härpå, och 
omnämner, att de i färskt vatten förekommande icke blifva 
så stora som i hafvet. Fallet är också att denna , pällä” 
beskrefs som c. 1 kvarter lång. Mela°) omtalar en förmo- 
dan att fisken skulle förekomma i Ladoga. Därifrån skulle 
den icke hafva svårt att stiga till Onega och Pällärvi. Egen- 
domligt nog heter Pällärvi (= Pälläjärvi) pä ryska kartor I az0- 
3epo. Detta namn kan visserligen vara det samma som Päl- 
lärvi med ryskt uttal, men äfven härledas från Haısı = rö- 
ding. Nu kallas vanliga flundran enligt Mela på en del orter 
i Finland Maarian kala. Men i Kuittijärvi uppgifves finnas 


1) Af det ryska komma. 
:) W. Lilljeborg. Cit. arb. II pag. 383. 
3) A. J. Mela. Cit. arb. pag. 306. 


Om fiskarnas geografiska utbredning i ryska Karelen. 181 


Maariankala, hvilken dock, enligt beskrifningen, af mig förts 
till laxfiskarna. Nägon namnförväxling mäste här äga rum, 
dä föga troligt är att den ganska skarpt iakttagande kare- 
laren kunde förväxla en flundra och en laxart. 

Cobitis barbatula förekommer troligen inom området, 
men jag har icke lyckats erhälla säkra uppgifter om den. 
Skäl finnes dock att antaga, att den jämte Cottus gobio föres 
under benämningen kivikala. 

Phoxinus aphya uppgafs förekomma endast ide större 
sjöarne vid mellersta Tschirkkakemijoki. Den gär där under 
namnet korpesmaimo, blilver 3—4 tum lång och användes 
till föda. | 

Leuciscus rutilus förekommer allmänt eller för behof- 
vet tillräckligt i Koita-stråten, i Lieksa-stråten, med undantag 
af Aimojärvi och Pyörykkä, i Suunu-stråten, i Seesjärvis 
N. W. tillflöden, med undantag af Voijärvi och den derifrån 
rinnande Tjuurijoki, i Vygflodens västra tillflöden, med undan- 
tag af Ondarvi och i Kemijokis område, med undantag af 
hufvudstråten från Keskikuittijärvi nedåt. I Tschirkkakemi- 
joki anträffas mörten icke nedanför Satasaari älfförgrening, 
par mil ofvanom Jyskyjärvi by. — I hufvudstråten uppåt 
mot finska gränsen är den sällsynt och saknas i Vuotanki- 
stråten. Den förekommer sparsamt i Kieretti-stråten, allmän- 
nare i Kouta-stråten. Mörten utgör en viktig beståndsdel i 
befolkningens föda. De exemplar, jag såg, voro ofta betyd- 
ligt större än den finska mörten. Den benämnes särkt öfver- 
allt. Små mörter kallas littisiä. 

Leuciscus grislagine förekommer i södra och mellersta 
delen af området, men äfven där mycket ojämnt, ingenstädes 
rikligt, på några ställen allmänt och saknas ofta på länga 
sträckor. Talrikast förekommer den vid mellersta Tschirkka- 
kemijoki, dock icke ens där i alla sjöar. Den finnes vidare 
i de flesta till Lieksa- och Suontele-sträten hörande sjöar, 
men blifver allt sällsyntare mot Hvita hafvet. I vattendragen 
kring mellersta Kemijoki är den ännu föremål för fiske 
Den är sålunda utbredd hufvudsakligast i kärnan af det un- 
dersökta området. Jag har antagit att den i Onto-sträten 
förekommande ,säynäänpoika** är identisk med stämmen, 


182 J. E. Rosberg. 


Dess vanliga namn är korpiainen eller korpein. Stämmen 
fäs mest med not. 

Leuciscus idus är utbredd öfver hela omrädet, dock i 
fä sjöar förekommande rikligt. Den torde knappast saknas 
i nägon af de större strätarna, men gär sällan upp till käll- 
sjöarna, ofta besöker den smärre sjöar, som ligga invid 
hufvudsträten, isynnerhet om de äro förenade med denna 
genom lugnt flytande åar med rik vattenvegetation. Mot 
norr blir dess förekomst emellertid sparsammare. Den fän- 
gas i ett slags ställningar, liknande de för laxpator, i hvil- 
kas öppningar ryssjor instickas. Iden värderas högt af be- 
folkningen, hos hvilken den i norr går under namnet säynäs, 
i söder säyneh. 

Abramis brama har ungefär samma utbredning som 
iden, men förekommer i allmänhet mer sparsamt, utom i 
för den särdeles gynnsamma sjöar, såsom den vegetations- 
rika Ruoksarvi. Än mindre än iden går den högt upp i 
stråtarna. Mot öster och sydost tyckas vattnen vara mer 
gynnsamma, mot norr och väster synas de djupa klara sjö- 
arne vara mindre lämpade till vistelseorter för den. 1 den 
fiskrika ödemarkssjön Vuolomajärvi har förr funnits mycket 
braxen, men nu, antagligen genom ökandet af någon dess 
fiende, tagit slut. Braxen fångas hälst med nät. Dess fett 
är särdeles gouteradt. Benämningen lahna är känd öfver 
hela området. 

Alburnus lucidus är utbredd endast i södra delen af 
området, anträffas icke i Kemijokis hufvudsträt, ej heller 
norr om densamma. Inom detta utbredningsomräde häller 
den sig hälst i de större sjöarne och tyckes undvika smärre _ 
skogssjöar. Löjan värderas föga som födoämne. Den kallas 
salakka i norr, salatji i söder och salukki i öster. 

Salmo salar!) anträffas i Seesjärvi, i Kemijokis hutvud- 


1) Beträffande laxarterna vidläder osäkerhet de erhållna uppgif- 
terna. I södra delen af området gå alla laxarter under benämningen 
lohi, i norr har man nog olika namn för dem, men dä min vistelse där 
inträffade under höbärgningstiden, kunde jag blott af starkt saltade 
exemplar draga slutsatser om, hvilka arter motsvarade de öfliga be- 


upptagit de forellvarieteter, som jag trott motsvara folkets olika laxarter. 


Om fiskarnas geografiska utbredning i ryska Karelen. 183 


strät, i Kieretti-sträten och i Kouta-sträten. Mela!) omta- 
lar, att de stora laxpatorna vid Kouta by skulle hindra blank- 
laxen att stiga upp ända till Kuusamo vattnen. Möjligt är 
dock att de i Tuoppajärvi och Pääjärvi förekommande 
fiskarna pä nägot sätt undsluppit faran, eller kvarstannat, 
eller äro sterila och sälunda icke vandrande '), ty det för- 
säkrades, att de äro dylika, som de i älfmynningarna och 
hafvet förekommande , stora laxarna“. Den kallas också 
„suuri bohi“. I Kemijokis nedre del (nedanför Uschmakoski) 
samt i Ala-Kuittijärvi (ehuru sällsynt) anträffas s. k. songa, 
hvilken äfven torde vara identisk med blanklax. 1 Pistokoski, 
Pääjärvi och Oulankajoki är tillgången pä lax störst. I syd- 
östra Tuoppajärvi fås ofta 24 Z:s lax. 

Salmo eriox förekommer sparsamt i Koita-sträten och 
allmänt i Lieksa-sträten samt i Voijärvi, Seesjärvi och Jol- 
marvi; i Kemijokis hufvudsträt samt i vissa af Kouta-strä- 
tens sjöar. Varieteten S. trutta torde motsvara den magra 
s. k. kokkalohi i Lentierajärvi och kuuja i Kemi- och Kouta- 
strätarna. I dessa nordliga vattendrag användes stundom 
äfven benämningen taimen. Maariankala och lohi (i södra 
delen af området) har jag ansett motsvara varieteten 5. /a- 
custris, pieni lohi däremot varieteten S. fario. Rikligast 
torde forell förekomma i Sunnansalmi i Lieksa-sträten. I 
Ohta- och Pistojärvi fångas mest 5 %'s forell, i Karkia- och 
Suuluajärvi blir den mest af 10 %'s vigt. I Koitajärvi finnes 
forell endast i närheten af utloppet. 

Salmo alpinus finnes endast i Kuittijärvet och delar af 
Kemijoki samt i de flesta bland Kouta-strätens sjöar. Vid 
Paanajärvi by uppgifves den vara mycket liten, under ett 
kvarter lång. Den kallas allmänt rnieräis. I närheten af haf- 
vet säges den gä under namnet goltscha. 

Osmerus eperlanus finnes i Kemijokis hufvudsträt, i 
Ponkama-, Kieretti- och Kouta-strätarna. Nors fängas om 
våren i myckenhet med not. Namnet kuore eller kuoreh är 
kändt i hela dess utbredningsomräde. 

N) A. J. Mela, cit. arb. pag. 340. 


2) Gösta Sundman & O. M. Reuter. Finlands fiskar, häft. VI, 
pag. 5. H:fors 1885. 


184 J. E. Rosberg. 


Thymallus vulgaris förekommer tämligen sparsamt i 
de södra strätarna, med undantag af Lieksa-sträten. Redan 
i nedra Tschirkkakemijoki blir den allmännare och förekom- 
mer rikligast i Kemis hufvudsträt. Längre mot norr finns 
den i alla stora sjöar och strömmarna samt älfvarna dem 
emellan utom i Ponkama- och Kierretti-strätarna. Harjus 
är den sedvanliga benämningen. 

Coregonus — i de flesta fall troligen lavaretus — är 
tämligen allmänt spridd öfver hela området. Endast i smärre 
skogssjöar saknas den samt dessutom i hela Sompasträten. 
En del af Onto-strätens sjöar samt Kieretti-sträten och Tuoppa- 
järvi äro särdeles rika pä sik. Siken utgör ett viktigt bidrag 
till befolkningens föda och skattas högt. Den fängas mest 
med not. Siika är det allmännaste namnet; nägot mer än 
ett kvarter lång sik kallas i Lentierajärvi szikanen och säges 
motsvara benämningen tuppisiika i Finland, hvilken åter, 
enligt Mela, åsyftar medelstor sik. Små sikar kallas åter 
kilosia '). 

Coregonus albula är tämligen allmänt spridd öfver hela 
området, men tyckes, också den, undvika smärre skogssjöar. 
I Lieksa- och Koutasträtarna förekommer den i nägra sjöar 
rikligt. Här liksom äfven i Finland tyckes muikkans storlek 
vara beroende af vattendraget, i hvilket den vistas, och födan, 
den har att tillgå. I många sjöar skiljer man mellan två olika 
slag af muikka: den större, som stundom öfvergär ett kvar- 
ter i längd, och den mindre, som något understiger ett kvar- 
ter. Detta är synnerligast fallet i Tuoppajärvi, Ylikuittijärvi, 
Pisto-sträten, Tungu- och Koivuniemenjärvi. 1 en del sjöar 
anträffas endast den större muikkan, i andra endast den min- 
dre. I Tuoppajärvi t. ex. fås den större muikkan höstetid, 
den mindre vanligen under sommaren med not. Den större 
kallas äfven i dessa trakter lehtimuje, den mindre hieno- 
muje. Små muikkor kallas äfven höttisiä. Där endast ett 
slag förekommer, användas benämningarna muikku, muje 
och mujeh. Den i mellersta Tschirkkakemijoki och Lietma- 


!) Såsom redan nämndes varierar siken betydligt i olika vattendrag. 
Att afgöra, i hvad män dessa olika former motsvara de ,arter* man 
uppställt, har icke varit mig möjligt. 


Om fiskarnas geografiska utbredning i ryska Karelen. 185 


joki förekommande , siianpoika** torde vara identisk med den 
större muikkan. 

Esox lucius är synnerligen allmän i alla vattendrag, 
utom Alilampi. Den är befolkningens viktigaste matfisk och 
i torkadt tillstånd en af dess få exportartiklar. I Kemijoki, 
Voijärvi m. fl. fängas ofta gäddor af jättelika dimensioner, 
och i ensamma skogssjöar, säsom Pieninkäjärvi och Alanen- 
järvi, formligen vimlar det af gäddor. Gäddan täs mest med 
nät, pä drag tager den sällan. 

Petromyzon fluviatilis (eller möjligen branchialis) före- 
kommer i Piismajärvi, Alakuittijärvi, Kemijoki och Jysky- 
järvi. Den användes ej till föda. Dess gängse namn är 
likaviuna. 


Enär sälunda en tämligen skarp gräns förefinnes, ä ena 
sidan mellan cyprinidernas hufvudsakliga utbredningsomräde 
och ä andra sidan de vatten, där salmoniderna talrikast före- 
komma, och denna gräns i det närmaste gär strax söder om 
Kemijokis hufvudsträt, vore det skäl att dela den stora, af 
Mela beskrifna provinsen 17 — Agu& dulces Kareli& rossi- 
ce — i tvenne, den södra, för hvilken benämningen Ague 
dulces Kareli& rossice lämpade sig och den norra omfat- 
tande Kemijokis hufvudfära, för hvilken jag ville föreslä be- 
nämningen Fluvius Kemijoki Karelicus. Den förra, cypri- 
nidernas provins, skulle dä karakteriseras pä följande sätt: 
Leuciscus rutilus allmän; L. grislagine, L. idus, Abramis 
brama och Alburnus lucidus tämligen allmänna; Salmo eriox 
och Thymallus vulgaris sparsamt förekommande; S. salar 
mycket sällsynt; S. alpinus och Osmerus eperlanus saknas. 
För den andra, salmonidernas provins, finge man följande 
karakteristik: Thymallus vulgaris allmän; Osmerus eperlanus, 
Salmo salar, S. eriox, Leuciscus rutilus och L. idus tämli- 
gen allmänna; 8. alpinus, Abramis brama och L. grislagine 
sparsamt förekommande; Alburnus lucidus saknas. 


81 ru mäet 


mokan snyity ul ro City usvat älinä 


DN N Fv > ai 
VAA JN Ye = 
PETER NLP 


” 
A 
YU 


ab bein daisurubi ma kanaa 


) a Å ee pt N IRRE 5 N Pn 
vworrbnilao lta enitajlka sken aa 
Kao Zeiten Seat aha ru mi 


‚og Lomi er 


rare (oiva lsiaot HOME! 1NO(oeyoda Turi 4 
ba nieht antbiiä) ohi Abba ue oma A 
Dr sr Uuni Nanmoty +409! a 
vn maili Gay ee NORIN 
‚Ark A blöts raue er vetus 147 
een Trea ‚al Aria datan 


nuv får 
il. 


u 
ois 
Mas : någ 
, | Y enn of 
use de ytittäääkes DO), nen, tea satin huasiliet) MA 
kurt nikaman evdiu- mike ‚ana PTY 
hah Mediet eo1obinomiss äb DIAV b unbie: 
mo iller ren Nr Kirike puna apr 
lavaa mob lab. n ol Joby mac oden Vor har 
ira deep er m Zuger: TN gle 
nand. rläaninrnd 1 ali Ar re 
eltern utsida Le Ää na Bortsett er N 
hear eu ea are ei 
U kk did virne 19 | korsu VÄ OM GA o 
Männen ör bannen ah aha pintaan 
m byg spå ov RAR OSSIN säv vinku 
era ara: Tähmantkan iu: omg in Bahr satsi äh. a 
pin o Gdhasmnodos. ILAB paa ey 
Bn 6] vavyusndotiagin aarteen VY p Ken SSTUÄRA Kata 
haali (183.001 a DADA 13 1:00 YRTIT PTYT RIN YTN ee å ” 
rt Er G nyte as LM mås Slap N in Dn 
luft ab hl al IBN DERE KT 
nlalnm Anh 0 Myö satuta; hate KASST n 
rn ee N sb | 


: i v u ar 
| Ian n de yh 


14 > Zu 


2 £ dn = fd diat vad = 
ee: bene TEE ENT 

Em we BAT MGMNTTIL 2 
Land » v [a 


| vd 1 '$ dag € Si i Ik, 


yi 4.8 


E 
E = 5 
a4 E EE i EE a 
"avdaruunyuog vysuy Sure vHNTPanaa AT N = 3 EEE = = 
äs 5 8853 
E 5 E 8 3 
& 


‚ddogu apuva uma 
EI 
[3 
EE 
23 EEE: 
3 fegoy | FE + + T 
S TI Janumuony | ++ + + T 
s +02 'e I uupuu AN Bayfeddong | + + + TT S 
N *8 900 z I viavpour saswluddong | ++ + T 
"apor as | 4— + + ar 
5 TF FT =; 
pit Fasz == =; 
uoayaas-t es = 
|  "J9AJUY VIIAH Im | = — 
ia03y248-U MVA UOA | = = = 
Pa EE === = 
K IE SHE 
iz EA HF 
2. ERI IF 
ex | As tt 
SE Teer = == 
sa + — 
KE K= [E 
=? se + 
: ee] (GES 
a +1 =: 
le es sm 
STI "+ 490 p JA moludoy IT | =: 
8:3 std = 
“Er —- [m 
CI SER SRA: + 
ale 111 R TSn 
+ 
Tuc | 11 ec Eraser 
i 00 € TI ++ IL Rue AN 
= air 
S ==E I TIE I td 
KEI] II RE 
++ 1=1 EB II++ i + 
H-II 72 HERE 
[miss IH 
N FI = [SSE 
= ria I = i ER 
= sryologstg E i = ; = 
Pu OFF 555 
a | m === TE 
es AL + 
RE HL + 
a 5 ss5=02=3: TESS 
2 + + — SEE 
E J6E3883 Se 
Sr tt; = 
S= > + + 
er KI JEE EB I ine 
32 +++ I TE 
Wi 
8 DE JE ++ FRE ; 
emc" sera I SE 
== — ZE == 
Ze FER + = 
= ee == 
> TEEE EH + ses 
E ist + = 
— sf E EN MA 
ol 
10] ten | + N + 
prof 1 11+ | Tee 
TOS TIKL IH =E I eher 
Fe AL dmwponuoy | + I + | = 
HI + 1 + 
arsle ++ 
=) REL Esa FE 
3 110) AOPOHIET = ze = 
Ei I HE + 
° E = 
E Fe Er BE: 
si En 
= E 
== ti FE 
Väst € (sog = 
E maagfvarymg | ++ [a 
= *T "ee III "tamlaososwug ++ = 
E T 4 n + F 
= = ssa W 
3 ++ + 
++ 
2 33 | JEE E [A 
= 3 Et + I I TE 
= 334 | = = == 
5 238 = —- Wat 
= | 284 Ji 
Pu lee: = 
5 ET ee 
Ea ME su i 
så 1. 
ME TEE = 
—— < + 
i : E — = - E Eta + + + 
EO 2 9 po z + "se TIT TAN === = 
sd |E <= = ===: 
E E + 
E : H+-+ +++ BE 
PETSIE + + — +IITI + ++ ls + 
E) ze I among | ++ + + — + E 
3 = HH FH = TE 
ee een + 
sa Er = + 
SEI rt tor + S 
E +++ E 
nä + ++ = 3 
: = ++ ++ E 
sel [== CER + EE 
a El ne] | NE 
n PTK has: = = = = 
- = = 
3 = = =? T I 
= 32 es Es 
så 5 === —= 
j sil Fr Sen TI 
SE) 35 [=== == sa Zn [=== 
Sja == [=== SA MIE [+ 
23 +7 -- T + 
så : 
iisa I = 
: m: 
; === 
E = m amis | FS - — OF 
= = avo | +++ 


aj uppgifvon 


— 10810) SE 
MS 990 Aug! -Sayi puu vo uy 1911 os I : 8 * 238 
"olvuwon E = ae : E EEE 
"rvtrogvur 3 23 = vaadin S Ser 238 
varnpayıns 9 SEE 3 Re Pe + 5 "af: 
oo uy] g 2 3 Ze ENE PIE: O oni: [EN 
© 2,258 24 | 225. 5952555252. JE SER: = 
27 EEE FEN Z5%ssigiäRESES.äSSoää., 
3 s252355555| E825233455535554dRdässst 2 
EFTER 2 . 5024 EEEITELITÄ 
SEL ERE Seisikisissiäägsaasiää & 
+T + =11| PESiäSeäsäSsäsassssen S 
-osTopA310a svousson SÄ5SESESTIIIAARDÄEÄET 


Meddel, af Societas pro Fauna et Flora Fennica 17: 1892. 


FÄGELFAUNAN PA KARL 


OCH 


KRINGLIGGANDE SKÄR. 


ETT BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM NORRA ÖSTERBOTTENS FÄGELFAUNA. 
(Meddeladt den 7 Nov. 1891.) 


Af 


J. ALB. SANDMAN. 


—+100140014-014 — 


HELSINGFORS 1892. 


Innehällsförteckning. 


Förord. 
Iakttagelseomrädets topografi och de olika ständorternas fägelfauna. 


De skilda fägelarternas förekomst och häckningsförhällanden jämte 
oologiska och andra iakttagelser. 


Sammandrag af föregäende afdelning. 


Förteckning ötver de fägelarter, som häcka pä närmaste fastland, men 
ej blifvit funna pä Karlö. 


Förteckning öfver de skilda fägelarternas folknamn. 


Anteckningar om flyttfäglarnes ankomst till Karlö, hufvudsakligast för 
ären 1890 och 1891. 


Förord. 


Eiterfötjande uppsats utgör resultatet af nägra somrars or- 
nithologiska studier pä den utanför Uleåborg belägna ön 
Karlö. Hittills har ön i naturvetenskapligt hänseende blifvit 
undersökt endast af Br. F. Nylander, som sommaren 1856 
under en kortare tid vistats pä ön och i en förteckning?) 
öfver „foglar, som förekomma i trakten af Uleäborg'* lemnat 
nägra helt korta notiser om särskilda fägelarters förekomst 
pä ön. — Sedan dess synes dock fägelfaunan pä ön er- 
hällit en hel mängd nya representanter och en undersökning 
af densamma, såsom ett bidrag till kännedom af norra Öster- 
bottens fägelfauna, synes mig därföre berättigad. — Alla 
iakttagelser, där ej annorlunda omnämnes, äro gjorda af 
undertecknad. Hvad systematiken vidkommer, har jag följt 
den i Mela's ,, Suomen Luurankoiset'* gifna uppställningen. 


Förf, 


1) Publicerad i Bidrag till Finlands Naturk. h. II, s. 81—85. 


lakttagelseomrädets topografi och de olika ständorternas 
fägelfauna. 


Bland de öar, som till ett relativt fätal bilda en gles 
skärgärd längs kusten af Bottenhafvet frän trakten af Brahe- 
stad upp till Torneä, intager Karlö genom sin storlek främsta 
rummet. Ön, som befinner sig ungefär 4 sjömil vesterut 
frän Uleäborg, beräknas hafva en längd af ungefär 2 mil 
från norr till söder samt lika många mil pä längsta distansen 
från vester till öster. I den tid som är består Karlö af en 
enda sammanhängande landmassa med smärre insjöar och 
bäckar, med långt inskjutande vikar och uddar af relativt 
stor utsträckning. Men så har ej alltid varit förhållandet. 
Ännu lefva på ön personer, som komma ihåg den tid, då 
med ön numera sammanhängande delar bildade själfständiga, 
från den egentliga moderön skarpt afskilda öar. Sådana äro 
de med hufvudön numera fast förenade delarne Santonen 
(Sandön) och Hanhinen (Gåsön). För några tiotal år sedan 
bestod det nuvarande Karlö således af 3 större öar: Hai- 
luoto (egentliga Karlö), Santonen och Hanhinen, samt några 
smärre holmar i Hanhinens omedelbara närhet. Men som 
en följd af strandliniens successiva förskjutning, inträffade det 
snart, att Santonen och Hanhinen förenades med hufvudön. 
Denna förening är fullständig, hvad förhållandet emellan 
Santonen och egentliga Karlö angår. Däremot förefinnes ännu, 
som en rest af det forna hafvet, emellan Hanhinen och den 
egentliga ön ett sund af obetydlig bredd, som vid högt vatten- 
stånd faktiskt skiljer Hanhinen från Karlö, vid lågt vatten- 
stånd åter är nästan uttorkadt. Några från Hanhinen ännu 
för något årtionde sedan skilda öar äro numera vid vanligt 
vattenstånd äfven förenade med Hanhinen. 

Karlö med sin relativt obetydliga höjning öfver hafs- 
ytan måste naturligen anses först ganska sent hafva fram- 
födts ur Bottenhafvet. Ännu i den dag som är pågår en 


Fägelfaunan pä Karlö. 191 


ständig pånyttfödelse, i det att genom strandliniens för- 
skjutning ärligen ett nytt, ganska betydligt bälte strand till- 
kommer, pä samma gäng naturligtvis hela öns höjd öfver 
hafsytan äfven ökas. Såsom en naturlig följd af denna 
höjning och däraf följande ärliga tillandning framgär det 
faktum, att de olika lokaliteterna bilda koncentriska, mer 
eller mindre skarpt markerade ringar eller vegetationsbälten 
omkring den eller de först ur hafvet uppstigna, nu följakt- 
ligen högst belägna punkterna pä ön. 

Såsom hufvudstomme för ön måste man betrakta de 
högre belägna, i flere olika riktningar sig sträckande åsar, 
som förefinnas på öns midt. Dessa måste naturligen anses 
som de delar af ön, hvilka först framfödts ur hafvet. Men 
pä samma gång vatinet emellan dessa åsar så smäningen 
sjönk undan, qvarblef dock i fördjupningar dem emellan större 
eller mindre vattensamlingar, som i sin tid utgjort sjöar af 
relativt stor utsträckning. Ännu i dag förefinnas dessa sjöar 
till ett ganska stort antal (omkr. 40), ehuru deras areal, i 
samma mån som de omgifvande stränderna alltmera in- 
kräktat på vattenbassinen, förminskats och gifvit upphof till 
kärr af gånska stor utsträckning. Dessa ofvannämnda åsar 
sträcka sig i hufvudsakligen 2 olika riktningar. På öns norra 
och södra delar gå dessa undulerande åsar i riktning från 
öster till vester, på öns vestra och ostliga delar däremot 
från norr till söder. Vegetationen på dessa åsar erbjuder 
ögat knappt någon omvexling, ty jordmånen, som nästan 
uteslutande utgöres af ren, grof sand med ett tunt humus- 
lager endast här och där, är ej i stånd att nära en rikli- 
gare flora. Marken är till öfvervägande del betäckt med ett 
mäktigt lager af Cladonia rangiferina & alpestris, och öfver- 
går småningom genom de humusrikare sluttningarna i de 
emellan åsarne belägna kärrens rikare växtlighet. Utom 
Cladonia är det nästan endast Pinus silvestris, som ur den 
magra jordmånen förmår hemta en för sin utveckling till- 
räcklig näring. Pä sina ställen, där humusrikare jordlager 
omvexla med de sandiga, uppnär tallen en aktningsvärd höjd 
och groflek, men i allmänhet är dess habitus, i synnerhet 
närmare stränderna, läg, tjockstammig och lätt öfvergäende 


192 J. Alb. Sandman. 


i en busklik växtform. — I öfverensstämmelse med den torf- 
tiga växtligheten har äfven fägelfaunan relativt fä repre- 
sentanter att uppvisa. Karakteristisk för denna ständort är 
Fringilla montifringilla, som ställvis förekommer ganska all- 
mänt. Öfriga representanter för denna ständort äro: 


Allmänna: Corvus corax, 
Loxia curvirostra, 
Falco esalon, 
Pandion haliaötus. 


Sällsynta: Luscinia phenicurus, 
Muscicapa grisola, 
Aguila, Haliaötus. 


En gäng anträffad (som häckfägel) är: 
Plectrophanes nivalis. 


Som redan blifvit nämndt, intaga de emellan ofvan- 
beskrifna höjdsträckningar belägna kärren och de till dem 
hörande försumpningarna en betydlig del af öns areal. Utan 
tvifvel hafva dessa kärr för ej sä alltför länge sedan utgjorts 
at sjöar af relativt stor utsträckning: därom vittnar exempel- 
vis det faktum, att befolkningen än i dag benämner ett 
stort, hela Hanhinens inre upptagande kärr Hanhisjärvi. 
Numera haiva dock de engäng ganska stora sjöarnes areal 
under årens lopp blifvit alltmera decimerad och kärren in- 
taga en dominerande ställning pä ön. Pä ett bottenskikt af 
Sphagnum, Polytrichum och andra mossor har sä smäningom 
utvecklat sig en ganska riklig vegetation, som synnerligen 
bjärt afsticker mot de omgifvande sandmoarnes sterila flora. 

På kärr af yngre datum ser man ännu blott cariceer, 
gramineer och Saliz-arter, som hufvudsakliga representanter 
för den högre floran; men sä fort kärren ernätt en mindre 
grad af fuktighet, tillföras vegetationen snart nya repre- 
sentanter ur de högre fanerogamernas leder. Pors, al och 
björk finna en passande växtplats pä de högre belägna 
tufvorna, och det dröjer ej länge, förrän granen i mäktiga 
beständ deltager uti skapandet af denna ständorts fysionomi. 


Fägelfaunan pä Karlö. 193 


Såsom naturligt är, utgöres fägelfaunans representanter 
pä denna lokalitet till öfvervägande del af arter ur vada- 
renas och simfäglarnes stora grupper. 

Karakteristiska för de öppna kärren äro: 


Grus communis och Anser cinereus 
samt Larus argentatus (pä Hanhinen). 
Talrika äro följande arter: 
Motacilla lava v. borealis, Totanus glareola. 


Telmatias gallinago, 


Mer eller mindre allmänna äro: 


Turdus iliacus, Parus borealis, 
Fringilla linaria, Emberiza schoeniclus, 
Falco peregrinus, Telmatias gallinula. 


Vid de större eller mindre sjöarne, som oftast intaga 
kärrens midt, häcka: 


Spatula clypeata, Anas boschas, 
Colymbus arcticus, » penelope, 
a lumme, „- ereechk 


I den dunkla granskogen slär talltrasten (Turdus mu- 
sicus) sin drill, och där kan man ätven få höra Sidensvansens 
(Bombycilla garrula) lätt igenkännliga stämma. 

En öfvergängslokal emellan de sterila moarne och de 
vattensjuka kärren bilda de med vacker blandskog, tall, 
gran, björk och sälg, bevuxna sluttningarna pä sandmoarnes 
sidor. Dels till följd af den omvexlande och leende vegeta- 
tionen och väl äfven till följd af det nära tillträdet till dricks- 
vatten trifvas här ganska många fågelarter: 


Tetrao urogallus, Pyrrhula rubieilla, 
SEELE Loxia curvirostra, 
Lagopus albus, Picus martius (sälls.), 

Surnia ulula (sälls.), Picus major, 
Syrnium funereum (sälls.), Asio aceipitrinus 


‚samt mycket ofta som häckfogel Oidemia fusca. 
13 - 


194 J. Alb. Sandman. 


Ganska allmänna äro vidare pä denna lokalitet: 


Luscinia phenicurus, Muscicapa grisola, 
Parus borealis, Anthus trivialis, 
Fringilla celebs, Fringilla linaria, 


Tynx torguilla. 


Till de nu beskrifna lokalerna, hvilka bilda sä att 
säga grundstommen af ön, ansluter sig som ett koncentriskt 
bälte en lokal af betydligt yngre älder och med en särdeles 
leende karakter. Genom menniskohandens inverkan har 
nämligen detta löfskogsbälte fätt utseendet af en nästan 
alltigenom lundartad park. Vegetationen utgöres till hufvud- 
saklig del af Betula alba, Alnus incana och diverse Salix- 
arter. Pä norra delarna af ön, som största delen af äret 
äro utsatta för nordanvinden, förefinnes knappt nägon annan, 
än nu beskrifva vegetation. Men sä snart man nalkas öns 
sydligare delar, fängslas ögat af en påfallande, mera yppig 
och sydlig karakter i växtformer. Här är skogen till stor 
del uppblandad med ädlare trädslag. Sorbus aucuparia, Po- 
pulus tremula, Prunus padus jämte höga och frodiga örter 
(Angelica, Epilobium o. s. v.) bidraga till att gifva lokali- 
teten en sydlig prägel. Öfverallt förefinnas dessutom pä 
denna lokal kring hela ön större eller mindre, långsträckta, 
med hafsstranden parallela vattenlaguner, som med sitt vatten 
och sina med högt gräs bevuxna stränder naturligen mäste 
locka en stor mängd fägelarter att här slä sig ned och 
häcka. Pä södra delen af ön finnas dessutom flere sjöar af 
alldeles särskild beskaffenhet. De af naturliga ängar be- 
stående stränderna äga en växtlighet, som till största delen 
består af gräs och halfgräs samt afbrytes af här och där 
stäende grupper af björk, al och vide. Närmare sjöstranden 
förbytes ängens växtlighet i en allt gröfre phragmites-vege- 
tation, som tilltager utåt sjön och i dess vatten bildar oge- 
nomträngliga phragmites-skogar af betydlig höjd. Utom 
Phragmites uppträder äfven Scirpus lacustris ganska ymnigt 
och gör i förening med diverse Potamogeton-arter dessa 
sjöar till omtyckta häckplatser för diverse vadare och sim- 
fåglar. Förekomsten af en riklig mängd crustaceer och 


Fägelfaunan pä Karlö. 195 


molluscer torde äfven i ej ringa grad bidraga till att göra 
lokalen omtyckt. 

Sedan vi nu beskrifvit det lundartade löfskogsbältet 
med dess egenheter, skola vi efterse, hvilka fägelarter, som 
valt detsamma till sin uppehällsort. 

Allmänna i löfskogen äro: 


Saxicola rubetra, Fringilla celebs, 
Turdus iliacus, a linaria, 
182 pilaris, Cuculus canorus, 
Phyllopseustes trochilus, Oidemia fusca, 
Anthus trivialis, Mergus serrator. 


Corvus cornix, 
Sällsynta äro: 


Sylvia curruca, Sylvia hortensis, 
Emberiza scheeniclus. 


Vid de smärre lagunerna häcka: 


Anas boschas Telmatias gallinago 
> g J0, 
» penelope, od gallinula. 


IV KENOCCA, 


Vid de nyssnämnda smä sjöarne pä södra delen af 


ön är fägellifvet särdeles lifligt. 
Pä strandängarne äro vanliga: 


Phyllopseustes trochilus, Anthus pratensis, 
Motacilla jlava, Numenius arguata, 
Totanus calidris, Anas acuta. 


Bland vide och albuskarne häcka: 


Saxicola rubetra, Turdus iliacus, 
Anas penelope, Spatula clypeata. 


I den höga Phragmites-vassen finna Emberiza scheni- 
clus och Calamoherpe schenobenus goda gömställen för sina 
nästen. Där häcka äfven Ortygometra porzana samt Fuli- 
gula cristata, marila och ferina (sällsynt). Ute pä den gun- 
gande vattenytan häcka Podiceps griseigena och auritus, pä 
flagor af phragmites och scirpus, men äfven fullkomligt fly- 


196 J. Alb. Sandman. 


tande pä vägorna, bygga Larus minutus och ridibundus sina 
bon. Skjuter nägon större sten upp ur vattnet, kan man 
vara säker pä, att något par Larus canus där byggt sitt 
näste. 

Följer sä det sista växtbältet, själfva hafsstranden. Då 
densamma naturligtvis är yngst af alla lokaliteter pä ön, 
hafva här ej ännu nägra buskar och träd fätt fottäste. Vid 
öfvergängen till sist beskrifna lokal och som utposter af den- 
samma uppträda Alnus och Salix-buskar. Och i samma 
män som hafstranden ur vägorna eröfrar nya landvinningar, 
rycker skogen smäningom, men säkert in pä den förra hafs- 
strandens gebit. Själfva stranden kan förete tvenne alldeles 
motsatta fysionomier. Dei öns inre befintliga sandmoarne 
sända nämligen utlöpare ända ut till hafsstranden, och här 
består denna därföre af en stenig och sandig strand med 
sparsam växtlighet af gräs och halfgräs. På de ställen af 
stranden åter, som utgöra en fortsättning af den beskrifna 
lundartade löfskogen, företer växtligheten en ängsmatta af 
Calamagrostris, Juncus, Carex, Aira, Scirpus o. s. v. Här och 
där finnas smä vattenlaguner inströdda. Hela den flere verst 
breda landremsa, som förbinder Santonen med egentliga 
Karlö, utgöres af en sädan böljande äng. Samma är äfven 
förhällandet med nägra af de uddar, som pä flere ställen 
skjuta ganska längt ut i hafvet. Sädana äro: Pökkö, Hiiden- 
niemi och Keskiniemi pä öns norra del, Väntelä, Piekkola, 
Huikku och Vaski pä Santonen samt Härkäsäikkä och Syvä- 
kari uddar pä södra delen af ön. Af de hafsvikar, som 
skjuta in i ön, äro de förnämsta: Potti-, Ojakylä- och Kir- 
konkylä-vikarne. 1 de tvä förstnämnda är vattnet af samma 
sälta, som i det omgifvande hafvet, dä däremot Kirkonkylä- 
viken äger bräckt, ja nästan sött vatten. Detta till följd däraf 
att hela viken häller pä att förvandla sig till en sjö, dä det 
sund, som till 3 famnars bredd och ställvis endast en alns 
djup sammanbinder hafvet med Kirkonkylä-viken, alltmera 
uttorkar. 

Hvad fägelfaunan pä detta strandbälte angär, sä vexlar 
densamma allt efter de väsentligt olika fysionomier stranden 


Fägelfaunan pä Karlö. 197 


uppvisar. På den sandiga och steniga delen af stranden 
häcka: 


Allmänt: 
Charadrius hiaticula, Hematopus ostreologus, 
Tringa Temminckii, Larus canus, 
Sterna hirundo, Lestris cepphus. 


» = paradisea, 


Sällsynta äro: 
Saxicola enanthe, Motacilla alba, 
Hirundo riparia, Strepsilas interpres. 
Actitis hypoleucus, 


Pä de gräsbevuxna stränderna med sina smä vatten- 
samlingar häcka: 


Anthus pratensis, Numenius arguata, 
Muachetes pugnax, Totanus calidris, 
Anas acuta, Anas crecca. 


Nägongäng häcka här: 
Hematopus ostreologus, Sterna paradisea (?). 


Såsom yttersta utlöpare i hafvet förekomma omkring 
ön, på närmare eller fjärmare afstånd, en hop mindre ste- 
niga öar och skär, som hysa en i flere hänseenden ganska 
intressant fågelfauna. Allmänna på dessa skär äro: 


Strepsilas interpres, Tringa Temminckii, 

Larus canus, Sterna hirundo, 
uufrfuseus, „ paradisea, 

Charadrius hiaticula, Uria  grylle, 


Alca torda. 


Mer eller mindre sällsynta äro: 


Saxicola enanthe, Motacilla alba, 
Plectrophanes nivalis, Somateria mollissima, 
Anser cinereus, Oidemia fusca, 
Mergus merganser, Sterna caspia, 

== serrator, Lestris parasitica, 


Larus argentatus. 


198 J. Alb. Sandman. 


Hvad de bebodda och odlade delarne af ön beträffar, 
intaga de en relativt ringa del af öns areal. Belägna vid 
bottnen af hafsvikarne, utgöras de af byar med äkrar och 
ängar af ganska aktningsvärda dimensioner. Allmänna pä 
de odlade lokalerna äro: 


Luscinia phenicurus, Sazxicola cenanthe, 
Phyllopseustes trochilus, Muscicapa grisola, 
Motacilla alba, Passer domesticus, 
Fringilla celebs, Alauda arvensis, 
Emberiza citrinella, Hirundo rustica, 
M hortulana, a urbica, 
Cuculus canorus, Mergus merganser. 


Sällsynta äro: 


Iynz torguilla, Cypselus apus, 
Perdix cinerea. 


Engäng anträffad och dä häckande är: 
Ortygion coturnix. 


Kasta vi en blick tillbaka pä det ofvan anförda, sä se 
vi, att fägelfaunan pä Karlö erbjuder synpunkter af ganska 
stort intresse. Till följd af öns relativt stora ytvidd erhäller 
densamma en sä att säga kontinental prägel, som erbjuder 
många af fastlandets fåglar lämpliga lifsvillkor, på samma 
gång som öns läge ute i hafvet och i sträkvägen för de från 
och till norden flyttande fåglarne tillför densamma de för 
ön specifikt utmärkande arterna. Öns olika lokaliteter karakte- 
riseras dessutom af en ställvis sydlig, ställvis nordisk prägel 
och i detta förhållande samt uti öns geografiska läge kunna 
vi söka hufvudorsaken till, att en så stor mängd såväl spe- 
cifikt nordliga, som äfven sydliga fågelarter här slå sig ned, 
trifvas och fortplanta sig. Till de förra, de för en nordiska 
trakt karakteristiska arterna, måste vi räkna: Luscima sue- 


Fägelfaunan pä Karlö. 199 


cica"), Motacilla flava v. borealis, Fringilla montifringilla, 
Plectrophanes nivalis, Ampelis garrulus, Machetes pugnax, 
Tringa Temminckii, Fuligula marila. Representanter för en 
sydlig fauna åter äro: Luscinia rubecula?), Sylvia hortensis, 
Sylvia curruca, Calamoherpe schenobenus & fuviatilis?), 
Tharraleus modularis?), Starna perdix, Ortygion coturmix?), 
Vanellus cristatus, Ortygometra porzana, Fuligula ferina, 
Larus minutus och Larus ridibundus. 

Underligt nog sammanfalla här häckningsomrädena för 
sädana arter, som Plectrophanes nivalis och Fuligula marila 
ä ena sidan, samt Starna perdix, Vanellus cristatus, Fuligula 
ferina och Larus minutus å andra sidan. 


') Se vidare om arten i andra afdelningen. 
?) Endast en gång anträffad häckande. 


De skilda fägelarternas förekomst och häckningstörhällanden 
jämte oologiska och andra iakttagelser. 


Luscinia rubecula L. 


I regeln hör rödhaken ej till öns fägelfauna!), men är 
en gång, och dä häckande, anträffad. En allmogeman fann 
nämligen de första dagarne af Juli 1889 ett bo af arten 
med 5 friska ägg. Boet, som var beläget pä ovanligt fuktig 
lokal (det hittades nämligen under hjortronplockning), består 
till hufvudsaklig del af Hypnum crista-castrense samt be- 
klädes innerst af ett lager kapselskaft utaf nägon mossart. 
De 5 äggen, som i jämförelse med andra säväl utländska, 
som finska kullar, äro ganska smä, hafva normal teckning 
och uppvisa följande längd- och breddmätt: 


18:7,. 18.31.89 1871401782) 
14,8. 146. 142. 140 143. 


Luscinia suecica L. 


Under en exkursion den 23 maj 1886 i närheten af Hiiden- 
niemi var jag 1 tillfälle, att bland vide- och albuskar iakttaga 
flere exemplar af blähakesängaren. Fäglarne höllo sig tvä och 
tvä tillsamman, och säg jag äfven tvä fäglar para sig. Seder- 
mera jakttog jag dagligen exemplar af denna vackra sän- 
gare, än sökande mat i de tätaste videbuskarne, än sittande 
i toppen af något lägre träd, sjungande sin särdeles melo- 
diska sång. I början af juni, ännu den 6:te, iakttog jag en- 
staka par, men sedermera syntes arten försvunnen. — Som- 


') Äfven vid Uleåborg är arten blott någongång anträffad och dä 
under flyttningstiden, bland annat: 2 maj 82 och 18 oktober 1887. 
») Måtten äro öfverallt angifna i millimeter. 


Fägelfaunan pä Karlö. 201 


maren 1887 var blähaken likaledes ytterst allmän i slutet af 
maj och början af juni. Än mer frapperades jag af, att 
natten emellan den 18—19 juni vid Potti gärd uti de täta, 
vattensjuka videsnären vid hafsstranden fä höra en blähake- 
sängares stämma. I tron att det var någon försenad in- 
divid, väntade jag att snart fä se densamma försvinna, men 
hvarje derpä följande natt uraktlät densamma ej, att säsnart 
skymningen inbrutit läta höra sina toner. Som artens häck- 
ningstid nu redan var inne!) och densamma ej öfvergaf sitt 
här engång valda videsnär, sökte jag ifrigt efter dess näste, 
ehuru utan resultat. Jag hyser dock den tro, att dessa 
och antagligen flere andra par årligen häcka pä ön, i synner- 
het sedan jag varit i tillfälle att iakttaga den frappanta lik- 
het, som råder emellan de af Salix och låg Alnus bevuxna 
strandängarne pä norra delen af Karlö och björk- och vide- 
regionen pä de lappska tjällen, där blähaken företrädesvis 
häckar. Ocksä pästä tvenne allmogejägare sig hafva sett 
nyss flygga ungar jämte sina föräldrar sommaren 1891. 


Luscinia phoenicurus L. 


Förekommer synnerligen allmänt, såväl pä bebyggda 
trakter, som äfven i djupaste ödemarken. Han häckar på 
den förra lokalen oftast i byggnader, i ödemarken åter i 
ihåliga träd och stubbar. Bland de talrika fynden af ägg 
vill jag här blott nämna: 1886 den 29 maj 6 friska ägg i 
en murken trädstam pä Hanhinen, 1887 den 14 juni 5 friska 
ägg, 1890 den 30 maj 6 ägg, den 30 juni 5 ägg. Sist- 
nämnda kull äger ovanligt små ägg: 


16,8. 16,8. 16,8. 16,7. 16,6. 
EEE EEE MEET E 


s 
€ 


!) Sommaren 1888, dä vären dock var betydligt senare, än 1886, 
hittade jag i Lappland ett fullfärdigt bo af blähaken redan den 7 juni 
och första ägget den 16 juni nära Inarigränsen. Vid Kittilä (Hossa by) 
hittades full kull (5 ägg) den 16 Juni 1888. 


202 J. Alb. Sandman. 


dä ju kullar med ägg af vanlig storlek alltid uppvisa större 
dimensioner. Så t. ex. följande 2 kullar från Siikajoki, den 
första af den 10 juni 1883, den senare af den 12 juni 1883: 


199 TA 1a Jar je 002 
TO TIS EINE 123, 11900 


= 20,7. 20,6. 20,5. 20,4. 20,2. 20,1. 20,1. 
144. 14,4. 143. 143. 14,3. 143. 143. 


Tvä abnormt smä ägg (kull) af 1889 hafva storleken 


16,5. 15,8. 
13,1. 13,3. 


Saxicola cenanthe L. 


Är en af de allmännast förekommande tättingar. Dä 
stenrös knappt förekomma, häckar arten pä bebyggda ställen 
hufvudsakligast i grundvalar till byggnader, i husknutar, ved- 
trafvar o. s. v. Men äfven bland de obetydliga stensamlin- 
garna på hafsstränderna och på de enstaka, öde skären ute 
i hafvet träffar man denna fågel. Angående hans häck- 
ningsförhållanden har jag antecknat: 1884 i början af juni 
fulltaliga, friska kullar; 1886 den 31 maj 6 friska ägg; 1888 
den 29 maj 6 ägg samt 1 juni 6 ägg; 1889 den 15 juni 
en kull pä 5 och en pä 7 ägg; 1890 den 27 maj 5 ägg, 
den 4 juni 6 ägg. En kull af sex ägg uppvisar följande 
mättserie: 


22.0, 21:9. Se, DA a Na 
15.7. 455.007. 17.7 19200192 


Saxicola rubetra L. 


Förekommer ganska allmänt, ehuru dock betydligt säll- 
syntare än föregående art. År 1884, de första dagarne af 
juni, erhöll jag 5 friska ägg af arten; 1887 den 15 juni 
fann jag 5 legade ägg; 1888 den 13 juni 6 friska ägg, alla 
mycket starkt brunfläckiga; 1889 hittades den 7 juni tvenne 
bon med 6 ägg i hvardera; 1891: 7 ägg den 17 juni och 6 ägg 


Fägelfaunan pä Karlö. 203 
den 18 juni. Trenne uppmätta kullar, pä 6, 5, och 4 ägg, 
hafva följande dimensioner: 


Tao ee 8, 186, Ta 
Wr 727147. 154 14950002 


19,6. 194. 194. 193. 182. 


14,9. 15,3. 14,6. 15,0. 152. 


192259430. 117, B GE 
14,6. 14,7. 14,9. 14,6. 


Turdus musicus L, 


Sängtrasten uppträder till ganska stort äntal och är 
allmän isynnerhet i fuktig bland- och granskog. Detta fram- 
gär af följande fynd af ägg under somrarne 1886—1890. 
1886 i början af juni 5 ägg; 1887 den 4 juni 5 friska, den 
9 juni 5 legade, den 19 juni 4 friska och den 1 juli 4 friska 
ägg; 1888 den 1:sta, 4:de och 6:te kullar pä 4 och 5 ägg; 
1889 den 3 juni 5 ägg; 1890 den 31 maj 5 ägg. Tre utat 
ofvannämnda kullar hafva följande dimensioner: 


27,1. 26,9. 26,7. 26,3. 26,0. 26,7. 26,7. 26,4. 25,2. 
195. 195. 194. 195. 19,0. 20,6. 20,3. 21,2. 20,4. 
7,4. 27,3. 27,3. 27,2. 26,5. 

19,9. 20,8. 20,1. 20,4. 20,1. 


Turdus iliacus L. 


Förekommer allmännast af alla trastarter. Tyckes mest 
älska vattensjuka vide- och alsnär, men träffas äfven pä 
torrare, till kärrängar gränsande lokaler. Häckar med 
säkerhet tvä gänger ärligen, ty redan i slutet af maj äro 
äggen nästan fullgängna och i medlet af juli träffar man 
rätt ofta pä fullkomligt friska ägg. Angäende artens häck- 
ningsförhällanden har jag antecknat: 1886 den 27 maj pä 
Santonen 5 ägg med nästan fullgängna ungar, de första 
dagarne af juni 3 kullar a 5, 4 och 4 ägg; 1887 den 22 
juni 5 friska, den 10 juni 5 legade, den 14 juni 4 friska 


204 J. Alb. Sandman. 


och den 18 juni 4 litet pälegade ägg; 1888 i början af juni 
nägra kullar a 5 och 6 ägg; 1889 en kull pä 5 ägg den 
20 och 26 maj, 6 ägg den 18 juni och 5 ägg den 20 
juni; 1890 den 12 maj 4 + 4 friska ägg, 19 maj tvenne 
bon a 5 ägg, den 20 maj 1 bo och 31 maj 2 bon, den 15 
och 19 juni 5 ägg. Mätten af nägra uppmätta kullar visa 
följande differenser: 


205. 083, 9219. 379.971, 
20,3. 20,0. 19,6. 19,4. 19,4. 
1. 27,7. 27,0. 26,8. 26,2. 27,3. 26,8. 26,3. 26,2. 26,2. 
‚8. 19,5. 19,7. 19,6. 20,0. 19,3. 19,6. 19,6. 19,8. 19,4. 
26,4. 25,5. 25,1. 24,6. 25,7. 25,6. 25,6. 25,4. 25,4. 25,3. 
7. 19,0. 18,8. 18,7. 19,0. 19,2. 18,8. 19,3. 18,7. 19,1. 
25,1. 245. 245. 239. 
182. 189. 186 185. 


(ovanligt stora). 


Säsom exempel pä ovanligt smä ägg, anföras mätten 
pa följande enstaka ägg: 
24 1., 24.0.1025 122, 20219) 


189, 1095 1055 ie u 


Turdus pilaris L. 

Förekommer allmänt, isynnerhet i den af björk, rönn. 
hägg och asp bestående löfskogen på södra delen af ön. 
Bon af arten har jag därföre anträffat rätt ofta. Närmare 
data på fynd af ägg har jag antecknade blott för 1887. Jag 
fann nämligen då den 10 juni 5 legade, den 14 juni 3 friska, 
den 18 juni likaledes 3 friska och den 21 juni 5 friska ägg. 
Jämförda med häckningsdata för närmaste fastland äro 
dessa särdeles sena. — Dimensionerna af 3 uppmätta kullar 
äro: 

33,6. 30,3. 29,7. 28,6. 28,4. 30,8. 30,2. 29,9. 29,5. 29,4. 29,1. 
23,4. 21,4. 22,7. 21,6. 21,3. 20,9. 21,2. 21,2. 21,3. 20,4.21,6, 


29,1. 28,9. 28,3. 28,2. 27,0. 
21,6. 20,9. 21,3. 20,4. 20,9. 


Fägelfaunan pä Karlö. 205 


Sylvia hortensis Gm. 

Den tidiga och vackra vären 1889 hade bland andra 
sydliga fägelarter lockat äfven trädgärdssängaren till ön. 
Den 18 juni fann nämligen en allmogeman ett bo af arten 
med 5 friska ägg, som äro fullkomligt normalt tecknade 
och uppvisa följande mätt: 


20,1. 20,0. 19,9. 19,8. 19,5. 
155; 15.0. 19/10 Ea 


Tilläggas kan, att jag engång sett ägg af arten, tagna 
vid Uleäborg. 


Sylvia curruca L. 

Är den enda Sy/via-art, som hvarje sommar förekommer 
pä ön. Redan 1884 erhöll jag ägg af arten och sommaren 
1886, den sista maj var jag i tillfälle att iaktaga ett par af 
denna art. Samma är erhöll jag äfven nägra ägg af arten, 
ehuru utan närmare uppgift om datum för fyndet. 


Phyllopseustes trochilus L. 


Särdeles allmän, isynnerhet i den lundartade löfskogen, 
men äfven pä bebodda lokaler i ej ringa mängd. Pä bon 
af arten träffar man rätt ofta; sä t. ex. har jag funnit: 1887 
den 10 juni 8 litet pälegade ägg samt den 11 juni 6 friska 
ägg; 1888 den 7 juni 7 friska ägg, den 8 och 9 juni 6 och 
7 friska ägg; 1889 den 15 juni 5 ägg; 1890 den 31 maj 5 
+ 5 ägg, den 2 juni 8 ägg, den 8 och 9 juni litet pälegade 
kullar. Tre kullar med för denna art ganska varierande 
mått, uppvisa följande längd och bredd: 


17,7. 16,7. 16,2. 16,1. 16,0. 15,9. 
J 19601261 BB 12.4.0198 
16,3. 16,3. 162. 15,9. 15,8. 15,6. 15,6. 
12.6. 12,61 PS. 11.19.7112... 12 


15,0 1a TE 14,3:0"14, 1000401) 
18,1 7947. 017.0117. TS HET TER 


206 J. Alb. Sandman. 


Calamoherpe schoenobzenus L. 


Förekommer ovanligt talrikt bland Phragmites-vassarne 
och de täta videsnären pä Hanhinen: vid Hanhisalmi, Syvä- 
kari och andra sjöar. Där liknande lokaler pä öfriga delar 
af ön förekomma uraktläter arten ej att infinna sig. Sä- 
lunda förekommer hon, ehuru sparsammare, pä Santonen, 
i närheten af Potti gärd och pä flere ställen vid Ojakylä- 
viken. Däremot har jag ej en enda gäng iakttagit henne 
pä norra och vestliga delarne af ön. — Vid en utflykt till 
Syväkari sjö den 6 juni 1887 fann jag sälsängaren redan 
allmänt anländ. Öfverallt lät han, såväl om dagen, som 
i synnerhet hela den ljusa natten höra sin särdeles lifliga, pä 
modulationer rika sång. Fäglarne hade ännu ej skridit till 
parning, åtminstone sägos de fullkomligt spridda. Detta 
är äfven så mycket troligare, som arten säkerligen här 
häckar lika sent, som på närliggande fastland, d. v. s. i 
juli. Phragmites-dungarne voro också ännu blott alns höga 
och ernä först i juli sin fulla höjd. Under ett besök här- 
städes i juli vimlade det visserligen af fäglarne i de flere 
aln öfver hufvudet näende Phragmites-dungarne och natten 
igenom fick jag höra flere individer af arten täfla med hva- 
randra i sång, men något bo af arten var jag ej lycklig att 
finna. Först 1890 och 1891 hemtades till mig ägg af arten 
tagna af allmogen: 5 ägg äro hittade den 3 juli 1890, 6 ägg 
den 7 juli 1891. 


Calamoherpe fluviatilis W. & M. 

Den 27 juni 1889 hittades, vidletning efter bo af Calam. 
schenobenus, ett bo af denna sällsynta sångare med 2 starkt 
legade ägg vid Helkku lilla, af Phragmites nära pä igenvuxna 
sjö pä Hanhinen. Sedermera har jag sökt äterfinna arlen, 
men färgäfves, hvilket torde bevisa, att fägeln som en säll- 
synt irrgäst blott besökt ön. 


Muscicapa grisola L. 


Förekommer ganska allmänt pä bebodda ställen, häckande 
i byggnader, men uppträder äfven, ehuru sällsynt, på obe- 


Fägelfaunan pä Karlö. 207 


bodda lokaler, der hon dä häckar i urgröpningar i träd, pä 
stubbar o. s. v. Hennes häckning infaller i förra hälften af 
juni. Sä hittades 1888 en kull pä 5 ägg den 13 juni, hvilken 
har följande dimensioner: 


132 185.188, "18220188 
13,9. 13,8. 140. 14,0. 18,6 


Äggen i en kull af är 1886, utan fynddatum, äro ovanligt 
längsträckta: 


22,2. 21,0. 20,7. 19,8. 
12.80 130: 1045. 2004889 


Tharraleus modularis L. 


Jämte rödhaken och trädgärdssängaren hade den vackra 
och tidiga våren 1889 lockat äfven järnsparfven till ön. Ett 
bo af arten hittades nämligen dagarne omkring den 15 juni 
och innehöll dä 4 friska ägg, af den karakteristiska, mörkt blä- 
gröna färgen. De i betraktande af den nordliga fyndorten 
intressanta äggen hafva följande storlek: 


20.060 20,85m20 400303 
15,3. 15,3. 15,4 154. 


Parus major L. 


Under sommarmänaderna har jag ej varit i tillfälle, 
att iakttaga talgoxen, men enligt allmogens samstämmiga 
uppgifter skall han tidigare pä vintern talrikt förekomma 
invid gärdarne samt äfven häcka pä ön. 


Parus ceruleus L. 


Under en exkursion den 29 maj 1886 fann jag i bland- 
skog nägra verst vesterut frän Potti gärd ett bo af en för 
mig obekant Parus-art. Boet, som var beläget i en murken 
björkstam, ungefär 2 famnar från marken, var byggdt af 
ett alldeles säreget material. Under det hufvudbeständs- 
delen i Parus borealis bo alltid består af större eller mindre 
barktlisor af Juniperus communis, och Parus cinctus samman- 


208 J. Alb. Sandman. 


sätter sitt bo hufvudsakligast af Arvicola-här, var detta bo 
däremot till öfvervägande del byggdt af de fina, silfverglän- 
sande barkflisor, som allra ytterst finnas pä stammen af 
Betula alba. Inmängda funnos dessutom några enstaka fjä- 
drar af skogsfägel och fina grässtrån. Kullen, som bestod 
af 8 ägg, var ännu ej fulltalig, ty äggen voro fullkomligt 
kalla och öfvertäckta med delar af bomaterialet. 

Sedermera rädfrägade jag Konservator Meves i Stock- 
holm angäende äggen, och uttalade han sig för den äsigten, 
att äggen tillhöra Parus ceruleus! Hvad fläckarnes färg och 
storlek samt äfven äggens spetsiga, om äggen hos Hirundo 
riparia päminnande form angär, närma desamma sig ocksä 
mycket exemplar af danska Parus ceruleus, som jag äger. 
Äggens dimensioner äro: 


17,3. 16,8. 16,4. 16,4. 16,4. 16,4. 16,4. 16,4. 
11,9. 12,0. 12,0. 192,0. 12,0. 12,0. 11,9. 11,9 


Parus borealis De Selys. 


Förekommer allmänt pä kärrmarker. Bon hafva at 
mig anträffats: 1886 den 25 maj 8 nästan friska ägg och 
den 28 samma mänad likaledes 8 ägg, men mycket starkt 
legade; 1891: den 20 och 30 maj kullar a 10 ägg. Stor- 
leken af kullarne frän 1886 är: 


16,0. ; 15:09:35 15,8:5115;84 45,715 
12:01» 12;3--. 0424 A 20 0 1 1:97 193-322. ie 
159. 11616) 4553 15,4. The 15811 aaa 
12.6. 12.6. AT 19,8. 1937 4957 1105 


Motacilla alba L. 


Allmänt förekommande, isynnerhet pä bebodda trakter, 
men äfven pä de steniga stränderna och nägot par äfven 
pä de smä skären i närheten af ön. Är 1888 de första dagarne 
af juni hittades 2 kullar pä 5 och 6 ägg; 1889 togos 6 ägg 
den 26 maj, 5 ägg den 28 maj, 6 ägg den 6 juni och 4 
ägg den 20 juni. Fynddata för 1890 äro: 28 maj, 2, 8 och 
15 juni. Måtten af 5 kullar visa följande differenser: 


Fägelfaunan pä Karlö. 209 


22,9. 228. 223. 
14,6. 142. 145. 


22,5. 21,6. 21,4. 21,0. 20,7. 20,4. 21,4. 21,4. 21,1. 20,9. 20,5. 
14,9. 14,6. 14,6. 14,5. 14,8. 14,9. 14,4. 14,2. 14,8. 14,5. 1411. 


20,4. 20,2. 20,1. 20,1. 20,1. 19,4. — 18,8. 18,7. 18,2. 18,1. 15,7. 
14,3. 14,4. 14,6. 14,6. 14,4. 14,6. 14,7. 14,7. 14,4. 144. 13.3. 


Sist uppmätta ägg är abnormt litet. 


(ovanligt långsträckta). 


Motacilla flava L. 


Förekommer sparsamt. Såväl den sydliga, som äfven 
den nordliga formen, var. borealis, med skiffergrätt hufvud 
har jag iakttagit. Den förra synes med förkärlek uppehälla 
sig pä torrare ängsmarker, den senare äter älskar de väta, 
öppna kärrängarne. Nägot bo af arten har jag ej erhällit 
förrän 1891, dä jag fann ett bo med 6 ägg, fullkomligt friska, 
den 18 juni. 


Anthus pratensis L. 


Förekomsten tämligen allmän. Ar 1887 den 4 juni fann 
jag vid stranden af Syväkari sjö ett bo med 6 ägg af arten. 
Dessa voro redan betydligt legade. Den 5:te i samma må- 
nad päträffade jag likaledes 6 ägg med nästan fullgängna 
ungar och den 6:te ett näste med 3 nyss utkläckta ungar 
och 2 ägg samt ett bo med 4 mycket späda ungar. 1890 
hittades tvenne bon den 29 och ett den 30 maj. Säsom 
af ofvan anförda data framgär, begynner arten sin häckning 
tidigare än de flesta andra tättingar. Mätten af tvä upp- 
mätta kullar äro: 


18,8. 18,6. 18,5. 18,5. 18,3. 19,4. 19,2. 19,0. 
14,5. 14,6. 14,8. 14,6. 14,5. — 13,8. 13,7. 18.7. 


Anthus trivialis L. 


Är en af de allmännast förekommande foglar i löf- 
och blandskog. 1885 i början af juni erhöll jag en kull pä 
3 friska ägg. Själf fann jag 1887 den 16 och 17 juni tvenne 
bon pä 4 ägg i hvarje, men litet legade. 1890 den 27 maj 

14 


210 J. Alb. Sandman. 


hittades 4 friska ägg. Dimensionerna af ofvannämnda kullar 
frän 1885 och 1887 äro: 


21,7. 21,7. 21,1. 21,1. 21,2. 20,6. 20,2. 19,7. 
15,8. 15,4. 16,0. 15,9. 15.7. 15,4. 15,7. 15,5. 
20,3. 20,0. 195. 

15,5. 15,1. 14,6 


Corvus corax L. 

I de frän menniskoboningar mest aflägsna skogarne 
träffar man pä enstaka, skygga par af korpen. Vintertid 
är hans rädsla dock mindre och då infinner han sig, drifven 
af hungern, i närheten af byarne. I midten och slutet af 
april, stundom i maj (2 kullen?) värper hon sina 4—5 
—6—[7] ägg. 1888 erhöll jag en kull pä 5 friska ägg, tagna 
den 21 april. 1889 hittades på Santonen den 15 april ett 
bo med 6 ägg af arten och i samma bo (af samma par ?) 
den 21 april äter 6 ägg. Dessutom erhöll jag ännu en kull 
pä 5 ägg, tagen samma vär i april. 1890 hittades den 15 
april 7 och 5 ägg, den 20 5 ägg, den 22 5 ägg, den 30 maj 
5 ägg. 1891: två kullar a 7 ägg den 12 och 16 april. 

Tre af ofvan uppräknade kullar hafva storleken: 


50,4. 49,3. 49,2. 48,8. 48,7. 48,3. — 49,3. 49,3. 49,2. 48,5. 47,2. 
32,1. 31,8. 31,3. 32,1. 31,8. 32,8. 34,5. 34,5. 34,1. 33,8. 33,6. 


47,6. 47,5. 47,2. 46,8. 46,2. 
34,4. 340. 35,1. 34,8. 35,5. 


Corvus cornix L. 


Förekommer till stort antal såväl i närheten af be- 
bodda platser, som äfven vid alla pä sjöfäglar rika insjöar 
och vid de af måsar, tärnor och vadare bebodda halssträn- 
derna. Öfverallt uppträder kråkan som ett sannskyldigt 
plägoris för de andra fäglarne. Pä de öppna stränderna, 
där inga egentliga träd finnas, anpassar hon sig efter för- 
hällandena och bygger sitt bo i blott manshöga, busklika 
björk- och alträd. Vid insjöarne uppträder han dock kanske 


Fägelfaunan pä Karlö. 211 


manstarkast och öfverallt ser man spär af hans framfart i 
form af plundrade bon och döda, halft uppätna fägelungar. 
Därföre framkallar äfven hans blotta äsyn en riktig revolu- 
tion bland de i närheten häckande fäglarne. Mäsar och 
tärnor förfölja honom ifrigt och i synnerhet tyckes stor- 
spofven vara hans förklarade dödsfiende. Ej ens menniskans 
närvaro förmär alltid afhälla honom frän plundring. Jag 
har sett honom pä nägra famnars afständ slä ned pä kanten 
af ett dopping bo och spisa af de däri liggande äggen. 
Med ägglägningen dröjer kräkan här proportionsvis länge. 
Det ser ut, som om han väntade, att de andra fäglarne 
först skola duka hans bord, förrän han skrider till häck- 
ning. Hans ägg har jag funnit först i juni!), samtidigt med 
att spofven, mäsar och tärnor samt andra sjöfäglar redan 
lagt sina ägg. Mätten af tre kullar variera sälunda: 


47,5. 47,0. 46,9. 45,7. 35,2. — 43,3. 42,9. 42,8. 42,7. 42,5. 42,2. 
28,0. 30,6. 29,0. 29,1. 24,3. — 29,7. 31,0. 31.4. 30,3. 30,9. 29,8. 


40,1. 40,0. 39,3. 39,1. 38,8. 38,5. 
29,7. 299. 28,4. 30,0. 28,8. 29,9. 


(Cleptes pica L.) 


Förekommer ej och har aldrig blifvit iakttagen pä ön. 


Loxia curvirostra L. 


Under mina exkursioner har jag hvarje sommar ofta 
varit i tillfälle att se flockar pä tiotal af arten, sysselsatta 
med att leta efter tallirön. [Utan tvifvel har uti flockarne 
äfven Loxia pityopsittacus förekommit.] Fogeln är allmänt 
bekant för allmogen, som säger, att densamma i april häckar 
i de öde tallskogarne pä öns nordvestra del. Frän denna 
lokal har jag äfven erhällit ett ägg af arten, ovanligt litet 
22,0. 


och af följande dimensioner: = 
1DyR 


1) På närmaste fastland häckar hon redan i början och midten 
af maj. 


212 J. Alb. Sandman. 


Pyrrhula rubicilla Pallas. 


Sparsamt förekommande. Blott några bon af arten 
har jag under min vistelse på ön funnit. Desamma äro 
alltid byggda i granar och hafva en för arten utmärkande 
sammansättning. De bestå ytterst af ganska grofva qvistar 
af Betula, Pinus abies och Myrtillus uliginosa. Därpå följer 
ett lager af finare rotfibrer och innerst finnes ett tunt lager 
af Usnea barbata, rotfibrer och några grässtrån. Fynddata 
äro: den 26 juni 1887 5 ägg; 1890 den 9 juni 6 ägg, den 
16 juni 6 ägg, den 4 juli 5 ägg; 1891 den 23 juni 5 ägg: 
Äggen från 1887 hafva följande dimensioner: 


232. 2 
1 


EAU A, 
4,7. 146. 14,9. 143. 


Passer domesticus L. 


Vid alla bebodda ställen förekommer hussparfven i 
riklig mängd. Angäende artens häckning har jag antecknat: 
1887 den 7 juni voro äggen lagda och dä olegade. 1889 
den 3 juni togos 5 ägg; 1890 den 25 maj 5 ägg. Mätten 
at 4 varierande kullar vidfogas här: 


25,0. 24,9. 24,5. 24,2. 23,3. 24,5. 23,8. 23,8. 23,6. 28,5. 
1611. 1610014595. 17,3. 16,8. 16,4. 16,8. 16,9. 
23.0.2393. 1123007950 22,1. 2136. 21,4; ;21; [002 
16,0. 15,6. 15,6. 16,0. 15,9. 16.5.717:15 16,6. 16:2 OM 


Fringilla celebs L. 


Denna särdeles trifsamma och med de mest olika lo- 
kaler nöjda fågel förekommer allmänt och bidrager i stor 
män att med sin hurtiga sång gifva lif ät annars ödsliga 
lokaler. Bland de talrika anteckningarna om fynd af ägg 
af arten vill jag blott nämna: 1886 den 1 juni 5 ägg, 1587 
den 5 juni 5 ägg, 1888 den 2 juni 4 ägg, 1889 den 28 maj 
5 ägg, den 3 juni 5 ägg, den 6 juni 6 ägg och den 18 juni 
3 ägg. Äggen af den 2 juni 1888 synas vid första päseendet en- 
färgade, ljust blågröna; först vid närmare granskning upp- 


Fägelfaunan pä Karlö. 213 


täcker man några få ljust violetta och rödsvarta små prickar. 
1890 den 2 juni 5 ägg, den 30 juni 5 ägg. Fem uppmätta 
kullar uppvisa följande differenser i mått: 


PIN ans ar, 21.7. 201 20,1. 19,8. T9T. 
TSG 715,3. 14.6. TIT DTTAO 1455 123 
20,4. 19,8. 19,8. 19,6. 19,8. 19,4. 19,2. 19,0. 18,7. 
14,9. 15,1. 15,0. 15,4. 14,6. 15,0. 14,6. 14,3. 14,6. 


18,7. 18,5. 18,0. 17,8. 
15,0. 14,6. 147. 143. 


Fringilla montitringilla L. 

Pä de öde, med endast tall och renlaf bevuxna sand- 
moarne, i synerhet pä öns nordliga del, förekommer berg- 
finken till ganska stort antal. Värsommaren läng fär man 
här höra hans karakteristiska säng och längre fram pä som- 
maren har jag äfven konstaterat arten som häckfogel. Jag 
fann nämligen den 16 juni 1887 ett bo med 4 starkt legade 
ägg af arten. 1888 erhöll jag äfven ägg af arten och 1889 
den 29 maj hittades ett bo med 4 ägg. Fynddata för 1890 
äro: 20, 21 och 28 maj samt 2 juni. Äggen af den 16 juni 
1887 hafva följande dimensioner: 


OS Pj Mesa V= TINA 
BRETT, 


Fringilla chloris L. 


Den 30 juni 1891 hittades ett bo af grönfinken med 
7 olegade ägg. Dessa äro ovanligt stora och påminna vid 
första ögonkastet i förvillande grad om ägg af Loxia cur- 
virostra. 


Fringilla flavirostris L. 
Uti förut anförda förteckning öfver „foglar, som töre- 
komma i trakten af Uleäborg* af Br. F. Nylander (1856) upp- 
gilves, att Fr. flavirostris skulle förekomma „allmänt“ pä Karlö. 


214 J. Alb. Sandman. 


Hvarpä Nylander stöder denna sin uppgift har jag mig ej be- 
kant, men under min mängäriga vistelse pä ön har jag aldrig 
lyckats anträffa något exemplar af denna fågelart. 


Fringilla linaria L. 

Förekommer allmänt. År 1886 voro foglarne samlade 
i flock ännu den 6 juni och ägg anträffades samma år först 
i början af juli. 1887 häckade fåglarne dock tidigare, den 
8 juni fann jag nämligen 5 friska ägg af arten, Angående 
tiden för artens häckning sommaren 1889 föreligga följande 
data: 3 ägg den 2 juni, 6 ägg den 23 juni och 4 ägg den 
24 Juni. 

Två kullar hafva följande mått: 


7 AKG. 17,6 ATA 17:3. 17,2; 17.0. 17.0. 16;7288ä 
7. 12,7. 13,0. 12,7. 13,4. 13,4. 13,6. 13,3. 12,8. 13,6. 


Fringilla spinus L. 

Förekommer sparsamt. 1886 hade ett par häckat i 
närheten af kyrkan pä ön. Boet hade varit byggdt pä 
yttersta ändan af en yfvig tallgvist och hade i slutet af maj 
innehållit 5 ägg. 


Emberiza citrinella L. 


Allmän pä och i närheten af odlade lokaler. 1887 den 
11 juni anträffade jag inne i en lada bland gvarlemnadt hö 
ett näste af arten med 5 litet pälegade ägg och 1888 den 
14 juni togos 4 ägg. 1890 den 15, 20 och 27 maj tulltaliga 
kullar. 

Dimensionerna af kullarne från 1887 och 1880 äro: 


23,2. 22.8. 22,8. 22,6. 22,6. = 214 21,3. 20.8. 20,7. 
16,0. 16,0. 16,0. 15,9. 15,9. 18,2..17,9. 17,6. 18,4. 


Äggen i sist uppmätta kulle äro nästan klotrunda. 


Fä elfaunan pä Karlö. 215 


Emberiza hortulana L. 


Förekommer nära nog lika talrikt, som gulsparfven, 
men alltid blott pä odlade ställen, där den bygger sitt bo 
oftast i äkrar, endast undantagsvis pä äkerrenar och till äkrar 
stötande fält. 1886 och 1887 iakttog jag dagligen ortolanen, 
vanligen sittande pä nägot rietak, sjungande sin säng, som 
lätt skiljes ifrån den af Emb. citrinella. Bo af arten har 
jag lyckats hitta endast sommaren 1887, dä jag fann 3 friska 
ägg den 7 juni. De voro af följande storlek: 


20,3. 19,6. 18,4. 
1215,35. I 


Emberiza scheniclus L. 


Synnerligen allmänt förekommande, säväl bland vatten- 
sjuka videsnär, som i synnerhet pä de lokaler, där videt och 
Phragmites tillsamman bilda ogenomträngliga snär. Häck- 
ningen inträffar i början af juni, säsom af följande data fram- 
gär: 1885 erhöll jag 2 bon pä 5 och 6 ägg, 1886 ett bopä 
3 ägg, 1887 fann jag den 4 juni ett bo med 5 fullkomligt 
friska ägg vid Syväkari samt samma är den 12 juni ytter- 
ligare 5 ganska starkt legade ägg. 1889 hittades äfven i 
början af juni ett bo med 5 ägg af ovanligt smä dimen- 
sioner (se sist uppmätta kulle), 1890 den 27 maj 5 ägg, 
den 2 juli 5 ägg (andra kullen?). 

Tre kullar hafva följande mätt: 


21,7. 20,8. 20,4. 20,4. 20,3. 20,3. — 19,4. 18,9. 18,9. 18,8. 18,6. 
14,4. 14,5. 14,5. 14,4. 14,5. 14,2. 15,2. 15,2. 14,8. 14,2. 14,6. 
17.9: OR EEE A 
13.7..43,6: 1957. gs Nr 


Plectrophanes lapponicus L. 


Särdeles öfverraskad blef jag, att under en exkursion 
den 7 juni 1887 längs norra halsstranden af ön, päträfia 
ett exemplar (2) af lappsparfven. Fägeln, som uppehöll sig 
pä en med Juncus balticus, Carex maritima och nägra mindre 


216 J. Alb. Sandman. 


Saliz-buskar bevuxen, sandig upphöjning pä strandängen, 
kunde omöjligt fäs att flyga upp. Med utbredd stjert och 
hängande vingar lät den sig förföljas och blef slutligen, dä 
jag säkert ville konstatera species, skjuten samt befunnen 
vara en lappsparf. Fågelns beteende, som fullkomligt pä- 
minde om det hos Emb. scheniclus vid boet, skulle tyda 
pä, att detta exemplar möjligen häckat pä platsen! Detta 
synes sä mycket mindre otroligt, som Br. Nylander i juli 
1856 tror sig med all säkerhet hafva sett ett par af arten 
pä ön och äfven en annan specifikt nordisk Fmberiza-art, 
snösparfven, häckar pä och i omedelbara närheten af ön. 


Plectrophanes nivalis L. 


.Än mer öfverraskande, än den tillfälliga förekomsten 
af Pl. lapponicus, är uppträdandet af snösparfven som häck- 
fågel pä ön. Såväl pä själfva hufvudön, som i synnerhet pä 
de smä steniga skären i öns närhet, uppträder snösparfven 
årligen. Jag har själf iakttagit exemplar af fågeln och 
äfven Hougberg har sett exemplar af arten (pä Sarvi 
och Kattilankalla). På hvarje ö uppträder alltid blott ett 
par af fåglarne, som väl förstå att dölja sig bland och 
under de stora stenarne. Fågeln är äfven allmänt bekant 
för allmogen som häckfågel pä dessa öar. Särdeles intres- 
sant var därföre fyndet af ett bo den 19 juni 1887 af arten 
på själfva hufvudön. Nästet var byggdt på en öppen sand- 
mo på öns norra del och innehöll 2 ägg. Dessa äro till 
skalet ej fullt normala, utan sjukliga, men teckningen är 
dock den för arten karakteristiska. Särskildt det ena ägget 
liknar fullkomligt exemplar af arten, som jag äger från Grön- 
land. De intressante äggens storlek är: 


23,6. 22,5. 
16,6. 16,9. 


Hirundo rustica L. 


Allmänt förekommande. Angäende artens häckning har 
jag antecknat: 1887 den 8 juni innehöll ett bo 5 litet pä- 


Fägelfaunan pä Karlö. 217 


legade ägg, och den 9:de voro äggen, 4 till antalet, i ett 
annat bo nästan olegade; 1888 den 7 och 10 juni togos 
tvenne kullar med 5 friska ägg i hvardera; 1889 hittades 
två bon med 6 ägg och ett med 4-ägg den 15 juni. 1890 
den 19 juni och 1 juli 5 och 6 ägg. Fyra kullar hafva föl- 


jande dimensioner: 


21,4. 21,0. 20,8. 20,0. 20,2. 19,9. 19,7. 19,5. 19,4. 19,4. 
158 190.137. 138 14,2. 14,3. 14,0. 14,0. 14,0. 13,9. 


19,4. 19,4. 19,0. 18,9. 18,8. 18,7. 18,5. 18,3. 18,3. 18,3. 18,2. 
14,1. 14.1. 13,9. 14,2. 14,0. 14,1. = 14,4. 14,3. 14,2. 14,2. 14.4. 


Hirundo riparia L. 
Förekommer sällsynt pä ön. Häckar iläga sandbackar, 
bäde nära hafskusten och i det inre af ön. 


Hirundo urbica L. 


Mycket allmän. (Omhuldas och skyddas öfverallt af 
befolkningen, hvarföre man äfven knappast träffar pä nägon 
bostad, under hvars tak ej nägot par af hussvalan skulle 
redt sig sitt näste. 


Ampelis garrulus L. 


Under en utflykt sommaren 1883 i slutet af juli var 
jag i tillfälle att iakttaga en kulle flygvuxna sidensvansar i 
den omedelbara närheten af Potti gärd. Fäglarna flögo frän 
träd till träd längs en med tall och gran bevuxen äs, för- 
rädande sig genom sin karakteristiska lockton. Att en del 
af fäglarna voro ärsungar, hördes alltför väl af deras oarti- 
kulerade locktoner, under det tvä af fäglarne genom sin full- 
toniga drill dokumenterade sig som gamla sängare. Äfven 
allmogen säger sig hafva iakttagit fågeln sommartid. Att 
arten häckar på ön, har dessutom blifvit ådagalagt af Dresser, 
som under en exkursion till Santonen funnit ett bo af arten. 


218 J. Alb. Sandman. 


Alauda arvensis L. 


Allmän pä odlade platser. 1885 den 20 juli fann jag 
ett bo af arten med 5 mycket legade ägg pä en äng, omedel- 
bart invid en rägäker. 1887 den 27 maj innehöll ett bo af 
arten 4 friska ägg. 1890 den 20 och 29 maj 5 ägg, den 
2 juni 4 ägg. Arten synes sälunda häcka tvä gänger är- 
ligen. Dimensionerna af kullen från 1887 äro: 

25,0. 24,6. 24,3. 23,2. 


16,3. 16,8. 16,4. 15,9. 


Picus martius L. 


Förekomsten sällsynt. Jag har endast några få gånger 
varit i tillfälle att iakttaga arten. 


Picus major L. 


Förekommer sparsamt. 1 slutet af augusti 1887 iakttog 
jag en kulle ungfäglar af arten och sköt äfven 2 af ungarne; 
1888 erhöll jag en kull ägg, 6 stycken, af arten, tagna den 27 
maj och 1889 hittades tvä bon af arten pä 6 och 5 ägg 
den 28 och 31 maj. 1890 innehöll ett bo den 20 maj 7 ägg. 
Storleken af tre kullar är: 


29,3. 28,5. 28,0. 27,8. 27,1. 28,4. 27,5. 27,4. 27,4. 27,0. 25,3. 
20,8. 20,9. 21,0. 21,0. 20,9. — 211. 20,7. 21,0. 20,6. 20,4. 19.7 


26,1. 26,1. 25,7. 25,7. 25,5. 254. 
20,8. 20,3. 20.6. 20,6. 20,9. 21,0. 


Picus minor L. 
Den 10 juni 1891 hittades pä Santonen ett bo af arten 
med 7 litet pälegade ägg samt den 18 juni 1891 8 ägg. 


Iynx torguilla L. 
Mycket allmän pä ön. Bon af arten har jag ofta an- 
träffat. 1886 den 11 Juni fann jag ett bo med 7 ägg: 1887 
den 18 juni ett bo med 10 ganska starkt legade ägg: 1888 


Fägelfaunan pä Karlö. 219 


den 16 juni ett bo med 12 friska ägg och 1889 den 12 juni 
7 friska, den 13 juni 10 friska ägg; 1890 hade en göktyta 
den 9 juni 10 ägg, hvilka togos och den 23 juni hade hon 
äter 10 ägg samt den 1 juli änyo 8 ägg. Kullarne af den 
11 juni 1886 och 16 juni 1888 uppvisa följande mätt: 


215219110. 20,9. 20.9. 20,7.'"20,5. 20,0. 
14,6. 144. 14,4. 14,4. 145. 144. 14,1. 


20,6. 20,2. 20,1. 20,1. 20,1. 19,8. 19,8. 19,6. 19,5. 19,3. 19,1. 17,8. 
15,5. 15,9. 16,0. 15,8. 15,5. 15,8. 15,8. 15,4. 15,6. 15,8. 15.2. 143. 


Cuculus canorus L. 


Särdeles allmänt förekommande, isynnerhet i löf- och 
blandskog. Sommaren 1886 hördes göken gala första gången 
den 27 maj. I slutet af juli 1883 såg jag en flygvuxen gök- 
unge, som ännu följdes och med osviklig omsorg matades 
af sin fostermoder, en Saxicola rubetra. 1889 erhöll jag ett 
ljusblått ägg af göken, taget i ett bo af rödstjerten. 


Cypselus apus L. 

Under de somrar jag vistats pä Karlö har jag ej iakt- 
tagit tornsvalan. Däremot skall han ännu för nägra är 
sedan till ganska stort antal bott och byggt i öns kyrko- 
torn. Br. Nylander anför äfven i sin 1856 uppgjorda för- 
teckning tornsvalan som ,allmänt' förekommande pä ön. 
Hans uppträdande här synes sälunda vara periodiskt säsom. 
fallet äfven är med artens förekomst vid Uleäborg. 


Coracias garrula L. 


Pä höstvintern 1885 hittades i en hölada invid Potti 
gärd ett dödt exemplar af denna särdeles vackra och säll- 
synta fågelart. Säkerligen vilsekommen, hade fågeln här 
sökt skydd för den bistra väderleken och frusit ihjel. Då 
jag våren 1886 anlände till ön, fanns af fågeln endast en 
vinge i behåll, men detta var lyckligtvis tillräckligt för att 
konstatera species. — Som bekant häckar tågeln på Karelska 


220 J. Alb. Sandman. 


näset och har endast några gånger blifvit iaktagen i södra 
Finland samt en gäng sä längt norrut, som vid ljo. 


Falco peregrinus Tunstall. 


På de stora, öppna, pä sjöfågel och vadare rika 
kärren kan man alltid påräkna, att träffa på något exemplar 
af denna roffågel. Under en exkursion till norra delen af 
ön anträffade jag den 5 juni 1886 på ett större, öppet kärr, 
där tranan och grågåsen häckade, ett bo af pilgrimsfalken. 
Detta var byggdt på en större tufva, omgifven af gungfly, 
och innehöll 4 litet pålegade ägg. 1887 den 15 maj an- 
träffades likaledes på en tufva i ett kärr pä Hanhinen ett 
bo med 3 friska ägg. Enligt allmogens samstämmiga upp- 
gifter skall pilgrimsfalken i regeln häcka sålunda, på tufvor 
i öppna kärr, och endast undantagsvis i träd. Sålunda hitta- 
des ett bo af arten med 2 ägg 1889 den 29 maj uti en 
tall vid Hanhisjärvi. 1890 togs ur samma bo 1 ägg den 
13 maj. Dimensionerna af 3 funna kullar äro: 


54,0. 53,3. 55,0. 544. 541. 
ALA 3 1 UAV SNES! VAT. 
52.9. 525. 52,2. 50,9. 
44.0. 434. 32. 25. 


Falco esalon Tunstall. 


Förekommer ärligen, ehuru mera sparsamt. Tyckes 
helst uppehålla sig och häcka i de skogar, som omedelbart 
stöta till de fägelrika stränderna. Hans näste finner man 
här merendels i de närmast till stranden liggande, ja allra 
ytterst belägna träden och härifrån ser man honom äfven 
göra sina ströftåg till omliggande stränder. Han lägger sina 
ägg proportionsvis sent, i början och midten af juni, då 
redan de flesta fåglar värpt. Så har jag exempelvis an- 
träffat ett bo med 3 ägg, nästan olegade, den 15 juni 1887. 
1886 de första dagarne af juni fann jag ett bo med 1 friskt 
42,8 
33,7" 
5 ägg den 16 juni. Dimensionerna pä kullen från 1887 äro: 


ägg af storleken 1890 togos 4 ägg den 23 måj och 


ID 
[697 
>» 


Fägelfaunan pä Karlö. 


41,4. 41,0. 39,6. 
33,1. 33,6. 33,0. 


Falco tinnunculus L. 


Ända till sommaren 1888 hade jag ej varit i tillfälle 
att en enda gäng iakttaga tornfalken. Men sommaren 1888 
tycktes en formlig invandring af tornfalkar ägt rum, ty till 
mig hemtades ej mindre än circa 125 stycken ägg af arten, 
Utan tvifvel finnas bland dessa ägg äfven kullar at Falco 
esalon, men till följd af den i många fall förvillande lik- 
heten emellan ägg af F. &salon och F. tinnunculus äro de 
omöjliga att särskilja. Bland de mänga data pä fyndafägg 
vill jag här anföra: den 5 maj 3 ägg, den 18 maj 3 ägg, 
den 22 maj en kull pä 5 och en pä 6 ägg, den 24 maj 
5 ägg, den 4 juni 5 ägg. 1889 hittades 6 ägg den 18 juni 
och 3 ägg den 20:de. — Huru allmänt tornfalken 1888 före- 
kom i Uleåborgs trakten, framgår bland annat däraf, att 
t. ex. på en holme af ungefär 1 gvadratversts vidd pä en dag 
hittades ej mindre än 4 bon af arten. För jämförelse bi- 
fogas här mätten af nägra kullar: 


42,3. 41,9. 41,9. 41,3. 39,7. — 39,4. 38,0. 37,7. 37,3. 37,3. 36,3. 
31,4. 31,8. 31,4. 31,4. 32,5. — 31,5. 31,4. 32,0. 32,2. 31,7. 31,6. 


39,0. 37,3. 37,3. 37,2. 36,1. 39,0. 38,2. 37,6. 37,6. 
30,5. 31,0. 30,9. 31,0. 31,0. 30,5. 30,8. 31,0. 31,0. 


Falco subbuteo L. 


Sommaren 1891, den 1 juni, fann en allmogeman eit 
bo af arten med 2 ägg, ett annat med 4 ägg den 12 juni. 


Astur nisus L. 


Uppgifven af Br. Nylander som häckfågel för Karlö. 
Jag har visserligen aldrig lyckats iakttaga fågeln, ej heller 
erhälla ägg af arten, men anser dock för i hög grad troligt, 
att sparfhöken sporadiskt förekommer pä ön Detta sä 
mycket mer som arten pä närliggande fastland ingalunda 
hör till sällsyntheterna. 


W 
IV 
[10] 


J. Alb. Sandman. 


Aguila chrysaötus L. 


Förekommer dä och dä pä ön och påstås äfven hatva 
häckat. Arten har äfven åtskilliga gånger blifvit skjuten 
på Ön. 


Haliaétus albicilla L. 


I likhet med föregående art förekommer hafsörnen 
periodiskt pä ön. I juli 1878 såg jag ett exemplar af denna 
art (sävida ej en kungsörn!) flyga längs nordliga stranden 
af ön, blott pä par famnars höjd frän marken. För nägra 
år sedan har arten häckat pä ön. 


Pandion haliaötus L. 


Allmänt förekommande. Bon af arten har jag an- 
träffat: 1887 den 15 maj 2 ägg, den 20 maj 3 ägg, 1888 
den 4 juni 3 ägg och 1889 den 18 maj 1 ägg, den 20 maj 
2 ägg och den 29 maj 1 ägg, 1890 den 15 maj 3 ägg, den 
7 juni 3 ägg, 1891 den 20 maj 5 ägg. Två kullar hafva 
följande storlek: 

GB u BOB Oslo 62,6. 61,4. 


44,5. 43,4. 43,8. 46,2. 45,5. 


Strix nyctea L. 


Under sina vinterströftäg besöker fjällugglan hvarje 
vinter ön. Han iakttages dä vanligen sittande pä nägot is- 
stycke nära hafsstranden och visar endast ringa skygghet. 
Jag har vid Potti gård sett ett exemplar af arten, som blifvit 
ihjälslaget med en käpp. 


Surnia ulula L. 


Sällsynt förekommande. Jag har lyckats iakttaga blott 
tvenne exemplar af arten. 1889 den 14 maj hittades ett bo 
38,4. 


af arten med ett ägg, af följande storlek: 394 


bo 
[19] 
[uv] 


Fägelfaunan pä Karlö. 


Asio accipitrinus Pallas. 
Förekommer sparsamt, men dock af alla uggelarter 
allmännast. 


Syrnium lapponicum Sp. vel uralense Pallas. 

Den 5 juni 1887, omkring kl. 9 pä gvällen säg jag pä 
Hanhinen en stor, grä och hvitspräcklig uggla sväfvande 
flyga fram och tillbaka öfver en strandäng. Storleken och 
färgen stämde väl öfverens med såväl S. lapponicum som 
S. uralense, men dä jag ej blef i tillfälle att skjuta exem- 
plaret, kunde jag ej konstatera, hvilket species jag hade för 
mig. Dä lappugglan endast sällan anträffats sä längt söderut 
under häckningstiden, men slagugglan däremot blifvit an- 
träffad ända in i lappland, tyckes det mig troligare, att 
ifrågavarande uggla var en S. wralense. 


Syrnium tunereum L. 
Par, tre gänger iakttagen af mig i blandskog. 


Tetrastes bonasia L. 


Saknas helt och hället pä ön. Detta synes sä mycket 
egendomligare, som arten pä närmaste fastland allmänt före- 
kommer och för arten lämpliga lokaler ingalunda saknas 
pä ön. 


Tetrao urogallus L. 

Allmänt förekommande. Ett bo med 7 ägg, nästan 
friska, påträffades den 3 juni 1886. Aggen hafva följande 
dimensioner: 

60,0... 59,3, 993. ,98.%. 28:0., 21,0. „06,6. 
42,8. 41,5. 42,8. 42,5. 41,6. 42,3. 41,4. 


1889 hittades ett bo med 7 ägg den 13 juni. 
1890 den 14 maj 4 ägg. 


224 J. Alb. Sandman. 


Tetrao tetrix L. 


Mycket allmän. Den 12 juli hittades ett bo med 4 ägg 
(rötägg) af arten. Aggen voro nästa hvita, ofläckade. Den 
16 maj 1890 hittades 7 ägg af arten. 


Lagopus albus Gm. 


Mycket allmänt förekommande. Angäende tiden för 
artens häckning har jag antecknat: den 24 maj 1887 inne- 
höll ett bo af arten 13 friska ägg och 1888 den 22 maj 
hittades ett bo med 11 friska ägg; 1890 den 28 maj 14 ägg. 
Äggen uti kullen pä 11 ägg uppvisa följande storlek: 


46,7. 44.4. 43,6. 43,4. 43,3. 43,1. 43,1. 42,8. 42,7. 42,6. 41,8. 
59,9. 30,8. 30,8. 31,0. 30,8. 31,0. 30,5. 30,3. 30,7. 30,9. 30,0. 


Starna perdix L. 

Under ären 1888 och 1889 hafva rapphöns till ej obe- 
tydligt antal funnits pä ön. De hafva blifvit iakttagna säväl 
om sommaren, som äfven vintertid, dä de sökt skydd under 
ladgolf o. d. 


Ortygion coturnix L. 


Särdeles intressant är förekomsten af vakteln som till- 
fällig häckfågel pä Karlö. Den 21 Augusti 1880 erfor jag 
af skördefolket vid Potti gärd, att de vid mejandet af en 
kornäker funnit ett bo af en fägel, som de kallade Pelto- 
kana. Fägeln hade varit till den grad orädd, att densamma 
lemnat de rufvade äggen först dä, när skäran afskar de 
kornständ, emellan hvilka boet var beläget. Tidigt följande 
dag begaf jag mig för att söka boet, som jag äfven efter 
åtskilligt letande fann i närheten af en äkerren. Den ruf- 
vande vaktelhonans förvillande likhet med äkerjorden gjorde 
upptäckten af boet mycket svär. Först dä jag stod pä un- 
gefär 1 alns afständ från nästet, lemnade honan äggen, ej 
flygande, utan springande in uti det täta gräset pä när- 
liggande äkerren. Boet, som innehöll 8 ganska starkt pä- 
legade ägg, utgjordes blott af en grund fördjupning i äker- 


Fägelfaunan pä Karlö. 225 


jorden, nödtorfligt beklädd med söndersmulade halmsträn. 
Äggen, som hade den för vaktelägg karakteristiska formen, 
äro mycket olika tecknade. Under det nägra af äggen pä 
ljust gröngul grund äro tätt betäckta med större och mindre, 
delvis sammanhängande fläckar, är ett af äggen (numera 
jämte ett annat i Univ. samling) nästan ofläckadt. Fyra 
ägg af kullen, hvilka ännu finnas i min samling, uppvisa 
följande mätt: 


29,1, 28,5. 28,4. 27,0. 
23,6. 247. 229. 227. 


Charadrius hiatieula L. 


Synnerligen allmän. Där sandiga ställen vid stränderna 
med grus och smästen förekomma kan man vara säker pä 
att träffa honom, dä han däremot aldrig bygger och bor 
pä de gräsbevuxna, nära intill belägna strandängarna. Sina 
ägg lägger arten stundom uti en alldeles enkel fördjupning j 
sanden eller också är, hvilket oftast är fallet, hans bo an- 
lagdt på någon öfver den öfriga sanden belägen mindre upp- 
höjning, där hans bo då alltid är byggdt bland de små ste- 
narne och beklädes med små glatta stenflisor. I regeln lägger 
strandrullingen, som bekant, 4 ägg, endast då hans första 
kull blifvit förstörd, består den andra ofta af blott 3 ägg. 
I senare fallet äro äggen ofta nästan ofläckade, vackert gul- 
gröna. Om hans talrika förekomst torde följande serie fynd 
af ägg under somrarne 1883—90 gifva ett begrepp: 

1883: den 8 juni 4 friska ägg; 

1884: den 10 juli 3 legade, den 12 juli 4 legade och 

4 friska ägg; 

1885: emellan den 10 och 15 juni flere kullar å 4 ägg; 

1886: boen färdiga redan den 5 Juni, kullar å 4 ägg 

den 10, 13, och 14 juni: 

1887: den 10 juni 4 friska ägg, den 12 juni 3 friska, 

den 13 juni 4 friska ägg, den 18 juni 2 kullar å 
4 ägg och 3 kullar å 3 ägg, den 30 juni 4 friska 


o 
ägg; 


15 


226 J. Alb. Sandman. 


1888: den 4 juni 4 ägg, den 6 juni 4 och 3 ägg samt 
den 11 juni 4 ägg; 

1889: den 3 juni 4 ägg, den 17 juni 4 ägg, den 18 
juni 4 ägg, den 20 juni 2 kullar a 4ägg, den 21 
juni 4 ägg; 

1890: den 8 juni 2 bon a 4 ägg, den 15 juni 4 ägg, 
den 19 juni 4 ägg, den 21 juni flere bon med 
4 ägg (pä de smä skären norrut frän ön); 

1891: den 1 juni 4 ägg, den 7 juni 4 ägg, den 12 juni 
flere bon a 4 ägg. 

Dimensionerna af 4 kullar frän sommaren 1886 äro: 


35,5. 34,7. 34,2. 32,5. 34,7. 34,6. 34,5. 33,7. 
24.4. 24,5. 25,0. 23,8. 24,2. 24,1. 24,4. 24.4. 
34,5. 33,9..33,9. 33,6. 33,7. 32,7. 32,4. 32,3. 
24,5. 24,6. 24,1. 24,2. 24,5. 24,0. 24,4. 24,5. 


Hzematopus ostreologus L. 


Allmän. Uppehäller sig pä liknande lokal, som före- 
gäende art. Sina ägg lägger arten i ett anspräkslöst näste, 
ofta endast en enkel grop i sanden. Men icke sällan till- 
rustar han sitt bo i de grästorfvor, som ligga spridda här 
och där i sanden. Boet är dä konstigt utgräft, med cirkel- 
rund periferi och sluttande sidor samt fullkomligt plan botten, 
som är synnerligen prydligt beklädd med småsten. — Hans 
häckningstid infaller i slutet af maj och början af juni, som 
af följande häckningsdata framgär: 

1883: den 8 juni 3 friska ägg; 

1884: den 10 juli 2 friska ägg (andra kull?); 

1885: början af juni 3 friska ägg; 

1886: den 29 maj 4 ägg; 

1887: den 9 juni 3 ägg, den 10 juni 2 kullar å 3 och 

en å 1 ägg, den 11 juni 3 litet legade ägg, den 
12 juni 2 starkt legade ägg, den 13 juni 3+3 
+3 ägg, den 17 juni 3 friska ägg, den 1 juli 
2 friska ägg; 


Fägelfaunan pä Karlö. 227 


1888: den 11 juni 4 friska ägg samt under dagarne 
frän den 11—20 juni 4 kullar a 3 ägg och 3 
kullar å 2 ägg; 

1889: den 31 maj 3 ägg, den 3 och 4 juni 3 ägg, den 
15 juni 2 kullar å 4 ägg, den 17 juni 3 ägg, 
den 20 juni en kull å 4 och en å 3 ägg; 

1890: den 9 jumi 3 ägg, den 15 juni 3 ägg, den 18 
juni 7 bon å 2 och 3 ägg; 

1891: den 1, 7 och 12 juni bon å 2 och 3 ägg. 

Måtten af 7 kullar presentera sig sålunda: 

21,9: 00:4. 59,8. 99,9. 56,2. 56,0. 55,1. 54,1. 


40,1. 39,7. 39,9. 39,2. 40,9. 40,5. 40,8. 39,7. 


55,5. 55,1. 54,1. 53,5. 57,0. 56,0. 54,8. 
38,7. 38,6. 40,3. 404. 39,0. 38,8. 38,5. 
56,8. 55,0. 55,5. 53,9. 53,8. 
394. 391. 39,4. 40,1. 39,6. 


55,2. 53,7. 52,9. 
39,5. 39,6. 39,1. 


Strepsilas interpres L. 

Pä sjelfva hufvudön är roskarlen en ganska sällsynt 
fågel. Under värflyttningen utgör han visserligen med sin 
brokiga drägt en prydnad för den sterila hafsstranden, men 
endast undantagsvis tyckes han häcka pä den egentliga 
hufvudön. Ägg af arten har jag visserligen den 18 juni 
1887 funnit pä sjelfva Karlö, men det är dock pä de i när- 
heten liggande öde hafsskären, som han har sina älsklings- 
tillhåll. Här kan man alltid vara säker pä att träffa honom. 
Hans häckningstid infaller i början och midten af juni. 

1886: den 25 juni tvä bon med 3 ägg; 

1887: den 18 juni 3 ägg samt 1 bo med 4 ägg.; 

1888: den 1 juni 4 ägg; 

1889: den 20 juni en kull å 4, den 22 juni en kull å 

5 ägg, begge kullarne pä ett öde skär norr om 
Karlö; 
1890: den 21 juni 4 F 4 + 3 ägg. 


228 J. Alb. Sandman. 


D uppmätta kullar hafva följande storlek: 


43,0. 41,4. 41,0. 40,8. = 426. 41,9. 41,0, 38,9. 
29,2. 29,4. 29,5, 28,8. 30,1. 30,4. 311. 29,7. 


42,5. 42,5. 419. 41,0. 40,9. 40,5. 
28,6. 28,0. 28,7. 296. 298 295. 


39,5. 39,3. 38,9. 
29,9. 30,0. 29,6. 


Vanellus cristatus L. 


Vären 1886, medan hafsisen ännu läg orubbad och 
endast smärre vattenpussar ännu funnos pä land, infann sig 
en tofsvipa pä äkerfälten vid Potti gård. Fågeln visade sig 
endast ringa skygg och blef skjuten af gärdsfolket. Senare 
på vårsommaren var jag i tillfälle att se delar af denna 
fågel och blef det sålunda möjligt att konstatera arten. Under 
sommaren 1889 hade ett par af denna art hela sommaren 
vistats på en sank kärräng invid kyrkobyn. Man påstår sig 
äfven senare på sommaren hafva sett modren med sina 
späda ungar. 1890 uppträdde tofsvipan i flere par och häckade 
äfven. Ägg af arten hittades nämligen den 20 maj (2 kullar) 
samt äfven senare (den 10 juni 4 ägg med fullgångna ungar). 
1891 besökte arten ön, men öfvergaf densamma. 


Numenius arguata L. 


Storspofven hör till de allmännast förekommande va- 
dare pä ön. Öfverallt, där lämpliga lokaler för hans existens 
förekomma, dröjer han ej att infinna sig och gifver med 
sitt vaksamma och rörliga väsen lif ät hela lokalen. Sålunda 
träffar man honom på öns kärrängar, men allra talrikast 
på de vidsträckta strandängarna, där han förekommer till 
ofantligt stor mängd. På en kuststräcka af en verst kunna 
ända till 10 par storspofvar bygga och bo. För andra på 
samma lokal häckande fåglar är storspofven en god bunds- 
förvandt, ty så snart någon fiende, vare sig roffågel eller 
kråka, visar sig, är det han som först signalerar fredstöra- 


Fägelfaunan pä Karlö. 229 


rens ankomst och vanligen är det äfven han, som drifver 
den objudna gästen pä flykten. Hans vaksamhet är utom- 
ordentlig, men urartar ofta till en för iakttagaren odräglig 
misstänksamhet. Hans slughet och förställningskonst vid 
nästet torde vara alltför bekanta för att behöfva beskrifvas. 
I slutet af maj och början af juni är kullen af ägg full- 
talig. Som bekant består densamma i regeln af 4 ägg; 
dock lägga (antagligen) yngre täglar äfven endast 3 ägg. I 
sistnämnda fall är det 3:dje ägget dessutom oftast flere milli- 
meter mindre, än de öfriga. Sädana kullar pä 3 ägg har 
jag 2 gänger päträffat. Storleken af äggeni dessa kullar är: 


70,5. 67,7, 614. = 69,1. 68,8. 641. 
47,8. 46,6. 440. 473. 47,9. 464 


Ofta hafva äggen af storspofven en färg, som i för- 
villande grad imiterar det närmast belägna underlaget och 
sälunda undandrager dem observation. Jag tänker härvid 
specielt pä 2 bon at arten, som jag funnit. Det ena var 
byggdt pä en tufva af frodig Polytrichum commune. De al- 
ryckta, rödaktiga äldre delarne af mossan, som utgjorde 
innersta beklädnaden af det anspråkslösa boets sidor och 
botten, hade naturligtvis lätit äggens vanligtvis starkt grön- 
aktiga färgton skarpt afsticka frän det röda underlaget, om 
ej äggens färg till förvillande grad imiterat bomaterialet. 
Genom sin i ljust gulgrönt stötande grundfärg och sina röd- 
aktigt-bruna fläckar undgingo äggen nu lätt observation. Det 
andra åsyftade boet befann sig — underligt nog — pä 
en sandig strand, en plats, hvilken jag aldrig förr eller se- 
nare sett storspofven anlita till boplats. Här utgjordes boet 
endast af en fördjupning i sanden och äggen undandrogo 
sig här blicken genom sin ljust gulgröna botten och de ljust 
sepia- och umbrafärgade, dimmiga fläckarne. — Om tiden 
för artens häckning vill jag här anföra följande data: 

1885: tvenne friska kullar a 4 ägg i början af juni; 

1886: den 24 maj 3 friska ägg, den 28 maj ett bo med 

3, ett med 4 friska ägg; 

1887: den 30 maj 4 friska ägg, den 8 juni 4 legade 

agg; 


230 J. Alb. Sandman. 


1888: den 24 maj 4 ägg, den 30 maj 4 ägg; 

1889: fulltaliga kullar a 4 ägg bland annat den 19, 
20, 21, 22,23 och 28 maj; 

1890: 3 ägg den 9 maj, d:o den 10 och 12:te, kullar 
a 4 ägg den 13, 15, 16, 17 (5 bon), 18 och 19 maj. 

Storleken af sju uppmätta kullar a 4 ägg är: 


11.6. 70.3. 10,1°688. 70,4. 70,2. 70.0. 69,4. 
46,8. 45,7. 47,3. 458. 487. 48,3. 48,5, 48,4. 


69,8. 69,7. 69,7. 68.2. 68,5. 67,8. 67,2. 64,5. 
45,3. 45,0. 44,4. 44,0. 47,2. 45,2. 45,8. 44,6. 


68,4. 66,6. 65,9. 64,2. 68,2. 67,1. 66,2. 66,1. 
49,1. 48,7. 46,9. 47,5. = 46,1. 46,8 46,7. 46,6. 


68,0. 67,5. 66,5. 62,6. 
44,8. 450. 465. 45,9. 


Numenius pheopus L. 

I regeln förekommer smäspofven endast under flytt- 
ningstiderna pä ön.') Ett undantag inträffade dock är 1887, 
dä åtminstone ett par af arten gvarstannade och häckade 
pä öns vestligaste strandängar. Den 15 juni sagde är fann 
jag nämligen ett bo med 4 ägg, ehuru med nästan full- 
gängna ungar. 1890 hittades äfven ett bo af arten i slutet 
af maj pä Santonen. 


Machetes pugnax L. 


Förekommer häckande till ej ringa antal säväl pä de 
gräsbevuxna strandängarna, som äfven vid stränderna af de 
små insjöarne. På kärrmark, artens vanliga häckningslokal 
i norden, har jag däremot ej påträffat honom häckande. — 
Ovanligt länge, ännu den 14 juni, har jag sett hannar i 
vårdrägt drabba samman i heta strider. Följande data för 
artens häckning finnas antecknade: 


1) Liksom förhållandet är med hela kusttrakten omkring Uleåborg. 


Fägelfaunan pä Karlö. 231 


1887: den 12 juni 4 litet pälegade ägg, den 13 juni 
4 friska ägg, den 14 juni tvä bon med 3 legade 
ägg och den 18 juni 2 starkt pälegade kullar a 
4 ägg samt de 19 juni 4 friska ägg; 

1888: den 16 maj 4 friska ägg, den 25 och 28 maj 
likasä samt den 1 juni 4 legade ägg; 

1889: den 20 juni 2 kullar pä 4 och en pä 2 ägg, den 
1 juli 3 kullar a 4 ägg; 

1890: den 8 juni 4 ägg, den 10 juni 3 ägg, den 18 
och 22 juni 4 ägg; 

1891: omkring den 10—15 juni flere kullar, den 18 juni 
4 friska ägg. 

Dimensionerna at några uppmätta kullar äro: 


48,5. 49,4. 44,1. 43,9. 46,1. 43,5. 42,8. 41,9. 
30,8. 30,6. 30,5. 29,7. 31,0. 31,5. 30,7. 30,4. 
42,3. 40,2. 39,9. 46,9. 46,4. 46,0. 44,8. 
30,2. 30,4. 30,7. 30,8. 30,4. 29,4. 30,6. 


Två af äggen i sist uppmätta kulle afvika betydligt från 
de 2 andra, normalt färgade äggen. De äro nämligen af en 
ijust blägrön grundtärg med en ställvis mycket tät teckning 
af ljust sepiafärgade och violetta små prickar. 


Totanus calidris L. 


Jämte Char. hiaticula och Numenius arguata är röd- 
benta snäppan en af de vanligaste företeelser inom fägel- 
världen pä ön. Som bekant uppehåller sig rödbenta snäppan 
i sydligare delar af värt land uteslutande vid hafskusten, dä 
hon däremot i Lappland väljer till sin uppehällsort flod- och 
sjöstränder. Karlö, som i sin natur förenar säväl sydliga 
som nordliga element och ligger pä gränsen af dessa om- 
räden, utgör liksom en förmedlande länk emellan artens 
sydliga och nordliga häckningsförhällanden. Ty här finner 
man rödbenta snäppan som häckfågel såväl pä de yppiga 
strandängarna, som äfven vid stränderna af de smä in- 
sjöarne. Hans häckning infaller i slutet af maj och början 
af juni, såsom af följande data om äggläggningen framgår: 


DD 
&— 
0 


J. Alb. Sandman. 


1883: den 12 juni 4 friska ägg; 

1885: första dagarna af juni 4 friska ägg samt den 11 

juni 4 friska ägg; 

1886: den 31 maj 4 friska ägg, den 8 juni 4 litet pä- 

legade, den 12 juni 4 litet legade och den 5 juli 
4 legade ägg; 

1887: den 31 maj 4 friska ägg, den 15 juni 4 litet 

legade och den 17 juni 4 litet legade ägg; 

1888: den 24 maj 4 friska ägg, den 27, 29 och 30 maj; 

likaledes 4 friska ägg, den 12 juni 4 friska ägg; 
1889: den 8 juni 4 ägg, den 13 juni 3 bon aå 3 ägg; 
den 15 juni 4 ägg och den 20 juni flere kullar 
a 4 ägg; 

1890: fulltaliga kullar den 4, 6 (3 bon), 7, 15, 16, 19, 
20 och 30 juni; 

1891: 4 friska ägg bland annat den 18 juni. 

Kullen af den 12 juni 1888 är särdeles egendomlig. 
Grundfärg och teckning äro fullkomligt normala, men formen 
däremot alldeles abnorm, i det att alla 4 äggen äro vridna, 
sä att ena sidan af ägget är konkav, den andra äter kon- 
vex. Längden af de abnorma äggen är: 1) 43,9; 2) 42,5; 
3) 41,9; 4) 40,9. Bredden äter vexlar, beroende pä vrid- 
ningen af skalet, emellan följande mått: största bredd: 1) 
30,7; 2) 30,5; 3) 30,4; 4) 29,9; minsta bredd äter: 1) 29,3; 
2) :29,3;13),30,1;' 4)7 2977. 

Underligt nog hittades sommaren 1889 äter en kull 
ägg af arten, som voro fullkomligt lika sneda, som äggen 
af 12 juni 1888. Antagandet, att de begge äggkullarne med 
vridna ägg blifvit värpta af samma fågel, ligger därföre ganska 
nära till hands. — Tre uppmätta, normala kullar uppvisa 
följande mätt: 


46,1. 45,4. 44,7. 44,3. — 44,8. 44,7. 44,6. 44,3. 
59,0. 29,4. 29,4. 295. — 29,0. 30,1. 29,8. 29,9. 


44,7. 44,6. 43,2. 43,2. 
30,3. 29,4. 29,0. 30.4. 


Fägelfaunan pä Karlö. 233 


Totanus glareola L. 


Förekommer tämligen allmänt pä kärrmarker. Om 
vären, ända till de första dagarne af juni, är han mycket 
allmän öfverallt pä stränderna, men sedermera försvinner 
han från denna lokal. En del fåglar draga utan tvifvel vi- 
dare norrut, och de, som häcka pä ön, uppsöka dess kärr- 
marker. Här päträffar man honom häckande i midten af 
juni, nägongäng redan i slutet af maj under tidiga värar. 

1887: den 10 juni fann jag ett bo med 4 friska ägg 

och den 18 juni 4 litet pälegade ägg; 

1888: den 8 juni 4 friska ägg, likasä den 11 juni; 

1889: den 28 maj 3 ägg och den 7 juni 3 friska ägg; 

1890: den 29 maj tre kullar a 4 friska ägg, den 6 juni 

4 friska ägg. 
Dimensionerna af en uppmätt kull presentera sig sä: 


38,9. 37,9. 37,6. 36,9. 
27,3. 26,8. 26,4. 272. 


Actitis hypoleucus L. 

Är en mycket sällan förekommande fägel pä ön. Blott 
en enda gäng har jag iakttagit ett par, pä en sandig och 
stenig strandsträcka pä Santonen. Detta par häckade här 
och hade den 8 juni 1887 3 stycken ägg, som dä voro full- 
komligt friska. Mig veterligen har drillsnäppan endast par, 
tre gånger blifvit anträffad häckande pä ön. 


Phalaropus hyperboreus L. 


1886 den 31 maj iakttog jag första gängen smalnäb- 
bade simsnäppan under dess flyttning norrut. Fäglarne voro 
samlade i en skock pä omkring 100 exemplar och svingade 
sig med särdeles ledig och behagfull flykt omkring i luften; 
för att i nästa ögonblick störta ned i hafvet, der de vackra 
fäglarne simmade omkring, vickande med hufvudena. Seder- 
mera iakttog jag nästan dagligen större eller mindre flockar 
af denna prydliga fägel och ännu den 8 juni sköt jag ett 


ı 234 J. Alb. Sandman, 


exemplar af fägeln ur en flock pä omkring 10 stycken. 
Exemplaret var en gammal fägel i full sommardrägt. 


Telmatias gallinago L. 


Förekommer mera sparsamt. Ägg af arten har jag er- 
hällit 1888, dä tvenne kullar hittades den 29 maj, samt 1889, 
dä 4 ägg hittades de sista dagarna af maj mänad. Stor- 
leken af dessa tre kullar är: 


41,5. 41,0. 40,9. 40,4. 40,1. 40,0. 
28,0. 27,8. 27,9. 28,4. 28,9. 28,9. 


41,8. 41,8. 41,7. 41,0. 


2813! 28010281. 198,2: 


Telmatias gallinula L. 


Fregvensen idet närmaste lik föregäende arts. Häckande 
har arten blifvit anträffad: 1886 den 10 juli 3 ägg, den 
1 juli 1889 ett bo med 4 och ett med 3 ägg samt den 4 juni 
1890. Dimensionerna af tre kullar äro: 


39,7. 38,8. 37,5. 39,5. 39,4. 38,7. 
28.4. 28,3. 28,0. 28,0. 28,0. 29,0. 
387. ORR mais But 
29.0. 291. 289 282. 


Tringa alpina L. 

Af Br. Nylander upptages arten som allmän pä Karlö! 
Denna uppgift synes mig dock särdeles egendomlig, dä jag 
ej en enda gäng under de mänga somrar, jag tillbragt pä 
ön, påträffat ett enda exemplar af fågeln. 


Tringa Temminckii L. 

Förekommer till öfverraskande stort antal pä ön. Han 
häckar säväl vid stränderna af den längt inskjutande kyrko- 
byviken med sitt bräckta vatten, som i synnerhet pä de vid- 
sträckta hafsstränderna. Till boplats väljer han här, hvarken 


Fägelfaunan pä Karlö. 235 


den sterila, sandiga, ej heller den yppigt gräsbevuxna stranden, 
utan älskar en blandning af begge lokalerna, d. v. s. en 
högre belägen, torr strandvall, glest bevuxen med starr och 
gräs. Äfven pä närliggande skär förekommer han, oftast 
flere par, pä helt smä holmar. Om tiden för artens noki 
upplysa följande data: 
1886: 4 ägg i början af juni; 
1887: den 13 juni 6 bon med 4 ägg, 5 af kullarne 
voro friska, en legad, den 14 juni 4 friska, den 
20 juni 4 starkt legade, den 1 juli 4 legade ägg; 
1388: den 1 juni 3 friska kullar a 4 ägg; 
1889: den 15 juni flere kullar a 4 ägg, den 16 juni 
2 kullar a 4 ägg och 1 a 3 ägg; den 17 juni 4 
+ 3 ägg; den 20 juni 4 ägg, den 1 juli 4 ägg; 
1890: den 8 juni 4 bon a 4 ägg, den 16 juni 2 bon, 
den 20 juni 2 bon; 
1891: kullar a 4 ägg bland annat den 17 och 20 juni. 
I en kulle, där tre af äggen äro fullkomligt normala, är 
det fjerde ägget nästan ofläckadt, ljust blägrönt. 
Fem uppmätta kullar hafva följande dimensioner: 


29,2. 29,2. 29,1. 28,0. 29,3. 29,0. 28,7. 28,0. 
20,7. 20,8. 20,4. 20,2. — 20,5. 20,9. 20,8. 20,8. 
29,2. 29,1. 29,0. 28,3. = 27,8. 27,7. 27,5. 274. 
20,9. 21,0. 21,0. 21,2. — 20,6. 20,8. 20,8. 19,9. 
27,2. 272. 26,8. 26,5. 
20,6. 20,6. 20,0. 20,6. 


Ortygometra porzana L. 


Särdeles öfverraskande är den talrika förekomsten af 
denna sydliga fägelart pä ön. Pä den sydligare delen af 
Karlö förekommer han nämligen ovanligt allmänt. 

Hvarje gång jag besökt de med tät Phragmites bevuxna 
insjöstränderna, har jag varit i tillfälle att höra hans lätt 
igenkännliga läte. Det är isynnerhet pä gvällarne, dä solen 
redan lutar till nedgång och de andra fäglarne (utom Cala- 
moherpe schenobenus) upphört med sin sång, som man pä 


236 J. Alb. Sandman. 


flere skilda ställen får höra hans fina stämma. Denna liknar 
i förvillande grad det ljud, som uppstår, då man snabbt 
svänger ett spö i luften, och upprepas flere gånger efter 
hvarandra. Oaktadt jag upprepade gånger försökt få se 
själfva fågeln, har detta dock lyckats mig endast en gång, 
då fågeln häftigt uppskrämd flög några famnar. Desto in- 
tressantare var därföre fyndet af ett bo af arten den 8 juli 
1387. Detta var byggdt på en äng, bevuxen med Carex och 
Phragmites, och hade tidigare på våren varit omflutet af 
vatten. I kullen, som innehöll 14 ägg, voro en del redan 
ganska starkt pälegade, dä deremot andra voro fullkomligt 
friska. Dimensionerna af äggen äro: 


34,1. 33,7. 33,7. 33,7. 33,6. 33,3. 33,2. 33,1. 
25,4. 25,2. 24,5. 24,4. 24,8. 24,7. 24,6. 24,7. 


33,0. 32,8. 32,5. 32,5. 32,3. 30,9. 
24,7. 24,4. 24,9. 24,5. 25,0. 24,2. 


Sommaren 1890 hemtades till mig tvenne ägg af arten 
ehuru jag ej kunde fä säker upplysning om dagen för fyndet 
(„.tagna i slutet af juni“). 


Grus communis Bechstein. 


Mycket allmän. Vid den tid om hösten, dä ungarne 
blifva förmögna till längre utflykter, samlas alla öns tranor 
vid hafsstränderna, så att det hör till de vanligaste före- 
teelser att då träffa på flockar af 30—50 tranor. Huru all- 
män tranan är, framgår dessutom af den rika skörd ägg, 
jag erhållit. Under en exkursion den 23 maj 1886 på- 
träffade jag på endast en versts afstånd från Potti gård ett 
bo af tranan. Det var byggdt midt uti en af den smälta 
snön bildad, 1 kvarter djup, mindre puss. Bomaterialet ut- 
gjordes underst af mer än fingertjoka grenar af björk och al 
samt Sphagnum; inuti och öfverst var det stora, platta boet 
beklädt med finare gräs, mossa och tranbärsgvistar. Vid 
upptäckten af boet säg jag de bäda häckfäglarne med ned- 
böjda halsar trippande smyga sig bort och först om en half 
timme hörde jag deras mäktiga skri frän närheten af det 


Fägelfaunan pä Karlö. 237 


tomma boet. 1887 fann jag bon af tranan pä de stora 
kärren inne pä ön: den 18 maj 2 friska ägg, den 12 juni 
ett bo med ett rötägg och en helt späd dununge samt samma 
dag 2 ganska stora och väl försigkomna ungar; 1888 mäste 
arten varit mer än vanligt allmän, ty bon af arten hittädes: 
den 12 maj 2 ägg, den 21 maj 3 bon med 2 och ett med 
1 ägg samt den 24 maj 2 bon med 2 ägg; 1889 anträffades 
kullar: den 15 maj 2 bon, den 20, 25 och 26 maj 2 ägg; 
1890: den 13 maj 2 ägg, den 15 maj 2 ägg, den 20 maj 
två bon a 2 ägg; 1891: den 14 maj 2 ägg, den 18 maj 
2 bon a 1 legadt ägg och ett bo med 2 ägg. 
Sex uppmätta kullar hafva följande dimensioner: 
106,4. 96,5. 96.3.1002, 9. 94,9. 92,7. 
63,9. 62,5. 60,4. 611. 60,6. 59,6. 
95004. 9040 98.11.81 ;8. 890.881. 
61,0. 59,4. 61,6. 60,8. 61,2. 60,5. 


Cygnus musicus Bechstein. 


Huruvida svanen kan räknas till öns häckfaglar är 
ännu ej med säkerhet konstateradt. Af den ofantliga mängd 
svanar, som hvarje vär flytta öfver ön, gvarstanna näm- 
ligen hvarje är flere par sommaren igenom. Enligt all- 
mogens pästäende skulle svanen nägon gäng hafva häckat 
pä ön och detta synes ej otroligt, dä arten pä fastlandet 
häckar ganska nära (exempelvis: Haukipudas). Som sagdt 
finner man hvarje år sommaren i ända två eller flere par 
svanar vid ön. De uppehålla sig vid öns stränder, men 
flyga, då de oroas, ut till öppna hafvet, där man vid lugnt 
väder ser dem lika mjellhvita seglare simma af och an. 
1878, då ett par svanar uppehöllo sig vid Santonen, sköts 
ett exemplar i ruggdrägt den 15 juli; 1887 den 6 juni var 
jag i tillfälle att i en liten sjö på Hanhinen iaktaga 4 stycken 
svanar. Fåglarne visade sig blott ringa skygga och lyfte 
först, då jag kommit inom skotthåll till yttersta randen af 
sjöstranden. 


J. Alb. Sandman. 


[1 
90] 
00 


Anser cinereus Meyer. 

Förekommer i ofantligt stort antal. I synnerhet vår 
och höst, då äfven våra två andra inhemska gåsarter gästa 
ön, är antalet af gäss nästan otroligt stort. Men äfven de 
individer, som qvarstanna och häcka på ön, kunna upp- 
skattas till flere hundrade par. Det är intet ovanligt, att 
under häckningstiden se flockar på flere tiotal hannar på 
hafsstränderna eller ute i hafsbandet; och då sådana skockar 
förekomma rundt kring hela ön, kan man göra sig ett un- 
gefärligt begrepp om, huru ofantligt allmän grågåsen är på 
Karlö. Hvad artens häckning vidkommer, tyckes den välja till 
boplats ganska olika lokaliteter. Ute i öppna hafvet, på de 
små skären, häckar han, ehuru sällsynt. Ett bo med 2 ägg 
hittades den 14 maj 1886 på en liten stenig ö. Vidare 
häckar han i de till den öppna stranden gränsande busk- 
snåren, där Salix och Phragmites ymnigt växa, samt synner- 
ligen talrikt på de stora, öppna kärren inne på ön. Här 
lägger han sina 3—7 stora ägg i ett ganska konstlöst näste 
pä stora öppna eller med smärre buskar och ris bevuxna 
tufvor. Med stor hängifvenhet rufvar fågeln och lemnar ej 
äggen, förrän man är boet pä nägon aln nära. Sedan un- 
garne lyckligen blifvit utkläckta, begifver sig hela familjen ut 
till hafvet, där de sedan ända till höstflyttningen nästan ute- 
slutande vistas. Hvarje gväll komma fäglarne dock upp pä 
land, där de afbeta gräset och sofva till nästa morgon- 
Ofantliga excrementhögar beteckna de platser, där en gäs- 
familj tillbragt sin natt. I synnerhet dä dimmig väderlek 
räder, fär man höra gässens kacklande läte öfverallt pä 
stränderna, ofta omedelbart vid de gärdar, som ligga nära 
stränderna. Vid den tid, dä ungarne nyss äro utkläckta, 
jagas de af allmogen upp pä land och fängas, ofta till flere 
tiotal, samt uppfödas och säljas lefvande. Sädana tama gäss 
äro utmärkt älskliga djur och blifva snart sin skötares 
oskiljaktiga vänner. Redan ett par dagar efter deras till- 
fängatagande äro de fullkomligt tama och sälla sig med 
stor tillit till menniskan. Då de lemnas ensamma, blifva de 
oroliga och ropa ängsligt. Dä nägon bekant menniska sedan 
visar sig, komma djuren springande henne till mötes och 


Fägelfaunan pä Karlö 239 


snattra och kackla ytterst förnöjda. De exemplar, hvilka 
jag iakttagit som fångna, hafva helst ätit Equisetum, Poly- 
gonum aviculare, Poa annua och i synnerhet Sonchus olera- 
ceus, af hvilken sistnämnda växt de alltid först förtära blom- 
ställningarne och först sedan bladen. Fängna fåglar vänja 
sig snart vid helt litet vatten och vilja ej själfmant begifva 
sig ut att simma. Dä man med väld tvingar dem därtill, 
ätervända de sä fort som möjligt till stranden och först 
sedan de med våld blifvit tvungna att simma en längre 
stund, börja de tvätta sig och plaska af alla krafter. 

Angäende tiden för artens häckning har jag antecknat 

följande datum: 

1886: den 14 maj 2 ägg, den 5 juni 5 ägg, mycket 
legade samt 3 ägg med fullgängna ungar; 

1887: den 10 maj 4 friska ägg, den 15 maj 7 friska 
ägg samt ett bo med 5 och ett med 4 friska 
ägg, den 20 maj 5 ägg, den 6 juni 5 friska ägg 
(antagl. ny kull, sedan den första förolyckats); 

1888: den 10 maj 3 ägg, den 20 maj två kullar å 
5 ägg, den 21 maj 2 ägg, den 24 maj 6 ägg, 
den 28 maj 5 ägg, den 4 juni 6 ägg; 

1889: den 15 maj en kulle pä 7 ägg och 1 pä 3 ägg, 
den 18 maj 6 ägg, den 24 maj 5 ägg, den 28 
maj 5 ägg, den 1 juni 4 ägg; 

1890: den 23 maj 6 ägg; 

1891: den 14 maj 7 ägg, den 15 maj 6 ägg. 


Af ofvannämnda kullar bifogas här nägra mätt: 


85,3. 84,0. 83,9. 83,7. 83,3. 82,8. 82,7. 
56,8. 56,5. 573. 56,7. 56,7. 56,2. 56,4. 


92.2: 1.91;8. 100:6. 88,2. 10:87,4./ 85,8. 
58.0. 58.5 ,576,.5817,3.156,8. 757,1: 


95,8. 95,5. 92,5. 91,9. 89,7. 93,4. 93,2. 91,4. 91,0. 89,1. 
58,8. 57,4. 59,3. 58,8. 58,0. 58,6. 57,3. 57,7. 57,3. 57,1. 
85,2. 84,8. 83,0. 82,5. 82,5. 83,6. 83,5. 80,8. 80,6. 80,3 
60,2. 61,0. 60,4. 62,8. 62,3 58,4. 57,4. 56,8. 56,6. 56,9. 


240 J. Alb. Sandman. 


86,3. 83,2. 83,2. 83.0. 
57,9. 58,2. 58,0. 564. 


Anser erythropus L. 


Under vär- och höstflyttningarna är fjellgäsen mycket 
allmän. Oerhörda skaror tangera dä ön och gästa dess 
kuster. 1886 gvardröjde tvenne par af arten ovanligt länge 
vid öns norra strand. Under en exkursion dit iakttog jag 
fäglarne ännu den 5 juni, men sedermera tycktes de dragit 
längre norrut; 1890 vistades ett par at arten ännu den 18 
juni vid ett grund nordost om ön. 


Spatula clypeata L. 


Förekommer ganska allmänt. 1887 erhöll jag ej mindre 
än 4 kullar ägg af arten: 9 friska ägg den 8 juni, 7 ägg den 
10 juni, 6 ägg den 16 och 7 den 17 juni. Häckningsdata 
för 1889 äter äro: 4 ägg den 1 juni, 10 ägg den 13 juni, 
6 ägg den 15 juni och 3 ägg den 24 jnni; 1890: fulltaliga 
kullar den 12, 15, 27 maj, 9 och 10 juni. 


53,4. 53,0. 52,9. 52,5. 51,8. 51,5. 51,4. 50,7. 50,5. 48,9. 
36,7..36,7: 37,1."86,4. 136.2..3518:'35/7.. 85,3.35,6; 322 
57,5. 57,1. 56,6. 56,4. 55,5. 55,4. ? (spetsen krossad). 
35,9. 369. 30,0 A SIS SIA 
56,4. 54,7. 54,0. 53,7. 53,4. 52,3. 
31.2. 138,2.. ;30:6... JOE KIND. PAD 
54,2. 54,1. 53,8. 52,8. 52,6. 52,1. 


35,7. 536,3. 36,1. 36.0: 859.563. 


Anas boschas L. 


Allmän och häckar tidigast af alla andarter. 1886 såg 
jag ganska väl försigkomna ungar af arten redan den 6 juni, 
en tid, dä de öfriga Anas- och Fuligula-arterna ännu knappt 
begynt sin häckning. Om tiden för artens äggläggning har 
jag antecknat: 


Fägelfaunan pä Karlö. 241 


1887: den 15 maj 3 bon å resp. 11, 7 och 6 ägg, 
den 5 juni 11 ägg med fullt: utvecklade ungar; 

1889: den 28 maj ett bo å 11 ägg och ett a 9 ägg; 

1890: den 9 maj 8 ägg och dessutom fulltaliga kullar 
den 18 och 20 maj samt 3 juni. 

Storleken af 3 kullar är: 


60,9. 59,5. 59,0. 59,0. 58,4. 58,2. 58,0. 56,4. 55,0. 
22,8. 43,4. 23,3. 43,2. 43,7. 42,5. 423. 225. 220. 


59,6. 59,5. 58,6. 58,5. 57,8. 57,4. 56,9. 56,5. 56,1. 55,9. 55,4. 
40,4. 40,3. 40,7. 39,5. 39,9. 40,0. 41,9. 40,7. 39,7. 39,4. 40,7. 


58,3. 57,7. 57,4. 572. 56,8. 562. 55.1. 
39,8. 40,8. 40,2. 39,6. 41,1 39,4. 404 


Anas penelope L. 


Förekommer ganska allmänt. Häckningen infaller i 
början och midten af juni. 

1884: i början af juni 8 friska ägg: 

1885: den 14 juni 7 friska ägg; 

1888: den 6 juni $ friska ägg; 

1889: i början af juni 2 kullar a 7 friska ägg; 

1890: den 28 maj 7 ägg. 

Tre uppmätta kullar hafva följande mätt: 


57,3. 56,4. 56,0. 55,2. 55,0. 55,0. 53,5. 
40,7. 405. 394.383. 39,9. 39,6. 391. 


56,5. 55,6. 55,2. 54,7. 544. 543. 532. 
36,9. 38,0. 38,2. 37,6. 36,8. 37,8. 33,8. 
56,4. 55,0. 54,7. 545. 542. 53,8. 532. 
37,6. 37,8. 38,0. 38.0. 384. 385. 382. 


Anas acuta L. 


Är den allmännaste andarten pä ön. Öfverallt, där högt 
starrgräs kantar sjöstränderna och andra vattensjuka ställen, 
kan man vara säker pä att träffa honom. Här lägger 

16 


242 J. Alb. Sandman. 


han sina ägg, ehuru ganska sent, såsom af följande data på 
fynd af ägg torde framgä: 

1887: den 6 juni 7 nästan friska ägg, den 11 juni 
7 ägg, den 13 juni 6 friska och 7 legade ägg, 
den 14 6 ägg, den 15 7 friska ägg, den 17 juni 
6 friska ägg, den 20 juni 8 ägg; 

1888: den 24 maj 5 friska ägg, den 31 maj 5 friska 
ägg, den 3 juni 8 friska ägg, den 8 juni 8 ägg, 
den 11 juni 7 ägg; 

1889: den 11 juni 6 friska ägg, den 13 juni 5 ägg, 
den 19 juni 7 ägg; 

1890: den 15 maj tvenne bon, samt dessutom kullar 
den 16 och 18 maj samt 5 juni. 


Tre uppmätta kullar uppvisa följande variationer i mått: 


58,9. 57,5. 57,2. 57,2. 56,6. 56,6. 542. 
58,4. 37,8. 37,3. 35,9. 37,8. 37,4. 36,8. 


54,4. 54,0. 53.9. 53,5. 53,1. 52,7. 51,8. 51,5. 
37,3. 37,4. 36,8. 38,2 38,3. 38,0. 37,7. 37,9. 
53,6. 52,8. 525. 525. 52,2. 51,7 
39,1. 39,4. 39,4. 39,2. 39,4 39,6. 


Anas crecca L. 


Förekomsten nägot sparsammare än öfriga andarter. 
Angående artens häckningsförhällanden har jag blott föl- 
jande data antecknade. 

1887: den 10 juni % ägg; 

1888: den 7 juni 8 ägg; 

1889: den 28 maj 10 ägg och den 13 juni 6 ägg; 

1890: den 18 maj 7 ägg, 3 juni 6 ägg. 

Tre af ofvannämnda kullar hafva följande dimensioner: 


47,0. 46,9. 46,7. 46,6. 46,2. 46,2. 46,2. 45,8. 45,7. 45,5. 
33,8. 33,3. 34,1. 32,8. 33,4. 33,3. 33,3. 33,5. 31,8. 32,9. 


45,7. 45,7. 45,2. 45,2. 45,1. 45,1. 45,0. 44,8. 
33,5. 33,1. 329. 33,4. 33,3. 33,1. 33,0. 329. 


Fägelfaunan pä Karlö. 243 


45,4. 45,1. 44,5. 44,0. 43,9. 48,7. 
33,3. 32,8. 32,7. 33,0. 33,0. 32,0. 


Anas querquedula L. 


Enligt Br. Nylander borde ärtan vara allmän, ja till 
och med allmännare än krickanden i hela trakten af Uleä- 
borg, säledes äfven pä Karlö (Se Br. Nylanders förteckning), 
Jag har dock ej lyckats öfverkomma något exemplar af 
artan pä Karlö. 


Oidemia fusca L. 


Mycket allmän. Häckar ej blott vid hafskusten, där 
den är talrikast, utan äfven längt upp pä land, ända till 
2—5 verst frän vatten. Sälunda har jag engäng funnit ett 
bo af arten i grof tallskog, ungef. 5 verst från närmaste vatten. 
I regeln bygger arten dock ej alltför långt från hafsstranden. 
Vanligen tillreder han sitt bo under de rishögar, som till 
stort antal finnas på de rödjade, till hafsstranden gränsande 
ängarna. Hans häckning infaller sent, omkring en vecka 
före midsommar, såsom af följande häckningsdata framgår: 

1886: den 16 juni 3 friska ägg, den 21 juni likaså 

3 ägg; 

1887: den 11 juni 7 friska ägg; 

1888: den 21 juni 9 friska ägg; 

1889: den 18 juni 5 friska ägg; 

1890: den 22 juni 5 ägg. 

4 uppmätta kullar hafva följande dimensioner: 


13,4. 72,9. 71,4. 71,3. 71,3. 71,3. 69,8. 69,6. 68,6. 


46,6. 47,7. 48,4. 48,4. 48,2. 47,4. 48,1. 48,4. 47,3. 


73,4. 72,6. 71,9. 71,4. 69,4. 68,8. 68,8. 
47,0. 48,0. 47,0. 48,0. 49,3. 49,7. 487. 
72,0. 70,8. 70,6. 70,0. 70,0. 69,9. 69,6. 66,2. 
48,2. 48,7. 48,9. 49,3. 48,7. 49,0. 48,7. 47,8. 


71,4. 69,8. 69,0. 68,8. 68,5. 68,4. 68,2. 67,9. 67,3. 
48,2. 46,8. 48,7. 49,0. 49,0. 49,0. 46,8. 49,4. 49,0. 


244 J. Alb. Sandman. 


Fuligula cristata Stephens. 


Vid de med tät Phragmites bevuxna sjöstränderna före- 
kommer viggen till ofantligt stort antal. Här bygger han 
sitt bo pä nägon antingen pä den närbelägna stranden eller 
ute i sjelfva vattnet belägen tufva, eller också tillreder han 
bland tät vass sitt bo på en af honom själf tillagad upp- 
höjning. Af afbrutna, korta Phragmites-stumpar, Scirpus 
lacustris och starrgräs hopfiltar han i vattnet en cylinder- 
formig pelare, på hvars öfver vattnet liggande ända själfva 
nästet finnes. Då han ofta tillreder sina bon på ställen, 
där vattnet är ganska djupt, kunna hans nästan ernå en 
höjd af ända till 1'/5 aln, räknadt från sjöbottnen till nästets 
rand. Ofta finner man hans bo äfven i de flagor af Scirpus 
‚och Phragmites, som höstfloden drifvit upp på stränderna 
Artens häckning infaller i regeln i början och midten af 
juni. Bland talrika fynd af bon af arten vill jag här 
anföra: 

1883: den 12 juli 11 litet pälegade ägg (andra kull?) 

1884: början af juni 3 friska ägg; 


1887: den 4 juni ett bo med 6 och ett med 4 ägg, 
den 14 juni 5 ägg, den 15 juni 6 och 7 ägg, 
den 21 juni 8 och 9 ägg, den 22 juni 7 ägg, 


den 23 juni 10 ägg. Alla äggen friska; 
1888: i början af juni kullar a 6, 7, 8, 9 och 10 ägg; 
1889: den 8 juni 9 ägg, den 13 juni 14 ägg, den 20 
juni 7 ägg, den 28 juni 5 ägg. Alla ägg friska; 
1890: den 29 maj 8 och 9 ägg, dessutom fulltaliga kullar 
den 2, 10, 19, 30 juni. 
Måtten af 5 kullar visa följande differenser: 


62,8. 61,0. 60,3. 59,9. 59,9. 59,3. 58,4. 57,9. 57,8. 57,3. 
42,1. 41,4. 41,9. 41,2. 39,1. 41,5. 40,5. 40,4. 41,0. 41,0. 
60,6. 59,6. 59,3. 59,3. 59,1. 58,3. 58.2. 
415. 41,6. 41,8. 41,5. 41,5. 41,6. 41,4. 
60,3. 59,4. 59,4. 59,0. 58,8. 58,7. 58,2. 58,1. 58,1. 
41,0. 40,6. 40,6. 41,0. 40,1. 40,6. 40,9. 40,8. 40,5. 


Fägelfaunan pä Karlö 245 


59,2. 58,8. 58,0. 57,5. 56,9. 56,5. 
40,8. 40,8. 40,4. 40,4. 40,0. 39,8. 
58,1. 57,7. 57,5. 57,2. 56,9. 56,7. 56,5. 56,3. 
41,5. 422. 41,4. 40,0. 41,6. 41,8. 41,8. 40,7. 


Fuligula marila L. 


Denna nordiska Fuligula-art förekommer till ovanligt 
stort antal vid de med Phragmites bevuxna, små insjöarne 
pä ön. Ehuru ej fullt sä allmän, som öns vanligaste dykand, 
Fuligula cristata, är artens förekomst dock öfverraskande 
talrik. Sättet för artens bobyggnad är fullkomligt liknande 
det för föregäende art beskrifna. Nägon skillnad, vare sig 
i boets form eller material, har jag ej lyckats finna. Likasä 
äro äggen af arten, ehuru de ju i vanliga fall genom sina 
större dimensioner lätt skiljas från ägg af Fuligula cristata, 
i många fall så förvillande lika ofvannämnda art, att endast 
den rufvande fågeln kan ge ett säkert utslag i saken. Häck- 
ningen infaller samtidigt med Fuwligula cristata och Anas 
acuta, hvilka jämte Ful. marila alla pä ofvan anförde lokal 
häcka i hvarandras omedelbara närhet. Tiden för häck- 
ningen framgår af följande fynd af bon. 

1887: den 4 juni ett bo med 9 ägg och ett med 1 ägg, 

den 13 juni 7 ägg, den 16 juni 8 ägg, den 17 
juni 10 ägg, den 26 juni 6 ägg; 

1888: den 8 juni ett bo med 8 och ett med 7 friska 

ägg, den 11 juni 7 och 8 ägg; 

1889: den 29 maj 11 ägg, den 13 juni 4 ägg; 

1890: kullar den 7 och 16 juni; 

1891: den 18 juni 8 ägg med fullgånga ungar. 

För jämförelses skull bifogas måtten af några kullar: 
67.0, 09.9. 69.3. 64.1. 62,8. 62 Ui OIKEE ROOT 
44,9. 46,6. 43,8. 43,7. 44,0. 45,1. 43,8. 43,4. 41,9. 44.4. 

66,3. 64,3. 63,4. 63,3. 62,8. 62,3. 62,0. 61,2. 60,5. 60,1. 59,4. 
43,1. 42,7. 41,7. 43,7. 41,8. 41,7. 41,3. 43,2. 41,8. 41,6. 41,6. 


65,5. 65,2. 646. 64,4. 63,0. 62,3. 
44,5. 42,7. 432. 43,1. 42. 226. 


— 


246 . Alb. Sandman. 


65,0. 64,7. 64,2. 63,9. 63,3. 63,1. 63,0. 62,8. 
43,6. 44,1. 44,3. 44.3. 44,8. 44,2. 44,6. 45.1. 
64,7. 62,8. 62,5. 62,0. 61,8. 58,8. 57,2. 56,9. 
43,0. 40,1. 42,2. 41,3. 41,9. 42,0. 40,7. 39,5. 
63,1. 62,6. 61,6. 61,1. 60,3. 59,2. 58,4. 58,0. 55,1. 
44,7. 43,0. 43,7. 435. 43,5. 42,3. 43,3. 43,3. 41,9. 
62,8. 62,6. 62,6. 62,5. 62,0. 61,9. 61,0. 60,8. 60,8. 59,1. 
41,4. 22,0. 41,2. 41,3. 41,7. 42,1. 41,8. 40,9. 40,0. 40,6. 


Fuligula ferina L. 

Redan länge hafva allmogejägarena pä ön pästätt, att 
under de senaste fem ären en för trakten ny dykand skulle 
inflyttat till ön. Enligt den beskrifning de gifva af fägelns 
utseende, [,liknar en stor Fuligula cristata, men hufvud och 
hals äro gulröda, till färgen päminnande om den hos Anas 
penelope**] kan väl knappast åsyftas någon annan art än 
Fuligula ferina. Jag har dock, i brist pä fullkomligt pä- 
litligt material, i det längsta betviflat artens förekomst, tills 
jag 1889 fick en kull ägg af arten, 6 till antalet, tagna den 
13 juni nära Syväkari sjö. 


Somateria mollissima L. 


Som en ganska sällsynt häckfägel förekommer ejdern 
pä de små skären vid, men ej pä själfva Karlö. Härifrån 
har jag nämligen 3 gänger erhällit ägg af arten. 

1886: tvenne bon (4 och 5 ägg), tagna den 25 juni; 

1888: ett bo å 4 ägg den 1 juni; 

1891: den 22 juni tvä bon (4 och 5 ägg). 

Storleken af tvä uppmätta kullar är: 


TTS. TB NT TEL 19,25. 14,85 HAT ER 
53,3. 52,8. 52,1. 53,6. 583,9. 53,3. 53,5. 53,4. 


Mergus merganser L. 


Förekommer allmänt. Dä större ihäliga träd endast 
i ringa mängd förekomma, har storskraken sett sig nöd- 


Fägelfaunan pä Karlö. 247 


sakad välja alldeles egendomliga platser för sitt bo. Han 
värper nämligen ej blott under större stenar pä hafssträn- 
derna och under lador, som befinna sig i strändernas närhet, 
utan bygger sitt bo allmänt pä vindarne till rie-byggnader, 
såväl långt från menniskoboningar som i själfva kyrkobyn. 
Här är man under äggläggningstiden ofta i tillfälle att om 
qvällarne se honom i vida cirklar flyga omkring den bygg- 
nad, pä hvars vind han har sitt näste, och i nästa ögon- 
blick försvinna genom nägon liten vindsglugg. Det är nära 
pä otroligt, genom huru smä häl den stora fägeln förmär 
inpraktisera sig! Uti detta fall öfverträffar han nära pä 
knipan. — Som redan sades, är arten mycket allmän, hvilket 
äfven torde framgä af de mänga data pä fynd af ägg, som 
jag har antecknade. 
1887: den 25 maj 12 friska ägg, den 3 juni 8 friska 
ägg, den 5 juni 12 friska ägg, den 12 juni 9 
friska ägg, den 15 juni 8 ägg; 
1888: den 22 maj 8 friska ägg; 
1839: den 20 maj 10 friska ägg, den 1 juni 3 ägg; 
1890: den 12 maj 9 ägg, den 29 och 30 maj 10 och 
12 ägg; 
1891: den 12 maj 10 ägg. 


En uppmätt kull har följande dimensioner: 


62,7. 62,5. 62,5. 62,4. 62,3. 62,3. 61,5. 61,4. 
45,2. 45,4. 45,1. 45,0. 44,8. 45,4. 45,8. 45,4. 


Mergus serrator L. 

Förekomsten lika allmän, som föregäende arts. Artens 
häckning infaller ovanligt sent, vanligen först omedelbart före 
midsommar, stundom mycket senare. 1 likhet med före- 
gående art häckar han äfven pä de minsta skär i omnejden. 
Om hans häckning gifva följande data besked: 

1883: den 9 juli 6 friska ägg; 

1884: den 12 juli 10 friska ägg; 

1385: den 18 juli 6 friska ägg; 

1886: den 23 juni 10 friska ägg; 


248 J. Alb. Sandman. 


1887: den 13 juni 11 friska ägg och den 18 juni likaså 
11 friska ägg, den 16 juni ett bo med 5 ägg af 
arten samt 1 ägg af Ful. cristata !); 

1888: den 15 juni 6 ägg, den 17 jnni 10 ägg, den 21 
juni 8 ägg; 

1889: den 21 juni en kull pä 7 och en pä 12 ägg; 

1890: den 20 juni 7 och 10 ägg, den 21 juni 11 ägg, den 
22 juni 14 ägg. 

Mätten pä 2 kullar äro: 

69,9. 68,2. 67,1. 66,8..69,9. 65,7. 64.9, 04.1. 64.0: 

45,1. 44,6. 44,0. 44,6. 44,7. 44,7. 45,4. 44,8. 45,4. 


69,2. 68,9. 67,6. 67,5. 66,8. — 60,0. (Fl. crist.) 
43,0. 43,3. 43,7. 43,9. 43,3. — 42,6. (Ful. crist.) 


Phalacrocorax carbo L. 


Hvarje vär och höst förekommer hafstjädern vid öm 
och är allmänt bekant för allmogen. Själf har jag blott en 
gång varit i tillfälle att iaktaga arten, de sista dagarne af 
augusti 1887 pä redden utanför Uleäborg. 


Sterna caspia Pallas. 


Öfverhufvudtaget är skräntärnan sällsynt; i trakten af 
Karlö och pä själfva hufvudön häckar han endast undan- 
tagsvis. Under de mänga somrar jag vistats här har jag 
nämligen ganska sällan varit i tillfälle att iakttaga honom. 
De enda notiser om hans häckning jag hopbragt äro: 

1886: 2 ägg den 25 juni & ett grund i öns närhet; 

1887: 2 ägg den 15 juni & själfva ön; 

1888: 2 ägg den 1 juni ä Kattilankalla grund. 

Storleken af 2 uppmätta kullar är: 


64,3. 62,6. 61,9. 60,5. 
41,5. 41,8. 43,5. 149. 


1) Detta egendomliga fall af 2 skilda arters ägg uti samma bo 
tyckes ej vara alldeles enstaka, ty sommaren 1887 hittades vid Uleä- 
borg ett bo af Ful. marila med ett ägg af Mergus serrator bland 
äggen. (Se äfven Larus minutus). 


Fägeltaunan pä Karlö. 249 


Sterna hirundo L. 

Mycket allmän vid hafsstränderna och förekommer 
äfven, ehuru sällsynt vid insjöarne. Bland de talrika an- 
teckningar om fynd af ägg, som naturligen funnits, vill jag 
här blott nämna följande, som gifva en idé om tiden för 
artens häckning. 

1886: i början af juni flere kullar a 2—3 ägg; 

1887: den 6 juni 3 litet legade ägg, den 11 juni 3 le- 

gade ägg, den 15 juni 3 bon å 3 ägg, den 14 
juni flere legade kullar samt en olegad kull a 2 
ägg, till färgen blähvita, nästan ofläckade; 

1888: den 31 maj 2 kullar a 2 ägg, den 2 juni 3 bon 

a 3 ägg, den 5 juni flere kullar å 3 ägg; 

1889: den 7 juni 3 ägg, den 8 juni 2 ägg; 

1890: den 2, 9, 19 och 20 juni kullar a 2 och 3 ägg. 

Dimensionerna af nägra varierande kullar äro: 


44,7. 43,5. 41,2. 44,4. 42.1. 43,5. 43,1. 
30,4. 28,8. 30,8. 30,3. 30,7. 31,3. 30,6. 
41,0. 41.0. 39,5. 40,5. 40,5. 39,6. 39,0. 38,6. 
29,5. 29,4. 29,4. 31,0. 30,1. 30,7. 29,1. 30,0. 


Tvenne ägg (vindägg) af arten, tagna den 1 juni 1888 
äro abnormt smä, storlek: 


JD 143 D 

ADS 22,D: 
ja e n N I 26,2: 
Ett ägg frän sommaren 1889 är ännu mindre: 513, 
ud E) . 


Sterna paradisea Brünnich. 

Förekommer i sällskap med vanliga fisktärnan till ej 
ringa antal. Arten väljer dock ej för sin häckning nägon 
särskild lokal, utan bygger pä fullkomligt liknande lokaler, 
som fisktärnan. Ehuru rödnäbbade tärnäns ägg ju i all- 
mänhet genom sina mindre dimensioner skilja sig från fisk- 
tärnans, är det dock den vid boet skjutna fågeln som i 
sista hand ger säkert utslag i saken. Till följd häraf kan jag 


250 J. Alb. Sandman. 


anföra endast nägra säkra data pä fynd af ägg af arten, 
ehuru otvifvelaktigt bland den stora massa tärnägg, som 
man under en exkursion långs hafsstränderna påträffar, 
finnas flere af rödnäbbade tärnan: 
1887: den 11 juni 3 bon a 3 ägg och ett bo å 2 ägg, 
den 12 juni 2 ägg. 
Tre uppmätta kullar hafva följande dimensioner: 


39,0. 38,7. 

29,2. 30,0. 
38,7. 36,2. 36,9. 36,6. 36,4. 
28,4. 283. 27,5. 274. 282 


Larus minutus Pallas. 


Redan under värsommaren 1886 fick jag höra om- 
talas att en liten, ej förr sedd mäsart skulle anländt till ön 
och |enl. antagande] häcka därstädes. Under mina exkur- 
sioner samma sommar blef jag ej i tillfälle att iakttaga någon 
ny, af mig ej förr sedd mäsart, men redan mot höstsidan 
af sommaren hemtades till mig ett bo af ofvannämnda, lilla 
mäsart, som jag till min förundran och glädje fann hafva 
varit den lika prydliga som sällsynta dvärgmäsen. Äggen, 
som voro 3 och utgjorde en fullständig kull, voro tagna pä 
en tufva pä Vatunki udde vid den längt inskjutande kyrko- 
byviken. Pä nämnda ställe hade, enligt uppgift, 3 par af 
arten samtidigt häckat, ehuru hittaren af äggen blott tagit 
äggen ur ett näste, af orsak att äggen i alla nästen voro 
mycket starkt pålegade. De hittades nämligen den 20 juni 
1886 och torde med all säkerhet vara de första ägg af 
dvärgmäsen, som blifvit funna i Finland. Dimensionerna af 
dessa 3 ägg äro: 


42.7. 42,4. 39,1. 
30,2. 30,0. 295. 


Då jag våren 1887 reste ut till ön, utgjorde konstate- 
randet af dvärgmäsens förekomst detta är ett af hufvud- 
motiven för min resa; och jag var nog lycklig att ej blott 
äterfinna arten, utan detta äfven i en oväntadt stor mängd- 


Fägelfaunan pä Karlö. 251 


Dä jag under en exkursion till sydliga delen af Hanhinen 
närmade mig den lilla sjön Syväkari, hörde jag redan pä 
långt håll för mig obekanta fogelläten, och dä jag nalkades 
sjön, helsades jag till min öfverraskning och glädje af 
en stor svärm at Larus minutus. Till en början höllo 
fäglarne sig högre upp i luften, men ju mer jag närmade mig 
deras häckplats, desto närgängnare blefvo de, och snart hade 
jag hela svärmen med susande vingslag kring mitt hufvud. 
Detta var den 4 juni. Arten hade dä just börjat sin häck- 
ning, ty blott tre af boen innehöllo hvarje 1 ägg. Alla andra 
par af arten höllo pä att bygga sina bon, ja somliga hade 
ännu ej begynt härmed. Boen voro alla, utan undantag, 
byggda ute i vattnet, flytande pä vattenytan. Särskildt 
tycktes de flagor af Phragmites, som flöto omkring pä vatten- 
ytan, eller hade fastnat i högre vass-strän, utgöra en om- 
tyckt plats för artens bo. Här hade fägeln dä blott behöft 
sammanhopa litet Scirpus för att hafva sitt bo färdigt. En 
del fäglar hade däremot byggt sitt bo frän första grunden 
själfva. Genom att jag flere dagar å rad uppehöll mig vid 
sjön, var jag i tillfälle att iakttaga, huru fäglarne från första 
början begynte bygga sitt näste. Första tillstymmelsen till 
boet utgjordes af nägra, i form af en likbent triangel hop- 
förda Scirpus-strän. Sedan denna grundstomme var färdig, 
begynte fäglarne hopföra, utan nägon synbar ordning, en 
hel massa Scirpus-strän för att få en torr och någorlunda 
hög grund för själfva boet, som utgjordes af en anspräklös, 
grund fördjupning i det öfverst hopsarnlade, finare Scirpus- 
lagret. Päpekas bör, att arten som material till sitt bo an- 
vände endast Scirpus lacustris, ehuru Phragmites och Cari- 
ceer funnos i mängd i närheten. — Under de dagar, jag 
uppehöll mig vid sjön för iakttagande af arten, hade emeller- 
tid de flesta par redan sina kullar ä 3 ägg fullvärpta. Den 
6 juni innehöllo flere af boen 2 och 3 ägg och under da- 
garne härefter, den 7, 8, 9 och 10, hade snart sagdt hela 
Larus-kolonins medlemmar fullvärpta kullar. Beräknad 
efter det antal bon, som jag säg, utgjordes kolonin af om- 
kring 75 par fäglar, hvilka, dä de bebodde en relativt liten 
sjö, med sitt lifliga och vaksamma väsen gäfvo en särdeles 


252 J. Alb. Sandman. 


lilig prägel ät trakten. — Hvad äggen af denna mäsart 
angår, likna de i många fall i förvillande grad ägg af Sterna 
hirundo, och endast skalets struktur är i många fall i sista 
hand afgörande. Man har pästätt, att gulan hos äggen af 
dvärgmäsen skulle vara ovanligt mörkt gulröd och äggen 
därigenom kunna skiljas frän ägg af fisktärnan, men detta 
synes mig ej hälla streck. Vid samma sjö, där dvärgmäsen 
häckade, hade äfven några par tärnor bosatt sig och gulan 
i deras ägg var fullkomligt lika mörk, om ej mörkare röd- 
gul, än den hos dvärgmäsen. — Den intensiva färgen hos 
gulan i fisktärnornas ägg torde i härvarande fall berott 
därpä, att säväl tärnorna som dvärgmäsarne vid ifräga- 
varande sjö lefde af till en stor del samma föda. Hvad 
äggens grundfärg och teckning angär, sä är densamma öfver- 
hufvudtaget ganska konstant. Grundfärgen är mörkt grön, 
stötande mer eller mindre i gulbrunt [grundfärgen mest lik 
den hos Numenius arguata| med en ganska tät teckning at 
mörka umbrabruna och några ljusare, grävioletta fläckar, 
som stundom kring den tjockare ändan samla sig till en 
krans. Bland den mängd af ägg (12 kullar), som jag för 
tillfället har till jämförelse, förekomma flere till färgen 
ganska afvikande kullar. Äggen i en af kullarne hafva 
grundfärgen ljust grön, under det en annan kull åter visar 
en mycket mörkt brungul färg, liknande den hos somliga 
Lom-ägg. I regeln är skalet hos äggen af vanlig glans, hos 
en del påminnande i hög grad om den egendomligt dimmiga 
glansen hos Lestris-ägg; en kull åter har fullkomligt matt 
skal. Uti en kull förekommer bland ägg af vanliga dimen- 


ä 32,1 
sioner ett abnormt litet ägg, af storleken en under det 


24,9 ° 
42,0. 41,0 
- DI .. aa ME 9 
de 2 andra äggen hafva dimensionerna 30,3. 29,6” [Det 


abnormt lilla ägget var det i kullen först värpta!| Som ett 
egendomligt fall må anföras, att jag uti ett bo af Larus 
minutus påträffade 2 ägg af L. minutus samt 1 ägg af Podi- 
ceps rubricollis! Saken kan ej förklaras annorlunda, än att 
dopping-arten, hvars bon till riklig mängd funnos kringspridda 


Fägelfaunan pä Karlö. 253 


bland boen af dvärgmäsen, tagit miste pä bo och värpt 
sitt ägg i dvärgmäsens, äfven pä vattnet flytande näste. 
Storleken af några uppmätta kuliar är: 


45,8. 44,7. 440. 44.6, ALL #13. 
30.0 ILE. ots: 29,2. 30,0. 29,0. 
44,5. 44,4. 43,0. 42,8. 42,2. 41,8. 
30,2. 29,5. 30,1. 30,8. 31,4 30,9. 
220). "Ai 152,1. 40,5. 40,3. 40,3. 
30,3. 29,6. 24,9. 29,8. 30,4. 29,7. 
39,7. 39,3. 38,4. 39,4. 384. 88,8. 
2929777 3053. 29,1. 29,8. 30,0. 


43,8. 40,2. [54,1 = Pod. rubric.] 


30,1. 29,4. [35,2 = Pod. rudric.] 


Dvärgmäsen är en särdeles behaglig och sällskaplig 
fågel. Oaktadt ett sä stort antal af arten hemtade sin föda 
ur samma sjö, där äfven dessutom en hel mängd andra 
fåglar (Larus ridibundus, Sterna hirundo, Podiceps, 2 arter, 
Fuligula marila, cristata, Anas acuta o. a.) häckade, säg 
jag ej en enda gäng nägon strid emellan dvärgmäsarne. Än 
simmade de omkring pä vattnet och spisade af de talrika 
spiggar, molluscer och crustaceer, som insjön hyste, än 
snappade de flygande ät sig af de talrika trollsländor, som 
befolkade vassen. Hanen och honan rufvade turvis och 
med stor hängilvenhet. Vid denna tid, den 6 juni, hade 
hafsisen ännu ej fullkomligt smultit, utan stora isband drefvo 
omkring i öns omedelbara närhet. Ofta uppstego derföre 
från hafvet kalla dimmor, som lägrade sig öfver den lilla 
sjön och tvungo fäglarne till särskild päpasslighet. Redan 
kl. 6 a 7 tiden pä gvällen gär hela kolonin till hvila och 
först efter soluppgången, omkring kl. !/,6 eller 6 pä mor- 
gonen, börjar man varsna lif bland fäglarne. Den del af 
fäglarne, som ej ligger pä äggen, flyger dä ut för att äta 
och aflöser sedan de rufvande fäglarne. Sålunda fortgår 
det hela dagen, endast hetaste middagstiden tages en ge- 
mensam siesta. Under en sådan rastetid råder en döds- 


254 J. Alb. Sandman. 


stillhet vid sjön. Men det behöfves ej mer än en kräkas 
kraxande eller en spofs drillande läte, för att det skall 
komma lif i kolonin. Först flyger en enstaka fågel upp och 
såsnart han gifvit ett ljud ifrån sig, fylla inom ett ögonblick 
kolonins alla medlemmar luften med sitt skri. Är ingen 
fara å färde, lugna sig fåglarne snart och om en stund är 
det åter fullkomligt stilla, tills något misstänkligt ljud åter 


bringar oro bland fäglarne. — Sina utflykter ” utsträcker 
fågeln ända till den närmast belägna hafsstranden, men 
torde där knappt söka någon föda. — De 1886 häckande 


fåglarne hade, i motsats till förhållandet 1887, häckat vid 
den från hafvet inskjutande, långa kyrkobyviken, som vid 
vanligt vattenstånd har bräckt vatten Sommaren 1888 har 
fågeln ej besökt ön, ett förhållande så mycket egendomli- 
gare, som äfven de par af arten, som 1887 blefvo beröf- 
vade sina ägg, omedelbart lade en ny kull, den de såvidt 
jag har mig bekant fingo i fred utkläcka. — Sommaren 
1889 återkom emellertid den prydliga dvärgmäsen. Denna 
gång valde den emellertid till häckplats hvarken närheten 
af sött eller bräckt vatten, utan häckade på öns sydligaste 
udde, vid hafvet. Här hittades af arten den 13 juni 3 nästen, 
2 bon innehållande 3 ägg och ett bo 2 ägg. Boen voro 
byggda på tufvor på strandängen. Äfven somrarne 1890 
och 1891 har dvärgmåsen gästat ön och häckat på själfva 
hafsstranden på sydligaste udden af ön. Vid ett besök på 
ön 1891 bestod kolonin af ungef. 15 par och kullarne voro 
fullvärpta den 12 juni (8 bon); ett bo hittades redan den 
6 juni. 

Uppträdandet af denna ostliga fågelart så långt norr- 
och vesterut synes mig särdeles egendomligt. Uppenbart 
är, att de få par af arten, som 1886 häckade på ön, voro 
vilsekomna exemplar, som vid vårflyttningen åtföljt sina 
släktingar, Larus ridibundus o. a. Förekomsten af den 
stora mängd individer, som 1887 besökte och häckade på 
ön, tyckes mig böra förklaras sålunda, att de 1886 på ön 
häckande och utkläckta fåglarne under sin flyttning till sin 
fjolåriga boplats lockat en större mängd fåglar att följa sig. 
Den totala frånvaron af arten 1888 utesluter ju ej dess 


Fägelfaunan pä Karlö. 255 


förekomst vid nägon sjö pä närmaste fastland! Artens äter- 
uppträdande 1890 och 1891 motsäger ej heller detta an- 
tagande. 


Larus ridibundus L. 


Förekommer talrikast vid samma sjö, Syväkari, där 
dvärgmäsen 1887 var sä allmän. Men äfven vid par andra 
sjöar, vid Hanhisalmi och Matikanjärvi, förekommer han i 
enstaka par. Under det dvärgmäsen dock endast under de 
senaste ären besökt ön och häckat här, har däremot skratt- 
mäsen i flere ärtionden varit en medlem af faunan pä ön. 
Han päminner i sitt väsen och beteende ganska mycket om 
dvärgmäsen, med hvilken han lefver i bästa sämja, ehuru 
hvardera begagna samma fiskevatten. Han är dock mycket 
djärfvare, än den lilla dvärgmäsen, och nära nog antaller 
den som nalkas hans bo, isynnerhet dä äggen äro länge 
rufvade. Boet, som är ganska stort, bestär till hufvudsaklig 
del af en massa oordentligt sammanhopad Phragmites, nägra 
Scirpus-strän och enstaka Cariceer. Då skrattmäsen häckar 
proportionsvis tidigt, tidigare än alla andra mäsarter [utom 
L. argentatus|], och boet anlägges i grundt vatten, hvars 
nivä under värsommarens lopp sänker sig betydligt, komma 
boen att om sommaren te sig som stora, i ögonen lätt fal- 
lande Phragmites högar. Hans häckning infaller, som sagdt, 
tidigt, strax dä isen smält i de smä sjöarne. Den 4 juni 
1887, dä dvärgmäsen ännu höll pä med att bygga bo, hade 
han redan nästan fullt utkläckta ungar. Närmare detaljer 
om hans häckning gifva följande data på fynd af ägg. 

1886: den 29 och 30 maj flere kullar a 2 och 3 ägg; 

1887: den 25 maj 2 friska ägg, den 4 juni 3 bon med 

3 ägg, äggen nästan utlegade, den 18 juni 2 friska 
ägg (ny kull!); 

1888: den 22 maj 7 kullar med 3 friska ägg; 

1889: den 28 maj 2 bon å 3 ägg, litet legade; 

1890: funnos ännu 2 par af arten vid ön, (häckade 

den 24 maj), men sommaren 

1891: var arten totalt försvunnen. 


256 J. Alb. Sandman. 


Aggens storlek framgår af följande uppmätta kullar: 


55,3. 55,2. 54,7. 55,2. 52,5. 50,9. 
559 Sc er 39,5. 37,7. 384. 
54,2. 53,2. 516. 53,8. 53,0. 50,2. 
38,8. 38,4. 3838. 37,2. 37,0. 36,4. 
52,5. 52,4. 498. 519. 51,7. 49,6. 
34,6. 342. 363. 37:07 591505). 

57,2. 530. 52.8. 510 

38.6. 197,3. 86,3..38.0. 

51,5. 502. 


36,5. 36,4. 


Larus canus L. 


Förekommer till stor mängd, säväl vid insjöarne, som 
1 synnerhet vid hafsstränderna och pä de kringliggande skären. 
Han bygger sitt bo säväl pä marken, som pä de stenar, 
hvilka pä somliga ställen finnas kringspridda pä stränderna 
och ute i vattnet. Som en särdeles egendomlig plats för 
artens bo vill jag anföra, att jag flere gånger påträffat arten 
häckande på taket af de lador, som till stor mängd finnas 
på strandängarne. Boet har då i hvarje fall befunnit sig 
på åsen af ladans halmtak!). Som exempel pä en ännu 
mera egendomlig boplats må anföras, att till mig sommaren 
1886 hemtades en kulle ägg af arten, hvilka ägg enligt upp- 
gift af hittaren voro tagna ur ett bo, byggdt i en liten 
martall, som växte emellan två mindre insjöar, belägna 
blott några tiotal famnar från hvarandra. Jag betviflade i 
det längsta uppgiftens riktighet, men sedan jag erfarit, att 
äfven annorstädes bon af fiskmäsen blifvit funna i träd?), 


') Enligt allmogens uppgift skall fiskmåsen bygga sitt bo sä för 
att undgå räfvarne, som nattetid gå ut på stränderna på äggplundring. 

*) R. Elgenstjerna fann nämligen sommaren 1885 pä en liten 
holme i Turinge sjö i Stockholms län i toppen af en tall, på en lurf- 
vig gren ett fiskmåsbo med 2 nära fullvuxna ungar. [Se Svenska Jägar- 
förbundets tidskrift, 1886, 1:sta häftet.] 


måste jag 

för artens 
1883: 
1884: 
1885: 


1886: 
1887: 


1888: 


1889: 


1890: 


1891: 


Fägelfaunan på Karlö. 257 


numera sätta tro till uppgiften. Angående tiden 
häckning har jag antecknat. 

den 8 juni 3 friska ägg samt 1 legadt, den 12, 
20, 26 och 30 juni 3 litet legade ägg; 

i början af juni flere kullar; | 

likaså; 

den 24 och 29 maj 3 ägg, den 4 juni 3 ägg; 
den 4 juni 2 ägg, den 10 juni 3 bon med 3 ägg, 
den 13 juni ett bo med 2 och ett med 3 ägg, 
den 14 juni 3 litet legade ägg, den 18 juni 2 
friska ägg; 

de sista dagarne af maj och början af juni flere 
kullar å 3 och 2 ägg; 

den 20 maj 3 ägg, den 23 maj 343 ägg, den 
26 maj 3 ägg, den 3 juni 3 ägg, den 4 juni 3 
ägg, den 6, 18 och 21 juni 3 ägg; 

den 15, 16, 18 (10 bon), 19 maj, den 6, 12 och 
15 juni kullar a 3 ägg; 

2 bon a 3 ägg den 11 juni, flere bon med starkt 
legade ägg den 18 juni. 


Storleken af fiskmäsens ägg framgär af följande 5 upp- 
mätta kullar: 


64,2. 63,7. 61,4. 62,2. 60,6. 60,6. 
13,0. 428. 40,6. 22. 43,1. 425. 
61,3. 60,8. 605. 60,5. 58,1. 57,8. 
22,0. 42,0. 419. 49,4. 414. 434. 


59,9. 59,4. 58,9. 
39,6. 38,3. 38,5. 


Larus fuscus L. 


Förekommer sällsynt pä själfva hufvudön, men är desto 
allmännare pä de omkring liggande skären. Här är han 
utan gensägelse den till antalet mest allmänna af mäs- 
arterna. Pä helt smä skär, som mäta endast nägra tiotal 
gvadratfamnar, kan man finna tiotal bon af arten. Angäende 
hans häckning föreligga följande data. v 


17 


258 J. Alb. Sandman. 

1886: den 25 juni voro kullarne fulltaliga och en del 

redan ganska starkt legade; 

1888: redan den 1 juni voro kullarne fulltaliga; 

1890: flere kullar den 23 juni; 

1891: flere kullar den 22 juni. 

Mätten af sex kullar representera sig sälunda. 
71,3. 68,3. 66,7. 01.0.00, 9:1.704,2 19,5... 11,8 
47,1. 45,9. 44,5. 45,5. 47,0. 44,0. 48,7. 46,4. 
611446083. 431,5: 69,5. 68,7. 64,5. 69,5.. 68,8. 
45,9. 45,7. 46,8. 48,2. 46,1. 47,8. 46,4. 47,8. 


Larus eburneus Phipps. 


Sommaren 1887 togs ett exemplar af arten lefvande 
ute vid några hafsskär norrom Karlö. Exemplaret hölls 
sedan i fängenskap i Uleäborg ända in i September mänad, 
dä det aflifvades. Fågeln befinner sig nu i universitetes 
samlingar. 


Larus argentatus Briinnich. 


Vid Hanhisjärvi, ett kärr med inströdda smärre öppna 
vattensamlingar, häckar grätruten pä i vattnet befintliga 
stenar eller på tufvor i kärret. Detta är den enda häck- 
plats för arten på ön. 

Angående artens häckning föreligga endast följande 
data. 

1886: i slutet af maj en kull på 2 ägg; 

1887: den 15 maj 3 kullar friska ägg; 

1888: den 20 maj 2 kullar friska ägg; 

1889: den 18 maj 3 ägg, den 28 maj 3 ägg, den 4 

juni 3 ägg; 

1890: den 13 maj 2 ägg, den 20 maj 2 ägg; 

1891: den 16 maj 3 bon a 3 ägg. 

Dimensionerna af äggen framgä ur följande 5 kullar. 


82,7. 79,1. 789. 82,0. 79,5. 79,3. 
53,7. 53,9. 59,5. 53,4. 53,4. 53,8. 


Fägelfaunan pä Karlö. 259 


80,0. 77,5. 749. 795. 78,0. 77,8. 
52,9. 52,0. 533. 54,4. 54,8. 582. 
78,0. 77,0. 

53,0. 525. 


Larus marinus L. 


Huruvida hafstruten i Bottniska viken går sä långt 
norrut, som till Karlö, har jag ej med säkerhet kunnat be- 
stämma. 1889 erhöll jag emellertid 2 ägg, som med största 
sannolikhet tillhöra denna art. De äro tagna på ett grund 

närheten af ön den 20 juni 1889 och hafva följande 
dimensioner: 


TOR TOT. 
49,4. 505. 


Lestris cepphus Brünnich. 


Ganska allmän häckfågel, såväl pä själfva hufvudön, 
som äfven i enstaka exemplar pä de smä hafsgrunden. 
Till häckningsplats väljer spetsstjärtade labben i regeln en i 
hafvet utskjutande, gräsbevuxen udde, där han dä lägger 
sitt bo pä en torrt belägen plats. Boet är särdeles an- 
spräklöst och bestär ofta blott af en grund, platt urgröp- 
ning i stranden. Stundom finner man en ansats till bo- 
material i form af enstaka grässträn, täng o. s. v. Pä Karlö 
lägger labben aldrig mer än 2 ägg, dessa ofta synnerligen 
varierande i samma bo säväl till form som färg. Stundom 
kunna de blott med loup särskiljas från ägg af Larus canus, 
hvilka de ibland i förvillande grad likna. Äggen utmärka 
sig dock vanligen genom en matt glans, som är alldeles 
säregen för säväl spetsstjärtade, som fjäll-labbens ägg. Artens 
häckning infaller senare än Larus-arternas, i midten och 
slutet af juni, säsom af följande fynddata framgär. 

1884: i början af juni 1 olegadt ägg; 

1886: i midten af juni 2 ägg; 

1887: den 31 maj 1 friskt ägg, den 13 juni 1 litet 

pälegadt ägg, samma dag 2 litet pälegade ägg, 
den 18 juni 2 legade ägg; 


260 J. Alb. Sandman. 


1888: den 12 juni 2 ägg, den 15 juni 2 ägg; 

1889: 2 ägg den 1, 4, 6, 15 och 20 juni; 

1890: fulltaliga kullar den 28 maj, 8, 15, 16 och 20 
juni; 

1891: fulltaliga kullar den 6, 7 och 12 juni. 

Mätten af nägra kullar äro: 


657. 60:80 062,4. 581. 
39,1. 38,8. 422 403. 


60,6. 60,1. 58,6. 55,9. 57,6, 56,9. 
38,1. 38,4. 41,3. 40,0. 40,0. 39,4. 


Podiceps cristatus L. 

Visserligen har jag ej varit i tillfälle att skjuta nägot 
enda exemplar af arten, men da bland den mängd kullar 
af dopping-ägg, som jag erhällit, finnas somliga med dimen- 
sioner, som fullkomligt stämma öfverens med dem för skägg- 
doppingen, häller jag för särdeles troligt att arten före- 
kommer pä ön. 


Podiceps griseigena Boddaert. 

Allmänt förekommande, ehuru hufvudsakligast vid Sy- 
väkari sjö. Blott en enda gång har jag anträffat honom 
annorstädes, vid Hanhisalmi, och dä blott i nägra exemplar 
(häckande). Underligt nog tyckas de bäda pä ön förekom- 
mande dopping-arterna ej trifvas vid samma: sjö, ty vid Sy- 
väkari, där Pod. griseigena förekommer sä allmänt, har jag 
endast ett ar anträffat Pod. auritus och dä blott i nägra 
fä par. — Artens häckning infaller i juni; följande data pä 
fynd af ägg finnas antecknade. 

1886: den 30 maj flere bon, men ännu med blott 1 a 

2 ägg, fulltaliga voro kullarne däremet den 6, 7 
och 8 juni, dä somliga bon innehöllo 4, andra 
åter 5 och 6 ägg; 

1887: fulltaliga kullar (4, 5 och 6 ägg) den 4 juni, 

samt dagarne därefter; 


Fägelfaunan pä Karlö. 261 


1888: i början af juni flere kullar, olegade ägg ännu 
den 24 juni (andra kull?); 

1889: kullar a 4, 5 och 6 ägg den 28 maj, den 8 och 
20 juni; 

1890: den 18 maj ett bo, den 5, 19 (3 bon) och 30 
juni flere bon. 

Storleken af nägra uppmätta kullar är: 


56,0. 53,3. 52,0. 51,2. 51,1. — 55,8. 55,8. 54,7. 53,5. 
35,8. 34,9. 34,3. 34,7. 36,3. 34,4. 33,7. 34,8. 344. 
55,7. 54,8. 54,0. 53,8. 52,5. 55,4. 54,1. 53,8. 53,7. 53,3. 53,2. 
36,4. 34,7. 36,4. 36,4. 354. — 36,5. 36,0. 35,9. 36,0. 35,2. 35,0. 


54,6. 54,4. 53,0. 52,8. 51,9. 53,1. 52,8. 52,3. 50,6. 
35,8. 35,6. 35,7. 34,7. 340. 54,9. 34,0. 35,4. 35,3. 


Podiceps auritus L. 


Förekommer ännu allmännare, än föregäende art, 
isynnerhet vid den lilla sjön Matikanjärvi. Här har jag 
under en dag räknat ända till mellan 40 och 50 bon af 
arten. Vanliga äggantalet är 4, 5 och 6, endast en gång 
har jag i ett bo funnit 8 ägg. Äggen, som vid värpningen 
äro nägot sä när hvita, antaga under rufningen en allt in- 
tensivare rödbrun färg, sä att de ofta före utkläckningen 
äro starkt eldfärgade, ett förhällande, hvars orsak torde fä 
sökas i insjöns starkt järnhaltiga vatten. — Tiden för häck- 
ningen infaller nägot tidigare än hos föregäende art, i slutet 
af maj och början af juni. Ägg äro anträffade: 

1886: den 29 maj flere kullar a 4, 5 och 6 ägg, likaså 

den 30 maj, den 6, 8 och 11 juni; 

1887: den 7, 8 och 9 juni flere kullar; 

1888: i början af juni flere kullar; 

1889: den 7 juni kullar a 4 och 5 ägg, den 6 juni 

5 ägg, den 8 juni 5 ägg; 

1890: den 24 maj flere bon å 4, 5 och 6 ägg. 

Fyra uppmätta kullar uppvisa följande differenser i 
mått: 


262 J. Alb. Sandman. 
46,2. 44,4. 43,7. 43,0. 42,1. 41,8. 41,8. 40,9. 
30,2. 30,6. 30,4. 30,7. 30,6. 30.7. 30,6. 29,4. 


437,384: 239, AIR 

30,4. 30,3. 30,2. 291. 
46,3. 46,0. 45,9. 45,8. 45,3. 450. 
31,3. 30.5. 30,5. 30,6. 30,0. 31,8. 


47,3. 45,5. 443.442. 42.8. 
31;0:. 180137 1802002940 8113. 


Colymbus arcticus L. 


(ranska allmänt förekommande häckfågel vid de små 
skogssjöarne, synnerligast pä öns vestra del. Här lägger 
han i slutet af maj och början af juni sina 2 stora ägg pä 
någon strandtufva. — Om tiden för häckningen finnas bland 
mina anteckningar följande data: 

1886: den 6 juni 2 ägg; 

1887: den 31 maj 2 ägg; 

1888: den 12 juni 2 äg 

1889: den 14 juni 1 ägg. 

Dimensionerna af nägra kullar äro: 


92,0. 88,6. 89,5. 86,5. 86,5. 84,8. 
51,3. 53,4. 50,1. 512. 52,0. 53,0. 


? 
[0% 
[= 
oO 
O? 


86,4. 86,3. = 80,7. 79,4. 
53,3. 522. 511 509. 


Colymbus lumme Brünnich. 


Allmän. Såväl häckningstiden som platsen för boet är 
hos de bäda lom-arterna lika. Angäende smälommens häck- 
ning föreligga följande data. 

1884: i början af juni 2 kullar a 2 ägg: 

1886: vidpass den 10 juni 3 kullar a 2 ägg; 

1887: den 31 maj 3 kullar a 2 ägg, den 6 juni 2 kullar 

a 2 ägg; 
1888 den 5 juni 2 ägg; 


O”? 


Fägelfaunan pä Karlö. 263 


1889: den 11 juni 2 ägg, den 24 juni 2 ägg; 

1890: den 29 maj 1+2 ägg, den 6 juni 1 ägg, den 
10 juni 3 bon å 2 ägg. 

Mätten af sex uppmätta kullar äro: 


17,5. 762. 76,4. 752. 74,3. 73.6, 
48,3. 48,6. BAT 45,4. 450. 
74,3. 71,5. 22700. 70,0. 69,0. 
45,6. 45,9. 43,7. 44,7. 48,4. 48,6. 


Uria grylle L. 

Förekommer endast i några få exemplar som häck- 
fågel pä själfva hufvudön, där lämpliga häckningsplatser för 
honom höra till sällsyntheterna. Däremot är hans förekomst 
pä skären i öns omnejd, särdeles norrut, mycket talrik. 
Pä alla öar med större och mindre stenrösar är han en vanlig 
företeelse och förekommer i sällskap med alkan till hun- 
dradetal. Han lägger här under stenarne sina 2 ägg, som 
bäst påträffas veckan före midsommar, dä artens egentliga 
häckningstid infaller. Sä voro exempelvis sommaren 1889 
kullarne fulltaliga och friska den 19, 20 och 21 juni. Likaså 
1890 den 22 juni. Af nägra 1889 tagna kullar följa här 
mägra mätt: 


62,4. 60,1. 62,4. 56,9. 60,4. 58,8. 
41,4. 414. 20,3. 39,4. 40,3. 414. 
59,1. 57,8. 57,8. 57,4. 56,0. 55,6. 
39,9. 38,0. 37,0. 38,0. 40,4. 40,7. 


Alca torda L. 


På liknande lokal som grisslan häckar äfven tord- 
mulen, ehuru kanhända till ännu större antal. För något 
årtionde tillbaka måste arten i synnerhet hafva varit sär- 
deles allmän, ty fångstmän, som för äggning besökt öarna 
strax norr om Karlö, hafva då med lätthet samlat ihop hela 
tunnor med ägg, uppgående i antal till flere hundraden. 
Denna allmogens ohejdade åtrå efter ägg under deras fiske- 


264 J. Alb. Sandman. 


färder är väl äfven hufvudorsaken till, att arten aftagit i tal- 
rikhet. Men ännu kan man pä artens älsklingstillhäll pä em 
förmiddag med lätthet samla ihop öfver hundrade stycken 
ägg. Dessa ägg, hvilka som bekant i förhållande till fågelns. 
kroppsvolym äro ofantligt stora, variera till färgen alldeles 
otroligt. Grundfärgen varierar från helbvit, genom ljust 
grönhvit och ljusröd till rödbrun. Teckningen utgöres af än 
små, än kolossalt stora fläckar af ljusare eller mörkare röd- 
brun färg samt ljusa, violetta skalfläckar. Häckningen in- 
faller veckan före midsommar. 1890 voro äggen lagda den 
22 juni och 1891 den 21 juni. — Dimensionerna af de ganska 
olika stora äggen framgår af följande serie mått: 


80,7. 79,8. 79,7. 79,0. 78,6. 77,1. 76,5. 76,4. 
49,0. 49,5. 49,0. 48,2. 47,7. 47,7. 49,0. 48,5. 
75,9. 75,5. 75,1. 75,0. 75,0. 74,4. 73,5. 73,0. 
52.4. 49,6. 50,9. 50,9. 46.1. 50,1. 46,9. 48,1. 


72,7. 715. 72,0. 70,8 
47 8. 47.5. 473. 47,7. 


Inalles äro sålunda iakttagna något öfver 100 arter. 
Af dessa häcka: 


Luscinia phenicurus, 
Saxicola e&nanthe, 

1,10 rubetre, 
Turdus musicus, 

sr Haus, 

at ADELS, 
Phyllopseustes trochilus, 
Muscicapa grisola, 
Parus borealis, 
Motacilla alba, 
Anthus pratensis, 

„ = trivialis, 
Corvus cornix, 
Passer domesticus, 
Fringilla celebs, 

? linaria, 
Emberiza citrinella, 

v scheniclus, 
Hirundo rustica, 

ka urbica, 
Alauda arvensis, 
Iynz torguilla, 
Cuculus canorus, 
Falco esalon, 
Pandion haliaetus, 
Tetrao urogallus, 

syi dein, 
Lagopus albus, 
Charadrius hiaticula, 


Allmänt: 


Hematopus ostreologus, 
Numenius arguata, 
Machetes pugnax, 
Totanus calidris, 

s» = glareola, 
Tringa Temminckii, 
Grus communis, 
Anser cinereus, 
Anas boschas, 
penelope, 
acuta, 

1 erecca, 
Oidemia fusca, 
Fuligula cristata, 

55 marila, 
Mergus merganser, 
3 serrator, 

Sterna hirundo, 
Larus minutus, 
ridibundus, 
canus, 

j5— ‚fuseus, 
Podiceps griseigena, 

7 aurıtus, 
Colymbus arcticus, 

g. lumme, 
Uria grylle, 

Alca torda. 


2” 


7? 


2 


” 


266 


J. Alb. Sandman. 


Mindre allmänt: 


Calamoherpe schenobcnus, 


Motacilla flava, 
Corvus corax, 


Fringilla montifringilla, 


Pyrrhula rubicilla, 
Emberiza hortulana, 
Picus major, 

s minor, 
Falco peregrinus, 

+ tinnunculus, 


Sylvia curruca, 
Hirundo riparia, 
Falco subbuteo, 
Vanellus cristatus, 


Endast en 


Luscinia rubecula, 
Sylvia hortensis, 
Calamoherpe fluviatilis, 
Parus ceruleus, 
Tharraleus modularis, 
Loxia curvirostra, 


Följande arter häcka 


Asio accipitrinus, 
Strepsilas interpres, 
Telmatias gallinago, 
3 gallinula, 
Ortygometra porzana, 
Spatula clypeata, 
Sterna arctica, 
Larus argentatus, 
Lestris cepphus. 


Sällsynt: 


Actitis hypoleucus, 
Numenius pheopus, 
Somateria mollissima, 
Sterna caspia. 


funna häckande: 


Fringilla chloris, 
Plectrophanes nivalis, 
Surnia ulula, 
Ortygion coturnix, 
Fuligula ferina. 


med säkerhet, ehuru 


ännu ej blifvit funna: 


Parus major, 
Fringilla spinus, 
Ampelis garrulus, 
Picus martius, 


Agvila chrysaötus, 

Haliaötus albicilla, 
Syrnium funereum, 
Starna perdie. 


Blott en gäng iakttagna äro: 


Plectrophanes lapponicus, 


Syrnium uralense (?) 


Coracias garrula. 


Periodiskt förekommer: 


Cypselus apus. 


bon 


Förteckning öfver de fågelarter, som häcka pä närmaste 
fastland, men ej blifvit funna pä Karlö. 


Följande arter äro vanliga pä närmaste fastland 
och häcka där men äro veterligen ej anträftade 


pä ön. 
Regulus cristatus, Picus tridactylus, 
Muscicapa atricapilla, Tetrastes bonasia, 
Cleptes pica, Pernis apivorus, 
Garrulus glandarius, Buteo vulgaris. 


Följande arter åter äro ej iakttagna, men äro miss- 
tänkta att förekomma pä ön. 


Sylvia cinerea, Charadrius curomicus, 
Certhia familiaris, Anas gvergvedula, 
Loxia pityopsittacus, Larus marinus, 


Astur nisus, Podiceps cristatus. 


Förteckning öfver de skilda fägelarternas folknamn. 


Luscinia phenicurus, Punapyrstö, Leppäkerttu. 
Sazxzicola cenanthe, Kivitasku, Iittasku. 

» = rubetra, Pensastasku. 
Turdus musicus, Yölintu. 

» = Uiacus, Rastas, Punasiipirastas. 

» = pilaris, Rätyrastas, Räkättirastas. 
Phyllopseustes trochilus, Pajutuikkinen. 
Calamoherpe schenobenus, Satakieli. 

Parus major, Talitiainen. 

„ borealis, Pakkastiainen, Pakkastiitinen. 
Motacilla alba, Västäräkki. 

bu flava, Keltavästäräkki. 

Anthus pratensis, Heinäpeippo. 

Corvus corax, Korppi. 
» = eornix, Vares. 

Cleptes pica, Harakka. 

Loxia (begge arterna), Ristinokka, Käpylintu. 

Pyrrhula rubicilla, Tuunherra. 

Passer domesticus, Kottarainen, Paskahottinen. 

Fringilla celebs, Finkki. 

montifringilla, Peippo, Härkä- och Korpipeippo. 
jä linaria, Varpunen, Punapää. 

5 spinus, Kröönsiska. 

Emberiza citrinella, Keltasirkka, Peltopeippo. 
jä hortulana, Peltopeippo. 

X scheniclus, Kattilansangansoittaja. 
Plectrophanes nivalis, Pulmunen, Pulmukainen. 
Hirundo rustica, Latopääskynen. 

» = urbica, Rästäs- och Nurkkapääskynen. 

v  riparia, Törmäpääskynen. 

Ampelis garrulus, Tilhi. 
Alauda arvensis, Leivonen. 


2” 


Fägelfaunan pä Karlö. 269 


Picus martius, Palokärki. 
„ major, Iso tikka. 
„ minor, Pikku tikka. 
Tynx torgvilla, Pikku piippihaukka. 
Cuculus canorus, Käki. 
Cypselus apus, Tervapääskynen. 
Falco peregrinus, Suorsa- och Koppelohaukka. 
„ salon, Hiirihaukka. 
Agvila chrysactus, Kotka. 
Pandion haliaötus, Kalakokko och Kalasääski. 
Surnia ulula, Kissapökkö. 
Asio accipitrinus, Hiirikissapökkö. 
Tetrao urogallus, I Metso, 2 Koppelo. 
„ tetriz, Teeri, Teiri. 
Lagopus albus, Metsäkana. 
Ortygion coturnix, Peltopyy, Peltokana. 
Charadrius hiaticula, Tylli, Rantatylli. 
He&matopus ostreologus, Pliiski. 
Strepsilas interpres, Karikukkonen. 
Vanellus cristatus, Tukkahyyppä. 
Numenius arguata, Kuovi, Iso kuovi. 
JA pheopus, Pohjaskuovi. 
Machetes pugnax, Harja-, Heltta- och Pörrökukkonen. 
Totanus calidris, Iso- och Punajalkakukkonen. 
s = glareola, Suo- och Heinäkukkonen, Liro. 
Actitis hypoleucus, Ranta- och Järvisipi. 
Phalaropus hyperboreus, Merikara. 
Telmatias gallinago, Iso vanha-piika. 
eh gallinula, Pikku vanha-piika. 
Tringa Temminckii, Sirriäinen. 
Ortygometra porzana, Kahilarääkkä. 
Grus communis, Kurki. 
Cygnus musicus, Joutsen. 
Anser cinereus, Hanhi, Komohanhi. 
» erythropus, Kiljukas, Kiljuhanhi. 
Spatula clypeata, Lapasuorsa. 
Anas boschas, Suorsa, Kirsisuorsa. 
Anas penelope, Haapana. 


270 J. Alb. Sandman. 


Anas acuta, Uitti. 
» crecca, Tavi. 
Oidemia fusca, Wartti. 
Fuligula cristata, Wärry, Tavallinen värry. 
» = marila, Iso värry. 
> = Jerina, Keltapää- och Punakaula värry. 
Somateria mollissima, Haahka. 
Mergus merganser, Meri- och Iso koskelo. 
= serrator, Tukka- och Pikkukoskelo. 
Phalacrocorax carbo, Merimetso. 
Sterna caspia, Räyskä. 
» hürundo, Tiiro, Kalatiiro. 
Larus minutus, Nääkättäjä. 

„ ridibundus, Koppatiira. 

» fuscus, Silahkalokki, Silahkaloue. 
Larus argentatus, Siikalokki, Siikaloue. 
Lestris cepphus, Pasko. 

Podiceps griseigena, Karanka. 
> = auritus, Pikku persejalka. 
Colymbus arcticus, Tohero. 
» = lumme, Kaakkuri. 
Uria grylle, Risko, Riskilä. 
Alca torda, Jura. 


Anteckningar om flyttfäglarnas ankomst*) till Karlö, 
hufvudsakligast för ären 1890 och 1891. 


Luscinia suecica L. 23 maj 1886 (flere par), 6 juni 1886 
(nägra par). 

s phenicurus L. 1 maj 1890, 15 maj, 14 maj 1891. 
Saxicola cenanthe L. 1 april 1890, 2 maj, 11 maj 1891. 
Turdus musicus L. 1 maj 1890, 27 april, 29 april 1891. 

» = Wiacus L. 21 april 1890, 28 april 1891. 

» = pilarus L. 15 april 1890. 

Phyllopseustes trochilus L. 3 maj 1890. 
Calamoherpe schenobenus L. 6 juni 1887 (allmänt anländ). 
Motacilla alba L. 15 april 1890, 20 april, 21 april 1891. 
S ava L. 13 maj 1891. 
Anthus pratensis L. 21 april 1890, 27 april 1891. 
» = trivialis L. 20 april 1891. 
Corvus cornix L. 20 mars 1890, 2 april 1891. 

Fringilla celebs L. 5 april 1890, 15 april, 18 april 1891. 
8 montifringilla L. 23 april 1890, 5 maj 1891. 
Emberiza citrinella L. 5 april 1890, 4 april, 8 april 1891. 
Plectrophanes lapponicus L. 7 juni 1887 (2 enstaka; häckande?) 

A nivalis L. 18 mars 1890, 20 mars, 1 april 1891: 
Hirundo rustica L. 11 maj 1891. 

» = Urbica L. 13 maj 1890, 15’ april, 18 april” 1891. 

Ampelis garrulus L. 23 april 1891. 
Alauda arvensis L. 19 mars 1890, 12 april, 13 april 1891. 
Iynz torgvilla L. 6 maj 1891. 
Cuculus canorus L. 27 maj 1886, 13 maj 1890, 20 maj 1891. 
Falco peregrinus Tunst. 6 april 1890, 24 april 1891. 
v = &salon Tunst. (och tinnunculus) 14 april 1890, 25 april 
1891. 


*) Anmärkas bör, att vären 1890 var ovanligt tidig, 1891 äter 
ovanligt sen. 


272 J. Alb. Sandman. 


Pandion haliaötus L. 3 maj 1891. 
Charadrius hiaticula L. 23 maj 1886 (allmänt anländ). 
J apricarius L. 29 april 1891. 
Hematopus ostreologus L. 1 maj 1890, 2 maj, 10 maj 1891. 
Vanellus cristatus M. et W: 19 april 1890, 29 april 1891. 
Numenius arguata L. 25 april, 26 april 1891. 
JA pheopus L. 11 maj 1891. 
Machetes pugnax L. 3 maj 1890, 4 maj 1891. 
Totanus calidris L. 3 maj 1891. 
„ = glareola L. 8 maj 1891. 
Phalaropus hyperboreus L. 51 maj 1886 (hundradetal), 8 juni 
1886 (circa 10 par), 12 juni 1891. 
Telmatias gallinago L. (g:nula?) 23 april 1890, 1maj, 6 maj 1891. 
Ortygometra porzana L. 6 juni 1887 (allmänt anländ). 
Grus communis Bechst. 16 april 1890, 15 april, 20 april 1891. 
Cygnus musicus Bechst. 30 Mars 1890, 12 april, 14 april 1891. 
Anser cinereus Meyer, 21 april 1890, 19 april, 23 april 1891, 
» Temminckii Boie. 5 juni 1886 (ett försenadt par), 18 juni 
1890, ett par vid ett grund i öns närhet, 11 maj, 
12 maj 1891. 
Spatula clypeata L. 5 maj 1891. 
Anas boschas L. 4 april 1890, 19 april, 25 april 1891. 
„ penelope L. 23 april 1890, 30 april, 10 maj 1891. 
» acuta L. 23 april 1890, 29 april, 30 april 1891. 
„ Crecca L. 23 april 1890, 30 april 1891. 
Oidemia fusca L. 27 maj 1891. 
Fuligula cristata Steph. 1 maj 1890, 8 maj 1891. 
Glaucion clangula L. 22 april, 27 april 1891. 
Mergus merganser L. 24 april 1890, 28 april, 29 april 1891. 
= serrator L. 2 maj 1891. 
Sterna hirundo L. 24 april 1890, 16 maj, 19 maj 1891. 
Larus minutus Pallas, 19 maj 1890. 
v» canus L. 21 april 1890, 27 april, 29 april 1891. 
„ jJuscus L. 23 april 1890, 8 maj 1891. 
» = argentatus Brünn. 23 april 1890, 18 april, 24 april 1891. 
Colymbus lumme Bränn. 24 april 1890. 


oe Ze 


Cenom bokhandeln kunna följande häften af Sällskapets 


publikationer erhällas: 


Notiser ur Sällskapets pro Fauna et Flora fennica förhandlingar: 


8:de häftet . 
häftet . 


D:o, 9:de 
D:o, 10:de 
D:o, 11:te 
D:o, 12:te 
D:o, 13:de 
D:o, 14:de 


2” 
2? 


” 


Acta Societatis pro viä EI F jo frn 


D:o, 
D:o, 
D:o, 
D:o, 
D:o, 
D:o, 


Meddelanden af Societas a viit et Flora en 


D:o, 
D:o, 
D:o, 
D:o, 
D:o, 
D:o, 
D:o, 
D:o, 
D:o, 
D:o, 
D:o, 
D:o, 
D:o, 
D:o, 
D:o, 


Vol. 
Vol. 
Vol. 
Vol. 
Vol. 
Vol. 


I 
I 
HI 
IV 


V.-Pars;)] 


VI 


Vol. VII 


1:sta 
2:dra 
3:dje 
4:de 
D:te 
6:te 
T:de 
S:de 
9:de 
10:de 
11:te 
12:te 
13:de 
14:de 
15:de 
16:de 


Herbarium 


häftet 


19 


a Fmk 
29 2? 
2? 9? 
77 9? 
99 
” > 
” 2” 
” bb) 
2? 7? 
S) 3) 
2 
9”? 2? 
2? 
2” 22 


2: 


n mn 
ww ww 
KE AG 


Fo GO se ROND 3590 NOEN 1905" No DO NPD a 


50 


INNEHÄLL: 


Sahlberg, John, Nya bidrag till kännedom om solitära Biarters arkitektur 
Om hannen till Sirex Fantoma Fabr. ehe 
Nya finska Staphylinider . . . . : 
Cecidomyia Strobi Winnertz. en ade: indelt, uti nor- 

dens granskogar ; 
Reuter, 0. M. Collembola in eat ran lt oa 
species descripsit 5 : 
Reuter, Enzio, Nykomiingar för ande sch As Akne Maris: 


kk) 


” 


lepidopterfauna . : RR eb. - 
> Bombyx lanestris ER var. Ana Teich och dess 
utvecklingshistoria. . . . LANE aa 


Westerlund, A. Muutamia ennen äs tähtenä Mehiläis- data 


Ehnberg, K. J. Lepidopterologiska iakttagelser, gjorda värsommaren 
är 1889 pä Karelska näset. . . . - 
Nordqvist, Osc. Bidrag till kännedomen om Bottniska Alan och norra 
Östersjöns evertebratfauna . : 
Levander, K. M. Mikrofaunistiska hr E 
Reuter, O. M. De skandinaviskt-finska Acanthia- (Sala Jarterng af 
saltatoria-gruppen . era E 
Thysanoptera, Pana i finska orangerier 
Nordiska Sugfisken (Liparis lineatus Lep.) Patten i 
Nylands skärgård . : 
Rosberg, J. E. Bidrag till kännedom om vimma ee are 
ning i ryska Karelen . 
Sandman, J. Alb. Fägelfaunan pä Karlö joja krinsligisade skär 


2» 


Sid. 


MEDDELANDEN 


AF 


SOCIETAS 


PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. 


ADERTONDE HÄFTET. 


HELSINGFORS, 
J. SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG, 
1891 —1892. 


m 


TEPA GHA NMIVEN 0 


MEDDELANDEN 


AF 


SOCIETAS 


PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. 


ADERTONDE HÄFTET. 


— ER 


HELSINGFORS, 
J. SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG, 
1891-189 23% 


KIIMAN AHOJA TA Anna 


ur 


ALTAIR 


LISTA XA 
a 


EA: KO I re — 
14 ÖMT MUD vagn RAM 14.15 
aha LAI 


GT SLA 


A 


Innehäll. 


Salan, Th. Minnestal öfver Sextus Otto Lindberg ...... 1— 24. 

99 Förteckning öfver S. O. Lindbergs utgifna skrifter 25— 39. 
Kihlman, A. Osw. Neue Beiträge zur Flechten-Flora der 

Halb-Tasel-Kolaı. 2%. 2.0 2.2200 2 402 M ESA 41— 59. 
Karsten, P. A. Symbol ad Mycologiam Fennicam. P. XXX. 61— 68, 

” Symbolxe ad Mycologiam Fennicam. P. XXXI . 69— 74. 
Brenner, Magnus Spridda bidrag till kännedom af Finlands 

EÄKE TAVOITE TOMINE asa Unna jä 1 jae 10 000 sva En VASEN 75—131. 
Kihlman, A. Osw. Hepatica från Inari-Lappmark ...... 132—139. 
Sxlan, Th. Hvilka äro de närmaste samsläktingarna till 

Aspidium thelypteris. (I) SWw.2. <... = so EEINNN 140 —142. 
Meddelanden frän Sällskapets sammanträden den 6 Oktober 

1888-211 den 13. Ma) ASE... s. SIEN 143— 265. 
L’accroissement de la bibliotheque par des publications recues 

a titre d’echange du mai 1889 au mai 1892....... 260— 285. 


Register till Meddelanden frän Sällskapets sammanträden 
(Oktober 1886-11. Maj: 1891)... % «lina er INAN 286-—292 


LU P= N 
ali 
"I = D 
5 LUEN 
i E 
Ö M. N 
N (PR ä 
147 , Fö N 
KEN 
» ' O A 
' 
, 
kiädonn! | 
K" 
| , avd lund 040) 160098) OLIN NAUVN 
: F 
D ob itu sua hir 3-2 46046 hd : 
al) PUT rua! SW muy hi DIE ULA LL. 1 h 
N son 1984144 
7] if Oi len & ka odo0it 6 9 
I i H f dj LI AB Im ini ai K nli ne Kt i 
Lil TU N kvalet KD UTI LET i ev vo 
anv ean TER 
j | dun ön | 10402 UR ko 
W Vd Aled j f IH De 
v PT Wo! wii: Lupe 
TU YET IR | VON 4 PLAN sy abe ] 
N 14941 KI 1 mau mt ARM vii 
a M 
MM MTIYÄT ala } 4 Mia a sul 
b so "| p | HARI jaat 06) Oy 1161 90 1.91 N 
N E f re 
ILLA GUT Anne JUN VI 
ae 1901 fe IN 244 116.240) 
2 5 
Ea 
% 
di e 
44 yh AUETA 


Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica 18: 1891. 


MINNESTAL 


ÖFVER 


SEXTUS OTTO LINDBERG 


HÄLLET 


PÄ SÄLLSKAPETS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA ÄRSDAG 


DEN 13 MAJ 1889 


AF 


TH. SELAN 


HELSINGFORS 1891 


Minnestal 
öfver 


Sextus Otto Lindberg. 


MM. DD. och HH.! 


Den botaniska vetenskapen, som vid vårt universitet 
under hela första hälften af detta sekel var hopkopplad med 
zoologien under en gemensam professur, hade under hela 
denna tid blifvit ganska styfmoderligt behandlad, emedan de 
mest framstäende innehafvarne af den naturhistoriska läro- 
stolen råkade vara zoologer och således själffallet hufvudsak- 
ligen voro intresserade af sin egentliga vetenskap. Detta för 
botaniken ogynnsamma siamesiska tvillingskap upphörde vis- 
serligen år 1852, dä enligt universitetets nya statuter en sär- 
skild professur i denna vetenskap inrättades; men det är 
först frän är 1857, som vi hos oss kunna räkna en ny tids- 
älder för botaniken, dä den nya lärostolen besattes med den 
af oss alla kände, dä redan ryktbar vordne Professor W. 
Nylander. Det väckte därföre icke ringa bestörtning hos 
alla botanikens vänner, när Prof. Nylander efter endast sex 
ars framgångsrik verksamhet som akademisk lärare, hvar- 
under han hunnit ingjuta nytt lif i de botaniska studierna, 
helt oväntadt är 1863 anhöll om afsked från sin befattning. 
Alla stodo rädvilla, och ingen visste, huru den toma läro- 
stolen skulle pä ett värdigt sätt änyo besättas. Här hemma 
fanns icke nägon, som, med ännu frisk hägkomst af en sä- 
dan utmärkt företrädare, ansåg sig vuxen att fylla den ledig 
blifna platsen. 

Under dessa brydsamma förhällanden spordes det, att 
en af de yngre botanisterne i Linnés gamla fädernesland 


4 Th. Salan. 


visade sig hugad att ansöka tjensten. Denne unge man var 
Sextus Otto Lindberg. Nyligen blifven Medicine-Licentiat 
vid Karolinska institutet i Stockholm hade han redan hun- 
nit göra sig bekant som en grundlig forskare och framför 
allt som en utmärkt kännare af Mossornas intressanta grupp. 
Men hans rykte hade dä ännu icke hunnit gä särdeles längt 
utom kretsen af den botaniska vetenskapens idkare inom 
hans eget fädernesland. Tecknaren af dessa rader hade par 
år dessförinnan haft förmånen att i Stockholm göra Lind- 
bergs personliga bekantskap och kunde hos den af vära 
dävarande akademiska fäder. Professor Nordmann, som 
hade ett inflytelserikt votum i saken och hvilken ännu icke 
kände till Lindbergs vetenskapliga insikter, intyga hans inne- 
boende stora förmäga och duktighet som vetenskapsman. 
Lindberg uppträdde som den ende sökanden till tjensten, 
kom sä hit öfver och disputerade för professuren den 26 
Oktober 1864 samt utnämndes till Professor den 13 Juni 
1865. Sedan dess har han, säsom vi alla veta, här vid 
värt universitet utöfvat en oförtruten och framgängsrik verk- 
samhet för sin vetenskaps studium och förkofran ända till 
sin plötsligt inträffade död den 20 sistlidne Februari. 

Lindberg föddes i Stockholm den 29 Mars 1835. Son 
till Tolagskamreraren Karl Peter Lindberg och hans maka 
Karolina Sandbom blef han jämte sin ende, par är äldre 
broder tidigt föräldralös. Han förlorade nämligen sin moder 
redan vid ett ärs älder och sin fader, dä han endast var 
nägot öfver sju är gammal. 

Fadern skall hafva varit ett klart och redigt hufvud, 
begäfvad med stor arbetsförmåga samt friskt och glädtigt 
lynne. Mycket intresserad af vetande var han en stor bok- 
vän, och hade i hans boksamling särskildt ,, Svensk Botanik", 
som han ägde i komplett skick, väckt unge Ottos största 
intresse. Därjämte utrustad med utveckladt sinne för natu- 
ren brukade fadern, ehuru utan någon egentlig underbygg- 
nad i naturvetenskaperna, under vandringarna med sina sö- 
ner fästa deras uppmärksamhet på flere växter, som han 
lärt sig känna på egen hand, och anförde han därvid deras 
latinska namn. Lindbergs efterlefvande, i Stockholm bosatte 


Minnestal öfver Sextus Otto Lindberg. 5 


broder, Kamreraren G. A. Lindberg, som godhetsfullt lem- 
nat mig här anförda uppgifter om sin aflidne broders tidi- 
gare förhällanden, är äfven lifligt intresserad af botaniken 
och bekant som en utmärkt kännare af Cacteerna har han 
publicerat värdefulla uppsatser öfver ätskilliga former af 
denna högst intressanta växtgrupp. Af ofvanstäende fram- 
går att Lindberg i någon män haft ett fädernearf att tacka 
för en medfödd håg och begäfning för naturforskning. 

Säsom nyss nämndes mycket tidigt beröfvad en moders 
omsorger och snart nog fullkomligt lemnad utan föräldrahem, 
förflöt Lindbergs barndom blottad pä glädje. Efter faderns död 
lemnad i knappa ekonomiska omständigheter växte han upp 
i olika främmande hem, dit han af sin förmyndare blef in- 
ackorderad, och erhöll från åtskilliga af dessa endast bittra 
minnen i utbyte. Men å andra sidan grundlades måhända 
äfven härigenom hos honom den själfständighet och den 
viljekraft att pä egen hand slä sig igenom hinder och svä- 
righeter, som sedan utgjorde ett sä utmärkande drag i hans 
karaktär. 

Lindberg genomgick Stockholms gymnasium och väckte 
dä redan uppmärksamhet genom sitt ovanliga intresse för 
botaniken, hvari han hade lyckan att äga till lärare den 
bekante växtkännaren K. F. Thedenius; och sannolikt är, 
att denne hans utmärkte lärare. som samtidigt ifrigt syssel- 
satte sig med undersökning af mossor, utöfvat stort infly- 
tande pä honom i riktningen af hans studier, i det han se- 
dermera sä afgjordt slog sig särskildt pä forskandet af denna 
växterupp. Förhällandet mellan läraren och lärjungen var 
allt igenom det hjärtligaste. Den senare var såsom hemma 
hos den förre, hvars bibliotek och rika växtsamlingar stodo 
till hans fria förfogande. Lindberg bibehöll ocksä hela lifvet 
igenom en stor beundran för Thedenius och stod med ho- 
nom i liflig förbindelse. 

En liten anekdot frän denna hans skoltid mä säsom 
betecknande för hans beslutsamma och rättframma sinnelag 
här anföras. En af klasskamraterna hade nämligen under 
en lektionstimme företagit sig att göra narr af Thedenius 
och hviskande yttrat nägra gläpord till de närmast sittande 


6 Th. Saelan. 


kamraterna dock sä högt, att Lindberg hörde det, hvarpä 
denne steg upp och midt under lektionen gaf kamraten en 
kraftig örfil. „Var det Lindberg som gjorde det där?** hade 
Thedenius frågat. , Ja" blef det korta svaret. , Nä, dä var det 
väl rätt gjordt'* yttrade Th., och därmed var den saken afgjord. 

Var Lindbergs barndom tom pä glädje, sä blef hans 
ynglinga-älder i detta afseende lyckligare lottad. Genom bro- 
derns försorg blef han emottagen hos Enkefru Äkerman och 
hos hennes broder, brukspatron Munktell, ägare af Gryckebo 
pappersbruk i Dalarne, i hvilkas älskvärda familjer han fick 
ett trefligt hem. Han utmärkte sig redan dä för sitt origi- 
nella lynne och för sina hvassa och gvicka infall, hvarföre 
han äfven inom sällskapskretsen erhöll binamnet ,,den siste 
mohikanen“. Under sitt umgänge i dessa fint bildade famil- 
jer utvecklades hos honom äfven sällskapstalanger, ehuru 
han annars aldrig bragte det längt i den vägen. Med ett 
fint öra för musik och begäfvad med en god sängröst bidrog 
han till sällskapsnöjet genom att deltaga i gvartettsäng. Ja 
— det gick till och med sä längt, att han tog sig för att 
lära sig dansa; och skötte han äfven denna konstöfning med 
sin vanliga energi. Ty mången gång förmådde han de unga 
damerna att under promenaderna valsa med sig pä alla 
möjliga och omöjliga ställen. Men denna hans utöfning af 
Terpsichores konst dog likväl i sin linda, ty efter äterkom- 
sten från sin vistelse i Dalarne, där han för öfrigt gjorde 
flitiga exkursioner i det fria, lärer han aldrig mer ha svängt 
sig om i dansens hvirflar. I sammanhang härmed torde äf- 
ven kunna omnämnas, att Lindberg i sina yngre dagar var 
en stor vän af kroppsöfningar. Denna hans lust förde ho- 
nom som mediko-filosofie kandidat in i de frivillige skarp- 
skyttarnes led. Han deltog ifrigt i deras utmarscher, tjenst- 
gjorde därvid tillika som deras läkare och blef slutligen vald 
till korporal inom sin afdelning. Han gvarstod i kären un- 
der hela sin vistelse i Sverige. 

Lindberg blef student i Upsala den 18 Maj 1855 och 
ägnade sig därefter ät läkarebanan. Sina medicinska studier 
bedref han hela tiden vid Karolinska institutet i Stockholm; 
undergick mediko-filosofisk kandidat-examen i Upsala den 


Minnestal öfver Sextus Otto Lindberg. 4 


28 Maj 1856; blef Kirurgie-kandidat vid Karolinska insti- 
tutet den 25 Maj 1859; Medicine-Licentiat därsammastädes 
den 30 Maj 1863 och Medicine Doktor i Upsala den 31 
Maj 1865. 

Utgängen frän ett fattigt hem hade han under denna 
sin studietid att kämpa med stora ekonomiska svärigheter, 
hvarföre han äfven sökte skaffa sig inkomster genom 
att lemna undervisning. Sä bestred han under somrarne 
1855 och 1861 undervisningen i naturalhistoria vid Träd- 
gärdsföreningen i Stockholm, förordnades af Sundhetskolle- 
gium att efter Professor Wahlbergs död förestä adjunkturen 
i medicinsk naturalhistoria och farmakognosi vid Karolinska 
institutet frän sommaren 1857 till hösten 1858; slutligen 
anställdes han af samma Kollegium som lärare i natural- 
historia och farmakognosi vid Farmaceutiska institutet i 
Stockholm, hvilken befattning han innehade frän den 8 Maj 
1862 tills han blef utnämnd till Professor härstädes. 

Oaktadt Lindberg hade valt medicinen till föremäl för 
sina akademiska studier och oaktadt han fullgjort alla de 
prof, som fordrades att bli legitimerad läkare, läg hans häg 
likväl icke ät läkare-vrket. Floras barn hade sä fjättrat 
hans sinnen, att han ej mer kunde rycka sig lös frän dem. 
Samtidigt som han idkade sina medicinska studier fortsatte 
han med stegrad ifver sina botaniska forskningar, hvarvid 
han snart nästan uteslutande hängaf sig ät mossornas stu- 
dium. 1 följd af denna sin utpräglade kärlek till dessa växter 
erhöll han äfven af sina kamrater binamnet , Mossberg'"', 
med hvilket namn han ännu på äldre dagar helsades af 
sina gamla vänner från studietiden. Genom sina trägna 
och grundliga forskningar bragte han det så långt, att han 
redan under denna tidiga period af sin verksamhet gjorde 
sig bemärkt ej allenast inom sitt hemland, utan äfven i ut- 
landet, där han stod i liflig skriftvexling med de mest fram- 
stående bryologer. „Till sitt lilla vindsrum vid Karolinska 
institutet", såsom en till Lindberg nära stående minnesteck- 
nare, Professor G. Retzius i Stockholm, säger, ,,samman- 
bragte han genom ihärdiga exkursioner och genom byte 
med utländska samlare ett storartadt herbarium samt offent- 


8 Th. Salan. 


liggjorde en serie af vetenskapliga arbeten, hvilka i hög 
grad bidrogo att utreda kunskapen om mossorna**, 

Bland lärarne vid Karolinska institutet hade den be- 
römde anatomen och mängsidige vetenskapsmannen Anders 
Retzius redan tidigt upptäckt Lindbergs stora begäfning 
och med sitt kända intresse för gryende förmågor gynnade 
och uppmuntrade Retzius på allt sätt den unge forskaren 
vid hans arbeten. Den aflidne uttalade äfven ofta sin stora 
beundran och tacksamhet mot Retzius, yttrande att, om 
denne fått lefva längre, hade hans framtid i Sverige säker- 
ligen blifvit betryggad. Då han efter afslutade medicinska 
examina icke hade lust att bli praktiserande läkare och ej 
heller såg någon möjlighet att erhålla någon för sig lämplig 
plats i hemlandet, begagnade han sig af den genom Prof. 
Nylanders afsked uppkomna ledigheten och sökte sig öfver hit. 


I våra dagar har den botaniska vetenskapen öfverhuf- 
vud och särskildt äfven den del däraf, som omfattar växter- 
nas morfologi och systematik, antagit sådana dimensioner, 
att en enskild person ej mäktar omfatta densamma i sin 
helhet. Äfven här, såsom annorstädes inom den menskliga 
verksamheten, är arbetets fördelning en nödvändighet, om 
man vill ernå det bästa möjliga resultat. Lindberg, som 
tagit till sitt valspråk : „hellre stor i det lilla, än liten i det 
stora'* — ehuru, såsom af det följande torde framgå, hans 
begrepp om .,det lilla" icke var sä alldeles litet — beslöt 
sig både af inre böjelse och princip att hufvudsakligen hänge 
sig åt studiet af mossorna och bragte det genom sin energi, 
parad med en stor begåfning, ända därhän, att han blef en 
af de främste målsmännen i sitt tack, vida känd utom vårt 
lands gränser. Under hela den tid han innehade den bota- 
niska lärostolen forskade han rastlöst såväl i den fria na- 
turen som vid sitt mikroskop och utvecklade en ovanlig 
produktivitet, utsändande den ena uppsatsen efter den andra, 
dels monografier öfver enskilda släkten, dels mera omfat- 
tande arbeten öfver större grupper; och i alla hans arbeten 
framlyser en skarp observationsförmåga, en träffande blick 
vare sig för åtskillnaden eller för den inre frändskapen mellan 


Minnestal öfver Sextus Otto Lindberg. 9 


de olika formerna samt en grundlig och samvetsgrann forsk- 
ningsmetod. Denna hans förmäga att upptäcka den natur- 
liga sammanhörigheten mellan till utseendet olikartade for- 
mer var i sanning undransvärd och tycktes snarare fram- 
springa ur en omedelbar inre äskädning än vara en frukt 
af längvarig, mödosam forskning. 

Det vore för vidlyftigt, äfven om det stode i min för- 
mäga, att redogöra för Lindbergs alla arbeten, i synnerhet 
som en minnesteckning säkerligen kommer att lemnas öfver 
honom inom Vetenskapssocieteten, där det faller sig lämpli- 
gast att närmare skärskäda hans rent vetenskapliga verk- 
samhet. 

Det är synnerligast i utarbetandet af mossornas syste- 
matik och synonymi, som Lindberg inlagt en ovansklig för- 
tjenst. Hvad särskildt utredandet af den intrasslade syno- 
nymiken beträffar, sä behöfdes det sannerligen hans ihärdiga 
seghet att kunna hälla ut med ett sä otacksamt arbete som 
detta. Säsom ett bevis pä Lindbergs grundlighet i detta 
afseende mä bland annat hans uppsats, En liten profbit pä 
nammförbistring *) tjena, hvari han med full rätt yttrar sig 
sålunda: , Säkert är att ingen fattar hvilket mödosamt och 
tidsröfvande arbete synonymernas uppklarnande är, mer än 
han som med allvar befattat sig därmed, och lätt räknade 
äro de, som verkligen fattat den vetenskapliga nyttan däraf 
så att i sanning otacksammare och tråkigare arbete gifves 
icke. Lika säkert är äfven att, om denna grundsats från 
början följts, skulle aldrig en sådan osäkerhet inom den 
vetenskapliga nomenklaturen uppstått som där nu råder, 
utan hade vetenskapsmannen fått odeladt egna sin tid åt 
verkliga forskningar i naturen, i stället för att nödgas kasta 
bort sin halfva lifstid på att taga reda på de benämningar 
han icke bör eller rättvisligen får begagna". Med en järn- 
hård konseqvens och ett oförskräckt mod, som icke tog 
hänsyn till gamla traditioner, fullföljde han sitt mål att söka 
utreda prioritetsrätten vid benämningen af hvarje form. 


1) I Notiser ur Sällsk. pro F. et FI. fenn. Förhandl. IX, 1—18 
(1867). — Sitt första arbete i detta afseende: Bidrag till mossornas sy- 
nonymi utgaf han i Ofvers. af K. Vet.-Akad. Förh. 1863, XX n:o 7,385—418. 


10 Th. Selan. 


Genom detta sitt hänsynslösa sätt att gä till väga stötte 
han mängen för hufvudet och skaffade sig motständare bland 
dem, som ej ville gå ifrån en gammal häfd; och det måste 
medges, att han stundom gick för långt i detta sitt jägtande 
efter prioriteten. I synnerhet som det med skäl kan sättas 
i fräga, huruvida alla de benämningar, som Lindberg pä 
grund af sina forskningar af äldre författares beskrifningar 
ansåg sig böra fastslå för vissa växtformer, stodo fotade 
på så säker botten, att de med fullt fog kunde sättas i 
stället för de allmännare använda, om ock senare tillkomna, 
men fullt exakta och säkra namnbeteckningarna. Men däri 
måste hvar och en äfven hans motståndare instämma, att 
ingen af samtida mosskännare öfverträffade honom i grund- 
lig kännedom af såväl den äldre som den nyare muskolo- 
giska litteraturen. 

Likväl är det genom sina arbeten i mossornas morfo- 
logi och systematik, som han rest sig ett evärdligt minnes- 
märke på vetenskapens vida arbetsfält. Man hade visserli- 
gen kunnat tro, att efter arbeten af sådane män som Bri- 
del, Hampe, C. Mäller, W. Ph. Schimper, De Notaris, 
Mitten icke mycket återstått för andre att göra i denna 
väg, och det oaktadt har Lindberg genom sin skarpsynthet 
och sin djupa blick uppdagat bristerna i deras uppfattning 
samt utredt den verkliga släktskapen och inre sammanhö- 
righeten mellan mossformer, som af de förre på artificiella 
grunder ställts långt från hvarandra. Sä visade han redan 
är 1864 i en uppsats Om Mossornas locklösa former !) och 
litet senare i sin professors disputation, Om de Europeiska 
Trichostomei, att den af författarne uppställda gruppen: 
Musci cleistocarpi, icke utgör någon särskild afdelning 
för sig, utan att de hitförda formerna böra betraktas såsom 
de lägsta länkarne inom en mängd olika familjer bland 
Musci acrocarpi. I samma afhandlingar begränsade han 
äfven närmare uppfattningen af släktena Phascum, Ephe- 
merum, Pleuridium, Sporledera (Bruchia), Pottia, Tricho- 


1) I Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förhandl. 1864, XXI nio 10, 
575—588. 


Minnestal öfver Sextus Otto Lindberg. 11 


stomum och Tortula. Efter det han i särskilda monografier 
behandlat åtskilliga af de svärfattligare grupperna, ss. Mni- 
acei, Polytrichoidei, Orthotrichacei, Georgiacei, Funariacei, 
Seligerie, Crypheec m. fl., utgaf han slutligen en samman- 
fattande systematisk framställning först af Europas Blad- 
mossor med toppsittande frukt (Bryinei acrocarpi) i ett in- 
stallationsprogram är 1878 och kort därpä är 1879 ett ut- 
kast till hela sitt system i Musci scandinaviei in systemate 
novo naturali dispositi, däri han pä ett själfständigt och 
lyckligt sätt sökt lösa frägan om mossornas naturliga upp- 
ställning i enlighet med den kännedom vi för närvarande 
äga om denna växtgrupp.') Själf säger han i nyssnämnda 
installationsprogram anspräkslöst nog härom: , vi väga lik- 
väl icke pästä, att detta försök skulle vara synnerligt lyc- 
kadt, längt därifrän, likväl torde förändringarna (i de hittills 
framställda systemen) träffa sanningen tämligen nära, ätmin- 
stone närmare än förut“. Som hans här framställda åsikter 
i mänga afseenden äro afvikande frän gängse traditionella 
äskädningar, torde det likväl räcka länge nog, innan de bli 
allmännare erkända, dä det icke är obekant, att konserva- 
tismen inom de vetenskapliga kretsarne ingalunda är mera 
sällsynt än inom de politiska och sociala. 

En grupp af bladmossorna, som han med särdeles för- 
kärlek sysslade med, är det högst intressanta och formrika 
Hvitmosse- eller Sphagnum-släktet, intressant både i bota-- 
niskt, klimatologiskt och ekonomiskt hänseende och hvilket 
utgjort ett lockande, om ocksä svärhandterligt arbetsfält för 
flere bryologer ända in i de senaste tiderna. Lindberg ut- 
gaf öfver dessa mossor tvenne särskilda, omfångsrika af- 
handlingar, den ena år 18622), den andra två decennier 


!) Grunddragen till detta sitt system hade han redan är 1872 i 
korthet utlagt i Journal of the Linnean Scciety— Botany XIII, 195—203 
och i Öfversigt af Finska Vetensk.-Soc. Förhandl. XIV, 46—58: Bidrag 
till Mossornas morfologi och inbördes systematiska ställning. 

*) Torfmossornas byggnad, utbredning och systematiska uppställ- 
ning i Öfversigt af Kongl. Sv. Vet.-Akad. Förhandl. XIX, 1862, 113 
—156. 


12 Th. Selan. 


senare eller är 1882!) och framkom äfven här med nya 
synpunkter sä väl i morfologiskt som systematiskt afseende. 

Samtidigt med att han undersökte Bladmossornas 
olika grupper, anställde han äfven omfattande forskningar 
öfver Lefvermossornas struktur och systematik och införlif- 
vade han sig i synnerhet under de senare åren med studiet 
af dessa delikata växtformer, öfver hvilka han redan är 1874 
tillsammans med sin elev, sedermera aflidne E. F. Lack- 
ström, började utgifva en ytterst prydlig exsiccat-samling, 
men hvars afslutning han af ekonomiska skäl tyvärr icke 
kunde fullfölja. Då Lefvermossorna hittills blifvit jämförel- 
sevis mindre bearbetade än Bladmossorna, har Lindbergs 
undersökningar öfver denna anmärkningsvärda växtgrupp 
kanske varit af en ännu mer genomgripande betydelse än 
öfver de sistnämnda. Han fullbordade en mängd uppsatser, 
däri han dels framlade en närmare begränsning af de olika 
släktena, dels uppställde nya sådana. Så utgaf han mono- 
grafier öfver släktena Porella, Metzgeria, Peltolepis, Saute- 
ria, Clevea, Sandea, Myriorrhyncus, Aneura, Fossombronia, 
Kantia, Martinellia, Nardia m. fl. Efter det han i ett med- 
delande vid Sällskapets pro F. et FI. fennica möte den 11 
April 1874 framställt grunderna till ett nytt system öfver 
Lefvermossorna, offentliggjorde han år 1875 i Finska Ve- 
tenskaps Societetens akter under titel: Genera europea He- 
.paticarum secundum novam dispositionem naturalem, samt 
är 1879 i det ofvannämnda arbetet, Musci scandinavici in 
systemate novo naturali dispositi, en systematisk öfversikt 
af denna växtgrupp. Åt dessa sina omhuldade Lefvermossor 
ville han äfven tillvinna en högre rang i den systematiska 
ordningsföljden än ät Bladmossorna, i det han anförde vä- 
gande skäl, att de förra vore i flere afseenden högre orga- 
niserade än de senare. Denna hans äsikt, som han för för- 
sta gängen framställde är 1861 i den ofvannämnda uppsat- 
sen om Torfmossornas byggnad, utbredning och systematiska 
uppställning samt yttermera närmare utvecklade i senare 


') Europas och Nordamerikas Hvitmossor (Sphagna) jämte en in- 
ledning om utvecklingen och organbildningen inom mossornas alla tre 
hufvudgrupper. Promotionsprogram. Helsingfors, 1882. 


Minnestal öfver Sextus Otto Lindberg. 13 


arbeten, har likväl icke, ätminstone tillsvidare, lyckats vinna 
nägon allmännare anslutning bland nutidens muskologer. 
Dä denna äsikt ofta af honom framhällits i hans 
arbeten och dä den i viss män är betecknande för hans 
systematiska äskädningssätt, mä det här tillätas mig att, om 
ock i korthet, närmare beröra densamma. Sä anför han 
såsom bevis pä Lefvermossornas högre utvecklingsgrad bland 
annat, att deras organer öfverhufvud äro vida mer mäng- 
gestaltade än Bladmossornas; sporernas groning öfverens- 
stämmer närmare med den hos Ormbunkarne, i ty att af 
en spor uppstär endast en enda ny planta, dä däremot hos 
Bladmossorna ur det af sporen utvecklade protonemat upp- 
komma flere plantor. Vidare är den i stammen hos mos- 
sorna ofta förekommande kambii-knippan mycket högre ut- 
vecklad hos Lefvermossorna än hos Bladmossorna. Dess- 
utom förefinnas uteslutande hos de förra flere olika slag af 
förtjockade celler, säsom springträdar (elateres) m. m. De- 
ras blad äro ock af flere slag än Bladmossornas, i det att 
hos de flesta Lefvermossor finnas äkta vegetationsblad, 
amphigastrier, skärm och fruktsvepen, hvilka senare full- 
komligt sakna all motsvarighet hos Bladmossorna, som hafva 
endast vegetativa blad, skärm och paraphyser. Bladen äro 
vidare hos Lefvermossorna synnerligen vexlande både till 
sin ställning och form: än äro de ställda tvärs öfver stam- 
men, än längs efter densamma med alla möjliga mellanlig- 
gande vidfästningsvinklar; än äro de skiftevisa och sins- 
emellan fria, än åter motsatta och pä buksidan samman- 
vuxna; till formen variera de från njurlika, runda och all- 
deles hela ända till pensellikt upplösta i fina, härlika flikar 
och ganska ofta försedda med en eller flere ventralbihang, 
dä de däremot hos Bladmossorna äro endast spiralställda, 
aldrig motsatta eller sammanvuxna samt nästan utan undan- 
tag hela och alltid saknande ventralbihang. Sporerna äro 
hos Lefvermossorna blandade med springträdar, och är deras 
ythinna tjockare och högre utvecklad än hos Bladmossorna, 
hvilkas sporer äro merendels släta och tunnväggiga, aldrig 
blandade med springträdar ‘samt städse bildade af en enda 
cell. Slutligen innehålla Lefvermossorna såväl etheriska oljor 


14 Th. Salan. 


som ocksä ofta färgämnen, dä däremot Bladmossorna full- 
komligt sakna de förra och endast undantagsvis hafva spär 
till färgämnen. !) — Anställande en jämförelse med Fanero- 
eamernas tre stora hufvudgrupper finner han Lefvermossorna 
i viss män vara analoga med Dikotyledonerna, bland hvilka 
vissa former af den lägt stäende, egendomliga familjen Po- 
dostemacee med hänsyn till det vegetativa systemet nog 
mycket påminna om en del löfartade Lefvermossor, ss. Ric- 
cardie& (Aneuree). Hvitmossorna eller Sphagna ställer han 
som en särskild grupp mellan Lefver- och Bladmossorna 
och anser dem kunna jämföras med Gymnospermerna sär- 
skildt Conifererna, utmärkande sig liksom dessa genom sin 
förekomst hufvudsakligen i de kallare bältena, „hvarest de 
bilda väldiga moss-skogar, dugliga äfven de till bränsle, trif- 
vandes bäst tätt närmade till hvarann, och genom sin något 
lika habitus, den uppräta, enkla och i spetsen tillväxande 
stammen, den hängelika haninflorescensen samt därigenom 
att äfven de äro genom hela sin massa genomsatta af hål". 
De egentliga Bladmossorna eller Bryinei åter anser han 
vara jämförliga med Monokotyledonerna, hvardera omfat- 
tande växter, i allmänhet utmärkta genom styfhet och hård- 
het, odelade blad och smala hanorgan samt uppträdande 
begge i stor ymnighet i jordklotets kallare trakter, så att 
en eller få arter mängenstädes bilda vidsträckta ängar, ss. 
Carices, Gräs, åtskilliga Hypna m. fl. 

Utom dessa trägna arbeten, som sålunda omfattade 
hela muskologins vidsträckta område, anställde han äfven 
forskningar rörande vissa anatomiska och morfologiska för- 
hållanden hos fanerogamerna. Så utgjorde hans disputation 
för doktorsgraden en afhandling Om de officinella barkarne, 
däri han utförligt redogör för strukturen såväl hos de olika 
slagen Chinchona-barkar, hvarur Chininet beredes, som ock 
hos öfriga i medicinen använda träds och buskars barkar. 
Vidare har han utfört forskningar om Stamväxternas öfver- 


!) Lindberg torde varit den förste, som fäst uppmärksamheten 
vid den allmänna förekomsten hos Lefvermossorna af etheriska oljor, 
hvilkas egenskaper han äfven sökte utröna (se uppsatsen om Torfmos- 
sornas byggnad m. m. sid. 155 och Pharmaceutisk Tidskrift 1863, 49—50). 


Minnestal öfver Sextus Otto Lindberg. 15 


jordiska stamformer; Om fruktens bildning hos Nymphea- 
ceerna, Hypericum, Cariceerna m. fl.; och i installationspro- 
grammet är 1885 offentliggjorde han: Om blomman och blom- 
ställningen hos mono- och dikotyledonerna samt särskildt om 
Gramineernas inflorescens, öfver hvars metamorfos han lemnat 
en sinnrik förklaring. Med ett utprägladt sinne för exakthet 
i beteckningssättet sökte han införa en koncisare terminologi, 
särskildt hvad beträffar blomställningen hos mossorna och 
fanerogamerna såsom ock beträffande de senares olika 
fruktformer. 

Under alla dessa skiftande arbeten hade han ännu tid 
öfrig att granska och bestämma de talrika moss-samlingar, 
som från de mest skilda trakter skickades till bestämning 
åt honom, såsom en af de främste målsmännen i sitt fack. 
Han hade äfven bragt sin färdighet häri så långt, att han 
med en förvånande lätthet och säkerhet kunde vid första 
ögonkastet bestämma former af till och med de mest in- 
vecklade grupper, där den mindre vane endast med mikro- 
skopets tillhjälp kunde fälla utslag. 

I egenskap af prefekt för Universitetets botaniska träd- 
gård, som under tidernas lopp råkat fullkomligt i lägervall!), 
företog Lindberg välbehöfliga och tidsenliga förändringar i 
anordnandet af växtqvarteren på kalljord. Därjämte var 
han lifligt intresserad af växthusen och, i besittning af en 
grundlig kännedom af exotiska växter, rättade han bestäm- 
ningarna af de därstädes kultiverade växterna samt påträf- 
fade bland dem till och med nya former, som af honom 
beskrefvos. Året före sitt frånfälle lyckades han, trots ett 
starkt motstånd, genomdrifva beviljandet af nödiga medel till 
uppförande af ett ståtligt palmhus och till ombyggnad af 
de gamla växthusen, som efterhand blifvit ytterst bofälliga. 


1) Professor A. Nordmann hade. då han år 1849 utnämndes 
till professor i zoologi och botanik, utverkat åt sig tillstånd att få 
stanna qvar i den för professorn afsedda bostaden i botaniska träd- 
gården äfven efter det professuren delats och en särskild professor i 
botaniken blifvit utsedd. Härigenom blef professor Nylander hindrad 
att under den tid han innehade den botaniska lärostolen taga någon 
verksam del i ordnandet af den botaniska trädgården till stort men 
för densamma. 


16 Th. Seelan. 


lcke nägon vän af forskningar byggda uteslutande eller 
hufvudsakligen pä kammarstudier, mot hvilka han städse 
inlade en kraftig gensaga, vädjade Lindberg alltid till den 
lefvande naturen och gjorde därföre flitiga exkursioner i 
det fria. Sälunda hade han genomströfvat större delen af 
den skandinaviska halfön frän dess sydligaste del till Lapp- 
markerna, gjort resor i flere delar af sitt nya hemland här 
i Finland, i England och Irland; och öfverallt träffade hans 
skarpa öga pä nya former äfven pä orter, som mångfaldiga 
gånger förut blifvit af andra botanister genomforskade. 

Oaktadt denna hans fruktbara vetenskapliga verksam- 
het, som redan i och för sig kunnat vara en fullt tillräcklig 
lifsgärning för honom, mäste vi likväl pä det djupaste be- 
klaga, att pennan sä tidigt föll bort frän hans domnade 
hand, innan han hunnit sätta kronan pä sitt verk och uppnä 
sitt käraste önskningsmäl att fä lemna en omfattande fram- 
ställning af Skandinaviens mossor, där han skulle satts i 
tillfälle att fullständigare utlägga sitt system, hvartill han, 
såsom ofvan anfördes, redan angifvit grunddragen. Vi måste 
beklaga detta så mycket mer, som han redan hade mate- 
rialet till detta arbete så färdigt, att han behöft endast en 
jämförelsevis kort tid att fullborda detsamma. 

Såsom en slutlig sammanfattning af Lindbergs veten- 
skapliga verksamhet kan man med fullt skäl tillämpa pä 
honom själf, hvad han i ett af sina arbeten yttrar om den 
berömde bryologen Bridel: , Hans arbete utgör ett för all 
tid glänsande vittnesbörd om sin författares djupa förtro- 
genhet med ämnet samt hans genialiska och skarpa blick 
in i mossornas inbördes slägtskap“. Lindberg brukade ofta 
säga, att han sträfvade till ,,att sätta sitt lilla märke i mar- 
ginalen på vetenskapernas stora bok“, och han lyckades 
sätta dit icke ett litet, utan ett stort, mycket stort märke, 
till heder för vårt universitet och hans nya fädernesland. 


Som universitetslärare verkade Lindberg utan afbrott 
och utan en enda termins tjenstledighet, alltsedan han ut- 
nämndes till professor vid vår högskola. Man har sagt om 
Lindberg, att han oaktadt sitt lifliga intresse för sin veten- 


Minnestal öfver Sextus Otto Lindberg. i] 


skap icke bildat nägon skola, att endast ett fätal af hans 
elever valt samma arbetsfält som deras lärare samt att han, 
genom att ställa alltför lindriga fordringar pä elevernas kun- 
skapsmätt vid deras examina, gjort att botanikens studium 
räkat i misskredit bland de studerande, emedan flertalet af 
dem skulle kastat sig pä detta studium icke af nägot sär- 
skildt intresse för ämnet, utan endast af den orsak, att en 
tentamen i detta ämne fullbordades lättare än i nägot at 
de öfriga. 

Orsaken härtill är lätt förklarlig, dä man besinnar, att 
Lindberg, alltsedan han lemnade skolbänken, fullkomligt själf- 
ständigt och pä egen hand inhemtat sitt botaniska vetande. 
Han hade icke gjort nägra metodiska studier vid ett univer- 
sitet, icke haft någon ledning vid dessa sina studier. Det 
var icke genom ähörandet af föreläsningar frän katedern, 
sä nyttigt detta ocksä i och för sig kan vara, som han för- 
värfvade sig sina djupa insikter. Det var genom att studera 
de lefvande växterna i den fria naturen och genom att i 
mikroskopet utforska deras undransvärda byggnad som han 
sökte att lösa de vetenskapliga spörjsmäl, som trängde sig 
pä honom. Detta var hans egentliga styrka, men till en 
del äfven en svaghet hos honom i hans egenskap af akade- 
misk lärare, ty man kan icke fordra af hvarje student, att 
han skall kunna drifva rent vetenskapliga studier. Men häri 
torde skälet kunna sökas, att Lindberg hyste intresse endast 
för sädane elever, som visade sig äga förmäga att gä sin 
egen väg pä forskningens bana, och kunde icke förlika sig 
med dem, som utan vidare intresse för saken endast stude- 
rade för att fullborda en examen. Han ville ej lägga hinder i 
vägen för dem att sä fort som möjligt fä sitt lefvebröd. 
En af Lindbergs forne elever, Dr Fr. Elfvin g, som lemnat 
en varmt hållen minnesteckning öfver honom ?), yttrar i 
detta afseende: „Ville man se Lindberg som lärare, skulle 
man se honom pä exkursioner. Huru visste han ej att i 
den fattiga Helsingfors trakten leta upp de märkvärdigaste 
mossor. Huru gladdes han ej att få visa dem ät sina längre 


1) Se Finsk Tidskrift, XXVI, 217. 


18 Th. Salan. 


hunna lärjungar och sporra dessa till insamlingar. Huru 
fröjdade han sig ej öfver hvarje fynd, som vittnade om skarp- 
synthet. För kammarstudier var han icke svag. Till den 
lefvande naturen hänvisade han ständigt sina elever, och ett 
uttryck af samma uppfattning var äfven det förslag till ny- 
byggnad och utvidgning af växthusen i botaniska trädgärden, 
som han lyckades genomdrifva, men ej hann se utfördt.'* 

För att inbespara tid hade han anordnat sina obliga- 
toriska fyra föreläsningstimmar i veckan sålunda, att han 
föreläste alla mändagar och tisdagar tvä timmar ä rad hvar- 
dera dagen. Med ett klart och ledigt föredrag lockade 
han talrika ähörare till sitt auditorium. Det berättas flere 
anekdoter om hans egendomligheter och originella vändnin- 
gar under dessa föreläsningar samt om hans humoristiska 
sätt att behandla svaga tentander. Att han under allt detta 
visste göra sig omtyckt och aktad af de studerande fram- 
gick bland annat tydligt af den storartade hyllning, som den 
akademiska ungdomen visade genom att nästan mangrant 
deltaga i tåget, som följde hans stoft till grafven, liksom 
ock af det vackra eftermäle, som vid Nyländska afdelningens 
nyss firade årsfest ägnades honom af kuratorn för afdelnin- 
gen, hvars hedersledamot den aflidne i tiden varit. 


Lindberg var visserligen ett barn af den svenska huf- 
vudstaden, men han bar ej något spår af stockholmarens 
smidighet och urbanitet, han hade i stället fått sig i rund- 
ligt mått tillmätt den friska lifsglädje, som genomström- 
mar den vackra Mälare-drottningen. Han var alltigenom en 
originell personlighet, så till det yttre som till det inre. Från 
hans egendomligt kantiga anletsdrag framlyste en energi, 
som ej visste af några oöfverstigliga hinder. Liflig och ofta 
häftigt uppbrusande, när det gällde något som stötte hans 
rättskänsla, van vid kraftiga uttryck och åtbörder doldes 
under hans kärfva och knotiga yttre en godmodig och vän- 
säll personlighet, en enkel och redbar karaktär. Det glada, 
kärnfriska lynne, som en gifmild natur slösaktigt skänkt åt 
honom, öfvergaf honom aldrig, ej ens under de svåraste 
bekymmer och under de starka kroppsliga smärtor, hvaraf 


Minnestal öfver Sextus Otto Lindberg. 19 


han plägades och som skulle nedtryckt de flesta andra död- 
liga. Detta lynne gaf sig luit hos honom i de tokroligaste 
infall och kvicka ordlekar, hvarmed han älskade att krydda 
sina samtal. — Hvem af oss minnes ej hans skrattretande 
minspel, dä han midt under en allvarsam diskussion bru- 
kade sträcka fram sin snusdosa och bjuda en pris med 
skälmen tittande fram frän hans egendomligt formade an- 
lete! Det berättas äfven, att denna hans beryktade snusdosa 
under debatterna vid konsistorie-bordet ofta spelat samma 
afledande och lugnande roll som oljan, gjuten pä stor- 
miga böljor. 

I silt enskilda lif och i sitt hem var han ytterligt enkel. 
Då han någon gång deltog i sällskapslifvet, hvilket för öfrigt 
i synnerhet på senare tider mycket sällan inträffade, gick 
han tidigt bort från samqvämet. Han fördrog icke nattsöl. 
Men detta kom sig icke af någon asketism, utan dels däraf, 
att han ej ville förlora någon minut från sin dyrbara arbets- 
tid, dels däraf att hans helsa på senare tider ej tillät några 
extravaganser. Lindberg var tidigt uppe om morgnarne, un- 
dangjorde först sin vidlyftiga korrespondens till frukosten 
och arbetade sedan oafbrutet vid sitt mikroskop, under den 
ljusa tiden ofta så länge dagen räckte samt gaf sig stundom 
knappast tid att spisa middag. Med en sådan arbetsmetod 
måste man hinna med mycket, och Lindberg hann, såsom 
vi veta, uträtta ovanligt mycket. Arbetet hade blifvit hos 
honom en passion. Om somrarne slog han sig lös. Då 
rörde han sig flitigt omkring under exkursioner i det fria. 

Publika nöjen undvek han af princip. Han torde un- 
der hela den tid han vistades här i Helsingfors knappt varit 
med sin fot på teatern eller i konsertsalen, och dock var 
han, såsom ofvan är nämndt, mycket road af musik. Detta 
gjorde han af ekonomiska skäl. Utgången från ett fattigt 
hem hade han under sin studietid åsamkat sig jämförelsevis 
stora skulder, hvilka han, strax efter det han fick anställ- 
ning med stadgad inkomst, beslöt att så fort som möjligt 
afskudda sig; och med sin okufliga energi lyckades han 
genom en till sin spets drifven sparsamhet äfven infria 
denna sin föresats, innan han lade ned vandringsstafven 


20 Th. Salan. 


Det enda tillfälle, dä han slog sig pä slöseri, var när han 
ville rikta sitt bibliotek med nägon sällsynt bok eller när 
han i ordning ställde sin mossamling. Då frängick han sina 
sparsamhetsprinciper; dä räknade han icke pä styfvern. 
Men sä skaffade han sig också under tidernas lopp en den 
fullständigaste samling af all den litteratur, som berörde 
hans fack; och hans mossherbarium är, som bekant, af den 
beskaffenhet, att det söker sin like. ') Herbariet består af en 
skandinavisk, en europeisk och en exotisk afdelning. Hela art- 
antalet uppgär till nägot öfver 5,000 arter i närmare 50,000 
exemplar, däribland själffallet äfven typerna till alla de af 
Lindberg beskrifna, nya formerna äro representerade. Af 
dessa är den skandinaviska samlingen, som omfattar öfver 
900 arter i mer än 20,000 exx., i synnerhet anmärkningsvärd 
såväl genom sin fullständighet, som sin särdeles prydliga 
uppställning och framför allt genom det ytterst noggranna 
och omsorgsfulla arbete, som af Lindberg nedlagts pä be- 
stämningen af alla de olika formerna, särskildt de af kritisk 
beskaffenhet, hvilka af honom granskats om och om igen 
otaliga gänger. Denna samling torde vara, ätminstone tills- 
vidare, ensamstående i sitt slag. Den europeiska afdelnin- 
gen upptager i det närmaste 1,200 arter i 16,000 exx., och 
den exotiska, som innehäller de talrikaste arterna frän alla 
olika verldsdelar, utgöres af närmare 4,000 arter i 8,000 
exx. Härtill kommer en samling af 193 i sprit bevarade, 


1) Såsom redan i offentligheten framhållits af en i denna fråga 
kompetent person, Lindbergs forne elev Dr V. F. Brotherus, vore 
det en evärdlig förlust för oss, om detta hans herbarium icke blefve 
införlifvadt med värt botaniska museum. Vi kunna naturligtvis aldrig 
tänka pä att täfla, hvad fanerogamerna beträffar, med de större ut- 
ländska museerna, men om vi komme i besittning af Lindbergs moss- 
herbarium, skulle denna samling jämte Professor Nylanders lafsamlin- 
gar, hvilka framdeles komma att tillfalla värt universitet, bilda till- 
sammans ett kryptogam-herbarium, sädant de största utländska museer 
kunde afundas oss och som skulle utgöra on gullgrufva för-alla for- 
skare i denna vetenskapsgren. — Sedan detta nedskrefs, här denna 
önskan lyckligtvis gätt i fullbordan, i det att hela samlingen inköpts 
af universitetet. 


Minnestal öfver Sextus Otto Lindberg. 21 


ömtäligare Lefvermossor, hvilkas utmärkande egenskaper 
genom pressning gå mer eller mindre förlorade. 


Lifligt intresserad af geografi använde Lindberg sina 
lediga stunder till läsning af reseskildringar och var han 
särskildt hemmastadd i de i Afrika gjorda forskningsresorna. 
Själf hade han, enligt broderns uppgift, i sina yngre dagar 
uppgjort planer att göra resor till de tropiska länderna, 
hvilkas yppiga växtlif mäktigt drog hans håg till sig. Med 
hvilka utbrott af förtjusning talade han ej ofta om Javas 
lefvermossor, stora och ståtliga som en del Hymenophyller! 
Dessa hans planer strandade likväl, efter det han satt bo 
och hans familj tillväxte; och det var säkerligen ett stort 
offer han hembar ät familjen, när han för plikterna mot 
denna var tvungen att undertrycka sin starka lust att be- 
söka dessa för honom förlofvade länder. 

Lindberg kom som främling hit öfver och han förblef 
äfven hela tiden mer eller mindre främmande för det poli- 
tiska lifvet hos oss. Som infödd svensk var det naturligt, 
att hans sympatier skulle dragas ät det parti, som här före- 
trädesvis förde svenskhetens talan, men, som sagdt, han 
höll sig fjärran frän det offentliga lifvet utom universitetet. 
Han sammanträngde sin verksamhet hufvudsakligen till om- 
rädet af sin vetenskap. Med stort intresse följde han likväl 
med storpolitiken utrikes; och när man säger, att hans för- 
nämste hjeltar voro Garibaldi och Gambetta, sä torde där- 
med vara tillräckligt antydt, ät hvilket häll hans sympatier 
lägo. Bland de stora nationerna hyste han den största 
beundran för Engelsmännen liksom ocksä varma sympatier 
för Fransmännen. 

Dä efter Professor N. J. Anderssons död i Stockholm 
ar 1880 en plats blef ledig vid svenska Vetenskaps-akademin, 
uppträdde Lindberg som aspirant till platsen. Lindbergs 
skaplynne och begäfning hade äfven gifvetvis gjort sig full- 
ständigast gällande som medlem af en vetenskaps-akademi 
snarare än som universitetslärare med dennes mängahanda, 
pä den rent vetenskapliga verksamheten inkräktande funk- 
tioner. Men dä nan ej lyckades erhålla denna befattning, 


22 Th. Selan. 


beslöt han att för all tid slå fast sina bopälar här i sitt nya 
hemland, och nu uppstod hos honom en älsklingstanke att 
med sina mödosamt hopsparade medel skaffa sig en egen, 
om än aldrig sä liten torfva, där han kunde bygga och bo 
och dit han ärnade draga sig undan, dä han en gäng kom- 
mit sä längt, att han finge njuta af sitt otium sapientis som 
emeritus. Efter många om och men och flere motigheter 
fick han äfven denna sin älsklingstanke för några är sedan 
realiserad, i det han ät sig inköpte en liten jordtäppa 
invid den natursköna Lojo-sjön i vestra Nyland, där han lät 
uppföra ät sig och sin famtlj en anspräkslös bostad. Detta 
landställe benämnde han efter sina initialer SOLhem och 
där ärnade han sluta sina dagar. Men det var annorlunda 
planlagdt af högre makter. 

Efter ett ytterligt ansträngdt arbete under vären för 
ett är sedan, dä han hällit pä med och lagt sista handen 
vid undersökningen och utarbetandet af de sibiriska moss- 
samlingarna frän de Nordenskiöld'ska expeditionerna, reste 
han under sommaren till Nädendal för att genom badande 
stärka sina krafter, men öfverfölls redan i badkurens början 
af ett slaganfall, som dock var af jämförelsevis lindrig be- 
skafienhet. Han repade sig småningom under hösten och 
blef redan sä mycket bättre, att han kunde delvis handhafva 
sina embetsäligganden, dä han plötsligt angreps af en väld- 
sam tarminflammation, som lade honom pä sjukbädden och 
inom en vecka gjorde slut pä hans sä verksamma lif. 


Hvad han uträttat inom värt sällskap är bekant för 
oss alla. Om det fanns nägot, som upptog hans tankar 
utom hans vetenskap och hans familj, sä var det — man 
kan tryggt säga det — Societas pro Fauna et Flora fennica. 
Alltsedan han, säsom utnämnd professor, vid ärsmötet 1866 
valdes till ordförande, har han, ständigt ätervald till samma 
befattning, med oförminskadt intresse ledt våra förhandlingar 
ända till dess hans sjuklighet stod hindrande i vägen. De första 
spären af hans verksamket visade sig däri, att han genom- 
dret, att Sällskapets sammanträden, som dittills varit oregel- 
bundna, började regelbundet äterkomma den första lördagen 


Minnestal öfver Sextus Otto Lindberg. 23 


i hvarje månad. Genom talrika andraganden bidrog han 
att lifva våra sammankomster, genom sakrika afhandlingar 
skänkte han ökadt värde åt våra publikationer, hvilka, på 
hans initiativ fördelade på två serier: Acta och Medde- 
landen, under hela den tid han värit ordförande visat en 
glädjande tillväxt. Själf gaf han sig den föga tacksamma 
mödan att genomläsa korrekturen till de där ingående upp- 
satserna. 

Genom en klok förvaltning och genom att Lindberg 
själf medelst listor samlade bidrag af Sällskapets medlemmar 
-— hvarförutom tillkommit donationer af tvenne af Sällska- 
pets ädle stiftare — har den stående fonden under samma 
tid vuxit från endast 12,000 mark till öfver 30,000; och 
statsbidraget, som i början utgjordes endast af 800 mark 
årligen, har genom ett välvilligt tillmötesgående från styrel- 
sens sida småningom stigit till 3,000 mark årligen att för 
fem år i sender utbetalas. 

Genom att dels själf väcka, dels på det varmaste un- 
derstöda af andra väckta förslag i vetenskapliga ändamål 
bidrog han i väsentlig mån till befrämjandet af Sällskapets 
syften. Det må hafva gällt zoologiska eller botaniska expe- 
ditioner till den ena eller andra trakten af vårt vidsträckta 
land, var man säker på att i Lindberg finna en opartisk och 
välvillig förespråkare, som på vederbörlig ort lade sitt ord 
i vågskålen. Likaså rönte hvarje gryende förmåga på natural- 
historiens vida cmråde en välvillig uppmuntran hos honom. 

Hans frånfälle kommer därföre att inom vårt sällskap 
lemna efter sig en lucka, som svårligen kan fullständigt 
fyllas. Hans minne skall hos oss städse lefva aktadt och 
äradt för hvad han verkat för vårt samfund; och för oss 
alla skall han stå som ett lysande föredöme genom sitt 
hängifna och rastlösa arbete för den vetenskaps förkofran, 
hvars representant han varit vid vår högskola. 

Lindberg mottog talrika bevis på erkännande så väl här 
hemma som i utlandet. Så blef han bland annat vid Upsala 
Universitets jubelfest år 1871 hedrad med diplom såsom 
Filosofie Heders-Doktor; år 1872 kallades han till heders- 
ledamot af Quekett microscopical Club, University 


24 Th. Selan. 


College i London; af Svenska Vetenskaps-akademin 
blef han ledamot är 1886 och samma är Hederskorrespon- 
derande ledamot af Royal horticultural Society of 
Great Britain. Af Académie des Sciences i Paris 
tilldelades honom är 1885 det Desmazieres'ska priset, stif- 
tadt för att belöna utmärkta arbeten öfver de kryptogama 
växterna. Dessutom blef han kallad till medlem af en mängd 
vetenskapliga samfund. 

Varmt intresserad af trädgärdsodlingen var han en af 
stiftarne af Finska Trädgärdsföreningen i Helsing- 
fors och fungerade äfven under de sistlidne åren inom 
direktionen säsom föreningens sekreterare. 


Dä Lindberg kom hit öfver, hade han ett är dessför- 
innan gift sig med enkan efter Löjtnanten i Engelska flottan 
Samson, Hilda Fausta Cecilia Sällström, dotter till Hof- och 
Premier-Operasängaren P. M. Sällström, och ägde i ett lyck- 
ligt äktenskap med henne fyra barn, tvenne söner och tvenne 
döttrar; och är det att hoppas, att dessa hans söner, som 
under faderns ledning invigts i botanikens studium, skola 
värdigt träda i hans fotspär. 


s 


Förteckning 


öfver 


S. 0. Lindbergs utgifna skrifter 


. Skandinaviska Florans novitier: Sphagnum laxifolium C. Müll. 


och Radula aguilegia Tayl. i Botaniska Notiser 1856, 121—124. 
Uppställning af Danmarks Bladmossor äfvensom redogörelse 
för Th. Jensens Bryologia Danica. Ibid. 1856, 134—151. 


. Beskrifningar pä för Skandinavien nya mossor. Ibid. 1857, 


142—149. 

Om nya växtställen för vissa mossarter (i ,Spridda växtgeo- 
grafiska bidrag till Skandinaviens Flora*). Ibid. 1857, 157—160. 
Nya nordiska moss-arter i Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förhandl. 
XIV, 123—127. 


. Anmälan om Bryacee Scandinavie exsiccate, curante R. Hart- 


man, fasc. I-IV, i Bot. Not. 1858, 204—205. 


. Anteckningar om nordiska Mossvegetationen i Öfvers. af K. 


Vet.-Akad. Förh. XVI, 205—212. 


. Om rotträdsbildning inuti radisor. Ibid. XVII, 421—422; ingår 


äfven i Förhandlingarna vid de Skandinaviska Naturforskarnes 
8:de möte 1860, 907—908. (1861). 
Bemarkninger om Slegten Sphagnum. Ibid. 8:de mötet, 710. 


. Mossor är 1858 pä Spitsbergen insamlade af Professor A. E. 


Nordenskiöld i Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. XVIII, 189—190. 
Nya anteckningar om Nordiska Mossvegetationen. Ibid. XVIII, 
2713—283. 

Om en ny art af slägtet Hypnum. Ibid. XVIII, 371— 375. 
[Hypnum (Drepanium) arcuatum]. 


. Torfmossornas byggnad, utbredning och systematiska upp- 


ställning. Ibid. XIX, 113—156. 

Om ett nytt slägte, Epipterygium, bland bladmossorna (med 
ett bihang: Gamcecia Muscorum). Ibid. 599 —609. Separ. s. 
1—11 (1863). 

Ueber das Vorkommen von ztherischen Oelen in Lebermoosen 
i Flora 1862, 545—546. 


1866. 


Th. Selan. 


. Anmärkningar angående Hypnum Vaucheri och Eucladium ver- 


tieillatum i Bot. Not. 1863, 135—138. Separ. s. 1—4. 


- En svensk, rikblommande växt (Leontodon autumnalis). Ibid. 


1863, 159. 

Bidrag till mossornas synonymi i Öfversigt af K. Vet.-Akad. 
Förh. XX, 385—418. Separ. s. 1—36. 

Granskning af Mossorna uti Vaillant's Botanicon parisiense. 
Ibid. XX, 455—460. 

Neue nordische Moose i Hedwigia II, 67—71. 

Rhynchostegium elegans och Barbula papillosa. Ibid. II, 79—80. 
Nordische Moose. Ibid. II, 141—144. ; 
En märkvärdig rotbildning i stammens inre hos en Zseulus 
i Förhandl. vid de Skand. Naturf. 9:de möte 1863, 366. (1865). 
Om Mossornas s. k. blomma. Ibid. s. 373—375. 

Etheriska oljors förekommande i lefvermossor i Pharmaceutisk 
Tidskrift 1863, 49—50. Separ. s. 1—2. 

Till Sveriges Apothekare. Ibid. 1863, 141—144. 

Om de officinela barkarne. (Disput. för med. doktorsgrad.) 
Stockholm 1864, 1—50. [Ur Medicinskt Archiv]. 

Utredning af de skandinaviska Seligerie i Öfvers. af K. Vet- 
Akad. Förh. XXI, 185—192. 

Om Sedum dasyphyllum pä Gotland. Ibid. XXI, 195—196. 

De Tortulis et ceteris Trichostomeis europeis. Ibid. XXI, 
213—2514; äfven utgifven som Disputation för Professuren 
under titel: Om de europeiska Trichostomee. Helsing- 
fors 1864, 1—48. 

De speciebus Timmie observationes. Ibid. XXI, 333—338. 
Dasymitrium, novum genus muscorum. Ibid. XXI, 421—423. 
Om bladmossornas locklösa former. Ibid. XXI, 575—588. 
Uppställning at familjen Funariacee (cum Appendice). Ibid. 
XXI, 589—608. (Appendix s. 600—608.) 

De genere Timmia i Botanische Zeitung 1864, 217—220. 
Dasymitrium, novum genus Orthotrichacearum i Journal of 
Botany 1864, 385—387. 

Adnotationes bryologice i Bot. Not. 1865, 73—81. Separ.s.1—9. 
Är Hydrocotyle en Umbellat? Ibid. 1865, 104 (referat). 

Är Hydrocharis tvåbyggare? Ibid. 1865, 108—109. 

Anomodon apiculatus Br. et Sch. et Fimbriaria Lindenbergii 
Corda nova Flora Scandinavie cives. Ibid. 1865, 125—127. 
Om äkta parasitiska former bland mossorna. Ibid. 1865, 127—129. 
De Hypno elegante Hook. Ibid. 1865. 137—146. 

Nägra växtmorfologiska iakttagelser (Monotropa hypopitys) i 
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. XXII, 501—505. Tafl. XXXIV. 
(1866). 

Sauteria seriata i Hedwigia V, 33—34. 


1866. 


1867. 


Förteckning öfver S. O. Lindbergs utgifna skrifter. 27 


Förteckning öfver mossor, insamlade under de svenska expe- 
ditionerna till Spetsbergen 1858 och 1861 i Öfvers. af K. Vet.- 
Akad. Förh. XXIII, 535—561. 

En liten profbit pä namnförbistring i Notiser ur Sällskapets 
pro Fauna et Flora Fennica Förhandlingar IX (ny serie VI), 
1—18. (1868). 

Animadversiones de Hypno elegante Hook. et speciebus euro- 
peeis Plagiothecii. Ibid. IX (ny serie VI), 19—38. (1868). 
Observationes de Mniaceis europeis. Ibid. IX (ny serie VI), 
39—88 (1868). (Rättelser och tillägg till sid. 41 pä sid. 375). 
Observationes de formis pr&sertim europsis Polytrichoidea- 
rum (Bryacearum nematodontearum). Ibid. IX (ny serie VL), 
89—158. (1868). 

Om en ny art af slägtet Pimelea i Öfversigt af Finska Veten- 
skaps-Societetens Förhandlingar IX, 60—62 +1 tafla. 
Jakttagelser rörande en Ficus-form. Ibid. IX, 65—65. 

Ueber einige Fontiladieen i Hedwigia VI, 38—40. Separ. s. 1—3. 
Hylocomium subpinnatum Lindb. Ibid. VI, 41—42. 
Muskologische Bemerkungen. Ibid. VI, 115—118. Separ. s. 1—4. 
Musci novi scandinavici i Notis. Sällsk. F. et Fl. Fenn. Förh. 
IX (ny serie VI), 253—299. 

Beskrifning af en ny art af Musschea (M. pallescens) i Öfvers. 
Finska Vet.-Soc. Förh. X, 1-3 +1 tafla. 

Förteckning öfver mossor, samlade vid Tiflis i Jan. och Febr. 
1805 af Chr. Steven. Ibid. X, 4—5. 

Om stamväxternas öfverjordiska stamformer. Ibid. X, 6—13. 
Om en egendomlig fruktbildning hos Passiflora gracilis. Tbid. 
X, 15—16. 

Nova Bartramie species (B. breviseta) i Bot. Not. 1868, 31—32. 
Nova Cinclidii species (C. subrotundum). Ibid. 1868, 72—73. 
Nya mossor i Öfvers. Finska Vet.-Soc. Förh. XII, 70—84. 
Utredning af Skandinaviens Porella-former i Acta Societatis 
Scientiarum Fennice IX, 327—345. (1871). 

Manipulus muscorum primus i Notis. Sällsk. F. et Fl. Fenn. 
Förh. XI (ny serie VILI), 39—72 (1871). 

Revisio critica iconum in opere Flora danica muscos illustran- 
tium i Acta Soc. Sc. Fenn. X, 1—118. (1875). 

Plante nonnulle horti botanici helsingforsiensis. Ibid X, 
119—134 + tabb. I—VI. (1875). 

Contribution to British Bryology i Journal of the Linnean 
Society — Botany, XI, 460—468. 

Bryological Notes. Ibid. XIII, 66—72. (1873). 

Remarks on Mesotus Mitten. 1bid. XIII, 183—185. Separ. 
8..1—83; (1873). 

On Zoopsis H. f. & T. Ibid. XIII, 188—203. (1873). 


1874. 


1877. 


Th. Salan. 


Observations on Splachnobryum obtusum i Grevillea 1872, 28—29 
Contributio ad Floram cryptogamam Asi® boreali-orientalis: 
I Musci Japonici; II Musci Sachalinenses; III Musci Amu- 
renses i Acta Soc. Sc. Fenn. X, 221—280. (1875). 

Spridda anteckningar rörande de skandinaviska mossorna i 
Bot. Not. 1872, 133—141 och 161—168. 

Om en ej förut nägonstädes beskrifven Opuntia-art och om 
uppkomsten af de egendomliga fröna hos Pancratium- och 
Ismene-arterna. (Referat af ett föredrag i Zoologisk-botaniska 
Föreningen i Helsingfors.) Ibid. 1872, 187—188. 

Om ett nytt fall af acrosyncarpi i Öfvers. Finsk. Vet.-Soc. 
Förh. XIV, 43—45. 

Bidrag till mossornas morfologi och inbördes systematiska 
ställning. Ibid. XIV, 46—58. 

Tal hållet vid Finska Vetenskaps-Societetens årshögtid den 
29 April 1873. Ibid. XV, 136—139. 

Om rörelsen inom växtriket. (Föredrag). Ibid. XV, 143—163 
Conspectus of European Orthotriche&e i Journal of Botany 
1873, 200. 

Om Monotropa Hypopitys. Ibid. 1873, 179—180. (Jfr. Öfvers. 
af K. Vet.-Akad. Förh. XXII, 501—505. 1865). 

Is Hydrocharis really dieecions? i Transactions and proceedings 
of the Botanical Society of Edinburgh XI, 389. (Jfr Bot. Not. 
1865, 108-—109). 

Hepatice scandinavie exsiccate. Fasc. I, n:ris 1—25 et I-V 
+ 14 sid. text. Helsingfors 1874. — Utgifven tillsammans 
med E. F. Lackström. 

Manipulus muscorum secundus i Notis. Sällsk. F. et Fl. Fenn. 
Förh. XIII (ny serie X), 351—418+1 tafla. 

The mosses of Buddle's ,Hortus siceus* i Journal of Botany 
1874, 36—47. Separ. s. 1—12. 

Hepatice in Hibernia mense Julii 1873 lecte i Acta Soc. Sc. 
Fenn. X, 465—559. (Innehällande pä sidd. 538—541: Genera 
europeea Hepaticarum secundum novam dispositionem natu- 
ralem och pä sidd. 542—559 ett Appendix med beskrifningar 
öfver Zygodon aristatus Lindb., Rhacomitria och Grimmie). 
On a new moss from Tasmania i Journ. of Bot. 1875, 167—168. 
Hepaticologins utveckling från äldsta tider till och med Linné. 
Helsingfors 1877, 1—51. Installationsprogram. 4:0. 
Monographia Metzgerie i Acta Societatis pro Fauna et Flora 
Fennica I, n:o 2, 1—48 + Tab. 2. (Meddel. 3/x 1874.) 
Cinclidium latifolium n. sp. i Bot. Not. 1877, 43—44. 
Utredning af de under namn at Sauteria alpina sammanblan- 
dade former. Ibid. 1877, 73 —78. 

Riccia bicarinata n. sp. i Revue bryologique 1877, 41—42. 


1878. 


Förteckning öfver S. O. Lindbergs utgifna skrifter. 29 


Utkast till en naturlig gruppering af Europas bladmossor 
med toppsittande frukt (Bryine& acrocarp&e) Helsingfors 
1878, Tit. +1—39. Installationsprogram. 4:0. 

Grimmia trichophylla Grev. ändtligen urskild som skandinavisk 
i Bot. Not. 1878, 32--33. 

Om Dichodontium. Ibid. 1878, 113—117. 

Om Riccia spuria Dicks. i Journ. of Bot. 1878, 55. 

Musci Scandinavici in systemate novo naturali dispositi. Up- 
saliee 1879, Tit. + 1-—50. 8:0. — Äfven utgifven under titeln: 
Förteckning öfver Skandinaviens mossor jemte deras bytes- 
värden. 

Öfvergäng af honorgan till hanorgan hos en bladmossa i 
Öfvers. af K. Vet.-Ak. Förh. XXXIV, n:o 5, 15—78+1 tafla (XI). 
Musci nonnulli Scandinavici i Meddelanden af Soc. pro F. et 
FI. Fenn. V, 1—14. (1880). 

Tortula lingulata nov. sp. i Revue bryologigue 1880, 40—41. 

De peristomio Encalypte streptocarpe et procere. Ibid. 1880, 77. 
Distinctio Scapanie carinthiace et Sc. apiculate. 1bid 1880, 
M—1S. 

Schistophyllum Orrii nov. sp. Ibid. 1880, 97—99. 

De Orypheis europeis i Meddel. Soc. F. et Fl. Fenn. VI, 11—75. 
Europas och Amerikas Hvitmossor (Sphagna) jämte en inled- 
ning om utvecklingen och organbildningen inom mossornas 
alla tre hufvudgrupper. Helsingtors 1882, I-XXXVII +1— 
88. Promotionsprogram. 4:0. 

Monographia precursoria Peltolepidis, Sauterie et Clevee i Acta 
Soc. F. et Fl. Fenn. Il, n:o 3, 1—15. 

Sandea et Myriorrhynchus nova Hepaticarum genera. Ibid. II, 
n:o 5, 1—9. (1884). 

Sphagnum sedoides found in Europe i Revue bryologigue 1882, 1—3. 
Addition to my paper on the European Sphagnum sedoides. 
Ibid. 1882, 14. 

Nova de speciebus Timmie& observationes. Ibid. 1882, 24. 
Pohlie nova boreales. Ibid. 1883, 5—8. 

Några ord om blomman och blomställningen. Helsingfors 
1883, Tit. 1—18. Installationsprogram. 4:o. 

Finnes nägon gräns mellan växt- och djurrikena? i Album 
utgifvet af Nyländingar X, 43—52. — Promotionstal den 31 
Maj 1882. 

Kritisk granskning af mossorna i Dillenii Historia musco- 
rum. Helsingfors 1884, Tit. +1—59. Installationsprogram. 4:0. 
Historiska data rörande vär kännedom om moss-sporens gro- 
ning. Helsingfors 1884, Tit. + 1—15. Installationsprogram. 4:0. 
De Tayloria acuminata et T. splachnoides i Revue bryolog. 1884, 
17—19. 


30 Th. Salan. 


1884. De Krausseella C. Müll. Ibid 1884, 19. 

1885. Scalia Hookeri et Fossombronia Scandinavia vive descripte. 
Ibid. 1885, 33—44. 

—— Om fruktgömmet hos Carice® i Acta Soc. F. et FI. Fenn. II, 
n:o 7, 1—6. 

1886. Bryum oblongum i Revue bryolog. 1886, 33—35. 

— — Sur la Morphologie des Mousses. Ibid. 1856, 46—60, 87—94 
och 100—109. 

— — Hypnodendra et Mniodendra javanica i Bryologia javanica II, 
fasc. 47—48, 132—140 + tab. 231—236. 

1887. Bidrag till nordens mossflora I i Meddel. Soc. F. et Fl. Fenn. 
XIV, 63—77. (1888). 

— — De planta mascula Pleurozie purpuree i Revue bryolog. 1887; 
17—19. 

—— Hepatica nove lusitanice. Ibid. 1887, 19-21. 

1889, Musci Asi& borealis, I Lebermoose i Svenska Vetenskaps-Aka- 
demiens Handlingar XXII, n.o 5,1—69; tillsammans med Lek- 
tor W. Arnell. 

Dessutom ingä under den gemensamma titeln: Medde- 
landen från Sällskapets förhandlingar såväl i Notiser 
ur Sällskapets pro F. et Fl. Fenn. Förhandl. som i Medde- 
landen af Societas pro F. et Fl. Fennica dels 1:0 ärsberättelser 
för Sällskapets verksamhet afgifna af Lindberg för hvarje af 
åren 1869—1888, dels 2:0 referat af de föredrag Lindberg häl- 
lit vid Sällskapets sammanträden. Dessa senare äro följande: 

Om Isatis maritima Rupr. i Notiserna XI, 454. (?/x 1869). 

Om Fontinalis dichelymoides n. sp. Ibid. XI, 454. (*/xr 1859) 

Om Lesquereuxia saxicola Mol. Ibid. XI, 458. (2/1 1870). 

Undersökningar om Skidans natur. Ibid. XI, 464. (1/x 1870), 

Om Tetrodontium repandum ny för Finland. Ibid. XI, 466. 
(3/x11 1870). 

Om Gymnomitrium suecicum Gottsch. Ibid. XIII, 467; och 

Om några för den finska floran nya mossor: Trigonanthus 
rigidus, Jungermania Schraderi och Brachythecium Mildei. 1bid. XIII 
468. (?/1zz 1872). 

Om en Al-gvist med frukter, missbildade i följd af en svamp- 
sjukdom. Ibid. XIII, 469. (*/rv 1872). 

Om Hvitmossorna (Sphagna) och specielt om den är 1846 af 
Rich. Spruce i England upptäckta och beskrifna Sph. laricinum. 
Ibid. XIII, 484—485. (7/xrz 1872). 

Om Moss-släktena Encalypta och Sphagnum; törevisade en s. 
k. sporkarta, äskädliggörande vanskligheten af sporernas färg som 
artkännetecken inom Sphagnum-släktet; samt svampen Hydnangium 
carneum Wallr., funnen pä jorden i krukor med Leguminose i Bo- 
taniska trädgårdens orangeri. 1bid. XIII, 485—487. (%/n 1873). 


Förteckning öfver S. O. Lindbergs utgifna skrifter. al 


Om en för floran ny Lefvermossa Pallavicinia hibernica var. 
Flotowii och om en förut obeskrifven form, Aneura latifrons Lindb. 
Ibid. XIII, 487. (8/1zr 1873). 

Om gruppen Fossombroniee i Meddelandena I, 91. (+/x 1873). 

Om Thyidium tamariscinum och delicatulum samt om Splachna 
umbraculifera. Ibid. I, 92—93. (!/xı 1873). 

Om nägra af föredragaren nyligen granskade mossor (Thyidia, 
Hypnum ochraceum och mamillatum, Ephemerum, Fossombronia foveo- 
lata n. sp., F. cristata n. sp., Sarcoscyphus, Alicularia, Scapania graci- 
lis Lindb.), angäende hvilka en närmare utredning af honom vun- 
nits. Ibid. I, 93—96. ($/xır 1873). 

Om rägra till den skandinaviska floran räknade Lefvermossor, 
angäende hvilkas säväl utbredning som plats i systemet, enligt före- 
dragarens mening, oriktiga åsikter gjort sig gällande (Geocalyr, 
Plagiochila interrupta, Sphagnecetis communis, Radula alpestris och 
Jungermania Helleri). Ibid. I, 96—97. (7/1 1874). 

Om en för den skandinaviska floran ny Lefvermossa, Har- 
panthus scutatus, och om Southbya fennica. Ibid. I, 98. (7/1 1874). 

Om det system öfver de skandinaviska Lefvermossorna, hvil- 
ket föredragaren under sina pä senare tider gjorda undersökningar 
af icke allenast dessa, utan äfven af utomeuropeiska funnit vara 
det naturligaste och med dessa mossors inbördes frändskap mest 
öfverensstämmande. Ibid. I, 98. (!!/ıv 1874). 

Om tvenne nyfinska, egentligen nordamerikanska mossor: 
Myurella Careyi (jfr. sid. 109) och Orthotrichum speciosum + elegans 
Schwzgr. Ibid. I, 105. ('3/v 1874). 

Ätskilliga iakttagelser rörande släktena Riccia, Preissia, Metz- 
geria, Pedinophyllum (jfr sid. 170—171), m. fl. Ibid I, 105—107. 
(3/x 1874). 

Om resultaten af föredragarens senaste undersökningar af 
Lefvermosse-släktena Lejeunia, Lophocolea och Jungermania. Ibid. I, 
108—109. ('1/xrr 1874). 

Undersökningar rörande diverse Lefvermossor: Riccia margi- 
nata, Cephalozia myriantha n. sp. och C. integerrima n. sp., Lophocolea 
minor, Blepharozia (Ptilidium), Martinellia (Scapania), Diplophyllum 
obtusifolium, Liochlena, Jungermania socia och J. nardioides n. sp., 
Eucalyx, Pellia. Ibid. I, 110—111. (9/11 1875). 

Om en ny Bladmossa: Oncophorus (Cynodontium) brevipes 
Lindb. Ibid. I, 111. (°/ı 1875). 

Om trenne för den finska floran nya mossor: Cephalozia ela- 
chista, Jungermania polita och Philonotis seriata. Ibid. I, 112. (5/111 1875). 

Om den i norden under namn af Sauteria alpina kända Lef- 
vermossan, som egentligen utgöres af två skilda arter: S. alpina 
och S. grandis Lindb. Ibid. I, 112—113. (3/1v 1875). 

Om Oxytropis sordida Gaud. Ibid. I, 113. (t/v 1875). 


32 Th. Seelan. N 


Om en för Finland ny Bladmossa: Mnium spinosum Schweeor. 
1bid. III, 168. (*/xr 1875). 

Om tvä för finska floran nya mossor, Zygodon aristatus Lindb. 
och Grimmia leucophea samt om Leptoscyphus Mitt. Ibid. III, 170. 
(5/11 1876). 

Om Zygodon aristatus Lindb. och Cephalozia obtusiloba Lindb- 
Ibid. III, 172. (*/11 1876). 

Om Jungermania julacea L., J. nivalis Sw. och J. setiformis 
Ehrh. Ibid. III, 172 -173. ('/1v 1876). 

Om ett nytt släkte Peltoiepis skildt från Sauteria. Ibid. III, 
174. (*/v 1876). 

Om fyra för finska floran nya Lefvermossor: Pallavicinia hi- 
bernica, Cephalozia curvifolia, Jungermania laxa och Riccardia multi- 
fida; samt Undersökningar öfver fruktens byggnad hos samgömmiga 
frukter. Ibid. III, 183—184. (7/x 1876). 

Undersökningar af de senaste sommar (1876) pä Äland af 
föredragaren samlade mossorna: Riccardia major n. sp., R. latifrons 
var. sinuata (Dicks.) och var. surculosa Lindb., Martinellia rigida n. 
Sp., Jungermania longidens n. sp., Hypnum Breidleri (jfr sid. 193) och 
Fontinalis antipyretica var. patens; samt om resultaten at föredraga- 
rens undersökningar af könsförhällandena hos Kantia trichomanis, 
calypogea och fissa, hos Martinellia, Blepharostoma (Jungermania) tricho- 
phyllum och Corsinia marchantioides. Ibid. III, 1855—187. (7/xr 1876) 

Om Cephalozia catenulata, innefattande C. Francisci (Hook.), 
C. serriflora n. sp. Lindb. och C. reclusa (Tayl.); vidare om Porella 
platyphylloides, Anthoceros levis, Hypnum alpestre och molle, Sphagnum 
spectabile och Cinclidium latifolium n. sp. Lindb. Ibid. III, 197—189. 
?/x11 1876). 

En utredning af några Riccia-arters synonymi; om Cesia ob- 
tusa n. sp. Lindb., C. corallioides var. intermedia n. var.; om Diplo- 
phyllum taxifolium och Madotheca simplicior Zett.; samt om tre för 
finska floran nya mossor: Kantia calypogea (Raddi), Andreea papil- 
losa Lindb. och Fissidens pusillus Wils. Ibid. III, 189—191. (3/11 1877). 

Om Lloydia serotina i Ruskeala? Ibid. III, 191. (*/1r 1877). 

Om två för finska floran nya mossor: Oncophorus obtusatus n, 
sp. Lindb., Hypnum palustre + subsphericarpon Schleich.; om Thyi- 
dium minutulum (Hedw.) och om Andreea Rothii. Ibid. LIT, 192—193. 
(7/1v 1877). 

Om Jungermania Mildei Gottsch. ny för Finland. Ibid. III, 
201. (14/v 1877). 

Om Riccia ciliata Hoffm. ny för den skandinaviska floran; 
den äkta Merkia (Pellia) endiviefolia funnen pä Äland, och om de 
öfriga Merkia-arterna ; om Cuscuta europea ; om Polygonum dumetorum 
monoik); om Montia-formerna ; om fruktens byggnad hos Hypericum, 
samt om dimorfismen hos Menyanthes. Ibid. VI, 185—189. (*/x 1577). 


Förteckning öfver S. O. Lindbergs utgifna skrifter. 33 


Om tvä nykomlingar för den finska floran: Amblystegium va- 
rium (Hedw.) Lindb. och Bryum fallax Milde. Ibid. VI, 191. (3/x11877). 

Om Galläpplelika missbildningar ä toppskotten af ätskilliga 
pleurocarpa mossor; och om en för floran ny Lefvermossa, Nardia 
(Hyalacme) condensata (Ängstr.) n. subg. Lindb. Ibid. VI, 192—193. 
(2/11 1878). 

Om Nardia intricata n. sp. Lindb.; om Riccardia fuscovirens 
n. sp. Lindb.; om Oncophorus obtusatus och om subg. Oreas; samt 
om Dichodontium pellucidum var. fallax Lindb. Ibid. VI, 193—194. 
(?/m1 1878). 

Om tvenne nyfinska mossor: Grimmia arenaria Hampe och 
Eurrhynchium Vaucheri Br. eur.; samt om Dicranum cirratum (Schimp.) 
Lindb. Ibid. VI, 205—206. (5/x 1878). 

Om en form af Fragaria vesca; om en ovanligt bildad frukt 
af Enen (Juniperus communis); om svampen Cyathus striatus Hoffm. 
— Om åtskilliga viktiga resultat af föredragarens senaste undersök- 
ningar rörande nordiska mossor: Cephalozia spinigera n. sp., Riccar- 
dia incurvata n. sp. Nardia insecta n. sp. och N. filiformis n. sp.; 
om följande för Finlands flora nya mossor: Reboulia hemispherica 
(L.) P. B., Riccia Hiibeneri Lindenb., Mnium ciliare Grev., Ephemerum 
stenophyllum (Voit.) Schimp. (nyskandinavisk) och Amblystegium irri- 
guum (Wils.) Schimp. — Om för Skandinavien nya mossor: Mnium 
lycopodioides Br. Eur., Barbula obtusula n. sp., Hypnum illecebrum och 
Plagiothecium latebricola (Wils.). — Om några mossarter, som, i följd 
af oriktiga bestämningar upptagna i floran, borde därifrän utmön- 
stras: Bryum microstegium, Philonotis parvula Lindb. och Ph. capilla- 
ris Lindb., Dicranella curvata och Hypnum fennicum Hampe. Ibid. 
VI, 207—210. (?/x1 1878). 

Nya bidrag till kännedomen om de nordiska mossorna: om 
Fissidens gymnandrus Buhse, Hypnum curtum Lindb., Hypnum Starkei 
Brid., Hypnum acutum Mitt. (hufvudformen af H. Mildeanum Schimp.), 
H. Thedenii (en var. at H. erythrorrhizon). — Hypnum plicatum, Gym- 
nostomum calcareum och Orthotrichum Rogeri utmönstras från floran. 
— En intressant iakttagelse angäende befruktningsdelarnes byggnad 
hos Hypnum erythrorrhizon, i det att föredragaren pä sterila hon- 
exemplar af denna dioika mossa päträftat tydliga öfvergängsformer 
mellan antheridier och archegonier. Ibid. VI, 214—215. (7/x111878). 

Om de mossor, som stä närmast till Hypnum (Eurrhynchium) 
prelongum. Ibid. VI, 216. ('/11 1879). 

Om en för norden ny mossa: Grimaldia fragrans (Balb.) Cord. 
forma inodora, tunnen i Finland. Ibid. VI, 230. ('3/v 1879). 

Om tvä för landets flora nya Lefvermossor: Riccia palmata 
Lindenb. och Jungermania obtusa n. sp. Lindb. — Om Myrtillus 
nigra var. pallida Lindb. Ibid. VI, 230—231. ('8/x 1879). 


3 


34 Th. Salan. 


Om tvenne för Skandinavien nya Lefvermossor: Lophocolea 
incisa n. sp. och Nardia densifolia (Nees). Ibid. VI, 232. (*/xr 1879). 

Om Nymphzaceernas frukter. Ibid. VI, 237. (5/xzz 1879). 

Om trenne för floran nya moss-arter: Mnium lycopodioides, 
Seligeria trifaria och Orthothecium chryseum. Ibid. VI, 240. (?/ır 1880). 

Om Cephalozia media n. sp. Ibid. VI, 241—242. ('*/1v 1880). 

Om en „hermafrodit* buske af Salix phylicifolia. Ibid. VI, 
250. (9/x 1880). 

Om en för floran ny moss-art, den rätta Dicranum Miihlen- 
beckii, funnen pä Rysk-Lappska halfön; samt om trenne nyskandi- 
naviska mossor: Jungermania badensis Gottsch., Leskea? patens n. sp. 
och Barbula vaginans n. sp. — Anmälan att föredragaren nu för första 
gången i norden funnit fruktbärande exx. af Anomodon apiculatus. . 
Ibid. VI, 250—251. (*/x 1880). 

Om undersökningar beträffande åtskilliga nordiska mossor: 
Nardia Breidleri (Limpr.), Dicranum angustum Lindb. n. sp., Ortho- 
trichum microcarpon De N., Hypnum napeum Limpr., Onchophorus 
brevipes (Lindb.) och Hypnum rotundifolium. Ibid. VI, 252. (!°/xı 1880). 

Om sammansatta sporer hos Lefvermossor: Pellia, Noteroclada, 
Lejeunia calcarea, Porella platyphyllä och P. platyphylloides. Ibid. VI, 
252—253. (1S/x1 1880). 

Om Gramineernas inflorescens; om skillnaden mellan ax (spica 
eller bostryx) och blomstäng (pertica). Ibid. VI, 262—263. (?/1v 1881). 

Om undersökningar rörande Ricciocarpus natans; om för den 
skandinaviska floran nya moss-arter: Riccia subinermis n. sp., Pohlia 
erassinervis n. sp., Astrophyllum curvatulum Lindb., Hypnum terrestre 
Lindb., Hypnum (Amblystegium) Goulardi Schimp., Campylopus micans 
Wulfsb. och Glyphomitrium Daviesii (Dicks.); utmönstring frän den 
skandinaviska mossfloran af Lesguereuxia striata, Bartramia subulata 
Br. Eur., Dicranella stricta Schimp., Leptotrichum arcticum Schimp. 
och Orthotrichum etnense De N. Ibid. VI, 263—265. (?/1v 1881). 

Om Nymphea candida Casp., funnen i Lojo. Ibid. IX, 122. 
(1/x 1881). | 

Om fyra för den skandinaviska mossfloran nya arter: Catha-- 
rinea angustata Brid., Bryum oblongum Lindb., Ctenidium procerrimum 
(Mol) Lindb. och Fontinalis seriata Lindb. ; samt om Scalia Hookeri 
(Lyell) B.Gr. och Barbula icmadophila Schimp. Ibid. IX, 127—128. 
(3/x1z 1881). 

Om Thyidium delicatulum (Hedw.), anträffad med frukt i Skåne. 
Ibid. IX, 139. (*+/rv 1882). 

Om nykomlingar till den skandinaviska mossfloran: Lepidozia 
Wulfsbergii Lindb. n. sp., Cephalozia heterostipa Carr. et Spruce, O. 
myriocarpa (Carr.) Lindb., Pohlia crassidens Lindb. n. sp., P. (Cacodon 
n. subg.) erecta Lindb., Dicranum tenuinerve Zett., D. spadiceum Zett., 
Campylopus Schimperi Mild., Seligeria obliguula Lindb. n. sp. och 


Förteckning öfver S. O. Lindbergs utgifna skrifter. 35 


Hypnum (Brachythecium) Geheebii (Mild.) Lindb.; om Amblystegium 
enerve (utmönstrad) och Stereodon alpicola Lindb. Ibid. IX, 151— 
152. (*/xı 1882). 

Om flere för den skandinaviska mossfloran nya arter: Cepha- 
lozia islandica (Nees) Lindb., ©. pleniceps (Aust.), C. affinis Lindb. n, 
sp., ©. Macounii (Aust.), C. Jackii Limpr., C. biloba Lindb., Junger- 
mania decolorans Limpr., J. grandiretis Lindb. n. sp., Nardia latifolia 
Lindb. n. sp. N. ustulata (Spruce), Cesia adusta (Nees), Didymodon 
uncinatus (Harv.), D. asperulus (Mitt.), Grimmia Ungeri Jur. och Hy- 
ocomium flagellare (Dicks.) Br. Eur. Ibid. IX, 158—159. (?/xır 1882). 

Om för den skandinaviska floran nya moss-arter samt utred- 
ning af andra nordiska mossor: Peltolepis sibirica Lindb., Jungermania 
gvadriloba Lindb. n. sp. J. elongata Lindb. n. sp., J. subdichotoma 
Lindb., J. saccatula Lindh. n. sp., Plagiochila porelloides (Torr.) Lindb., 

lardia subelliptica Lindh. n. sp., N. emula (Limpr.) och Bryum letum 
Lindb. n. sp. Ibid. IX, 161—162. (3/11 1883). 

Lepidium campestre för första gången anträffad i Finland af 
Hr Axel Wasastjerna. Ibid. IX, 173. ('6/v 1883). 

Förslag att anställa undersökningar af vattnets beskaffenhet 
pä de djupaste ställena i Ladoga, Päijäne och Vesijärvi. Ibid. XIII, 
172—173. ('/xz 1883). | 

Nya bidrag till den skandinaviska mossfloran: Bryum fuscum 
n. sp., Br. Bomanssonii n. sp., Peltolepis grandis Lindb., Sphagnum 
medium n. sp. och Tayloria acuminata (Schleich.). Ibid. XIII, 183—184. 
(1/11 1884). 

Heterocladium Kurrii Schimp. en form af H. sgvarrosulum (V oit.). 
Ibid. XIII, 185. (5/rv 1884). 

Om Bidens platycephala Oerst., funnen för första gången i Fin- 
land af Hr O. Collin. Ibid. XIII, 193. (*3/v 1884). ; 

Om några sällsynta fröväxter funna under sommaren (1884): 
Erodium romanum (L.), Verbascum lychnitis L. och Lappa intermedia 
(Lange). Ibid. XIII, 199. ('/xr 1884). 

Om en för floran ny Lefvermossa: Cephalozia lacinulata (Jack) 
Spruce. Ibid. XIII, 208. (7/1 1885). 

Den i fjällregionen i den högre norden förekommande Lefver- 
mossan Anthelia nivalis funnen i Lojo socken i Nyland; och om 
Cephalozia integerrima Lindb. äfvenledes funnen pä samma lokal. 
Ibid. XIII, 232. (10/x 1885). 

Om tydningen af Cariceernas fruktgömme (nötsvepe, utriculus). 
— Om Jungermania Kaurini Limpr. och J. marchica Nees. Ibid. XIII, 
233. ("/xr 1885). 

Om föredragarens senaste undersökningar angäende nordiska 
mossor: könsförhällandena hos släktet Sauteria (Sauteria alpina aut- 
oik); Jungermania setiformis föres till släktet Temnoma; Jungermania 
lurida Dum. och J. nana Nees samt möjligen J. amplexicaulis Dum. 


36 Th. Salan. 


hänföras som varr. till J. spherocarpa Hook.; honplantan af J. gvadri- 
loba Lindb. funnen vid Imandra i Ryska Lappmarken af Hr V. F. 
Brotherus ; Jungermania saccatula Lindb. föres som underart under 
J. minuta. Ibid. XIII, 237—238. (5/x1r 1885). 

Om en ny systematisk anordning af de nordiska arterna af 
släktena Nardia. Marsupella och Cesia. Ibid. XIII, 238. (?/xır 1885). 

Om en nykomling till nordiska mossfloran, Bryum acutum 
Lindb. n. sp. Ibid. XIII, 239. (5/x1r 1885). 

Undersökningar af nordiska mossor: Pleurozia purpurea (Lightf.) 
funnen med hanax; Herberta adunca (Dicks.) B.Gr. och Martinellia 
planifolia (Hook.) B.Gr. i Norge; Jungermania dovrensis Limpr. en 
form af Nardia hematosticta (Nees); Marsupella sphacelata (Gies.) 
Dum. funnen med fullständig frukt i Norge; Cesia (Homocraspis) al- 
pina (Gottsch.) för första gängen i norden funnen i Norge; Bryum 
obtusifolium Lindb. funnen pä Dovre; Br. excurrens Lindb. n. sp.; 
Br. Kierii Lindb. en form at Br. Blindii Br. Eur. ; Br. letum Lindb. 
en form af Br. oblongum Lindb.; Br. (Clad.) imbricatum (Schwegr.) 
Br. Eur. funnen i Opdal i Norge; Br. (Clad.) arcuatum och Br. mi- 
cans Limpr. former af Br. arcticum; Pohlia Weigelii (Spreng.) Lindb. 
funnen i Opdal och pä Dovre; Tortula Davallii (Sm.) Lindb. (Pottia 
minutula) skild frän T. Starkei; Tortula eucalyptrata Lindb. (n. sp.?); 
Atractylocarpus alpinus (Schimp.) Lindb. (Metzleria) ett nytt släkte 
för norden, funnet i Stavangers amt; Zygodon conoides (Dicks.) H. T. 
iakttagen vid Bergen; Grimmia apocarpa (L.) Hedw. och dess talrika 
former, af hvilka Gr. alpicola Sw. utgör en egen art: Andreea fri- 
gida Hüben. (A. rupestris var. grimsulana Br. Eur.) ny för norden, 
funnen i Lyse (Stavanger); Hypnum curvisetum Kisr är H. Teesdalei 
Sm. ; Stereodon rufescens (Dicks.) Mitt. anträffad fruktbärande pä Lid- 
fjeld i Norge; St. lapponicus (Schimp.) Lindb. är en egendomlig form 
af St. chryseus; Fontinalis seriata Lindb. funnen i Glommen och 
Vestpreussen; Myurella Careyi Sull. bör heta M. gracilis såsom iden- 
tisk med Hypnum gracile Weinm. Ibid. XIII, 250—254. (3/1v 1886). 

Om Elodea canadensis Michx. blommande i Helsingfors; om 
Sisymbrium altissimum L., S. Leselii L., Nasturtium silvestre (L.) och 
Lathrea sgvamaria L. observerade i vestra Nyland. Ibid. XV, 184 
—185. (*/x1 1886). 

Frullania fragilifolia Tayl. funnen med hanblommor och sporo- 
gonier i Norge; om könsförhällandena hos Catharinea anomala Bryhn, 
C. undulata och tenella ; om förekomsten af Bryum turbinatum (Hedw.) 
i Skandinavien; om Bryum latifolium Schleich. B tenerius (Schwagr.) 
Lindb. (= Br. Schleicheri a Schimp.); Schistophyllum collinum (Mitt.) 
Lindb. är den mest afvikande formen af Sch. adianthoides (L.) La 
Pyl.; Sch. decipiens (De N.) bör heta Sch. cristatum (Wils.); om Sch. 
Haraldi Lindb. n. sp.; Sch. alpestre Lindb. en underart af Sch. bry- 
oides; om Hypnum scabridum Lindb. n. sp.; Fontinalis squamosa L. 


Förteckniug öfver S. O. Lindbergs utgifna skrifter. 37 


för första gängen funnen inom Skandinaviens floromräde i Stavan- 
ger. Ibid. XV, 185—187. (*/xr 1886). 

Nya bidrag till den skandinaviska mossfloran: Cesia crassifolia 
funnen i Norge; C. andreeoides Lindb. n. sp. och Isopterygium Mül- 
leri päträffade äfvenledes i Norge; den i Skandinavien under namn 
af Jungermania Hornschuchii kända mossan är en ny art, J. lopho- 
coleoides Lindb.; J. Reichardtii Gottsch. en form af J. Michauxii Web. ; 
Cephalozia Ekstrandii Limpr. en steril form af O. pleniceps Aust. 
Schistophyllum pusillum Wils. ansägs af föredragaren för en hybrid 
mellan Sch. minutulum och en annan art; Southbya fennica Gottsche 
bildar ett eget släkte: Arnellia Lindb. Ibid. XV, 195. (5/1r 1887). 

Om en Claviceps, hvars Sclerotium-form töredragaren obser- 
verat pä Heleocharis palustris. Ibid. XV, 212. (®/x 1887). 


Dessa föredrag hafva äfven till största delen blifvit 
refererade i Botaniska Notiser, ärgängarne 1871—1887, där 
äfven en fullständig förteckning öfver alla af Lindberg ut- 
gifna skrifter ingår i årg. 1889, s. 80—90. 

Därutöfver har Lindberg lemnat bidrag, bestående af 
beskrifningar eller närmare uppgifter och utredning om en- 


skilda arter i 

Braithwaite, I. R. The British Moss-Flora, 1877: Mollia litoralis 
(Mitt.) Braithw. 8 angustifolia Lindb., s. 245; M. lutescens Lindb., 
s. 246, Leersia alpina (Smith) Lindb. 8 imberbis Lindb., s 280; 
Webera sessilis (Schmid.) Lindb. 8 acutifolia Lindb., s. 293. 

Flora Danica, Suppl. I, fasc. II, 1865: Dicranum fragilifolium 
Lindb. och Hypnum turfaceum Lindb., s. 16—17 + tab. 116 et 
117. — Fasc XLVIII, 1870: Cinclidium subrotundum Lindb. 
och Bartramia breviseta Lindb., s. 17 —18 + tab. 2864 och 2865:2. 
— Fasc. XLIX, 1877: Fontinalis gracilis Lindb., Dichelyma ca- 
pillaceum (Dill.) Br. et Schimp., Seligeria acutifolia Lindb., S. 
pusilla (Ehrh.) och S. crassinervis Lindb., s. 14 och 16 + tab. 
2931, 2933 och 2938:1—3. 

Hartman, Carl, Handbok i Skandinaviens Flora, 8:de uppl., 1861: 
Hypnum turfaceum Lindb., s. 327, H. vernicosum Lindb., s. 342; 
Zygodon (viridissimus var.) rupestris Lindb., s. 382, Trichosto- 
mum planum Lindb., s. 396; Dicranum fragilifolium Lindh. s. 401. 

— -— Handbok i Skandinaviens Flora. 9:de uppl., IL, 1864: Hypnum 
subpinnatum Lindb., s. 13; H. tenuisetum Lindb., s. 15; H. 
intermedium Lindb. s. 17; H. fluitans L. var. serratum Lindb., 
s. 18; Bryum mamillatum Lindb., s. 36; Seligeria diversifolia 
Lindb., S. acutifolia Lindb., och S. tristicha (trifaria) B patula 
Lindb. s. 75; Phascum cuspidatum (acaulon) p papillosum Lindb., 
s. 77 och Ph. acuminatum Lindb., s. 78; Jungermania parvula 
Lindb., s. 89 och J. divaricata B examphigastriata Lindb., s. 94, 


38 Th. Salan. 


Kerner, A. Sched® ad Floram exsiccatam austro-hungaricam, III, 
1884: Grimaldia triandra Lindb., s. 159—160. 

Norrlin, J. P. Öfversigt af Torneå (Muonio) och angränsande 
delar af Kemi Lappmarkers mossor och lafvar i Notis. Sällsk. 
pro F. et FI. Fenn. Förh. XIII, 1873: Hypnum denticulatum L. 
var. subletum Lindb., s. 292; H. sgvarrosum L. f. integrifolia 
Lindb., s. 293; Bryum bulbifolium Lindb., s. 297—298, Polytri- 
chum piliferum Schreb. var. fastigiatum Lindb., s. 301; Ortho- 
trichum speciosum Nees * fuscum Lindb. och O. brevinerve Lindb., 
s. 302; Jungermania islandica Nees f. rubella Lindb. och J. 
in uoma Franc. var. latifolia Lindb. s. 312. 

iita PAN K. Fr. Botaniska eb ner i Stockholmstrakten, 
Stockholm 1859; mossorna, s. 103—112. 


Slutligen bidrag lemnade till exsiccatverk: 

Brotherus. V. F. Musci Fenni& exsiccati. Fasc. I-IX. Helsing- 
fors 1871—1888. 

Hartman, Rob. Bryacex Scandinavie exsiccate. Fasc. I-XV. 
Gefle 1857—1874. 


Rabenhorst, L. Bryotheca europaea. Fasc. I-XXIX. Dresden 
1855— 1884. 


— — Hepatica europeer. Dec. I-LXVI. Dresden 1855—1879. 


S. O. Lindbergs medlemskap af vetenskapliga sällskap. 39 


Lindberg kallades till medlem at följande veten- 
skapliga sällskap och föreningar: 


Societas pro Fauna et Flora Fennica, '!/x 1862. 

Regensburger botanische Gesellschaft, '5/111 1863. 

Svenska Läkare-Sällskapet. 

Finska Läkare-Sällskapet, 1865. 

Finska Vetenskaps-Societeten, !7/x11 1866. 

Botaniske Forening i Kjöbenhavn, ?'/x 1867. 

Société des sciences naturelles de Cherbourg, ''/vr 1869. 

Botanical Society of Edinburgh, '*/v 1872. 

Ouekett microscopical Club, University college, i London, ?*/v1r 
1872; hedersledamot. 

Kajs. Leopoldinisch-Carolinische deutsche Academie der Natur- 
forscher, !/y 1873; cognomine Bridel—Brideri. 

Societä crittogamologica Italiana a Milano, !°/ıy 1878; korrespon- 
derande ledamot. 

Sociedade de Instruccao do Porto, ?'/vı 1881. 

Finska Forstföreningen, !?/vı 1882. 

Kongl. Physiografiska Sällskapet i Lund, ?*/y 1884. 

Svenska Litteratur-Sällskapet i Finland, '3/v 1885; stiftande medlem. 

Royal Horticultural Society of Great Britain, ''/v 1886; honorär 
korresponderande ledamot. 

Kongl. Svenska Vetenskaps-Akademien, !?/v 1886. 

Ryska Sanitets-samfundet inom Finländska militärdistriktet, :®/xı 
1888; hedersledamot. 

Vitterhets- och Vetenskaps-samfundet i Göteborg, 1888. 


S. ee - v Ya | m ” | 


| N 4 | KASETST UN 1 Pn ! rang pitsa Wi 
: ke W si vite W Poma en b "ad 


lage al Kin ps siina Md YU 
v oe Ponka JANKA Vo ii 


aik VR vita» Yorakit ime / PER TI IE 


| erg LUT fer. fav vhs v opi ki 


m; N L 
Ber, N EAA 
"Val L Is JA ar LE [GA TA KN 
ä m Wi Sch Vid f ' 4 | Node 5 
| a = KPT En a. JA Re 
v 44 4 4 Jy th Muu 
ATT AYuwtasilmrat) ol jaha , 
Hui i hk 2 (XA 2 
i : q na N” 


; 

Lu! Dee N, u 
i i o 45 > 

k £ vetten rosta opit amt 
» | te, er PD. > 
Hal pp wu lärt ob euiltuin on nat enk & 
SIP Gi vialla dt; a 2008 
H 00104) 4 un on A LÄ! ') | 17) 1698 RE . 


N JL verks RN N 
Pa 90 para onry Ja 32% mid aines bat vatttitolnepo 
AA rer?) wheel 4 Nt. ur VL Ural vv jina 


naar ra TVT. JANI MM ft Nii W || koti udi uno tt; 
N ten adhd 
II 19 Omit Jb mi lage v oli 


APAL yt snt x 6 NPN Må Knien vik atv 


taha: en + SAT: yl) t Del Sy Halla 1200198) 4 
VN 00 WAL J atutrii aset) J Faro M kaasti 
N N 19 m vå ahnen favo 
| i MÅR , KH KIMI JN 
sva | v tra rt A- Nw vaa? Berne Pi 


14. haki vet! värt liva darin wi Ir li. « JOMA Tina Aare? 
$ 30 als 


ML vo tat) J huuwtoce PPT ITV dtm 


aN 


MEDDEL. AF SOCIETAS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA 18: 1891. 


NEUE BEITRÄGE 


FLECHTEN-FLORA 


DER 


HALB-INSEL KOLA. 
A. OSW. KIHLMAN. 


(EINGEGANGEN AM 4. APRIL 1891.) 


— 1.10.0010 014 


HELSINGFORS 1891. 


n v fv 


gs 


Mr Hu es 
M TEN 
KR OTI-V IT NN 
5 | EX j | J 
7 [m] | | ne: er a 
n ey Ir £ hg N 7 
4.104 JÄMNAR. oe 
2 PDA. yhä k 
KE AM Ua hän - 
ARABIEN W 20. 
' > ja , L 
Liest JURA A A: ERÄKIUONN AN “0 
i [inne L vä 
| 14 
ap | 
100 1.8 ORAL 4 a NL | 
4 fi N 5 | 


W inrenä zweier Reisen in Russisch Lappland!), habe ich 
Gelegenheit gehabt, einige lichenologische Beobachtungen zu 
machen, die hier in so weit mitgetheilt werden, als sie 
als Erweiterung unserer Kenntnisse über die Verbreitung 
der Flechten im Gebiete angesehen werden können. Vor- 
liegende Mittheilung schliesst sich somit als Appendix oder 
Ergänzung der bekannten Flechten-Flora von Nylander?) 
an, welche diese Gegenden behandelt, und deren systematische 
Anordnung hier unverändert beibehalten worden ist. 

Der Zweck meiner Flechtensammlungen war in erster 
Linie, sichere Belege für die in der Natur gemachten Be- 
schreibungen der verschiedenen Pflanzenformationen zu ge- 
winnen; nur ausnahmsweise und für kürzere Zeit konnte 
ich mich speciell mit dem Einsammeln der Lichenen be- 
schäftigen. Es mag dies als Erklärung der unvollständigen 
und mangelhaften Form der nachfolgenden Notizen gelten; 
sie würden auch sicher nicht veröffentlicht worden sein, 
wenn ich nicht das Glück gehabt hätte, dass der Herr Pro- 
fessor W. Nylander sich der Mühe unterzog, meine Collec- 
tionen zu bestimmen und somit gewissermaassen sein eigenes 
Werk fortzusetzen, ein Umstand, der den hier gemachten 
Angaben erst ihren eigentlichen Werth verleiht. Von Ny- 
landers Hand stammen auch die Beschreibungen der wenigen 
neuen Arten und Formen, sowie mehrere diagnostische Notizen, 
welche mit der Erlaubniss des celebren Verfassers hier an- 
geführt und durch Citationszeichen hervorgehoben werden. 


1) Vgl. „Fennia“. Bulletin de la Soc. de g&ographie de Finlande. 
III, 5 & 6 (1890). 

2 W. Nylander, Lichenes Lapponi® orientalis. Notiser ur 
Sällsk. pro Fauna & Flora fenn. förh. 8 (1866). 


44 A. Osw. Kihlman. 


Das Gebiet, aus welchem meine Lichenen stammen, 
beschränkt sich auf die eigentliche Halbinsel, östlich vom 
See Imandra und dem Kola-Fjord; es ist somit viel kleiner 
als das von Nylander in seiner vorerwähnten Arbeit be- 
handelte, welche letztere ausserdem bedeutende Landstrecken 
südlich von dem Meerbusen von Kantalaks umfasste. Arten 
und Formen, die früher nicht aus dem Gebiete bekannt 
waren, wurden mit dem Signum + bezeichnet, das man also 
auch mehreren Namen vorangestellt findet, die schon von 
Nylander erwähnt werden. 

Einige wichtigere Arten wurden schon früher von mir 
in anderem Zusammenhange ') eingehender besprochen, und 
es wird ein Hinweis auf diese friihere Arbeit unten mehr- 
fach nöthig sein. 


Helsingfors im Oktober 1891. 


1) A, Osw. Kihlman, Pflanzenbiologische Studien aus Russisch 
Lappland. Ein Beitrag zur Kenntniss der regionalen Gliederung an 
der polaren Waldgrenze. Acta Soc. pro Fauna et Flora fenn. VI, n:o 3 
(1890). 


Zur Flechten-Flora der Halbinsel Kola. 45 


T Ephebe pubescens (L.) Fr. An feuchten Uferfelsen bei 
Gawrilowa reichlich. 

Calicium trachelinum Ach. An den aus Kiefernholz 
bestehenden Wänden der Lappenwohnungen der Insel Wanas- 
sual in Lujawr. 

T ©. lenticulare Ach. Auf Kiefernholz bei Lowosersk und 
Kuroptjewsk. 
T © curtum Borr. Auf Kiefernholz bei Kuroptjewsk. 

C. parietinum Ach. Warsinsk an Wänden. 

T Trachylia tigillaris (Pers.). Warsinsk, sehr reichlich an 
Wänden der Wohnungen; fert. 

Tr. tympanella (Ach.). Mit der vorigen Art; fert. 

Spherophoron fragile Pers. Häufig an trockenen Stand- 
orten, sowohl in der Tundra als in der Waldregion; nur 
steril gefunden. 

Sph. coralloides Pers. Mit der vorigen Art gesell- 
schaftlich und gewöhnlich reichlicher als jene; mit Apo- 
thecien auf Wachholder-Aesten am Woronje-Flusse, etwa 
10 km südlich vom Dorfe, sowie auf Felsen bei Orlow. 

Beomyces icmadophilus (Ehrh.). In den Küstenstrichen 
bei Orlow, Katschkowka und Triostrowa fand ich diese 
Flechte zwar nicht selten, aber immer nur an geschützten 
Oertlichkeiten, gewöhnlich am Fusse der Torfhügel; hier 
auch fertil. Schon in der Tundra bei Ponoj war sie merk- 
bar häufiger, und weiter landeinwärts, sowohl in der Birken- 
als in der Nadelholzregion, gehörte sie, auf nacktem, ab- 
schüssigem Torfboden vorkommend, zu den häufigsten Arten. 
i B. roseus Pers. — Waldregion der Lujawr-urt, ster. 
Orlow auf feiner Sanderde, fertil. 

Cladonia fimbriata Hfim. In der Tundra zwischen 
Orlow und Rusinicha. 

i f. tubwformis (Htfm.). — Kola, ster. 

CI. gracilis Hffm., f. elongata Ach. Woroninsk, fert.; 

Orlow in trockener, geschiitzter Lage, fert. 


46 A. Osw. Kihlman. 


* chordalis (Ach.). Lowosersk fert.; Woroninsk; Gawri- 
lowa und Orlow auf Uferfelsen, häufig deformirt. 

Cl. ecmocyna (Ach.). Woroninsk; Orlow in trockener 
Flechtenhaide eines Bachthales, fert. 

Cl. cornuta (L). Woroninsk und Orlow häufig, ster. 

Cl. lepidota Ach. Auf Torfhügeln häufig, wie bei 
Gawrilowa, Woroninsk, Lowosersk, oft krüppelhaft; bei 
Orlow in der Tundra bis 8 cm hoch (geschützte Lage); ster. 
i Cl. degenerans Flk., f. euphorea Ach. Lowosersk, fert 
1 £ haplotea (Ach.). Orlow an Uferfelsen, ster. 

i * subfurcata Nyl. in Norrl. Lapp. p. 230., f. interveniens 
Nyl. (nova forma). »Differens pr&sertim basi podetiorum al- 
bido, continue corticato. Ea firma (altit. 4—5 cm.), superius 
luridescentia tota granulato-asperula, passim sgvamulifera, 
axillis parce vel vix perviis. Solum spermogonifera visa, 
spermogoniis nigricantibus, oblongis.> 

T Cl. turgida Hffm. Woroninsk im Birkenwalde; Lujawr- 
urt in der alpinen Region (Kietk-njun); ster. 

s CI. macrophylla (Schaer.). Lowosersk auf Sanderde in 
trockenen Wäldern zerstreut, fert.; Woroninsk. 

T Cl. furcata Hffm. Gawrilowa an Felsen-Abhängen 
ster. 

Ol. crispata (Ach.). — Lowosersk. 

T f. cetrarieformis (Del.). In steinigen, im Vorsommer 
zeitweise überschwemmten oder theilweise versumpften Niede- 
rungen häufig und oft reichlich; fert. (Woroninsk, Orlow, etc.) 

Ol. cornucopioides (L.). Scheint im ganzen Gebiet häufig 
oder sehr häufig vorzukommen; auf sehr exponirtem Torf- 
boden (Oberfläche der Torfhügel etc.) häufig, aber gewöhnlich 
steril und verunstaltet; in geschützter Lage bei Orlow noch 
reichlich fruktificirend. 

Cl. pleurota (Flk.). Auf Torfhügeln bei Woroninsk. 
häufig; ster. 

CI. bellidiflora (Ach.). Bei Woroninsk, Lowosersk und 
Orlow häufig auf trockenem Sand- und Grusboden, zwischen 
Rennthierflechten, gewöhnlich fert. 

Ti f. prefoliosa Nyl. n. forma. — »Dendroidee laciniato- 
foliosa, ceespitibus altit. fere 2 cm. Sine podetiis evolutis>, 
Lowosersk in gemischtem Walde. 


Zur Flechten-Flora der Halbinsel Kola. 47 


Cl. deformis (L.). — Bei Woroninsk und Orlow nicht 
selten, aber meistens spärlich zwischen Cladinen; fert. etwa 
40 km siidlich von Gawrilowa; bei Orlow bis 6 cm hoch. 

Cladina rangiferina (Hffm.). Ueber das Verhalten dieser 
Art, sowie dasjenige ihrer nächsten Verwandten, CI. silva- 
tica (Hofim.) und CI. alpestris (Ach.) vgl. Kihlman, Pflanzen- 
biol. Stud., S. 132 u. 134. Hier sei nur noch darauf hin- 
gewiesen, dass alle diese Arten noch dicht an der Küste 
des Eismeeres eine Höhe von anderthalb dm erreichen; es 
geschieht dies unter anderem in den engen, gegen Winde 
ziemlich geschützten Thalschluchten, in welche schon der 
erste Schnee gewöhnlich hinabgefegt wird, um den Boden 
dann bis in den Juni hinein zu bedecken; von diesen schattigen 
Schluchten kann wohl angenommen werden, dass hier weder 
das Temperatur-Mittel noch die Temperatur-Maxima der 
Vegetationsperiode so hoch liegen, als auf den offenen Tundra- 
Ebenen, wo die Rennthierflechten dennoch viel kümmerlicher 
fortkommen. In Schluchten, deren Boden bis Ende Juli oder 
Anfang August von Schnee bedeckt ist, werden die Cladinen 
vermisst oder treten sie nur in zwerghaften Exemplaren auf. 

f. tenuis Flk. — Gawrilowa. 

Cl. uncialis (Hffm.), f. obtusata Ach. Lowosersk, fert. 

Cl. amaurocrea (Flk.). Noch am Eismeere bei Gawri- 
lowa und Orlow. 

Stereocaulon paschale (L.). — Alpine Region von Lujawr- 
urt fert.; im Bachthale Gubnoj bei Orlow hochwüchsig und 
fertil. 


St. tomentosum Laur. — Lowosersk, Woroninsk, Gawri- 
lowa; — fert. 
St. alpinum Laur. — Lowosersk und Woroninsk auf 


Sanderde verbreitet; Lujawr-urt (alp. Region) und bei Orlow 
auf nacktem Sand- und Schuttboden häufig; — fert. 
Thamnolia vermicularis (L.). — An den windoffensten 
Lokalitäten der Lujawr-urt (reg. alp.), sowie der Kiisten- 
gegenden zwischen Katschkowka und Triostrowa sehr all- 
gemein; auf Torf- und Schuttboden; — ster. 
i Usnea dasypoga (Ach.), f. plicata (L.). — Auf Fichten- 
ästen bei Lowosersk; ster. 


48 A. Osw. Kihlman. 


Alectoria divergens (Ach.). — Auf Schuttboden und 
Felsen der Lujawr-urt (reg. alp.) und des Meergestades bei 
Orlow etc. allgemein; auch in den inneren Landestheilen 
bis in die Nadelholzregion hinein (Lowosersk) sehr ver- 
breitet; sie findet sich hier besonders an den steilen Seiten 
der Torfhügel, jedoch auch auf Sandboden. — Pjalitsa. 
Immer steril. 

A. nigricans (Ach.). Scheint etwa dieselbe Verbreitung 
zu haben, wie die vorige Art; auf Lujawr-urt auch auf 
Fichtenästen gefunden; ster. 

A. chalybeiformis (L.). An den Aesten der Nadelhölzer 
bis an ihre äussersten Grenzen (Kola, Woroninsk, Kuro- 
ptjewsk, Lymbes-sijt etc.); an Felsen bei Orlow reichlich. — 
ster. 

A. ochroleuca (Ehrh.). Hat der Hauptsache nach, die- 

selbe Verbreitung als A. divergens und A. nigricans, nur ist 
sie gewöhnlich noch reichlicher vorhanden als jene; noch 
ziemlich weit landeinwärts steht sie stellenweise (z. B. bei 
Akjawr) an Massenhaftigkeit kaum den Cladinen nach. — 
Pjalitsa. — Immer ster. — Ueber die Alectorien vgl. Kihlm. 
Pflanzenb. Studien, S. 133 u. folg. 
T * A. vexillifera Nyl. n. subsp. »Thallus ochroleucus, 
inferius membranaceo-dilatatus, lacunoso-foveolatus et plicato- 
rugosus, passim laevior, vexillis firmis, latit. pollicarem vel 
2 cm. et amplius adtingentibus, crassit. 0.5 mm. vel tenerio- 
ribus, difformibus, vage sinuatis. K (Ca Cl) flavens sed 
medulla non reagens». Siehe die Tafel. 

Diese eigenthümliche und sehr auffallende Flechte 
wurde von mir auf den unwirthlichsten Grus-Feldern der 
Orlow-Küste angetroffen, wo von anderen grösseren Arten 
wenig oder nichts zu sehen ist. Die Vegetation wurde hier, 
von einigen plattgedrückten, kümmerlichen Reisern abge- 
sehen, hauptsächlich von vereinzelten Grasrasen, sowie zer- 
streuten Oxytropis sordida und Silene acaulis gebildet. A. 
verillifera wurde von mir beim Einsammeln für eine von 
den abweichenden Standortsverhältnissen abhängige Lokal- 
form der A. ochroleuca gehalten. Durch zahlreiche (habi- 
tuelle) Zwischenformen scheint in der That A. vexillifer« 


Zur Flechten-Flora der Halbinsel Kola. 49 


mit A. ochroleuca verbunden; in ihrer typischen Gestalt 
wurden sie nicht zusammen gefunden. 
T Evernia prunastri (L.), f. nana Lamy Cat. p. 40. — 
An trockenen Fichtenästen bei Jiigjok (Lymbes-sijt); ster. 
Ramalina polymorpha Ach. — Abramovaja-Pachta bei 
Kola; Gawrilowa; an Felsenspitzen bei Orlow häufig, gesellig 
mit Sgvamaria straminea und Physcia lychnea, die sie Öfters 
überwächst und erstickt; ster. 


R. minuscula Nyl. — An Fichtenzweigen bei Lymbes- 
sijt; fert. 
f. lacerella Nyl. — An trockenen Fichtenzweigen bei 


Lowosersk; fert. 

i var. pollinariella Nyl. Ram., p. 67. — Mit der Haupt- 
form gesellig bei Lymbes-sijt; ster. 

ch R. intermedia Del., Nyl. Ram., p. 68. — An Ulferfelsen 
bei Orlow; ster. 

Cetraria crispa Ach. Auf trockenem Boden sehr ver- 
breitet, häufig fruktificirend (Orlow etc.). 

C. Delisei (Scher.). In zeitweise überschwemmten Niede- 
rungen zwischen Geröll häufig über das ganze Gebiet; 
meistens fert. 

i var. fastigiata (Del.). In den nördlichen Kiistengegenden 
(Gawrilowa, Orlow fert.) an ähnlichen Lokalitäten als die 
Hauptform. 


C. nigricans Nyl. — Lowosersk und alpine Region der 
Lujawr-urt; ster. 
C. aculeata (Ehrh.). — Gawrilowa, Orlow; ster. 


C. odontella Ach. In der Tundrahöhe Krestovaja bei 
Kantalaks fert.: Brotherus (vgl. Wainio in Medd. Soc. F. 
& Fl. f., 13 häft., p. 254, 1886). — »Apothecia latit. 1—2 mm. ; 
spor& longit. 0,007—0,010, erassit 0,0045 mm. Nyl. in Flora 
1880, p. 392». 

Platysma nivale (L.). — In den Tundraböschungen der 
Nordkiiste beherscht diese Art oft die Vegetation der Flechten- 
haide, ebenso auf den oberen Terrassen der Lujawr-urt. 
Aber auch in der Birkenregion und den nördlichen Strichen 
der Waldregion ist sie überaus reichlich verbreitet und kommt 
besonders an trockneren Stellen in den offenen Versumpfungen, 

4 


50 A. Osw. Kihlman. 


massenhaft vor. Nicht selten ist sie reichlich fruktificirend, 
z. B. bei Lowosersk und Orlow. — Vgl. Kihlman, Pflanzenb. 
Studien, S. 133 u. folg. 

PI. cucullatum Hffm. Ist ein fast konstanter Begleiter 
der vorigen Art, aber immer viel spärlicher als diese; ge- 
wöhnlich eingesprengt zwischen anderen Strauchflechten und 
nur steril gefunden. 

PI. sepincola Hffm. Orlow an Aesten von Bet. odorata 
und vana, fert.; Nurtej-sijt an Wänden der Wohnungen, fert. 
+ Pl fahlunense (L.). *stygioides Nyl. »Thallo facie 
Parmelix stygi& minoris. Thallus K medulla flavens>. An 
Granitfelsen bei Orlow, fert. und mit Spermatien. 

PI. juniperinum (L.). In der unteren alpinen Region der 
Lujawr-urt, an Aesten von Juniperus reichlich fruktificirend; 
Woroninsk, fert. 

PI. pinastri (Scop.). — Häufig an Aesten von Bet. nana 
und odorata, wenigstens noch in den nördlichen Theilen der 
Nadelholzregion (Lowosersk, Woroninsk); — ster. 

Pl. glaucum (L.). Orlow in geschützter Lage; Gawri- 

lowa; ster. 
Ar f. spadicea congesta Nyl. — Ziemlich verbreitet auf den 
Tundra-Plateaus bei Orlow, als Bestandtheil des dichten 
Pflanzenfilzes (vgl. Kihlman, Pfl. Studien, S. 125); ster. 
T Pl. nigricascens Nyl. n. sp. »Thallus olivaceo-nigricans, 
subopacus, mediocris, depresso-caspitosus, e laciniis formatus 
subplicato-nervosis vagis aut obsoletis (apicibus divisis ob- 
tusiusculis), subeoncaviusculis, margine inermibus. Apothecia 
ignota. 

Facie Cetrarie nigricantis Nyl., sed laciniis inermibus 
ut videtur Platysma. Spermogonia papillaria non forsan rite 
evoluta, spermatiis cylindricis, tenellis». 

Orlow an Felsenabsätzen. 

Nephromium levigatum (Ach.). An Birkenstämmen bei 
Lowosersk und Felsen bei Orlow (Gogulicha); fert. 

N. subtomentellum Nyl. — Kola, fert. (Enwald); Woro- 
ninsk, fert. 

T N. tomentosum (Hffm.). — An Granitfelsen bei Jeretik, 
an der Miindung des Kola-Fjordes; — ster. 


Zur Flechten-Flora der Halbinsel Kola. 51 


U 


T Peltidea aphthosa (Hffm.). — Scheint im ganzen Ge- 
biet häufig vorzukommen. — Abramovaja-Pachta bei Kola 
reichlich, fert. Im Woronje-Thale und bei Lowosersk sehr 
verbreitet und häufig fruktificirend. Alpine Region von Lujawr- 
urt, fert.; auf den offenen Tundra-Plateaux bei Orlow häufig 
als Bestandtheil des dichten Pflanzenfilzes, aber nur ster. 
gesehen. 

P. venosa (Hffm.). — An den Ufern des Woronje-Flusses 
häufig; Felsenabsätze bei Orlow und Katschkowka verbreitet; 
— fert. 

T = Peltigera malacea (Ach.). Kola am Bache Fadeja (En- 
wald); am Flussufer c. 10 km südlich von Woroninsk; 
Orlow an mehreren Orten; ster. 


P. canina Hffm. — Orlow in Weidengebiisch und auf 
dem offenen Tundraplateau; ster. 
P. rufescens (Neck.). — An einem Abhang einer engen 


Schlucht bei Orlow; Tschapoma; — ster. 
T  £ spuria (DC.). Auf einer offenen Tundra-Böschung bei 
Orlow, fert. 

P. scabrosa Th. Fr. — Lowosersk im Kiefernwalde, fert. 

Solorina saccata (L.). In Spalten und an Absätzen der 
Uferfelsen bei Orlow; an Sandsteinwänden des Gubnoj- 
Thales; — fert. 

S. crocea (L.). An trockenen und an zeitweise über- 
schwemmten Standorten, durch das ganze Gebiet sehr ver- 
breitet, oft reichlich und gewöhnlich fert. Auf dem Tundra- 
plateau bei Orlow allgemein, meistens ster. 

Stictina scrobiculata Scop. — Orlow und Tschapoma 
an Felsen; ster. 

Lobaria linita Ach. — Felsenabsätze bei Orlow; — ster. 

Parmelia omphalodes (L.), f. panniformis (Ach.) Kola, 
Woroninsk und Lowosersk an Felsen und Steinblöcken ; 
scheint wenigstens in den inneren Theilen häufig zu sein 
variirt mit weisslichem Thallus; ster. 

P. sulcata Tayl. — Uferfelsen bei Orlow; ster. 

P. centrifuga (L.). — Fruktificirt noch längs dem 
äusseren Kiistensaum (z. B. Orlow, Mindung des Kola- 
Fjords). 


52 A. Osw. Kihlman. 


P. olivacea Ach. Reichlich fruktificirend auf den Aesten 
des Birkengebiisches bei Orlow (f. rugosa Nyl.); sehr häufig, 
bisweilen massenhaft und gewöhnlich fert. auf Borke iiber 
das ganze Gebiet. 

P. stygia (L.). Auf Granitfelsen bei Orlow (ster.) und 

auf Syenit der alpinen Region von Lujawr-urt. 
i P. minuscula Nyl. Auf Granitfelsen bei Lowosersk ; ster, 
i P. vittata Ach. Sehr verbreitet auf Holz und Borke 
über das ganze Gebiet (Kola, Gawrilowa, Lowosersk, Woro- 
ninsk); Orlow auf Felsen und Torferde zerstreut; ster. 

P. alpicola Th. Fr. »Nomen P. atrofusca Scher. Enum. 
p. 42 est anterius; vide Crombie in Grevillea 1879.» Orlow 
reichlich an Granitfelsen; fert. 

Parmeliopsis aleurites (Ach.). Sehr verbreitet und oft 
fruktificirend auf Holz und Borke, wohl durch das ganze 
Gebiet. 

Physcia parietina (L.). Orlow an Felsenwänden reichlich 
in Gesellschaft von Placodiwm elegans; fert. 

a: Ph. polycarpa (Ehrh.). An trockenen Fichtenästen bei 
Lymbes-sijt sehr reichlich; fert. 

Ph. lychnea (Ach.). An Holzwänden in Lowosersk und 
Nurtej-sijt; vertrockneten Fichtenästen bei Lowosersk, fert. 
Orlow auf hohen, windigen Uferabhängen und an Felsen; ster. 
TT Ph. ciliaris (L.), f. saxicola Nyl. Auf Granitfelsen bei 
Orlow reichlich; fert. 

Ph. pulverulenta (Schreb.). * detersa Nyl., f. presorediosa 
Nyl. — An Felsenwänden bei Abramovaja-Pachta am Kola- 
Fjord; ster. 

Ph. stellaris (L.). — Gawrilowa auf Felsen, ster. Abramo- 
vaja-Pachta am Kola-Fjord, auf Ebereschen-Stämmen, fert. 
T f. orthotrichi Nyl. »Lacinis seepe margine sorediiferis; 
spor& long. 0.014—16, crass. 0.007—9 mm. Kt.» Bei Orlow 
häufig auf Steinen und Felsen in sehr windoffener Lage; ster. 

Ph. leptalea (Ach.). Auf verticalen Granitfelsenwänden 
bei Orlow; fert. 

Ph. cesia (Hffm.). Auf Felsen bei Orlow allgemein, 
gewöhnlich sehr sorediös; ster. 


Zur Flechten-Flora der Halbinsel Kola. 53 


T Ph. melops Duf. — Auf Holzwänden bei Lowosersk 
spärlich; ster. 

Ph. lithotea + sciastra (Ach.). Felsenabsätze auf Moosen 
bei Orlow (Gubnoj); ster. 

T Ph. ulothrix (Ach.). In Ritzen der Granitfelsen des 
Ufers bei Orlow; fert. i 

Umbilicaria atropruinosa Scher. An Felsen und Steinen 
der oberen alpinen Region von Lujawr-urt allgemein und oft 
reichlich; fert. 

i Gyrophora spodochroa (Ehrh.). — Abramovaja-Pachta 
am Kola-Fjord; Gawrilowa; Lujawr-urt (Wawn-bed) in der 
alp. Region; ster. 

G. vellea (Whlnb.). — An Felsenwänden (Granit) bei 
Orlow und Maloje Brevjannoje; ster. 

G. proboscidea DC. Bei Lowosersk, Woroninsk, Kola, 
Jeretik, Orlow, Ponoj häufig und oft fert. »Medulla K (Ca 
CI) +». 

G. arctica (Ach.). Bei Orlow, Katschkowka, sowie in 
der alp. Region von Lujawr-urt allgemein auf Felsenwänden 
und meistens fert. 

G. erosa Hffm. — Rybatschi (En wa1d); fert. 

G. hyperborea Ach. »Medulla K (Ca CI) +>. Scheint 
über das ganze Gebiet ausserordentlich verbreitet zu sein 
und ist gewöhnlich reichlich fruktificirend. 

G. flocculosa (Hffm.). An Felsenwänden (Granit) bei 
Orlow; ster. 

Pannaria brunnea (Sw.). — Reichlich fruktificirend noch 
in der alp. Region von Lujawr-urt, sowie bei Orlow auf Torf- 
boden, der erst Anfangs Juli von Schnee befreit worden war. 

Psoroma hypnorum (Hffm.). Auf Moostorf und humoser 
Erde sehr verbreitet, z. B. bei Gawrilowa, Orlow, Kola, 
Woroninsk; fert. 

T Sgvamaria cartilaginea (Ach.). Abramovaja-Pachta am 
Kola-Fjord und auf Dioritfelsen bei Orlow ; fert. 

Sgv. straminea (Whlnb.). Auf hohen, windigen Felsen- 
spitzen bei Orlow ziemlich verbreitet, bisweilen fruktificirend. 
— Sie bedeckt gewöhnlich die ganze Fläche des Felsen- 
scheitels; scheint öfters von Gyroph. proboscidea, Physcia 


54 A. Osw. Kihlman. 


lychnea und stellaris, Ramalina polymorpha überwachsen 
und erstickt zu werden. 

Placodium elegans Ach. An den Uferfelsen bei Orlow, 
Katschkowka, Triostrowa etc. sehr reichlich und gewöhnlich 
fert.; Lujawr-urt häufig durch alle Regionen. 

T Fi lobulatum Smrf. — Auf Sandstein- und Granitfelsen 
bei Orlow nicht selten; nur ster. gefunden. 

T = Lecanora citrina (Hffm.). Auf Sandsteinfelsen bei Orlow 
(Gubnoj); fert. 

Lecan. ammiospila Whlnb. — An Wänden der Häuser in 
Nurtej-sijt; fert. 

Lecan. cinnamomea (Th. Fr.) Mit voriger Art; fert. 

Lecan. cerina (Ehrh.). * stillicidiorum (Oed.) — Bei 
Orlow stellenweise sehr reichlich auf abgestorbenen Aesten 
von Dryas; fert. 

T Lecan. Jungermannie (Vahl.). — Auf feuchten Moosen 
an Felsenabsätzen bei Orlow; fert. 

Lecan. xanthostigma (Ach.). An den hölzernen Wänden 
der Wohnungen in Lowosersk; ster. 

Lecan. exigua (Ach.). — Auf Sandsteinfelsen bei Orlow 
(Gubnoj); fert. 

Lecan. turfacea (Whlnb.). Auf Torfboden bei Gawri- 
lowa, Woroninsk und Orlow; fert. 

Lecan. galactina Ach., Nyl. — Auf Sandstein bei Orlow; 
fert. 

T Lecan. glaucoma (Hffm.). Bei Orlow ziemlich verbreitet 
auf Granitfelsen; fert. 

* bicincta Ram. Auf Dioritfelsen bei Rusinicha; fert. 
i Lecan. dispersa Pers. — Sandsteinfelsen bei Orlow; fert. 

Lecan. coilocarpa Ach. Im Dorfe Lowosersk und Um- 
gegend an den Wänden der Wohnungen; auf Fichtenborke 
bei Lowosersk und Lymbes-sijt; fert. 

Lecan. atrynea Ach. Auf Glimmerschiefer, an der 
Mündung des Aatscheroks in Ponoj; fert. 

7 Lecan, chlarona Ach. Auf Borke der Eberesche bei 
Woroninsk; fert. 

Lecan. Hageni (Ach.). Nyl. in Flora 1872, p. 250. 
(= Lec. umbrina terricola Nyl. Lapp. or., p. 183). Uferfelsen 
bei Orlow, in Gesellschaft mit Placodium lobulatum; fert. 


Zur Flechten-Flora der Halbinsel Kola. 55 


I Lecan. symmictera Nyl. — Kola auf altem Holz; fert. 
T Lecan. trabalis Ach. — Auf Holzwänden in Lowosersk; 
ster. 

Lecan. polytropa (Ehrh.). — Mündung des Aatscheroks 
in Ponoj, auf Glimmerschiefer; Granitfelsen auf der Tundra 
bei Ponoj; Syenit am Ufer von Lujawr; fert. 

i * stenotropa Nyl. in Flora 1872, p. 251. Sehr reichlich 
an vertrockneten Fichtenästchen bei Jiigjok und Lymbes- 
sijt; Sandsteinfelsen bei Orlow ; fert. 

+ Lecan. intricata Ach. — In Felsenritzen bei Orlow an 
mehreren Orten; fert. 

T * coccotropiza Nyl. »Thallus albidus, granulatus; apo- 
thecia olivaceo-nigricantia, demum convexa; spor& oblongae, 
long. 0.009—12 mm, crass. 0.005 mm; analoga est Lecan. 
polytropa * coccotropx® Nyl.» Dioritfelsen bei Orlow; fert. 


äl Lecan. subintricata Nyl. — Auf Fichtenästen bei Lowo- 
sersk; fert. 
Mr Lecan. sarcopis (Whlnb.). — Auf Holzwänden in Lowo- 


sersk (fert.) und Nurtej-sijt. 
+ == Lecan. argopholis (Whlnb.). — Auf Granitfelsen der 
Tundra bei Orlow und Ponoj. 

Lecan. badia Ach. — Lowosersk und Orlow auf Felsen- 
blöcken; fert. 

var. cinerascens Nyl. Felsenwände bei Orlow an mehreren 
Orten; Mündung des Aatscheroks in Ponoj, auf Glimmer. 

Lecan. atra Ach. Auf Granitfelsen des Ufersaumes bei 
Orlow allgemein und reichlich fruktificirend. 

Lecan. tartarea (L.). — Sehr allgemein und meistens 
reichlich fruktificirend; besonders in den nördlichen Küsten- 
strichen und in den höheren alpinen Regionen von Lujawr-urt 
massenhaft, aber auch im Binnenlande sehr verbreitet. Vgl. 
Kihlman, Pflanzenbiol. Stud., S. 125 u. folg. 

var. gonatodes Ach. Häufig auf Spherophoron corall. 
und /ragile; vgl. Kihlm. Pflanzenbiol. Stud., S. 133. 

var. frigida Sm. mit f. telephoroides Th. Fr. häufig, 
besonders auf Cladinen, fert.; vgl. Kihlm. Pflanzenbiol. Stud., 
S. 133. 

i var. variolosa Flot. Scheint eine sehr grosse Ver- 
breitung zu haben, wurde aber nur steril bemerkt; wächst 


56 A. Osw. Kiblman. 


auf Borke der Bäume und Reiser, auf Holzwänden und 
Moospolstern (Grimmiaceen, Dicranaceen etc.). 

i Lecan. inegvatula Nyl. Lich. Fret. Behring., p. 63. — 
Auf Torferde an dem Woronje-Flusse zwischen Woroninsk 
und Lujawr; fert. 

Lecan. cinerea (L.). Lujawr auf Syenit, fert. Orlow 
allgemein auf Granitfelsen. 

Lecan. subradians Nyl. — Orlow auf Granit. 

T Lecan. cinereo-rufescens (Ach. p. p.). — Syenitfelsen bei 
Lujawr allgemein; fert. 

T Lecan. cesio-cinerea Nyl. Flora 1872, p. 364. — Auf 
Granitsteinen bei Ponoj; fert. 

Lecan. oculata (Dicks.). — Bei Orlow häufig auf feuchten 
Lebermoosen (Jung. inflata etc.), nicht selten fruktificirend ; 
Woroninsk auf nackter Torferde. 

Lecan. molybdina (Whlnb.). — Bei Orlow auf Sandstein 
und Granit, an ähnlichen Lokalitäten als Sgvamaria stra- 
minea. 

Lecan. ventosa (L.). — Sehr allgemein auf Gestein in 
der baumlosen Region; auch in der ge nicht selten; 
meistens fert. 

Urceolaria seruposa (Ach.). — Am Ufer von Lujawr auf 
Syenit; fert. 

Pertusaria bryontha (Ach.). Auf Moosen, unterhalb einer 
spät schmelzenden Schnee-Ansammlung bei Orlow; fert. 
T P. obducens Nyl. in Flora 1868, p. 162. Auf Reisern 
einer Uferböschung bei Orlow, grosse zähe Kuchen bildend; 
ster. 

P. dactylina (Ach.). — Lowosersk auf feuchter Erde; 
Woroninsk auf Birkenstämmen. 

T = P. panyrga (Whlnb.). Uferfelsen bei Orlow, auf Moosen 
und kleinen Reisern; fert. 

Gyalecta foveolaris (Whlnb.). In Felsenritzen bei Orlow; 
nicht reichlich; fert. 

Lecidea einnabarina (Smrf.). Auf Borke vonBet. nana 
nicht selten (Lowosersk, Orlow); fert. 

Lecid. decolorans (Hffm.). Sehr allgemein auf Torferde 
über das ganze Gebiet; fert. 


Zur Flechten-Flora der Halbinsel Kola. 57 


Leeid. atrorufa Ach. — Auf Felsenabsätzen bei Orlow 
nicht selten; fert. 

Lecid. cuprea Smrf. Auf nackter Erde, unterhalb einer 
Firnansammlung bei Orlow ; fert. 

Lecid. Berengeriana (Mass.). Auf Torferde bei Gawri- 
lowa und Orlow: fert. 

Lecid. vernalis Ach. Auf vegetabilischer Unterlage 
(Rhizomata von Rhodiola, alten Carex-Blättern, Lebermoosen 
etc.) bei Orlow allgemein, auch an den kältesten und win- 
digsten Standorten; fert. 

Lecid. meiocarpa Nyl. (= L. minuta Nyl. Lapp. or., 
p. 145). — Kola auf alten Weidenästen; fert. 

Lecid. spheroides (Dicks.). Auf Weidenholz und auf 
Pflanzenresten unter den Firnansammlungen bei Orlow; fert. 
i Lecid. cumulata (Smrf.). — Sanderde bei Lowosersk; 
fert. 

i Lecid. substipitata Nyl. Lapp. or., p. 183. An der Borke 
alter Birkenstämme bei Woroninsk; fert. 

Lecid. triplicans Nyl. — Gawrilowa auf nackter Erde; 
Woroninsk auf Birkenstämmen; fert. 

T Lecid. Heerii Hepp. — Auf Solorina saccata bei Orlow, 
fert. Aus der Fischerhalbinsel hat Enwald ein Psoroma 
hypnorum mitgebracht, das von dieser Art spärlich befallen 
war. 

T Lecid. leucococcoides Nyl. in Flora 1869, p. 296. »Spor& 
3-septatee, long. 0.022—25 mm, crass. 0.003 mm; antea 
solum ex Islandia cognita». Auf Erde, unterhalb einer 
Firnansammlung bei Orlow (Gubnoj). 

Lecid. pezizoidea Ach., f. muscicola (Smrf.). Auf Leber- 
moosen, bei einer Firnansammlung bei Orlow ; fert. 

var. coralloidea Nyl. — Orlow, in einer Versumpfung 
auf alten Carex-Rasen; fert. 

T Lecid. euphorea Nyl. * muscorum (Wulf.). Auf ver- 
trockneten Dryas-Aesten bei Orlow reichlich; fert. 

Lecid. enteroleuca Ach. — Sandstein bei Orlow; fert. 

Lecidea stenotera Nyl. — In der alpinen Region von 
Lujawr-urt auf nackter Erde; fert. 


58 A. Osw. Kihlman. 


Lecid. limosa Ach. — Auf feuchter Erde zwischen Torf- 
hügeln bei Woroninsk; fert. 

Lecid. alpestris (Smrf.). — Unterhalb einer Firnansamm- 
lung bei Orlow, auf nackter Erde; Tschapoma; fert. 

Lecid. assimilata Nyl. Auf nackter Gruserde, in Felsen- 
ritzen und auf Uferböschungen bei Orlow allgemein; Katsch- 
kowka; fert. 

t Lecid. auriculata Th. Fr. Auf Sandsteinfragmenten am 
Meeresufer bei Orlow; fert. 

x Lecid. promiscens Nyl. »Spora& long. 0.006—7 mm, 
crass. 0.002 mm>. An der Mindung des Aatscheroks auf 
Glimmer; fert. 

in Lecid. petrosa Arn. Auf importirten Kalksteinblöcken 
bei Orlow; ohne Sporen. 

Lecid. meiospora Nyl. Auf Diabas, am Ufer von Lujawr; 
fert. 

Lecid. erustulata Ach. — Ponoj auf Sandsteinfrag- 
menten; fert. 
si Lecid. speirea Ach. — »Cum apotheciis, aut sine sporis». 
Auf Diorit, an der Miindung des Aatscheroks. 

Lecid. declinans Nyl. — Syenitfelsen bei Lujawr; fert. 

var. subterluens Nyl. Flora 1878, p. 243. Auf Gestein- 
trämmern, auf der Tundra bei Ponoj; fert. 

i Leeid. tessellata Flk. >Sporg long. 0.008—12 mm, crass. 
0.004—6 mm.» Auf Glimmer, an der Mündung des Aatsche- 
roks; Granitfelsen bei Orlow; fert. 

t — Lecid. areolata Sch&r., Nyl. Auf Sandstein bei Orlow ; 
fert. 

T f. subconformis Nyl. »Apothecia haud raro lecanorina 
sicut in L. astrosulfurea, cur forsan ducenda ad genus Leca- 
noram>. Auf Granitsteinen bei Orlow; fert. 

T f. dealbata Nyl. »Sporx ellipsoideae, long. 0.008 —12 mm, 
crass. 0.006 mm; non differt L. eliminata Arn. Ausfl., p. 220, 
Exs. n. 538». — Orlow, auf kristallinischem Gestein, fert. 
t Lecid. lactea Flk., Nyl. Auf Dioritfelsen bei Orlow; fert. 

Lecid. conferenda Nyl. Auf Jungerm. taxifolia, unter- 
halb einer Firnansammlung bei Orlow; fert. 


Zur Flechten-Flora der Halbinsel Kola. 59 


T Lecid. parapetrea Nyl. in Flora 1881, p. 188. »Thallus 
K (Ca Cl) +; spor& long. 0.038—50 mm., crass. 0,010—14 
mm.> Auf Sandstein, bei Orlow. 

Lecid. disciformis Fr. Auf Ebereschenstämmen bei 
Kola; fert. 

Lecid. coniops (Whlnb.). — Sandstein bei Orlow; fert. 
i f. cinerascens Nyl. Gesellschaftlich mit der Hauptform. 

Lecid. hypopodia Nyl. Auf Kiefernholz am Woronje- 
flusse, etwa 30 km südlich von Woroninsk; fert. 

T — Lecid. neglecta Nyl. Auf Erde der Felsenabsätze bei 
Rusinicha, nördlich von Ponoj; fert. 

Lecid. sangvinaria Ach. Auf Kiefernholz bei Lowo- 
sersk und Jeljok; fert. 

Lecid. alpicola (Scher.). Auf Steinen der Tundra- 
plateaux bei Orlow; fert. 

Xylographa parallela (Ach.). var. pallens Nyl Auf 
Kiefernholz am Woronje-Flusse, etwa 25 km südlich von 
Woroninsk; fert. 

T  Arthonia mediella Nyl. Auf Kiefernholz bei Nurtej- 
sijt; fert. 

Verrucaria muralis Ach. — Auf importirten Kalkblöcken 
bei Orlow; fert. 

i V. Sendtneri (Kphb.). auf feuchten Moosen bei Orlow; 
fert. 

i  P. intercedens, f. integrascens Nyl. Lich. Fret. Behring., 
p. 42. Auf kalkhaltigen Felsen bei Orlow (Gubnoj); fert. 

V. sphinctrinoides Nyl. — Auf feuchten Lebermoosen, 
besonders Jung. inflata, bei Orlow häufig; fert. 

i V. hesitans Nyl. n. sp. »Parasita in thallo Verr. sphinc- 
trinoidis. Pyrenia integra, nigra, subprominula (latit. 0.1—0.2 
mm); spor& 8", oblongo-ellipsoidea, simplices aut 1-septatae 
(septo K distinctiore), long. 0.014—17 mm, crass. 0.006—7 
mm; paraphyses nulle. Jodo gelatina hymenialis vinose 
rubescens. — Huc accedere videtur V. sordida Fr. fil., sed 
nomen »sordida» vix decens habendum sit». — Orlow. 

T Endococcus erraticus (Mass.). — Parasitisch auf Leca- 
nora ventosa bei Orlow; fert. 


— 10000 —71f 


ellen a (ARK ot 21 BEN 
yhen n 09 Kono ea ae A € 0,0 00] orit 
| viä m ayk taan ro TON: KA 
tel: oe veto maulonsoe Kv v un, 
‚hi Pa P- ( nt lakt NS 

nat oh jöd nie Ya EEE 
eo hr Sun moittiedosliosma TÄ mi aa 
nei san slodawisit And Aw re 
Int ske not dolle m 0 

id ykdedinöa "sed Gb hki Vi syn! yhdy 
| : Pag tone Tue di x | 
Soo. odo todo etsitä tuu "io pins é 
| ee 
sätet Kv Tab: ser Nu Aias) along 
| SNR "ar Lata 1 

fr sålänge (dad). ein AN 
slöilblje vad GS sved Ses TREA AN 


; sv sikt NINE 0.19 AA e skiva 


a N Ya BA 
dana avlivas a mun 
N AM 


roll msa00lf pil insug voi 2 i 

! d D E 1% 
tanio vd dk Arena gr ANGE, 
sh Comte)" vol ad sel ei ltd 
Kuosodarsdo.f num W + lv NT 
E 91 9ieid word Id hä 
p AT öl ai plienatto aja ee 
-10-Jiei E urluatienovy dos nut YYÄIN A så 

ee beteende ee mabivaqus-åggoktö- vk: ” 
6 00.07 Aito gon PAR Nn (oso 
anal ls -anttsloy v boi kr n 
abs N. unbe au 
roll) a ehe tele Ananas ce 

Voin. de odo kky ve asien 


ee bete iei - 


| 


Foto. G. Arvidsson, H:fors. 


ALECTORIA VEXILLIFERA Nyl.,n. subsp. 


yht 


Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica 18: 1891. 


Symbolae ad Mycologiam Fennicam. 
Pars XXX. 


Auctore 


P, A. Karsten. 


(Societati exhib. 6 Decembris 1890.) 


Cortinarius multiformis Fr. var. sororiatus n. var. — A 
typo differt magnitudine minore, stipite primitus adpresse 
sulphureo-fibrilloso sporisgve utringve magis attenuatis. — 
In silva abiegna (Syrjä) prope Mustiala, m. Septembri 1890, 
semel. — Cortinario decolorato Fr. habitu sat similis. 


Camarophyllus connatus n. sp. — Caespitosus, ut pluri- 
mum stipitibus tuberoso-connatis. Pileus disco compacte 
carnosus, marginem versus admodum tenuis, submembrana- 
ceus, e convexo explanatus, obtusus, inaegvalis, siccus, laevis, 
cinereo-pallidus, albo-sericeus, tandem glaber, 3—4 cm. latus. 
Stipes solidus, subaegvalis, subinde apice incrassatus, sub- 
flexuosus, sericeo-fibrillosus, superne furfuraceo-sqvamulosus, 
pileo concolor, 3—4 cm. altus. Lamellae decurrentes, distan- 
tes, ramosae, saepe venose connexae vel costatae, e pallido 
obscure cinereae, molles, crassiusculae, angustae. Basidia 
cylindraceo-clavata, longit. 35—40 mmm., crassit. 7—S mmm. 
Sporae ellipsoideae, longit. 7—9 mmm., crassit. 4-5 mmm. 
Cystidia nulla. Caro pallescens, a stipite sursum dilatato 
gvasi formata, subinodora, dulcamara. — In cavernis formi- 
carum inter lac. Salois et Kyynäräjärvi in ditione Mustia- 
lensi, m. Sept. 1890. — Camarophyllo cinereo Fr. proximus. 


62 P. A. Karsten. 


In speciminibus Mycenae rubromarginatae Fr., M. ru- 
gosae Fr., M. laevigatae (Lasch) Fr. et M. galericulatae (Scop.) 
Fr. numerosis denuo examini subjectis cystidia nulla vera 
invenimus. Sporae (speciminum vivorum) Mycenae rubro- 
marginatae longit. 7 —8 mmm, crassit. 5—7 mmm, M. rugosae 
late ellipsoideae vel subsphaeroideae, longit. 8—9 mmm, cras- 
sit. 7 mmm, guttula unica magna et M. galericulatae longit. 
10--14 mmm, crassit. 9—10 mmm. 


Delicatula integrella (Pers.) Fayod. Hist. nat. des Agaric. 
p. 313 (Omphalia integrella Fr. Karst. Basidsv. p. 96) ad 
truncum fruticum in oppido Nystad m. Sept. 1890 a nobis 
lecta est. 


Flammulina n. gen. — Pileus carnosus, viscosus. Velum 
nullum. Stipes cartilagineus, farctus. Lamellae adnexae. 
Trama homomorpha. Subhymenium tenue. Sporae oblom- 
gatae albae. Cystidia ventricoso-fusoidea. Huc pertinet 
Collybia velutipes (Curt.) Fr. 


Sarcomyxa n. gen. — Pileus carnosus, pellicula jove 
udo viscosa tectus. Stipes fibrosus, lateralis. Velum nullum. 
Lamellae determinate desinentes. Sporae cylindraceae, vulgo 
curvulae, eguttulatae, albae. Cystidia cylindraceo-clavata 
vel cylindracea. — A vicinis Pleuroto (Fr.) 8. Acanthocystide 
Fayod. Hist. nat. des Agar. p. 338 et Urospora Fayod. 1. c. 
cuticula pilei viscosa notisgve internis discedit; a Myxoder- 
mate Karst. Basidsv. p. 111 nec Fayod. 1. c. p. 358 et 374 
longius distat, etiamsi characteribus externis ei sat conveniat. 
— Species typica: Pleurotus serotinus (Schrad.) Fr. 


Clavariella alutacea (Lasch?) Karst. var. pluridentata 
n. var. — Receptacula ramosissima, lutescente alba, sieci- 
tate alutacea vel ochraceo-pallida, circ. 4 cm alta, trunco 
tenui, circiter 1 cm alto, 2—3 mm crasso, ramis divaricatis, 
verticillato-ramosis, convergentibus, laevibus, vulgo subcana- 
liculatis, sursum incrassatis, compressiusculis, apice pluri- 
dentatis albidisgve. Basidia hyalina, 6—7 mmm crassa. 
Sporae euipsoideae, rectae, vulgo basi obliqve apiculatae, 
laeves, longit. 6—7 mmm, crassit. 3—4 mmm. — In pina- 


Symbolae ad Mycologiam Fennicam, XXX. 63 


streto (Syrjä) ad Mustiala, m. Sept. — Mycelium album, bys- 
sino-submembranaceum. A Clavariella palmata (Pers. ?) 
Schroet. Krypt. Flor. Schles. p. 449 maxime affini ramulis 
superne haud dilutioribus apicegve pluridentatis, sporis la- 
tioribus, rectis, membrana hyalina, basidiis hyalinis differre 
videtur. Clavaria palmata Pers. secundum Winter sporas 
habet angulato-sphaeroideas, S—12 mmm diam. 


Polyporus pinicola Fr. Hym. eur. p. 561 et Pol. margi- 
natus Fr. 1. c. nec non vix dubie Fomes ungulatus (Schaeff.) 
Sace. Syll. VI, p. 167 in unam speciem, Fometopsidem ful- 
vam (Schaeff.) forte rectissime nominandam, sunt jungendi. 


Xylodon terrestris n. sp. — Effusus, crustaceo-adnatus, 
pallescens, ambitu similari, glaber, dentibus e basi subfa- 
vosa porrectis, membraneis, tenuissimis, valde inaegvalibus, 
incisis vel laceris, erectis. Sporae sphaeroideae, minimae 
(ut videtur). 

Supra terram in frigidario Helsingforsiae legit O. Karsten. 

Contextus minute subinconspicue cellulosus. 


Zignoella boreella Karst. in Hedw. 1891, p. 247. — 
Perithecia caespitosa vel arcte gregarja, superficialia, rotun- 
data vel difformia, solito depressa et rugulosa, atra, glabra, 
vix pertusa, minuta. Asci cylindracei, 50—60 = 6 mmm. 
Sporae 8:nae, oblique monostichae, fusoideo-oblongatae, 
rectae, 3-septatae, ad septa non constrictae, hyalinae, 10— 
12 = 3—5 mmm. Paraphyses coalitae. — Supra discum 
Valsae boreellae Karst. ad sinum Kolaönsem, d. 2 Julii 1861. 


Sphaerella Hordei Karst. in Hedw. 1890, p. 271. — 
Perithecia sparsa, subcutanea, epiphylla, sphaeroidea vel 
sphaeroideo-depressa, atra vel fusco-atra, osculo hiantia, 0,1 
vel paullo ultra lata. Asci fusoideo-elongati, subinde basi 
plus minus ventricosi obligvigve, 55—62 = 13—16 mmm. 
Sporae 8:nae, di-vel subtristichae, oblongatae vel fusoideo- 
oblongatae, uniseptatae, ad septum constrictae, loculis 2- 
guttulatis, rectae, 18—24 = 6—8 mmm. — In foliis Hordez 
vulgaris languescentibus in paroecia Libelits legit amic. Ernst 
Savander. Hordeo noxia. 


64 P. A. Karsten. 


Hypomyces Berkeleyanus Plowr. et Cook. Grev. XI, p. 
48, t. 155, £ 1. Sacc. Syll. II, p. 471. — Perithecia gregaria, 
in subiculo pallescente vel roseo insidentia, ovoidea, ostiolo 
minuto instructa, 0,2 mm diam. Asci cylindracei, longit. 
100—120 mmm, crassit. 6—S mmm. Sporae monostichae, 
ellipsoideo-oblongatae vel oblongatae, rectae, utringve obtusae, 
uniseptatae vel 4-guttulatae, longit. 9—13 mmm, crassit. 
4—5 mmm. — Status conidicus: Verticillium Berkeleyanum 
Karst. hyphis septatis, tenuibus, ter verticillato-ramosis, ra- 
mulis apice attenuatis, albis, demum, ochraceis, 2—4 mmm, 
crassit; conidiis oblongatis vel ellipticis, utringve obtusis, 
eguttulatis, rectis, continuis, longit. 6—8, raro — 12 mmm, 
crassis. 2-5 mmm. — In Stereo hirsuto ad Mustiala, m. 
Oct. 1890. Status ejus conidicus a Verticillio microspermo 
Sacce. Syll. IV, p. 153 fere tantum conidiis latioribus obtu- 
sioribusgue differt. 


Rhynchostoma rubrocinctum Karst. in Hedw. 1890, p. 
178. — Perithecia subgregaria, innato-erumpentia, conoideo- 
sphaeroidea, basi applanata, atra, glabra, latit. 0,2—0,3 mm, 
rostro cylindraceo, recto vel saepius subflexuoso, sublaevi, 
brunnescente, sub apice rubro solitogve marginato, 1—2 
mm longo. Asci clavati, cito diffluentes, longit. 40—45 
mmm, crassit. 10 mmm. Sporae 8:nae, di-vel tristichae, 
ovales vel fusoideo-oblongatae, 1-seplatae, ad septum leniter 
constrictae, olivaceae, longit. 8—10 mmm, crassit. 3—5 
mmm. Paraphyses flexuosae, 1—1,5 mmm. crassae. — In 
ligno vetusto betulae, colore subrubro tincto, loco humido 
umbroso prope Mustiala, m. Sept. 


Sporormia cannabina Karst. in Hedw. 1889, p. 367. 

Perithecia plus minus aggregata, immersa vel semi- 
immersa, subsphaeroidea, ostiolo conoideo vel papillaeformi, 
laevia, atra, contextu membranaceo, parenchymatico, atro- 
fuligineo, 0,2 mm lata. Asci cylindraceo-clavati, brevissime 
stipitati, longit. 140—160 mmm, crassit. 17—19 mmm, 
Sporae 8:nae, di-vel tristichae, curvulae, olivaceae vel de- 
mum fuligineo-olivaceae, 3-septatae, circiter 42 mmm longae, 
articulis ultimis conoideis, longit. 11—12 mmm, crassit. 7— 


Symbolae ad Mycologiam Fennicam, XXX. 65 


8 mmm, mediis subcuboideis, longit. 10—11 mmm, crassit. 
6—7 mmm. Paraphyses numerosae, 1—2 mmm crassae. 
— Ad funem cannabinum vetustum prope Mustiala (O. 
Karsten). 


Perisporium dilabens Karst. (Sporormia dilabens Karst. 
in Hedw. 1889, p. 367). 

Perithecia sparsa vel gregaria, superficialia, sphaeroidea, 
basi applanata, laevissima, nitentia, atra, poro pertusa, con- 
textu membranaceo, parenchymatico, atrofuligineo, circiter 
0,2 mm lata. Asci oblongati, recti vel curvuli, longit. 45— 
55 mmm, crassit. 15—18 mmm, in pedicellum longiusculum 
(35—40 mmm), filiformem attenuati. Sporae 8:nae, conglo- 
batae, olivaceae, 3—5-septatae, illico in articulos extimos 
sphaeroideo — vel conoideo-ellipsoideos, longit. 9—12 mmm, 
crassit. 6—7 mmm, interioresgve subsphaeroideos, 6—-7 mmm 
diam. dilabentes. Paraphyses vix propriae ullae. — Mixtim 
cum priore crescit. 


Botrytis vulgaris Fr. var. excelsior n. var. — Hyphae 
cinereae in caespites cinereos subrotundos junctae, superne 
ramosae, ramis patentibus, 13 mmm crassae. Conidia con- 
glomerata, ovoidea vel ellipsoidea, hyalina, longit. 18—25 
mmm, crassit. 15 mmm. — Ad tubera putrescentia Brassi- 
cae napi var. napobrassicae in Mustiala. 


Briarea ramealis n. sp. — Caespites sparsi interdum 
gregarii vel confluentes, pulvinati, densi, molles, ut pluri- 
mum orbiculati, lutescente pallidi mox argillaceo-cervini, 
0,5—2 mm lati. Hyphae fertiles septatae, parce ramosae, 
3—5 mmm crassae, ramulis brevibus, patentibus. Catenu- 
lae conidiorum laxae ex apice hypharum immediate oriun- 
dae. Conidia subsphaeroidea, raro ellipsoidea, hyalina, 
eguttulata, 3—5 mmm diam. vel longit. 5--6 mmm, crassit. 


3 mmm. — In ramis salicinis putrescenlibus ad Mustiala, 
m. Oct. 
Glycophila sulphurea n. sp. — Caespituli orbiculares 


vel effusi, tomentosi, ex albo sulphurei, circiter 1 cm lati. 
Hyphae reticulatim connexae, hyalinae (sub lente), pertenues 


5 


66 P. A. Karsten. 


(1—2 mmm crassae), ramis conidia seriata includentibus. 
Conidia primitus sphaeroidea, demum teretia, utringve trun- 
cata, eguttulata, hyalina, 3—5 = 1—2 mmm. 

In cortice putrescente Piceae excelsae ad Mustiala 
m. Nov. 


Sporotrichum terrestre n. sp. — Late effusum, tenue, 
niveum, siccitate e conidiis pulverulentum. Hyphae repentes, 
intricatae, ramosae, articulatae, ad septa subinde constrictae, 
tenues 10—22 mmm crassae. Conidia copiosissima, sphae- 
roidea, laevia, diam. 4-5 mmm. — In cavernulis supra 
terram arenoso-humosam in agro Mustialensi. — Affine Spo- 
rotricho byssino Link., Sp. candido Link., Sp. obducenti 
Link., Sp. polysporo Link. et Sp. thebaico Ehrenb. Forte 
hae species omnes ad unam eandemgve pertinent. 


Ramularia Silenes n. sp. — Amphigena. Maculae ellip- 
soideae, oblongatae vel suborbiculares, ochraceo-pallidae, 
circiter 5 mm latae, saepe confluentes. Hyphae vulgo sim- 
plices et obsolete septatae, hyalinae, usqve ad 60 mmm longae, 
2—4 mmm crassae. Conidia oblongato — vel obovoideo- 
elongata, recta, continua, 12—24 = 5—7 mmm. 

In foliis vivis vel langvescentibus Szlenes ad Mustiala 
(Onni Karsten). A Ramularia lychnicola Cook., cui satis 
affinis, caespitulis amphigenis conidiisgve majoribus diversa. 


Zygodesmus stercorarius Karst. in Hedw. 1890, p. 178. 
— Caespituli effusi, crustaceo-gossypini, violascente cinerei, 
ambitu dilutiores. Hyphae intricatae, ramosae, septatae, 
hine inde noduliferae ibigve refracto-septatae, hyalinae (sub 
ente), 5—7 mmm crassae. Conidia sphaeroidea, aculeata, 
dilute fuligineo-flava, 6—7 mmm diam. — In fimo egvino 


in regione Mustialensi. 


Oedocephalum asperum n. sp. — Caespituli orbiculares 
vel effusi, pulveracei, olivascentes, circiter, 5 mm lati. 
Hyphae fertiles simplices, sursum incrassatae, eseptatae, 
hyalinae, fulvescentes vel violascentes, 6—25 mmm cras- 
sae, capitulo subsphaeroideo, obscuriore, usgve ad 60 
mmm in diam. Conidia sphaeroidea, muriculata, dilute oli- 


Symbolae ad Mycologiam Fennicam, XXX. 67 


vascentia (sub lente), 7—11 mmm diam. Supra corticem 
Piceae excelsae vetustum prope Mustiala, m. Nov. 


Dendryphium fumosum (Cord.) Fr. var. macrosporum 
Karst. in Hedw. 1889, p. 367. — Hyphae fertiles caespitosae, 
apice ramulis brevissimis, articulatis, parcissimis, obtusis 
instructae, atrae, usgve ad 0,2 mm longae, 6—9 mmm 
crassae. Conidia clavulata, utringve rotundata, usgve ad 
15-septata, ad septa non constricta, atra (fuliginea semi- 
pellucidagve sub lente), usgve ad 105 mmm longa, 9—12 
mmm crassa (concatenata non visa). — Ad funem canna- 
binum vetustum prope Mustiala legit Onni Karsten. 


Mystrosporium Stemphylium Cord. var. Brassicae n. var. 
— Caespites tenues, effusi, fusco-atri vel atrati. Hyphae 
fertiles erectae, flexuosae, simplices, rarissime ramosae, ut 
plurimum apice bifidae (ramulis brevissinis duabus), crebre 
septatae, ad septa vix constrictae, subinde subnodulosae, 
hyalinae, dein fuligineae, longit. 75—110 mmm, crassit. 6— 
8 mmm. Conidia clavata, obovoidea vel oblongata, apice ro- 
tundata, vulgo 5—4-, raro 5—6-septata, loculis nonnullis 
etiam longitudinaliter divisa, ad septa non vel leviter con- 
stricta, primitus hyalina, dein flavescentia tandemgve fuligi- 
nea, saepe loculo imo conoideo-elongato persistentergve 
subhyalino, longit. 20—45 mmm, crassit. 15—25 mmm. — 
In caule putrescente Brassicae napi var. napobrassicae in 
agro Mustialensi, m. Oct. 


Seiridiella n. gen. — Acervuli erumpentes, pulvinati, 
atri. Conidia ellipsoideo-oblongata vel oblongata, 3-septata, 
fuliginea, concatenata. 


S. ramealis n. sp. — Acervuli sparsi, pulvinati, exsic- 
cando applanati et rugoso-inaegvales, orbiculares, erumpen- 
tes, atri, circiter 0,5 mm diam. Conidia primitus continua 
et hyalina, dein 3-septata et fuliginea (sub lente), non con- 
stricta, 18—22 = 8—9,5 mmm. — In ramis betulae siccis 
ad Mustiala, m. Nov. 


Sporodesmium Onnii n. sp. — Caespituli effusi, griseo- 
fusci. Conidia longe clavata, dilute olivaceo-fuliginea (sub 


68 P. A. Karsten. 


micr.), usgve ad 11-septata, loculis nonnullis etiam secus 
longitudinem divisis, ad septa constricta, usgue ad 88 mmm 
longa et 16 mmm crassa, basi in pedicellum pallidiorem, 
usgve ad 5-septatum, 10—45 mmm longum et 4—5 mmm 
crassum angustata. — Ad caulem putrescentem Brassicae 
napi var. napobrassicae in agro Mustialensi, m. Oct. 


Torula cinereovirens n. sp. — Acervuli superficiales, 
pulvinati, irregulares, laxi, exigui, in strias angustas, usgve 
ad 3 mm longas confluentes, virescente cinerei. Hyphae 
obsoletae. Conidia ovalia vel ellipsoidea, subinde inaegvalia, 
e hyalino olivacea, demum olivaceo-fuliginea (sub lente), 
eguttulata, longit. 5—7 mmm, crassit. 3—4 mmm, in cate- 
nulas simplices, rectas, circiter septem-articulatas digesta. 
— In ligno secto vetusto betulino prope Mustiala, m. Oct. 


Coniosporium phyllophilum Karst. in Hedw. 1890, p. 178. 
Conidia copiosa, ellipsoidea vel ovalia, fusca impellueidagve 
(sub micr.), longit. 10—12 mmm, crassit. 6—8 mmm, stra- 
tum superficiale, fuliginosum, pulverulentum, tenuissimum 
acervulosgve dispersos, punctiformes, inaegvales, atros, opa- 
cos formantia Hyphae parum notabiles. — Supra paginam 
superiorem foliorum vivorum Tradescantiae bicoloris, Dra- 
caenae rubrae, Araliae Sieboldii, Antigoni leucopodis, Cyr- 
tomii falcati et Polystichi proliferi in Mustiala legit Onni 
Karsten. — Prae caeteris forma conidiorum a Coniosporio 
epiphyllo Sacc. recedit. 


Puccinia Malvacearum Mont. in Althaea rosea in prae- 
dio Fagervik m. Sept. 1890 primus legit D:r Nob. Edw. 
Hisinger. 

Ustilago bromivora Fisch. v. Waldh. in floribus Bromi 
arvensis in horto Mustialensi m. Julio et Augusto 1890 lecta 
ab Onni Karsten. 


A 
— 


Meddel. af Soicetas pro Fauna et Flora Fennica 18: 1891. 


Symbolae ad Mycologiam Fennicam. 
Pars XX X 
Auctore 


P. A. Karsten. 


KAN 


(Societati exhib. 6 Decembris 1890.) 


Marasmius distortus (Fr.) Karst. m. Sept. 1890 in silva 
acerosa Syrjä sat abundanter obvenit. — Sporae sphaeroi- 
deae, diam. 3—5 mmm. Cystidia nulla. 


Mycena metata Fr. cystidiis caret. Sporae obovoideae, 
apiculo basali obligvo. Subhymenium minute parenchymati- 
cum. Hyphae tramae usgve ad 44 mmm crassae. 


Lactarius pauper Karst. (Lactarius cremor *L. pauper 
Karst. Basidsv. p. 121), denuo eodem loco ac antea m. Sept. 
1890 lectus, affinior est Lactario helvo Fr. gvam L. cremori 
Fr. — Pileus siccus, ochraceo-pallescens, margine laevi, 
demum pectinato-sulcalo. Stipes deorsum attenuatus. La- 
mellae ochraceae, in carneum leviter vibrantes. Caro ex- 
succa, mitis, pileo concolor, at dilutior. Sporae ellipsoideo- 
sphaeroideae vel subsphaeroideae, asperae, longit. 9—10 
mmm, crassit. 6—7 mmm vel 6—7 mmm diam. Basidia 
cylindraceo-clavata, longit. 45 mmm, crassit. 9—10 mmm. 
Sterigmata 5—7 mmm longa. 


Flammula (Flammopsis Fayod.) flavida (Schaeff.) a Fl. 
almicola Fr. prae caeteris recedit colore pilei obscuriore, 
stipitis lamellarumgve pallidiore. Cystidiis ambae carent. 


70 P. A. Karsten. 


Inocybe sambucina Fr. cystidiis ventricoso-fusoideis, 
80—90 mmm longis et 18—22 mmm crassis instructa. 


Inocybe abjecta Karst. In. plumosa (Bolt.) *Im. abjecta 
Karst. Hattsv. I, p. 456 iterum eodem loco ac antea ad 
Mustiala m. Septembri hujus anni lecta. — Initio tota pal- 
lida. Stipes undigve flocculosus, apice non pruinosus, 6 
cm altus. 


Simocybe triscopus (Fr.) Karst. Hattsv. I, p. 426, ad- 
huc in Fennia non inventa, ad ligna putrida Almi incanae 
in prato Myllyperä prope Mustiala m. Septembri hujus anni 
detecta. — Sporae ovales, rarius ellipsoideae, laeves, flavi- 
dae (sub lente), longit. 7—9 mmm, crassit. 4-6 mmm. 
Hyphae tramae flavidae. 


Myxacium elatius Fr. Karst. Hattsv. I, p. 334 nonnullis 
locis circa lacum Salois haud procul a Mustiala lectum. — 
Sporae ovales, solito inaegvilaterales, asperulae vel sublae- 
ves, flavae (sub micr.), longit. 16—17 mmm, crassit. 10—11 
mmm. Basidia clavata, longit. 40—60 mmm, crassit. 13— 


16 mmm, sterigmatibus 9 mmm longis. Cystidia nobis 
non visa. 


Inoloma opimum Fr. Karst. Hattsv. I, p. 340 sporas 
habet ovales, saepe inaegvilaterales, laeves, subflavas (sub 
lente), longit. 10—13 mmm, crassit. 6—7 mmm. 


Dermocybe tabularis Fr. Karst. Hattsv. I, p. 352 in be- 
tuleto prope Mustiala, m. Augusto 1890 abundanter obvia. 
— Pileus carnosus, tenuis, orbicularis, fragilis, convexo- 
planus vel planus, obtusus vel umbonato-gibbus, laevis, gla- 
ber, siccus, argillaceo vel alutaceo-pallidus, 6—8 cm latus. 
Stipes e farcto cavus, aegvalis, basin (saepe bulbillosam) 
versus flexuosus, subtiliter fibrilloso-striatus, nudus, albidus, 
5—7 cm altus, 6—9 mm crassus. Lamellae adnatae, con- 
fertae, ferrugineae vel croceo-fulvae, aridae, (—8 mm latae. 
Sporae subsphaeroideae, asperulae, flavae (sub lente), lon- 
git. S—10 mmm, crassit. 8—9 mmm. 


Symbolae ad Mycologiam Fennicam, XXXI. 71 


Dermocybe raphanoides Karst. Basidsv. p. 195 non est 
nisi Dermocybe subcinnamomea Karst. Crescit gvogve in 
ligno putrido tuncqve saepe caespitosa. 


Dermocybe uliginosa Berk. Cook. Illustr. t. 851 loco 
uliginoso silvae mixtae prope Mustiala m. Augusto 1890 
semel observata. — 5—6 cm alta. Pileus usgve ad 1 cm 
latus. Stipes 2—3 mm crassus. Lamellae initio luteae. 
— Hactenus tantum ex Anglia indicata. 


Hydrocybe punctata (Pers.) Karst. *H. fuscata Karst. 
Cortinarius punctatus (Pers.) Fr. *C. fuscatus Karst. Hattsv. 
I, p. 374. Cook. Illustr. t. 855 A. prope Mustiala in silva 
abietina m. Septembri 1890 unica vice nobis visa. 

Pileus carnosulus, e conoideo vel convexo expansus, 
obtuse umbonatus vel obtusus, primitus villo (veli) super- 
ficiali sqvamuloso, canescente leviter cirrhose sericeus, 
dein glaber, umbrino- s. fusco-cinnamomeus, vel subba- 
dius, siccus fulvo-cinnamomeus, carne concolore, circiter 
3 cm latus. Stipes e farcto cavus, omnino aegvalis, te- 
nax, curvatus vel flexuosus, extus intus cinnamomeofus- 
cescens, expallens, totus fibrillosus (vix undulatus nec 
basi albovillosus), 4—5 cm altus, 4 mm crassus. Velum 
olivaceo-fuscescens, expallens (luteo-fuscescens), subcon- 
textum, fugax. Lamellae subdistantes, adnatae, secedentes 
(denticulo haud decurrente), latae (4—5 mm), cinnamomeae, 
acie crenulatae, vix ventricosae. Sporae oblongato-ellipsoi- 
deae vel subellipsoideae, laeves, flavescentes, longit. 9—12 
mmm, crassit. 4-5 mmm. Basidia clavata, 25—35 mmm 
longa, 8—9 mmm crassa. 


Hydrocybe dolabrata Fr. sporis late ellipsoideis, sublae- 
vibus, flavis (sub lente), 10—12 mmm longis, 6—7 mmm 
crassis basidiisgve 45—50 mmm longis, 10—12 mmm crassis 
est praedita. 

Hydrocybe firma Fr. Karst. Hattsv. I, p. 380 in horto 
Mustialensi locis graminosis m. Septembri 1890. Pro Fennia 
nova. — Sporae ovoideae, asperae, apiculo basali obligvo, 
longit. 10—11 mmm, crassit. 7—9 mmm, flavae (sub micr.). 
Basidia cylindraceo-clavata, 40—45 mmm longa, 9—10 
mmm. crassa. 


72 P. A. Karsten. 


Hydrocybe plumbosa Fr. Karst. Hattsv. I, p. 387 
locis udis inter sphagna et polytricha cis Mustiala haud 
nimis rara, m. Sept. — Pileus carnosulus, margine mem- 
branaceo, convexus, obtusus vel subumbonatus, laevis, dein 
explanatus, umbonatus et rugosus, canescente fibrillosus, 
demum glaber, margine diutius floccoso-sgvamosus, plumbeo- 
nigricans, decoloratus brunneo- cinnamomens, siccitate ex- 
pallens. Stipes extus intus violascente fuscescens, expallens, 
primitus e velo fibrillosus, 5—7 cm altus, circiter 4 mm 
crassus. Lamellae adnatae. Sporae late ellipsoideae, laeves 
vel sublaeves, subflavae (sub lente), longit. 7—10 mm, 
crassit. 5-6 mmm. Basidia clavata, 30—35 mmm longa, 
7 mmm. crassa. 


Hydrocybe cohabitans Karst. in horto Mustialensi iterum 
alio loco graminoso m. Sept. 1890 visa. — Lamellae con- 
fertae, vix maculatae. — A H. castaneo specie distingvenda. 


Bjerkandera trabea (Rostk.) Karst. ad truncum Piceae 
excelsae inter lacum Salois et Kyynäräjärvi prope Mustiala, 
m. Sept. 1890 crescens lecta. — Pileus dimidiatus, subtri- 
gveter, reniformis, pallidus, dein hinc inde subfumosus, ob- 
solete zonatus. Pori subrotundi, demum elongati, subfle- 
xuosi, dentati, albi, 3—4 mm alti. Sporae cylindraceae vel 
elongatae, curvulae, longit. 3—4 mmm, crassit. 0,5—1 mmm. 
Pilei 5—7 cm lati, carne usgve ad 1 cm crassa. 


Clavulina rugosa (Bull.) Schroet. Krypt. Flor. Schles. p. 
442 sporis sphaeroideis vel subsphaeroideis, laevibus, 1-gut- 
tulatis, longit. 9—10 mmm, crassit. 8—9 mmm vel diam. 
8—10 mmm basidiis cylindraceo-clavatis, 2-sterigmicis, 7 
mmm crassis sterigmatibusgve curvatis, 1—8 mmm longis 
donata. 


Cortieium cristatum (Pers.) Karst. Hattsv. II, p. 141 
locis humidis in betuleto ad Mustiala m. Augusto 1890 se- 
mel sterile lectum. Pro Fennia novum. 

Sporae Naemateliae encephalae (Willd.) Fr. pyriformi 
sphaeroideae vel subsphaeroideae, longit. 12—16 mmm, 
crassit. 13 mmm vel 14—16 mmm diam. 


Symbolae ad Mycologiam Fennicam, XXXI. 73 


Exidia albida (Huds.) Karst. *Ex. subrepanda n. subsp. 
Pulvinulata, undulata, e pallido fuscescens. — Ad Piceam 
excelsam ad Mustiala. 


Exidia albida (Huds.) Karst. var. populina n. var. — 
Minor, mollior, caesio-albida. — Ad Populum tremulam in 
Fennia saltem meridionali passim. 


Ulocolla Bref. Unters. VII, p. 95. — Receptacula folia- 
cea s. undulato-plicata, gelatinosa, tremula majuscula, brun- 
nescentia. Basidia subsphaeroidea, cruciatim partita, hya- 
lino subfuliginea. Sporae sphaeroideae vel ovoideae, con- 
tinuae, demum 1-septatae, reniformes. 


U. foliacea (Pers.) — Receptacula erumpentia, foliacea, 
basi plicata, subopaca, brunnea, lobis gyroso-undulatis, 1— 
3 cm lata. Basidia sphaeroidea, e hyalino fuliginea, 12— 
15 mmm diam. Sporae e sphaeroideo reniformes, longit. 12 
—13 mmm, crassit. 6—8 mmm. — In truncis emortuis 
Piceae excelsae cis Mustiala autumno-hieme passim. — 


Gloniella ambigua n. sp. — Perithecia gregaria vel 
subsparsa, vulgo macula obsolete nigrescente insidentia, su- 
perficialia seu subsuperficialia, ovalia, recta, vix vel haud 
depressa, laeviuscula, atra, opaca, labiis conniventibus an- 
gustis, subinde divaricatis et discum lanceolatum denudatum 
relingventibus, circiter 0,5 mm longa. Asci cylindraceo- 
clavati, obtusi, longit. 75—85 mmm, crassit. 12—14 mmm 
(forte haud rite evoluti). Sporae distichae, fusoideo-elonga- 
tae, utringve obtusae, curvulae vel rectae, 3-septatae, ad 
septa constrictae, loculis 1—2-guttulatis hyalinae vel sub- 
hyalinae, longit. 27:—34 mmm, crassit. circiter 6 mmm. 
Paraphyses flexuosae. — In ligno vetusto pineo ad Mustiala, 
m. Novembri 1890. — Ambigit inter Gloniellam et Hyste- 
rium. Affinis videtur Gloniellae Scortechinianae Sacc. et 
Gl. hyalinae (Cook. et Peck.). 


Ocellaria carneopallida (Karst.) Sacc. Syll. VIII, p. 658 
(Habrostictis carneo-pallida Karst. Fragm. myc., XIII, p. 4) 
lichen est. 


74 N P. A. Karsten. 


Perisporium vulgare Cord. var. Scirpi n. var. — Peri- 
thecia sparsa, subsphaeroidea, superficialia, nigra, laevia, ni- 
tentia, astoma, 0,3 mm diam. Asci crasse clavati, deorsum 
pedetentim attenuati, longit. 125—140 mmm (stipite circiter 
15 mmm), crassit. 15—19 mmm. Sporae cylindraceae, 
tetramerae, curvulae, longit. 36—43 mmm, crassit. 7—9 
mmm, articulis mediis cuboideis, ultimis subconoideis, longit 
9—12 mmm, crassit. 7—9 mmm. — Ad calamos Scirpi la- 
custris putrescentes, gvi jam ad storeas conficiendas usi 
sunt, prope oppidum Jakobstad, m. Aprili 1863. — Peris- 
porio Typharum Sacc., tantum varietatem P. vulgaris vix 
dubie sistenti, maxime affine. 


Sporotrichum myriosporum n. sp. — Caespituli difformes, 
confluentes, crassi, pulverulento -- compactiusculi, super- 
ficiales, virente caerulei, magnitudine ludentes. Conidia co- 
piosissima, late ellipsoidea eguttulata, coerulescente hyalina 
(sub micr.), longit. 4—6 mmm, crassit. 3—3,5 mmm. Hyphae 
repentes, tenerae, parcae, articulatae, ramosae, 6-9 mmm 
crassae. — Supra Poriam obliguam vetustam in ditione 
Mustialensi, m. Novembri 1890. — Trichodermati lignorum 
facie externa simillimum. 


Sporotrichum aeruginosum Schw. Syn. Am. bor. n. 2539. 
Sacc. Syll. IV, p. 112 supra corticem betulae vetustum prope 
Mustiala m. Novembri 1890 semel legimus. — Conidia 
sphaeroidea, hyalina, diam. 4-5 mmm. Hyphae ramosae, 
articulatae, virente hyalinae (s. lente), circiter 3 mmm 
crassae. 


Hyphoderma roseum Sacc. Syll. IV, p. 89, quantum e 
descriptione eruere possumus, pertinere videtur ad ZLyo- 
mycetem Karst. Hattsv. II, p. 153 et Basidsv. p. 418. 

Mustiala, m. Novembri 1890. 


Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica-18: 1892. 


SPRIDDA BIDRAG 


TILL KÄNNEDOM AF 


FINLANDS HIERACIUM-FORMER. 


I. SYDFINSKA ARCHIERACIA, 


HUFVUDSAKLIGEN FRÄN NYLAND. 
AF 


MAGNUS BRENNER. 


(Meddel. den 13 Maj 1891.) 


HELSINGFORS 1892. 


io 4 aik i. 

"e W ui Ka PF di . TR, HÅ Kv - 3 WoW ru ai, 

p" ER herr k aaah? ä re RER ar ja 
RAT ; Pad 1 hr W TON ve kop dem a yy 
| | da ee ee 


ua ar A TA nn! 


ä 


) 
v i 
EKS 


| Wit VAR mu 10493 4, - VU 4 Jm N 
jär SAMA | Te "A 
e a: KOIRIEN 2 
w I u mitas! ' i er 10.44 s yst om 2 


ee TE Ant. Ce 
EN 9 u ) JUST a M N YY € k 


TU Wr de 


E sam j:MUTDARAHH 2044. | 


e LL ran M 
( U ] + vi Taal 


ADAREIROMA FR aan, yi. 


IYAJYN Kb RÖKARE UR Vår 
ä A KN VÄ nd wu 
UN ad KUUBAN. Lu f 
+ ’ JAN A 
N Nasen mtr SM 
S KE , ji Aihe 
Jaa TNE Sr A MITÄÄN 
1 AN f fr 14 
IS i 16.00 Diet 
ETA | le ET herr. na | 
j KP. wi N | 
b + - ka" < Eee 
Pr - = 
= 
Want ää 
AOTOUIKAÄAND 
R | s 
b 
ER 
v 
N ja 4 N D % N NA = 
FL N - i N 3 


san de fruktlösa försöken att till ett fatal arter samman- 
föra de i naturen sä talrikt förekommande formerna af släk- 
tet Hieracium fått gifva vika för ett naturligare betraktelse- 
sätt, och dessa enligt naturens egen anvisning begynt sär- 
skiljas och hvar för sig beskrifvas, har en ljusning inträdt i 
det kaos, hvaruti desamma hittills varit hopblandade. Hvar 
och en, som enligt föregäende sätt att se saken försökt be- 
stämma af honom öfverkomna former, har funnit huru omöj- 
ligt det varit att komma till nägot resultat, sä länge det 
gällde att utan vidare hänföra dem till nägon af de arter, 
som redan förut blifvit uppställda, arter, af hvilka flere ut- 
gjorde ett konglomerat af en mängd ofta nog tämligen olik- 
artade former. En naturlig följd häraf har blifvit att intresset 
för dessa i sig själf sä intressanta och lärorika växter till 
den grad afmattats att numera endast ett fätal personer 
egna dem nägon uppmärksamhet. Och dock skulle här om 
nägonstädes talrika forskande krafter erfordras, för att dei 
olika trakter förekommande formerna måtte blifva utredda 
och släktet sålunda i sin helhet blifva kändt. Den erfaren- 
het man i detta hänseende redan förvärfvat, har nämligen 
gifvit vid handen en mycket stor olikhet i Hieracium-floran 
uti olika trakter af till och med samma eller angränsande 
länder, hvilka för öfrigt i floristiskt hänseende likna hvar- 
andra. Denna omständighet, i förening med de till under- 
sökning föreliggande områdenas vidsträckthet, jämte nödvän- 
digheten af ett noggrant och uppmärksamt aktgifvande på 
alla de olika formerna, nödvändiggör ett samarbete af flere 
forskare på så många smärre områden som möjligt. Härvid 
ligger i första hand vikt vid att formerna tydligt och klart 
särskiljas och beskrifvas samt med afseende å förekomstsätt 
och möjliga variationer studeras. Såsom ett resultat af ett 


78 Magnus Brenner. 


fortsatt aktgifvande pä dessa sålunda särskilda former fram- 
gär sedan den närmare utredningen af deras större eller 
mindre själfständighet och förhällande till hvarandra. För- 
utan en dylik i detalj gående granskning af de former na- 
turen erbjuder, blifva alla spekulationer och antagänden 
angående hela släktet och dess arter fullkomligt fruktlösa. 

För att i någon liten mån bidraga till kännedomen om 
de Hieracium-former, som inom Finland förekomma, har 
förf. af detta meddelande föresatt sig att bekantgöra dem 
han under observationer och insamlingar i olika delar af 
landet lyckats urskilja. Under de sednaste åren egnande sin 
uppmärksamhet åt Hieracium-floran i den sydligaste delen 
af landet, inom ett ganska inskränkt område af Nyland, har 
han tillika, der anknytningspunkter yppat sig, behandlat äfven 
utom detta område anträffade former, hufvudsakligast bland 
egna samlingar från andra delar af Nyland samt från Norra 
och Kajana-Österbotten. 

Utan anspråk på fullständighet lemnas i det följande 
en redogörelse för de i några trakter af Kyrkslätt socken i 
vestra Nyland samt på Hogland anträffade Archieracia, med 
berörande af närstående former från andra delar af landet, 
hvilka dels af mig själf insamlats, dels af andra personer till 
Universitetets i Helsingfors samlingar inlemnats. I dessa sam- 
lingar återfinnas också alla de former, som här uppräknas. 

Af de omnämnda lokalerna befinna sig Koskis och 
Weikkola i den nordligaste delen af Kyrkslätt i det s. k. 
Haapjärvi kapell, på ungefär 30 kilometers afstånd från haf- 
vet, Gilobacka vid stora landsvägen ungefär 3 km öster om 
kyrkan, Obnäs, Strömsby, Smeds, Smeds-Edes, Kolsarby och 
Tväras åter i den sydvestligaste, i hafvet delvis utskjutande 
delen, Wårnäs vid den in i socknen mellan Porkkala- och 
Obnäs-uddar inträngande Tavastfjärden samt Masaby, Hom- 
mas, Sundsberg, Thorsvik och Medvast i sydöstra delen vid 
den s. k. Esboviken. 

Såsom af det följande framgår, har i de i fråga va- 
rande trakterna ett jämförelsevis ganska stort antal hittills 
okända former upptäckts. Att döma häraf torde med skäl 
kunna antagas, att ytterligare undersökningar såväl här som 


Spridda bidrag till kännedom af Finlands Hieracium-former. 79 


i angränsande omräden skola leda till förökandet af detta 
antal, äfvensom till uppdagandet af former, som redan förut 
a andra orter observerats. Likaså måste det antagas som 
gifvet att representanter för de här funna formerna skola 
upptäckas i andra, i hieraciologiskt hänseende ännu ounder- 
sökta delar af landet, såsnart intresset för dessa växter hun- 
nit blifva allmännare och de särskilda orterna mera i detalj 
utforskade. Såsom ett bevis för en dylik allmännare sprid- 
ning må anföras, att flere af de nu här för första gången 
urskilda formerna anträffats så långt härifrån som i de 
nordligare delarne af Österbotten, hvilket äfven för hvarje 
form särskildt anmärkts. 

Men å andra sidan måste det framhållas, att en annan 
del af de här funna Hieracierna påträffats endast inom nå- 
gon del af det undersökta området, med uteslutande af de 
öfriga, och sålunda synas vara tämligen begränsade till sin 
utbredning. Bland dylika utmärka sig särskildt en del, som 
synas vara beroende af hafvets närhet och derföre saknas 
i de inre delarna af området, eller tvärtom. 

I det förra hänseendet utmärka sig särskildt de anträf- 
fade representanterna för Oreadea och Rigida, d. v. s. de 
med H. saxifragum och H. norvegicum närmast besläktade, 
under det öfriga Rigida, med undantag af H. tridentatum 
från Hogland, i de af mig undersökta delarna af i fråga 
varande omräde helt och hället saknas. Af öfriga grupper, 
äro Foliosa representerade af den i många varieteter öfver- 
allt uppträdande H. wmbellatum, Vulgata åter af talrika 
representanter för såväl silvaticum Almgv. som murorum 
Almgv., en del med allmän utbredning öfver hela omrädet, 
andra äter i detta hänseende mer eller mindre trängt be- 
gränsade. 

Såsom kändt har af de tre gamla formgrupperna &. 
murorum L., H. cesium Fr. och H. vulgatum Fr., hvilka 
pä några undantag när omfattade alla förut kända H. vul- 
gata, H. caesium Fr. coll. numera indragits, och de hithö- 
rande formerna i stället hänförts till endast tvä, nämligen 
H. silvaticum (L.) Almgv. coll., motsvarande den gamla arten 
H. murorum, och H. murorum (L.) Almqv. coll., innefattande 


80 Magnus Brenner. 


de gamla H. cesium och H. vulgatum. Riktigheten af 
dessa tre arters upplösning är ögonskenlig, ty säsom redan 
förut framhällits, voro dessa ingenting annat än konglomerat 
af en mängd olikartade former och säsom sädana allt annat 
än naturliga eller väl begränsade. Men enligt förhällandet 
i naturen hade den företagna reduceringen bort sträckas än 
längre, och den pä bladbasens, tändernas och stjelkbladens 
beskaffenhet grundade indelningen i H. silvaticum och H. 
murorum annulleras. Ty hvad som anförts om de tre gamla 
arterna, gäller äfven dessa två. De innehålla åtskilliga med 
de öfriga inom samma hufvudart ganska litet besläktade 
former, hvilka, såsom äfven anmärkts, hafva sina närmare 
anförvandter inom den andra hufvudarten och äfven på grund 
af de anförda karaktärerna ofta äro omöjliga att från hvar- 
andra särskiljas. Det hade därföre tvifvelsutan varit riktigast 
att låta de urskilda formerna gälla för hvad de af naturen 
synas vara danade till, nämligen mer eller mindre själfstän- 
diga enheter, mer eller mindre nära besläktade med hvar- 
andra, men utan dylika artificiella föreningsband, som de 
ofvan anförda. Intill dess en annan naturligare gruppering 
kunnat åstadkommas, hade dessa former tillsvidare kunnat 
uppställas i en på de anförda karaktärerna grundad ord- 
ningsföljd, men utan att tvinga former, som äro hvarken 
silvaticum eller murorum ens i kollektiv mening eller lika 
mycket hvardera, in i någon af dessa grupper. 

I öfverensstämmelse härmed hafva i det följande de 
så kallade H. vulgata uppräknats i fortgående ordningsföljd, 
begynnande med murorum-gruppen, och bland dessa med 
de caulescenta- eller vulgatum-artade, samt småningom ge- 
nom förmedlande mellanlänkar öfvergående till de så kallade 
silvatica, hvilka afslutas med de mer eller mindre helbräd- 
dade och rundbladiga formerna. Härvid har så mycket som 
möjligt den uti holkarnes och holkfjällens form och bekläd- 
nad förefintliga öfverensstämmelsen de skilda formerna emel- 
lan beaktats, på det ej i detta hänseende med hvarandra 
besläktade former måtte allt för mycket från hvarandra 
aflägsnas. 


Spridda bidrag till kännedom af Finlands Hieracium-former. 81 


Sålunda bilda formerna N:o 10—16 en genom sina 
holkfjäll karaktäriserad vulgatum-grupp i inskränktare be- 
märkelse, sönderfallande i tre undergrupper: « med vid holk- 
pip och tvärt utstående holkbräm, innefattande N:o 10—12, 
8 med äggrund holkpip och föga vidare bräm, N:o 15—15, 
samt y med smala holkar af smala syllika fjäll, N:o 16. De 
följande formerna, med rundad eller tvär holkbas, föga vid- 
gadt holkbräm och mer jämnbreda, trubbiga fjäll, bilda en 
annan grupp, hvaraf N:o 17—20 utmärka sig genom fint 
eller föga glandulösa, bredt ljuskantade fjäll, N:o 21 och 22 
äter genom längs de ljusa kanterna stjärnludna och i spet- 
sen finulliga holkfjäll och större glandler. Härtill ansluta 
sig & ena sidan N:o 638—65, hvilka jämte 21 och 22 bilda 
en genom sin egendomliga holkbeklädnad väl karakteriserad 
grupp, & andra sidan N:o 23—27, utmärkta genom läga, 
mer eller mindre glandelhäriga holkar, vanligen med nägot 
stjärnludd längs de nästan jämnbreda eller svagt afsmal- 
nande fjällens kanter, men för öfrigt tämligen olika. Föl- 
jande grupp, omfattande N:o 28—31, utmärkes genom smala, 
rikligt glandulösa holkar af breda trubbiga fjäll, N:o 32—34 
genom smala eller tämligen vida, mer eller mindre starkt 
glandulösa holkar med inblandade här och smala fjäll, N:o 
35—57 genom smala, häriga och föga glandulösa holkar af 
vanligen smala fjäll N:o 38—42 genom smä, vida, delvis 
stjärnludna och korthäriga eller glandulösa holkar med run- 
dad eller tvär bas, N:o 43—50 genom vida korgar med täm- 
ligen stora och vida, länghäriga och mer eller mindre stjärn- 
ludna holkar, hvaraf N:o 43—46 med spetsiga fjäll och 
murorum-blad, N:o 47—50 med trubbigare fjäll och med 
afseende å bladen stående pä gränsen emot silvaticum. 
Likaledes befinner sig följande grupp, N:o 51—53, med 
smala, stjärnludna holkar, äfvensom N:o 54, med smala, 
föga stjärn- och ullhäriga holkar, pä gränsen emellan muro- 
rum och silvaticum. De egentliga silvatica börja med en 
af N:o 55—57 bestående grupp, hvaribland 55 står nära 42, 
utmärkt genom tämligen vida, mer eller mindre starkt stjärn- 
ludna och mjukhäriga holkar, derpä följa N:o 58—61, med 
smala, mindre starkt: stjärnludna, men mer håriga holkar 

6 


82 Magnus Brenner. 


och smala, spetsiga fjäll, N:o 62, med smä tätt glandelhäriga 
holkar, vidare de med N:o 21 och 22 besläktade N:o 63—65, 
N:o 66—68 med läga, tätt glandelhäriga holkar af breda 
trubbiga fjäll, N:o 69—72 med smala, rikligt glandulösa hol- 
kar och smala fjäll, samt slutligen N:o 73, med smala, nä- 
stan nakna, föga glandelhäriga och korthäriga holkar af 
smala fjäll. 

Huru föga naturlig en sådan uppställning är framgår 
tydligast deraf att N:o 21, 22 samt 63—65, hvilka utan 
tvifvel bilda en särskild grupp för sig, härigenom komma 
att skiljas ät i två vidt från hvarandra skilda grupper. 
Dessa med hvarandra så nära besläktade, men tillika väl 
skilda arter, hvartill komma några andra inom detta område 
ej observerade, visa oss huru den nuvarande Vulgatum- 
gruppen sannolikt utgöres af flere naturliga artkomplexer, 
ehuru måhända alla ej lika väl representerade genom sär- 
skilda vulgatum-, cesium- och silvaticum- eller murorum- 
former som denna. En annan ganska naturlig grupp bestär 
af de genom smala, starkt glandulösa och bredfjälliga holkar 
utmärkta N:o 28—31, utgörande, jämte flere andra, pelluci- 
dum-gruppens vulgatum- och cesium-former. Den genom 
smala, glandulösa, smalfjälliga holkar karakteriserade N:o 
34 motsvaras af 69—72 bland silvatica; 17, 18 och 35—37 
af 58S—60 och 73; 45—50 af 56 och 57; 42 af 55; 10 och 
11 af 53; samt 51 och‘ 52. af'61: 

Dylika öfverensstämmelser hafva äfven redan förut pä- 
visats emellan andra representanter för de ifrägavarande tre 
arterna, säsom t. ex. emellan H. vulgatum Almgv. och H. 
sagittatum eller subsp. 12 Almgv., emellan H. leticolor 
Almgv. och H. prolizum Norrl. eller subsp. 2, var. 3 Almqv., 
H. anfractum Almgv. och H. pellucidum Almgv., H. lucens 
Norrl. och H. sordidescens Norrl., och komma otvifvelaktigt 
att genom fortsatta forskningar i vidsträcktare omräden 
ytterligare förökas, ehuruväl sannolikt en eller annan form 
genom de besläktade formernas redan timade undergång 
allt framgent skall visa sig mer ensamstäende och frän de 
öfriga isolerad. 


Spridda bidrag till kännedom af Finlands Hieracium-former. 83 


Hieracium L. 


1. H. umbellatum L. De talrika i hvarandra öfvergä- 
ende formerna af denna art kunna hvad i fräga varande 
område beträffar pä följande sätt särskiljas. 

A. Blad, ätminstone de öfre, smalspetsade. 

H. umbellatum commune Fr. Stjelk styf, upprät eller 
uppstigande, ogrenad, glatt, upptill eller öfverallt stjärnluden, 
stundom sträf; blad talrika, nedtill glesare, bortvissnade, 
upptill tätt sittande, fasta och styfva eller de nedre tunna, 
likformiga, med smal bas och bredast invid basen eller nä- 
stan jämnbreda, alla eller de öfre smalspetsade, glest och 
hvasst sågtandade—helbräddade, med inrullade sträfva kan- 
ter, småhåriga eller fint stjärnhåriga eller glatta, ofta små- 
taggiga, de öfre småningom mindre, ända upp till korg- 
samlingen; denna flock- eller qvastlik, med stjärnludna, 
smästräfva, upptill vidgade skaft; holkar små, med afsmal- 
nande bas, mörkare eller ljusare gröna, nakna eller med 
spridda små hvita hår eller stjärnhår, fjäll tämligen smala, 
nästan jämnbreda eller jämnt afsmalnande, trubbiga, de yttre 
kortare med utböjda spetsar, stundom ett eller annat af de 
inre mycket smalt och mer eller mindre spetsigt. — Före- 
kommer mycket allmänt på öppnare, torrare platser. 

f. minuta. Mycket liten och förkrympt. — På klippor 
vid hafsstranden. 

f. decumbens Sal. in sched. Lägväxt, uppstigande, 
smalbladig, med i följd af växtsättet ensidigt uppåt böjda 
blad. — Pä hafsstränder. 

var. /evius. Stjelk glatt eller svagt finhärig, jämte 
blad och bladkanter samt korgskaft släta; blad och holkar 
ljusgröna; holkfjäll korta, de inre bredare, med litet böjda 
kanter; för öfrigt lik en smalbladig commune. — På berg i 
Ulrikasborgs brunnspark vid Helsingfors; äfven funnen i 
Myllyranta vid Uleå träsk. 


84 Magnus Brenner. 


var. umbrosum. Stjelk vek, slät, upptill smästräf, glatt, 
stundom sparsamt smäluden, fäbladig; blad något utstående, 
mycket tunna, jämnbreda, smalspetsiga, trubbiga, helbräddade 
eller otydligt tandade, glatta eller nästan glatta, de nedre 
tunglika, undertill håriga, hårbräddade, de öfre mycket små, 
nästan spetsiga, mer eller mindre småtaggiga, med sträfva 
eller nästan släta kanter; blomkorgar i flock, med småludna, 
sträfva eller smästräfva skaft; holkar små, mörkgröna, myc- 
ket glest smähäriga, fjäll korta och smala—tämligen breda, 
trubbiga. — Kyrkslätt, Strömsby, i björkskog, Weikkola, i 
tallskog ; för öfrigt flerstädes i landet ända till Gamla Karleby. 

var. sublinifolium. Stjelk späd och slak; de flesta bla- 
den långa, slaka, utstående, smalt jämnbreda, långspetsade, 
i spetsen vridna eller krökta, helbräddade eller fåtandade, 
mycket fint småtaggiga och sträfbräddade, med inrullade 
kanter, de nedersta små, smalskaftade, tunglika, vanligen 
fåtandade, glatta; blomkorgar få, vida, med små eller medel- 
stora, mörkgröna, glatta eller nästan glatta holkar och smala, 
smalspetsade fjäll. — Kyrkslätt, Koskis, i furuskog; äfven 
funnen i Lojo. 

var. scalpelliforme. Stjelk vek, slät, upptill smästräf, 
glatt eller delvis hårig, tämligen fåbladig; blad utböjda, tunna, 
smalt lancettlika—nästan jämnbreda, kortspetsade, helbräd- 
dade eller glest småtandade, glest stjärnhåriga—nästan glatta, 
fint småtaggiga och sträfbräddade, med inrullade kanter, 
de öfversta mycket små, de nedre tunglika, skaftade, håriga; 
blomkorgar i flock, med spensliga, småludna och småsträfva 
skaft; holkar smala, ljusgröna, nästan glatta, med mycket 
smala fjäll. — Kyrkslätt, Sundsberg, backar. 

var. scaberrimum. Stjelk fast, nedtill ofta hårig, upp- 
till liksom korgskaften mer eller mindre stjärnluden, mycket 
sträf af små taggar, vanligen mer eller mindre grenig; blad 
styfva, lancettlika—äggrundt lansettlika eller jämnbreda, 
kortspetsade, de nedre tunglika, hvasst fåtandade eller hel- 
bräddade, mycket sträfva, med inrullade kanter och sträf- 
bräddade, de öfre borsttaggiga och borstbräddade; blomkor- 
gar i flock- eller gvastlikt, stundom nedtill klaselikt knippe; 
holkar små eller medelstora, gröna, glatta eller glest stjärn- 


Spridda bidrag till kännedom af Finlands Hieracium-former. 85 


håriga, fjäll smala, utdragna, trubbiga eller nästan spetsiga, 
de yttre i spetsen utböjda. — Kyrkslätt, Koskis och Ströms- 
by, på öppna platser i tallskog; för öfrigt förekommande i 
hela landet ända till Norra Österbotten. 
B. Blad bredspetsade. 

var. subscabrum. Stjelk vanligen föga sträf, stundom 
gleshårig ända upp pä korgskaften ; blad bredspetsade, trub- 
biga, nästan helbräddade, smästräfva eller nästan släta; för 
öfrigt som scaberrimum. — Kyrkslätt, Strömsby och Wärnäs, 
pä ängar; för öfrigt utbredd ända till Norra Österbotten. 

var. pectinatum Fr. Symb. p. 178. Stjelk grof och styf, 
glatt, uppåt stjärnluden och smästräf, grenig och blomstrande 
ända till midten och lägre ned; blad styfva, lansettlika, ut- 
stäende, glest grofsägade—nästan parflikade, de öfre min- 
dre, glatta —nästan glatta, smätaggiga, med inrullade kan- 
ter, de nedre tunglika, tunna, håriga; korgar i gvast- eller 
klaselika samlingar, med smäludna, släta eller smästräfva 
skaft, bildande en rikblomstrig spira; holkar små, ljusgröna, 
glatta eller nästan glatta, med smala, trubbiga fjäll. — 
Kyrkslätt, Wårnäs, åker, Sundsberg, källartak i skogsbacke, 
1 meter hög. 

var. umbellulatum. Stjelk temligen grof och styf, små- 
luden och hårig eller nästan glatt, upptill stundom stjärn- 
luden, sträf nästan slät, tätbladig; blad tämligen fasta, de 
nedre högt upp på stjelken stora och tunglika, utstående, 
de öfriga lansettlika—smalt äggrundt lancettlika, kort- eller 
smalspetsade, de öfre mycket mindre, helbräddade eller få- 
och småtandade, stjärnhåriga eller nästan glatta, mer eller 
mindre småtaggiga, starkt taggbräddade, med inrullade kan- 
ter, de nedre håriga; korgar kortskaftade, i små hopträngda 
flockar, med tämligen små, mörkgröna, glatta eller nästan 
glatta holkar och tämligen smala, trubbiga fjäll. — Kyrk- 
slätt, Sundsberg, björkskog; äfven funnen i Norra Österbotten. 

var. microphyllum. Stjelk styt, småluden, nedtill fin- 
hårig, upptill sträf—nästan slät; blad fasta och styfva, upp- 
räta, smala, nästan jämnbreda, de nedre större, stundom 
bortvissnade, nästan tunglika, helbräddade eller jämte de 
mellersta fåtandade, isynnerhet undertill håriga, de öfre små 


86 Magnus Brenner. 


helbräddade, alla trubbiga, stjärnhäriga, smätaggiga och sträf- 
bräddade, med inrullade kanter; blomkorgar i flock eller 
fåblomstrig enkel gvast, med korta, sträfva eller släta, stjärn- 
ludna skaft och smä glatta eller nästan glatta, mörkgröna 
holkar, med tämligen smala, trubbiga fjäll, de yttre i spet- 
sen utböjda. — Kyrkslätt, Strömsby och Sundsberg, ängs- 
backar; äfven funnen i Norra Österbotten. 

var. /avandulafolium. Stjelk späd, men tämligen styf, 
glatt eller smähärig, stundom med längre här, slät eller sträf, 
glesbladig, stundom med enblomstriga grenar ända ned; 
blad mörka och fasta, de nedre tunglika, de öfriga nästan 
jämnbreda, bredspetsade, trubbiga eller kortspetsade, vanli- 
gen helbräddade, med sträfva inrullade kanter, glatta eller 
de nedre undertill gleshåriga, mer eller mindre småtaggiga; 
blomkorgar ensamma eller få, stora, i klase- eller nästan 
gvastlik samling, med uppräta skatt; holkar tämligen stora, 
nästan svarta, glatta eller föga småhåriga, med föga eller 
ej utstående, breda, nästan äggrunda, trubbiga fjäll. — 
Kyrkslätt, Strömsby, ängsbacke; äfven funnen i Norra Öster- 
botten. — Förekommer i talrika exemplar med missbildade 
enblommiga, fria eller ur de flerblommiga holkarna utbry- 
tande smäholkar med dubbla—tredubbla blommor. — Kyrk- 
slätt, Strömsby; äfvensom i St. Johannes i Södra Karelen. 

var. graminiforme. Blad mycket smala, de öfre jämn- 
bredt lansettlika—jämnbreda; för öfrigt som följande var. 
lingulefolium. — Kyrkslätt, Strömsby, äng, tillsammans 
med var. lingulefolium ; Helsingfors, Lappviksudden; allmän 
i Norra Österbotten. 

var. lingulefolium. Stjelk späd och vek, smäluden, 
ofta tämligen starkt finhårig, upptill mer eller mindre sträf, 
glesbladig ända upp till korgsamlingen ; blad utstående, tunna, 
alla, med undantag af de tunglika nedersta, smalt äggrundt 
lansettlika eller lansettlika —jämnbreda, bredspetsade, trub- 
biga eller kortspetsade, ofta håriga eller hårbräddade, mer 
eller mindre stjärnhåriga och, i synnerhet de öfre, småtaggiga, 
helbräddade, stundom fåtandade, glesare eller tätare borst- 
bräddade; korgar ensamma eller få på vanligen korta upp- 
räta skaft; holkar medelstora eller små, mörkare eller ljusare 


Spridda bidrag till kännedom af Finlands Hieracium-former. 87 


gröna, glatta, af tämligen smala och smalspetsiga, trubbiga, 
tätt tegellagda fjäll, de yttre i spetsen utböjda. — Kyrkslätt, 
Strömsby, Obnäs, Sundsberg och Koskis, ängsbackar och 
lundar; Hogland, Pohjaskorkia; mycket allmän i Norra Öster- 
botten. — Motsvarar sannolikt tillsammans med var. grami- 
niforme och de i Norra Österbotten allmänt förekommande 
varr. crocatifolium och subcrocatifolium E. Fries’ ,lusus 
nemoralis, pubescens, laxus, foliis tenuibus‘‘ Mantissa altera, 
p- 50. 

var. subumbrosum. Skild från föregående varietet ge- 
nom sträfva, ej borsttaggiga, inrullade bladkanter, från var. 
umbrosum genom bredspetsade blad, hvaraf de mellersta 
bredare vid basen, från båda genom större fasthet; korg- 
samlingen klaselik. — Kyrkslätt, Smedsby, barrskog vid 
Humaljärvi. 

var. depressius. Stjelk förkrympt, med en eller flere 
utvecklade grenar; blad små, omvändt äggrunda eller aflånga 
eller lansettlika eller äggrundt lansettlika, tämligen fasta, 
glest småtaggiga, helbräddade eller med en eller annan liten 
tand, sträfbräddade med inrullade kanter, de nedre här- 
bräddade; korgar ensamma; holkar små, med korta, stundom 
nästan äggrunda, trubbiga fjäll. — Kyrkslätt, Weikkola, torr 
tallbacke. — Osäkert är om denna form är densamma som 
var. minus Fr. Symbole p. 179. 

2. H. tridentatum Fr. Epicr. N:o 129. — Hogland, Pohjas- 
korkia; äfvensom med litet större holkar, närmare beskrifven 
af Th. Salan i Sällsk. pro F. et Fl. Fenn. Notis. IV, p. 32; 
pä torra sandbackar nära kyrkan. En nära stäende form 
med spridda smä glandelhär pä de nästan glatta holkarna 
har inlemnats frän Ingä, Fagervik, jämte exemplar frän Ingä 
prestgärd och Åminne i Pojo omnämnd af E. Hisinger i 
ofvan nämnda Notiser III, p. 9. 

3. H. linifolium Sal. — Kyrkslätt, Strömsby och Ob- 
näs, pä berg och torra fältbackar, mycket allmän; Helsing- 
fors, Rödbergen och Lappvikstrakten, allmän. 

f. graminicola. Blad talrika pä öfre delen af stjelken, 
länga, tunna, lansettlika, fätandade, ej utstäende. — Kyrk- 
slätt, Obnäs vid Hästholmssund, bland högt gräs. — Af ett 


88 Magnus Brenner. 


mycket afvikande utseende, i det den nedre, nästan bladlösa 
delen af stjelken starkt förlängts, för att höja den tätbla- 
diga delen i ljuset, hvarjämte de tunna bladen tvungits att 
sträfva uppät. 

f. pumila Sel. — Kyrkslätt, Strömsby Kasaberg. 

var. Strömsbyense. Blad korta, lansettlika; holkfjäll 
fåtaliga, breda och trubbiga, utan smalare spetsiga inre fjäll; 
för öfrigt som f. pumila, i hvilken den småningom öfvergår. 
— Kyrkslätt, Strömsby Kasaberg, bland f. pumila; Helsing- 
fors, Rödbergen och Gräsviksbergen. 

var. confertifolium. Blad styfva, kortare och bredare 
än hos hufvudformen, de nedre större, tunglika, nästan hel- 
bräddade, de öfre mindre, jämnbredt lansettlika, glestandade, 
tättsittande närmare basen eller ungefär vid stjelkens midt. 
— Kyrkslätt, Obnäs, bergen vid Draget. 

4. H. Hoglandieum. Stjelk sträf, mer eller mindre 
hårig, nedtill rödbrun; blad 6—talrika, blågröna, undertill 
blekgröna eller stundom violetta, fasta eller, i fuktiga berg- 
skrefvor, tunna och slappa, rotbladen, vanligen bortvissnade, 
och de nedre stjelkbladen tunglika. skaftade, helbräddade 
med glesa, knappt märkbara tänder, stjelkbladen lansettlika 
—äggrundt lansettlika, oskaftade, tämligen groft och glest 
hvassågade, alla styft härbräddade och gleshäriga—nästan 
glatta, undertill stjärnhäriga, de öfre smäningom mindre; 
korgar stora i 3—5-blomstrig gvast, stundom ensamma, med 
tunt stjärnhäriga, fäfjälliga skaft; holkar gröna, äggrunda 
med rundad bas, glest stjärn- och smähäriga—nästan glatta, 
med mycket korta glandelhär, af fätaliga korta och breda, 
trubbiga, ljuskantade fjäll; blommor ljusgula, radierande, 
stift gult; skalfrukter svartbruna, med gul härpensel. — 
Hogland, i bergskrefvor och afsatser. — Närmast lik H. 
norvegicum var. rufescens, från hvilken den skiljer sig huf- 
vudsakligast genom spädare växt och mindre och smalare 
holkar med korta och breda, icke smalspetsade fjäll. Förut 
uppgifven från Hogland under namn af H. norvegicum Fr. 

f. humosa. Slak och mycket tunnbladig. — Hogland, 
fuktiga bergskrefvor. 


Spridda bidrag till kännedom af Finlands Hieracium-former. 59 


5. H. norvegicum Fr. — Förekommer allmänt längs 
södra kusten frän Pargas till Helsinge pä berg alldeles invid 
hafvet. I synnerhet allmän vid Helsingfors. 

var. rufescens Fr. — Mycket allmän pä bergen vid 
Helsingfors; äfven pä Obnäs bergen i Kyrkslätt. 

f. Zatifolia. Blad mycket breda, ovala eller äggrunda, 
rotbladen talrika i rosett. — Helsingfors, Thölö park, på berg. 

f. Jaxa. Slak, med nedre bladen mycket tunna. — 
Kyrkslätt, Obnäs, i en rishög. 

var. Ulriceburgense. Grof och styfbladig med mycket 
tätt borsthäriga korgskaft; holkar med tvär bas och till- 
tryckta fjäll. — Helsingfors, pä Ulrikasborgs- och Rödbergen 
tillsammans med var. rufescens och brevisguameum, i hvilka 
den smäningom öfvergär, äfvensom pä Berghäll norr om 
staden. 

var. brevisguameum. Holkfjäll tilltryckta, korta, breda 
och trubbiga, utan eller nästan utan smalt utdragna inre 
fjäll; för öfrigt som var. Ulricaburgense. — Helsingfors, 
Ulrikasborgs- och Rödbergen, tillsammans med föregäende, 
samt pä bergen i Thölö park. 

6. H. saxifragum Fr. 

var. basifolium Lindeb. — Helsingfors, Rödbergen och 
bergen i Thölö park: Kyrkslätt, Strömsby, berg vid Ojango- 
vik; äfven funnen pä Fagervik i Ingä. 

var. suboreinum. Holkar tätt länghäriga. — Helsing- 
fors, Rödbergen. —- Skild från *oreinum Dahlst. genom myc- 
ket längre och tätare härighet pä holkarna samt inga eller 
spridda länga här pä stjelken. Bildar tydliga öfvergängar 
till H. saxifragum var. basifolium. 

7. *H. oreinum Dahlst. Hier. exs. III, 25. Stjelk tätt 
hvithärig; holkar och skaft med mycket små glandelhär och 
längre eller kortare, hvita svartfotade här. — Helsingfors, 
Rödbergen och berget ofvanom Ulrikasborgs skeppsvarf; 
äfven funnen pä Karkali i Karis Lojo. 

8. *H. Lindebergii Nym. — Hogland, Pohjaskorkia, berg. 

9. H. saxigenum. Lägväxt och styf, stjelkbas och nedre 
blad starkt styfhäriga; blad styfva, mörkt blågröna, undertill 
ljusare, de flesta samlade vid basen, omvändt äggrunda eller 


90 Magnus Brenner. 


ovala—lansettlika, kortskaftade, de öfre lansettlika eller ägg- 
rundt lansettlika, smäningom mindre, glest smaltandade— 
helbräddade, styft häriga och sträfbräddade, med eller utan 
stjärnhär; blomkorgar 1—4 i gvast, stundom pä grenar från 
öfre bladvecken, med mer eller mindre förlängda, stjärnludna, 
stundom länghäriga eller kort glandelhäriga eller glandel- 
prickiga, upptill fjälliga skaft; holkar mörkgröna, tämligen 
smala, mer eller mindre stjärnhåriga, kort och tämligen tätt 
glandelhåriga, med eller utan korta hvita, svartfotade hår, 
fjäll fåtaliga, korta och breda, merändels trubbiga och hår- 
spetsade; kantblommor långa och breda, radierande, stift 
gula; skalfrukter brunröda med gulaktig pensel. — Till utse- 
endet lik en H. saxifragum, hvarifrån den skiljer sig genom 
mindre holkar med korta trubbiga fjäll, påminnande om dem 
hos H. hoglandicum, förekommer den med mycket stjärn- 
håriga holkar på Hogland, på Obnäs bergen i Kyrkslätt samt 
i Sund på Åland, med obetydligt eller nästan utan stjärnludd 
på bergen vid Helsingfors, i Mäntsälä, Andersberg, äfvensom 
i Lojo, Kaijola. 

var. Obnesiense. Holkar större, stjärnhåriga, med 
mer utdragna fjäll och spridda långa hår eller glandelhår. 
— Kyrkslätt, Obnäs, berg vid Draget. — Från *H. Linde- 
bergii lätt skild genom sina breda blad och håriga holkar. 

var. Helsingense. Nästan glatt, utan stjärnhär pä blad 
och holkar. — Helsingfors, pä berg i Thölö park. 

10. H. griselliceps. Stjelk 25—75 cm., smal men styf, 
stjärnhärig—nästan glatt, med eller utan glesa eller i synner- 
het vid den brunaktiga basen täta hvita här, 1—3-bladig, 
ofta med uppräta, nästan jämnhöga, 1—2-bladiga grenar 
frän stjelkbladens eller rotbladens vinklar, stundom ända till 
6 från samma rot; blad mörkt grågröna, undertill blekare, 
med afsmalnande, nedlöpande bas, glest och groft uddtan- 
dade—nästan helbräddade, rotblad 2—6 eller vid blomningen 
bortvissnade, kort- eller långskaftade, bredt eller smalt ellip- 
tiska eller omvändt äggrunda, trubbiga med udd, — lansett- 
lika, kortspetsade, glest eller undertill och längs skaftet tätt 
hvithåriga, stundom undertill stjärnhåriga, stjelkblad mycket 
kort—oskaftade eller det nedersta långskaftadt, hos den grof- 


Spridda bidrag till kännedom af Finlands Hieracium-former. 91 


tandade formen stora och breda, ovala—omvändt äggrunda, 
kortspetsade, fasta och styfva, hos den smätandade eller 
nästan helbräddade formen smä, smalt elliptiska, trubbiga, 
eller kort lansettlika, kortspetsade, tunna och mjuka, föga 
håriga, undertill med eller utan stjernhär; blomkorgar 1—2, 
stundom ända till 8, smä, med korta eller tämligen länga, 
raka, glesare eller tätare stjärnhäriga skaft, med eller utan 
svartfotade hvita här eller fina glandelhär, sidoskaftet upp- 
rätt utstäende, öfverskjutande, stundom med 1 eller flere 
1—fäblomstriga skaft lägre ned; holkar 8—10 mm. höga, 
med rundad bas, kort, vid pip och tvärt utstående bräm, 
grägröna—svartgra, jämnt stjärnhäriga, med tämligen täta 
hvita, längt svartfotade här och smä glandelhär, sällan nä- 
stan härlösa och nakna, fjäll breda, jämnt afsmalnande, med 
vanligen bred trubbig spets eller nägra inre smalspetsade, 
enfärgade eller de inre ofta ljuskantade; stift vanligen ljust, 
stundom mörkt. — Kyrkslätt, Obnäs, Tväras, Strömsby och 
Koskis, pä öppna äker- och ängsbackar; Helsingfors, Röd- 
bergen, pä kal klippa. — Skild från H. vulgatum Fr., Almgv. 
genom sina korta och breda, vanligen fasta och styfva blad 
samt sina mörka, läga och vida, grätt stjärnludna holkar 
med tvärt utstående bräm, från H. radiosum hufvudsakligast 
genom holkarnas form och icke radierande korgar samt sin 
större styfhet. Förekommer för öfrigt under tvenne habituelt 
olika former, hvilka omärkbart öfvergä i hvarandra, den ena 
med groftandade breda, styfva blad, hvaraf stjelkbladen jäm- 
förelsevis mycket stora och breda, samt en vanligen tunn- 
bladig, smätandad—nästan helbräddad form med smä stjelk- 
blad som hos H. radioswnm. 

var. sublucens. Holkar ljusare, sparsammare—mycket 
sparsamt stjärn- och hvithäriga. — Kyrkslätt, Obnäs, Ströms- 
by och Sundsberg, ängsbackar, Hommas, barrskog, samt 
Koskis, vägkant i tallskog; Hogland och Bastö i Borgä skär- 
gård, pä berg och i torr tallskog. — De tunn- och smäbla- 
diga späda exemplaren från Hogland och Bastö förefalla väl 
skilda, men synas dock, jämförda med exemplaren från Kyrk- 
slätt höra till H. griselliceps. Skild från H. lucens Norrl. 


92 Magnus Brenner. 


Bidr. Skand. Hier. p. 101 genom mörkare färg och i spetsen 
mer afsmalnande holkfjäll. 

11. H. einericeps. Till örtständ lik en tunnbladig H. 
vulgatum (Fr. pr. p.) Almgv. eller n:o 14 H. radiosum, med 
små, jämnt stjärnludna holkar som hos H. griselliceps, men 
skild genom mörkare och, jämte skaften, tämligen rikligt 
glandelhäriga holkar, utan eller med sparsamma svartfotade 
här, och mer utdragna, smalspetsade fjäll. — Kyrkslätt, 
Sundsberg, gles blandskog. — Päminnande om H. fraudu- 
lentum Dahlst. f. in Dahlst. Hier. exs. I, 78, men holkarna 
mycket mer stjärnhäriga och jämte skaften glandelhäriga 

12. H. pullulum. Stjelk 40—65 cm., späd, glest stjärn- 
härig—glatt, mot den bruna basen hvithärig, 1—4-bladig; 
blad tunna, mjuka, mörk- eller ljusgröna, undertill svagt 
blågröna, fåtandade—helbräddade, rotblad 3—5, stundom 
vid blomningen bortvissnade, tämligen små, med hvithåriga 
skaft ungefär af skifvans längd, elliptiska eller ovala—bredt 
lansettlika, stjelkblad tämligen långt—nästan oskaftade, lan- 
settlika eller äggrundt lansettlika, kortspetsade, glest hvit- 
håriga eller ofvan glatta, undertill med eller utan glesa stjärn- 
hår, särdeles långs stjelkbladens hufvudnerv, hårbräddade; 
korgar radierande, mörkgula, 2—5 på. långa, smala, uppräta 
eller uppböjda, glest stjärnludna skaft, med glesare eller 
tätare svartfotade hvita hår och små glandelhår, stundom 
med en blombärande gren från öfre bladvecket; holkar mörk- 
gröna— nästan svarta, 7—9 mm. höga, med äggrund bas, 
låg, vid, jämntjock pip och tvärt utstående bräm, jämnt 
eller endast långs fjällens kanter stjärnludna, stundom nästan 
nakna, med glesare eller tätare svartfotade hvita hår och 
små glandelhär, fjäll breda, kort eller utdraget smalspetsade, 
enfärgade eller de inre med smal ljus kant; stift mörka. — 
Kyrkslätt, Kolsarby, ängsbacke vid sjön Djupströms vestra 
ända. — Skild från H. vulgatum var. subulatum genom små, 
tunna, fåtandade blad, fåtaliga långskaftade, radierande kor- 
gar och små låga holkar med tvärt utstående bräm, från 
H. griselliceps och H. cinericeps genom radierande korgar 
och mindre, nästan svarta holkar, med mindre stjärnludd, 


Spridda bidrag till kännedom af Finlands Hieracium-former. 93 


stundom nästan nakna. Påminner genom holkarnas form 
och färg om n:o 23 H. improvisum Norrl. 

13. H. vulgatum (Fr. pr. p.) Almgv. Af denna ytterst 
allmänna art, — hvilken, såsom den af S. Almqvist begrän- 
sats, hufvudsakligen utmärker sig genom sina mörk- eller 
gräaktigt gröna, undertill ofta violetta, trubbiga eller kort- 
spetsade, vanligen lansettlika, glest sågtandade, håriga blad, 
de öfre oskaftade och undertill stjärnhåriga, sina höggula 
korgar med stjärnludna och håriga skaft och håriga gråak- 
tiga, äggformiga, upptill litet vidgade holkar, med jämnt 
afsmalnande eller svagt urbugtade fjäll, hvaraf de inre i 
spetsen inböjda, ljusa eller ljuskantade och småsträfva af 
täta, mycket korta och fina borst (isynnerhet tydligt där 
stjärnluddet saknas) —, förekomma hos oss flere i hvar- 
andra öfvergäende former, olika beträffande bladens kon- 
sistens, färg, tandning och hårighet, korgskaftens längd och 
beklädnad, holkarnas storlek och beklädnad, blommornas 
inbördes längd, fjällens bredd och spets samt stiftens färg. 

På öppna och soliga, men bördigare lokaler anträffas 
ofta i stor ymnighet, en var. subulatum, tämligen starkt 
hårig och rikblomstrig, med mörkgröna, tämligen fasta, 
stundom (i fuktiga bergskrefvor) tunna blad, mindre (8 mm. 
höga), mörka och föga stjärnhåriga holkar med glesare hår- 
beklädnad och glandler, samt smala, långt smalspetsade, 
sylhvassa fjäll och ofta ljusa stift. — Kyrkslätt, Strömsby 
och Smeds-Edes; Borgå, Pellinge; dessutom finnas exemplar 
från Pargas, Gunnarsnäs, gräsbevuxet åkerdike; Saltvik på 
Åland; och Punkaharju. 

En bland de allmännaste är den på ängar och i gles 
skog ymnigt förekommande form, som af lektor Almqvist i 
Studier p. XXIV företrädesvis benämnts vu/gatum och hvil- 
ken utmärker sig genom mörkgröna, något tjocka, men 
mjuka blad, icke radierande korgar, strödda glandelhår på 
korgskaften, medelstora (8—10 mm.), mörka, tämligen starkt 
stjärnludna holkar med tämligen rikliga hvitspetsade hår och 
glandelhår, breda, kortspetsade, trubbiga eller nästan trub- 
biga fjäll och mörka, sällan gula stift. På fuktigare och 
bördigare mark storbladig och mörkgrön samt rikblomstrig, 


94 Magnus Brenner. 


med mörkare holkar, blir den pä mager, torr och solig mark 
smalbladig, grägrön och fäblomstrig samt mer grähärig bäde 
till örtständ och holkar. Hos en del rikblomstriga exemplar 
är den primära holken starkt grähärig med fä bland de 
länga hvitspetsade hären dolda glandelhär, de sekundära och 
följande holkarna allt mörkare och mörkare, med allt ym- 
nigare glandelhär. Detsamma är äfven fallet med korgskaf- 
ten. Stjärnluddet är öfverhufvudtaget pä de gräare holkarna 
likformigt, pä de mörka äter företrädesvis samladt längs 
fjällens kanter. — Allmänt förekommande i Kyrkslätt, säsom 
Weikkola, Sundsberg, Strömsby och kringliggande trakter, 
hafva exemplar af denna form till Universitetets samlingar 
inlemnats frän Hogland, Pargas, Rimito och Nystads trakten. 

En storbladig, groftandad, vanligen rikblomstrig form, 
var. grandiceps, med stora (10—12 mm. höga), starkt hä- 
riga, men föga glandelhäriga holkar och bredspetsade, trub- 
biga fjäll samt mörka stift, förekommer mindre ofta pä 
bördigare lokaler, säsom Strömsby i Kyrkslätt, Koppholm i 
Sagu, Saltvik pä Äland (nästan utan stjärnhär) och Karkku 
i Satakunta. 

Säväl i skog som pä öppnare mark uppträder allmänt 
var. triviale Norrl. Bidr. Skand. Hier. p. 104, starkt hårig, 
med mörk- eller grågröna, stundom ljusgröna blad, fa—föga 
rikblomstrig, med jämförelsevis länga korgskaft och grägröna, 
8—10 mm. höga, tunt stjärnludna och tämligen håriga hol- 
kar, utan eller med nägra fä smä glandelhär, samt breda, 
kortspetsade, spetsiga fjäll och mörka stift. Äfven af denna 
kunna tvä modifikationer särskiljas, den ena, pä torra öppna 
lokaler, med tämligen tjocka, fasta blad och korta blommor, 
den andra, i skog, med tunna, ofta ljusa blad och tämligen 
radierande kantblommor, närmast påminnande om A. ra- 
diosum. — Kyrkslätt, Sundsberg, Strömsby och kringliggande 
trakter, mycket allmän; Hogland. För öfrigt förekommande 
öfverallt i södra delen af landet ända till Karkku, Kangas- 
niemi och Kides. 

Närmast den förra af ofvan nämnda två modifikationer 
af triviale står en var. apricarium, på torra och soliga 
platser styf och starkt hårig, med små, smala, fasta, vanligen 


Spridda bidrag till kännedom af Finlands Hieracium-former. 95 


föga tandade, grågröna blad, pä fuktigare mark med större, 
mjuka, mörkgröna blad (f. tenuifolia), fablomstrig med små 
korgar och korta, starkt hvitfiltade, långhåriga skaft, små 
(1—9 mm. höga), starkt gräludna, tätt långhåriga holkar, 
nästan utan eller med få glandler, ofta korta och breda, 
triangulära, spetsiga holkfjäll och gula eller dunkla stift. — 
Kyrkslätt, Koskis, Weikkola, Strömsby, Masaby och Sunds- 
berg, torra backar, Strömsby och Sundsberg äfven på fuk- 
tigare mark; äfven funnen i Karkku. 

En annan, var. triviale eller f. tenuifolia af var. apri- 
carium nära stående form, var. frutectorum, hvilken an- 
träffats i busksnår och rishögar på Sundsberg i Kyrkslätt, 
utmärker sig genom en reslig och slank växt, mycket tunna, 
ljus- eller mörkgröna, stora blad, små kort- eller långskaf- 
tade korgar, med omkring 8 mm. höga, gråaktiga, stjärn- 
ludna och tätt hvithäriga holkar, liksom skaften ofta med 
talrika smä glandelhär och mycket smalspetsade, vanligen 
sylhvassa fjäll, samt ljusa, stundom litet radierande blommor 
och gula eller dunkla stift. 

Anslutande sig å ena sidan till den ljusbladiga formen 
af var. triviale, å andra sidan till närmast följande, med 
namnet radiosum betecknade form, ådrager sig en i björk- 
skog pä Sundsberg i Kyrkslätt förekommande var. /@tevi- 
ride uppmärksamheten genom sina ljusgröna, liksom hos 
radiosum uppåt småningom mindre blad, men tillika korta, 
icke radierande strålblommor och spetsigare holkfjäll, hvar- 
igenom den förmedlar öfvergängen från vulgatum till den 
möjligen endast en varietet häraf utgörande radiosum. 

14. H. radiosum. Späd och spenslig, med ogrenad, 
nedtill rödbrun, stjärn- och i synnerhet nedtill längt hvithärig, 
ofta flerböjd, 2—4-bladig stjelk; blad tunna, mörkare eller 
ljusare gröna, undertill blekare eller rödvioletta, kort lansett- 
lika eller ovala, glest hvasstandade, rotblad 2—6, de yttre 
smä kortskaftade, elliptiska, vanligen bortvissnade, de inre 
längskaftade, stjelkblad kortskaftade—nästan oskaftade, stund- 
om äggrundt lansettlika, alla långt hvithäriga eller ofvan 
glatta, de öfre undertill glest stjärnhäriga; blomkorgar en- 
samma eller med 1—2 jämnhöga eller öfverskjutande sido- 


96 Magnus Brenner. 


blomster, med tämligen länga, tunt stjärnludna—nästan 
nakna, glest hvithäriga och fint glandelhäriga skaft; holkar 
grågröna, S—10 mm. höga, med äggrund bas och breda, 
jämnt afsmalnande, vanligen trubbiga, öfverallt stjärnhäriga, 
svartfotadt hvithäriga och fint glandelhäriga eller glandellösa 
fjäll, de flesta lika långa; kantblommor långa, radierande, 
stift och märken ljusa eller svagt dunkla. — Kyrkslätt, 
Strömsby, pä torr sandjord hufvudsakligen i tallskog närmare 
hafsstranden, Sundsberg, i björk- och blandskog vid sjöstrand. 
— Skild från späda exemplar af H. vulgatum var. triviale 
Norrl. hufvudsakligen genom sina vidöppna platta radierande 
korgar, korta och breda holkfjäll samt pä öfre delen af 
stjelken småningom mindre blad (hos H. vulgatum är äfven 
det öfversta eller näst öfversta stjelkbladet långt och smalt). 
I sammanhang härmed mä omnämnas en tillsammans med 
H. radiosum anträffad form, sannolikt hybrid af denna och 
den i närheten förekommande H. improvisum Norrl., med 
missbildade sneda blad, örtständ och äldsta blomkorgen som 
hos radiosum, dock trubbigare fjäll, två yngre holkar mör- 
kare med trubbiga, n. jämnbreda fjäll som hos improvisum 
samt jämte skaften tätt glandelhäriga, samt den yngsta hol- 
ken till färg och beklädnad som hos emprovisum, men med 
mycket längt smalspetsade fjäll. 

15. H. viridiceps. Stjelk 20—75 cm. hög, spenslig, 
glest eller mot den bruna basen tätare hvithärig, glesare 
eller tätare stjärnhårig—nästan glatt, 2—4-bladig; blad tunna 
eller på soliga platser styfva, gräsgröna, undertill svagt blå- 
gröna eller violetta, rotblad 2—4, de yttre mindre, elliptiska 
eller äggrunda, kort- eller långskaftade, ofta vid blomningen 
bortvissnade, de inre ovala eller, liksom de nedre stjelkbla- 
den, lansettlika, kortspetsade, långskaftade, öfre stjelkblad 
lansettlika—äggrundt lansettlika, kort—oskaftade, alla glest 
hvassågade, ofvan gleshåriga—nästan glatta, undertill glest 
eller längs nerven tätare håriga, med eller utan spridda små, 
nästan omärkliga stjärnhår, hårbräddade; korgar små, en- 
samma eller 2—7, parvisa, sällan 3 tillsammans, sidoblom- 
stret vanligen med utstående, bågböjdt skaft, litet längre än 
det vanligen korta akladiet, hvardera vanligen tunnt stjärn- 


Spridda bidrag till kännedom af Finlands Hieracium-former. 97 


häriga, med eller utan mycket smä glandelhär eller korta 
hvitspetsade här; holkar 8—10 mm. höga, smala, med run- 
dad bas, ljusgröna, glest beklädda med längt svartfotade 
hvita här och smä glandelhär, föga stjärnhäriga—alldeles 
utan stjärnhär, /jäll tämligen breda, smalspetsade, spetsiga 
och ljuskantade, sträfva mot spetsen, glest finhäriga; blom- 
mor ljusa, vanligen radierande, stift blekgula, stundom äfven 
som torra, stundom mörka. — Kyrkslätt, Koskis, Weikkola 
och Medvast, på berg, torr tallskog och betesmark; Hogland, 
berg och tallskog; Tytärsaari, torr äng; för öfrigt i Säkki- 
järvi, Alahämes, lund; Willmanstrand, Barkarila, björkskog; 
Kronoborg, Migrilä och Ovaska; Libelits, Niinikkosaari; 
Pargas, åker; Sammatti. Dess nordligaste fyndorter äro 
Kuopio och Idensalmi kyrkby på torr äng. 

Står nära H. vulgatum (Fr.) Almqv., af hvilken den 
möjligen utgör en ljusare, spädare och mindre hårig form 
med mindre, men bredare, undertill blågröna blad, tydligare 
skaftade stjelkblad, bågböjda sidokorgskaft och små, smala, 
gröna, nästan nakna holkar, hvarigenom den äfven skiljes 
från den eljes liknande H. radioswm. Påminner äfven i sin 
spädare form till växtsättet mycket om var. sublucens af 
H. griselliceps samt i sin resligare form, äfvensom med af- 
seende å holkarna, om H. parvuliceps, hvars holkfjäll dock 
äro öfverallt sylsmala. Bibehäller dock sina karakterer pä 
alla de olika lokaler där den anträffats. 

16. H. parvuliceps. Stjelk hög, 39 & 56 cm., grof, 
nedtill brunaktig, sträf- och stjärnhärig—nästan glatt, om- 
kring 3-bladig med 2—3 gvarsittande rotblad; blad tämligen 
stora, tunna och slappa, ovala—lansettlika, kortspetsade, 
alla utom yttre rotbladet bredt hvassägade, mörkgröna, gles- 
häriga—glatta, undertill blekt blågröna, glesare eller tätare 
hvithäriga och stjelkbladen tunt stjärnhäriga, åtminstone 
längs nerven, härbräddade, rotblad kort—längskaftade (skaft 
stundom af skifvans längd), stjelkblad kort—oskaftade; kor- 
gar smä, 6—talrika, med mycket korta akladier och öfver- 
skjutande sidoblomster pä utstäende, raka eller svagt böjda, 
stjärnludna, kort hvit- eller glandelhäriga skaft, stundom pä 
uppräta grenar från bladvecken; holkar ljusgröna, 8—9 mm. 

7 


98 Magnus Brenner. 


höga, smala med smal bas, tämligen tätt glandel- och kort 
och fint hvit- och hvitspetshäriga, med mycket litet stjärn- 
här, glandler stundom gula, fjäll smala, hvassa och syllika, 
bredt ljuskantade; stift ljusa. — Längs södra kusten från 
Äbo till Lovisa (Pargas, Lojo, Helsinge, Lovisa) säväl pä 
öppna torra lokaler (med styfva blad), som skuggiga (med 
slappa blad). — Skild från H. vulgatum var. umbrosum 
Lindeb. Hier. scand. exs. n:o 73 genom häriga holkar och 
skaft, sylhvassa fjäll, mycket korta akladier och undertill 
stjärnhäriga blad med kortare sägtänder, frän vulgatum och 
dess former samt viridiceps hufvudsakligen genom smala 
sylhvassa fjäll. 

var. Saimense. Stjelk mer utdragen, omkring 80 a 
85 cm.; blad långa, smala, tunna, med långa, smala sägtän- 
der och litet stjärnhår; holkar nästan utan glandler, med 
litet trubbigare fjäll än hos hufvudformen. — Barkarila, lund, 
vid Willmanstrand. — Står nära H. vulgatum var. umbro- 
sum Lindeb., hvilken skiljer sig genom en större glatthet 
hos blad och holkar samt längre akladier. 

17. H. penieillatum. Stjelk 40—70 cm. hög, tämligen 
grof, glest sträf- och stjärnhärig—nästan glatt, helt och häl- 
let eller vid basen brun, 1—2-bladig med 3—4 rotblad; 
blad tunna och slappa eller fasta och styfva, smalt lansett- 
lika, yttre rotblad kortspetsade, de inre och stjelkbladen 
smalspetsade, mycket glest hvasst smätandade—nästan hel- 
bräddade, mörkare eller ljusare gröna eller brungröna, pä 
bäda sidor lika, ofvan glatta eller med spridda korta fina 
här och stjärnhär, undertill stjärnhäriga, glesare eller tätare 
härbräddade, rotblad med kortare eller längre, tandade skaft, 
stjelkblad oskaftade; korgar medelstora, 3—12, med nägot 
öfverskjutande sidoblomster pä raka, tämligen uppräta, stjärn- 
häriga, tätt och fint glandelhäriga skaft, med eller utan 
spridda hvitspetsade här; holkar 10—12 mm. höga, med 
rundad bas, tämligen mörka, nedtill tunt stjärnludna, med 
täta små, vanligen gula glandelhär och mer eller mindre 
täta hvitspetsade här, upptill nästan glatta eller med glan- 
del-, hvitspetsade och korta fina, hvita här, som i spetsen 
af fjällen bilda en liten härtofs, fjällen syllika, i spetsen 


Spridda bidrag till kännedom af Finlands Hieracium-former. 99 


trubbiga, bredt ljuskantade eller de inre helt ljusa; blommor 
korta, stift ljusa. -— Hogland, pä berg och tallmo. — Dess 
skuggform påminner något om H. vulgatum var. umbrosum 
Lindeb., äfvensom om skuggformen af H. parvuliceps, men 
är dock väl skild från båda. Öfverensstämmer för öfrigt 
med afseende ä holkarnas och fjällens form och färg samt 
delvis beklädnad (de korta och fina hvita håren) med A. 
diversifolium Sxl. och H. coniops Norrl. i H. M. F. ed. II, 
hos hvilka holkfjällen ofta äro härspetsade samt stjelkbla- 
dens öfre sida spridt stjärnhärig. 

En hithörande späd form, var. subf/accidum, med små 
holkar, större glandelhär och nästan enfärgadt ljusa fjäll 
samt kortspetsade blad, hvaraf det nedre stjelkbladet skaf- 
tadt, och otandade bladskaft, finnes i Universitetets samlingar 
frän Onega Karelen, Pyhäniemi. Genom sin stora spädhet 
samt sina smä ljusa och liksom korgskaften mycket tunt 
stjärnhäriga holkar närmar sig denna form & andra sidan 
den pä Hogland förekommande H. flaccedum, hvilken för 
fullständighetens skull mä här utförligare än förut beskrifvas. 

18. H. flaceidum. Stjelk 22—50 cm., mycket späd, 
hvit- och stjärnhärig eller glatt, nedtill brun, 3—4-bladig, 
med små, vid blomningen förvissnade, kortskaftade rotblad 
eller det innersta gvarsittande längt och längskaftadt, af 
samma form som stjelkbladen; blad mycket tunna och slappa, 
gräsgröna, undertill ljusare, eller de nedre rödvioletta, lan- 
cettlika, de öfversta oskaftade och smalspetsade, med fä 
mycket smä tänder—nästan helbräddade, ofvan glatta eller 
mycket finhäriga, undertill mer eller mindre stjärnhäriga, 
härbräddade; korgar smä, ensamma eller med ett sidoblom- 
ster pä bägböjdt skaft, stundom 3 eller 4, skaft mycket glest 
stjärnhäriga, med eller utan enstaka små glandelhär; holkar 
1—9 mm., med rundad bas, ljusgröna, mycket tunt stjärn- 
häriga, med smä gula glandler och korta fina hvita här, 
fjäll tämligen breda, nästan jämnbreda, i spetsen starkare 
afsmalnande, trubbiga, med härtofs, bredt ljuskantade eller 
de inre helt ljusa; blommor korta, jämte stiften ljusgula. — 
Hogland, berg och tallskog. 


100 Magnus Brenner. 


19. H. lucens Norrl. Bidr. Skand. Hier. p. 101. — 
Kyrkslätt, Sundsberg, björkskog. — Stift mörka. 

20. H. hyalinum. Stjelk späd, omkring 35 cm., stjärn- 
härig, i synnerhet upptill, och mjukhärig af länga hvita här, 
särdeles emot basen, 3—5-bladig; blad tunna och slappa, 
halft genomskinliga, mörkgröna, undertill gräaktiga, mycket 
glest häriga och härbräddade, de öfre stjelkbladen undertill 
med glesa stjärnhär, rotblad 2, gvarsittande, längskaftade, 
elliptiska—tunglikt lansettlika, stjelkblad med uppåt smä- 
ningom kortare skaft —oskaftade, lansettlika—smä och jämn- 
breda, de nedre, liksom rotbladen, med glesa smä hvassa 
tänder, mot spetsen helbräddade; blomkorgar 3, medelstora, 
med litet öfverskjutande sidoblomster, på korta, stjärnludna, 
glest hvithäriga och mycket fint glandelhäriga, bågböjda skatt, 
akladiet af holkens längd; holkar 9—10 mm. höga, breda, 
med rundad eller tvär bas, brungröna, uppåt ljusa, tunt 
stjärnhåriga, långs fjällens kanter tätare, med glesa, korta, 
svarta, hvitspetsade hår, med eller utan enstaka små glan- 
delhår, fjäll tämligen breda, jämnt afsmalnande till en trub- 
big, bred eller smal spets, de inre i spetsen glatta och lik- 
som kanterna hinnaktiga och genomskinliga; blommor mörk- 
gula, ej radierande, stift mörka. — Kyrkslätt, Strömsby, i 
skog. — Liknar i anseende till bladens och holkarnes form 
samt de långs kanterna hinnaktiga och stjärnludna holkfjällen 
H. Siléni Norrl., men skiljes genom holkarnas storlek och 
beklädnad samt de mer utdragna, i spetsen glatta fjällen. 
Skild från H. lucens Norrl., hvilken den med afseende ä 
holkens och fjällens form och storlek kominer närmast, ge- 
nom mörkare färg pä blad, blommor och stift, samt genom 
holkens beklädnad. 

21. H. petiolatum. Stjelk 50—65 cm. hög, vek, gles- 
hårig, med brun bas, 2—3-bladig; blad ljusgröna, undertill 
blekare, tunna och slappa, rotblad 4—6, tämligen längskaf- 
tade, ovala—lansettlika, uddspetsade, svagt bugtbräddade— 
helbräddade, med små glesa tandämnen, glest korthåriga, 
hårbräddade, långs skaften tätare och längre ullhåriga, stjelk- 
blad med kortare, men öfverallt väl utvecklade skaft, ägg- 
rundt lansettlika, kortspetsade,—smalt lansettlika, längspet- 


Spridda bidrag till kännedom af Finlands Hieracium-former. 101 


sade, för öfrigt som rotbladen eller mer vinkligt tandade, 
det öfversta med spår till stjärnhär undertill; blomkorgar fa, 
nästan jämnhöga, pä nästan uppräta, föga bägböjda, tunt 
stjärnludna och mycket fint, men tämligen tätt glandelhäriga 
skaft; holkar 9—11 mm. höga, vida, med rundad bas, grä- 
aktigt gröna, glest stjärnhäriga, fint glandel- och svarthäriga, 
med tämligen breda, jämnt afsmalnande, trubbiga eller nä- 
stan spetsiga, oftast längs kanterna hvitludna fjäll, de inre 
ljusa eller bredt ljuskantade; stift mörka. — Hogland, fuk- 
tig skog vid Lounatkorkia. — Utmärkt genom sina nästan 
helbräddade blad, hvaraf de 2—5 stjelkbladen med äggrund, 
mot de utvecklade skaften tydligt begränsad bas, liksom hos 
H. silvaticum-formerna, med afseende ä de trubbiga, vanli- 
gen längs de ljusa kanterna hvitludna, i spetsen egendomligt 
sammetslika holkfjällen påminnande om H. Silöni Norrl, 
hos hvilken stjelkbladen ofta äfven äro mot skaftet tydligt 
begränsade. ; 

22. H. Sileni Norrl. Bidr. Tav. Flora p. 135. — Kyrk- 
slätt, Strömsby och Sundsberg, pä fuktiga ställen i barr- 
och blandskog. — Strälblommorna vanligen litet hoprullade. 

23. H. improvisum Norrl. i Herb. Mus. Fenn. ed. IL 
Skild frän H. vulgatum (Fr.) Almgv., hvilken den stundom 
ganska mycket liknar, genom ljusare blomfärg, gula eller 
svagt dunkla stift, gula ständare, liten och mörk holk med 
rundad bas och jämnbreda fjäll, samt brämet (bildadt af den 
utböjda delen af fjällen) tryckt till blommorna, lika med— 
ungefär hälften kortare än holkpipen; hos vulgatum ungefär 
lika längt som pipen och ej sä fast tryckt till kantblom- 
morna. Varierar för öfrigt pä öppnare soliga lokaler: med 
styf, starkt härig stjelk och styfvare, grägröna, vid basen 
bredare stjelkblad och icke radierande korgar; i skog: med 
mjukare stjelk och tunna, mörk- eller ljusgröna, nästan 
jämnsmala blad med utstäende tänder, samt vida, radierande 
korgar, stift än gula än brunaktiga; bland högt gräs: med 
nästan härlös stjelk. Fjällen än mycket korta och trubbiga, 
än längre och smalare, men jämnbreda, längs kanterna hvitt 
stjärnludna eller glatta, starkt glandelhäriga eller upptill 
nästan bara; korgskaften, liksom holkarna, nästan alltid utan 


102 Magnus Brenner. 


länga enkla här. Päminner genom sina smä holkar af trub- 
biga, ofta längs kanterna hvitt stjärnludna fjäll om H. Sileni 
Norrl., skild genom tunna, mörkgröna, elliptiska—lancettlika, 
nästan helbräddade, glänsande blad, ljusa holkar med föga 
vidgadt bräm, bredare, ljust hinnkantade fjäll och mörka 
stift. — Kyrkslätt, Strömsby, Smeds och Kolsarby på flere 
olika ställen. 

24. H. imitans. Stjelk 30—45 cm. tämligen spenslig, 
enkel eller från midten grenig, tätt och långt utspärradt 
hvithärig, i synnerhet nedtill och vid bladens vidfästning, 
upptill glest stjärnluden, med brun bas, vanligen 3-bladig; 
blad mjuka, ljusgröna, brunt smäfläckiga, rotblad 4—7, med 
starkt hvithäriga skaft, kortare än halfva skifvan, tunglika 
eller aflänga, trubbiga, —lansettlika, kortspetsade, smätandade 
—tämligen groft glest sägtandade utom mot spetsen, glest 
eller undertill åtminstone längs hufvudnerven tätare hvit- 
håriga, härbräddade, stjelkblad mindre, kort —oskaftade, ägg- 
rundt lansettlika, kortspetsade, vid basen nästan parflikadt 
smalt och hvasst sägtandade, undertill länghäriga och de 
öfre glest stjärnhäriga; korgar 2-talrika, i glest, något ut- 
spärradt gvastlikt knippe, med tunt stjärnludna, fint men 
ofta tämligen tätt glandelhäriga och kort svartfotadt hvit- 
håriga skaft, akladiet 10—25 mm.; holkar gråaktigt gröna, 
omkring 10 mm. höga, äggrunda, tätt svartfotadt hvithäriga 
med smä glandelhär och tätt stjärnludd längs de yttre fjäl- 
lens kanter, fjäll nästan jämnbreda, bredspetsade, trubbiga, 
de inre ljuskantade eller ljusa; blommor ljusa, kantblommor 
föga längre; stift mörka. -— Kyrkslätt, Sundsberg, torr äker- 
backe vid Fredriksbergs torp. — Påminner till stjelk och 
blad om H. subramosum Lönnr., i Öfvers. af Vet. Akad. för- 
handl. 1882, n:o 4, p. 86, till holkfjällens form och stjärn- 
luddet längs kanterna om H. improvisum Norrl. 

25. H. prolixoides. Skild trän H. imitans, som den 
stär närmast, genom nedtill föga härig, upptill nästan glatt, 
1-bladig stjelk, ofläckade, groftandade, nästan glatta blad, 
radierande korgar utan glandler pä skaften och mycket litet 
glandler, hvitspetsade här och stjärnhär pä holkarna, från 
H. prolixiforme Norrl. in Herb. Mus. Fenn. ed. II genom fä- 


Spridda bidrag till kännedom af Finlands Hieracium-tormer. 103 


taliga radierande korgar, med ljusare holkar och bredare, 
trubbiga fjäll; stjelkblad ensamt, kortskaftadt, aflängt, vid 
basen med hvassa, nästan utstäende tänder, rotblad utan 
stjärnhär. — Hogland, äng vid Kiiskinkylä. 

26. H. eynodon. Stjelk grof och styf, glatt eller med 
spridda eller glesa stjärnhär och hvita här, 1—3-bladig; blad 
stora, mörkgröna, undertill ljust grä- eller blågröna, vanligen 
mycket tjocka och styfva, rotblad 2—6, med häriga, smalt 
vingkantade skaft af bladets halfva längd eller längre, ellip- 
tiska eller ovala—lansettlika, smalt hvasstandade, ofvan 
glatta eller med spridda korta här, undertill glest hvithäriga, 
längs nerven tätare, kort härbräddade, stjelkblad nästan af 
rotbladens storlek, kort—oskaftade, äggrundt lansettlika — 
lansettlika, det öfversta smalspetsadt, vid basen groft hvass- 
tandade, med ofta utstående fliktänder, mot spetsen helbräd- 
dade, med eller utan stjärnhär; korgar 4—9, tätt samlade i 
hopträngdt gvast- eller stundom klaselikt knippe, med täm- 
ligen korta, något utstående, stjärnludna—hvitfiltade skaft, 
utan eller med enstaka små glandelhår eller hvita svartfotade 
hår; holkar mörkgröna, 9—11 mm. höga, breda, med run- 
dad eller tvär, stjärnluden bas och breda, jämnt afsmainande, 
trubbiga eller nästan spetsiga fjäll, nakna eller glest stjärn- 
håriga, särdeles långs basfjällens kanter, utan eller, särdeles 
vid basen, med glesa, långt hvitspetsade hår och små glan- 
delhär; blommor höggula, stift mörka. — Kyrkslätt, Ströms- 
by, vid ängsdike: Hogland, äng vid Suurkylä, tillsammans 
med H. cesitium Norrl. — Utmärkt genom breda, styfva 
och glatta, starkt groftandade blad, hvaraf de öfre stjelk- 
bladen med länga utspärrade tänder vid den breda basen, 
nästan fullkomlig brist pä borsthär pä korgskaften, ofta med 
stjärnludd pä holkbasen, och mycket få och korta borsthär 
pä de upptill nästan härlösa holkfjällen; korgskaft korta. 
Exemplaren frän Kyrkslätt mer stjärnludna pä blad och holkar. 
, 27. H. intermixtum. Stjelk 38—64 cm. hög, tämligen 
grof, nedtill länghärig, upptill stjärnluden, med korta svart- 
fotade här, 1—4-bladig; blad tunna, rotblad omkring 4, 
längskaftade, omvändt äggrunda eller tunglika—lansettlika, 
kortspetsade, glest smätandade, gleshäriga, undertill längs 


104 Magnus Brenner. 


nerven och de vingkantade skaften täthäriga, stjelkblad kort 
—oskaftade, äggrundt lansettlika, kortspetsade, glest hvass- 
sågade, det öfversta med stjärnhär; blomkorgar omkring 8 
i jämnhögt qvastlikt knippe, med korta, raka, utstående, 
tätt stjärnludna, kort gråspetshåriga och glest glandelhåriga 
skaft; holkar mörka, 9—10 mm. höga, vida, med rundad 
bas, föga tätt glandelhåriga, med strödda svarta eller kort 
gråspetsade hår och med stjärnludd kantade basfjäll, fjäll 
breda, nästan jämnbreda, trubbiga, enfärgade; stift mörka. 
— Pyttis, Ristisaari, äng; funnen äfven i Kiuruvesi samt 
flerstädes i Kajana-Österbotten. — Skild från H. diapha- 
noides Lindeb. genom vidare holkar med glesare och kortare 
glandelhår samt enkla hår på holkar och skaft. 

; 28. H. canalieulatum. Stjelk 24—52 cm. hög, tämligen 
styf, stjärn- och långt hvithärig, 1—3-bladig; blad mörkare 
eller ljusare gröna, mjuka och slappa, rotblad 3—6, med 
vingkantade hvithäriga skaft ungefär af bladets halfva längd, 
omvändt äggrunda eller elliptiska—ovala eller bredt lansett- 
lika, glest sägade—nästan helbräddade, håriga, de inre ofvan 
stjärnhåriga, hårbräddade, stjelkblad lansettlika, oskaftade 
eller det nedersta kort-, sällan långskaftadt, närmare basen 
glest smaltandade, ufvan och undertill stjärnhäriga; blom- 
korgar 2—talrika, i täta, hopdragna, qvast- eller nästan 
flocklika knippen, med korta och styfva, raka, utstående 
skaft, tätt stjärnludna och svart glandelhåriga, stundom med 
spridda borsthår; holkar mörka, äggrunda, 9—11 mm. höga, 
tätt svart glandelhåriga, sällan med enstaka borsthår, vid 
basen och vanligen långs de jämnt afsmalnande, trubbiga 
eller nästan spetsiga fjällens kanter ända till spetsen stjärn- 
ludna, de inre fjällen ljusa eller ljuskantade; blommor ljusa, 
glesa, de yttre radierande, smala och rännformiga; stift 
dunkla. — Kyrkslätt, Sundsberg, björklund vid Framnäs. — 
Mycket karakteristisk genom sina täta samlingar af gles- 
blommiga, radierande korgar, hvaraf endast en eller två i 
sender utslagna, med smala rännformiga strålblommor; för 
öfrigt skild från H. extenuatum Norrl. Bidr. Skand. Hier. p- 
106 genom sina smala stjelkblad, från H. subpellucidum 
Norrl. 1. c. p. 104 genom sin hopdragna täta korgsamling. 


Spridda bidrag till kännedom af Finlands Hieracium-former. 105 


29. H. diaphanoides Lindeb. Hier. Bidr. p. 11; H. me- 
dium Jord.? Lindeb. Hier. Scand. exs. n:o 125. — Förekom- 
mer i 2 former, den ena med mera längskaftade, ljusare 
gröna, mjuka blad och föga eller intet stjärnludd pä holkarna, 
den andra, var. Zocculiferum, pä torrare, öppnare lokaler, 
med kortskaftade, mörka, tämligen fasta blad, samt mer ut- 
veckladt stjärnludd pä holkarna och de öfversta bladens 
undre sida. — Kyrkslätt, Sundsberg, i barr- och blandskog; 
äfven insamlad från Pojo; Wänä; Birkkala; Källfjärd; Perho 
Gamla Karleby; Ylikiiminki; Kronoborg; samt Kostamus i 
ryska Karelen. 

30. H. tenebrosum Norrl. Bidr. Skand. Hier. p. 106. — 
Kyrkslätt, Thorsvik; Esbo, Lill Bodö; Helsingfors, Observa- 
toriibergen; Wihtis. 

31. H. extenuatum Norrl. 1. c. — Hogland, äng vid 
Kiiskinkylä ; för öfrigt flerstädes i Tavastland. 

32. H. atricomum. Stjelk 35—65 cm. hög, vek eller 
tämligen fast, glest stjärn- och hvithärig—nästan glatt, upp- 
till ofta med enstaka eller spridda svartfotade hvita här 
eller små glandelhär, 1—3-, sällan 4-bladig; blad ljus- eller 
mörkgröna, undertill blekgröna, stundom violetta, tunna och 
slappa eller fasta, rotblad 3—7, med korta—tämligen långa, 
bredare eller smalare vingkantade, glest eller tätt långt hvit- 
håriga skaft, elliptiska eller ovala—lansettlika, glest hvass- 
sägade—n. helbräddade, glest hvithäriga, hårbräddade, stjelk- 
blad kort—nästan oskaftade, eller det nedersta tämligen 
långskaftadt, lansettlika, liknande inre rotbladen eller mer 
smalspetsade, undertill mer eller mindre stjärn- och lång- 
håriga; blomkorgar 2—12, sällan ensamma, stundom med 
blommande grenar från öfre bladvecken, skaft längre eller 
kortare, raka, uppräta eller något utstående, sidoskaften öf- 
verskjutande—jämnhöga, stjärnludna, tätare eller glesare 
glandelhåriga, stundom med spridda kort hvitspetsade eller 
svarta hår; holkar vanligen mörkgröna—nästan svarta, 9— 
11 mm. höga, tämligen vida, med rundad, svagt eller icke 
stjärnhärig bas, af smala—tämligen breda, jämnt afsmalnande, 
smalspetsade, trubbiga eller spetsiga, tätt eller tämligen tätt 
glandelhåriga fjäll med glesare eller tätare svarta hår, de 


106 Magnus Brenner. 


inre fjällen ljuskantade, med bredare eller smalare mörk 
rygglinie; blommor tämligen ljusa, de yttre ofta radierande, 
stift mörka. — Hogland, äng och fuktig skog; dessutom in- 
samlad från Uguniemi; Mantschinsaari i Ladoga; Sääksmäki; 
Larsmo; Wiitasaari; Idensalmi; och Paltamo. — Skild frän 
H. diaphanoides Lindeb. hufvudsakligen genom smalare, 
spetsiga holkfjäll med länga svarta här bland glandelhären, 
frän H. extenuatum Norrl. genom sägade, spetsiga blad och 
smalare holkfjäll med svarta här bland glandelhären. 

33. H. hemipsilum. Skild från H. atricomum genom 
ljusare gröna holkar af nästan enfärgade och mycket spar- 
samt kort hvitspetshäriga och glandelhäriga fjäll samt myc- 
ket kort och fint glandelhäriga och gleshäriga skaft. Äfven 
stjelken upptill utan eller nästan utan de fina glandelhären 
och svartfotade håren. — Pyttis, Ristisaari, äng; äfven funnen 
i Onega-Karelen samt flerstädes i Kajana-Österbotten, ända 
till Paanajärvi i Kuusamo. — Skild från AH. subpellucidum 
Norrl. i Bidr. Skand. Hier. p. 104 hufvudsakligen genom mer 
utvecklade stjelkblad och smalare, spetsiga, upptill nakna fjäll, 
samt hvitspetsade hår bland de glesa glandelhåren. Exem- 
plaret från Pyttis afviker genom sina sannolikt af växtstället 
bland högt gräs förorsakade mycket långa och smala blad. 
En del af de nordösterbottniska exemplaren åter påminna 
något om H. murorum var. dissimile Lindeb. Hier. Scand. 
exs. 121, hos hvilken bladen likväl äro tätare och mer ut- 
spärradt hvasst smaltandade och i allmänhet bredare samt 
holkarna mörkare med tätare härighet. 

34. H. coronarium. Sfjelk 23—52 cm. hög, spenslig 
—tämligen fast, glatt eller glest fin- eller ullhärig, upptill 
med stjärnhär, nedtill brun, 0—2-bladig; blad mörkt gräblä- 
gröna, undertill blekgröna eller violetta, mjuka eller tämligen 
fasta, rotblad 3—talrika (10—14) i rosett, med korta—täm- 
ligen länga, smala, mjukt hvithäriga skaft, ovala—lansettlika, 
de innersta utdraget spetsiga, med smala och hvassa, utstä- 
ende eller framät rigtade, stundom nägot bakät böjda tän- 
der, undertill glest läng- och stundom stjärnhäriga, särdeles 
längs nerven, härbräddade, stjelkblad kort —nästan oskaftade, 
för öfrigt liksom de inre rosettbladen eller mycket smala, 


Spridda bidrag till kännedom af Finlands Hieracium-former. 107 


nästan jämnbreda, vanligen undertill starkare stjärnhäriga; 
blomkorgar stora och vida, 3—9, stundom 3 pä från rot- 
halsen utgäende sekundär stjelk, i jämnhögt gvastlikt knippe, 
med tämligen länga och spensliga, stundom kortare, svagt 
bägböjda, stjärnludna och glest svart glandelhäriga skaft, 
med inblandade hvitspetsade här; holkar svartgröna, om- 
kring 12 mm. höga, smala, jämntjocka, med rundad, svagt 
stjärnluden bas, tätt och långt svart glandelhäriga, med 
strödda hvitspetsade här, af smala och spetsiga, klolikt ut- 
böjda, enfärgade eller ljuskantade, i spetsen hårlösa fjäll; 
blommor smala, mörkgula, de yttre radierande; stift mörka. 
— Kyrkslätt, Kolsarby, vid Träskända torp vid Djupström, 
albevuxen ängsbacke, tillsammans med H. vulgatum Almqv. 
och H. improvisum Norrl., Strömsby, skog, Sundsberg, åker- 
backe vid Fredriksbergs torp. 

35. H. angusticeps. Stjelk 30—52 cm, tunt stjärn- 
och spindelväfshärig, upptill tätt stjärnluden, med brun bas, 
1—2-bladig; blad ljusare eller mörkare gröna, tunna och 
slappa eller tämligen fasta, rotblad 3—5, med korta—tämli- 
gen långa, breda, vingkantade och ullhåriga skaft, ovala— 
lansettlika, tämligen regelbundet glest och stundom groft 
hvassågade, de inre undertill tunt stjärnhåriga, med glesa 
eller långs nerven tätare långa hår, de yttre med fina enkla 
hår i stället för stjärnhåren, hårbräddade, stjelkblad tämli- 
gen långt vingskaftade—oskaftade, lansettlika, långt smal- 
spetsade och smaltandade, undertill tätare stjärnludna— 
nästan filtludna; blomkorgar 2—talrika, stundom på från öfre 
bladvecken utgående grenar, sidoblomstren på öfverskjutande, 
långa och tämligen spensliga, raka eller utåt bågböjda, stjärn- 
ludna, vanligen tätt och fint småtaggiga skaft, med eller utan 
glesa eller enstaka hvita, långt svartfotade hår eller små 
svarta glandelhår; holkar svartgröna, omkring 11 mm. höga, 
smala, med rundad, glest stjärnhårig bas, af smala, spetsiga, 
långs midten med hvitspetsade hår och små svarta glandel- 
hår glest besatta, i spetsen hårlösa och utböjda, enfärgade 
och halft genomskinliga fjäll, de inre ljusare; blommor af 
öfverhufvudtaget ljusare gul färg, de yttre något radierande; 
Stift mörka. — Kyrkslätt, Strömsby, bergskrefvor i barrskog 


108 Magnus Brenner, 


vid Heikovik torp, äfvensom i fuktig barrskog. — Med afse- 
ende a blad- och blomfärg, äfvensom bladens fasthet något 
varierande, skiljes denna ifrån den mycket liknande och 
sannolikt hit hörande H. umbricola Sel. i Herb. Mus. Fenn. 
ed. II genom långt utdragna smala, spetsiga fjäll och öfver 
hufvud taget mindre håriga holkar. Liksom H. prolixiforme 
Norrl. i Herb. Mus. Fenn. ed. II, från hvilken den afviker 
hufvudsakligen genom radierande korgar, ljusare inre fjäll 
och starkare stjärnludd på bladen, skiljer den sig från H. 
leeticolor Almqv., Stud., p. XXIII, genom sina smala holkar, 
äfvensom från båda genom tunna blad och utböjda holkfjäll. 

36. H. umbricola Seel. i Herb. Mus. Fenn. ed. II. Skild 
från H. angusticeps, i hvilken den tyckes öfvergä, genom 
kortare och bredare fjäll samt vanligen mer långhåriga hol- 


kar. — Kyrkslätt, Strömsby, och Sundsberg, i barr- och 
blandskog; förut känd från Helsingfors, Lappviksudden och 
Sumparn. 


37. H. furvicolor. Stjelk 28—32 cm., tämligen styf, 
glatt eller glest stjärnhärig, nederst brun, 1—2, sällan 3- 
bladig; blad mörka, gråaktigt blågröna, undertill grågröna, 
fasta och styfva, rotblad 5—talrika i rosett, med korta, 
ulligt hvithåriga skaft, elliptiska eller ovala—lansettlika, de 
innersta, liksom det nästan oskaftade, lansettlika eller nästan 
jämnbreda stjelkbladet smalspetsade, med glesa små, hvassa, 
nästan utstående, på stjelkbladet litet större, tänder, under- 
till glest eller långs nerven tätare hvithåriga och mer eller 
mindre stjernludna; blomkorgar tämligen små— medelstora, 
5—12, vanligen 6—7, i jämnhögt gvastlikt knippe eller de 
nedre treblomstriga grenarna stundom öfverskjutande, stun- 
dom kortare, stundom med 1 eller 2 grenar från de öfversta 
stjelkbladvecken, på raka eller svagt bågböjda, stjärnludna, 
glandel- och hårlösa, stundom tydligt tätt och fint småtag- 
giga skaft; holkar svartgröna, 9—11 mm., vanligen 10 mm. 
höga, smala, med rundad eller slutligen tvär bas, nedtill 
svagt stjärnludna, med tämligen täta korta, hvita, långt svart- 
fotade hår, med eller utan något kort glandelhår, upptill 
nästan nakna, af smala och spetsiga, enfärgade eller de inre 
stundom mörkryggade och mörkspetsade fjäll; blommor smala, 


Spridda bidrag till kännedom af Finlands Hieracium-former. 109 


mörkgula, korta, ej radierande; stift mörka. — Helsingfors, 
Rödbergen, pä grästorf: äfven funnen i Sääksmäki i Södra 
Tavastland, i vät granskog. -— Stående närmast H. coniops 
Norrl. i Herb. Mus. Fenn. ed. II, afviker denna mycket känn- 
spaka form genom bredare, mörkt blågröna blad och egen- 
domligt blyfärgade holkar, med nästan enfärgade, nägot ge: 
nomskinliga, halft glänsande fjäll, hvarigenom den förräder 
sin släktskap med H. angusticeps och umbricola. Dessutom 
skild från H. leticolor Almgv. genom sin mörka färg och 
sina smala holkar med rikliga hvita här och nästan utan 
glandler, från H. prolixiforme Norrl. genom sin mörka färg, 
sina fullkomligt glandel- och härlösa holkskaft, rikliga här- 
beklädnad pä holkarna och smala strälblommor. 

f. pumila. 19—17 cm. hög, 1—2-blomstrig. — Hogland, 
norr om Suurkylä. 

38. H. lacini&folium. Tämligen grof och storväxt, 
stundom med 2 stjelkar tillsammans, 1—2-bladig, med 3—7 
rotblad i rosett; blad tämligen stora, mörkgröna, undertill 
blekare, fasta, rotbladens skaft ungefär af skifvans halfva 
längd eller nästan lika långa eller längre, långt hvithåriga, 
stjelkblad kort—nästan oskaftadt, stundom långskaftadt, yttre 
rotblad små, äggrundt elliptiska—elliptiska, trubbiga med 
udd, ofta med tvär bas, de vanligen 2—3 inre stora, spet- 
siga, äggrunda eller ovala—äggrundt lansettlika, stjelkblad 
stora—tämligen små, äggrundt lansettlika —lansettlika, smal- 
spetsiga, alla, eller med undantag af det helbräddade öfre 
stjelkbladet, glest och ojämnt groft hvassågade—nästan in- 
skurna vid basen, mot spetsen helbräddade, ofvan glatta 
eller gleshåriga, eller stjelkbladen med glesa stjärnhär, un- 
dertill håriga, särdeles långs nerven, vanligen med spridda 
stjärnhär, härbräddade; blomkorgar 3—mänga, sällan 2, läng- 
skaftade, i 3-greniga eller skenbart klynnegreniga gvastar, 
med raka eller svagt bägböjda, stjärn- och glest korthåriga 
skaft; holkar mörkt brungröna, 10—13 mm. höga, breda, 
med rundad, slutligen tvär bas och långa, vid basen tämli- 
gen breda, smalspetsade fjäll, de inre spetsiga, utböjda, vid 
basen gräludna af upptill aftagande—upphörande stjärnludd 
och hvita svartfotade här, med eller utan spridda glandelhär; 


110 Magnns Brenner. 


stift och märken dunkla. — Kyrkslätt, Strömsby, leräker, 
Weikkola, vägkant; äfven insamlad frän Tenala och Pargas, 
Längholm, samt Barkarila vid Willmanstrand och Walamo. 
— Skild från H. basifolium Fr., Almgv. (H. cesium Auct.) 
och H. leticolor Almgv. genom längre och bredare, smal- 
spetsiga holktjäll, de inre i spetsen utböjda, och längskaftade 
mörkgröna blad, från H. cesium Fr., Almgv. (H. bifidum 
Auct.) genom mörkgröna blad och stjärnludna, icke krus- 
håriga holkar. Öfverensstämmer med H. eraltatum Dahlst. 
Hier. exs. I, 76, samt i Stenström, Wermländska Archiera- 
cier, 1889, hvilket namn redan 1886 af Arvet-Touvet tillagts 
en annan art. 

39. H. leticolor Almgv. Stud. p. XXIII; 4. cesium 
Fr., Almgv. i Thed. FI. p. 359. — Hogland; för öfrigt in- 
samlad från Somero, Källfjärd, Gamla Karleby, äfvensom 
Olonetz- och Onega-Karelen. 

40. H. sordidescens Norrl. i Herb. Mus. Fenn. ed. II, 
p. 112; H. fulvescens Norrl. Bidr. Skand. Hier. p. 101. — 
Helsingfors, Hörneberg, öppen backe vid östra chausseen; 
för öfrigt insamlad frän Tavastland. 

41. H. basifolium Fr., Almgv. Stud. 1. c.; H. cesium 
Fr., Lindeb. i Hrtm. Fl., XI uppl., p. 44. — Kyrkslätt, Weik- 
kola, torr backe och skogssved, Koskis, lund, Strömsby, skog; 
Helsinge, Malm, skogsbacke; nordligast från Kuopio. 

var. dissectifolium. Blad mycket långskaftade, tunna, 
djupt inskurna med smala, spetsiga, framåtriktade eller nä- 
stan utstående fliktänder; holkar brungröna, upptill nästan 
glatta, nedtill glest stjärnludna med glesa korta hvitspetsade 
hår, fjäll trubbiga. — Hogland, djup klyfta vid Suuren 
korkian lahti. 

var. apricorum. Tufvig, kortväxt, grof och styf; blad 
gul- eller brunaktiga, länghäriga, fasta, temligen smä, rot- 
blad talrika, stjelkblad 1—2, ofta lägt ned och förkrympt; 
blomkorgskaft korta och styfva, nästan utspärrade; korgar 
smä, starkt gräludna. — Kyrkslätt, Weikkola och Koskis, 
svedjeland och soliga berg. 

42. H. parcidentatum. Stjelk 30—50 cm., tämligen styf, 
nästan naken och härlös ända ned till basen, 1—2-bladig; 


Spridda bidrag till kännedom af Finlands Hieracium-former. 111 


blad styfva, mörkt blågröna, stundom brunfläckiga och un- 
dertill blävioletta, rotblad 3—5, med hvithäriga skaft af 
skifvans längd eller litet kortare, de yttre smä, bredt ellip- 
tiska—nästan rundade, smätandade, de inre 2—3 gänger 
större, elliptiska eller äggrunda—smalt äggrunda eller lan- 
settlika, kortspetsade, stjelkblad af de inre rotbladens längd, 
kort- eller oskaftade, äggrundt lansettlika—lansettlika, med 
smal spets, alla mot basen oregelbundet fätandade med 
2—5 större eller mindre, smala, framätriktade tänder pä 
hvardera sidan, ofvan glatta, undertill glest eller längs ner- 
ven tätare hvithäriga, ofta nästan glatta, inre rotblad och 
stjelkbladen stundom med spridda stjärnhär, mer eller min- 
dre härbräddade; blomkorgar tämligen stora, 2—6, nästan 
jämnhöga, pä tämligen långa, svagt böjda, stjärnhäriga skaft, 
med eller utan enstaka svartfotade hår; holkar 10—12 
stundom 13 mm. höga, breda, med rundad bas, mörkgröna 
och gråludna af stjärnludd och hvita, svartfotade hår, med 
breda, trubbiga fjäll, de innersta ljusa, smalspetsade; stift 
mörka. — Kyrkslätt, Strömsby, torra soliga backar; äfven 
funnen flerstädes i trakterna norr om Uleä träsk. — Varierar 
med holkfjällen i spetsen gräludna och håriga eller nakna. 
Skild från A. vicarium Norrl. i Herb. Mus. Fenn. ed. II p. 
148 genom oregelbundet groftandade blad, hårlösa korgskaft 
och stora, vida, mer stjärnludna holkar, med jämnbreda 
trubbiga holkfjäll. 

43. H. gravastellum Dahlst. Hier. exs. I, 80, 81; Z. 
cesium Fr. var. alpestre Lindeb. Hier. Scand. exs. 61, 126. 
— Äland, Eckerö, Storbyn, „in campo arenaceo aprico loco 
herbido crescens'', Th. Salan in sched. 

44. H. c&sium Fr., Almgv. Stud. p. XXII: H. bifidum 
Kit, Lindeb. i Hrtm. Fl, XI uppl, p. 45. — Kyrkslätt, 
Strömsby, Tväras och Smeds-Edes, pä berg och torra öppna 
backar; äfven insamlad frän Sammatti; Ingä, Fagervik; Wih- 
tis; och Helsingfors, Observatoriibergen. 

var. majus Lindeb. Hier. Scand. exs. 34. — Kyrkslätt, 
Strömsby, pä Kasaberget, ymnigt. Dessutom insamlad från 
Lojo, Paloniemi; Ingå, Fagervik; och Helsingfors, Observa- 
toriibergen. — En form med tunnare, mycket breda blad 


112 Magnus Brenner. 


har anträffats i björkskog i Kyrkslätt, Sundsberg, och Esbo, 
Kaitans; pä det sist nämnda stället med glatt stjelk och utan 
spär af stjärnhär pä holkarna. 

var. stellulatum. Skild från hufvudarten hufvudsakli- 
gen genom sina mindre, nästan jämntjockt äggrunda, star- 
kare stjärnludna och kortfjälliga holkar; därjämte vanligen 
lågväxt (0,16—0,30 m.) och smäbladig med 1—3, vanligen 
2 korgar, och mörkare gröna, ofta rödaktiga blad. — Kyrk- 
slätt, Strömsby, pä Kasaberget pä torra granitklippor och i 
fuktiga skrefvor tillsammans med hufvudarten, Smeds-Edes 
pä torr tallbacke, samt Sundsberg i björkskog. 

var. cinericeum. Skild från var. stellulatum genom 
ljusare gröna blad och mörkare gula, föga radierande korgar. 
— Kyrkslätt, Strömsby, på Kasaberget i närheten af var. 
stellulatum. 

var. versidens. Blad djupt och tätt smalt sägtandade, 
med hvarannan tand mindre. — Thusby. 

45. H. alboviride. Stjelk lågväxt (0,12—0,32, sällan 
omkring 0,50 m.) och spenslig, ljusgrön med rödbrun bas, 
stjärnhärig, stundom tämligen starkt längt hvithärig, 0—1-, 
sällan 2-bladig, med 2-—5, vanligen 3—4 rotblad; blad ljus-, 
sällan mörkgröna, undertill bläaktigt hvitgröna, nästan köt- 
tiga, men slappa, efter pressning tunna, med längt hvithäriga 
skaft, hos rotbladen af bladets längd eller längre, hos stjelk- 
bladet kortare, sällan 0, det yttersta rotbladet litet, elliptiskt 
—omvändt äggrundt, ofta bortvissnadt, de öfriga aflänga 
eller smalt ellintiska, trubbiga, eller lansettlika och spetsiga, 
alla med vigglik bas, glest spetstandade med korta eller 
länga, utstäende eller framätriktade tänder, glatta, härbräd- 
dade, utan eller med glesa här undertill, i synnerhet längs 
hufvudnerven, de innersta undertill stjärnhäriga, stjelkblad 
af innersta rotbladets längd, lansettlikt, eller litet, smalt 
lansettlikt, glest smätandadt eller helbräddadt, sällan vid 
basen groft smaltandadt, undertill stjärnhärigt; blomkorgar 
stora och vida, vanligen ensamma eller med ett sidoblom- 
ster pä ett jämnhögt eller högre, rakt eller svagt böjdt skaft, 
sällan 3 eller med blomkorgskaft ända ned frän stjelkblad- 
vecket, skaft tunt stjärnludna med eller utan enstaka hvita, 


Spridda bidrag till kännedom af Finlands Hieracium-former. 113 


stundom svartfotade hår; holk äggrund, 10—12 mm. hög, 
grå- eller brungrön, stjärnluden och krusigt hvithårig, utan 
eller med ett eller annat litet glandelhår, håren med eller 
utan uppsvälld svart bas, holkfjäll breda, smalspetsiga, de 
inre ljuskantade; blommor ljusgula; stift gult eller knappt 
märkbart mörkare än kronan, sällan tydligt mörkt. — Kyrk- 
slätt, Strömsby, i lundartad blandskog af tall, björk och 
klen gråal bland Melampyrum pratense och silvaticum samt 
Solidago virgaurea, i gles tallskog vid Stor Pippurvik, äfven- 
som Sundsberg i granskog vid Solbacka; ett exemplar med 
mycket djupt smaltandade inre rotblad och stjelkblad. Möj- 
ligen en varietet af H. cesium Fr., Almqv. (H. bifidum Auct.), 
från hvilken den skiljer sig genom sina långskaftade, mjuka, 
något köttiga, genom pressning tunna och slappa blad och 
lägre, mer kortfjälliga, tämligen starkt, stundom ända upp 
till fjällens spets stjärnludna holkar. Från närmast följande 
H. galbeum, hvilken den i allt annat liknar, afviker den 
genom lägre holkar med kortare, tilltryckta, mer stjärn- 
ludna fjäll. 

46. H. galbeum. Skild från H. alboviride genom läng- 
re och smalare, långt sylspetsade och bäglikt utböjda, föga 
stjärnludna, upptill stundom nakna holkfjäll, från H. cesium 
(bifidum) genom sina långskaftade, slappa, ljusa blad och 
smalare holkar med båglikt utböjda fjäll. — Kyrkslätt, Smeds- 
Edes, på tallbevuxen stenig backe vid vestra ändan af sjön 
Djupström, samt Sundsberg, i granskog vid Solbacka. 

47. H. galbanum Dahlst. Hier. exs. I, 70, 71. — Kyrk- 
slätt, Sundsberg, björklund emellan Sjövik och Framnäs, 
ymnigt, talldunge vid Källvik, granskog vid Solbacka. 

48. H. ravidum. Stjelk 25—45, stundom 50 cm., glest 
stjärn- och hvithårig; blad vanligen tunna och mjuka, mör- 
kare eller ljusare gröna, undertill blekare, ofvan nästan hår- 
lösa—glatta, undertill glest eller långs hufvudnerven och 
skaftet tätt mjukt hvithåriga, hårbräddade, utan eller stjelk- 
bladet stundom med glesa stjärnhår, särdeles mot spetsen, 
rotblad 2—7, gvarsittande, långskaftade, de yttre små, ellip- 
tiska med rundad eller tvär bas, kort uddspetsade, de inre 
större, ovala eller äggrunda—lancettlika, spetsiga, alla med 

8 


114 Magnus Brenner. 


få, vanligen mycket små och smala eller smalspetsiga, nästan 
rätvinkligt utstäende tänder, stjelkblad 1—2, läng—kortskaf- 
tade eller det öfre oskaftadt, äggrundt lansettlika, längt smal- 
spetsade, med eller utan smä, smala, utstäende tänder vid 
basen; blomkorgar 2—4, med mer eller mindre bagböjda— 
nästan raka, stjärnludna och glest länghäriga skaft; holkar 
mörka, 10—12 mm. höga, med rundad bas, jämntjock pip 
och ungefär lika långt trattlikt vidgadt bräm, vid basen tätt, 
upptill glesare ludna af mjuka hvita svartfotade här, med 
eller utan nägot enstaka kort glandelhär, med glest eller 
nedtill endast längs kanterna stjärnhäriga, stundom upptill 
nästan glatta, svagt afsmalnande, trubbiga fjäll, de yttre 
mörka, de inre ljusa med vanligen mörk spets; blommor 
ljusgula, de yttre radierande, ståndare ljusgula, stift bruna. 
— Kyrkslätt, Strömsby, fuktig blandskog af hufvudsakligen 
tall; har dessutom insamlats från Tenala med glattare stjelk 
och blad, en del exemplar med ljusa holkfjällspetsar, samt 
från Lojo, Karkkali udde, med mindre (10 mm.), mer stjärn- 
ludna och glesare långhåriga holkar. — Närmast lik H. 
villiceps och skild genom vanligen mer småtandade blad och 
trubbiga, mörkare och mindre starkt ludna holkfjäll; från 
H. ravusculum Dahlst. Hier. exs. II, 50 äfvenledes genom 
holkfjällens form, färg och beklädnad samt, liksom från H. 
galbanum Dahlst., genom stjelkbladets form och rätvinkligt 
utstående, korta och smala eller smalspetsade bladtänder. 
49. H. villiceps. Stjelk 35 a 50 cm., glest stjärn- och 
hvithärig, vanligen 1-bladig; blad vanligen ljusgröna, tunna 
och mjuka, ofvan nästan härlösa—glatta, undertill glest läng- 
häriga—nästan härlösa, med tätare mjuka här längs hufvud- 
nerven och skaftet, härbräddade, utan eller stjelkbladet stun- 
dom med stjärnhär, rotblad 2—6 qvarsittande, längskaitade, 
de yttersta små, elliptiska eller rundade, stundom med tvär 
bas, i spetsen rundade eller intryckta med kort udd, de inre 
större, ovala eller äggrunda—äggrundt lansettlika, trubbiga 
—spetsiga, isynnerhet det innersta, alla glestandade med 
vid basen större och bredare, mot spetsen mycket små och 
smala, utstående tänder, stjelkblad kort—tämligen långskaf- 
tadt, äggrundt lansettlikt, sällan lansettlikt, långt smalspet- 


Spridda bidrag till kännedom af Finlands Hieracium-former. 115 


sadt, med vanligen stora och hvassa, sällan nästan inga, 
rätvinkligt utstäende tänder vid basen, stundom 1 litet, oskaf- 
tadt, smalt lansettlikt, fätandadt eller helbräddadt, undertill 
stjärnhärigt stjelkblad högre upp; blomkorgar 2—7, med täm- 
ligen utdragna, svagt bägböjda—raka, tunt stjärnludna och 
glest långhåriga skaft, stundom ända från stjelkbladet; holkar 
mörkgrå, 11—13 mm. höga, vida, nästan jämntjocka, med 
vidgad, rundad bas, starkt stjärnhåriga och svartfotadt lång- 
håriga, med enstaka korta glandelhår, af smala, smalspet- 
sade, ända till den utböjda spetsen ludna, ljuskantade fjäll; 
blommor ljusa, radierande; stift mörka. — Kyrkslätt, Strömsby 
och Sundsberg, äng och skogsmark, tämligen allmän. — 
Skild från H. ravusculum Dahlst. Hier. exs. II, 50, genom 
det innersta rotbladet, som är mer smalspetsadt, samt ge- 
nom det äggrundt lancettlika, utdraget smalspetsade, när- 
mare basen vanligen med ensamma eller glesa, vinkelrätt 
utstående, smala och hvassa tänder försedda, tydligt kort— 
tämligen längskaftade stjelkbladet; frän H. ravidum genom 
större baständer pä bladen, hvarigenom dessa erhålla en 
bredare, ofta nästan tvär bas, och genom ljusare, smalare 
och spetsigare, mer stjärnludna holkfjäll; från H. galbanum 
Dahlst. genom stjelkbladets form, ljus blomfärg samt ljusare, 
smalare och spetsigare holkfjäll med utböjda spetsar. 

var. obscurifolium. Blad mörkgröna, stjelkblad under- 
till svagt stjärnhåriga. — Kyrkslätt, Sundsberg, barrskog. 

50. H. pachyphyllum. Stjelk lågväxt (10—18—32 cm.) 
och styf, vanligen stjärnluden och långhårig, upptill med 
uppsvälldt svartfotade hår, vanligen 1-bladig; blad gråaktigt 
blågröna eller mörkgröna, stundom undertill violetta, fasta 
t. o. m. styfva, tämligen små, ofta nästan helbräddade, rot- 
blad vanligen talrika i rosett, med korta, tätt hvithåriga 
skaft, bredt—smalt äggrunda, de yttersta små, nästan runda 
med ofta tvär bas, de innersta utdraget smalspetsade, stun- 
dom sneda, undertill långt hvithäriga, i synnerhet längs ner- 
ven, utan stjärnhår, stjelkblad, stundom 0, kort- eller oskaf- 
tadt, lansettlikt eller äggrundt lansettlikt med par smala 
tänder vid basen, undertill långhårigt med spridda stjärnhår; 
blomkorgar små, radierande, 1—4, ottast 2, skaft korta, 


116 Magnus Brenner. 


litet bägböjda, stjärnludna, med korta svartfotade här och 
med eller utan små svarta glandelhär; holkar 9—11, stun- 
dom 13 mm. höga, äggrunda, mer eller mindre starkt grä- 
ludna af stjärnludd och hvita svartfotade här, fjäll trubbiga 
eller de innersta ljusa spetsiga med tilltryckta eller inböjda 
spetsar; blommor mörka eller ljusa; stift mörka, stundom 
ljusa. — Kyrkslätt, Weikkola, Koskis och Sundsberg, torra 
soliga ställen med gles tallskog. — Närmast besläktad med 
H. villiceps, från hvilken den skiljer sig genom lägre och 
styfvare örtstånd med mörka, fasta blad, kortare korgskaft 
och mindre holkar af trubbigare, i spetsen ej utböjda fjäll. 
Bladen, som på torr sand äro mycket tjocka och styfva, 
blifva på mera lerhaltig jord tunnare, jämte det holkarna 
blifva större och mer gråludna. 

51. H. conforme. Skild från följande art H. versifolium 
genom likformiga kortskaftade, bredt lansettlika eller ovala, 
kortspetsade, smalt hvassägade blad. — Tytärsaari, torr äng; 
äfven funnen i Evo; Karkku; och Jyväskylä. — Sannolikt 
en varietet af H. versifolium. Exemplaret från Karkku har 
ett af bladen med nästan tvär bas. 

52. H. versifolium. Stjelk 28-—36 cm. hög, stundom 
2—3 tillsammans, fast och styf, stjärnhärig, nedtill stundom 
länghärig, stundom upptill med spridda svartfotade här, 1—2- 
bladig; blad mörkt blågröna, undertill blekare, fasta och 
styfva, rotblad 3—5, kort- eller tämligen långskaftade, de 
yttre mycket små, ofta bortvissnade, elliptiska—nästan runda, 
stundom med tvär bas, de inre äggrunda, kortspetsade, stun- 
dom med tvär eller nästan hjärtlik bas, glesare eller tätare 
hvithåriga, härbräddade, stjelkblad kort—oskaftade, smalt 
äggrundt lansettlika—lansettlika, smalspetsade, nästan glatta 
eller undertill långhåriga, undertill eller på båda sidor stjärn- 
håriga, både rot- och stjelkbladen vanligen groft hvassågade 
med bredare eller smalare tänder; blomkorgar 2—3, på långa, 
raka, spensliga, nästan jämnhöga, föga utstående, stjärnludna, 
smalfjälliga skaft, med eller utan glesare eller tätare svart- 
fotade hår och enstaka små glandelhär; holkar gråaktigt 
gröna, 10—12 mm. höga, med tvär eller rundad bas, stjärn- 
ludna, med glesa hvitspetsade hår, med eller utan enstaka 


Spridda bidrag till kännedom af Finlands Hieracium-former. 117 


små glandelhär, fjäll smala, smalspetsade, de inre utböjda; 
blommor smala; stift ljusa. -— Kyrkslätt, Strömsby, torr tall- 
skog; äfven funnen i Thusby på sandjord vid järnvägen, 
samt i Sääksmäki, Walkeakoski. — Skild från följande art, 
H. scapiforme, genom långa spetsiga, utböjda holkfjäll, bre- 
dare, groftandade rotblad och smala stjelkblad. 

53. H. seapitorme. Stjelk lågväxt och späd, enblom- 
strig eller nästan gaffelformigt tvådelad, med litet öfverskju- 
tande sidoblomster, någon gång med ett tredje blomster 
lägre ned, glest stjärnhårig med eller utan strödda korta 
hvita hår, 0—1-bladig; blad fasta, styfva, blågröna, undertill 
bleka, på båda sidor glatta eller glest hvithåriga, hårbräd- 
dade, utan stjärnhär, rotblad talrika i rosett, stjelkblad ofta 
förkrympt, kort- eller långskaftade, elliptiska eller äggrunda 
—äggrundt lansettlika, spetsiga, endast de yttre trubbiga 
med udd, glest och kort hvasstandade, stundom med till- 
bakariktade baständer, —nästan helbräddade; korgskaft med 
eller utan fina glandelhär, uppåt litet tjockare; holkar 9—10 
mm. höga, smala, äggrunda, tunt stjärnludna med enstaka 
eller glesa hvita svartfotade här och smä glandelhär; fjäll 
korta och breda, jämnt afsmalnande till den trubbiga spet- 
sen, nästan triangulära, de yttre mörka, nästan enfärgade; 
blommor ljusa, radierande; stift mörkt; pappus brunaktig. — 
Kyrkslätt, Koskis, Weikkola och Sundsberg, torra tallbackar 
och betesmark. 

var. subglabrum. Stjelk nästan glatt; holkar mycket 
glest stjärnhäriga, med enstaka korta här och glandelhär. 
— Helsingfors, utanför långa bron. 

54. H. Nylanderianum. Stjelk 22—33 cm. mycket 
späd, smähärig eller nästan glatt, nedtill vid den bruna ba- 
sen länghärig, upptill föga stjärnhärig, stundom med spridda 
långa här, 1—3-bladig; blad mycket tunna, ljusgröna, rot- 
blad 5—4, längskaftade, det ytterstä mycket litet, nästan 
rundt, föga tandadt, de öfriga ovala eller äggrunda—äggrundt 
lansettlika, kortspetsade, glest och tämligen groft hvassägade, 
glatta, undertill och längs de smala skaften glest länghäriga, 
glest härbräddade, nedre eller enda stjelkbladet längskaftadt, 
de öfre kort- eller oskaftade, äggrunda—äggrundt lansettlika, 


118 Magnus Brenner. 


hvasspetsade, det nedersta stundom med tvär bas, glest 
hvassågade med vinkelrätt utstående baständer, stundom 
glest stjärnhäriga; korgar 1—2 på tunt stjärnludna skaft; 
holkar ljusgröna, 10—11 mm. höga, med den smala basen 
glest stjärn- och svartfotadt ullhårig, och smala, jämnt af- 
smalnande, trubbiga, upptill glatta eller glest småhåriga fjäll; 
kantblommor tämligen långa och breda; stift torrt mörkt. 
— Hogland, vid Suuren korkian lahti; Somero; Wånå, Au- 
lango: Kirjavalaks. — Tidigast anträffad af W. Nylander i 
Kirjavalaks. 

55. H. c&siiceps. Stjelk 28—44 cm, ofta två från 
samma rosett, späd, glatt eller föga härig, upptill stjärnhärig, 
0—1-bladig; blad vanligen tunna, rotblad små, 3—6, stun- 
dom talrika, kort —längskaftade, bredare eller smalare, ägg- 
runda med tvär eller hjärtlik bas, de yttre grundt trubbtan- 
dade—nästan bugtbräddade, de inre utstäende hvasstandade, 
mot spetsen helbräddade, trubbiga eller kortspetsade, under- 
till gleshäriga, härbräddade, stjelkblad vanligen reduceradt, 
smalt jämnbredt eller smalt fliktandadt, stundom äggrundt, 
smätandadt eller helbräddadt, längskaftadt; blomkorgar 2—9, 
pä långa, nästan jämnhöga, svagt bägböjdt uppräta, svagt 
stjärnludna och glest och kort svartfotadt hvithäriga skaft, 
närmast holken med eller utan enstaka fina glandelhär; hol- 
kar brungröna, 9—11 mm. höga, med smal eller äggrund 
bas, slutligen vida med tvär bas, med beklädnad liksom 
skaften och tämligen breda, jämnt afsmalnande, trubbiga eller 
nästan trubbiga fjäll; stift ljusa. — Nurmijärvi prestgård; 
äfven från Gustaf Adolfs socken i Tavastland; och flerstädes 
i Norra och Kajana-Österbottens bergstrakter. — Skild från 
H. cesiiflorum Almqv. & Norrl. genom kortare, bredare och 
trubbigare holkfjäll, mer bägböjda korgskaft och olikformigt 
tandade blad. I anseende till holkarna besläktad med H. 
parcidentatum. 

var. firmum. Smäväxt, med fasta och styfva, stundom 
mycket smätandade blad. — Evo; samt i Sotkamo; och 
Onega Karelen, Pertnavolok. 

56. H. ewsiiflorum Almgv. Stud. p. XV, subsp. 5; 
Norrl. Bidr. Skand. Hier. p. 96. — Kyrkslätt, Strömsby och 


Spridda bidrag till kännedom af Finlands Hieracium-tormer. 119 


Sundsberg, skog; för öfrigt insamlad frän Helsingfors, Blä- 
bärslandet; Äland, Eckerö, Storbyn; Walamo; Punkaharju; 
och flerstädes ända till Sotkamo och Kuusamo. 

57. H. eineinnulatum. Stjelk 15—50 cm. hög, mjuk 
eller tämligen fast, glest stjärn- och hvithärig, 0—1-bladig; 
blad vanligen tämligen fasta, mörk- eller ljusare gröna, ofta 
undertill violetta, rotblad 4—6, sällan flere, mycket längskaf- 
tade, de yttersta mindre, rundade, vanligen med hjärtlik bas, 
smätandade, de inre större, äggrunda med hjärtlik eller tvär 
bas och rundad eller trubbig spets— spetsiga, groft utspärradt 
trubb—spetstandade eller liksom det längskaftade, smalt 
äggrunda och smalspetsade stjelkbladet smalflikade, glatta 
eller, särdeles undertill, gleshäriga, kort härbräddade, stjelk- 
blad undertill glest stjärnhärigt; blomkorgar 2—4, sällan 5 
eller 6, 26—32 mm. vida, jämnhöga, pä långa, svagt bäg- 
böjdt uppräta, vanligen i spetsen klynnedelade skaft, ofta pä 
grenar frän stjelkbladvecket eller bladrosetten, skaften stjärn- 
ludna, ofta glest, med glesare eller tätare kort svartfotade 
här, sällan med ett eller annat litet glandelhär; holkar grä- 
aktiga, 10—12 mm. höga, tämligen vida, klocklika, glesare 
eller tätare stjärnludna och mer eller mindre starkt krus- 
häriga af fina hvita, kort svartfotade här, sällan med ett 
eller annat litet glandelhär, fjäll tämligen smala, jämnt af- 
s malnande, bred- eller smalspetsade, trubbiga eller spetsiga, 
br ungröna, de inre ljusgröna, ända till den tilltryckta spet- 
sen med korta, fina, hvita här; blommor höggula; stift ljus- 
gula eller svagt dunkla, sällan mörkare. — Kyrkslätt, Sunds- 
berg och dess omnejd, allmän i glesare skog; Hogland, äng 
vid Kiiskinkylä; äfven insamlad frän Pojo, vid Fiskars; 
Thusby; Helsingfors; Iittis; Kirjavalaks vid Sordavala; Kuo- 
pio; och Naapurinvaara i Sotkamo. — Mycket lik H. cestii- 
florum Almgv. & Norrl., men skild, förutom genom sin mörka 
blomfärg, genom mörkare, vanligen starkt krushäriga holkar, 
med mindre stjärnludd och icke hvasspetsade fjäll, i hvilket 
sist nämnda hänseende den förmedlar öfvergängen till H. 
cesitceps, som dock med afseende å holkarnas beklädnad 
stär närmare H. cesiiflorum. 


120 Magnus Brenner. 


var. chlorelloides. Storväxt och storbladig, stundom 
mer rikblomstrig med mer utstäende skaft, samt holkar och 
skaft mer glandelhäriga, hvarigenom den närmar sig H. 
chlorellum Seel. & Norrl. i Herb. Mus. Fenn. ed. II, hos 
hvilken glandlerna äro rikligare, men håren sparsammare, 
samt fjällen bredare. — Kyrkslätt, Sundsberg, glesare skog, 
allmän tillsammans med föregäende, ätvensom vid Gilobacka. 
— Rotbladen stundom monströst bildade, med skaftade spjut- 
lika bastlikar. 

58. H. lobulatum. Stjelk omkring 55 cm. grof och 
fast, frän basen flergrenig, mycket glest stjärnhärig, upptill 
med spridda korta svartfotade här, 0—1-bladig; blad ljus- 
gröna, undertill rödvioletta, fasta, rotblad talrika, längskaf- 
tade, de yttre bredt hjärtlikt äggrunda—nästan rundade, 
rundspetsade, med grofva rundade fliktänder, hvaraf bastän- 
derna smalare och spetsigare, tillbakariktade, och de öfriga 
framåtriktade, de inre bredt, eller liksom det mycket lågt 
sittande, längskaftade stielkbladet, smalare hjärtlikt äggrunda; 
kortspetsade, smalt och spetsigt fliktandade, med utstående 
basflikar, hvaraf en del pä skaftet, ofvan glatta, undertill 
stjärnhåriga samt glest eller längs nerven och bladskaftet 
tätt mjukhåriga, kort hårbräddade; blomkorgar tämligen små, 
fåtaliga (3—6), på långa, svagt bågböjdt uppräta, tunt 
stjärnludna skaft, med få spridda korta, svartfotade hår och 
fina glandelhår; holkar gråaktiga, omkring 10 mm. höga, 
urnelika, stjärnludna, särdeles långs fjällens kanter, med 
glesa korta, hvitspetsade hår och enstaka små glandelhår 
vid basen, fjällen smala, nästan jämnbreda, spetsiga eller 
nästan trubbiga, upptill utböjda; blommor korta, mörkgula; 
stift svagt dunkelt. — Kyrkslätt, Strömsby, torr ängsbacke. 
— Holkfjällen likna dem hos H. sinuosifrons Almqv. Stud. 
p. XV, subsp. 4 & Dahlst. Hier. exs. I, 43, men stjärnludna. 
Synes stä emellan denna och H. cesiiflorum Almgv. & 
Norrl., ehuru stiften svagt dunkla. Skild från H. cincinnu- 
latum och chlorelloides genom sina olikformigt fliktandade 
inre och yttre rotblad, mindre korgar med smalare holkar 
utan de fina hvita håren, samt utböjda fjällspetsar. 


Spridda bidrag till kännedom af Finlands Hieracium-former. 121 


59. H. multifrons. Stjelk 35—65 cm. hög, ofta grenig, 
stundom med sekundära stjelkar frän basen, späd—tämligen 
grof, glest hvithärig, upptill stjärnhärig—nästan glatt, 0—1- 
bladig, sällan med ett litet, oskaftadt, smalt lansettlikt blad 
högre upp; blad mjuka, mörkgröna, rotblad 5—15, vanligen 
7—10, längskaftade, de yttersta mindre, rundadt hjärtlika, 
glest hvasstandade, de inre stora, bredt äggrunda, med hjärt- 
likt fliktandad eller tvär bas, rundspetsade, hvasst groftan- 
dade, de innersta stundom smalare och kortspetsade, glatta 
eller, i synnerhet längs undre sidans nerver, gleshäriga, stjelk- 
blad ungefär vid stjelkens midt, vanlisen väl utveckladt, 
längskaftadt, äggrundt, smalspetsadt, hvasstandadt, undertill 
hårigt och stjärnhärigt, åtminstone längs nerven; blomkorgar 
stora, 2—talrika, i klase- eller gvastlik samling, med kor- 
tare eller längre, tämligen uppräta, raka eller svagt böjda, 
fina, stjernhäriga och glest korthäriga skaft, med hvita här- 
spetsar och spridda små glandelhär; holkar grågröna, 10—12 
mm. höga, smala med rundad bas, tämligen tätt korthåriga 
med hvita hårspetsar och spridda små glandelhår vid basen 
samt stjärnludd på basen och långs de yttre fjällens kanter, 
fjäll mörka, smala, jämnt afsmalnande, smalspetsade, trub- 
biga eller de ljusa inre spetsiga, i spetsen inåtböjda, ända 
till spetsen kort finhåriga; blommor något ljusa; stift dunkelt. 
— Kyrkslätt, Sundsberg, björklund och granskog; Hogland, 
ängsbacke vid Lapinlahti; Birkkala. — Står nära H. lobula- 
tum, men bladen mer likformiga, korgarna stora och ljusare, 
samt holkarna mer håriga, med mindre stjärnludd och inåt 
böjda fjällspetsar. Skild från A. sinuosifrons Almgv. Stud. 
p. XV, subsp. 4, Dahlst. Hier. exs. I, 43, genom bredare, 
mindre djupt tandade blad, väl utveckladt äggrundt, skaftadt 
stjelkblad, stundom jämte ett öfre outveckladt lansettlikt, 
och mer smalspetsade, ljuskantade, ända till spetsen glest 
korthäriga fjäll. 

60. H. maerolepis Kindb., Almgv. Stud. p. XIII, subsp. 
2 var. 2, Dahlst. Hier. exs. I, 40. — Kyrkslätt, Strömsby, 
bergsskrefva vid Heikovik torp. 


122 Magnus Brenner. 


61. H. silvaticum (L.) Almgv. Stud. p. XII, subsp. 2, 
Dahlst. Hier. exs. I, 45. — Kyrkslätt, Strömsby, tallskog. 
Hogland, äng vid Suurkylä. i 

62. H. ca&sitium Norrl. i Herb. Mus. Fenn. ed. IL. — 
Kyrkslätt, Strömsby, sved och barrskog; Hogland, äng vid 
Suurkylä; för öfrigt i Hausjärvi och Karkku. 

63. H. triangulare (Almgv.) Lindeb., Almgv. Stud. p. 
XIV. — Kyrkslätt, Sundsberg, berg och öppna skogsbackar; 
för öfrigt i Pargas och Korpo. 

64. H. casio-murorum Lindeb. — Kyrkslätt, Weikkola, 
sved i björkskog; för öfrigt i Lojo, Hiittis, bergspringa; Sata- 
kunta, Kyrö; Tavastland, Hollola, Asikkala, Sääksmäki och 
Jyväskylä. — Med afseende ä holkarna tydligen besläktad 
med H. triangulare (Almgv.) Lindeb. och i synnerhet med 
H. subtriangulare Stenstr. Wärml. Archier. p. 17 & Dahlst. 
Hier. exs. III, 35; äfven bladen ofta med tvär bas och utstä- 
ende tänder, säsom hos exemplaren i Dahlst. Hier. exs. 1, 
64 och 65, samt i Lindeb. Hier. Skand. exs. 59. Hos exem- 
plaren från Finland äro bladen mer ,,cesium*-artade, i syn- 
nerhet hos det mycket smä- och smalbladiga frän Kyrkslätt. 

65. H. Hjeltii Norrl. i Herb. Mus. Fenn. ed. IL — 
Kyrkslätt, Sundsberg, stenig barrskogsbacke ofvanom Sol- 
backa: Hogland, äng vid Kiiskinkylä och ängsbacke vid La- 
pinlahti; för öfrigt insamlad frän Lojo, Karkkali udde och 
Jalansaari: Karkku: Asikkala; Walamo; och Ryska Karelen. 
— Varierar med afseende å holkfjällen från korta, breda 
och trubbiga samt af rikligt stjärnludd gråaktiga (en del af 
exemplaren från Hogland, Karkku och Ryska Karelen) genom 
korta, smalspetsade och trubbiga eller nästan spetsiga (från 
Hogland, Kyrkslätt, Karkku och Walamo) till utdragna, smal- 
spetsade och spetsiga samt därjämte grönare och sparsam- 
mare stjärnludna (från Lojo, Asikkala och Ryska Karelen). 
I djup, fuktig skog stor- och tunnbladig, såsom original- 
exemplaren från Karkku, får den på öppnare och torrare 
lokaler mindre och tjockare blad, såsom exemplaren från 
Kyrkslätt och Hogland, hvilka följande beskrifning närmast 
afser. Mycket resliga exemplar kunna hafva två väl utveck- 


Spridda bidrag till kännedom af Finlands Hieracium-former. 123 


lade, skaftade stjelkblad liksom H. petiolatum och H. Silent. 
— Stjelk 24—35 cm. hög, glest eller upptill tätare stjärn- 
luden, med spridda fina glandelhär, vid basen länghärig, 
0—1-bladig; blad mjuka eller tämligen fasta, ljusgröna, un- 
dertill blekare, stundom rödlätta, rotblad 6—flere, längskaf- 
tade, de yttre mycket små, hjärtlika eller elliptiska, de inre 
äggrunda—nästan lansettlika, med smalt hjärtlik eller tvär 
bas, trubbiga med udd, sällan kortspetsade, vinkligt små- 
tandade—nästan helbräddade, glatta eller gleshäriga och 
hårbräddade, stjelkblad litet, långskaftadt, äggrundt, smalspet- 
sadt, småtandadt, undertill långhårigt; korgar 3—7, på nä- 
stan uppräta, längre eller kortare, stjärnludna och starkt 
glandelhäriga skaft; holkar utblommade smalt äggrunda, 3— 
10 mm. höga, gråludna af tätt stjärnludd och starkt, stun- 
dom gult glandelhåriga, af mörka, breda och trubbiga eller 
något smalspetsade, i synnerhet långs kanterna och i spetsen 
starkt filtludna fjäll; stift åtminstone som vissnadt mörkt. 

66. H. nigroglandulosum Lönnr. i Öfvers. af Vet. Akad. 
förhandl. 1882, n:o 4, p. 72; subsp. 9 Almqv. Stud. p. XVIII; 
H. *melanolepis Norrl. Bidr. Skand. Hier. p. 87. — Kyrkslätt, 
Sundsberg, tät blandskog nedanom Haga (blad ljusa, mjuka, 
tydligt tandade). För öfrigt insamlad från Åland, Tavastland, 
trakten af Willmanstrand, samt Paltamo och Sotkamo. 

67. H. variicolor Dahlst. i Stenström, Wärml. Archier., 
p- 22, Dahlst. Hier. exs. I, 53. — Kyrkslätt, Weikkola, ängs- 
och skogsbackar, Sundsberg, skogsbacke ofvanom Solbacka, 
bland tall och gran. 

68. H. repandifrons. Stjelk omkring 40 cm., tämligen 
grof och styf, längt finhärig, upptill tämligen tätt glandel- 
härig och glest stjärnhärig, med uppräta grenar ända ned 
till rotbladen, 1-bladig; blad mörkgröna, styfva, rotblad 6 i. 
rosett, kortskaftade, bredt elliptiska med rundad eller tvär 
bas, grundt och bredt trubbtandade med eller utan udd— 
nästan buktbräddade, korthåriga, stjelkblad kortskaftadt, ägg- 
rundt, smalt hvasstandadt, undertill starkt härigt och stjärn- 
ludet; korgar talrika pä klaselikt ordnade, utstående, uppåt 
bägböjda grenar, de nedre vanligen 3-blomstriga, de öfre 


124 Magnus Brenner. 


tättsittande, 2—1-blomstriga, korgskaft stjarnludna, tätt svart 
glandelhäriga; holkar mörka, 10—12 mm. höga, tämligen 
smala, tätt svart glandelhäriga, af korta och breda, jämnt 
afsmalnande, trubbiga, enfärgade eller föga ljuskantade fjäll, 
stundom med glesa fina hvita här, men utan eller endast 
vid basen med glesa stjärnhår. — Thusby. — Skild från H. 
orbicans Almgv. Stud. p. XVIII, subsp. 10, Dahlst. in Stenstr. 
Wärml. Archier. p. 25 & Hier. exs. III, 38, genom större, 
fastare, bredt trubbtandade blad med bred bas och kortare 
skaft, rik korgsamling och mycket tätt glandelhäriga holkar 
af korta, breda och trubbiga fjäll utan stjärnludd och hvit- 
spetsade här, från H. variicolor Dahlst. genom mycket rikare 
korgsamling och i spetsen nakna holkfjäll. 

69. H. patale Norrl. i Herb. Mus. Fenn. ed. II. — In- 
samlad frän skogsbackar i Wihtis; äfvensom frän Pargas 
och Äland, Godby. — Holkar stundom med svarta, hvitspet- 
sade här bland glandelhären, fjäll korta och trubbiga, ljusa 
eller tämligen bredt ljuskantade. 

70. H, divarieans. Stjelk 30—45 cm., späd, glesare 
eller tätare hvithärig—nästan härlös, upptill stjärnluden— 
nästan glatt, med glesare eller mycket täta smä glandelhär, 
med eller utan korta svartfotade hvita här, vid basen brun, 
1-bladig; blad små, tunna, ljusgröna, mer eller mindre starkt 
hvithåriga, utan stjärnhår, rotblad 6—7, långskaftade, de 
yttre rundade eller elliptiska, med rundad eller trär—nästan 
hjärtlik bas, de inre ovala—lansettlika, det innersta vanligen 
spetsigt, glest småtandade—hvassågade, stjelkblad tämligen 
långskaftadt, smalt äggrundt lansettlikt, långt smalspetsadt, 
med små eller vid basen tämligen stora, spjutlikt utstående 
hvassa tänder; korgar små, fåtaliga, i qvastlikt knippe, med 
korta, utstående—utspärrade, krokiga, stjärnludna och myc- 
ket tätt kort glandelhåriga skaft, stundom med inblandade 
hvita svartfotade här; holkar 8—10 mm. höga, smala, nä- 
stan jämntjocka, svartgröna, af smala, syllika, spetsiga, en- 
färgade eller de inre smalt ljuskantade, tätt glandelhäriga 
fjäll, med mer eller mindre starkt inblandade hvitspetsade 
här, basfjällen fint hvitt härbräddade; blommor korta och 


Spridda bidrag till kännedom at Finlands Hieracium-former. 125 


smala, höggula, stift dunkla. — Kyrkslätt, Sundsberg, äker- 
backe vid Fredriksbergs torp; äfven insamlad frän Lapp- 
viksudden vid Helsingfors. — Skild frän den närmast stä- 


ende H. patale Norrl. genom smalare, svllikt utdragna, 
spetsiga, enfärgade eller mycket smalt ljuskantade holkfjäll, 
med hvitspetsade här bland glandelhären, mer utspärrade 
korgskaft, samt blad utan stjärnludd och rotbladen med 
tvärare bas. 

71. H. proximum Norrl. i Herb. Mus. Fenn. ed. IL -- 
Kyrkslätt, Sundsberg, granskog ofvanom Solbacka; äfven in- 
samlad frän Wihtis; Pargas, Gunnarsnäs: och Sääksmäki, 
Walkeakoski. — Holkfjällen länga och smala, syllika, trub- 
bigt eller spetsigt smalspetsade, med klolikt utböjda spetsar 
och inblandade hvitspetsade här, liksom hos H. divaricans 
och H. sertuliferum, ej säsom hos H. patale Norrl. jämfö- 
relsevis korta och bredspetsade. Exemplaren frän Kyrkslätt, 
hvilka följande beskrifning hufvudsakligen afser, äro mycket 
tunn- oeh mjukbladiga samt öfverhufvudtaget smäbladiga, 
med eller utan ett tämligen utveckladt stjelkblad lågt ned 
pä den bruna stjelkbasen, och mörka, mycket kortskaftade 
holkar i tätt knippe. — Stjelk 25—50 cm. hög, späd och 
vek—tämligen styf, glest stjärn- och finhärig—nästan glatt, 
vid basen brun, 0—1-bladig; blad mycket tunna och mjuka 
—tjocka och fasta, ljus- eller, i stark skugga, mörkgröna, 
rotblad 3—10, vanligen tämligen smä, de yttre kortskaftade, 
elliptiska eller omvändt äggrunda, helbräddade eller smä- 
tandade, de inre längskaftade, omvändt äggrunda eller ovala 
—lansettlika, med glesa, korta, utstäende tänder, gleshäriga 
eller ofvan nästan glatta, härbräddade, stjelkblad nära eller 
invid stjelkbasen, tämligen längskaftadt, smalt lansettlikt, 
smaltandadt, undertill tätt mjukhärigt och mer eller mindre 
stjärnhärigt, stundom mycket förkrympt högre upp; blom- 
korgar 3—8, i tätt gvastlikt knippe, med korta (5—30 mm), 
föga utstäende, svagt bägböjda skaft, stjärnludna med täta 
små glandelhär; holkar tämligen mörka, stundom ljusare, 
3—10 mm. höga, smalt urnelika eller cylindriska, med starkt, 
vanligen klolikt utböjda fjällspetsar, tätare eller glesare glan- 


126 Magnus Brenner. 


' delhäriga, i synnerhet mot basen med fina hvita när, nästan 
utan stjärnhär, stundom med inblandade korta, hvitspetsade 
här, fjäll mycket smala, jämnbreda eller syllika, trubbiga 
eller de inre sylhvassa; blommor korta och smala, stift 
mörka. — Skild från H. umbelliferum Lindeb. i Blytt, Nor- 
ges FI. och Hier. Scand. exs. 56 genom hopträngd gvastlik 
korgsamling med mycket korta skaft, smä, isynnerhet vid 
basen fint hvithäriga holkar, mörka stift, små blad, och 
stjelkbladet, dä det finnes, tätt invid rotbladen eller mycket 
törkrympt, samt brun stjelkbas, frän H. diminuens Norrl. 
Bidr. Skand. Hier. p. 87 genom korta, tätt samlade korg- 
skaft, smala, ljusare, ej stjärnludna holkar och mycket längre 
och smalare fjäll. 

72. H. sertuliferum. Stjelk tämligen hög, 35—50 cm, 
slak, stjärnhärig eller glatt, med spridda fina hvita här, 
upptill med eller utan enstaka små glandelhär, 1—2-bladig; 
blad mycket tunna och slaka, rent gröna, undertill blekgröna, 
rotblad talrika med hvithäriga skaft af bladets längd eller 
hälften kortare, smalt nedlöpande pä skaftet, de yttre små, 
nästan runda eller elliptiska, trubbiga, eller äggrunda, spet- 
siga, helbräddade eller glest smätandade, länghäriga eller 
glatta, de inre tämligen stora, med afsmalnande bas, om- 
vändt äggrunda, trubbiga, —-omvändt äggrundt lansettlika eller 
lansettlika, spetsiga, regelbundet glest kort hvassägade— 
nästan bugtbräddadt tandade, pä båda sidor mycket glest 
korthäriga—nästan glatta, kort härbräddade, de innersta 
smala undertill stjärnhäriga, längs nerven mycket tätt, stjelk- 
blad sällan 2, det nedre tämligen längskaftadt, likt de inre 
rotbladen, vanligen 1, litet, med kort ullhärigt skaft, smalt 
äggrundt lansettlikt—nästan jämnbredt, eller förkrympt, smal- 
spetsadt, med smä glesa hvassa sägtänder, undertill tätt 
stjärnhärigt med glesa hvita här, härbräddadt; blomkorgar 
3—12, ungefär jämnhöga, i 2- eller 3-, sällan 4-greniga 
flocklika knippen, med starkt bägböjda, tunt stjärnludna, 
ljust glandelhäriga skaft, stundom dessutom med 1- eller 2- 
blomstriga skaft lägre ned; holkar ljusgröna, 10—12 mm. 
höga, smalt äggrunda, upptill smalare, vid basen tunt stjärn- 


Spridda bidrag till kännedom af Finlands Hieracium-former. 127 


häriga, med nästan lika höga, länga och smala, spetsiga 
eller nästan spetsiga, rikligt gult glandelhäriga, i spetsen 
klolikt utböjda fjäll, ett och annat hår med kort hvit spets; 
blommor ljusa, kantblommor jämförelsevis korta; stift och 
märken gula. — Kyrkslätt, Strömsby, skuggig tall- och gran- 
skog vid Heikovik torp samt nära rån emot Smeds; dess- 
utom insamlad från Ingå, Fagervik, och Lojo, Ojamo. — 
Skild från H. umbelliferum Lindeb. i Blytt, Norg. Fl. och 
Hier. Scand. exs. 56, genom omvändt äggrunda, regelbundet 
sågtandade blad med smal bas, en del undertill stjärnhåriga, 
samt ljusa holkar och glandelhär, från H. macradenium 
Dahlst. Hier. exs. II, 34, genom ljusare holkar med smal- 
spetsade, i spetsen nakna, ej ulligt härbräddade fjäll. 

73. H. holophyllum. Stjelk omkring 50 cm. hög, glatt, 
med spridda hvita här, upptill svagt stjärnhärig; blad mörk- 
gröna, undertill litet ljusare, rotblad omkring 3, med smala 
hvithåriga skaft af bladets längd eller kortare, smalt ellip- 
tiska—äggrundt elliptiska, trubbiga eller mycket kort udd- 
spetsade, med afsmalnande, rundad eller föga tvär bas, 
bredden litet mindre eller litet mer än hälften af längden 
(0,4—0,54), mycket kort uddtandade—bugtbräddade, glatta, 
undertill gleshåriga, längs nerven tätare hvithåriga, kort hår- 
bräddade, stjelkblad ensamt, med skaft 1/3; af skifvan eller 
kortare, äggrundt med rundad eller tvär bas, smalspetsigt, 
eller aflångt eller lansettlikt med rundad eller afsmalnande 
bas och kortspetsadt, otydligt tandadt—helbräddadt, undertill 
som rotbladen, utan stjärnhär; blomkorgar 2—4, ungefär 
jämnhöga, pä raka, föga utstående, stjärnhäriga skaft, utan 
eller med glesa korta glandelhär, stundom med ett skaft 
lägre ned, från stjelkbladvecket; holkar ljusa—tämligen 
mörka, 10—13 mm. höga, smala, med rundad bas och 
smala, långt smalspetsade, nästan spetsiga, eller de inre 
spetsiga, isynnerhet längs kanterna, men äfven i öfrigt glest 
stjärnludna—nakna, glest kort glandelhäriga och kort hvit- 
spetshåriga fjäll; blommor korta; stift mörka. — Kyrkslätt, 
Koskis, allund. — Skild från H. integratum Dahlst. i Sten- 
ström, Wärml. Archier. p. 21; subsp. 8 integrifolium Almqv. 


128 Magnus Brenner. 


Stud. p. XVII, hvilken den till bladen liknar, genom fä kor- 
gar med mycket längre och smalare holkfjäll, kort hvit- 
spetsade här pä holkarna samt mycket få och korta glandler 
pä holkar och skaft, frän H. orbicans Almgv. & Dahlst. ge- 
nom smalare blad, stjelkblad nästan helbräddadt, föga eller 
ej alls bredare vid basen, mera stjärnludd pä de för öfrigt 
mindre häriga holkarna, mer utdragna fjäll samt mycket fä 
eller inga glandelhär pä de raka skaften. 


Sydfinska Archieracia, alfabetiskt förtecknade. 


alboviride: « -- 
alpestre var. 
angusticeps 


apricarium var. --- 
apricorum var.---- 


atricomum 


basıfolium var.:--- 


basifolium 


bifidum 245 1]. SON 
brevisguameum v.- 


ceesilceps 
ceesiitlorum 


ceslo-murorum --- 


ceesitium 
cesium 
ccesium 

canaliculatum 


chlorelloides var. : - 


cincinnulatun -- 


einericeps- "+++ +» 
cinericeum var. --- 
confertifolium var. 


conforme 
coronarium 
cynodon 


decumbens f.<----- 
depressius var.---- 


diaphanoides 


dissectifolium var. - 


divaricans - 


extenuatum 


firmum varis: 0. 


flaceidum 


fioceuliferum var. « 
frutectorum var. -- 


fulvescens 


Fuarvicolor:+--..... 


galbanum 
galbeum :-- 


graminicola £f.--.-- 
graminiforme var. 


grandiceps var. - 


pag. 


rt tt 


sia 00 > ee 


.or| 0.0. 


sensa sn n 
0 Ive. SOLA se BD n 
seen asen oon 


Keenan knn 
N KOM JO 


6 wa or TUO 


PVC ann n 


alas vi Ne edle 


ONE CI ED 


112, 
111 


113 
108, 109 


105 


110, 113 


119 
119, 120 


110, 113 


, 120 


104, 106 
125 


104, 106 


3, 114, 115 


-—1]| 


Synonymerna kursiverade. 


gravastellum pag. 
griselliceps ----- 
Helsingense var. 
hemipsilum 
Hjeltii 
Hoglandicum --- 
holophyllum .--- 
humosa L.. «++.» 
hyalinum 


imitans - 
improvisum - 
ıintermixtum ---. 


06 olli v ee 


lacinisefolium --. 
leeteviride var. - 
leeticolor. +. -.... 
levius var. 
latifolia f. 
lavandulefolium 


Lindebergii 
linguleefolium v. 
linifolium - » + +... 
lobulatum- +++... 
lucens 


macrolepis +» 
majus var, 
medium 
melanolepis 
microphyllum v. 
minuta f. 
multifrons 


.. 0.0. 
learn 1 Oe ig 


ses sk 


€) KALA 


nigroglandulo- 
SUM +++ - 

norvegicum 

Nylanderianum - 


PIIKKI 


Obneesiense var. - 
obscurifolium v. : 
oreinum +. ccs 
pachyphyllum -- 
parcidentatum . 


‚91, 92 


‚ 93, 96, 102 


82, 108, 109 


130 Magnus Brenner. 


parvuliceps pag. 97, 99 subglabrum var. 117 
patale +++ ---- 124, 125 sublinifolium v. 84 
pectinatum var. 85 sublucens var. - 91, 97 
penicillatum --- 98 suboreinum var. 
petiolatum -- -- 100, 123 subscabrum var. 85 
prolixoides----- 102 subulatum var.- 93, 92 
proximum ----- 125 subumbrosum v. 87 
pullulum »+----- 22 
pumila f. ------ ss tenebrosum ---- 105 
pumila f. ------ 109 tenuifolia f£.---- 9 

triangulare- - - - 122 
radiosum ++---- 95, 91, 92, 96, 97 | tridentatum---- 87 
ravidum -+----- 113, 115 triviale var.---- %, 96 
repandifrons --- 123 
rufescens var... 89, 88 Ulricaburgense 

NTA niel OILIN sg 

Saimense var.-- 98 umbellatum ---- 83 
saxifragum ---- $9, 90 umbellulatum v. 85 
saxigenum «+++» S9 umbricola- - -- -- 108, 109 
scaberrimum v. $4 umbrosum var.- 84 
scalpelliformev. 84 
scapiforme «+ - - - 117 | variicolor+----- 123, 124 
sertuliferum --- 126, 125 versidens var.-- 112 
Sileni- ++ ++ --- 101, 100, 102,123 | versifolium ---- 116 
silvaticum » +++» 122 villiceps - +++» » 114, 116 
sordidescens --- 110, 82 viridiceps ---- + %5 
stellulatum var. 112 vulgatum --- -» 93, 82, 91, 96, 
Strömsbyensev. 88 97, 101: 
subflacceidum v. 99 


I sammanhang med Sydfinska Archieracia omnämnda 
Hieracium-former. 


anfractum «+ ------ pag. 82 orbicans ----- pag. 124, 128 
chlorellum «+++ +... .. 120 pellueidum-» ++ +++ - 82 
CONIOPS ++ rrerreeeneen 99, 109 | prolixiforme ------ 102, 108, 109 
crocatifolium var. ----- S7 prolixum «-------- 82 
diminuens: + ++ ++ «eee 126 | ravuseulum ------- 114, 115 
dissimile var. +++ +++» 106 | 
diversifolium »+«++++++++=+ 95 | sagittatum -------- S2 

| sinuosifrons------- 120, 121 
exaltatum «----- «ese 110 | subcrocatifolium v. 87 

| subpellucidum----- 104, 106 
fraudulentum- «+ ------- 92 | subramosum ------ 102 

| subtriangulare----- 122 
integratum «+ ----- + eo. 127 | 
integrifolium «+ ------.. 127 | umbelliferum------ 126, 127 


umbrosum var. ..:- 98, 99 
macradenium :«.......+- 127 
minus var. «...cses0 004 87 viearlum «rer re... 111 


Tillägg och rättelser, 


Till H. umbellatum var. umbellulatum p. 85 tillägges: f. con- 
gesta. Lägväxt ach mycket tätbladig. — Hogland, Poh- 
jaskorkia. 

Fyndorten ,,Bastö i Borgå skärgård" för H. griselliceps var. 
sublucens p. 91 bör ändras till: Lill Bastö i Sibbo 
skärgård. 

Namnet H. petiolatum p. 100 och 123 måste, såsom tidigare 
tillagdt en annan Hieracium-form, utbytas mot H. petio- 
liferum. 

Namnet H. intermixtum p. 105 bör af samma skäl ersättas 
med H. interspersum. 

Af H. furvicolor bör f. pumila p. 109 från Hogland helt och 
hället utgä. 

Till de anförda fyndorterna för H. conforme p. 116 bifogas: 
Hogland, norr om Suurkylä. 


Meddel. af Societas pro Fauna et Flora Fennica 18: 1892. 


Hepatica frän Inari-Lappmark, 
sammanställda af 


A. Osw. Kihlman. 


AAA 


(Anmäld den 5 December 1891). 


Här föreliggande artförteckning grundar sig nära nog 
uteslutande på samlingar och anteckningar under en år 1880 
företagen botanisk resa till Inari och Utsjoki Lappmarker !), 
därvid jag var i tillfälle att egna lefvermossorna särskild 
uppmärksamhet. Förutom det af min reskamrat, R. Hult, 
och mig sammanbragta materialet finnes dock en i finska 
museets herbarium förvarad, ganska anmärkningsvärd, om 
ock ej omfångsrik lefvermossamling från dessa trakter, 
insänd af forstmästaren F. Silén under de första åren af 
hans vistelse i Lappland; i denna samling ingå äfven tvenne 
arter, Scapania curta och Southbya fennica, hvilka af oss 
icke anträffades. 

Nägon noggrannare kännedom af det vidsträckta om- 
rådets lefvermossflora har naturligtvis under de gifna för- 
hällandena icke kunnat vinnas. Dock har, i anseende till 
svårigheten att härifrån erhålla ens ungefärliga uppgifter 
angående de kryptogama växtafdelningarna, efterföljande 
sammanställning synts mig kunna försvara sin plats bland 
vär inom denna branche lätt uppräknade floristiska literatur 
och detta sä mycket hellre, som jag hade förmänen att se 
mina efter hemkomsten gjorda bestämningar granskade och 


1) Jfr. min i 11:te häftet af dessa ,Meddelanden* införda rese- 
berättelse. 


Hepatica från Inari-Lappmark. 133 


rättade af Herr Prof. S. O. Lindberg, hvarigenom upp- 
gifternas tillförlitlighet erhöllo nödig garanti. 

Förteckningen har legat tryckfärdig sedan 6 är tillbaka, 
ehuru dess publikation af särskilda orsaker är från är blif- 
vit uppskjuten. Då densamma nu öfverlemnas till offent- 
ligheten, har jag af praktiska skäl trott mig i afseende å 
nomenklaturen och den systematiska uppställningen böra 
följa den af V. F. Brotherus och J. O. Bomansson redi- 
gerade, under utarbetning varande andra delen af „Herba- 
rium musei fennici“, sävidt densamma varit mig bekant. 

Antalet här upptagna arter uppgär till 58 eller, om den 
endast pä Rastekaisa funna Jung. gvadriloba fränräknas, 
till 57. Utan tvifvel finnas flere arter, som af mig blifvit 
förbisedda, men en jämförelse med närgränsande omräden 
synes dock utvisa, att i afseende ä artantalet en relativ 
fullständighet blifvit uppnådd. Sålunda upptager Norrlin 
från Enontekis 56, och Hult från Kemi Lappmark och 
nordligaste Österbotten 54 lefvermossor. Då dessa tre listor 
basera sig enhvar på endast en sommars undersökningar 
inom ganska vidsträkta områden framstå äfven de anförda 
talen såsom någorlunda jämförbara med hvarandra. Att 
märka är dock, att några af de af mig upptagna arterna 
blifvit urskilda först efter det Norrlins förteckning blifvit 
publicerad, hvadan denna sistnämda sannolikt kunde supp- 
leras med flere namn. 

Inom de skilda regionerna äro lefvermossorna högst 
ojämnt representerade, i det inom 

tallregionen äro funna .... 46 arter 

björkreg. 4 jar ib. kiin 43 

fjellreg. Ka HU uk 
De skarpa, sterila mosluttningar och stenhölster, som intaga 
större delen af arealen inom fjellregionen i Inari-Lappmark 
erbjuda i själfva verket föga lämpliga växtplatser för lefver- 
mossorna. I anmärkningsvärd ymnighet uppträda dock här 
Anthelia setiformis och, ehuru ej enbart, Jung. minuta, 
hvarjämte de grähvita fläckarna af Acolea-arterna och An- 
thelia nivalis städse ädraga sig uppmärksamhet. 

Mera betydande skiljaktigheter torde i hepaticologiskt 


” 


134 A. Osw. Kihlman. 


hänseende icke finnas mellan björk- och barrskogsregionen; 
anmärkningsvärdt är dock det massvisa uppträdandet af 
ett par, icke inom den egentliga tallregionen antecknade 
arter, framför allt Scapania uliginosa och Aplozia cordifolia, 
hvilkas täta, mörka mattor flerstädes bekläda bottnen af 
fjellbäckarne inom björkregionen. Äfven Jung. alpestris 
synes här förekomma allmännare och ymnigare än inom 
barrskogsregionen. Betraktade som ett helt visa de lägre, 
skogbevuxna delarna af omrädet synnerligen i de vidsträckta 
myrarna och de med dem beslägtade försumpningarna gyn- 
samma vilkor för utvecklingen af en riklig, ehuru föga omvex- 
lande lefvermossvegetation. Mindre fördjupningar och vatten- 
samlingar beklädas här ofta af Jung. inflata's svarta, hopfil- 
“tade mattor; pä tufvornas lägsta delar och delvis äfven i 
mellanrummen emellan dem samlas ymnig Scapania irrigua, 
Jung. Kunzei, Harpanihus Flotowii, medan högre belägna, 
relativt torra fläckar herbergera ätskilliga andra arter ss. 
Blepharozia ciliaris, Jung. minuta, ventricosa, lycopodioides, 
gvingvedentata, ej sällan i stor ymnighet. Inväfda bland 
Sphagnum-ständen uppträda Aneura latifrons och flera 
Cephalozia-arter (C. multiflora, leucantha) och förtjena, 
oaktadt sitt oansenliga yttre, uppmärksamhet säsom en nog 
konstant beståndsdel af myrens lefvande yta. 

Med förbigäende af öfriga ständorter, af hvilka de 
flesta antingen endast intaga inskränkta arealer eller ocksä 
icke karakteriseras af nägon mera anmärkningsvärd lefver- 
mossvegetation, kunna här slutligen omnämnas endast de 
steniga elf- och sjöstränder, hvilka säkerligen i afseende ä 
florans sammansättning erbjuda den största mängfald af alla 
ständorter inom omrädet. Bland de talrika arter, som här 
observeras, förtjena säsom allmänna och särskildt karakte- 
ristiska antecknas Nardia geoscyphus och Preissia gvadrata; 
pä en liknande lokal anträffades äfven den inom finskt om- 
råde förut icke funna Scapania Bartlingii. 


Hepatica från Inari-Lappmark. 135 


Acolea concinnata (Lightf.) — Antec knad från en mängd 
lokaler i alla regioner, men mähända delvis förvexlad med 
följande arter; i alla händelser den allmännaste af alla Aco- 
lea arter och i synnerhet ymnig i fjellreg. 

A. coralloides (N. v. Es.) — klippafsatser pä Pyttelvaara 
(tallreg.). 

A. condensata (Ångstr.) — Fjellreg. pä Pietarlauttas- 
oaivi; ster. 

Marsupella emarginata (Ehrh.) — I bäckar mellan 
Pakananjoki och Tuulijärvi (tallreg.) samt pä Ailigas (Silen) 
och Peldoaivi (fjellreg.); ster. 

M. filiformis Lindb. — Pä klippafsatser i fjellreg. vid 
Terstojoki (Muotkatunt.) och pä Kudossuvannonpää; ster o. 

Nardia geoscyphus De Not. — Allm. pä torf och sand- 
jord längs sjö- och elfstränder i skogsreg., där den flerst 
anträffades fruktificerande; i fjellreg. pä Peldoaivi och Tuar- 
pumoaivi. 

Scapania undulata (L.) — Flere ställen i tall- och björk- 
reg.; i fjellreg. blott pä Rastekaisa; ster. 

S. uliginosa (Sw.) — Bildar stundom täta samman- 
hängande mattor pä boitnen af fjellbäckar i björkreg. (Peld- 
oaivi, Tuarpumoaivi, Paloaivi (Silen), Kudossuvannonpää, 
Hammastunturit?); ster. 


S. irrigua N. v. Es. — Talrika exx. hemförda från 
myrar i tall- och bijörkreg.; torde knapt saknas i någon 
myr i dessa regioner; — äfven pä bottnen af en bäck i 


björkreg. pä Tuarpumoaivi. 

S. subalpina N. v. Es. — Par ställen i tallreg. (Silen); 
inom björkreg. synes den vara ganska utbredd och före- 
komma pä en mängd olikartade lokaler; exx. föreligga sä- 
lunda från en myr vid Mielitschokka (>), från klippafsatser 
pä Peldoaivi (5) och från stenar pä bottnen af en bäck 
med stridt lopp nära Rouvuoaivi (en grof, 2—3 tum hög 
form, ster.). 

S. Bartlingü (N. v. Es.) — Mellan stenar vid stranden af 
Lastekoski i Vaskojoki. — Ster. med gonidier. 

S. curta (Mart.) — Ailigas (Silen). 


136 | A. Osw. Kihlman. 


Diplophyllum albicans (L.) — Björkreg. pä Peldoaivi; 
klippor; ster. 

D. taxifolium (Whlnb.) — Troligen allm. pä klippaf- 
satser och i remnor inom tallreg. (Kultala ymm., Toivoniemi 
fierst., Pyttelvaara); äfven vid Terstojoki i björkreg.; Ailigas 
(Silen); ster. 

Leptoscyphus anomalus (Hook.) — TI sphagnum-kärr 
kring Toivoniemi flerst.; Tuarpumoaivi i björkreg.; ster. 

Southbya obovata (N. v. Es.) — Verkkojärvi och Pal- 
oaivi (Silen); med kalkar. 

Aplozia cordifolia (Hook.) — Ytterst ymnig och täc- 
kande bottnen flerst. i bäckarne kring Mandojäyri (>); äfven 
pä Ailigas (björkreg.) ymnig. 

A. pumila (With.) — Toivoniemi, sjöstrand bland högt 
gräs; troligen ej sällsynt pä liknande lokaler; äfven i en 
bäck pä Rastekaisa; ster. 

A. spherocarpa (Hook.) — Fuktig jord pä klippafsatser 
i björkreg. vid Terstojoki (med kalkar) och pä Peldoaivi. 

A. lurida Dum. — I en bäck pä Ailigas (björkreg.); 
den sandiga flodstranden vid Njavdamvuodna; äfven pä 
Rastekaisa (björkreg.) i en bäck; ster. 

A. ce&spiticia (Lindenb.) — På flodstranden vid Njav- 
damvuodna. 

Jungermannia inflata Huds. — Insamlad frän talrika 
lokaler i tall- och björkreg. och äfven frän den lägre fjell- 
reg. (Tuarpumoaivi & Pietarlauttasoaivi), troligen allm.; med 
kalkar frän Väylä och Toivoniemi, Mandojäyri och Peldoaivi 
(björkreg.). 

J. gvinguedentata Huds. — 1 tallreg. flerst. (troligen 
teml. allm.), förekommer vid Jevjejoki i myrar; i björkreg. 
pä stenar i skog (Tuarpumoaivi), pä klippafsatser och myr- 
tufvor (Peldoaivi); äfven funnen i fjellreg. pä Tuarpum- 
oaivi (7). 

J. Iycopodioides Wallr. — I tallreg. flerst. (Toivoniemi, 
Väylä, Tirro, Jevjejoki i myrar, Pyttelvaara); i björkreg. pä 
Peldoaivi, Tuarpumoaivi och Kudossuvannonpää; i fjellreg. 
pä Tuarpumoaivi; ster. 


Hepaticee från Inari-Lappmark. 137 


var. Floerkei (W. M.) — 1 myrar vid Säytsjärvi & Väylä; 
Pyttelvaara pä stenar; vid Tenojoki (Silen). 


J. barbata Schmid. — Toivoniemi och Pyttelvaara pä 
stenar i tallskog; i fjellreg. pä Tuarpumoaivi; ster. 

J. gvadriloba Lindb. — Funnen pä Rastekaisa i fjell- 
16 0ster. 

J. attenuata (Mart.) — I myrar vid Toivoniemi och 
Jevjejoki; ster. 

J. incisa Schrad. — Flerst. pä murken ved i björkreg. : 


(Peldoaivi, Tuarpumoaivi, Kudossuvannonpää); förbisedd i 
tallreg. 

J. alpestris Schleich. — På skuggiga klippor nära Toi- 
voniemi med kalkar; i björkreg. flerst.; äfven funnen i lägre 
fjellreg. pä Peldoaivi och Ailigas. — Mellan myrtufvor i 
björkreg. pä Peldoaivi insamlades en form, som mähända 
bör föras till J. Wenzelii N. v. Es. 


J. longidens Lindb. — Björkreg. pä Kudossuvannon- 
pää; ster. 
J. porphyroleuca N. v. Es. — Allm. i tallreg.; inom 


björkreg. pä Tuarpumoaivi och Kudossuvannonpää; med 
kalkar flerst. i myrar vid Toivoniemi. | 

J. ventricosa Dicks. — I myrar vid Toivoniemi; på 
stenar i skog vid Kaamas och Pyttelvaara; med kalkar i 
björkreg. på Kudossuvannonpää. 

J. Kunzei Hüb. — Har (inclus var.) ungefär samma 
utbredning som och förekommer vanligen tillsammans med 
Scapania irrigua (se denna). 

var plicata (Hartm.) — Inom tallreg. i myrar vid Toi- 
voniemi (med kalkar), Pietarlauttasoaivi, Säytsjärvi; i björk- 
reg. pä Mielitschokka. 

J. minuta Crantz. — Allm. i alla reg.; är en täml. 
konstant följeslagare af Dicranum elongatum i hvars tufvor 
den växer insprängd; uppträder äfven pä myrtufvorna, där 
den stundom fruktificerar (Toivoniemi); ej sällsynt med kalkar. 

Cephalozia islandica (N. v. Es.) — Ganska spridd pä 
torf och fuktig sandjord genom alla tre regionerna; funnen 
med kalkar flerst. vid Toivoniemi, i björkreg. på Kudossu- 
vannonpää och i fjellreg. pä Peldoaivi. 


138 A. Osw. Kihlman. 


var. albescens (Hook.) — Paloaivi, Verkkojärvi och 
Hammasjärvi (Silen); Peldoaivi i björkreg. 

C. bicuspidata (L.) — På fuktig jord vid bäckstränder 
ända upp i fjellreg. (Peldoaivi & Tuarpumoaivi); med kalkar 
på torfjord vid Toivoniemi. En forma tenuis Lindb. pä 
Peldoaivi, björkreg. 

C. media Lindb. — Pä klippor nära Toivoniemi till- 
sammans med Jung. alpestris; ster. 

C. multiflora (Huds.) — Insamlad fr. flere lokaler i tall- 
reg.; björkreg. pä Tuarpumoaivi; synes vara allm. och ym- 
mig i myrarna mellan Sphagnum acutifolium. 

C. pleniceps (Aust.) — Pä fuktig jord i björkreg. (med 
kalkar) och fjellreg. pä Tuarpumoaivi. 

C. leucantha Spruce. — Exemplar finnas från myrar 
vid Jevjejoki (ster.) och Toivoniemi (med kalkar, flerst.) 
samt från bjorkreg. pä Tuarpumoaivi och Mielitschokka. 

C. divaricata E. B. — Väylä i en myr; flodstranden 
vid Njavdamvuudna; ster. 

Odontoschisma denudatum (N. v. Es.) — På klippafsat- 
ser vid Kenishkoski med kalkar; Peldoaivi björkreg. tillsam- 
mans med Jungerm. inflata. 

Anthelia setiformis (Ehrh.) — Allm. och ymnig i fjell- 
reg. pä klippafsatser och i stenhölster upp till topparne af 
fjellhöjderna; antecknad äfven från en mängd lokaler i tall- 
och björkreg. — Utsjoki, Mandojäyri med kalkar. 

A. mivalis (Sv.) — På fuktig jord i fjellreg. mycket 
allm. (äfven med kalkar) och fläckvis täckande; skogsreg. 
längs elf- och bäckstränder samt pä klippafsatser mängen- 
städes och troligen allm.; med kalkar vid Toivoniemi. 

var. elongata Lindb. — I en bäck mellan Tuulijärvi 
och Pakananjoki. 

Blepharostoma trichophyllum (L.) — Allm. vid träd- 
rötter i tallreg.; björkreg. pä Kudossuvannonpää; i hälor mel- 
lan stenar i fjellreg. pä Peldoaivi; troligen ganska spridd 
äfven inom de båda sistnämda reg.; ster. 

Blepharozia ciliaris (L.) — Allm. i tall- och björkreg.; 
uppträder här ej sällan täml. ymnigt i myrarna; funnen äf- 
ven i fjellreg. pä klippor (Peldoaivi och Tuarpumoaivi). 


Hepatica frän Inari-Lappmark. 139 


B. pulcherrima (Web.) — Allm. (äfven med kalkar) i 
tallreg. och anträffad flerst. (trol. ganska allm.) i björkreg. 

Harpanthus Flotowianus N. v. Es. — Allm. vid käll- 
drag, i mellanrummen mellan myrtufvor etc. genom tall- och 
björkreg.; ster. 


Chiloscyphus polyanthus (L.) — Tuarpumoaivi vid en 
källa i björkreg.; Paksusammali vid Tenojoki, tallreg.; ster. 
Cincinnulus trichomanis (L.) — Ar ej sällsynt i jord- 


hålor mellan stenar och i bergsspringor ända upp i fjellreg. 
(Peldoaivi, Ailigas, Tuarpumoaivi); ster. 

Lepidozia reptans (L.) — 1 klippremnor vid Toivoniemi 
och pä trädrötter i björkreg. pä Tuarpumoaivi; ster. 

Radula complanata (L.) — Kultala pä rönnstammar; 
möjligen var. alpestris (exemplar saknas). 

Blasia pusilla (L.) Längs Tenojoki vid Parshi och 
Niittyvuopio pä sandjord; troligen ej sällsynt. 

Pellia Neesii (Limpr.) — Antecknad frän flere ställen 
i barrskogsreg. (Toivoniemi, Kultala, Kudoskoski etc.) och 
är troligen ganska spridd pä elf- och sjöstränder mellan 
högt gräs o. d. 

Aneura pinguis (L.) — Klippafsatser vid Kenishkoski 
(Utsjoki); sjöstrand vid Toivoniemi bland högt gräs; ster. 

A. latifrons (Lindb.) — Mellan Sphagna i myrar vid 
Toivoniemi; ster. — Torde vara nog allmän, ätminstone i 
tallreg. 

Marchantia polymorpha (L.) — Ganska allm. — allm. 
i tallreg. (fertil); funnen äfven i björkreg. (Terstojoki) och 
fjellreg. (Tuarpumoaivi). 

Preissia gvadrata (Scop.) — Synes vara ganska spridd 
pä sjö- och elfstränder i tallreg. (upp till Niittyvuopio vid 
Tenojoki, Vaskojoki flerst.); fert. 


p 


Meddel, af Societas pro Fauna et Flora Fennica 18: 1892. 


Hvilka äro de närmaste samsläktingarna 
till 
Aspidium thelypteris (L.) Sw.? 
Af 


Th. Salan. 
(Meddeladt den 6 April 1889). 


Som bekant har Aspidium thelypteris (L.) Sw. af de 
fleste författare ansetts stä närmast till Aspidium filix-mas 
(L.) Sw., A. eristatum (L.) Sw. och A. spinulosum (Retz.) Sw., 
med hvilka den jämte nägra andra arter sammanförts till 
ett eget släkte eller ock säsom undersläkte: Lastrea Bory 
(Polystichum Roth, Nephrodium Rich.), under det af Swartz 
uppställda släktet Aspidium. Den afviker dock både till 
yttre utseende och inre struktur ansenligt frän nyssnämnda 
ormbunkar. Dess rotstock är nämligen längt och vägrätt 
krypande, fägrenig, mycket finare (3—4 mm. i genomskär- 
ning), nästan fjällös, tätt besatt med härfina, svartbruna, 
mänggreniga rotträdar samt utan några rester af fjolärs 
bladskaft. Bladen äro skildt stäende, ej strutformigt ställda 
som hos de ofvannämnda arterna, af en egendomlig, ljusgrön 
eller bläaktigt grön färg, vekare och tunnare samt med fin- 
härigt flikfäste; bladskaftet är spensligt och bräckligt, betydligt 
finare (1—2 mm. i diameter), med endast två, i tvärsnittet 
njurlika och upptill hopsmältande fibrovasal-strängar, fjällöst 


Om Aspidium thelypteris. 141 


eller nedtill med mycket glesa, ljusbruna fjäll. Sporgömme- 
samlingarna eller sori sakna antingen helt och hället indu- 
sium eller är detta svagt utveckladt, hvitaktigt, tunnt och 
snart försvinnande, äggrundt eller mindre ofta njurlikt, med 
mot medelnerven öppen kant. 


Dessa hos A. thelypteris förekommande karaktärer 
äro, säsom synes, ganska starkt afvikande frän dem hos A. 
filix-mas, cristatum och spinulosum, hos hvilka rotstocken 
är uppstigande, kort och grof, tätt brunfjällig och betäckt 
med talrika, mörkbruna rester af fjolärs bladskaft; bladen 
äro, säsom redan nämndes, strutformigt ställdä och fastare 
till konsistensen; bladskaftet är vida gröfre, tätt fjälligt, med 
5—10, i tvärsnittet runda fibrovasal-strängar; sori äro för- 
sedda med ett starkt utveckladt, läderartadt, gvarstäende, i 
början blyfärgadt och slutligen rödbrunt indusium. 


Granska vi nu hithörande förhällanden hos andra när- 
stäende ormbunkar, sä finna vi hos formerna af släktet 
Phegopteris Presl rotstocken, säsom hos A. thelypteris, 
vågrätt krypande, fägrenig, fin (1-2 mm. i diam.), utan 
nägra rester af fjolärs bladskaft, hos Ph. polypodioides Fee 
endast i spetsen smäfjällig; bladen äro spridda, tunna, hos 
Ph. dryopteris (L.) F6e af samma färg som hos A. thely- 
pteris och hos Ph. polypodioides med nästan samma egen- 
domliga ställning af de nedre flikarne som å de fertila bladens 
flikar hos A. thelypteris; skaftet spensligt, fint (1—1,5 mm. 
i diam.), fjällöst eller glest smäfjälligt, med endast två, hos 
Ph. polypodioides upptill hopsmältande fibrovasal-strängar; 
flikfästet hos Ph. polypodioides finhärigt. Sori äro hos Phe- 
gopteris-arterna nakna, utan spär till indusium. Hos A, 
thelypteris äro sori äfven nakna eller, säsom ofvan nämndes, 
oftare försedda med ett mycket tunt och flyktigt indusium; 
men äfven hos andra arter, säsom hos Athyrium alpestre 
(Hoppe) Fr. Nyl., hvilken af en del författare föres till Phe- 
gopteris-släktet, är indusiet svagt utveckladt och senare för- 
svinnande, ehuru det hos mycket närstäende former äter är 
väl utveckladt. Indusiets när- eller fränvaro tyckes sälunda 
icke utgöra nägon väsentlig släktkaraktär. 


142 Th. Salan, 


Med sammanfattande af alla dessa hufvudkaraktärer 
borde säledes enligt min mening Aspidium thelypteris rättast 
föras till Phegopteris-släktet, hvarvid den (jämte Aspidium 
montanum Aschers.) tillsammans med Ph. polypodioides och 
dryopteris bildar en naturlig grupp och i viss män utgör 
en mellanlänk till släktet Athyrium, som genom Athyrium 
alpestre närmar sig densamma. 


Meddelanden frän Sällskapets sam- 
manträden. 


Den 6 oktober 1888. 


Viceordföranden herr Th. Sxlan anmälde, att den 
sista af sällskapets stiftare, pensionerade universitetskamre- 
raren Filosofie-doktor Adolf Wilhelm Wegelius, född den 9 
mars 1799, sedan senaste möte aflidit. Dä det för ärstidens 
skull hade varit svärt att ästadkomma ett extra möte med 
beslutfördt antal medlemmar, hade viceordföranden pä säll- 
skapets vägnar nedlagt en krans pä den aflidnes graf och 
hoppades han, att sällskapet skulle godkänna denna ätgärd. 
Sällskapet uttalade enhälligt sin tacksamhet öfver viceord- 
förandens handling. 

Rektor M. Brenner yttrade till bemötande af dr Kihl- 
mans föredrag om Festuca glauca pä senaste möte följande: 

Efter att hafva blifvit satt i tillfälle att genomläsa det 
i senaste ärsmötes protokoll intagna, af hr Kihlman dä 
upplästa talet om Festuca glauca i Finland, hvaraf ett och 
annat vid uppläsandet undföll mig, ber jag att till det jag 
dä genast nämnde fä tillägga nägra ord. — Först fär jag 
dä konstatera, att, enligt hvad hr Kihlmans andragande 
vid närmare påseende tyckes vidhandengifva, den i fråga 
varande £festuca formen af prof. Hackel icke anses vara 
F. glauca Lam., såsom hr Kihlman bestämt den (se Bot. 
Notiser 1887, 2, p. 85), och mot hvilken bestämning jag i 
min i Sällskapets Meddelanden publicerade uppsats närmast 
hade vändt mig. Denna Festuca glauca Lam., af Hackel 
kallad F. glauca subvar. « genuina, förekommer enligt 
Hackel ej heller i Ingermanland, utan, säsom af mig redan 


144 Protokoll. 


förut framhållits, nordligast i Böhmen och Pfalz, hvarföre 
hr Kihlmans bestämning ej mindre i geografiskt än i mor- 
fologiskt hänseende visat sig vara fullkomligt omotiverad. 
Herr Kihlmans nu uttalade påstående, att prof. Hackel ,,be- 
kräftat'* hans ,, förmodan", är ej mindre omotiveradt, då ju 
Hackel enligt uppgift förklarat det honom tillsända exem- 
plaret från Ladoga trakten ,,tillhöra en form, som är iden- 
tisk med den äfven i Ingermanland förekommande F. glauca 
subvar. cesia“, d. v. s. enligt Hackel F. cesia Sm. Prof. 
Hackel har alltsä tvärtom ändrat hr Kihlmans bestämning 
F. glauca Lam. till F. cesia Sm., hvilka två former ej äro 
identiska, om ock enl. Hackels äsigt möjligen genetiskt sam- 
manhöriga. Att hr Kihlman nu förändrar namnet F. glauca 
Lam. till F. glauca Hack., innebär också i själfva verket 
ett frängäende af hans förra bestämning samt dess brin- 
gande i öfverensstämmelse med Hackels äsigt. Ty F. glauca 
Lam. är, som sagdt, en bestämd, i sydvestra Europa före- 
kommande form af F. glauca Hack., hvilken vidsträcktare 
växtgrupp omfattar ej allenast denna, utan ännu dessutom 
fem andra former, af hvilka den ailmännaste, subvar. pallens, 
är utbredd öfver hela södra Europa t. o. m. Belgien och 
Tysklands bergstrakter, och endast en, subvar. cesia, enligt 
Hackel går sä nordligt som till Ingermanland och Öland. 
Ett närmare ingäende pä olikheterna emellan F. glauca 
Lam. (F. glauca « genuina Hack.) och den ifrågavarande fin- 
ska formen synes därför under dessa förhällanden nu mera 
ej vara af nöden. 

Däremot anser jag mig, dä jag ju i min berörda upp- 
sats, under päpekande att enl. Hackel ej heller den inger- 
manländska formen vore F. glauca Lam. utan IF. cesia 
Sm., uttalat mig emot den sistnämndas och den finska for- 
mens identitet, närmare böra jämföra dessa tvä. Enligt 
Hackels vittnesbörd är den under n:o 96 i Herb. Norm. V 
sasom F. glauca utdelade formen F. cesia Sm., eller hans 
F. glauca subvar. & cesia, hvarmed äfven hans diagnos i 
Monogr. Fest. europ. ötverensstämmer. Lätom oss därför 
jämföra densamma med den finska formen. Hos den förra 
är strået, liksom hela växten för öfrigt, blägrönt och öfver- 


Protokoll. 145 


allt glatt och slätt, hos den senare grönt, gulaktigt grönt 
eller violett, under ledknutarna vanligen smäludet samt upp- 
till tydligt sträft; vippan hos den förra är utbredd, med 
utstående, slaka, flerböjda, glatta och släta eller otydligt 
sträfva grenar och flerböjd, glatt och slät rhachis, samt 
först efter blomningen hopdragen, hos den senare redan 
under blomningen styf och hopdragen, med uppräta, styfva, 
raka, sällan föga böjda, sträfva grenar och rhachis; blom- 
fjällen hos den förra äro glatta och släta, med eller utan 
en kort udd, stundom förlängd till en kort borst, hos den 
senare småsträfva och kanthåriga, med tydlig borst, något 
kortare än fjällets halfva längd; och slutligen saknas hos de 
finska exemplaren vaxöfverdraget på blad och slidor, hvaraf 
ännu lemningar qvarstå på de öländska herbarii exemplaren. 
Detta öfverdrag kan ju visserligen äfven här hafva funnits, 
ehuru af så flyktig beskaffenhet, att det vid beröring och 
pressning försvunnit, dock talar dess frånvaro i förening 
med de öfriga karaktärerna emot F. glauca och cesia, sä 
länge dess förmodade närvaro 1 färskt tillstånd ej blifvit 
ådagalagd. Och hvar och en som med uppmärksamhet 
jämför den finska formen i alla dess exemplar med den i 
Herb. Norm. förvarade F. cesia kan ej undgå att finna, det 
dessa två ingalunda äro identiska. Det vore därför intres- 
sant att höra hurudant prof. Hackels omdöme skulle blifva, 
om alla de finska exemplaren från de olika lokalerna blefve 
honom tillsända, och i synnerhet vore det af vikt, att formen 
observerades på dess växtplatser. 

Ehuru det visserligen förefaller mig som om jag i min 
föregående uppsats tillräckligt skulle hafva motiverat min 
uppfattning af denna form såsom hörande till F. duriuscula 
L., i det jag, jämte det jag däraf lemnat fullständig beskrif- 
ning, anfört att den i allt väsentligt öfverensstämmer med 
Hackels beskrifning på hans F. ovina var. duriuscula (F. 
duriuscula L.), fär jag väl dock, dä denna motivering nu af 
hr Kihlman af geografiska skäl ansetts vara otillräcklig, 
närmare utlägga mina skäl äfven härför; dock för korthe- 
tens skull endast berörande det, hvari duriuscula och glauca 
(resp. cesia) från hvarandra afvika. Sålunda säger Hackel 

10 


146 Protokoll. 


om duriuscula att sträet upptill är slätt eller smästräft, hos 
den finska formen är det sträft, hos glauca vanligen slätt; 
bladen hos duriuscula äro gröna eller blågröna utan vax- 
öfverdrag, hos den finska likaledes gröna eller blågröna 
utan vaxöfverdrag, hos glauca blågröna med vaxöfverdrag; 
vippan hos flere former af duriuscula är upprät och smal, 
med axel och grenar sträfva eller nästan släta, hos den finska 
formen upprät och smal, med axel och grenar öfverallt 
sträfva och raka eller föga böjda, hos cesia utbredd, med 
slät, flerböjd axel samt släta eller otydligt sträfva, flerböjda 
grenar (hos glauca i allmänhet: axeln ätminstone nedtill 
slät); och slutligen äro blomfjällen hos duriuscula antingen 
släta och glatta eller smähäriga, sträfva eller smästräfva 
och kanthäriga, stundom pruinerade, hos den finska formen 
smästräfva och kanthäriga, stundom pruinerade, hos glauca 
(resp. ccesia) glatta och släta, alltid pruinerade. Hvad åter 
beträffar den geografiska utbredningen, som skulle utgöra 
ett sä viktigt skäl emot förekomsten af F. duriuscula i 
Finland, är den enl. Hackel ungefär densamma för durius- 
cula och glauca („eadem fere ut F. ov. duriuscule“), i det 
bäda tvä äro allmänna i södra och vestra Europa, sällsyn- 
tare i mellersta Europa och mycket sällsynta i norra och 
östra Europa, den senare dock allmännare i sydöstra Eu- 
ropa. Mot norr har den förra enl. Hackel anträffats nord- 
ligast i Uppland i Sverige, den senare i formen cesia pä 
Öland i Sverige och, ifall den ingermanländska formen hör 
hit, hvilket efter pästäendet att den vore identisk med den 
finska formen möjligen kunde betviflas, i Ingermanland i 
Ryssland. Enligt arbeten af senare datum än Hackels mo- 
nografi förekommer dessutom F. duriuscula isä nordliga 
trakter som Grönland och Island. Pästäendet att den finska 
formen mera närmar sig F. glauca än F. duriuscula synes 
alltså föga mer i geografiskt än i morfologiskt hänseende 
vara tillräckligt motiveradt. 

Hvad slutligen uppställandet af den omtalade formen 
såsom en skild undervarietet med namnet litoralis beträffar, 
sä tror jag mig i min uppsats halva tillräckligt motiverat 
äfven detta, och anser jag fortfarande, i betraktande af de 


Protokoll. 147 


olikheter denna form i jämförelse med den öländska F. ce- 
sia och Hackels beskrifning företer, att ett särskiljande af 
densamma från den sistnämda, om också ett tunt vax- 
öfverdrag i färskt tillstånd skulle kunna påvisas, skall låta 
försvara sig. I detta fall skulle den då utgöra en under- 
varietet till £. glauca Hack., hvars diagnos i sådant fall 
måste något förändras, men ingalunda F. glauca Lam. i 
motsatt fall åter, såsom jag antagit, till F. duriuscula Hack., 
med hvilken den i öfrigt, såsom påvisadt blifvit, visar en 
större öfverensstämmelse. Att döma af Hackels erfarenhet 
vore dessa båda varieteter af F. ovina ej heller bestämdt 
åtskilda, ty vaxöfverdrag hos F. glauca bibehåller sig enligt 
honom icke alltid vid odling. Ett hänförande af subvar. 
litoralis till den senare synes därför i alla händelser ej 
vara så särdeles ,,konstladt* 1). 

Rektor Brenner förevisade en af en hans elev vid 
härvarande realskola, K. A. Andersson, nyligen pä afstjälp- 
ningsplats pä Skatudden vid södra hamnen tagen Rapistrum 
form, hvilken genom sina frukter närmast öfverensstämmer 
med den endast från Syrien uppgifna R. clavatum DC., i det 
nämligen den korta ledskidans undre led är längre än eller 
åtminstone lika lång med det korta och tilltryckta frukt- 
skaftet, hvaremot denna led här ej, liksom hos R. clavatum, 
hvaraf exemplar finnes i den Stevenska samlingen pä här- 
varande Universitets botaniska museum, är nästan jämntjock, 
skarpt begränsad emot den öfre färade och starkt knöliga, 
nästan klotrunda leden, utan bildar pä fullmogna frukter en 
jämnt afsmalnande bägarlik mellanlänk emellan den elliptiskt 
klotrunda, med 8—12 släta eller otydligt knöliga äsar för- 
sedda öfre leden och det korta och tjocka jämnt afsmal- 
nande skaftet, hvarjämte hela den päronformiga skidan ät- 
minstone i yngre tillstånd är hårig, och ej, såsom de Can- 
dolle för B. clavatum uppgifver, redan från början glatt. 
Då tillika en del yngre frukter hos den nu funna formen, 
om man frånser det kortare skaftet och längre stiftet, genom 


1) Vidare inlägg i diskussionen såväl från doktor Kihlmans som 


o 


rektor Brenners sida ingå i Sällskapets otryckta protokoll. 


148 Protokoll. 


sin äggrundt eller elliptiskt uppsvällda, frän den öfre leden 
genom en smal hals afskiljda undre led öfverensstämma 
med frukterna hos R. rugosum (L.), hos hvilken säväl skaf- 
tets och stiftets längd som skidans härighet tyckas kunna 
variera, och därjämte denna undre led hos R. rugosum af 
olika författare betecknas dels såsom smal, nästan jämntjock 
och trind, ansägs den ifrägavarande formen med skäl kunna 
betraktas säsom tillhörande den af E. Boissier i hans Flora 
Orientalis från Syrien uppgifna R. rugosum (L.) var. clava- 
tum (DC). Liknande exemplar, endast afvikande genom 
starkt knöliga frukter med litet längre skaft än den undre 
leden och stiftet endast af den öfre ledens längd, finnas 
under namn af R. rugosum förvarade i Stevens herbarium, 
med lokalanteckningarna: Derbent, Iberia och Sauerbrunnen. 
Äfven sä längt nordligt som i Brandenburg synes den nägon- 
gång tillfälligtvis hafva blifvit funnen, att döma af beskrif- 
ningen pä R. rugosum i Aschersons Brandenburgs Flora. 
Hufvudformen rugosum förekommer för öfrigt pä sandig 
jordmän i södra och mellersta Europa till Mainz och Bingen 
i Rheindalen samt i Syrien, Kaukasus och Persien i Asien. 
Säsom utmärkande för den ifrägavarande växten i öfrigt 
anfördes följande: Stjälk trind, starkt grenig, glest sträf- 
hårig; blombärande grenar och klasar tätt korthåriga, slut- 
ligen risaktigt förlängda; blad lyrformiga — aflånga, med 
glesa ojämna sågtänder, gleshåriga — glatta; blommor små, 
gula med utböjda kronblad och kupiga, uppräta, håriga 
foderblad, hvaraf de två yttre med bukig bas; skidor jämte 
de tilltryckta, korta skaften som yngre håriga, slutligen nästan 
glatta eller glatta; de flesta och i synnerhet de fullmogna 
rakt päronformiga, med lika långt, nedtill koniskt stift och 
urnupet märke, öfre leden elliptiskt-klotrund, 8—12 refflad 
utan eller med otydliga knölar på åsarna, mot stiftet tvärt 
afrundad, undre leden vanligen, isynnerhet hos den mogna 
skidan, bägar- eller klubblik, vanligen slät, från den öfre 
leden jämnt afsmalnande mot det vanligen kortare eller 
nästan lika långa, föga smalare, klubblika skaftet, hos en 
del yngre skidor äggrundt eller elliptiskt uppsvälld, genom 
en smalare hals afskiljd från den öfre leden; båda lederna 
fertila. 


Protokoll. 149 


Dr Elfving förevisade tvenne sällsynta gasteromyceter, 
som denna höst tagits vid Helsingfors: Cyathus striatus 
Hoffm., af dr Karsten anträffad vid Åbo, nu funnen vid 
Gumtäckt af herr J. O. Bergroth, samt den tryffelliknande 
underjordiska Rhizopogon luteolus Fr., som af dr Karsten 
blifvit funnen vid Åbo och i Ryska lappmarken samt nu 
tagits pa en holme i Helsinge östra skärgård af häradshöf- 
ding L. v. Pfaler. 

Magister Rob. Boldt anmälde att ,,röd snö" för första 
gängen blifvit iakttagen i Finland denna sommar, i det 
stud. Sandman pä Jollamoaivi i Torneå lappmark pä 3,800 
fots höjd insamlat prof däraf. Profvet innehöll Spheerella 
nivalis, insekter m. m. 


Professor Salan förevisade en hybrid mellan Aspidium 
cristatum (L.) och A. spinulosum (Retz.), al föredragaren 
denna sommar funnen ien fuktig tallblandskog genomdragen 
af ett källdrag vid Tirilä nära Willmanstrand, där den bil- 
dade en enda kraftig tufva, växande bland de bäda för- 
äldrarne. 


Friherre J. A. Palmen förevisade en af stud. Stenbäck 
den 16 maj pä Stenskär i Esbo skjuten Syrrhaptes paradoxus, 
hvilken inlemnades till samlingarna samt päpekade, att upp- 
giften om Stepphönans uppträdande pä Utö är osäker. 

Vidare framhöll föredragaren, att Nucifraga caryoca- 
tactes åter visat sig i nejderna och uppmanade till insam- 
lande af nya uppgifter om densamma. 


Den 3 november 1888. 


Dr Kihlman förevisade exx. af Atragene alpina L., 
tagna af föredragaren under senaste sommar pä artens af 
gammalt kända lokal, nägra holmar i Onega sjö. 

Då Atragene med skäl betraktas såsom en af de mest 
karakteristiska representanter för de främmande florelement, 
som möta pä andra sidan om Ryska Karelens östra gräns, 
är det ej utan intresse att erfara huru densamma uppträder 
här pä yttersta gränsen till det skandinaviska floromrädet. — 


150 Protokoll. 


Stranden af den stora i Onega utskjutande halfön Saoneshje, 
hvilken längre norrut är djupt inskuren af talrika, smala 
vikar, är i trakten af byn Kusaranda endast svagt bugtad 
af mindre, lägländta uddar, merendels bevuxna med gräal. 
Afständet mellan östra och vestra stranden är här omkr. 2 
mil; fränsedt några öar, liggande ungefär 6—7 verst utan- 
för Kusaranda, saknas skärgård. Nämnda öar hafva alla en 
smal långsträckt form och bilda tillsammans en flere verst 
lång, här och der af Onegas böljor afbruten äslik sträckning 
i riktning NO—SE. Det är pä dessa öar, eller åtminstone 
pä de tre sydligaste af dem, Pijd-ostrow, Iwantshow och 
Hjed-ostrow, Atragene förekommer. 

På några ställen längs stränderna ses höga branter af 
naket fint grus, där de i trakten eljes sällsynta eller alls ej 
anträffade Dianthus arenarius, Silene nutans. Verbascum 
thapsus förekomma. Marken är starkt kalkhaltig, hvarom 
redan florans sammansättning bär otvetydigt vittnesbörd; 
sä t. ex. uppträder Epipactis rubiginosa ganska ymnigt dels 
pä de nämnda grusbranterna, dels pä nästan skarp momark 
tillsammans med Arctostaphylos wva-ursi. Större delen af 
strandsluttningarna äro lägre och mer längsluttande samt 
äro dä intagna af gammal, högstammig aspskog, mer eller 
mindre rikligt uppblandad med gran och enstaka sälgar, 
björkar och rönnar. Under asparnas kronor frodas täta, 
ställvis nästan ogenomträngliga snär, bestående hufvud- 
sakligen af 2—4 m höga lindbuskar; därjämte trängas Rosa 
acicularis, R. cinnamomea, Lonicera rylosteum & cerulea, 
Daphne, Cotoneaster (nära manshög) och Viburnum om 
utrymmet. I dessa snär klänger Atragene, vanligen i säll- 
skap med Vicia silvatica, lianlikt till en höjd af 10—12 dm 
öfver marken. Den uppträder vanligen i ej sä ringa mängd 
och dess rikligt förekommande gråludna frukthufvuden ådraga 
sig redan på afstånd uppmärksamheten, där de afteckna sig 
mot det dunkla löfverket; större delen af stammen är öfver- 
vintrande. Af växter som antecknades i Atragenes sällskap 
förtjenar Actea spicata var. erythrocarpa särskildt omnäm- 
nas såsom ymnig och karakteristisk. 

Utom i dessa asplundar uppträdde Atragene jämväl 


Protokoll. an 


ehuru sparsammare och ofta steril pa den sydligaste af 
öarne, Pijd-ostrow, i en gles skogsbacke med sparsam buskve- 
getation, men ymnig Calamagrostis silvatica, och nägra bred- 
bladiga lundörter: Geranium silvaticum, Agopodium, Viola 
mirabilis, Lathyrus vernus, Actea, Epilobium angustifolium. 
Den växte här tillsammans med Rubus saxatilis, hvilken den 
äfven mycket liknade till växtsätt och habitus. 

I detta sammanhang kan förtjena omnämnas, att bön- 
derna såväl i Kusaranda som i det 1 mil längre norrut 
belägna Vyrosero mycket väl kände Atragene, som af dem 
benämndes dels „Zarskoje küdrji“ (tsarens lockar) dels ,, Ada- 
maja golowä'* (Adams hufvuden). Flere husbönder, som 
tillfrågades härom, försäkrade, att arten väl fanns på öarne, 
men ej på fastlandet vester om sjön. — Efter min åter- 
komst till Petrosawodsk erfor jag af statsrådet Giinther, att 
en rysk sagosamlare uppgifvit sig hafva anträffat Atragene 
på fastlandet mellan Vyrosero och Kusaranda; denna högst 
osäkra notis anföres här referatvis. 

Vidare förevisade dr Kihlman fotografier af några 
uråldriga träd från Saoneshje i Onega Karelen. Bland dessa 
funnos: 

en lind från Shungu, 17,5 m hög, 517 cm i omkrets 
vid brösthöjd; kronan frisk och yfvig, men sparsamt fruk- 
tificerande; stammen ihälig, djupt färad och liksom sönder- 
frätt; 

en alm (Ulmus effusa) från Shungu, 9 m hög, 348 cm 
i omkrets vid brösthöjd; kronan rik och yfvig; ena sidan 
af stammen för längesedan bortspjälkt (jämte en del af kro- 
nan ?), äterstoden sprickfull och färad; 

en gran frän Kusaranda; c. 11 m hög, mätande vid 
brösthöjd 322 cm i omkrets; öfre delen af trädet afbruten. 

Doktor Elfving förevisade 39 träsektioner, förärade 
till Sällskapet af brukspatron E. L. von Julin, Fiskars. 

Magister Arrhenius förevisade en för Finland ny Rosa- 
art, R. coriifolia Fr., af hvilken exemplaren blifvit bestämda 
af lektor Scheutz i Wexiö. Den hade af föredragaren blif- 
vit tagen pä Äland, 1878 i Kumlinge och 1879 i Föglö, samt 
i Pargas, äfvenledes sistnämnda är. 


152 : Protokoll. 


Herr Lind6n förevisade ätskilliga intressanta växtfynd, 
som han senaste sommar hade gjort i Karelen, nämligen: 

Epipogon aphyllus Sw., funnen i mängd pä fem sär- 
skilda ställen i Jääskis, pä ett ställe ända till 80 individer 
bland multnande löf i lägländ blandskog af asp och gran; 

Cirsium heterophyllum X palustre, funnen i 10 indi- 
vider bland bäda föräldrarna pä en fuktig äng vid Laitila i 
Jääskis; 

missbildningar af Salix phylicefolia L. (med axillära 
hängen), Peucedanum palustre Moench och Angelica sil- 
vestris L., alla frän Jääskis socken. 


Prof. Sahlberg förevisade följande dels för finska fau- 
nan dels för samlingen nya nattfjärilar, som pä senaste tid 
blifvit tagna i vårt land, och af hvilka några för säkerhet i 
bestämningen blifvit granskade af dr Staudinger: 

1. Notodonta torva Ochs. tagen säsom larvi Saa- 
rijärvi af magister K. Ehnberg och utkläckt i Augusti 1887. 
— Äfven tagen i Ryska Karelen af forstmästar Ginther 
samt utbredd i mellersta Europa, men ännu ej funnen pä 
Skandinaviska halfön; 

2. Lophopteryx Carmelita Esp. 12 utkläckt ur en 
puppa, tagen pä Evois af lektor Furuhjelm 1886, och en 4 
tagen för flere är sedan i Lampis af Dr Leopold. — Fun- 
nen i enstaka exemplar i Sverige, Norge och vid St. Pe- 
tersburg ; 

3. Dianthesia capsophila Dup. tagen såsom puppa 
våren 1887 pä Ispois vid Åbo af lyc. J. E. Montell och i 
Karislojo af föredragaren. — Förut veterligen funnen hvarken 
i Skandinavien eller vid St. Petersburg, men väl i mellersta 
Europas fjelltrakter t. ex. i Schweiz; 


4. Neuronia Lolii Esp. (Popularis Fabr.). Uppgitves 
vara funnen 1847 vid Helsingfors af dr Tengström, ehuru 
den saknades i finska samlingen. Sistlidne höst i början af 
September togs ett „ ex. af denna genom sina långa kamlika 
antenner utmärkta art i Karislojo af föredragaren. Den 
kom flygande efter lampan in i boningsrum. — Utbredd öfver 
större delen af Europa, i Sverige ända till Uppland; 


Protokoll. 153 


5. Neuronia Cespitis Fabr. tagen i slutet af Au- 
gusti 1887 i en trädgård i Helsinge af herr Harald Wasa- 
stjerna samt i Mariehamn är 1884 af herr Enzio Reuter. 
Utbredning lik föregående arts; 

6. Agrotis brunnea F. V. Uppgifves vara tagen 
vid Petrosawodsk af forstmästar Giinther. 1 medlet af Juli 
1887 togos exemplar pä albuskar i Helsinge af herr H. Wa- 
sastjerna. — Äfven funnen i södra Sverige och Norge samt 
vid St. Petersburg; 

7. Agrotis festiva Hb. Tagen i medlet af Juli 1887 
pä al i Helsinge af herr H. Wasastjerna, samt pä ut- 
hängda äppelbitar (,,köder'') i Karislojo samma årstid 1888 
af föredragaren. — Utbredd öfver Sverige frän Skäne till 
Lappland och äfven tagen i Norge och vid St. Petersburg; 

8. Mamestra nebulosa Hufn. Tagen i närheten af 
Åbo af Iye. J. E. Montell. — Äfven funnen i Sverige ända 
upp till Stockholm, i Norge och vid St. Petersburg. Arten är 
ny för vär fauna, ty det exemplar, som anmälts under detta 
namn frän St. Michel af K. Ehnberg, har befunnits vara ett 
ovanligt ljust exemplar af M. advena Tr. 

I sammanhang härmed förevisade föredr. en mörk va- 
rietet af Agrotis plecta, tagen i Helsinge af herr H. Wasa- 
stjerna, och hvilken varietet af Lampa i hans förteckning 
öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera är 1885 
beskrifvits under namn af var. Anderssoni efter flera exem- 
plar funna i Säterdalen i Dalarna. 

Vidare förevisade herr Sahlberg tvenne för vär och för 
Europas fauna nya Coleoptera funna af Kolaexpeditionen i 
det inre af Kola halfön, hvardera upptäckta af föredragaren 
i norra Sibirien sommaren 1877. Den ena, som fanns i ett 
exemplar vid byn Woroninsk af herr Kihlman, Harpalus 
simulans J. Sahlb. är högst egendomlig genom den stora 
likhet den har med en art af slägtet Amara, nämligen A. 
torrida Illig. På samma sätt imiterar en annan sibirisk 
närstäende art, Harpalus leiroides, Amara aulica. 

Den andra Atheta subplana J. Sahlb. tagen vid öfra 
loppet af floden Ponoj af J. A. Palmen. I Sibirien togs den 
inom Tundra området vid Dudinka by. 


154 Protokoll. 


Magister Mela afsade sig sin befattning som Sällskapets 
intendent för de zoologiska samlingarna, sedan universitetet 
antagit en ny amanuens för desamma, och antog Sällskapet 
till intendent i herr Melas ställe den af universitetet ut- 
nämnde amanuensen, studeranden K. M. Levander. 


Den 1 december 1888. 


Rektor Brenner framlade ett af realskoleeleven G. E. 
Klefström pä afstjälpningsplats pä Skatudden funnet exemplar 
af en Brassica-form med blägröna, skaftade, äggrunda — lan- 
cettlika, glest sägade — helbräddade, glatta stjälkblad, hvilken, 
fränsedt dess slutna foder och frän sidorna nästan gvadra- 
tiskt hoptryckta skidor, i synnerhet i pressadt tillständ full- 
komligt liknar exemplar af den i härvarande botaniska träd- 
gård af frö från Kew Garden uppdragna österländska Sina- 
pis juncea L. Liksom hos denna äro skidorna i öfrigt ut- 
stäende, svagt knöliga med utdraget spröt och ennerviga, 
glest nätädriga fruktväggar. 

Likaledes förevisade hr Brenner af honom under denna 
höst i ett dike med svagt rinnande vatten i härvarande s. 
k. Gardes trädgård å Rödbergen funna exemplar af den af 
honom redan förut framhällna f. ambigua af Callitriche 
polymorpha Lönnr., utmärkt genom smala jämnbreda topp- 
och grenblad samt omvändt äggrunda eller tunglika, bredare 
och 5-nerviga nedre stjälkblad, i hvilkas bladveck frukterna 
och blommorna befinna sig. Den hade förut pä grund af 
exemplar frän Kyrkslätt, taget i dike i Augusti, hos hvilket 
stiften pä frukterna voro dels helt och hållet dels delvis af- 
fallna, oaktadt de gulbruna, trubbkantade frukterna, hänförts 
till €. vernalis Koch, men hade föredragaren nu, sedan 
utom de vanliga uppräta, hela stift liknande, gvarsittande 
basstyckena äfven hela stift anträffats, äfvensom pä grund 
af de stora, starkt krökta skärmen, funnit den utgöra en 
form af C. polymorpha Lönnr. Utom dessa af föredragaren 
funna exemplar förefinnas dessutom i Universitetets finska 
herbarium dylika tagna af prof. S. O. Lindberg i ett dike i 
Thölö. Huruvida denna i vattnet fullkomligt nedsänkta och 


Protokoll. 155 


uppräta form möjligen vore beroende af att de smala jämn- 
breda bladen utvecklats under vattenytan, sedan vattnet uti 
förut grundare diken genom starkare nederbörd för en längre 
tid blifvit djupare, lemnades beroende pä ytterligare obser- 
vationer. 

Professor Selan lemnade följande meddelande: Sek- 
tionen af Ouercus pedunculata, inlemnad af Brukspatronen 
E. L. von Julin, beskrifver sig frän en ekstam, funnen den 
11 September 1882 i Karislojo socken, vid Tallnäs by, be- 
lägen mellan vestra stranden af Lojo sjö och Tallnäs träsk, 
till hvilket man ännu i mannaminne eller kort innan fäll- 
ningen af Lojo sjö försiggick kunde komma medels rodd 
längs utloppet frän Tallnäs träsk till sistnämnda sjö. Träskets 
sydöstra strand, som är härd och tilltrampad, utgöres 
numera af en gräsvall, men var förut en gammal, länggrund 
och dyig sjöbotten. 

Den ekstam, hvaraf sektionen tagits, läg, säsom fallet 
äfven är med de öfriga där befintliga ekstammarne, med 
storändan vänd mot stranden. Toppen läg rätt ut, sä att 
deraf tydligt framgick, att eken i tiden vuxit pä stranden 
och fallit ut i vattnet i rät vinkel mot stranden, fastän ingen 
rotstubbe syntes eller kunde med stälstäng påträffas. Top- 
pen hade under tidernas lopp sjunkit allt djupare in i dyn. 
Antagligt är säledes, att en större del af storändan förmultnat. 

Den lägsta strandvallen var 2,1 m längre bort belä- 
gen än den afbrutna delen af stammens delvis förmultnade 
storända. Antagligt är säledes att trädet vuxit högre upp 
och haft en längd af 16,76 m eller kanske mera. På ett 
afständ af 3,66 m från storändan låg stammens ölre yta 
39,6 cm under den hårda, tilltrampade gräsbevuxna strand- 
vallen. 

Sektionens största diameter är 44,2 cm, dess minsta 
37,7 cm. Trädets ålder var öfver 172 är. (Enligt anteck- 
ningar gjorda af E. L. von Julin). 

Prof. J. A. Palmén förevisade ett af kapten Sjöstrand 
senaste sommar vid mynningen af Teribjerka skjutet exem- 
plar af Colymbus Adamsii samt meddelade att den af Mid- 
dendorff 1840 för Kildin uppgifna Colymbus glacialis befunnits 


156 Protokoll. 


vara €. Adamsii, hvilken par gånger anträffats i England 
och nägra gänger i Norge. Tillika förevisade hr Palmen ett 
exemplar af en Colymbus art, skjuten pä Grähara af en lots 
och förärad Sällskapet af restauratören Nikolajeff. Herr Pal- 
men uttalade, ehuru med reservation, den äsikt, att äfven 
det ifrågavarande exemplaret tillhör €. Adamsii, hvilken art 
genom hvit näbb skiljer sig frän den närstäende arten C. 
glacialis, som äger svart näbb och smärre fläckar. 

Kand. P. A. Thuneberg framlade till päseende en vacker 
samling torkade spindlar, den första i sitt slag hos oss. Den 
af 64 arter (20 släkten) bestäende samlingen hade hopbragts 
af herrar Thuneberg, Forsström och Wallgren, samt förära- 
des af dem till Sällskapet. 

Kand. K. M. Levander inlemnade till Sällskapet en af 
honom är 1887 i ryska Karelen och ryska Lappmarken gjord 
samling af sötvattens- och landmollusker, omfattande c. 30 
arter. 


Den 2 februari 1889. 


Dr Wainio förevisade en för finska floran ny växt 
Androsace filiformis L., hvilken dr Elfving 1875 funnit pä 
en torr sandig vägkant vid Wosnessenje i Olonets-karelen. 
Arten är sibirisk och finnes icke upptagen för Europa i Ny- 
mans Conspectus. 

Dr Kihlman höll ett längre föredrag om Carex helvola 
BI. och andra med mer eller mindre längt gängen sterilitet 
behäftade Carex-arter och uppvisade sannolikheten af deras 
hybrida ursprung, samt anmälde till intagande i Sällskapets 
publikationer en redogörelse för sina undersökningar i ämnet. 

Vidare förevisade dr Kihlman en samling frukter af 
Rumex crispus och R. domesticus jämte mellanformer, hvilka 
ådagalade, att i Helsingfors en hybrid af dessa två arter ofta 
anträffas. Föredragaren hade äfven sett denna hybrid i 
Hattula och herr Laurén hade furnit den i södra Österbot- 
ten. Mag. Arrhenius har observerat den i Äbotrakten 1885 
(Pargas) och lektor Zidbäck har inlemnat exemplar frän 
ballastplats i Uleäborg. 


Protokoll. 157 


Slutligen anmälde föredragaren att prof. Lange, till 
hvilken han hade sändt en af honom pä Seitjaurfjällen sam- 
lad Taraxacum-form, bestämt denna form till T. nivale n. 
sp., närstående till den arktiska 7. phymatocarpum, hvilken 
ej blifvit anträffad närmare än pä Novaja-Semlja. Exemplar 
förevisades. 

Friherre J. A. Palmén meddelade följande utdrag ur 
ett bref till honom från lektor H. S. Zidbäck i Uleåborg: 
„Härmedels vill jag äfven underrätta herr professorn om ett 
af löjtnanten vid härvarande bataljon O. Laurin mig gifvet 
meddelande angående bäfverns antagliga förekomst sä sent 
som 1879 eller 1880 (eller nägot annat är mot slutet af 
1870 talet?) i ödemarkerna inom Uleäborgs läns sydligaste 
delar. Han berättar nämligen, att, dä han hösten 1880 be- 
sökte Pyhäjärvi socken, en inhysing eller torpare därstädes 
i en landthandlandes butik visat honom en härlös, fjällig 
och tillplattad djursvans af mer än 1 fots längd. Mannen 
sade sig hafva dödat djuret, som hvarken han eller nägon 
annan af allmogen pä orten kände, i Pyhäjärvi sockens ut- 
mark. Skinnet hade han (föregående vinter?) för billigt 
pris sält ät en laukkurysse, som dock ej brydde sig om 
svansen. Att detta ej skulle vara det enda exemplar af 
djuret, som han sett i dessa ödemarker, torde mannen i 
fråga äfven hafva yttrat. Mera erinrar sig Laurin icke, ej 
heller förstod han att vid tillfället göra sig noggrannare 
underrättad angående djurets utseende, stället där det döda- 
des, banemannens namn och hemvist m. fl. detaljer, eme- 
dan han (Laurin) då ej kände till, att bäfvern i Finland 
kunde anses vara utrotad och hvilket intresse sålunda på- 
träffandet af detta djur hade särdeles i denna del af landet‘. 

I samma bref meddelar lektor Zidbäck om gräflingens 
förekomst i Kuusamo. „I december 1886 utbjödo tvenne 
bönder frän Kuusamo ät mig skinnet af en gräfling, som de 
jultiden föregäende är därstädes hade päträffat och ihjäl- 
slagit ien lada, där den inlogerat sig för vintern i hö. 
Djuret var för dem och andra Kuusamobor fullkomligt obe- 
kant“. 


158 Protokoll. 


Den 2 mars 1889. 


Viceordföranden beklagade den svära förlust Sällskapet 
lidit genom sin nitiske och om Sällskapets väl sä högt för- 
tjente ordförandes död samt anmälde, att han fullgjort det 
honom pä extra mötet gifna uppdraget att pä Sällskapets 
vägnar nedlägga en krans pä professor Lindbergs graf. 
Sällskapet beslöt att tiil medlem kalla professorns elev och 
trägne medhjelpare, hans son herr Harald Lindberg. 


Den 6 april 1889. 


Magister J. Linden uppläste följande i sammandrag 
affattade berättelse öfver en botanisk resa i Södra Karelen 
sommaren 1888: 

Senaste vär ansökte och erhöll jag ett understöd af 
Societas pro Fauna et Flora fennica i och för botaniska un- 
dersökningar i Södra Karelen. Redan i början af maj af- 
reste jag härifrån och inträffade den 8 i sagda månad i St. 
Andre kyrkoby, som jag utvalt till min första uppehälls- 
ort. I följd af den ovanligt kalla och sena våren fann jag 
vid min ankomst till nämnda ort endast Tussilago, Anemone 
hepatica och Pulsatilla vernalis i blom samt pä solvarma 
ställen Salix-hängena med delvis framstickande ständar- 
knappar. Alnus incana och A. glutinosa hade just upp- 
hört att blomma. Jag kunde sälunda följa utvecklingen af 
den allra första värvegetationen sä godt som fullständigt 
och vistades i denna afsikt de trenne första veckorna pä 
Hatula gästgifveri i St Andre&. Därefter började det egent- 
liga exkurrerandet. Genom S:t Andrex, Räisälä, Kaukola 
till Hiitola, tillbaka genom Kaukola, Räisälä, Kirvus och 
Jääskis till S:t Andree var reseplanen utstakad. Efter 
nägra dagars (stundom en veckas) uppehäll pä hvarje af de 
c. 20 orter, jag här och där i området utvalt till min vistel- 
seort, var sommaren snart till ända och den 25 augusti 
anträdde jag äterresan efter nära sexton veckors vistelse i 
det för undersökning afsedda omrädet. 

Då jag i den allra närmaste framtiden kommer att till 
Sällskapet i och för publikation i ,Meddelandena'* inlemna 


Protokoll. 159 


en utförligare beskrifning öfver det undersökta områdets 
naturförhållanden och vegetation, vill jag nu endast för- 
skottsvis i största sammandrag anföra några af de på resan 
gjorda iakttagelserna. 

Området sönderfaller i tvenne i botaniskt afseende 
väsentligt skilda delar: i det växtrikare, af ymnig lind ka- 
rakteriserade „Vuoksen området” från flodens krökning ät 
öster till dess utlopp i Ladoga och i det inre af en jämfö- 
relsevis torftig vegetation utmärkta till Södra Savolaks och 
Ladoga-Karelen gränsande gebitet. 

De i området observerade kärlväxternas artantal belö- 
per sig till 528, af hvilka 250 äro allmänna, 118 spridda 
och 160 sällsynta eller med osäker utbredning. Af dessa 
förtjena att framhållas Epipogon aphyllus, Cirsium hetero- 
phyllum x palustre och Calamagrostis Hartmaniana. För 
Södra Karelen förut oantecknade arter kunna bland andra 
nämnas Nuphar pumilum, Mulgedium sibiricum, Hieracium 
prenanthoides, Pyrola umbellata, Rumex hydrolapathum, 
Stratiotes aloides, Neottia nidus-avis, Sparganium ramosum, 
Carex riparia, C. levirostris, Lycopodium inundatum, Po- 
lystichum thelypteris, Botrychium ternatum samt Eupato- 
rium cannabinum pä gränsen till Ladoga-Karelen. 

Af de insamlade kärlväxterna har jag redan till Her- 
barium Musei Fennici inlemnat omkr. 500 exemplar, repre- 
senterande c. 430 olika arter. Största delen af de under 
resan hopbragta mossorna (c. 200 arter) äro ännu ej be- 
stämda. 

Rektor Brenner förevisade exemplar af en af honom 
i Kyrkslätt tagen Taraxacum-form, hvilken genom saknaden 
af de hornlika utväxterna pä holkfjällen afviker frän den 
vanligen hos oss och i Skandinavien med namnet cornicu- 
latum Kit. betecknade småväxta, ljusgulblommiga formen 
med smä spetsigt äggrunda, tilltryckta eller utstäende, hvitt 
eller rödlätt hinnkantade, ofta pruinerade ytterholkfjäll. Att 
döma af diagnoserna i De Candolle's Prodromus och Lede- 
bours Flora rossica, äfvensom i tyska floror, säsom de af 
Koch, Döll, Willkomm, Ascherson m. fl., vore måhända 
namnet corniculatum här ej rätt användt, utan rättare till- 


160 Protokoll. 


hörande en blågrön, till storleken T. officinale genuinum 
närmare stäende form med jämnbreda eller lancettlika, ut- 
stäende eller nedböjda ytterholkfjäll ocb horntand pä fjällen, 
enligt exemplar åter från södra Ryssland och Kaukasus i 
Stevens och Botan. trädgårdens i Petersburg herbarier en 
smäväxt form med smalt jämnbredt lancettlika, uppräta, 
vanligen bredt hinnkantade — nästan helt och hället hinn- 
aktiga ytterholkfjäll, hvars horntandslösa form vore glau- 
cescens M. B. Däremot vore levigatum (Willd.) DC., hvil- 
ket ingalunda vore synonymt med corniculatum (Kit.) DC., 
det rälta namnet för den ifrågavarande småväxta formen, 
hvilken för öfrigt af olika författare benämnts olika, säsom 
taraxacoides Hoppe, obliguum Fr. Herb. norm., precox Kit. 
(ett pa grund af den tidiga utvecklingen mycket lämpligt 
namn), erythrospermum Andrz., compactum Döll, samt sär- 
skildt med horntand pä holkfjällen cornigerum Aschers. 
Enligt Fries Novit. FI. Suec., äfvensom Reichenbach FI. Germ. 
excurs., Koch Syn. FI. Germ. och Nyman Conspectus FI. 
Eur. vore väl obliguum Fr. densamma som corniculatum 
Kit., resp. glaucescens M. B.; obliguum i Herb. norm. XIII, 
31 vore dock tydligen endast den behornade formen af le- 
vigatum i Reichenb. FI. Germ. exsicc., taraxracoides Hoppe i 
Sturm Deutschl. FI. häft. 41, hvaremot levigatum i Herb. norm. 
XIII, 30, med dess smala ytterholkfjäll och nästan hela eller 
bredt fliktandade blad, möjligen kunde höra till corniculatum 
Kit., med hvars ofvan nämnda representanter frän Syd-Ryssland 
och Kaukasus den företedde en viss likhet. Erythrospermum 
Andrz. i FI, Dan. 2594, med undantag af synonymerna, vore 
äfven densamma som levigatum (Willd ). Enligt föredra- 
garens mening borde säledes den nu förevisade formen, 
hvaraf dessutom exemplar i Universitetets herb. finnas frän 
Esbo, Helsingfors, Borgå och Hogland i Nyland samt Birk- 
kala i Satakunta, i öfverensstämmelse med Willd. Sp. plant. 
tom. III, p. 1546, benämnas T. levigatum (Willd.), och dess 
med horntand pä holk- och ofta äfven ytterholkfjällen för- 
sedda form cornigerum Aschers. Denna form, som äfven 
nu förevisades, hade hos oss anträffats pä Äland, i Åbo- 
trakten, Nyland och Hogland. Härjämte förevisade herr M. 


Protokoll. 161 


Brenner af honom vid Enköping i Sverige tagna exemplar 
af en i likhet med T. officinale genuinum mycket storväxt 
form, hvilken fullkomligt öfverensstämde med ej mindre 
beskrifningarna i Ledebours Fl. Altaica och Fl. Ross., än 
äfven med i Universitetets herb. förvarade exemplar frän 
Kaukasus och Sibirien af T. ceratophorum Led. Denna form, 
hvilken äfven tagits af Hj. Hjelt och R. Hult i Kolari af 
Kemi lappmark och i Medd. af Soc. pro F. et FI. Fenn. XII 
beskrifvits säsom en var. borealis af officinale, tillhörde en- 
ligt föredragarens mening tydligen officinale, från hvars f. 
genuina den skilde sig endast genom kortare och bredare, 
uppräta eller utstående ytterholkfjäll, hvilka jämte de inre 
fjällen voro försedda med en stor horntand under spetsen. 
En likartad form, ehuru utan horntand eller ocksä med endast 
en mycket liten sädan, förekommer hos oss mycket ymnigt, 
liksom å andra sidan den med namnet genwinum Koch be- 
tecknade formen med långa, vanl. smala, nedböjda eller till 
stängeln nedtryckta ytterholkfjäll ofta vore försedd med 
horntand pä såväl de yttre som de inre fjällen. Öfverhuf- 
vudtaget vore denna horn- eller tandlika utväxt pä holkfjällen, 
liksom ytterholkfjällens rigtning allena af ringa betydelse vid 
särskiljandet af de ytterst varierande formerna af ifrägava- 
rande växt. 

Härefter fästade herr Brenner Sällskapets uppmärk- 
samhet vid en hittills hos oss förbisedd form af Festuca 
rubra L., näml. var. planifolia (Trautv.) Hack., skild frän 
genuina genom att ej allenast sträbladen, utan äfven ny- 
skottbladen äro platta, med utvidgade bläsformiga celler i 
den öfre ytans epidermis. De förevisade exemplaren hade 
af föredragaren insamlats i Kemi socken i Norra Österbot- 
ten och tillhörde Hackels subvar. villilora (F. rubra var. 
planifolia Trautv.), utmärkt genom bruna eller violetta, hä- 
riga blomfjäll. Förut hade den enligt Hackel anträffats i 
Ponoj pä Kola halfön samt i Östra Sibirien; den typiska 
formen äter, med gröna och glatta blomfjäll, hade bland 
annat insamlats i Sverige ifrän Skäne ända upp till Kare- 
suando. 


11 


152 Protdkoll. 


Slutligen framlade herr Brenner nägra af honom under 
sist förflutna sommar i Kyrkslätt tagna exemplar af den af 
honom i 14 häftet af Sällskapets Meddelanden med namnet 
longicalyx betecknade formen af Primula officinalis, med 
ur fodret föga framskjutande kronbräm, äfvensom af en form 
af Viola canina var. montana, af honom benämnd hamata, 
med mycket läng, i spetsen starkt uppät krökt kronsporre, 
äfvenledes frän Kyrkslätt socken i Nyland. 

Kand. Rob. Boldt uppmanade Sällskapets medlemmar 
att i sommar insamla Diatomaceer pä sä mänga orter som 
möjligt, emedan prof. Cleve i Upsala lofvat ätaga sig bear- 
betningen af Finlands Diatomaceer. Samlingarna kunna 
lemnas till herr Boldt, som ätager sig deras försändning till 
prof. Cleve. Dr Elfving påpekade vikten af att anskaffa 
gyttjeprof frän olika trakter och gaf upplysningar om in- 
samlingssättet. Vidare meddelade kand. Boldt resultatet af 
hans numera fullbordade granskning af de af dr Brotherus 
från Kolahalfön hemförda Desmidieerna och belyste den 
ställning ryska Lappmarkens Desmidie-flora intager till öfriga 
nordiska och arktiska trakters. 

Prof. Selan förevisade exemplar af Aspidium thely- 
pteris Sw. och närstående arter af fam. Polypodiacere och 
framställde såsom sin åsikt, att förstnämda art närmäst 
ansluter sig till släktet Phegopteris Presl. 


Prof. Sahlberg förevisade en för vär fauna ny natt- 
fjäril, Anomogyna letabilis Zett., hvaraf några exemplar 
medfördes af Kola-expeditionen, tagna vid Tetrina och Kasch- 
karantsa af herr Edgren. Arten, som är en af de sällsyn- 
taste högnordiska Noctuer och bildar ett eget släkte, är 
förut tagen i Labrador och svenska Lappmarken. 


Kand. E. Reuter förevisade några för finska fjärilfaunan 
nya arter och aberrationer, nämligen: | 

1. Lasiocampa lunigera Esp. var. lobulina Esp. af 
föredragarens syster, fröken Lydia Reuter, funnen säsom 
larv pä Pinus silvestris pä Lofsdal i Pargas den 23/VI 1888; 
den förpuppades 19/VIII 1888 samt blef imago 20/1 detta är. 
— Arten förekommer i mellersta och södra Tyskland, i mel- 


Protokoll. 163 


lersta Ryssland och Livland samt har i Sverige blifvit an- 
träffad i Värmland, Helsingland, Vesterbotten och Lappland; 

2. Scotosia vetulata Hb., representerande ett i Finland 
förut icke anträffadt släkte, som står mellan Eucosmia Stph. 
och Lygris Hb., af föredragaren fångad sommaren 1886 
pä Bergö i Finströms socken pä Äland. — Är utbredd öfver 
mellersta Europa och gär i Sverige frän Skäne ända upp 
till Helsingland; 

3. Cidaria cognata Thnbg (simulata Hb.) från Geta 
och Finströms socknar pä Äland sommaren 1886, äfvensom 
frän Lofsdal i Pargas sommaren 1884. — Förekommer i Eng- 
land, Skottland, Belgien och Livland samt pä Pyrenéerna 
och en del af Alperna. I Sverige utbredd från Skåne — 
Vestmanland samt Uppland; 

4. Cidaria olivata Bkh. från Geta och Finström pä 
Äland 1886 samt frän Lofsdal i Pargas sommaren 1885. — 
Förekommer i mellersta Europa i bergstrakter samt gäri 
Sverige upp till Uppland och Värmland; 

5. Cidaria affinitata Stph. var. turbaria Stph. från 
Lenholmen vid Lofsdal i Pargas sommaren 1884. Skiljer 
sig frän hufvudformen därigenom, att den är större än denna 
samt har ett bredt, hvitt tvärband pä framvingarne och till 
större delen nästan hvita bakvingar. — Dess hemland är Ga- 
lizien, England, Norge och Sverige, i hvilket sistnämnda land 
den blifvit funnen i Dalarne, Jämtland och Lappland; 

6. Cidaria literata Don. frän Lofsdal i Pargas som- 
maren 1886. Är visserligen förut anträffad hos oss, nämligen 
i Lappland, men ifrägavarande exemplar företedde ett frän 
den vanliga formen betydligt afvikande utseende, hvadan 
den kan anses utgöra en för vår fauna ny aberration; 


1. Eupithecia subfulvata Hw. ab. oxydata Frr. från 
Lofsdal i Pargas. Afviker från hufvudformen därigenom, 
att framvingarne äro betydligt mer streckade än hos denna. 
— Utbredd öfver större delen af Europa, i Sverige från Skåne 
till Uppland; 

8. Eupithecia valerianata Hb. från Katrinedal vid Åbo 
och Östanåker i Finströms socken på Åland. — Är utbredd 


164 Protokoll. 


öfver mellersta Europa och förekommer äfven i Danmark, 
men ej i Norge och Sverige: 


9. Eupithecia satyrata Hb. ab. subatrata Stgr. från 
Lofsdal i Pargas. Afviker frän hufvudformen genom sina 
nästan enfärgadt grå vingar. — Ej anträffad i Skandinavien; 

10. Eupithecia Helveticaria Boisd. ab. arcenthata 
Stgr. frän Lofsdal i Pargas. Skiljer sig frän hufvudformen 
genom sin gräröda färg samt starkt streckade framvingar. 
— Är utbredd i Tyskland och England samt förekommer i 
Sverige i Lappland; 

11. Eupithecia denotata Hb. (campanulata H. S.) från 
Lofsdal i Pargas. — Dess egentliga hemland är mellersta och 
vestra Tyskland samt Baiern; ej funnen i Skandinavien; 


12. Eupithecia assimilata Gn. frän Lofsdal i Pargas. — 
Förekommer i England, Holland, Danmark och Sverige, där 
den är anträffad i Östergötland, Stockholmstrakten och 
Uppland; 

13. Eupithecia exiguata Hb. från Ispois vid Åbo, 
Lofsdal i Pargas och Jomala pä Äland. — Är förut funnen i 
Finlands fauna-omräde, nämligen i ryska Karelen, men ej 
inom dess politiska gräns. För öfrigt utbredd öfver mel- 
lersta Europa och gär i Sverige norrut till Uppland. 


Fröken Eskelin förevisade 24 arter parasitmaskar frän 
olika djur och uppmanade Sällskapets medlemmar, särskildt 
herrar jägare, till insamlande af sädana. 

Kand. Thuneberg förevisade tvenne svarta sparfvar 
från Tammerfors, en hanne och en unge. Honan och ett antal 
ungar hade lemnats vid lif, alla voro svarta. Med anledning 
häraf upplyste flere af sällskapets medlemmar, att de äfven 
i Helsingfors observerat nägra exemplar af denna färgva- 
rietet. 


Protokoll. 165 


Ärsmötet den 13 maj 1889, 


Ärsmötet öppnades af viceordföranden, hr Th. Selan, 
som yttrade: 

Det sistförflutna äret kommer i värt Sällskaps annaler 
att inristas med ett stort korstecken, i det att den allhär- 
jande döden under detta är gjort rika skördar bland vära 
medlemmar. Främst pä dödslistan stär vär frejdade Ordfö- 
rande, professor Sextus Otto Lindberg, som, efter det 
han knappast skridit öfver middagshöjden af sin mannaälder, 
plötsligt bortrycktes den 26 sistlidne Februari frän vär krets 
och frän sin fruktbringande verksamhet i vetenskapens tjenst. 
Pä Sällskapets vägnar nedlades af mig vid hans likbegän- 
gelse en anspräkslös krans pä grafven och uttryckte jag 
vid tillfället i några ord den djupa saknad vi kände öfver 
hans förtidiga bortgång. Senare skall jag ha äran att för 
Sällskapet föredraga det minnestal, som jag af Eder fätt i 
uppdrag att hålla öfver honom. — Därnäst hafva vi att beklaga 
förlusten af Sällskapets hedersledamot, den siste gvarlefvande 
af vära ädle stiftare, för detta Universitetskamreraren filo- 
sofie doktor Adolf Vilhelm Wegelius, som afled den 23 
September sistlidet är a Pehrsböle gård i Pojo socken vid 
den höga åldern af 89!/, är. Han var född i Åbo den 9 
Mars 1799; inskrefs som studerande vid Åbo Akademi är 
1815; blef filosofie-kandidat 1821; promoverades till filo- 
sofie doktor 1823; Universitets-sekreterare 1829; Universitets- 
kamrerare 1840; erhöll afsked med pension är 1860. Den 
aflidne, i sina yngre är lifligt intresserad af naturalhi- 
storien, var en af de 10, som för 67 !/, är sedan den 1 
November 1821 samlades hos dävarande Professor C. R. 
Sahlberg och beslöto att stifta Societas pro Fauna et 
Flora fennica, det äldsta af våra vetenskapliga samfund. 
Wegelius var enkel och anspråkslös till sitt väsen, pligttro- 
gen och samvetsgrann i sin tjenst, allmänt aktad och afhäl- 
len af dem, som kommo i beröring med honom '). — Vidare 


1) Det torde vara skäl att vid detta tillfälle uppräkna de öfriga 
stiftarne i den ordning de skördats af den obeveklige liemannen. Den 
förste som träffades af döden var Professorn i theoretisk och praktisk 


166 Protokoll. 


ha vi att anteckna bland de under äret aflidne filosofie ma- 
gister Arvid Hjalmar Brotherus, död i Paulowsk i 
Ryssland den 10 juni sistlidet är, endast 33 är gammal. Den 
aflidne, som var född i Helsingfors den 19 Mars 1855, blef 
student 1875 och filosofie-kandidat 1876 samt studerade un- 
der åren 1878—1879 vid Upsala universitet. En ifrig vän at 
botaniken hade han under flera forskningsresor säväl inom 
värt floromräde som utom detsamma är 1877 inom Kauka- 
sien i sällskap med sin broder, vär kände mosskännare V. 
F. Brotherus, medelst värderika växtfynd riktat den bota- 
niska vetenskapen. Han hade äfven gjort sig känd som upp- 
finnare, i det att han konstruerat en apparat för mätandet 
af plantors tillväxt. Sä följer i ordningen provinsialläkaren 
Emil Ferdinand Aspelin, död i Brahestad den 10 De- 
december 1888 vid i det närmaste 52 års ålder. Han var född 
i Tavastehus den 19 December 1836; blef medicine-kandidat 
den 29 Maj 1866; medicine doktor den 28 Maj 1869; Stads- 
läkare i Gamla Karleby den 1 Februari 1870; Provinsiallä- 
kare i Brahestad den 50 Augusti 1881. I sina yngre är en 
intresserad botanist publicerade han jämte äfvenledes nu- 
mera aflidne A. Thurén i 7:de häftet af Sällskapets Notiser 
en uppsats med titel: Bidrag till Tavastehus traktens flora. 
Aspelin var allmänt värderad för sitt i allo redbara och humana 
väsen. — Vidare ha vi att räkna bland de afiidne pensionerade 
Provinsialläkaren Fredrik Hellström, död i Gamla Kar- 


Medicin M. Kalm, död den 2 Mars 1833; derefter följde i spären filo- 
sofie-doktorn W. F. Brummer, död den 20 Augusti 1837; Sjukhuslä- 
karen C. S. M. Tams, död är 1838; Professorn i Zoologi och Botanik 
J. M. af Tengström, död den 20 November 1856; Provinsialläkaren 
A. W. Dammert, död den 29 Maj 1858; Professorn i Zoologi och Bo- 
tanik €. R. Sahlberg, Sällskapets förste ordförande och den egentliga 
själen inom detsamma under dess första tillvaro, död den 18 Oktober 
1860; Professorn i Zoologi A. Nordmann, död den 25 Juni 1866; och 
slutligen vära Hedersledamöter Sekreteraren vid Medicinalstyrelsen Kam- 
marrädet F. J. Rabbe, död den 23 April 1879 och Lasarettsläkaren 
F. G. Sanmark, död den 4 Augusti 1886. De begge sistnämnda ha 
särskildt gjordt sig förtjenta af vär tacksamhet genom de frikostiga do- 
nationer, som de gjort ät värt Sällskap och hvarigenom de kraftigt bidra- 
git att främja dess sträfvanden. 


Protokoll. 167 


leby den 25 sistlidne Mars vid nyss fyllda 65 års ålder. Han 
var född i Neder-Vetil kapell den 2 Mars 1824 och hade sam- 
tidigt med och under inverkan af Professor W. Nylander, 
då denne hade börjat med sina naturvetenskapliga forsknin- 
gar, med värme egnat sig ät botaniska studier samt utgaf 
är 1846 en värdefull akademisk afhandling under titel: In 
distributionem vegetationis per Ostrobothniam collectanea. 
Sedermera blifven läkare samt upptagen af praktik och alle- 
handa embetsgörornäl, vardt hans intresse, som dock alltid 
därjämte fortlefde för naturalhistorien, draget ät sidan, men 
pä äldre dagar upptlammade hans ungdomskärlek änyo och 
utgaf han är 1878 i 5:te häftet af Sällskapets Meddelanden 
en uppsats under titel: Förteckning öfver de i Gamla Kar- 
leby Provinsialläkare-distrikt funna Fröväxter och Ormbun- 
kar. En varm natur med lifliga känslor och med intressen 
ät mänga häll lefde Hellström aktad och omtyckt i det sam- 
hälle, där kan hade sina bopälar och där han i följd af dessa 
sina egenskaper blef hedrad med flera kommunala uppdrag. — 
Slutligen ha vi att anteckna Provinsialläkaren Ivar Valfrid 
Ringbom, död i Björneborg den 14 sistlidne April vid när- 
mare 56 ärs älder. Född i Raumo är 1835 blef han student 
1854; medicine-kandidat 1861; medicine-licentiat 1365; Stads- 
läkare i Nystad till är 1881, dä han utnämndes till Provin- 
sialläkare i Björneborg. Den aflidne, en i allo redbar, varm- 
hjärtad och blid personlighet, ädagalade äfven ett stort intresse 
för botaniken och lemnade i sina yngre dagar värderika bidrag 
till finska museets växtsamling från Åbo skärgård. 
Medlemmar af Sällskapet, som genom sina lefnadsför- 
hållanden stått mera aflägsnade från Sällskapets egentliga 
sträfvanden och som aflidit under det förflutna året äro: Öf- 
verinspektor U. Cygnus, den namnkunnige grundlägga- 
ren af vär folkskola, död i Helsingfors den 2 Januari 1888 
vid 77 års ålder. Han hade i sina yngre dagar varit varmt 
intresserad af naturalhistorien och lemnat bidrag till Sällska- 
pets fogelsamlingar. Vidare Apothekaren F. Jurvelius, 
död i Kristinestad den 5 Februari 1888 vid 76 ärs älder; 
Professor emeritus N. A. Gylden, död i Stockholm den 28 
Februari förlidet är vid 83 ärs älder; och slutligen Profes- 


168 Protokoll. 


sor Julius Krohn, den varmhjärtade skalden och flitige 
språkforskaren, som vådligen omkom genom drunkning i 
Wuoksen sistlidne Augusti vid 53 års ålder. 

Af utländske medlemmar, som under året aflidit hafva 
vi att märka: Lektorn vid Skogsinstitutet i Stockholm Au- 
gust Emil Holmgren, berömd entomolog, död den 31 sist- 
lidne December vid 59 års ålder. Född i Östergötland den 
10 November 1829 visade Holmgren redan i tidigare år ovan- 
liga anlag för naturforskning och särskildt för zoologin. Han 
utgaf talrika monografier öfver olika grupper af insektvärl- 
den, hvaribland det mest betydande torde vara hans /chneu- 
mologia suecica. Därjämte gjorde han sig känd genom ut- 
gitvande af populära skrifter i tillämpad zoologi, ss. Om 
smäfoglarne, den nytta de göra och det skydd de behöfva 
(1869) och De för träd och buskar nyttiga och skadliga in- 
sekterna (1867), hvilka alla vunnit stor spridning. En mäng- 
sidigt anlagd natur var Holmgren dessutom väl bevandrad 
i botaniken. Sä har han utgifvit ett beaktansvärdt arbete 
häri med titel Anvisning att igenkänna Sveriges viktigaste 
löfträd och löfbuskar under deras blad- och blomlösa tillstånd. 
Därjämte var han en duktig mosskännare och hade genom 
åtskilliga vackra fynd bidragit till kännedomen om nordens 
mossflora. — Vidare ha vi att anteckna på dödslistan nestorn 
bland botanisterna i Ryssland, geheimerådet Dr E. R. von 
Trautvetter, Direktor för Botaniska trädgården i S:t Pe- 
tersburg, död vid 77 års ålder. Utom genom floristiska ar- 
beten är han mest bekant såsom författare till Die pflanzen- 
geografischen Verhältnisse des ewropeischen Russlands (1849); 
Beiträge zur Pflanzenkunde des russischen Reiches och In- 
crementa Flore phenogame rossice (1882). I Grundriss 
einer Geschichte der Botanik in Bezug auf Russland (1837) 
och senare i Flore rossice fontes (1882) har han behandlat 
den botaniska literaturens historia i Ryssland. — Den siste i 
raden är den svenske botanisten Nils Johan Wilhelm 
Scheutz, som afgick med döden den 26 sistlidne Februari 
vid knapt fylda 55 års ålder. Född i Jönköpings län den 8 
April 1836 var han sedan 1862 anställd först som Adjunkt 
sedan som Lektor i naturhistoria och latin vid Wexiö högre 


Protokoll. 169 


elementarläroverk. Han var bekant som en framstående 
kännare af det ytterst formrika och invecklade Rosa-slägtet, 
hvaröfver han skrifvit flere anmärkningsvärda uppsatser. Hans 
sista, mest omfattande arbete är Plante vasculares Jenis- 
seenses inter Krasnojarsk urbem et ostium Jenissej fluminis 
hactenus lecte, hvilket publicerades är 1888 i Sv. Vet. Aka- 
demins handlingar och utgör en bearbetning, som han hade 
fätt i uppdrag att göra, af de under den Nordenskiöldska 
expeditionen utmed Jenissej insamlade fanerogamerna. 

En underlätenhetssynd, som blifvit af oss begängen och 
som det är en kär pligt att vid detta tillfälle godtgöra, är 
den att vi försummat att inom värt samfund omnämna döds- 
fallet af vär landsman Wilhelm von Wright, den beryk- 
tade djurmälaren, som efter att i äratal ha varit fjättrad vid 
sjukbädden vid 77 års ålder atsomnade från sina svåra lidan- 
den den 2 Juli 1887 å Marieberg pä Oroust i Bohuslän i 
Sverige. Hörande till den berömda konstnärsfamiljen von 
Wright föddes han den 5 April 1810 å det natursköna Ha- 
minanlaks ej längt frän Kuopio. Redan tidigt gjorde sig hos 
honom, liksom hos hans begge bröder, den tidigare aflidne 
Magnus och den ännu lefvande Ferdinand, bemärkbart ett 
lifligt intresse för den lefvande naturen och en afgjord kal- 
lelse att afbilda dess alster. Vid 19 ärs älder flyttade han 
öfver till Sverige, dit han kallades af sin broder Magnus, som 
tre är dessförinnan inbjudits af Grefve N. Bonde att måla 
och litografiera ön Mörkös djur och fäglar, och där han se- 
dan stannade för hela sitt äterstäende lif. Hans förnämsta 
arbeten, genom hvilka han blef vida beryktad, voro hans 
afbildningar till Svenska fåglar och till de af S. Nilsson 
utgifna Illuminerade figurer till skandinavisk Fauna. Vidare 
utarbetade han plancherna i den af Fries och Ekström ären 
1832—34 utgifna Tidskrift för jägare och naturforskare; 
och slutligen utförde han afbildningarna till Skandinaviens 
fiskar, äfvenledes utgifna af Fries och Ekström, ett verk af 
europeisk ryktbarhet och måhända ännu icke öfverträf- 
fadt. Genom enskilda bidrag anställd såsom tecknare vid 
Vetenskapsakademin utarbetade Wright dessutom en stor 
mängd illustrerade bilagor till Akademins publikationer. I 


170 Protokoll. 


den vackra minnesteckning öfver den aflidne, som finnes 
införd i 25:te årgången af Svenska Jägareförbundets nya 
Tidskrift och hvarur ofvanstäende uppgifter om honom 
äro hemtade, säges bland annat: , Ett utmärkande drag i 
Wrights konstnärskap såsom djurmälare var det nog- 
granna utförandet af hvarje enskildhet. Ä hans större färg- 
lagda plancher äro konturerna sä utförda, att arten kan 
beskrifvas därefter, som om man hade ett exemplar fram- 
för sig. Troheten, noggrannheten var hans ögonmärke, ty 
han arbetade i vetenskapligt syfte, men han ägde ej blott det 
snille, som ligger i tälamodet, utan ock en säker och fin 
blick för det typiska i gestalt och former“. Och vidare: 
„Wrights mästerskap såsom djurmälare stödde sig pä grund- 
valen af trägna iakttagelser ute i naturen och vid arbets- 
bordet med det färska exemplaret framför sig. Mängen har 
nog sett mer än han, men har icke haft hans snabba och 
fina, genialiska uppfattning, och hvad han en gäng lagt märke 
till stod sedan outplänligt för själens öga. Om hans min- 
nesgodhet för form och färg hos naturföremäl förtälja hans 
vänner märkvärdiga saker". Såsom skytt skall han varit 
„oförliknelig“. Det berättas många prof pä hans förvänans- 
värda skicklighet i att använda sin lodbössa, för öfrigt af ho- 
nom själf till alla sina delar förfärdigad. Till sin karaktär 
skall han varit ovanligt enkel och anspråkslös. Såsom ett 
för honom betecknande drag i detta afseende anföres, att han 
visat sig fullkomligt likgiltig för yttre utmärkelser. , Att hans 
ritningar och mälningar möttes af bifall kunde ej annat 
än glädja honom, ty däri läg ju det vittnesbördet, att de 
„dugde till något" och därmed var han ,, fullt belåten. Oak- 
tadt Wright redan vid sä unga är flyttade bort härifrän, 
bibehöll han likväl allt fortfarande ett varmt intresse för 
sitt gamla fosterland. Vårt Sällskap ihägkom han med 
en gäfva, som ej kan uppskattas nog högt, i det att han ät det- 
samma donerade sina originalteckningar till Skandinaviens 
Fiskar. 

Med fästad hänsyn till allt det ofvananförda skola vi 
således i ett kärleksfullt minne bevara bilden af denne son 
af vårt land, hvilken, om ock hans lefnadsbana till största 


Protokoll. 171 


delen tillryggalagts utom värt lands gränser, likväl genom 
sin lifsgerning och sin ädla personlighet bragt heder och ära 
åt det land, där hans vagga stod. 

Vända vi nu vära blickar frän dessa sorgens och sak- 
nadens taflor, hvarvid vi städse med tacksamhet skola ihäg- 
komma, hvad alla dessa aflidna i lifstiden uträttat, och kasta 
vi en hastig öfverblick öfver Sällskapets verksamhet under 
sistförflutna arbetsär, sä kunna vi med glädje konstatera, att 
arbetena för Sällskapets syften jämnt och stadigt fortskridit. 
Så ha under årets lopp offentliggjorts III delen af Sällska- 
pets Acta, innehållande afhandlingar af hrr R. Hult: 
Mossfloran i trakterna mellan Aavasaksa och Pallastuntu- 
rit; O. Nordgvist: Bidrag till kännedomen om Crustace- 
faunan i några af mellersta Finlands sjöar; A. Poppius: 
Finlands Dendrometride, med plancher öfver deras ribbför- 
grening; och J. P. Norrlin: Bidrag till Hieraciumfloran i 
Skandinaviska halföns mellersta delar. Vidare har af V de- 
len af Acta), som kommer att helt och hållet upptagas af 
hr Hjalmar Hjelts afhandling Conspectus Flore fennice, 
utkommit dess 1:sta häfte, omfattande Pteridophyta och Gym- 
nosperme, jämte ett bihang under titel: Note conspectus 
Flor& fennice. Af Meddelandena har det 15:de häftet 
helt nyligen utkommit, innehällande uppsatser af hrr R. En- 
wald, A. von Bonsdorff, H. Backman, C. Ph. Lind- 
forss, A. L. Hollmerus, C. Brander, M. Walleen, 
0. M. Reuter, E. Bergroth och J. Sahlberg, jämte Med- 
delanden frän Sällskapets sammanträden den 2 Oktober 1886 
till och med den 13 Maj 1888. 

Under tryckning äro dessutom VI delen af Acta och 16:de 
häftet af Sällskapets Meddelanden och torde detta häfte 
utkomma i sin helhet under nästkommande höst. Genom 
Sällskapets medverkan, ehuru pä Universitetets bekostnad, har 
äfven under årets lopp utkommit 2:dra upplagan af Herba- 
rium Musei fennici, utarbetad af hrr Th. Sxlan, A. Osw. 
Kihlman och Hj. Hjelt. Härmed har ett mångårigt, ar- 
betsdrygt verk afslutats, som endast kunnat komma till ständ 


1) Den IV delen af Acta utkom är 1837. 


172 Protokoll. 


genom samverkan af flera krafter. Orsaken till det långa 
dröjsmälet med utgifvandet af denna nya upplaga af förteck- 
ningen öfver det finska museets växtsamling står förnämli- 
gast att sökas däri, att i synnerhet under de första åren ef- 
ter utkomsten af den förra upplagan ovanligt rika samlingar 
inströmmade frän olika delar af värt floromräde, sä att det 
med de fä arbetskrafter som stodo till buds ätgätt en läng 
tid att granska och bestämma de mångfaldiga växtfor- 
merna. Vid den slutliga redaktionen har dr Kihlman haft 
den drygaste anparten, och är det honom vi hafva att tacka, 
att tryckningen kunnat fortskrida med sädan raskhet, att vi 
nu kunna framlägga det färdigtryckta arbetet till Sällskapets 
benägna påseende. Om också arbetets utgifning blitvit sä 
här länge försenad, sä har detta likväl medfört den fördel, 
att det, sä väl hvad beträffar texten som den bilagda kar- 
tan öfver växtprovinserna, blifvit sä mycket fullständigare. 
En kort historik öfver tillkomsten och den vidare utveck- 
lingen at det Finska Museets växtsamling är införd i inled- 
ningen till själfva arbetet. Det är att hoppas att de luckor, 
som ännu törefinnas i växtsamlingen och hvilka framgä ur den 
nu offentliggjorda förteckningen, skola i en framtid genom 
en välvillig medverkan af våra florister efterhand fyllas. 

Det har således under det nu förflutna året rådt en 
liflig literär verksamhet inom Sällskapet. Dess möten hafva 
varit talrikt besökta och därunder hafva föredrag och med- 
delanden gjorts af hrr A. Arrhenius, Rob. Boldt, M. 
Brenner, Kl. Edgren, Fr. Elfving, P. V. Granberg, 
R. Hult, A. Osw. Kihlman, K. M. Levander, J. Lin- 
den, J. A. Palmén, E. Reuter, Th. Salan, J. Sahl- 
berg, P. A. Thuneberg, K. J. W. Unonius, Edv. Wai- 
nio och Fröken K. $. Eskelin. 

Afhandlingar och uppsatser hafva inlemnats af hrr P. 
A. Karsten: Symbole ad Mycologiam fennicam, part. XXVI 
—XAIX; Kl. Edgren: Några bidrag till kännedomen om 
Solovetska öarnes och Kola-halföns vertebratfauna enligt an- 
teckningar gjorda under resor till i fråga varande trakter 
sommaren 1887; densamme: Förteckning öfver foglar in- 
samlade under resan till Solovetsk och Terska kusten som- 


Protokoll. 173 


maren 1887; K. M. Levander: Nägra anteckningar öfver 
Fiskfaunan i den nordostliga delen af Finlands naturhisto- 
riska område; E. Bergroth: Finlands Ptychopteride och 
Dirxide; M. Walléen: Ornitologiska iakttagelser, gjorda un- 
der våren och sommaren 1886 på karelska näset; Fr. Elf- 
ving: Anmärkningar till Desmidieernas systematik; J. 
Sahlberg: Catalogus precursorius Hymenopterorum an- 
tophilorum Fenni&; vidare af densamme: Enumeratio Co- 
leopterorum brachelytrorum Fennie I, Pselaphide et Cla- 
vigeridee samt Enumeratio Coleopterorum clavicornium Fen- 
nie; 0. Hynen: Anteckningar om fåglar observerade i S:t 
Andrew socken och vid Wiborg. Af dessa uppsatser äro en 
del redan färdig tryckta. 

Dessutom har till arkivet förärats af Herr Arkiater O. 
E. A. Hjelt ett manuskript från början af 1840-talet med 
anmärkningar till Wahlenbergs Flora Suecica. 

För anställande af naturhistoriska forskningar under 
nu instundande sommar hafva reseunderstöd beviljats ät föl- 
jande personer: 

Hr Tauno Hannikainen för botaniska undersöknin- 
gar i de hittills mindre kända delarne af Ladoga-Karelen ett 
understöd af 150 Fmark; 

Hr Evert Blomroos för botaniska forskningar i 
Äländska skärgärden 100 Fmark; 

Hr K. J. Ehnberg för Lepidopterologiska iakttagelser 
och insamlingar å Karelska näset 200 Fmk; och ät 

Hr John Linden för botaniska undersökningar i 
trakter af Enontekis-Lappmark, som ännu icke blifvit be- 
sökta af nägon naturforskare, ett understöd af 550 Fmark. 

Bland Sällskapets tjenstemän har den förändring under 
årets lopp inträffat, att till Bibliotekarie efter dr Kihlman, 
som i December anhöll om befrielse från sin befattning, ut- 
setis hr A. Arrhenius och till Intendent för de zoolo- 
giska samlingarna efter hr A. J. Mela, som likaledes af- 
sagt sig sin befattning, antagits den af Universitetet utnämnda 
Amanuensen hr K. M. Levander. 

Från Philosophical Society i Förenta staterna har en 
skrifvelse inlupit med anmodan att deltaga i en kongress för 


174 Protokoll. 


ästadkommande af ett vetenskapligt världsspråk. Från So- 
ciété zoologigue och Société botanigue i Paris hafva kommit 
inbjudningar till Sällskapet att deltaga i de tillärnade inter- 
nationella zoologiska och botaniska kongresserna i sommar 
under världsexpositionen i Paris. 

Till medlemmar i värt samfund hafva under ärets lopp 
följande personer blifvit inkallade: Studd. Tauno K. A. Han - 
nikainen, F. J. Forsström, Alb. Henr. De la Cha- 
pelle, J. O. Bergroth; Aulis Westerlund Axel 
Sahlgren och sonen till vär aflidne Ordförande, Harald 
Lindberg, hans elev och trogne medhjelpare. 

Till utländska ledamöter hafva invalts professor Eu- 
gene Warming i Kjöbenhavn och dr Georg von Seid- 
litz i Königsberg. 

Slutligen ber jag att, innan jag lemnar ordet, pä Säll- 
skapets vägnar fä frambära vära varmaste tacksägelser ät 
dess Skattmästare, Sekreterare, Bibliotekarie och Intendenter 
för det lifliga intresse och den osparda möda de lagt i da- 
gen vid fullgörandet af sina maktpäliggande befattningar och 
fär jag härjämte uttala den förhoppningen, att Sällskapets 
tillgångar snart måtte sä tillväxa, att vi kunde bli iständ- 
satta att pä ett mera materiellt sätt kunna visa vär er- 
känsla för den tid och det arbete, som af dem offras för vårt 
samfund. 

Intendentens för de botaniska samlingarna hr Fr. 
Elfvings ärsberättelse var af följande lydelse: 

De botaniska samlingarna hafva under året förökats 
med 1369 kärlväxter och en svamp, 34 nummer frukter och 
frön, 39 stamsektioner samt fyra monströsa bildningar. In- 
emot hälften häraf utgör den välkonserverade samling hr 
student John Lindén såsom Sällskapets stipendiat inlemnat 
från södra Karelen. För mera omfattande gåfvor har Säll- 
skapet dessutom att tacka hr rektor M. Brenner (kärlväxter 
från vestra Nyland) och hr brukspatron E. L. von Julin (stam- 
sektioner från Fiskars). Öfriga personer, som ihågkommit 
samlingarna med bidrag, äro hrr magister A. Arrhenius, kand. 
M. Björksten, stud. Ch. E. Boldt, dr V. F. Brotherus, lektor 
E. J. Buddén, magister O. Collin, med. kand. V. Granberg, 


Protokoll. 175 


stud. T. Hannikainen, kand. R. Herlin, lektor Hj. Hjelt, dr R. 
Hult, dr A. O. Kihlman, kand. W. Lauren, prof. J. P. Norr- 
lin, prof. frih. J. A. Palmen, kand. E. Rettig, kand. E. Reu- 
ter, prof. Th. Salan, kand. E. Sandell, direktör Z. Schalin, 
dr E. Wainio och lektor H. Zidbäck; dessutom hafva växter, 
tagna af elever vid härvarande läroverk, blifvit till samlin- 
garna öfverlemnade genom hrr rektor Brenner, lektor Uno- 
nius och dr Nordqvist. 

Den finska fanerogamfloran har under året ökats med 
Rosa coriifolia och Carex arenaria. 

Intendenten för de zoologiska samlingarna, hr K. M. 
Levander, afgaf följande ärsberättelse: 

Vertebratsamlingen har sedan sista ärsmötet förökats 
med 1 däggdjur, 26 arter fäglar jämte ägg och bon af 5 ar- 
ter samt 3 fiskar. Af dessa äro följande fäglar af synnerligt 
intresse: 1 ex. Ardea stellaris från Kronoborg af mag. O. V. 
Löfman; 1 ex. Vulpanser tadorna tr. Porkkala af prepara- 
tor G. W. Forssell; 1 ex. Syrrhaptes paradoxus från Esbo af 
stud. L. Stenbäck; 1 ex. Colymbus Adamsii frän Teribjerka 
pä Murmanska kusten af kapten Sjöstrand, en ljus Tetrao 
urogallus af dr Lindh och 1 ex. Aguila clanga från Wasa af 
medicinalrädet Florin. 

Vertebratsamlingen har under ärets lopp ihägkommits 
med gåfvor af följande personer: mag. O. Collin; mag. K. V. 
Nyberg; hr A. Lindroos; konrektor K. Aschan; landtdagsman 
A. Rantaniemi; lekt. J. E. Furuhjelm; mag. O. V. Löfman; 
konsul G. Sundman; kapt. Sjöstrand; medicinalrädet Florin; 
dr A. Lindh; baron F. Linder; apotekar Fürstenberg; fil. kand. P. 
Thuneberg; studd. Lansett, Hj. Stenbäck, L. Stenbäck; pre- 
parator Forssell; förvaltar E. J. Elmgren; preparatorsbiträdet 
G. Nyberg; hr J. M. Johansson; apotekseleven Sucksdorff och 
realskoleeleven K. Nyman. 

Af insektsamlingarna hafva under året de af Hymen- 
optera, Coleoptera och Lepidoptera undergätt de största förän- 
dringarna och vunnit största tillväxt, dels därigenom att förut 
inlemnade samlingar säsom de af Kola-expeditionen medförda 
blifvit bestämda och med samlingarna införlifvade, dels af 
att nya bidrag inlemnats, af prof. J. Sahlberg frän skilda de- 


176 Protokoll. 


lar af landet, af statsrådet Günther från Ryska Karelen, af 
stud. A. Sandman frän Lappland, studd. A. Boman frän Ki- 
vinebb, H. Wasastjerna frän Helsinge och E. Reuter frän 
sydvestra Finland, samt dessutom enskilda arter af herrar 
direktor Z. Schalin, lektor Furuhjelm, magister K. J. Ehn- 
berg, stud. R. Lindqvist, vaktmästar Nyberg m. fl. 

Hvad först Hymenoptera angår, förtjenar i första rum- 
met nämnas, att en ny, geografiskt ordnad samling af Hy- 
menoptera Anthophila blifvit uppställd, hvarför museets för- 
råd af hithörande steklar blifvit kritiskt granskade dels af 
den kände Hymenopterologen dr F. Morawits i Petersburg, 
dels af prof. J. Sahlberg, hvilken i Sällskapets Meddelanden 
under året offentliggjort en katalog öfver Finlands Honungs- 
steklar. Den nya uppställningen innehåller alla de 157 ar- 
ter, som hittills med säkerhet äro inom området anträffade, i 
omkring 2000 exemplar. Dels genom bestämning af förut 
förefintligt material, dels genom nya föräringar har denna 
samling sålunda tillvuxit med 35 nya arter. 

Af Coleoptera har den nya geografiskt ordnade sam- 
lingen fortskridit med Malacodermi, hvarjämte musei förrå- 
der af hela serien Heteromera och en del af serien Ryn- 
chophori blifvit granskade och bestämda. Af denna ordning 
hafva under året tillkommit 21 arter (däraf 11 inlemnade af 
J. Sahlberg, 6 af A. Giinther, 2 af A. Sandman och 2 af A 
Boman). 

Af Lepidoptera hafva tillkommit 12 arter (däraf 3 in- 
lemnade af J. Sahlberg, 2 af H. Wasastjerna, 2 af K. M. Le- 
vander och KI. Edgren, 1 af J. A. Palmen, 1 af K. Ehnberg, 1 
af E. Reuter, 1 af J. E. Furuhjelm, 1 af R. Lindqvist.) I 
fjärilsamlingarnas uppspännande, bestämmande och upp- 
ställning har mag. K. J. Ehnberg tagit en verksam del. 

Af andra evertebrater har till samlingarna blifvit skänkt 
en kollektion af 64 arter spindlar, hvilka äga intresse i syn- 
nerhet därigenom, att de konserverats genom torkning. Den 
har blifvit hopbragt af fil. kand. P. Thuneberg och studd. 
Forsström och Vallgren. Dessutom hafva 30 arter land- och 
sötvattenmollusker frän Terska kusten och ryska Karelen till 
museet inlemnats af intendenten äfvensom en samling inte- 


Protokoll. 197. 


stinalmaskar af fil. kandidaterna, fröknarna A. J. Rosgvist 
och K. Eskelin. 

Bibliotekarien, hr Axel Arrhenius, redogjorde för 
boksamlingens tillväxt under äret. 

Sedan den 1 Januari 1888 har Sällskapets bibliotek 
ökats med icke mindre än 1040 volymer, hvaraf: 


Skrifter af blandadt innehäll . . . . 851 
FI OOLOFLAN FSH u 1031 BAER INR SL 
Botanik SHS 105 11903. MN: BE 
Geologiska vetenskaper. . . . . . 7 
Costa BLEI 1051000 ITON 
Meteorolder ame 1 Fe 2 
Deren a NT JON 


Flertalet af dessa ha som vanligt erhällits genom ut- 
byte med de in- och utländska institutioner, sällskap och tid- 
skriftsredaktioner, med hvilka Sällskapet stär i förbindelse. 
Till dessa, som vid förra ärsberättelsens afgifvande utgjorde 
165, ha under det gängna äret tillkommit följande tre: Elisha 
Mitchell Scientific Society, Chapel Hill, N. C.; Museo Nacio- 
nal, Republica Costa Rica och National Gallery of Victoria, 
Melbourne. 

Dessutom ha till Sällskapets bibliotek lemnats värde- 
fulla gäfvor af hrr arkiater O. E. A. Hjelt, profi. A. Blytt, W. 
Lilljeborg, W. Nylander och O. M. Reuter, af drr P. A. Kar- 
sten, Otto Nordstedt, Ormary Sändor, Th. Pleske och A. 
Spoof äfvensom af boktryckare-firman P. A. Nordstedt et 
Söner i Stockholm. 

Af Skattmästaren, senator I. Fellmans redovisning för 
kassaförvaltningen under äret framgick, att stäende fonden 
utgjorde Fmk. 30,807: 85. (Sanmark’ska donationen med- 
räknad.) 

Vid anställdt val af Sällskapets funktionärer utsägos till: 

ordförande Professor Th. Salan 
viceordförande Professor J. A. Palmén 
sekreterare Docenten R. Hult 
skattmästare Senator I. Fellman 


samt till medlemmar af tryckningskomiten: 


178 Protokoll. 


Professorerne J. A. Palmen, J. P. Norrlin och J. Sahlberg 
och till suppleanter i samma komite: 

Doktor Osc. Nordgvist, docenterna A. O. Kihlman och 
R. Hult, hvarjämte till revisorer utsägos rektor M. Brenner 
och statsrädet A. Moberg och till revisorssuppleanter pro- 
fessor J. Sahlberg och lektor K. I. W. Unonius. 

Professor Sxelan höll ett varmt minnestal öfver Sällska- 
pets aflidne, mängärige ordförande, professor S. O. Lindberg, 
hvilket ingär pä annat ställe i Sällskapets meddelanden. 

Docenten Elfving framlade ett exemplar at Carex are- 
naria L., hvilken för den finska floran nya art kand. Sandell 
funnit i Hangö och inlemnat till samlingarna. 

Rektor Brenner meddelade några af honom gjorda 
iakttagelser angående de i Finland förekommande formerna 
af släktet Alnus. Frånsedt de genom mer eller mindre starkt 
flikade blad utmärkta formerna, hade han funnit klibbalen 
eller A. glutinosa (L.) Willd. hos oss uppträda under tre 
former, näml. den med undantag af nervvinklarna och stun- 
dom äfven bladens öfre sida fullkomligt hårlösa f. glabra, 
den med tät härbeklädnad pä ärsskottens äldre del samt pä 
de äldre bladens skaft och öfre sida, äfvensom pä undre si- 
dans nerver försedda f. pilosa, samt den öfvergängen emel- 
lan dessa två förmedlande f. subpilosa, med en mer eller 
mindre gles härbeklädnad pä alla eller nägon af de nämnda 
växtdelarna. Dessa här vore till sin beskaffenhet raka och 
med undantag af pä bladskaften tilltryckta, och sälunda icke 
att förvexlas med härbeklädnaden hos A. incana och pube- 
scens. Hos alla tre formerna, men isynnerhet hos pilosa, 
kunde det för glutinosa egendomliga luddet i nervvinklarna 
saknas, äfven pä de senare utvecklade bladen. Med hänsyn 
till formen och tänderna vore bladen hos alla lika, i spet- 
sen mer eller mindre intryckta, stundom omvändt hjärtlika, 
sällan i skottets topp svagt spetsade, och vid basen afsmal- 
nande eller rundade, samt vanligen oregelbundet groftandade 
eller otydligt dubbelsägade med trubbiga sägtänder, mindre 
ofta tydligt dubbelsägade med rundade tänder, undantagsvis 
äfven med spetsiga pä samma gren som de vanliga bladen. 
Äfven med afseende å bladens storlek kunde de vara dels 


Protokoll. 179 


stor-, dels smäbladiga, hos pilosa vanligen mindre starkt glän- 
sande. Säväl genom iakttagelser i naturen som vid granskning 
af i Universitetets samlingar förvarade exemplar, till ett antal 
af 90, hade han funnit f. subpzlosa vara den allmännaste, med 
65,6 % af det undersökta materialet; f. glabra däremot den 
sällsyntaste, med 11,1 %/,. De återstående, eller 23,3 ?/,, utgjor- 
des af f. pilosa. I den af honom särskildt med afseende ä f. 
glabra undersökta trakten af Helsingfors och vestra Nyland 
hade denna visat sig vara ännu sällsyntare, näml. utgörande en- 
dast 7,7 °/,, och likaledes pilosa med 17,3 ?/,, hvaremot sub- 
pilosa här representerades af ända till 75 2/,. Om man frän- 
räknade Karelen (hvaraf de tre ryska provinserna represen- 
terades af exemplar frän en lokal hvarje, den nordligaste pä 
en holme i Lieksa sjö i Repola, norra finska Karelen af exem- 
plar frän Eno och Kides, samt södra Karelen frän St. An- 
drex), sä hade från hela det inre af landet ej inlemnats ett 
enda exemplar af f. glabra, samt från skärgården och kust- 
trakten endast frän Äland, Helsingfors och Tytärsaari. Sä- 
som en förmodan uttalades, att denna form endast stode att 
träffas i trakter med tillräcklig luftfuktighet för att kunna 
undvara en till förekommande af en alltför stark utdunstning 
under den i värt land vanligen torra försommaren, dä de för- 
sta bladen och den äldre delen af ärsskottet utvecklas, nöd- 
vändig härbeklädnad. Till vinnande af säkerhet häruti upp- 
manade föredragaren till insamling af ifrägavarande former, 
med aktgifvande pä lokalens beskaffenhet. Härvid vore det 
af vikt att tillvarataga exemplar med fullständiga ärsskott 
och ej blott med toppbladen, ty dessa, senare pä sommaren 
och pä hösten utvecklade, växtdelar vore alltid, med undan- 
tag af spridda här pä bladens öfre sida, glatta. Härigheten 
hos de tvä andra formerna sträckte sig vanligen till de tre 
äldsta eller värbladen, stundom ända till det sjette bladet 
samt ett eller tvä ledstycken ofvanom det öfversta häriga 
bladet. Det första ledstycket hade alltid befunnits vara starkt 
kädigt, utan här, i likhet med det ledstycke, som utgör knop- 
pens skaft. Såsom bildande en egen form af subpilosa fö- 
revisades exemplar med smä runda, starkt glänsande, regel- 
bundet inskurna blad och mycket smä kottar, af föredraga- 


180 Protokoll. 


ren benämnd lobulata, från Strömsby i Kyrkslätt. Äfven de 
i Universitetets herbarium befintliga formerna med flikiga 
blad, från Lojo och Larsmo, vore former af subpilosa. — 
Då af A. glutinosa den glatta formen måste betraktas såsom 
den typiska, och äfven hos de håriga formerna årsskotten 
och bladen emot toppen äro glatta, vore däremot hos A. 
incana (L.) Willd. de håriga bladen och årsskotten, liksom 
äfven de spetsiga och hvasst dubbelsågade bladen, det för 
arten egentligen kännetecknande, jämte det hårigheten här 
hos de glattare eller gleshåriga formerna tilltoge emot års- 
skottets spets. Knopparna, hvilka, som kändt, hos A. gluti- 
nosa äro tämligen långskaftade och klibbiga, vore här mer eller 
mindre kortskaftade — nästan oskaftade och i början starkt 
håriga. Senare mot hösten affalla de yttre håriga knopp- 
fjällen, hvarefter knopparna äro något klibbiga och gleshå- 
riga. För öfrigt varierade denna art mycket med afseende 
å såväl bladens form som hårighet, hvarför en mängd va- 
rieteter här uppställts. Såsom hufvudform med namnet vul- 
garis hade betraktats en form med spetsiga, hvasst dubbel- 
sågade, undertill starkt gråludna blad; såsom var. glauca en 
annan med för öfrigt lika, men undertill blågröna, nästan 
glatta eller småhåriga blad; som var. borealis en tredje med 
vanligtvis tämligen små, rundade, tätt småsågade, undertill 
grönaktiga, småhåriga — nästan glatta blad; som var. vire- 
scens en med trubbiga, glatta, undertill gröna blad; som var. 
glabra en med vanligen rundade, fullkomligt glatta, undertill 
blågröna blad; var. argentata med på båda sidor hvitt filt- 
ludna blad; var. hörsuta med stora, rundade, oregelbundet 
bredt trubbsågade, starkt och tätt långhåriga blad; var. sibi- 
rica med för öfrigt lika, men glatta, undertill endast nerv- 
håriga blad, förutom alla de former, som särskilts på grund 
af på olika sätt flikade blad. Af dessa nu uppräknade hade, 
med anledning af att bladen ofta på samma gren variera 
både till form och hårighet, särskiljandet af de tre först- 
nämnda formerna varit förknippadt med icke så liten osä- 
kerhet och individuelt förgodtfinnande. Föredragaren hade 
genom karaktärer, hemtade, liksom hos A. glutinosa, från 
de tidigast utvecklade bladen, de s. k. vårbladen, samt från 


Protokoll. 181 


ärsskottets beklädnad, trott sig med större säkerhet kunna 
särskilja dessa former, men tillika äfven hafva observerat 
andra tämligen väl begränsade mellanformer, hvilka hittills 
ej blifvit uppmärksammade. Sålunda hade hos f. vulgaris, 
äfven hos exemplar med en svagare hårighet på bladens un- 
dersida, hvilka på grund häraf stundom hänförts till borealis 
eller betecknats såsom en öfvergångsform emellan dessa båda, 
alla bladen t. o. m. det tidigast utvecklade bladet eller första 
vårbladet befunnits vara jämnludna på undre sidan samt års- 
skotten jämnt tämligen tätludna ända från årsskottets bas 
eller redan ofvanom det första bladet, då däremot hos bo- 
realis det första bladet vore endast längs nerverna undertill 
försedt med raka, tilltryckta eller föga utstående hår, men 
däremot glatt eller nästan glatt emellan nerverna, det andra 
åter mycket svagt och glest mjukhårigt samt de följande bla- 
den småningom tilltagande ludna emot skottets spets, iämte det 
ärsskottet till sin nedersta del ända till det tredje bladet eller 
högre vore mycket kort och svagt finludet samt först högre 
upp ludet af längre och tätare hår. Härigenom kunde, äf- 
ven då bladformen, såsom stundom hände, ej var fullt nor- 
mal, exemplar af borealis särskiljas äfven från den gleshåriga 
formen af vulgaris, hvilken kunde betecknas såsom dennas 
f. levior. Dock anträffades någongång äfven exemplar, hvilka 
med årsskott och bladform af vulgaris förenade åtminstone 
en del vårblad af borealis, eller med endast årsskott af vul- 
garis blad af borealis, sannolikt härrörande af hybridisering 
emellan dessa två tillsammans förekommande varieteter. Men 
på grund af denna egendomlighet hos de första bladen samt 
ärsskottet visade sig äfven ett antal exemplar med små runda 
och tätsågade blad, liksom hos borealis, icke tillhöra denna, 
utan böra särskiljas såsom en var. intermedia emellan denna 
och vulgaris, samt innefattande såväl de till denna sist- 
nämnda vanligen hänförda exemplaren med starkare grå- 
ludna runda, tätt och fint sågtandade blad som de småludna 
borealis liknande exemplaren, hvilka utgjorde denna varietets 
f. sublevis. Hos glauca åter, hvilken förvexlats dels med 
borealis med spetsigare blad, dels med vulgaris med under- 
till endast svagt ludna blad, vore de tidigast utvecklade bla- 


182 Protokoll. 


den af samma beskaffenhet som hos borealis, samt ärsskot- 
tet nästan öfverallt kort finludet — nästan glatt, endast mot 
spetsen med glesa längre här. Äfven hos denna varietet 
kunde de nedersta bladen vara rundade och tämligen tätsä- 
gade. Från alla dessa skilde sig var. glabra genom alla de- 
lars glatthet, för öfrigt genom en nästan glatt form, f. glabrata 
(sannolikt var. virescens Whlnb.) af var. borealis sammanhän- 
gande med denna, var. argentata äter genom den starka och 
täta, hvitglänsande, tilltryckta ludenheten. Utom dessa öf- 
verhufvudtaget hvassägade former hade i olika delar af lan- 
det anträffats en del exemplar med stora rundade blad och 
breda, oregelbundna, nästan trubbiga eller med tvär udd för- 
sedda sägtänder, påminnande om varieteterna hirsuta och 
sibirica och liksom dessa ofta med hjärtlik bladbas, stundom 
äfven med spetsiga toppblad. De skilde sig dock genom här- 
beklädnadens beskaffenhet och närmade sig i detta hänseende 
dels till de gräludna formerna af vulgaris, resp. intermedia, 
dels till borealis eller glauca. Endast dessa, hvilka pä grund 
af sina rundade blad sammanförts med borealis och hvilka 
vanligen vore förvillande lika gräalen närmare stäende for- 
mer af A. glutinosa x incana (A. pubescens Tausch.), kunde 
med den sistnämnda förvexlas, dä däremot den egentliga bo- 
realis alltid genom sina smäsägade blad kunde frän hvar- 
dera särskiljas. Såsom utgörande den sannolika orsaken till 
den förvexling och sammanblandning af pubescens och bo- 
realis, som långa tider varit rådande, betecknades denna 
varietet med namnet confusa, dess glattare form åter såsom 
dess f. glabrescens. Då äfven pubescens Tausch. stundom har 
tvär eller nästan hjertlik bladbas och hvardera nägongäng 
spetsiga toppblad, vore det ofta svärt att bestämma till hvil- 
kendera af dessa tvä former exemplar frän klibbalens utbred- 
ningsomräde borde föras. Hos pubescens vore dock de spet- 
siga toppbladen, liksom dess blad i allmänhet, vid basen af- 
smalnande eller rundade, hvaremot de med tvär bas försedda 
bladen hade den vanliga rundade eller stundom otydligt spet- 
siga formen i bladets spets, i motsats till de tydligt spetsiga, 
vid basen hjärtlika toppbladen hos var. confusa. De flesta 
liknande exemplaren vore dock frän nordligare trakter, där 


Protokoll. 183 


klibbalen ej förekommer, och alltsä utan inflytande af denna. 
Äfven bland de med namnet argentata betecknade alarna 
kunde möjligen tvenne former särskiljas, nämligen den egent- 
liga argentata med tätt smäsägade blad och sericea med 
grofsägade. Af formerna med flikade blad slutligen tillhörde 
en del var. vulgaris, en annan del åter borealis, förutom pin- 
natipartita, som stode närmast argentata. 1 öfverensstäm- 
melse med hvad sålunda framhållits, ansåg föredragaren de 
i Finland funna helbladiga formerna af gräalen böra pä föl- 
jande sätt uppställas: 
I. Former med tätt gräludna — glesludna eller glatta blad. 
A. Bladen regelbundet hvassägade eller dubbelsägade 
med smala sägtänder. 

1. Första värbladet, liksom de öfriga, undertill jämn- 
ludet eller längs nerverna finludet af ett utstående, 
mycket kort och fint ludd; ärsskotten jämnludna 
ända frän basen eller redan ofvanom det första 
värbladet. 

a. Bladen till största delen äggrunda — ovala, tyd- 
ligt spetsiga och dubbelsägade med stora spet- 
siga sägtänder. 

c. Bladen tätt gräludna . . var. vulgaris Spach. 

6. Bladen glesludna, grönak- 
tiga, första varbladet stun- 
dom endast längs nerverna 
finludet af ett utstäende, 
mycket kort och fint ludd f. lavior. 

b. Bladen till största delen smä, rundade eller svagt 
spetsiga, fint och tätt hvassägade — otydligt dub- 


belsägade. 
«. Bladen tätt gräludna . . var. intermedia. 
8. Bladen såsom hos f. levior 

af var. vulgaris . . . . f. sublevis. 


2. Första värbladet undertill längs nerverna tilltryckt 
— föga utstäende rakhärigt — n. glatt, emellan 
nerverna glatt — n. glatt, andra värbladet svagt 
och glest mjukhärigt, de följande smäningom 
starkare och tätare ludna eller alla nästan glatta; 


184 


ll. 


de. 


Protokoll. 


årsskotten nedtill ända till 3:dje bladet eller högre 
mycket kort och svagt finludna — nästan glatta, 
högre upp med längre hår. 


. Bladen till största delen äggrunda — ovala, tyd- 


ligt spetsiga och dubbelsågade med stora spet- 
siga sågtänder; årsskotten nästan öfverallt kort 
finludna — nästan glatta, utan eller mot spetsen 
med få glesa längre hår. 

Bladen underti!l blågröna, 

glesludna — nästan glatta var. glauca (Ait.) 


. Bladen vanligen små, rundade — svagt spetsiga, 


fint och tätt hvassågade — otydligt dubbelså- 
gade, toppbladen stundom spetsiga och dubbel- 
sågade, stundom endast spetsiga; årsskotten of- 
van 3:dje bladet eller högre tätare ludet af 
längre hår. 

Bladen undertill grågröna, 

svagt glesludna, toppbladen 

stundom gråludna . . . var. borealis Norrl. 


. Bladen undertill nästan glatta f. glabrata. 
. Första värbladet, liksom de öfriga bladen och 


ärsskotten, glatt, bladen vanligen smä, rundade 
— svagt spetsiga, fint och tätt hvassägade — 
otydligt dubbelsägade . . var. glabra Bl. 


B. Bladen oregelbundet sägtandade med stora, breda, 


Ad. 


B. 


trubbiga eller med tvär udd försedda tänder, för 
öfrigt stora, rundade eller med kort spets, stun- 
dom med hjärtlik bas, toppbladen stundom med 
längre spets. 


Bladen kort gråludna . . var. confusa. 
Bladen svagt håriga — nä- 
stan glatta . . 2... £ glabrescens. 


Former med hvitglänsande, starkt och tätt tilltryckt sil- 
kesludna blad; ärsskotten tätt filtludna. 


A. Bladen smäsägade — hvasst 
dubbelsägade . . . . . . var. argentata Norrl. 
B. Bladen bredt trubbsägade . . var. sericea. 


Äfven med afseende & dessa former uppmanade före- 


Protokoll. 185 


dragaren till insamling af fullständiga exemplar med gvar- 
sittande värblad, och ej, såsom ofta skett, af endast delvis 
aflöfvade ärsskott eller deras toppar. 

Härefter förevisade herr Brenner tvenne i Finland förut 
ej antecknade Viola-former, näml. V. canina var. crassifolia 
Grönv., utmärkt genom stor styfhet och fasthet, mycket tjocka 
blad, stora, styfva, helbräddade — fliktandade stipler och 
mycket stora foderbihang, tagen på en torr, svedjad backe i 
Kyrkslätt, samt en såväl i tall- och granskog som lundar i 
samma socken funnen form, som han på grund af de korta 
öfre foderbihangen, de smala kronbladen och den ljusblå, 
icke urnupna kronsporren förmodade tillhöra var. nemorosa 
Murb. af V. Riviniana Rehnb. 

Professor Sxlan förevisade en af friherre G. A. Gripen- 
berg till samlingarna inlemnad gren af en i närheten af fin- 
ska militärens krutkällare å Fredriksberg växande, omkring 4 
m hög gran, hvilken tyckes vara en mellanform mellan for- 
- merna viminalis och virgata af Picea excelsa. 

Professor Sahlberg anmälde att direktor Z. Schalin 
insändt exemplar af säkallad ‚„ismask“, hvilken islossningsti- 
den uppträder vid flera österbottniska elfvar. Den hade 
denna vär i stor massa förekommit pä bron vid Nykarleby, 
där den en kort tid hvarje morgon tågade i en riktning, 
hvarje afton i den motsatta riktningen. Föredragaren ansåg 
„ismasken‘ för larven af en art af Perlidsläktet Te&niopteryz. 

Filosofiekandidat E. Reuter uppläste följande rese- 
berättelse: 

Sommaren 1886 företog undertecknad med understöd af 
Societas pro Fauna et Flora Fennica en lepidopterologisk 
forskningsresa till Åland. — Så noggrant denna ögrupp än 
blifvit genomströfvad af botanister, har dock dess insektvärld, 
och kanske icke minst dess fjärilfauna, nästan alldeles för- 
summats. Ett bättre bevis för riktigheten af detta påstående 
kan knappt gifvas, än de af dr Tengström i hans ,, Catalogus 
Lepidopterorum Faun& Fennica pracursorius** anförda upp- 
gifterna Ofver de fjärilarter, som till nämnda katalogs utgif- 
vande (1869) blifvit anträffade pä Äland — och efter sagda 
är har knappt ett tiotal för denna provins nya arter anmälts. 


186 Protokoll. 


Enligt anförda arbete representerades Älands fjärilfauna 
af 96 macro- och 43 microlepidoptera, summa 159. För att 
erhälla en bättre föreställning om ringheten af detta tal, vill 
jag anföra motsvarande siffror för det till Äland närmast 
gränsande naturalhistoriska området näml. Åbo provins. En- 
ligt Tengströms katalog äro från detta område kända 280 
macro- och 272 microlepidoptera, summa 552, hvartill efter 
på senare tider verkställda undersökningar komma 176 macro- 
och minst!) 150 microlepidoptera, summa 326 och summa 
summarum 878. 139 och 878 — i sanning en kolossal 
skilnad! Då man därjämte betänker, att Ålands flora är be- 
tydligt rikare än Äbo-traktens och fasthäller det faktum, 
att fjärilarternas förekomst i väsentlig grad är beroende af 
en trakts växtlighet, sä förefaller denna skilnad sä mycket 
större. Man vore nämligen a priori böjd för att antaga det 
ocksä Älands fjärilfauna i proportion med dess flora vore 
rikare än Äbo-traktens. 

Med dessa fakta för ögonen ansåg undertecknad en 
noggrannare undersökning af Ålands lepidopterfauna vara hö- 
geligen önskvärd och nödvändig samt anhöll därför af Skpt 
om understöd för en forskningsresa i antydt syfte, hvilken 
anhållan af Skpt bifölls. 

Tacksam för det förtroende Sällkapet sälunda visat mig, 
vill jag i det följande framlägga resultaten af mina undersöknin- 
gar. Dessa resultat äro dock ännu icke att betraktas säsom 
definitiva, emedan jag ej hunnit slutföra bestämningen af de 
under resan samlade microlepidoptererna. Men sedan flera 
svårbestämda och kritiska arter, som i och för konstateran- 
det af bestämningens riktighet blifvit inlemnade till gransk- 
ning hos specialister i utlandet, numera återkommit, och så- 
lunda en approximativ beräkning af det slutliga resultatet kan 
ävägabringas, har jag ej längre velat uppskjuta med offent- 
liggörandet af detsamma. Då jag har för afsikt att längre 
fram under rubrik ,, Bidrag till kännedomen af Macrolepidop- 
terfaunan i Ålands och Åbo skärgårdar" afgifva en fullstän- 


1) Det definitiva antalet kan ännu icke uppgifvas, emedan flera 
arter ej blifvit bestämda. 


Protokoll. 187 


dig förteckning äfven öfver de under resan insamlade arterna, 
vill jag nu fatta mig sä kort som möjligt samt framhälla 
endast de mest intressanta fynden och lemna mindre viktiga 
uppgifter å sido. 

Den 10 juni 1886 inträffade undertecknad i Mariehamn. 
Planen för min resa var att genomströfva „fasta‘“ Äland i 
riktning från söder till norr. I denna afsikt valde jag till 
utgängspunkter Mariehamn och Jomala socken, hvilka om- 
fatta „fasta“ Ålands sydligaste trakter, om man nämligen 
undantager Lemlands socken, som endast medels ett smalt, 
numera af Lemströms kanal genomskuret näs, sammanhän- 
ger med ,, fastlandet". Från Jomala gick färden genom de- 
lar af Finströms socken rakt mot norr till Geta, som bildar 
„fastlandets‘‘ utpost mot nämnda väderstreck. 

Under mina exkursioner de föregående åren i Äbo-trak- 
ten hade jag kommit till insikt om att entomologen icke, sä- 
som botanisten, behöfver eller ens bör flacka omkring och be- 
söka sä mänga trakter som möjligt, utan fastmer en längre tid 
uppehälla sig pä samma ort samt därifrän göra smärre ex- 
kursioner ät olika häll — och att detta förfarande är det 
mest praktiska och lemnar det bästa resultatet, därom blef 
jag under resans gång allt mer öfvertygad. 

Trogen denna princip valde jag i hvarje socken ett huf- 
vudgvarter, som utgjorde medelpunkten för mina undersök- 
ningar i resp. trakter. Såsom redan nämndes, uppehöll jag 
mig i början i Mariehamn, där jag dröjde från den 10:de till 
den 17:de juni. Då härunder tillfälle erbjöd sig att göra en 
utflykt till Lågskärs och Bogskärs fyrar beslöt jag att besöka 
dessa intressanta lokaler, men skörden från de sterila klip- 
porna blef icke särdeles stor. 

Från Mariehamn ställdes kosan till Jomala prästgård, 
hvilkens omväxlande natur erbjöd ett lämpligt fält för mina 
undersökningar. Under tiden mellan den 17:de och 26:te 
juni företogos från detta hufvudqvarter utflykter åt olika håll, 
såsom till Ramsholmen och Jomala by. 

Den 27:de fortsattes resan norrut genom Finströms soc- 
ken. Uppehåll gjordes i Östanåker och Emkarby (27:de juni 
— J:sta juli) samt i Finströms gård (den 1:sta — 2:dra juli). 


188 Protokoll. 


Den 3:dje juli inträffade jag i Bolstaholm i Geta. Ehuru 
min ursprungliga afsikt var att besöka äfven en del af skär- 
gården, gvarstannade jag likväl för återstoden af min vistelse 
pä Äland i Bolstaholm — detta emedan denna trakt i afseende 
a såväl sitt läge vid saltsjö som sin rikedom pä träsk erbjöd 
en ovanlig omväxling och mångfald af lokaler och tillika ut- 
märkte sig genom sin rika och delvis yppiga växtlighet samt 
därigenom gjorde sig förtjent af noggrannare och fullständi- 
gare undersökning. 

Vistelsen i Bolstaholm varade till den 21:sta juli. Bland 
de exkursioner som under denna tid företogos mä särskildt 
framhällas en utflykt till Bastö och Bergö den 12:te — 15:de 
juli. Äterfärden från Bolstaholm anträddes den 22:dra, och 
den 27:de juli lemnade jag Äland efter närmare 7 veckors 
exkurrerande därstädes. 

Säsom redan förut nämnts kan resultatet af mina un- 
dersökningar endast för macrolepidoptera definitivt uppgifvas, 
men likväl äfven för microlepidoptera approximativt beräk- 
nas. Nyss anfördes att Tengström hade sig bekant förekom- 
sten af 96 macro- och 43 microlepidoptera pä Äland. Jag 
är nu i tillfälle att konstatera förekomsten af 169 macro- 
och tillsvidare äfvenledes 160 microlepidoptera, hvilka äro 
nya för Ålands naturhistoriska område. Då flere microlepi- 
dopterer ännu icke äro bestämda, kommer troligen antalet 
för Åland nya sådana att uppgå till eller kanske t. o. m. öf- 
verskrida talet 200, så att antalet af för Åland kända fjäri- 
lar härigenom ökas med omkring 360 och sålunda inalles 
uppginge till omkring 500 mot förut 139. 

Bland de fynd jag anträffat omnämnas nu i korthet en- 
dast de, som äro för det finska fauna-området nya, eller an- 
nars erbjuda särskildt intresse. 


För faunan nya: 


Mamestra Geniste Bkh. Asopia costalis Fabr. 
Scotosia vetulata Schiff. Botys cenealis Schiff. 
Cidaria cognata Thnhbg. Crambus verellus Zk. 

Cid. olivata Bkh. Retinia Buoliana Schiff. 
Eupithecia valerianata Hb. Tinea angustipennis H. S. 


E. exiguata Hn. Incurvaria flavifrontella Hein. 


Protokoll. 189 


Eidophasia messingiella F. R. 
Harpella bractella L. 
Argyresthia abdominalis Z. 
Flachista nobilella Z. 

EI. triseriatella Stt. 
Bucculatrix Demaryella Stt. 
Nepticula luteella Sti. 

N. ruficapitella Hw. 


. subbimaculella Hw. 
. Salicis Stt. 

. anomalella Goeze. 
. malella Stt. 

. microtheriella Stt. 
. betulicola Stt. 

. vimineticola Frey. 


N 


Eljes anmärkningsvärda: 


Lycena minima Fuessl. 

Melitea Cinxia L. 

Syrichtus Malve L. var. Taras Meig. 

Nola centonalis Hb. 

Nudaria senex Hb. 

Hadena lithoxylea Schiff. 

Leucania lithargyrea Esp. 

Caradrina Taraxaci Hb. 

Car. palustris Hb. 

Prothymia laccata Sesp. 

Acidalia muricata Hutv. 

A. aversata L. (Hufvudformen med 
svart tvärband pä framvin- 
garne). 

Boarmia jubata Thnhg. 

Scoria lineata Sc. 

Cidaria siterata Hufv. 

C. lignata H). 

C. galiata Schiff. 

C. teniata Stph. 

C. adeguata Bkh. (blandiata Hb.) 

Fupithecia conterminata 2. 

Nymphula stratiotata L. 

Botys hyalinalis Hb. 

B. pulveralis Hb. 

B. nebularis Hb. 

Chilo forficellus Thnbg. 


Crambus selasellus Hb. 
Cryptoblabes bistriga Hv. 
Tortrix viridana L. 
Conchylis ciliella Hb. 
Grapholitha Hohenwartiana Schitt. 
Gr. ravulana Schiff. 

Gr. cirsiana 2. 

Gr. pupillana 2. 

Gr. tenebrosana Dup. 

Gr. eruciana L. 
Phylloporia bistrigella Hw. 
Micropteryx aruncella Scop. 
Prays Curtisellus Don. 
Sophronia parenthesella Hb. 
Hypercallia citrinalis Scop. 
Heliozela resplendella Hw. 
Eupsilapteryx ceneoguttella Stpll. 
Elachista Gleichenella Fabr. 
EI. adscitella Stt. 

EI. rhynchosperella Stt. 
Tischeria complanella Hb. 
Lithocolletis spinolella Dup. 
L. ulmifoliella Hb. 
Buceulatrix ulmella 2. 

B. cidarella 2. 

Nepticula Nylandriella 2. 


Den 5 Oktober 1889. 


Rektor Brenner förevisade kottar af den Alnus gluti- 
nosa form, med smä inskurna blad och smä kottar, som han i 
sitt pä senaste ärsmöte hällna föredrag om Alnus benämnt f. 
lobulata. Exemplaren voro från Strömsby i Kyrkslätt. Vi- 
dare hade han tidigare inlemnat till samlingarna exemplar af 


190 Protokoll. 


Alnus pubescens Tausch, funnen vid ett dike i Kyrkslätt till- 
sammans med Alnus incana. Professor Salan anmärkte att 
Alnus pubescens äfven finnes vid stora dammen i Kaisaniemi. 

Stud. H. Lindberg inlemnade från Lojo följande växter: 
Hepatica triloba y multiloba C. Hn., Verbascum nigrum L. 
x thapsus L., V. lychnitis L. och dess var. y cuspidatum, 
Cirsium heterophyllum All. x palustre Scop., Geum rivale 
L. £. simplicifolia samt Epilobium obscurum Schreb. 

Docenten Elfving förevisade ett exemplar af den äkta 
blomkälsvampen Sparassis crispa Fries, inlemnadt frän Kustö 
af doktor Lundström. I musei samlingar har denna art hit- 
tills saknats, men i rektor Arrhenii samling i Åbo finnes ett 
exemplar, som omnämnes af Karsten, troligen från Öster- 
botten. 

Professor Sahlberg förevisade en för vär fauna ny 
fjärilart hörande till gruppen Phycide, Zophodia convolutella 
Hb. (= grossulariella Fr.) jämte dess larver. Denna insekt för- 
tjenade särskildt uppmärksamhet säsom anställande stor skada 
pä bärbuskarna. Fjäriln förekommer redan tidigt pä vären, 
de utkläckta larverna äta sig in i kart af säväl stickelbär som 
röda vinbär och sä väl odlade som vilda svarta vinbär, gäende 
frän det ena bäret til! det andra. Kort före mognaden fin- 
ner man derför en mängd torkade bär eller hela klasar, i 
hvilka de stora gröna larverna kunna dölja sig på ett un- 
derbart sätt. Då de blifvit mätta, sänka de ned sig från bu- 
skarna medels spinntråd, krypa ned i jorden och förpuppa 
sig där i en öfvervintrande puppa. Redan för några år se- 
dan hade föredragaren observerat dessa larver i Karislojo, 
men icke känt af hvilken fjäril de voro, men sett dem år 
för år blifva talrikare, så att de denna sommar uti Kukkas- 
niemi trädgård förstörde 10 procent af de nämnda bärsor- 
terna. Af insamlade larver utkläcktes några Ichneumonider. 

Vid granskning af musei nattfjärilar hade några arter 
befunnits stå under orätt namn eller vara förblandade, hvari- 
genom några arter tillkommit. Af dessa ville föredragaren 
nämna: Gluphisia crenata Esp. tagen i Salmis af A. v. Bons- 
dorff och vid Kirjavalaks af K. J. Ehnberg, hvilken ställt den 
såsom & till Asphalia flavicornis. Arten uppgifves äfven 


Protokoll. 191 


vara funnen i Ryska Karelen af A. Gänther samt i Norge. 
Däremot ansägs Psilura Monacha L., den för sina ofantliga 
skogshärjningar i Preussen bekanta s. k. nunnan, icke tillhöra 
vär fauna. Tengström uppgifver, att ett exemplar däraf blif- 
vit funnet vid Helsingfors af W. Nylander, men i Nylanders 
samling fanns endast ett exemplar af en nästan lika tecknad 
art, Panthea Cenobita Esp., tagen vid Helsingfors. 


Den 2 November 1889. 


Rektor M. Brenner förevisade pä strandklippor vid Pik- 
kala viken i Kyrkslätt, Strömsby, tagna exemplar af Glyce- 
ria distans (L.) var. pulvinata Fr., hvilka genom sina korta, 
trädlikt hoprullade, styfva blad, äggrunda snärp, tydligt ner- 
viga, snedt spetsiga och mot spetsen kölade yttre blomfjäll 
samt tydligt härbräddade inre blomfjäll öfverensstämma med 
Gl. maritima (Huds.), från hvilken de dock afvika genom en 
annan, af sträens riktning och smäaxens fäblommighet betin- 
gad habitus, hvarjämte de genom i närheten växande öfver- 
gängsformer visat sig tillhöra den pä steniga stränder i grann- 
skapet talrikt förekommande Gl. distans (L.). I sammanhang 
härmed framhölls, att denna var. pulvinata, hvilken i den 
nya upplagan af Herbarium Musei Fennici uppgifves från 
södra Finland vara inlemnad endast från Åland och dessu- 
tom känd endast från Åbo trakten, af föredragaren redan 
1373 inlemnats från Pernå skärgård i östra Nyland, jämte 
det ordföranden och sekreteraren bekräftade dess förekomst 
på hafsklipporna vid Helsingfors. Gl. maritima (Huds.), hvil- 
ken i nämnda upplaga af H. M. F. uppgifves först 1880 hafva 
upptäckts eller urskiljts i Finland genom exemplar från „Lap- 
ponia inarensis“, hade för öfrigt redan 1843, tillsammans 
med exemplar af Gl. distans, af numera aflidne prof. Fredr. 
Nylander inlemnats och riktigt bestämts frän Keret vid Hvita 
hafvet, hvaremot de frän Lapp. inar. (Waranger) inlemnade 
exemplaren snarare tillhörde Gl. distans. Emellertid hade 
såväl dessa som det från Keret inlemnade och ursprungligen 
rätt bestämda exemplaret af denna sistnämnda art utelem- 
nats från den nya upplagan af H. M. F., hvarigenom dess ut- 
bredning norrut framställts såsom mera inskränkt än i verk- 


192 Protokoll. 


ligheten. — Härpä framlades och beskrefs en monströs form 
af Hieracium umbellatum L., hvilken i talrika exemplar hade 
anträffats pä olika ställen af en äng i Kyrkslätt, Strömby. 
Utom en till normal storlek i stammens topp utvecklad blom- 
korg företedde denna form en mängd 1—3 blommiga, med 
2—5 holkfjäll försedda korgar, hvaraf en del befunno sig pä 
kortare eller längre skaft eller nästan oskaftade i de öfversta 
bladvecken, andra åter bildade bihang vid basen och sidan 
af toppblomstret, hvarifrän de, snedvridna, liksom med svä- 
righet hade utträngt för att erhälla bättre utrymme. Blom- 
morna i dessa monströsa korgar voro sammansatta af 2—3 
blommor, hvilket framgick af ej mindre de 2—5 tunglika brä- 
men med gemensam pip och det af 8, 10 eller flere stän- 
dare bildade ständarröret, än äfven af de 2—53 stiften, hvaraf 
de 2 fullt utvecklade bildade ett slutet rör omkring det 3:dje 
halft utvecklade utan märken, samt dessa stift motsvarande 
2—3 i bredd med hvarandra stående rum i det sammansatta 
fruktämnet, med lika många fröämnen, af hvilka, då de voro 
3, de två yttre voro starkare utvecklade och det tredje, mel- 
lanliggande, ungefär hälften mindre. Här förelåge sålunda 
en långt drifven yttring af den hos Synanthereernas blom- 
mor inneboende sträfvan att sammansluta sig till hvarandra 
och sålunda bilda ett gemensamt helt, till och med på be- 
kostnad af den egna individualiteten. Dylika missbildningar 
hade observerats på tvenne med afseende å blad och blom- 
korgar olika former af H. umbellatum, båda förekommande 
på samma äng. — Slutligen fästade herr Brenner de närva- 
randes uppmärksamhet vid förekomsten af pardelade blad- 
lika skärmblad på blomkorgskaften, något under blomkorgen, 
hos exemplar af Taraxacum officinale (Web.) från Helsingfors. 

Filosofiekandidat R. Boldt förevisade mikroskopiska pre- 
parat af „Snöns blomma" (Spherella nivalis) samt lemnade 
några uppgifter om dess förekomst hos oss. Första gången 
denna alg, hvilken som bekant utgör den ,, röda snöns“ färg- 
ämne, anträffats inom Finlands politiska gränser var som- 
maren 1888, då studeranden J. Sandman på fjället Jollamo- 
aivi såg ett rödfärgadt snöfält, från hvilket han äfven med- 
förde ett prof på den färgande substansen, hvilket prof dock 


Protokoll. 193 


endast tillät konstaterandet af Spherella’s förekomst. Om 
detta fynd hade föredragaren redan redogjort för Sällskapet. 


Ocksä denna sommar har utvidgat kännedomen om 
vär snöflora. I Enontekis Lappmark har nämligen studeran- 
den J. Linden anträffat röda snöfält pä tvenne skilda håll 
och frän hvartdera hemfört prof, hvilka lemnats ät föredra- 
garen till undersökning. Bägge profven höra till de artfattiga. 

Det ena är taget pä Haldischoks södra sluttning, där 
ett stort snöfält den 15 aug. befanns svagt ljusrödfärgadt. 
Utom Spherella hade föredragaren funnit i kollektionen 
tvenne Diatomace-species, det ena hörande till Navicula-, 
det andra till Tabellaria-typen. 


Det andra profvet, i hviket tillsvidare endast Spherella 
observerats, förskrifver sig från snöfält i gropar mellan väl- 
diga rullstenskullar och äsar i en däldlik fördjupning mellan 
Kalkoivi fjäll och närliggande fjällrygg Ruossakero. Flera 
mindre snöplättar voro svagt ljusrödfärgade. Den största 
befann sig c. 30 meter öfver resenärernas lägerplats vid 
Peerakoski och c. 430 m. öfver hafvet. Stället är beläget c. 
5 1/, mil från Lätäsenos inflöde i Muonio. 


Doktor Fr. Elfving omtalade, att han vid undersökning af 
den vanliga mögelsvampen (Penicillium glaucum) funnit, att 
den är en kollektivart, innefattande en hel mängd arter eller 
raser, skilda genom obetydliga, men konstanta kännetecken. 
Tills vidare har han kallat dem endast I, II, III, IV o. s. v. 
De skilja sig frän hvarandra genom sitt förhällande till olika 
temperaturer. Sålunda fruktificerar IV vid 559 C., de andra 
blott vid lägre temperaturer. Formerna II och III framkalla 
alkoholjäsning, de andra icke. Föredragaren hade icke fun- 
nit någon ascosporbildning hos de af honom behandlade for- 
merna och förmodade derför, att Brefelds form är skild från 
dessa. Föredraget gaf anledning till en diskussion mellan 
talaren och dr. Osw. Kihlman. 

Studeranden A. H. de la Chapelle inlemnade nägra för 
landets flora nya barlastväxter, nämligen: Genista tinctoria 
från Lassdal i Perno, Scabiosa columbaria från Dunkahäll 
vid Lovisa, Dipsacus silvester frän Hakkala ängsäg i Bjerno. 

13 


194 Protokoll. 


Professor J. Sahlberg refererade de intressanta bidrag 
till kännedomen af de solitära näfverklippande biarternas ar- 
kitektur, som studeranden Westerlund samlat i Rantasalmi. 


Därjämte anmälte prof. Sahlberg, att vid granskningen 
af universitetets Noctuc icke få oriktigheter i bestämningarna 
uppdagats, i följd hvaraf nägra arter tillkommit, som förut 
saknats, och felaktiga uppgifter blifvit rättade. Ett mindre 
antal hade för en längre tid sedan blifvit sända till dr. 
Tengström och nyligen äterlemnats, dels bestämda, dels 
obestämda. Af härvid vunna resultat meddelade föredra- 
garen följande: , Såsom för vär fauna nya kan jag här- 
medelst anmäla: 

1. Trachea Atriplicis L. Ett exemplar taget i Öster- 
botten af Wasastjerna stod i finska samlingen under namn 
af Aplecta herbida. Arten är allmän i mellersta Europa och 
är äfven funnen i Sverige, Norge och vid S:t Petersburg. 


2. Pachmobia leucographa Hb. Ett exemplar funnet vid 
S:t Michel af K. J. Ehnberg öfverensstämmer ganska noga 
med ett exemplar frän Tyskland i min samling. Arten är 
förut känd hvarken frän Skandinaviska halfön eller S:t 
Petersburg. Nordligast veterligen tagen i Danmark och före- 
kommande här och där i mellersta Europa. 


3. Asteroscopus nubeculosus Esp. Ett exemplar från Hel- 
singfors fanns i Nylanders samling. Arten förut tagen vid 
Stockholm, i södra Norge och vid S:t Petersburg. 


Säsom Xylina Zinckenii Tr. eller Lambda, bestämd af 
Tengström, stod i finska samlingen blott ett exemplar af X. 
furcifera Hufn. Dock förekommer den rätta X. Zinckenii, 
hvilken lätt skiljer sig frän den förra genom saknaden af 
härtofs pä abdomens ryggsida, utan tvifvel äfven i Finland. 
Ett alldeles typiskt exemplar af denna, som noga öiverens- 
stämmer med ett af Ribbe frän Tyskland erhället, stod ibland 
ouppspända finska fjärilar i C. Sahlbergs samling. Exempla- 
ret, som var nykläckt och troligen taget antingen i Helsing- 
fors eller i Yläne, öfverlemnas härmedels till finska sam- 
lingen. 

Säsom för samlingen nya ber jag att fä förevisa: 


Protokoll. 195 


1. Agrotis Dahlii Hb. tagen af mig några gånger i 
Karislojo pä köder i Juli mänad. 


2. Luperina Haworthi Curt. tagen vid Wigfloden i 
Ryska Karelen af mig; förut frän värt omräde känd endast 
frän Wasa. 


3. Hadena gemina Hb. ett exemplar hörande till for- 
men remissa Tr. taget af mig i Rautus socken pä Karelska 
näset den 27 Aug. 1878%, 

Filosofiekandidat E. Reuter förevisade larver, puppor 
och imagines af ullspinnaren, Bombyx lanestris L. och af en 
varietet till denna art, var. Aavasakse Teich. samt redogjorde 
för de karaktärer, som skilja denna varietet frän hufvudfor- 
men. Den mest i ögonen fallande skiljaktigheten mellan de 
olika formerna anträffas hos larverna, isynnerhet dä dessa 
äro fullvuxna. Medan nämligen hufvudformens larver äro 
enfärgadt svartblå med tvenne håriga, rödbruna, sammets- 
lika, fyrkantiga fläckar å hvarje segment på ömse sidor om 
midten, äro hos de fullvuxna larverna till nämnda varietet 
dessa fläckar omgifna af svafvelgula linjer, hvilka bilda en 
icke fullkomligt sluten rektangel, hvarjämte den öfre sidan 
af dessa rektanglar medels likaledes gula streck äro, om ock 
ofullständigt, förenade med hvarandra. Några andra skiljak- 
tigheter i teckningen af mindre betydelse förekomma äfven. 
Denna form anträffades af en tysk entomolog, C. A. Teich, 
under en utflykt till Lappmarken sommaren 1879 vid Aava- 
saksa samt anmäldes af honom för första gången i Stett. 
Ent. Zeit. 1881. 

Larverna till denna varietet synas vara tämligen allmänt 
spridda i vårt land och hafva ofta ådragit sig såväl natur- 
forskarens som lekmäns uppmärksamhet, men blott få torde 
hafva sig bekant hvilken art de tillhöra. De anträffas pä 
flere buskar och trädslag, förnämligast på björk, samt lefva 
i sina yngre stadier tillsammans i ett gemensamt, spindel- 
väfslikt bo, som i form af en täml. stor påse omgifver och 
hänger ned från den gren, vid hvilken det är fästadt. Sedan 
larverna vuxit till sig, sprida de sig åt olika håll och kunna, 
då de vanligen förekomma i par hundratal tillsammans, ofta 


196 Protokoll. SN 


förorsaka rätt betydlig skada å den växt, hvars blad tjena 
dem till näring. 

Larven förpuppar sig mot slutet af sommaren och spin- 
ner omkring sig en tämligen fast, ljus-mörkbrun kokong. Imago 
framkommer först under hösten något öfver ett år efter för- 
puppningen. De fullbildade fjärilarna hos dessa båda former 
skilja sig endast i ringa grad från hvarandra. I allmänhet 
är varieteten mera gråaktig, det bågformiga tvärbandet är 
något mindre skarpt begränsadt, endast något tydligare mar- 
keradt genom hvita, på sidorna belägna punkter. Utkanten 
på vingarna är mera hvitgrå och framvingarnas framkant är, 
i synnerhet mot vingspetsen, hvitaktig, hvilket icke är fallet 
hos hufvudformen. 

Själfva fjärilen är en ganska stor sällsynthet, hvaremot 
larven anträffas ofta nog. Då enligt uppgifter, som föredr. er- 
hållit från flere håll, endast de gulfärgade larverna hafva ob- 
serverats, ser det ut som om det vore var. Aavasakse Teich, 
som, om icke uteslutande, sä ätminstone hufvudsakligen är 
den hos oss rädande formen. 


Den % December 1889. 


Doktor A. Osw. Kihlman gjorde följande meddelande 
om ett besök pä Solovetska öarna. 

„Frägan om det skandinaviska floromrädets begräns- 
ning i Öster är i sina hufvuddrag redan sedan länge icke 
mera underkastad diskussion. Visserligen finnas från hela 
den nära 20 mil långa sträckan mellan Onega och Hvita haf- 
vet endast högst ofullständiga uppgifter om vegetationens 
sammansättning; antages dock i enlighet med den af Norr- 
lin lemnade utredningen Onega-sjön som gräns i öster, sä 
ligger det i sakens natur att betydande afvikelser från den 
nu antagna gränslinien längs Vig-flbden icke kunna ifräga- 
komma. Längs denna gränslinies fortsättning norrut finnes 
emellertid ett viktigt omräde, den Solovetska arkipelagen, 
angäende hvars möjliga sammanhörighet med Karelska stran- 
den osäkerhet rädt och fortfarande räder. 

De sparsamma underrättelser om naturförhällandena pä 
dessa öar, som från litteraturen kunna inhemtas, låta näm- 


Protokoll. 197 


ligen förmoda en nära öfverensstämmelse med Hvita hafvets 
vestra kust. Sålunda betecknas de af Ervasti såsom rika 
på höjder, sjöar och skogar, och liknande uttalanden finnas 
äfven hos andra, såväl ryska som finska resande. Närmast 
på grund af sådana allmänna uppgifter hafva öarna äfven i 
Herbarium Musei fennici (nya upplagan) hänförts till Karelen. 

Ä andra sidan uppgifves, att lärkträdet (Larix sibirica) 
här skulle förekomma i vildt tillstånd. Då detsamma är att 
anse som den mest karakteristiska och i fysiognomiskt af- 
seende vigtigaste af de nya arter, som utmärka det nord- 
ryska florområdet från det skandinaviska, hafva häraf äfven 
uppstått betänkligheter angående riktigheten af förenämnda 
uppfattning. Uppgiften om lärkträdets förekomst härstammar 
visserligen från en föga tillförlitlig källa, nämligen från en 
rysk turist, Maximow, hvilken i slutet af 50-talet besökte 
Solovetska klostret. Emellertid har densamma funnit väg till 
ett så betydande arbete som Köppen’s ,,'eorpad. pacmpo- 
CTpaHeHie XBOHÄHBIXB AepeBb BB eppomeiicroi Poccin m Ha 
Kasrasb“ och anföres här utan reservation, hvarför äfven 
en utredning af sakförhällandet synes önskvärd. 

På äterfärd från Ryska lappmarken senaste sommar 
dröjde jag några timmar på Solovetsk och begagnade denna 
tid främst till insamlande af uppgifter angående lärkträdets 
förekomst. Maximow anger sig uttryckligen hafva sett 
sina lärkträd i närheten af landsvägen, som från moderklost- 
ret för till Anserska ön. Jag följde därför denna väg under 
en sträcka af flere verst, likväl utan att andra än dei våra 
finska skogar vanliga trädslag mötte blicken. Endast i klost- 
rets omedelbara närhet sågos eft par äldre lärkträd, som 
tydligen voro och äfven af munkarna angåfvos vara plante- 
rade; dessutom fanns en plantskola af några tiotal telningar. 

Utan att fästa afgörande vikt vid ett negativt resultat 
af en enda brådskande utflykt, vände jag mig med förfråg- 
ningar till några äldre munkar och dessa försäkrade mig en- 
stämmigt, att lärkträdet (, listvenitsa'') icke förekommer och 
veterligen aldrig förekommit vildt på klosteröarna, men väl på 
fasta landet på deras östra sida, därifrån äfven ofvannämnda 
telningar importerats. Jag antager därför, att Maximow's 


198 Protokoll. 


uppgilt hänför sig till kultiverade exemplar och att lärkträ- 
dets gräns sälunda bör dragas öster om Solovetsk, erhällande 
därigenom en mera rak och naturlig sträckning än den i 
Köppen's ofvannämnda arbete äger. 

Men om ocksä frägan om lärkträdets förekomst pä So- 
lovetsk kan anses afgjord, har därmed icke det mera omfat- 
tande spörjsmälet funnit sin lösning, spörjsmälet om till hvil- 
ketdera området, det skandinaviska eller det nordryska, 
öarna i växtgeografiskt hänseende böra räknas. Utan att 
kunna göra något mera vidtgäende inlägg härvidlag, vill jag 
endast anföra nägra iakttagelser, som kunna anses innefatta 
en ej oviktig fingervisning i detta afseende. 

Kuststräckan närmast i vester om Solovetsk i närhe- 
ten af Kemijokis mynning kantas af en vidsträckt skärgård 
af otaliga holmar, klippor och skär. Öfverallt är berggrun- 
den här framme i dagen, blankslipade granithällar intaga en 
stor del af stranden, sluttande ned till den af styf lera bil- 
dade hafsbottnen, där Zostera växer i vidsträckta, ängslik- 
nande mattor. Höga rundade kupor synas på afstånd. 

I den solovetska arkipelagen är landskapets prägel en 
helt annan. Granitklippor synas ej mer; stranden bildas oför- 
änderligen af sand eller grus, är ofta låg och jämn, men upp- 
träder ej sällan i form af höga, nakna branter. Marken är 
visserligen kuperad, men sluttningarna äro i allmänhet lång- 
sträckta och jämförelsevis obetydliga. Några högre åslika 
bildningar gå på stället under namn af berg (.,gora') och 
torde äfven för slättbebyggaren från Dvinamynningen eller 
det inre af Ryssland förefalla imponerande nog. Huruvida 
fast klyft här undantagsvis träder i dagen känner jag ej. I 
alla fall äro dessa höjder ingalunda mera betydande än de 
tallösa backar och branter, hvilka göra det af landsvägen 
genomskurna landet söder om Suma så omvexlande, och 
dock ligger det senare redan ett stycke utanför Karelens f. 
n. allmänt antagna naturhistoriska gräns. Båda dessa trak- 
ter öfverensstämma äfven sinsemellan genom fattigdomen 
(resp. bristen?) på fast klyft. Äfven öarna i Onega viken 
visade i afseende å konfigurationen påtaglig öfverensstäm- 
melse med de solovetska. Ofta bildas desamma af en rela- 


Protokoll. 199 


tivt hög och jämn platä, begränsad mot hafvet af höga, 
nedrasande sand- eller grusbranter. 

En om än flyktig karakteristik af vegetationen kan jag 
icke lernna och än mindre ett bestämdt uttalande angående rä- 
skilnadens uppdragande mellan de tvä stora, nordeuropeiska 
floromrädena i närheten af solovetska öarna. Enligt mitt 
personliga intryck under en forcerad genomresa, torde dock 
deras afskiljande frän det tämligen likartade omrädet söder 
om Suma icke naturenligt kunna genomföras, medan de 
skarpt kontrastera gentemot Karelska stranden vid Kemi. 
Denna kontrast beror säsom ofvan anförts pä egendomlig- 
heter i markens fysiska beskaffenhet, hvilka sammanfalla med 
några af de mest utmärkande kännetecken, som skilja Nord- 
ryssland från Skandinavien“. 

Föredraget belystes genom förevisande af ett antal fo- 
tografier från Kemi och Solovetsk. 

Professor Sahlberg förevisade några exemplar af den 
sällsynta vedstekeln Sirex Fantoma Fabr., däribland tvenne 
hannar, funna vid Kuopio af stud. E. Therman, samt redo- 
gjorde för de karaktärer, som utmärka sistnämnda kön, hvil- 
ket hittills varit okändt, ehuru arten varit bekant mer än ett 
arhundrade och finnes beskrifven i ett stort antal entomolo- 
giska arbeten. En utförligare beskrifning inlemnades till in- 
förande i Meddelandena. 

Vidare förevisade herr Sahlberg en för vår fauna ny 
rofstekel, Aporus dubius v. der Linden, tillhörande ett för den 
skandinaviska norden nytt genus blånd Pompiliderna och 
hvilken senaste sommar fanns 1 ett enda exemplar i Ranta- 
salmi af stud. A. Westerlund. Denna art, som skiljer sig 
från alla öfriga Pompilider genom endast 2 cubitalfält, var 
förut funnen i några trakter i Tyskland och Frankrike. 

Slutligen förevisades 4 förut obeskrifna arter af skal- 
baggsfamiljen Staphylinidex, tagna af föredragaren, nämli- 
gen: 1) Stenus ampliventris J. Sahlb., funnen i flere exem- 
plar vid Hoplax träsk i närheten af Helsingfors, senast un- 
der senare hälften af November mänad. 2) Chilopora rugi- 
pennis J. Sahlb., tagen i ett exemplar i Karislojo socken. 
3) Atheta (Dimetrota) cribripennis J. Sahlb., funnen i ett till 


200 Protokoll. 


förruttnelse öfvergånget ugglebo i en ihålig trädstubbe i djup 
granskog nära Sydänmaa torp i Yläne den 8 Sept. 1889 samt 
4) Bledius arcticus J. Sahlb. tagen vid Muonio-elf i södra 
delen af Muonioniska. 

Ordföranden meddelade, att Loxia leucoptera i stora 
flockar uppträdt i stadens omnejd samt förevisade tvenne 
exemplar, skjutna å Lappviksudden. Äfven ungfågel hade varit 
synlig, hvaraf man möjligen vore berättigad att antaga, det ar- 
ten häckar i vårt land, ehuru ägg af densamma ännu icke 
anträffats. Äfven meddelade föredragaren, att dr. Lindman 
under denna sommar observerat samma art i Pudasjärvi, och 
hade äfven ungfågel därsammastädes förekommit. Ägg af 
en Loxia hade jämväl anträffats, hvilka troligtvis tillhörde 
denna art, ehuru det ej med säkerhet kunde afgöras. 

Filosofiekandidat K. M. Levander inlemnade till sam- 
lingarna en vacker samling konkylier, omfattande 57 arteri 
240 nummer. Snäckorna äro af gifvaren samlade till större 
delen i norra Savolaks, hvilken trakt af landet icke förut va- 
rit representerad i finska mollusksamlingen, delvis äfven i 
Satakunta samt pä Äland och vid Helsingfors. 


Den 1 Februari 1890. 


Doktor R. Boldt anmälte, att professor Cleve slutfört 
sina undersökningar af de finska diatomac6erna och kommit 
till ett synnerligen godt resultat, i det han funnit 355 arter, 
hvaraf 305 för Finlands flora nya. Vidare meddelade dr. 
Boldt, att professor Cleve uppsatt en preparatsamling af de 
honom meddelade profven, omfattande 125 preparat och ät- 
följd af en katalog pä 10 ark, och att professor Cleve erbju- 
dit nämnda samling ät Sällskapet till inlösen. 

Sällskapet beslöt att genom ordföranden föreslä univer- 
sitetets konsistorium att för museum inlösa den värdefulla 
och för den finska floran synnerligen viktiga preparatsam- 
lingen. 

Doktor Kihlman förevisade tvenne för floran nya Pota- 
mogeton-arter, tagna af honom i Onega-Karelen sommaren 
1888. Pot. Friesii Rupr. (= P. mucronatus Auctt. vix Schrad.) 
har förut flere gänger uppgifvits för Finland, men de inlem- 


Protokoll. 201 


nade exx. tillhörde alla P. pusillus. Föredragaren hade funnit 
denna art i stor ymnighet i en grund vik med dybotten nära 
Schungu. Den andra törevisade arten, Pot. Zizii M. & K, 
växte i en fots djupt vatten nära Tiudie; endast sterila ständ 
hade anträffats (slutet af Juli). Vanligen upptages P. Zizii 
i floran såsom underart eller varietet af P. lucens; å andra 
sidan erinrar den i flere afseenden (habitus, närvaron af fly- 
tande blad, etc.) om Pot. gramineus. Engelska förff. ss. Arth. 
Bennet och senast Alfr. Fryer (Journ. of Botany 1887) 
upptaga den som egen art. Mycket synes för resten tala 
för riktigheten af den af S. Almqvist (Hartmans Flora, ed. 
12) framkastade förmodan, att här föreläge en hybrid af 
Pot. lucens och P. gramineus. Här mä endast framhållas, att 
P. Zizii mycket ofta, liksom i Tiudie, uppträder steril; dä fruk- 
ter förekomma, äro de, enl. Fryer, ,,too variable to admit 
an exact description", något som Fryer anser böra upp- 
fattas säsom en antydan därom, att P. Zizii vore en kol- 
lektiv art. 

Doktor Elfving inlemnade exemplar af Sisymbrium Le- 
selii från Wiborg, insamlade af rektor Zilliacus. Arten i fråga 
uppträdde plötsligen är 1888 i stor ymnighet pä ett vid- 
sträckt omräde af den stora plan, hvarpä äret förut landt- 
bruksutställningen var förlagd. Efter att ännu följande som- 
mar ha funnits i nästan lika mängd, har den sedermera be- 
tydligt aftagit, hvilket, förmodar rektor Zilliacus, till stor del 
torde bero pä, att den i massor uppryckts af elever för att 
användas som examineringsmaterial i särskilda skolor. 

I sammanhang härmed anförde rektor Brenner, att 
Impatiens parviflora håller pä att utbreda sig i landsbygden 
närmast omkring hufvudstaden, längs båda chausseerna. 

Student H. Lindberg inlemnade Ledum palustre jämte 
dess varietet dilatatum W g. från Piikkis samt Conringia orien- 
talis från Sörnäs, insamlade af honom, den förra den 8 Ja- 
nuari detta är, den senare den 9 September 1888. 

Studeranden J. Lindén förevisade några sällsynta väx- 
ter från gränstrakterna mot Lyngen och de nordliga delarne 
af Enontekis-Lappmark, nämligen: 


202 Protokoll. 


Cerastium latifolium, ny för finska floran, funnen vid 
foten af Haldisjok; 

Pedicularis hirsuta, ny för samlingarna, funnen pä 
tvä a tre ställen i björkregionen vid Lätäsenos stränder; 

Arnica alpina, blommande, insamlad i fjällregionen 
Tsjaimo och pä Saivovaarri; 

Erigeron uniflorus f. ramosa från björkregionen vid 
Poroseno; 

Saxifraga stellaris f. pygmea, enblommig, funnen i 
björkregionen vid Munnikurkio; samt 

Saxifraga stellaris var. comosa Retz., funnen pä flere 
ställen i björkregionen och äfven i fjällregionen. 

Filosofie kandidat E. Reuter förevisade tvenne för fin- 
ska faunan nya nattfjärilar: Agrotis triangulum Hufn. och 
Agr. Rudi View., båda från Äland; den förra funnen af fö- 
redragaren vid Jomala prästgård, den senare af lyc. J. E- 
Montell pä Bolstaholm. 

Bäda arterna finnas i Petersburgstrakten samt äro i 
de vestra grannländerna anträffade, den förra i Sverige från 
Skäne till Upland och i Norge frän södra kusten till Roms- 
dalen samt i Danmark; den senare arten i Sverige frän 
Smäland till Helsingland samt i Danmark. 

Vidare omnämnde föredragaren, att prof. Chr. Aurivillius 
i Sverige genom bref meddelat honom, att han senaste som- 
mar i Johannis församling söder om Wiborg funnit en & af 
den äfvenledes för Finland nya bombyciden Orgyia Erice 
Germ., hvilkens närmaste hittills kända fyndorter voro Pe- 
tersburgstrakten samt ön Själland i Danmark. 


Den 1 Mars 1890. 

Professor J. Sahlberg förevisade nägra nya eller föga 
kända nordiska aberrationer af -dagfjäril-släktet Argynnis, 
hvilka han pä senare är anträffat, samt höll härom följande 
föredrag: 

Om några aberrationer af släktet Argynnis Fabr. 
(med 1 färglagd tafla). 

Bland arterna af de säkallade Perlemorfjärilarna, A7- 

gynnis, äro några till färg och teckningar mycket varierande 


Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora Fennica, häft 18 


4 > + 
(D w - 
l I , NN 
n n 410 a N y 
N d fys j 
v 3 - 
n p Na vå A 
im 11 v 
(00 J N ‘ - 
hh N ni ST 
M k in ja 
mi (6.20 
im 
Pa : 
j 
= 4 
D 
O + 
* 
A 
\ 
> 
I 
a ' 
+ 
= 
7 
. 
' 
i 
Å % « < a I 
' Pi a N 


Protokoll. 203 


under det andra häruti visat sig synnerligen konstanta. 
Sälunda hafva flera utmärkta färgvarieteter och aberrationer 
blifvit beskrifna och afbildade af A. Selene, A. Euphrosyne 
och A. Pales. Äfven af A. Aphirape har redan sedan 
längre tid en geografisk ras, A. Ossianus, som är tämligen 
allmän i norra Europa, blifvit skild från den i mellersta 
Europa allmännare hufvudformen pä grund af närvaron af 
silfverhvita fläckar vid utkanten pä bakvingarnes undre 
sida. Af samma art har en högst egendomlig aberration 
eller albinos-varietet af dr. Tengström blifvit beskrifven under 
namn af A. var. Isabella. 

Under senaste somrar har jag varit i tillfälle att iakt- 
taga denna fjärilart pä ett kärr i Sammatti, kalladt Härkäsuo, 
där den förekommer i stor mängd jämte andra nordiska 
dagfjärilar. Bland hundratals normalt tecknade Ossianus 
har jag lyckats finna, jämte ett exemplar af aberr. Isabella, 
enstaka individer af tvenne högst märkvärdiga aberrationer, 
som jag ej funnit nägonstädes omnämnda eller beskrifna. 
De hafva hvardera pä öfre sidan af vingarne den svarta 
färgen starkt utbredd och böra därför betraktas säsom me- 
lanos- eller nigrino-former, men afvika för öfrigt mycket i 
teckningen isynnerhet pä bakvingarnes undre sida, af hvars 
färg man såsom bekant vanligen hemtar Argynnis-arternas 
bästa kännetecken. Härigenom hafva de ett för arten sä 
främmande utseende, att man lätt kunde vara frestad att 
betrakta dem säsom skilda species. Äfven af Argynnis 
Frigga Thunb. har jag pä samma kärr funnit tvenne anmärk- 
ningsvärda färgförändringar. Dessa aberrationer förtjena 
väl särskilda benämningar, och dä man oftast för dag- 
fjärilar, särskildt af detta släkte, användt namn hemtade 
frän mytologin eller forntida hjeltesagor, har jag ansett 
lämpligt att för dessa former införa namn frän värt lands 
nationalepos Kalevala, särskildt i anledning däraf, att de 
äro upptäckta inom det kapell, Sammatti, där uppsamlaren 
af detta nationalepos, Elias Lönnrot, först skådat dagens ljus. 

Jag meddelar här korta beskrifningar pä dessa for- 
mer, ätföljda af färglagda figurer efter originalmälningar, 
hvilka godhetsfullt blifvit uppgjorda af herr G. Severin i 


204 Protokoll. 


Brüssel. I sammanhang härmed lemnas äfven plancher öf- 
ver tvenne andra af mig funna, förut beskrifna aberrationer 
af samma släkte, hvilka förut ej blifvit afbildade, näml. Ar- 
gynnis Aphirape aberr. Isabella Tengstr. och A. Pales aberr. 
Inducta Sandb. 

1. A. Aphirape aberr. Kullervo J. Sahlb. (fig. 1). 

Vingarne ofvan brungula med stora, svarta, samman- 
flytande fläckar, som pä framvingarnes ofvansida uppfylla 
nästan hela diskfältet med undantag af ett ljust, flerböjdt, 
svartpudradt tvärband. Utkanten äfven med ett bredt, svart 
band, som är deladt af bägrandens 6 brungula i rad ställda 
fläckar och inåt tandlikt sammanflytande med de 6 svarta 
smäfläckarne, som stä i en tvärrad utanför vingens midt. 
Bakvingarne äro ofvan inät svarta med ett bredt band af 
aflänga, brungula, inät blekare fläckar, af hvilka de i fälten 
2—5 äro svart pudrade och inät tecknade med en rundad 
svart fläck. På undre sidan äro framvingarne rödgula, men 
mot spetsen och fram- och utkanten ljusgula, de svarta 
diskfläckarna bjärta, breda och sammanflytande, samt ord- 
nade i tvenne tvärband; bakvingarne undertill ljusgula "med 
vingnerverna, utkanten och tvenne breda, böjda, rent svarta 
band af fläckar, samt fyra otydliga af rödbrun skuggning 
omgifna ögonpunkter i yttre mellanfältet. 

Ett enda nykläckt och vackert hanexemplar fångades 
den 3 Juni 1889 på Härkäsuo i Sammatti. 

2. Argynnis Aphirape aberr. Aino J. Sahlb. (Fig. 2). 

Vingarne ofvan svartaktiga; en strimma nära fram- 
kanten ä framvingarne längs costalnerven samt ä hvardera 
vingen en rad af smäfläckar i bäglinie och innanför dem 
ringformiga fläckar brungula, samt dessutom nägra otydliga 
fläckar af samma färg i midten af hvardera vingen. Under- 
till äro framvingarne i disken tecknade med stora svarta 
fläckar, som äro sammanflytande och ordnade såsom hos 
aberrationen Kullervo, men något mera utbredda; de ljus- 
gula kantfläckarne inåt begränsade af otydliga svartaktiga 
pilfläckar; bakvingarne hafva undertill samma teckning som 
Ossianus, men den brungula färgen mellan de silfverhvita 
fläckbanden starkt pudrad och kantad med svart. 


Protokoll. 205 


En hona fängades af mig pä samma kärr i Sammatti 
socken den 20 Juni 1887. 

3. Argynnis Aphirape aberr. Isabella Tengstr. (Fig. 5). 

Tengstr. Catal. Lepid. Faun. Fenn. precurs. p. 3, 47 
not. (1869). 

Ett vackert, nykläckt honexemplar af denna albinos 
aberration, hvilken först är beskrifven efter ett af statsrädet 
Giinther vid Petrosavodsk funnet exemplar, fängades af mig 
pä samma Härkäsuo kärr i Sammatti den 15 Juni 1882. 

4. Argynnis Frigga aberr. Ahti J. Sahlb. (Fig. 3). 

Vingarne ofvan tecknade ungefär säsom hufvudformen, 
men med de svarta banden i diskfältet pä framvingarne 
mycket smala. Pä bakvingarnes undre sida saknas helt och 
hållet det brungula inre mellanfältet och hela basalhälften 
är hvitaktig, endast vid inkanten och i midten med gulak- 
tiga, brunpudrade skuggningar och bruna ribbor; yttre ving- 
hälften tecknad säsom hos den normala formen. 

Ett enda hanexemplar fängades af mig pä Härkäsuo 
i Sammatti den 12 Juni 1889. 

5. Argynnis Frigga aberr. Tapio J. Sahlb. (Fig. 6). 

Lik hufvudformen, men utmärkt genom en stor svart 
fläck vid framvingarnes bas upptagande mer än 1/, af vin- 
garnes längd. 

En hanne funnen pä samma kärr med föregäende den 
18 Juni 1888. 

6. Argynnis Pales aberr. inducta Sandb. (Fig. 4). 

Sandb. Entom. tidskr. IV, 129 (1883) — Aurivillius 
Nordens fjärilar p. 26, 11. 

Ett hanexemplar, som ganska väl öfverensstämmer med 
ofvanciterade beskrifning, fångades af mig pä Tetrisuo kärr 
i Parikkala socken af Ladoga Karelen den 17 Juli 1884. 


I sammanhang härmed förevisade professor Sahlberg 
några för vårt land nya arter af Curculionidgruppen Erirhinides. 

Smicronyx politus Schönh. tagen af föredragaren i 2 
exemplar vid Kexholm den 2 Juli 1879, hör till ett hos oss ej 
förut anmärkt släkte, utmärkt genom stora, undertill pä stru- 
pen nästan sammanflytande ögon och under tätt hvithärig 
kropp. Inom Skandinavien funnen endast i Skäne. 


206 Protokoll. 


Dorytomus Schönherri Faust. tagen i ett enda exem- 
plar i Pyhäjärvi i södra Karelen den 16 Juni 1884. Förut 
funnen i Sibirien och vid Kasan i norra Ryssland och enligt 
namngifvaren äfven en gång i Tyskland och en i Frankrike. 

D. Lapponicus n. sp. funnen i nägra exemplar pä Salix 
lapponum pä toppen af Pallastunturi den 1 September 1887. 
Denna art står närmast D. imbecillus Faust. från norra Si- 
birien, men skiljer sig hufvudsakligast genom kortare och 
bredare tydligt tandade lär. 

Filosofiekandidat E. Reuter förevisade exx. af mätare- 
fjäriln Zonosoma punctaria L., jämte tvenne hittills obeskrifna 
aberrationer af densamma, hvilka af föredragaren benämndes 
ab. infuscata och ab. arcufera. Den förra af dessa tvenne 
aberrationer afviker frän hufvudformen genom en öfver huf- 
vud dunklare färgton, genom den nötbruna färgen pä fram- 
vingarnes tvärband samt genom den tämligen stora, intensivt 
chokoladfärgadt lefverbruna fläcken pä midten af framvin- 
garnes öfre sida; därjämte äro vingarne, framför allt fram- 
vingarne, pä undre sidan förmörkade genom en brunaktig 
anlöpning. Den andra formen, ab. arcufera, är mycket 
blekt färgad, saknar nästan h. o. h. fläcken pä framvingarnes 
öfre sida och har framvingarnes tvärstreck ungefär vid disk- 
fältets yttre ända starkt inät bägböjda, sträckande sig till 
den (från basen räknadt) första fjärdedelen af diskfältets 
längd, hvarest de göra en svag böjning mot dettas inre 
hörn. — Alla tre formerna äro af föredragaren fångade på 
Lenholmen, Lofsdal i Pargas. 

Vidare framlade hr Reuter exx. af tvenne för Finlands 
fauna nya mätare: Abraxas sylvata Sc. och Cidaria candi- 
data Schiff, den förra funnen pä Tenhola i Lemoö socken 
af stud. Ivar Aminoff, den senare af föredragaren på Kark- 
kali udde i Karislojo. Båda förekomma i Sverige och Dan- 
mark, den senare jämväl i Norge och vid St. Petersburg. 

Filosofiekandidat K. J. Ehnberg inlemnade en „Redo- 
görelse för en under värsommaren 1889 ilepidopterologiskt 
syfte företagen resa till Karelska näset‘‘ och yttrade: 

Omsider är jag i tillfälle att i bifogade reseberättelse 
lemna redogörelse för en med Sällskapets understöd senaste 


Protokoll. 207 


värsommar företagen entomologisk resa i de ryska gräns- 
markerna Nykyrka, Kivinebb och Rautus i södra Karelen, 
samt fär jag tillika förevisa nägra nykomlingar till museets 
finska fjärilsamling frän dessa trakter. 

1. Dasychire fascelina L. en spinnare hvars larv icke 
sä sällan anträffas pä lägre växter, Trifolium m. m. i södra 
och vestra Finland, men är svär att uppföda, hvarför det 
äfven sällan lyckas erhälla fullständiga exemplar af imago. 
Jag har alltid funnit larven enstaka, likasä nu ett ex. i Ny- 
kyrka och d:o i Kivinebb, af hvilka blott det sistnämnda gaf 
fjäril, äfven denna missbildad. 

Bland Noctuer: 

2. Acronycta Alni Lin., en högt värderad fjäril, fun- 
nen vid St. Petersburg och i södra Sverige inom vära grann- 
länder och sä godt som okänd hos oss, i det att endast en 
imago och en larv under senare är påträffats i Nyland (Hel- 
singe) och Äbo trakten af herrar Wasastjerna och E. Reuter. 
Fängades af mig i ett enda exemplar inom Kivinebb nat- 
tetid i början af Juni pä skogsäng med hassel och albuskar, 
pä hvilka växter äfven larven skall lefva. Flög tillsammans 
med den äfven sällsynta 4cr. cuspis Hb. 

3. Hufvudformen till Hadena strigilis L. igenkänd pä 
framvingarnes mer hvitaktiga utkant och hvars varietet 
latruncula S. V. nog är funnen, om också sparsamt, inom 
södra Finland. Af hufvudformen, förut känd både från St. 
Petersburgs omnejd och södra Sverige, tog jag ett par exem- 
plar i en trädgärd inom Kivinebb de första dagarna af Juli. 

4. Erastria candidula S. V. (== pusilla), en Noc- 
tuophalenid visserligen förr funnen bäde i Nyland och Kare- 
len, men okänd för finska fjärilsamlingen. Fjäriln flög gan- 
ska talrikt midsommartid mellan buskarna och i gräset pä 
ängssluttningar inom Rautus socken. Arten är känd frän 
Skäne i Sverige. 

Bland Geometrider : 

5. Lythria purpuraria v. rotaria F., dunklare och min- 
dre än hufvudformen, hvilken förstnämnda förut skall vara ta- 
gen af Schildt nägonstädes i Savolaks, fängades af mig ifä 
exemplar pä torr svedjeäker i Kivinebb i början af Juni, dä 


208 Protokoll. 


hufvudformen däremot flög först efter midsommar. Varie- 
teten är äfven känd frän Sverige; 

samt yttermera 

6. Acidalia rubricata S. V. (= rubiginata Huf.) vis- 

serligen förr funnen i olika delar af Karelen, men liksom 
mängen sällsynthet saknad i finska samlingen. Inom Sverige 
förekommer den i Skäne samt pä Öland och Gottland. Fän- 
gades i ett exemplar pä en torr, brant sluttning vid Karvola 
by i Rautus. 
7. Nycteoliden Sarrothripa Revayana S. V. (= un- 
dulana Hb.) var. Degenerana Hb., funnen i tvä exemplar 
e. m. pä skogsängarna i Kivinebb i slutet af Maj. Denna 
varietet är helt och hället ny för faunan, dä däremot hufvud- 
formen och varieteten dilutana Hb. förut blifvit tagna i 
olika delar af södra Finland. Alla tre formerna äro äfven 
kända frän södra Sverige. 

Slutligen bland Microlepidoptera : 

8. Tinea arcella Fabr., förr känd från Ryska Karelen 
och nu tagen af mig inom Rautus socken på samma loka- 
ler som de föregående. 

Dessutom har jag ännu tagit mig friheten förevisa den 
äkta Mamestra nebulosa Hufn., som äfven senaste sommar 
påträffats i trädgård inom Kivinebb socken; detta i anledning 
däraf att en ovanligt blek form af den vanliga Mamestra 
advena S. V., en tidigare sommar af mig tagen i St. Michel, 
blifvit förvexlad med den förstnämnda arten. Nebulosa är 
numera känd äfven från Åbo trakten. 

Äfven två för finska samlingen nya Coleoptera kan jag 
samtidigt förevisa: 

1. Bembidium nitidulum Marsh., i Juni tagen pä en 
torr skogsäng i Kivinebb socken i ett exemplar; 

2. Samt Scaphidium 4-maculatum Oliv., tagen först i 
Nykyrka under spänaffall i löfskog, sedan i Kivinebb uti en 
genommurken furustubbe i åtskilliga exemplar. Sistnämnda 
art berättas engäng vara funnen af Nordenskiöld pä Frugärd 
i Mäntsälä. 

Doktor O. Nordgvist framlade tvenne utländska arbe- 
ten, nämligen: 


Protokoll. 209 


Koenike: Verzeichniss finnländischer Hydrachniden 
(Abhandlungen des naturwissenschaftlichen Vereins in Bre- 
men 1889) och 

— Plate: Über die Rotatorienfauna des bottnischen Meer- 
busens (Zeitschrift für wissenschaftliche Zoologie, Leipzig 
1889), 
hvari författarne redogöra för sina undersökningar af det 
material, som dr. Nordgvist öfverlemnat till deras benägna 
granskning; hvarjämte föredragaren i korthet refererade re- 
sultatet af deras arbete. 

Därjämte omtalade dr Nordgvist, att han i December 
1889 pä öfverfärd från Stockholm med „Express“ var i till- 
fälle att observera hafvets fosforescens, hvilket fenomen hit- 
tills torde varit okändt i norra delen af Östersjön. Han för- 
modade att ljuset framkallades af tvenne för vetenskapen 
nya Syncheta-arter, hvilka af dr Plate beskrifvits under 
namnen S. apus och S. monopus och hvilka förekomma 
i stora massor i dessa farvatten. 


Den 12 April 1890. 

Rektor M. Brenner förevisade och beskref en af real- 
skoleeleven A. Blomgvist ä Viks egendom i Helsinge tagen 
form af Rudus ideus L., hvilken utmärker sig genom enkla, 
äggrunda, äggrundt hjärtlika eller hjärtlika, vanligen spetsiga 
blad, i allmänhet hela, men äiven nägra fä 2—3-klufna 
eller ett och annat 3-fingradt, tämligen groft enkelsägade, 
undertill gräludna och tämligen fasta. Att döma af det 
förevisade starkt taggiga och rikligt blom- och kartbärande 
exemplaret vore denna form i öfrigt lik hufvudformen, men 
bestämdt skild från simplici/olius Bl. (anomalus Arrh.), hvar- 
för föredragaren för densamma föreslog namnet var. sim- 
plicior. Ett likaledes blombärande exemplar af samma va- 
rietet hade föredragaren redan 1874 anträffat bland lyceisten 
Th. af Forselles” i Elimä insamlade växter, hvilket exemplar, 
ehuru bristfälligt, förvarats i universitetets samlingar, så att 
dess förekomst äfven på denna ort kunnat konstateras. Till 
samma form ansåg herr Brenner äfven de den 6 November 
1886 af stud. H. Hollmén såsom simplicifolius förevisade 

14 


210 Protokoll. 


och i Lojo i Juli mänad insamlade exemplaren höra. Dessa 
utgjordes dels af starkt taggiga sterila nyskott med de ne- 
dersta omvändt äggrunda bladen liknande klibbalens blad, 
de därpå följande rundadt hjärtlika, de följande hjärtlika och 
spetsiga såsom hos linden, sedan 3-flikade såsom vinbärs- 
blad, vidare djupt 3-delade med stor spetsig ändflik och 
slutligen i toppen normala 3-fingrade med skaftadt uddblad; 
dels af nästan oväpnade fertila skott med förkrympta, Lyco- 
podium selago liknande, blomsamlingar, af hvilka exemplar 
en del till sina blad fullkomligt öfverensstämma med sim- 
plicior, en annan del åter hafva de flesta bladen 3-fingrade 
som hos hufvudformen och endast toppbladen enkla. Äfven 
lektor K. I. W. Unonius hade från Heinola inlemnat nyskott 
med ett eller annat enkelt, hjärtlikt blad. Dessa tillhörde 
dock tydligen hufvudformen af R. ideus, i likhet med 
exemplar från Åland, Gamla Karleby, Pudasjärvi, Kolari och 
Suma vid Hvita hafvet, hos hvilka ett och annat blad vid 
blomsamlingen är enkelt och äggrundt, helt eller 2—3 kluf- 
vet. Af R. simplicifolius Bl., med enkla njurlika eller 3- 
fingrade blad med rundade, hvarandra delvis täckande små- 
blad, finnes i universitetets samlingar ett exemplar från 
Hattula. Den nu förevisade formen var särskildt intressant, 
emedan den utvisade huru de 3-fingrade eller pariga bladen 
med uddblad hos Hallonbusken utvecklats ifrån alldeles 
enkla hjärtlika, och ansåg föredragaren, om, såsom F. 
Areschoug i Botaniska Notiser uttalat, vär nuvarande £. 
ideus utvecklat sig från en form med enkla blad, denna 
form sannolikt hafva ägt sådana blad, som just den nu ifrå- 
gavarande var. simplicior. I sammanhang härmed omnämnde 
herr Brenner hos oss förekommande former af R. arcticus 
med skenbart femfingrade blad (var. subguinguelobus (Ser. 
DC.), med treflikade blad (var. trilobus Seel), äfvensom med 
hvardera af dessa bladformer jämte de vanliga trefingrade 
(var. subguingue-trilobus). 

Vidare önskade herr Brenner fä tillkännagitvet, att han 
pä af herr Sandell i Hangö insamlade färska exemplar af 
den af honom förut beskrifna och till Festuca duriuscula 
hänförda subvar. litoralis funnit under ledknutarna en svag, 


Protokoll. <= 20! 


men tydlig vaxbeläggning, hvarför denna form, med afseende 
a den stora vikt slägtets monograf prof. Hackel fäster vid 
denna karaktär, torde böra föras till F. glauca Hack. (ej 
Lam.). För öfrigt öfverensstämde dessa exemplar fullkomligt 
med den beskrifning pä subvar. litoralis föredragaren förut 
publicerat, hvarigenom han befästats uti sin förut vunna 
öfvertygelse att denna form och subvar. cesia (Sm.) Hack. 
ej kunde vara identiska, hvarför, då den ej heller kunde 
hänföras till någon annan af de af Hackel beskrifna under- 
varieteterna, dess namn i öfverensstämmelse med hans ytt- 
rande på Sällskapets Oktober-möte 1888 blefve F. ovina 
L. var glauca Hack. subvar. litoralis Brenn. Dock blefve 
* genom dess hänförande till glauca en liten modifikation af 
Hackels diagnos i hans Monographia af nöden. 

Slutligen önskade herr Brenner väcka fräga om huru- 
vida den uppfattning af Chenopodium album var. glomeru- 
losum (Rchnb.), som framgär af den nya upplagan af Herb. 
Mus. Fenn., vore den riktiga, näml. att den vore en var. 
cymigerum Koch. (viride L.) närstäende form. Enligt hans 
tanke vore denna form i öfverensstämmelse med Reichen- 
bachs diagnos i FI. germ. excurs. och Ledebours i Fl. ross., 
jämförda med anförda synonymer af Koch i Sturms D. Fl., 
Moguin i DC. Prodr., äfvensom i Grenier & Godron FI. de 
France, Ascherson FI. Brand., Willkomm, Fihrer etc. en 
spicatum Koch. (commune Mog.) närstäende form med grä- 
gröna, sägadt bugttandade blad och glesa uppräta ax af 
små blomgyttringar, hvaremot den i H. M. F. med namnet 
glomerulosum (Rchnb.) betecknade formen sannolikt vore 
var. pedunculare (Bertol.) Mog., afvikande frän cymigerum 
Koch (viride L.) genom smalare helbräddade blad och myc- 
ket längskaftade glesblommiga gvastlika blomsamlingar i 
toppen. Den i Hartmans Flora, edit. XI, upptagna var. glo- 
merulosum vore ej heller Reichenbachs form med detta 
namn, hvarför den äfven af Lange och Blytt i deras resp. 
floror benämnes var. glomerulosum Hartm. Från cymigerum 
Koch borde vidare särskiljas var. paganum (Rchnb.) viri- 
descens (Mog.), hvilken med gröna, nästan nakna blad af 
viride L. förenar glesa, uppräta, till ett upprätt, spetsigt, 


212 Protokoll. 


något pyramidformigt toppax samlade ax, såsom hos glo- 
merulosum och spicatum. Enligt Reichenbach i Flora Saxo- 
nica vore såväl denna som glomerulosum hybriditeter af 
spicatum och viride. Dei Finland förekommande formerna 
af Ch. album skulle enligt det som här anförts kunna för- 
delas pä två habituelt olika grupper, den ena bestående af 
spicatum L. med glomerulosum Rehnb. och paganum Rchnb., 
den andra af cymigerum Koch. (viride L.) jämte pedunculare 
Bertol.; de förra med uppräta axlika blomsamlingar, bil- 
dande ett sammansatt upprätt toppax. de senare åter med 
knippe-, klase- eller gvastlika bladiga blomsamlingar i top- 
pen och längs de vanligen länga grenarna. Emellan dessa 
gäfves flere mellanformer, hvilka med svårighet läte sig 
hänföras till nägon af de anförda varieteterna. 

Professor O. M. Reuter redogjorde för ett besök i 
botaniska trädgärdens orangerier, hvarunder han funnit icke 
färre än fem hittills obeskrifna Collembola, krypande pä 
blomkrukorna, och utlofvade för Meddelandena en uppsats 
öfver dessa med titel: Collembola in caldariis viventia, med 
en planch. 

Professor J. A. Palmen förevisade en fägel, som en- 
ligt all sannolikhet utgjorde en hybrid emellan dalripa och 
tjäder. Denna hybrid, hvilken, för sä vidt föredragaren hade 
sig bekant, ej tidigare blifvit observerad, hade erhällits frän 
Utsjoki (Paksujalka) genom häradshöfding Edv. Sandman, 
som sändt den till sin son, stud. J. Sandman. 

Filosofiekandidat E. Reuter förevisade exemplar af en 
förut obeskrifven aberration af kattunspinnaren, Thyatira 
Batis L. och föreslog för densamma namnet confluens. 
Exemplaret hade af föredragaren senaste sommar blifvit 
funnet pä Karkkali udde i Karislojo. 

Professor J. Sahlberg föredrog om ett litet skadedjur, 
Cecidomyia strobi, som spelar en stor roll i nordens granskogar 
och inlemnade en uppsats om detta med titel: ,,Cecidomyia 
strobi Winnertz, en skadeinsekt i nordens granskogar“. 

Doktor 0. Nordqvist meddelade, att dr A. Gruner iakt- 
tagit mareld vid Hangö i issörjan, där ganska stora klum- 
par spridde ett svagt fosforescerande sken. 


Protokoll. 213 


Ärsmötet den 13 Maj 1890, 


Mötet öppnades af ordföranden professor Th. Salan 
med uppläsande af ärsberättelsen, som var af följande lydelse: 

Under det nu tilländalupna äret har Sällskapets verk- 
samhet utan nägra störingar lugnt och jämnt fortgätt. Det 
viktigaste, som under äret inträffat, är att det statsunder- 
stöd af 3,000 mark, hvilket af Sällskapet under de senaste 
fem ären uppburits och som med sistlidna är utgick, pä 
därom gjord anhållan med välvilligt tillmötesgående af vär 
upplysta styrelse ånyo beviljats för fem år framåt, och har 
det härigenom i väsentlig grad möjliggjorts för Sällskapet 
att fortsätta med sitt anspråkslösa arbete till fromma för 
den inhemska naturforskningen. 

Af Sällskapets vetenskapliga arbeten äro för närvarande 
under tryckning 5:te och 6:te volymerna af Akterna samt 16:de 
och 17:de häftena af Meddelandena; och kunna vi hoppas, 
att af dessa den 6:te volymen af Akterna och det 16:de 
häftet af Meddelandena utkomma i sin helhet under näst- 
instundande höst. Den 5:te volymen af Akterna innehåller, 
som bekant, Lektor Hjalmar Hjelts afhandling, Conspectus 
Flor& fennice, och utkommer i enlighet med ett af Sällska- 
pet fattadt beslut häftevis samt torde dess andra häfte, inne- 
fattande monokotyledonerna, bli färdig tryckt till hösten. 

Till understöd för forskningsresor under nu instun- 
dande sommar har af Sällskapet beviljats ät studeranden A. 
Westerlund 250 mark för en resa till Salmi och Impilaks 
socknar för undersökning af Insekt- och särskildt Hyme- 
nopter-faunan i dessa trakter samt ät Docenten Doktor R. 
Hult 1,000 mark för en botanisk undersökning af de i na- 
turhistoriskt hänseende obekanta trakterna i nordöstra hör- 
net af Sodankylä jämte angränsande del af Inari, där Luiro- 
jokis, Kemijokis och Luttojokis källtrakter äro belägna. 

Följande afhandlingar och uppsatser hafva inlemnats 
till publicering dels i Sällskapets Acta dels i Meddelandena, 
nämligen af J. Sahlberg: Nya bidrag till kännedomen om 


214 Protokoll. 


solitära Biarters arkitektur; af densamme: Om hannen till 
Sirex Fantoma Fabr., Om nya finska Staphylinider och 
Cecidomyia Strobi Winnertz, en skadeinsekt uti nordens gran- 
skogar; A. Westerlund: Muutamia ennen Savosta tunte- 
mattomia mehiläis-lajeja; P. A. Karsten: Symbole ad 
Mycologiam fennicam, pars XXIX; af densamme: Sphe- 
ropsidew atgue Melanconie& hucusque in Fennia observate; 
M. Brenner: Om några Taraxacum-former; John Lin- 
den: Anteckningar om västförhällandena i södra Karelen; 
V. F. Brotherus och Th. Salan: Musci Lapponia 
Kolaönsis; K. J. Ehnberg: Om en under värsommaren 
1889 företagen Lepidopterologisk resa till Karelska näset; 
A. Poppius: Finlands Phytometride, utgörande en fort- 
sättning till de af förf. tidigare i vol. III af Acta offentlig- 
gjorda Finlands Dendrometride; 0. M. Reuter: Collem- 
bola in caldariis viventia; Enzio Reuter: Nykomlingar 
till Ålands och Åbo skärgärdars Macrolepidopter-fauna; af 
densamme: För Finland nya Macrolepidoptera; O. Nord- 
gvist: Bidrag till kännedomen om Bottniska vikens och 
Östersjöns Evertebrat-fauna; samt Th. Selan: Lefnads- 
teckning af S. O. Lindberg, hvilken är afsedd att införas i 
Meddelandena jämte den aflidnes porträtt. Dessutom har den 
utmärkta Algologen och Diatomace-kännaren Professor 
Cleve i Upsala anmält, att han slutfört sina undersöknin- 
gar af de till honom sända finska Diatomaceerna och erbjöd 
han sig att offentliggöra en förteckning öfver desamma 
jämte ätföljande plancher i Sällskapets Acta. 

Förutom ofvannämnda arbeten har till arkivet öfverlem- 
nats af Hr E. Reuter: Berättelse öfver en sommaren 1886 
företagen Lepidopterologisk resa till Äland. 

Mänadsmötena hafva varit talrikt besökta, hvarvid 
föredrag och meddelanden hällits af Hrr R. Boldt, M. 
Brenner, A. H. de la Chapelle, K. J. Ehnberg, Fr. 
Elfving, A. Gadolin, A. Osw. Kihlman, W. Lauren, 
K. M. Levander, John Lindén, O. Nordqvist, J. A. 
Palmen, E. Reuter, O. M. Reuter, Th. Salan och 
John Sahlberg. 


Protokoll. 215 


Sällskapet har under äret erhällit inbjudning af Natur- 
wissenschaftlicher Verein i Bremen att deltaga i 
firandet af dess 25 års fest den 16 sistlidne November 
samt af Physikalisch-Ekonomische Gesellschaft i 
Königsberg i dess sekularfest den 22 sistlidne Februari. 

Till utländsk ledamot har under loppet af äret inkal- 
lats: Professor Alexander Batalin i St. Petersburg och 
till inländska: Studd. David Laitinen, Klas Torsten 
Gustaf Renvall och Filosofiekandidaten Albert Sund- 
holm. 

Däremot hafva vi att beklaga förlusten af följande 
medlemmar, som under äret afgätt med döden och hvilkas 
bortgång framkallat saknad äfven i vidsträcktare kretsar, 
nämligen Direktorn för meteorologiska central-anstalten i 
Helsingfors Nils Karl Nordenskiöld, död den 22 Maj 
1889 i det närmaste 48 år gammal. Den aflidne var lifligt 
intresserad af naturvetenskaperna och hade i sina yngre 
år under inflytande af sin äldre broder, den berömde Adolf 
Nordenskiöld, ifrigt sysslat med samlandet af insekter och 
växter, af hvilka han äfven inlemnat sällsyntare former till 
vårt finska museum. År 1864 blef han utnämnd till lärare i 
mathematik och fysik vid Evois forstinstitut, men hans egent- 
liga verksamhet koncentrerades likväl vid den meteorolo- 
giska anstalten, till hvars föreståndare han blef utnämnd år 
1882. Tyvärr hindrades han i denna sin verksamhet af den 
långvariga och svåra sjukdom, som slutligen förde honom i 
en förtidig graf. Under sin helsas dagar besökte han ofta 
våra sammanträden och hade af Spt under flera års tid 
erhållit i uppdrag att vara revisor af dess räkenskaper. 

Vidare ha vi att anteckna bland de aflidne medlemmarne 
Kommerserådet Carl Wilhelm Ignatius Sundman, som 
den 15 Maj 1889 afled vid 78 års ålder. Den bortgångne, 
som under lifstiden spelat en framstående rol i vår hufvud- 
stads kommunala och politiska lif, var en man af gamla 
stammen, originelt anlagd, rik på kunskaper och varm vän 
at naturen. Särskildt var han en framgångsrik trädgårds- 
odlare och hade ä holmen Sumparn i norra hamnen, som 
han under flere decennier haft arrenderad af staden, anlagt 


216 ; Protokoll. 


en ypperlig frukt- och blomsterträdgärd, där hvarje frukt- 
träd var af honom egenhändigt ympadt, hvarjämte han där 
försökte acklimatisera flere sällsynta utländska trädslag. 
Säkert har flertalet Helsingforsboar ännu i friskt minne 
äsynen af , gubben" Sundman, när han sittande rak och 
styf i aktern af sin bät, efter slutade göromäl pä sitt kontor, 
lät ro sig öfver till sitt kära Sumparn, där han, sä länge 
det var öppet vatten, tillbragte hvarje afton med att efterse 
sina planteringar. Under hans konsterfarna hand hade äfven 
hela holmen fullkomligt förändrat utseende, blifvit i betydlig 
mån utvidgad, helt och hållet omplanterad och i hög grad 
förskönad. I sammanhang härmed torde förtjena omnäm- 
nas, att det är hos honom vi stå i förbindelse för att 
näktergalen blifvit en bofast gäst i vår hufvudstads omgif- 
ningar, där den nu har sin vestligaste stamort i vårt land. 
Då nämligen för 20 år sedan denna vår förnämsta sång- 
fågel gjorde sin första utflygt till våra nejder, hade han en 
nog lycklig instinkt att uppsöka den gamle naturvännen 
och slå sig ned hos honom på Sumparn, där han erhöll en 
säker fristad för sig och sin familj, i det att hans gästfrie 
värd med argus-ögon öfvervakade, att sängarens farligaste 
fiende, katten, icke fick sätta sin fot på det fridlysta områ- 
det. Så snart en katt behagade landstiga på Sumparn, var 
den obevekligt dömd till döden. Följden häraf var äfven 
den, att näktergalen årligen infann sig på Sumparn i ökadt 
antal och började sedan därifrån sprida sig till allt flere 
ställen i vår hufvudstads vackra omgifningar, upplifvande 
dem med sin klangfulla sång. 

Intendentens för de botaniska samlingarna, hr Fr. 
Elfvings berättelse lydde: 

De botaniska samlingarna hafva under året förökats 
med 1,140 exx. kärlväxter, 32 svampar, en characé, 2 nrr 
monströsa bildningar samt 71 stamsektioner. Såsom det 
mest värdefulla bidraget bör framhållas en kollektion kärl- 
växter från Enontekis af stud. John Lindén; omfattande 
samlingar hafva äfven inlemnats af rektor M. Brenner från 
Nyland, samt af professor Th. Selan från olika delar af lan- 
det. För öfriga större eller mindre gäfvor har Sällskapet 


Protokoll. 217 


att tacka: Fröken A. Backman, kand. E. W. Blom, kand. 
Ch. E. Boldt, stud. A. H. de la Chapelle, senator N. I. 
Fellman, lektor Hj. Hjelt, fru J. Ignatius, stud. E. E. Jalka- 
nen, dr A. O. Kihlman, kand. W. Lauren, eleven H. Lindberg, 
stud. A. A. Lindeblom, dr C. Lundström, eleverne N. Molan- 
der och B. Poppius, professor J. Sahlberg, provisorerne A. 
Sten och M. Toppelius, lektor K. J. W. Unonius, stud. A. 
Westerlund, magister D. A. Wikström och rektor H. Zilliacus. 

Af de inlemnade fröväxterna voro Pedicularis hirsuta 
och Cerastium alpinum frän Enontekis samt Potamogeton 
mucronatus Auctt. och P. Zizii för samlingarna nya. 

Intendenten för de zoologiska samlingarna, hr K. M. 
Levander, afgaf följande berättelse om samlingarnas tillväxt: 

De zoologiska samlingarna hafva sedan sista årsmötet 
blifvit förökade med 2 däggdjur samt 63 arter fäglar i om- 
kring 110 exemplar. Af dessa utgöres en betydlig del eller 
30 arter i 40 exx. af det byte stud. J. Sandman redan som- 
maren 1888 gjorde under sin resa till Sodankylä Lappmark. 
Af intressanta sällsyntheter bör framhällas Sterna nigra 
frän Träskända af mag. O. Collin, rackelhane, Tetrao uro- 
galloides, frän Tammerfors af stud. T. J. Forsström, Pastor 
roseus frän Kola halfön af dr. A. O. Kihlman samt nägra 
exx. af Loxia leucoptera, hvilka delvis blifvit förärade af 
prof. Th. Salan och fyrmästar Liljefors, delvis erhällits ge- 
nom utbyte. En för samlingarna ny och obeskrifven form 
är bastarden af dalripa och tjäder frän Kittilä af stud. J. 
Sandman. Vertebratsamlingen har blifvit med gäfvor ihäg- 
kommen af herrar: €. Brander, O. Collin, A. H. de la Cha- 
pelle, T. J. Forsström, G. V. Forssell, F. Graeffe, L. Heim- 
biirger, A. O. Kihlman, Liljefors, G. Nyberg, J. Sandman, 
Th. Salan, Hj. Schulman, A. Wahlroos, D. A. Wikström, 
H. Zidbäck. 

Af insektsamlingarna hafva hufvudsakligast ordningarna 
Coleoptera, Lepidoptera och Hymenoptera tillvuxit genom 
inlemnade gäfvor. De rikligaste bidragen hafva lemnats af 
prof. J. Sahlberg (420 Coleoptera och 48 Lepidoptera), stud. 
T. Laitinen (450 Coleoptera), mag. K. Ehnberg (286 Lepi- 
doptera) och stud. A. Westerlund (125 Hymenoptera). Öf- 


218 Protokoll. 


verhufvudtaget hafva med de inhemska samlingarna 1,500 
insekter blifvit under äret införlifvade. Bland dessa äro 61 
för samlingarna nya arter, af hvilka 36 tillhöra ordningen 
Coleoptera (däraf 33 inlemnade af J. Sahlberg, 1 af A. O. Kihl- 
man, 2 af K. Ehnberg), 13 tillhöra ordningen Lepidoptera 
(däraf 6 af J. Sahlberg, 7 af K. Ehnberg) samt 12 Hyme- 
noptera (däraf 7 af A. Westerlund och 5 af J. O. Bergroth). 
Med smärre bidrag hafva insektsamlingarna ihägkommits af 
studd. E. Therman, H. Wasastjerna och J. Sandman. 

Af i musei ägo förut befintligt material, äfvensom nyss 
gjorda insamlingar hafva familjerna Curculionide, Tomi- 
de och Staphylinide blifvit granskade och bestämda, sist- 
nämnda familj till en stor del af den tyske specialisten dr 
Eppelsheim i Germersheim. Af den nya geografiskt ordnade 
Coleopter-samlingen har under året den omfattande serien 
Rhynchophori uppställts. Dessutom hafva de af Kola-expe- 
ditionen medförda Coleopter-samlingarna numera blifvit nästan 
fullständigt granskade och ordnade. Vid arbetet härå har 
såsom förut fröken Elin Elmgren på entomologiska museum 
biträdt. Slutligen förtjenar nämnas, att de finska Phyto- 
metriderna varit lånade åt dr. Poppius i Åbo, som med 
ledning af dem utarbetat en öfversikt af Finlands hithörande 
former, hvilken i manuskript blifvit till Sällskapet insänd. 

Den finska snäcksamlingen har förökats med ungefär 
60 arter i talrika exemplar. Därtill hafva bidragit dr. O. 
Nordqvist, stud. T. Laitinen och intendenten. Slutligen kan 
tilläggas, att museets förråd af finska land- och sötvatten- 
mollusker blifvit tidsenligt ordnade och granskade. 

Bibliotekarien, hr Axel Arrhenius, uppläste följande 
årsberättelse: 

Sällskapets bibliotek har sedan den 1 Maj 1889 till- 
växt med 731 volymer. Fördelningen af detta antal ställer 
sig med afseende ä innehället pä följande sätt: 


Naturvetenskap i allmänhet . . 486. 
Zl gi; ala 1 ri AR: 
Botanik +106 2 I FRI EN 
Geologi, geodesi, paleontologi . 22. 


Geert ul) Maa ARN 


Protokoll. 219 


Meteorologii vs putos a:i. 4. 
A rnthreopolopä Aas: tim est unge 6. 
Diverse 1.. Re str TN 


Flertalet af dessa ha som vanligt ankommit frän de in- 
och utländska institutioner, sällskap och tidskriftsredaktioner, 
med hvilka Sällskapet underhäller utbyte af publikationer. 
Dessa, som vid förra ärsberättelsens afgifvande uppgingo 
till 168, ha sedan dess ökats med följande sju: Académie 
des sciences, Cracovie; Edinburgh Botanical Society, Edin- 
burgh; Sällskapet för Finlands geografi, Helsingfors; Redaction 
de la Revue biologique du Nord de la France, Lille; Scien- 
tific Association, Meriden, Conn. U. S. A.; Musée d’histoire 
naturelle, Paris och The Trenton Natural History Society, 
Trenton, N. J., U. S. A. 

Dessutom ha till Sällskapets bibliotek lemnats värde- 
fulla arbeten af hrr A. Blytt, S. G. Elmgren, P. A. Karsten, 
W. Lilljeborg, Mammontoff, O. Nordstedt och W. Nylander. 

Ordföranden anmälte, att skattmästaren, senator N. I. 
Fellman, undanbedt sig äterval. Vid därpä förrättadt val af 
funktionärer blefvo valda till: 

ordförande prof. Th. Salan, 
viceordförande prof. J. A. Palmén, 
sekreterare docenten R. Hult, 
skattmästare jur. kand. L. v. Pfaler. 

Till medlemmar af tryckningskomiten utsägos profes- 
sorerne J. A. Palmén, J. Sahlberg och J. P. Norrlin samt 
till suppleanter i samma komite filosofie kandidat R. Boldt, 
rektor M. Brenner och dr O. Nordqvist. 

Till revisorer utsägos med acklamation statsrädet A. 
Moberg och rektor M. Brenner. 

Rektor M. Brenner förevisade en blommande gvist af 
Carpinus betulus L. från Sinebrychoffska trädgården i Hel- 
singfors och anmälde att han funnit Senecio Jacobea L. pä 
en gräalbacke vid villan Kullen pä Helsinge malm. 

Filosofiemagister A. Boman höll följande föredrag om 
parasitiska Akarider: 

Sedan ett par är tillbaka sysselsatt med studier öfver 
parasitiska akarider, i synnerhet de pä fäglar lefvande Der- 


220 Protokoll. 


maleichiderna, har undertecknad varit i tillfälle att konsta- 
tera huru ringa uppmärksamhet af värt lands naturforskare 
kommit denna, i sä mänga afseenden intressanta, djurgrupp 
till del. Värt universitet äger nämligen icke nägon studie- 
samling öfver nämnda grupp, om man undantager en till 
största delen förstörd och för ändamålet obrukbar samling 
torkade och pä glimmer skifvor upplimmade akarider, hvilken 
i tiden hopbragts af Fr. Did. Wasastjerna och nu förvaras 
pä universitetets entomologiska museum. Dä det emeller- 
tid för vära jägare och ornithologer vore förenadt med yt- 
terst ringa möda att tillvarataga och pä ett ändamälsenligt 
sätt konservera dessa djur, där de ofta i tusental sitta mel- 
lan fanet pä vingpennorna hos en nyss skjuten fägel eller 
krypa omkring pä fjädrarna af densamma, har jag ansett 
mig böra lemna några upplysningar angående bästa sättet 
att tillvarataga och bevara dessa, till ledning för de herrar 
medlemmar, som möjligen vore intresserade af att under 
nästkommande sommar göra insamlingar. Tillika ville jag 
begagna tillfället att i mikroskopiska preparat förevisa några 
af de intressantaste formerna '). 

De flesta fågelarter hafva hvar sin speciella parasit af 
denna grupp, andra hithörande arter äro däremot mindre 
noggranna i valet af värdar. Sålunda har jag funnit den 
nyss förevisade Analges passerinus L. hos de flesta af våra 
passeres som jag varit i tillfälle att undersöka. Flere arter 
förekomma äfven blandade och jämte hvarandra hos samma 
fågel. Några arter äro ytterst nogräknade till och med i 
valet af plats, sålunda får man vanligen söka flere af de 
mindre arterna förgäfves utom mellan fanet på vingpen- 
norna, där de ofta sitta i långa rader. Ofta har jag där- 
jämte observerat, att vissa bestämda pennor föredragas fram- 
för andra, och ett par hithörande arter har jag tills vidare 
funnit endast på lillvingens pennor, men här vanligen i stort 
antal. Hos flere roffäglar, i synnerhet hos Strigide, har 


1) Analges passerinus Linn., Analges chelopus Herman, Analg. 
aluconis Buchholz, Proetophyllodes glandarinus Robin m. fl. arter före- 
visades under mikroskop. 


Protokoll. 221 


jag funnit de smä vingtäckfjädrarna angripna af dessa pa- 
rasiter och detta företrädesvis i armvinkeln. De större 
arterna, tillhörande släktena Analges och Dimorphus Hal- 
ler, hälla sig företrädesvis pä bröst- och halsfjädrarna. För 
resten vore det af vikt att för hvarje art uppteckna till 
minnes det ställe, där den rikligast förekommer pä fägeln, 
emedan de utländska författare, som syslat med detta ämne, 
fäst alltför liten uppmärksamhet härvid och vanligen nöjt 
sig med att endast uppgifva arten. 

Genom sin utomordentliga litenhet undgä dessa akari- 
der lätt den oinvigdes uppmärksamhet, men genom fortsatt 
öfning vänjer sig äfven det obeväpnade ögat snart att upp- 
täcka till och med de minsta af dem, hvilka synas såsom 
små ljusa punkter mellan fansträlarne, dä man betraktar 
de utbredda vingpennorna mot dagern. — Deras jämförel- 
sevis sega chitinskelett gör, att de icke ens i den starkaste 
alkohol förlora sin form. Jag har därför haft för vana 
att direkte frän fjädrarna, med en fuktad lansettspets eller 
helt enkelt med en fuktad näl, lösgöra och införa dem i 
små profrör med 96-procentig alkohol. Det förstås af sig 
själft, att dessa profrör böra väl tillkorkas och förvaras i 
upprät ställning, samt förses med uppgifter öfver fyndort, 
datum m. m. Jag har plägat förse korken med nummer 
och införa alla nödiga upplysningar under samma nummer 
i en annotations bok. Då dessa parasiter i stort antal varit 
tillstädes och företrädesvis uppehällit sig pä vissa fjädrar, 
har jag äfven plägat lägga fjädrarna som de gä och stä 
med vidhängande akarider i profröret med sprit, och detta 
är naturligtvis mycket tidsbesparande, dä arbetet att en 
om en plocka dessa smädjur annars fordrar bäde tid och 
tålamod. Tyvärr kan denna begväma metod, åtminstone ej 
i större skala, komma till användning, i fall fäglarna skola 
användas för uppstoppning. — Spritpreparaterna lämpa sig 
emellertid icke direkte för undersökning under mikroskopet, 
emedan de äro helt och hället ogenomskinliga, och mäste 
för detta ändamäl behandlas med glycerin eller pä annat 
sätt göras genomskinliga. De här förevisade preparaten 
äro inneslutna i kanadabalsam, sedan de pä vanligt sätt 


222 Protokoll. 


först blifvit behandlade med absolut alkohol och terpentin. 
Efter flere misslyckade försök har jag funnit detta vara den 
lämpligaste metoden att förvara dem, 

De utländska författare, som hufvudsakligen lemnat 
bidrag till Dermaleichidernas naturhistoria, äro Buchholz, 
Haller, Robin och Megnin samt G. Canestrini. Redan 
De Geer beskrifver och afbildar i svenska vetenskapsaka- 
demiens förhandlingar för år 1740 en dermaleichid, hvilken 
sedan Linne i sin Fauna suecica upptager under namn af 
Acarus passerinus, men först är 1818 finna vi uti Ersch 
och Grubers ‚Allgemeine Encyclopädie*'* denna djurgrupp, 
„die Federmilben'*, af Nitzsch behandlad såsom ett särskildt 
från Acarus skildt slägte. Nitzsch upptager flere arter och 
päpekar tillika den af alla föregäende författare förbisedda, 
genomgripande olikheten mellan de bäda könen. Hannarne 
af vissa hithörande släkten hafva nämligen det tredje ben- 
paret ända till vanskaplighet förtjockadt och bakkroppen 
prydd med allehanda utväxter och inskärningar i de mest 
afvikande mönster samt pä undre sidan försedd med ett 
par sugvärtor, hvilka tjena till att fasthälla honan under 
kopulationsakten. Den senare har en mera rektangulär form 
och de bakre benparen mycket svaga. Honorna af när- 
stäende arter äro derför ytterst svära att skilja frän hvar- 
andra, hvaremot hannarna med lätthet kunna bestämmas. 
En utförligare redogörelse för detta ämne hade möjligen 
icke saknat sitt intresse, men jag har kanske redan alltför 
mycket satt mina ärade ähörares tålamod pä prof; min 
afsikt var ju ocksä, som redan nämndes, blott att förevisa 
några af de intressantaste hithörande arterna, hvilket dock 
för den inbrytande skymningen endast delvis kunnat ske. 
Till slut får jag endast nämna, att äfven de ringaste bidrag 
vore oändligt välkomna antingen de blefve till universitetets 
samlingar eller till mig personligen inlemnade. 

Professor Sahlberg, meddelade, att han nyligen slutfört 
granskningen af i universitetets ägo förefintligt material 
äfvensom på senare tid dels af honom själf dels af andra 
gjorda insamlingar af finska former af den omfångsrika skal- 
baggserien Rynchophori. Såsom man kunde förutse, visade 


Protokoll. | 223 


sig värt land vara jämförelsevis fattigt pä dessa mest växt- 
ätande insekter, i det att Skandinaviska halfön däraf hyste 
ett betydligt större antal än vårt fauna område. Vid gransk- 
ningen hade dock några tiotal arter tillkommit, som förr ej 
varit kända såsom finska, och bland dessa hade några ett 
särskildt intresse såsom förut ej kända från den skandinaviska 
norden, dels utgörande representanter för ett österländskt 
element i vår fauna, dels utgörande förut obeskrifna arter. 
Bland dessa anhöll föredragaren att denna gång få fästa 
Sällskapets uppmärksamhet på några. 

1. Ceutorhynchus humeralis Gyll. Denna art, som 
afviker frän sina samsläktingar genom att elytra hafva skuld- 
rorna beväpnade med upphöjda smäknölar och en sammets- 
matt pubescens, hade föredragaren funnit i Pyhäjärvi pä 
Karelska näset den 28 Juni 1875. Den var beskrifven först 
frän Persien uti Schönherrs stora curculionidverk, men en- 
ligt meddelande af ingeniör Faust äfven funnen vid Irkutsk 
i Sibirien och östra Ryssland. 

2. C. Roberti Bohem., utmärkt genom sin mörka färg 
och sina grofva ben, hade en tämligen stor utbredning i 
värt land, tagen vid Svir af M. Georgiewsky, i Laukkas af 
Woldstedt samt vid Siikajoki i norra Österbotten af före- 
dragaren. Den var förut känd frän Frankrike. 

3. C. neutralis Gyll., utmärkt genom sin täta hvitgrä 
behåring, var tagen vid Petrosavodsk af A. Günther. Den 
var förut funnen i Tyskland och Ryssland; bestämd liksom 
de tvenne föregäende af ingeniör Faust. 

4. Baridius (Limnobaris) martulus J. Sahlb. n. sp. 
står nära den allmänna B. T album, men är konstant betyd- 
ligt mindre, har ofvan mindre härig kropp samt den täta 
snöhvita behäringen pä kroppens undre sida begränsad till 
meso- och metathoracis sidoflikar, bildande där en hammar- 
formig, skarpt markerad fläck, äfvensom till de sista abdo- 
minalsegmenten. Denna art öfverensstämmer med C. Sahl- 
bergs beskrifning af Rynchenus T album var. b, om hvars 
förekomst intet särskildt nämnes i „Insecta fennica''; och uti 
C. Sahlbergs samling funnos verkligen tvenne exemplar utan 
antecknadt namn eller lokal. Föredragaren hade funnit den 


224 Protokoll. 


pä i vatten stäende strän af Carex vesicaria och ampullacea 
i Juni och Juli vid Jakobstad, vid Järvelä jernvägsstation i 
Kärkölä, i Ruovesi samt vid Juustjärvi i Ryska Karelen. 

5. Lymantor Coryli Perr. Funnen i ett enda exem- 
plar i Juni sistlidne sommar pä Karkkali i Karislojo. Denna 
art, som var den i mellersta Europa sällsynta Dryocetus 
Coryli Perr., hade nyligen af Lövendal blifvit beskrifven som 
en ny art och nytt släkte från Danmark samt afbildad såsom 
Lymantor sepicola Löw. Dä denne författare ej kände Dryoc. 
Coryli i naturen och fann att hans art väsentligen afvek frän 
öfriga Dryocoetus arter, ansåg han den vara skild, och dess 
uppställande säsom ett skildt genus pä grund af olika an- 
tennbyggnad kan icke bestridas. På grund häraf har jag 
ansett den böra kallas Lymantor Coryli Perr. 

Vidare anhöll hr Sahlberg att få fästa uppmärksamhe- 
ten vid nägra invid hafskusterna i norden förekommande 
arter af släktet Philhydrus. 1 sin Enumeratio Coleopterorum 
Palpicornium Fenni& hade föredragaren utförligt beskrifvit 
en art, som blifvit tagen här och där pä hafsstrandklippor 
vid Finska viken, under namn af Ph. marginatus Duft. 
Emellertid hade mellersta Europas entomologer utredt att 
Duftschmids art var ingenting annat än en varietet af den 
vanliga Ph. melanocephalus Fabr., hvarför Fauvel är 1887 
gaf den finska arten namnet Ph. Sahlbergi. Kuwert har åter 
velat hänföra denna art till Ph. nigricans Zett., ehuru 
Thomson, som haft tillgång till Zetterstedts typer, riktigt fört 
denna till Ph. frontalis, hvarmed ock såväl beskrifning som 
förekomst Öfverensstämma. Under sin resa pä Kola halfön 
fann herr Levander vid hafskusten pä Solovetska öarna en 
art, som mycket liknade den från Skånes kust beskrifna Ph. 
maritimus, och sände föredragaren för säkerhets skull nägra 
exemplar deraf till herr Kuwert i Tharau, som just dä ut- 
arbetade en öfversigt af de palearktiska Philhydrus-arterna. 
Han fann den vara skild frän Ph. maritimus Thoms. bland 
annat genom längre 1:sta palpled och beskref den i Deut- 
sche entom. Zeitschr. 1888 p. 286 säsom en ny art, hvil- 
ken han tilldelade namnet Ph. Suhlbergi, oaktadt föredraga- 
ren icke haft nägon vidare förtjenst härvid än att han stop- 


Protokoll. 225 


*pat exemplar i en läda och sändt dem till honom. Dä emel- 
lertid namnet kolliderar med Ph. Sahlbergi Fauv. af tidigare 
datum, ber föredragaren att för denna Hvitahais art få före- 
slä namnet Ph. Levanderi till minne af dess upptäckare. 
Synonymerna för dessa tvenne arter blifva således: 

Philhydrus Sahlbergi Fauv. 1887. 

Ph. marginatus J. Sahlb. nec Duft. 

Ph. nigricans Kuwert nec Zett. 


Philhydrus Levanderi J. Sahlb. 
Ph. Sahlbergi Kuwert 1888 nec Fauv. 

I sammanhang härmed päpekades, att i norden finnes 
ännu en fjärde vid hafskusten förekommande Philhydrus-art, 
hvilken borde finnas inom värt land, nämligen Ph. ferrugi- 
neus Kist. Denna var nämligen tagen vid Reval af herr 
Obert. Likasom Levanderi och maritimus har denna art 
hela kroppen ofvan med hufvudet grägult samt enfärgade 
ljusgula palper, men den skilde sig från dessa genom till 
större delen mörka lår. Philhydrus ferrugineus borde efter- 
sökas i smä vattensamlingar pä leriga hafsstränder i Nyland; 
maritimus pä dylika lokaler pä Äland och i Åbo skärgärd. 

Professor O. M. Reuter erinrade om de meddelanden 
han vid senaste möte gjort beträffande i botaniska trädgär- 
dens orangerier funna Collembola och anknöt till dessa nya 
uppgifter om arter, som han senare anträffat i M. G. Ste- 
nius’ och i de Sinebrychofiska växthusen, hvilka uppgifter 
alla ingä i hans uppsats Collembola in caldariis viventia, 
som nu inlemnades tryckfärdig. Päpekande den omständig- 
het, att i botaniska trädgärdens och i de Sinebrychoffska 
orangeriernas varmaste rum anträffats åtskilliga förut obe- 
skrifna arter, ville föredragaren fästa uppmärksamheten 
äfven vid en Thysanur, som måhända icke förgäfves hos 
oss skulle eftersökas, också denna i ordets egentligaste 
mening en varmrumsform, enär den .uppehöll sig på bageri- 
ugnar, hvarför den äfven erhällit namnet Thermophila fur- 
norum Rov. Arten upptäcktes 1884 i Lombardiet och har 
år 1889 återfunnits i Amsterdam, hvarest docent Oudemans 
anträffade den talrikt i alla bagerier han undersökte. Färg- 


15 


226 Protokoll. 


lagda figurer af arten, hörande till herr Oudemans' uppsats 
öfver densamma i Tijdschr. voor Entom. XXXII, företeddes. 
Den lefver i synnerhet af bröd och mjöl och är sannolikt 
en vidt utbredd kosmopolit, i likhet med sin släkting Le- 
pisma saccharina, hvilken föredragaren funnit flere gånger i 
boningshus i Helsingfors, Åbo och Pargas. Särskildt fram- 
höll föredragaren det intresse, som de ventrala griffelformiga 
bihangen (,,pseudocerci** Grassi et Revelli) töretedde. Dessa 
uppträda nämligen pä sjunde, ättonde och nionde buksköl- 
darna, men först hos större djur. De minsta hade blott 
ett griffelpar, och detta pä nionde skölden. Senare upp- 
träder griffelparet pä ättonde och sist pä sjunde skölden. 
Häraf drager Oudemans den slutsats, att dessa griffelbihang 
icke äro att betraktas säsom rudimentära organ och sälunda 
alls icke äro homologa med verkliga, ursprungliga ben, 
såsom de flesta författare antaga. Dr Haase torde vara den 
enda, som pä senare tid förfäktat samma äsigt som Oude- 
mans. Ett direkt bevis för dennes uppfattning vore således 
nu lemnadt, ty om griffelbihangen verkligen vore rudiment 
af extremiteter hade de sannolikt utvecklat sig nästan sam- 
tidigt eller i riktning framifrån bakåt, men icke bakifrån 
framåt och icke heller till en del under en så sen lifsperiod. 
För att framhålla vikten af detta spörsmål, erinrade före- 
dragaren om den betydelse i phylogenetiskt afseende man 
tillmätt just dessa ventrala griffelbihang hos en närsläktad 
form, Campodea staphylinus, hvilken man bland annat på 
denna grund ansett såsom den med insekternas urform mest 
besläktade nu lefvande art. Dock framhölls att det första 
paret ventrala bihang hos denna art var befintligt pä för- 
sta bukringen och var det starkast utvecklade liksom det 
äfven hos unga djur är större än hos fullvuxna. Ett stu- 
dium af griffelbihangens utveckling hos hithörande olika 
arter vore därför af största betydelse, dä frägan om dessas 
homologi ännu synes sväfvande, och önskligt vore för möj- 
ligt anskaffande af material, att man äfven i våra bagerier 
kunde anträffa Thermophila furnorum lika talrikt som i 
Amsterdam. 


Protokoll. 227 


Slutligen omnämnde föredr., att han under sitt besök i 
Sinebrychoffska orangerierna funnit växterna angripna af 
icke mindre än tre arter Heliothrips, nämligen H. Drace- 
ne Heeger och H. femoralis n. sp., båda talrika pä flere 
olika växter säsom Dracena, Ficus, Pandanus samt H. 
hemarrhoidalis Bouch6 förekommande vida sparsammare 
pä Ficus. Däremot hade enligt meddelande af frih. E. Hi- 
singer denna sistnämnda art innevarande värtermin uppträdt 
i hög grad ödeläggande växterna i orangerierna pä Fager- 
vik. Den obeskrifna arten hade föredragaren redan är 1883 
erhållit af prof. Palmén, som observerat den pä en Crinum- 
art i boningsrum. En afhandling öfver dessa arter utlof- 
vades för Meddelandena. 

Herr E. Reuter förevisade exemplar af den sällsynta 
nattfjärilen Arsilonche albovenosa Göze äfvensom tvenne 
varieteter af densamma, v. Murina Auriv. och v. albida 
Auriv., de bäda sistnämnda för faunan nya. Exemplaren hade 
af föredragaren särskilda är blifvit tagna såsom larver pä 
holmar i Örfjärden i Pargas skärgärd. Äfven pä en utskärs- 
holme invid Nötö i Nagu socken hade föredragaren i mängd 
funnit den om en Acronycta-larv mycket päminnande larven 
till dessa trenne former. Den lefver företrädesvis pä Zly- 
mus arenarius och Phragmites communis, men anträffas 
någon gång äfven pä Baldingera arundinacea och Eriopho- 
rum angustifolium. 

I sammanhang härmed nämnde föredragaren, att en af 
de ur puppan utkrupna fjärilarna i tvenne dygn lefvat i de- 
kapiteradt tillstånd, samt anförde liknande exempel, som blif- 
vit iakttagna beträffande nägra andra fjärilarter. 

Studeranden C. A. Knabe förelade Sällskapet en af 
honom hopbragt och bestämd samling af 13 arter Myrio- 
poder frän landets södra delar samt förärade denna samling 
ät Sällskapet. 


Den 4 Oktober 1890. 
Studeranden Harald Lindberg förevisade och inlem- 
nade till samlingarna den för finska floran nya Rumex con- 
spersus Hn. frän Hammarland socken pä Äland, där den växer 


228 Protokoll. 


tillsammans med R. domesticus och R. obtusifolius, af hvilka 
den med rätta torde anses vara hybrid. Exemplar af de 
supponerade föräldrarna frän samma ställen förevisades 
älven. 

Dr Robert Boldt anmälte till herbariet en rikhaltig 
samling bestäende af 850 flaskor alger fran mänga olika 
delar af landet hopbragt dels af honom sjelf dels af flertalet 
under de senaste ären utresta exkurrenter. Viceordföranden 
tackade pä Sällskapets vägnar dr Boldt för den vackra gäfvan. 

Vidare anmälte dr Boldt, att den af professor Cleve 
bestämda och ordnade algsamlingen jämte katalog anländt. 
Sällskapet beslöt till professor Cleve afläta en officiell tack- 
sägelseadress för det värdefulla arbelet. Dr Boldt under- 
rättade Sällskapet, att den lilla summa prof. Cleve begärt 
för samlingen endast användts till aflönande af vikarie för 
den tid han ägnat ät de finska diatomaceerna. 

Viceordföranden prof. J. A. Palmén omtalade, att han 
vid ett besök pä Lägskär i sydvestra delen af den äländska 
skärgården sistlidne sommar varit i tillfälle att taga känne- 
dom om en intressant ejderkultur, som därvarande fyrmä- 
staren kapten Mangelus i en följd af år med stor framgång 
bedrifvit. För 25 är sedan fanns pä skäret endast ett ädbo. 
Dä kapten Mangelus för 22 är sedan ankom till stället, 
började han genast skydda ejderkolonin, hvilken dä bestod 
af 4 eller 5 par, och detta med den framgång, att i är 
funnos 150 ädbon med ungar samt att fäglarne voro tama 
som husdjur och häckade tätt invid byggnaden. Föredra- 
garen räknade ej mindre än 23 bon pä en yta stor som ett 
kammargolf. Det enda direkta tillgörandet af kapten Man- 
gelus för fäglarnes begvämlighet har tidigare varit, att han 
upprest stenar, mellan hvilka ädorna sedermera redt sina 
bon. Han har funnit, att samma par är efter är tager samma 
bo i besittning. Sälunda har en äda i femton ärs tid stän- 
digt återkommit till sitt gamla rede. Fäglarne äro sä tama, 
att de läta klappa sig pä rvggen och icke störas af hund- 
gläfs eller ens däraf, att barn leka pä en planka ofvanför 
nästet. Sedan 1887 har fyrmästarn murat tegelstensspiltor 
rundt om fyrens fot, och hafva i är ungar blifvit utkläckta 


Protokoll. 229 


i 60 af dem. Föredragaren päpekade detta efterföljansvärda 
exempel pä huru goda resultat en mera rationell värd om 
de vilda djuren kan gifva. 


Den 1 November 1890. 


Herr O. Bergroth förevisade exemplar af den för Fin- 
lands flora nya Vicia lathyroides L., af honom funnen i 
Sunds- och Saltviks socknar pä Äland. 

Stud. Harald Lindberg förevisade Carex Hornschuchii 
var. fulva (Good.), tagen al honom pä Äland, Eckerö, pä en 
fuktig skogsäng nära byn Torp, växande en mindre tufva till- 
sammans med C. flava, Hornschuchii m. fl. Exemplaren tagna 
d. 12 Juli 1890. — Lappa nemorosa (Lej.) (=L. intermedia Lge), 
ny för den finska floran, tagen pä tvenne ställen pä Eckerö. 
Arten uppträdde under tvä olika former: en typisk rödbrun 
och en grön. Den förra formen observerades pä en gärds- 
plan uti byn Torp; den senare uti en skuggig björkdunge 
några versi norr om Storbyn. Denna form bildade ett ganska 
stort och tätt bestånd af 6—7 fot höga, spensliga exemplar. 
Tagen 11 och 12 Juli 1890. — Exemplar af Bidens tripartitus 
och platycephalus (Örsted), jämte former stående mellan 
dessa, frän Lojo socken, där de växte tillsammans pä ett 
inskränkt omräde pä stranden af Lojo sjö nedanför byn. 
Exemplaren af Bidens platycephalus ölverensstämma full- 
komligt med teckningen 2,789 i „Flora danica“ äfvensom 
med beskrifningen uti Langes „Haandbog i den danske 
Flora“ 4 uppl. pag. 335. Till habitus närmande sig B. cer- 
nuus stär den dock till de flesta karaktärer närmare B. tri- 
partitus, frän hvilken den emellertid lätt skiljes bland annat 
genom sin mycket ljusare gröna färg, sina större och platta 
korgar (höjden omkr. 8—9 mm., bredden 15—17 mm. hos 
B. tripartitus är höjden omkr. 12 mm. bredden omkr. 10 
mm.) med den jämna kransen af talrika lansettlika ytter- 
hälkblad samt slutligen genom frukterna, som äro mycket 
mindre- än hos B. tripartitus och af mörkt rödbrun färg, 
med borsten 7 mm. långa (12 mm. hos B. tripartitus). Exem- 
plaren tagna 9—11 Sept. 1890. 


230 Protokoll. 


Mag. E. Reuter förevisade en för Finland ny natt- 
fjäril, Agrotis grisescens Tr., hvilken föredragaren senaste 
sommar funnit i ett exemplar pä Aspö i Korpo skärgärd. 1 
sammanhang härmed redogjorde föredragaren för den för 
utskären karaktäristiska vegetationen, särskildt anknytande 
sina meddelanden kring de observationer och ständorts- 
anteckningar han gjort under en senaste juli mänad företa- 
gen utflykt till Aspö, Vidskär och Jurmo. Bland alla öar 
erbjuder Jurmo genom sitt sydliga läge längt ute i hafsban- 
det, sin högst egendomliga konfiguration och sin nästan uteslu- 
tande af fin sand och smä kullerstenar bestäende jordmän 
samt af alla dessa omständigheter beroende säregna växt- 
lighet det största intresse för botanisten säväl som för zoo- 
logen. Föredragaren skulle framdeles förnya sitt besök pä 
Jurmo och kringliggande öar samt utlofvade längre fram en 
utförlig redogörelse om resultatet af sina undersökningar. 
Säsom för Äbo naturalhistoriska provins nya växter anmälte 
föredragaren Juniperus communis L. forma nana Willd., 
hvilken förekommer pä alla holmar och klippor i utskären 
samt sälunda är rent af karaktäristisk för dessa; Salsola 
kali L., som af föredragaren i talrika exemplar anträflades 
pä södra sidan af Jurmolandets sydöstra udde; vidare den 
praktfulla strandkälen, Crambe maritima L., af hvilken fö- 
redragaren funnit exemplar pä Aspö, Vidskär och Jurmo. 
På Vidskär anträffades ett mycket vackert bestånd af flere 
tiotal, delvis synnerligen yfviga och storväxta exemplar, 
somliga ända till 2 alnar höga och omkring 1 '/, aln i dia- 
meter. Enligt uppgift af befolkningen på Aspö och Jurmo, 
för hvilken Crambe under namn af strandkål är allmänt 
bekant, skall denna växt förekomma på Örskär, Eiststrand- 
reflan m. fl. holmar. Dess utbredning torde därför icke vara 
så alldeles inskränkt. 

Med anledning af mag. E. Reuters uppgifter om Crambe 
maritima's förekomst i Korpo utskär omnämnde prof. O. M. 
Reuter, att pä denna växt anträffades pä Vidskär, förutom 
skalbaggen Psylliodes napi, i stor mängd och i särdeles 
yppiga exemplar en hittills inom Finland blott i ett enda 
exemplar pä Kökar funnen Capsid, Phytocoris norvegicus 


Protokoll. 231 


Gmel. (bipunctatus F. nec L.). För öfrigt var växten angri- 
pen äfven af larverna till vanliga kälfjäriln (Pieris brassice 
L.). Insekterna förevisades. Föredragaren omnämnde, att 
Kaltenbach i sina Pflanzenfeinde upptager blott en insektart, 
en fluga, Phytomyza geniculata Macg., säsom lefvande pä 
Crambe, hvars blad larven minerar. 

Prof. O. M. Reuter förevisade vidare en samling finska 
Collembola af familjerna Sminthuride och Templetoniide 
(exclusive genus Tsotoma). Grunden till samlingen hade lagts 
redan är 1876 af föredragaren och prof. J. Sahlberg, och 
belöpte sig dä de till ofvan berörda familjer hörande arterna 
till 35 jämte 1 varietet. Är 1881 tillkommo 6, insamlade af 
föredragaren, hvilken ytterligare senaste vär ökade antalet 
med 6 arter från orangerierna i Helsingfors. Beträffande 
en af dessa, Entomobrya spectabilis Reut., upplystes, att dr 
— Bergroth i bref meddelat att han funnit denna art i en sänd- 
ning Collembola frän Brasilien, hvilket sälunda torde vara 
dess egentliga hemland. Under senaste sommar hade före- 
dragaren vid Helsingfors och Åbo (Ispois), i Pargas, Nagu 
och Korpo, ända ut till Jurmo gjort nya insamlingar af 
Collembola (43 arter och 7 varieteter, hörande till nu ifräga- 
varande grupper), hvilka han äfvenledes nu lemnat till Uni- 
versitetets museum, hvars samling därigenom ökats med 8 
arter och 6 varieteter, nämligen: Sminthurus 4-lineatus 
Tullb. jämte var. ochropus n. var. (Ispois, Pargas), Sm. api- 
calis Reut. var. viridulus n. var. (Jurmo, Pargas, Ispois, pä 
vattensamlingar), Papirius silvaticus Tullb. (Pargas), P. fla- 
vosignatus Tullb. var. cinerascens n. var. (Pargas, Ispois), 
Cyphoderus albinus Nic. (bland olika arter myror, Formica 
sanguinea, Myrmica, Lasius flavus och niger, pä de mest 
skilda lokaler i Pargas, vid Ispois, äfven funnen i Nagu och 
pä Jurmo), Lepidocyrtus albicans n. sp. (Korpo, Nagu, Par- 
gas, Ispois), Entomobrya muscorum Nic. var. Nicoletii Lubb. 
(Pargas), E. arborea Tullb. (Pargas, Ispois, pä stammar af 
gamla äppelträd), £. marginata Tullb. (Ispois, Helsingfors), 
E. lanuginosa Nic. (Pargas, Helsingfors), E. maritima n. sp. 
(Korpo, Nagu, under stenar och täng vid hafsstranden), 
Orchesella rufescens Lubb., hufvudformen och den bleka 


232 : Protokoll. 


varieteten; den förut i samlingen uppställda O. melanoce- 
phala Nic. är endast en varietet af denna art. Af ofvan- 
stående arter hade Cyphoderus albinus, Entomobrya margi- 
nata och lanuginosa redan den 2 Februari 1884 angifvits af 
föredragaren såsom finska. Kand. K. M. Levander hade äf- 
ven från Esbo Löfö inlemnat 20 hithörande arter, af hvilka 
följande voro för samlingen nya: Sminthurus nigromaculatus 
Tullb. var. infuscatus n. var., Sm. apicalis Reut. var. Levan- 
deri n. var. och Entomobrya myrmecophila Reut. (beskrifven 
vid mötet den 2 febr. 1884 efter exemplar frän Helsingfors 
och Ispois). Bland Herr Levanders fynd funnos äfven de 
ofvannämnda Sminthurus 4-lineatus var. ochropus, Lepido- 
cyrtus albicans, Entomobrya marginata och E. lanuginosa. 
Samlingen utgjordes sålunda numera af 56 till Sminthurida& 
och Templetoniidae (excl. Isotoma) hörande arter och 8 hit- 
hörande varieteter. Af motsvarande släkten upptager Tullberg 
i sitt arbete öfver Sveriges Podurider (1872) blott 40 species 
(4 ej funna hos oss). De 26 i Finland funna, men icke frän 
Sverige anförda arterna antog föredragaren dock skola an- 
träffas äfven i detta senare land, dä det närmare undersök- 
tes. En del hade i själfva verket redan blifvit där funna af 
föredragaren själf och af kand. H. Schiött, säsom Sminthu- 
rus pilosicauda Reut., Sm. insignis Reut., Sm. apicalis Reut., 
och Sm. elegantulus Reut. samt Entomobrya lanuginosa 
Nic., äfvensom i orangerier Sm. multifasciatus Reut. och 
Sm. igniceps Reut. Af i Sverige funna arter återstå blott 
Sminthurus pruinosus Tullb., Sm. palliceps Lubb., Sm. albi- 
frons Tullb. och Sm. aureus Lubb. att uppsökas hos oss. 

Föredragaren hade icke denna gäng redogjort för ar- 
terna af det äfvenledes till familjen Templetoniidae hörande 
släktet Isotoma, af hvilket ett rikligt material föreläg. Hit- 
hörande, ofta svärbestämda arter voro som bäst föremål 
för en svensk specialists bearbetning, och skulle föredraga- 
ren därför först sedan dennes arbete utkommit underkasta 
de finska arterna af detta släkte och af den äterstäende 
familjen Lipuride en närmare granskning,- efter hvars slut- 
förande en afhandling öfver södra Finlands Collembola med 
beskrifningar öfver de nya formerna utlofvades för Medde- 
landena, 


Protokoll. 233 


Prof. Sahlberg anmälte och förevisade 2 för vär fauna 
nya insekt-arter, hvilka han funnit under nägra timmars exkur- 
sion vid Hangö den 25 sistlidne Augusti. Den ena, en Co- 
leopter af Halticinernas familj, Psylliodes marcida Illig. togs 
i ett enda exemplar pä hafsstrandsväxter nära intill bad- 
huset. Arten som är bland de största inom slägtet och till 
färgen ljusgul, med hufvud, prothorax och lår metallgröna 
samt utmärkt genom att elytras kanter äro cilierade, är 
inom den skandinaviska halfön hittills funnen endast pä 
flygsandsfältet i Skåne. 

Den andra var en nattfjäril, Nonagria Typhe Thunb., 
hvilken förevisades säväl i larv- och puppstadiet, som säsom 
fullbildad fjäril. Af denna art, för hvars lefnadssätt föredra- 
garen redogjorde, har funnits ett större antal puppor, i det 
inre af Typha latifolia. Fjäriln hade utkommit de sista 
dagarna af Augusti och början af Sept. och hade af de tal- 
rikt erhållna exemplaren 1 tillhört varieteten fraterna Hb. 
alla öfriga hufvudformen. Arten, som hör till ett i vär 
fauna förut icke representeradt genus, var inom Skandina- 
vien funnen i Skäne, Vestergötland och Uppland. Att den 
äfven finnes vid Helsingfors, hade föredragaren redan längt 
förut misstänkt, enär han flera gänger pä senhösten i Typha 
latifolia funnit toma puppskal som ej gerna kunnat tillhöra 
nägon annan fjäril. 

Vidare förevisade herr Sahlberg säväl honliga som han- 
liga exemplar af en för finska samlingen ny mätarfjäril Di- 
astictis Artesiasia, hvilken uppgifves vara tagen en gäng 
invid Kexholm af dr Tengström. Arten, som är främmande 
för Skandinaviska halfön, flög sparsamt bland Salixbuskar 
pä en sumpig strand af Lojo sjö i Karislojo socken i början 
af Augusti mänad. 


Den 6 December 1890. 


Ordföranden prof. Salan beskref en af lektor Furu- 
hjelm trän Evois insänd monstrositet af Leontodon autumna- 
lis L. Jämte nägra fä normalt utvecklade blomkorgar finnas 
flere missbildade, hvilka bestå af en hälk, ur hvars botten i 
stället för blommor utgå flere långskaftade smärre blomkor- 


234 Protokoll. 


gar, som bestå af en hälk med omkring 10 mer eller mindre 
sammanväxta fjäll och vanligen en enda mer eller mindre 
utvecklad blomma och pä sidan om denna yttermera en 
kortskaftad blomkorg med outvecklade blommor. Blomman 
i den sekundära blomkorgen består af ligula och ståndare 
med eller utan stift. En del blommor i dessa blomster 
hafva ingen eller högst outvecklad ligula, men i dess ställe 
fullt utvecklade ständare och ett ovanligt längt utskjutande 
stift. Exemplaren äro tagna af lektor J. E. Furuhjelm & 
Evois i sistlidne Augusti. 

Stud. Harald Lindberg förevisade och inlemnade 
till samlingarna Rumex conspersus Hn. trän Tölöpark, R. 
conglomeratus Murr. från Sörnäs, Galium aparine L. « och 
Agrostis canina L. jämte formen pallida frän Piikkis, samt 
Mentha gentilis L. och Salix aurita x rosmarinifolia från 
Lojo. 

Ordföranden anmälte, att baron Edvard Hisinger till 
Sällskapet inlemnat Puccinia malvacearum Mont. frän Fager- 
vik samt till , Meddelandena" en uppsats med titel ,,Pucci- 
nia malvacearum Mont. hunnen till Finland 1890*. 

Herr E. Reuter förevisade ett antal för finska fjäril- 
faunan nya mikrolepidopterer, hörande till grupperna Cram- 
bina, Pyralidina och Tortricina: 1. Asopia costalis F., i 
ganska stort antal af föredragaren och stud. J. E. Montell 
anträffad pä Bolstaholm pä Äland sommaren 1886; 2. Bo- 
tys flavalis Schiff. särskilda gänger funnen pä de yttersta 
holmarne i Nagu och Korpo skärgårdar, äfvensom ett exem- 
plar i Pargas socken; 3. Eurycreon verticalis L. eller 
snarare en varietet af densamma, tagen af föredragaren 
särskilda är pä Lofsdal i Pargas samt af hans broder, prof. 
0. M. Reuter i Ekenäs skärgård; 4. Orobena «mealis 
Schiff.; funnen i endast ett exemplar pä Tersön i Jomala 
socken pä Äland är 1886; 5. Crambus verellus Zk. fängad 
af föredragaren pä Heslö nära Korpoström och pä Bolsta- 
holm i Geta socken pä Äland samt af O. M. Reuter i Eke- 
näs skärgård; 6. Tortrix costana F. i trenne exemplar 
observerad pä Bolstaholm är 1886; 7. Retinia duplana 
Hb. tagen i ett exemplar pä Ispois invid Äbo; 8. Retinia 


Protokoll. 235 


Buoliana Schiff. frän Bolstaholm pä Äland samt frän Prost- 
vik i Nagu; 9. Grapholitha pallifrontana Z. funnen i en- 
dast ett exemplar pä Ispois nära Åbo; 10. Tmetocera ocel- 
lana Schiff. tagen pä ek pä Lenholmen vid Lofsdal i Pargas: 
11. Phthoroblastis argyrana Hb. och 12. Phthor. Ochsen- 
heimeriana Z. bäda frän ek pä Lenholmen i Pargas, den 
sistnämnda därjämte från Äland. 

Dessutom förevisade föredragaren exemplar af trenne 
visserligen för faunan icke nya, men likväl ganska anmärk- 
ningsvärda arter, nämligen Zophodia convolutella Hb., känd 
för sina härjningar å de omogna frukterna af stickelbär och 
vinbär; Tortrix reticulana Hb., förut känd endast från Pe- 
trosawodsk, således utom Finlands politiska område, samt 
Phozxopteryx Mitterbacheriana Schiff., hvilken sistnämnda i hög 
grad habituelt påminner om och ofta blifvit förväxlad med en 
annan, till släktet Grapholitha hörande art, nämligen Gr. 
Penkleriana Schiff., af hvilken äfven exemplar till jämförelse 
företeddes. Den första af dess tre arter hade föredragaren 
funnit pä särskilda ställen i Äbo-trakten äfvensom i Ekenäs 
skärgärd, de tvä sistnämnda flere gänger pä Lenholmen och 
pä Lofsdal i Pargas. 

Kand. Levander omnämnde, att bastarden af dalripa 
och tjäder, hvilken i väras inlemnades till samlingarna frän 
Utsjoki af stud. Sandman, äfven påträffats i Norge och i Mars 
detta är blifvit beskrifven i Bergens museums publikationer. 
För nägra dagar sedan hade äter anländt tvä dylika bastarder 
frän Kittilä, insända af kronofogden Ahnger. Till jämförelse 
förevisades sä väl de i Finland funna exemplaren som den 
norska afbildningen. 


Den 7 Februari 1891. 


Dr Kihlman förevisade ett exemplar och en teckning af 
Platanthera bifolia med aktinomorpha och enkönade (hanliga) 
blommor, taget af stud. A. N. Arppe vid Kiitula i Taipal- 
saari. — Den tioblommiga inflorescensen ädrager sig uppmärk- 
samheten främst genom fränvaron af blommornas sporre- 
bihang. En närmare undersökning af blommorna, hvaraf en 
genom kokning uppmjukats, gaf följande resultat. Af orchid6- 


236 Protokoll. 


blommans normala 5 kransar äro här endast de 3 yttersta 
utbildade, i det att hvarken af de petaloida anthererna eller 
af stift och märke nägot spär kunde förmärkas. De yttre 
kalkbladen äro bredt äggrunda, likformiga, utan spår af 
sporre. De inre kalkbladen tunglika och af ganska olika 
storlek; vid basen äro de sammanvuxna med kanterna af 
de sepaloida ständarnes korta och breda strängar. De tre 
ständarne äro sinsemellan lika stora och föra ymnigt, af 
utseendet att döma normalt utbildade pollen-,,massula**, 
Fruktämnet är ej vridet, och förde, sä vidt man af det härdt 
pressade exemplaret kunde se, inga fröämnen. 

Dr E. Wainio förevisade följande af honom 1878 i 
Lappmarken insamlade växter: 

Ribes rubrum var. glandulifera Wainio, från Törmänen i 

Enare. 

Polemonium campanulatum var. albiflora Wainio från samma 
ort. 

Salix lapponum x (antagl.) depressa från Kyrö i Enare. 

S. hastata x nigricans från Kemi träsk. 

S. hastata x nigricans, en annan form, från Kyrö i Enare, 

samt några andra hybrider, hvilka ännu ej med tillräcklig 

säkerhet blifvit bestämda. 

Herr Sahlberg meddelade att han nu ändtligen genom 
presidenten för American entomological Society, dr G. Horn, 
lyckats förskaffa sig exemplar af de tvenne arter af släktet 
Pytho, som äro beskrifna af Kirby i Richardsons Fauna 
boreali-Americana 1837 och hvilka äro svåra att tyda ef- 
ter de korta beskrifningarna. Vid jämförelse med de finska 
arterna af samma släkte hade det visat sig, att P. niger 
Kirby var identisk med P. abieticola I. Sahlb., hvilken före- 
dragaren funnit på några lokaler i mellersta och norra 
Finland och beskrifvit såsom en ny art i Deutsche entomo- 
logische Zeitschrift 1875. Ehuru Kirbys beskrifning och af- 
bildning af P. niger därvid hade förelegat föredragaren, 
hade han ej då kunnat ana, att dessa från på vidt skilda 
orter anträffade insekter kunde vara identiska, isynnerhet 
som figuren utvisade en vida bredare kroppsform, än vår 
finska art samt uttrycket „prothorace postice constricto* är 


Protokoll. 237 


vilseledande. Nu måste vär art, som nyligen äfven blifvit 
funnen på Riesengebirge, bära namnet P. niger Kirby. — 
Den andra af Kirby beskrifna arten P. americanus, hvilken 
dr Horn i Trans. of Amer. ent. soc. 1888, p. 46, säger re- 
presentera den öfver norra Europa och Sibirien utbredda 
P. depressus L. och möjligen vara därmed identisk, visade 
sig vara en väl skild art, utmärkt genom kortare kropps- 
ställning och isynnerhet kortare elytra, längre ben samt 
dessa jämte abdomens undre sida och bröst gulröda. — 
Den tredje kända nordamerikanska arten, P. strictus Lec., an- 
ses af dr Horn i America representera vår Pytho Kolvensis 
Sahlb. och stå denna ganska nära, men likväl vara säkert 
specifikt skild, hvilket han funnit vid jämförelse med finska 
exemplar af den senare arten. Föredraget förtydligades 
genom förevisade exemplar af såväl de amerikanska som 
finska arterna samt Kirbys arbete. 


Den 7 Mars 1891. 


Studeranden J. Lindén uppläste följande berättelse öf- 
ver en botanisk resa till Enontekis Lappmark sommaren 1889. 

Af Sällskapet Societas pro Fauna et Flora Fennica un- 
derstödd med nödiga penningemedel blef jag satt i tillfälle 
att sommaren 1889 åtfölja den på statens bekostnad utru- 
stade geologiska expedition, som under stud. H. Stjernvalls 
ledning hade sig ombetrodd den geologiska undersökningen 
af Lätäseno elfdal, en af de svårast tillgängliga delar af Enon- 
tekis Lappmark. Ehuru de vetenskapliga resultaten af denna 
resa ännu ej kunna framläggas, vill jag dock till Sällskapets 
kännedom förutskicka en redogörelse öfver resans förlopp 
samt tillika gifva en konturbild af det undersökta områdets 
yttre fysionomi och natur. Samlingarna hafva till Sällskapet 
redan öfverlemnats med undantag af Salices och Hieracia, 
hvilka jämte de insamlade lafvarna och mossorna ännu ej 
blifvit af specialister granskade. 

Enligt öfverenskommelse med mina blifvande reskam- 
rater studd. H. Stjernvall och C. F. Sundman skulle jag sam- 
manträffa med dem i Uleäborg. Pä resa frän Kaskö till 


238 Protokoll. 


Wasa uppehällen nära tvenne dygn af oöfverskädliga drifis- 
massor i Ovarken hade mina reskamrater redan lemnat Uleä- 
borg vid min ankomst dit, och jag sammanträffade med dem 
alla först i Alkkula den 8 juni. Till dem hade i Uleäborg 
sällat sig äfven en ung engelsman, som nu i värt sällskap 
ämnade företaga resan uppför Torneä elf för att därunder 
blifva i tillfälle att beundra det vidt beprisade midsommar- 
ljuset och den natur, som här irikt mätt för oss skulle upp- 
rulla sina vackra bilder. 

Den ovanligt tidiga och varma vären (islossningen i Tor- 
neä elf hade försiggätt redan 9 och 10 Maj) hade bragt växt- 
ligheten redan långt i utveckling. Mellan Torneå och Alkkula 
stack värsäden redan par, tre tum ofvan marken och björ- 
kar och alar voro i full löfskrud, häggen stod i blom och 
rönnen hade stor blomknopp. 7Trollius, som ymnigt täckte 
ängarna längs landsvägen, Trientalis och Melandrium stodo 
allmänt i blom samt Rubus Chamemorus, R. arcticus, An- 
dromeda polifolia, Ledum palustre, Geranium silvaticum och 
Cornus suecica hade ocksä redan sina första blommor ut- 
slagna. Vädret var varmt och behagligt och vär afresa från 
Alkkula fördröjdes endast af vissa praktiska förberedelser för 
resans fortsättande. Här mäste nämligen presenningar och 
tält förfärdigas och båtar anskaffas, sä att afresan härifrån 
skedde först den 13 Juni. I följd af svårigheten att erhålla 
stakare gick resan till en början mycket längsamt. De svära 
och talrika forsarna, ss. Kattilankoski, Korpikosket, Hirvas- 
koski och Puroskoski, gjorde naturligtvis sitt till att förminska 
den önskvärda hastigheten. Pello gästgifveri lemnades först 
den 18 Juni. 

Torneä elfs stränder, hvilka ända till Pello hufvudsakli- 
gast varit upptagna af ängs- och sumpmarker, närmast stran- 
den bevuxna med frodiga löfträd och endast vid forsarna 
varit sandiga och steniga, förändras härifrän i hög grad. 
Den härifrän stridare elfven banade sig väg i en strömfära, 
som var omgifven af höga, stupande, af stora stenar betäckta 
branter. Granen, som sällsynt uppträdde närmast stränderna 
söder om Pello, blir allmännare och afsticker genom sina 
långa smala toppar skarpt mot den öfriga, af lägre tallbe- 


Protokoll. 239 


ständ, björk och salices bildade skogen. Frän den nästan 
öfverallt steniga stranden höjde sig dock ofta ängs- och för- 
sumpade skogsmarker, frän hvilka vattnet nedrann i flere 
smärre bäckar. Lapplands botaniska gräns hade öfverskri- 
dits, då vi tidigt på morgonen d. 19 Juni anlände till Kos- 
kenniemi gästgifveri. Här mötte oss vid elfstranden de första 
momarkerna, hvilka fortsattes också ofvanom sagde gästgifveri 
och hvilka här bildade väldiga sandbranter, som ställvis stu- 
pade lodrätt mot elfytan. Lappeakoski, vid hvilken Torneå 
och Muonio elfvar förenas, passerades lyckligen den 20. Från 
Lapinniemi gästgifveri beundrades det första fjället i vår väg, 
Yllästunturit, som på par ställen ännu snöhöljdt skarpt af- 
tecknade sig i solljuset. Det för sina kalkklippor bekanta 
Huukki lemnade vi den 22 och anlände efter en lång dags- 
resa till det enstaka Saitajoki. Bland växter, som härunder 
anträffades, förtjenar nämnas utom Eriophorum callithrix äf- 
ven Saxifraga stellaris och Bhodiola rosea, hvilka ej förut 
äro antecknade från Kemi-lappmark. 

Johanne-aftonen anlände vi till Muonioforsarna. Här 
släpades såväl båtar som last landvägen till Muoniovaara- 
gård på svenska sidan, midt emot Muonioniska kyrka. Af 
ställets ägare, handl. Forström, inbjudna till ett gemensamt 
firande af denna afton, tillbringade vi hos vår gästfrie värd 
några angenäma timmar, och solen stod högt öfver Pallas- 
tunturits toppar, när vi rodde öfver elfven till gästgifveriet 
på finska sidan. 

Elfstränderna, hvilka vid Muonioniska och därifrån ända 
till Muonion-ylikylä upptagas af vidsträckta ängsmarker, blifva 
från Kätkesuanto omkring 1 mil framåt merendels sandiga 
och steniga; tallskogen uppträder på mosand långs strän- 
derna, men äfven ängar bevuxna med Salices intaga ofta 
terrängen i ringa utsträckning närmare elfstränderna. Bakom 
en rand af löfskogsbestånd intagas dessa högre upp ofta af 
mossar och myrar, som med sina glesa, låga tallar och täta 
dvärgbjörkbestånd stundom kunna vara svagt afhålliga såsom 
jag observerade längre mot Palojoensuu. Inemot sistsagda 
trakt bli björkskogar allmännare och de enstaka granar, 
som observerats några kilometer söder om Palojoensuu, för- 


240 Protokoll. 


svinna alldeles. Redan af gammalt är också kändt, att gra- 
nens nordgräns skär Muonivelf vid Palojoensuu. Af tallen, 
som pä mobildningar nära Palojoensuu och ända till Vähä- 
niva observerats i större beständ, anträffas härefter endast 
enstaka träd närmast elfstränderna, medan de frän elfven 
skönjbara „vaarorna‘ rikligen äro täckta af tallar. 

Med Karesuanto, där vi funno ett gästvänligt emotta- 
gande af kronolänsman Forsström, lemnade vi den sista fö- 
reningspunkten med den civiliserade världen bakom oss, 
skildes frän vär engelsman och anlände den 5 Juli till Lätä- 
senos mynning. 

Lätäseno, som under starka bukter och krökningar öf- 
verhufvud bibehåller en nordlig riktning, är under en sträcka 
af c. 15 km från dess mynning alldeles fri från forsar och 
rinner med sitt källklara vatten lugnt mellan de särdeles 
vackra stränderna. Den vanliga vackra björkskogen pä dess 
stränder omvexlar med smärre ängslappar, och rönn, hägg 
samt Ribes rubrum ingär ej sällan i buskvegetationen pä 
strandbranterna. Tallen, som endast pä par ställen mellan 
mynningen och Vähäkurkio går ned nära till elfven, uppträ- 
der pä äsbildningar högre upp från stränderna tämligen all- 
mänt i synnerhet pä östra sidan, där längs Kuonnavaara 
vackra tallbeständ täcka äsryggen och dess sidor samt följa 
denna höjdsträckning ända till Pahtavaara nedan Vähäkur- 
kio, därifrän äsen längs elfven fortsättningsvis bär tallar ända 
till nordgränsen 1,5 a 2 km söder om Isokurkiofall. 

Stränderna, som redan nägot söderom Vähäkurkio bör- 
jat blifva steniga, erhälla en alldeles egendomlig prägel sä- 
väl vid Vähäkurkio som de 5 km därifrån högre upp be- 
lägna Isokurkio forsarna. Frän den skummande elfven, hvars 
strömfära af klipphällar blifvit hopträngd till några meters 
bred, höja sig 15—20 meter höga, förklyftade bergväggar, 
hvilka upptill ännu vid Vähäkurkio bära tallar af 4—6 t. 
o. m. 12 m höjd. Färden med båt, som ännu med stora svä- 
righeter kunde försiggä uppför Vähäkurkio sä till vida, att 
bätarna säsom tomma forslas uppför forsen, mäste nedan 
Isokurkio afbrytas, och såväl båtar som last dragas och bä- 
ras öfver land den 1,5 km långa vägen till Isokurkionniska. 


Protokoll. 241 


Här slogs ändtligen tältet upp vid en lugn vik af elfven och 
kampanjen ute i det fria hade nu vidtagit. 

Efter 6 dagars vistelse vid Isokurkio fortsattes resan upp- 
för Lätäseno och, efter det vi frän vära därpä följande tältplat- 
ser gjort utflykter till de närmaste fjällen Ruossakero, Kalku- 
oivi o. s. v., anlände vi till Hirvasvuopio tvenne smä gärdar, 
de enda vid elfven, den 16 Juli. Dä befolkningen härstädes 
förklarade Lätäsenos öfra lopp vara ofarbart och eljes sökte 
utmäla allt i de mörkaste färger, gvarlemnades en stor del af 
packningen och den mindre båten pä Hirvasvuopio, och vi 
sökte inskränka oss i alla afseenden sä mycket som möjligt. 
Till de stora svårigheter, som de i själfva verket ändlösa 
forsarna förorsakade, kom en betänklig omständighet, näm- 
ligen den, att provianten knappats af i hotfull grad, dä upp- 
resan skedde med sädan längsamhet, att vi frän Hirvasvuopio 
till Porojärvi lägrat oss pä 6 ställen. Det var därför med 
oblandadt glada känslor vi den 2 Aug. vid den frän Poro- 
(eller Puots)jauri genom en ö ätskilda Jokasjaur träffade en 
enstaka lappkota. Ty för vär numera nödvändiga provian- 
teringsresa till norska kusten var en vägvisare första villko- 
ret. Vid värt annalkande lockade hundskallet fram de i mid- 
dagssiestan försjunkna innevänarene ur tältet, och snart voro 
vi omgifna af en skara nyfiket och misstroget blickande, i 
„peski“ klädda gestalter, karlar, par gvinnor och barn samt 
förtänksamt nosande hundar. Efter en massa förberedande, 
orienterande frägor hade vi vär ställning till hvarandra klar- 
gjord, fingo löfte om vägvisare o. s. v. 

Den ansläende och storartade natur, som här omgaf 
oss, kunde ej förfela att göra ett mäktigt intryck. Jokasjaur 
läg inklämd mellan höga väldiga fjäll, hvilka helt och hället 
bildades af fast klyft, som stupade med branta väggar mot 
den längsamt frän sjön sig höjande stranden och hvilka med 
sina fantastiskt bildade, ännu rikt snöfläckade toppar utgjorde 
en skarp kontrast mot de lägre fjäll, som med sina gräbruna 
afrundade hjessor funnos i omrädet vid Lätäsenos nedre lopp. 
Saivaarri, Mehkasvaarri, Vuopmekesjoaivi å vestra och An- 
geloddi ä östra sidan om Jokas- och Skatjajauris sjöbäcken 
bildade en imposant fjällring, som för belraktarn pä sjöstran- 

16 


242 Protokoll. 


den utestängde den vilda fjällnatur, som genom de snöhöljda 
Kouhteskaise, Urtasoaivi och Haltia fjällen öfvergär i det 
norska fjällandskapet och som från t. ex. Puotsoivis topp 
pä vestra stranden af Poro(Puots)jauri ter sig för äskädaren 
i hela dess lockande vildhet. 

Jag vill ej uppehälla mig vid vär vandring öfver fjällen 
till norska kusten, ej ens söka skildra den öfverväldigande 
natur, som här mötte oss. Jag vill endast nämna, att vädret, 
som synnerligen gynnat vär ditfärd, ej var oss huldt pä äter- 
resan. Ett häftigt längvarigt regn fördröjde sä vär vandring, 
att vi först efter nära fyratio timmars vaka kommo till värt 
tält vid Jokasjauri. Under vär tvä veckors vistelse vid denna 
lägerplats gjorde vi utflykter utom till de närmast liggande 
fjällen också till Haltitsjohko, Kuonjasvaara och Jollanoivi 
och först den 21 Aug. lemnade vi vär granne, den stillsamme 
gamle Piera, för att anträda äterresan. Det var med ömse- 
sidiga önskningar om välgång vi skildes, och ännu står lif- 
ligt för mitt minne gubbens undergifvenhet under ödet, när 
han talade om, att han aldrig mer skulle fä slä upp sina bo- 
pålar vid Porojärvi. Som bekant träffas just de lappar, som 
om somrarna uppehälla sig i denna del af Enontekis-Lapp- 
mark, svärast af förordningen om den s. k. gränsspärrningen, 
som trädde i gällande kraft just hösten 1889. Den, som i 
dessa vilda och ogästvänliga fjälltrakter mängen gäng först 
erhällit en nödvändig handräckning just af dessa nu fördrifna 
lappar, fär härefter vara beredd uppä att hjälpa sig denna 
förutan. 

Utan att ingä pä en närmare redogörelse af omrädets 
växtförhällanden vill jag med nägra ord beröra fördelningen 
af de särskilda regionerna inom detsamma samt omnämna 
det viktigaste af naturförhällandena för öfrigt. Säsom förut 
nämnts, skär barrskogsgränsen området mellan Vähä- och 
Isokurkio forsarna och det i sned riktning från SV—NO, sä att 
pä den östra stranden af elfven den sista tallen, den största 
af dem alla, 13,5 m hög och 196 cm i omkrets en meter 
ofvan marken, anträffades 1,5 km söder om Isokurkio. Grän- 
sen, som frän Kelottijärvis södra ända i nämnda riktning 
sträcker sig till Isokurkio, böjer sig härifrän med ens mot 


Protokoll. 243 


söder och följer den parallelt med Lätäseno löpande äsryg- 
gen ända ned närmare elfvens mynning, för att först häri- 
från åter vända mot öster och uppnå Lavivaara, där enligt 
hörsägen tall torde förefinnas. Säväl kullfallna, med rötterna 
uppryckta som ännu gvarstäende, helt och hället förtorkade 
furor finnas tämligen rikligt spridda i den unga björkskogen 
pä tallgränsen och äro ett påtagligt bevis för, att här i en 
icke sä aflägsen forntid tallen varit det förherskande trädslaget. 
Saknaden af ungskog eller unga tallskott är ett lika talande 
bevis för talleränsens tillbakagäende. Märkligt nog observera- 
des dock nägot söderom gränsen smä tallständ, som voro en- 
dast 30—110 cm höga. Att tallen förr sträckt sig längre uppför 
Lätäseno ädagalägges äfven däraf, att man i sjöar, i gyttjan 
eller i dyn ännu kan träffa förmultnande tallstammar. Jag 
var själf i tillfälle att se en sådan i Lairijärvi nära Hirvas- 
vuopio, och enligt befolkningens utsago skulle ocksä i en 
myr nära Melajärvi gamla tallstammar observerats. Bland 
växter, som synas åtfölja tallen, vill jag nämna Ledum pa- 
lustre, som endast mycket sällsynt anträffas utom tallregio- 
nen. Likartadt synes förhållandet vara med Rubus castoreus 
och Lycopodium clavatum (var. lagopus). Häggen och aspen 
antecknades också endast i smärre buskbeständ inom björk- 
regionen och ingendera af dessa tvä gick ända till Hirvas- 
vuopio. I sammanhang härmed kan omnämnas, att rön- 
nen anträffades till och med högt uppe i fjällregionen, pä syd- 
branten af Angeloddi fjäll vid Jokasjaur. 

Hvad björkregionen angår, vill jag endast uppehålla 
mig vid björkens förekomst inom densamma. Ymnig under 
former med inskuret flikade blad och uppräta frukthängen 
blir björken längs stränderna af Lätäsenos nedre lopp ett 
vackert, 6—10 m högt träd och är frodigast pä de vackra 
holmarna några km norr om Isokurkio. I bäckdalar går 
den högt mot fjällregionen och på de sandiga och steniga 
vallarna, hvilka talrikt genomdraga trakterna på vestra stran- 
den af elfven mellan Ruossakero och Kalkuoivi och hvilka 
äfven stryka parallelt med elfven söder om Hirvasvuopio, 
blir björken mer eller mindre buskformig, men går som sådan 
ganska högt upp på lågfjällen Jorpoivi och Kalkuoivi och når 


244 Protokoll. 


nästan toppen af andra ännu lägre säsom Luossavaara. Vid 
Hirvasvuopio är björken mycket dåligt representerad, men blir 
ymnigare och vackrare äter frän Munnikurkio ända till när- 
heten af Tenonmuotka. På de 15—20 m höga åsar och 
moar bildande stränderna, som pä sagda sträcka äro karak- 
täristiska för elfven, blir björken busklik och stundom t. o. 
m. krypande. 2 km söderom Tenonmuotka tyckes en skarp 
öfvergäng inträda i björkens utbredning. Med upphörandet 
af de äsar, hvilka här ännu träffa elfven och pä hvilkas slutt- 
ningar mot elfven björken ännu blir 6—7 m hög och upp- 
träder skogbildande, försvinner också björken såsom beständ- 
bildare och därifrån till Jokasjaur anträffas endast enstaka 
knotiga eller krypande buskar. Ehuru väl på Jokas- och 
Skatjajauris stränder, i synnerhet på de vestra, små bestånd 
af 3—4(5) m höga björkar åter förekomma, tvekar jag lik- 
väl ej att draga gränsen mellan björk- och fjällregionen just 
långs de åsar, som i riktningen S-N 2 km söderom Teno- 
muotka korsa elfven. Jag vill ännu framhålla, att för denna 
gräns i hög grad talar äfven utbredningen af den för Enon- 
tekis Lappmark såsom karaktärsväxt viktiga Andromeda 
tetragona. Denna för den alpina floran utmärkande växt 
anträffas nämligen här rikligt på ett skifferberg alldeles in- 
vid elfven och förekommer härifrån norrut allt allmännare 
och blir i den högre alpina regionen onekligen den allmän- 
naste risväxten och går ända upp till de kalaste fjälltopparne. 
Längst söderut antecknades denna växt på fjället Tsjaimo, 
som ifrån sin omgifning och från de angränsande fjällen 
österut afviker i betydande grad. Hela fjället, som kan be- 
traktas såsom ett stort, styckadt och söndersplittradt skiffer- 
berg, reser sig tämligen enstaka från den omgifvande låg- 
fjällnaturen och ter äfven i andra hänseenden än i förekom- 
sten af Andromeda tetragona likheter med fjällen kring 
Puotsjaur och Pitsjojaur. Bergarten är densamma och Ra- 
nunculus glacialis, R. nivalis, Arnica alpina, Salix polaris 
äro arter, som utmärka den högre fjällfloran. Pä fjällen 
kring Jokas-, Skatja-, Toskal- och Pitsjojaur och vid foten 
af Halti-fjällen komma visserligen flere högalpina arter till, 
såsom Draba hirta, Silene acaulis, Cerastium latifolium, 


Protokoll. 245 


Alchemilla alpina, Dryas octopetala, Saxifraga opposttifolia, 
S. cespitosa, Veronica saxatilis, Pedicularis hirsuta, Kenigia 
islandica och Catabrosa algida, men i hög grad afviker dock 
Tsjaimo frän de närliggande, af sand och sten uppbyggda lägre 
fjällen sädana som Jorpoivi, Kalkuoivi, Riihtoivi och Tsjertti 
med deras längsamt stigande sidor och afrundade toppar. 
Liksom deras yttre är enformigare, är vegetationen å dem 
torftigare och erbjuder ej för samlaren samma intresse som 
den rikare floran i klippspringorna och klyftorna i tjällväg- 
garna kring Jokas- och Skatjajaur. 

Efter denna knapphändiga redogörelse för naturförhäl- 
landena vill jag endast tillägga, att vi med Vähäkurkio fors 
lyckligen hade passerat den sista forsen i Lätäseno och lem- 
nade vid nedresan sagde elf d. 2 Sept. Samma gväll an- 
lände vi till Karesuanto och tillryggalade härifrån den 40 
mil långa elfven till Torneå pä 6 dagar samt inträffade i 
Uleäborg d. 14 Sept. — 

Doktor Kihlman förärade 4 fotografier af stora träd 
från Onega-Karelen, nämligen en gran, en Ulmus effusa 
och tvä lindar. — Vidare förevisade han följande förut obe- 
skrifna växtformer från ryska Lappmarken: 

Juncus arcticus x filiformis tagen af dr Brotherus vid 
Varsina pä Ishafskusten; 

Luzula Wahlenbergii var. conglomerata äfvenledes fun- 
nen af dr Brotherus vid floden Olenka; 

Calamagrostis deschampsioides X stricta tagen af före- 
dragaren vid bäcken Tschernofika pä norra kusten af Hvita 
hafvet. Närmare om dessa former kommer han att meddela 
pä annat ställe. 

Prof. O. M. Reuter förevisade och beskref ett exem- 
plar af Liparis lineatus Lepechin, funnet vid Härliö i Ingä 
den 8 Februari 1891 och föräradt till Sällskapet af herr O. 
B. Bäck, samt inlemnade till Meddelandena en uppsats med 
titeln , Nordiska sugfisken (Liparis lineatus Lep.) funnen i 
Nylands skärgård”. 

Vidare förevisade herr Reuter och inlemnade till sam- 
lingarna lefvande exemplar af Niptus hololeucus, hvilka upp- 


246 Protokoll. 


trädt i boningsrum, Boulevardsgatan 4, troligtvis importerade 
med fotografiattiraljer. 

Ytterligare uppläste föredragaren en uppsats med titeln 
„De skandinaviskt-finska Acanthia-(Salda-jarterna af Salta- 
toriagruppen“ och inlemnade sä väl denna som en annan 
uppsats, benämnd „Zhysanoptera funna i finska orangerier“ 
till tryckning i Sällskapets Meddelanden. 

Herr Boman förevisade exemplar af de för faunan nya 
Zeugophora scutellaris var. frontalis, förut tagen i Pargas af 
prof. O. M. Reuter, och Raphirus picipes, hvilka han som- 
marn 1889 och senaste sommar funnit under granbark i 
Kivinebb. 

Magister Levander förevisade exemplar af vanliga rä- 
kan (Palemon sgvilla), som vaktmästar Nyberg är 1886 fun- 
nit vid Fölisön (Helsingfors) och inlemnat till samlingarna. 
Med anledning häraf upplyste prof. Reuter om att herr Bäck 
i Ingä flere gänger fätt räkor, en gäng 1883 öfver 40 exem- 
plar, men under de sista ären alls inga. 

Vidare förevisade herr Levander ett stort antal med 
camera lucida tecknade figurer af Protozoör och Rotatorier 
frän Esbo skärgärd och särskildt af följande arter: 

Difflugia acuminata, D. globulosa, D. spiralis, D. con- 
stricta, Arcella vulgaris, Nebela collaris; — Clathrulina ele- 
gans, Hedriocystus pellucidus, Actinophrys sol; — Codonella 
beroidea, C. campanula, C. ventricosa, C. bottnica, C. Brandtii; 
— Floscularia appendiculata, Melicerta ringens, Syncheta 
apus, Stephanops n. sp., Balatro (?) sp. Triarthra longiseta, 
Anureea aculeata, A. cochlearis, A. tecla, A. longispina, As- 
planchna priodonta var. helvetica. 


Den 4 April 1891. 


Doktor Kihlman förevisade följande kärlväxter, hvilka 
förut ej anmärkts frän värt floromräde: 

Carex ampullacea X vesicaria funnen af föredr. som- 
maren 1886 pä Träskholm i Esbo skärgärd, där den seder- 
mera observerats jämväl under 2 följande somrar. Den upp- 
träder här ganska ymnigt i sällskap med bäda stamarterna; 
till växtsätt, färg och honaxens utbildning är den interme- 


Protokoll. 247 


diär emellan dessa senare; fruktsättningen var aldeles fel- 
slagen; däremot funnos enstaka normalt utbildade pollenkorn, 
hvilka dock i intet fall (flere tufvor undersöktes) uppgingo 
till 1 9/, af hela pollenmassan. — I Herbarium musei fennici 
förvaras en med bastarden från Esbo identisk form, tagen 
af Th. Simming vid Käpselkä i Onega-Karelen, samt en an- 
nan, härifrån föga afvikande från Solovetska öarna af G. 
Selin; båda äro sterila. 

Anmärkningsvärdt nog var på det angifna stället i Esbo 
fruktbildningen jämväl hos C. vesicaria ingen eller nästan 
ingen, i det att endast toma fruktgömmen anträffades. Fruk- 
ternas felslagning torde hos denna art vara en nog ofta åter- 
kommande företeelse; i Onega-Karelen hade föredr. obser- 
verat detsamma flerstädes år 1888. Exx. med toma frukt- 
gömmen ligga i finska herbariet från Lavansaari, Uukuniemi, 
Liperi, Paltamo, Knjäshä och Kittilä. 

Carex flava x Oederi anträffades af föredragaren myc- 
ket ymnigt pä en vät äng vid Shungu i Onega-Karelen (Aug. 
1888) i sällskap med Carex Oederi och C. flava. Redan pä 
afständ ädrog sig hybriden uppmärksamhet genom sina lif- 
ligt halmgula, sterila honax, en karaktär, som äfven Zahn 
betonar hos denna hybrid (,,Carex alsatica* i Oesterr. bot. 
Zeitschr. 1890, p. 363). Onega-formen var för öfrigt myc- 
ket likformig och strängt intermediär. — Äfven denna Carex- 
hybrid torde ej vara mycket sällsynt inom vär floras om- 
råde. I finska museum förvaras exx. från Äland af Lund 
och fr. Lovisa af E. Nylander, nära öfverensstämmande med 
den karelska formen; hit torde äfven böra räknas en Carex, 
tagen af A. Arrhenius och föredr. vid Eckerö Storby pä 
Äland och förut af dem betecknad säsom C. Oederi* lepi- 
docarpa. 

Vid stranden af sjön Umbjawr i ryska Lappmarken 
fann föredr. i Juli 1887 en Carex-form, af honom tillsvidare 
betecknad såsom C. imandrensis. I systemet torde den- 
samma böra ställas närmast C. limosa, i hvars sällskap den 
växte och med hvilken den genom mellanformer tycktes vara 
förbunden. Ä andra sidan erinrade bladens bredd, sträthet 
och färg, de uppräta, glesblommiga honaxen, skärmijällens 


248 Protokoll. 


utseende m. m. lifligi om Carex livida. Då härtill lägges, att 
pollen befunnits vara oduglig och fruktgömmena delvis hafva 
inneslutna märken, en egendomlighet, som ofta synes till- 
komma hybrida Carices, talar onekligen mycket för anta- 
gandet att i €. imandrensis se en korsnings-produkt af C. 
livida och C. limosa. Ehuru €. livida under det korta uppe- 
hållet vid Umbjawr ej antecknades i närheten, torde denna 
omständighet icke böra tillmätas större betydelse, emedan 
nämnda art, såsom af dess utbredning för öfrigt framgår, 
otvifvelaktigt finnes i trakten. 

En noggrannare redogörelse för dessa former torde mä- 
hända framdeles kunna lemnas. 

Doktor Elfving redogjorde i ett utförligt andragande 
för den nuvarande kännedomen om bläalgernas förekomst i 
Finland och förevisade därvid en mängd dels af honom själf, 
dels af andra samlade exemplar, tillhörande universitetets 
finska herbarium. 

Magister W. Laurén förevisade följande af honom själf 
i Wasa insamlade barlastväxter: 

Enastrocarpus lyratus (DC.) hemma frän Egypten. 

Trigonella hamosa L. frän Egypten. 

Nepeta macrantha Fisch. frän södra Europa. 

Amaranthus retroflexus L. hemma från östra och södra 
Europa. 

Xanthium strumarium L. 

Lactuca scariola L. 

Trifolium striatum L. 

Alchemilla aphanes Leers. 

Trachynia distachys Link hemma frän Taurien och 
Kaukasien. 

Professor (O. M. Reuter förevisade tre för den finska 
faunan nya hemiptera: 1:0 Aphanus (= Pachymerus) pheni- 
ceus Rossi, funnen af prof. J. Sahlberg i Kivinebb, lik den 
hos oss allmänna A. pini L., men med främre delen af pro- 
notum helt svart (ej med blek sidorand), corii sidorand svart 
och membranens ut- och bakkanter smalt hvita utan fläckar, 
rödbrun grundfärg pä corium, helt svarta framtibier, prono- 
tum framtill mindre afsmalnande, o. s. v. Arten tillhör egent- 


Protokoll. 249 


ligen södra och mellersta Europa, men är engång funnen i 
Danmark och en gång i Norge vid Christiania. — 2:0 Myr- 
medobia distingvenda Reut. var. pupalis Rey. (2), funnen i 
September i Pargas pä Pinus silvestris af föredragaren; hit- 
tills känd frän Frankrike, hufvudformen frän Ungern. Den 
liknar mycket M. tenella Zitt., men afviker genom kortare 
fjärde antennled, som är föga längre än andra leden samt 
genom pronotum, som är matt, endast dess tvärsvulst är 
glänsande samt mindre upphöjd än hos tenella, sidorna äro 
ända ut in i framhörnen plana, bakdelen af disken föga kor- 
tare än den mellan spetsafsnörningen och tvärfäran liggande 
delen, 0. s. v. — 3:0 Trioza Aegopodii F. Löw, tagen i ett 
exemplar af prof. J. Sahlberg i Karislojo, förut inom det 
Skandinaviska fauna-omrädet funnen vid Stockholm. 

Vidare omnämnde herr Reuter, att han vid undersök- 
ning af blomkrukor i Kyrkslätt päträffat ytterligare tvenne 
arter Podurider, hvilka icke hittills varit kända frän sädana 
lokaler och sålunda icke heller voro upptagna i hans i ,,Med- 
delandena“ ingående uppsats: „Collembola in caldariis vi- 
ventia". Dessa arter, voro Templetonia nitida Templ. och 
den blinda, helt hvita Isotoma fimetaria Tullb., hittills fun- 
nen under trästycken pä nägra ställen i Sverige. Exemplar 
af dessa och fem andra arter frän samma fyndort inlemna- 
des till samlingarna. 


Den 13 Maj 1891. 


Ordföranden professor Salan inledde redogörelserna 
för Sällskapets verksamhet under det nu afslutade året genom 
följande ärsberättelse: 

Sedan värt senaste ärsmöte har Sällskapet under nyss 
förflutna år utan några störande afbrott fortsatt med sin 
verksamhet i naturforskningens tjenst, fastän detta år, såsom 
allmänt bekant, hvad våra allmänna politiska förhållanden 
beträffar, varit i många afseenden ödesdigert, lemnande ef- 
ter sig djupa spår i vår historia. 

Detta år, hvarunder Sällskapet upplefvat det 69:de året 
sedan sin stiftelse, har framför flertalet af de föregående 
utmärkt sig genom en synnerligt liflig publicistisk verksam- 


250 Protokoll. 


het. Sä hafva af Sällskapets vetenskapliga arbeten utkom- 
mit tvenne digra volymer af Acta, nämligen tomen VI och 
VII, och 16:de häftet af Meddelandena, innehällande afhand- 
lingar af Hrr P. A. Karsten, M. Brenner, Th. Selan, 
R. Boldt, A. Osw. Kihlman, Fredr. Elfving, John 
Sahlberg, Edv. Wainio, V. F. Brotherus och Th. 
Selan, John Linden, Eduard Hisinger och Axel Ar- 
rhenius. Härjämte är under tryckning tomen VIII af Acta 
och 17:de häftet och Meddelandena, af hvilka det senare, 
innehällande uppsatser af zoologiskt innehäll, fortskridit sä 
längt, att dess fullständiga utkommande torde kunna för- 
väntas under loppet af nästinstundande höst. Likasä har 
tryckningen af tomen V af Acta, som bekant innehällande 
Hr Hjalmar Hjelts afhandling: Conspectus Flor& fennica. 
fortsättningsvis pägätt, sä att häftet n:o 2 däraf utkommit, 
och ett annat häfte, hvarmed Monokotyledonerna afslutas, 
väntar snart att bli fullbordadt. 

Till understöd för forskningsresor under nu instundande 
sommar har af Sällskapet beviljats är Hr John Lindén 
1,200 mark för botanisk undersökning af fjälltrakten kring 
Nuortjaur i Kola-Lappmark och ät Hr Ossian Bergroth 
300 mark för en botanisk undersökning af Åbo skärgärds 
norra del i trakterna mellan Taivassalo och Kumlinge. 

Genom tryckningen af nyssanförda arbeten, hvilka del- 
vis ätföljts af ganska kostsamma plancher, ha Sällskapets 
tillgångar blifvit starkt anlitade, såsom framgår ur vär skatt- 
mästares kassarapporter. De svårigheter, som härigenom 
uppstå för en fortsatt, framgångsrik utveckling af Sällkapets 
vetenskapliga verksamhet, hoppas vi likväl skola afhjälpas 
genom våra upplyste ständers medverkan, i det att vi väl 
med full tillförsikt kunna vänta, att det ansökta understödet 
från Längmanska fonden skall under denna landtdagsperiod 
ät Sällskapet beviljas. 

Vid Sällskapets sammanträden hafva följande afhand- 
lingar och uppsatser inlemnats till publicering dels i Sällska- 
pets Acta dels i Meddelandena, nämligen: 

Kännedomen om växternas utbredning i Finland, af 
Hjalmar Hjelt; 


Protokoll. 251 


Etude sur la classification naturelle et la morphologie 
des Lichens de Bresil, par Edouard Wainio; 

Die Harpidien der Halbinsel Kola und des nördlichen 
Finnlands, von C. G. Sanio; 

The Diatoms of Finland, by P. T. Cleve; 

Collembola in caldariis viventia, af 0. M. Reuter; 

Pflanzenbiologische Studien aus Russisch Lappland; 
af A. Osw. Kihlman; 

Puccinia Malvacearum Mont. hunnen till Finland 
1890, af Frih. Eduard Hisinger; 

Symbole ad Mycologiam fennicam p. XXX et XXXI, 
af P. A. Karsten; 

Om de finska arterna af Orthopter-släktet Tettix Carp., 
af J. Sahlberg; 

Nordiska Sugfisken (Liparis lineatus Lep.), funnen i 
Nylands skärgård, af O. M. Reuter; 

De skandinaviskt-finska Acanthia-(Salda-)arterna af 
Saltatoria-gruppen samt Thysanoptera, funna i finska oran- 
gerier, af O. M. Reuter; 

Mikrofaunistiska anteckningar, af K. M. Levander; 

Neue Beiträge zur Flechtenflora der Halbinsel Kola, 
von A. Osw. Kihlman; och 

Notes sur la Flore de la Laponie finlandaise, par 
Edv. Wainio. 

Förutom otvannämnda arbeten har till Sällskapets ar- 
kiv öfverlemnats af Herr R. Hult: Berättelse öfver en un- 
der sommaren 1890 företagen resa till fjälltrakterna i nord- 
östra Sodankylä, hvilken berättelse illustrerades med en af 
hans resekamrat Hr J. E. Rosberg uppgjord karta öfver 
den undersökta trakten samt ett antal därstädes tagna, väl- 
lyckade fotografier; och af Hr John Linden: Keseberät- 
telse öfver en botanisk resa till Enontekis-Lappmark som- 
maren 1889. 

De månatliga sammanträdena hafva varit talrikt be- 
sökta och hafva därvid föredrag och meddelanden hällits af: 
Hrr O. Bergroth, Rob. Boldt, Arthur Boman, M. 
Brenner, Fr. Elfving, R. Hult, A. Osw. Kihlman, C. 
A. Knabe, W. Laur6n, K. M. Levander, H. Lindberg, 


252 Protokoll. 


John Linden, J. A. Palmen, E. Reuter, O. M. Reuter, 
Th. Selan, John Sahlberg, Edv. Wainio, A. We- 
sterlund och D. A. Wikström. 

Följande nya vetenskapliga samfund hafva under året 
anhållit att få komma i skriftutbyte med Sällskapet, nämli- 
gen: Die Bayerische botanische Gesellschaft zur Erforschung 
der heimischen Flora und ihre Organisation; Geografiska 
föreningen i Finland; Museo de la Plata i La Plata i Ar- 
gentinska Republiken; Museo civico di Storia naturale in 
Trieste; Bulletin de la Société des Sciences physigues et na- 
turelles de Toulouse; New Bulletin of general botanical in- 
formation från Kew-garden; Bolletin mensual del Museo de 
productos argentinos; Museet i Minusinsk (förest. Hr Mar- 
tianoff); Revista Argentina de Historia naturale i Buenos 
Ayres; „Fauna“ Verein Luxemburger Naturfreunde; och 
Berichte der Schweizerischen botanischen Gesellschaft. Säll- 
skapet stär för närvarande i utbyte med inalles 183 veten- 
skapliga samfund. 

Inbjudning har under äret anländt till Sällskapet att 
deltaga i den 2:dra internationella ornithologiska kongressen, 
som kommer att äga rum i innevarande Maj mänad i Buda- 
Pest, och har Prof. Frih. J. A. Palmén af Sällskapet ombe- 
trotts att i egenskap af delegerad företräda Sällskapet vid 
kongressen. 

I en skrifvelse af den 25 September sistlidet är har 
Svenska Litteratursällskapet härstädes inkommit med en för- 
frågan, huruvida Sällskapet pro F. et FI. fennica vore villigt 
alt taga del i ästadkommandet af ett uppslagsverk, som skulle 
lemna en ölversikt af all den tryckta litteratur rörande vårt 
land, hvilken sedan äldsta tid utkommit sä väl i bokform 
som i uppsatser och meddelanden i periodiska skrifter, samt 
föreslagit tillsättandet af en komite af delegerade från sär- 
skilda, härvarande vetenskapliga samfund för att öfverlägga 
om möjligheten att förverkliga ett sädant företag och om de 
åtgärder, som i sådant syfte närmast borde vidtagas. 1 allo 
ense med Svenska Litteratursällskapet om önskvärdheten af 
ett dylikt arbete, hvars nytta för kännedomen om de ideella 
sträfvandena inom vårt land ej kan nog högt uppskattas, 


Protokoll. 253 


beslöt Sällskapet att till delegerade iden föreslagna komiten 
utse undertecknad Th. Selan och dr E. Bergroth samt, 
i fall den sistnämnde vore hindrad att ätaga sig uppdraget, 
prof. OÖ. M. Reuter. 

Då fråga väckts att med allmänna medel fa uppfördt 
ett gemensamt hus för härvarande vetenskapliga och litte- 
rära föreningar, där dessa kunde hälla sina sammanträden 
och erhålla rum för sina bibliothek, hade äfven till Sällska- 
pet inkommit förfrägan, huruvida det vore villigt att, i hän- 
delse byggnaden komme till ständ, dit förlägga sin sam- 
ling af böcker och tidskrifter. Ehuru genom de stora dimen- 
sioner, som vårt bibliothek småningom antagit och hvilka 
framdeles komma att allt mer tillväxa, det nu redan upp- 
stätt stora, ja nästan oöfverstigliga svärigheter att erhälla 
lämpligt rum för detsamma, dä, säsom bekant, utrymmet i 
de för de naturhistoriska samlingarna afsedda lokalerna i 
Universitetet är öfverhöfvan inskränkt, syntes väl förslaget i 
första ögonblicket vara mycket tilltalande, emedan vi häri- 
genom blefve befriade från det brydsamma läge, hvari vi 
räkat beträffande inhysandet af denna vär boksamling. Men 
dä det af många praktiska skäl är nödvändigt, att biblio- 
theket stär i nära förbindelse med de naturhistoriska samlin- 
garna, sä stannade Sällskapet, vid aflemnandet af svar pä 
den inkomna förfrägan, vid det beslut att till den tilltänkta 
byggnaden endast förflytta egna förlagsartiklar och en mindre 
del af bibliotheket, hvars begagnande icke är omedelbart be- 
höfligt. Den enda utväg att komma till en lycklig lösning 
af denna fräga är uppförandet af en särskild musei-byggnad, 
sä rymligt tilltagen, att Universitetets naturhistoriska sam- 
lingar där kunde erhälla plats och ett hem tillika beredas 
för värt bibliothek, som i vissa afseenden, ätminstone inom 
vårt land, är fullkomligt ensamtstäende. Ehuru detta sist- 
nämnda förslag ingalunda kan räknas till en fin-de-siecle-ide, 
emedan ästadkommandet af en sädan musei-byggnad redan 
i läng tid utgjort ett pium desiderium, torde det likväl dröja 
ännu länge, innan det blir förverkligadt. 

Under ärets lopp ha till utländska ledamöter inkallats: 
Lektorn doktor Th. O. B. N. Krok i Stockholm och doktor 


254 Protokoll. 


E. Eppelsheim i Germersheim i Bayern och till in- 
ländska: Filos. Magister Rafael Herlin, Stud. Evert 
Blomroos, Fil. Magister Jeja Roos, Studerandena Ju- 
stus Elias Montell, Ivar Aminoff, L. I. Ringbom och 
K. E..Stenroos. 

Däremot hafva vi att äterigen beklaga förlusten af flere 
för Sällskapets verksamhet intresserade medlemmar, som un- 
der året afgätt med döden. Så hafva vi af inhemska leda- 
möter förlorat Provinsialläkaren Anders Edvin Nylan- 
der, som afled den 23 Maj sistlidet är vid 59 års ålder. 
Hörande till en släkt, inom hvilken flere medlemmar gjort 
sig kända som ifriga idkare af naturforskning, föddes han i 
Uleäborg är 1831. Efter att hafva genomgätt Kuopio gym- 
nasium blef han student 1848, Fysisk-Mathematisk Kandidat 
1853, Medicine-Kandidat 1857 och Medicine-Licentiat är 
1859, dä han lemnade universitetet. Följande är förordnad 
till t. f. Lasarettsläkare i Kuopio, gvarstannade han sedan 
därstädes troget ända till sin död, efter det han först ut- 
nämnts till Stadsläkare, sedermera till ordinarie Lasaretts- 
läkare och slutligen år 1870 till Provinsialläkare. Det var 
egentligen under sin vistelse vid universisetet, som den af- 
lidne under sin berömde broders, Prof. William Nylan- 
ders ledning med framgäng idkade naturhistoriska studier. 
Med understöd af värt Sällskap gjorde han tillsammans med 
Magister A. H. Chydenius är 1852 en naturhistorisk resa 
i sydöstra Finlands skärgärd och i Savolaks; är 1853 före- 
tog han en exkursion till Äland och är 1856 i sällskap med 
Lektor M. Gadd en resa till finska Lappmarken och Ishafs- 
kusten, där han uppehöll sig i trakten af Nejden. Frukten 
af dessa forskningsresor framlade han i skrifter, publicerade 
förnämligast i Sällskapets Notiser, där följande uppsatser äro 
införda: Lafvegetationen i Savolaks; Förteckning öfver pä 
Åland funna Lafvar, hvardera i 3:dje häftet (1857); vidare 
utarbetades hufvudsakligast af honom den första Förteck- 
ningen öfver Sällskapets pro Fauna et Flora fennica sam- 
lingar (1852), omfattande de vertebrerade djuren och väx- 
terna, säväl fanerogamer som kryptogamer. Tillsammans 
med A. E. Nordenskiöld utgaf han ett arbete, behand- 


Protokoll. 255 


lande Finlands mollusker (1856) och i 4:de häftet af Noti- 
serna (ny serie 1:sta häftet) publicerade han yttermera Bi- 
drag till Finlands Malakozoologi (1859). Utrustad som han 
var med en okuflig energi och sällsynt arbetsförmäga samt 
lifligt intresserad af allmänna och kommunala angelägenhe- 
ter -— sä var han bland annat anlitad af regeringen som 
ledamot i åtskilliga komiteer och af sin kommun hade han 
flere förtroende-uppdrag — har han lemnat efter sig ett 
varaktigt minne pä den ort, där han förnötte den kraftigaste 
delen af sin verksamma lefnad. Understödd af sina natur- 
vetenskapliga kunskaper och praktiskt anlagd som han var, 
gjorde han sig särskildt känd som en framstående jordbru- 
kare, och torde i denna dag hans egendom Rauhalaks i när- 
heten af Kuopio genom hans rastlösa ätgöranden utgöra en 
mönsterlarm för jorbruket i dessa nejder. Men till följd af 
alla dessa olikartade värf i det allmännas och kommunens 
tjenst samt, säsom en omtyckt läkare, upptagen af en vid- 
lyftig medicinsk praktik, kunde han icke mera egna tid ät 
naturvetenskaperna, ehuru hans intresse för dem fortfarande 
var lika varmt som i ungdomen. Hans kraftiga natur du- 
kade slutligen under för hans öfveransträngda verksamhet, 
ehuru han i det längsta med all makt stretade emot den öf- 
verhandtagande sjukligheten. Han lemnade ett stort tomrum 
efter sig pä den ort, där han sä länge lefvat och verkat. 
Den andra i ordningen, som under förlidet är skördades 
af dödens lie var Provinsialläkaren Johan Martin Jakob 
af Tengström, som afled den 25 sistlidne December i en äl- 
der af nyss fyllda 69 är. Ende son till Professorn i Zoo- 
logi och Botanik Johan Magnus af Tengström och son- 
son till den i vär historia välkände Erkebiskop Tengström, 
föddes han i Äbo den 10 November 1821. Blefven student 
1859 hängaf han sig med ifver ät naturhistoriens studium 
och antogs till Amanuens vid Zoologiska museum 1844. 
Efter det han gjort naturhistoriska resor är 1839 till Kare- 
len och 1841 och 1844 till sydvestra Finland och Äland, 
därifrän han bland annat hemförde en rikhaltig samling fane- 
rogamer, som utgjorde den första stommen till värt stora 
finska herbarium, företog han under ären 1848—49 en längre 


256 Protokoll. 


resa öfver Sverige, Danmark, Hamburg och Berlin till Ame- 
rika och Ostindien, hvarunder han gjorde rika naturhisto- 
riska samlingar och sattes i tillfälle att mångfaldigt rikta 
sin kunskap om naturen. För att kunna skaffa sig ett lefve- 
bröd började han, säsom sä mängen annan naturforskare 
hos oss, att studera medicin, blef Kirurgie-magister 1851 
och utnämndes 1855 till Stadsläkare och sedermera 186? till 
Provinsialläkare i Kexholm, där han stannade ända till är 
1879, dä han utnämndes till Provinsialläkare i Lojo, hvarest 
han gvarstod till sin sä oförmodadt inträffade död. Under 
vistelsen i Kexholm gjorde han yttermera ären 1865 och 
1867 resor till ryska Karelen i entomologiskt syfle. Teng- 
ström gjorde sig i synnerhet bemärkt som en framstäende 
fjärilkännare. Under sina många resor utrikes och i hem- 
landet hade han hopbragt ett ovanligt rikhaltigt material och 
bearbetade detta med en skicklighet, som säkerligen gif- 
ver hans lepidopterologiska publikationer ett bestäende värde. 
Att han innehade ett högt anseende som lepidopterolog be- 
visade de intima förbindelser, hvari han stod till utlandets 
främste specialister i hans fack. Han blef äfven kallad till 
ledamot af Societas entomologica rossica och af finska Ve- 
tenskapsocieteten. I Notiserna ur Sällkapets förhandlingar 
publicerade han: Bidrag till Finlands Fjärilfauna i 1:sta 
häftet, 1847; Geometride, Crambide et Pyralide Faune 
fennice samt Anmärkningar och tillägg till Finlands Smä- 
fjäril-fauna, 4:de häftet (ny serie 1:sta h.) 1858 och 1859; 
Nykomlingar bland finska och lapska fjärilar, 6:te häftet 
(ny serie 7:de h.) 1861; och Catalogus Lepidopterorum Faune 
fennice precursorius i 10:de h. 1869. Ännu pä sin ålders höst, 
efter det han flyttat till Lojo, där han köpte sig ett litet land- 
ställe invid den natursköna Lojo-sjön, grep han sig an med en 
ynglings ifver att anlägga en vidlyftig trädgård, därtill loc- 
kad af det för en dylik anläggning ytterst gynnsamma läge, 
som hans landställe innehade. Vid ett besök hos honom 
år 1889 var jag i tillfälle att beundra den förvånansvärda 
energi, hvarmed Tengström under en så kort tid kunnat få 
till stånd en i alla afseenden mönstergill trädgård, där han 
bland annat planterat mellan två och tre hundra fruktträd 


Protokoll. 257 


frän olika trakter, sysslande med acklimatisationsförsök af 
desamma. Olyckligtvis förunnades honom icke af den 
oblidkelige liemannen att njuta frukterna af detta sitt verk, 
som han med sädan ifver och hängifvenhet päbegynt. 

Den aflidne var en anspråkslös, blid och vinnande per- 
sonlighet, som icke sökte efter yttre utmärkelser. Den 
mängd exkurrenter, som färdats i Karelen, medan Tengström 
var bosatt i Kexholm, skall städse i varm hägkomst bevara 
den vänlighet och gästfrihet, hvarmed ,, Kexholms doktorn" 
mottog dem, och för de goda råd och upplysningar, hvar- 
med han med sin rika erfarenhet stod dem till buds. 

Bland dödens skördar hafva vi vidare att räkna Pro- 
fessorn Johan Jakob Chydenius, som efter en långvarig 
sjuklighet afled den 4 sistlidne November i sitt 55:te lefnadsår. 
Härstammande från en aktad släkt, rik på begåfvade med- 
lemmar, föddes Chydenius i Helsingfors den 17 Augusti 1836. 
Blefven student 1851 och Fysisk-Mathematisk kandidat 1856, 
var han under sin studietid lifligt intresserad af naturalhisto- 
rien, som genom William Nylanders lifgifvande inflytande 
vid den tiden utöfvade en stor dragningskraft pä en mängd 
unga sinnen inom universitetskretsarne. Tillsammans med 
ofvannämnde Edvin Nylander gjorde Chydenius exkursioner 
pä Äland sommaren 1853 och med understöd af värt Säll- 
skap företog han tillsammans med sedermera Lektor J. E. 
Furuhjelm en naturhistorisk resa till Ladoga-Karelen är 
1856. Resultatet häraf offentliggjorde han i en uppsats: 
Berättelse öfver en naturhistorisk resa i Karelen, införd i 
Notisernas 4:de häfte (ny serie 1:sta h.) 1859. Smäningom 
drogs hans häg allt mer ät kemin och blef hän, efter att 
hafva förestätt professionen i denna vetenskap allt sedan 
1862, slutligen utnämnd till ordinarie Professor 1871. Ut- 
rustad af naturen med en mängsidig begäfning, skulle den 
aflidne alltid hafva gjort sig bemärkt pä hvilket omräde han 
än gifvit sig in, och skulle han säkerligen ha uträttat ännu 
mycket, om ej hans helsa i följd af öfveransträngdt arbete hade 
brutits i förtid. Synnerligt omtyckt som akademisk lärare 
var Chydenius en ädelt tänkande, frisinnad, ovanligt sympa- 
tisk personlighet, hvarigenom han tillvann sig en mängd till- 


7 


258 Protokoll. 


gifna vänner, hvilka stodo sörjande vid hans förtidigt öpp- 
nade grift, djupt beklagande hans sorgliga öde att ryckas 
bort frän lifvet under halfslutadt arbete. 

Slutligen återstår ännu att nämna bland under året 
bortgångne medlemmar Professorn i ögonsjukdomar Frans 
Josef von Becker, som afled den 21 sistlidne November 
vid 67 års ålder. Utrustad med ett öppet öga för natu- 
ren, bibehöll den aflidne ända till det sista ett varmt in- 
tresse för växtrikets alster. Det var hans högsta fröjd att 
under lediga stunder arbeta i sin täcka trädgård, som han 
anlagt på sin gårdstomt här i staden och där han planterat 
talrika, sällsynta buskväxter och blomster, flere af ömtåligt 
slag, hvilka trifdes väl under hans omsorgsfulla vård. 

Af utländska ledamöter hafva vi förlorat dem kände 
ryske botanisten, Botanicus primarius vid botaniska trädgår- 
den i Petersburg, Carl Ivanovicz Maximovicz, som 
afled sistlidne Februari. Han har i synnerhet gjort sig be- 
kant genom sina undersökningar af Östra Asiens, särskildt 
Japans, Amurlandets och Mandshuriets flora. — Vidare har 
förre Konservatorn vid Zoologiska Riksmuseum 1 Stockholm, 
Friedrich Wilhelm Meves, född i Braunschweig 14 April 
1814, aflidit i Stockholm den 10 sistlidne April. En nitisk 
och pligtrogen tjensteman hade han hopbragt å Riksmuseet 
en värdefull samling af fågelägg. Efter sitt afskedstagande 
skall han ha gjort synnerligt stora samlingar af fjärilar. 

Intendentens för botaniska samlingarna, doktor Fr. Elf- 
vings årsberättelse var af följande lydelse: 

Den växtgrupp, som under året rönt den mest bety- 
delsefulla förökning, är Algerna. Här är främst att anteckna 
120 preparat samt 71 färdigt macererade prof af diatoma- 
céer, hvilka på Sällskapets hemställan blifvit af Universitetet 
inlösta af professor P. T. Cleve i Upsala och till Museum öf- 
verlemnade. Dessa kollektioner, hvilka stå i närmaste sam- 
manhang med professor Cleves nyss publicerade arbete om 
de finska kiselalgerna, skola städse förblifva af högsta be- 
tydelse för kännedomen af den finska algfloran. Vidare hafva 
till samlingarna öfverlemnats af dr R. Boldt omkring 850 
algprof från olika delar af landet, insamlade af honom själf 


Protokoll. 259 


och andra för saken intresserade personer, äfvensom af dr 
Fr. Elfving 228 algprof, insamlade hufvudsakligen af gifvaren 
och dr Hj. Hjelt, samt en mindre samling bläalger och 23 
mikroskopiska preparat af dylika. De nämnda algprofven, af 
hvilka de flesta ännu icke äro närmare undersökta, inne- 
hälla ett rikt material till kännedomen om värt lands alger, 
och är det att önska, att krafter till deras bearbetning icke 
mä saknas. 

Svamparne hafva förökats med 27 nir, insamläde af 
trih. dr E. Hisinger och stud. A. Westerlund. 

Samlingen af lafvar har ökats med 384 exx. frän Kola- 
halfön, inlemnade af dr A. O. Kihlman, som dessutom till 
museum öfverlemnat en mängd dupletter frän samma trakt. 

Det bryologiska herbariet har af dr V. F. Brotherus 
fätt emottaga 378 mossor frän Kuusamo och Kola-halfön 
samt talrika dupletter från sistnämnda trakt. 

Kärlväxterna hafva ökats med 337 exx., bland hvilka 
Vicia lathyroides varit ny för samlingen. För dessa bidrag 
har Museum att tacka Hrr A. N. Arppe, M. Brenner, O. Col- 
lin, J. E. Furuhjelm, T. Hannikainen, Hj. Hjelt, O. Karsten, 
A. O. Kihlman, I. Levison, H. Lindberg, K. E. Stenroos, E. 
Studd, K. J. W. Unonius, A. Westerlund och H. Zidbäck. 

Intendenten för zoologiska samlingarna, kand. K. M. 
Levander, uppläste följande redogörelse: 

Vertebratsamlingarna hafva sedan sista årsmötet en- 
dast i mindre grad tillvuxit. Tvä däggdjur, 20 arter fäglar 
i 27 exemplar, tre bon af två fågelarter samt tvenne fiskar 
äro tillkomna. Af sällsyntare föräringar böra framhållas hvita 
storken, Ciconia alba, från Borgå-trakten af dr A. Lindh 
samt två stycken bastarder af tjäder och dalripa, Lagopus 
urogallus x albus, fångade i Kittilä af bondesönerne Kalle 
och Juho Erkki Wesmajärvi och till Sällskapets samlingar 
förärade af kronofogden Ch. E. Ahnger. Äfven en vid vära 
kuster tämligen sällsynt fisk, lumpfisken, Liparis lineatus, 
hvaraf dugligt exemplar hittills i samlingarna saknats, har 
Sällskapet fått från Ingå emottaga af herr O. B. Bäck. Säll- 
skapets vertebratsamlingar hafva ihägkommits med gäfvor 
af följande herrar: kronofogden Ch. E. Ahnger, konrektor C. 


260 Protokoll. 


A. Aschan, hr O. B. Bäck, mag. O. Collin, hr v. Essen, pre- 
parator G. W. Forssell, lyceisterne Hugo och Hjalmar Fors- 
sell, baron Ed. Hisinger, dr A. Lindh, preparatorsbiträdet 
G. Nyberg, prof. J. A. Palmen, prof. O. M. Reuter, lyceist E. 
Svedberg, kadett M. Wahlroos, dr Th. Weber, Kalle och 
Juho Erkki Wesmajärvi samt mag. D. A. Wikström. 

De finska entomologiska samlingarna hafva under äret 
icko vunnit synnerligen stor tillväxt. De rika samlingar, som 
af Sällskapets exkurrent, student A. Westerlund, senaste höst 
medfördes frän trakterna öster om Ladoga, bestäende huf- 
vudsakligast af Hymenoptera Fossoria och Anthophila, äro för 
närvarande under bearbetning och hafva därför ännu icke 
blifvit öfverlemnade och med samlingarna införlifvade, men 
komma säkert att betydligt bidraga till dessa afdelningars 
förkofran. Däremot har docenten Kihlman frän sin senaste 
resa pä Kola-halfön medfört ett antal Coleoptera samt nägra 
exemplar af andra ordningar, hvilka voro välkomna för 
kompletteringen af de ganska rikhaltiga samlingar vi förut 
äga Irän denna provins. Föröfrigt hafva herrar prof. O. M. 
Reuter, magistrarna A. Boman, E. Reuter, J. Linden, K. M. Le- 
vander och R. Hammarström, stud. A. T. Sahlgren, E. Nor- 
denskiöld och E. Keto, statsrädet A. Giinther samt vaktmästar 
(1. Nyberg ihägkommit samlingarna med smärre föräringar, 
hvarjämte prof. J. Sahlberg af sina i skilda delar af omrä- 
det gjorda insamlingar inlemnat talrika exemplar af serierna 
Brachelytra, Longicornes, Phytophagi och Aphidiphagi, hvilka 
grupper under året blifvit bearbetade. 

Genom dessa föräringar samt bestämning af tidigare 
förefintligt material har under året tillkommit: af Coleoptera 
37 arter (däraf inlemnade af J. Sahlberg 30, af K. M. Levander 
2, af D.A. Wikström 2, af R. Hammarström 1, af O. M. Reuter 
och A. Boman 1 och af A. F. Sahlberg 1); af Hemiptera 3 arter 
(däraf inlemnade af J. Sahlberg 2 och af O. M. Reuter 1); af 
Lepidoptera 2 arter (inlemnade af J. Sahlberg). 

Af universitetets finska samlingar hafva serierna Lon- 
gicornes, Phytophagi och Aphidiphagi under året blifvit 
granskade och bestämda, hvarjämte den nya geografiskt ord- 
nade uppställningen af Coleoptera blifvit fullbordad. Denna 


Protokoll. 261 


samling innehåller nu enligt nyligen verkställd räkning 2796 
species, representerade i det närmaste af exemplar frän hvarje 
provins, där de anträffats. 

T. f. bibliotekariens, magister W. Laur6ns redogörelse 
öfver boksamlingens tillväxt under det tilländalupna året 
var af följande lydelse: 

Sällskapet har under äret beslutat träda i skriftutbyte 
med följande 11 institutioner och föreningar: 

Basel: Schweizerische Botanische Gesellschaft. 

Buenos Aires: Museo de productos Argentinos. 

x Revista Argentina de Historia Natural. 

Helsingfors: Geografiska Föreningen. 

La Plata: Museo de la Plata. 

London: Kew Garden. 

Luxemburg: „Fauna“, Verein Luxemburger Natur- 
forscher. 

Minusinsk: Museum. 

Rochester: Academy of Science. 

Toulouse: Société des sciences physigues & naturelles. 

Trieste: Museo civico di Storia naturale. 

Sällskapets bibliotek har tillvuxit med 652 volymer, 


däraf skrifter af blandadt innehåll: . . . . 364 
i matematik 2 
192001021] Mer ie 
Tom tanio sä] nase ae 12 
reeosrafl 1.73: muasmie eläk] emmää 
lissologi, ..ge0dost- ystäviisi wa Sy 
ei, 0 ut lta ara 
Inpalaontologi. yn sr 44200). Aa 
1 medicin a dart ani es 183 
kap teonologi +... eo A 
i kemi i 1 
i anthropologi 4 

samt 
diverse s a... mal 


Af enskilda personer har Sällskapet erhällit: 
V. Fayod: Sopra un nuovo genere di Imenomiceti. 


262 Protokoll. 


W. O. Focke: Die Herkunft der Vertreter der nordischen 
Flora in Niedersachsischen Tieflande. 

Goppelsroeder: Über Feuerbestattung. 

Van den Hulle & Van Ler: Nouvelles recherches 
sur les bieres Bruxelloises. 

V Abbe Hue: Les Pertusaria de la Flore Frangaise. 

Karsten & P. Hariot: Ascomycetes novi. 

Kihlman: Bericht einer Naturwissenschaftlicher Reise 
durch Russisch Lappland. 

Kihlman & Palmén: Die Expedition nach der Halbin- 
sel Kola. 

Lauren: Om inverkan af eteränga pä groddplantors 
andning. 

Leon: Note sur llxodes Ricinus. 

» = Catalogul lepidopterelor din Romania. 

Maesun: Catalogue of Canadian Plants P. X (gen. F. 
Vet. Soc.) 

Murbeck: Studier öfver kritiska kärlväxtgrupper. I Po- 
tentilla. 

Neuton: Lichens du Nord du Portugal. 

Nordqvist: Bidrag till kännedomen om bottniska vikens 
och Norra Östersjöns evertebratfauna. 

Nyman: Conspectus Flora Europe: Suppl. II P. 1, 2. 

Pearson: List of Canadian Plants (gen. F. Vet. S.) 

Pleske: Ornithographia Rossica, Bd. II Lief. 4. 

Reuter: Hemiptera Gymnocerata Europe, T. 4. 

Stizenberger: Lichenea africana P. I. 

© Bemerkungen zu der Ramalina-Arten 

Europas. 

Warming: Botaniske exkursioner 1) Fra Vesterhavs 

kystens Marskegne. 
JA Om Caryophyllaceernas blomster. 

Bemmumeiino : 30010T1A. 

Horopnu: Oömee semaeptbykuie (Uacrb Tperba). 

Skattmästarens, hr L. von Pfalers ärsredovisning upp- 
lästes af ordföranden, och framgick däraf, att behällningen i 
Sällskapets samtliga fonder utgjorde 30,369 mark 19 penni. 

Sällskapets samtliga funktionärer blefvo ätervalda för 
nästkommande är. 


Protokoll. 263 


Ordföranden anmälte, att häftet 16 af Sällskapets Med- 
delanden utkommit och innehäller: 

Karsten, P. A., Symbola ad Mycologiam Fennicam. Partes 
XXIII — XXVIII. 

aa enner, M., Om de i Finland förekommande formerna af 

Linnés ursprungliga Juncus articulatus. 
Selan, Th, Om en hittills obeskrifven hybrid af Pyrola 
| minor L. och P. rotundifolia L. 
Boldt, R., lakttagelser öfver könsfördelningen hos Lönnen. 

Kihlman, A. Osw., Om en ny Taraxacum. 

Om Carex helvola Blytt och nägra när- 

stäende Carex-former. 

Elfving, Fredr., Nägra anmärkningar till Desmidieernas 

systematik. 

Karsten, P. A., Symbole ad Mycologiam Fennicam. P. 
XXIX. 

Brenner, M., Om nägra Taraxacum-former. 

Linden, John, Anteckningar om växtligheten i södra 
Karelen. 

Hisinger, Eduard, Puccinia Malvacearum Mont. hunnen 

till Finland 1890. 
Arrhenius, A., Om Polygonum Ravi Bab. f. borealis A. 
Arehn: of. 
„ Om Stellaria hebecalyx Fenzl. och St. Pono- 
jensis Arrh. n. sp. 

Magister Axel Arrhenius förevisade och beskref den 
för Finlands flora nya hybriden Stachys ambigua, insänd af 
kollegan Zidbäck. Exemplaret, funnet i södra Savolaks, växte 
ibland de bäda föräldrarna. Vidare förevisade mag. Arrhe- 
nius en af koll. Zidbäck insänd Artemisia, funnen af eleven 
L. J Wichmann i Pyhäjoki pä en hafstrand. Exemplaret 
var bestämdt till A. bottnica Lundstr., troligen med rätta. 

Doktor Kihlman framhöll vikien af att de primära ori- 
ginalanteckningarna rörande växternas utbredning eller ock 
fullständiga afskrifter däraf kunde göras tillgängliga jämväl 
för andra än upptecknarne själfva, helst sålunda att de finge 
förvaras i någon offentlig samling, exempelvis i Sällskapets 
arkiv. Utom att sålunda i tvifvelaktiga fall en tillförlitlig 


” ” ” 


2” 


264 Protokoll. 


kontroll öfver uppgifterna i lokalflororna kunde vinnas, 
skulle härigenom väg banas för möjligheten af ett noggrant 
och fullt exakt, eventuelt kartografiskt ätergifvande af de 
enskilda arternas utbredning. Många växter utvisa, som be- 
kant, redan på helt korta distanser skarpa differenser i sin 
frekvens, differenser, hvilka dock ej sällan undgå-uppmärk- 
samheten, men måhända omedvetet finnas antydda i origi- 
nalanteckningarna, om dessa äro noggranna och tillförlitliga. 
Som exempel på sådana egendomligheter i utbredningen an- 
fördes ett antal arter, hvilka i sydligaste Finland röna märk- 
bart inflytande af hafvets närhet utan att tillhöra den egent- 
liga salina floran. Sådana litorifila arter äro i Helsingfors- 
trakten t. ex. Allium schenoprasum, Alopecurus nigricans, 
Erysimum hieraciifolium, Cornus svecica, hvilka alla här 
äro exklusiva kustväxter, men i nordligare trakter af landet 
uppträda äfven i inlandet. Ett motsatt förhällande, mera eller 
mindre skarpt utprägladt, visa t. ex. Campanula patula och 
glomerata, Knautia arvensis, Geranium silvaticum, Alnus 
incana, Salix rosmarinifolia m. fl. (litorifoba arter). 

Med anledning häraf beslöt Sällskapet att uttala önsk- 
värdheten däraf, att dess exkurrenter framdeles ville i Säll- 
skapets arkiv nedlägga afskrift af sina under resp. resor 
förda originalanteckningar öfver växternas förekomst och ut- 
bredning. 

Friherre Eduard Hisinger hade till samlingarna insändt 
ett af honom den 17 april 1891 i Fagerviks park funnet 
exemplar af Polyporus Schweinitzii, hvilket förevisades. Frih. 
Hisinger hade funnit samma svamp pä 1860-talet. 

Herr Sahlberg meddelade, att han nyligen granskat och 
bestämt universitetets finska samlingar af serierna Longicor- 
nes, Phytophagi och Aphidiphagi samt till en geografiskt 
ordnad samling sammanfört universitetets såväl äldre som 
nyare förråder däraf. Härigenom hade han slutfört ett se- 
dan flera år påbörjadt arbete. Då emellertid ständigt tillkom- 
mit nytt material af de tidigare bearbetade grupperna, kunde 
det nu slutade arbetet endast betraktas såsom s. a. s. ,, första 
läsningen" af vår coleopterfauna. Emellertid ansågs det 
kunna vara af intresse att i korthet meddela resultatet at 


Protokoll. 265 


dessa undersökningar och den finska coleopter-samlingens 
närvarande storlek. Af de 15 Serier, hvari Thomson in- 
delar Coleoptera, innehåller samlingen: 


Skandinaviska halfön 
enl. Thomson 1885. 


Carnivori 389 arter . . . 429 arter. 
Palpicornes ahi: a osaalia SAS NES 
Amphibii 25 1.0 20 2 SN 
Brachelyttan T27 „oe 
Clavicornes> m3450 1 2:29 JI 05 
Kamellicornes! 159. ul Sudan, 
Platysoma 1 1. 
Xylophagi ET ae ooct 
Fungicola Ds; 20 00 el 
Serricornes Bear, 101 N än 
kleteromera « JAOASTTI SIA. > 195975 
Khynekophori. 297. 357-022. 40118 
Longicornes Ray saa v1$5v s PUS 
Phyviophagi kko vos: /4 oh 1220044, 
Aphidiphagi AB Agt ae 
Summa 2796 arter. S:a 3203 arter. 


Då ungefär 30 arter, som ännu saknas i samlingen, 
med säkerhet inom Finland anträffats, kan man uppskatta an- 
‚talet af här funna Coleoptera till 2830 species. Rikast re- 
presenterade äro de af rof lefvande grupperna och trä-ätare 
eller s. k. skogsinsekter, hvaremot vär fauna visat sig ganska 
fattio pä egentliga phytophager. 

Föredragaren hade äfven uppgjort en utbredningska- 
talog öfver vära Coleoptera, en Catalogus precursorius, men 
hade för afsigt att, om han lefver och har krafter därtill, i 
höst fortsätta utgifvandet af sin Enumeratio, hvari de nya ar- 
terna komma att beskrifvas, och ville därför nu ej lemna 
den uppgjorda katalogen till publikation, utan endast med- 
dela, att en sådan blifvit färdigt utarbetad. 

Professor O. M. Reuter uppmanade Sällskapets med- 
lemmar att under sommarn insamla Podurider, i synnerhet 
från de inre och nordliga delarne af landet, samt beskref 
sättet att samla och bevara dem. 

ol DID 


L'accroissement 


de la bibliotheque par des publications recues å titre d'échange du 1 
Mai 1889 au 13 Mai 1892. 
Tous les livres indiques sont des in 8:o, sauf indication contraire. 


Allemagne. 


Augsburg: Naturhistorischer Verein. 
Bericht: XXIX (1885—87); XXX (1888—090). 
Berlin: K. Akademie der Wissenschaften. 
Sitzungsberichte: 1888, 38—52; 1889; 1890, 1—21; 23 
— 53; 1891, 
Gesellschaft naturforschender Freunde. 
Sitzungsberichte: 1889; 1890; 1891. 
Botanischer Verein der Provinz Brandenburg. 
Verhandlungen: XXX (1888); XXXI (1889); XX XII (1890), * 
Gürke, Max, Register üb. d. Verhandl, Bd I-XXX 
(1859 —88). 
Bonn: Naturhistorischer Verein der preussischen Rheinlande. 
Verhandlungen : XLVI (1889); XLVII (1890); XLVIIL 1 
(1891). 
Braunschweig: Verein für Naturwissenschaft. 
Jahresbericht: VI (1887—89). 
Bremen: Naturwissenschaftlicher Verein. 
Abhandlungen: X, 3 (1889); XI (1889—90) ; XII, 1 (1891). 
Breslau: Schlesische Gesellschaft für vaterländische Cultur. 
Jahresbericht: LXVI (1888); LXVII (1889); LXVIII 
(1890). 
Ergänzungschrift z. 68. Jahrber. 1890. 
a Verein für schlesische Insektenkunde. 
Zeitschrift för Entomologie: XIV (1889); XV (1890 ; 
XVI (1891). 


” 


L'aceroissement de la bibliotheque. 267 


Chemnitz: Naturwissenschaftliche Gesellschaft. 
Bericht: 
Colmar: Société d'histoire naturelle. 
Bulletin: 
Danzig: Naturforschende Gesellschaft. 
Schriften, Neue Folge: VII, 2—4 (1888—91). 
Conwentz, H., Monographie d. baltisch, Bernsteinbäume. 
1890. —4:0. 
Dresden: Naturwissenschaftliche Gesellschaft „Isis“. 
Sitzungsberichte: 1888, 2; 1889, 1. 
Erlangen : Physikalisch-medicinische Societät. 
Sitzungsberichte: XXI (1889); XXII (1890); XXIII (1891). 
Frankfurt a. M.: Senckenbergische naturforschende Gesell- 
schaft. 
Bericht: 1889; 1890. 
Hartert, E., Katalog d. Vogelsammlung. 1891. 
Frankfurt a. d. 0.: Naturwissenschaftlicher Verein. 
Mittheilungen : VI, 10—12 (1888—89); VII (1889—90); 
VIII (1890—91). 
Helios: IX, 1—3 (1891). 
Ernst Huth. 
Societatum Littera: II, 11—12 (1888); III (1889); IV 
11890); V, 1—4 (1891). 
Freiburg i. B.: Naturforschende Gesellschaft. 
Bericht: III (1888); IV (1888—89); V (1890—91). 
Giessen: Oberhessische Gesellschaft für Natur- und Heilkunde. 
Bericht: XXVII (1890). 
Görlitz: Naturforschende Gesellschaft. 
Abhandlungen : 
Göttingen: K. Gesellschaft der Wissenschaften. 
Nachrichten: 1888; 1889; 1890. 
Greifswald: Geographische Gesellschaft. 
Jahresbericht: III, 2 (1886—89); IV (1889—90). 
Halle a. S.: K. Leopoldinisch-Carolinisch Deutsche Akademie 
der Naturforscher. 
Nova Acta: LII (1888); T.III (1889); LIV (1890) 4:0. 
Katalog d. Bibliothek: II (1889). 
Willi Ule, Geschichte d. K. L.-C. D. Akad. während 
1852—87 (1889). 4:0. 
Brauns, D., Das Problem d. Serapeums von Pozzuoli. 
1886. 4:o. 
Engler, C., Historisch-kritische Studien üb. das Ozon 
1879. 4:0. 


268 Axel Arrhenius. 


Zincken, C. F, Das Vorkommen d. natürlich. Kohlen- 
wasserstoff- und anderen Erdgase. 1890. 4:o. 
Biographische Mittheilungen: 
Hamburg: Naturwissenschaftlicher Verein. 
Abhandlungen: XI (1889—91). 4:0. 
Die Hamburgischen wissenschaftlichen Anstalten. 
Jahrbuch: VI (1888); VII (1889). 
Verein fiir naturwissenschaftlicher Unterhaltung. 
Verhandlungen: VII (1886—90). 
Hanau: Wetterauische Gesellschaft fär die gesammte Natur- 
kunde. 
Bericht: 1887—489. 
Karlsruhe: Naturwissenschaftlicher Verein. 
Verhandlungen: 
Kassel: Verein fiir Naturkunde. 
Bericht: XXXIV-XXXV (1886—88); XXXVI--XXXVII 
(1889—90). 
Kiel: Naturwissenschaftlicher Verein für Schleswig-Holstein. 
Schriften : VIII (1889—91); IX (1891—92). 
Königsberg: Physikalisch-ökonomische Gesellschaft. 
Schriften: XXIX (1888); XXX (1889); XXXI (1890). 4:0. 
Landshut: Botanischer Verein. 
Bericht: XI (1888—89). 
Magdeburg: Naturwissenschaftlicher Verein. 
Jahresbericht: 1888; 1889; 1890. 
Marburg: Gesellschaft zur Beförderung der gesammten Natur- 
wissenschaften. 
Sitzungsberichte: 1888; 1889; 1890. 
Metz: Société d’histoire naturelle. 
Bulletin: 
München: K. Akademie der Wissenschaften (Mathematisch- 
physikalische Classe). 
Abhandlungen: XVI, 2 (1887); XVII (1890-91). 4o. 
Sitzungsberichte: 1888, 3; 1889; 1890. 
Inhaltsverzeichniss: 1890. 
Almanach: 1890. 
Lommel, Simon Ohm’s wissenschaftliche Leistungen. 
1889. 4:0. 
v. Pettenkofer, Rerum cognoscere causas 1890. 4:0. 
- Bayerische Botanische Gesellschaft. 
Berichte: 1891. 


” 


” 


L’accroissement de la bibliotheque. 269 


Münster: Westfälischer Provinzial-Verein für Wissenschaft 
und Kunst. 
Jahresbericht: XVII (1888); XVIII (1889); XIX (1890). 
Nürnberg: Naturhistorische Gesellschaft. 
Jahresbericht: 1888; 1889; 1890. 
Osnabrück: Naturwissenschaftlicher Verein. 
Jahresbericht: VIII (1889—90). 


Passau: Naturhistorischer Verein. 
Bericht: XV (1888—89). 
Regensburg: Naturwissenschaftlicher Verein. 
Berichte: II (1888—89). 
Sondershausen: Botanischer Verein „Irmischia“. 
, Irmischia* : 
Stettin: Entomologischer Verein. 
Entomologische Zeitung: XLIX (1888); L (1889). 
Strassburg in E.: K. Universitäts- und Landes-Bibliothek. 
Theses: Eberhardt, Louis A., Ueber den Japantalg. New York 
1888. 
Gartenauer, H. M., Ueber den Darmkanal einiger ein- 
heimischen Gasteropoden. Jena 1875. 
Grabendörfer, Jos., Beiträge zur Kenntniss der Tange. 
Leipzig 1885. 4:0. 
Grosse, Franz, Beiträge zur Kenntniss der Mallophagen. 
Leipzig 1885. 
Hanz, Emil, Beiträge zu einer Monographie der Am- 
monitengattung Harpoceras. Stuttgart 1885. 
Jost, Ludw., Ein Beitrag zur Kenntniss der Athmungs- 
organe der Pflanzen. Leipzig 1887. 4:0. 
Lojander, Hugo, Beiträge zur Kenntniss des Drachen- 
blutes. Strassburg 1887. 
von Rath, Otto, Beiträge zur Kenntniss der Chilognaten. 
Bonn. 1886. 
Rhumbler, Ludw., Die verschiedenen Cystenbildungen 
und die Entwickelungsgeschichte der Holotrichen 
Infusoriengattung Colpoda. Leipzig 1888. 
Robinson, B. L., Beiträge z. Kenntniss d. Stammanatomie 
von Phytocrene Macrophylla. Leipzig 1889. 4:0. 
Rosen, Felix, Ein Beitrag zur Kenntniss der Chytri- 
diaceen. Breslau 1886. 
Schwarz, Dan., Untersuchungen des Schwanzendes bei 
den Embryonen der Wirbelthiere. Leipzig 1889. 
Shimoyana, Yun., Beiträge zur Kenntniss des japa- 
nischen Klebreises, Mozigome. Strassburg 1886. 


270 Axel Arrhenius. 


von Tavel, Franz, Beiträge zur Entwickelungsgeschichte 
der Pyrenomyceten. Leipzig 1886, 4:o. 
Wahrlich, Wald., Beitrag zur Kenntniss der Orchideen- 
Wurzelpilze. Leipzig 1886. 4:0, 
Wentzel, Jos., Ueber Fossile Hydrocorallinen. Prag 1888. 
Stuttgart: Verein für vaterländische Naturkunde. 
Jahreshefte: XLIV (1888); XLV (1889): XLVI (1890). 
Zwickau: Verein fiir Naturkunde. 
Jahresbericht: 1889; 1890. 


Autriche-Hongrie. 


Bistritz: Gewerbeschule. 
Jahresbericht: XV (1888—89); X VI (1889—90). 
Brünn: Naturforschender Verein. 
Verhandlungen: XXVI (1887); XXVII (1888); XXVIII 
(1889). 
Bericht der Meteorolog. Commission: VI (1886); VII 
(1887); VIII (1888). 
Budapest: Magyar Tudomänyos Akademia (Ungarische Aca- 
demie der Wissenschaften). 
Közlemönyek: XXIII (1888—89); XXIV (1890—91). 
Ertekez6sek a termöszet. tudom. köreböl: XVII, 6 (1887); 
XVIII (1888—89); XIX (1889—90); XX (1890); 
XXI, 1—2 (1891). 
Ertekezösek a mathemat. tudoman. köreböl: XIV (1889). 
Mathemat. és termöszettudom. Ertesitö: VI, 2—9 (1887 
—88); VII (1888—89); VIII (1889—90); IX 
(1890—91). 
Math. u. naturwiss. Berichte aus Ungarn: VI (1887—88); 
VII (1888—89); VIII (1889—90). 
Almanach: 1889; 1890. 16:0. 
Alpabet. Zusammenstell. d. Werke 1830—89. 
de Döes, Myriopoda Regni Hungarie. 4:0. 
Fröhlich, Izidor, Azelectro dynamometer ältolänos et- 
melete. 1888. 
Mocsary, Alex., Monographia Chrysididarum orbis ter- 
rarum universi. 1889. 4:o. 
Ulbricht, R., Adatok A Bor- &s Muste-lemzes mödsze- 
nehez. 1889. 
én Magyar Nemzeti Muzéum. 
Természetrajzi Füzetek: XII, 2—4 (1889); XIII (1890) 
XIV (1891). 


L’accroissement de la bibliothögue. 271 


Cracovie: Académie des Sciences. 
Bulletin international: 1889; 1890; 1891; 1892, 1—3. 
Graz: Naturwissenschaftlicher Verein für Steiermark. 
Mittheilungen: XXV (1888); XXVI (1889); XXVII (1890). 
Hermannstadt: Siebenbürgischer Verein für Naturwissen- 
schaften. 
Verhandlungen: XXXIX (1889); XL (1890); XLI (1891). 
Iglö: Ungarischer Karpathen-Verein. 
Jahrbuch: XVI (1889); XVII (1890); XVIII (1891). 
Innsbruck: Naturwissenschaftlich-medicinischer Verein. 
Berichte: XVII (1887—88); XVIII (1888—89); XIX 


(1889—91). 
Kolozsvårt (Klausenburg): Redaction de „Magyar Növenytani 
Lapok“. 


Evlolyam: XIII (1889). 

Prag: K. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften (Mathe- 
matisch-naturwissenschaftliche Classe). 
Abhandlungen, VII Folge: I (1885—86); II (1887—88); 

III (1889—90) ; IV (1890-91). &:o. 
Sitzungsberichte: 1885; 1886; 1887; 1888; 1889; 1890; 
1891. 
Jahresbericht: 1886; 1887; 1888; 1889; 1890; 1891. 
Verzeichniss d. Mitglieder: 
Vejdovsky, Fr., Zräni, Oplozeni A Ryhoväni Vajicka. 
1888. 

Naturhistorischer Verein „Lotos“, 

„Lotos“, Neue Folge: X (1890); XI (1891); XII (1892). 

Triest: Museo civico di Storia Naturale. 

Atti: VIII (1890). 
Wien: K. Akademie der Wissenschaften (Mathematisch-na- 
turwissenschaftliche Classe). 
Sitzungsberichte, Abth. I: XCIV, 4—10 (1886); XCV 
—XCVI (1887); XCVII (1888); XCVIIL (1889); 
XCIX (1890). 
Anzeiger: 
K. k. zoologisch-botanische Gesellschaft. 
Verhandlungen: XXXIX (1889); XL (1890); XLI (1891). 
K. k. geographische Gesellschaft. 
Mittheilungen: XX XTII (1890); XXXIV (1891). 
Verein zur Verbreitung naturwissenschaftlicher Kennt- 


nisse, 
Schriften: XXIX (1585—89) ; XXX (1889-90). 16:0. 


” 


” 


” 


” 


272 Axel Arrhenius. 


Wien: Ornithologischer Verein. 
Mittheilungen : 
Section f. Geflägelzucht und Brieftaubenwesen : 


» = K. k. Naturhistorisches Hofmuseum. 
Annalen: IV, 2—4 (1889); V (1890); VI, 1, 2 (1891). 
Zagreb: Societas historico-naturalis croatica. 
Glasnik : 


Belgigue. 


Bruxelles: Académie royale des sciences. 
Bulletin, 3:me Ser.: XIII—XIV (1887); XV—XVI (1888); 
XVII—X VIII (1889); XIX —XX (1890); XXI (1891). 

Annuaire: 1888; 1889; 1890; 1891. 16:0. 

V Société royale de botanigue. 
Bulletin: XXVIII (1889); XXIX (1891). 
Tables générales du Bulletin: Tomes I-XXV (1890). 

5 Société entomologigue de Belgique. 
Annales: XXXII (1888); XXXTII (1889); XXXIV (1890). 
Table générale des annales: 

b Société royale malacologigue de Belgique. 
Annales: XXIII (1888); XXIV (1889). 


Danemark. 


Kjöbenhavn: K. Danske Videnskabernes Selskab. 

Skrifter (Mémoires), 6:te Rekke, naturvidenskab. og 
mathem. Afdeln.: II, 1, 3 (1881—82); IV, 8 
(1888). 4:0. 

Oversigt: 1888, 3; 1889; 1890; 1891, 1. 

ja Naturhistorisk Forening. 
Videnskabelige Meddelelser: 1889; 1890; 1891. 
Festskrift. 1833—83 (1890). 


si Botanisk Forening. 
Botanisk Tidskrift: XVII, 3 (1889); X VILI, 1 (1892). 
Meddelelser: II, 4 (1888); 5—6 (1889); 9—10 (1891). 
Festskrift (udgivet i Anledning af B. F:s Halvhundrede 
Aarsfest) 1890. 


L’accroissement de la bibliothegue. 273 


Espagne. 


Madrid: R. Academia de ciencias. 


Meniorias XIII. 2—3 (1888—89); XIV: XV (1890— 
91);; 4:0. 
Revista: XXII, 5—7 (1888), 


Finlande. 


Helsingfors: Finska Vetenskaps-Societeten (Société des Sci- 


Amiens 


Angers 


Béziers 


ences de Finlande). 

Acta: XVII—XVIII (1891). 4:0. 

Bidrag: XLVIII (1889); XLIX (1890); L (1891). 

Ofversigt: XXXI (1888 —89); XX XII (1889—90); XX XIII 
(1890—91). 

Exploration international des regions polaires: 

Observations möteorologigues: IX, 1 (1890). 4:0. 

Geografiska Föreningen. 

Tidskrift: II (1890); TII (1891); IV, 1—3 (1892). 

Sällskapet för Finlands geografi (Societe de 

Geographie de Finlande). 

,Fennia*: I (1889); II—II (1890); IV (1891). 


France. 


: Societe Linneenne du Nord de la France. 


Mémoires: VII (1886—88). 
Bulletin: IX, 187—210 (1888—89); X, 211—222 (1890 
—91). 


: Societe d’etudes scientifigues. 


Bulletin: XVII (1887); XVIII (1888); XIX (1889). 


: Societe d'étude des sciences naturelles. 


Bulletin: XI (1888); XII (1889); XIII (1890). 


Bordeaux: Societe Linneenne. 


Actes : XLII (1888); XLLII (1889). 


Cherbourg: Société nationale des sciences naturelles. 


Memoires : XXVI (1889); XXVII (1891). 


La Rochelle: Académie (Section des sciences naturelles). 


Annales: XXV (1888); XXVI (1889); XXVII (1890). 
18 


274 Axel Arrhenius. 


Lille: La Redaction de „Revue Biologigue* du Nord de la 
France. 
„Revue Biologique“: II, 1—10, 12 (1889—90); TII (1890 
—91); IV, 1—7 (1891—92). 
Lyon: Société Linneenne. 
Annales: XX XII (1885); XX XIII (1886); XXXIV (1887); 
XXXV (1888); XXXVI (1889); XXXVII /1890). 
Societe botanigue. 
Annales: XIV (1886); XV (1887). 
Bulletin: VI, 3—4 (1888); VII (1889); IX, 1—4 (1891). 
Saint-Lager, Recherches sur les anciens Herbaria. Paris 
1886. 
— —, Le pröces de la nomenclature botanigue et zoo- 
logigue. Paris 1886. 
— —, Vicissitudes onomastigues de la Globulaire vul- 
gaire. Paris 1887. 
— —, La priorite des noms de plantes. Paris 1890. 
— —, Considerations sur le polymorphisme de quelques 
especes du genre Bupleurum. Paris 1891. 
— —, La guerre des Nymphes. Paris 1891. 
Museum des sciences naturelles. 
Archives: 
Rapport: 
Montpellier: Académie des sciences et lettres. 
Mémoires de la section de mödicine: VI, 2. 4:0. 
Mémoires de la section des sciences: XI, 2. 4:0. 
Nancy: Société des sciences. 
Bulletin, 2:e Ser.: IX, 22 (21:e Ann. 1888); X, 23 (22:e 
Ann. 1889); X, 24 (23 Ann. 1890). 
Bulletin des seances. I, 1, 3—6 (1889); II (1890); III 
1—7 (1891). 
Nimes: Société d'étude des sciences naturelles. 
Bulletin: XV (1887); XVI (1888); XVII (1889); XVIII 
(1890); XIX, 1—3 (1891). 
Paris: Société botanigue de France. 
Bulletin: XXXIII (1886); XXXIV (1887); XXXV (1888). 
Société entomologigue de France. 
Annales: XXXII (1888); XX XIII (1889); XXXIV (1890). 
Societe zoologigue de France. 
Mémoires: 1, 3 (1888); II (1889); III (1890); IV, 1—4 
(1891). 
Bulletin: XIII, 9—10 (1888); XIV (1889); XV (1890); 
XVI, 1—8 (1891). 


” 


” 


” 


” 


L’accroissement de la bibliothegue. 275 


Paris: Société de Geographie. 
Bulletin, 7:e Ser.: 1889, 1—3; 1890, 1—4, 1891, 1—3. 
Comptes rendus: 1889, 8—17; 1890; 1891; 1892, 1—8. 
„  Redaction de „la Feuille des jeunes naturalistes“. 
Feuille: XIX, 223—228 (1889); XX, 229—240 (1889 — 
90); 3:e Ser.: XXI, 241—251 (1890—91); XXII, 
253—259 (1891—92). | 
Catalogue d. 1. Bibliotheque: VI (1889)—XIV (1892). 
» Museum d’Histoire Naturelle. 
Rouen: Société des amis des sciences naturelles. 
Bulletin: XXIV, 2 (1888); XXV (1889); XXVI (1890); 
XXVII, 1 (1891). 
Toulouse: Société d'histoire naturelle. 
Bulletin : XXII (1888); XXIII (1889); XXIV, 1—2 (1890). 


E Société des sciences physigues et naturelles. 
Bulletin : VII (1885—87); VIII (1888). 
e Société francaise de Botanigue. 


Revue de Botanigue: VII, 83—84 (1889); VIII, 85—96 
(1890); IX, 97—106 (1890—91). 


lles Britannigues. 


Edinburgh: Royal Society. 
Transactions: XXXIII, 3 (1887); XXXIV (1890); XXXV 
(1887—90); XXXVI, 1 (1889—90). 4:0. 
Proceedings: XV (1887—88); XVI (1888—89); XVII 
(1889—90). 
53 Botanical Society. 
Transactions: III, 2 (1849); IV (1850—53); V (1856—58). 
Proceedings: 1855. 
Transactions and Proceedings: X, 2 (1870); XIV (1881 
—83); XV (1884—85); XVI (1885—86); XVII 
(1887—89); XVIII (1891); XIX, Sess. LV (nov. 
1890—july 91), LVI (nov.— dec. 1891). 
Annual Report: I (1836—37); III (1838—39); IV—V 
(1839—41); VI—VIII (1841—44). 
5 La Redaction de „The Annals of Scottish Natural 
History“. 
Annals: 1892, 1. 
Glasgow: Natural History Society. 
Proceedings and Transactions N. S.: III, 1 (1888—89). 


276 Axel Arrhenius. 


London: Royal Society. 
Proceedings: XLV, 278—279 (1889); XLVI, 280—285 
(1889); XLVII, 286— 291 (1889 —90); XL VIII, 292 
—295 (1890—91): XLIX, 296—301 (1891); L, 
302—306 (1891—92). 
» = Linnean Society. 
Journal, Botany: XXIII, 156—-157 (1888); XXIV, 158, 
163—164 (1887—88); XXV, 165—172 (1889—90); 
XXVI, 173—175 (1890); XXVII, 181—188 (1890 
—91); XX VIII, 189—193 (1891). 
Journal, Zoology: XX, 111—125 (1888—90); XXI, 126 
—129, 132 (1886—89); XXII, 140 (1888); XXIII, 
141—147 (1889—91). 
List of the Society: 1888—89; 1889—90; 1890—91. 
Proceedings: 1887—88. 
General Index, Botany: 1838—86. 
5 Kew-Garden. 
Newcastle-upon-Tyne: Natural History Society. 
Transactions: VIII, 3 (1889); X, 2 (1890). 


Italie. 


Bologna: Accademia delle scienze. 
Memoire, Ser. 4: IX (1889); X (1890). 4:0. 
Indici generali: 1880—89. 4:0. 
Catania: Accademia Gioenia di scienze naturali. 
Atti, Ser. 4: Anno 1, LXV (1888—89); 2, LXVI (1889— 
90); 3, LXVII (1890—91). 4:0. 
Bulletino mensile: 6—9 (1889); 10—15 (1890); 16—22 
(1891); 23—25 (1892). 
Firenze: Societa entomologica italiana. 
Bulletino: XX (1888); XXI (1889); XXII (1890); XXIII, 
1—2 (1891). 
Genova: Museo civico di storia naturale. 
Annali, Ser. 2: VI /XXVI, 1888); VII—IX (XXVII— 
X XIX, 1889--90). 
Milano: Societä italiana di scienze naturali. 
Atti: 
Modena: R. Accademia delle scienze, lettere el arti. 
Memoire, Ser. 2: VI (1888); VII (1890). 4:0. 
Opere inciata alla R. Accad.: 1888—59. 


L’accroissement de la bibliotheque. 277 


Modena: Societå dei Naturalisti. 
Atti, Ser. 3: VIII, 1 (Anno XXIII, 1889). 
Napoli: Accademia delle scienze fisiche e mathematiche. 
Atti, Ser. 2: III (1889). 4:o. 
Rendiconto, Ser. 2: III—IV (1890); V (1891). 4:o. 
»  Societå africana d'Italia. 
Bolletino: VII; VIII; IX, 1—10; IX, 11—12 (1890); X 
(1891); XI, 1—2 (1892). 
Padova: Societä veneto-trentina di scienze naturali. 
Atti: XI, 2 (1889); XII (1891). 
Bulletino: IV, 3—4 (1889); V, 1 (1891). 
a, Redattore della ,La Nuova Notarisia*. 
„L. N. Notarisia“: 1890, 1—4; 1891, 1. 
Palermo: Redazione del „Naturalista Siciliano". 
„I Nat. Sic.*: VIII, 7—12 (1889); IX (1889—90); X 
(1890—91); XI, 1 (1891). 
Pisa: Societä toscana di scienze naturali. 
Memoire: VI, 3 (1892); X (1889); XI (1891). 
Processi verbali: VI (1888—89); VII (1889—91). 
Alla Memoria del prof. Giuseppe Meneshini. 1889. 
Roma: R. Instituto botanico. 
Annuario: IV (1889—90); V, 1 (1892). 4:o. 
» Biblioteca nazionale centrale Vittorio-Emanuele. 
Bulletino: IV (1889)—VII, 13—16 (1892). 
» = Societä Romana per gli studi zoologici. 
Bulletino : I, 1—2 (1892). 
Varese: Societä Crittogamologica Italiana. 
Memoire : 
Atti: 
Venezia: Redazione della „Notarisia“. 
„Notarisia“: IV, 14—16 (1889); V, 17—22 (1890); VI, 
23—28 (1891); VII, 29—30 (1892). 


Luxembourg. 


Luxembourg: Société botanique. 

Recueil des memoires et des travaux: 

„Fauna“, Verein Luxemburger Naturfreunde 
(Société des Naturalistes Luxembourgeois). 
Mittheilungen (Comptes Rendus): 1891, 1—3. 


278 Axel Arrhenius. 


Norwege. 


Bergen: Bergens Museum. 
Aarsberetning: 1889; 1890. 
Christiania: Universitetet. 
F. C. Schübeler: Norges Vaxtrige III (1889). 4:o. 
ja Videnskabs Selskabet. 
Forhandlinger: 1891, 1; 1892, 2—4. 
Nyt Magazin f. Nat. Vidensk.: XXXI (1887—90); XXXII, 
1—2 (1890—91). 
Stavanger: Stavanger Museum. 
Aarsberetning: 1890. 
Throndhjem: K. Norske Videnskabers Selskab. 
Skrifter: 1888—90. 
Tromsö: Museum. 
Aarshefter: XII (1889); XIII (1890); XIV (1891). 
Aarsberetning : 1888; 1889. 


Pays-Bas. 


Amsterdam: K. Akademie van Wetenschappen. 
Verhandelingen, Afd. Natuurk.: XXVI (1888); XXVII 
(1889); XX VIII (1890). 4:0. 
Verslagen and Meddeelingen, Afd. Naturk., 4:de Reeks; 
III—IV (1887—881; V—VI (1889); VII (1890). 
Jaarboek: 1886; 1887; 1888; 1889; 1890. 
Groningen: Naturkundig (renootschap. 
Verslag : 1888; 1889; 1890. 
Harlem: Société hollandaise des sciences. 
Archives nöerlandaises: XXIII, 2—5 (1888—89); XXIV 
(1890); XXV, 1—4 (1891). 
Leiden: Nederlandsche dierkundige Vereeniging. 
Tijäschrift, 2:de Ser.: II, 3—4 (1889) ; ITI, 1—2 (1890—91). 
Nijmegen: Nederlandsche botanische Vereeniging. 
N. Kruidkund. Archief, 2:de Ser.: V, 3 (1889), 4 (1891). 
S'Gravenhage: Nederlandsche entomologische Vereeniging. 
Tijdschrift: XXXI, 3—4(1887—88); XX XII (1888—89) ; 
XXXIII (1889-0290); XXXIV, 1—2 (1890—91). 
Utrecht: Provinciaal Utrechtsch Genootschap. 
Verslag: 1888; 1889; 1890; 1891. 
Aantekeningen: 1888; 1889; 1890; 1891. 


[SS] 
-1 
O 


L'aceroissement de la bibliotheque. 


Portugal. 


Lisboa: Academia Real das sciencias (Classe de Scienc. 
Mathem., physic. e. natur.). 
Memorias, Nova Ser.: VI, 2 (1887). 4:o. 
Jornal: N:o 17—21 (1874—77); 37—48 (1884—88); 2:a 
Ser.: T. 1, 1—3 (1889). 


Russie. 


Dorpat: Naturforscher-Gesellschaft. 
Schriften: V—VI (1890). 4:o. 
Archiv: 1. 
Sitzungsberichte: IX, 1—2 (1889). 
Kiew: Société des Naturalistes de Kiew. 
Mömoires: X, 2—4 (1889—91); XI, 1—2 (1891). 
IIpororo1p: 1888; 1889. 
Yrasareıp pyccroii Jureparypst 1887—90. 
Minusinsk: Museum. 
Moscou: Société Imperiale des naturalistes. 
Nouvaux mömoires: XV, 6 (1889). 4:o. 
Bulletin: 1884, 4; 1889; 1890; 1891, 1—3. 
Meteorologische Beobachtungen: 
Marepia.ısı Kb mosnanim GayHs H daopsı Pocciiicroii 
IImnmepin, orT151D 300.10T0Yeckiä, Beinyckp: I 
(1893). 
Odessa: Société des naturalistes de la Nouvelle Russie. 
Mémoires: XIV (1789); XV (1890); XVI (1891—92). 
Riga: Naturforschender Verein. 
Correspondenzhlatt: XXXII (1889); XXXIII (1890); 
XXXIV (1891). 
Arbeiten, Neue Folge: VI (1889); VII (1891). 
S:t Pötersbourg: Académie Imperiale des sciences. 
Mémoires, 7:e Ser.: XXXVI, 2—6, 9, 12—16 (1888—89); 
XXXVII, 2, 3, 5, 7, 11, 13 (1889—90); XXX VIII 
1—2 (1890). — 4:o. 
Melanges biologigues: XIII, 1 (1891). 
Pleske, Th., Ornithographia rossica. Bd. II, 1—4 (1889 


—90). 4:0. 
a Hortus botanicus. 
Acta: X, 2 (1889); XI (1890). 
5 Societas Entomologica rossica. 


Horze: XXIII (1889); XXV (1890-91). 


VY 


280 Axel Arrhenius. 


Suede. 


Göteborg: K. Vetenskaps och Vitterhets Samhället. 
Handlingar: XX (1885); XXI (1887): XXII (1888); 
XXIII (1889); XXIV (1890); XXV (1891). 
Lund: Universitetet. 
Acta (Ärsskrift): XXV (1888—89) Mathemat. o. Natur- 
vetensk.; XXV (1888—89) Medicin; XXVI (1889 
—90) Afd. II. Yysiograf. Sällsk. Handl. 4. 
» Redaktionen af ,, Botaniska Notiser*. 
„Botaniska Notiser": 1889, 3—6; 1890; 1891; 1892, 1—2. 
Stockholm: K. Svenska Vetenskaps-Akademien. 
Handlingar: XXII (1886—87). 4:0. 
Bihang, Afdeln. 3, 4: XIII (1888); XIV (1889); XV (1890). 
Ofversigt: 45 (1888); 46 (1889). 
Lefnadsteckningar: 
E Entomologiska Föreningen. 
Entomologisk Tidskrift: X (1889); XI (1890); XII (1892). 
Upsala: R. Societas scientiarum. 
Nova Acta, Ser. 3: XIV (1890—91). 4:o. 
» = Kongl Universitetet (par Mr le Bibliothecaire, Pro- 
fesseur Annerstedt). 
Redogörelse: 1888—489. 
Appellöf, Ad., Japanska Cephalopoder Ak. Afh. 1886. 4:0. 
Arnell, H. Wilh., De skandinaviska Löfmossornas Ka- 
lendarium (Upsala Univ. Ärsskrift 1875). 
— —, Om vegetationens utveckling i Sverige åren 1873 
—75 (1. ce. 1878). 
Duscn, Karl Fr., Om Sphagnaceernas utbredning i Skan- 
dinavien. Ak. Afh. 1887. 4:o. 
Fegreus, Torbern, Om de lösa jordaflagringarna i några 
af Norrlands Elfdalar. Ak. Afh. 1880. 
Forsstrand, Carl, Det arktiska hafsomrädets djurgeo- 
grafiska begränsning med ledning af skalkräf- 
tornas (crustacea malacostraca) utbredning. Ak. 
Afh. 1886. 
Fristedt, Konrad, Bidrag till kännedomen om de vid 
Sveriges vestra kust lefvande Spongix. Ak.Afh. 
1885. 4:0. 
Grevillius, A. Y., Anatomiska studier öfver de florala 
axlarna hos diklina fanerogamer. Ak. Afh. 1891. 


L’aecroissement de la bibliotheque. 281 


Hamberg, H. E., Om nattfrosterna i Sverige ären 1871, 
1872, 1873. (Upsala Univ. Ärsskrift 1874.) 
Henning, Ernst, Agronomiskt-Växtfysiognomiska studier 
i Jemtland. Ak. Afh. 1889. 4:o. 

Juel, H. O., Beiträge zur Anatomie der Trematoden- 
gattung Apoblema (Dujard). Ak. Afh. 1889. 

Jungner, J. R, Bidrag till kännedomen om anatomien 
hos familjen Dioscorex. Ak. Afh. 1888. 

Lilljeborg, W., Bidrag till kännedomen om Pterycombus 
Brama B. Fries, en fisk af makrillfiskarnes familj. 

— —, Bidrag till kännedomen om de inom Sverige och 
Norrige förekommande Crustaceer af Isopodernas 
underordning och Tanaidernas familj. 

Lindman, C. A. M, Om postflorationen och dess bety- 
delse säsom skyddsmedel för fruktanlaget. Ak. 
Afh. 1884. 4:0. 
Lönnberg, flinar, Anatomische Studien über skandina- 
vische Cestoden. Inaug. Diss. 1891. 4:0. 
Nilsson, Alb., Studier öfver stammen säsom assimile- 
rande organ. Ak. Afh. 1887. 

Stenström, K. O. E., Wärmländska Archieracier. Ak. 
Afh. 1890. 

Strömfelt, Harald, Om algvegetationen vid Islands ku- 
ster. Ak. Afh. 1886. 

Wirén, Axel, Om cirkulations- och digestions-organen 
hos Annelider af familjerna Amphareiida, Tere- 
bellide och Amphietenidee. Ak. Afh. 1885. 4:0. 


Suisse. 


Basel: Naturforschende Gesellschaft. 
Verhandlungen: VILI, 3 (1890); IX, 1—2 (1891). 
» La Societe botanique suisse (Schweizerische bota- 
nische Gesellschaft). 
Bulletin (Berichte): I (1891). 


Bern: Naturforschende (Gesellschaft. 
Mittheilungen: 1888, 1195—1214; 1889, 1215—1243; 
1890, 1244—64. 
Chur: Naturforschende Gesellschaft Graubiindens. 
Jahresbericht, Neue Folge: XXXII (1887—88); XXXTII 
(1888—89); XXXIV (1889—90). 


282 Axel Arrhenius. 


Lausanne: Société vaudoise des sciences naturelles. 
Bulletin, 3:me Ser.: XXIV, 98—99 (1888—89); XXV, 
100—101 (1889—90); XXVI, 102—103 (1891); 
XXVII, 104—105 (1891—92). 
Neuchätel: Société des sciences naturelles. 
Bulletin: XXIV, 99 (1888—89); XXV, 100—101 (1890); 
XXVI, 102 (1891); XXVII, 103—105 (1891—92), 
St. Gallen: Naturwissenschaftliche Gesellschaft. 
Bericht: 1886—87; 1887—88; 1888—89; 1889—90. 
Schaffhausen: Schweizerische entomologische Gesellschaft 
(Société entomologigue suisse). 
Mittheilungen (Bulletin): VILI, 4--7 (1890—91). 
Zürich: Naturforschende Gesellschaft. 


Afrigue. 


Alger: Société des sciences physigues naturelles et clima- 
tologigues. 
Bulletin: XXV (1888). 
Bone: Academie d'Hippone. 
Bulletin: XXIII, 1—4 (1889). 
Comptes rendus: 1889; 1890. 


Amerigue. 


Boston: American Academy of Arts and Sciences. 
Proceedings, New Ser.: XV (Wh. Ser. XXIII), 2 (1888); 
XVI (Wh. Ser. XXIV) (1889); XVII (Wh. Ser. 
XXV) (1890). 
Society of Natura] History. 
Memoirs: IV, 7—9 (1890). 4:0. 
Proceedings: XXIII (1886—88); XXIV (1888—89) 
XXV, 12,590), 
Buenos Aires: Sociedad cientifica Argentina. 
Anales: XXVI (1888); XX VII-XXVIII (1889); XXIX 
—XXX (1890); XXXI—XXXI (1891); XXXIL, 
1—3 (1892). 
Indice General: [-XXIX (1876—89). 
Lallemant, G. A., El paramillo de uspalatta. 1890. 


” 


L’accroissement de la bibliotheque. 283 


Buenos Aires: La Redaction de , Revista Argentina de Hi- 
storia Natural*. 
Revista : I (1891). 
n Museo de Productos Argentinos. 
Boletin: III, 31 (1890). 
Cambridge, U. S. A.: Museum of Comparative Zoölogy. 
Bulletin: I, 1—7, 9—13 (1863—69); III, 6, 9—16 (1872 
—76); IV (1878); V, 1, 7—16 (1878—79); XVI, 
2—10 (1888—91); XVII, 3—6 (1889); XVIII 
(1889); XIX, 1—4 (1890); XX, 1—8 (1890—91); 
XXI, 1—5 (1891); XXII, 1—4 (1891—92); XXIII 
1 (1892). 
Annual Report: 1888—89; 1889—90; 1890—91. 
Memoirs: XIV, 1, Part II. — I (1889): XVI, 3 (1889); 
XVII, 1 (1890). 4:o. 
Chapel Hill, N. C.: Elisha Mitchell Scientific Society. 
Journal: VI (1889); VII (1890); VIII, 1 (1891). 
Cordoba: Academia national de ciencias. 
Actas: 
Boletin: X, 3 (1889); XI, 3 (1890). 
Davenport: Academy of natural sciences. 
Proceedings: II (1876—78); III, 1—3 (1879—83): IV 
(1882—84); V, 1 (1889). 
Halifax, N. Sc.: Nova Scotian Institute of Natural Science. 
Proceedings and Transactions: VII, 4 (1889—90). 
La Plata: Museo de la Plata. 
Revista: I (1890—91); II, 1 (1891). 
Moreno, Fr. R., Le Musée de La Plata. 1890. 
Meriden, Conn.: Scientific Association. 
Proceedings: III (1887—88); IV (1889—90). 
New Haven: Connecticut Academy of arts and sciences. 
Transactions: VILI, 1 (1890). 
Loomis, El., Contributions of Meteorology III (1889). 4:0. 
New-York: New-York Academy of sciences. 
Anna's: IV, 10—19 (1889); V, 1—6 (1889—90); Extra 
N:os 1—3 (1891). 
Transactions: VIII (1888—89); IX, 1—2, 5—8 (1889— 
90); X, 2—6 (1890—91). 
Index: Ann. IV, 1890. 
Philadelphia: Academy of Natural Sciences. 
Proceedings: 1888, 3; 1889; 1890; 1891. 


284 Axel Arrhenius. 


Philadelphia: American Philosophical Society. 
Proceedings: XXV, 128 (1888); XXVI, 129, 130 (1889); 
XXVII, 131 (1889); XXVIII, 132—133 (1890); 
X XIX, 135—136 (1891). 
Report: 1888. 
Subjekt Register: 
Supplement Register: 1881—89. 
ja Wagner free institut of science. 
Transactions: Il (1889); III (1890). 
Rio di Janeiro: Museum national. 
Archivos : 
Rochester: Academy of Science. 
Proceedings : I, 1—2 (1890—91). 
San Francisco: California Academy of Sciences. 
Memoirs: II, 2 (1888). 4:o. 
Proceedings, Sec. Ser.: I, 1—2 (1888—89); II (1889), 
II, 1 (1891). 
San Jose: Museo national. Republica de Costa Rica. 
Annles: 
S:t Louis: Academy of Science. 
Transactions: V, 1—2 (1886—88). 
The total Eclipse of the Sun, Jan. 1. 1889. 4:0. 
Trenton, N., J.: The Trenton Natural History Society. 
Journal: II, 1—2 (1889—91). 
Washington: Departement of interior (U. S. Geological Survey). 
Bulletin: 40—45 (1887); 46—48 (1888); 49—65 (8189); 
57—64 (1890); 65 (1891); 66—70 (1890); 71—81 
(1891). 
Monographs: XIII—XIV (1888); XV—XVI (1889). 4:0. 
Annual Report: 1886—87; 1857—88; 1888—89. 4:0. 
Mineral resources: 1887; 1888. 4:0. 


A Departement of Agriculture. 
Report: 1890. 

» Division of Ornithology and Mammalogy. 
North American Fauna: 1—5 (1889—91). 

> Division of Economic Ornithology and Mam- 
malogy. 
Bulletin: I (1889). 

> Smithsonian Institution. 


Annual Report: 1886; 1887; 1888; 1889, 1. 
U. S. National Museum: 1889. 


L’accroissement de la bibliotheque. 


Washington: Anthropological Society. 
The American Anthropologist: I, 2—4 (1888); 11 (1889); 
III (1890); IV (1891); V, 1 (1892). 


Asie. 


Calcutta: Asiatic Society of Bengal. 
Journal, P. I: Vol. LVII, 1—2 (1888); LVIII avec 
Supplem. (1889); LIX, 1—4 (1890); LX, 1 (1891). 
Journal, P. II: Vol. LVII (1888); LVIII avec Supplem. 
X (1889); LIX avec Suppl. (1890); LX, 1—2 (1891). 
Proceedings: 1888, 9—10; 1889; 1890; 1891, 1—6. 


Australie. 


Brisbane: The Queensland Museum. 
Annals: I (1891). 


Melbourne: National Gallery of Victoria. 
Mc Coy, Prodromus of the Zoology of Victoria: XVII 
(1888); XVIII-XIX (1889). 
Sydney: Linnean Society of New South Wales. 
Proceedings, New Ser.: III, 2—4 (1888); IV (1889); V 
(1890); VI, 1 (1891). 
Helsingfors le 15 Mai 1892. 


Axel Arrhenius. 
Bibliothe&caire. 


Register 


till 


Meddelanden frän Sällskapets sammanträden 
(Oktober 1888 till Maj 1891.) 


> 


= för den inhemska floran eller för faunan ny form. 


I. Botanik. 


* Alnus incana var. sericea 183, 184 


Phanerogam. 


Actea spicata var. 
carpa 
Egopodium 
Agrostis canina f. pallida.. 
Alchemilla alpina 
aphanes 
Allium schoenoprasum . . 
Alnus glutinosa 
* 


erythro- 


Se Oy lla] les 


a O MA 


: olabrat. X 
.pilosa,.. . 
. subpilosa 178 
. subpilosa 
lobulata 
Far 180, 189 
f. subpilosaff. 180 
. 182 


* 
* 
* 


” 2” = 
glutinosa X incana. 


„ incana. 158, 178, 190, 264 
5 x var. argentata 

. 180, 183, 184 
N ” var. argentata 


f.pinnatipartita 183 
var. borealis 180, 
. 181, 182, 183, 184 
var. borealis f. 
glabrata . 182, 184 
var. confusa 182, 184 
var. confusa f. 
glabrescens182, 184 
var. glabra 180, 
+ VN 182, 184 
r. glauca 180, 
. . 181, 182, 184 
".hirsuta 180, 182 
ar, intermedia 
1. 181, 182, 183 
var. intermedia 
f.sublaevis 181, 183 


var.sibirica 180, 
var. virescens . 
var. vulgaris180, 
. 181, 182, 
var. vulgaris f. 
levior .. 181, 
n»  pubescens. . 178, 182, 
A lopsrurus ta vsy mi re 
Amaranthus retrotlexus ... 
Andromeda polifolia 
tetragona 
+ Androsace filiformis . . .. 
Anemone hepatica 
Angelica silvestris 
Arctostaphylos uva-ursi .'. . 
Arnica alpina 202, 
* Artemisia bottnica ..... 
Atragene alpina 
Baldingera arundinacea ... 
Bidens platycephalus et ff.. 
» = tripartitus et ff.. 
Brassica sp 
* Calamagrostis deschampsi- 
oides X stricta 
Calamagrostis Hartmaniana 
silvatica .... 
Callitriche polymorpha f. am- 
bigua 
Callitriche vernalis 
Campanula glomerata .... 
patula 
Carex alsatica 
ampullacea 
ampullacea x vesicaria 
arenaria 
flava 
flava x (Bderi 
helvola 


” 


” 


” 


ne ee. polta Ja 


ehe, 0 ee 8 sar ce) arena Sala 


ej 6 Fal ale ,e,,s, er ur OT U 


67.8: ‚ol, MD 1 0 
ejer ne.ıe ie; Jun GER 
RT ER jean 
* 
ES 

we, e! alae) m, een 
e) sc öv jo" ja "oi (0 0 RNE 


* 


182 
180 


Register. 287 
Carex Hornschuchii var. ful- | toralis146, 210 
A. .-. sae see 229 | Festuca glauca ud... 143, 211 
nr uumeudsonsis. . . > oc % 247 ja n» Subvar. cesia 
i» ‚leemirostris 100. 1900 EST YET Nas an, 144, 211 
an + NI 247 4 n»  subvar. genui- 
EN ee... a a 11009. 248 TID rn BSR 143 
dar... 0 STS 00 N N » = subvar. litora- 
n (Ederi * lepidocarpa . 247 Sataa A 
5. mäpanialk re ch SEIN 159 A „ subvar. pallens 144 
vesicaria...... 224, 247 AE OVIA ee er 146 
Carpinus Petnlmisja 4. 438 208 519 | ** „ — rubra var. planitolia 
Catabrosa algida........ 245 subvar. villidora .. 161 
*Cerastium latifolium. . 202, 244 | Galium aparine ........ 234 
Chenopodiumalbum var.com- Genista tinctoria. sö. ..:.. 193 
mune .. 211 | Geranium silvaticum 151, 238, 464 
E n var. cy- * Geum rivale f. simplicifolia 190 
migerum Glyeeria distans Mr... . m. 191 
211, 212 5 = var. pulvina- 
x 5 „ = var. glo- LET MAN 191 
merulo- i maritima ©. ..... 181 
sum 211, 212 | *Hepaticatriloba f. multiloba 190 
S = »  var.paga- Hieracium prenanthoides . . 159 
num 211, 212 4 umbellatum f.mon- 
s £ s var. pe- StrOBR NTT 193 
dunculare Impatiens parviflora ..... 201 
. 211, 212 | * Juncus arcticus X filifor- 
£ »  var.spica- a NETTE ana ea 245 
tum. 211, 212 | Juniperus communis f. nana 230 
» br kvar. viri- Knautia arvensis)... . a +». 264 
de... 211,212 | Kosnigia islandiea. ...... 245 
5 Yl var. viri- Lactuca: seariola. s. 05 v. 248 
descens . 211 | Lappa intermedia ....... 229 
Cirsium heterophyllum x pa- vä S100 (0 (0 STAN OD Mel 229 
lustre: i ar se 152,159, 190. || Eanix#sıhırlea® 185 a ven 197 
Conringia orientalis ..... 201 |' Lathyrus'wernus’t sms sc 151 
Cornus suecica. ..... 238, 264 | Ledum palustre .. 201, 238, 243 
Cotomeastor ; a... s 000 ol N 150 N var. dilatata 201 
Crambe maritima ....... 230 | + Leontodon autumnalis f. 
Daphne, . S ll. „un 150 Täonstrosä MV. 9 233 
Dianthus arenarius . ..... 150 | Lonicera corulea !...:... 150 
Dipsacus silvester . ......- 193 b. TylostedmtrYND. . 150 
BENDER 3 (013130. oc. o 244 | * Luzula Wahlenbergii var. 
Dryas octopetala. . ...... 245 conglomerata.n 2... . 245 
Elymus arenarius . ...... 227 || Nekandstutav a PK KN. . 233 
Enastrocarpus lyratus ....248 | Mentha gentilis ......:. 234 
Epilobium angustifolium 151 | Mulgedium sibirieum. .... 159 
4 abseurums. .. 190 | Neottia nidus avis. ...... 159 
Epipactis rubiginosa ..... 150 | Nepeta macrantha....... 248 
Epipogon aphyllus ... 152, 159 | Nuphar pumilum ....... 159 
* Erigeron unitlorus f. ramosa 202 | Pedicularis hirsuta . 202, 245 
Eriophorum angustifolium . 227 | Peucedanum palustre..... 152 
+ eallithrix .... 239 | Phragmites communis . . . . 227 
Erysimum hieraciifolium . . 264 | Pieea excelsa....:..... 151 
Eupatorium cannabinum. 154 | ae Ne En PER: 185 
Festuca duriuscula ...... 145 | Platanthera bifolia f. mon- 
subvar. li- STT OSAN 24: zu ER Lana avs 235 


” ” 


288 


* Polemonium campanulatum 


Register. 


varzalbitlora. pockela te 236 
+ Potamogeton Friesii .... 200 
5 gramineus . . 201 
ja lucens 201 
IN mucronatus . 200 
E pusillus. 201 
N (NAN, cd ös äre 201 
* Primula officinalis f. longi- 
aj SOPPI fo le a sin ee 162 
Pulsatilla vernalis....... 158 
Pyrola umbellata ....... 159 
Quercus pedunculata ..... 155 
Ranunculus glacialis . . ... 244 
ja UA S W tea Ace 244 
Rapistrum clavatum ..... 147 
5 rugosum et var. 
clayamım. ses 145 
Bihodiola roseagı.. .. ....% 239 
* Ribes rubrum var. glandu- 
Likorastisi mer bin 236 
Rosa COAT. swe esli 150 
„ CIMMATNO IIE Moko] cc 150 
ER IE Galore maia 151 
Rubus ATChLCUBLW ERS sr 238 
5 a var. subguin- 
guelobus . 210 
05 N var. subquin- 
que —trilobus 210 
fs 5 var. trilobus. 210 
» „ castoreus u. 243 
> _\Chamzmonusaca sr. 238 
5 KA US N ae 210 
> » var. anomalus. 209 
E » var. simplieifo- 
ITUS NOA vyöt 209 
105 „ var. simplicior 209 
+ | SIKA ISS Mio sehr 154 
Kumex conglomeratus . . 234 
* p = conspersus .... 227, 234 
* » —erispus >< domesticus 156 
n .„ndomestieus. .». ...- 228 
n» hydrolapathum ....159 
n = Oobtusifolius...---- 229 
SAX „2% 15 < lerne 159 
» = aurita><rosmarinifolia 234 
* „ hastata X nigricans. . 236 
>”, lapponum x (antagl.) 
depressa .... er... 236 
» ‚phylicsfelis-- er, 152 
5! . Polaris erareragpeass 244 
rosmarinifolia. » - < - - 264 
Salsola kali . . RE 230 
Saxifraga caspitosa - - 245 
ja oppositifolia . . . . 245 
9 stellaris 239 


INT! "TN 


Saxifraga ceespitosa f. pys- 


mea .... 202 
> LKV OM comosa 202 
Scabiosa columbafia. Js = 193 
Senecio Jacobea. ....... 219 
Silene acaulis. . .. «thriller 244 
k „nutansı. «oc eu 150 
Sinapis juncea . ........ 154 
Sisymbrium Leselii. . . .... 201 
Sparganium ramosum .... 159 
+ Stachys ambigua. ...... 263 
Stratiotes aloides .... ..- 159 
+ Taraxacum ceratophorum. 161 
n compactum. .. 160 
k corniculatum. . 159 
: A cornigerum. . . 160 
£ erythrospermum 160 
Å glaucescens .. 160 
äi R leevigatum .. . 160 
j 5 niyaler re 157 
i obliguum . . . . 160 
så officinale f.. . . 192 
” ” genui- 
num . 160 
e, n var.bo- 
realis. 161 
5 phymatocarpum 157 
ä. praecox' ... za 
N taraxacoides . . 160 
"ta Li ehe nenn See 161 
Trachynia distachys ..... 248 
Titientalisiaeh 0: 22.00 238 
Prifolium: striatunv. v <) ri 248 
Trigonella hamosa ...... 248 
Mrollius, 2. c fc ENTTETS lo S = 238 
RESSLAEO, aa sars « 2 AE 158 
Typha latifolia. ... = 22.0 233 
Ulmus: efiusa . välttä. 151 
Verbascum lychnitis . .... 190 
ja „ Var, cuspi- 
datum . 190 
= nigrum < tbapsus 190 
5 thapsus.s% 00.5 150 
Veronica saxatllispın. erw: 245 
Väburnum a. veks» 2 Pen 150 
* Vicia lathyroides ...... 229 
me Silvatieaınıe do „is 150 
* Viola canina var. crassifolia 185 
"al, „ var. montana f. 
hamata..... 162 
n. "mirabilisisis. siste 151 
* „ Riviniana var. nemo- 
TOSan br Wr Fe 185 
Xanthium strumarium . 248 
Aostera.. ...... MENET N MENE 198 


Register. 289 
Pteridophyta. + Penicillium glaucum ff. . . 195 
© Aspidium cristatum > sp | | FRID Selinin LM 
LS TE Rhizopogon luteolus . . =. 149 
ana thelypterie,. Tod, Aba äss Sea 190 
Botrychium ternatum..... 159 ja DREH RUNT 
Lycopodium clavatum (var. Algea, 
lagopus) .... 243 
: inundatum. . . 159 | Cyanophyce@z.......... 248 
Enne] Desmdiace$ dl ace ahaa 162 
er Diatomace& . .... 162, 193, 200 
Cyathus striatus... ..... 149 | + Spheerella nivalis . . . 149, 192 
II. Zoologi. 
Mammalia. Coleoptera. 
Pag. | Amara auliea. . .. s. 153 
Castor fiber (bäfver)..... 157 Li ee 0 er 
Meles taxus (gräfling) . . .- „ * Atheta (Dimetrota) cribri- 
pennis......... 199 
Aves. ja suhplana,js cs se 153 
ser... „iur 175 | * Baridius (Limnobaris) mar- 
Ardea stellaris . ........ å tulus .......- 223 
Cica alba SN... x 259 T-album ...... 


* Colymbus Adamsii 155, 156, 175 
Colymbus glacialis . . . 155, 156 
* Lagopus urogallus X al- 
bDuSpa See . de 217, 259 
Loxia leucoptera. .... 200, 217 
Nucifraga caryocatactes . . . 149 
Passer domesticus (sparf). . 164 


Bastorreseust m... ...... 217 
Somateria mollissima (ejder) 228 
LORNAS TALA ös ee ove n 217 
Syrrhaptes paradoxus . 149, 175 
Tetrao urogalloides . ..... 217 
Tetrao urogallus....... Als 
Vulpanser tadorna ...... Ä 
Pisces. 

Liparis lineatus ..... 245, 259 
Insecta. 
Hymenoptera. 

* Aporus dubius . . ...... 199 
Formica sangvinea ...... 231 
Easiusrflavus cc. < 0.0. 5 
VOITEET. 000 5 
NIE EI Es, nie td Ån 
Sirex Fantoma...... «+ «199 


” Blediussarctieus fs sky 
* Ceutorhynchus humeralis . 223 
* 


ja neutralis . „ 


= 5 Roberti .. » 
* Chilopora rugipennis . . . . 199 
* Dorytomus Schönherri. . . 206 
= = lapponicus . .. „ 
ä imbecillus ... » 
Dryocatus coryli....... 224 
Harpalus leiroides ...... 153 
EU: shunularay. voa anja 5 
* L,ymantor coryli...). «mee 224 
5 sepicola. ..... ja 
Niptus hololeucus....... 245 
Pytho.abieticola.........» 236 
n. American N a oil 237 
„. .8100Pressus. siaskoy ra: x 
2... Kolvensis,t+ sdmımi 3 
ein BIGEr a s e s ann 236, 237 
SFR Tre DES SA ORG D e 231 
Philydrus ferrugineus . .. . 225 
> Bo TTONLALIS i. 10 « 224 
* 5 Levanderi..... 225 
5 marginatus . 224, 225 
5 maritimus . . 224, 225 


melanocephalus . 224 
19 


Register. 


290 
Philydrus nigricans. . . 224, 225 
5 Sahlbergi .. 224, 225 
* Psylliodes marcida HIOIN 223 
5 DEPT TR 230 
* Raphirus picipes ...... 246 
Rhynchanus T-album . ... 223 
Rhynehophort a en 222 
* Scaphidium 4-maculatum . 208 
* Smieronyx politus ..... 205 
* Stenus ampliventris FEI) 
* Zeugophora scutellaris var. 
Ironlalıe een, 246 
Lepidoptera. 
* Abraxas sylyala. sy. .0% 206 
Acidalia aversata ....... 189 
5 Mara. EA 
4 TUDISINATA . sta . fd 208 
x rubricate s u... 5 
Acronycta Ant u. 9... 207 
® CUSPIST no. ja ma = 
Agrotis brunnea........ 153 
= Dahl ajamat... 195 
- FSA ehti) 153 
5 grisescens..... 230 
X Plot Tan ... vc 153 
Ze „, var. Anders 
SOM EOIN sävy a 
Kan iha triangulum ..,. 202 
= TUD. MINK: ja 
E Anomogyna laetabilis . 162 
Argynnis Aphirape WM. 203 
E b ab. Aino 204 
W k. ab. Isa- 
bella». MIIAN 203, 204, 205 
* Argynnis Aphirape ab. Kul- 
le von MTO N OTA onst amet 204 
Argynnis Euphrosyne . 203 
> Frigga 7. 16800 5 
rt » = aberr. Ahti 205 
x ” ” ” Tapio ” 
S OSSIanuse LON 203 
4 Balksal26 a. N 
E n» aberr. induc- 
ka AES IKEA 204 
Selene? 6a AR. 203 
X Argyresthia RETA . 189 
Arsilonche albovenosa . 227 
i n var. al- 
Dida... n 
08 s var... 
murina „ 
Asphalia Dävieonmise!. "a. 190 
Asopia costalis..... 188, 234 
* Asteroscopus nubeculosus . 194 
Boarmia jubata ........ 189 


Bombyx lanestris ....... 195 
= A var. Aava- 
sakse a. 
+ Bobys wneals, my: ‚ie 188 
J LA VATIN meksi SN . 234 
ya, ayalınalıe.. Se wage 189 
„. . mebulalıs?.‘. = can ” 
3 Pi Yeraita = NM = 
Bucculatrix cidarella . .... ja 
= ja Demaryella a 
ulmella 726 bi 
Caradrina palustris ...... » 
tarazacı — ot er selen ” 
Chilo forficellus . . ...... ; 


, 
Cidaria adeegvata (blandiata) „ 
affinitata var. tur- 


barider. . EA VN 163 
4 andıdata 2 a 206 
nn CO SMD LA ve else BRASS 188 
galiata > « .. en 
ja Uz not ta , oc 
3 literata.n.. . ee 163 
Se: Ol var HTA mm 163, 183 
k simulatale.. nen 163 
sä sibterata, N... NN 189 
taaniata”.. oka 0 ” 
Conchylis eiliella "axe Py MTN 5 
Crambus selasellus: =! ss st 
” verellus ... ... 188, 234 
Re bistriga .... 189 
Dasychira fascelina. ....: ; 207 
+ Dianthoecia capsophila . . . 152 
Diastictis Artesiaria ..... 233 
* Eidophasia messingiella . . 189 
Elachista adscitella.. ..... e- 
ja Gleichenella.... » 
I nohilella määki. ea 5 
ja rhynchosporella. . „ 
sr triseriatella. v; » jus e 
Erastria candidula (pusilla). 207 
* Eupithecia assimilata. 164 
5 campanulata . . 164 
7 conterminata. . 189 
S p denotata .. . . 164 
5 a exiguata. . 164, 188 
X » Helveticariaaberr. 
arceuthata ... 164 
* J satyrata aberr. 
Subatr ala 
= ön subfulvata aberr. 
oxydata . . 163 
= valerianata 163, 188 
Eupsilapteryx eeneoguttella. 189 
* Eurycreon verticalis . . 234 
* Gluphisia crenata........ 190 
Grapholitha cirsiana ..... 189 


Register. 


Grapholitha cruciana. .... 189 
= Hohenwarthiana „ 
kö N pallifrontana . . 235 
J Penkleriana... „ 
v pupillana ....189 
5 ravulana,. gu; = 
tenebrosana . ja 
Hadena gemina, forma re- 
ERISSÄ int (rege 195 
er lithoxylea ...... 189 
> strigilis var. latrun- 
EA ee 207 
* Harpella bractella...... 187 
Heliozela resplendella . ... „ 
Hypercallia citrinalis..... 5 
* Incurvaria flavifrontella . . 188 
* Lasiocampa lunigera var. 
Mama. 2 2.0.0 ST 162 
Leucania lithargyria ..... 189 


Lithocolletis spinolella. ... » 
ulmifoliella. . . „ 
Lophopteryx Carmelita . . . 152 
Luperina Haworthi...... 195 
Lycena minima .......; » 189 
Lythria purpuraria var. ro- 


TÄLTA ea Lte GIGS AISNEN 207 
Mamestra advena ....... 208 
e ESTI RD ve lie unde 188 
SE nebulosa .. . 153, 208 
Meta Oma... < ar 189 
Micropteryx aruncella . 

* Nepticula anomalella . . 189 
5 3 Beinlacola, iie: 
Tagi J luteella..... J 
i 5 Sellasta < + ... = 
= 5 mierotheriella. . „ 
a jä Nylandriella... » 
= 5 ruficapitella....-. 
a; h SALT CIS ner sees 5 
es PA subbimaculella . „ 
E E vimineticola . . . » 
* Neuronia Cespitis . ..... 152 
Lolii Ea 
Nola centonalis .. . ; 
*Nonagriatyph® ....... 233 
& „ Var.fraterna „ 
Notodonta torva......... 152 
Nudaria senex ......... 189 
Nymphula' stratiotata .... » 
Orgyla eric® . . «e. 202 
* Orobena 2nealis . ...... 234 
* Pachnobia leucographa .. 194 
Panthea canobita . ...... 191 
Phoxopteryx — Mitterbache- 
LTE 6 0100 ER OL 235 


Phthoroblastis argyrana... » 


291 
* Phthoroblastis Ochsenhei- 

IN GTIANA nr uf 235 
Phylloporia bistrigella . . . . 189 
PäoTäSrDPASSICON ma sn bidra pahana 231 
Prays: OLTTISOLI US ae: Yosa 189 
Prothymia laccata....... JN 
Psilura monacha „ots: 191 
* Retinia Buoliana ... 188, 235 
Ei AUDI SITEN ee 234 
* Sarrothripa Revayana (= 

(0 ake ENT) kä nd onn JA 01 208 
BE var. degenerana „ 

0, var. dilutana . . 5 
Scoria. lineata ....... 180 
* Scotosia vetulata ... 163, 183 
Sophronia parenthesella . . . 189 
Syrichtus Malva var. taras „ 
* Thyatira Batis aberr. con- 

a EP [i Peer 212 
* Tinea angustipennis 188 
ji RKO BEE eie ts) Sen 208 
Tischeria complanella . . .. 189 
* Tmetocera ocellana..... 235 
*Mortrix Costana m. , +. 234 
3 Pea Ctulama. jo even 235 

: VALLA FINANS a mid 189 
*TMrachsa Atripliois =... < 194 
Xylina fureifera. ann. x 

» = Zinckenii s. Lambda „ 
Zone Punetariae. ... 2. 206 

E MR aberr. in- 
fuscata . „ 
+ aberr. ar- 


” ” 
cuferar v 


* Zophodiaconvolutella (gros- 


nia SIU A Mää HAS 190, 235 
Diptera. 
Ceeidomyia strobi. ...... 212 
Phytomyza geniculata . . . . 231 
Hemiptera. 
+ Aphanus(Pachymerus)pho- 
nDIceUS.. n. 248 


pini, 2. MAKEN 1 
x Myrmedobia distingvenda 

var. pupalis. 249 

5 tenella „2. , 
Phytocoris norvegicus (bi- 


POD CALLE Issa «ei. 230 
* Trioza agopodii....... 249 
Neuroptera. 
Heliotkrips Dracenge. . ... 227 
5 femoralis E 
2 hamorrhoidalis 
E aoDIOPLEryX u. 10) alta au 85 


292 Register. 


Thysanura. Acaride. 
Campodea staphylinus.... 226 | Acarus passerinus....... 222 
Lepisma saccharina ..... j Analges'. 2... zen 221 
Thermophila furnorum 225, 226 | Analges passerinus ..... 220 
Dermaleichide . . .... 219, 222 
Collembola. Dimorphus" ut a u . 221 
Collembola ........ 225, 231 
* Cyphoderus albinus 231 Crastaeea. 
* Entomobrya arborea .... 231 | Palemon sgvilla. ..... ‚. 246 
5 E: lanuginosa 231, 232 ja 
5 5 marginata 231, 232 Rotatoria 
x £ maritima.... 231 | Anur&a aculeata ....... 156 
< A muscorum var. N cochlearis > . .... v: 
NIE be här „02 05 n longiepina. . a 246 
> myrmecophila 232 ja teetars. N 
* 4 spectabilis. . . 231 | Asplanchna priodonta var. 
Isotoman a wer. aa"= 231, 232 heveiamıt), Pre i 
KH Amelarıa see DAY | "Balatro ast Nam. ee si 
* Lepidocyrtus albicans 231, 232 | Floscularia appendiculata . . 
Orchesella melanocephala . . 232 | Melicerta ringens. ...... 
vi rufescens . .... 231 | Stephanops it... NE 
+ Papirius flavosignatus var. + Syncheta apus..... 209, 
CINGrASCeNS Va 4 ex +» monopus . ...% 209 
a K silvatieus . .... ja Triarthra longiseta ...... 246 
Sminthurus albifrons . 232 
J APTCAHE N... ,.0, v Protozoa. 
NE s var.Le Actinophrys sol ... 38% 246 
vanderi „ Arcella vulgaris . . ...... a 
v Wa a var. vi- Codonella beroidea ...... n 
ridulus „ =. bottnica ...... 5 
2 ANGUS. ANNIE E 5 ä Brandt 22 N 
= elegantulus... , Clathrulina elegans...... J 
ja igniceps..... D Difflugia acuminata...... a 
5 multifasciatus . „ »” constricta ...... ” 
s nigromaculatus ” globulosa ECT) 4 ” 
var. infuscatus „ ”. spiralis ....... 5 
E palliceps . 4 Hedriocystus pellucidus stä M 
4 pilosicauda... „ Nebela-collamis' 2 ae 246 
? n Pe un Ball iE 47 o as--- 
> 5 gvadrilineatus . 231 
3 ” > var. Mollusker . 2, ... „1 ze 156 
ochropuei. ae 52er: 231;:232 || 'Myriopoder e .1...... 2.2 227 
Templetonia nitida ...... 249 | Parasitmaskar uus 00 aN 164 
Templetomidee , I=7. 2.7. 231 | ‚Spindlar u. sisään 164 
Rättelse. 


Sid. 133, rad 13 nedifrän stär fennica, läs obovata. 


Genom bokhandeln kunna följande häften af 


Sällskapets publikationer erhällas: 


Notiser ur Sällskapets pro Fauna et Flora fennica förhand- 


lingar: 
8:de häftet 


9:de 
10:de 
11:te 
12:te 
13:de 
14:de 


79 


Acta Societatis pro 


Mol T 
MOR „sl 
Vol. SI 
Vol. IV 


Fauna et Flora fennica: 


Vol. V, Pars I. 


Vol. VI 
Vol. VII 


Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora 
l:sta häftet 


2:dra 
3:dje 
4:de 
5:te 
6:te 
T:de 
8:de 
9:de 
10:de 
11:te 
12:te 
13:de 
14:de 
15:de 
16:de 
17:de 


” 


Herbarium Musei Fennici, Ed. II, 1 


a Fmk 


” 


fennica: 
a Fmk 


2? 


Innehäll. 


Salan, Th. Minnestal öfver Sextus Otto Lindberg .. .... = 1— 24. 
” Förteckning öfver S. O. Lindbergs utgifna skrifter 25— 39. 
Kihlman, A. Osw. Neue Beiträge zur Flechten-Flora der 
Halb-Insel "Kola, Ve un De busen ee PIET L Ts 41— 59. 
Karsten, P. A. Symbole ad Mycologiam Fennicam. P. XXX. 61— 68. 
99 Symbolee ad Mycologiam Fennicam. P. XXXI . 69— 74. 
Brenner, Magnus Spridda bidrag till kännedom af Finlands 
Eieraßtum former...) 22, en TS lake TAINA 75—131. 
Kihlman, A. Osw. Hepatica från Inari-Lappmark ...... 132—139. 
Selan, Th. Hvilka äro de närmaste samsläktingarna till 
Aspidium'thelypteris (L.) Sw:P ox. „as fa; MENN 110 —142, 
Meddelanden från Sällskapets sammanträden den 6 Oktober 
1888 til: den“13: Maj 1891. 24.22: 5 PPNA 143—265. 
L'accroissement de la bibliotheque par des publications recues 
a titre d'échange du mai 1889 au mai 1892... ... 265—285. 
Register till Meddelanden från Sällskapets sammanträden. 
(Oktober 1888 til ’MajI89h.... oe, 50:81 van 286—292. 


MULTI IIN 


3 5185 00270 3 


rote 


AN 

KRAM " 2 

4 

AN A 

AITTAAN 
PKU AKÄ 
SEEN 


wet 
jo 


u 
VN 
K 

N 


a 
Sn 


Mar 


W 
N 
AN 


e 


itte 
M -